# ID: svediakorp-gov2269
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 109,200
# sentences: 2,679
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Memorial, M 347.
11
6:0 för anskaffning af det återstående behofvet utaf fänghåls-tapp ar samt rengörnings-
och sönderlagnings-verktyg vid gevärs förändrande till slngkruts-antändning,
5,800 R:dr årligen under åren 1854, 1835 och 1856, eller tillsammans
Sjutlonlusen fyrahundra Rrdr;
7:o för anskaffning af slagkrutshufvar, 3,333 R:dr 16 sk. årligen under sist-»
nämnde 3 år, eller tillsammans Tiotusen Rrdr;
8:0 för anskaffning af nya pistoler, 10,000 R:dr årligen under samina år,
eller tillsammans Trettiotusen R:dr;
9:o för anskaffning af kavalleri-sablar, 3,333 R:dr 16 sk. årligen under
samma år, eller tillsammans Tiotusen R:dr;
10:o för fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad, 30,000 R:dr under innevarande
år 1854 samt 60,000 R:dr årligen under åren 1855, 1856 och 1857,
eller tillsammans Tvåhundratiotusen R:dr;
liro för fortsättande af fästningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona, Carlsten
och Waxholm, 105,000 Rrdr årligen under åren 1854, 1855, 1856 och 1857,
eller tillsammans Fvrahundraljugetusen Rrdr, att af Kongl. Majrt efter omständigheterna
fördelas;
12:o för anskaffning af en fältbrygge-utredning, 16,666 Rrdr 32 sk. årligen
under åren 1854, 1855 och 1856, eller tillsammans Femtiotusen Rrdr;
13ro för Topografiska korpsens arbeten, 12,000 Rrdr ^årligen under åren 1854,
1855, 1856 och 1857, eller tillsammans Fyratioättatusen Rrdr;
14:o för anskaffning af erforderligt antal beklädnads- och utrednings-persedlar
åt beväringsmanskapet, 238,666 Rrdr 32 sk. årligen under åren 1854, 1855 och
1856, eller tillsammans Sjuhundiasextontusen Rrdr;
15:o för underhållande af beväringsmanskapets omförmaida persedlar, 27,333
Rrdr 16 sk. årligen under åren 1855, 1856 och 1857, eller tillsammans Åttiotvåtusen
Rrdr; och
16:o för de i garnison förlagda och med mat-inrättningar försedda truppers
underhåll, 10,000 Rrdr årligen under sistnämnde 3 år, eller tillsammans Tretiotusen
Rrdr.
§ 86.
Med anledning af Kongl. Majrts nådiga framställning om anvisande af de för
sjöförsvarets fullständiga ordnande erforderliga anslags-summor, hafva Rikets Ständer,
utöfver de för sådant ändamål å riksstatens femte hufvudtitel uppförda utgifter, beviljat
följande anslag, sorn Riksgälds-kontoret, med afräkning af hvad häraf under
riksdagens lopp redan blifvit utanordnadt, bör, efter vederbörliga reqvisitioner, utbetala,
nemligen r
lro för komplettering af linieskeppen Gustaf den Store och Dristigheten med
inventarier m, m., Ettbundratjugefyratusen etthundrafyratioåtta Rrdr;
12
Stats-Utskottets Memorial, M 347,
2:o till kostnader för extra arbetsbiträde vid dessa linieskepps komplettering,
Tolftusen R:dr;
3:o för iståndsättande, till återstående delar, af Flottan tillhöriga fartyg samt
etablissementerna, äfvensom för förrådens komplettering, 113,892 R:dr under innevarande
år samt 250,000 R:dr under hvart och ett af åren 1855, 1856 och
1857, eller tillsammans Åltahundrasextiotretusen åttahundrafemtiotvå R:dr; och
4:o för anskaffning af beklädnad åt sjöbevärings-manskapet, 80,000 R:dr, under
år 1854 samt 53,333 R:dr 16 sk. under hvart och ett af åren 1855, 1856
och 1857, eller tillsammans Tvåhundrafyratiotusen R:dr.
§ 87.
I sammanhang med anvisandet af särskilda tillfälliga och derför på riksstatens
sjette hufvudtitel icke uppförda statsbidrag för Kongl. Civil-Departementet tillhörande
föremål, hafva Rikets Ständer, för ledningen och tillsynen vid allmänna arbetsföretag,
jemte undersökningar om dylika företag, äfvensom för bildande af skickliga Civil—
ingeniörer, beviljat och till Kongl Maj:ts nådiga disposition ställt följande anslag,
som under åren 1854, 1855, 1856 och 1857 böra, i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ls nådiga föreskrifter, efter hvarje års början, af Riksgälds-kontoret utbetalas
med här nedan uppgifna belopp, nemligen:
l:o till Styrelsens för allmänna Väg- och Vattenbyggnader aflöning, jemte
tjenstgörings-arfvoden för de under denna Styrelse lydande tjenstemän, 12,900 R:dr
årligen, eller tillsammans Femtioettusen sexhundra R:dr;
2:o till rese- och undersöknings-kostnader samt expenser för allmänna arbeten,
12,000 R:dr årligen, eller tillsammans Fyratioåttatusen R:dr;
3:o till arfvoden för lärare vid Mariebergs artilleri-läroverk i de kunskapsämnen,
som tillhöra Civi!—ingeniörer, 1,000 R:dr årligen, eller tillsammans Fyratusen
R:dr; och
4:o till stipendier för elever, som vid nämnde läroverk genomgå den för Civilingeniörer
bestämda kurs, likaledes 1,000 R:dr årligen, eller tillsammans Fyratusen
R:dr.
§ 88.
Till aflönande af lärare och underhåll af elever vid det å Kongl. Flottans varf
i Carlskrona befintliga Skeppsbyggeri-institut, äfvensom tili andra för samma institut
erforderliga utgifter, hafva Rikets Ständer beviljat ett årligt anslag af Tretusen trebundratretiotre
R:dr 16 sk., att, på sätt Kong!. Majit behagar i nåder föreskrifva,
från Riksgälds-kontoret utgå under den tid, hvilken den vid innevarande riksdag
uppgjorda statsreglering kommer att omfatta.
Stats-Utskottets Memorial, M 547.
13
§ 89.
För här nedan omförmälda hamnbyggnads- och harnnförbättrings-arbeten samt
nedannämnde åars upprensning rn. in., hafva Rikets Ständer, under de för dylika
statsbidrag, enligt § 100 af detta reglemente, vid innevarande riksdag stadgade
åligganden och förbehåll, beviljat följande anslags- och lånesummor, vid hvilkas från
Riksgälds-kontoret skeende utbetalning de härvid tillämpliga föreskrifter, som samma
§ innehåller, komma att tjena till efterrättelse:
l:o för uppmuddring af hamnen vid Ystad, Sextiotusen R:dr, hvaraf högst 20,000
R:dr såsom anslag ulan återbetalningsskyldighet och återstoden såsom lån, emot förbindelse
för nämnde stad att ansvara för detta arbetes fullbordande inom Fem år;
2:o för hamnbyggnad vid Borgholm på Oland, ett anslag af Tjugeettusen sex
hundra
R:dr;
3:o för Tätning af segelleden i Stångån mellan staden Linköping och sjön
Boxen samt denna ås upprensning, ett anslag af Sextontusen sexhundrasextiosex
R:dr 32 sk.;
4:o för Arboga ås uppmuddring mellan staden Arboga och Hjelmare kanals
utlopp vid Grafudden, eli anslag utan återbetalningsskyldighet å Tiotusen R:dr och
ett lån å enahanda belopp, eller 10,000 R:dr;
5:o för upprensning af samma å mellan sistnämnde ställe och Mälaren, ett
anslag å Femtonlusen R:dr; och
6:o för upprensning och fördjupning af Köpings å, ett anslag utan återbetalningsskyldigbet
ä Tjugesexlusen sexhundrasextiosex R:dr 32 sk., och ett lån å Trettontusen
trehundratretiotre R:dr 16 sk.
§ 90.
Till bestridande af kostnaderna för återstående hamn-arbeten vid Ahus samt
Hernesta kanals fullbordande, äfvensom för muddrings-arbeten och kajbyggnad vid
Christianstad, hafva Rikets Ständer beviljat nyssnämnde stad ett lån å Tjugetusen
R:dr emot de i 14:de punkten af nedanstående <§ 100 stadgade återbetalningsvilkor;
hvilket lån bör af Riksgälds-kontoret utbetalas, sedan Christianstads Drätsel-kommission,
efter erhållet behörigt uppdrag, ä stadens vägnar och i dess namn, derför
afgifvit en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd samt af Fullmäktige godkänd
skuldförbindelse.
§ 91
För fullbordande af hamnen vid Wadstena och dermed förenade arbeten, hafva
Rikets Ständer beviljat denna stad och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat
ett ytterligare lån å Tiotusen Riksdaler, emot årlig återbetalning till samma verk af
sex procent å hela lånesumman, dervid ränta godtgöres efter Fyra procent årligen å
det vid hvarje liqvid återstående kapitalet och det öfriga utgör afbetalning å det
-
14
Slals-Ulskottels Memorial, M 34 7.
samma; börande, derest denna inbetalning icke varder inom bestämd tid verkställd,
dessutom erläggas Fem procent årlig ränta för det till liqvid förfallna beloppet intill
dess detsamma blifver inbetaldt. För ifrågavarande lån bör, före dess utbekommande,
en sådan skuldförbindelse vara till Riksgälds kontoret afgifven, som i nästofvanstående
§ (innes föreskrifven.
§ 92.
För ännu återstående amortering af det till Linköpings hamnbyggnad och
Stångåns upprensning upptagna lån, för hvars liqviderande statsverket, jemlikt Kongl.
Brefvet den 14 April 1837, skall årligen, under 19 års tid, bidraga med Ettusen
åttio R:dr, hafva Rikets nu församlade Ständer, till utgående från Riksgölds-kontoret,
anvisat detta bidrag för åren 1854 och 1855 med tillsammans Tvåtusen etthundrasextio
R:dr; och bör således samma bidrags årliga belopp, eller 1,080 R:dr, under
dessa år, efter behöriga reqvisitioner, utbetalas.
§ 93.
För en kanal ledning från Eskilstuna till Mälaren, hafva Rikets Ständer beviljat
ett anslag af Etthundratusen R:dr, att, under loppet af Fem år, utgå från
Riksgälds-kontoret med en femtedel, eller 20,000 R:dr, årligen, emot vilkor, dels
att, innan någon andel af det sålunda beviljade statsbidraget får lyftas, skall det
bolag, som för detta arbetes företagande sig bildar, hafva tecknat sig för hela den
summa, hvilken, enligt upprättadt kostnadsförslag, erfordras för arbetets fullgörande,
och dels alt bolaget skall förbinda sig att, vid äfventyr att den lyftade anslags-summan
eljest återbetala, i öfverensstämmelse med derför af Kongl. Maj:t i nåder fastställd
plan, fullborda samma arbete inom en tid af Fem år; börande för öfrigt, i
afseende på berörde anslag och dess utbetalning, tillämpas de för dylika statsbidrag,
enligt detta reglementes § 100, meddelade stadganden.
§ 94.
För åstadkommande af sluss-anläggningar i Clara eif vid Dejefors och Forshaga
inom Nedre Ulleruds och Grafva socknar i Wermland, hafva, med de allmänna
vilkor och föreskrifter, som nedanstående § 100, i fråga om dylika understöd, innehåller,
Rikets Ständer beviljat och till utgående från Riksgälcjs-kontoret anvisat ett
lån å Etthundratusen R:dr; hvilket lån alltså bör utaf detta verk utbetalas, efter behörigt
iakttagande af hvad åbmopade § i sådant afseende stadgar.
§ 93.
För att, efter den fördelning Kongl. Maj:t i nåder pröfvar lämplig, användas
till dels anläggning af nya, dels förbättrande eller omläggning af backiga eller el
jest
mindre goda vägar, hafva Rikets Ständer anslagit och ställt till Kongl. Majrts
Stats-Vlskoltels Memorial, M 347.
nådiga disposition en summa af 123,000 R:dr under hvart och ett af åren 1834,
1833, 1836 och 1837, eller tillsammans Femhundratusen R:dr; af hvilken anslagssumma
dock någon del, eller högst 10,000 R:dr årligen, må användas för strömrensningar
samt smärre hamn- och brobyggnader.
Yid dessa medels utbetalning skola de bestämmelser och stadganden, som förekomma
i § 100, tjena till efterrättelse.
§ 96.
För byggande af en ny bro öfver Helgeå vid Christianstad, hafva Rikets Ställder
beviljat ett statsbidrag af Etthundratusen R:dr, att från Riksgälds-kontoret utgå
med 66,666 R:dr 32 sk. såsom lån och med 33,333 R:dr 16 sk. såsom anslag
utan återbetalnings-skyldighet; börande, med hänsigt till ej mindre detta statsbidrags
utbekommande och återbetalning än de med detsamma förenade vilkor och åligganden,
iakttagas hvad ofta åberopade § 100 innehåller.
§ 97.
För att befrämja utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar,
till beredande af odlingsföretag, har en summa af Ettbundratusen R:dr anvisats att,
enligt Kongl. Maj:ls nådiga disposition, under åren 1854, 1855, 1856 och 1857
från Riksgälds-kontoret utgå med 25,000 R:dr årligen; af hvilken summa högst
Tjugetusen R:dr må beviljas såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet; börande det
öfriga utgå såsom lån emot de betalningsvilkor, som i !3:de mom. af g 100 finnas
föreskrifna; och komma jemväl de i nyssberörde § införda stadganden och bestämmelser,
angående ordningen och vilkoren för statsbidragens utbetalning, att i afseende
på denna anslags- och lånesumma tillämpas.
§ 98.
Utom de för utdiknings- och vattenaftappnings-arbeten, enligt nästföregående §>
anvisade medel, hafva, under deruti åberopade vilkor och med enahanda föreskrifter
angående statsbidragens utbekommande samt dermed förenade åligganden, Rikets
Ständer för nedannämnde 2:ne arbetsföretag beviljat särskilta lån och anslag, nemligen
:
l:o för sänkning af sjöarnc Långhalsen, Yngaren och Hallbosjön, jemte flere
mindre sjöar, inom Rönö, Jönäkers och Oppunda härader i Södermanland, ett lån
å Femtiolusen R'dr; och
2:o för utdikning af Stora Mossen samt sänkning af Käfsjön, Harsjön och
Svanasjön m. fl. sjöar inom Ostbo och Westbo härader af Jönköpings län, ett lån
å 25,000 R:dr och ett anslag utan återbetalnings-skyldighet å 20,000 R:dr, eller
tillsammans Fyratiofemtusen R:dr.
16
Stats-Utskollets Memorial, M 347.
§ 99.
Likaledes hafva Rikets Stander, dels för sänkning af sjöarne Stora och Lilla
Rengen, Jernlunden, Asunden, Emmern, Slriern och Nimmern inom Hanekinds och
Kinda härader i Östergöthland och dels för åstadkommande af eu båtled genom och
mellan förstnämnde 4 sjöar, beviljat och lill utgående från Riksgälds-kontoret anvisat
ett särskildt lån å Etthundrasextiotusen Ridr, under dervid fästadt förbehåll,
att vederbörande låntagare skola vara ansvarige för så väl den föreslagna båtledens
som sjösänkningarnes fullständiga utförande. I afseende på detta lån samt dess utanordnande
och återbetalning m. m., böra de allmänna grunder och föreskrifter samt
betalningsvilkor, som, med hänsigt till andra dylika statsbidrag, i nästföljande § blifvit
stadgade, vederbörligen iakttagas och tillämpas; dock får ifrågavarande lånesumma
icke på en gång lyftas, utan endast successivt i mån af arbetets fortgång, vid de
terminer, Kongl. Majit finner för godt föreskrifva.
§ 400.
(Denna bör innehålla de af Rikets Ständer, genom bifallandet af Stats-Ut
skottets
Memorial 157, till införande i Riksgälds-kontorets reglemente redan godkända
stadganden, angående vilkoren och sättet för erhållande och utbekommande
af de under innevarande riksdag beviljade statsbidrag till hamn- och kanal-byggnader
samt vägförbättriugar och vattenaflappningar.)
§ 101.
För fortskyndande af afvittringsärendena inom Wester-Norrlands, Westerbottens
och Norrbottens Ian, hafva Rikets Ständer beviljat ett särskildt anslag af Åttatusen
Ridr, för att, i mån af behof, utgå under den tid, innevarande riksdags statsreglering
blifver gällande, samt af Kongl. Majit för sagde ändamål disponeras; börande
alltså delta belopp, enligt Kongl. Majlis nådiga föreskrift, af Riksgälds-kontoret
utbetalas.
§ 102.
Med bifall till Kongl. Majits derom gjorda nådiga framställning, hafva Rikets
Ständer, för uppförande af ladugårds- och mejeri-byggnader vid Ultuna Landtbruksinstitut,
enligt fullständiga, af Kongl. Majit fastställda, ritningar, lill nämnde instituts
disposition och emot dess redovisnings-skyldighet, anvisat en summa af Tjugefemtusen
Rldr; hvilken anslags-summa följaktligen bör i den ordning, Kongl. Majit
behagar föreskrifva, Ultuna Landtbruks-instilut tillhandahållas samt af Riksgälds-kontoret
utbetalas, under förbehåll, att hvad deraf tilläfventyrs icke kommer att åtgå,
varder till delta verk återlemnadt.
§ 103.
Slals-Ulskollels Memorial, M ,347.
17
§ 103.
För att, vid Landtbruksmciten, användas lill premiers utdelning åt egare af
kreatur utaf utmärktare slag, hafva Rikets Ständer beviljat ett anslag af Tretusen
R:dr; hvilket, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, bör af Riksgälds—kontoret
utbetalas.
§ 104.
För slöjdexpositioners befrämjande, hafva Rikets Ständer anslagit en summa af
Tretusen R:dr; hvilken likaledes, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, bör utbetalas.
§ 105.
För att, i den mån de under Kongl. Kommerse-kollegii förvaltning ställda manufaktur-
samt tull- och konfiskntions-medel härtill icke lemna tillgång, enligt Kongl.
Maj :ts nådiga disposition, användas till rese-stipendier ål fabriks- och handtverks -arbetare,
hafva Rikets Ständer å Riksgälds-konloret anvisat en summa nf 2,000 R:Jr årligen
för åren 1855, 1856 och 1857, eller tillsammans Sextusen R:dr, deraf förstnämnde
belopp således under hvart och ett af dessa år, med iakttagande af hvad härom
varder af Kongl. Maj:t föreskrifvet, bör genom Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§ 106.
I anledning af den eldsvåda, som under Mars månad innevarande år öfvergick
staden örebro samt ödeläde stadens lätast bebyggda och folkrikaste del, hafva Rikets
Ständer beviljat denna stad och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat
följande understöd:
l:o för åstadkommande af ny tomtreglering inom nämnde stad, ett anslag utan
återbetalnings—skyIdighet å Tjugefemtusen R:dr;
2:o för sagde ändamål, ett lån å lika belopp eller äfven å Tjugefemtusen R:dr,
emot enahanda återbetal nings—sky Idighet samt de öfriga vilkor och förbindelser, sorn i
§ 80 af detta reglemente linnas stadgade för det deruti omlörmälda tomtregleringslån;
3:o för återuppbyggande af den nedbrunna delen utaf samma stad, ett särskildt
lån å Tvåhundrafemtiotusen R:dr, emot de för dylika lån, i afseende på ej mindre
lånemedlens lyftning och användande än desammas återbetalning och räntans beräkning,
i detta reglementes 41 § stadgade vilkor och förbindelser samt under förbehåll,
att låneunderstöd utaf den dertill sålunda beviljade summa endast få utlemnas
till de lomt-egare, som uppföra byggnader af sten eller annat icke eldfarligt ämne;
börande alltså detta lån, i den ordning samma § föreskrifver, af Riksgälds-kontoret
utbetalas.
Bih. lill R. Sl. Prol. 4853 & 4854. A Sami. I Afd. 5 Band. 21 Haft.
3
18
Slals-Utskoltets Memorial, J\i 347.
§ 107.
Likaså och i anseende till den, i början af sistlidne Mars månad, en del af
staden Jönköping jemväl öfvergångna eldsvåda, hafva nedanstående 3:ne lån af Rikets
Ständer beviljats samma stad, nemligen:
l:o ett lån å Tjugetusen R:dr, för att, efter derför af Drätsel-förvaltningen, å
stadens vägnar, till Riksgälds-kontoret eller ordres utgifven skuldförbindelse, utaf
detta verks medel utbetalas och, genom den inom staden utsedda Nödhjelps-kommitéen,
utdelas till förlag ät dervarande handlande, fabrikanter, handtverkare och öfriga
näringsidkare, som, till följd af ofvannämnde eldsvåda, saknade utvägar att sin rörelse
fortsätta; börande detta lån, — sedan det under 2:ne års tid, räknad från
lånesummans lyftning, fått räntefritt innehafvas, — vid slutet af hvart och ett af
de Irenne derpå följande åren, genom Drätsel-förvaltningens försorg, återbetalas med
en tredjedel af lånets ursprungliga belopp, jemte fyra procent årlig ränta å den
återstående lånesumrnan;
2:o ett lån å Tjugetusen R:dr, för staden Jönköpings nya tomtreglering, att
från Riksgälds-kontoret af denna stad utbekommas, under enahanda förbehåll samt
emot samma ränte- och återbetalnings-vilkor, som, enligt nästföregående och 80 §§,
blifvit stadgade för de städerna Orebro och Lidköping beviljade tomtreglerings-lån;
varande dock yttersta terminen för detta låns lyftning förlängd till slutet af Mars
månad nästkommande år 18S5;
och 5:o ett till utbetalning af Riksgälds-kontoret jemväl anvisadt byggnadslån
å Sextiosextusen sexhundrasextiosex R:dr 32 sk., emot de vilkor och förbindelser,
som, med hänsigt till ej mindre lånemedlens lyftning och användande, än desammas
återbetalning och räntans beräkning, blefvo af Rikets sednast församlade Ständer
fastställda till framtida iakttagande vid sådana låns beviljande, samt i ofvan åberopade
§ 41 finnas intagna; och har för ifrågavarande lån jemväl det förbehåll blifvit
stadgadt, att understöd deraf endast få utlemnas till de tomtegare, som åtaga sig
att med de erhållna lånemedlen uppföra byggnader af sten eller annat icke eldfarligt
ämne.
§ 108.
Jemte det Rikets Ständer bifallit Kongl. Maj:ts nådiga framställning om de
nuvarande landshöfdinge-residens- och embetshusens i Christianstad försäljning, hafva
Rikets Ständer beviljat och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat en anslagssumma
af Femtiofemtusen R:dr, för uppförande af nytt länsresidens inom nämnde
stad; hvilken summas utbetalning verkställes i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
derom meddelade nådiga föreskrift.
§ 109.
För ombyggnad af den. på vägen mellan Stockholm och Drottningholm belägna,
så kallade Nockeby-bro, hafva Rikets Ständer beviljat ett anslag af Åttiotretusen
Siats-Utskottets Memorial, M 547.
19
Ridr, hvilken anslagssumma, för detta ändamål, bör i den ordning, Kongl. Majit be»
hagar föreskrifva, af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ no.
Sedan Kongl. Majit, i anledning af den staden Gustavia på ön S:t Barthelemy,
i Mars månad 1852, öfvergångna eldsvåda, dels, till understöd för de mest behöfvande
bland stadens brandskadade invånare, anvisat en summa, motsvarande 1,000
pund sterling, dels i nåder tillåtit, att ett belopp af högst 5,000 Spanska daler
finge, under särskildt föreskrifna vilkor och emot återbetalning af en tiondedel årligen,
disponeras af Finans-konseljen i nämnde stad till räntefria lån åt de af eldsvådan
hemsökta invånarne, samt tillika förordnat, alt skuldförbindelserna och de öfriga
säkerhetshandlingarne för dessa lån skulle granskas, förvaras och behörigen bevakas af
bemälde konselj, hvilken derjemte borde indrifva och på bestämda tider till Kongl.
Stats-kontoret insända de föreskrifna årliga afbetalningarne, deraf den första skulle
ske före den 1 November 1855; så och i öfverensstämmelse med hvad Kongl.
Majit i nåder föreslagit, hafva Rikets Ständer bifallit, att Kongl. Stats-kontoret må
af Riksgälds-kontoret erhålla godtgörelse ej mindre för det utan återbetalnings-skyldighet
beviljade och af Kongl. Stats-kontoret förskottsvis utbetalda understödet, utgörande,
med tillägg af omkostnader, Elfvatusen niohundrafyratioåtta Ridr 40 sk.
1 rist., än äfven för del utaf lånebidraget använda belopp, 1,250 Spanska daler
eller Tretusennitton Ridr 16 sk.; och bör Riksgälds-kontoret dessutom, efter härom
uppgjord liqvid, likaledes ersätta Kongl. Stats-kontoret såväl hvad af detta embetsverk
kan komma att förskjutas, ifall någon ytterligare utbetalning utaf sagde lån skulle
varda verkställd, som ock de kostnader, hvilka för lånemedlens utgifvande genom
vexel-dragningar kunna belöpa; kommande deremot de afbetalningar å samma lån,
som till Kongl. Stats-kontoret inflyta, att i liqviderna mellan Stats- och Riksgäldsverken
Riksgälds-kontoret godtgöras.
§ lil
Till bestridande af de för kolonien S:t Bar thelemy s förvaltning, enligt derför
nu gällande grunder, erforderliga kostnader, som icke af koloniens inkomster betäckas,
hafva Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat ett årligt förslags-anslag af
Sextusen Ridr, att, under hvart och ett af åren 1854, 1855 och 1856, förskottsvis
utgå, med förbehåll af den framtida godtgörelse tili samma verk, hvilken genom
ökad afkastning af kolonien eller medelst dess afhändande kan beredas; börande utbetalningen
af detta förslags-anslag ske enligt de reqvisitioner, sorn af Kongl. Statskontoret
härå afgifvas.
§ 112.
Efter derom i underdånighet gjorda och af Kongl. Majit till Rikets Ständers
afgörande öfverlemnade ansökningar, hafva Rikets Ständer medgifvit, att hvad, genom
20
Stals-UtskoUcls Memorial, Jfå 547.
förbiseende af det i 1845 och 1848 års bevillnings-förordningar införda stadgande,
angående befrielse från bevillning för ackordsränte- och amorterings-afdragen å officcrarnes
löner, vid debiteringen af allmänna bevillningen för åren 1846 med 1850,
jemte de för åren 1848, 1849 och 1850 belöpande krigsrustnings—afgifter, blifvit
löntagare vid Westmanlands och Jönköpngs regementen samt Wermlands Fältjägareregemente
påfördt, må, i likhet med andra restitutioner af för högt beräknade och
erlagda be vill ni ngs—afgifter, få utaf Riksgälds-konlorets medel till nedannämnde personer
eller deras rältsinnehafvare med följande belopp återbetalas, nemligen: till
Regements-skrifvaren vid Westmanlands regemente B. A. Schenström med Etthundrafem
R:dr 28 sk. 6 r:st.; till vederbörande löntagare vid Jönköpngs regemente
med Femhundraåttiofem R:dr 17 sk. 6 r:st., samt till vederbörande löntagare vid
Wermlands Fältjägare-regemente med Fyrahundranittionio R:dr 45 sk. 8 r:st,
§ 113
l sammanhang med beviljandet af sökt eftergift af 1852 års halfva spanmålsarrende
för Strömsholms kungsladugård, hafva Rikets Ständer, såsom ersättning åt
Strömsholms stuteri för den härigenom förorsakade minskning i dess inkomster, till
utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisat ett mot det sålunda eftergifna arrendets
värde, enligt sagde års markegångspris för Westerås län, svarande kontant belopp
af Ettusentrehundranio R:dr 5 sk. 10 rist.; hvilket alltså bör, i vanlig ordning,
Strömsholms stuteri tillhandahållas.
§ 114.
1 anseende till den af Öfverkommissarien hos Civil—Statens Pensions-inrättning,
Nils August Fredin, vid upprättande af förslag till formulär för rikshufvudbok efter
ny method, ådagalagda förtjenst, nit och skicklighet, hafva Rikets Ständer, för den
händelse, alt delta af Rikets Ständer, för deras del, antagna förslag äfven slutligen
vinner Kongl. Maj:ts nådiga bifall, funnit sig ega anledning tillägga bemälde Öfverkommissarie
en gratifikation af Tretusen R:dr, hvilken, i sådant fall, bör af Riksgälds-kontorets
medel till honom utbetalas.
§ 115.
Efter derom väckt fråga, hafva Rikets Ständer, såsom uppmuntran för det nit
för Kronans bästa, Regements-skrifvaren vid Kongl. Flottans station i Stockholm Carl
Leopold ådagalagt i afseende på den, under åren 1840 med 1846, för lågt beräknade
båtsmans-vakansafgift af Stockholms stad, tilldelat honom en, till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisad, oafkortad gratifikation af Ettusen R:dr.
§ 116.
I betraktande af den utaf Kapiten-mekanikus E. W. Sasse ådagalagda förtjenst
och oegennytta vid anbringandet å linieskeppet Carl XIV Johan af en, efter hans
Stats-Utshottets Memorial, M 347.
21
ritning förfärdigad, vattendistillerings-apparat, hafva Rikets Ständer tillerkänt honom
en gratifikation af Tvåtusen R:dr; hvilken gratifikationsbelopp alltså bör af Riksgälds-kontoret
utbetalas.
§ 117. ■
Med afseende å den af Audi tören Georg Scheutz och hans son Edvard Scheutz
uppfunna machin för mathematiska tabellers uträkning och tryckning, hafva Rikets
Ständer åt bemäide 2:ne personer ytterligare anslagit och till utbetalning från Riksgälds—kontoret
anvisat en summa af Tretusenlrehundratretiolre R:dr 16 sk.
§ 118.
Såsom bidrag till uppbyggande af ny kyrka åt Markaryds församling inom
Sunnerbo härad af Kronobergs län, hvilken församlings förra kyrka, genom åskeld,
under vårtiden 1851 nedbrann, hafva Rikets Ständer beviljat nämnde församling ett,
till utgående från Riksgälds-kontoret nnvisadt, lån å Sexlusensexhundrasextiosex R:dr
32 sk., emot vilkor, att, sedan detta lån under fem års lid fått utun ränta innehafvas,
sex procent å delsammas ursprungliga belopp skola, före slutet af hvarje år,
till Riksgälds-kontoret inbetalas, af hvilka 6 procent beräknas fyra procent årlig
ränta för det återstående lånekapitalet, hvarefter det ölverskjutande beloppet kommer
att, såsom kapi tal — afbetalning, å lånesumman afgå, intill dess denna blifvit till fullo
godtgjord.
§ 119.
Med bifall till Kongl. Maj:ls derom aflåtna nådiga proposition, hafva Rikets
Ständer lill underlättande och förbättrande af religionsvården för befolkningen inom
flera till Öfver-Torneå, Pajala och Öfver-Kalix socknar af Norrbottens län hörande
byar, beviljat dels ett särskildt anslag af Tretusen R:dr, för en kapellbyggnads uppförande
i Korpilombolo by, och dels ett dylikt anslag af Tvåtusen R:dr, för inköp af
boställe åt en kapellpredikant derstädes; vid hvilka anslags beviljande dock fästats
det förbehåll, att dessa medel, sorn, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga
föreskrift, skola af Riksgälds-kontoret utbetalas, endast varda reqvirerade i den mån
de behöfva användas, samt att de besparingar, som å anslaget för det ena eller andra
föremålet tilläfventyrs uppkomma, icke må för annat behof disponeras.
§ 120.
För fullbordande af reparationen å Linköpings domkyrka, har under innevarande
Riksdag beviljats ett ytterligare lån å Tjugefemtusen R:dr; hvilket lån bör af
Riksgälds-kontoret utbetalas efter det sådan skuldförbindelse, som af Fullmäktige
godkännes och antages, blifvit för detsamma afgifven; skolande, sedan lånet fått
innehafvas räntefritt till 1857 års slut, derefter årligen återbetalas sex procent af
hela den lyflade lånesumman, hvarvid räntan kommer att godtgöras efter Fyra för
22
Slati-Utskoltets Memorial, M 347.
hundra årligen utaf det obetalda kapital-beloppet, samt det öfriga utgör afbetalning
å detsamma. Derest den sålunda stadgade inbetalningen icke varder inom bestämd
tid fullgjord, skall dessutom, intilldess densamma verkställes, Fem procent årlig
ränta å det lill liqvid förfallna, oguldna, beloppet erläggas.
§ 121.
Till understöd för Gamla Upsala församling, vid utförande af nu förestående
reparation och till en del ombyggnad af denna församlings uråldriga kyrka, hafva
Rikets Ständer beviljat ett anslag af Tvåtusen R:dr; hvilket belopp alltså bör, för
sagde ändamål, i vanlig ordning församlingen af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§ 122.
Till beredande af nya eller utvidgade lokaler för läroverken i Wexiö och
Wisby, äfvensom för Carolinska skolan i Orebro och nya Elementarskolan i Stockholm,
hafva Rikets Ständer beviljat följande anslags-summor, hvilka, i mån af behof
och i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som härom varda af Kongl, Maj:t
meddelade, böra utaf Riksgälds-kontoret utbetalas, nemligen:
l:o för uppförande af ett nytt lärohus i Wexiö, Fyraliotusen R:dr;
2:o för uppförande af ett nytt lärohus i Wisby, Femtiotusen R:dr;
3:o för utvidgning och reparation af Carolinska skolhuset i Örebro, Tjuge
tusen
R:dr; och
4:o till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för uppförande af en tjenlig byggnad
åt nya Elementarskolan i Stockholm, Femtiotusen R:dr.
§ 123.
Enligt derom gjord framställning, hafva Rikets Ständer, för en gång, beviljat
Lutherska församlingen i Paris, Femtusen R:dr, såsom bidrag till åstadkommande
af skolor för dervarande lutherska barns uppfostran; hvilken summa alltså, för sagde
ändamål, får disponeras på sätt Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, finner
mest lämpligt, och bör, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts nådiga föreskrift, af
Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§ 124.
Som Rikets Ständer, under innevarande Riksdag, till utgående från Riksgäldskontoret
i den ordning, som förut blifvit bestämd, anvisat de återstående två feratedelarne,
eller Tvåhundratusen R:dr, utaf det, vid Riksdagen åren 1844 och 1845,
för nationalmusei-byggnadens uppförande anvisade anslag å Fembundratusen R:dr; så
bör, för ifrågavarande byggnadsföretag, förstnämnde summa af Riksgälds-kontoret hållas
Kongl. Maj:t tillhanda samt, enligt Dess nådiga föreskrift, utbetalas.
Ståts-Utskottets Memorial, M 347.
23
§ 125.
För den inhemska konstbildningens uppmuntrande genom inköp af konstalster
Utaf Svenska, i fäderneslandet bosatta, konstnärer, hafva Rikets Ständer ställt till
Kongl. Maj:ts nådiga disposition ett anslag af Sextusen R:dr, hvaraf, under åren
1855, 1856 och 1857, 2,000 R:dr årligen böra, för sådant ändamål, af Riksgäldskontoret
utbetalas, med iakttagande af den föreskrift härom, Kongl. Majit behagar
i Nåder meddela.
§ 126.
Såsom understöd för utgifning af det utaf Ofverste-Löjtnanten Ulrik Thersner*
i lifstiden påbörjade och af hans dotter Thora Thersner fortsatta plancheverket: »Fordna
och närvarande Sverige», hafva Rikets Ständer anvisat ett belopp af Sexhundra R:dr,
att, i vederbörlig ordning, under hvart och ett af åren 1855, 1856 och 1857, med
200 R:dr af Riksgälds-konloret utbetalas.
g 127.
Till bestridande af kostnaden för afritning af qvarvarande sigiller vid originalhandlingar,
som i Svenskt Diplomatarium blifvit tryckta, har, för åren 1855, 1856
och 1857, ett, till Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademiens disposition
stäldt, årligt anslag af 200 R:dr blifvit af Rikets Ständer beviljadt; hvilket
anslag, under sagde år, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits Nådiga föreskrift, bör
af Riksgälds-kontoret utbetalas med tillsammans Sexhundra R:dr.
§ 128.
För utgifvande från trycket af äldre, i statens eller enskildes samlingar befintliga
och för Sveriges historia och offentliga förhållanden vigliga, skrifter och handlingar,
hafva Rikets Ständer anvisat en summa af Sextusen R:dr, att, under åren
1855, 1856 och 1857. af Riksgälds-kontoret utbetalas med 2,000 R:dr årligen;
börande utbetalningen häraf verkställas på sätt Kongl. Majit lärer i Nåder föreskrifva.
§ 129.
I öfverensstämmelse med Kongl. Majits derom gjorda Nådiga framställning, är,
för utarbetande af en ordbok öfver Svenska språket, en summa af Tiotusen Ridr
utaf Rikets Ständer anslagen, att till Kongl. Svenska Akademien utgå med 2,500
Ridr, under hvart och ett af åren 1854, 1855, 1856 och 1857; hvadan denna
anslags-summa alltså bör, uppå skeende vederbörlig reqvisition, under samma år af
Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 130.
För att användas till inköp af den äldre litteratur, som saknas uti Kongl.
Bibliotheket här i Stockholm eller Universitets-bibliothekerna i Upsala och Lund, har
24
Stals-Ulskoltets Memorial, M 547.
ett årligt anslag af 5,000 R:dr under åren 1855, 1856 och 1857, oller tillsammans
Femlontusen R:dr, blifvit till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition beviljadt; hvilket
anslag, under nyssberörde år, bör utbetalas af Riksgälds-konloret i den ordning, som
af Kongl. Maj:t varder i Nåder föreskrifven.
§ 131.
Till betäckande af kostnaderna för de, under fregatten Eugentes verlds-omsegling
åren 1851—1853, samlade och till Riks-museum aflemnadc natur-alster samt
dessa samlingars ordnande för vetenskapligt bruk, hafva Rikets Ständer anslagit en
summa af Tjugetusen R:dr; hvilken summa Riksgälds-konloret, i enlighet med Kongl.
Maj:ts Nådiga föreskrift, bör för sagde ändamål utbetala.
§ 132.
På det att rikets officiela statistik måtte på ett fullständigt och sammanhängande
sätt blifva ordnad, hafva Rikets Ständer, som bos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att plan och förslag till ett statistiskt embetsverks inrättande måtte utarbetas
och för Rikets näst sammanträdande Ständer framläggas, beviljat ett anslag af Tiotusen
R:dr till bestridande af kostnaden för härtill erforderliga förberedande åtgärder ;
varande detta anslag stäldt till Kongl. Majits Nådiga disposition, att. i mån af behof,
Under åren 1855, 1856 och 1857, af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 133.
Med afseende å den fortfarande minskningen i Stockholms stads inkomst genom
tolag å Finska varor och till Serafimer-lasarettets ersättande för en del af det
bidrag, som af Finska tolags-medlen tillförene utgått lill denna inrättning, hafva
Rikets Ständer jemväl vid innevarande Riksdag anvisat för nämnde Lasarett ett ärligt
anslag af 4,500 R:dr, som, under åren 1855, 1856 och 1857, bör af Riksgälds-kontoret
utgå och, enligt Kongl. Majrts derom meddelade Nådiga föreskrift,
utbetalas med tillsammans Trettontusenfembundra R:dr.
§ 134.
Till ersättning åt Carolinska Mediko-kirur giska institutet för upphörd arrendeafgift
för en till Serafimer-Lasarettet upplåten och för dess tvättinrättning begagnad
plats, tillhörande nämnde instituts egendom, hafva Rikets Ständer anslagit en denna
arrende-afgifts årliga belopp motsvarande summa af Tvåhundra R:dr, hvilken, intill
dess Rikets Ständer framdeles kunna besluta om sagde anslags uppförande på
institutets stat, bör, på sätt Kongl. Majit i Nåder förordnat, af Riksgälds-kontoret
årligen utbetalas.
§ 135.
Slats-Utskoltets Memorial, J\i 347.
25
§ 133.
För hospitalsf ondens understödjande och inrättandet af ett hospital vid Stockholm,
samt för utvidgning och förbättring af hospitalerna i Wadstena, Götheborg och
Hernösand, hafva Rikets Ständer beviljat följande anslags-summor, hvilka, under den
tid innevarande Riksdags statsreglering kommer att omfatta, eller åren 1835, 1856
och 1857, böra, i mån af behof och i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga
föreskrifter, utaf Riksgälds-kontoret utbetalas, nemligen:
l:o till betäckande af den brist, som i hospitalsfondens inkomster kan uppkomma
för bestridande af nödiga utgifter till hospitalernas underhållande och hospitalsvårdens
förbättring, ett fortfarande, emot redovisnings-skyidighet beviljadt, årligt
anslag af högst Tjugefemtusen R:dr;
2:o till ett hospitals för sinnessjuke uppförande å lägenheterna Hedvigsberg
och Conradsberg på Kungsholmen invid hufvudstaden, en årlig anslags-summa af
75,000 R:dr, eller tillsammans för åren 1855, 1856 och 1857 Tvåhundratjugefemlusen
R:dr; och
3:o för utvidgning och förbättring af Wadstena, Götheborgs och Hernösands
hospitaler, ett årligt belopp af Femtiotusen R:dr, eller för ofvannämnde statsregleringsperiod
Etthundrafemtiotusen R:dr; hvilken summa Kongl. Maj:t för de särskilda
byggnads-företagen eger disponera i den ordning, Kongl. Maj:t finnér lämplig.
§ 156.
Efter derom under innevarande Riksdag gjorda framställningar, hafva nedannämnde
2:ne anslag blifvit beviljade åt allmänna institutet för döfstumma och blinda,
nemligen:
l:o för en erforderlig ny byggnads uppförande på gården invid institutets huf“
vudbyggnad, Tjugefemtusen R:dr; och
2to för inköp af nya eller ytterligare inventarier åt samma institut, Femtusen
R:dr; börande dessa anslags-summor af Riksgälds-kontoret utbetalas i den ordning,
Kongl. Maj:t lärer föreskrifva.
§ 137.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. !Vlaj:t i Nåder föreslagit, hafva Rikets
Ständer, såsom understöd lör en gång till uppförande af ett nytt barnbördshus här
i hufvudstaden, beviljat och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat en summa
af Femtiotusen R:dr; hvilken summa alltså bör, efter vederbörlig reqvisition, för
sagde ändamål tillhandahållas.
§ 138.
Till understöd för det i Stora Häby uti Skåne inrättade räddning s-institut för
vilseförda och moraliskt vanvårdade barn, hafva Rikets Ständer beviljat ett anslag,
Bih. till R, St. Prot. 1853 öi 1854. 4 Sami. I Afd. 5 Band. 21 Haft. i
26
Stats-Otskottels Memorial, JVf 347.
för en gång, af Tretusen R:dr; hvilket belopp bör, uppå vederbörlig reqvisition, för
nämnde instituts räkning af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 139.
Med bifall till Kongl. Maj:ts derom adåtna proposition, hafva Rikets Ständer
beviljat staden Carlskrona ett, till utgående från Riksgälds-kontoret anvisadt, särskildt
anslag af Tolftusen R:dr, för att lindra de nämnde stad, genom koler a-farsotens
härjande derstädes under sistlidet år, tillskyndade kostnader.
§ no.
(Denna § kommer att motsvara nu gällande reglementes 114 § och innefatta
Rikets Ständers dels vid sednast förlid ne och dels vid innevarande Riksdag fattade
beslut, angående statsverkets särskilda bidrag till Arméens pensions-kassa för fullgörande
af dess pensioner i ngs-skyldighet.)
§ 141.
Sedan Rikets Ständer, i sammanhang med deras vid sistförflutne Riksdag fattade
beslut, angående vissa lill förvaltande verk och inrättningar anvisade inkomsters
utbytande emot bestämda statsanslag, förklarat, att de Wadstena krigsmanshus- och
Amiralitets-hrigsmans-kassorna beviljade ersättnings-anslag för de lill dessa kassor
förut ingående af- och tilltr ädes-afgifterna, vid rusthålls-hemmans, samt en per milleafgiften,
vid annan fast egendoms försäljning, komme alt förhöjas, i fall kassornas
styrelser framdeles kunde ådagalägga, att, genom sagde afgifters fortsatta erläggande
till kassorna, högre inkomst för dem skulle hafva uppkommit; så och efter det Kongl.
Majit, — i anledning af nyssbemäida styrelsers underdåniga anhållan, att enär dessa
afgifter under sednare åren betydligen öfverstigit de årliga ersättnings-anslagens belopp,
deremot svarande tillökning i samma anslag måtte beviljas — öfverlemnat till
Rikets nu församlade Ständer att anvisa de förhöjda anslag, som nämnde kassor till—
komme; hafva Rikets Ständer medgifvit, att ej mindre Wadstena krigsmanshus-kassa,
än Amiralitets-krigsmans-kassan, må för nu tilländagående statsreglerings-period, eller
åren 15532, 1833 och 1834, tillgodonjuta skillnaden emellan de till ersättning för
kassornas förra inkomster af rusthålls- och en per mille-afgifterne anvisade anslag
och de behållna inkomster, samma afgifter, om de fortfarande till kassorna ingått,
skulle, efter hvad vederbörligen kunde styrkas, hafva för dem lemnat; börande de
meranämnde kassor sålunda tillerkända ersättningar, efter uppgjorda och behörigen
granskade utredningar af desammas belopp, från Riksgälds-kontoret utgå, och alltså
af detta verk, uppå vederbörliga reqvisitioner, utbetalas.
Stats-Ulskottets Memorial, Jtf 347.
27
§ 142.
Jemte andra under innevarande Riksdag fattade beslut i fråga om statens
medverkan för jernvägars anläggning, hafva Rikets Ständer beviljat och till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisat ett särskildt anslag af Sextiotusen R:dr, som blifvit
stäldt till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, för att sätta Kongl. Maj:t i tillfälle att,
efter anställda noggranna undersökningar och utredningar i håde stats-ekonomiskt
och topografiskt afseende samt med hänsigt till kommunikations-väsendet i allmänhet,
låta uppgöra och utarbeta förslag till jernvägars riktningar, anläggningssätl och beskaffenhet
m. m. Detta anslags belopp bör således af Riksgälds-kontoret hållas Kongl,
Majit tillhanda samt utbetalas i den ordning, som af Kongl. Majit varder i Nåder
föreskrifven.
§ 143.
För anläggningen och utförandet af 2:ne jernvägs-stambanor inom Rikel, hafva
Rikets Ständer anslagit Fem millioner Ridr, hvaraf Fyra millioner Ridr för en del af
den stambana, som, utgående från Götheborg, kommer att, i riktning genom Westergöthland
och Nerike, fullbordad, förena nämnde stad med hufvudstaden, samt En
million Ridr för påbörjande af en, i riktning åt Jönköping gående, stambana från
Malmö till den på nordliga sidan af sistnämnde stad belägna punkt, hvilken Kongl.
Majit kan finna lämpligt bestämma. Hvad af dessa medel, under tiden intill nästa
Riksdags slut, kommer att erfordras för omförmälda 2ine jernvägs-anläggningar, bör,
vid derför af Kongl. Majit bestämda terminer och i öfverensstämmelse med Kongl.
Majits för öfrigt härom meddelade nådiga föreskrifter, af Riksgälds-kontoret tillhandahållas
och utbetalas.
§ 144.
(Här torde i reglementet böra införas Rikets Ständers beslut, angående det af
samtliga Riks-Stånden beviljade låneunderstöd för anläggningen af en jernväg från
Dalarne; hvilket låne-understöds belopp dock ännu ej är slutligen bestämdt, enär i
fråga såväl härom, som angående fastställandet af jernvägens utgångs- och ändpunkter,
samt sträckning, Stånden stadnat i skiljaktiga beslut.)
§ 145.
Åt det bolag, som bildar sig för anläggningen af en jernväg mellan sjöarne
Norra Barken och Wessman inom Norrbärkes- och Grangärdes socknar i Stora
Kopparbergs län, hafva Rikets Ständer, för denna jernvägs-anläggnings verkställande,
beviljat och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat ett lån å Etlbundratretiotre
tusen Trebundratretiotre Ridr 16 sk; hvilket lån, under den för arbetets utförande,
i det härom afslutade kontrakt, bestämda tid, får utan ränta och kapital—afbetalning
innehafvas samt derefter bör återbetalas genom erläggande, före hvarje års slut, af
28
Stals-U tslioltels Memorial, M 547.
fem procent å hela den utbekomna låncsumman, dervid beräknas tre procent årlig
ränta för det dessförinnan obetalda lånebeloppet och återstoden utgör kapital-afbetalning;
hvarjemte och derest det till inbetalning förfallna beloppet icke varder i stadgad
ordning erlagdt, fem procent årlig ränta å detta belopp bör utgöras, intill dess
detsarnmas inbetalning vederbörligen verkslälles; kommande för öfrigt, i fråga om
sagde företag och dertill anvisade medel samt dessas återbäring, derest företaget icke
vederbörligen fullbordas, att tillämpas och iakttagas de allmänna stadganden och föreskrifter,
som, enligt detta reglementes § 100, blifvit af Rikets Ständer meddelade i
afseende på de under innevarande Riksdag beviljade statsbidrag för väganläggningar
och vägförbättringar, m. m.; dock bör nu ifrågavarande länesummas lyftning lämpas
efter arbetstiden, och får således endast ske (erminsvis; skolande bolaget, genom särskild
förbindelse, åtaga sig att, utan bidrag af allmänna medel, under all framtid
vidmakthålla jernvägen i sådant skick, att den efter hela sin längd kan begagnas,
§ 146.
För fortsättning och fullbordande af den påbörjade anläggningen af en jernväg
från Kärrgrufvan inom Norbergs bergslag till sjön Amänningens strand invid
Engelsbergs bruk, hafva Rikets Ständer beviljat och till utgående från Riksgäldskontoret
anvisat ett låneunderstöd af Etthundratusen R:dr, under de vilkor, förbehåll
och åligganden, som här nedan finnas uppgifna:
l:o. Så vida detta låne-understöd skall få åtnjutas, bör ett nytt
bolag för nämnde jernvägs-anläggnings utförande vara bildadt före
den l:sta April 1835, samt förvärfva sig eganderätten till den redan
anlagda delen af denna jernväg, jemte de arbeten, som å den öfriga
delen deraf blifvit utförda eller påbörjade; börande samma bolag äfven
åtaga sig betalnings-skyldigheten för det till sagde företag från handels-
och sjöfarts-fonden utbekomna lån å enahanda belopp.
2:o. Eolagsmännen böra, genom skeende aktie-teckning, förbinda
sig att af egna medel tillskjuta hvad, utöfver det nu beviljade lånet,
erfordras för jernvägens och dertill hörande anlägguingars fullbordande
samt all erforderlig transport-materiels anskaffning; och skall aktieteckningssumman
utgöra samma belopp, som de, för jernvägs-anläggningen,
dels från handels- och sjöfarts-fonden och dels från Riksgäldskontoret,
anvisade lån, eller tillsammans Tvåhundratusen Riksdaler;
dock behöfver, — sedan liqviden med förra bolaget angående de,
genom dess försorg, å jernvägen verkställda arbeten eller för järnvägsanläggningen
bestridda kostnader blifvit uppgjord, — icke större
belopp utaf den tecknade aktie-summan utgöras, än som erfordras
för fullbordandet och framtida underhållandet af jernvägen med hvad
dertill hörer, eller för ofvannämnde 2:ne låns återbetalning, i händelse
Slats-Utskoltels Memorial, M 347.
29
jernvägen icke varder af det nya bolaget på föreskrifvet sätt och
inom stadgad lid fullbordad; kommande eljest jernvägen, med dess
tillhörigbeter, att utgöra framtida säkerhet för dessa 2:ne lån, hvadan
aktie-egarnes personela ansvarighet upphör för det från Riksgäldskontoret
utbekomna lån, så snart jernvägen blifvit färdig samt efter
skedd afsyning godkänd, och för det andra lånet, Tio år derefter.
De handlingar, som innefatta aktie-egarnes förbindelser att fullgöra
den, på grund af aktie-teckningen, dem åliggande inbetalnings-skyldighet
å deras aktier, böra deponeras och förvaras hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Westerås län.
3:o. De vid jernvägs-anläggningen återstående arbeten skola, genom
bolagets försorg och under Styrelsens för Allmänna Väg- och
Vattenbyggnader inseende, utföras och fulländas i öfverensstämmelse
med det förslag till dessa arbetens verkställande, eller den arbetsplan,
som af Kongl. Majit i Nåder fastställes; och bör jernvägen vara fullbordad
samt för allmänna trafiken upplåten före den 1 Juli 1856.
4:o. Innan någon del af det för jernvägs-anläggningens fullbordande
beviljade ytterligare låne-understöd får lyftas, bör det nya
bolaget hafva behörigen styrkt sin i ofvanstående lista punkt föreskrifna
egande-rätt till den redan anlagda delen af jernvägen m. m.
samt, genom sin Direktion, hafva till Riksgälds-kontoret afleinnat
eller der företett:
a) för denna lånesumma, jemte derå upplöpande ränta, å bolagets
vägnar, utfärdad skuldförbindelse, som af Fullmäktige godkännes och
antages;
b) utaf bolaget, likaledes genom Direktionen, ingånget samt af
Kongl- Majit i Nåder antaget kontrakt om jernvägs-arbetets utförande
och anskaffandet af all för jernvägens begagnande erforderlig materiel,
inom den här ofvan i 3:dje punkten bestämda tidpunkt;
c) af Kongl. Majit i Nåder godkänd säkerhet för samma kontrakts
fullgörande, eller för de lyftade lånemedlens återbäring, i händelse
arbetet icke varder på stadgadt sätt eller inom föreskrifven tid utfördt;
d) bevis, att aktie-teckningen, äfvensom den i 3:dje punkten stadgade
deposition af deruti omförmälda handlingar, skett för eli belopp,
som åtminstone motsvarar två tredjedelar af den föreskrifna tecknings-summan;
e)
vederbörligt intyg, att arbetet å jernvägen blifvit genom detta
bolag fortsatt och fortgår;
f) särskild, å bolagets vägnar äfven utfärdad saist af Fullmäktige
godkänd och antagen, ny skuldförbindelse för det till samma jernvägs-anläggning
utaf allmänna medel förut erhållna lån;
Stals-Utskottets Memorial, M 347.
g) af Fullmäktige likaledes godkänd borgen för de å detta lån
föreskrifna ränte- ocb kapital-inbetalningars behöriga fullgörande under
en lid af Tio år efter det jernvägen blifvit fullbordad; samt
b) förbindelse, innefattande bolagets åtagande att, under all framtid
och utan något ytterligare bidrag af allmänna medel, vidmakthålla
hela jernvägen, med allt hvad dertill hörer, i sådant skick, att den
kan för allmänna trafiken begagnas.
5:o. Sedan bolaget blifvit bildadt och kontraktet med detsamma
i stadgad ordning afslutadt, samt nu uppräknade handlingar aflemnado,
ulbekommes en tredjedel utaf ifrågavarande Iåns belopp, eller 33,333
R:dr 16 sk., och den i Augusti 1855 en tredjedel, eller 33,333
R:dr 16 sk., så vida dessförinnan är eller då varder styrkt, att hela
aktie-summan blifvit tecknad och aktie-egarnes förbindelser, i afseende
på denna summas utgörande, vederbörligen deponerade, samt
den sista tredjedelen, eller 33,333 R:dr 16 sk., då jernvägs-arbetet
är fullbordadt, afsynadt ocb godkändt.
6:o. Detta lån får, utan ränta och kapital-afbetalniog, innehafvas
under den för arbetets utförande afsedda tid; men efter dess förlopp
skall å hela den utbekomna lånesumman, inom slutet af hvarje år,
inbetalas tre procent, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts
beräknas två procent årlig ränta och återstoden utgör kapitalafbetalning.
Skulle det till inbetalning förfallna beloppet icke varda
i föreskrifven ordning erlagdt, bör derför af bolaget utgöras fem
procent årlig ränta intill dess samma belopp vederbörligen inbetalas.
7:o. Det från handels- och sjöfarts-fonden erhållna samt af det
förra bolaget lyftade lån å likaledes Etlhundratusen R:dr skall, från
och med 1859 års början och intill dess hela lånet är till fullo
liqvideradt, återbetalas medelst erläggande till Riksgälds-kontoret af
fem procent årligen utaf samma Iåns ursprungliga belopp, dervid fyra
procent årlig ränta godtgöres för det före hvarje liqvid återstående
kapital-beloppet samt det öfriga utgör afbetalning å kapitalet; börande,
derest ej denna inbetalning varder vid för fallotiden i stadgad
ordning verkställd, bolaget dessutom erlägga 5 procent årlig ränta
å det förfallna beloppet, intill déss samma belopp blifver vederbörligen
inbetaldt.
8:o. Till Riksgälds-kontorets säkerhet för ofvanberörde 2:ne låns
återbetalande på föreskrifvet sätt, är bolaget skyldigt, att, sedan jernvägen
blifvit färdig, låta inteckna densamma med hvad dertill hörer
af sådan beskaffenhet, att laga inteckning deruti kan rneddelas;
åliggande bolaget derjemte att, med hänsigt till inbetalningarne å
Stats-Utskottets Memorial, M 347.
31
samma lån, medgifva särskild införsel för Riksgälds-kontorets räkning
uti jernvägens inkomster, derest sådan införsel af detta verks
styrelse äskas. Någon annan inteckning i jernvägen eller införsel i
dess afkastning får deremot icke af bolaget beviljas.
9:o. För den händelse, att den för jernvägs-anläggningen fastställda
arbetsplan icke skulle följas och derifrån, utan sökt och erhållen
nådig tillåtelse, skedd afvikelse icke varder på föreskrifvet sätt
rättad, eller i fall jernvägs-arbetet icke skulle i stadgad ordning
fortsättas samt inom den derför bestämda tid fullbordas, eger Kongl.
Maj:t låta inställa all vidare utbetalning af det beviljade låne-understödet
samt återfordra hvad deraf utbekommits, att, på en gång
eller successivt, till Riksgälds-kontorel inbetalas inom den lid, Kongl.
Maj:t finnér för godt i nåder bestämma. Skulle åter jernvägs-anläggningen
under arbetstiden öfvergifvas, eller jernvägen, efter dess
fullbordande, icke så underhållas, att den framgent kan begagnas,
eller om betalnings-skyldigheten för det erhållna lånet icke skulle
kunna af bolaget fullgöras, kommer jernvägen att hemfalla till Staten,
utan rättighet för aktie-egarne att, till större eller mindre del,
utaf det allmänna erhålla ersättning för de tillskott till delta före
tag,
som dessförinnan blifvit af dem utgjorda.
10:o. Då jernvägen är fullbordad och till allmänt begagnande
upplåten, skall bolaget, när så fordras, vara skyldigt att, emot den
ersättning, som Kongl. Maj:t, efter vederbörandes börande, pröfvar
skäligt bestämma, på densamma fortskaffa trupper och allmänna posten
samt besörja alla andra för Kronans eller det allmännas räkning
ifrågakommande personal- och varu-transporter. Derjemte och
ifall fråga framdeles uppstår om anbringandet af elektrisk telegraflinje
längs efter jernvägen, skall det åligga bolaget att utan ersättning
sådant medgifva.
liro. Afgifterna för passagerare- och varu-trafiken skola utgå,
enligt gällande, af Kongl. Majrt, efter dertill utaf bolaget afgifvet
förslag, i nåder fastställd taxa, hvilken i allmänhet synes hvart femte
år böra lämpas efter sig då företeende förhållanden.
12:o. Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag af de
årliga inbetalningarne å de af Staten erhållna lån, öfverstiga sex
procent å det belopp aktie-egarne tillskjutit, ankommer på Kongl.
Majrt att, utom begagnandet af den i näst ofvanstående punkt Kongl.
Majrt förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt taxan utgående
afgifter, föreskrifva, huru stor del af detta öfverskott skal!
afsättas, för att framdeles användas till jernvägens förbättring eller
32
Stals-Ulskoltets Memorial, M 347.
vidare utsträckning. Uppgår den årliga behållningen ändock till åtta
procent å aktie-egarnes tillskott, eger Kongl. Maj:t bestämma om
och med hvad belopp den stadgade amorteringen af sagde lån
bör ökas.
13:o. I fråga om begagnandet och underhållandet af jernvägen
med hvad dertill hörer, komma slutligen de föreskrifter och stad
ganden,
som Kongl. Majit kan finna för godt meddela, att tjena till
ovilkorlig efterrättelse; varande bolaget och dess biträden derjemte
i allmänhet skyldige att iakttaga och fullgöra hvad, med hänsigt till
den Staten tillkommande vård öfver jernbanan och tillsyn öfver trafiken
derpå, kan varda i vederbörlig ordning föreskrifvet.
I sammanhang med nu meddelade stadganden, angående det beviljade ytterligare
lånet för Norbergs-jernvägens utförande, hafva Rikets Ständer jemväl förordnat,
att, såvida ett nytt bolag för fullbordandet af denna jernvägs-anläggning varder biidadt,
och samma bolag fullgör de för sagde låns utbekommande stadgade vilkor,
skall Riksgälds-kontoret öfvertaga verkställigheten af de kapital- och ränte-inbetalningar
till Kongl. Konvoj-kommissariatet, för handels- och sjöfarts-fondens räkning,
hvartill del förra jernvägs-bolaget, genom sin skuldförbindelse af den Juni 18S2,
sig förbundit; kommande denna förbindelse derföre att på Riksgälds-kontoret öfverstås
samt utbytas emot samma verks å berörde låns belopp och den derför stadgade
ränta utgifna förskrifning.
§ 147.
Jemte de särskilda, efter anslagens och låne-understödens föremål och beskaffenhet
lämpade, föreskrifter, som i föregående §§ af detta Reglemente finnas införda,
böra äfven nedanstående allmänna stadganden i afseende på dessa anslagsoch
lånesummors utbetalning iakttagas:
l:o hvad som af ett anslaget belopp under ett år icke blifvit från Riksgäldskontoret
uttaget eller behöft användas, må, der ej annorlunda blifvit särskildt före^-  skrifve!, under ett följande år disponeras och utbekommas; och
2:o de besparingar, som å anslagen för hvarje särskildt föremål redan uppkommit
eller hädanefter uppkomma, få icke i annat fall, lin der sådant är uttryckligen
medgifvet, till undra behof disponeras, ulan böra oafkortade till kommande
Ständers disposition reserveras.
STOCKHOM!, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
Stats-Utskottets Memorial, N:is 348, 349.
1
!%:o 348.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Nov. 1854, kl. i e. m.
Memorial, angående a/löningen för den hos Hemliga Utskotlel anställda
Kansli-personal och vaktbetjening.
(Rgs-Afd.)
I öfverensstämmelse med Herr Landtmarskalkens och Ilerrar Talmäns till Statsutskottet
afgifna förslag, har Utskotlel ansett sig böra hemställa,
att den hos Hemliga Utskottet vid innevarande Riksdag anställda
Kansli-personal och vaktbetjening mätte få sig tillerkända följande
arfvoden, i ett lör allt, att på enahanda sätt, som i afseende på
aflöningen för de öfriga Utskottens Kansli-personal och vaktbetjening
är föreskrifvet, af Riksgälds-konloret utbetalas, nemligen:
Sekreteraren Trehundra R:dr, Kanslisten Etthundra Sextiosex R:dr
32 sk., och Vaktmästaren Tretiotre R:dr 16 sk., allt Ranko.
Stockholm den 13 November 1854.
Mo 349.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 13 Nov. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å en § i det Memorialet N:o
517 bifogade förslag till de 5:ne första afdelningarne af
reglementet f ör Riksgälds-kontoret.
(Rgs-Afd.)
Borgare-Ståudet har, på grund af gjord anmärkning, till Stats-Utskottet återremitterat
62 § af ofvannämnde reglements-förslag, hvilken § handlar om återstoden af de
Bih. till /?. St. Piel. 4853 & 4854. 4 Sami. 4 Afd. 3 Band. 23 Haft.
2
Stats-Utskoltets Memorial, N:o 3SO.
.under 1840 och 1841 års riksdag beviljade anslag för fängelsernas ombyggnad och förändrade
inredning; men som denna, likasom öfrige i samma förslag intagna §§, enligt
Utskottet tillbandakomna protokolls-utdrag, af de 3:ne andra Riks-Stånden godkänts, och
frågan om sagde §:s lydelse alltså, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är af Rikets Ständer
afgjord,
kan den af Borgare-Ståndet beslutade återremiss icke till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 November 1854.
M:© *S5®«
Arik. till Exp.-Utsk. d. 13 No v. 1834, kl. i e. m.
Memorial, i anledning af återremiss ä Utlåtandet N:o 529, angående
de i Regerings-Fotenens 65 § omfurmälda 2:ne kreditivsummors
belopp under tiden intill nästa riksdag.
(Rgs-Afd.)
Ofvannämnde Utlåtande har, på grund af gjorda anmärkningar, blifvit af BondeStåndet
återremitteradt; men som de öfrige 3:ne Riks-Stånden, enligt derom aflåtna protokolls-utdrag,
detsamma bifallit, och delta ärende således, på grund af 75 § Riksdagsordningen,
är af Rikets Ständer afgjordt,
kan den af Bonde-Ståndet beslutade återremiss icke föranleda någon
Rikets Ständers åtgärd.
Slockholm den 13 November 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Stats-Utskotteta Memorial, N:o 351.
1
mo 351.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Nov. 1854, kl. 12 m.
Memorial^ i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut_, ifråga
om anslag till Baggens-stäkets upprensning.
(D. A.)
Stats-Utskottets i Utlåtandet N:o 301 gjorda och i Betänkandet N:o
330 förnyade hemställan, det väckt motion, att Rikets Ständer ville bevilja
ett Stals-bidrag af 150,000 R:dr till Baggens-stäkets upprensning eller ock
hos Kongl. Maj:t i underdånighet förorda nådigt bifall till en af Stockholms
Grosshandels-societet och Skepps-redare gjord underdånig ansökning
om ett anslag för samma ändamål från Handels- och Sjöfarts-fonden, icke
mätte till någon Rikets Sländers åtgärd föranleda, har, vid frågans afgörande
hos Riks-Stånden, blifvit godkänd af Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet; hvaremot Preste- och Borgare-Stånden densamma afslagit
och beslutat, att Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, derest Kongl. Maj:t finner sådant lämpligt, det för ifrågavarande
ändamål begärda anslag måtte beviljas att af Handels- och Sjöfarts-fonden
utgå; varande förstnämnde tvänne Riks-Stånd af Borgare-Ståndet inbjudne
att instämma i detta Stånds beslut i frågan, men denna inbjudning är af
begge Stånden afslagen.
Då alltså det af Preste- och Borgare-Stånden fattade gemensamma
beslut om aflåtande till Kongl. Maj:t af en underdånig skrifvelse i förevaBih.
till R. St. Prot. 1853—54. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 33 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial, N:o 332.
rande fråga icke blifvit af de öfrige tvänne Riks-Stånden biträdt, samt detsamma
innefattar ett ämne, som icke omedelbarligen rörer Statens reglerande
och, efter Utskottets tanke, ej är att hänföra till sådane uti 69 §
Regerings-formen och 30 § Riksdagsordningen omförmälda frågor, hvilka,
i händelse af dylik skiljaktighet mellan Riks-Ståndens beslut, skola genom
votering i förstärkt Stats-Utskott afgöras, hemställer Utskottet,
att frågan om aflåtande af den i förrberörde afseende föreslagna
underdåniga skrifvelse må anses förfallen.
Stockholm den 14 November 1854.
M:o 352.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Nov. 1854, kl. 12 na.
Memorialj i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N.-o m.
(D. A.)
Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottets behandling återremitterat
Utskottets under N:o 332 afgifna Utlåtande, i anledning af väckta motioner
om belöning åt Kapiten-mekanikus Sasse, för en af honom uppfunnen
vatten-destillerings-apparat; men som, enligt ankomne Protokolls-Utdrag,
Stats-Utskottets Memorial, N:o 3S3.
3
berörde Utlåtande blifvit bifallet af de öfrige trenne Riks-Stånden och ärendet
följaktligen är af Rikets Ständer afgjordt,: finner Utskottet
återremissen icke kunna, emot 75 § Riksdags-ordningen, till
vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 November 1854.
i\:o 353.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Nov. 1854, kl. 12 m.
Memorialj med förslag till voteringsproposition, i anledning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, angående väckt fråga om
ansiasr till Lasarettet i Lund.
CU. A.)
Vid pröfning af Stats-Utskottets i Utlåtandet N:o 300 gjorda och i
Betänkandet N:o 331 vidhållna hemställan, att väckt motion om beviljande
af ett anslag utaf 25,000 R:dr till Lunds Lasarett med dertill hörande
medicinska inrättningar icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda,
hafva Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet godkänt samma
hemställan; hvaremot Preste- och Borgare-Stånden, med afsiag derå, beviljat
ett anslag af 10,000 R:dr till nämnda föremål, att af Piiksgälds-kontorets
medel utgå.
Då således, uti denna fråga, 2 Riks-Stånd stadnat emot 2, får Utskottet,
för frågans afgörande medelst omröstning i förstärkt Stats-Utskott,
föreslå följande voterings-proposition:
i
Stats-Utshottets Memorial, N:o 354.
Den, som, i öfverensstämmelse med Utskottets, af Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet godkända, hemställan, anser, att väckt motion
om beviljande af ett anslag utaf 25,000 R:dr till Lunds Lasarett med dertill
hörande medicinska inrättningar, icke bör till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Preste- och Borgare-Ståndens
beslut, till nämnda föremål beviljat ett anslag af 10,000
R:dr, att af Riksgälds-kontorets medel utgå.
Stockholm den 14 November 1854.
M:o 354.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Nov. 1854, kl. 12 m.
Memorialj i frågan om medels anvisande för bestridande af erforderlige
kostnader vid kontrollen af bränvins-tillverkningen.
CU. AO
Enligt Stats-Utskottet tillhandakomne Protokolls-utdrag, har Utskottets,
i Utlåtandet N:o 339, gjorda hemställan, — att Rikets Ständer måtte
medgifva,
Stats-Utskottets Memorial, N:o 354.
i
medgifva, det de för kontrollen af bränvins-tillverkningen erforderliga kostnader
må, inom hvarje län, utanordnas af den inflytande afgiften för bränvins-lillverkningen,
på sätt Kongl. Maj-.t i öfrigt härom täcktes förordna,—
blifvit oförändradt bifallen af Ridderskapet och Adeln jemte Borgare- och
Bonde-Stånden samt af Preste-Ståndet godkänd, med tillägg efter uttrycket:
”af bränvins-tillverkningen,” utaf orden: ”och för tillsyn i öfrigt öfver författningens
efterlefnad.” Då alltså förevarande ärende, genom 3:ne RiksStånds
sammanstämmande bifall till Utskottets Utlåtande, blifvit, jemlikt
75 § Riksdags-ordningen, afgjordt, samt Preste-Slåndet är ensamt om det
af samma Stånd beslutade tillägg,
lärer frågan om detta tillägg böra anses vara förfallen.
Stockholm den 14 November 1854.
Bih. till JR. St. Prot. 1858—64. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 23 Baft. 2
STOCKHOLM, tryckt hot N. MAECUS, 1854.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 355,
1
JU: o 355.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1C November 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om pension för Öfverstelöjtnanten?
Grefve A. E. von Rosen.
CU. A.)
Uti en med stöd af 56 § Riksdags-ordningen hos Borgare-Ståndet
väckt och till Stats-Utskottets behandling öfverlemnad motion, har Herr
A. O. Wallenberg, med hvilken flere af Ståndets Herrar ledamöter sig
förenat, påkallat Rikets Ständers uppmärksamhet å de förljenster Öfverslelöjlnanten
i Flottans Mekaniska korps, Grefve A. E. von Rosenj ådagalagt
genom sina bemödanden för tillvägabringandet af jernvägs-anläggningar
inom riket, dymedelst att denne man, efter att i främmande länder hafva
förvärfvat stor erfarenhet och djupa insigter angående sättet för dylika arbetsföretags
utförande, under flera år oafbrutet och med rastlöst nit sökt
meddela upplysningar och råd samt utbreda kännedom om denna stora
angelägenhets alla detaljer, för att sålunda åt fäderneslandet kunna bereda
de många och stora fördelarne af dessa kommunikations-anstalter. Genom
det af rikets nu församlade Ständer fattade beslut, att alla jernvägs-stambanor
skola på Statens bekostnad och genom dess försorg anläggas, hade
emellertid utsigterna för den enskilde mannen att, genom utförandet af dylika
anläggningar, draga samma fördel af sin erfarenhet och förmåga, som
under andra förhållanden bordt komma honom till godo, i betydlig mån
förminskats. Af sådan anledning och då kändt vore, att Grefve von Rosen
för det allmänna offrat både helsa och krafter samt nu vid en framBih.
till R. St. Brot. 1853—1854. 4 Samt. 1 Afd. 3 Band. 34 Haft.
2
Slati-Vtskolltts Utlåtande, N:o 355.
skriden Sider befunne sig i ganska stort ekonomiskt betryck, liar molionäien
föreslagit, att Rikets Ständer, såsom erkänsla för Grefve von Rosens
fort jensi fulla verksamhet i och för befrämjandet af jernvägars anläggande
inom liket samt lill ersättning för den möda och de uppoffringar han fi ivilligt
sig underkastat, måtte tilldela honom en årlig pension af 2,000 R:dr
banko, alt för hans återstående lifstid utgå, så länge han inom riket vistas.
Utskottet har tagit denna framställning i öfvervägande; och enär
Rikets Ständer, genom beviljandet af högst betydliga anslag föranläggande
af jernvägar i olika delar af liket, erkänt den stora nytta och gagn, i ekonomiskt
och industrielt hänseende, som dessa kommunikationsmedel böra
medföra för det allmänna, anser Utskottet det äfven vara Rikets Ständer
värdigt att visa sin erkänsla emot den man, som i hämsta rummet fästat
uppmärksamheten på möjligheten af jern vägs-anläggningars utförande inom
Sverige, och sedermera genom outtröttliga bemödanden i hög grad bidragit
att värka och lifva intresset för dessa gagneliga företag; och då tillika
upplyst blifvit, all Grefve von Rosen, vid numera framskriden ålder, befinner
sig i mindre Jvckliga ekonomiska omständigheter, får Utskottet, med
afseende härå, och med hänsigt till de frikostiga understöd Rikets Ständer
vid flera tillfällen tilldelat peisoner, som gjort sig förtjenle af det allmänna,
tillstyrka,
att Rikets Ständer, under förbehåll, alt de för ÖPversle-löjtnanlen,
Giel ve ron Hosén utfärdade privilegier på jern vägsanläggningar
inom Sverige anses förfallna, måtte å Allmänna
Indragnings-stalen låta uppföra bemälde Grefve till åtnjutande
för hans återstående lifstid af en årlig pension, stor
2,000 R:dr banko; dock att denna pension må utgöra ett
honom personligen lillcrkändt understöd, hvarå fordringsegare
ej hafva något anspråk.
Stockholm den 14 November 1834.
Stale-UttkoUett Utlåtande, N:o 358.
3
Reservation:
Af Herr Bildt, D. G.: ”Ifrågavarande Utlåtande, genom hvilket Statsutskott
et går alt föreslå Rikets Siänder beviljandet af eu årlig pension utaf
2,000 R:dr banko åt Grefve A. E. von Rosen, såsom en gärd af dess högaktning
och erkänsla för den gagnande och uppoffrande verksamhet, som
bemälde Grefve utvecklat för jernvägs-unläggningarne inom riket, hade ursprungligen
följande lydelse:
"att Rikets Ständer mätte å Allmänna Indragnings-stalen Iäta
uppfora ÖiVersle-löjlnanlen, Grefve A. K. von Rosen, lill åtnjutande
lör sin återstående lifstid af en årlig pension, stor
2.00J R:dr banko; dock titt denna pension ina utgöra ett
honom personligen tillerkänd t understöd, hvarå fordringsegare
icke halva något anspråk.”
Men genom votering inom Utskottet beslöts, med en rösts majoritet,
det följande tillägg: "att Rikets Ständer under förbehåll, att de för Grefve
von Rosen utfärdade privilegier på jernvägs-anläggningar inom Sverige må
anses iorlallne,” skulle göras såsom vilkor för pensionens beviljande.
Det är emot detta tilliigg, hvars lätta betydelse, för att döma efter
hvad som yttrades man och man emellan inom Utskottet slraxt efter beslutet
deiom, många al Uiskottels hdamöter under sjelfva debatten ej hade
tillfälle att uppfatta, som jig anmäler min reservation.
l öist och fiämsl anser jag delta tillägg vara olämpligt, emedan det
förflyttar hela frågan om en pensions beviljmde åt Grefve von Rosen från
den högre och (österländska synpunkt, hvarifrån Ulskotlet forst betraktade
frågan, då Utskotlel foreslog pensionen såsom ett erkännande af nationens
tacksamhet för Grefve von Rusens patriotiska och oegennyttiga verksamhet,
till ett slags köpslagande med honom om lu.ns privilegier. Derjemte kail
eli dylikt ackord med Grefve von Rosen ej en gång ur financiel synpunkt
försvara», emedan Giel veu numera ej eger några privilegier för jernvägars
anläggande inom landet. Såsom stod för denna åsigt anhåller jag att få
åberopa Slals-rådet Grefve Mörners, på officiel.! handlingar grumlade, yttrande
på Riddarhuset, vid remissen af Kongl. Muj:ls nådiga Proposition,
angående jernvugais anläggande, den 21 sisllidne December; hvilket yttrande,
som var framkalladl af den gjorda frågan om ifrågavarande privilegier,
hade följande lydelse:
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 355.
”Genom första punkten i den för Hr G r. von Rosen d. 27 Nov. 1845
utfärdade nåd. resolution är vordet förklaradt: att, derest för det uppgifna
ändamålet (jernvägars anläggande i åtskilliga riktningar inom landet) ett
eller flere bolag bildas, deruti ej mindre inländska än utländska män lemnäs
frihet att deltaga genom teckning för en eiler flera till innehafvaren
ställde aktier, lydande å det af sökanden i sådant afseende föreslagna, eller
annat belopp, som kan finnas lämpligt, och derest genom sådan teckning
erforderlig kapital-styrka blifver att påräkna, samma bolag, antingen gemensamt
eller efter den fördelning, som af omständigheterna påkallas, må
undfå den nu sökta rättighet att, under loppet af tjugu år från nästa års
början, på sätt och i den ordning, som den underd. ansökningen innehåller,
samt å deruti för hufvudbanorna och sidolinierna angifna sträckningar,
anlägga jernvägar i Sverige, med vilkor likväl att, innan vederbörlig oktroj
derför, eller erforderliga förordnariden om jords afträdande meddelasJ
till K. M. skall, jemte anmälan om hvad i afseende A bolags bildande
och försättande i verksamhet blifvit tillgjordt, samt om beloppet af
aktieteckningen, i wulerd-.het ingifvas fullständiga planer och kostnadsförslag
för hvarje huf vild- och sidobana, upptagande bredden af banor ne
och af den mark, sorn erfordras, äfvensom, hvad sidobanorna beträffar,
om och hvilka deraf till en början beräknas endast för forsling med dragare;
och skall derjemte bifogas en noggrann beskrifning af den mark,
hvarå jernvägartie skola framgå, samt uppgift om och hvilken öf verenskommelse
med jordegarne angfde marks afträdande kunnat träffas; börande
handlingar ne härom vara till K. M. ihgifha innan slutet af år 1847,
vid påföljd, om sådant underlåtes, att den meildeldta rättigheten i af seen -  de å den eller de jernvägar, för hvilka underlåtenheten egt rum, komme
att förfalla.
Inom slutet af år 1847 inlemnades ingen sådan anmälan, eller sådane
planer, kostnads-förslager, beskrifningar och uppgifter, som genom den
nåd. Resolutionen blifvit föreskrifne, men efter denna tids förlopp eller d.
3 April 1848 inkom Hr Gr. von Rosen lill K. M. med åtskilliga plan-kartor
och kostnads-förslag, samt, under uppgift, bland annat, att Hr. Gr:n föranstaltat
om utstakning och afvägning af hela jernvägslinien emellan Stockholm
och Götheborg, med riktning öfver Upsala, Sala, Westerås, Köping,
Örebro ;och vidare öfver Gullspångs-elfven in uti Westergöthland, öfver
Sköfde, Falköping och Alingsås, men att Hr Gr:n ansett det första jernvägsförslaget
böra omfatta endast linien mellan Örebro och den närmast
derintill belägna hamn vid Wenern, nemi. vid Hults lastageplats, i underdånighet
anhållit om statsbidrag till denna banas utförande. Sedan K. M
Stats-Uiskottets Utlåtande, N:o 355.
5
d. 9 nästpåföljde Maj i nåder öfverlemnat denna underd. ansökning till
Stals-Utsk., ingaf Hr Gr. v. Rosen d. 24 i samma månad en underd. ansökning
om förlängning i tiden för utförande af nödiga undersökningar i
afseende på jern vägs-anläggningar i riket, och d. 6 derpåföljde Juni biföll
K. M. i nåder, att med inlemnandet af de i 1 punkten af K. Resolutionen
d. 27 Nov. 1845 omförmälda planer, kostnadsförslag, beskrifningar och
öfriga handlingar fingej vid den i samma nådiga resolution för underlåtenhet
deraf bestämda påföljd, anstå till 184g års slut.
Den 21 Nov. 1849 inkom Hr Gr:n med ny underd. ansökning,
hvilken föranledde K. M. att d. 30 i samma månad bevilja ytterligare anstånd
inlill 1850 års slut, men d. 30 Dec. 1850 gjorde Hr Gr:n åler enahanda
ansökning och d. 20 Juni 1851 meddelades i anledn. deraf en så
lydande nåd. Resolution:
K. M. vill, i anledn. af Öfverste-Löjtn. m. m. Gr. A. E. von Rosens
underd. ansökning om ytterligare anstånd med inlemnandet af de uti
l:a punkten af K. M:s nåd. resolution af d. 27 Nov. 1844, ang:de tillåtelse
lör bemälde Gr. alt anlägga jernvägar i riket, omförmälda planer, kostnadsförslag,
beskrifningar och öfriga handlingar, härmed i nåd. tillåta,
att med berörde inlemnande mål, rvid den i samma nåd. Resolution för
underlåtenhet deraf bestämda påföljd, få ytterligare anstå, dock endast
till innevarande års utgång.
Ar 1851 gick sedermera tillända utan, att de omnämnda pia lierne,
kostnads-förslagen, beskrifninganne och öfrige handlingarne tili K. M. inlemnades;
och öfverlemna!- jag härmed till Utsk:s pröfning, huruvida den
Hr Gr. von Rosen år 1845 förunnade och af K. M. år 1848 nådigst upplifvade
tillåtelse numera kan anses lägga hinder i vägen för bifall till den
Kongl. Propositionen, derest densamma i öfrigt finnes ändamålsenlig och
gagnelig.”
Ehuru, på sätt nu blifvit ådagalagdt, Grefve von Rosens privilegier
äro förfallne och följaktligen det ifrågavarande tillägget i allo obehöflig!, så
är detta tillägg, om icke ett absolut hinder, likväl en omständighet, som
torde i hög grad för Grefve von Rosen försvåra utbekommandet af pensionen.
Det är nemligen kändt, att Grefve v. Rosen, på grund af dess, nu
förfallne privilegier, ingått bolag med åtskilliga engelska kapitalister för
jernvägars anläggande inom riket. Dessa utlänningar kunna naturligtvis
icke ega tillräcklig kännedom om alla de af mig nu anförda omständighe
-
6
Stalt-Utt kotlett Utlåtande, N:o 3o£.
terne, hvilka visa att meranämnde privilegier numera Sro utan allt värde,
och skulle således lätteligen kunna väcka anspråk på skade-ersättning af
Grefve v. Rosen, om han sjelf afsade sig desse privilegier, troende med skäl alt
privilegierna ega värde, då Rikets Ständer ansett sig böra köpa deras upphäfvande.
En rättegång mellan Grefve v. Rosen och dessa engelsmän skulle
utan tvifvel gifva Grefven rätt till pensionen, utan skade-ersäLtning åt dem;
men under den långa tid, som fordrades för en sådan rättegångs utförande,
komme sannolikt Grefven ej i lillgodonjutande af den förmån, man velat tilldela
honom.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag vördsamt föreslå
Rikets Ständer, att bevilja grefve A. E. v. Rosen den föreslagna pensionen,
med uteslutande af ofvannämnde såsom vilkor för densamma gjorda
tillägg, angående privilegiernas afträdande.’’
Uti denna reservation instämde Friherre Falkenberg, C. G., Iltrr
Törnebladh G. och Blomstedt, C. R. Prostar ne Forssell, Schram, Berlin
och Holmberg samt H:rr fVcer/i, C. F., IF edberg A• och Cassel, P.
Af Ihrr HörnsteinC. C. och Nordvall, A. F., samt Riksdags-fullmäktige
Matts Pehrsson från Stockholms, Muns Månsson Irån Kalmar, Lars
Rasmusson från Götheborgs och Robus’, David Andersson från Hallands, Lars
Magnus Knutsson från Östergöthlands, Elof Andersson från Wermlands
och Gabriel Andersson från Elfsborgs län.
Stats-UtskotteU Utlåtande, N:o 330.
1
X:o 356.
Ant. till Exp.-Utsk. den 16 Nov. 1834, kl. % e. m.
Utlåtande j i anledning af väckt motion om inköp för Statens
räkning af en staty i marmor, tillhörig Majoren Schätzercrantz’
sterbhus. (U A)
Ridderskapet och Adeln har till Stats-Utskottets behandling remitterat
en af Friherre Bennetj Carl Stephan} hos nämnde Riks-Slånd, under
åberopande af 56 § Riksdags-ordningen, väckt motion, deruti är arifördt,
att Majoren och Riddaren Adolf Schir zercranlz, som nyligen allidit, genom
testamentarisk disposition skänkt Slaten, för att uti Riks-museum uppställas,
en dyrbar samling af konst-alster och fornlemningar, bestående af
juveler, guld- och silfver-pjeser, möbler, taflor, glas, porslin, vapen m. m.,
till ett antal af omkring 550 slycken, hvilka alla, i penningevärde uppskallade
till minst 12,000 R:dr Banko, Schul zercranlz under sin lefnad sjelf
famlat och ordnat; och då motionären tillika erfarit, att den väsendtligaste
delen af den aflidnes öfriga, bans arfvingar tillfallande, qvarlåtenskap utgjordes
af en utaf framlidne Staty-bildhuggaren Byström i marmor utförd
staty, föreställande en badande qvinna, och eli tillfälle nu erbjöde sig,
hvilket framdeles icke torde återkomma, att genom köp tillegna Staten äfven
delta konst-alster och sålunda ådagalägga fäderneslandets erkänsla och
aktning lör Majoren Sch ii t zercranlz’ frikostighet emot det allmänna och de
förtjenster, han visat genom vården och ordnandet af den till Staten donerade
konst-samlingen, har motionären, på grund häraf, föreslagit, att
Rikets Ständer måtte lill Kongl. Majlis disposition ställa en summa af 3,000
R:dr Banko, för att, i den händelse Kongl. Maj:t funne sådant lämpligt,
för Statens räkning låta inköpa ifrågavarande staty, för alt i Riks-museum
uppställas.
8
Siats-Utskottets Utlåtande, N-'o 856.
Utskottet, som tagit detta ärende i öfvervägande, har derförinnan
sökt förskaffa sig närmare kännedom om de i motionen uppgifne förhållanden
samt dervid inhemtat, att, såsom motionären anfört, Majoren Schiitzercrantz
i lifstiden, genom upprättadt testamente, till Staten skänkt ofvannämnda
dyrbara samling af konst-alster och forn-lemningar. Berörde testamente
lärer dock ännu icke vunnit laga kraft, så att för närvarande ej med full
visshet kan antagas, att Staten verkligen kommer af nämnda gåfva i besittning.
Efter de upplysningar, sorn erhållits, synes likväl sannolikt, att testamentet
af arfvingarne lemnäs utan klander. Emedlertid har gifvaren
genom konst-alstrens samlande och donerande till Staten ådagalagt ett vackert
bevis på konstsinne och fosterlandskänsla, hvilket ej kan annat än med
tacksamhet af det allmänna erkännas; och, under förutsättning deraf, att
konst-samlingen faller Staten till och således kommer att frångå gifvarens
arfvingar, tvekar ej Utskottet att understödja det väckta förslaget att för
Statens räkning inköpa nu ifrågavarande, sterbhuset tillhöriga, af framlidne
staty-bildhuggaren Byström i marmor utförda staty, derest densamma finnes
ega det konstvärde, att den förtjenar att i Riks-museum uppställas.
I detta afseende har dock Utskottet af personer, hvilkas omdöme härutinnan
måste tilläggas fullt vitsord, inhemtat, att berörde staty är ett af nämnde
Bildhuggares hästa arbeten och obestridligen eger det artistiska värde, att
den för hvilket Museum sorn helst skulle blifva en utmärkt prydnad. Derjemte
är upplyst, alt statyn kan anses fullt hafva det penningevärde, hvilket
i motionen blifvit såsom köpeskilling föreslaget. Vid sådant förhållande
och i betraktande jemväl deraf, att detta konst-verk, om det icke af Staten
inköpes, måhända genom försäljning deraf till utlänningen kan gå för
fäderneslandet förloradt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, för den händelse, att Staten kommer i
besittning af den utaf Majoren Schiitzercrantz i lifstiden till
densamma donerade konst-samling, må ställa en summa al
3,000 R:dr Banko till Kongl. Maj:ts disposition för att, derest
Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, så finner för
godt, för Statens räkning låta, lill uppställande i Riks-museum,
inköpa ifrågavarande af staty-bildhuggaren Byström i
marmor utförda, Majoren Schiitzercrantz’ sterbhus nu tillhöriga,
staty.
Stockholm den 16 November 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1854.
Stats- Ult kottet» Memorial, N:o 357.
1
N:o 357.
Aak. till Exp.-Utsk. dea 17 Not. 1854, kl 10 f. ra.
Memorial, med. förslag lill stadganden i Riksgälds-kontorels Reglemente,
angående anslagen för folkundervisningens befrämjande
och de med ordinarie stats-regleringen gemenskap egande
utgifter m. m. äfvensom de å Riksgälds-konloret anvisade
kreditiver.
(R. A.)
Såsom fortsättning af de, genom Utskottets Memorialer N:ris 317 och
347. Rikets Ständer underställda förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets
nya Reglemente, får Utskottet härmed till Rikets Ständers granskning och fastställelse
aflemna de afdelningar utaf samma Reglemente, hvilka böra innehålla
stadganden, angående utbetalningarne af ^»slagen till folkundervisningen, riksdags-kostnaderne,
aflöningen för Rikets Ständers Justitie-Ombudsman och hans
tjenstebiträden m. 11., samt innevarande års stats-fyllnadssumma, jemte ersättningen
af uppkommande brister i stats-inkomsterna och förslags-anslagen, äfvensom
angående de å Riksgälds-kontoret anvisade kreditiver.
Med åberopande af hvad Utskottet i Memorialet N:o 347 erinrat i afseende
på den nummerordning, hvarunder de föreslagna §§ äro upptagna, får
Utskottet, rörande innehållet af och förändringarne i de afdelningar utaf ifrågavarande
Reglemente, som finnas härvid bifogade, meddela följande upplysningar:
148
§, angående de vid 1840 och 1841 samt 1844 och 1845 års riksdagar
för folkundervisningens befrämjande beviljade och såsom outtagna i Riks-,
gälds-kontorets räkenskaper ännu balanserade anslagssummor, motsvarar 128 §
af 1851 års Reglemente, samt innehåller ett nu tillagdt stadgande om afförandet
ur nämnde räkenskaper af hvad före nästa års utgång icke blifvit lyftadt
Rih. till R. St. Prot. 1853 $ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 35 Höft. t
2
S/a/s-U/3ko!fete MemorialA:o 3o7.
utaf dessa äldre anslag. Dä, under de sednare arén, någon utbetalning utaf
berörde anslagssummor icke ifrågakommit, och då ett fortsätt balanserande af
desamma synes ändamålslöst, har Utskottet, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers vid dylikt förhållande förut fattade beslut, ansett sig böra föreslå detta
tillägg; varande i den nu föreslagna § de Folkskolelärare-seminarier uppgifna,
för hvilka ifrågavarande medel varit anslagna och disponerade.
149 §, angående de anslag, som under denna riksdag beviljats till understöd
för Folkskole-lärares aflöning, samt tili Seminarierna för sådane lärares
bildande, äfvensom till stipendier åt elevernc vid nämnde seminarier, grundar
sig på Rikets Ständers beslut, genom bifallandet af 2:dra punkten utaf SfatsUtskottets
Utlåtande N:o 160, och öfverensstämmer dessutom med nu gällande
Reglementes 131 §.
151 §, angående anslaget till ersättning af grefve Thorsten Rudensköld*
resekostnader för folltskole-undervisningens ordnande, enligt hans dertill uppfunna
plan, innefattar Rikets Ständers ■ beslut, genom bifallandet af ofvannämnda
Utlåtandes Salje punkt.
152 §, angående den till beredande af framtida tillgång för Folkskole-lärares
pensionering afsatta fond, grundar sig på Utskottets af Rikets Ständer
bifallna Utlåtande N:o 161 och är för öfrigt hufvudsakligen af samma lydelse,
■sorn 130 § i 1851 års Reglemente.
153 §, angående de återstående riksdags-kostnadernas utbetalning, är lika
lydande med samma Reglementes 132 §.
154 §, angående anslaget1 för riksdags-arkivets komplettering, hvilken §
motsvarar den I33:dje i meranämnde Reglemente, är redan af Rikets Ständer
godkänd, genom bifallandet af Utskottets Utlåtande N:o 304.
155 §, angående aflöningen för Rikets Ständers Justitie-Ombudsman och
hans tjenstebiträden, motsvarar 134 § af 1851 års Reglemente, hvars stadganden,
undantagandes föreskriften om den under lönerna beräknade spanmål,
också blifvit intagna i denna §, hvilken dessutom innehåller Rikets Ständers
beslut, enligt Utskottets bifallna Utlåtande N:o 61, i fråga om förhöjning af
sekreterare-lönen vid Justitie-Ombudsmannens Expedition samt beviljandet ,af
ett särskildt arfvode lör ökad t biträde vid fånglistornas granskning. Sedan den
enda vid nämnde Expedition anställde person, hvilken under sednare tiden egde
rätt till ersättning för den under lönerna tillförene beräknade spanmål, med
döden afgått, Ilar stadgandet i sista punkten af nu gällande Reglements-g
förfallit. -
156 g, angående kostnaderna för Justitie-Ombudsmannens embefsresor,
samt anslaget till expenser vid haris Expedition, äfvensom trycknings-kosfnadefna
för hans embets-berättelscr, innehåller samma stadgande sorn nuvarande
Sfafs- Vfskol fels Memorial, jV. :o 357.
3
Reglementes 135 g, med tillägg af det under denna riksdag, genom bifallandet
af Utskottets Utlåtande N:o 02, fattade beslut rörande resekostnaderncs godtgörande.
157 §, angående aflöningen för Sekreteraren hos Bonde-ståndets Kanslidirektion,
är lika lydande med 13G g, af .1851 års Reglemente.
158 g, angående utbetalningen af återstoden utaf den vid sednaste riksdag,
enligt 138 § af det då utfärdade Reglementet, till stats-behofvens fyllande för
nu tilländagäcnde stats-reglerings-period, anvisade årliga summa, svarar emot
samma Reglementes 137 g.
159 §, angående ersättningen af bristerna i stats-inkomsternes, enligt Riksstaten,
beräknade belopp, har samma lydelse, som meranämnde reglementes
139 g.
160 §, angående bristerna i de så kallade förslags-anslagcn, innefattar det
i nu gällande Reglementes 140 § intagna stadgande, rörande Eiksgälds-kontorets
ersättnings-skyldigliet för dessa brister; hvarjemte tillagts en nödig ansedd
föreskrift, derigenom Kongl. Stats-kontoret berättigas, att, utan afbidan af den
tidpunkt, då liqviden för bristerna och besparingarne å Riks-stafens alla förslags-anslag
samt öfverskotten å stats-inkomsterna kan uppgöras, erhålla ersättning
lör de å en eller annan hufvudtitels förslags-anslag uppkomna brister.
161 g, angående det särskilda förslags-anslaget för skatte-förenklingens
verkställighet, grundar sig på Rikets Ständers beslut, medelst bifallandet af Utskottets
tillstyrkan i Utlåtandet N:o 92, sid. 43—44.
162 g, angående ersättningen för upphörandet af indelta ränte-tagares rättighet
till så kallad forsel-löns erhållande utaf ränte-gifvarne, innefattar hufvudsakligen
enahanda stadgande, söm 141 g af 1851 års Reglemente.
1G3 §, angående utbetalningen af innehållen begrafningshjelps- eller nådårs-bcsparing,
motsvarar hittills gällande Reglementes 142 g, och innehåller det
deruti förekommande stadgande.
164 g, angående ersättandet af kostnaderne för indelta båtsmans-rotars
sammanförande, är lika lydande med 14-3 § af oftanämnde Reglemente.
165 g, angående kreditivet för neutralitetens upprätthållande grundar sig
på Rikets Ständers beslut, genom bifallandet af Utskottets Utlåtanden Nrris 36
och 65, rörande detta kreditiv och upplåningen af de för utbetalningarne derå
erforderliga medel.
166 g, angående det hittills allmänt benämnda stora kreditivet, grundar
sig på Rikets Ständers, enligt Utskottets tillstyrkan i Utlåtandet N:o 329, härom
fattade beslut, och är lika lydande med nu gällande Reglementes 144 §.
167 §, angående det första utaf de i Regerings-formens 63 g föreskrifnä
2:ne kreditiver, innehåller Rikets Ständers beslut, genom bifallandet af hvad
Utskottet i sednast åberopade Utlåtande tillstyrkt, i fråga om detta kreditiv®
4
Stats-Utskottets Memorial, N:o 357.
belopp och fördelning, samt öfverensstämmer för öfrigt nied 146 § af nuvarande
Reglemente.
168 §, angående de för utbetalningarne af sednast omförmiilda 2:ne kreditiv-summor
erforderliga tillgångar, motsvarar 1851 års Reglementes 145 och
147 §§. Då något fullt giltigt skäl icke synes föreiinnas för framgent bibehålande
af den hittills stadgade olikheten i sättet eller grunderna för upplåningen
af de medel, som, vid skeende lyftningar af det ena eller andra utaf ifrågavarande
kreditiver, måste af Riksgälds-kontoret i låneväg anskaffas, så och enär
Fullmäktige torde böra vara oförhindrade att, i afseende på dessa medels anskaffning,
förfara på enahanda sätt, sä vida och i den män detta vid de särskilda
kreditiv lyftningarne finnes vara tillämpligt och ändamålsenligt, har Utskottet
ansett samma stadganden böra af Rikets Ständer meddelas rörande de
upplåningar, som för utbetalningarne utaf dessa bägge kreditiver kunna erfordras.
Utskottet har derföre i en § sammanfört nyssberörde stadganden, med
iakttagande dervid af följande förändringar uti hvad hittills varit föreskrifvetT
nemligen: obligationernas förfallotid, som vid upplåningen af medel för det sä
kallade stora kreditivet varit bestämd till minst ett och hög't tre är, samt för
det andra kreditivet till högst tio år, har nu, i afseende på uppiåningarne lör
begge kreditiverna, föreslagits till minst ett och högst fem år; — föreskriften, att
de för förstnämnde kreditiv upptagna lån skola återbetalas med dertill af Rikets
näst sammanträffande Ständer anvisade medel, har uteslutits, enär det allmänna
stadgandet i Regérings-formens 66 §, angående dylika låns betalande,
synes vara tillfyllestgörande äfven för verkställigheten af den upplåning, hvarom
nu är fråga; — likaså, och i öfverensstämmelse med Rikets Ständers nyligen
fattade beslut, angående den Riksgälds-kontoret ålagda upplåning för anskaffning
af de till jern vägs-anläggningar erforderliga medel, har ur den nya gemensammagin
uteslutits det hittills stadgade förbudet, att kapital-rabatt icke linge
medgifvas å obligationer, som utlemnades för upplånade medel till utbetalningar
å det så kallade mindre kreditivet; — den med hänsigt täll nyssnämnde
obligationer förut föreskrifna minsta valör, eller 250 Rrdr banko, har, med
afseende å den af Kongl. Majit och Rikets Ständer nu fastställda räkne-enhet,
förändrats till ett samma valör i rundt tal motsvarande belopp af 400 Ridr
riksmynt eller 266 Ridr 32 sk. banko.
169 §, angående kreditivet för inhemska fårskötselns och ullproduktionens
befrämjande, innehåller samma stadgande, som 148 § af nu gällande Reglemente.
170 §, angående det för ackordsregleringen inom Arméen, redan vid 1828,.
1829 och 1830 års riksdag, beviljade kreditiv, är lika lydande med samma
Reglementes 149 §.
171 §, angående det, i egenskap af kreditiv, å Riksgälds-kontoret nu anvisade
stats-bidrag för Svenska natur- och konst-alsters afsändande till den
Stafs-Utskottets MemorialAr:o 357.
5
under nästkommande är förestående exposition i Paris, grundar sig på Rikets
Ständers, genom bifallandet al Utskottets Utlåtande K:o 281. meddelade beslut.
1 öfverensstämmelse med hvad Utskottet uti den af Rikets Stander bifallna
9:de punkten af Utlåtandet N:o 27 tillstyrkt, i fråga om upphörandet af
kreditivet för de genom post-skjutslegans förhöjning uppkomna ökade kostnader
för Post-verket, har den, angående detta kreditiv, i 1851 års Reglemente införda
§ 150 uteslutits ur det nya Reglementet; varande jemväl 129 §, angående
de vid 1847 och 1848 års riksdag beviljade anslag till folkundervisningens
befrämjande utesluten, emedan dessa anslag dels redan blifvit utbetalda,
och dels, till följd af Rikets Ständers beslut, med sitt återstående belopp äro ur
Riksgäfds-kontorets räkenskaper afförda.
Enär, jemlikt Regerings-formens 63 §, särskild anordning skall af Rikets
Ständer utfärdas å den i samma § sednast omförmiilda kreditiv-summa, har
Utskottet, jemte föreslåendet af det reglementariska stadgandet angående denna
kreditiv-suinmas utbetalning, ansett sig äfven böra afgifva förslag till berörde
' anordning; och då densamma torde böra erhålla enahanda lydelse, som den
anordning å berörde kreditiv, hvilken af Stats-Utskottet vid sednaste riksdag
föreslogs och då af Rikets Ständer utfärdades, får Utskottet föreslå, att jemväl
nu ifrågavarande anordning måtte komma att lyda sålunda:
»Till Fullmäktige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
Sedan Rikets nu församlade Ständer till ett belopp 2,000,000 R:dr fastställt
den summa, som, enligt Regerings-formens 63 §, skall vara till utbetalning
från Rikets Ständers Riksgälds-kontor anvisad, för att af Kongl. Maj:t vid
infallande krig lyftas; så varda, i kraft af nämnda § och till följd af pikets Ständers
beslut, Fullmäktige i Riksgälds-kontoret härmedelst förständigade och bemyndigade,
att, vid det i samma § förutsatta läll och under derstädes stadgade förbehåll, omförmälda
kreditiv-summa af Två millioner Riksdaler banko Kongl. Maj:t tillhandahålla
samt, enligt dess Nådiga disposition, i föreskrifven ordning utbetala.
Stockholm den — —.
På Rikets Ständers vägnar: För Ridderskapet och Adeln. — För Presteståndet.
— För Borgare-ståndet. — För Bonde-ståndet.»
I likhet med hvad under de sednaste riksdagarne iakttagits, torde denna
anordning böra underskrifvas af herr Landt-marskalken och herrar Talmän samt
Stats-Utskottets ledamöter, och i utbyte mot den vid nästföregångna riksdag utfärdade
och förseglade anordningen, hvilken då bör annulleras, få vid riksdagen*
klut, genom Stats-Utskottet, Fullmäktige tillställas.
Stockholm den 16 November 1854.
6
Stafj- UlssotUis Memorial. JY:a 337.
Förslag
tili
Reglemente för Biksgälds-konlorct.
(Fortsättning.)
F) Anslagm till folkundervisningen, riks dagskostnader, samt a fåfäng
en för Rikets Ständers Justilie-Ombudsman, m. 11.
§ 148.
Neda» uppgifna, i Riksgälds-kontoret ännu reserverade, behållningar utaf
de för folkundervisningens befrämjande, under 1840 och '1841, samt '1844
och 1845 års riksdagar, beviljade anslagssummor böra fortfarande, intill slutet
af nästkommande år 1855, tillhan dali allas oell, efter vederbörliga reqvisitioner,
utbetalas för de särskilda föremål, hvartill desamma blifvit anvisade eder
disponerade, nemligen:
1:« 1843 års anslag för Carlstads stifts Folkskole-lärarc-semifiarium,
Femhundra R:dr;
2:o återstoden af 1845 års anslag för Upsala, Lunds, Carlstads och
Wisbo stifts Folkskole-lärare-seminarier, tillsammans Sexhundrasextiosex R:dr
32 sk.;
3:o återstoden af 1845, 1846, 1847 och 1848 års anslag till understöd
vid afönandet af Folkskolc-lärare inom de socknar, der, tili följd af särskilda
omständigheter och förhållanden, statsbidrag för sådant ändamål af Kongl.
Maj:t pröfvats erforderligt, Fyratusenetthundratretioen II:dr 31 sk. 11 rst.
Hvad af dessa medel vid nästa års utgång finnes i Kiksgälds-kontoret
iuntstående, må ur dess räkenskaper då ahöras.
g 149.
De, under sednast för fidna riksdag, för befrämjande af folkundervisningen,
beviljade oell till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition ställda ytterligare
anslag, jemte derå uppkomna odi för sagde ändamål af Kongl. Maj: t äfven disponibla
besparingar, böra, i mån af behof oell efter vederbörliga reqvisitioner,
utbetalas af Kiksgälds-kontoret med följande belopp, sorn vid nästlidne September
månads början voro utaf samma anslag derstädes ihnestående, nemligen:
iSlats-Ulskottels Memorial, N:» .3.57.
7
l:o Elfvatusen lyratio tro R:dr IG sk. utaf 1852. 1853 och 1854 års anslag
till understöd för Folkskole-lärares aflöning' inom de socknar, der, enligt
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, statsbidrag för sädant ändamål, i följd af särskilda
förhållanden, erfordras;
2:o Femtusentrehundrasextiosex R:dr 32 sk. utaf sagde års anslag till
Seminarierna för bildande af' Folkskole-Iärare; och
3:o Tretusensexhnndratretiotre R:dr 16 sk. utaf samina års anslag till
stipendier fur elever vid dessa Seminarier;
kommande livad utaf de sålunda återstående anslagssummorna icke är af
Kongl. Maj:t i Nåder disponeiadt vid utgången af det år, då nästa riksdag
börjar, att ej vidare för ofvan uppgifna ändamål reserveras.
§ 150.
Till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition för folkundervisningens befrämjande,
hafva Rikets Ständer under innevarande riksdag beviljat nedanstående
anslag, att, i mån af behof, fortfarande utgå till och med det år, då nä.sta
riksdag slutar, nemligen:
l:o till understöd för Folkskole-lärares aflöning inom de socknar, der,
enligt Kongl. Majits Nådiga pröfning, statsbidrag för sådant ändamål, i följd af
särskilda förhållanden, erfordras, Tjugetusen R:dr årligen;
2:o till Seminarierna för bildande af Folkskole-Iärare, Niotnsenetthundra
Emir årligen; och
3:o till 'stipendier för clever vid nämnde Seminarier, Tolftusen E:dr
årligen;
hvarjemte Rikets Ständer" medgifvit, att de besparingar, som å dessa anslag
kunna uppkomma, må af Kongl. Maj:t för folkundervisningens befrämjande
användas; börande omförmälda anslagssummor, efter nästkommande års början,
med deras årliga belopp af Eiksgälds-kontoret utbetalas, på sätt Kongl. Maj:t
behagar i Nåder föreskrifva, och under iakttagande, att hvad under ett år icke
blifvit från Riksgälds-kontorct uttaget, eller behöft användas, må under ett följande
år disponeras och utbekommas.
§ 151.
Med afseende å Grefve Thorsten Budenskölds förtjenster om folkskoleväsendet,
och på det att för Skol-styrds.cr. hvilka sådant önska, tillfälle måtte
beredas att begagna hans biträde vid folkskola-undervisningens, ordnande i
enlighet med den af honom uppfunna iindervisningsplan, hafva Rikets Ständer,
till bestridande af kostnaderna för de resor, .bemälde Grefve i detta ändamål
kommer att företaga, beviljat och till utgående från Riksgälds-kontoret under
åren 1855, 185G och 1857 anvisat eli årligt belopp af 800 R:dr, eller till
-
8 Stats- Utskottets Memorial, N:o 35 7.
samman* Tvåtusenfyrahundra R:dr; hvilket belopp alltså, i man af behof och
på det sätt, Kongl. Maj:t behagar i Nåder föreskrifva, bör under sagde år af
Riksgäldskontoret utbetalas.
§ 152.
o
Den summa af Attiotusen R:dr, som genom besparingar å de vid föregångna
riksdagar beviljade anslag för Folkskole-undervisningens befrämjande
uppkommit samt, till följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut, blifvit
i Riksgäldskontoret afsatt, och der finnes innestående för beredande af framtida
tillgång till afskedade Folkskole lärares pensionerande, bor, under tien
tid nuvarande riksdags statsreglering kommer att omfatta, fortfarande hållas
Kongl. Maj:t tillhanda, på det att, — derest sådana åtgärder i ett eller flera stift,
före nästa riksdag, varda vidtagna, i följd hvaraf en fond, genom Folkskolelärarnes
och församlingarnes bidrag, inom hvarje särskildt stift bildas för de
förres pensionering, samt denna fond ställes under förvaltning af en utaf Folkskole-lärarne
stiftsvis utsedd och under Stift-styrelsens öfverinseende och kontroll
stående direktion, och så vida, på vissa allmänna grunder byggda Reglementen
derför varda upprättade samt af Kongl. Majrt fastställda, —• Kongl.
Majit då må ega att, med beräknande af omförmälda sunanäs billiga fördelning
mellan rikets alla stift, utaf densamma tilldela hvarje sålunda tillkommen pen
sionsanstalt,
såsom grundfond, ett proportionerlig! bidrag för en gång; hvadan
detta bidrags belopp alltså bör af Riksgäldskontoret utbetalas, i den ordning
och på det sätt, Kongl. Majit lärer i Nåder föreskrifva.
§ 153.
Återstående kostnader och utgifter flir innevarande riksdag skola af
Riksgälds-kontoret bestridas, med iakttagande af de, genom Rikets Ständers
Stats-Utskott, Fullmäktige, till efterrättelse härvid, meddelade beslut och föreskrifter.
Likaså bör Riksgälds-kontoret, på föreskrifvet sätt, liqvidera sådana,
ännu icke godtgjorda. kostnader för sednast förflutna Riksdag, sorn. enligt Rikets
då församlade Ständers beslut, skola af detta verks medel betalas.
§ 154.
(Här torde i Reglementet böra införas den af Rikets Ständer, genom bifallandet
af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 304. redan godkända §, angående
anslaget till riksdags-arkivets komplettering och förökande.)
§ 155.
Aflöningen för Rikets Ständers Justitie-Ombudsman samt den hos honom
-
Stafs-Utskottets Memorial, N:o 357.
9
norn an . willde kandi- och vaktbetjaning bör af Riksgälds-kontoret, under sista
månaden af hvarje qvartal, utbetalas; skolande lönen för Justitie-Ombudsmanlien
utgå med lika belopp, som den Justitie-Kansleren i nu gällande stat tillerkända
ordinarie löne-inkomst utgör; dock eger Justitie-Ombudsmannen, derest
lian förut, innehar tjenst på rikets stat, endast att, jemte bibehållande af
den härmed förenade aflöning, derutöfver af Riksgälds-kontorets medel uppbära
sä stort belopp, som till fyllnad i den för Justitie-Ombudsmans-embetet
här ofvan bestämda lön erfordras; vid hvilket stadgandes tillämpning i afseende
pä nuvarande Justitie-Ombudsman dessutom iakttäges Rikets Ständers, vid
riksdagen åren 1847 och 1848 härom meddelade, särskilda beslut.
Såsom arfvode för den person, hvilken förordnas att förrätta en blifvande
Justitie-Ombudsman- förra tjenst, skall Riksgälds-kontoret till denne qvartalsvis
utbetala hälften af det belopp, som skillnaden mellan Jastitie-kanslerens
ordinarie löne-inkomst och samma Justitie-Ombudsmans frän Riksgälds-kontoret
utbekomna lön utgör.
Aflöningen för ofvanbemälde kansli- och vaktbetjening utgår enligt hittills
gällande stat. dock med iakttagande af den under innevarande riksdag
deruti beslutade förändring, hvarigenom lönen för Sekreteraren hos Justitieombudsmannen
ökats m#d det för Tryckfrihets-kommittéens Sekreterare på samma
stat uppförda belopp, eller 432 R:dr 24 sk.; kommande således berörde lön
att hädanefter utgå med en, till rundt tal jemnad, summa af Ettusentvåhundra
Riksdaler, emot skyldighet för förstnämnde Sekreterare att jemväl bestrida
de göromål, som åligga den sistnämnde; och skall, derest Justitie-Ombudsmannens
Sekreterare förut innehar tjenst på Rikets stat, vid uppbärandet af ifrågavarande
lön, samma vilkor och förbehåll äfven iakttagas, som äro stadgade
i afseende på utbetalningen af Justitie-Ombudsmans-lönen vid enahanda fall.
Med afseende å det uppgifna behofvet af ytterligare biträde vid granskningen
af de till Justitie-Ombudsmannen insända färglistor, hafva Rikets
Ständer, för detta gransknings-arbetes behöriga verkställighet, anvisat till Justitie-Ombudsmannens
disposition ett årligt belopp af Tvåhundra Riksdaler under
tiden från och med innevarande års början till och med det år, då nästa
riksdag inträffar; börande detta belopp på samma sätt, som öfriga arfvoden för
Justitie-Ombudsmans-expeditionen, af Riksgälds-kontoret utbetalas.
I 156.
Till kostnader för Justilie-Ombudsmannens en/be tsresor, bör Riksgäldskontoret,
uppå hans reqvisition och emot derför inom hvarje års utgång afgifvaude
redogörelse, förskottsvis utbetala en summa af Ettusen Riksdaler.
Skulle dessa kostnader under ett eller annat år öfverstiga den dertill sålunda
Bih. till R. St. Prot. 1853 § 1854. 4 Samt. 1 Afd. 3 Band. 25 Haft. 2
10
Stats-Ulskoitets Memorial, N:o 357.
anslagna summa, må till det iifverskjutande kostnads-beloppets godtgörande användas
hvad utaf enahanda anslag för de sedan innevarande riksdags början
förflutna år möjligen kan vara obegagnadt; och som Rikets Ständer medgifvit,
att hvad i afseende på godtgöreben af Justitic-Ombudsmannens resekostnader
nu blifvit stadgadt, jemväl må tillämpas å kostnaderna för de af honom under
sednast förflutna 3:ne år verkställda embetsresor, så bör skillnaden mellan de
resekostnads-medcl, han frän Riksgälds-kontoret utbekommit, och hvad samma
års-anslag för bestridandet af kostnaderna för hans embetsresor utgör, till nuvarande
Justitie-Ombudsman utbetalas med Nittiotvå Riksdaler 20 sk. 2 r>t.
För upphandlingen af skrifmaterialier oell för andra expenser vid Justitie-Ombudsinannens
och Tryckfrihets-kommittéens Expeditioner bör ett årligt
belopp af Trehundra Riksdaler, emot behörig redogörelse, förskottsvis af Riksgäld
s-kontorets medel utanordnas.
Tryckningen och häftningen af ej' mindre J ustitie-Omhudsmannens årliga
e m b el s-ber ii Heiser, än hans särskilda berättelse till Rikets Ständer vid
nästkommande riksdag, jemte dertill hörande bilagor, böra verkställas och papperet
för dessa handlingars tryckning anskaffas genom Fullmäktiges försorg; dock
skall den härvid erforderliga korrektur-läsningen besörjas på sätt förut skett;
börande samtliga trycknings- och häftnings-kostnaderna för ifrågavarande berättelser
och bilagor omedelbart utaf Riksgälds-kontoret godtgöras, utan afdrag
å det till expenser för sagda Expeditioner beviljade anslag; hvaremot de medel,
, hvilka inflyta genom samma berättelsers försäljning i bokhandeln, skola af
Justitic-Ombudsmannen, sorn härom eger foga anstalt, inför Fullmäktige särskildt
redovisas.
§ 157.
Den af Rikets Ständer, till aflöning för Sekreteraren kos Bondeståndets
Kansli-direklion, anslagna summa af Etthundra Riksdaler årligen, skall af
Riksgälds-kontorets medel qvartalsvis utbetalas.
G) Utgifter, som med ordinarie Slats-reg/eringen cga gemenskap.
§ 158.
Det ännu icke utbetalda beloppet, Femhundraåttiotretusen åttahundraåttio
Riksdaler, utaf den, enligt hittills gällande stats-reglering, för innevarande
år 1854 bestämda stats-fyllnadssumma bör af Riksgälds-kontoret Kongl.
Stats-kontoret, uppå dess reqvisition, tillhandahållas.
§ 159.
I händelse Stals-vcrkets, till Kongl. Stats-kontoret ingående, inkomster,
för något år, icke skulle uppgå till det sammanlagda belopp, hvartill dessa in
-
Slals-UlaKotlet» Memorial, Ä':o 357.
11
kotnsfer i Riks-staten blifvit af Rikets Ständer beräknade, bör den brist, sorn,
enligt Riks-hufvudboken, härigenom uppkommer i tillgångarne för stats-utgifternas
bestridande, Kongl. Stats-kontoret af Riksgälds-kontoret ersättas.
§ ICO.
Derest någon af de, vid sednast förflutna eller innevarande riksdags
stats-reglering, i egenskap af pir slags-ans lag, beviljade utgifts-summor skulle,
under ett eller annat år, befinnas otillräcklig för dermed afsedda ändamål, ålig.
ger det Riksgälds-kontoret att bristen, efter årets slut, Kongl. Stats-kontoret
ersätta; hvaremot de besparingar, sorn kunna å dessa anslag uppkomma, böra.
för hvarje år, till Riksgälds-kontoret aflemnas; — ankommande på Kongl.
Stats-kontoret att antingen i den, enligt nedanstående §, (den §, som kommer
att motsvara nu gällande Reglementes 157 §) för samma år upprättade öfverskotts-liqvid
upptaga bristerna i omförmnlda anslag eller oek, på grund af uppgjord
och vederbörligen granskad särskild liqvid, rörande de till en eller flera
hufvudtitlar hörande förslags-anslags brister oell besparingar, från Riksgäldskontoret
reqvirera det ersättnings-belopp, som enligt denna liqvid Kongl.
Stats-kontoret tillkommer; dock bör, innan sådan reqvisition sker, Riksgäldskontoret
hafva i stadgad ordning erhållit godtgörelse för alla å enahanda anslag
under nästförcgångna år uppkomna besparingar.
Enligt den vid sednaste riksdag upprättade och fastställda samt för å~
ren 1852, 1853 och 1854 gällande riksstat, utgöras förslags-anslagen af följande
å samma stat upptagna anslag nemligen af
anslagen under S:dra Hufvud-titeln:
till fångars vård och underhåll;
» mediko-legala besigtningar;
j> skrifmaterialer och expenser samt ved och Ijas;
n rese- -och traktaments-penningar;
» ersättning åt vittnen och parter;
anslagst under 3:die Hufvud-titeln:
till skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Utrikes-departementets
Expedition;
anslagen under 4:de Ilufvudtiteln:
till Jemtlands rotering;
» Militie-boställs-kassan, ersättning för reserv-hemmans-räntor och kronotionde
m. m.;
■j fouragering vid indelta kavalleriet;
Stafs- Utskottets Memorial, N:o 357.
till fouragering af värfvade kavalleriets och artilleriet.* hästar;
» be värings-manskapets vapenöfning;
» inqvarterings-kostnader i Stockholm;
» inqvarterings-kostnader i landsorterna;
» rese- och traktaments-kostnader;
» rese- och traktaments-kostnader för städernas magistrats-personer och
borgare, vid besigtningar;
» skrif-materialier och expenser samt ved och Ijns m. m. för Landtförsvars-departementets
Kansli-expedition;
anslagen under 5: te Hufvud titeln:
till båtsmännens beklädnad, högst 42,000 R;dr;
» rese- och traktaments-penningar;]
» skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Sjöförsvars-departeinentets
Kansli-expedition;
n skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Flottans statio
ner;
anslagen
under G:te Hvfvudtiteln:
till utflyttnings-hjelp efter laga skiften;
» odlings-hjelp m. m. för krono-nybyggare;
% ersättning för jord-förluster genom kanal- och v äg-anlägg ning ar;
i» skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus;
* rese- och traktaments-penningar;
anslagen under 7:de Hufvudtiteln:
till karta-sigillata-omkostnader;
» omkostnader för kontroll-verket;
» skogs-planterings-kassan, ersättning för hemmans-räntor och arren
den
m. m.;
» lyshållning m. 11. utgifter för Kronans publika hus i Stockholm;
* städers friheter;
9 transport-kostnad för Stats-verkets bergs-effekter;
9 remisslage;
c observations- och uppbörds-procenter;
a n&ntds-skrifaiags-provision;
» restitutioner;
* rese- och traktaments-penningar;
3 skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus;
\
Stats- U/sk olle/s Memorial, N:o 357.
13
äfvensom det. kontanta anslaget till Post-verket samt anslaget till Tull
verket.
att af post- och tull-medlen direkte utgå;
anslagen under 8:de Hufvud titeln:
till löne-tillökning för 13 Konsistorie-notarier, högst 2,340 R:dr;
y> Biskopens på Gottland lön;
3* Pastor i Fahlun, anslag af 1 5 skeppund koppar;
v Pastor i Forsmark, anslag af 2:ne skeppund hammarskatts-jern;
» Lappmarks ecklesiastik-verk (reservations- och förslags-anslag);
m farsoters och smittosamma sjukdomars botande;
a Akademien för de fria konsterna, (anslag af 2,000 R:dr Ilambrr banko
å 128 sk.); ■
33 fattigvården i allmänhet;
33 skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus;
anslagen under Q:de Hufvudtiteln: <
till Wadstena krigsmanshus-kassa, ersättning för hemmans-räntor och
krono-tionde;
3) invalidhus-fonden, ersättning för hemmans-räntor och arrenden;
det å allmänna indragnings-staten upptagna belopp, hvarunder ingå reserrations-anslagen
för blesserade öfver- och under-officerare samt emeriti-löner
vid elementar-läroverken.
Vid den under innevarande riksdag verkställda stats-reglering, hvilken,
från och med instundande år 1855, kommer att tillämpas, hafva endast här
nedan uppgifna förändringar blifvit vidtagna i afseende på de anslag, hvarom
nu är fråga:
Det under i:de Hufvudtiteln upptagna förslags-anslaget till fouragering
af nurfvade kavalleriets och artilleriets hästar har i den nya Riks-staten
uppförts såsom anslag till fouragering af artilleriets och värfvade kavalleriets
hästar- Anslaget till rese- och traktaments-kostnader för städernas
magi stråt s-persöner och borgare vid besigtningar, hvilket å nu gällande Riksstat»
4:de Hufvudtitel förekommer såsom ett särskildt förslags-anslag, har sammanförts
med det nämnde Hufvudtitel tillhörande enahanda anslag för rese- och
traktaments-kostnader, under hvilken sednare benämning begge dessa anslag
således hädanefter innefattas. Det under 7:de Hufvudtiteln hittills uppförda an*iaget
för remisslage har tillagts samma HnfvudtiteL förslags-anslag till obsermtions-
och uppbärds-procenter, hvilket sednare anslags benämning jemväl
bibehållits med tillägg blott af m. m. Slutligen har under 8:de Hufvudtiteln
ett nytt förslags-anslag till rese- och traktaments-kostnader blifvit uppfördt.
iV/rt/.v-/ Ifkntir-lx ll-maritt!, \:u 357
g ! Cl.
På det att de. i fråga örn beskaltnings-vusendets förenkling, dels under
sednast förlidna och dels under innevarande riksdag, vidtagna bedur, så skyndsamt
som med en noggrann behandling af detta vigtiga ärende är förenligt,
mätte kunna befordras till verkställighet, hafva Rikets Ständer, till bestridande
af derför oundgängligen nödiga kostnader, beviljat ett särskildt förslags-anslag al
högst Fyratiotusen Knif, hvilket blifvit anvisadt till utgående på det sätt att, sedan
Kongl. Stats-kontoret, i män af behof, uppå vederbörliga reqvisitioner, förskottsvis
af under händer hafvande medel utanordnat de för berörde ändamål erforderliga
medel, dessa förskott böra upptagas till ersättning af Riksgälds-kontoret
i de liqvider, som årligen uppgöras mellan Stats- och Riksgälds-verken.
§ 102.
Som Rikets Ständer, i sammanhang med de i nästföregående § omförinälda
beslut, stadgat, att innehafvare af indelta anslag utaf hemmansräritor
och kronotionde skola, för upphörande af så väl deras hittills åtnjutna optionsrätt.
att dessa anslag in natura utfordra, som rättigheten att, då lösen för
räntorna och tionden med penningar eger rum, af räntegifvarne uppbära forscllön,
hållas skadelöse på det sätt. att de af Stats-verket årligen erhålla ersättning
med samma belopp, hvarmed forsel-lönen för närvarande författningsenligt
tillgodonjutes; så bör Riksgälds-kontoret, vid de årliga liqviderna med Kongl.
Stats-kontoret, godtgöra sistnämnde verk det belopp, som, enligt afslutad Rikshufvtfd-bok,
är af detsamma tili sådan ersättning förskottsvis utgifvet.
§ 103.
I öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers beslut, angående
upphörandet af de, under namn af begrafningshjelps- eller nådårsbesparing,
förut föreakrifna innehållningar å embets- och tjenstemäns löner,
och enär då gällande föreskrifter i fråga om utbetalningar till aflidne embetsoch
tjensrtemäns sterbhus af de löne-innehållningar, hvilka, såsom dylik besparing,
blifvit vederbörligen iakttagna, komma att" fortfarande tjena till efterrättelse.
böra de utgifter, som i sådant hänseende redan blifvit eller hädanefter
varda utaf Stats-verkets medel förskjutna, ersättas af Riksgälds-kontoret genom
de gjorda utbetalningarnes upptagande i de årliga liqvider, som uti näst ofvanstående
2:ne §§ finnas omförmälda.
§ 104.
Uti samma liqvider böra jemväl, till ersättning af Riksgälds-kontoret,
upptagas sådana kostnader, som kunna uppkomma och af stats-medlen blifvit
förskottsvis bestridda för de vid bålsmanshållet indelta rotarnes samm an fö
-
Stats-ld isko/tets Jhmoriai, 357.
15
rando inom lämpliga (iistrikter. enligt Rikets Ständers under sednast föiilutna
riksdag derom hos Kongl. Maj:t i Underdånighet gjorda anhållan.
•>
II) A Riksgälis-kontoret anvisade krediliver.
.§ 105.
Med bifall till Kongl. Maj:ts under sistlidne Februari månad derom aflåtna
Nådiga Proposition, hafva Pikets Ständer, för nödiga åtgärders vidtagande
till upprätthållande af rikets neutralitet enligt den af Kongl. Maj:t nyss förut
algifna neutralitets-lörklaring, beviljat och till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition
för sagde ändamål anvisat å Piksgälds-kontoret ett särskildt kreditiv af Två
millioner femhundratusen Riksdaler, att utgå i män af behof oell emot framdeles
skeende redovisning: hvarjemte Pikets Ständer, enligt särskildt meddeladt beslut,
beträffande anskaffningen af de medel, som, utöfver Piksgälds-kontoret* härtill
disponibla kontanta tillgångar, erfordrade? för de å detta kreditiv ifrågakomm
an de utbetalningar, förklarat, att dessa medel finge upplåna? emot Riksgäldskontoret.
? obligationer, ställda till inlösen antingen o^ter viss förfallotid eller efter
föregången uppsägning; varande till Fullmäktiges bedröfvande öfverlemnadt
att. med hänsigt till de vid upplåningen sig företeende omständigheter och förhållanden,
bestämma ränte-vilkoret) samt fastställa betalnings-terminerna för dessa
obligationer, hvilkas förfallotid dock ej finge utsättas sednare än tio år efter
ileras utgifningsdag. Genom åberopade beslut hafva Pikets Ständer dessutom
stadgat, att vid obligationernas utlemnande någon kapital-rabatt; icke finge medgifvas.
samt att ingen obligation finge utfärdas å mindre summa än 250. l?:dr;
och är det Fullmäktige för öfrigt ålagdt att, sfi. vidt af deras tillgöranden beror,
söka emot den möjligen lägsta ränta erhålla de medel, som för ofvanberörde
utbetalningar måste upplåna?. Ifrågavarande kreditivs ännu icke lyftade belopp
bör, enligt derå i vederbörlig ordning verkställda reqvisitioner, fortfarande för
härmed afsedt ändamål Kongl. Maj:t af Riksgähls-kontoret tillhandahållas.
§ 16G.
Till följd af stadgandet i Regeringsformens G3 §. hafva Rikets Ständer
anslagit och till utbetalning från Piksgälds-kontoret anvisat en kreditiv-summa
af Två millioner Riksdaler, för att, vid infallande krig. af Konungen luftas.
sedan Ilan Stats-rådet in pleno hört och Rikets Ständer sammankallat. Pikets
Ständers å denna summa utfärdade, förseglade anordning får ej brytas eller
summan af Fullmäktige utbetalas förr. än riks dags-kallelsen blifvit i Hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord.
18 Siats-Utskottets Memorial, N:o 357.
§167.
Den hr e d il fr -summa, som. enligt ofvan åberopade grundlags-stadgande. bör
å|Riksgälds-kontoret anvisas, för att, på sätt detsamma innehåller, under tiden
melian innevarande och nästkommande riksdag, vara tillgänglig, då Konungen
till Rikets försvar eller andra högst vigliga och angelägna ändamål, sedan
hela Stats-rådets tankar deröfver blifvit inhemtade, finnér den vara oundvikligen
nödig, hafva Rikets Ständer fastställt till Två miilioner femhundratusen Riksdaler,
hvaraf 2,000,000 R:dr äro afsedda för rikets försvar och 500,000 K:dr
för andra ändamål.
§ 168.
För bestridande af ifrågakommande utbetalningar utaf de. genom nästföregående
2:ne §§, å Riksgälds-köntoret anvisade kreditiver, böra detta verks
härtill disponibla tillgångar begagnas, och, i fall dessa icke äro tillräckliga, de
derutöfver erforderliga medlen af Riksgälds-kontoret upplånas emot Kontorets
obligationer, ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid eller efter föregången
uppsägning; egande Fullmäktige att, med hänsigt till de vid upplåningen
sig företeende omständigheter och förhållanden, bestämma ränte-vilkoren samt
fastställa betalnings-terniinerna för dessa obligationer; dock får obligationernas
förfallotid icke utsättas förr än Ett eller sednare, än Fem år efter deras utgifningsdag.
För öfrigt iakttages: att någon obligation icke får utfärdas å mm- •
dre summa än 400 R:dr riksmynt eller 266 R:dr 32 sk. banko; samt att Fullmäktige,
så vidt af deras tillgöranden beror, böra söka att emot den möjligen
lägsta ränta erhålla de medel, som måste upplånas.
§ 169.
Det för inhemska färskötselns och ull-produktionens befrämjande, å
Riksgälds-kontoret anvisade och till ett belopp af Ettjiundrafemtiotusen R:dr
bestämda kreditiv må, emot Tre procent årlig ränta för derå lyftade summor,
fortfarande intill nästa riksdags slut, begagnas för låne-understöd ät schäferiegare
m. 11.; kommande Uli-diskont-fondcn att äfven framgent vara Riksgäldskontoret
ansvarig för återbetalningen af hvad å detta kreditiv är eller blifver
lyftadt, äfvensom för godtgörandet af derå upplupna eller upplöpande räntor.
§ 170.
Det till underlättande och befrämjande af ackords-regleringen inom
arméen beviljade och ä Riksgälds-kontoret anvisade, räntefria, kreditiv må, för
detta ändamål, emot Direåtionens öfver Annéens pensions-kassa fortfarande ansvars-förbindelse
lör de lyftade kreditiv-medlens behöriga återbetalning, begagnas
-
Stats-U(skottets Memorial, N:o 35?.
17
nas inom ett belopp af högst Etthundratusen K:dr, deruti inberäknad den häraf
för närvarande uttagna summa.
De å detta kreditiv Iyftade mede) skola ovilkorligen Riksgälds-kontoret
ersättas i den mån dertill afsedda tillgångar blifva för bemälde Direktion disponibla.
Vid kreditivets ytterligare anlitande, eller då Fullmäktige eljest så
äska, böra, genom Direktionens försorg, de handlingar Fullmäktige tillhandahållas,
hvarigenom ådagaläggas ej allenast de ackords-liqvider, till hvilka kreditiv-medlen
blifvit begagnade eller skola användas, utan ock huruvida några
för de redan Iyftade medlens godtgörande påräknade tillgångar till ackordsfonden
influtit.
Med anledning af den allmänna exposition för natur-akter samt industri-
och konstprodukter från alla Hinder, hvilken under nästa år kommer att
ega ruin i Paris, hafva Rikets Ständer, till bestridande af kostnaderne för sammanbringandet
af Sveriges bidrag till nämnde exposition och dessa bidrags afsändande
till Frankrike samt vårdande i expositions-lokalen, anvisat till Kongl.
Maj:ts Nådiga disposition en kreditiv-summa af Femtiotusen R:dr, hvilken alltså
bör utaf Riksgälds-kontoret, för sagde ändamål, i ihan af behof och emot
framdeles skeende redovisning. Kongl. Maj:t tillhandahållas.
171.
Bi/i. till It. St. rrut. 1853 § 1854. 4 Sami. 1 Afa. 3 Band. 25 Haft. 3
STOCKHOLM, f- d. iJcholtae*» Botfryekori, 1854.
/
ISlQtit-tfokollelt lllålattdr. :ii 3(10.
1
\:o SIS©.
Ank. till Exp.-Utsk. d. !7 Nov. 1834, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kamereraren i Biksgälds-kontnrets Revi*
sions-kontor A. Hiiircks ansökning om pension vid afskeds
tagandet.
(II. A.)
Till Stats-Utskottet hafva Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, uti skrifvelse
af den 5 nasti. Oktober, öfverlemnat en af Kamereraren i samma Verks Revisions-kontor
Alexander Biörck hos Fullmäktige gjord samt af prestbevis och
läkarebetyg åtföljd ansökning, deruti Biörck anhållit, att dä han, efter att, utan
åsyftad påföljd, hafva flera gånger under de sistförflutna fem åren längre eller
kortare tid, åtnjutit tjenstledighet för återvinnande af sin helsa, samt förbättrande
af synförmågan på sitt enda återstående öga, numera funne sig, vid en ålder af
53 år, urständsatt att längre, utan äfventyr af synens fullkomliga förlust, vederbörligen
fullgöra sina tjenste-åligganden, Fullmäktige måtte hos Rikets Ständer
förorda hans, af behofvet högt påkallade, ansökan att, jemte erhållande af afsked
från nämnde kamererare-tjenst, få såsom pension bibehålla beloppet af den
lör samma tjenst å ordinarie stat uppförda lön. Till stöd för denna anhållan
hade Biörck åberopat dels sin inom Riksgälds-kontoret tillryggalagda trettiotreåriga
tjenstetid och dels det stadgande, som vid likartade fall var gällande för
de vid Rikets Ständers Bank anställde tjenstemän. I anledning af berörde ansökning
hafva Fullmäktige, vid densammas öfverlemnande till Utskottet, anfört,
att enär det af Biörck nu företedda läkarebetyget innehöll, att han, som åratal
liih. till It. St. Prot. 18S3 $ 1834. 4 Sami. 1 Afd. 3 Hand. 27 Haft. j
2
Statf-Vtskollfts Utlåtande, ff:o 366-,
Jidit af en kronisk och obotlig bröstsjukdom samt svag syn på sitt återstående
venstra öga, derigenom, särdeles alia vintrar oell i allmänhet under större delen
af året, vore satt ur stånd att »ihållande arbeta», hvilket förhållande under fortsatt
tjenstgöring ej komrae »att förbättras utan tvärtom», och då Fullmäktige äfven
för öfrigt egde grundad anledning för sin öfvertygelse, att sökanden, hvilken,
sedan Juni månad är 1821, varit i allmän tjenst och i Februari 1824 blef anställd
vid Kiksgälds-kontoret, hvarest han under år 1844 befordrades till sin nu
innehafvande kamererare-tjcnst, icke kunde på ett sätt, som öfverensstämde med
det allmännas gagn och Riksgälds-kontorets säkerhet, vidare fullgöra de för detta
verk vigtiga åligganden, som tillhörde nämnde tjenst, funno Fullmäktige sig föranlåtne
att, med tillika fästadt afseende å de särskilde ömmande omständigheter,
som förekommo för Biörck, hvilken, med hustru och barn, befunne sig i en särdeles
bekymmersam belägenhet, förorda ifrågavarande ansökning och alltså tillstyrka,
att sökanden, då han erhölle afsked från sin kamererare-tjenst, mätte få
uppföras å Riksgälds-kontorets pensions-stat till åtnjutande, under sin återstående
lifstid, af en årlig pension å 1,200 R:dr, eller å enahanda belopp, som den i
samma Verks nu gällande ordinarie aflönings-stat fastställda lön för Kamereraren
Revisions-kontoret utgjorde; hvarjemte Fullmäktige hemställde, att, derest en sådan
särskilld förmån blefve af Rikets Ständer Biörck tillerkänd, det förbehåll dervid
måtte fästas, att denna pension komrne att betraktas såsom ett honom personligen
beviljadt understöd, å hvilket hans borgenärer icke skulle ega något
anspråk.
På grund af de skäl Fullmäktige sålunda anfört och med afseende å härvid
för öfrigt förekommande förhållanden, anser Stats-Utskottet sig, i enlighet med
Fullmäktiges tillstyrkan, böra hemställa,
att Rikets Ständer må medgifva, att Kamereraren A. Biörck,
då han erhåller afsked från sin nu i Riksgälds-kontoret innehafvande
kamererare-tjenst, varder ä Riksgälds-kontorets
pensions-stat uppförd till åtnjutande, under sin återstående
lifstid, af en årlig pension å Ett Tusen Två Hundra Riksdaler,
samt att denna pension må komma att betraktas såsom
ett Biörck personligen beviljadt understöd, derå hans
borgenärer icke ega något anspråk.
Stockholm den IG November 1854.
Stats Ulikuttels Utlåtande, N:o tSI.
3
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Nov. 1854, kl. 10 f. ra.
Utlåtande, angående rättighet för Fullmäktige i Riksgälds-konleret
att låta verkställa de för spelkort föreskri/na konvoluters
tryckning vid enskild tryckeri-inrättning.
(II. A.)
Uti en till Stats-Utskottet, den 12 nästlidne Oktober aflåten, skrifvelse,
hafva Fullmäktige i Riksgälds-kontoret förmält, hurusom den föreskrift, hvilken
i sammanhang med andra, under Riksdagen åren 1840 & 1841, beslutade nya eller
förändrade stadganden, angående stämplingen af spelkort, samt de konvoluter, deruti
dessa kort vid försäljningen skola vara inneslutna, af Rikets Ständer meddelades,
nemligen att »vid konvoluternas förfärdigande och stämplande hör den konstskicklighet
»anlitas, som vid Rikets Ständers Banks pappersbruk och stereotyperings-anstalt
»finnes att tillgå», och hvilken föreskrift bibehållits vid de under innevarande
Riksdag vidtagna förändringar i afseende å kort-konvoluternas beskaffenhet och
utseende m. m., nödsakade Riksgälds-kontoret, som, fastän vissa andelar af kortstämpelafgiften
vore åt särskilde inrättningar anslagne, måste ensamt vidkännas
kostnaderne för kort-konvoluternas förfärdigande och stämpling, att underkasta sig
och godtgöra de pris för samma konvoluters stämpling och tryckning, hvilka bestämdes
och fordrades af Föreståndaren för Bankens tryckeri. Vid sådant förhållande
och då nu den af nyss bemälde tryckeri-föreståndare äskade betalning
för detta stämplings- eiler tryeknings-arbete, derför den årliga utgiften redan förut
-uppgått till ett icke obetydligt belopp, i följd af de nu beslutade förändringarna
af kort-konvoluterna vore för den kommande tiden ansenligen förhöjd, bade Full
-
4
Slait-Ulikolleli Ullålande, N:n 361.
Inäktige, oaktadt sammanräknade kostnaderne tor de nya konvoluterna i allt fall
koinme att understiga hvad för de hittills begagnade konvoluterna måst af Riksgälds-kontoret
betalas, funnit sig föranlåtne hos Stats-Utskottét hemställa, huruvida
icke den i afseende på stället för kort-konvoluternas stämpling eller tryckning
hittills gällande föreskrift måtte sålunda förändras eller förklaras, att det
vore Fullmäktige obetaget att, derest de för trycknings- eller stämplings-kostnadernas
minskning eller ock af annan orsak, funno sig dertill ega anledning, låta å
enskild tryckeri-inrättning besörja spelkort-konvoluternas jemte dertill hörande manufaktur-stämplars
tryckningi
Med afseende å hvad sålunda blifvit af Fullmäktige i Riksgäldskontoret
anfördt, anser sig Utskottet böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, med ändring af hittills gällande
föreskrift i afseende å stället för spelkort-konvoluternas stämpling
eller tryckning, förklara, att, derest sådana kontroller
varda af Fullmäktige vidtagna eller föreskrifna, som för betryggande
af det allmännas säkerhet emot underslef vid kortstämpel-afgiftens
erläggande och de förfärdigade kort-konvoluternas
vanvård kunna erfordras, det må vara Fullmäktige
obetaget attj i fall Fullmäktige för trycknings- eller stämplingskostnadernes
minskning eller ock af annan orsak, finna
sig dertill egä anledning, låta å enskild tryckeri-inrättning
besörja spelkort-konvoluternas jemte dertill hörande manufakturstämplars
tryckning.
Stockholm den 16 November 1854.
Sluts-lttkaiels Utlåtande, ,V;o SGi.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Not. 1854, kl. 10 (. m.
Vilata litle, i anledning af vacht motion om en förändring af
fö r oskr ifterne, rörande Stats-bidrag lill allmänt nyttiga arbetsförelag.
(B. A.)
Sedan Rikets nu församlade Ständer, enligt deras underdåniga skrifvelse af
den 19 Juli innevarande år, bland de fastställde grunderna och foreskrifteme i afseende
på Stats-bidrags åtnjutande för . allmänt nyttiga arbetsföretag, stadgat uti
12:te punkten: att “de arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under
"denna Riksdag äro eller varda beviljade, böra sednast under loppet af år 1856
■•påbörjas;:» samt att hvad »Rikets Ständer nu anvisat för de vid sagde års utgång
•»icke påbörjade arbeten kommer att reserveras till Rikets Ständers disposition:»;
sä har uti en inom Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion,
Herr C. G. Rydin anfört, hurusom, då Rikets Ständer anvisat 500,000 R:dr
till väganläggnings- och vägförbättrings-arbeten samt 100,000 R:dr till vatten-aftappnings-arbeten,
att under loppet af fyra år, eller frän och med innevarande är till och med
1857 utgå med fidei årligen och således för sistnämnde år med 125,000 R:dr till vägförbättringar
och 25,000 R:dr till vattenaftappningar, men fördelningen af 1857
års anslag icke konune att ske förr, än i Januari månad samma år, kunde följaktligen
icke någon del af det årets anslags-summor disponeras för sitt ändamål,
ntan måste desse medel, i anseende till den i ofvan anförda 12:te punkt meddelade
föreskrift om yttersta terminen för arbetenas påbörjande, reserveras till
Rikets Ständers disposition, helst det icke skulle vara möjligt att inom 1856 års
fi
Stals-Ulsfc lidi Ullålande, AV o 361.
slut pabörja arbeten, hvartill bidrag fdrst utaf anslaget för år 1857 kunde erhållas;
hvarföre och da lii hets Ständers åberopade begge beslut, enligt motionärens
förmenande, vore stridande emot hvarandra samt det i merberörde punkt
utsatta årtalet förmodades härleda sig från ett skriffel, motionären föreslagit,
att detta skriffel måtte rättas och sagde årtal ändras till 1857.
Då Rikets Ständer vid föregående Riksdagar anvisat medel till Kongl.
Älaj:ts Nådiga disposition för kommunikations-anstalternes förbättring samt vattenaftappningars
företagande, hafva Rikets Ständer funnit lämpligt stadga, att
dessa medel borde vara disponerade och dermed understödda arbetsföretag påbörjade
före slutet af det år, då nästföljande lagtima Riksdag inträffade, pä det
att, innan nya tillgångar för samma ändamål beviljades, Rikets Ständer skulle
kunna dels erhålla kännedom derom, huruvida de förut anslagne medlen voro
begagnade samt de arbeten, derför desamma disponerats, verkligen blifvit företagna,
dels till andra Stats-utgifter använda hvad utaf dessa medel icke åtgått
för dermed afsedda ändamål. Af samma skäl har Stats-Utskottet, vid innevarande
Riksdag ansett sig böra föreslå bibehållandet af enahanda stadgande,
hvilket ock blifvit af Rikets nu församlade Ständer godkändt och antaget. Den
derjemte beslutade fördelningen på 4 år, eller åren 1854, 1855, 1856 och
1857, af de för vägförbättringar oell vattenaftappningar anslagna medlen, synes
ej heller, såsom motionären föreställt sig, utgöra något hinder emot berörde stadgandes
tillämplighet, enär Kongl. Majit, efter all sannolikhet, före 1856 års utgång,
kommer att begagna sin dispositionsrätt öfver ifrågavarande medel; och då
de anslags-summor, som varda beviljade utaf de för allmänna arbeten vid denna
Riksdag anvisade medel endast successivt och i män af arbetets fortgång få utbekommas,
kan, på grund af förflutna årens erfarenhet, med säkerhet antagas,
att tillgång icke kommer att saknas för de utbetalningar, hvilka efter arbetenas
påbörjande böra, inom .1856 års slut, vara i stadgad ordning verkställda; i
hvilket hänseende Utskottet får erinra om de betydliga summor, som ännu i
Riksgälds-kontoret innestå utaf de vid förflutna Riksdagar för tneranämnde arbeten
beviljade Stats-bidrag. Ehuru de vägförbättrings- samt strömrensnings- och
vatten-aftappningsarbeten. hvartill de af Rikets sednast församlade Ständer för sådana
företag anvisade medel lingö användas, skulle vara började inom sistlidne års
slut, fanns likväl utaf sagde medel ett belopp af mer än 200,000 Ridr dä i
Riksgälds-kontoret innestäende. För öfrigt anser sig Utskottet böra emot den
nu ilrågaställda allmänna förlängningen af tiden för påbörjandet af de arbetsföretag
för hvilkas utförande Statsbidrag vid denna Riksdag erhållits, jemväl
framställa den erinran, att härigenom skulle verkställigheten af flera sådana
företag, dertill särskilda, när sorn helst till hela sitt belopp disponibla, anslagsoch
låne-summor blifvit beviljade, troligen jemväl komma att fördröjas.
Stats-Utekvttels Utlåtande, JV;s -36'.?.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet nu erinrat och yttrat, får Utskottet
afstyrka Rikets Ständers bifall till den föreslagna förlängningen
af den utaf Rikets Ständer redan bestämda tid för påbörjandet
af ofvanomförmälde arbetsföretag.
Stockholm den 16 November 1854.
Ant-, lill Exp.-Utsk. d. 17 Nov. 1854, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om lyftning på en gång af
hela det för sänkning af sjöarne Asunden samt Stora och
Lilla Ren gen m. fl. sjöar inom Hanekinds och Ilinda härader
i Östergöthland beviljade läne-understöd.
(R. A.)
Sedan Rikets Ständer under innevarande Riksdag beviljat och till ufoående
från Riksgälds-kontoret anvisat ett särskildt lån af 160,000 R:dr, dels
för sänkning af sjöarne Stora och Lilla Rengen, Jernlunden, Åsunden, Emmern,
Striern och Nimmern inom Hanekinds och Kinda härader i Östergöthland, och
dels för åstadkommande af en båtled genom och mellan förstnämnde fyra sjöar,
samt dervid stadgat, att de allmänna grunder och föreskrifter samt betalningsvilkor,
sorn af Rikets Ständer blifvit beslutade med hänsigt till andra dylika
Stats-bidrag, borde jemväl i afseende på detta lån och det härigenom understödda
företag vederbörligen iakttagas och tillämpas; dock skulle detsamma icke
fä lyftas på en gång, utan endast successivt i mån af arbetets fortgång, vid de
terminer, Kongl. Maj:t funne för godt föreskrifva; så har, uti en inom Bonde
-
s
Stats Utskottets Utlåtande, M:o 363.
Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, Riksdags-fullmäktigen
Lars Magnus Haulsson från Östergöthlands län, under åberopande af dertill
utaf strandegarne erhållet uppdrag, föreslagit den förändring i vilkoren för omförmälda
lån, att hela lånesumman måtte under nästa år fä utbekommas på en
gång; varande härvid af honom yttrad den förmodan, att den meddelade föreskriften
i afseende på tiden för lånemedlens lyftning sannolikt tillkommit, för att
bereda låntagarne den fördelen, att icke behöfva ansvara för ränta och amortissement
förr, än i den mån samma medel behöfde till arbetet användas; för hvilken
åsigt motionären trodde sig kunna hemta stöd af 13:de momentet utaf berörde
föreskrifter, innehållande: att »för utbekomna låneunderstöd till vattenaftappningar
eller odlingsföretag bör, efter fem års förlopp frän slutet af det är,
hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först utbekommits, ärligen erläggas
titta procent ä hela den lyftade lånesumman»; hvaraf, enligt motionärens tanke,
följde, att, om lånesumman lyftades under olika år i liera terminer, äterbetalnings-beloppet
komme att vid femte året, efter hvar och en skedd lyftning, beräknas
till åtta procent af hvad sorn under hvarje år lyftats. Vidare har motionären
anfört, att vederbörande strandegare, hvilka nyligen varit af Kongl.
Majrts Befallningshafvande i länet sammankallade för att höras, huruvida de voro
hågade att, under föreskrifna vilkor, för det åsyftade ändamålet begagna sig af
ifrågavarande lån, väl enhälligt förklarat sig villige, att icke allenast verkställa
det föreslagna sjösänknings- och båtlednings-arbetet, utan ock uppfylla alla ölriga
med länets lyftning förenade vilkor och förbehåll, men derjemte, och enär det
skulle medföra icke obetydlig minskning i kostnaderne och äfven för öfrigt bereda
ganska stora fördelar för intressenterne i företaget, derest arbetstiden kunde förkortas,
hvilket åter i väsendtlig mån berodde deraf, om hela länet finge genast
lyftas, hade strandegarne uttryckt den önskan, att på en gång utbekomma lånesumman,
helst i motsatt fall, eller om medlen skulle endast successivt erhållas, den
olägenhet uppstode, att de årliga inbetalnings-summor, hvilka borde påföras de
särskilda hemmansdelar, som af sjösänkningen komme att draga nytta, icke blefve
lika för hela återbetalnings-tiden, utan måste rättas efter de tidpunkter, då lånemedlen
blifvit i Riksgälds-kontoret lyftade; hvadan således flera sins emellan
skiljaktiga inbetalnings-belopp mäste för hvarje hemmansdel i jordcböckerne antecknas.
Till förekommande häraf samt undvikande af dessa förmenta olägenheter,
och på det, att arbetet mätte kunna skyndsamt bedrifvas, syntes det motionären
lämpligast, att länet linge med hela sitt belopp pä en gång utbetalas,
hvarigenom någon olägenhet eller förlust för det allmänna, efter hans åsigt, sä
mycket mindre kunde förorsakas, som strandegarne vore i tillfälle att för lånesumman
ställa tillräcklig säkerhet, samt reda och enkelhet sa väl vid uttaxeringen
af den ärliga återbetalnings-summan, som vid bokföringen i Riksgälds-kontoret
skulle vinnas.
Med
Stals-Vtskoltels Utlåtande, A’,'o 303.
Med anledning af den utaf merbemälde motionär sålunda gjorda framställning,
anser sig Stats-Utskottet böra erinra, att då återbetalningstiden för lån till
vattenaftappningar, såsom motionären upplyst, skall beräknas »från slutet af det
år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret forst utbekommits», inverkar
lånesummans successiva lyftning icke på tiden för de stadgade ränte- och kapitalinbetalningarnes
vidtagande, eller beloppet af hvad som, med beräkning af 2
procent ränta å de lyftade medlen, skall framdeles å länet årligen återbetalas.
Någon tidsutdrägt med arbetets utförande bör ej heller föranledas, genom det af
Rikets Ständer för nu ifrågavarande lån stadgade vilkor, att lånet »endast successivt
i mån af arbetets fortgång» får utbekommas, enär juskyndsammare arbetet
kan bedrifvas och fullbordas, ju förr blifva följaktligen låntagarne berättigade att
uppbära arbetet motsvarande andelar utaf lånesumman. Då Utskottet, vid tillstyrkandet
af detta högst betydliga lån, hvilket vida öfverstiger hvad, såsom
Stats-bidrag för något vattenaftappnings-arbete, förut blifvit af Rikets Ständer
beviljadt och nära uppgår till hela den beräknade kostnaden för arbetsföretagets
utförande, ansåg sig böra föreslå det vilkor, att lånesummans hela belopp icke
borde genast vid arbetets början af Riksgälds-kontoret utbetalas, finnér Utskottet,
sedan detta för lånets beviljande sålunda föreslagna vilkor blifvit af Rikets
Ständer uttryckligen stadgadt, sig destomindre kunna förorda detsammas upphäfvande,
som en sådan förändring i Rikets Ständers redan fattade beslut skulle
utgöra ett prejudikat, hvilket säkerligen ofta komme att åberopas till stöd för
andra önskade och yrkade förändringar eller eftergifter af de för sökta och erhållna
låneunderstöd utaf Rikets Ständer bestämda vilkor. Utskottet får derföre
hemställa.
att den af Lars Magnus Knutsson väckta motion, om ändring
i Rikets nu församlade Ständers beslut, angående tiden
för utbetalningen af det i denna motion omförmälda lån, icke
må bifallas.
Stockholm den 16 November 1854.
Lili. lill K. St. Prot. 1SS3 A ISäi. i Sand. 1 Afd. 3 Hand. 37 Haft.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1II54.
Stats-Vtskottels Memorial, N:n 338.
1
H:o 35*.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Nov. 1884, kl. s e. m.
Memorial, med förslag till voterings-proposilion i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, angående statsbidrag för en jernvägs
anläggning frän Dalarne.
(Rgds-Afd.)
Genom dels 4, dels 3 Riks-Stånds sammanstämmande beslut, har hvad StatsUtskottet
uti dess Utlåtande N:o 274 och Memorial N:o 334 hemställt och tillstyrkt, i
anledning af väckta motioner om statsbidrag för jernvägars anläggning, blifvit af Rikets
Ständer bifallet, med undantag af Utskottets hemställan, att, för anläggningen af
en till begagnande med lokomotiver afsedd jernväg från Dalarne till lämplig hamnplats
vid Mälaren eller Östersjön, måtte beviljas ett lån å ett belopp, motsvarande två tredjedelar
utaf den summa, som uppgjordt och af vederbörande godkändt samt af Kongl.
Maj:t i Nåder faststäldt kostnadsförslag upptoge; hvilken hemställan — jemte det i
sammanhang dermed framställda förslag, alt Kongl. Maj:t skulle ega bestämma ej mindre
den utgångspunkt inom nämnde provins, derifrån jernvägen borde anläggas, samt
■Men hamnplats vid Mälaren eller Östersjön, dertill densamma borde ledas, än äfven
hvilkendera jernvägs-linien skulle med ifrågavarande statsbidrag understödjas, i fäll bolag,
inom utsatt tid, bildade sig för anläggning af jernvägar från Dalarne till så väl
Mälaren som Östersjön — endast bifallits af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet;
hvaremot Rorgare- och Ronde-Stånden, för anläggningen af en till begagnande
med lokomotiver afsedd jernväg mellan Fahlun och Gefle, beviljat och lill utbetalning
från Riksgälds-konloret såsom lån anvisat ett statsbidrag af 1,600,000 R:dr, under de
vilkor och öfriga föreskrifter Stats-Utskottet föreslagit.
Således är, för anläggningen af en till begagnande med lokomotiver afsedd jernväg
från Dalarne, ett lån beviljadt af alla 4 Riks-Stånden, hvilka också gillat de af
Utskottet föreslagna lånevilkor och stadganden rörande jernvägs-anläggningens utförande
och framtida underhållande, m. m.; men i afseende på detta lån skilja sig Borgareoch
Bonde-Ståndens beslut från de 2:ne andra Riks-Ståndens derigenom, alt detsammas
belopp åf de förra Stånden blifvit bestämdt till 1,600,000 R:dr, men af de sednare till
två tredjedelar af den i kostnadsförslaget upptagna summa, dock skulle lånebeloppet
Bih. till R. St. Prot. iS53 & 1854. 4 Sami. 1 A(d. 3 Rand. 26 Haft.
2
Stats-Utskottets Memorial, N:o 3SS.
ej få öfverstiga 2,840,000 R;dr. Derjemte hafva Borgare- och Bonde-Stånden i sina
beslut utsatt jernvägens både utgångs- och ändpunkter; men hvilka punkters bestämmande
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet öfverlemnat till Kongl. Majit,
med förklarande, att Kongl. Majit, i fall bolag skulle hilda sig för begge de föreslagna
jernvägs-linierna, egde bestämma hvilketdera af dessa bolag finge komma i åtnjutande
af det beviljade statsbidraget, tillika med öfriga för ifrågavarande jernvägs-anläggning
beslutade förmåner.
Då, i nu anfördp hänseende, tvä Stånd alltså stadnat emot två, så och för den
händelse, att hvarken Borgare- eller Bonde-Ståndet antager den inbjudning. Utskottet
härmedelst får till samma Stånd framställa, att de måtte förena sig med Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet i gillandet af hvad Utskottets Utlåtande äfven i denna
del innehåller, måste, för åstadkommande af Rikets Ständers beslut angående förevarande
fråga, omröstning anställas i Förstärkt Siats-Utskott; för hvilken omröstning Utskottet
ansett sig böra föreslå nedanstående voterings-proposition:
Den som, i öfverensstämmelse med hvad Stals-Utskoltet i dess Utlåtande Nio
274, sid. 33, föreslagit och Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat, anser,
att Rikets Ständer, för anläggningen af en till begagnande med lokomötiver afsedd
jernväg från Dalarne till lämplig hamnplats vid Mälaren eller Östersjön, böra bevilja
och till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisa ett särskildt statsbidrag å nedannämnde
belopp, emot de i samma Utlåtande föreslagna och af Rikets Ständer redan
godkända vilkor och åligganden för detta statsbidrags åtnjutande, äfvensom sagde företags
verkställande, samt framtida underhållande och begagnande, m. m., och derjemte
gillar hvad lista, 3:dje, 4:de och 5:te punkterna af de utaf Utskottet rörande denna
jernväg föreslagna stadganden innehålla, eller att
lio ifrågavarande jernväg bör anläggas från den utgångspunkt inom provinsen
Dalarne, som Kongl. Majit i Nåder bestämmer, och ledas till lämplig hamnplats vid
Mälaren eller Östersjön;
3:o bilda sig, inom derför af Kongl. Majit utsatt och kungjord tid, bolag för
anläggning af jernvägar från Dalarne både till Mälaren och Östersjön, ankommer på
Kongl. Majit, att, efter föregången utredning af och jemförelse mellan hvardera jernvägs-liniens
relativa behöflighet och fördelaktighet för de orter, från och genom hvilka
densamma skulle komma att anläggas, jemte dess allmänna gagn för landets rörelse
och vigtigare näringsgrenar, i Nåder bestämma, hvilketdera bolaget får komma i åtnjutande
af omförmälda statsbidrag, äfvensom öfriga för denna jernvägs-anläggning bestämda
förmåner. Skulle åter blott ett bolag för sagde företags utförande varda bildadt,
tillerkännes statsbidraget samma bolag, så vida Kongl. Majit finner jernvägens
anläggning i den riktning och med de ändpunkter, bolaget åtager sig densamma utföra,
komma att uppfylla de med detta företag, å det allmännas sida, afsedda ändamål;
4:o statens bidrag till sagde företag kommer endast att utgå i egenskap af lån,
med den ålerbetalnings-skyldighet och de räntevilkor, som här nedan (se lOide punkten
af Utlåtandet Nio 274 litt. H) bestämmas.
5:o detta låns belopp kommer att motsvara två tredjedelar af den summa, som
uppgjordt och af vederbörande godkändt samt af Kongl. Majit i Nåder faststäldt kostnadsförslag
för jernvägs-anläggningen upptager; dock får lånebeloppet icke öfverstiga
Två millioner åtta hundra fyratio tusen Riksdaler, — röstar
4a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Stats-Utskottets Memorial, N:o 3S9. 3
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat att, för anläggning af en till begagnande
med lokomotiver afsedd jernväg mellan Fahlun och Gefle, bevilja och till utbetalning från
Riksgälds-Kontoret anvisa ett Statsbidrag, såsom lån, af 1,600,000 R:dr, under de vilkor
och föreskrifter för öfrigt, som Stats-Utskottet föreslagit och Rikets Ständer godkänt.
Stockholm den 16 November 1854.
]%Ts© 359.
\
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Nov. 18S4, kl. 5 e. m.
Memorial, med förslag lill sammanjemkningar eller voteringspropositi.
on.er
medels upplåning emot fonderade statsobligationer.
(R:gs-Afd.) .
Enligt Stats-Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag, har Bonde-Ståndet, som
afslagit Utskottets under N:o 272 afgifna Betänkande, angående medels upplåning genom
utgifvande af fonderade slats-obligationer, äfven afslagit de förändringar Utskottet tillstyrkt
i sitt förnyade Utlåtande rörande samma ämne, N:o 340; hvaremot de 3:ne öfriga
Riks-Ståndeu, genom deras häruti sammanstämmande beslut, godkänt och bifallit de af
Utskottet uti följande momenter föreslagna stadganden, nemligen:
Irsta momentet, sådant det lyder i Utlåtandet Nro 340;
2:dra momentet;
3:dje momentet, med undantag af dess sista punkt, hvilken, genom utbytandet af ordet
»äga» emot ordet »må», samt uteslutning af orden: »om långifvarne sådant önska»,
erhållit denna förändrade lydelse: »För de obligationer, derför Riksgälds-Kontoret
»emottagit hela det förskrifna kapitalbeloppet, må Fullmäktige, under en tid af högst
»tio år, afstå från uppsägningsrältens begagnande»;
4:de momentet, förra punkten, med denna punkts lydelse enligt Utlåtandet Nro 340;
7:de momentets andra punkt, med dito dito; deruti har dock Ridderskapet och Adeln
ansett ordet »bestämmelser» böra utbytas emot »föreskrifter»;
8:de momentet;
9:de momentet; och
10:de momentet.
Beträffande åter de öfriga momenterna af ifrågavarande stadganden, hafva skiljaktiga
beslut i nedannämnde hänseenden blifvit fattade af Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-Stånden; vid hvilket förhållande, och enär besluten härom dels komma
att äga inflytande på Riksgälds-Kontorels inkomster och dels måste sammanjemkas för
verkställigheten af den utaf Rikets Ständer beslutade upplåningens företagande, Utskottet
ansett sig, jemte inbjudning lill vederbörande Riks-Stånd, att för sådant ändamål förena
4
Stats-Utskoltets Memorial, N:o 3X9.
sig i bifallandet af Utskottets framställningar, böra, lör den händelse att dessa inbjudningar
icke varda antagna, föreslå nedanstående voterings-propositioner, för frågornas afgörande
genom skeende omröstningar i Förstärkt Stats-Utskott.
Sednare punkten af det i Utlåtandet N:o 340 föreslagna Fjerde momentet, hvilket
motsvarar 4:de och 5:te momenterna af Belänkandet N:o 272, är bifallen af Presteoch
Borgare-Stånden, samt äfven godkänd af Ridderskapet och Adeln, dock med uteslutande
af orden: »inom de gränser nedanstående moment, i fråga om lånets amortering,
föreskri fver.»
Derest hvarken Ridderskapet och Adeln eller Bonde-Ståndet skulle, med antagande
af nu gjord inbjudning, finna för godt att jemväl bifalla ifrågavarande punkt, sådan
densamma af de 2:ne öfriga Riks-Stånden blifvit gillad, torde denna punkts lydelse varda
bestämd genom votering inom ofvanbemäide Utskott, enligt en så lydande proposition:
l:o.
Den som, lika med Preste- och Borgare-Stånden, anser sednare punkten af det i
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 340, sid. 9, föreslagna moment utaf stadgandena angående
upplåningen emot fonderade stats-obligationer, böra erhålla följande lydelse: »Vid
upplåningens företagande, äfvensom under dess fortgång, ega Fullmäktige i RiksgäldsKontoret
att, med afseende å dåvarande penningeställning samt de förhållanden, som harvid
för öfrigt böra komma i betraktande, pröfva och bestämma om och i hvilken mån
rabatt å det kapitalbelopp, derå obligationerna äro utfärdade, må, inom de gränser nedanstående
moment, i fråga om lånets amortering, föreskrifver, varda af Riksgälds-Kontoret
medgifven,» — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, komma, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelns beslut,
orden: »inom de gränser nedanstående moment, i fråga om lånets amortering, föreskrifver»,
att utgå ur denna punkt.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva bifallit Utskottets hemställan i
Utlåtandet N:o 340, sid. 11, att obligationernas valörer måtto utsättas i både sedel- och
silfvermynt, men Borgare-Ståndet har ansett denna mening böra uttryckas sålunda:
»obligationernas valörer skola utsättas i både Riksdaler riksmynt och Silfver-specie.»
Utskottet anser sig böra inbjuda Borgare-Ståndet att, med frånträdande af sitt
härom fattade beslut, förena sig med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet i godkännandet
af det uttryck, Utskottet begagnat. Skulle denna inbjudning likväl icke antagas,
och Bonde-Ståndet icke heller vilja godkänna Utskottets uti ifrågavarande hänseende
gjorda hemställan, torde, för att få frågan om berörde stadgande afgjord, omröstning,
i vanlig ordning, varda verkställd efter följande proposition:
Stats-Vtskollets Memorial, N:o 3S9. 5
2:o.
Dea som bifaller Stats-Utskottets hemställan, att obligationernas valörer skola
utsättas i både sedel- och silfvermynt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, skola, på sätt Borgare-Ståndet beslutat, obligationernas valörer utsättas
i både Riksdaler Riksmynt och Silfver-specie.
Den af Utskottet i Utlåtandet N:o 340 föreslagna lägsta obligations-valören, utgörande
Fyrahundra Riksdaler Riksmynt eller Etthundra Riksdaler Silfver-specie, är
godkänd endast af Borgare-Ståndet. Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva
deremot beslutat, att obligationer få utfärdas å Tvåhundra Riksdaler Riksmynt eller Femtio
Riksdaler Silfver-specie.
Såvida icke Borgare-Ståndets, genom gillandet af Utskottets förslag, uttalade
mening biträdes af de öfriga Stånden eller åtminstone 2:ne bland dem, måste följaktligen
jemväl frågan om den medgifna lägsta obligations-valören afgöras genom omröstning
i Förstärkt Stats-Utskott; hvadan Utskottet för denna omröstning föreslår nedanstående
proposition:
3:o.
Den som, med gillande af Stats-Utslcottets, utaf Borgare-Ståndet bifallna, förslag,
anser, att någon obligation icke bör få utlärdas å lägre belopp än Fyrahundra Riksdaler
Riksmynt eller Etthundra Riksdaler Silfver-specie, röstar
Ja j
Den det ej vill, röstar
Nei;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet beslutat, stadgat, att någon obligation icke får utfärdas å lägre belopp
än Tvåhundra Riksdaler Riksmynt eller Femtio Riksdaler Silfver-specie.
l:sta punkten af det i Betänkandet N:o 272 föreslagna 7:de moment, angående
anslaget till ränteliqviderna samt kapital-amorteringen, har af Preste- och BorgareStånden
blifvit godkänd med den förändrade lydelse, densamma erhållit i utlåtandet
N:o 340, sid. 13—14; hvaremot Ridderskapet och Adeln, i stället för Utskottets förslag,
att det årliga anslaget skulle motsvara 5£ procent å det belopp, som borde upplånas,
så att lånet kunde vara återbetaldt under en tidrymd af högst 40 år, beslutat, att an
-
6
Stats-Vtskottets Memorial, N:o 3S9P
slaget skulle svara emot 5 procent å omförmälda belopp, så alt minst en half procent
å den förskrifna lönesumman årligen måtte kunna användas till lånets återbetalning.
Jemte det Utskottet inbjuder Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet att
godkänna sagde punkt, med dess af de öfriga 2:ne Stånden beslutade lydelse, får Utskottet,
för den händelse att denna inbjudning icke skulle varda af nådotdera utaf
först bemälda 2:ne Stånd antagen, föreslå här nedan intagna voterings-proposition:
4:o.
Den som, på sätt Stats-Utskottet i sitt Utlåtande N:o 340 föreslagit samt Presleoch
Borgare-Stånden beslutat, anser Irsta punkten af det moment, hvilket motsvarar
det 7:de i Betänkandet N:o 272, böra "lyda sålunda: »Till ränteliqvider för dessa obligationer
och kapitalets amortering anvisas samt uppföres å den stat, som af Rikets
Ständer vid hvarje Riksdag varder för Riksgälds-kontoret utfärdad, ett i öfverensstämmelse
med Regerings-formens 66 § utgående, årligt anslag, svarande emot Fem och
en half procent å det belopp, som, enligt Rikets Ständers beslut, skall upplånas, så att
lånet må kunna vara återbetaldt under en tidrymd af högst Fyratio år; kommande
detta anslag att fortfarande och med oförminskadt belopp årligen utgå, ända till dess
hela lånet blifvit i stadgad ordning betaldt»; röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nei;
Vinner nej, erhåller samma punkt följande lydelse: »Till ränteliqvider för dessa
obligationer och kapitalets amortering anvisas samt uppföres å den stat, som af Rikets
Ständer vid hvarje Riksdag varder för Riksgälds-kontoret utfärdad, ett, i öfverensstämmelse
med R. F. 66 § utgående, årligt anslag, svarande emot Fem procent å det belopp,
som, enligt Rikets Ständers beslut, skall upplånas, sä att minst en half procent å den
förskrifna lönesumman ärligen må kunna användas till lånets återbetalande; kommande
detta anslag att fortfarande och med oförminskadt belopp årligen utgå ända till dess
hela lånet blifvit i stadgad ordning betaldt».
Vidkommande det i berörde moments 2:dra punkt af Ridderskapet och Adeln
beslutade utbytet af ordet »bestämmelser» emot ordet »föreskrifter»,'anser sig Utskottet,
enär det förra ordet blifvit antaget af 2:ne Riks-Stånd, böra hemställa att detsamma
äfven af Ridderskapet och Adeln måtte godkännas.
Utskottets i slutet af Utlåtandet Nro 340 gjorda hemställan, alt Rikets Ständer
måtte anhålla om Kongl. Majrts Nådiga fastställelse å Rikets Ständers beslut rörande
kapital- och ränteliqviderna för ifrågavarande lån, har endast af Borgare-Ståndet blifvit
bifallen; innehållande det af Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndet härom
lättade beslut: att Rikets Ständer böra i underdånighet anhålla om Kongl. Maj:ts Nådiga
fastställelse å de beslut, som af Rikets Ständer varda i afseende pä ofvannämnde
lån meddelade.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 3X9.
7
Sistnämnde 2:ne Riks-Stånd hafva således ansett den föreslagna anhållan om Kongl.
Maj:ts Nådiga fastställelse böra erhålla en större omfattning än Borgare-Ståndet; men
alla 3:ne Stånden hafva sammanstämmande förklarat, att Rikets Ständer böra i underdånighet
anhålla om en sådan fastställelse. Detta utgör således ett af Rikets Ständer,
genom 3:ne stånd meddeladt förklarande. Huruvida åter alla de uti ifrågavarande hänseende
vidtagna beslut, eller blott vissa af dem, skola utgöra föremål för högstberörde
fastställelse, är ännu icke afgjordt, enär härutinnan skiljaktighet uppstått emellan dessa
3:ne Stånd. För berörde skiljaktighets sammanjemkning, får Utskottet alltså inbjuda
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden att instämma i Borgare-Ståndets
beslut. Skulle åter den nu framställda inbjudningen icke varda antagen af minst
2:ne Stånd, lärer, för verkställigheten af hvad Rikets Ständer beslutat angående anhållande
om Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse, vare sig å alla eller blott å en del af dé
beslut, hvarom nu är fråga, omröstning i Förstärkt Stats-Utskott böra företagas och
härigenom bestämmas, huruvida denna anhållan skall ske i öfverensstämmelse med
Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets mening, eller inskränkas till de beslut,
Borgare-Ståndet uppgifvit såsom föremål för den begärda Kongl, fastslällelsen. För
sådant ändamål, har Utskottet uppgjort, och får härmed underställa Rikets Ständer förslag
till voterings-proposition, lydande sålunda:
5:o.
Den som anser, att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets, af
Borgare-Ståndet gillade, hemställan, böra anhålla om Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse
å de beslut, hvilka i afseende på kapital- och ränte-liqviderna för de emot fonderade
stats-obligationer upptagna lån äro af Rikets Ständer meddelade, röstar
.Ja;
Den det ej vill, röstar
Nei;
Vinner Nej, komma Rikets Ständer att i underdånighet anhålla om Kongl. Maj:ts
Nådiga fastställelse å de beslut, som af Rikets Ständer äro rörande ofvannämnde lån
meddelade.
Stockholm den 16 November 1854.
STOCKHOLM, trjckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 364.
1
HT:o 364.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 November 1854, kl. 2 e. m.
Memorial,, angående verkställd omröstning i frågan om ersätt
ning
och belöning åt Professoren B. O. Nycander , för en
af honom uppfunnen rösträkne-machin.
Öfver nedanstående i Stats-Utskottets Memorial N:o 316 omförmälda,
af samtlige Riks-Stånden godkända, proposition har Förstärkta StatsUtskottet
denna dag anställt omröstning:
Den, som anser, att, i enlighet med Stats-Utskottets, af Borgareoch
Bonde-Stånden godkända förslag, väckt motion om ersättning och
belöning åt Professoren B. O. Nycander för en af honom uppfunnen röst
räkne-machin
icke bör af Rikets Ständer bifallas, röstar
Ja;
Den, det ej vili, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer anvisat en summa af 687 R:dr
13 sk. 4 r:st, såsom ersättning till Professoren Nycander för kostnaderna
vid förfärdigandet af berörda rösträknemachin.
Bih till Ä. St. Prof, 1833 & 64. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 28 Bäft. i
2
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 365.
Och som denna omröstning utfallit med 5o Ja och 6g Nejj hafva
Rikets Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens
innehåll.
Hvilket förstärkta Stats-Utskottet härigenom skolat anmäla.
Stockholm den 22 November 1854.
jV:o
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 November 1854, kl. 2 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i frågan om understöd
till Tullstatens enskilda Pensions-inrättning för enkor
och barn.
Sedan,
N:o 355 framställde 3:ne voteringspropositioner, de 2:ne sednare förfallit,
genom Preste-Ståndets antagande af den i nämnde Memorial till samma
Stånd gjorda inbjudning, så har Förstärkta Stats-Utskottet denna dag anställt
votering öfver den återstående, af samtelige Riks-Stånden gillade,
propositionen, så lydande:
Den, som anser, att, på sätt Stats-Utskottet föreslagit samt Borgareoch
Bonde-Stånden beslutat, Kongl. Maj:ts Nådiga förslag att, af Kronans
andel i de till Tullverket inflytande konfiskations- och bötesmedel, 50
procent må anvisas såsom årligt statsbidrag till fullstatens enskilda pensionsinrättning
för enkor och barn, att från och med innevarande år pen_
sionsinrättningen tillgodokomma, icke bör af Rikets Ständer bifallas, röstar
Stats-Utshottets Memorial, N:o 366. 3
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, till betäckande af den i nämnde
pensionsinrättning möjligen uppkommande brist, beviljat en summa af
högst 5000 R:dr att för hvardera af åren 1855, 1856 och 1857 af Tullmedlen
utgå.
Denna omröstning, vid hvilken en sedel kasserades har utfallit med
65 Ja och 55 Nej_, hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionens
innehåll.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat härmed tillkännagifva.
Stockholm d. 22 November 1854.
ii. man:>sfjo.'. btiigjeiöl isiU?d
HT:o 366.
Ank. till Exp. Utsk. d. 22 Nov. 1854, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af verkställd omröstning i frågan om anslag
till bildande af en teknisk skola i Borås.
Sedan Rikets Ständer godkänt den i Stats-Utskottets Memorial N:o
336, i frågan om anslag till bildande af en teknisk skola i Borås, föreslagna
omröstningsproposition, har Förstärkta Stats-Utskottet denna dag anställt
votering olver berörda, så lydande, proposition:
4
Stats-Utskottets Memorial, N:o 866.
Den, sorn, i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets, af Ridderskaget
och Adeln samt Bonde-Ståndet godkända, hemställan, anser, att väckt
motion om anslag till bildande af en teknisk skola i Borås icke bör till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Preste- och Borgare-Ståndens
beslut, beviljat ett anslag af 5000 R:dr årligen under nästa
Stalsregleringsperiod till en teknisk skola i Borås, med enahanda vilkor,
som vid ntslag för dylika skolor förut äro bestämda.
Denna votering har utfallit med 51 Ja och 68 Nej; och hafva
Rikets Ständer alltså beslutat i enlighet med nej-propositionens lydelse;
hvilket förstärkta Stats-Utskottet skolat härigenom meddela.
Stockholm d. 22 November 1854.
Slats-Utskotteti Memorial, N:o 367.
5
M:o 367.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Nov. 1854, kl. 2 e. m.
Memorialj rörande verkställd omröstning i frågan om ett serskildt
uppbörds-arfvodes beviljande åt Skepps-ombudsmannen
vid Stockholms Sjömanshus.
Öfver följande uti Stats-Utskottets Memorial N:o 344 föreslagna, af
samtelige Riks-Stånden godkända proposition liar Förstärkta Stats-Utskottet
denna dag anställt votering:
Den, som, i enlighet med Stats-Utskottets, af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet godkända, hemställan, anser, att Rikets Ständer, för
debiteringen, uppbörden och redovisningen af det vid Stockholms Sjömanshus
skattskrifna eller i dervarande rullor införda sjöfolks krono-utskylder
för 1849 och derpå följande år, intill dess nästa bevillnings-förordning kommer
att tillämpas, höra åt Skepps-ombudsmannen J. S. Freese bevilja och
till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa en serskild vedergällning, motsvarande
det belopp, som Skepps-ombudsmannens uppbörds- och redovisnings-arfvode,
enligt den beräkningsgrund, hvilken i nyssberörde förordning
varder fastställd, skulle för alla dessa år hafva utgjort, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej.
6
Stats-Utskottets Memorial, N:o 868.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer icke beviljat denna serskilda vedergällning
åt ofvanbemälde Skepps-ombudsman.
Och sorn denna votering utfallit med 63 Ja och 56 JVef hafva Rikets
Ständer alltså beslutat, i enlighet med Ja-propositionen;
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat härmed] tillkännagifva.
Stockholm den 22 November 1854.
m:o m*9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Nov. 1854, kl. 2 e. m.
Memorial j angående verkställd omröstning i frågan om anslag
till Lasarettet i Lund.
Sedan den af Stats-Utskottet i dess Memorial N:o 353 föreslagna
voterings-proposition, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, angående
väckt fråga om anslag till Lasarettet i Lund, blifvit af samtlige RiksStånden
godkänd, har Förstärkta Stats-Utskottet denna dag anställt votering
öfver berörda, så lydande proposition:
Den, som, i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets, af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet godkända hemställan, anser, att väckt
motion, om beviljande af ett anslag utaf 25,000 R:dr till Lunds Lasarett,
med dertill hörande medicinska inrättningar, icke bör till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda, röstar
Ja;
Stats-Utskottets Memorial, N:o 369.
Den, det ej vill, röstar
7
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Preste- och Borgare-Ståndens
beslut, till nämnda föremål beviljat ett anslag af 10,000 R:dr,
att af Riksgälds-kontorets medel utgå.
Och som denna votering utfallit med 40 Ja och 79 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens
innehåll.
Hvarom Förstärkta Stats-Utskottet härigenom skolat meddela underrättelse.
Stockholm den 22 November 1854.
N:o 369.
Alik. till Exp.-Utsk. d. 22 Nov. 1854, kl. 3 e. m.
Memorial, i anledning af verkställd omröstning i frågan om statsbidrag
för en jernvägs anläggning från Dalarne till Mälaren
edler Östersjön.
Öfver följande i Stats-Utskottets Memorial N:o 358 föreslagna, af
samtlige Riks-Stånden godkända, proposition har Förstärkta Stats-Utskottet
denna dag anställt omröstning:
8
Stats-Utskottets Memorial, N:o 369.
Den, sora i öfverenstämmelse med hvad Stats-Utskottet i dess Utlåtande
N:o 274, sid. 33, föreslagit och Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
beslutat, anser, att Rikets Ständer, för anläggningen af en till
begagnande med lokomotiver afsedd jernväg från Dalarne till lämplig
hamnplats vid Mälaren eller Östersjön, böra bevilja och till utbetalning
från Riksgälds-kontoret anvisa ett särskildt statsbidrag å nedannämnde belopp,
emot de i samma Utlåtande föreslagna och af Rikets Ständer redan
godkända vilkor och åligganden för detta stats-bidrags åtnjutande, äfvensom
sagde företags verkställande samt framtida underhållande och begagnande,
m. m., och derjemte gillar hvad l:sta, 3:dje, 4:de och 5:te punkterna
af de utaf Utskottet rörande denna jernväg föreslagna stadganden innehålla,
eller att
l:o ifrågavarande jernväg bör anläggas från den utgångspunkt inom
provinsen Dalarne, som Kongl. Maj:t i Nåder bestämmer, och ledas till
lämplig hamnplats vid Mälaren eller Östersjön;
3:o bilda sig, inom derför af Kongl. Maj:t utsatt och kungjord tid,
bolag för anläggning af jernvägar från Dalarne både till Mälaren och Östersjön,
ankommer på Kongl. Maj:t att, efter föregången utredning al och
jemförelse mellan hvardera jernvägsliniens relativa behöflighet och fördelaktighet
för de orter, från och genom hvilka densamma skulle komma
att anläggas, jemte dess allmänna gagn för landets rörelse och vigtigare
näringsgrenar, i nåder bestämma, hvilketdera bolaget får komma i åtnjutande
af omförmälda statsbidrag, äfvensom öfriga för denna jernvägsanläggning
bestämda förmåner. Skulle åter blott ett bolag för sagde företags
utförande varda bildadt, tillerkännes statsbidraget samma bolag, så vida
Kongl. Maj:t finner jernvägens anläggning i den rigtning och med de
ändpunkter, bolaget åtager sig densamma utföra, komma att uppfylla de
med detta företag, å det allmännas sida, afsedda ändamål;
4:o statens bidrag till sagde företag kommer endast att utgå i egenskap
af lån, med den återbetalningsskyldighet och de räntevilkor, som här
nedan (se 10:de punkten af Utlåtandet N:o 274, litt. H.) bestämmas;
5:o detta låns belopp kommer att motsvara två tredjedelar af den
summa, som uppgjordt och af vederbörande godkändt samt af Kongl. Majrt
i nåder faststäldt kostnads-förslag för jern vägsanläggningen upptager; dock
får låne-beloppet icke öfverstiga Två millioner åttahundra fyratio tusen
riksdaler, — röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner
Slat»-Uukottet» Memorial, N:o 370„
9
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat alt, för anläggning af en
till begagnande med lokomoliver afsedd jernväg mellan Fahlun och Gefle,
bevilja och till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisa ett statsbidrag,
såsom lån, af 1,600,000 R:dr under de vilkor och föreskrifter för öfrigt,
som Stats-Utskottet föreslagit och Rikels Ständer godkänt
Denna votering har utfallit med 38 Ja och 81 Nej; och hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i enlighet med Nej-propositionens lydelse.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet härigenom skolat anmäla.
Stockholm den 22 November 1854.
H:o 370.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 22 Nov. t854, kl 2 a. s».
Memorials i anledning af verkställda omröstningar i frågan om
medels upplåning emot fonderade stats-obligationer.
Sedan Riks-Stånden godkänt de i Stats-Utskottets Memorial N:o 359,
uti frågan om medels upplåning emot fonderade stats-obligationer, föreslagna
voterings-propositioner, har Förstärkta Stats-Utskottet denna dag anställt
omröstning öfver berörda, så lydande, propositioner:
1:a voteringen (l:a p. i Mein. N:o 359).
Den, som lika med Preste- och Borgare-Stånden, anser sednare
punkten af det i Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 340, sid. 9, föreslagna moment
utaf stadgandena angående upplåningen emot fonderade stats-obligaBih.
till R. St. Brot. 1853—1854, 4 Sami, 1 Afd. 3 Band. 38 Bält. 2
10
Stats-Utskotteti Memorial, N:o 370.
tioner, böra erhålla följande lydelse: ”Vid upplåningens företagande, äfvensom
under dess fortgång, ega Fullmäktige i Riksgälds-kontoret att, med afseende
å dåvarande penningeställning samt de förhållanden, som härvid
för öfrigt böra komma i betraktande, pröfva och bestämma om och i hvilken
mån rabatt å det kapital-belopp, derå obligationerna äro utfärdade,
må, inom de gränser nedanstående moment, i fråga om lånets amortering,
föreskrifver, varda af Riksgälds-kontoret medgifven,” röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och
Adelns beslut, orden: ”inom de gränser nedanstående moment, i fråga om
lånets amortering, föreskrifver,” att utgå ur denna punkt.
Som denna votering utfallit med 77 Ja och 42 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
2:a voteringen (2 p. i Mern. N:o 359).
Den, som bifaller Stats-Ulskottets hemställan, alt obligationernas
valörer skola utsättas i både sedel- och silfvermynt, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, skola, på sätt Borgare-Ståndet beslutat, obligationernas
valörer utsättas å både Riksdaler Riksmynt och Silfverspecie.
Denna omröstning har utfallit med 52 Ja och 87 Nej; och hafva
Rikets Ständer alltså beslutat i enlighet med Nej-propositionens lydelse.
3:e voteringen (3 p. i Mern. N:o 359).
Den, som, med gillande af Stats-Utskottets, utaf Borgare-Ståndet biiallna,
förslag, anser att någon obligation icke bör få utfärdas å lägre be
-
Stats-Utskottets Memorial, N:o 370.
ii
lopp än Fyrahundra Riksdaler Riksmynt, eller Etthundra Riksdaler Silfver-specie,
röstar
Ja;
Ben, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat, stadgat, att någon obligation icke
får utfärdas å lägre belopp, än Tvåhundra Riksdaler Riksmynt eller Femtio
Riksdaler Silfverspecie.
Denna votering har utfallit med 49 Ja och 70 Nej; och hafva Ri-’
kets Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens
innehåll
4:e 'voteringen (4 p. i Mern. N:o 359).
Den, som, på sätt Stats-Utskottet i sitt Utlåtande N:o 340 föreslagit
samt Preste- och Borgare-Stånden beslutat, anser Psla punkten af det
moment, hvilket motsvarar det 7:de i Betänkandet N:o 272, böra lyda sålunda:
”Till ränte-liqvider för dessa obligationer och kapitalets amortering
anvisas samt uppföres å den stat, sorn af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag
varder för Riksgälds-kontoret utfärdad, ett, i öfverensstämmelse med
Regerings-förmenis G6 § utgående, årligt anslag, svarande emot Fem och
en half procent å det belopp, som, enligt Rikets Ständers beslut, skall upplånas,
så ätt lånet må kunna vara ålerbetaldt under en tidrymd af högst
Fyratio år; kommande detta anslag alt fortfarande och med oförminskadt
belopp årligen utgå, ända till dess hela lånet blifvit i stadgad ordning
betald t;” röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, erhåller samma punkt följande lydelse: ”Till ränteliqvider
för dessa obligationer och kapitalets amortering an visas samt uppföres
å den Stat, som af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag varder lör
Riksgälds-kontoret utfärdade ett, i öfverensstämmelse med Regerings-for
-
ia
StaU-Ut*kottets Memorial, N:o 370.
mens 66 § utgående, årligt anslag, svarande emot Fern procent & det belopp,
som, enligt Rikets Ständers beslut, skall upplånas, så att minst en
balf procent å den förskrifna lånesumman årligen må kunna användas till
lånets återbetalande; kommande detta anslag att fortfarande och med oförminskadt
belopp årligen utgå ända till dess hela lånet blifvit i stadgad
ordning be t ald t.’”
Som denna votering utfallit med 57 Ja och 62 Nejj hafva Rikets
Ständer alltså beslutat enligt Nej-propositionens innehåll.
5:te voteringen (5;te p. i Mern. N:o 359).
Den, som anser, att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med StatsUtskottets,
af Borgare-Ståndet gillade, hemställan, böra anhålla om Kongl.
Maj:ts nådiga fastställelse å de beslut, hvilka i afseende på kapital- och
ränte-liqviderna för de emot fonderade stats-obligationer upptagna lån äro
af Rikets Ständer meddelade, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, komma Rikets Ständer att i underdånighet anhålla om
Kongl. Majlis nådiga fastställelse å de beslut, som af Rikets Ständer äro
rörande ofvannämnde lån meddelade.
Och som denna omröstning utfallit med 54 Ja och 65 Nejj hafva
Rikets Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-proposilio»
siens lydelse.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet härigenom skolat meddela.
Stockholm den 22 November 1854-.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1854.
Stals-Utskollels Memorial, N:o 371.
I
\:o 371.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Nov. 1854, kl. 2 e. m.
Memorial, angående den under innevarande Riksdag verkställda
Stats-regier ing och den för bestridande af Riksgälds-kontorets
utgifter erforderliga allmänria bevillning.
(Rgs. Afd.)
Genom afgifna Utlåtanden, angående beräkningen af de ordinarie Statsinkomsterna
och regleringen af Riks-statens Hufvud-titlar, har Stats-Utskottet, i
öfverensstämmelse med Grundlagarnes föreskrift, uppgifvit och yttrat sig om Statsverkets
tillstånd och behof; men den Utskottet derjemte åliggande utredning af
Riksgälds-kontorets ställning samt de för dess utgifter erforderliga tillgångar har
Utskottet först, sedan dessa utgifter blifvit af Rikets Ständer bestämda och dermed
gemenskap egande frågor afgjorda, kunnat företaga; och då Utskottet nu
går att fullgöra sitt åliggande i nyssnämnde hänseende, anser sig Utskottet, i
likhet med Stats-Utskotten vid de 3:ne sednaste Riksdagarne, böra vid samma
tillfälle inför Rikets Ständer framlägga resultaten af hela den verkställda Statsregleringen
samt uppgifva de inkomst- och utgifts-summor, både den så kallade
ordinarie och den tillfälliga eller extra Stats-regleringen omfatta. På sätt den
nya Riks-staten kommer att närmare visa, har egentligen genom godkännandet
af de i Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 31 föreslagna beräkningar af deruti
uppgifna inkomst-titlar, Stats-inkomsternas årliga belopp antagits under nu
förestående Statsreglerings-period komma att uppgå till en sammanlagd summa,
som betydligt öfverstiger de å Riks-staten för samma tid uppförda utgifter. HärBih.
till R. St. Prot. 18S3 # 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 2.9 Haft. I
2
Slats- Ulskollels Memorial, iY.-o 371.
igenom har således det, sedan längre tid tillbaka, fortfarande bchofvet att för
Riks-statens utgifter anlita den till Riksgälds-kontoret ingående allmänna bevillningen
upphört; hvarföre denna inkomst, under de kommande åren, kan uteslutande
påräknas och användas för fyllandet af sistnämnde Verks behof eller bestridandet
af de å samma Verk anvisade Stats-utgifter.
Uti den nu uppgjorda Riks-staten hafva de ordinarie eller ständiga Statsinkomsterna,
enligt Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris 64 och 176 samt För,
stärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 215,
blifvit beräknade till. . . . R:dr 4,832,800: — —
samt restantierna till .... n 130,000:  4 962 800-
De extr a-ordinarie Stats-inkoms terna, eller nedannämnde
bevillnings-medel, hafva Rikets Ständer, genom bifallandet
af Bevillnings-Utskottets ofvanåberopade Betänkande,
antagit till följande belopp, nemligen:
Tullmedlen till R:dr 5,200,000:
Sah-accisen »
. 500:
Postmedlen till samma belopp, hvartill
Post-verkets utgifter i Riks-staten
beräknats, eller  485,000:
Karta-Sigillata-af'giften till . . . 710,000:
och Bränvinsbrännings-medlen till . . 3,000,000:
eller till ett sammanlagdt belopp af . .
varande således Stats-verkets ordinarie och extra inkomster,
för nästa och påföljande år, af Rikets Ständer beräknade att
årligen utgöra tillsammans R:dr 14.358.300:
Deremot hafva de under Hufvud-titlarne uppförda årliga
anslags-summor för den tid, denna Riksdags Stats-reglering
kommer att omfatta, blifvit fastställda eller förslagsvis
beräknade att utgå med nedannämnde, för hvarje särskild
Hufvud-titel sammanräknade, belopp, nemligen:
utgifterna under Första Hufvud-titeln eller Hof- och Slottsstaterna,
enligt deli Stats-Utskottets Utlåtande N:o
66 bifogade tabell .... 780,840: — —
Transport 780,840:
14,358.1100: . —
I
9.395,500: —
'I
Stats-Utskottets Memorial, ft':o 271.
Transport 780,840: — •
utgifterna under Andra Hufvud-titeln, omfattande
anslagen för Justitie-departemeritet,
enligt tabellen vid Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 67, saint Förstärkta
Stats-Utskottets Memorial N:o
253 (Usta voteringen) och Stats-Utskottets
Memorial N:o 271, . . . 1,190,360: —
utgifterna under Tredje Hufvud-titeln,
anslagen för Utrikes Departementet,
enligt tabellen vid Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 68,  225,650: —
utgifterna under Fjerde Hufvud-titeln,
anslagen för Landtförsvars-departementet,
enligt den Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 69 bifogade tabell samt
Utlåtandet N:o 178 och Förstärkta
Stats-Utskottets Memorial N:o 253 (2:a
voteringen),  4,376,340: —
utgifterna under Femte Ilufvud-liteln,
anslagen för Sjöförsvars-departcmentet,
enligt den Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 70 bifogade tabell, . . 1,590,520: —
utgifterna under Sjette Hufvud-titeln,
anslagen för Civil-departementet, enligt
tabellen vid Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 71 samt Förstärkta StatsUtskottets
Memorialer N:ris 253 (4de
voteringen) och 254,  994,140: —
utgifterna under Sjunde Hufvud-titeln,
anslagen Kr Finans-departementet, enligt
tabellen vid Stats-Utskottets Utfåtande
N:o 72 och Förstärkta Stats
Transport
9,157,850: —
3
- 14,358,300: — —
— 14,358,300:
Stals-UtskoUets Memorial, N:o 371.
Transport 9,157,850: — — 14,358.900: — —
Utskottets Memorial N:o 253 (5:te voteringen),
O
utgifterna under Åttonde Hufvud-titeln, anslagen
för Ecklesiastik-departementet,
enligt tabellen vid Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 73 samt Utlåtandena N:ris
123, 147 och 285, äfvensom Förstärkta
Stats-Utskottets Memorial N:o
253 (6:te, 7:de, 8:de och 9:de voteringarne),
.........
utgifterna under Nionde Hufvud-titeln,
eller Pensions-slaterna och Allmänna
Indragnings-staten, enligt den vid
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74 fogade
tabell och Förstärkta Stats-Utskottets
Memorial N:o 253 (10:de, 11 :te
och 12:te voteringarne) äfvensom StatsUtskottets
Utlåtanden N:ris 170, 186,
och 267,
Tillsammans '
Då således de å Riks-staten uppförda anslags- eller
utgifts-summor understiga de enligt samma stat påräknade
inkomster nfed R:dr 1,481,380:
kan och bör detta sistnämnda belopp användas som årligt bidrag af Statsverket
för bestridande af de till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter,
eller de under innevarande Riksdag beviljade anslag och lån, hvilka,
såsom varande af mer eller mindre tillfällig egenskap eller föranledda af inträffade
särskilda förhållanden, icke äro hänförliga till de ständiga Stats-behofven,
och derföre ej heller ansetts böra å Riks-staten upptagas.
Uti det, genom Stats-Utskottets Memorialer N:ris 347 och 357, Rikets
Ständers granskning och fastställelse nyligen underställda förslag till åtskilliga afdelningar
utaf det reglemente för Riksgälds-kontoret, som af Rikets nu församlade
Ständer bör utfärdas, är visserligen hvar och en sålunda beviljad och anvisad
tillfällig Stats-utgift, både till föremål och belopp, uppgifven, men då nu fråga är
1,783,780:
1,305,830:
629,460:
Stals Ulskollels Memorial, N:o 37i.
om beredandet af erforderliga tillgångar för alla dessa utgifters bestridande på det
derför af Rikets Ständer stadgade sätt, har Utskottet tillika funnit sig böra
till Rikets Ständer aflemna ett, i tabellform och med bibehållande af samma
ordning uppstäldt, härvid bilagdt, sammandrag, Litt. A, utvisande ej mindre beloppet
af hvarje dylik utgift, och, der sådant blifvit bestämdt, tiden för densammas
verkställande, än ock den summa, hvartill de, i egenskap af dels anslag
utan återbetalnings-skyldighet, dels lån, beviljade stats-bidragen uppgå. Enligt
detta sammandrag, utgöra de Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar, utom de å
samma verk anvisade kreditiver, ej mindre än . . . R:dr 14,239,729:22. 11.
nemligen anslag R:dr 11,416,062:38.11*
och lån
R:dr 2,823,666:32.—
Vid beräknandet af Riksgälds-kontorets behof eller de tillgångar, som erfordras
för att sätta detta verk i tillfälle att under tiden intilldess nästa Riksdags
Stats-reglering vidtager, bestrida detsamma åliggande utgifter, kunna dock
frände nu uppgifna utbetalningarnes nyssberörde belopp, R:dr 14,239,729: 22. 11.
följande summor afdragas, nemligen:
a) de Stats-bidrag, som för jern vägs-anläggningar blifvit
beviljade, hvaraf skola utgå såsom lån R:dr 1,833,333: 16. —
och såsom anslag utan återbetalnings
skyldighet
5,000,000: — —
enär dessa medel, såvidt de öfverstiga
befintliga och till sagde föremål disponibla
tillgångar, enligt Rikets Ständers
beslut, skola anskaffas genom upplåning
emot fonderade Stats-obligationer.
b) f: delar af det till utgående under 5
år, med 20,000 R:dr årligen, beviljade
anslaget för en kanalledning från Eskilstuna
till Mälaren
c) 1857 års bidrag till Arméens pensionskassa,
för fullgörandet af dess pensionerings-skyldighet,
hvilket bidrags utbetalning
icke kan ifrågakomma förr, än
efter samma års slut,
40,000:
36,000:
Transport 14,239,729: 22. 11.
c
Slats-Utskotlets Memorial, N:o 371.
Transport — 14,239,729:22.11.
Sedan dessa suminor blifvit afräknade med tillsammans
6,909,333: 16. —
utgöra de återstående anslags- och lånebeloppen, hvilka under
innevarande eller nästpåföljande 3:ne år skola utbetalas i den
ordning Riksgälds-kontorets reglemente föreskrifver, och för
hvilka nödiga medel alltså böra då finnas att hos detta verk
tillgå, R:dr 7,330,396: 6. 11.
Utom de i ofvanåberopade tabell antecknade utgiftssummor,
hafva Rikets Ständer under denna Riksdag anvisat
å Riksgälds-kontoret 2:ne nya kreditiver,
nemligen ett å R:dr 2,500,000: — —
för upprätthållandet af Rikets neutralitet;
och ett å R:dr 50.000:
till kostnader för Svenska natur- och
slöjd-produkters öfversändande till den allmänna
expositionen i Paris under nästa
år, hvilka 2:ne kreditivers belopp R:dr 2,550,000: — —
jemväl måste beräknas bland de af Rikets nu församlade
Ständer Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar, helst det
förra, till största delen, redan blifvit för dermed afsedt ändamål
begagnadt, och det sednare egentligen är att anse såsom
ett för sagde kostnaders bestridande beviljadt särskildt
förslags-anslag, som ej får öfverstiga det dervid uppgifna
belopp.
Beträffande åter öfriga å Riksgälds-kontoret förut anvisade
kreditiver, hvilka äfven under innevarande Riksdag
bibehållits, dock med en betydlig tillökning i beloppet af
det för Rikets försvar eller andra angelägna föremål i Regeringsformens
63 § föreskrifna särskilda kreditiv, har Utskottet,
lika med sednaste och nästföregående Riksdagars Stats-Utskott,
funnit sig, vid uppgifvandet af Riksgälds-kontorets förestående
utgifter, icke kunna till något visst belopp beräkna hvad
som kommer att erfordras för verkställandet af dessa kreditivutbetalningar,
emedan någon tillförlitlig grund för en sådan
beräkning icke förefinnes. Utskottet torde likväl härvid böra
Transport 9,880,396: 6. II.
T
Slals-Vtskoliets Memorial, N:o 371. 7
Transport 9,880,396: 6. 11.
upplysningsvis erinra, att de summor, som varda lyftade a
kreditiverna för ullproduktionens befrämjande samt Arméens
ackords-reglering, förmodligen hädanefter, likasom hittills,
komma att ungefärligen motsvaras af de å samma kreditiver,
vid andra tider, skeende inbetalningar. Då fråga åter förekommer
om lyftning utaf de, till följd af nyss åberopade
grundlags-§, å Eiksgälds-kontoret anvisade kreditiver, skola,
enligt derom i detta verks reglemente meddelad särskild föreskrift,
de medel, som utöfver dertill disponibla tillgångar
erfordras, genom upplåning anskaffas. För öfrigt anser sig
Utskottet härvid jemväl böra tillägga den erinran, att, enligt
hvad nedanstående uppgift å Riksgälds-kontorets förväntade
inkomster jemte öfriga tillgångar visar, bland dem nu icke
beräknats de Riksgäld s-kon tor et tillkommande behållna öfverskotten
å Stats-verkets inkomster för 1853 och påföljande år,
oaktadt enahanda öfverskott för de förgångna åren, enligt
hvad allmänt kändt är, lemnat Riksgälds-kontoret en högst
betydlig, för oförutsedda eller nya utgifter disponibel, tillgång.
Jemte de, till följd al Rikets nu församlade Ständers
beslut, Riksgälds-kontoret ålagda utgifter, måste, i öfverensstämmelse
med härom under förflutna Riksdagar meddelade
och ännu gällande föreskrifter, af detta verks medel äfven
utbetalas hvad som återstår och icke kan anses såsom be-r
sparing utaf då beviljade och till utgående från Riksgäldskontoret
likaledes anvisade låne- och anslags-summor; varande
' dessa, vid nästlidne September månads början återstående,
låne- och anslags-summor å bilagde tabell Litt. B. förtecknade
i samma ordning, som de förekomma i de stadganden härom,
hvilka, enligt Stats-Utskottets af Rikets Ständer gillade Memorial
N:o 317, komma att i Riksgälds-kontorets nya reglemente
införas, under Afdelningarne Litt. A. B. C. och D. Efter hvad
denna tabell utvisar, voro, med afdrag af hvad Kongl. Majit
eller Rikets Ständer förklarat icke behöfva för de afsfedda
föremålen vidare tillhandahållas, följande summor, vid nyssberörda
tidpunkt, i Riksgälds-kontoret innestående, nemligen:
Transport 9,880,396: 6. II.
T
S Stais- Utskottets Memorial, N:o 371.
Transport 9,880,396: 6. 11.
utaf de vid 1840 och 1841 års
Riksdag beviljade anslag och lån R:dr 284,105: — —
utaf de vid 1844 och 1845 års
Riksdag d:o d:o  55,100: — —
utaf de vid 1847 och 1848 års
Riksdag d:o d:o  14,773: 16. —
utaf de vid 1850 och 1851 års
Riksdag d:o d:o  399,078: 36. 10.
utaf de vid nämnde Riksdagar beviljade
anslag för folkundervisningen . 105,341: 31. 11.
det vid sistförlidne Riksdag beviljade
anslag till statsbehofvens fyllande för
innevarande år 1854
1,183,880: — — 2 o4^ 278’ 36 9
hvaraf i egenskap af lån skola utgå R:dr 99,501: •— •—
Härtill bör jemväl läggas den, enligt Rikets Ständers
särskilda beslut, Kongl. Stats-kontoret tillerkända och i dessa
dagar utbetalda ersättningen för återstoden af hvad från
bemälde Embetsverk, under sistlidet år, förskjutits till kolonien
St. Barthelemys förvaltnings-kostnader, enligt Stats-Utskottets
nyss åberopade Memorial, eller  4,281: 8. 7.
Till ledning vid beräknandet af Riksgälds-kontorets ränteutgifter
och förvaltnings-kostnader, äfvensom de från detta
verk omedelbart utgående löner och pensioner samt Riksdagsoch
revisions-kostnader m. 11. dylika utbetalningar, har Utskottet
deröfver låtit uppgöra bifogade tabell, Litt. C., hvilken
ej allenast utvisar hvad alla dessa utgifter under hvart
och ett af de 3:ne sednast förflutna åren samt Januari med
Augusti månader innevarande år utgjort, utan äfven upptager
de belopp, hvartill enahanda utgifter under de 4 sista månaderna
af detta år samt hvart och ett af nästföljande 3:ne
år anses komma att uppgå.
Uti sistnämnde tabell äro nu ifrågavarande utgifter beräknade
att utgöra:
Transport 11.926,956: 4. 3.
under
Stats-V(skoUe(s Memorial, N:o 374.
9
under
September
1854
??
år 1855
5?
år 1856
och ,,
år 1857
Härtill
bör jemväl
Transport 11,926,956: 4. 3.
' månader
R:dr 337.000:
564.000
695.000
— 2,161,000: —
tal
ningar
å neutralitets-kreditivet, före den 1 nasti. September,
blifvit af Riksgälds-kontoret upplånadt emot dels 3, dels 4
procent-obligationer, af hvilka de förra förfalla till betalning
14 dagar och de sednare 3 månader efter föregången uppsägning,
590,000 —
Dessutom varder här upptagen kostnaden för den af Rikets
Ständer beslutade reparation å Riksgälds-kontorets hus
jemte uppsättandet af ett jernstaket nedanför samma hus . 9,590: —
Utaf de för undsättningar vid inträffande missväxter an
visade
och till Riksgälds-kontoret öfverlemnade medel, hvilka
för sagde ändamål skola, uppå skeende reqvisitioner, Kongl.
Majit af Riksgälds-kontoret tillhandahållas, var derstädes vid
meranämnde månads början - innestående  1,222,821: 5.
deruti inberäknadt hvad, på sätt här efteråt omförmäles,
af dessa medel skall användas för bestridandet af de under
innevarande Riksdag beviljade statsutgifter.
Från ofvanstående utgifts-summor, uppgående till ett
sammanlagdt belopp af
15,910,367: 9. 3.
afdrages hvad deraf, före den l:ste nästi. September, utbetalts
med användande af de medel, hvilka dessförinnan, under
innevarande år, till Riksgälds-kontoret influtit genom uppbörden
af de till detta verk ingående skattebidrag, äfvensom
genom kapital- och ränte-liqvider för Hypotheks-föreningarnes,
Riksgälds-kontoret tillhöriga och under hand försålda, obligationer,
jemte den, med afseende å neutralitets-kreditivet, företagna
upplåning, nemligen:
l:o det, före sagde dag, utaf detta
kreditiv utbetalda belopp . . . R:dr 900,000: — —
Transport 900,000:  15,910,367: 9. 3.
Bik. (ill R. St. Prot. 4SS3 4 1S5i. 4 Sami. i Afd. 3 Band. 29 Haft. 2
19
Stats-Ulskollels Memorial, N-.o 374.
Transport 900,000: — —■ 15.910,367: 9.
2:o de före samma dac; verkställda
3.
utbetalningar utaf anslagen för försvarsverket
till lands
3:o dito utaf dito för sjöförsvaret .
4:o anslaget och lånet för staden
v
Örebros nya tomtreglering ....
5:o dito dito till understöd åt staden
Gustavias brandskadade invånare .
6:o låneunderstödet till staden
Carlskrona
7:o Markaryds församlings kyrkobyggnadslån
8:o gratifikationen till Regementsskrifvaren
C. Leopold . . . . , .
9:o det ytterligare anslaget till G.
och E. Scheutz, för den af dem uppfunna
machin till mathematiska tabellers
uträkning,
356,333: 16.
216,148: —
50,000:
14,968: 8. 1.
12.000: —
6,666: 32.
1,000:
3,333: 16.
1.560.449:24. 1,
Det utgifts-bclopp, som, efter afräkning af dessa således,
före oftanämnda tidpunkt, verkställda utbetalningar, återstår,
och hvilket måste bestridas med Riksgäld s-kontorets då egande
disponibla tillgångar samt de medel, hvilka under denna
Riksdag redan blifvit eller varda till nämnde verk anslagna,
utgör följaktligen R:dr 14,349,917: 33. 2.
Denna sålunda beräknade, återstående utbetalnings-summa innefattar i allmänhet
till beloppet bestämda eller med ledning af kända förhållanden beräkneliga
utgifter. Men, utom dessa, måste, vid förevarande utredning af Riksgäld.>•-  kontorets behof för dess utbetalningar, intilldess nästa Riksdags stats-reglering
vidtager, jemväl tagas i betraktande den samma verk i nedannämnde hänseende
äfven ålagda ersättnings-skyldighet, fastän de belopp, Riksgälds-kontoret till följd
deraf kommer att utbetala, ännu icke kunna med nöjaktig tillförlitlighet uppgifvas.
Det åligger nemligen Riksgälds-kontoret att ersätta Kongl. Stats-kontoret de brister,
som visats hafva uppkommit derigenom, att de å I^iks-staten, i egenskap af förslagsanslag,
uppförda utgifts-summor varit otillräckliga för dermed afsedda ändamål.
Denna ersättnings-skyldighet har dock under sednare tider icke behöft fullgöras
förr, än i sammanhang med liqviderna, angående de Riksgälds-kontoret tillkommande
öfverskott å Statsverkets inkomster. Genom nyssnämnde öfverskott
jemte den så kallade statsfyllnads-summan, hvilken Kongl. Stats-kontoret hvarje
Slati-Ulikollels Memorial, N:o 371.
11
år, efter Mars månads ingång, egt att, till större eller mindre del, från Riksgäldskontoret
utbekomma, har Kongl. Stats-kontoret kunnat afvakta ersättningen för
omförmälda brister, tilldess Riks-hufvudboken för samma år blifvit afslutad, samt
resultatet af Stats-regleringen i dess helhet deraf ådagalagts. Ett annat förhållande
torde dock under den närmaste framtiden komma att inträda, enär någon
Statsfyllnads-summa nu icke varder för instundande Statsreglerings-period anvisad,
och de behållna öfverskotten å sistlidet års statsinkomster sannolikt komma
att visa sig utgöra ett jemförelsevis mindre betydligt belopp. Med afseende härå,
har Stats-Utskottet derföre funnit sig föranlåtet, att i det reglementariska stadgandet,
angående Riksgälds-kontorets ersättnings-skyldighet för bristerna i förslagsanslagen,
föreslå en sådan förändring, hvarigenom Kongl. Stats-kontoret, utan alvaktan
af Riks-hufvudbokens afslutande, bör kunna från Riks-gälds-kontoret erhålla
godtgörelse för ifrågavarande brister. Härigenom blifver åter Riksgälds-kontoret
nödsakadt till utbetalningar, hvarifrån det under sednare åren varit helt och
hållet befriadt. Vid sådant förhållande och då för Utskottet är uppgifvet, att
bristerna å förslags-anslagen för sistlidet år varit ovanligt stora, har Utskottet trott
sig, vid beräkningen af Riksgälds-kontorets nu förestående utgifter, jemväl böra
upptaga något särskildt belopp med hänsigt till den under nästa år för Riksgäldskontoret
troligen ifrågakommande skyldighet, att ersätta meranämnde brister, och
torde detta belopp skäligen kunna antagas till . . . R:dr 400,000: — —
En annan än mera tillfällig ersättnings-skyldighet måste
uppkomma och Riksgälds-kontoret jemväl åläggas, till följd af
Rikets Ständers medgifvande, att den af koppar eller malm
förfärdigade och hittills begagnade bränvinsbrännings-redskap
finge af allmänna medel inlösas, med godtgörande af en tiondedels
förhöjning i kopparens eller malmens värde. Hvad för
den sålunda medgifna inlösningen kommer att utbetalas, kan
väl, på sätt Utskottet i sitt härom afgifna särskilda Utlåtande
N:o 341 yttrat, icke med någon säkerhet på förhand
uppgifvas; men, enligt den i samma'Utlåtande meddelade beräkning,
skulle den beviljade- förhöjningen i kopparvärdet
komma att utgöra R:dr 176,558: 16. —
samt Stats-verkets kostnader och utgifter
för bränvins-pannornas emottagning, transportering
och försäljande uppgå till . 88,279: 8. —
Då åtminstone ersättnings-skyldigheten
för dessa 2:ne summor, utgörande
tillsammans Ralr 264,837: 24. —
Transport 400,000: — —
12
Stais-Ultkollelt Memorial, N:o 371.
Transport 400,000: — —
i fall beräkningen deraf visar sig vara
riktig, måste komma att drabba Riksgälds-kontoret,
åtminstone intilldess sagde
belopp kan betäckas af öfverskotten å
den blifvande bränvinsbrännings-afgiften,
så anser sig Utskottet, såsom förestående
utgift för Riksgälds-kontoret, böra upptaga
ett dessa kostnader och utgifter i
rundt tal motsvarande belopp af  275.000:
Genom tillägg af nu beräknade 2:ne ersättnings-sum
mor
å tillhopa
R:dr 675,000: — —
skulle här ofvan beräknade och ett sammanlagdt belopp af 14,349,917: 33. 2.
utgörande utbetalningar komma att öka sig till . . R:dr 15,024,917: 33. 2.
Enligt de upplysningar, Utskottet inhemtat, samt de beräkningar, Utskottet
låtit uppgöra, rörande de tillgångar, som till de Riksgälds-kontoret af Rikets nu
församlade Ständer ålagda, vid början af förlidne September månad återstående,
utbetalningar, jemte samma: verks öfriga utgifter, kunna användas, utgöras dessa af
a) den å Riksgälds-kontorets räkning i Rikets Ständers Bank då innestående
kontanta behållning R:dr 2,163,955: — —
b) Riksgälds-kontoret då tillhöriga räntebärande obligationer,
utfärdade af åtskilliga Hypotheks-föreningar, jemte Trollhätte
nya kanal-bolag,
c) återstoden af 1853 och föregångna årens allmänna bevillning
.
d) dito af 1854 års kort- och tidnings-stämpelafgiftel, jemte
förfallna ränte- och kapital-betalningar å Riksgälds-kontorets
fordringar, enligt bifogade tabell Litt. D,
e) enahanda afgifter och inbetalningar, äfvensom öfriga ä
samma tabell upptagna inkomster,
under år 1855 . . R:dr 293,000: — —
Transport 293.000:
4.376,655:
2,015,200:
45,000:
152,500:
Stals~Utskollels Memorial, N:o 37i.
Transport 293,000:
under år 1856 . . » 282,000:
» år 1857 . . » 271,000:
varande härvid kortstämpel-afgiften, som under åren 1851,
1852 och 1853 i medeltal utgjort 33,361 R:dr, med afseende
å denna afgifts nu beslutade förhöjning från 8 till 12
sk. för hvarje kortlek, beräknad under de kommande åren
till ett årligt belopp af 45,000 R:dr; hvaremot tidningsstämpel-afgiften,
hvars influtna medelbelopp under åren 1852
och 1853 uppgått till 39,092 R:dr årligen, i anseende till
densammas nedsättning, nu beräknats till endast 21,000 R:dr.
Då hela förhöjningen af förstnämnde afgift tillfaller Stockholms
allmänna barnhus, hafva, vid beräkningen af Riks
gälds-kontorets
utgifter, barnhusets jemte andra fromma stiftelsers
andelar af samma afgift ökats med ett belopp, motsvarande
den genom kortstämpel-afgiftens förhöjning nu beräknade
ökade inkomst.
f) Den under nästa och derpå följande år inflytande allmänna
bevillningen för innevarande år 1854
g) den del af de till Riksgälds-kontoret öfverlemnade och
der innestående undsättnings-medel, som, i enlighet med hvad
Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, blifvit af Rikets Ständer,
genom bifall till Stats-Utskottets tillstyrkan i Utlåtandet N:o
95, disponerad för nu beviljade^ stats-utgifters bestridande .
h) det belopp af Rikets Ständers Banks upplupna, disponibla
vinst, som, enligt Banko-Utskottets, af Rikets Ständer
bifallna, tillstyrkan i nämnde Utskotts Memorialer N:ris 28
och 30, skall, vid slutet af åren 1854, 1855 och 1856, från
Rikets Ständers Bank aflemnas med 900,000 R:dr årligen,
eller med tillsammans
i) Den, under nästlidne September månad, till Riksgäldskontoret
öfverlemnade återstoden af behållna öfverskotten å
1852 års stats-inkomster
4,376,655:
846,000:
1.950.000
700,000:
2.700.000
133,728
Transport 10,706,383
14
Slats-Utskoltels Memorial, N:o 371.
Transport 10.706,383: — —
k) årligt bidrag af Stats-verkets inkomster för bestridande
af de, till utgående från Riksgälds-kontoret, anvisade statsutgifter,
hvilket bidrag i början af detta Utlåtande uppgifvits
till 1,481,300 R:dr. Ehuru bränvinsbrännings-afgiften,
genom hvars under innevarande Riksdag beslutade betydliga
förökning och deraf föranledda förhöjda beräkning, den
tillgång, hvarom nu är fråga, uppkommit, skall, enligt Rikets
Ständers rörande samma afgift vid denna Riksdag fattade
beslut, förskottsvis under skatteårets lopp erläggas och följaktligen
äfven derunder bör blifva disponibel för de utgifter,
hvartill den är afsedd att användas, har Utskottet dock, enär
sagde afgift möjligen under Usta året ej kommer att inflyta
med hela sitt beräknade belopp, ansett Kongl. Stats-kontoret,
tinder nu inträdande statsreglerings-period, icke böra åläggas
till Riksgälds-kontoret aflemna ofvannämnde bidrag förr, än
under året näst efter skatte- och uppbörds-året. Således
och då detta bidrag för hvartdera året 1855 och 1856, först
under det nästpåföljande årets lopp, skulle komma att af
Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, upptages
detsamma här endast för 2:ne år, eller med tillsammans 2,962,760: — —
Sumtna Riksgäld s-kontorets, för nu beviljade statsutgifter
disponibla, tillgångar och påräknade inkomster intill
1857 års slut R:dr 13,069,143:
Då, enligt hvad förut är utredt och uppgifvet, Riksgälds-kontorets samtliga
utbetalningar, med undantag af de för jernvägs-anläggningar vid denna Riksdagbeviljade
stats-bidrag, kunna beräknas att, under tiden från och med September
månad innevarande år till och med 1857 års slut, komma
att utgöra R:dr 15,024,91-7: 33. 2.
så öfverstiga dessa utbetalningar sammanlagda beloppet af
de nu jemväl uppgifna, för bestridandet deraf disponibla eller
anvisade, tillgångar, jemte Riksgälds-kontorets förväntade inkomster
under samma år R:dr 13,669,143: — —
med » 1,355,774: 33. 2.
hvilken sistnämnda summa alltså utgör den brist i Riksgäldskontorets
tillgångar och öfriga inkomster, som måste betäckas
Transport 1,355,774: 33. 2.
Slals-Ulskotteli Memorial, N:o 371,
15
Transport
genom den allmänna bevillning, Rikets Ständer vid denna
Riksdag skola sig åtaga, för att erläggas för 1855 och påföljande
år, till och med det, hvarunder nästa Riksdag slutar.
Dessutom och då Rikets Ständer, enligt Förstärkta
Stats-Utskottets Memorial N:o 370, anvisat ett, i öfverensstämmelse
med Regerings-formens 66 § utgående, årligt anslag
till ränte- och kapital-liqvider för de medel, som, emot
Riksgälds-kontorets derför utfärdade obligationer, komma att
upplånas för jern vägs-anläggningars utförande, samt bestämt
detta anslag till 5 procent å det belopp, som skall upplånas,
måste hvad som erfordras till sagde liqvider för den upplåning,
hvilken kommer att ske i anledning af de för dylika
anläggningar nu beviljade stats-bidrag, jemväl utgå utaf nu
ifrågavarande bevillning. För bestämmandet af det bevillnings-belopp,
som för sådant ändamål måste utgöras, torde
Utskottet böra erinra, hurusom de för jernvägs-anläggningar
under denna Riksdag anvisade lån och anslag, uppgå till ett
sammanlagdt belopp af 6,833,333 R:dr 16 sk., hvaraf torde
komma att genom Riksgälds-kontoret i upplåningsväg anskaffas
och i stadgad ordning tillhandahållas,
under år 1855 .... R:dr 1,300,000: — —
a år 1856 . . . * . » 2,500,000: *
» år 1857 .... » 3,000,000:
hvadan och med beräkning af 5 procent årligen å upplå
nings-summorna,
anslaget till kapital- och ränte-liqvid erna
för dessa medel bör utgöra
för år 1855 ..... R:dr 65,000: — —
» år 1856
» 190,000:
och » år 1857
» 340,000: — —
Sammanräknade beloppet af hvad som genom bevillning
måste fyllas i Riksgälds-kontorets inkomster intill 1857
års utgång bestiger sig alltså till R:dr
eller i rundt tal till ........... »
1,355,774: 33: 2.
595,000: —
1,950,774: 33. 2.
1,950.000:
16
Slati-Ulskoltel» Memorial, N:o 371.
Sorn den för år 1857 belöpande allmänna bevillning icke kommer att
utgöras och till Riksgälds-kontoret inflyta förr än under år 1858, måste sistnämnde
belopp fördelas på de 2:ne föregående åren, eller 1855 och 1856,
hvarvid således för hvart och ett af dessa år uppkommer en bevillnings-summa
af 975,000 R:dr; men, med afseende å de ränte-utgifter, Riksgälds-kontoret får
vidkännas, i händelse af skeende lyftning utaf den för utomordentliga försvars-anstalter
afsedda kreditiv-summa skulle föranleda någon särskild eller ytterligare upplåning,
och enär den vid innevarande Riksdag förhöjda bränvinsbrännings-afgiften
under nästa år möjligen torde komma att något understiga sitt beräknade belopp,
så och på det att Riksgälds-kontoret, i sådant fall, icke måtte sakna erforderlig
tillgång för bestridandet af de utbetalningar, som med de för detta verk nu anvisade
medel skola verkställas, har Utskottet ansett sig föranlåtet föreslå,
att den allmänna bevillning, som Rikets Ständer, till fyllande
af Riksgälds-kontorets behof, böra vid denna Riksdag sig
åtaga, må fastställas till ett årligt belopp af En million Etthundrafemtiotusen
Riksdaler.
Genom här ofvan meddelade uppgifter samt det framställda förslaget angående
bevillnings-summans belopp, anser sig Stats-Utskottet hafva besvarat
Riksdags-fullmäktigen Bengt Gudmundssons från Hallands län härom väckta och,
enligt Bonde-Ståndets Protokolls-utdrag af den 23 nästlidne September, till StatsUtskottet
remitterade motion.
, Stockholm den 24 November 1854.
Reservation:
af Herr C. F. IF corn, som ansåg öfverflyttning af bränvinsbrännings-medlen från
Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret, hvarigenom en Statsfyllnads-summa af B:ko
R:dr 1,518,620 skulle uppstå, vara bättre, än det nu föreslagna sätt för uppgörelse
mellan de begge Verken.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1834.
1
Sil. Litt. A. till Slals-Utskoltels Mern. år 185i, M 371.
I ndor 1853 och 1854 års Riksdag beviljade samt till utgående från Riksgälds-Kontoret
anvisade Stats-ntgiftcr.
För byggnads-arbeten å Kongl. Slottet i Stockholm
9,000: —
» d:o å Gripsholms Kongl. Lustslott . 7,500: —
» uppförande af Länsfängelser efter cellsystemet,
100,000 R:dr årligen, åren 1855, 1856 och 1857,
För Landlförsvaret:
af rid- och anspannsnya
fält-artilleriet....
till
anskaffning
m. 11. per87,
000: —
48,000: —
sedlar åt
d:o af reserv-fällbatterier
bestyckning af Waxholms fästnings
utanverk, 26,666: 32 årligen under
åren 1854, 1855 och 1856, . . 80,000; —
d:o af strandverket Gustafsborg vid
Carlstens fästning, 20,666: 32. d:o, 62,000: —
» anskaffning af nya gevär, 66,666:
32. årligen under åren 1854,1855,
1856 och 1857  266,666:32.
» d:o af fänghålstappar samt rengörings-
och söndertagnings-verktyg,
5,800 R:dr årligen under åren
1854, 1855 och 1856  17,400: —
» d:o af slagkrutshufvar, 3,333: 16 d:o, 10,000: —
» anskaffning af nya pistoler, 10,000
R:dr årligen under åren 1854,
1855 och 1856,
30,000: —
» d:o af kavalleri-sablar, 3,333: 16.
d:o,
10.000: —
Anslag.
16,500
500,000
Lån.
Transport 611,066: 52.| 316,500| — |
Dih. Ull R. St. Prot. 1855 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 29 Bä[l.
Q
Anslag.
Lån.
Tmnsnnrf (lii %Q.
316,500
Till fortsättande af Carlsborgs fastnings-
v» - Wi».
byggnad, 30,000 R:dr under är
1834, samt 60,000 R:dr årligen
under åren 1833, 1856 och 1857,
210,000: —
y>
d:o af fästningsbyggnads-arbutena
vid Carlskrona, Carlsten och. Wax-  holm, 105,000 R:dr årligen, un-  der åren 1854, 1855, 1856 och
1857,
420,000: —
»
anskaffning af en fältbrvgge-utred-  ning, 16,666: 32. årligen under
åren 1854, 1855 och 1856, . .
50,000: —
/
»
Topografiska Korpsens arbeten,
12,000 R:dr årligen, under åren
1854, 1855, 1856 och 1857, .
48,000: —
»
anskaffning af beklädnads- och ut-  rcdnings-persedlar åt beväringsman-  skapet, 238,666: 32. årligen, un-  der åren 1854, 1855 och 1856,
716,000: —
»
underhållande af bevärings-manska-  pets omförmälda persedlar, 27,333:
16. årligen, under åren 1855,
1836 och 1857,
82,000: —
»
i garnison förlagda, med mat-in-  rättningar försedda, truppers un-
derhåll, 10,000 R:dr årligen, d:o,
30,000: —
2,167,066
32
För Sjöförsvaret:
»
komplettering af linieskeppen Gustaf den Store och
Dristigheten med inventarier rn. in.
124,148: —
»
extra arbetsbiträde vid dessa linie—
skepps komplettering
12,000: —
»
islåndsättande af Flottan tillhöriga
fartyg samt etablissementerna, äf-  vensom för förrådens komplettering,
Transport 136,148: — |
2,483,566|32|
— |
1 — j
-i
L
^Transport 156,148: —
113,832 R:dr år 1834, saint
230.000 R:dr årligen, under åren
1855, 1856 och 1857,  863,852: —
Till anskaffning af beklädnad åt sjöbevärings-manskapet,
80,000 R:dr
under år 1854, samt 53,553: 16.
årligen, under åren 1855, 1856
och 1857,  240,000: —
» Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
aflöning, jemte tjenstgörings-arfvoden, 12,900
R:dr årligen, under åren 1854, 1855, 1856
och 1857,  51,600: —
» rese- och undersöknings-kostriader
samt expenser för allmänna arbeten,
12.000 R:dr d:o,  48,000: —
» arfvoden för lärare vid Mariebergs
artilleri-läroverk i de ämnen, som
tillhöra Civil-Ingeniörer, 1,000
R:dr d:o,  4,000: —
» stipendier för elever vid dito 1,000
R:dr d:o,  4,000: —
För bildande af en teknisk skola i Borås, 5,000 R:dr,
årligen, under åren 1855, 1856 och 1857, .
Till adönande af lärare och underhåll för elever vid
Skeppsbyggeri-Inslitutet i Carlskrona, 5,533: 16.
årligen, under åren 1855, 1856 och 1857, . .
För uppmuddring af hamnen
vid Ystad  20,000:— 40,000: —
» hamnbyggnad vid Borgholm
på Öland, . . . 21,600: —
» rötning af segelleden i
Slångan mellan Linköping
och Roxen, samt
denna ås upprensning, 16,666:32.
Anslag.
Lån.
2,483,566
1,240,000
107,600
15.000
10.000
32
Transport 58,266:32. 40,000: — | 3,836,166|32|
4
Anslag.
Lån.
Transport 38,268:52. 40,000:
5,856,166
52
För Arboga ås uppmud-
dring mellan Arboga och
Grafudden,  10,000: — 10,000: —
» samma ås upprensning
mellan sistnämnde ställe
och Mälaren,  15,000: —
» upprensning och för-
djupning af Köpings å, 26,666: 52. 15,555: 16.
109,955
16
—
63,353
16
» återstående hamn-arbeten vid Åhus samt Her-
nesta kanals fullbordande, äfvensom för mud-
dringsarbeten och kajbyggnad vid Christianstad, .
—
—
20,000
» fullbordande af hamnarbetena vid Wadstena, . .
10,000
b amortering af det för Linköpings hamnbyggnad
och Stångåns upprensning upptagna lån, 2,160 R:dr,
eller 1,080 R:dr för hvarldera året 1854 och
1855,
2,160
—
» en kanalledning från Eskilstuna till Mälaren,
20,000 R:dr årligen under fem år,
100,000
—
» sluss-anläggningar i Clara eif vid Dejefors och
Forsshaga,
1 OO 000
» anläggning af nya och förbättrande eller om-
JL Vl/,v v V
läggning af backiga eller eljest mindre goda
'
vagar, samt mindre hamnbyggnader och ström-
rensnirigar, 125,000 R:dr årligen, under åren
1854, 1855, 1856 och 1857
300,000
—
» byggande af en ny bro öfver Helge å vid Chri-
stianstad,
53,555
16
—
66,666
32
» utdikningar och aftappningar af sanka trakter och
sjöar, till beredande af odlingsföretag, 23,000 R:dr
årligen, under åren 1854, 1855, 1836 och
1857,
20,000
—
—
80,000
o sänkning af sjöarne Långhalsen,
Yngaren och Hallbosjön i Söder-
manland,
50,000: —
Transport 50,000: —
4,621,5931161
— |
340,000|
-i
Transport 50,000: —
För utdikning af Store Mossen
samt sänkning af
Käfsjön och Harsjön m.
fl. sjöar i Jönköpings län, 20,000:— 25,000: —
» sänkning af sjöarne Stora och Lilla Rengen,
Jernlunden och Åsunden m. fl. sjöar i Östergöthlands
län,
» fortskyndande af afvittrings-ärendena inom Wester-Norrlands,
Westerbottens och Norrbottens län,
» uppförande af ladugårds- och mejeri-byggnader
vid Ultuna Landlbruks-institut,
» premiers utdelning åt egare af kreatur utaf ut
märklare
slag ,
» slöjd-expositioners befrämjande,
resestipendier åt fabriks- och handtverks-arbelare,
2,000 R:dr årligen, under åren 1855, 1856
och 1857,
» ny tomt-reglering inom
Örebro stad,  25,000: — 25,000: —
» återuppbyggande af den
nedbrunna delen af
samma stad
250,000: —
Anslag.
Jönköpings stad, förlags-lån ål handlande,
handtverkare m. fl., som
lidit af sednaste eldsvåda,  20,000: —
samt för stadens nya
tomtreglering,  10,000: — 10,000: —
oc-h byggnads-lån till samma stad, 66,666: 32.
» uppförande af ett nytt Läns-residens i staden
Christianstad,
» ombyggnad af Nockeby bro,
Till understöd för brandskadade i staden Gustavia på
S:t Barthelemy,
4,621,593
20,000
8,000
25,000
3.000
3.000
6.000
16
25,000
10,000
55.000
83.000
11,948
40
TransportJ 4,871,542| 8[ 1
Lån.
340.000
75,000
160.000
275,000
96,666
946,666
6
Anslag.
Lån.
Transport
4,871,542
8
1
946,666
52
För samma stads återuppbyggande
12,000
-
Till kolonien S:t Barlhelemys förvaltning, förslags-
anslag, 6,000 R:dr årligen, under åren 1854,
1855 och 1856,
18,000
—
Restitution till löntagare vid Westmanlands och Jön-
köpings regementer samt Wermlands Fältjägare-
regemente af' orätt erlagd lönebevillning, till-
sammans
1,190
45
8
Ersättning till Strömsholms Stuteri för eftergifvetj
arrende, '
1,509
5
10
Gratifikation till Ofver-Kommissarien N. A. Fredin,
för upprättandet af formulär till nv Rikshufvudbok,
5,000
—
—
Dito till Regernenlsskrifvaren vid Kongl. Flottans
Station i Stockholm Carl Leopold, för anmärkt
oriktig beräkning af båtsmans-vakansafgiften, . .
1,000
—
—
Gratifikation till Kapiten-mekanikus E. W. Sasse, för
en valtendeslillerings-apparat, .
. . .
2,000
—
—
» till Auditören Georg Scheutz och hans son Edv.
*
Scheutz, för. uppfinning af en machin till malhe-
matiska tabellers uträkning,
. . .
5,555
16
—
Ersättning lill 1'rofessoren B. 0. Nycander för kost-
naderna vid förfärdigandet af en rösträkne-machin,
687
15
4
För uppbyggande af en ny kyrka åt Markaryds för-
samling i Kronobergs län,
—
6,666
32
—
» en kapellbyggnads uppförande i Korpilombolo by
inom Norrbottens län,  5,000: —
samt inköp af boställe åt en kapell-
predikant derstädes,  2,000: —
5,000
0
» fullbordande af reparationen å Linköpings dom-
kyrka,
—
25,000
_
—
» reparation och ombyggnad af Gamla Upsala kyrka
2,000
» uppförande af ett nytt lärohus i
Wexiö  40,000:
» dito dito i Wisby 50,000: —
'I
Transport 90,000: —j
4,909,062j58| 11
990,555|16
—-
T
7
Transport 90,000: —
Till utvidgning och reparation af Carolinska
skolhuset i Örebro,  20,000: —
» uppförande af byggnad åt Nya Ele
mentar-skolan
i Stockholm,  50,000: —
Bidrag åt Lutherska församlingen i Paris, till skolor
för dervarande Lutherska barns uppfostran, . . .
För National-musei-byggnaden . .
'. . .
» inköp af en Majoren A. Schii!zercrantz’s sterbhus
tillhörig marmorstaty,
» inköp af konstalster utaf svenska konstnärer,
2,000 R:dr årligen, under åren 1855, 1856
och 1857,
» fortsättning af plancheverket: Fordna och Närvarande
Sverige, 200 R:dr årligen, under dito,
» afritning af sigiller, tillhörande i Svenskt Diplomatarium
tryckta handlingar, 200 R:dr årligen,
under åren 1855, 1856 och 1857,
» utgifvandet från trycket af äldre för Sveriges
historia och offentliga förhållanden vigtiga handlingar,
2,000 R:dr, d:o d:o,
» utarbetande af en ordbok öfver Svenska språket,
2,500 Il:dr årligen, under åren 1854, 1855,
1856 och 1857,
» inköp af äldre litteratur för Kongl. Bibliotheket
i Stockholm samt Universitets-bibliolhekerna i
Upsala och Lund, 5,000 R:dr årligen, under
åren 1855, 1856 och 1857
» de med fregatten Eugenie hemförda naturalster
och deras ordnande
» förberedande åtgärder till inrättande af ett statistiskt
embetsverk,
• • •
Ersättning till Serafimer-lasarettet för minskad inkomst
Anslag.
Lån.
4,909,062
38
11
990,533
16
160,000
—
—
5,000
—
200,000
—
j
3,000
—
—
6,000
—
—
600
—
—
600
—
—
6,000
—
—
10,000
—
—
-
15,000
20,000
—
—
10,000
—
—
13,500
_
_
af tolag å Finska varor, 4,500 R:dr årligen,
under åren 1855, 1856 och 1857,
Transport] " 5,3587762138111| 990,333|16|—
T
8
Anslag.
Lån.
Transport
5,558,762
38
11
990,333
16
Ersättning till Carolinska Mertiko—kirurgiska Institu-
tet för upphörd arrende-inkomst, 200 R:dr är-
ligen, under åren 1855, 1856 oell 1857, . . .
600
.
Till Lunds lasarett och dertill hörande medicinska
inrättningar
10,000
För betäckande af bristen i Hospitals-fondens inkom-
ster, 25,000 R:dr årligen, i 3:ne år, 75,000: —
» uppförande af ett hospital för sinnes-
sjuke, vid Hedvigsberg och Conrads-
berg å Kungsholmen, 75,000 R:dr
årligen, under åren 3855, 1856
och 1857, 225,000:
» utvidgning och förbättring af Wad-
<f
stena, Götheborgs och Hernösands
hospitaler, 50,000 R;dr årligen,
under d:o,  150,000:
450,000
-
» uppförande af en ny byggnad vid Institutet för
döfstumma och blinda, .
25,000: —
» inköp af inventarier för samma In-
stitut  5,000:
50,000
» uppförande af ett nytt barnbördshus i hufvud-
staden
50,000
» Räddnitvgs—institutet vid Stora Råby,
3,000
Till staden Carlskrona, i anseende till cholera-farsotens
härjande derstädes år 1853,
12,000
» understöd för Arméens pensions-kassa vid full-
görandet af dess pensionerings-skyldighet för åren
1853 och 1854, 22,000 R:dr årligen, 44,000: —
samt för åren 1855, 1856 och 1857,
högst 36,000 R:dr årligen, .... 108,000: —
152,000
» ersättning af skillnaden i Wadstena krigsmanshus-
och Amiralitets-krigsmans-kassornas inkomster, ge-
nom deras utbyte mot statsanslag (kalkylationsvis)
74,000
Transportj 6,140,362|58| 11
990,333|16
—
9
Transport
Till undersökningar och utredningar för jernvägars
anias
» anläggning och utförande af 2:ne jernvägs-stam
banorr
» anläggning af en jernväg mellan Fahlun och Gelle
» d:o af en jernväg emellan sjöarne Norra
Barken och Wessman i Kopparbergs län, ....
» fullbordande af Norbergs-jernvägens anläggning
För folkundervisningen:
Till folkskole-lärares aflöning, årligen 20,000 R:dr,|
under åren 1855, 1856 och 1857, 60,000: —
» Seminarierna för folkskole-lärarne,
årligen 9,100 R:dr under dito, . . 27,500: —
» stipendier vid dessa seminarier, dito
12,000 R:dr under dito,  56,000: —
» resckostnads-ersättning åt Grefve Tb.
Rudenschöld, dito 800 R:dr under
dito,  2,400: —
Förslags-anslag för skalteförenklingens verkställande,
högst
Utbetalning till embets- och tjenstemäns sterbhus af
innehållen begrafningshjelp eller nådårs-besparing,
kalkylationsvis, för 5:ne år
Anslag.
6,140,562
60,000
5,000,000
58
11
125,700
40,000
50,000
Lån.
990,555
1,600,000
155,555
100,000
16
16
Summa Banko R:dr| ll,416,062j58|tl I 2,825,666|52j —
Stockholm den 25 November 4854.
C. ti. Stuart.
Bih. till R. St. Prof. 1853 & 1831. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 29 Baft.
STOCK HOLM,' TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
Bilaga Lill. B till Slalf-Utskollets Memorial, dr 1854, 371.
Under Riksdagarnc åren 1840 oell 1841, 1844|ocli 1845, 1847 och 1848 samt 1850 och 1851, å Riksgälds-kontorct anvisade och, vid början af September månad 1854, i detta verk
ännu iuncstuendc anslags- och lånesununor, efter afdrag af hvad deraf icke kommer att utbetalas.
a) Beviljade under 1840 och 1841 års Riksdag:
För Häradshäktenäs ombyggande och förseende med erforderligt antal celler •
» uppförande af fängelsebyggnader i städerna utom Stockholm
» ombyggnad af Strömsholms kanal
» myraftappniugar på Gottland .
» knekte-kontrakternas tryckning och utdelning, förslagsvis beräknadt,
= 279,500:  4,605:
b) Beviljade under 1844 och 1845 års Riksdag:
För utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar, efter afdrag af hvad häraf, enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut,
icke kommer att utgå
» Götheborgs hamnbyggnad
» inköp af Svenska Fornskrift-Sällskapets samlingar, under ytterligare 3:ne år,
» uppföraudet af Christinehamns nya kyrka
. .
= 3,100:  52,000:
c) Beviljade under 1847 och 1848 års Riksdag:
För anläggning af nya och förbättrande eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar
» reparationer och uppsättande af bokhyllor i några rum af Riks-Arkivets hus
» läseböckers författande och utgifning bland allmogen
» en särskild fond för Borgmästares och Kommissions-Landtmätares pensionerande, ett års anslag,
= 14,773: 16. —
d) Beviljade under 1850 och 1851 års Riksdag:
För nya pistolers anskaffande
» slagkrutshufvars dito  - •
» aflöning af Lärare och underhåll af elever vid Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona
» hamnbyggnaden vid Wisby
\ v
» hamnarbete vid Cimbritshamn
» hamnbyggnad vid Engelholm samt upprensning af Rönne-å
» dito vid Kalmar
. .
» dito vid Hjo
» kanalanläggning mellan Filipstad och Sjöändan i Warnums socken af Wermlands län
» dito genom Tjufhoimssundet vid farleden till Luleå
» upprensning af Ljusne eif mellan sjöarne Or och Warpen i Helsingland
» 1 anläggning af nya och förbättrande eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, samt för mindre ström- eller årens
ningsarbeten,
äfvensom smärre hamn- och brobyggnader,
» utdikning och aftappning af sanka trakter och sjöar, till beredande af odlingsföretag,
» aftappning och sänkning af sjön Möckeln inom Kronobergs län
» anläggning af jernväg mellan Örebro och Nora
» slöjdexpositioners befrämjande
» inköpande af Kanslirådet Krulmeijers gravyrsamling
» utvidgning och förbättring af Wexiö hospital
» betäckande af brist i hospitalsfonden
» ny tomtreglering i Lidköping
» återuppbyggande af den nedbrunna delen af samma stad
= 356,182: 56. 10. 42,896:
e) Anslag till folkundervisningens befrämjande:
För Folkskole-Iärares aflönande
» Folkskole-lärare-seminarierna .
» Stipendier åt elever vid dessa Seminarier
Afsatt fond för Folkskole-Iärares pensionering
= 105,341: 31. il.
f) Anslaget lill statsbehof vens fyllande för år 1854
Stockholm den 23 November 1854.
Anslag.
65,500
111,000
100,000
3,000
1,000
2,100
3,406
2,066
500
8,800
12,000
10,000
3,399
56,416
2,596
5,633
5,386
16,666
10,833
2,666
1,783
110,292
6,841
4,666
25.000
3,000
12.000
52.000
15.000
32
52
15,174
6,533
3,633
80,000
1,183,880
25
32
32
16
32
16
32
16
21
24
32
47
16
16
11
Lån.
4,605
42.000
10.000
Summa | 1,942,777
36
5,340
13,333
24,222
16
32
99,501
C. G. Stuart.
STOCKHOLM, TBTCKT HOS IOH. BECKMAN, 1851.
’
.
.
■
.
■E
.
1
*
,
.
-
■
*■
• • - ';« .i
£ :> It
I
■
i
.
j C. '• 5
— (! ■ •'
t »*
*
,
. I :*>!
Bilaga Litt. C, till Sta Is- Utsko t tets Memorial, år 1854, N:o 371.
i
Rikets Ständers Riksgälds-kontors ränte-utgi/ter och skuld-afbetalningar samt förvaltnings- och upp b ords-kostnader, äfvensom från detta verk omedelbart
utgående loner och pensioner, jemte riksdags- och revisions-kostnader samt restitutioner m. m.
I
I
Hafva
utgjort
A n t a g
is komma att utgöra
Summa
Under Januari
Under September
Summa
Är 1851.
. År 18
32.
Ar 1853.
under åren
— Augusti måna-
med December
Ar 1855.
Ar 1856.
Ar 1857.
under
åren
1851—1853.
der 185^.
månader
185
i.
.
1855—1857.
1
Årliga ränte-anslaget lill Hans Maj:t
r
i
1
!
i
1
!
Konungen
200,000
—
200,00(J
—
—
200,000
—
600,000
—
—
200,000
i—
200,000
—
—
200,000
1
200,000
—
600,000
•—
Ränte- och Kapilal-afbetalning å Stats-ver-
kels skuld lill Banken
207,680
—
204,160
—
200,640
—
612,480
—
—
197,120!—
—
193,600
—
—
190,080
—
186,560
—
—
570,240
—
—.
Utbetalning af de för ekeplanteringar depo-
•
o _ r o i
nerade medel, jemte derå upplupen ränta,
2,000
—
4,000
—
6,000
—
—
—
—
1,555126
8
2.000
—
—
2,000
—
2,000
—
—
6,000
—
•—.
» •
Räntor å Riksgälds-kontorets öfriga skulder
20,695
2
9
20,138
26
9
18,451
42
9
59,285
24
3
2,681
12
—
31,625 —
—
53,000
45,000
—
—
40,000
—
—
138,000
—
—
Riksdags- och revisions-kostnader
198,525
38
2
18,020
9
1
26,725
45
4
243,271
44
7
184,276
26
—
90,000
—
—
30,000
—
—
40,000
—
—
180,000
—
—
250,000
—
•—
Aflöning för Rikets Sländers Justitie-Ombuds-
man och tjenslemännen vid dess Expedi-
,
tion m. fl., samt expenser och resekost-
nader
8,048
21
1
7,573
3
6
8,045
44
10
23,667
21
5
5,755
41
3
1,700
—
—
8,200
—
—
8,200
—
—
8,200
—
—
24,600
—
—
Löner, arfvoden och expenser vid Riks-
gälds-kontoret
35,079
9
8
35,532
28
—
35,135
47
—-
105,747
36
8
24,373
6
10
9,100
—
—
40,000
—
—
40,000
—
—
40,000
—
—
120,000
—
—
Pensioner och expektans-löner för tjenste-
♦
män och vaktbeljenter vid Riksgälds-kon-
toret och f. d. General-Assistans-konto-
ret m. (1
6,410
42
4
6,164
39
8
5,260
11
—
17,835
45
—
4,503
6
1
875
—
—
7,000
—
—
7,000
—
—
7,000
—
21,000
—
—■
Observations-arfvoden till Kongl. Kammar-
rättens tjenstemän, bevillnings-laxerings-
kostnader, samt omkostnader för kort-och
’
tidnings-slämplingen, restitutioner ni. m.
12,140
27
1
19,129
9
11
10,946
9
11
42,215
46
11
5,267
39
1
5,000
—
—
10.000
—
—
10,000
—
—
10,000
—
—
30,000
—
—-
Barnhusens jemte andra inrättningars ande-
63,000
> n
lar utaf kortstämpel-a(giften ....
5,875
6
6,306
18
—
6,077
O
O
—
18,258
27
—
6,256
42
21,000
—
21,000
—
—
21,000
—
—
—
—
Brudgåfvovinster och tillfälliga utgifter . .
400
266
32
33
16
700)
134
22
24
21
4
200
—1
—
720
-1
240
—i
—
1,160
—
—
Summa |
694,855
3|
l|
519,291 22j 111
515,316;27|l0| 1,729,4631 5 loj
433,249
3j 3
337,000
-
-
565,000
_
—
564,000
_
695,000
-I
l,824,000j
-1
—
Slockholm de» 23 November 1854.
C. G. Stuart.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCHS, 1854..
Bil. Litt. D till Stats-Utskotlets Memorial, år 1853, N:o 371.
Rikets Ständers Riksgälds-kontors inkomster, utom allmänna bevillningen och kreditiv-afbetalningar samt tillsvidare Jörräntade medel och särskilda,
enligt Rikets Ständers beslut, till detta verk öfverlemnade tillgångar
Hafva u t g
j o r t
Anlagas komma att
utgöra.
År 1851.
År 1852.
År 1853.
Summa
under åren
1851—1853.
Under
Januari—Augusti
månader 1854.
Unde
Sept.—
månader
r
Jec.
1854.
År 1855.
År 1856.
År 1857.
Summa
under åren
1855—1857.
Räntor och kapital-afbetalningar å meddelade
lån för nedbrunna städers återuppbyggan-  de, hamnanläggningars och odlingsföretags
befrämjande, jemte flera andra särskilda
föremål,
99,884
36
8
99,477
37
4
133,738
36
8
333,101
14
8
62,466
11
75,000
150,000
160,000
160,000
470,000
Räntor å Riksgälds-kontoret tillhöriga eller af
detta verk belånade obligationer . . .
67,790
36
—
135,844
36
—
137,159
44
8
340,795
20
8
112,111
16
—
30,550
36
—
50,000
—
—
30,000
—
—
20,000
—
—
100,000
—
—
Skatteköpeskillingar
12,447
5
2
12,385
5
2
12,677
26
11
37,509
37
3
8,337
17
7
500
—
—
7,000
—
—
6,000
—
—
5,000
—
—
18,000
—
—
Ekeskogslösen . . .,
1,702
—
10
1,328
10
7
1,130
20
7
4,160
32
—
722
44
6
100
-
—
800
—
—
800
—
—
600
—
—
2,200
—
—
Afgifter för tidningsstämplingen
22,510
42
1
37,385
37
8
40,798
31
9
100,695
15
6
28,757
46
8
13,000
—
—
21,000
—
—
21,000
—
—
21,000
—
—
63,000
—
—
Kortslämpel-afgifter
34,139
42
8
32,438
38
8
33,504
32
1
100,083
17
5
18,747
43
11
16,000
—
—
45,000
—
—
45,000
—
—
45,000
—
—
135,000
—
—
Anmärkningsmedel
5,663
38
9
7,800
29
4
7,457
4
1
20,921
24
2
4,963
14
9
1,500
—
—
5,000
—
—
5,000
—
—
5,000
—
15,000
—
—
Af Manufaktur-diskontens vinstmedel
14,000
1,288
14,000
1,197
14,000
381
42,000
2,867
14,000
1,849
14,000
200
14,000
200
14,000
400
42,000
800
Ersatta förskott och tillfälliga inkomster . .
17
1
3
1
44
—
16
2
921
47
—
12
—
—
—
Summa
259,427|27 3| 341,858| 5|l0| 380,849|
-1
9
982,134|33|l0| 237,029) l|
öl
152,500|
1
,
-1
293,000;
—1
-1
282,000|-
-|
-1
271,000-
-!
846,000|
4
Stockholm den 23 November 1854.
C. G. Stuart.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1854.
Stati-Utlkott*ti Vtlåtandt, N:o 378.
1
Iso 3?^.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Not. 18S4, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å betänkandet N:o 355,
angående pension åt OJverste-Löjtnanlen Grefve A. E. ton
Rosen.
(U. A.)
Samtlige Riks-Slånden hafva återremitterat Stats-Utskottets under N:o 355 afgifna
utlåtande, deruti Utskottet, af anförde skäl, tillstyrkt, att Rikets Ständer, under förbehåll
att de för Ofverste-Löjtnanten Grefve A. E. von Rösm utfärdade privilegier på jernvägsanläggningar
inom Sverige anses förfallna, måtte å allmänna Indragnings-Staten låta
uppföra hemälde Grefve till åtnjutande för hans återstående lifstid af en ärlig pension,
stor 2000 R.dr B:ko, samt att denna pension mätte få utgöra ett honom personligen
tillerkändt understöd, hvarå fordringsägare ej hade något anspråk. Hos Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Slåndet har vid de beviljade återremisserna hufvudsakligen blifvit
erinradt: all, dä Utskottet ansett sig ega skiil tillstyrka Rikets Ständer alt, såsom erkänsla
för Grefve von Rosens outtröttliga nit och uppoffringar, för åstadkommande af
jernvägsanläggningar i Riket, tilldela honom en årlig pension för hans återstående lefnad,
Utskottet icke bordt dervid fästa ett sådant vilkor, hvarigenom värdet af denna gåfva i
betydlig mån komme att förringas. Delta skulle likväl ske genom det gjorda förbehållet,
att de för Grefve von Rosen utfärdade privilegier på jernvägsanläggningar inom Sverige
borde anses vara förfallna. Visserligen vore uti den af Herr Bildt emot Betänkandet
afgifna reservation tydligen ådagalagdt, alt den Grefve von Rosen för några år tillbaka
nädigst meddelade tillåtelsen till jernvägsanläggningar i Sverige numera i sjelfva verket
upphört att vara gällande; dock som, genom bibehållande af det föreslagna vilkoret, sådana
förvecklingar möjligen kunde uppkomma, hvarigenom Grefve von Rosen, om icke
helt och hållet, likväl för en längre tid, kunde komma att blifva i mistning af de fördelar,
som Rikets Ständers välvilja haft för afsigt att bereda honom, har det yrkande
blifvit framstäldt, att detta förbehåll, såsom öfverflödigt, måtte borttagas och Utskottets
tilstyrkande inskränka sig till det förslag till utlåtande, sorn i ofvan åberopade reservation
funnes upptaget. Denna åsigt har jemväl blifvit uttalad af flera utaf Borgare-Ståndets
ledamöter, hvilka ansett såväl ifrågavarande förbehåll, som det föreslagna vilkoret, att
pensionen skulle utgöra ett Grefve von Rosen personligen tillerkändt understöd, hvarå
fordringsegare icke skulle ega något anspråk, böra ur Betänkandet uteslutas; varandes
Bih. till B. St. Prat. 1SS3 & 1H5i. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 30 Haft.
2
Stats-Vtskotlets Utlåtande, N:o 372.
likväl af några talare inom sistbemälde Riks-stånd den mening uttryckt, att pension
icke borde Grefve von Rosen för, närvarande beviljas. Uti Bonde-ståndet, der man i
allmänhet ansett frågan om pensions-understöd åt bemälde Grefve vara för tidigt väckt
och böra uppskjutas till en kommande Riksdag, då öfvertygelsen om gagnet af Grefve
von Rosens ansträngningar för tillvägabringandet af jernvägar i riket hunnit mera stadgas,
har återremiss blifvit föreslagen i den syftning, att någon pension icke borde
honom tilldelas, men att Utskottet, om det ansåge sig böra vidhålla sin i ämnet redan
gjorda hemställan, måtte, i sitt afgifvande Utlåtande, upplysa, huruvida Grefve von
Rosen verkligen eger någon uteslutande rättighet till anläggande af jernvägar i Sverige
eller icke.
Utskottet har tagit denna fråga i förnvadt öfvervägande, och får till en början,
med föranledande af Bonde-Ståndets återremiss, upplysa, att, enligt hvad Utskottet inhemtat,
den för Grefve A. E. von Rosen den 27 Nov. 1845 utfärdade nådiga tillståndsresolution
ä jernvägs-anläggningar i riket, innehåller, bland annat, den föreskrift, att
fullständiga planer och kostnadsförslag m. fl. handlingar, skulle till Kongl. Maj:t ingifvas
innan slutet af är 1847, vid påföljd, om sådant underlätes, att den meddelade
rättigheten i afseende å den eller de jernvägar, för hvilka underlåtenhet egt rum, komme
att förfalla. Berörde handlingar blefvo ej inom den föreskrifna tiden till Kongl.
Maj:t inlemnade, men, uppå förnyade underdåniga ansökningar, beviljade Kongl. Majit
särskilda gånger anstånd med handlingarnes inlemnande, sednast den 20 Juni 1851, då
sådant uppskof, vid förut bestämd påföljd, i nåder meddelades, dock endast till samma
års utgång. Då emellertid jemväl år 1851 gick till ända, utan att ifrågavarande handlingar
till Kongl. Majit aflemnades, måste i följd deraf ofvannämnde för Grefve von
Rosen utfärdade nådiga resolution anses hafva förfallit.
Hvad sjelfva saken angår, så och då de inom Riks-stånden framställda anmärkningar
emot Utskottets förevarande Betänkande hufvudsakligen afse det af Utskottet
föreslagna förbehåll rörande Grefve von Rosens skyldighet, att, i händelse af erhållande
pension, afstå från möjligen egande privilegier på jernvägsanläggningar i riket, samt
ej mindre de af Ridderskapct och Adeln samt Preste-Ståndet beslutade ålerremisserna
tydligen blifvit beviljade endast i ändamål, att ifrågavarande förbehåll måtte ur Betänkandet
uteslutas, än älve.n flera af de Ledamöter utaf Borgare-ståndet, som yrkat ålerremiss,
yttrat sig i enahanda syftning, anser sig Utskottet böra frånträda sitt yttrande
i afseende å meranämnde förbehåll, och hemställer derföre,
alt Rikets Ständer ville medgifva, det Ofverste-Löjlnanten Grefve
A. E. von Rosen måtte uppföras å Rikets Allmänna Indragningsstat,
lill åtnjutande för sin återstående lifstid af en årlig pension,
stor 2,000 Ridr B:ko; dock att denna pension må utgöra ett honom
personligen lillerkändt understöd, hvarå fordrings-egare icke
hafva något anspråk.
Stockholm den 24 November 1854.
Reservationer:
af Herr C. C. Hörnstein samt Riksdagsfullmäktige Matts Pehrsson från Stockholms,
Erik Mallmin från Westerås, David, sindersson från Hallands, Lars Rasmusson
från Götheborgs och Bohus samt Pehr Mattsson från Wester-Norrlands län.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Siati-Ctakottets Utlåtande, N.v 37S.
1
1:0 373.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Nov. 4854, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet N:o
34'/, angående vissa bestämmelser i afseende å beslutad
inlösen för allmänna medel af enkel bränvins-brännings
redskap.
(U. A.)
Uti nämnde Betänkande hade Utskottet, på anförda skäl, föreslagit, dels att
stadgad lösen för den bränvinsredskap, hvilken, till följd af de förändrade vilkoren för
bränvins-tillverkning, i behörig tid och ordning till inlösen för allmänna medel aflemna
des,
skulle af hvar och en dertill berättigad, uppå skeende anmälan, å vederbörande
Landt-ränteri utfås 3 månader efter redskapens allemnande, samt att de härtill erforderliga
medel, på Stats-kontorets reqvisition, från Kiksgälds-kontoret utbetaltes så tidigt,
att den belöpande lösen kunde vid berörde tid redskapens egare tillgodokomma, dels
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att den bränvinsredskap,
som hlefve för allmänna medel inlöst, försåldes för Statens räkning, på det
sätt Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, kunde finna lämpligast och med Statens
fördel mest öfverensstämmande, dels ock att det förskott, som för ofvanbemälda ändamål
af Riksgälds-kontoret lemnades, finge ersättas af bränvins-bevillningsmedlen, i den
mån desamma inginge till högre belopp, än som för den ordinarie stats-regleringen påräknades,
samt af försäljningsmedlen för hränvins-redskapen, allt efter som dessa
medel infiöte.
Enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag, är förenämnde Betänkande
bifallet af Preste-ståndet, men återremitteradt af de öfriga 3:ne Riks-stånden. Hos
Ridderskapet och Adeln har, såsom skäl för den beslutade återremissen, hufvudsakligen
blifvit anfördt, i enlighet med den af Herr Bildt, D. G., afgifna, Utskottets
Betänkande bilogade, reservation, att, till undvikande af den olägenhet, som
förbindelsen för Riksgälds-kontoret, att vid ifrågavarande tidpunkt utbetala hela den af
Utskottet till 2,030,420 Ridr 40 sk. kalkulerade lösen för bränvins-redskäpen måste
medföra, liqviderandet af denna lösen borde ställas i förening med redskapens försäljning,
för hvars verkställande en viss tillräcklig tid kunde bestämmas, t. ex. 6 månader
liih. till II. St. Fröt. 1853 & 1854. i Sami. 1 Afd. 3 liand. 31 Haft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 373.
efter den 1 April nästa år, eller den tid under året, då sjöfarten vore öppen. På sådant
sätt komme de inflytande försäljningsmedlen att ingå i liqviden för redskapen, och
Riksgälds-kontoret blefve befriadt från all annan utgift, än skillnaden emellan försäljningssumman
och lösens belopp, utgörande, enligt Utskottets förslag, 264,837 R:dr 24
sk. På dessa med flera skäl yrkades bifall till de i nämnde reservation framställda
förslag, att lösen för bränvins-redskapen skulle af vederbörande få utbekommas sednast
6 månader efter den yttersta terminen för redskapens aflemnande; att den af Utskottet
föreslagna underdåniga skrifvelse om redskapens försäljning jemväl måtte innehålla underdånig
begäran om denna försäljnings verkställande så tidigt, att de inflytande medlen
kunde användas i liqvid för nämnde redskap, samt att skillnaden emellan beloppet af
försäljnings-medlen och lösens-summan bölles, i mån af behof och uppå skeende reqvisition,
Stats-kontoret af Riksgälds-kontoret tillhanda. För öfrigt är af 2:ne ledamöter
inom nämnde Riks-stånd den åsigt yttrad, att, då Staten icke kunde genast liqvidera
lösen för redskapen, ränta borde tillförsäkras redskapens egare för tiden från densammas
aflemnande och intilldess liqvid skedde, äfvensom en annan ledamot yrkat, att icke
allenast skillnaden emellan försäljnings-beloppet och inlösnings-summan, än ock beloppet
af alla öfriga med redskapens försäljning och inlösning förenade kostnader, borde af
Riksgälds-kontoret Stats-kontoret tillhandahållas. Inom Borgare-Ståndet hafva de ledamöter,
sorn yrkat återremiss, äfven yttrat den farhåga, att Riksgälds-kontoret kunde
komma i penninge-förlägenhet, om lösen för bränvins-redskapen skulle, såsom Utskottet
föreslagit, utbetalas redan 3 månader efter redskapens aflemnande, och derföre ansett
nödigt, att betalnings-terminen utsträcktes, i hvilket afseende en ledamot föreslagit en
tid af 6 månader. De hos Bonde-Ståndet framställda anmärkningarne äro hufvudsakligen
riktade emot det af Rikets Ständer fattade, ehuru af nämnde Riks-stånd ej biträdda,
beslutet om redskapens inlösning för allmänna medel; men jemväl inom detta Stånd
har den erinran blifvit gjord, att den föreslagna tiden af 3 månader vore för kort och
borde till 6 månader utsträckas, enär under den närmaste tiden svårighet för Riksgäldskontoret
torde möta, att hafva de erforderliga medlen i beredskap.
I följd af de erhållne återremisserne har Utskottet tagit detta ärende i förnyadt
öfvervägande; och ehuru Utskottet, beträffande den i första momentet af det återremitterade
Betänkandet föreslagna tid för liqviderandet af lösen för den aflemnade bränvinsredskapen,
fortfarande hyser den åsigt, alt de härtill erforderliga medel kunna, vid berörde
tid, utan olägenhet, af Riksgälds-kontoret hållas Stats-kontoret tillhanda, har dock Utskottet,
med anledning af den inom 3:ne Riks-Stånd i detta afseende yttrade motsatta mening, trott
sig böra frånträda sin härutinnan gjorda framställning och i stället föreslå någon utsträckning
af betalnings-terminen. Då emedlertid, såsom Utskottet redan i sitt förra Betänkande anfört,
billigheten fordrar, att redskapens egare, så fort sig göra låter, af den belöpande ersättningen
komma i åtnjutande, anser Utskottet terminen för betalningen icke böra utsträckas
längre, än till den tidpunkt, då, efter hvad ined säkerhet kan antagas, någon svårighet för
Riksgälds-kontoret ej möter att medlen utbetala. Enligt den af Utskottet derom föreslagna
§ i Reglementet för Riksgälds-kontoret, skulle detta verk, i likhet med hvad i föregående
Reglementen varit stadgadt, ega att, från den 1 September det ena året till den sista
Juni det nästföljande, för bestridande af de kontoret åliggande utbetalningar begagna
ett räntefritt kreditiv å Rikets Ständers Bank lill ett belopp af högst 1,000,000 R:dr;
och, under förutsättning att Rikets Ständer bifalla den föreslagna §:n, kan, om tiden
för liqviderandet af ifrågavarande lösen utsättes till medlet af September månad nästa
år, berörde summa fqr ändamålet disponeras, och torde äfven, jemte öfriga tillgängliga
medel, blifva fullt tillräcklig, helst, såsom under diskussionerne hos Riks-Stånden jemväl
blifvit yttradt, sannolikt är, att en stor del af de beräknade utgifterne icke kommer att
*
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 373.
.3
utgå. Utskottet, som för öfrigt, rörande den inom ett Riks-Stånd ifrågasatta rättigheten
för redskapens egare att under tiden åtnjuta ränta å den belöpande lösen, anser en
sådan förmån icke böra medgifvas, enär Rikets Ständer icke iklädt sig någon förbindelse
att liqvidera lösen vid redskapens aflemnande, och, genom den stadgade öfverbetalningen
af 10 procent utöfver kopparvärdet, alla billiga anspråk från redskapsegarnes
sida måste anses uppfyllda, får alltså föreslå,
att stadgad lösen för den bränvinsbrännings-redskap, hvilken, till
följd af de förändrade vilkoren för bränvins-tillverkning, i behörig
tid och ordning till inlösen för allmänna medel allemnas, skall af
hvar och en dertill berättigad, uppå skeende anmälan, å vederbörande
Landtränteri utfås sednast den 15 September nästa år, samt
att härtill erforderliga medel, jemte öfrige i Betänkandet N:o 341
omnämnda kostnader, på Stats-kontorets, reqvisition, från Riksgäldskontoret
utbetalas så tidigt, att den belöpande lösen kan vid berörde
tid redskapens egare tillgodokomma.
Vidkommande de öfriga tvänne momenterna i det återremitterade betänkandet,
hvilka angå dels försäljningen af bränvinsredskapen, dels Riksgälds-kontorets ersättning
för de medel, som komma att till ofvan omförmälda ändamål utbetalas, får Utskottet,
med anledning af återreinisserne, tillstyrka,
l:o att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att den bränvins-redskap, som blifver för allmänna medel
inlöst, må, på det sätt Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande,
kan finna lämpligast och med Statens fördel mest öfverensstämmande,
varda för Statens räkning så tidigt försåld, att de inflytande
försäljnings-medlen kunna användas i liqvid för nämnda
redskap, så vidt sådant kan utan 'allt för stor olägenhet för Staten
ega rum; och
2:o alt förskottet, så väl för ofvannämnde inlösen, sorn för öfrige
dermed förenade kostnader, må Riksgälds-kontoret godtgöras dels
af bränvinsbevillnings-medlen, i den mån desamma ingå till högre
belopp, än som för den ordinarie Statsregleringen påräknas, dels
af försäljnings-medlen för bränvins-redskapen, allt efter som dessa
medel inflyta.
Stockholm den 24 November 1854.
Reservationer:
af Riksdags-fullmäktigen Lars Rasmusson från Götheborgs och Bobus län: »Emot
det beslut, hvaruti Höglofliga Utskottet stadnat, att en summa af 2,030,420 R:dr 40 sk.
skulle användas till inlösen för Statens räkning af enkel bränvinsbrännings-redskap,
nödgas jag mig reservera, af skäl, att jag anser det icke vara Statsverket värdigt att
ingå i några handels-transaktioner, hvilka endast medföra förlust, ty handels-expediterne
komma säkert att för sina besvär tillgodoberäkna sig hela försäljnings-beloppet, och
Staten endast får äran utgifva lösnings-priset. Min öfvertygelse derjemte är, alt ej
2^-del af å larifen uppräknade pannor komma att till inlösen utbjudas. De ^^-delarna
af anslaget blifva nog begärlige vid nästa Riksdag för inlösen af en hop konstbränneriredskaper,
hvilka icke finna sin fördel uti att fortsätta yrket; och tilläfventyrs åtgå här
-
4
Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 373.
till ännu några millioner. Banan är beträdd och prejudikatet gifvet, hvaremot jag vill
förklara min protest, och må de, som bidragit till förslaget, allt för gerna tillräkna sig
både hedern och fördelarne.»
Uti denna reservation instämde Riksdags-fullmäktige Matts Pehrsson från Stockholms
och Pehr Mattsson från Wester-Norrlands län.
af Riksdags-fulimäktigen David Andersson från Hallands län, som, i afseende
å de tvänne sista momenterne i Betänkandet, åberopade Utgifts-Afdelningens, af Utskottet
efter votering underkända, förslag, så lydande: »Vidkommande de öfrige tvänne momenterne
i det återremitterade Betänkandet, hvilka angå dels försäljningen af bränvinsredskapen,
dels Riksgälds-kontorets ersättning för de medel, som komma att lill ofvan
omförmälda ändamål utbetalas, finner Utskottet, under åberopande i öfrigt af hvad bär
ofvan är anförd t och hemstäldt, de vid dessa momenter hos Ridderskapet och Adeln
gjorda anmärkningar icke vara af beskaffenhet att böra föranleda till ändring af Utskottets
härutinnan yttrade mening, helst några erinringar i dessa delar ej blifvit gjorda
af Borgare- och Bonde-Stånden, hvilka återremitterat samma punkter blott i afsigt, att
Utskottet derigenom skulle komma i tillfälle att ärendet i dess helhet ånyo behandla.
Utskottet anser sig således böra
sina i förevarande tvänne momenter förut afgifna yttranden vidblifva».
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Stats- Utskottets Utlåtande, W:o 374.
1
N:o 374k
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Nov. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, t anledning af vackt motion om anslag af 36 tunnor
spanmål åt Kyrkoherden i Södertelje till ersättning för indraget
ständigt vederlag.
(U. A.)
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion har hr E. U. Stenqvist anfört,
att åtskillige åt kyrkoherden i Södertelje af ålder anslagne räntor och
dagsverken år 1548 blifvit indragne emot vederlag af 36 tunnor spanmål jemte
frihet från prest-taxan, och att, sedan detta vederlag under följande år, af okänd
anledning, till nedsatte vid särskilde tider olika belopp utgått, åt kyrkoherden
anslagits, år 1596, hela behållna tionden af pastoratet, år 1597 fyra
tioåtta
tunnor deraf samt år 1618 nittiosex tunnor af behållna räntan i Öbnebo
härad, hvilket sistnämnda anslag år 1623 vann Kongl. Majrts stadfästelse.
Dessa 96 tunnor utgingo sedermera ända till dess vid 1727 års Riksdag Secreta
Utskottet, uppå ansökning af Gymnasii- och Skol-staterne i Strengnäs,
beslutade, att dåvarande pastors i Södertelje, såsom Utskottet uttryckte sig,
»personella gratial af några och nittio tunnor spanmåla skulle användas till
löneförbättring för bemälde stater; och blef detta beslut jemväl af Kongl.Maj:t
år 1730 gilladt, hvarefter meranämnde 96 tunnor för nyssberörde ändamål anordnats
och Södertelje pastorat varit i saknad af vederlags-spanmål. Då na
omförmälda 3 6 tunnor krono-tionde obestridligen utgjorde ett ständigt vedel lag,
som med privilegii-rätt tillhörde Södertelje pastorat, samt tydligt vore, att denna
spanmål blifvit genom ett misstag pastoratet afhänd, fordrade billighet och
Bih. till R. St. Fröt. 1853 $ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 32 Haft. 1
ti/ats- Utskottets Utlåtande, N:o 374.
Tättvisa, att rättelse härutinnan egde rum. I sådant afseende och med förmälan
derjemte, att nu mera en ny tillgång inom sjelfva kommunen yppat sig i
kronans behållning, 36 tunnor 26 fié^dels kappar, af den krono-tionde., som
vid skattläggning den 16 Oktober 1847 blifvit åsatt Södertelje stadsjord, har
motionären, i egenskap af Riksdags-fullmäktig för Södertelje stad, yrkat, att ett
emot ifrågavarande vederlag svarande anslag af 36 tunnor spanmål måtte af
nyssnämnde kronotionde-behållning varda för kyrkoherden i Södertelje anvisadt.
I följd af erhållen remiss å denna motion får Stats-Utskottet, efter tagen
kännedom af de motionen bilagda, och Utskottet i öfrigt tillhandakomne handlingar,
härmed afgifva utlåtande i ämnet och i sådant afseende anföra, att den
fråga, hvarom motionen handlar, äfven vid 1847 och 1848 årens Riksdag förevarit.
Vid ärendets behandling af dåvarande Stats-Utskott upplystes, i enlighet
med hvad af nu företedde handlingar jemväl inhemtas, att, uppå underdånig
ansökning af kyrkoherden i Södertelje om återfående af ifrågavarande vederlag,
Kongl. Maj:t, sedan uti afgifne underdåniga utlåtanden Konsistorium i
Strengnäs, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län, samt Kammarkollegium
ansett sökanden berättigad till återbekommande af meranämnde kronotionde-anslag,
36 tunnor spanmål, i hvilket afseende Kammar-kollegium tillstyrkt
aflåtande af Nådig proposition till Rikets Ständer, men Stats-kontoret
åter funnit sökandens anspråk tvifvelaktiga och äfven hafva det emot sig, att
de gingo ut på att tillintetgöra ett beslut, fattadt af Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer för mera än etthundra år tillbaka, genom Nådigt Bref den 16 April
1847 förklarat sig icke finna skäl att den underdåniga ansökningen bifalla och
ej heller att Nådig framställning i ämnet till Rikets Ständer aflåta. På grund
häraf och då frågan således blifvit af Kongl. Maj:t i administrativ väg afgjord
samt det vore vederbörande obetaget att, i händelse af befogenhet, göra anspråket
vid behörig domstol gällande, hemställde Stats-Utskottet vid nämnda
Riksdag, uti sitt Betänkande N.*o 25, att motionen icke måtte till någon åtgärd
från Rikets Ständers sida föranleda; och detta betänkande blef äfven af
samtlige Riks-Stånden gedkändt.
Af de Utskottet tillställda handlingarne inhemtas vidare, att förevarande
fråga sedermera blifvit vid domstol anhängiggjord och att, sedan så väl vederbörande
Härads-rätt, som Svea Hof-rätt ogillat det väckta anspråket, Kongl.
Majit, medelst Dom den 26 September 1851, förklarat, att, emedan det anslag
af kronans tionde, hvilket åtskillige kyrkoherdar i Södertelje stads- och landsförsamlingar
i äldre tider, fastän till olika belopp, uppburit, blifvit, till följd af
Secreta Utskottets vid Riksdagen år 1727 fattade och af Kongl. Majit till iakttagande
påbjudne, beslut redan år 1730 från kyrkoherde-beställningen återkalladt
och i stället gifvet till löneförbättring åt Gymnasii- och Skol-staten i
Strengnäs stift, samt, om än någon del af detta anslag ursprungligen varit
Stafs-UiekoUeit Utlåtande, N:o 374.
3
kyrkoherden i nämnda församlingar efterlåten såsom ersättning för bortmistadt
landtgille, ofvanberörde af Konung och Ständer vidtagna förändring i fråga om
spanmålens anordning i allt fall mäste lända till efterrättelse, Kongl. Majit pröfvade
rättvist fastställa det slut, hvaruti Domstolarne stådnat.
Enär alltså förevarande fråga om kyrkoherdens i Södertelje rätt till omförmälda
vederlag blifvit i administrativ väg afgjord och, efter det vid 1847 och
1848 arens riksdag vederbörande lemnats öppet att vid behörig domstol göra
anspråket gällande, jemväl är af Domstolarne slutligen pröfvad, anser Utskottet
frågan vara af beskaffenhet, att Rikets Ständer icke böra i någon ytterligare
pröfning deraf ingå; och hemställer Utskottet för den skull,
att hr Stenqvista motion ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 November 1854.
Reservation:
af biskop Annerstedt: aUtan att förneka vigten af de skäl, Utskottet
anfört till stöd för sitt afstyrkande, anser jag ännu kraftigare tala för bifall till
motionen. När en åtgärd blifvit vidtagen på grund af en origtig förutsättning,
så bör det felaktiga rättas, när sakens rätta sammanhang ådagalägges. Denna
grundsats synes mig så klar, så ostridig, att den aldrig bör förbises af den,
som liar magt att åstadkomma rättelse. Nu är verkliga förhållandet, att omförmälda
36 tunnor ovedersägligen från början utgjort ständigt vederlag, hvilket
aldrig bordt från Södertelje pastorat afsöndras, hvarom följande Kammarkoliegii
utredning torde tillfyllest upplysa.
»Sådana anslag (Presterskapet tillslagne kronotionde-anslag) hafva under
ofeka tider och af särskilda anledningar tillkommit, dels såsom ersättning för
till Presterskapets underhåll anslagne, men sedermera till kronan indragne hemman
och räntor, eller för af kronan borttagne stomhemman eller egor af] Prestebordet»,
dels såsom vedergällning för den gästning för resande, hvarmed Presterskapet
i en tid, då ordentliga skjuts- och gästgifvare-gårdar icke voro allmänt
inrättade, betungades, dels i anseende till pastoratens ringhet eller Prestebordet
svaghet, dels ock af personlig nåd af konungar och furstar. De indelas
na Hvärme hufvud-kathegorier: ständiga vederlag och behaglig-tids- förlii,
-linger. Till de förra räknas sådane kronotionde-anslag, som under konung
Gestaf den listes tid blifvit Presterskapet förlänade, i stället för bortmistade
hemman och räntor, hvartill af Kongl. Plakaterna den 2 Augusti 1545 och
den 9 Juli 1547 anledningen befinnes hafva varit, att Presterskapet dels af
4
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 374.
landtbönderna på' de till dess underhåll anslagne hemman icke i behörig ordning
utbekommit sina räntor och dagsverken rn. m., dels icke kunnat försvara
hemmanens egor för inkräktning af andra, hvarföre högbemälde konung fann
sig föranlåten att under kronan indraga sådana hemman och räntor samt i
stället lemna Presterskapet ersättning af krono-tionden. Då sedermera under
den financiela förlägenhet, hvari riket genom de stora krigen under konung
Gustaf II Adolfs regering och drottning Christinas minderårighet samt den
slösaktiga förvaltningen under samma drottnings regering blifvit försatt, frågan
om reduktion af kronans bortföriänta egendomar och medel vid början af konung
Carl X Gustafs regering blifvit väckt och en sådan vid 1655 års riksdag
äfven var partielt beslutad, erbjöd Preste-Ståndet, genom 6:te punkten i
nämnde Riksdags-beslut, en allmän revision af vederlagens och andra Presterskapet
meddelade förärkigars tillkomst och beskaffenhet samt erkände, att de
vederlag, som för gästning erhållits, äfvensom öfriga beneficia extra-ordinaria
voro indragning underkastade. Kongl. Maj:t fann ock genom Resolution på
Presterskapets besvär den lista September 1664, att, sedan gästningen då redan
var upphäfven, de derföre Iemnade vederlag borde till kronan återkallas,
men förklarade tillika, att den gamla vederlagen, som Presterskapet emot kyrkogodsens
afträdande bekommit och från urminnes tider åtnjutit, skulle Presterskapet
äfven framgent oqvaldt bibehålla. Härmed öfverensstämmer jemväl
Kongl. Brefvet till Reduktions-kommissionen den 7:de Oktober 1696, hvaruti,
sedan nämnde kommission urskiljt de särskilda anslagens tillkomst och hemställt,
huru med dem barde förhållas, Kongl. Majit vid pastoraten bibehöll de
vederlag, sorn härledde sig från konung .Gustaf Iistes regering och upptogos i
1557, 1558, 1559 och 1560 årens räkenskaper, hvaremot allt det öfriga, sorn
Presterskapet, till följd af Kongl, och Furstliga Bref eller utan någon titulus
poeeidendi innehade, skulle anses såsom blotta förläningar på behaglig tid och alltid
stå under Kongl. Majits fria disposition. Likaledes tillerkändes genom 8
och 4 §§ i PrivUegierne af den 16 Oktober 1723 Presterskapet »de vederlag,
hvilka de åtnjuta, under samma titel och förbehåll, som de dem innehafva, alldeles
elter brefvens innehåll» och förbjödos landshöfdingarne och krono-betjenterne
att deröfver tillegna sig någon dispositions-rätt. Och i Kongl. Brefvet
den 29 April 1812, som först stadgar de grunder, hvilka vid indragning till
kronan af behaglig-tids-förlänings-spanmål borde följas, är slutligen ytterligare
erkändt, ätt den egentliga vederlags-spanmålen, som af konung Gustaf der»
Iiste blifvit Presterskapet gifven till ersättning för förlorade hemman och landtgren,
äfvensom den spanmål, som sedermera blifvit Presterskapet tillagd för
bortmistade stomhemman och andra lägenheter, icke är någon indragning underkastad.
Hvilka kronotionde-anslag af Presterskapet under privilegii-helgd inne
-
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 374.
5
hafvas och hvilka sorn äro underkastade Kongl. Majris disposition, är således
af det föregående ådägalagdt. Af handlingarne i nu förevarande mål åter inIxmtas,
att. kyrkoherden i Telje och Tveta församlingar af ålder haft sig anslagne
åtskilliga räntor och dagsverken från Telje socken i Öknebo härad,
hvilka år 1548 till kronan indragits och i ersättning hvarför kyrkoherdenrblifvit
tillagd 9 pund eller 36 tunnor af kronotionden, jemte frihet från Presttaxan.
Detta tionde-anslag, 36 tunnor spanmål, finnes äfven redovisadt i
1559, 1561 och 1573 årens räkenskaper såsom kyrkoherden anordnadt, men i
påföljande åren är det minskadt, likväl utan åberopad grund, till 20, 24 och
slutligen blott 16 tunnor. Äf 1596 års räkenskap synes, att dåvarande hertig
Carl af Södermanland, sedermera konung Carl IX, tillagt bemälde kyrkoherde
hela behållna tionden af Telje och Tveta socknar och af 1597 års, att
samma furste beviljat 48 tunnor, hvilka dock icke i räkenskaperna upptogos
förrän år 1607. Genom bref af den 19 Maj 1618 förunnade Konung Carl
IX:s Enke-Drottning, Christina af Hessen, till hvars Lif-Geding Öknebo Härad
hörde, af behållna räntan i nämnde härad 96 tunnor spanmål åt kyrkoherden
i Telje, Hans Wattrangius, hvilken erhöll konung Gustaf II Adolfs stadfästelse
derpå den 5 Maj 1623, och 1690 års Lands-Bok utvisar, att konung
Carl XI vid samma anslag af 96 tunnor bibehållit dåvarande kyrkoherden
Mårten Buller, så länge han vid pastoratet förblefve, hvarefter det för sista
gången befinnes i verifikationerne till 1729 års Lands-Bok qvitteradt af hans
enka Christina Gunterfeldt. Vid 1727 års Riksdag hade nemligen Secreta
Utskottet, uppå ansökning af Gymnasii- och Skol-staten i Strengnäs, beslutat,
att pastor Bullers i Södertelje »personeile gratial af några och Nittio tunnor
spanmål,» skulle så snart det blefve ledigt, anslås bemälde Gymnasii- och
Skol-stat »till förbättring på lönerne, i proportion af hvad för hvar och en
kunde brista.» Och detta beslut, som af Kongl. Maj:t den 17 Februari 1730
bifölls, gick derefter i verkställighet, på grund hvaraf ännu af krono-tionden
från Öknebo härad 96 tunnor äro anordnade lektorerne vid Strengnäs gymnasium
jemte Skol-staterne i Strengnäs, Nyköping, Örebro, Askersund, Södertelje,
Mariefred. Trosa och Thorshälla, hvaremot till Södertelje pastorat saknad
vederlags-spanmål.
Att 36 tunnor krono-tionde, anslagne af konung Gustaf den I:ste och i
1559 års räkenskaper upptagne såsom ständigt vederlag, med privilegii-rätt
tillhöra Södertelje pastorat, anser Kammar-kollegium i underdånighet af hvad
sålunda förekommit vara ställdt utom allt tvifvel. Lika litet som kyrkoherdens
rätt till detta vederlag kan förringas deraf, att under de oroliga tiderna efter
denna konungs död. beloppet förekommer minskadt, möjligen genom vederbörandes
okunnighet om sina rättigheter eller oförmåga att göra dem gällande,
lika litet inflytande derpå har den omständigheten, att sednare konun
-
6
Stais- Utskottets Utlåtande, N:o St? 4.
gar och furstar, då de af personlig nåd ökat anslaget för dåvarande kyrkoherdar,
i sina härom utfärdade Bref sammanblandat tillökningen med det ständiga
vederlaget, hvarigenom äfven det sednare antagit ett falskt utseende af
personligt anslag. Detta har föranledt Rikets Ständer och deras Secreta Utskott,
att anse hela anslaget disponibelt och, med dess skiljande från Södertelje
pastorat, anordna detsamma åt lärarne vid Strengnäs stifts Gymnasium
och Skolorj men då nu sökanden, såsom kyrkoherde i Södertelje, gjort sitt
anspråk på ursprungliga anslaget, 36 tunnor spanmål, gällande, anser Kollegium
i underdånighet honom vara berättigad tiil återfående deraf.»
Denna utredning gafs i underdånigt utlåtande den 24 Juli 1845 öfver
kyrkoherdens i Södertelje underdåniga ansökan att återbekomma meranämnda
tionde-anslag, och samma åsigt hade Domkapitlet i Strengnäs och Konungens
Befallningshafvande i Stockholms län uttalat uti af dem infordrade underdåniga
betänkanden. Stats-kontoret uttryckte likväl en annan mening, hufvudsakligen
på den grund, att den arkiv-undersökning, på hvilken Kammar-kollegium grundat
sitt utlåtande, asyntes Stats-kontoret icke fullständigt ådagalägga, att ifrågavarande
krono-tionde varit gifven till ersättning för förlorade hemman och landtgillen
eller för bortmistade stomhemman och andra lägenheter, hvilka ersättningar
Kongl. Majit, uti Nådigt Bref af den 29 April 1812, förklarat vara de enda,
som icke borde indragning underkastas», och i enlighet härmed afslogs i
administrativ väg ansökningen. Motion väcktes då vid 1848 års Riksdag om
återbekommande för Telje stad af denna vederlag, men Ständerna förklarade
detta vara en rättsfråga och hänvisade den till behandling vid laga domstol.
Saken anhängiggjordes der och den 26 September 1851 föll Högste Domstolens
dom: — — a ty och då, om än, såsom sökan derne förmenat, någon del
af detta anslag — 96 tunnor spanmål — ursprunglige» värk; kyrkoherden i
nämnde församlingar efterlåten såsom ersättning för bortmistadt landtgille, ofvanberörde
af Konung och Ständer vidtftgne förändring i fråga om spanmålena
anordning i allt fall måste lända till efterrättelse, pröfvar Kongl. Ma^:t <fcc. —a
Härvid förekommer det egna, att Ständerna skjuta ifrån sig ärendet med förklaring,
att det är en rättsfråga, och Högste Domstolen afgör det icke på rättsgrunder,
utan med hänvisning till en af Ständerna för 130 år sedan vidtagen,
af Konungen gillad, åtgärd. Denna åtgärd är likväl föranledd af ett misstag,
af den felaktiga förutsättning, att 96 tunnor krono-tionde, i öfver hundrade år
pastor i Telje anslagne, vore till hela sitt belopp personligt gratial, eller som
det nu mera kallas behaglig-tids-föriänings-spanmål. Att likväl 36 tunnor deraf
utgjorde ständigt vederlag är upplyst af ofvan anförda Kammar-kollegii utredning,
och hvarje skymt af tvifvel, huruvida dessa 36 tunnor verkligen arn
gifna till ersättning för bortmistadt landtgille, måste försvinna för intyget af nedanstående
räkenskape-utdrag.
'§$ Stals- Utskottets Utlåtande, N:o 374. 7
X '
Utdrag af nedanskrifne Räkenskaper och Handlingar, angående den
Vcderlags-Spanmål, som tillgodonjutits af Kyrkoherden vid Södertelje
Pastorat af Stockholms Län.
l:o. 1548 års Uplands handling N:o 13, har så lydande öfverskrift:
»Thetia Register lyder uppå Presternes Renthe och Affradh Kortteligen
Summerat, som the härtill utaff Kyrkiones Landbönder opburit
haffve. Thernest hvad- them för samme Renthe och Afträd alf
Kyrkiones Tiende igen efftherlåtit blifwit Anno 1548.
Fol. 74. Öcknebo Herredt
Tellige Socknn
Affras penningar . . • « v . * j 12 mark.
Taxa — 6 4 mark Affras Kornn
9 pund.
Affras Smör . . . 6 lispund.
Affras Flesk ,2 lispund.
Dagswärke 52 —
Item bleff efftherlatith af Tienden Kornn , 9 pund.
1 pund — 4 tunnor. Item Taxan frij.a
Rätteligen utdraget, betygar. Stockholm och Kongl. Kammar-ArchiviCotltorei
den 11 November 1854.
Carl Sandberg,
Kamererare.
När så är, när dessa 36 tunnor ovedersägligt från början utgjort ständigt
vederlag och under en längre följd af år oförändradt så utgått; när alla
öfriga församlingar inom Öknebo fögderi ännu i dag åtnjuta det vederlag, sorn
i samma räkenskaper finnes dem påfördt och Södertelje ensamt af angifne orsaker
deraf gått i mistning, ehuru dess rätt lika med alla de öfrigas bordt vara
skyddad genom de Kongl. Brefven af den September 1664, den 7 Oktober
1606 och den 29 April 1812; så har jag ansett Utskottet böra tillstyrka Rikets
Ständer, att medgifva rättelse i omförmälda missförhållande och anslå 36
tunnor spanmål ständigt vederlag åt Södertelje stadsförsamling, till aflöning åt
dess pastor, en åtgärd, nu så mycket lättare verkställd, som genom staden öfvergången
ny tionde-sättning, Statsverket erhållit en odisponerad tillgång af 36
tfinnor och några kappar krono-tionde.s
Uti denna reservation instämde biskop Heurlin? prostarne’ SchraXi och
Forssell, doktor Gumcelius, prosten Tellbom och professor Selander.,
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1854.
Förstärkta Stats- U(skottets Memorial, N:o 375.
1
N:o 375.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Nov. 1854, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af verkställd omröstning öfver de i Bevill
nings-Vlskottets
Memorial N:o 55 omnämnda frågor.
Öfver följande i Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 33 föreslagna, af
samtlige Riks-Stånden godkända, propositioner liar Förstärkta Siats-Utskottet
denna dag verkställt omröstning:
l:o.
«
Den, som, till kontra-proposition i hufvudsakliga voteringen, angående
tullen å de till införsel lofgifna slagen Bränvin och Sprit, antager Ridderskapet
och Adelns samt Prcste-Ståndets beslut, att, denna tull skall bestämmas,
för till och med 10 graders styrka, till 40 sk. kannan, me<d förhöjning för
hvarje överskjutande full grad af 1 sk. 6 r:st.. röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Bonde-Ståndets beslut, att,
jemte 40 sk. tull för kannan, af till och med 10 graders styrka, stadga en
tillökning af 2 sk. för hvarje överskjutande grad.
Och som denna omröstning utfallit med 85 Ja och 54- Nej, hade alltså
till kontra-proposition i hufvudsakliga voteringen antagits Ridderskapet och
Adelns samt Preste^-Ståndets beslut.
Bih. till R. St. Prat. 1852 § 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 33 Haft.
2
Förstärkta Stats* Utskottets Memorial, N:o 375.
2:o,
Den, som, i enlighet med Bevillnings-Utskottets, af Borgare-Ståndet gillade
förslag, vill, att tullen å de till införsel lofgifna slag Bränvin och Sprit
skall bestämmas till! 30 sk. kannan, för till och med 10 graders styrka, med
förhöjning för hvarje överskjutande full grad af 1 sk. 6 r:st., röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner 'Nej, antages Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut,
att denna tull skall bestämmas för till och med 10 graders styrka, till
40 sk. kannan med förhöjning för hvarje överskjutande full grad af 1 sk. 6r:st.
Denna votering har utfallit med 80 Ja och 59 Nej; och hafva Rikets
Ständer alltså beslutat enligt Ja-propositionens lydelse.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat härigenom tillkännagifva.
Stockholm den 24 November 1854.
Förstärkta Statt- Utskottets Memorial, N:o 376.
\
3
N:o 376.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Nov. 1854, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af verkställd omröstning öfver de i Särskilda
Utskottets Memorial N:o 27 omnämnda frågor.
Sedan de uti Särskilda Utskottets Memorial N:o 27 föreslagna voteringspropositioner
blifvit af samtlige Riks-Stånden godkända, har Förstärkta -Statsutskottet
denna dag anställt omröstning öfver berörde, så lydande propositioner:
l:o.
Den, sorn, lika med Ridderskapet och Ädeln samt Bonde-Ståndet, vill
att, så i stad, sorn på landet, afgiften vid minut-handel med Bränvin skall utgöras
med 8 sk. banko för hvarje kanna af det bränvin, som_ af Bevillningstaxerings-kommitté
beräknas komma att genom minut-handeln försäljas, eller
för hvilket afgift antingen på auktion, eller af bolag utan auktion, åtages, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, varder, på sätt Preste- och Borgare-Stånden beslutat, ifrågavarande
afgift bestämd till 4 sk. banko.
Denna omröstning, vid hvilken en sedel kasserades, har utfallit med 67
Ja och 51 Nej; och hafva,Rikets Ständer alltså beslutat i öfverensstämmeis»
med Ja-propositioneq? lydelse.
4 Förstärk/a Stffts- Utskottets Memorial, N:o 376.
2:o.
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, vill,
att, så i stad som på landet, afgiften vid utskänkning af Bränvin skall utgöras
med 12 sk. banko för hvarje kanna af det Bränvin, som af Bevillnings-taxerings-koinmitté
beräknas komma att genom utskänkning försäljas, eller för hvilket
afgift antingen på auktion, eller af bolag utan auktion, åtages, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
v *
Nej.
Vinner Nej, varder, på sätt Preste- och Borgare-Stånden beslutat, ifrågavarande
afgift bestämd till 8 sk. banko.
Som denna votering utfallit med 68 Ja och 51 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Hvilket Förstärkta Utskottet härigenom skolat meddela.
Stockholm den 24 November 1854.
STOCKHOLM, f. d. Schul tie’j Boktryckeri, 1854
Stals-Ulsltnllels Memorial, N:o 377.
1
w:o :w.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Nov. 1854, kl. 10 f. m.
Memorial, med förslag till stadganden i Riksgälds-kontorels Reglemente,
angående delta verks inkomster och upplåning emot
fonderade Stats-obligationer samt uppbörden och redovisningen
af dit ingående bevillnings- rn. fl. medel.
(Rgs. Afd.)
Då Stats-Utskottet härmed underställer Rikets Ständer förslag till ofvannämnde
reglementarisk» stadganden, får Utskottet, efter vanligheten, redogöra för
de föreslagna reglements-§§:nes innehåll, samt uppgifva ej mindre motsvarande
§§ af Riksgälds-kontorets hittills gällande reglemente, än de af Rikets Ständer
bifallna utlåtanden, på hvilka de nya eller förändrade stadgandena sig grunda;
hvarjemte Utskottet, beträffande de å bilagda förslag upptagna §§:nes nummerföljd,
får förnya sin uti Memorialerna N:ris 347 och 357, i enahanda hänseende,
gjorda erinran.
172 §, angående förbudet att använda de till Riksgälds-kontoret och dess utgifter
anslagna medel för andra behof, än dem Rikets Ständer bestämt,
och att medgifva ackord vid liqvider för samma verks fordringar, är lika
lydande med 151 § af det vid sednaste Riksdag för Riksgälds-kontoret
utfärdade Reglemente.
173_§, angående allmänna bevillniugens inleverering till Riksgälds-kontoret, innehåller
samma stadganden, som nyssnämnde Reglementes 152 §.
Hih. till R. St. Prot. 1853 åt 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Rand. 34 Haft. 1
2
Slats-UltkoUcls Memorial, N:o 377.
174 §, angående de för spelkort och tidningar stadgade stämpel-afgifter, mot
svarar
samma Reglementes 153 § samt innehåller de förändringar och
tillägg i afseende på kortstämpel-afgiften, hvartill Rikets nu ^församlade
Ständers heslut, genom bifallande af B e vi 1 lili ngs-U tsk o 11 e ts härom under
N:o 12 afgifna Utlåtande, ansetts föranleda.
175 §, angående erlagda skatteköpe-skillingar; 176 §, angående möjligen infly
tande
medel genom försäljning af Kronans hus i städerna; och 177 §,
angående Riksgälds-kontoret tillkommande anmärknings- eller så kallade
observations-medel, ega samma lydelse, sora 154, 155 och 156 §§ af
1851 års Reglemente.
178 §, angående det årliga belopp utaf Statsverkets, ordinarie och extra inkom
ster,
som vid denna Riksdags stats-reglering blifvit påräknadt såsom till
gång
för de å Riksgälds-kontoret anvisade Stats-utgifter, öfverensstämmer
med Stats-Utskottets, rörande dessa utgifter och de för deras bestridande
erforderliga medel, under N:o 371 afgifna Utlåtande. Med afseende å
deruti uppgifna förhållanden och på det att, oaktadt Kongl. Stats-kontoret
hädanefter kommer att sakna den tillgång för sina årliga utgifters
bestridande, detta verk hittills egt i den så kallade statsfyllnads-suminan,
Kongl. Stats-kontoret dock, i allt fall, må under nästa och derpå
följande år kunna fullgöra de, enligt Riks-staten, samma verk under
hvartdera årets lopp åliggande utbetalningar, har Utskottet, hvad
nu förestående statsreglerings-period särskildt beträffar, ansett Kongl.
Stats-kontoret böra erhålla det uti förevarande § föreslagna anstånd med
ailemnandet till Riksgälds-kontoret af den del utaf stats-inkomsterna, som,
enligt Riks-staten, icke erfordras för de under dess hufvudtitlar uppförda
anslag.
179 §, angående öfverskotten å Statsverkets inkomster, innehåller samma stad
ganden,
som nuvarande Reglementes 157 §.
180 §, angående ersättningen för det under Riks-statens 6:te Hufvudtitel upp
förda
anslag till Teknologiska institutet, ar lika lydande med meranämnde
Reglementes 158 §.
181 f, angående de från Landt-ränterierna tili Kongl. Stats-kontoret inlevererade
depositions-medel, motsvarar samma Reglementes 159 § och innefattar
Rikets Ständers vid sednaste Riksdag härom fattade beslut.
1
Slats-Utskotlels Memorial, N:o 377. 3
182 §, angående öfverlemnande! till Riksgälds-kontoret af Norrbottens läns ar
betshus-fond,
grundar sig på Rikets Ständers beslut, genom bifallandet af
livad Stats-Utskottet tillstyrkt i 44 § af dess Utlåtande N:o 21; varande
uppgiften å denna fonds behållning hemtad från en af Lands-kontoret i
nämnde län, angående samma fond, afgifven räkning, som finnes bifogad
Kongl. Maj:ts dervarande Befallningshafvandes underdåniga utlåtande i anledning
af 1853 års revisions-berättelse.
183 §, angående köpeskillingen för den af Kronan försålda s. k. Ilofbageri
egendomen
vid Regeringsgatan här i hufvud stad en, grundar sig på Utskottets,
af Rikets Ständer bifallna, Utlåtande N:o 17 och motsvarar
hittills gällande Reglementes 161 §.
1.84 §, angående inflytande spanmåls-undsättningsmedels aflemnande till Riksgälds-kontoret,
innehåller samma stadgande, som ofvan åberopade Reglementes
162 §, med tillägg af Rikets Ständers, genom bifallandet af Utskottets
tillstyrkan i Utlåtandet N:o 95. fattade beslut, i fråga om användandet
af en del utaf dessa medel för nu beviljade tillfälliga statsutgifter.
185 g, angående inbetalning till Riksgälds-kontoret af de medel, sorn kunna erhållas
genom försäljning af jernrören för den tillämnade vattenledningen
till Carlskrona, är lika lydande med nuvarande Reglementes 163 §.
Beträffande den i denna § omförmälda tillgång, har Stats-Utskottet inhemtat:
att — sedan Rikets Ständer, som, för anläggningen af en vattenledning
till Carlskrona, redan vid Riksdagen är 1823, beviljade och till
utgående från Riksgälds-kontoret anvisade ett stats-anslag af 83,333 R:dr
16 sk., under nästpåföljde eiler 1828, 1829 och 1830 års Riksdag,
stadgat förändrade vilkor för denna anslagssummas användande, utbetaldes
densamma från Riksgälds-kontoret under åren 1833 och 1835. Sedermera
har dock det häraf obegagnade beloppet, 4,099 R:dr 19 sk. 7 rst.,
under år 1850, blifvit till Riksgälds-kontoret återbetaldt. För ifrågavarande
vattenlednings fullbordande, äskades af Kongl. Maj:t vid Riksdagen
åren 1840 och 1841 ett ytterligare anslag af 23,400 R:dr, men i
anseende till det outredda skick, deruti frågan om sagde företags verkställande
>5ig befann, ansågo Rikets Ständer, enligt deras underdåniga
skrifvelse af den 7 Juni 1841, något anslag till detsamma för det dåvarande
icke lämpligen kunna beviljas, utan anhöllo Rikets Ständer i
underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte låta dels anställa ny undersökning
till utrönande af vattenledningens utförbarhet samt beloppet af den
4
Ståls-Utskottets Memorial, JV.'o 377.
dertill erforderliga kostnad, och dels höra Carlskrona stads invånare i
afseende på det bidrag, sorn för vattenledningens framtida underhållande
kunde af staden påräknas, äfvensom att Kongl. Maj:t, i fall företaget ansåges
böra öfvergifvas, och derest de dertill då redan uppköpta jernrören
icke kunde till allmänna byggnader användas, måtte meddela föreskrift
om dessa jernrörs och andra till vattenledningen uppköpta materialiers
försäljning och medlens aflemnande till Riksgälds-kontoret, för att
framdeles kunna tagas i beräkning vid anläggningen af en vattencistern,
deruti hafsvattnet inleddes på ett sätt, att det blefve drickbart. För den
händelse åter, att Kongl. Maj:t funne lämpligare, att meranämnde vattenledning
fullbordades, anhöllo Rikets Ständer tillika, att Kongl. Maj:t
måtte vid näst derefter inträffande Riksdag aflåta Nådig proposition i
ämnet, så att definitivt beslut rörande detta företag då kunde fattas.
Någon sådan proposition har dock sedermera ej blifvit till Rikets Ständer
aflåten eller något vidare beslut angående sagde företag af Rikets
Ständer meddeladt; varande det vid 1840 och 1841 års Riksdag i Reglementet
för Riksgälds-kontoret införda stadgande, angående aflemnandet
af den, genom ofvanberörde jernrörs och materialiers försäljning, uppkommande
tillgång bibehållet i alla derefter för samma verk utfärdade reglementen.
Med anledning af detta stadgande, ingingo Fullmäktige kort
före 1847 och 1848 års Riksdag till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan,
att Fullmäktige, för att kunna hos Rikets då sammanträdande
Ständer anmäla förhållandet härmed, måtte erhålla kännedom om det
skick, deruti frågan om vattenledningen sig då befunne, samt om någon
sådan tillgång, som i det åberopade reglementariska stadgandet omförmäldes,
vöre att förvänta eller ej. Härå meddelades, genom Chefens för
Kongl. Sjöförsvars-Departementet skrifvelse af den 18 November 1847,
Fullmäktige det svar, att någon försäljning af nämnde jernrör och öfriga
materialier »icke ifrågakommit, sedan utredt blifvit, det vattenledningen
»kan utföras».
Med afseende å den längre tid, som förflutit sedan ifrågavarande jernrör
och öfriga materialier, på Statens bekostnad, anskaffades för den då tillämnade
vattenledningen, och då någon åtgärd synes böra vidtagas för att fä bestämdt
utredt, huruvida dessa jernrör och materialier numera kunna på ett ändamålsenligt
sätt användas för det företag, hvartill de blifvit upphandlade, eller om desamma
böra, för det allmännas räkning, föryttras, anser sig Stats-Utskottet, under
åberopande af den underdåniga framställning, som vid Riksdagen åren 1840
och 1841 gjordes rörande detta ämne, böra hemställa,
Stals-Ltskoltets Memorial, N:o 377.
5
huruvida icke Rikets Ständer finna skäl genom underdånig
skrifvelse anhålla, att Kongl. Majit täcktes meddela den
Nådiga föreskrift, som härvid förekommande förhållanden anses
påkalla, med hänsigt till antingen oftanämnde’ jernrörs
begagnande för det dermed afsedda ändamål, eller föryttrande
och de derför inflytande medlens aflemnande till Riksgäldskontoret.
186 §, angående den vid denna Riksdag för Statens utgifter disponerade summa
utaf Rikets Ständers Banks, under de sednare åren uppkomna behållna
vinst, svarar mot 1851 års Reglementes 164 § och grundar sig på samt
öfverensstämmer till ordalydelsen med det beslut, Rikets Ständer härom fattat,
genom bifallandet af Banko-Utskottets framställning i Memorialerna,
Niris 28 och 30.
187 §, angående förräntandet af Riksgälds-kontorets kontanta behållning medelst
uppköp af Hypothek-föreningarnes m. 11. inrättningars räntebärande obligationer,
innehåller samma stadgande, sorn 165 § af 1851 års Reglemente,
deruti dock tillagts de 2:ne, sedan sistförlidne Riksdag bildade
och under år 1853 med Kongl. Majits Nådiga privilegium försedda, Hypotheks-föreningarne
mellan jordegare inom Upsala, Stockholms, Westmanlands,
Södermanlands och Örebro län samt på Gottland.
188 §, angående uppsägning eller försäljning af de räntebärande obligationer,
som för Riksgälds-kontorets räkning blifvit uppköpta, eger samma lydelse,
sorn nu gällande Reglementes 166 §■; anseende sig Utskottet, hvad innehållet
af denna jemte nästföregående § beträffar, böra upplysningsvis erinra,
att Rikets Ständer, genom gillandet af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 291, afslagit en under innevarande Riksdag väckt motion, angående
förändring eller förklaring af de, i fråga om Hypotheks-föreningarnes obligationers
uppköpande och försäljning af Riksgälds-kontoret, förut meddelade
föreskrifter.
189 §, angående meranämnde obligationers belåning, är lika lydande med 167
§ af 1851 års Reglemente.
190 §, angående det för Riksgälds-kontoret medgifna särskilda kreditiv å Rikets
Ständers Bank, motsvarar samma Reglementes 168 §, och innehåller
enahanda stadganden; varande dock, bland föremålen för kreditivet, liqviderandet
af statsfyllnads-summan uteslutet, emedan någon sådan utbetal
-
6
Slals-Ulskittets Memorial, N:o 377.
ning för de kommande åren, enligt den nu verkställda stats-regleringen,
icke blifvit Riksgälds-kontoret ålagd.
191 §, angående tillfällig upplåning af de medel, som derigenom måste anskaf
fas
för bestridandet af Riksgälds-kontorets utgifter, svarar emot 169 § af
hittills gällande Reglemente.
192 §, angående anskaffning af de för jernvägs-anläggningar erforderliga medel,
genom upplåning emot fonderade stats-obligationer, grundar sig på Rikets
Ständers härom fattade och af Utskottets framställningar, i Utlåtandena
N:ris 272 och 340, föranledda beslut.
193 §, angående föremålet för berörde upplåning, innefattar hvad Rikets Ständer
beslutat, genom bifallandet af Usta momentet utaf de uti nyss åberopade
Utlåtanden föreslagna stadganden, sådant detta moment lyder % i det sednare
Utlåtandet.
194 §, angående samma upplånings verkställighet, öfverensstämmer med det af
Rikets Ständer bifallna 2:dra momentet utaf Utlåtandet N:o 272.
195 g, angående de obligationer, som vid ifrågavarande upplåning böra utfärdas,
innehåller Rikets Ständers derom meddelade och med Utskottets hemställan'i
Utlåtandet N:o 340, 3:dje momentet, hufvudsakligen öfverensstämmande
beslut.
196 §, angående räntan för nämnde obligationer samt rättigheten till medgifvan
de!
af kapital-rabatt å desamma, innehåller Rikets Ständers beslut, genom
bifallandet af 4:de momentet utaf sagde Utlåtande.
197 §, angående obligationernas valörer, innefattar hvad Rikets Ständer beslutat,
medelst 2:dra och 3:dje omröstningarne inom Förstärkta Stats-Utskottet, enligt
dess Memorial N:o 370.
198 §, angående det till ränte- och kapital-liqviderna för meranärnnde obliga
tioner
anvisade anslag in. m., öfverensstämmer dels med den af Förstärkta
Stats-Utskottet, enligt ofvannämnde Memorial, vid 4:de omröstningen antagna
nej-proposition, och dels med den af Rikets Ständer gillade 2;dra
punkten utaf 7:de momentet i Utlåtandet N:o 340.
199 §, angående amortissements-fonden; 200 .§, angående sättet för lånens amor
-
Slats-Ulikollrlt Memorial, N:o 377.
7
tering, och 201 §, angående amortissements-fondens och ifrågavarande
statsskulds förvaltning, äro lika lydande med 8:de, 9:de och 10:de momenterna
af Utlåtandet N:o 272.
202 §,' angående uppbörden och redovisningen af alllmänna bevillningen, har samma
lydelse, som 170 § af 1851 års Reglemente.
203 §, angående upphörden af kort- och .tidningsstämpel-afgifterna samt kostna
derna
för tidnings-stämplingens verkställande, motsvarar nyssnämnde Reglementes
171 § och innehåller enahanda stadganden, dock med uteslutande
af hvad deruti förekommer, rörande den hittills föreskrifna spelkort-stämplingen,
hvilken, enligt Rikets Ständers under innevarande Riksdag vidtagna
beslut, kommer att hädanefter upphöra.
204 §, angående summariska räkningarne öfver Riksgälds-kontorets medel; 205
§, angående Landt-ränteriernas månads-förslag öfver samma medel; 200
§, angående dessa medels leverering till Riksgälds-kontoret, äfvensom
Landt-räntmästarnes remisslage, och 207 §, angående vederbörande tjenstemän
tillerkända observations- och indrifnings-arfvoden, äro lika lydande
med nu gällande Reglementes 172, 173, 174 och 175 §§.
208 §, angående bokföringen vid Riksgälds-kontoret, innehåller dels samma stad
ganden,
som nuvarande Reglementes 176 §, dels den af Rikets Ständer,
genom bifallandet af Utskottets Utlåtande N:o 177, beslutade föreskrift,
att Riksgälds-kontorets hufvudböcker böra Kongl. Stats-kontoret tillhandahållas,
på det att redogörelsen för den medel-förvaltning, som tillhör
Riksgälds-kontoret, må kunna i Riks-hufvudboken intagas.
209 §, angående utgifning från trycket af utdrag ur Riksgälds-kontorets räken
skaper,
innefattar det härom i 177 § af 1851 års Reglemente meddelade
stadgande, — dock med den förändring, att tiden för dessa utdrags tryckning
och utdelning med tidningarne blifvit förändrad från Juni till Juli
månad; hvilken förändring öfverensstäminer med den i nästföregående §
stadgade tid för hufvudbokens afslutande, hvarförinnan ifrågavarande utdrag
icke kunna från trycket utgifvas och bland allmänheten utdelas.
210 §, angående upprättandet af årliga liqvider mellan Riksgälds- och Stats
kontoren,
samt 211 §, angående ett särskildt arfvode för afslutandet af
Riksgälds-kontorets hufvudbok, är lika lydande med 178 och 179 §§ af
oftanämnde Reglemente.
8
Stats-Utshotlels Memorial, N:o 377.
Sorn de i samma Reglementes 160 § uppgifna behållningar, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers under sednaste Riksdag derom meddelade beslut,
sedermera blifvit i stadgad ordning till Riksgälds-kontoret aflemnade. så har denna
§ ur det nya Reglementet uteslutits.
Stockholm den 27 November 1854.
Förslag
Slats-Utskottcts Memorial, N;o 377.
Fö rslag
till
Reglemente för Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
(Fortsättning)'
Angående Riksgälds-kontorcts inkomster och de till detta verk särskildt
anslagna tillgångar.
§ 172.
De till Riksgälds-kontoret hörande och dit anslagna medel må icke,
under någon förevändning eller med livad vilkor som helst, derifrån ryckas eller
användas till andra behof, än dem Rikets Ständer bestämt. Allt förordnande,
som deremot strider, vare kraftlöst (68 § Regeringsformen). Och må, vid
liqviderandet af Riksgälds-kontorets fordringar, ackord, utan Rikets Ständers särskilda
samtycke, icke medgifvas.
§ 173.
Återstoden af den bevillning, som, enligt Rikets Ständers Bevillningsförordning
af den 1 September 1851 samt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af den
30 i samma månad skall utgöras, hör, likasom den allmänna bevillning, hvilken
Rikets Ständer vid innevarande Riksdag sig åtagit, till Riksgälds-kontoret levereras
i den ordning och på det sätt, författningarne Föreskrifva; hvarjemte ännu
utestående restantier å de förflutna årens bevillnings-medel böra, i den mån de
varda indrifna, komma detta verk till godo.
Bilt. lill R. St. Prof. 4S53 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 34 Höft. 2
10
Slals-Utskotlels Memorial, IS':o 377.
§ 174.
De för stämpling af spelkort och tidningar stadgade afgift er ingå likaledes
till Riksgälds-kontoret, genom hvars försorg, för spelkorten föreskrifna konvoluter.
och manufaktur-stämpelpapper an sk atlas samt i stadgad ordning tillhandahållas,
och hvarest stämplingen af papperet för de här i hufvudstaden utkommande
tidningar jemte andra stämpel-afgift underkastade skrifter verkställes; börande
Riksgälds-kontoret till Stockholms allmänna barnhus och öfriga fromma stiftelser
utbetala dem tillerkända andelar utaf kortstämpel-afgiften.
§ 175.
Till Riksgälds-kontoret aflemnas hädanefter, likasom hittills, de köpeskillingar,
hvilka, vid Kronan behållna hemmans samt rekognitions- och Kronans
öfriga disponibla skogars försäljande till skatte, varda erlagda.
§ 170.
n
Äfvenledes eger Riksgälds-kontoret att emottaga de auktionsmed el, hvilka
kunna inflyta för Kronan tillhöriga och för Kongl. Flottans i Carlskrona behof
eller förra allmänna Magasins-inrättningens räkning icke inköpta hus i städerna,
så vida ej dessa medel blifvit af Rikets Ständer för särskildt ändamål anvisade.
§ 177.
V idare skola till Riksgälds-kontorets disposition öfverlemnas de medel,
hvilka, till följd af anmärkningar vid räkenskaperna öfver alla till detta verk
ingående allmänna utskylder, äro eller blifva levererade.
§ 178.
Enligt den under innevarande Riksdag uppgjorda statsreglering, bör, utaf
Ståls-verkets, i Riksstaten beräknade, årliga inkomster ett belopp af En million
fyrahundra åttioetttusen trehundra åttio R:dr användas för bestridande af de
till utgående från Riksgälds-kontoret nu anvisade stats-utgifter; kommande
detta belopp att under hvartdera året 1856 och 1857, genom Kongl. Statskontoret,
aflemnas tjll Riksgälds-kontoret utaf de för nästföregångna år influtna
stats-inkomster.
Stats-Utskoltcls Memorial N:o 377.
11
§ 179.
Från Kongl. Stats-kontoret bör Riksgälds-kontoret, enligt en för 1853 och
hvarje påföljande år upprättad särskild liqvid, erhålla dels redan uppkomna, men
ännu icke aflemnade, dels hädanefter uppkommande öfverskott å Stats-verkets
inkomster, äfvensom behållna och till framtida behof icke reserverade besparingar
å detta verks utgifter.
§ 180.
I stället för det årliga bidrag till Teknologiska institutet, som af Manufakturdiskontens
vinstmedel tillförene utgått, men numera är å Riksstatens Sjette hufvudtitel
uppfördt, kommer ett, detta bidrag motsvarande, belopp af Fjortontusen
Riksdaler att utaf nämnde vinstmedel, genom Kongl. Kommerse-kollegium, till
Riksgälds-kontoret, före hvarje års slut, inbetalas.
§ 181.
Under det i § 15 af detta Reglemente stadgade vilkor, eger Riksgäldskontoret
att under hvarje år från Kongl. Stats-kontoret emottaga den vid samma
års början befintliga behållning utaf de depositions-medel, som från Landt
ränterierna
samt Öfverstäthällare-embetets Kansli blifvit till Kongl. Statskontoret
inlevererade.
§ 182.
Enligt Rikets nu församlade Ständers beslut och af Kongl. Maj:t i Nåder
bifallna framställning, skall den till grundande af en arbetsinrättning för Norrbottens
län, genom Kongl. Brefvet .den 9 Mars 1814, utaf dåvarande 9:de
Hufvudtitelns medel anslagna fond, hvars behållning vid sistlidet års slut utgjorde
1,665 R:dr 15 sk. 11 r:st, till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
§ 183.
Jemlikt de beslut, Rikets Ständer dels under sednast förflutna och dels
under,, innevarande Riksdag fattat i afseende på den erhallna och till kostnader
för Myntverkets nuvarande lokal begagnade köpeskillingen för den af Kronan
försålda, vid Regeringsgatan här i hufvudstaden belägna, sä kallade Jlofbageriegendomen,
— bör, sedan Myntverkets ställning framdeles så förbättrats, att samma
köpeskillings belopp, Sextontusen sexhundra sextiosex R:dr 32 sk. kan af nämnde
12
Stats-Vtskotteu Memorial, N:o 377.
verk, utan olägenhet eller mehn för dess obehindrade verksamhet, återbetalas,
detta belopp, i den mån det varder disponibelt, genom Kongl. Stats-kontoret,
till Riksgäldskontoret öfverlemnas.
§ 184.
1 öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut, i fråga om begagnandet
af de för undsättningar vid missväxter eller felslagna skördar afsedda medel,
intilldess desamma behöfva för sagde ändamål användas, skola samma medel,
till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, under det förbehåll,
som i § 17 omförmäles, öfverlemnas till Riksgäldskontoret; varande, på
sätt nyssberörde § innehåller, utaf de förut till Riksgäldskontoret aflemnade och
nu destädes innestående undsättningsmedlen, ett belopp af Sjuhundratusen R:dr
disponeradt för bestridande af de stats-utgifter, som under denna Riksdag blifvit
beviljade och till utgående från Riksgäldskontoret anvisade.
§ 185.
I fall den påbörjade vattenledningen till Carlskrona skulle komma att
öfvergifvas och de härtill redan uppköpta jernrören icke kunna till allmänna
byggnader användas, bör den tillgång, som, genom försäljningen af dessa jernrör
äfvensom andra för samma företag upphandlade materialier, uppkommer, till Riksgäldskontoret
aflemnas, för att framdeles kunna tagas i beräkning för anläggandet
af en vatten-cistern vid nämnde stad.
§ 186.
Till följd af Rikets Ständers under denna Riksdag fattade beslut och den
i Banko-reglementet derom meddelade föreskrift, skall utaf Rikets Ständers Banks
vid 1853 års slut upplupna, disponibla vinst, ett belopp af Niohundratusen R:dr
årligen, för Statens allmänna behof, aflemnas från Banken till Riksgäldskontoret
vid slutet af åren 1854, 1855 och 1856, eller tillsammans Två millioner sjuhundratusen
R:dr.
§ 187.
De för Riksgäldskontorets utgifter anvisade inkomster och kontanta tillgångar
skola, intilldess desamma behöfva användas för detta verk åliggande utbetalningar.
så vidt med det allmännas säkerhet och fördel öfverensstäminer, göras
för Riksgäldskontoret fruktbärande och hållas allmänna rörelsen tillhanda, me
-
SlaCs-Utskoltcls Memorial, A:o 377.
13
deist uppköp, för Riksgälds-kontorets räkning, af räntabärande obligationer, utgifna
af Arméens accords-amor terings fond, Trollhätte mja kanalbolag, Bniksegares
Hypotheks-kassa, Skånska och Östgötha Hypotheks-föreningar, Örebro
läns särskilda Hypotheks-förening, äfvensom Hypotheks-föreningarne mellan
jordegare i Småland och Halland m. fl. provinser, i IVermlaml och i Elfsborgs
län med Dalsland samt Götheborgs och Bohus län, i Upsala, Stockholms,
IVestman lands, Södermanlands och Örebro län samt inom Gottlands
län, eller af andra sådana Svenska Hypotheks-inrättningar, som, på likartade grunder
med de nyssnämnde, kunna blifva bildade samt af Kongl. Maj:t i Nåder
stadfästade, och hvilkas obligationer Fullmäktige anse innefatta full säkerhet.
§ 188.
De obligationer, som* i öfverensstämmelse med stadgandet i nästföregående
§, redan äro eller hädanefter varda för Riksgälds-kontorets räkning uppköpta,
skola, i den man sådant för verkställigheten af Riksgälds-kontoret åliggande
utgifter erfordras eller af verkets fördel påkallas, antingen till inlösen uppsägas
eller, på det sätt Fullmäktige pröfva mest lämpligt och ändamålsenligt,
försäljas.
§ 189.
För samma ändamål och under de förhållanden, som i ofvanstående §
187 äro uppgifna, må derstädes uppräknade räntebärande papper, jemte Stockho
lins stads Drätsel-kommissions obligationer, af Riksgäids-kontoret belånas;
dock få de lån, som emot hypothek af sådana papper meddelas, icke öfverstiga
Nittio procent af de hypoticerade obligationernas kapitalbelopp, då dessa löpa
med minst fyra procent ränta, eller sjuttiofem procent utaf kapitalbeloppet af
de obligationer, hvaruti lägre ränta, än fyra procent, är förskrifven. För ifrågavarande
lån skall, utan afseende å de belånade obligationernas räntefot, till Riksgälds-kontoret
erläggas fem procent årlig ränta. För öfrigt ankommer på Fullmäktige
att, med hänsigt till förevarande förhållanden, bestämma ej mindre långtiderna
än lånebeloppen.
§ 190.
För bestridandet af Riksgälds-kontoret åliggande utbetalningar, eger detta
verk att, från den Irsta September det ena året till den sista Juni det nästföljande,
begagna ett räntefritt kreditiv å Rikets Ständers Bank, till ett belopp
14
Stats-Vtskotlels Memorial, N:o 377.]
af högst En million R:dr; börande alltid de å detta kreditiv lyftade medel ovilkorligen
sistnämnde dag vara Banken godtgjorda.
Då Bankens ställning det fordrar, må berörde kreditiv af Banko-Fullmäktige
uppsägas, dock ej förr än i sista rummet och sedan andra utvägar blifvit
begagnade. Sådan uppsägning leder till den påföljd, att kreditivet månadtligen,
intill den sista derpå följande Juni, indrages till så stor andel, sorn motsvarar
antalet af de för kreditiv-rättighetens begagnande, intill samma dag, återstående
fulla månader.
§ 191.
I händelse sådant, för verkställigheten af Riksgälds-kontoret förestående
utbetalningar, finnes oundgängligen nödvändigt, ega Fullmäktige att, under de i
§ 168 stadgade vilkor och förbehåll, upplåna härtill erforderliga medel emot
detta verks obligationer, ställda till inlösen, antingen efter viss förfallotid eller
efter föregången uppsägning.
Angående den för jernvägsanläggningars bekostande eller understödjande
beslutade upplåning emot fonderade Stats-obligationer
§
192.
Rikets Ständer, — som, lika med Kongl. Majrt, ansett de, för jernvägars anläggning
på allmän bekostnad eller genom statens medverkan, utöfver härtill disponibla
tillgångar erforderliga medel böra beredas medelst upplåning emot fonderade
statsobligationer,— hafva i sådant hänseende meddelat de i nedanstående
§§ 193 med 201 intagna beslut, å hvilka Rikets Ständer i underdånighet anhållit
om Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse; kommande alltså dessa beslut och stadganden
att iakttagas och tillämpas vid verkställigheten af den, för sagde ändamål,
ifrågakommande upplåning, hvarigenom, till en början och i mån af behof,
medel böra anskaffas för de, enligt §§:na 143, 144, 145 och 146 af detta
reglemente, till deruti omlörmälda jernvägsanläggningar, under innevarande Riksdag,
beviljade statsbidrag.
Stats-UlskoUels Memorial, N:o 377.
15
§ 193.
Genom upplåning för Statens räkning, enligt det här nedan angifna inhemska
fondsystem, anskaffas de model, sorn, utöfver befintliga disponibla tillgångar,
erfordras för bekostande eller understödjande af de jernvägsanläggningar, som
af Rikets Ständer blifvit eller blifva beslutade, äfvensom de medel, hvilka för
inlösen af dylika anläggningar, om sådan pröfvas böra ske, äro erforderliga.
§ 194.
Denna upplåning sker genom fonderade, inom Riket utgifna, räntebärande
obligationer, lydande å Svenskt mynt och utfärdade, på Rikets Ständers vägnar,
af deras Riksgälds-kontor.
§ 195.
Obligationerna ställas på innehafvar en, men äro å dennes sida icke uppsägbara.
Deremot eger Riksgäldskontoret att dem uppsäga till inlösen efter
Sex månaders förlopp. Sådan uppsägning sker medelst derom i Rikets officiela
tidning införd kungörelse. För de obligationer, derför Riksgäldskontoret
einottagit hela det förskrifna kapitalbeloppet, må Fullmäktige, under en tid af
högst tio år, afstå från uppsägningsrättens begagnande.
§ 196.
Räntan för den i obligationerna förskrifna lånesumma utgår med högst
Fyra för hundra, efter år räknadt, och tillhandahålles ovilkorligen obligationsinneliafvaren
hvarje halft år, emot återställandet af den å samma ränta utfärdade
kupan: börande hvar och en obligation, vid dess utfärdande, vara försedd
med dylika kuponer å halfårsräntorna för en tidrymd af tio år, och skall samma
obligation sedermera, intilldess den varder inlöst, hvart tionde år förses med
nya räntekuponer för enahanda tid. Vid upplåningens företagande, äfvensom under
dess fortgång, ega Fullmäktige i Riksgäldskontoret att, med afseende å dåvarande
penningeställning samt de förhållanden, som härvid för öfrigt böra komma
i betraktande, pröfva och bestämma om och i hvilken mån rabatt å det
kapitalbelopp, derå obligationerna äro utfärdade, må, inom de gränser nedanstående
moment, i fråga om lånets amortering föreskrifver, varda af Riksgäldskontoret
medgifven.
16
Stals-V Iskollels Memorial, N:o 377.
§ 197.
Obligationernas valörer, hvilka skola utsättas i både Riksdaler Riksmynt
och Riksdaler Silfver-specie, bestämmas af Fullmäktige; dock får någon obligation
icke utfärdas å lägre belopp, än Tvåhundra Riksdaler Riksmynt eller Femtio
Riksdaler Silfver-specie.
§ 198.
Till ränte-liqvider för dessa obligationer och kapitalets amortering anvisas
samt uppföres å den stat, som af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag varder
för Riksgälds-kontoret utfärdad, ett, i öfverensstämmelse med Regeringsformens
66 § utgående, årligt anslag, svarande emot Fem procent å det belopp,
som, enligt Rikets Ständers beslut, skall upplånas, så att minst en half procent
å den förskrifna lånesumman årligen må kunna användas till lånets återbetalning;
kommande detta anslag att fortfarande och med oförminskadt belopp årligen
utgå, ända till dess hela lånet blifvit i stadgad ordning betaldt.
De i denna, likasom de i föregående 196 och 197 §§, meddelade bestämmelser,
angående dels räntans belopp, dels obligationernas valörer och dels
förhållandet mellan stats-anslaget och lånesumman, komma endast att tillämpas
i afseende på det eller de lån, som erfordras för de, under innevarande Riksdag,
till jern vägs-anläggningar utaf Rikets Ständer beviljade stats-bidrag.
§ 199.
Det årliga ränte- och amorterings-anslaget bör ingå till en särskildt redovisad
liqvidations- eller amortissements-fond, hvars behållning skall för det med
dessa medel afsedda ändamål allt framgent oförryckt tillhandahållas och användas,
så att ränte-liqviderna, vid derför bestämda terminer, varda ovilkorligen fullgjorda
samt lånets återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till nämnde
fond influtna medel böra, så vidt ske kan och sagde liqvider medgifva, städse
på säkert och ändamålsenligt sätt göras räntebärande.
§ 200.
Lånets amortering bör alltid ske genom uppköp af för detsamma utgifna
obligationer, då dessas allmänt gångbara värde understiger det i dem förskrifna
kapital-belopp (eller al pari); men i annat fall och derest tillfälle sig icke erbjuder
-
Slals-Ulskotlels memorial, N:o 377.
17
bjuder att under hand infria obligationerna, bör amorteringen verkställas genom
obligationernas uppsägning samt inlösande efter uppsägningstidens förlopp. Vid
sålunda skeende uppsägning oell inlösen af obligationer, bör en viss serie- och
nummerföljd iakttagas.
§ 201.
Amortissements-fondens, äfvensom all den leir öfrigt vid nu ifrågavarande
statsskuld förekommande förvaltning, besörjes af Rikets Ständers Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret.
Angående upphörden oell redovisningen af de till Riksgälds-kontoret ingående
bevillnings- m. 11. medel.
§ 202.
Allmänna bevillningen uppbäres och redovisas på sätt i gällande Bevillningsförordning
är stadgadt; och åtnjuta de tjenstemän samt öfrige vederbörande,
som med uttaxeringen och uppbörden af bevillningen ega befattning,
de uti samma förordning dem tillerkända arfvoden och traktamenten.
Likaså ega Kronofogdarne och Landskontoren att för uppbörden och redovisningen
af arfs- och testaments-bevillumgen tillgodonjuta de särskilda arfvoden,
som uti Kongl, kungörelsen den 11 December 1811 blifvit bpstämda.
§ 203.
I afseende på uppbörden, levereringen och redovisningen af de stumpelafgifter,
som för tidningar och spelkort skola erläggas,, komma härom gällande
författningar att tjena till efterrättelse; börande kostnaden för den i Riksgäldskontoret
skeende tidnings-stämpling af detta verks medel bestridas; och må vedergällningen
för sagde stämplings verkställande och kontrollerande hädanefter
utgå med enahanda belopp eller efter samma beräkningsgrund, som hittills.
Likaledes böra de stampar, som vid den i orterna förefallande tidnings-stämpling
måste begagnas, på Riksgälds-kontorets bekostnad anskaffas. Men för öfrigt skall
Ulli. lill R. St. Prot. 1833 8/ 1834. 4 Sami. 1 Afd. 3 Rand. 34 Häfl. 5
IS
Stats-Utskottets Memorial. N:o 377.
kostnaden för denna stämpling, med det i författningarne bestämda belopp, utaf
de influtna stämpelmedlen godtgöras.
g 204.
Ofver hvarje års uppbörd af allmänna bevillningen samt Riksgälds-kontorets
öfriga inkomster, hvilka uti landsorterna levereras, författas vid Landskontoren
summariska räkningar, som afslutas och insändas till Riksgälds-kontoret
inom den tid, författningarne stadga; skolande uti dessa räkningar restantier
och balanser från de förra åren jemväl till redovisning upptagas. Sådana summariska
räkningar aflemnas äfven från Stockholms stad inom den tid, som särskildt
är bestämd.
§ 205.
I början af hvarje månad insändas från Landtränterierna till Riksgäldskontoret
förslag öfver de, under nästföregångne månad, för nämnde Kontors
räkning, influtna medel; hvilka förslag ovilkorligen böra vara af Landskontoren
till riktigheten bestyrkta.
§ 206.
De till Riksgälds-kontorets disposition uti Landtränterjerna influtna uppbörds-
och anmärknings- m. //. medel öfversändas och levereras derifrån omedelbarligen
till Riksgälds-kontoret; egande Landträntmästarne att, under de
vilkor och förbehåll, författningarne stadga, sig till godo beräkna och i räkenskaperna
afföra dem tillkommande remisslage för de penninge-remisser, som från
Ränterierna till Riksgälds-kontoret expedieras.
§ 207.
För de medel, som, till följd af Kongl. Kammar-rättens Öfver-revisionsdepartements
anmärkningar eller vederbörande Advokatfiskals-embetens åtgärder,
för Riksgälds-kontorets räkning inflyta, godtgör Riksgälds-kontoret, efter behöriga
reqvisitioner, de i författningarne stadgade observations- och indrifnings-arfvoden.
§ 208.
Med iakttagande af hvad Rikets Ständer under 1847 och 1848 års riksdag
beslutat och förordnat, i afseende på räkenskapsforingen vid Riksgälds
-
Slals-Utskoltels Memorial, N:o 377.
19
kontoret, samt hvad härom för öfrigt är stadgadt, uppgöres och afslutas för
hvarje år en särskild hufvudbok öfver nämnde verks samtliga tillgångar och
skulder; hvilken hufvudbok inom den 1 Juli året efter det, för hvilken den är
uppgjord, bör vara afslutad och renskrifven, samt före den 1 derpåföljande Oktober
behörigen granskad.
Riksgälds-kontorets hufvudböcker böra vid lämpliga tider hållas Kongl.
Stats-kontoret tillhanda, på det att den Riksgälds-kontoret tillkommande förvaltning
af allmänna medel jemväl må kunna i rikshufvudboken intagas.
§ 209.
Under loppet af Juli månad hvarje år böra, till upplysning för allmänheten
örn Riksgälds-kontorets ställning, särskilda, efter det härmed afsedda ändamål
lämpade, utdrag af detta verks räkenskaper för det nästföregångna året
genom trycket offentliggöras och jemte allmänna tidningarne utdelas.
§ 210.
I April månad hvarje år upprättas uti Riksgälds-kontoret en ordentlig
liqvid med Statsverket för det sistförflutna året. Af denna liqvid meddelas
Kongl. Stats-kontoret tvänne exemplar, hvaraf det ena, derå Fullmäktige tecknat
sitt godkännande, bör derstädes qvarstanna, samt det andra, sedan det blifvit
försedt med anteckning om liqvidens godkännande af Kongl. Stats-kontoret, bör
till Riksgälds-kontoret återställas, för att såsom verifikation dess hufvudbok
biläggas. ,
§ 211.
Då Riksgälds-kontorets hufvudbok inom den i § 208 stadgade tid blifvit
vederbörligen afslutad och i fulländad! skick till Kommissariatet aflemnad, utbetalas
det för hufvudbokens upprättande och afslutande, från längre tid tillbaka,
bestämda särskilda arfvode af Tvåhundra riksdaler.
✓
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 1854.
Stals-Ulshnltcls Memorial, JM 578.
1
M 378.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Nov. 1834. kl. 10 f. m.
Memorial, med förslag till de sista afdelningarne af Riksgäldskontor
ets nya reglemente.
(R:gs Afd.)
Enligt den, sedan 1844 och 1845 års riksdag, bibehållna uppställningen af reglementet
för Riksgälds-kontoret, utgöra de reglementariska stadgandena, angående styrelsen
öfver detta verk samt den vid detsamma anställda tjenstemanna-personal och
vaktbeljening, de sista afdelningarne utaf ifrågavarande reglemente. Sedan StatsUtskottet,
genom sina Memorialer N:ris 317, 347, 537 och 377, underställt Rikets
Ständer förslag till samma reglementes föregående afdelningar, får Utskottet härmed
aflemna sitt förslag till de återstående delarne deraf, eller stadgandena rörande Riksgälds-
kontorets styrelse och betjening; hvarvid Utskottet anser sig böra fortsätta
samma nummerföljd, som i nyssnämnde afdelningar iakttagits, ehuru, till följd af
några Rikets Ständers nyligen fattade beslut, som föranleda nya reglementariska föreskrifter,
hvarje §:s nummerordning måste förändras vid reglementets utfärdande.
Följande, uti bilagde förslag upptagna, §§ nemligen:
‘212 §, angående antalet af de Fullmäktige, åt hvilka styrelsen öfver Riksgäldskontoret
är uppdragen;
213 §, angående ersättandet af uppkomna ledigheter bland Fullmäktige;
214 §, angående suppleanters inkallande;
215 §, angående den ed Fullmäktige skola aflägga;
216 §, angående upphörandet af Fullmäktiges befattning;
217 §, angående Fullmäktiges allmänna åligganden;
218 §, angående Fullmäktiges lydnads-pligt samt redovisnings- och ansvarsskyldighet;
219
§, angående inhemtandet af Revisorernes råd och yttranden;
220 §, angående Fullmäktiges honoraria och resekostnads-ersältning;
221 §, angående målens föredragning och afgörande;
222 §, an gående den ort, der Fullmäktiges sammankomster böra hållas;
223 §, angående tiden för sammankomsterna och förandet af protokoll dervid;
Hill. lill R. St. Prof. 2855 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 55 Bd/t. t
2
Slals-Uls/iollels Memorial, J\s 378.
224 §, angående Fullmäktiges särskilda sammanträden;
225 §, angående tjenstledighet lör Fullmäktige;
226 §, angående anmälandet af inträffadt förfall;
227 §, angående det antal Fullmäktige, som vid besluts fattande bör vara till
städes,
och
228 §, angående rösternas afgifvande och beräknande vid skiljaktiga meningar,
äro lika lydande med 180, 181, 182, 185, 184, 185, 186, 187, 188,
189, 190, 191, 192, 193, 194, 195 och 196 §§ af 1851 års reglemente.
229 §, angående infordrandet af Kommissariatets yttranden m. m., motsvarar detta
reglementes 197 §, och innehåller hufvudsakligen samma stadganden; dock
har Utskottet ansett, att den nuvarande föreskriften, enligt hvilken det beror
af en enda bland Fullmäktige, att få afgörande! af hvilket inkommet ärende
som helst uppskjutet genom äskandet, att Kommissariatets utlåtande deröfver
skall inhemtas, hvilket då mäste ske, bör förändras, så alt i delta hänseende
för Fullmäktige i Riksgälds-kontoret enahanda stadganden varda gällande,
som Banko-Reglementet innehåller, i fråga om inbemtandet af yttranden utaf
Bankens Under-styrelse, eller att sådant beror af Fullmäktiges pröfning;
230 §, angående föreskrifters meddelande;
231 §, angående sättet för öfverklagandet af Fullmäktiges beslut;
232 §, angående granskning af Kommissariatets anteckningsböcker och Ombudsmannens
diarier, samt inventering af de utaf Kommissariatet förvarad»
låne- och säkerhets-bandlingar, och
233 §, angående årliga besigtningar å Rikets Ständers, samt Riksgälds-kontorets
hus, ega samma lydelse, som nuvarande reglementes 198, 199, 200 och
201 §§.
234 §, angående hyresfritt upplåtande af rum inom Rikets Ständers hus mellan
riksdagarne, är redan af Rikets Ständer godkänd genom bifallandet af Statsutskottets
Utlåtande JV2 234.
235 j§, angående berättelsers afgifvande till Rikets Ständer och deras Revisorer;
236 §, angående tryckning och utdelning af Rikets Ständers Revisorers berättelser
;
237 §, angående upphandling af papper och skrifmaterialier till begagnande under
nästa riksdag;
258 §, angående Fullmäktiges i Banken och Riksgälds-kontoret gemensamma
åligganden;
239 §, angående granskning af fullmakterna för Riksdagsmän af Preste-, Borgare-
och Bonde-Stånden, samt
240 §, angående val af Direktörer eller deras Suppleanter vid Låne-kontoren,
Stals-Ulskoltels Memorial, JYs 578.
3
svara emot och äro lika lydande med 202, 203, 204, 206, 207 och
208 §§ af hittills gällande reglemente.
Genom samma reglementes 203 §, fingo Fullmiiklige vid scdnaste riksdag sig
ålagdt att, med behörigt iakttagande af hvad angående Riksgälds-kontorets styrelse
och förvaltning vore i grundlagarne stadgadt, låta utarbeta och sedermera, sådant det
af Fullmäktige gillades, underställa Rikets nu församlade Ständers pröfning och fastställelse
ett fullständigt förslag till ny eller förändrad organisation af Riksgälds-kontoret
samt reglering af förvaltnings-beslyren och tjenslegöromålen inom samma verk
jemte afiöningsstat för dervarande tjenstemanna-personal; vid hvilket förslags uppgörande
borde afses, att, så vidt, utan åsidosättande af nödiga kontroller, sig göra
lät, den största möjliga enkelhet och skyndsamhet vid ärendenas behandling samt
minskning i tjenstemännens antal måtte åstadkommas, och att alla sådana särskilda
uppdrag och bestyr, hvilka, till följd af Rikets Ständers under sednare tider vidtagna
förfoganden, böra af tjenslemännen vid Riksgäids-kontoret förrättas och för hvilka
särskilda arfvoden hittills utgått, inbegripas under vederbörandes bestämda tjcnsteåligganden;
hvadan vedergällningen derför borde inberiiknas i det aflöningsbelopp,
staten för hvarje tjenst upptoge. För verkställigheten af hvad Rikets Ständer sålunda
förordnat, uppdrogo Fullmäktige, någon tid efter riksdagens slut, åt 3:ne af Fullmäktige
bland Riksgälds-kontorets tjenstemän utsedde kommitterade, nemligen: Fullmäktiges
Sekreterare, en af Kommissarierne och Kainereraren i Boksluts-kontoret
att, med iakttagande af de härom utaf Rikets Ständer meddelade föreskrifter, utarbeta
och till Fullmäktige afgifva förslag till Riksgälds-kontorets förändrade organisation
samt ny afiöningsstat. Delta uppdrag fullgjordes af bemälde kommitterade under
år 1832, före hvars slut de allemnade sitt betänkande i ämnet jemte ett, med
tillämpning af deruti utvecklade åsigter, uppsatt förslag till en annan organisation af
meranämnde verk samt reglering af förvaltnings-bestyren och Ijenstegöroinålen inom
detsamma, äfvensom till förändrad löne-stat, enligt hvilka förslag antalet af de å
Riksgälds-kontorets nuvarande ordinarie aflönings-stat uppförda tjenstemän skulle
minskas från 14 till 11 samt något mer an 1,000 R:dr besparas å verkets aflöning,
med tillägg af arfvoden och ljuspenningar, oaktadt lönerna, utan beräkning
af särskilda arfvoden, i allmänhet voro föreslagna till samma belopp, hvartill aflöningen,
tjenstgörings-penningarne häruti inberäknade, finnes upptagen uti de af Rikets
Ständer för Banko-verket nu fastställda löne- och supplementar-stater. En af
kommitterade, som icke delade de öfriges åsigter, angående grunderne för en förändrad
organisation af Riksgäids-kontoret, hade uppgjort 2:no särskilda alternativa
förslag till verkställigheten häraf, det ena upptagande likaledes 11 tjenster, utom
Vaktmästare- samt Kammar- och Husdrängs-sysslorna, äfvensom en sammanlagd aflonings-summa
af närmare 19,000 R:dr, och det andra, som utgick från den för
-
•4
Slals-UlskoUcls Memorial, JVs 578.
utsättningen, att Riksgälds-kontorets befattning med en del af allmänna uppbörden
framdeles skulle upphöra, endast 5 tjenster; varande äfven i dessa begge förslag, med
lå undantag, lönerna upptagna lill enahanda belopp, hvartill desamma utaf de öfrige
kommitterade föreslagits. Fullmäktige hafva likväl icke funnit någotdera utaf omförmälda
3:ne förslag antagligt, utan ansett Riksgälds-kontorets nuvarande organisation
böra bibehållas oförändrad. Dock borde, enligt Fullmäktiges åsigt, några jemkningar
och öfverflyttningar från en till annan tjenst ske med hänsigt till vissa befattningar
och dem, enligt hittills gällande instruktion, tillhörande åligganden. Derföre
hafva också Fullmäktige uppgjort ett, jemte öfrige delta ärende rörande handlingar,
till Stats-Utskottel, i början af innevarande riksdag, öfverlemnadt förslag till
ny tjenstgöringsordning för Riksgälds-kontorets embets- och tjenstemän samt vaktbetjening,
hvilket förslag äfven var åtföljdt af en föreslagen ny allöningsstat, deruti
de ordinarie tjenstemännens antal ökats till 15 och de å nuvarande ordinarie aflöningsstat
upptagna lönernas och arfvodenas sammanräknade belopp, 18,360 R:dr,
höjts till 19,060 R:dr, derigenom att på samma stat uppförts de arfvoden, hvilka
hittills utgått för tillfälliga bestyr.
Genom de al Rikets Ständer under denna riksdag vidtagna beslut, i fråga om
de för jernvägs-anläggningar erforderliga medels upplåning emot fonderade statsobligationer
och den Riksgälds-kontoret uppdragna förvaltning af den häraf föranledda
statsskuld, bar nämnde verk fått. sig nya göromål och bestyr ålagda, hvilka onekligen
komma att medföra tillökning i dervid anställde tjenstemäns åligganden. Vid sådant
lörevetande, och innan någon erfarenhet ännu kunnat vinnas om dessa nya och ökade
göromåls verkliga beskaffenhet, eller sig visat, huruvida desamma, utan olägenhet
eller hinder för ärendenas oafbrutna gång, låta sig förena med de bestyr, som förut
åligga tjenstemanna-personalen vid samma verk, anser Utskottet Rikets Ständer för
närvarande icke böra till slutligt afgörande företaga frågan om detta verks förändrade
organisation. Då härtill dessutom kommer, att Rikets Ständer först nyligen pröfvat
det. sedan sistlidne riksdag, jemväl uppgjorda och Rikets nu församlade Ständer äfven
underställda förslaget till ny organisation af härvarande Rank, så och enär Stats—
Utskottet sedermera, utan åsidosättande af andra Utskottet tillhörande ärendens
vederbörliga behandling, icke kunnat verkställa de förändringar i både det ena och
det andra af ofvannätnnde organisations-förslag, hvilka erfordras, på det att de af
Rikets Ständer vid reorganisationen af Ranko-verket tillämpade grundsatser jemväl
måtte varda iakttagna vid Riksgälds-kontorets reorganiserande samt dervarande förvaltnings-
och tjenstebestyrs reglering, torde förevarande organisations-frågas afgörande
böra uppskjutas till Rikets Ständers nästa sammankomst. Dock synas Fullmäktige
böra få sig uppdraget att, utan hinder af derom förut meddelade beslut eller föreskrifter,
under mellantiden intill nästkommande riksdag, vidtaga och till verkställighet
befordra sådana förändringar i afseende på sättet och ordningen för göromålens bestridande
vid Riksgälds-kontoret, hvarigenom, så vidt utan nödiga kontrollers åsido
-
Stats-L’lskotlcts Memorial, JV? 378.
5
sällande sig göra låter, enkelhet och skyndsamhet vid ärendenas behandling samt
minskning i tjenstemännens antal åstadkommas.
Under förutsättning, att Utskottets nu yttrade åsigter af Rikets Ständer godkännas,
har Utskottet ansett sig böra föreslå de stadganden, den å bilagde reglements-förslag
upptagne 241 § innefattar; hvilken § motsvarar 208 § af 1881 års
reglemente och äfven innehåller enahanda föreskrifter, rörande lediga tjensters återbesättande
endast tills vidare samt Fullmäktiges rättighet att, under tiden, lill erforderliga
löneförbättringar eller vedergällning lör nya tjenstebestyr använda härtill disponibla
aflönings-tillgångar.
I händelse den nu föreslagna § varder af Rikets Ständer gillad, skola de handlingar
angående oftanämnde verks förändrade organisation, hvilka Utskottet af Fullmäktige
emottagit, genom Utskottet varda till dem återställda, med anmodan att,
under nästa riksdag, hålla desamma dåvarande Stats-Utskott tillhanda samt derjemte
då afgifva de ytterligare eller förändrade förslag till tjenstgörings-ordoing och aflöningsstat
för Riksgälds-kontorets tjenstemanna-personal, som Rikets Ständers nu fattade
beslut, angående fondsystemet, kunna anses föranleda.
242 <§, angående Fullmäktiges kansli;
243 <§, angående Kommissariatet och de vid dess Expedition samt Boksluts- och
Revisions-kontoren anställde tjenstemän;
244 §, angående Ombudsmannen;
24 3 §, angående Yaktbeljeningen, och
246 §, angående den för Riksgälds-kontorets tjenstemanna-personal och vaklbe
tjening,
efter 1840 och 1841 års riksdag, utfärdade instruktion, ega samma
lydelse, som 209, 210, 211, 212 och 213:de §§ af hittills gällande re
glemente.
247 §, angående den för ofvannämnde tjenstemän och vaktbetjening bestämda
aflöning, innehåller enahanda stadgande, som detta reglementes 214 §, samt
derjemte ett tillägg, hvarigenom Fullmäktige berättigas att tilldela de tjenstemän,
som, till följd af den Riksgälds-konloret vid innevarande riksdag
ålagda upplåning emot fonderade statsobligationer, erhålla nya elier ökade
göromål, särskilda, härefter lämpade arfvoden, dock under förbehåll, att vederbörande
tjenstemans aflöning härigenom icke kommer att öfverstiga sammanlagda
beloppet af den lön och de tjenstgörings-penningar, som för tjensteman,
tillhörande enahanda eller motsvarande tjenstegrad inom Rikets Ständers
Rank uppförts i detta verks, af Rikets Ständer nu fastställda, löne- och
supplementar-stater.
248 §, angående den, från längre lid tillbaka, anslagna summa till belöning för
extra arbeten och till uppmuntran för extra ordinarier, är lika lydande med
6
Slats-Ulskollets Memorial, J\1 578.
ofta åberopade reglementes 215 §, vid hvars slut dock, med afseende dels
å tillägget i nästföregående § och dels å stadgandet i 241 §, tillagts orden:
»eller medgifna.»
249 §, angående den till begrafningshjelp efter obemedlade tjenstemän och vaktbeljenter
vid Riksgälds-kontoret, likaledes under en längre tid anvisade, särskilda
anslagssumma, motsvarar samma reglementes 216 §; varande, med
oförändradt bibehållande af denna anslagssummas belopp och dispositionsrättens
inskränkning inom det löpande året, ordet »understöd» tillagdt, på
det att Fullmäktige må vara oförhindrade lemna sådana nödställda sterbhus
något tillfälligt bidrag, oaktadt ett dylikt begärdt och af omständigheterna
påkalladt understöd icke utgör begrafningshjelp.
250 g, angående det Enke- och pupill-kassan vid Riksgälds-kontoret tillerkända
understöd har redan förut blifvit af Rikets Ständer godkänd.
251 §, angående tjensters bestridande vid inträffad ledighet eller laga förfall samt
Enke- och pupill-kassans rätt till uppkommande lönebesparingar;
252 §, angående aflöningen vid erhållen tjenstledighet för enskilda angelägenheters
besörjande;
255 §, angående anslags utfärdande för återbesättandet af lediga tjenster;
254 §, angående upprättandet af förslag i sådant afseende;
255 §, angående hvad som fordras för att till tjensteman vid Riksgälds-kontoret
varda antagen;
256 §, angående befordringsgrunderna vid detta verk;
257 §, angående rättigheten för Riksgälds-kontorets tjenstemän att innehafva tjen
ster
i andra verk;
258 §, angående de i ofvan uppgifne §§ intagna stadgandens tillämpning vid
återbesättandet tills vidare af de tjenster, som under tiden intill nästa riksdag
blifva lediga;
259 §, angående varning eller suspension för tjensteförsummelse;
260 angående tjenstemans afsättande;
261 §, angående tjenstemans skiljande från verket för brottsligt förhållande;
262 angående vaktbetjents entledigande;
265 <§, angående behandlingen af mål, rörande tjenstemans elier vaktbetjent*
suspendering eller afsättande;
264 §, angående upphörandet af extraordinarie tjenstemans eller vaktbetjents
tjcnstgöringsrätt;
265 §, angående grunden för de vid Riksgälds-kontoret anställde tjenstemans
och vaktbetjentes pensionering;
266 §, angående vilkoren för hela lönens åtnjutande såsom pension;
267 §, angående beräkningsgrunden för lönerna understigande pensioner och
Slats-Utskollels Memorial, M 378.
7
268 §, angående pensionsberätligad tjenslemans eller vaktbeljents öfverflyttande
på pensionsstat utan derom gjord anhållan, samt vaklbetjeningen tillerkänd
särskild pensions-rätt, äro lika lydande med 1861 års reglementes 218,
219, 220, 221, 222, 223, 221, 229, 226, 227, 228, 229, 250, 231,
232, 233, 234 och 239 §§.
269 §, angående Riksdalers-benämningen, svarar mot och öfverensslämmer med
stadgandet i 256 § af samma reglemente.
270 §, angående upphörandet af tillförene meddelade stadganden, i afseende på
Riksgälds-konlorels förvaltning, eger samma lydelse sorn hittills gällande
reglementes sisla eller 237 §.
Stockholm den 27 November 1854.
Förslag1
till
Reglemente för Riks gulds-kontoret.
(Fortsättning.)
Angående styrelsen ofver Riksgalds-kontoret.
§ 212.
Riksgalds-kontoret förblifver, såsom hittills, under Rikets Ständers styrelse, inseende
och förvaltning (66 § Regerings-fortnen). Styrelsen öfver detta verk är af
Rikets Ständer uppdragen ut Tre af hvarje Riksstånd, enligt 67 § Riksdags-ordningen,
valde Fullmäktige, vid hvilkas sammankomster ordet föres af den Ridderskapet
och Adelns Fullmäktig, som, jemlikt Riddarhus-ordningen, dertill berättigad är.
§ 213.
Genom dödsfall eller af andra tillfälligheter, bland Fullmäktige, mellan riksda—
garpe, uppkomna ledigheter ersättas, när så fordras, medelst nya val, på sätt af det
Stånd, för hvilket sådan ledighet inträffat, är föreskrifvet (69 § Riksdags-ordningen).
Då någon Fullmäktig afgått, bör dess Stånds Kansli-direktion, genast efter det sådant
blifvit bos Fullmäktige anmäldt, härom underrättas samt anmodas foga anstalt
om ny Fullmäktigs inkallande i den afgångnes ställe.
cS
Stals-Utskoltels Memorial, M 378.
§ 214.
Enär, i anseende till samtidigt inträffade förfall för flera Fullmäktige, göro
tnålens
oafbrutna gång sådant fordrar, eger Fullmäktiges Ordförande att, under tiden,
i den af hvarje Riksstånd bestämda ordning, inkalla erforderligt antal Suppleanter.
§ 215.
Innan Fullmäktig sin befattning tillträder, skall han, vid Fullmäktiges sammankomst,
aflägga och med sitt namn underteckna följande ed: »Jag — — — utsedd
och förordnad att vara Fullmäktig i Rikets Ständers Riksgälds-kontor, förpligta!'
mig härmedelst att, vid denna mig anförtrodda befattning, ställa mig lill noggrann
efterrättelse, så väl Rikets grundlagar, som det för Riksgälds-kontoret gällande regie;-  mente, samt öfriga, rörande detta verk, af Rikets Ständer meddelade föreskrifter;
och skall jag doldt och förlegad t hålla hvad vid Kontorets förvaltning förefaller, som
tyst vara bör: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ!»
§ 216.
Kommer Fullmäktig i den författning, att han icke kan vara Riksdagsman och
Ledamot af Utskott, skall han genast frånträda sin befattning såsom Fullmäktig,
och ledigheten efter honom, i föreskrilven ordning, återbesättas.
§ 217.
Jemte ett noggrannt iakttagande af hvad Rikets Ständer, i afseende på förvaltningen
af Riksgälds-kontoret och dit anslagna medel, beslutat och föreskrifva,
åligger Fullmäktige att omsorgsfullt vårda och befrämja detta verks rätt, säkerhet
och förmån, samt för öfrigt vidtaga alla på Fullmäktige ankommande åtgärder, i
och för verkställigheten af de utaf Rikets Ständer Fullmäktige meddelade beslut
och uppdragna åligganden.
§ 218.
Befallningar, som af någon annan, än Rikets Ständer, meddelas, angående användandet
af Riksgälds-kontorets tillgångar eller förvaltandet af samma verk, få icke
af Fullmäktige åtlydas och efterkommas; varande Fullmäktige, för sina åtgärder i
denna egenskap, Rikets Ständer eller deras Stats-Utskott och Revisorer allena redo
skyldige, samt kunna icke för sitt förhållande till ansvar ställas, utan i laga ordning
och till följd af Rikets Ständers eller deras Revisorers beslut, eller, mellan
riksdagar och revisioner, genom Rikets Ständers Justitie-ombudsman (70 § 2 mom.
Riksdags-ordningen, 10 § Ansvarighets-lagen).
§ 219.
Slats-Olshollets Memorial, 578. 9
§ 219.
Till ledning vid pröfningen och afgörandet af förekommande ärenden, för hvilkas
behandling antingen icke några eller mindre tillämpliga och bestämda föreskrifter
blifvit af Rikets Ständer meddelade, ega Fullmäktige att af Rikets Ständers Revisorer
begära råd och yttranden.
§ 220.
Såsom honorarium, åtnjuter hvarje Fullmäktig Sexhundrasextiosex Riksdaler 32
sk. årligen; hvarförutom Fullmäktig, som ej är i Stockholm bosatt, eger alt för
en resa årligen till och från hemorten uppbära kostnads-ersättning, beräknad efter
skjuts ,för Två hästar.
Angående Fullmäktiges sammankomster.
§ 221.
Alla Fullmäktiges behandling tillhörande mål skola inför Fullmäktige, vid deras
sammankomster, föredragas, och få endast der afgöras.
§ 222.
Fullmäktige hafva sina sammankomster i Stockholm, så vida icke riksdag å
annan ort hålles, i hvilket fall styrelsen öfver Riksgälds-kontoret anses vara till riksdags—orten
öfverflyttad, derest Fullmäktige, till ett antal af minst Åtta, i egenskap
af Riksdagsmän, derstädes vistas. Skulle åter, vid dylikt tillfälle, Fullmäktige, till
berörde antal, hvarken i Stockholm eller å riksdags-orten fortfarande sig uppehålla,
kommer styrelsen att qvarblifva i Stockholm, dit Fullmäktiges Ordförande då, till
deltagande i denna styrelse, bör, på sätt i § 213 är stadgadt, inkalla det antal
Suppleanter, som för ärendenas afgörande erfordras.
/
§ 223.
Fullmäktige sammanträda en gång i hvarje vecka å den af dem bestämda
dag och tid. Derjemte böra, då ärendenas beskaffenhet och oafbrutna gång sådant
fordra, särskilda sammankomster hållas. Yid hvarje sammankomst skall protokoll
föras.
§ 224.
Förmärkes något å färde vara, som anses kunna leda till Riksgälds-kontorets
skada och förfång, eller förspörjas sådana oordentligheter inom verket, hvilka fordra
Bih. lill R. St. Prol. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 35 Haft. 2
10
Slats-Utskollets Memorial, JU 378.
skyndsam åtgärd och handläggning, göres anmälan härom ofördröjligen hos Ordföranden,
på hvilkens pröfning det i sådant fall ankommer, huruvida Fullmäktige
skola genast sammankallas, eller om ärendets anmälan inför Fullmäktige kan uppskjutas
till den för deras vanliga sammankomster utsatta dag. Då eldsvåda yppar
sig på Riddarholmen eller i staden inom broarne, böra Fullmäktige genast i Kontoret
sig infinna.
§ 22S.
Ästundar Fullmäktig att, under längre eller kortare tid, frun staden afresa,
hör han sådant förut vid sammankomst eller hos Ordföranden anmäla, samt då
tillika uppgifva tiden för sin frånvaro, och bör han derjemte med öfrige Fullmäktige
för det Riks-stånd, han tillhörer, träffa sådan öfverenskommelse, att något
hinder för göromålens behöriga gång genom hans frånvaro icke förorsakas. Skulle
från staden bortrest Fullmäktig icke låta höra af sig inom trenne veckor efter
upphörandet af hans erhållna tjenstledighet, anmärkes detta förhållande i Fullmäktiges
protokoll; och skulle samme Fullmäktig, utan anmäldt laga förfall, uteblifva
längre än Två månader, att räkna från den dag (jenstledigheten tilländagått, bör
anmälan, enligt § 213, härom göras hos vederbörande Riks-stånds Kansli-direktion.
§ 226.
Är Fullmäktig, som icke, på sätt näst ofvanstående § föreskrifver, till erhållande
af ledighet sig anmält, genom opasslighet eller enskilde angelägenheter, hindrad
att sammankomst bevista, bör han sitt förfall hvarje gång tillkännagifva.
§ 227.
Då vid sammankomst samtlige Fitllmäktige för någotdera af Riks-stånden saknas,
må, derest uppskof kan ega rum, icke något ärende till afgörande företagas
eller beslut fattas. Frågor angående tjensters tillsättande eller pensioners meddelande
samt ärenden af synnerlig vigt för verket, såsom: låns upptagande eller de i
Regerings-formen omförmälda kreditivers utbetalning, m. m., få icke afgöras, så vida
ej minst Åtta Fullmäktige äro tillstädes.
§ 228.
Yppas under Fullmäktiges öfverläggningar skiljaktighet i meningarne, böra
samtlige närvarande Fullmäktige till protokollet afgifva sina röster, hvilka per capita
beräknas. Derest flera skiljaktiga meningar yttras, böra de sins emellan närmast
öfverensstämmande, så vidt möjligt är, sarnmanjemkas. Då ett lika anlal röster
utfaller för hvardera meningen, är Ordförandens röst afgörande. — Den vid sammankomst
närvarande Fullmäktig, som sin röst ej särskildt afgifvit eller, efter börjad
Stals-Ulskoltels Memorial, JVs 578.
il
öfverläggning om elt föredraget ämne, sig aflägsnat, anses hafva det då fattade beslutet
biträdt.
Sluten omröstning må endast företagas vid val till sådana befattningar, dertill
någon bland Fullmäktige kan utses.
§ 229.
Innan Fullmäktiges pröfning underställda ärenden till slutligt afgörande företagas,
böra Riksgälds-kontorets Kommissariats utlåtanden deröfver inhemtas, så vida
sådant för utredningen af härvid förekommande förhållanden erfordras, eller af Fullmäktige
eljest anses nödigt; skolande hufvudsakliga innehållet af dessa utlåtanden i
Fullmäktiges protokoll antecknas. Likaledes böra skälen för sådana, af Fullmäktige
vidtagna, förvaltnings-åtgärder och beslut, som grunda sig på särskilda omständigheter
och förhållanden, i protokollet anföras.
§ 230.
Föreskrifter och befallningar må, å Fullmäktiges vägnar, Riksgälds-kontorets
embets- och tjenstemän icke meddelas, utan till följd af beslut, faltadt vid Fullmäktiges
sammankomst; Sekreteraren hos Fullmäktige dock obetaget, att, ulan föregången
anmälan, mellan sammankomsterna, från vederbörande infordra de utlåtanden
och upplysningar, som för ärendenas afgörande finnas nödvändiga.
§ 231.
Ofver Fullmäktiges beslut i mål, som röra Riksgälds-kontorets tjenstemän eller
andra enskilda personer, eger den eller de, på hvilkas rätt och bästa dessa beslut
kunna inverka, att hos Rikets Ständers Revisorer eller Sta Is-Utskott anföra besvär;
dervid klaganden dock, så vida besvären skola till pröfning upptagas, bör, inom Tretio
dagar efter bevisligen erhållen del af det meddelade beslutet, sitt missnöje deremot
hos Fullmäktige skriftligen anmäla; hvarjemte det, vid enahanda äfventyr, åligger
honom att, sednast en månad före Revisorernes näst förestående sammankomst eller
riksdagens början, derest revision dessförinnan icke inträffar, sina besvär ingifva till
Fullmäktige, af hvilka desamma, jemte utlåtande deröfver, till Revisorerne eller Statsutskottet
öfverlemnas.
Besvär öfver Fullmäktiges, nyss före eller under Rikets Ständers eller deras
Revisorers sammanvaro, i dylika mål meddelade beslut böra, inom Fjorton dagar
efter delfåendet, den dagen likväl oräknad, omedelbarligen af vederbörande till Statsutskottet
eller Revisorerne inlemnas.
12
Ståls-Utskottets Memorial, JYs 578.
Angående Fullmäktige tillhörande särskilda åligganden och uppdrag.
§ 232.
Fullmäktige skola, vid början af hvarje år, granska Kommissariatets anteckningsböcker
och protokoller, jemte Ombudsmannens diarium, för det näst föregångna året
samt genomgå och inventera de under Kommissariatets vård befintliga låne- och
säkerhets- med flera handlingar.
§ 235.
En gång hvarje år, böra Fullmäktige anställa besigtning å det till lokal för
Riksgälds-kontoret anvisade hus samt detta verks inventarier. Likaledes bör besigtning
årligen af Fullmäktige anställas å det under deras vård och inseende ställda
hus, som begagnas till sessionsrum för Riks-Stånden samt Rikets Ständers Utskott;
egande Fullmäktige låta verkställa de reparationer och andra arbeten, som för nämnde
egendomars vederbörliga underhållande erfordras; och må kostnaderna härför, äfvensom
de för samma egendomar hittills utgående årliga afgifter, utaf Riksgälds-koutorets
medel bestridas.
§ 234.
(Här införes i Reglementet den af Rikets Ständer, genom lemnadt bifall till
Stals—Utskottets Utlåtande 234, redan godkända §, angående rums upplåtande
inom Rikets Ständers bus under de tider, då Rikets Ständer icke äro församlade).
§ 233.
Då Rikets Ständers Revisorer öfver Stats-, Banko- och Riksgälds-verken sammanträda,
skola Fullmäktige till dem afgifva berättelse om Riksgälds-kontorets ställning
och förvaltning under den tid, som Revisorernes granskning kommer att omfatta,
och böra, vid samma tillfälle, särskilda berättelser af Kommissariatet och Ombudsmannen
vid detta verk afgifvas och genom Fullmäktige till Revisorerne öfverlemnäs.
Dessutom skola Fullmäktige, vid nästa riksdags början, till Rikets Ständer afgifva
och till Stats-Ulskoltet aflemna en fullständig berättelse för hela den lid, som
förflutit sedan Fullmäktiges berättelse till Rikets nu församlade Ständer afgafs; börande
jemväl särskilda berättelser för samma tid af Kommissariatet och Ombudsmannen
då afgifvas och till Stats-Utskottet af Fullmäktige öfverlemnas.
§ 256.
Efter hvarje revisions slut, skola Fullmäktige, på sätt Rikets Ständers för Revisorerne
utfärdade instruktioner innehålla, föranstalta om tryckning och utdelning
Stats- Ulskoltets Memorial, JYs 378.
13
med allmänna tidningarne af Revisorernes, angående Stais- och Riksgälds-verken,
afgifna och Fullmäktige tillställda berättelser, jemte dertill hörande förklaringar;
hvilka handlingar, äfven genom Fullmäktiges försorg, böra till näst derefter sammanträdande
Revisorer och Sländer öfverlämnäs.
§ 257.
Före nästkommande riksdags början, böra Fullmäktige:
a) föranstalta orri upphandling af det, för tryckningen af Riks-Ståndens protokoller
med dertill hörande bihang, under samma riksdag, erforderliga papper,
och, med behörigt iakttagande af Rikets Ständers i sådant afseende meddelade
föreskrifter, låta upprätta kontrakter angående Verkställandet af bihangets
tryckning ;
b) upprätta kontrakter om tillhandahållandet, under riksdagens lopp, af de skrifmaterialier
och öfriga effekter, som för Riks-Ståndens och Utskottens behof
kunna erfordras; och
c) låta komplettera och iståndsätta inventarie-persedlarne uti Riks-Ståndens samt
Utskottens sessions- och kansli-rum inom Rikets Ständers hus.
Vid verkställigheten häraf iakttages, att anbud genom kungörelser i allmänna
tidningarne infordras af dem, sorn kunna vara bugade att tillhandahålla och leverera
berörde effekter eller besörja omförmälda trycknings- med flera arbeten; och bör,
innan pappers-upphandlingen sker, från Ståndens Kansli-direktioner inhemta? upplysning
om storleken och beskaffenheten af del papper, som för protokolls-tryckningen
skall anskaffas.
För öfrigt ega Fullmäktige att utse någon bland Riksgälds-kontorets tjenstemän,
som bör ej allenast, före och under riksdagen, emottaga, vårda och efter vederbörliga
reqvisitioner utlemna de upphandlade effekterna samt ombesörja de under riksdagens
fortgång ifrågakommande ytterligare uppköp, äfvensom erforderliga reparationer
å inventarie-persedlarne, ulan ock, efter riksdagens slut, upprätta och afgifva
fullständig redovisning för alla dessa af honom emottagna effekter; varande, såsom
vedergällning härför, i ett för allt, bestämdt ett arfvode af Trehundra Riksdaler,-  hvilket, efter omförmälda åliggandens vederbörliga fullgörande, må, i likhet med andra!
riksdagskostnader, utbetalas.
§ 258.
Gemensamt med Fullmäktige i Rikets Ständers Bank, skola Riksgälds-kontorets
Fullmäktige:
a) afgifva sitt underdåniga yttrande och råd till Kongl. Maj:t i fråga om den ort,
der Rikets Ständer böra samlas, i de fall, då fiendens framträngande eller'
pest, eller andra lika vigtiga hinder göra riksdags hållande i hufvudstaden1
14
Slats-Ulskottels Memorial, JK 378.
omöjligt eller för Rikets Ständers frihet och säkerhet vådligt (SO § Regeringsformen)
;
b) efter stadgade grunder, uppgöra och utfärda ny Bevillnings-förordning, i den
händelse att, vid riksdags slut, bevillningens hela belopp väl är bestämdt, men
Rikets Ständer icke hunnit om fördelningen deraf blifva ense (109 g Regeringsformen);-
c)
uti Justitie-ombudsmans-embetet genast insätta den man, som Rikets Ständer
till efterträdare åt Justitie-ombudsmannen utsett, i fall denne, mellan riksdagar
ne, afsäger sig det erhållna förtroendet, eller med döden afgår, äfvensom
utvälja annan behörig man i stället för Justitie-ombudsmannens utsedde efterträdare,
derest han, äfven mellan riksdagarne, afsäger sig förtroendet eller i
Justitie-ombudsmans-embetet insattes eller med döden afgår (98 § Regeringsformen);
d)
för framtida uppsigten och kontrollen öfver Götha kanals vidmakthållande utse
och välja ej mindre en person, för att såsom ledamot, å Bankens och Riksghlds-kontorets
vägnar, inträda i Direktionen öfver nämnde kanal, än ock ett
ombud att, å samma verks vägnar, deltaga i revisionerna af kanalens räkenskaper;
skolande valet till ledamot af Direktionen förnyas hvarje år och till ombud
vid revisionerna, före desammas början; dock må förut härtill utsedde
personer kunna återväljas.
Yid Fullmäktiges i Banken och Riksgälds-kontoret gemensamma sammanträden
böra, så vida beslut skall kunna fattas, två tredjedelar af hvartdera verkets Fullmäktige
och, bland dessa två tredjedelar, åtminstone en Fullmäktig af hvarje Riksstånd
vara tillstädes.
§ 239.
Fullmäktige af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden skola, för upplysningars
afgifvande, vara tillstädes, då fullmakterna för Riksdagsmän af det Stånd, som de
tillhöra, granskas af Justitie—Statsrninistern eller den person, Konungen i hans ställe
förordnat (21 § Riksdags-ordningen).
§ 240.
Derest, före nästa riksdags början, någon af de utaf Ridderskapet och Adeln
utsedde Direktörer eller Suppleanter vid Lönekontoren i landsorterna skulle med
döden afgå eller sättas ur stånd alt detta uppdrag bestrida, böra Fullmäktige för
nämnde Stånd, tillika med Ståndets Fullmäktige i Banken samt Riddarhus-direktionen,
genast efter erhållen underrättelse härom, gå i författning om nytt val i den
afgångne Suppleantens ställe. Likaledes skall, efter skedd anmälan om dylik ledighet
bland de af Borgare-Ståndet valde Direktörer eller Suppleanter vid Lånekontoren,
Stals-Ulskollets Memorial, M 578.
15
den lediga platsen tillsättas genom val af samma Stånds Fullmäktige i Banken och
Riksgälds-kontoret, dervid ordet föres af den främste bland Ståndets Fullmäktige i
förstnämnde verk.
Skulle åter någon af de, i och för granskningen af Lånekontorens räkenskaper,
utaf Riks-Stånden valde Revisorer eller deras Suppleanter, mellan riksdagarne,
med döden afgå eller vara lagligen hindrad att detta uppdrag utöfva, böra, så vida
icke vederbörande Riks-Slånd annorlunda förordnat, Ståndets Fullmäktige i Banken
och Riksgälds-kontoret, genom omröstning per capita, annan Revisor eller
Suppleant utse.
Angående betjeningen vid Riksgälds-kontoret.
% 241.
Med afseende å de nya åligganden, Riksgälds-kontoret erhållit till följd al Rikets
Ständers under innevarande riksdag fattade beslut, angående ett fonderadt statsskuldssystems
införande och den blifvande statsskuldens förvaltning af detta verk,
hafva Rikets Ständer för närvarande, och innan någon erfarenhet kunnat vinnas om
den härigenom uppkommande tillökning i göromålen inom samma verk, samt de
nya eller ökade göromålens förenlighet med öfriga tjensleåligganden derstädes, funnit
sig icke höra till slutligt afgörande företaga den under sednaste riksdag väckta
fråga om ny eller förändrad organisation af Riksgälds-kontoret samt reglering
af dervarande förvaltningsbestyr och tjenstegöromål. Emedlertid hafva Rikets Ständer
pröfvat lämpligt uppdraga åt Fullmäktige att, utan hinder af de i detta reglemente
och hittills gällande tjenstgöringsordning meddelade föreskrifter rörande sältet
och ordningen för sistnämnde göromåls besörjande, deruti besluta och till verkställighet
befordra sådana förändringar, hvarigenom, så vidt sig göra låter utan att nödiga
kontroller åsidosättas, den största möjliga enkelhet och skyndsamhet vid ärendenas
behandling samt minskning i tjenstemännens antal åstadkommes; egande Fullmäktige
derjemte att, under tiden intill nästa riksdag, i den mån hittills utgående
löner och arfvoden äro eller varda för sådant ändamål författningsenligt disponibla,
använda desamma ej mindre till de löneförbättringar, hvilka af rättvisa och billighet
anses påkallade, än för de nya eller förändrade göromål, som för verkställigheten af
Fullmäktiges i ofvanberörde hänseende vidtagna beslut, komma att detta verks tjenstemän
åläggas.
I öfverensstämmelse med Rikets sednast försandade Ständers härom meddelade
föreskrift, böra, intilldess frågan om Riksgälds-kontorets förändrade organisation blifvit
af Rikets Ständer afgjord, de tjenster vid detta verk, som redan äro eller dessförinnan
blifva lediga, allenast genom förordnanden tills vidare återbesättas.
16
Sluls-Ulsliollets Memorial, M 378.
S 242-
De hos Fullmäktige förefallande kanstigöromål bestridas af
En Sekreterare,
En Registrator och Arkivarie,
samt den tjensteman, hvilken är förordnad att, emot det uti interims-staten upptagna
arfvode, förrätta de göromål, som tillförene ålegat den hos Fullmäktige anställde
kanslist.
§ 243.
De med Riksgälds-konlorets dagliga förvaltning förenade göromål och åligganden
besörjas, under Fullmäktiges öfverinseende och med redovisningsskyldighet inför
dem, af
Tre Kommissarier.
Vid kansligöromålen biträdas Kommissarierne af
En Notarie och
En Kanslist.
Till Kommissariernes biträde vid uppbörden af Riksgälds-kontorets inkomster
och verkställigheten af dess utbetalningar, är hos Kommissariatet anställd
En Bokhållare (Kassa-bokhållaren).
Riksgälds-kontorels hufvudbok föres och afslutas i det Kommissariatet underlydande
Boksluts-kontor, hvarest äfven öfriga räkeuskaps-göromål hufvudsakligen förrättas;
bestående detta kontor af
En Kamrerare,
En Bokhållare,
En Kammarskrifvare och
En Kontorskrifvare, hvilken sistnämnde dessutom skall tjenslgöra der
Kommissariatet finner hans biträde erforderligt.
Granskningen af Riksgälds-kontorels räkenskaper, likasom för öfrigt förefallande
reemons-arbete, med undantag af den Kommissarierne sjelfve åliggande granskningsskyldighet,
besörjes i Revisions-kontoret af
En derstädes anställd Kamrerare.
§ 244.
Riksgälds-kontorets rätt och talan i de rättegångs- och utsöknings-ärenden,
som röra detta verk, bevakas och utföras af
En Ombudsman.
§ 245.
Vaktbetjeningen utgöres af
En Vaktmästare,
Tre
Slats-Utslcotlels Memorial, JYs 378.
17
Tre Kammardrängar och
Två IJusdrängar, af hvilka den ene bestrider de denna befallning tillhö
rande
göromål vid Rikets Stunders hus.
§ 246.
I afseende på samtlige, här ofvan uppgifna embets- och tjenstemäns samt vaktbetjenters
göromål och öfriga åligganden, kominer den af Fullmäktige, under den
9 Ma rs 1842, utfärdade instruktion och tjenstgörings-ordning, med deruti sedermera
beslutade ändringar oell tillägg, alt tjena till efterrättelse, under Fullmäktige
likväl förbehållen rätt att, i öfverensstämmelse med deras, enligt § 241 erhållna
uppdrag, rörande tjenstegöromålen vid Riksgälds-kontoret, under tiden intill nästa
riksdag, meddela de nya eller förändrade föreskrifter, som med afseende å samma
uppdrag, kunna anses erforderliga,
§ 247.
Aftöningen för ftihsgälds-konlorets ijenstemanna-personal och paktbetjening
utgår tills vidare enligt de af Rikets nu församlade Ständer för detta verk fastställda
ordinarie- och interims-lönestater, hvilka icke få öfverskridas. Dock må, — till
vedergällning för de nya eller ökade göromål, sorn, för verkställigheten af den under
innevarande riksdag heslutade upplåning emot fonderade statsobligationer, jemte
deraf föranledda bestyr, komma att åligga vissa tjenstemän vid detta verk, —■ särskilda,
efter sagde göromåls beskaffenhet och trägenhet lämpade, årliga arfvoden samme
tjenstemän af Fullmäktige tilldelas, under iakttagande, att icke någon tjenstemäns
aflöning, med tillägg af det sålunda beviljade arfvodet, kommer att öfverstiga det
sammanlagda belopp, som tjensteman af motsvarande tjenstegrad vid Rikets Ständers
Bank, enligt do för Banko-verket nu fastställda löne- och supplementar?stater, eger
att, i egenskap af lön och tjcnstgöringspenningar, åtnjuta.
§ 248.
Till belöning för extra arbeten och till uppmuntran för extra-ordinarier, som
ådagalagt synnerlig flit och skicklighet, må äfven hädanefter en summa af Sexhundrasexliosex
R:dr 32 sk., för hvarje år, utaf Fullmäktige disponeras; dock får hvad
häraf, under årets lopp, icke behöft utgifvas, under ett påföljande år ej för samma
ändamål användas. För öfrigt ega Fullmäktige icke att tilldela betjeningen vid Riksgalds-kontoret
andra arfvoden, un de i aflönings-staterna och detta reglemente särskildt
bestämda eller medgifna.
Bih. till R. St. Prof. 1833 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 5 Hand. 33 Haft. 3
18
Slals-Ulskoltcls Memorial, M 378.
§ 2-i 9.
Såsom begrafningshjelp eller understöd för stcrbhusen efler aflidne, obemediade
tjenstemän och vaklbetjenter vid Riksgälds-kontoret oell f. d. General-assistanskontoret,
ega Fullmäktige att, under loppet af hvarje år, disponera en summa af
högst Etlhundrafemtio R:dr.
§ 250.
(Hiir torde i reglementet böra införas den angående understödet till Enkeoch
pupill-kassan vid Riksgälds-kontoret, hvars lydelse redan blifvit af Rikets Ständer
godkänd genom bifallandet af Stats-Utskottets Utlåtande JVé 235.)
Angående lediga ijensters bestridande och tillsättande.
% 251.
Den ordinarie tjensteman eller vaktbetjent, som .förordnas att under inträffad
ledighet, eller i anseende till sjukdoms- eller annat laga förfall, förrätta annan
tjenst, än den han sjelf innehar, är, med undantag af de i §§ 241 och 259 förutsatta
fall, i allmänhet icke berättigad att derför erhålla särskild aflöning; dock ankommer
det på Fullmäktige att, derest sådant förordnande utöfver trenne månader
oafbrutet fortfarit, tillerkänna innehafvare!) deraf ett efter omständigheterna lämpadt
arfvode, uppgående till högst halfva beloppet af skillnaden emellan hans förut åtnjutande
aflöning och löneförmånerna för den tjenst, han blifvit förordnad att bestrida.
Extra ordinarie tjensteman, som vid dylikt tillfälle, på grund af vederbörligt
förordnande, under minst fjorton dagar, förrättat ordinarie tjenstbefattning, åtnjuter
deremot under hela den tid, denna tjenstgöring fortfar, den för lägsta tjenstegraden
bestämda lön. Yid enahanda förhållande, tillgodonjuler jemväl extra ordinarie vaktbetjent,
hvilken bestridt kammardrängs- eller husdrängs-göromål, samma aflöning,
sorn för den förrättade sysslan är i staten anslagen.
Yid inträffad ledighet af sådan tjenst, som bör återbesättas, skall, efter afdrag
af hvad som för tjenstens bestridande måst utbetalas, den lönebesparing, hvilken
uppkommer intilldess, efter ansökningstidens förlopp, någon i här nedan stadgad ordning
blifvit förordnad att förrätta samma tjenst, tillfalla Enke- och pupill-kassan
vid Riksgälds-kontoret.
§ 252.
Da tjensteman eller vaktbetjent, för enskilda angelägenheters besörjande, erhållit
tjenstledighet, hör han sjelf vidkännas kostnaden för tjenstens förrättande under
den tid Ijonstledigheten fortfar.
Stats Utskpltels Memorial, Jtft C 78.
19
§ 233.
Innan ledig tjenst af Fullmäktige återbesattes, skall sådant, jemte de med samma
tjenst förenade löneförmåner, äfvensom tiden, inom hvilken sökande ega att sig
anmäla, tillkännagifvas medelst anslag på vanliga ställen inom R iksgälds-kontoret.
Ansökningstiden bestämmes till minst fjorton dagar från anslagets utfärdande; dock
beror af Fullmäktige att utsätta ny ansökningstid, derest, inom den först bestämda
tiden, någon till tjenstens erhållande fullt skicklig och lämplig sökande sig icke anmält.
§ 234.
Före återbesättandet af de tjerister och beställningar, hvilkas innehafvare lyda
under Kommissariatet, böra af detsamma upprättas förslag, hvarpå en af de sökande
uppföres, öfver dessa förslag kunna besvär hos Fullmäktige anföras inom åtta dagar
efter det förslagen till Fullmäktiges Expedition inkommit; i hvilket afseende
underrättelse om dagen, då ett dylikt förslag ingått, bör genom utfärdadt anslag
meddelas, samt tjenstens tillsättande, i fall flere sökande sig anmält, uppskjutas intilldess
denna besvärstid tilländagålt.
§ 233.
För att kunna antagas till tjensteman vid Riksgälds-kontoret, fordras, så vida
sökanden icke förut eger befordringsrätt vid detta verk, att hafva vid ettdera af rikets
Universileter undergått sådan examen, som berättigar till inträde i Konungens
Kansli eller i allmänna rättegångs- eller räkenskaps-verken; dock böra de tjenstemän,
som anställas vid Fullmäktiges eller Kommissariatets Kansli-expeditioner, hafva
aflagt den akademiska examen, som fordras, för att få (jenslgöra antingen i Konungens
Kansli eller i rältegångs-verken; äfvensom den, hvilken befordras till ombudsmans-sysslan,
ovilkorligen bör hafva fullgjort hvad författningarnc föreskrifva, i afseende
på dem, som i domarevärf må begagnas.
§ 236.
Till Kommissarier, Sekreterare och öfriga tjenste-befattningar vid Fullmäktiges
och Kommissariatets Expeditioner, Kamrerare, Ombudsman samt Kassa-bokhållare
utnämnes bland kompetente sökande den, som Fullmäktige, med afseende å verkets
fördel samt vigten och ansvarigheten af de särskilda befattniogarne, finna till den
lediga tjensten mest skicklig och passande.
Vid tillsättandet af öfriga tjenster, bör jemväl fullt erforderlig skicklighet, i
förening med ett redligt och ordentligt uppförande, utgöra den egentliga befordringsgrunden;
meri, under uppfyllandet af detta oeftergifliga vilkor för hvarje befordnn,
böra de inom verket förut anställde tjenstemän njuta till godo den i tillförene gällande
författningar dem lil-erkända befordringsrätt.
20
Slats-Ulskollets Memorial, J\t 57!!.
§ 257.
Den, sorn lill ordinarie Kommissarie utnämnes, måste, innan Iian får uppbära
den med kommissarie-beställningen förenade lön, hafva lemnat annorstädes innehafvandc
tjenst. För öfrigt anses vid alla befordringar inom Riksgälds-kontoret det
vilkor (åstadt, ali den, sorn innehar syssla vid annat verk, skall, derest den ena
tjensle-belattningen finnes för den andra hinderlig, vara förbunden att när Fullmäktige
filda ni äska, frän endera afgå; börande, till sökandes underrättelse, omförmälda
vilkor alltid i anslagen intagas.
§ 258.
Hvad uti ofvanstående §§ är stadgadt i fråga om lediga tjensters bestridande
och tillsättande, kommer, under tiden intill nästa riksdag, att jemväl iakttagas i
afseende på sådana, dessförinnan ledigblifna, tjenster, som, enligt § 24 i, endast
komma att genom förordnanden tills vidare återbesättas.
Angående behandlingen af frågor rörande tjenste försummelser m. m.
§ 259.
Om någon, Kommissariatet underlydande, ordinarie tjensteman, vid mindre förseelser
i tjensten, ej låtit sig rätta af vederbörande förmäns tillsägelser och varningar,
eller blifvit beträdd med vårdslöshet eller försummelse i sin tjenstgöring, eller
ock i allmänna lefvernet ådagalagt ett mindre värdigt uppförande, bör lian inför
Kommissariatet erhålla lämplig föreställning och åtvarning tiil framtida bättring.
Inträffar åter enahanda förhållande i afseende på någon af verkets öfriga embetsoch
tjenstemän, skall denne, efter härom gjord anmälan, förekallas inför Fullmäktige
samt tillrättavisas och varnas. I händelse den, som på detta sätt, antingen
inför Fullmäktige eller Kommissariatet, undergått första varningsgraden, ej häraf
låter sig rätta, ega Fullmäktige att, med afseende å förekommande omständigheter,
på längre eller kortare tid suspendera honom från sin innehafvande tjenst, med
förlust af hela eller halfva lönen, hvilken, under tiden, må till ersättning för tjenstens
förrättande användas.
§ 260.
Derest tjensteman, hvilken förut blifvit för tjensteförsummelse eller annat förhållande
suspenderad, ånyo gör sig skyldig till dylik förseelse, ankommer på Fullmäktige
att, efter förseelsens beskaffenhet, antingen ytterligare suspendera honom,
eller helt och hållet skilja honom från dess vid detta verk innehafvande tjenst och
lön, Likaledes beror på Fullmäktiges särskilda pröfning, huruvida Kommissarie,
Sials-Utskolicts Memorial, JM 378.
21
som, lill följd af oordentlighet i sina enskilda affärer, blifvit bysatt, eller varit nödsakad
lill borgenärer afträda sin egendom, må vidare bibehålla och utöfva sin
kommissarie-beställning.
§ 261.
Tjensteman, som är förvunnen att hafva begått ärerörigt brott eller annani
förseelse, i eller utom Ijensten, af den svåra beskaffenhet, att verkets trygghet
eller anseende fordrar hans endtledigande, har derigenom gjort sig förlustig sin
innehafvande tjenst.
§ 262.
Om någon af vaktbeljeningen i sin tjenst varit försumlig eller under tjenstgöring
befunnits af starka drycker öfverlastad, eller ock eljest på ett tadelvärdt sätt
sig förhållit, må han, efter sig företeende omständigheter, antingen inför Kommissariatet
erhålla föreställning, eller genast hos Fullmäktige anmälas till suspension
eller eudtledigande.
§ 263.
Innan tjensteman eller vaktbetjent varder suspenderad eller skiljd från ijensten,
bör hans skriftliga förklaring öfver hvad emot honom förekommit infordras.
Fullmäktiges beslut, hvarigenom tjensteman suspenderas eller för alltid skiljes från
Ijensten, hör, jemte hänvisning för besvärs anförande, honom skriftligen meddelas.
tjenst, som, till följd af sådant beslut, blifvit ledig, får, derest den afsatle tjenste—
mannen, inom föreskrifven tid, anmält sig ämna samma beslut öfverklaga, icke återbesättas
förr, än besvären blifvit af K ikels Ständers Stats-utskott eller Revisorer
afgjorda, eller den bestämda tiden för besvärens fullföljande försutits; kommande
dock den, sorn emedlertid förordnas till Ijenstens bestridande, att de med densamma
förenade löneförmåner åtnjuta.
§ 264.
Extra ordinarie tjensteman eller extra vaktbetjent, som, utan erhållen tillåtelse
eller anmäldt laga förfall, från tjenstgöring uteblifvit under Irenne efter hvarandra
följande månader, eller, vid flera tillfällen, undandragit sig att lemna äskadt biträde
der han blifvit anställd, anses hafva förverkat sin rätt att i Riksgälds-kontoret vidare
tjenstgöra. Den extra ordinarie tjensteman eller extra vaktbetjent, som, under
honom uppdragen tjenstgöringsig försumligt eller felaktigt förhållit och, efter att,
på sätt § 259 stadgar, blifvit varnad, sig icke rättat, bör förklaras vara (rån Riksgälds-kontoret
skiljd. För öfrigt anses den extra ordinarie tjensteman eller vaktbetjent.
som begått ärerörigt brott eller annan förbrytelse af svårare beskaffenhet,
vara från verket utesluten.
22
Stats-lltskotlels Memorial, J>° 378.
Angående pensionerandet af Riksgälds-kontorets betjening,
§ 263.
Pensionerna för embets- och tjenstemännen samt vaktbeljeningen vid Riks—
gälds-kontoret bestämmas efter dessas, vid afskedstagande!, å ordinarie aflöningsstnten
innehafvande löner.
§ 266.
Tjensteman eller vaktbetjent, som uppnått Sjuttio års ålder eller under Femtio
år varit i allmän tjenst, är vid afskedstagande berättigad att erhålla en, hela lönen
motsvarande, pension. Samma pension kan jemväl tillerkännas den tjensteman eller
vaktbetjent, som fyllt Sextiofem år och i allmän tjenst lillbragt Fyratio år, så vida
behörigen styrkt är, alt han befinner sig i elt sjukligt eller försvagadt tillstånd.
§ 267.
Den tjensteman eller vaktbetjent, som, efter att hafva hunnit en ålder af Sextio
är, anhåller om afsked, må, derest han varit i allmän tjenst omkring Fyratio
år, komma i åtnjutande af pension til! ett belopp, som motsvarar tre fjerdedelar
utaf hans sednast innehafda lön. Innan tjensteman eller vaktbetjent uppnått Sextio
lefnads- och Fyratio tjenste—år, kan, endast i händelse af bevislig oförmåga till vidare
tjenstgöring, pension vid afskedstagande! honom tilldelas. 1 sådant fall lämpas
densamma efter tjensteårcn ensamt, på det sätt alt för hvarje dylikt år, sorn brister
i nyssnämnde antal, afdrages en fyraliondededel från ett, tre fjerdedelar af lönen
motsvarande, pensions-belopp. Men för den, som fyllt Fyratio tjensteår och Sextio
lefnadsår, ökas deremot detta pensions-belopp med en fyrationdedel för hvarje öfverskjutande
tjensteår, eller med en sextiondedel för hvarje lefnadsår, om ett sådant
beräkningssätt finnes för afskeds-sökanden mera förmånligt.
§ 268.
Skulle, enligt § 266, till pension berättigad tjensteman eller vaktbetjent, i
anseende till ohjelpligt sjukdomstillstånd eller försvagade sinneskrafter och arbetsförmåga,
vara urståndsatt att behörigen uppfylla sina tjensteåligganden, må, derest
göromålens oafbrulna gång eller verkets säkerhet det fordrar, Fullmäktige, äfven
utan derom gjord anhållan, meddela en sådan tjensteman eller vaktbetjent afsked
från dess innehafvande tjenst; hvarvid dock pension till samma belopp, som den
med tjensten förenade lön, bör honom tilläggas.
Derest åter vaktbetjent förr, än han uppnått den för pensions erhållande bestämda
lefnadsålder och tjenstetid, skulle, genom sjuklighet eli,er af annan orsak,
blifva oförmögen att sina tjensteskyhJigheter vidare fullgöra, ega Fullmäktige alt,
Stals-Utslcoltcls Memorial, M 578.
23
efter noggrann pröfning af de i hvarje fall förekommande omständigheter och förhållanden,
vid hans förafskedande tilldela honom en årlig pension, uppgående till
högst två tredjedelar af lönen.
§ 269.
Med benämningen Riksdaler, utan tillägg af orden Silfver-specie eller Riksmynt,
förstås öfverallt i detta reglemente Riksdaler Banko.
§ 270.
Några tillförene meddelade och emot det nu utfärdade reglementet stridande
stadganden, angående Riksgälds-kontorets förvaltning och dermed gemenskap egande
ämnen, få icke vidare åberopas och tillämpas.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOn. BECKMAN, 1834.
Stals-Vtskotlels Memorial, N:o 379,
I
W:o 879.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Nov. 1854, kl. 10 f. m.
Memorial, med förslag till ajlönings- och pensions-stater vid Riks
gälds-kontoret.
(R:gs Afd.)
Vid aflemnandet af förslag till ofvannämnde stater, nemligen: ordinarie aflöningsstaten
för Riksgälds-kontorets embets- och tjenstemän samt vaktbetjening, interimsaflönings-staten,
expektans-staten och pensions-staten vid samma verk samt expektansstaten
för betjeningen vid f. d. General-Assistans-kontoret, anser sig Stals-Utskottet
böra anmäla, att de 3:ne första staterna äro till alla delar lika lydande med' de under
sednaste riksdag af Rikets Ständer fastställda och utfärdade enahanda stater; deremot
äro å förslaget till pensions-staten de under tiden sedan sagde riksdags slut genom afgång
inträffade förändringar iakttagna; hvarjemte å denna stat uppförts, dels en af
Fullmäktige, på grund af gällande reglemente, beviljad pension för en derefter afskedad
Vaktbetjent, och dels den pension, som Rikets nu församlade Ständer, i början af
innevarande riksdag, genom bifallandet af Stals-Utskottets Utlåtande N:o 33, tillerkänt
Krigsrådet S. G. Ehrcnstams, sedermera allidna, enka Charlotta Gripenstjerna och
hennes efterlefvande dotter Hedvig Aurora Ehrenstam.
Vid uppgörandet af förslaget till den nya expektans-staten för f. d. GenerålAssistans-kontorets
betjening, derå de på denna stat hittills upptagna, men sedan sisth
riksdag med döden afgångna personer blifvit afförda, hap Utskottet tillämpat Rikets
Ständers, i öfverensstämmelse med Utskottets tillstyrkan uti 42:a punkten af Utlåtandet
N:o 74, meddelade beslut, hvarigenom den löntagare tillkommande ersättning för spanmål,
som tillförene varit under lönerna inbegripen, blifvit bestämd till 1 R:dr 14 sk.
tunnan.
Med tilläggande af den upplysning, att Riksgälds-kontorets nu föreslagna pensionsstat
understiger den vid sednaste riksdag utfärdade enahanda stat med 1,103 R:dr 16 sk.,
samt att f. d. General-Assistans-kontorets expektans-stat likaledes understiger den då
uppgjorda expektans-staten för samma verk med 271 R:dr 4 sk., får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande, härvid bifogade, 5 stater må varda af Rikets
Ständer fastställda och på vanligt sätt utfärdade.
Stockholm den 27 November 1854.
Bih. lill B. St, Prot. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 36 Hätt.
2 Stats-Vtskotlets Memorial, N:o 379.
Förslag
till
Ordinarie Aflöning s-stal
för
Rikets Ständers Riksgälds-kontors Embets- och Tjenstemän
samt Vaktbetjening.
1 Sekreterare hos Fullmäktige . , . .
1 Registrator och Arkivarie
1 Ombudsman
3 Kommissarier, hvardera 2,000 R:dr . .
1 Notarie hos Kommissariatet . . . .
1 Kanslist hos dito . . .
1 Kassa-hok hållare
1 Kamrerare i Boksluts-kontoret . . .
1 Bokhållare i dito . . .
1 Kammarskrifvare i dito . . .
1 'Kamrerare i Revisions-kontoret . . .
1 Kontorsskrifvare
1 Vaktmästare
3 Kammardräugar, hvardera lön 300 R:dr,
arfvode 20 »
2 Husdrängar, dito lön 220 »
arfvode 30 »
Lön.
Arfvode.
1 Summa.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
-
R:dr
sk.
i*.
2,000
2,000
1,200
—
—
1,200
—-
—
800
800
—
6,000
—
—
6,000
—
—
800
800
400
—
—
100
—
—
500
800
—
—
100
—
—
900
—
—
1,200
—
200
.—
—
1,400
—
—
800
—
—
800
—
—
400
—
—
100
—
—
500
—
—.
1,200
—
—
—
—
1,200
—
—
400
—
—
—
—
400
—
—
400
—
—
400
—
—
900
—
—
60
—
—
960
—
—
j. 440
—
—
60
—
—
500
—
—
Summa R:dr | 17,740|—j-| 620|—|—118,360|—|—
Förslag
till
Interims-aflönings-stat
för
Rikets Stä?iders Riksgälds-kontor.
R:dr
sk.
r.
Arfvode för bestridandet af de renskrifnings- m. fl. göromål,
som ålegat den vid Fullmäktiges Expedition tillförene anställde Kanslist,
500
—
—
! Utgår tills vidare.
Siats-Utskottets Memorial, Nx> 379. 3
Förslag
lill
ektans-s tat
vid
Rikets Stunders Riksgälds-kontor.
II: dr
sk.
Förre Faktorn vid Riksgälds-kontorets Sedeltryckeri, Samuel Rumstedt,
med skyldighet att, derest någon lämplig befattning vid Riksgälds-  kontoret honom uppdrages, densamma bestrida,
200
Summa R:dr
200
—
—
Förslag
till
i* ensi o ns-s tat
vid
Rikets Ständers ' Riksgälds-kontor.
1
R:Jr
sk.
r.
förre Kontorsskrifvaren F. Sandahl
100
aflidne Notarien vid Riksgälds-kontoret Fr. Bergmans omyndiga barn .
aflidne Kamreraren vid Riksgälds-kontoret L. M. Lundvalls omyndiga
150
-—-
—
barn
aflidne t. f. Kommissarien vid Riksgälds-kontorets kreditsedel-verk, Ofver-  krigskommissarien Fr. Lindstedts trenne oförsörjda döttrar, Thilda
150
Carolina, Ebba Maria och Siri Aurora Lindstedt, hvardera 50 R:dr
150
—
förre Bokhållaren Johan Erik Lindberg - .
aflidne Kassörn J. Zengerleins enka, Anna Catharina Hedbom, och
440
21
—
hennes oförsörjda harn
150
—
aflidne Revisorn A. L. Kuhlaus enka, Amia Christina Gauman .
30
—
förre Husdrängen Anders Lundberg
aflidne Krigsrådet S. G. Ehrenslams och hans jemväl aflidna enkas,
146
32
—
Charlotta Grip ens tjerna, dottér Hedvi" Aurora Ehrenstam . .
Anmärkning: Ofvanstående pensioner indragas vid innehafvarnes från-  fälle eller äfven dessförinnan, så vida de för pensionernas utgående
stadgade vilkor upphöra.
166
32
Summa R:dr
1,483!37
—i
4 Stats-Utskotlets Memorial, N:o 373.
Förslag
till
F. d. General-Assistans-kontoj'ets
Eaepektams-stal.
Under lön
Uppbördskamreraren A. Nicodemi
Revisorn J. F. Gråberg
Vaktmästaren P. U. Wessling
» J. E. Norström
Anmärkning: Skulle någon af dessa personer vinna be-  fordran till lön vid Riksgäldskontoret eller annat verk,
minskas den för honom här uppförda expektanslön med
ett deremot svarande belopp, samt indrages helt och
hållet, derest den annorstädes erhållna lönen uppgår till
lika belopp med expektanslönen, eller densamma öfver-  stiger.
beräknad
Spanmål.
Lön.
Tunnor.
R:dr
sk
r.
66
44
22
22
850
566
287
287
12
40
20
20
—
Summa
154
1,991
44
_____
Förestående Fem Stater, nemligen:
Ordinarie aflönings-staten för Riksgäldskontoret, upplagande en sum-  ma af
Interims-aflönings-staten för d:o . ... .
Expektans-stalen vid d:o
Pensions-staten vid d:o
f. d. General-Assistans-kontorets cxpektans-stat
18,360
500
200
1,483
1,991
37
44
—
uppgjorda och fastställda vid lagtima riksdagen i Stockholm den 1854.
STOCKHOLM, trjckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
StaU-UisholUU Memoria/, .*? 589.
1
JW 380.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Nov. 18S.4, kl. 5 c. m.
Memorial, angående särskilda gratifikationer åt 2 :ne Stals
Utskollel
biträdande tjenstemän.
1 anseende lill de manga och vigliga ärenden, som under innevarande Riksdag
tillhört Stats-Utskottets handläggning, hafva göromålen för de hos Utskottet anställde
tjenstemän varit af en mer än vanligt trägen och mödosam beskaffenhet. Vid jemförelse
mellan göromålen för Utskottets Kansli-biträden vid denna och föregående
Riksdagar, visar sig emedlertid, att den betydligaste tillökningen inträffat för de
hos Utskottets Afdelning för Riksgälds—verket tjenstgörande personer. De under
Riksdagens lopp expedierade Utlåtanden och Memorialer m. m., rörande ärenden,
som varit lill nämnde Åfdelnings förberedande behandling hänskjutna, utgöra också,
efter hvad de tryckta Riksdagshandlingarne visa, ett större antal än de expeditioner,
som vanligtvis under Riksdagarne afgå från något af de andra Utskotten än StatsUtskotlet;
och hvad de i samma Afdelning nu behandlade ärendenas vigt och vidlyftighet
beträffar, torde endast behöfva erinras derom, att bland dessa ärenden
förekommit frågorna om jernvägs-anläggningar och om fondsystemet m. fl. högst
maktpåliggande ämnen. Sådant oaktadt, hafva alla kansli- och räkenskaps-göromål
bos Riksgälds-afdelningen måst, med undantag endast för de sednare veckorna,
besörjas af blott 2:ne tjenstemän, nemligen den hos Utskottet för Riksgälds—verket
rörande ärenden anställde Sekreterare och en Kanslist, hvilken sednare derjemte
biträdt med protokolls-färingen vid Utskottets pleni-sammanlräden. 1 allmänhet erfordras
och påräknas visserligen af Stats-Utskottets tjenstemanna-personal en mern
ansträngande och oafbruten tjenstgöring, än utaf de öfrige Utskottens kansli-biträden;
men bemäldc 2:n,e tjenstemän hafva dock under innevarande Riksdags lopp varit
mer än vanligt anlitade. Stals—Utskottet har derföre och med stöd af stadgandet i
Riksdags-Ordningens 24 § funnit sig föranlåtet föreslå en ökad eller särskild vedergällning
för desse 2:ne tjenstemän; hvarvid Utskottet, i afseende å denna vedergällnings
belopp, ansett lämpligast, att detsamma bestämmes sålunda, att Sekreteraren
Bih. lill lt. St. Vrot. 48S3 & !3S4. k Samt, 4 Afd, 5 Band. 37 lläfl.
2
Stals-Utskoltels Memorial, JM 581.
derigenom kommer i åtnjutande af samma aflöning under hela Riksdagen, som Utskottets
Sekreterare för Stals-verket fått uppbära, samt att Kanslisten erhåller ungefärliga
skillnaden mellan de af Rikets Ständer bestämda Kanslist- och Notariearfvodena
hos Stats-Utskottet. Utskottet får alltså hemställa,
att Rikets Ständer måtte bevilja och till utgående af Riksdagskostnads-medlen
anvisa följande gratifikationer: l:o för Stats-Ut
skottets
Sekreterare för Riksgälds—verket Fyrahundra R:dr; och
2:o för den hos Utskottets Riksgälds-afdelning tjenstgörande Kanslist,
Trehundrafemtio R:dr B:ko.
Stockholm den 29 November 1854.
Jtä 381.
Ani», till Eip.-Ulsk. d. 29 Not. ISSI, kl. S e. m.
Utlåtande, i anledning a[ föreslagen förhöjning i arfvodena för
Riksdag s-kostnadernas utbetalning och granskningen af rdkningarne
och reqvisilionerna d dessa kostnader.
(R:gs-Afd.)
Genom en inom Borgare-Ståndet, enligt dess protokolls-utdrag af den 15 i
denna månad, väckt och till Stats-Utskollet remitterad motion, har Ståndets vice
Talman, Herr A. M. Brinck, föreslagit, att de, genom bifallandet af detta Utskotts
Memorial J\s 22, beviljade särskilda arfvoden för de 2:ne tjenstemän vid Riksgäldskontoret,
sorn fått sig uppdraget att verkställa de för Riksdags-kostnadernas liqviderande
erforderliga utbetalningar och upprätta redogörelse för Riksdags-kostnadsmedlen,
samt att granska dessa kostnader rörande reqvisitioner och räkningar, måtte
förhöjas från 200 till 400 R:dr, för utbetalningarnes verkställande och redogörelsens
upprättande, samt från 100 till 200 R:dr, för gransknings-arbetet. Till stöd för
delta förslag har motionären hufvudsakligen anfört innevarande Riksdags längd och
den derigenom förorsakade ökning af ej mindre utbetalningarnes mängd och belopp,
än bemälde tjenstemäns göromål; hvarjemte motionären dels erinrat om det
Slats-Ulskollcls Memorial, Jtä 381. 3
okade besvär, som Uti ifrågavarande hänseende uppkommit tili följd af det Särskilda
Utskottets tillsättande, dels fästat uppmärksamheten å ofvannämnda arfvodens obetydlighet
i jemförelse med den vedergällning, som af Rikets Ständer tillerkänts den
hos Riks-Stånden och Utskotten under Riksdagen tjenstgörande Kansli-personal.
I betraktande af do omständigheter, motionären uppgifvit, anser Stats-Utskottet, lika
med honom, en tillökning uti omförmälda 2:ne arfvoden vara af billigheten påkallad;
men, enligt Utskottets åsigt, bör denna tillökning dock ej uppgå till ett belopp,
hvarigenom arfvodena blefve fördubblade. Utskottet får derföre endast så till vida
understödja den af Herr Brinck gjorda framställning, att Utskottet tillstyrker,
att det af Rikets Ständer förut bestämda arfvodet för den tjensteman
vid Riksgälds-kontoret, hvilken fått sig uppdraget verkställa
utbetalningarne för innevarande Riksdag och upprätta redogörelser
lör Riksdags-kostnads-medlen, måtte ökas till Trehundra Riksdaler,
samt arfvodet för den tjensteman vid samma Yerk, som har sig
ålagdt att granska ofvauberörde reqvisitioner och räkningar, få utgå
med litlhundrafemlio Riksdaler R:ko.
Stockholm den 29 November 1854.
»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 18 Si.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 382.
1
A7:o
Ank. till Eip.-Utsk. d. 29 Nov. 1854, kl. 9 e. m.
Memorial^ i anledning af återremisser å den i Memorialet N:o
547 föreslagna 91 $ af Riksgälds-kontorets reglemente.
Rgs. Afd.
Preste- och Borgare-Stånden hafva till Stats-Utskottet återremitterat
ofvannämnde §, hvilken handlar om det staden fVadstena_, för fullbordande
af dervarande hamnbyggnad och härmed förenade arbeten, under
denna Riksdag beviljade ytterligare lån; och hvilken §:s sista punkt, deremot
anmärkningar inom hemälde 2:ne Stånd förekommit, lyder sålunda; •
”För ifrågavarande lån bör, löre dess utbekommande, en sådan skuldförbindelse
vara till Riksgälds-kontoret afgifven, som i nästofvanstående §
”finnes föreskrifven.” Den häruti åberopade 90 §, som handlar om det
lån, Rikets nu församlade Ständer beviljat staden Christianstad, innehåller
i afseende på den för detta lån löreskritna skuldförbindelse, att densamma
bör, efter behörigt uppdrag, å stadens vägnar och i dess namn, afgifvas af
Christianstads Drätsel-kommission samt vara ställd till Riksgälds-kontoret
eller ordres. Men som, enligt hvad inom ofvannämnde Riks-Stånd blifvit
upplyst, någon Drätsel-kommission icke finnes i Wadstena, så skulle en
sträng tillämpning af nu ifrågavarande feglementariska stadgandes ordalydelse
möjligen komma att utgöra ett hinder emot förstberörde låns utbetalning;
Bih. till R. St. fröt. 1853—1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 38 Bält. 1
2
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 382.
hvarföre, vid framställandet af anmärkningen emot detta stadgande föreslagits,
att antingen detsamma måtte ur reglements-§:n utgå, eller ock erhålla
en sådan lydelse, att Hamnbyggnads-direktionen, som afgifvit förbindelsen
för stadens förra lån, äfven måtte få utgifva förskrifningen för
den nu beviljade lånesumman.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anmärkt och upplyst, får
Stats-Utskottet tillstyrka,
att merberörde §:s sista punkt må erhålla följande förändrade
lydelse:
”För ifrågavarande lån bör, före dess utbekommande,
Wadstena stads Magistrat och Äldste, efter erhållet behörigt
uppdrag, hafva, å stadens vägnar och i dess namn, afgifvit
en sådan, till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd, skuldförbindelse,
som af Fullmäktige godkännes.
Stockholm den 29 November 1854.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 383.
3
Hä:o
Ank. tili Exp.-Utsk. den 29 November 1854, kl. 9 e. na.
Memorial^ med nytt förslag till § i Riks gälds-kontorets reglemente,
angående de staden Jönköping, vid denna Riksdag,
beviljade understöd.
(Rgs. Afd.)
Sedan Preste-Ståndet, enligt dess derom till Stats-Utskottet aflåtna
utdrag af protokollet för den ‘23 innevarande månad, antagit inbjudningen
att förena sig med Borgare-Ståndet i dess beslut, angående beviljandet af
både lån och anslag utan återbetalnings-skyldighet för den nya tomt-regleringen
inom staden Jönköping, och då Ridderskapet och Adeln, rörande
denna fråga, förut fattat samma beslut, som Borgare-Ståndet, hafva följaktligen
Rikets Ständer, genom dessa 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande
beslut, numera för nämnde stads tomt-reglering beviljat dels ett lån å
10,000 R:dr, och dels ett anslag utan återbetalnings-skyldighet å samma
belopp.
Vid sådant förhållande och i anledning af Ridderskapet och Adelns
samt Borgare-Ståndefs återremisser å den, angående staden Jönköpings förlags-
samt byggnads- och tomt-reglerings-lån, i Utskottets Memorial, N:o
347, föreslagna 107 § utaf ofvannämnde reglemente, får Utskottet föreslå,
att denna § måtte erhålla följande, med Rikets Ständers nu
mera fattade beslut öfverensstämmande lydelse:
Siats-Utskottets Memorial, N:o 383.
”Likaså, och i anseende till den, i början af sistlidne
Mars månad, en del af staden 'Jönköping öfvergångna elds,
vådaj hafva nedanstående understöd blifvit samma stad af
Rikets Ständer beviljade, nemligen:
t
l:o ett lån å Tjugetusen Riksdaler etc. (Lika lydande
med l:a momentet af den i Memorialet N:o 347 föreslagna
107 §, hvilket moment handlar om förlags-lånet).
2:o ett anslag utan återbetalnings-skyldighet å Tiotusen
Riksdaler för nämnde stads nja tomt-reglering;
3:o ett lån å samma belopp, eller Tiotusen Riksdaler,
för sistberörde ändamål; hvilket lån staden Jönköping eger
att från Riksgälds-kontoret utbekomma, under enahanda förbehåll
och emot samma ränte- och återbetalnings-vilkor,
som, enligt nästföregående och 80 §§, blifvit stadgade för
de städerna Örebro och Lidköping beviljade tomt-regleringslån;
varande dock yttersta terminen för detta låns lyftning
förlängd till slutet af Mars månad nästkommande år 1855;
och
4:o ett till utbetalning af Riksgälds-kontoret jemväl anvisadt
bjggnads-lån etc. (Lika lydande med samma §:s 3:e
moment).
Stockholm den 29 November 1854.
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 384,
5
N:o 3S4.
Ank. til] Exp.-Utsk. d. 29 Nov. 1854, kl. 9 e. ra.
Memorial, i anledning af åter remiss å den, enligt Memorialet
JV:o 357, föreslagna 168 § af Riksgälds-kontorets nja reglemente.
(Rgs. Afd.)
Ofvannämnde §, som angår sättet för upplåningen af erforderliga
medel för ifrågajiommande utbetalningar å de i Regerings-formens 63 §
föreskrifna kreditiver, och hvilken, jemte öfriga i samma Memorial af StatsUtskottet
föreslagna §§ utaf det nya reglementet för Riksgälds-kontoret,
blifvit af Preste- och Ronde-Stånden godkänd, har till Utskotlet återremitterats
utaf Ridderskapet och Adeln i anledning af deremot gjorda anmärkningar,
med hänsigt till det i §:s slutmening förekommande stadgande, ”att
”Fullmäktige, så vidt af deras tillgöranden heror, böra söka, att emot den
”möjligen lägsta ränta erhålla de medel, som måste upplånas.” Detta, från
hittills gällande reglemente öfverflyttade, stadgande ansågs nemligen mindre
förenligt med den Fullmäktige nu tillerkända rättigheten att vid omförmälda
upplåning medgifva så kallad kapital-rabatt. Derföre har yrkats,
att antingen ifrågavarande stadgande måtte ur den föreslagna reglements-§
helt och hållet uteslutas, eller ock redaktionen deraf så förändras, att Fullmäktige
icke funne sig, till följd af detta stadgandes ordalydelse, nödsakade
att, för beredande af nedsättning i ränte-vilkoren, medgifva rabatt å det
Bih. till It. St. Brot. 1853—54. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 38 Häft. 2
t>
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 384.
i obligationerna förskrifna kapital-beloppet, oaktadt beviljandet af kapitalrabatt
vid upplåning för kort tid mäste vara ofördelaktigt för låntagaren
eller Staten.
Borgare-Ståndet, som för öfrigt gillat Utskottets förslag till berörde
stadgande, bar dock i så måtto förändrat detsamma, att orden: ”emot den
möjligen lägsta ränta,” blifvit utbytta emot uttrycket: ”på möjligen billigaste
vilkor.”
Ehuru Utskottet anser sig icke ega anledning förutsätta en sådan
tydning af ofvan anförda stadgande, som i den hos Ridderskapet och Adeln
deremot framställda anmärkning förekommer, finner Utskottet sig likväl,
enär nu fråga endast är om en redaktious-förändring, böra tillstyrka;
att sista meningen af merberörde stadgande må erhålla följande
lydelse: ”samt att Fullmäktige, såvidt af deras tillgöranden
beror, böra söka att på de för Riksgälds-kontoret
mest fördelaktiga vilkor erhålla de medel, som måste upplånas.
”
Stockholm den 29 November 1854.
STOCKHOLM, tryckt bos N. MABCU8, 1854.
Siats-Utskottets Memorial, 1V:o 385.
1
UTso Sl§5.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Nov. 1854, kl. 9 c. m.
Memorial, med förslag till reglemenlariska stadganden, angående
några, vid uppgörandet af förslaget till Riksgälds-konlorets
Reglemente, af Rikets Stunder ännu icke slutligen behandlade
ämnen.
(R:gs Afd.)
Vid afgifvandet af de, Rikets Ständers granskning och fastställelse utaf StatsUtskottet
underställda, förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets reglemente, har Utskottet
måst förbigå några §§, i anseende dertill, att på deras lydelse inverkande frågor
då ännu icke voro af Rikets Ständer slutligen behandlade. Dessa frågor hafva dock
numera blifvit afgjorda, hvarjemte Rikets Ständer, efter berörde förslags uppgörande,
fattat åtskilliga andra beslut, hvilka föranleda nya stadganden i samma reglemente.
Utskottet får derföre nu aflemna nedanstående förslag till ej mindre de förbigångne
§§:ne, än omförmälde stadganden; och har Utskottet härvid ansett sig, efter vanligheten,
tillika böra redogöra för innehållet äf hvarje §, samt uppgifva de Rikets Ständers
beslut, hvarpå deruti meddelade nya eller förändrade föreskrifter sig grunda;
kommande naturligtvis genom de nya §§:ne den nummerordning att förändras, under
hvilken de i Utskottets Memorialer N:ris 347, 357, 377 och 378 föreslagna reglemenls§§
äro upptagna.
(50 §, angående återbetalningssället för de lill strömrensningar, vatten-a Rappningar
och odlingsföretag från Riksgälds-kontoret utbekomna lån, motsvarar 57 § af 1851
års reglemente och innehåller derjemte de, enligt samma reglementes 100 §, 13 morn.,
stadgade belalningsvilkor för sådana, efter sednaste riksdag utgilna, lån; hvarjemte uti
denna § intagits den, i öfverensstämmelse med Lag-Utskottets hemställan i Utlåtandet
N:o 61 och Memorialet N:o 65, af Rikets Ständer, för deras del, meddelade förklaring
af de 2:ne Kongl, kungörelser, hvilka uti samma § äro åberopade.
89 §, angående det vid innevarande riksdag beviljade anslag till en teknisk
skola i Borås, innefattar Rikets Ständers beslut härom, enligt Förstärkta Stats
-
Bih. till B. Si. Prot. 1833 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 39 Haft.
1
2
Stats-Utskottets Memorial, N:o 383.
Utskottets Memorial N:o 366. Då, innan detta beslut fattades, Riksstaten redan var
uppgjord och utskrifven, har, oaktadt anslagen för de öfriga tekniska skolorna blifvit
derå uppförda, den för förstnämnde skola, under instundande statsreglerings-period,
anslagna årliga summa upptagits i förevarande §, för att af Riksgälds-kontorets medel
utgå.
114 §, angående det Skepps-ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus J. S.
Freese tillerkända särskilda uppbörds-arfvode, grundar sig på Förstärkta Stats-Utskottets
Memorial N:o 367.
120 §, angående kostnads-ersättningen för den af Professoren B. O. Nycander
uppfunna rösträknings-machin, innehåller Rikets Ständers, enligt Förstärkta StatsUtskottets
Memorial N:o 364, härom fattade beslut.
128 §, angående inköpandet af en, Majoren A. Schiltzer crantz* s sterbhus tillhörig
staty, innefattar det beslut, Rikets Ständer meddelat genom bifallandet af StatsUtskottets,
under N:o 356, afgifna Utlåtande.
138 §, angående anslaget till Lunds Lasarett, är grundad på Förstärkta StatsUtskottets
Memorial N:o 368.
145 §, angående det beviljade särskilda statsbidraget till Arméens Pensionskassa
för upprätthållande af denna kassas pensionering, öfverensstämmer med hvad
Stats-Utskottet i Utlåtandena N:ris 278 och 325 rörande berörde statsbidrag tillstyrkt;
hvilken tillstyrkan, sedan Rorgare-Ståndet antagit Utskottets i Memorialet N:o 345
gjorda inbjudning, blifvit af Rikets Ständer bifallen.
149 §, angående lånet för anläggningen af jernväg mellan städerna Fahlun och
Gefle samt de, för detta lån bestämda, vilkor och åligganden, grundar sig på Rikets
Ständers beslut enligt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 369.
Då, vid den under innevarande riksdag uppgjorda statsreglering, någon särskild
summa, i likhet med hvad som skett vid föregående statsregleringar, icke blifvit anvisad
att, till statsbehofvens fyllande, efter ingången af Mars månad hvarje år, Kongl.
Stats-kontoret utaf Riksgälds-kontoret tillhandahållas, har Utskottets uppmärksamhet
blifvit fästad å den omständighet, att, till följd af detta förändrade förhållande och
enär den ansenliga tillgång för statsutgifternas bestridande, sorn den nu beslutade
ökade bränvinsbrännings-afgiften anses komma att utgöra, icke blifver lill berörde
utgifter för nästkommande år disponibel förr, än närmare årets slut, kan under höstetiden
samma år möjligen förlägenhet för Kongl. Stats-kontoret uppstå i afseende på
fullgörandet af då förestående utbetalningar. Utskottet har derföre ansett lämpligast,
att, till förekommande af en sådan förlägenhet, ett särskildt, tillfälligt kreditiv af
500,000 R:dr, blefve å Riksgälds-kontoret anvisadt, för att då kunna utaf Kongl. Stats
-
Stats-Utskottets Memorial, N:o 38 S.
3
kontoret begagnas, helst Riksgälds-kontoret under sagde tid eger att anlita det för
detta verks utgifter beviljade kreditivet å Rikets Ständers Rank.
Utskottet får alltså föreslå,
att Rikets Ständer, för att, intilldess uppbörden af nästa års
bränvinsbrännings-afgift hinner ingå, åt Kongl. Stats-kontoret
bereda möjligen erforderlig, särskild tillgång för bestridandet af
detta verk dessförinnan åliggande utgifter, måtte bevilja och å
Riksgälds-kontoret anvisa ett tillfälligt kreditiv af Femhundra
tusen R.dr, att under September, Oktober och November månader
instundande år, i mån af behof, utaf Kongl. Stats-kontoret
begagnas, under vilkor, dels att Kongl. Stats-kontoret, under
loppet af nästkommande Augusti månad, underrättar Riksgäldskontoret,
huruvida och till hvad belopp nämnde kreditiv-summa
behöfver af Kongl. Stats-kontoret begagnas, dels ock alt hvad
häraf lyftas varder till Riksgälds-kontoret återbetaldt före den
Uste December samma år.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till Utskottets nu gjorda framställning,
får Utskottet tillika föreslå,
att nedanstående, dermed öfverensstämmande, § 174 måtte
varda till införande i Riksgälds-kontörets reglemente af Rikets
Ständer godkänd.
Stockholm den 29 November 1854.
4
Stals-Utskottets Memorial, N:o 385,
Förslag
till
tfffi i Reglementet f ör Riksgälds-kontoret.
§ 60.
Riksgälds-konlorets fordringar för de låneunderstöd till strömrensningar, vatlenaflappningar
och odling sförelag, som utaf härtill vid 1840 och 1841 års riksdag anslagna
medel blifvit beviljade och utbetalda, böra, — så vida icke Kongl. Maj:t, i afseende
på dessa lån, tillämpat och till efterrättelse fastställt de för enahanda understöd,
vid 1844 och 1845 års riksdag, stadgade betalningsvilkor, — liqvideras pä det
sätt, att, efter Fem ars förlopp sedan medlen blifvit af Riksgälds-kontoret utbetalda,
erläggas årligen till detta verk Fem procent å det ursprungliga lånekapitalet, hvaraf
först beräknas Tre procent årlig ränta för det vid hvarje liqvid återstående kapitalbeloppet,
samt det öfriga utgör afbetalning, intilldess hela kapitalet med ränta sålunda
blifvit till fullo betaldt.
För liqviderandet af ej mindre de, enligt Rikets vid 1844 och 1845 års riksdag
församlade Ständers beslut, till sagde föremål beviljade och från Riksgälds-kontoret
utbekomna lån, än äfven dylika, före samma riksdag, anvisade låneunderstöd, vid hvilkas
återbetalning de vid nyssnämnde riksdag meddelade föreskrifter skola tjena till
efterrättelse, böra, efter Fem års förlopp från slutet af det år, hvarunder medlen blifvit
af Riksgälds-kontoret utanordnade, eller, då lånen successivt utgått, Fem år från slutet
af det år, derunder första hälften af lånet lyftats, årligen, intilldess detsamma är till
fullo återbetaldt, erläggas Åtta procent å hela den beviljade lånesumman* hvarigenom
Två procent ränta godtgöres för lånets vid hvarje liqvid återstående belopp, samt
detta minskas med öfverskottet såsom kapitalafbetaining; skolande, derest inbetalningen
icke å bestämd tid verkställes, dessutom å det till liqvid förfallna beloppet erläggas
Fem procent årlig ränta, intilldess betalning sker; hvilken ränta dock ej kommer att
beräknas och påföras för sådana lån, som på stadgadt sätt böra i sammanhang med
allmänna utskylderna återbetalas.
För de, sedan sistförlidne riksdag, till vatlenaftappningar eller odlingsföretag
från Riksgälds-kontoret utbetalda låneunderstöd skall, efter Fem års förlopp från slutet
af det år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först ulbekommits, likaledes erläggas
Åtta procent årligen å bela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgöres efter
Två för hundra af obetalda kapitalbeloppet, och det öfriga utgör afbetalning derå.
I afseende på återbetalningssättet för de lån, sorn, för beredande af odlingsföretag
medelst utdikningar eller vattenaflappningar, redan blifvit eller hädanefter varda
menigheter, korporationer eller enskilda personer tilldelade, skall, så vidt Kongl. Kungörelserna
af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848 härvid äro tillämpliga, iakttagas
det i samma Kungörelser meddelade stadgande: att, — sedan den låneandel, för
hvars återgäldande hvarje betalningsskyldig! hemman skall ansvara, samt den summa,
som, i följd deraf, till skuldens jemte den utfästa räntans fulla liqviderande skall för
hvarje hemman årligen erläggas, blifvit bestämd, — det sammanlagda afbelalningsoch
räntebeloppet bör från och med det år, då betalningsskyldigheten vidtager, under
särskild rubrik, med utsättande af det sista året, då betalningen skall utgå, såsom ett,
Stals-Utsicottels Memorial, N:o 3 85.
5
hemmanet, under sålunda bestämdt antal år, åliggande allmänt onus, i jordeboken antecknas
och å debetsedeln för hvarje år upptagas samt af kronobetjeningen uppbäras,
i Landtränteriet insättas och, såsom andra lill Riksgälds-konloret ingående medel, särskildt
redovisas.
Med afseende å den skiljaktighet i meningarne, som, i fråga om Riksgälds-kontorets
belalningsrätt för sålunda antecknade och debiterade ränte- och kapitalbelopp,
vid lagskipningen förekommit och för Rikets nu församlade Ständer anmälts,'hafva
Rikets Ständer, för sin del, beslutil utfärdandet af den förklaring, alt, då lån utaf allmänna
medel för beredande af odlingsförelag medelst utdikningar eller vattenaftappningar,
likmätigt bär åberopade Kongl. Kungörelser, blifvit i jordebok antecknadt, eger
Kronan för de årliga afbetalnings- och ränlebeloppen lika rätt i det hemman, hvilket
lånet blifvit påfördt, sorn för annan afgäld eller ränta af fast egendom, efter tily i 17
kap. 6 § Handelsbaden sägs.
För de lån, å hvilka ofvan omförmälda återbelalningssätt kommer alt tillämpas
och de till ett visst årligt belopp fastställda ränte- och kapital-inbetalningarne således
komma att verkställas i sammanhang med allmänna utskylderna, behöfver någon särskild
årlig ränteliqvid icke uppgöras. Ej heller behöfva innehafvarne af sådana lån
eller de för desamma ansvariga hemman uti Riksgälds-kontorets räkenskaper upptagas;
varande Riksgälds-konloret jemväl frikalladt frän skyldigheten att dessa lån eller derå
förfallna ränte- och kapital-betalningar, vid inträffande konkurser eller andra dylika fall
bevaka.
§ 89.
Med anledning af väckt fråga om statsbidrag för inrättande af en teknisk undervisningsanstalt
i Borås, hafva Rikets Ständer, under enahanda vilkor, som vid de
för dylika skolor anvisade statsanslag förut äro bestämda, beviljat för en teknisk skola
i nämnde stad eli anslag af 5,000 R:dr årligen under nästa statsregleringsperiod; hvilket
anslag, sedan Kongl. Maj:t i nåder tillkännagifvit, att vilkoren för delsammas utbekommande
blifvit uppfyllda, bör, uppå vederbörlig reqvisition, utbetalas utaf Riksgäldskontoret
med sagda belopp under hvart och ett af åren 1855, 1856 och 1857, eller
med tillsammans Femtontusen R:dr.
§ lii.
Efter derom under innevarande riksdag väckt fråga, hafva Rikets Ständer, för
debiteringen, uppbörden och redovisningen af det vid Stockholms Sjömanshus skattskrifna
eller i dervarande milor införda sjöfolks kronoutskylder för 1849 och derpå
följande år, intill dess nästa bevillningsförordning kommer att tillämpas, åt Skeppsombudsmannen
vid nämnde Sjömanshus Jakob Sigfrid Freese beviljat och lill utgående
från Riksgälds-konloret anvisat en särskild vedergällning, motsvarande det belopp, som
bemälde Skepps-ombudsmans uppbörds- och redovisnings-arfvode, enligt den beräkningsgrund,
hvilken i åberopade förordning varder fastställd, skulle för alla dessa år hafva
utgjort; börande denna vedergällning, sedandess belopp, med tillämpning af omförmälda
beräkningsgrund, blifvit ulredt, till Skepps-ombudsmannen Freese af Riksgälds-kontoret
utbetalas.
§ 120.
Såsom ersättning lill Professorn vid Teknologiska Institutet Berndt Otto Nycander,
för de med förfärdigandet af en röstr'dkne-?nachin, som han uppfunnit, förenade
6
Slats-Vlskotlets Memorial, N:o 383.
kostnader, hafva Rikets Ständer anvisat en summa af Sexhundraåttiosju R:dr 13 sk.
4 rst., hvilken ersättningssumma bör af Riksgälds-kontorets medel lill honom utbetalas.
§ 128.
Efter erhållen kännedom om det af nyligen aflidne Majoren Adolf Schulzercranlx
i lifstiden upprättade förordnande, hvarigenom han lill staten testamenterat en
samling af konst-alster och fornlemningar, hafva Rikets Ständer anvisat och ställt till
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition en summa af Tretusen Riksdaler, för att, i händelse
Staten komme i besittning af nämnde konstsamling och derest Kongl. Maj:t, efter vederbörandes
hörande, finner för godt härtill lemna bifall, inköpa för Statens räkning
en af Professor J. N. Ryström i marmor utförd och ofvanbemälde Majors sterbhus tillhörig
staty, för densammas uppställning i Nalional-museum; börande denna anslagssumma,
för sagcle ändamål, Kongl. Maj:t i vanlig ordning af Riksgälds-köntoret tillhandahållas.
§ 138.
Till understöd för Lasarettet i Lund jemte dertill hörande medicinska inrättningar,
har ett anslag af Tiotusen R:dr blifvit utaf Rikets Ständer beviljadt och anvisadt
till utgående af Riksgälds-kontorets medel; hvadan detta anslags belopp, uppå vederbörlig
reqvisition, bör utaf nämnde medel utbetalas.
§ 149.
För anläggningen af en, till begagnande med lokomotiver afsedd, jernväg mellan
städerna Fahlun och Gefle, hafva Rikets Ständer beviljat och Lill utbetalning frän Riksgälds-kontoret
anvisat ett statsbidrag af En million sexhundratusen R:dr; hvilket bör
såsom lån utgå under de vilkor och mot de föreskrifter och åligganden m. m., som här
nedan finnas uppgifna:
l:o) Jernvägsanläggningen bör, emot erhållande af det härtill beviljade statsbidraget,
utföras genom ett, lör detta ändamål bildadt, särskildt bolag och på dess bekostnad;
börande detta bolag åtaga och förbinda sig att, ej allenast, i öfverensstämmelse
med fastställd arbetsplan och under iakttagande af de för arbetets utförande för öfrigt
meddelade föreskrifter, fullborda, utan ock derefter för allmänna trafiken öppna och
underhålla jernvägen i hela dess längd.
2:o) Bolagsmännen böra, genom skeende aktieteckning, förbinda sig att af
egna medel tillskjuta hvad utöfver det af Staten erhållna lån erfordras för jernvägens
och dertill hörande anläggningars fullbordande samt all erforderlig transport-materiels
anskaffning; och skall aktietecknings-summan utgöra samma belopp, som nyssnämnde
lån, och således jemväl motsvara två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman.
Dock som hälften af det sålunda tecknade beloppet är allenast afsedd till Statsverkets
betryggande för delta företags utförande samt de dertill anvisade medlens återbekommande
jemväl i motsatt fall, så behöfva aktie-egarne, derest jernvägen, genom deras
försorg, varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid fullbordad, icke erlägga denna
hälft af teckningssumman; kommande följaktligen aktie-egarnes ansvarighet för densamma
att försvinna efter jernvägens fullbordande; hvarefter jernvägen, med hvad
dertill hörer, bör utgöra säkerhet för ifrågavarande lån. — De handlingar, som innefatta
aktie-egarnes förbindelser att fullgöra den, på grund af aktie-teckningen, dem
Siats-Utskottets Memorial, N.-o 385.
7
åliggande inbetalnings-skyldighet å deras aktier, böra deponeras och förvaras hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län.
3:o) Bolaget bör vara bildadt och arbetet å jernvägen påbörjadt före den l:sla
Juli 1856; skolande de vid jern vägs-anläggningen erforderliga arbeten sedermera oafbrutet
fortgå och utföras, så att jernvägen varder fullbordad och för allmänna trafiken
upplåten inom förloppet af den tid, Kongl. Majit, vid bolagets oktrojerande, kommer
att bestämma; och kommer Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader att,
genom särskildt af Kongl. Majit, på Styrelsens förslag, förordnade sakkunnige män,
utöfva tillsyn derå, att arbetena varda i öfverensstämmelse med vederbörligen fastställda
planer utförda, samt att vid verkställigheten godkända arbetsmethoder följas
och fullgoda malerialier användas.
4:o) Innan större eller mindre del af ofvanomförmälda lån får lyftas, bör Bolaget,
genom sin Direktion, hafva till Biksgälds-konloret aflemnat eller der företett:
a) för hela lånesumman, jemte derå upplöpande ränta, å Bolagets vägnar, utfärdad
skuldförbindelse, som af Fullmäktige i nyssnämnde verk godkännes och antages;
b) utaf Bolaget, genom Direktionen, ingånget samt af Kongl. Majit i Nåder antaget
kontrakt om jernvägs-arbetets utförande och anskaffandet af all för jernvägens
begagnande erforderlig materiel, i den ordning och inom'den tid arbetsplanen bestämmer;
c)
bevis, att aktieteckningen, äfvensom den i ofvanstående 6:te punkt stadgade
deposition af deruti omförmälda handlingar, skett för ett belopp, som åtminstone motsvarar
två tredjedelar af den föreskrifna teckningssumman;
d) bevis angående behörig verkställighet af den första inbetalningen å alla, enligt
punkten litt. c., tecknade aktier;
e) vederbörligt intyg, att arbetet inom föreskrifven tid blifvit påbörjadt och sedermera,
i öfverensstämmelse med arbetsplanen, fortsatt; samt
f) särskild, likaledes å bolagets vägnar, utfärdad förbindelse, innefattande åtagande
att, under all framlid och utan något ytterligare bidrag af allmänna medel,
vidmakthålla bela jernvägen, med allt hvad dertill hörer, i sådant skick, att den kan
för allmänna trafiken begagnas.
5:o) Under iakttagande af dessa, jemte öfriga, för lånets utbekommande stadgade,
vilkor, komma utbetalnings-terminerna att lämpas efter arbets-årens antal, så
att, efter hvarje arbets-års ingång, motsvarande andel af låne-summan får lyftas; dock
bör, förrän något utöfver lånets halfva belopp utbetalas, på förut stadgadt sätt vara
styrkt, att hela aktiesumman är tecknad samt aktie-egarnes förbindelser i afseende på
denna summas utgörande vederbörligen deponerade.
6:o) Oflanämnde lån får, utan ränta och kapital-afbetalning, innehafvas under
den för arbetets utförande afsedda tid; men efter dess förlopp skall å hela den utbekomna
låne-summan, inom slutet af hvarje år, inbetalas Tre procent, hvaraf, för hvad
af lånet dessförinnan icke godtgjorts beräknas Två procent årlig ränta, och återstoden
utgör kapital-afbetalning. Skulle det förfallna inbetalnings-beloppet icke varda i föreskrifven
ordning erlagdt, bör derför af Bolaget utgöras Fem procent årlig ränta intilldess
samma belopp vederbörligen inbetalas.
7:o) För den händelse, att den för jernvägs-anläggningen fastställda arbetsplan
icke skulle följas och derifrån, utan sökt och erhållen Nådig tillåtelse, skedd afvikelse
icke varder på föreskrifvet sätt rättad, eller i fall jernvägs-arbetet icke skulle i stadgad
ordning fortsättas, samt inom den derför bestämda tid fullbordas, eger Kongl. Majit
låta inställa all vidare utbetalning af det beviljade låne-understödet samt återfordra
hvad deraf utbekommits, att, på en gång eller successivt, till Biksgälds-kontoret inbe
-
8
Slats-Utskotlels Memorial, N:o 385.
talas inom den tid, Kongl. Majit finner för godt i Nåder bestämma. Skulle åter
jernvägs-anläggningen under arbetstiden öfvergifvas, eller jernvägen, efter dess fullbordande,
icke så underhållas, att den framgent kan begagnas, eller om betalningsskyldigheten
för det erhållna lånet icke skulle kunna af bolaget fullgöras, kommer
jernvägen att hemfalla till Staten, utan rättighet för aktie-egarne att, till större eller
mindre del, utaf det allmänna erhålla ersättning för de tillskott till detta företag, som
dessförinnan blifvit af dem utgjorda.
8:0) Under byggnads-åren, skall Bolagets Direktion, inom den tid och till den
embetsmyndighet, Kongl. Maj:t behagar i Nåder föreskrifva, årligen afgifva berättelse
om väganläggnings-arbetets fortgång under det nästföregångna året; börande ej mindre
förvaltningen af Bolagets angelägenheter, än de afslutade räkenskaperna, vid årligen
anställande revisioner, granskas; uti hvilka revisioner Staten bör ega att genom ett af
Kongl. Maj:t utsedt ombud deltaga, intilldess det af allmänna medel erhållna låneunderstödet
blifvit återbetaldt.
9:o) I den mån jernvägen varder fullbordad och till allmänt begagnande upplåten,
skall Bolaget vara skyldigt att, emot den ersättning, som Kongl. Majit, efter
vederbörandes hörande, pröfvar skäligt bestämma, på densamma fortskaffa trupper och
allmänna posten samt besörja alla andra för Kronans eller det allmännas räkning
ifrågakommande personal- och varu-transporter. Derjemte skall det åligga Bolaget,
att, utan ersättning, medgifva anbringandet längs efter jernvägen af elektriska telegraflinier
med hvad dertill hörer.
10:o) Afgifterna för passagerare- och varu-trafiken skola utgå enligt gällande,
af Kongl. Majit, efter dertill utaf Bolaget afgifvet förslag, i Nåder fastställd taxaj
hvilken i allmänhet hvart Femte år lämpas efter sig då företeende förhållanden.
ll:o) Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag af den årliga inbetalningen
å det af Staten erhållna lån, öfverstiga Sex procent å det belopp aktieegarne
titlskjutit, ankommer på Kongl. Majit att, utom begagnandet af den i näst
ofvanstående punkt Kongl. Majit förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt
taxor utgående afgifterna, föreskrifva, huru stor del af detta öfverskott skall afsättas,
för att framdeles användas till jernvägens förbättring eller vidare utsträckning. Uppgår
den årliga behållningen ändock till Åtta procent å aktie-egarnes tillskott, eger Kongl.
Majit bestämma om och med hvad belopp den stadgade amorteringen å sagde lån
bör ökas.
12:o) Bolaget är berättigadti
a) att, efter gällande lag och författningar, till sig lösa och med egande-rätt
besitta enskilda personer och korporationer tillhörig jord, som för jernvägs-anläggningen
erfordras; hvilken jord dock ej iår för Bolagets skuld intecknas;
b) att, utan kostnad eller årlig ersättning, undfå upplåtelse af sådan för jernvägsanläggningen
oundgängligen erforderlig, Kronan tillhörig jord, som står under dess
omedelbara disposition; dock bör, när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild
person med åbo-rätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning derför af Bolaget
lemnäs, i enlighet med hvad om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är
stadgadt i Kongl. Förordningen den 20 November 1845; skolande denna Förordnings
27:de § jemväl läfida till efterrättelse i afseende på de uiskylder till Kongl. Majit och
Kronan, som förut kunnat åligga den jord, hvilken BolageL kommer att till sig lösa;
c) alt lör jernvägs-anläggningen kostnadsfritt begagna sådana, å Kronans egor
belägna, kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla;
d)
Stats-Utskottets Memorial, N:o 385.
9
d) att, för jern vägs-anläggningens behof samt till dess byggnad och underhåll,
under de i förfaltningarne föreskrifna vilkor, anlägga och, på sätt tjenligast finnes,
drifva erforderliga verkstäder till förfärdigande af gjutgods, srniden, verktyg, redskap
och allehanda nödiga malerialier;
e) att, uppå skeende underdåniga ansökningar, åtföljda af bestämda uppgifter å
behofvet, få, under kontroller, som då komma alt i Nåder föreskrifvas, till riket tullfritt
införa de machinerier, vagnar och verktyg, hvilka vid jernvägs-arbetet erfordras,
jemte sådana tor jernvägen behöfliga skenor (rails), lokomotiver, stående machiner
och vändplqner (turn-plales), som ej af inhemsk tillverkning kunna erhållas emot lika
billigt pris och med samma godhet;
,/) att för jernvägens anläggning erhålla arbets-biträde af Krono-arbets-korpsen,
i mån af tillgång och uppå de vilkor, som vid sådant arbets-biträdes användande vanligen
bestämmas;
g) att, för enahanda ändamål, jemväl få begagna manskap af Arméen, så vidt
aftal med vederbörande om frivilligt arbets-biträde kan träffas, och trupperna icke äro
af militär-tjenstgöring eller arbete för Kronans räkning upptagna.
13:o) Bolaget skall, i alla rätts-förhållanden, som kunna uppstå mellan detsamma
och Svenska Kronan eller enskilde medborgare, lyda under Svensk domstol
och varda underkastadl Svensk lag.
14:o) 1 fråga om begagnandet och underhållandet af jernvägen med hvad dertill
hörer, komma slutligen de föreskrifter och stadganden, som Kongl. Maj:t kan
finna för godt meddela, att tjena till ovilkorlig efterrättelse; varande bolaget och dess
biträden derjemte i allmänhet skyldige att iakttaga och fullgöra hvad, med hänsigt till
den Slaten tillkommande värd öfver jernbanan och tillsyn öfver trafiken derpå, kan
varda i vederbörlig ordning föreskrifvet.
§ 145.
Enligt Rikets Ständers, dels vid sednast förlidna och dels vid innevarande riksdag,
fattade beslut, i fråga om statens medverkan för upprätthållande af den Arméen»
Pensions-k assa, efter nu gällande stat, åliggande pensionering, må nedannämnde
årliga belopp, i mån af behof, från Riksgälds-konloret utbekommas samt användas
till betäckande af den brist, som för denna Pensions-kassa, under liden intilldess den
vid nästa riksdag skeende statsreglering vidtager, möjligen uppkommer derigenom, att
kassans årliga inkomster icke blifva tillräckliga lill dess utgifters bestridande, nemligen:
för åren 1853 och 1854 högst Tjugelvålusen Riksdaler, samt för är 1855 och följande
år under instundande slatsreglerings-period högst Tretiosexlusen Riksdaler; och bör
följaktligen detta sålunda beviljade årliga bidrag af Riksgälds-konloret till Arméens
Pensions-kassa utbetalas, sedan den för ett eller annat år uppkomna brist, genom
afslulade räkenskaper, blifvit till dess verkliga belopp bestämd.
§ 174.
För att, intilldess uppbörden af nästa års bränvinsbrännings-afgift hinner ingå,
åt Kongl. Slats-konlorel bereda möjligen erforderlig särskild tillgång för bestridande af
lith. till n. Sl. Prat. 1853 & 1854. i Sami. 1 Afd. 3 Band. 39 Haft.
2
10
Stats-Vtskotlets Memorial, N:o 3SS.
de detta verk dessförinnan åliggande utgifter, hafva Rikets Ständer beviljat och å
Riksgälds-konloret anvisat ett tillfälligt kreditiv af Femhundratusen R:dr; hvilken
kreditivsumma alltså skall, i mån af behof, uppå skeende reqvisilioner, Kongl. Statskontoret
af Riksgälds-kontoret tillhandahållas under September, Oktober och November
månader instundande år 1855; dock bör Kongl. Stats-kontoret, under loppet af nästkommande
Augusti'månad, underrätta Riksgälds-kontoret, huruvida och till hvad belopp
detta kreditiv behöfver af Kongl. Stats-kontoret begagnas; och skall hvad häraf lyftas
vara till Riksgälds-kontoret återbetaldt före den l:ste December sagde år.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1S54.
Slals-Ulsliollels Memorial, JM 586.
I
JW 586.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Dcc. 1834. lil. 2 e. rn.
Memorial, med förslag till 2:ne af Rikets Sländers beslut i fråga
om brånvinstillverkningen föranledda §§ i Riksgålds-kontorels
Reglemente.
(R:gs Afd.)
Genom l>i(aliando af Stats—Utskottets utlåtande JM .373, angående vissa stadganden
rörande bränvinsbrännings-redskaps medgifna inlösning med allmänna medel,
samt Stats- neli Särskilda Utskottets memorial, JM 28, angående ersättning och belöning
för uppfinningen af ett instrument för bränvins-mälning och profning, hafva
Rikets Ständer meddelat beslut och föreskrifter, som, för deras behöriga verkställighet,
hvad de derigenom beviljade och å Riksgälds-kontorct anvisade utgifterna beträffar,
måste Fullmäktige i nämnde Kontor tillkännagifva^; hvarföre Stuts-Ulskottet i sådant
afseende ansett sig böra föreslå,
alt Rikets Stander måtte, till införande i det nya Reglementet för
nämnde verk, godkänna nedanstående, med dessa beslut öfverensstämmande,
2:ne <§§ nemligen:
§ 103.
1 sammanhang med de under innevarande Riksdag vidtagna beslut, rörande
förändring af hittills gällande grunder för bränvinstillverkningen och denna tillverknings
beskattning, hafva Rikets Ständer medgifvit, att enkel bränvinsbrännings-redskap
med eller utan mäskvärmare må, till de delar densamma utgöres af koppar eller
malm, inlösas utaf allmänna medel med en liondedels förhöjning utöfver det värde
å gammal koppar och malm, som af Kongl. Majit varder i nåder bestämdt; hvarvid
dock fästats det förbehåll, att den bränvinsredskaps-egare, som af en sådan förmån
vill sig begagna, bör, inom tre månader, sedan den nya författningen om bränvinstillverkningen
trädt i verkställighet, samma redskap anmäla och aflemna å de
möten, som Kongl. Maj:ts vederbörande Refallningshafvande för sådant ändamål utsätter.
Vidkommande åter utbetalningen af sålunda beviljad lösen för den, i behörig
tid och ordning, till inlösning med allmänna medel aflemnade bränvinsbränningsredskäpen,
hafva Rikets Ständer förklarat, att hvar och en, som är till denna lösen
berättigad, skall, uppå skeende anmälan, ega utbekomma densamma i vederbörande
Landtränteri sednast den 13 September 1853; hvarjemte Rikets Ständer beslutat,
att de medel, hvilka erfordras för sagde inlösnings verkställande samt bestridandet
lith. lill R. St. Prat. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 40 Hafi.
Stats-Vtskollete Memorial, M 386.
af de kostnader det allmänna kan komma alt vidkännas för bränvinspannornas transportering,
emottagning och försäljning m. m., skola, enligt Kongl. Stats-konlorets
reqvisitioner, utbetalas från Riksgälds-kontoret så tidigt, alt den för denna redskap
belöpande lösen kan, vid nämnde tidpunkt, redskapens egare lillgodokomma.
För öfrigt och med hänsigt till de liqvider, som genom Rikets Ständers uti
ifrågavarande afseende fattade beslut komma att föranledas, hafva Rikets Ständer hos
Kongl. Maj:!, i underdånighet anhållit, att den bränvins-redskap, som med allmänna
medel varder inlöst, mätte, på det sätt Kongl. Maj:t, efter vederbörandes börande, finner
lämpligast och med det allmännas fördel mest öfverensstämmande, blifva för
Statens räkning så tidigt försåld, att de inflytande försäljningsmedlen kunna användas
i liqvid för samma redskap, såvidt sådant utan allt för stor olägenhet för staten
later sig göra. Beträffande slutligen ersättningen för Riksgälds-kontorets förskott
till såväl oftanämnde redskaps inlösande, som öfriga dermed förenade kostnader, så
komma samma förskott alt detta verk genom Kongl. Stats-kontoret godtgöras, dels
utaf bränvins-bevillningsmedlen, i den man de ingå lill högre belopp, än det som är
påräknadt för den ordinarie statsregleringen, och dels utaf försäljningsmedlen för
ifrågavarande redskap, allt efter som dessa medel inflyta.
§ 104.
På det att, genom ett fullt tillförlitligt instrument för lill verkad t bränvins mätning
och profning, kontrollens säkerhet vid bränvins-tillverkningen måtte komma ali
ökas och kontroll-kostnaden i möjligaste mån besparas, hafva Rikets Ständer beviljat
och ställt till Kongl. Maj:ts nådiga disposition en anslagssumma af Tretusen R:dr,
för att användas till belöning åt den, som företer ett så ändamålsenligt och tillförlitligt
instrument för bränvins mätning och profning, att detsamma varder till begagnande
i större brännerier påbjudet; börande denna anslagssumma, för sagde ändamål,
af Riksgälds-kontoret tillhandahållas och, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift,
utbetalas.
Då de af Stals- och Särskilda Utskottet föreslagna samt af Rikets Ständer
beviljade ersättningar åt Professorerne E. Edlund och B. 0. Nycander samt Laboratorn
K. Styffe, skola utgå af de till kostnader för innevarande Riksdag anvisade
medel, bar Utskottet, för verkställigheten af dessa ersättningars utbetalning i likhet
med andra af innevarande Riksdag föranledda kostnader, ansett sig böra, på sätt i
fråga om alla sådana kostnaders bestridande förut iakttagits, genom derom till Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret afgående skrifvelse, underrätta dem om Rikets Ständer»
meddelade beslut.
Stockholm den 1 December 1854.
Stais Utskottets Memorial, M 387. Utlåtande, M 588.
3
M 587.
Memorial, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af del nya
reqlementet för Riksqdlds-kontoret.
(R:gs Af<!.)
Som det af nuvarande Stals—Utskott uppgjorda och till största delen af Rikets
Ständer redan pröfvade och godkända förslag till Reglemente för Riksgälds-kontorets
framlida rörelse och förvaltning, synnerligast med hänsigt till verkställigheten af de
å Riksgälds-kontoret anvisade utbetalningar, innehåller åtskilliga närmare föreskrifter,
än Rikets Ständers derom till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse^ så torde
Rikets Ständer jemväl böra meddela Kongl. Maj:t kännedom om hvad sålunda blifvit
i detta Reglemente stadgadt; hvadan och då ett särskildt exemplar af meranämnde
reglemente, efter dess fastställande af Rikets Ständer, icke hinner att före Riksdagens
nu förestående slut utskrifvås och till Kongl. Majrt i underdånighet öfverlemnas,
Utskottet anser sig böra hemställa,
alt Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad under de sednare
Riksdagarne iakttagits, måtte uppdraga åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret,
att ofördröjligen efter Riksdagens afslutande till Kongl.
Maj:t, å Rikets Ständers vägnar, i underdånighet aflemna en bestyrkt
afskrift af ifrågavarande reglemente, med undanlag endast af de delar
deraf, sorn handla om Riksgälds-kontorets styrelse och betjening.
I händelse denna hemställan varder af Rikets Ständer bifallen,
torde Kongl. Maj:t, genom underdånig skrifvelse, af Rikets Ständer
underrättas om det uppdrag, Fullmäktige i Riksgälds-kontoret derigenom
erhålla.
Stockholm den 1 December 185-1.
J)Z 388.
rila lande, angående inlösen af några nyligen till Riksgalds-konloret
inlemnade Riksgalds-sedlar.
(R:gs Afd.)
Medelst skrifvelse af den 23:dje nästlidne November, hafva Fullmäktige i Riksgålds-kontoret,
under åberopande af Rikets Ständers förut fattade beslut vid före
-
4
Stals Utskottets Memorial, JM 589.
komna frågor om Riksgälds—sediars inlösande, oaktadt den derför fastställda preskriptionstidens
förlopp, till Stats—Utskottet öfverlemnat 2:ne nyligen till Fullmäktige ingifna
ansökningar om inlösen af 16 stycken, sammä ansökningar bifogade, Riksgälds—sedlar
å ett sammanlagdt belopp af 56 Riksdaler; hvilka sedlar, vid deras af Riksgälds-kontorets
Kommissariat anställda granskning, befunnits riktiga och derföre
bordt af nämnde Kontor inlösas, så vida ej uti Kongl. Kungörelsen den 14 Februari
1835 en särskild, till 1845 års slut bestämd, preskriptions—lid för sådana sedlar
vore stadgad.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet, uti sina af Rikets Ständer bifallna
Utlåtanden N:ris 81 och 305, tillstyrkt, i fråga oin enahanda förut för Utskottet
anmälda sedlars infriande utan afseende ä stadgandet i högstberörde preskriptionsförfattning,
får Utskottet hemställa,
att jemväl nu ifrågavarande 16 Riksgälds—sedlar, af hvilka 2 lyda å
10 R:dr, 6 å 2 R:dr, 2 å 1 R:dr samt 6 å 16 sk. hvardera, oell
således å tillsammans 56 Riksdaler Riksgäld, må med motsvarande
belopp i bankomynt, eiler Tjugefyra Riksdaler, få utaf Riksgäldskontoret
medel inlösas.
Stockholm den 1 December 1854.
M 389.
Memorial, angående den upprättade nya Riks-staten.
(U. A.)
Sedan ej mindre de till ordinarie Stats-regleringen hörande inkomsternas beräkning,
än ock utgifterna å Riks-statens hufvud titlar blifvit af Rikets Ständer slutligen
fastställda, får Stats-Utskottet härmedelst anmäla, det Iliks—stat blifvit upprättad, alt
gälla för år 1855 och följande år, intilldess nästa Stats-reglering vidtager; hemställande
Utskottet,
att nämnde Riks—stat, försedd med Herr Landlrnarskalkens och Herrar
Talmäns underskrifter, mätte till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemnas.
Stockholm den 1 December 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 18SJ.
StaisXJtsbottels Ullåtavd’. JU 3f)0.
Jfs 390.
Ank. till Kxp.-lJUk. <1. 2 Dec. 1884, kl 4 «. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om arfvode ät en hos
Preste-Ståndet anställd Extra Ord. Kanslist.
Uti en inom Preste-Slåndet. väck t, till Stats—Utskottet remitterad, motion, har
Professoren Agardh föreslagit, alt Notarien A. A. Ullenberg, sorn, vid innevarande
Riksmötes början af Sländet antagen lill E. o. Kanslist utan aflöning, sedermera
under hela Riksdagen med flit och noggrannhet biträdt vid görornålen inom Ståndets
Kansli, måtte för denna tjenstgöring få sig tillagdt ett arfvode, motsvarande
halfva beloppet af den aflöning, som Ståndets Ordinarie Kanslister bestodes, eller
1 R:dr 24 sk. om dagen; varande denna motion af en stor del af Ståndets ledamöter
understödd.
I anledning häraf, får Utskottet hemställa,
att, såsom aflöning åt förenämnde E. o. Kanslist må bestämmas eli
traktamente af I R:dr 24 sk. om dagen, att, räknadt från och
med anlagningsdagen till och med den dag, då hans tjenstgöring
bos Ståndet upphör, samt med iakttagande af de i afseende å aflöningen
för Riks-Ståndens och Utskottens Karislister i allmänhet
meddelade föreskrifter, från Riksgälds-kontorel utbetalas.
Stockholm den 2 December 1854.
Ulli, till Ii. St. Prof. ttiliä & 1 tini. 4 Sami. 1 Afä. 5 liand. Al t]tift.
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS J 0II. BECKMAN, 1854.
I
Register
till Siats-Utskottets Betänkanden vid 1853
och 185^ årens Riksdag.
A.
Nummern å Betänkandet, m. m.
Ackords-amorteringsafdrag för Landshöfdingen i
Kalmar 23.
Afvittring;ar, i Westernorrlands samt Wester
och
Norrbottens Län, anslag till .... 71, 158, 342.
Afvittrings-Landtmätare, Pensions-rätt för . . 210.
Agronomer, rese&ostnader för 71.
Akademiska föreningen i Lund, lån till . . . 91, 199.
Aklorats-arfvode och anmärknings-procent, förändrade
stadganden för . . 124.
7,i för C. Printzensköld a Finérs
balans ...••••• 242, 295, 296, 328.
Alhin, A., gratifikation för en karta öfver Jemtland
• • • 1^9.
Alfort, A. F-, Pension för  74, 186.
Allmänna arbeten, anslagna medel till . . • • 158.
1
Nummern å Betänkandet, m. m.
Alllmänna arbeten, rese- oe.h undersöknings-kost
11
ader fiir 158.
Stadgande» om Siats-bidrag till 157.
» Indragnings-statens reglering . .. . 74, ISO, 244, 258.
Alun-tionde af Andrarums bruk, ersättning för . 10.
upphörande af
64 D, 176.
Amiralitets Krigsmans-kassans ersättning för
dess indragna inkomster ....... 277, 324.
Andersson, C. IL, Pension för . . . , . . 74.
Anmärkning s-procent för C. U. Roos, om utbekommande
af
105.
Arbetshus i Länen ock Stochkolm, inrättande af 279.
Arboga å, Stats-bidrag till upprensning af . . 158, 239.
Arméens Pensims-kassa, Stats-bidrag till . . 278, 325. 345.
Artilleriets anslag, förhöjnfng uti. . . . . . 69, 182.
Artilleri förr uds-byggnadcr i Götheborg, medel till 138.
Askersund, jernväg från
♦ „ 274.
B.
Baggens stäkets upprensning, anslag till . . . 301, 330, 351.
Barken och Vessman, jernväg mellan .... 274, 334.
Barnbördshus, anslag till ........ 73.
Stockholms, byggnads-anslag. för .. 160, 241.
Barnmorskor, aflönings-anslag för ..... 73.
Barthelemy S:t, anslag till, f örvaltningskostnader för 13y 159.
understöd till brandskadade derstädes
.. . ....... 60.
dess skiljande från Svenska kronan 203.
Befrämjande af jordbruk m. m., anslag till . . 71.
3
Nummern å Betänkandet, m. m.
B e n mjo Is -fabr i k, lån för inrättande af . . . . 79.
Bergsfogdar, löne-ersättning till  287, 314.
Bergs-kollegium med Bergslagsstaterne, reglering af 71, 183. j
Beklädnad och Beväring vid Indelta Kavalleriet 173.
Berättelse, Fullmägtiges i Riksgälds-kontoret . . 3.
Kainiuar-kollegii, ont Sala Silfververks
ränte-ersättningsfond 166.
om utarrenderande af •
kungsgårdar, m. m. 165.
R. St:rs Revisorers, om Kommerse
kollegii
fonder 192, 288.
om Riksgälds-verket 27.
om Stats-verket. . 21, 139, 201, 268.
Beskattningsväsendels förenkling  92, 181, 257.
Bevillningsfrågor, voteringar i Förstärkt Statsutskott
om  216, 255, 309, 375, 376
Bevillning s-summa, erforderlig för Stats-regleringen 271.
Beväringsmanskapets beklädnad, anslag för . . 09,151,152, 238,256,276
vapenöfning, anslag för » 69.
Bibliothek, Kongl, och Universitets, anslag för . 160.
Björk, A-, Pension för  360.
Blinda och Döfstumma, anslag till institutet för. 160.
Borgholms hamnbyggnad, anslag till . . . . 158.
Bohus läns Regementes Södra Bataljons Rusthålls-räntor
69.
Borås, anslag för teknisk skola derstädes . . . 262, 313, 336, 366.
Boställshafvares berättigande i afseende å odlings—lan
....... 41.
Brobyggnader, anslag till . . , 158,
4
Nummer» å Betänkandet, m. m.
Bränvinsbrännings-r&dskap, inlösen af. . . .
Bil,
873.
B ränvins skatten, användande af öfverskott å .
158,
239,
279.
omröstning iör bestämmande af
3.27,
375,
370.
Bränvinstillverkningen, anslag till kostnader för
kontroll å
339,
354.
Bytesfordran i Skånsk ränta, införsel å
45.
Bång, C■ E., Dana-arf efter .
57,
134,
214,
Böda kronopark, inköp af hemman derå . . .
lil.
C.
Calmar, försäljning af Material-huset derstädes
82.
Län, fördelning af
145.
Stats-bidrag för Landshöfdingens vi-
stande i Norra delen deraf
283.
Canzli-personal, tillökning af Utskottets
2,
55.
och Vakt-betjening. Riks-Stån-
dens och Utskottens, aflöning
för
8, 101, 320, 348
Carl XIII:s torg och Operahuset, upplåtelse af
en tomt-plats derinvid .
19,
132.
Upplåtelse af tomt-plats vid
Norra delen af
194,
299.
Carl Gustafs Stads Krono-qvarns arrende, upp-
hörande af
115.
Carlbergs kungsgård, jord-upplåtelse från . . .
248.
Carolinska Med. Chir. Institutet, anslag för . .
73.
Ersättning för en till Serafi-
mer-lazarettet upplåten plats
148,
233.
Carlsborgs fästning, underhåll af väg till . . .
43.
fästningsbyggnad, anslag dertill . .
4,
151,
238,
Carlshamns Navigations-skola, anslag till.
Carlskrona, ansia? för Navigations-skola derstädes
anslag till lindring
Choleran . . .
kostnaderne för
fästnings-byggnad, anslag till .
skeppsbvggeri-institut, anslag till .
Carlstads stads-församling, eftergift af Dana-arf
till
Carlstens fästnings-byggnad. anslag dertill
fästnings-beslyckning, anslag
till
Cellfängelser, anslag till uppförande af . . .
Chalmerska slöjd-skolan, anslag till ....
Christianstad, anslag till nytt Ländshöfdinge-re
sidens derstädes ....
anslag till slöjd-skola derstädes
låne-understöd till
Christinehamn, jernväg derifrån till Köping-Hult
banan
Cimbritshamn, anstånd med ett hamn-byggnads
lån till
Civil-Departementets Expedition, anslag för .
Civil-ingeniär s-elever, stipendier för samt arfvode
till lärare åt
Clerecie-stalen, anslag för ...
Collander ska donations-fonden, ersättning för rän
tan af
Controll-verket, anmärkning vid räkenskaperna för
Creditiv för Neutralitetens vidmagthållande .
Creditiver, omförmälde i 63 § Regerings-formen
bestämmande af
.
Nummer» å Betänkandet, ra. ra.
71.
71.
104.
4, 151.
71.
56, 133, 213, 250, 343.
4, 151.
151, 238.
150.
71.
159.
71.
59, 156, 258, 309.
274.
164, 302.
71.
158.
73.
73, 185, .2,44, 253.
21.
36, 65.
329, 350.
(3
N ii mm em å Betänkandet, m. hl
Cronholm, A., pension för ....... . 73.
Dagsverks-skt/ldigheler till Krono-lägenheter, upphörande
af 93. 217.
Dahlstrom, ,/. frestitution af ådömd ersättning 42.
Dalarne, jernväg från
274, 334, 358. 36'.).
Dana-ar{, efter C. J. Bång och C. Lundström . 57, 134, 214, 251.
» J. E. Hollander
56, 133, 213, 250, 343.
* B. IL Sandelin 89.
Degebergs Landtbruksskola, anslag för ... 71.
Deje for ss och Forss haga, lån för sluss-anläggning
vid
158, 239.
Diplomatarium, Svenskt, anslag för fortsättning af 160.
Durch-marsch-kostnader, 4:de Hufvudtitelns anslag
till .... 69.
5:te Hufvudtitelns anslag
till .... 70.
Döfstumma och blinda, anslag till institutet för . 160.
Dänningelunda och Feder löfs församlingar, afskrifning
af lån till
, „ 38, 99.
E.
Eckmans, P. J., enka. pension för  74, 186, 244.
Edel eller Falkarsed, komminister-boställes befrielse
från krono-tionde 121.
Ehrenstams, S. G., enka och dotter, pension för 33.
Ekman, A., expectans-lön åt  74, 186, 244. 253.
Elemenlar-läroverken, anslag till 73; 185, 244. 253.
skolan istockholm, byggnads-anslag för 135.
Elfsborgs Rungs-ladugård, skatte-försäljning af
lägenheter under .
Emeri(i-löner för professorer, förhöjning af . .
Eskilstuna, anslag till slöjd-skola derstädes » •
och Mälaren, anslag till kanal-byggnad
deremellan
It ungs-ladugård, upplåtelse af mark
från
inköp af derunder
Eugenies verIds-omsegling,
gjorda naturalie-samlingar
F.
Falkar sed, komminister-boställes befrielse från krono-tionde
Falkenberg, stats-bidrag för hamn-byggnad vid
[farmaceut i ska institutet, anslag till . . »
Farsoters bolande, anslag till
Faschin-knifvar, anslag till - . -
Fattig-understöd för Lapp-allmogen ....
Finers, M. balans, Waleriij enkas och barn
befrielse från ansvar
Fiskeri-näringarnes understöd, anslag till . .
P lottans materiel, anslag till . . . ... .
stationer, löne-förhöjning vid . . .
Flyg s ands -fä 11 i Halland, skyddande af . .
Folkskole-lärare, löne-förbättring för . . .
pensionering af
premier för
Folkskolorna, anslag till
Nummer» å Betänkandet, 111. m.
190, 247.
74, 186.
71.
15S, 239, 256.
190, 247.
160.
121.
156.
73.
73.
151, 238.
160.
26, 243, 295.
71.
18, 152.
70.
284.
47.
161.
175.
73.]
inspektörer för oeh under-lärare vid 174.'
8
Folk-undervisningens befrämjande, anslag till
Fonderade Stats-obligationer, upplåning emot .
Forssberg-, C- A., expektans-lön åt ...
Forssells, D- C-, enka, pension för
Forsshaga, lån för sluss-anläggning derstädes .
Forslings-skyldighet, ersättning till tionde-gifvare
för
Fauragering af artilleriets och kavalleriets hästar,
anslag för
Fredius, N. A., formulär till Riks-hufvud-bok samt
hufvud-bok för Stats-kontoret
ersättning för nyssnämnde arbete
Freese, J. S-, Uppbörds-arfvode till
Fält-artilleri, anslag till
Fältbrygge-utredning, anslag till
F änghålstappar, anslag till - .
Författningssamling rörande Arméen, fortsättning
af
Förskotter af Stats-kontoret, ersättning för
Förstärkta S lats-Utskottels Y o terings-resultater
Försvarsverket, om skyndsamt beviljande af anslag
till
i allmänhet, (till lands) anslag för
Försäljning af krono-egendomar
Nummern å Betänkandet, in. m.
160.
272, 340, 359, 370.
74, 186.
74, 186.
158, 239.
228.
69, 181.
177.
249.
189, 294. 344, 367.
151.
18, 152.
151.
2S6, 326.
280.
216, 250, 251, 252, 253,
254, 255, 275, 276, 309,
310, 327, 328, 364, 365,
366, 367, 368, 369, 370,
375, 376.
18.
69, 182, 244.
127.
G.
9
Nummern å Betänkandet, m. m.
G.
Gamla Upsala kyrka, anslag för reparation af . ICO.
Gefle och Dalarne, jernväg emellan . . .
• •
274,
334,
Navigations-skola, anslag till . .
•
71.
Gevärs anskaffning, anslag dertill . . .
• •
5,
151,
Gottland och fasta landet, Stats-bidrag för kom-  munikation emellan
207,
315.
Gottlands Nalional-beväring, anslag för .
• •
69,
181.
Gottska Sandön, Fyranläggning vid . .
• •
270,
321.
Grali/ikations-medel åt e. o. Tjenstemän
Vaktbetjente .
och
28.
Grevell, G. </., pension för
• •
74.
Gripsholms Slolt, anslag för byggnads-arbeten å
323.
Grubbes, S. enka, pension för ....
• •
74.
Grönbergers’, C. M., enka, pension för
• •
74.
Gullsjö kronohemman, utbyte af ... .
• •
86.
Götha kanal, utbetalning af medel för ett hamn-
byggnads-arbete derstädes ....
14.
Götheborg, anslag till undervisningsanstalt
städes för barnmorskor .
der-
73.
försäljning af krono-egendomar
Städes
der-
138.
jernväg till . . .
274,
333,
Götheborgs Elementar-läroverk, anslag till
• •
73,
185,
Hospital, Byggnads-anslag för .
• •
212.
Navigationsskola, anslag till .
• •
71.
Regitt. till Stats-L1/sk. Bet. 1854.
2
10
II.
Haasum, J. 11., pension för
Hagelskada, ersättning af förluster vid .
Höghults, komminister-boställe, befrielse från rotering
llallbosjön, anslag för sänkning af ...
Hallsnäs bi o, underhålls-bidrag för .
Halländska Hyrkohemmanen, dispositionsrätt till
Flygsandsfältens skyddande, anslag til
Hammarskatt, nedsättning af
Hammars socltnemäns berättigande till virkes af
liemtande från ett boställes skog .
Hamnbyggnader, anslag till
stadganden om stats-bidrag ti
Handels-skolor, anslag till
Heideken, J. G., von, pension för ...
Ilelgeån, stats-bidrag till brobyggnad öfver .
Helgonskyld, förändradt användande af.
Hemkalls-afgifter till Regementena, upphörande a
Hernösands Hospital, byggnads-anslag för .
Navigationsskola, anslag till
Historiska handlingar, anslag för utgifvande af
Hjelmare kanals underhåll s-fond, nedsättning i
räntan å
och Quismaren, anslag för sänkning af
Hof-rätternes stater, förhöjning uti .
Hofveri-skyldigheter till kronolägenheter, upphörande
af
Nummer* å Betänkandet. * m.
143.
96.
318.
158.
106.
130.
284.
64 C, 176, 246, 27a,
44.
158.
157.
71.
74.
158.
123, 218.
116.
212.
71.
160, 241, 256, 276.
48.
158.
67, 181, 244. 253, 271.
93, 217.
11
Nummcrn i Betänkandet, m. ».
Hollander, J. Ii., Dana-arf efter  56, 133, 213, 250, 343.
Hollström, E., pen.-ions-rätt för . . . • . . . 210.
Homöopati sk t sjukhus, anslag till  73, 185.
Hospital ers förbättrande, anslag för . . . . 212.
och Lasaretters underhåll, anslag till 73.
Hospitals-fonden, understöd till 107.
Hufvudbok för Stats-konloret, formulär till . . 177.
Hufvud-litlar, Riks-statens. Se: Stats-reglering.
Hult och Köping, förlängd tid för jemvägs-bygg
nad
emellan
211.
Hushagen, upplåtelse deraf till Köpings stad . . 226.
Husie församlings kyrkogård, utvidgande af . . 202.
Hvetlanda, Thomas och Kullgårdarne, utbyte af 85.
Hvitbetssocker-fabriker, understöd för . . . . 88, 200.
Hyltén-Cavallius, C. E., pension för enkan efter 74, 186, 244, 253.
Härlöfs och Öjaby församlingar, afskrifning af
lån till
38, 99.
I.
Ifö sjö, anslag för sänkning af  158, 239.
Indragnings-staten, allmänna, reglering af. . . 74, 186-
Induslri-expositionen i Paris, kreditiv fftr kostnader
vid 281, 312.
Ingeniör-korps och trupp, anslag för . . . . 69. 182, 244. 253.
Inkomster, Stats-verkets. Se: Stats-reglering.
Inqvarltriug s-skyldig heten i Stockholm, lindring
uti
178.
Institutet för blindes och döfstumma, anslag till 160.
12
Instruktion för Rikets Ständers Revisorer, omarbetning
af
Iris truh Lion s-komp a nior, anslag för
Jemtland, Försyars-verkets ordnande derstädes
Gratifikation för en karta öfver .
Jernvägs anläggande, Stats-bidrag för ...
Jord-förluster genom kanaler och väg-anläggningar,
anslag för . .
Justitie-hansleren, afiönings förhöjning åt
Ombudsmannen, löne-förhöjning åt . .
Ombudsmans-expeditionens tjenstemän,
löneförhöjning åt
resekostnads-anslag, för
höjning
af ....
Revisionens anslag, förhöjning uti .
Råd, aflönings-förhöjning åt . . . .
pensionering af
Jägeri-stalen, anslag för
Jönköping, Byggnads- och Tomt-rcglerings-bidrag
till
Förlags-Iån till handlande m.. fl. derstädes
och Malmö, jernväg emellan . . .
K.
Kammar-kollegium, anslag för
Rätten, aktorats- och anmärknings-procent
för
Nummer» ;t Betänkandet, m m.
120.
09, 182. 244, 253.
300.
179.
273,274,333,334.358,309.
71, 183.
07.
141.
01.
02.
07.
07, 181.
172.
72.
308,' 340.
90.
274, 333, 334.
72, 184, *244, 253.
124, 230.
13
Hummern å Betänkandet, m. m.
Kammar-Rätten, anslag för
72,
184,
Kanalbyggnader, stadganden om Stats-bidrag lill
157.
Klosters församling, upplåtelse af plats till kyr-
kogården för ...
247.
d:o d:o till Skolhus för
190.
Kock, A. V., gratifikation åt
319.
Kommendants-staten, anslag för .
69.
Konga härad, utgörande af krono-tionde och ränte-
spanmål derstädes
227.
Koppar-räntan af stora Kopparberget, nedsättning i
64,
B-
Koppar stenarne, utläggning af fyrfartyg vid . .
270.
Korpilombolo by, anslag till kapellbyggnad der-
städes
147.
Kortstämplings-konvoluters tryckning vid enskildt
tryckeri
361.
Kreatur, premier för utmärktare
158.
Krigs-kollegii räkenskaper, anmärkning vid . .
21.
tjenstemän, löneförhöjning för
69.
Krono-egendomar, försäljning af
127.
Kronolänsmans pensioner, förhöjning af . . .
146.
Kungsbacka hamnbyggnad, lån till .....
78,
153.
Kungsgårdars och k ungslägenheters förvaltning,
berättelse om
165.
Kyrkebyggnader, lån till
75,
154.
Kyrkors underhåll, anslag till
73,
185.
Köpinge socken, understöd i följd af kolera-farsot
derstädes
160.
Köpings stad, upplåtelse af lägenheten Hushagen åt
226.
A, Stats-bidrag till upprensning af . .
*-*
Ox
GO
239.
14
Narn mern å B»tä«k»Md#I. r». ra.
Ii öping-Hults jernväg, förlängd arbetstid för
211.
utsträckning af ...
274, SÖ 4.
L.
Land*höfdinge-löners reglering i vissa län . .
71.
Landstaterncs löne-reglering
71, 183, 204, 244. 2*
Landlbruks-möten, anslag för premier vid
158.
skolor, anslag för
71.
Landtmäteristaten, anslag för
71, 183.
Landttogsgärden, upphörande af
64, 176.
Lapp-allmogen, fattig-understöd för
160.
Leopold, C., gratifikation åt
51, 100.
Lidköping, Iåne-understöd tili
32, 142.
Lifmundering för indelta Infanteriet, anslag till
69.
Lifråddningsbåtars anskaffande
53.
Lillsjön, lån för aftappning
197.
Lindberg, J. E., förhöjning i pension för . .
37.
N., pension för
74.
Lindesberg, anslag till Pedagogien derstädes . .
73.
jernväg derifrån till Köping-Hultbanan
274.
Lindström, J. E., pension för
74.
Linköpings Domkyrka, understöd för reparation af
209, 259.
Hamnbyggnad, anslag till ... .
158.
Ljuspenningar åt e. o. Tjenstemän och yaktbe-
tjente .
28.
London, läste-afgift till Svenska kyrkan derstädes
112, 20-5.
Lund, lösningsrätt till den professorerne derstädes
anslagna krono-tionde
225.
lä
Nnmmern u Betänkandet. m. m
Lunds Lasarett, anslag till  300, 331, 353, 308.
Universitet, anmärkningar vid dess räkenskaper
21.
lån till Akademiska föreningen
vid
91, 199.
Lundberg, pensions-rätt för 210.
Lundblad, E., eftergift af arrende för ... . 63, 137, 215, 252.
Lundström, 6'., Dana-arf efter  57, 134, 214, 251.
Lutherska församlingen i Paris, understöd till . 160, 241.
Lån mot Stats-obligationer  272,273,333,340,359,370.
hyths, J. E., enka, pension för  74, 186.
Långhalsen med flere sjöar, anslag för sänkning af 158.
Läkare-Sällskapet, Svenska, anslag till . . . |.73, 185, 244, 253.
Läste-afgift till Svenska kyrkan i London . . 112, 205.
Löne-bcvillning vid 3:ne Regementen, restitution af 140.
M.
Malmöns lägeiplals, jord-utbyte för utvidgning af 223.
Malmö, jord-upplåtelse till  282.
och Jönköping, jernväg emellan . . . 333.
Navigationsskola, anslag till . . . . 71.
Mantals-pcnningar, befrielse från 64 E, 176, 246, 275.
Marin-regementel löne-förhöjning vid .... 70.
Markaryds församling, lån till kyrko-byggnad
derstädes 76.
Markegångssättning, tillägg i bestämmelserne om 224.
Marstrands kyrka och skola, tid för tionde-le
vercring
till  128, 232.
Mat-inrättningar för Garnisoner, anslag til] . . 151, 238.
Nummern å Betänkandet,
Medicinal-staten, anslag till  73, 185.
Mej erner, understöd för inrättande af ... 196.
Mern sens, J. A., enka, pension för 74.
Mens al-hemman i Götheborgs stift, skatte-lösen af 130, 222.
Michaelssen, A. B., pension för  74, 186.
Militur-författnings-samling, fortsättning af . . 286, 326.
Missvext-år, medel till undsättning Vid ... 85.
Moritz, C■ J-, afskrifning af lån till 39.
Motioner, ej tillhörande Stats-Utskottets handläggning
11, 12, 15, 16,
(34, 35.
Musikaliska akademien, anslag till 73, 185.
Mälaren och Eskilstuna, anslag till kanal-byggnad
emellan .... 158, 239, 256.
Storsjön, anslag till kanal-byggnad
emellan 158.
Mörby boställes utbyte . . . ' 86.
Mörbylånga köping, anläggning af krono-magasin
derstädes 24. •
Mören, i Kalmare . län, afskrifning af ett lån till
aftappning af 40.
Mösseberg, krono-park och allmänning, förändrad
reglering af  229.
Mötes-afgiften, upphörande af 64 F.
N,
National-museum, anslag för 160.
Natur alie-samling ar, inköp af 160.
Navigationsskolor, anslag till
71.
Nermans,
17
Nummern å Betänkandet, m. m.
Hermans. C. Uenka, pension för  170, 266.
Neutralitetens vidmaglhällande, kreditiv för . . 3G, G5.
Nockeby bro, anslag för ombyggnad af ... 159, 240, 256, 276.
Norbergs jernväg, understöd för fullbordande af 303.
Norrbottens län, anslag för afvittringar derstädes 71, 158, 342.
arbetshus-fonds öfverlemnande
till Riksgälds-kontorot . . . 21.
Norrköpings tekniska Lär o-an stalt, anslag för. 71.
Nycander, B. O., ersättning för en röst-räkne
maschin
109, 2G0, 31G, 364.
Nykterhetens befrämjande, anslag för . . . . 160, 241, 256, 276.
Nämndemäns ersättning för syner, med flere förrättningar
103.
Nätra Socknemäns rätt till Trysunda fiske . . 94, 195.
O.
Odlings förelag, understöd för
Odlings-lån, Boställshafvares berättigande till
Officerare, som ingå i utländsk tjenst, understöd
för
Omröstningar i Förstärkt S/ats-i Iskot t
Operahuset i Stockholm, upplåtelse af byggnads
-
Ordbok öfver svenska Språket, anslag för
Ordinarie räntans förenkling ....
Regist. till Stats- Utsk. Bet. 1854.
158.
41.
31.
216.
250,
251,
252,
253,
1254,
255,
275,
276,
309,
310.
327,
328,
364,
365,
1.366,
367,
368.
369,
370,
3 * o,
376.
19.
132.
160.
92,
191,
257.
18
Orthopediska Institutet, anslag till
One ars församling, lån till
Oicen, S., pension till enkan efter
P.
Palmblads, F. F’., enka. understöd ut ... .
Paris, stats-bidrag för deltagande uti industriexpositionen
derstädes
understöd för Lutherska församlingen derstädes
Pensioner för krono-länsmän, förhöjning af . -
Pensionering af militär- och civil-staten, förändrade
grunder och gemensam anstalt för .
P ensions-anstalt för barna-lärarinnor, anslag till
för folkskole-lärare, anslag till
för sjöfolk, anslag till
för Svenska läkare ....
Pensions-inrättning, tull-statens enskilda, anslag
för
Pensions-slalerna, reglering af
Pistolers anskaffning, anslag till
Ponton-tross, anslag till anskaffning af .
Posse, K. A., ersättning af förskott till .
Post-bevillningen, votering i Förstärkt Stats-Utskot-t
om
Post-skjutslegans förhöjning, kreditiv till kostnader
för .
Premier för folkskole-lärare .......
för kreatur af utmärkt slag ....
för öl-tillverkning
.
Nummern å Betänkandet, m. im.
73.
77, 154.
206, 261.
74, 186, 244, 253.
281, 312.
160, 241.
146.
i
208.
144.
161.
180, 265.
168.
188, ali, 338, 365.
74, 186, 244, 253.
151, 238.
151, 238.
280.
30».
289.
175.
158.
158, 239.
19
Nummern å Betänkandet, m. m.
Presidenter i vissa kollegier, löneförhöjning åt . 87, 187, 245, 254.
Presterskapets i Skåne, uppbörd, förändring af . 129, 221.
Preste-Ståndels protokoll vid 1834—1835 årens
riksdag, tryckning af register öfver . . 46.
Prestsjön, lån för sänkning af 114.
Printzensköld, C., aktorats-arfvode för ... 242, 295, 296, 328.
Prostetunnor, anslag af 73.
Provincial-läkare, anslag för  73, 185.
Q
Q var nars beskattning, förändriug i grunderna för 149, 231.
Qvistbro kyrka, jernväg till trakten af . . . . 274.
Q visman oell Hjelmar en, anslag för sänkning af . 158.
R.
Rabbén, E., pension för 74.
Rörnströms, C. O., enka, pension för .... 74.
Regements-läkares löneförhöjning och pensionsrätt 69.
Remisslage, anslag för  72, 184.
Remontering vid indelta kavalleriet, statens öf
vertagande
af 173.
och Skoning, anslag för ... . 69, 182.
Repperda Drakegården, utbyte af 85.
Rese- och traktaments-koslnader å 8:de Hufvud
titeln
73, 185, 244. 253.
Rese-imderstöd för handtverks- och fabriks-idkare 158.
Restitution af löne-bevillning vid 3:ne Regementen 140.
20
Revisions-berältelse om Kommers-kollegii fonder
Riksgälds-verket .
Stats-verket ....
Revisorer, af Stats-verket, omarbetning af instruktion
för
Rikets Ständers, tid för deras nästa
sammanträde .
Ridderstolpes, F., enka, pension för . . . .
Ridhusbyggnad för hofstallet, anslag till
Rikets Ständers hus, upplåtelse af lägenheter uti
Riksdag s-arkivet, anslag till .......
Riksdagshandlingar, trycknings-kostnader för .
utdelning af
äldre, utgifning af
Riksdags-kostnader, arfvoden för utbetalning deraf
och granskning af reqvisitioner
å
Landtmarskalkens och Talmännens
ordningen för bestridande af
Riksgälds-kontorels aflönings- och pensiöns-stater
befrielse från postporto för
mottagne fribref samt arfvoden
för posträkningar .
Enke- och pupill-kassa, understöd
för . . .
förvaltning sedan 1850-1851
årens Riksdag . . . .
hus, anbringande af jernstaket
vid
reparation och dekorering af
Nummern å Betänkande!, in na.
10-2,. 288-  27.
21, 139, 201. 268.
120.
279.
74.. 186, 244.
323.
234.
304.
237.
236.
ICO, 241, 256, 276.
22, 381.
7.
6.
379..
49..
235.
27.
30.
30.
21
Nummern å Betänkandet, m. m.
(317, 347, 349, 357. 377,
Riksgälds-kontorelr Reglemente '.378, 382r 383, 384y 385,.
1386, 387.
uppköp af Hypotheks-föreningens
obligationer . . . 291, 292-
utgifter, erforderlig bevillning
för
371.
öfvertagande af Stats-verkets
alla fonder  290.
Riksgaids-sedlar, inlösen af  81, 305, 388-
Rikshufvudboken, nytt formulär för ...... 177, 249.
Riksstat, upprättad ny  389.
Rosen, A. E. van, pension för  355, 372- g
Rosenblad, B., pension för
74.
Rotevakans-afgiften af utsockne-frälset i Halland,
undsättning uti - 64 G.
Rudensköld, T., rese-und erstöd åt 160.
Räby räddningsinstitut, stats-bidrag till . . . 160,r 241, 256.
Råå fiskeläges understödjande i följd af kolerafarsoten
160.
Röslräkne-ma.schin, ersättning för  109, 260, 316, 364.
s.
Sablar, kavalleri-, anslag till 151, 231.
Sala Silfver-verks ränte-ersättnings-fond . . . 166.
Salpetcr-hj elpens beräkning i Småländska länen . 64 A.
Salpeter-lösnings-prisets förhöjande .... 21, 201..
Sandberg, J. G., pension för enkan efter . . . 267.
Sandelin, B. //., dana-arf efter
89.
Sandströms, Th., enka och barn, pension för . 169, 263.
*22
Nummern å Betänkandet
Sanlesson, B. H., pension för
74, 186.
Sasse, E. F., belöning åt
.
332, 352.
Schander, J. G., pension åt
74.,
Scheutz, G. och E., anslag för en räkne-maschin
136.
Schlyter, C. J., anslag för landskaps-lagarnes ut-
gifvande af
74.
Schytzer crantz, A., inköp af konst-samling efter
356.
Serafimer-Lazarettet, plats till tvätt-inrättning för
148, 233.
understöd för ....
160.
Seth. J. M., pension för enkan efter ....
74.
Si/fvermynt, förekommande af felaktigt ....
29.
Själevads socknemäns rätt till Trysunda fiske
94, 195.
Sjöfolk, anslag till pensions-anstalt för....
180, 265.
Skaraborgs län, jernväg iren om
°74, 334.
Skatte-jords friköpande från grundskatt
122.
Skatte-väsen lets förenkling
92, 191, 257.
Skepps-ombudsmannen i Stockholm, uppbörds-arf-
vode för
189, 294. 344, 367.
Skiften och afvittringar, anslag till
71.
Skog å ecklesiastik-boställen, användande af .
119.
Skog s-plantering, premier för
108.
Skog s-plantering s-kassan, analag till ... .
72.
S/iredsviks församling, lån till
162.
Skåne och Småland, jernväg genom ....
274, 334.
Skånska presterskapets uppbörd, förändring af .
129, 221.
Skällnora kungsgårds arrende, nedsättning i .
54, 117.
Slagkruts-hufvars anskaffning, anslag för .
151.
Slöjd-expositioner, anslag för
158.
Nummern å Betänkandet, in. iu.
Slöjd-föreningens skola, anslag till
71.
Smedberg, A., pension åt
74.
Socken-kartors upprättande, anslag för ...
71.
Spanmål, kreditiv för uppköp eller belåning af .
293.
stats-verkets, förhöjdt stats-pris å .
64,
176.
Sp anntåls-tillökn i v g å pennin ge-löner, anslag till
74.
Sparre, C., pension för enkan efter
74.
Stats-kontoret, anslag för
72,
184.
formulär till hufvud-bok för . .
177.
Stats-obligationer, upplåning mot
272,
333,
340,
359,
Stals-regleringen, erforderlig bevillning för .
371.
Extra å 2: dra Hufvudtiteln .
150.
4:de d:o
151,
238,
256,
276.
örte d:o
152.
6:te d:o
158,
239,
256,
276.
7:de d:o
159,
240,
256,
276.
8:de d:o
160,
241,
256,
276.
Stats-regl&ingen, ordinarie, Riks-staten . . .
389.
inkomst-beräkningen
64,
176,
246,
275.
å lista Hufvudtitelh
66.
r 2:dra d:o
67,
181,
244,
253.
n 3:dje d:o
68.
n 4:de d:o
6»,
182,
244,
253.
» 5:te d:o
70.
» 6:te d:o
71,
183,
244,
253.
» 7:de d:o
72,
184,
244,
253.
a 8:de d:o
73,
185,
244,
253.
v 9:de d:o
74,
186,
244,
253.
24
Nummern å Betänkandet, m. m
Stat.-i-vcrkels fonder, öfverilyttande deraf till Riks
-
gälds-kontoret  290.
tillstånd och behof. Kongl. Proposition
om  1.
Stipendier för civid-ingeniörs-elever 15$.
v folkskole lärare-elever .... 160.
5> handtverks- och fabriks-idkare . 158.
Stjernsvärds. G. U. , Militär-författnings-samling,
fortsättning af  280, 326.
Stockholm, anslag till hospitals-byggnad derstädes 212.
d:o till dess navigations-skola . . 71.
byggnads-anslag till Allmänna Barnbördshuset
derstädes  160, 241.
jord-upplåtelse till begrafnings-plats, m.
m. vid  248.
och Götheborg, jernväg emellan . . 333.
lindring i dess inqvarterings-skyldighet 178.
lån föi omkostnader vid kolera-farsoten
derstädes 113.
Stockholms Slolt, byggnads-anslag för . . . . 323, 338.
Storsjön pch Mälaren, kanal-anläggning mellan . 158.
Storskifteslandtmätare, pensions-rätt för . . • 210.
Strandskogen på Öland, förmedling utlägenheter å 20, 83.
Strinnholm, A. M.. anslag för fortsättning af
Svenska folkets historia  74, 186.
Ström, J. [}■ af pensions-rätt för  322, 337.
Strömrensningar, anslag till 158.
Strömsholms kungsladugårds arrende, eftergift å 63, 137, 215, 252.
Stångåns rätning och rensning, stats-bidrag till 158.
Städers
Städers friheter, anslag för ..... t .
Sundhets-kollegium med medicinal-staten, anslag till
Svenska Läkare-sällskapet, anslag till . . •
Svenskt Diplomatarium, anslag för fortsättning af
Sveriges Flora, anslag för tekningar till . . -
Södermanlands regemente, förbättring af soldatlönerne
vid .
Södertelje, vederlag åt kyrkoherden derstädes
Sölfvitsborgs hamnbyggnads-1 ån, anstånd med
T.
Tackjerns-tionde, nedsättning d<?ri .....
Tekniska skolor, anslag till
'Theatern, Kongl., anslag till ......
ersättning af förskott till .
Thersner, Thora, anslag för fortsättning af ett
planche-verk
Thurgren, J. A., anslag för fortsättning af ett
kameral-arbete ........ •
Tjörns härads krono-tionde till Marstrands kyrka
och skola ...........
1Topografiska korpsens arbeten, anslag till. . .
Toréns, M., döttrar, pension för . . . . .
Torps komminister-boställe, roterings-frahet för .
Trana, G. E., pension för
Trippi ska hemmanen i Halland, återlösningsrätt
till
•
Regist. till Stats- LUstc. Bet. 1854.
Hummern å Betänkandet,
71.
73, 185.
73, 185, 244, 253.
ICO.
74.
50, 102.
374.
58, 155.
64. C
71.
72, 184.
280.
160.
160.
128, 232.
4, 9, 151.
74, 186.
118.
74.
131.
, *6
Nummem å Betiuikaiidet. si. ra.
Trosa, anslag till uppmuddring af inloppet till . 158.
Trosspassevolans-afgift, upphörande af . . . 64, 176.
Troxhammars krono-hemmans utbyte .... 84.
Trysunda fiskehamns afträdande  94, 195.
Trädgårds-föreningen i Stockholm, anslag till . 71.
Tull-bevillning, omröstning i Förstärkt Statsutskott
om  216, 255, 375.
Tull-statens enskilda {»ensions-inrättning. anslag '
för
188, 311, 338, 36®.
Tull-verket, anslag för  72, 184.
v:
Uddevalla och Wenersborg, jernväg mellan t . 274.
Ull-Diskonten, förhöjning af låne-procenten vid . 193.
Ultuna kungsladugård, jordupplåtelse från . . 269.
Landtbruksinstitut, anslag för en byggnad
derstädes 110.
Ulrika församling, vinsäd till  285.
Umeå kyrkas reparation, lån för . . . . . . 80.
Undervisnings-anstalter för handel och sjöfart,
anslag till. . . . 71.
jordbruk m. m., ao- f
slag till . . . 71.
slöjderna, anslag till 71.
Und ning i missvext-år, medel till ... . 95.
Utf' ' nings-medel till Norr- och Westerbotten,
afskrifning af .
97.
Un siteten, anslag till ... r ... . 73, 185.
Uppbärds-arfvode till skepps-ombudsmannen vid
Stockholms sjömanshus
Uppbär ds-verkets förenkling
Upsala, anslag till slöjd-skola derstädes
Borgerskap» gubb- och enkhus-inrättning,
Dana-arf till
Central-IIofpital, jord-upplåtelse till . .
Gamla, understöd för kyrkans reparation
Uppvidinge härad, utgörande af ränta och kronotionde-spanmål
derstädes
Utländsk tjenst, understöd för officerare som ingå
deri
V.
Vaccinationens befrämjande, anslag till....
/Vadstena hamnbyggnad, lån för
Hospital, byggnads-anslag för ...
Krigsmanshus-kassa, pensions-förhöjning
från ....
erséttningsfyllnad för
dess indragna inkomster
....
Wadströms, C• A., dotter, pension för . . .
JValerii, J. I)., enkas och barns befrielse från ansvar
för balans efter M. F. Finér
enka, pension för
Wancke, J. P., pension för enkan efter . . .
Vatten-aftappningar, stats.-bidrag till ... .
27
Nummer» å B eiäjik studel. m. m.
159, 294, 344, 367.
92, 181.
71.
57, 134, 214, 251.
269.
160.
227.
31.
73.
98, 198.
212.
171.
277, 324.
74.
26, 243,'295.
74, 186.
74.
157, 158.
'28
lat tendt stille ring s-apparat, belöning för uppfin
-
ning af
IVaxholms fästnings-byggnad, anslag till ..
bestyckning ......
Vederlag s-spanmål åt kyrkoherden i Södertelje .
Wederlöfs och Dänningslunda församlingar , afskrifning
af lån till
I'Venersborg, anslag till hamnbyggnad vid .
och Uddevalla, jernväg mellan .
Vermland, anslag för hemslöjders inöfvande derstädes
.
Vessman och Barken, järnväg mellan . . . .
Vesterhejde kyrkas reparation, stats-bidrag för .
)Vesterås och Dalarne, jernväg melian . .
IVeslepvik, anslag till navigations-skola derstädes
Vestra härad, utgörande af ränte- och tiondespanmål
derstädes
IVestin, F., pension dör . ‘. '. . . .
H. Jersättning af förskott till
Vetcrinär-inrättningarne i riket, anslag för
Läkare, anslag för
Wexiö, byggnads-anslag för lärohus derstädes
Vier ecks, C. F., döttrar, pension för .
Vin- och byggnads-säd, anslag till . . .
Visby, byggnads-anslag för lärohus derstädes
Navigations-skola, anslag till . .
Wisingsö skolegods-hemmair, skatteköp af.
Volontär vakans-medlen, förräntande af . .
Nummern å Betänkandet. m. in.
332, 352.
4.
151.
374.
38, 99.
158.
274.
71.
274, 333.
52.
274, 334, 358, 369.
71.
227.
74.
280.
73.
73.
135.
74, 186.
73, 185, 285.
135.
71.
125, 219.
201.
Väg/ör
-
2S
Hummern i Heiänk»ndet, m. m.
Vägför b ä l Ir ingar, stats-bidrag till
157,
158.
Väg- och Fattenbyggnads-styrelsen, anslag för .
71,
158,
Y.
Yngaren, anslag för sänkning af
15*.
Ystads hamn, stats-bidrag till uppmuddring af .
158.
z.
Zoologiska föremål, anslag för tekningar af .
74.
e
A.
Aberg, J■ L., pension för
' 74.
Åkermans, I, E., enka, pension för ....
74.
Åmåls hamn, stats-bidrag till förbättrande af .
158.
Åsen, kronopark, jordupplåtelse från ....
269.
Åsunden, m. 11. sjöar, sänkning af och båtled emellan
163,
363.
G
Öbergs, S. R., enka. pension för
74.
Öfre Frtjksda/s domsaga, utbyte af ett härads-
höfdingen derstädes anslaget qvarnställe . .
86.
Öfrer-intendents-embelet., anslag för ....
7 2.
Öjaby och Härlöfs församlingar, afskrifning af lån till
38,
99.
Öland, förändrad tid för iippbörds-stänimor derstädes
126,
220.
Ölbryggeri, premier och understöd för ....
1 58,
239.
Örebro, anslag till slöjdskola derstädes ....
71,
264,
bvggnads-lån och tomt-reglerings-anslag för
167.
Regist. till tbtats-Utsk. Bet. 1854.
STOCKHOLM, t tl. Schultze'* Boktryckeri, 1854.
/
BIHANG
TILL
saraa®! imwåiiDiis
PROTOKOLL
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren I85S och 1854*
FJERDE SAMIilM(&EM•
Afdelningen:
Stats- samt Allm. Besv. och Ekonomi- m. fl. Utskotts gemensamma
Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Stata- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Memorial, N:o i.
1
H:o 1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Aug. 1834, kl, 12 midd.
Memorial.
För biträde vid behandlingen af de till Stats- samt Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottens
handläggning hörande mål och ärenden, hafva de förenade Utskotten, i
likhet med hvad tillförene egt rum, antagit en särskild Sekreterare; och få Utskotten,
med anmälan härom, hos Rikets Ständer vördsamt begära, alt samme Sekreterare, hvilken
den 21 sistlidne April inträdde i tjenstgöring, måtte, från och med nämnde dag och
så länge hans biträde erfordras, få uppbära arfvode till det belopp, som Utskottens
Sekreterare vid sistlidne Riksdag åtnjutit, eller 133 R:dr 16 sk. banko i månaden.
Slockholm den 4 Augusti 1854.
Å Stats-Utskotlets vägnar:
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
J. F. Gråa.
På Högloll. Ridderskapet och Adelns
Ledamöters vägnar:
Carl Åkerhielm.
På Högv. Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Th. Annerstedt.
Pä Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
M. Pehrsson.
På Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets vägnar:
På Höglofl. Ridderskapet och Adelns
Ledamöters vägnar:
F. IF. Rehbinder.
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
C. G. Gustafsson.
På Högv. Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
F. F. Carlson.
På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Nils Pehrsson.
0. A. Beckman.
Bih. till R. St. Prot. i833 & 18Si. 4 Sami. 2 Afd. t Haft.
1
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 2.
HT.*© S.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 15 Aug. 1854, kl. 12 midd.
Belänkande, i anledning af vackt fråga om inrättande af ett Sta- ■
listiskl Embetsverk samt anslag dertill.
Dels till Stats- samt dels till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet hafva
blifvit remitterade följande motioner i ofvannämnde fråga, nemligen:
från Högvördiga Preste-Ståndet af Herr Professoren Carlson, som, jemte en
framställning om nödvändigheten och nyttan för en stat att ega tillgång till statistiska
uppgifter om sitt tillstånd och sin utveckling, samt om de anstalter, som i sådant hän
seende
i flera andra länder blifvit vidtagne, fästat uppmärksamheten vid det förhållande,
som i afseende härå uti Sverige företedde sig. Väl samlades här af särskilda embetsverk
en stor mängd statistiska uppgifter, och hvarken tid, möda eller kostnad sparades
för ändamålet. Det saknades således väl icke arbeten för statistiska ändamål; men dessa
voro deremot ännu icke på ändamålsenligt sätt ordnade; det felades dem tillräckligt
sammanhang sins emellan, en ordnad plan för deras företagande, en fullständig bearbetning
af deras resultater. Saknaden af nödigt sammanhang emellan de särskilda arbetena
förorsakade än en kännbar brist på upplysningar i vissa hänseenden, än ett alldeles
öfverflödigt arbete af flera olika embets-myndigheter på samma saker. Så t. ex. voro
formulärerna för Laudshöfdingarnes berättelser gifna 1821, men, oaktadt de flerfaldiga
statistiska upplysningar, som efter samma tid, i följd af sednare tillkomna föreskrifter,
från särskilda embetsverk ingingo, fortforo likväl Landshöfdingarne att framställa samma
ämnen, som dessa embetsverk i sina berättelser behandlade. De redogjorde sålunda fortfarande
icke allenast för länens geografiska beskaffenhet, hvilken förblefve väsendtligen
oförändrad, utan afgåfvo äfven berättelser om folkmängden, för hvilken Tabell-kommissionen
fullständigare redogjorde, om Bergshandteringen, hvarom Bergs-kollegium i ett
sammanhang gåfve upplysning, om fabriker, handel och sjöfart, hvaröfver Kommersekollegium
årligen lemnade berättelser, om vägar och kanaler samt hamnarbeten, om
hvilka Väg- och Vallenbyggnads-styrelsen lemnade upplysningar, samt om Lasaretter och
Kurhus, hvilkas förhållanden omfattades af Sundhets-kollegium. Derigenom orsakades
icke allenast ett flera gånger upprepadt, öfverflödigt arbete för samma sak,, utan äfven
större utgifter än som behöfdes, oeh den betydliga möda och kostnad, som lör berörde
ändamål användes, förblefve till stor del utan frukt.
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ulskottens Betänkande, Nio 2.
3
Vidare har motionären erinrat, hurusom, i fråga om statistiska upplysningar, den
största vigt läge på sjelfva planen för dessas inhemtande och på sättet att uppställa de
formulärer, som dervid horde följas. I fullkomnandet af dessa vöre hulvudsakliga grunden
alt söka till de förvånande framsteg, den offieiela statistiken i andra länder under
de sednaste årtiondena gjort, och genom hvilka den hunnit till en förr okänd grad.af
klarhet och säkerhet. Man kunde icke vänta, att de statistiska drbelena i vårt iand
skulle kunna följa dessa framsteg, så länge icke någon embetsmyndighet funnes, sorn
hade lill uppdrag att ordna samma arbeten efler en genomgående plan och att i denna
vidtaga de förbättringar, af hvilka behof uppkomme. Slutligen begagnades och sammanställdes
icke de samlade statistiska upplysningarne på ett sådant sätt, att underrättelse
om landets tillstånd derutur kunde hemtas. Sålunda lemnades t. ex. Landsböfdingeberättelserna,
sjelfva icke sällan endast sammanfattande uppgifterna från särskilda fögderier,
till tryckning sådane de inkommit, ulan att de i dem gifna upplysningar sammanfördes
till ett helt. En tryckningskostnad uppkomme på detta sätt af omkring 6,000
R:dr Banko, under det man saknade den öfversigt af Rikets ekonomiska tillstånd, som
först skulle gifva åt de nu i tjugufem berättelser spridda uppgifter deras rätta betydelse.
Ett sammandraget statistiskt arbete skulle deremot likasom på en tafla visa bilden af
samhället, sådant det verkligen vöre, dess brister, dess framskridande, och gifva en säker
ledning vid bedömandet af lagstiftnings- och förvallnings-åtgärder, en ledning, som nu
i flera hänseenden saknades. Behofvet påkallade derföre ett ändamålsenligt ordnadi
Statistiskt Embetsverk, såvida icke kännedomen om landels tillstånd skulle fortfarande
förblifva ofullständig, under det den hos andra folk med förvånande hastighet fullkomnades.
Af dessa skäl och enär, efter Motionärens åsigt, kostnaderna för ett dylikt Embetsverk
icke skulle uppgå lill något betydligt större belopp, än som för närvarande nedlades
på nu föreskrifna statistiska arbeten, af hvilka kostnader en större del blefvo öfverflödiga,
i händelse ett sådant Embetsverk komme till stånd, har motionären föreslagit, att
Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit framställa en underdånig anhållan, det sådana
åtgärder vidtoges, antingen genom en ny organisation af Tabell-kommissionen eller
genom inrättandet af ett nytt Statistiskt Embetsverk, att Rikets offieiela statistik blefve
på ett fullständigt och sammanhängande sätt ordnad, samt att Rikets Ständer derjemte
måtte intill nästa Riksdag anslå en summa af 10,000 R:dr Bk:o, alt med en tredjedel
hvarldera året utgå till bestridande af de för ändamålet erforderliga kostnader; oell har
med motionären instämt Herr Professoren Agardh, som tillika anmärkt otillförlitligheten
af de statistiska uppgifter som nu meddelades.
2:o. Från Vällofl. Borgare-Ståndet af Herr Henschen, som, jemte utvecklande af
den nvtta och fördel, som skulle uppkomma genom inrättandet af en Statistisk Central
byrå,
hvilken finge sig uppdraget att samla, ordna och bearbeta alla statistiska materialier,
och hvilken icke blott gemom periodiskt affattade berättelser gåfve styrelse och folk
tillfälle att alltjemt ega en faktisk kännedom om Statens tillstånd, utan äfven erbjöde
upplysningar uti hvarje till statistiken hörande fråga af vigt, föreslagit: att Rikets Ständer
måtte hos Regeringen anhålla, att en så beskaffad Statistisk Central-byrå, som
nämndt ar, blefve inrättad, samt derfill anslå 5,000 R:dr årligen, eller, om detta belopp
ansåges för högt, åtminstone dels 2,000 R:dr till understöd för en sakkunnig person,
som utrikes toge närmare kännedom om arbets-methoderna inom de mest berömda Statistiska
Central-byråer, dels 2,000 R:dr till inköp af böcker och inredning af lokal för en
sådan Byrå, saint dels årligen 1,500 R:dr från 1855 års början till aflöning åt den
person, som ulsåges att förestå denna inrättning, och 500 R:dr till de biträden, samme
person kunde behöfva, hvilka medel, om det sednare alternativet anloges, komme att
4
Stats- samt jillm. Besv.- och Ekon.-UIskottens Betänkande, N:o i.
vid en blifvande Stats-reglering utgöra endast 10,000 R:dr B:ko, sorn vore vida mindre
än i de flesta utrikes länder för Statistiska Byråer användes; och har motionären tillika
uti en särskild, motionen bilagd, skrift meddelat en utförligare underrättelse om de inrättningar
för den officiela statistikens bearbetning, som under de seduaste årtiondena blifvit
i nästan alla civiliserade stater vidtagne, och antydt de svårigheter, som genom bristen
på en sådan inrättning i Sverige uppkomme, såväl för förvaltningen som representationen
; samt
3:o af Herr Frick, som anfört, alt, ehuru i Sverige flera åtgärder funnes vidtagne
för samlandet af statistiska uppgifter, angående vissa förhållanden inom landet, så sökte
man dock förgäfves något helt, som omfattade resultaterna af nationens och rikets fortgående
utveckling eller framsteg på bildningens och välståndets väg; hvarförutan flera
vigtiga detaljer saknade nästan all statistisk belysning, såsom l. ex. jordbruket, boskapsskötseln
och skogshushållningen, i hvilka väsendtliga delar det icke funnes andra än
högst ofullständiga uppgifter, innefattade i Landshöfdingarnes femårs-berättelser, hvilka,
utom det att de utgåfvos blott hvart femte år, hade den brist att vara uppställde och
anordnade efter olika systemer, så att man svårligen deraf kunde göra sammandrag,
tjenligt att bilda ett klart begrepp om hela landets tillstånd; på grund hvaraf motionären
föreslagit: att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära inrättandet
af en Statistisk Cenlral-byrå, med säte i hufvudstaden, till hvilken Byrå skulle öfverlemnas
alt, i öfverensstämmelse med utfärdade instruktioner, inhemta, sammandraga och
offentliggöra statistiska uppgifter i alla de ämnen, som kunde anses tillhöra en fullständig
Riks-statistik, samt tillika till bestridande af kostnaden för en dylik Byrå, jemte aflönandet
af dess tjenstemän, anvisa ett årligt anslag, förslagsvis beräknadl lili 10,000 R:dr B:ko.
Sedan Utskotten för berörde motioners handläggning sammanträda hafva Utskotten
tagit den deruti väckta fråga i öfvervägande, och få sitt utlåtande derom härmed afgifva.
Behofvet och nyttan för en stat att ega kännedom om sitt eget tillstånd lärer af
ingen bestridas. Denna kännedom är ett oeftergifligt vilkor för att med säkerhet kunna
inse samhällets brister och bedöma de åtgärder, som erfordras för dessas afbjelpande,
samt de mått och steg, som lättast och säkrast leda lill utveckling af dess industri, dess
trefnad och välstånd. Också hafva i andra länder medlen alt vinna en sådan kännedom
blifvit i hög grad fullkomnade. ' De förbättrade mel boder, som blifvit antagna för arbetena
inom den officiela statistiken, hafva åt dess uppgifter gifvit en vida större både
säkerhet och fullständighet än förr, och bearbetningen af dessa uppgifter, inom det derför
inrättade embetsverkel i hvarje stat, öfver landets inre förhållanden spridt ett nytt
ljus. Kastar man en blick på de anstalter, som hos oss finnas vidtagne för vinnande af en
säker kännedom om landets tillstånd, kan man väl icke neka, att ju mycket i denna
väg blifvit tillgjordt och alt för ändamålet både kostnad och arbete användes; men man
torde derjemte böra erkänna, alt dessa anstalter ej uppfylla det med dem åsyftade ändamål
på ett tillfredsställande sätt, och att, såsom jemväl blifvit anmärkt, statistiska uppgifter
om vissa enahanda ämnen med öfverflödig kostnad utarbetas och meddelas af flera
olika embelsmyndigheler, då deremot sådane uppgifter om andra ämnen nästan helt och
hållet saknas. De arbets-förteckningar, berättelser och rapporter, sorn i statistiskt hän
-
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vlskottens Betänkande, N:o S.
5
seende nu afgifvas, kunna dessutom, så väl i anseende lill deras uppställning, dervid någon
fullständigt uppgjord plan icke följes, som ock derföre att de ej till något helt sammanföras,
icke lemna någon tillräcklig upplysning om tillståndet och förhållandena i Riket,
än mindre någon allmän öfversigt deraf.
De brister, som uti ifrågavarande hänseende sålunda förefinnas, hafva länge varit
insedda, och lid efter annan hafva oek förslag lill afhjelpande af desamma blifvit gjorda.
Hedan vid 1812 års Riksdag förklarade Rikets då församlade Ständer, uti en till Kongl.
Maj:t allålen skrifvelse, rörande, bland annat, vidtagande af åtgärder till landets förbättring,
sig anse första vilkoret i detta hänseende vara att,, genom upprättande af en statistik
öfver Sverige, bibringa kännedom af landets lokal och näringar, samt föreslogo för
sådant ändamål åtgärder. Kongl. Majit anbefallde derefter, uti Bref af den 11 Januari
1814, Landlbruks-akademien att utarbeta och afgifva förslag till förbättrad uppställning
af de berättelser, som Konungens Befallningshafvande borde hvart femte år afgifva rörande
länens tillstånd, och Landlbruks-akademien afgaf äfven den 11 Oktober 1820 underdånigt
betänkande i frågan, jemte förslag till de förändringar och tillägg i nyssnämnde
berättelser* som funnits nödige, samt förmälde sig jemväl anse dessa berättelser ieke
kunna så inrättas, att genom dem allena en fullständig statistik öfver Riket vore att förvänta,
äfvensom Akademien erinrade, att då en större del för ändamålet nödige upplysningar
funnes spridda bos andra verk och auktoriteter, Kongl. Majits Nådiga afsigt, att
erhålla en länge saknad kännedom om landet, således icke skulle vinnas, så framt icke
alla de statistiska materialier, som funnes undangömde i en mängd arkiver, blefve samlade
och ordnade till ett gemensamt helt.
Äfven det vid 1823 ,års Riksdag tillsatta Särskilda Utskott uttalade i sitt betänkande,
om reglering af Rikets Styrelse-verk, behofvet åf ett Statistiskt Kontor och tillstyrkte
inrättandet af ett sådant, hvilket skulle erhålla utsträckt omfattning till alla föremal
för lahdets statistik, och till hvilket borde ingå tabellerna öfver Rikets folkmängd
samt Landshöfdingarnes femårs-berättelser; och ytterligare hafva vid 1844—1845 årens
Riksdag, då frågan åter väcktes, de Sammansatta Utskotten, i sitt utlåtande N:o 22, uttalat
sin åsigt om nyttan och fördelen af att få alla upplysningar och uppgifter, som
kunde iuhemtas rörande landets statistiska förhållanden, på ett ställe samlade, efter eu
fastställd plau sammanförde och ordnade samt i lämplig form för allmänheten tillgänglige,
ehuru Utskotten då ansågo sig ej böra tillstyrka det dä gjorda förslaget om inrättandet af
en Statistisk Byrå, hufvudsakligen af den anledning, att Kongl. Majit, i Sitt Nådiga Tal
vid samma Riksdags början, förklarat sig inse vigten och behofvet af den inre förvaltningens
förenkling och vilja åt denna angelägenhet egna Sina oafbrutna omsorger, samt
att, då fråga sålunda vore bragt å bane att på ett enklare och mera ändamålsenligt sätt
reorganisera Stvrelse-verken, det syntes icke vara lämpligt alt öka antalet af dessa verk
med ett nytt, utan liden dertill först vara inne, sedan en sådan reorganisation försiggått,
och om någon lucka eller brist deruti visat sig.
Den utveckling både uti industrielt och ekonomiskt hänseende, som landet under
en 40-årig fred vunnit, påkallar emellertid nu, lill och med mera än förr, en ordnad
och, så vidt möjligt är, fullständig statistik, som åskådliggör förhållandena i alla förvaltningens
grenar. Den är nödvändig att ega, om landet skall kunna följa med öfriga civiliserade
stater på industrieus stora täflingsbana, och den måste vara af högsta vigt i
ett land som Sverige, der folkets representanter utöfva dess rätt att sig beskatta och
derjemte taga en betydlig del i lagstiftningen. Derföre anse Utskotten ock, att åtgärder
böra vidtagas lör alt, så snart omständigheterna del medgifva, erhålla en i möjligaste
mån fullständig fortgående statistik. Otvifvelaktig! är, att detta ändamål säkrast vinnes
genom bildandet af ett embetsverk, som finge sig uppdraget alt uppgöra planen till de sta-1
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 2.
tistiska arbetena i deras särskilda grenar, äfvensom att sammanföra, bearbeta och offentliggöra
de inkomna uppgifterna, och sålunda bereda de upplysningar om landels tillstånd,
utveckling och förkofran, som endast kan vinnas genom en ändamålsenligt ordnad officiel
statistik. Med ett sådant embetsverk kunde då de arbeten, som för statistiska ändamål
utföras inom särskilda embetsverk, sättas i förening, och Tabell-kommissionen, den enda
inrättning, som varit egnad uteslutande åt statistik, ehuru endast åt en enda gren deraf,
upphöra.
Att likväl nu uppgöra en fullständig plan för inrättandet af ett sådant embetsverk,
äfvensom för förbindelsen emellan detsamma, och de öfriga embetsverken, skulle, äfven
om det kunde anses ligga inom gränsorna af Utskottens uppdrag, icke låta sig göra med
nu tillgängliga upplysningar. Dertill skulle fordras dels en fullständig undersökning af
sättet, huru dessa arbeten för det närvarande inom särskilda grenar af förvaltningen försiggå,
dels en närmare underrättelse om organisationen af de i andra länder inrättade
anstalter för statistiska arbeten.
Utskotten få sålunda, med åberopande af hvad de i detta ämne anfört, samt, i anledning
af ofvanberörde motioner, tillstyrka,
alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes, på det Rikets officiela statistik måtte blifva
på ett fullständigt och sammanhängande sätt ordnad, låta utarbeta
och för Rikets näst sammankommande Ständer framlägga plan och
förslag till inrättande af ett statistiskt embetsverk, tillika omfattande
nuvarande Tabell-kommission; äfvensom att Rikets Ständer ville,
tili bestridande af kostnaden för härtill erforderliga förberedande
åtgärder, ställa till Kongl. Majlis disposition ett anslag af 10,000
R:dr, att, i mån af behof, från Riksgälds-kontoret utgå under nästpåföljaude
Irenne år.
Slockholm den 10 Augusti 1854.
Reservationer anmäldes:
l:o af Herr Rådmannen Gråå, som, instämmande i Utskottens tillstyrkande, för
så vidt det afsåge en underdånig anhållan, att Kongl. Maj: t täcktes låta utarbeta och
för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga plan och förslag till inrättande af
ett Statistiskt Embetsverk, tillika omfattande nuvarande Tabell-kommission, ansåg något
särskildt anslag för det närvarande icke vara behöfligt.
2:o af Herr Rådmannen Henschen, som ansåg att moliverna uti Utskottens Betänkande
bordt innehålla de fullständigare upplysningar, hvilka han bifogat sin motion
och hvilka voro af följande lydelse:
Den första statistiska byrå blef i Frankrike, år 1801, inrättad genom den be- ■
römde ministern Ghaptal; dock hade redan 1796 statistiska berättelser öfver de särskilda
departementerne blifvit infordrade för att sammanställas för Central-förvaltningens
behof. Denna byrå erhöll år 1806 en ny organisation af Napoleon, som i sitt bekanta
yttrande: »La statislique est le budget des choses, et sans budget point de salut», visat,
att Iian insåg statistikens betydelse; men den gick under i slutet af hans regeringstid,
och Restaurationen fann icke för godt att återställa den. Först år 1835 blef en
egen statistisk byrå upprättad vid Handels-ministéren, och den berömde statistikern
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskoltens Betänkande, N:o 2.
7
Moreau de Jonnes, under hvars ledning densamma sedermera utgifvit flera värdefulla
arbeten, utnämndes till dess föreståndare. — Frankrike har dessutom en särskild Akademi
(»des Sciences morales et politiques») grundlagd af Napoleon 1814, som uteslutande
har till ändamål att bearbeta statistik och stals-ekonomi. Under sisth år har Regeringen
dessutom (genom ett dekret af d. 1 Juli 1852) inrättat permamenta statistiska
kommittéer i hvarje kanton (och sådane finnes till ett antal af 2,834), hvilka årligen
och quinquennii-vis skola afgifva berättelser till Central-byrån i Päris.
I Berlin upprättades en statistisk byrå för hela den Preussiska staten, år 1805,
under Steins minister; och fastän kriget emot Napoleon någon tid förhindrade detta
institut att träda i någon kraftigare verksamhet, behöll likväl Konung Fredrik Wilhelm
III alltid denna angelägenhet i minnet, och sedan den förtjente statistikern Hoffmann, år
1809, afgifvit en utförlig berättelse, huru en statistisk byrå skulle ändamålsenligt inrättas,
blef densamma snart derefter upprättad såsom en egen myndighet under Hoffmanns
direktion. Den har sedermera i stigande utveckling lemnat mönstervärda arbeten, och
åtnjuter under Dietericis ledning ett högt anseende.
Österrikiska regeringen har ganska tidigt riktat sin uppmärksamhet på dén officiela
statistiken. Redan Frans 1 gjorde, år 1754, början med folkräkningar, och förslag
om en statistisk byrå väcktes år 1810. Den körn likväl icke i verksamhet före år
1829, och då blott såsom ett departement inom Geueral-rechnungs-direktoriet; men år
1840 blef densamma reorganiserad såsom en särskild myndighet, under namn af »Die
Kaiserliche Direction der administrativen Statistik», och införliIvad med Handeis-ministéren.
Dess arbeten, som förut höllos hemliga, blifva sedan 1845 offentliggjorda i »Tafeln
zur Statistik der Oesterreichischen Monarchie». Hvilket högt värde den Österrikiska
styrelsen lägger på statistikens befordrande synes äfven deraf, att det i embetsmännens
konduitiistor skall vara särskildt anmärkt om de ega statistiska kunskaper.*)
I England, der man, såsom bekant är, icke älskar centralisation i statsförvaltningen,
har man likväl insett nyttan deraf i statistiken, samt, 1832, upprättat en egen
afdelning för statistiska arbeten (under namn af »Statislical-departemént») vid »the
Board of trade». Årligen utgifves ett folioband statistiska tabeller öfver befolkning, handel,
skeppsfart, penninge-väsende, kriminal-justice, statens finanser o. s. v. Utomdess
har England sina »Commissioners of inquiry» — särskildt aflönade einbetsmän, som,
försedda med vidsträckta fullmakter, göra resor inom riket, för att på ort och ställe
samla statistiska uppgifter för parlamentets behof. Häraf utarbetas sedermera af parlamentets
»Select committees» vidlyftiga och kostsamma verk, om hvilkas omfång man
kan göra sig ett begrepp deraf, att ensamt under åren 1801—1824 154 folioband sådana
arbeten, åtföljda af 152 dylika band bilagor, utgåfvos från trycket.
Den Belgiska regeringen har allt sedan landets lösryckande från Holland icke
sparat hvarken möda eller kostnader, för att uppbringa sin oificiela statistik till en högre
ståndpunkt, och genom dö utmärkta talanger, som hon inkallat i Eenlral-byrån, har
hon äfven häri lyckats på ett sätt, att Belgiens statistiska arbeten gifvil detta land ett
högt och aldrig tillförene egdt anseende i den lärda veriden.
Äfven i Nederländerna, Wurtemberg, Sachsen, Bayern, Neapel, Sicilien, Sardinien,
Toscana och Förenta Staterna hafva, efter den allmänna verldsfredens inträdande,
statistiska byråer blifvit upprättade, och ibland grannstaterna finner man till och med
i Ryssland, der likväl hvarje särskildt departement af ministéren har en statistisk byrå
för sig, ett slags Central-byrå inrättad under inrikes ministern, hvarifrån, sedan år
") Die Gegenwart, 83:djc häftet, 1852.
8
Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 2.
1839, utgifves en journal, innehållande upplysningar öfver rikets statistik, och i hvilken
äfven de öfrige ministrarnes berättelser till Kejsaren offentliggöras.
I Danmark blef, genom ett Kongl, reskript af den 23 Nov. 1833, en Kommission
nedsatt för att, efter ett af enskild person utarbetadt förslag, uppgöra plan till ett
statistiskt tabellverk och derefter tillvägabringa ett sådant. Denna Kommission, som
skulle omfatta äfven Hertigdömenas statistik, ulgaf under åren 1835—1847 10 häften,
hvilka behandla folkmängd, jordegendoms-förhållanden, boskapsskötsel, handel m. m..
men, sedan Hertigdömena är 1848 undandragit sig att deltaga i detta verk, och då
Kommissionens sammansättning icke heller syntes ändamålsenlig, fann Konungen, i slutet
af samma år, för godt att upphäfva Kommissionen; hvarefter, genom Kongl, resolutionen
den 3 Dec. 1849, en ny statistisk byrå blifvit upprättad samt från och med
den 1 Jan. 1850 träd t i verksamhet, under ledning af Danmarks förnämste statistiker,
Bergsöe.
Äfven i Norrige, der tabellverket förut författades uti Finans-departementet,
har, sedan den 1 Jan. 1846, en statistisk byrå, under namn af »Conior for det almindelige
Tabellverk», blifvit inrättad.
Man har sålunda öfverallt insett behofvet af en ceritral-myndighet, hvilken
skulle emottaga, bearbeta och kontrollera alla statistiska materialier. Äfven der yttre
eller inre oroligheter loranledt upphäfvandet af en sådan, har man aldrig underlåtit att,
när lugnare förhållanden återinträdt, återställa densamma till förnyad och ännu högre
verksamhet. Med undantag af några få bland ‘de små Tyska och Italienska furstendömena,
lärer det derföre för, närvarande endast finnas två stater i hela den civiliserade
verlden, som ännu icke ega någon sådan inrättning, och dessa äro: Portugal och —
Sverige! Jag bör likväl anmärka, att Portugal redan träffat förberedande åtgärder tilt
inrättande af en dylik byrå.
Sverige, som nu således i detta hänseende står efter alla andra civiliserade nationer,
har dock fordom intagit främsta rummet deruti och, snart sagdt, visat de öfriga
vägen. Vårt tabellverk är icke blott det äldsta, oafbrutet fortgående, som finnes i Europa
; det var redan anlagdt efter vetenskapliga grunder, då statistiken ännu icke hade
något namn, och Achenwall först sökte gifva densamma en vetenskaplig karakter, och
det erbjöd tillförlitliga och detaljerade upplysningar öfver vigtiga delar af befolkningsförhållandena,
på en tid, då man i andra länder måste i sådane fall åtnöja sig med
gissningar och probabilitets-beräkningar. Regeringen har äfven i vårt land, tidigare än
i de flesta andra stater, infört ordentliga kyrkoböcker samt infordrat statistiska berättelser
från förvaltande verk och myndigheter. Men i stället att fortfarande gå framåt på
denna väg, hafva vi förblifvit stillastående, och sålunda, i förhållande till andra, skridit
tillbaka. Hela det kolossala tabell-arbetet, öfverlemnadt åt en enda person, har så nedtryckt
denne, att han hvarken kunnat följa med vetenskapens framsteg i andra länder,
och vidtaga nödiga förbättringar i formulärer, kontroller och sjelfva bearbetningen, ej
heller med tillbörlig skyndsamhet afgifva sina berättelser. Under det man i Preussen,
Frankrike, England m. fl. stater, till en början med våra tabeller till mönster, mer och
mer utbildat populationistiken så väl i fullständighet som noggrannhet, har rnan hos
oss i det hela qvarstadnat på samma punkt, och hufvudsakligen endast bemödat sig om
den slags fullständighet, som består uti ett ordentligt införande af samtlige likets invånare
i verkets häfdvunna kolumner. Då man i Preussen, Frankrike, England, Belgien
m. fl. stater, alltid under det påföljande året kan inhemta resultaterna af en det nästföregående
året hållen folkräkning, kan man i vårt land först efter flera års förlopp
erhålla dylika upplysningar af behörig fullständighet. Vi hafva nu uppnått slutet af år
‘ 1853,
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskoltens Betänkande, N:o 2.
9
'1853, men den sednaste quinquennii-berätlelse, som blifvit afgifven af Tabell-kommissionen,
och således de nyaste officiela uppgifter vi ega om Rikets befolkning och dess
olika förhållanden, är af år 1835. Vi hafva varit i tillfälle att från Förenta Staterna
inhemta resultaterna af 1850 års vidlyftiga census, hvilken omfattade äfven den stora
Unionens hela Närings-statistik, förr än vi erhöllo del af ett litet sammandrag öfver
allenast nativitets- och mortalitets-förhållandena för år 1839 inom vårt eget fädernesland
!
Denna för statistiska arbeten skadliga långsamhet, som förekommer i Tabell-kommissionens
arbeten, möter oss i vårt land öfverallt inom den officiela statistikens område.
Kornmerse- och Bergs-kollegierne, som årligen skola afgifva berättelser om
Sveriges handel och industri, fullgöra detta icke det påföljande året, utan först året
derefter. I England offentliggöras officiela upplysningar öfver detta rikes kolossala
handelsrörelse under hvarje år redan en månad derefter; men i Sverige kunna vi t. ex.
först år 1855 få veta huru vår handel och sjöfart varit beskaffad år 1853. Vi kunna
från alla trakter af jorden förnimma de rubbningar i rörelse och kredit, som krig eller
revolutioner medfört; men den inverkan de utöfvat på våra egna förhållanden erfara
vi först, när stormen redan är förbi och, med den, tiden för vidtagandet af de efter
sådane tidsförhållanden lämpade åtgärder till bevakandet af våra intressen. — Ännu
större långsamhet råder i afgifvandet af Justilice-slatsrninisterns berättelse. Och Landshöfdingarnes
femår s-ber atle Is er blifva vanligen icke offentliggjorda förr än på fjerde
året efter den period de omfatta. — Jag vill icke uppehålla mig vid sjelfva redaktionen
af dessp berättelser, då deras bristfälligheter i detta afseende, hvaruti de i allmänhet
stå långt efter Tabell-kommissionens berättelse, äro temligen allmänt bekanta; men
jag måste erinra, att vi förgäfves skola vänta och knappt billigtvis kunna begära något
bättre, så länge vår officiela statistik är splittrad på en mängd olika embetsverk, som
hvart och ett gå tillväga efter sin olika, ofta nog af slumpen, aldrig efter ett vetenskapligt
system, utstakade plan, och der arbetet i allmänhet bedrifves mekaniskt såsom
ett vanligt tjenstegöromål af personer, hos hvilka man omöjligen kan vänta de insigter,
som äro nödige för att gifva ett sådant arbete sin rätta halt eller att deruti åstadkomma
nödiga förbättringar. Vi sakna enhet, drift och lif i vår officiela statistik. Detta
är grunden tili vår underlägsenhet i detta fall! Vi sakna i Sverige icke intresse för statistik.
Både Regering och Ständer hafva vid flera tillfällen visat sig inse värdet deraf;
vi sakna icke heller goda elementer dertill; men vi hafva glömt att förena dessa till
ett helt. Vi hafva förgätit alt dylika arbeten oundgängligen erfordra en systematisk
både ledning och bearbetning, om de skola uppfylla ändamålet. Redan vid det primitiva
upptagandet af statistiska uppgifter erfordras ett väl utarbetadt system, dels på
det att man icke genom vissa auktoriteter må begära upplysningar, som med större
lätthet och säkerhet kunde erhållas genom andra, eller hvilka möjligen skulle kunna
undvikas, dels ock på det att formulärerna, hvilkas tryckning alltid kräfver stora kostnader,
och hvilka äfven af andra orsaker så sällan som möjligt böra förändras, må
länge kunna lemnäs orubbade. Härtill kommer att det erfordras en noggrann kännedom
så väl af förhandeuvarande, inhemska förhållanden, som af de utvägar, hvaraf
man i andra länder vetat begagna sig, för att besegra alla de hinder och svårigheter,
som uppställa sig emot vissa forskningar, hvilka menige man af fördom eller okunnighet
icke gerna vill tillåta. *) Men en sådan kännedom kan, lika litet som de för en
*) Jag kan härvid icke underlåta att, i parenthes, anmärka 2:ne särskilda omständigheter, som göra
det särdeles önskvärdt att någon skicklig och nitisk person snart komme att taga hand om våra
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Sami. 2 Afd. 1 Häft. 2
10
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vlskottens Betänkande, AL-o 2.
vetenskaplig bearbetning af de samlade materialierna nödige insigter, vara så allmän,
att den kan anträffas i hvad embetsverk som helst, utom det att en sådan förmåga naturligtvis
icke skulle kunna någolr uträtta, om hans verksamhet vore inskränkt till blott
en liten del af det stora hela. Så väl för ett ändamålsenligt beredande af sjelfva elementerna
till den offieiela statistiken, som för deras behöriga utveckling och framställning,
måste man således i vårt land, som i andra, organisera en Statistisk Central-byrå,
vid hvilken man skulle kunna fästa den eller de kapaciteter, vi i denna väg här i landet
hafva all tillgå, och der alla statistiska materialier skulle samlas, ordnas och så bearbetas,
som vetenskapens och det formela arbetets framsteg i andra länder erfordra,
eller hvarifrån åtminstone, om vissa elementära arbeten ännu komme att besörjas af
särskilda auktoriteter, upplysande ledning och råd kunde utgå. Genom ett valdt, statistiskt
bibliothek skulle, vid en sådan byrå, både de som ex officio handlägga dylika
arbeten, och de som i allmänna angelägenheter äro i behof af upplysningar, vare sig i
fråga om egna eller utländska förhållanden, kunna erhålla sådane, och så väl regering
som representation, ja äfven enskilde personer — när fråga vore om något allmänt
nyttigt ändamål —• skulle der kunna erhålla en skyndsam och tillfredsställande utredning
af sådane frågor, som oundgängligen kräfva kännedom af de faktiska förhållandena.
Dylika frågor förekomma, såsom bekant är, alltjemt, i synnerhet under riksdagarne,
och det är icke mindre bekant huru svårt och i de flesta fall omöjligt det under
närvarande förhållanden är för en representant, som vill göra sig väl initierad i
ett ämne, att erhålla dertill nödiga statistiska upplysningar, om han icke tillfälligtvis kan
förskaffa sig dem från enskild hand. Till och med representationen in corpore, som i
andra länder kan från en dylik byrå infordra alla nödige upplysningar, kan i vårt land
hvarken begära eller erhålla sådane, emedan det hvarken finnes, någon myndighet, som
vore skyldig• att meddela dem, eller som är så
vänta en skyndsam och tillfredsställande utredning af dét ämne, som vore i fråga. —
Regeringen sjelf har för närvarande icke någon annan utväg, när ett maktpåliggande
ärende nödvändigt kräfver grundligare och omfattande forskningar, än att tillsätta en
kommitté, och det är äfven i följd häraf, som man blott sedan 1809 lärer kunna räkna
ett antal af öfver etthundrade af detta slag; men en kommitté kan naturligtvis icke
tillsättas huru ofta och i hvilken special-fråga som helst; deras arbeten gå långsamt och
blifva i vårt land vanligen först efter 2 å 3 års förlopp afslutade; de kunna således
aldrig vara till gagn för ett ögonblickligt behof, ofta icke heller när man påräknat
dem. — Erfarenheten visar till och med, att «är arbetet blifvit färdigt, frågan förlorat
hela sitt intresse, eller ock redan måst lösas på sätt ske kunnat, hvarföre äfven större
delen afgifna kommitté-betänkanden multna, obegagnade, i våra arkiver; — de möta
ofta oöfvervinneliga svårigheter i sjelfva den offieiela statistikens närvarande tillstånd
hos oss, och, ehuru de sålunda sällan fullständigt och ofta alldeles icke förmå uppfylla
offieiela arbeten i Jenna väg. Det är mig nemligen bekant, att den kostsamma upplagan aftabell.
formulärer för våra befolkuings-förhållanden nu är utgången och måste förnyas, vid hvilket tillfälle
det vore af högsta vigt att förslag till ändringar och förbättringar deruti klefve utarbetade
med all den skicklighet och omsorg, som vi kunna prestera, helst vi sålunda skulle i denna gren.
af statistiken kunna icke blott tälla med, utan till och med öfverträffa alla andra folk, i anseende
till vårt tabellverks företräden för den äldre tiden. Den andra omständigheten, på hvilken jag
ville fästa uppmärksamheten, är den, att hela vår närings-slatistik, sorn dock i våra dagar är af
så stor vigt, är särdeles sväfvande och ofullständig. Man har äfven länge i vårt land åtnöjt. sig,
med den tron, att något bättre icke kan åstadkommas, i synnerhet hvad jordbruks-statistiken beträlfar;
men sedan man numera utomlands, genom forskningar och försök, kommit till visshet deroin,
att sådant dock låter sig göra, skulle man säkerligen äfven hos oss erhålla en god näringsstatistik,
om de för sådant ändamål nödige åtgärder leddes med tillbörlig insigt och sakkännedom.
Stats- samt Allm. Besv - och Ekon.-Vtskotlens Betänkande, N:o 2.
11
sitt ändamål, medtaga de dock betydliga kostnader, sorn genom en statistisk byrå kunnat
till en icke ringa del besparas.
En kort historik öfver de offentliga åtgärder och utlåtanden, som alltsedan det
nya statsskickets införande blifvit vidtagna och afgifna, i fråga om förbättringar i vår
officiella statsitik, skall visa dels alt idéen om inrättande af en statistisk byrå tillförene
godkänts af Regeringen, dels ock huru man efter hand, mer och mer, af erfarenheten
om det fruktlösa i alla andra försök, lärt sig inse behofvet af en sådan byrå.
Det första försök till ernående af fullständiga upplysningar öfver hela landets
tillstånd i statistiskt hänseende, sedan Regeringen funnit att de administrativa verkens
berättelser icke för sådant ändamål vore tillfyllestgörande, skedde genom infordrandet
af berättelser från liins-styre/serna; men redan 1810 års Ekonomi-Utskott förklarade
sig anse Landsböfdingarnes åtgärder i sådant hänseende vara otillräckliga, och att »statistiska
kunskaper om det tillstånd i landet, hvarefter alla förbättringar måste utarbetas,
icke kunde erhållas genom de i orterna varande särskilda auktoriteter.» — 1812 års
Ständer förklarade, i en skrifvelse till Kongl. Majit, sig inse nödvändigheten af allvarliga
bemödanden till utrönande af Statens verkliga tillstånd, och föreslogo att medel i
sådant afseende skulle utgå af 9:de hufvudtiteln. — Sedan Kongl. Majit, uti Nåd. Rref
den 11 Januari 1814, anbefallt Landtbruks-akademien att utarbeta och afgifva förslag,
huru de berättelser borde vara författade, som Konungens Befallningshafvande hvart
5:te år borde afgifva rörande Länens tillstånd, aflät denna Akademi ett underdånigt
betänkande af den 11 Oktober 1820, hvaruti Akademien, öfverlemnande underd. förslag
till nödige funna förändringar och tillägg uti ofvannämnde bérättelser, tillika förmälde
sig anse, att femårs-berättelserna icke kunde inrättas så, att genom dem allena
en fullständig statistik öfver Riket vore att förvänta, att en stor del nödiga upplysningar
funnos spridda hos andra verk och auktoriteter, samt att Kongl. Majits Nådiga
afsigt att erhålla en länge saknad kännedom om detta till natur och alster så omvexlande
land således icke skulle vinnas, utan så framt alla de statistiska materialier, som
nu finnas undangömda i en mängd arkiver, blefve samlade och samfäldt begagnade.
Akademien föreslog derföre att en person måtte utses, som efter en för ändamålet passande
plan fördelade de ämnen, hvarom upplysning erfordras, emellan de grenar af administrationen,
hvartill de, efter noga granskning, funnes höra, och som, i mån af erhållne
uppgifter, samlade och ordnade dessa till ett gemensamt helt, med sådane sammanställningar
och jemförelser, hvartill anledning kunde sig förete. — Härefter emottog
Akademien ett Nådigt Rref af den 17 April 1821, hvaruti Kongl. Majit, i afseende
på nyssnämnde förslag, anbefallde Akademien att inkomma med yttrande rörande
planen för ett sådant arbete; men som denna plan dervid blef inskränkt till utarbetandet
af en Statistik öfver Riket i dess närvarande tillstånd, d. v. s. till ett specielt arbete
öfver en viss tidpunkt, icke till en fortsatt statistisk verksamhet, insåg man snart
otillräckligheten af en sådan åtgärd; och så väl särskilda ledamöter af kommittéen för
Embetsverkens reglering, som Landtbruks-akademiens statistiska afdelning (den sednare
uti utlåtande af den 27 December 1829) föreslogo derföre inrättandet af eli »Statistiskt
Kontor,» till hvilket borde ingå resultater och sammandrag af alla sådana statistiska uppgifter,
som i Rikets kollegier och öfriga embetsverk beredas eller äro att tillgå, äfvensom
deras embets-berättelser samt alla sådana arbeten, som i ett eller annat afseende
röra de föremål, som ligga inom statistikens område, och hvilket Kontor dymedelst, samt
genom brefvexling med vederbörande myndigheter, komme i tillfälle att iakttaga och
redovisa flukluationerne af folkmängd, industri och välmåga, utreda verkningarne af beskattningen
i afseende på storlek och fördelning o. s. v.
12 Stats• samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollens Betänkande, N:o 2.
Detta nyttiga förslag kom emellertid aldrig till verkställighet, efter hvad jag hört
sägas, derföre att man vid den tiden hade i sinnet att företaga en fullständig reorganisation
af de förvaltande verken och ville uppskjuta inrättningen af nämnde Kontor, till
dess den form, som dessa kunde erhålla, vore afgjord; och när man slutligen häruti
vidtagit de åsyftade förändringarne,' eller beslutat sig lill att i sådant hänseende låta bero
vid det gamla, var förslaget bortglömdt.
Efter mer än 20 års förlopp, hvarunder öfvertygelsen om behofvet af en sådan
inrättning utom allt tvifvel vunnit tillräcklig mognad, torde det icke kunna synas för
tidigt att åter väcka ett likartadt förslag. Jag vågar till och med påstå att det är
hög tid; och jag hemtar en särskild anledning till detta påstående af de snabba framsteg,
statistiken i sednare åren gjort i andra länder, och den ofantligt stegrade uppmärksamhet,
man numera öfver allt egnar dess utveckling, icke blott inom egel land, utan
äfven uti främmande. Det är nemligen naturligt att en vetenskap, som hufvudsakligen
lefver- af jemförelser, icke länge skall åtnöja sig med upplysningar öfver ett land allena.
Dessa gifva icke fullt tillfredsställande grunder för bedömande af Slatens tillstånd och
framskridande; blott genom jemförelser kan en tillförlitlig insigt erhållas i de funna
talens betydelse, kan man med säkerhet uppfatta sin egen ståndpunkt bland verldens
hyfsade länder. Men dylika jemförelser, så vigtiga för hvarje särskildt fall, äro likväl
overkställbara, om statistiken hos de öfriga är vanvårdad, om icke de officiela arbetena
i dessa innehafva en viss grad af tillförlitlighet, fullständighet och likformighet. Det
ligger derföre i hela den bildade verldens intresse, att statistiken i denna rigtning, så
vidt möjligt är, utbildas hos alla folk, och man följer med uppmärsamhet hvarje åtgörande,
likasom hvarje underlåtenhet, i denna väg hos den ena eller andra nationen.
Icke nog dermed. Man har redan börjat positivt arbeta pä att tillvägabringa större likformighet
och ett mera ändamålsenligt system i de statistiska forskningarne och behandlingen
af deras resultater; och den i September sistlidet år hållna statistiska kongressen
i Briissel var blott den första, ehuru lysande, yttringen af detta bemödande.
Det måste då för hvarje nation, som icke är helt och hållet likgiltig för sitt anseende,
vara af vigt att icke blifva utesluten från kretsen af dem, som vilja och kunna deltaga
i detta utvecklings-arbete; det har redan väckt ett för oss föga smickrande uppseende
att Sverige icke låtit representera sig vid denna kongress, till hvilken både Norrige och
Danmark, ja, till och med så aflägsna länder, som Förenta Staterna och Egypten,
sandt deputerade — en , underlåtenhet, hvilken dock sannolikt haft sin grund icke i någon
likgiltighet å Regeringens sida, utan deruti, att dea ansett vår officiela statistik
ännu icke så ordnad, att vi kunnat på ett för oss förmånligt sätt deltaga i en sådan
kongress. — Men det skulle vara alltför bedröfligt, om vi för all framtid skulle nödgas
afhålla oss från dylika, för hela den öfriga civiliserade verlden gemensamma, förhandlingar;
och om vi, såsom förhållandet i sjelfva verket nu är, icke skulle ens kunna
antaga någon inbjudning att deltaga i de öfverenskommelser och beslut, som emellan
andra stater blifvit fattade, emedan vi vore i saknad af en central-myndighet, som
kunde tillämpa desamma på våra förhållanden och leda de för sådant ändamål nödige
åtgärder.
Hvad sjelfva organisationen af ifrågavarande institution angår, torde det icke
vara lämpligt att här ingå i något detaljeradt förslag, helst det torde vara lämpligast
att Ständerna endast anvisa medel dertill, men åt Regeringen öfverlemna sjelfva verkställigheten
af beslutet. Det torde dock tillåtas anmärka, att tvänne olika systemer för
en sådan organisation gjort sig gällande i utlandet, det ena bestående deruti att en
kommission, sammansatt af ansedde och vetenskapligt bildade män, kontrollerar och i
sisla
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-lJtskottens Betänkande, N:o 2.
13
sista hand bestämmer arbetets gång, hvilket dock i sin helhet och hufvudsakligen ledcs
af en sekreterare eller byrå-chef, det andra åter deruti, att någon utmärktare statistiker,
med tillhjelp af underordnade tjenstemän, ombesörjer hela arbetet, för hvilket han
ensam ansvarar. Hos oss torde det förra systemet, åtminstone till en början, vara att
föredraga, i synnerhet om Tabell-kommissionen komme att förenas med, eller rättare,
uppgå uti den nu föreslagna institutionen, emedan man då redan egde en gifven basis,
på hvilken man blott har att bygga vidare. I allt fall synes Tabell-kommissionen böra
i sitt närvarande skick upphöra, då tvänne inrättningar, som båda, ehuru i olika omfattning,
hafva samma bana och syftemål, icke synas böra fortgå vid sidan af hvarandra,
och en sådan indragning dessutom skulle leda till besparing af kostnader. — Men
ett hufvudvilkor, om ändamålet med en Statistisk Byrå skall vinnas, är det, att densamma
erhåller en fullkomligt fri och oberoende ställning. Byrån skall göra hela Statsförvaltningen
sina vigliga tjenster och härtill förskaffa sig medel från alla förvaltningsgrenar.
Den måste derföre till alla Stats-myndigheter stå i lika förhållande, vara ingen
subordinerad, alla coordincrad. Den måste vara berättigad, att af alla auktoriteter
omedelbart infordra nödiga upplysningar, och dess föreståndare måste, så väl till embets-sfällning
som löne-inkomster vara så oberoende, att han vid meddelandet af sina
omdömen icke behöfver se lill om det klingar angenämt, vare sig för Styrelse, Ständer
eller auktoriteter, utan blott om det är riktigt; att han ej förut beräknar, hvart han
vill gå, utan att han låter föra sig dit flitig forskning och ärligt eftersinnande af sig
sjelfva leda honom. Att denne man, af hvars kunskaper, förmåga och ihärdighet hela
arbetet kommer att bero, bör ega en vidsträckt praktisk erfarenhet i statistiska arbeten,
i förening med vetenskaplig underbyggnad, grundlig kännedom af statistikens utveckling
i andra länder och sann kärlek till saken, hvilken icke får betraktas såsom en
vanlig tjenstebefattning, faller af sig sjelft. För öfrigt mäste byrån vara försedd med
ett rikhaltigt statistiskt bibliolhek, äfvensom den bör hafva att tillgå åtminstone de vigtigaste
inländska tidskrifter och tidningar, samt sådana utländska blad, som sysselsätta
sig med statistiken. Sjelfva kostnads-beloppet för denna organisation kan naturligtvis
icke nu med full säkerhet bestämmas, men om Ständerna intill nästa Riksdag bevilja
ett provisoriskt anslag dertill af 5000 R:dr Banko årligen, skola säkerligen dessa penningar
med mångdubbel vinst komma det allmänna till godo, och man snart blifva i tillfälle
att göra motsvarande besparingar genom indragning efter hand af alla de, sam
manlagdt
icke obetydliga, anslag, som nu utgå till en mängd tjenstemän i olika verk,
hvilka hafva sig uppdraget att utarbeta särskilda statistiska tabeller och berättelser. Säkerligen
skola afven en stor del kommitté-arbeten, som nu alltjemt medtaga vida större
summor, kunna genom denna institution göras umbärliga. Föröfrigt torde nyssnämnde
anslag desto mindre kunna anses för högt tilltaget, som Norrige för enahanda ändamål
utgifver ungefär dubbla beloppet, nemligen vid pass 5000 speciedaler, eller omkring 13,300
R:dr Banko årligen, samt Danmark likaledes årligen 12,000 Rbdr, eller 16,000 R.dr B:ko.
Det torde äfven såsom ett bevis, hvilken vigt man i andra länder tillägger den officiela
statistiken, och hvilka betydliga summor man der icke drager i betänkande att använda
för att vinna tillfredsställande resultater i detta hänseende, förtjena anmärkas, huruledes
Belgiens sednaste folkräkning kostat 600,000 francs, samt att Förenta Staternas
7:de census — den af år 1850 — kostat 1,267,500 dollars, eller vid pass 3,100,000
R:dr Banko.
3:o af förre Talmannen Nils Persson från Kronobergs län, som väl ansåg inrättandet
af ett Statistiskt Embetsverk kunna vara af intresse och medföra nytta, men til
Bih.
till B. St. Prot. iS53 & 1SS4. 4 Samt. 2 Afd. 1 Hält. 3
14
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-fjtskottens Betänkande, N:o 2.
lika föreställde sig, att enahanda ändamål, som med motionerna afsåges, kunde vinnas
derigenom, att Kommerse-kollegii statistiska kontor sammansloges med Tabell-kommissionen,
och, derest sådant erfordrades, tjenslemanna-personalen ökades med en eller högst
tvänne tjenstemän, hvarigenom den betydliga kostnad, som skulle uppkomma genom inrättandet
af ett nytt embetsverk, kunde undvikas.
För den händelse likväl Rikets Ständer skulle förorda ett dylikt Statistiskt Embetsverk
och till dess inrättande ansloge medel, ville förre Talmannen hafva fästat uppmärksamheten
derå, att Kommers-kollegii statistiska kontor blefve alldeles öfverflödigt och
borde såsom sådant förordas till indragning.
4:o af Riksdags-fullmäktige Måns Monsson från Kalmar och Lars Magnus
Knutsson från Östergöthlands län, hvilka instämde med Herr Rådmannen Gråå.
5:o Af Riksdags-fullmäktigen Ola Månsson från Christianstads län, enligt följande
skriftliga reservation: »Då jag reserverar mig mot Utskottens ifrågavarande betänkande,
afser denna reservation icke den underdåniga skrifvelsen, som, för ordnandet af en mera
ändamålsenlig statistik inom fäderneslandet, är högst vigtig; men enär Utskotten på förhand
ingalunda kunna beräkna de erforderliga kostnaderna, anser jag det ej vara lämpligt
att dertill anvisa Stats-anslag, så mycket mindre, som det måste vara Kongl. Maj:t
obetaget att, i likhet med hvad som förut brukligt varit, dertill anlita sådana disponibla
medel, som på en eller annan hufvud-titel kunna besparas.»
6:o af Riksdags-fullmäktigen Matts Persson från Stockholms län, enligt en sä
lydande reservation: »Jag reserverar mig emot det beslutade tillstyrkandet, att 10,000
R:dr Ranko borde anslås till ett Statistiskt Embetsverk, innan man känner huru och på
hvad sätt detsamma skall ordnas. Deremot anser jag, i enlighet med Herr Rådmannen Gråå,
såsom riktigt, att Rikets Ständer till Kongl. Majit aflåta en så beskaffad skrifvelse, som
Utskotten föreslagit, så att Rikets Ständer vid nästinstundande Riksdag kunde få motse en
Kongl, Proposition i ämnet, då först man blefve i tillfälle att bedöma anslags-summan
till dess belopp. Ått bevilja penningar till ett embetsverk, utan att känna dess organisation
eller innan det blifvit ordnadt, synes ej vara lämpligt: och ehuru jag ej underkänner
vigten af frågan, så anser jag formen i omförmälde hänseende vara oriktig.»
Med Matts Persson instämde: Riksdags-fullmäktige Henrik Andersson och Jöns
Erik Ersson från Örebro, A. Sundholm från Stockholms, David Andersson från Hallands
och J. Lindby från Gottlands samt A. Hylander från Wermlands län.
STOCKIIOUM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, Jt? 5.
1
M 3.
Anis. lill Eip.-Utsk. d. 14 Aug. 1854, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, angående vackt fråga om, ändring, i vissa delar, af
föreskrifterna, rörande Fyr- och Båk-afgifters erläggande.
Uti en af Riksdags-fullmäktigen Johan Wassmuth frän Stockholms län inom
Hedervärda Bonde-Ständet väckt, till Stals-Utskottet remitterad motion, har blifvit
anfördt: att under de tvä sednare åren fyr- och båk-afgift blifvit affordrad
för de öppna Jagt-bålar, som begagnades för att från den, fyra å åtta mil utom
Stockholm belägna skärgården, till hufvudstaden införa hö och ved samt andra
landtmanna-produkter, oaktadt dessa båtar icke passerade någon fyr eller båk,
och ej heller borde benämnas ens halfdäckade, enär de blott hade utmed långsidan
så kallade gångbord af omkring en alns bredd, hvilka icke utgjorde något
däck utan voro anbragte blott för att gifva båtarne styrka och, i stället för lösa
plankor, att stiga uppå; att denna afgift utgjorde minst 1 R:dr B:ko för hvarje
resa och vore desto mera betungande, som för omnämnde båtar, hvilka på en
sommar vanligen kunde medhinna 30 å 43 smärre resor, erlades utom samma
afgift, jemväl andra utskylder, såsom läst-afgifter, hamnpenningar, bevillning, lotspenningar,
m. m.; och har motionären, som ansett en billig förändring uti det
öfverklagade förhållandet böra ega rum, föreslagit:
l:o att, derest någon författning funnes, som gåfve stöd dertill, att för åberopade
slags farkoster skulle erläggas ifrågavarande afgifter, samma författning till
all kraft och verkan mätte upphöra, samt
2:o att deremot ny Förordning måtte utfärdas, hvilken ålade alla de båtar
och fartyg, som passerade fyrar och bakar, att efter deras lästetal, fyr- och båkafgift
erlägga; och att, i fråga om halfdäckade, icke andra båtar måtte under
sådan rubrik hänföras, än de, som voro försedda med så stort däck, att detta
utgjorde båtens halfva vidd och vore så beskaffadt, att derunder varor kunde
skyddas för väta.
Sedan Stats-Utskottet för frågans behandling sammanträdt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, få Utskotten sitt utlåtande deröfver afgifva, och
vilja dervid först fästa uppmärksamheten vid de i Kongl. Förordningen den 16
Maj 1827 förekommande, ännu gällande, stadganden angående det ämne, motionen
omfattar. Uti nämnde Kongl. Förordning föreskrifves nemligen bland annat:
Dih. lill R. St. Prot. 1833 & 1834. 4 Sami. 2 Afd. 2 Baft. 1
2
Stats- samt Allm'. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, J\s 3.
att fyr- och båk-afgift utgår efter fartygets lästetal, och erlägges af inhemska
sjöfarten, för inkommande och utgående tillsammans såsom för en resa, med
3 skillingar för fartyg som äro däckade och lastade, men med 1 skilling per läst för
öppna skutor och båtar;
att från erläggandet af fyr- och båk-afgift äro befriade, däckade fartyg, skulor
och båtar under tio lästers drägtighet, samt öppna fartyg, skutor och båtar,
som enligt mätarebref icke öfverstiga 13 lästers drägtighet, äfvensom däckade eller
odäckade fartyg, som afgå till orter inom samma Tullkammare-distrikt, för att
lossa eller lasta;
att alla liaIfdäckade fartyg, som hafva back, gångbord och akterdäck samt
beklädnaden spikad och till nåten drifven samt beckad, och däcksbalkarne emellan
gångborden uti fasta karmar, betäckte med större eller mindre kapeller och luckor,
skola, utan afseende derå om mast eller master stå i lucka eller i däcksbeklädnaden,
erlägga fyr- och båk-afgift lika med heldäckade fartyg; samt att
öppna fartyg, som för tillfället blifvit med lösa plankor eller s. k. förloradt däck
betäckte, till förvarande af innehafvande last, af inhemska produkter, betala fyroch
båk-afgift lika med andra öppna fartyg när de äro utöfver 13 läster.
Enligt de här ofvan anmärkte stadganden, erlägges alltså fyr- och båk-afgift
alldeles icke för öppna fartyg, skutor och båtar, som ej öfverstiga 15 läster, och
för dem, utöfver denna drägtighet med endast 1 sk. B:ko för hvarje läst; äfvensom
någon sådan afgift icke ifrågakommer för de fartyg, som gå emellan orter
inom samma Tullkammare-distrikt, för att lossa eller lasta. För såvidt motionen
således må afse befrielse från berörde afgift för de öppna båtar af större drägtighet
än 15 läster, hvilka ankomma från ställen utom Stockholms Tullkammaredistrikt,
så synes Utskotten en sådan befrielse desto mindre böra ega rum, som
dessa båtar i mer eller mindre mån befara skärgården och vid många tillfällen
kunna hafva nytta af de håkar, sjömärken och prickar, som på Lots- och Båk
verkets
bekostnad underhållas; och då, beträffande motionen för öfrigt, den åberopade
Författningen tillika innehåller föreskrifter, som bestämma för hvilka half—
däckade fartyg afgiften erlägges lika med för heldäckade, och huru öppna båtar
må vara täckte, för att undgå den högre afgift, som för däckade fartyg är påbjuden;
samt, i händelse vid beräknandet af den ifrågavarande afgiften någon oriktighet
skulle egt eller ega rum, hvar och en, som anser sig derigenom vara för
närmad,
är obetaget att hos vederbörande derutinnan söka rättelse, få Utskotten
tillstyrka,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Augusti 1854.
Från Utskottens beslut reserverade sig Riksdags-fulimäktigen J. G. Wassmuth
från Stockholms län, som afgaf följande reservation: ,
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekun.-Ulskoltcns Utlåtande, M -I.
3
»Emot det af Höglofl. Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
fattade beslut öfver den af mig väckta motion, angäende fyr- och bäk-afgift, som
de 2:ne sista åren blifvit påförd innehafvare af öppna Jagt-båtar, får jag härmed
aflemna följande
Reservation:
Då ifrågavarande båtar göra sina turer endast från de inom Stockholms
skärgård belägne egendomar för transport till hufvudstaden af egna förråder af
hö och ved med mera, på ett afstånd, som icke utgör öfver 6, men ofta l'/2 mil,
samt någon afgift härför tillförne ej blifvit erlagd; alltså och då dessa båtar, hvilka
till 5/6:delar äro öppna och således i någon mån icke kunna hänföras under rubrik:
»halfdäckade», enär detta förutsätter, att halfva båten skall med däck vara försedd
och icke, som här är fallet, försedde med plankor för att stärka relingen; måste
afgiften, såsom tillkommen på grund af en af Utskotten åberopad äldre författning,
som aldrig varit förut tillämpad, vara endast ett från vederbörande Uppbördsmäns
sida påfunnet beskattningssätt, hvilket rättvisligen bör afskaffas, särdeles som båtarne
sällan eller aldrig passera de vid inloppet från hafvet anlagde fyrar och håkar,
samt de personer, som föra dessa båtar, icke äro att anse som sjömän, och
derföre icke ega något begrepp om fyr eller båk eller känna huru en sådan ser
ut. Det borde i detta fall varit af behofvet påkalladt att dessa märken varit afmålade.
»
M 4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Aug. 48S4, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om reglering af Postiljonernes
lonevilkor.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad
motion, har Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson från Skåne, med hvilken sig förenat
Riksdags-fullmäktigen Peter Gabrielsson från Kronobergs län, jemte framställning
deraf, att de ordinarie Postiljonerne i årlig lön åtnjöte af Postverket Sextio R:dr
B:ko, utom 1 B:dr samma mynt för hvarje dag de voro i aktiv tjenstgöring, fästat
uppmärksamheten dervid, att de extra ordinarie Postiljonerne, hvilkas tid skulle
vara af tjenste-åligganden upptagen lika mycket som de ordinaries, icke hade nå
-
4
Stats- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, M A.
gon årlig lön, utan endast åtnjöte dagtraktamente för den tid, då de tjenstgjorde;
att, utom detta missförhållande, i afseende å Postiljonernes aflönande det förekomme,
att Postiljoner, anställde vid de större stationerne, nödgades vara i tjenstgöring
nästan ständigt, då deremot andra vid mindre stationer, der postgången ej
vore så liflig, endast två eller tre gånger i veckan behöfde göra tjenst; att likväl
de förre som för det ökade besvär, de sålunda fingo vidkännas, icke hade större
fördelar än som utgjordes af deras dagtraktamente, desto hellre borde erhålla en
skäligen ökad aflöning, som deras tid, kraft och helsa tages mera i anspråk än
deras, som hade en mindre trägen tjenstgöring; och har motionären, med anledning
häraf, föreslagit: att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla om vidtagande af så beskaffade åtgärder, att samtlige vid Postverket
anställde Postiljoner kunde komma i åtnjutande af i allmänhet lika löneförmåner, men
att på de orter, der, i följd af lokala förhållanden, tjenstgöringen för Postiljonerne
vore mera trägen, desse kunde utöfver löneförmånerne erhålla en, efter desamma
skäligen lämpad ersättning.
Sedan Stats-Utskottet ansett nödigt behandla motionen gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten tagit densamma i öfvervägande,
och få nu vid afgifvandet af sitt utlåtande upplysa, att vid sistlidnc Riksdag
motion blifvit väckt af enahanda innehåll som den nu ifrågavarande, men att
då varande Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, uti sitt, i anledning deraf,
afgifna utlåtande JVS 63, som blef af samtlige Riks-Stånden bifallet, tillstyrkt, att
samma motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, och till
grund för detta sitt tillstyrkande hufvudsakligen åberopat, att sedan genom Kongl.
Brefvet den 25 Februari 1852 Postiljonernes löneförmåner blifvit bestämda till
de belopp, nämnde Kongl. Bref innehölle, så hade under den längre tid, som sedermera
förflutit, veterligen icke någon brist på Postiljoner uppstått, utan deremot
vid inträffande ledigheter flera sökande till dessa platser vanligen anmält sig, deraf
borde dragas den slutsats, att de ordinarie Postiljonernes löner och traktamenten
icke voro otillräckliga; samt att beträffande det förhållande, att aflönings-förmånerna
för extra ordinarie Postiljoner voro ringare än för de ordinarie, sådant vore
desto mindre anmärkningsvärdt, sorn enahanda förhållande egde rum icke allenast
med vaktbetjeningen, utan äfven med tjenstemanna-personalen i allmänhet inom
Riket, nemligen att förhöjning i lönerna egde rum först vid skeende befordringar
eller till följd af längre tjenstetid samt derunder visadt nit och skicklighet.
Då nu motionären icke anfört någon omständighet, som förringar de skäl, som,
på sätt nämndt är, blifvit af sistlidne Riksdags Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskott
uttalade till stöd för dess då yttrade åsigter i frågan, få Utskotten, som
i samma åsigter instämma, tillstyrka,
att å förevarande motion ej måtte fästas vidare afseende.
Stockholm den 10 Augusti 1854.
Slats- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ut shott ens Utlåtande, M 3.
5
M 5.
Ank. til! Exp.-Utsk. d. 1.4 Aug. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Stander, angående en vid verkställd rotering af
köpingen Trelleborgs jord, i denna köpings ordinarie Båtsmanshåll
uppkommen öfver skjutande mindre rote-andel.
Uti Högstberörde, till Rikets Ständer aflåtne, Skrifvelse, har Kongl. Majit i
Nåder gifvit Rikets Ständer tillkänna, att sedan vid verkställighet inom Malmöhus
län af den under den 21 September 1839 anbefallda extra rotering till Råtsmanshåll
af den, städerna i Riket tillhörande, privilegierade jord, köpingen Trelleborgs
så beskaffade jord, till dess betydligaste del befunnits vara till arealen icke
känd, eller behörigen uppnått, och Kongl. Majit den 1 Februari 1841 förklarat
att vid den för köpingen då föreslagna extra rotering finge tillsvidare bero intilldess
afmätning af berörde jord försiggått; samt Kongl. Majit tillika under den
23 Juli 1842 fastställt en längd å båtsmans-rotering som blifvit åsatt städernas
inom länet privilegierade jord; Kongl. Majit efter det en förnyad längd derå sedermera
blifvit aflemnad, hvaruti dock iitskillige extra rotering underkastade lägenheters
beläggande dermed uraktlåtits, samt, till följe deraf, ytterligare en ny roteringslängd
å den privilegierade stadsjorden inom länet blifvit upprättad, deruti
Trelleborgs så beskaffade jord upptagits till 33/77 rote, under den 5 nästpåföljde
September i Nåder förordnat, att sistnämnde längd skulle lända till efterrättelse,
likväl, hvad Trelleborg anginge, endast tills vidare och intill dess i laga ordning
blefve afgjordt, om icke der funnes mera privilegierad jord, än som redan förut
blifvit till extra rotering upptagen, om utredande hvaraf Kammar-kollegium egde
föranstalta; att, med anledning deraf, Förvaltningen af Sjöärenderna och Kammarkollegium
hos Kongl. Majit anmält, att af köpingen Trelleborgs jord, 47 särskilda
lägenheter, uppgifne till ett taxeringsvärde af 43,582 Ridr och till bevillning af
87 Ridr 8 sk. 32/s rst., hvarken blifvit extra eller ordinarie roterade, och att
genom den anbefallda utredningen blifvit ådagalagdt och genom utslag, som vunnit
laga kraft, afgjordt, att, utom förut till extra rotering för 33/77idels rote upptagne
fem lägenheter, af de öfrige ifrågakomne 47 lägenheterne i Trelleborg endast
en, M 103, såsom tillhörande kyrkan derstädes, vore af privilegierad egenskap
och således borde extra roteras, men de återstående 46 af natur, att böra
med ordinarie rotering beläggas, samt att extra rotering å berörde fem lägenheter
sedermera blifvit i ett sammanhang af Roterings-kommissionen verkställd och
derefter ny gemensam längd för ali extra roterad stadsjord i Malmöhus län under
Bill. till R. St. Prol. 1833 & 1854. 4 Samt. 2 Afd. 2 Haft. 2
6
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande. Al S.
den 24 Januari 1851 upprättad, hvilken utvisade, att berörde lem lägenheter
blifvit åsatte 156/n9:dels mantal eller la6/338:dels rote, hvaraf :i:i/37.-delar ingått i en
hel rote och återstående. Vusatdelar upptagits ibland rotedelar, som icke kunnat
sammansättas, vid hvilken roterings förrättning, deröfver besvär icke blifvit anförde,
Kollegierna icke haft något att erinra, utan till nådig fastställelse öfverlemnat
sistnämnde roterings-längd, enligt hvilken sex hela extra Båtsmans-rotar bildats
och -189”/! 4864i.dels ic*ro sa mma nsä 11 lige rote—andelar ofverbhfvit, hvarjemte
Kollegierna upplyst, att, efter afdrag af den förut roterade jorden äfvensom af
den sedermera extra roterade lägenheten JV2 103, den återstående hvarken ordinarie
eller extra roterade jordens taxeringsvärde utgjorde 43,066 R:dr och bevillning
86 R:dr 6 sk. 11 rst., hvarför ordinarie rotering borde utgöras, hvadan och
då enligt Kongl. Brefvet den 21 September 1859 en hel rote motsvarade en bevillning
af 429 R:dr 59 sk. 9 rst., berörde 86 R:dr 6 sk. 11 rst. belöpte sig
till 493l9/-2475si:dels eller i lämpligare bråk V3:dels rote, så att, då Trelleborg i öfrigt
blifvit indeldt till l%:dels rote, dess hela ordinarie Båtsmanshåll skulle blifva
l3V4o:dels rote, af hvilken förenämnde obetydliga tillökning i den ordinarie roteringen
rubbning synts Kollegierna icke böra föranledas uti den fastställda regleringen
af samtlige städernas Båtsmanshåll, vid hvilket förhållande Kollegierna i
underdånighet tillstyrkt, att för ifrågavarande, uti Trelleborg tillkomna, ’/,:dels rote,
derför de uppgifna 46 lägenheterna skulle ansvara, särskild vakans-afgift måtte
få utgöras intill dess en ny reglering af ordinarie Båtsmanshållet för samtliga städerna
i Riket kunde komma i fråga att verkställas; och har Kongl. Majit, sorn
under den 1 Oktober 1851 fastställt omförmälde sednast upprättade längd å den,
städerna inom Malmöhus län tillhöriga, privilegierade jord åsalta, extra Båtsmansrotering,
och som beträffande den i Trelleborgs ordinarie Båtsmanshåll tillkomna
Vedels rote, prölvat lämpligt förordna att utan rubbning i regleringen af det för
Rikets Städer fastställda Båtsmanshåll, vakans-afgift för nämnde ro,te-andel tills
vidare skulle utgöras, meddelat Rikets Ständer omförmälde förhållande, för den
åtgärd, som från Rikets Ständers sida kunde föranledas.
Sedan Stats-Utskottet för denna frågas behandling sammanträdt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten tagit densamma i öfvervägande;
och som Utskotten mot ofvanberörde åtgärd, i afseende å köpingen Trelleborgs
ordinarie Båtsmanshåll, icke funnit något att anmärka, få Utskotten, jemte anmälan
härom, vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte samma roterings-åtgärd för sin del godkänna.
Stockholm den 10 Augusti 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1884.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 6. 1
Wo G.
Anie. till Exp.-Utsk. den. 14 Aug. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af yäckte frågor, att staten mätte öfvertaga
postskjuts-besväret, och att tegan för samma skjuts
mätte ökas.
Till Stats-Utskollet hafva 2:ne motioner i förenämnde ämne blifvit
remitterade, deli ena från llöglofl. Ridderskapet och Adeln af Herr Friherre
von Schwerin, ddam Otto, sorn, med anförande af åtskilliga olägenheter,
som voro förenade med utgörandet af post-skjutsen, föreslagit, att
samma skjuts måtte öfvertagas af staten eller att åtminstone legan för densamma
höjdes till lika med hvad som erlägges för annan skjuts; samt den
andra från Vällofl. Borgare-Ståndet af Herr Tjernberg, som, jemte en framställning
af post-skjutsens uppkomst och hurti detta för jordbruket tryckande
onus vuxit till den börda, detsamma nu utgör, samt om de förhållanden,
som i sednare tider, mera än förr, talade för en förändring i sättet
för utgörandet af denna skjuts, föreslagit, att den postföring, som hittills
ålegat vissa hemman, hädanefter måtte af gästgifverierna eller skjutsentreprenörerne
bestridas, emot vanlig gästgifveri-skjutslega eller genom beting,
om någon besparing derigenom kunde vinnas, men att deremot nuvarande
posthemman borde deltaga i utgörandet af alla de onera och skyldigheter,
som andre skatte-hemman åligga. 1
Sedan Stats-Ulskottet sammanträdi med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
för alt handlägga omförmälda motioner, hafva Utskotten
funnit, att det sistnämnda Utskottet uti sitt Betänkande N.'o 91 vid.
innevarande riksdag, behandlat enahanda förslag, som uti förenämnde moBih.
till R. Sl. Prat. 1853—'54. 4 Sami. 3 Afd. 3 Iläft. 1
2 Stats- samt Allmänna Besvärs- ocA Ekonomi-Utskottens Utlåtande, iV:o ?.
tioner blifvit framställde; och som till följd af Riks-ståndens, i anledning
af samma Betänkande fattade beslut, berörde förslag förfallit, anse Utskotten
,
att ifrågavarande motioner icke böra till någon vidare åtgärd
föranleda.
Stockholm den 10 Augusti 1854.
W:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Augusti 1854, kl. J,e. m.
Utlåtande j i anledning af väckt fråga, att Båtsmans-roteringen
måtte öfvertagas af Staten och båtsmans-stjrkan nedsättas
till hälften.
Uti en af Riksdagsfullmäktigen Gustaf Nilsson från Kalmar Län
inom Hederv. Bonde-Siåndet vackt, lill Slats-Ulskottét remitterad motion,
bär blifvit anlördl, alt en del af håtsmans-styikan användes både till arbete
vid Skeppsyarfven och till tjenstgöring å kronofartyg; att, om man
jemförde de löidelar, som Slaten deraf et bolle, med den kostnad, som uppkomme
af båtsmannens transporter m. m., så vore det påtagligt alt en
förlust uppkomme, samt att dessutom båtsmansbållets utgörande vore för
jordbrukaren i flera hänseenden förenadt med olägenheter, särdeles i anseende
till de ofta påkommande rekryteringarne; och bar motionären derföre
föreslagit, alt båtsmans-4!oteringen mätte belt och hållet öfvertagas af
Staten, samt båtsmans-styrkan, såsom till största delen öfverflödig, nedsättas
till hälften af hvad densamma nu utgör, helst genom en sådan förändring,
ej allenast kronan blefve i tillfälle, att erhålla till sjötjenst dugligt folk,
Stats- samt AUmdnna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 8. 3
än äfven rotehållarne bereddes tillfälle att i kontanta penningar få lenina
Staten en motsvarande årlig ersättning.
Sedan Stats-Utskottet sammanträdt med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt tagit motionen i öfvervägande;
men då bitall till motionärens förslag skulle föranleda en rubbning
uti indelningsverket oöh minskning i det antal båtsmän, sorn för flottans
behof erfordras; alltså och då vid inträffande krig det för flottans tjenstbarhet
ovilkorligen är af nöden att ega tillgång till sjöfolk, sorn icke är
alldeles o vandt vid sjö-ljensten och de arbeten, som dertill höra, få Utskotten
tillstyrka,
att motionen måtte förfalla.
Stockholm den 10 Augusti 1854.
Ank. till Exp.-UtBk. den 14 Aug. 1854, kl. 2 e. m.
' ■
Utlåtandei anledning af väckta frågoratt Kronan måtte helt
och hållet öfvertaga båtsmans-beklädnaden tn. m.
Från Hederv. Bonde-Ståndet hafva till Stats-Utskottet blifvit remitterade
följande motioner i förenämnda ämne, nemligen:
af Riksdagsfullmäktige!! E. J. Rudberg från .Öland, som anfört,f'att,
sedan genom Kongl. Förordningen den 22 December 18d8 de allmänna
grunder blifvit stadgade, hvarefter större delen af Båtsmännens beklädnad
kunde få utgöras af de rust- och rotehållare, som voro villige att, mot
4 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 8.
kontant betalning efter markegångspris, åt Kronan öfverlemna beklädnadsskyldigbeten,
så hade i bans hemort en allmän belåtenhet med denna anstalt
visat sig; i anseende hvartill och enär skyldigheten att in natura utgöra
de så kallade småpersedlarne> vore olika betungande i så måtto, som
en del Båtsmän nästan hvarje år kommenderades på års- och sömrnartjenst;
men andre deremot linge stadna hemma 2 ä 3 år efter hvarandra,
motionären föreslagit: att Kronan måtte helt och hållet öfvertaga bestyret
med Båtsmännens beklädnad och öfriga aflöning, mot det att rust- och
rotehållarne lemnade Kronan kontant ersättning derför med 50 R:dr B:ko
årligen för hvarje rote, hvilket utgjorde det ungefärliga belopp, hvartill
underhållet af en Båtsman i motionärens hemort uppginge, men att, om
ej detta förslag vunne bifall, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att det i högstberörde nådiga Förordning gifna stadgande
utsträcktes äfven till de så kallade småpersedlarne, så att kronan,
efter de i samma Förordning bestämda grunder, anskaffade dessa persedlar
för alla de rotar, som med Kronan slutat kontrakt om den öfriga beklädnadens
utgörande emot kontant godtgörelse;
2:o af Riksdagsfullmäktige!! Tobias Lind, från Götheborgs- och Bohus
Län, som hufvudsakligen på de af förenämnda motionär anförde skäl
framställt det förslag, att flikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t anhålla, att
Kronan måtte öfvertaga anskaffandet af de så kallade småpersedlarne för
Båtsmän vid alla de kompanier, som med Kronan slutat kontrakt om den
öfriga beklädnaden, så att rotehållarne komme i tillfälle att med penningar
efter markegångspris godtgöra för hela munderingen på en gång, hvarigenom
kunde undvikas olägenheten att på tvänne olika sätt fullgöra ifrågavarande
onus; samt
3:o af Riksdagsfullmäktige!! Måns Pehrsson från Kalmare Län, sorn
föreslagit, att sedan rotehållarne emot ersättning kunde få åt Kronan öfverlåta
Båtsmännens utredning med de hufvudsakligaste persedlarne, så att
för rotehållarne endast återstode att förse Båtsmännen med kappsäck,
strumpor, skor och skjortor, det måtte alltså för vinnandet'af nödig enhet
i hela båtsmans-beklädnaden, Kronan, mot kontant ersättning af rolarne
åtaga sig att förse Båtsmannen äfven med omförmälda persedlar.
Sedan Stats-Utskottet sammanträd!; med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten tagit förenämnde motioner i öfvervägande,
och få nu, vid afgifvandet af sitt Utlåtande Öfver de i samma motioner
väckta förslag upplysa, att sedan Kongl. Majit uti högstberörde nå
-
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o S.
5
diga Förordning fastställt de grunder, efter hvilka beklädnaden skulle utgå
till de, indelnings- och roterings-båtsrnän, hvilkas rust- och rotehållare förklarade
sig önska att deras Båtsmän af Kronan bekläddes, så hade, vid
sistförflutne riksdag, Rikets Ständer, enär det för berörde ändamål förut
beviljade årliga anslag, 28,000 R:dr, befunnits otillräckligt, anvisat ett ytterligare
anslag dertill af 14,000 R:dr, att med tillägg af den förut beviljade
summan å Riks-staten uppföras såsom förslags-anslag med högst 42,000
R:dr; äfvensom att vid samma riksdag fråga jemväl blifvit väckt derom,
att anskaffandet af kappsäck, skjortor, strumpor och skor äfven skulle af
kronan emot ersättning öfvertagas, men att Utskotten uti sitt då afgifna
Betänkande, N:o 26, som blef af samtlige Riks-stånden bifallet, afstyrkt
nämnde åtgärd på den grund, att densamma skulle föranleda ökade kostnader
för både Kronan samt Rust- och Rotehåliarne och att derjemte för
liten erfarenhet vunnits om den åberopade Författningens tillämpning, för
’ att föranleda tillstyrkande till någon förändring uti densamma.
t
Af enahanda skäl få Utskotten äfven nu tillstyrka,
alt de i förenämnda motioner framställda förslag måtte
förfalla.
Stockholm den 10 Augusti 1854.
£(6 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 0.
H:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Aug. J854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att i Rikets Norra län
måtte anställas nödig Jägeribetjening.
Uti en lios Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har herr von Knorring,
Oscar, fästat uppmärksamheten vid den misshushållning och ovårdsamhet,
som egde rum med skogarne i Norrland, och sorn hotade'att derstädes
snart förorsaka brist på byggnadstimmer och bränsle; denna misshushållning
och ovårdsamhet med skogarne hade till och med föranledt
Konungens Befallningshafvande i ett af nämnde län att uti en utfärdad
kungörelse varna allmänheten för de vådor, som hotade genom skogaj-nes
ödeläggande, och uppmana till en förståndigare hushållning med desamma.
Orsaken till berörde förhållande borde, efter motionärens tanka sökas i
den hos allmogen rådande föreställning, att skogarne icke kunde taga
slut, och att åverkan af andras skog ej vore stöld; men så länge sådana
tänkesätt vore rådande skulle man, äfven om en eller annan författning
angående skogshushållning utkomme, dock icke kunna^ hämma det onda.
Ett kraftigare och mera genomgripande medel fordrades. 1 sådant hänseende
borde innevånarne bibringas öfvertygelse derom, att en förnuftig
skogshushållning vore nyttig både för dera och det allmänna, samt derjemte
tillförlitliga kontroller åvägabringas, för att hindra vederbörande sågverksegare
att låta afverka mera skog än hvartill de vore berättigade; och
då en sådan kontroll ej kunde af en fåtalig kronobetjening utöfvas, särde
-
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ehonomi-Utsltottens Utlåtande, N:o 9. 7
i
les i anseende till skogstrakternas vidsträckhet, utan enda sättet för åstadkommande
deraf vore anställandet af nödig skogsbetjening, hvars bela
verksamhet toges i anspråk att vårda skogen, kontrollera huru författningarne
i afseende å desamma efterlefdes och beifra missbruk och underslef,
som kunde begås, har motionären, för att bereda en ordnad skogshushållning
i de norra länen, åtminstone hvad anginge krono-allmänningar, kronohemman
och publika boställen, föreslagit, alt Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes föranstalta,
alt rikets norra län måtte, i likhet med de södra, blifva försedde med nödig
Jägeribetjening, lill, hvars aflönande, i händelse densamma funnos nödig,
motionären förmodat Kongl. Majit skola af Rikets Ständer äska det
statsanslag, som kunde lör ändamålet erfordras.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett nödigt att
behandla ofvannämnde motion gemensamt med Stats-utskottet, hafva Utskotten
tagit densamma t öfvervägande; och få vid afgifvandet af sitt -yttrande
i frågan meddela, att Kongl. Majlis och Rikets Kammar-1 ollegium
uti ett den 27 December 1850 till Kongl. Maj:l afgifvet betänkande, i underdånighet
hemställt, att till handhafvande af en mera noggrann tillsyn
öfver krono-skogaine inom Vester-JNqirlands, Vesterbottens, Norrbottens och
Jemtlands län än som genom kronobetjeningen kunde åstadkommas, särskilde
uppsyningsman måtte anställas med rätt att beifra å kono-skogar
skeende åverkan, dock så, att kronobetjeningen ej alldeles skiljdes från åliggandet
att söka förekoriima så beskaffädt brott, och att nämnde uppsyningsman
indrages i den mån afvittring, af kronans marker kunde
hinna försiggå ; att, i anledning häraf Kongl. Maj:t under den 8 Maj 1852 förständigat
Dess Befallningshafvande i nämnde län, med undantag af Jemtland,
der afvillringsverket blifvit afslntaclt, och der, vid sådant förhållande,
Kongl. Majit ansett tillsättande af särskilda uppsyningsman ej ifrågakomma,
bland annat, alt livar för sitt län inkomma med fullständigt förslag,
ej mindre å antalet af de uppsyningsman, som kunde blifva i länet nödiga
under a f v i L tiangelis fortgång, än äfven till erforderliga reglementariska
föreskrifter; att sedan dessa förslag inkommit och Kongl. Maj:t infordrat
Kammar-kollegii yttrande i frågan, samma Kollegium i underdånigt
utlåtande tillstyrkt, att uti Vester-Norrlands, Vesterbottens och Norrbottens
län måtte anställas, i h vartdera af de tvänne förra länen 2, och i det sistnämnde
tre öfverjägare, med löner af 500 Rdr; samt, till deras biträde,
i hvarje län, 6 uppsyningsman med löner af 100 R:dr, och alt derjemte ett
belopp af 1800 R:dr om året ansloges till gratifikationer åt dessa uppsyningsman
i den mån de deraf gjorde sig förtjente; varande dock oinförmälde
fråga ännu beroende på Kongl. Maj:ts 'Nådiga pröfning.
8 Stats• samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 10.
I anseende lill hvad Utskotten sålunda upplyst' och då Kongl.
Majrt redan fästat sin Nådiga uppmärksamhet vid de olägenheter, hvilkas
afhjelpande i motionen åsyftas, få Utskotten vördsamt tillstyrka
att motionen för närvarande ej må föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 10 Augusti 1854.
%:o lO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Aug. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af väckt fråga att den från Kongl. Seraf
mer-Ordens-Q i/let årligen till hvarje län i Riket utgående
uppfostringshjelp för fattiga barn måtte för såvidt densamma
utgöres af Statsmedeldisponeras till Seraf mer-Ordens-Gil/ets
andre behof.
Uti en hos Högfl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Ulskottet
remitterad motion, har Herr af Sillén, Gust., Otto, Probus, anfört, att
till uppfostrings-hjelp för fattige barn utginge årligen från Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet
till hvarje Län i Riket ett visst belopp, hvilket tillsändes
Konungens Befallningshafvafvande för utdelande dels till fader- och
moderlösa harns fosterföräldrar dels till fattiga föräldrar, som hade egna harn
att uppfostra ; att från början dessa medel, som utgjorde omkring 12,000 R:dr
Banko årligen och som uppkommit dels genom anslag af kronotionde, dels
genom enskilde donationer, varit anslagne till underhåll af ett barnhus i
Malmö;
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o iO. 9
Malmö; men att, till följe af Kongl. Maj:ts beslut dea 9 Juli 1789, detta
barnhus hvarest endast ett mindre antal barn kunde njuta vård, blifvit upplöst,
i ändamål att med dess tillgångar finna utväg för uppfostrande af flera
barn, genom deras utackorderande lill vård bos fosterföräldrar, i hvilket hänseende
instruktionen för Serafimer-Ordens-Gillet den 28 April 1791 stadgade,
det Konungens Befallningshafvande skulle bos Ordens-Gillet anmäla
fader- och moderlösa barn, hvilkas anhörige icke förmådde dem underhålla,
samt gifva förslag å dem, sorn ville barnens vård och föda sig åtaga,
då för ett barn intill 6 år gammalt hestodes 32 sk., derutöfver tili 10 år
24 sk. och derutöfver till 14 år 16 ?k. för hvarje månad, efter hvilken grund
utdelningen nu ock egde rum. Det vore dock klart, att ingen ville mottaga
andras barn till vård och uppfostran för en så ringa betalning, och
följden deraf hade blifvit, att berörde uppfostringshjelp till det mesta måste
utdelas till fattige föräldrar såsom bidrag till deras barns underhåll.
Det goda ändamål, som från början varit alsedt med dessa medel vore således
förfeladt och ingen blefve derigenom hjelpt, utan medlen kunde i
det närmaste anses ändamålslöst bortkastade, och om äfven en eller annan
församling vunne någon lättnad i sin falligvårdstunga, då uppfostringsbjelpen
tillgodokomme någon inom församlingen, sorn eljest belt och hållet,
eller i större mån behöfde af fattigvården understödjas, så vore denna
lättnad icke annat än obetydlig.
I anseende härtill och enär, enligt gällande fattigvårds-lagstiftning,
all fattig-försörjning både för äldre personer och barn ålåge kommunerna,
med undantag endast för det fall, då någon fattig icke kunde, efter
bestämda grunder, hänföras till viss församling, samt då ofvanberörde medel
efter motionärens tanka kunde med större nytta till annat ändamål användas,
har motionären föreslagit, att med utdelning af ifrågavarande uppfostrings-hjelp
måtte upphöra och omförmälde tillgångar, såvidt de äro
komna från Staten, disponeras till Kongl. Serafimer-Ordens-Gillets andre
behof, för hvilka Stats-anslag till vida större belopp vore erforderligt; i
händelse af bifall till hvilket förslag det borde ankomma på Kongl. Maj:t
att förordna om användandet af de enskilda Donationerna.
Efter det Stats-Ulskottet sammanträdt med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-utskottet, hafva Utskotten gemensamt tagit motionen i öfvervägande.
För att blifva i tillfälle fälla ett omdöme i frågan, hafva Utskotten
sökt upplysning om såväl uppkomsten af ifrågavarande medel, som ock grunden
för deras utdelande, samt dervid inhemtat, att, sedan år 1573, medan
Skåne var en Dansk provins, Konung Fredrik den II i Danmark anslagit
lith. till K. St. Prtt. 1858—64. 4 Sorni, i Afd. 3 Baft. 2
10 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 10.
kronotionde i Skåne till underhall af ett i Helsingör inrättadt hospital, så
hade, elter det Skåne åter kommit under Svenska kronan, Konung Carl
XI den 20 December 1666 tillagt Stockholms Allmänna Barnhus denna
tionde, som utgjorde 1900 tunnor spanmål. Sedermera anbefallde Kongl.
Majit år 1680 en ny tionde-sättning i provinsen och förklarade, genom särskildt
bref den 27 November 1682, att hvad som genom förhöjning i Hondén
kunde komma alt öfverskjuta de 1900 tunnorna skulle tillkomma det
barnhus, som i Malmö skulle inrättas, så väl som ock de 2000 daler silfvermynt,
hvilka Kongl. Majit dertill beviljat af siri hofkassa, äfvensom
den summa, hvilken Johan Gyllenstjersia sjelf och andra flere med honom
dertill förärat; att vidare Kongl. Majit under den 8 Juni 1683 ytterligare
stadfästat denna förläning, som då gaf en inkomst af 400 tunnor 22 kappar
råg, 1064 tunnor 83 kappar korn, 422 tunnor löf kappar hafra jemte
6 lispund 18 skålp. smör, hvaraf likväl 25 tunnor råg och 2 tunnor korn
skulle utgå till Landskrona stads kyrka, och att, sedan erforderliga byggnader
blifvit uppförda, barn intagits å det sålunda inrättade barnhuset; men
att, då det sedermera befunnits, att .kostnaden för barnhusets förvaltning
ökats, så att det antal barn, som derstädes kunde underhållas, betydligen
minskats, Kongl. Serafimer-ordens-gillet hos Kongl. Majit framställt den
underdåniga anhållan, att' hushållningen vid barnhuset måtte få, förändras
och inrättas på samma sätt som vid Stora Barnhuset i Stockholm, så att
barn finge utlemnas till personer å landet, hvilka såsom fosterföräldrar
åloge sig barnens vård, emot enviss årlig uppfoslrings-hjelp; och att Kongl.
Majit under den 9 Juni 1789 bifallit berörda framställning, hvaraf följden
blef, att barnens antal inom inrättningen minskades, då deremot de utackorderade
barnens antal ökades; att Riksdagsfullmäktige från Skånska städerna
vid 1788 års riksdag väl hos Kongl. Majit gjort framställning derom,
att nämnde barnhus måtte bibehållas sådant som det sedan dess insticktande
varit, men ätt Kongl. Majit under den, 20 Juli 1789 afslagit berörda
framställning, af den grund, att Kongl. Majit gifvit sitt tillstånd till den
förändring i afseende å Malmö Barnhus sorn egt rum, och att deraf bland
annat den nytta följt, att ett antal af 40 barn mera än förut kunde underhållas.
Sedermera och då Kongl. Serafimer-ordens-gillet funnit det fördelaktigast
att icke vidare intaga barn å barnhuset, der utgifterna för förvaltningen
och barnens underhåll blefve alltför stora, ulan det vara förmånli-'
gare för inrättningen att till understöd för fattiga barns uppfostran utdela
all dess inkomst, vidtogos åtgärder i' sådant hänseende, och på det att
samtlige länen i riket måtte af samma understöd komma i åtnjutande, bestämdes
först ett visst antal barn inom hvarje län till erhållande af upp
-
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ustkottens Utlåtande, N:o iO. 11
fostringshjelp, och sedermera fastställdes ett visst penningebelopp till utdelning
inom hvarje län, i män af folkmängden, hvarvid likväl, enär Skåne
af Barnhusinrättningen, sådan den från början befanns, hade största fördelen,
Kongl. Ordens-gillet ansett samma provins böra erhålla ett större anslag
än öfrige länen; och utdelas nu, i öfverensstämmelse med berörde grund,
till Skånska länen 4000 R:dr och till de öfriga länen tillsammans 8000
R:dr årligen,hvilka medel öfversändäs till Konungens Befallningshafvande,sorn
för medlens utdelning årligen till Kongl. Serafimer-ordens-gillet redovisar.
Efter meddelandet af dessa upplysningar få Utskotten yttra, att
väl efter gällande fattigstadga, det i allmänhet tillkommer .hvarje socken
att draga försorg om sina fattiga, men att fall dock ofta förekomma, då
oförsörjda, ouppfostrade barn icke kunna till visst samhälle hänföras, likasom
ock, att föräldrar finnas, som, oberättigade att njuta fattigunderstöd,
likväl äro ur stånd att lemna sina barn tjenlig vård och uppfostran. Särskilda
socknar äro ock mer än andra betungade med fattiga barns underhåll
och mindre än andra bemedlade för att bestrida detsamma. I dylika
lall är det af vigt, att vederbörande icke sakna all utväg att vid särdeles
behof lemna ett, om än ringa bidrag till fattiga barns uppfostran; och
ehuru visserligen icke med de ifrågavarande medlen de fattiga barnen kunna
blifva fullt hjelptå, så är det likväl obestridligt, att nämnde uppfostringsbidrag
utgör för alla dem, som deraf komma i åtnjutande, en undsättning,
sorn mången gång medför välsignelserika frukter.
På grund af hvad Utskotten sålunda anfört, få de tillstyrka,
att motionen måtte förfalla.
Stockholm den 10 Augusti 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1884.
Stafs- och Berillnings-UIskottens Utlåtande, N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Ang. 1854, kl. 2 e. in.
Vllåtande, i anledning af väckta motioner om den personliga
skydds-afgiftens användande för kommunala behof.
I fråga om den, enligt 1 artikeln Bevillnings-förordningen, nu utgående
personliga skydds-afgiftens användande för kommunala behof, hafva följande, dels
till Stats- och dels till Bevillnings-Utskottet remitterade, motioner blifvit väckta,
nemligen:
Inom Preste-ståndet af herr doktor Björkman, sorn yrkat, att denna
afgift, hvilken, om den än hittills möjligtvis varit för Stats-verket behöflig, likväl
hädanefter lätteligen kunde undvaras, måtte helt och hållet försvinna såsom
stats-inkomst, men i stället, tili samma belopp, sorn förr, debiteras och uppbäras
såsom fattigvårds-afgift samt aflemnas till församlingarnes fattigvårds-styrelser,
i hvilkas hand den skulle utgöra ett behöfligt bidrag till uppfyllande af
en väl ordnad fattigvårds pligter, hvaribland motionären framför andra framhållit
skyldigheten att bekosta fattiga, vanvårdade barns skolgång och uppfostran
till goda och nyttiga samhälls-medlemmar; varande öfver detta förslag, deruti
prostarne Nordlander och Melén samt doktor Sandberg instämt, yttranden afgift:
a utaf flera bland Ståndets ledamöter;
uti Borgare-Ståndet af herr Henschen, sorn föreslagit, att berörda afgift
måtte alldeles upphöra, eller, om sådant icke kunde ske, anslås till folk-skolorna
och således öfverflyttas till kommunerna, såsom förut skett med en del deraf:
samt
Bih till R. St. Fröt. 1853 £ 1854. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft.
1
2
Stafs- osh BtziUnlngs-Uukaftens Utlåtande. N:o 11.
ti ti Bonde-ståndet af Pehr Matisson, fran Wester-Norrlands län, med
hvilken största delen af Ståndets ledamöter instämt, äfvensom af Anders Andersson
och Johan Johansson från Östergöthlands samt Jöns Eric Ericsson
från Orebro län, derom att ifrågavarande afgift måtte öfverlemnas till kommunerna,
för att användas, enligt den förstnämndes förslag, för folkskolorna, till
bestridande af så väl skollärares fullständiga aflönande, som fattiga barns underhåll
och vård under den tid, de af skolan sig begagna; enligt Anders Anderssons
och Johan Johanssons mening, till fattig-försörjningen, samt enligt
Jöns Eric Ericssons framställning, till upprättande och underhållande af folkskolor
för flickor.
Vid behandling af grunderne för den allmänna bcvillningens utgörande
har Bevillnings-Utskottet redan afgifvit af samtlige Riks-stånden godkändt yttrande,
att den personliga skydds-afgiften fortfarande borde utgå; men, i fråga
om dess användande hänvisat till det särskilda yttrande, som derom komme
att afgifvas och hvilket ansetts tillkomma Stats- och Bevillnings-Utskottens gemensamma
handläggning. Härvid hafva Utskotten ansett det icke vara öfverensstämmande
med den i fattigvårds-lagstiftningen uttryckta grundsats, det kommunerna
sjelfva böra försörja sina fattiga, att, genom anslående till fattigvården
af en stats-intrad, inleda staten på en bana, som, vidare beträdd, skulle
tillskynda densamma hela besväret med fattigvården, jemte dermed förenade
kostnader. Att dessutom till fattigförsörjningen anvisa anslag, under det sättet
för anslagets användande vore, såsom nu i motionerne, obestämdt, torde icke
heller vara förenligt med nödig omtanka att det afsedda ändamålet, pauperismens
hämmande, vunnes. Erfarenheten från andra länder gifver i detta hänseende
vid handen, att anslag icke ensamt bidraga till nämnda ändamål, utan
att snarare behofven af understöd tillväxa i samma mån fattigtaxorna ökas.
Hvad åter angår frågan om personliga skydds-afgiftens användande till
folkskolorna och inrättande af dylika skolor för flickor, så och då Rikets Ständer
till folk-undervfsningens befrämjande redan anvisat en del af denna afgift
samt till följd deraf folk-skoleväsendet inom de flesta församlingar redan är regleradt,
synes det Utskotten icke vara skäl understödja berörde förslag, hvarigenom
på vissa ställen skulle beredas åtminstone jemförelsevis öfverflödigt tillgångar,
under det att åter på andra ställen bristen ändock icke afhjelptes.
För de församlingar, inom hvilka ytterligare bidrag kan finnas af nöden, torde
sådant lämpligast böra beredas på sätt hittills skett, genom för ändamålet särskildt
anvisande anslag.
Men härförutan förekommer det Utskotten särdeles betänkligt, att vid
innevarande riksdag, der å ena sidan anspråken på lindring i andra, otvifvelaktig!
mera tryckande skatte-bördor redan gjort sig gällande och ännu utgöra
föremål för Ständernas pröfning, under det att å andra sidan ökade utgifter i
V
Stats- och Bevitlnings-Utskottens Utlåtande, N:o il.
‘Bera af stats-förvaltningens grenar för den närmaste framtiden äro att emotse,
tili åtminstone ovissa kommunala behof afstå en stats-inkomst af icke mindre
än 315,000 r:dr årligen, utan att man eger ens sannolikhet, än mindre visshet,
att Stats-verket skulle kunna umbära jemväl denna inkomst; och under
»idana förhållanden finna Utskotten sig böra hemställa,
att ifrågavarande motioner icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 18 Augusti 1854.
t
Rcservation:
af herr doktor A. Sandberg: «Emot föregående förslag, får jag reservera
mig af följande anledningar:
Det hufvudsakligaste skälet, som i betänkandet anföres, är väl Statsverkets
behof af den personliga skydds-afgiften.
Visserligen äro Stats-verkets behof stora, och de kunna göras större än
de verkligen äro. Ja, de kunna så utvidgas och förstoras, särdeles inom
extra stats-reglerings-kathegorien, att skatterna behöfde mångdubblas för att
fylla dem alla. Om man beviljar icke blott allt, hvad som äskas i Regeringens
propositioner och mera dertill, utan äfven millioner riksdaler, som begäras
af enskilda riksdagsmän till s. k. stora företag eller till fördel för särskilda
orter och personer, som lyckas att här hafva kraftiga förespråkare, — till
theatrar, jernvägar, kanaler, löne-förhöjningar, pensioner och pensions-kassor,
»arnt en oräknelig mängd andra föremål, så kunna de största tillgångar blifva
otillräckliga. Men mig synes det icke vara rätt att utpressa skatter af folket
till andra ändamål, än dem, sorn äro högst nödvändiga för samhällets bestånd,
och då utgifternp inskränkas till dessa, blifva stats-inkomsterna fullt
tillräckliga.
Att en öfvertygelse om tillräckliga tillgångar för Stats-verkets behof är
lådande både inom Bevillnings-utskottet och inom Riks-stånden, har sin goda,
grund uti den erfarenhet att, fastän föregående riksdagar varit nästan lika frikostiga
med stats-anslag, som den innevarande, så hafva likväl vid riksdagarn#*
4
Slats- och Bevillnings-Utskoliens TJHatande, N:o 11.
början 2 å 3 millioner riksdaler banko befunnits i Riksgälds-kontoret såsom under
mellantiden samlade öfverskotts-medel, hvilka nu genom en förhöjd bränvinsskatt
komma under de nästföljande åren att betydligen ökas.
En sådan öfvertygelse har också framkallat förslag om den personliga
skydds-afgt(Uns upphörande såsom stats-inkomst; om bevil/ningens nedsättning
för embets- och tjenstemän till blott en tredjedel af hvad den nu är,,
samt för handel och rörelse och för fastighet till tre femtedelar m. m. Närman
alltså är öfvertygad att allmänna bevillningen kan och bör nedsättas, så
blir frågan: hvilketdera af dessa nedsättning s-för slag bör företrädesvis och
framför de öfriga bifallas?
Den personliga skydds-afgiften drabbar alla lika: den fattige arbetaren
och den rike arbetsgifvaren. För den förre utgör den fjerde-delen, stundom
hälften af en dags arbets-förtjenst. För den sednare, kanske icke tjugondedelen,
stundom icke en hundrade-del af en dags inkomst. Arbetsklasserna
äro de tairikaste, och utgöra väl de omtalda nio tionde-delarna, om icke ToVdelar
af natjonen. Häraf följer att den ojemförligt största delen af denna statsintrad
utgöres af arbetsklasserna. Då Stats-verket kan umbära någon del af
den hittills utgående bevillningen, så är det bevillningen efter första artikelneller
den personliga skydds-afgiften, som utgår till lika belopp af dagakarlen
och millionären, hvilken i första rummet bör upphöra såsom beskattnings-titel:
Vidare heter det: c:denna afgift är så ringa, att den utan svårighet
akan utgöras af hvar och en, som är arbetsför och icke utfattig.:: Om ock
så
detta medgifves, så vore det väl ändå icke något skäl för Stats-verket att
uttaga mera än som är af nöden. Och dessutom, om dessa talrika arbets-klasser,
från hvilka största delen af ifrågavarande afgifter utgår, fingo
sammanskjuta dem årligen inom församlingarne,, och derigenom bilda för sig
och de sina likasom en spar-kassa, hvars medel de sjelfva sågo samvetsgrant
användas till fattiga barns uppfostran, hvilkas föräldrar voro döda eller oförmögna
att derom draga försorg, skulle detta medföra belåtenhet för alla och
vara en vida större vinst för samhället och menskligheten, än om penningarne
ingå till Stats-verket, der de kunna undvaras, och hvars verkliga behof böra
fyllas af bättre lottade samhälls-medlemmars årliga skatte-bidrag. Behofvet af
den personliga skydds-afgiften för nu ifrågavarande ändamål, är ganska stort
inom alla församlingar. Folkskole-stadgan föreskrifva-, att fattiga barn skola
af socknen hållas i skola. Men de fattiga barn-skarorna äro talrika. Församlingens
innevånare äro ganska hardt betungade med afgifter tili den allmänna
fattig-vården. De mäkta icke uppfylla ofvannämnde föreskrift. Följden
deraf blir, att de fattiga barnen måste sakna undervisning: och deras
skolgång biir liten eller ingen; ty de arma föräldrarna hafva hvarken mat
eller kläder åt sina barn under deras skoltid. Den, som under tjenstgöring
S/afs- och Bevillnings-Ulshoftens Utlåtande, N:o 11.
5
Ttti folkrika och fattiga församlingar kämpat emot dessa svårigheter, vet att
jag icke ljuger. Många bedröfiiga drag kunde ännu tilläggas i denna mörka
målning, utan att den ändå blefve öfverdrifven.
Men, säger man, sådant är icke förhållandet allestädes, och der behof
förefinnes, bör understöd sökas hos regeringen och meddelas efter lokal-myndigheternas
pröfning. Härvid anmärkes, att behofvet är allmänt och de ställen,
der det icke finnes, äro få och kunna blott anses såsom undantag. Och der
detta lyckliga förhållande eger rum, är vanligtvis icke folkmängden stor, och då
uppgå dessa personliga afgifter icke heller till stort belopp. Dessutom är det
icke lätt för auktoriteterna att anställa en noggrann pröfning och fälla ett riktigt
omdöme om en församlings behof i detta hänseende. Dylika ansökningar
medföra mycken omgång och besvär och blifva ofta afslagne, när förord och
kraftiga förespråkare saknas. Men deremot står alltid ett sådant behof' i förhållande
till folkmängden. Sjelfva1 den rika och folkrika hufvudstaden synes
härutinnan icke göra något undantag. Här har nyligen, såsom vi veta, bildat
sig ett tjufband af 7- till 13-åriga gossar. Om medel förefupnits att hålla denna
stads alla fattiga barn i skola, skulle sannolikt en stadig skolgång hindrat flere
af dessa arma varelser från en sådan systematisk och fortfarande vexelundervisning
i brottets skola. Och det kan icke förnekas såsom allmän regel, att
ju större folkmängden är i en kommun, desto flere fattige barn finnas, sorn
behöfva undervisning och uppfostran: äfvensom, att ju större folkmängden
är, desto större blir också beloppet af dessa personliga afgifter. Undantagen
från denna regel äro icke mångå'. Häraf foijer också, att ingen rigtigare
grund finnes för meddelande af ett sådant understöd, än att hvarje församling
får behålla dessa afgifter till oftanäinnde vigiiga ändamål.
För de sammansatta Utskottens afslag anföres ett annat hufvudsakligt skäl
nemligen: att fattiga barns skolgång, undervisning och uppfostran, likasom folkundervisningen
och fattigvårdfen i allmänhet äro kommunal-angelägenheter, med
hvilka Staten icke bör befatta sig; ty om någon del af fattigvården öfverflyttades
på Stats-verket, skulle man beträda en ganska vådlig bana, och behofven
växa i samma mån, sorn anslagen, till dess Stats-kassan blefve uttömd. Men
här är ju icke minsta fråga om något sådant. Mitt vördsamma förslag afser
ingalunda att öfverflytta någon större eller mindre del af fattigvården på Statsverket,
utan den skall hädanefter sorn hittills i hela sin vidd förblifva ett menigh
etsbestyr. Det som begäres är ju ingenting annat än att Stats-verket skall
afstå från första artikelns bevillning såsom Stats-inkomst och tillåta kommunerne
behålla densamma till fattiga barns undervisning och uppfostran, emedan
medel härtill saknas och kunna på .de aldra flesta ställen icke på annat sätt, utan
menigheternas alltför stora betungande, till erforderligt belopp sammanbringas.
6
Sta/s- ock Bevillning*- U/sko/tens Utlåtande, N:o 11.
För öfrigt är det en beklaglig sanning, att behofven framträda med större
anspråk, ju mera man saminanskjuter tili deras fyllande. Men i det mindre
iättigvårds-samhället kunna de noggrannare pröfvas och omständigheterna undersökas.
Dessutom liar man under den tilltagande fattigdomen ibland arbetsklasserne.
hvartill vår förvända ekonomiska lagstiftning till en stor del är skulden,
icke mera än tvänne alternativer: antingen måste vi utgöra dryga fattigvårdsafgifter
eller låta land och stad öfversvämma? af ett kringstrykande tiggeri.
För att nu icke alldeles lössläppa det sednare, tvingas man att välja det förra.
Såsom skäl till afslag har man anfört, att den närvarande tidens politiska
förvecklingar kunna möjligtvis göra det nödvändigt äfven för vårt fädernesland
att verksamt deltaga uti det stora europeiska kriget, i hvilket fall skulle
fordras utomordentliga uppoffringar, hvadan det icke vore rådligt att nu efterskänka
den ifrågavarande stats-inkomsten. Vigten af denna anmärkning vill jagvisst
icke förneka. Till krigsrustningar och militärbehof äro redan betydliga
anslag beviljade, och, i den händelse så olyckligt skulle vara, att krig utbryter,
komma de att fordras många gånger större. Men mig synes, att dessa
krigsgärder böra utgöras af samhällets bättre lottade medlemmar, hvilkas egendom
och välstånd hotas af fienden. Arbetsklasserne få gälda sin skuld till fosterjorden
med sina egna personer, ty från deras talrika skaror utgå de trupper,
som till största antalet i striderne få kläda blodig skjorta för fäderneslandet.
Dessutom hafva vi, äfven i fredstider, inhemska fiender, vida farligare och
svårare att motstå och öfvervinna, än alla fiendtligt anfall från främmande folk.
Och dessa inhemska fiender plägar man utmärka med namnen: lösdrifveri
och pauperism, hvilka utgöra den vidt utgrenade plantskolan för sedeslösheten,
hästemo och brotten. Att öfvervinna desse fiender och förebygga deras
tillväxt af de fattiga folkklassernas barn, är utan tvifvel den närvarande tidens
svåraste samhälls-problem. Ty de gamle mer eller mindre vanfrejdade lösdrifvare
och brottslingar skulle efter hand utdö, om icke deras talrika härar
vunne daglig förstärkning från uppväxande generationer. Det förutnämnda sorgliga
exemplet från hufvudstaden är härutinnan betecknande. Men om också
denna svåra uppgift aldrig skulle på ett tillfredsställande sätt kunna lösas, måste
man dock städse göra alla möjliga försök och vidtaga alla de åtgärder, som
man kan förmoda i någon mån skola bidraga till att hämma detta förskräckliga
onda; och om den personliga skydds-afgiften användes till ett sådant skydd,
är den sannerligen icke bortkastad till något ovigtigt ändamål.
Man har äfven klandrat, att ingen plan är uppgjord och inga garantier
gifna för dessa medlens ändamålsenliga användande. Men är nu det vigtiga
ärendet: fattiga barns undervisning och uppfostran, såsom man rätteligen
påstår, ett menighetsbestyr eller en kommunal-angelägcnhet, så är det också
♦tvifvelaktigt lämpligast, att denna inom hvarje kommun regleras efter sig fö
-
Stafs- ock Bétillmngs-U(sköttens Utlåtande, N:o It.
7
retecnde förhållanden, när endast det ändamål blir bestämdt, hvartill medle»
»vilkorligen skola användas.
Ä andra sidan säger man, att frågan är blott, huruvida Stats-verket
kan umbära personliga skydds-afgiften, och i händelse sådant kan medgifvas,
hafva Rikets Ständer icke att befatta sig med, 0111 den skall utgå till kommunala
behof eller icke, och ännu mindre till hvilka ändamål den skall användas.
Till svar härpå vill jag endast erinra, det- Ständerna anses redan hafva
beslutat, att afgiften verkligen skall utgå, och att således nu endast återstår
att bestämma ändamålet hvartill medlen skola användas. En sådan bestämning
har utgått från Ständerna i afseende på andra personliga afgifter, då fråga
varit om allmänt samhällsvigtiga ändamål. Så har skett från längre tid
tillbaka med kurhus-afgiften. Dess,ändamål är veneriska smittans hämmande:
och om man i någon mån skulle kunna hindra lättjans, liderlighetens och
lasternas smitta att gripa omkring sig ibland den uppväxande ungdomen, vor«
väl detta icke något mindre vigtigt ändamål, än det förenämnda. Äfvenledes
hafva Ständerna beslutat och konungen fastställt ändamålet, beloppet och uppbördssätt
af den nu utgående personliga afgiften till folkundervisningen.
Det är af alla dessa anledningar och på de nu anförda grunder jag
dristar vördsamt och ödmjukast föreslå följande:
l:o att Rikets Ständer förklara, det personliga skydds-afgiften icke
upptages såsom stats-inkomst, och att således första artikeln kommer
att utur Bevillnings-förordningen utgå.
2:o att af alla i mantal skrifna personer, som hittills utgjort bevillning
efter första artikeln, skall, under namn af uppfostrivgs-afgift
för fattiga barn, erläggas af mansperson 12 sk. och af qvinsperson
6 sk. ärligen, till att understödja och befrämja en ändamålsenlig
undervisning och uppfostran ibland de fattiga arbetsklasserna.
3:o att under fredstid denna afgift utgår äfven af gemenskapen vid
arméen och flottan.
4:o att denna uppfostrings-afgift till fattiga barn debiteras och uppbäres,
emot enviss procent, i förening med krono-utskylderna samt
ingår till läns-ränterierna, hvarifrån den > sedermera utassigneras till
de församlingar eller fattigvårds-samhällen, från hvilka den utgått,
på enahanda sätt, som nu sker med folkskole-afgiftena.
Dessutom hafva reservationer anmälts af herr prosten Lindberg och samtlig»
närvarande ledamöter af hedervärda Bonde-ståndet.
8
Stats- och Bevillning!-Utskottens Utlåtande, _Y:o 12.
N:o 12.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Aug. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om krono-brefbäringens bekostande
af postmedlen.
Under anförande hurusom en allmän klagan förspordes öfver den ojemnt
fördelade och med särdeles stort besvär och dryga kostnader förenade kronobrefbäringen,
hvilken tillförene varit ålagd endast en del, i närheten till vederbörande
tjenstemän^ boningsställen belägna, hemman, men numera genom icke
obetydliga kontanta bidrag utgjordes af alla innehafvare af frälse-, krono- och
kronoskatte-hemman, har, uti väckt motion, som till Stats-utskottet blifvit remitterad,
Lars Mattsson från Upsala län yrkat, att, då detta onus vore i det
närmaste jemförligt med postskjutsningen, för hvars utgörande ersättning åtminstone
till någon del lemnades, krono-brefbäringen måtte bestridas af Staten och
kostnaderne dervid utgå af postmedlen.
Utskotten hafva tagit i gemensamt öfvervägande hvad sålunda blifvit framstäldt
och yrkadt, och få i anledning deraf erinra: att krono-brefbäringen, redan
genom Kongl. Brefvet den 4 December 1830 inskränkt till 2:ne dagar i veckan,
sedermera genom Kongl. Cirkulär-brefvet den 30 November 1849 är vorden,
i Öfverensstämmelse med af Rikets Ständer bestämda grunder, ytterligare
hindrad dels genom föreskriften att brefven skola, så vidt ske kan, med ordinarie
posten fortskaffas, för hvilket ändamål utsträckt fribrefsrätt ock blifvit
medgifven, dels ock genom de krono-brefbäringsskyldige hemmanen inom hvarje
härad lemnad rätt att till större beqvämlighet ordna brefbärings-skyldigheten,
mot hvilken i de flesta fall frihet från annat icke mindre tryckande onus är
samma hemman medgifven; och lärer den klagan, som, enligt motionärens uppgift.
numera skall förspörjas öfver kronobrefbärings-skyldighetens ojeinna fördelning
hafva sitt upphof icke i de härom nu gällande stadganden, utan möjligen
i oriktig tillämpning af desamma; hvarföre Utskotten funnit sig
icke kunna tillstyrka något afseende & Lars Mattssons \hkgavarande
motion.
Stockholm den 18 Augusti 1854.
N:o 13.
St ett a- osli Ue«'i(tm»g«-Ulskot(fHi UtiMmée, N:o 13.
N:o 13.
Aak. Vill Exp.-Utsk. dcu t\ Äng. 1854, kl. I e. i*.
Utlåtande, i anledning af a adit fråga om nedsättning i. af giftm
till Handels- och Sjö farts-fonden samt indragning af Konvoj-kommissariatet
och öfverjlyttande af dess göromål på
Kommer se-kollegium.
Inom hedervärda Bonde-Ståndet har, uti väckt motion, hvilken blifvit
till Stats-Utskottet remitterad, Nils Larsson från Jemtlands län anfört, hurusom
en af allmänna tänkesättet önskad likhet i Sveriges och Norriges tull-lag—
stiftning icke kunde, äfven om begge rikenas tull-tarifer sattes lika, i verkligheten
ernås, i anseende till de flere, lika dryga som princip-vidriga extra afgifter,
hvarmed varu-införseln i Sverige vore betungad. Bland dessa afgifter har
motionären ansett den med 10 procent af tull-beloppen å inkommande varor
till Handels- och Sjöfarts-fonden utgående afgift icke vara för det dermed ursprungligen
åsyftade ändamål, handelns skyddande genom konvojer samt upprätthållande
af fredsverket med Barbaresk-staterne, vidare behöflig, och, på
grund deraf, föreslagit, att densamma måtte antingen nedsättas till en tredjedel
och således bestämmas till 3 * procent af tull-beloppen, eller o ek helt oell
hållet upphöra samt en summa af 133,333 r:dr 16 sk., utgörande omkring
en tredjedel af Handels- och Sjofarts-fondens netto-behållning under de sednast»
åren, af tullmedlen för de med fonden numera afsedda ändamål afsättas, hvarigenom
särskild debitering och uppbörd af denna afgift komme att undvikasj
Bilt. till J» St. Prof. 1823 $ 1854. 4 Sami. Z Afd. 4 Baft.
t
10
S/a/s- och lievillnings-Utskottens (Hatande, j\~:o 13.
hvarjemte, då något giltigt skäl numera*, sedan befattningen med konvojer samt
fredsverket med Barbaresk-staterne upphört, ieke lunnes för bibehållande al
ett särskildt embetsverk för ifrågavarande fonds förvaltning, motionären,, i sammanhang
roed det sednare alternativet, ansett konvoj-kommissariatet, som har
berörde förvaltning sig anförtrodd, böra indragas och dess bestyr på Kongl.
Maj:ts och Rikets Kommerse-kollegium öfverbyttas.
Denna motion, som ansetts böra jemväl af Bevillnings-Utskottet behandlas,
hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och få i anledning af densamma
erinra: att Rikets Ständer vid de bland annat, för vinnande af närmare likhet
med Norriges tull-lagstiftning, under innevarande riksdag beslutade ändringar i
tull-taxan, redan tagit i betraktande den till Handels-och Sjöfarts-fonden nu utgående
afgift; äfvensom att de tullsatser, hvilka till inhemska näringarnes skydd
ansetts behöfliga, blifvit till beloppet bestämda under förutsättning af oförändradt
bibehållande utaf nu ifrågavarande afgift; oell då Handels- och Sjöfarts-fonden,
ehuru densamma för konvojer och det s. k. fredsverket med Barbarcsk-staterne
numera icke fages i anspråk, likväl, enligt Kongl, kungörelsen den 27 Februari
1835, är afsedd att användas till handelns och sjöfartens utvidgande och befrämjande
så väl inom som utom riket, samt vissa, för detta ändamål nödiga
anslag äro påräknade att af densamma utgå, så skulle den nedsättning i afgiften
till berörde fond, som motionären föreslagit och ännu mer samma afgifts
upphörande otvifvelaktig! hafva till följd, att särskilda, anslag måste för de ändamål,
hvartill utgifterne af Handels- och Sjöfarts-fonden nu bestridas, vid statsregleringen
anvisas och den ökade statsbrist-summa, som härigenom uppkomma,
af allmänna bevillningen fyllas. Rikets Ständer hafva ock vid föregående riksdagar,
då motioner af enahanda syftning varit på deras pröfning beroende, med
afseende härå icke funnit lämpligt besluta någon nedsättning i den ifrågavarande
afgiften; och hafva Utskotten ansett särskilda skäl nu icke vara förhanden,
att en dylik nedsättning tillstyrka, hvadan Utskotten hemställa,
att Nils Larssons motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 18 Augusti 1854.
STOCKHOLM, f. d. Schultze’* Boktryckeri, 1854.
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, M 14.
1
M 14.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Sept. 1851, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af vackt fråga, att prestman, som innehafva
prcebenden, måtte, i stället får dessa, erhålla viss
tillökning i fornt innehafvande löner, och att jura palronalus
måtte upphöra.
Uti en frän Hedervärda Bonde-Ständet till Stats-Utskottet remitterad motion,
i hvilken sig förenat Riksdags-fullmäktige Lars Larsson frän Elfsborgs län och
Johannes Nilsson frän Götheborgs och Bohus län, har Riksdags-fullmäktigen Erik
Christensson frän sistnämnde län framställt åtskilliga olägenheter, som egde rum
dels till följe deraf, att prmbenden yoro anslagne till lönefyllnad för åtskilliga
platser inom läroverken och det andeliga Ståndet, dels af de så kallade jura
patronatus. I afseende å praebenden förekomme, att desamma, utan församlingshoernes
hörande, merändels tillfölle personer, som af sjukdom, ålder eller särskilda
sysselsättningar voro uturståndsatte att sjelfve sköta själavården och de göromål
i öfrigt, som tillkomme pastor. Församlingarne finge då ofta åtnöjas med de prestmän,
som för bästa priset åtoge sig embetets förvaltande, och om äfven Kyrkoherden
sjelf några gånger om året höjde sin stämma i församlingens kyrka, så
vore dock själavården för öfrigt lemnad åt en annan, församlingen understundom
påtrugad, prestman, med hvilken den ofta, hvarkep i ett eller annat hänseende,
kunde vara belåten.
Beträffande de patronela gällen, så vore förhållandet enahanda, och en privat
person kunde dertill kalla prest, utan att församlingens öfrige medlemmar finge
derom yttra sig. Det vore dock, efter motionärens tanke, ingenting mera än
billigt, att en församlings innevånare finge sjelfva utse och välja sin själasörjare
bland de sökande, som utaf vederbörande Konsistorier blifvit på förslag uppsatte,
hvarigenom ock kärlek och förtroende mellan lärare och åhörare skulle befordras
och stadfästas; och har motionären, på dessa skäl, föreslagit:
att de prestmän vid läro-verk eller annorstädes, hvilka, efter gällande författningar,
voro berättigade att erhålla praebenden, måtte af Staten få sig anslagen en
viss årlig tillökning uti sina löner, motsvarande ett medium af praebendets afkastning
under en viss tidpunkt, t. ex. ett decennium; samt
att alla jura patronatus måtte för everdeliga tider upphöra.
Bih. lill R. St. Prot. 1853 & 1834. 4 Sami. 2 Afd. 3 Haft. 1
2
Slats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utshollens Betänkande, M 14.
Sedan Stats-Utskottet, för behandling af dessa frågor, sammantradt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten tagit desamma i öfvervägande
och få sitt yttrande derom härmed afgifva.
Hvarf först beträffar den motionärens framställning, som åsyftar, att de prestmän,
som innehafva prmbenden, måtte, i stallet för den inkomst de deraf åtnjuta,
erhålla anslag af Staten, motsvarande samma inkomst, så att alla sådane praeben
den
hädanefter kunde tillsättas med personer, som af andre sysselsättningar ej
voro hindrade att sitt embete i församlingen sjelfve förrätta; så har det visserligen
icke undgått Utskottens uppmärksamhet, att åtskillige svårigheter möta för
verkställighet af berörde förslag. Så förekommer t. ex., i afseende å de äldre
praebendena, att de i allmänhet uppkommit under katholska tiden och att genom
4 § af Presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, alla Theologie Doktorer,
Professorer, Pastorer i städerna och på landet, Lektorer i Gymnasierna, Rektorer
och Kon-rektorer i skolorna skola oförändradt behålla, efter gammal häfd, sina
praebende-socknar och hemman, och att således, utan Högvördige Preste-Ståndets
medgifvande, någon rubbning i förhållandet med dessa praebende-pastorater icke
kan ega rum. Äfven skulle en förändring i den vidsträckta mån, som motionären
åsyftat, medföra ganska betydliga kostnader. Men Utskotten hafva icke heller
förbisett de olägenheter, som äro en följd deraf, att de prestmän, som innehafva
praebenden, icke sjelfve kunna besörja själavården inom församlingarne. Étt sådant
förhållande kan icke annat än menligt derå inverka.
Utskotten, som, till följe häraf, anse det vara ett angeläget och önskvärdt
mål, om i allmänhet praebenden kunde blifva tillsatte med sådane prestmän, som
voro i tillfälle att sjelfve utöfva vården, hvar inom sin församling, finna likväl att
under närvarande förhållanden och med nu befintliga institutioner, vissa undantag
härvid böra ega rum. Så t. ex. böra, efter Utskottens åsigt, Biskopar, Theologie
Professorer och Theologie Lektorer tillika vara pastorer, på det de må ega tillfälle
att såsom prester verka och på det de icke må vara skiljde från det kyrkliga
lif, som tillhör deras befattningar.
I öfverensstämmelse med de åsigter Utskotten sålunda uttalat, få Utskotten
tillstyrka:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda ej mindre om och hvilka praebende
pastorater
lämpligen kunna, utan men för kyrkan och det kyrkliga
undervisnings-väsendet, från deras egenskap af praebende fritagas,
utan äfven det ersättnings-belopp, som, för åvägabringande deraf,
kunde erfordras, samt derefter för Rikets Ständer framlägga deri
nådiga proposition i ämnet, som Kongl. Maj:t kan finna för ändamålet
lämplig.
Stals- sami Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JV? 14. 3
Hvad derefter angår upphäfvandet af jura patronatus, så förekomma äfven
härvid åtskillige förhållanden, som lägga hinder i vägen för en sådan åtgärd.
Den ifrågavarande rättigheten har egentligen för det mesta uppkommit genom enskildes
uppoffringar för kyrkorna eller församlingarna. I de flesta fall är den förenad
med besittningsrätten till viss egendom och har då på samma gång med
denna gått ifrån den ene egaren till den andre, hvadan den ock icke, utan ingrepp
i egande-rätten, torde kunna nuvarande innehafvare genom någon lagstiftnings-åtgärd
betagas, utan en deremot svarande ersättning. Rättigheten för enskilde
personer att tillsätta prester i församlingarne, medför dock olägenheter, som
äro ganska stora och som tilltaga med hvarje dag.
För längre tid tillbaka voro vanligen innehafvarne af jura patronatus i besittning
af en stor del, ofta af all fast egendom inom församlingen, och under
sådant förhållande kunde den ifrågavarande rättighetens utöfvande icke i allmänhet
medföra några betänkliga följder. I sednare tider deremot, då styckning af
de stora egendomarne allt mer fortgått, har icke sällan inträffat, att från stamgodsen
blifvit afsöndrade större delen af strögodsen, så att den egendom, med
hvilken patronats-rätten är förenad, stundom blifvit helt obetydlig. Denna egendom
kan då ofta förvärfvas af personer, hos hvilka man icke kan påräkna oväld
eller den bildning, som erfordras för bedömande af en prestmans skicklighet till
embetets förvaltande, och likväl måste, i sådane fall, församlingen åtnöjas med den
lärare, som en enda medlem deraf, om än emot alla de öfriges önskan, eger tillsätta.
Det har inträffat, att utlänningar förvärfvat läst egendom i riket, hvarmed
patronats-rätt är förenad; och hvar och en måste väl medgifva olämpligheten deraf,
att, i sådant fall, denna rättighet att nämna pastor fortfarande är förenad med
egande-rätten till egendomen.
Af dessa anledningar få Utskotten tillstyrka:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka och derefter meddela Rikets
Ständer framställning af de grunder, på hvilka öfverenskommelser
emellan innehafvare af patronats-rätt samt Kongl. Maj.t och Kronan,
jemte vederbörande församlingar, må kunna uppgöras om patronats-rättens
upphörande; äfvensom att Kongl. Maj:t, då utlänningar
vinna tillåtelse att i riket förvärfva fast egendom, med hvilken
patronats-rätt är förenad, täcktes dervid fästa det vilkor, att samma
rätt icke må till dem öfvergå.
Stockholm den 11 September 1854.
Från Utskottens Betänkande reserverade sig:
l:o Herr Doktor Björling, enligt följande skriftliga reservation:
4
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsholtens Betänkande, Jté 14.
»Mot Utskottens betänkande i förevarande sak får jag reservera mig på följande
grunder:
•Först och främst tror jag, att en underdånig skrifvelse om och hvilka praebende-pastorater
lämpligen kunna, utan- men för kyrkan, indragas, är dels obehöflig,
dels ock i närvarande tid olämplig. Den är obehöflig, emedan man, utan
att dermed besvära Hans Maj:t, kan finna, hvilka embeten böra, för kyrkans väl,
vara med praebende förenade, och således hvilka praebende-pastorater, utan men
för kyrkan, kunna indragas. Utskotten hafva ock i detta hänseende uti sina motiver
uppgifvit, att Biskopar,- Theologie Professorer och Theologie Lektorer böra
vara Kyrkoherdar och således hafva, hvar och en, sitt praebende, emedan de ej
rätt kunna uppfylla sina åligganden, utan att sjelfva på det allra närmaste vara
införlifvade med församlingen. Detta gäller väl ock, utan all fråga, om Theologie’
Adjunkter, hvilka Utskotten torde af förseelse hafva förbigått. Dertill ville jag
ock lägga, att Konsistorierne ej för det närvarande böra berölvas de praebenden,
som de ega, emedan, om så skulle ske, nämnde auktoriteter, vid deras nuvarande
sammansättning, komma att till två tredjedelar bestå af ledamöter, som saknade
allt kyrkligt intresse, hvilket vore högst menligt för det kyrkliga lifvet. Då man
antager sanningen af det ofvanstående, så kan man derföre lätteligen finna, hvilka
praebenden böra bibehållas och hvilka kunna, utan haen för kyrkan, för det närvarande
borttagas. Antalet af de sednare utgör, efter en noggrann beräkning,
endast omkring 17. Jag tror således, att man, för att få dessa frågor utredda,
ej behöfver besvära Hans Maj:t. Men jag anser ock i närvarande tid en skrifvelse,
sådan sorn Utskotten föreslagit, olämplig, emedan, om Konsistorierne blifva
omorganiserade, långt flera praebenden då troligtvis kunna, utan skada för kyrkan,
indragas, än som nu är fallet; och då en sådan omorganisation snarligen
torde vara förhanden, så anser jag rätta tidpunkten ej nu vara inne att aflåta en
underdånig skrifvelse i den syftning, Utskotten föreslagit. Vidare synes mig, som
skulle ännu större svårigheter vara förenade med det andra momentet, hvilket innehåller
en begäran, att Hans Maj:t ville undersöka det ersättnings-belopp, som
för praebendens indragning vore behöfligt. Praebendena äro nemligen tillförsäkrade
presterskapet såsom ett privilegium, och man vet, huru grannlaga och svåra undersökningar
om ersättningar för så beskaffade saker i allmänhet äro. Svårigheterna
härvid behöfver jag ej här särskildt nämna, de ligga för öppen dag, och om
den begärda skrifvelsen afgår och sättes i verket, så lärer väl utgången rättfärdiga
mina farhågor i detta hänseende. Dessutom tror jag ock, att man med full
tillförlitlighet på förhand, utan att någon undersökning behöfver verkställas eller
skrifvelse afgå derom, kan toga för afgjordt, att ersättnings-beloppen blifva långt
större, än Rikets Ständer skulle vara benägne att utbetala.
Slutligen får jag ock reservera mig emot den af Utskotten beslutade underdåniga
skrifvelsen, att Hans Maj:t täcktes låta undersöka och derefter meddela
Rikets
Stais- samt Allm. Besv.- och Eleon.-Utskollens Betänkande, M 14.
5
Rikets Ständer framställning af de grunder, på hvilka överenskommelser emellan
patronats-innehafvaren samt Kongl. Majit och Kronan jemte vederbörande församlingar
nu kunna uppgöras om patronats-rättens upphörande, af den anledning, att
mig synes några allmänna grunder alls icke kunna framställas i denna sak, som
helt och hållet måste bero på patronats-innehafvarnes godtycke. Här kunna vilkoren
för hvarje enskildt fall blifva högst olika och derföre alls icke subsumeras
under någon allmän regel.»
2:o Herr Doktor Broman, soqa instämde med Herr Doktor Björling.
3:o Herr Bildt, som, delande Utskottens yttrade mening i första delen af
betänkandet, förenade sig uti Doktor Björlings reservation, för såvidt densamma
angick frågan om upphörande af jura patronatus.
Bih. till R. St. Prot. li!53 <5i 18S4. 4 Sami. 2 Afd. S Baft.
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOIL BECKMAN, 18S4.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 15. 1
]%:« 15.
Ånk. till Exp.-Utsk. d«n 20 Sept. 1854, kl. 10 f. m.
Betänkandej i anledning af väckt motion om tillhandahållande
pä allmän bekostnad_, af ett officielt Dagblad å vissa uppgifna
ställen.
Uti en inom Högv. Preste-Ståndet väckt, lill Allmänna Besvärsocli
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Herr Prosten Traneus anfört,
hurusom erfarenheten ådagalagt behofvet af ett officielt blad, eller en
Tidning, som upptoge icke allenast Regeringens samtliga lagstiftnings-beslut,
samt dess utnämningar ocb förordnanden, utan ock menigheters sådane
beslut och åtgöranden, som voro af natur att behöfva blifva allmänt
kända, äfvensom enskildes legala annonser. Yäl hade, för afhjelpande af
detta behof, tid efter annan, försök blifvit gjorda, såsom med utgifvandet
af det så kallade års-trycket, deri utkommande Förordningar och Stadganden
registrerades, samt Post- och Inrikes Tidningar, hvaruti, enligt uppkommet
bruk, sådane kungörelser införts, sorn bordt blifva mera allmänt
kända, äfvensom Konung Gustaf III, efter att hafva tilldelat Svenska
Akademien, för att försäkra densamma om någon viss årlig inkomst till
betäckande af dess utgifter, privilegium på utgifvandet af nämnde Tidningar,
genom cirkuläret den 22 December 1791, anbefallt alla Kollegier och
publika Verk att meddela Akademien sådane underrättelser, som uti Inri-,
kes Tidningens slut vanligen infördes, och gifva alla de upplysningar, Akademien
begärde. Men dessa åtgärder hade icke ledt till det ändamål, som
åsyftades. Års-tryckets ofullständighet hade insetts allt mer och mer. År
1825 hade Svensk Författnings-samling börjat utgifvas och från början af
Bih. till R. St. Prot. 1853—54. 4 Sami. 2 Afd. 6 Haft. 1
2 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, A:o 15.
år 1834 hade, sedan års-trycket, lill följd af Kongl. Kungörelsen den 14
December 1833, upphört, Allmänna Författningars kungörande blifvit verkställdt
endast genom Svensk Författnings-sarnling, hvars utgilvande lättades
derigenom, alt den spredes på allmän bekostnad med öfver 5000 exemplar,
hvarjemte den ålnjöte frihet från postporto, stämrpel-afgift och kronoutskylder.
Man hade dock snart funnit, att denna Lag-samling ej motsvarade
ändamålet, helst i planen för densamma ej ingått upptagandet af
sådana underrättelser från Regeringen, som erfordrade en hastigare och
mera utbredd spridning, och ej heller af det betydliga antal offentliga akter
och authentika handlingar, som vore af vigt att blifva kända, eller af
legala annonser. För alt afhjelpa bristen härutinnan, hade man år 1835
börjat utgifva Sveriges Stats-Tidning, som, begagnande det privilegium,
Sveyska Akademien, på sätt ofvan är nämndt, erhållit, förenades med Postoch
Inrikes Tidningar. Försöket härmed hade dock misslyckats, hvaraf
följden varit, att Post- och Inrikes Tidningarne återtagit sin förra form.
De gamla olägenheterna hade härigenom återkommit och blifvit kännbara
i samma mån som, med landets tilltagande utveckling, det blifvit allt
mera af behofvet påkalladt att sprida till allmän kännedom embetsmyndigheters
och enskildes legala tillkännagifvanden.
I betraktande häraf, och enär nämnde behof ej heller kunde anses
vara uppfylldt af utkommande Dagblad, der dylika tillkännagifvanden funnes
i sammandrag meddelade, oftast ofullständigt och stundom felaktigt,
har motionären föreslagit: ”att det Dagblad, Kongl. Maj:t behagar begagna
”till officiela meddelanden och hvaruti äfven legala annonser och fatalier
”för beställningars tillsättande och hvarjehanda rättegångs-ärenden böra
”kungöras, må varda å vissa bestämda orter för embetsmän och rättsökande
”tillgängligt på allmän bekostnad, nemligen;
a) uti Statens Embetsverk, enligt den fördelning, Kongl. Majit finner
ärendenas gång erfordra;
b) i Städernas Magistraters expeditioner;
cj i hvarje Häradshöfdinge- och Kronofogde-expedition;
d) i Regementernes Chefs-expeditioner; samt
e) i Domkapitlens och Kontraktsprostarnes expeditioner.”
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett nödigt behandla
förenämnde motion gemensamt med Stats-Utskottet, hafva Utskotten
tagit densamma i öfvervägande; och då Svensk Författnings-samling,
innehållande påbud och författningar, som utkomma, redan på Statens bekostnad
utdelas till hvarje församling i Riket; då stämningar i allmänhet
böra särskildt kungöras dem, hvilkas rätt är deraf beroende; samt då den
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 16. 3
af motionären föreslagna åtgärd destomindre kan anses uppfylla den dermed
åsyftade fördel, som äfven om den i motionen antydda tidningen
skulle utdelas till hvarje socken i riket, i allt fall jemförelsevis ganska få
personer koinme att blifva i tillfälle att deraf taga kännedom; få Utskotten,
med afseende jemväl å den betydliga kostnad förslagets verkställande
skulle medföra, tillstyrka,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 September 1854.
Herr Friherre Rekbinder afgaf följande skriftliga reservation:
”Lika med motionären, inser jag nödvändigheten af ett officielt blad
eller en tidning, som innehåller Regeringens lagstiftnings-beslut, utnämningar
och förordnanden till offentliga tjénsters bestridande, legala annonser
m. m. dylikt. De så kallade Post- och Inrikes Tidningar uppfylla väl till
en del behofvet i nämnde hänseende, men detta dock högst ofullständigt,
ty dels innehålla desamma, efter den derför uppgjorda plan, icke aila de
ämnen, spm, efter Utskottens åsigt, böra af en så beskaffad tidning omfattas,
dels utgör kostnaden derför ett stort hinder för dess spridande till
allmänheten. Dessutom är utgifvandet af dessa Tidningar beroende på åtagande
af enskild person, sorn, enligt ingånget kontrakt, årligen erlägger till
Svenska Akademien en summa af 5,000 R:dr banko för begagnandet af
rättigheten att utgifva samma Tidningar. För att närmare utveckla min
mening i detta hänseende och deråt gifva stöd, får jag åberopa, att den
af Kongl. Majit den 28 Augusti 1841 tillförordnade Lag-beredning, uti särskild
underdånig skrifvelse den 28 Oktober 1850, hos Kongl. Majit i underdånighet
anmält, att under fortgången af det Beredningen uppdragna
arbete, fråga ofta förekommit, huruvida för de talrika fall, då efter de af
Beredningen framställda Lagförslagen, likasom efter åtskilliga gällande lagar
och författningar, stämningar, andre kallelser eller underrättelser af hvarjehanda
slag, skulle meddelas allmänheten genom tidningar, det sätt, som
dertill begagnades, kunde antagas vara för ändamålet verkligen tillfyllestgörande.
En tidning, som skulle köpas, kunde omöjligen bär i landet, blifva
så spridd, att den lästes af mer än en ganska ringa del af landets befolkning.
Hvad den innehölle finge således icke, med något sken af sanning,
4 Stats- samt Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 15.
sägas hafva kommit till den stora allmänhetens kännedom. Ej heller syntes
det vara med rättvisa väl förenligt, att den, åt hvilken en stämning,
en kallelse eller en annan underrättelse af det ifrågavarande slaget meddelades,
skulle derföre vidkännas någon afgift, vare sig större eller mindre.
Kostnaden borde falla den till last, som läte ett sådant meddelande utgå,
icke den, till hvilken det utginge, emedan det vore den förre allena, sorn
njöte förmånen deraf, att han ej hehöfde med större omgång och på ett
vida mer betungande sätt, för meddelandet söka den sednare. Af allt detta
vore det, efter Beredningens tanke, en följd, att de oftanämnde meddelanden,
på hvilkas iakttagande ganska många menniskors välfärd ej sällan berodde,
borde införas i något kungörelse-blad, som spredes lika vidsträckt
med det, hvarigenom lagar och författningar promulgerades, och som, lika
med detta, kostnadsfritt utdelades till hvarje församling och till offentliga
myndigheter, för att öfverallt i riket vara' tillgängligt för en hvar, som
deraf ville hemta någon upplysning. Beredningen hade derföre, innan den
afslutade sitt arbete, trott sig icke böra underlåta att fästa Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet å förhållandet.
Delande, såsom nämndt är, motionärens åsigt om det gagn, som
kundé vinnas genom spridningen af en så beskaffad tidning, som i motionen
omförmäles, tror jag likväl det åsyftade ändamålet eller denna tidnings
spridande till hela allmänheten, icke kunna vinnas genom tidningens tillhandahållande
blott å de ställen, motionären föreslagit. Skall detta ändamål,
som onekligen är af vigt, i någon mån uppfyllas, anser jag åtminstone eLt
exemplar af tidningen böra tillhandahållas hvarje församling och då blifva
tillgängligt på sätt församlingen inom sig beslutar, likasom jag ock föreställer
mig mycken både allmän och enskild båtnad kunna beredas derigenom,
att en så beskaffad tidning tillika innehölle underrättelser om vigtigare
ut- och inländska nyheter, om nyare rön och uppfinningar, samt andre
smärre uppsatser, som kunde för landtmannen vara nyttiga.
Väl inser jag, att kostnaden för spridandet af en sådan tidning
torde blifva betydlig; men vill icke rygga tillbaka för denna kostnad, fullt
öfvertygad, att densamma öfverväges af den fördel, som derigenom i flera
hänseenden skulle vinnas.
Beträffande denna kostnad, så har jag till ledning för omdömet
derom, antagit densamma icke böra för en årgång af den föreslagna tidningen
uppgå till högre belopp, än för en årgång af Post-och Inrikes Tidningar.
Vanliga priset derå utgör för närvarande 10 R:dr 32 sk. banko,
deraf dock bör afräknas den å samma kostnad inberäknade stämpelafgift,
som till staten inflyter och,fsom utgör 1 R:dr 32 sk.
Stals- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N:o 15. 5
Då nu i riket finnas 2,454 församlingar, skulle spridandet af den
föreslagna tidningen till alla dessa församlingar, med antagande af ett lika
pris, som för Post- och Inrikes Tidningar nu eger rum, medföra en kostnad
af 26,176 R:dr, hvarå likväl den till staten inflytande stämpel-afgiften
bör afräknas med 4,090 Rldr, då återstoden utgör 22,086 R:dr. Om
man derjemte, med betraktande deraf, att åtskillige större församlingar å
landet kunde vara i behof af t vänne eller möjligen flere exemplar af tidningen,
antoge, att för ändamålets vinnande erfordrades 2,500 exemplar,
skulle alltså kostnaden derför utgöra 26,666 R:dr 32 sk., deraf i stämpelafgift
återginge till staten 4,166 R:dr 32 sk.
Detta belopp vore således det högsta, som för vinnandet af ofvanberörde
ändamål komme att erfordras; men jag är öfvertygad, att om tidningens
utgifvande anordnades på ett lämpligt sätt, eller om den förenades
med de nuvarande Post- och Inrikes Tidningar och redaktionen af
dessa förändrades till öfverensstämmelse med fordringarne för den föreslagna
tidningen, någon minskning uti den beräknade kostnaden kunde
ega rum, till följe af den tillökade afsättning, som denna tidning derigenom
komme alt erhålla, hvilken tillökade afsättning dock icke kan beräknas
till lika belopp, som de nyssnämnde exemplaren eller 2,500, enär i
betraktande tages, att många, som för närvarande å tidningen prenumerera,
torde dermed upphöra, om densamma blefve inom hvarje församling
tillgänglig.
Utan att ingå i närmare beräkning af den ifrågavarande kostnaden,
tror jag likväl densamma kunna inskränkas till 24,000 R:dr, deraf omkring
4,000 R:dr komme att i stämpel-afgift till staten återgå.
Med afseende å hvad jag sålunda anfört, är min mening, att UtskoLten
böra tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit täcktes låta föranstalta utgifvandet af en så
beskaffad tidning, som Utskotten här ofvan antydt, och som bör innefatta
ej mindre en afdelning för offentliga, allmänheten rörande påbud, ofiiciela
tillkännagifvanden samt allmänna Verks och enskilde personers legala annonser,
ulan äfven en afdelning för meddelandet af vigtigare ut- och inländska
nyheter, nyare rön och uppfinningar, tillika med andre uppsatser,
som kunde vara för allmänheten nyttige; samt att af denna tidning måtte
utdelas till hvar och en församling inom riket ett exemplar, men till de folk rikare
landtförsamlingarne, i mån af tillgång, flera, på sätt Kongl. Majit, efter
vederbörandes hörande, kunde finna lämpligt; äfvensom attfRikets Ständer
måtte för berörde ändamål meddela ett årligt reservations-anslag afhögst 24,000
Rldr banko, deraf likväl den för ofvanomförmälde och till ett ungefärligt
belopp af 4,000 Ridr beräknade stämpel-afgift komme att till staten återgå.”
6 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 16.
Med Herr Friherre Rehbinder instämde Herr Friherre Cederström,
Herr von Francken, Herr Prosten /Vensjöe, Herr Doktor Björling samt
Herr Prosten Wåhlander.
HT:© 16.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Sept. 1854, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottens Betänkande
N:o 2, angående väckt fråga om inrättande af ett Stati
stiskt
embetsverk samt anslag dertill.
Sedan Utskotten i sitt nämnde Betänkande tillstyrkt;, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit
' läcktes, på det Rikets officiela statistik målto blifva på eft fullständigt
och sammanhängande sätt ordnad, låta utarbeta och för Rikets nästsammankommande
Ständer framlägga plan och förslag till inrättande af. ett
statistiskt embetsverk, tillika omfattande nuvarande tabell-kommission; äfvensom
att Rikets Ständer ville, till bestridande af kostnaden för härtill
erforderliga förberedande åtgärder, ställa till Kongl. Majlis disposition ett
anslag af 10,000 R:dr, att i mån af behof från Riksgälds-konloret utgå under
nästpåföljande Irenne år; så bar, enligt till Utskotten ankomne Proto
kolls-Utdrag,
vid föredragning bos Riks-Stånden af berörde Betänkande,
detsamma blifvit af Höglofliga Ridderskapet och Adelil samt Högvördiga
Preste-Ståndel bifallet, roen deremot af Vällofliga Borgare- och Hedervärda
Bonde-Stånden återremitteradt; varande till stöd för återremissen
hufvudsakligen anfördt, att, då Utskottens tillstyrkande afsåge endast vidtagande
af förberedande åtgärder under tiden intill nästa Riksdag, på det
en fullständig plan till inrättande af ett statistiskt embets-verk då måtte
Stats- samt, Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 16. 7
för Rikets Ständer kunna framläggas, de kostnader, som för ändamålet erfordrades,
torde kunna bestridas af redan befintliga tillgångar, såsom anslagen
till rese- oc-h traklamenls-kostnader samt extra utgifter eller af besparingarne;
samt att Utskotten icke gifvit någon ledning för bestämmandet
af den anslags-summa, 10,000 R:dr, som Utskotten tillstyrkt; och har tillika
blifvit erinradt, dels att Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet förordat
inrättandet af ett Ecklesiastik-kollegium, utan att något särskildt anslag
dertill blifvit ifrågasatt, dels ock derå, att de förberedande åtgärder, som
erfordrades för inrättande af det föreslagna Embelsverket skulle kunna aflöpa
med mindre kostnad, än Utskotten ansett erforderlig.
Detta, med hvad ytterligare blifvit i omförmälda hänseende hos
Riks-Stånden anfördt, hafva Utskotten icke lemnat utan uppmärksamhet;
men enär Utskotten anse det föreslagna Embelsverket vara af den vigt,
att hvarken dess inrättande, eller de dertill erforderliga förberedande åtgärder
böra lemnäs beroende af en obestämd tillgång på möjligen till andra
ändamål behöflige medel; och Utskotten ansett nämnde förberedande åtgärder
erfordra ungefärligen det anslags-belopp, som blifvit tillstyrkt; få Utskotten,
med afseende jemväl derå, att dessa medel, enligt ordalydelsen
och meningen i Utskottens förslag, skulle endast i mån af behof utgå,
vidhålla sitt, af tvänne Riks-Stånd bifallna, Betänkande.
Stockholm den 18 September 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1854.
Slakt- sami Allm. Ilrsv. och Ekon.-Vtsk. Utlåtande, A:n 17.
1
X-.o it.
Ank. till Exp.-tltsk. den 20 Sept. 1854, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor, om vidtagande af åtgärder,
till lindring i rustnings-skyldigheten.
För vinnande af lindring i utgörandet af rustnings-skyldigheten, hafva
inom Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit väckte följande motioner, som till Statsutskottet
remitterats, nemligen:
l:o af Riksdags-fullmäktigen Johan Johansson från Örebro län, som, med
anförande af åtskilliga omständigheter, hvilka orsakade, att rustningsbördan blefve
dels ojemnt tryckande, dels ökad vida utöfver hvad som vederborde, samt de
svårigheter, som stundom mötte för att fullgöra remonterings-skyldigheten och
anskaffa bevärings- och beklädnads-persedlar, föreslagit: att rusthållarne vid de
indeldta kavalleri-regementerna måtte, emot en årlig afgift till Staten af 40 R:dr
banko, befrias från såväl remonterings-skyldigheten som anskaffandet och underhållet
af bevärings- och beklädnads-persedlarne, men att, derest detta förslag ej
ansåges lämpligt, annat, som vore mera ändamålsenligt, måtte af vederbörande
Utskott utarbetas.
2:o af Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson från Malmöhus län,' som,
fästande uppmärksamheten å obilliglieten deraf, att under ett inträffande krig den
ene rusthållaren kunde nödgas anskaffa flera uppsättningar af hästar och persedlar,
då en annan åter, som under kriget icke lede någon förlust, ej behöfde full—
liih. lill R. St. Prot. 1833 & 183i. A Sami. 2 Afd. 7 Haft. 1
2
Stats- lamt Allm. Best.- och Ekon.-Vtsk. Utlåtande, iV.o 17.
göra sin skyldighet i berörde hänseende mera än en gång, föreslagit, att Rikets
Ständer ville besluta, att rusthållarne vid de indeldta kavalleri-regementerna
skulle befrias från skyldigheten att under krig ersätta förluster af hästar samt
munderings-, bevärings-, remtygs- och utrednings-persedlar;
3:o af Riksdags-fullmäktigen Nils Andersson från Christianstads län, som
föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anmäla sin önskan, att
Kronan på passevolans öfvertoge indeldta kavalleriets hästar samt ryttarnes beklädnads-,
bevärings-, remtygs- och utrednings-persedlar, äfvensom sadelmundering
och stall-effekter, och att, sedan vilkoren för hvarje regemente särskildt blifvit
bestämde, Kongl. Majit behagade låta Nådig Proposition i ämnet till rusthållarne
framställas; samt att Rikets Ständer derjemte måtte uttala sin åsigt, att passevolans-kontrakten
borde å rusthållarnes sida vara fullkomligt frivillige och afslutas
på endast tio år, särskildt för hästarne och särskildt för persedlarne; att viss
tid för kontrakternas början och slut vid hvarje regemente måtte varda bestämd,
dock så~att, sedan en del rusthållare ingått på öfverenskommelse i nämnde
hänseende, det skulle stå öfrige fritt att deri deltaga; äfvensom motionären ansett
det böra bero af Rikets Ständer och Kongl. Majit att bestämma, om och
för huru lång tid dylika kontrakter derefter finge förnyas.
4:o af Riksdags-fullmäktigen Johannes Bengtsson från Christianstads län,
som, under åberopande af den omständighet, att ali mötes- och tross-passevolans
för indeldta infanteriet upphört, föreslagit, att mötes- och tross-passevolansen för
indeldta kavalleriet måtte af statsmedel bestridas.
5:o af ofvanbemälde Riksdags-fullmäktigen Johan Johansson från Örebro
län, som föreslagit, att rusthållarne måtte befrias från utgörande af passevolansen
för indeldta kavalleriets hästar, och kostnaden derför uppföras bland Stats-verkets
utgifter.
C:o af Riksdags-fullmäktigen Jöns Andersson från Malmöhus län. som
anfört, hurusom den åsigt redan vore erkänd, att omkostnaderna för armeens öfningsläger
borde af Staten bestridas och icke ensamt betunga de jordbrukande
klasserna, samt att denna åsigt redan gjort sig gällande i afseende å indeldta
infanteriet, och, i anseende härtill samt enär rusttjenstcn år ifrån år blefve allt
mer betungande, hemställt: ratt samtlige rusthållare i Riket måtte komma i åtnjutande
af mötes-passevolans för indeldta kavalleriets hästar, men Staten likafullt
bekosta underhållet för gemenskapets hästar vid öfuings-lägren”; samt
7:o af Riksdags-fullmäktigen Daniel Danielsson från Jönköpings län, som,
Stalt- tand Allia, litsv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, X:o 17.
3
under åberopande af den tunga rustningen medförde, och anseende Staten böra
vidkännas de utgifter, som arméens öfningar medförde, yrkat upphörande af skyldigheten
för rusthållarne vid Smålands Ilussar-regemente att underhålla hästarne
vid de möten, hvartill de klefve kommenderade; äfvensom motionären fästat uppmärksamheten
vid obilligheten af det ansvar, rusthållarne hade sig ålagdt i och
för rustningen, sedan de vid kommendering aflemnat mönstergild karl med häst
och mundering.
Sedan Stats-Utskottet sammanträdt med Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
för omförinälde motioners behandling, hafva Utskotten gemensamt tagit
kännedom om desamma och funnit dem hufvudsakligen åsyfta tvänne förslag, det
ena, att rusthållarne vid de indeldta kavalleri-regementerna måtte, såväl i fredstid
som under krig, emot en årlig afgift till Staten, befrias från skyldigheten att
remontera samt anskaffa och underhålla beklädnads- samt bevärings-persedlarne,
sadelmundering och remtyg; samt det andra, att Staten måtte öfvertaga fourageafgiften
och tross-passevolansen för indeldta kavalleriet.
Hvad det första af dessa förslag vidkommer, få Utskotten upplysa: att,
med anledning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 22 Februari 1845,
Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 3 nästpåföljde Mars, anbefallt Krigs-kollegium
att låta rusthållarne vid de till kavalleri indeldta beridna och afsutna regementen
och korpser, utom Jemtlands Häst-jägare-korps. och Bohus läns regementes
södra bataljon, i afseende å hvilka särskilda förhållanden egde rum,
höras, huruvida de önskade att ingå öfverenskommelser att gemensamt icke allenast
ersätta alia förluster af hästar och persedlar, som under krigs-tjenstgöring
kunde inträffa för de i öfverenskommelsen deltagande rusthållen, utan ock under
tiden ansvara för persedlarnes underhåll; att, vid de för sådant ändamål hållna
sammanträden, endast ett ringa antal rusthållare ingått på den Nådiga Propositionen
om tillvägabringande af dylika öfverenskommelser i mera allmän och vidsträckt
riktning; att då, till följd deraf, Kongl. Maj:t funnit frågan om dylika
öfverenskommelser böra tills vidare förfalla, men Kongl. Majit likväl, genom Bref
den G Mars 1846, förständigat Krigs-kollegium att ånyo gä i författning derom,
att rusthållarne blefve hörde, huruvida de voro benägne att regements- eller korpsvis
ingå föreningar för omförmälde ändamål, detta förslag, lika litet som det
förra, blifvit af rusthållarne, vid för ändamålet utlyste sammanträden, med ett allmännare
bifall emottaget; att vidare Kongl. Maj:t, som, i anseende dertill, ansett
4
Stals- samt Allm. Besv.- ock Elton.-Vlsk. Ltlålande, iV.o 17.
äfven detta förslag böra förfalla, likväl, med afseende å förloppet vid de sammanträden,
som blifvit hållna med de rustande vid 2:dra Lif-grenadier-regementet
och Westgötha regemente, förklarat, att, derest rusthållarne vid dessa regementen
träffade öfverenskommelse att enhälligt för någotdera regementet antaga
det till dem framställda förslaget, Kongl. Maj:t ville frågan derom till ny pröfning
företaga; samt att derefter, och sedan de rustande vid Westgötha regemente
vid 1846 års general-mönstring anmält sin önskan, att emot en viss årlig afgift
befrias från åliggandet att anskaffa och underhålla regementets beklädnad och
beväring, Kongl. Majit under den 16 Mars 1847 förklarat det vara rusthållarne
öppet lemnadt att genom en kommitté låta uppgöra förslag till den årliga afgäld,
emot hvars erläggande till Kronan rusthållarne önskade vinna befrielse från åliggandet
att anskaffa och underhålla regementets beklädnad och beväring; men att,
vid de sammanträden, som för sådant afseende egt rum, rusthållarne stadnat i
olika tankar och beslut, angående den afgift, som för vinnande af den åsyftade
förändringen borde af dem erläggas, och att, som det utaf största delen erbjudna
beloppet af 7 till 8 R:dr för hvarje nummer, icke motsvarade den verkliga kostnaden
för ifrågavarande persedlars anskaffning och underhåll, derest detta skulle
af Kronan öfvertagas, Kongl. Maj:t förklarat, att frågan borde förfalla och att
således med beklädnadssättet äfvensom med beväringens underhåll vid regemen
O
o
tet derefter skulle tillgå som dittills; — dock har sedermera inom det sistnämnda
regementet en förening blifvit åvägabragt för anskaffandet och underhållet af beklädnads-,
remtygs-, bevärings- och utrednings-persedlar, för hvilken förening Kongl.
Maj:t under den 26 sistlidne Maj utfärdat Nådigt Reglemente.
Med anledning af de sålunda upplyste förhållanden och enär det är rusthållarne
vid hvarje regemente obetaget att, om de sig emellan kunna öfverenskomma
om sättet för utgörandet af remonteringen efter förändrade grunder eller
om anskaffandet och underhållet af bevärings- och beklädnads-persedlarne pä
gemensam bekostnad, hos Kongl. Majit i underdånighet göra derom framställning,
få Utskotten tillstyrka,
att ifrågavarande förslag ej måtte föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Hvad härefter vidkommer förslaget att Staten måtte öfvertaga fourageafgiften
och tross-passevolansen för indeldta kavalleriet; så få Utskotten fästa
uppmärksamheten dervid, att rusthållarne, såsom ersättning för rustningen, sjelfve
åtnjuta och således äro fritagne från utgifvande af rusthållens jordeboks- och
mantals-räntor, samt att, der dessa räntor icke uppgått till det vid Indelningsverkets
upprättande för rustningen bestämda belopp, ersättning lemnats medels
Stals- samt Allm. liesv.- och Ekon.-litsk. Utlåtande, N:o i K.
5
augments-räntor; och som berörde ersättning i allmänhet torde fullt motsvara och
ofta öfverstiger det onus, som rustningen medför; samt dessutom förekommer, att
rustningen blifvit genom Kongl. Kungörelsen den 24 Maj 1841 i så måtto lindrad,
att rusthållarne befriats från erläggandet af kostnaden för den årliga, förut
till 7 R:dr banko uppgående, afgiften till ryttarnes underhåll vid möten och
mönstringar, få Utskotten tillstyrka,
att äfven detta förslag ej måtte föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 18 September 1854.
lifs©
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Sept. 1854, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckte frågor, att rustning- och roteringsskyldigheten
i Småland måtte nedsättas eller lindring deri
ega rum.
I omförmälda ämne hafva till Stats-Utskottet blifvit remitterade följande
inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckta motioner, nemligen:
af förre Talmannen Nils Pehrsson från Kronobergs län, som, jemte en
framställning om uppkomsten af indelningsverket och roteringen inom de Småländska
länen, föreslagit,
l:o att den del af rusthållen vid Smålands Kongl. Hussar-regemente, sorn
ännu nödgades underhålla hussar-hästar, måtte, i anseende till hemmanens svaga
0
Stais- samt Allm. llesv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande, iV.-o 18.
beskaffenhet derifrån befrias, mot skyldighet för deni att betala vakans-algift, i
likhet med rusthållen vid Grenadier-bataljonen;
2:o att nuvarande Infanteri-indelningar inom provinsen Småland sålunda
rättas, att minst två förmedlade hemman indelas till hvarje soldat-rote och följaktligen,
att alla i föreskrifven ordning tillkomne förmedlingar mätte räknas
hemmanen till godo; och
3:o att, derest Indeldta Arméen icke skulle anses tåla den minskning i
numerären, som genom verkställighet af de föreslagna åtgärderna blefvo en följd,
provinsen Småland ändock måtte vederfaras den rättvisa, att hvarje indeldt rote,
som, med beräkning af ågången förmedling, utgjordes af mindre än två hela hemman,
tillerkändes belöpande ersättning för öfverroteringen att utgå efter hvartdera
länets markegång; eller också:
4:o för den händelse, att äfven detta anspråk skulle undertryckas, att åtminstone
ordalydelsen i knekte-kontrakten finge gälla till efterrättelse, och således,
att, sedan soldat-roten lemnat boställe eller torp af föreskrifven storlek och
derförutan till soldatens aflöning och beklädnad utgifvit 25 daler kopparmynt med
11 R:dr 5 sk. 4 rst banko, den öfriga kostnaden för indelningens upprätthållande
varder godtgjord af allmänna medel, hvarigenom rotehållarne, icke skulle
erhålla någon annan eller större lindring än den, hvartill de, på grund af knektekontrakterna
måste anses berättigade; och hafva med förre Talmannen Nils
Pehrsson förenat sig Riksdagsfullmäktige Petter Jonsson, Petter Gabrielsson,
A. ./. Sandstedt, Daniel Danielsson och Anders Pettersson från Jönköpings,
Anders Medin från Kronobergs och Måns Mänsson samt J. P. Danielsson
från Kalmar län;
af bemälde Anders Medin, som anfört, att vid indelnirigs-verkets inrättande
provinsen Småland blifvit hårdare roterad än Rikets öfrige landskaper;
att ehuru dervid bestämdes, att ett och ett halft mantal skulle uppsätta en soldat,
och att der roten bestode af mindre mantal, densamma skulle derför erhålla ersättning,
så hade likväl sedermera inträffat, att en del hemman blifvit förmedlade,
utan att de kommit i åtnjutande af någon dylik ersättning; och har motionären,
i anseende härtill föreslagit, att intilldess en mera genomgripande reform i provinsen
Smålands rotering kunde blifva vidtagen, rotehjeip måtte blifva jemväl
sådane hemman tilldelad, hvilka rotera högre än det förmedlade hemmantalet;
instämmande med motionären Riksdags-fullmäktige Petter Gabrielsson från Kronobergs
och A. J. Sandstedt från Jönköpings län;
af Riksdagsfullmäktige!! Petter Mårtensson från Jönköpings län, som
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekcm.-Ulsk. Utlåtande, N:o 18.
7
föreslagit den förändring i rustnings- och roterings-skyldigheten i Småland, att
till hvarje rusthålls- och rote-nummer ansloges tvänne hemman, eller, om sådant
icke bifölles, att nämnde onus måtte återföras till hvad de ursprungliga knektekontrakten
bestämde, samt att de rotar, som vore svaga och allt för hardt roterade,
måtte blifva lindrade genom bidrag af Staten; samt
af Riksdagsfullmäktige!! Anders Pettersson från Jönköpings län, som föreslagit,
att de rusthållsnummer inom Småland och Östergöthland, som blifvit befriade
från besväret att hålla häst, måtte till dem, som en sådan tunga utgöra,
erlägga för hvarje hemman årligen en tunna spanmål, hälften råg och hälften
korn.
Efter det Stats-Utskottet sammanträdt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
få Utskotten, som gemensamt tagit motionerne i öfvervägande,
anföra att, efter hvad Utskotten inhemta!, enahanda frågor, som ofvanberörde
motioner innehålla, blifvit, genom underdåniga petitioner af rust- och rotehållare
i Småland, gjorda till föremål för Kongl. Maj:ts Nådiga åtgärd, och att samma’
frågor, angående hvilka Krigs- och Kammar-kollegierna infordrade utlåtanden
afgifvit, äro på Kongl. Maj:ts pröfning beroende.
Vid sådant förhållande och då Kongl. Maj:ts uppmärksamhet sålunda redan
blifvit fästad på de frågor, som i förenämnde motioner äro afhandlade, tillstyrka
Utskotten,
att samma motioner ej måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 September 1854.
8
Stais- samt Alim. Bcsv.- och Ekon.-Vlsk. Illåtande, N:o ID.
11:0 19.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 20 Sept. 1854, kl. 10 f. m.
(Jilä tande, i anledning af väckte frågor, att krono-br ef käringen
mätte bekostas af postmedlen eller bestridas af allmänna
medel.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet hafva blifvit remitterade 2:ne motioner i
omförmälde ämne, den ena till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, af
Riksdags-fullmäktigen Olaas Eriksson fråu Götheborgs och Bohu3 län, hvilken,
med anförande af den tunga, som krono-brefbärings-skyldigheten medförde för
dem, som voro pligtige att densamma besörja, föreslagit, att Postverket, som
skulle ega en betydlig årlig behållning, måtte öfvertaga detta onus, och sålunda
de redan derförutan hårdt beskattade kronohemmanen derifrån befrias;
samt den andra till Stats-Utskottet af förre Talmannen Nils Pehrsson,
som, jemte en framställning om krono-brefbäringens uppkomst, fästat uppmärksamheten
dervid, att ehuru krono-brefbäringen måste fortfara å de ställen, der
användbar postgång saknades, och således borde fullgöras af visse för dess bestridande
lämpligt belägne hemman, så vore det hvarken rätt eller billigt, att
sådant skulle ega rum utan ersättning. Skyldigheten att bära kronobref, som
det kallades, vore lika gammal sorn skyldigheten att utgöra kronoskjuts. Begge
dessa onera hvilade på samma grund, och då ersättning för kronoskjutsen lemnades
af Staten, vore det äfven dess skyldighet att bekosta krono-brefbäringen; på grund
hvaraf, och enär innehafvare af boställen, säterier med flera hemman, som nu
vore fria från ifrågavarande onus, destoheldre borde uti utgörandet af detsamma
deltaga
Slals- samt Allm. Sesv.- oeli Ekon.-Ulsk. Utlåtande, N:o 19.
9
deltaga, sorn de hade lika stort behof af att få veta hvad Öfverhctcn bjöde och
befallde, sora åboer på kronojord och skatte-liemman, motionären föreslagit, att kostnaden
för krono-brefbäringen måtte godtgöras af allmänna medel; samt att, sedan
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen på vanligt sätt reglerat krono-brefbäringen
och föreskrifvit af hvilka hemman densamma borde utgöras, beloppet
af den ersättning, som borde tillkomma hvarje särskild brefbärare, måtte af
Härads-rätt bestämmas.
Sedan Utskotten, för behandling af ofvannäinnde motioner, sammanträdt; få
de sitt yttrande härmed afgifva; och beträffande först förslaget, att krono-brefbäringen
måtte utaf postmedlen bekostas, så enär Stats- och Bevillnings-Utskotten,
i sitt den 12 sistlidne Augusti afgifna Utlåtande N:o 12, redan yttrat sig
öfver enahanda förslag, det samma Utskott, på anförde skäl, afstyrkt, samt Riksstånden
nämnde Utlåtande bifallit, anse Utskotten,
att nu ifrågavarande förslag ej bör till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Hvad sedermera vidkommer förre Talmannen Nils Pehrs,sons här ofvan
omförmälda motion, att krono-brefbäringen måtte af Staten bekostas; så få Utskotten
anföra, att krono-brefbäringen, som från dess början ansetts vara ett onus
af samma natur som krono-skjuts, blifvit, mot befrielse derifrån, ålagd sådane
kronoskjuts-skyldige hemman, som varit lämpligast belägne för att kunna brefven
fortskaffa; samt att, med anledning af Rikets Ständers underdåniga framställning
derom, att samma onus mångenstädes Öfverstege besväret af krono-skjutsen, samt
att derföre alla hemman, hvilka kunde åläggas krono-brefbäring, borde deltaga
uti utgörandet af detta onus gemensamt och efter enahanda grunder, som följdes
i afseende på kronoskjuts-skyldigheten, Kongl. Majit, genom Cirkuläret den 30
November 1849, meddelat sådane stadganden, att alla biefbäring underkastade
hemman i utgörandet deraf deltaga.
Vid sådant förhållande och då skyldigheten att utgöra brefbäring, lika
väl som den att fullgöra. krono-skjuts, varit ett urgammalt, krono- och skattehemman
åliggande, onus, från hvars utgörande öfrige hemman, till följd af privilegier
liih. till R. St. Vrot. 1833 & 1854. 4 Sami. 2 Afd. 7 lläfl.
10
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtsk. Utlåtande, N:o 19.
och författningar, aro frikallade; samt ilå de personer, som innehafva krono-och
skatte-hemman, förvärfvat desamma med detta onus vidhäftade, anse Utskotten
sig icke kunna tillstyrka bifall åt omförmälde förslag.
Stockholm den 18 September 1854.
Från Utlåtandet reserverade sig Riksdags-fullmäktigen Matis Pehrsson
fran Stockholms län, enligt följande skriftliga reservation:
»Från Utskottens beslut får jag reservera mig. Genom detta beslut eller
tillstyrkande, som tillkommit efter votering, hafva Utskotten afstyrkt den gjorda
framställningen, att Staten måtte bekosta krono-brefbäringen; och till grund derför
åberopat dels Kongl. Cirkuläret den 30 November 1849, dels det förhållande,
att krono-brefbäringen är ett onus, som skulle vidlåda skattejorden. Denna grund,
äfven om den vid första påseende skulle hafva något sken af rättvisa, är dock
alldeles falsk. Krono-brefbäring är numera ett vida hårdare tryckande onus än
krono-skjutsen, hvilken sednare, särdeles sedan med ångbåtarne de flesta kronotransporter
verkställas, blifvit betydligen lindrad, utom det att derför skjutsersättning
lemnäs af Kronan. Deremot har krono-brefbäringen, som förr ej särdeles
ofta ifrågakom, i sednare tider betydligen ökats, bland annat genom det
missbruk, som dermed eger rum, och som icke af allmogen kan kontrolleras. I
anseende härtill och enär ersättning icke lemnäs för brefbäringen, anser jag både
rättvisa och billighet påkalla den förändring, att Staten sjelf bekostar brefbäringen,
hvilken förändring lätt kunde åvägabringas derigenom, att vid den snart
förestående regleringen af Landt-staten, omförmälde onus ålades vederböyande
kronofogdar och länsmän, emot någon tillökning i deras löner.
Min mening är derföre, att Utskotten bordt tillstyrka Rikets Ständer, att
hos Kongl. Majit uti underdånig skrifvelse anhålla: aÅ, vid den förestående regleringen
af Landt-staten, Kongl. Majit ville taga i betraktande rättvisan och billigheten
deraf, att jorden fritoges från krono-brefbärings-skyldigheten, och att
brefbäringen ålades vederbörande kronofogdar och länsmän, emot en förhöjning i
deras löner, motsvarande det ökade besvär, som de derigenom komme att vidkännas.
»
Stals- samt Bevillnings-Utskoltens memorial, iV.o 10.
11
UlTso ÄO.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 21 Sept. 1854, kl. 12 ra.
Stats- sami Bevillnings-Utskoltens Memorial, i anledning af erhållen
återremiss af Utlåtandet N:o 11, angående väckta motioner
om den personliga skydds af giftens användande för
kommunala behof.
Förenämnde Utlåtande liar blifvit återremitteradt af Bonde-Ståndet; men
som detsamma är af de tre öfriga Riks-Stånden bifallet och således, jemlikt 75
§ Riksdagsordningen, utgör Rikets Ständers beslut, kan den erhållna återremissen
icke till vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 September 1854.
Reservationer äro anmälde af:
Herr Doktor Sandberg, Henrik Andersson från Örebro, Nils Svensson
från Blekinge, Tobias Lind från Götheborgs och Bohus, Anders Pehrsson från
Östergöthlands, A. J. Sandstedt från Jönköpings och ./. P. Danielsson från
Kalmar län, af följande innehåll:
• Då förevarande motioner afse upphörandet af den personliga skyddsafgiften
12
Slals- tami Hevillnings-Uitkoilent Memorial, A:o SO.
såsom Stats-inkomst, oell således fråga är om borttagande af första artikeln uti
den nu gällande Bevilinings-Förordningen, så lärer det svårligen kanna förnekas,
att ärendet är af bevillnings-natur, hvilket alltså icke kan anses vara afgjordt
genom tre Stånds beslut, utan bör detsamma, då ett Stånd vidblifva hvad
örne Stånd afstagit, enligt 71 § Regerings-Formen, underkastas votering i Förstärkt
Stats-Utskott. innan Rikets Ständers beslut kan anses på grundlagsenligt
sätt vara lättad t.»
/
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1854.
Stais- samt Al/m. Besv.- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, JVs 21.
1
M 21.
Arik. till Exp.-Uisk. d. 8 Nov. 1854, lil. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottens Betänkande
15, angående vackt motion, om tillhandahållande på
allman bekostnad af ett offtcielt dagblad d vissa stallen.
Omförmälde Utlåtande, hvari Utskotten på anförde skäl tillstyrkt, att förenämnde
motion ej måtte till någon Rikets Sländers åtgärd föranleda, har, enligt
från Riks-Stånden till Utskotten ankomne protokolls-utdrag, blifvit af Välloll. Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet, men deremot återremilteradt af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga Preste-Ståndet; och har emot
utlåtandet och de till stöd derför åberopade motiver blifvit hufvudsakligen erin rad t:
att visserligen, såsom Utskotten yttrat, Svensk Författnings-samling, innehållande de
påbud och författningar som utkomma, redan på Statens bekostnad utdelades till
hvarje församling i Riket, men att ett vida lämpligare sätt att meddela allmänheten
kännedom om påbud och författningar vore, att desamma infördes uti en officiel
tidning, som, i anseende lill de öfriga ämnenass omvexling, blefve mera allmänt läst
än Författnings-sainlingen; att hvad Utskotteån beropat derom, att stämningar i allmänhet
särskildt kungjordes dem, hvilkas rätt vore deraf beroende, väl hade sin tillämpning
på de flesta så kallade rättegångsmål, men att i flera andra frågor om för
enskilde högst vigtiga förhållanden, såsom då kallelser borde meddelas å personer,
hvilkas hemvist vore okändt, eiler underrättelse lemnäs om erhållna arf, testamenten
m. m., delgifvande deraf ej behöfde verkställas på annat sätt än genom kungörelser i
allmänna tidningarne, samt att, hvad anginge det af Utskotten anförde förhållande,
att, om äfven den i motionen omnämnda tidningen spredes till hvarje församling i
Riket, i allt fall jemförelsevis ganska få personer kornrno att blifva i tillfälle derom
laga kännedom, så innefattade detta yttrande ett misstag, hvilket skulle inses, om
man betraktade, att å de ställen, der sockenbiblioteker voro inrättade, desamma flitigt
begagnades, hvilket skulle blifva än mer förhållandet med en tidning, som i anseende
lill sitt, i jemförelse med de flesta böcker, ringa omfång och snarläsla beskaffenhet,
icke borde behöfva qvarstanna länge hos hvar och en läsare; samt att, beträffande
den anmärkta kostnaden, densamma ej torde böra åberopas för afstyrkande af den
ifrågavarande motiouen, enär Svenska Statsverket ej vore i den brydsamtna belägenhet,
att det anslag, som för ändamålet behöfdes, eller 20,000 R:dr, kunde anses
Bih. lill R. St. Prot. 1835 & 1834. 4 Samt. 2 Afd. 8 Häft.
2
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, JYs 21.
såsom ett tillfyllestgörande skäl för att lemna åsido en sak, som vore både nyttig
och nödvändig; att vidare Post- och lnrikes-Tidningar, deruti kallelser och legala
annonser intages, voro på många orter föga spridde och derföre alldeles icke uppfyllde
det ändamål, som med annonsernas införande i dessa Tidningar åsyftadeå, eller
deras kungörande bland allmänheten; och har derjemte åberopats den reservation,
som blifvit Utskottens Utlåtande vidfogad, och deruti, för att visa nödvändigheten af
ett officiel t blad eller tidning, som innehölle Regeringens lagstiftnings-beslut, utnämningar
och förordnanden till offentliga tjensters bestridande, legala annonser, m. m.
blifvit anfördt hufvudsakligen: att de så kallade Post- och Inrikes-Tidningarne endast
ofullständigt uppfyllde behofvet i nämnde hänseende, enär desamme, efter den för
dem uppgjorda plan, icke innehöllo alla de ämnen, som borde af en så beskaffad
tidning omfattas, och i allt fall kostnaden derför utgjorde ett stort hinder för dess
spridande till allmänheten; samt alt ulgifvandet af dessa tidningar berodde på åtagande
af enskild person, som, enligt ingånget kontrakt, årligen erlade till Svenska
Akademien en summa af 5,000 R:dr B:ko, för begagnandet af rättigheten alt utgifva
samma tidningar; äfvensom uppmärksamheten blifvit fästad dervid, att den af
Kongl. Maj:t den 28 Augusti 1841 tillförordnade Lagberedning uti särskild underdånig
skrifvelse den 28 Oktober 1850, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält,
att under fortgången af det Beredningen uppdragna arbete fråga ofta förekommit,
huruvida för de talrika fall, då, efter de af Beredningen framställda lagförslagen,
likasom efter åtskilliga gällande lagar och författningar, stämningar, andre kallelser
eller underrättelser af hvarjehanda slag skulle meddelas allmänheten genom tidningar,
det sätt, som dertill begagnades, kunde , antagas vara för ändamålet verkligen till —
fylleslgörande; en tidning, som skulle köpas, kunde omöjligen bär i landet blifva
så spridd, att den lästes af mer än en ganska ringa del af landets befolkning, och
hvad den innehölle finge således icke sägas hafva kommit till den stora allmänhetens
kännedom; ej heller syntes vara med rättvisa väl förenligt, att den, åt hvilken
en stämning, en kallelse eller en annan underrättelse af det ifrågavarande slaget
meddelades, skulle derför vidkännas någon afgift, vare sig större eller mindre, utan
borde kostnaden falla den till last, som läte ett sådant meddelande utgå, men icke
den, till hvilken det utginge, emedan det vore den förre allena, som njöte förmånen
deraf, att han rj behöfde med större omgång och på ett vida mera betungande
sätt för meddelandet söka den sednare; af hvilket allt det vore en gifven följd, att
omförmälde meddelanden, på hvilkas iakttagande ganska många menniskors välfärd ej
sällan berodde, borde införas i något kungörelseblad, som spredes lika vidsträckt
med det, hvarigenom Lagar och Författningar promulgerades, och sora lika med
delta, kostnadsfritt utdelades till hvarje församling och till offentliga myndigheter, för
att öfverallt i Riket vara tillgängligt för en hvar, som deraf ville hämta någon upplysning;
hvarjemte blifvit yttradt, att om ock den föreslagna tidningen ej borde kostnadsfritt
utdelas, så borde dock priset derå blifva så lågt, att äfven den mindre be
-
Slals- sami Allm. Best.- och Ekonomi-Ulskotlens Ullålande, Jtä 21. 3
medlade kunde förskaffa sig densamma, äfvensom att det nuvarande priset å legala
annonser kunde till förmån för allmänheten nedsättas.
Utskotten, som tagit i öfvervägande hvad på sätt ofvan är nämndt, blifvit emot
ifrågavarande Utlåtande anmärkt, hafva dock icke funnit sig böra frångå sina deruti
yttrade åsigter, hvadan, och enär Utlåtandet blifvit af 2:ne Riks-Stånd godkändt,
Utskotten
få sitt deruti afgifna tillstyrkande vidhålla.
Stockholm den 7 November 1854.
Från beslutet reserverade sig:
l:o Herr Friherre Rehbinder, som åberopade sin vid det återremitterade Betänkandet
fogade reservation, med den förändring endast, att Herr Friherren, i
anseende dertill, att den på tidningar belöpande stämpel-afgift blifvit till hälften nedsatt,
ansåg anslaget för den ifrågasatta tidningen böra utgöra i stället för 24,000
R:dr, ett belopp af 22,000 R:dr, deraf ungefär 2,000 R:dr i stämpel-afgift komme
att till staten återgå.
2:o af Herr Friherre Cederström, Rudolf, som afgaf följande skriftliga reservation:
»1 betraktande af Richertska Lagberedningens underdåniga framställning lill Kongl,
Maj:t, om nödvändigheten att för rättssökande underlätta iakttagandet af föreskrifna
formaliteter uli den i lagstil s. k. »allmänna tidningen»,
med ledning af Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottens afdelnings, uti
besagdo Utskotts plenum af Friherre Rehbinder och flera såsom reservation upptagna,
förslag i enahanda syfte,
i följd af de hos Ridderskapet och Adeln samt hos Preste-Ståndet, vid ärendets
föredragning i dessa Stånd, gjorda framställningar om anvisande af ett Stats-anslag,
i ändamål att göra det officiela bladet lättare åtkomligt för allmänheten genom nedsättning
i prenumerations priset,
till befrämjande af den inom landet länge hysta önskan, om nedsättning i den
för legala annonsers kungörande nu gällande kostnad,
i betraktande af alt dessa annonser blifvit af Konung Gustaf III under privilegii-form
fästade vid en viss tidning, den Han med egande rätt till en Akademi
öfverlåtit; samt att sålunda en nedsättning i densammas och dess annonsers pris icke
kan genom något statsmakternas beslut direkte åstadkommas, tror jag att de förenade
Utskotten, derest afdelningens förslag ej vunne bifall hos Rikets Ständer, åtminstone
egt skäl hos Rikets Ständer tillstyrka,
att lill begge de ofvannämnda ändamålens vinnande ställa till Kongl. Maj:ts
disposition ett årligt anslag af 16,666 R:dr 52 sk. B:ko, under vilkor:
4 Stats- samt Allm. Besv- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, M 21.
a) att Kongl. Maj:t täckes med tidningens egare, Svenska Akademien,
låta uppgöra om öfvertagande, för Statens räkning, af bemälde Akademies
ifrågavarande rättigheter, emot det alt Staten årligen tillhandahåller Akademien
ett belopp, motsvarande den inkomst, hon hitintills årligen deraf
njutit;
b) att Tidningen derefter blifver under officiel tillsyn och kontroll utgifven;
c) att priset å de i densamma införda legala annonser nedsättes med
minst 531/3 procent.
d) att likaledes prenumerations priset å samma tidning varder, i möjligaste
måtto, för allmänheten förminskadt.»
samt 3:o af Herr Prosten Tranceus, i enlighet med denna reservation:
»Emot Sammansatta Utskottets beslut nödgas jag reservera mig, med åberopande,
hvad hufvudsaken angår, af min i ämnet väckta motion. Det inskränktare utbredandet
af en verkligt officiel tidning, som motionen föreslår, hade varit tillräckligt
att börja med, och ett mindre betydligt Stats-anslag hade dertill behöfts. Om då
Regeringen, hvilket man med visshet bör kunna förutsätta, hade klokt anordnat redaktionen,
skulle detta officiela blad snart vunnit ett allmännare förtroende och derigenom
en betydligt ökad afsättning, och sålunda med lätthet kunna bära omkostnaden
för utgifvandet. Grundtanken i motionen är i sig sjelf sann, och bestyrkt af
erfarenheten, och jag förmodar att den i en framtid kommer alt göra sig gällande.»
STOCKHOLM, TRYCKT 1JOS JOH. BECKMAN. 1854.
Stais- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 22. 1
N:o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Nov. 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om städernas befriande
frän skyldighet att bekosta fångars underhåll
och forslande.
Från Borgare-Ståndet har till Stafs-Utskottet blifvit remitterad en af Herr
P. Berg väckt motion, hvaruti förnyas en vid flere föregående Riksdagar gjord framställning
derom, att fångars underhåll och forslande måtte för städerne, likasom å landet,
bekostas af Statens medel.
För denna frågas behandling har Stats-Utskottet sammanträdt med Lag-Utskot
tet;
och då, enligt Kongl. Brefvet af den 4 December 1816, det åligger städerne att
underhålla de personer, som der för brott häktas, så länge de vid stads-domstol äro un
der
ransakning, och målet tillhör den polis städerne sjelfve böra vidmakthålla; då denna
skyldighet säkerligen står i sammanhang med, och är beroende af de förmåner, som
i äldre tider blifvit städerne förunnade samt, derest särskilda brottmåls-domstolar komme
att, enligt derom väckt förslag, inrättas, en genomgripande förändring af fångvården
i allmänhet blefve deraf en följd, och enahanda motioner tillförene blifvit af Rikets
Ständer afslagne, anse Utskotten
det nu framställda förslaget icke böra till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 November 1854.
Bih. till R. St. Prot. 1853 Sf 1854. 4 Sami. 2 Afd. 9 Haft.
2
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 23.
N:o 23.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Nov. 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändring i
Här ad sköfding arnes aföningssäll.
Uli en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion
har Friherre Hermelin, Carl, fästat uppmärksamhet å aflöningssättet ftir Häradshöfdingarne,
hvilka, med högst obetydliga löneinkomster af staten, blott till en del egde boställen,
som dock i allmänhet voro af mindre betydenhet, hvaremot deras egentliga aflöning bestode
i sportler, till beloppet mycket beroende af rättegångarnes mängd och långvarighet.
Det vore således i allmänhet stridande mot Domares fördel att förlika tvistande
parter; och om han derföre understundom, för sin och de sinäs nödiga utkomst, nödgades
nedtysta sin känsla och böjelse att tillvägabringa förlikning, så finge parterne vidkännas
de menliga följderne af tvisternas förlängande. Det borde ej heller förgätas, alt
expeditioner skrefvos med utdragen stil, ofta vidlyftigare än nödigt, samt att målen stunnom
onödigtvis uppskötos, allt för beredande af högre expeditions-lösen.
Ehuru en väsendtlig förändring af Domares aliöningssätt salunda vore både nyttig
och behöflig, kunde dock andra olägenheter uppkomma om lösen oell sportler alldeles
borttoges, samt blott viss lön bestämdes; hvadan motionären föreslagit, att, jemte någon
betydligare förändring af sportel-taxan, Häradshöfdingarne, till ersättning för deras dervid
möjligen uppkommande förluster, skulle af Statsverket erhålla någon del af sin lön
bestämd i penningar till högre belopp än för närvarande, hvartill funnes tillgång i den
stigande Charise-Sigillatse-inkomsten, hvilken utgjorde en dryg beskattning å de rättsökande,
och således billigtvis borde, åtminstone till någon del, återgå för befordrande af lagskipningeus
förbättring.
För den händelse likväl alt inom vederbörligt Utskott tiden icke medgåfve upprättande
af fullständigt förslag härutinnan, har motionären vidare hemställt, att Rikets
Ständer måtte, i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes, efter inhemtande af IlofRälternas,
samt nitiske, erfarne och opartiske personers yttranden, låta utarbeta förslag
till någon förändring af Häradshöfdingarnes aliöningssätt, jemte hvad dermed kan ega
gemenskap, för att Rikets Ständer meddelas vid nästinstundande Riksdag, så vidt sådant
ej under den nuvarande medhunnes.
Stats- och La;/-Utskottens Utlåtande; N:o 24.
3
Stats- och Lag-Utskotten, som för behandling af denna fråga sammanträda anse
visserligen, likasom motionären, önskvärdt om Häradshöfdingarnes löneinkomster, i likhet
med öfrige Statens tjenstemän, voro till någon större del bestämda såsom ordinarie lön,
än utgående såsom sportler; men Utskotten kunna likväl icke i allo dela de åsigter,
hvarpå motionärens förslag är grundadt. Den förmodan, att för sportlernas skull, förlikningar
i tvistemål motverkas, synes icke af erfarenheten bekräftad, då ofFiciela handlingar
utvisa, att sådane ofta lillvägabringas. Många tvister kunna för öfrigt lättare afdömas
än genom förlikning samvetsgrant afslutas, hvarigenom ock undvikes den vid förlikningar
vanliga olägenheten, att på den eftergifnare partens bekostnad, den andre bereder
sig fördel. I afseende å expeditions-sältet finnas åter i gällande författningar straffbestämmelser
stadgade mot missbruk, hvaruti således rättelse kan i vederbörlig ordning
åstadkommas. Då nuvarande chartae-sigillatae-afgift är för de allmänna statsbehofven beräknad,
samt någon förhöjning i samma afgift icke synes vara i motionen åsyftad, komine
Häradshöfdingarnes aflönande till hufvudsakligaste delen med kontanta statsanslag, att
för Statsverket medföra allför betydande omkostnader. Den åsyftade förändringen i Häradshöfdingarnes
aflöning, skulle äfven påkalla likartad åtgärd i afseende å andra underdomstolar;
och då för tillvägabringande af så genomgripande förändringar, erfordras fullständig
utredning af ämnet, samt en i detaljerna genomförd plan, som nu helt och hållet
saknas; men Kongl. Majit icke lärer underlåta att, derest ett förändradt aflörtingssätt
är af oundgängligt behof påkalladt, derom till Rikets Ständer, utan deras begäran, göra
nådig framställning, och härtill kommer att utgången af den väckta, och på Kongl
Maj-.ts pröfning beroende frågan om brottmåls-domstolars inrättande, måste jemväl å nu
förevarande ärende inverka, anse Utskotten närvarande förhållanden
icke böra föranleda Rikets Ständer att förenämnde motion bifalla,
Stockholm den 13 November 1S54.
N:o 24.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Nov. 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ersättning åt
Domare, sorn besväras med längre resor för ransakning
med häktade personer.
Bonde-ståndet har lill Stats-Utskottet remitterat en af Riksdags-fullmäktigen Håkan
Pettersson från Blekinge län väckt motion, hvaruti hufvudsakligen auföres, att.
4
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 25.
sedan ransakningar med häktade personer börjat å flere orter hållas inom cell-fängelset,
bekännelse af deras brott oftare försports, än då de inrymdes i gemensamhets-fängelse,
och derifrån transporterades lill häradshäktena, hvarvid de fingo tillfälle att meddela
sig med andra. Då fångpredikanternas bemödanden att moraliskt förbättra fångarne,
motverkades och förfelades, om desse skulle föras från cellfängelset, så utgjorde
detta tillräckligt skäl för den önskan, att öfverallt, der cell-fängelse ej vore från
häradets tingsställe allägsnare, än att häradsrätten kunde vid fängelset sammanträda,
brottmåls-ransakningar borde derstädes anställas, hvarigenom dryga transport-kostnader
skulle besparas och många rymningar undvikas.
Domaren kunde likväl icke åläggas att, utan ersättning, resa till cellfängelset,
då detta vore aflägset från häradets vanliga tingsstad; af hvilken anledning motionären
hemställt, att Domare, som för ransakning med häktade personer besväras med resor,
längre än till rätter tingsstad, må för dylika resor njuta dagtraktamente och skjutsersättning
enligt gällande rese-reglemente.
För behandling af denna fråga, hafva Stats- och Lag-Utskotten sammanträdt;
och som Kongl. Förordningen den 20 November 1845, hvaruti förordnas att, i vissa
fall, ransakningar med häktade personer, skola vid cellfängelse hållas, icke tillerkänner
Domare någon ersättning för de resor, hvilka utaf dem för sådant ändamål vidtagas,
samt det torde kunna antagas att, derest dylik ersättning vore af behof påkallad,
Häradshöfdingarne sjelfve framställde underdånig begäran och Kongl. Maj:t till Rikets
Ständer afläte nådig Proposition derom, hvartill äfven kommer att om, enligt derom väckt
förslag, särskilda brottsmåls-domstolar blefve inrättade, Häradshöfdingarnes befattning med
brottmålen möjligtvis komme att upphöra, finna sig Utskotten böra hemställa, det Rikets
Ständer måtte
lemna förevarande motion utan afseende.
Stockholm den 13 November 1854.
i\!0 2f>.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Nov. 1854, kl. 3. e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändrade föreskrifter,
angående antalet och valet af Nämndemän
samt deras aflönande.
Stats-Utskottet har från Bonde-ståndet fått emottaga, samt derefter gemensamt
med Lag-Utskottet behandlat en utaf Riksdags-fullmäktigen Pehr Bengtsson från Cal
-
Stats* och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 25.
5
mare län väckt motion, deruti hufvudsakligen anförts, hurusom nämndemans-befattningen
länge utgjort ett högt värderadt förtroende, som derföre, utan afseende å någon inkomst
deraf, eftersträfvades, men småningom utvecklat sig till en verklig tjenst, af det mest
ansträngande och underordnade slag, hvilken blifvit ej allenast tryckande i samma mån
jordbrukets framskridande tagit bondens tid och krafter i anspråk, utan ock mindre eftersträfvad
alltsom utkomne författningar gjort nämndemännen till underlydande åt både
Kronofogdar och Länsmän, hvilka öfver dem ofta utöfvade en despotisk myndighet. Det vore
således ej blott lagskipningen samt kännedomen om de rättsökande, som numera tillhörde
Nämndemännen, utan dem ålåge äfven en mängd allmänna göromål, såsom vägsyning,
utstämpling af träd å kronojord, jemte syner och ekonomiska besigtningar m. m.,
hvarföre de hade ingen eller ock alltför ringa ersättning. Deras egenskap af ledamöter
i Häradsrätten hade väl ansetts så vördnadsbjudande, att såsom skäl emot antalets
förminskande anförts, att sådant vore att i samma mån beröfva allmogen sin urgamla
rätt att deltaga i lagskipningen; men som icke domstols-ledamöternas antal, utan egenskaper
dervid egde betydenhet, vore hufvudsaken att, så vidt möjligt, domstolen hade
ledamöter, af hvilka nödiga egenskaper kunde billigtvis fordras. Kunskaper och erfarenhet
eller intresse för lagskipningen stöde likväl icke, enligt motionärens förmenande,
att vinna på den genom lag föreskrifne (jenstgöringstiden af 2:ne år, utan blott genom
flerårigt utöfvande af domarekallet, hvilket åter blott undantagsvis egde rum, och ej
Keller kunde begäras, då befattningen åtföljdes endast af uppoffringar.
Motionären har derföre väckt det förslag, att Nämndemännens hela antal i hvarje
härad måtte inskränkas till sju, samt Härads-Rätten vara domför med 2:ne utom
Häradshöfdingen; att de måtte anses såsom ordinarie tjenstemän, med lön på stat af
100 R:dr B:ko, jemte rätt till ersättning för alla biträden åt enskilde; att Nämndemän
borde väljas inför Härads-Rätt genom elektorer, helst stridigheter ofta uppkomma genom
val å sockenstämma; samt ingen dertill väljas, som icke, utom de i Kongl. Förordningen
den 18 December 1823 bestämda egenskaper, är skrifkunnig; men att i öfrigt
icke må ifrågakomma rubbning af hvad allmän lag och gällande författuingar, angående
Nämndemän stadga.
Förslag af enahanda beskaffenhet hafva vid föregående Riksmöten varit föremål
för Rikets Ständers pröfning, men ej vunnit deras bifall, och några andra skäl än de
tillförene granskade, men underkände, äro ej nu anförde.
Enär ändring af Lagens stadgande i 23 Kap. 2 § Rättegångs-Balken, att vid
skiljaktighet emellan Häradshöfding och Nämnd, den mening, på hvilken nämnden faller,
bör gälla, ej blifvit ifrågasatt, skulle den föreslagna nedsättningen af Nämndemännens
domföra antal på en gång bereda nämnden ett större inflytande på lagskipningen, än
gagneligt vore, och tillika minska den verkliga nytta, som af nämnden för närvarande
åstadkommes genom dess särskilde medlemmars noggranna kännedom om sådane förhållanden,
som närmare eller enskildt röra den ort, der någondera af dem är boende.
Om åter, med bibehållande af gällande föreskrift, att å Härads Ting eller vid laga
6
Stals~ och Lag-Utskottens Utlåtande•, N:o 20.
sijn i jortlatvist, ej må dömas der ej sju i Nämnden äro, anlalet af cle Nämndemän,
som enligt lag böra inom hvarje Härad finnas, komma att inskränkas, skulle sådant
uppenbarligen hafva till följd, att, i den mån Nämndemännen blefvo färre, deras
befattning komme att kännas tyngre, och det ändamål motionären afsett, följaktligen
motverkades. Att på sätt nu jemväl blifvit föreslaget, förvandla Nämndemännen lill ordinarie
tjenstemän med en lön på Stat af 100 R:dr B:ko, vore, efter Utskottets åsigt,
icke förenligt med nämndemanna-befattningens natur, och den utgift, som i följd af en
dylik åtgärd skulle komma att statskassan påföras, vore af den betydenhet, att endast
deruti skulle ligga ett tillräckligt skäl för Utskotten, att för närvarande afstyrka densamma.
Vid sådant förhållande och då hvarken den af motionären ifrågasatta förändring
af gällande bestämmelser, om huru Nämndemanna-val verkställas bör, eller det
föreslagna stadgandet derom, att den ej må till nämndeman väljas, som ej är skrifkunnig,
synes Utskotten af omständigheterna påkallas, få Utskotten
afstyrka Rikets Ständers bifall till ifrågavarande motion.
Stockholm den 13 November 1S5 4.
N:o 26.
A.nk. till Exp.-Ulsk. d. 13 Nov. 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående förändring
uti brottmåls-lagskipningen och fängelsesystemet.
Uti en inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt och till Lag-Utskottet remitterad
motion har Herr Robert Cederschiöld, med erinran, att af de för förhindrande
af ytterligare tillväxt uti fångarnes antal och i koslnaderne för fångvården erforderliga
åtgärder en borde hafva till föremål att afhjelpa brottmåls-lagskipningens och det dermed
sammanhang egande fängelse-systemets felaktighet, föreslagit, dels att riket måtte
indelas i större distrikter, hvardera omfattande ett helt län eller flera domsagor och
försedt med ett för distriktet gemensamt cellfängelse, vid hvilket af dertill särskildt förordnad
domstol eller domstoleh i dpn stad, der fängelset vore beläget, kunde ransakas
och dömas, angående inom distriktet begångne gröfre brott eller sådane, för hvilka de
anklagade blifvit i häkte inmanade; dels ock, att hvarje fängelse-distrikt gjordes så stort,
som det möjligtvis kunde vara, utan att lägga hinder i vägen för brottmåls-lagskipnin
-
Slats- och Lag-Utskottens UtlåtandeN:o 26.
7
gens orubbade gång, samt att ransaknings-cellfängelser af mindre storlek, än den nyss
antydda, ej vidare måtte på Statens bekostnad uppföras.
I afseende å denna motion, för hvars behandling Lag-Utskottet med Ståts-Utskottet
sammanträdt, få Utskotten upplysa, att, sedan Rikets sednast församlade Ständer,
genom underdånig skrifvelse den 5' Juli 1851, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka, huruvida det med cellfängelset, såsom
ransakningshäkte, åsyftade ändamål, icke skulle säkrare och fullständigare vinnas, samt
mindre kostnader för Statsverket uppkomma dymedelst, att riket indelades i större distrikter,
hvardera omfattande ett helt län eller flera domsagor och försedt med ett för
distriktet gemensamt cellfängelse, vid hvilket, af dertill förordnad domstol, eller domstolen
i den stad, der fängelset kunde vara beläget, ransakas och dömas borde, angående
inom distriktet begångne gröfre brott eller sådane, för hvilka de anklagade blifvit i
häkte inmanade, än derigenom, att fördelningen skedde i en mängd mindre distrikter,
med stads- och härads-fängelser i alla landsorter, för ransakningsfångars förvarande,
och handläggningen af omförmälde brottmål fortfarande bestredes af nuvarande allmänna
under-domstolar; äfvensom att Kongl. Maj:t derefter ville till Rikets Ständer aflåta
Nådig Proposition i ämnet; så hafva häröfver, enligt hvad Utskotten inhemtat, samtlige
Rikets Hof-Rätters och Justitie-Kanslers-Embetets underdåniga yttranden blifvit infordrade;
hvarefter och sedan dessa yttranden, under loppet af innevarande år, till Kongl. Maj:t
fullständigt inkommit, Kongl. Maj:t behagat i ämnet inhemta Dess Högste Domstols underdåniga
utlåtande, hvilket ännu icke hunnit afgifvas och hvarå frågan således för
närvarande beror.
Vid detta förhållande och då sålunda hvad motionären hufvudsakligen föreslagit,
redan utgör föremål för vederbörlig pröfning, samt hvad vidare beträffar motionärens
framställning, att ransaknings-cellfängelser af mindre storlek ej vidare måtte på
Statens bekostnad uppföras' Rikets Ständer vid sistförflutna Riksdag ansett någon åtgärd
i anledning af då gjord enahanda framställning icke böra vidtagas och, enligt Utskottens
tanke, någon särskild anledning icke förefinnes att för närvarande å motionärens
sistberörda förslag tillstyrka Rikets Ständers bifall, få Utskotten hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd af Rikets Stän
der
föranleda.
Stockholm den 13 November 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1854.
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 27.
N:o 27.
( Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Nov. 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om allmänt stadgande, huru förhållas bör
med en för obotlig ansedd sinnessvag, lam eller
blind tjenstemans skiljande från ordinarie beställning.
Sedan hos Kongl. Maj:t underdånig framställning blifvit gjord om de olägenheter,
som för kronans tjenst uppkomme derigenom, att embets- och tjensteman, sora blifvit
angripen af obotlig sinnessvaghet, lamhet eller blindhet, och således varit till tjenstgöring
oförmögen, icke desto mindre under en längre följd af år qvarstått i sin befattning,
hvars åligganden uuder liden måst af annan tillförordnad person, mot ringa el
ler
ingen aflöning bestridas; så har Kongl. JIaj:t uti ofvanhögstberörda, till Rikets Ständer
den 1 i sisth Juli aflåtua samt af Ridderskäpet och Adeln till Lag-Utskottet, men af
de öfriga Riks-Stånden tili Stats-Utskottet remitterade Nådiga Proposition, som sedermera
blifvit af dessa båda Utskott gemensamt behandlad, täckts yttra, att nämnde förhållande
vore olämpligt, icke allenast i det hänseende, att Statens tjenst derigenom lede
och den lön, som vore anvisad för vissa tjenstebestyrs fullgörande, förvandlades till en
pension för den otjenstbare tjenstemannen, utan ock derigenom, alt den vikarierande
personen ginge i mistning om den vedergällning, som bordt honom tillkomma för hans
verksamhet i Statens tjenst och måste under tiden vänta på den befordran, hvartill han
kunde hafva gjort sig förtjent; men att, om således äfven å ena sidan måste medgif
vas,
att rättelse härutinnan vore påkallad både af rättvisa och af ett billigt afseende
å hvad Statens bästa kräfde, det deremot å andra sidan ej borde lemnäs utan uppmärksamhet,
au den tjensteman, sorn under en tilläfventyrs långvarig och oförvitlig ijensteutöfning
möjligen, just till följd af de dermed förenade ansträngningar, ådragit sig den
lith. till R. St. Prot. 1853 åf 1854. 4 Sami. 2 Afd. 10 Haft. 1
2
S/a/s- och Lag-Utskottens UtlåtandeN:o 27.
sjuklighet, hvilken gjorde hans olycka, hade billigt anspråk på att hans belägenhet af
Staten behjertades och han icke på sådant sätt skiljdes från sin befattning, att honom
beröfvades bergning för sig och de sina; och har på grund häraf, och då för närvarande
bestämd föreskrift saknades för dylika fall, som de ofvannämnda, Kongl. Maj:l i
ändamål att afhjelpa denna brist på ett sätt, som utan att föranleda betydligare utgifter
för Slaten, måtte kunna med det allmännas kraf och sanna fördel, förena ett billigt
afseende på tjenstemannens rättmätiga anspråk, bebagat, med hänsigt derjemte till det i
36 § Regerings-formen stadgade vilkor, för deri omförmälde embets- och tjenstemän® afskedande
utan egen ansökning, föreslå Rikets Ständer antagandet af ett så lydande
stadgande:
“Embets- eller tjensteman, hvilken i följd af vansinne, blindhet eller lamhet under
tre på hvarandra följande år, oafbrutet varit ursiåndsatt att sin tjenst förrätta, utan
att anledning vidare är för handen, att han kan återvinna tjenstbarhet, må, sedan delta
förhållande blifvit genom föregående ransakning behörigen ulredt och styrkt, kunna äfven
utan egen ansökning från tjensten afskedas, med vilkor dock:
a) att, derest han då, enligt författningarne, är berättigad (ill pension från allmänna
Indragnings-Staten eller allmän pensions-inrättning, sådan pension honom för hans återstående
lifstid, genom Kongl. Maj:!s förordnande tillägges;
b) att, om han icke är sålunda till pension berättigad, eller den honom från allmän
pensions-inrättning tillkommande pension är så ringa, att lian för egen, eller hustrus
eller omyndiga barns försörjning, hade behof af ytterligare understöd, ett efter beliofvet
lämpadt årligt bidrag må å allmänna Indragnings-Staten honom af Kongl. Majit- tillerkännas,
dock icke utan Rikets Ständers särskilda medgifvande (ill högre belopp, än som
motsvarar hälften af hans lön, med afräkning likväl af det pensionsbelopp, som från allmän
pensious-inrättning kan honom tillfalla;
c) att han för det fall, att han möjligen framdeles kan blifva i stånd att i tjenst
åter inträda, må vid derom skeende ansökning, tillgodonjuta den tur och befordringsrätt,
som han före afskedet innehaft, men med skyldighet vid återingående i tjenst, hvarmed
lön åtföljer, att frånträda pension, som honom i följd af afskedet tillerkänts.
Hvad sålunda blifvit stadgadt, skall icke ega tillämpning å embets- och tjensteman,
hvars lön icke är upptagen å Rikets stat, eller hvars löneinkomster blott (ill någon
ringa del från samma stat utgå, så vida ej i sednare fallet den pension, hvartill
han är berättigad, kan pröfvas vara för honom tillräcklig; kommande, i afeeende på Tullverkets
personal, att lända (ill efterrättelse, hvad för densamma särskildt är stadgadt.*
Utskotten hafva tagit i öfvervägande så väl högslberörda Nådiga Proposition,
som en vid remissen deraf inom Preste-Slåndet gjord erinran, att hvad i anledning af
den Nådiga Propositionen kunde blifva föreslaget, icke måtte komma i strid med hvad
gällande Skol-ordning föreskrefve, i afseende å de vid Elementar-läroverken anställde
tjenstemän; och ehuru Utskotten medgifva, att det vore för det allmänna fördelaktigt,
om, utan att sådant medförde andra olägenheter, utvägar kuude beredas, ledande der
-
Stats- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 27. 3
till, alt de tjenstemän, som icke vidare vore i stånd att sina befattningar bestrida, lemnade
rum för andra, dertill lämplige personer; finua dock Utskotten, i omtanken derför,
att statens tjenster må med skicklige personer besättas, betänkligheter möta emot
antagandet af Kongl. Maj:ts ofvanberörde Nådiga Proposition. Det är ett kändt förhållande,
att, oaktadt vissa tjenslemäus ställning uti ekonomiskt hänseende i sednare lider
blifvit, i följd af löne-lillökuiugar, i någon mån förbättrad, likväl samtidigt dermed antalet
förminskats af dem, som söka inträde på tjenstemanna-banan; äfvensom det med
någorlunda säkerhet kan antagas, att redan nu något öfverflöd icke förefinnes på personer,
hvilka, egnande sig åt Statens tjenst, dervid ådagalägga en mera utmärkt erabetsmanna-skicklighet;
och Utskotten befara, att sådant skulle i ännu högre grad blifva
förhållandet, derest en tjensteman skulle, utan något hans eget förvållande, endast i
följd af en sjukdom, måhända ofta föranledd af det större nit han användt på uppfyllandet
af sina tjenstepligter och förvärfvandet af en allt större skicklighet derför, kunna
skiljas ifrån innehafvande befattning, utan att vara försäkrad att dervid få bibehålla
hela den med samma befattning åtföljande lön, och således, utom den stora olycka,
som en svår och obotlig sjukdom i och för sig sjelf i/tgör, dertill möjligen blifva jemte
de sina utsatt för verklig brist; hvarigenom äfven det motiv, sorn förmår flertalet (ill
inträde i Statens tjenst eller vissheten om en säker, om än ofta knapp, bergning skulle
upphöra. Härtill kommer, att de nu i Statens tjenst varande personer tryggat sig vid
Kongl. Brefvet den 23 Sept. 1688, hvilket, ofta åberopadt, tillförsäkrar dem, som troget
tjent, att icke för sjukdom blifva förskjutne eller “periclitera* om sin lön och annan
rättighet. Beträffande dessutom sjelfva den i det Nådiga förslaget bestämde grunden
för Statens rätt att afskeda en tjensteman utan hans egen ansökning eller att han
skulle i följd af vansinne, blindhet eller lamhet under tre på hvarandra följande år
oafbrutet varit urståndsatt att sin tjenst förrätta, ulan att anledning vidare vore för handen,
att han kunde återvinna tjenstbarhet, och att detta förhållande blifvit genom föregående
ransakning utredt och styrkt, förekommer, att ett sådant styrkande icke kan
bestå i annat än ett af läkare utfärdadt embetsintyg. Men då erfarenheten gifver vid
handen, att äfven läkare understundom äro blottställda för misstag i sina omdömen om
en sjukdoms utgång, skulle häraf sannolikt ofta blifva en följd, antingen att en samvetsgrann
läkare högst sällan meddelar intyg om obotlighet, i hvilket fall det föreslagna
stadgandet icke medför den dermed åsyftade verkan, eller ock att en tjensteman,
som blifvit afskedad såsom obotlig, likväl kan återvinna helsa och tjenstbarhet, men
det oaktadt finner sig beröfvad både tjenst och tillfälle att egna Staten sin verksamhet.
Uti den Kongl. Proposilioneu är väl för sådan händelse föreslaget, att den åter
tjenstbar blifne Ijenstemannen må, uppå skeende ansökning, tillgodonjuta den tur och befordringsrätt,
hail före afskedet innehaft. Då emedlertid tillfälle måhända ändock icke
alltid yppar sig för honom till erhållande af annan plats, torde genom nämnda stadgande
oförskyldt lidande för en sådan tjensteman icke vara förebygdt.
På gruud häraf och då, enligt Utskottens förmenande, sådane fall, som i den
4
Stals- och Lag-Utskottens Uttalande, N:o 27.
Nådiga Propositionen omförmälas, icke torde inträffa så ofta, att något allmänt stadgande
derför erfordras, och Utskotten äro öfvertygade, alt den tjensteman, sorn ser sig
för någon slags sjuklighet urståndsatt att sin tjenst bestrida, skall linnas beredvillig att
sjelf begära sitt entledigande, om han eger att sedermera påräkna tillräckligt understöd;
äfvensom att, derest Kongl. Maj:t vid sådant tillfälle skulle i Kader finna skäl
att till Rikets Ständer göra Nådig framställning 0111 dylikt understöd, Rikets Ständer icke
skola sådant förvägra, der ömmande omständigheter sig förete, anse Utskotten sig böra
till Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga Proposition afstyrka Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 13 November 1S54.
Reservationer:
af Grefve Sparre, Erik, som ansåg, att Utskotten bordt tillstyrka Rikets Ständer för
deras del besluta, att, med iakttagande af de utaf Kongl. Maj:t i Nåder föreslagne vilkor,
måtte genom en allmän författning stadgas, att embets- eller tjensteman, hvilken
i följd af vansinne, blindhet eller lamhet under tre på hvarandra följande är varit oafbrutet
urståndsatt att sin tjenst förrätta, utan att anledning vidare vore för handen, att
han kunde återvinna tjenstbarhet, måtte kunna medelst ransakning och dom, äfven utan
egen ansökning, från tjensten skiljas.
af Herr Carleson, E. H.: “Delande Utskottens betänkligheter mot att tillstyrka antagandet
af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition oförändrad, kan jag likväl icke förneka, att
de deruti omförmälde missförhållanden tarfva rättelse och äro af alltför stor vigt att af
Rikets Ständer lemnäs utan vidare uppmärksamhet. Det kan omöjligen vara med det
allmännas fördel förenligt, att Statens tjenster innehafves af personer, som äro oförmögne
att bestrida desamma, och att de deremot bestridas af personer, som oftast lemnäs
utan annan lön för sin möda, än en i hvarje hänseende osäker anvisning på framtiden.
Att de embeten eller tjenster, hvarom i 36 §. Regerings-Formen förmäles, under
längre tider förvaltas efter förordnanden, som kunna återkallas med samma lätthet,
som de kunna gifvas, synes dessutom illa öfverensstämma med grunden för Regeringsformens
stadgande i nyssnämnde §. Otvifvelaktig! måste förr eller sednare beredas någon
utväg att entlediga den tjensteman, som genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt
att någonsin bestrida sin tjenst, och ehuruväl Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition ej har i
detta hänseende den omfattning, som den kunnat hafva, innefattar icke delta något giltigt
skäl att förkasta densamma. Efter min tanke kan det af Kongl. Maj:t åsyftade
ändamål vinnas äfven under noggrannaste iakttagande af gällande grundlagars bud, och
de vigtiga inkast, som föranledas af det Kongl, förslagets bestämmelser om den ersättning,
som skulle tillkomma den tjensteman, hvilken, i anseende till sin, genom obotlig
vansinnighet, blindhet eller lamhet föranledda oförmåga att sköta sin tjenst, blefve derifrån
-
Stais- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 27.
ifrån lagligen entledigad, synes mig böra förfalla, i händelse denne tjensteman tillförsäkrades
en mot hans innehafde fulla lön svarande ersättning.
1 öfverensstämmelse härmed tror jag mig derför böra föreslå Rikets Ständer
antagandet af en så lydande lag:
“Embets- elier tjensteman, hvilken, i följd af vansinne, blindhet eller lamhet,
under tre på hvarandra följande år oafbrutet varit urståndsatt alt sin tjenst förrätta,
utan att anledning vidare är för handen att han kan återvinna tjenstbarhet, må, efter
ransakning och dom, kunna från tjensten skiljas, dock att härvid iakttages:
dels att, derest han då, enligt författningarne, är berättigad till pension från allmänna
indragnings-staten eller allmän pensions-inrättning, sådan pension honom för hans
återstående lifstid, genom Kongl. Majrts förordnande, tillägges;
dels att, om han icke är sålunda till pension berättigad eller den honom från allmän
pensions-inrättning tillkommande pension icke motsvarar den lön, hvarifrån han
med tjensten blifvit skiljd, honom må å allmänna indragnings-staten af Kongl. Maj:t tillerkännas
ett mot lönen svarande belopp, med afräkning likväl af det pensionsbelopp,
som från allmän pensions-inrättning kan honom tillfalla;
dels ock, att han för det fall, att han möjligen framdeles kan blifva i stånd att i
tjenst åter inträda, må, vid derom skeende ansökning, tillgodonjuta den lur och befordringsrätt,
som han före entledigandet fran tjensten innehade, men med skyldighet vid
återgående i tjenst, hvarmed lön åtföljer, att frånträda pension, som honom, i följd af
entledigandet, tillerkänts.
Hvad sålunda blifvit stadgadt, skall icke ega tillämpning å embets- eller tjenstemän,
hvars lön icke är upptagen på Rikets stat eller hvars löneinkomster blott till någon
ringa del från samma stat utgå; kommande, i afseende på tullverkets personal, att
lända till efterrättelse hvad för densamma särskildt är stadgadt."
o
Häri instämde Friherre Åkerhielm, C., Herr Bildt, D. G., Friherre Falkenberg,
C. G., samt Herrar Tersmeden, N., Törnebladh, G. och Waern, C. F.
Siik. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Sami. 2 Afä. 10 lia fl.
O
STOCKHOLM, Iryckt hos J. IF. Lundberg, 1854.
Stats- och Särskilda Utskottets Memorial, M 23. 1
M 28.
Ank. till Exp.-Usk. d. 28 Nov. 1834, kl. 6 e. m.
Sammansatta Stats- och Särskilda Utskottets Memorial, om ersättning
och belåning får uppfinning af instrument för bränvins
mätning och profning.
Sedan Lektor Sondén i motion, som blifvit tili Särskilda Utskottet remitterad,
föreslagit, att en belöning af 1,000 R:dr banko måtte af allmänna medel utsättas
för den, som uppfunne ett instrument, hvilket när som helst tillförlitligt
utvisade huru mänga kannor bränvin afverkats genom den redskap, hvartill den
blifvit fogad, och hvilken belöning borde höjas till 2,000 R:dr, om instrumentet
tillika förmådde angifva medelhalten af ren sprit i det tillverkade bränvinet, och
Särskilda Utskottet deröfver sig yttrat i Utlåtandet J\s 7, hafva, vid föredragning
af detsamma och i nära öfverensstämmelse med Utskottets förslag, Rikets Ständer
den 1 sistlidne Mars beslutat, att i anledning af nämnda motion »för närvarande»
icke vidtaga annan åtgärd, än alt medgifva Särskilda Utskottet att låta anställa
försök med den afverknings-mätare, Professoren Edlund och Laboratorn vid Teknologiska
Institutet, Bergsfiskalen Styffe hade uppfunnit, och möjligen med andra,
som kunde hos Utskottet anmälas, samt att derigenom förorsakade kostnader finge
betäckas utaf de till Riksdags-kostuadernas bestridande anslagna medel, till belopp
af högst 1,S00 R:dr banko.
I sitt nyss omförmälda Utlåtande hade Särskilda Utskottet tillkännagifvit sig
vilja, sedan försöken blifvit gjorda, ytterligare hos Rikets Ständer uppgifva de bestridda
kostnadernas belopp och, i händelse uppfinningarne befunnits ändamålsenliga,
äfven föreslå, om och i hvad mån belöning eller ersättning må lemnäs åt de
vetenskapsmän, som offrat tid och möda för ändamålet.
Hvad af de till Särskilda Utskottets disposition sålunda ställda medel blifvit
till det föreskrifna ändamålet användt, har Utskottet i sitt Memorial 50 uppgifvit.
Hvad åter beträffar frågan, om och i hvad mån belöning eller ersättning
bör tillstyrkas, har Särskilda Utskottet ansett nödigt att till öfverläggning i detta
ämne sammanträda med Stats-Utskottet; och får det sammansatta Utskottet betänkande
i frågan till Rikets Ständer nu afgifva.
Lik. till It. St. Prol laSö dl 1334. 4 Sami. 2 Afd. 11 Uäft. 1
I
2
Stats- och Särskilda Utskottets Memorial, M 28.
Fyra särskilda ins.trumenter för bränvins mätning och profning hafva blifvit
hos Särskilda Utskottet anmälda, det första af Professoren E. Edlund och Laboratorn,
Bergsfiskalen K. Styffe, det andra af Kopparslagaren A. Hybinette, det tredje
af Professoren B. O. Nycander och det fjerde af Civil-Ingeniören O. Nauclér.
Med dessa instrument har Särskilda Utskottet låtit anställa försök vid Korfgl.
Sekreteraren A. Odelbergs bränneri pä egendomen Enskede. Enligt hans om försöken
afgifna berättelser, hafva de ledt till följande resultat.
Det första instrumentet har, under en tillverkning af 512 % kannor vid 61,3
procent styrka, utvisat, att 560 V2 kannor vid 59 procent styrka skulle passerat
genom detsamma; hvadan missvisningen, då bränvinet reducerats till 50 procent
styrka, stigit till 5,2 procent. Det andra instrumentet, hvilket varit i gång
nästan oafbrutet hela sommaren, dervid åtskilliga gånger kontrollerings-mätningar
och profningar blifvit företagna, har angifvit kannetalet med högst 1 procent och
styrkan med 1 till 1% procent afvikelse från det genom vanlig mätning och profning
utrönta förhållandet. Det tredje har för en tillverkning af 1,200 kannor
angifvit kannetalet med l/3 procent och gradtalet med icke fullt 1 '/, procent afvikelse,
och det fjerde har väl tyckts vara tili principen af sin konstruktion riktigt,
men befunnits utfördt i för liten skala för att kunna med säkerhet begagnas
vid en större tillverkning, dels i anseende til! osäkerheten af sin hållbarhet och
dels i anseende till den icke fullt noggranna mätningen, hvilka olägenheter dock
ansågos kunna alhjelpas derigenom, att instrumentet förfärdigades i gröfre dimensioner;
hvaremot detta instrument utvisade gradtalet med en afvikelse af endast
0,7 procent.
Ofver-Direktören vid Teknologiska Institutet L. I. Wallmark och Prufessoren
C. Palmstedt, af Särskilda Utskottet anmodade att om de ifrågavarande instrumenten
sig utlåta, hafva afgifvit följande yttrande:
»Alla fyra oss förevista apparater uppmäta, som bekant, direkte, och angifva
»medelst compteur det genomgångna bränvinets volym, samt aftaga ett litet prof
»deraf för hvarje gång måttet fy lies; och samlar hvarje apparat det sålunda aftag»na
profbränvinet i en för fabrikanten otillgänglig reservoir, för att sedermera pä
»vanligt sätt till sin halt undersökas. De äro således alla utgångna från en en»kel
och riktig hufvudprincip.
»Men, utom de anspråk man har på en dylik kontrollerande apparat i afse»ende
å nödig noggrannhet vid mätning och proftagning, fordrar man äfven, att
»apparaten icke skall kunna afsigtligt, och utan att visa tydliga spår af en sådan
»medfart, bringas att gifva felaktiga resultaler, att den skall vara beqväm att be»gagna,
lätt att undersöka, samt att, i händelse af behof, rengöra och reparera,
»vara uthållig, ej för dyr att anskaffa, o. s. v.
»Hvad nu uppfyllandet af alla dessa fordringar beträffar, så synes oss att,
»oaktadt alla apparaterna äro ganska sinnrikt konstruerade, ingen dock är så full
-
Stais- och Särskilda Utskottets Memorial, JM 28.
3
»korrilig, att deri i dess närvarande skick kan obetingadt antagas; ej hel ler anse
»vi någondera ega relativt så framstående förtjenster, att de andra ajrparaterna
»böra helt och hållet träda tillbaka.
»Utan att a priori vilja fälla någon dom öfver den ena eller andra appara»tens
förtjenster eller brister, synes oss nemligen Herr Professor Edlunds oell Herr
»Laborator Sty/fes visserligen böra kunna med erforderlig noggrannhet verkställa
»mätningen och proltagningen, samt äfven vara ganska säker emot missbruk, men
»deremot vara mindre beqväm att begagna än de öfriga, alldenstund den icke är
»såsom dessa sjelfverkande, vara svår att rengöra och reparera samt derjemte myc»ket
dyrare än de öfriga ; Herrar Hårds och Hybinettes deremot vara mycket be»qväm
att begagna, särdeles billig, lätt att rengöra och reparera, och äfven böra
»kunna mäta noggrannt samt gifva tillkänna, om missbruk skett på ett af de sätt,
»man har att befara, men å andra sidan lemna åtskilligt öfrigt att önska i af»seende
å proltagningen och förebyggandet af missbruk; Herr JSlauclér’s älven vara
»mycket beqväm att begagna, särdeles billig, lätt att rengöra och reparera samt
»böra någorlunda väl kunna taga prof, men deremot ej vara fullt tillfredsställande
»i afseende å mätningen och än mindre, än den sistnämnda, förebyggande miss»bruk;
och slutligen Herr Professor Nycander’s likaledes vara mycket beqväm att
»begagna, böra kunna aftaga prof samt mäta med erforderlig noggrannhet, men
»deremot vara svår att rengöra och reparera, ej så förebyggande af svek, som den
»förstnämnda, och icke så billig, som de tvänne sistnämnda.
»Vi hafva härvid tagit i betraktande äfven lättheten att rengöra apparaten,
»enär, som bekant, ur det nyss tillverkade bräuvinet en smörjig massa plägar af»sättns,
som, genom att möjligen samla sig i bränvinsmätaren, kan göra densamma
^osäker. Deremot hafva vi icke fästat afseende vid den omständigheten, att en
»liten osäkerhet i volymens bestämmande medelst bränvinsmätaren uppkommer hos
»aila ifrågavarande apparater derigenom, att bränvinets temperatur under mätriin»gen
icke af apparaten angifves. Det fel, sorn härigenom kan uppkomma, uppgår
»nemligen, för bränvin om 50 till 70 procent alkohol-halt, endast till vid pass
»i procent öfver eller under den rätta volymen, allt efter som bräuvinet af appa»raten
uppmätes, vid + 26 grader eller 0 grad, i stället för vid normal-temperatu»ren
+ 15 grader. Nämnde temperaturgrader, + 26 grader och 0 grad, (torde
»nemligen vara de högsta och lägsta, som vid apparatens begagnande komma i
»fråga.
»Under ofvannämnde förhållanden, och då försök med dessa apparater, oss ve»terligen,
icke blifvit gjorda med tillräckligt stora qvantiteter bränvin samt under
»de olika omständigheter, som vid dylika apparaters begagnande såsom kontroller
»förekomma, — hvilka försök synas oss vara oundgängliga, för att kunna roed sä»kerhet
bedöma apparaternas lämplighet och tillförlitlighet, — anse vi oss icke
»kunna föreslå den ene ejler andre af dem till antagande, än mindre till förkastande.
4
Stais- och Särskilda Utskottets Memorial, JYs Sfi.
»Vi taga oss deremot friheten vördsamt föreslå, nit några exemplar utaf hvarje
»apparat, — af olika storlek, allt efter beloppet per dygn af de tillverkningar,
»som apparaterna komma att försöksvis uppmäta, — blifva på Statens bekostnad
»tillverkade under ledning af hemiilde Herrar för sina respektive apparater och
»helst med de ytterligare förbättringar, som af dem torde kunna åstadkommas,
»samt att, sedan, som vi förmoda. Staten anställt uppsigtningsmän vid större brän»nerier,
nämnda briinvinsmätare varda under loppet af några månader på olika års»tidcr
af sådane pålitlige män pröfvade, och dessa blifva ålagda att i sina journa»ler
införa äfven den volym och halt, som bränvinsmätarne angifvit. Först vid
»jemförelse af de resultater, som bränvinsmätarne sålunda gifvit med dem, som
»på vanligt sätt erhållits, samt af de utlåtanden, som bemälde uppsyningsman af~
»gifvit, rörande apparaternas egenskaper i öfrigt, torde kunna afgöras, huruvida
»den ene eller andre af dessa apparater har den användbarhet och tillförlitlighet,
»att den såsom laglig kontroll antagas kan.
»I sammanhang härmed våga vi slutligen hemställa, om icke, som oss synes,
»skäl vöre för handen, att ofvan uppräknade Herrar, hvilka för allmänt bästa upp»offrat
tid och medel för åvägabringandet of ofvannämnda sinnrika modeller, måtte,
»utan afseende å utgången af de nu föreslagna försök, af Staten erhålla någon
»lämplig ersättning för hvad de redan åtgjort för lösandet af ifrågavarande problem.»
På grund af hvad sålunda förekommit, (inner det sammansatta Utskottet väl,
att intetdera af de ifrågavarande mätnings- och profnings-instrumenten, i sitt närvarande
skick, besitter den fullkomlighet, att detsamma må kunna förordas til! antagande,
och att följaktligen någon belöning för en så beskaffad uppfinning nu icke
kan ifrågakomma. Men då, genom dessa, i sia sjelfva värderika, uppfinningar frågan
synes vara i det närmaste löst, anser Utskottet dem, som, utan beräkning af
framtida vinst, offrat tid och möda för ändamålet, icke böra lemnäs utan all ersättning.
Som de af H:rr Hybinette och Nauclér anmälda instrument icke äro
härstädes uppfunna, utan frän främmande länder, det ena från Preussen och det
andra från Österrike, införda, har det sammansatta Utskottet, med erkännande af
båda dessas, synneriigast det förstnämndas, värde, funnit ersättning böra ifrågakomma
endast åt H:rr Edlund, Styffe och Nycander, hvilkas framlagda modeller
äro, med uppoffring af stor tid och möda, af dem sjelfve uppfunna och under de
ras
tillsyn utförda; och föreslår Utskottet,
att såsom ersättning må, i sådant afseende, tilläggas Professoren
Edlund och Laboratorn Styffe tillsammans 666 R:dr 32 sk. samt
Professoren Nycander 535 R:dr 16 sk., allt banko, att utgå af de
till Riksdags-kostnadernas bestridande anslagna medel.
Derjemte, och som fullt tillförlitliga instrument för bränvins mätning och
profning vid tillverkning i större brännerier skulle icke blott öka kontrollens sä
kerhet
vid bränvins—tillverkningen, utan jemväl medgifva en ganska betydlig inskränkning
-
\
Slals- och Särskilda Ulskottets Memorial, Jt? 28.
5
ning i bränneri-kontrollörernas antal och således åstadkomma en stor besparing i
kontroll-kostnaden, får det sammansatta Utskottet, som förutsätter, att, derest Kongl.
Maj:t skulle finna lämpligt låta anställa försök med redan uppfunna mätnings- och
profnings-instrument och sådana, som kunna ytterligare uppfinnas, kostnaderna derför
äro hänförliga till dem, sorn för kontrollen å bränvins-tillverkningen erfordras,
hemställa,
att 3,000 R:dr banko må ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
att Irån Riksgälds-kontoret utgå till belöning åt den, som
företer ett så ändamålsenligt och tillförlitligt instrument för bränvins
mätning och profning, att detsamma varder till begagnande i
de större brännerierna af Kongl. Majit påbjudet, hvarom underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit torde böra aflåtas.
Stockholm den 28 November 1854.
Rese r.v at ion:
af Matts Pehrsson från Stockholms län: »Mot förestående betänkande får jag mig
reservera.
Det torde vara det rättaste att bevilja ersättning till vetenskapsmän för deras
uppfinningar, då de hunnit målet för det sökta problemet. Utskottet har deremot
anslagit 1,000 Ridr banko till tre personer, som ännu icke kunnat förevisa en
säker bränvinsmätare, sådan det Särskilda Utskottet åsyftat. Att belöna förtjeusten,
innan den visat fullständigt resultat, kan jag icke godkänna.»
Magnus Mänsson frän Östergöthlands län och Anders Andreasson från Elfsborgs
län hafva häri instämt.
\
Bih. till B. St. Brot. <833 & 1834. i Sami. 2 Afd. IS Haft.
2
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1884.
Förteckning
olver Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekonomim.
fl. Utskotts Betänkande!) och Memorial under
1853 och 1854t årens Riksdag.
N:o 1. Memorial, om antagandet af serskild sekreterare för sammansatta
Stats- samt Allm. Besvärs*- och Ekonomi-Utskotten.
— 2. Betänkande, i anledning af väckt fråga om inrättande af ett Stati
stiskt
Embetsverk.
— 3. Utlåtande, om ändring, i vissa delar, af föreskrifterna rörande Fyr
och
Båk-afgifters erläggande.
— 4. Utlåtande, i anledning af väckt fråga om reglering af postiljonernes
löner.
— 5. Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående en Vid verkstäld rotering af köpingen Trelleborgs
jord, i denna köpings ordinarie båtsmanshåll uppkommen
mindre rote-andel.
— 6. Utlåtande, i anledning af väckta frågor, att staten måtte öfvertaga
postskjutsbesväret och att legan för samma skjuts måtte ökas.
— 7. Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att båtsmans-roteringen måtte
öfvertagas af staten och om båtsmansstyrkans nedsättning till hälften.
8. Utlåtande, i anledning af väckta frågor, att Kronan måtte helt och
hållet öfvertaga båtsmans-beklädnaden, m. m.
9. Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att i rikets norra län måtte
anställas nödig jägeri-betjening.
10. Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att den från Kongl.. Seraphi
mer-ordens-gillet
årligen utgående uppfostrings-hjelp för fattiga
barn, måtte, för så vidt densamma utgöres af stats-medel, disponeras
till Seraphimer-ordens-gillets andra behof.
11. Utlåtande, i anledning af väckta motioner om den personliga skydds
afgiftens
användande till kommunala behof.
12. Utlåtande, i anledning af väckt fråga om krono-bref-bäringens be
kostande
af postmedlen.
13. Utlåtande, i anledning af väckt fråga om nedsättning i afgiften till
Handels- och Sjöfarts-fonden samt indragning af konvoj-kommissariatet,
och öfverflyttande af dess göromål på Kommerse-kollegium.
14. Betänkande, i anledning af väckt fråga, att prestman, sorn innehafva
prsebenden, måtte, i stället för dessa, erhålla viss tillökning i förut
innehafvande löner, och att jura patronatus måtte upphöra.
15. Betänkande, i anledning af vackt motion om tillhandahållande, på all
män
bekostnad, af ett officielt dagblad å vissa uppgifna ställen.
16. Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottens Betänkande N:o 2.
17. Utlåtande, i anledning af väckta frågor, om vidtagande af åtgärder,
till lindring i rustnings-skyldigheten.
18. Utlåtande, i anledning af väckta frågor, att rustnings- och roterings
skyldigheten
i Småland måtte nedsättas eller lindring deri ega rum.
19. Utlåtande, i anledning af väckta frågor, att krono-brefbäringen måtte
bekostas af postmedlen eller bestridas af allmänna medel.
20. Memorial, i anledning af återremiss af Utskottens utlåtande N:o 11.
2^'. Utlåtande, i anledning af 'återremiss af Utskottens betänkande N:o 15.
22. Utlåtande, i anledning af väckt fråga om städernas befriande från
skyldighet att bekosta fångars underhåll och forslande.
23. Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändring i häradshöfdin
garnes
aflöningssätt.
24. Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ersättning åt domare, som
besväras med längre resor för ransakning med häktade personer.
25. Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändrade föreskrifter, an
gående
antalet och valet af nämndemän samt deras aflönande.
2G. Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående förändring i brott
måls-lagskipningen
och fängelse-systemet.
27. Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om all
mänt
stadgande, huru förhållas bör med en för obotlig ansedd
sinnessvag, lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie
beställning.
28. Memorial, angående ersättning och belöning för uppfinning af instru
ment
för bränvins mätning och profning.
STOCKHOLM, f. <1. Schultze'* Boktryckeri. 1855»
