# ID: svediakorp-gov2268
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 106,811
# sentences: 2,231
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
8&muM<&o m&mu&bidikbs
PROTOKOLL
i
VID
Iiagtima Rikisdageu I stockholm
Åren 1§53 oell 1854.
FJERDE §AIHLEIREI.
j|sta Afdelningen:
Stats-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
UULUDjllE MDID1U»
Slals-Ulskoltets Memorial, N:o 375.
I
\:o 275.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Sept. 1854, kl. 2 e. n.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, i fråga om beräkningen af Statsverkets
inkomster.
Efter det Stats-Utskottets Memorial N:o 246, med förslag till voteringspropositioner
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande beräkningen
af Statsverkets inkomster, blifvit, enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag,
af samtliga Riks-Stånden godkändt, liar Förstärkta Stats-Utskottet, i den
ordning 69 § Regerings-Formen föreskrifver, denna dag anställt votering öfver
nämnde, sä lydande propositioner:
i:sta voteringen (Usta punkt, i: Mern. N:o 246).
Den, som, i öfverensstämmelse med Utskottets, af Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet godkända, förslag, anser, att hammarskatten och den afgift,
som vid vissa verk i stället för hammarskatt utgår, böra från och med år
1855 nedsättas till hälften af hvad de nu utgöra, röstar
, Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
öil<. till /{. St. Prot. 1833 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. I Häll. !
Stals-Ulskollets Memorial, N:o 273.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att någon skatte-nedsättning
i berörda afseende icke må ega rum.
Som denna votering utfallit med 42 Ja och 77 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
Jul ra voteringen (2:dra punkt, i Mein. N:o 24(5).
Den, sorn, med bifall till Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden gillade,
förslag, vill, att befrielse från mantalspenningarnes utgörande må från och
med år 1855 beviljas backstugusittare med deras hustrur och enkor, samt inhyseshjon,
och att, i sammanhang härmed, inkomsten af mantalspenningarne skall
utföras med 343,000 R:dr. röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att nämnde befrielse icke må
ega rum samt att inkomsten af mantalspenningarne skall utföras med 360,000
Riksdaler. * t
Denna omröstning utföll med 65 Ja och' o4 Nej; hvadan Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 7 September 1854.
Slals-ljtskollels Memorial, N:o 276.
3
\:« 2tG.
AuJi. tili Exp.-Utsk. den 9 Sept. 1854, kl. 2 e. m;
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af Riks•
Ståndens skiljaktiga beslutrörande extra Stats-anslag till
föremål, tillhörande 4:de, Tule och 8:de Hufvud-titlarne.
Sedan de uti Stats-Utskottets Memorial N:o 256 afgifna förslag tili voterings-propositioner,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande
extra Stats-anslag till föremål, tillhörande 4:de, 7:de och 8:de Hufvud-titlarne,
dels blifvit af samtlige Riks-Stånden godkände, dels ock, efter skedd inbjudning,
förfallit, har Förstärkta Stats-Utskottet, i öfverensstämmelse med stadgandet 163
§ Regerings-Formen, denna dag anställt votering öfver de gillade propositionerne,
så lydande:
l:sta voteringen (Irsta punkt, i Mein. N:o 256).
Den, som vill, att, i enlighet med Utskottets, af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet godkända förslag, Rikets Ständer, till anskaffande af nya
gevär, å Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 240,000 Rrdr, att under åren
4855, 1856 och 1857 med Jrdel årligen utgå, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
4
Stats-Utskottels Memorial, N:o 276.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till nämnde ändamål beviljat ett anslag
al' 200,000 R:dr, att under nästkommande tre år från Riksgälds-kontoret utgå
med J:del årligen.
Denna omröstning har gifvit ett resultat af 59 Ja och 60 Nej, hvadan
Rikets Ständer beslutat enligt Nej-propositionen.
2:dra voteringen (2:dra punkt, i Mern. N:o 256).
Den, som vill, att, på sätt Utskottet föreslagit samt Ridderskapet och
Adeln och Preste-Ståndet beslutat, Rikets Ständer, till fortsättande af Carlsborgs
fästningsbyggnad, å Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 180,000 R:dr, att
under åren 1855, 1856 och 1857 med i:del årligen utgå, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till nämnde ändamål beviljat ett anslag
af 90,000 R:dr, att under nästkommande tre år från Riksgälds-kontoret utgå
med T:del årligen.
Som denna votering, vid hvilken en sedel blifvit kasserad, utfallit med
62 Ja och 56 Nej, hafva Rikets Ständer alltså beslutat enligt Ja-propositionens
innehåll.
3:dje voteringen (3:dje punkt, i Mern. N:o 256).
Den, som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
godkända förslag, att till underhåll af beväringsmanskapets beklädnadsoch
utrednings-persedlar, ett anslag af 27,333 R:dr 16 sk. beviljas för hvartdera
af åren 1855, 1856 och 1857, att från Riksgälds-kontoret utgå, röstar
Ja:
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer anslaget icke att beviljas.
Stals-Vlskotlets Memorial, K:o 276.
Omröstningen har utfallit med 61 Ja och 58 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
4:de voteringen (5:te punkt, i Mern. Nio 256).
Den, som, i öfverensstämmelse med Utskottets, af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet gillade, förslag, beviljar det af Kongl. Majit för ombyggnad
af Nockeby bro äskade anslag af 83,000 Ridr, att från Riksgälds-kontoret
utgå, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, till ombyggnad af vestra delen utaf
nämnde bro, enligt uppgjord plan, å Riksgälds-kontoret anvisat en summa af
27,000 Ridr.
Enär denria votering utfallit med 64 Ja och 55 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
5:te voteringen (6:te punkt, i' Mern. N:o 256).
Den, som vill att kontra-proposition vid den blifvande hufvud-voteringen
skall, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, innehålla, att ett belopp af 3,000
Ridr å Riksgälds-kontoret anvisas för hvartdera af nästkommande tre år, till
offentliggörande af Svenska Riksdagars och Mötens förhandlingar från början af
Konung Gustaf den Tistes regering samt äfven i öfrigt till utgifvande af handlingar,
upplysande för fäderneslandets historia, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar.
Nej.
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Ridderskapet och Adelns beslut,
att ett anslag af 3,000 Ridr beviljas, att under hvartdera af åren 1855,
1856 och 1857 från Riksgälds-kontoret utgå, till offentliggörande af Svenska
Riksdagars och Mötens förhandlingar från början af Konung Gustaf den Iistes
regering.
6
Stat)-Vl3kollels Memorial, A':o 276.
Denna omröstning, vid hvilken en sedel kasserats, har utfallit med 55
Ja och 65 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat enligt Nej-propositionens
innehåll.
6:te voteringen (6:te punkt, i Mein. N:o 256).
Den, som anser, att, på sätt Utskottet 'föreslagit samt Borgare- och BondeStånden
beslutat, väckt motion om årligt anslag till offentliggörande af Svenska
Riksdagars och Mötens förhandlingar från början af Konung Gustaf den I:s regering
samt äfven i öfrigt till utgifvande af handlingar, upplysande för fäderneslandets
historia, icke bör af Rikets Ständer bifallas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, beviljas ett anslag af 3,000 R:dr, att under hvartdera af
åren 1855, 1856 och 1857 från Riksgälds-kontoret utgå, till offentliggörande af
Svenska Riksdagars och Mötens förhandlingar från början af Konung Gustaf l:s
regering.
& b ,
Och som denna omröstning utfallit med 66 Ja och 55 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
tule voteringen (7:de punkt, i Mein. N:o 256).
Den, som anser, att, i enlighet med Utskottets, af Borgare- och BondeStånden
godkända, förslag, det af Kongl. Majit, äskade anslag till bestridande af
utgifter för nykterhetens befrämjande icke bör beviljas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, beviljas ett anslag af 3,000 R:dr för nämnda ändamål, att
under nästkommande tre år med J:del årligen från Riksgälds-kontoret utgå.
Stats-UlskoUels Ullålande, A:o 277. 7
Resultatet af omröstningen liar varit 85 Ja och 54 Nej, hvadan Rikets
Ständer beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 7 September 1854.
\:o 3W.
Ank. lill Exp.-Utsk. d, t) Sept. 1854, kl. 2 e. ni.
Ulla lande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse (N:o 7 5),
om anvisande af fyllnad i ersättningen till Wadstena Krigsmanshus-kassa
och Amir allie ts-krigsmans-kassan, för de till
Stats-verket indragne Busilia lis- samt En per mille-afgifterne
vid fastighets-köp.
(U. A.)
Sedan Rikets Ständer, med anmälan om deras uppå Kongl. Maj:ts Nådiga
framställning fattade beslut, angående vissa till förvaltande verk och inrättningar
anvisade inkomsters utbytande emot Stats-anslag, uti underdånig skrifvelse den
13 Augusti 1851, förklarat, att uti de, mot afträdande af rättigheten att uppbära
af- och tillträdes-afgifter vid köp af rusthålls-hemman samt den vid försäljning
af annan fast egendom utgående en per mille-afgiftcn, Wadstena Krigsmanshus-
och Amiralitets-krigsmans-kassorne beviljade ersättnings-anslag, förhöjning
komme att ega rum, så framt kassornes styrelser framdeles kunde ådagalägga,
att, genom de påbjudna afgifternas fortfarande, högre inkomst skulle för kassorne
hafva uppkommit; så hade Krigs-kollegium samt Direktionen öfver Amiralitets
-
8
Stats-lUskottets Utlåtande, N:o 377.
krigsmans-kassan, jemte tillkännagivande, hurusom ofvaimämnde afgifter de sednare
åren betydligen öfverstigit de derför bestämda ersättnings-anslag, underdånigst
anhållit, att en emot skillnaden svarande tillökning i berörde anslag måtte
varda kassorne beviljad.
Med anledning häraf har Kongl. Majit, uti dess ofvanberörde den 18
April innevarande år i Nåder allåtna och från samtlige Riks-Stånden till Statsutskottet
remitterade Skrifvelse, till Rikets Ständer öfverlemnat att, enligt deras
vid sednaste Riksdag fattade beslut, uti de Wadstena Krigsmanshus- och Amiralitets-krigsmans-kassorna,
i ersättning för de till Statsverket indragne rusthållssamt
en per mille-afgifterne, beviljade Stats-anslag, anvisa de förhöjningar, som
borde dessa kassor tillkomma.
Efter hvad de till detta ärende hörande, Utskottet tillställda, handlingar
gifva vid handen, har Krigs-kollegium hufvudsakligen anfört, att, som till grund
för bestämmande af ersättnings-anslaget till Wadstena Krigsmanshus-kassa lage
medeltalet af inkomsternas belopp under åren 1844—1848 samt ersättningen
utgjorde för rusthålls-afgifterna 42,200 R:dr och för en per mille-afgifterna
26,100 R:dr, men det numera utaf Riks-hufvud-böckerna visat sig, att ifrågavarande
afgifter, under åren 1849—1851, då de ännu till kassan ingingo, fortfarande
varit i stigande, och i medeltal för sistnämnde trenne år uppgått, rusthålls-afgifterne
till 53,907 R:dr 3 sk. och en per mille-afgifterne till 33,146
R:dr 16 sk. 1 rst. årligen; så, enär afdrag för afkortningar, restitutioner, provisioner
och remisslage å kassans samfällda inkomster redan vid bestämmandet
af Stats-ersättningen för de smärre inkomsterne iakttagits och sålunda icke vidare
kunde ifrågakomma, samt omförmälda afgifter numera icke särskildt bokfördes,
utan inkomsten för det stämplade papper, hvarmed de handlingar, på
hvilka egande- eller åbo-rätt till fast egendom sig grundade, tillflöte Stats-verket,
i följd hvaraf betydliga svårigheter uppstode för bestämmande från och med år
1852 och framgent af dessa afgifters belopp och åstadkommande af fullständig
bevisning derom, ansåge Kollegium, att Stats-ersättnings-anslagen för rusthållsoch
en per mille-afgifterne borde förhöjas, för den förra till 53,900 R:dr och
för de sednare till 33,100 R:dr årligen, från och med det år, då nästa Statsreglering
vidtoge, äfvensom att skillnaden för åren 1852—1854 mellan nu fastställda
ersättnings-anslag och nyssberörde förhöjda belopp, hvartill afgifterne
kunde antagas i verkligheten hafva jemväl under nyssnämnde tre år uppgått,
borde särskildt anvisas med 18,700 R:dr för hvartdera året eller med tillsammans
56,100 R:dr.
Direk
-
Siats-Utskottets Utlåtande, N.-o 27 7.
9
Direktionen för Amiralitets-krigsmans-kassan hade åter i underdånighet
o o
hemställt, att då, enligt deröfver, efter uppgift från vederbörande Domhafvande,
upprättadt sammandrag, värdet af det stämplade papper, hvarmed, till belopp
motsvarande de till kassan före år 1852 ingångna rusthålls-afgifterna, köpe-,
bytes- och gåfvo-bref å rusthåll blifvit berörde år belagda, uppgått till 14,041
R:dr 8 sk., samt, efter afdrag af ersättnings-anslaget för samma afgifter, 9,633
K:dr 16 sk., skillnaden, 4,407 R:dr 40 sk., alltså utgjorde den minskning i inkomst
Amiralitets-krigsmans-kassan, till följd af förändringen i sättet för rusthållsafgifternas
utgörande, nämnda år fått vidkännas, ersättning för den sålunda uppkomna
förlusten måtte kassan beredas. Statskontoret, häröfver hördt, ansåg
deremot frågan hafva blifvit för tidigt väckt samt att, äfven om det vore tiil
fullo styrkt, att rusthålls-afgifterna år 1852 till det uppgifna betydliga beloppet
ökats, högre ersättnings-anslag icke borde beviljas, förr än några års erfarenhet
närmare ådagalagt behofvet och storleken deraf, helst afgifterna ett annat år
kunde så nedgå, att beloppet deraf blcf mindre, än Stats-anslaget; hvadan och
då kassan nu hade en bestämd, ej fluktuerande, årlig inkomst, och dess tillgångar
således kunde säkrare beräknas, Stats-kontoret afstyrkte bifall till Direktionens
framställning. Sedermera har Direktionen afgifvit dels ett sammandrag, utvisande
att den rusthålls-afgifterna motsvarande, till Stats-verket influtna, stämplade pappers-afgiften
för år 1853 uppgått till ett belopp af 15,699 R:dr, dels ock cn
uppgift å beloppet af rusthålls-afgifterna för åren 1847—1851, hvaraf visade
sig, att dessa inkomster, efter' afdrag för afkortningar och provisioner m. m.,
utgjort:
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande, och anser jemväl, för sin
del, att, för så vidt behörigen styrkes, att, genom bibehållande af de till Statsverket
numera ingående rusthålls- och en per mille-afgifterna, Wadstena Krigsmanshus-
och Amiralitets-krigsmans-kassornas behållna inkomster deraf uppgått till
högre belopp, än de till ersättning derför beviljade Stats-anslag, förhöjning deruti
bör, enligt sednast församlade Ständers beslut, ega rum. Beträffande Wadstena
Krigsmanshus-kassa, är likväl ingalunda styrkt, i hvad mån ersättnings-anslaget,
efter den tid kassans ifrågavarande inkomster till Stats-verket indrogos, eller
liih. lill n. St. Prol. 1853 & ISSI. i Sami. 1 Afd. 3 Band. I Haft. 2
lör år 1847
» » 1848
n n 1849
» r> 1850
10,967: 45. 1.
11,171: 40. 7.
12,214: 18. 6.
13,184: 28. 7.
14,363: 18. —
och » » 1851
eller i medeltal
12,380: 20. 7.
Ståls-Utskottets Utlåtande, jf:o 277.
från och med fvr 1852, understigit hvad utaf dessa inkomster må hafva blifvit
kassan behållet, om desamma fortfarande dit ingått. Då emellertid under åren
1849—51 dessa inkomster öfver skjut it berörde anslag, kan förhållandet antagas
hafva under den påföljande tiden varit ungefärligen enahanda. Hvad åter angår
Amiralitets-Krigsmans-kassan, sä har visserligen, genom sammandrag, grundade pä
vederbörande domhafvandes uppgifter, blifvit ådagalagdt, hurusom den stämplade
pappersafgift, som i stället för rusthålls-afgifterna åren 1852 och 1853 utgått,
varit högre, än det åt kassan beviljade ersättnings-anslag; men deremot är icke
upplyst, huru mycket, efter afdrag för afkortningar, restitutioner, remisslage och
uppbörds-provision, skolat kassan tillkomma, i fall de indragna afgifterna fort
farande
dit influtit. Då alltså beloppet af förhöjningarne i ersättnings-anslagen
icke blifvit tillförlitligen utredt, men, å andra sidan, kassorna ega rättvisa, på
Rikets Ständers beslut grundade, anspråk att af de belöpande ersattningarne
komma i åtnjutande, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka Rikets Ständer, att,
med hufvudsakligt bifall å Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, besluta,
att Wadstena Krigsmanshus- och Amiralitets-Krigsmans-kassorna
må för innevarande Statsrcglerings-period, eller åren
1852, 1853 och 1854, tillgodonjuta skillnaden emelian de till
ersättning för kassornas förra inkomster af rusthålls- och en
per mille-afgifter anvisade anslag och de belopp, hvartill
samma inkomster, om de fortfarande till kassorna ingått,
kunna vederbörligen styrkas hafva varit dem behållna, samt
att de medel, hvilka sålunda komma att till kassorna utgå,
böra från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Stockholm den 8 September 1854.
Reservationer:
af Herrar Gråå, J. F. och IVGern, C. F.;
af Herr Berger, A. A.: "Då Rikets Ständer vid 1851 års Riksdag bcslöto,
att de till Wadstena Krigsmanshus-kassa och Amiralitets-Krigsmans-kassan utgående
rusthålls- samt cn per mille-afgifter skulle till Stats-verket indragas, och
till ersättning åt kassorna härför uppförde bestämda årliga penninge-anslag, stadsrades
jemväl, att v så framt kassans styrelse framdeles kumle ådagalägga,
Mitt, genom fortfarande af förenämnde nu påbudna af gifter, högre inkomst
3’skulle för kassan hafva uppkommit, en derefter lämpad förhöjning i förroberörde
ersattnings-anslag borde vid blifvande Riksmöten ega rinn,»
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:q %7$.
Den tolkning Utskottet gifvit åt detta Ständernes beslut ka* jag- ej godkänna,
så tnycket mindre, sorn den förhöjning i anslag, som under uppgifne förhållanden,
enligt Ständernes beslut, skulle vid blifvande Riksmöten ega rum,
ingalunda kan vara synonymt med en ersättning i det redan en gång beviljade och
på Stat uppförda anslaget, och jemväl, om en sådan tolkning skulle få göra sig
gällande, den förenkling i uppbörds- och redogörelse-verket, man vid förra Riksdagen
härmed afsåg, icke allenast skulle uteblifva, utan leda till ännu större
svårigheter och förvecklingar. Derföre har jag trott, att Utskottet nu endast
egt att taga i betraktande, om de anslag, som förra Riksdagen å Stat uppfördes,
borde förhöjas för nästa Statsreglerings-period, samt, om omständigheterna dertill
föranledde, jemväl föreslå de förändrade belopp, som voro en följd af de beslut,
Rikets Ständer vid sednaste Riksdag fattat.»
af Riksdags-fulJmäktige Ola Månsson från Christianstads, Henrik Andersson
från Örebro och Erik Malmin från Westerås- län.
Auk. till Exp.-Utsi. a. 9 Sept. 1854, kl. 2md.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition (N:o
79), i fråga om erforderligt Statsbidrag till upprätthållande
af den Arméens Pensionskassa åliggande pensionering.
(U. A.)
Uti skrifvelse af den 25 sistlidne Januari hade Direktionen för Arméens
pensionskassa hos Kongl. Majit i underdånighet anmält, att bristen i kassans inkomster
år 1851 utgjort 8,397 R:dr 6 sk. 3 rist, men att åter för år 1852,
då genom de till kassan förut anslagna lönebesparingarnes och krigsmanshusinkomsternas
utbyte mot kontanta anslag, dessa inkomster mot föregående årets
12
Stalf-Utskollels Utlåtande, N:o 37S.
minskats, under den förra tiden med ........ 10,272: — 11.
och under den sednare med
12,480: 15: 2.
eller med tillhopa R:dr 22,752: 16: 1.
samt deremot pensions-utgiften stigit med
, 12,646: 32: ■—
en brist hufvudsakligen genom dessa förhållanden yppats, till belopp af ej mindre
än 42,234 R:dr 45 sk. 2 r:st; och då pensions-utgiften under åren 1852
och 1853 visat sig ungefärligen lika, samt förhållandet innevarande år kunde
antagas blifva enahanda, skulle kassan för de 3:ne åren 1852, 1853 och 1854,
utöfver det hittills bestådda årliga kreditivet, 22,000 R:dr, behöfva ungefärligen
20,000 R:dr om året, eller tillsammans omkring 60.000 Riksdaler, hvilken
summa obetydligt öfverstege det belopp af 57,062 Riksdaler 41 skillingar 9
runstycken, som under åren 1849. 1850 och 1851 blifvit å kreditivet besparadt;
hvarförutan den minskning i inkomst, pensionskassan fått genom krigsmanshusmedlens
utbyte mot statsanslag vidkännas, tillskyndat Statsverket motsvarande vinst,
hvilken, för år 1852 utgörande 12,480 R:dr 15 sk. 2 r:st, sannolikt framdeles
ökades, i anseende till dessa inkomsters årliga stigande, så att Statsverkets tillskott
syntes i verkligheten blifva ringa, om ens något. Direktionen hade jemväl
förmodat, att pensions-utgiften på det hela småningom skulle nedgå, och behofvet
af statsbidrag således minskas, men dock ansett sig ej kunna uppgifva
någon viss för hvarje år erforderlig summa, hvaremot, i dess tanke, all svårighet
skulle liäfvas, om anslaget bestämdes att förslagsvis utgå, hvilket ock närmast
öfverensstämde med så väl utgiftens beskaffenhet, som det afsedda ändamålet
att upprätthålla pensioneringen efter nuvarande pensions-stat, oberäknadt, att detta
förslags-anslag lättare, än andra dylika anslag, kunde till sin utsträckning bedömas,
då denna alltid begränsades genom viikoren, att pensionerne skulle utgå
efter gällande pensions-stat och endast tilldelas dem, som reglementsenligt blefve
dertill berättigade, hvartill vidare komme, att kassans räkenskaper numera undergingo
granskning af Rikets Ständers Revisorer; varande af Direktionen på dessa
grunder i underdånighet begärdt, att Kongl Maj:t måtte till Rikets Ständer aflåta
Nådig Proposition dels om anvisande af medel till betäckande af den för
år 1852 inträffade samt för åren 1853 och 1854 uppkommande brist utöfver
det anslagna kreditivet, 22,000 R:dr årligen, dels om fortsatt beviljande af detta
statsbidrag, likväl med den förändring, att detsamma antingen bestämdes att förslagsvis
utgå eller förhöjdes till ungefärligen det belopp, hvarmed kassans utgifter
för år 1852 visats hafva öfverstigit inkomsterna.
Vid öfvervägande häraf hade Kongl. Maj:t fästat särskild uppmärksamhet
dervid, att det kreditiv å 22,000 R:dr årligen, som från 1849 års början varit
å Riksgälds-kontoret anvisadt till understöd åt Arméens pensionskassa, först för
året 1851 behöft i ringare mån anlitas samt att, fastän det från och med år
Slats-Utskollets Utlåtande, N:o 278.
IS
1852 äskade bidraget vore ganska betydligt, det likväl blifvit ådagalagdt, ej mindre.
att, derest icke vid sednaste Riksdag kassans förra inkomster af Krigsmanshus-medel
och lönebesparingar blifvit mot Statsanslag utbytta, ofvanberörde kreditiv
fortfarande förblifvit tillräckligt, än ock att Stats-verkets vinst å de indragna
Krigsmanshus-inkomsterne sannolikt i det närmaste uppginge till samma belopp,
som det begärda tillskottet å kreditivet. I betraktande häraf och då de afdrag,
arméens befäl å sina små löner finge vidkännas, redan vore betydligare, än att
detsamma skäligen kunde med ökade afgifter betungas, har Kongl. Maj:t, uti en
den 18 April innevarande år i Nåder albiten Proposition, som från samtlige
Riks-Stånden blifvit till Stats-Utskottet remitterad, behagat föreslå Rikets Ständer,
att bevilja nödiga medel till fyllande såväl af den för år 1852 utöfver kreditiv-summan
yppade bristen, 20,234 R:dr 45 sk. 2 rst, i pensionskassans inkomster,
som ock af hvad härtill under tiden för instundande statsreglering erfordrades,
i hvilket sednare afseende Kongl. Maj:t ansett lämpligast, att ett kreditiv
fortfarande, under hittills bestämda vilkor, å Riksgälds-kontoret anvisades,
hvarjemte Kongl. Majit förklarat, att af Rikets Ständers beslut i anledning af
Kongl. Majrts särskildt aflåtna Nådiga Skrifvelse om ökadt vederlag till Wadstena
Krigsmanshus-kassa för de till Stats-verket indragna rusthålls-afgifterne,
deraf Arméens pensionskassa egde tillgodonjuta fidelar, komme att bero, i hvad
mån det ifrågaställda kreditivet kunde nedsättas under det belopp af högst 43,000
Ridr, hvartill detsamma eljest behöfde bestämmas.
Genom den i högstberörda Nådiga Proposition lemnade utredning öfver
förhållandet med Arméens pensionskassa, har, i Utskottets tanke, blifvit till fullo
ådagalagdt, att nämnde kassa är i behof af ett kraftigare understöd, än det nuvarande,
så framt dess ändamål att på ålderdomen pensionera arméens befäl ej
skall i framtiden förfelas. Då emellertid, beträffande först den i kassans inkomster
år 1852 utöfver kreditiv-summan yppade brist af 20,234 Ridr 45 sk. 2 rst,
Utskottet i Utlåtandet Nio 277 föreslagit, att Wadstena Krigsmanshus-kassa måtte
för åren 1852, 1853 och 1854 undfå förhöjdt vederlag för de till Statsverket
indragna rusthålls-afgifterne, samt denna ersättning ehuru icke till fullo bestämd,
blifvit af Krigs-kollegäum beräknad att årligen utgöra 53,900 Ridr, i stället för
dess nuvarande belopp, 42,000 Ridr, så att tillökningen uppginge till 11,700
Ridr, hvaraf Arméens pensionskassa tillkomme fidelar med 7,020 Ridr årligen
eller, sammanlagdt för berörde tre år, 21.060 Ridr, anser Utskottet, enär detta
belopp öfverskjuter förenämnde brist, särskildt anslag för densammas betäckande
icke blifva erforderligt. Hvad åter angår den nödig ansedda förhöjningen af kreditiv-summan
under nästa Statsreglerings-period till högst 43,000 Ridr årligen,
torde, då behofvet kan antagas under den närmaste framtiden blifva enahanda,
som det under år 1852 varit, kreditivet böra i förhållande derefter förhöjas och
14
Stats-Utskottcls Utlåtande, JV.*o S7S.
ined iakttaget afdrag från nyss berörde gumma af ofvan o in förmälda, kassan tillkommande,
andel i ersättningen för rusthålls-afgifterne, 7,020 R:dr om året, bestämmas
i rundt tal till 36,000 E:dr årligen. Utskottet får alltså hemställa,
det Rikets Ständer må å Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
i underdånighet meddela det svar, att de ej kunna bevilja
de utaf Kongl. Maj:t i Nåder äskade medel till betäckande
af den uti Arméens pensionskassa för år 1852 uppkomna
brist, 20,234 R:dr 45 sk. 2 rst, men deremot bifalla, att,
till upprätthållande af den Arméens pensionskassa, efter nu
gällande stat, åliggande pensionering, ett belopp af högst
36,000 E:dr årligen må, för nästa Statsreglerings-period, i
mån af behof, från Riksgälds-konforet utgå, för att användas
till betäckande af den brist, som under tiden möjligen kan
uppkomma derigenom, att kassans årliga inkomster icke blifva
tillräckliga för bestridande af dess utgifter.
Stockholm den 8 September 1854.
Reservat i o ner:
af Herr Hörnstein, C. C.;
af Herr Berger, A. A.: v Emot det af Utskottet tillstyrkta kreditiv för Arméens
pensionskassa får jag mig reservera. Jag anser nemligen att, då det å ena
sidan är Statens pligt att upprätthålla de fonder, som afse pensionerandet af
arméen, det jemväl å andra sidan borde vara Statens rättighet att deltaga i
afgörandet af de reglementariska föreskrifter, som kunna betrygga kassans bestånd
och verksamhet i och lör det med densamma åsyftade ändamålet.
Genom de i sednare tider, oberoende af Ständerne, vidtagna förändringar i
kassans reglemente, hufvudsakligen till förmån endast för de militärer, som, efter
uppnådd pensions-rättighet från Arméens pensions-kassa, lyckas erhålla höga och
väl belönade civila tjenster, och således minst kunna anses vara i behof af att
samtidigt med civila tjenste-befattningen uppbära dessa pensioner, har det visat
sig, att kassans tillgångar allt mer och mer tagits i anspråk samt blifvit otillräckliga,
hvarigenom ock de billiga förhoppningar, som den stora mängden af
kassans pensionärer länge hyst om en förespeglad och behöflig förhöjning i
pensions-beloppen, synas förflyttade till en alltför aflägsen framtid. För dem,
Stals-Ulskottela Utlåtande, j\7:o 379. !
15
hvilka äro nog lyckliga, att, jemte sina militära pensioner, få uppbära betydliga
inkomster från den civila banan, kan en dylik förhöjning vara likgiltig; desse
äro dock jemförelsevis få, Och flertalet af kassans delegare måste, hufvudsakligen
till följd af den öfverdrifvet gynnsamma ställning, som sålunda beredts minoriteten,
se sig tillbakasatte och vanlottade.
Öfver bristande frikostighet mot kassan från Ständernes sida kan ingen
klaga. Så beviljades vid förra Riksdagen icke allenast ett kreditiv på 22,000
R:dr, utan borttogos helt och hållet de innehållningar å Embetsmäns löner, som
förut till kassan ingått, under namn af vakans- och förslags-liggetids- samt
begrafningshjelps-besparingar. och anslogos kassan till ersättning härför dels 5,000
E:dr för de förra och dels 18,720 E:dr för de sednare, att årligen från Statsverket
utgå. Men anspråken växa! Det synes mig derföre nödvändigt, att
Ständerna, såsom vilkor för nu beviljande kreditiv, fästa en fullständig revision af
kassans reglemente, hvilken synes icke mindre för delegarne sjelfve, än för Statsverket
vara högt af behofvet påkallad.»
af Riksdags-fullmäktige Ola Månsson från Christianstads och Henrik Andersson
från Örebro län.
H:o Ä*».
Ånis. till Exp.-Ulsk. d. 9 September 1854, lil. 2 e. m.
Ltlittande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om
den genom ökad skatt å bränvins-tillverkningen blifvande tillgångs
användande till inrättande af tvångs-arbetshus i Rikets
samtlige län och Stockholms stad, äfvensom till åtskilliga andra
föremål.
Uti Dess vid innevarande Riksdag aflåtna Nådiga Proposition om Stats*
verkets tillstånd och behof, har Kongl. Maj:t, i afseende å användandet af den
18
Slals-UCskntlets Utlåtande, A7;o 8/9.
särskilda tillgång, som, i händelse Rikets Ständer bifölle det uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående grunderna för rättigheten att tillverka bränvin,
framställda förslag att belägga denna tillverkning med högre skatt, än tillförene,
uppstode utöfver de till ordinarie Stats-regleringen deraf påräknade 800,000
K:dr, behagat föreslå, det Rikets Ständer måtte deraf anvisa följande belopp,
nemligen:
l:o. Till nedannämnde ändamål, att årligen utgå under de tvenne åren
1855—1857, för hvilka nu skeende Stats-reglering blifver gällande:
a) anläggning af nya och förbättrande
af backiga eller eljest mindre goda
vägar, utöfver hvad Kongl. Maj:t, i
Dess förstberörde Nådiga Proposition,
i sammanhang med den föreslagna regleringen
af 6:te Hufvud-titeln, äskat, R:dr 25,000: — —
b) befrämjande, medelst lån eller anslag,
af utdikningar och aftappningar utaf
sanka trakter och sjöar, till beredande
af odlings-företag  125,000: — —
c) för ett ökadt antal agronomer, som i
särskilda provinser skulle meddela undervisning
i odlings-, utdiknings-, ängsvattnings-
och sjösänknings-företag, samt
till bildande af elever för framtida sådan
undervisning  10,000: — —
d) för ett ökadt antal lägre landtbruksskolor,
i den mån de uti provinser,
der sådane förut icke funnes, kunde ä
lämpliga ställen, under vanliga vilkor,
inrättas  10,000: — —
e) för ett nytt högre landtbruksinstitut,
hvilket, efter upphörande af det äldre
vid Degeberg, ansåges nödigt, på lämpligt
afstånd, söder om Ultuna . . . 12,000: — —
Transport 182,000: — —
n
Stals-lllskoltels Utlåtande. N:o 379.
Transport 182,000: — —
/') åt de i länen inrättade hushållningssällskap,
för hvilka reglementen blifvit
af Kongl. Maj:t fastställda, tillsammans 24,000: — —
fördelade på sätt Kongl. Maj:t efter
Landtbruks-akademiens hörande, bestämde;
hvarvid, jemte offentlig redovisnings-skyldighet,
borde stadgas såsom
föremål för medlens användande,
att genom belöningar uppmuntra mindre
bemedlade jordbrukare, hvilka
ådagalagt synnerligen nitiska bemödanden
för jordbrukets eller annan landtmanna-närings
förkofran; att för skäligt
pris tillhandahålla dem förbättrade
åkerbruks-redskap samt goda fröslag
af nyttiga växter; att anskaffa för landtbruket
nyttiga modeller; äfvensom att
i allmänhet befrämja de med hushållnings-sällskapens
stiftande afsedda ändamål.
g) att såsom räntefria lån, efter de grunder
och med de vilkor, som kunde af
Kongl. Maj:t varda fastställda, under
hushållnings-sällskapens inseende, tilldelas
de jordegare, som å sina hemman
inrättade rior oller andra ändamålsenliga
tork-inrättningar för sädens
bättre förvarande  40,000: — —
h) att', jemte tillgängliga besparingar å
1845 års anslag till Stamholländeriers
bildande, användas, genom Stamholländeri-styrelsens
försorg, för inrättande
af sådane holländerier i län, der de
ännu saknades  20,000: — —
Transport 266,000:
lUh. till Ii. St. Urat. 1833 $ 1854. 4 Sami. 4 Afd. 3 Band. I Håfl.
18
Siats-Utskottets Utlåtande, A: o 279.
Transport 2(36,000: —
i) att ställas till Stuteri-öfver-styrelsens
disposition, för häst-racens förbättrande 20,000: —
k) till undersöknings-kostnader för jernvägs-anläggningar
20,000:
Tillsammans 306,000: —
R:dr årligen, eller för 3:ne år
918,000:
2:o. Till grundfond för uppförande af nya eller utvidgande
af redan befintliga arbetshus inom länen .... 900,000:
hvartill komme, för fullföljande af jernvägs-anläggningen
emellan Stockholm och Götheborg, årligen 615,000 R:dr, som
beräknas endast för åren 1856 och 1857
1,230,000: — - -
och ansågs, att det belopp, bränvins-skatten under ifrågavarande Stats-regleringsperiod
möjligen kunde inbringa utöfver nu föreslagna anvisningar och dem, hvilka
Rikets Ständer ytterligare komme att besluta, borde till nästkommande Riksdag
reserveras.
1 afseende å frågan om uppförande af arbetshus, hvarom här ofvan i 2:dra
punkten förmäles. har Utskottet, genom remiss från samtlige Riks-Stånden, fått
emottaga en under den 9 November nästlidne år till Rikets Ständer ailåten, i
Usta samlingen och Usta afdelningen af Bihanget tili Riks-Sfåndens protokoll
under N:o 30 intagen. Nådig Skrifvelse, hvaruti Kongl. Maj:t, på anförda skäl,
föreslagit:
l:o att i hvarje af Rikets län skulle, till emottagande af till tvångsarbete
dömda försvarslösa qvinnor och mindre arbetsföra manspersoner, finnäs minst en
arbets-anstalt, försedd med reglemente, som blifvit af Kongl. Maj:t gilladt, och
förvaltad, under offentlig myndighets tillsyn, af en direktion, utvald af länets
innevånare; och borde anstalten företrädesvis vara förlagd i närheten af länets
residens-stad, samt jordbruk, så vidt tillgångar och lokal medgåfve, vara med
densamma förenadt;
2:o att, derest i något län mera än en sådan arbéts-anstalt kunde tillvägabringas,
en af dem borde inrättas uteslutande, för qvinnor, samt att i allt fall,
Summa B:ko R:dr 1,818,000:
Sluts-Ulskollels Utlåtande, N;o 279.
19
arbetshjon af olika kön hållas, så vidt möjligt vore, från hvarandra alldeles afskiljda;
3:o
Att dessa föreskrifter mätte gälla äfven för Stockholms stad, dock
med de förändringar, som af särskilda omständigheter kunde föranledas och Kongl.
Maj:t funne skäligt medgifva;
4:o att af de öfverskott, som antoges böra uppkomma af ökade afgifter
för rättigheten att tillverka bränvin, under tiden intill nästa Riksdag, ett belopp
af 900,000 R:dr måtte afsättas, att utgå med 300,000 R:dr årligen under åren
1855, I85C deli 1857, hvilka medel borde öfverlämnäs till Kongl. Majit, för att
mellan samtliga län och Stockholms stad fördelas; dock att, efter det en sådan
fördelning, hvarvid folkmängden inom de särskilda länen och hufvudstaden borde
hufvudsakligen tjena såsom grund, egt rum, utbetalning af det belopp, som
blifvit Stockholms stad eller något län tilldeladt, ej måtte ske förr än detta
samhälle vidtagit åtgärder för arbets-anstaltens bringande i stånd, samt de derom
gjorda anordningar blifvit af Kongl. Majit gillade;
5:o att till bestridande vid sådan arbets-anstalt inom länen af kostnaden
för arbetshjonens underhåll, samt till betryggande af denSammas framtida bestånd,
den socken eller stad, dit ett arbetshjon hörde, skulle vara förpligtad att lemna
ett bidrag af minst fyra och högst åtta skiliingar banko för hvar dag hjonet ä
arbets-anstalten vistades, hvilken afgift borde för hälften af den bestämda arbetstiden,
vid hjonets insändande, förskottsvis erläggas; och skulle de utaf länets
innevånare till Kurhus-afgiftens bestämmande utsedde deputerade årligen för det
nästföljande året, inom förenämnde gränser, äfven fastställa beloppet af ifrågavarande
bidrag;
6:o att, derest till arbets-anstaltens vidmakthållande, ytterligare bidrag
funnes af nöden, beloppet deraf borde af ofvanbemälde deputerade vid deras
sammanträde fastställas, samt af dem fördelas på hvarje församling och stad
inom länet, i män af det ä dervarande fastigheter, så på landet, som i staden,
sednast satta taxerings-värde, hvarefter den afgift, som sålunda kornrne att af en
församling eller stad utgöras, skulle inom densamma fördelas och utgå efter enahanda
grunder, som voro bestämda för bidrag till fattigvården;' och ville Kongl.
Majit, efter det Rikets Ständer, i anledning af det nu framställda förslaget afgifvit
underdånigt yttrande, meddela de reglementariska föreskrifter, som ytterligare
kunde finnas äf nöden.
Efter jemväl inhemtad kännedom om innehållet af de yttranden, som vid
sistnämnda .Nådiga Propositions remitterande till Utskottet blifvit inom de sär
-
20
Slats-Utskottcts Utlåtande, N:o 273.
skilda Riks-Stånden afgifne, har Utskottet tagit i öfvervägande hvad Kongl.
Maj:t här ofvan i Nåder föreslagit, dervid Utskottet ej kunnat förbise, att samtlige
nu ifrågakomne anslag blifvit begärda under förutsättning, att tillgång härför
skall erhållas af den ökade stats-inkomst, som förmodas uppkomma genom införande
af den vid innevarande Riksdag föreslagna förändrade bränvins-lagstiftning. Denna
sednare fråga är ännu icke afgjord; men, äfven om den nya lagstiftningen kommer
till stånd, och Stats-verket genom den ökade bränvinsskatten erhåller större tillgångar,
än som deraf för den ordinarie Stats-regleringen äro påräknade, synes
det likväl mindre lämpligt att å dessa meddela anvisningar, innan nämnde lagstiftning
visat sina resultater och erfarenheten sålunda ådagalagt, till hvilket
belopp den ökade stats-inkomsten ungefärligen kan beräknas. Hvad för öfrigt
angår detta öfverskott under det första året af nästa Stats-reglering, eller år 1855,
torde detsamma, åtminstone till betydlig del, komma att erfordras till den i den
föreslagna nya författningen omförmälda inlösning af bränvins-tillverknings-redskap.
Följande år, eller 1856, kan väl ett större öfverskott å ifrågavarande inkomst
emotses, men då skatten till största delen emot slutet af året inflyter, blifver
följaktligen beloppet deraf för nyssnämnde år kändt först efter början af nästa
Riksmöte, som inträffar den 15 Oktober samma år, hvadan ock lämpligast synes,
att Rikets då församlade Ständer om dispositionen af det möjligen blifvande
öfverskottet besluta. Dessutom förekommer, att till åtskilliga af de föremål, för
hvilka anslag nu äro ifrågasatta, medel redan blifvit vid innevarande Riksdag
beviljade, såsom till anläggning af nya och förbättrande af backiga eller eljest
mindre goda vägar, till befrämjande af utdikningar och aftappningar utaf sanka
trakter och sjöar, in. fl. På grund af hvad sålunda är anfördt och i betraktande
jemväl deraf, att de öfverskott å bränvinsskatten, som under den närmaste tiden
kunna uppkomma, tilläfventyrs torde blifva behöfliga för andra mera vigtiga
ändamål, har Utskottet, som, hvad angår fullföljandet af jern vägs-anläggningen
emellan Stockholm och Götheborg samt medels anvisande till jern vägs-undersökningar,
i särskildt betänkande (N:o 273) sig deröfver utlåtit, funnit sig
å hvad Kongl. Maj:t i öfrige här ofvan nämnda punkter i
Nåder föreslagit, böra afstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 8 September 1854.
N:o 280.
Stali-Ulikottets Utlåtande, iY:o iso.
21
N:o £80.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 SeptJM854, kl. 2 e, m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om
ersättning för åtskillige af Kongl. Stats-kontoret utaf under
händer hafde medel förskottsvis bestridda utgifter.
(U. A.)
Uti Kongl. Maj:ts vid innevarande Riksdag aflåtna Nådiga Proposition om
Stats-verkets tillstånd och behof har framställning jemväl blifvit gjord om godtgörelse
för följande utaf Siats-kontoret, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift, af
under händer hafde medel förskottsvis verkställda utbetalningar, nemligen:
l:o. Till Enkan H. I. Westin, den genom Stockholms Rådhus-rätts Dom
den 16 December 1851 bemälda Enka tilldömda ersättning för uppkomna brist—
fälligheter uti den henne tillhöriga, af Kongl. Maj:t och Kronan förut till embetslokal
åt Ofver-ståthållare-embetets kansli förhyrda, men nu mera afträdda egendomen
Nris 5, 6, 7 och 8 i Qvarteret Iris emellan Westerlånggatan och Prestgatan
i hufvudstaden, uppgående, jemte ränta, till 396 R:dr 35 sk. 4 r:st.
Då ifrågavarande ersättning grundar sig på Domstols, efter hvad Utskottet
inhemtat, laga kraftvunna dom, får Utskottet, vid sådant förhållande, hemställa,
att omförmälde 396 R:dr 35 sk. 4 r:st må, vid nästblifvande
liqvid emellan Stats-och Riksgälds-verken, å Stats-inkomsterncs
öfverskott afföras.
2:o. Till Landshöfdingen Grefve K. A. Posse, ersättning för under åren
1839 med 1847 origtigt erlagd kronotionde-spanmål för åtskillige under Bergqvara
säteri lydande rå- och rörshemman, med 611 R:dr 44 sk. 6 r:st.
Uih. lill n. St. Prol. 1853 & 1854. i Sami. 1 Afd. 3 Iland. 1 Haft. 2
22
Stats-Ulskollels Ullålande, N:o S80.
Enligt hvad Utskottet erfarit, har Kongl. Majit, jemlikt Nådigt beslut den
8 September 1852, förklarat Grefve Posse vara lagligen berättigad att af^Kronan
utbekomma nämnde ersättning, utgörande sammanlagda värdet af 7 tunnor
28 j kappar krono-tionde, hälften råg och hälften korn, för hvartdera af berörde
nio år, enligt de för Kronobergs län under samma år gällande markegangs-pris;
och tillstyrker derföre Utskottet,
att beloppet, 611 Ridr 44 sk. 6 rst., i likhet med den i
förenämnde punkt omförmälda post, må få i liqviden mellan
Stats- och Riksgälds-verken afföras.
3:o. Till betäckande af Kongl. Theaterns förlust genom skådespelens inställande,
i följd af H. K. II. Hertigens af Upland timade frånfälle, 6,000 R:dr.
Af ett till Kongl. Stats-kontoret aflåtet Nådigt Bref af den 5 November
1852 inhemtas, att, af berörde anledning, representationerna å Kongl. Theatern,
enligt Nådig föreskrift, blifvit inställda från och med den 28 September samma
år till den 6 påföljde Oktober och att Kongl. Majit, uppå Direktionens öfver
Dess Hofkapell och Spektakler underdåniga framställning, anvisat berörde summa
såsom ersättning för den förlust, Kongl. Theaterns kassa, genom representationernas
inställande, fått vidkännas.
I betraktande deraf, att Rikets nu församlade Ständer anvisat en tillökning
i anslaget för Kongl. Theatern af icke mindre än 14,000 Ridr årligen,
att från och med nästa år utgå, hvilken anslags-förhöjning, uppå enskild motionärs
framställning beviljad, alltså icke var, då högstberörde Nådiga Proposition
afgafs, påräknad, synes det Utskottet, som ifrågavarande förskotts-belopp skäligen
bör kunna af Kongl. Theaterns anslag godtgöras, helst om någon lindring i afseende
på återbetalningen medgåfves, medelst ersättningens fördelande på flera
år; och hemställer derföre Utskottet,
att Rikets Ständer icke må bifalla Kongl. Majits Nådiga
framställning i förevarande hänseende, men deremot medgifva
den lindring i återbetalningen af ifrågavarande förskott, 6,000
Ridr, att beloppet får med en tredjedel årligen under hvartdera
af nästkommande tre år Stats-kontoret ersättas af Statsanslaget
för Kongl. Theatern.
Stockholm den 29 Augusti 1854.
STOCKHOLM, typografiska förening kiss boktryckeri, s as.;.
\
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 281.
' *
1
JS:o 281.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Sept. 1854, kl. 2 «. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, (N:o
87 ), om anvisande af anslag för Svenska natur-alsters, samt
industri- och konst-produkters öfversändande till 1855 års
Exposition i Paris.
(C. A.)
Enligt hvad högstberörde, under den 11 nästlidne Juli till Rikets
Ständer aflåtna och sedermera från samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet
remitterade nådiga Proposition innehåller, hade, i anledning af Kejserliga
Franska Regeringens meddelande, att våren 1855 en allmän exposition
komme att i Paris öppnas för natur-alster samt industri- och konstprodukter
från alla länder, med derjemte uttryckt önskan, att en kommitté
måtte blifva utsedd, hvilken, för hvad Sverige anginge, kunde träda
i förbindelse med den af nämnde regering för anordnandet af expositionen
tillförordnade kommission, samt ombesörja samlandet, urvalet och öfversändandet
af Svenska bidragen till expositionen, Kongl. Maj:t för berörde
ändamål förordnat en kommitté, hvilken erhållit nådigt uppdrag att vidtaga
eller, der så erfordrades, i underdånighet föreslå de åtgärder, som
kunde finnas vara af nöden för Sveriges deltagande i nämnde exposition,
äfvensom att tillkännagifva i hvad mån allmänna medel blefve för ändamålet
erforderlige.
Denna kommitté anmälde derefter i underdånighet, hurusom den
föreställde sig, alt ändamålet med det åt densamma lemnade uppdrag
skulle på det för Statsverket minst betungande sätt kunna ernås derigenom,
Bih. till R. St. Prot. 1853—54. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 2 Haft. i
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 28i.
att, sedan de Svenska bidragen till Pariser-expositionen blifvit tidigt på
våren 1855 sammanförde i Stockholm, Götheborg och Malmö, dessa expositions-artiklar
toges om bord på ett för transporterande af fraktgods passande
större ångfartyg, hvilket utginge från Stockholm samt anlöpte Malmö
och Götheborg och vidare afginge till Havre, hvarifrån desamma på Kejserliga
Franska regeringens bekostnad fortskaffades till Paris, likasom bemälde
regering, efter expositionens slut hösten 1855, bekostade artiklarnes
återförande till någon Fransk hamn, från hvilken de på Sveriges bekostnad
sedermera återhemtades; och då kommittéen förmodade, att bidragen
från Sverige till denna exposition, om tjenliga förberedelser i tid vidlogos,
komme att blifva temligen talrika och i följd deraf erfordrade betydligt
utrymme, men de härvarande större ångfartyg, som tillhörde enskilda personer
eller bolag, voro upptagna för bestämda turer, hvilka icke utan största
svårighet och endast mot hög betalning kunde rubbas, anhöll kornmiltéen
underdånigst, alt något kronans ångfartyg måtte för expositionsartiklarnes
afsändning och återförande varda ställdt till kommitle'ens disposition.
Beträffande åter beloppet af de kostnader, som komme att förorsakas
af Sveriges deltagande uti ifrågavarande exposition, tilltrodde kommittéen
sig så mycket mindre- kunna med någon tillförlitlighet uppgifva en
bestämd summa, som kommittéen icke kände beskaffenheten och mängden
af de expositions-artiklar, den kunde lyckas sammanbringa; men, med hänsigt
till hvad total-koslnaden utgjorde för de särskilda expeditionerne till
1851 års allmänna exposition i London, hvartill då lediga post-ångfartyget
Nordstjernan begagnats, hade kommittéen, under förutsättning att något
passande kronans ångfartyg ställdes till kommilteens disposition, ansett kostnaden
kunna beräknas till omkring 25,000 R:dr Banko, hvadan kommittéen
i underdånighet hemställde, att nämnde belopp måtte i nåder anvisas att,
i mån af behof, få af kominitléen användas på det sätt, den ansåge mest
tjenligt för sakens befrämjande.
Vid ärendets öfvervägande fann Kongl. Maj:t, alt det tillfälle, sorn
genom ifrågavarande exposition blifvit för Sverige Öppnadt, att kunna framlägga
prof på sina förnämsta natur-alster, äfvensom de vackraste resultaten
af husslöjdens, fabrikernes och manufakturernes verksamhet, jemte arbeten
af utmärktare Svenska idkare af de sköna konsterna, hvarken kunde
eller borde lemnäs obegagnadt, enär genom den kännedom, som såmedelst
hos främmande nationer blefve spridd om Sveriges naturliga tillgångar
samt industri- och konstskicklighet, afsättniugen af landets produkter otvifvelaktigt
befrämjades på samma gång landet vunne i yttre anseende, hvarföre
Kongl. Maj:t, som hyste den säkra tillförsigt, att Rikets Ständer, i
hvad på dem ankomme, icke skulle vilja undandraga sig att med Kongl.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 281.
3
Maj:t samverka till uppnående af det mål, hvartill första steget blifvit taget
genom tillförordnandet af nämnde kommitté, nemligen att Sverige vid
denna storartade, men fredliga täflan mellan de civiliserade nationerna
måtte blifva på ett värdigt sält representerad t, samt derjemte var öfvertygad,
att de härtill erforderfige medel, äfven om de komme att uppgå till
ett icke obetydligt belopp, blefve till Rikets sanna fördel använda, pröfvade,
med lästadt afseende å angelägenheten deraf, att icke, i brist på nödiga
tillgångar, bemälde kommitté måtte hindras att vidtaga alla de åtgärder,
som densamma ansåge behöflige, nödigt alt till Rikets Ständer göra
Nådig framställning om anvisande af erfordei lige medel, på det kommittéen
måtte sättas i tillfälle att behörigen fullgöra sitt uppdrag; och då den för
expositions-artiklarnes afsändande och återbemtande beräknade kostnad
blefve betydligt högre, derest kommittéen icke kunde få dertill begagna något
Kronans ångfartyg, utan blefve nödsakad att förhyra ett af de få härtill
lämpliga enskilda ångfartygen, samt det på förhand icke kunde - med
säkerhet bedömas, huruvida omständigheterne nästa år medgåfve begagnandet
härtill af något Kronofartyg, har Kongl. Maj:t nu i Nåder föreslagit,
att, till bestridande af kostnaderne för sammanbringandet och afsändandet
till Frankrike och återhemtningen derifrån, äfvensom vården i expositions-lokalen
af Sveriges bidrag till 1855 års allmänna industri- och
konst-exposition i Paris, Rikets Ständer måtte å Riksgälds-konloret, såsom
krediti v, anvisa en summa af 50,000 R:dr Banko, att af Kongl Ma j:t, iden
mån behofvet det fordrade, för ändamålet användas; i sammanhang hvarmed
Kongl. Majit i Nåder förklarat, att af detta belopp otvifvelaktigt en
ganska betydlig del komme att besparas, om, såsom Kongl. Majit önskade
och jemväl funne lämpligast, något Kronan tillhörigt passande ångfartyg
kunde för transporten blifva att tillgå.
Hvad sålunda blifvit i nåder föreslaget har Utskottet tagit i öfvervägande;
och anser Utskottet ostridigt, att sådana utställningar till förevisande
af olika länders naturalster samt industri- och konstprodukter, som
den, hvilken i Frankrikes hufvudstad förberedes, att nästinstundande år der ega
rum, hafva ett mägtigt inflytande på utvecklingen af folkens industri och
konstflit, samt sålunda verksamt bidraga till national-välmågans ökande.
Genom Sveriges deltagande uti ifråga varande exposition skall ock den Svenska
nationen utan tvifvel komma att deraf skörda vigtiga och välgörande
frukter. Men så väl för Rikets fördel, som för dess anseende är det af
vigt, att de åtgärder, som i detta afseende nu vidtagas, blifva sådana, att
Sverige må vid nämnda täflingsstrid kunna på ett nationen värdigt sätt
uppträda. Då emedlertid möjligheten häraf i hufvudsaklig mån måste
blifva beroende deraf, att tillräckliga tillgångar finnas för ändamålet att
4
Ståts-Utskottets Utlåtande, N-o 281.
disponera, har Utskottet, sorn inser svårigheten att på förhand beräkna den
erforderliga summan och derföre, lika med Kongl. Maj:t, anser lämpligast,
att medlen i form af kreditiv anvisas, icke tvekat att tillstyrka,
det Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga framställning,
måtte, lill bestridande af kostnaderne för samman -  bringandet och afsändandet till Frankrike samt återhemtningen
derifrån, äfvensom för vården i expositions-lokalen af
Sveriges bidrag till 1855 års Allmänna Industri-och Konstexpösition
i Paris, å Riksgälds-kontoret till Kongl. Maj:ts
disposition anvisa en kreditiv-summa af 50,000 R:dr, att, i
mån af behof och emot framdeles skeende redovisning, lyftas.
t
Stockholm den 8 September 1854.
Reservation:
af Riksdags-fullmäktigen Ola Månsson från Christianstads län, som
ansåg att det äskade kreditivet lämpligen kunde nedsättas till 25,000 R:dr.
Häruti instämde Riksdags-fullmäktige Pehr Mattson från Hernösands
och Henrik Andersson från Örebro län.
»
Statsutskottets Utlåtande, iV:o 282.
5
HT:© 383.
Ank. till Bxp.-Utsk. den 9 Sept. 1854, kl. 2 e. m.
Uti ätande,, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
upplåtelse till staden Malmö af Kronan tillhörig mark för
dels utvidgning af stadens begrafningsplats och dels sammanbindande
af två gator derstädes.
(I. A.)
Utål högstberörde till Rikets nu församlade Ständer den 18 nästlidne
Aägusti aflåtna och från samtlige Riks-Stånden till Stats-Utskottet
remitterade Rådiga Proposition fN:o 99) inhemtas, hurusom uti två särskilda
af Landshöfdinge-embetet i Malmöhus län insända och med underdåniga
förord beledsagade skrifter, hos Kongl. Majit Malmö stads äldste i
underdånighet anhållit, dels att, för behöflig utvidgning af stadens begrafningsplats,
åt staden måtte i nåder öfverlåtas två Kronan tillhöriga, å en
(öretedd karta med N:ris 1 och 2 utmärkta jordstycken, tillsammans utgörande
1 tunne- 12,6 kappeland, emot förbindelse för begrafningsplatsens
kassa, att till nuvarande Place-Majoren i Malmö, som disponerade nämnde
jordstycken såsom löneförmån, årligen, så länge han samma befattning
innehade, utgifva ett den nu utgående arrende-afgiften för omförmälda jord
pnotsvarande belopp, dels ock att, till befrämjande af så väl den tilltagande
rörelsen i staden, som dennas försköning, tre å särskild karta med N:ris 1,
2 och 3 betecknade jordstycken, om tillhopa 8,9 kappelands vidd, äfvensom
den mellan dem framgående genvägen från citadellet emot hamnen
måtte likaledes nådigst varda till staden upplåtna, på det att sålunda Nya
Slottsplats- och Norra Vall-gatorna måtte kunna med hvarandra sammanbindas,
samt jemväl stadens vid Norra f. d. fästningsgrafven belägna pro
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 282.
menad blifva längs Norra Vallgatan utsträckt intill den så kallade Slottsplatsen.
Häröfver hade Kongl. Krigs-kollegium, efter att i ämnet hafva hört
Chefen för Ingeniör-korpsen, afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och
deri tillstyrkt den sökta upplåtelsen af omförmälde jordstycken, hvad anginge
genvägen från hamnen till Malmö f. d. citadell, likväl endast till så
stor del, som fordrades för Nya Slottsplats- och Norra Vall-gatornas
förenande, men tillika, ej mindre i afseende på det af sökanderne föreslagna
vilkor för upplåtande af jord till begrafningsplatsen utvidgning, fästat
Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet på heliofvet af förhöjd aflöning för nuvarande
Place-Majorens i Malmö efterträdare, i den mån inkomsterna vid
tjensten förringades genom borttagande efter hand af de för densamma från
ålder afsedda löneförmåner, än ock med lemnad upplysning derom, att den
till ofvannämnde två gatprs sammanbindande erforderliga tomten N:ris 1
och 2 nu vore mot ett årligt arrende och på sex månaders uppsägning
till enskild person uthyrd, underdånigst hemställt, det måtte staden Malmö
förpligtas att allt framgent utgifya ersättning för så väl nyssberörda till
Kongl. Kollegii Fortifikations-Afdelning ingående arrende-belopp, som äfven
den inkomst, vissa tjenstemän för det närvarande hemtade af det till promenadplatsens
förlängning afsedda 5,4 kappeland innehållande jordstycket
' N:o 3; och har Kongl. Maj:t, som genom hvad i ärendet förekommit, funnit
det ådagalagdt, att den Kronans mark, om hyars afstående till staden Malmö
underdånig anhållan af dess Äldste blifvit gjord, vore för de uppgifna ändamålens
vinnande verkligen behöflig, uti den Nådiga Propositionen läckts
föreslå Rikets Ständer att medgifva, det samma mark eller ofvan närmare
betecknade fem jordstycken måtte, jemte genvägen fråq hamnen till Malmö
f. d. citadell, den sednare dock med den af Kongl. Krigs-kollegium föreslagna
inskränkning, till staden Malmö upplåtas, under dervid fästadt förbehåll,
att staden från den tid, den af de särskilda jordstyckena komme i
besittning och sedermera allt framgent årligen i behörig ordning utgåfve
ersättning för de deraf nu till vederbörande utgående arrende-afgifter och
öfriga inkomster.
Utskottet har, af de till frågan börande, Utskottet delgifna handlingar
vidare inhemtat, att ofvanberörde till förening af två gator afsedda
jordstycken N:ris 1 och 2 af tillsammans 3,5 kappelands vidd, utgöra en
del af ett Kronan tillhörigt område, innehållande 3,070 qvadrat-alnar eller
omkring 7 kappeland, hvaraf Kongl. Krigs-kollegium under den 27 November
1851 upplåtit nyttjande-rätten åt Repslagaren C. C. Wetterlind,
emot en årlig arrende-afgift af 10 R:dr 31 sk. 8 rst. och skyldighet att
platsen sex månader efter från Kongl, kollegii sida skedd uppsägning af
-
/
Stati-Utskottets Utlåtande, N:o 288.
7
träda; och får Utskottet, på grund af de skäl, den nådiga Propositionen
innehåller, tillstyrka Rikets Ständer,
att, till svar å hvad Kongl. Majrt behagat i nåder föreslå, uti
aflåtande underdånig skrifvélse meddela, det Rikets Ständer,
för deras del, medgifva, att ifrågavarande feni jordstycken,
jemte genvägen från hamnen till Malmö f. d. citadell, den
sednare dock med den af Kongl. Krigs-kollegium föreslagna
inskränkning, må till staden Malmö, för de uppgifna ändamålen,
upplåtas, med vilkor, att staden från den tid, den af
de särskilda jordstyckena kommer i besittning, och sedermera
allt framgent årligen i behörig ordning utgifver ersättning
för de nu deraf till vederbörande utgående arrende-afgifter
och öfrige inkomster; börande denna ersättning bestämmas
af feni kompromissarie!', af hvilka Kongl. Krigs-kollegium
utser två och staden Malmö två samt dessa fyra samfäldt
välja den femte, som förer ordet.
Stockholm den 8 September 1854.
i%;« 383.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 0 Sept. 1854, kl. 2 •. m.
>
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om medels anvisande
till beredande af tillfälle för Landshöfdingen i Kalmar län,
att en viss del af året vistas i norra delen af länet.
(U. A.)
Sedan Rikets nu församlade Ständer bifallit Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 145, deruti väckt fråga om Kalmar läns fördelning ansetts böra
■
8
Stats-Vtskottets Utlåtande, N.-o 283.
förfalla, hafva, med föranledande af detta beslut och under åberopande af
56 § Riksdags-ordningen, Herr C. G. Maechel inom Borgare-Ståndet samt
Riksdags-fullmäktigen Per Bengtsson från nyssnämnde län inom BondeSlåndet
väckt särskilda motioner, deruti de anfört, att, då orten omkring
städerne Westervik och Wimmerby vore talrikt befolkad och rik på jordoch
skogs-produkter, samt derjemte egde mångfaldiga industriela anläggningar,
densamma med skäl kunde ega anspråk att på bästa sätt blifva af sin länsstyrelse
vårdad och administrerad, men att, äfven med denna styrelses bästa
vilja och förmåga, det icke blefve möjligt att på ett afstånd af ända
till 25 mil egna sin uppmärksamhet och sin^t omsorger åt alla de ortens
och folkets angelägenheter, som deraf kunde vara i behof. Det syntes derföre
nödvändigt, att tillfälle bereddes länets höfding att åtminstone någon
kortare tid af året kunna vistas på lämpligt ställe i norra delen af länet,
såsom i Westervik eller Wimmerby, för att derstädes mera uteslutande,
än hvad under ett nästan oafbrutet vistande i Kalmar läte sig göra, tillse
och kontrollera underlydande ijenstemäns förfaringssätt, meddela råd och
upplysningar i hvarjehanda ämnen och i öfrigt handlägga de mångfaldiga
och olikartade mål och ärenden, för hvilkas afgörande landshöfdingéns närvaro
å stället vore af största nytta. Genom en sådan åtgärd skulle, i motionärernes
'tanke, de stora olägenheter, som legat till grund för de under
en lång tidsföljd ständigt återkommande ansökningarne och motionerne om
Kalmar läns delning, i väsendtlig mån häfvas. Då emedlertid landshöfdingen
icke skäligen kunde tillförbindas att vidkännas de härmed förenade
utgifter, såsom hushyra, rese-kostnader, traktamenten m. m., så för honom
sjelf, som för nödigt biträde och betjening, torde ersättning härför af allmänna
medel böra anslås, i hvilket afseende motionärerne hemställt, Herr
Maechel, att ett anslag af 3,000 R:dr årligen skulle för ändamålet anvisas,
samt Per Bengtsson, att, jemte • det den vid nuvarande landshöfdingéns
tillträdande af embelet indragne delen af landshöfdinge-lönen, 2,000 R:dr,
blefve lönen åter tillagd, ett ytterligare anslag af 1,500 R:dr måtte i omförmälda
afseende landshöfdingen beviljas.
I följd af Riks-ståndens remiss å dessa motioner får Utskottet deröfver
afgifva utlåtande och i sådant afseende anföra, att ehuru norra delen
af Kalmar län obestridligen skulle hemta fördel deraf, att läns-styrelsen
funnes på närmare håll, än nu är fallet, förlagd, så många hinder, enligt
Utskottets tanke, likväl möta för genomförandet af motionärernes härutinnan
väckta förslag, att detsamma svårligen låter sig verkställas. Skall
landshöfdingen, jemte vederbörande tjenstemän, någon tid af året utöfva
embetet å annat ställe, än i residens-staden, blifver det nödvändigt, att
läns
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N-.o 283.
9
läns-styrelsens arkiv, åtminstone till större delen, äfvensom landtränterikassan,
hvarje gång förflyttas. Derigenom skulle, vid dessa tillfällen, ett
i högsta måtto skadligt uppehåll i ärendenas oafbrutna gång uppstå; hvarförutan,
jemte de af motionärerne omförmälde utgifter, Stats-verket finge
vidkännas betydliga kostnader för flyttningen, äfvensom för anskaffandet
af lämpliga lokaler för ränteri-kassans och arkivets förvarande. Att åter
på samma gång ega en läns-styrelse i Kalmar och en i norra delen af,länet,
synes af många skäl olämpligt och äfven overkställbar. Utskottet får
i detta afseende endast fästa uppmärksamhet å nödvändigheten att på bägge
ställena hafva ränteri-kassan och arkivet att tillgå, äfvensom å den brist
på enhet i göromålens behandling, sorn genom en dylik ärendenas splittring
måste uppkomma, samt å möjligheten deraf, att frågor, som med hvarandra
ega sammanhang, kunna komma att på de olika ställena särskildt behandlas.
Enligt Utskottets tanka, lärer en nitisk landshöfding icke underlåta
att förskaffa sig kännedom om och beröring med den aflägsnare delen
af länet, äfven om han ej så ofta, som önskligt är, kan 'derstädes personligen
vara tillstädes; och då samtlige landshöfdingars löneförmåner blifvit
-genom Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837 reglerade sålunda, att en del
af dessa, såsom rese-penningar, beräknas, är alltså Landshöfdingen i Kalmar
län, likasom landshöfdingarne i öfrige, äfven de vidsträcktaste, län,
försatt i tillfälle att, utan särskild kostnad för Stats-verket, företaga resor
till de olika delar af länet, hvarest vigtiga lokala angelägenheter påkalla
hans närvaro.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att förevarande motioner icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 September 1854.
Bih. till R. St. Prat. 1853—1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 2 Haft.
iO
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 284.
]%:© 384.
Ank. till Exp-Utsk. den 9 Sept. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtandej i anledning af väckt motion om anslag af allmännamedel
för de Halländska flygs ands fältens skyddande ock förseende
med skogsplantering.
(U. AO
Riksdags-fullmäktigen David Andersson från Hallarids län har uti
ett hos Bonde-Ståndet afgifvet och till Stats-Utskottet remitteradt Memorial,
jemte förmälan, hurusom Rikets Ständer, med afslag å motionärens, vid
sednaste riksdagen gjorda, framställning om bidrag af allmänna medel till
beredande af lindring i den innevånarne i Halmstads, Tönnersjö och
Höks härader af nämnde län ålagda skyldighet att hägna och vidmakthålla
derstädes befintliga flygsandsfält, hänvisat vederbörande ett af skogsplanterings-kassans
medel, som dertill skolat lemna tillgång, söka erhålla det
understöd, som för sådant ändamål kunde erfordras, anhållit, att, då berörda
kassa, enligt motionärens förmenande, svårligen förmådde bestrida de
härtill erforderliga betydliga utgifter, och häradsboarne sjelfva jemväl saknade
utväg att underhålla hägnaderna så som sig borde, i fall ändamålet
att göra dessa stora och vidsträckta, nu ödsliga och onyttiga fält fruktbara,
skulle kunna vinnas, Rikets Ständer måtte anvisa medel ej mindre till
ifrågavarande liägnaders iståndsättande, än äfven för verkställande af behöflig
skogsplantering, med vilkor, att hemmansegarne antingen förbundo
sig att sedermera vårda och underhålla såväl hägnaden som planteringen,
eller ock afsade sig alla anspråk å sjelfva jorden, hvilken i sådan händelse
möjligen kunde öfvertagas af någon, som åtoge sig detta ansvar, emot erhållande
af besittnings-rätt å densamma; och har motionären, för vinnande
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 284.
ii >
af berörda ändamål, föreslagit, att Rikets Ständer måtte uti underdånig
skrifvelse fästa Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att förändrade åtgärder vidtoges för hägnande och fredande af, samt
plantering å, de i ofvannämnde härader befintliga flygsandsfält, äfvensom
för detta ändamål till Kongl. Maj:ts nådiga disposition ställa ett anslag af
10,000 R:dr banko, att från Riksgälds-kontoret utgå för att, sedan undersökning
egt rum och öfverenskommelse på något af här ofvan uppgifna sätt
kunnat träffas, dermed låta utföra de nödiga hägnads- och planleringsarbetena.
I anledning af särskilda vid 1850 och 1851 årens riksdag af Riksdags-fullmäktigen
Daviel Andersson samt en ledamot af Borgare-Ståndet
väckta förslag om medels anvisande för skogsplantering å flygsands fälten
vid staden Ystad och i vissa härader af Hallands län, anförde dåvarande
Stats-Utskott uti dess under N:o 172 afgifna, af Rikets Ständer godkända,
Utlåtande: att, då utgifter af beskaffenhet, som de ifrågaställa, egentligen
tillhörde skogsplanterings-kassan, och densamma, enligt erhållen upplysning,
dertill lemnade tillgång, Utskottet vid sådant förhållande ansåg särskilda
anslag af de för extra stats-regleringen afsedda medel icke böra för
berörda skogsplanteringar beviljas, utan egde vederbörande att vända sig
till Kongl. Maj:t för erhållande af erforderliga och lämpliga bidrag för dessa
visserligen ganska vigtiga ändamåls befrämjande; i öfverensstämmelse hvarmed
Utskottet hemställde att berörda motioner icke måtte till någon åtgärd
från Rikets Ständers sida föranleda. Och som nuvarande Stats-Utskott
hyser enahanda åsigter i detta ämne, får Utskottet, med tillkännagifvande,
att skogsplanterings-kassans tillgångar, enligt sednast afslutade
riks-hufvudbok, uppgå till 218,222 R:dr 40 sk. 7 r., deraf 170,333 R:dr
16 sk. för närvarande äro emot ränta utlånade, afstyrka
att någon åtgärd, i anledning af nu väckta motion, af Rikets
Ständer vidtages.
Stockholm den 8 September 1854.
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 285.
Ånk. till Exp.-Utsk. den 9 Sept. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtandej i anledning af Kongl. Mayts nådiga Propositionangående
anslag af vinsäd till Ulrika församling i Östergöthlands
län.
(IL A.)
I anledning af Ulrika församlings i Östergöthlands län underdåniga
ansökning, att, då densamma icke, i likhet med öfriga församlingar i riket,
åtnjöte något kronoti onde-anslag för inköp af erforderligt vin vid nattvardsgångar,
den Kronan behållna tionde, som af vissa hemman inom
socknen utginge, måtte för berörde ändamål församlingen tilläggas, har
Kongl. Maj:t, efter vederbörande embetsverks och myndigheters hörande,
uti en, den 18:de nästlidne Augusti aflåten, nådig Proposition, som från
samtlige Riks-stånden blifvit till Stats-Utskottet remitterad, föreslagit Rikets
Ständer, att, såsom vinsäd åt förenämnde församling anslå den inom
socknen odisponerade kronotionde, utgörande 1 tunna 29 |i:dels kappar.
Af de detta ärende tillhörande, Utskottet delgifna, handlingar inhemtas,
att Ulrika församling, enligt Kongl. Majrts nådiga tillstånd den 9
Januari 1736, blifvit bildad af andra socknars hemman, hvilka legat alltför
långt från sina kyrkor, samt nu består af 9 f:dels mantal inom Walkebo,
Wifolka, Kinds och Ydre härader; att, enär således socknen derförinnan
icke utgjort något eget kyrkoherberge, detta varit anledningen, hvar
-
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 285.
13
före vid kyrkotiondens indragning till Kronan något särskildt anslag till
vin- och byggnadssad icke kunnat denna, då ännu ej bildade, församling
tillgodokomma; att dylikt anslag icke heller sedermera blifvit församlingen
tillerkändt, äfven som att den Kronan behållna tionde-spanmål inom Socknen
består af 1 tunna 24 kappar från Göstrings och Wifolka häraders
och 5 tedels kappar från Kinds och Ydre häraders fögderier, eller tillsammans
1 tunna 29 f^dels kappar; — och då alltså utredt är, att Ulrika församling
saknar anslag till vinsäd för dess kyrka, samt billigheten bjuder,
att den, i likhet med de fleste andra Rikets församlingar, kommer af en
sådan förmån i åtnjutande, anser Utskottet, helst vederbörande embetsverk
och myndigheter, öfver den underdåniga ansökningen hörde, till densamma
tillstyrkt bifall, att dylikt anslag bör nämnda församling beviljas. Som
emedlertid, för redighets vinnande i räkenskaperne, lämpligast är, att ifrågaställda
spanmåls-anslag bestämmes i jemnt tal till 2 tunnor, att, på sätt
tillförene i likartade fall egt rum, utgå i penningar efter länets markegångspris,
får derföre Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte bevilja Ulrika församling ett anslag
af 2 Tunnor spanmål, att, enligt för orten gällande tionde'
stadga, såsom vinsäd för församlingens kyrka, i penningar
efter länets markegångspris årligen utgå.
Stockholm den 8 September 1854.
I
14
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 286.
Atik. till Exp.-Utsk. d. 9 Sept. 1854 kl. 2 e. m.
Utlåtandej i anledning af väckt motion, angående åtgärders vidtagande
för fortsatt lifgifvande af Samling af Författningar
rörande Armeen, dess Styrelse och Förvaltning.
CU. A.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Stats-Utskottet
remitterad motion har Herr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, anfört: att ehuru
innehafvaren af på samma gång ett af Rikets högsta militärbefäl och Chefsskapet
för Armeens administrativa förvaltning, General-befälhafvaren i 4
Militär-distriktet och t. f. Presidenten i Kongl. Krigs-kollegium, uti en den
2 December 1848, hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjord framställning
rörande det då under utgifning varande arbetet: ”Samling af Författningar
rörande arméen, dess styrelse och förvaltning,” förklarat sig anse ”det
vara statens oeftergifliga pligt att tillse, det gällande föreskrifter samlades
och höllos tillgängliga för den, som hade sig förvaltningsbestyr anförtrodde,
emedan staten i annat fall icke kunde, utan att begå stor obillighet, fordra
att gällande författningar efterlefdes,” och i sammanhang dermed funnit sig
af tjenstepligt uppmanad att enträget förorda fortsättningen af förenämnda
redan år 1837 af välgrundad anledning till utgifning anbefallda Författnings-samling,
samt det häraf vilie synas, som giltiga skäl varit för banden
för en oafbruten fortsättning af ett arbete af så stor vigt, icke allenast
för Armeén och de myndigheter som med krigsförvaltningen hade
befattning, utan äfven för rust- och rotehållare samt hvarje samhällsmedlem
i öfrigt, som med samma förvaltning komme i beröring: det likväl
inträffat, att nämnde arbete, hvars utgifning med all möjlig drift pågick,
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 286.
15
blifvit afbrutet, sedan detsamma ådragit statsverket den betydliga kostnaden
af mer än 30,000 R:dr. Genom nådigt Bref till Kongl. Krigs-kollegium
hade Kongl. Maj:t nemligen förklarat, att, enär någon approximativt
tillförlitlig, än mindre bestämd, uppgift icke kunnat lemnäs när arbetet
slutligen skulle hinna fullbordas, militär-författnings-samlingens utgifvande
icke längre än till 1849 års slut finge fortfara på förut stadgade vilkor,
hvarjemte Kongl. Krigs-kollegium anbefalltes att, då tillfälle yppade sig,
att på annat lämpligare sätt till slut bringa ifrågavarande arbete, hos Kongl.
Maj:t derom göra underdånig anmälan. Om man emedlertid jemförde innehållet
af bögstberörde nådiga bref dels med de Kongl. Bref rörande
Militär-författnings-samlingen och planen för dess utförande, hvilka dessförinnan
utfärdats under elen 2 Juni och den 28 Juli 1837, den 8 Augusti
1844, den 20 November 1846, den 17 September 1847 och den 11 Oktober
1848 och hvaruti den önskan alltid uttalats att arbetet måtte så skyndsamt
som möjligt blifva färdigt och för allmänheten tillgängligt, dels med
Rikets Ständers flerfaldiga framställningar om Militär-författnings-samlingens
utarbetande och utgifning, dels ock med f. d. General-adjutantens för
Armeen, Kongl. Krigs-kollegii och Kommilterades för utarbetande af ett
nytt tjenstgörings-reglemente för armeen, hvar för sig, på olika tider gjorda
framställningar, i samma syftning, samt derjemte besinpade svårigheten att,
emot ringare arfvode, än det då bestämda, 600 R:dr erhålla personer, som
oafbrutet hvarje dag af året använde tid och ospard möda för samlande,
granskning, ordnande, redigering och utgifning från trycket m. m. af ett
så besvärligt arbete, sorn samlingen af ali för Arméen gällande författningar,
så måste, enligt motionärens förmenande, nära nog hvar och en komma
till den åsigt, att andra motiver, än de anförda, föranledt meranämnde
arbetes afbrytande under en tidpunkt, då allt talade för dess oafbrutna
fortsättande; en åsigt, hvilken vunne ytterligare stöd af den omständigheten,
att ringaste åtgärd ännu icke, sista dagarne af nästlidet år, vidtagits
för utgifvandet af berörda Militär-författnings-samlings återstående tretton
titlar med tillhörande alfabetiskt register.
Att likväl motionären, som haft bestyret med utgifvandet af denna
författnings-samling, enskildt, så vidt på honom kunde ankomma, sökt
förebygga arbetets afbrytande visade sig deraf, att han redan i början af
år 1850 gjort behörigt anbud att, jemte öfvertagandet af den då ledigvara
nde utgifningen af 5. k. Svensk Författningssamling^ på billigare vilkor
än hvarpå densamma både förut och för närvarande utgåfves, besörja
utgifningen af Militär-Författnings-Samlingen utan annan utgift för Statsverket,
än tryckningskostnaden, och således med en årlig besparing af
1,600 R:dr, som hittills utgjort redaktionskostnaden; men hvarken å detta
16
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 286.
anbud eller den underdåniga skrifvelse, sona vid sista riksdagen från Hedervärda
Bonde-Ståndet afläts, med underdånig anhållan om Mijitär-Författnings-Samlingens
fullbordande så fort ske kunde, hade afseende blifvit
fästadt. Då emedlertid den summa, omkring 30,000 R:dr, som de hittills
utgifna delarne af oftanämnda Militär-Författnings-Samling kostat Statsverket,
till stor del kunde anses såsom ändamålslöst utgifven, så framt samma
arbete icke fullbordades och förseddes med nödigt alfabetiskt register,
i enlighet med den redan på nådig befallning fastställda planen, har motionären
föreslagit, att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t nådigst låta vidtaga nödiga åtgärder, ledande
derhän, att Militär-Författnings-Samlingens ännu enligt plan outgifna
tretton titlar, hvartill nödiga materialier kunde anses vara samlade, jemte
hela samlingen tillhörande alfabetiskt register, måtte från trycket varda utgifne
innan nästa lagtima Riksdag, samt att kostnaden härför, i enlighet
med t. f. Presidentens i Kongl. Krigs-kollegium underdåniga förslag af den
15 September 1846, finge bestridas af 4:de Hufvudtitelns anslag för oförutsedda
behof (extra utgifter), hvilket anslag syntes vara afsedt för utgifter
af denna art. Och har motionären, i sammanhang med berörda yrkande,
förklarat, att han, i öfverensstämmelse med dess den 1 Februari 1851 hos
Ridderskapet och Adeln afgifna yttrande, ”under intet vilkor ville åtaga
sig någon befattning med berörda Författnings-Samlings utgifvande för
Statens räkning, äfven om en sådan befattning honom erbjöds.”
Enligt livad Utskottet erfarit, innehåller Kongl. Maj:ts nådiga Bref
till Krigs-kollegium af den 11 December 1849, att arbetet med den ifrågavarande
Militär-Författnings-Samlingens utgifvande, hvilket då redan fortfarit
tre år utöfver den derför utsatta tiden, likväl icke fortskridit så långt,
att någon approximativt tillförlitlig, än mindre bestämd, uppgift kunnat
lemnäs, när detsamma slutligen skulle hinna fullbordas, samt att detta arbete
som fortgått alltsedan år 1837, men hvars färdiga delar icke torde
utgöra hälften af det hela, redan kostat Staten en summa af mera än 31,000
R:dr B:ko, och i fall det skulle fullföljas på samma sätt som hittills, otvifvelaktigt
komma att ådraga Staten en utgift, hvilken ingalunda stöde i
skäligt förhållande till arbetets allmänna nytta. Vid sådant förhållande
fann Kongl. Maj:t skäligt i nåder förklara, att Författnings-Samiingens utgifvande
icke finge på förut stadgade vilkor längre fortfara än till 1849
års slut, dock att Kapitenen Stjernsvärd, för fullbordande, så vidt ske
kunde, af redan lill utarbetning företagna delar af samlingen, egde uppbära
arfvode intill utgången af Maj månad 1850, vid hvilken tid samtliga
handlingar borde till Krigs-kollegium aflemnas; hvarjemte Krigs-kollegium
anbefalldes
Stats-Utskotiets Utlåtande, N:o 286.
17
anbefalldes alt vara betänkt på utväg, huru det ofullbordade arbetet måtte
på annat lämpligt och för Slaten mindre kostsamt sätt till slut bringas
samt att, då tillfälle dertill sig yppade, bos Kongl. Majit derom göra underdånig
anmälan.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Utskottet, utan
att ingå i bedömande, huruvida de kostnader, som ett fortsatt utgifvande
al ifrågavarande Författnings-Samling skulle medföra, må anses slå i ett
lämpligt föihållande lill arbetets vigt och allmänna gagn, funnit sig med
afseende derå, att Statsverkets tillgångar vid denna Riksdag blifvit för så
många andra, mera angelägna, föremål hårdt anlitade, böra afstyrka
[likets Ständer att uti förevarande, dessutom redan i administrativ
väg pröfvade, ärende vidtaga någon åtgärd.
Stockholm den 8 September 1854%
X:o 287.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 September 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts nådiga Proposition (N:o
86), äfvensom väckt motion ifråga om ersättning till Bergsfogdarne
för förlorade löne-inkomster.
CU. A.)
Sedan, uti Kongl. Brefvet till Bergs-kollegium af den 14 Oktober
nästlidet år, angående förändrad organisation af Bergslags-slaterne, i nåder
Bih. till B. St. Prat. 1853—64. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 2 Iläft. 3
18
Stats-Utslcottets Utlåtande, N:o 887.
blifvit förordnadt, att med nu innevarande års utgång Bergsfogde-tjensterna
skulle upphöra, hade Åtskilliga Bergsfogdar, å egne och öfriga Bergsfogdars
vägnar, i underdånighet anhållit, att, som bemälde tjenstemän genom
detta nådiga beslut kotnme alt förlora de inkomster, hvaraf de hittills
haft sin bergning, åt dem måtte, intilldess de vunno annan befordran
eller blefve pensionsberättigade, å Riks-staten anvisas ersättningar, motsvarande
så väl deras ordinarie löner som extra inkomster af tjensten, efter
den utredning deraf, som framdeles kunde af vederbörande uppgöras.
Uti häröfver på nådig befallning afgifvet utlåtande upplyste Bergskollegium
i underdånighet bland annat, dels att Bergsfogdarne, 16 till antalet,
haft skyldighet att ombesörja uppbörden af brukens och bergverkens
utskylder, i åtskilliga fall bevaka Kronans rätt, utföra åtal i mål angående
öfverträdelser. af Bergsförfattningarne, tjenstgöra såsom under-exekutorer
samt uti ekonomiska och administrativa ärenden gå Bergmästarne tillhanda,
dels att, efter Kongl. Majus nådiga föreskrift, Kollegium den 20 Mars 1761
lörordnat, det Bergmästarne skulle söka förmå Bergsmän och Bruksförvaltare
att af god vilja till Bergsfogdarne utgifva ett öre kopparmynt af hvarje
skeppund tillverkadt tackjern, i följd hvaraf ock inom några orter öfverenskommelser
träffats om utgörande af vissa afgifter till dessa tjenstemän,
så väl af tackjerns-tillverkningen som smidet, hvarom dock något allmänt
stadgande icke lärer blifvit ulfärdadt, dels äfven att Kongl. Maj:t den 17
April 1828 i nåder förordnat, alt tjenster vid Bergsstaten icke finge vidare
tillsättas, utan borde skicklige personer, mot lönernes åtnjutande såsom
arfvoden, tillsvidare förordnas att tjensterna bestrida; varande för
öfrigt af Bergskollegium uppgifna följande förhållanden, angående Bergsfogde-tjensternes
nuvarande innehafvare:
Stais-Utskottets Utlåtande, N:o 28 T. 19
Taxerad löne
.
. Datnm å fullmakt
a w - Ordinarie lös inkomst i medel
Bergsfogde™»
namn. ^ konstitutoria,. Bergsfogde-d,str.kter. 5 stat tal m 8ren
1848—1852.
a) Genom fullmakt utnämnde:
Helander, E. . . . 1813 Febr. 8. Westerbergslagen
o. Westerdalarne 146:32.— 552:11.—
Sandin, C. A.. . . 1813 April 1. Wermlands Berg
mästaredöme.
. . 110:  785:21.—*
Bratt, J. F. . , . . 1823 Febr. 20 . Tabergs bergslag 0.
Jönköpings län . 75: 32. 500:
Slettengren, A. G. 1828 April 21 . Kronobergs län . . 75: 32. — 198: 30. —
b) Tillsvidare konstituerade:
Roman, P  1835 Dec. 21. Österbergslagen och
Österdularne . . . 146:32.— 492:46.—
Lychnell, C. E. . 1837 Nov. 16. Gefleborgs, Wester
Norrlands
och
Jemtlands län. . 196:24.— 861:23.—
Edström, J 1841 Jan. 18 . Lerbäcks bergslag . 75:32.— 109:18.—
Agren, J. F  1844Juni 17. Södermanlands län 97:  108:29.—
Köhler, C. Y.. . . 1847 Maj 14. Lekebergsoch Carlskoga
bergslag . . 146: 32. — 173:
Almqvist, C. J.. . 1847 Febr. 25 . Nya Kopparbergs,
Grythytte, Helleforss
och Hjulsjö
bergslager .... 272: 8.— 405:29.—
Victorin, C. J. . . 1847 Jan. 21,. Nora bergslag. . . 146:32.— 266:32.—
Wahlberg, C. J. . dito . Kalmar län .... /5: 32.— 6/: 26. —
Beronius, C. . . . 1848 Jan. 31. Dannemora distrikt 146:32.— 393:35.—
Dahm, J. P. ... dito . Lindes och Ramsbergs
bergslager . 146: 32. — 236: 26. —
Dalman, O. F. . . 1851 Sept. 25. Norbergs o. Skinn
skattebergs
bergslager
146; 32. — 881: 15. 6.
c) Förordnad intill 1854 års slut:
Wiberg, G. A. . . 1853 Nov. 17. Östergöthlands län 97:  406:10.—
Beträffande sjelfva ansökningen, anförde Bergs-kollegium hufvudsakligen,
att, då, enligt Kongl. Brefvet den 14 Oktober sistlidet år, det icke
blifvit de i förut vanlig ordning utnämnda Bergsfogdarne förvägradt att
med tjenstgöringen fortfara, Bergsfogdarne Helander, Sundin, Bratt och
Slettengren syntes böra hänföras till sådana ordinarie tjenstemän, hvilka,
20
Stats-Utskotlete Utlåtande, N:o ZS7.
enär de, i följd af indragning, med tjenstgöring upphöra, Jiro berättigade
till löne-ersällning eller vid afskedstagande! antingen undfå pension af Civil-statens
pensions-inrättning, eller varda på allmänna indragnings-staten
uppförde; alt deremot C. A. Wiberg, såsom endast förordnad, alt tjenstgör
till innevarande års slut, icke syntes ega skäligt anspråk på iöne-ersältning;
samt alt, hvad slutligen angick de elfva personer, hvilka blifvit
lörordnade alt tills vidare förrätta bergsfogde-ljenst, mot åtnjutande af tjensten
åtföljande förmåner, de visserligen icke bordt, då de sökte sina
tjenster, vara okunnige om dermed förenade vilkor, men alt, då under de
26 år, som förflutit sedan Kongl. Maj:t i nåder förklarade, att bergs-statens
tjenstemän skulle blott tills vidare lörordnas, och hvilken tidrymd för flertalet
af bergsfogdarne omfattat deras verksammaste ålder, desse tjenstemän
skäligen kunnat taga sig anledning lill den förmodan, alt deras förordnanden
skulle än ytterligare fortfara till dess de uppnått pensions-åldern, och derföre
ej sökt annan befordran, samt härtill komme, alt skicklige personer till
desse tjenster måhända icke erhållits, om de sökande föreställt sig att de,
efter så lång tid, skulle, på äldre dagar, då de tilläfventyrs ej voro qvaiificerade
för annan tjensle-ulofning, gå i mistning af en gång erhållna inkomster,
Bergs-kollegium vid sådant förhållande och ehuru de tillförordnade
bergsfogdarne icke egde fullt lagliga eller ovilkorlig! gällande anspråk å den
sökta ersättningen, likväl ansåge deras begäran grundad på billighet och
förtjent af behjertande, hvarvid dock Kollegium hemställde, att ersättningsbeloppet
måtte lämpas efter sökandernes längre eller kortare tjenstetid.
Uti en, med anledning häraf, den 11 Juli innevarande år till Rikets
Ständer i nåder aflålen och från samtlige Stånden lill Stats-Ulskottet
remitterad Proposition, har Kongl. Maj:t, uppå de af Bergs-kollegium anförda
skäl och då vid särskilda tillfällen, såsom vid lagmans-embelenas
upphörande, Rikets Ständer medgilvit godtgörelse lör så väl extra sorp ordinarie
löneförmåner vid de indragna tjenslerna i nåder förklarat sig desto
häldre vilja påkalla Rikets Ständers välvilja lill bergsfogdarnes fördel, sorn
indragningen af deras tjenster skett i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
derom i underdånighet gjorda anhållan.
Beträffande först de i äldre tid tillsatte och sålunda definitivt utnämnde
bergsfogdarne, så vore af dem Helander och Sundin, i anseende
till sin höga ålder, berättigade att, när de från tjensterne afginge, å allmänna
indragnings-staten undfå pension, motsvarande deras ordinarie lön,
ehuru det vore sannolikt, att de heldre sökte pension från Civil-statens
pensions-inrättning, der de hvardera erhölle 300 R:dr, likasom Bratt och
Slettengren kunde från samma inrättning, vid afskedstagande, undfå i pension
200 R:dr hvardera, Bratt likväl först år 1856.- Då emedlertid, vid
Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 287.
21
bergslags-staternas reglering, Kongl. Majit i nåder förklarat de ordinarie
bergsfogdarne icke böra förvägras alt med sin tjenstgöring fortfara, bar
Kongl. Majit, för deri händelse, att de sådant föredroge, behagat i nåder
föreslå, alt, så vida den uti sednaste proposition om Slals-verkets tillstånd
och behof framställda begäran, att beloppet finge utgå af 6:le Hufvudtitelns
anslag till befrämjande i allmänhet af bergsbruket, icke bifölles, nyssberörde
4 bergsfogdars löner, tillsammans 408 R:dr, måtte å allmänna indragnings-staten
uppföras alt från nästa års ingång tills vidare utgå.
Vidkommande åter de efter år 1828 endast tills vidare förordnade
bergsfogdarne, syntes skilnad böra göras axelian de yngre 'och dem, som lio
år oell derutöfver sysslorne innehaft, samt alltså dertill förordnats innan Rikets
Ständer den 22 Februari 1845 i underdånighet anhöllo om bergsfogdetjensternas
indragning, hvilket sednare förhållande inträffade med Roman,
Lycknell, Edström och Ågren. För desse, som alla voro delegare i Civilstatens
pensions-inrältning, har Kongl. Majit i nåder föreslagit, att, derest
de icke före innevarande'års utgång vunnit förflyttning eller befordran
till annan publik tjenst med motsvarande lön, de måtte, från nästa års ingång,
få, intill dess pensions-rätt i Civil-statens pensions-inrättning kunde
tillträdas, eller befordran vunnes till annan publik tjenst, å allmänna indragnings-stuten
tillgodonjuta: Roman och Lycknell hvad som motsvarade
pensions-beloppet i nämnde kassa, eller 300 R:dr hvardera, samt Edslröm
och Ågren hvad som i rundt tal svarade emot deras taxerade löne-inkomster,
eller 108 R:dr hvardera, tillsammans 816 R:dr.
Öfrige tills vidare förordnade bergsfogdar, nemligen Köhler, Almqvist,
Victorin, Wahlberg, Beronius, Dahm och Dalman, voro äfven cfels redan
delegare i Civil-statens pensions-inrättning, dels berättigade att der vinna
inträde; men då de blott korlare tid innehaft sina befattningar, funne Kongl.
Majit betänkligt, att löne-ersättning åt dem föreslå. Skulle likväl Rikets
Slän der finna billigt att äfven åt dem på allmänna indragnings-staten anslå
någon godtgöielse, syntes denna, såsom Bergs-kollegium tillstyrkt, böra
inskränkas lill de föga betydliga beloppen af ordinarie lönerna, tillsammans
1,081 Ridr 8 sk., att likaledes af dem frånträdas, när pension i Civil-statenå
pensions-inrättning kunde erhållas, eller befordran vunnes till annan
publik Ijenst.
För tillförordnade bergsfogden Wiberg, som först år 1851 förordnats
att sysslan till innevarande års slut förrätta,, ansåg deremot Kongl.
Majit, lika med Bergs-kollegium, löne-ersättning skäligen icke böra ifrågakomma.
Till Stats-Utskotlet har jemväl blifvit remitterad' en af Herr C. G
Indebetou hos Borgare-Ståndet väckt motion, deruti hufvudsakligen anföres
22 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 287.
%
hurusom uti den nya aflönings-staten för bergslags-staterne någon godtgörelse
icke funnes upptagen för bergsfogdarne, hvilka, i följd af regleringen,
komme att efter innevarande års utgång förlora alla hittills innehafde
löneförmoner, ehuru flere af desse tjenstemän länge bestridt sina tjenster,
utan att tillika ega andra befattningar. Sådant kunde likväl ej hafva varit
Rikets Ständers afsigt, då de föreslogo indragning af bergsfogde-tjensterna,
samt vid sednaste riksdag i underdånighet anhöllo dels om förminskning
af Bergs-kollegii tjenstemanna-personal, dels ock om förändrad reglering
af bergslags-staterna; och då Rikets nu församlade Ständer, vid behandlingen
af denna reglerings-fråga, icke yttrat sig öfver Kongl. Maj:ts nådiga
framställning om beredande af ersättning till de bergsfogdar, som voro till
sina tjenster definitift utnämnda, blef följden häraf den, att ej allenast de
tillförordnade bergsfogdarne vid nästa års ingång förlorade sina löneförmoner,
utan möjligen ock de bergsfogdar, som med tjenstgöringen komme
att fortfara, blefve förlustige sina ordinarie löner.
Motionären har derföre hemställt, att Rikets Ständer måtte anvisa
nödiga medel:
l;o till ersättning åt de vid innevarande års utgång från sina innehafvande
tjenster afgående bergsfogdar, för derigenom förlorade löneförmåner,
till så slort belopp, som desamma, enligt uppgift till taxeringskommittéerne,
i medeltal under sistförflutne fem år, för hvar och en af
dem utgjort, alt årligen uppbäras, dock under förbehåll, att, så snart någon
af dessa bergsfogdar erhölle annan tjenst, dess löne-ersätlning minskades
med så stort belopp, som motsvarade inkomsten af den erhållne tjenstebefattningen,
och att följaktligen samma löne-ersättning helt och hållet komme
att upphöra, i händelse de förmoner, som med den nya tjensten .voro förenade,
fullt uppginge till eller ock öfverstege beloppet af den beviljade
löne-ersättningen; samt
2:o till ordinarie löner ät de vid sina tjenster qvarstående bergsfogdarne,
så länge tjensterne af dem utöfvades, och derefter till ersättning
för deras löneförmoner, beräknade på sätt ofvan sagdt är, och under enahanda
förbehåll, i händelse någon af dem sedermera skulle erhålla annan
tjenstebefattning.
Efter derjemte tagen kännedom af de detta ärende rörande, Utskottet
tillställde handlingar, hvaribland jemväl en till Kongl. Maj:t inlemnad
uppgift af tillförordnade Bergsfogden Ågren, att han i extra inkomster uppburev
dels lönebidrag af bergsverken med 385 R:dr, dels bölesandelar, i
medeltal 22 R:dr 30 sk. årligen, får Utskottet, i följd af de erhållne remisserne,
härmed afgifva utlåtande.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 28?.
23
I anledning af Kongl. Maj:ts, uli Dess vid innevarande riksdag aflåtne
nådiga Proposition om statsverkets tillstånd och behof, gjorda framställning,
i fråga om förändrad organisation af Bergs-kollegium och Bergslags-staterne,
hafva Rikets Ständer, genom bifall till Utskottets härutinnan
afgifne Utlåtande N:o 71, punkten 2, funnit sig e) kunna ingå i pröfning
af den nya organisationen och endast beslutat, att det i nu gällande Riksstat
för Bergs-kollegium och Bergslags-staterna uppförda anslag skulle vid
oförändradt belopp bibehållas. I följd häraf meddelades då icke heller
något yttrande öfver Kongl. Maj:ts, i sammanhang med organisations-frågan,
i nåder gjorda framställning, att, af 6:te hufvudtitelns anslag till befrämjande
i allmänhet af bergsbruket, löne-ersattning måtte få utbetalas till
de ordinarie bergstjenstemän, som, vid indragningen af deras befattningar,
vore till slik ersättning berättigade. Då emedlertid, jemlikt Kongl. Maj:ts
nådiga beslut, den nya regleringen, dervid bergsfogde-tjenslerne, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers uttryckta önskan, blifvit indragne, skall
träda i verkställighet - med 1855 års ingång, saknas efter denna tid tillgång
så väl till aflöning för de ordinarie bergsfogdar, hvilka, i enlighet med
Kongl.1 Maj:ts särskilda nådiga medgifvande, vilja med tjenstgöringen fortfara,
som ock till ersättning åt de endast tillsvidare förordnade bergsfogdarne,
hvilka, med befattningarnes upphörande, skulle förlora sina hittills
innehafde så väl ordinarie, som extra löneinkomster. Lika med Kongl.
Maj:t, anser Utskottet att, på sätt förut i likartade fall egt rum, lämplig
ersättning bör beviljas bergsfogde-ljensternas innehafvare för deras, genom
, beslällningarnes indragning, mistade löneförmåner; och då Utskottet jemväl
finnér de af kongl. Maj:t i nåder föreslague grunder för ersättningarnes
bestämmande rättvisa och billiga, får alltså Utskottet föreslå Rikets Ständer,
alt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
samt den väckta motionen, besluta:
l:o att de ordinäre bergsfogdarne, så vidt de åstunda, att, efter
verkställigheten af den genom Kongl. Brefvet den 14 Oktober
1853 fastställda nya reglering af bergslags-staterna, fortfarande
utöfva bergsfogde-tjensterna, må, så länge de vid
dessa befattningar qvarstå, åtnjuta följande mot deras nu in
nehafvande
löner svarande belopp, nemligen:
E. Helander ... .
146: 32.
C. A. Sandin 110: —
J. F. Bratt
75: 32.
A. G. Slettengren . . ,
75; 32.
tillsammans R:dr 408: —=
24
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 28 T.
2:o att de tills vidare förordnade bergsfogdarne må, intill dess
pensionsrätt i Civil-statens pensions-inrältning kan af dem
tillträdas, tillgodonjuta:
a) de före år 184-5 tillförordnade:
P. Roman, hvad som svarar emot pensions-beloppet i nämnde
kassa
R:dr 300: — —
C. E. Lycknell, likaledes . » 300: — —
J. Edström, hvad som motsvarar
hans årens 1848—
1852 taxerade löne-inkom
ster,
i jemnt tal ... . » 108: — —
J. F. Ågren, likaledes ... » 108: —■ — gjg.
b) de sedermera tillförordnade, hvad som
motsvarar deras nu innehafvande löner, nem
-
ligen:
C. V. Köhler R:dr 146: 32. —
C. J. Almqvist  » 272: 8.—
C. J. Victorin  » 146: 32. —
C. J. Wahlberg ..... » 75: 32. —
C. Beronius  » 146: 32. —
J. P. Dahm  # 146: 32. —
O. F. Dahlman ..... » 146: 32.— 1081" 8 —-
Summa R:dr 1,897: 8. —
samt 3:o att förberörde ersättnings-belopp, tillhopa 2,305
R:dr 8 sk., må uppföras å allmänna indragniugs-staten, att,
så vidt ofvannämnde personer icke dessförinnan vunnit befordran
till annan publik tjenst, från och med år 1855 utgå,
med vilkor, utom de här ofvan upptagne, att ersättningarne
förminskas eller upphöra, iden mån innehafvarne kunna utaf
andra statsmedel erhålla aflöning.
Stockholm den 8 September 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1851.
Slats-Ulskoltets Memorial, M 288 och Utlåtande, JM 289.
1
M 288.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Sept. 1854, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af ålerremiss å Utlåtandet, M 192, angående
Rikets Ständers Revisorers berättelser om granskningen
af de under Kongl. Kommer se-kollegium ställda fonders
och medels förvaltning och räkenskaper.
(R:gs Aid.)
Ridderskapet och Adeln har, på grund af gjorda anmärkningar, återremitterat
ofvannämnda Utlåtandes 3:e punkt, angående ersättandet af Direktören L.
Hoffman Bångs rese- och traktaments-kostnader vid enskilda schäferiers besökande;
men som detta utlåtande och således äfven den af Ridderskapet och Adeln
återremitterade punkten deraf, enligt Utskottet tillhandakomma protokolls-utdrag,
blifvit of de Sine öfriga Riks-Stånden godkändt, hvadan sagde fråga alltså, jemlikt
75 § Riksdags-Ordningen, iir af Rikets Ständer afgjord,
kan den af förstbemälda Stånd beslutade återremiss icke till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 September 1854.
M 289.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Sept. 1854, kl.. 11 f. i».
Utlåtande, i fråga om ytterligare utbetalning utaf Kreditivel
för de genom postskjuts-legans förhöjning föranledda kostnader.
(R:gs Afd.)
Sedan General-Post-styrelsen, med öfverlemnande af vederbörande Post-kontors
utredningar öfver de ökade kostnader, som, genom den posthemmans innehafvarne,
Bih. till R. St. Prol. 1835 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 3 Haft. 1
2
Slals-Ulskoltcts Utlåtande, JJ? 289.
enligt Kongl. Brefvet, den 17 September 1851, tillerkända ytterligare förhöjning i
postskjuts-legan, för Postverket under år 1855 uppkommit, hos Fullmäktige i Riksgälds-koutoret
begärt, att då sagde kostnader, på sätt ett häröfver upprättadt sammandrag
utvisade, uppgingo till ett sammanräknadt belopp af 12,935 R:dr 23
sk., det för samma kostnaders bestridande å Riksgäldskontoret anvisade kreditiv
å 15,000 R:dr måtte varda till General-Post-styrelsens disposition utanordnadt;
så hafva Fullmäktige, enligt härom till Stats-Utskottet under den 22 nästlidne
Juni äflåten skrifvelse, förklarat sig icke kunna bifalla den begärda ytterligare utbetaluingen
af berörde, redan i Juli månad sistlidet år, till hela sitt belopp lyftade
kreditiv, enär detsamma, jemlikt 150 § af Riksgälds-kontorets reglemente,
icke vore beviljadt och anvisadt att årligen utgå, utan, till följd af Rikets nu församlade
Ständers, Fullmäktige tillkännagifna, beslut, skulle hädanefter upphöra;
men, med afseende å anledningen till och ändamålet med ifrågavarande krediti vs
anvisande, hafva Fullmäktige hos Utskottet anmält den derå erhållna förnyade reqvisition,
med tillkännagifvande derjemte, att Fullmäktige, innan de meddelade
General-Post-styrelsen sitt svar å densamma, afvaktade underrättelse om det beslut
eller den åtgärd, Utskottet, i anledning af denna anmälan, funne för godt
vidtaga.
Stats-Utskottet, som härmed får underställa Rikets Ständer afgörandet af den
sålunda väckta och utaf Fullmäktige för Utskottet anmälda fråga om vidare utbetalning
af ofvanberörde kreditiv-summa, har ansett sig böra upplysningsvis tillägga,
att Kongl. Majit, i sammanhang med sin under sednaste Riksdag gjorda framställning
om postskjuts-legans förhöjning i vissa uppgifna fall, hvarigenom en till
12,874 R:dr 5 sk. 8 rist. beräknad tillökning i postförings-kostnaderne skulle
uppkomma, utaf Rikets Ständer äskat anvisandet på Riksgälds-kontoret af ett
kreditiv å 15,000 R:dr, hvilket borde utaf General-Post-styrelsen få, i män af
behof, för det afsedda ändamålet disponeras. Men hvarken i denna framställning
eller i Rikets Ständers dermed ordagrannt öfverensstämmande beslut finnes för—
klaradt, att sagde kreditiv skulle med hela sitt beviljade belopp årligen utgå, och
innehåller det härom i Riksgälds-kontorets reglemente meddelade stadgande endast,
att samma kreditivs belopp bör General-Post-styrelsen för omförmälda ändamål tillhandahållas.
Med anledning af Rikets Ständers sednast församlade Revisorers anmälan,
att hela kreditivet blifvit till nyssbemälde styrelses disposition utanordnadt
och i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets hemställan i 9:e punkten af Utlåtandet,
JY2 27, hafva Rikets Ständer under innevarande Riksdag redan beslutat,
att meranämnde särskilda kreditiv skall upphöra.
Vid nu anförda förhållande och då Fullmäktige således rätteligen ansett sig,
på grund af åberopade reglements-§, icke ega bevilja deri äskade ytterligare utbetalningen
af ifrågavarande kreditiv-summa, fordras naturligtvis ett särskildt beslut
eller medgifvande af Rikets Ständer för denna utbetalnings verkställighet.
Slats-Ulskotlels Utlåtande, M 290.
3
Men sorn, enligt de upplysningar angående postverkets ställning, Utskottet inhemtal,
detta verks kontanta behållning och fordringar, som vid 1847 års slut blott
utgjorde
R:dr 17,569: 5. 8.
derefter ökat sig under år 1848 till  » 103,646: l. s.
under år 1849 till  » 129,733: 27. 6.
under år 1850 till  » 161,500: — —
under år 1851 till  » 249,051:- 44. 8.
och under år 1852 till  » 266,524: 6. 10.
så synes nämnde verk för närvarande, utan någon olägenhet kunna undvara den
summa, hvilken hos Riksgälds-kontoret reqvirerats såsom ersättning för de ökade
kostnader, samma verk, till följd af postskjuts-iegans ofvan omförraälda förhöjning,
under år 1853 fått vidkännas; hvadan och i betraktande af de mångfaldiga utaf
Rikets Ständer beviljade stats-utgifter, för hvilka Riksgälds-kontorets nu egande
tillgångar redan blifvit tagna i anspråk, Utskottet finnér sig föranlåtet hemställa,
att någon vidare ersättnings-skyldighet för meranämnde kostnader
icke måtte varda af Rikets Ständer Riksgälds-kontoret ålagd.
Stockholm den 18 September 1854.
M 290.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Sept, 1854, kl. 11 f. m.
Ullålande, i anledning af vackt motion om ofverflyttning till
Riksgälds-kontoret af alla Staten tillhöriga samt under dess
omedelbara vård stående fonder eller kassor.
(R:gs Afd.)
Efter framställd anmärkning deremot, att i en tid, då en allmän anda för
kommunikationernas förbättrande och utförandet af andra större nyttiga företag i
hela landet uppenbarade sig, samt för dessa föremål understöd jemväl från det
allmännas sida i hög grad påkallades, Staten använde en stor del af sina tillgångar
för att förräntas genom deras utlåning til! enskilda, har Herr C. Fr. Waern,
uti väckt och af Borgare-Ståndet till Stats-Utskottet remitterad motion, föreslagit,
att alla fonder eller kassor, af hvad slag som helst, hvilka stå under Statens
omedelbara vård och äro dess tillhörighet, måtte till Riksgälds-kontoret öfver
-
4
Slals-UlsholCets Utlåtande, Jt? 1!90.
flyttas, samt att alla inkomster, som på ett eller annat sätt tillflyta dessa fonder
eller kassor, måtte, i mån af deras olika natur, ingå antingen till Kongl. Stats
kontoret
eller Riksgälds-kontoret, och Rikets Ständer i stället bevilja ordinarie
eller extra Stats-anslag för bestridandet af de Statens behof, som för närvarande
genom nämnde kassor eller fonder betäckas; hvarjemte motionären äfven föreslagit,
att Riksgälds-kontoret, i den mån sådant, med hänsigt till Stats-behofvens storlek,
pröfvades lämpligt, måtte bemyndigas alt för de fonder eller kassor, på hvilka
enskilde ega rätts-anspråk och hvilkas öfverlemnande till Riksgälds-kontoret af
vederbörande Förvaltningar önskades, utgifva obligationer, löpande med den ränta,
derom bestämmelser, på grund af närmare utredning af förhållandena, kunde
träffas; hvarigenom motionären ansåg ett verkligt inhemskt fondsystem kunna
uppstå.
Ehuru öfverflyttningen till Riksgälds-kontoret af åtskilliga, under tidens längd
samlade och för vissa behof afsedda samt under särskilda förvaltningar ställda,
kapital-behållningar, öfver hvilka Staten eger en oinskränkt dispositions-rätt, äfvensom
de genom dessa behållningars utlåning uppkommande ränte-inkomsters utbytande
emot vissa bestämda Stats-anslag, visserligen skulle underlätta och förenkla
både förvaltningen och redovisningen af sagde behållningar, förekomma dock emot
verkställigheten häraf åtskilliga betänkligheter, hvilka, åtminstone för närvarande
och innan de förhållanden, som för hvarje särskild fond eller kassa möjligen ega
rum, blifvit närmare upplysta, hindra Utskottet att understödja motionärens förslag
i det outredda skick, hvaruti det blifvit af honom framstäildt. Utskottet anser
sig dessutom härvid icke kunna underlåta erinra om de enskilda olägenheter och
bekymmer, som genom en oförmodad, uppsägning och indrifning af ifrågavarande
fonders eller kassors lånefordringar, säkerligen skulle förorsakas hos nuvarande
innehafvarne af de många egendomar inom Rikets flesta delar, deruti sagde fordringar
äro och ofta sedan lång tid tillbaka varit, såsom stående lån, intöcknade.
Reträffande åter motionärens förslag i afseende på sådana kassor eller fonder,
å hvilka enskilda ega rätts-anspråk, torde något särskildt beslut af Rikets Ständer
icke erfordras för dessa kassa-förvaltningars berättigande att, om de sådant önska,
insätta härtill disponibla medel i den upplåning emot Riksgälds-kontorets obligationer
eller fonderade Stats-papper, hvilken Utskottet, i derom afgifvet särskildt betänkande,
föreslagit. Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 18 September 1854.
Stais-Utskottets Utlåtande, M 291.
5
As 291.
Ank. till Exp.-Uisk. d. 20 Sept. 18S4, kl. 11 f. ro.
bilåtande, i anledning af vackt motion om förändrade stad
ganden,
angående Hypolheks-föreningarnes obligationers upp
köpande
af Riksgdlds-kontoret.
(R:gs Afd.)
Efter anförande af de stadganden, 165 och 166 §§ af det för Riksgäldskontoret
nu gällande reglemente innehålla, rörande uppköp för detta verks räkning
samt uppsägning eller försäljning af Hvpotheks-föreningarnes, jemte några andra
inrättningars räntebärande obligationer, har Friherre Raab, Adam Christian, uti en
hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, anmärkt, att Riksgälds-kontorets styrelse,
enligt de i allmänna tidningarne, tid efter annan, härom införda tillkännagivanden,
vid dylika obligationers uppköp fästat det, efter motionärens förmenande,
emot afsiglen med den föreskrift Rikets Ständer meddelat, stridande vilkor, alt
obligationer, bärande 4% procent ränta, skola, för att af Riksgälds-kontoret kunna
inköpas, vara antingen redan uppsagda eller uppsägbara till inlösen efter minst en
och högst 6 månaders förlopp. Till följd af det sålunda stadgade vilkoret hade
nämnde föreningars direktioner varit nödsakade genom afgifna särskilda förbindelser
åtaga sig ansvara, att de obligationer, Riksgälds-kontoret inköpt, skulle, utan afseende
å deras lydelse, inlösas efter 6 mänaders föregången uppsägning. Härigenom
skulle ifrågavarande obligationer, som, oberoende af den längre eller kortare
uppsägningstiden, borde genom köp gå man och man emellan, hafva förvandlats
till vanliga skuldebref, hvilkas innehafvare, för att återbekomma sina penningar,
måste vända sig till utgifvaren. Till åstadkommande af rättelse i det anmärkta
lörhållandet, hvilket skulle medfört den följd, att Hypotheks-föreningarne endast
för tillfälliga behof kunnat begagna inhemska kapitaler och varit nödsakade grunda
sin hufvudsakliga rörelse på utländsk skuldsättning, har Friherre Raab föreslagit:
dels att den föreskrift måtte Fullmäktige i Riksgälds-kontoret meddelas, att de,
vid uppköp af Svenska hypotheks-obligationer, icke ega stadga andra vilkor i afseende
på obligationernas infriande m. m., än dem som i obligationerna äro uttryckligen
föreskrifna, dels ock att Fullmäktige måtte bemyndigas uppköpa dylika
obligationer utan afseende derå, att dessa äro ställde på längre eller kortare uppsägnings-
och förfallo-tid, samt följaktligen jemväl sådane obligationer, som efter
utlottning varda inlösta. Derjemte och då det förefölle besynnerligt, att, under
6
Slals-Utskollets Ullålande, JM 291.
det Svenska Hvpotheks-föreningarnes, pä utländskt spräk författade, obligationer
såldes med rabatt å främmande börser, Rikets egna penningeverk lemnade full
valuta för samma inrättningars obligationer, så vida de voro utfärdade på landets
språk, har bemälde motionär äfven föreslagit, att Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
likaledes måtte varda uttryckligen bemyndigade att företrädesvis uppköpa sådana
obligationer, som kunna erhållas med kapital-rabatt, dock under vilkor, att, i fall
obligationernas kapital- och ränte-belopp vore förskrifvet att i utländskt mynt å
utrikes ort betalas, vederbörande Hypotheks-föreningars direktioner förbunde sig
att, efter derom erhållen tillsägelse, här i Riket, uti Svenskt mynt och efter bestämd
kurs, å förfallotiderna infria samma obligationer, äfvensom dertill hörande
ränte-kuponer.
På sätt motionären anfört, innehålla de utaf honom åberopade §§ af Riksgälds-kontorets
reglemente följande stadganden, nemligen:
§ 165.
»De för Riksgälds-kontorets utgifter anvisade inkomster och kontanta tillgångar
skola, intilldess desamma behöfva användas för detta verk åliggande utbetalningar,
så vidt med det allmännas säkerhet och fördel öfverensstämmer, göras för
Riksgälds-kontoret fruktbärande och hållas allmänna rörelsen tillhanda, medelst
uppköp för Riksgälds-kontorets räkning, af räntebärande obligationer, utgifna af
Arméens Ackords-amorteringsfond, Trollhätte Nya kanal-bolag, Brnks-egares hypotheks-kassa,
Skånska och Östgötha Hypotheks-föreningar, äfvensom Hypotheks-förcningarne
mellan jordegare i Småland m. fl. provinser, i örebro Län, i Wermland
och Elfsborgs Län med Dalsland samt Götheborgs och Bohus Län, eller af
andra sådane Svenska Llypotheks-inrättningar, som på likartade grunder med de
nyssnämnde, kunna blifva bildade samt af Kongl. Majit i nåder stadfästade, och
hvilkas obligationer Fullmäktige anse innefatta full säkerhet».
§ 166.
»De obligationer, som, i öfverensstämmelse med stadgandet i nästföregående
§, redan äro eller hädanefter varda för Riksgälds-kontorets räkning uppköpte, skola,
i den mån sådant för verkställigheten af Riksgälds-kontoret åliggande utgifter erfordras
eller af verkets fördel påkallas, antingen lill inlösen uppsägas eller, på det
sätt Fullmäktige pröfva mest lämpligt och ändamålsenligt, försäljas».
Med den härigenom stadgade förräntningen af Riksgälds-kontorets kontanta
behållning afses således 2:ne uttryckligen angifna ändamål, nemligen dels beredandet
af inkomst för detta verk genom den ränta, som å de uppköpta obligationerna
upplöper under den tid, de af detsamma innehafvas, och dels de till Riksgälds-kontoret
influtna medlens tillhandahållande för allmänna rörelsen, intilldess de
behöfva användas för de utbetalningar, dertill de äro anvisade eller afsedda. Sagde
Slats-Ulskollels Utlåtande, M 291.
7
ändamål hafva äfven, enligt hvad Riksgälds-kontorets räkenskaper visa, på ett särdeles
tillfredsställande sätt vunnits. Derjemte har också, genom uppköpen af Hypotheks-föreningarnes
obligationer, dessa inrättningars upplåning inom Riket onekligen
underlättats samt gångbarheten af deras obligationer ökats. Dock skulle
visserligen den föreskrifna förräntningen af Riksgälds-kontorets egande kontanta
behållning medfört ännu större fördelar för Ilypotheks-föreningarne och deras lånerörelse,
så vida icke denna förräntning varit af tillfälliga förhållanden helt och
hållet beroende, utan obligationer med längre förfallotider kunnat af Riksgäldskontoret
uppköpas. Men då de för sådana uppköp disponibla medel antingen varit
tagna i beräkning och anvisade för bestridandet af Riksgälds-kontoret ålagda
utgifter, så snart dessa skulle i föreskrifven ordning verkställas, eller måst hållas
till handa för ytterligare anvisningar å samma verk, har följaktligen, vid ifrågavarande
obligations-uppköp, åliggandet för Riksgälds-kontoret att ovilkorligen fullgöra
sina utbetalningar samt möjligheten att dertill begagna de genom uppköpta
obligationer tills vidare förräntade medlen icke fått förbises. Oaktadt den Riksgälds-kontoret,
på sätt motionären uppgifvit, förbehållna uppsägnings-rätt, har
emellertid, allt sedan år 1848, någon uppsägning af de för Kontorets räkning
inköpta Ilypotheks-förenings-obligationer icke skett å detta verks sida. Deremot
hafva, under innevarande år, sådana obligationer å ett högst betydligt belopp dels
blifvit af Riksgälds-kontoret försålda, dels fått af vederbörande Hypotheks-föreningar,
efter derom gjorda framställningar, utan föregången uppsägning, genast infrias.
Jemte meddelandet af dessa upplysningar, har Stats-Utskottet, beträffande
det uti förevarande motion framställda förslag, enligt hvilket Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
icke skulle ega att, vid framtida uppköp af meranämude obligationer,
föreskrifva några särskilda vilkor för de uppköpta obligationernas inlösande,
ansett sig böra erinra, att genom bifallandet af detta förslag och inskränkningen
af Fullmäktiges nu egande rättighet att, vid förräntningen af Riksgälds-kontorets
kontanta behållning, lämpa betalnings-terminerna efter de tider, då de förräntade
medlen möjligen kunna för Kontorets utgifter behöfva användas, komme de egentliga
syftemålen med det meddelade stadgandet, angående meranämnde behållnings
förräntande, att i ej ringa mån motverkas, enär, i sådant fall och derest inga
obligationer med kortare uppsägningstid för tillfället kunde erhållas, Fullmäktige
sannolikt skulle finna betänkligt att, genom andra obligationers uppköpande, antingen
under någon längre tid betaga sig dispositionsrätten öfver Riksgälds-kontorets
kontanta tillgångar eller ock underkasta sig nödvändigheten att, vid försäljningen
af de för Kontorets räkning uppköpta obligationerna, uppoffra någon del
af detta verks på dem grundade fordringars kapital-belopp. Finna Fullmäktige
åter uppköpandet af obligationer med längre uppsägnings- eller förfallotid vara
med Riksgälds-kontorets fördel eller bestridandet af detta verks utgifter förenligt,
äro Fullmäktige, enligt redan gällande stadgande, dertill oförhindrade; hvarföre
8
Stats-Ulskollets Utlåtande, J\f 292.
således, för verkställigheten häraf, något Rikets Ständers särskilda bemyndigande
icke erfordras.
Likaså, och under oförändradt bibehållande af samma stadgande, är det
Fullmäktige obetaget att hädanefter, på sätt förut jemväl skett, för Riksgäldskontorets
räkning uppköpa Svenska Hypotheks-föreningars, på utländskt språk utgifna,
obligationer; hvadan Rikets Ständer ej heller behöfva meddela något sådant
bemyndigande till dessa obligationers uppköpande, derest Fullmäktige finna sig
dertill föranlåtne, ehuru desamma för närvarande löpa med lägre ränta, än de
obligationer, som under sednare åren blifvit af Riksgälds-kontoret uppköpta.
Vid nu anförda förhållanden och då Utskottet icke inser något giltigt skäl,
hvarföre Fullmäktige skulle, på sätt motionären föreslagit, bemyndigas att »företrädesvis
uppköpa sådana obligationer, som kunna erhållas med kapital-rabatt»,
får Utskottet hemställa,
att de förslag, Friherre RctaLs ifrågavarande motion innefattar,
icke ma af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 18 September 1854.
M 292.
Ank. lill Exp.-Utsk, d. 20 Sept. 1854, kl. 11 f. m.
/
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om alla Svenska Hypotheks-förenings-ohligationers
uppköpande och försäljning
genom Riksgälds-kontoret.
(R:gs Afd.)
Från Ridderskapet och Adeln har till Stats-Utskottet remitterats en af Herr
Bråkenhjelm, Pehr Beinhold, väckt motion, deruti han föreslagit, att detta Utskott
måtte taga i öfvervägande, om och under hvad vilkor Statsverket borde, genom
Riksgälds-kontoret, småningom eller i den mån dylika papper kunna inom landet
försäljas, uppköpa Svenska Hvpotheks-föreningarnes å utrikes ort belånade obligationer,
samt om icke Riksgälds-kontoret, till förekommande för framtiden af den
skattskyldighet till främmande länder, som kapital-rabatten och årliga ränteförlusten
å nämnde föreningars der befintliga obligationer skulle medföra, borde inlösa
Kontoret erbjudna obligationer utaf alla Svenska, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga reglementen
förvaltade Hypotheks-föreningar, och vid dessa obligationers försäljning
förse
Stals-Ulskollels Utlåtande, M 295.
9
förse dem med Statsverkets garanti för desammas ränte- och kapital-belopp, under
förbehåll att motsvarande inteckningar i jordegendom blefve af Hypotheksföreningarne
till Statsverkets säkerhet öfverlätne.
Då Stats-Utskottet tror sig kunna antaga, att Rikets Ständer, åtminstone
under nuvarande förhållanden, hvarken vilja ådraga Statsverket en så omfattande
ansvarighet och möjligen så betydliga uppoffringar eller ålägga Riksgälds-kontoret
ett sa vidlyftigt och för dess nu egande verksamhet så främmande bestyr, som
komme att förorsakas genom den af motionären ifrågasatta skyldighet för nyssnämnde
Kontor att ej allenast uppköpa och emot inrikes gångbara, räntebärande
papper utbyta Svenska Hypotheks-föreningarnes utom riket befintliga obligationer,
utan ock inlösa och med Statsverkets garanti förse samt derefter försälja alla
dessa föreningars inom landet utgifna och Kontoret erbjudna obligationer, har
Utskottet ansett sig icke behölva ingå i någon närmare utveckling af de omständigheter
och förhållanden, som förekomma emot öfverflyttningen på Statsverket
eller Riksgälds-kontoret af den egentliga ansvarigheten för och anskaffningen af
de medel, som för Hypotheks-föreningarnes låne-rörelse framgent erfordras. Under
erinran om det af Utskottet föreslagna åliggande för Riksgälds-kontoret att,
genom upplåning emot dess obligationer, anskaffa erforderliga tillgångar för nu
förestående jernvägs-anläggningar, och hvilken upplåning naturligtvis skulle komma
att försvåras eller motverkas, i händelse Riksgälds-kontoret, samtidigt dermed,
borde utgifva eller försälja andra räntebärande papper, får Utskottet alltså hemställa,
att Herr Brälcenhjelms i ofvanornförmälda hänseende framställda
förslag må förfalla.
Stockholm den 18 September 1854.
293.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Sept. 1854, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående gjord framställning om ett Kreditivs af sättande
får uppköp eller belåning af Svensk spanmål.
(R:gds Afd.)
Med erinran om angelägenheten att befrämja spanmåls-afsättningen genom
underlättandet af handeln med denna vara och densammas föryttrande utom RiBih.
lill R. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 3 Höft. 2
10
Stals-Ulskotlels Utlåtande, M 293.
ket dä, till följd af bränvins-tillverkningens förväntade inskränkning,’ åtgången inom
landet komme att betydligt minskas och spanmåls-produktionen följaktligen
att vida öfverstiga landets egna behof, har Friherre Raab, Adam Christian, föreslagit,
att Rikets Ständer, som redan vid 1834 och 1833 ärs Riksdag beviljade
ett kreditiv af 400,000 R:dr för spanmäls-belåning, men hvilket vid Riksdagen
åren 1847 och 1848 indrogs, mätte ånyo anvisa och afsätta ett dylikt kreditiv
å 300,000 R:dr för associationer, som på större handelsplatser kunde bilda sig
för uppköp eller belåning af Svensk spanmål, samt att detta kreditiv måtte varda
beviljadt på lika billiga vilkor, som det förra, eller utan folie-afgift och mot 5
procent ränta för deraf lyftade summor.
Stats—Utskottet, till hvilket Ridderskapet och Adeln remitterat den angående
detta ämne väckta motion, får i anledning deraf upplysa, att den af motionären
omförmälda, intill 1847 och 1848 års Riksdag, åt associationer för spanmåls
belåning medgifna, kreditiv-rätt å Rikets Ständers Bank då indrogs, emedan någon
association för sagde ändamål sig ej bildat, oansedt tiden derför varit särdeles
gynnsam och vilkoren för kreditivets begagnande ganska billiga. Då således ett
dylikt kreditiv, som det nu föreslagna, i sednare tider under flera år varit anvisadt,
fastän hvarken till större eller mindre del begagnadt samt fördenskull, enligt
Rikets Ständers beslut, blifvit indraget, och då ett nytt kreditiv för samma ändamål
samt under enahanda vilkor förmodligen ej heller komme att anlitas, men
dess beviljande och den af motionären förordade kreditiv-summans afsättande
utaf de medel, öfver hvilkas användande det tillkommer Stals-Utskottet att, sig
yttra, i allt fall komme att medtaga en betydlig del af de för Stats-utgifternas
bestridande under innevarande Riksdag påräknade och disponibla tillgångar, får
Utskottet
afstyrka Rikets Ständers bifall till den a( Friherre Raab i förevarande
motion gjorda framställning.
Stockholm den 18 September 1834.
Stats-Vtskoltets Memorial, M 294.
It
294.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 80 Sept. ISSA, kl. 11 f. in.
Memoriali anledning af äterremisser ä Utlåtandet ^ 189,
angående uppbords-arfvöde till Skepps-Ombudsmannen vid
Stockholms Sjömanhus, för derstädes sedan år 1848 debiterade
och redovisade krono-utskylder.
(Rrgds Afd.)
Borgare- och Bonde-Stånden Iiafva till Stats-Utskottet återremitterat ofvannämnde,
af Ridderskapet och Adelli samt Preste-Ståndet bifallna, utlåtande, deruti
Utskottet, roed anledning af Herr J. G. Brodins i sådant hänseende väckta motion,
hemställt, att Rikets Ständer, för debiteringen, uppbörden och redovisningen
af det vid Stockholms Sjömanshus skattskrifna eller i dervarande rullor införda
sjöfolks krono-utskylder för 4849 och derpå följande år, intilldess nästa bevillnings-förordning
kommer att tillämpas, måtte åt Skepps-Ombudsmannen J. S.
Freese bevilja och lill utgående från Riksgälds-kontoret anvisa en särskild vedergällning,
motsvarande det belopp, som Skepps-Ombudsmannéns uppbörds- och redovisnings-arfvode,
enligt den beräkningsgrund, hvilken i nyssberörde förordning
blefve fastställd, skulle för alla dessa år hafva utgjort. Häremot hafva inom förstbemälde
2:ne Riks—Stånd hufvudsakligen följande anmärkningar vid återremissernas
yrkande blifvit framställda, nemligen: att Skepps-Ombudsmannen Freese, derest
han vore lagligen berättigad till den sökta ersättningen, egde att för dess utbekommande
vända sig till vederbörlig domstol; att, om detta åter ej vore förhållandet,
Rikets Ständer ingalunda borde, af särskild gunst, bevilja några förmåner
utöfver hvad rätteligen honom tiilkomme, helst Skepps-Ombudsmannen, ehuru han
icke innehade någon af allmänna medel utgående lön, likväl kunde påräkna betydliga
inkomster af sin befattning; att den föreslagna beräkningsgrunden för den
ersättning Utskottet tillstyrkt, ej heller vore lämplig, då Skepps-Ombudsmannen
derigenom skulle för sina tjenstegöromål under en förfluten tid tillerkännas vedergällning
med stöd af ett stadgande, hvilket först efter denna tids förlopp komme
att tjena till efterrättelse; att merberaälde tjensteman, enligt Utskottets förslag,
komme i åtnjutande af större fördelar, än som ursprungligen alsetts med det af
motionären åberopade förklarandet i 1848 års Bevillnings-lörordning, hvilket endast
innehölle, att Skepps-Ombudsmannen i Stockholm skulle erhålla »samma förmåner,
som blifvit andre debiteringsmän förunnade och af dem åtnjutas»; samt
slutligen, att bifallandet af Utskottets förevarande hemställan sannolikt skulle med
-
r
12 Stals-Ulslioltets Memorial, M 294.
föra den påföljd, att Rikets Ständer vid nästkommande Riksdag finge emottaga
framställningar och ansökningar i afseende å enahanda arfvoden för flera förflutna
år åt alla öfriga Skepps-Ombudsmän i Riket.
I anledning af dessa anmärkningar, anser sig Stats-Utskottet böra erinra om
den i det återremitterade utlåtandet meddelade uppgift om Skepps-Ombudsmannen
Freeses förgäfves gjorda ansökningar att komma i åtnjutande af de förmåner, som
genom 1848 och 1851 års Bevillnings-förordningar blifvit honom, i likhet med
Sjömanshus-föreståndarne i Rikets öfrige städer, tillerkända. Emellertid hafva likväl,
enligt de af Utskottet inhemtade upplysningar, innehafvarne af dessa sednare
befattningar inom flera städer uppburit viss andel af den till debiterings- och
uppbörds-kostnader anslagna bevillnings-procent eller annan särskild vedergällning
för uppbörden och redovisningen af sjöfolkets krono-ut9"kylder. Då ingen annan
»Skepps-Ombudsman», än den vid Stockholms Sjömanshus anställde, finnes i Bevillnings-förordningen
omnämnd, lärer den särskildt för denne tjensteman föreslagna
tillämpning af berörde förordnings stadgande uti ifrågavarande hänseende icke
skäligen kunna åberopas såsom prejudikat för godkännandet af de anspråk å enahanda
förmån, som möjligen komma att framdeles väckas af »Skepps-Ombudsmännen»
i andra städer. Under erinran om de jemväl i öfrigt för förstbemälde Skeppsombudsman
förekommande och af Utskottet i dess förra utlåtande uppgifna förhållanden,
anser sig Utskottet, som i samma utlåtande sökt omständligt redogöra
för skälen till sin deruti gjorda hemställan, så mycket mindre böra frånträda hvad
Utskottet sålunda hemställt och 2:ne Riks-Stånd bifallit, som just den otydlighet
och obestämdhet i nuvarande Bevillnings-förordnings stadgande, hvarpå denna
hemställan hufvudsakligen sig grundade, föranledt den af Rikets Ständer numera
beslutade framtida förändring i åberopade stadgande. Utskottet får alltså härmed
förnya samma hemställan.
Stockholm den 19 September 1854.
STOCKHOLM, TRVCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
St ats-V iskot tels Memorial, N:o S95.
1
IV o »95.
Alik. till Exp.-Utsk. d. 22 Sept. 1854, kl. 9 f. m.
Memorial, med förslag till voterings-proposition i anledning af RiksSlåndens
skiljaktiga beslut, angående Kongl. Maj:ls Nådiga
Proposition om framlidne förre Departements-Chefen i Kongl.
General-Tullstyrelsen, Kansli-Rådet J. D. Kaler ii enkas och
barns befriande från, bemälde Kansli-Råd ådömdt, ersättningsansvar
i målet rörande den efter aflidne Tullförvaltaren
M. F. Finér yppade balans.
(I. A.)
Sedan, i anledning af så väl högstberörda Nådiga Proposition, som ock ett vid
remissen derå hos Ridderskapet och Adeln af Herr Carl Printzensköld afgifvet yttrande,
med anhållan att blifva bibehållen vid sin lagliga rätt till det honom såsom AdvokatFiskal
i Kongl. Kammar Rätten tillkommande aklorals-arfvode å det Kansli-Rådet Valerius
i lifstiden ådömda ansvarighetsbeloppet, sä vidt samma aktorals-arlvode icke redan
blifvit af Printzensköld sjelf eftergifvet, Stals-Utskotlet uti dess N:o 26 afgifna Utlåtande
tillstyrkt Pikets Ständer att, utan afseende å det af Advokat-Fiskalen Printzensköld
framställda anspråket på aktorats-arfvode, medgifva, att Kansli-Rådet Valerii
enka och efterrmade harn mätte befrias från den ansvarsskyldighet, Kansli-Rådet i lifstiden
blifvit ådömd för den efter Tullförvaltaren Finér yppade balans; samt Utskottet
uti dess med anledning af erhållne återremisser afgifna förnyade Betänkande N:o 243
vidblifvit sitt förra Utlåtande; så har detsamma blifvit utål Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet godkändt, hvad beträffar dea tillstyrkta eftergiften för Kansli-Rådet
Valerii enka och harn; hvaremot dessa Stånd rörande ofvanberörda, utaf AdvokatFiskalen
Printzensköld framställda, anspråk på aktorats-arfvode, beslutat: Ridderskapet
och Adeln, att ersättning för del aktorats-arfvode, som enligt 23 §. af Kongl. KammarRältens
instruktion skolat dess Advokat-Fiskal tillfalla, derest ifrågavarande ansvarsskyldighet
ej blifvit efterskänkt, må af Riksgälds-kontorets medel Advokat-Fiskalen Printzensköld
godtgöras med 12 procent å det belopp, hvilket ännu är oguldet af den del i Kassörs-balansen,
hvarför ansvarighet blifvit Kansli-Rådet Valerius ådömd: samt Preste-Ståndet, att ersättning
för ofvannämnda aktorats-arfvode må af Riksgälds-kontorets medel Advokat-Fiskalen
Printzensköld godtgöras med 212 R:dr 37 sk. 5 rst., motsvarande 12 probent af det
belopp, 1,773 R:dr 8 sk., hvilket boupptecknings-instrumentet efter aflidne Kansli-Rådet
lilli lill 11. St. Prot. I8S3 & 18Si. i Samt. I Afd. 3 Dand. i Hdfl. i
2
Slals-Utskoltets Memorial, N:o 29 S.
Valerius upptager såsom summa inventarii. Utskottets förenämnda tillstyrkande hade
åter blifvit i sin helhet bifallet af Borgare-Ståndet och afslaget af Bonde-Ståndet.
I följd häraf är alltså genom tre Stånds sammanstämmande beslut Kongl. Maj:ts
ofvanberörda Nådiga Proposition af Bikets Ständer bifallen; hvaremot och då, hvad
beträffar Utskottets yttrande om Herr Printzenskölds anspråk på aktorats-ärfvode, RiksStånden,
på sätt nyssberördt är, stadnat i skiljaktiga beslut, denna fråga alltså, derest
icke Borgare-Ståndets beslut att godkänna Utskottets yttrande jemväl i denna del af två
utaf de öfriga Riks-Stånden biträdes, måste afgöras genom omröstning i förstärkt Statsutskott,
hvarvid kontra-propositionens lydelse först bör bestämmas; och får Utskottet härför
föreslå följande voterings-proposition:
Den som vill, att kontra-proposition vid den blifvande hufvud-voteringen skall i
öfverensstämmelse med Preste-Ståndets beslut innehålla, att ersättning för det aktoratsarfvode,
som enligt 23 §. af Kongl. Kammar-Rättens instruktion skolat dess AdvokatsFiskal
tillfalla, derest den Kansli-Rådet Valerius i lifstiden ådömda ansvarighetsskyldighet
lör den efter aflidne Tullförvaltaren Finér yppade balans ej blifvit efterskänkt, må
af Riksgälds-kontorets medel Advokat-Fiskalen Printzensköld godtgöras med 212 R:dr
37 sk. 5 rst., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Ridderskapets och Adelns beslut, att
ersättning för omförmälda aktorats-arfvode må af Riksgälds-kontorets medel AdvokatFiskalen
Printzensköld godtgöras med 12 procent å det belopp, hvilket ännu är oguldet
al den del i kassörs-balansen, hvarför ansvarighet blifvit Kansli-Rådet Valerius
ådömd.
För votering i hufvudsaken föreslås en så lydande proposition:
Den, som i enlighet med Utskottets af Borgare-Ståndet godkända yttrande vill,
att å det af Advokat-Fiskalen Printzensköld framställda anspråk på aktorats-arfvode på
det Kansli-Rådet Valerius ådömda ansvarighets-beloppet, något afseende icke må af Rikets
Ständer fästas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages
(Usta alternativet) Preste-Ståndets beslut.
(2:dra alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut.
Stockholm den 18 September 1854.
Stats-Utskottels Memorial, N:0 3 9 il.
3
W:o se»®.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Sept. 1884, kl. 9 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen ålerremiss ä Betänkandet N:o 242
angående väckt fråga om ersättnings beviljande åt Advokatf
skalen i Kongl. Kammar-rätten, Protokolls-sekreteraren C.
Printzensköld för del aktorais-arjvode, hvaraf han gått i
mistning genom den, Presidenten J. P. af Billberghs Sterbhusdelegare,
medgifna befrielse från Presidenten i lifstiden
ådömd ersättningsskyldighet för en del af aflidne Tullförvaltaren
M. F. Finérs iråkade balans.
(I. A.)
Förenämnda Betänkande, deruti Stats-Utskottet hemställt, att ofvanomförmälda
fråga om ersättning åt Protokolls-Sekreteraren Printzensköld icke måtte i det skick,
hvaruti samma fråga för det närvarande sig befunne, till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda, är återremitteradt af Preste-Slåndet; men som ifrågavarande Betänkande
blifvit af de tre öfriga Riks-Stånden bifallet och således, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen,
utgör Rikets Ständers beslut, linner Utskottet den erhållna återremissen icke
kunna till vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 September 1854.
4
Stats-Utskottets Memorial, N:o 297, och Utlåtande, N:o S9S.
Xio 2®?.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 22 Sept. 1834, kl. 9 f. m.
Memorial, angående tiden för nästa revision af Stats-. Banko- och
, Riksgälds-verkens förvaltning och räkenskaper.
(I. A.)
I anledning af stadgandet i 68 §. Riksdags-Ordningen, att Rikets Ständer skola
utsätta tiden för den revision af Stats-, Ranko- och Riksgälds-verkens tillstånd, styrelse
och förvaltning, som näst efter hvarje Riksdag kommer att ega rum och till hvilken
förrättning de utsedde Revisorerne böra af Kongl. Maj:t kallas, har Stats-Utskottet,
enär, hvad Statsverket beträffar, 1851 års räkenskaper äro de sista, som undergått
granskning samt afslutade räkenskaper för åren 1852 och 1853 blifva nästkommande
års höst att tillgå, skolat hemställa,
att tiden för nästa revision af Stats-, Ranko- och Riksgälds-verkens
tillstånd, styrelse och förvaltning måtte bestämmas till den
15 September 1855.
Stockholm den 18 September 1854.
Ank. till Ex.-Utsk. d. 22 Sept. i8S4, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande den från Andrarums
alunverk i Christianstads län hittills utgående alunlionden.
(I. A.)
Uti en inom Hedervärda Ronde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion har Riksdagsfullmäktigen Ola Mänsson från Christianstads län, med erinran, hurusom
vid innevarande Riksdag alunlionden blifvit afskalläd och Kongl. Författning derom
redan utfärdad, vidare anfört, att, då Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 14
Slats-Utskollels Utlåtande, N:o 298.
5
Augusti 1823 visade, att innehafvarne af Andrarums alunverk i nämnde län fåll skatteköpa
kronoparkerne Maglehems-ohra och De dödas lott, emot förbindelse att underhålla
alunverket så, alt Statsverket kunde påräkna i tionde minst 30 tunnor årligen,
samt Kongl. Majit den 16 nästpåföljde Oktober i bref till Bergs-kollegium bifallit skatteköpet
med det af Rikets Ständer i afseende'å alunlillverkningens underhållande fästade
vilkor, Kronan skulle så val för den föregående tiden eller åren 1824 — 1854 som allt
framgent af Andrarums alunveik erhålla trettio tunnor i afrad eller skatt; men att emedlertid
Kongl. Bergs-kollegii Berättelse af den 10 November 1853 innehölle, att för år
1852 blifvit erlagde endast 7T5B\- tunnor; och har på grund häraf motionären, som ansåg,
att Kronan, efter det alunlionden blifvit efterskänkt, borde erhålla ersättning för
de under förbehåll af minst 30 tunnors skatt eller afrad aflrädde kronoparken likasom
att det allmänna haft l ätt att för åren 1824—1854 åtnjuta årligen en ii k a qvantitet,
föreslagit, alt Rikets Ständer mätte i skrifvelse hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
dels om undersöknings anställande för utrönande af orsaken, hvarför Kronan icke
under den föregående tiden bekommit full afrad och, om sådant kunde hafva skett i
följd af någon underlåtenhet från myndigheternas sida, att bevaka det allmännas rätt
och bästa, dels ock att Kongl. Majit täcktes låta, efter närmare undersökning till nästa
Riksdag, afgifva Nådig Proposition med förslag till någon annan skatt eller rekognitionsafgift,
som Andrarums alunverk borde från och med år 1855 erlägga, såsom vederlag
till Kronan för de under en annan förutsättning emot en ringa skatle-kopeskilling erhållne
parkerne.
Redan vid besvarandet af Bonde-Ståndets ålerremiss å Stafs-Utskotlels Utlåtande
N:o 64 Litt. D, i anledning af väckt motion om aluntiondens upphörande, har Utskottet
uti dess N:o 176 afgifna förnyade Utlåtande i afseende å ofvananmärkla förhållande
med Andrarums alunbruk upplyst, att i följd af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
den 14 Augusti 1823 och Kongl. Majits derå grundade Nådiga Bref den 16 Oktober
1824 kronoparkerne Maglehcms-ohra och De dödas lott blifvit såsom ersättning för
upphörande af den, innehafvarne af de inom två mi! från nämnde bruk belägne kronooch
kronoskatle-hemman dittills åliggande skyldighet att hålla bruksegaren tillhanda
hvad de af sina skogar utöfver eget behof hade att afyttra, lill bruksegaren under eganrätt
genom skatteköp upplåtna, och att vid denna upplåtelse väl varit fästadt det vilkor,
att alunverket skulle underhållas i dess dåvarande skick, så att Staten måtte kunna
i tionde deraf påräkna minst trettio tunnor årligen, men alt denna tionde, i följd af
de uti Kongl. Brefven den 23 Januari 1836 och den 10 Mars 1837 meddelade förändrade
bestämmelser i afseende å aluntiondens utgörande, sedermera nedgått, så att den
år 1852 för ifrågavarande bruk utgjort endast 7,34 tunnor.
Genom nyssberörde Nådiga Bref, som grunda sig å Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 18 Augusti 1834, deruti de lill Kongl. Majit öfverlemna! alt för så lång
tid, som dåvarande svåra konjunktur för alunafsättningen fortfore och lindring uti den
alunverken åliggande tiondeskatt in natura funnes för tillverkningens uppehållande nödig
i nåder pröfva, om någon större eller mindre del af tionden kunde för ett eller
flera år alunverken i allmänhet eftergifvas, är vordet stadgadt, alt för dessa verk i allmänhet
skulle utan afseende å deras taxeringsvärde en half procent af tillverkningen,
såsom den lägsta beskattning, utgå, då det gångbara försäljnings-priset å alun för året
på Stockholms och Götheborgs börser icke uppginge till merä än 16 Ridr för tunnan,
men att, då detta pris omvexiade emellan 16 och 18 Ridr, en procent, och, då det
steg till öfver 18 Ridr, full afrad med hvar trettionde tunna (eller 3| procent) af tillverkningen
skulle till Kronan utgöras; och har, i följd häraf, vid det förhållande, ali
medelpriset å den år 1851 försålda tionde-alunen uppgått lill endast 10 Ridr 36 sk.
6
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:ris 298 och 299.
4 rst. för tunnan, tionde-afgi(ten för alun-bruken i Riket för år 1852 varit bestämd
till endast •§■ procent af tillverkningsbeloppet, hvadan således, hvad särskildt rörer
tillverkningen vid Andrarums bruk, densamma nämnde år, efter jemförelse med den
erlagda tionden 7,34 tunnor, utgjort 1,508 tunnor, derför alltså, så vida nyssberörda
nedsättning icke blifvit medgifven, tionden skulle erlagts med 50 tunnor.
Då det sålunda visar sig, att den anmärkta förminskningen i lionde-afgiften från
Andrarums alunbruk icke bärleder sig från minskad tillverkning, utan är en följd af
ett utaf Konung och Ständer gemensamt fattadt beslut om lindring för alunbruken i
allmänhet, dervid något undantag icke blifvit gjordt för nämnda bruk, och således anledning
icke förefinnes, att någon underlåtenhet härvid af vederbörande embetsmyndiglieter
egt rum, torde någon sådan undersökning, som motionären begärt, icke vara erforderlig;
och som, hvad beträffar hans framställning i öfrigt, meningen med det vid
skatteköpet af ofvanomförmäkla kronoparken' fästade vilkor om alun-lillverkningens uppehållande
i dess dåvarande skick, så alt Staten måtte kunna i tionde påräkna minst 30
tunnor årligen, icke synes Utskottet hafva varit alt pålägga detta alunbruk en beskattning
af annan beskaffenhet än den, som drabbade alunverk i allmänhet, anser Utskottet
någon ersättning förden afgift, som Andrarums alunbruk bordt hädanefter erlägga,
derest icke vid denna Riksdag Kongl. Maj:t och Rikets Ständer fattat beslut om aluntiondens
upphörande, så mycket mindre böra ifrågakomma, som i samma beslut något
förbehåll i ett eller annat afseende icke blifvit gjordt. Utskottet får alltså hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 19 September 1854.
R':$»
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Sept. 1834, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet N:o
'1.04, angående Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om upplåtelse
åt enskild person af norra delen af Konung Carl
XlII:s torg i hufvudstadens till bebyggande och disposition
under viss tid emot lomtöre-afgifl.
(I. A.)
Förenämnde betänkande, deruti Stats-Utskottet förklarat sig icke kunna till Högstberörda
Nådiga Proposition eller till ett i sammanhang dermed af Herr A. von Hartmansdorff
framställdt förslag tillstyrka Rikets Ständers bifall, är af Ridderskapet och
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 299.
7
Adelil saini Preste-Slåndet till Utskottet återremitteradt, dervid blifvit hufvudsakligen
anmärkt, alt ifrågavarande plats, sorn för närvarande befunne sig i ett vanprjdligt skick,
borde, i följd af dess utmärkta belägenhet och den utsigt, man dertill hade från flera
punkter, hvarest en lifligare trafik egde rum, förses med någon större och prydligare
byggnad, och alt, då uppförandet af en sådan byggnad för Statens räkning, i anseende
till grundens dåliga beskaffenhet och den större tyngd och fasthet, offentliga byggnader
i allmänhet erfordrade, skulle medföra alltför betydlig kostnad för Stats-verket, men
platsen kunde begagnas af enskilde för större byggnadsföretag af lättare beskaffenhet,
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition derför borde bifallas och Utskottet i sådant afseende
föreslå någon lämplig tiderymd för den ifrågaställa upplåtelsen.
Då emellertid de sålunda lil! stöd för de beslutade återremisserne anförda skäl
redan vid frågans förra behandling af Utskottet tagits i betraktande och Utskottets redan
afgifna utlåtande blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden bifallet, får Utskottet
samma utlåtande vidblifva.
Stockholm den 19 September 1854.
Reservationer:
af Herr Friherre Cederström, R.: »Då Stats-Utskottet i allmänhet följt den plägsed,
att vidhålla ett utlåtande, som vunnit 2:ne Stånds bifall, bar det i förevarande fall
endast iakttagit samma förfaringssätt. Deremot hade Utskottet kunnat bespara sig att
derutöfver yttra, det inga nya skäl tillkommit, som kunnat föranleda ändring i åsigterne;
ty sådana förhållanden hafva verkligen blifvit inför Utskottet framlagda, som, enligt.
min tanke, ganska mycket förtjenat att tagas i betraktande. Så hafva derstädes
blifvit företedda särdeles omsorgsfullt utförda alternativa ritningar och kostnadsförslag,
upprättade af utmärkta arkitekter, och förordade af personer, hvilka, med sinne för
det smakfulla och prydliga samt med nit för saken, förena all förmåga att ansvara för
fullgörandet af de förbindelser, de kunde sig åtaga, derest tillfälle dem i detta hänseende
lemnades; ritningar och förslag, säger jag, hvilka utvisa, att planer icke felas
till tomtens användande på ett sätt, som borde på samma gång lända till försköning
af denna välbelägna och vidt synbara plats, och bereda en angenäm, rymlig och värderik
lokal för vinterträdgård, konsertsal och samlingsrum för dem, som begagna sig af
hälsovatten o. s. v. Del kan väl icke gerna nekas, att en dylik väl inrättad lokal
skulle medföra betydande fördelar, både till nytta och nöje, hvilka nu ej finnas på ett
ställe förenade, men ganska säkert blelve af allmänheten rättvist värderade och begagnade,
endast man dertill medgåfve den begärda möjligheten.
För att således tillskynda hufvudstaden dessa förmåner, af hvilka så väl dess invånare,
som äfven talrika landsorts-boer, vid sina besök härstädes, finge njuta trefnaden
och gagnet, — och då det allmänna, långt ifrån att derför få vidkännas några
kostnader, tverlom deraf skulle hemta inkomst genom inflytande tomtöre-afgilter, anser
jag för min del afståendet på någon tid af en alldeles obegagnad och öde plats idkeligen
uppvägdt af de här ofvan omnämnda, önskvärda förhållandens ernående. Det
vore alltså, enligt min åsigt, Rikets Ständer fullt värdigt att, oberoende af några förut
fattade
meningar, nu bifalla Kongl. Maj:ts i detta ämne afiåtna Proposition. Och då
8
Slals-Utskottels Utlåtande, N:o 300.
dervid en viss tidlängd bör stadgas, som kan antagas vara tillräcklig för att i pekuniärt
hänseende draga åsyftad vinst af byggnader utaf den lättare byggnadsart, som på den
här förekommande mindre fasta grund lämpligen kan anbringas, hemställer jag vördsamt,
alt en tiderymd af 40 år kunde för öfverlåtelse!] bestämmas.
Uti denna reservation instämde Herr Bildt, D. G.
af Herr von Troil, S. G.
i\:o HO®.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 22 Sept. 1854, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning aj väckt motion, om anslag till Lasarettet i
Lund.
(U. A).
Uti en hos Preste-Slåndet väckt och till Stats-Utskottets behandling öfverlemnad
motion, här Prosten Hohnberg föreslagit att, enär Rikets Ständer vid de 2:ne sednaste
riksdagarne, af anförde skäl, funnit sig förhindrade att bifalla de af direktionen öfver
läns-lasarettet i Lund samt dermed förenade kurhus, institutum clinicum och barnbördshus
gjorda och af Kongl. Maj.t uti Särskilda Nådiga Propositioner förordade ansökningar
om låne-understöd af allmänna medel för utförande af en, enligt Nådigst gillad
plan vid dessa inrättningar företagen nybyggnad, i ändamål att bereda ökadt utrymme
för ett större antal sjuksängar samt läkarevård för sjuka studerande jemte en hittills
saknad fullständighet i kliniska undervisningen, men nämnda lasarett med dess'flera
till sjukvården hörande inrättningar, såsom varande en stiftelse till nytta och gagn, icke
blott för Länets innevånare, utan måhända förnämligast för undervisningen vid Akademien,
enligt motionärens åsigt vore förtjent af offentligt understöd, Rikets Ständer, då
det belopp af omkring 6,700 R:dr, som länets innevånare på uppmaning af direktionen
sammanskjutit, endast till en ringa del försloge att belacka kostnaden för ofvanberörda
nybyggnad, 30,383 R:dr 17 sk.,2 rst, och medel dessutom saknades, dels lill denna
byggnads och det dermed sammanhängande gamla Sasaretts-husets fullständiga inredning
och förseende med erforderliga inventarier, dels ock till gäldande af den för omförmälda
nybyggnad åsamkade skuld af 15,000 R:dr; måtte behjerta alla dessa omständigheter
och till Lunds lasarett med dertill hörande medicinska inrättningar anvisa en
summa, utan återbetalnings-skyldighet, af 25,000 R:dr; och har motionären, såsom ytterligare
stöd för sin hemställan, åberopat såväl en af direktionen den 29 September nästlidet
år ingifven underdånig ansökning, innefattande begäran, del nådig framställning
till Rikets nu församlade Ständer om enahanda anslags beviljande måtte aflätas, som
Stats-Utskotlels Utlåtande, N:o 300.
9
ock hvad en af Stats-Utskottets ledamöter vid sista riksdagen uti reservation emot Utskottets
då afgifna utlåtande rörande detta ämne upplyst och anfört.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har, uti den åberopade underdåniga ansökningen,
lasaretts-direktionen, efter en kort redogörelse för den behandling ärendet rönt vid
föregående riksdagar, hufvudsakligen an dragit,- att, genom den verkställda nybyggnaden,
inrättningarne åsamkat sig en skuld, som till en början uppgått till 11,809 R:'dr 18 sk.
7 rst., men vid sednaste räkenskapsårets slut belöpte sig till endast 11,109 R:dr 18 sk.
7 rst., sedan under loppet af samma år minskning af skulden egt ruin genom de af
länets innevånare då sammanskjutne medel, innan desse kunnat användas till dermed
afsedda ändamål, eller anskaffande af inventarier till 2 sjuksalar och flere mindre, för
betalande patienter afsedda, rum i nya flygelbyggnaden, jemte den i gamla lasareltshuset
varande badanstalt. Direktionen hade dock, efter det berörda sammanskott sedermera
blifvit enligt deras bestämmelse använda, funnit sig nödsakad under återstående
delen af året åter öka skulden till ungefärligen det belopp, hvartill densamma förut uppgått,
eller 15,000 R:dr, hvilken summa likväl icke utgjorde fullt hälften af den kostnad,
sorn å nybyggnaden blifvit använd.
Skillnaden emellan berörde summa och det anslag, hvaraf direktionen, enligt sin
underdåniga anmälan, vöre i behof, erfordrades dels till uppköp af ännu felande inventarier
till 2 sjuksalar med plats till 26 sängar, jemte 4 mindre rum i nya flygelbyggnaden,
dels till möblering och inredning af vissa delar utaf gamla lasaretts-huset, som, till
följe af derstädes förut befintliga inventariers förflyttning till nya flygelbyggnaden, saknade
sådane och numera vore afsedt till emottagande af sjuke, hvilka borde vårdas i
afskiljda rum, samt till operationsrum och förvaringsställe för inrättningens samlingar
af hvarjehanda slag jemte andra ändamål, sedan behöflig utvidgning af barnbördslokalen
hunnit försiggå, hvarförutan de inventarier, som blifvit från gamla lasaretts-huset
till sjukrummen i nya flygelbyggnaden förflyttade, vöre i behof af betydliga reparationer
och borde till en del äfven af andra ersättas; och ansåg sig direktionen, för verkställande
af alla dessa förbättringar, icke kunna beräkna en mindre utgiftssumma än
10,000 R:dr, i betraktande deraf, att, till följd af de ovanligt stegrade spanmålsprisen,
hvarjehanda utgifter i någon mån ökades.
Derjemte och med anledning deraf, att Rikets sednast församlade Ständer yttrat
sig sakna behörig utredning, huruvida det då sökta låne-understödet vore behöflig! för
akademiska institutionens förbättrande eller länets sjukvård, har direktionen i underdånighet
upplyst, att direktionen för flera år tillbaka upplåtit alla sjuksängarne å lasarettet,
uppgående vanligen till 120 ä 150 stycken, åt kliniska undervisningen, som vid lasarettets
medicinska afdelning meddelas af professoren i praktiska medicinen och vid
den kirurgiska af lasarettets förste läkare, såsom tillika tillförordnad klinisk direktör,
ehuru, enligt det af Kongl. Majit den 8 Juni 1826 för berörde inrättningar fastställda
reglemente, endast 12 sjuksängar blifvit för berörda inrättning anordnade; och har direktionen
ansett detta förhållande desto heldre vara förtjent af uppmärksamhet, som
ifrågavarande sjukvårds-anstalt, med utrymme för omkring 200 sjuksängar i alla dertill
hörande byggnader, dessa sednare i värde omkring 80,000 R:dr, ehuru brandförsäkrade endast
lill ett belopp af 42,000 R:dr, nästan uteslutande blifvit tillvägabragt genom tid efter
annan af länets innevånare gjorda sammanskott och donationer, likasom densamma till
hufvudsaklig del underhölles genom medel, som från länet utginge. Så utgjordes de 20
ä 22,000 R:dr, hvartill inrättningarnes årliga inkomster kunde uppskattas, dels af den
tilt veneriska smittans hämmande med 6 sk. b:ko af hvarje mantalsskrifven person åtagne
afgift, belöpande vanligen till ungefär 15,000 R:dr, samt af 205 T:r 16j k:pr råg
Bih. till B. St. Prot. 4853 .& 48öi. 4 Sami. 4 Afd. 3 Band. i Häft. 2
10
Slats-Ulskottels Utlåtande, A’:o 300.
och 11 T:r 19.V k:pr korn, sorn från större delen af socknarne inom länet af så val
kommunerne sjelfve, sorn af Patroni ecclesi® blifvit till den med lasarettet förenade akademiska
institutionen frivilligt anslagne, dels ock af 40 tunnor, råg, korn och bafra,
som, jemlikt Kongl. Brefvet den 8 September 1813, blifvit af hospitalsgården i Lund
tillagde kliniska institutet, samt af en del tili fromma stiftelser, i den tid hertigdömet
Skåne lydde under Danska Kronan, af enskild man anslagen jordegendom nära Lund,
tillika med åtskilliga af enskilda personer i sednare tider till förmån för inrältningarne,
under hvarjehanda form, lemnade bidrag, på en gång eller för vissa år.
Utskottet bar tagit detta ärende i öfvervägande; och ehuru Utskottet ingalunda
betviflar, att ju Lunds lasarett med tillhörande medicinska inrättningar, om de skola
fullständigt motsvara deras bestämmelse af på en gång sjukvårds- och undervisningsanstalter,
kunna vara i behof af det begärda anslaget, har likväl Utskottet, med afseende
derå, att, oaktadt lasaretts-direktionen före riksdagens början derom gjort underdånig
ansökning, Kongl. Majit icke funnit skäl att till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition
i ämnet, ansett sig sakna anledning att, endast uppå enskild motionärs framställning,
tillstyrka beviljande af ett så stort anslag, som det ifrågavarande; hvadan Utskottet,
i betraktande jemväl deraf, att Rikets Ständer vid denna riksdag redan beviljat
icke obetydliga anslag för medicinal-verket, hemställer,
att förevarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Slockholm den 19 September 1854.
Reservationer:
af Herrar von Troil, S. G och Törnebladh, G.
af Herr Kontrakt-prosten Hohnberg: »Då jag nödgas vördsamt reservera mig
mot Höglolliga Utskottets ofvanstående utlåtande, måste jag något fullständigare redogöra
för mina skäl härtill. Jag hade i min motion grundat min begäran om anslag åt
Lunds lasarett derpå, alt denna inrättning var af största vigt för den medicinska undervisningen
vid akademien och var sjelf till en del en akademisk institution; och det är
delta förhållande, sorn jag anser angeläget att närmare utreda. Yid Lunds akademi
fanns för längre tider tillbaka ett så kalladt Institution Ciinicum, grundadl på enskilda
donationer, med ändamål att bereda medicin® studiosi tillfälle att vid sjuksängarne, under
en lärares ledning, praktiskt studera läkarekonsten. När sedermera behofvet af en
sjukhus-inrättning för Malmöhus län allt mer och mer gjorde sig gällande, beslöt man att
förena en sådan med nyssnämnda institut, hvarigenom den dubbla förmånen vanns, att
man kunde bygga på en redan lagd god grund och derjemte för blifvande läkare bereda
ett betydligt utvidgadt tillfälle till ett praktiskt studium af deras svåra vetenskap.
Denna goda idé blef väl och lyckligt utförd. Genom frikostig» bidrag från länets invånare
uppfördes på en särdeles vacker, med lummiga träd planterad plats en prydlig
och för den tiden rymlig lasaretts-byggnad, jemte ett barnbördshus och ett särskildt
kurhus, samt flera andra byggnader för ekonomiska och andra behof. Redan häraf inser
man att denna, sjukvårds-inrättning icke, såsom andra dylika, endast är en inrättning
för länet, utan derjemte en vigtig del af de akademiska institutionerna. Detta be
-
Slats-Clskollels lillå!ande, jY.-o 300.
11
styrkes ock af Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente af den 8 Juni 1826 för Lunds lasarett
och dermed förenade inrättningar, hvilket redan i ingressen innehåller, att »i anseende
till della lasaretts sammanhang med Ciiniska Institutet i Lund och lasarettets
första grundläggning, företer sig ett olika förhållande emellan denna och öfriga lasarettsinrättningar
i riket.» i reglementet stadgas vidare, att medicinska fakultetens Dekanus
samt medicina) practica) och artis obstetricia) professorerna alltid skola vara sjelfskrifne
ledamöter i direktionen; att alla till kassan inflytande penningar skola förvaras i akademiens
a)rario, alt i de ärliga revisionerna af inrättningens räkenskaper skall en af akademien
utsedd revisor äfven deltaga; alt direktören för inrättningen skall utses af akademiens
kansler o. s. v. — Såsom skyldighet för inrättningen mot akademien stadgas,
bland annai, att 12 sjuksängar skola disponeras för kliniska undervisningen af institutets
direktör, och har inrättningen uppfyllt denna skyldighet så, att den till nämnda ändamål
upplåtit icke mindre än 120 ä 150 sängar, och det lider intet tvifvel att ju detta
kraftigt bidragit till det medicinska studiets långvariga flor vid Lunds universitet. Men
oaktadt så mycket varit gjordt för att försätta inrättningen i ändamålsenligt skick, har
dock utrymmet i sednare tider befunnits för inskränkt. Man har icke på långt när kunnat
emottaga alia de sjuka, som anmälts, och häraf har, bland annat, den ledsamma
följden uppstått, att det mest varit kroniska sjukdoms-patienter, som kunnat intagas, och
jemförelsevis få, som varit angripna af febrar eller andra akuta sjukdomar, emedan dc
flesta af dessa vanligen aflidit eller tillfrisknat, innan turen hunnit till dem att på lasarettet
intagas. De, som vid Akademien studera medicinen, hafva således endast haft ett
inskränktare tillfälle att praktiskt inhemta den så nödvändiga kännedomen af dessa svåra
sjukdomsformers rätta behandling. Likaledes har direktionen ofta funnit sig nödsakad
att af brist på utrymme afslå medellösa sjuke studerandes begäran att för bättre vård
få förflyttas lill lasarettet, dä sådant ej kunnat ske utan till förfång för länets egna
invånare. Af dessa anledningar blef Direktionen flera gånger af medicinska fakulteten
och af de årliga Revisorerne uppmanad att gå i befattning med lasarettets
utvidgning. Plan till nybyggnad blef alltså, till följd häraf, uppgjord, sorn
af Kongl. Maj:t stadfästades, och koslnadsförslaget uppgick till nära 77,000 R:dr.
Vid 1847 och 1848 årens Riksdag begärdes härtill ett låneunderstöd af Staten
af 75,000 R:dr; men detta afslogs på grund af då bristande tillgångar. Direktionen
mäste således inskränka sig lill uppförande af den' ena projekterade flygelbyggnaden,
med en kostnad af något öfver 30,000 R:dr, och i förlitande på den välvilja, Rikets
Ständer i allmänhet visat mot landets undervisningsverk, hoppades man att
åtminstone härtill vid en kommande riksdag bekomma ett förmånligt lån af Staten.
Kongl. Maj:t afgaf ock en Nådig Proposition om ett sådant lån på 40,000 R:dr; men
äfven detta afslogs, hufvudsakligen på den grund, att man ej hade för sig fullständigt
utredt det nära förhållande, hvari Lunds lasarett stod till Akademien, utan ansåg lasarettet
såsom egentligen en kommunal-inrältning för länets behof. Följden af detta alsing
inhemtas af föregående betänkande. Inrättningen har råkat i en skuld af 15,000
R:dr, som förlamar dess verksamhet och, oaktadt de frikostiga gåfvor, som till ett belopp
af numera 7,000 R:dr erhållits .af länets invånare, behöfvas ännu 10,000 R:dr till
fullständig inredning af de nya rymliga lokalerna, hvilka nu till största delen måste stå
tomma, och lill nödiga förändringar i gamla lasaretls-byggnaden. Det är med anledning
al' detta bekymmersamma- förhållande, som jag i min motion dristat begära ett
statsanslag af 25,000 R:dr. Då emellertid denna motion så sent förekom i Utskottet,
att Statens tillgångar redan blifvit hårdt anlitade, fann jag mig nödsakad att der modifiera
den sä, att jag endast begärde 10,000 R:dr såsom anslag och 15,000 R:dr såsom
lån; men icke ens detta ansåg Utskottet sig kunna tillstyrka. Måhända hade jag,
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 301.
med hänseende till nuvarande förhållanden, icke bordt låta förleda mig af mitt nit för
den goda saken att ens gå så långt, ulan hade jag kanske gjort häst att icke begära
mer än de 10,000 R:dr såsom anslag, då flera ledamöter af Utskottet syntes hågade
att åtminstone bifalla detta. Jag vågar alltså icke nu att längre sträcka mina önskningar.
Erhölle Lunds lasarett nämnda måttliga summa, kunde plats för 200 sjuka beredas,
hvarigenom ökade inkomster för inrättningen skulle inflyta, och densamma alltså
få lättadt tillfälle att betala sin skuld. Af hvad vigt en sådan utvidgning vore för den
kliniska undervisningen, har jag här ofvan sökt utreda. Jag får derföre, så varmt jag
förmår, anmäla denna angelägenhet till de resp. Ståndens välvilliga behjertande. Utom
de skäl för ifrågavarande anslags beviljande, som jäg redan haft äran anföra, utbeder
jag mig ytterligare få tillägga några bevekande omständigheter. Oaktadt Lunds Akademi
tacksamt erkänner de prof af Rikets Ständers frikostighet, som den fått åtnjuta,
uthärda dock dessa icke på långt när jemförelse med dem, som kommit Rikets första
universitet till godo. Så, då vid sista riksdag icke mindre än 66,666 R:dr 32 sk. anslogos
till en laboratorii-byggnad i Upsala, erhöll Lund endast 9,400 R:dr till en nybyggnad
för dess anatomiska institution. Vidare inhemtas af Stats- och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande N:o 10, att det dryga beloppet af 1,900 tunnor hospitals-spanmål
årligen utgår från Skåne lill Allmänna Barnhuset i hufvudstaden. Det kan väl då anses
för billigt, att åt det med Lunds Akademi förenade lasarett beviljas ofvannämnda
jemförelsevis mindre betydliga bidrag af Staten. Jag är öfvertygad, att de ifrågavarande
10,000 R:dr skulle svårligen kunna bättre användas, alldenstund deras beviljande
skulle helt säkert lända till stor båtnad så väl för den medicinska vetenskapen, som
för en stor mängd lidande medmenniskor.»
Häruti instämde Friherre Cederström, lind., och Prosten Berlin.
801.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Sept. 1834, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag lill BaggensStäkets
upprensning.
(U. A.)
Uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion har Herr A. M. Brinck anfört,
hurusom vigten för hufvudstadens handel och sjöfart af en farieds öppnande för 18
fots djupgående fartyg emellan Baggens fjärd och Stora Wärtan, genom Baggens-Stäkets
upprensning, i nära 20 år utgjort ämne för Stockholms Grosshandels-Societets och
Skepps-rederiers omtanke och bemödanden, men att företaget, som jemväl blifvit af
Kongl. Maj:t med Nådigt välbehag omfattadt, hittills, i brist af nödiga medel till dess
ut fö
-
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 301. 13
utförande, kommit att stadna vid förberedande åtgärder och undersökningar. Genom
Baggens-Stäkets upprensning vunnes den fördelen, att segelleden genom Stockholms
skärgård blefve med icke mindre än cirka sex mil förkortad, samt att en seglande
kunde med samma vind på 5 å 6 timmar passera densamma, hvaremot han den yttre
farleden behöfde vexlande vindar, eller, såsom det hette, »gå kompassen rundt om»,
hvilket stundom erfordrade lika många, om ej liera, dagar. Förenämnda undersökningar
hade lemnat det resultat, att, i händelse farleden bestämdes till 18 fots djup under
Saltsjöns lägsta yta, kostnaden komme att uppgå till 225,000 Ridr, och att, derest
farleden beräknades till endast 16 fots djup, denna summa kunde nedsättas till 203,000
K:dr, i hvilka belopp likväl erforderlig lösen för Skuru bro förslagsvis blifvit upptagen.
På grund al hvad sålunda blifvit utrönt, anhöllo Grosshandels-Societetens och Skeppsrederiernas
deputerade i underdånig skrifvelse den 12 December 1849 bos Kongl. Majit
om ett anslag för ifrågavarande ändamål från Handels- och Sjöfarts-fonden, alternativt
af 150,000 R:dr, om Kongl. Majit bestämde farledens djup till 18 fot, hvilket Deputerade
underdånigst förordade, såsom varande af vida större vigt och nytta för handeln
och sjöfarten, eller af 130,000 Ridr, om djupet skulle blifva endast 16 fot; hvaremot
Grosshandels-Societeten förband sig att på egen bekostnad fylla hvad utöfver de begärda
anslagsbeloppen kunde till ändamålets vinnande erfordras, äfvensom åtog sig all,
sedan den nya farleden blifvit färdig, densamma framgent underhålla, mot rättighet att
uppbära någon lindrig, till beloppet bestämd afgift af de fartyg, som komme att begagna
farleden.
Efter anförande häraf, har motionären nu föreslagit Rikets Ständer, att antingen
bevilja ofvanberörda 150,000 R:dr till Baggens-Stäkets upprensning på förutnämnda
sätt och under ofvan uppgifna vilkor, eller ock hos Kongl. Majit i underdånighet förorda
Nådigt bifall till omförmälda hos Kongl. Majit gjorda Underdåniga ansökning; varande
denna motion, uti hvilken flere af Borgare-Ståndets Ledamöter instämt, till Statsutskottets
behandling remitterad.
Vid öfvervägande af detta ärende har Utskottet, lika med motionären, funnit, att,
om den föreslagna nya farleden för större djupgående fartyg till hufvudstaden öppna
des,
sjökommunikationen emellan Stockholm samt hela det södra Sverige äfvensom utlandet
skulle i betydlig mån lättas, samt vigtiga fördelar för handeln och sjöfarten sålunda
beredas. Ifrågavarande företag kan derföre, enligt Utskottets åsigt, anses vara
af det gagn för det allmänna, att detsamma är förtjent af understöd frän Statens sida.
Hvad nu angår det af motionären i sådant hänseende begärda anslag från Handels- och
Sjöfarts-fonden, förekommer härvid, att Rikets Ständer, jemlikt underdånig skrifvelse
af den 23 Februari 1835, medgifvit, att öfverskottet af Sveriges bidrag till samma fond
finge afsättas och, efter Kommerse-kollegii samt Handels-Societeternas i de större sjöoch
handels-städerna hörande, användas för Svenska handclus och sjöfartens befrämjande
så inom som utom Riket. Vid sådant förhållande eger följaktligen Kongl. Majit att,
der så lämpligt pröfvas, af dessa fondens medel bevilja anslag för ifrågakomna föremål,
i enlighet med den underdåniga ansökning, som ock, efter hvad motionen innehåller,
blifvit af Stockholms Grosshandels-Socielet och Skeppsrederier hos Kongl. Majit i ämnet
gjord. Att åter af Statsverkets allmänna tillgångar anvisa det äskade bidraget, kan
Utskottet icke tillstyrka, enär dessa vid innevarande Riksdag redan blifvit för mångfaldiga
andra magtpåliggande behof hårdt anlitade. För öfrigt finner Utskottet betänkligt,
alt under nuvarande politiska förhållanden ifrågavarande företag sättes i verket, hvarigenom
ett nytt inlopp till hufvudstaden öppnas, hvilket, i händelse af utbrytande krig,
Bih. till II. St. Prot. 1833 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 4 Iltl/t. 3
14
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 30 4.
skulle, innan detsamma hunne alt befästas, medföra våda för hufvudstadens och Rikets
säkerhet; och enär Utskottet af denna anledning icke heller kan tillstyrka Rikets Ständer,
att, på sätt motionären alternativt föreslagit, hos Kongl. Maj:l förorda ofvanomförmälda
underdåninga ansökning, får Utskottet, på grund af hvad sålunda är anförd t,
hemställa,
att motionärens förevarande framställning icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 September 1854.
Reservation.
af Herr Gråå, J. F., som ansåg, att de nuvarande politiska förhållandena icke
innefattade något hinder för verkställigheten af ifrågavarande förelag, samt tillstyrkte,
att, med afseende å de stora fördelar detsamma i merkantilt afseende skulle medföra,
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, alt, derest Kongl. Majit
funne sådant lämpligt, det begärda anslaget måtte beviljas, att af Handels- och Sjöfarts-fonden
utgå.
Häruti instämde Herr Leijonancker, F. IV. och Herr Hesselgren, P. H.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Stats-Utskettets Memorial, N:o 303.
1
JW:o 303.
Ank. til! Exp.-Utsk. den 26 September 1854, kl. 2 e. m.
Memorial_, i anledning af återremisser ä Utlåtandet N:o
angående begärdt ytterligare anstånd med inbetal ningarne
åt staden Cimbritshamns hamnbyggnads-lån.
(R:gs Afd.)
Ofvannämnde Utlåtande, deruti Utskottet, på anförda skäl, afstyrkt
Rikets Ständers bifall till sökt och af Kongl. Majit vid innevarande Riksdag
förord nåd t, förlängd t anstånd med kapital- och län te-inbetal ningarne
å de 2:ne särskilda hamnbyggnads-lån, som under föregångna Riksdagar
beviljats staden Cimbritshamn, har vid detsammas föredragning hos RiksStånden
godkänts af Ridderskapet och Adeln, men deremot af de öfriga
Riks-Stånden blifvit till Utskottet återremitteradt. Enligt de protokollsutdrag
och yttranden angående förevarande ämne, som från dessa 3:ne
Riks-Stånd blifvit Utskottet tillställda, hafva de beslutade återremisserna
inom samma Stånd yrkats, för att erhålla bifall till det begärda anståndet
med liqviderna för ifrågavarande lån; i hvilket afseende hufvudsakligen
anförts: att Cimbritshamns stad, genom den allt för låga beräkningen af
kostnaderna för hamn-anläggningen, inledts i ett förelag, hvars fullbordande
öfverstigit detta lilla, i allmänhet obemedlade, samhälles förmåga;
att oaktadt de understöd af allmänna medel, som dels af Kongl. Maj:t,
dels af Rikets Ständer blifvit för sagde arbete anvisade, staden ändock
derför måst vidkännas högst betydliga uppoffringar; att, genom inträffade
naturhändelser, en stor def af det redan verkställda hamnbyggnads-arbetet
blifvit helt och hållet förstörd; att då omförmälda hamn-anläggning komme
Sih. till K. St. Prat. 185S—S4, 4 Sami, 1 Afd. 3 Band. 5 Bäft. 1
2
Stats-Vtskoltets Memorial, N:o SOS.
att gagna ej allenast staden och orten deromkring, utan äfven handeln och
sjöfarten i allmänhet, vore det följaktligen äfven af allmän vigt, att denna
anläggning hinde utföras och fullbordas; samt att det af Rikets Ständer
nyligen beviljade anstånd med återbetalningen af staden Sölvesborgs hamnbyggnads-lån
syntes innebära ett ytterligare skäl att, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts härom gjorda nådiga framställning, likaledes medgifva
staden Cimbritshamn den för Statsverket obetydliga lindring i betalningsskyldigheten
för de lån, å tillsammans 30,000 R:dr, om hvilka nu
vore fråga.
Med afseende å den åsigt, som, enligt hvad de beslutade återremisserna
ådagalägga, sålunda gjort sig gällande inom 3 Riks-Stånd och i betraktande
af de förhållanden, hvilka lill stöd för medgifvande! af den
inom samma Stånd yrkade förlängda befrielse från återbetalnings-skyhligheten
för meranämnde 2:ne hamnbyggnads-lån, anser sig Utskottet böra,
med frånträdande af sitt härom förut afgifna yttrande,
tillstyrka Rikets Ständer att bevilja Cimbritshamns stad det
af Kongl. Maj:t i nåder föreslagna anstånd, intill 1856 års
utgång, med beräkningen och vidtagandet af de årliga kapital-
och ränte-inbetalningarne å dessa lån.
Stockholm den 26 September 1854.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 308.
3
HT:o 308,
Ank. till Exp.-Utsk. deu 56 September 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtandej i anledning af Kongl. Majus nådiga Skrifvelse samt
väckt motion angående begärdt understöd för fullbordandet
af Norbergs jernväg.
(R:gs Afd.)
Åf högstberörde, till Rikets nu församlade Ständer, under den 15
nyssförlidne Augusti, aflåtna nådiga Proposition (införd under N:o 95 i
lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller) inhemtas, hurusom,
sedan, för anläggningen af en jernväg mellan Norbergs grufvefält i
öfre delen af Westmanland och sjön Åmänningen vid Strömsholms kanals
segelled, ett bolag blifvit bildadt och, emot tillgodonjutande af ett lån utaf
allmänna medel å 100,000 R:dr, genom afslutadt kontrakt förbundit sig att
inom viss tid, i enlighet med den af Kongl. Majrt i nåder gillade plan,
verkställa berörde arbete, hade detta företag likväl, till följd af felaktiga
beräkningar öfver jernvägens anläggnings-kostnad samt försummade inbetalningar
för en stor del af de tecknade aktierna, måst i ofullbordadt
skick afbrytas, och bolaget varit nödsakadt offentligen förklara sitt obestånd
samt till Kongl. Svea Hof-rätt ingifva sin cessions-ansökning. Derjemte
och då de återstående intressenterna i sagde företag saknade utväg
alt kunna åstadkomma de för detsammas utförande erforderliga stora tillskott,
hade, vid en i början af sistlidne April månad hållen bolags-stämma,
vissa härtill utsedde delegare fått åt sig uppdraget att, med anmälan om
bolagets obestånd, hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning om ifrågavarande
jern vägs-anläggnings öfvertagande af Staten samt om de åtgärder,
som för öfrigt vore nödvändiga för denna anläggnings fortsättande; i
4
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 303.
hvilket afseende bemälde delegare, å bolagets vägnar, i underdånighet anhållit,
att den påbörjade jernvägs-byggnaden, jemte alla af bolaget för
densamma anskaffade ma telia Ii er samt hvad dertill dessutom hörde, måtte,
under uppgifna vilkor, af Staten öfvertagas och på dess bekostnad fullbordas,
eller att Kongl. Maj:t, i fall denna anhållan icke skulle varda i
nåder bifallen, täcktes göra nådig framställning till Rikets Ständer om beviljandet
af ett anslag å 75,000 R:dr, att disponeras af det bolag, som för
anläggandet af samma jernväg blefve ånyo bildadt samt förbunde sig att,
i enlighet med ett af Löjtnanten C. Adelsköld nyligen uppgjord t kostnadsförslag
och på de vilkor, Kongl. Maj:t kunde finna nödigt bestämma, fortsätta
och fullborda meranämnde jern vägs-anläggning. I anledning häraf
har Kongl. Maj:t, efter inhemtande af Styrelsens för Allmänna Väg- och
Vattenbyggnader underdåniga yttrande, förklarat, att Kongl. Maj:t, hvad
beträffade det förra alternativet uti omförmälda underdåniga ansökning,
eller jernvägens inlösande af Staten, funne sig sakna skäl att i sådan syftning
vidtaga någon åtgärd; hvaremot och ehuru, i fråga om det sednare
alternativet, eller bolagets underdåniga anhållan om statsbidrag för jernvägens
fullbordande, visserligen den omständighet förekom, att det nuvarande
bolagets Direktion medelst kontrakt förbundit sig afl, utan annat
understöd från Statens sida än det till utgående från Handels- och Sjöfarts-fonden
beviljade lån, fullända detta arbets-företag, Kongl. Maj:t likväl,
med hänsigt till ej mindre ifrågavarande jernvägs nytta för nämnde
landsorts transport-rörelse, än möjligheten att derigenom, till allmänt gagn,
åt flera orter sprida Norbergets rika malmtillgångar, och enär det kunde
synas icke obilligt, att samma jern vägs-förelag blefve annorledes, än medelst
lån, af allmänna medel understödt, öfverlemna till Rikets Ständer
denna del af ansökningen, på det att Rikets Ständer måtte komma i tillfälle
pröfva frågan om det sökta understödets beviljande, i händelse Statens
tillgångar funnes för närvarande medgifva en så beskaffad ytterligare
utgift för kommunikationernas förbättrande! och har Kongl. Maj:t dervid i
nåder yttrat, att, i fall detta understöd beviljades, borde, jemte de för dylika
statsbidrag i allmänhet stadgade vilkor, tillika föreskrifvas, alt ett nytt
bolag skulle inom detta års utgång hafva bildat sig, hvilket bolag borde
inlösa den färdiga delen af jernvägen och ställa anLaglig säkerhet för anläggningens
fullbordande inom slutet af nästkommande år, i öfverensstämmelse
med ofvan omförmälda, af Löjtnanten Adelsköld uppgjorda förslag,
sådant det, efter slutlig kontroll-granskning, kunde varda af Kongl. Maj:t
i nåder fastställdt; dock borde, i alla händelser, det nuvarande bolaget
fortfarande vara förpligtadt att, enligt sitt åtagande och den derför aflem
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o SOS.
5
naile särskilda säkerhets-förbindelse, ansvara för återbetalningen af det
från Handels- och Sjöfarts-fonden utbekomna lån.
Jemte denna, af samtliga Riks-Slånden till Stals-Utskottet remitterade,
nådiga Skrifvelse, bar Utskottet dessutom från Borgare-Ståndet erhållit
remiss å en derstädes af Herr C. A. Rettig väckt motion, deruti,
med afseende å den stora och gagnande inflytelse, jern vägs-anläggningen
från Norbergs grufvor, efter dess fullbordande, kom me att utöfva å bergshand
teringen inom en betydlig del af riket, synnerligast inom flera af de
östra kust-provinserna, och på det att icke denna anläggning måtte förfalla
till en värdelös ruin, hvilket, utan Statens mellankomst vore att befara,
bemälde motionär föreslagit, att ett anslag å enahanda belopp, eller
75,000 R.dr, som under sed naste riksdag anvisades för åstadkommandet af
en jernväg från Nora, jemväl måtte varda af Rikets Ständer beviljadt för
fullbordandet af Norbergs-jernvägen, under vilkor, att ett nytt bolag billi
ar sig för detta företag samt lemnar säkra och fullständiga garantier för
arbetets ändamålsenliga utförande i öfverensstämmelse med den plan och
med iakttagande af de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kunde
finna lämpligt i nåder fastställa och meddela.
Deremot har, vid föredragningen och remitteringen af Kongl. Maj:ts,
angående förevarande ämne, till Rikets Ständer aflåtna nådiga skrifvelse,
det begärda understödets beviljande blifvit afstyrkt af de ledamöter utaf
Bonde-Ståndet, som härvid sig yttrat; hvarjemte en af detta Stånds ledamöter
uppgifvit, att Majoren J. Backlund, genom ett tili Norbergs jernvägs-bolag,
före dess cessions-ansökning, inlemnadt och af vederhäftig borgen
åtföljd t anbud, förbundit sig att, emot en ersättning af 64,500 R:dr,
före den Uste Oktober innevarande år fullborda jernvägen, i enlighet med
det derför uppgjorda och i nåder fastställda förslag.
Efter hvad de för Stats-Utskottet företedda handlingar rörande delta
ärende ådagalägga, var uti det kostnads-förslag Civil-ingeniören Carl Tottie,
efter flera skedda förändringar, sednast afgaf, och hvilket af Kongl. Maj:t,
den 7 Februari 1852, i nåder gillades, kostnaden för anläggningen af en,
lill begagnande med hästkraft afsedd, jernväg från kärrgrufvan inom Norbergs
odalgrufve-fält, till stranden af sjön Åmänningen invid Engelsbergs
bruk, beräknad till 156,491 R:dr. Men oaktadt för denna jern vägs-a nläggning,
under de tvenne sednast förflutna åren, utbetalts ett sammanräknadt
belopp af 132,212 R:dr 14 sk. 5 r:st., skulle kostnaderna för de återstående
arbetena, jemte felande materialier, enligt Löjtnant Adelskölds, i slutet
af sistlidhe Januari månad, uppgjorda beräkning, uppgå till ej mindre
än 111,803 R:dr 21 sk. 4 r:st. I stället för förstnämnde summa komme
jern vägs-anläggningen således att kosta 244,015 R:dr 35 sk. 9 r:st.; härle
-
6
Stats~Utsko(tets Utlåtande, N:o 303.
dande sig den högst betydliga skillnaden mellan de sålunda uppgifna kostnads-summorna
från åtskilliga, särdeles anmärkningsvärda, misskalkyler i
det öfver dessa kostnader af Tottie upprättade förslag, såsom: bergsprängningens
upptagande till ”högst” 75 kubikfamnar, ehuru den skulle utgöra
nära 1,000 famnar; — beräkningen af kostnaden för rails efter 11 R:dr
Skepp, viktualie-vigt, då den verkliga kostnaden uppgått för de från England
erhållna rails till närmare 20 R:dr Skepp, sagde vigt, och för de vid
Finspong beställda till 17 R:dr 24 sk. Skepp, stapelstads-vigt; jordarbetenas
origtiga och alltför låga beräknande, varande, oaktadt de verkställda
jordarbetena redan i Augusti månad sisLlidet år med omkring 1200 kubikfamnar
öfverstege den derå i Totties kostnadsförslag förekommande beräkning,
den återstående kostnaden för dessa arbeten af Adelsköld upptagen
till 28,636 R:dr 32 sk.
Beträffande aktie-teckningen och förhållandet med de af aktie-egarne
gjorda inbetalningar, har Utskottet derjemte af samma handlingar, bland
annat, inhemtat: att antalet af aktier uti ifrågavarande jernvägsföretag,
hvilket först bestämdes till 1100 stycken å 100 R:dr hvardera, sedermera
blifvit nedsatte till 500 stycken, med dervid stadgadt förbehåll, att hvarje
aktie borde ansvara för 200 R:dr utaf det från Handels- och Sjöfarts-fonden
erhållna lån. På sätt Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse innehåller, hafva
af det nedsatta aktie-antalet dock blott 427 aktier blifvit tecknade samt
föreskrifna inbetalningar fullgjorts för allenast 250. Dessa återstående aktiers
innehafvare, hvilka funnit sig urståndsatte att fullgöra jern vägsbyggnaden,
hafva derföre, på det att de personer, som uraktlåtit verkställa inbetalningarne
å sina tecknade aktier, icke skulle kunna undandraga sig ansvarigheten
för bolagets skulder, varit föranlåtne offentligen förklara bolagets
obestånd samt till vederbörlig domstol ingifva detsammas cessionsansökning.
Till fullgörande af hvad, såsom vilkor för meranämnde låns utbekommande,
stadgats, har jernvägsbolaget, genom ingånget kontrakt, som
blifvit med Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, å Kongl.
Maj:ts och Kronans vägnar, a fs luta dt, förbundit sig, att det år 1852 började
arbetet å jernvägen skulle inom den lista November 1853 fullbordas
i noggrann öfverensstämmelse med Civil-ingeniören Totties j, af Kongl. Majit
fastställda, plan och kostnadsförslag, samt att bolaget, utan att framgent
väcka anspråk på ytterligare bidrag härtill utaf allmänna medel, skulle
genom egna tillskott utgöra hvad utöfver det beviljade statsbidraget kunde
erfordras. Detta kontrakt, för hvars fullgörande särskild, af Kongl. Majit
jemväl godkänd, borgen såsom för egen skuld blifvit aflemnad, innehåller
derjemte, att, i händelse arbetet icke inom den bestämda tiden fullbor
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 308.
7
dades, ankomme det då på Kongl. Majit att låta inställa all vidare utbetalning
af statsmedlen samt återfordra hvad deraf redan blifvit uppburet»
att, på en gång eller successivt, till Kongl. Konvoj-kommissariatet inbetalas
inom den tid, Kongl. Maj:t funne för godt i nåder bestämma.”
Jemlikt den utaf Direktionen, i Juni månad 1852, på grund af bolagets
bemyndigande, till Kongl. Konvoj-kommissariatet eller ordres utgifna,
samt med s. k. solidarisk och proprie borgen af 4 personer försedda»
skuldförbindelse för det erhållna, i Augusti 1852 och Maj 1853 lyftade
lånet skall denna lånesumma återgäldas med en tiondedel årligen, under
de efter 1858 års slut nästföljande 10 åren, eller med 10,000 R:dr årligen
den 31 December under åren 1859 till och med 1868; hvarjemte för
samma lån skall årligen, från och med den 1 Januari 1859, erläggas ränta
efter fyra för hundra utaf det vid hvarje förfallotid obetalda kapitalbelopp,
intilldess bela lånet, med ränta från sistnämnde dag, blifvit till fullo liqvideradt.
1 afseende på berörde borgen bar Kongl. Maj:t likväl med anledning
af Direktionens derom i underdånighet gjorda anhållan, genom
nådigt bref af den 22 Maj 1852, förklarat, att så snart jern vägsbyggnaden
blifvit fullbordad, afsynad och godkänd, mötte icke något hinder ”för utbytet
af den personela borgensförbindelsen mot laglig inteckning i jernvägs-byggnaden,
jemte särskild införsel i de årliga behållna intraderna af
jernvägen.”
Enligt ordalydelsen af den för ofvanberörde kontrakt ingångna särskilda
borgensförbindelse torde väl löftesmännen för samma kontrakt kunna
lagligen åläggas, alt antingen i öfverensstämmelse med den kontraktet bilagda
arbetsplan fullborda jernvägsarbetet, eller inom den tid, sorn af Kongl.
Maj:t bestämmes, lill Kongl. Konvoj-kommissariatet inbetala de statsmedel,
bolaget uppburit; men sedan bolaget, på sätt dess till konkurs-domstolen
ingifna stat visar, för sagde företags utförande användt en summa motsvarande
bela det i kostnadsförslaget upptagna belopp, och genom inträffande
oförutsedda förhållanden blifvit urståndsatt vidare fortsätta samma företag,
samt måst i laga ordning till borgenärernes förnöjande afstå de redan verkställda
arbetena jemte alla sina öfriga tillgångar, skulle det med skäl kunna
anses bård t och obilligt, om, å det allmännas sida, utan afseende å betydligheten
af de enskilda uppoffringar härigenom uppkomme, yrkades en oeftergiflig
tillämpning af den borgen bemälde personer ingått, helst dervid,
den omständigheten jemväl torde böra tagas i betraktande, att dessas rätt
till framtida ersättning genom jernvägens blifvande afkastning, till följd af
förklarandet i Kongl. Brefvet den 22 Maj 1852, möjligen kunde komma
att stå tillbaka för Handels- och Sjöfarts-fondens eller dess rätts-innehafvares
fordrings- och betalnings-anspråk för det från samma fond utgifna
8
Stats-Utskottets Utlåtande, Nto 303.
lån. Utskottet tror sig således, sned afseende å de flera härvid förekommande
särskilda förhållanden, kunna antaga, att fortsättandet och fullbordandet
af Norbergs-jernvägens anläggning icke är att motse på grund af den
för uppfyllandet af kontraktet derom aflemnade borgensförbindelse. Erfarenheten
om de kostnader och förluster, som varit förenade med deri
redan verkställda aktieteckningen för detta företag, torde äfven, åtminstone
under den närmaste framtiden, göra bildandet af ett nytt bolag för
samma jernvägsanläggnings öfvertagande och fullföljande nära omöjligt, så
vida icke ett ytterligare statsbidrag dertill kan af detta bolag påräknas.
Dessutom förekommer härvid jemväl den omständigheten, att de väsendtligaste
fördelarne af oftanämnde företag samt någon betydligare afkastning
af rörelsen på jernvägen först äro att förvänta sedan ombyggnaden af
Strömsholms kanal- och slussverk blifvit fullbordad och de med transporterna
på denna kanal, under dess ombyggnad, förenade tidsödande och
kostsamma omlastningar kunna undvikas. Skulle nu fortsättandet och afslutandet
af arbetena å jernvägen uppskjutas under den förlängda tiden
för kanalbyggnadens fullbordande, eller intill 1859 års slut, komme sannolikt
under denna mellantid de redan verkställda arbetena att förfalla
och förstöras, samt derpå använda betydliga kostnader alltså kunna anses
till största delen förspillda.
Yid beviljandet af det lån utaf Statens medel, som redan an vändis
för ifrågavarande jern vägsanläggning, har detta företags fördelaktighet både
i allmänt och enskildt hänseende blifvit af Kongl. Majit erkänd och vitsordad,
hvarjemte Kongl. Majit, i Sin lill Rikets Ständer om samma företag
nu a flåt n a nådiga skrifvelse, omförmält den nytta denna jernväg komme
att medföra för ortens transportrörelse samt det allmänna gagnet deraf,
att Norbergs rika malmtillgångar genom densamma kunde blifva spridda
åt flera delar af riket. Utskottet anser sig härvid tillika böra erinra, hurusom
fråga om statsbidrag för en förbättrad eller underlättad kommunikation
från Norbergs grufvor till de vattendrag, hvilka sammanbindas genom
Strömsholms kanal, äfven vid föregående Riksdagar varit väckt; och
har för detta ändamål då föreslagits, att anlägga en kanal mellan Åmänningen
och den närmare dessa grufvor belägna sjön Snyten, derför ett statsanslag,
utan återbetalnings-skyldighet, af 64,000 R:dr blifvit begärdt samt af
Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen jemväl förordadt, med hänsigt till den
sålunda föreslagna kommunikationens väsendtliga vigt för nämnde bergslags
bestånd och förkofran.
De officiela uppgifter, jemte öfriga upplysningar, som under behandlingen
af förevarande ärende blifvit Utskottet meddelade, hafva ytterligare
å.dagalaggt nyttan och behöfligheten af en sådan oafbruten och vida mera
ändamålsenlig
Stats-Utikottets Utlåtande, N:o 303.
0
ändamålsenlig kommunikation från medelpunkten af denna bergslag till
Strömsholms kanal-led, som den jernväg, om hvars fullbordande nu är
fråga, kommer att bereda. Härvid har Utskottet, bland annat, inhemtat:
alt malmbrytningen vid och uti Norbergs jerngrufvor under åren 1843
med 1852, i medeltal, årligen uppgått till mer än 135,000 Skepp., hvaraf
omkring 57,000 Skepp, förts till masugnar, belägna utom nämnde bergslag;
att såväl brytningen som bortsändningen af denna orts jernmalm under
sednare tiden ansenligen ökats; att derstädes finnas nästan outtömliga
malmtillgångar, hvilkas begagnande i vida betydligare mån än för närvarande
endast hindras genom de stegrade forlönerne, jemte öfrige transportkostnader;
att malmförsändningen till andra orter nu är hufvudsakligen
beroende af möjligheten att få malmen framkörd från grufvorna till
stranden af sjön Åmänningen ; att en ökad tackjerns-tillverkning vid de i
närheten af Östersjön belägna masugnar skulle med säkerhet kunna motses,
derest dessa masugnar, i stället för den under sednare tiden minskade tillgången
på malm från Utö grufvor, kunde framdeles påräkna att få sina
malm behof fyllda från Norberget; att en äfven i öfriga hänseenden ganska
vigtig och inflytelserik förbättring af kommunikations-väsendet inom
Westmanland och Dalarne skulle i en framtid kunna åstadkommas genom
Norbergs-jernvägens utsträckning i nordlig riktning till Hedemora samt der
vidtagande sjö- och landt-kommunikationer; samt att, sedan ombyggnaden
af Strömsholms kanal blifvit fulländad, den årliga inkomsten af Norbergsjernvägen
kunde beräknas till närmare 23,000 R:dr, hvaraf, sedan hälften
af denna inkomst-summa åtgått till kostnader för rörelsens bedrifvande,
m. m. och £ för jernvägens samt dertill hörande byggnaders underhållande,
återstoden, utgörande omkring 7,600 R:dr, skulle kunna påräknas till ränta
och amortering af bolagets skulder äfvensom till utdelning åt aktie-egarne.
Med afseende å dessa jemte öfriga upplysta förhållanden, anser StatsUtskottet
Rikets Ständer icke böra vägra beviljandet af det ytterligare bidrag,
utaf allmänna medel, som numera ovilkorligen erfordras för fullbordandet
af den omkring 28,000 alnar långa jernvägen mellan Norbergs
malmfält och sjön Åmänningen, af hvilken jernväg nära 8,500 alnar redan
skola vara färdiga, helst genom detta företags utförande väsendtliga fördelar
komma att tillskyndas en bland Sveriges hufvudnäringar samt både
den allmänna rörelsen inom en särdeles verksam landsort och produktionen
af Rikets förnämsta export-artikel onekligen komma att ökas och befrämjas.
Men hvad beskaffenheten af ett sådant bidrag beträffar, får Utskottet
förklara, att Utskottet icke heller vid detta tillfälle finner anledning
frånträda sin, i fråga om andra dylika jern vägs-anläggningars åstadBih.
till R. St. Prot. 1853—1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 5 Haft. 2
10
Stats-Utslcoltets Utlåtande, N:o 303.
lo mm alide, förut yllrade och tillämpade åsigt, att dertill erforderliga statsl
idiag endast böra beviljas emot bestämd återbetalnings-skyldighet. Då Utsi
ottel således, med afstyrkande af Rikets Ständers bifall till den för Nor1
ergs-jernvägens fulländande begärda anslags-summa, deremot tillstyrker
Rikets Ständer att för samma företag anvisa ett ytterligare låne-understöd,
anser sig Utskottet dock böra föreslå detta lån till ett sådant belopp och
mot sådana återbetalnings-vilkor, alt det med beviljandet deraf afsedda
ändamål eller jern vägs-arbetets ofördröjliga fortsättning och fulländande,
efter all sannolikhet bör kunna vinnas.
Vidkommande alltså först lånets belopp, torde detta derföre böra
böjas utöfver den summa, hvars erhållande utan återbetalnings-skyldighet
den hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda och till Rikets Ständer öfverlemnade
ansökningen åsyftar samt närmare motsvarande de kostnader, som,
enligt det deröfver upprättade och af sökanderne åberopade förslag, erfordras
för jernvägens fullbordande. Såsom Utskottet redan uppgifvit, äro
de återstående kostnaderne i delta förslag upptagna till ett sammanräknad!,
belopp af 111,803 R:dr 21 sk. 4 rst., deraf för jordinköp beräknats 11,000
R:dr, för jordarbete 28,636 R:dr 32 sk., för bergsprängning 11,166 R:dr
32 sk., för rails 19,096 R:dr samt för lokomotiv m. m. 9,183 R:dr 16 sk.
Enligt det inom Bonde-Ståndet, vid remitterandet af Kongl. Majlis nådiga
Skrifvelse angående detta ämne, omförmälda anbud, har Majoren fiacklund
visserligen erbjudit sig att, emot en ersättnings-summa af 64,500 R:dr, till
alla delar fullborda jern vägs-byggnaden i öfverensstämmelse med den derför
af Kongl. Maj:t redan i nåder fastställda plan; dock skulle, efter hvad
i de till Utskottet ingifna handlingar blifvit anmärkt, uti den summa,
detta anbud upptager, icke vara inbegripna följande, för jernvägens fullbordande
och begagnande oundvikliga, utgifter, nemligen för jord-inköp
11.000 R:dr, för dels verkställd, fastän icke betald, dels återstående bergsprängning,
8,000 R:dr, för anskaffning af lokomotiv samt uppförande af
en stallbyggnad äfven 11,000 R:dr, och för levererade, men obetalda rails,
7.000 R:dr m. m., hvilka utgifters sammanlagda belopp skulle öfverstiga
45.000 R:dr. Under förutsättning, alt de återstående kostnaderna för jernvägs-anläggningen
således komma att ungefärligen uppgå till den i Löjtnant
Adelskölds kostnads-förslag uppgifna summa, bär Utskottet således
funnit sig föranlåtet föreslå ifrågavarande låns belopp till 100,000 Ridr.
Beträffande derefter ränte- och betalnings-vilkoren för samma lån,
måste, så vida med säkerhet skall vara att förvänta, det lånet kommer alt
för det dermed åsyftade ändamål begagnas och återbetalningen deraf att i
stadgad ordning verkställas, äfven dessa vilkor bestämmas särdeles billiga.
Utskottet har derföre trott, att den årliga ränte- och kapital-afbetalning
Stats-Ulslioltets Utlåtande, N:o 303.
IL
af tillsammans 3 procent utaf hela låne-beloppet, hvilken Utskottet i Utlåtande
JN:o 274 föreslagil, i afseende på d» t «1 erisi i tillstyrkta länet för
anläggning af en jernväg från Dalarne lill Mälaren eller Östersjön, jemväl
l ör bestämmas för nu ifrågavarande !åne-nnderstöd; anseende Utskottet de,
med hänsigt lill nyssnämnde lån, af Utskottet föreslagna stadganden, rörande
säkerheten för betalnings skyldighetens vederbörliga fullgörande in. m.,
likaledes böra tillämpas i afseende på det for Norbergs jernvägen nu tillstyrkta
ytterligare statsbidrag.
Som, på sätt Kongl. Maj:t i nåder yttrat, ett nytt bolag bör bilda
sig för denna jernvägs fullbordande, så och till undvikande af de stridiga
anspråk samt möjliga förvecklingar, hvilka skulle kunna uppkomma, derest
det förra bolaget och dess löftesmän skulle förblifva i fortfarande ansvarighet
för återbetalningen af det för samma jern vägs-anläggning förut erhållna
lån samt den derför medgifna inteckuings-rätt i jernvägen komme att tilllämpas,
synes det Utskottet nödvändigt, att det nya bolaget öfvertager bela
Inings-sky Idigheten äfven för detta lån oell för detsammas vederbörliga
inbetalning ställer den särskilda säkerhet, hvilken Utskottet, bland vilkoren
och bestämmelserna för det nu ifrågasatta ytterligare bidraget af allmänna
medel, kommer att här efteråt föreslå. Dock lärer sistnämnde bolag säkerligen
hvarken vilja eller kunna underkasta sig åliggandet att, samtidigt
med inbetalningarne å det af Utskottet nu förordade låne-understödet,
återbetala det försa lånet jemte den derå upplöpande 4 procent årlig
ränta, så vida icke de till 10 procent af ursprungliga låne-beloppet bestämda
årliga kapital-afbetaln ingar ne nedsättas samt betalningstiden förlänges.
En sådan förlängning af den för detta låns återbetalning förut
föreskrifna tid torde också desto hellre kunna medgifvas, som någon egentlig
eller afsevärd uppoffring för Statsverket derigenom icke kommer att
förorsakas, enär i allt fall den till 4 procent fastställda räntan för den obetalda
lånesumman skulle under den förlängda betalningstiden komma att
fortfarande utgå. Det torde likväl måhända anses mindre lämpligt, att utsträcka
återbetalningarne till Handels- och Sjöfarts-fonden under en så lång
tidrymd, som åtgår för ett låne-kapitals amortering medelst den här nedan
föreslagna årliga inbetalningen af 5 procent och beräkning dervid af
4 procent ränta å det återstående kapital-beloppet. Dessutom komme liqviderne
för begge de till ett och samma företag beviljade lånen att förenklas
och äfven i någon mån underlättas, i fall de få verkställas till
samma verk. Utskottet har derföre ansett sig böra hemställa, att Riksgälds-kontoret
måtte få sig ålagdt alt, emot öfverlåtelse af Handels- och
Sjöfarts-fondens fordran för det derifrån till oftanämnde företag utbekomna
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 303.
lån, fullgöra de för detta lån, enligt den afgifna skuldförbindelsen, stadgade
och år 1859 vidtagande inbetalningar.
Med afseende å den tid, som fordras innan Kongl. Maj:ts och Rikets
Ständers beslut, angående beviljandet af nu ifrågavarande understöd för fullbordandet
af Norbergs-jernvägen kan hinna vederbörande deigifvas samt
arbetet å denna väg ånyo företagas och fullföljas, torde de af Kongl. Maj:t
i nåder föreslagna yttersta terminerna för bildandet af det nya bolaget och
väganläggningens fullbordande böra något förlängas, nemligen för bolagets
bildande till den 1 April nästa år och för arbetsförelagets fulländande till
den 1 Juli 1856.
I öfverensstämmelse med Utskottets nu yttrade åsigter, får Utskottet
alltså hemställa och tillstyrka ,
att Rikets Ständer, för fortsättningen och fullbordandet af
den påbörjade anläggningen af en jernväg från Kärrgrufvan
inom Norbergs bergslag till sjön Amänningens strand invid
Engelsbergs bruk, må bevilja och till utgående från Riksgäldskontoret
anvisa ett låne-understöd af Etthundra tusen Riksdaler
Banko, under de vilkor, förbehåll och åliggande!!, som
här nedan finnas uppgifna.
Iso.
Så vida detta låne-understöd skall få åtnjutas, bör ett
nytt bolag för nämnde jernvägs-anläggnings utförande vara
bildadt före den Esta April 1855 samt förvärfva sig eganderätlen
till den redan anlagda delen af denna jernväg, jemte
de arbeten, som å den öfriga delen deraf blifvit utförda eller
påbörjade; börande samma bolag äfven åtaga sig betalningsskyldigheten
för det till sagde företag från Handels- och Sjöfarts-fonden
utbekomna lån å enahanda belopp.
2:o.
Bolagsmännen böra genom skeende aktie-teckning förbinda
sig att af egna medel tillskjuta hvad, utöfver det nu beviljade
lånet, erfordras för jernvägens och dertill hörande anläggningars
fullbordande samt all erforderlig transport-materiels
anskaffning; och skall aktie-teckningssumman utgöra
samma belopp, som de för jern vägs-an läggningen dels från
Handels- och Sjöfarts-fondeu och dels från Riksgälds-kontoret
anvisade lån, eller tillsammans Två hundra tusen Riksdaler;
Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 303,
13
dock behöfver, — sedan liqvidea med förra bolaget angående
de, genom dess försorg, å jernvägen verkställda arbeten
eller för jernvägs-anläggningen bestridda kostnader
blifvit uppgjord, — icke större belopp utaf den tecknade
aktie-summan utgöras, än som erfordras för fullbordandet
och framtida underhållandet af jernvägen med hvad dertill
hörer, eller för ofvannätnnde 2:ne Iåns återbetalning, i
händelse jernvägen icke varder af det nya bolaget på föreskrifvet
sätt och inom stadgad tid fullbordad; kommande eljest
jernvägen, med dess tillhörigheter, att utgöra framtida
säkerhet för dessa 2:ne lån, hvadan aktie-egarnes persouela
ansvarighet upphör för det från Riksgälds-kontoret utbekomna
lån, så snart jernvägen blifvit färdig samt efter skedd afsyning
godkänd, och för det andra lånet, 10 år derefter»
De handlingar, som innefatta aktie-egarnes förbindelser att
fullgöra den, på grund af aktie-teckningen, dem åliggande
inbetalnings-skyldighet å deras aktier, böra deponeras och
förvaras hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerås län.
3:o.
De vid jernvägs-anläggningen återstående arbeten skola,
genom bolagets försorg och under Styrelsens för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader inseende, utföras och fulländas i
öfverensstämmelse med det förslag till dessa arbetens verkställande
eller den arbetsplan, som af Kongl. Maj:t i nåder
fastställes; och bör jernvägen vara fullbordad samt för allmänna
trafiken upplåten före den 1 Juli 1856.
4:o.
Innan någon del af det för jernvägs-anläggningens fullbordande
beviljade ytterligare låne-understöd får lyftas, bör
det nya bolaget hafva behörigen styrkt sin i ofvanstående
l:sta punkt föreskrifna egande-rätt till den redan anlagda
delen af jernvägen m. m. samt, genom sin Direktion, hafva
till Riksgälds-kontoret aflemnat eller der företett:
a) för denna lånesumma, jemte derå upplöpande ränta, å bolagets
vägnar, utfärdad skuldförbindelse, som af Fullmäktige
i nyssnämnde verk godkännes och anlages;
b) utaf bolaget, likaledes genom Direktionen, ingånget samt
af Kongl. Maj:t i nåder antaget kontrakt om jernvägs-arbetets
utförande och anskaffandet af all för jernvägens begag
-
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 303.
nande erforderlig materiel, inom den här ofvan i 3:dje punkten
bestämda tidpunkt;
c) af Kongl. Maj:t i nåder godkänd säkerhet för samma kontrakts
fullgörande, eller för de lyftade lånemedlens återbäring,
i händelse arbetet icke varder på stadgadt sätt eller inom
föreskrifven tid utfördt;
d) bevis, att aktie-teckningen, äfvensom den i 3:dje punkten
stadgade deposition af deruti omför mälda handlingar, skett
för ett belopp, som åtminstone motsvarar två tredjedelar af
den föreskrifna tecknings-summan;
e) vederbörligt intyg, att arbetet å jernvägen blifvit genom
detta bolag fortsatt och fortgår;
f) särskild, å bolagets vägnar äfven utfärdad samt af Fullmäktige
godkänd och antagen, ny skuldförbindelse för det till
samma jern vägs-anläggning utaf allmänna medel förut erhållna
lån; samt
g) af Fullmäktige likaledes godkänd borgen för de å detta
lån föreskrifna ränte- och kapital-inbetalningars behöriga fullgörande
under en tid af Tio år efter det jernvägen blifvit
fullbordad;
h) förbindelse, innefattande bolagets åtagande att, under all
framtid och utan något ytterligare bidrag af allmänna medel,
vidmakthålla hela jernvägen, med allt hvad dertill hörer, i
sådant skick, att den kan för allmänna trafiken begagnas.
5io*
Sedan bolaget blifvit bildadt och kontraktet med detsamma
i stadgad ordning afslutadt samt nu uppräknade handlingar
aflemnade, utbekomraes en tredjedel utaf ifrågavarande
låns belopp, eller 33,333 R:dr 16 sk. och den 1 Augusti 1855
en tredjedel, eller 33,333 R:dr 16 sk., så vida dessförinnan
är eller då varder styrkt, att hela aktie-summan blifvit tecknad
och aktie-egarnes förbindelser, i afseende på denna summas
utgörande, vederbörligen deponerade, samt den sista
tredjedelen, eller 33,333 R:dr 16 sk., då jern vägs-arbetet är
fullbordadt, afsynadt och godkändt.
6:o.
Detta lån får, utan ränta och kapitai-afbetalning, inriehafvas
under den för arbetets utförande afseddatid; men efter
dess förlopp skall å hela den utbekomna lånesumman,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 308.
15
inom slutet af hvarje år, inbetalas tre procent, hvaraf för
hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts beräknas två procent
årlig ränta och återstoden utgör kapital-afbetalning.
Skulle det tili inbetalning förfallna beloppet icke varda i
föreskrit ven ordning erlagdt, bör derför af bolaget utgöras
leni procent årlig ränta intill dess samma belopp vederbörligen
inbetalas.
7:o.
Det från Handels- och Sjöfarts-fonden erhållna samt af
det förra bolaget lyftade lån å likaledes Ett hundra tusen
Riksdaler skall, från och med 1859 års början och intill dess
hela lånet är till fullo liqvideradt, återbetalas medelst erläggande
till Riksgälds-kontoret af Fem procent årligen utaf
samma låns ursprungliga belopp, dervid Fyra procent årlig
ränta godtgöres för det före hvarje liqvid återstående kapitalbeloppet
samt det öfriga utgör afbetalning å kapitalet; börande,
derest ej denna inbetalning varder vid förfallotiden i
stadgad ordning verkställd, bolaget dessutom erlägga 5 procent
årlig ränta å det förfallna beloppet, intill dess samma
belopp blifver vederbörligen inbetaldt.
8:o.
Till Riksgälds-kontorets säkerhet för ofvanberörde 2:ne
iåns återbetalande på föreskrifvet sätt, är bolaget skyldigt,
att, sedan jernvägen blifvit färdig, låta inteckna densamma
med b vad dertill hörer af sådan beskaffenhet, att laga inteckning
deruti kan meddelas; åliggande bolaget derjemte att,
med hänsigt till inbetalningarne å samma lån, medgifva särskild
införsel för Riksgälds-kontorets räkning uti jernvägens
inkomster, derest sådan införsel af detta verks styrelse äskas.
Någon annan inteckning i jernvägen eller införsel i dess afkastning,
får deremot icke af bolaget beviljas.
9:o.
För den händelse, att den för jernvägs-anläggningen fastställda
arbetsplan icke skulle följas och derifrån, utan sökt
och erhållen nådig tillåtelse, skedd afvikelse icke varder på
föreskrifvet sätt rättad, eller i fall jernvägs-arbetet icke skulle
i stadgad ordning fortsättas samt inom den derför bestämda
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 803.
tid fullbordas, eger Kongl. Maj:t låta inställa all vidare utbetalning
af det beviljade låne-understödet samt återfordra
hvad deraf utbekommits, alt, på en gång eller successivt,
till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den lid, Kongl. Maj:t
finner för godt i nåder bestämma. Skulle åter jern vägsanläggningen
under arbetstiden öfvergifvas, eller jernvägen,
efter dess fullbordande, icke så underhållas, att den framgent
kan begagnas, eller om betalnings-skyldigheten för det erhållna
lånet icke skulle kunna af bolaget fullgöras, kommer
jernvägen att hemfalla lill Staten , utan räittghet för aktieegarne,
att, till större eller mindre del, utaf det allmänna
erhålla ersättning för de tillskott till detta företag, som dessförinnan
blifvit af dera utgjorda.
10:o.
Då jernvägen är fullbordad och till allmänt begagnande
upplåten, skall bolaget, när så fordras, vara skyldigt alt,
emot den ersättning, sorn Kongl. Maj:t, efter vederbörandes
hörande, pröfvar skäligt bestämma, på densamma fortskaffa
trupper och allmänna posten samt besörja alla andra för
Kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande personal-
och varu-transporter. Derjemte och ifall fråga framdeles
uppstår om anbringandet af' elektrisk telegraf-linie längs
efter jernvägen , skall det åligga bolaget att utan ersättning
sådant medgifva.
liro.
Afgifterna för passagerare- och varu-trafiken skola utgå
enligt gällande, af Kongl. Majrt, efter dertill utaf bolaget afgifvet
förslag, i nåder fastställd taxa, hvilken i allmänhet
synes hvart femte år böra lämpas efter sig då företeende förhållanden.
12:o.
Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag af
de årliga inbetalningarne å de af staten erhållna lån, öfverstiga
sex procent å det belopp aktie-egarne tillskjutit, ankommer
på Kongl. Majit att, utom begagnandet af den i nästofvanstående
punkt Kongl. Majrt förbehållna rätt alt pröfva
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 303.
17
och bestämma de enligt taxan utgående afgifter, föreskrifva,
huru stor del af detta öfverskott skall afsättas, för att framdeles
användas till jernvägens förbättring eller vidare utsträckning.
Uppgår den årliga behållningen ändock till åtta procent
å aktie-egarnes tillskott, eger Kongl. Majit bestämma
om och med hvad belopp den stadgade amorteringen af
sagde lån bör ökas.
13:o.
I fråga om begagnandet och underhållandet af jernvägen
med hvad dertill hörer, komma slutligen de föreskrifter
och stadganden, som Kongl. Majit kan finna för godt meddela,
att tjena till ovilkorlig efterrättelse; varande bolaget
och dess biträden derjemte i allmänhet skyldige att iakttaga
och fullgöra hvad, med hänsigt tili den Staten tillkommande
vård öfver jernbanan och tillsyn öfver trafiken derpå, kan
varda i vederbörlig ordning föreskrifvet.
Slutligen och så vida ett nytt holag för fullbordandet af Norbergsjernvägens
anläggning varder bildadt, samt detta bolag fullgör de för
det ytterligare låne-understödets utbekommande stadgade vilkor, får Utskottet
hemställa,
alt det, i sådant fall, mätte åläggas Riksgälds-kontoret öfvertaga
verkställigheten af de kapital- och ränte-inbetalningar
till Kongl. Konvoj-kommissariatet, för Handels- och Sjöfartsfondens
räkning, hvartill det förra bolaget, genom sin skuldförbindelse
af den Juni 1852 sig förbundit; samt att
denna förbindelse måtte varda å Riksgälds-kontoret öfversten
samt utbytas emot samma verks å berörde låns belopp
och den derför stadgade ränta utgifna förskrifning.
Stockholm den 26 September 1854.
Bih. till B. St. Prot. 1853—54. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 5 Höft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1854.
Stahl I.skol (el* P tidlund t, N:o 304.
1
304.
Ank. till Exp.-Utsfc. dea 27 Sept. 1854, kl. 1 e, m.
Utlåtande, i fi nga om fortfarande anslag för del inom Rikets Ständers
hus inrättade Riksdags-arkiv.
(R:gs Afl)
Uti en till Stats-Utskottet aflåten skrifvelse af den 24 nästlidne Augusti,
hafva Fullmäktige i Riksgälds-kontoret erinrat, hurusom Rikets sednast församlade
Ständer, på sätt 133 § af Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente innehåller,
för komplettering och förökande af det utaf Riksdags-handlingar och Författnings-samlingar
samt juridiska, statistiska och financiela jemte andra tryckta
arbeten betående Bibliothek eller så kallade Riksdags-arkiv, som under sednare
tiden blifvit inom Rikets Ständers hus inrättadl, anslogo en, till Fullmäktiges
disposition för härmed förenade utgifter ställd, summa af 500 R:dr. Såsom Fullmäktige
i sin vid innevarande Riksdags början till Rikets Ständer afgifna berättelse
anmält, hade detta Bibliothek under de sistförflutna åren vunnit en icke
obetydlig tillökning, dels genom de för detsammas räkning inköpta böcker och
dels genom dit aflemnade, på allmän bekostnad från trycket utgifna, handlingar.
Men åtskillige, till ifrågavarande Bibliotheks föremål hörande böcker hade ännu
icke kunnat anskaffas, i anseende till de härtill anvisade tillgångarnes otillräcklighet
eller hittills saknadt tillfälle att dessa böcker erhålla. Det läge också i
sakens natur, att samma Bibliothek, för att kunna motsvara de med beslutet om
dess bildande afsedda ändamål och så vida hädanefter utkommande fortsättningar
af redan inköpta tryckta arbeten icke skola derstädes saknas, måste genom fortUih.
lill H. St. Hrot. 1853 & IS54. 4 Sami. 1 Aftl. 3 Iland. 6 lläft. t
2
Stals-Utskoltelt Utlåtande, N:o 3ii.
farande bokinköp äfven framgent kompletteras. För verkställigheten häraf och
till bestridande af kostnaderna för inbindningen af de böcker och handlingar, som,
enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut, komma, i den män de varda til!
trycket befordrade, att till Riksdags-arkivet aflemnas, hafva Fullmäktige, sedan
hela den vid sistförflutna Riksdag för dylika utgifter beviljade anslags-summa nu
blifvit i stadgad ordning använd, hos Utskottet hemställt, att enahanda anslagssumma,
eller femhundra Riksdaler, jemväl vid innevarande Riksmöte måtte af
Rikets Ständer beviljas och under tiden intill nästa Riksdags slut få, i mån af
behof, utaf Fullmäktige disponeras till ytterligare anskaffning af sådana, Riksdags-arkivets
föremål tillhörande, tryckta böcker och skrifter jemte kartor, som
för kompletteringen och förökandet af samma arkiv erfordras och icke utan särskild
kostnad kunna erhållas, äfvensom til! inbindningskostnader jemte andra
oundgängliga utgifter för arkivets räkning.
Jemte det Stats-Utskottet nu får för Rikets Ständer anmäla denna Fullmäktiges
framställning, och med afseende å deruti uppgifna förhållanden
till densamma tillstyrka Rikets Ständers bifall,
har Utskottet ansett sig i sammanhang härmed böra föreslå lydelsen af
den §, som, i händelse af ett sådant bifall, skall införas i det reglemente för
Riksgälds-kontoret, hvilket vid innevarande Riksdags slut kommer att af Rikets
Ständer utfärdas:
För komplettering och förökande af det inom Rikets Ständers hus inrättade
Arkiv af Riks (lags-handlingar och Författningssamlingar, hafva Rikets
Ständer medgifvit, att en summa af Femhundra Riksdaler må, under tiden intill
nästa Riksdags slut, fä utaf Fullmäktige, i mån af behof, disponeras till ytterligare
anskaffning af sådana, till detta arkivs föremål hörande, tryckta böcker
och skrifter samt kartor, som för detsamma erfordras och icke utan särskild kostnad
kunna erhållas, äfvensom till inbindningskostnader jemte andra oundgängliga
utgifter för samma arkivs räkning.
Stockholm den 26 September 1854.
Slals-Lislwtlels Ullålande, N:o 303.
Äfrö :soj.
An k. till Exp.-Utsk. d. 27 Sept. 1854, kl. 1 e. m.
(Jtlataniln, angående inlösning af ytterligare anmälda, fiirst efter
pr eskrip (iöns- tid en s slut hos Riksgälds-kontoret företedda Riksgälds-sedlar.
(Rgs. Afd.)
Sedan Rikets nu församlade Ständer, genom bifallandet af Stats-Utskotfets
under N:o 81 afgifna Utlåtande, i anledning af väckta frågor om inlösen af åtskilliga,
inom den derför stadgade preskriptionstid, till invexling hos Riksgäldskontoret
icke företedda Riksgiilds-sedlar, medgifvit, att de i detta Utlåtande omförmälda
sedlar, sådant oaktadt, finge af Riksgälds-kontorets medel inlösas, hafva
Fullmäktige, under åberopande af Rikets Ständers sålunda fattade och Fullmäktige
genom Stats-Utskottet tillkännagifna beslut, uti skrifvelser af den 8 sistlidnc
Juni samt den 8 innevarande månad, till Utskottet öfverlemnat en mängd
andra, jemväl först under innevarande Riksdags lopp till Riksgälds-kontoret ingifna,
dylika sedlar, hvilka, vid deras af Kontorets Kommissariat verkställda
granskning, befunnits rigtiga och följaktligen måst af detta verk inlösas, såvida
desamma inom den uti Kongl. Kungörelsen den 14 Februari 1835 för Riksgiilds-sedlarr.
es
företedda.
I öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer, med anledning af förut
uti enahanda afseende gjorda ansökningar och framställningar, vid flera tillfällen
medgifvit och beslutat, får Stats-Utskottet. sorn i fråga om nu förevarande serl»
4
Stals-Utskotlels Utlåtande, N:o 306.
lars inlösen, anser sig endast behöfva åberopa samma beslut jemte hvad Utskottet
i ofvanberörde Utlåtande upplyst och yttrat, äfven tillstyrka,
att dessa 151 Riksgälds-sedlar, af hvilka, enligt Kommissariatets
derom meddelade intyg, 11 lyda ä 10 R:dr, 42 ä
2 R:dr, 34 å 1 R:dr, 3 å 24 sk., 42 å 16 sk. samt 11)
å 12 sk. hvardera och således å tillsammans 248 Riksdaler
12 sk. Riksgälds, må med motsvarande belopp i banko-mynt,
eller 165 R:dr 24 sk., få utaf Riksgälds-kontorets medel
inlösas.
Stockholm den 26 September 1854.
\:o :mu.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Sept. 1854, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
vidtagna åtgärder till slutligt ordnande af Försvarsverket
inom Jemtland.
(Rgs. Afd.)
Sedan Rikets Ständer under sistförlidna Riksdag, genom bifallandet af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om nedsättning i provinsen Jemtlands rotering,
medgifvit, att, då den derstädes indelade nummerstyrka komme att minskas till
925 rotar, deraf 400 skulle underhålla en särskild kavalleri-trupp, bestående af
200 nummer eller tvänne sqvadroner och motsvarande den inom denna provins
redan befintliga Hästjägare-korps, samt. de återstående, på fyra kompanier för
-
Stats-ljlsknltels Ullålande, N:o fOG.
5
delade, 525 rotar utgöra en Fotjägare-korps, skulle de, genom det dåvarande
Fältjägare-regementets reduktion, uppkommande besparingar ä dess aflöningsanslag,
i den män de blefve disponibla, få fritt och obehindradt af Kongl. Maj:t
användas, dels till beredande af framtida kontant aflöning åt furirer, gevärshandtverkare
och spel i nummer vid den nya Fotjägare-korpsen, dels ock för
ordnande af Försvars-verket inom nämnda provins, med särskildt afseende pä
bchofvet af eget befäl åt Wester-Norrlands läns talrika beväringsmanskap; sä
har Kongl. Maj:t, medelst Nådig Skrifvelse af den 11 nästlidne Juli (införd under
N:o 91 i l:sta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller) gifvit
Rikets nu församlade Ständer tillkänna, att Kongl. Maj:t, under den 21 April
1852, låtit för Jemtlands Fältjägare- och Hästjägare-korpser utfärda nya Intcrimsaflönings-stater,
slutande sig för den förra korpsen å R:dr 19,152: 4. —
samt för den sednare ä  » 10,459: 30. 9.
och således å tillsammans R:dr 29,605: 34. 9.;
varande dessa stater så uppgjorda, att desamma, så vidt lokala förhållanden med
gifvit
eller andra omständigheter icke föranledt jemkning, både till personal och
allönings-förmäner öfverensstämde med de stater, som för andra jemförliga korpser
äro gällande; hvarjemte härvid äfven afsetts att för framtiden bereda tillgäng
till allönande af det befäl, sorn fortfarande borde finnas för ofvannämnde
läns beväringsmanskaps vapenöfningar, hvartill den inskränkta befäls-personalen
vid den nya Fältjägare-korpsen framdeles ej kunde påräknas, emedan densamma
väl behöfdes för Jemtlands läns ej heller fåtaliga beväring; och hade, enär lönetillgångarne
för Fältjägare-regementet och Hästjägare-korpsen tillsammans utgjorde
38,876 R:dr 19 sk. 9 rst., således ett öfverskott af 9,270 R:dr 33 sk. uppkommit,
för att till detta särskilda aflöningsbehof kunna begagnas. Vid pröfning
af infordrade underdåniga förslag ej mindre till framtida användande af denna
tillgång, än till fördelning af den Fältjägare-regementet och Hästjägare-korpsen
åliggande ackords-ränta, äfvensom till öfriga erforderliga åtgärder för öfvergången
till de nya staterna, hade Kongl. Maj:t, under den 25 Maj sistlidet år, fastställt
ej allenast s. k. öfvergångs-stater för Jemtlands Fältjägare- och Hästjägare-korpser,
hvilka stater skulle tillämpas från den 1 päföljde Juni, äfvensom Interimsailönings-stat
för befälet åt Wester-Norrlands Bevärings-bataljon, utan ock fördelningen
emellan dessa 3:ne korpser af den Jemtlands Fältjägare-regemente och
Hästjägare-korps dittills påförda ackords-ränta; dervid Kongl. Maj:t tillika i Nåder
förordnat, att, då nyssnämnda regemente vore att anse såsom upplöst, dess
Chef, Öfverste G. Armfelt samt Öfverste-Löjtnanten pä gamla staten, Öfverste
A. Hammarsköld, jemte så stort antal af det, öfriga befälet, som för nya Fältjägare-korpsen
icke vore behöflig! och som förklarat sig sådant önska, skulle,
med bibehållande af innehafvande löner intill afgång eller befordran, förflyttas
6
SlalSrUlskottels Utlåtande, N:o 306.
på indragilings-stat. bemälde Öfverstar, utan annan bestämd tjenstgörings-skyldighet,
än den Kongl. Maj:t, vid deraf förekommande behof, kunde finna för godt
att dem ålägga efter innehafda grader i arméen, samt det öfriga öfvertaliga befälet,
emot vissa fastställda tjenstgörings-vilkor och deribland, att företrädesvis
användas tili exercerande af YVester-Norrlands läns beväringsmanskap. Vidare
och efter det hos Kongl. Maj:t i underdånighet blifvit anmäldt, att samtlige de
sålunda på indragnings-stat förflyttade kompani-officerarne af meranämnde regemente,
häröfver hörde, vederbörligen tillkännagifvit sin underdåniga önskan vara
att, under derför stadgade vilkor, få ingå på den föreslagna öfverflyttningen, med
innehafvande löner, till den nya beVärings-bataljonen, har Kongl. Maj:t, då Försvars-verket
inom Jemtlands och Wester-Norrlands län kunde numera anses vara
slutligen ordnadt, fastän det icke vore bringadt till full verkställighet så länge
en del aflönings-tillgängar ännu innehades af löntagare på gamla staten, meddelat
Rikets Ständer kännedom om hvad i detta ärende sålunda blifvit vidgyordt, samt,
i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t vid sistförfiutna Riksdag i Nåder
förklarat, till Rikets Ständer jemväl öfverlemnat ofvanberörde 3:ne nya aflöningsstater.
Efter erhållna remisser å den underdåniga skrifvelse, hvars hufvudsakliga
innehåll nu1 blifvit anfördt, har Stats-Utskottet tagit kännedom om ej allenast
deruti uppgifna förhållanden, utan ock de samma skrifvelse åtföljande Interimsstater,
hvilka derjemte blifvit af Utskottet jern förde med de aflönings-stater för
indelta kavalleriet och infanteriet, som finnas bifogade Kongl. Maj:ts Nådiga
Cirkulär af den 2 Februari 1833, angående indelta arméens lone-reglering.
Utskottet har härvid icke funnit anledning till någon erinran med hänsigt till
ifrågavarande aflönings-tiIlgångars användande och fördelning samt de ä meranämnde
stater upptagne lönebelopp, hvilka tillsammans utgöra
för Jemtlands Ilästjägare-korps R:dr 10,453: 30. 9.
lör Jemtlands Fältjägare-korps n 19,152: 4. —
och för Wester-Norrlands Bevärings-bataljon ... » 9,270: — —
Summa R:dr 38,875: 34. 9.
eller i det närmaste samma belopp, hvartill löne-tillgångarne för Jemtlands förra
Fältjägare-regemente och Hästjägare-korps, enligt förevarande Nådiga Skrifvelse,
nppgingo. Utskottet får således hemställa,
att Rikets Ständer jemväl måtte gilla och godkänna dessa
3:ne aflönings-stater.
Stockholm den 26 September 1854.
Stals-liiskottels Utlåtande, N:o 307.
7
M:o 307.
Ank. till Eip.-Utsk. <i. 27 Sept. 1854, kl. i, e. m
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
skatte för sälj ning af åtskilliga lägenheten under Elfsborgs
kungsladugård i Göth “borgs och Bohus län.
(I. A.)
Utaf Ilögstberörda Nådiga Proposition (N:o 98) inhemtas, att sedan genom
Nådigt Bref den 24 Februari 1837, angående reglering af lönevilkoren vid
Landshöfdinge-tjensterna i Riket. Kongl. Majit, beträffande Götheborgs och Bohus
län, stadgat, att frän Landshöfdinge-tjensten, nied hvilken såsom indelning åtföljde
Elfsborgs kungsladugård i Örgryte socken och Säfvedahls härad inom
nämnde län, skulle vid dåvarande Landshöfdingen, General-Majoren m. m.
G. Edenhjelms afgång skiljas den del af samma kungsladugårds utmark, som
under framfarna tider blifvit upplåten uti omkring 400 små lägenheter, hvilka
utgjorde förstäder till staden Götheborg samt voro bebyggda ocii till en del odlade till
trädgårdar med åsatt grundskatt af dels kontanta penningar och dels mans- och qvinnodagsverken,
att efter årlig markegång i penningar utgå, och det blifvit i ofvannämnda
Kongl. Bref beräknadt, att för berörde lägenheter, af hvilka några redan förut
blifvit till skatte försålda, men de öfriga under ständig besittningsrätt upplåtna,
grundräntan skulle belöpa i kontant till 206 R:dr 45 sk., 3,664 mans-dagverken
å 24 sk. till 1,832 R:dr, och 285 qvinno-dagsverken till 71 R:dr 12 sk. eller
tillsammans 2,110 R:dr 9 sk, hvarifrån borde afdragas afkortningar för öfvergifna
lägenheter in. m., förslagsvis 260 R:dr 9 sk., då återstoden derefter blefve
1,850 R:dr; så och efter det Kongl. Majit den 19 Juni 1843 meddelat GeneralMajoren
Edenhjelm afsked från Landshöfdinge-befattningen och till Landshöfding
i stället utnämnt General-Majoren m. m. Grefve C. Löwenhjelm, hade, uppå
8
Stals-Utsknltcls Utlåtande, N:o SOT.
underdånig framställning af den sistnämnde. Kongl. Maj:t tinder den 2 Februari
1*44 funnit godt i Nåder bifalla, att med upplåtande af lägenheter å nämnde
till Elfsborgs kungsladugård hörande utmark samt uppbörden af den för samma
lägenheter belöpande afgäld linge under Grefve Löwenhjelms tjenstetid såsom
Landshöfding fortfarande tillgå på sätt dittills varit öfligt; i följd hvaraf bemälde
Landshöfding skulle derunder ega att sagda afgäld disponera från den tid. då
förre Landshöfdingen* rätt dertill upphörde, emot förpligtelse att inom Mars
månads slut hvart år til! Stats-kontoret inbetala den summa af 1,850 K:dr,
som af berörde lägenheter beräknats ibland tillgångarne till de i Kongl. Brefvet
den 24 Februari 1837 bestämde lönefyllnader för vissa Landshöfdingar.
Dessförinnan hade likväl, sedan enligt indelningshafvarens af Elfsborgs
kungsladugård, Landshöfdingen Edenhjelms yrkande årliga grundlegan för de af
staden Götheborg innehafde lägenheterne Stora och Lilla Klippan å ladugårdens
utmark blifvit, jemlikt Stadens Äldste* medgifvande och Magistratens den 6 Maj
1842 fattade beslut, tills vidare förhöjd från 4 R:dr 16 sk. tiil 122 dagsverken,
Magistraten samma dag uppdragit åt Götheborgs stads Drätsel-kommission att
ombesörja underdånig ansökning, det Kongl. Maj:t, efter inhemtande al Rikets
Ständers samtycke, måtte förunna staden rättighet att emot erläggande af lämplig
skatteköpe-skilling och de afgifter, som för öfrigt voro vanliga vid skatteköp, få
till skatte inlösa ofvannämnde lägenheter, tillsammans utgörande C tunne- 4
kappland jord.
Detta uppdrag hade bemälde Drätsel-kommission fullgjort i en den 16
.Tuli 1844 till Kongl. Maj:t ställd, af Landshöfdinge-embetet i Götheborgs och
Bohus län. jemte underdånigt Memorial den 26 i samma månad, insänd skrift,
deruti blifvit upplyst, att Götheborgs stad genom år 1813 utfärdadt köpe-kontrakt
blifvit emot en summa af 33,334 R:dr innehafvare af den besittnings- och
nyttjande-rätt, hvilken numera upplösta Svenska Ostindiska kompaniet, medelst
upplåtelse-bref den 10 Maj 1774, erhållit å de Landshöfdinge-bostället Elfsborgs
kungsladugård tillhörige lägenheterne Stora och Lilla Klippan med Sjöviken intill
varfvet Kustens område, och hvilken besittnings- och nyttjande-rätt kompaniet
genom Kongl. Resolution den 27 Januari 1775 blifvit försäkrad att ostörd få
behålla; att genom den så kallade Sjövikens fyllning, planering och omgifvande
med stenquaier samt bryggors anläggande, lägenheterna väl nu mera blifvit så
förbättrade, att de utgjorde beqvämliga platser ej allenast för upplag af trävaror,
utan ock för lossning och lastning samt skepps utredande; men att dessa
fördelar icke vunnits utan högst betydliga kostnader; hvarföre ock Drätselkommissionen
destoheldre gjort sig förhoppning om bifall till dess anhållan om
lägenheternes inlösande till skatte, som redan förut flera lägenheter å kungs
ladu
-
StutslJtxkotlets Utlåtande, N:o 307.
9
ladugårdens område blifvit till enskilde personer försålde, och deribland enligt
Kongl. Brefvet den 22 April 1823 åtskilliga tomter med en areal af 8 tunne5
i\\ kappland emot en köpeskilling af 333 Kalr 16 sk.
Derefter hade, uti underdånigt Memorial den 24 Augusti 1844. Landshöfdinge-embetet
i Götheborgs och Bohus län till Kongl. Majit öfverlemnat en, jemlikt
beslut å sockenstämma i Carl Johans Kyrka den 20 November 1843, af
dervid utsedde deputerade till Kongl. Majit ställd underdånig ansökning om lösningsrätt
eller tillåtelse till skatteköp af de i nämnde församling belägna å Elfsborgs
Kungsladugårds utmark med ständig besittningsrätt försedda tomtplatser till
ett antal af omkring fyrahundra, hvilka indelnings-innehafvarne från långt aflägsna
tider tillbaka emot grundlega upplåtit åt enskilda flir uppförande af boningshus,
behöfliga för den till Götheborgs stad hörande befolkning, som nu utgjorde nyssbcrörde
församling, till ett antal af omkring 7,000 personer, bestående af ståndspersoner,
burskaps-egande skeppare, viktualiehandlande, handtverkare, sjömän och
arbetare vid fabriker och skeppsvarf; anförande deputerade till stöd för ansökningen,
att i följd af omförmälda upplåtelse en mängd större och mindre, till en del
kostsamma och prydliga, byggnader blifvit å ifrågavarande tomtplatser uppförda,
hvilka byggnadsföretag varit möjliga äfven för de mindre bemedlade, då före år
1818 inteckning i hus var tillåten, jemväl om ständig rätt till tomten saknades,
så att lån emot intecknings-säkerhet varit åtkomliga; hvadan ock de fleste der
befintliga husen häftade för betydliga intecknade belopp, men att 1818 års bestämdare
intecknings-lagstiftning och domares olika begrepp om upplåtelsernas beskaffenhet
gjort icke blott den vunna intecknings-säkerheten tvetydig utan äfven
vidare inteckning omöjlig; hvaraf följden blefve, enär uppsägningar af lån måste
inträffa utan att nya kunde anskaffas, att husens värde nedsattes, en stor del af
de använde byggnadskapitalen eller köpeskillingarne gingo förlorade och förlägenhet
uppstode för många, hvilka, oberäknadt denna olycka, befunno sig i torftiga
omständigheter inom ett distrikt, der, med afseende å folkmängden och beskaffenheten
af dess yrken, betydliga summor måste årligen användas för kominunal-inrättningar;
pä grund hvaraf sökanderne underdänigst anhållit, det Kongl.
Majit mätte medgifva eganderätt till den jord, hvarå dessa hus voro belägna; i
hvilket hänseende sökanderne såsom köpeskilling erbjudit det kapital, som af
grundlego-beloppet uppkomme efter sex för hundrade, så att, derest grundlegorna,
beräknade till omkring 4,000 dagsverken, motsvarade 1,850 Ridr eller något
derutöfver, kapitalet blefve ungefärligen 31,000 Iiidr eller något mera.
Sedan Kongl. Kammar-kollegium, enligt Nådig remiss och efter vederbörandes
hörande, den 21 Oktober 1845 afgifvit underdånigt betänkande i anledning
Hik. lill H St. Vrot. 1853 $ 1853. 3 Sami. 1 Afd. 3 liand. C Håft. 2
10
Slatt-Vlshollclt Ullålande, JV.o »07.
af ofvanomförmälde två ansökningar och dervid fogat jordebok öfver torp oell
lägenheter å Landshöfdinge-bostället Elfsborgs Kungladugårds egor jemte öfriga
till frågans utredande erforderliga handlingar, samt härvid framställt förslag i afseende
på sättet och vilkoren för ifrågavarande lägenheters skatteförsäljning, innefattande,
ibland annat, att egendomarnes rätta värde borde genom offentligt
utrop utrönas, hade Kongl. Maj:t under den 20 April 1847 förständigat dess Befallningshafvande
i Götheborgs och Bohus län, att, i anledning af berörda förslag,
höra så väl Götheborgs Drätsel-kommission, som de öfrige sökanderne samt att
med dessas och kommissionens yttrande jemte eget utlåtande rörande förslagets
antaglighet till Kongl. Maj:t inkomma.
Till fullgörande af denna Nådiga befallning hade Landsliöfdinge-embetet
i sagda län den 13 Oktober 1847 till Kongl. Maj:t insändt Drätsel-kommissionens
samt deputerades för Carl Johans församling underdåniga yttrande, deruti de förklarat,
att om, på sätt Kongl. Kammar-kollegium föreslagit, tomternas bortauktionering
skulle utgöra vilkor för eganderättens afhändande från Staten, de heldre
återkallade sina ansökningar om dessa tomters skatteförsäljning; hvarförutan Landshöfdinge-embetet
för egen del anfört, att den af Kongl. Kammar-kollegium föreslagna
bortauktioneringen af lägenheterna till den högstbjudande icke syntes kunna,
emot sökandernes bestridande, ega rum, samt att Landsliöfdinge-embetet ansåg den
löseskilling, sökanderne erbjudit icke vara för ringa, så att genom dess antagande,
hvarvid omgången med den värdering Kongl. Kammar-kollegium föreslagit, undvekes,
något förfång icke blefve Staten tillskyndadt.
Då denna skatteköpsfråga i sådant skick den 25 Februari 1848 hos Kongl.
Majit förekom, och Kongl. Majit dervid ansåg billigt, ej mindre att de enskilde
sökanderne, lika med hvad Götheborgs stad erbjudit, såsom vilkor för skatteköp
af deras innehafvande lägenheter, derest sådant dem beviljades, blefvo tillförbundne
att, jemte erläggande af en emot tio års grundlega svarande löseskilling,
framgent utgöra viss årlig ränta, än äfven att, i sammanhang med skatteköpet, nu
befintlig ojemnhet i skattebeloppen för särskilde lägenheter i möjligaste måtto undanrödjes,
fann Kongl. Majit godt i Nåder anbefalla dess Befallningshafvande i
Götheborgs och Bohus län att, efter skedda undersökningar, med hänsigt till skatteköpsfrågans
vidare behandling, afgifva förslag till sådan jemkning i den af merberörde
lägenheter nu utgående jordskyld, att hela det nuvarande skattebeloppet
fördelades på alla lägenheterna i förhållande till hvarje lägenhets area, godhet
samt mer eller mindre fördelaktiga läge, dock sä, att för ingen lägenhet föresloges
lägre skatt än den, som beräknats enligt Kongl. Brefvet den 24 Februari
1837, .allt i ändamål, att den skatt, som sålunda blefve åsatt, måtte kunna tagas
till grund för en emot tio års skattebelopp svarande löseskilling och jemväl
Stats-Ulskollets Utlåtande, N:o So7.
11
sedermera årligen utgöras under iakttagande, att de, hvilka ej ville åtaga sig den
förhöjning i skatten, som sålunda kunde för vissa lägenheter uppstå, väl tills vidare
finge utgöra enahanda belopp, som hittills, men deremot icke vara berättigade
att lägenheten till skatte lösa.
Efter det att, i följd häraf, till upplysning om tomtplatsernas area och läge
armätningar och karteläggning egt rum samt tillförlitliga upplysningar i ämnet
hunnit inhemtas, hade Kongl. Mapts Befallningshafvande den 28 April 1852 med
nyss omförmälda yttrande och förslag till Kongl. Maj:t inkommit och dervid bifogat
förteckning å ifrågavarande jordlotter, utvisande, att deras antal uppginge
till 410, utom åtskilliga under samma nummer hänförda så kallade tillökningar;
att likväl ibland dessa tomter numera N:ris 121, 122, 144. 145, 166, 195, en
del af Nilis 196, 198, 211, 215, 226, 272, 282, 322, 382, 384 och 409 voro
öfvergifne och öde samt N:ris 376 och 377 till allmän plats utlagde; att N:ris 9, 10,
1 1, 242, 365, 375, 393 och 394 blifvit den 5 Augusti 1823 köpta till skatte emot
utgörande af 80 mansdagsverken årligen; attNiris 23 och 24 blifvit utlagde till allmänt
torg; att N:ris 1 27 och 128, gamla Reparebanan, blifvit, genom Kongl. Brefvet den 7
Oktober 1718, donerade till Kommendören Gathenhjelm och hans efterkommande ;
att för N:o 234, Annedal, åsatte 160 mansdagsverken upphört, att, utgå sedan uti
anhängiggjord, ännu icke afslutad, tvist vederbörande Härads-Eätt förklarat lägenheten
icke hafva någon jord af kungsladugårdens egor; att N:o 236, Yädersågen,
blifvit den 20 Januari 1724 köpt till skatte; att tomten N:o 296, Skottlandia,
icke kunnat tillrättafås; att tomten Nio 300, som år 1848 varit öde, numera
blifvit bebygd utan åsatt ränta; att N:ris 373, 374, 383. 387, 388, 392, 396,
398 och 399 utgjorde stat-torp till kungsladugården; att N:o 391, Boulevarden,
vore allmän plats; att Nio 408, Mariebergs kyrkogård, vore friplats och N:o 410,
Andrews gata, allmän väg; att samtliga tomternas area uppginge till 462 tunnland
1744ff kappland samt att nuvarande grundräntorna belöpte sig till 155 R:dr2l sk.
och 3,942 mans- samt 130 qvinnsdagsverken, hvilka sammanlagda penningar och
dagsverken Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett kunna, i följd af lämpliga
befunna rättelser, utföras till 4,275J mansdagsverken; och hemställde Kongl. Majus
Befallningshafvande beträffande grunden för beräknandet af omförmälda utskyld i
kontanta penningar, att, ehuru, efter den för ränteförvandling i allmänhet vedertagna
beräkning af sednaste tio års medeltal af markegången, ett mansdägsverke
skulle komma att motsvara endast 29| sk., likväl och enär dagsverks-lönerne i
orten under en följd af år visat fortsatt benägenhet att stiga, så att för fem af
de sex sista åren, och deribland 1850 och 1851, markegängspriset varit till 32
sk. fastställdt, någon lägre förvändlingsgrund än efter sistnämnda pris icke måtte
antagas, helst skäl icke syntes vara för handen att till enskildes fördel förringa
de för en embetsmanna-korps’ aflöning beräkneliga tillgångar. Öfver nyssbefäfde
12
Slats-Utshottels Utlåtande, N:o 307.
förslag blef den 20 Juli 1852 Kongl. Kammar-kollegii underdåniga utlåtande
infordradt. Detta utlåtande, afgifvet den 28 November 1853 och åtföljdt af en
utaf Kongl. Kammar-kollegium uppå förekomne anledningar från Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande äskad förnyad förteckning å jordlotterna under Elfsborgs
kungsladugård, deruti jemte andra rättelser den tillförene föreslagna jordskylden,
eller grundräntan, blifvit nedsatt till 4,19 Ij mansdagsverken, innefattade, tillika
med omständlig redogörelse för Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes yttrande och
förslag, åtskilliga anmärkningar och rättelser, hvilka likväl ej inverkade på hufvudfrågans
bedömande; och hade Kongl. Kollegium, beträffande först frågan,
huruvida räntorna för ofvannämnda lägenheter, derest de blefvo till skatte försålde,
borde bestämmas uti kontanta penningar eller mansdagsverken, ansett det
förra alternativet, som medförde mest reda och enkelhet, vara med lägenheter af
förevarande beskaffenhet, som numera utgjorde en stadsdel, mest lämpligt och att
i sådan händelse dagsverkena borde till kontant förvandlas efter de sednaste tio
arens me de (markegång, eller för åren 1842—1851, utgörande för ett mansdagsverke
29 sk. 9f r:st., elier i jemnt tal 30 sk., hvilket värde vore högre, än
hvartill dagsverken i hela riket, utom Wester-Norrlands, Westerbottens, Jemtlands
och Norrbottens län, i allmänhet uppskattades, och således i en icke folkfattig
ort fullt tillräckligt; men att, derest Kongl. Maj:t skulle anse räntorna böra i
mansdagsverken fastställas, desamma borde, utan rättighet till utgörande in natura,
bestämmas, att årligen betalas icke efter årets markegångspris, utan efter medium
af de nästföregående tio åren, på sätt af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer i fråga
om Kronans räntor i allmänhet blifvit beslutadt; hvarjemte, och utan att hafva
någon erinran att framställa emot sättet, hvarpå Kongl. Maj:ts föreskrifter i Kongl.
Brefvet den 25 Februari 1848 blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fullgjorda,
Kongl. Kollegium i afseende å de lägenheter, som kunde blifva föremål
för skatteköp, underdånigst åberopat innehållet af sitt den 21 Oktober 1845 afgifna
utlåtande med de förändringar, som af sedermera vunna upplysningar voro
en följd. I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Kollegium i sistnämnda utlåtande
underdånigst yttrat, borde alltså samtlige de i förteckningen upptagne lägenheter,
de nu utan upplåtelsebref begagnade eller öde varande, i den mån
detta tillstånd upphörde, blifva föremål för skatteförsäljning, med endast åtskilliga
af Kongl. Kollegium angifne och i den Kongl. Propositionen införde undantag.
Enär Kongl. Maj:t, uti ofvanåberopade Nådiga Bref den 25 Februari 1848,
förklarat sig anse, det köpeskillingen borde blifva tio års grundlega, hade vidare
för den händelse, att denna blefve bestämd icke i kontanta penningar utan i
mansdagsverken, Kongl. Kollegium hemställt, att dessa måtte beräknas efter markegången
för äret näst före det, hvarunder ansökningen gjordes; och hade slutligen
Kongl. Kammar-kollegium, då Kongl. Kungörelsen den 15 December 1848 icke
Stais (jlskntlete Utlåtande, N:o io7.
vöre på ifrågavarande lägenheter ti]lämplig, ansett de blifvande skattebrefven böra
af Kongd. Kollegium utfärdas och dervid vanliga afgifter eg a rum, likväl med
iakttagande, att, innan någon till skatteköp af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anmäldes, kungörelse derom i Götheborgs stad och Säfvedals härad skulle af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ombesörjas, med föreläggande för den. som
framför sökanden trodde sig vara till lägenheten berättigad, att sin talan derom
inom en månad efter kungörelsens uppläsande hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anhängiggöra; hvarefter dermed i vanlig ordning komme att förfaras.
Härpå, och sedan Kongl. Maj:t, jemlikt Nådigt Bref den 20 Juni 1853, i
förening med andra åtgärder för afslutande af Landshöfdinge-löneregleringen, förordna!,
att Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus län skulle ifrån början af
år 1854 åter tillgodonjuta afkastningen af utmarken till Elfsborgs kungsladugård,
med vilkor, bland annat, att det till lönefyllnad åt andre Landshöfdingar
påräknade belopp, 1,850 R:dr, årligen derå innehölles och till statskassan redovisades,
hade nuvarande Landshöfdingen, f. d. Stats-Rådet O. J. Fåhraeus, hvilkens
rätt i följd af den sålunda beslutade förändringen blifvit beroende på utgången
af omförmälde skatteköpsfråga, för så vidt den anginge grundräntornas bestämmande
för framtiden, uti en till Kongl. Maj:t den 7 Januari detta är ingifven
skrift, med yttrad öfvertygelse om de för orten gagneliga följder, som af
skatteköpets verkställighet kunde emotses, underdånigst förklarat, att någon erinran
frän hans sida icke skulle möta vid antagande af det ena eller andra af
Kongl. Kammar-kollegii alternativa förslag till grundräntans bestämmande, ej
heller vid hvad Kongl. Kollegium för öfrigt i afseende å skatteköpets verkställighet,
så vidt det på ränte-afgälden kunde inverka, i underdånighet hemställt, ehvad
i en elier annan del Kongl. Maj:t kunde finna någon jemkning af förslaget erforderlig
eller icke.
Sedan ärendet sålunda blifvit erforderligen beredf, har Kongl. Maj:t uti
den nu aflätna Nådiga Propositionen behagat föreslå, att de till Elfsborgs kungsladugård
hörande jordlotter, som i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes den 12
Januari 1853 insända förteckning voro upptagne och ej redan blifvit skatteförsälde
eller donerade, mätte, med undantag af de under kungsladugården lydande
stat-torp och de till allmänna platser upplåtna tomter, af vederbörande innehafvare
få skatteköpas, — de nu utan upplåtelse begagnade eller öde varande i
den mån, de blefvo behörigen upplåtne, under följande vilkor, nemligen:
a) att innehafvarne af berörde jordlotter framgent utgöra grundräntor i
penningar till belopp, motsvarande hvad i sagde förteckning är för hvarje lägenhet
uti mansdagsverken föreslaget, eller uti af Kongl. Kammar-kollegium utfar
-
u
Stals-Ulilcollets Utlåtande, Ar:o 307.
dadé upplåtelse-bref bestämdt, dagsverket beräknadt till 30 sk., utgörande i det
närmaste medeltalet af sådana dagsverkens markegångspris i Götheborgs oell Bohus
län under de innan förslagets afgifvande nästförutgångna tio åren; dock att
de räntor, som nu utgöras endast i penningar, men uti förslaget upptagits i
mansdagsverken efter 32 sk. förvandlingsgrund, utan tillika afsedd tillökning i
ränte-beloppet, nemligen för lägenheterna N:is 3, 17, 41, 64, 70 a, 73, 199,
235, 251 a, 253 b. 292, 311 sista lotten, 313 a, 315 b, 317 b, 331, 3* 6, 379
och 404^ de förut bestämda penninge-räntorna, framgent må blifva gällande;
samt att, hvad angar de lägenheter, sorn äro öde eller för hvilka ranta icke är
bestämd, fastställandet af denna skatt skall bero på särskild pröfning i vederbörlig
ordning, om och när fråga om sådana lägenheters upplåtelse förekommer;
b) att de till skatteförsäljning föreslagna jordlotternas innehafvare underkasta
sig den förändrade reglering af tomterna och lägenheterna, som af fram
ö
o o O
deles uppgörande plan för platsens mera regelbundna bebyggande och ordnande
kan pröfvas nödig och af Kongl. Maj:t fastställas; samt
c) att för hvarje jordlott såsom skatteköpe-skilling erlägge* ett kontant
belopp, motsvarande tio års grundränta så bestämd, som ofvan under mom. a
föreslagits; och torde dessa skatteköpe-skillingar böra i enahanda ordning, som
vid vanliga skatteköp å kronohemman eger rum, redovisas och skattebref af
Kongl. Kammar-kollegium utfärdas, under iakttagande för öfrigt, att, innan någon
lägenhet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till skatteköp anmäles, kungörelse
derom i Götheborgs stad och Säfvedahls härad af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utfärdas, med föreläggande för den, som tror sig framför sökanlen vara
till lägenheten berättigad, att sin talan derom, inom en månad efter kungörelsens
uppläsande, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anhängiggöra, hvarefter dermed
i vanlig ordning förläres.
o o
Härjemte, och hvad särskildt angår den i förteckningen under N:o 234
upptagne lägenheten Annedal, har Kongl. Maj:ts täckts förklara, att då tvist
uppkommit, huruvida densamma innnehade någon jord af Elfsborgs kungsladugårds
egor, kunde skatteköp af denna lägenhet icke ega rum, utan så vidt lägenheten
genom slutligt utslag blefve förklarad att hel och hällen eller till någon del tillhöra
nämnde kungsladugårds område; äfvensom Kongl. Maj:t, vid det förhållande,
att fråga blifvit utaf nuvarande innehafvaren af N:o 326, Yädersågen, väckt om
fyllnad från kungsladugårdens ego-område i de 50 tunnlands areal, som enligt
det för nämnde lägenhet utfärdade skattebref förmenats böra densamma tillhöra,
och, i anledning af anförde besvär, Kongl. Majit förklarat det vara klaganden
öppet att i afseende härå, å ort och ställe som vederborde, väcka och utföra
Stali-Utskoltets Utlåtande, JV.-o 3 07.
15
den talan, hvartill lian kunde anse sig befogad, i Nåder funnit, de vid kungsladugårdens
sednaste afmätning till sådan fyllnad vilkorligen föreslagna och ä
den af Säfvedahls Härads-rätt den 4 December 1851 fastställda karta utmärkta
lägenheter, som vid jemförelse med den af Kongl. Ivammar-kollegium åberopade
1722 års karta befunnes motsvara den derå utsatte mark, böra från skat.teförsäljningen
för närvarande undantagas; men att verkställighet af skatteköpet
äfven för berörde lägenheter må ega rum, derest och i den män det af Vädersågens
innehafvare väckta anspråk, i händelse det fullföljdes, blcfve genom slutligt
utslag underkändt.
Jemte den remiss, Borgare-Ståndet meddelat å den Nådiga Proposition,
för hvars innehåll Utskottet nu redogjort, har Utskottet fått emottaga ett anförande
utaf Herr yl. IV. Björck, hvilken hufvudsakligen yttrat, att, ehuru invånarne
i Carl Johans församling, hvilka, på sätt ofvan förmäles, hos Kongl. Majit
gjort underdånig ansökning om rätt till lösen af de under Elfsborgs kungsladugård
hörande lägenheter, hvaraf nämnde församling bestode, måst af farhåga att
fördröja sakens slut söka, att i sitt anbud mota alla invändningar, som kunde
liemtas från omsorgen att bevara Kronans rätt och fördel, samt i följd deraf icke
ens ifrågasatt att erhålla tomterna fria från lösen, utan deremot erbjudit sådan
jemte årlig skatt, det likväl ville synas, som om fordran af löseskilling för tomterna
å Statens sida vore obillig och att Staten borde gå sökanderne till mötes
med eftergift af ett dylikt anspråk. Carl Johans församling, hvars folkmängd
nu uppginge till öfver 7,000 personer, vore i allmänhet fullt jemförlig med rikets
medelstora städer, och om det måste medgifvas, att Kronan för alla dessa
gjort vida större uppoffringar än den af en bergig och oländig utmark, som här
vore i fråga och hvilken icke ens kunnat till något värde beräknas, i händelse
densamma skolat efter vanliga grunder skattläggas, så måste ock anspråket att
K ronan skulle utan lösen afstå denna grund vara så mycket mera billigt, som
Kronan ändock skulle fortfarande komma i åtnjutande af en inkomst genom grundskatten,
som icke stöde i något jemförligt förhållande till de inkomster, Kronan
eljest kunnat af denna jord erhålla, eller till hvad af någon stad eller köping i
riket för dess jord utgjordes. Detta samhälle som till hufvudsakligaste delen
bestode af arbetare, erlade dessutom årligen i kommunal-afgifter mera än 12,000
R:dr och vore i följd af sitt läge blottstäldt för härjande farsoter, som tre gånger
under 20 år påkallat uppoffringar, så mycket kännbarare, som det varit
omöjligt att från deltagande deri befria någon klass af invånare. Beträffande
beräkningen af löseskillingen läge härför till grund ett anbud af Götheborgs stads
Drätsel-kommission, angående lösen af en staden tillhörande egendom, hvars
värde, erhållit genom betydliga och med stor kostnad gjorde anläggningar af
kajer m. m., icke funne ett motsvarande uttryck i grundlegan; hvadan detta an
-
16
Stats Utskottets Utlåtande, X:o 307.
bud icke kunde tagas till norra för lösen af de öfrige tomterna, hvilken i intet
fall borde kunna bestämmas till mera än 3 års grundlega, hvarvid jemväl borde
tagas i betraktande, att grundlegorna utginge på ett sätt, som alldeles icke öfverensstämde
med tomternas rätta värden och det förhållande dem emellan, som
en rättvis och billig beskattning skulle bestämma, enär grundlegorna tillkommit
på olika tider och blifvit bestämda oftast af tillfälligheter, för att icke säga godtycke;
för minskande af hvilken ojemnhet hemstuldes, om icke ett af kommitterade
inom församlingen, i följd af Kongl. Brefvet den 25 Februari 1848, uppgjordt
förslag till jemkning i grundlegornas inbördes förhållande, kunde få läggas
till grund för beräknande af grundlegan och löseskillingen, under förbehåll, att
de, hvilkas afgifter konmie att förhöjas, icke tvingades att utgöra förhöjningen,
om de icke ville begagna sig af lösningsrätten, samt att försaiAlingens öfriga
fästighets-egare, som ville lösa, ansvarade, att årliga grundlegan i allt fall uppginge
till det i Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837 beräknade belopp; och
yrkades härförutan, att dä beräkningen i detta Kongl. Bref var grundad på en
uppskattning af mans-dagsverken till 24 sk. och qvinno-dagsverken till 12 sk.,
och denna jemväl i Kongl. Brefvet den 25 Februari 1848 afsedde beräkningsgrund
tjenat till ledning vid alla framställningar i frågan samt en tillämpning
häraf icke kunde medföra brist i det påräknade beloppet, sedan kommitterade
föreslagit en förhöjning i dagsverken, lösen derför måtte på grund af rättvisa och
billighet bestämmas till 24 sk. i stället för 30 sk., såsom i den Kongl. Propositionen
afsåges, och det så mycket heldre, som Kronan icke hade någon inkomst
af andra städer för deras jord och Staten icke borde till det yttersta betunga
den arbetande klassen vid dess bemödanden att bereda sig egna hem och
bostäder.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande tagit; och som Utskottet
för sin del anser, att genom antagande af hvad Kongl. Majit, pä sätt ofvan
förmäles, behagat i Nåder föreslå, förevarande fråga säkrast erhåller en lösning,
som både motsvarar invänarnes i Carl Johans församling uttryckta önskan
07 o •'
att komma i en tryggad besittning af deras nu innehafvande lägenheter, och derjemte
förenar det allmännas rättvisa anspråk med ett billigt afseende pä de enskildes
fördel, finner Utskottet sig böra
till Kongl. Majits ifrågavarande Nådiga Proposition tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 2G September 1854.
lieser
-
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 307.
17
Reservation:
af Herr Prosten Berlin: »Ehuru jag ingalunda ogillar, att Stats-Utskottet till
styrkt
Rikets Ständer att lemna sitt bifall till den Kongl. Propositionen, har jag
likväl ansett Utskottet böra gå ett steg längre och tillstyrka Ständerna att till
sitt bifall foga den underdåniga anhållan, det täcktes Kongl. Majit, efter sig företeende
omständigheter, i Nåder bevilja för innehafvarne af de sämre och mindre
fördelaktiga planerna eller jordlotterna en lämplig nedsättning i skatteköpeskillingen
från tio till åtta, sju eller sex gånger den årliga afgälden. Äfvenledes
har jag önskat ett tillstyrkande, att Kongl. Majit måtte i Nåder bevilja
nedsättning af den årliga räntan, der behof af en sådan förmedling kunde
sig förete.»
Häri instämde Herrar C. F. Waern J:r och A. A. Berger.
Bih. till It. St. Prat. 1833 & 18S4. i Sami. i Äfd. 3 Band. 6 Haft
Rättelser
uti Stats-Utskottets Memorial N:o 302 och Utlåtandet N:o 303.
Sid.
2
raden
12
står.
■ hvilka till stöd
läs:
hvilka blifvit
anförde
19
4
99
26
99
öfverlemna
19
öfverlemnat
9f
6
99
11
99
öfverstege
19,
öfverstego
99
—
99
18
99
nedsatte
99
nedsatt
,19
7
99
29
99
inträffande
19
inträffade
99
9
99
27
99
till ränta och
■ 19
till ränta för
och
»
10
99
13
99
motsvarande
99
motsvarade
5)
11
' 99
22
99
årlig
99
årliga
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1R54.
Stats-Utskottela Utlåtande, N:o 308.
1
W:o 308.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Okt. 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga Proposition, om
beviljande åt staden Jönköping af dels byggnadslån, dels
anslag och lån för ny tomtreglering derstädes.
(R.-gs Afd.)
Genom meddelade remisser hafva samtliga Riks-Slånden infordrat Stats-Utskottets
Utlåtande i anledning af högstberörda, under N:o 100 i första samlingen af Bihanget
till Riks-Ståndens Protokoller införda, nådiga Proposition, innehållande, att efter den
staden Jönköping, i början af sistlidne Mars månad, öfvergångna eldsvåda, hade dervarande
Magistrat, uti särskilda, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet anmälda
och förordade, ansökningar, å stadens vägnar, i underdånighet anhållit, att, i anseende
till ej allenast den prydlighet, utan äfven den större säkerhet emot eldfara, som skulle
vinnas, om stenhus kunde blifva uppförda i stället för de vid eldsvådan nedbrunna
trädhusen, hvartill dock, enär nästan alla egarne af dessa hus saknade medel till
uppförande af sådana hus, ett byggnadslån af 300,000 Ridr ansetts erforderligt. Kongl.
Majit måtte i nåder bereda Jönköping ett dylikt lån till det belopp, sorn’ Statens tillgångar
medgåfve och Kongl. Majit funne lämpligt, dock under dervid fästadt vilkor,
att ifrågavarande understöd endast finge tilldelas de tomtegare, som åtoge sig att uppföra
hus af sten eller annat icke eld farligt ämne; hvarjemte och dä kostnaden för den
tomtreglering, som, till följd af berörde eldsvåda, funnits nödig och, enligt dertill
uppgjordt samt af stadens invånare antaget och af Kongl. Majit redan hufvudsakligen
gilladt förslag, skulle omfatta hela staden, korarae alt utgöra ett belopp af 91,846
Ridr, deraf endast 10,000 Ridr ansåges kunna framdeles blifva staden godtgjorda,
Ma gistraten äfven i underdånighet anhållit, alt, lill bestridande af kostnaderna för
denna tomtreglering, ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 81,846 Ridr, samt ett
lån af 10,000 Ridr måtte staden i nåder beviljas. — Efter det Kongl. Majit af en
från Magistraten infordrad uppgift inhemtali att Städernas Allmänna Brandstodsbolag,
såsom brandskade-ersättning för de vid ofvannämnde eldsvåda nedbrunna hus, utbetalt
120,424 Ridr 21 sk. 2 rst.; att värdet af samma hus ansetts utgöra omkring 33g
Bih.
till «. St. Prot. 1853 & 185i. i Sami. 1 Afd. 3 Band. 7 Haft.
2
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 308.
procent utöfver deras brandförsäkrings-belopp; samt att, i anseende till byggnadsmaterialiernas,
synnerligast efter branden, betydligt stegrade pris, kostnaden för uppförande
äf nya hus beräknades komma att vida öfverstiga brandförsäkrings-värdet; har
Kongl. Maj:t, i betraktande af den förlust, staden Jönköping genom eldsvådan lidit,
och i jemförelse med hvad andra större städer i enahanda afseenden förunnats, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte åt denna stad anvisa, dels, såsom byggnadslån, Etthundratusen
R:dr, och dels, för tomtregleringens verkställande, Tiotusen R:dr såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet, och Tiotusen R:dr såsom lån, allt under enahanda
vilkor och förbehåll, som Rikets Ständer fästat vid de statsbidrag af lika beskaffenhet,
hvilka nyligen blifvit staden örebro beviljade.
På sätt Stats-Utskoltet, i sitt afgifna Utlåtande, angående beviljande af understöd
utaf allmänna medel för återuppbyggande af den i sistlidne Mars månad jemväl
nedbrunna del af staden Örebro, redan uppgifvit, hafva under sednare tiden byggnadslån
beviljats åt de flera släder, som helt och hållet eller till någon betydligare del
genom der inträffade eldsvådor blifvit ödelagda. 1 öfverensstämmelse med den åsigt,
som vid alla härom hos Rikets Ständer förut förekomna frågor gjort sig gällande och
föranledt dylika låns meddelande åt andra brandskadade städer, anser Utskottet ett
sådant låneunderstöd äfven böra anvisas för staden Jönköping i anledning af den
eldsvåda, hvaraf denna stad under loppet af innevarande Riksdag blifvit hemsökt.
Men som lånebeloppet vid detta, såsom vid andra likartade fall, synes böra lämpas
efter den timade eldsvådans omfattning samt egarnes till de derigenom ödelagda tomterna
behof af allmänt understöd för uppförande af nya hus i de nedbrunnas ställe,
finner Utskottet sig icke kunna förorda beviljandet af hela den utaf Kongl. Maj:t i
nåder föreslagna lånesumman, helst denna, i förhållande till antalet af de brandskadade
gårdarne och i betraktande af härvid för öfrigt förekommande omständigheter,
synes större, än de byggnadslån, deraf åtskilliga andra städer efter enahanda olyckor
kommit i åtnjutande. Utskottet anser således nu ifrågavarande lån icke böra bestämmas
till högre belopp, än det låneunderstöd, hvilket under sednaste Riksdag beviljades
staden Lidköping för återuppbyggandet af den, vårtiden år 1849, nedbrunna del af
denna stad; och får Utskottet derföre hemställa:
l:o
att Rikets Ständer, i anseende lill den eldsvåda, som i början
af Mars månad innevarande år öfvergått en del af Jönköping,
måtte bevilja nyssnämnde stad ett byggnadslån af Sextiosex Tusen
Sexhundra Sextiosex Riksdaler trettiotvå skillingar Banko, emot
de vilkor och förbindelser, som, med hänsigt till ej mindre
lånemedlens lyftning och användande, än desammas återbetalning
och räntans beräkning, blefvo, till framlida iakttagande vid dylika
låns beviljande, utaf Rikets sednast församlade Ständer fastställda
samt hos Kongl. Maj:t, i underdånig Skrifvelse af den 19 Mars
1851, anmälda och uti 39 § af nu gällande Reglemente för
Riksgälds-kontoret finnas intagna; börande likväl låneunderstöd
utaf omförmälde summa endast få utlemnas till de tomtegare,
som åtaga sig med de erhållna lånemedlen uppföra byggnader af
sten eller annat icke eldfarligt ämne.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 308.
3
Vidkommande derefter de, å staden Jönköpings vägnar, jemväl i underdånighet
begärda och af Kongl. Maj:t i nåder förordade statsbidrag för verkställandet af en
förändrad reglering af stadens tomter, anser sig Stats-Utskottet böra erinra, att visserligen
både lån och anslag utan återbetalningsskyldighet vid innevarande Riksdag beviljats
för ny tomtreglering inom Örebro, men att deremot ett för samma ändamål
föreslaget dylikt anslag under sednaste Riksdag vägrades staden Lidköping, för hvilken
stads, likasom för Christianstads, efter der inträffade eldsvådor, nödiga befunna tomtregleringar
understöd utaf allmänna medel endast medgifvits i egenskap af lån. Då
nu den inom Jönköping timade eldsvåda, hvarigenom 16 gårdar derstädes afbrunno,
hvarken i anseende lill sin härjande och förstörande beskaffenhet eller sin framtida
inverkan på detta samhälles ekonomiska ställning, kan jemföras med den inom Örebro
kort derefter inträffade enahanda olycka, dervid en stor del af denna stad lades i
aska, och då, i fråga om bestämmandet af det belopp, hvarmed staten skall bidraga
till verkställigheten af den inom förstnämnde stad nu förestående tomtreglering, alla
de kostnader, som en dylik reglerings utsträckande till hela staden kommer att medföra,
icke torde böra afses, finner Utskottet sig föranlåtet
2:o
afstyrka Rikets Ständers bifall till det, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
ifrågasatta statsbidrag för staden Jönköpings
nya tomtreglering,
oeh får alltså endast
3:o
tillstyrka beviljandet af det för sagde ändamål utaf Kongl. Maj:t
i nåder föreslagna lån å Tiotusen Riksdaler och samma låns
anvisande att af oftanämnde stad från Riksgälds-kontoret utbekommas,
under enahanda förbehåll samt ränte- och återbetalningsvilkor,
som vid innevarande Riksdag blifvit af Rikets Ständer
stadgade för det, enligt Slats-Ulskoltets Utlåtande N:o 167 samt
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, N:o 66, af den l:ste
nästlidne Juli, beviljade lån för tomtregleringen i Örebro, dock
med förlängning af yttersta terminen för lånemedlens lyftning till
slutet af Mars månad nästkommande år 1855.
Stockholm den 2 Oktober 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Slats-Ulskottcts Memorial, Nro 309.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Okt. 1854, kl. 12 m.
Memorial, i anledning af verkställde omröstningar, angående allmänna
bevillningen, jemte post-bevillningen.
Sedan, vid pröfning af Bevillnings-Utskottets Memorialer N:o 28, i anledning
af Riks-ståndens olika beslut, angående grunderna för den blifvande allmänna
bevillningen och föreskrifterna för deras tillämpning, samt N:o 27, med
sammanjemkning af Riks-ståndens olika beslut, i anledning af det i Utlåtandet
N:o 20 framställda förslag, angående post-bevillningen, Ridderskapet oell Adeln
antagit dels de uti förstnämnde Memorial vid voterings-propositionerne N:ris 0
och 11 gjorda inbjudningar, hvarigenom dessa voterings-propositioner förfallit,
dels den vid voterings-propositionen N:o 2 i Memorialet N:o 27 framställda inbjudning.
har Förstärkta Stats-Utskottet, i öfverensstämmelse med stadgandet i
31 § Riksdags-Ordningen, denna dag anställt votering öfver de gillade propositionerne,
så lydande:
■1:sta voteringen (N:o 1 i Mein. N:o 28).
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets af tre Stånd godkända hemställan,
att bevillningen af embets- och tjenstemäns, samt betjentes löner m. m.
måtte nedsättas till en tredjedel af hvad derför nu är stadgadt, samt att, i följd
deraf, 2 § 1 mom. i Bevillnings-förordningen må, efter orden: »andra sådana
lägenheter, erlägga», erhålla följande förändrade lydelse:
Hilt. lill II. St. lJrot. 1853 $ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 8 Hafi. 1
2
Stats-Ulskotlels Memorial, N :o 309.
»af alla löner, som
öfverstig
53
a 200:
till och
med 300
R:dr B:ko, en afgift
af
32
sk. B:ko
300j:
5?
400
55 55
1:
■—-
55
55
400:
55
500
55 55
1:
32
33
55
500:
55
600
5 5 5 5
2;
16
33
55
600!:
55
700
5 5 5 5
3:
16
5?
55
700:
55
800
5 5 55
4:
16
33
55
800:
55
900
5 5 5 5
5:
32
55
900:
55
1,000
55 55
7:
—
5?
55
1,000:
55
1,100
5 5 5 5
8:
32
35
55
1,100:
55,
1,200
55 5 5
10:
32
33
samt af
alla löner
derutöfver
, En för hundrade; kommande
den
lön
0.
S. V.»
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer, såsom Bonde-Ståndet beslutat, någon nedsättning i
embets- och tjenstemäns samt betjentes lönc-bevillning icke att ega rum.
Denna omröstning har utfallit ined 76 Ja och 45 Nej; och hafva Rikets
Ständer alltså beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
S:dra voteringen (N:o 2 i Mein. N:o 28).
Den, sorn vill, att till kontra-proposition i hufvud-voteringen antages Ridderskapét
och Adelns samt Bonde-Ståndets beslut, att nuvarande bevillningen å
rörelse och näring, sedel-utgifvande enskilde Banker derunder icke inbegripne,
samt fast egendom, må bibehållas oförändrad, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Slals-Ulskoilels Memorial, N:o 309.
3
Vinner Nej. kommer att tili kontra-proposition antagas Borgare-Ståndets
beslut, att nämnde bevillning skall nedsättas till hälften af hvad den nu utgör,
samt att, till följd häraf, ej blott alla uti §§ 9, 10, 25, 27 och 28 i Bevill
nings-Utskottets
förslag till bevillnings-stadga förekommande minimi-afgifter skola
nedsättas till hälften af deras nuvarande belopp, utan äfven afgifter å rörelse
och näring samt fast egendom i öfrigt allestädes i nämnde förslag må upptagas
till hälften af hvad de för det närvarande utgöra.
Som denna votering utfallit med 51 Ja och 88,•Nej, har alltså tilljkontra
proposition
vid blifvande hufvud-votering antagits Borgare-Ståndets beslut.
5:Jje voteringen (N:o 3 i Mern. N:o 28).
Den, som vill, att, såsom Preste-Ståndet beslutat, bevillningen för handel,
fabriker, handtverk o. s. v., eller rörelse och näring i allmänhet, vare sig i städerna
eller på landet, sedel-utgifvande enskilde Banker derunder icke inbegripne,
må bestämmas till Tre för hundra af årliga inkomsten, der nu bevillning af fem
för hundra eger rum; att den bevillning af fast egendom, på landet och i stä
derna,
som nu utgår med Tvä R:dr för hvarje Ett Tusen, för framtiden må bestämmas
till Tre Ii:dr för hvarje Två Tusen Femhundra; samt till följd häraf,
dels att på alla de ställen i Bevillnings-förordningen, der afgifts-bestämmelserna
Fem för hundra och Två för hvarje Ett Tusen förekomma, i deras ställe skall
införas: Tre för hundra och Tre för hvarje Två Tusen Femhundra, dels ock att
en beräkning, svarande emot nedsättningen ifrån 5 till 3 procent, skall i allmänna
bevillningen tillämpas på alla uti §§ 9, 10, 24. 25, 27, 28, 35 och
36 utsatte minimi-afgifter, äfvensom både på alla der utförde tarifer, och på alla
med bevillning träffade, så väl enskilda personer, som bolag, inrättningar och
stiftelser, dock så, att när nedsättningen icke kan utfalla uti jemnt mindre riksdalers-bråk,
i stället för 2 R:dr, 1 R:dr 24 sk. och 1 R:dr, utföres 1 R:dr 16
sk., 1 R:dr samt 32 sk. och att den i sådana fall blifver minst en tredjedel,
men icke öfver två femtedelar af det nu stadgade beloppet, — röstar
Ja:
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej. antages Borgare-Ståndets beslut, att nuvarande bevillningen å
rörelse och näring, sedel-utgifvande enskilde Banker derunder icke inbegripne.
4
SUlts-Utskotlets Memorial, N:o 309.
samt fast egendom, skall nedsättas till hälften af hvad den nu utgör, samt att till
följd häraf ej blott alla uti §§ 9, 10, 25, 27 och 28 i Bevillnings-Utskottets förslag
till bevillnings-stadga förekommande minimi-afgifter skola nedsättas till hälften af
deras nuvarande belopp, utan äfven afgifter å rörelse och näring samt fast egendom
i öfrigt allestädes i nämnda förslag må upptagas till hälften af hvad de för
det närvarande utgöra.
Denna votering har utfallit med 54 Ja och 65 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat enligt Nej-propositionens innehåll.
4:Jc voteringen (N:o 4 i Mein. N:o 28).
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets, af tre Stånd gillade förslag, att
början af 10, 27 och 28 §§ erhåller denna förändrade lydelse:
a l:o För följande (till städerna hörande), (på landet boende), (vid bruk, bergverk
och öfriga inrättningar antagne) personer skall afgiften, såvida den icke,
beräknad till 00 procent (den procent, som enligt 3:dje voterings-propositionen
varder bestämd) af inkomsten, uppgår till högre belopp, än de här nedan utsatta
högsta klass-afgifter, i hvilket fall nämnde procent-beräkning skall iakttagas, bestämmas
sålunda:» — röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer, enligt Bonde-Ståndets beslut, nu gällande Bevillnings-förordning
att i förevarande hänseende bibehållas oförändrad.
Som denna omröstning, vid hvilken en sedel blifvit kasserad, gifvit ett
resultat af 91 Ja och 27 Nej, hafva Rikets Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse
med Ja-propositionen.
5:tc voteringen (N:o 5 i Mern. N:o 28).
Den, som, i öfverensstämmelse med Bevillnings-Utskottets af två Stånd
godkända hemställan, anser, att någon särskild rubrik för auktionister ej bör i
27 § intagas, röstar
Ja;
Stais Utskottets Memorial, A :o SOS.
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer, såsom Preste- och Borgare-Stånden beslutat, i 1
mom. af nämnde § att införas rubriken: »Auhtionister. se Kommissionär er.v
Denna votering har utfallit med 46 Ja och 73 Nej; och hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens lydelse.
6:te voteringen (N:o 7 i Mern. N:o 28).
Den, som anser, att till kontra-proposition i liufvud-voteringen bör antagas
Ridderskapet och Adelns beslut, att bevillningen af enskilda Banker, som
ega sedel-utgifnings-rätt, skall utgå med fem procent af årliga utdelningen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer särskild omröstning att anställas, angående hvilketdera,
Borgare- eller Bonde-Ståndets, beslut i frågan bör i hufvud-voteringen
blifva kontra-proposition.
Som denna votering utföll med 74 Ja och 45 Nej, hade alltså till kontraproposition
antagits Ridderskapet och Adelns beslut.
7:de voteringen (N:o 9 i Mern. N:o 28).
Den, sorn gillar Preste-Ståndets beslut, att bevillningen af enskilda Banker,
som ega sedel-utgifnings-rätt, skall utgå med tre procent af den årliga behållning,
sorn icke öfverstiger sex för hundradet, men med nio procent af det
belopp, hvartill behållningen för året derutöfver uppgår, allt beräknadt efter hvad
af tecknings-summan eller grund-fonden blifvit kontant tillskjutet, — röstar
Ja;
Den, det ej vill. röstar
Nej.
6
Stals-Ulskollels Memorial, N:o 309.
Vinner Nej, aritages Ridderskapet och Adelns beslut, att nämnda bevillning
skall utgå med fem procent af årliga utdelningen.
Denna votering har visat, ett resultat af 62 Ja och 57 Nej; hvadan Rikets
Ständer alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
8:de voteringen (N:o 10 i Mern. N:o 28).
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets af tre Stånd godkända förslag,
att bevillningen af de i 35 § 2 mom. omförmälda aktie-bolag, associationer, societeten
verk. hypotheks- och andra allmänna inrättningar, skall beräknas af
”årliga behållningen», och att följaktligen detta uttryck skall införas i stället
för ordet »utdelningen» så väl i nämnda moment, som uti 146 §, — röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer nämnde bevillning, enligt Ridderskapet och Adelns
beslut, att beräknas af vårliga utdelningen», och detta uttryck följaktligen att
pä berörde ställen i Bevillnings-förordningen begagnas.
Som denna omröstning utfallit med 77 Ja och 4-2 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat enligt Ja-propositionens lydelse.
9:de voteringen (N:o 12 i Mern. N:o 28).
Den, som gillar Bevillnings-Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att
den för Jern-kontoret i 35 § 4 mom. af nu gällande Bevillnings-förordning stadgade
bevillning skall upphöra, och nämnde moment följaktligen ur Bevillningsförordningen
utgå, äfvensom att i 145 § skall intagas ett så lydande stadgande
om bemälde Kontors bevillnings-frihet: »Jern-kontoret, sä länge dess vinstmedel
användas till allmän-nyttiga ändamål,» röstar
Ja;
Den, det ej vill. röstar
Nej.
Slats-lilskottets Memorial, A':o 309.
7
Vinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut, att den nu gällande bevillningen
för Jern-kontoret skall bibehållas, och att något stadgande om bevillningsfrihet
för samma Kontor ej skall i 145 § införas.
Denna votering utföll med 76 Ja och 45 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
40:de voteringen (N:o 13 i Mern. N:o 28).
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets af två Stånd godkända förslår-, att
nu gällande stadganden i III Artikeln, eller 37 och 38 §§, angående afgift för
karakters-fullmakter, skola bibehållas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer III Artikeln att ur Bevillnings-förordningen uteslutas,
samt de följande Årtiklarnes och §§:nes ordningsnummer att derefter rättas.
Denna omröstning har utfallit med 69 Ja och 50 Nej; hvadan Rikets
Ständer beslutat enligt Ja-propositionens lydelse.
41:te voteringen (N:o 14 i Mern. N:o 28).
Den, som gillar Bevillnings-Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att
rde hus, hvilka på lustställen, eller andre, dermed jemförlige, mindre lägenheter
»blifvit uppförde och deraf utgöra egentliga värdet, skola, om de äro brandförv
säkrade, uppskattas minst till det värde, hvartill de blifvit uti allmänna inhem»ska
Brandstods-bolag till försäkring antagna,» — röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer, enligt Ridderskapet och Adelns beslut, brandförsäkringsvärdet
att, vid uppskattningen af berörde hus, endast lända till hufvudsaklig
8
Slals-Ulskottcts Memorial, N:o 309.
ledning, samt 71 § i nu gällande Bevillnings-förordning att bibehållas oförändrad.
Denna votering har utfallit med 76 Ja och 45 Nej; och hafva Rikets
Ständer alltså beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
tS:te voteringen (N:o 15 i Mern. N:o 28).
Den, som anser, att 145 § 2 mom. bör, i enlighet med Bevillnings-Utskottets
af tre Stånd godkända förslag, erhålla denna förändrade lydelse: ”Arbetsfolk,
så å landet, som i städerne, hvilka icke äro lagstadde och ej heller
»njuta ständig, utan endast tillfällig, arbetslön; lagstadde drängar o. s. v.,» —
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer berörde moment att, såsom Ridderskapet och Adeln
beslutat, bibehålla dess nuvarande lydelse, eller: »Arbetsfolk, så å landet, som
»i städerna, hvilka icke äro lagstadde och ej heller njuta ständig arbetslön, utan
»arbeta för dagspenning eller efter särskild öfverenskommelse och beting; lag»
stadde drängar o. s. v.»
Som denna votering utfallit med 91 Ja och SS Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
45:de voteringen (N:o 1 i Mern. N:o 27).
Den, som godkänner Bevillnings-Utskottets af tre Stånd gillade förslag,
att för inrikes bref det fastställda medel-portot af 4 sk., beräknas för hvarje lod
till och med en vigt af 8 lod, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner
Slats-Vtskollcis MemorialN:o, 309.
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, för bref af
till och med 8 lods vigt, remedium af { lod öfver att beräknas, så att, på sätt
för närvarande är stadgadt, för bref, som ej väger öfver 1| lod, porto erlägges
endast för 1 lod, för bref inom 2| lod endast för 2 lod o. s. v.
Denna omröstning har utfallit med 42 Ja och 77 Nej; och hafva Rikets
Ständer alltså beslutat enligt Nej-propositionens innehåll.
M:de voteringen (N:o 2 i Mern. N:o 27).
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets, af 3:ne Riks-Stånd godkända,
förslag, att, dåj vid inlemnandet af bref å Post-kontor eller Post-expedition,
portot kontant erlägges, en Särskild afgift af 1 skilling skall betalas för hvarje
dylikt bref, samt denna afgift tillfalla Postförvaltaren, röstar
Ja;
\
Den, det ej vill, röstar
Nej.
\
Vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Bonde-Ståndets beslut,
någon särskild afgift i ofvanberörde fall icke att erläggas.
Denna votering har utfallit med 54 Ja och 65 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens lydelse.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet skolat härigenom Rikets Ständer
meddela.
Stockholm den 5 Oktober 1854.
Hih. Cili II. Sl Prot. IS33 * 1854. i Sami. I Afd. 3 Hand. S Haft.
10
Sials-Uiskollels Memorial, N:o 310.
j\:o 310.
Ank. till Exp.-UUk. d. 7 Okt. 1854, kl. 12 m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af RiksStandens
skiljaktiga beslut, rörande väckt fråga om ett låneunderstöd
åt staden Christianstad.
Sedan, enligt ankomne Protokolls-utdrag, samtlige Riks-Stånden godkänt
det i Stats-Utskottets Memorial N:o 258 afgifna förslag till voterings-proposition,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande ett ytterligare lån till
staden Christianstad, har Förstärkta Stats-Utskottet, jemlikt 69 § Regerings-Forinen,
vid sammanträde denna dag anställt omröstning öfver nämnde, så lydande,
voter ings-propo, sition:
Den, som, i enlighet med Stats-Utskottets, af Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet godkända, hemställan, anser, att det låne-understöd för staden
Christianstad, hvarom fråga under innevarande Riksdag blifvit väckt, icke
bör af Rikets Ständer beviljas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat nämnde stad ett låne-understöd
af Tjugutusen R:dr. att från Riksgälds-kontoret utbetalas, emot de af Rikets nu
Stats-Utskolleli Memorial, N;o 3i 0. II
församlade Ständer, enligt 14:de punkten af Stats-Utskottets utaf Rikets Ständer
bifallna Memorial N:o 157, stadgade återbetalnings-vilkor.
Och har denna votering utfallit med 54 Ja och 65 Nej; hvadan Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen,
i
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat härigenom tillkännagifva.
Stockholm den 5 Oktober 1854.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1854.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 311.
1
i\:o 311.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Okt. 1854, kl. 12 m.
Memorial i anledning af erhållen ålerremiss å Utlåtandet N:o 188.
(U. A.)
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva till Stats-Utskottet återremitterat
Utlåtandet N:o 188, deruti Utskottet, på anförde skäl, afstyrkt Rikets Ständers
bifall å Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om understöd af allmänna medel åt TullStatens
enskilda Pensions-inrättning. De yttranden, som föranledt återremissen, innefatta
hufvudsakligen, ätt, då de Tull-Staten tillhörande personer vid tjensternas tillträdande
vore pligtige att i Pensions-Inrättningen ingå och sedermera under hela deras
tjenstetid måste till densamma erlägga betydliga årliga afgifter, rättvisan fordrade, att
deras efterlemnade enkor och barn korame i åtnjutande af den pension, som genom en
dylik förpligtelse blifvit dem tillförsäkrad; alt, i följd af denna förbindelse, Inrättningen
vore, emot hvad Utskottet yttrat, att anse såsom en offentlig inrättning, hvilken,
lika med andra anstalter af sådan beskaffenhet, borde af Staten understödjas, sedan
sig visat alt Pensions-afgifterne icke vore för pensioneringen tillräcklige, samt att det
syntes lämpligast, att, i enlighet med innehållet af den förenämnde Utlåtande bifogade
reservation, en summa af högst 5,000 R:dr för hvartdera af nästkommande 3 år anvisades
att af Tullmedlen utgå, lill betäckande af den under samma år möjligen uppkommande
brist uti Pensions-kassan.
Då emellertid 2:ne Riks-Stånd, nemligen Eorgare- och Ronde-Stånden, godkänt
ifrågavarande Utlåtande, samt de gjorda anmärkningarne icke synts vara af beskaffenhet
att böra föranleda till ändring af detsamma, har Utskottet funnit sig
sakna skäl att sitt förut afgifna yttrande frånträda.
Stockholm den 6 October 1854.
Bih. till R. St. Brot. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Bd. 9 Häft.
1
2
' Stals-Ulskottels Memorial, N:o 3 IS.
W:© Ulf.
Alik. till Exp.-Utsk. d. 7 Okt. 1854, kl. 12 m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet N:o 28 L
(lT. A.)
Från Bonde-Ståndet har Stals-Utskottet erhållit återremiss å Utlåtandet N:o281,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om anvisande af ett kreditiv för
Svenska Natur-alsters samt Industri- och Konslprodukters öfversändande lill 1855 års
exposition i Paris; men som detta Utlåtande blifvit af de 3:ne öfriga Riks-Stånden bifallet,
och ärendet sålunda, enligt 75 § Riksdags-Ordningen, är af Rikets Ständer afgjordt,
kan återremissen
icke till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 Oktober 1854.
Mö SIS.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Okt. 1851, kl. 12 ni.
Utlåtande, i anledning af erhållne åtter remis ser å Betänkandet N:o
262, rörande ifrågas täldl anslag till bildande af en Teknisk
Skola i Borås.
(U. A.)
Enligt aflåtua Protokolls-Utdrag hafva Preste- och Borgare-Stånden till StalsUtskottet
ålerremitterat dess under N:o 262 afgifna, af Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet godkända Utlåtande, deruti Utskottet hemställt, att en af Herr C. G. Rydin
väckt motion, om anvisande af anslag til! bildande af en Teknisk Undervisnings-anstallt
i Borås icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Vid den af PresteStåndet
beviljade återremissen har hufvudsakligen blifvit erinradt: att, då Rikets Ständer,
både vid denna och föregående Riksdagar, lemnat frikostiga bidrag lill Industriskolors
upprättande, och någon gång jemväl anvisat medel för anskaffande af lokaler
och nödig materiel för dessa skolors behof, det måste väcka förundran, alt Utskottet
Stats-Vlskoltets Memorial, N:o 313.
3
fäslat så ringa afseende vid den nu väckta frågan om inrättandet af en Undervisningsanstalt
för väfnads-industriens upphjelpande i de 7 härader af Elfsborgs län, der,denna
industri af ålder varit inhemsk och genom egen kraft hunnit en icke vanlig höjd. Hittills
hade visserligen denna industri kunnat någorlunda hära sig, så länge densamma
genom förbud mot införsel af de väfnadsslag, hvarmed den isynnerhet sysselsatt sig,
varit skyddad mot den utländska konkurrensen; men nu, då dessa förbud, i följd af
Ilikets Ständers beslut, med nästa år upphörde, komme den folkmängd af omkring
120,000 personer, som af denna industri hade sin utkomst, att försättas i en ganska
bekymmersam belägenhet. Det vore likväl Statens pligt, att, på samma gång dyn vidloge
åtgärder, som den änsåge gagneliga för dét allmänna, medelst understöd söka
mildra och förekomma de lidanden som genom dylika åtgärder kunde enskilde tillfogas.
Ingen industrigren vore dock i större behof af sådant understöd än väfnads-induslrien.
Ty då de fleste andra vanligen bedrefvos på ett särskildt ställe af färre arbetare, hvilkas
konstskicklighet lättare kunde uppdrifväs, utöfvades denna näringsgren på spridda
håll, i mindre verkstäder, af flere tusende personer, hvaraf följde att konstskickligheten
å denna ort i vidsträcktare mån och mera allmänt behöfde utbredas. Sannolikt vore
ock att ingen Industri-skola erhölle flere elever än den nu ifrågaställda, ty dit skulle
otvifvelaktig! hvar och en skynda för att lära huru han måtte kunna från nöd rädda
sig och de sina. Att, på sätt Utskottet yttrat, denna industri »på annat, mera direkt
sätt skulle kunna uppmuntras», vore icke antagligt, enär endast genom anvisning och
undervisning till konstskicklighetens uppdrifvande det stora ändamålet kunde vinnas;
och då härtill blott erfordrades den obetydliga summan af några tusende R:dr, vore
det både billigt och Rikets Ständer värdigt att bevilja dessa medel. Visserligen hade
Utskottet hänvisat lill Slöjdskolan i Götheborg, men, utom det att berörde läroanstalt
icke afsåge detta speciela yrke, vore stället håde aflägset, dyrt och föga passande för
den, till stor del af unga qvinnor bestående personal, som skulle komma att besöka
den föreslagna Skolan. Den omständigheten, alt Borås stads innevånare icke erbjudit
sig att till den ifrågaställda läroanstalten anskaffa lokal, vore af mindre vigt, enär man
med temlig visshet kunde antaga, att staden, nogsamt inseende, att dess, eget bestånd i
väsendtlig mån berodde af den kringliggande nejdens välmåga, icke skulle undandraga
sig att fullgöra en sådan skyldighet, om densamma, såsom ett vilkor för anslagets erhållande,
af Rikets Ständer föreskrefves. Inom Borgare-Ståndet hafva, till stöd för återremissen
och det äskade anslagets beviljande, hufvudsakligen åberopats de förhållanden,
som i motionen blifvit anförda; och motionären sjelf har, jemte förmälan, att Länets
Ilushållnings-Sällskap jemväl vitsordat nyttan och behofvet af en dylik undervisningsanstalt,
såsom ytterligare skäl för bifall till den af honom gjorda framställningen, andragit,
»att denna ort alltsedan verldens skapelse icke af allmänna medel erhållit något
understöd för sina undervisnings-anstalter», utom vid ett tillfälle för några år tillhaka,
då en dupplikant på allmän bekostnad anställdes vid Borås Skola.
Dä emellertid, på sätt nämndt är, Utskottets förra Utlåtande i ämnet blifvit af
2:ne Riks-Stånd godkäudt, och de före återremissernas beviljande inom Preste- och Bor
gare-Stånden
afgifna yttranden icke innefatta andra skäl, än sådana, hvilka redan vid
ärendets första handläggning hos Utskottet kommit i öfvervägande, har Utskottet funnit
sig böra, med vidblifvande af sin förut tillkännagifna åsigt, ånyo hemställa,
att den väckta motionen icke måtte till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
Stockholm den 6 Oktober 1854.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 3 i i.
*Y:o 314.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 7 Okt. 1854, kl. 12 m.
Memorial, i anledning af erhållen åtcrremiss å Utlåtandet N:o 287.
(U. A.)
Preste-Ståndet har till Stats-Utskottet återremitterat 2:dra punkten mom. Litt. a),
samt 3:dje punkten af Utskottets utlåtande N:o 287, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, äfvensom väckt motion, i fråga om ersättning till Bergsfogdarne för förlorade
löne-inkomster; men som samma utlåtande blifvit i sin helhet bifallet af de 3:ne
öfriga Riks-Stånden, och ärendet, till följd deraf, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, är
af Rikets Ständer afgjordt, kan Utskottet med detsamma icke taga vidare befattning.
Stockholm den 6 Oktober 1854.
mo 315.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Okt. 1854, kl. 12 m.
Memorial, i anledning af erhållen ålerremiss å Utlåtandet N:o 207.
• (U/A.)
Från Preste-Ståndet har till Stats-Utskottet blifvit återremitteradt Utskottets utlåtande
N:o 207, i anledning af motion om bidrag af allmänna medel för tillvägabringande
af ändamålsenlig kommunikation emellan Sveriges fasta Iand och Gottland; men
då samma utlåtande, enligt Utskottet tillhandakomna Protokolls-utdrag, blifvit af de 3:ne
öfrige Riks-Stånden bifallet, samt frågan således, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är
af Rikets Ständer afgjord, har Utskottet funnit sig icke kunna med detta ärende taga
vidare befattning.
Stockholm den 6 Oktober 1854.
Stats-Vlskottels Memorial, ]\’:o 3 i 6.
Vo sm.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Okt. issi, kl. 12 m.
Memorial med förslag till voteringsproposition i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, angående ifrågaslälld ersättning och
belöning ål Professoren Nycander för en af honom uppfunnen
rösträkne-machin.
(U. A.)
Vid föredragning af Stats-Utskottets Betänkande N:o 109, deruti Utskottet afstjrkt
Rikets Ständers bifall till en af Herr L. IV. Henschen väckt motion, om ersättning och
belöning åt Professoren B. O. Nycander för en af honom uppfunnen rösträkne-machin,
hvilket afstyrkande förnyats i utlåtande N:o 260, hafva Borgare- och Bonde-Stånden
gillat Utskottets förberörde yttrande; hvaremot Ridderskapet Och Adeln samt PresteStåndet,
med afslag å Utskottets utlåtanden, ansett Rikets Ständer böra bevilja Professoren
Nycander ett anslag af 687 R:dr 13 sk. 4 rst., såsom ersättning för kostnaderna
vid förfärdigandet af den utaf honom uppfunna rösträkne-machin.
Vid sådant förhållande får Utskottet, med stöd af 69 § Regerings-Formen och
30 § Riksdags-Ordningen, för frågans afgörande medelst omröstning i Förstärkt Statsutskott,
föreslå följande voterings-proposition:
den som anser, att, i enlighet med Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden
godkända förslag, väckt motion, om ersättning och belöning åt Professoren B. O. Nycander
för en af honom uppfunnen rösträkne-machin, icke bör af Rikets Ständer bifallas,
röstar
Ja;
Den. det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer anvisat en summa af 687 R:dr 13 sk. 4 rst.,
såsom ersättning till Professor Nycander för kostnaderna vid förfärdigandet af berörda
rösträkne-machin.
Stockholm den 6 Oktober 1854.
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 185i. i Sami. 1 Aid. 3 Bd. 9 Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Stats-Utskottet» Memorial, N:o 317.
1
I¥:o 317.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Okt. 1854, kl. 10 f. m.
Memorial^, med öfverlemnande af förslag till de 3:ne första
Afdelningame af Reglementet för Riksgälds-kontoret.
(R:gds Afd.)
Ehuru åtskilliga frågor, hvarom stadganden skola meddelas i det
nya reglemente som till ledning och iakttagande vid Riksgälds-kontorets
förvaltning bör före denna riksdags slut af Rikets Ständer utfärdas, icke
äro slutligen afgjorda, och Stats-Utskottet följaktligen ännu icke kan uppgöra
och afgifva förslag till detta reglemente i sin helhet, har Utskottet
dock, i öfverensstämmelse med hvad under föregångna riksdagar iakttagits,
ansett sig böra underställa Rikets Ständers granskning och fastställelse några
särskilda afdelningar af samma reglemente, hvilka innehålla hittills gällande
och äfven framgent tillämpliga stadganden, sedan genom verkställda
liqvider eller Rikets nu församlade Ständers beslut deruti föranledda förändringar
blifvit vederbörligen iakttagna. Då Utskottet funnit sig icke ega
anledning afvika från den uppställning af ifrågavarande reglemente, som,
först godkänd af 1840 och 1841 saint 1844 och 1845 års Ständer, blifvit
vid de 2:ne sednaste riksdagarne oförändrad bibehållen, har Utskottet
jemväl följt samma uppställning; och får Utskottet alltså härmed till Rikets
Ständer aflemna förslag till de §§ af Riksgälds-kontorets nya reglemente,
hvilka skola motsvara l:sta och 2;dra afdelningame, jemte de under Litt. A,
B, C och D upptagna §§ i 3:dje afdelningen af 1851 års reglemente samt
innefatta erforderliga stadganden, angående detta verks skulder samt dess
för meddelade lån egande fordringar, äfvensom de vid föregångna riksdagar
beviljade och till utgående derifrån anvisade, fastän ännu icke utbekomna
låne- och anslags-summor.
Bilt. till R. St. Brot. 18S3—18S4. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 10 Bäft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial, N:o 317.
Till ledning och upplysning vid de föreslagna reglements-§§:nas
pröfning och till underlättande af deras jemförelse med hittills gällande
reglementariska stadganden, är ej allenast det ämne, hvarom hvarje § handlar,
här nedan anfördt, utan ock den § uppgifven, livilken nu innehåller
enahanda eller motsvarande föreskrifter. Dessutom äro de under denna riksdag
afgifna och af Rikets Ständer bifallna Utlåtanden, derpå alla nya eller
förändrade stadganden sig grunda, jemväl åberopade; skolande exemplar af
det för Riksgälds-kontoret vid 1851 års riksdag utfärdade reglemebte varda
till vederbörande Stånds-kanslier aflemnade, för att hos Riks-stånden finnas
att tillgå vid den derstädes nu förestående behandling af ej mindre härjemte
bifogade förslag till nytt reglemente för samma verk, än de fortsättningar
deraf, hvarmed Utskottet ämnar ofördröjligen inkomma.
Vidare har Utskottet trott sig böra upplysningsvis erinra, att då
alla af Rikets Ständer på Riksgälds-kontoret anvisade utbetalningar, äfvensom
de till detta verk anslagna inkomster och tillgångar blifvit beräknade
i bankomynt, har, oaktadt den vid innevarande riksdag beslutade förändrade
räkne-enhet, Utskottet i det nya reglementet bibehållit den förra
eller banko-myntberäkningen, på sätt en allmän bestämmelse, som Utskottet
vill föreslå att härom införas i slutet af samma reglemente, kommer
att angifva.
1 § af det nu aflemnade reglements-förslaget, uti hvilken § Riksgälds-konto
rets
föremål uppgifvas, är lika lydande med nu gällande reglementes
1 §.
2 §, innehåller samma stadgande, angående inlösandet af Riksgälds-konto
rets
obligationer, som 2:a § i nyssnämnda reglemente.
3 §, angående utbetalningen af det årliga ränte-anslaget till Hans Maj:t Ko
nungen;
4:de §, angående räntan för det vid 1779 års riksdag afsätta
så kallade hemgifts-kapitalet; 5:e §, angående de af Riksgäldskontoret
utgifna obligationer för Statsverkets skuld till Rikets Ständers
Bank; och 6:te §, angående Bankens fordran för de till
Riksgälds-kontorets utgifter af Banken tillförene försträckta medel,
ega samma lydelse, som de i 1851 års reglemente under dessa
nummer intagna §§, med ändring endast al antalet och sammanräknade
beloppet utaf de återstående obligationerna för Stats-verkets
i 5 § omförmälda skuld.
Stats-Utshottets Memorial, N:o 317.
3
7 §, angående den af Götha kanal-bolag i Riksgälds-kontoret insatta reparations-fond;
8 §, angående de för återstående hamnbyggnads-arbete
vid Götha kanal innehållna medel; och9§, angående fonden för
Södertelje kanals underhållande, äro lika lydande med 8, 9 och 10 §§
i 1851 års reglemente; dock har den i detta reglementes 9 § uppgifna
summa förändrats till dess, efter verkstälda utbetalningar,
nu återstående belopp.
10 §, angående fortsatt bildande och afsättande af fond för Hjelmare ka
nal-
och sluss-verks framtida vidmakthållande, motsvarar ll:te §
i 1851 års reglemente, samt innehåller några förändringar och
tillägg, som grunda sig på och öfverensstämma med de i Utskottets
Utlåtande N:o 48 uppgifna förhållanden.
11 §, angående återstoden af den afsatta anslags-summan för Strömsholms
kanals ombyggande, innehåller samma stadganden, som nuvarande
12 §.
12 §, angående de till Riksgälds-kontoret levererade och der innestående
ekeskogs-medel; 13 §, angående den till samma Verk aflemnade
Lappmarks Ecklesiastik-fonden; 14 §, angående Kongl. f. d. Nummerlotteriets
samlade fond utaf outtagna brudgåfvo-vinster; 15 §,
angående de från Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret levererade
äldre depositions-medel; och 16 §, angående medel, som
varit inneslutna i rekommenderade bref samt från Postverket öfverlemnats
till Riksgälds-kontoret, hafva samma lydelse, som 13—17
§§ i 1851 års reglemente.
17 §, angående de till Riksgälds-kontoret aflemnade, för undsättningar vid
inträffande missväxter afsedda, medel, innefattar det vid både innevarande
och föregångna riksdagar stadgade förbehåll, derunder
sådana medel hos detta Verk äro deponerade, jemte Rikets nu
församlade Ständers beslut om användande af en del utaf samma
medel för de å Riksgälds-kontoret anvisade stats-utgifters bestridande.
.18 §, angående den i Riks-arkivets hus befintliga inteckning; 19 §, angående
liqviderandet af Riksgälds-kontorets skulder, utan afseende
å den för dylika liqvider i allmänhet stadgade preskriptionstid;
och 20 §, angående betalningen af äldre, vederbörligen fastställda
4
Stats-Utskottets Memorial, N:o 317.
kronofordringar, ega samma lydelse, som 19, 20 och 21 §§ i 1851
års reglemente.
21 §, angående lånet till Upsala Akademi, för dervarande Bibliotbeksbyggnad,
och 22 §, angående lånet för utvidgande af läroverken
i Carlstad, äro lika lydande med samma reglementes 22 och
23 §§.
23 §, angående lånet för utvidgning och reparation af skolhuset i Nyköping,
och 24 §, angående lånet för fullbordande af den nya stiftskyrkan
i Hernösand, innehålla de i afseende på dessa 2:ne lån,
vid deras beviljande, föreskrifna betalnings-vilkor, jemte deruti
vid sednaste riksdag medgifna förändringar, samt motsvara nu
gällande reglementes 24 och 25 §§.
25 §, angående lånet för uppförande af Christinehamns nya kyrka, är lika
lydande med samma reglementes 26 §.
26 och27§§, angående lånen för Lidköpings stads samt Knäreds församlings
kyrkobyggnader, innefatta de i nuvarande reglementes 124 och 125
§§ intagna återbetalnings-vilkor för dessa 2:ne, vid sednaste riksdag
beviljade och derefter utbekomna , lån.
28 §, angående lånen för reparerandet af Linköpings och Wexiö domkyr
kor,
innehåller de i 27 och 123 §§ af 1851 års reglemente meddelade
enahanda stadganden, rörande de för nyssberörde föremål
anvisade 2:ne särskilda låns återbetalning.
29 §, angående lånet till Carlskrona stads pastorat, är lika lydande med
28 § af meranämnde reglemente.
30 §, angående det vid sistförlidna riksdag beviljade och kort derefter ut
betalda
lån till Stockholms Allmänna Barnhus, innefattar den
för detta lån enligt samma reglementes 126 § då, stadgade betalniugs-skyldighet.
31, 32, 33, 34, 35 och 36 §§, angående byggnadslånen till städerna Norrköping,
Borås, Öregrund, Wenersborg och Söderhamn, jemte det
äldre byggnadslånet till staden Wexiö, ega samma lydelse, som
29 med 34 §§ i 1851 års reglemente.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 317.
5
37 §, angående staden Wexiös sednare byggnadslån, och 38 angående
byggnadslånet till Åmål, innehålla betalningsvilkoren för dessa
2:ne lån samt motsvara nu gällande reglementes 35 och 36 §§.
39 §, angående uppbörden af årliga kapital- och ränte-inbetalningarne å de
åt enskilda tomtegare inom städerna Norrköping, Borås, Wenersborg,
Wexiö och Åmål utdelade byggnadslån, är lika lydande med
37 § i samma reglemente.
40 §, angående staden Christianstads byggnadslån, motsvarar oftanämnda
reglementes 38 § oell innefattar det deruti för detta lån stadgade
återbetalningssätt.
41 §, angående de af Rikets sednast församlade Ständer fastställda vilkor
för låneunderstöd till nedbrunna städers återuppbyggande, svarar
emot och öfverensstämmer med 39 § af det då utfärdade reglemente.
42 §, angående det staden Christianstad vid sednaste riksdag beviljade
tomtreglerings-lån, innehåller de, i 3:dje punkten af hittills gällande
reglementes 120 §; för sistberörde lån stadgade betalningsvilkor.
43 §, angående det staden Wexiö, i anledning af 1843 års eldsvåda, till
delade
lån till förlag för dervarande näringsidkare; 44 §, angående
det staden Malmö till uppförande af kasern- och stallbyggnader,
för längre tid tillbaka, beviljade lån; 45 §, angående lånet
för återuppbyggande af Konradsfors bruk i Wermland; 46 §, angående
lånet för fyr- och båk-inrättningarnes förbättrande, samt
47, 48 och 49 §§, angående städerna Ystads, Landskronas och
Warbergs hamnbyggnads-lån, äro lika lydande med 40, 42, 43, 44,
45, 47 och 48 §§ i 1851 års reglemente.
50 §, angående de 2:ne hamnbyggnads-lån, som vid 1840 och 1841 samt
1844 och 1845 årens riksdagar beviljades staden Cimbritshamn, innefattar
de för dessa lån, enligt nu gällande reglementes 49 §,
föreskrifna betalnings-vilkor, jemte underrättelse om det anstånd
med. inbetalningarnes vidtagande, som Rikets nu församlade Ständer,
genom bifallandet af Stats-Utskottets Memorial N:o 302,
medgifvit.
6
Stats-Utskottets Memorial, N:o 317.
51 §, angående det, för hamnanläggningen vid Åhus, staden Christianstad
tilldelade lån; och 52 §, angående städerna Carlshamns och Sölvesborgs
hamnbyggnads-lån, innehålla enahanda stadganden, som
finnas intagna i samma reglementes 50 och 51 §§, med tillägg af
det, enligt Stats-Utskottets, af Rikets Ständer bifallna, Utlåtande
N:o 58, vid innevarande riksdag jemväl medgifna anstånd med
återbetalningen af det lån, sistnämnde stad erhållit.
53 §, angående hamnbyggnads-lånet till staden Linköping, har samma ly
delse,
som den 52 § i nuvarande reglemente.
54 §, angående lånet för upprensningen af farleden till Söderhamn; och
55 §, angående städerna Westerås och Christinehamns hamnbyggnadslån
samt det vid 1847 och 1848 års riksdag beviljade enahanda
lån åt staden Wadstena, ega, utom den uteslutna tidsbestämmelsen
för inbetalnings-skyldighetens vidtagande å förstberörde
lån, samma lydelse, som 53 och 54 §§ i hittills gällande
reglemente.
56 § innefattar de i detta reglementes 55 och 95 §§ med hvarandra lika
lydande stadganden, angående återbetalningen af lånen för jernvägs-anläggningarne
mellan Christinehamn och Sjöändan samt
Nora och Ervalla.
57 och 58 §§, angående lånen för brobyggnader öfver Svartån, å lands
vägen
emellan Linköping och Berg, samt öfver Dal-elfven, i närheten
af Gustafs kyrka, innehålla de vid sednaste riksdag, enligt
nuvarande reglementes 96 och 97 §§, för dessa lån stadgade återbetalningsvilkor.
59 §, angående lånet för landshöfdinge-ackordernas inlösande, motsvarar
56 § i ofvannämnde reglemente, dervid tillagts den, genom bifallandet
af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning samt StatsUtskottets
Utlåtande N:o 23, vid denna riksdag medgifna nedsättning
i ackords-amorterings-afdraget å landshöfdinge-lönen i Kalmar
län; hvaremot sista punkten af den hittills gällande reglements-§:n
blifvit utesluten, emedan den deruti omförmälda återstod
af ifrågavarande lån, under tiden sedan sisla riksdag, utgått
af de å lånet upplupna räntor.
Stats-lJtskottets Memorial, N:o 3i7.
7
61 §, angående lånet för sjön Ökvattnets sänkning, är efter skedd uteslut
ning
af stadgandet om ett numera uppfyldt vilkor för lånets successiva
återbetalning, hufvudsakligen lika lydande med 61 § i
1851 års reglemente.
62 §, angående återstoden af de under 1840 och 1841 års riksdag bevil
jade
anslag för fängelsernas ombyggnad och förändrade inredning,
har samma lydelse som 1851 års reglementes 59 §.
63 §, angående återstoden af den vid sagde riksdag för myr-aftappningar på
Gottland beviljade lånesumma, motsvarar 60 § 6:te mom. och 61
§ i nu gällande reglemente samt innehåller de i sistberörde §
meddelade och vid denna lånesummas utbetalning tillämpliga
föreskrifter.
64 §, angående kostnaderna för tryckningen och utdelningen af knekte
kontrakterna,
är lika lydande med nuvarande reglementes 65 §.
65 §, angående återstoden af de vid 1844 och 1845 års riksdag anvisade
medel för vatten-aftappningar, innefattar sådana, i samma reglementes
66 och 68 §§ härom meddelade, bestämmelser, deraf tilllämpning
numera kan ifrågakomma.
66 §, angående utbetalningen af och vilkoren för lånet till Götheborgs hamn
byggnad;
67 §, angående fortsatt inköp af 300 exemplar utaf Svenska
Fornskrift-sällskapets årliga samlingar; och 68 §, angående utbetalningen
af återstoden utaf det för uppbyggande af en ny
kyrka i Christinehamn beviljade lån, äro, undantagande uppgiften
å det återstående beloppet af nämnde hamnbyggnads-lån, lika
lydande med 70, 72 och 73 §§ i 1851 års reglemente.
69 §, angående återstoden af det vid 1847 och 1848 års riksdag beviljade
anslag för vägomläggningar och vägförbättringar, innefattar de
stadganden, som i afseende på det återstående anslags-beloppets
utbetalning, numera äro tillämpliga och hvilka i hittills gällande
reglementes 75 § finnas intagna.
70 §, angående återstoden af anslaget för reparationer och bokhyllor i
några rum af Riks-arkivets hus; 71 §, angående det återstående
beloppet utaf anslaget till läroböcker för allmogen; och 72 §, angå
-
Ståts-Utskottets Memorial, N:o S17.
ende det vid 1847 och 1848 års riksdag beviljade statsbidrag
till en särskild pensionsfond för Borgmästare och Kommissionslandtmätare,
svara mot och öfverensstämma med nuvarande reglementes
77, 79 och 80 §§.
angående utbetalning af de vid sednaste riksdag beviljade anslag för
pistolers och slagkruts-hufvars anskaffning, grundar sig på det härom
då fattade och i 84 § af Riksgälds-kontorets reglemente införda
beslut.
angående återstoden af det anslag, som vid samma riksdag beviljades
för Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, motsvarar 89 § af det
då utfärdade reglemente.
Som utbetalningarne utaf detta anslag under den förflutna
tiden understigit detsammas årliga belopp, 3,333 R:dr 16 sk, så
utgör hvad för närvarande i Riksgälds-kontoret innestår:
utaf 1852 års anslag R:dr 547: 19.
» 1853 års anslag — 678: 1.
» 1854 års anslag — 2,174: 3
eller tillsammans den summa R:dr 3,399: 23.
som i den föreslagna nya reglements-§:n är uppgifven. Utom
denna innestående anslags-summa, finnes ett belopp af 2,253 R:dr
30 sk. ännu outtaget utaf det för samma institut, vid 1847 och
1848 års riksdag, beviljade anslag, hvaraf någon utbetalning icke
ifrågakommit sedan Januari månad 1852; vid hvilket förhållande
och enär sistnämnde belopp numera synes kunna och böra betraktas
såsom en å ifrågavarande anslag uppkommen och för Rikets
Ständer till andra stats-utgifter disponibel besparing, Utskottet
hemställer,
att detta hittills i Riksgälds-kontorets räkenskaper balanserade
belopp måtte få afföras och att det i 62 § af
1851 års reglemente förekommande stadgande om samma
belopps fortfarande tillhandahållande vid det nya reglementets
utfärdande uteslutes.
Under
Stats-Utskottets Memorial, N:o 317.
9
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till Utskottets nu gjorda
hemställan, har Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver återstoden af det för
ofvannämnde institut, vid sistförflutna riksdag, anvisade belopp uti den föreslagna
nya reglements-§:n blifvit utsträckt utöfver nuvarande statsreglerings-period.
75 §, angående utbetalningen af hvad som återstår utaf de vid sednaste
riksdag beviljade statsbidrag för hamn- och kanal-byggnader samt
vägförbättringar och vattenaftappningar m. m., motsvarar 90:de
92:dra, 93:dje, 94:de, 98:de och 99:de §§ i 1851 års reglemente.
Härvid anser sig Utskottet böra erinra, att det, enligt 2:dra mom.
af detta reglementes 92 §, vid sednaste riksdag beviljade anslag af 100,000
R:dr för en kanal-ledning från Storsjön i Södermanland till Mälaren, icke
är upptaget bland de anslags-summor, som fortfarande skola af Riksgäldskontoret
tillhandahållas, enär detta arbelsföretag icke blifvit påbörjadt inom
förloppet af den tid, som vid sednaste riksdag bestämdes för företagandet
af de arbeten, hvartill allmänna medel då beviljades, samt Rikets nu församlade
Ständer icke bifallit gjorda, men af Stats-Utskottet, i 14:de punkten
af dess Utlåtande N:o 158, afstyrkta framställningar om ofvannämnde
anslags-summas vidare reserverande för det föremål, dertill den varit
anvisad.
76 §, angående återstoden af det, såsom anslag utan återbetalnings-skyl
dighet,
beviljade statsbidrag för anläggning af jernväg mellan städerna
Örebro och Nora, innefattar de dels i 95 § af 1851 års
reglemente och dels i Kongl. Brefvet den 2 Mars innevarande år
meddelade stadganden och bestämmelser, rörande detta återstående
anslags-belopps utbetalning.
77 §, angående det vid sednaste riksdag beviljade anslag till slöjd-exposi
tioners
befrämjande; 78 §, angående anslaget till inköp af Kanslirådet
D. Krutmeyers gravyr-samling, och 79 §, angående anslagen
till Wexiö hospitals utvidgning samt betäckande af bristerna
i hospitals-fondens inkomster, innehålla hufvudsakligen enahanda
stadganden, som 1851 års reglementes 102:dra, 109:de och
113:de §§.
Bih. till R. St. Brot, 1853—64. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Band. 10 Haft.
2
10
Stats-Utskottetå Memorial, N:o 317.
80 §, an gående det staden Lidköping beviljade tomtreglerings-lån, mot
svarar
samma reglementes 121 § och är, utom de, medelst bifallandet
af Siats-Utskottets Utlåtande IN:o 32, vid innevarande riksdag
förändrade tidsbestämmelser, lika lydande med denna §.
81 §, angående nämnde stads byggnadslån, eger i det närmaste samma ly
delse,
som 122 § af nu gällande reglemente.
Som de föreskrifter och stadganden, hvilka i det vid sednaste riksdag
för Riksgälds-kontoret utfärdade reglemente meddelades, angående nedannämnde
låns återbetalning, äfvensom verkställigheten af här nedan uppräknade,
Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar, derefter blifvit fullgjorda;
så böra dessa stadganden naturligtvis uteslutas ur det nya reglementet för
samma verk; hvilket också iakttagits vid uppgörandet af det dertill härmedelst
afgifna förslag, nemligen;
angående den återstående fonden för koppar-skiljemynt-poletternas
invexling, 7 § af 1851 års reglemente;
angående staden Christianstads förlags- och staden Malmös hamnbyggnadslån,
41 och 46 §§ af samma reglemente;
angående de under 1840 och 1841 års riksdag beviljade och före
sednaste riksdags slut icke utbekomna anslags- och låne-summorna lör hamnanläggningen
vid Åhus, omläggningar och förbättringar af allmänna landsvägarne,
väganläggningen mellan Öfver- och Neder-Kalix, vatten-aftappningar
och damm-byggnader inom norra och nordvestra delarne af riket
samt Em-åns upprensning eller enahanda odlings-företag inom rikets öfriga
delar, 60 §:ns l:sta, 2:dra, 3:dje, 4:de och 5:te morn.;
angående det vid sednaste riksdag på riks-staten öfverflyttade anslaget
för Garnisons-skolan i Christianstad, 63 §;
angående understödet för rotehållarne vid Westerbottens f. d. Fältjägare-regemente,
64 §;
Stats-Utskottets Memorial, N:o 317. 11
angående det vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade anslag för
vägomläggningar och vägförbättringar, 67 §;
angående anslaget för upprensnings-arbetena i skärgården vid Söderhamn,
69 §;
angående förhöjning af H. K. H. Kronprinsens hofhållnings-anslag
för år 1851, 74 §;
angående anslaget för Riks-arkivets komplettering med registratur
från Kongl. Majlis Kansli, 76 §;
angående det vid 1844 och 1845 samt 1847 och 1848 års riksdagar
anvisade belopp utaf anslaget för nationalmusei-byggnaden, 78 §;
angående anslaget för inredningen af Deras Kongl. Högheter Kronprinsens
och Kronprinsessans våning på Kongl. Slottet m. m., 82 §;
angående det vid sednaste riksdag beviljade anslag för länsfängelsers
uppförande, 83 §;
angående de vid samma riksdag beviljade anslag för anskaffningen
af redskaps-, rid- och stall-persedlar åt 12- och 24-pundiga fältbatterierna,
för nya gevärs anskaffning, för äldre gevärs förändrande tili slagkruts-antändning,
för fortsättning af fästnings-byggnadsarbetena vid Carlsborg, Waxholm,
Carlsten och Carlskrona, för Topografiska Korpsens arbeten och för
komplettering af Beväringsmanskapets reserv-förråd, 84 §:ns l;sta, 2:dra,
4:de, 6:te, 7:de, 8:de och 9:de morn.;
angående anslagen för lindring i rustnings- och roterings-besväret
inom Jemtland samt inlösningen af dagsverks-skyldigheten till Gustafs och
Carlbergs kopparverk, 85
angående anslaget för kompletteringen af Kongl. Flottans förråd, äfvensom
Flottan tillhörande skepp och fartyg, 86 §;
angående anslagen till aflöning för Allmänna Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen,
till rese- och undersöknings-kostnader samt expenser för allmänna
arbeten, och till arfvoden äfvensom stipendier för Civil-ingeniörers
bildande vid Mariebergs Artilleri-läroverk, 87 §|;
12 Stafs-Utskottets Memorial, N:o 317.
angående 1849, 1850 och 1851 års anslag för Stockholms Navigationsskola,
88 §;
angående anslagen till hamnbyggnaderna vid Landskrona, Westerås
och Öregrund, 90 §:ns 4:de, 7:de och 8:de morn.;
angående 1851, 1852 och 1853 års anslag till amortering af lånet
för Linköpings hamnbyggnad och Stångåns upprensning, 91 §;
angående anslaget till premier åt egare af kreatur utaf utmärktare
slag, 101 §;
angående anslaget för besökandet af 1851 års slöjd-exposition i London,
103 §;
angående det af Rikets sednast församlade Ständer anslagna belopp
för den machin lill mathematiska tabellers uträkning, som Georg och
Edvard Scheutz uppfunnit, 104 §;
angående anslaget till ombyggnaden af Trallebergs bro, 105 §;
angående anslagen lill nybyggnader för kemiska institutionen vid
Upsala och anatomiska institutionen vid Lunds Universitet, 107 §;
angående anslaget till inköp af Magister J. F. Widgrens samling af
Brasilianska växt-exsiccater samt 15 årgångar af tidskriften Läsning för folket,
108 och 110 §§;
angående anslaget till fortsättning af Svenskt Diplomatarium och afritning
af sigiller, vidfogade der tryckta handlingar, lil §;
angående ersättandet af minskningen i Serafimer-Lasarettets fordna
inkomst genom tolag å Finska varor, 112 §;
angående ersättningen af Wester-Norrlands läns Bevärings-manskaps
och Båtsmäns pensions-kassas förlust genom aflidne Landträntmästaren
E. G. Harlins balans, 115 §;
angående Majoren G. Bennich tillerkänd ersättning för indragna hästhemma
nsräntor, 116 §;
angående restitution till Regements-skrifvarne A. G. Enell, J. E.
Kant och P. G. Hanngren af erlagda bevillnings-afgifter för innehållna
Stats-Utskotteti Memorial, N:o 3i7.
13
ackords-amorteringsbidrag, äfvensom till åtskillige konsuler m. fl. tjenstemän
och deras rättsinnehafvare, af utgjord bevillning för löner och arfvoden,
som utgått utaf Konvoj-kassan, 117 och 118 §§; och
angående ersättning för 3:ne, vid skjutsning af allmänna posten, genom
rotz smittade hästkreatur, 119 §.
Beträffande särskildt det vid sistföiflutna riksdag beviljade och i
106 § af Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente, till utgående från
delta verk anvisade, förslags-anslag för bestridande af kolonien S:t Barthelemys
förvallnings-kostnader, anser sig Utskottet, i sammanhang härmed,
böra anmäla, att, sedan Rikets Ständer, enligt Utskottets tillstyrkan i dess
Utlåtande N:o 13, medgifvit, att de af Kongl. Stats-kontoret, under åren
1851 och 1852 samt Januari med Oktober månader 1853, förskottsvis bestridda
förvaltnings-kostnader för nämnde koloni, hvilka kostnader tillsammans
utgjorde 33,450 R:dr 23 sk. 10 rst., finge, till hela sitt belopp, Kongl.
Stats-kontoret af Riksgälds-kontorets medel ersättas, oaktadt detta belopp
med 15,450 R:dr 23 sk. 10 rst. öfversteg den för sagde 3 år i åberopade
reglements-§ upptagna anslags-summa af 18,000 R:dr, hafva Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret, uti Skrifvelse lill Stats-Utskottet af den 6 sistlidne Juli,
inberättat, att, enligt ett af Kongl. Maj:t, under den 3 i samma månad till
Fullmäktige aflåtet nådigt bref, jemte dervid bilagd förteckning, Kongl.
Stats-kontoret, under November och December 1853, till bestridande af
omförmälda förvaltnings-kostnader, förskottsvis utbetalt tillsammans 4,281
R:dr 8 sk. 7 rst., derför ersättning också i vanlig ordning blifvit Riksgäldskontoret
affordrad; men hvilken ersättnings-summas utbetalning Fullmäktige,
med afseende å ordalydelsen af det, angående anslaget till dylika kostnaders
godtgörande, i Riksgälds-kontorets reglemente meddelade stadgande
och i öfverensstämmelse med den åsigt, Fullmäktige redan uttalat i sin vid
riksdagens början, rörande samma anslag, hos Stats-Utskottet gjorda framställning,
funnit sig icke kunna bevilja, innan Fullmäktige derom fått
emottaga en mera bestämd och uti ifrågavarande hänseende mera tillämplig
föreskrift, än den nu gällande reglemente innehåller.
Under åberopande af hvad Utskottet i ofvanberörde Utlåtande yttrat
och anfört, i fråga om Kongl. Stats-kontorets ersättande för de med kolo
-
14
Stats-Utskottets Memorial, N:o 317.
nien S:t Barthelemys förvaltning förenade kostnader, sora under de 10 första
månaderna af sistlidet år blifvit genom Kongl. Stats-kontoret förskottsvis
bestridda, och på grund af Rikets Ständers genom detta Utlåtandes
bifallande fattade beslut, får Utskottet jemväl tillstyrka,
att hvad för enahanda kostnaders bestridande, under de 2:ne
sista månaderna af samma år, likaledes blifvit af Kongl. Statskontoret
utbetaldt, må med Fyra Tusen Tvåhundra åttioen
Riksdaler 8 sk. 7 rst. af Riksgälds-kontorets medel ersättas,
under förut stadgadt förbehåll af framtida godtgörelse för
Riksgälds-kontoret, derest tillgång härtill kan beredas genom
koloniens ökade afkastning eller afträdande till någon främmande
makt.
Det beslut, som i anledning af denna framställning varder utaf Rikets
Ständer fattadt, skall af Utskottet, genom afgående svar, Fullmäktige till behörigt
iakttagande meddelas; hvadan det, angående ersättandet af meranämnde
kolonis förvaltnings-kostnader för de sednast förflutna 3:ne åren, i Riksgäldskontorets
nuvarande reglemente införda stadgande således icke torde behöfva
i det nya reglementet för samma verk öfverflyttas.
Då, enligt hvad Fullmäktige, i sin vid början af riksdagen till Rikets
Ständer afgifna berättelse, sid. 20, anmält, Kapitenen B. Cronstrand
förlorat all rätt till vidare åtnjutande af det, vid 1844 och 1845 års riksdag
beviljade, understöd för utgifvandel af hans samlingar angående fornegyptiska
byggnads-konsten, har följaktligen hvad Riksgälds-kontorets nuvarande
reglemente, i dess 71 §, stadgar om detta understöds utbetalning,
förfallit.
Enär enahanda stadganden, som hittills gällande reglementes 81, 100,
114 och 127 §§ innehålla, rörande dels de af Rikets Ständer beviljade, till
ständiga statsbehofven icke hänförliga och derföre till utgående från Riksgälds-kontoret
särskildt anvisade, anslags-summor, dels de allmänna grunderna
och föreskrifterna, angående statsbidragen för vatten-kommunikatio
-
Stats-Utikottets Memorial, N:o 317.
15
nernas och landsvägarnes förbättring samt vattenaftappningar och odlingsföretag
m. m., dels upprätthållandet af den Armeens Pensions-kassa åliggande
pensionerings-skyldighet, och dels de allmänna vilkoren och bestämmelserna
i afseende på utbetalningen af de på Riksgälds-kontoret anvisade
låne- och anslags-summor, komma att upptagas i den afdelning af Riksgälds-kontorets
nya reglemente, hvarest föreskrifterna angående bestridandet
af de under innevarande riksdag detta verk ålagda utbetalningar skola
sammanföras; så har Utskottet ansett berörde stadganden böra uteslutas ur
de afdelningar af samma reglemente, hvilka jemte detta Memorial varda
till Rikets Ständer aflemnade. »
Stockholm den 6 Oktober 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1854.
FÖR§LåGf
FÖRSLAG
TILL
REGLEMENTE
FÖR
Rikets Ständers Riksgälds-Kontor.
§. i.
Riksgulds-kontoret, som är ett Rikets Ständers verk, har till föremål:
a) att ombesörja liqviden af den Svenska statens skuld, för hvilken Rikets Ständer
åtagit sig att ansvara;
å) att verkställa alla de utbetalningar, som af Rikets Ständer blifvit å detta verk
anvisade;
c) att emottaga, förvalta och redovisa alla härtill af Rikets Ständer anslagna tillgångar
och inkomster, samt hålla Rikets Ständer uppkommande öfverskott och behållningar
tillhanda;
d) att, i saknad af annan tillgång för bestridandet af beviljade och å Riksgäldskontoret
anvisade utgifter, upplåna dertill oundgängligen erforderliga medel; och
e) att utföra alla uppdrag och åligganden, som Kontoret för öfrigt af’Rikets Ständer
erhållit. •
Angående Riksgålds-hontorets skulder.
%. 2.
De af Riksgäl'cls-kontoret för upptagna lån, med undantag af den fordna utländska
statsskulden, utfärdade och förut icke inlösta, eller eljest, jemlikt Rikets Ständers
beslut, ur räkenskaperna afförda obligationer, äfvensom de obligationer, hvilka hädanefter
varda af delta verk utgifna, böra, så till kapital som upplupna räntor, enligt desammas
ordalydelse, infrias.
§. 3.
Jemlikt Rikets Ständers, vid 1815 års riksdag, fattade beslut och Riksgälds-kontorsts,
till följd deraf, under den 9 November samina år utfärdade förbindelse, utbetalas
en summa af Tvåhundratusen R:dr årligen till Hans Maj.-t Konungen eller Dess
Arfvingar efter Successions-ordningen af den 26 September 1810.
Bil. till Stats-Utskottets Memorial, 18 Si, N:o 317. 1
För det, enligt 1779 års riksdags-beslut, såsom hemgift åt dåvarande Hans Kongl.
Höghet Hertigen af Södermanland, anslagna kapital af Etthundratusen Riksdaler, erlägges
af Riksgäids-kontoret Fem procent årlig ränta, hvilken, efter Hans Maj:t Konungens
anvisning, qvartalsvis utbetalas.
§. 5.
Utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, af Riksgäids-kontoret, under den 30
September 1841, utfärdade 968 st. Fyra-procent -obligationer, å 4,000 R:dr hvardera,
för Svenska statsverkets då återstående skuld till Rikets Ständers Rank, i anledning af
Bankens förskott till 1808 och 1809 års krigskostnader, infrias årligen Tjugetvå stycken,
ä ett sammanräknadt kapitalbelopp af Åttioåttatusen Riksdaler; hvarförutom Riksgäldskontoret,
vid hvarje års slut, skall inlösa samma års ränte-kuponer för dessförinnan
icke infriade obligationer.
Så länge Rikets Ständers Bank är innehafvare af alla de icke inlösta obligationerna,
hvilka för närvarande utgöra ett antal af 682 st. och lyda å ett belopp af
Två millioner sjuhundratjugeåttatusen Riksdaler, bör, vid obligationernas infriande, följas
deras nummerordning; men derest ett annat förhållande inträffar, skal! genom lottning,
som inför Fullmäktige i Riksgäids-kontoret vid öppna dörrar förrättas, bestämmas
hvilka obligationer för året komma att inlösas; och skola dessas nummer sedermera
kungöras trenne gånger i allmänna tidningarne, sista gången inom Tre månader före
inlösningstiden.
§• 6.
Den i Riksgälds-kontorels räkenskaper, under rubrik: Rikets Ständers Lånebanks
fordran, upptagna skuld, härrörande från de af Riksgäids-kontoret, emot diskont-vilkor
och Två procent ränta, begagnade förskott, och hvilken skuld, enligt upprättad liqvid,
vid 1823 års slut utgjorde Fyra millioner Ijortontusen åttahundrafemtiotvå R:dr 16 sk.
3 r:st, kommer alt, utan någon afbetalning eller räntas beräknande, fortfarande inom
linien i räkenskaperna upptagas.
§• 7.
Den reparationsfond, utgörande Nittiotretusen niohundratjugesex R:dr, som innehållits
utaf de medel, Götha Kanal-bolag, enligt Rikets Ständers beslut vid 1828—1830
års riksdag, i Riksgäids-kontoret insatt, skall, till följd af samma beslut, emot erläggande
af Fern procent årlig ränta, hvilken Kanal-bolaget vid hvarje års slut godlgöres,
i Kontoret fortfarande innestå, till säkerhet för nämnde kanals framtida underhållande.
§ 8.
Utaf återstoden af den, till säkerhet för åtskilliga, vid Götha kanals öppnande,
icke fullbordade arbeten i hamnbyggnadsväg, likaledes innehållna summa, är Kanaldirektionen
berättigad att, så snart styrkt blifvit, att det återstående arbetet är till fullo
verkstäldt. lyfta de för detsamma i Riksgäids-kontoret innehållna medel, motsvarande
3
dubbla beloppet af arbetets kostnad, enligt det deröfver under den 25 Juli 1833 upprättade
förslag; och kommer emellertid Fern procent årlig ränta att till Kanal-bolaget
af Riksgälds-kontoret erläggas för den sålunda innestående summan, hvilken vid nästlidne
September månads slut utgjorde Fyrahundratretiotvå R:dr.
§. 9.
Den af Rikets Ständer, vid 1828—1830 års riksdag, för Södertelje kanals underhållande
beviljade fond af Trettiotusen R:dr skall, emot utgörande af ränta till
Kanal-bolaget med Fem för hundra årligen, i Riksgälds-kontoret innestå, intilldess fonden
behöfver för det dermed afsedda ändamål användas.
§• 10.
I afseende på förvaltningen och användandet af den, för Hjelmare kanals och
slussverks framtida underhållande, i Riksgälds-kontoret afsatta fond, bestående ursprungligen
af en utaf Kanal-direktionen, å Bolagets vägnar, under den 23 Januari
1839 utgifven och i samma Bolags fastigheter, Stora Wallby och Oppeby, intecknad
skuldförbindelse å Femtontusen R:dr, med Fem procent årlig ränta, komma nedanstående,
al Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag stadgade, bestämmelser och
föreskrifter att fortfarande iakttagas:
l:o. Räntan för omförmälda förskrifning, äfvensom de, genom utlåning af denna
räntas årliga belopp, ytterligare uppkommande ränfemedel, förblifva under Direktionens
värd ogIi förvaltning, intilldess en viss betydligare summa såmedelst blifvit bildad,
och hvilken summa tilis vidare är bestämd till ett belopp af högst Sextusen R:dr;
hvarefter Direktionen skall för densamma lill Riksgälds-kontoret aflemna sådana låneoeh
säkerhets-handlingar, som öfverensstämma med det för ifrågavarande medels utlåning,
under den 12 Januari 1852, af Kongl. Maj:t i Nåder fastställda och utfärdade
särskilda reglemente.
2:o. Do för dessa lånehandlingar inflytande räntemedel må äfvenledes af Direktionen
uppbäras och förvaltas, intilldess, genom desamma och de i förestående moment
omförmälda räntor, den deruti bestämda summa uppkommit.
3:o. Dessutom må de smärre kontanta tillskott, sorn Direktionen, enligt den till
Riksgälds-kontoret ingifna plan för reparationsfondens bildande, å Bolagets vägnar, erbjudit,
genom Direktionen förvaltas och göras fruktbärande, likasom de öfverskott,
hvilka komma att återstå, efter det lånehandlingar til! de i planen beräknade belopp,
vid deruti bestämda tider, blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade.
4:o Direktionen skall deremot vara Riksgälds-kontoret ansvarig, att den för
hvarje år upplupna räntan å ej mindre ofvannämnde förskrifning, än då samlade ränteoch
tillskotts-medel, varder vid årets slut, för reparationsfondens räkning, fruktbärande
efter en, tills vidare, till Fem procent bestämd räntefot, så att fonden under loppet af
hvarje år tillväxer med en summa, motsvarande Fem procent å fondens ursprungliga
belopp och den vid samma års början befintliga räntebehåilning.
5:o. Till säkerhet för fondens fortsatta bildande i öfverensstämmelse med derför
i merberörde plan tillämpade och af Rikets Ständer fastställda grunder, bör, sedan Direktionens
för tiden intill innevarande års slut afgifna förbindelse i afseende på afletnnande
af föreskrifna låne- och säkerhets-handlingar för de utlånade räntemedlen blifvit
vederbörligen fullgjord, Direktionen till Riksgälds-kontoret afgifva en ny sådan förbindelse,
hvilken skall omfatta den följande tiden, till och med år 1862, samt alltså afse
de, enligt samma plan, Riksgälds-kontoret vid nedannämnde tidpunkter tillkommande
lånehandlingar, nemligen: vid slutet af år 1857 för 5,000 R:dr, vid 1860 års slut för
6,000 R:dr och vid 1862 års utgång för 5,000 R:dr.
6:o. Innan den, genom influtna räntemedel, bildade behållning uppgår till en
summa, motsvarande det ursprungligen afsatta samt i Stora Wallby och Oppeby intecknade
kapital-beloppet, 15,000 R:dr, får någon del af denna behållning till utgifter
för kanal- och slussverkets underhållande icke qnvändas.
7:o. Nyssnämnde kapital-belopp får icke under någon händelse, utan Rikets Ständers
dertill särskildt lemnade samtycke, från Riksgälds-kontoret, till större eller mindre
del, uttagas och af Kanai-bolaget disponeras.
8:o. Den genom räntemedlen uppkomna behållning må endast användas till företagande
af sådana större, oundvikliga reparationer och arbeten, som icke, utan afbrytande
af segelfarten å kanalen, kunna verkställas, och hvilkas kostnader öfverstiga
Bolagets då samlade, härtill disponibla, besparingsmedel, jemte de förväntade öfverskottena
å kanal-inkomsterna för de 3:ne nästföljande åren.
9:o. Vid dylikt tillfälle, skall af den embetsmyndighet, som har sig uppdraget
öfverinseendet öfver vattenkommunikations-anstalterna i riket, undersökas och pröfvas,
huruvida och till hvad belopp bidrag till det af Bolaget föreslagna och af bemälte
embetsmyndighet tillstyrkta arbetes utförande bör af ifrågavarande reparationsfond
utgå; och
10:o. Sedan beloppet af ett sådant bidrag, på detta sätt, blifvit bestämdt, böra
reparationsfonden tillhöriga lånehandlingar å en deremot svarande summa af Riksgäldskontoret
till Kanal-direktionens disposition utlemnas.
Om och när, i följd af de till Riksgälds-kontoret, för utlånade räntemedel, aflemnade
säkerhets-handlihgar, någon intecknings-förnyelse, bevakning eller utsökning erfordras,
skall Direktionen foga anstalt härom, utan att Riksgälds-kontoret dermed behöfver
taga någon befattning; och böra således de låne- och säkerhets- samt öfriga
handlingar, som Direktionen, för fullgörande af detta åliggande, måste begagna, uppå
skeende anmälan, hållas densamma tillhanda, emot dess afgifvande förbindelse, att
handlingarne till Riksgälds-kontoret återställa, så snart de blifvit för ändamålet
begagnade.
§• 11.
Återstoden af den för Strömsholms kanal- och slussverks ombyggnad, enligt
Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständers beslut, utaf Riksgälds-kontoret afsatta
och förräntade fond af Sexhundratusen Riksdaler, hvilken återstod för närvarande utgör
100,000 R:dr, skall, vid början , af Januari månad åren 1855 och 1856 med ett
belopp af Femtiotusen R:dr hvartdera året till Strömsholms nya Kanal-bolag utbetalas.
Intilldess kanal- och slussverket blifvit färdigbygdt, skall af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret,
genom årligen anställande val, en person utses till ledamot i nämnde
Bolags Direktion; börande denne ledamot, för hvarje år, lill Fullmäktige afgifva särskild
berättelse om arbetets fortgång samt derunder inträffade eller anmärkta förhållanden,
hvilka anses böra komma till Fullmäktiges samt Rikets Ständers eller deras
Revisorers kännedom. Äfvenledes skall, under byggnadstiden, på enahanda sätt, utses
ett ombud att i den årliga revisionen af kanal- och slussverkets räkenskaper deltaga;
varande, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut, den för ombyggnads-arbetets
fullbordande först bestämda tid förlängd till slutet af år 1859.
5
Sedan ombyggnaden af kanalen och slussverket blifvit fulländad, böra de i Riksgälds-kontoret
deponerade aktierna i Strömsholms gamla slussverks Bolag till det nya
Bolaget återställas eller förstöras; hvarförutan den, såsom lösen för de felande aktierna
samt derå outtagna utdelningar, till Riksgälds-kontoret inbetalda och derstädes innestående
summa då bör till det nya Bolaget utanordnas.
På sätt i 5 § af det för Kanal-bolaget utfärdade privilegium föreskrifves, skall,
efter byggnadsarbetets utförande, till bildande af en fond för framtida större reparationer,
afsättas utaf kanal-inkomsterna en viss årlig summa, hvilken kommer att utgå med
endast 3,000 R:dr under den tid, som erfordras för amorteringen af det Bolaget, i
egenskap af räntelritt förskott, efter sednaste riksdag tillförsäkrade bidrag från handelsoch
sjöfarts-fonden, men sedermera bör utgöra det i åberopade privilegium bestämda
belopp af 5,000 R:dr; skolande låne- och säkerhets-handlingarne för de sålunda afsätta
och utlånade medlen till Riksgälds-kontoret ingifvas samt under dess vård förblifva.
Bevakningen af samma handlingar, likasom sjelfva utlåningen, kommer dock
att af Bolaget, på eget ansvar, ombesörjas.
Efter byggnadstidens förlopp samt från och med det år, då kanalen är fullt
färdig och farbar, skall, — sedan de af Kongl. Maj:t Bolaget föreskrifna vilkor och
förbindelser för ofvanberörde ytterligare understöd blifvit uppfyllda, samt utaf kanalverkets
inkomster utgått de kostnader, afdrag och utdelningar, som i 6 §. af privilegium
oraförmälas, — all öfrig inkomst tillfalla Staten, såsom godtgörelse för hvad af
allmänna medel blifvit till kanalbyggnaden förskjutet.
§• 12.
De medel, som, i följd af vederbörande jordegare, vid 1828—1830 års riksdag,
medgifven lösningsrätt af de å krono-skattejorden växande ekar, till Riksgälds-kontoret
redan influtit eller framdeles inflyta, skola, i den mån dessa medel till kostnader
för ekeplanteringars anläggning och underhållande varda af Kongl. Älaj:t anordnade,
efter vederbörliga reqvisitioner utbetalas; börande Riksgälds-kontoret för omförmälda,
derstädes innestående, medel jemte Ekeplanterings-kassans öfriga till Riksgälds-kontoret
aflemnade och för detta verk disponibla tillgångar godtgöra nämnde kassa Fyra procent
årlig ränta; hvilken ränta likaledes, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för
de med Ekeplanterings-kassans bildande afsedda ändamål af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§. 13.
För Lappmarks-Ecklesiastik-fondens till Riksgälds-kontoret öfverlemnade behållning,
utgörande Sextiosjutusen etthundraåttiofyra R:dr 37 sk. 2 r:st., skall Riksgäldskontoret
erlägga Fem procent årlig ränta, hvilken, vid hvarje års slut, med Tretusen
trehundrafemtionio R:dr 11 sk. 6 r:st. till Kongl. Stats-kontoret utbetalas. ,
§. 14.
Utaf den, efter Kongl. Nummer-lotteriets upphörande, till Riksgälds-kontoret aflemnade
s. k. brudgåfvo-fond utbetalas, under derför stadgade vilkor och efter vederbörliga
reqvisitioner, de, jemlikt planen för nämnde Lotteri samt derstädes förda matriklar,
utfallna, men ännu innestående brudgåfvo-vinster.
6
§• 15.
I öfverensstämmelse med det af Kongl. Majit och Rikets Ständer stadgade vilkor
för öfverlemnande till Riksgälds-kontoret af de från Landt-ränterierna och ÖfverStåthållare-embetets
Kansli till Kongl. Stats-kontoret inlevererade äldre depositionsmedel,
åligger det förstnämnde verk, att, efter skeende reqvisitioner, tillhandahålla
Kongl. Stats-kontoret hvad som tilläfventyrs kan erfordras för verkställigheten af de
restitutioner utaf sagde medel, hvilka redan blifvit eller framdeles varda i behörig ordning
beviljade.
§• 16.
Likaså bör Riksgälds-kontoret utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, från Postverket
emottagna medel, som varit inneslutna uti öfverblifna bref, utgörande, efter afdrag
af en redan verkställd restitution, Tretusen etthundrafemtioen R:dr 26 sk. 4 rst.,
tillhandahålla Postverkets Styrelse det elier de belopp, hvartill vederbörande inför samma
Styrelse kunna styrka sin eganderätt.
§• 1".
De för undsättningar vid missväxter eller felslagna skördar anvisade medel,
hvilka redan blifvit eller framdeles varda från Kongl. Stats-kontoret öfverlemnade lill
Riksgälds-kontoret och derstädes innestå, skola, — efter afdrag af den under innevarande
Riksdag utaf dessa medel, för nu beviljade stats-utgifters bestridande, disponerade
summa, Sjuhundratusen Ridr, — vid skeende reqvisitioner, Kongl. Stats-kontoret,
för dermed åsyftade ändamål, af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§• 18.
För det kapital af Elfvatusen sexhundra Ridr, som, vid inköpet för Statens räkning
af det till lokal för Riks-arkivet nu upplåtna hus, befanns vara deruti intecknadt
till Stockholms Borgerskaps Enkhus-direktions säkerhet, skall Riksgälds-kontoret fortfarande
betala den ränta, hvilken, enligt den inlecknade skuldförbindelsen, måste erläggas
; och bör denna intecknings kapital-belopp af Riksgälds-kontoret godtgöras, så snart
tillfälle till detsammas liqviderande kan af Fullmäktige beredas.
§• 19.
Der preskriptionstid i afseende på någon särskild del af Biksgälds-kontorels
skulder icke blifvit stadgad, komma skulderna, intilldess annorlunda af Rikets Ständer
förordnas, att i vederbörlig ordning liqvideras, utan afseende på den tid, inom
hvilken fordringar hos enskilde eller hos Kongl. Majit och Kronan skola nu eller framdeles
göras gällande.
§. 20.
Aldre, i laglig ordning och inom föreskrifven tid bevakade, men ännu icke godtgjorda
krono-fordringar och anspråk skola, sedan desamma blifvit vederbörligen prof
-
7
vade och godkända samt af Kongl. Maj:t till betalning i nåder fastställda, utaf Riksgälds-kontoret,
enligt härom utfärdade reglementen och författningar, liqvideras; egande
Fullmäktige att, om så nödigt pröfvas, utsätta betalningen på terminer, lämpade efter
Riksgälds-kontorets tillgångar, samt å fordringarnes belopp utfärda obligationer med ränta,
hvilken dock ej får öfverstiga Fjra procent om året.
Angåe?ide Riksgälds-kontorets jordringar Jor de af dess medel
utbetalda eller godlgjorda lån.
§. 21.
Det Upsala Akademi, för fullbordande af Akademiens bibliotheks-byggnad,
vid 1823 års riksdag, beviljade lån af Femtiotusen R:dr, återbetalas med Två procent
årligen å samma låns ursprungliga belopp; hvarjemte för den, efter hvarje kapitalafbetalning,
återstående lånesumma Tre procent årlig ränta erlägges.
§. 22.
Återbetalningen af det lån å Åttatusen R:dr, som af Rikets åren 1840 och 1841
församlade Ständer beviljades för utvidgande af Läroverken i Carlstad, verkställes af
Carlstads stifts Domkapitel med Tre procent årligen å lånets ursprungliga belopp; hvarförutom
Tre procent årlig ränta erlägges för det återstående låne-kapitalet.
§■ 23.
Å det, lör Skolhusets i Nyköping utvidgning och reparation, vid riksdagen åren
1844 och 1845 beviljade och sistnämnde år utaf Strengnäs Stifts Konsistorium från
Riksgälds-kontoret utbekomma lån å Tretusen R:dr skall, efter Tio års förlopp från
lånesummans lyftning, årligen en femtedel af denna summa återbetalas, och derjemte,
såsom ränta, erläggas Tre procent å kapital-återstoden.
§. 24.
Det Hernösands stad och Hernö landtförsamling, för fullbordande af nya Stiftskyrkan
i nämnde stad, vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade samt år 1845 utbetalda
lån å Fyratiotusen R:dr, skall af staden och landtförsamlingen återbetalas genom
fortfarande årlig inbetalning till Riksgälds-kontoret af Fem procent å lånets ursprungliga
belopp, intilldess lånesumman derigenom blifvit till fullo godtgjord; börande, i fall
denna inbetalning icke inom bestämd tid verkställes, Fem procent årlig ränta erläggas
för det till liqvid förfallna beloppet.
8
§. 25.
Å utbekomna beloppet utaf det lån å Tjugefemtusen R:dr, som, för uppbyggande
af ny kyrka i Christinehamn, under 1844 och 1845 års riksdag beviljades
nämnde stads- och Warnums landtförsamling ar, skola Två procent årligen afbetalas,
samt derjemte erläggas Tre procent årlig ränta för återstoden af den lyftade
lånesumman. , , •
§. 26.
Utaf det Lidköpings stads invånare vid sednaste riksdag beviljade och år 1851
utbekomna lån å Sextontusen R:dr, för ny kyrkas uppbyggande derstädes, bör under
den för lånesummans fulla återbetalning erforderliga tid, före hvarje års slut, till Riksgälds-kontoret
inbetalas Sex procent, dervid Fyra procent årlig ränta för lånets då återstående
kapital-belopp först beräknas och afgår, hvarefter öfverskottet kommer att anses
utgöra kapital-afbetalning; börande dessutom, derest den stadgade betalningsskyldigheten,
vid härför bestämd tid, icke fullgöres, Fem procent årlig ränta för det till liqvid
förfallna beloppet erläggas, intilldess detsamma varder inbetaldt.
§. 27.
Sedan det kyrkobyggnads-lån å enahanda summa, eller Sextontusen R:dr, som
likaledes vid sednaste Riksdag beviljades Knäreds församling i Halland och år 1852
utbetaldes, fått under fem års tid utan ränta innehafvas, böra Sex procent å detsammas
ursprungliga belopp, före slutet af hvarje år, till Riksgälds-kontoret inbetalas; af
hvilka Sex procent beräknas Fyra procent årlig ränta för det återstående låne-kapitalet,
hvarefter det öfverskjutande beloppet kommer att såsom albetalning å lånesumman afgå,
intilldess denna blifvit till fullo godtgjord. Derjemte bör den ersättning, nämnde
församling möjligen kan i laglig väg erhålla för dess förlust i anledning af den förut
uppförda kyrkans, genom olyckshändelse förorsakade, förstöring, uteslutande till afbetalning
å detta lån användas.
§. 28.
Återbetalningen af de, för reparation af Linköpings domkyrka sami utvidgningsoch
reparations-arbeten å domkyrkan i Wexiö, vid 1847 och 1848 samt 1850 och
1851 års riksdagar beviljade 2:ne lån å Tjugetusen R:dr hvardera, af hvilka det för
förstnämnde kyrkas reparerande anvisade iånet utbetaldes från Riksgälds-kontoret år
1850 och det andra lånet år 1852, skall, före hvarje års slut, verkställas med Sex procent
å de ursprungliga lånesummorna, hvarvid Fyra procent årlig ränta beräknas och
godtgöres för det lånebelopp, som vid hvarje liqvid återstår, samt öfverskottet anses utgöra
kapital-afbetalning; börande, i fall denna betalnings-skyldighet icke skulle inom
bestämd tid fullgöras, dessutom fpr det belopp, som till liqvid förfallit, erläggas Fem
procent årlig ränta intilldess detsamma varder vederbörligen inbetaldt.
§. 29.
Såsom ränta och kapital-afbetalning å det Carlskrona stads pastorat, vid 1840
och 1841 års Riksdag, tillerkända låneunderstöd af Tolftusen R:dr, inbetalas årligen
Fem
9
Fern procent å denna summa, deraf räntan för det vid hvarje inbetalning återstående
kapital beräknas efter Tre procent; och kommer således den öfriga inbelalningssumman
att minska lånebeloppet.
§. 30.
I
Det, under sistförfluten riksdag, åt allmänna Barnhus-inrättningen här i hufvudstaden
beviljade och till denna Inrättnings Direktion, år 1851, utbetalda låneunderstöd
af Femtiolusen R:dr bör, sedan detsamma under Fem års tid innehafts utan ränta,
till Riksgälds-kontoret återbetalas genom erläggande, före hvarje års slut, af Sex procent
utaf lånets ursprungliga belopp, dervid Fyra procent årlig ränta å det återstående
lånckapitalel först beräknas, hvarefter det öfverskjutande beloppet kommer att såsom
afbetalning afgå å Iånesumman, intilldess denna blifvit till fullo godtgjord.
§. 31.
Det af Rikets Ständer, vid 1823 års riksdag, beviljade lån å Tvåhundratusen
R:dr för återuppbyggande af den del utaf staden Norrköping, som år 1822 nedbrann,
liqvideras fortfarande på -samma sätt, som hittills, medelst årlig inbetalning af Sex procent
å de ursprungliga lånebeloppen; hvarvid Tre procent ränta å låntagarnes återstående
kapitalskulder beräknas, samt öfverskottet afgår å lånesummorna.
§• 32.
Å de låneunderstöd, utgörande Etthundralusen R:dr, som, jemlikt Rikets Ständers
beslut vid 1823 samt 1828—1830 års riksdagar, från Riksgälds-kontoret utgått för återuppbyggande
af staden Borås, efter de nämnde stad åren 1822 och 1827 öfvergångna
eldsvådor, återbetalas årligen Sex procent, beräknade efter de häraf utdelade lånens
ursprungliga belopp; af hvilka 6 procent Tre procent ränta afdrages för hvad som å
lånen återstår, hvarefter öfverskottet å lånekapitalen afskrifves intilldess desamma äro
till fullo godtgjorda.
I öfverensstämmelse med den af Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer
medgifna ytterligare lindring uti betalningsvilkoren för det särskilda lån af Åttiofemtusen
R:dr, som, i anledning af 1827 års eldsvåda, blef vid riksdagen åren 1828—
1830 beviljadt för nyssnämnde stadso återuppbyggande, skola å det, efter 1840 års inbetalning,
återstående lånekapital, Åttiotvåtusen fyrahundrasextiotre R:dr 24 sk., Två
procent årligen till Riksgälds-kontoret erläggas, äfvensom den, efter sistberörde års
slut, å detta lån upplupna och vidare upplöpande ränta skall med Fyra procent årligen
utgöras.
§. 33.
Återbetalningen af det, vid 1828—1830 års riksdag, staden Öregrund, för uppförande
af dess nedbrunna allmänna byggnader, beviljade räntefria lån af Femtusen
R:dr verkställes genom erläggande, vid hvarje års slut, af en Tjugondedel eller Fem
procent af lånets ursprungliga belopp; börande lånet härigenom vara till fullo inbetaldt
före slutet af år 1859.
Bil, till Stals-Ulskotlets Memorial 4 8 Si. IY.-o 317.
2
10
§. 34.
Det staden Wenersborg, vid 1834 och 1835 års riksdag, beviljade byggnadslån
å Etthundrafemtiotusen R:dr skall, enligt de, efter 1840 års slut gällande, förändrade
betalningsvilkor, liqvideras medelst erläggande af Sex procent årligen å den ursprungliga
lånesumman; af hvilka 6 procent Ejra procent utgöra ränta för det oguldna beloppet
och återstoden afräknas å kapitalet.
§. 35.
Såsom ränta och kapital-afbetalning å det, vid 1840 och 1841 års riksdag, staden
Söderhamn beviljade lån af Tolftusen Ridr, för stadens nya reglering och uppförandet
af dess allmänna byggnader efter den år 1835 der inträffade eldsvåda, erläggas,
inom slutet af hvarje år, intilldess lånet är lill fullo godtgjordt, Sju procent al
det ursprungliga kapitalet; hvarvid, sedan ränta eller Fyra procent årligen för det
återstående kapitalbeloppet afgålt, öfverskotta utgör afbetalning å lånesumman.
§. 36.
Sedan ett belopp af 79,400 R:dr redan år 1843, genom utbekomna brandskadeersättningsmedel,
blifvit återbetaldl utaf det, för staden Wexiös återuppbyggande efter
1838 års eldsvåda, af Kongl. Majit i nåder beviljade och lill utgående utaf mindre
kreditivet anvisade lån å Etthundratusen Ridr; så bör den härefter återstående lånesumman,
Tjugetusen sexhundra R:dr, enligt de i högstberörde Kongl, bref stadgade
betalningsvilkor, liqvideras genom en årlig inbetalning af Sex procent å detta belopp,
intilldess hela lånet med ränta, efter Fyra för hundra om året, blifvit till fullo återbetaldt.
§. 37.
Det, enligt Kongl, brefvet den 18 December 1843, staden Wexiös invånare ytterligare
beviljade och till utbetalning af mindre kreditivet jemväl anvisade byggnadslån.
å Tvåhundrafyratiotusen Ridr skall, i öfverensstämmelse med högstberörde nådiga
bref samt Rikets åren 1844 och 1845 församlade Ständers beslut, angående öfverflvttningen
från Kongl. Stats-kontoret lill Riksgälds-konloret af befattningen med lånehandlingarnes
granskning och vårdande samt ränte- och kapitalbetalningarnes infordrande
och uppbärande, återbetalas till sistnämnde verk medelst erläggande af Sex för hundra
årligen å ursprungliga lånesumman; dervid räntan beräknas efter Tre procent för lån
å legel-, sten- och kalkbrukshus samt tegelklädda trädbus, men efter Fyra procent för
lån å trädhus, och återstoden utgör kapitalafbetalning.
§. 38.
Som de, genom Kongl, brefvet den 6 Maj 1846, Kongl. Stats-kontoret tillerkända
rättigheter och fordringsanspråk, med hänsigt till det likaledes å mindre kreditivet
anvisade byggnadslån af Tretiotusen R:dr, hvilket Kongl. Majit, efter'den, i början af
sagde år, staden Amål öfvergångna eldsvåda, beviljat samma stad, blifvit, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers vid 1847 och 1848 års riksdag fattade beslut, på Riks
-
11
gälds-kontorel öfverlåtna, så skall återbetalningen af detta lån verkställas till samma
verk; börande, enligt de i högstberörde bref stadgade betalningsvilkor, årligen Sex procent
inbetalas å primitiva kapitalet, dels såsom ränta efter Fyra för hundra om året
och dels såsom afbetalning å kapitalskulden.
§ 39.
Till iakttagande vid uppbörden af kapitala/betalning ar och räntor å de enskilde
tomtegare inom städerna Norrköping, Borås, Venersborg, Vexiö och Amål tilldelade,
byggnadslån, skola årligen, särskildt för hvarje stad, i Riksgälds-kontoret upprättas och
Kongl. Maj:fs Befallningshafvande i länet, inom slutet af November månad, tillsändas
fullständiga förteckningar å hvad som, före samma års slut, bör af hvar och en låneinnebafvare
erläggas. Dessa förteckningar komma att af Kongl. Majlis Befallningshafvande
tillställas vederbörande Magistrater, hvilka det åligger att ifrågavarande medel,
under enahanda redovisnings-ansvar, som för krono-uppbörden, kostnadsfritt för Riksgälds-kontoret,
indrifva och till delta verk leverera.
Derest det belopp, som, vid slutet af hvarje år, skall å ett byggnadslån inbetalas,
före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer, må denna
inbetalning anses såsom verkställd inom behörig tid; hvadan, i sådant fall, den å kapital-afbetalnings-beloppet,
sedan årets början, ytterligare upplupna ränta eftergifves.
Och är stadens Magistrat, vid eget ersättningsansvar för den eljest uppkommande tillökningen
i låne-innehafvarnes ränlesluilder, ovilkorligen skyldig att, inom besagde dag,
till Riksgälds-kontoret hafva insändt alla af Magistraten, före det sednast förflutna årets
utgång, uppburna byggnads-lånemedel.
Öfver alla ofvanberörde lån föres i Riksgälds-kontoret en gemensam, fortgående
räkenskap, deruti hvart och ett lån upptages å en för flera år löpande räkning; hvilken
räkning dock årligen, så snart den för året stadgade inbetalningen blifvit verkställd,
bör afslulas: kommande Riksgälds-kontorets egentliga hufvudbok alt endast summariskt
utvisa de förändringar, som det en och samma stad, emot enahanda betalningsvilkor,
beviljade låneunderstöd, i sin helhet, under årets lopp undergått, äfvensom derunder å
samma lån upplupna samt influtna eller balanserade interessen.
Vid hvarje ombyte af egare till de, inom förenämnde städer, för byggnadslån
intecknade egendomar, bör stadens Magistrat för Riksgälds-kontoret uppgifva den nya
egarens namn, på det att detsamma må i Kontorets räkenskaper kunna antecknas.
Ränte- och kapital-afbetalnings-summorna för de låneunderstöd, som för uppförande
af allmänna byggnader samt nya tomteregleringar blifvit några bland dessa städer
af Riksgälds-kontorets medel tilldelade, böra omedelbarligen från städernas Äldste
till Riksgälds-kontorets Kommissariat, inom hvarje års slut, öfversändas.
§. 40.
Det för återuppbyggande af den, i Juni månad 1847, nedbrunna del af staden
Christianstad, vid 1847 och 1848 års riksdag, beviljade samt, under sistnämnde och
påföljande 2:ne år, från Riksgälds-kontoret utbetalda lån å Etthundratusen R:dr
bör, intilldess samma lån blifvit till fullo godtgjordt, återbetalas med Sex procent årligen
af länets ursprungliga belopp, hvarvid ränta efter Fyra för hundra å det oguldna
kapitalet först' beräknas och afgår, samt öfverskottet utgör kapital-afb.etalning. Denna
ränte- och kapital-betalning bör af Drätsel-kommissionen vid hvarje års slut verkställas;
dock må, derest densammas belopp före den 16 Januari nästpåföljande år till Riks
-
12
gälds-kontoret inkommer; inbetalningen anses vara inom behörig tid verkställd; hvadan,
i sådant fall, den, sedan nyssnämnde månads böljan, å kapital-afbetalnings-beloppet ytterligare
upplupna ränta eftergifves.
§■ 41.
I afseende på lyftningen, användandet och återbetalningen af de låneunderstöd,
som, till nedbrunna städers återuppbyggande, under sistförlidne eller innevarande riksdag
blifvit eller ock hädanefter varda af Rikets Ständer beviljade, komma, intilldess
härom kan varda annorlunda förordnadt, följande, <rf Rikets sednast församlade Ständer
fastställda, béstämmelser och vilkor, jemte öfriga stadganden, att fortfarande tillämpas:
l:o. Den beviljade lånesumman får i Riksgälds-kontoret lyftas af den myndighet, som
har förvältningsbestyret med stadens drätsel sig uppdraget, och hvilken myndighet
skall ombesörja lånemedlens fördelning emellan vederbörande tomtegare; börande
vid denna fördelning iakttagas: att låneunderstöd i allmänhet endast få
meddelas åt deni, som uppföra byggnader af sten eller annat icke eld farligt ämne;
dock må i orter, der lokala förhållanden påkalla uppförandet af andra byggnader,
lån jemväl för sådant ändamål utgifvas; — alt dessa underslöds-belopp
icke i något fall få öfverstiga tre Ijerdedelar af brandförsäkrings-summan för
stenhus och hälften af försäkringsbeloppet för andra hus; — samt att för öfrigt
lånesummorna lämpas efter de nya byggnadernas i kostnadsförslagen beräknade
värden och de sökandes större eller mindre behof af dylikt understöd.
2:o. Efter dertill i vederbörlig ordning erhållet uppdrag, skall drätsel-förvaltningen, å
stadens vägnar, för hela lånesumman afgifva sin, till Riksgälds-kontoret eller ordres
ställda, skuldförbindelse, innefattande de af Rikets Ständer för lånets användande
och återbetalning stadgade vilkor. Efter denna förbindelses aflemnande
till och godkännande af Fullmäktige, eger drätsel-förvaltningen utbekomma lånemedlen,
i den mån desamma, enligt derom hos förvaltningen gjorda och bifallna
ansökningar, skola vederbörande tillhandahållas.
3:o. Hvad af sagde medel före slutet af Femte året efter det, derunder eldsvådan inträffat,
ej kunnat till behörige lånsökande utlemnas, får derefter af drätsel-förvaltningen
icke utgifvas.
4:o. Det i Riksgälds-kontoret lyftade och på föreskrifvet sätt begagnade lånebeloppet
må, utan ränta och kapitalafbetalning, innehafvas till det i 3:dje punkten bestämda
årets utgång; hvarefter och intilldess lånet är till fullo godtgjordt, Sex procent
af dess ursprungliga belopp böra till Riksgälds-kontoret årligen återbetalas,
deraf ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår,
samt öfverskottet utgör kapitalafbetalning. För lån till uppförande af vanliga
trädhus i de städer, der låneunderstöd för sådana byggnader kunna erhållas,
kommer den årliga kapilal-afbetalningssumman och räntan att särskildt bestämmas
till ett jemförelsevis högre belopp, än för lån till byggnader af sten eller annat
icke eldfarligt ämne.
5:o. Den uti ofvanstående 4:de punkt omförmälda årliga ränte- och kapital-inbetalning
bör af drätsel-förvaltningen vid hvarje års slut verkställas; dock må, derest den-"
na inbetalnings belopp, före den 16 Januari nästpåföljande år, til! Riksgälds-kontoret
inkommer, samma inbetalning anses vara inom behörig tid verkställd; hvadan,
i sådant fall, den, sedan nyssnämnde månads början, å kapital-afbetalningsbeloppet
ytterligare upplupna ränta eftergifves.
13
6:0. Före den lisie Juli näst efter den bestämda yttersta tidpunkten för lånemedlens
utlemnande, bör drätsel-förvaltningen, medelst insända handlingar, inför Riksgäldskontoret
styrka, att de byggnader, för hvilkas uppförande understöd utaf ifrågavarande
lån meddelats, blifvit inom föreskrifven tid fullbordade och bos Städernas
allmänna brandstodsbolag eller annan, i stadgad ordning bildad och med vederbörligen
faststäldt reglemente försedd, brandförsäkrings-inrättning erno,t brandskada
försäkrade.
7:o. Från Riksgälds-kontoret utbekomna lånemedel, hvilkas behöriga användande icke
styrkes på det i nästföregående punkt stadgade sätt, böra inom den der bestämda
tid vara till Kontoret återställda; hvarjemte drätsel-förvaltningen för det belopp,
som skall af nyssberörde anledning återbetalas, bör godtgöra Riksgälds-kontoret
Fem procents årlig ränta från slutet af året näst efter det, derunder samma
belopp blifvit af Kontoret utbetaldt.
§. 42.
Å det staden Christianstad, för verkställigheten af ny tomtreglering derstädes,
vid sednaste riksdag beviljade och, år 1851, från Riksgälds-kontoret utbekomna lån å
Trettontusen trehundratretiotre R:dr 16 sk. böra, intilldess samma lån är till fullo godtgjordt,
Sju procent af det ursprungliga lånebeloppet vid slutet af hvarje år, genom
stadens Drätsel-kommission, till Riksgälds-kontoret inbetalas; skolande häraf ränta, efter
Fyra för hundra, å den oguldna lånesummau först beräknas och afgå, samt öfverskottet
utgöra kapilal-afbetalning.
§• 43.
1 öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers under 1847 och
1848 års riksdag fattade beslut, skall återstoden utaf det lern å Tretiotusen R:dr, som
till förlag åt handtverkare och andre näringsidkare i fVexiö, efter 1843 års eldsvåda,
blifvit utaf Kongl. Majit i nåder beviljad t och å mindre kreditivet lyftadt, inbetalas
till Riksgälds-kontoret; hvadan de,tf åligger detta verk att vaka öfver fullgörandet
af de, genom Kongl, brefvet den 27 0ktober 1846, för nämnde lån föreskrifna betalningsvilkor,
enligt hvilka en Tiondedel utaf lånets ursprungliga belopp, tillika med Tre
procent årlig ränta å den återstående Iduesumman, skall inbetalas vid slutet af hvarje
är, till och med år 1856. \
§.' 44.
Återstoden af den staden Malmö, till kasern- och stallbyggnader för dervarande
garnison, vid 1812 års riksdag beviljade låpesumma, skall, jemlikt Rikets sednast
församlade Ständers beslut och nyssnämnde stads skuldförbindelse af den 16 Maj
1835, till Riksgälds-kontoret inbetalas med Två procent årligen å det i samma förbindelse
förskrifna kapitals belopp, Tjugeett-tus,en trehundratretiotre Ridr 16 sk., hvarjemte
Fyra procent årlig ränta för det återstående låne-kapitalet bör till samma verk
erläggas.
§• 45.
Å ursprungliga beloppet, Tretiotusen Ridr, utaf det lån, Rikets Ständer under
riksdagen åren 1844 och 1845 beviljade bruksegaren Conrad Bleckert Fitinghoff.\ för
14
åter uppför ande af de, under förstnämnde års sommar, genom vattenflöde' förstörda
verkstäderna, med tillhörande byggnader, vid Conrads fors bruk i Östmarks socken af
Wermlands län, skola till Riksgälds-kontoret, inom hvarje års utgång, inbetalas Sex
procent, hvaraf Tre procent årlig ränta för del obetalda kapitalel först jteräknas och
afgår, samt återstoden utgör kapital-afbetalning; kommande, derest denna betalningsskyldighet
åsidosättes, hela den återstående lånesumman alt å Riksgälds-kontorets vägnar
indrifvas.
Dessutom bör, före den 15 Oktober hvarje år, inför Riksgälds-kontoret styrkas,
att brandförsäkrings-afgifterna för den till säkerhet för sagde lån intecknade egendom
blifvit behörigen erlagda.
§. 46.
För det af Riksgälds-kontoret, under åren 1840 och 1841, utbetalda lån å Etthundratjugetusen
R:dr, till utgifter för fyr- och båk-inrättningarnes förbättrande, inbetalas
lill nämnde verk utaf de, under riksstatens 5:le hufvudlitel, för lotseri- och
fyringsstaterna anslagna medel det årliga belopp af Niotusen trehundratretiotre R:dr
16 sk., som till ränta och amortissementsfond för detta lån är anvisadt; börande berörde
inbetalning verkställas under Januari månad hvarje år, intilldess hela lånet, till
både kapital och ränta, den sednare beräknad efter Fyra och en half procent årligen,
blifvit godtgjordt.
§• 47.
Riksgälds-kontorets återstående fordran af staden Ystad, för det till hamnbyggnaden
vid nämnde stad, under 1823 års riksdag, beviljade lån af Tjugetusen R:dr
godtgöres medelst årlig inbetalning af Två procent å denna summa samt Tre procent
ränta för det återstående lånebeloppet.
§• 48.
Utaf det, vid riksdagen åren 1840 och 1841, för Landskrona hamns iståndsåttande,
emot återbetalningsskyldighet beviljade och år 1846 med Åttatusen trehundratreliotre
R:dr 16 sk. utbekomma statsbidrag, hvarå afbetalningar från och med år
1847 egt rum, skall nämnde stad fortfarande till Riksgälds-kontoret årligen inbetala
Femhundra Riksdaler.
§• 49.
Till godtgörande af det staden IVarberg, för dervarande hamnanläggnings fullbordande,
enligt Rikets Ständers beslut vid 1840 och 1841 års riksdag, meddelade lån
å Tjugetusen R:dr, erläggas, efter Fem års förlopp från delsammas, år 1844 verkställda,
utbetalning, Fem procent årligen å den ursprungliga lånesumman, deraf Tre procent
ränta först beräknas å lånets vid hvarje liqvid återstående kapitalbelopp och det
öfriga utgör kapitalafbetalning.
Det nämnde stad, såsom ytterligare linderstad för samma hamnanläggning, under
1847 och 1848 års riksdag beviljade och år 1849 från Riksgälds-kontoret utbekomna
lån å Femtontusen R:dr återbetalas medelst erläggande, före hvarje års slut,
af Sex procent å denna summa; hvarvid beräknas Fyra procent årlig ränta å det åter
-
15
stående lånebeloppet, samt öfverskottet kommer att utgöra afbetalning å kapitalet; och
skall dessutom, derest den föreskrifna betalningsskyldigheten icke inom derför bestämd
tid fullgöres, å det till liqvid förfallna beloppet erläggas ränta efter Fem procent årligen,
intilldess sagde inbetalning verkställes.
§. 50.
Enligt de vid 18-10 och 1841 samt 1844 och 1845 års riksdagar bestämda betalniugsvilkor
för då, i egenskap af lån, anvisade stats-bidrag för hamnbyggnaden vid
Cimbritshamn, skola å det vid förstnämnde riksdag beviljade och under är 1843, med
Tjugefemlusen Riksdaler, utbekomna lånet Fem procent årligen inbetalas, dervid Tre
procent ränta beräknas för återstående kapitalbeloppet, samt å del andra, år 1845
med Femtusen Riksdaler utbetalda, länet, Atta procent årligen under Fjorton och ett
halft års tid erläggas, hvarigenom detta lån, efter sagde tids förlopp, kommer att så till
kapital, som Tvä procent årlig ränta, anses betaldt. Med de sålunda stadgade ränteoch
kapital-inbetalningarnes beräkning och vidtagande hafva likväl Rikets Ständer, dels
vid sednast förflutna och dels vid innevarande Riksdag medgifvit ytterligare anstånd till
1856 års utgång.
§. 51.
Det, för hamnanläggningen vid Åhus, staden Christianstad, under riksdagen
åren 1840 och 1841 beviljade samt år 1848 frän Riksgälds-kontoret utbetalda låneunderstöd
af Tjugetusen R:dr skall återbetalas med Fem procent årligen å ursprungliga
länesumman, hvarvid Tre procent ränta beräknas för det vid hvarje liqvid återstående
kapital-beloppet samt det öfriga kommer att utgöra afbetalning å detta belopp.
§. 52.
De tvänne särskilda, vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade, lån för hamnens
istånds ättande vid Carlshamn samt fullbordande af en kajbyggnad och upprensning
af hamnen vid Sölvesborg, af hvilka lån det förra, eller det staden Carlshamn
tillerkända låneunderstödet, år 1846 utbetaldes med Tretiotusen R:dr, och det sednare,
eller länet till Sölfvesborg, år 1847 med Tiotusen R:dr, skola återbetalas genom erläggande
årligen, under Fjorton och ett halft års tid, af Åtta procent å den erhållna
länesumman, hvaraf Två procent anses såsom ränta för lånets vid hvarje liqvid återstående
belopp, och öfverskottet utgör kapilal-afbetalning; dock är under innevarande
riksdag anstånd medgifvet till 1855 års slut med första årliga ränte- och kapital-inbetalningen
å det sistnämnde stad beviljade lån. Skulle de bestämda inbetalningarne icke
inom föreskrifven tid verkställas, bör dessutom å det förfallna beloppet erläggas Fem
procent årlig ränta, intilldess detsamma varder betaldt.
§. 53.
För det till hamnbyggnaden vid Linköping, under 1840 och 1841 års riksdag,
beviljade och sistnämnde år utbetalda lån af Tjugetusen R:dr erläggas årligen Fem
procent å det ursprungliga kapitalbeloppet; af hvilka Fem procent först godtgöres Tre
procent årlig ränta för den vid hvarje liqvid återstående lånesumma, hvarefter öfverskottet
anses såsom kapitål-albelalning intilldess hela lånet blifvit återbetaldt.
16
§. 54.
Återbetalningen af det, för upprensningen af farleden genom den närmast Söderhamn
belägna skidgård, vid 1844 och 1845 års riksdag, beviljade, och år 1846
utbetalda lån å Tiotusen R:dr, verkställes inom enahanda lid och med samma ränteberäkningssätt,
som i ofvanstående §. 52 finnas bestämda.
§. 55.
Nedannämnde 3:ne lån, hvilka vid 1847 och 1848 års riksdag beviljades samt
under åren 1849 och 1850 utbelaldes, nemligen: lånet till staden Westerås å Tjugetusen
R:dr, för utvidgande och förbättring af stadens hamn; lånet till staden Christinehamn
å Tjuge fyra tusen R:dr, fö;1 uppmuddring af hamnen och segelrännan vid
denna stad, samt lånet till staden Wadstena å Tretiotvåtusen R:dr, för anläggning af
hamn derstädes, skola fortfarande återbetalas medelst erläggande af Sex procent årligen
å hvart och ett låns hela belopp; kommande häraf Fyra procent årlig ränta att
godtgöras för det kapital, som vid hvarje liqvid återstår, samt den öfverskjulande inbelalningssumman
att å samma kapital afgå. Skulle den sålunda föreskrifna inbetalningen
icke inom bestämd tid verkställas, bör dessutom för det lill liqvid förfallna beloppet erläggas
Fem procent årlig ränta, intilldess detsamma varder inbetaldt.
§. 56.
De för jernvägsanläggningar, dels mellan Christinehamn och lastageplatsen
Sjöändan och dels från Nora till Ervalla vid Köping-Hult-jernbanan beviljade lån, af
hvilka det första å Sextiosextusen sexhundrasextiosex R:dr 32 sk. beviljades vid 1847
och 1848 års riksdag samt utbetaldes från Riksgälds-kontoret år 1849, och det andra
å Etthundratusen R:dr blef vid sednaste riksdag beviljadt och under innevarande år utbetalts,
— skola med enahanda årliga procentbelopp och samma ränteberäkning, som
föreskrifvils för de i nästföregående §. upptagna lån, återbetalas; börande vid fördröjda
liqvider jemväl erläggas sådan ränta å det förfallna inbetalningsbeloppet, som i nyss
åberopade §. är stadgad.
§• 57.
Det för en jernbros uppförande öfver Svartån, å landsvägen meilan Linköping
och Bergs gästgifvaregård, vid sednaste riksdag, Hanekinds och Gullbergs häradsboer
beviljade och*år 1852 från Riksgälds-kontoret utbekomna lån å Trettontusen trehundratretiotre
R:dr 16 sk. bör återbetalas medelst erläggande, före hvarje års slut, af Sex
procent å lånets ursprungliga belopp; vid hvilken återbetalning räntan godtgöres efter
Fyra för hundra årligen af det obetalda kapitalet öch öfverskottet utgör afbetalning å
detsamma. Då det till liqvid förfallna beloppet icke inom bestämd tid inbetalas, skall
Fem procent årlig ränta ä detta oguldna belopp erläggas, intilldess inbetalningen häraf
verkställes.
§. 58.
17
§. 58.
Sedan det, såsom bidrag till kostnaderna för en brobyggnad, öfver Dalelfven, i
närheten af Gustafs /yrka, under sistförflutna riksdag beviljade och år 1853 utbetalda
lån å Fyratusen R:dr fått, under Två års tid, utan ränta innehafves, böra Sex procent
å det ursprungliga lånebeloppet, inom hvarje års utgång, till Riksgälds-kontoret inbetalas,
hvarvid Fyra procent å det oguldna kapitalet beräknas såsom ränta och återstoden
såsom kapital-afbetalning. Sker den föreskrifna inbetalningen icke inom bestämd tid,
bör för det förfallna oguldna beloppet utgöras sådan ränta, som i näst ofvanstående
3:ne §§'. är stadgad.
§. 59.
Den lånesumma af Ettbundrafemtiofyratusen niohundrafemtiosju R:dr 26 sk. 4
rst., som Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade för inlösande af de
med landshöjdinge-beställningarne i åtskilliga län då förenade ackorder, kommer, med
iakttagande af den, på sätt bär nedan förmäles, medgifna nedsättning uti landshöfdingarnes
i Wermlands och Kalmar län ackordsamorteririgs-bidrag att, jemlikt de för
Sagde lån af Kongl. Stats-kontoret utgifna 151 obligationer å 1,000 R:dr hvardera, fortfarande
liqvideras på det siitt, att, sedan, utaf den för hvarje landshöfdinge-beställning,
dervid ackord varit fästadt, anslagna lön, Sex procent årligen å det ersatta ackordsbeloppet,
genom Kongl. Stats-kontorets försorg, innehållits, inbetalas den sålunda för
hvarje år innehållna summan till Riksgälds-kontoret eller dess ordres, inom den lrste
Juli nästpåföljande år. Härigenom godtgöres den för det lyflade oguldna lånekapitalet,
lill sistförflutna årets slut, upplupna ränta efter 4 procent årligen; och hvarefter så
många af ofvanberörde obligationer, enligt deras nummerordning, infrias, som det efter
ränteliqviden uppkomna öfverskottet medgifver. Det belopp, hvarmed detta öfverskott
kan komma att öfverstiga de till fullo infriade obligationernas kapitalsumma samt den
å dessa sednare till inlösningsdagen ytterligare upplupna ränta, bör å någon af de återstående
obligationerna afskrifva®. Beträlfapde särskildt ackords-summan för landshöfding
e-bestäliningen i Wermlands län, 20,000 Rför, .för dock, jemlikt Rikets Ständers
vid 1847 och 1848 års riksdag ineddelqde Reslut, den härför belöpande årliga ränteoch
kapital-inbetalning, som dessförinnan bordt utgå iped 1,200 R;dr, derefter utgöras
med endast Niohundra Riksdaler. Likaså hafva Rikets nu församlade Ständer medgifvit,
att ackordsränte- och amorterings-^afdraget af landshöfdingeföfien i Kalmar län,
hvilket förut utgjorj 1,400 R:dr årligen, .må nedsättas till det belopp, eller Femhundrafemtio
R:dr, .sorn, med tillgodqberäknipg af hittills skedd öfverbetalnjpg, erfordras för
att ackords-ålerstoden för sistnämnde landshöfdinge-beställning skall varda amorterad vid
den tidpunkt, då slutliqvid skulle egt rum, derest Sex procent å ackords-sumnian under
liela liden inbetalts.
6Q.
(1 afvaktan å det beslut, Rikets Ständer komma att fatta, med anledning af Fullmäktiges
i Riksgälds-kontoret hos Siats-Utskottet nyligen gjorda anmälan, i fråga om
Riksgälds-konlorels betalnings- och förmånsrätt för de till vattenaftappningar och andra
förberedande ,odlingsföretag beviljade Jan, sqpi, iped .tillämpning af Kongl. Rungörel
Bil.
lill fStals-ljtskqUets Memorial t SS/i. fi:o 347. 3
18
serna den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848, blifvit i jordeböckerna antecknade
till återbetalning i sammanhang med krono-utskjlderna, har Utskottet tills vidare uppskjutit
att föreslå den §:s lydelse, hvilken bör handla om liqviderna för dessa lån och
motsvara 57 §. af 1851 års reglemente samt under ofvanstående nummer införas i det
nya reglementet.)
§• 61.
Enligt Rikets sednast församlade Ständers meddelade beslut, i fråga om återbetalningen
af det, för sänkning af sjön Ökvattnet inom Skellefteå socken af Westerbottens
län, förre Expeditions-fogden, Kronolänsmannen C. J. Moritz beviljade och år
1845 utbekomna lån å Tvåtusen R:dr, får, under fortfarande skyldighet för låneinnebafvaren
att erlägga den förut stadgade räntan af Tre procent, sagde lån under en tid
af Tio år, räknad från 1851 års början, till Riksgälds-kontoret årligen återbetalas med
en Tiondedel utaf ursprungliga lånesumman.
Angående Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar.
A) Återstående utgifter till följd af extra statsregleringen vid 1840 och 1841
års riksdag.
§. 62.
Här nedan uppgifna, i Riksgälds-kontoret ännu innestående, summor utaf de anslag,
utgörande tillsammans 1,300,000 R:dr, som för fängelsernas ombyggnad och förändrade
inredning, utaf Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer beviljades, böra,
enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, utbetalas i den mån desamma, för dermed
afsedda ändamål, varda disponerade och reqvirerade, nemligen:
l:o Återstoden, Sextiofemtusen femhundra Riksdaler, utaf anslaget för häradshäktenas
ombyggande och förseende med erforderligt antal celler i den ordning, Kongl.
Maj:t, efter menigheteruas hörande, pröfvar sådant kunna och böra verkställas
enligt en för bäradsfängelsernas ordnande inom hela riket uppgjord fullständig
plan; och
2:o den återstående anlagssumman, Etthundraelfvatusen Riksdaler, för uppjörande aj
fängclsebyggnader i städerna utom Stockholm, efter en förut uppgjord allmän
plau och i den mån, Kongl. Maj:t finner sådana byggnader af behofvet
påkallade.
§. 63.
Det återstående beloppet, Fyratusen sexhundrafem R:dr, utaf det för befrämjande
af myr aftappning ar på Gottland, vid 1840 och 1841 års riksdag, beviljade sär
-
19
skilda lån å 50,000 R:dr, kommer att fortfarande, till och med 1856 års slut, för sagde
föremål af Riksgälds-kontoret tillhandahållas och i stadgad ordning utbetalas, sedan de
i afseende på sådana låneunderstöd vid nämnde riksdag stadgade, här nedan uppgifna
vilkor och åligganden blifvit behörigen iakttagna.
l:o Innan dessa medel få lyftas, skall arbetsplan, upptagande både när företaget kom
mer
att börjas och när det kan anses fullbordadt, vara uppgjord och af Kongl.
Maj:t godkänd.
2:o Vid de med ifrågavarande lån understödda arbeten böra, företrädesvis och der sig göra
låter, försvars- och sysslolösa personer användas; och bör vederbörande menighet,
före arbetets begynnelse, varda hörd och angående företagets lämplighet hafva
sig yttrat.
3:o Låntagare böra genom kontrakt hafva förbundit sig att, efter fastställd plan, full
borda
arbetet, utan att kunna dertill af staten påräkna något ytterligare bidrag;
börande sådant vederbörligen afslutadt kontrakt hos Fullmäktige företes, innan
njedlen af dem anordnas.
4:o Likaledes böra låntagare ställa af Kongl. Maj:t pröfvad och godkänd säkerhet så
väl för återbetalningen af låneunderstödet, med derå stadgad ränta, som för fullgörandet
af det i afseende på arbetets verkställighet upprättade kontrakt. Skuldförbindelsen
för lånesumman granskas af Fullmäktige och bör, tillika med handlingarne,
angående den af Kongl. Majit för ej mindre samma förbindelse än
kontraktet godkända säkerhet, i Riksgälds-kontoret förvaras; dock böra dessa säkerhetshandlingar,
uppå anfordran, vederbörande embetsmyndigheter tillhandahållas,
då desammas begagnande af dem kan ifrågakomma.
5:o Den af Kongl. Maj:t fastställda arbetsplan bör, så framt ej Kongl. Majit, uppå
derom gjord anmälan, skulle förändring medgifva, oförändrad följas, vid äfventyr,
att, i annat fall, Kongl. Majit eger inställa all vidare utbetalning af lånemedlen
samt återfordra hvad deraf redan blifvit uppburet, att på en gång eller
successivt betalas inom den tid, Kongl. Majit kan bestämma, dock må längre
anstånd ej ega rum, än intill nästa riksdag; börande de medel, som sålunda
varda återfordrade, likasom afbetalningar och räntor å de utgifna lånesummorna,
till Riksgälds-kontoret aflemnas.
6;o Å ofvan omförmälda lån komma, efter Fem års förlopp, sedan medlen blifvit af
Riksgälds-kontoret utbetalda, att årligen erläggas Fem procent å det ursprungliga
kapitalet, hvaraf 3 procent ränta först beräknas å det vid hvarje liqvid återstående
kapital-beloppet, samt det öfriga utgör afbetalning, intilldess hela kapitalet
med ränta sålunda blifvit till fullo betaldt; och skall den bestämda betalningstiden
för de lån, som successivt utgått, räknas från slutet af det år, hvarunder
första andelen af lånet blifvit lyftadt; kommande, hvad liqvidations-sättet för
dessa lån beträffar, att iakttagas de angående andra för odlingsföretags befrämjande
beviljade understöd af allmänna medel, i sådant hänseende gällande
stadganden.
§• 64.
Af Riksgälds-kontoret skola de kostnader godtgöras, hvilka erfordras för samlande
och lifgifvande från trycket samt utdelning till vederbörande embetsmyndigheter
och församlingar af de för hvarje särskildt regemente eller korps uppgjorda ursprungliga
knekte-kontr akter na, jemte de Kongl, fastställelse-resolutionerna å samma
kontrakter, äfvensom deruti sedermera tillkomna förändringar och tillägg.
20
B) Under i844 och 18A5 års riksdag béviljade, nion ännu icke
bestridda statsutgifter.
§. 65.
Återstoden af den, för beredande af odlings företag medelst uldikningar och aftappningar
af sanka trakter samt sjöar, vid ofvannämnde riksdag, till Kongl. Maj:ts
nådiga disposition anvisade summa, 150,000 R:dr, hvilken återstod, efter afdrag
af hvad häraf, enligt Kongl. Maj:ts eller Rikets Ständers beslut, icke kommer att
utgå, vid nästlidne September månads början utgjorde Ett tusen R:dr, bör af Riksgäldskontoret
till vederbörande utbetalas vid den tid, som i det angående arbetsföretagets
utförande äfslutade kontrakt finnes utsatt eller al Kongl. Majit särskildt bestämmes;
åliggande det Riksgälds-kontorets Styrelse att tillse, det från detta verk utbekomna statsmedel,
hvilkas återfående, till följd af uraktlåtet uppfyllande af hvad arbetsplan eller
kontrakt innehåller, kan af Kongl. Majit anbefallas, i behörig ordning till samma verk
ingå; och skola alla kostnader, af hvad namn de vara må, som kunna vara förenade
med de, i följd af erhållna anslag utaf dessa medel, uppkommande förhållanden, utan
undantag bestridas eller godtgöras af den eller dem, som statsbidragen erhållit.
§. 66.
Återstoden, Fyratiotvåtusen Ridr, af det för Götheborgs hamnbyggnad, vid riksdagen
åren 1844 och 1845, beviljade och till utgående under Tio års tid anvisade lån
å 140,000 R:dr skall, under nästkommande år 1855 och derpåföljande Tvä år, af
Riksgälds-kontoret till Direktionen för Götheborgs hamn- och elf-arbeten utbetalas med
Fjortontusen R:dr årligen; börande detta lån, efter Fern års förlopp från slutet af det
år, derunder första hälften af lånesumman blifvit lyftad, utaf bemälte Direktion återbetalas,
medelst erläggande årligen, under Fjorton och ett halft års lid, af Åtta procent
å hela lånebeloppet, hvarigenom lånet kommer att anses; så till kapitalet, som efter Två
för hundra beräknad ränta, fullt inbetaldt; och skall Direktionen dessutom, intilldess
inbetalningen af ett till liqvid förfallet belopp verkställes, derför erlägga Fem procent
årlig ränta.
§. 67.
I öfverensstämmelse med Kongl. Majrts nådiga föreskrift och på grund af vederbörliga
reqvisitioner, utbetalas af Riksgälds-kontoret det belopp, som erfordras för
inköpande af Trehundra exemplar utaf Svenska Fornskrift-suilskapels årliga samlingar;
varande kostnaden för inköpet af hvart och ett exemplar utaf dessa samlingar
beräknad att årligen utgöra omkring Två R:dr.
§. 68.
Det från Riksgälds-kontoret ännu icke utbekonlna beloppet, Tiotusen R:dr, utaf
det lån å 25,000 R:dr, som, vid 1844 och 1845 års riksdag, beviljades Christinehamns
stads- och tUarnums landt-församlingar, för uppbyggande af den nya kyrkan i
21
nämnde stad, skall, emot de i 25 §. omförmälda återbetalningsvilkor, i mån af kyrkobyggnadens
fortgång, utbetalas.
C) Under 184-1 och 1848 års riksdag beviljadei ännu återstående
statsutgifter.
§. 69.
Sedan de, för erhållande af statsbidrag till sådana arbetsföretags utförande, fastställda
vilkor och meddelade stadganden blifvit vederbörligen iakttagna, utbetalas, i
här nedan föreskrifna ordning, det i Riksgälds-kontoret, vid nästlidne September månads
början, med Tretusen fyrabundräsex R:dr 32 sk. innestående beloppet ulaf den
summa, 100,000 R:dr, hvilken Rikets åren 1847 och 1848 församlade Ständer anslogo,
för att af Kongl. Majit, efter den fördelning, som pröfvades lämplig, i nåder disponeras
dels till anläggning af nija och dels lill förbättrande elter omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar.
1:o. Utbetalningen af denna återstående anslagssumma bör, å de tider, som
finnas bestämda uti upprättade kontrakter eller af Kongl. Majit särskildt tillkännagifvits,
verkställas antingen omedelbart frän Riksgälds-kontoret eller genom den embetsmyndighet,
hvilken Kongl. Majit kan hafva derom lemnät nådigt uppdrag.
2:o. Vid arbetenas utförande, skall den af Kongl. Majit i nåder fastställda arbetsplan,
sä framt ej Kongl. Majit, uppå härom gjord anmälan, skulle förändring deruti
medgifva, oförändrad följas, och bör arbetet inom den i kontraktet bestämda tid
fullbordas, vid äfventyr, att Kongl. Majit, i annat fall, äger låta inställa all vidare utbetalning
af statsmedlen samt återfordra hvad deraf redan blifvit uppburet, att på en
gång eiler successivt till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, Kongl. Majit kan i
nåder bestämma.
3:o. Det åligger Riksgälds-kontorets styrelse att tillse, det de statsmedel, hvilkas
återfordrande, till följd af uraktlåtet uppfyllande af hvad arbetsplan eller kontrakt
innehåller, kan af Kongl. Maj:t anbefallas, i behörig ordning till Riksgälds-kontoret
ingå.
4:o. De säkerhets-handlingar, som, för statsbidrags utbekommande, till Riksgälds-kontoret
aflemnats, förblifva i dess vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande
embetsmyndigheter kunna blifva i behof att begagna, på behörig reqvisition,
till dem utlemnas.
5:o. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som med dessa eller andra
till följd af erhållne anslag uppkommande förhållanden kunna vara förenade, skola,
utan undantag, bestridas eller godtgöras af den eller dem, som statsbidragen erhållit.
§. 70.
/
Det hittills icke lyftade beloppet, Tvåtusen-sextiosex Ridr 32 sk., utaf den anslagssumma,
Rikets Ständer vid 1847 och 1848 års riksdag beviljade och till utgående
från Riksgälds-kontoret med 2,666 R:dr 32 sk. anvisade för reparationer och uppsättande
af bokhyllor i några rum af Riksarkivets hus samt för ytterligare inredning
af samma hus, bör, efter Kongl. Maj:tis härom meddelade nådiga förordnande, utbetalas.
22
§. 71.
Återstoden af den särskilda anslagssumma af 1,000 R:dr, som Rikets Ständer
under sistnämnde riksdag anvisade till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för att be
främja
godd läseböckers författande och utgifning för allmogen, synnerligen i de
ämnen, deruti förberedande undervisning vid folkskolorna meddeias, bör med Femhundra
R:dr, för sådant ändamål, Kongl. Maj:t af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§. 72.
Det, under samma riksdag, med Åttatusen-åttahundra R:dr årligen beviljade och
å Riksgälds-kontoret anvisade bidrag till en särskild fond för pensionering af Borgmästare
i rikets städer, utom Stockholm, samt Kommis sion s-lan dtmätarc, jemte dessa
tjenstemäns enkor och barn, bör fortfarande, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
af Riksgälds-kontoret hållas Direktionen öfver Civil-statens pensions-inrättning tillhanda,
emot skyldighet för Direktionen att med de å denna anslagssumma, hvilken genom Direktionens
försorg bör förräntas, inflytande räntemedel, äfvensom med de afgifter, hvilka
af delegarne i denna särskilda fond skola erläggas, ombesörja ifrågavarande pensionering
på det sätt och efter de grunder, som i sådant afseende varda a( Kongl.
Maj:t i nåder bestämda; dock kommer besagde årliga anslag icke att utbetalas förr,
än från och med det år, hvarunder förenämnde särskilda pensions-inrättning af Kongl.
Maj:t förklaras vara i det skick, att densamma anses kunna uppfylla dermed afsedda
ändamål, utan behof af annat stats-anslag, än det, som redan blifvit beviljadt.
D) Annu återstående, under sednast förflutna eller 1850 och 1851 års riksdag
beviljade och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade, statsutgifter.
%. 73.
Nedannämnde, vid sednaste riksdags statsreglering, bland de särskilda anslagen
för landtförsvaret tillhörande föremål, till Kongl. Maj:ts nådiga disposition beviljade
2: ne anslagssummor, höra af Riksgälds-kontoret, efter vederbörliga reqvisilioner, utbetalas,
nemligen:
l:o för anskaffande af nya pistoler, Tolftusen R:dr; och
2:o för anskaffning af slagkrutshufvar, Tiotusen R:dr.
§• 74.
Det i Riksgälds-kontoret innestående belopp, Tretusen trehundranittionio R:dr
23 sk., af 1852, 1853 och 1854 års anslag, 3,333 R:dr 16 sk. årligen, till allönande
af lärare och underhåll af elever vid det å Kongl. Flottans varf i Carlskrona befintliga
skeppsbyggeri-institul, äfvensom till andra för samma institut erforderliga utgifter,
hör fortfarande, för dermed afsedt ändamål, af Riksgälds-kontoret tillhandahållas och
enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift utbetalas.
§• 75.
Under iakttagande och tillämpning af de i sådant hänseende, vid sednaste riksdag,
stadgade och vid innevarande riksdag hufvudsakligen bibehållna samt i detta Reg
-
23
lementes §*) intagna, allmänna grunder och föreskrifter, böra här nedan uppgifna, vid
nästlidne September månads början, i Riksgälds-kontoret ännu innestående summor utaf de
till utgående från samma verk, vid förstnähinde riksdag, anvisade statsbidrag för hamnbyggnader,
kanaler och strömrensningar samt v äg anläggning ar och vägförbättringar
jemte brobyggnader, iifvetisom v attenaflappnings- och andra förberedande odlingsföretag,
i föreskrifven ordning af Riksgälds-kontoret utbetalas, så vida de med dessa
statsbidrag understödda arbetsföretag blifvit inom 1853 års slut påbörjade:
l:o utaf anslaget, 84,625 R:dr, för fullbordande af hamnbyggnaden vid Wisby,
medelst vågbrytarens förstärkning och grundläggningen af 2:ne landtarmar, Femtiosextusen
fyrahundrasexton R:dr 32 sk.;
2:o utaf anslaget, 14,930 R:dr, för islåndsättande af öfverbyggnaden å den ena
hamnarmen vid Cimbritshamn, Tvåtusen femhundranittiosex R:dr 32 sk.;
3:o utaf anslaget, 22,533 R:dr 16 sk., för anläggning af en hamn vid Engelholm
samt upprensning af Rönne å, Femtusen sexhundratretiotre R:dr 16 sk.;
4:o utaf anslaget, 35,386 R:dr, för hamnbyggnaden vid Kalmar, Femtusentrehundraålliosex
R:dr;
5:o utaf anslaget, 50,000 R:dr, för hamnbyggnaden vid Hjo, Sextontusen sexhundrasextiosex
R:dr 32 sk.;
6:o utaf anslaget, 65,000 R:dr, för anläggningen af en kanal med slussar mellan
Philipstad och Sjöändan i Warnums socken af Wermlands län, Tiotusen ättahundratretiotre
R:dr 16 sk.;
7:o utaf anslaget, 8,000 R:dr, för öppnande af en kanal genom Tjufholmssundet
vid farleden till Luleå, Tvåtusen sexbundrasextiosex R:dr 32 sk.;
8:o utaf anslaget, 10,700 R:dr, för Ljusne elfs upprensning mellan sjöarne Or
och Warpen i Helsingland, Ett-tusen sjuhundraåttiotre R:dr 16 sk.;
9:o utaf anslaget, 500,000 R:dr, för anläggning af nya och förbättrande eller
omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar samt för mindre ström- eller
årensningsarbeten äfvensom smärre hamn- och brobyggnader, Etlhundratiotusen tvåhundranittiotvå
R:dr 21 sk. 4 rst., hvaraf för väganläggningar och vägförbättringar
af Kongl. Maj:t i nåder disponerats 98,509 R:dr 5 sk. 4 rst., samt för strömrensningar
och hamnbyggnader m. m. 11,783 R:dr 16 sk.;
10:o utaf de, dels såsom lån och dels såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
beviljade statsbidrag, 100,000 R:dr, för utdikning och aftappning af sanka trakter
och sjöar till beredande af odlings]Öretag, Tolftusen etthundraåttioen R:dr 24 sk.
6 rst.; och
ll:o utaf det utan återbetalningsskyldighet anslagna belopp, 9,333 R:dr 16 sk.,
för aftappning och sänkning af sjön Möckeln inom Kronobergs län, Fyratusen sexhundrasextiosex
R:dr 32 sk.
§. 76.
Det i Riksgälds-kontoret ännu innestående belopp, Tjugefemtusen R:dr, utaf det,
för anläggning af jernväg mellan städerna Örebro och Nora, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
under sednaste riksdag anvisade statsbidrag af 75,000 R:dr bör,
vid de af Kongl. Maj:t i nåder bestämda terminer, utbetalas till Nora—Ervalla jernvägs-bolags
Direktion; men derest den af Kongl. Maj:t för sistnämnde jernväg i nåder
*) Vid utskrifningen af det nya reglementets original-exemplar, kommer här att införas nummern å
den §., som motsvarar 100:de §:n i Riksgälds-kontorets nuvarande reglemente.
24
fastställda arbetsplan, utan derifrån i vederbörlig ordning medgifven afvikelse, icke
skulle följas eller arbetet icke fullbordas inom den derför bestämda tid, eger Kongl.
Maj:t låta inställa all vidare utbetalning af de till detta företag anvisade statsmedel,
samt återfordra hvad deraf blifvit uppburet, att, på en gång eller successivt, till Riksgälds-kontoret
inbetalas inom den tid, Kongl. Maj:t kan bestämma.
§■ 77.
Den, för slöjd-expositioners befrämjande, af Rikets sednast församlade Ständer
anslagna summa, Tretusen R:dr, bör, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis nådiga
disposition, af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§• 78.
Den anslagssumma af Tolftusen R:dr, som vid sednaste riksdag ställdes till
Kongl. Maj:ts nådiga disposition för inköpande och öfverlemnande till Kongl. Bibliotheket
af Kansli-rådet D. Krutmeijers gravyrsamling, bör, för sagde ändamål, af Riksgälds-kontoret,
uppå Kongl. Stats-kontorets skeende reqvisition, tillhandahållas.
§• 79.
Hvad i Riksgälds-kontoret innestår utaf nedannämnde 2:ne, vid sistförflutna riksdag
beviljade, anslag för hospilalernas utvidgande och förbättring samt hospitalsf ondens
understödjande, bör, i mån af behof och i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
nådiga föreskrifter, utbetalas, nemligen:
l:o af anslaget, 127,000 R:dr, lill utvidgning och förbättring af Wexiö hospital,
hvilket anslags återstående belopp, vid nästlidne September månads början, utgjorde
Femtiotvåtusen R:dr; och
2:o af det emot redovisningsskyldighet beviljade anslaget ä högst Tjugefemtusen
R:dr årligen, för betäckande af den brist, som under de år, nu gällande statsreglering
omfattar, för hospita/sfonden uppkommit derigenom, att fondens årliga inkomster icke
varit tillräckliga till utgifternas bestridande; utaf hvilket anslag ett sammanräknadt belopp
af 60,000 R:dr före sagde månads ingång från Riksgälds-kontoret utbekommits.
§. 80.
Det lån å Trettontusen trebundratretiotre R:dr 16 sk., hvilket Rikets sednast
församlade Ständer, i anseende till den i Maj månad 1849 inom Lidköping utbrutna
eldsvåda, tillerkände nämnde stad såsom bidrag till de kostnader, som föranleddes genom
ny tomtreglering i den vid denna eldsvåda till större delen ödelagda, så kallade
gamla staden, bör, emot här nedan föreskrifna skuldförbindelse och äterbetalningsvilkor,
af Riksgälds-kontoret till nämnde stads Drätsel-kommission utbetalas:
l:o. Skuldförbindelsen för denna lånesumma skall af Drätsel-kommissionen, efter
dertill i vederbörlig ordning erhållet uppdrag, i stadens namn och å dess vägnar,
afgifvas samt vara sladd till Riksgälds-kontoret eller ordres odh innefatta de af Rikets
Ständer för lånets användande och återbetalning stadgade vilkor.
‘2:o. Hvad utaf länet icke blifvit hos Riksgälds-kontoret uttaget före slutet af
innevarande år 1854, får derefter icke utbekommas.
3:o.
3:o. Det i Riksgälds-kontoret lyftade lånebeloppet får, utan ränta och kapitalafbetalning,
innebafvas till 1857 års slut, hvarefter, och intilldess lånet är till fullo
godtgjordt, Sex procent å dess ursprungliga belopp böra till Riksgälds-kontoret årligen
återbetalas, deraf ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas
och afgår, samt öfverskottet utgör kapitai-afbetalning.
4:o. Den uti näst ofvanstående punkt omförmälda årliga ränte- och kapitalinbetalning
bör af Drätsel-kommissionen, vid hvarje års slut, verkställas; dock må,
derest denna inbetalnings belopp före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgäldskontoret
inkommer, samma betalning anses vara inom behörig tid fullgjord; hvadan, i
sådant fall, den sedan nyssnämnde månads början å kapital-afbetalnings-beloppet ytterligare
upplupna ränta eftergifves.
§• 81.
Som Rikets sednast församlade Ständer, lör uppbyggande af den del af staden
Lidköping, hvilken vid den i nästföregående §. omnämnda eldsvåda nedbrann, beviljade
samma stad ett lån å Sextiosextusen sexhundrasextiosex R:dr 32 sk., emot de, enligt
§. 42 af detta reglemente, för dylika lån, i afseende på ej mindre lånemedlens lyftning
och användande, än desammas återbetalning och räntans beräkning, stadgade vilkor
och förbindelser, samt under derjemte härvid fästadt förbehåll, att låneunderstöd
utaf dessa medel endast finge utlemnas till de tomtegare, som uppförde byggnader af
sten eller annat icke eldfarligt ämne; så bör det i Riksgälds-kontoret ännu innestående
belopp af omförmälda lånesumma, hvilket belopp, vid början af nästlidne September
månad, utgjorde Tjugefy ra tusen tvåhundratjugetvå R:dr 32 sk., i den ordning åberopade
§. föreskrifver, af Riksgälds-kontoret utbetalas.
Bil. till Siats-Utskottets Memorial 18 54. N:o 317.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Slals-lltskuttels Utlåtande, N:u 31$.
1
M:o
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Okt. 1854, ki. 1 e. m.
Utlåtande, anledning af väckt motion, om ersättning af allmänna
medel till innehafvaren af Hagshults slom för honom åliggande
roterings-sky Idig het.
(U. A.)
Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet remitterat ett inom bemäld a Riksstånd
af numera afl. Riksdags-fullmäktigen Peter Mårtensson från Jönköpings
län afgifvet Memorial, deruti blifvit föreslaget, att, som Kongl. Maj:t, jemlikt
Nådig Dom af den 11 Januari 1848, medgifvit, att komministers-bostället Mjöhult
Bossgården, j- mantal inom Wexiij Stift, finge utbytas mot det till Trveled
såsom moderförsamling hörande stomhemmanet Hagshult om $ mantal, såsom beläget
i närheten af annex-församlingen Hagshult, men sistnämnde hemman, hvilket
vore roteradt för 1 mantal, icke kommit i åtnjutande af ersättning för roteringsskyldigheten,
i öfverensstämmelse med Kongl. Förordningen den 25 Februari
1835, innehafvaren af numera komminister-bostället s. k. Hagshults stom, måtte
af allmänna medel få sig tillerkänd ersättning till så stort belopp, som motsvarade
ifrågavarande roterings-skyldighet; och har motionären ansett denna framställning
desto heldre böra bifallas, som det förut varande bostället Mjöhult från
rotering var befriadt och utbytet af ifrågavarande boställen endast medfört fördel
för komministrarne och annex-församlingens innevånare, derigenom att vederbörande
prestman nu finnes inom socknen boende.
liih. till 11. St. Prot. 1S53 & US54. 4 Sami 1 Afd. 3 Band. t i Haft.
1
2
Slats-Utskottels Memorial, N:o 349.
Då emellertid motionären icke företett några handlingar, som kunna gifva
stöd åt de uppgifna förhållandena och Utskottet således icke är i tillfälle bedöma,
huruvida desamma må kunna påkalla rättelse eller ej, får Utskottet, med
afseende å ärendets outredda skick, hemställa,
att den väckta motionen icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Oktober 1854.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Okt. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, angående gratifikation åt Herr Stats-kommissarien hock.
Till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande af den 19 November nästlidet
år, har Herr Stats-kommissarien och Riddaren A. F. Hock under loppet
af innevarande Riksdag tillhandagått Stats-Utskottet med1 erforderliga upplysningar
vid behandlingen af Stats-reglerings- och andra Stats-verket rörande ärenden;
och enär Utskottet ansett, att, på sätt vid föregående Riksdagar egt runi,
något lämpligt vedermäle af Rikets Ständers erkänsla borde gifvas för bemälde
Stats-kommissarics nitiska och för Utskottet gagneliga biträde, har Utskottet, som
inhemtat, att vid sednaste Riksmöten i sådant afseende ett gratifikations-belopp
af 1,200 Rulr blifvit anvisadt, trott sig böra, med fästadt afseende å innevarande
Riksdags långvarighet, hemställa,
att Rikets Ständer måtte tilldela Herr Stats-kommissarien
Slats-Ulskoltels Memorial, N:o 330.
3
Kock, för hans i omförmälda afseende leinnade biträde, en
gratifikation af 1,333 R:dr 16 sk. banko, att af Eiksgäldskontorets
medel utbetalas.
Stockholm den 13 Oktober 1854.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Okt. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, angående slutligt bestämmande af' arfvode t för den hos
Utskottet anställde kamererare, samt gratifikation åt en extra
Kanslist.
Uti sitt under N:o 101 afgifna Utlåtande, rörande aflöningen för den hos
Riks-Stånden och Utskotten anställda tjenstemanna-personal och vaktbetjening,
har Stats-Utskottet, beträffande den hos Utskottet tjenstgörande Kamererare, hvilken
under tiden uppburit i förskott 80 R:dr i månaden, förklarat sig vilja när
mare
Riksdagens slut föreslå det belopp, bemälde Kamererare skäligen borde
tillerkännas; och som nämnde tidpunkt snart torde vara att emotse, får nu Utskottet,
med hänsigt till beskaffenheten af de Kamereraren åliggande göromål,
samt den omtanke, noggrannhet och möda, som derå blifvit nedlagd, hemställa,
att aflöningen för bemälde Kamererare må, i likhet med
hvad vid sistlidne Riksdag egde rum, bestämmas till Ett
hundra
Riksdaler Banko i månaden, att, räknadt från och
med antagningsdagen samt efter afdrag af hvad Kamereraren
redan förskottsvis uppburit och med iakttagande af de i af
-
4
Slats-Utskotlcls Memorial, N.-o 320.
soende på aflöningen för Riks-Ståndens och Utskottens Kanslier
i allmänhet meddelade föreskrifter, från Riksgälds-kontoret
utbetalas.
I sammanhang härmed har Utskottet, som vid Riksdagens början, med
afseende å mängden af de Utskottet tillhörande ärenden, antog 2:ne extra Kanslister,
dock utan rättighet för dem till arfvode, af hvilka den ene sedermera,
enligt Rikets Ständers medgifvande, fått beräkna och uppbära enahanda aflöning,
som Utskottets ordinarie Kanslister åtnjuta, funnit sig böra hemställa, att jemväl
den andre extra Kanslisten, hvilken vid åtskillige tillfällen biträdt vid kansligöromålen
och, bland annat, efter Utskottets särskilda uppdrag, besörjt utskrifningen
och kollationeringen af de vidlyftiga tabeller, hörande till frågan om
Landt-statens löne-reglering, hvilka i 4 exemplar blifvit Riks-Stånden tillställde,
må för detta sitt arbets-biträde få tillgodonjuta någon vedergällning; och då Utskottet
anser att denna skäligen kan bestämmas till ett belopp, motsvarande en
månads Kanslist-arfvode, eller 00 R:dr, föreslår derföre Utskottet,
att en gratifikation af 90 R:dr banko måtte bemälde extra
Kanslist beviljas, att jemväl från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Stockholm den 13 Oktober 1854.
Slals-Utskollels Utlåtande, N:o 221.
Hl:O 321.
Ånk. till Exp.-Utsk. d. 14 Okt. i854, kl. 1. e. m
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet N:o
270, i fråga om en fyr-anläggning å Gottska Sandön.
(U. A.)
Uti Stats-Utskottets under N:o 270 afgifna Utlåtande, i anledning af Kongl.
Majits Nådiga skrifvelse af den 7 sistlidne April, i fråga om anläggning af
tvänne fyrar å Gottska Sandön, hemställde Utskottet, att Rikets Ständer måtte
uti underdånig skrifvelse anhålla, att, så snart nödiga tillgångar för uppförande
af dessa fyrar kunde utaf lots- och fyrings-medlen beredas, denna fyr-anläggning
bringades till verkställighet. Enligt till Utskottet ankomna Protokolls-utdrag,
hafva, vid Utlåtandets föredragning hos Riks-Stånden, Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet bifallit samma Utlåtande, det förra Ståndet likväl med den
förändring, att uti den föreslagna underdåniga skrifvelsen skulle, näst efter ordet
»beredas» tilläggas orden »och Kongl. Majit finner behofvet sådant påkalla»;
hvaremot Borgare-Ståndet återremitterat Utlåtandet, hufvudsakligen på den grund,
att då behofvet af ifrågavarande fyr-anläggning blifvit fullständigt utredt och det
tillika vore upplyst, att lots- och fyrings-medlen dertill för närvarande icke lemnade
tillgång, annan utväg för medels anskaffande borde beredas, hvilket ansetts kunna
ske, antingen, på sätt den vid Utskottets förra Utlåtande fogade reservation angåfve,
genom anlitande af Handels- och Sjöfarts-fonden, eller ock medelst anvisande
af ett särskildt direkt Stats-anslag, samt Bonde-Ståndet åter beslutat, att,
i öfverensstämmelse med det uti nämnda reservation framställda förslag, underdånig
skrifvelse skulle aflåta* med anhållan att, så snart nödiga tillgångar för
6
Slals-Utskotlets Utlåtande, N:o 322.
uppförande af de ifrågaställda 2:ne fyrarne kunde af lots- oell fyrings-medlen
eller af Handels- och Sjöfarts-fonden beredas, fyr-anläggningen måtte bringas till
verkställighet.
Då, enligt hvad sålunda förekommit, Preste-Ståndet godkänt Utskottets
Utlåtande i dess helhet samt Ridderskapet och Adeln äfven bifallit detsamma,
blott med ett uti den föreslagna underdåniga skrifvelsen beslutadt tillägg om fyranläggningens
verkställande, när Kongl. Majit funne behofvet sådant påkalla, har
Utskottet, som för sin del anser detta tillägg icke vara af nöden, enär detsamma
innefattas uti Utskottets redan afgifna Utlåtande,
funnit sig sakna anledning att, i följd af den från BorgareStåndet
erhållna återreinissen, sitt förra Utlåtande frånträda,
Stockholm den 13 Oktober 1854.
N:o
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 01<t. 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, t anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
pension å Allmänna Indragnings-staten för t. f. Chefen
vid Sfcogs-instilutet, Hof-jägmästarén m. m. Isr. Ad. af Ström.
(U. A.)
1 anledning deraf, att t. f. Chefen och Direktören vid Kongl. Skogs-institutet,
Herr Hof-jägmästaren och Kommendören af Kongl. Wasa-Orden Israel Adolf
af Ström, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att vid nu mera uppnådd
Slals-Utskoltels Ullålandc, N:o tSH.
7
76 års lefnadsålder och efter 60 års oafbruten tjenstgöring undfå Nådigt afsked
från nämnde befattning, samt derjemte till Kongl. Maj:ts Nådiga behjertande
hemställt, huruvida lian kunde anses hafva gjort sig förtjent att härvid varda
med pension för sina återstående lefnadsdagar hugnad, har Kongl. Maj:t uti en
den 13 nästlidne September till Rikets Ständer allåten Nådig Proposition
(N:o 102), med åberopande af de mångfaldiga förtjcnster och det synnerligen utmärkta
nit, hvarmed af Ström under sin långvariga tjenstcmannabana så väl
genom sina embetsåtgärder, som sina skrifter rörande skogshushållningen, verkat
till fäderneslandets gagn och bästa, behagat föreslå, att Rikets Ständer måtte
förklara Hof-jägmästaren af Ström berättigad att, under de för civile embets- och
tjenstemän i allmänhet stadgade vilkor, varda, vid afskeds erhållande från omförmälda
befattning, uppförd å Rikets Allmänna Indragnings-stat till en pension af
800 R:dr B:ko årligen, motsvarande det arfvode, han för samma befattning från
Skogs-planteringskassan nu åtnjuter.
Högstberörde Nådiga Proposition är af samtlige Riks-Stånden till Statsutskottets
behandling remitterad; och får, i följd deraf, Utskottet, efter tagen
kännedom af Kongl. Stats-kontorets i frågan afgifna underdåniga Utlåtande samt
af öfrige ärendet rörande handlingar, anföra: att, jemlikt Kongl. Förordningen den
24 Januari 1778 samt Kongl. Brefvet den 25 Juni 1818 och Kongl. Kammarkollegii
derpå grundade Cirkulär af den 11 Oktober 1819, den embetsman vid
Civil-staten, som uppnått 70 års ålder och varit i oafbruten tjenst minst 30 år,
är berättigad att vid afskedstagande undfå pension, motsvarande innehafd lön;
att för t. f. Chefs- och Direktörs-befattningen vid Skogs-institutet någon lön icke
finnes på Riks-staten uppförd, hvaremot ett årligt arfvode för samma befattning
utgår af det anslag, som genom Kongl. Brefven den 15 Oktober 1828 och den
12 Februari 1846 för Skogs-institutets underhåll, med sammanlagdt 3,900 R:dr
årligen, blifvit af Skogsplanterings-kassans tillgångar i Nåder anvisadt, samt att,
vid sådant förhållande och då härtill kommer, att Hof-jägmästaren af Ström icke
förr än år 1828, då Skogs-institutet inrättades med underhålls-anslag af allmänna
medel, tillträdt omförmälda med sagde arfvode förenade beställning, nyssberörde
författningar följaktligen icke äro i förevarande fall fullt tillämplige.
Då emellertid ostridigt är, att Hof-jägmästaren af Ström, som, enligt hvad
handlingarne vidare utvisa, från år 1794 till år 1850 tjenstgjort såsom jägare
och intendent vid Kongl. Djurgården och sedan år 1831 varit styresman för
Statens eke-planteringar samt år 1823 på egen bekostnad inrättat ett Skogsinstitut,
innan det nuvarande, efter af honom afgifvet underdånigt förslag, stiftades,
under sin långa tjenstetid på ett utmärkt sätt gagnat fäderneslandet genom
sin nitiska verksamhet för en förbättrad skogshushållning, särdeles med krono
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande, JY.-o J22.
parkeme och allmänningarne i Riket, derom, utom hans embets-åtgärder, flere
af honom tid efter annan utgifna värderika skrifter bära vittne, synes Hof-jägmästaren
af Ström härigenom hafva gjort sig förtjent af det allmännas erkänsla
och böra komma i åtnjutande af den pensions-förmån, som nu blifvit af Kongl.
Maj:t föreslagen. Hvad åter beträffar den fond, hvarifrån pensionen bör utgå,
har Utskottet, i betraktande deraf, att den betydliga tillväxten i Skogsplanteringskassans
tillgångar, hvilka, enligt sednast afslutade Rikshufvud-bok, uppgå till
icke mindre än 218,222 R:dr 40 sk. 7 r:st., utan tvifvel måste i väsendtlig mån
tillskrifvas Hof-jägmästaren af Ströms åtgärder, samt med tillika fästadt afseende
derå, att, såsom Utskottet inhemtat, några Jägeri-staten förut tillhörande tjenstemän
redan frän samma kassa åtnjuta pensions-understöd, ansett lämpligast, att,
på sätt jemväl Stats-kontoret i sitt underdåniga Utlåtande alternativt föreslagit,
den nu ifrågaställda pensionen ä berörde fond anvisas.
På grund af hvad sålunda är anfördt, tillstyrker derföre Utskottet,
att Rikets Ständer måtte flir sin del medgifva, det Hof-jägmästareu
af Ström, vid afskeds erhållande från t. f. Chelsoch
Direktörs-befattningen vid Skogs-institutet, må för hans
återstående lifstid tilläggas en årlig pension af 800 R:dr,
att från Skogsplanterings-kassan utgå.
Stockholm den 13 Oktober 1854.
Reservation:
af Riksdags-fullmiiktigen Henrik Andersson frän Örejbro län.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, ii!S4.
Stafs- Utskottets Utlåtande, No 323.
1
N: o 323.
Åak. till Exp.-Utak. <L 14 Okt 1854, kl- 1 o. nr.
Utlåtande, i anledning af Kongl Maj:ts Nådiga Proposition,
angående särskilda anslag, dels för åtskilliga nödige befunne
byggnads-arbeten uti Kongl. Slottet i Stockholm och Gripsholms
Kongl. Lust-slott, dels till uppförande af ett Ridhus
för Kongl. Kof-stallets behof.
{(U. A.)
Åf högstberorde frän samtlige Riks-stånden till Stats-Utskottcts handläggning-
remitterade Nådiga Proposition, (N:o 101 i l:a sami. af Bihanget
till Riks-Ståndens Protokoller) inhemtas, att, sedan, i anledning af den vådeld,
som höstetiden nästlidne år härjade en del af Tullgarns lust-slott, ochhvilken,
enligt de upplysningar, som sedermera vunnits, lärer uppkommit genom
det derstädes använda felaktiga byggnads-sätt, att, med förbiseende af
dermed förenad eld-fara, ej allenast hvarjehanda trädvirke anbringats i närheten
af skorstens-piporna, utan ock ändan af bjelkar i tak-laget uti desamma
blifvit instuckne, Kongl. Maj:t anbefallt Riksmarskalks-embetet föranstalta, dels
att. genom en officer af Kongl. Ingeniör-korpsen, noggrann undersökning blefve-
verkställd, huruvida enahanda förhållanden i afseende på byggnads-sättet,
som vållat branden vid Tullgarn, äfven egde rum vid Kongl, residens-slottet
samt det arf-furstliga palatset vid Gustaf Adolfs torg i hufvudstaden, äfvensom
vid Haga, Drottningholms och Gripsholms Kongl, lust-slott, samt om
skäl kunde förefinnas att befara dylik olyckshändelse vid något af nyssnämnda
slott och palats, dels ock att, i sådant fall, uppgift blefve meddelad om
de åtgärder, som till förekommande deraf kunde anses nödiga, äfvensom för
-
Äfi, m R. St. ProL 1853 $ 1854. 4 Sand, 1 Afd. 3 Band. 12 Baft. 1
*
SjaU-UtskotUta L (låtandr, -V.u 333.
slag upprättad! å ilen derför erforderliga kostnad, hade bein alde embete, uti
underdånigt memorial elen 19 April detta ar, , ailemnat ett, efter föregångna
besigtningar af dertill beordrad ingeniör-officer författadt approximativt förslag
ä. kostnaden för de arbeten, som ansetts nödiga för att åt ofvan omförinälda
slott och palats bereda möjligaste säkerhet mot eld-fara, uppgående till ett
sammanräknadt belopp af 28,000 r:dr, hvilken summa likväl, med hänsigt till
de oförutsedda åtgärder, sorn under ifrågavarande arbetens utförande kunde befinnas
oundgängliga för att emot eld-fara betrygga dessa dyrbara byggnader,
särdeles hvad beträffade skorstens-pipors dragning i morarne och eld-städeis*
anordning m. m. inom de Kongl, rummen i Stockholms slott, ansågs böra
beräknas, med tillägg af ytterligare 2000 r:dr, till 30,000 r:dr bko; hvarjemte,
och dä erfarenheten tillräckligt ådagalagt, till hvilket högt belopp kostnaden
för iståndsättandet af större byggnader efter inträffad brand-skada i allmänhet
uppginge, hvarå, ibland annat, jemväl den, enligt Kongl. Ma.j:ts Nådiga
befallning, på dess egen bekostnad1 verkställda reparation af det nedbrända
taket å Tullgarns slott och dess genom elden skadade rum in. in.,
uppgående till icke mindre än 20,000 r:dr bko, lemnade ett varnande exempel.
samt då dessutom ytterligare toges i betraktande det oskattbara värde,
sorn i ofvan uppräknade slott förvarade konst-alster, böcker och ändra, saker
af stor historisk märkvärdighet egde, och den oersättliga förlust, sorn skulle
uppkomma, derest desamma vid en möjligen inträffande brand ginge förlorade
eller klefve till större eller mindre del ohjelpligen förstörda, iliksmgrskalksembetet
hemställt, att, enär de för merberörde slott bestämda årliga anslag,
hvilka vöre afsedde ej allenast till nödvändigt underhåll af byggnader, samt
skötsel oell vård af park och trädgårdar, utan ock till aflöning af erforderlig
tjenstemanna-personal och betjening, samt arbets-folk, äfvensom till onera,
fattigvård och förvaltning-kostnader, icke kunde till nu ifrågakomna utgift
lemna tillgång, Kongl. Äiajrt måtte, i betraktande af angelägenheten att söka
bevara meranämnda, staten tillhöriga, egendom, för olVanbcrörda ändamål, af
Rikets Ständer äska ett anslag för en gång af 30.000 r:dr bko.
Kongl. Majit, sorn, hvad först beträffade Kongl, stöllet i Slockholm.,
funnit de i kostnads-förslaget derför upptagna byggnads-åtgärder, nemligen
jern-dörrars anbringande i brand-murarne emellan de särskilda delarne af vinden
och slotts-gångarne samt vid vinds-trapporna, beräknade till 1.255 r:dr,
kostnaden för brand-bottnars inläggande i sJotts-flyglarne, 7,276 ridr 32 sk.,
samt de vid sistnämnde arbete förekommande oförutsedda utgifter, upptagne
tili 485 ridr. eller tillsammans 9,016 ridr 32 sk., icke kunna räknas till sådant
underhåll af Kongl, slottet, som af anslaget å riks-statens lia hufvndtitel
till reparationer å Stockholms slott med flera för Kongl, hofven upplåtna
byggnader borde bekostas, utan måste anses höra till sjelfva slotts-hygg
-
S/aft - l'tsk ettets Utlåtande, N:o 323.
3
11,nions fullbordande, liar. af sadan anledning uti den nu aflåtna Nådiga. Proportionen.
föreslagit, det Rikets Ständer måtte för ofvan nä milde, till denna dyrbara
byggnads skyddande emot eld-fara erforderliga arbeten, anvisa ett, särskildt
anslag för en gårig af nio tusen riksdaler banko. att. i män af behof, uppå
skeende requisitum, Kiksmarskalks-embetet för ändamålet tillhandahållas.
Vidkommande derefter de vid Gripsholms slott, i följd af der begagnade
eld-farliga bvggnads-siitt. nödjge befunne förändringar, för hvilka blifvit, i kostnads-förslaget
utförd en summa af 7,500 r:dr, oberäknad möjligen oförutsedda
mindre utgifter, så har Kongl. Majit, enär denna kostnad icke kunde bestridas
af det till 1.700 ridr årligen inskränkta anslaget för samma slott å lliks-sta•ens
lista Hufvudtitel. samt då detta dyrbara forntids-verk, för hvars återiståndsättande
betydliga summor under de sednare åren blifvit af Kongl. Maj:ts egna
medel använda, borde af Staten underhållas, för ofvanberörde behof äskat en
summa af sju tusen fem hundra riksdaler banko, att, uppå skeende reqvisition,
till Riksinarskalks-embetet utbetalas: varande* deremot något särskildt anslag
icke af Kongl. Majit begärdt till afhjelpande af öfrige vid undersökningen anmärkta
felaktigheter och behöfliga förändringar uti det Kongl. Slottet i Stockholm,
Arfpriiisens palats, Drottningholms och Haga lust-slott.
Slutligen har Kongl. Majit, i sammanhang med högstberörde Nådiga framställning,
jemväl meddelat Rikets Ständer, hurusom Riksinarskalks-embetet uti
underdånigt memorial den 23 nästlidne Augusti, jemte förmälan, att det trädskjul.
hvilket för omkring 50 år tillbaka uppfördes å gården vid Kongl. Hofstallet
i Stockholm, för att tills vidare begagnas såsom ridhus, numera vore så
förfallet både till tak och väggar, att detsamma icke längre ansågs brukbar!,
hemställt, att' ett ändamålsenligt ridhus, sorn för Kongl. Hofstallet vore oundgängligen
nödigt och hvartill ritning blifvit uppgjord samt kostnaden beräknats
lill 30.000 ridr, måtte så snart ske kunde varda uppfördt å inre stallgården
bredvid och utmed quaien vid södra armen af Norrström; och enär, genom en
sådan byggnads uppförande jemväl vunnes ett prydligare utseende för denna
mest besökta del af hufvudstäden. men lista llufvudtitclns anslag för underhållet
af Kongl, slottet och dertill hörande byggnader icke lemnade tillgång för
nyssnämnda, af obestridligt behof påkallade byggnads-företags bekostande på en
gång, har Kongl. Majit vid detta förhållande funnit Sig föranlåten föreslå, det
Rikets Ständer matte för ifrågavarande ändamål anvisa en summa af tretio tusen
riksdaler banko, att af Riksgälds-kontorets medel, på reqvisition af Riksmarskalks-embetet
och till dess disposition, i mån af behofvet, utbetalas, emot
förbehåll, att denna summa blefve, utan att ränta derå erlades, med 1,500 ridr
årligen från och med nästinstundande år, under loppet af 20 år, till Riksgäldskontoret
återgulden af ofvannämnda anslag å Riks-statens lista Hufvudtitel.
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 323.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda behagat föreslå, har Utskottet tagit ^öfvervägande;
och livad först angar de ifrågas tällda anslagen för åtskillige nödige befunne
byggnads-arbeten vid Stockholms och Gripsholms Kongl, slott, så ali
den stund vid den omförmälda undersökningen utrönt blifvit, att ifrågavarande
arbeten äro högst nödvändiga och icke utan äfventyr kunna uppskjutas, samt
de för Underhåll och reparation af nämnda Kongl, slott beviljade medel icke
lemna tillgång till betäckande af de för berörda byggnads-företag erforderliga
kostnader, anser Utskottet det vara angeläget att Rikets Ständer anvisa hvad
Kongl. Majit för sagde ändamål äskat och tillstyrker alltså
att för utförande af nu nödige befunna byggnads-arbeten
å Kongl, slottet i Stockholm måtte bevilja en summa af
9000 r:dr och för dylika arbetens verkställande vid Gripsholms
Kongl. Iust-slott ett belopp af 7500, att från Riksgälds-kontoret,
i mån af behof, till vederbörande utbetalas.
Beträffande åter Kongl. Majrts Nådiga framställning om anslag för uppförande
af ett ridhus för Kongl. Hof-stallets behof, kan ej Utskottet densamma
understödja. Ty utom det att den till utgiftens godtgörande föreslagna utväg,
att summan, räntefri, blefve under 20 år med ett visst belopp årligen återgulden
af lasta Hufvudtitelns anslag till underhållet af Kongl, slottet och
dertill hörande byggnader, synes Utskottet i flera hänseenden mindre lämplig,
tinner Utskottet betänkligt, att, sedan Statens tillgångar blifvit så hårdt anlitade
som vid innevarande Riksdag varit fallet, tillstyrka anvisandet af medel
för uppförande af en byggnad, som, äfven om den må anses behöflig, likväl,
enligt Utskottets åsigt, icke torde vara af den oumbärliga beskaffenhet att ett
uppskof med densammas företagande bör kunna medföra särdeles olägenhet. Af
denna anledning och enär af de, vid den Kongl, propositionen fogade handlingar,
det vill synas som det nu å Helgeands-holmen belägna ridhuset icke är
mera bristfälligt, än att detsamma kan ännu någon tid begagnas, om reparation
derå verkställes och hvartill Irsta Hufvudtitelns ofvannämnda anslag torde
lemna tillgång, hemställer Utskottet,
att Kongl. Majrts Nådiga Proposition i denna del icke må
af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 13 Oktober 1854.
Stais- Utskottets Utlåtande, N.d 394.
S
Reservation:'
I afseende å det tillstyrkta anslaget till byggnads-arbeten å Kongl, slottet
i Stockholm: af riksdagsfullmäktige Matts Pehrsson frän Stockholms, Måns
Månsson frän Kalmar, Ola Månsson från Christianstads, Lars Magnus Knutsson
från Östergöthlands, Henrik sindersson och Nils Nilsson från örebro,
Elof Sindersson från Wermlands, Gabriel Sindersson från Elfsborgs samt Nils
Svensson från Blekinge län..
N:o 324.
Ånk. till Exp.-Utsb. den 14 Okf. 18ä4, kl. I & m„
Utlåtande,. i anledning af återremiss å Utskottets Betänkande N:o
£77, angående ersättning till Wadstena Krigsmanshus- och
Amiralitets-krigsmans-kassorna.
(U. A.)
Till Stats-Utskottet hafva Borgare- och Bonde-Stånden återremitterat
Utskottets, under N:o 277 afgifna, utlåtande, innefattande tillstyrkan, att Rikets
Ständer, med hufvudsakligt bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga framställning i ämnet,
måtte besluta, att Wadstena Krigsmanshus- och Amiralitets-krigsmans-kassorne
finge för innevarande Stats-reglerings-period, eller åren 1852, 1853 och
1854, tillgodonjuta skillnaden mellan de till ersättning för kassornas förra inkomster
af rusthålls- och en per-mille-afgifter anvisade anslag och de belopp,
fi
S/a/s-11/skuttets Utlåtande, N:o 324.
hvartill samma inkomster, om de fortfarande till kassorne ingått, kunde vederbörligen
styrkas hafva varit dem behållne, samt att de medel, hvilka sålunda
komme att till kassorna utgå, borde från Riksgälds-kontoret utbetalas. Till
stöd för återremisserne är. i öfverensstämmelse med innehållet af den vid utlåtandet
fogade, af hr Berger afgifna, reservation, erinradt., att Rikets. Ständer vid
sistlidne Riksdag beslutat, att, så framt kassornes styrelser framdeles kunde ådagalägga,
att, genom fortfarande af ifrågavarande afgifter, ökad inkomst för
kassorne uppkommit, en derefter lämpad förhöjning i ersättnings-anslagen borde
vid blifvande Riksmöten ega runi, och att detta beslut icke kunde, i «noghet
med Utskottets tolkning deraf, så tydas, att ersättning skulle meddelas kassorne
för den minskning i inkomster, som de, i följd af afgifternes indragning,
under innevarande Stats-reglerings-period fått vidkännas, utan borde nn endast
tagas i betraktande, huruvida anledning vöre för handen att för den kommande
tiden öka nämnde ersättnings-anslag; varande den åsigt af en ledamot utaf
Borgare-Ståndet yttrad, att den sedan nästlidne Riksdag förflutna tidervmd varit
för kort för att nu med någon säkerhet kunna bedöma behofvet af anslagens
förhöjning, och att sådant först efter en längre tids följd. t. ex. 5 eller
10 år. kunde ske.
Ifrågavarande utlåtande är deremot, bifallet af de öfriga tvenne Riksstånden.
eller Riddcrskapet och Adeln samt Preste-Ståndet; och har Utskottet
vid sådant förhållande, och då Utskottet af de gjorda erinringarne icke hemtat
anledning att frånträda såa i frågan redan uttryckta åsigt, funnit sig
böra sitt förra utlåtande vidblifva.
Stockholm dem 13 Oktober 1854.
tS/n/s-l (»kaffets l flätande, *Y.« 324.
N:o 325.
Aok. till Exp.-Utsk. deta 14 Okt. 1854, kl. I e. in.
Vtid lande, i anledning af äterr emis s å Betänkandet N:o 57 8, angående
förhöjning i lireditimt för Arméens Pensions-kassa.
(U. A.)
Uti döss utlåtande N:o 278 hade Stats-Utskottet, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition i fråga om erforderligt stats-bidrag till upprätthållande
af den Arméens pensioris-kassa åliggande pensionering, hemställt, att Pikets
Ständer måtte å hög«tberörde Nådiga Proposition meddela det svar, att
de icke kunde bevilja de ytaf Kongl. Maj:t äskade medel till betäckande af den
uti berörda kassa för år 1852 uppkomna brist, 20,234 r:dr 45 sk. 2 rst., men
deremot biföll,, att, till upprätthållande af den, kassan, efter nu gällande stat,
åliggande pensionering, ett belopp af högst 30,000 r:dr årligen måtte för nästa
Stats-reglerings-period, i mån af behof, från Eiksgälds-kontoret utgå, för att
användas till betäckande af den brist, som under tiden möjligen kunde uppkomma
derigenom, att kassans årliga inkomster icke blefve tillräckliga för bestridande
af dess utgifter. Detta utlåtande, som blifvit bifallet af Kidderskapet oeh
Adeln.samt Preste-Ståndet, är deremot återremitteradt af Borgare- och Bondestånden,
med enahanda anmärkningar, som finnas utvecklade i hr Bergers, utlåtandet
bifogade, reservation, nemligen att åtskilliga i sednare tider, oberoende
af Ständerne beslutade förändringar i kassans reglemente, och der ibland hufvudsakligen
den, att militärer, sorn. efter uppnådd pensionsålder, befordrades till civila
embeten, finge fortfarande uppbära pension från ifrågavarande kassa, haft
tili påföljd, att kassans tillgångar blifvit mer och mer otillräcklige; att derföre
allt skäl vore för handen, att Rikets Ötander beslutade en fullständig revision
af sagde reglemente, pä det att kassans förvaltning måtte så ordnas, att dess
betydliga inkomster blefve för ändamålet tillräckliga, samt att alltså Rikets
8
Stats-Utskottets Utlåtande, A-o 326
Ständer borde samtidigt ined beviljande af ofvanomförmäida kreditiv i underdånighet
anhålla, att ett förslag till nytt reglemente för Armfens pcnsions-kassa
måtte utarbetas och Ilikets Ständer lemnäs tillfälle att i denna lagstiftningsfråga
deltaga. Af några Bonde-Ståndets ledamöter är dock yrkadt, att ytterligare
stats-bidrag för ifrågavarande kassa icke måtte beviljas, innan dess förvaltning
blefve ordnad på ett bättre och rättsenligare sätt, än för närvarande vore fallet.
Då, såsom ofvan nämndt är, 2:ne Riks-Stånd godkänt Utskottets ifrågavarande
utlåtande, anser Utskottet de inom de öfriga Stånden gjorda anmärkningarne
icke böra föranleda till någon annan framställning, än
att Utskottet förnyar sin förra hemställan i ämnet.
Stockholm den 13 Oktober 1854.
N:o 826.
Ask. till Esp.-Utsk. d. 14 Okt 1854, ki. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss å Betänkandet N:o 286, angående
väckt fråga om fortsatt utgifvande af Svensk Militärfilrfaitnings-samling.
(U. A.)
Ofvan nämnde betänkande, hvaruti Stats-Utskottet, vid pröfning af fhr
StjcrnsVärds, G. M., motion öm åtgärders vidtagande för fortsatt utgifvande af
»Samling utaf författningar rörande Arméen, dess styrelse och förvaltning»,
funnit sig böra afstyrka Rikets Ständer att uti detta, redan uti administrativ
väg
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 328.
9
väg afgjorda. ärende, vidtaga någon åtgärd, har blifvit af Borgare- och BondeStånden
till Utskottet återremitteradt, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet samma utlåtande bifallit. Såsom skäl för berörde återremiss är
hufvudsakligen anfördt: att Militär-författnings-samlingens utgifvande skett på
Rikets Ständers egen begäran, i ändamål att inom landet sprida den närmare
kännedom om hithörande föreskrifter, som vore nödig och nyttig icke blott för
Arméen och de myndigheter, hvilka med krigsförvaltningen hade befattning,
utan äfven för dem, som fått rustnings- och roterings-skyldigheten sig ålagd;
att enär, efter den tid, eller år 1849, då Kongl. Majit, jemte beslut om arbetets
inställande, anbefallde Krigs-kollegium, att, när tillfälle sig yppade att få arbetet
fortsatt på ett mera lämpligt och för Stats-verket mindre kostsamt sätt,
än dittills skett, derom hos Kongl. Majit göra underdånig anmälan, hela 5 år
förflutit, utan att, så vidt kändt vore, Krigs-kollegium i frågan något åtgjort,
det med skäl kunde antagas, att denna fråga blifvit hänskjuten till en aflägsen
framtid, samt att då ifrågavarande arbete, som redan blifvit till hälften tryckt,
inedtagit betydliga summor, hvilka till stor del kunde anses ändamålslöst utgifne,
så framt arbetet icke fullbordades, samt detta arbete för öfrigt blifvit af
Kiigs-kollegii president på det fördelaktigaste vitsordadt, en underdånig skrifvelse
borde till Kongl. Majit allåtas med begäran, att utväg måtte beredas för
arbetets fullföljande och bringande till slut.
Utskottet, som i det återremitterade betänkandet anfört de skäl, hvarpå
det fnnnit sig böra afstyrka Rikets Ständers bifall till den väckta motionen,
får, med åberopande af dessa skäl och då betänkandet blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet bifallet,
berörde afstyrkande förnya.
Stockholm den 13- Oktober 1854.
Siik. tiU R. St. Fröt. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 12 IläfL 2
10
fii/a/s- Utskottets Vilåtande, N:o 326.
Resetbal ion:
af Riksdags-fallniäktigen Måns Månsson från Kalmar län: »I egenskap
af reservation emot Stats-Utskottets vidblifna afstyrkande i Utlåtandet M:o 286,
att Rikets Ständer, i oell för fullbordandet af den med är 1849 afbrinna
Mititär-författnings-samlingen måtte vidtaga någon» åtgärd, anhåller jag att till det
beslut Utskottet nu går att meddela Rikets Ständer, få bifoga Bonde-Ståndets
vid sistlidne Riksdag afiåtna underdåniga skrifvelse, angående förenämnda arbetes
fortsättning och afslutande; en skrifvelse, hvaruti jag då instämde och hvaraf
jag af pligt anser mig uppmanad att nu påyrka förnyelse:
Då Eders Maj:t, genom Nådigt bref till t. f. presidenten
i Eders Maj:ts och Rikets Krigs-kollegium. under
den 11 December 1849 täckts förklara, att det,alltifrån år
1837 åt Krigs-rådet m. m. C- D. Forssberg öfverlemnade,
- men intill Augusti månad år 1844 icke till någon del utförda,
. samt derefter genom gemensamt uppdrag ät nämnde
Krigs-råd och Kapitenen G. M. Stjernsvärd till ungefär hälften,
enligt fastställd plan, af trycket utgifna arbete, under titel:
Samling af gällande författningar rörande Arméen, dess styrelse
och förvaltning »icke längre än till 1849 års slut skulle
fortfara, på de i Eders Maj:ts Nådiga bref af den 8 Augusti
1844 gillade grunder, men dervid tillika nådigst anbefallt
tillförordnade Presidenten att vara betänkt på utväg,
huru det ofullbordade arbetet med författnings-samlingen må
kunna på annat lämpligt och 'för staten mindre kostsamt
sätt till slut bringats,» hade den del af allmänheten, hvilken
förväntat detta nyttiga arbetes fullbordan, grundadt hopp
om att få se detsamma fortsatt och fulländadt. Den förmodade
ock, att då Eders Maj:t ålagt tillförordnade presidenten
att, snar tillfälle sig yppar, derom göra underdånig
anmälan,» ett så beskafiådt tillfälle så mycket heldre skulle
snart begagnas, som bemälde embetsman i sina, till Eders
Maj:t afgifna, underdåniga rapporter, rörande arbetets fortgång,
ofta och nitiskt förordat dess nytta, ej blott för myndigheter
och medlemmar inom krigs-ståndet, utan ock för
alla öfriga myndigheter, äfvensom för sådane enskilda personer,
hvilka .köinmä i beröring med kri "^förvaltningen.
Mate-Utekotiete Utlåtande, N:o 3B6.
It
Detta oaktadt har (1851) nära ett och ett halft år (för närvarande
l'err> år) förflutit, utån att någon åtgärd till deri
Nådiga befallningens utförande kunnat förmärkas. Det är
icke- ens bekant, huruvida möjligtvis i planen åsyftas någon
förändring, som i ett eller annat afseende afviker från den
ursprungliga, en gång utlofvade och sålunda i större eller
mindre man kan komma att inverka på arbetets användbarhet
och praktiska nytta.
Under så beskaffade omständigheter, och då Bonde-Ståndet
för sin del ansett ifrågavarande författnings-samling vara
af mycken vigt för den stora del af folket, hvilken, i följd
af' krigsmaktens i vårt land egna organisation, ständigt befinner
sig i beröring med krigs-administrationen, hvarvid
isynnerhet, äfven för allmogen, ofta förekomma sådane förhållanden,
som ingalunda äro tillfredsställande, utredde i den
inskränktare »Samling af stadganden rörande rotehållare
och soldater,» hvilken utgifvits och hvari till och med, tvertemot
gifvet löfte, 'nödiga upplysningar om rusttjensten saknas,
anser Bonde-Ståndet det vara sin pligt, sedan genom tre
lfiks-Stånds beslut ingen vidare åtgärd, beträffande ifra g ava-4
rande arbete, från deras sida kan vid innevarande Riksdag
ifrågakomma, att enskildt i djup underdånighet fästa Eders
Maj:ts Nådiga uppmärksamhet vid denna angelägenhet och
på samma gång underdånigst anhålla, att merbemälda Mili—
tär-författnings-samling så fort ske kan, och med de inskränkningar,
som till besparande af kostnader, men utan att dess
nytta och användbarhet derigenom lida, möjligtvis kunna
ega rum, måtte bringas till ett önskadt slut, på det att de
stora summor, som af Staten redan på dess utgifvande blifvit
använde, ej må vara hardt nära utan allt gagn bortkastade.
Bönde-Ståndet framhärdar etc. a:
STOCKHOLM, f. å. 6dwtt*e« Boktryckeri. 1854.
'State-Utskottets Mim or tal, N:o 327.
i
N:o 827.
Åak. till Exp.-Utsk. dea 20 Okt 1854, kL 11 f. ro.
Memorial, angående verkställd omröstning, i anledning af lliksStandens
skiljak'tiga beslut i fråga om beskattning å brunvins
tillverkning och distillering.
Förstärkta Stats-Utskottet har denna dag saminanträdt och anställt votering
öfver nedannämnda, i Särskilda Utskottets memorial N:o 19 föreslagne
och af 3:ne Itiks-Stånd gillade, propositioner.
l:o
ffiDen, som, på sätt Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
beslutat, vill, att afgiften för bränyins tillverkning utgår med 16 sk.
för hvarje tillverkad kanna, under de vilkor och bestämningar, som uti de, i
det vid Särskilda Utskottets memorial N:o 11 fogade förslag till förordning om
vilkoren för bränvins tillverkning intagna, §§ 42, 43, 44 och 108 innehållas,
äfvensom att, derest i större bränneri, tillverkning under en månad, med mer
än en tionde-del öfverskjuter det belopp, hvarför anmälan skett och afgift
blifvit erlagd, afgiften för öfverskottet skall utgå på sätt uti 47 § 3 mom. af
samma förslag är bestämdt, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer afgiften för bränvins tillverkning att utgå enligt
föreskrifterna i Kongl. Förordningen den 10 Oktober 1851, angående vilko
-
Bih. till R. St. Prof. 1853 § 1854. 4 Sami, 1 Afd. 3 Band. 13 Höft.
8
Btak-Utoköttét» Memorial, N:o 327.
ren för tillverkning och försäljning af bränvin, dock med den förändring, att
afgiften för en månad bestämmes att utgå med lika högt belopp, sorn förut
egt rum för 6 månader.«
Voteringen har utfallit med 86 Ja och 12 Noj, hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
2:o
sDen, som, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelns samt Preste-
och Borgare-Ståndens beslut, vill, att för bränvins distillering, hvilken
såsom särskild näring utöfvas under de vilkor och bestämningar, sorn innefattas
i den, af nämnda tre Riks-Stånd antagna, 20 § af förslag till förordning
om vilkoren för bränvins tillverkning, afgift erlägges efter samma grund, hvarefter
afgiften för enkel redskaps begagnande vid bränvins tillverkning i mindre
bränneri bestämmes, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att, i enlighet med 33 §
af Kongl. Förordningen den 10 Oktober 1851, annan afgift icke skall sådan
distillering åläggas än den, som Bevillnings-förordningen för. fabriks-rörelse
bestämm er.«
Voteringens resultat har varit 42 Ja och 56 Nej, i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet härmed skolat anmäla.
Stockholm den 19 Oktober 1854.
Stats- U(skoitels Memorial, N:o 828.
t
N:o 328.
Ank. tili Exp.-Utsk. d. 20 Okf. 1834, kl. 11 f. m.
Memorial, angående verkställd omröstning, i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i fråga om ett aktorats-arfvode.
Öfver följande, i Stats-Utskottets memorial N:o 295 omförmälda, af samtlige
Riks-Stånden godkända, propositioner har Förstärkta Stats-Utskottet denna
dag voterat:
l:o
»Den, som viff, att kontra-propositionen vid den blifvande hufvad-voteringen
skall, i öfverensstämmelse med Preste-Ståndets beslut, innehålla, att ersättning
för det aktorats-arfvode, som, enligt 23 § af Kongl. Kammar-rättens
instruktion, skolat dess Advokat-fiskal tillfalla, derest den Kansli-rådet Valerius
i lifstiden ådömda ansvarighets-skyldighet för den efter aflidne tull-förvaltaren
Finér yppade balans ej blifvit efterskänkt, må af Riksgälds-kontorets medel
Advokat-fiskal en Printzensköld godtgöras med 212 r:dr 37 sk. 5 r:st, röstar
Ja;
Den; det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Ridderskapet och Adelns beslut,
att ersättning för omförmälda aktorats-arfvode må af Riksgälds-kontorets
medel Advokat-fiskalen Printzensköld godtgöras med 12 procent å det belopp *
hvilket ännu är oguldet af den del i kassörs-balansen, hvarför ansvarighet blifvit
Kansli-rådet Valeriusi ådömd.c
4
Siats-Utskottets Memorial, N:o .328.
Resultatet äf omröstningen har varit 106 Ja och 13 Nej, hvadan Preste-Ståndets
beslut antagits til] kontra-proposition i hufvud-voteringen.
2:o
»Den, sorn, t enlighet med Ståts-Utskottets af Borgare-Ståndet godkända
yttrande, vill, att å det af Advokat-fiskaleii Printzensköld framställda anspråk
på aktorats-arfvode å det Kansli-rådet Valerius ådömda ansvarighets-heloppe-t,
något afseende icke må af Rikets Ständer fästas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Preste-Ståndets beslut, att ersättning för det aktorats-arfvode,
som, enligt 23 § af Kongl. Kammar-rättens instruktion, skolat
dess Advokat-fiskal tillfalla, derest den Kansli-rådet Valerius i lifstiden ådömda
ansvarighets-skyldigket för den efter aflidne tull-förvaltaren Finér yppade balans
ej blifvit efterskänkt, må af Riksgälds-kontorets medel Advokat-fisk alen Printzensköld
godtgöras med 212 r:dr 37 sk. 5 r:st.a
Voteringen har gifvit ett resultat af 81 Ja och 38 Nej; och <då alltså
Ja vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
„ ;
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 19 Oktober 1854
STOCKHOLM, f. d. Sehultjwds Boktryckeri, 1854
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 3S9.
1
\ o 329.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 23 Okt. 1834, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående de i Regerings-formens 63 §. omförmälda 2:ne
kreditiv-summors belopp under tiden intill nästa riksdag.
(R. A.)
Kongl. Maj:t bär uti en, under den 19:de nästlidne September, till Rikets
Ständer aflåten Nådig Proposition erinrat, hurusom den summa, hvilken,
enligt ofvanberörda grundlags-paragraf, bör för oförulsedde händelser vara tillgänglig
»da Konungen till Rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna
ändamål finnér den vara oundgängligen nödig», blifvit vid de begge sednaste riksdagarne
af Rikets Ständer bestämd till 1,000,000 R:dr, hvaraf hälften afsetts
för Rikets försvar och hälften för andra högst vigtiga och angelägna ändamål.
Detta belopp hade visserligen under den förflutna tiden varit tillfyllestgörande;
men, i anseende till nu förhandenvarande politiska omständigheter, hvilka nödgade
Kongl. Maj:t städse vara beredd att vidtaga de mått och steg, som bevarandet
af Rikets sjelfständiga ställning i hvarje fall kräfde, har Kongl. Maj:t, enligt
högstberörde proposition, ansett Sig föranlåten att af Rikets Ständer äska, att
den uti 63 §. af Regerings-formen föreskrifna summa, som bör vara tillgänglig,
då Kongl. Maj:t, till Rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål,
finner den oundvikligen nödig, måtte vid detta tillfälle bestämmas till Två
och en half millioner R:dr, deraf 2,000,000 R:dr borde afses till försvarsverket
och 500,000 R:dr till andra högst vigliga och angelägna ändamål; varande härvid
tillika den förhoppning af Kongl. Maj:t yttrad, alt denna kreditiv-summa,
jemte hvad utöfver utgifterna under innevarande år kunde påräknas vara i behåll
utaf det, i sisllidne Februari månad, af Rikets Ständer beviljade kreditiv å 2£
millioner R:dr, skulle, med möjligaste sparsamhet begagnadt, blifva tillräckligt
för behofvet intill Rikets Ständers nästa sammanträde.
Bih. till R. St. Prot. 4833 & 4834. 4 Sami. 4 Afd. 3 Band. 44 Haft. 1
2 Stals-Utskoltets Utlåtande, N:o 329.
Jemte denna, af samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade,
proposition, bar Utskottet från Borgare- och Bonde-Stånden emoltagit de yttranden,
som inom sistbemälde 2:ne Riks-Stånd afgifvits under derstädes vid samma
propositions remitterande uppstådda längre diskussioner. Efter tagen kännedom
om livad dervid blifvit anfördt och efter noggrannt öfvervägande af de omständigheter
och förhållanden, hvilka nödvändigt måste afses vid bestämmandet och
anvisandet af hvad som erfordras och för Kongl. Majit bör finnas att tillgå för
de utomordentliga utgifter, hvilka oförutsedda händelser inom eller utom Riket
under tiden mellan Rikets Ständers sammanvaro kunna påkalla, får Utskottet nu
meddela sitt infordrade utlåtande rörande detta, isynnerhet vid nuvarande tidpunkt,
högst vigtiga, ämne.
Till följd af det i förevarande nådiga proposition anförda grundlagsstadgande,
har, sedan dess tillkomst, den kreditiv-summa, hvarom nu är fråga, blifvit
vid särskilda riksdagar bestämd till olika belopp samt uti stadgad ordning,
under riksdagarnes mellantider, i större eller mindre mån anlitad. Då Rikets nu
församlade Ständer, vid bestämmandet af denna kreditiv-summas belopp under tiden
intill näst härefter inträffande riksdag, torde önska upplysning ej allenast om
hvad enahanda kreditiv under framfarna tider utgjort, utan äfven oin hvad deraf
Jyftats, helst en sådan upplysning innefattar svar på den frågan, huru grundlagens
uttryckliga stadgande, att omförmälda summa skal! vara »tillräck/ig», blifvit
af föregående Ständer uppfalladt och tillämpadt, samt huruvida kreditivets älven
tillförene anvisade jemförelsevis högre belopp skäligen kan anses hafva medfört
deremot svarande utbetalningar.
Vid 1S0Ö och 1810 års riksdag, bestämdes ifrågavarande kreditiv till 500,000
R:dr, hvilket belopp under år 1811 lyftades, för att användas till då pågående
försvars-anstalter.,
Vid 1812 års riksdag, anvisades enahanda belopp för detta kreditiv, och blef
detsamma lyftadt under år 1814 för bestridande af åtskilliga utaf föregångna
årens krigsställning föranledda utgifter.
Vid 1815 års riksdag, höjdes kreditiv-summan till 1,500,000 R:dr, hvarvid
förklarades, alt 500,000 R:dr skulle vara att tillgå för hvarjehanda utomordentliga
tillfallen och behof samt 1,000,000 R:dr endast få lyftas i
fall af oundgängliga försvars-anstalter. Utaf det vid sistnämnde riksdag
beviljade kreditiv skodde dock ej någon utbetalning.
Vid '1817 oph 1818 års riksdag, bibehölls den dittills anvisade kreditiv-summan,
jemte fördelningen deraf, oförändrad. Under mellantiden intill påföljande
riksdag, lyftades, åren 1819, 1821 och 1822, tillsammans 500,000
R:dr, eller halfva beloppet utaf de för utomordentliga försvars-anstalter
afsedda kreditiv-medlen; hvarjemte under åren 1822 och 1823 ett sammanlagdt
belopp af 22,000 R:dr reqvirerades och utbetaldes utaf den för
andra angelägna ändamål bestämda tredjedel af dåvarande kreditiv-summa.
Stata-Utskottets Utlåtande, N:o 329.
3
Vid 1823 års riksdag fastställdes kreditivet till samma belopp, eller 1,500,000
R:dr, som vid de 2:ne näst föregångna riksdagarne, och stadgades
likaledes, att en million häraf finge disponeras, då rikets försvar påkallade
utomordentliga anstalter, och den öfriga halfva millionen anlitas för andra
- högst vigtiga och angelägna behof. Utaf detta sednare belopp lyftades
under år 1826 en till låneunderstöd åt bruks- och sågverks-egare i
Wermland disponerad samt redan året derefter återbetald summa af
250,000. Sedermera blef till Statsverkets godtgörande för förskottsvis
utbelalde medel i anledning af den verkställda, men återgångna skeppshandeln,
utaf samma kreditiv-medel, under 1828 använd en summa af
något öfver 364,000 R:dr. Deremot skedde ingen utbetalning af det
för utomordentliga försvars-anstalter vid 1823 års riksdag anvisade kreditivbeloppet.
Vid 1828, 1829 och 1830 års riksdag nedsattes kreditivet till 1,000,000 R:dr,
hvaraf hälften skulle vara att tillgå för rikets försvar och hälften för
andra ändamål; varande hela det lill andra utgifter, än kostnader för
utomordentliga försvars-anstalter, afsedda kreditiv-heloppel, eller 500,000
R:dr, under åren 1831, 1832, 1833 och 1834, från Riksgälds-kontoret
uttaget och användt till karantäns- och bevaknings-kostnader, för t dels
från riket afhålla kolera-farsoten och dels hämma denna då inom riket utbrutna
fursots vidare framfart.
Vid 1834 och 1835 års riksdag bibehölls ifrågavarande kreditiv vid samma
belopp och med samma fördelning,- som under den då tilländagångna stats
reglerings-perioden.
Under tiden mellan sednast omnämnda och derpåföljande
riksdag, disponerades hela den till utgifter för försvars-anstalterna
afsedda andel utaf kreditivet, likasom 165,000 R:dr utaf den för andra
föremål anvisade kreditiv-summa; af hvilken sednare summa 100,000 R:dr
användes till byggnadslån åt staden Wexiö efter 1838 års eldsvåda och
65,000 R:dr till kostnader för garnisons-förstärkningen i hufvudstaden
under samma års sommar.
Vid 1840 och 1841 års riksdag nedsattes kreditivet ytterligare och besPämdes
till 500,000 R:dr, hvarvid dock den dittills stadgade fördelningen upphörde.
Häraf lyftades år 1844 tillsammans 293,400 R:dr till lån och
understöd ät staden Wexiö efter den derstädes året förut inträffade eldsvåda.
Vid 1844 och 1845 års riksdag bibehölls kreditivet vid dess under näst föregångna
riksdag nedsatta belopp. Under är 1846 och 1.847 lyftades
häraf 400,000 R:dr, nemligen 350,000 R:dr till undsättningslån efter
1845 års missväxt och 50,000 R:dr till byggnads- och förlagslån åt
brandskadade i Amål samt understöd för nya lomtregleringar inom dels
denna stad, dels staden Kungsbacka.
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 339.
Vid 1847 och 1848 års riksdag höjdes, kreditiv-summan åter till 1,000,000
R:dr, hvaraf 500,000 R:dr anvisades för rikets forsvar och 500,000
R:dr för andra ändamål. Af sistberörde belopp lyflades och användes
under år 1848, 1849 och 1850 tillsammans 350,000 R:dr till godtgörande
eller bestridande af kostnader för karantäns-anstalter emot kolerafarsoten.
Vid sednast förflutna eller 1850 och 1851 års riksdag bestämdes likaledes
ifrågavarande' kreditiv till 1,000,000 R:dr, med enahanda fördelning,
som vid den näst föregångna riksdagen; och blef under sistförlidet år
hela det för rikets försvar afsedda kreditiv-beloppet, 500,000 R:dr,
lyftadt; hvarjemte då utaf de för andra föremål disponibla kreditiv-medleu
ulbetaldes 125,000 R:dr, hvilka skulle erfordras till bestridande af ytterligare
karanläns-kostnader.
Utom de, till följd af grundlagens föreskrift, sålunda vid hvarje riksdag
anvisade kreditiver för rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna
ändamål, hafva särskilda kreditiver för ordnandet och kompletterandet af rikets
försvars-anstalter, äfvensom för krigsrustnings-kostnader, eller andra med försvarsväsendet
gemenskap egande utgifter, blifvit beviljade dels under 1847 och 1848
års riksdag och dels af Rikets nu församlade Ständer. Det vid nyssnämnde
riksdag beviljade särskilda kreditiv anvisades för sådane utgifter och kostnader,
som förberedande rustningar samt andra af 1848 års politiska förhållanden påkallade
åtgärder medförde. Utaf detta, till 2,000,000 R:dr bestämda, kreditiv
lyftades under sagde och nästpåföljde år tillsammans 1,830,000 R:dr. Det särskilda
kreditiv å 2,500,000 R:dr, som i Februari månad innevarande år af
Rikets Ständer anvisades, blef då stäldt till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för
nödiga åtgärders vidtagande till upprätthållande af rikets neutralitet; varande utaf
detta sednare kreditiv hittills från Riksgälds-kontoret väl endast reqvireradt och
utanordnadt tillsammans 1,300,000 R:dr; men, enligt Stats-Utskoltet meddelade
och detta Utlåtande bilagde approximativa beräkningar, skulle utaf sistnämnde
kreditiv-medel ett sammanlagdt belopp af 1,981,383 R:dr 45 sk. 4 rst. dels
redan vara utbetaldt och dels före instundande December månads början komma
att utgifvas, nemligen enligt Chefens för Kongl. Landtförsvars-Departementet beräkning,
R:dr 1,022,000: — —
och enligt Chefens för Kongl. Sjöförsvars-Departe
mentet
beräkning  959,383: 45. 4.
Följaktligen skulle det vid sagde tidpunkt återstående
kreditiv-beloppet komma att utgöra .... » 518,616: 2. 8.
Summa R:dr 2,500,000: — —
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 329. 5
I afseende på beloppen af de 2:ne särskilda krediliver, som, enligt Regerings-Formens
63 §., skola af Rikets Ständer under deras sammanvaro anvisas,
för att vid oförutsedda händelser vara alt tillgå, innehåller nyss åberopade §. endast
den föreskrift, alt desamma skola vara »tillräckliga». Men tillräckligheten
af dessa kreditiv-summor beror naturligtvis af tidsomständigbeterna jemte flera
särskilda förhållanden, hvilka alltså mäste afses vid pröfningen och bestämmandet
af de belopp, som, med hänsigt till hvartdera kreditivets antydda föremål, böra
för dem anvisas. En sådan pröfning, särdeles i fråga om den för utomordentliga
försvarsanstalter verkligen erforderliga kreditiv-summa, kan dock af Rikets Ständer
ocb deras Utskott svårligen med full tillförlitlighet anställas, helst det i
Grundlagen uttryckligen tillkännagifna ändamålet med de föreskri fria krediliverna
just är, alt' under en kommande tid bereda tillgång för »oförutsedda händelser.»
Enligt hvad af här ofvan meddelade uppgift å de, vid förflutna Riksdagar, för
rikets försvar afsedda kreditiv-summornas belopp och deraf verkställda utbetalningar
inhemtas, har, sedan 40 år tillbaka, endast vid 2:ne tillfällen den för detta
föremål disponibla andel utaf det nu ifrågavarande eller allmänt benämnda »mindre
kreditivet,» blifvit lill hela sitt belopp anlitad. På grund af delta förhållande,
synes således visserligen kunna antagas, att de för utomordentliga försvars-anstalter
bestämda kreditiv-summorna, under sednare årtionden, varit (or dermed afsedt
ändamål tillräckliga, samt att Rikets Ständer, vid bestämmandet af deras belopp,
sålunda fästat behörigt afseende pa Grundlagens härom meddelade föreskrift. Någon
tillökning af det vid sednaste och näst föregångna riksmöten fastställda kreditiv-beloppet
hade under denna riksdag ej heller gerna kunnat ifrågasättas, så
vida ej nyligen inträffade händelser föranledt en väsendtlig förändring i förut rådande
politiska förhållanden. Men sedan ett vidt utseende krig utbrutit mellan
Europas mäktigaste stater, hvilket krig tild en hufvudsaklig del torde komma
att utföras i närheten af Sveriges gränser, är det sannolikt, att omvårdnaden om
detta rikes oberoende och sjelfbestånd möjligen kommer att under den närmaste
framtiden kräfva vida större kostnader och ansträngningar för ordnandet och förbättrandet
af Rikets försvars-väsende, än som härtill erfordrats under den förflutna
längre tiderymd, då denna verldsdels flesta stater fått åtnjuta ett ostördt fredslugn.
Huru betydliga nyssberörde kostnader komma att blifva och huru stor
summa för deras bestridande verkligen kommer att erfordras, torde i närvarande
ögonblick vara nästan omöjligt att med fullkomlig säkerhet uppgifva, och en omständligare
utredning deraf torde i allt fall måhända, af politiska skäl, icke böra
meddelas. Ehuru Stats-Utskottet, vid behandlingen af de under innevarande
riksdag förekomna frågor om anvisningar utaf allmänna medel, sökt göra sig noga
reda för de äskade summornas behöflighet och tillräcklighet för de uppgifna
ändamålen, anser sig Utskottet följaktligen hvarken kunna eller böra företaga en
dylik utredning i afseende på den för utomordentliga försvars-anstalter under mellantiden
intill Rikets Ständers nästa sammankomst erforderliga kreditiv-summma.
6
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 329.
Utskottet finnér sig derföre härvid endast bura uttala sin fasta öfvertygelse, att
det belopp af 500,000 R:dr, hvartill denna krediliv-summa vid de tvänne sedna
ste
riksdagarne fastställdes, under nuvarande förhållanden icke är tillräcklig för
det ändamål, som dermed skall afses, samt att en förhöjning af samma kreditiv
vid denna riksdag ovilkorligen erfordras, för att vid bestämmandet af detsammas
belopp iakttaga och fullgiira Grundlagens både mening och ordalydelse.
Då Utskottet således anser, att oftaberörde kreditiv nu måste förhöjas, men, hvad
beloppet af denna förhöjning beträffar, icke eger någon annan tillförlitlig ledning
för sitt omdöme, än Kongl. Maj:ts härom aflåtne Nådiga Proposition, får Utskottet,
med tillförsigt till de beräkningar, hvarpå samma proposition sig grundar,
och med öfvertygelse, att det beviljade kreditivet endast i den män omständigheterna
oundgängligen fördra varder anlitadt, tillstyrka,
att den kreditiv-summa, som, enligt 03 §. Regerings-Formen,
skall af Rikets Ständer till utbetalning af Riksgälds-kontoret
anvisas för att vara att tillgå, då Kongl. Maj:t till Rikets
försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål finner
den oundgängligen nödig, må, i enlighet med hvad Kongl.
Majit i Nåder föreslagit, vid innevarande riksdag bestämmas
till Två millioner femhundratusen R:dr B:ko, hvaraf 2,000,000
R:dr afses för Rikets försvar och enahanda summa sora hittills,
eller 500,000 Rrdr, för andra ändamål.
Då, under föregående riksdagar, begge de i meranämnde Grundlags-paragraf
ioreskrifna särskilda kreditiv-summors belopp vid ett och samma tillfälle af Rikets
då församlade Ständer blifvit bestämda och anvisade, har Stals-Utskottct ansett sig
äfven nu böra på samma gång afgifva sitt yttrande och förslag angående dessa
kreditiv-summor.
Beträffande således den andra kreditiv-summan, hvilken skall anslås och jemväl
å Riksgälds-kontoret anvisas, »att, vid infallande krig, af Konungen lyftas,
sedan Han Stats-rådet in pleno hört och Rikets Ständer sammankallat», lar Utskottet
upplysa, att denna kreditiv-summa, som hittills allmänt benämnts »Stora
Kreditivet,» sedan densammas belopp, vid 1812 års riksdag, blifvit från 1,000,000
R:dr höjdt till 2,000,000 R:dr, vid alla derefter inträffade riksdagar bibehållits
oförändrad; och som Utskottet anser denna kreditiv-summa ej heller af Rikets
nu församlade Ständer behöfva förändras för tiden intill Rikets Ständers nästa
sammankomst, får Utskottet alltså föreslå,
att nu omförmälda kreditiv jemväl vid innevarande riksdag må
bestämmas till enahanda belopp eller Två millioner R:dr B:ko.
På sätt 145 och 147 §§. af det för Riksgälds-kontoret nu gällande Reglemente
innehålla, hafva särskilda och i flera hänseenden skiljaktiga bestämmelser
varit af Rikets Ständer meddelade i afseende på anskaffande genom upplåning af
de medel, som, utöfver Riksgälds-kontorets härtill disponibla tillgångar, kunde er
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 329.
7
fordras för bestridandet af ifrågakommande utbetalningar å hvartdera kreditivet;
'viljande Utskottet, vid dess snart afgifvande förslag till den afdelning utaf Riksgälds-kontorets
nya Reglemente, hvilken skall innehålla erforderliga stadganden,
rörande ej mindre nu förevarande,' än öfrige till utgående från samma verk Anvisade
kreditiver, yttra sig angående beredandet af nödige tillgångar för omförmalde
(kreditiv-utbetalningars behöriga verkställighet; Och skall Utskottet, vid
samma tillfälle, föreslå lydelsen af den särskilda anordning, som, till följd af ofta
åberopade grundlags-paragrafs föreskrift, skall af Rikets Ständer utfärdas å den
sednare af de deruti föreskrifna kreditiv-summor.
Stockholm den 23 Oktober 1854.
Reservationer:
af Herr J. F. Gråå, som ansåg, att det så kallade mindre kreditivet
borde bestämmas till 1,500,000 R:dr, såsom utgörande det högsta belopp, hvartill
delta kreditiv under något tidskifte alltsedan år 1809 varit beviljadt, hvaremot
det s. k. Stora Kreditivet kunde ökas med 1 million R:dr eller det belopp
som i den Kongl. Propositionen för öfrigt blifvit ifrågasatt, genom hvilken tillökning
sistnämnde kreditiv blefve förhöjdt till Tre millioner R:dr R:ko.
af Herr yl. F. Nordvall;
af Herr L. Billström;
af Herr A. IV. Björck. »Då den Kongl. Propositionen, angående beloppet
af det så kallade mindre kreditivet, såsom anledning för de stegrade anspråken,
endast hänvisar till nödvändigheten att under nuvarande politiska förhållanden upprätthålla
fäderneslandets sjelfständighet, så hade, efter mitt förmenande, Utskottet
haft en ökad pligt att söka redogöra för den inflytelse på landets sjelfständighet,
som- desse förhållanden må kunna ega, på det att representationen i första rummet,
och folket i det andra, må erhålla någon ledning med afseende å den inverkan på
regeringens handlingssätt, som representationen, å folkets vägnar, bör utöfva och
hvartill företrädesvis tillfällen, lika med delta, erbjuda anledning och utväg.
Ett försök att i korthet antyda de misstag, hvarföre en politik, sådan den
vår regering hittills följt, kan blifva blottställd, hör lämpligen föregås af den erinran,
att det, enligt Grundlagen, tillhörer, å ena sidan, Konungens höghets-rättigheter
att ingå , förbund samt att förklara krig och sluta fred, och å den andra
representationen att bevilja medel för krigs förande; men att, likasom Rikets Stän
der
icke bunna vägra nödige medel för utförande af det krig, Konungen förklarat,
utan att samhälls-fördraget hotas till sitt bestånd, så kan ej eller, utan enahanda
följd, Konungen börja ett krig i strid med nationens öfvertygelse om dess
8
Stats-(Jtskottets Utlåtande, Nfo 329.
nödvändighet och ändamålsenlighet; och då ett misstag i detta hänseende å regeringens
sida alltså nödvändigt medför de mest betänkliga följder, måste representationen
söka alt begagna hvarje tillfälle, som erbjuder sig alt på förhand bestämma
riktningen af regeringens tillgöranden, hvilka sedermera och i öfrigt helt och
hållet falla utom området för Rikets Ständers deltagande.
Det lärer lätteligen medgifvas, att Svenska folkets sjelfständighet, såsom
oafhängig nation, icke, under Europas närvarande skick, kan hotas från mera än
ett håll. Meningarne synas deremot delade i fråga huruvida några särskilda anledningar
förefinnas derföre, att den östre grannen skall nu eller inom kort uppträda
hotande emot oss. Förgäfves skall man använda alla de skäl, som sjelfmant
erbjuda sig derföre, att Ryssland, under närvarande förhållanden, är mindre farligt
för oss, än någonsin; man skall dock icke lyckas att öfvertyga deni, som hemta
anledningarne för sin farhåga från sin subjektivitet eller ock från en oriktig, för
att icke säga mindre fosterländsk, uppfattning af den magt, som Sverige otvifvelaktigt/ännu
är i tillfälle att utveckla. För min del kan jag lika litet nu, som
tillförene under denna riksdag, antaga, att vår nationelä sjelfständighet för det
närvarande är hotad, så att den med utomordentliga medel behöfver skyddas.
Deremot kan jag icke förneka, att möjligen sådane förhållanden kunna
inträffa, som göra det till en ovilkorlig nödvändighet, att Sverige icke skiljer sig
från de öfrige civiliserade staterne i deras sträfvanden för folkens frihet och rätt,
och lika som i allmänhet knappast någon Stat, och aldraminst en af andra rangen,
är i tillfälle att intaga och upprätthålla en alldeles isolerad ställning, så är
det ock fara värdt, att försöket att ernå eller bibehålla en sådan kan medföra
vanskliga förhållanden. Det är från denna synpunkt, som sjelfständigheten, så
vida den skall anses liktydig med neutraliteten, kan komma att blifva hotad. Det
är nemligen då, som det fordras skarpsinnighet och urskiljning, för att bestämma
om denna neutralitet kan och bör upprätthållas, eller om ögonblicket är inne att
för en lång, om icke för all framtid försäkra vår verkliga sjelfständighet och vårt
oberoende samt att för ett sådant stort och vigtigt mål underkasta oss de uppoffringar,
ett fredsbrott otvifvelaktigt medförer. — Men det är ock denna synpunkt,
som icke kan undgå misstroendet emot Konungens rådgifvare. Det
är, då sakerne kommit på denna punkt, som det tillhör Konungens samtlige
Rådgifvare att fullgöra sitt kall, vare sig alt frågan gäller det ena eller andra
af de kreditiver, före hvars begagnande förhållandena till de utrikes mag
terna
icke få förblifva någon hemlighet för någon ledamot af Konungens Statsråd.
Det är jemväl då, som ett misstag lätteligen kan bringa landet derhän, att
ett förbund med Ryssland blir den oundvikliga följden; och det är en sådan
upplösning af den förklarade neutraliteten, som icke ligger utom möjlighetens gräns.
Man behöfver icke derföre förutsätta hos Konungens rådgifvare några sympathier
för Ryssland eller för dess styrelse; man bör tvärtom hoppas, att 1812 års politik
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 329.
9
litik, som afgjordt skiljde Finland från Sverige, numera af alla våra Statsmän
ogillas, såsom ock denna Sveriges förlust af Europas Statsmän nu beklagas, men
man får dock ej heller förbise, att desse rådgifvare beredt väg för de grundsatser,
som, under Rysslands supremati, under de’ sednare åren herrska! inom Europas
flesta länder, och att ali anledning saknas, att de klokare skola behandla den
utrikes politiken, än styrelsen inom landet, och att de mera, i fråga om den, skola
förstå landets behof och efterkomma dess önskningar, än de förmått i sina tillgöranden
för landets ekonomiska utveckling och beträffande de lagstiftnings-frågor,
som tillhört deras behandling.
Enär vi således sakna all visshet, huru regeringen kan komma alt handla
för det fall, alt fråga blifver om neutralitetens brytande, och då regeringen, som,
icke lemnat någon upplysning om de nuvarande förhållandena till utrikes makter,
och om sina egna afsigter, måste bära det ökade misstroende, som af ett sådant
förhemligande är en ovilkorlig följd, kunna vi, såsom folkets representanter, icke
underlåta att, så vidt med vår pligt och vår rätt i öfrigt kan vara förenligt, sätta
regeringen i den nödvändighet, att, då ett afgörande steg måste ega rum, åter
sammankalla Rikets Ständer, på det att en sannt nationel politik måste framträda
såsom en verkan af det återställda förtroendet mellan regeringen och folket, hvilka
begge icke fortfarande eller för en längre tid kunna misskänna nödvändigheten
att sluta sig tillsammans på det enda sätt, sådant låter sig göra.
Då ett kreditiv äfven lill det belopp, Regeringen äskat, icke i och för
sig sjelft kan upprätthålla neutraliteten, utan endast lemna medel för tillgöranden,
hvilka, derest de verkligen äro lämpliga och för ändamålet nödvändiga, mäste
fortsättas och hafva till följd Ständernes sammankallande, inom någon längre eller
kortare tid, efter det medlen börjat att användas, så saknas all anledning att genom
ett stort anslag uppskjuta denna i sådant fall ovilkorligen erforderliga åtgärd
till en tidpunkt, då måhända steget är taget oåterkalleligt och landet får uppbära
hvad dess nuvarande representanter kunnat och bordt förekomma. Gestalta sig deremot
förhållandena så, att krig visar sig vara en oundviklig nödvändighet, så lärer
ock det större kreditivet komma att lemna erforderliga medel, jemte det Ständerne
då genast måste sammankomma.
Till frågan höre'r ock, att den Kongl. Propositionen, på sätt Stals-Rådsprotokollet
upplyser, icke afser medel för krigs-materielen, utan att förslaget om
den äskade förhöjningen utgått från Chefen för Finans-Departementet, som anmält,
att medel saknades för trupprörelser och för flottans utrustning, samt att Cheferne
för Försvars-verkets Departementer icke tillkännagifvit något behof af materiel,
som i allt fall icke kan eller bör bestridas af kreditiv-medel, utan, efter vårt statsskick,
skall särskildt pröfvas och genom bestämda anslag fyllas.
Såsom en ytterligare anledning för mig att icke erkänna lämpligheten af
kreditivets bestämmande lill det af regeringen äskade belopp, anser jag den omBih.
till R. St. Brot. 1853 & 185i. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 14 Haft. 2
10
Stats-Ut skottets Utlåtande, N:o 329.
ständighet, ätt Konungens Rådgifvare icke visats hafva i någon form fästat Kongl.
Maj:ts Nådiga uppmärksamhet derpå, att Norriges stats-kassa jemväl borde tillhandahålla
medel för de evenluela behofvcn. Norriges förutseende Statsmän hafva
ej eller, så vidt kändt är, inför Stor-Thinget ådagalagt nödvändigheten af ett
anslag, svarande mot våra kreditiv. Orsaken härtill torde åtminstone till en del
ligga deri, att Norriges representation icke kunde antagas sinnad att på förhand
afsäga sig och sina kommiltenter rättigheten att höras och rådfrågas, om de politiska
förvecklingarne skulle hota att i sin hvirfvel indraga de Skandinaviska
brödrafolken.
Slutligen anser jag, att denna fråga icke kan undgå att fästa blicken på
de diplomatiska handlingar, som i sednare dagarne blifvit offentliggjorde och hvilka
väl å ena sidan visa ett allvarsamt bemödande af Vestmaglerne och det med
dem förbundna Österrike alt släcka Rysslands öfvermakt, men ock å den andra
ådagalägga ett sträfvande af Preussen alt tillvägabringa en förening med de Tyska
småstaterne, och, som det vill synas, med hofven här och i Köpenhamn, för
att under formen af väpnad neutralitet intaga mot Vestmagterne och Österrike
en imponerande ställning, som skulle på en gång inskränka dessas fordringar på
nationernas deltagande i striden och derjemte bereda Ryssland så lindriga fredsvilkor,
som möjligt. En sådan följd af Sveriges neutralitet, som den sistnämnda,
torde göra denna ställning mera opolitisk, än hvarje annan, och hvarje penninge
uppoffring
för ett sådant ändamål än mera betänklig.
Hufvudsakligen af dessa skäl reserverar jag mig mot Stats-Utskottets utlåtande,
hvarigenom Rikets Ständers bifall till den Kongl. Propositionen blifvit
förordadt.»
Uti denna reservation instämde till alla delar Riksdags-fullmäktigcn Henrik
Andersson från Örebro län.
af Riksdags-fullmäkligen Ola Mänsson från Christianstads län, som åberopade
del, under ifrågavarande ärendes behandling hos Utskottet, af honom framställda
förslag, att den i fiegerings-formens 63 § först omförmälda kreditiv-summa
måtte af Rikets nu församlade Ständer fastställas lill 1,500,000 R:dr B:ko, deraf
1,000,000 skulle för rikets försvar få användas, samt att det andra krediti>
vet borde bestämmas lill ett belopp af 3,000,000 R:dr B:ko. Genom detta förslags
bifallande, blefve det af Kongl. Maj:t äskade förhöjda kreditiv-bélopp beviljadt,
ehuru det fördelades på begge kreditiven, med iakttagande af samma förhållande,
som egde rum mellan hvartdera kreditivets af Rikets Ständer, vid sedhaste
riksdagar, anvisade belopp.
Uti denna reservation instämde Riksdags-fullmäktige Mäns Månsson från
Kalmar län, David Andersson från Hallands län, Lars Magnus Knutsson från
Östergöthlands län, Nils Nilsson från Örebro län, Erik Mallmin från Westerås
län och Elof Andersson från Wermlands län.
Bilaga N:o t till Stats-Utsk. Utlåtande, N:o 329.
Rörande Kreditivet för Neutralitets-förklaring ens
upprätthållande.
Enligt en af Kongl. General-Krigs-Kommissariatets Fält-Kontor
den 17 dennes upprättad kalkyl, skulle till den lista
instundande Dec. utgifterna för arméen komma att
i rundt tal uppgå till
Utaf förestående belopp äro till komplettering
af Arméens materiel, till Waxholms
och Carlstens försättande i försvarstillstånd,
till anläggningen af en telegraf
mellan Upsala och Grisslehamn, m. m.
dels utgifne, dels anvisade, circa . . 467,000:
till uppköp och fouragering af hästar för
Artilleriet, circa  65,000:
till kommenderingarne på Gottland, till Stockholm,
Carlskrona, Waxholm, Carlsten
och Landskrona, m. m. äro till den
lista dennes utgifne, i rundt tal . . 390,000:
hvartill ytterligare kommer den, till den
lista instundande Dec. beräknade utgiften
i och för dessa olika garnisoner . 100,000: —
Banko.
1,022,000-
1,022,000
Stockholm d. 18 Okt. 1854.
A. F. A. ClHLDEASlfWLPE.
- ’■ ■ ■ '■
.
■rr 'VfSSSSSSt^r.
,
.
. ■ •
' i-.i, ; in ■ 'iii; J
i '''' •i: ■•
- • 1 '; i •; , i i
: : i-! : : i
:000*0ttt . 10... .. I,uft ii•>
• i . .. ■ » i,.- 'j. •; '
f
Bilaga N:o 2 till Stals-Utskoltels Utlåtande N:o 329.
Appmopim n tiv t Milin iivn@,
utvisande de af Kongl. General-Krigs-Kommissariatet, enligt Kongl. Majus Nådiga Beslut, dels redan till och med September månads utgång bestridda
utgifter för Kongl. Flottans behof, dels återstående kända utbetalningar, samt slutligen hvad kalkylationsvis återstår att utbetala till den 1 December detta
år, grundadt på Kommissariatets Fältkontors uppgifter.
Redan ulbelaldt
Kände utbetalningar enligt anvisningar ...........
Kostnader
för
Sjöexpeditioner.
Proviant-kostnader.
För kommenderin-  gcn å Kungsholms
och Drottningsskärs
fästningar.
För Segelduk,
Hampa, Stenkol,
Båtsrpansbeklädnad,
Sjukvårdspersedlar
och Varfsutredning.
Skjuts-, Trakta-  ments- och Durch-  marsch-kostnad.
S u m m a.
45
8
131,530
94,000
3
8
21,594
5,000
16
247,825
235,796
18,000
10
21
—
4,133
45
604,787
334,796
132,000
24
21
4
Kalkylerade utgifter lill den 1 December
89,000
—
—
25,000
Summa B:ko R:dr
%
Afgår det belopp, som Kongl. General-Krigs-Kommissariatet fått uppbära af
5:te hufvudtilelns anslag till exercis
288,703
112,200
45
8
225,530
3
8
26,594
16
501,621
•
31
29,133
45
1,071,583
112,200
45
4
'
Summa Utgift B:ko R:dr
176,503
45
8
225,530 3
8
26,594
16
—| 501,621
31
—| 29,133
45
959,38345
4
Stockholm den 18 Oktober 1854.
C. II. ( LIVER.
,
35
r?
== =. ' =T
- •
Slats-Utskottets Utlåtande, N:o 330.
13
330.
Ank. til! Exp.-Utsk. d. 23 Okt. 1854, kl. 6 e. m.
Ullål ande, i anledning af återremiss å Betänkandei N:o 3 Of angående
väckt fråga om anslag till Baggens-Stäkets upprens»
ning,
(U. A.)
Ofvannämnde betänkande, hvaruti Stats-Utskottet hemställt det Herr A. M.
Brincks motion, att Rikets Ständer ville bevilja ett Stats-bidrag af 150,000 R:dr
till Raggens-Stäkets upprensning eller ock bos Kongl. Maj:t i underdånighet förorda
Nådigt bifall till en af Stockholms Grosshandels-Societet och Skeppsredare
gjord underdånig ansökning om ett anslag för samma ändamål från Handels- och
Sjöfart-fonden, icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, är af Preste-
oell Borgare-Stånden till Stats-Utskottels handläggning älerremilteradt; och
hafva, enligt de till Utskottet ankomne protokoll Öfver diskussionerne inom nämnda
Riks-Stånd, de flesta ledamöter, som yrkat återremissen, yttrat den mening,
alt, då, såsom Utskottet äfven rnedgifvit, vigtiga fördelar i kommercielt hänseende
obestridligen skulle genom den föreslagna nya farledens öppnande beredas så väl
Slockholm som hela södra Sverige och äfven utlandet, samt den af Utskottet yttrade
betänklighet dervid alt under nuvarande politiska förhållanden ett nytt inlopp till
hufvudstaden skulle öppnas, till våda för hufvudstadens och Rikets säkerhet, desto
mindre borde förtjena något afseende, som stället, i följd af dess läge, vore
lätt att försvara, och inloppet, i händelse af behof, kunde medelst underminering
eller ett fartygs försänkande i hast tillstängas, samt detsamma för öfrigt, med afseende
å det beräknade djupet af endast 16 å 18 fot, icke medgåfve djupgående
örlogsfartyg att der intränga, allt skäl vore förhanden, att, om icke af Statsverkets
allmänna tillgångar del äskade bidraget kunde anvisas, Rikets Ständer åtminstone,
i enlighet med det förslag, som blifvit framstäldt i Herr Gråås, Betänkandet
bifogade, reservation, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhöllo, alt, derest
Kongl. Maj:t funne sådant lämpligt, bidraget beviljades af Handels- och Sjöfartsfonden.
14
Stats-Ulskoltets Utlåtande, N:o 331.
Sorn emedlertid tvänne Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet, godkänt ifrågavarande betänkande, och Utskottet af de gjorda erinringarne
icke funnit anledning att sin i frågan redan uttryckta åsigt frångå, för
alltså Utskottet
sitt Torra yttrande vidblifva.
Stockholm den 23 Oktober 1854.
Reservation:
af Herr Gråå, J. F., som åberopade innehållet af sin, det återremitterade
Betänkandet bifogade, reservation.
No 331.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Okt. 1854, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss å Betänkandet N:o 300, angående
väckt fråga om anslag till Lasarettet i Lund.
(U. A.)
Vid föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 300, deruti Utskottet
hemställt, att en af Kontrakts-Prosten Holmberg väckt motion om beviljande af
ett anslag utaf 25,000 R:dr till Lunds lazarett med dertill hörande medicinska
inrättningar icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd Töranleda, hafva Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet godkänt utlåtandet, hvaremot Preste- och
Borgare-Stånden detsamma återremitterat. De ledamöter af sistnämnde 2:ne RiksStånd,
på grund af hvilkas yrkande återremissen skett, hafva, under åberopande
ai dea utredning af föågan, som utlåtandet innehåller och i motionärens dervid
fogade reservation finnes närmare utvecklad, äskat att ett anslag af 10,000 Ridr^
hvartill ock motionären i reservationen inskränkt sin begäran, måtte för ändamålet
betiljas; varande till stöd härför hufvudsakligen anfördt, att Lunds Lasarett
icke, såsom andra dylika anstalter, endast vore en sjukvårds-inrättning för länet,
utan derjemte hade ett vigtigt inflytande på den medicinska undervisningen vid
Lunds Akademi och sjelft utgjorde en del af de Akademiska institutionerne, samt
Stals-Ulslcollcls Utlåtande, N:o 332.
15
att vid sådant förhållande och då de medel, som länets innevånare frikostigt sammanskjutit,
icke vöre tillräckliga att försätta inrättningen i ett tidens fordringar
motsvarande skick, det måste anses vara Statens pligt att härvid komma inrättningen
till hjelp, helst denna anstalt genom den utmärkta omsorg, dess skicklige
läkare, som tillika vore Universitets-lärare, åt densamma egnat, förvärfvat ett allmänt
förtroende inom länet.
Utskottet, som i det återremitterade Utlåtandet anfört de skäl, hvarpå
dess afstyrkande af bifall till motionen sig grundar, får, med åberopande af dessa
skäl och enär 2:ne Riks-Stånd godkänt Utskottets yttrande,
berörde afstyrkande härmed förnya.
Stockholm den 23 Oktober 1854.
Reservation:
af Kontrakts-prosten Holmberg: »Då min motion återkommit betydligt
modifierad till Utskottet, understödd af 2:ne Stånds återremisser, hade jag trott
att Utskottet skulle kunnat afvika från sitt förra Utlåtande och egt anledning att
tillstyrka det angelägna anslaget af 10,000 R:dr, hvartill min vördsamma begäran
numera inskränkt sig.»
Häruti instämde: Friherre Cederström, Rud., Prosten Berlin och Herr
Cassel, JF.
H:o 332.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Okt. 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af vuckle motioner om belöning åt Kapitenmekanikus
Sasse, för en af honom uppfunnen vattendistillering
s-app urat,
(U. A.)
Till Stats-Utskottets behandling hafva Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet remitterat tvänne af Grefve af Puke F. M. och Biskop Annerstedt,
med åbéropadt stöd af 56 §. Riksdags-Ordningen, väckta motioner, deruti anförts,
16
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 332.
hurusom vid örlogsfartygs utrustande till längre expeditioner det betydliga utrymme,
som erfordrades för det behöfliga vattenförrådet, varit en stor och länge öfverklagad
olägenhet, hvilken i ännu högre grad ökats, sedan fartygen börjat förses
med auxiliär ångmachiner. När linieskeppet Carl XIV Johan apterades till
propellerfartyg, skulle, efter Nådig befallning, en vattendistillerings-apparat från
England införskrifvas, hvarvid kostnaden beräknades till 10,000 R:dr B:ko, men
frågan härom förföll, efter vunnen upplysning, att der tillverkade sådane apparater
vore alltför komplicerade och för öfrigt ej fullt motsvarade ändamålet. Kapitenmekanikus
E. W. Sasse uppgjorde dä ritning till en dylik apparat efter förbättrad
konstruktion, hvilken för en kostnad af ej fullt 2,000 R:dr B:ko tillverkades å
flottans varf i Karlskrona samt anbringades å nämnde linieskepp och under innevarande
års expedition med detta skepp visat sig ega alla de egenskaper, som af
en dylik apparat fordras. Det hade alltså lyckats en Svensk alt åstadkomma
ifrågavarande, i mångfaldiga rigtningar gagnande, uppfinning, hvilken, enligt den
ena motionärens, Grefve af Pukes förklarande, så väl i afseende på enkelhet
samt den ringa kostnad och det lilla utrymme, den erfordrade, som ock med hänsigt
till det afsedda ändamålets fullkomliga uppfyllande, syntes lemna intet öfrigt
att önska. Da Kapiten Sasse icke velat begagna sig af rättigheten att begära
patent på sin uppfinning, ulan föredragit, att, utan sådan fördel för sig, tjena
sitt fädernesland, samt han icke heller för apparatens anbringande å skeppet Carl
Johan betingat sig någon vedergällning, vore det, enligt motionärernes tanka,
Rikets Ständer värdigt att härför tillägga Kapiten Sasse en belöning, i hvilket af
seende
de föreslagit en gratifikation af 2,000 R:dr B:ko; och har, vid den förra
motionens föredragning till remiss, Herr von Hartmansdorff, August, mod hvilken
tvänne andre af Ridderskapet och Adelns ledamöter sig förenat, instämt uti
motionen med den förändring, att den ifrågaställde belöningen fastställdes till 4,000
R:dr nämnde mynt.
Utskottet, som tagit motionerne i öfvervägande, eger väl icke den sakkännedom,
hvilken fordras för att kunna fullt bedömma förtjensterne af den vattendistillerings-apparat,
som, förfärdigad efter Kapiten-mekanikus Sasses ritning,
blifvit anbringad å linieskeppet Carl XIV Johan, och hvilken Riks-Stånden vid
besök nästlidne sommar å nämnde örlogsfartyg haft tillfälle beskåda; men, efter
sakkunnige personers omdöme, mäste dock Utskottet antaga, del uppgiften, att
med besparing af utrymme å örlogs-fartyg anbringa dylika apparater, genom
hvilka hafsvattnet göres användbart för de ombordvarande behof af färskt vatten,
blifvit genom omförmälte uppfinning löst på ett förtjenstfullare sätt, än som förut
varit kändt, och att den af Kapiten Sasse konstruerade vattendistillerings-apparaten
är af beskaffenhet, att den kan anses fullt motsvara det afsedda ändamålet. Derjemte
förekommer, att, såsom upplyst är, kostnaden för ifrågavarande apparat
uppgått till icke fullt 2,000 R:dr, då deremot en sådan apparat af den mindre
ändamålsenliga beskaffenhet, som de å Engelska örlogsfartyg begagnade ega, beräknats
-
Stats-UtskoUets Utlåtande, N:o 332.
17
räknats kosta icke mindre än 10,000 R:dr, så att genom den gjorda uppfinningen,
hvilken för öfrigt äfven för handelsfartyg bör blifva af stor nytta, en betydlig
besparing är Slaten beredd i följd af den minskade utgiften så väl för den å
förenämnde linieskepp anbragta apparaten som ock för de ytterligare apparater,
hvilka efter samma modell kunna komma att för andra flottans fartyg anskaffas.
I betraktande häraf och då kapten Sasse, efter hvad jemväl upplyst är, ej sökt
patent å sin uppfinning, utan bembjudit Staten frukten deraf, samt icke heller
gjort anspråk på någon särskild ersättning för apparatens anbringande å skeppet
Carl Johan, har Utskottet, lika med motionärerne, funnit den af Sasse i omför
mälde
afseende ådagalagde förtjenst och oegennytta fordra ett erkännande deraf
från fäderneslandets sida, och trott, att något vedermäle af Rikets Ständers erkänsla
bör honom meddelas. Utskottet får derföre i sådant afseende hemställa atl,
på sätt motionärerne föreslagit,
en gratifikation af 2,000 R:dr R:ko må Kapiten-mekanikus
E. IV. Sasse tilldelas, att af Riksgälds-kontorels medel utbetalas.
Stockholm den 24 Oktober 1854.
Reservationer:
af Riksdags-fullmäktigen Ola Månsson från Christanstads län: »Emot den
af Höglofl. Utskottet åt Herr Kapiten Sasse tillstyrkta belöning af 2,000 R:dr för
uppfinning af en förbättrad vattendistillerings-apparat, får jag anmäla min reservation,
icke derföre att jag vill underkänna principen af belöningar åt förtjensten,
utan derföre att ifrågaställde apparat, såsom använd endast några veckor, ännu
icke kunnat gifva sådant resultat, att dess bestånd för framtiden kan bedömas,
hvadan också belöningen intill nästa riksdag bordt anstå.»
af Riksdags-fullmäktige Matts Pehrsson från Stockholms, Måns Månsson
från Kalmar, David Andersson från Hallands, Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands,
Henrik Andersson från Örebro, Erik Malmin från Westerås, Nils
Nilsson från Örebro och Elof Andersson från Wermlands län.
Bih. till B. St. Prat. 1S53 & -ISSA. 4 Sami. i Afd. 3 Band. U Hart.
STOCKHOLM, trjckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Stats-Utskottets Utlåtande, M 353.
1
JK 333.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Okt. 1834, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser å Betänkandet
JK 273, angående dels Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition
i fråga om Statens medverkan för jernvägars anläggning,
dels väckta motioner rörande sättet får dylika anläggningars
åstadkommande.
(R:gs Afd.)
Sedan, vid föredragningen af förenämnde Betänkande, detsamma blifvit af Ridderskapet
och Adeln, Preste- oell Borgare-Stånden, uti åtskilliga delar, samt af
Bonde-Ståndet, i sin helhet, ålerremilteradt, får Stats-Utskottet, med anledning häraf,
förnyadt Utlåtande nu afgifva och dervid redogöra för de hufvudsakliga anmärkningar,
som emot detta Belänkande blifvit framställde.
Hvad Utskottet uti de 3:ne första punkterna af ifrågavarande Betänkande föreslagit,
eller att Rikets Ständer måtte, för sin del, förklara, besluta och stadga:
l:o att, med hänsigt lill ifrågakommande jernvägs-anläggningar inom Sverige,
antages och fastställes den grundsats, att alla stambanor hädanefter anläggas och utföras
genom Statens försorg, samt alt sålunda anlagda stambanor, med allt hvad dertill
hörer, komma att anses såsom allmän tillhörighet och stå under Statens tillsyn
och förvaltning;
2:o att de med stambanors anläggande förenade kostnader skola af Staten i
allmänhet bestridas; dock må vissa delar af sådana jernbanor på enskild bekostnad
utföras, mot rättighet för Staten att de sålunda anlagde ban-delarne, efter deras fullbordande,
inlösa i den ordning och på det sätt, som för hvarje särskildt fall, före
anläggningens företagande, blifvit stadgadt; och
3:o att företagandet och utförandet af de smärre jernvägs-anläggningar inom
landet, som för kommunikationer af mindre utsträckning erfordras, må ankomma på
den enskilda industrien och företagsamheten; börande likväl ingen sådan jernbana,
sorn kan hänföras under egenskapen af allmän väg, få anläggas innan Kongl. Maj:t,
«fter skedd anmälan om samma banas riktning och beskaffenhet, dertill lemnat tillåtelse;
och kommer att på särskild pröfning i hvarje fall, bero, om och i hvilken
mån dylika företag må af Staten understödjas, hvarvid företräde bör tillerkännas anBih.
lill R. St. Prot. 1833 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 15 Haft. 1
2
Slals-Ulskottels Utlåtande JY° 333.
läggningen af sådana jernvägar, som komma att slå i direkt förbindelse fned någon
af Staten anlagd jernbana;
har af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden blifvit bifallet;
hvadan och enär följaktligen de i berörda punkter behandlade frågor, jemlikt 76 §
Riksdags-Ordningen, äro af Rikets Ständer afgjorda, Utskottet anser
Bonde-Standels återremiss, så vidt den afser dessa frågor, icke kunna
lill någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
4:de punkten, innefattande hemställan, att ett särskildt anslag af 100,000 R:dr
måtte anvisas till utgående från Riksgälds-kontoret och ställas till Kongl. Maj:ts disposition,
på det Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle alt genom sakkunnige och erfarne
män låta, efter anställda noggranna undersökningar och utredningar i både
statsekonomiskt och topografiskt afseende samt med hänsigt lill kommunikationsväsendet
i allmänhet, uppgöra och utarbeta förslag till jernvägars riktningar, anläggningssält
och beskaffenhet m. m., är bifallen af Ridderskapet och Adeln, men återremitterad
af Preste- och Borgare-Stånden, hvarvid anmärkts, inom sistnämnde Riksstånd,
att, då Regeringen bäst vore i tillfälle bedöma huru stort belopp, som härtill
kunde erfordras, det jemväl syntes lämpligast att endast anvisa hvad Kongl.
Maj:t i d ess Nådiga Proposition i sådant afseende äskat, eller 60,000 R:dr, och
borde denna summa desto heldre vara för ändamålet tillräcklig, som dylika undersökningar,
rörande de föreslagna större jernvägs-anläggningarne inom riket, redan
egt rum; hvarjemte yttrats, alt ett högre belopp, under de nästkommande åren,
icke skulle kunna på ett ändamålsenligt sätt användas, enär erforderligt antal fullt
lämplige personer för verkställande af sådane arbeten inom landet för närvarande
saknades. Preste-Ståndet bar, utan alt egentligen framställa någon anmärkning mot
Utskottets förslag i denna punkt, återremitterat så väl densamma som den nästföljande
punkten, i sammanhang med den beslutade återremissen af Betänkandets 7:de
punkt. Uti den sålunda af Preste-Ståndet samt jemväl af de öfriga Riks-Stånden
återremitterade S:te punkten, hade Utskottet tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t, vid nästkommande Riksdags
början, täcktes aflåta Nådig Proposition, angående Sveriges jernvägssystem samt verkställigheten
af de större jernvägs-anläggningar, hvilka af allmänna medel borde bekostas
och genom Statens försorg utföras, äfvensom angående öfriga härmed sammanhang
eller gemenskap egande frågor. Hos Ridderskapet och Adeln, hvarest
denna punkt först blifvit föredragen, sedan bemälde Riks-Stånd fattat beslut i afseende
å 6:te och 7:de punkterna, har densamma ansetts dels kunna förfalla, dels,
efter erhållen förändrad redaktion, böra sammanslås med den 4:de, till hvilken den
egentligen utgjorde ett »corollarium»; och inom Borgare-Ståndet har återremissen
blifvit yrkad, för alt Utskottet mätte tillse, det medel för jernvägars snara anläggande
kunde beredas och något uppskof till en oviss framtid med verkställigheten
af dessa anläggningar icke ega rum. En ledamot af Ridderskapet och Adeln har
Stals-Ulskottels Utlåtande, M 33.3.
3
derjemte erinrat, att det under den korta liden intill nästa Riksdag svårligen vore
möjligt att, jemte verkställandet af de noggranna och fullständiga undersökningar,
som erfordrades för de jernvägs-anläggningar, dertill statsbidrag af Rikets nu församlade
Ständer kunde anvisas, medhinna dylika undersökningar i afseende på alla
öfriga till ett ordnadt jernvägs-system för hela landet hörande anläggningar.
Då den af Utskottet föreslagna förhöjning i det anslag, Kongl. Maj:t i Nåder
äskat för undersökningar angående stamliniers utförande, endast blifvit bifallen utaf
ett Riks-Stånd, finner Utskottet sig föranlåtet att till det af Kongl. Majit såsom erforderligt
uppgifna belopp inskränka sin tillstyrkan i afseende på detta anslags beviljande;
hvaraf dock följer, att ifrågavarande undersökningar icke kunna anställas i
den omfattning och med den utsträckning, Utskottet vid föreslåendet af den högre
anslagssumman åsyftat. 1 detta fall lärer ej heller den Proposition, om hvars aflåtande
vid nästa Riksdags början, Utskottet ansett Rikets nu församlade Ständer
böra i underdånighet anhålla, kunna, på sätt Utskottet i den återremitterade Site
punkten hemställt, omfatta Sveriges blifvande jernvägs-system samt innehålla förslag
ej blott angående verkställigheten af de jernvägs-anläggningar, hvilka böra genom
Statens försorg utföras, ulan äfven rörande öfriga härmed gemenskap egande frågor.
Vid sådant förändrndt förhållande anser Utskottet också de framställningar, hvilka
komma att motsvara 4:de och 5:le punkterne af oftanämnde Betänkande, lämpligen
kunna, såsom yrkadt blifvit, sammanföras i en enda punkt; för hvilken punkt Utskottet
nu får föreslå följande lydelse, nemligen:
att ett särskildt anslag af Sextio Tusen Riksdaler måtte vid denna
Riksdag varda anvisadt till utgående från Riksgälds-kontoret och
stäldt till Kongl. Majits nådiga disposition, för att sätta Kongl. Majit
i tillfälle att genom erfarne och sakkunnige män låta, efter anställda
noggranna undersökningar och utredningar i både statsekonomiskt och
topografiskt afseende, samt med hänsigt lill kommunikationsväsendet
i allmänhet, uppgöra och utarbeta förslag till jernvägars riktningar,
anläggningssält och beskaffenhet m. m., samt att, vid nästkommande
Riksdags början, kunna till Rikets då församlade Ständer aflåta Nådig
Proposition angående verkställigheten af de större jernvägsanläggningar,
hvilka derefter böra af allmänna mede! bekostas.
De hufvudsakligaste anmärkningarne emot förevarande Betänkande hafva inom
Riks-Stånden blifvit framställde under ölverläggningarne orri 6:le och 7:de punkterne,
deruti Utskottet dels hemställt, att Rikets Ständer, såsom svar A Kongl. Majits Nådiga
Proposition, så vidt densamma afsåge anskaffandet och anvisandet al erforderliga
tillgångar för utförande af de jernvägsförelag, som ansetts böra genom statens
försorg och pä dess bekostnad verkställas, måtte hänvisa till de beslut, hvilka, i fråga
om medels upplåning emot fonderade statspapper, varda af Rikets Ständer fattade
och hos Kongl. Majit i underdånighet anmälda, dels beträffande den af Kongl.
4
Stats-Ulskottets Utlåtande, M 355.
Maj:t föreslagna anläggning af jernvägsstamlinien från Slockholm till Götheborg,
hvarigenom jernvägen emellan Köping och Hull skulle komma att fortsättas, afstyrkt
Rikets Ständers bifall till sistnämnda jernvägsanläggnings fortsättning och de i afseende
derpå gjorda framställningar. Dessa tvenne punkter äro också, i anseende
till de deremot gjorda anmärkningarne, återremitterade, den sednare eller den 7:de
punkten, af samtliga Riks-Stånden, dervid Borgare-Ståndet förklarat anslag företrädesvis
böra beviljas tili fullbordande af jernbanan emellan Slockholm och Götheborg,
samt den förra eller 6:te punkten af Ridderskapel och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden. Presle-Ståndet, som i vissa delar återremitterat Utskottets Betänkande
JVs 27, angående fonderade stots-obligationers utgifning, har af sådan anledning
funnit sig böra tijls vidare lemna denna sistnämnda punkt oafgjord.
Alla de ledamöter af Riks-Stånden, som yrkat återremiss af nu ifrågavarande
punkter, hafva, jemte det de instämt i Utskottets uttalade åsigt om den allmänna
nyttan och behofvet af ändamålsenliga, samt efter landets lokala beskaffenhet och
tillgångar lämpade, jernviigsanläggningar, ansett Utskottet hafva bordt komma (ill ett
hell annat resultat, än det sorn innefattades i denna del af Betänkandet; och har
såsom skäl för återremisserna hufvudsakligen blifvit, yttradt: alt om jernvägar verkligen
vore af den vigt, som Utskottet med skäl tillerkänt dem, måste det ock vara
angeläget, att Sverige skyndade sig att, så fort sorn möjligt, tillegna sig desamma,
och man borde då icke, genom ytterligare utredningars beslutande, aflägsna uppnåendet
af detta mål. Af Kongl. Maj:ts högslberörde Nådiga Proposition inhämtades
dessutom, hurusom Kongl. Maj:t redan, under den 29 Maj 1852, uppdragit åt
Chefen för Topografiska korpsen, General-Löjtnanten Akrell, att, efter anställda forskningar
och undersökningar, lill Kongl. Maj:t afgifva yttrande och förslag till ett
systematiskt bestämmande af hufvud- eller stamiinier för jernvägs-kommunikationerna
inom riket. Bemälde General-Löjtnant hade, till följd häraf, den 4 December samma
år underställt Kongl. Maj:t ett praeliminärt utkast, antydande den riktning i allmänhet,
hvaruti stamlinierna borde sträcka sig. Styrelsen för Allm. Väg- och Vattenbyggnader,
som deröfver blifvit hörd, hade instämt uti General-Löjtnant Akrells
yttrande i afseende på stambanorna och deras hufvudriktningar. Derefter hade
Kongl. Majrt, som, den 31 Mars 1835, till pröfning förehaft vederbörandes nyssomförmälda
förslag och yttrande om jernvägs-stamlinierna, jemte en underdånig ansökning
om understöd af allmänna medel för undersökningar rörande jernvägsanläggningar
genom Skaraborgs Län, härtill anvisat ett visst belopp, på det att, efter
föregångna topografiska undersökningar, en derpå grundad fullständig plan för en
jernvägs anläggning genom nämnde Län från lämplig punkt af den oktrojerade Köping-Hultbanan,
i sträckning åt Götheborg, måtte varda utarbetad till begagnande
vid en sådan anläggnings utförande, om och när den framdeles kunde komma till
verkställighet. De statistiska och topografiska undersökningar, som i afseende å den
af Kongl. Majit förordade Stockholm-Götheborgsbanan egt rum, borde således kunna
Slals-Ulslcotléts Utlåtande, M 533.
5
anses tillfyilestgörande, om ock hvarken tid, omständigheter elier tillgång på medel
ännu föranledt deras företagande i den utsträckning, Utskottet syntes önska. Dessutom
hade, efter hvad kändt vore, vidsträckta undersökningar för en annan föreslagen
jernvägs-stamlinie blifvit för kort tid sedan verkställde. Saknaden af erforderliga
undersökningar och utredningar kunde följaktligen icke skäligen uppgifvas
såsom hinder emot beviljandet af medel för utförandet af jernvägar inom riket.
Frågan syntes derföre egentligen vara, i hvilken riktning jernvägs-anläggningarne företrädesvis
borde utföras. I sådant afseende hade ock jemrörelser blifvit anställda
emellan den af Kongl. Maj:t förordade jernvägen från Stockholm till Götheborg och
den föreslagna jernvägs-anläggningen genom Skåne och Småland till Wettern samt
mellan dessa jernbanors ömsesidiga fördelar. De ledamöter af Riks-Stånden, som
under diskussionerna härom yttrat sig, anse stambanan emellan Slockholm och Götheborg
för den vigtigaste och angelägnaste jernvägs-anläggningen, hafva, till stöd
för denna åsigt, anfort, alt alltsedan uppmärksamheten började fästas på behöfligheten
af jernvägar i Sverige, man varit ense derom, att den första åtgärd, som
borde vidtagas, vore att genom en dylik väg sammanbinda rikets båda förnämsta
städer. Det första beslut, som i detta afseende af Rikets Ständer fattades, hade
också angått en del af Köping-Hultbanan, och om än i sjelfva beslutet icke med
uttryckliga ord blifvit omnämndt, att denna bana skulle utgöra en sektion af den
tillämnade stoia stambanan emellan Stockholm och Götheborg, uttalades dock sådant
tydligt under ärendets behandling, och den härom förut yttrade åsigten utvecklades
ytterligare vid sednaste Riksdag, da samma fråga ånyo var under Riks-Ståndens
öfverläggning. Man ville visserligen icke bestrida, att en bana, som, genomlöpande
tvenne af Smålands Län, förenade Skånes bördiga kuster med Wettern, skulle i
många hänseenden medföra stora fördelar; men dessa vore dock hufvudsakligen »provinciella»,
och medförde blott till en ringa del något allmännare gagn, dä deremot
den först påtänkta vestra banan vore för hela landet af den största nytta. Man
måste nemligen medgifva, att Sveriges väsendlligaste handel hade sin riktning från
öster till vester, och att afsallningen af rikets betydligaste exportvaror gingo denna
väg, äfvensom att en stor del af importen hämtades från vesterut belägna länder.
Götheborgs handelsrörelse hade, till följd deraf, mer och mer stigit, och om en
jernbana blefve anlagd emellan Stockholm och nämnde stad, samt således komma
att sammanbinda Östersjön med Vesterhafvet, skulle den just erhålla den från ålder
vanliga riktningen för Rikets förnämsta handel. Det vöre också gifvet, att denna
kommunikation skulle vinna en särskild högre betydelse derigenom, att från Götheborg
sjöfartsförbindelsen med ilen öfriga verlderr vore under alla årstider nästan
oafbruten. Då derjemte olägenheten af Sundska tullen härigenom kornme att undvikas,
blefve ofelbart nämnde kommunikationsled äfven af stor vigt för en blifvande
transitohandel. Betraktade man åter de förhållanden inom landet, som i afseende
på denna jernbanas anläggning förekorrime, så visade det, sig, alt den jemte sam
-
6
Stats-Ulskottels Utlåtande, Jtä 533.
manbindandet af Rikets andra betydligaste handelsplatser, emellan hvilka en liflig
personal-trafik jemväl egde rum, koinme att genomlöpa Upland, Westmanland, Nerike
samt Westergöthland, och således en betydligare del af Rikets vigtigasle landskaper,
samt dervid tillika beröra eller närma sig de provinser, som bade den rikaste tillgång
på bergs-produkter. Jemte det denna jernbana följaktligen skulle sammanbinda
flera af landets sädesrikaste trakter med dem, som oftast derifrån behöfde
fylla sina spanmålsbebof, kotnme den att bereda lättad utväg för undsättning vid
tillfällen då mindre goda skördar inträffade. Derigenom skulle jemväl ett tillfälle
yppas att förena jernvägs-kommunikationerha med Rikets största vattenkommunikations-anstalt
Götha kanal; och det vore således icke endast de provinser, genom
hvilken banan sträckte sig, som deraf finge skörda fördelarne, utan den koinme
äfven alt bereda tillfälle till en blifvande jernvägs-förbindelse med Norge. Råde
i politisk och militärisk synpunkt, vore det alltså af vigt att få en jernväg fullbordad,
som, på samma gång den sammanband Rikets hufvudstad med den förnämsta
hamnen vid vestra kusten och de största inre sjö-kommunikationerna, gjorde det
möjligt att, i behofvets stund, till hufvudstaden sammandraga de trupper, hvilka äro
förlagda uti de manga landskaper, hvarigenom banan skulle löpa. I detta hänseende
egde den vestra jern-stambanan ett stort företräde framför den Skånska. För öfrigt
vöre det likaledes af synnerlig vigt, att, om någon gång sådana förhållanden skulle
inträffa, att det blefve nödvändigt att bringa i säkerhet Rankens redbarheter jemte
de många andra dyrbarheter, som i hufvudstaden förefinnas, hastigt kunna förflytta
dem till de inre delarne af landel och då ega en jernväg, som ledde in uti den
provins, der Rikets stora central-fästning är belägen. Den omständigheten, att det
ännu vore oafgjordt om den påbörjade Köping-Hultbanan komme att fullbordas
eller ej, borde icke inverka på frågan huruvida banan emellan Slockholm och Götheborg
hade företräde i jemförelse med andra banor, ty om det skulle visa sig,
att förstnämnda jernväg icke blefve af det bolag, som derå erhållit oktroj, utförd
inom den derför bestämda och snart jf tilländagående tid, förfölie sagde oktroj, i
hvilket fall Staten naturligtvis skulle blifva lika oförhindrad att utföra denna som
den öfriga delen af ifrågavarande jernbana. Af dessa jemte flera anförda skäl, har
det yrkande framställts, att Utskottet måtte tillstyrka Rikets Ständer att, med bifall
till Kongl. Majrts Nådiga Proposition om utförandet af den utaf Kongl. Maj:t i
främsta rummet föreslagna jernvägen emellan Stockholm och Götheborg, vid innevarande
Riksmöte anvisa medel för denna jernvägs-anläggnings påbörjande.
Utan att egentligen vilja underkänna giltigheten af de skäl, som för en jernvägs
sträckning i den nu uppgifna riktningen sålunda blifvit anförda, hafva de ledamöter
af Riks-Stånden, hvilka förordat en jernbanas anläggande emellan Skåne och
Wettern, hufvudsakligen andragit, hurusom det onekligen skulle blifva af synnerligt
gagn, om en sådan kommunikation kunde åstadkommas fran den sydliga delen af
landet upp till den medlersta samt hufvudstaden. En jernväg, sträckande sig från
Stats-Utskollels Utlåtande, M 533.
f
Skåne genom Småland, skulle tillskynda dessa provinser stora ekonomiska fördelar.
Småland vore ett fattigt, skogrikt samt föga odladt landskap, men just den omständigheten,
att det vore ett fattigt land, borde företrädesvis påkalla Rikets Ständers
behjertande af dess behof. Då hela trakten söder om Wettern, eller hela den stora,
25 mil breda del af Sverige, som är belägen söder om en från Götheborg till
Westervik dragen linea, helt och hållet saknade vatten-kommunikationer, så måste
erkännas, att innebyggarne i medlersla delen af denna landsträcka hade att kämpa
mot de största svårigheter vid utförandet af sina produkter. Det vore gifvet, att
det föga lönade sig odla ett land, derifrån transporten af jordbrukets alster till
kusterna blefve så dyr, att ilen medtoge största delen af den vid försäljningen af
samma alster påräknade vinst. Följden häraf vore också den, att, ehuru stora tillgångar
på odlingsbar mark förefunnes inom denna provins, egendomsvärdet derstädes
vore särdeles lågt. Inom Skåne vore åter sädesproduktionen högst betydlig, så att
ensamt under loppet af nästlidne är, fastän skörden der då var ganska medelmåttig,
omkring 300,000 tunnor spanmål hade utskeppats från hamnarne i Malmöhus län.
Det vore derföre synnerligen vigtigt, att, då missväxt i Småland och den öfriga
medlersta delen af landet inträffade, en lätt och hastig kommunikation med detta
bördiga och sädesrika landskap funnes att tillgå. Härtill komme dessutom, att, i
fall så olyckligt skulle inträffa, att, under ett utbrutet krig, di Sveriges kuster vore
blockerade, hungersnöd uppstode inom Rikets norra provinser, blefve det, i anseende
till saknaden af kommunikations-linie inom landet, omöjligt att understödja de nödlidande
med de södra landskapernas öfverflödiga spanmåls-tillgångar. Med hänseende till
kommunikations-väsendet inom Skåne, borde jemväl tagas i betraktande beskaffenheten af
detta landskaps vägar, de der, till följd af bristande tillgång på grus samt den ofantliga
trafiken, med största svårighet och alldeles icke på ett tillfredsställande sätt kunde underhållas.
Dessa förhållanden åstadkomma ock större hinder för kommunikationerna i Skåne,
än inom någon annan provins af Riket. En annan omständighet, sorn äfvenledes
borde tagas i öfvervägande, vore de af Rikets nu församlade Ständer redan beslutade
förändringar i lagstiftningen för bränvins-lillverkningen, hvilka förändringar för
allmogen i Skåne och en stor del af Småland, som hittills i ganska vidsträckt skala
idkat denna handtering, komma att medföra stora olägerdieter och förluster, i anseende
till svårigheten att i oförvandlad form utföra jordens produkter. Vid be
dömandet
af jernvägs-frågans ekonomiska sida, borde slutligen tagas i beräkning
sannolikheten deraf, att de föreslagna jernvägarne skulle kunna bära sig. Härvid
förekom således i afseende på den nu ifrågavarande jernvägs-anläggningen, att Skåne
vore den tätast befolkade provins i Sverige; att allmogen derstädes, till stor del,
vore välmående, hvadan kunde antagas, att den komme att mera allmänt än i andra
orter begagna sig af jernvägen. Dessutom skulle det betydliga antal personer, som
för närvarande, vid företagande af utländska resor, vanligen nödgades antingen fara
på ångbåt till Stettin eller Lybeck, eller ock kanalvägen till Götheborg och derifrån
8
Stais-Ulskollets Utlåtande, M 353.
till Köpenhamn, ostridigt föredraga begagnandet af en jernväg emellan södra kusteft
af Skåne och Jönköping, framför den långa färden öfver ett ofta stormigt haf; och
för öfrigt komme säkerligen utländningar att oftare än hittills besöka Sverige, om
dess kommunikations-anstalter hlefvo förbättrade. Äfven i militäriskt hänseende, skulle
denna jernväg blifva af ganska stor vigt, helst som det vore högst angeläget att sätta
de södra delarne af landet i direkt beröring med Carlsborgs fästning, hufvudpunkten
för Rikets centralförsvar, och på samma gång göra det möjligt att, i fall Rikets
sjelfbestånd hotades, hastigt kunna sammandraga trupper från den ena delen af landet
till den andra. Om krigsoroligheter inträffade under den tid segelfarten på Öster
sjön
vore öppen, kunde trupptransporter från öster till vester, eller tvärtom, visserligen
ske å Götha och Trollhätte kanaler. Måste åter antingen trupper föras från
medlersta delen af Riket till Skånska kustens eller Carlskronas försvar, eller borde
trupper från dessa trakter föras till medlersta Sverige, och dessa transporter skulle
verkställas landvågen, komme ovilkorligen behofvet af en dit ledatide jernväg att
ganska märkbart låta känna sig. En annan omständighet borde härvid ej heller
förbises, nemligen att vid Landskrona lunnes den enda örlogsbamnen emellan Götheborg
och Carlskrona, hvilken hamn följaktligen borde sättas i förbindelse med det
inre af landet, hvilket också komme att ske genom den föreslagna jernvägen. Då
fråga vore om inrättande af nya kommunikations-anstalter i ett land, borde dessutom
tagas i betraktande både de förut i landet befintliga dylika anstalter och
hvilka delar af landet, som kunde vara i största behof af förbättrade kommunikations-medel.
Vid en i sådant afseende företagen jemförelse af landskapernas belägenhet,
visade sig, att de liesta Norrländska provinserne hade sitt läge utmed
hafvet och dessutom genomskures af närmare deras utlopp segelbara och för öfrigt
åtminstone flottbara floder. Upland vore åter på Irenne sidor omgifvet al Östersjön
samt Mälaren, och den i hjerta t af provinsen inskjutande Mälareviken under
lättade
i hög grad varu-forslingen sjöledes. Westmanland, som i söder jemväl gränsade
intill Mälaren, vore derjemte till hela sin bredd genomskuret af Strömsholms
kanal. Södermanland på 3:ne sidor omgifvet af Hjelmaren, Mälaren och Hafvet,
inneslöt en mängd vattendrag, som dels voro, dels kunde blifva med hvarandra och
med hafvet förenade. Det till Hjelmaren i öster, och Wettern i söder gränsande samt
på föga afstånd från Wenern belägna Nerike bade genom kanaler och jernvägar sina,
i vestra delen af provinsen befintliga, bergverk sammanbundna med Rikets stora inre
vatten-kommunikationer. Detta landskaps nordliga trakter blefve snart genom Norajernvägen
förenade med Örebro, och, derest Köping-Hultbanan fullbordades, komme
sistnämnda provins att inom kort genomskäras af en jernvägs-stamlinia. Wermland
vore, genom sina stora vattendrag och medelst de frikostiga understöd, Rikets Ständer
beviljat till smärre kanaler och jernvägar derstädes, satt i en lätt och beqväm förbindelse
med den dertill i söder gränsande Weuern. Östergöthland, omgifvet på ena
sidan af Wettern och på den andra af Östersjön, med dess djupa, flera mil i landet
inträngande
Stats-Ulskottels Utlåtande, M 535.
9
inträngande vikar, Slätbaken och Blåviken, vore lian öster till vester genomskuret
af Götha kanal och erhölle snart en ytterligare sjökommunikation genom de vattendrag,
som ifrån Wimmerby-trakten leda ända till närheten af Linköping. Westergöthlands
nordliga del, hvilken inneslöts af Wenern och Wettern, vore likaledes genomskuren
af rneranämnde kanal. Alla dessa provinser ega således redan eller hade
snart att förvänta förmånliga kommunikations-anstalter, och det vore egentligen endast
den södra delen af sistnämnda landskap samt i allmänhet hela södra delen af Sverige,
som deraf vore i saknad. Vid koinmunikations-väsendels ifrågaställa förbättring borde
följaktligen, ur billighetens synpunt, ostridigt denna del af Riket i främsta rummet
komma i åtanke.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördi och med åberopande af Herr von Troils
i ämnet afgifna motion, hafva några ledamöter af Riks-Slånden ansett alt, i fråga
om stambanors anläggande, jernvägen från Skånska kusten lill Wettern borde i
främsta rummet företagas samt medel för denna jernvägsanläggning af Rikets Ständer
beviljas. Andra ledamöter hafva åter tillstyrkt, att de medel, som för jernvägsföretag
komme att ställas lill Kongl. Maj:ts nådiga disposition, bordo lä användas
till samtidigt företagande af de begge egentligen omtvistade jernvägs-linierne eller
både af nyssnämnda stambana och af stambanan mellan Stockholm och Götheborg.
i fråga om den summa, som för utförande af rneranämnde jernvägs-stamlinier
kunde erfordras, hafva de fleste ledamöter af Riks-Stånden, som härom sig yttrat,
ansett det af Friherre Åkerhjelm, jemte flere reservanter emot Utskottets betänkande,
föreslagna belopp af 9 millioner Riksdaler böra anvisas, enär otvifvelaktig! ganska
mycket härmed borde kunna uträttas, och svårligen en större summa kunde under
tiden intill nästa Riksdag på ett fullt ändamålsenligt sätt användas. En och annan
ledamot har dock förordat en ännu högre summa af till och med 10 millioner Riksdaler.
— Beträffande åter sättet för ifrågavarande medels användande, hafva skiljaktiga
meningar inom Riks-Stånden yppats, i det en del ledamöter föreslagit, att de
medel, hvilka sålunda beviljades, borde till Kongl. Maj:t öfverlemnas, för att disponeras
af Kongl. Maj:t, som bäst vöre i tillfälle bedöma i hvad ordning arbetet å
någon af de i den nådiga Propositionen omlörmälda jernvägs-stamlinier borde utföras,
hvaremot andre ledamöter, som, af anförda skäl, funnit mindre lämpligt, att Kongl.
Maj:t ensam skulle nödgas bestämma företrädet mellan dessa linier sinsemellan, yttrat
den åsigt, att Rikets Ständer, då det gällde att ordna de vigtigaste och dyrbaraste
kommunikations-anstalterna inom landet, borde Öppet tillkännagifva hvilken af dessa
stambanor de ansågo bora i främsta rummet företagas. Af denna anledning har
också blifvit yrkadt, att förenämnde anslag af 5 millioner Riksdaler borde odeladt
anvisas för utförande af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna jernvägen från Stockholm
till Götheborg, samt af en ledamot, att denna summa, hvilken borde af Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret upplånas, måtte så fördelas, att 3 millioner Riksdaler komme
Bill. lill R. St. Prot. 1885 & 1884. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 13 Haft. 2
10
Stats-Utskottels Utlåtande, M 533.
att användas för en bana mellan Malmö och Jönköping med utgångspunkt från förstnämnde
stad och i öfrigt med den riktning och enligt den plan, som af Kongl. Maj:t
fastställdes, och högst 2 millioner Riksdaler användas för den jernväg, som komme
att anläggas från Götheborg till det ställe i Westergöthland, Kongl. Maj:t kunde
finna lämpligt bestämma och hvarifrån sedermera denna bana kunde sättas i förbindelse
vare sig med Stockholm eller med Jönköping. Inom Bonde-Ståndet har åter
den åsigt blifvit uttalad, alt, så vida understöd för jernvägs-anläggningar inom riket
skulle af Rikets Ständer beviljas, medel härtill borde anvisas alt utgå af öfverskottet
å den blifvande bränvins-afgiften; anseende sig Utskottet dock emot detta yrkande
böra särskildt erinra, att Rikets Ständer, genom trenne Stånds bifall till hvad Utskottet
i l:a och 2:a punkterne af dess Betänkande JVs 272 uti sådant hänseende
föreslagit, redan beslutat, att de medel, som utöfver befintliga och disponibla tillgångar
erfordras och af Rikets Ständer beviljas till jernvägs-anläggningars bekostande
eller understödjande, skola medelst upplåning för Statens räkning anskaffas.
Under erinran, att någon egentlig anmärkning hos Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Borgare-Stånden icke blifvit framställd emot hvad Utskottet i 6:te
punkten af oftanämnde betänkande hemställt, får Utskottet, sedan nyssbemälte trenne
Riksstånd enligt deras i detta afseende hufvudsakligen sammanstämmande beslut bifallit
den i Utskottets Utlåtande M 273 tillstyrkta upplåning emot fonderade stats
obligationer,
förnya sin i samma punkt gjorda hemställan,
att Rikets Ständer, såsom svar å Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående Statens medverkan för jernvägars anläggande, så vidt högstberörde
Proposition afser anskaffandet och anvisandet af erforderliga
tillgångar för utförande af de jernvägs-företag, som anses böra genom
Statens försorg och på dess bekostnad verkställas, måtte hänvisa till
de beslut, hvilka, i fråga om nämnde upplåning, redan äro eller
ytterligare varda vid denna Riksdag af Rikets Ständer fattade, samt
komma att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas.
Stats-Utskottef har, i sitt, angående Statens medverkan för jernvägs-anläggningars
åstadkommande, förut afgifna utlåtande redan uttalat sina åsigter om vigten,
nyttan och nödvändigheten för Sverige att tillegna sig sagde kommunikations-medel,
såsom ett bland de verksammaste och angelägnaste vilkoren ej allenast för den inre
rörelsens tidsenliga utveckling utan äfven för detta lands natur- och slöjd-produkters
framtida afsättning på verldsmarknaden under den der rådande, ständigt tillväxande,
tällan med andra länders likartade alster. Enligt hvad de hos Riks-Stånden
förefallna diskussioner nogsamt ådagalägga, hafva dessa åsigter blifvit enstämmigt godkända
af de ledamöter, som i diskussionerna härom deltagit. Deremot har Utskot
-
Slats-Utskotlcls Ullålande. J\i 353.
11
tets framställning om uppskjutandet af större jernvägars eller stambanors anläggande
genom Statens försorg, intill dess de af Utskottet föreslagna undersökningar och utredningar
rörande sådana jernvägars riktningar, anläggningssätt och beskaffenhet hunnit
föregå, icke blifvit inom någotdera af Riks-Stånden bifallen. Yid sådant förhållande,
och då det måste åligga Utskottet att fästa behörigt afseende å Rikets Ständers
genom de beslutade återremisserna otvetydigt uttryckta önskan och vilja, att
en eller annan af de under innevarande Riksdag ifrågaställa stambane-anläggningar
skall ofördröjligen företagas, har Utskottet funnit sig föranlåtet frånträda sitt förra
yttrande, hvad påbörjandet af dessa anläggningar samt anslåendet af dertill erforderliga
medel beträffar.
Då Utskottet således anser sig nu böra tillstyrka Rikets Ständer att redan vid
denna Riksdag bevilja och anvisa nödiga medel, på det att ej allenast de för jernvägs-stamliniers
anläggande erforderliga förberedande åtgärder under mellantiden intill
Rikets Ständers nästa sammankomst måtte kunna vidtagas, utan äfven sjelfva
arbetena å dessa stamlinier dessförinnan mätte kunna påbörjas och, såvidt omständigheterna
lämpligen medgifva, fortsättas samt utföras, får Utskottet, i fråga försl om
det belopp, som för nyssberörde ändamål bör af Rikets nu församlade Ständer anvisas,
yttra, alt Utskottet, efter öfvervägande af härvid förekommande förhållanden,
finner sig böra instämma i hvad uti sådant hänseende blifvit inom Riks-Stånden
allmännast yrkadt, eller att detta belopp måtte bestämmas till 5,000,000 R:dr Banko.
Vidkommande derefter sättet för de sålunda föreslagna medlens användande,
hafva, enligt hvad de emot Utskottets återremitterade betänkande afgifna och här
ofvan anförda anmärkningar innehålla, hufvudsakligen Irenne särskilda meningar inom
Riks-Stånden uttalats, nemligen: att dessa medel borde få antingen af Kongl. Maj:t
disponeras för arbetens verkställande å någondera af de i Dess nådiga Proposition
uppgifna jernvägs-stamlinier, eller uteslutande användas till utförande af den utaf
Kongl. Maj:t företrädesvis förordade stambanan mellan Stockholm och Götheborg,
eller ock fördelas för samtidigt anläggande af både nyssnämnde, stambona och den
mellan Jönköping och Malmö eller någon annan stad på skånska kusten föreslagna
stambana.
Den först omförmälda meningen kan Utskottet dock ej dela, enär Utskottet
anser, att Rikets Ständer desto hellre böra bestämma och uttala sin åsigt om de
jernvägsanläggningar, för hvilkas företagande och utförande Statens medel anvisas,
som ej mindre betydligheten af de uppoffringar, hvilka å det allmännas sida erfordras
för dessa företags fullbordande, än det inflytande desamma komma att utöfva
på landets ekonomiska ställning och industriella förhållanden synas med skäl påkalla
begge statsmakternas pröfning vid afgörandet af frågan om hvilka delar utaf riket
företrädesvis böra komma i åtnjutande af de med nämnde anläggningar förenade
fördelar.
12
Stats-Ulskottels Utlåtande, Jtä 333.
Pä sätt under öfverläggningarne om denna (råga redan inom Riks-Stånden
yttrats, kan naturen sjelf anses hafva utstakat tvenne utaf hufvudlinierna i Sveriges
blifvande jernvägs-system, såsom jemförelsevis mera vigtiga och angelägna än de
öfriga, hvarföre dessa hegge jernvägsliniers anläggning således svnes böra först och
främst verkställas. Den ena af nyssberörde stamlinier är den, som, i riktning från
vester till öster, skulle komma att genomskära hela riket samt ledas genom dess
medlersla och äldsta delar. Den andra linien åter skulle sammanbinda den vid sjön
Welterns södra ända belägna staden Jönköping med någon af rikets sydligaste bamnoch
handelsplatser. Genom förstnämnda jernbanan skulle, såsom under åberopade
diskussioner är yttrad t, en förening beredas emellan hufvudstaden samt rikets andra
stad Götheborg, hvilken, i anseende till dess synneiligen fördelaktiga läge och dess
sällan afbrutna sjöfarts-förbindelse med verldens största marknadsplatser, vunnit en
öfvervägande och under sednaste tider betydligen ökad vigt för Sveriges utländska
handel. Vidare skulle en i sådan riktning anlagd jernväg komma att ej allenast
öppna förbindelse mellan de provinser, från hvilka landets hufvudsakligaste bergsprodukter
hämtas, och hvarest bergsbruks-rörelsen förnämligast idkas, utan äfven
derjemte sammanbinda såväl Nordsjön och Östersjön, som rikets största insjöar och
vigtigaste vatten-kommunikationer. Salunda skulle härigenom erhållas en isynnerhet
under de årstider, då sistnämnde kommunikationer icke kunna begagnas, för rörelsen
högst nödvändig förening mellan de orter, från och till hvilka dessa leda. Då nu
ej heller synes vara att befara, det ju icke trafiken på den föreslagna jernvägen
skall kunna underhållas äfven under den öfriga delen af året eller under den tid,
då sjöfarten samt landets export- och import-handel, likasom personal-rörelsen, äro
mest lifliga, skulle denna jernväg alltså komma att medföra den dubbla fördelen,
att både underlätta kommunikationerna och göra dem oberoende af de naturhinder,
som för närvarande tidtals försvåra eller förhindra desammas fortgång. Dessutom
skulle en sådan jernväg för den inre delen af de landskap, densamma kommer
att genomgå, bereda den hittills derstädes saknade förmanen af ömsesidiga förbindelser
ej allenast med landels i flera hänseenden betydligaste stapelort, Götheborg,
och de, på föga afstånd från denna stad belägna, fabriksidkande, folkrika trakter af
Westergöthland, utan äfven med landets öfriga på bergs- och andra natur-alster
mera rika provinser. Dessa förbindelser skulle än vidare kunna utsträckas medelst
ändamålsenligt anlagda bibanor, hvilka genom de ofvanberörda stambanornas utförande
ofelbart komme alt framkallas, men ulan denna omöjligen forde kunna lemna
ersättning för sina anläggningskostnader. Beträffande åter den lämpligaste utgångspunkten
för påbörjandet af den stambana, som, fullbordad, skulle komma att förena
Götheborg med hufvudstaden, har Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad som vid
återremisseroa inom Riks-Ständen blifvit yrkadt, ansett, att den bör väljas så, att
den delen af meranämnde stambana, som nu skall anläggas, så vidt möjligt är, blif—
ver för den allmänna rörelsen mest fördelaktig och kominer att utgöra någonting
Stats~Utslcoltets Utlåtande, M 335.
13
helt för sig. Rörelsens riktning utåt från öster till vester och tvärtom inåt, jemte
Götheborgs redan vunna stora betydelse såsom handelsstad, har, i förening med
önskan alt kunna uppfylla ofvannämnda ändamål, hos Utskottet stadgat öfvertygelsen
om denna stads synnerliga lämplighet såsom utgångspunkt.
Med hänseende till nu anförda förhållanden och i betraktande derjemte af de
många vigtiga fördelar i både militäriskt och politiskt hänseende, som en jernbana
mellan Stockholm och Götheborg erbjuder, helst från denna hana måste utgå den
framdeles säkerligen ifrågakommande jernvägs-anläggningen mellan de förenade rikenas
hägge hufvudstäder, anser Utskottet stambanan mellan förstnämnde 2:ne städer
vara den, hvars anläggning i främsta rummet bör befordras lill verkställighet, för
hvilken åsigt Utskottet dessutom eger ett ytterligare stöd genom det af BorgareStåndet,
vid återremitterandet af Utskottets förra Utlåtande, uttryckligen meddelade,
härmed öfverensstämmande, förklarande.
Vidkommande den andra af de stambanor, derför stats-anslag under innevarande
Riksdag yrkats, eller jernbanan mellan Skånska kusten och Wetter», hvilken hana
också Borgare-Ståndet, genom sitt meddelade beslut i anledning af Utskottets i Utlåtandet
JM 274 härom afgifna yttrande, förklarat »böra under nu inträdande stats»regleringsperiod
erhålla anslag», förekomma följande för denna jernbanas anläggning
talande omständigheter, hvilka synas Utskottet ingalunda böra af Rikets Ständer lemnäs
utan afseende vid bestämmandet af de stambanor, som företrädesvis skola genom
Statens försorg utföras.
Genom en jernväg från någon af Skånes hamnplatser till Jönköping, blifver
först kornmunikations-systemet inom Sverige fullbordadt till sina hufvuddrag, hvilka,
efter hvad. naturen sjelf anvisat, höra åsyfta att förena de stora insjöarne inom
medlersla delen af riket med hvarandra och med de haf, som på Irenne sidor omgifva
landet. Härigenom erhålles ock en, det inre af landet genomgående, hufvudkommunikations-led,
hvilken inom en (öga aflägsen framtid kommer att sträcka sig
från Skånska kusten ända intill bjertat af Dalarne, och hvars inflytande på landets
kommerciela och industriel förkofran måste blifva högst välgörande, hvarjemte
samma kommunikationsled otvifvelaktig! äfven i strategiskt hänseende blir af stor
vigt. Dessutom komma genom en sådan jernväg flere delar af riket i åtnjutande
af den förbättring i deras kommunikations-anstalter, som de hittills saknat och
hvaraf de för närvarande äro i högsta behof. Småland skall då kunna inom
Skånes sydliga delar afsätta sina skogs-, bergs- och ladugårds-produkler, samt derifrån
under inträffande missväxter få sina spanmålsbebof fyllda. Oaktadt Skånes
läge invid hafvet, har dock äfven denna provins stort behof af förbättrade kommpnikations-anstalter,
helst dervarande landsvägar, i anseende till den allmänna bristen
på tjenligt lagningsämne, äro särdeles dåliga och icke sällan ofarbara, i synnerhet
under den, inom rikets öfriga delar, för all transportrörelse så fördelaktiga vintern.
För öfrigt skulle, genom den föreslagna jernvägens anläggande, ej allenast en när^
14
Stats-Ulskottets Utlåtande, JYi 553.
mare förening mellan rikets södra och medlersta landskap utan äfven en ganska
liflig förbindelse mellan delta rike och de på Europas fasta land belägna stater
åstadkommas.
Då Utskottet, på nu anförda jemte öfriga under diskussionerna inom RiksStånden
ytterligare utvecklade skäl, funnit sig böra tillstyrka, att utförandet af jernvägs-stainlinien
mellan sydvestra kusten af Skåne och Welterns södra ända jemväl
måtte ofördröjligen företagas, samt att en del af de medel, som för stambanors
anläggning varda under denna Riksdag af Rikets Ständer anvisade, måtte anslås till
nämnde jernväg, bar Utskottet visserligen icke förbisett de anmärkningar, som under
öfverläggningarne härom framställts deremot, att Staten skulle samtidigt påbörja
tvenne så stora och kostsamma företag, sorn anläggandet af jernvägar både mellan
Stockholm och Götheborg och mellan Jönköping och Malmö, hvilkas utförande på
en gång ansåges öfverstiga landets tillgångar, och genom hvilkas samtidiga företagande
Staten komme att splittra sina krafter samt alltså förminska sin förmåga att
inom den möjligaste korta tid fullborda den jernvägs-anläggning, som syntes företrädesvis
nyttig och nödvändig. Men de, till stöd för en motsatt åsigt, anförde skäl
och omständigheter, hvilkas giltighet ej kan förnekas, hafva för Utskottet synts af
öfvervägande vigt; anseende sig Utskottet bland dessa böra här upptaga följande,
nemligen: Det borde ej vara äfventyrlig!, att på en gång börja med begge de nu
ifrågavarande jernbanornas anläggning, emedan för dem ej behöfde användas större
sammanlagdt belopp, än som kunde för hvarje år dertill anvisas, och hvilket, om
ock blott en jernväg anlades, i allt fall skulle komma att för densamma åtgå. Det
vore icke nödvändigt alt med alltför mycken ifver påskynda arbetet för att framkomma
till en påbörjad jernbanas begge ändpunkter. Erfarenheten inom andra
länder hade icke. bekräftat riktigheten af den tillförene godkända och såsom allmänt
giltig antagna åsigten, att en jernbana måste vara lill bela sin längd fullbordad och
sammanbinda sina begge ändpunkter, för att medföra någon egentlig nytta och
lemna någorlunda nöjaktig afkastning. Tvärtom hade det i allmänhet, då fråga varit
om större vägsträckningar, visat sig, att mängden af personer och varor icke utgjordes
af dem, som fortskaffats långs efter hela jernbanan, utan af dem, för hvilkas
transporterande blott delar af banan begagnats; och hvad särskildt beträffar de
tvenne jernvägar, om hvilka nu vore fråga, kunde dessa lätteligen fördelas i flera
sektioner, af hvilka hvar och en komme att utgöra ett helt för sig och derföre
blifva af stor vigt och nytta för kringliggande orter. Det syntes för öfrigt föga
välbetänkt att så pådrifva jernvägs-arbetena på en enda ort, att derigenom en alltför
stor arbetsstyrka komme alt, till förfång för jordbruket samt andra dervarande yrken
dragas från dessa under den tid, som jernviigs-byggnader fortfore. Med de
särskilda landsorternas rättmätiga anspråk på åtnjutande af likartade understöd och
förmåner från det allmännas sida, syntes det ej heller öfverensstämma, att södra
Sverige måste ända tiil dess hela jernvägen mellan Götheborg och Stockholm blifvit
Stals-Utskollefs Utlåtande, JY° 333.
lä
fullbordad, helt och hållet sakna de fördelar, dylika vägars anläggning medförde,
helst denna del af riket, i jemförelse med de medlersla provinserna, hvad kommu
nikations-väsendet
beträffar, vore särdeles vanlottad, såsom saknande de inom nämnde
provinser befintliga sjöar och sådana kanaler och jernvägar, som med bidrag af allmänna
medel, derstädes redan blifvit anlagda.
Till följd af merberörda från Riks-Stånden erhållna återremisser och under
åberopande af hvad dels vid dessa återremissers beslutande, dels här ofvan blifvit
anfördt och yttradt, angående ej mindre Kongl. Maj:ts Nådiga förslag i afseende på
medels anvisande för utförandet af jernvägs-stamlinien från Stockholm till Götheborg,
än enskilda riksdagsmäns framställningar om anslag till jernstambanors anläggning,
får Utskottet alltså, i stället för den i 7:de punkten af Utlåtandet M 275
gjorda hemställan, tillstyrka och föreslå,
att Rikets Ständer må till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition för anläggande
och utförande af 2:ne jernvägs-stambanor inom Riket
anslå Fem millioner R:dr Ranko, hvaraf Fyra millioner R:dr för
en del af den stambana, som, utgående från Götheborg, kommer
att, i riktning genom Westergöthland och Nerike, fullbordad, förena
nämnde stad med hufvudstaden, samt En million R:dr för påbörjande
af en i riktning åt Jönköping gående stambana från Malmö till den
på nordliga sidan af sistnämnde stad belägna punkt, hvilken Kongl.
Majit kan finna lämpligt bestämma.
Som hvad Utskottet i 8:de och 9:de punkterna af nyssberörde utlåtande hemställt,
med hänsigt till Grefve von Rosens och Riksdagsfullmäktigen Bjerkanders
motioner om större jernvägs-företags verkställande genom enskilda entreprenörer,
samt den utaf Herr Sandströmer väckta motion angående ansvarsskvldighelen och
betalningssättet för de, till jernvägars anläggning, menigheter meddelade lån, blifvit
af 3:ne Riks-Stånd bifallna; så kan Ronde-Ståndets återremiss, så vidt den afser
dessa 2:ne punkter, enligt Riksdags-Ordningens 75 §,
icke föranleda någon vidare åtgärd å Rikets Ständers sida,
Stockholm den 26 Oktober 1854.
Reservationer:
af Herr Riskop Annerstedt, med hvilken Proslarne Schram och Forssell sig
förenade: »Emot Utskottets Utlåtande i förevarande fråga får jag härmed reservera
mig. Jag har ansett och anser ännu dess rätta lösning bäst hafva vunnits på det
sätt Utskottet i sitt förra utlåtande föreslagit. Näst sammanträdande Ständer hade
då kunnat emottaga ett fullständigt utarbetadt förslag i ämnet, de hade kunnat fatta
16
Stals-Utskoltets Utlåtande, JY! 333.
sitt beslut, icke såsom nu synes blifva fallet, efter tycken och förmodanden, utan
efter sakförhållanden, utredda genom grundliga föregående undersökningar. Då hade
ock någon erfarenhet kunnat vinnas om den nya brånvinsskattens belopp, hvars öfverskotter
man synes för ändamålet vilja använda. Man hade kunnat jemföra tillgångar
och behof och derefter vidtaga åtgärder med någon sannolikhet att fullända,
hvad man begynnt. Pluraliteten inom Riks-Stånden har ej velat detta, har heldre
önskat snabb verkställighet än betänksam pröfning; och som den har ostridig rätt
att härom besluta, måste jag foga mig efter dess uttryckta mening, oaktadt de stora
betänkligheter jag hyser deremot. Men pluraliteten inom Stånden har ingalunda uttalat
sig för verkställighet i den vidsträckta skala, som Utskottet här föreslagit. Från
alla fyra Stånden bar jernvägsfrågan blifvit återremitterad i den riktning att medel
borde anslås för vägen mellan Stockholm och Götheborg. Män med insigler i yrket
hafva försäkrat att, om man vill iakttaga måtta och klokhet, ej mera än 3,000,000
R:dr under stundande statsreglerings-period på denna hana binna användas, hvarföre
jag föreslagit denna summa i stället för de af Utskottet tillstyrkta 4,000,000.
Denna skiljaktighet har likväl ej synnerligen mycket att betyda, men desto mera Utskottets
åtgärd, alt, i strid med sill förra utlåtande i frågan, tillstyrka 1,000,000
R:dr till påbörjande af en bana mellan Malmö och Jönköping. Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet hafva, med stor majoritet, bifallit nämnde afstyrkande utlåtande,
Preste- och Borgare-Stånden hafva visserligen återremitterat detsamma men
under protest af en ingalunda obetydlig minoritet; likväl har Utskottets majoritet
tilltrott sig kunna föreslå Riksens Ständer att företaga byggnaden af denna stora
bana samtidigt med den förra. Detta synes mig lika oklokt och förhastadt, som
stridande mot hittills följd Riksdags-praxis. Är man väl säker att finna den mängd
kunnige ingeniörer och erfarne arbetsledare, som erfordras för så stora företags
samtidiga utförande? Finnes ringaste på erfarenhet grundade beräkning, hvad större
jernvägar inom vårt fädernesland verkligen komma att kosta? Vittna ej ökade arbetslöner
och stegrade priser å så väl jern som trävaror, att hittills framställda
kostnadsförslager äro alltför lågt tilltagna? Är man förvissad att landet verkligen
mägtar, utan eftersättande af andra angelägna behof, anskaffa medel till företagens
snara fullbordande? Om svårigheter i detta hänseende möta, hvilkendera banan skall
lemnäs ofullbordad, ett bedröfligt vittnesbörd om förhastande och vanmagt? Eller
om, genom ett snabbt fortgående på statsskulds-systemets bana, man verkligen inom
en ej allt för aflägsen framtid skulle lyckas fullborda de båda storverken, men erfarenheten
komme att lära oss, att trafiken under decennier ej förmådde inbringa
drift- och underhållskostnaden, utan att samhället utom dryga räntor å det använda
kapitalet finge underkasta sig betydliga kostnader för nämnda ändamål, månne framtidens
ställning derigenom blefve synnerligen afundsvärd? Sådana betänkligheter förhindra
mig att i detta hänseende biträda Utskottets förslag.»
af Herr
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 333.
17
af Herr J. F. Grud, hvilken så till vida instämde i förestående reservation, att
han ansåg Utskottet hafva hordt tillstyrka endast 3,000,000 R:dr, alt vid innevarande
riksdag anvisas lill påbörjande af jernvägen mellan Stockholm och Götheborg, men
deremot afstyrka det ifrågaställa anslaget för den Skånska jernbanan.
af Prosten Tellbom, hvilken, i afseende på 7:de punkten af ofvanstående utlåtande,
eller i fråga om beviljandet vid denna riksdag af anslag för jernstamliniers anläggande,
såsom sin mening åberopade det af Utskottets Riksgälds-Af'delning afgifna så1
lydande förslag till förnyadt utlåtande härom:
»Utaf de under öfverläggningarne hos Riks-Stånden, angående förevarande
ämne afgifne yttranden, har Ståts-Utskottet funnit, att dess i det återremitterade
Betänkandet uttalade åsigt om nyttan och angelägenheten af ändamålsenliga, samt
elter landets lokala beskaffenhet och tillgångar lämpade jernvägars anläggning inom
Sverige rönt ett ällmänt godkännande. De redan förut både inom och utom representationen
yttrade önskningar, att de delar af riket, der företagandet af dylika anläggningar
synes skäligen kunna ifrågakomma, måtte dermed ofördröjligen varda försedde,
hafva härvid ytterligare uttalats, fastän meningarne i ej ringa grad varit skiljaktige
i fråga om den eller de orter, som först borde komma i åtnjutande af de genom jernvägsanläggningarne
förväntade fördelar för deromkring belägna trakter. Vid den, till
följd af återremisserne, å nyo företagna behandlingen af frågan om medels anvisande
redan vid denna riksdag, för anläggandet af de större jernvägar eller så kallade stambanor,
hvilka, enligt Rikets Ständers numera fattade beslut, skola på Statens bekostnad
utföras, har Utskottet funnit sig förpligtadt alt ytterligare noggrant öfverväga alla härvid
förekommande omständigheter och förhållanden, i anseende lill både den allmännast
föreslagna anslagssummans storlek, och de blifvande beslutens möjliga inverkan på
den financieia och ekonomiska ställningen inom landet, äfvensom på den framtida möjligheten
all fullfölja omförmälda företag, Ilvad nu beträffar sagde fråga, hvilken utgör
det hufvudsakligaste föremålet för det genom Riks-Ståndens återremisser Utskottet affordrade
förnyade utlåtande, torde det tillåtas Utskottet alt först och främst åberopa
hvad Utskottet redan i sitt förra betänkande yttrat, rörande vigten för både nuvarande
och kommande generationer, att hufvudlinierne i Sveriges jernvägs-system varda anlagde
i den riktning och ordning samt på det sätt, hvarigenom rörelsens och näringarnes
underlättande och utveckling närmast vinnes, och anläggnings-kostnaderne, så vidt utan
detta ändamåls åsidosättande sig göra låter, förminskas. Utskottet anser sig tillika böra
upprepa sin i stimma betänkande yttrade åsigt om angelägenheten att, innan besluten,
angående jernvägs-anläggningarnes företagande, varda meddelade, genom edarne och
sakkunnige män noga och fullständigt ulredes på hvad sätt de Svenska jernvägarne,
med afseende å landets lokala förhållanden samt den personal-trafik och de varu-transporter,
för hvilka de hufvudsakligen komma att begagnas, böra blifva anlagda, samt
huru dessa jernvägar böra vara beskaffade, för att blifva mest gagnande och ändamålsenliga.
En sådan utredning har hittills så mycket mindre kunnat verkställas, som först
under denna riksdag fråga derom uppstått samt de härtill af Kongl. Majit äskade medel
ännu icke äro af Rikets Ständer anvisade. Det af Chefen för Topografiska Corpsen,
General-löjtnanten Akrell uppgjorda och i anmärkningarne emot Utskottets betänkande
åberopade förslag till de blifvande jernvägarnes riktning är, enligt hvad Kongl.
Maj:t i Dess Nådiga Proposition tillkännagifvit, endast »ett preliminärt utkast, antydanöde
den riktning i allmänhet, hvaruti, efter hans förmenande, stamlinierne höra sträcka
»sig i ett framtida jernvägs-system.» Detta utkast har Kongl. Majit ej heller ansett tillBih.
till B. Sl. Prot. t SS 3 & 1 SSi. i Sami. 1 Afd. 3 Band i 5 Uäft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 333.
fyllestgörande, utan har Kongl. Maj:t förklarat, att noggranna topografiska undersökningar
böra verkställas samt fullständiga planer och kostnadsförslag upprättas för
dylika stambanors framtida utförande i de delar och med den hufvudriktning,
hvarom Kongl. Maj:t och Rikets Ständer kunde komma att besluta. Kongl. Majit
har visserligen föreslagit Rikets Ständer alt bemyndiga Fullmägtige i Riksgäldskontoret
genom upplåning anskaffa och successivt, i mån af behof, till Kongl.
Majits disposition utbetala det kapital-belopp, som skulle erfordras för anläggningar af
'stambanor från Stockholm till Götheborg, med afdrag af jernvägs-sträckningen mellan
Köping och Hult; men detta förslag är endast vilkorligt, såsom beroende deraf, huruvida
den förökade skatten å bränvins-till verk ningen kommer att lemna ett- netto-öfverskott
af minst 615,000 R:dr; och i allt lall skulle den föreslagna upplåningen icke
ifrågakomma förr, än resultatet af uppbörden utaf nämnde skatt under år 1855 elier
först år 1856 sig visat. Hvad Kongl. Majit sålunda yttrat och föreslagit, kan följaktligen,
enligt Utskottets åsigt, ingalunda anses såsom tillräcklig anledning för Rikets
Ständer, att, innan de jemväl af Kongl. Majit nödiga befunna noggranna undersökningarne
och fullständiga kostnadsförslagen kunnat för Rikets Ständer framläggas, nu genast
anvisa till jernvägs-stamliqiers utförande ett så ansenligt belopp, som härtill blifvit
yrkadt under de af Stats-Utskottets Utlåtande öfver högstberörde Nådiga Proposition
föranledda diskussioner bos Ridderskapet och Adeln samt Preste- och BorgareStånden.
Enär Rikets Ständer vid de flesta fall, då frågor förekommit om beviljandet
af andra stats-utgifter, än dem, sorn- på riksstaten äro upptagne, både förbehållit sig
och begagnat beslutande-rätten, rörande ej allenast dylika extra utgifters belopp, utan
äfven dervid fästade vilkor, tror Utskottet sig kunna antaga, alt, oaktadt hvad under
nämnde diskussioner yttrats, Rikets Ständer nu icke vilja afstå från, och till Kongl.
Majit ensam öfverlemna, pröfnings- och beslutande-rätten i fråga om användandet för
jernvags-anläggningar af en vida större summa, än som vid någon föregående riksdag
blifvit för allmänna arbetsföretags utförande anvisad. Beträffande åter de framställda
förslagen om denna summas disponerande af Rikets Ständer, dels för jernvägs-anläggningen
mellan Stockholm och Götheborg, dels för jernvägens från Skånska kusten till
Wettern påbörjande och dels för bägge dessa jernvägs-arbeten, så innefatta de härom
afgifna yttrandena mer eller mindre stridiga åsigter, angående ej blott den eller de
stambanor, som företrädesvis böra af Staten utföras, utan ock samma stambanors
lämpligaste riktning, samt de delar deraf, som först böra fullbordas. Dessa yttranden
dch dervid meddelade enskilde upplysningar kunna således ingalunda obelingadt godkännas
och antagas såsom en fullt tillförlitlig ledning för Rikets Ständers beslut i sagde
hänseende. Genom grundlagarne har Stats-Utskottet väl fått sig ålagdt att »bereda
och utarbeta» de till dess behandling hänskjuta) frågor. Utskottet kan dock härvid
naturligtvis icke verkställa någon annan utredning och utarbetning än den, som grundar
sig på de för Utskottet tillgängliga handlingar eller Utskottets egande särskilda
kännedom om de i hvarje fall förekommande förhållanden. Hvad Utskottet på grund
häraf kunnat utreda och upplysa, i fråga om Statens medverkan för åstadkommande af
de under innevarande riksdag föreslagna jernvags-anläggningar, har Utskottet redan meddelat
genom Utskottets^ härom under Niis 273 och 274 afgifna Utlåtanden, hvilka innehålla
aila de bufvudsakliga upplysningar, som förekomma i Kongl. Majits, rörande detta
ämne, aflåina Nådiga Proposition samt derom väckta och till Utskottet remitterade motioner.
Alt de härvid meddelade upplysningarne emellertid ingalunda äro tillfyllestgörande
för Rikets Ständer vid bestämmandet af de anslagssummor, som för de önskade
jernvägs-arbetenas utförande erfordras, eller beslutandet af de åtgärder, hvilka i
sådant hänseende för öfrigt kunna på Rikets Ständer ankomma, är Utskottet destomera
Slats-Utskottels Utlåtande, N:o 333.
19
villigt alt erkänna, som just omförmälda upplysningars otillräcklighet och otillfredsställande
beskaffenhet nödgat Utskottet att för närvarande och intilldess förhållandena
blifvit närmare utredda, afstyrka de för jernstambanorna föreslagna stats-bidragen.
Då Utskottet för öfrigt anser sig både berätligadt och förpligtadt att, vid sina yttranden
och framställningar till Rikets Ständer, följa och uttala sin öfvertygelse i de ämnen,
hvarom dessa yttranden och framställningar handla, finner Utskottet sig föranlåtet förklara,
att de inom Riks-Stånden vid nu ifrågavarande betänkandes föredragning och
återremitterande förefallna diskussioner hvarken rubbat Utskottets i samma Betänkande
yttrade åsigter om nödvändigheten att till Rikets Ständers nästa sammankomst uppskjuta
beviljandet af de för stambanornas anläggning erforderliga medel eller undanröjt
Utskottets betänkligheter, att för närvarande tillstyrka de härom framställda förslagens
bifallande.
Bland de särskilda tillfälliga omständigheter, som oafvisligen måste^ tagas i betraktande,
då fråga är att, utöfver de högst betydliga summor, hvilka redan under innevarande
Riksdag blifvit af Rikets Ständer beviljade för kommunikations-väsendets förbättrande
eller andra produktiva företags utförande inom många delar af landet, nu
anslå och använda ytterligare flere millioner R:dr för förslberörde ändamål, torde Utskottet
väl ej behöfva erinra om den närvarande allmänna politiska ställningen i den
verldsdel, detta land tillhör. En tidpunkt, då frågan om riket får förblifva i fred eller
kommer alt invecklas i ett vidt utseende krig, torde vara under afgörande, synes verkligen
föga lämplig att just påbörja sådana nya företag, som för sitt ändamålsenliga
utförande taga i anspråk en betydlig del af de tillgångar, hvilka under den närmaste
framtiden måhända behöfva påräknas och användas för upprätthållandet af rikets politiska
oberoende eller fortfarande sjelfbestånd.
En annan ganska vigtig omständighet, som, innan jernvägS-anläggningarne varda
företagna i den utsträckning och med de ansenliga uppoffringar, hvarom nu är fråga,
äfven synes böra noga utredas, är onekligen del inflytande, dessa nya företag och
de ansenliga kapitaler, som dertill erfordras, kommer att ega på penningetillgångarne
och den allmänna penninge-slällningen inom landet. För den fortgående utvecklingen
af de inhemska näringarne samt den oafbrutua tillökningen af deras produktions-förmåga
fordras oeftergifligen ett jemt stigande rörelse- eller förlags-kapital. Kommer
nu en stor del af det redan tillgängliga kapitalet att hastigt undanryckas de näringsgrenar,
som hittills kunnat odeladt sig deraf begagna, kan sådant lätteligen medföra
flere för det orubbade beståendet af landets industriella verksamhet högst äfventyrliga
följder, helst om samtidigt dermed dylika konjunktur-förändringar inträffa, som ej sällan
tidtals föranleda allmänt märkbara minskningar i landets hela rörelse-kapital.
Utskottet tror sig icke behöfva närmare redogöra för skälen till Utskottets oförändrade
öfvertygelse derom, att jernvägsfrågan vid denna riksdag icke bör leda 'till annat
resultat, än det som innefattas i Utskottets härom förut afgifna utlåtanden. Utskottet
anser sig dock böra härvid jemväl uttala sin öfvertygelse, att jernvägs-anläggningarnes
oafbrutna fortgång och oförhindrade utförande kommer att vida mer befrämjas
genom deras uppskjutande under instundande 2:ne år eiler intill nästa riksdag, då
nu saknade undersökningar och utredningar böra finnas att tillgå, än genom eit vid
innevarande riksdag fattadt möjligen förhasladt beslut om desammas ofördröjliga påbörjande
innan dessa undersökningar och utredningar erhållits.
Dä Utskottet, enligt dess1 här ofvan yttrade åsigter, finner sig icke kunna frånträda
det yttrande, 7:de punkten af olfanämnde Betänkande innehåller, i fråga om utförandet
af jernvägs-stamiinien från Stockholm till Götheborg, med afdrag af vägsträck
-
20
Stals-Utskoltets Utlåtande, N:o 333.
ningen mellan Köping och Hult, får Utskottet, på de i det återremitterade Utlåtandet
anförda skäl,
förnya sitt afstyrkande af Rikets Ständers bifall till denna jern
vägs-anläggnings utförande och de i afseende derpå gjorda framställningar.
af Riksdagsfullmäktige Matis Pehrsson från Stockholms län, Måns Månsson
från Kalmar län, David Andersson från Hallands län, Lors Magnus Knutsson från
Östergöthlands län, Henrik Andersson och Nils Nilsson från Örebro län, Erik Mallmin
från Westerås län, och Elof Andersson från Wermlands län, hvilka alla jemväl
åberopade Riksgälds-Afdelningens förslag till utlåtande i anledning af återremisserna å
ofvannämnde punkt.
STOCKHOLM, tryckt hos JOHAN RECKMAN, 1854.
Stats-UlsknUels Memorial, A'.-o 33i.
1
\:o
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Okt. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af återremisser å Utlåtandet N:o 274, angående
väckta motioner om stats-bidrag för jernvägs-anläggningar.
(Rgs. Afd.)
Enligt de till Stats-Utskottet expedierade protokolls-utdrag, med underrättelse
om Riks-Ståndens beslut i anledning af ofvanberörde Utlåtande och deruti
gjorda framställningar, hafva samtlige Stånden bifallit hvad Utskottet under Litt.
B. D. F. och G. yttrat och hemställt i fråga om Stats-bidrags beviljande vid
denna Riksdag för jern vägs-anläggningar, mellan följande orter, nemi. mellan
städerna Wenersborg och Uddevalla, från Askersund till Köping-Hult jernbanan
i närheten af Qvisbro kyrka i Nerike, från nyssnämnde jernbana till Lindesbergs
bergslag inom Örebro län, samt mellan sjöarne Wessman och Barken inom Stora
Kopparbergs län. Deremot hafva de i samma Utlåtande, under Litt. A. C. och
IL, af Utskottet meddelade yttranden, rörande anslag eller lån för anläggning af
jernvägar genom Skåne och Småland till Wettern, för Köping-IIult jernbanans
fortsättning genom Skaraborgs län till Götheborg, samt för jernvägs anläggande
från Dalarne till Gefle eller Westerås blifvit till Utskottet återremitterade af 2:ne
Riks-Stånd. Derjemte har Borgare-Ståndet likaledes till Utskottet återremitterat
den del eller Litt. E. af ifrågavarande Utlåtande, hvilken innefattar Utskottets
afstyrkande af det för en jernväg mellan Köping-Hult jernbanan samt Christinehamn
föreslagna Statsbidrag; men som Utskottets härom afgifna yttrande är af
Dih. lill K. Sl. Prot. 1SS3 & ISSI. i Sami. 1 Afd. 3 Band. 16 Haft.
2
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 334.
de 3:ne öfriga Riks-Stånden gilladt, och denna fråga alltså, enligt 75 § Iliksdags-Ordningen,
redan blifvit af Rikets Ständer afgjord,
kan den derå af Borgare-Ståndet ensamt beslutade återremiss
icke föranleda någon Rikets Ständers vidare åtgärd.
De 2:ne Riks-Stånd, nemligen Preste- och Borgare-Stånden, som åter
remitterat
meranämnde Utlåtandes Usta afdelning, eller Utskottets yttrande, angående
Statsbidrag för de föreslagne jernvägs-anläggningarne genom Skåne och
Småland, hafva härvid förklarat: Preste-Ståndet, att detta yttrande återremitterades
såsom en följd af Ståndets återremiss å 7:de punkten af Utskottets Utlåtande
N:o 273, öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, rörande Statens med
verkan
för jernvägars anläggning; och Borgare-Ståndet, att Ståndet, med fästadt
afseende å sitt vid pröfningen af samma punkt, utaf nyssberörde Utlåtande fattade
beslut, att jernvägen mellan Stockholm och Götheborg bör företrädesvis
fulländas, ville hafva den mening uttryckt, att jern vägs-an läggningen genom
Skåne och Småland till Wettern bör under nu inträdande Statsreglerings-period
erhålla anslag.
Då det sålunda återremitterade yttrandet deremot är af Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet bifallet, och då de inom Borgare-Ståndet afgifna och
Utskottet tillställda anföranden, som föranledt den af detta Stånd beslutade återremiss,
jemte Ståndets dervid meddelade förklarande, icke innefatta andra skäl
för beviljandet af statsbidrag till sistnämnde väganläggnings utförande, än de
förhållanden, hvilka i både de härom väckta motionerna och det återremitterade
utlåtandet finnas omständligt uppgifna, samt följaktligen redan förut af Utskottet
tagits i öfvervägande, anser sig Utskottet, under hänförande till dess tillstyrkan
i Utlåtandet N:o 274 af 1,000.000 R:drs anvisande för en jernvägsanläggning
från Malmö, i riktning åt Jönköping, böra vidblifva sitt förut afgifna yttrande,
rörande de förslag som i Herr von Troil*. Samuel Gustaf) Prosten C. G. Berlins,
Herr S. Trägårdh#, F. Roths och G. F. Askers, samt Riksdagsfullmäktige
Johan Nilssons och Nils Svenssons från Skåne, äfvensom Petter Mårtenssons
från Jönköpings län motioner blifvit framställda, i afseende på utförandet af
deruti uppgifne jern vägsanläggning ar inom Skåne och Småland; hvarföre Utskottet
alltså får förnya sin hemställan,
att dessa förslag icke må till någon särskild åtgärd af Rikets
Ständer föranleda.
Utskottets yttrande angående Herr Sandstrtimers. Anders Petter, motion
om ett anslag för Köping-Hult jernvägens fortsättning genom Skaraborgs län,
Stats- Utskottets Memorial, N:o 334,
o
liar iikades blifvit af Preste-Ståndet återremitteradt, såsom en följd af samma Stånds
återremiss å 7:de punkten af utlåtandet N:o 274; oell har jemväl Bondeståndet
beslutat återremittera detta yttrande, enligt hvad den derstädes förefallna diskussion
ådagalägger, egentligen af den anledning, att då Bonde-Ståndet icke bifallit
Utskottets hemställan i utlåtandet N:ro 273, angående jernstambanornas anläggning
genom Statens försorg och på allmän bekostnad, ansågs Staten i stället
böra lemna ändamålsenligt understöd åt de enskilde personer, som kunde vilja
åtaga sig att fortsätta omförmälde jernväg, så att densamma komme att genomgå
Skaraborgs Län och utsträckas till Götheborg. Dock som Rikets Ständer, genom
3:ne Riks-Stånds härom sammanstämmande beslut, godkänt och antagit den
af Utskottet i nyss åberopade utlåtande förordade grundsats, att jernvägsstamlinierna
böra genom Statens försorg och på dess bekostnad anläggas, får Utskottet,
som icke äger anledning att frånträda sitt, af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet gillade, yttrande angående sistnämnde motion, ä nya hemställa,
att samma motion, såsom en följd af hvad Rikets Ständer
sålunda beslutat och förklarat, måtte förfalla.
Utskottets i afdelningen Litt. H. af Utlåtandet N:ro 274 framställda förslag,
att Rikets Ständer måtte bevilja och till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisa
ett särskildt Statsbidrag, för anläggningen af en till begagnande med lokomotiv
afsedd jernväg från Dalarne till lämplig hamnplats vid Mälaren eller Östersjön,
har återremitterats af Borgare- och Bonde-Stånden; hvarjemte de 6 första
punkterna utaf de vilkor och öfriga stadganden Utskottet, med hänsigt till detta
Statsbidrag, föreslagit, äfven blifvit af Borgare-Ståndet, sorn lemnat de öfriga
punkterna utan anmärkning, till Utskottet återremitterade; omfattande deremot
Bonde-Ståndets återremiss hela denna afdelning utaf utlåtandet. Enligt hvad af
de Utskottet meddelade protokoller inhemtas, har i afseende på de af motionärerna
föreslagna Statsbidrag dels från Dalarne till Westerås och dels mellan
Fahlun och Gefle yrkats att Rikets Ständer, vid beviljandet af understöd utaf
allmänna medel för en jernvägsanläggning från Dalarne, måtte bestämma jernvägens
utgångs- och ändpunkter, samt att dessa borde blifva Fahlun och Gefle, hvarigenom
Statsbidragets belopp kunde, från den af Utskottet tillstyrkta summa af 2,840,000
R:dr, nedsättas till 1,600,000 R:dr; varande för öfrigt, till stöd för den inom dessa
Stånd uttalade åsigt om jernvägens anläggning mellan nämnde städer hufvudsakligen
anfördt: att densamma, i sådant fall, komme att blifva 5 mil kortare, än om den skulle
ledas till Westerås; att provinsen Westmanland, för hvilken den ifrågavarande jernvägens
anläggande, mellan Dalarne och Mälaren skulle företrädesvis blifva fördelaktigt, i
sednare tider åtnjutit betydliga understöd af allmänna medel för dervarande kominunikatious-väsendets
förbättring; att deremot provinsen Gestrikland och östra delen,af
4
Slals-Ulskollcls Memorial, N:o 334.
Dalarne förut ej blifvit hugnade med dylika understöd och derföre saknade annat kommunikaitons-medel,
än de vanliga landsvägarne; att en jernväg mellan Dalarne och
Westerås måste ledas nära parallelt med Strömholms kanal och derföre svårligen
skulle komma att bära sig: att om jernvägen anlades mellan Fahlun och Gefle,
komme den att genomgå en rik skogstrakt, hvars produkter endast genom en
sådan anläggning kunde förvandlas från ett dödt till ett allmänt nyttigt kapital;
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i både Stora Kopparbergs och Gefleborgs
län, uti härom afgifna Utlåtanden, på utförligt anförda skäl, bestämdt förordat
jernvägens sträckning från Fahlun till Gefle samt obestridligen ådagalagt de fördelar
derigenom skulle tillskyndas begge dessa provinser äfvensom hela landet;
att en jernväg, som komme att gä till Westerås, icke skulle kunna begagnas
för fortskaffningen och afsättningen af Dalarnes skogsprodukter; att endast genom
en kortare och omedelbart till hafvet ledande jernväg de stora, hittills oanvända
tillgångar skogarne inom nyssnämnde provins lemnade, kunde blifva åtkomliga
för handeln och konsumtionen inom och utom riket; att de förnödenhets-artiklar
som, till högst betydlig myckenhet, både från andra delar af riket och från
främmande, länder, måste årligen föras till Dalarne skulle fördyras, derest för
desammas transporterande en längre, i stället för en kortare, jernväg måste anlitas;
att dessutom omlastningar, som vid vägens ledning till Mälaren blefve oundviklige,
komme att utöfva en för Dalarnes invånare ganska menlig inverkan pä
priset å de varor, som utfördes från eller fraktades till denna provins. Härjemte har
det föreslagna Statsbidraget för åstadkommande af ifrågavarande kommunikationsmedel
från och till oftanämnde landskap, inom Bonde-Ståndet framkallat äfven
den anmärkning, att genom ett dylikt kommunikations-medel blefve ett betydligt
antal af denna landsorts invånare beröfvadt det högst beliöfliga tillfälle till förtjenst,
som nuvarande forslingssätt från äldre tider för dem beredt.
I afseende på de af Utskottet föreslagna vilkor och förbindelser för det
tillstyrkta låneunderstödets erhållande, har för öfrigt både inom Borgare- och
Bonde-Stånden blifvit anmärkt: att den i G:te punkten för aktieteckningen bestämda
summa, hvilken skulle motsvara |:delar af den beräknade anläggningskostnaden,
vore alltför hög; och har i stället för den till Stats-verkets säkerhet
sålunda stadgade teckningssumman, hvars tillvägabringande ansågs omöjligt, föreslagits
det vilkor för lånets åtnjutande, att om jernvägen icke blefve på föreskrifvet
sätt och inom stadgad tid fullbordad, borde de tillskjutne enskilde medlen, äfvensom
sjelfva jernbanan, utan lösen tillfalla Staten.
Till besvarande af de emot Utskottets yttrande, rörande den jernvägs
anläggning,
hvarom nu är fråga, framställda anmärkningar, anser Utskottet sig
endast behöfva åberopa hvad det återremitterade Utlåtandet innehåller, helst Ut
-
Stais itskoll*ts Memorial, N:o Sill
5
skottet deruti sökt ej allenast omständligt redogöra för de särskilda förhållanden,
sorn, enligt Utskottet företedda handlingar förekomma i afseende på de begge föreslagna
olika jernvägslinierna, utan äfven utveckla de skäl, sorn föranledt Utskottet
föreslå Rikets Ständer att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att i Nåder bestämma
så väl utgångspunktea för denna jernväg, som den hamnplats, till hvilken han
skall ledas. Utskottets i detta afseende yttrade äsigter hafva också blifvit godkända
af 2:ne Riks-Stånd eller Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndet, hvilka
bifallit hvad Utskottet tillstyrkt rörande Statens bidrag för anläggningen af en
jernväg frän Dalarne samt de derför af Utskottet föreslagna vilkor och förbehåll.
Vid sådant förevetande och då halfva beloppet af den i ofvanberörde 6:te punkt
fastställda aktietecknings-summan, på sätt denna punkt uttryckligen innehåller,
allenast är afsedd till Stats-verkets betryggande för företagets vederbörliga utförande,
och derföre icke behöfver erläggas derest jernvägen, genom aktie-egarnes
försorg, varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid fullbordad; hvadan denna
högre tecknings åstadkommande ovedersägligen mäste för aktie-egarne eller låntagarne
vara vida lättare och mindre äfventyrligt än anskaffningen eller ingåendet
af en sådan solidarisk ansvarighetsförbindelse för lånemedlens återbetalning,
som hittills vid dylika låns beviljande blifvit föreskrifven, får Utskottet härmedelst
ånyo
underställa Rikets Ständers godkännande och antagande hvad
Utskottet, med hänsigt till merberörde statsbidrag samt vilkoren
lör dess åtnjutande m. m., föreslagit, dock torde, på
sätt Borgare-Ståndet anmärkt, det i slutet af 7:de punkten
förekommande ordet »arbetsackorder’-- rättas till rarbetsmethoder».
Stockholm den 24 Oktober 1854.
Reservation:
af Hr E. D. Grape: "Emot Utskottets, oaktadt två Stånds återremiss till förmån för
Fahlun—Gcfle-jernvägen, vidhållna tillstyrkande, att till Kongl. Majit hänskjuta
pröfningen af företrädet emellan denna och en jernväg från Dalarne till Westerås,
reserverar jag mig, icke derföre att jag ett ögonblick befarar, att den
slutliga pröfningen kan utfalla på mera än ett sätt, men emedan frågan nu är tillräckligt
utredd och så litet invecklad, att Rikets Ständer äro fullkomligt oförhindrade
att med sakkännedom derom besluta, samt emedan hvarje ytterligare dröjsmål
med frågans afgörande och jernvägsarbetets vidtagande innebär hotande faror i
6
Stali-iililiollels Memorial, N o 334.
synnerhet för den j:del af Sveriges hela stångjcrnsexport sorn i dessa 2:ne provinser
tillverkas och hvaraf på Fahlun-Gefle jernvägen en hufvudsaklig del skulle
finna en derförutan snart omöjlig transport till lastageplats.
De till Kongl. Majit ingifna underdåniga ansökningar om understöd för
ifrågavarande 2:ne jern vägsförslag äro genom trycket offentliggjorda och för Rikets
Ständer väl bekanta. Fahlun-Gefle jernvägens förslag har icke mindre än
2:ne gånger blifvit granskadt, godkändt och förordadt af Styrelsen för väg- och
vattenbyggnader, äfvensom Kouungens Befallningshafvande både i Stora Kopparbergs
och i Gefleborgs län deröfver afgifvit underdåniga utlåtanden och varmt
understödt förslaget. Annu saknas all sådan granskning och allt officielt utlåtande
öfver Westerås-vägförslaget. Om detta vid sådant förhållande och med
det anspråk på fullständig utredning, som Stats-Utskottet i allmänhet fordrar
för anslags beviljande, nu icke ens bordt ur formell synpunkt komma under pröfning,
såZcrbjuder dock samma förslag tillika med andra allmänt kända förhållanden
vissa hufvudmomenter till jemförelse med Fahlu-Gefie väganläggningen,
hvilka ensamme torde vara fällt tillräckliga för sakens bedömande.
Våglängden Gefle-Fahlun är  8' mil,
men Westerås-Fahlun deremot 14i mil;
Och om begge vägarne utsträckas till insjön blifver Gellevägen lif mil,
men Westerås vägen med grenbana tili Fahlun 1GJ- mil.
För Geflevugeii begäres ett lån af .... R:dr 1,600,000: —
För Westeråsviigen ett anslag af .... » 2,840,000: —
Den så betydligt kortare och billigare Gellevägen öppnar kommunikationen
emellan det inre af Dalarne och Saltsjön. Den längre och dyrare Wcsterås
vägen
slutar vid Mälaren. Dalarnes tunga exportvaror af jern och träd, som
vid jernvägens ändpunkt Gefle kunde direkte lastas till alla verldens hamnar,
skulle åter vid ändpunkten Westerås intagas i mindre fartyg för att föras till hamn
vid Saltsjön och der omlastas till utrikes ort. Samma förhållande i omvänd
ordning med en stor del förnödenhets-artiklar, som skulle tillföras Dalarne.
Så välgörande jemväl en jernväg emellan Dalarne och Westerås kan blifva,
och jag underkänner ej värdet deraf, så förekommer det likväl uppenbart, att,
om man med jernvägen i främsta rummet alser att underlätta den nu mer och
mer fördyrade forslingen af jernverkens effekter och att för Dalarne göra afsättning
af dess rika skogsprodukter möjlig, så måste Gefle-vägen företrädesvis ådraga
Stats-VIskallets Memorial, N:o $3i.
7
sig uppmärksamhet. Den del af Dalarne och Gestrikland, som af Gefle-vägen
skulle betjenas, frambringar en hufvudsaklig del af vår jern-export, enär ensamt
den lilla provinsen Gestrikland tillverkar 60,000 skeppund stångjern, men med
den upplysning allmogen i dessa trakter på sednare tider vunnit om det både
ekonomiska och moraliska förderf, som vidlåder dess förra, nästan enda sysselsättning,
att med forsling tillbringa sin tid på landsvägen, hafva forssellönerna
nu stigit till den höjd, att jernverken icke kunna uthärda dermed. Redan innevarande
år, dä jernprisen stätt högt och tillverkningen i följd af vattenbrist varit
mycket inskränkt, har man likväl exempel på bruk i den föreslagna jernvägens
närhet, som icke kunnat få sin tillverkning transporterad till lastageplats.
Dessa förhållanden jemte den högst vigtiga omständigheten,fatt Gefle-vägen
erbjuder den enda möjligheten till lönande afsättning af Dalarnes rika tillgång
på trävaror, hvilka nu i vissa trakter förväxa och förmultna, till stor förlust för
icke blott provinsen utan hela landet, göra allt uppskof med frågans lösning så
ytterst äfventyrlig. Med Gefle stads högt drifna skeppsbyggeri och trädvaruhandel,
har Westerås icke något jemförligt; och den flera mil längre transporten
på jernväg till Westerås, frakten derifrån till Östersjö-hamn, sluss-afgifter derunder,
samt slutligen ytterligare omlastning för utförsel, må väl öfvertyga enhvar,
som opartiskt bedömmer förhållandena, att Dalarnes skogsprodukter icke kunna
på denna vägen komma i marknaden.
Westerås-vägen, hvars värde jag ej underkänt, skulle ostridigt blifva af
stort gagn för denna stad och för den del af provinsen Westmanland, som den
skulle komma att genomlöpa, möjligen ock för en del af Dalarne. Men betraktar
man sistnämnde landskap i hela sin omfattning, ligger det för enhvar i
öppen dag, att dess befolkning, med hänsigt till den betydliga skillnaden i väglängd,
produkternas beskaffenhet, som förbjuder all tanke på långväga forsling,
och andra omständigheter, måste draga en ojemförligt större fördel af Geflevägen;
och det är väl dock egentligen för Dalarnes skull, för att lyfta detta på
natur-produkter rika Iand från det fattigdomens betryck, hvarunder det suckar,
som Statsmakterna skola göra de uppoffringar om hvilka här är fråga. Anses
detta som frågans hufvudsak, och Westmanlands och Gestriklands gagn ställes i
andra rummet, så talar, efter min uppfattning, äfven denna jemförelse till fördel
för Gefle-banan, enär billigheten fordrar, att icke förbise, det Gestrikland, med
undantag af några obetydliga anslag till vägo mläggningar, icke kommit i åtnjutande
af något allmänt understöd, under det Westmanland förut och vid denna
Riksdag erhållit högst betydliga bidrag till kommunikationernas upphjelpande.
Icke blott till Strömsholms kanal har Stats-verket tillförene lemnat R:dr 900,000
8
Stats-Utskotteti memorial. N:o 3U.
i .anslag och R:dr 300,000 såsom lån eller tillsammans R:dr 1,200,000:
utan är understöd vid denna Riksdag derjemte beviljadt:
till fullbordande af Norbergs jernväg  9 100,000:
till anläggning af jernväg emellan den genom Strömsholms
kanal segelbara sjön norra Barken och sjön
Wessman  9 133,333
förutom till Norbergs jernväg förut erhållne .... » 100,000
16.
B:ko R:dr 1,533,333: 16.
Huru man nu ens kan ifrågasätta att framför en billigare och ytterst behöflig
jernväg emellan Fahlun och Gefle i den på kommunikationsmedel hittills
mest vanlottade trakt, understödja en ny, dyrare och åtminstone mindre angelägen
jernväg vid sidan af redan inom Westmanlands län befintliga kommunikations-medel,
förmår jag sannerligen icke inse; och vågar jag alltså vördsamt
hemställa,
att Rikets Ständer måtte för anläggning af en till begagnaude
med lokomotiver afsedd jernväg emellan Fahlun och
Gefle bevilja och till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisa
ett Statsbidrag såsom lån af R:dr 1,600,000, under
de vilkor och föreskrifter i öfrigt, som Stats-Utskottet föreslagit.
I förestående Reservation instämde Herr C. G. Åsbrink.
STOCKHOLM, typografisk a föreningkns boktuvckkiu. *1154.
Slats-Utskottels Memorial, M 535.
1
M 335.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 30 Okt. 18Si, kl. 1 e. m.
Memorial med förslag till samman jemkning och voterings-proposilioner,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
fråga om understöd af allmänna medel lill Tullstatens enskilda
pensions-inrdttning.
(U. A.)
Uti sitt under JV2 188 afgifna utlålande hade Stats-Utskottet pä anförde skäl
afstyrkt Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts uti aflåten Nådig Proposition framställda
förslag, att, utaf Kronans medel i de till Tullverket inflytande konfiskationsoch
bötesmedel, 50 procent mätte anvisas såsom årligt stats—bidrag till Tullstatens
enskilda pensions-inrällning för enkor och barn, att, från och med innevarande år,
pensions-inrältningen tillgodokomma. Berörde af Utskottet uti dess betänkande
JM 311 förnyade afstyrkande är godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot
Bidderskapet och Adeln beslutat, alt, till betäckande af den i nämnde pensionsinrättning
möjligen uppkommande brist, bevilja en summa af högst 8,000 R:dr att
för hvardera af åren 1855, 1856 och 1857 af Tullmedlen utgå, samt PresteStåndet
åter bifallit hvad Kongl. Maj:t uti sin Nådiga Proposition föreslagit.
Den skiljaktighet, som emellan Riks-Ståndens beslut sålunda förefinnes, i fråga
om och till hvilket belopp understöd af allmänna medel må omförmälda pensionsinrättning
beviljas, måste genom omröstning i Förstärkt Stats-Utskott afgöras. Då
härvid förekomma att, såsom af den Nådiga Propositionen inhemtas, Kronans andel
i de till Tullverket ingående konfiskations- och bötesmedel i medeltal under de 10
sistförflutna åren utgjort 34,294 R:dr årligen, har alltså Preste-Ståndet, genom
bifall till den Nådiga Propositionen, deruti hälften af Kronans andel i dessa medel
blifvit såsom stats-bidrog för ifrågavarande ändamål begärd, anvisat ett större bidrag,
än Ridderskapet och Adeln; och är följaktligen Preste-Ståndet ensamt om
beviljandet af skillnaden i de olika bidragen. Vid sådant förhållande har Utskottet
funnit sig böra inbjuda Preste-Ståndet,
att i Ridderskapet och Adelns beslut sig förena.
Om inbjudningen antages, torde votering få anställas enligt följande proposition:
»Den, som anser, alt, på sätt Utskottet föreslagit samt Borgare- och BondeStånden
beslutat, Kongl. Maj:ts Nådiga förslag att, af Kronans andel i de till Tull—
Bih. lill R. SI. Pral. 1855 & 1854. 4 Sami. 1 A[d. 5 Band. 17 Haft. 1
2
Slats-Ulskollels Memorial, M 335.
verket inflytande konfiskations- och bötesmedel, 50 procent må anvisas såsom årligt
stats-bidrag till Tull-statens enskilda pensions-inrättning för enkor och barn att
från och med innevarande år pcnsions-inrättningen tillgodokomma, icke bör af Rikets
Ständer bifallas, röstar
den det ej vill, röstar
nej;
"Vinner nej, hafva Rikets Ständer, till betäckande af den i nämnde pensionsinrättning
möjligen uppkommande brist, beviljat en summa af högst 3,000 R:dr att
för hvardera af åren 1833, 1856 och 1857 af Tullmcdlen utgå».
Om Preste-Ståndet åter icke antager nämnde inbjudning, måste votering först
ega rum för bestämmande af kontrapropositionens lydelse; och föreslår Utskottet för
denna votering följande proposition:
»Den, som vill, alt kontraproposition vid den blifvande hufvudvoteringen skall,
i enlighet med Ridderskapet och Adelns beslut, innehålla alt, till betäckande af den
i Tullslatens enskilda pensions-inrättning för enkor och barn möjligen uppkommande
brist, en summa af högst 5,000 R:dr beviljas, alt för hvardera af åren 1855,
1856 och 1857 af Tullmedlen utgå, röstar
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, antages till kontraproposition Presle-Slåndets beslut att, af Kronans
andel i de lill Tullverket inflytande konfiskations- och hötes-medel, 50 procent
anvisas såsom årligt Stats-bidrag till förenämnde pensions-inrättning, alt från
och med innevarande år pensions-inrättningen tillgodokomma».
För votering i hufvudsaken föreslås en så lydande proposition:
»Den, som anser, att, på sätt Utskottet föreslagit, samt Rorgare- och BondeStånden
beslutat, Kongl. Maj:ts Nådiga förslag att, af Kronans andel i de till Tullverket
inflytande konfiskations- och hötes-medel, 50 procent må anvisas såsom
årligt Stats-bidrag till Tullstalens enskilda pensions-inrättning för enkor och barn,
att från och nied innevarande år pensions-inrättningen tillgodokomma, icke bör af
Rikets Ständer bifallas, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, antages
(l:o alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut.
(2:o alternativet) Preste-Ståndets beslut.
Stockholm den 30 Oktober 1854.
Slals-Ulskotlels Memorialr JV? 556.
3
JU 336.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 Okt. 1854, kl. i e. m.
/
Memorial med förslag till volerings-proposition i anledning af
Riks-Stdndens skiljaktiga beslut rörande ifrågastdldt anslag
till bildande af en teknisk skola i Borås.
(U. A.)
Stats—Utskottets i utlåtandet JYs 262 gjorda och i betänkandet J\s 315 förnyade
hemställan, alt väckt motion om anslag till bildande af en teknisk skola i
Borås icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; har, enligt ankomne
protokolls-utdrag, blifvit bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet;
hvaremot Preste- och Borgare-Stånden densamma afslagit och beslutat, alt ett an
slag
af 5,000 R:dr årligen under nästa Statsreglerings-period må beviljas lill en
teknisk skola i Borås med enahanda vilkor, som vid anslag för dylika skolor förut
äro bestämda.
Då således uti denna anslags-fråga två Riks-Stånd stadnat emot två, får Utskottet,
för frågans afgörande medelst omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, föreslå
följande votcrings-proposilion:
»Den som, i öfverensstämmelse med Utskottets, af Ridderskapet och Adeln
L Bonde-Ståndet godkända, hemställan, anser, att väckt motion om anslag till
ande af en teknisk skola i Borås icke bör till någon Rikets Ständers åtgärd
ranleda, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Preste- och Borgare-Ståndens
beslut, beviljat ett anslag af 5,000 R:dr årligen under nästa Statsregleringsperiod
till en teknisk skola i Borås, med enahanda vilkor, som vid anslag för dylika
skolor, förut äro bestämda.
Stockholm den 30 Oktober 1854.
I
4 Stals-UttkolleU ilemorialer, N:ris 337 och "38.
M 337.
Ank. till Exp. Utsk. d. 30 Okt. 1834, kl. 1 e. m.
Memorial, t frågan om •pension för t. f. Chefen vid Skogs-In
stitutet,
Holjägmästaren m. m. af Ström.
(0. A.)
Yid föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande JW 322, angående pension för
t. f. Chefen och Direktören vid Skogs-Institutet, Hofjägmästaren m. m. Israel Adolf
af Ström, har, enligt ankomne protokolls-utdrag, samma Utlåtande blifvit af Ridder
skapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden bifallet, men af Bonde-Ståndet
åter afslaget. Denna fråga är alltså genom Irenne Riks—Stånds sammanstämmande
beslut, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, afgjord. Dock som Bonde-Ståndet, utan
föregången återremiss, afslagit Utskottets Utlåtande, har Utskottet trott sig böra om
frågans utgång meddela underrättelse.
Stockholm den 30 Oktober 1854.
M 338.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 Okt. 1834, kl. 1 e.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet J\l 323.
(U. A.)
Af Utskottets under JV2 323 afgifna Utlåtande i fråga om beviljande af särskilda
anslag dels för åtskillige nödige befunne byggnadsarbeten uti Kongl. Slottet
i Stockholm och Gripsholms Kongl. Lustslott, dels till uppförande af ett ridhus för
Kongl, hofstallets behof, har Bonde-Ståndet till Utskottet återremitterat den del,
som rörer anslag för byggnadsarbeten å Kongl. Slottet i Stockholm; men då, enligt
ankomne protokolls-utdrag, samma Utlåtande blifvit i sin helhet bifallet af de tre
öfrige Riks-Stånd.en, och förevarande fråga följaktligen är, jemlikt 75 § Riksdagsordningen,
af Rikets Ständer afgjord,
kan Utskottet med densamma icke taga vidare befattning.
Stockholm den 30 Oktober 1854.
M 339.
jF Slals-Ulskotiets Utlåtande, JYs 559.
5
M 339.
1 | ' i O < I » "i i ' I i O I ;
Ank. till Exp. Utsk. d. 50 Okt. 1854, kl. 1 e- m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om medels anvisande
får bestridande af erforderliga kostnader vid kontrollen af
branvinstillverkninqen.
(U. A.)
Uti en, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen, hos Ridderskapet och Adeln
väckt, till Stats-Utskottets handläggning öfverlemnad motion, har Friherre Palmstjerna,
C. 0., anfört, hurusom Rikets Ständer väl beslutat, att vid hvarje större
bränneri skall, då bränvin der tillverkas eller distilieras, vara anställd en edsvuren
kontrollör, der ej flera sådane brännerier kunna under uppsigt af en gemensam
kontrollör ställas, äfvensom att denne kontrollör bör, under den tid, han är anställd,
af Staten erhålla arfvode med högst 6 R:dr 32 sk. Ranko om dagen, men att beslut
deremot icke blifvit fattadt på hvad sätt dessa arfvoden skola utgå. Då emellertid
ett stadgande i berörda hänseende syntes nödigt, pä det ingen tvekan om Rikets
Ständers afsigt härutinnan skulle kunna uppstå och Kongl. Maj:t, i fall beslutet
om kontrollörers antagande vunne Nådig stadfästelse, kunna undvika att anbefalla
iR jcalningen af dessa arfvoden utaf en så osäker tillgång, som öfverskotten å
san! verkets inkomster, har motionären framställt det förslag, att Rikets Ständer
besluta, »att de, bränneri-kontrollörerne lillagde, arfvoden matte, inom hvarje
*in, utanordnas af der inflytande afgift för bränvinstillverkningen, på sätt Kongl.
Maj:t i öfrigt härom täckes förordna.» Enligt motionärens åsigt skulle visserligen
medel för sagde ändamål kunna på annat sätt beredas dymedelst att Rikets Ständer
för bestridande af ifrågavarande utgift anvisade ett förslagsanslag å Riks-Statens
7:de Hufvudtitel; men då erfarenheten ännu icke visat ungefärliga beloppet, hvartill
denna, säkerligen ganska betydliga, utgift kunde komma att uppgå, har han ansett
den nu föreslagna utvägen för närvarande ega företräde.
Derjemte har, vid motionens remitterande, Friherre Raab, A. C., under erinran
derom att äfven andra än de af motionären omförmälda utgifter torde förekomma,
begärt att få fullständiga förslaget med det yrkande, att medel måtte beviljas
icke allenast till aflöning åt kontrollörer jemte ersättning åt de vittnen, som
dem åtfölja, utan äfven till den ökade polisuppsigt, som blir af nöden för att vaka
öfver den nya Författningens efterlefnad; hvilken framställning motionären jemväl anhållit
måtte af Utskottet tagas i betraktande.
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1851. i Sami. 1 Afd. 3 Band. 17 Haft. 2
6 Slals-Ulskollels Utlåtande, J\i 359.
Såsom motionären anfort, hafva Rikets nu församlade Ständer, i sammanhang
med de af dem antagne nya grunder för bränvinslagstiftningen, beslutat anställande
af kontrollörer vid de större brännerierna, emot åtnjutande af arfvoden utaf allmänna
medel till belopp af 6 R:dr 32 sk. B:ko om dagen, men dervid icke meddelat
någon föreskrift angående sättet för dennä aflönings utgående. På det att
något binder för verkställigheten af Rikets Ständers berörda beslut icke må möta,
är alltså angeläget, att en dylik föreskrift af Rikets Ständer lemnäs. Alt, i enlighet
med det sednare af motionären alternativt angifna sältet, å Riks-Staten uppföra
ett särskildt förslagsanslag för utgiftens bestridande, anser Utskottet mindre lämpligt,
helst för bedömande af anslagsbeloppet all ledning af erfarenheten ännu saknas.
Det af motionären först framställda och af honom såsom tjenligare ansedda förslaget,
att omfönnälde arfvoden anordnas af den inflytande afgiften för bränvinstillverkningen,
synes deremot Utskottet, såsom både enklare och med minsta omgång förenadt,
ega företräde, hvarföre Utskottet anser sig böra detsamma understödja. Utskottet
har dock, med fäsladt afseende å de möjligen förändrade föreskrifter rörande
kontrollen, som kunna komma att af Kongl. Maj:t fastställas, trott, att de
medel, som anslås, icke böra direkte anvisas till bestridande af kontrollörernes aflöning,
utan till kontrollen i allmänhet. 1 betraktande häraf får Utskottet i så målto
tillstyrka bifall lill motionärens framställning,
att Rikets Ständer medgifva, det de för kontrollen af bränvinstillverkningen
erforderliga kostnader må, inom hvarje län, utanordnas af
den inflytande afgiften för bränvinstillverkningen, på sätt Kongl. Maj:t
i öfrigt härom täckes förordna.
Stockholm den 30 Oktober 1834.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
Stats-Ulskollels Utlåtande, M 540.
i
Jtä 340.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Okt. 1834, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af återrernisser å Betänkandet J\s 272,
angående medels upplåning genom fonderade stats-obligationer.
(R:gs Afd.)
Uti omförmälda, af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
i vissa delar bifallna och i andra återremitterade, men af Bonde-Ståndet afslagna
utlåtande, hade Stats-Utskottet föreslagit Rikets Ständer att, i fråga om erforderliga
medels anskaffande för jernvägs-anläggningar jemte andra större, allmänt gagnande
företag, meddela följande beslut och stadganden:
l:o.
Genom upplåning för Statens räkning, enligt det här nedan angifna inhemska
fond-system, anskaffas de medel, som, utöfver befintliga oeh disponibla tillgångar,
erfordras för bekostande eller understödjande af de jernvägs-anläggningar eller
andra, Rikets framtida gagn företrädesvis afseende, större företag, sorn af Rikets
Ständer blifvit eller blifva beslutade, äfvensom de medel, hvilka för inlösen af dylika
anläggningar, om sådan pröfvas böra ske, äro erforderliga.
2:o.
Denna upplåning sker genom fonderade, inom Riket utgifna, räntebärande
obligationer, lydande å Svenskt mynt, och utfärdade, på Rikets Ständers vägnar, af
deras Riksgälds-kontor.
3:o.
Obligationerna ställas på innehafvaren, men äro å dennes sida icke uppsägbar.
Deremot eger Riksgälds-kontoret att dem uppsäga till inlösen efter sex
månaders förlopp. Sådan uppsägning sker medelst derom i Rikets officiela tidning
införd kungörelse. Till en början och under en tid af tio år, räknad från upplåningens
begynnelse, vill dock Staten afstå från begagnandet af sin uppsägningsrätt.
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 18 Haft. 1
2
Slals-Utslcollets Utlåtande, 340.
4:o.
Räntan för den i obligationerna förskrifna lånesumma utgår med fyra för
hundra, efter år räknadt, och lillhandahålles ovilkorligen obligations-innehafvaren
hvarje halft år, emot återställande af den å samma ränta utfärdade kupon; börande
hvar och en obligation, vid dess utfärdande, vara försedd med dylika kuponer å
halfårs-räntorna för en tiderymd af tio år; och skall samma obligation sedermera,
intilldess .den varder inlöst, hvart tionde år förses med nya ränte-kuponer för enahanda
tid.
5:o.
Vid den upplåning, som under tiden intill nästa Riksdag varder verkställd,
får någon rabatt å det kapital-belopp, derå obligationerna äro utfärdade, icke af
Riksgälds-kontoret medgifvas.
6:0.
Obligationerna utgifvas å 2:ne särskilda valörer, utsatta i både sedel- och
silfvermynt, nemligen:
å Fyrahundrafemtio Riksdaler Riksmynt eller Ettbundratolf R:dr 24 sk. i
Silfver-specie; och
å Niohundra Riksdaler Riksmynt eller Tvåhundratjugufem R:dr i Silfver-specie.
7:o.
Till ränte-liqvider för dessa obligationer och kapitalets amortering anvisas
samt uppföres å den stat, som af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag varder för
Riksgälds-kontoret utfärdad, ett årligt anslag, svarande emot fem procent å det
belopp, som enligt Rikets Ständers beslut skall upplånas; hvilket anslag kommer att
fortfarande och med oförminskadt belopp årligen utgå, ända till dess bela lånet
blifvit i stadgad ordning återbetaldt.
De i denna, likasom de i föregående 4:de och 6:te punkterna meddelade bestämmelser,
angående dels räntans belopp, dels obligationernas valörer och dels
förhållandet mellan stats-anslaget och låne-summan, komma endast att tillämpas i
afseende på det eller de lån, som varda upptagna under den tid, Rikets Ständer
förklara samma bestämmelser böra fortfara.
8:0.
Det årliga ränte- och amorterings-anslaget bör ingå till en särskild redovisad
liqvidations- eller amortissements-fond, hvars behållning skall för det med dessa
medel afsedda ändamål allt framgent oförryckt tillhandahållas och användas, så att
ränte-liqviderna, vid derför bestämda terminer, varda ovilkorligen fullgjorda samt
lånets återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till nämnde fond influtna
Stals-Utskoilels Utlåtande, M 340.
S
medel böra, så vidt ske kan och sagde Iiqvider medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt
sätt göras räntebärande.
9:o.
Lånets amortering bör alltid ske genom uppköp af för detsamma utgifna
obligationer, då dessas allmänt gångbara värde understiger det i dem förskrifna
kapital-belopp (eller al pari); men i annat fall och derest tillfälle sig icke erbjuder
att under hand infria obligationerna, bör amorteringen verkställas genom obligationernas
uppsägning samt inlösande efter uppsägnings-tidens förlopp. Yid sålunda
skeende uppsägning och inlösen af obligationer, bör en viss serie- och nummerföljd
iakttagas.
10:o.
Amortissements-fondens, äfvensom ali den för öfrigt vid nu ifrågavarande statsskuld
förekommande förvaltning, besörjes af Rikets Ständers Fullmäktige i Riksgälds-kontoret.
Slutligen hade Stats—Utskottet jemväl hemställt, att Rikets Ständer måtte i
underdånighet anhålla om Ko^gl. Maj:ts Nådiga fastställelse a de beslut, som af
Rikets Ständer varda meddelade, angående kapital- och ränle-liqviderna för oftanämnda
lån, jemte dermed sammanhängande frågor.
Första momentet af Utskottets sålunda framställda förslag har hufvudsakligen, eller
i fråga om sättet för anskaffandet af de medel, som för jernvägars anläggning eller
inlösande, utöfver dertill disponibla tillgångar, erfordras, blifvit af Rikets Ständer
bifallet genom 5:ne Riks-Stånds sammanstämmande beslut; varande härvid dock af
Ridderskapet och Adeln, efter orden: »af Rikets Ständer blifvit eller blifva beslutade»
följande mening tillagd: »och vunnit Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse». Borgare-Ståndet
bar ansett ordet »produktiva» böra tilläggas och införas emellan »större»
och »företag»; hvaremot Preste-Ståndet uteslutit orden: »eller andra Rikets framtida
gagn företrädesvis afseende företag».
För att sammanjemka nyssberörde 5:ne Riks-Stånds, i nu anförda hänseende,
skiljaktiga beslut, har Utskottet ansett lämpligast inbjuda Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet alt instämma i det beslut Preste-Ståndet fattat; och får
Utskottet alltså
hemställa, all de uti ifrågavarande moment förekommande orden:
»eller andra Rikets framtida gagn företrädesvis afseende större
företag», må derur uteslutas, samt detta moment erhålla följande
lydelse:
Genom upplåning för Statens räkning, enligt det här nedan angifna
inhemska fond-system, anskaffas de medel, som, utöfver befintliga
och disponibla tillgångar, erfordras för bekostande eller
understödjande af de jernvägs-anläggningar, som af Rikets Ständer
4 Slals-Ulsknltcts Utlåtande, Jfö 540.
blifvit eller blifva beslutade, äfvensom de medel, hvilka för inlösen
af dylika anläggningar, om sådan pröfvas böra ske, äro erforderliga.
Då Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit Andra momentet, och
detsamma af Borgare-Ståndet lemnats utan anmärkning, lärer detta moment böra ,
anses vara af Rikets Ständer godkändt och antaget.
Tredje momentet, hvaraf Ridderskapet och Adeln återremitterat den sista punkten,
och Preste-Ståndet såväl denna som de 2:ne näst föregående punkterna, har
i sin helhet bifallits endast af Borgare-Ståndet. Dock är delta moments l:a punkt,
geuom bemälde 3:ne Riks-Stånds derom sammanstämmande beslut, af Rikets Ständer
godkänd. Emot de i 2:dra och 3:dje punkterna förekommande stadganden, angående
obligationernas uppsägning af Riksgälds-kontoret, har inom Preste-Ståndet
anmärkts: att den till 6 månader bestämda uppsägningstiden syntes böra förlängas
till ett år, samt att föreskrifvas borde, huru ofta uppsägningarne skulle verkställas;
hvarjemte inom samma Riks-Stånd yrkats, att de stadganden, som i sagde hänseende
ansåges böra meddelas, måtte varda förflyttade från det 3:dje lill det 9:de
momentet. I sammanhang med yrkandet, att, vid ifrågavarande upplåning, kapitalrabatt
måtte kunna ega rum, hafva hos Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
anmärkningar blifvit framställda deremot, att Staten, på sätt förevarande moments
sista punkt innehåller, skulle under de första 40 åren afstå från begagnandet
af sin uppsägningsrätt. Häremot har nemligen erinrats, att då kapital-rabatt egde
rum, bereddes fångifvaren icke någon fördel genom obligationernas fördröjda uppsägning.
Tvertom komme, i sådant fall, just uppsägningen att tillskynda honom en
kapital-vinst genom skillnaden emellan det i obligationerna förskrifna och det för
dem erlagda belopp. För Staten åter kunde afståendet af dess uppsägnings-rätt
vara förenadt med både olägenheter och uppoffringar. Oaktadt möjligen inträffande
sänkning af allmänna räntefoten och derigenom förorsakad stegring i dessförinnan
utgifna stats-obligationers gångbara värde, hvilket då lätteligen kunde komma att
öfverstiga pari, måste Staten ändock fortfarande betala den i samma obligationer
förskrifna ränta, såvida Staten icke ville underkasta sig den kapital-förlust, sorn
uppkomma vid obligationernas inköpande till ett högre belopp, än det, hvarå de
blifvit utfärdade. Staten blefve dessutom, genom saknad rättighet att uppsäga obligationerna,
hindrad begagna sig af de förmånliga tillfällen, som under omförmälda
tiderymd kunde sig erbjuda till det upptagna lånets återbetalning eller omsättning.
För öfrigt syntes det mindre lämpligt att meddela sådana bestämmelser, som inskränkte
kommande Ständers rätt alt, i afseende på liqviderandet af Statens skulder
förfara efter sig företeende omständigheter. På dessa skäl har derföre yrkats, att
Stals-UlshoUels Uttalande, M 340.
flen återremitterade punkten måtte utgå eller åtminstone så till vida förändras, att
Staten, endast under det vilkor, att den af långifvarne erhölle obligationernas fulla
kapital-belopp, skulle, till sådana långifvares betryggande emot oförmodade uppsägningar,
för någon kortare lid afstå från begagnandet af sin uppsägnings-rätt.
Då Utskottet icke funnit något egentligt skäl anfördt till stöd för den förordade
förlängningen af den uppsägningstid, Utskottet föreslagit, och då föreskrifva
ndet, huru ofta beslutade obligations-uppsägningnr skola kungöras, icke tillhör
föremålen för de beslut och stadganden, hvarom nu är fråga, anser Utskottet de
emot 3:dje momentets 2:dra och 3:dje punkter framställda anmärkningar icke böra
löranleda någon ändring i dessa, af 2:ne Riks-Stånd bifallna, punkter, hvilka, såsom
rörande Riksgälds-kontorets uppsägningsrätt och sättet för uppsägningarnes verkställighet,
blifvit intagna och äfven torde böra bibehållas i det moment, som handlar om
.obligationernas uppsägbarhet. Beträffande deremot sista punkten af samma moment,
samt den deruti, under det första årtiondet efter upplåningens början, föreslagna
afsägelse af rättigheten för obligations-utgifvaren eller Riksgälds-kontoret att upp
säga
sina utfärdade obligationer, så och ehuru Utskottet tror sig i sitt förra utlåtande,
sid. ié, hafva uppgifvit giltiga skäl för hvad Utskottet i detta hänseende
föreslagit, får Utskottet likväl, enär framställningen, att uppsägningsrätten under sagde
tid icke måtte komma att begagnas, skett med förutsättning, att någon kapitalrabatt
lill en början icke skulle få medgifvas, förklara, att då Utskottet, med afseende
å här nedan anförda förhållanden, finner sig föranlåtet nu frånträda sin
förut gjorda hemställan rörande kapital-rabatten, Utskottet anser deraf blifva en
gifven följd, att vid de fall, då kapital-rabatt eger rum, Riksgälds-kontorets styrelse
bör vara oförhindrad begagna den i obligationerna deras utgifvare tillerkända rätt
att dem, när som helst, till inlösen uppsäga. Deremot synes de långifvare, af
hvilka Riksgälds-kontoret erhåller hela det i obligationerna förskrifna kapitalbelopp,
böra tillförsäkras rättigheten att, under någon viss tid, få hafva sina kapitaler,
emot den bestämda upplånings-räntan, i Riksgälds-kontoret innestående;
hvadan Utskottet anser, att ifrågavarande punkt, med den deruti här nedan föreslagna
förändrade redaktion, bör bibehållas för de obligationer, som utan kapitalrabatt
varda till långifvare 'utlemnade. Utskottet får alltså hemställa,
att 3:dje momentet måtte erhålla följande lydelse:
Obligationerna ställas på innehafvare!!, men äro å dennes sida icke
uppsägbara. Deremot eg'er Riksgälds-kontoret att dem uppsäga till
inlösen efter sex månaders förlopp. Sådan uppsägning sker medelst
derom i Rikets officiela tidning införd kungörelse. För de obligationer,
derför Riksgälds-kontoret emottagit hela det förskrifna kapitalbeloppet,
ega Fullmäktige, om långifvarne sådant önska, under en
tid af högst tio år, afstå från uppsägnings-rältens begagnande.
6
Slals-Utskoltets Utlåtande, JYs 540.
Det af Ridderskapet och Adeln,samt Borgare-Ståndet bifallna Fjerde momentet
har af Preste-Ståndet blifvit ålerremitteradt, med yrkande, att icke blott en enda
räntefot måtte bestämmas för obligationerna, utan att räntan måtte komma att bero
af kapital-rabatten, samt att det af Utskottet föreslagna räntebelopp, eller 4 procent,
måtte förklaras utgöra den högsta ränta, som för ifrågavarande obligationer finge
medgifvas.
Då frågan, om kapital-rabatt får medgifvas eller icke, onekligen eger sammanhang
med och måste hafva inflytande på bestämmandet af den ränta, som i obligationerna
skall förskrifvas, bar Utskottet trott sig böra gemensamt behandla och
yttra sig öfver frågorna om ränte-beloppet och kapital-rabatten, samt får alltså, efter
att nu hafva omförmält anmärkningarne emot 4:de momentet, anföra hvad som hufvudsakligen
erinrats emot det i Femte momentet framställda, men icke af någotdera
Utaf Riks-Stånden bifallna förslag, enligt hvilket rabatt å obligationernas kapital-belopp
icke skulle få medgifvas vid den under tiden intill nästa Riksdag skeende upplåning.
Dock torde, vid redogörandet för hvad i detta afseende inom oftabemälde
5:ne Riks-Stånd blifvit yttradt, de uttalade meningarne angående kapital-rabattens
allmänt ansedda nödvändighet såsom vilkor för möjligheten att erfiulla de äskade
Iånesummorna, samt dess ändamålsenlighet och företräde framför utsättandet af- en
hög räntefot, desto hellre kunna af Utskottet förbigås, sorn hvad härom blifvit anfördt,
egentligen icke innefattar andra upplysningar och åsigter, ari dem, som förekomma
i Utskottets återremitterade Betänkande, sid. Id—17, der Utskottet afgifvit
sitt yttrande rörande samma ämne samt dermed gemenskap egande frågor. Till
stöd för den under diskussionerna härom yrkade rättighet till kapital-rabatts medgifvande
genast vid upplåningens början, har dessutom hufvudsakligen anförts: att då
den föreslagna 4-procent-räntan betydligt understege den vanliga räntefoten inom
landet, vore det, om Staten verkligen ville erhålla de medel, hvilkas upplåning Beslutats,
nödvändigt bevilja långifvarne kapital-rabatt. På samma gång som medgifvandet
häraf beredde de sednare en fördel, uppkomme derigenom äfven för den förra
eller Staten, likasom för allmänna rörelsen, liera väsendtliga förmåner. Staten kunde
nemligen på detta sätt undanrödja eller åtminstone förminska de vanliga olägenheterna
af utlottnings- eller uppsägnings-operationerna, hvilka eljest icke skulle kunna
undvikas. När obligationernas pris i allmänna rörelsen vore lägre än deras nominalvärde
(stöde under pari), kunde desamma af Staten uppköpas utan förlust och kanske
mången gång med verklig vinst; hvarigenom också Statens skuld följaktligen blefve
småningom minskad. —• Till huru stort belopp åter kapital-rabatt borde få medgifvas,
vore dock svårt att på förhand bestämma; och någon ovilkorlig föreskrift derom, att
lån icke skulle få upptagas annorlunda än med rabatt å det förskrifna kapitalet
borde ingalunda meddelas, helst penningar, äfven utan en sådan förmån, möjligtvis
kunde erhållas. I betraktande af de förhållanden, som härvid borde afses, syntes
det derföre mest ändamålsenligt, att Fullmäktige i Riksgälds-kontoret finge sig upp
-
Slals-Utskottels Ullålande, JYi 340.
7
draget att lämpa sitt förfaringssätt och sina tillgöranden uti ifrågavarande hänseende
efter penninge-tillgången och andra härvid förekommande omständigheter. Flere bland
dem, som deltagit i dessa diskussioner, hafva likväl ansett, att, i afseende på kapital-rabatten,
borde fästas det förbehåll, att Fullmäktige endast skulle ega att medgifva
densamma inom visst begränsadt belopp, hvarföre Rikets Ständer syntes böra
antingen föreskrifva ett maximum för hvad som vid upplåningen finge å obligationernas
kapital-belopp afdragas eller rabatteras, eller ock, med hänsigt till amorteringstiden
för lånen och dess förhållande till räntebeloppet, meddela sådana bestämmelser,
att Statens utgifter för ifrågavarande upplåning komme att utgöra ett till
vissa procent af lånesumman beräknadt årligt maximi-belopp, hvilket Fullmäktige,
vid räntevilkorens och kapital-rabattens bestämmande, icke skulle ega att Öfverskrida.
Ilvad sålunda blifvit anfördt och yttradt i fråga om det afdrag, som under
benämning kapital-rabatt vid statslåns upptagande vanligen medgifves, öfverensstäm
mer,
på sätt Utskottet redan uppgifvit, i de flesta delar med hvad Utskottets förra
Utlåtande härom innehåller. Utskottet har också deruti redan uttryckligen förklarat,
att Utskottet, vid den för Svenska Statens räkning nu ifrågaställa upplåning, skulle
funnit sig föranlåtet förorda rättigheten till kapital-rabatts beviljande, så vida genom
denna upplåning en viss bestämd summa ovilkorligen skulle anskaffas; men under
förutsättning, alt de medel, som under mellanliden intill nästa Riksdag behöfde upplånas,
komme att utgöra ett jemförelsevis mindre betydligt belopp, yttrade Utskottet
den förmodan, alt desamma skulle, utan någon dylik rabatt, kunna erhållas emot de
af Utskottet föreslagna 4-procent-obligationer; hvarföre och enär kapital-rabatts
medgifvande varit uttryckligen förbjudet genom de vid sednare Riksdagar meddelade
beslut i afseende på de lån, Riksgälds-kontoret egt upptaga, Utskottet ansåg sig
icke böra föreslå Rikets nu församlade Ständer något annat förklarande i detta hänseende,
än att rabatt å det kapital, derå obligationerna komma att lyda, icke finge
medgifvas vid den upplåning, som under tiden intill nästa Riksdag komme att verkställas;
och erinrade Utskottet härvid, hurusom frågan om kapital-rabatts beviljande
vid den derefter skeende enahanda upplåning komme att utgöra föremål för Rikets
dessförinnnan sammanträdande Ständers särskilda pröfning.
De af Utskottet uppgifna förhållanden, hvilka förmådde Utskottet alt framställa
det återremitterade förslaget, att under den första upplåningstiden kapital-rabatt icke
måtte varda medgifven, hafva dock numera väsendtligen förändrat sig. I öfverensstämmelse
med den inom Riks-Stånden allmänt uttalade åsigt, att erforderliga medel
för större jernvägs-anläggningars företagande genom Statens försorg och på dess
bekostnad måtte under innevarande Riksdag anvisas, bar Utskottet nemligen funnit
sig föranlåtet att för detta ändamål, dertill något anslag förut icke var af Utskottet
tillstyrkt, föreslå anvisandet af en summa af ej mindre än 9,000,000 R:dr R:ko,
för hvars anskaffande det upplåningssätt, derom nu är fråga, således måste anlitas.
Yidare har, under de hos Riks-Stånden, angående denna upplånings verkställande
8
Slals-Utskoltels Ullålande, M 340.
förefallna diskussioner, visat sig, att den, i anseende till Rikets Ständers vid föregående
Riksdagar meddelade beslut, af Utskottet förutsatta obenägenhet mot beviljandet
af kapital-rabatt å Riksgälds-kontorets obligationer, för närvarande är vida mindre
allmän, än Utskottet sig föreställt. Då nu, i händelse Utskottets framställning
rörande medels anvisande för jernvägs-stamliniers anläggning varder af Rikets Ständer
bifallen, de summor, som emot stats-obligationer måste under mellantiden intill
nästa Riksdag upplånas, torde komma att uppgå till ett ganska ansenligt belopp,
och då Riks-Stånden, efter hvad återremisserna å nu förevarande moment ådagalägga,
icke synas hysa någon betänklighet emot tillämpning, redan från upplåningens
början, af den allmänt antagna grundsatsen, att rättigheten till beviljandet af kapitalrabatt
vid ouppsägbara stats-obligationers utgifvande utgör ett oeftergifligt vilkor för
möjligheten att, utan räntans höjande till ett för både obligations-utgifvaren och allmänna
penningerörelsen ofördelaktigt belopp, kunna med säkerhet påräkna de tillgångar,
som genom dessa obligationer skola beredas; — anser sig Utskottet, i öfverensstämmelse
med ej mindre dess ofvan åberopade yttrande, än de inom RiksStånden
härom uttalade åsigler, böra hemställa,
att det i nyssbcrörde moment framställda förslag mätte få förfalla, och att,
i stället för detta moment, erforderligt stadgande om rättigheten till
kapital-rabatts medgifvande malte tilläggas i slutet af 4:de momentet.
Utskottet bar noga öfvervägt de af åtskilliga ledamöter utaf Riks-Stånden gjorda
framställningar om bestämmandet af ett visst procent-belopp, hvilket den medgifna
kapital-rabatten icke borde få öfverstiga; men Utskottet har härvid funnit flera betänkligheter
förekomma emot de i sådant hänseende föreslagna särskilda bestämmelser.
Innan någon erfarenhet vunnits om den benägenhet, större eller mindre kapitalister
inom detta land kunna ega att, emot ouppsägbara stats-obligationer, hvilka
förut äro härstädes för den större allmänheten okända, förränta sina kontanta eller
till enskilda personer utlånade tillgångar, måste det vara särdeles svårt att bestämdt
angifva det belopp, genom hvars efterskänkande å låntagarens sida långifvaren skäligen
kan anse sig godtgjord för afståendet af rättigheten alt sitt försträckta kapital
återfordra. Restämmes delta belopp högre, än som verkligen erfordras för tillfreds
ställande
af långifvarnes anspråk, föranleder sådant en onödig uppoffring för det allmänna,
som måste verkställa ränteliqviderna efter den i obligationerne förskrifna lånesumman
och, vid obligationernas återköpande eller inlösande, derför betala mera
än vid deras utlemnande erhållits. En sådan rabatt måste derjemte ega samma inflytande
på penningeställningen i landet samt de för näringarnes bedrifvande tillgängliga
kapitaler, som bestämmandet af en för hög och för kapitalisten öfver höfvan
lockande räntefot. Yid afgörandet af frågan om fastställandet af en viss procent
utaf obligationernas belopp, hvaröfver kapital-rabatten icke får medgifvas, måste för
öfrigt äfven den omständigheten afses, att då Rikets Ständers beslut tillhör offentligheten,
är det högst sannolikt, att det af dem fastställda och sålunda allmänt kända
maximum
Slals-Ulskoltels tillåtande, M 340.
9
inaximum för rabattens beviljande, deremot kommer att af längifvaren betraktas och
fordras såsom minimum för obligationernas emottagande. Utskollet finner sig alltså,
med hänsigt till kapital-rabattens belopp, för närvarande icke kunna förorda någon
annan bestämmelse till ledning och efterrättelse för Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
än den, som Utskottet, rörande det upptagna lånets amortering inom viss utsatt tid
medelst det dertill anvisade årliga statsanslag, vill bär nedan föreslå i sammanhang
med fastställandet af samma anslags belopp. Utskottet får följaktligen tillstyrka Rikets
Ständer, att, åtminstone intill nästa Riksdag, då erfarenheten möjligen kan lemna
tillförlitlig grund för någon närmare föreskrift i detta fall, det må varda öfverlemnadt
åt Fullmäktige, att, med afseende å penningeställningen samt de förhållanden,
som för öfrigt vid upplåningens företagande eller under dess fortgång böra komma i betraktande,
pröfva och bestämma om och i hvilken mån kapital-rabatt må medgifvas.
Då fastställandet af en viss oföränderlig ränta för alla de medel, som måste
upplånas, är mindre förenligt med beviljandet af rättigheten att efter sig företeende
omständigheter medgifva rabatt å de förskrifna lånesummorna, så anser sig Utskottet,
vid dess hemställan i fråga orri kapital-rabatten, jemväl böra förorda det hos
Preste-Ståndet framställda förslag, att det i 4:de mom. utsatta ränlebelopp må bestämmas
såsom den högsta ränta, hvilken i obligationerna får förskrifvas, samt att
derföre ordet »högst» må framför denna räntebestämmelse i samina moment införas.
Utskottet föreslår alltså,
alt nyssberörde moment måtte erhålla följande lydelse:
Räntan för den i obligationerna förskrifna lånesumma utgår med
högst Fyra för hundra, efter år räknadt, och tillhandabålles ovilkorgen
obligations-innehafvaren hvarje halft år, emot återställandet af
den å samma ränta utfärdade kupon; börande hvar och en obligation,
vid dess utfärdande, vara försedd med dylika kuponer å halfårs-räntorna
för en tidrymd af Tio år; och skall samma obligation
sedermera, intilldess den varder inlöst, hvart tionde år förses med
nya ränte-kuponer för enahanda lid. Vid upplåningens företagande,
äfvensom under dess fortgång, ega Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
att, med afseende å dåvarande penningeställning samt de förhållanden,
som härvid för öfrigt böra komma i betraktande, pröfva och
bestämma om och i hvilken mån rabatt å det kapital-belopp, derå
obligationerna äro utfärdade, må, inom de gränser nedan stående
moment i fråga om lånets amortering föreskrifver, varda af Riksgälds-kontoret
medgifven.
Del Sjette momentet, angående obligationernas valörer, är bifallet af Ridderskapet
och Adeln, med iakttagande endast af den förändring, alt den föreslagna lägre obli—
Bih. till R. St. Prot. 18S5 ä 1854. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Band. 18 Baft. 2
10
Stats-Utslcoltets Utlåtande, M 340.
gations-valörens silfvervärde, som Utskottet angifvit utgöra 112 R:dr 24 sk., borde
uttryckas med 112x/-t R:dr. Utaf Preste- och Borgare-Stånden är deremot detta
moment återremitteradt, i anseende till de hos dessa begge Ständ emot detsamma
framställde anmärkningar, innehållande hufvudsakligen: att den valör å 450 R:dr
Riksmynt, Utskottet föreslagit, vore, såsom den lägsta, för stats-obligationer alltför
hög; att de obemedlade folkklasserna derigenom blefve utestängda från tillfället att
förskaffa sig sådana obligationer, fastän dessa just för bemälde klasser medförde de
väsendtligaste fördelarne, helst det för dem, som hade mindre vana vid låne-affärer,
merändels vore svårast att på ett säkert och förmånligt sätt få sina tillgångar förräntade;
att om obligationerna bestämdes till ett lågt belopp, kunde äfven arbetaren
i dylika räntebärande papper nedlägga sina små besparingar; att, i sådant fall, denne
erhöll en ytterligare uppmuntran till en sparsamhet, hvarigenom han kunde bereda sig
en förbättrad ekonomisk ställning; att det vid valörernes bestämmande vore af vigt
tillse, att obligationerna genom de belopp, hvarå desamma utfärdades, blefve begärliga
äfven på utrikes ort; att man derföre isynnerhet borde fästa uppmärksamheten på
myntförhållandena i Hamburg, der Svenska obligationer redan hade en stadgad kredit;
att den af Utskottet i motivema för sitt förslag yttrade farhåga, att obligationer,
lydande å lägre belopp, kunde ur allmänna rörelsen uttränga det egentliga sedelmyntet,
icke vore grundad, enär obligationernas vexlande kurs gjorde dem föga lämpliga
för alt begagnas i vanliga liqvider, men att det af Utskottet sålunda befarade
förhållandet deremot komme att mera befrämjas genom de valörer, Utskottet föreslagit,
och deras bestämmande efter jemn ränteberäkning för hvarje dag, än genom
valörernes nedsatta belopp; varande, i stället för de af Utskottet föreslagna, åtskilliga
andra valörer uppgifna, hvaribland den lägsta å 100 R:dr Riksmynt eller, om detta
ansåges allt för lågt, en valör å 200 R:dr förordats, helst dessa summor motsvarade
den förre 75 och den sednare 150 mark Hamburger banko. Derjemte har likväl
äfven yttrats den mening, att Fullmäktige i Riksgälds-kontoret borde ega bestämma
obligations-valörerne, under dervid fästadt förbehåll, att den för hvarje dag upplöpande
ränta kunde med gångbart mynt liqvideras och att lägsta valören icke finge
understiga 120 R:dr Riksmynt,
1 händelse Rikets Ständer gilla Utskottets, i sammanhang med frågan om kapital-rabatten,
nu gjorda förändrade hemställan, att blott det högsta räntebeloppet skall
af Rikels Ständer bestämmas, samt Fullmäktige för öfrigt ega föreskrifva räntefoten
för oftanämnde obligationer, blifver deraf en gifven följd, att, innan räntevilkoren
blifvit bestämda, Rikets Ständer icke kunna fastställa obligationernas valörer till vissa,
efter jemn ränteberäkning för hvarje ilag lämpade, belopp. Utskottet finner sig derföre
föranlåtet frånträda sitt, under förutsättning, att en och samma räntefot skulle
komma att gälla för alla nu ifrågavarande obligationer, afgifna förslag, att deras valörer
måtte så bestämmas, ali den å obligationerna upplöpande dagliga räntan utgjorde
ett belopp, som med gångbart mynt kunde jemnt liqvideras. I stället anser
Stals-Ulskotlels Utlåtande, JYs 340.
il
sig Utskottet böra biträda den åsigt, som uttalats i anmärkningarne mot detta förslag,
eller att Rikets Ständer, med fastställande af ett visst belopp, derunder valören
icke får nedsättas, böra öfverlemna åt Fullmäktige alt afgöra frågan om obligationernas
valörer, Beträffande åter nyssberörde belopp, eller den lägsta valör, derå
obligationer skulle få af Riksgälds-konloret utfärdas, så har Utskottet, oaktadt de
deremot framställda anmärkningarne, icke funnit skäl frånträda sina förut yttrade
betänkligheter emot obligationernas utställande å så lågt belopp, att de kunna ur
allmänna rörelsen uttränga sedelmyntel och erhålla den emot deras beskaffenhet och
ändamål stridande egenskapen af representativt mynt. Utskottet torde härvid böra
ytterligare erinra derom, att samma åsigt gjort sig gällande hos Rikets Ständer ej
allenast under föregående riksmöten, då det nuvarande stadgandet, att dylika obligationer
skulle lyda å minst 230 R:dr Banko, blifvit infördt och bibehållet i Riks
gälds-kontorels
reglemente, ulan äfven under denna Riksdag vid meddelandet af
föreskrifterna, rörande den af samma verk nyligen fulländade upplåning för anskaffande
af medel till utbetalniogarne å neutralilets-kredilivet. J anledning af de förespeglade
fördelarne för arbetsklassen och andra mindre bemedlade personer af stats-obligationer
å låga valörer, anser sig Utskottet böra erinra, att dessa personers smärre besparingar
synas företrädesvis böra förvaras och förräntas hos Sparbanker eller Ränte
försäkrings-inrättningar,
helst derstädes insalta kapilaler tillväxa genom en sig jemnt
ökande ränte-beräkning, hvaremot ett i stats-obligationer förvandladt kapital, oaktadt
ränta derå under årtionden icke uttages, aldrig lemnar högre eller annan ränteafkastning,
än som upplöper å det ursprungliga kapitalbeloppet. Beträffande åter den
bland anmärkningarne vid 6:te momentet gjorda erinran om fördelarne deraf, att
åtminstone en eller annan obligations—valör fastställes i rundt tal och lämpas efter
den vid Sveriges utländska penninge-transaktioner oftast förekommande myntberäkning,
så finnér Utskottet den härom framställda erinran välgrundad, och har derföre, vid
den lägsta obligations-valörens föreslående till 400 R:dr Riksmynt, eller ett 300
mark Hamburger Banko motsvarande belopp, å densamma fästat behörigt afseende.
Utskottet tror sig ej behöfva anföra ytterligare motiver för sitt förslag,
att det 6:te momentet af Utskottets förra Utlåtande, måtte erhålla
följande förändrade lydelse:
Obligationernas valörer, hvilka skola utsättas i både sedel- och
silfvermynt, bestämmas af Fullmäktige i Riksgälds-konloret; dock får
någon obligation icke utfärdas å lägre belopp än fyrahundra R:dr
Riksmynt eller etthundra R:dr silfver-specie.
Emot det Sjunde momentet, hvilket Borgare-Ståndet bifallit, men Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet återremitterat, har inom sistnämnde 2:ne Riksstånd
anmärkts, att stadgandet i Regeringsformens 66 §, enligt hvilket Rikets Stän
-
12
Slals-Utskollets Ullålande, M 540.
der skola åtaga sig särskild bevillning till anskaffande af de för betalningen af Rikets
gäld erforderliga medel, i detta moment hvarken blifvit åberopadt eller tilläm—
padt. Detta stadgandes noggranna iakttagande vore dock af synnerlig vigt ej mindre
för att fullgöra grundlagens uttryckliga föreskrift, än för att undvika nödvändigheten
att upptaga nya lån för erhållande af tillgång till förestående liqvider för redan
upplånade summor. Vidare har erinrats, att då genom ränte- och amorteringsanslagets
bestämmande till 5 procent af upplåningssumman, såsom Utskottet föreslagit,
en amorteringstid af 42 år erfordrades, innan lånet blefve till fullo återbetaldt,
komme den nuvarande generationen att till en alltför aflägsen framtid utsträcka efterkommandes
förbindelse alt ikläda sig betalningsansvaret för kostnader, använda å
företag, i hvilkas beslutande och utförande de icke på något sätt deltagit. Förhållanden
kunde ock lätteligen inträffa, hvarigenom framtiden finge sådana egna åligganden att
fullgöra, som satte dem ur stånd att derjemte bära de bördor, hvilka ådragits af en
föregången tid. Det syntes derföre icke rätt alt längre, än som vore ovilkorligen
nödvändigt, diaga ut på tiden med de upptagna lånens liqviderande, hvarvid jemväl
borde användas afkastningen af de företag, lör hvilka de upplånade medlen användts.
På dessa och flera anförda skäl, har föreslagits, att det till ränte- och
amorteringsfonden anvisade årliga bidrag måtte bestämmas till 6 procent af upplåningssumman.
För öfrigt hafva erinringar jemväl blifvit gjorda i afseende på beräkningsgrunden
för det af Utskottet föreslagna anslagets belopp, hvilken beräkningsgrund,
för den händelse kapital-rabatt medgåfves, icke ansåges nog tydligt bestämd.
Under erinran orri angelägenheten att, i sådant fall, uttryckligen förklarades,
huruvida den stadgade amorterings-procenten skulle utgå af det förskrifna eller af
det verkligen upplånta kapital-beloppet, hafva flere bland de ledamöter, som yttrat
sig i ämnet, förordat, alt det förra, eller det i obligationerne förskrifna kapitalet,
måtte antagas såsom grund för amorlerings-procentens bestämmande. Den vid sjunde
momentet tillagda bestämmelsen, rörande tiden för de i samma och tvänne föregående
moment intagna stadgandens tillämpning, har ansetts dels icke behöflig och
derföre böra uteslutas, dels möjligen kunna föranleda den uppfattning af dess mening,
att Rikets Ständer, innan ett upptaget lån blifvit återbetaldt, egde förändra de
i afseende pä detsamma gällande belalningsvilkor jemte andra stadganden.
Med anledning af hvad sålunda blifvit vttradt och anmärkt, får Utskottet upplysa
och förklara, alt, hvad först beträffar åberopandet af grundlagens föreskrift om
tillskjutande genom särskild bevillning af hvad som erfordras för betalningen af Riksgälds—kon
torets gäld, har Utskottet, vid föreslåendet af de stadganden, som i det
återremitterade momentet innefattas, visserligen icke förbisett denna föreskrift, fastän
Utskottet trott sig lika litet vid detta som vid andra tillfällen, då anslag å Riksgälds-kontoret
anvisats, behöfva uppgifva den tillgång, deraf anslaget skall bestridas.
Men då den i ofvan åberopade grundlags-§ omförmälda särskilda bevillning, eller
den så kallade allmänna bevillningen, måste utgå och användas till betalande af Riks
-
Slals-Utskottets Utlåtande, M 540.
13
gälds-kontorels skulder, så bar, efter det fråga härom väckts, Regeringsformens 66
§ blifvit åberopad i det nya förslag lill ifrågavarande stadgande, som här nedan
framställes.
Vidkommande ränte- och amorterings-anslagels belopp, samt den tid, inom
hvilken de upptagna lånen böra vara liqviderade, har Utskottet, med anledning af
det om delta anslags ökning framställda yrkande, funnit sig böra tillstyrka detsammas
förhöjning till 5'/. procent; hvarjemte och såsom ledning för Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret vid bestämmandet af ej mindre räntan för de upplånade medlen,
än den kapital-rabatt, som, i förhållande dertill, kan medgifvas, Utskottet ansett nödigt,
att en viss tidrymd fastställes, inom hvilken hvarje upptaget lån bör vara
återbetald!.
Enär, vid bestämmandet och anvisandet af ränte- och amorterings-anslagets
belopp, Rikets Ständer naturligtvis icke kunna känna, huruvida och till hvad belopp
kapital-rabatt vid den beslutade upplåningen verkligen erfordras, kan sagde anslag
icke lämpas efter det i de blifvande obligationerna förskrifna kapitalet, ulan måste,
såsom Utskottet föreslagit, bestämmas på grund af den summa, hvilken, enligt Rikets
Ständers beslut, skall emot dessa obligationer upplånas.
Med anledning af anmärkningarne emot 7:de momentets sednare punkt, får
Utskottet tillägga den förklaring, att denna punkt står i bestämdt sammanhang med
Utskottets förslag, angående anhållandet om Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse å Rikets
Ständers beslut i afseende på den upplåning, hvarom nu är fråga. Det har nemligen
synts Utskottet nödvändigt förbehålla kommande Ständer rättighet att, utan hinder
af den sålunda meddelade faslställelsen, kunna vidtaga de förändrade föreskrifter,
som erfarenheten eller tidsförhållandena påkalla med hänsigt till räntans och amor
terings-anslagets
belopp samt obligations-valörerne för de ytterligare lån, hvilka, med
bibehållande för öfrigt af nu stadgade upplåningsgrunder, komma att framdeles upptagas.
Vid införandet och fastställandet af ett upplåningssäft, som är afsedt att under
en längre framtid tillämpas, synes det för öfrigt vara i sin ordning, att ut
tryckligen
antyda de delar af härvid beslutade stadganden, hvilkas fortsatta bibehållande
eller förändrande anses böra bero på särskild pröfning. Utskottet kan derföre
icke dela den yttrade åsigten om nämnde punkts obehöflighet samt tillstyrka dess
yrkade uteslutning. Men med afseende å densammas lydelse, har Utskottet af de
gjorda anmärkningarne funnit anledning föreslå den förändring i slutet deral, som
nedanstående, Rikets Ständers pröfning ånyo underställda, förslag till nu ifrågavarande
moment visar:
Till ränte-liqvider för dessa obligationer och kapitalets amortering
anvisas samt uppföres å den stat, som af Rikets Ständer vid
hvarje Riksdag varder för Riksgälds-kontoret utfärdad, eli, i öfverensstämmelse
med Regerings-formens 66 § utgående, årligt anslag,
svarande emot Fem och en half procent å det belopp, som, enligt
14
Stats-Utskottcts Utlåtande, M 340.
Bikels Ständers beslut, skall upplånas, så att lånet må kunna vara
återbetaldt under en tidrymd af högst 40 år; kommande detta anslag
att fortfarande och med oförminskadt belopp årligen utgå ända
lill dess bela lånet blifvit i stadgad ordning betaldt.
De i denna, likasom de i föregående 4:de och 5:te punkterna,
meddelade bestämmelser, angående dels räntans belopp, dels obliga —
tionernes valörer och dels förhållandet mellan statsanslaget och lånesumman,
komma endast att tillämpas i afseende på det eller de lån,
som erfordras för de, under innevarande Riksdag, till jernvägs-anläggningar
utaf Rikets Ständer beviljade statsbidrag.
Då Åttonde momentet blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndel
bifallet och af Borgare-Ståndet lemnadt utan anmärkning, så anser Utskottet hvad
deruti blifvit föreslaget vara af Rikets Ständer gilladt.
Det Nionde, jemväl af Ridderskapet och Adeln bifallna samt af Borgare-Ståndet
utan anmärkning lemnade, momentet är endast af Preste-Ståndet återremitteradt,
med anledning af derstädes framstäldt förslag, att lånets amortering borde ske genom
årlig utlottning af obligationer å ett lika kapital-belopp; dock skulle obligation,
hvilken blifvit utlottad, men å utsatt dag till inlösen icke företeddes, fortfarande
blifva räntebärande på samma sätt, som öfriga icke utlottade obligationer.
I fråga om låns amortering, genom obligationers utlottning och de olägenheter,
som dermed vanligen hio förenade, samt de binder emot obligationernes allmänna
gångbarhet, hvilka sagde amorteringssätt medför, har Utskottet i sitt förra
Betänkande, sid. 20 med 24, sig yliiat; och får Utskottet alltså åberopa detta
yttrande samt deruti uttalade åsigter, hvilka Utskottet af det inom Preste-Ståndet
föreslagna utlollningssätt så mycket mindre funnit sig föranlåtet frånträda, som en
sådan utlottning synes gifva grundad anledning till de deremot inom bemälde Riksstånd
redan yttrade betänkligheter. Utskottet får alltså
förnya sin hemställan, att de i 9:de momentet intagna stadganden
måtte godkännas.
Det Tionde momentet är likaledes bifallet af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet och återremitteradt af Preste-Ståndet, med anmärkningar, utvisande,
att inom sislbemälde Riks-Stånd fråga uppstått om införandet vid denna punkt af
ett tillägg, antingen om skyldighet för Fullmäktige att vid sina öfverläggningar och
beslut rörande upplånings-frågor tillkalla Konungens Ombud i Riksgälds-kontoret,
eller om rättighet för Kongl. Maj.t att utse en Revisor för att, vid förestående
Stals-Utskottets Utlåtande, M 340.
13
Stats-revisioner, deltaga i granskningen af statslånens förvaltning. Derjemte har
inom samma Riks-Stånd föreslagits, att, till beredande hos allmänheten af större
förtroende för det ifrågavarande fondsystemet, en öfversigt angående lånefondernas
ställning och förvaltning borde hvarje halfår genom allmänna tidningarne meddelas.
Då tvänne Riks-Stånd gillat och antagit 10:de momentet med oförändrad lydelse,
och då de tillagda särskilda stadganden, hvarom fråga inom Preste-Ståndet
uppstått, synas åtminstone för närvarande icke behöfva af Rikets Ständer meddelas
eller vara af omständigheterna påkallade, får Utskottet äfven
förnya sin hemställan om detta moments godkännande af Rikets
Ständer.
Med afseende å de anmärkningar, som inom Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-Stånden förekommit emot den af Utskottet slutligen gjorda
hemställan, alt Rikets Ständer måtte anhålla om Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse å
beslutet rörande liqviderna för ifrågavarande lån, jemte dermed gemenskap egande
fråga, har Utskottet funnit sig böra sålunda förändra denna hemställan,
alt Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla om Kongl. Maj:ts
nådiga fastställelse å de beslut, som af Rikets Ständer, angående
kapital- och ränteliqviderna för oftanämnde lån, varda meddelade,
Stockholm den 31 Oktober 1854,
Reservationer:
af Herr Bildt, D. G.:
»Emot de af Utskottet föreslagna stadganden för de låns upptagande, som uti
detta dess utlåtande äro ifrågasatta, får jag reservera mig uti följande punkter,
nemligen:
5:te mom. Enligt min åsigt, är den föreslagna minimi-valören å obligationerna
eller 400 R.dr Riksmynt alltför stor. En mindre valör eger den fördelen, att densamma
är för den större allmänheten begärligare, emedan då äfven de mindre lyckligt
lottade samhällsmedlemmarne blifva i tillfälle att uppköpa obligationer och kunna
således med mindre omgång och besvär än nu genom insättningar uti sparbanker
göra sina besparingar fruktbärande, hvaraf åter följer, att staten för denna sålunda
begärligare varan kan erhålla fördelaktigare lånevilkor. Den temligen allmänt yttrade
farhågan att sådana obligationer skulle, om deras valörer voro små, uttränga
Stats-Vtsliollets Utlåtande, M 540.
Rikets sedelmynt, är visserligen alldeles ogrundad, emedan dessa obligationer komma
att gå med kurs och således ej kunna (ill sitt effektiva värde för dagen bestämmas;
men då den emellertid finnes, bör fördomen respekteras, lills allmänheten blifvit
mera ense i frågan, och vågar jag derföre, med tanken fästad derpå, alt den största
sedeln af vårt Riksmynt, som cirkulerar bland den större allmänheten, är 100 R:dr
B:ko, vördsamt föreslå, att minimi-valöreh bestämmes till 200 R:dr Riksmynt, hvilken
valör, efter nuvarande kurs på Hamburg, motsvarar i det närmaste ISO mark
Hamb. B:ko.
6:te mom. Utskottet har bär föreslagit, alt ett årligt anslag, svarande emot
öVs procent å det belopp, som skall upplånas, bör användas till ränteliqviden och
kapitalets amortering. Härigenom kan under de nuvarande penninge-förhållandena
onekligen penningar upplånas, äfven med iakttagande af den gifna föreskriften, att
kapitalet skall vara amorteradl inom en tid al 40 år, emedan det rnedgifver, att
de upplånta penningarne, med iakttagande af kapital-rabatt, få löpa tned ända till
4V* procent riinta; men detta stadgande medför en ökad tunga för framtiden,
derföre att man, för att kunna verkställa amorteringen på 40 år, varit nödsakad att
beräkna ofvannämnda anslag efter 5V? procent. Det är nemligen klart, att om
man ej ville bestämma amorteringstiden till 40 år, utan Ieinnade frågan om denna
tidsbestämmelse öppen, så skulle man kunna med ett anslag, bera k na dt efter S
procent, gifva Fullmäktige i Riksgälds-kontoret en fullt lika stor frihet med afseende
å kapital-rabattens bestämmande, på samma gång amorterings-procenten blefve
tillräcklig för lånets amortering på några få års längre tiderymd, än enligt Utskottets
förslag blefve förhållandet. På grund häraf anser jag att anslags-beloppet bordt
bestämmas efter S procent samt att amorteringstiden blilva obestämd.
9:de mom. Utskottet bar här i sednare delen af detta moment gjort inskränkning
uti den sanktion, som, enligt dess utlåtande JVs 272, skulle hos Kongl.
Maj:t i underdånighet begäras. Då detta är stridande mot syftningen af såväl
Ridderskapet och Adelns som Preste-Ståndets återremiss, så får jag, i öfverensstämmelse
med dessa Riks-Stånds yrkande, såsom min reservation härvid upptaga
Riksgälds-Afdelningens förslag till denna punkt, sä lydande:
»Att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla om Kongl. Majrts Nådiga
fastställelse å de beslut, som af Rikets Ständer varda för oftanämnde lån meddelade.
»
Häruti instämde Friherrarne Åkerhjelm, C„ och Cederström, R., samt Herr
Törnebladh, G.
Af Riksdagsfullmäktige Matts Pehrsson från Stockholms Län och Henrik Andersson
från Örebro Län.
STOCKHOLM, TRYCKT IIO S JOH.
BECKMAN,
1 8 5 4.
Statt-Uukottets Utlåtande, N:o 341.
1
H:o 341.
Ank. till Exp.-Utsk. den to November 1854, kl. % e. na.
• J 11> '•■is • . . - x,
Utlåtandej i anledning af väckt motion om vissa bestämmelser
i afseende å beslutad inlösen för allmänna medel af enkel
bränvinsbrännings-redskap.
CU. A.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln, med stöd af 56 § Riksdagsordningen,
väckt motion, har Friherre Palmstjerna_» C. Oanfört, att
Rikets nu församlade Ständer, i sammanhang med antagna nya grunder
för bran vins-lagstiftningen, väl beslutat, att enkel bränvinsbrännings-redskap,
till de delar densamma utgjordes af koppar eller malm, skulle, sedan
den inom viss föreskrifven tid blifvit aflemnad, för allmänna medel inlösas,
men deremot icke stadgat, inom hvilken tid sådan lösen borde till
redskapens egare utbetalas, ej heller af hvilka medel densamma skulle utgå;
och då bestämda stadganden i dessa afseenden vore af nöden, är derföre
af motionären föreslaget, att Rikets Ständer måtte besluta:
i:o att stadgad lösen för den bränvins-redskap, hvilken, till följd
af de förändrade vilkoren för bränvins-tillverkning, i behörig tid och ordning
till inlösen af allmänna medel aflemnas, skall för hvar och en dertill
berättigad, vara att å vederbörande Landt-ränteri utfå, när helst efter tre
månader, sedan aflemnandet skett, han sig dertill anmäler; och
2:o att de erforderliga medlen må, uppå Stats-kontorets reqvisition,
från Riksgälds-kontoret utbetalas så tidigt, att egarne till redskapen kunna
utbekomma den belöpande lösen inom den derför bestämda tiden.
Bih. till Ä. St. Pref. 1863—£4. 4 Sami. i Afd. 3 Band. 19 Eäft. i
2
Stais-Utskottets Utlåtande, N:o 841.
I följd af erhållen remiss å denna motion, har Stats-Utskottet tagit
densamma i öfvervägande, och får härmed afgifva utlåtande i ämnel.
Rörande omförmälda inlösning af enkel bränvins-redskap, hafva Rikets
Ständer beslutat, att sådan redskap, med eller utan mäsk värmare,
skall, till de delar densamma utgöres af koppar eller malm, för allmänna
medel inlösas med en tiondedels förhöjning utöfver det värde af gammal
koppar och malm, Kongl. Maj:t bestämmer; dock att redskaps-egare, som
vill af sådan förmån sig begagna, hör inom tre månader efter det den
nya författningen trädt i verkställighet, redskapen anmäla och aflemna å
de möten, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för sådant ändamål utsätter.
Något beslut är deremot icke af Rikets Ständer fatladt, hvarken i afseende
å tiden för lösens Iiqviderande eller om sältet för medlens utgående; och
det synes derföre angeläget, att föreskrifter jemväl i dessa hänseenden varda
af Rikets Ständer meddelade. Innan likväl Utskottet går att härutinnan
yttra sig, torde i denna fråga, likasom i andra, der någon till summan ej
bestämd utgift eller inkomst för Slats-verket ilrågakommer, en beräkning
höra, så vidt möjligt är, göras, rörande beloppet af den utgift, som Staten
genom bränvins-redskapens inlösning kan komma alt vidkännas. En sådan
beräkning måste dock, såsom lätt inses, blifva mycket osäker, och dess resultat
kan tili och med komma att betydligt afvika från det verkliga, helst
omöjligt är alt på förhand till antal och beskaffenhet känna den redskap,
som varder- till inlösen anmäld. Utskottet, som antager, att den vid nästlidne
års taxering till begagnande anmälda enkla bränvins-redskap varit
enahanda med den, som, enligt det vid Särskilda Utskottets Betänkande,
N:o 8, fogade sammandrag, blifvit taxerad för år 1852, utgörande 35,172
pannor, anser väl sannolikt, att icke alla dessa pannor komma att lill inlösen
anmälas, men härvid måste jemväl i betraktande tagas, att en mängd
dylik redskap finnes, som under längre tid varit obegagnad och hvilkas
egare, åtminstone lill stor del, torde komma att af berörde förmån sig begagna.
Vid sådant förhållande har Utskottet funnit lämpligast, att, med
antagande deraf, att dessa sednare pannor motsvara dem af de (örst nämnde,
hvilka icke blifva till inlösen anmälda, beräkna antalet af de pannor, hvilka
komma att i berörde ändamål aflemnas, lill 35,172 stycken. Med iakttagande
häraf och efter derjemte inhemtade upplysningar af sakkunnige personer
om den ungefärliga vigten af dessa pannor, efter den i ofvannämnda
sammandrag gjorda klassifikation, är följande kalkyl uppgjord:
Stats-Utikottcti Utlåtande, N:o 34t.
S
Pannor.
st.
Rymd.
Vigt.
LM
2,467 •
till och med 11 kannor, å 3 LM per panna. . . .
7,401
9,713
från
och
med
(O
cf
O
•
3
w
C-n
dito å 5
LM dito .
48,565
15,468
från
15
t. 0.
in. 20 dito. . .
...kl
LM dito .
108,276
4,080
»
20
»
25 dito . . .
. . . ä 8
LM dito .
32,640
2,029
b
25
»
30 dito. . .
... k 9
LM dito .
18,261
524
»
30
»
35 dito . . .
. . . å 11
LM dito .
5,764
423
B
35
»
40 dito . . .
... ä 13
LM dito .
5,499
170
»
40
B
45 dito . . .
... å 15
LM. dito .
2,550
127
B
45
B
50 dito . . .
... å 17
LM dito .
2,159
55
D
50
B
55 dito . . .
... ä 20
LM dito .
1,100
53
D
55
*
60 dito . . .
... å 23
LM dito .
1,219
19
B
60
B
65 dito . . .
... k 26
LM dito .
494
20
B
65
B
70 dito . . .
... k 29
LM. dito .
580
3
B
70
B
75 dito. . .
... å 32
LM dito .
96
9
»
75
»
80 dito. . .
... å 35
LM dito .
315
3
B
80
B
85 dito. . .
... å 38
LM dito .
114
9
B
85
B
93 dito .
. å 4-2
LM dito .
378
35,172
235,411
4
i t Sf -V. M Min ' V, , itl ,
StatfUtikotteti Utlåtande, N:o S4i.
Från denna vigt
... 235,411 LU —
bör dock afräknas den qvantitet jern och bly, sora pannorna
innehålla. Efter uppgift, lärer densamma kunna
beräknas till 2 U på Lispundet, eller tillsammanlagdt . 23,541 » 2.
då nettovigtén af kopparen och malmen följaktligen blifver 211,869 * 18.
eller i jemt tal 211,870 LU.
Hvad värdet åter angår, har Utskottet inhemtat, att gammal koppar
betalas med 16 till 20 sk. b:ko U., och att malmen kan antagas ega
ungefär enahanda värde. Utskottet anser sig böra här upptaga det högsta
gångbara priset, eller 20 sk. per U. Efter denna beräkning utgör värdet
af 211,870 LU. koppar
. 1,765,583: 16. —
När härtill lägges ofvanomförmälda, af Rikets Ständer
bestämda en tiondedels förhöjning utöfver värdet, utgörande
176,558: 16. —
samt de utgifter, som Kronan kan komma att vidkännas
för bränvinspannornes transporterande, emottagande och
försäljande m. m>, och. hvilka Utskottet förmodar uppgå
tiil^pjnl^ring 5 procent, eller
. . . 88,279: 8. —
skulle alltså totalsumman af Stals-verkets kostnader för - * i o
bränvins-redskapens inlösning uppgå till . - . . 2,03Q,420: 40. —
! jjii. Af dessa, kostnader blifver utan tvifvel största delen genom de in
flytande försäljningsmedlen Kronan åter goel te jord; och Angé man antaga,
att kopparen och malmen kunde försäljas efter ofvannämnde värde af 20
sk. per U, komine i sådan händelse Stats-verkets egentfiga utgift att utgöra>endast
264,837 R:dr 24 sk., eller sammanlagda beloppet af här ofvan
nämnda I5i procent.
Efter framläggande af denna beräkning, hvars resultat, såsom Utsköttét
redan anfört, möjligen kan komma att betydligt afvika från det
verkligå, löfvergår Utskottet till sjelfva saken elier frågan om tiden för lösens
iltbfetalning och sättet för medlens utgående. I dessa hänseenden fenner
Utskottet, lika med motionären, enklast och med minsta omgång förenadt,
att redskapens egare få å vederbörande Landt-ränteri utbekomma
den belöpande lösen någon viss tid, sedan redskapen blifvit aflemnad, äfvensom
att de erforderliga medlen, efter reqvisition af Stats-kontoret, från
Riksgälds-kontoret utbetalas så tidigt, att liqviden kan vid den bestämda
tiden ega rum. Hvad denna tid angår, synes densamma lämpligen kunna
fastställas till 3 månader, inom hvilken tid medlen böra hinna, på satt
nyss nämndt är, tillhandahållas Landt-iänleriei ne, äfven om Riksgäldskontorets
Fullmäktige skulle Anna sig nödsakade att större eller mindre
del deraf genom upplåning anskaffa, hvilket dock icke torde behöfva ske,
Stats-UtskottvU'Utlåtande, N:o Jtdl.
enär betalningsterminen inträffar kort efter liden för allmänna bevillningens
inleverering till Riksgälds-kontoret; och att längre än behofvet oundgängligen
kräfver utsträcka tiden för betalningen, skulle, i Utskottets tanke,
innefatta en orättvisa emot redskapens egare, hvilka måste anses ega grundade
anspråk att, så fort sig göra låter, af dpn belöpande ersättningen
komma i åtnjutande.
i följd häraf tillstyrker Utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med motionärens förslag, att Rikets Ständer måtte besluta,
att stadgad lösen för den bränvinsbrännings-redskap, hvilken,
till följd af de förändrade viikoren för bränvins-tillverkning,
i behörig tid och ordning tilt inlösen af allmänna medel aflernnas,
skall af livar och en dertill berättigad, uppå skeende
anmälan, å vederbörande Landt-ränteri utfås tre månader
efter redskapens allemnamie, samt att de härtill erforderlige
medel, på Stats-kontorets. reqvisition, från Riksgälds-kontoret
utbetalas så tidigt, att den belöpande lösen kan vid berörde
tid redskapens egare tillgodokomma.
I sammanhang härmed torde Utskottet jemväl böra yttra sig angående
den inlösta bränvins-redskapens försäljning för Kronans räkning.
Då denna redskap icke kan blifva af någon nytta för Staten, bör densamma
följaktligen försäljas, hvarigenom ock de kostnader, hvilka Kronan fått
vidkännas genom redskapens inlösning, sannolikt blifva till största delen
godtgjorde. I afseende åter å sättet för försäljningen, måste i betraktande
tagas, antingen bränvinspannorna, sedan malmen samt jern och bly jemte
öfriga tillsatser blifvit derifrån skilda, må först nedsmältas och kopparen
derefter såsom ny koppar försäljas, eller desamma böra, utan föregången
nedsmältning, afyttras, — om försäljningen må försiggå å de orter, der pannorna
blifvit aflemnade, eller desamma hellre böra föras till närmast belägna
stapelstad, att der afyttras, — huruvida pannorna må samtidigt försäljas,
.eller desamma, till förekommande af kopparens fallande i pris, böra
efter hand afyttras, o. s. v. Utskottet anser doek lämpligast, att några
bestämmelser i dessa hänseenden ej på förhand göras, enär desamma vid
tiden för försäljningen icke torde vars de ändamålsenligaste eller bereda
Stats-verket de största fördelarne, utan bör det, enligt Utskottets tanke, öfverlemnas
till Kongl. Majit, att förordna om det sätt för redskapens försäljning,
squi Kongl. Majit, efter vedefbörandes hörande, kan finna lämpligast
och för Staten förmånligast.
6
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 341.
Utskottet hemställer fördenskull,
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att den bränvinsbrännings-redskap, som blifver för
allmänna medel inlöst, må varda för Statens räkning försåld,
på det sätt Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, kan
finna lämpligast och med Statens fördel mest öfverensstämmande.
Slutligen får Utskottet, i afseende på ersättningen för de medel, sorn
till ofvan omförmälda ändamål komma att från Riksgälds-kontoret utbetalas,
föreslå.
att förskottet må Riksgälds-kontoret godtgöras dels af bränvins-bevillnings-medien,
i den mån desamma ingå till högre
belopp, än som för den Ordinarie Stats-regleringen påräknas,
dels af försäljnings-medlen för bränvins-redskapen, allt eftersom
dessa medel inflyta.
Stockholm den 9 November 1854.
Reser va tio ner:
Af Herr Bildt, D. G.; ”Att de, för den till inlösen aflemnade redskapen,
inflytande medlen ej ingå omedelbart till deras liqviderande, med-'
förer den stora olägenheten, att Riksgälds-kontoret måste vara beredt på att
utbetala hela den, för denna inlösen ända till 2,030,420 R:dr 40 sk. kalkylerade
summa. Och då så många andra stora, visserligen till en del eventuela,
men sannolikt ändock fullt utgående summor, blifvit under den
närmast kommande tiden på Riksgälds-kontoret anvisade, så blir den lätt
förutsedda följden af Utskottets förslag, att Riksgälds-kontoret får för ifrågavarande
ändamål upplåna penningar för att kunna honorera Stats-koislorets
ieqvisitioner. Förlusten och olägenheten härvid är ögonskenlig. Dem
fördel, som Utskottet trott sig vinna genom sitt afgifna förslag, och hvil
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 341.
7
ken skulle öfverväga de lätt insedda olägenheterna af detsamma, vore dea,
att vederbörande ej skulle vara nödsakade alt sälja den inlemnade kopparen
inom en begränsad tid, hvarigenom åter ett högre pris på densamma
möjligen skulle kunna erhållas. Utom del att man med skäl kan betvifla
lämpligheten deraf, att Regeringen ingår uti handels-spekulationer, så torde
det vid detta tillfälle vara så mycket otjenligare att Rikets Ständer liksom
uppmana dertill, när frågan är om realiserandet af en så begärlig vara,
sorn koppar. Allt hvad som med afseende å kopparens fördelaktigare realisering
erfordras, är att Regeringen erhållit en tillräcklig tid för densamma;
och om denna bestämmes til! sex månader efter den 1 nästlidne April
eller till den lid som sjöfarten under nästkommande år är öppen, så är
fullständig konkurrens medgifven, så vida meningen är, att realiseringen
skall verkställas under nästkommande år, hvilket oaktadt Utskottet ej bestämt
någon tid härför, sannolikt varit dess mening, emedan ingen lärer
vilja önska alt denna Statens koppar skall vågföras till kommande år och
att vederbörande äfven då skola uppträda i kopparhandeln. En dylik tidsbestämmelse
för kopparens realisering torde derjemte vara så myckel lämpligare,
som redskaps-aflemnarnes liqviderande med lätthet kan sättas i förening
dermed. De för den försålda kopparen influtna medlen kunna nemligen
då ingå i liqviden för redskapen och Riksgälds-konloret derigenom
befrias från all annan utgift, än den, som utgör skillnaden emellan det vid
försäljning erhållna belopp och det som erfordras för redskapens inlösen,
och hvilket, enligt beräkningen, skulle utgöra 264,837 R:dr 24 sk. Banko.
Häremot kan visserligen anmärkas, att, enligt Ulskotlets förslag, skulle redskaps-aflemnare
endast få vänta tre månader på sin liqvid, men efter detta
måhända något mer än sex månader. Men härtill torde med skäl kunna
svaras, att när dessa personer erhålla 10 procent utöfver kopparvärdet, så
äro alla billiga anspråk från deras sida i detta afseende uppfyllda. Utskottets
tidsbestämmelse har dessutom den olägenheten, att vara obestämd inom
en tid af tre månader, räknad från den 1 April till den 1 Juli, emedan
tiden för aflemnandet är endast begränsad till sitt maximum eller till
den 1 April. En olägenhet, som blefve för regleringen af Riksgälds-kontoiets
utgifter under denna tid särdeles besvärande.
Men ännu en annan olägenhet medförer Utskottets förslag. Enligt
detta skall nemligen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hos Slats-kontoret
reqvirera de för redskapens liqviderande erforderliga medlen, och detta
Verk derefter reqvirera samma summa från Riksgälds-kontoret, och penningarne
derefter genom samma myndigheter försändas till Landt-ränterierne
och detta allt under det att måhända på samma gång penninge-re
misser
ske i motsatt ordning från ränterierna. En dylik anordning torde
8
Stats-Utskottets, Utlåtande, iV.-o 341.
väl böra anses såsom olämplig, och vågar jag för mia del tro, att så väl
denna, som öfriga af mig här nu anmärkta olägenheter af Utskottets förslag
skulle kunna undvikas, och denna fråga lösas på ett enkelt, praktiskt
sätt, om Rikets Ständer, med hänseende till de erforderliga åtgärderna för
brällvins-bränneri-redskapens inlösen och försäljning, ville besluta:
l:o att stadgad lösen för den bränvins-brännings-redskap,
hvilken, till följd af de förändrade vilkoren för bränvins-tillverkning,
i behörig tid och ordning till inlösen af allmänna
medel aflemnas, skall af hvar och en dertill berättigad, uppå
skeende anmälan, å vederbörande Landt-ränteri utbekommas
sednast sex månader efter den yttersta terminen för redskapens
aflemnande.
2:o att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att den bränvins-brännings-redskap, som blifvit
till inlösen aflemnad, må för Statens räkning på det sätt
Kongl. Maj:t finner lämpligast och med Statens fördel mest
öfverensstämmande, varda så tidigt försåld, att de härför
inflytande medlen kunna användas i liqvid för nämnde redskap,
3:o att skillnaden emellan hvad som genom ifrågavarande
försäljning inflyter och det för densammas inlösen af Statsverket
erforderliga belopp, hålles, i mån af behof och uppå
skeende reqvisition, Stals-kontoret utaf Riksgälds-kontoret tillhanda.
”
Häruti instämde Herr Wasrn.
Af Riksdagsfullmäktige!! Matts Pehrsson från Stockholms län: ”Emot
Stats-Utskottets beslut, att en skrifvelse af Rikets Ständer, till Kongl Maj:t
skall afgå derom, att den enkla bränvins-redskapen på Statens bekostnad
bör inlösas, får jag mig reservera.
En större förlust genom denna inlösning kan icke för Stats-verket
undvikas, som torde för framtiden blifva högst kännbar. Utskottet sjelft
har till en början icke kunnat på någon bestämd fond anvisa; och skulle
hela den mängd af folket, sorn eger sådan redskap, på en gång hembjuda
Staten densamma till inlösen, så hlefve summan mycket; större, än den
Utskottet beräknat, eller. 2,030,420 R:dr Banko.
Det
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 941.
9
Det kan icke någonsin falla mig in att vara med om att gå till
Kongl. Maj:t med en skrifvelse om inköp för Statens räkning af bränvinspannor;
icke eller tror jag att det är meningen alt härigenom bereda den
egentliga allmogen någon vinst. Jag tror icke eller, att mängden af folket
är böjdt för en slik handel; och en stor del af folket är det äfven,
som icke inom den korta tiden af tre månader förstår att rätt uppfatta
betydelsen häraf. Men en annan sak, som man nu döljer, ligger bakom.
Man vill nu endast stadga en princip för kommande tider. Nästa riksdag
kommer nog bränvins-fabrikanten med sina förbrända och utnötta bränvins-redskaper
att hafva sina goda förespråkare, som utan tvifvel göra sin
sak gällande. Då först får man se milliontals R:dr uppoffras. Då först
öppnas ögonen, och man torde då komma i erfarenhet af den kräfta, sorn
ständigt skall tära på Stats-kassan, till bränvins-brännarens fromma och
hans fördel att få sina konstverk betalda. En skrifvelse, sådan som den
ifrågavarande, kan svenska folket icke anse för annat än ett stort gyckel.
Jag vill icke göra mig skyldig till att vara med om en slik handling.”
frih. till R. St. Prot. 1893—M. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 19 Baft.
2
STOCKHOLM. TRYCKT HOS N. MARCUS, 18S4.
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 312.
i
A: o 343.
Ank. till Esp-Utak. den 10 November 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtandej i anledning af väckt motion om en ändring i Rikets
Ständers bes/utj i fråga om ett tillökadt anslag för afvittringarnes
fortskyndande i rikets 3:e nordligaste län.
CU. A.)
Genom remiss har Stats-Utskottet fått emottaga en, med stöd af 56
5 Riksdagsordningen, hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, deruti
Friherre Cederström, Rudolf} anfört: att sedan Kongl. Maj:t, som dels ansett
det vara af synnerlig vigt för påskyndandet af afvittrings-ärendenas
afslulande i rikets nordligare län, att personer, som ådagalagt nit och skicklighet
vid dylika ärenders behandling, blefve för någon tid förordnade att,
emot erhållande at lämpliga arfvoden, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Wester-Norrlands samt Wester- och Norrbottens län äfvensom hos Kongl.
Kammar-kollegium, såsom föredragande, handlägga der förekommande afvittringsmål,
dels funnit det angeläget att, för afvittringarnes skyndsammare
bedrifvande i nämnde län, flere afviltrings-landtrnätare antoges, uti sin till
Rikets Ständer allåtna Nådiga Proposition, angående Stats-verkets tillstånd
och behof, äskat, att, jemte bibehållande af nuvarande äldre anslag, ett
särskildt lillöknings-anslag af 8,000 R:dr årligen, för den lid nästa Statsreglering
blefve gällande, måtte beviljas till fortskyndande af afvittringarne
i nyssnämnde 3:ne län och Siats-Utskottet, uti dess häröfver afgifna Utlåtande
Nio 71, punkten 14, hvilken blifvit af samtlige Riks-Stånden
utan anmärkning lemnad, yttrat, alt enär, elter hvad kändt vore, klagan
länge varit förd öfver långsamhet vid afvittrings-ärendenas behandling och
afslulande uti ifrågavarande tre län och det följaktligen vore af vigt, att
Bill. till R. St. Prat. iS33—lS54. 4 Samt. 1 Afd. 3 Band. 20 mit. 1
2
[Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 843.
åtgärder vidtoges, hvarigenom mera skyndsamhet i detta afseende kunde
beredas, Utskottet, af sådan anledning, ansåge att den begärda summan af
8,000 R:dr borde ställas till Kongl. Majits disposition, att under tre år utgå
till afvittrings-ärendenas fortskyndande i Wester-Norrlands samt Wester- och
Norrbottens län, men att, då ifrågakomna anslag icke vore till de ständiga
behofven hänförligt, detsamma borde, enligt Utskottets tanke, upptagas
bland de till extra Stals-regleringen hörande utgifter, hvadan Utskottet
hänvisade till det Utlåtande, söta deröfver framdeles komme att afgifvas;
så hade Ulskottet sedermera uti dess under N:o 158, punkten 27, i samma
ämne meddelade Utlåtande, med åberopande af hvad i Betänkandet N:o 71
blifvit yttradt, hemställt, alt till afvittrings-ärendenas fortskyndande i besagde
örne län, en summa af 8,000 Rldr mätte af Kongl. Maj;t få disponeras
och, i män al behof, utgå under den tid nu skeende Stats-reglering
blifver gällande.
Enär likväl vid detta tillstyrkande, sorn jemväl Vunnit Rikets Ständers
bifall, iuträffat, att, ehuru Kongl. Majit begärl 8,000 R:dr årligen och
Utskottet erkänt behofvet af den begärda söta ihan särnt icke anfört någon
omständighet till föranledande af nedsättning i detta belopp, ordet årligen
icke blifvit utsatt, och härigenom äfventyrades en betydlig minskning af
detta för ett så vigtig! ändamål afsedda anslag, har motionären, med kännedom
derom, att inom Utskottet återstode att uppgöra och till Rikets Ständer
insända förslag till åtskiilige ännu icke handfagde delar af Riksgäldskontorets
reglemente, bland hvilka förbemälde afvittringsanslag förekomme,
af sådan anledning och då tillfälle nu yppades att vinna en rättelse i uppställningen,
hvarigenom full motsvarighet i verkligheten skulle beredas åt
det bifallande svar å Kongl. Majlis nådiga framställning i ämnet, som Rikets
Ständer visserligen åsyftat, anhållit, att Stats-Utskottet måtte, i'Sammanhang
med förslaget till Riksgälds-kontorets reglemente, till Rikets Ständer
insända ett uppå ofvan omförmälda förhållanden grundadt Memorial,
med hemställan, att Rikets Ständer ville medgifva de begärda 8,000 R:drs
uppförande i egenskap af årligt anslag ä Riks-statens sjette Hufvudtitel, bland
anslagen å extra Stats-regleri ngen.
Utskottet har tagit ofva oberörde framställning i öfvervägande; och
ehuru Utskottet icke vill förneka, att de uti 14 punkten af Utlåtandet N:o
71 begagnade ordalag kunna gifva anledning till den förmodan, att Utskottet
velat tillstyrka Rikets Ständer att, tili afvittruigarnes fortskyndande i
de 3:ne nordligaste länen, bevilja hela det af Kongl Majit derför äskade anslag
af tillsammans 24,000 R:dr; likväl och då Utskottet sedermera uti Sitt
Betänkande Nio 158 tydligen uppgifvit det belopp, Utskottet ansett böra
för ifrågavarande ändamål af Rikets Ständer anvisas, och. i sådant afseende
Stats-Utskottets Utlåtande, A;o 342.
3
hemställt, att en summa af 8,000 R:dr måtte, under den tid nu skeende
Stats-reglering blefve gällande, få at Kongl. Majit, i mån af behof, härtill
disponeras, samt berörde hemställan derefter blifvit af samtlige Riks-Stånden
bifallen, finner Utskottet sig sakna anledning att tillstyrka Rikets Ständer
någon ändring i deras redan fattade beslut i frågan, ulan hemställer
att den af Friherre Cederström nu väckta motionen icke må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 November 1854.
Reservation:
Af Biskop Annerstedt: ”Emot delta Utskottets Utlåtande måste jag
reservera mig. Jag är så angelägen sorn någon, att ett redan fattadt beslut
skal! hållas i helgd; men här är icke frågan örn att förändra ett beslut,
utan att utröna hvilket beslut Rikets Ständer fattat. Enär 27 punkten af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158, och hvilken af samtlige Riks-Stånden
blifvit bifallen, åberopar den 14 punkten af Utlåtandet N:o 71, så måste
den sistnämndas innehåll vara bestämmande för rätta förståndet af beslutet.
Rådfrågas nu omförmälde punkt, så visar sig att Utskottet, erkännande
vigten utaf afviltrings-verkets påskyndande i de norra länen ”ansett den
begärdd summan af 8,000 R:dr böra ställas till Kongl. Majits disposition.”
Men den begärda summan var 8,000 R:dr årligen, under tre år. Hade
Utskottets förslag åsyftaL någon nedsättning i det af Kongl. Majit äskade
anslag, så skulle väl i Betänkandet något förekomma, som derpå häntyder,
någon slags utredning, att en mindre summa vore tillräcklig, hafva meddelats
, något slags skäl för en dylik nedsättning förebringats; men derom
finnes i Betänkandet ej ett enda ord. Enligt min uppfattning tillstyrker
nämnde Utlåtande bifall till Kongl. Majits Proposition i afseende på summan,
och Rikets Ständers bifall till ett sednare Utlåtande, som åberopar
det förra, innefattar med det samma bifall till samma nådiga Proposition,
ehuru ordet årligen genom förbiseende kommit alt utelemnas."
Uti denna reservation instämde Frih. Åkerhielm, Carl, Herr Bildt,
Didr. Gillis, Frih. Falkenberg, Conrad Gabriel, Doktor Gumcelius, Prostarne
Forssell och Holmberg samt Professor Selander.
4
Stals-Utikotteti Utlåtande, iV.-o 343.
lt :o 343.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Nor. 1854, kl. 2 e, m
Utlåtande, i anledning af vackt motion cm tillägg uti Rikets
Ständers beslut, angående eftergift till förmån för Carlstads
stadsförsamling af Kronans rätt till ett efter Näringsidkerskati
Johanna Emilia Hollander fallet dana-arf.
CL A O
Sedan hos Kongl. Majit Carlstads stads-församling i underdånighet
anhållit om eftergift af Kronans rätt till ett efter aflidna Näringsidkerskan
Julianna Emilia Hollander fallet dana-arf, utgörande 5,853 R:dr 7 sk., och
delsammas anslående till staden Carlstad, för att emot redovisnings-skyldighet
användas till inrättande af arbetshus för stadens fattige, samt, med
anledning häraf, Kongl. Majit behagat uti Nådig Proposition föreslå Rikets
nu församlade Ständer, alt Kronans rätt till omförmälda dana-arf målte
lill förmån för Carlstads stads-församling eftergifvas under vilkor, alt medlen
Liefve lill inrättande al ett arbetshus för församlingens fattige använde;
så och efter det Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse den 31 sisth
Augusti, till berörda Nådiga Proposition lemnat bifall, liar uti en inom
Borgare-Ståndet väckt och lill Slals-Utskollet remitterad motion, Herr LF.
Nygren, då den underdåniga skrifvelseh npploge nämnda dana-arf endast
till hvad detsamma i hufvudstol uppginge, men ett vid motionen fogadt,
lill riktigheten af vederbörande tjensteman styrkt, utdrag af Wermlands
Läns Landskontors räkning öfver Landlränteri-uppbörden af danaarfs-medlen
visade, alt under tiden å dessa medel räntor influtit till belopp
Stals-Uukottets Utlåtande, N:o 343.
5
af G97 R:dr 44-sk. 8 r:st., anhållit, alt ehuruväl det kunde antagas, att Rikets
Ständer afstålt hela arfvet, Rikets Ständer likväl, på det någon tveksamhet
om rätta tydningen af deras beslut icke måtte uppstå, ville, såsom
tillägg till det förra beslutet förklara, att jemväl den på ofvannämnde dana
arfsmedel upplupna räntan måtte till samma ändamål och under enahanda
redovisnings-skyldighet som hufvudslolen eftergifvas.
Då emedlertid, på sätt ofvan förmäles, genom Kongl. Maj:ts och
Rikets Ständers sammanstämmande beslut, Kronans rätt till det efter Näringsidkerskan
Hollander fallna dana-arf blifvit till förmån för Carlstads
slads-lörsamling eftergifven, utan någon inskränkning i afseende å beloppet
och församlingen således inträdt i all den rätt, Kronan förut egt till Näringsidkerskan
Hollanders qvarlåtenskap, så till kapital som ränta, samt
dessutom den i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse förekommande uppgiften
om beloppet af samma dana-arf endast blifvit efter den underdåniga
ansökningen upplysningsvis meddelad; anser Utskottet något förtydligande
af berörde underdåniga skrifvelse icke vara erforderligt och hemställer
derföre,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon åtgärd af Rikets
Sländer föranleda.
Stockholm den 9 November 1854.
6
StaU-UUkotteU Memorial, N;o 344.
l!I:o 344.
Ank. till Exp.-Ut»k. den 10 Not. 1834, kl. % e. m.
Memorial, med förslag till voterings-proposition, i fråga om
särskildt uppbörds-arfvodes beviljande åt Skepps-ombudsmannen
vid Stockholms Sjömanshus för de sedan är I8å8 derstädes
debiterade och redovisade krono-utskylder.
(R:gs Afd.)
Sedan Stats-Utskottet, i sitt. under N:o 189 afgifna Utlåtande, hemställt,
alt Rikets Ständer måtte åt Skepps-Ombudsmannen vid Stockholms
Sjömanshus, J. S. Freesesåsom vedergällning för debiteringen, uppbörden
och redovisniugen af 1849 och följande års krono-utskylder för det vid nämnde
Sjömanshus skattskrifne sjöfolk, bevilja och till utgående från Riksgäldskontoret
anvisa ett särskildt arfvode, motsvarande det belopp, som det
honom tillkommande uppbörds- och redovisnings-arfvodet, med tillämpning
af den beräkningsgrund derför, som i nästa bevillniogs-förordning
varder fastställd, skulle för dessa år hafva utgjort, så och efter det sagde
utlåtande, hvilket Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit,
blifvit af de öfriga 2:ne Riks-Stånden återremitteradt, samt Utskottet
i anledning häraf, angående detta ärende i Memorialet N:o 294 sig ånyo
yttrat, och dervid förnyat sin förut gjorda hemställan, hafva, enligt Utskottet
tillhandakomna protokolls-utdrag, Borgare- och Bonde-Stånden afslagit
nyssnämde, af Ridderskapet och Adelil arnt Preste-Ståndet till handlingarne
lagde, Memorial.
I anseende till Riks-Ståndens sålunda meddelade skiljaktiga beslut,
får Stats-Utskottet, jemte det Borgare- och Bonde-Stånden härmedelst in
-
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 344.
7
bjudas att förena sig med de 2:ne öfriga Riks-Stånden i bifallandet af ofvanberörde
utlåtande, nu tillika, tor den händelse, att denna inbjudning
ej skulle af någotdera utaf förstbemälde 2:ne Stånd antagas, och då förevarande
fråga, såsom rörande en utgift för Riksgälds-kontoret, enligt Regeringsformens
69 § synes böra afgöras genom omröstning i förstärkt Statsutskott,
föreslå följande voterings-proposition:
Den, som, i enlighet med Stats-Utskottets, af Ridderskapet och Adeln
samt Presle-Ståndet godkända, hemställan, anser, att Rikets Ständer, för
debiteringen, uppbörden och redovisningen af det vid Stockholms Sjömanshus
skattskrifna eller i dervarande rullor införda sjöfolks krono-utskylder
för 1849 och derpå följande år, intill dess nästa bevillnings-förordning
kommer att tillämpas, böra åt Skepps-ombudsmannen J. S. Freese bevilja
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa en särskild vedergällning,
motsvarande del belopp som Skepps-ombudsmannens uppbörds- och
redovisnings-arfvode, enligt den beräkningsgrund, hvilken i nyssberorde
förordning varder fastställd, skulle för alla dessa år hafva utgjort, röstar
-/a;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer icke beviljat denna särskilda vedergällning
åt ofvanbemälde Skepps-ombudsmau,
Stockholm den 9 November 1854.
8
Stats- Utskottets Memorial, N:o 345.
X:o 345.
Auk. till Exp.-Utsk. deti 10 November 1854, kl. 2 e. m.
Memorialj i anledning af Riks-Ständens skiljaktiga beslutj i fråga
om förhöjning i kreditivet för Arméens Pensions-kassa.
cu. A0
Uli sednare momentet af Stats-Utskottets hemställan i Utlåtandet
N:o 278, hade Utskottet tillstyrkt, att lill upprätthållande af den Armeens
Pensions-kassa, efter nu gällande stat, åliggande pensionering, ett belopp
af högst 36,000 R:dr årligen måtte, för nästa Statsregleriqgs-period, i mån
af behof, från I|iksgälds-konloret utgå, för att användas till betäckande af
den brist, som under tiden möjligen kan uppkomma derigenom, alt kassans
årliga inkomster icke blefve tillräckliga för bestridande af dess utgifter.
Vid pröfning af denna utål Utskottet uli Utlåtandet N:o 325 förnyade
framställning, hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
densamma godkänt, Borgare-Ståndet beslutat, att, jemte bifall till Betänkandet
N:o 278, Rikets Ständer må, samtidigt med detta bifall, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att ett förslag till nytt. reglemente för kassan
måtte utarbetas och Rikets Ständer lemnäs tillfälle alt i denna lagstiftningsfråga
deltaga; samt Bonde-Ståndet deremot afslagit hvad Utskottet
tillstyrkt. Varande, enligt Utskottet lillhandakomne Protokolls-utdrag,
inbjudning sedermera gjord af Borgare-Ståndet till de öfriga Riks-Stånden
att instämma i ofvanberörda af Ståndet fattade beslut; men denna inbjudning
hafva dessa 3:ne Riks-Slånd förklarat sig icke kunna antaga.
Dä
Stats-Vtskoltets Memorial, N:o 313.
0
Di emellertid det af Borgare-Ståndet beslutade tillägg måste anses
innefatta ett vilkor, hvarunder Ståndet velat medgifva den föreslagna förhöjningen,
är alltså Utskottets framställning blott af 2:ne Riks-Ståud oförändrad
antagen, i följd hvaraf frågan utgör föremål för omröstning i förstärkt
Stats-Utskott, så vida Borgare-Ståndet numera icke skulle finna skäl
afstå från det beslutade tillägget och i stället förena sig med Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Slåndet uti deras, i enlighet med Utskottets tillstyrkande
fattade beslut, och hvartill Utskottet anser sig böra bemälda
Riks-Slånd vördsamt inbjuda. Antages denna inbjudning, är ärendet, genom
3:ne Riks-Ståads sammanstämmande beslut, afgjordt.
Om åter inbjudningen icke antages, mäste votering först ega runi om
kontra-proposilionens lydelse; och föreslår Utskottet för denna votering
följande proposition:
Den, som till kontra-proposition i blifvande hufvud voteringen antager
Borgare-Ståndets beslut, att, till upprätLhållande af den Armeens Pensions-kassa,
efter nu gällande stat, åliggande pensionering, ett belopp af
högst 36,000 R:dr årligen, må, för nästa Stalsreglerings-period, i mån af
behof, från Riksgälds-konloret utgå, för att användas lill betäckande af
den brist, sorn under tiden möjligen kan uppkomma derigenom, att kassans
Arliga inkomster icke blifva tillräckliga för bestridande af dess utgifter,
samt att samlidigt härmed hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålles,
att ett förslag lill nytt reglemente för nämnde kassa måtte utarbetas, och
Rikets Stunder lemnäs tillfälle alt i denna lagstiftningsfråga deltaga, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages lill kontra-proposition Bonde-Ståndets beslut,
att någon förhöjning i nuvarande statsbidrag for nämnde kassa icke beviljas.
För hufvud voteringen föreslår Utskottet följande proposition:
Den, som, i enlighet med Utskottets af Ridderskapet och Adeln
samt Pieste-Ståndet godkända hemställan, vill, att lill upprätthållande af
den Armeens Pensions-kassa, efter nu gällande stat, åliggande pensionering,
Bih. till R. St. Prof. 1S53—1S3J. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 20 Iläft. 2
10
State-Utskottets Memorial, N:o 345.
elt belopp af högst 36,000 R:dr årligen må, för nästa Statsreglerings-period,
i mån af behof, från Riksgälcls-konloret utgå, för att användas till betäckande
af den brist, som under liden möjligen kan uppkomma derigenom,
att kassans årliga inkomster icke blifva tillräckliga för bestridande af dess
utgifter, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages: (Ira alternativet) Borgare-Ståndets beslut; (2:a
alternativet) Bonde-Slåudels beslut.
Slockholm den 10 November 1854.
Reservation:
Af Biskop Annerstedt: "Utskottets tolkning af Borgare-Ståndets beslut
i denna fråga, kan jag för min del ej biträda, och således icke heller
det slut, hvartill Utskottet kommit. Orden: "Jemte bifall till Betänkandet
N:o 278, beslöt Ståndet, att Rikets Ständer må samtidigt med detta bifall i
underdånighet hos Kongl. Muj:t anhålla, alt ett förslag till nytt reglemente
för Arméens Pensions-kassa måtte utarbetas etc.,” kunna, enligt vanligt språkbruk,
omöjligen betyda, att den sednare skrifvelsen skall vara ett vilkor
för Ståndets bifall till kreditivet. Bifall till ifrågavarande Utlåtande är i
Borgare-Ståndets beslut klart och tydligt uttaladt, men derjemte, såsom ett
bihang dertill, icke såsom vilkor derför, är beslutad en samtidig underdånig
skrifvelse. Borgare-Ståndet är likväl ensamt i ett sådant beslut, och dess inbjudning
till Medslånden, alt om ifrågavarande skrifvelse sig förena, är af
Stati-Utikotteti Memorial, N:o 345.
11
dessa enhälligt afslagen, och således genom Rikets Ständers beslut för denna
Riksdag förfallen. Under sådant förhållande anser jag Utskottets Utlåtande
bordt hafva inskränkt sig till en enkel anmälan, att anslaget till Arméens
Pensions-kassa, genom trenne Stånds beslut, vore bifallen, samt att
Borgare-Ståndets beslut om underdånig skrifvelse, rörande förändring i
reglementet, såsom af intet annat Riks-Stånd biträdt, till ingen Rikets Ständers
åtgärd föranleder. Att föreslå Rikets Ständer votering i förstärkt Statsutskott
om ett vilkor, som redan af 3 Stånd är förkastadt, synes mig både
oformligt och grundlagsvidrigt.”
Uti denna reservation instämde Friherre Åkerhielm, C., Herr Bildtj
D. G., Friherre Falkenberg, C. G., Herrar Liljehöök, C. B., Lode, T.W.,
Tersmeden, JV., Törnebladh, G. och Blomstedt, C. R., Biskop Heurlin,
Prostarne Schram och Forssell, Doktor Gumcelius samt Proslarne Tellbom,
Berlin, Holmberg och Malmstedt.
5lOCR HOLM, 'IRiCRI HOS N. MARCUS, 1854.
Stats-Ulskotlels Memorial, 546.
1
M 346.
Ank. till Exp. Ulsk. d. 10 Nov. 1834, kl. 6 e. m.
Memoriali anledning af erhållna återremisser å Utlåtandet JVZ
308, angående dels ett byggnadslån åt staden Jonköping,
dels anslag och lån för ny tomtreglering derstädes.
Ofvannämnde Utlåtande, — deruti Stats—Utskottet, med anledning af Kongl. Maj:ts
derom aflåtna Nådiga proposition, tillstyrkt Rikets Ständer alf, i anseende till den
eldsvåda, som i början af Mars månad innevarande är öfvergått en del af staden
Jönköping, bevilja nämnde stad ett byggnadslån å 66,666 R:dr 32 sk., äfvensom
ett särskildt lån å 10,000 R:dr, för verkställande af tomtreglering derstädes,
men afslyrkt beviljandet af det anslag ulan återbetalnings skyldighet å enahanda belopp
eller 10,000 R:dr, bvars anvisande för tomtregleringen Kongl. Majit jemväl i
nåder förordat, — bar, enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag, blifvit bifallet
af Bonde-Ståndet samt återremilteradt af Ridderskapet och Adeln äfvensom
Preste-Ståndet; varande lista och 3:dje punkterna af utlåtandet, eller Utskottets
tillstyrkanden, att berörde 2:ne lånesummor måtte beviljas, bifallna utaf BorgareStåndet,
som deremot återremitterat den andra punkten, innefattande Utskottets afstyrkan
till det för tomtregleringen ifrågasatta anslag utan återbetalnings skyldighet.
De anmärkningar, på grund hvaraf de beslutade ålerremisserna blifvit yrkade, innehålla
hufvudsakligen, att de understöd af allmänna medel, som Utskottet, med anledning
af nämnde eldsvåda, för Jönköpings samhälle tillstyrkt, icke syntes vara lämpade
efter samma grunder, som blifvit iakttagna vid dylika understöds beviljande åt
andra af sådana olyckor hemsökta städer, oansedt Jönköping skulle företrädesvis
vara förtjent af allt det bidrag från det allmännas sida, som möjligen kunde åt
denna stad beredas, enär svårligen någon annan ort inom riket, under de sednast
förflutna årtiondena, lidit af så många olyckshändelser, som Jönköping, hvarest
förnyade öfversvämningar, farsoter och eldsvådor inträffat. Den sednast der limade
brandskada kunde visserligen, med afseende å de derigenom ödelagda tomternas antal,
synas jemförelsevis vara af mindre betydenhet; men erfarenheten vid denna eldsvåda
hade ådagalagt nödvändigheten af en förändrad tomtreglerings företagande, dervid
en stor del af staden borde afdelas genom nya större gränder, samt många
Bih. lill R. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Sami. I Afd. 3 Band. 21 Haft. 1
2
Stals-Utskottels Memorial, JYs 346.
tomter omflyttas; hvilket naturligtvis vore förenadt med ganska betydliga kostnader.
Ett större understöd för detta ändamål, än det Utskottet tillstyrkt, syntes derföre af
både bebofvet och billigheten päkalladt; i hvilket hänseende de fleste ledamöter af
bemälde 3:ne Riks-Stånd, som uti denna syftning yttrat sig, yrkat antingen en förhöjning
af det för tomlregleringen afsedda låns belopp, eller ock beviljandet af det
dertill af Kongl. Maj:t förordade anslag utan återbetalnings skyldighet.
Stats-Utskottet, som redan före det återremitterade utlåtandets afgifvande, noga
öfvervigt ej mindre nu anförda, än öfriga härvid förekommande omständigheter och
förhållanden, anser sig, hvad byggnadslånet beträffar, ega så mycket mindre anledning
frånträda sin derom gjorda hemställan, som densamma blifvit af 2:ne Riks-Stånd
bifallen, och anmärkningarne inom de andra 2:ne Stånden i allmänhet icke afsett
denna del af utlåtandet. Utskottet får alltså
l:o
förnya den hemställan Irsta punkten af samma utlåtande innehåller,
i afseende på beloppet af och vilkoren för det deruti tillstyrkta
byggnadslån åt rneranätnnde stad.
Vidkommande åter det föreslagna understödet för stadens nya tomtreglering,
så ehuru de åsigter, hvilka finnas uttalade i Utskottets förra yttrande angående detta
understöds belopp och beskaffenhet, icke blifvit rubbade genom de emot berörde
yttrande framställde anmärkningar, har Utskottet, som anser de i fråga om Statens
medverkan för erhållandet af ny tomtreglering inom Jönköping förekommande förhållanden
icke innefatta tillfyllestgörande skäl för det härtill erforderliga statsbidrags
beviljande, såsom anslag utan återbetalnings skyldighet, likväl funnit sig, till följd af
do från 3:ne Riks-Stånd emottagna återremisser, böra så till vida förändra sitt tillstyrkande
i afseende på den för tomtregleringen ifrågaställa lånesumma, att Utskottet
nu föreslår, alt densammas belopp måtte förhöjas till 20,000 R:dr. Således
och jemte det Usskottet äfven
2:o
förnyar sitt afstyrkande af Rikets Ständers bifall till det såsom anslag
utan återbetalnings skyldighet föreslagna statsbidrag för staden
Jönköpings nya tomtreglering,
får Utskottet
3:o
hemställa, att, för sagde ändamål, ett lån å 20,000 R:dr må af Rikets
Ständer beviljas och anvisas, att af oftanämnde stad från Riks—
gälds-kontoret utbekommas, under enahanda förbehåll samt ränleoch
återbetalningsvilkor, som vid innevarande Riksdag blifvit af Rikets
Ständer stadgade för det, enligt Stats-Utskottets utlåtande JV2
167, samt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse JVs 66, af den 1
nästl. Juli, beviljade lån för tomtregleringen i Orebro, dock med för
-
Stals-Ulskoltets Memorial, Jfå 347. 3
langning af yttersta terminen för lånemedlens lyftning till slutet af
Mars månad nästkommande år 1855.
Stockholm den 10 November 1854.
M 347.
Ank. till Exp. Utsk. d. 10 Nor. 1834, kl. 6 e. m.
Memorial, med förslag till stadganden i Reglementet för Riks
gålds-kontoret,
angående de under innevarande Riksdag beviljade
och till utgående från detta verk anvisade stats
utgifter.
(R:gs Afd.)
Stats-Utskottet får, såsom fortsättning af det Utskottets Memorial J\s 317 bilagde
förslag till de lörsta afdelningarne af det Reglemente för Riksgälds-kontoret,
hvilket före innevarande Riksdags slut bör utfärdas, härjemte aflemna samt underställa
Rikets Ständers granskning och godkännande Utskottets förslag till den afdelning
af samma reglemente, som bör handla om de, under loppet af denna Riksdag,
beviljade och till utgående från nämnde verk anvisade låne- och anslagssummor;
hvarvid Utskottet dock, i afseende på de föreslagna reglements-§§:s nu uppgifna
nummerordning, finnér sig löranlåtet erinra, att, derest någon eller några af de
ytterligare utbetalningar, derom väckta frågor ännu icke äro af Rikels Ständer slutligen
afgjorda, skulle jemväl varda beviljade och Riksgälds-kontoret ålagda, måste de
derom erforderliga reglementariska föreskrifterna vid desammas införande å sina behöriga
ställen, naturligtvis föranleda förändring i de numror, under hvilka efterföljande
§§ dels här nedan, dels i bifogade förslag äro upptagna.
Efter vanligheten har Utskottet ansett sig böra uppgifva ej mindre det eller
de ämnen, derom hvarje särskild § handlar, utan äfven de utlåtanden, genom hvilkas
bifallande Rikets Ständer fattat de beslut, hvarpå samma <§ sig grundar.
82 §, angående utbetalningen af de under denna Riksdag beviljade, fastän på
riks-staten icke uppförda statsutgifter, svarar emot och är lika lydande med nu
gällande reglementes 81 §.
83 §, angående anslagen för nödiga befunna byggnadsarbeten å Kongl.' Slottet
i Stockholm samt Gripsholms Slott, grundar sig på Rikets Ständers beslut genom
bifallandet af Stats-Utskottets utlåtande M 323.
4
Stats-UItkollels Memorial, M 547,
84 §, angående anslaget för länsfängelset uppförande, grundar sig på Utskottets
af Rikets Ständer bifallna utlåtande JVl 150, och öfverensstämmer till ordalydelsen
med 83 § i 1851 års reglemente.
83 angående de särskilda anslagen för landtförsvaret tillhörande föremål,
innehåller de beslut, Rikets Ständer fattat enligt Utskottets utlåtanden N:ris 4, 3,
18, 151 och 258, samt Förstärkta Stats-Ulskoltets memorial JVs 276.
86 §, angående anslagen för sjöförsvarets ordnande, innefattar de härtill, enligt
Utskottets bifallna utlåtanden N:ris 18 och 152, beviljade anslagssummor,
87 §, angående anslagen till aflöning för Väg- och Yattenbvggnads-Styrelsen,
samt rese- och undersökningskostnader för allmänna arbeten, äfvensom de till arfvoden
och stipendier för Civil-ingeniörers bildande vid Mariebergs läroverk anslagna
medel, grundar sig på Rikets Ständers beslut genom leinnadt bifall till 19:de, 25:te
och 26:!e punkterna af Utlåtandet JVs 158, samt motsvarar nu gällande reglementes
87 §■
88 §, angående anslaget lill Skeppsbyggeri—institutet i Carlskrona, innehåller,
med ändring af årtalen, samma stadgande, som nyssnämnde reglementes 89 §, och
grundar sig på den af Rikets Ständer bifallna 30:de punkten i Utlåtandet J\l 71.
89 §, angående statsbidragen til! hamnarbetena vid Ystad och Borgholm, jemte
upprensningarne af Stång-ån, samt Arboga och Köpings åar, innefattar Rikets Ständers
beslut genom gillandet af Utskottets tillstyrkanden i 2:dra, 9:de, 10:de och
11:te punkterna af Utlåtandet JV2 158.
90 §, angående det staden Christianstad beviljade lån, grundar sig på Rikets
Ständers beslut, enligt Förstärkta Stats—Utskottets Memorial JV2 310.
91 §, angående staden Wadstenas ytterligare hamnbyggnadslån, innehåller det
beslut Rikets Ständer fattat genom bifallandet af Utskottets Utlåtande JV2 198.
92 J§, angående anslaget till den återstående amorteringen af lånet för Linköpings
hamnbyggnad och Stång-åns upprensning, innefattar det i l:sta punkten af
Utskottets Utlåtande JV2 158 tillstyrkta beslut, och motsvarar nu gällande reglementes
91 §.
93 angående anslaget för en kanalledning från Eskilstuna till Mälaren, är
grundad på den af Rikets Ständer bifallna 12:te punkten af sistnämnde Utlåtande.
94 angående det beviljade lånet för slussanläggningar i Clara eif vid Dejefors
och Forshaga, upptager Rikets Ständers beslut medelst gillandet af samma Utlåtandes
13:de punkt.
95 angående anslaget lill väganläggningar och vägförbättringar, samt mindre
slrömrensningar, är grundad pä 16:de punkten af samma Utlåtande, och hufvudsakligen
lika lydande med 94 § af 1851 års reglemente.
96 §, angående det, genom bifallandet af meranämnde Utlåtandes 3:dje punkt,
beviljade statsbidrag för en ny bros byggnad öfver Helgeå, öfverensstämmer med
den hemställan denna punkt innehåller.
Stals-Utskotlels Memorial, M 347.
5
97 §, angående de till Kongl. Maj:t Nådiga disposition för vattenaftappningsarbeten
anvisade medel, innehåller Rikets Ständers, genom bifallandet af 21 punkten
af samma Utlåtande, vidtagna beslut, samt svarar emot och öfverensstämmer med 98
§ af nuvarande reglemente.
98 g, angående de beviljade särskilda statsbidragen för sänkningen af vissa
uppgifna sjöar inom Södermanland och Småland, innefattar Rikets Ständers, med
samma Utlåtandes 4:de och 22:dra punkter öfverensstämmande beslut.
99 §, angående lånet för sänkningen af Åsunden samt Stora och Lilla Rengen
m. fl. sjöar i Östergöthland, grundar sig på Utskottets bifallna Utlåtande JM 163.
100 §, angående vilkoren och ordningen för de till allmänna arbetsföretag
beviljade statsbidrags utbekommande, har redan blifvit af Rikets Ständer godkänd,
genom bifallandet af Utskottets hemställan härom i memorialet JM 157.
101 §, angående anslaget till fortskyndande af afvittringarne inom Wester
Norrlands samt Wester- och Norrbottens län, innehåller Rikets Ständers, genom bifallandet
af 27:de punkten i Utlåtandet JM 158, fattade beslut.
102 §, angående anslaget för uppförande af ladugårds- och mejeri-byggnad
vid Ultuna Landtbruks-Jristitul, grundar sig på Utskottets af Rikets Ständer gillade
Utlåtande JM 110.
103 §, angående anslaget till premier för kreatursegare, och
104 §, angående anslaget lill slöjd-expositioners befrämjande, motsvarar och
äro lika lydande med 101 och 102 §§ af 1851 års reglemente, samt innehålla
Rikets Ständers beslut, genom bifallandet af hvad Utskottet hemställt i 28:de punkten
af Utlåtandet JM 158.
105 <§, angående anslaget till rese-stipendier åt fabriks- och bandtverksarbetare,
innefattar Rikets Ständers, medelst gillandet af Utskottets hemställan i samma Utlåtandes
29:de punkt, härom meddelade beslut.
106 §, angående de staden Örebro beviljade byggnads- och tomtregleringslån,
är grundad på Utskottets af Rikets Ständer bifallna Utlåtande JM 167; dock har
Utskottet, i stället för att i denna § intaga de i åberopade Utlåtande anförda betal—
ningsvilkor och stadganden för byggnadslånet, hänvisat lill samma reglementes 41 §,
hvilken innehåller de af Rikets Ständer för dylika låneunderstöds åtnjutande fastställda
vilkor och meddelade föreskrifter.
107 angående lörlags- samt byggnads- och tomtreglerings-lånen till staden
Jönköping, grundar sig, hvad förlagslånet beträffar, på Rikets Ständers fattade beslut,
genom bifallandet af Utskottets Utlåtande JM 90. Vidkommande åter de 2:ne andra
lånen, får Utskottet erinra, att sedan 3:rie Riks-Stånd återremitterat Utskottets, angående
dessa lån, under JM 308 afgifna Utlåtande, har Utskottet, med anledning af
de sålunda erhållna ålerremisserna, funnit sig föranlåtet att, på sätt Utskottets förnyade
memorial härom JM 346 innehåller, föreslå tomtreglerings-lånet till ett belopp
af 20,000 R:dr; hvaremot Utskottet ansett sig böra vidblifva sin förra, af 2:ne Riks
-
6
Slats-Utshottets Memorial, M 5i7.
Stånd gillade tillstyrkan i fråga om byggnadslånet och dess belopp. Under förutsättning
af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet, rörande sistnämnde 2:ne lån,
sålunda tillstyrkt och hemställt, har Utskottet föreslagit en dermed öfverensstämmande
lydelse af förevarande §:s 2:dra och 3:dje momenter; kommande naturligtvis i annat
fall, eller derest Rikets Ständer icke godkänna Utskottets tillstyrkanden, dessa 2:ne
momenters föreslagna lydelse att förändras.
108 §, angående anslaget till uppbyggande af nytt läns-residenshus i Christianstad,
innehåller Rikets Ständers, genom bifallandet af 2:dra punkten i Utlåtandet JVs
159, fattade beslut.
109 §, angående anslaget för Nockeby bros ombyggande, grundar sig på samma
Utlåtandes lista punkt.
110 §, angående det beviljade understödet och byggnadslånet åt de brandskadade
i Gustavia på ön S:t Barthelemy, innefattar hvad Rikets Ständer medelst
bifall lill Utskottets Utlåtande JVs 60 härom beslutat.
Hl §> angående ersättningen för kolonien S:t Rarthelemys förvaltningskostnader
öfverensstämmer med Utskottets, af Rikets Ständer bifallna, hemställan i sista punkten
af Utlåtandet JVs 159 och motsvarar nu gällande reglementes 106 §; anseende sig
Utskottet, såsom anledning till den nu föreslagna nya §:ns förändrade lydelse, böra
åberopa hvad Utskottets, rörande omförmälda kostnaders ersättande, under JV2 13 afgifna
Utlåtande innehåller.
112 §, an gående restitution af erlagda bevillnings- och krigsrustnings-afgifter
för ackordsränte- och amorterings-afdragen vid Westmanlands och Jönköpings Regementen
samt Wermlands fältjägare-regemente, innehåller Rikets Ständers, genom
bifallandet af Utskottets Utlåtande JVs 140, härom fattade beslut.
113 §, angående ersättning till Strömsholms stuteri för beviljad arrendeeftergilt,
grundar sig på Förstärkta Stats-Utskottets, enligt memorialet JVs 242, verkställda
omröstning.
114, 115, 116 och 117 angående de Ofver-kornmissarien N. A. Fredin,
Regements-skrifvaren C. Leopold, Kaplen-mekanikus E. W. Sasse, Auditören G.
Scheutz samt Edvard Scheutz tillerkända gratifikationer eller belöningar, upptaga de
beslut, Rikets Ständer härom fattat genom bifallandet af Utskottets, under N:ris 51,
136, 249 och 532, afgifna Utlåtanden.
angående lånet till Markaryds församling för en ny kyrkas uppbyggande,
öfverensstämmer med Utskottets rörande detta lån meddelade och af Rikets Ständer
bifallna Utlåtande JVs 76.
119 §, angående anslagen för en kapell-byggnads uppförande i Korpilombola
by och inköpande af ett kapellpredikants-boställe derstädes, innehåller Rikets Ständers
härom fattade beslut, i öfverensstämmelse med Utskottets tillstyrkan i Utlåtandet
JVs 147,
Stats-Utskottets Memorial, J\i 347.
7
120 §, angående det till fullbordande af reparationen å Linköpings domkyrka
beviljade ytterligare lån, grundar sig på Utskottets, af Rikets Ständer bifallna, Utlåtande
J\s 209.
121 §, angående anslaget till Gamla Upsala kyrkas reparerande, är grundad
£>å Rikets Ständers beslut, genom bifallandet af 13:de punkten i Utlåtandet M 160.
122 §, angående anslagen till uppförande och utvidgning samt reparerande af
läroverks-byggnader i Stockholm, Wexiö, Wisby och Orebro, innehåller de beslut,
Rikets Siänder fattat medelst iemnadt bifall till hvad Utskottet tillstyrkt i Utlåtandet
M 135.
123 g, angående bidrag till uppfostran af Lutherska barn i Paris, innehåller
hvad Utskottet i Utlåtandet JVs 241, 16:de punkten, tillstyrkt, samt Rikets Ständer
också bifallit.
124 §, angående det återstående anslaget till nationalmusei-byggnadens uppförande,
öfverensstämmer med hvad dels den af Rikets Ständer bifallna 4:de punkten
i Utlåtandet JVs 160, dels nuvarande reglementes 78 § innehålla.
125 angående anslaget lill inköp af Svenska konstalster, innefattar Rikets
Stäuders beslut, genom gillandet af Utskottets hemställan i 9:de punkten af Utlåtandet
JVs 160.
126 angående beviljadt understöd för fortsättningen af planchverket »Fordna
och närvarande Sverige,» innehåller Rikets Ständers beslut, enligt Utskottets tillstyrkan
i sistnämnde Utlåtandes 17:de punkt.
127 §, angående anslaget för afrilningen af sigiller vid de i Svenskt Diplomatarium
tryckta handlingar, öfverensstämmer med ej mindre Utskottets af Rikets
Ständer bifallna hemställan i samma Utlåtandes 8:de punkt, än nu gällande reglementes
lil §.
128 §, angående det för äldre historiska handlingars utgifning beviljade anslag,
grundar sig på Utskottets tillstyrkan i 7:de punkten af meranämnde Utlåtande,
samt Förstärkta Stals-Ulskottets omröstning, enligt samma Utskotts memorial JV2 276.
129 §, angående anslaget för en ordbok öfver Svenska språket, innehåller
Rikets Ständers i fråga om detta anslag, genom gillande af 11 punkten i Utlåtandet
JV2 160, vidtagna beslut.
130 §, angående de för inköp af äldre litteratur åt Kongl. Ribliotheket äfvensom
de begge Universitets-bibliotheken, innefattar Utskottets i 6:te punkten af samma
Utlåtande gjorda och af Rikets Ständer bilällna hemställan.
131 §, angående kostnaderna för de med fregatten Eugenie hemförda naturalster,
grundar sig på samma Utlåtandes, af Rikets Ständer jemväl bilällna, 15:de
punkt.
132 §, angående anslaget till ordnande af Rikets officiella statistik, innehåller
hvad Rikets Ständer, beträffande detta anslag, beslutat genom bifallandet af Stats
och
Ekonomi-Utskottens Utlåtande JV2 2.
8
Siats-Utskottets Memorial, JM 347.
133 §, angående ersättning-anslaget till Serafimer-Lazareltet för dess förlorade
inkomst af Finska tolagen, öfverensslämmer med Utskottets gillade tillstyrkan i 12:te
punkten af dess Utlåtande JM 160 och den i 1851 års reglemente deremot svarande
112 <§.
134 §, angående arrende-ersättning till Carolinska mediko-kirurgiska institutet,
innefattar Rikets Ständers beslut, genom bifallande af Utlåtandet JM 233.
135 angående de till hospitals-fondens understödjande samt bospitalernas
förökning och förbättring beviljade anslag, grundar sig på Utskottets, af Rikets Ständer
bifallna, Utlåtanden N:ris 107 och 2J2.
136 §, angående de till nybyggnad och Inventarier vid institutet för döfstumma
och blinda anslagna summor, innefattar Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med 10:de
punkten af Utlåtandet JM 160, härom meddelade beslut.
137 §, angående anslaget för ett nytt barnbördshus inom hufvudstaden, innehåller
det beslut, Rikets Ständer fattat genom bifallande af samma Utlåtandes 5:te
punkt.
138 §, angående det för Råby räddnings-institut för vilseförda och vanvårdade
barn beviljade anslag, öfverensstämmer med Rikets Ständers beslut i anledning af
21 punkten af oftaberörde Utlåtande, äfvensom Utlåtandet JM 241.
139 § angående låneunderstödet till staden Carlskrona, innefattar det af Rikets
Ständer, genom lemnadt bifall till Utskottets hemställan i Utlåtandet JM 101, meddelade
beslut.
Reträffande 140 §, eller den §, som kommer att handla om det för upprätthållande
af Arméens Pensions-kassas pensionerings-skyldigbet beviljade understöd
och motsvara 114 § af 1851 års reglemente, så har Utskottet ansett sig för närvarande,
och intill dess Riks-Stånden meddelat sina beslut i anledning af Utskottets
memorial JM 545, böra uppskjuta att föreslå den lydelse denna § skall erhålla; viljande
Utskottet afgifva sitt förslag dertill, efter erhållen underrättelse om do beslut sagde
memorial kommer att föranleda, och sedan frågan om berörde understöds årliga belopp
under instundande stats-regleringsperiod, kan anses slutligen afgjord.
141 §, angående de Wadstena krigsmanshus-kassa och Amiralitets-krigsmanskassan
tillerkända ersättningar för rusthålls- och en per mille afgifterna, grundar sig
på Utskottets, af Rikets Stäuder bifallna, Utlåtande JM 277.
142 §, angående anslaget för undersökningar och utredningar i afseende på
jernvägs-stamliniers anläggningssätt och beskaffenhet, innefattar Rikets Ständers beslut
genom bifallande af Utskottets tillstyrkan i 4:de punkten af Utlåtandet JM 333.
145 §, angående det nu beviljade anslaget för jernvägs-stambanors anläggande
mellan Götheborg och Stockholm samt Malmö och Jönköping, innehåller det beslut,
Rikets Ständer fattat genom bifallande af Utskottets i sistnämnde Utlåtande härom
gjorda framställning,
145
Slals-Ulskollets Memorial, J\i 347.
9
148 §, angående lånet för anläggningen af en jernväg melian sjöarne Norra
Barken och Wessman i Stora Kopparbergs län, grundar sig på Rikets Ständers, i
öfverensstämmelse med Utskottets tillstyrkan under littera G. i Utlåtandet JV° 274,
meddelade beslut.
146 §, angående det beviljade ytterligare lånet för Norbergs-jernvägens fullbordande,
innefattar de, i afseende på delta lån, af Utskottet i utlåtandet M 305
föreslagna och af Rikets Ständer gillade vilkor och stadganden;
och 147 §, angående några, för alla å Riksgälds—kontoret anvisade tillfälliga
stats—utgifter gemensamma föreskrifter, är lika Ivdande med nu gällande reglementes
127 §.
Slutligen anser sig Utskottet böra upplysningsvis erinra, att de under innevarande
riksdag beviljade anslagen för folkundervisningens befrämjande, i enlighet med
den förut iakttagna och nu bibehållna uppställningen af reglementet för Riksgäldskontoret,
komma att upplagas i reglementets nästa afdelning.
Stockholm den 10 November 1854.
F ö r s 1 a g
till
Reglemente för Riksgälds-kontoret.
(Fortsättning).
E) Under innevarande riksdag beviljade och till utgående från Riksgäldskontoret
anvisade stats-utgifter.
§ 82.
Rikets Ständer, som jemväl under denna riksdag beviljat åtskilliga till de ständiga
slatsbehofven icke hänförliga anslags -summor, h afva beslutat, att dessa, jemte
alla andra nu beviljade anslag, hvilka icke äro, till årligt utgående, under riksstatens
särskilda hufvudtillar anvisade, äfvensom här nedan ornförmälda låneunderstöd,
skola af Riksgälds-kontorets medel bestridas i den ordning, som för hvarje särskild
anslags- och lånesumma blifvit fastställd; börande, sedan den bestämda utbetalningsBih.
lill R Sl. Prot. 1833 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 21 Hafi. 2
10
Siats-Utskottets Memorial, JVJ 317.
tiden inträdt, hvart och ett anslag eller lån, derest icke vissa terminer för dess utbekommande
äro föreskrifna, utbetalas på eu gång eller i mån af skeende reqvisitioner.
§ 83.
Med bifall tiil Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hafva Rikets Ständer,
för nödiga befunna byggnads-arbeten å nedannämnde 2:ne Kongl, slott, till dessaS
skyddande emot eldfara, beviljat följande anslags-suminor, hvilka, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift och i mån af behof, skola från Riksgälds-kontoret
utbetalas, nemligen:
l:o för utförande af sagde arbeten å Kongl, slottet i Stockholm, Niotusen
R:dr; och
2:o för ifrågavarande arbetens verkställande å Gripsholms Kongl, lustslott, Sjutusen
femhundra R:dr.
§ 84.
För uppförande af länsfängelser efter cellsystemet, hafva Rikets Ständer ytterligare
anslagit en summa af Trehundratusen R:dr, som under åren 1855, 1856
och 1857 skall, med en tredjedel eller 100,000 R:dr årligen, af Riksgälds-kontoret
utbetalas, på sätt Kongl. Maj:t behagar i nåder föreskrifva.
§ 85.
Utom de, vid regleringen af riksstatens fjerde hufvudtitel, anvisade och å denna
hufvudlitel uppförda anslagssummor, hafva Rikets Ständer lill Kongl Maj:ts nådiga
disposition beviljat nedannämnde särskilda anslag för landtförsvaret tillhörande föremål;
hvilka anslag, såvidt de icke redan under innevarande riksdags lopp i stadgad
ordning från Riksgälds-kontoret utbekommits, böra af detta verk, efter vederbörliga
reqvisitioner, utbetalas, nemligen:
l:o för anskaffning af rid- oeh anspanns- m. fl. persedlar åt nya fältartilleriet,
Åtliosjutusen R:dr;
2:o för anskaffning af reserv-fältbatterier jemte lavettage- och nödiga anspannsm.
II. persedlar, Fyratioåttalusen R:dr;
3:o för bestyckning af Waxholms fästnings utanverk, 26,666 Rtdr 32 sk.
årligen under åren 1854, 1855 och 1856, eller tillsammans Åttiotusen Ridr;
4:o för bestyckning af strandverket Gustafsborg vid Carlstens fästning, 20,666
R:dr 32 sk. årligen under samma år, eller tillsammans Sextiotvåtusen R:dr;
5:o för anskaffning af nya gevär, 66,666 R:dr 52 sk. årligen under åren
1854, 1855, 1856 och 1857, eller tillsammans Tvåhundrasexliosextusen sexhundrasextiosex
R:dr 52 sk.
