# ID: svediakorp-gov2267
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,443
# sentences: 1,492
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Slctls-UlskoUels Memorial, -V.-o 244.
11
10:o. Utskottets, uti 21:sta punkten af Utlåtandet N:o 74 gjorda, och i Utlåtandet
N:o 186 vidblifna, afstyrkande af väckt motion, att förre tillförordnade
Kanslisten i det upplösta Magasins-kontoret A. Ekman och förre tillförordnade
Kammarskrifvaren derstädes C. A. Forssberg skulle å Allmänna Indragnings-staten
tillerkännas ersättning för dem vid förändrad organisation af Stats-kontoret
frångången aflöning, har blifvit gilladt af Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet i så måtto bifallit motionen, att
Kanslisten Ekman finge å Allmänna Indragnings-staten uppföras till åtnjutande
af 438 R:dr årligen intilldess han antingen genom fullmakt å annan tjenst erhölle
en löne-inkomst, motsvarande nämnde summa, eller ock blefve anställd i
Stats-kontoret såsom Kanslist med dervid åtföljande aflöning, enligt nu gällande
Stat.
I denna fråga, så vidt densamma rörer ersättningen åt Ekman, hafva alltså
2 Stånd stadnat emot 2, i följd hvaraf härutinnan votering uti förstärkt Statsutskott
måste ega rum. Emellertid, i händelse vid voteringen Ridderskapet och
Adelns samt Preste-Ståndets beslut komme att göra sig gällande, skulle derigenom
inträffa, att, om Ekman, genom fullmakt å annan tjenst, befordrades till
högre lön, som icke fullt motsvarade den aflöning, han i' Magasins-kontoret förut
innehaft, Ekman komme att, utan afdrag för löne-tillökningen, fortfarande uppbära
hela aflönings-ersättningen, hvilket Utskottet dock anser icke hafva varit
nämnde Riks-Stånds mening; utan förmodar Utskottet, att i detta, likasom i andra
likartade fall, det bör iakttagas, att ersättningen minskas eller upphör i den
mån Ekman å stat undfår motsvarande eller högre löne-förmåner.
Vid sådant förhållande har Utskottet trott sig böra inbjuda Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet att förena sig om den mening,
att Ekman å Allmänna Indragnings-staten uppföres till åtnjutande
af 438 R:dr årligen intilldess han genom fullmakt
å annan tjenst erhåller högre lön, än den han för närvarande
innehar, eller ock blifver anställd i Stats-kontoret såsom
kanslist med aflöning, enligt nu gällande stat, under iakttagande,
att nämnda belopp, 438 R:dr, minskas eller upphör
i den mån Ekman kommer i åtnjutande af någondera utaf
nyssberörde förmåner.
För den händelse, att denna inbjudning antages, föreslås följande voteringsproposition:
-
Stals-Ulskniicls Memorial, N:o 244.
»Den, sorn anser, att ifrågaställd ersättning från Allmänna Indragningsstaten
till förre tillförordnade kanslisten i upplösta Allmänna Magasins-kontoret,
A. Ekman för honom vid förändrad organisation af Stats-kontoret. frångången aflöning
icke bör beviljas, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att Ekman å Allmänna Indragnings-staten
uppföres till åtnjutande af 438 R:dr årligen intill dess han genom
fullmakt å annan tjenst erhåller högre lön än den han för närvarande innehar,
eller ock blifver anställd i Stats-kontoret såsom kanslist med aflöning, enligt nu
gällande stat, under iakttagande, att nämnde belopp, 438 R:dr, minskas eller
upphör i den mån Ekman kommer i åtnjutande af någondera utaf nyssberörde
förmåner.
Antages icke denna inbjudning, mäste votering ega rum, jemlikt följande
proposition:
»Den som anser, att ifrågaställd ersättning från Allmänna Indragningsstaten
till förre tillförordnade kanslisten i upplösta Allmänna Magasins-kontoret,
A.. Ekman, för honom vid förändrad organisation af Stats-kontoret frångången
aflöning icke bör beviljas, röstar
• / d '
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att kanslisten Ekman må å
Allmänna Indragnings-staten uppföras till åtnjutande af 438 R:dr årligen intilldess
han antingen genom fullmakt å annan tjenst erhåller en löne-inkomst, motsvarande
nämnde summa, eller ock blifver anställd i Stats-kontoret såsom kanslist
med dervid åtföljande aflöning enligt nu gällande stat.»
ll:o. Uti 25:te punkten af Utlåtandet N:o 74, hade Utskottet tillstyrkt be
-
Ståls-Utskottets Memorial, N:o 244.
13
viljandet af ett årligt belopp utaf 400 R:dr åt Professoren F. W. Palmblads
enka, såsom bidrag till hennes frenne barns uppfostran och underhåll, att utgå
med Udel för hvartdera så länge sonen icke uppnått myndig ålder och döttrarne
förblefve ogifta. Detta Utskottets, i Utlåtandet N:o 186 vidblifnä, yttrande, är
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkändt, hvaremot Borgare- och
Bonde-Stånden detsamma afslagit.
För afgörande af denna fråga, deruti således 2 Riks-Stånd stadnat emot
2, föreslår Utskottet följande voterings-proposition:
»Den som bifaller, att ett årligt belopp af 400 R:dr må från Allmänna
tndragnings-staten årligen tilldelas Professorn F. W. Palmblads enka, såsom bidrag
till hennes frenne barns uppfostran och underhåll, att utgå med Udel för
hvartdera, så länge sonen icke uppnått myndig ålder och döttrarne förblifva *
ogifta, röstar
Ja;
den. det ej vill. röstar
Nej;
Vinner nej, kommer anslaget icke att beviljas.»
12:o. Enligt Utlåtandena N:o 74, punkten 36 och N:o 186, afstyrkte Utskottet
bifall å väckt motion, om en pension af 200 R:dr årligen åt Stadsläkaren
i Lidköping, P. J. Eckmans enka. Detta yttrande är godkändt af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet, då deremot Preste- och Borgare-Stånden
beviljat pensionen att utgå, så länge bemälda enka lefde ogift och befunne sig i
behöfvande omständigheter.
1 anledning häraf får Utskottet föreslå votering öfver en så lydande proposition:
”Den
sorn anser, att begärd pension åt Stadsläkaren i Lidköping, P. J.
Eckmans enka icke bör beviljas, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
14
Stats-UIskotlets Memorial, N:o 244.
Vinner nej, anvisas åt bemälda enka en pension af 200 R:dr årligen att
utgå, så länge hon lefver ogift och befinner sig i behöfvande omständigheter.”
13:o. Utskottets, uti 37:de punkten af Utlåtandet N:o 74 gjorda och i
Utlåtandet N:o 186 vidblifna afstyrkande af begärd pension för aflidne läraren
vid Chalmerska slöjdskolan i Götheborg, C. E. Hyltén Cavallii enka och barn,
är bifallet af Borgare- och Bonde-Stånden, men afslaget af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet, som beviljat åt bemälda enka en årlig pension af
200 R:dr att utgå, så länge hon lefver ogift och i behöfvande omständigheter
sig befinner.
Då således i denna fråga två Stånd stadnat emot två, hemställer Utskottet,
att votering i förstärkt Stats-Utskott måtte anställas, enligt följande proposition
:
»Den som anser, att äskad pension åt läraren vid Chalmerska slöjdskolan
i Götheborg, C. E. Hyltén Cavallii enka icke må beviljas, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer för bemälda enka beviljat en årlig pension
af 200 R:dr att af henne åtnjutas, så länge hon lefver ogift och i behöfvande
omständigheter sig befinner.”
Stockholm den 14 Augusti 1854.
Reser ration:
Vid 4:de punkten:
af Herr Björnstjerna, J. M.: ”Då det vilkor, under hvilket tvänne Riks-Stånd
beviljat ifrågavarande anslag stadgar, att de Landt-statens tjenstemän tillkommande
indeldta löner skola indragas, så vida någon af desse tjenstemän vill af
löne-förbättring komma i åtnjutande, måste jag antaga att ett sådant vilkor är
Slait-Uiskotlels Memorial, N:o 243.
lä
liktydigt med ett alslag, ty den uppförda summan skulle behöfva mångdubblas
för att fylla behofvet af löner för samtlige Lands-statens tjenstemän, då de äfven
beröfvas innehafvande boställen. Under sådant förhållande har mitt yrkande
varit att rent afslag eller tillstyrkan skulle utgöra voterings-propositionen, på det
ej någon måtte missledas i sitt omdöme, genom den förmodan, att bifall med
vilkor äfven innefattade en möjlighet för summans användande.
HT: o 245.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Augusti 1854, kl. 2 6. m.
Memorial, med förslag till voterings-proposition, i anledning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om aflöningen för
Presidenterne i vissa af Rikets Kollegier.
(U. A.)
Stats-Utskottets, i Utlåtandet N:o 87 gjorda och i Utlåtandet N:o 187 förnyade,
hemställan, att en af Herr Schwan väckt motion, om lönernes för Presidenterne
i Kammar-kollegium, Stats-kontoret, Kommerse-kollegium och Kammarrätten
förhöjande till 4,000 E:dr hvardera, emot det att taffelpenningarne minskades
med ett löne-tillökningen motsvarande belopp, icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda, har, enligt ankomne Protokolls-utdrag, blifvit
gillad af Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet bifallit motionen.
Då således uti denna fråga två Riks-Stånd stadnat emot två, får Utskottet,
med stöd af 69 § Regerings-fonnen och 30 § Riksdags-Ordningen, för frågans
afgörande medelst omröstning i förstärkt Stats Utskott, föreslå följande voterings-proposition:
-
16
Slalt-Utsknttels Memorial, N:o S'iS.
»Den som anser, att den af Herr Schwan väckta motion, om lönernes för
Presidenterne i Kammar-kollegium, Stats-kontoret, Kommerse-kollegium och
Kammar-rätten förhöjande till 4,000 R:dr hvardera, emot det att taffelpenningarne
minskas med ett löne-tillökningen motsvarande belopp, icke bör till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit den gjorda motionen.»
Stockholm dfen 14 Augusti 1854.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. iS5i.
Slats-Vltkolltlt Memorial, fl J46\
1
ÄT:© 246.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Augusti 1854, kl. 11 f. m.
Memorial, ined förslag till voterings-propositmier i anledning
Uiks-Slåndens skiljaktiga beslut i fr aga om beräkningen
Stats-Ferkels inkomster.
af
af
(l. A.)
Efter att hafva emottagit. Riks-Ståndens beslut i anledning af Statsutskottets
utlåtande, angående beräkningen af Stats-Yerkets inkomster, får Utskottet
härmed afgifva förslag till propositioner för votering i förstärkt Statsutskott,
der sådant erfordras.
l:o. Sedan Utskottet uti sitt N:o G4 Litt. C. afgifna utlåtande tillstyrkt
Rikets Ständer för deras del besluta, att hammarskatten och den afgift, som vid
vissa verk i stället för hammarskatt utgår, måtte från och med år 1855 nedsättas
till hälften af hvad de nu utgöra, samt Utskottet uti sitt, med anledning af
erhållna återremisser, afgifna förnyade utlåtande N:o 176, vidblifvit sitt förra tillstyrkande;
så hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallit detsamma;
hvaremot Preste- och Bonde-Stånden, med afslag derå, för deras del
beslutat, att hammarskatten borde efter enahanda grund, som hittills, beräknas
och utgå, utan att dock härvid blifvit omförmäld den afgift, som vid vissa
verk förekommer i stället för hammarskatt, men hvilken afgift, enligt Utskottets
tanke, varit, vid beslutens fattande, under hammarskatten afsedd. För att afgöra
den i denna fråga sålunda uppkomna skiljaktighet, får, för den händelse,
att ej någotdera af sistnämnde två Stånd skulle finna godt att uti godkännande
liiU. till 11. St. Prat. tSS3 $ 1S34. 4 Sorni. / Afil. 2 Band. 40 Häft. 1
t
Stals-Uiskollels Memorial, N--o 34 6.
af Utskottets yttrande med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet sig
förena, Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
Den, som, lika med Utskottet, anser, att hammarskatten
eller den afgift, som vid vissa verk i stället för hammar
skatt
utgår, bör från och med år 1855 nedsättas till hälften
af hvad de nu utgöra,
voterar:
Ja;
den, det ej vill:
Nej.
Yinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att någon skattenedsättning
i berörda afseende icke må ega rum.
2:o. Utskottets, med anledning af erhållne återremisser å 1 Ute punkten
af utlåtandet N:o 64, jemte bilagan Litt. E. uti det förnyade utlåtandet N:o
176, gjorda hemställan, ej mindre att Rikets Ständer ville för deras del besluta,
det befrielse från mantalspenningarnes utgörande måtte från och med år 1855
beviljas backstugusittare, med deras hustrur och enkor samt inhyseshjon, än ock
i sammanhang härmed, att inkomsten af mantalspenningarne linge utföras med
343,000 R:dr, har blifvit bifallen af Borgare- och Bonde-Stånden; hvaremot
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndct, med afslag å berörde hemställan,
beslutat, att inkomsten af mantalspenningarne skulle utföras med 360,000 R:dr;
med anledning häraf och derest icke någotdera af sistnämnde två Stånd skulle
behaga biträda Utskottets af Borgare- och Bonde-Stånden godkända hemställan,
föreslås följande voterings-proposition:
Den, som, med bifall till hvad Utskottet tillstyrkt, vill, att
befrielse från mantalspenningarnes utgörande må från och
med år 1855 beviljas backstugusittare, med deras hustrur
och enkor samt inhyseshjon, och att, i sammanhang härmed,
inkomsten af mantals-penningarne skall utföras med
343,000 R:dr,
voterar:
Ja;
den, det ej vill
JVtj.
Stats-UtskoClels Utlåtande, N:o 247.
o
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att nämnda befrielse
icke må ega rum samt att inkomsten af mantalspenningarne
skall utföras med 360.000 R:dr.
Stockholm den 14 Augusti 1854.
IWsO
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Augusti 1854, kl. 11 f. nu
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
jor d-afsöndring från Eskilstuna kungsladugård till utvidgande
af Eskilstuna, Klosters och Fors's församlingars be
grafningsplats.
(L A.)
Utaf högstberörda under den 28 sisth Juli till Rikets Ständer aflåtna
och från samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade Nådiga Proposition
(N:o 90) inhemtas att, då den för Eskilstuna stadsförsamlings samt Klosters
och Fors’s landtförsamlingar gemensamma begrafningsplats, som genom
Kongl. Brefvet den 22 Maj 1829 blifvit åt dem upplåten från Eskilstuna
kungsladugård i Klosters socken och Oster-Rekarne härad af Södermanlands
län, visat sig vara, i följd af folkmängdens stora tillväxt i staden och vid Carl
Gustafs stads krono-gevärsfaktori, för ändamålet otillräcklig, bemälda församlingar
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att ytterligare ett tunnland 21 kappland
af kungsladugårdens jord måtte få till kyrkogårdens utvidgande anslås,
när kungsladugården vid midfastan år 1862 blefve till nytt arrende ledig
hvarförinnan församlingen hoppades att genom särskild öfverenskommelse med
nuvarande arrendatorn disponera omförmälda jord, som blifvit af landtmätare
4
Slals-Uiskollets Utlåtande, N:o 247.
uppmätt och på karta affattad; hvarefter och sedan Arrendatoren af kungsladugården,
Kronofogden och Häradsskrifvare!! i orten, Konsistorium i Strengnäs och Landshöfdinge-Emhetet
i länet, i ämnet hörde, till den underdåniga ansökningen tillstyrkt
Nådigt bifall, helst förenämnde begrafningsplats endast begränsades af bebyggda
stadstomter i Eskilstuna och den mark, sorn tillhörde kungsladugården, Kongl.
Kammar-Kollegium, uti infordradt utlåtande, underdånigst hemställt, att frågan
örn ofvanberörde jord-upplåtelse för begrafningsplatsens utvidgande, hvaraf behofvet
blifvit vitsordadt, måtte till Rikets Ständer hänskjutas, i likhet med hvad
genom Nådig Proposition den 18 sistl. April egt rum, i afseende å ifrågasatt
upplåtelse af mark från Eskilstuna kungsladugård till skolhus och planteringsland
åt skolläraren i Klosters församling; Och har, med anledning af hvad
sålunda förekommit, Kongl. Maj:t nu behagat i Nåder föreslå, att Rikets Ständer
måtte för deras del medgifva den sökta upplåtelsen af ytterligare ett tunneland
tjuguett kappland, Eskilstuna kungsladugård tillhörig, jord, till utvidgande
af begrafningsplatsen för Eskilstuna stadsförsamlig samt Klosters och Fors s
landtförsamlingar, emot skyldighet för dessa församlingar att derför erlägga årlig
afgäld till Kronan, enligt grunderna i Kongl. Förordningen den 19 December
1827.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; Och som vederbörande
vitsordat en utvidgning af ofvanomförmälda begrafningsplats vara af behofvet
påkallad och det tillika är upplyst, att för detta ändamål annan mark icke finnes
att tillgå än den, som tillhör Eskilstuna kungsladugård, finner Utskottet sig
böra
till Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga Proposition tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
Slalt-Utskoltels Utlåtande, JY;o ~4S.
5
Ii:o 24S.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Aug. 1854, kl. 11 f. m.
Ullåtande, i anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition, angående
j or d-afsöndring från Carlbergs kungsgård till utvidgande
af Stockholms stads nya kyrkogård samt plats för ett
död gr iifv are-bos tälle ders t udes.
(I. A.)
Utaf högstberörde till Rikets nu församlade Ständer aflåtna och af samtlige
Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade Nådiga Proposition (N:o 89)
inhemtas, att sedan kommitterade för vården af Stockholms stads utom stadens
norra tull belägna, så kallade nya kyrkogård, uti två särskilde till Kongl. Maj:t
ingifna skrifter underdånigst anhållit, dels om anslag af mark till utvidgande af
nämnde kyrkogård å södra sidan, lör beliöiliga nya begrafningsplatsen och dels
om upplåtelse af en tomt derinvid för ett dödgräfvare-boställe och kommitterade
derefter, uppå gifven anledning, föranstaltat om uppmätning och beskrifning af
den för berörda ändamål erforderliga mark, hvarvid blifvit utrönt, att till utvidgning
af kyrkogården erfordrades ett område af 3 tunnland, T70:dels kappland, deruti
inberäknad en del af den förbilöpande vägen, till hvars omläggande ytterligare
skulle åtgå I7*:dels kappland, samt att för dödgräfvare-bostället jemte
väntnings- och vändnings-plats för likvagnar och andra åkdon vid begrafningar,
25 kappland vore nödige, af hvilka områden, tillsammans utgörande 4 tunnland,
1 lTV.:dels kappland, af Carlbergs kungsgård likväl RVdels kappland redan förut,
enligt Kongl. Brefvet den 19 December 1844, blifvit till Solna församlings
klockare-boställe afsöndrade; så hade, uti häröfver, efter Nådig befallning, atgifne
underdåniga Utlåtanden, dels Guvernörs-embetet vid Kongl. Krigs-akademien å
Carlberg förklarat sig anse ifrågaställa jordafsöndring icke för Carlbergs kungsgård
medföra någon olägenhet, såvida kungsgården på annat stalie crhölla er
-
c
Slals-Ulskotlels Ullålande, M:a 248.
sättning för den grusgrop, sorn derigenom ginge förlorad och hvarifrån allt väglagningsämne
för kungsgården nu hemtades; för beredande af hvilken ersättning
Guvernörs-embetet jemväl afgifvit förslag; dels Solna församling, genom sin kyrkoherde,
erkänt nödvändigheten af den ifrågasatta minskningen af klockare-bostället,
på det kyrkogården måtte få en regelbunden form, samt hemställt, att ersättning
för den odlingskostnad, sorn blifvit använd på den del af jorden, hvars
afträdande vore föreslagen, måtte inedgifvas; dels Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Stockholms län ansett hinder oj möta för bifall till hvad koinmitterade
i underdånighet begärt; och dels slutligen Kongl. Kammar-kollegium hemställt,
att, då afsöndring af jord från Carlbergs kungsgård till den vidd vederbörande
landtmätares karta och beskrifning upptogo, syntes vara för de afsedda ändamålen
al behofvet påkallad, Kongl. "Maj:t mätte, enär kungsgården tillhörde de lägenheter,
hvilka, jemlikt 77 § Regerings-Formen, skolat förvaltas efter de grunder
Rikets Ständer derom föreskrefvo, till Rikets Ständer i ämnet aflåta Nådig
Proposition; och har, med afseende härå, jemte hvad Kongl. Kammar-kollegium
och öfrige vederbörande uti detta ärende i öfrigt underdånigst upplyst och anfört,
Kongl. Maj:t uti den nu aflåtna Nådiga Propositionen behagat föreslå, det Rikets
Ständer måtte för ofvanomförmälda ändamål den begärda jordafsöndringen från Carlbergs
kungsgård medgifva, under förbehåll, ej mindre att afgäld för den jord,
sorn sålunda komine att afsöndras, skulle bestämmas efter de grunder, Kongl.
Förordningen den 19 December 1827 föreskrefve och genom kommitterades för
Stockholms nya kyrkogård försorg vederbörande årligen tillhandahållas, hvarmedelst
såväl kungsgårds-förvaltningen vid Carlberg, som Solna församling och dess
klockare blefvo godtgjorde för de förluster, som genom jordafsöndringen dem
tillskyndades; än äfven att, i enlighet med hvad Guvernörs-embetet i underdånighet
hemställt och Kongl. Brefvet den 20 December 1836, vid då förekommen
enahanda jordafsöndring, innehölle, all på den del af platsen, sorn kungsgården
nu disponerade, befintlig skog skulle komma Kongl. Krigs-akademien på Carlberg
till godo samt pä kommitterades bekostnad fällas och uppläggas på närbelägna
ställen, efter anvisning af Akademiens ombud, som skulle ega att tillse,
att vid det nya områdets inhägnande närstående träd icke skadades eller utan
tillstånd fälldes; äfvensom att, sedan slutlig utstakning egt rum, ett exemplar af
den upprättade kartan och beskrifningen borde Guvernörs-embetet vid Kongl.
Krigs-akademien af kommitterade tillställas.
Utskottet har tagit, detta ärende i öfvervägande och får, på grund af de
skäl den Nådiga Propositionen innehåller, tillstyrka Rikets Ständer,
att till hvad Kongl. Majit, på sätt ofvan förmäles, behagat
i Nåder föreslå, lemna bifall.
Stockholm den 14 Augusti 1854.
Stals-Litskntlels Memorial, \:o 2-iä.
IN:© 249.
Arik. till Exp.-Ulsk. den 23 Aug. 1854, k!. 11 f. ra.
Memorial om beviljande af en gratifikation åt Öfver-kommissarien
N. A. Fredia, för af honom uppgjordt förslag till formulär
för Riks-hufvudbok efter ny method.
(I. A.)
Sedan Rikets Ständer numera, med bifall till Stats-Utskottets den 11 sistlidne
Juli afgifna Utlåtande N:o 177, för deras del beslutat, att det förslag till
formulär för Riks-hufvudbok efter ny method, som Öfver-kommissarien N. A.
Fredin, i följd af Kongl. Maj:ts under den 13 Oktober 1848 honom lemnade
Nådiga uppdrag, upprättat; skulle med åtskilliga af Utskottet i berörda Utlåtande,
i enlighet med hvad vederbörande Kollegier hemställt, föreslagna ändringar
och tillägg till efterrättelse antagas; så liar Utskottet, med afseende fästadt
jemväl derå, att Fredin, utan någon derför åtnjuten ersättning, tillhandagått Statsutskottet
med afgifvande af upplysningar och förklaringar i fråga om det af honom
uppgjorda förslaget, tagit i öfvervägande, huruvida, utöfver de Fredin i och
för arbetets utförande på förhand tillförsäkrade förmåner, någon särskild belöning
kunde honom förunnas för den händelse, att hvad Rikets Ständer, på sätt nyssberördt
är, angående Riks-hufvudboks-förslagets antagande beslutat, äfven vinner
Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse.
Såsom en ledning för omdömet i afseende härå, anser Utskottet sig böra
i minnet återföra ej mindre hvad utaf Staten för upprättande af nu gällande
s
Stals-Vlskollets Memorial, N:o lb'J.
formulär för Riks-hufvudboken blifvit ufgifvet. än äfven de vilkor, hvarunder det
blifvit uppdraget åt Fredin att uppgöra nytt formulär till dylik hufvudbok.]
Sedan nemligen, hvad det förra beträffar, Rikets Ständer vid 1818 års
Riksdag medgifvit, att Stats-kontoret, som Kongl. Majit genom Nådigt Bref den
24 April 1816 anbefallt, att upprätta förslag till Riks-hufvudboks-formulär, egde
att härför disponera den på dess ordinarie stat bestådda, men dittills besparda
aflöning för Boksluts-kamereraren och Kammarskrifvaren, på det något uppehåll
vid detta bokslut genom saknadt biträde icke skulle möta, samt 1820 års Revisorer,
hvilka ansågo sig böra tillstyrka antagandet af den plan, Stats-kontoret
följt, vid författandet af det då färdiga Riks-hufvudboks-förslaget, derjemte, enär
detta Riks-hufvudboks-arbete blifvit af Kamereraren i Stats-kontoret P. "Westerstrand,
utom de hans tjenst åtföljande icke obetydliga göromål, verkstäldt med
ett inskränkt biträde, hos Kongl. Majit i underdånighet hemställt, att, med afseende
å ej mindre det mödosamma arbetet, än ock den utmärkta skicklighet
och förmåga, bemälde Kamererare i liera hänseenden vid bokslutets författande
ådagalagt, honom måtte, till uppmuntran och belöning för sådan sin förtjenst,
tilläggas ett efter arbetets vidd lämpadt arfvode; så har Kongl. Majit täckts i
Nåder bestämma detta arfvode till 3.000 Ridr; hvarefter ytterligare Rikets Ständer,
uti underdånig skrifvelse den 23 Oktober 1823, bland annat, tillkännagifva,
att de, med fästad uppmärksamhet på den allmänna vigten och nyttan af en Rikshufvudbok,
funnit skäligt att såsom belöning för Stats-kamereraren Westerstrands
vid upprättandet af 1821 års bokslut ådagalagda förtjenst, nit och skicklighet,
tillägga honom en gratifikation af 3,000 Ridr, och hafva, enligt hvad Utskottet
inhemtat, under åren 1818—1822 i Kongl. Stats-kontoret af besparade löner utanordnats
till Westerstrands disposition tillsammans 8,875 Ridr 33 sk. 6 rst.,
för arfvoden åt biträden vid uppgörande af förslag till Riks-hufvudbok.
I fråga åter om de vilkor, hvarunder det blifvit åt Fredin uppdraget, att
det af honom nu fullgjorda Riks-boksluts-arbetet verkställa; så hafva dessa villtor
blifvit bestämda genom Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 3 September
1848 och Kongl. Majits ofvanberörda, derå grundade Nådiga Bref den
23 nästpåföljde Oktober sålunda, att för ett års tid, räknad från arbetets början,
ledighet lemnades Fredin från det embete, han såsom t. f. Stats-kommissarie
för det dåvarande bestridde, med åtnjutande under tiden af ett mot hans
aflöningsförmåner svarande arfvode, så alt han pä detta åtagande hvarken i afseende
på tour eller inkomst komme att förlora, hvilket vilkor äfven skulle gälla
för upprättande af ett formulär till hufvudbok för Stats-kontorets enskilda rörelse,
ett uppdrag, som jemväl anförtroddes Fredin till samtidigt utförande; samt att,
utom
Stals-Ulskoltelt Memorial, JV.o i49.
9
utom erforderliga skrifmaterialier från Kongl. Stats-kontoret, för aflöning af erforderliga
biträden vid utarbetandet af det nya Riks-boksslutet, till Fredins disposition
ställdes ett belopp, motsvarande fyra Kammarskrifvare-löner eller å 400
R:dr, tillsammans 1,600 R:dr, för hela arbetet räknadt, att, sedan Fredin inför
Kongl. Stats-kontoret för arbetets fortgång gjort reda, efter reqvisition successive
till honom utbetalas, emot redovisning inför Kongl. Kammar-rätten; äfvensom
Fredin egde att, för aflöning af biträden vid upprättande af hufvudbok för Kongl.
Stats-kontorets enskilda rörelse, disponera ett lika belopp mot enahanda förbindelse,
som nyssnämnd är; och har, enligt hvad Utskottet inhemtat, det arfvode,
motsvarande ett års aflönings-förmåner, Fredin i och för detta arbete åtnjutit,
belöpt sig till 1.752 R:dr jemte ljuspenningar.
Ehuru, enligt hvad nu blifvit anfördt, en bestämd ersättning för besväret
med det nya Riks-hufvudboks-fÖrslagets uppgörande blifvit åt Fredin utfäst och
denna ersättning äfven redan kommit honom tillgodo samt sålunda å hans sida
något anspråk på ytterligare vedergällning derför icke gerna kan väckas; så
torde likväl härvid böra tagas i betraktande, att Fredin för berörda maktpåliggande
och besvärliga arbete icke erhållit annan godtgörelse, än han äfven utan
åtagande af samma arbete', haft att påräkna och hvilken dessutom äfven afsett
utarbetande af förslag till hufvudbok för Kongl. Stats-kontorets enskilda rörelse,
hvilket sednare förslag Rikets Ständer väl ansett, för närvarande och intilldess
nytt formulär för Riks-hufvudboken blifvit slutligen faststäldt och tillämpadt, icke
böra till antagande ifrågakomma, men hvars upprättande dock för Fredin medfört
betydligen ökadt besvär; äfvensom, i följd deraf, hans biträde åt kommande
Revisorer och Ständer jemväl framdeles kan komma att påkallas. Utskottet
anser också, för sin del, det vara af stor vigt, att, för utförande af så vigtiga
arbeten, som det ifrågavarande, och hvilka derjemte erfordra större skicklighet,
skälig uppmuntran af Staten lemnäs i den händelse, att dessa arbeten utföras
på ett sådant sätt, att det dermed åsyftade ändamålet vinnes, på det att, då
Staten äfven vid andra tillfällen kan komma i behof af biträden för dylika företag,
skickliga personer icke må saknas, som äro villiga att desamma sig åtaga.
Det af Fredin uppgjorda Riks-hufvudboks-förslaget har i dess hufvudsakligaste
delar blifvit af samtlige de i ämnet hörda Embets-myndigheterna godkändt och
derefter af Rikets Ständer för deras del antaget, så att, derest detsamma, såsom
Utskottet anser sig ega anledning förmoda, äfven slutligen varder af Kongl.
Maj:t i Nåder gilladt, afsigten med det Fredin lemnade uppdraget i afseende å
upprättande af formulär til! Riks-hufvudbok efter ny method, sålunda mäste anses
vara behörigen vunnen.
Bilt. lill Ii. St. Prat. 1SS3 <V ISSI. 4 Sami. i Afd. S liand. 40 Haft. 'I
10
Stals-Wskotleli ålemorial, N:o 249.
På grund häraf och med hänsigt derjemte till det biträde, Fredin, på
sätt ofvan förmäles, utan ersättning lemnat nuvarande Stats-Utskott, finner Utskottet
sig böra hemställa,
att Rikets Ständer, för den händelse ifrågavarande af Ofverkommissarien
Fredin upprättade förslag till formulär för
Riks-hufvudbok efter ny method, på sätt det blifvit af Rikets
Ständer för deras del antaget, äfven slutligen vinner Kongl.
Maj:ts Nådiga bifall, ville, såsom belöning för Fredius vid
upprättande af nämnde förslag ådagalagda förtjenst, nit och
skicklighet, tillägga honom en gratifikation af 3,000 R:dr,
att af Riksgälds-kontoret utgå.
Stockholm den 14 Augusti 1854.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1854.
Statt-Utskottets Memorial, N:o 250
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Aug, 1854, kl. 7 v. cd.
Memorial^ angående verkställd omröstning i anledning af RiksStundens
skiljaktiga beslut; rörande eftergift till förmån för
Carlstads stadsförsamling af Kronans rätt till ett efter Näringsidkenskan
Johanna Emilia Hollander fallet dana-arf.
Sedan Siats-Utskottets Memorial N:o 213, med förslå» till voterings
O
~ O
proposition1 i anledning af Riks-Slåndens skiljaktiga beslut, rörande eftergift
till förmån för Carlstads stadsförsamling af Kronans rätt Lill ett efter
Näringsidkerskan Johanna Emilia Hollander fallet dana-arf, blifvit, enligt
till Utskottet ankomna Protokolls-utdrag, al samtliga Riks-Stånden godkändt,
så har förstärkta Slats-Utskoltel, i dén ordning 69 § Reger! ngs-formen
föreskrifver, denna dag anställt votering öfver följande, sålunda antagna,
proposition:
Den, som anser, att Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om eftergift -  till förmån för Carlstads stadsförsamling af Kronans rätt till ett efter Näringsidkerskan
Johanna Emilia Hollander fallet dana-arf icke bör af Rikets
Ständer bifallas, röstar
Ja
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, häfva Rikets Ständer medgifvit berörda eftergift till
förmån för Carlstads stadsförsamling, under vilkor, att medlen blifva till
inrättande af ett arbetshus för församlingens fattige använde.
Bih. lill R. St. Prot. 1853—54. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 41 Haft. t
2 Siats-Utskottets Memorial, N:o 251.
Vid voterings-sedlarnes öppnande hafva befunnits 52 Ja och 67
Nej, hvadan ock då således nej vunnit, Rikets Ständer beslutat i enlighet
med nej-propositionens innehåll.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Slockholm den 25 Augusti 1854.
N:o 251.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Aug. 1854, kl. T e. m.
Memorialj angående 'verkställd omröstning i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, rörande eftergift till förmån för
Upsala stads Borgerskaps Gubb- och Enkhus-inrätt ning af
Kronans rätt till Dana-arf efter Enkan Charlotta Elisabeth
Bäng och Jungfru Christina Lundström.
Enligt till Stats-Utskottet ankomne protokolls-utdrag, hafva samtlige
Riks-stånden godkänt det i Utskottets memorial N:o 214 framställda förslag
till voterings-proposition i anledning af Ståndens skiljaktiga beslut, rörande
eftergift till förmån för Upsala Stads Borgerskaps Gubb- och Enkhus-inrätlning
af Kronans rätt till dana-arf efter Enkan Charlotta Elisabelh
Bång ochJungfiu Chrislina Lundström; i följd hvaraf förstärkta StatsUtskottet
i den ordning 69 § Regerings-formen föreskrifver, denna dag
anställt votering öfver förenämnde, så lydande proposition:
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 251.
3
Den, söm anser, att Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om eftergift
till förmån för Upsala Stads Borgerskaps Gubb- oell Enkbus-inrättning af
Kronans rätt till dana-arf efter Enkan Charlotta Elisabeth Bång och Jungfru
Christina Lundström icke bör af Rikets Ständer bifallas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit berörde eftergift till förmån
för Upsala Stads Borgerskaps Gubb- och Enkhus-inrättning, med vilkor,
att beloppet af samma dana-arf skall utgöra ett stående, nämnde Inrättning
tillhörande kapital, hvaraf endast räntan får årligen användas till
de å Inrättningen varande personers underhåll.
Voteringen har utvisat 40 Ja och 79 Nej; och då sålunda nej vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens
lydelse.
Hvilket förstärkta Stats-Utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 25 Augusti 1854.
i
4
StaU-Utskottets Memorial, N:o 252.
%io £52.
Aak. till Exp.-Utsk. den 25 Aug. 1854, kl. 7 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, rörande eftergift för Notarien
E. Lundblad, såsom arrendator af Strömsholms kungs-ladugård,
af half va spannmåls-arrendebeloppet för år 1852.
Det i Stats-Utskotlels Memorial, N:o 215, framställda förslag till
volerings-proposition i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande
eftergift för Notarien E. Lundblad, såsom arrendator af Strömsholms kungsladugård.
af halfva spannmåls-arrendebeloppet för år 1852, är, enligt ankomne
protokolls-utdrag, af samtlige Riks-Stånden gilladt, hvadan Förstärkta
Stats-Utskottet, jemlikt 69 § Regerings-formen, denna dag anställt omröstning
öfver berörde Proposition, så lydande:
Deri, sorn anser, att Rikets Ständer böra, med bifall till hvad Kongl.
M'aj:t i nåder föreslagit, ej mindre bevilja den af Notarien E. Lundblad,
såsom arrendator af Strömsholms kungs-ladugård, begärda eftergift af 1852
års halfva spann måls-arrende för kungs-ladugården, utgörande 66 Tunnor
28 f kappar Råg, 66 Tunnor 28 f kappar Korn och 51 Tunnor 16 kappar
Halia, än äfven, såsom ersättning åt Strömsholms Kongl. Stuteri för den
minskning i dess inkomster, som genom denna eftergift skulle uppkomma,
anvisa ett emot värdet af berörda halfva spannmåls-arrende, beräknadt efter
1852 års af Kongl. Kammar-kollegium för Westmanlands Län fastställda
markegångspris, svarande kontant penninge-belopp af 1,309 R:dr 5
sk. 10 rst., att af Riksgälds-kontorets om händer hafvande medel utgå,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Siats-Utskottets Memorial, N:o 263.
o
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer ansett sig icke kunna till Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga förslag lemna bifall.
Denna votering har utfallit med 63 Ja och 56 Nej, hvadan Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Sedan, enligt ankomna protokolls-utdrag, någre af de i Stats-Utskottets
Memorial, N:o 244, afgifna förslag till voterings-propositioner, i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till Stats-regleringen
hörande frågor, förfallit, har Förstärkta Stats-Utskottet, jemlikt 69
§ Regerings-formen, vid sammanträde denna dag anställd omröstning öfver
öfrige, bär nedan nämnda propositioner:
Stockholm den 25 Augusti 1854.
W:o 953.
Ank. till Exp.-Utsk. den 55 Augusti 1854, kl. 7 e. m.
Memorial; angående verkställd omröstning i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut., rörande åtskilliga till Stats-regleringen
hörande frågor.
iifaJlej\**aK,' till. förbättrande af Hof-rätternes tjenstemän;
1 -i^j^tef^åil^hfle^Uöfrigt. af göromåiens bellö
-
och vaktbeljentes lönevifkor oi
1Ö1 Ju...
I:a 'voteringen (enl. Mern. N:o 244, l:a p.).
iifaffej\*‘aK," till. förbättrande af Hof-rätternes tjenstemäns
1. nVq^ovliJ JJWä.„r  *i  la*
6
Stats-Uttkottets Memorial, N:o 253.
riga gång, ett reservations-anslag af 7000 R:dr, utöfver de af Kongl. Maj:t
för ändamålet äskade medel, ställes till Kongl. Maj.ts disposition, alt utgå
under den tid nästa Stats-reglering omfattar, röstar
Ja; •
Den, det ej vill, röstar ,
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att icke bevilja nämnda
reservations-anslag.
Denna votering har utfallit med 67 Ja och 52 Nej; hvadan Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
2:a voteringen (enl. Mern. N:o 244, 2:a p.).
Den, som bifaller, att den af Kongl. Maj:t för en Ingeniör-trupps
bildande äskade summa, 17,500 R:dr årligen, må af Rikets Ständer beviljas,
att uppföras med 13,586 R:dr å anslaget för Ingeniör-korpsen och med
3,914 R:dr å anslaget till försvarsverket i allmänhet, äfvensom att kostnaderna
för truppens uppsättning må få af lörsta årets underhålls-anslag bestridas,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer funnit det af Kongl. Maj:t för en
Ingeniör-trupps bildande äskade anslag icke böra beviljas.
Som denna omröstning utfallit med 63 Ja och 56 Nej, haiva Rikets
Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
3:e voteringen (enl. Mern. N:o 244, 3:e p.).
Den, som bifaller, att de af Kongl. Maj:t för inrättande af Instruktions-kompanier
vid indelda infanteriet äskade anslag, tillsammans 40,000
R:dr för året, nemligen för personalens underhåll 37,500 R:dr samt för
säng- och husgeråds-persedlars m. m. vidmakthållande 2,500 R:dr, må af
Rikets Ständer till uppförande å stat anvisas, äfvensom att kostnaderna för
Stats-Utskottets Memorial, N:o 253.
7
anskaffningen af ofvanberörde säng- och husgeråds-persedlar m. m. må få
beslridas af första års-anslaget för dessa kompaniers underhåll, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer funnit sig icke böra bifalla Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om anslag för inrättande af Instruktions-kompanier
vid iudelda infanteriet.
Denna omröstning har gifvitj ett resultat af 56 Ja och 63 Nej; i
följd hvaraf Rikets Ständer beslutat enligt Nej-propositionens innehåll.
4:e voteringen (enl. Mern. N:o 244, 4:e p.).
Den, som anser, att för Lands-stateus löne-reglering ett reservationsanslag
af 77,000 R:dr må ställas till Kongl. Maj:ts disposition, med förbehåll
alt de indelda lönerna, boslälls-räntorna likväl deruti icke inbegripa,
utbytas emot en gång för alla, efter de tio sislförflutna årens medel-markegångs-pris
bestämda penninge-anslag, i den mån ett sådant utbyte kan författningsenligt
ega rum, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, utan förbehåll, beviljat det äskade
reservations-anslaget för Lands-statens löne-reglering.
Enär voteringen, dervid en sedel blifvit kasserad, utfallit med 62
Ja och 56 Nej, hafva Rikets Ständer alltså beslutat i enlighet med Japropositionens
lydelse.
5:te voteringen (enl. Mern. N:o 244, 5:te p,).
Den, som anser, att ifrågaställd tillökning i de för Kammar-kollegium
och Kammar-rätten nu utgående aflönings-anslag icke bör beviljas,
röstar
Ja;
Stats-Utskottets Memorial, N:o 253.
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att, utöfver berörda aflöningsanslag
till Kongl. Maj:ts förfogande under nästa statsreglerings-period
anvisa 4000 R:dr, att tills vidare användas till den löneförbättring åt
Kammar-kollegii embets- och tjenstemän, hvilken Kongl, Maj:t finner nödig,
intill dess nådigt förslag till ny stat för delta embetsverk kan vid nästa
riksdag varda till Rikets Ständers pröfning öfverlemnadt, samt enahanda
summa, att under samma tid begagnas, dels till lönereglering inom
Kammar-rätten, dels till godtgörelse af det ökade arbete, som fattig vårdsmålens
förläggande till detta embetsverk kan medföra.
Omröstningen har utfallit med 41 Ja och 78 Nej, hvadan Rikets
Ständer beslutat enligt Nej-propositionens lydelse.
6:te voteringen (enl. Mern. N:o 244, 6:te p.)
Den, som vill, att konlra-propositionen vid den blifvande hufvud
voteringen
skall innehålla, att 171 R:dr årligen anvisas, såsom ersättning
till Götheborgs läroverk lör den i lärarnes löneförmåner inberäknade räntan
af den så kallade Collanderska donations-fonden, att utgå från och
med det år, då nästa Statsreglering vidtager, röstar
- , Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, antages till kontra-proposition, att berörde ersättning beviljas
till utgående från den 1 September 1849 och intill dess läroverket
af den donerade räntan åter kommer i åtnjutande.
Som denna omröstning utfallit med 73 Ja och 46 Nej, alltså har
till kontra-proposition vid den blifvande hufvud voteringen antagits Ja-propositionens
innehåll.
7:de voteringen (enl. Mern. N:o 244 6:te p.)
Den, som anser, att ifrågaställd ersättning af 171 R:dr årligen till
Götheborgs läroverk, för den i lärarnes löneförmåner inberäknade räntan
af den så kallade Collanderska donations-fonden, icke bör beviljas, röstar
Ja;
Slats-Utskotteis Memorial, N:o 253.
9
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att berörde ersättning
skall utgå från och med det år, då nästa Statsreglering vidtager.
Som denna votering utfallit med 51 Ja och 68 Nej, hafva Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll,
8:de 'voteringen (enl. Mern. N:o 244, 7:de p.)
Den, som anser, att begärd tillökning i anslaget för Svenska Läkaresällskapet
icke bör beviljas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
t
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att, till befrämjande af
Svenska Läkare-sällskapets verksamhet, bevilja, utöfver förut anvisade 500
R:dr, ett anslag af 1000 R:dr årligen.
Enär omröstningen gifvit ett resultat af 41 Ja och 78 Nej, hafva
Rikets Ständer alltså beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
9;de 'voteringen (enl. Mern. N:o 244 8:de p.)
Den, som anser, att det af Kongl. Maj:t äskade förslags-anslag å 8:de
hufvudtiteln af 1000 R:dr årligen, till bestridande af rese- och traktamentskostnader,
icke bör beviljas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
I
Vinner Nej, beviljas nämnde förslags-anslag af 1000 R:dr årligen.
Denna votering har utfallit med 56 Ja och 63 Nej, hvadan Rikets
Ständer beslutat enligt Nej-propositionens innehåll.
Bih. till II. St. Prof. 1853—54. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 41 Baft. 2
10
Stall-Utskottets Memorial, i\’.'o 263.
10:de voteringen (enl. Mera. N:o 244, 10:de p.).
Den, som anser, att i frågaställd, ersättning från Allmänna Indragnings-staten
till förre tillförordnade Kanslisten i upplösta Allmänna, Magasinskontoret
A. Ekman för honom vid förändrad organisation af Statskontoret
frångången aflöning icke bör beviljas, röstar
Ja•
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, bafva Rikets Ständer beslutat, att Ekman å Allmänna
Indragnings-staten uppföres till åtnjutande af 438 R:dr årligen, intill dess
han genom fullmagt å annan tjenst erhåller högre lön, än den han för
närvarande innehar, eller ock blifver anställd i Statskontoret såsom kanslist
med aflöning, enligt nu gällande Stat, under iakttagande, att nämnde
belopp, 438 R:dr, minskas eller upphör i den mån Ekman kommer i åtnjutande
af någondera utaf nyssberörde förmåner.
Som denna votering, vid hvilken en sedel blifvit kasserad, utfallit
med 48 Ja och 70 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse
med Nej-propositionen.
41:te voteringen (enl. Mern. N:o 244, ll:tep.).
Den, som bifaller, att ett årligt belopp af 400 R:dr må från Allmänna
Indragnings-staten årligen tilldelas Professoren W. F. Palmblads
enka, såsom bidrag till hennes trenne barns uppfostran och underhåll, att
utgå med 3 för hvartdera, så länge sonen icke uppnått myndig ålder och
döttrarne förblifva ogifta, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer anslaget icke att beviljas.
Omröstningen har utfallit med 69 Ja och 50 Nej, hvadan Rikets
Ständer beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
12:te voteringen (enl. Mern. N:o 244, 13:de p.).
Den, som anser, att äskad pension åt Läraren vid Chalmerska slöjdskolan
i Götheborg C. E. Hyltén-Cavallii enka icke må beviljas, röstar
StaU-Utikottete Memorial, N:o 264.
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för bemälda enka beviljat en årlig
pension af 200 R:dr att af benne åtnjutas, så länge hon lefver ogift
och i behöfvande omständigheter sig befinner.
Som voteringen utfallit med 36 Ja och 83 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet härigenom skolat Rikets Ständer
tillkännagifva.
Stockholm den 25 Augusti 1854.
N:o 354.
Ank. till Bxp.-Utsk. den 25 Aug. 1854, kl. 7 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, i fråga om a/löningen för Presidenterne
i vissa af Rikets Kollegier.
Stats-Utskottets Memorial N:o 245, med förslag till voterings-proposition,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, i fråga om aflöningen
för Presidenterne i vissa af Rikets Kollegier, har, enligt Utskottet
tillhandakomna Protokolls-utdrag, blifvit af samtlige Riks-Stånden gilladt;
i följd hvaraf Förstärkta Stats-Utskottet, jemlikt 69 § Regerings-formen,
denna dag anställt omröstning öfver berörde, så lydande, Proposition:
12
Stats-Utskottets Memorial, N:o 255.
Den, som anser, att väckt motion om lönernes för Presidenterne i
Kammar-kollegium, Stats-kontoret, Kommerse-kollegium och Kammar-rätten
förhöjande till 4000 R:dr hvardera, emot det att taffelpenningarne minskas
med ett lönetillökningen motsvarande belopp, icke bör .till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner JVejj hafva Rikets Ständer bifallit den gjorda motionen.
Som denna omröstning utfallit med 55 Ja och 64 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat1 enligt Nej-propositionens innehåll.
Hvilket Förstärkta Stats-Utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 25 Augusti 1854.
H:o 233.
Ank. till Exp.-Utäk. d. 25 Aug. 1854, kl. 7 e. m.
Memorial., i anledning af ■verkställda omröstningar , angående åt
ski/liga Bevillnings-frågor.
Sedan de uti Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 22, i anledning
af Riks-Ståndens olika beslut, rörande några vid regleringen af Tulltaxan
ännu icke afgjorda frågor, samt N:o 23, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut, angående stämplade pappers-afgiften, afgifne förslag till voterings-propositioner,
blifvit af samtlige Riks-Stånden godkände, har För
-
Stats-Utskottets Memorial, A7:o 555.
13
stärkta Stats-Utskottel, jemlikt 3'1 § Riksdags-ordningen, vid sammanträde
denna dag anställt omröstning öfver förenämnde, så lydande, Propositioner:
4:a voteringen.
(N:o 1 i Memorialet N:o 22).
Den, som vill, att införsels-tullen å ”metaller, sammansatta: alla andra
slag, oarbetade,” bestämmes till 16 R:dr 32 sk. skeppund stapelstadsvigt,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, bibehålles härå gällande införsels-tull, 33 R:dr 16 sk.
per skeppund stapelstads-vigt.
Voteringen har utfallit med 91 Ja och 28 Nej; och hafva alltså
Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
2:a voteringen.
(N:o 2 i Memorialet N:o 22).
Den, sorn bifaller Utskottets, af tre Stånd godkända, förslag att
oförändradt bibehålla gällande Tulltaxas bestämmelser i afseende på utförsels-tullen
å sparrar af furu och gran af mindre tjocklek än 8 tum midtpå,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, bestämmes utförsels-tullen å sparrar af furu och gran
af mindre tjocklek än 8 tum midtpå till 16 sk. stycket, med den anmärkning,
att ”alla tillhuggna eller sågade trädvaror, som midtpå hafva mer än
3J tums tjocklek, men mindre än 8 tums bredd, anses såsom sparar.”
Som denna votering utfallit med 62 Ja och 57 Nej, hafva alltså
Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
3:e voteringen.
(N:o 1 i Memorialet N:o 23).
Den, som bifaller Utskottets af 3 Stånd godkända förslag, att 2:a
mom. af 4:e punkten i 8 § må erhålla följande lydelse: "Varder köpe-j
14
Stats-Utskottei* Memorial, N:o 255.
bytes- eller gåfvo-bref, förr än uppbud skett, å annor man transporteradt
eller öfverlåtet, belägges handlingen med ny karta, efter nyssberörde
grund, för hvarje transport eller öfverlåtelse, så vida icke densamma
eger rum inom den för lagfart föresl&rifna tid, räknad ifrån
första köpet, i hvilket falt förnyad kartering ej i fråga kommer,"
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer, på sätt Ridderskapet och Adeln beslutat, berörde
moment att bibehålla sin nuvarande lydelse: ”garder köpe-, bytes
eller
gåfvo-bref, förr än uppbud skett, å annor man transporteradt eller
öfverlåtet, belägges handlingen med ny karta, efter nyssberörde grund,
för hvarje transport eller öfverlåtelse.”
Resultatet af omröstningen har varit 63 Ja och 56 Nej; i följd
hvaraf och som ja vunnit, Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med
Ja-propositionens lydelse.
4;e voteringen.
(N:o 2 i Memorialet N:o 23).
Den, som anser, att, på sätt Utskottet föreslagit och 3 Stånd be
slutat,
den med 1 procent af köpe- eller transport-summan vid åbo-ombyten
å Krono-skatte- och Krono-rusthåll, i stället för den fordna ”afträdes-afgiften”
till Wadstena Krigsmanshus- och Amiralitets-krigsmans-kassorna,
numera i stämpladt papper utgående afgift bör till beloppet förblifva
oförändrad, röstar
Ja ;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer denna afgift att, i enlighet med Bonde-Ståndets
beslut, nedsättas från en procent till en per mille af köpe- eller transport-summan.
Vid öppnande af voterings-sedlarne hafva befunnits 54 Ja och 65
Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens
innehåll.
Stati-Uts kottet* Memorial, N:o 2 SS.
lä
5;te voteringen.
(N:o 3 i Memorialet N:o 23).
Den, som godkänner Utskottets, af 2 Stånd gillade, förslag, att stämpei-afgiften
för tidningar må oförändradt förblifva vid dess nuvarande belopp,
nemligen för halft ark och derunder 2 r:st; från ett halft till och
med ett helt ark 2\ r:st; derutöfver till och med li ark 3 r:st o. s. v.,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, kommer denna afgift att nedsättas till det belopp, hvartill
densamma intill sednaste riksdag var bestämd, eller för halft ark och
derunder 1 r:st; från ett halft till och med ett helt ark 1£ r:st; derutöfver
till och med 14 ark r:st o. s. v.
Denna votering har utfallit med 57 Ja och 62 Nej, i följd hvaraf
Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionens lydelse.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 25 Augusti 1854.
STOCKHOLM, TllICKT HOS N. MAECUS, 1854.
Stats-Uiskotlels Memorial, N:o 236.
1
IV:o 2ML
Ank. till Exp.-Ulsk. den 28 Aug. 1854. kl. 6 e. m.
Memorial, med förslag till sammar jemkning 'eller voterings-proposilioner
i anledning af Riks-Ständens skiljaktiga beslut, rörande
extra anslag till Jöretnäl, tillhörande 4, 0, 7 och 8
Hufvud- Tillarne.
(U. A.)
Elter erhållen del af Riks-Ståndens definitiva beslut i anledning af Stals-Ulskottets
utlåtanden N:ris 151, 158, 159 och 160 samt N:ris 238, 239, 240 och 241, angående
anslag till föremål tillhörande Landtförsvars-, Civil-, Finans- och EcklesiastikDepartementernas
handläggning, får Utskottet härmed afgifva de förslag till sammanjemkning
eller voterings-propositioner, hvilka af skiljaktigheterne i dessa beslut funnits
påkallade.
l.-o. 1 Utskottets utlåtande N:o 151, Esta punkten, mom. litt. e., hade Utskot
tet
tillstyrkt, alt Rikets Sländer måtte, lill anskaffande af nya gevär, anvisa en summa
af 80,000 R:dr för hvartdera af åren 1855, 1856 och 1857, med tillsammans 240,000
R:dr. Detta, af Utskottet uti dess utlåtande N:o 238 vidhlifna tillstyrkande, ärgodkändt
af Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndet, hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden
bestämt ifrågavarande anslag till 66,666 R:dr 32 sk. för hvartdera af berörde tre år,
eller tillhopa 200,000 R:dr.
För omröstning i förstärkta Stats-Utskottet föreslås, i följd häraf, nedanstående
proposition
»Den, som vill, att, i enlighet med Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt
Prestc-Ståndet godkända förslag, Rikets Ständer, till anskaffande af nya gevär, å Riksgälds-kontoret
anvisa en summa af 240,000 R:dr, att under åren 1855, 1856 och 1857
med J:del årligen utgå, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar Nej;
Uih. lill R. St. Prot. 1853 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 42 fläfl. 1
o
Stats-Utskollets Memorial, N:o 236.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till nämnda ändamål beviljat ett anslag af
200.000 R:dr, alt under nästkommande tre år från Riksgälds-kontorel utgå med ,J:del
årligen.»
2:o. Utskottets i utlåtandet N:o 151, 2:dra punkten, morn. litt. a., gjorda och
i utlåtandet N:o 238 vidhållna tillstyrkande, alt Rikets Ständer måtte, till fortsättande
af Carlsborgs fästnings-byggnad, anvisa en summa af 60,000 R:dr för hvarldera af åren
1855, 1856 och 1857 med tillsammans 180,000 R:dr, är bifallet af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet, men afslaget af Rorgare- och Ronde-Stånden, hvilka i berörde
afseende för nämnda tre år beviljat endast ett anslag af 30,000 R:dr årligen,
eller tillhopa 90,000 R:dr.
Vid sådant förhållande får Utskottet, för frågans afgörande genom omröstning i
förstärkt Stals-Utskolt, föreslå följande proposition:
»Den, som vill, alt, på sätt Utskottet föreslagit samt Ridderskapet och Adeln och
Preste-Ståndet beslutat, Rikets Ständer, till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad,
å Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 180,000 R:dr, att under åren 1855, 18o6 och
1857 med )r:del årligen utgå, röstar
Ja ;
Den, det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till nämnda ändamål beviljat ett anslag af
90.000 R:dr, alt under nästkommande tre år från Riksgälds-kontoret utgå med j-:del
årligen.»
3:o. Till underhåll af beväringsmanskapets beklädnads-och utrednings-persedlar,
hade Utskottet uti sitt utlåtande N:o 151, 3:dje punkten sednare momentet, tillstyrkt
ett anslag af 27,333 R:dr 16 sk., alt under hvartdera af nästkommande tre år utgå,
hvilket tillstyrkande, som Utskottet i sitt utlåtande N:o 238 vidhållit, blifvit bifallet af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men afslaget af Rorgare- och RondeStånden.
För afgörande af denna skiljaktighet föreslås till votering i förstärkt Stats-Ulskott
en så lydande proposition:
»Den, som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
godkända förslag, att, till underhåll af beväringsmanskapets beklädnads- och utredningspersedlar,
ett anslag af 27,333 R:dr 16 sk. beviljas för hvarldera af åren 1855, 1856
och 1857, att från Riksgälds-kontoret utgå, röstar
Ja ;
Den, det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer anslaget icke alt beviljas.»
4:o. Sedan, i följd af Ridderskapet och Adelns samt Ronde-Ståndets återremiss
å 12:te punken i Utskottets utlåtande N:o 158, deruti, för Öppnande af en kanal-ledning
emellan Eskilstuna och Mälaren, tillstyrkts ett anslag af 100,000 R:dr, alt under
loppet af 5 år med |:del årligen utgå, Utskottet afgifvit förnvadt utlåtande (N:o 239)
och deruti sitt förra, af Preste- och Rorgare-Stånden godkänna, yttrande vidhållit; så
har jemväl Ridderskapet och Adeln bifallit detta yttrande, i följd hvaraf frågan blifvit
genom tre Stånds beslut, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, afgjord.
5:o. Uti l.sta punkten af dess utlåtande N:o 159 hade Utskottet tillstyrkt Rikets
Ständer att, med bifall till Kongl. Maj:ls derom gjorda Nådiga framställning, be
-
Stats-Vlskottels Memorial, N:o 256.
3
vilja elt anslag af 83,000 R:dr för ombyggnad af den å vägen emellan hufvudstaden
ocn Drottningholm belägna Nockeby bro. Detta tillstyrkande, som Utskottet i sitt utlåtande
N:o 240 vidhållit, är godkändt af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndet;
hvaremot Rorgare- och Bonde-Ståndeii endast i så måtto bifallit den Nådiga Propositionen,
att, till ombyggnad af vestra delen utaf nämnda bro, enligt uppgjord plan, elt
belopp af 27,000 R:dr beviljades.
I anledning häraf föreslås votering, jemlikt en så lydande proposition:
»Den, som, i öfverensstämmelse med Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt
Presle-Ståndet gillade förslag, beviljar det af Kongl. Maj:t för ombyggnad af Nockeby
bro äskade anslag af 83,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret utgå, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, till ombyggnad af vestra delen utaf nämnde
bro, enligt uppgjord plan, å Riksgälds-kontoret anvisat en summa af 27,000 R:dr.»
6:o. Uti 7:de punkten af dess utlåtande N:o ICO tillstyrkte Utskottet Rikets
Ständer alt, med bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, å Riksgälds-kontoret
anvisa en summa af 2000 R:dr för hvartdera af nästkommande tre år, till utgifvande
af äldre historiska skrifter och handlingar, men fann sig deremot icke kunna understödja
väckt motion om elt anslag af 50Ö0 R:dr årligen, till offentliggörande af Svenska
Riksdagars och mötens förhandlingar från början af Konung Gustaf den I:s regering'
samt äfven i öfrigt till utgifvande af handlingar, upplysande för fäderneslandets historia.
Berörde, af Utskottet i dess utlåtande N:o 241 vidhållna, yttrande är i sin helhet
bifallet af Borgare- och Bonde-Stånden, men, endast i afseende å del af Kongl. Maj:t
äskade anslaget, godkändt af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndet, hvilka, med
anledning af motionen, beviljat en summa af 3000 R:dr årligen, alt utgå, enligt Ridderskapet
och Adelns beslut, till offentliggörande af Svenska Riksdagars och mötens
förhandlingar från början af Konung Gustaf den l:s regering, samt, jemlikt Preste-,
Ståndets, till enahanda ändamål och äfven i öfrigt lill utgifvande af handlingar, upplysande
för fäderneslandets historia.
I fråga om sistnämnda anslag hafva alltså 2 Stånd stadnat emöt 2, äfvensom
emellan de båda Stånd, som beviljat anslaget, skiljaktighet yppat sig i afseende å sättet
för dess användande.
Hvad denna skiljaktighet beträffar, får Utskottet, enär i delta hänseende PresteStåndets
beslut är med motionärens framställning öfverensstämmande, inbjuda Ridderskapet
och Adeln,
alt i Presle-Slåndels beslut sig förena, i hvilken händelse votering
torde få anställas, enligt följande proposition:
»Den, som anser, att, på sätt Utskottet föreslagit samt Borgare- och Bonde-Stånden
beslutat, väckt motion om årligt anslag till offentliggörande af Svenska Riksdagars
och mötens förhandlingar från början af Konung Guslaf den l:s regering samt äfven i
öfrigt till utgifvande af handlingar, upplysande för fäderneslandets historia, icke bör af
Rikets Ständer bilällas, löstalja;
Den,
det ej vill, röstar Nej;
Tinner Nej, beviljas för nämnda ändamål en summa af 3000 R:dr, alt under
hvartdera af åren 1855, 1856 och 1857 från Riksgälds-kontoret utgå.»
4
Stats-Utskoltets Memorial, N:o 366.
Antages åter icke af Ridderskapet och Adeln denna inbjudning, mäste votering
först ega rum för bestämmande af kontra-propositions lydelse; och föreslår Utskottet
för denna votering följande proposition:
»Den, som vill, att kontra-proposition vid den blifvandeMiufvudvoleringen skall,
i enlighet med Preste-Slåndets beslut, innehålla, att ett belopp af 3000 R:dr å Riksgälds-kontoret
anvisas för hvartdera af nästkommande tre år, till offentliggörande af
Svenska Riksdagars och Mötens förhandlingar från början af Konung Gustaf den I:s
regering samt äfven i öfrigt till ulgifvande af handlingar, upplysande för fäderneslandets
historia, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Ridderskapet och Adelns beslut, att
ett anslag af 3000 R:dr beviljas, att under hvartdera af åren 1855, 1856 och 1857 från
Riksgälds-kontoret utgå, till offentliggörande af Svenska Riksdagars och Mötens förhandlingar
från början af Konung Gustaf den l:s regering.»
För votering i hufvudsaken föreslås en så lydande proposition:
»Dt>n, som anser, att, på sätt Utskottet föreslagit samt Rorgare- och BondeStånden
beslutat, väckt motion om årligt anslag till offentliggörande af Svenska Riksdagars
och Mötens förhandlingar från början af Konung Gustaf den l:s regering samt
äfven i öfrigt lill utgifvande af handlingar, upplysande för fäderneslandets historia, icke
bör af Rikets Ständer bifallas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar Nej';
Vinner Nej, antages
(l:a Alternativet) Preste-Ståndets beslut.
(2:a Alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut.»
7:o. Utskottets i 14 punkten af dess utlåtande N:o 160 gjorda och i utlåtandet
N:o 241 vidblifna hemställan, att det af Kongl. Maj:t, till bestridande af utgifter för
nykterhetens befrämjande äskade anslag af 3000 R:dr, att under tre år med j- årligen
utgå, icke måtte af Rikets Ständer beviljas, hafva Borgare- och Bonde-Stånden godkänt;
hvaremot detta anslag blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
beviljadt.
För afgörande af denna fråga föreslår Utskottet följande voterings-proposition:
»Den, som anser, att, i enlighet med Utskottets, af Rorgare- "och Bonde-Stånden
godkända, förslag, det af Kongl. Majit äskade anslag till bestridande af utgifter för
nykterhetens befrämjande icke bör beviljas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar Ne/;
Vinner Nej, beviljas ett anslag af 3000 R:dr för nämnda ändamål, att under
nästkommande tre år med j-:del årligen från Riksgälds-kontoret utgå.»
8:o. Sedan Utskottet uti 21 punkten af dess utlåtande N:o 160 funnit sig icke
kunna tillstyrka Rikets Ständers bifall å väckt motion, att ett anslag af 1000 R:dr
årligen måtte beviljas Råby Räddnings-Inslitut för vilseförda och moraliskt vanvårdade
barn, men Utskottet derefter, i följd af trenne Riks-Stånds återremiss å betänkandet,,
uti sitt utlåtande N:o 241 frånträdt berörde yttrande och i så måtto tillstyrkt bifall å
motionen, att ett anslag af 3000 R:dr för en gång beviljades nämnda Räddnings-Insti
tut
-
Slats-Vtskottels Memorial, N:o 236.
tut, att från Riksgälds-kontoret utgå, så hafva Borgare- och Bonde-Stånden godkänt
delta förslag, samt Preste-Ståndet bifallit alt, i enlighet med motionens innehåll, ett
anslag af 1000 R:dr årligen för nämnda ändamål anvisades, att under deh tid, för hvilken
nästa Statsreglering Olifver gällande, från Riksgälds-kontoret utgå, dock med vilkor,
»att minst 20 vanartige barn vid Institutet funnes intagne och inrättningen i öfrigt
»fortfore i sin nuvarande gagnande verksamhet, samt att Staten genom ombud deltoge i
»de årliga revisionerna af Institutets räkenskaper och' derjemte utöfvade tillsyn öfver
»Inrättningen, likväl på det sätt, att dess Direktion finge behålla fria händer i den
»speciela vården och ledningen af densamma;» — varande åter motionen af Ridderskapet
och Adeln i allo alslagen.
Förstnämnda trenne Riks-Stånds beslut öfverensstämma alltså deruti, att samma
ansiagsbelopp, 3000 R:dr, blifvit af dem för ifrågavarande ändamål beviljadt, men äro
skiljaktige derutinnan, att, då Borgare- och Bonde-Stånden anslagit denna summa för
en gång, Preste-Ståndet deremot med stadgande af vissa vilkor beviljat beloppet att
under nästa Statsreglerings-period med 1000 R:dr årligen utgå.
Vid sådant förhållande har Utskottet funnit sig böra inbjuda Preste-Ståndet,
att instämma uti Borgare- ocb Bonde-Ståndens bifall till Utskottets
förslag,
i hvilket fall frågan blefve genom trenne Riks-Stånds beslut, enligt 75 §. Riksdagsordningen,
afgjord.
Varder denna inbjudning icke af Preste-Ståndet antagen, måste votering först
ega rum för bestämmande af kontra-propositions lydelse. Utskottet föreslår för denna
votering följande proposition:
»Den, som vill, att kontra-proposition vid den blifvande hufvudvoteringen skall, i
öfverensstämmelse med Preste-Ståndets beslut, innehålla, att ett anslag af 1000 R:dr
årligen beviljas Råby Räddnings-Institut, att under den tid, för hvilken nästa Statsreglering
blifver gällande, från Riksgälds-kontoret utgå, med vilkor, »att minst 20 vanartiga
»barn vid Institutet finnas intagne och Inrättningen i öfrigt fortfar i sin nuvarande gag»nande
verksamhet, samt att Staten genom ombud deltager i de årliga revisionerne af
»Institutets räkenskaper och derjemte utöfvar tillsyn öfver Inrättningen, likväl på det sätt,
»att dess Direktion får behålla fria händer i den speciela vården och ledningen af
»densamma, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Ridderskapet och Adelns beslut, att
något anslag för berörde ändamål icke beviljas.»
För votering i hufvudsaken föreslås en så lydande proposition:
»Den, som, i enlighet med Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden godkända,
förslag, vill, att ett anslag af 3000 R:dr för en gång beviljas Råby Räddnings-Instilut,
att från Riksgälds-kontoret utgå, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages
(l:a Alternativet) Preste-Ståndets beslut.
(2:a Alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut.»
Stockholm den 28 Augusti 1854.
Bih. till /!. St. Prot. IS33 & IS34. 4 Sami. I A(d. 2 band. 42 Höft.
2
6
Stats-Utskottefs Memorial, iV.o 2 Sfi.
Rosei'vatio ner:
vid 8.-de punkten:
af Herr von Troil, S. G., hvilken ansåg, att då 3:ne Riks-Stånd, nemligen Preste-,
Borgare- och Bonde-Stånden, beviljat det begärda anslaget för Råby Räddningsinstitut,
blott med den skiljaktighet, att Preste-Ståndet, jemte vissa vilkor, stadgat annan
tid för anslagets utgående, omröstning borde ske endast emellan nämnda Stånds
olika meningar och icke, i enlighet med Utskottets förslag, jemväl omfatta Ridderskapet
och Adelns beslut, hvarigenom anslag för ifrågavarande ändamål förvägrats.
af Biskop Heurlin, som yttrade den åsigt, att någon votering i förevarande fråga,
der 3 Stånd beviljat det begärda anslaget, icke borde ega rum, och att de af ett
Stånd vid anslaget fästade vilkor måste, då detta Stånd var ensamt om denna mening,
förfalla.
Uti detta yttrande instämde Biskop Annerstedt.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
filfatt-Utskottet* Memorial, N:e 257.
1
N:o 257.
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Aug. 1854, k!. 10 f. m.
Memorial, med förslag till jemkning i anledning af Riksståndens
beslut uti Skatte förenkling s-frågan.
(I. A.)
Sedan Stata-Utskotfet. efter erliållne återremisser å dess n:o 92 afgifna
utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, angående de uti ordinarie
räntan ingående persedlars omsättning och förvandling, i ämnet afgifvit
förnyadt utlåtande n:o 191, så hafva, enligt Utskottet tillhandakomne protokolls-utdrag,
samtlige Riks-stånden till detta sistnämnda utlåtande lemnat bifall,
hvarvid likväl ej mindre Bonde-ståndet, än äfven Preste- och Borgare-stånden,
med antagande af Bonde-ståndets i frågan gjorda inbjudning, fästat det förbehåll.
att de misstag, som möjligen i afseende på ett eller annat län kunnat ega
rum vid beräkning af de nuvarande ränte-persedlarnes belopp eller deras omsättning
till penningar eller annan ränte-persedel, blefvo rättade.
Utskottet, som anser det af vigt, att Rikets Ständers beslut i frågan icke
må innebära några obestämda förbehåll, som möjligen kunde vid tillämpningen
deraf medföra svårigheter, har gjort sig underrättadt om anledningen till ofvanomförmälda
förbehåll och erfarit, att detsamma egentligen är förorsakadt deraf,
att Riksdags-fullmäktige af Bonde-ståndet ifrån provinsen Helsingland vid det af
Utskottet för denna provins afgifna förslag, att hufvud-ränte-persedlarne skulle
utgöras på hvarje helt mantal med 2 tunnor spanmål, 1 S 12 S smör, 1 i 12
M kött och 24 S, hö, framställt den anmärkning, att, då den gamla smör-rän
-
Bih, till R. St. Prol. 1852 $ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 43 Höft.
2
Stats-Utskottets Memorial, N:0 Z57.
tan på hvarje mantal endast utgjorde 14T35 U. och i deputerades, i ämnet afgifna,
utaf Kongl. Majrt i Nåder gillade förslag en del af dagsverks-räntan blifvit
förvandlad till 17 T7^ U. smör, i följd hvaraf smör-räntan kommit att upptagas
till 1 ä 12 ti, men Utskottet uti dess sednare utlåtande föreslagit hela
dagsverks-räntans förvandlande till penningar,' sådan förvandling jemväl borde
ega rum med den del af sistnämnde ränta, som blifvit föreslagen att ingå i
smör-räntan.
Utaf för Utskottet tillgänglige handlingar har vidare inhemtats, att räntan
för hvarje helt mantal inom provinsen Helsingland för närvarande utgöres, bland
annat, spillmarkerne derunder beräknade, med 14 t© tl. smör, omkring 3 å
U. kött, sedan härtill TV oxe och ^ får blifvit förvandlade, samt tre öke- och
sex dränge-dagsverken, utaf hvilka sistnämnde ett öke-dagsverke ungefärligen
motsvarar tre dränge-dagsverken.
Häraf visar sig väl å ena sidan, att persedeln kött i Utskottets förslag
blifvit upptagen till 1 lispund 10 skålpund mindre än den med oxar oell får för
närvarande utgör, hvilket torde böra vid bestämmande af smör-räntans belopp
tagas i betraktande, då icke något af persedeln kött ingått i den nya spannmåls-
eller hö-räntan. Men som, å andra sidan, 1 lispund 10 skålpund kött i
värde icke motsvarar mera än ungefär 10 skålpund smör, med tillägg hvaraf
således snpör-räntan skulle för hvarje helt mantal utgöra endast omkring 1 lispund
4 skålpund, samt handlingarne jemväl utvisa, att uti det belopp af 1 lispund
12 skålpund smör, hvilket så väl deputerade ifrån provinsen, sorn Utskottet
föreslagit böra hädanefter af mantalet erläggas, ingått jemväl en del af ofvanherörde
öke-dagsverken, så finner för sin del Utskottet, att, då uppmärksamheten
nu mera blifvit fästad på detta förhållande samt Rikets, Ständer, med bifall
till hvad Utskottet i dess sednare utlåtande hemställt, för deras del beslutat, att
dagsverks-räntan skulle till penningar förvandlas, äfven den del af dagsverksräntan,
som inom provinsen Helsingland blifvit föreslagen att ingå i den nya
smör-räntan, bör få i penningar omsättas; hvarjemte och då Utskottet icke varit
i tillfälle att ingå i någon närmare granskning, huruvida beloppet af de för
hvarje mantal inom Helsingland föreslagne persedel- och penninge-räntor fullt
motsvarar sammanlagde värdet af den gamla räntan, Utskottet anser, att derest
vid verkställigheten någon olikhet i berörda hänseende skulle inträffa, en sådan
olikhet lämpligast skulle kunna afhjelpas genom en motsvarande jemkning i den
ständiga penninge-räntan. Utskottet föreslår derföre,
att Rikets Ständer måtte medgifva den ytterligare jemkning
i afseende å ränte-persedlarnes belopp för provinsen Helsingland,
att den till 1 lispund 12 skålpund upptagne smörräntan
måtte bestämmas till 1 Espund 4 skålpund, samt att
derjemte måtte stadgas, att, derest det vid ränte-förenklin
-
Slut*-UlskaHél* Memorial, Nro SSS.
gens verkställande skulle visa sig', att för denna provins sammanlagda
beloppet af nya persedel- och penninge-räntan, efter
beräkning af medel-markegångs-prisen för åren 1834
till och med 1853, skulle för ett mantal komma att icke
fullt öfverensstämma med gamla räntan, motsvarande jemkning
i den ständiga penninge-räntan då må ega rum, så att
efter samma beräknings-grund den nya räntan kommer att
till beloppet blifva lika stor med den gamla.
För den händelse Rikets Ständer finna för godt bifalla hvad Utskottet nu
tillstyrkt och då något misstag vid beräkning af de nuvarande ränte-persedlarnes
belopp eller deras omsättning till penningar eller’ annan ränte-persedel så
mycket mindre kunnat i afseende på något annat län ega rum, som endast för
provinsen Helsingland en dylik beräkning blifvit gjord och de vid Utskottet*
utlåtanden i Sinnet fogade tabellariska uppgifter icke blifvit annat än upplys
ningsvis
meddelade, får Utskottet derjemte hemställa,
att ifrågavarande af Preste-, Borgare- och Bonde-stånden vid
deras bifall till Utskottets utlåtande N:o 191 gjorda förbehåll
må få förfalla.
Stockholm den 29 xiugusti 1854.
N:o 258.
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Aug. 1854, kl. 10 f. ra
Memorial, med förslag t ill, t: otering s-proposition, i anledning af
Riks-ståndens skiljaktiga beslut, rörande ett ytterligare lån
till staden Christianstad.
(Rgs. Afd.)
Sedan Stats-Utskottet i sitt utlåtande n:o 59 afstyrkt beviljandet al
det under innevarande riksdag för ofvannämnde stad, genom derom hos Borgare-ståndet
väckt motion, föreslagna ytterligare låne-understöd af 100,000*
4
Stais- UtskoUels Memorial, N:t 258.
r:dr, sä oell efter det Utskottet, i anledning af kära erhållna återremisser. under
11:0 156 afgifvit ytterligare utlåtande, angående samma lån, och dervid
förnyat sitt afstyrkande af detsamma? beviljande, oaktadt motionären yid det
förra utlåtandets föredragning hos beinälde Riks-stånd till 20,000 r:dr nedsatt
den af honom föreslagna låne-summa; hafva, enligt Utskottet tillliandakomna
protokolls-utdrag, Preste- och Borgare-stånden, i öfverensstämmelso
med motionärens sednast framställda förslag, beviijat staden Christianstad ett
låne-understöd af 20,000 r:dr, att på de för dylika län vanliga vilkor från
Riksgälds-kontoret utbetalas; hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Bondeståndet
bifallit Utskottets utlåtande. Vid sådant förhållande måste, derest
icke någotdera af förstnämnde 2:ne Riks-stånd skulle vilja förena sig med de
Stånd, af hvilka sagde utlåtanden blifvit godkända, frågan angående omförmälde
lån, jemlikt Regerings-formens 69 §, afgöras genom omröstning i förstärkt
Stats-Utskott; i hvilket afseende Utskottet. — som förmodar, att, Preste-
och Borgare-stånden, med det i deras beslut begagnade uttrycket ;:vanliga
vilkor,afsett de återbetalnings-vilkor, Rikets nu församlade Ständer i
allmänhet stadgat för de till befrämjande af andra företag än vatten-aftappningar
beviljade, och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade lån, — får
föreslå följande voterings-proposition:
Den, som, i enlighet med Stats-Utskottets, af Ridderskapet och Adelil
jamt Bonde-ståndet godkända, hemställan, anser att det låne-understöd för
staden Christianstad, hvarom fråga under innevarande riksdag blifvit väckt,
icke bör af Rikets Ständer beviljas, röstar
,J a ;*
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat nämnde stad ett låne-understöd
af Tjugo tusen r:dr, att från Riksgälds-kontoret utbetalas, emot de af
Rikets nu församlade Ständer, enligt 14:de punkten af Stats-Utskottets utaf
Rikets Ständer bifallna memorial n:o 157. stadgade återbetalnings-vilkor.
Stockholm den 29 Augusti 1854.
STOCKHOLM, i d. Schultze’® Boktryckeri, 1854.
S/a/s- U/skottets MemorialN:o 259.
1
N:o 259.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Äng. 1S54, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet N:o
2 09.
(U. A.)
Från Bonde-ståndet har till Stats-Utskottet blifvit återremitteradt utlåtandet
n:o 209, i anledning af väckt motion om fortfarande understöd för reparation
af Linköpings domkyrka; men då samma utlåtande är af de 3:ne öfriga
Riks-standen bifallet, har Utskottet, enligt 75 §. Riksdags-ordningen,
funnit återremissen icke kunna tiU någon åtgärd föranleda,
Stockholm den 29 Augusti 1854.
BA.tmR.tSt.
2
Stata-Utskottets Utlåtande, N:o 260.
N:o 260.
Ask. Ull Eip.-Uisk. d. 31 Ali" 1634, kl. 10 f. n.
Utlåtande, i anledning af thallen återremiss å Betänkandet N:o
109.
(U. A.)
Från Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, har Stats-Utskottet
erhållit återremiss å utlåtandet n:o 109, i anledning af väckt motion om ersättning
och belöning åt professoren B. 0. Nycander för en af honom uppfunnen
röst-räknemachin. De ledamöter inom dessa Riks-stånd, hvilkas yttranden
föranledt återremissen. hafva, i öfverensstämmelse med den utlåtandet bifogade,
af hr Bildt, D. G., afgifna reservation, hufvudsakligen anfört, att, då
erfarenheten visat, hvilken tidsutdrägt det nuvarande voteringssättet, vid riksdagarne
medförde, det icke vore Rikets Ständer värdigt att förvägra ersättning åt
en person, som med uppoffring af egna medel och tid sökt, genom uppfinning
af en ganska sinnrik machin, afhjelpa berörde olägenhet. Men som 2:ne Riksstånd,
nemligen Borgare- och Bonde-stånden, godkänt hvad Utskottet yttrat,
samt inom förstnämnde två Stånd andra omständigheter ej anförts, än de, sorn
vid afgifvande af Utskottets förra utlåtande blifvit tagne i behörigt betrakta» •
de, så anser Utskottet sig böra
samma utlåtande vidblifva.
Stockholm den 29 Augusti 1854.
Sfalt-Utekotiels Memorial, N:o 361.
3
N:o 26i.
Ank. till Kxp.-Utsk. dea 31 Aug. 1851, kl. 10 f. m.
Memoria/, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet N:o
mt.
(U. A.)
Till Stats-Utskottet ha* fran Bonde-ståndet blifvit återremitteradt utlåtandet
n:o 206. i anledning af väckt motion om pension åt aflidne bruks-idkaren
Samuel Owens enka; men då nämnda utlåtande är af de öfrige 3:ne Riksstånden
bifallet, kan, enligt 75 §. Riksdags-ordningcn,
återremissen icke till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 Augustt 1854.
4
Stats-Utskottet» Utlåtande, N:o 262.
N:o 262.
Auk. tilt Exp.-Utsk. d. 31 Äng. 1854, kl. 10 f. »
Utlåtandei anledning af väckt motion om anslag till bildande af
en teknisk undervisnings-anslalt i Borås..
(U. A.)
Från Borgare-ståndet har till Stats-Utkottet blifvit remitterad en af herr
GG. Rydin väckt motion, hvaruti hufvudsakligen anförts, att, sedan Rikets
nu församlade Ständer, ined upphäfvandet af förbudet emot införsel af flere slags
väfnader, tillåtit, att desse finge i riket inkomma mot en jemförelsevis billig tull,
verkställigheten af detta beslut komme att på ett i högsta grad olycksbringande
sätt drabba den talrika befolkning inom Elfsborgs län, som hittills sysselsatt
sig med och haft sin utkomst af bomulls-väfnads-industrien. Detta hårda
slag träffade en folkmängd af icke mindre än 120,000 personer inom de sjuså
kallade gårdfarihandlande häraderne jemte städerna Borås och Ulricehamn, i hvilka
härader och städer denna industri i följd af det år 1816 stadgade; alltsedan
gällande förbudet mot införsel af gröfre bomullstyger, småningom utvecklat
sig till den högre ståndpunkt,, hvarpå densamma nu mera befunne sig. Härstädes
tillverkades emedlertid nästan endast rutiga* och randiga tyger, i afseende
å hvilka en fri täflan med utlandet väl icke vore synnerligen farlig, ehuru
de utländska tygerna af detta slag alltid komme att ega en större fulländning,
så länge ej ifrån Statens sida,, likasom i andra länder, möjlighet bereddes för
de indtistri-idkande att erhålla en* vetenskaplig kännedom om yrket. En annan
del af dbnna industri, eller kattuns-tryckerierna,, kunde äter icke tåla någon
jemförelse* med' de utländska* tillVerknfhgarne, hvilka; i anseende» till deras fulländade
beskaffenhet och låga pris, otvifvelaktig^ skulle* i betydlig mån utträngd
Stafs- Utskottets Utlåtande, N:o 262
5
de inhemska väfnaderna. I afseende å denna del af industrien k omin e* alltså
den talrika vafnads-idkande befolkningen, genom införsels-förbudets upphäfvande,
i en högst vådlig ställning, desto bekymmersammare, som denna befolkning,
från barndomen hufvudsakligen sysselsatt med väfnads-fab rika tio nen,, saknat tillfälle
att förskaffa sig insigter i andra yrken. Någon åtgärd borde derföre vidtagas,
hvarigenom åtminstone för framtiden utväg, mätte beredas, att genom
ökad skicklighet i handteringen kunna täfla med utlandet i tillverkningen af en
så nödvändig artikel, som den ifrågavarande. Då, enligt motionärens tanke,
härtill i första rummet fordrades en lämplig undervisnings-anstalt, hvarest allt
hvad till väfnads-industrien hörde fullständigt och vetenskapligt meddelades, har
motionären nu föreslagit, att för den tid, nästa Stats-reglering omfattar. 5.000
r:dr årligen måtte anslås till bildande af en teknisk undervisnings-anstalt i Borås,
hvilken stad ansåges härtill lämpligast, enär densamma utgjorde medelpunkten
af de trakter inom Elfsborgs längder nämnde industri vunnit en högre utveckling.
Då erfarenheten visat, hurusom borttagandet af införsels-förbud i allmänhet
icke medfört de menliga följder, motionären befarat, utan fastmer ofta bidragit
till industriens förkofran, och väfnads-yrkets upphjelpande, i Utskottets
tanke, icke står att vinna blott förmedelst inrättande af en allmän teknisk bildnings-anstalt,
der undervisningen bör afse flera industri-grenar och ej inskränka
sig till en enda, utan denna industri måste, om sådant finnes behööigt, på annat
mera direkt verkande sätt uppmuntras, samt för öfrigt äfven om en allmän
teknisk undervisning antages kunna till det åsyftade ändamålet i någon mån
bidraga, en slöjd-skola redan finnes på ringare afstånd från Borås inrättad,
nemligen i Götheborg, har Utskottet, helst Borås stads innevånare icke erbjudit
sig att till den föreslagna läro-anstalten anskaffa lokal eller på annat säta
bidraga, funnit sig böra hemställa,
att den väckta motionen icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 Augusti 1854.
6
Stafs-Uteke (fets Memorial, A:o 2S3.
N:o 363.
AU lill Esp.-Ulsk. i). 31 Alg. 1854. kl. 10 1.
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss å Utlåtandet N:o
469.
fU. A.)
Från Preste-ståndet har Ståts-Utskottet, erhållit återremiss å tillåtandet
n:o 1.69, i anledning af väckt motion om pension för aflidne intendenten Theodor
Sandströms enka och barn; men som, enligt ankomne protokolls-utdrag,
nämnde Utlåtande blifvit af de öfriga 3:ne Riks-stånden godkändt. har Utskottet.
med stöd af 7 5 §. Riksdags-ordningen,
funnit återremissen icke kanna till någon åtgärd föranleda.
•Stockholm den 29 Augusti 1854.
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 264.
?
N:o 264.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Aug. 1854, k!. 10 f. ra.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om ändring i de vid
anslaget till inrättande af en teknisk skola i Örtbro fästa
de
vilkor.
(U. A.)
Uti särskilda, med stöd af 56 § Riksdagsordningen väckta, till Statsutskottet
remitterade, motioner hafva, inom Preste-ståndet, doktor Gumaelius,
och inom Borgare-ståndet, hr C. C■ Hörnstein anfört, hurusom Örebro stad,
hvilken under innevarande riksmöte fatt emottaga flere prof af Rikets Ständers
välvilja och frikostighet, räknade bland dessa det anslag af 5000 r:dr
årligen, som blifvit staden beviljade tili inrättande af en teknisk elementarskola
derstädes. Samtidigt med detta anslags beviljande, inträffade emedlertid
den eldsvåda, som, efter hvad kändt vore, hemsökt nämnde stad och ödelagt
en betydlig del af densamma. Genom denna olycka hade stora svårigheter
uppstått för stadens innevånare att uppfylla det med sagde anslags beviljande
förenade vilkor om anskaffande af passande lokal för skolan. Nya boningshus
utgjorde väl för närvarande det mest trängande behofvet, och innevånarne
måste häråt företrädesvis egna sina bemödanden, samt för detta ändamål
använda alia tillgängliga medel, men vigten af den ifrigt önskade tekniska
skolans öppnande hade dock under detta svåra betryck icke förgätits. Un
passande lokal för skolan funnes likväl icke att tillgå; och skulle en sådan
uppföras af varaktigt byggnads-ämne, och på ett sätt, som fullt motsvarade
ändamålet, komme den att kräfva större uppoffringar, än staden för närvarande
förmådde ensam bära. Stadens innevånare hade emedlertid, med afseende
å de betydliga understöd, som vid denna riksdag redan blifvit staden
beviljade, icke ansett tillbörligt att i berörde hänseende begära direkt anslag,
8
Slate- Utskottets Utlåtande. N:o 264.
men deremot trott att, genom en förändring i dispositionen af det redan erhållna
anslaget, den hjelp, som beliöfdes, kunde beredas. I sådant ändamål
hafva nu motionärerne, på grund af Orebro stads innevånares dem lemnade
uppdrag, framställt den anhållan, att första årets anslag för den tillernade skolan.
5000 r:dr, måtte få användas såsom bidrag till anskaffande af tjenlig lokal
för densamma; hvarjemte motionärerne begärt, att, i likhet med hvad förut
vid anslags beviljande för dylika skolor egt rum, det andra årets anslag finge
disponeras till anskaffning af nödig materiel för skolan.
Genom bifall till Utskottets hemställan i momentet litt e. af 24 punk
ten
i utlåtandet n:o 71, angående regleringen af utgifterne under Riks-statens
G:te hufvud-titel, hafva Rikets Ständer, till inrättande af en teknisk elementar-skola
i Örebro, anvisat ett årligt anslag af 5000 r:dr, under vilkor, bland
annat, att kostnaden för anskaffandet af en ändamålsenlig lokal af staden bestriddes;
och då Rikets Ständer, genom detta anslags beviljande, redan erkänt
vigten och nyttan af en dylik skolas inrättande i Örebro, samt stadens innevånare,
i följd af de stora uppoffringar, de måste vidkännas för stadens återuppbyggande,
utan tvifvel äro i behof af någon lättnad i förrberörde vid anslaget
fästade vilkor, så framt skolan skall kunna, så fort som önskligt är,
komma i verksamhet, har Utskottet trott sig böra tillstyrka den af motionärerne
äskade lindring i nämnda vilkor, och får alltså hemställa,
att, af anslaget för inrättande af en teknisk elementar-skola
i Örebro, första årets belopp må få användas såsom
bidrag till anskaffande af en tjenlig lokal för skolan.
Beträffande den af motionärerne nu äfven gjorda framställning om användande
af det andra årets anslag för skolan till anskaffande af nödig materiel,
finner Utskottet, vid det förhållande, att förut, då dylika anslag bevil
jats,
såsom vid nästlidne riksdag för Malmö stad, enahanda rättighet, som nu
begärts, blifvit medgifven, billigheten fordra, att jemväl Örebro stad kommer
af en sådan förmån i åtnjutande; hvadan Utskottet tillstyrker,
att, till anskaffning af erforderlige läro-apparater för ifrågavarande
skola, det andra årets anslag för skolan får
användas.
Stockholm den 29 Augusti 1854.
i
N:o 265.
Stati-Utikotlets Memorial, N:o 265.
9
N:o 265.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 31 Aug. 1854, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen åtcrremiss å Utlåtandet N:o
180. '
<U. A.)
Från Borgare-ståndet har Stats-TJtskottets utlåtande n:o 180, i anledning
af väckt motion om bildande af en Pensions-anstalt för Sveriges handelsflottas
Skeppare, Styrmän oell Sjöfolk, blifvit återremitteradt; men då de öfrige 3:ne
Riks-stånden, enligt Utskottet tillhandakonine protokolls-utdrag, bifallit samma
utlåtande, kan. enligt 75 g. Riksdagsordningen,
äterremissen icke till någon åtgärd föranleda.
I sammanhang härmed bör dock Utskottet anmäla, att Bonde-ståndet
beslutat, att från den i Utskottets utlåtande föreslagne underdåniga skrifvelse
de der förekommande orden: »Skeppare och Styrmän» skola utgå; vid hvilket
förhållande och då Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet utan sådan
förändring godkänt Utskottets förslag, Utskottet trott sig böra inbjuda Bondeståndet,
att jemväl i detta afseende med nämnde två Riks-stund sig
förena.
Stockholm den 29 Augusti 1854.
lith litt R $/.. Prat. 1853 $ 1854. 4 Sand, i Afd. 2 Band. 44 Hafi. i
10
Slatt~ Utukolleit Memorial, N:o 266.
' N:o 266.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Aug. 1854, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af ej'håilen återremiss å Utlåtandet N:o .
110.
(U. A.)
Till Stats-Utskottet kar från Bonde-standet blifvit återremitterad! utlåtandet
n:o 170, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition om pension
för framlidne landshöfdingen m. m. C- U. Nermane enka; men då, enligt ankomne
protokolls-utdrag, de öfrige 3:ne Riks-stånden bifallit nämnde utlåtande,
liar Utskottet, jemlikt 75 §. Riksdagsordningen,
funnit återremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stoekholip dea 29 Augusti 1854.
\
Stalt - UjskatéeU Utlåtande, N:o 267.
n
N:o 267.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Äng. 1854, kl. 10 f. ra.
Utlåtande, t ättledning af väckta motioner, om pension åt aflidne
pr of essoren vid Fria Konsternas Akademi, J. G. Sandbergs
enka.
(U. A.)
Ridderskapet oell Adeln samt Preste- oell Borgare-stånden hafva genom
särskilda remisser till Stats-Utskottets handläggning öfverlemna! 3:nc, med stöd
af 50 § R. O., inom bemälda Riksstånd väckta motioner, deruti hr von Hartmansdorff\
Aug., biskop Annerstedt, med hvilken flere af högVördige Ståndets
herrar ledamöter instämt, samt v. talmannen A. M. Brinck, anhållit, att, som
en af Sveriges förnämsta konstnärer, professoren vid akademien för de fria konsterna
m. m. Joli. Gust. Sandberg, hvilken genom sina talrika, högst förtjenstfull®
arbeten, hvaribland förnämligast de i Upsala domkyrkas graf-chor utförda
praktfulla fresco-målningarne, beredt sig ett utmärkt rum bland sednare tiders
yppersta konstnärer, nyligen aflidit och efterlemnat en åldrig enka med 3:ne
oförsörjda döttrar i högst torftiga omständigheter, Rikets Ständer, såsom en
gärd af högaktning åt den hädangångne konstnärens minne, måtte åt bemälda
enka, sorn vore sjuklig och för egen jemte barnens framtida bergning, saknade
annan tillgång än det henne tilldelade understöd af 200 r:dr om året ur Allmänna
Enke- och Pupill-kassan, anvisa å Allmänna Indragnings-staten en årlig
pension, hvilken af en motionär föreslagits att utgå med 750 r:dr, eller det
pensions-belopp, hvaraf, i följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut,
professoren Sandberg vid sitt frånfälle var i åtnjutande, men af öfrige motionärer
ansetts lämpligen kunna bestämmas till 400 r:dr banko.
Då aflidne professoren Sandberg onekligen bör räknas bland de förtjenstfull
män. som gagnat och hedrat fäderneslandet, och han under sin lefnad icke
12
Stats-Utskottets Memorial’ N:o 268
lyckats förvärfva medel, tillräcklige att mot nöd och bekymmer värna effcrlöfvande
enka och barn, anser Utskottet sig böra hemställa,
att professoren Sandbergs enka, Sophie Kökeritz, må uppföras
å allmänna Indragnings-staten till åtnjutande af en
årlig pension stor 400 r:dr banko, att utgå så länge hon
lefver ogift och i behöfvande omständigheter sig befinner.
Stockholm den 29 Augusti 1854.
N.o 268.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Aug. 1854, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af erliållne återremisser å Utlåtandet N:o
201, angående Rikets Stunders år 1853 församlade Revisorers
berättelse om Stats-verkets samt andra af allmänna medel beslående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under åren
1850 och 4851 m. m.
:
A.)
Uörenämnda utlåtande har blifvit till Stats-Utskottet åt erremitterad! i följande
delar, nemligen:
l:o. I afseende å 16 §. Denna §, deruti Utskottet hemställt, att af
Eevisorerne gjord anmärkning derom, att medel, som anvisats för inrättande i
S/a/s- Ufslinlfe/g Memorial, -V.o 2<W.
13
Carlskrona af en högre applikativ undervisnings-anstalt, för flottan, dels icke blifvit
använde, och dels utgått lill främmande ändamål, icke måtte till någon åtgärd
af Rikets Ständer föranleda, har blifvit återremitterad utaf Borgare-ståndet;
men som Utskottets berörde hemställan blifvit af de tre öfrige Riks-stånden
bifallen och frågan således, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, blifvit af Rikets
Ständer afgjord.
kan den erhållne återremissen icke till vidare åtgärd föranleda.
2:o. Sedan uti 35 §. Utskottet, som i de föregående §§:na underställt
Rikets Ständers vidare pröfning sådane uti ofvanberörde revisions-berättelse förekommande
anmärkningar och andra ämnen, hvilka Utskottet ansett från dess
»ida påkalla särskilda yttranden, anmält sig hafva funnit hvad Revisorerne i öfrigt
anmärkt och erinrat, dels genom vederbörandes afgifne underdåniga utlåtanden
nöjaktigt förklaradt, dels hafva medfört åsyftad rättelse och dels icke
vara af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något vidare yttrande, har
berörde 35 § blifvit återremitterad af Bonde-ståndet, så vidt Utskottets anmälan
alsåge innehållet af 3 § under Upsala Kongl. Universitet af 1853 års revisionsberättelse.
Då emellertid de tre öfriga Riks-stånden lemnat ifrågavarande § utan anmärkning,
finnér Utskottet sig icke, emot 75 § Riksdags-ordningen, kunna med
frågan taga vidare befattning.
Stockholm den 29 Augusti 1854.
14
Stnts-UtskaJtets Utlåt midt, N:« 26$.
K:o 269.
Arik. till Exp.-Utsk. d. 81 Ang. 1854, kl. 10 f. «.
Utlåtande, i anledning; af Kongl. Maj-.ts Nådiga proposition, angående
afsöndring af jord frän Ultuna kungsladugård och kro
o
noparken
Asen, till utvidgning af Upsala Central-hospitals
anträde.
(I. A.)
Sedan hos Kongl. Maj:t Kongl. Serafimcr-Ordens-Gillet jemte förmälan,
hurusom, elter hvad erfarenheten ådagalagt, sysselsättning med trädgårds-skötsel
och andia arbeten i fria luften i väsendtlig mån bidraga till vansinniga personers
återställande till förnuft och helsa, tillika, enär de jordrymder af dels 7
tunne- 6 l kappeland från kronoparken Asen och dels 6 tunne- 28 i kappeland
från Ultuna kungsladugårds egor, hvilka, med Rikets Ständers samtycke,
blifvit, jemlikt Kongl. Brefvet den 5 September 1840, åt Upsala Central-hospital
npplåtne, sedermera, efter det antalet af patienter derstädes betydligare ökats,
icke lemnade tillräckligt utrymme för de vansinniges, sysselsättande på omförinälda
sätt, helst berörde jordrvmder varit afsedde att användas jemväl för anläggande
af en begrafnings-plats samt för inrättande framdeles, då Hospitalets
tillgångar sådant medgåfvo, af en särskild kur-anstalt för vansinniga personer
af den bildade klassen, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes till
Rikets Ständer giira Nådig framställning derom, att den mark, som för berörde
ändamål ytterligare erfordrades och hvilken, upptagen under n:ris 25 och 26 å
on genom Kongl. Öeralimcr-Ordens-Gillcts försorg öfver hospitalets jord jemte
Slale-Ulekoftrts Ullal ande, A’:* 2G9.
15
angränsande egor npprättad karta, utgjorde al' kronoparken Åsen 1 tunneland
18,5 kappeland samt af Ultuna äng 3 tunneland 3 kappeland eller tillsammans
4' tunneland 21,5 kappeland, måtte för omförmälda ändamål till Hospitalet upplåtas,
samt att, i händelse någon årlig afgift ansåges böra från Hospitalet till
Stats-verket betalas, beloppet deraf kunde varda bestämdt i enlighet med de
uti Kongl. Förordningen den 19 December 1827 stadgade grunder; så och efter
det Styrelsen för Ultuna Landtbruks-institut, Ofverjägmästaren och Kongl.
Majits Befallningshafvande i Upsala län, Chefen för Kongl. Skogsinstitutet samt
Kongl, Kammar-kollegium blifvit i ämnet hörde, har Kongl. Maj:t uti ofvan
högstberörde till Rikets Ständer den 11 innevarande Augusti aflåtna och af
samtlige Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade Nådiga proposition (n:o 93),
då den ifrågaställa jord-upplåtelsen uppgifvits vara behöflig för att åt de sinneasvaga
bereda ökadt tillfälle till trädgårds-skötsel och andra arbeten i fria
luften, samt vederbörande icke haft något att deremot erinra, helst, hvad beträffade
den del af marken, som tillhörde kronoparken Asen, densamma icke
ingått i parkens indelning till trakt-huggning, utan vore upptagen i reserv-skogen,
behagat i Nåder föreslå, att Rikets Ständer måtte för deras del medgifva,
att. ofvanberörda jord-rymd af tillhopa 4 tunneland 21 s kappeland från Åsens
kronopark och Ultuna kungsladugårds egor finge utan afgäld åt Upsala Central-hospital
upplåtas, under vilkor, att den å kronoparkens andel växande skog,
genom skogs-betjeningens försorg, vid passande årstid fälldes och till skogsplanterings-kassans
förmån behörigen redovisades.
Stats-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande och får, på de af
Kongl. Majit anförda skäl,
till Kongl. Majits ifrågavarande Nådiga^ proposition tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
•töckholm den 29 Augusti 1854.
STOCKHOLM, f. <1. Schultze.'* Boktryckeri. 1854
Stati-Ulskoltete Utlåtande, N:o 370.
1
No 2*0.
i .
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Aug. 1831, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga skrifvelse (N:o 85)
till Rikets Ständer, angående vackt fråga om fyranläggning
å Gottska Sandön eller utläggande af ett fyrfartyg
vid det i närheten deraf befintliga grundet Koppar stenarne.
(U. A.)
Sedan, uppå underdånig anhållan af Rikéts åren 1840 och 1841 församlade
Sländer, undersökning blifvit, enligt nådig befallning, år 1844 företagen, för utrönande
af behofvet utaf en fyrs anbringande å Gottska Sandön, och Förvaltningen af Sjöärendena
med Lotsdirektören, på anförde skäl, yttrat sig anse denna fyranläggnirig obehöflig,
men Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig skrifvelse den 29 Mars 1851
anhållit om ny undersökning, för bedömandet af lämpligheten utaf en sådan anläggning
å nämnde Ö eller ock förläggandet af ett fyrfartyg vid det 2J sjömil nordvest
derifrån belägna grundet Kopparstenarna, samt tillika begärt, att sedermera de åtgärder
måtte vidtagas, hvilka kunde finnas tjenliga; så och efter det denna förnyade undersökning
blifvit den 2 Mars 1851 i nåder anbefalld och Förvaltningen af Sjöärendena,
med underdånig anmälan om utgången deraf, på uppgifna skäl afstyrkt utläggande af
fyrfartyg vid nyssnämnda grund och i fråga om fyranläggningen vidhållit sin förut
yttrade åsigt, med uppgift tillika att tillgång för byggnadskostnaderne ej kunde påräk
nas
af de behållna Lots- och Fyrings-medlen, hvilka i första rummet togos i anspråk
för vidmakthållande af den mängd fyrar, känningsbåkar och öfriga sjömärken, som på
sednare tider tillkommit och af den tilltagande sjöfarten årligen framkallades, hade
Kongl. Majit under den 10 Maj nästl. år i Nåder förständigat Förvaltningen af Sjöärendena,
att upprätta specifikt förslag i afseende så väl å tiden och sättet, som ä
kostnaden för en fyrbyggnad å Gottska Sandön, samt afgifva yttrande om möjligheten
af förvexling mellan en fyr derstädes och andra närmaste fyrar.
Af det i följd häraf upprättade förslag och afgifna underdåniga yttrande inhemtas
hufvudsakligen, att byggnaden af ett fyrtorn pä sandåsen af berörda ö, upplordt
af trä, på pälgrund, med lentillefyr af 3:dje ordningen, ä feu fix, 70 fot högt
öfver åsen eller 140 fot öfver hafvet, samt från skeppsdäck synligt på ett afstånd af
Bih. till II St. Prot. 4S53 & ISS4. i Sami. I Afd. 3 Band. 43 Haft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande, A':o 270.
4 mil ifrån ön och en mil från Kopparstenarne, skulle, jemte nödiga boningshus, uthus
och källare samt inventarier och utredningspersedlar, medföra en kostnad af 41,500
R:dr; att byggnaden möjligen kunde fullbordas år 1856, om oförutsedda hinder ej
mötte; att, på angifna grunder, Förvaltningen hyste den åsigt, att, om en sliiiastående
fyr inrättades å Sandön, uppmärksamma och försigliga sjöfarande icke löpte lara alt
förvexla densamma med någon annan, men att, dä erforderlig påpasslighet ej sällan
uraklläts, enda medlet att undanrödja ali anledning till föregifvande af en förvexlings
möjlighet, voro 2:ne fyrars uppförande bredvid hvarandra med lentille-apparat af 3:dje
ordningen och stillastående sken; samt alt kostnaden för uppbyggande af 2:ne fyrar
m. m., hvartill tjenlige platser jemväl lunnes, komme att enligt approximativ beräkning
uppgå lill 80,000 R:dr, och årliga underhållskostnaden att ökas med omkring 1200 II:dr
eller från 1-160 R:dr till 2660 R:dr.
Då frågan om fyranläggning å Gottska Sandön vid 2:ne Riksdagar vunnit det
afseende, att underdåniga framställningar derom egt rum, samt en fyrinrättning derstädes
af den lysningskraft, att grundet Kopparstenarne folie inom fyrens lysningsvidd,
utan tvifvel kunde lända till nytta för sjöfartens ytterligare betryggande i de deromkring
belägna farvatten och särdeles för fartyg, kommande frän Finska viken, har
Kongl. Maj:t uti en den 27 April innevarande år till Rikets Ständer i Nåder aflålen,
från samtliga Riks-stånden lill Stats-Utskottet remitterad, skrifvelse, förklarat skäl icke
saknas för en sådan anläggning, hvilken dock borde, för undvikande af ali förvexling
med andra fyrar och för att kunna fullt motsvara ändamålet att tjena lill varning för
grundet Kopparstenarne, bestå af 2:ne särskilda så beskaffade fyrtorn, sorn Förvaltningen
af Sjöärendena alternativt föreslagit, och hvarför kostnaden blifvit förslagsvis
beräknad till 80,000 R:dr; men enär tillgångar dertill för närvarande saknades och
andra mera behöfl.iga fyranläggningar borde, då medel blefve att tillgå, framför denna
komma i fråga, fann Kongl. Majit annan åtgärd i förevarande afseende nu icke vara
alt vidtaga, än alt, genom framställning af ofvanberörde förhållanden, meddela Rikets
Ständer hvad i ämnet förelupit.
Hvad sålunda förekommit och den nådiga skrifvelsen, för närmare utveckling af
ämnet, vidare innehåller, har Utskottet tagit i öfvervägande; och då behofvet af en
fyranläggning vid Gottska Sandön funnits vara genom den verkställda utredningen
ytterligare bekräfladt, anser Utskottet önskvärdt, att detta behof snarligen afhjelpes;
men sorn upplyst blifvit, att Lots- och Fyrings-medlen härtill icke, åtminstone i den
närmaste framtiden, lemna tillgång, samt de allmänna statsmedlen vid innevarande
riksdag blifvit för mångfaldiga andra vigliga och angelägna ändamål hård t anlitade,
vägar Utskottet nu icke föreslå beviljande af särskilda medel för ifrågavarande fyrbyggnader,
utan [inner sig allenast böra hemställa, ,
det Rikets Ständer mätte uti underdånig skrifvelse anhålla att, så
snart nödiga tillgångar för uppförande af de ifrågaställa 2:ne
fvrarne å Gottska Sandön kunna utaf Lots- och fyrings-medlen
beredas, denna fyranläggning må bringas till verkställighet.
Stockholm den 29 Augusti 1854.
Reservation;
af Riksdags-fullmäktigen Matts Pehrsson från Stockholms län: »Enär Stals-Ulskotlét
funnit behofvet af en fyrbyggnad å Gottska Sandön alltmer bekräfladt, hade jag före
-
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 270.
3
ställt niiq, ali (let ock skulle föreslå de åtgärder, som, utan anvisande al särskildt
statsanslag, skulle verksammast leda lili det åsyftade målet. Då Lots- och Fyrings-med
len
sannolikt icke snarligen blifva för den ifrågaställde lyrbyggnaden tillräcklige, men
Handels- och Sjöfarls-fonden deremot eger rikliga tillgångar, samt Rikets Ständer, enligt
underdånig skrifvelse den 23 behr. .1835 (Nio 29/) beslutat att ölvcrskottct al Svenska
bidraget tili denna fond må användas för handelns och sjöfartens utvidgande och befrämjande
inom riket, och således äfven disponeras för fyr- och bak-inrältningarues
upphjelpande, såvida ytterligare bidrag vore erforderligt, hadej efter min tanke, Utskottet
bordt föreslå Rikets Ständer, . . „
alt uti underdånig skrifvelse, med åberopande af dessa omständigheter,
anhålla alt, så snart nödiga tillgångar för uppförande al de
ifrågaställde 2:ne fyrarne å Gottska Sandön kunna utaf Lots- och
Fy rings- eller Handels- och Sjöfarts-fondens medel beredas, denna
fyraniäggning må bringas till verkställighet.»
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Stals-Utskotlets Memorial, N:o 27i.
I
]W:o 221.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Sept. 18S4, kl. H f. m.
Memorial, angående en missräkning i Slals-Ulskotlels i Ulla landel
N:o t8 '1 afgifna yttrande i fråga om lönereglering Jör
Hof-Ruttemes tjenstemän och vaklbeljente.
(U. A.)
Stats-Utskottet får hos Riks-Stånden vördsamt anmäla, att uti dess i Utlåtandet
N:o 181 afgifna yttrande, i fråga om lönereglering för Mof-Rätternes tjenstemän och
vaktbetjepfe, en missräkning egt ruin i så. målto, att Utskottet,! sorn deruti, bland annat,
tillstyrkt beviljande intill nästa Riksdag af det utaf Kongl. Majit för regleringens verkstäl,
lande äskade anslag, uppgifvit beloppet deraf, upptaget i Kongl. Majlis Nådiga Proposition
till 9,327 Ridr 40 sk., böra, efter afdrag af 10 Ridr, hvarmed Götha Hof-Rätts nuvarande
anslagssumma blifvit i Kongl. Majlis Nådiga förslag för högt beräknad t, utgöra 9,317
Ridr 40 sk., i stället att det äskade anslaget rätteligen bordt utföras med 9,337 Ridr
40 sk., emedan, vid det förhållande att anslagstillgången för nyssnämnde flof-Rätt
blifvit för högt upptagen med 10 Ridr, det af Kongl. Majit för löneregleringen nödiga ansedda
tillskott följaktligen icke bordt med samma belopp minskas, ulan, dermed i stället
ökas, då den rätta summan blifver 9,337 Ridr 40 sk.
Som emedlertid Rikets Ständer bifallit Utskottets berörde yttrande, men nödigt
är, att den skedda missräkningen rättas, till undvikande af den brist i anslagsbehofvet,
som till belopp af 20 Ridr annars uppstår, får alltså Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte medgifva den rättelse i deras omförinälda
beslut, att den beviljade anslags-summan 9,317 Ridr 40 sk. i stället
bestämmes lill 9,337 Ridr 40 sk.
, Slockholm den 4 September i854.
liih. lill H. Stä Prat. 1853 & 1854. 4 Sami. -I Afd. 2 Hand. 40 Hafi.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Slals-Ulskollelit Betänkande, M 272.
1
M 272.
Ant. lill Exp.-Utsk. d. 7 Sept. 1854, kl. 11 f. m.
Betänkande, angående medels upplåning genom utgifvande af
fonderade Slats-obligationer.
(R:gs Afd.)
Härom hafva under innevarande Riksdag flera förslag blifvit väckta och framställningar
gjorda, öfver hvilka det, till följd af Riks-Ståndens remisser, åligger StatsUlskottet
att sig yttra. Ämnets vigt och beskaffenheten af de frågor, som vid dess
behandling måste tagas i betraktande, hafva föranledt Utskottet att deröfver afgifva
särskildt Utlåtande, med förbigående af hvad rörande do upplånade medlens användande
np. m. blifvit föreslaget och hemstäldt, hvarom Utskottet ansett sig böra i
andra, nu jemväl afgifna Utlåtanden meddela sina infordrade yttranden.
Uti den af Kongl. Majit, vid Riksdagens början, till Rikets Ständer aflålna
Nådiga proposition, angående Statens medverkan för jernvägars anläggande, har
Kongl. Majit, som föreslagit Rikets Ständer alt godkänna och anlaga den grundsats,
alt jernvägs-stamlinier inom Sverige hädanefter böra anläggas och utföras genom
Statens omedelbara försorg och på dess bekostnad, i fråga om beredandet af de för
sådant ändamål erforderliga tillgångar, uttalat den åsigt, att de medel, sorn härtill
behöfde användas, skulle, utan betungande skatter, kunna hufvudsakligen tillväga—
bringas genom bildandet af ett inhemskt fondsystem, hvilket, då »cirkulerande stats—
papper» derigenom komme alt inom ett måttligt belopp införas, kunde på ett välgörande
sätt ställas i förbindelse med de af Rikets kreditväsende och myntförhållanden
påkallade åtgärder. Kongl. Majit har således framställt det förslag: att för
omförmälda stamliniers utförande, såvidt icke »direkta statstillgångar», kunde dertill
af Rikets Ständer anvisas, medel må, i , den mån det erfordras, efter Rikets Ständers
pröfning och bemyndigande, beredas af Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret medelst
upplåning emot obligationer, löpande med viss måttlig ränta samt underkastade
amortering i en bestämd proportion årligen eller i mån af tillgångarne för åter
inlösning;
dock borde sådan upplåning ej ega rum eller derpå beroende byggnad
af slambanor företagas, utan såvida och allt #fter som stats-inkomsterna kunde beräknas
lemna det öfverskott, som för betäckande af ränta och amortissement å
byggnadskapitalet tills vidare skulle årligen erfordras. Derjemte har Kongl. Majit,
under förutsättning af Rikets Ständers bifall till den ifrågaställa högre beskattnin
Bih.
lill R. St. Prot. 1853 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 47 Haft. 1
2
Stals-Ulskollcts Betänkande, Jt? 272.
gen å bränvins-lillverkningen, tillika i Nåder föreslagit, all Rikets Ständer matte
bemyndiga bemälde Fullmäktige, att, så vida denna skatt, vid dess uppbörd under
åren 1833 eller 1836, visade sig, utöfver bebofvel för derå möjligen skeende andra
anvisningar, lemna ett netto-öfverskott af minst 613,000 R:dr, successivt och
i mån af behof genom det föreslagna upplåningssättet anskaffa och till Kongl. Majrts
Nådiga disposition utbetala det kapital-belopp, sorn erfordrades för anläggningen af
jernvägs-stamlinien från Stockholm lill Götheborg, utöfver kostnaderna för jernvägen
mellan Köping och Hult.
Under erinran om Statsskuld-systemets fördelar och olägenheter, hvilka skulle
hufvudsakligen vara beroende af det sätt, hvarpå detsamma tillämpades, och det föremål,
hvarför det begagnades, har Herr von Troil, Samuel Guslaf, uti sin hos Rid —
derskapet och Adeln väckta motion om anläggningen af en jernväg 'från en af städerna
på Skånska hafskusten till Wettern, förordat anskaffningen af det härtill erforderliga
kapital genom ett inhemskt fondsystem samt dervid, bland annat, yttrat:
att ett sådant system utöfvade på den enskilda hushållsaktigheten samma inflytande,
som en allmän Sparbank; framkallade i rörelsen tusentals eljest räntelöst skrinlagda
kapitaler; innebure snart sagdt den enda möjligheten för ett land alt utan myntvärdets
försämring föra och uthärda ett krig, eller att i längden upprätthålla en
väpnad neutralitet. 1 anseende till de med ett inhemskt Statsskuld-system således
förenade stora fördelar, och då derigenom, i händelse räntefoten i början ej bestämdes
lill allt för lågt belopp, såväl den enskildes besparingar, som de allmänna och
enskilda kassornas, dels mot borgen utlånade och dels ofruktbara, behållningar skulle
snart blifva förvandlade i Stats—obligationer, har Herr von Troil förklarat sig desto
hellre förorda ett sådant skuldsystem, som dess införande komme att bereda tillgångar
till ett tidsenligt ordnande af Rikets kommunikalions-anstalter.
Inom Preste-Ståndet har Ståndets vice Talman, Biskopen Heurlin, enligt hvars
härvid yttrade åsigter ett väl ordnadt fondsystem skulle utgöra »vilkoret för Statens
kredit, för realisationens orubbliga bestånd, för Privatbankers och Hypotheks-förenin-'
gars soliditet», uti väckt motion framställt angelägenheten och fördelarne i både allmänt
och enskildt hänseende af Stals-obligationer eller »allmänna kreditpapper»,
erinrat om lämpligheten af nuvarande tidpunkt och förhållanden för sådana obligationers
utgifvande; åberopat den inom andra länder vunna erfarenhet om den förkofran
och utveckling, som allmänna industrien och national-välmågan kunnat beredas
genom upptagna Statslån och deras användande till utförande af eljest overkställbar
företag och arbeten; antydt de befarade följderna deraf att, i nödens stund
eller vid inträffande oförutsedda olyckor, icke kunna påräkna och anlita en genom
vanan vid och förtroendet till ifrågavarande obligationer stadgad och bepröfvad Statskredit,
samt derjemte fästat uppmärksamheten på de mångfaldiga ifrågasatta, ej allenast
för vissa landsorter utan för hela Riket gagnande företag, sorn, i saknad af
begärda understöd från det allmännas sida, icke kunnat åstadkommas, och för hvil
-
Slals-Ulskottels Betänkande, J\s 272.
3
kas verkställighet erforderliga medel endast kunde anskaffas genom Statens skuldsättning
och anlitandet af de ökade tillgängar, samma företag, efter deras fullbordande,
korinne att bereda. Sistbemalde motionär, som på dessa jemte flera anförda
skäl förordat och föreslagit bildandet af ett på inhemska kapitaler grundadt fondsystem,
har derför angifvit och tillstyrkt följande hufvudgrunder:
l:o. Sedan de utgifter blifvit bestridda, hvilka af Rikets Ständer anvisats att
utgå af redan samlade dertill disponibla besparingar och tillgångar, bör återstoden
jemte Bankens odisponerade räntevinst för åren 1831 och 1832 i Riksgälds-kontoret
reserveras, såsom en grundfond för räntan å och amorteringen af de obligationer,
Riksgälds-kontoret kommer alt utgifva.
2:o. Denna grundfond användes till uppköp af Hypolheks-föreningarnes obli
gationer,
helst sådana obligationer, som lyda å någon utländsk myntsort, när deras
gällande värde understiger pari-kurs.
3io. Riksgälds-kontorels obligationer utfärdas i Svenskt mynt, enligt 1830
års mynlbestämnings-lag. Räntan för desamma bestämmes till 4 procent och betalas
bel- eller hellre half-årsvis samt får af obligationernas innehafvare lyftas, så
väl i Riksgälds-kontoret, som i samtliga Landt-räntcrierna. Obligationerna böra,
till underlättande af ränteberäkningen samt liqviderna vid deras öfverlåtande man och
man emellan, lyda å 123, 230, 373, 300 R:dr o. s. v.
4:o. Obligationerna böra på innehafvarens sida vara ouppsägbara, men å Riksgälds-konlorets
kunna uppsägas till betalning efter en tid af 6 månader, hvarefter
ränteberäkningen upphör.
S:o. På det alt obligationerna må någorlunda uppehållas vid pari-kurs, böra
de af Rikets Ständer till amorteringsfond afsedda medel utaf Riksgälds-kontoret
begagnas till utelöpande obligationers inlösning, om och när dessas värde på Börserna
faller. Stiger samina värde öfver pari, böra inga uppköp ega rum, men åter
i ökad mån fortsättas, då obligationerna hastigt och häftigt falla.
6:o. Utom den i lista punkten omnämnda fond till ränta och amortering,
anvisas härtill den bränvinsskalt, som kan komma att inflyta och öfverstiger det belopp
af 800,000 R.dr, Kongl. Majit i Sin Nådiga proposition om Statsverkets tillstånd
och behof påräknat för de ordinarie Statsbehofveris fyllande. Äfven dessa medel
böra användas till uppköp af Hypolheks-föreningarnes obligationer eller andra
räntebärande och säkra publika papper, i den mån tillfälle dertill yppas och medlen
icke måste för Riksgälds-kontorels egna behof begagnas.
7:o. Då de dertill anvisade medlen under tiden intill nästa Riksdag blifva
mer än tillräckliga till ränte- och amorterings-Iiqviderna för de obligationer, Riksgälds-kontoret
under samma tid kan komma att utfärda, behöfver för närvarande
icke någon ytterligare fond lill sagde ändamål anvisas; men vid nästkommande Riks,
dag bör härtill anslås en bestämd, säker och tillräcklig statsinkomst, enär vissheten,
att Riksgälds-kontoret eger full tillgång såväl till ränteliqvidor som till obligationer
-
4
Slals-Ulskollels Betänkande, JVs 272.
■nas inlösen vid lägre kurs, är den enda säkra grund, hvarpå ett fondsystem kan
byggas, och ett oeftergifiigt vilkor för att åt dessa obligationer bereda kredit och
förtroende. — Ansåge man de sangviniska förhoppningar, man syntes göra sig af
bränvinsskalten, mindre tillförlitliga och ville än ytterligare betrygga Riksgälds-kontorets
kredit, skulle Rikets Ständer kunna till ränta och amortering anslå den årligen
behållna räntevinst, Banken intill nästa Riksdag kunde samla. Detta ansåge motionären
väl öfverflödigt; men han inginge villigt på hvarje vilkor, hvarigenom man
trodde Riksgälds-kontorets, d. v. s. Statens, allmänna kredit kunde vinna fasthet och
trygghet.
Med anledning af det i denna motion framställda förslag, angående uppköpandet
af Hypotheks-föreningärnes obligationer, har Professoren Selander, uti härom hos
samma Riks-Stånd afgifvet yttrande, erinrat, att dessa obligationer borde bära högre
jänta, än den Riksgälds-kontoret erlade för sina upplånade medel, genom hvilken
ränteskillnad dels den förökning i detta verks förvaltnings-kostnader, som ifrågavarande
upplånings- och obligations-rörelse komme att förorsaka, borde betäckas, dels
den ränta, som upplöpte intilldess de upplånade medlen kunde till obligations-uppköp
användas, borde ersättas. Denna ränteskillnad syntes också desto hellre kunna
oeh böra af Hypotheks-föreningarne godlgöras, som deras hittills utom riket emot
4-procents-obligationer upptagna lån endast erhållits emot kapital-rabatt och således
i sjelfva verket för nämnde inrättningar medfört en ränteutgift, motsvarande 4V>
procent af det erhållna kapitalbeloppet. Vidare har Herr Professoren, i stället för
de af motionären föreslagna, å långifvarnes sida ouppsägbara, 4-procents-obligaiionerna,
förordat ulgifvandet af obligationer med lägre ränta, hvilkas inlösning innehafvarne,
efter kort uppsägningstid eiler möjligen vid anfordran, kunde påräkna. Med
stöd af redan vunnen erfarenhet kunde nemligen antagas, att dylika obligationer under
nuvarande förhållanden skulle med ringa kontant kassa kunna till ett betydligt
belopp hållas i allmänna rörelsen utelöpande. För öfrigt och under erinran om
angelägenheten att, i fall de förslag, Biskop lleurlins motion innefattar, skulle i
större eller mindre utsträckning af Rikets Ständer gillas, Riksgälds-kontorets styrelse
vid desammas verkställighet icke varder bunden genom alltför speciela reglementariska
föreskrifter, har Professor Selander föreslagit, att det kreditiv, som å Rikets
Ständers Bank är anvisadt för bestridandet af Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar,
måtte, under vilkor af räntas godtgörande för de å samma kreditiv lyflade summor,
jemväl få begagnas för nu ifrågavarande obligations-rörelse.
1 likhet med alla andra stater, har Sverige, under tidernas längd, varit nödsakadt
att vid sådana tillfällen, då Statens behof icke kunnat fyllas genom befintliga,
härtill disponibla tillgångar samt de af landets innevånare utgående skattebidrag, anskaffa
de för statsutgifternas bestridande nödvändiga mede! genom upptagandet nf
lån dels inom, dels utom landet. Redan för 40 år tillbaka blef detta rike helt
och hållet befriad t från utländsk statsskuld och under det långvariga, oafbrutna freds
-
Slais-UlsholUls Bctånkandi', JVf 272.
O
lugn, riket sedermera fått åtnjuta, hafva omständigheterna sfs mycket mindre påkallat
någon ny sådan skuldsättning, sorn Svenska Statsverket derunder icke behöft vidkännas
några utomordentliga utgifter för upprätthållandet af rikets sjelfbestånd och
politiska oberoende. Under samina lid har Staten också af bordat sig sina skulder
för inrikes upptagna lån, med undantag af dem som härleda sig från Rikets Ständers
Banks, i fordna tider Statsverket letnnade, försträckningar. Dock som en ytterligare
inhemsk skuldsättning nu blifvit föreslagen, och Rikets Ständer, innan de
meddela sitt beslut i anledning af härom väckta frågor, torde önska erhålla kännedom
om sättet och vilkoret! för de upplåningar, som tillförene och intill nuvarande
tid blifvit för Statens räkidng verkställda, bar Utskottet ansett sig böra meddela do
upplysningar, Utskottet härom inhemtat; dervid Utskottet likväl förbigår ej allenast
de lån, som före innevarande århundrades början blifvit å Statens vägnar upptagna,
utan äfven Stats- och Riksgälds-verkens mångfaldiga låne-transaktioner med Rikets
Ständers Bank samt den upplånings—rörelse, Riksgälds-kontoret emot sina, i början
räntebärande, kreditsedlar under en längre tid bedrifvit. Inskränkande sig således
till den upplåning, hvarigenom Svenska allmänheten äfvensom åtskilige allmänna och
enskilda inrättningar och stiftelser egt tillfälle att hos sistnämnde verk under längre
eller kortare tider förränta sina kontanta behållningar, får Utskottet alltså bär nedan
uppgifva ej mindre de af Rikets Ständer föreskrifna eller af Riksgälds-kontorets
Styrelse bestämda betalnings-terminer och räntevilkor för de genom samma verk upptagna
lån jemte härom för öfrigt meddelade stadganden, än ock de lånesummor,
som vid vissa tidpunkter varit på detta sätt förräntade.
Uti den vid 1800 åis Riksdag utfärdade instruktion för nyssbemälde Styrelse
förordnade Rikets Ständer, att inrikes lån skulle af Riksgälds-kontoret upptagas, derest
sådana kunde erhållas emot dittills vanlig (5 procent) ränta, hvarjemte föreskrefs,
att hvad härigenom erhölles utöfver det för dylika låns omsättning erforderliga belopp,
borde användas till afbetalning å Riksgälds-kontorets utländska skulder. Denna
upplåning verkställdes emot Riksgälds-kontorets, till viss man eller innehafvaren utfärdade,
obligationer, lydande å olika belopp från och med 100 till och med (lere tusen
R:dr, och merändels ställda till inlösen efter 4 års förlopp,' dock voro äfven andra
förfallolider, såsom 3, 3 eller 10 år efter obligationernas utgifning, i dem utsatta.
Sedan sagde upplåning fortfarit intill medlet af år 1804, hlef den inställd; men
jemt 4 år derefter, eller i Juli 1808, började Riksgälds-kontoret återigen upplaga
inrikes lån under 3 års tid, emot samma eller 5 procent ränta. Vid slutet af sist—
berörde år utgjorde Riksgälds-kontorets räntebärande skuld för dess i bankosedlar
upptagna lån emot 4, 3, å 6 procent ränta 2,199,838 R:dr 22 sk. 9 r:st. Under
1809 och 1810 års Riksdag stadgades, alt Riksgälds-kontoret fortfarande och
så länge Fullmäktige pröfvade sådant nödigt, skulle, på samma sätt som förut, hålles
öppet för inrikes län emot 5-procent-obligationer, ställda på minst 3 års tid.
Meö derjemte beslölo Rikets då församlade Sländer, alt af detta verk skulle under
G
SlcJs-Utskollels Betänkande, M 272.
Rikets Sländers garanti upptagas dels län pä en bestämd återbelalningslid af 6 år»
dels »så kallade permanenta annuitets-lån». För de förra lånen borde ulgifvas obligationer
å 30 R:dr hvardera, men de sednare lånen skulle endast bokföras. Räntan
för begge dessa olika slags lån bestämdes till S procent. Den af Rikets Ständer
salunda beslutade upplåningen kom dock ej till någon verkställighet.
Det i 1810 års reglemente införda stadgande, att Riksgälds-kontoret borde på
vanligt sätt och så länge Fullmäktige pröfvade sådant nödigt, »hållas öppet för inrikes
lån emot obligationer med 3 procent ränta», förekommer jemväl i de vid
Riksdagarne åren i8ä2, 1813 samt 1817 och 1818 utfärdade reglementen; varande
deruti länetiden bestämd till minst 4 år. Enligt 1813 och 1818 års reglementen,
borde likväl Fullmäktige tillse, att Riksgälds-kontorels skuld emot 5 procent
ränta, »så vidt möjligt» vore, icke ökades utöfver dess belopp vid förstnämnde
års början. Den utgjorde då 1,498,576 R:dr 12 sk. 8 r:st. Upplåningen emot
5 procents obligationer fortfor till slutet af år 1819, efter hvilken tid endast omsättningar
af förfallna lånekapitaler medgåfvos; men äfven rättigheten härtill upphörde
vid 1820 års början, då således denna upplåning helt och hållet inställdes.
Under åberopande af Rikets Ständers under Riksdagen år 1812 fattade beslut
och meddelade garanti, företog Riksgälds-kontoret i slutet af samma och i börja»
af nästpåföljde år upplåning emot 6 procent ränta. Den lånesumma, som emot
denna ränta då skulle upptagas, var bestämd till 1,300,000 R:dr, och den tid, inom
hvilken hugade långifvare borde anteckna sig, utsatt till 4 månader. Vid denna tids
förlopp uppgick likväl den i sagde lån insatta summa endast till 183,000 R:dr. Enligt
de fastställda belalningsviikoren, skulle, sedan 2 år från anteckningstidens skit
förflutit, 10 procent af hela det antecknade lånebeloppet återbetalas samt derefter lånet
årligen amorteras med 5 procent af samma belopp äfvensom med den besparade
räntan å alla dessförinnan infriade obligationer. Hvarje obligation utfärdades å
1,000 R:dr, och genom anställda utlottningar bestämdes, hvilka obligationer komme
att under året inlösas. Den sista utlottningen verkställdes år 1827.
Under 1825 års Riksdag beslöto Rikets Ständer, att Riksgälds-kontoret skulle,
emot dess till innehafvaren ställda obligationer med 5 procent ränta, upplåna hvad
för då beviljade byggnadslån samt anslag till kanal-anläggningar med flere företag erfordrades
utöfver den dertill anvisade andel utaf Bankens årliga räntevinst. Dessa
obligationer borde vid anfordran infrias af Riksgälds-kontoret och kunde af samma
verk uppsägas till inlösen efter 5 månaders förlopp. Vid omförmälda upplåning
skulle Riksgälds-kontoret jemväl ega att emot derför stadgad ränta begagna sina
egna härtill disponibla medel. Upplåningen af allmänheten började emedlertid först
år 1825, vid hvars slut den uppnådde sitt högsta i Riksgälds-kontorets räkenskaper
ulbalanserade belopp, eller 895,000 R:dr. Denna upplåning fortsattes år 1826,
men upphörde under näst påföljde år, under hvars lopp en stor del af de utelö
-
Slats-Ulskutlels Uttänkande, M 212.
7
pande obligationerna blef uppsagd. Riksgälds-kontorets egna insättningar i samina
lån uppgingo vid slutet af år 1828 till ej mindre än 1,646,000 11:dr.
Genom det i 1830 års reglemente bärom meddelade stadgande, uppdrogs åt
Fullmäktige att emot deh lägsta ränta, sorn möjligen kunde betingas, anskaffa erforderliga
medel för utbetalandet af åtskilliga vid sagde och nästföregångne års
Riksdag å Iiiksgälds—kontortt anvisade lån oell krediliver. De obligationer, sorn
härvid utfärdades, borde vara ställde på minst ett års förfallotid, under Fullmäktige
likväl förbehållen rättighet att, efter 3 månaders föregången uppsägning, desamma
inlösa. Med stöd af ofvanberörde reglementariska stadgande, upplånades vid särskilda
lider under åren 1831, 1833 och 1834 tillsammans 1,840,800 R:dr, hvaraf endast
ett belopp' af 4,900 R;dr erhölls emot 4-procent-obligationer. För hela den
■öfriga lånesumman ulgåfvos 5-procent-obIigationer, som skulle inlösas sedan 3 år
från deras utgifningsdagar förflutit, men, efter ett års förlopp, kunde af Riksgäldskontoret
uppsägas till betalning om 3 månader. De, jemte dessa obligationer, långifvare
erbjudna 4-procent-obligationer voro först efter 4 år uppsägbara å Riksgälds-kontorets
sida; men i fall denna uppsägningsrätt ej begagnades, för folie desamma
likaledes efter 3 års förlopp.
Enligt del vid 1854 och 1833 års Riksdag utfärdade reglemente, fingo Fullmäktige
åt sig öfverlemnadt, att, lill fyllande af Riksgälds-konlorets behof, efter sig
företeende omständigheter, emot obligationer i Svenskt mynt upptaga större eller
mindre lån, att betalas vid anfordran, efter uppsägning eller på bestämd förfallotid
af högst 13 år från obligationernas utfärdande. Härvid förordnade Rikets Ständer
dock, att de förstnämnde lånesätten, som erbjuda förmånen af en lägre ränta borde
företrädesvis begagnas, samt att räntan icke i något fall finge öfverstiga 3 procent,
eller rabatt å kapitalet medgifvas.
Jemte det upplåningen emot 3-procent-obligalioner äfven under år 1833
fortsattes, blefvo, sedan Riksdagen i Maj månad samma år slutats, följande nya eller
förändrade upplåningsvilkor af Fullmäktige fastställda, nemligen:
5 procent ränta och kapitalets återbetalning efter en månads uppsägning;
4
procent ränta och kapitalets återbetalning efter 3 månaders uppsägning;
4V2
procent ränta och kapitalets återbetalning efter 6 månaders
uppsägning.
Denna ömsesidiga uppsägningsrätt fick dock först begagnas, för 5-procentobligationerna,
6 månader, för 4-procent-obligationerna, ett år, och för 4'/2-procent-obligationerna,
2 år från deras utgifningsdagar. Räntorna för föllo till betalning
hvar 6:te månad.
Upplåningen emot 5-procent-obligationer inställdes någon lid före 1838 års
utgång, vid hvilken tidpunkt sådana obligationer å ett sammanlagdt belopp af ej
8
Stuts Utskottets Betänkande, Jt/t 272.
mindre än 2,230,050 Rtdr voro utelöpande. Den öfriga upplåningen blef äfven
inställd under näs|päföljde år, derunder en del af 5-procent-obligationerne till inlösen
uppsades. Under de sednaste åren af 1830-talet blefvo alla här ofvan omförmälda,
förut icke inlösta, obligationer uppsagda samt infriade i den mån de för
sådant ändamål hos Riksgalds-kontoret företeddes.
De, med hänsigt till Riksgälds-kontorets upplåningsrätt, vid 1840 och 1841
samt 1814 och 1845 års Riksdagar meddelade reglementariska stadganden, deraf
någon tillämpning likväl icke ifrågakom, skiljde sig uti nedannämnde hänseenden från
de härom i 1835 års reglemente intagne föreskrifter, nemligen: vid anfordran inlösbara
obligationer fmgo ej utgifvas; obligationernas längsta förfallotid bestämdes till
10 år; och lån borde ej upptagas med mindre sådant för verkställigheten af Riksgälds-kontorets
förestående utgifter fanns oundgängligen nödvändigt. Uti 1848 års
reglemente infördes det i nu gällande reglemente bibehållna stadgande, att inga
obligationer finge utfärdas å mindre summa än 250 R:dr. För öfrigt innehålla sist
nämnde
2:ne reglementen uti ifrågavarande hänseende hufvudsakligen samma föreskrifter,
som de åren 1841 och 1845 utfärdade reglementena. Stadgandet i afseende
på räntan blef likväl något skärpt genom dess ännu egande lydelse: att
Fullmäktige, så vidt af deras tillgöranden beror, böra söka att emot den möjligen
lägsta ränta erhålla de medel, som måste upplånas.
Sedan 1840-talets början, hafva lån emot Riksgälds-kontorets obligationer endast
blifvit upptagna för bestridande af ifrågakomna utbetalningar dels å det vid
1848 års Riksdag beviljade särskilda kreditiv för då nödiga ansedda förberedande
rustningar, och dels å det för upprätthållandet af rikets neutralitet utaf nu
församlade Ständer anvisade kreditiv. 1 afseende på dessa iåns upptagande skulle
hufvudsakligen tillämpas och iakttagas enahanda stadganden, som nuvarande reglementen
innehålla rörande den för Riksgälds-kontorets andra utbetalningar medgifna
upplåning.
För 1848 års upplåning utfärdades obligationer med dels 5, dels 4 och dels
4'/> procent ränta, hvaraf 3-procent-obligationerna förföllo till betalning efter 14
dagars, 4-procent-obligationerna efter 3 månaders och 4'/2-procent-obligationerna
efter 6 månaders uppsägning. Förstnämnde obligationer fingo dock först uppsägas
5 månader, en del 4-procent-obligationer i år och en annan del 2 år samt 4Va
procent-obligationerna, å innehafvarens sida, först 3 år efter den dag (den 10
Juni 1848) då obligationerna voro daterade. Hvarje obligation var försedd med
10 st. halfårs-räntekuponer. Utgifningen af 4l/2-procent-obligationer upphörde inom
ett pär månader, emedan det för upplåning emot dylika obligationer bestämda högsta
belopp snart erhölls. Hela upplåningssumman utgjorde omkring 1,500,000 R.dr,
och alla obligationerna blefvo under loppet af åren 1849 och 1850 uppsagda samt
förföllo till inlösen före sistnämnde års slut.
Den
Stals-Ulskollets Betänkande, M 272.
9
Den med anledning af kreditivet för neutralitetens upprätthållande, i öfverensstämmelse
med Rikets nu församlade Ständers särskilda beslut, nyligen företagna
upplåning har verkställts emot 3- och 4-procent-obligationer, de förre med 14
dagars och de sednare med 6 månaders uppsägningstid. Någon uppsägning af de
förra obligationerna får dock ej ske förr an efter nästa månads ingång; och de
sednare blifva först den 1 Juni 18S7 uppsägbara å Riksgälds-kontorets sida. Den
upplöpande räntan å alla dessa obligationer skall halfårsvis liqvideras.
Nu anförda omvexlande, ofta endast efter tillfälliga förhållanden och beräkningar
lämpade, betalningsvilkor, som under den längre liderymd, ofvanstående uppgifter
omfatta, blifvit bestämda för de många särskilda lån, Svenska staten, genom sitt
egentliga kreditverk, inom landet hittills upptagit, hafva, med undantag af den vid
århundradets början beslutade och under mer än 30 år fortgående realisation af
detta verks, i form af sedelmynt, utgifna skuldförbindelser, visserligen blifvit noggrannt
iakttagna och uppfyllda; men de mångfaldiga, tid efter annan, å samma verks sida
skedda, icke sällan oförväntade och merändels alltid för innehafvarne olägliga, uppsägningar
af dess bland allmänheten utgifna räntebärande obligationer hafva dock varit
föga egnade att framkalla och stärka det för hvarje sådant verk högst nödvändiga
förtroendet till varaktigheten och konseqvensen af dess ingångna transaktioner. Ensamt
från denna synpunkt betraktadt, anser Stats-Utskottet ett efter erfarenhetens
lärdomar ordnadt kredit-system, hvars orubbade bestånd, åtminstone under den närmare
framtiden, kan med någon säkerhet motses, utgöra ett bland de vigtigare och
angelägnare föremålen för Rikets Ständers beslut och tillgöranden. Men Utskottet
har dessutom af andra anledningar, för hvilka Utskottet här efteråt vili redogöra,
funnit de, med hänsigt till ett dylikt inhemskt skuldsättnings-systems antagande och
framtida tillämpning, väckta frågor och förslag, särdeles vid nuvarande tidsförhållanden,
förtjenta af synnerlig uppmärksamhet.
Emot de under föregångne Riksdagar gjorda framställningar om skuldsättnings—
banans, icke endast tillfälliga utan mera långvariga, beträdande har vanligen anförts:
att det vore orätt, att, för fyllandet af samtidens behof och beredandet af eljest saknade
tillgångar för ifrågasatta Statsanslags beviljande, ådraga efterkommande ökade
skattebördor, helst hvarje generation, så vida icke samhällets fortfarande bestånd fordrade
så stora uppoffringar, att de ovilkorligen måste på en längre tid fördelas,
vore skyldig sjelf utgöra de bidrag, som för landets styrelse och försvar samt intellektuela
utbildning och ekonomiska förkofran erfordrades.
Stats-Utskottet vill ingalunda förneka vigten af de betänkligheter eller bestrida
riktigheten af de åsigter, som sålunda vid flera tillfällen gjort sig gällande i fråga
om Statens skuldsättning, så vida dennas anledning och ändamål skulle vara att
bereda tillgångar till så beskaffade allmänna utgifter, som inom hvarje samhälle oupphörligen
måste förefalla och för hvilkas bestridande hvar och en generation bör underkasta
sig erforderliga uppoffringar. Men om, å ena sidan, den statsmakt, som
Bih. till R. St. Brot. 1855 & 1854. 4 Sand. 1 Åfd. 2 Band. 47 Haft. 2
10
Siats-Utskottets Betänkande, JY§ 272.
har den allmänna beskattnings-rälten sig tillerkänd, bör sorgfälligt undvika att belasta
framtiden med ökade skatter för afbördandet af skulder, deraf denna icke
skördar någon nytta och genom hvilka hvarken statens sjelfständighet och fortfarande
tillvaro betryggas eller hela nationen hotande olyckor förekommas, är det, å andra
sidan, samma statsmakts skyldighet att icke förbise samtidens rättmätiga anspråk att
i skatteväg ej vara öfver höfvan betungad för åstadkommande af företag, de der
hufvudsakligen afse efterföljande generationers gagn och egentligen bereda dem förmåner.
När statens skuldsättning har ett sådant syftemål och alltså befrämjar national-förmögenhetens
fortfarande tillökning, bör åter den dermed förenade framgena
skatteförhöjning desto minJre kunna väcka efterkommandes missbelåtenhet, som
landets allmänna välmåga just efter den skedda skuldsättningen och de derigenom
åstadkomna företag ökats samt nya tillgångar sålunda beredts till ej mindre de förut
utgående, än de förhöjda skattebeloppens framgena erläggande. Deremot skulle en
öfverdrifven farhåga för skuldsättnings-banans beträdande samt uraktlåtenheten att
medelst dess begagnande företaga och utföra arbeten, som inom andra länder visat
sig befordra odlingens och industriens utveckling samt både den allmänna och enskilda
förmögenhetens tillväxt, verkligen gifva grundade anledningar till efterkommandes
klagomål öfver förbiseendet af deras sannskyldiga fördelar.
Bland de emot stålens skuldsättning för öfrigt anförda betänkligheter, har Utskottet
ansett sig icke böra underlåta omnämna den ofta yttrade farhågan, att, sedan
skuldsättningsbanan af en stat blifvit en gång beträdd, kan densamma, efter
hvad erfarenheten bekräftat, sällan öfvergifvas, utan måste vanligtvis framgent fortsättas.
Det sålunda befarade förhållandet bör dock, efter Utskottets förmenande,
ingalunda afhålla Rikets Ständer från att nU ingå på denna bana, helst, under ett
stadgadt myntvärde och genom ett nyttigt användande af de upplånade medlen, inhemsk
statsskuld, med nödig omtanke ordnad och förvaltad, inom andra länder visat
sig i många hänseenden utöfva ett fördelaktigt inflytande på den allmänna ekonomiska
och fmanciela ställningen.
Utskottet har redan i ett annat, nu afgifvet utlåtande uttalat sina tankar om
angelägenheten för Sverige att, i likhet med hela den öfriga civiliserade verlden,
föröka och förbättra sina kommunikations-anstalter samt tillegna sig det nya fort—
skaffningsmedel, deraf främmande länder numera med så mycken framgång sig allmänt
begagna. Jemte detta utlåtande, får Utskottet åberopa hvad Kongl. Maj:ts
förevarande nådiga proposition, samt de många under innevarande riksdag väckta
motioner om jernvägs-anläggningar inom och emellan flera af rikets landskap innehålla
i afseende på de med dylika företag förenade högst betydliga kostnader. Dessa
upplysningar och för öfrigt allmänt kända förhållanden torde innefatta tillfyllestgörande
skäl för Utskottets öfvertygelse, att den af både Kongl. Maj't och de enskilda
motionärerne föreslagna skuldsättning utgör det enda medel, hvarigenom de tillgångar
kunna anskaffas, som erfordras för att åt detta land bereda en sådan förbätt
-
Siats-Utskottets Betänkande, JYi 272.
11
ring i dess koinmunikations-väsende, som tillfredsställer på en gång tidens nästan
öfverallt uttalade och erkända fordringar samt den allmänna rörelsens och industriens
gemensamma behof. Härigenom skulle dessutom till både samtids och efterkommandes
gagn flera andra, mera omfattande samt länge ifrågasatta, arbetsföretag kunna
verkställas, hvilka hittills måst uppskjutas eller underlåtas, emedan kostnaderna derför
icke kunnat betäckas med härtill disponibla öfverskott af statsverkets årliga inkomster
eller öfriga samlade behållningar.
Då Utskottet således tillstyrker Rikets Ständer att ånyo beträda skuldsättnings—
banan, anser sig Utskottet böra uttryckligen förklara, att denna tillstyrkan sker under förutsättning,
att de medel, som genom skuldsättningen erhållas, icke varda använda till de
egentliga stats-utgifterna eller till minskning af de statsbidrag, som för de årliga statsbehofvens
fyllande erfordras, utan komma att uteslutande begagnas till sådana föremål, som
tillskynda fördelar för kommande tider samt befrämja rikets eller vissa landsorters framtida
välstånd och sålunda bereda tillgångar till betäckandet af den för skuldens afbördande
möjligen erforderliga skatteförökning. Utskottet finner sig härvid tillika böra erinra, hurusom
Rikets Ständer under förflutna tider, i stället för att, med ledning af andra staters
föredöme, genom ett ändamålsenligt ordnadt inhemskt skuldsystem, bereda de tillgångar,
som för utomordentliga statsbehof måst anskaffas, merändels vid inträffade
krig eller eljest för det allmänna bekymmerfulla tidskiften, anlitat Riksbankens biträde
för bestridandet af de oundgängliga utgifter, hvartill Statsverket saknat medel.
Följderna häraf, samt Rankens sålunda tid efter annan förorsakade oförmåga att
fullgöra sina åligganden och inlösa det sedelmynt, som utgjort landets egentliga rörelsemedel,
lefva, oaktadt den orubbade stadga myntvärdet under 2:ne årtionden
bibehållit, ännu i friskt minne hos hela nationen. Genom den allmänna erfarenheten
af alla de lidanden och förluster sagde åtgärder föranledt, genom den offentlighet
i afseende på Bankens förvaltning och tillstånd, hvilken numera är i lag påbjuden
och genom de till upprätthållande af sedelmyntets värde i sednare tider vidtagna
förfoganden, böra visserligen farhågorna för något ytterligare tillgripande af de för
Bankens oafbrutna verksamhet nödvändiga tillgångar vara lugnade, men desamma
och misstroendet till sednaste realisations framtida bestånd torde icke kunna fullkomligt
undanrödjas förr, än erfarenheten bekräftat, att en annan, på statens kredit
grundad, utväg till medels anskaffande i behofvets stund med framgång kan anlitas,
samt allmänna meningen antagit, att denna äfven kommer att begagnas.
Innan Utskottet öfvergår till en utveckling af de allmänna grunderna och vilkoren
för ett sådant skuldsystem, som för ofvanberörde ändamål bör af Rikets Ständer
antagas och fastställas, samt yttrar sig om ordningen och sättet för detsammas framgena
tillämpning, anser sig Utskottet böra meddela några inhemtade upplysningar,
yttranden och erinringar i afseende på de särskilda omständigheter och förhållanden,
som härvid torde böra tagas i betraktande, samt de åsigter, hvilka vid statslåns
12
Stals-Ulskollels Betänkande, JY§ 272.
upptagande i sednare tider företrädesvis gjort sig gällande, äfvensom angående det
dervid vanligen iakttagna förfaringssätt.
För att icke behöfva upptaga högre skatter, än för statsutgifternas bestridande
ovilkorligen erfordras, och derigenom i beskattningsväg indraga en större del af
landets rörelsekapital än för statsförvaltningens gång och stats-institutionernas underhållande
måste återigen ulgifvas, har man inom alla länder, der ett ordnadt statsskick
är infördt, öfvergifvit den för beredandet af tillgångar till oförutsedda och
utomordentliga statsbehof fordom begagnade utväg, nemligen bildandet och uppläggandet
af samlade behållningar. Deremot har man, då sådana behof inträffat, i
stället anlitat den utvägen att genom upplåning anskaffa dertill erforderliga medel.
Man har härvid således antagit och tillämpat den grundsats: att skattebidragen icke
böra utkräfvas till högre belopp, än ett fullständigt bestridande af de bestämda statsbehofven
kräfver, utan att de utomordentliga utgifterna böra beläckas genom lån,
för hvilka endast räntan behöfver af de skattskyldige utgöras och hvilka låns kapitalbelopp
icke kan utfordras, utan derföre får hos del skattdragande folket innestå.
Erfarenheten har också visat, att då kapitalerna genom beskattningen utpressas der
de endast med afsaknad kunna undvaras, så upphemtas de åter genom lån der de icke
behöfvas, utan finnas i öfverflöd. Skatterna måste af staten utsökas hos de obemedlade
skattskyldige; lånen varda deremot staten erbjudna af den mer eller mindre
förmögne kapitalisten. Genom förhöjning af förut varande eller införandet af nya
skatter hafva icke en gång inom de rikaste länder tillgångar kunnat åtstadkommas
för derstädes under sednaste årtionden utförda storartade företag. Att dessa i hög
grad ökat den allmänna välmågan så väl på landsbygden, som i städerna, erkännes;
hvaremot sällan förnumnes någon klagan deröfver, alt de för dem upptagna lån förhöjt
beskattningen. Då nya eller ökade skatter upptagas, vare sig för det ena eller
andra föremålet, väcker sådant gemenligen allmän missbelåtenhet och minskar i mer
eller mindre mån, åtminstone för någon tid, rörelse-kapitalet. Stats-obligationers
utgifning öfverensstämmer deremot med mången enskilds önskningar och intressen
samt bereder ytterligare ökning af sagde kapital, derigenom att den mängd kontanta
behållningar, som dragits ur rörelsen och äro skrinlagda i enskildes förvar, framlockas
medelst upplåningen och utlemnas åter i allmänna rörelsen vid deras användande
för det företag, derför de blifvit genom statens försorg upplånade. De statsskulder,
som i fordna tider härledde sig från ödeläggande krig, kunna icke i något hänseende
jemföras med de skulder, hvilka under sednare tider frambragt stora kanalleder
och jernvägslinier samt andra gagnande inrättningar. Det är ett obestridligt
faktiskt förhållande, att inom flera stater allmänna välmågan ökat och spridt sig i
jemnbredd med statsskuldens tillväxt. Om nu ej den sednares tillökning kan antagas
såsom orsak till den förras, torde åtminstone kunna utan gensägelse påstås, att
den ej motverkat densamma. Sjelfva tillvaron af statsskuld och derför utgifna förbindelser
lärer dock ingalunda böra betraktas såsom något nyttigt och önskvärdt i
Slals-UlshoUets Betänkande, M 272.
13
och för sig sjelf. Men de kapitaler, som härigenom blifvit anskaffade och på ett
för samtid och efterverld gagnande sätt använda, hafva onekligen medfört stora fördelar
i både allmänt och enskildt hänseende. Ehuru följderna af skuldsättningen så
väl för staten som den enskilde måste i sjelfva verket bero af skuldsättningens föremål,
eller sättet, hvarpå de upplånade medlen begagnas, har likväl inom ett och
annat land, der statslånen blifvit helt och hållet använda till andra, än produktiva
ändamål, allmänna ställningen så förbättrats genom de varu-omsättningar och det
ökade rörelse-kapital, dessa lån föranledt, att de förhöjda skattebidrag desamma medfört,
kunnat utgöras utan märkbart inflytande på de skattskyldiges ekonomiska belägenhet.
Deremot har i andra länder, der någon fonderad statsskuld icke finnes,
välmågan, oaktadt dessa länders naturliga förmåner, jemförelsevis endast i mindre
mån förkofrats, penningeräntan bibehållit sig vid en för den enskilda verksamheten
och företagsamheten menlig höjd, industrien och näringarne saknat erforderliga förlagskapital
samt krediten så väl emellan näringsidkarne inbördes, som emellan desse
och afnämarne eller konsumenterne af deras alster, icke kunnat vinna ökad styrka
och varaktighet. Erfarenheten bar emedlertid jemväl visat, att ett lands välstånd
ingalunda är en gifven följd af statsskuld, oansedt denna varit inhemsk samt ordnad
och förvaltad efter allmänt godkända grunder. För framgången af ett statsskuldsystem
och realiserandet af dermed åsyftade fördelar samt den inhemska kreditens
oafbrutna utveckling, fordras nemligen framförallt ett lagbundet samhällsskick och ett
fast förtroende lill det orubbade beståndet af sakernas närvarande ordning. Det
har också visat sig, att statsskuld-systemets biträde, för vinnandet af dermed åsyftade
fördelar, förgäfves blifvit aniitadt vid tillfällen, då verksamheten inom landet af
en eller annan anledning är i aflagande, då produktionen och konsumtionen förminskas,
då skatterna endast med ökade ansträngningar kunna utgöras, då domstolarnes
eller den verkställande maktens medverkan måste i liqvid-förhållandena medborgarne
mellan, mer och mer anlitas, eller då den enskilda krediten icke kan upprätthållas.
Bland statsskuld-systemets olägenheter räknas vanligen i första rummet den dermed
förenade framtida förhöjning i skatternas åtminstone nominela belopp. Men
om, på sätt här ofvan är uttryckligen förutsatt, de upplånade medlen användas till
landets verkliga gagn, bör väl den vinst, sorn för det allmänna derigenom beredts,
eller den förbättrade belägenhet, deruti landets invånare härigenom kommit, fullt
ersätta hvad i skatteväg måste utgöras till de årliga ränte-utbetalningarne för dessa
medel. Derjemte har emot skuldsättning eller bestridandet af allmänna utgifter med
upplånade medel erinrats, att, då dessa medel lättare erhållas än om de skulle i
egenskap af nya skatter hos folket uttagas, så varda de äfven vanligtvis med mindre
omtanke och sparsamhet använda. Till bemötande af denna erinran har åter
invändts, att misshushållning kan ega rum så väl med de i uppbörden ingångne,. som
med de emot stats-obligationer erhållna penningar samt att, ehuru hvarje sak kan
missbrukas, dess rätta och ändamålsenliga begagnande ingalunda bör åsidosättas för
\
14
Stats-Utskottets Betänkande, Jtä 272.
missbrukets möjlighet. Samma svar har äfven meddelats å anmärkningen emot det
ofta förekommande och öfverklagade börsspel, som med stats-obligationer icke sällan
till mången enskild familjs ofärd bedrifves. Vidare har den beskyllningen emot
statsskuld-systemet med åtföljande räntebärande obligationer blifvit framställd, att
kapitalisten derigenom befrias från all omsorg och verksamhet, samt att den fattiges
arbetskraft måste tagas i ytterligare anspråk, på det att genom den sednares skattebidrag
ej blott statens vanliga behof, utan ock ränte-utgifterna för de obligationer,
samhällets förmögnare medlemmar innehafva, måtte kunna bestridas. Häremot bar
dock till statsskuld-systemets försvar anförts: att statslånen ingalunda utfordra penningar
af den ena för att skänka dem åt den andra medborgaren; att tvertom genom
dessa lån eljest obegagnade kapitaler framskaffas samt tillhandahållas industrien
och arbetsamheten; att om en del personer upphöra med sin verksamhet och nedlägga
i stats-obligationer sitt förvärfvade kapital, så lemna de följaktligen tillfälle för
andra att i deras ställe fortsätta den af dem idkade rörelse eller industri; att derigenom
desse i sin ordning äfven kunna framdeles förskaffa sig ett på enahanda sätt
disponibelt kapital; att stats-obligationer måste betraktas såsom hvarje annan till afsedt
ändamål användbar och fördenskull begärlig vara, hvilken är åtkomlig för en
hvar, som vill betala dess gångbara värde; samt att genom tillkomsten af sådana
obligationer varu-tillgången och den deraf beroende omsättningen inom landet alltså
ökas och ytterligare tillfälle till förtjenst och förvärf beredes.
Statsskulder eller statslån hänföras vanligen till 2:ne särskilda hufvud-kathegorier,
af hvilka den ena benämnes »fonderad skuld» (»funding debt», »dette fondde») och
utgöres af sådan skuld, hvilken antingen är ouppsägbar eller endast å låntagarens
eller statens sida får till återbetalning uppsägas, och för hvilken långifvaren eller dess
rättsinnehafvare icke kan väcka anspråk på kapitalets återbekommande, så länge den
derför bestämda ränta i stadgad ordning utbetalas. Benämningen härleder sig derifrån,
att särskilda tillgångar eller intrader, »funds», blifva anvisade för ränte-liqviderne
samt lånens amortering. Den andra kathegorien består af så kallad »sväfvande
skuld,» (»floating debt», »delte flottante»), hvars kapitalbelopp skall af slaten återbetalas
antingen vid bestämd förfallotid eller efter förutgången uppsägning, som likaledes
får ske å långifvarens eller fordringsegarens sida. Till det förra slaget af statsskulder
räknas jemväl de lån, hvilka, tillika med härå upplupna räntor, anses till fullo
liqviderade derigenom, att för desamma utaf staten, under ett visst antal år, utbetalas
en viss procent eller andel af lånets ursprungliga belopp. Denna årliga utbetalning
benämnes annuitet, hvarföre dessa lån också kallas »annuitets-län».
Beträffande sjelfva verkställigheten af den inhemska upplåning eller skuldsättning,
som Svenska staten, enligt Utskottets redan uttalade öfvertygelse, bör underkasta
sig, på det att fullständiga jernvägs-anläggningar jemte andra större och vidsträcktare
produktiva företag måtte jemväl härstädes kunna utföras, har Utskottet ansett
Slats-Otskollets Betänkande, M 272.
15
lämpligast meddela särskilda yttranden öfver några af de frågor, som härvid syna»
företrädesvis böra tagas i betraktande, nemligen:
a) angående lånesättet:
Hvad Utskottet här ofvan anfört och yttrat, torde innefatta tillfyllestgörande
skäl för Utskottets åsigt, att den skuld, hvarom nu är fråga, bör blifva fonderad.
Den motsedda betydlighelen och långvarigheten af denna skuldsättning samt de dermed
åsyftade ändamål synas också ovilkorligen fordra, alt lån, som staten genom
densamma erhåller, varda å långifvarnes sida ouppsägbara. Låntagaren eller staten
lärer deremot icke böra afsäga sig rättigheten att kunna återbetala samma lån, derest
och då den finnér sådant med det allmännas fördel öfverensstämmande. Som Utskottet
är öfvertygadt, att de personer eller inrättningar och fonder, hvilka komma
att begagna sig af tillfället att medelst omförmälda lån få sina kapitaler förräntade*
helst önska att för de staten härigenom försträckta medel erhålla dess löpande skuldförbindelser
och obligationer, och då genom obligations-utgifning både bokföringen
förenklas och fordringarnes öfverlåtelse från man till man samt dervid förefallande
liqvider underlättas, så anser sig Utskottet, för verkställigheten af meranätnnde upplåning,
icke böra tillstyrka det så kallade »inskriptions-systemet», enligt hvilket lånen
endast bokföras och hvarje långifvares eller räntetagares namn inskrifves samt hvarje
öfverlåtelse antecknas i statsskuld-boken och dervid således inga obligationer, utan
endast, derest fordringsegaren så önskar, utdrag af denna bok eller certifikater honom
meddelas.
Med stöd af hvad Regeringsformens 66 § innehåller, anser Utskottet bestyret
med lånets upptagning och skuldens förvaltning m. m. böra uppdragas åt Riksgäldskontoret;
och som detta verk omedelbart kan och bör ombesörja upplåningen, så
synas inga särskilda hufvudförbindelser eller autorisationer erforderliga. Dock lära
de obligationer, som för vissa andelar af lånet varda utgifna, böra indelas i vissa
serier.
b) angående lånevilleoren:
Utskottet har redan yttrat sin åsigt, att de kapitaler, som af staten tipplånas,
böra å långifvarens sida vara ouppsägbara, hvilket Utskottet anser vara ett för vårdandet
af statens kredit och vinnandet af det med lånet afsedda ändamål högst angeläget
vilkor vid upptagande af lån till större belopp och för längre tid. Utskottet
kan således ingalunda tillstyrka den inom Preste-ståndet förordade upplåningen
mot obligationer med kort uppsägningstid, ehuru visserligen derigenom en betydlig
del aT de medel, slaten behöfde upplåna, skulle komma att erhållas med större lätthet
och emot lägre ränta. Men hvarken denna omständighet eller det uppgifna,
fastän icke tillförlitliga, förhållandet, att obligationer, som ega kort förfallotid, kunna
lätt hållas ute i allmänna rörelsen, lärer utgöra tillräckliga skäl till begagnandet af
ett, med hänsigt till allmänna krediten och lånemedlens användande, sä äfventyrligt
upplåningssätt. Att ouppsägbarheten till en början och innan obligations-innehafvare
16
Stats-Otskottets Betänkande, M 272.
hunnit mera allmänt vänja sig vid något annat sätt att realisera obligationer, än
deras uppsägning till inlösen, kommer att hos åtskilige större och mindre kapitalister
väcka tvekan i afseende på begagnandet af det erbjudna tillfället att få sina
kapitaler förräntade, förutser väl Utskottet; men Utskottet är öfvertygadt, att denna
tvekan skall försvinna, i den mån fördelarne af kapitalernas säkra och orubbade förräntning
samt möjligheten att, då sådant önskas, utan svårighet föryttra innehafvande
obligationer, blifvit genom erfarenheten bekräftade.
I fråga om Statens uppsägningsrätt har Utskottet äfven här ofvan yttrat sig. Utskottet
tror sig dock böra tillägga, att då de i sednare tider verkställda oförmodade
uppsägningar af Riksgälds-kontorets utgifna räntebärande obligationer möjligen torde
gifva anledning till den föreställning, att äfven de obligationer, hvilkas utfärdande af
samma verk Utskottet nu tillstyrker, likaledes efter en kortare tiderymds förlopp
komma att uppsägas; skulle vissheten att sådant icke kommer att ske, innan någon
på förhand bestämd längre tid tilländagått, säkerligen öka benägenheten att begagna
dessa obligationer till samlade kapital-behållningars förräntande. Af sådan anledning
och med afseende å orsaken till samt syftemålet med den nu föreslagna upplåningen,
har Utskottet funnit sig föranlåtet hemställa, att den Riksgälds-kontoret, såsom obligations-ulgifvare,
förbehållna uppsägningsrätt icke må begagnas under de 10 första
åren efter upplåningens början.
fieträffande obligationernas räntefot, torde denna, för att i möjligaste mån minska
det allmännas kostnader och utgifter för de upplånade medlens erhållande, icke
böra bestämmas högre, än ovilkorligen erfordras för Upplåningens framgång. Dessutom
måste härvid äfven flera andra omständigheter afses, bland hvilka Utskottet
vill erinra om angelägenheten, att icke den allmänna penningeräntan i landet stegras
genom det för Statens obligationer fastställda räntebelopp, samt att de i näringarne
nedlagde eller åt dessas idkare försträckta kapitaler icke lockas derifrån genom utsigter
till större vinst af deras förräntande mot dylika obligationer. Då Statens
kredit, såvida den behörigen vårdas, bör vara större än den kredit enskilda inrättningar
inom samma land ega; men detta företräde ingalunda synes böra af den
förra begagnas på ett sätt, som motarbetar och möjligen tillintetgör de sednares
verksamhet och framgång; sä och med afseende å beloppet af den ränta, som för
närvarande i allmänhet erlägges för Svenska Hypotheks-föreningarnes inom riket utgifna
obligationer, har Utskottet ansett sig böra föreslå, att, tills vidare och intill
dess Rikets Ständer tiona anledning förändra den bestämmelse, som härom vid denna
Riksdag varder meddelad, räntan för nu ifrågavarande obligationer fastslälles till
4 procent årligen, hvilken ränta synes böra half-årsvis liqvideras.
c) angående kapital-rabatten:
På det att betalningsvilkoren för ett tillämnadt Statslån måtte kunna lämpas
efter Statens fördel samt de medel, sorn i låneväg skola anskaffas, ändock med säkerhet
kunna af Staten påräknas, medgifves vanligen vid dylika låns upptagande
så
Slals-Utslcottets Betänkande, Jtä 272.
17
s. k. ka pilal—rabatt. Härigenom erhålles således för hvarje obligation en mindre
summa, fin den deruti förskrifna. Staten måste således ej allenast, då obligationerna
efter föregången uppsägning infrias, för dem betala mer än den erhållit, utan
äfven, så länge de fortfara att vara räntebärande, i förhållande till det verkligen
upplånade kapitalet erlägga högre ränta, än obligationerna innehålla. Denna förut
kända omständighet tages dock merändels alltid i beräkning, vid ej mindre det sammanlagda
obligations-beloppefs, än den å obligationerna upplöpande räntans bestämmande.
Då de för lånets amortering afsedda medel användas lill obligationers uppköpande
under hand, kan emedlertid Staten möjligtvis återbekomma sina utfärdade
obligationer för ungefärligen samma belopp, som den vid deras utlemnande för dem
erhållit; och under en längre lånetid kan jemväl skillnaden mellan den upplupna
räntan för den nominela upplånings-summan och hvad den bordt utgöra för det i
sjelfva verket erhållna låne-beloppet ersättas genom den lägre räntefot, som med afseende
å kapital-rabatten kunnat bestämmas. Denna rabatt, hvarigenom långifvarne
vanligtvis anse en verklig kapitalvinst kunna för dem beredas, gör onekligen obligationerna
mera begärliga och afsättliga samt befrämjar alltså deras gångbarhet. Yid
större låns upptagande, anses derföre merändels medgifvande! af kapital-rabatt såsom
ett nödvändigt vilkor för låne-operationens framgång; och mera sällan lära fondpapper
med längre eller obestämd betalningstid utgifvas, ulan i förening med en sådan
förmån för deras första emottagare.
I fråga om den för Svenska Statsverkets räkning nu föreslagna upplåning,
skulle Utskottet också anse sig föranlåtet förorda rättigheten till kapital-rabatts beviljande,
såvida genom denna upplåning en viss bestämd summa ovilkorligen skulle
anskaffas; men då de medel, som under mellantiden intill nästa Riksdag behöfva
upplånas, lära komma att utgöra ett jemförelsevis mindre betydligt belopp, torde
desamma kunna erhållas emot här ofvan föreslagna 4-procent-obligationer, utan
någon kapital-rabatt; hvarföre och enär medgifvande häraf varit uttryckligen förbjudet
genom de vid sednare Riksdagar meddelade beslut, i afseende på de lån, Riks
galds-kontoret
egt upptaga, Utskottet ansett sig icke böra föreslå Rikets nu försam
lade
Ständer något annat förklarande i detta hänseende, än att rabatt å det kapitalbelopp,
derå obligationerna komma att lyda, icke må medgifvas vid den upplåning,
som under tiden intill nilsiä Riksdag varder verkställd; lärande frågan om kapital-rabatts
beviljande vid sedermera skeende enahanda upplåning blifva föremål för
Rikets dessförinnan sammanträdande Ständers särskilda pröfning,
d) angående obligationer nas valörer:
Utskottet anser sig icke kunna biträda det i Herr Biskop IIeurlins motion
framställda förslag, angående Stals-obligationers utfärdande å ett så nedsatt belopp,
som 125 R:dr Banko, hvilket förslag ej heller öfverensstämmer med den åsigt, som
ej allenast under förflutna Riksmöten, utan äfven under innevarande Riksdag, vid
behandlingen af frågor om Riksgälds-kontorets upplåningsrätt, gjort sig hos Rikets
Bih. lill R. St. Prut. 1833 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 47 Höft. 3
18
SlatsUlskoltets Betänkande, JVs 272.
Ständer giiilande samt föranledt stadgandet, att delta verks räntebärande obligationer
skola lyda å minst 230 Ridr; varande, såsom skäl för denna åsigl, hufvudsakligen
anfördt det af erfarenheten bekräftade förhållande, att räntebärande obligationer, derest
de utställas på mindre belopp, lätteligen uttränga det egentliga sedelrnyntet ur
allmänna rörelsen och tillerkännas den emot deras beskaffenhet och ändamål stridande
egenskapen af representativt mynt. Vid bestämmandet af valörerna å Statsobligationer,
som komma att under en längre tid blifva utelöpande och derunder
ofta öfvergå till andra innehafvare samt följaktligen utgöra föremål för många enskilda
liqvider, synes det för öfrigt vara af synnerlig vigt, att afse det dessa liqvider, hvad
beräkningen af den å obligationerna upplupna ränta beträffar, förenklas och underlättas.
Utskottet har derföre trott, alt de obligationer, hvarom nu är fråga, med
tillämpning af den i afseende på lägsta obligations-valören utaf Rikets Ständer redan
godkända åsigt, höra ulgifvas å sådana valörer, att den för hvarje dag upplöpande
räntan utgör ett belopp, som med gångbart mynt kan jemnt liqvideras. Vidkommande
åter antalet af de särskilda valörer, derå obligationerna böra utfärdas och för
långifvare finnas att tillgå, anser Utskottet fördelaktigheten och beqvämligheten för
långifvarne och allmänheten af många olika valörer icke motsvara det ökade besvär
och den vidlyftighet vid bokföring och redovisning, som härigenom ovilkorligen måste
förorsakas för det verk, derifrån obligationerna ulgifvas.
Sedan, genom Rikets Ständers numera lernnade bifall till hvad Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, angående decirnal-systemets tillämpning på Rikets mynt, härom
innehåller, begge Statsmakterna fastställt räkneenheten till en Riksdaler Riksmynt,
motsvarande Viidels Riksdaler Silfver, enligt 1833 års myntordning, samt beslutat,
alt denna räkneenhet skall indelas i 100 ören, hur Utskottet, i öfverensstämmelse
med dess här yttrade åsigter, ansett sig böra föreslå, att ifrågavarande obligationer
måtte utgifvas å följande 2:ne valörer, nemligen å 430 och 900 R:dr Riksmynt,
derå räntan, efter 4 procent beräknad, utgör för dag, å den förra obligations
•
valören 3 oell å den sednare 10 ören.
Med hänsigt till obligationernas föreslagna ouppsägbarhet å innehafvarnes sida
och den längre tid, som möjligen kommer att förflyta, innan alla nu ifrågavarande
obligationer varda infriade, torde deras blifvande innehafvare måhända komma att
anse det för sig betryggande, om obligationernas belopp i silfver- eller speciemynt
jemväl utsattes; hvilket under närvarande förhållanden dessutom torde vara så mycket
mera lämpligt, som liera olika myntbenämningar inom landet vanligen förekomma
och ett nytt myntsystem nu blifvit af Kongl. Majit och Rikets Ständer antaget,
e) angående Slats-anslag för räntc-liqviderna ock kapital-amorteringen.
På sätt Utskottet redan i början af detta Utlåtande uppgifvit, innehåller Kongl.
Majlis deruti anförda Nådiga framställning, med hänsigt till den föreslagna upplåningen
för jernvägs-stamliniers anläggning, att denna upplåning endast borde ega
rum samt jernvägs-anläggningarne företagas, såvida och allt efter sorn Stats-inkom
-
Slals-Utslcottcts Betänkande, M 272.
19
sterna kunde beräknas lemna sådant öfverskott, som för betäckande af ränta och
amortissemcnt å det för nyssnämnde ändamål använda kapital tills vidare skulle årligen
erfordras; men dessutom och för den händelse, alt den blifvande beskattningen
å bränvins-tillverkningen under nästkommande 2:ne år visade sig» lemna ett bestämdt
nelto-öfverskolt utöfver andra å denna skatt skeende anvisningar, borde, genom nu
ifrågavarande uppiåningssält, i man af behof anskaffas och utaf Riksgälds-kontoret
lill Kongl. Maj:ts Nådiga disposition utbetalas det kapital-belopp, som, utöfver kostnaderna
för jernvägen emellan Köping och Hult, erfordrades för anläggningen af
stambanor från Stockholm till Götheborg.
Biskop Heurlin bar åter, såsom förut jemväl är anfördt, föreslagit, att hvad
af nu disponibla besparingar och tillgångar återstode, sedan de härå af Rikets Stän
der
anvisade summor utgått, måtte, tillika med Bankens odisponerade räntevinst för
åren 1851 och 1852, reserveras såsom grundfond för Riksgälds-konlorets förestående
ränte- och amorterings-iiqvider; hvarjemte samme motionär äfven ansett öfverskottet
af bränvinsskatten böra härtill anvisas.
För att åt en i vidsträcktare omfattning och för längre tid å Statens vägnar
skeende upplåning bereda önskad framgång samt åstadkomma ett allmänt och fort
farande
förtroende till Statens både vilja och förmåga att fullgöra de förbindelser
emot långifvarne, som den härvid sig ålager, har det vid dylika låns upptagning
visat sig synnerligen angeläget, att dessförinnan särskilda och för verkställigheten af
ej mindre de årliga ränle-utbetalningarne än den utfästade amorteringen af lånets
kapital-belopp fullt tillräckliga och ovilkorligen tillgängliga medel varda anvisade och
uteslutande för sådant ändamål afsatta. Enligt Utskottets åsigt, skulle derföre en
så osäker och tillfällig samt till sitt belopp på förhand så obestämd tillgång, som
de framdeles uppkommande öfverskotlen å Statsverkets årliga inkomster ej kunna
uppfylla de med en ränte- och amorteringsfond afsedda syftemål; hvadan och då
en nyttig och nödvändig befunnen samt fördenskull vidtagen upplånings fortgång
eller inställande ej heller synes böra bero utaf förslagsvis skeende beräkningar af
stats-inkomsternas öfverskott, Utskottet anser sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständers
bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om oftanämnde upplånings lämpande
efter det beräknade behållna öfverskotts-beloppet å dels stats-inkomsterna i
allmänhet och dels bränvinstiliverknings-afgiften särskildt.
1 anledning af Biskop Heurlins förslag, att en grundfond för omförmälda ränteoch
amorlerings-utgifter borde bildas genom de af motionären uppgifna medels reserverande,
torde Utskottet endast behöfva erinra, att dessa medel redan blifvit till
hela sitt belopp tagna i beräkning för de under innevarande Riksdag beviljade och
till utgående af dem anvisade tillfälliga statsutgifter. Att för omförmälda ränte- och
amorterings-liqviders verkställande anvisa Rikets Ständers Banks, under tiden intill
uäsla Riksdag, uppkommande behållna vinst, kan Utskottet så mycket mindre tillstyrka,
som häremot, utom ovissheten om det blifvande beloppet af denna vinst,
20
Slals-Ulskoltels Betänkande, M 272.
måste anmärkas, att en sådan i förväg skeende disposition deraf står i rak strid
emot den grundsats, Rikets Ständer, efter sednaste realisation, städse iakttagit i fråga
om den behållna bankovinstens användande för »Statens allmänna behof».
Utskottet, hvilket anser mindre lämpligt, att, på sätt som skett vid åtskilliga
föregående tillfällen, då låns upptagande för Svenska Statens räkning beslutats, till
de härmed förenade liqviders behöriga verkställighet anvisa eller pantförskrifva någon
viss statsintrad, är deremot öfvertygadt, att både Statsverkets kredit bäst vårdas och
långifvarnes säkerhet för ränte- och kapital-betalningarnes oafbrutna fullgörande mest
betryggas genom uppförande på stat af den efter lånets belopp lämpade anslagssumma,
som för räntans liqviderande och kapitalets amortering årligen erfordras;
hvilken anslagssumma följaktligen bör fortfarande med oförminskadt belopp utgå intilldess
hela lånet blifvit i stadgad ordning återbetaldt.
f) angående amortissements-f'onden:
För att icke sammanblandas med andra för allmänna utgifter disponibla medel,
synes det årliga anslaget till kapital- och ränteliqvider för den fonderade statsskul-i
den böra ingå till en särskildt redovisad liqvidations- och amortissements-fond, hvars
behållning skall för sagde liqvider oförryckt tillhandahållas. Till påskyndande af skuldens
amortering, torde denna fonds influtna tillgångar, så vidt utan hinder för verkställigheten
af föreskrifna liqvider ske kan, alltid på ett säkert och ändamålsenligt
sätt göras räntebärande. I sådant afseende anser Utskottet visserligen af Hypotheksföreningarne
utfärdade obligationer, jemte andra säkra räntebärande papper, böra för
nämnde fonds räkning uppköpas vid de tillfallen, då det icke är med Statens fördel
och fondens ändamål mera förenligt, att de obligationer, för hvilkas inlösande fonden
bildats, af densamma återköpas. Men de inom Preste-Ståndet föreslagna närmare
föreskrifter om beskaffenheten och lydelsen af de Hypotheks-förenings-obligationer,
till hvilkas uppköpande arnortissements-fonden företrädesvis borde användas, synas åtminstone
för närvarande icke behöfva eller böra af Rikets Ständer meddelas.
g) angående amor terings-sättet:
Bland de 3:ne sätt, derigenom amortering af stals-obligationer, som på innehafvarens
sida äro ouppsägbara, vanligen verkställes, nemligen: utloltning, uppsägning
eller uppköp, anser sig Utskottet för nu ifrågavarande obligationers amortering icke
böra förorda det förstnämnda sättets eller utlottningens begagnande, enär detta amorteringssäll
för obligations-innehafvarne onekligen medför olägenheter, hvilka, då
obligationerna icke utlemnats med kapital-rabatt eller understiga sitt nominela värde,
ej ersättas af några motsvarande fördelar. Efter hvarje utlottning mäste nemligen
en hvar, som innehar densamma underkastade obligationer, förskaffa sig upplysning
om några och hvilka bland dem blifvit utlottade. Vid hvarje ifrågakommande försäljning
eller öfverlåtelse på annan person af sådan obligation, måste dessutom styrkas,
att den icke under den redan förflutna tiden blifvit utlottad och sålunda förlorat
sin räntebarhet. Då kapital-rabatt å obligationerna egt rum eller då deras gång
-
Slals-Utshollets Betänkande, M 272.
21
bara värde eljest understiger det förskrifna beloppet, beredes visserligen genom utlottningen
dåvarande innehafvarne af de utlottade obligationerna en kapitalvinst; men
denna motsvaras åter af en kapitalförlust å utgifvarens sida, hvilken kunnat undvikas
i fall obligationerna, i stället för att utlottas, blifvit efter deras för tillfället gällande
pris under hand inköpta för obligations-utgifvarens räkning.
Som det i allmänhet måste vara för Slaten, såsom obligations-utgifvare, fördelaktigast
att förminska sin skuld för utelöpande obligationer genom dessas återbekommande
för mindre belopp, än det, hvarå de lyda, och då, genom de af amortissements-fonden
verkställda obligations-uppköp, obligationernas värde och gångbarhet
uppehållas samt framdeles ifrågakommande utgifning af enahanda obligationer
mäste underlättas, har Utskottet ansett sig ega all anledning föreslå, att amorteringen
af det lån, hvarom nu är fråga, alltid bör ske genom uppköp, då obligationernas
allmänt gångbara värde understiger al pari. När åter ett annat förhållande eger
rum och tillfälle icke erbjuder sig tili obligationernas infriande under hand, synes
den årliga amorteringen höra verkställas medelst uppsägning samt de uppsagda obligationernas
inlösande vid den stadgade förfallotidens utgång; och torde, vid sådan
uppsägning, en viss serie- och nummerföljd böra iakttagas.
Genom Rikets Ständers, med bifall till Banko-Utskottets hemställan i 36:te
punkten af dess Utlåtande JVs 34, redan fattade beslut, angående det å Ranken för
Riksgälds-kontorets utgifter anvisade kreditiv, är Stals-Utskottet förhindradt att tillstyrka
de, med afseende å sistnämnde verks blifvande lånerörelse, af Professoren Selander
föreslagna förändringar, hittills stadgade vilkor för samma kreditivs begagnande.
Under åberopande af allt hvad här ofvan blifvit anfördt och i öfverensstämmelse
med Utskottets redan uttalade åsigter, får Utskottet nu i ett sammanhang tillstyrka
och föreslå Rikets Ständer,
att i fråga om erforderliga medels anskaffande för jernvägs-anläggningar
jemte andra större, allmänt gagnande, företag meddela följande
beslut och stadganden:
l:o.
Genom upplåning för Statens räkning, enligt det här nedan angifna
inhemska fondsystem, anskaffas de medel, som utöfver befintliga
och disponibla tillgångar erfordras för bekostande eller understödjande
af de jcrnvägs-anläggningar eller andra rikets framtida gagn
företrädesvis afseende större företag, som af Rikets Ständer blifvit
eller blifva beslutade, äfvensom de medel, hvilka för inlösen af dylika
anläggningar, om sådan pröfvas böra ske, äro erforderliga.
Slals-Ulskoltels Betänkande, M 272.
2:o.
Denna upplåning sker genom fonderade, inom riket utgifna,
räntebärande obligationer, lydande å Svenskt mynt och utfärdade, på
Rikets Ständers vägnar, af deras Riksgälds-kontor.
5:o.
Obligationerna ställas på innehafvaren, men äro å dennes sida
icke uppsägbara. Deremot eger Riksgälds-kontoret att dem uppsäga
till inlösen efter Sex månaders förlopp. Sådan uppsägning sker medelst
derom i rikets ofliciela tidning införd kungörelse. Till en början
och under en tid af Tio år, räknad från upplåningens begynnelse,
vill dock Staten afstå från begagnandet af sin uppsägningsrätt.
4:o.
Räntan för den i obligationerne förskrifna lånesumma utgår
med Fyra för hundra, efter år räknadt, och tillhandahålles ovilkorligen
obligations-innehafvaren hvarje halft år, emot återställandet af
den å samma ränta utfärdade kupori; börande hvar och en obligation,
vid dess utfärdande, vara försedd med dylika kuponer å halfårs—
räntorna för en tiderymd af Tio år; och skall samma obligation sedermera,
intilldess den varder inlöst, hvart 10:de år förses med nya
ränte-kuponer för enahanda tid.
5:o.
Yid den upplåning, som under tiden intill nästa Riksdag varder
verkställd, får någon rabatt å det kapitalbelopp, derå pbligalio
nerna
äro utfärdade, icke af Riksgälds-kontoret medgifvas.
6:0.
Obligationerna utgifvas å 2:ne särskilda valörer, utsatta i både
sedel- och silfvermynt, nemligen:
å Fyrahundrafemlio Riksdaler Riksmynt eller Etthundra tolf R:dr
24 sk. i Silfver—specie; och
å Niohundra Riksdaler Riksmynt, eller Tvåhundra tjugufem R:dr
i Silfver-specie.
7:o.
Till ränteliqvider för dessa obligationer och kapitalets amortering
anvisas samt uppföres å den stat, som af Rikets Ständer vid
hvarje Riksdag varder för Riksgälds-kontoret utfärdad, ett årligt an
-
Slals-Ulskoltels Betänkande, JH 272.
23
slag, svarande emot Fem procent å det belopp, sorn enligt Rikets
Ständers beslut skall upplånas; hvilket anslag kommer att fortfarande
och med oförminskadt belopp årligen utgå ända till dess hela lånet
blifvit i stadgad ordning återbetaldt.
De i denna, likasom de i föregående 4:de och 6:te punkterna meddelado
bestämmelser, angående dels räntans belopp, dels obligationernas
valörer och dels förhållandet mellan statsanslaget och lånesumman,
komma endast att tillämpas i afseende på det eller de lån, som
varda upptagna under den tid, Rikets Ständer förklara samma bestämmelser
böra fortfara.
8:0.
Det årliga ränte- och amorterings-anslaget bör ingå lill en särskildt
redovisad liqvidations- eller amorlissements-fond, hvars behållning
skall för det med dessa medel afsedda ändamål allt framgent
oförryckt tillhandahållas och användas, så att ränte-liqviderna vid derför
bestämda terminer varda ovilkorligen fullgjorda samt lånets återbetalning
i föreskrifven ordning verkställd. De tili nämnde fond influtna
medel böra, så vidt ske kan och sagde liqvider medgifva,
tstädse på säkert och ändamålsenligt sätt göras räntebärande,
9:o.
Länets amortering bör alltid ske genom uppköp af för det—
samma ulgifna obligationer, då dessas allmänt gångbara värde understiger
det i dem förskrifna kapitalbelopp (eller al pari); men i annat
fall och derest tillfälle sig icke erbjuder att under hand infria
obligationerna, bör amorteringen verkställas genom obligationers uppsägning
samt inlösande efter uppsägningstidens förlopp. Vid sålunda
skeende uppsägning och inlösen af obligationer, bör en viss serieoch
nummerföljd iakttagas.
I0:o.
Amortisscmenls-fondens äfvensom all den för öfrigt vid nu
ifrågavarande statsskuld förekommande förvaltning besörjes af Rikets
Ständers Fullmäktige i Riksgälds-kontoret.
Slutligen och för beredande af ukadt förtroende till de fastställda lånevilkorens
orubbade bestånd intilldess de upplånade medlen blifvit återbetalda, har Utskottet
ansett sig jemväl böra hemställa:
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla om Kongl. Maj:ts
nådiga fastställelse å de beslut, som af Rikets Ständer varda medde
-
24
Slals-Ulskoltels Betänkande, M 272.
lade, angående kapital- och ränte-liqviderna för oftanäinnde lån, jemte
dermed sammanhängande frågor.
Beträffande ej mindre det belopp, hvars upplåning, med iakttagande af derför
nu föreslagna grunder och vilkor, kan i anledning af Rikets Ständers beslut, angående
statsbidrags beviljande för jernvägs-anläggningar m. m., ifrågakomma under mellantiden
intill nästa Riksdag, än det för denna upplåning erforderliga statsanslag, vill
Utskottet sig yttra vid meddelandet af den uppgift och utredning i afseende på Riks—
gälds-kontorets behof, hvarmed Utskottet, jemlikt grundlagarnes föreskrift, skall innan
denna Riksdags slut till Rikets Ständer inkomma.
Stockholm den 5 September 1834.
Reservationer:
af Herr von Troil, Samuel Gustaf: »Instämmande för öfrigt i de hufvudgrunder,
som i detta betänkande blifvit uttalade, reserverar jag mig emot det med 18 rö
ster
emot 17 fattade beslut: att ingen kapital-rabatt må ega rum å de lån, som
kunna komma att upptagas under tiden intill nästa Riksdag. Denna enda bestämmelse
innebär i sig en fullkomlig tillintetgörelse af hela förslaget, och skulle, om
den vunne Rikets Ständers bifall, ännu i några år hålla oss qvar i samma vacklande
tillstånd med afseende på rikets penninge-negotiationer, som utmärkt de sista
fem och fyratio åren, samt tillsvidare beröfva landet de omätliga fördelarna af ett
väl ordnadt fondsystem.
Utskottet har äfven i motiverna till betänkandet erkännt nödvändigheten af kapital-rabatt
såsom grundsats, och tydligt angifvit, alt ett sådant sätt för upplåningen
framdeles måste iakttagas, men det oaktadt, utan alt i sjelfva förslaget intaga
denna för ett väl ordnadt fondsystem oundgängliga grundsats, hemställt, att för denna
gång en dylik rabatt ej må ega rum. För min del, kan jag icke godkänna denna
brist på följdriktighet, hvilken, såsom jag förmodar, kärflutit från fruktan att majoriteten
inom Riks-Stånden, af obekantskap med finans-lärans hufvudgrunder, kunde
hysa en så panisk förskräckelse för ordet kapital—rabatt, att om man velat genast
tillämpa densamma, bela den vigtiga frågan skulle falla. I stället för en dylik eftergifvenhet,
tror jag man bordt söka att skingra denna fruktan genom att utveckla
omöjligheten af, att i ett land, der den lagliga räntan är 6 procent och der pen
ningar
på de bästa papper svårligen erhållas under 3 procent, för Statens räkning
upptaga lån al pari mot 4 procent. Man hade bordt visa, att för Statsverket billigaste
sältet för penningars upplåning är mot kapital-rabatt med lägre ränta än den
gångbara; alt sjelfva låne-operationen derigenom underlättas, emedan penninge-försträckaren
då snarast hyser den förhoppning, att obligationerna skola stiga i värde,
och dymedelst en kapitalvinst honom tillskyndas; att Statsverkets skenbara kapitalförlust
vid inlösningen blir vida mindre, än man föreställer sig, derföre att amorterings
-
Siats-Utskottets Betänkande, M 272.
25
rings-fonden inköper obligationerna, så snart de falla i värde, hvaremot i de allra
flesta fall en verklig kapitalvinst uppstår genom den lägre ranta, hvartill dylika lån erhållas.
Man hade vidare bordt visa, att lån upptagna al pari sällan kunna af Statsverket
infrias annorlunda än genom uppsägning eller utlottning, hvilka begge operationer
äro för obligations-innehafvarne obeqväma, då deremot lån, upptagna mot
rabatt, vanligen liqvideras genom uppköp på börsen; att af denna orsak de sednare
i allmänhet icke äro underkastade så tvära kursvexlingar, som de förra; att de derföre
bättre egna sig att cirkulera man och man emellan; och att på sådant sätt
lättast uppnås fondsystemets kanske största fördel: allmänhetens bekantskap med och
förtroende för statspapperen samt den hushållsanda och förkolringslust, som alstras
genom möjligheten, att i dylika papper förvandla mindre besparingar.
Majoriteten inom Utskottet har icke kunnat eller velat inse allt delta. Omfånget
af en reservation medgifver icke dessa satsers vidare utveckling. Jag bar trott
mig endast böra antyda dem, och får, på grund deraf, föreslå, att 5:te punkten af
betänkandet må erhålla följande lydelse:
Yid upplåning mot Riksgälds-kontorets ouppsägbara obligationer,
bör, så vidt möjligt är, hela det belopp, hvarå obligationerna
lyda, af långifvarne erläggas. Kan lån på sådant vilkor icke upptagas,
må dock kapital-rabatt medgifvas, hvilken Rikets Ständers Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret ega, att, efter sig företeende omständigheter,
bestämma.»
Uti denna reservation instämde: Herr Friherre Åkerhjelm, Carl, Herr Montgommery,
R. N. G., Herr Björnstjerna, J. M., Biskop Heurlin och Prosten Berlin samt
Herr V. Cassel.
Af Friherre Cederström, R., som yttrade: »Jag förenar mig hufvudsakligen i de
af Herr von Troil anförda åsigler och anser, lika med honom, ifrågavarande punkt vara
af synnerlig vigt för framgången af det, för utvecklingen af landets materiela krafter
högeligen önskvärda, inhemska fondsystemets införande. Jag instämmer följaktligen
äfven i reservantens förslag, helst med den modifikation, att någon gräns för kapitalrabattens
högsta belopp blefve stadgad. Derigenom undanröjdes alla farhågor, som
tilläfventyrs kunna uppstå för möjligen undvikliga förluster å Statsverkets sida i detta
hänseende. Med ledning af erfarenheten om hvad för Hypotheks-föreningar m. fl.
varit vid medels uppnegotierande erforderligt att i besagde mån medgifva, föreställer
jag mig, att detta maximum borde så bestämmas, att utgiften å det allmännas sida
i sammanräknadt belopp af redan föreslagen räntesumma och här ifrågaställd kapitalrabatt,
icke öfverstege 4V> eller, om så hellre nödigt anses, högst ä procent.»
Af Herr Bildt, D. G.: »Utskottet har, med en rösts majoritet, föreslagit, att
räntan å Stats-papperen skulle bestämmas till 4 procent, d. v. s. till lägre belopp,
än hvad den uti penninge-rörelsen nu utgör, på samma gång som Utskottet ansett
alt kapital-rabatt ej bör medgifvas för de lån, hvilka under tiden intill nästa Riks—
Bih. lill R. St. Prot. 1853 <3i 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 47 Haft. 4
26
Ståts-Utskottets Betänkande, M 272.
dag kunna komma ätt mot Stats-pappers utgifvande upptagas. Det är emot denna
sammanställning af bestämd ränta och förbud af kapital-rabatt, som jag anmäler
min reservation.
Fond-papperen äro till sin natur, så som Utskottet äfven här ofvan föreslagit,
ouppsägbara på långifvarens sida, hvaraf åter följer, att långifvaren å sin sida, såsom
ersättning härför, måste kunna påräkna några fördelar vid räntefotens bestämmande.
Men är nu räntan å Stats-papperen förut bestämd och, som vid dylika tillfällen och
äfven nu är fallet, till en siffra, som är lägre än den, hvartill räntan i allmänna
rörelsen uppgår, så kan långifvaren ej erhålla några sådana räntefördelar med mindre
än att Stats-obligationerna kunna köpas för en lägre summa än den, hvarå de
äro utgifna och gifva ränta, eller, med andra ord, erhållas mot kapital-rabatt. Kapital-rabatt
medför härigenom för långifvaren en ränte-fördel, fast under en annan
form, än en högre ränta, och utgör följaktligen, liksom den sednare, ett af de vilkor,
som måste komma i fråga vid låns upptagande. Yid uppgörandet af grunderna för
ett fond-system, kan och bör likväl aldrig komma i fråga huru stor kapital-rabatt,
som bör medgifvas, eller till huru högt belopp räntan bör uppgå, emedan detta beror
på Statens kredit och af sjelfva penninge-tiilgången vid låne-tillfället, hvilken i
allmänhet ej kan vara känd; utan frågan bör då inskränka sig till att undersöka,
hvilket för Staten kan vara fördelaktigast, antingen att sätta en låg, men bestämd
ränta, och medgifva kapital-rabatt, eller att låta räntefoten vara obestämd.
Utgående från dessa åsigter, hvilka af Utskottet blifvit i motiveringen af dess
utlåtande godkända, fastön af detsamma vid tillämpningen sedermera frånträdda, önskar
jag fästa uppmärksamheten på de väsendtligaste fördelar, som den låga, men
bestämda räntan med tillåten kapital-rabatt eger framför den högre, men obestämda
räntan, eller: att Staten kan, när kursen är under »pari», utan förlust, ja! till och
med mången gång med vinst uppköpa fond-papperen och således så småningom
återbetala sin skuld, med undvikande eller åtminstone förminskande af de alltid mer
eller mindre på penninge-rörelsen menligt inverkande uppsägnings- eller utlottningsoperationerna;
att räntan å fond-papperen ej verkar störande på befintliga penningeförhållanden,
hvilket skulle vara händelsen om denna ränta öfverstege den i allmänna
rörelsen vanliga; samt att Staten erhåller penningarne för bättre pris.
På grund af hvad jag nu i största korthet haft äran anföra, såsom skäl hvarföre
jag ej kunnat biträda ett beslut, hvarigenom ali upplåning efter det föreslagna
fond-systernet blir omöjlig, vågar jag tillstyrka Rikets Ständer, att, med bestämmandet
af räntan å Stats-obligationerna till 4 procent, öfverlemna åt dess Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret, att, med afseende å de vid lånetillfället befintliga penninge-förhållanden,
pröfva och bestämma huruvida och i hvad mån kapital-rabatt bör medgifvas.
»
Af Kontrakts-Prosten Forssell: »Den omtanke, som sträcker sig derhän, att
bereda vårt samhälle möjligheten af »medels upplånande genom fonderade stats-obli
-
Stats-Utskoltets Betänkande, JYs 272,
gationer» kan jag så mycket mindre ogilla, som jag i allmänhet godkänner den
grundsats, att den handlar klokt, som i tid är beredd på alla eventualiteter; och
då jag medgifver att äfven Statens skuldsättning kan blifva dels nödvändig och
oundviklig, dels ock, under vissa förhållanden, rådlig och nyttig, så vidgår jag att
man äfven derpå bör vara beredd. Blott ett enda förhållande kan dock erkännas
vara så bindande, att en sådan skuldsättning måste ske, och detta förhållande inträffar,
då samhällets sjelfbestånd hotas genom krig från främmande inkräktare. Det
torde likväl med skäl kunna betviflas, om det är möjligt, att på förhand och i fredstid
med reglementarisk noggrannhet uppgöra vilkor, som skola i nödens stund kunna
bereda Staten de lån, den då behöfver. De bästa vilkoren för en förmånlig
låne-operation torde, i ett sådant kritiskt ögonblick, den Stat kunna påräkna, som
förut åtminstone icke obetänksamt ar skuldsatt, och hvars Styrelse och Folk derjemte
lifvas af gemensamt nit mot allt, som kan störande inverka på dess rätt förstådda
oberoende. — Om en sådan nödtvungen skuldsättning är dock här icke fråga,
utan den, som Utskottet föreslår, anses betingad af nytta och rådlighet, och såsom
dess ändamål anvisas »bekostande och understödjande af jernvägs-anläggningat
»eller andra Rikets framtida gagn företrädesvis afseende större företag.» Här måste
således först pröfvas, om ändamålets nytta och vigt motsvarar det äfventyr, som
med medlets tillgripande är förenadt. För min del måste jag bestrida detta. Nyttan
för vårt land af jernvägar har jag redan visat mig erkänna och erkänner den
fortfarande, men jag anser den ej på långt när ännu vara så tillräckligen ådagalagd,
att jag ville inom en kortare tid se dem genom konstlade medel påbörjade och
framdrifna på en gång uti flere delar af Riket, hvilket säkerligen skulle blifva en
följd af den nogsamt kända ifver, som blott väntar på den lättade tillgången till
anläggnings-kostnader, hvilka äro i fråga att, genom Statens skuldsättning, beredas.
Till ett klokt förfarande hörer, efter mitt förmenande, att afvakta resultaten af den
jernvägs-anläggning, som redan är börjad och att, på sin höjd, nu vidtaga sådana
åtgärder, att dels denna anläggnings fortsättning mot de ändpunkter, till hvilka den
tydligen syftar, må kunna, så vidt med nu tillgängliga utvägar möjligt är, befrämjas,
dels ock fullständig utredning må kunna vinnas om lämpligaste sträckningen för andra,
möjligen särdeles behöfliga, jernvägar. För dessa ändamål lärer någon stats—
låne-operation icke behöfva vidtagas, åtminstone icke i den stora skala, som tydligen
här är afsedd. Vidare, och så vida Utskottets förslag åsyftar tillvägabringande
af det Ständernas beslut såsom en allmän princip, att jernvägs-anläggningar i vårt
land skola ske genom medel, som för Statens räkning upplånas, så måste jag äfven
häremot mig reservera. Jag anser denna frågas afgörande böra bero på noggrannare
utredning och större erfarenhet. Ett så stort företag, som Götha kanal, har
redan kunnat åstadkommas i vårt land utan statslån, och det jernvägs-arbete, som
nu pagår, har icke heller erfordrat Statens direkta skuldsättning. Det tål ännu att
tänka på, om ej med landets sanna fördel förenligast vore, att framgent tillvägagå
28
Stals-Utskottels Betänkande, M 272.
på enahanda sätt. Slutligen, och ehuru jag icke kan inse, att några »andra Rikets
»framtida gagn företrädesvis afseende större företag» kunna inom den oss närmast
belägna framlid komma i fråga med så framstående anspråk, att annan utväg för
deras understödjande bör sökas, än dem som finnas i de vanliga, hitintills beträdda,
hvarigenom ganska många och ansenliga företag redan kunnat hos oss befrämjas,
måste jag dock, i händelse Utskottets förslag kommer att af Ständerna antagas, anmärka,
att, såvida icke de »företag», som här afses, uttryckligen blifva angifne såsom
industriela eller 'produktiva, Utskottet svårligen kan anses hafva konseqvent vidhållit
den grundsats, hvarpå det synes hafva velat stödja hela sitt betänkande.»
Af Herr C. F. Waern, j:r.
Af Herr C. C. Hörnstein.
Af Herr A. A. Berger.
Af Riksdags-fullmäktigen Matts Pehrsson från Stockholms län: »Emot Stats—Utskottets
nu afgifna betänkande, i fråga om inrättande härstädes af ett såkalladt fondsystem,
d. v. s., med andra ord, Statens skuldsättande, reserverar jag mig. Gerna
medgifver jag att sådana fall kunna inträffa, då skuldsättning för Staten blifver en
nödvändighet. När t. ex., i följd af förvecklingar med främmande makter, vår egen
säkerhet hotas, och vi, inom oss sjelfva, sakna medel alt upprätthålla vårt oberoende,
då, men också endast då, lärer skuldsättning få anses nödvändig. Yi stå dock för
närvarande icke på denna punkt. Jag hoppas att vi aldrig skola komma dit, och denna
grund har, så vidt jag kunnat fatta, Utskottet icke heller angifvit. såsom skäl för dess
tillstyrkande af det föreslagna nya kredit-systemet. Man säger i stället att de betydliga
tillgångar, som man genom detta system vill framkalla, äro ämnade att användas
endast till sådana, för Staten nyttiga ändamål, såsom anläggande af jernvägar, m. m. d.,
genom hvilka den allmänna national-välmågan skulle höjas och att, enär de medel,
hvarmed så väl ränta å skulden, som dess amorterande borde besörjas, skulle tagas
från den betydliga stats-inkomst, hvilken af en förhöjd bränvins-beskattning vore att
påräkna, någon särskild bevillning för skuldens amorterande följaktligen icke ifråga—
kommer; hvarjemte den i främmande länder, men särdeles uti England och Frankrike
vunna erfarenhet om förträffligheten af dessa länders kredit-system, hvilka hufvudsakligen
skulle hafva bidragit till civilisationen derstädes och framkallat den industriel
verksamhet, som i dessa länder är rådande, jemväl skulle uppmana oss
att härutinnan taga dessa länder till föredöme. Må man dock besinna, hvilken
omätlig skillnad förefinnes emellan dem och oss. Hvem kan dessutom med bestämd
het
påstå, att just det skuldsättnings-system, som i dessa länder blifvit följdt, varit
orsaken till dessa länders framåtskridande? Jag vågar tro, att andra omständigheter,
såsom de tillgångar och hjelpmedel, hvarmed en rik natur försett dessa länder,
dertill förnämligast bidragit.
Redan uti begreppet skuldsättning, som är rätta benämningen på det system,
man vill införa, ligger något nedslående. Hvarje omtänksam enskild undviker den,
om
Slals-Ulskollels Betänkande, Jts 272.
29
om det är möjligt. Bör då icke denna regel följas äfven af Staten, som skall vara
uttrycket af högsta omtänksamhet? Den tillgång, som genom skuldsättning framkallats,
skapar nya behof, och en återgång på den en gång beträdda banan torde
vara mycket svår. Det är lättare att låna, än att återbetala. Det sednare skall
dock slutligen ske. Få se då, om icke någon ny slags bevillning af folket erfordras?
Yåra efterlefvandes debetsedlar torde komma att derom bära vittnesbörd.
Öfvertygad, som jag är, om det djupa missnöje, hvilket i landet skulle spörjas, derest,
utan trängande nödvändighet, det förordade skuldsättnings-systemet skulle vinna
'tillämpning, tvekar jag icke, under nuvarande förhållanden, att deremot nedlägga den
kraftigaste protest.
Jag tvär således mig ifrån, att med min röst bidragit till detta systems antagande;
mina motståndare få taga det på Sitt ansvar. Om jag icke kan vara så
lycklig att skaffa Staten skulder, får jag, jemte hela nationen, nog vara med och betala
dem. Det är ifrån detta framlida onus jag velat befria Svenska folket.»
Häruti instämde till alla delar Henrik Andersson från Orebro län, P. Matts
son,
L. Rasmusson, 01. Börjesson och Lars Magnus Knutsson.
Af Riksdags-fullmäktigen Mäns Mänsson från Kalmar län: »Emot Höglofliga
Stats-Utskottets beslut, att upptaga lån för att bygga jernvägar m. m., får jag reservera
mig.
Det kan icke annat än förvåna hvarje tänkande menniska, att man nu, efter
40 års fred, vill tillgripa den förtviflade utvägen att skuldsätta landet, med flera hun
drade
millioner för att bygga jernvägar, ett företag, hvaraf endast en 100:del af
hela befolkningen kan komma att draga den minsta nytta; de öfriga 99 delarne lå
endast hafva den äran att skatta till experimentet; ty hvar och en, som vill begagna
sina sinnens rätta bruk, vet att jernvägar aldrig bära sig här i landet, så mycket
mindre, då Staten skall bygga och underhålla dem. Jag föreställer mig hvilken förskräckelse
och oro det skall uppstå i landet, då de få vela, att Rikets Ständer,
enligt Kongl. Maj:ts förslag, ämna till utländingar och judar pantsätta hela landet.
Ja! men — säger man — vi kunna ju låna af inrikes kapitaler. Så enfaldig
tanke kan på allvar aldrig tänkas, helst som hela vår sedelstock, samt den metalliska
valutan hinner icke ens till %:del af hvad som kommer att erfordras. Mången
tror att statsskuld-systemet är tillskapadt för att, så fort ske kan, drifva de mindre
jordegarne och de arbetande menigheterna utur landet. Den idéen synes vara alldeles
öfverflödig. Af tidningarne hafva vi sett berättas, att icke mindre än 10,000
Svenska jordbrukare och arbetare inom 2:ne månader afrest till Nya verlden, och
att ett flerdubbelt antal slår färdigt att afresa. Detta bevisar endast hvad kärlek
Svenska menigheten har till den öfverbeskattade skatte-jorden. Med alla konstens
reglor ställer man till, att stora och onaturliga skatter skola utprejas af skatte-jorden,
så att det blir en omöjlighet att odla och förbättra denna jord.
Bih. lill li. St. Prol. 1833 & 183*. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 47 Haft. 5
30
Slals-Utskollels Betänkande, M 272.
Det är en gamma! sanning, som aldrig kan vederläggas, att ju mera man lånar,
ju mera är man skyldig, och ju mera man blir skyldig, ju fattigare måste man
blifva till slut. Att fattigdom och förtviflan skall inträffa, då man lånar till företag,
som icke gifva den ringaste ersättning, är påtagligt.
Det tyckes icke heller vara klokt handladt, att skuldsätta landet för jernvägsanläggningar,
då krigets förfärliga brandfackla kan taga den vändning, att vi måste
försvara oss. Våra tillgångar äro icke större, än att de böra sparas för att bereda
oss härpå.
Jag vill tro, att Rikets Ständer göra rättast att afstå med att skuldsätta landet.
Något giltigt skäl till skuldsättning förefinnes icke. Bäst är att bygga jernvägar i
den mån egna tillgångar det medgifva.»
Bilaga.
Ett lån, å hvars ursprungliga belopp årligen inbetalas 4 procent, deraf 3 procent
beräknas såsom ränta för det återstående kapital-beloppet och öfverskottet afgår
å sjelfva kapitalet, amorteras under en tid af nära 47 ur.
Ett lån, å hvars ursprungliga belopp årligen inbetalas 5 procent, deraf 4 procent
beräknas såsom ränta för det återstående kapital-beloppet och öfverskottet afgår
å sjelfva kapitalet, amorteras under 42 år.
Ett lån, å hvars ursprungliga belopp årligen inbetalas 6 procent, deraf 5 procent
beräknas såsom ränta för det återstående kapital-beloppet och öfverskottet afgår
å sjelfva kapitalet, amorteras under 37 är.
Ett lån, å hvars ursprungliga belopp årligen inbetalas 6 procent, deraf 4 procent
beräknas såsom ränta för det återstående kapital-beloppet och öfverskottet afgår
å sjelfva kapitalet, amorteras under en tid af 28 '/> år.
Ett lån, å hvars ursprungliga belopp årligen inbetalas 7 procent, deraf 5 procent
beräknas såsom ränta för det återstående kapital-beloppet och öfverskottet afgår
å sjelfva kapitalet, amorteras under 26 är.
Ett lån,, ä hvars ursprungliga belopp årligen inbetalas 5 procent, deraf 4 r/>
procent beräknas såsom ränta för det återstående kapital-beloppet och öfverskottet
afgår å sjelfva kapitalet, amorteras under 52xk är.
Ett lån, å hvars ursprungliga belopp årligen inbetalas 5 procent, deraf 3 procent
beräknas såsom ränta för det återstående kapital-beloppet och öfverskottet afgår
å sjelfva kapitalet, amorteras under nära 31 är.
*
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN. 1854.
Stals-Vtskotlets Utlåtande, N:o 273.
1
\:0 993.
Arik. till Exp.-Utsk. den 7 Sept. 18S4, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition ifråga
om Statens medverkan för jernvägars anläggning, jemte
väckta motioner, angående sättet för dylika anläggningars
åstadkommande.
(R:gs Afd.)
Enligt högstberörde, under N:o 4 i Irsta samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
protokoller införda, Proposition, har Kongl. Majit ansett den under sednaste tiden
inom flera delar af riket allmänt väckta samt allt mer och mer lifvade hågen för jernvägars
åstadkommande destomera förtjent, att af landets styrelse och representation tagas
i betraktande, sorn näringarne obestridligen måste vinna ökadt lif och mångsidigare
utveckling genom lätta och beqväma fortskaffnings-medel, samt Svenska industrien, i
saknad af sådana fullkomligare kommunikations-anstalter, som numera finnas nästan öfver
allt inom den öfriga civiliserade verlden, måste, så vidt denna industris alster och
tillverkningar skola ingå i tällan med andra länders, hafva att bekämpa betydande svårigheter.
Jernvägs-anläggningar kunde dock ej utföras utan ansenliga kostnader, hvarföre
Statens medverkan för beredande af dertill erforderliga medel, efter all anledning,
komme att, i de flesta fall, på ett eller annat sätt anlitas. Vid sådant förhållande, hade
Kongl. Maj:t icke kunnat förbise vigten och angelägenheten af en föregående pröfning
för bestämmandet, hvilka jernvägs-linier företrädesvis borde utgöra föremål för understöd
från Statens sida, samt huru och under hvilka vilkor dess mellankomst härvid skulle
för det allmänna medföra de största fördelarne i så väl administrativt gom finansielt
hänseende. Kongl. Majrt hade alltså, redan för ett par år sedan, med afseende å hvad
af den, för utredning af frågan om jernvägs-anläggningen mellan Mälaren och Wenern,
i nåder förordnade Kommitté blifvit erinradt och yttradt, uppdragit åt Chefen för Topografiska
korpsen, General-majoren C. Akrell, att, efter anställda forskningar och undersökningar,
afgifva underdånigt förslag till ett systematiskt bestämmande af hufvudeller
stam-linier för jernvägs-kommunikationerna inom Sverige. Till följd af detta uppdrag,
var utaf bemälde General-major uppgjordt och Kongl. Majrts Nådiga pröfning un
Bih.
till It. St. Prot. 1833 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 48 Haft. 1
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
derstäldt ett preliminärt utkast, antydande i allmänhet den rigtning, deruti stamlinierna,
efter hans förmenande, borde sträcka sig vid bildandet af ett framtida jernvägssystem
för rikets södra och mellersta delar. Enligt de vid aflemnandet af sagde utkast
yttrade åsigter, skulle de nuvarande, för den inre rörelsen länge godkända och efter
landets beskaffenhet någorlunda afpassade, vägsträckningar, som vore att anse såsom
hufvudvägar, hvartill de öfriga landsvägarne anslöto sig, utvisa den allmänna rigtning,
i hvilken stamlinierna för ett jernvägsnät kunde och borde anläggas. Dock måste antalet
af sådana linier i möjligaste mån inskränkas, och syntes desamma företrädesvis
böra uti, så vidt möjligt, raka sträckningar anläggas genom de inre delarne af landet,
hvilka isynnerhet, och mer än kusterna, vore i behof af lättade kommunikations-anslalter,
och hvarest dessa stamlinier kunde komma att å ömse sidor upptaga grenbanor från
kringliggande orter. De af General-majoren Akrell, föreslagna stamlinier, med hvilka
erforderliga grenbanor borde förenas, skulle alltså utgå från Stockholm norrut, genom
Upsala, till Gefle, vesterut, genom Westerås, Köping och Orebro, till Svartå bruk, samt
vidare dels i sydvestlig rigtning, genom mellersta delen af Skaraborgs län, till Alingsås
och Götheborg, dels i nordvestlig rigtning till Christinehamn samt förbi Carlstad, genom
Arvika, till Norrige, och söderut från Stockholm till Södertelje och Linköping, derifrån
en östlig bana skulle, efter att hafva närmat sig Wimmerby, gå till Wexiö och Carlshamn,
samt en vestlig, genom Jönköping, Wernamo, Ljungby, Hörby och Lund, fortsättas
till Malmö.
Efter det Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader förklarat sig instämma
i hvad sålunda blifvit yttradt och föreslaget, under förbehåll likväl af sådana rättelsers
eller afvikelsers iakttagande, som utaf noggrannare undersökningar och beräkningar
kunde föranledas, och sedan Kongl. Maj:t, under den 13 November 1852, utfärdat privilegium
samt fastställt bolags-reglor för det aktie-bolag, som erbjudit sig att, emot derför
af Rikets sednast församlade Ständer medgifha förmåner och stadgade förbehåll, utföra
jernvägs-anläggningen mellan Köping och Hult, hade Kongl. Maj:t, i slutet af Mars
månad sistlidet år, till pröfning företagit vederbörandes yttranden och förslag rörande
de öfriga stamlinierna; dervid Kongl. Maj:t, för utarbetande af en, på föregångna topografiska
och statistiska undersökningar grundad, fullständig plan till anläggningen af en
från lämplig punkt å Köping-Hult-banan utgående jernväg, genom Skaraborgs län, i
sträckning åt Götheborg, anvisat ett särskildt Stats-bidrag af 4,000 R:dr, med vilkor,
att hvad derutöfver kunde härtill erfordras, borde af de inom orten för detta företag
intresserade personer tillskjutas; men beträffande för öfrigt de jernvägs-stamlinier, som
i det af General-majoren Akrell uppgjorda utkast voro föreslagna, förklarade Kongl.
Maj:t, att enär allmänna medel, tili bekostande af de för dessa Iiniers deflnitiva bestämmande
erforderliga topografiska undersökningar, icke i vidsträcktare mån vore att tillgå,
borde, undantagandes fortsättningen af jernbanan mellan Stockholm och Götheborg,
några med mera betydliga Stats-utgifter förenade lokal-undersökningar för det dåvarande
icke vidtagas.
Vid påkallandet af Rikets Ständers uppmärksamhet å ifrågavarande vigtiga ärende,
har Kongl. Maj:t yttrat, att följande 2:ne hufvudfrågor mäste tagas i öfvervägande,
nemligen: i hvilken mån och på hvad sätt bör Staten befrämja anläggningar af större
eller mindre jernvägar, och hvilka så beskaffade väganläggningar böra i främsta rummet
till verkställighet befordras. Vidkommande åter anskaffningen af nödiga medel för
stambanornas utförande, har Kongl. Maj:t upplyst, att sådant inom främmande länder
hufvudsakligen skett på 3:ne olika sätt: a) inom flera länder, såsom t. ex. i Relgien,
der Staten öfvertagit anläggningen af stamlinierna, hade Regeringen bemyndigats för
sagde ändamål utfärda Stats-obligationer, till hvilkas ränta och amortering netto-inkom
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
3
sten af jernvägarne, så långt den förslår, skall användas, samt det bristande beloppet
betackas med allmänna medel; b~) inom andra länder på den Europeiska kontinenten
balva de större jernvägs-anläggningarne deremot öfverlålits åt bolag, uti hvilka Staten
ingått för ett visst antal aktier, hvarjemte Staten garanterat bolagen, under en bestämd
tiderymd, utdelning med vissa procent å det tecknade eller verkligen utbetalda kapitalet,
efter hvilken tids förlopp banorna, antingen utan eller emot lösen, skulle tillfalla Staten;
och c) i några länder, dock egentligen i England, hade åter anläggandet af jernvägar,
utan tillskott eller understöd af allmänna medel, öfverlcmnats åt derför bildade
bolag eller kompanier, med rättighet för dem att uppbära väg-afgifter enligt taxor, fastställda
af Regeringen. Med hänsigt till dessa skiljaktiga förfaringssätt och den i åtskilliga
länder jernvägs-bölagen af Staten lemnade garanti för vissa bestämda procent å
anläggnings-kapitalet, har Kongl. Majit, bland annat, erinrat och yttrat: att en till utbetalningar
föranledande garanti af Staten måste betraktas såsom ränta å ett Stats-lån,
hvilken komme att stadna inom landet, då jernvägs-anläggningarne verkställdes med inhemska
kapitaler; men derest utländska bolag eller sådana inhemska, deruti utländingar
finge insätta det hufvudsakligaste kapital-beloppet, erhölle denna garanti, komme
den sålunda garanterade räntan att dragas ur landets inre rörelse; — att Statens inblandning
såsom aktie-egare i enskilda jernvägs-bolag, enligt hvad erfarenheten visat,
förorsakat många förvecklingar samt minskat jernvägarnes nytta för rörelsen; — att
jernvägs-anläggningars utförande genom bolag, efter all sannolikhet, borde vara kostsammare,
än då desamma verkställdes ensamt på Statens bekostnad; — att enär utbetalningen
af ränte-garantiens årliga belopp berodde på den netto-behållning trafiken å
Jernbanan under det nästföregångna året lemnat utöfver förvaltnings-, drift- och underlålls-kostöaderna,
egde bolaget ett naturligt intresse att så högt som möjligt beräkna
dessa utgifter, hvilkas noggranna bestämmande och nedsättning i många fall måste
möta svårigheter och kunde föranleda invecklade tvister; — att genom bolagens eganderätt
lill landets förnämsta jernvägar Staten vore förhindrad, att, utan dessa bolags medgifvande,
vidtaga de tid efter annan af omständigheterna påkallade förfoganden till den
allmänna trafikens befrämjande samt förskaffande af poster, trupper och krigsmateriel
m. m.; — att genom de underhandlingar, deruti Staten, såväl i nyssberörde hänseenden,
som i afseende på iakttagandet af nödvändiga försigtighetsmått vid transporterna,
vore föranlåten med bolagen ingå, kunde framkallas hvarjehanda stridigheter, som vore
svårare att undvika, i den mån samma bolag utgjordes af utländska medlemmar; —
att det alltså, i betraktande af dessa med flera anförda förhållanden, otvifvelaktigt måste
anses mera förenligt med det allmännas sanna fördel, att hufvudbanorna utfördes
genom Statens försorg och på dess bekostnad, medelst antingen direkta Stats-anslag eller
utfärdade Stats-obligationer, genom hvilka sednare landets rörelse-kapital till näringarnes
förmån ökades, och till hvilka obligationers upplupna räntor samt successiva inlösen
den behållna inkomsten af jernvägarne kiinde användas; — att om åter jernvägarne,
till en början, icke lemnade någon netto-behållning, Staten dock, såsom deras
egare, vore oförhindrad vidtaga de för trafikens behof mest lämpliga åtgärder; — att,
oaktadt de jemförelsevis mindre rika tillgångar Svenska Staten egde, och oansedt den
erforderliga kapital-summans betydenhet, samma Stats förmåga att öfvertaga anläggningen
af de väsendtligaste jernvägs-stamlinierna inom detta land, i den mån de ansågos
för detsamma behöfliga, icke borde betviflas, helst berörde kostnader icke skulle vara så
stora, som dem andra Europeiska, förut med Stats-skuld besvärade, länder af mindre
omfång förmått utgöra för enahanda ändamål; samt att de medel, som för ifrågavarande
företag erfordrades, borde inom Sverige, der, uti industrielt hänseende, flera källor
till ökade inkomster ännu voro obegagnade, kunna utan betungande skatter åstad
-
4
Stats-Vtskotlets Utlåtande, N:o 273.
kommas genom ett inhemskt fond-systems bildande, hvilket på ett välgörande sätt skulle
kunna ställas i förbindelse med de åtgärder, som landets kredit-väsende och myntförhållanden
påkallade..
Vidare har Kongl. Maj:t, i fråga om de med jern vägs-anläggningar förenade
kostnader, upplyst, att dessa, ej allenast af byggnadsplanen utan jemväl af lokalens
beskaffenhet beroende, kostnader hafva för de större, på kontinenten anlagda, jernvägarne,
dels med enkel och dels med dubbel bana, uppgått till omkring 700,000 R:dr
Banko, och äfven vida derutöfver, för hvarje svensk mil ; men, med iakttagande af de
förenklingar och förbättringar i byggnadssättet, som under de sednare åren begagnats,
skulle, enligt sammanstämmande uppgifter af flere erfarne ingeniörer, och på grund af
den redan till en del derom äfven härstädes vunna erfarenhet, anläggnings-kostnaden
inom Sverige för en mil jernväg med enkel bana och 5 fots spårvidd, afsedd att begagnas
med lokomoliver, kunna antagas under vanliga förhållanden komma att i medeltal
utgöra endast 333,333 R:dr 16 sk., kostnaden för driftmaterielen häruti inberäknad.
Efter denna kostnadsberäkning, skulle den hufvudbana, hvarigenom Stockholm
och Götheborg borde sammanbindas, efter afdrag af hvad för den redan under byggnad
varande delen af samma bana erfordrades, komma att kosta R:dr 13,666,666: 32. —
och den föreslagna jernbanan mellan Stockholm och Malmö » 21,333,333: 16. —
samt banan från Köping-Hult-jernvägen till Norska gränsen,
äfvensom jernvägen från Stockholm till Gefle, .... » 12,333,333: 16. —
Tillsammans R:dr 47,333,333: 16. —
I fall medel, efter som behofvet fordrade, för nu ifrågavarande stambanors successiva
utförande anskaffades af Riksgälds-kontoret genom räntebärande obligationer,
skulle således, med beräkning af procent å det ursprungliga kapitalel såsom ränta
pcb amortissement, den årliga utgiften, under förutsättning, att jernvägarne icke lemnade
någon till minskning deraf afsedd netto-afkastning, uppgå till 2,130,000 R:dr, deraf för
banan mellan Stockholm och Götheborg, med afdrag af Köping-Hult-vägen, skulle belöpa
615,000 R:dr årligen.
För verkställandet af noggranna, före större jernvägars utförande erforderliga,
topografiska undersökningar samt upprättandet af derpå grundade fullständiga planer
med kartor, profiler, detalj-ritningar och kostnadsförslag, skulle, enligt hittills vunnen
erfarenhet, erfordras 666 R:dr 32 sk. för hvarje mil, och alltså åtgå: för hanan från
Stockholm till Götheborg, ulan beräkning af Köping-Hult-vägen, samt den våglängd
genom Skaraborgs län, derå undersökning, med understöd af allmänna medel, nyligen
blifvit verkställd, ett, belopp af R:dr 16,333: 16. —
för banan mellan Stockholm och Malmö
» 42,666: 32. —
samt för öfriga ofvannämnde stambanor
» 24,666: 32. —
Summa R:dr 83,666: 32. —
Med afseende å nu anförda förhållanden, och i öfverensstämmelse med de uti
högstberörde Nådiga Proposition utvecklade åsigter, har Kongl. Majit, för den vid företagandet
och utförandet af jernvägs-anläggningar inom Sverige, pä Rikets Stäpder ankommande
pröfning och medverkan, i Nåder föreslagit:
a) att såsom grundsats måtte antagas, att hädanefter icke några jernvägs-stamlinier
i Sverige må anläggas och utföras annorlunda än medelst Statens omedelbara
försorg och på dess bekostnad;
b) att för utförande af sådana stamlinier, så vidt icke Statens direkta tillgångar
dertill kunde af Rikets Ständer anvisas, medel mätte, i den mån det erfordrades, efter
Rikets Ständers pröfning och bemyndigande, beredas af Fullmäktige i Riksgälds-konto
-
Stats-Utskoltets Uttalande, N:o 273.
5
ret medelst upplåning, mot obligationer, löpande med viss måttlig ränta samt underkastade
amortering i en bestämd proportion, årligen eller i mån af tillgångarne för återinlösning;
c) att likväl sådan upplåning- af medel icke måtte ega rum och följaktligen ej
heller derpå beroende byggnad af statsbanor företagas, utan så vida och allt efter som
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer funne stats-inkomsterna kunna beräknas lemna sådant
öfverskott, som för betäckande af byggnads-kapitalets ränta och amortering tills vidare
årligen erfordrades;
11) att, för dylika stambanors framtida utförande i de delar och med den huf
vudrigtning,
hvarom Kongl. Maj:t och Rikets Ständer kunde komma alt besluta, nog
granna
topografiska undersökningar måtte, genom Styrelsens för allmänna väg- och
vattenbyggnader försorg, få verkställas, och fullständiga planer, med kartor, profiler,
detalj-ritningar och kostnadsförslag, på grund deraf upprättas, samt, för utgifterna härvid,
af Rikets Ständer till Kongl. Majrts disposition anvisas 20,000 R:dr årligen i tre
år från och med nästkommande år 1855;
e) att, derest Rikets Ständer, till följd af Kongl. Maj:ts härom aflåtna särskilda
Proposition, skulle besluta väsendtligen högre beskattning å tillverkningen af bränvin,
Fullmäktige i Riksgälds-kontoret mätte af Rikets Ständer bemyndigas, att, så vida uppbörden
af denna skatt under nasta eller derpå följande år visade sig, utöfver behofvet
för derå möjligen skeende andra anvisningar, lemna ett netto-öfverskott af minst 615,000
R:dr, successivt, i mån af behof, genom upplåning på redan uppgifvet sätt, anskaffa
och till Kongl. Maj:ts disposition utbetala det kapitalbelopp, som, enligt ofvan anförda
beräkning, erfordrades för anläggningen af jernvägs-stamlinien från Stockholm till Götheborg,
med afdrag af sträckningen mellan Köping och Hult, om hvilken anläggning
Väg- och vattenbyggnads-styrelsen då borde för Statens räkning genast gå i författning,
i öfverensstämmelse med de planer och särskilda föreskrifter, som för sådant ändamål
klefve af Kongl. Maj:t fastställda och meddelade;
f) att, hvad som erfordrades till ränta för och amortering af de Stats-obligalioner,
hvilka sålunda komme att af Riksgälds-kontoret utfärdas, måtte för åren 1856 och
1857 godtgöras af de å bränvins-skatten då influtna öfverskotts-mede!; hvarjemte det
skulle bero af Rikets Ständer, att för hvarje ny statsreglerings-period besluta, huru berörde
ränte- och amorterings-afgift borde bestridas; samt
g) att, såsom hittills, på den enskilda industrien och företagsamheten i landet
måtte få ankomma, att företaga och utföra de smärre jernbanor, hvilka för kommunikations-behof
af mindre utsträckning erfordrades, dock att ingen sådan bana, som kunde
hänföras under egenskapen af allmän väg, måtte kunna sättas i verket, innan Kong).
Maj:t, efter skedd anmälan om banans rigtning och beskaffenhet, dertill lemnat tillåtelse,
och att, då dylika kortare jernvägar, såsom, bland redan ifrågaställa, exempelvis
de bi-banor, hvilka vore ämnade att med Köping-Hult-stamlinien sammanbinda städerna
Askersund och Christinehamn, syntes förtjenta att med Statens understöd ihågkommas,
det, likasom förut, borde på särskild pröfning i hvarje fall bero, om och i hvilken mån
dylika företag må af Slaten understödjas, vare sig genom direkt anslag eller med lån
utaf allmänna medel.
Vid föredragningen inför Riks-Slånden och remitteringen till Stats-Utskottet af
den Kongl. Proposition, hvars hufvudsakliga innehåll här ofvan är anlördt, hafva flera
omständligt utvecklade anmärkningar' blifvit framställda emot de i samma Proposition
uttalade och förordade grundsatser samt föreslagna beslut. Utskottet har visserligen
under detta ärendes behandling tagit kännedom om de vid sagde tillfälle afgifna yttranden;
men Utskottet tror sig desto mindre behöfva eller böra närmare redogöra för
hvad dervid uti ifrågavarande hänseende erinrats, som sådant skulle medföra en alltför
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
stor vidlyftighet och nödga Utskottet att, åtminstone till någon del, jemväl omförmäla
de i anledning af dessa erinringar meddelade svar och upplysningar.
I sammanhang med de af förevarande Nådiga Proposition framkallade yttranden
och anmärkningar, har inom Ridderskapet och Adeln Grefve von Rosen, Adolf Eugene,
i väckt och till Stats-Utskottets behandling jemväl öfverlemnad motion, framställt ett annat
förslag i afseende på sättet för jernvägars åstadkommande inom Sverige; hvilket
förslag, utgående i de flesta fall från åsigter rakt stridande emot dem, hvarpå högstberörde
Proposition sig grundar, motionären ansåg komma att leda till det afsedda ändamålets
vinnande inom den kortaste lid och för det billigaste pris samt utan någon
uppoffring från Statens sida, enär den härvid endast skulle behöfva biträda med sin
kredit, hvilken blott till en mindre del komme att anlitas för beredandet af det vid arbetenas
utförande erforderliga kapital. Enligt hvad motionären uppgifvit, härledde sig
det af honom framställda förslaget från de »verldsbekante jernvägs-entreprenörerne»
Herrar Peto, Betts, Brassey och Geach, med hvilka öfverenskommelse af motionären
träffats om vidsträckta och redan till en icke ringa del fullbordade undersökningar för
1'ernvägs-anläggningar inom detta land. Nyssbemälte 4 Engelsmän hade nemligen förJarat
sig villige att, med följande’ af motionären förordade och i motionen upptagna
vilkor och åligganden, verkställa anläggandet af de jernvägs-linier inom Rikets mera
odlade och befolkade delar, som Kongl. Maj:t kunde finna ändamålsenligt låta utföra.
Jernvägslinier få af dessa entrepenörer anläggas i de rigtningar, som Kongl. Majit,
uppå deras förslag, i nåder godkänner.
De sålunda bestämda jernvägslinierna böra indelas i vissa, någorlunda lika, afdelningar,
hvilka utföras i den ordning, som af Kongl. Majit, efter dertill af entreprenörerne
jemväl uppgjordt förslag, varder fastställd.
Entreprenörerne anlägga och underhålla de särskilda jernvägarne, jemte alla
dertill hörande arbeten, äfvensom alla nödiga inrättningar och beqvämligheter, samt anskaffa
rörelse-materiel tillika med alla lösa inventarier.
Samtliga jernvägslinierna skola vara fullbordade och försedda med allt tillbehör,
samt öppnade för allmän trafik inom ett visst antal år, som bestämmes före upprättandet
af det kontrakt, hvarigenom entreprenörerne berättigas lill arbetets utförande.
För hvarje jernvägs-afdelning uppgöras af entreprenörerne fullständiga planer,
profiler och ritningar, hvilka Kongl. Majits Nådiga pröfning och godkännande underställas,
innan något arbete å samma afdelning får företagas.
Till säkerhet för kontraktets uppfyllande å entreprenörernes sida, deponeras af
dem hos Stats-verket ett lämpligt belopp i reda penningar, aktier eller andra antagliga
räntebärande papper; hvilket depositum antingen förblifver i Statens vård, intilldess
samtliga jernvägs-linierna äro fullbordade, eller ock åtei-slälles delvis till entreprenörerne,
i den mån de särskilda afdelningarne, efter vederbörlig afsyning, varda för allmänna
trafiken öppnade; kommande derefter sjelfva jernvägen att utgöra säkerhet för uppfyllandet
af entreprenörernes förbindelser.
Jernvägs-anläggningarne understödjas å Statens sida, genom dess utfärdade obligationer
å en bestämd summa för hvarje af entreprenörerne utförd jernvägsmil; hvilka
obligationer böra vara betalbara 25 år efter deras utfärdande och bära en ränta, tillräcklig
att försäkra deras emottagande al pari å Londons Börs.
Sagde obligationer utgifvas för hvarje särskild afdelning af jernvägslinierna, så
snart arbetet derå blifvit påbörjadt, samt öfverlemnas lill vissa af Svenska Regeringen
och entreprenörerne, till lika antal, utsedde Gode män, af hvilka obligationerna förvandlas
i penningar, som på nedannämnde sätt till entreprenörerne utbetalas.
Stats-Utskotleis Utlåtande, jy:o 273.
7
Den Ingeniör, hvilken af Kongl. Maj:t förordnas att å Statens vägnar kontrollera
arbetets utförande, meddelar vid vissa perioder, som icke öfverstiga 3:ne månader,
entreprenörerne skriftligt intyg för betalnings erhållande från den genom berörde obligationer
bildade fond; börande denna betalning ske i sådana poster, som af bemälde
Ingeniör finnas stå i billigt förhållande till arbetenas fortskridande samt hela det efter
mi! beräknade belopp, hvilket af Staten medelst obligationerna förskjutits; hvarefter och
sedan hvarje jernvägs-afdelning blifvit fullbordad och för trafiken öppnad, återstoden
af den derför anslagna fond, uppå intyg af samme ingeniör, utgifves af Gode männen
til! entreprenörerne.
Derest, vid något tillfälle, Ingeniören skulle vägra att meddela ett sådant af entreprenörerne
begärdt intyg eller lemna detsamma för ett, enligt entreprenörernes tanke,
allt för ringa belopp, öfverlemnas frågan härom till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
och ega entreprenörerne att, om de så för godt finna, inställa arbetet intilldess Kongl.
Majrts beslut i ämnet blifvit meddeladt.
Under byggnadstiden och ända till jernvägs-afdelningarnes öppnande för allmänna
trafiken, erlägges räntan å det för samma afdelningar anslagna obligations-belopp utaf
entreprenörerne; men sedermera bör inkomsten af samma jernvägar, efter afdrag af
driftkostnaden och andra nödiga utgifter, i främsta rummet användas till betalande
eller, om den utaf Svenska staten förskjutits, till godtgörande af räntan å de för samma
jernvägar utställda obligationer; varande entreprenörerne sedermera, i afseende på sina
inkomster, utgifter och omkostnader, underkastade den kontroll, Kongl. Maj:t kan finna
nödigt att i Nåder föreskrifva.
Utom denna räntebetalning, bestrida eller godtgöra entreprenörerne jemväl alla
med samma ränteliqvider förenade kostnader.
Entreprenörerne förbinda sig att lill kapitalet infria omförmälda stats-obligationer
inom den tid, då de till betalning förfalla; skolande denna inlösen ske med minst
sä stor andel för år, att samtliga obligationerna äro före eller vid förfallotiden dödade;
dock äro entreprenörerne icke skyldige att sådan inlösen verkställa förr, än 7 år
förflutit efter hvarje särskild jernvägs-afdelnings öppnande för allmän trafik.
Jemte de förmåner, som uti Kongl. Maj:ls för motionären, under den 27 November
1845, utfärdade Nådiga Resolution, angående jernvägars anläggande, finnas upptagna,
ega entreprenörerne sig förbehållen en besinningstid af 99 år för de banor,
hvilka af dem varda anlagda och ullörda; hvaremot det åligger entreprenörerne att,
så länge de af samma banor äro i besittning, underhålla deni med allt hvad dertill hörer;
deröfver Kongl. Maj:t, å Statens vägnar, eger utöfva den kontroll, hvars föreskrifvande
kan finnas behölligt.
I fall entreprenörerne skulle underlåta anlägga och fullborda någon åt dem upplåten
jernväg, eger Kongl. Maj:t återkalla den upplåtelse dem meddelats, så vidt denna
afser samma jernväg, samt att, utan någon lösen, för det allmännas räkning taga då
verkställda arbeten i besittning; varande entreprenörerne underkastade enahanda påföljd,
i händelse den dem åliggande inlösen af Statens, för jernvägs-anläggningen utgifna,
obligationer icke behörigen fullgöres.
Entreprenörerne äro berättigade att, om och när de så tjenligt finna, bilda
bolag, ett eller flera, för anskaffande af det kapital, som för jernvägs-anläggningens utförande,
rörelsens bedrifvande och obligationernas infriande erfordras. Sådant bolag,
hvars reglor Kongl. Maj:ts pröfning och fastställelse underkastas, oktrojeras efter
Svensk lag, samt inträder i entreprenörernes rättigheter och skyldigheter, med hänseende
till den jernvägslinie eller del deraf, för hvilken det blifvit bildadt.
8
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 373.
Slaten är obetaget inlösa jernvägen eller jernvägarne, efter förloppet af 20 år
från den tid sista afdelningen deraf blifvit för allmän trafik öppnad; skolande inlösningspriset
då bestämmas på det sätt, att det motsvarar 20 års netto-inkomst, beräknad
efter medeltalet af de fem bästa utaf de sju år, som närmast föregått inlösningen;
dock får inlösningssumman icke i något fall understiga det verkliga aktiekapitalet med
tillägg af 15 procent derå.
Eller upplåtelse-tidens förlopp, tillfalla jernvägarne med alla byggnader och tillbehör,
af hvad namn och slag som helst, Staten utan all lösen, och upphöra då alla
för entreprenörerne eller de bildade bolagen medgifna rättigheter.
Bland de jernvägar, hvilkas utförande, på det sätt och under de vilkor motionären
sålunda föreslagit, skulle kunna verkställas, har han uppgifvit nedannämnde jernvägslinier,
nemligen:
från Stockholm lill Köping, och från Svartå, eller någon annan af Kongl. Maj:t
bestämd punkt på Köping-Hult-Iinien, till Götheborg, genom Westergöthland och med
sidobanor till Carlsborg och Hjo;
från en punkt på samma hufvudlinie vid Falköping till Malmö, med utgreningar
inom Småland, på den ena sidan till Halmstad och på den andra till Westervik, samt
inom Skåne till Ystad och Helsingborg;
från lämplig punkt på förstberörde hufvudlinie till Upsala, samt derifrån till Gefle;
från Gefle eller Westerås till Fahlun;
från Stockholm genom Södermanland och Östergöthland samt, i Sommens dalgång,
genom Småland till en punkt söder om Jönköping, med utgrening till Wettern;
från Westgötha-banan till Warberg; och
från Köping-Hult-linien, på den ena sidan, till Askersund och, på den andra,
till Linde och Christinehamn.
Uti en af Ridderskapet och Adeln till Stats-Utskoltel remitterad motion, om anläggningen
af en jernbana från någon af de pä Skånska kusten belägna, Malmöhus län
tillhörande, städer till Welterns södra strand, har Herr von Troil, Samuel Gustaf, ingått
i en närmare utveckling af de frågor, som utgöra föremålet för detta utlåtande;
hvarföre Utskottet, som i sitt nu afgifvande betänkande angående de under innevarande
riksdag gjorda framställningar om särskilda jernvägs-anläggningar, kommer att jemväl
yttra sig öfver den af bemälte motionär föreslagna jernbana, velat här upptaga hvad af
honom hufvudsakligen blifvit anfördt och yttradt, i afseende på ej mindre vigten och
angelägenheten för Sverige, att snart varda försedt med ändamålsenligt anlagda jernvägar,
än de sätt, på hvilka dessa anläggningar skulle kunna utföras.
Delta lands stora segelbara insjöar och tydligt utmärkta dalgångar utvisade de
naturliga vägarne för varutransporten inom landet. De förra voro redan i alla rigtningar
begagnade genom segel- och ångfartyg; de sednare underlättade ett ändamålsenligt
jernvägs-system. Jernvägar voro redan anlagda inom nästan alla Europas länder och
icke blott i starkt befolkade, utan äfven i mera glest bebodda och bergiga trakter.
Öfver allt ansågos de såsom ett nödvändigt vilkor både för landets förkofran och för
dess försvar. Förr eller sednare mäste jernvägar, utan hvilka Sveriges exportartiklar
omöjligen kunde på verldsmarknaden täfla med andra länders, äfven här anläggas.
Stora uppoffringar vore visserligen härmed förenade, men de ersattes genom ökad välmåga.
Dessa uppoffringar blefve ändå betydligare i samma mån, som Svenska folket
dröjde att underkasta sig desamma ; och hvarje års uppskof med jernvägs-anläggningarnes
företagande vore att anse för en nationalförlust. Nya och förbättrade fortskaffoingsmedel
hade i andra länder blifvit införda, och man hade allestädes sökt minska transportkostnaderna
-
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
9
kostnaderna för industriens alster. Sverige kunde härvid icke fortfarande förblifva
stillastående eller skilja sig från den öfriga civiliserade verlden, utan att äfventyra sina
näringars bestånd samt möjligen ådraga sig så väl politisk som ekonomisk vanmakt.
Genom klimatets fortgående förmildring, hade den nordiska vintern, som ansetts förskalfa
detta land dess bästa och naturligaste kommunikationssätt, inom flera provinser
förvandlats till en ohjelpsam regntid, då genom vägarnes ofarbarhet all hufvudsaklig
rörelse afstadnade. Som önskningar om jernvägars erhållande från så många landsorter
försports, men allt icke kunde göras på en gång, utan några anspråk i detta hänseende
måste stå tillbaka, borde en brydsam urskiljning af det mera från det mindre nödvändiga
anställas. Härvid vore det af högsta vigt att afse, det jernvägsanläggningarne
komme att ske efter ett för hela landet afpassadt system. Intilldess ett sådant vore
uppgjordt och gilladt, borde inga andra jernvägsanläggningar beslutas, än sådana, hvilkas
inpassande i systemet tydligen kunde förutses och hvilka således komme att utgöra
delar af detsamma. Före ett dylikt systems uppgörande och bestämmande, borde vara
klart ulredt, huruvida personal- eller varu-lransporten skulle i första rummet afses.
Riktades hufvudsakligen uppmärksamheten åt den förra, fordrades längre, fortlöpande
jernvägshnier; afsåges äter den sednare företrädesvis, borde anläggningarne börja å de
ställen, der behofvet af lättade kommunikationer i och för rörelsen tydligast uttalade
sig. Att genom jernvägslinier sammanbinda landets stora segelbara insjöar och på enahanda
sätt, eller genom kanaler, förena dessa med hafvet, tycktes naturen sjelf hafva
utstakat. Derefter, och således först i 2:dra rummet, syntes jernvägarnes sammanbindning
till ett öfver hela landet utsträckt jernvägsnät böra ifrågakomma. Vigtiga militäriska
skäl kunde dock föranleda afvikelse!- från denna regel. Hufvudbanorna borde i
möjligaste män genomskära landets inre delar. De borde derföre endast undantagsvis
afse underhållandet af kommunikationer mellan städer, som äro belägna vid samma
kust, samt följaktligen ej ledas nära invid kusten, och erhålla en dermed öfverensstämmande
riktning; hvilken regel, afven med hänsigt till andra sjökommunikationer, vore tillämplig.
Men deremot borde vid kusterna belägna vigtiga punkter genom bibanor förenas med hufvudbanan.
Egariderätten till hvarje jernbana, som af allmänna medel bekostades, borde
innehafvas af staten eller denna åtminstone förbehålla sig rättigheten att när som helst,
enligt förut uppgjorda grunder, få inlösa banan. Staten borde i början ej påräkna någon
omedelbar inkomst af de för jernvägsanläggningar använda summor; utan det allmännas
vinst beredas genom det ökade välstånd, som lättade kommunikationer alltid
medförde. Dock borde jernbanorna bära sina egna underhållskostnader. — Som Rikets
Ständer, vid fattandet af beslut om jernbanors anläggning, endast syntes böra bestämma
ändpunkterna och, der det sig göra lät, äfven dessa blott i allmänna ordalag,
så borde afgörandet af hvarje banas riktning öfverlemnas åt Regeringen, hvilken ensam
kunde, efter föregångna undersökningar, bestämma denna i hela landets intresse. Men
på det nyssberörde undersökningar måtte blifva fullt tillförlitliga och hvarje åsigt hafva
tillfälle alt göra sig gällande, samt hvarje sidoinflytelse måtte kunna undvikas, vore det
af vigt, att, innan beslutet fattades, en af sakkunnige män sammansatt kommitté finge
sig uppdraget att på stället och under så lång tid, sorn derför erfordrades, undersöka
förhållandet, hvarvid alla i frågan intresserade borde erhålla tillfälle alt sig yttra; och
skulle samma kommitté derefter i ämnet afgifva sitt fullständiga utlåtande. — Med
hänsigt till jerrivägsanläggningarnes utförande, har Herr von Troil uppgifvit de sätt,
hvarpå sådane anläggningar inom främmande länder vanligen verkställas. Vid dylika
anläggningar iakttoges nemligen, antingen alt staten både anskaffade medlen eller var
förläggare till arbetet och läte ombesörja detsammas utförande; eller att staten väl vore
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 48 Häft. 2
10
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
förläggare, men öfverlemnade utförandet åt entreprenörer, emot den på förhand bestämda
och i mån af arbetets fortgång utfallande betalningen; eller också att både
medlen anskaffades och utförandet ombesörjdes af in- eller utländska bolag eller enskilda
entreprenörer, emot särskilda förmåner, bland hvilka en under vissa är bestämd
räntegaranti vore den vanligaste; varande de fördelar, som i allmänhet ansåges åtfölja
hvartdera af dessa 3:ne olika förfaringssätt, äfvensom deremot förekommande erinringar,
jemväl af motionären anförda.
Genom remiss från Ridderskapet och Adeln, har Stats-Utskottet äfven fått emottaga
en hos samma Riks-Ståud af Herr Sandströmer, Anders Petter, väckt motion,
innefattande förslag i afseende på anskaffningen af erforderliga medel för sådana jernvägsanläggningar,
som genom menigheternas försorg böra utföras. Före framställandet
af detta förslag, har sistbemälde motionär fästat uppmärksamheten å den svårighet, som,
i anseende till betydligheten af de med jernvägsaniäggningar förenade kostnader ecb
dessa företags, åtminstone i början, ringa direkta afkastning, måste förekomma emot
medels anskaffande dertill genom sådan aktieteckning, som vore förenad med större
kapitalinbetalningar. Någon annan utväg för anskaffningen af nödiga medel till dylika
anläggningars utförande syntes derföre icke vara att tillgå, än beredandet af önskad
räntegaranti för sådana amorteringslån, som emot billiga vilkor kunde erhållas, hvarigenom
de för verkställigheten af dessa företag intresserade personer kunde, under åtnjutandet
af de häraf motsedda indirekta förmåner, lättare bära de uppoffringar, samma
företag fordrade. En så beskaffad upplåning förutsatte emellertid real-säkerhet. Denna
kunde dock ej utan stora olägenheter bestå uti inteckningar; men, enligt motionärens
åsigt, kunde samma säkerhet på ett ändamålsenligare sätt beredas geuom tillämpning
af enahanda grundsats, som antagits vid det, genom Kongl. Kungörelsen den 13 Juni
1845, stadgade återbetalningssält för lån utaf allmänna medel till beredande af odlingsföretag
medelst valtenaftappningar. Likasom den inbetalningarne å sådana lån derigenom,
utan inteckning, tillerkända förmånsrätt grundade sig på förutsättningen, att
den egendom, inbctalningsskyldigheten påfördes, vunnit ett häremot svarande ökadt värde
genom det verkställda odlingsföretaget, samt att derföre ingens rätt kunde skäligen
anses förnärmad genom sagde gravation, så kunde äfven antagas, atl det för hvarje
egendom belöpande och efter noggrann pröfning bestämda bidrag till en jernvägsanläggning
icke skulle öfverstiga de fördelar, som genom denna kommunikationsförbättring
komme att för samma egendom beredas. Herr Sandströmer har alltså i omförmäida
hänseende föreslagit: att Rikets Ständer, för underlättande af erforderliga medels anskaffning
lill sådana jernvägsaniäggningar, som kunna komma att uppå menigheters
föranstaltande utföras, måtte, för sin del, medgifva och derjemte hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att medelst allmän författning varder stadgadt: att, derest jordegare
öfverenskomma alt för lån tiil dylika anläggningars utförande åtaga sig, efter vissa
grunder, mellan egendomarne fördelade samt vid dem fästade ränte- och amorteringsbidrag,
och så vida den för nyssberörde ändamål sålunda ifrågakommande gravation
finnes icke vara större, än att de fördelar, som genom jernvägsanläggningen kunna
deruti deltagande egendomar tillskyndas, skäligen anses motsvara samma gravation; ankommer
på Kongl. Maj:t i nåder tillåta, att det bidrag, som, i följd af delaktigheten i
detta företag, på hvarje egendom belöper, må, efter behörigen fastställd fördelning, i
jordeboken antecknas såsom en egendomen, under den för .dylikt lån bestämda amorteringstid,
åtföljande gravation; hörande sådant bidrag, till den del detsamma, efter afräkning
af möjligen uppkommande behållning utaf jernbanans inkomster, måste för hvarje
år till ränta och amortering användas, i sammanhang med allmänna Kronouppbörden
debiteras och uppbäras samt på det sätt, som särskildt varder stadgadt, levereras; dock
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 373.
11
under vederbörande tjenstemän förbehållen rätt att derför åtnjuta den provision, Kongl.
Maj:t kan finna skäligt i nåder bestämma.
llos Bonde-Ståndet har, uti afgifvet och till Stats-Utskottet likaledes remitteradt
memorial, Riksdagsfuilmäktigen Guslaf Bjerkander' från Skaraborgs län, som på anförda
förmenta skäl afstvrkt Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:ts här ofvan omförmälda
nådiga Proposition innehåller, angående jernvägs-stamliniers anläggning och utförande
medelst statens omedelbara försorg och på dess bekostnad, deremot förordat ett annat
förslag till åstadkommande af jernvägs-änläggningar, enligt hvilket de för dessa företags
tillvägabringande erforderliga medel skulle anskaffas genom aktieteckning, sedan kostnadsförslag
blifvit uppgjordl och staten garanterat aklie-egarne ränta efter en viss procent-beräkning,
i händelse aktieteckningen uppginge till det belopp, som erfordrades.
Härigenom skulle alla, ända från millionären till daglönaren, kunna blifva intressenter
uti ifrågavarande företag, och arbetshågen således ökas hos hvarje arbetare, enär han
visste, att, i den mån han, emot statens räntegaranti, i sådana företag insatte besparingen
af förtjensten å sitt arbete, kunde han bereda sig tillfälle att sjelf komma i åtnjutande
af den genom detsamma frambringade afkastning. För den händelse åter att, vid
anställande försök med den erforderliga aktieteckningen, sig visade, att denna icke
skulle kunna erhållas, har samme motionär tillstyrkt antagandet af det förslag, Grefve
von Rosen framställt, eller jernvägs-anläggningarnes upplåtande åt entreprenörer under
vissa dermed förenade rättigheter och skyldigheter, emedan i sådant fall staten icke skulle
behöfva vidkännas några kostnader för meranämnde anläggningar, utan endast medgifva,
att, sedan entreprenörerne ställt full säkerhet för arbetets fullgörande, statens kredit finge
begagnas för sammanbringandet af en del utaf de kapitaler, som härtill erlordrades.
Då Stats-Utskottet nu går att, till följd af ofvanberörde remisser, afgifva sitt
yttrande och uttala sina åsigter angående ett ämne, hvars behandlingssätt och afgörande
sannolikt kommer att mäktigt inverka på landets ekonomiska och financiella förhållanden,
ej allenast under den närvarande utan äfven under den kommande tiden, anser sig
Utskottet böra tillkännagifva, att Utskottet, så vidt i dess förmåga stått och öfriga Utskottets
behandling tillhörande mångfaldiga ärenden medgifvit, sökt fpr sig utreda och
derefter noggrant öfvervägt de vigtiga och inflytelserika frågor, som i förevarande Kongl.
Proposition jemte deraf föranledda yttranden och framställningar blifvit behandlade.
De förvånande framsteg, produktionen och industrien i nästan alla riktningar
gjort inom de länder, som förskaffat sig lätta och billiga kommunikationsmedel, samt
dessas mäktiga inflytande ej allenast på de näringsidkande samhällsklassernas belägenhet,
utan äfven pä värdet och tillgången af de för det civiliserade samhällets alla medlemmar
gemensamma lefnadsbehofven, hafva, i förening med de särdeles förmånliga resultaterna
af här i riket, inom några landsorter, redan anlagda mindre jernvägar, framkallat
den af Kongl. Majit omförmälda allmänna håg för jernvägars åstadkommande. Utskottet
är också öfvertvgadt, att denna äfven genom enskilda uppoffringar ådagalagda
håg och önskan att komma i åtnjutande af de fördelar, kommunikations-anstalternas
förbättring visat sig medföra, skall ytterligare ökas och utbredas, i den mån kännedomen
och erfarenheten om de för alla näringar och all rörelse gagnande och välgörande följderna
deraf mer och mer sprida sig bland detta vidsträckta rikes invånare. Den inverkan
varuprisen och transport-kostnaderna inom ett land, under nuvarande handelsförhållanden,
måste utöfva pä likartade natur- eller slöjdprodukters både tillverkning och
konsumtion inom andra länder, nödsakar hvarje folk, som vill fortfarande deltaga i den
ständigt tillväxande täflan på verldsmarknaden, att i möjligaste mån söka tillegna sig
och begagna de medel, hvilka visat sig isynnerhet befrämja och underlätta så väl
12
Stnls-Ulskotlels Utlåtande, A:o $73.
produktionen sora afsältningen af dess alster. Beträffande Sverige särskildt, måste det,
till följd af dess natur-förhållanden, vara företrädesvis vigtigt och angeläget för detta
land ali kunna till antagliga priser och erforderlig mängd tillhandahålla främmande länder
de varor, i utbyte hvaremot sådana förnödenhets-artiklar derifrån kunna erhållas,
som härstädes alls icke eller till otillräckligt belopp frambringas. För framlida möjligheten
häraf, torde jernvägars anläggning med skäl kunna anses såsom ett nödvändigt
vilkor, helst dessa i flera delar af landet utgöra det enda fullt ändamålsenliga kommunikations-medel.
Dessutom måste jernvägar äfven för den inre rörelsen, inom ett med
så skiljaktiga produkter begåfvadl rike, der, i vissa orter, kommunikationerna tidtals
äro' nästan afbrinna, medföra högst väsendlliga fördelar, och åstadkommandet deraf
alltså jemväl utgöra ett bland de angelägnaste och verksammaste medlen och vilkoren
för denna rörelses tidsenliga utveckling.
Utskottet tror sig icke behöfva ingå i en vidlyftigare eller mera omständlig utredning
af skälen för Utskottets öfvertygelse om den allmänna nyttan och behofvet af
ändamålsenliga, samt efter landets lokala beskaffenhet och tillgångar lämpade, jernvägsanläggningar.
Dä Utskottet således anser sig kunna antaga, att dylika anläggningar
också härstädes måste och skola tillvägabringas, synes det egentligen icke vara frågan
om, utan frågan huru eller på hvad sätt jernvägar skola här åstadkommas, som för
närvarande bör utgöra föremål för Rikets Ständers öfverläggningar och tillgöranden,
samt följaktligen äfven för det yttrande rörande detta vigtiga ämne, som Rikets Ständer
äga att förvänta från det Utskott, till hvars förberedande behandling detsamma
blifvit hänvisadt.
Lika med Kongl. Majit, anser Utskottet, i fråga om jernvägs-anläggningar, bestämd
skillnad böra göras mellan stambanor, eller sådana jernvägs-linier, som i oafbruten
sträckning fortlöpa genom flera provinser eller en större del af landet, samt bibanor,
eller de smärre jernvägar, som antingen gå från och lill någon viss landsort, eller
stöta till och sluta vid någon stambana eller vatten-kommunikations-led, eller också
sammanbinda några närmare hvarandra belägna, för inrikes trafdven vigtiga, punkter.
I anseende till de högst betydliga kostnader, som med jernvägs-anläggningar äro
förenade, måste antagas för gifvet, alt de jernvägar, som böra hänföras till stam- eller
hufvud-banor, här i riket icke kunna åstadkommas, ulan att dertill erforderliga tillgångar
varda anskaffade genom Statens försorg eller emot dess ansvarighet för fullgörandet
af de vilkor, derunder enskilda medel till dessa företag tillskjutas. Anläggningen
af dylika jernvägar måste således ovilkorligen förutsätta Statens medverkan samt mer
eller mindre direkta bidrag. Då nu Staten underkastar sig skyldigheten, alt för sagde
ändamål vidkännas stora uppoffringar, synes den deremot böra förbehålla sig rättigheten
att ej mindre bestämma ordningen och sättet för ifrågavarande företags utförande
samt framtida underhållande, än ock föreskrifva vilkoren för de sålunda anlagda jernvägarnes
begagnande. Erfarenheten inom andra länder har dessutom ådagalagt angelägenheten
för Staten att, åtminstone i sistnämnde hänseende, kunna utöfva en sådan
rättighet. Det har nemligen visat sig, alt, oansedt den omtanke och det förutseende,
hvarmed man sökt uppgöra bestämmelserna och förbehållen vid dylika arbetens öfverlåtande
åt enskilde, Statens och den allmänna rörelsens framtida fördelar dervid dock
svårligen kunnat på ett tillfyllestgörande sätt iakttagas och betryggas, samt att det icke
sällan lyckats det enskilda intresset att få dylika bestämmelser åsidosatta eller tillämpade
på ett sätt, som föranledt flerfalldiga stridigheter och olägenheter. Med stöd af
den erfarenhet, som sålunda vunnits och förmått flera Stater att i sednare tider sjelfva
ötvertaga oltanämnde arbetens verkställighet, och på det att Svenska folket måtte kunna
Stats-Utskottets Uttalande, N:o 273.
13
vara förvissadt derom, att de jernvägs-anläggningar, om hvilka nu är fråga, varda utförda
på ett i alia hänseenden ändamålsenligt och tillförlitligt sätt, äfvensom att den
blifvande trafiken derå i möjligaste mån kommer att underlättas genom hilliga afgifter,
anser sig Utskottet, som till alla delar instämmer uti de härom af Kongl. Majit i Dess
Nådiga Proposition uttalade åsigter, böra förorda och tillstyrka antagandet af den grundsats,
att jernvägs-stamlinierna anläggas och utföras genom Statens omedelbara försorg
och på dess bekostnad, samt att tillsynen öfver desamma efter deras fullbordande, äfvensom
förvaltningen af dermed förenade inrättningar, jemväl böra tillhöra Staten och
sålunda utgöra ett allmänt eller Stats-bestjr. Men som rörelsen och lokala förhållanden
kunna företrädesvis påkalla en eller annan jernvägs-kommunikation mellan närmare
hvarandra belägna orter, hvilka anses böra genom någon tillämnad stamlinje sammanbindas,
fastän anläggningen deraf möjligen måste till framtiden uppskjutas; så, och på
det att icke denna omständighet må förhindra den enskilda verksamheten, att, genom
sina tillgöranden, under tiden åstadkomma en önskad och gagnelig jern vägs-förbindelse
mellan sagde orter, har Utskottet ansett det icke böra förmenas enskilde att på sin
bekostnad utföra sådana vägstycken, fastän de framdeles komma att utgöra delar af stambanor;
dock under Staten härvid förbehållen rätt alt dessa ban-delar, efter deras fullbordande,
i stadgad ordning inlösa.
Då det i Grefve von Rosans motion framställda förslag, enligt hvilket vissa uppgifna
entreprenörer skulle få öfvertaga både anläggningen och underhållet af de Svenska
jernvägarne, förutsätter gillandet och tillämpningen af åsigter, rakt stridande emot
dem, Utskottet hyllar och Rikets Ständer, genom godkännandet af hvad Utskottet nu
yttrat, jemväl skulle antaga; så följer häraf naturligtvis, att Utskottet, i öfverensstämmelse
med detta yttrande, icke kan annat än afstyrka Rikets Ständers bifall lill nämnde
motion; hvarvid Utskottet anser sig dessutom böra erinra om den, under tiden efter
sistförflutna Riksdag, äfven härstädes vunna erfarenhet om följderna af större jernvägsarbetens
öfverlåtande lill verkställighet af utrikes vistande personer.
1 fråga om de tillgångar, som erfordras och af Staten måste anskaffas för oftanämnde
jernvägs-anläggningars verkställande, har Utskottet yttrat sina åsigter i Utskottets
nu afgifna särskilda betänkande, angående härtill erforderliga medels upplåning genom
utgifvandet af fonderade stats-papper; hvadan Utskottet, såsom sitt utlåtande öfver
hvad Kongl. Majit i nyssberörde hänseende i Nåder föreslagit, får åberopa samma
betänkande, deruti Utskottet jemväl yttrat sig angående Kongl. Majits Nådiga förslag i
afseende på denna upplånings och deraf beroende jernvägs-byggnaders lämpande efter
beräknade öfverskott å Stats-inkomsterna.
Hvad beträffar det af Kongl. Majit föreslagna särskilda anslag till bestridande
af utgifter och kostnader för undersökningars anställande samt uppgörandet af planer
och ritningar m. m. i afseende på föreslående jernvägs-anläggningar, så måste det obestridligen
vara af den största vigt för både nuvarande och kommande generationer, att
så väi hufvudlinierna i Sveriges blifvande jernvägs-system, som andra nya för den allmänna
trafiken mellan landets särskilda delar nödvändiga kommunikations-leder, varda
anlaggda i den riktning och ordning samt på det sätt, hvarigenom det härmed åsyftade
ändamål, eller rörelsens samt näringarnes underlättande och utveckling, närmast vinnes,
och anläggnings-kostnaderna, så vidt utan detta ändamåls åsidosättande sig göra låter,
minskas. Genom missledande eller mindre noggranna och tillförlitliga undersökningar
eller ock genom saknade topografiska och Stats-ekonomiska upplysningar och utredningar
förorsakade fel och misstag vid bestämmandet af dessa jernvägs-Jiniers riktning, anläggningssätt
och beskaffenhet kunna lätteligen för det allmänna medföra financiella för
-
I
\
14
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 274.
luster, destomera betydliga och kännbara, som de företag, hvarom nu är fråga, i förhållande
till detta lands tillgångar, kräfva jemförelsevis större uppoffringar och ansträngningar,
än andra länder för samma kommunikations-medels erhållande behöft underkasta
sig. All möjlig omsorg och noggrannhet synas derföre böra egnas åt den företrädesvis
maktpåliggande undersökningen och utredningen, hvarest och i hvilka riktningar
stam- eller hufvud-banorna böra anläggas. Likaledes torde de äfven synnerligen vigtiga
frågorna, huru eller på hvad sätt de Svenska jernvägarne, med afseende å landets
lokala förhållanden samt den personal- och varu-transport, för hvilka de hufvudsakligen
komma att begagnas, böra anläggas och huru de böra vara beskaffade, för att
blifva mest gagnande och ändamålsenliga, behöfva genom erfarne och sakkunnige män
noga och fullständigt utredas, innan Besluten härom varda till framtida iakttagande
meddelade. Då dessa undersökningar och utredningar, derest de skola ske med den
härvid nödvändiga noggrannhet, tillförlitlighet och fullständighet, komma att medföra
icke obetydliga kostnader, har Utskottet funnit sig föranlåtet föreslå Rikets Ständer att
för dessa kostnaders bestridande anvisa en större anslags-summa, än den Kongl. Maj:t
i Nåder äskat.
I den händelse Rikets Ständer dela Utskottets åsigter angående vigten och angelägenheten
af nyssnämnde, föregående undersökningar och utredningar samt deras
anställande i den omfattning och det inbördes sammanhang, hvarförutan syftemålet med
dem ingalunda kan på ett tillfyllestgörande sätt vinnas, lära Rikets Ständer för närvarande,
eller innan dessa undersökningar och utredningar ens blifvit företagna i den
nu antydda utsträckningen, och då således derpå grundade upplysningar och yttranden
ännu saknas, anse sig icke böra meddela något beslut angående den påbörjade jernvägens
mellan Köping och Hult af Kongl. Maj:t föreslagna fortsättning, för att derigenom
få stambanan från Stockholm till Götheborg fullbordad.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet, beträffande de uti oftanämnde Nådiga
Proposition framställda förslag, här ofvan yttrat och erinrat samt för öfrigt anfört, får
Utskottet, som instämmer uti Kongl. Maj:ts Nådiga framställning angående sättet för
verkställigheten af särskilda, jemförelsevis smärre, jernvägs-anläggningar, hemställa,
att Rikets Ständer måtte, för sin del, förklara, besluta och stadga,
som följer, nemligen:
l:o.
Med hänsigt till ifrågakommande jernvägs-anläggningar inom
Sverige, antages och fästställes den grundsats, att alla stambanor
hädanefter anläggas och utföras genom Statens omedelbara försorg,
samt att sålunda anlagda stambanor, med allt hvad dertill
hörer, komma att anses såsom allmän tillhörighet och stå under
Statens tillsyn och förvaltning.
2:o.
De med stambanors anläggande förenade kostnader bestridas
i allmänhet af Staten; dock må vissa delar af sådana jernbanor
fiå enskild bekostnad utföras, emot rättighet för Slaten att de såunda
anlagda ban-delarne, efter deras fullbordande, inlösa i den
ordning och på det sätt, som för hvarje särskildt fall, före anläggningens
företagande, blifvit stadgadt.
Stats Utskottets Utlåtande, N:o 273.
15
3:o.
Företagandet och utförandet af de smärre jernvägs-anläggningar
inom landet, som för kommunikationer af mindre utsträckning
erfordras, må ankomma på den enskilda industrien och företagsamheten
: börande likväl ingen sådan jernbana, som kan
hänföras under egenskapen af allmän väg, få anläggas innan
Kongl. Maj:t, efter skedd anmälan om samma banas riktning och
beskaffenhet, dertill lemnat tillåtelse; och kommer att på särskild
pröfning i hvarje fall bero, om och i hvilken mån dylika företag
må af Staten understödjas: hvarvid företräde bör tillerkännas anläggningen
af sådana jernvägar, som komma att stå i direkt förbindelse
med någon af Staten anlagd jernbana.
Derjemte får Utskottet äfven tillstyrka och hemställa:
4:o.
att ett särskildt anslag af Etthundra tusen Riksdaler måtte
vid denna Riksdag varda anvisadt till utgående från Riksgäldskontoret
och stäldt till Kongl. Majds Nådiga disposition, för att
sätta Kongl. Maj:t i tillfälle att genom erfarne och sakkunnige
män låta, efter anställda noggranna undersökningar och utredningar
i både statsekonomiskt och topografiskt afseende, samt med
hänsigt till kommunikalions-väsendet i allmänhet, uppgöra och utarbeta
förslag till jernvägars rigtningar, anläggningssätt och beskaffenhet
m. m.
5:0.
alt Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit, vid nästkommande Riksdags början, täcktes
till Rikets dä församlade Ständer aflåta Nådig Proposition angående
Sveriges jernvägs-system samt verkställigheten af de större
jernvägs-anläggningar, hvilka af allmänna medel böra bekostas
och genom Statens försorg utföras, äfvensom angående öfriga
härmed sammanhängande eller gemenskap egande frågor.
Vidare, och under förutsättning, att Rikets Ständer godkänna och bifalla hvad
Utskottet härom yttrat, dels i detta och dels i Utskottets nu afgifna särskilda utlåtande
angående de för jernvägs-anläggningar jemte andra produktiva förelag erforderliga
tfiedels upplåning emot fonderade statspapper, får Utskottet hemställa:
6:o.
att Rikets Ständer, såsom svar å Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
så vidt den afser anskaffandet och anvisandet af erforderliga
tillgångar för utförandet af de jernvägs-företag, som anses
16
Stals-Utskoltets Utlåtande, N:o 273.
böra genom Statens försbrg och på dess bekostnad verkställas,
mätte hänvisa till de beslut, hvilka, i fråga om nämnde upplåning,
varda af Rikets Ständer fattade och hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälda.
Beträffande den af Kongl. Majit i Nåder föreslagna fortsättningen af jernvägen
mellan Köping och Hult, får Utskottet, i öfverensstämmelse med dess härom redan
meddelade yttrande och på deruti anförda skäl,
7:o.
för närvarande afstyrka Rikets Ständers bifall till denna jernvägs-anläggnings
fortsättning och de i afseende derpå gjorda
framställningar.
Såsom en följd af hvad Utskottet yttrat och föreslagit i afseende på de större,
till stambanor hänförliga, jernvägarnes anläggning genom Statens omedelbara försorg,
hemställer Utskottet,
8:o.
att de i Grefve von Rosens och Riksdagsfullmäktige:! Bjerkanders
motioner förordade förslag, angående dessa företags utförande
af vissa enskilda entreprenörer, måtte anses hafva förfallit.
Beträöande slutligen Herr Sandslrumers förslag, att det i 1845 års Kongl. Kungörelse
stadgade ansvarighets- och återbetalnings-sätt för erhållna lån utaf allmänna medel
till vattenaftappnings-företags utförande jemväl måtte varda tillämpadt i afseende
på upplånade medel för sådana jernvägs-anläggningar, som genom menigheters föranstaltande
blifvit företagna och utförda, får Utskottet yttra, att Utskottet finner betänkligt
tillstyrka antagandet af detta förslag, enligt hvilket årliga ränte- och amorteringsbeloppen
å de för anläggandet af jernvägar upptagna lån skulle komma att af derför,
utan föregångna laga inteckningar, graverade egendomar utgå på samma sätt, som de
allmänna utskylderna, och hvarigenom sålunda en ny s. k. tyst förmånsrätt till mehn
för real-krediten skulle uppkomma. Pröfningen och uppskattningen af det ökade värde,
som hvarje egendom, hvars graverande för dylikt lån ifrågakomme, genom jernvägs-anläggningen
verkligen hade erhållit, och detta värdes förhållande till den årliga
betalnings-skyldighet, som för samma lån borde egendomen påföras, konune dessutom
att blifva alltför godtycklig, helst för bestämmandet häraf en sådan allmän och alltid
tillämplig grund saknades, som den genom verkställd vattenaflappning förbättrade eller
tillvunna jordens areal och uppskattnings-värde utgöra i fråga om fördelningen af
ansvarighets- och betalnings-skyldigheten för de till dylika arbeten utaf allmänna medel
erhållna låneunderstöd. Då ifrågavarande förslag således förefaller Utskottet mindre
lämpligt och verkställbar^ finnér Utskottet sig föranlåtet hemställa,
9:o.
att detsamma icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 7 September 1854. Reser
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
17
Reservationer:
af Friherre Åkerhjelm, Carl: »Då Stats-Utskottet uti förevarande betänkande ej
allenast på ett utmärkt sätt vitsordar de förvånande framsteg, produktionen och industrien
i fremmande länder vunnit, till följd af derstädes utförda jernvägs-anläggningar,
utan äfven erkänner och framhåller de stora fördelar, som i samma hänseenden skulle
tillskyndas vårt land genom verkställandet af dylika anläggningar; — då Utskottet derjemte
uttalar den öfvertygelse att Sverige, i saknad af dessa förbättrade kommunikationsmedel,
sannolikt skall blifva urståndsalt, att i induslrielt afseende uthärda en fortfarande
tällan med de länder, som redan deraf kommit i besittning, och måhända beröfvas
möjligheten, att på den utländska marknaden afyttra de produkter, hvilka utgöra landets
lnifvudsakligaste export-artiklar, — synes nian med skäl bort förvänta, att Utskottet
skulle hafva tillstyrkt Rikets Ständer, att vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom landet,
utan dröjsmål och så snart det möjligen läte sig göra, komme i åtnjutande af ifrågavarande
vigtiga medel för kommunikationernas underlättande och industriens befrämjande.
Om verkligen en uraktlåtenhet eller onödig tidsutdrägt i detta hänseende medför
de på hela nationens utveckling menligt inverkande följder, hvilka Utskottet omförmält,
så är det också obestridligen en pligt för såväl regeringen som representationen, att ej
vidare uppskjuta denna stora angelägenhet, utan använda alla bemödanden för att uppnå
eller åtminstone närma sig till det vigtiga målet. Stals-Ulskoltet har emellertid härvid
förfarit pä ett sätt, som jag ingalunda kan gilla, då Utskottet väl antager de gifna
premisserna, men likasom skyggar tillbaka för deras tillämpning vid konklusionen, för
att sålunda till framtiden hänvisa en fråga: måhända den vigtigaste af alla de maktpåliggande
ärenden, hvilka utgjort föremål för de nu församlade Ständernas öfverlägg11
ingar.
Hvilket är väl då det mäktiga skäl, som förmått Utskottet till en sådan behandling
af frågan? — Utskottet anser, hvad de s. k. jernvägs-i'tambanoma beträffar, ämnet
icke vara tillräckligt utredt, utan linner nödigt att ytterligare undersökningar anställas
i afseende på dessas riktning, anläggningssätt och beskaffenhet. Jag vill ej heller förneka
alt detta skäl kan vara grundadt, utan att likväl deraf vilja draga samma slutsats
som Utskottet. Om det nemligen kunde ifrågasättas, att Rikets Ständer skulle vid innevarande
Riksdag anvisa medel, tillräckliga för att på en gång begynna anläggningen af
alla påtänkta jernvägar inom hela riket eller att utföra ett helt jernvägssystem, sträckande
sig i alla riktningar och trll alla delar af landet, så är det visserligen sannt alt
ett dylikt arbete inom inånga provinser ej skulle kunna omedelbart företagas, i saknad
af tillräckliga förberedande undersökningar. Men en sådan utsträckning af frågan är
för närvarande icke föreslagen eller påtänkt, ulan alla önskningar synas hafva förenat
sig derom, att någon del af dessa jernvägs-anläggningar mätte i den närmast förestående
framtiden blifva bragt till verkställighet. Utskottet hade derföre bordt i främsta
rummet taga i öfvervägande, huruvida icke, efter alla de undersökningar och utredningar,
som i detta hänseende redan blifvit inom särskilda landskap anställda, det kunde
linnas anledning för Rikets Ständer, att nu bevilja medel till företagande af nåtjon utaf
de stora stambanorna. Och om, efter en noggrann pröfning af denna fråga — hvilken
nu är af Utskottet alldeles förbigången, emedan Utskottet antagit just hvad sorn
borde bevisas, eller alt alla skedda undersökningar i detta afseende äro otilifredsställanBih.
till II St. Prot. 1833 & 1854. 4 Sami. I Afd. 2 Band. 58 Baft. 3
18
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 373.
de — svarel derpå utfallit nekande, hade Utskottet vidare bort taga i betraktande, om
det ej kunde vara sannolikt, att den Kommitté af sakkunnige män, som anses böra anställa
ytterligare undersökningar i ämnet, efter någon kortare tid torde binna afgifva
ett motiveradt yttrande rörande en eller annan af ifrågavarande jernbanor, så att någon
af dem åtminstone före nästkommande Riksdags början kunde komma till utförande.
Först om denna fråga, äfven på grundade skäl, blifvit nekande besvarad, synes det slut,
hvartill Utskottet nu kommit, hafva varit fullkomligt rigtigt. I utlåtandets nuvarande
skick är motsägelsen allt för påfallande: å ena sidan erkännes det vara af den yttersta
vigt för landet att snart erhålla jernvägar, men å andra sidan uppskjutes hela frågan
lör en lid af nära 3 år, utan att del dock visas, det uppskofvet är af någon nödvändig-:
hel påkalladt. En sådan nödvändighet kan jag för min del lika så litel inse, som
Utskottet kunnat framlägga några verkliga grunder derför; — och ehuru det ingalunda
är min afsigt att bestrida Utskottets åsigt om behofvet af ytterligare noggranna och utförliga
undersökningar i afseende på Sveriges blifvande jernvägssystem i dess helhet,
tror jag mig dock hafva anfört tillräckliga skäl för den öfvertygelsen, ali denna sak redan
nu bör anses' så tillvida förberedd bär i landet, alt Rikets Ständer, utan fara alt begå
eli förhastande, kunna för närvarande besluta och bevilja erforderliga medel till att begynna
anläggningen af jernvägs-stamlinier i någon riktning.
Då jag instämmer i förra delen af Utskottets yttrande, i hvad det rörer nyttan
och beholvet af jernvägar för vårt land, kan jag ej underlåta att för denna åsigt här
antora ett ytterligare skäl, som synes förtjent af den största uppmärksamhet. Det be
slut
Rikets nu församlade Ständer efter ali sannolikhet komma att fatta i afseende på
förändring i grunderna för tillverkningen af bränvin, kommer otvifvelaktig! att mäktigt
inverka på ej mindre landets hufvudnäring, åkerbruket, än i allmänhet dess ekonomiska
och industriella förhållanden. Med denna förändring åsyftas hufvudsakligen det ändamål,
alt inskränka den hittills allt för stora tillverkningen af nämnde vara; hvilket ändamål
Rikets Ständer ansell kunna vinnas genom bränvinsbränningens skiljande från jordbruket.
Såsom den vigligaste invändning emot en dylik åtgärd har man anfört, att i anseende
till de nuvarande svåra och kostsamma kommunikationerna i vårt land skulle de tyngre
landtbruksalstren svårligen kunna bära forslingskostnadeu till mera långväga afsällningsorler,
hvaremot samma produkter, förvandlade i bränvin, kunde lättare transporteras och
således med större fördel afsättas. Att denna åsigt grundar sig på verkliga förhållanden,
torde ingen vilja förneka; och ej heller kan det bestridas, att efter tillämpningen af
de förändrade grunderna för bränvinstillverkningen, kommer den jordbrukande befolkningen
i de orter, som i afseende på kommunikationer äro mest vanlottade, att i större mån
än förr vidkännas dessa olägenheter. Denna omständighet — ehuru det inskränkta utrymmet
af en reservation blott medgifver en antydan af dess vigt och beskaffenhet —
svnes emellertid innebära ett i högsta måtto talande skäl för den öfvertygelse, jag uttryckt,
att Rikets Ständer nu mindre un någonsin böra uppskjuta de åtgärder, som möjligen
kunna af dem vidtagas till underlättande af landets kommunikalions-anslalter.
På grund af det ofvan anförda anser jag således, att vid denna frågas behandling
inom Utskottet de Ledamöter, hvilka yrkade att en summa af 5 millioner Riksdaler
borde af Rikets Ständer anvisas lill Kongl. Maj:ts disposition, på det anläggningen af
någon utaf de stora jernvägsstamlinierna måtte före nästa riksdag kunna företagas, haft
fullkomligt giltiga skäl för denna åsigt, och jag beklagar att densamma vid anställd votering
blef undertryckt. Jag har emedlertid velat framlägga följande förslag lill det tillägg
vid ifrågavarande utlåtande, som jag anser Utskottet hafva bort besluta:
»Ehuru Utskottet, i öfverenstämmelse med dess redan uttalade åsigter, finner sig
för närvarande hvarken kunna afgifva något bestämdt och detaljeradt yttrande i afseen
-
Stats-Utskolletl Utlåtande, N:o 373.
19
de på riktningen och anläggningssältct af de särskilda hufvudbanorna i det jernvägssy
stera,
som bör komma ali i Sverige utföras, eller till Rikets Ständers ovilkorliga god
kännande
och fastställelse föreslå någon af de jernvägs-stamlinier, hvilka i Kongl. Majlis
nådiga proposition äro omförmälda, enär alla med denna vigtiga fråga sammanhang
egande omständigheter ännu icke blifvit med den noggrannhet och fullständighet utredda,
att den kan till slutlig pröfning af Rikets Ständer företagas; likväl och då det synes
Utskottet sannolikt, att de förberedande åtgärder, hvilka i berörde hänseende erfordras,
böra efter förloppet af någon kortare tid från slutet af innevarande riksdag så till vida
hafva fortskridit, alt Kongl. Majit, i afseende på någon af de föreslagna stam-banorna,
torde finna så väl banans riktning och anläggningssätt som öfriga deraf beroende omständigheter
tillförlitligt undersökta och utrönta, samt alt arbetet å denna bana således
kan före nästinträffände Riksdag företagas, får Utskottet, som anser af den yttersta vigt.
att ordnandet och underlättandet af landets kommunikatious-anstalter icke genom någon
obehöflig tidsutdrägt varder för dröjd t, hemställa,
att Rikets Ständer måtte bemyndiga Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret
att, sedan Kongl. Majit i Nåder tillkäunagifvit att arbetet å någor
af de i högstberörda proposition omförmälda jernvägsslamliuiei
kan vara färdigt alt begynna, gå i författning om upplåning a
erforderliga medel till samma företags påbörjande och fortsättan
de; dock att sammanlagda beloppet af den upplåning, som för
detta ändamål af Fullmäktige verkslälles löre Rikets Ständers näs
inträffande sammanträde, icke må öfverstiga en summa af fen
millioner Ridr Biko.» i
Uti denna reservation instämde i Herr v. Troil, Samuel Gustaf, Herr Björnstjerna,
Johan Magnus, Herr Törnebladh, Gustaf, Biskop C. Heurlin, Prosten C. G.
Berlin, Kontraktsprosten L. P. Holmberg och Herr C. G. Åsbrinck.
af Herr Bildt, Didrik Gillis: »A den Afdelning af Siats-Utskottet, som hade sig
ålagdt den förberedande behandlingen af den vigliga jernvägsfrågan, hade fråga uppstått,
om det ej kunde vara både billigt och ändamålsenligt, alt enskilde bereddes tillfälle alt
kunna få deltaga äfven i stambanors anläggande. Efter omsorgsfullt pröfvande af alla
härvid förekommande omständigheter, uppgjorde Afdelningen, med anledning deraf, ett
förslag till svar å Kongl. Majits Nådiga proposition angående jernvägars anläggande
inom riket, hvari Afdelningen, med godkännande af grundsatsen, alt stambanor böra
byggas, underhållas och förvaltas af staten, likväl medgifvit enskilde att på uppgifvet
sätt bidraga till statsbanornas åstadkommande. Ehuru detta förslag i Utskottets plenum
blifvit, genom en majoritet af några få röster, förkastadt, har jag likväl ej kunnat deraf
blifva öfvertygad om detta förslags oan laglighet, utan tager mig friheten all, med anförande
af de motiver Afdelningen för detsamma anlört, underställa det Rikets Ständers
bepröfvande.
Afdelningens förslag var följande i
»I fråga om bestämmandet af koslnaderne för de så kallade stambanornas utförande,
anser sig Utskottet deremot icke kunna obetingad! tillstyrka godkännandet af den i
Kongl. Majits nådiga proposition föreslagna grundsats, alt staten bör ensamt vidkännas
dessa kostnader. Enligt Utskottets åsigt böra visserligen icke enskildas tillskott förklaras
utgöra ett bestämdt vilkor för en stambanas anläggning och dervid erforderliga
arbetens företagande, men Utskottet anser dock att det af flera bär nedan anförda skäl
skulle vara i både allmänt och enskildt hänseende nyttigt och lämpligt, att dertill hugade
personer egde tillfälle, i stadgad ordning och under föreskrifria förbehåll, deltaga uti
koslnaderne för särskildta större sektioner eller aldelningar af stambanorna, hvarvid )ik-<
20
Slats-Utskottelé Utlåtande, N:o 373.
väl det vilkor torde böra fästas, att de enskilda tillskotten icke få öfverstiga en viss
andel af hela den beräknade kostnadssumman. Statens uppoffringar för jernvägens åstadkommande
skulle nemligen, genom sådane tillskott, kunna i någon mån minskas och arbetets
utförande påskyndas. Det synes dessutom billigt, att innevånarne i den ort en föreslagen
jernväg skulle genomgå och hvilken deraf komme att i främsta rummet ojala
förmånerna, också delade med staten den ränteförlust, hvilken, under arbetstiden och
iunan den allmänna trafiken vant sig vid jernvägens begagnande, måste uppkomma. Den
benägenhet enskilde personer ådagalade, att, genom skeende aktieteckning, bereda sig rättighet
till delaktighet i den förväntade afkastningen af ifrågasatta jernvägs-anläggningar,
skulle derjemte komma att utgöra den tillförlitligaste anvisning, i fråga om hvilken eller
hvilka af dessa jernvägar i allmänhet och inom de särskilda landsorterna ansåges företrädesvis
behöfliga och fördelaktiga. Vidare skulle genom enskildes deltagande för jernvägs-anläggningarne
framkallas ett lifligare intresse och en större beredvillighet till företagens
underlättande under byggnadstiden, i hvad på enskilda jordegares anspråk och tillgöranden
kunde bero, likasom en allmännare håg väckas, att sedermera af de fullbordade
företagen sig begagna och alltså söka bidraga till deras ökade afkastning samt vidare utsträckning.
För öfrigt linge Staten genom de enskildes rättsanspråk en särskild förbindelse
sig ålagd, att oafbrutet och oförändradt fortsätta och fullborda de jernvägsarbeten, dertill
tillskott blifvit af enskilda personer utgjorda, och, för att härtill användas, å Statens vägnar,
emottagna.
Vidkommande de vilkor samt rättigheter och skyldigheter, derunder det, enligt Utskottets
lanke, bör lemnäs öppet för enskilda, att, i egenskap af aktie-egare, deltaga med
Staten uti anläggningen af vissa större sektioner utaf de till stambanor hänförliga jernvägslinier,
får Utskottet hänvisa till de bestämmelser i sådant afseende, som här nedan
förekomma, jemte öfriga af Utskottet, i sammanhang dermed, Rikets Ständer underställda
förslag till beslut och stadganden rörande förevarande ämne.
Det är enskilda personer medgifvet, att, efter skedd aktieteckning,
under nedan föreskrifna vilkor och förbehåll, deltaga i kostnaderna för
stambanors anläggande, samt derigenom bereda sig rätt till delaktighet
i afkastningen af dessa jernbanor.
Stambanorna indelas i vissa sektioner, med iakttagande, att
hvarje sektion kommer att omfatta en vägsträckning af omkring 15
till 20 mils längd och derutöfver; börande för hvar och en sådan
sektion särskilda räkenskaper föras och årligen afslulas.
Sedan hela den, enligt anställda undersökningar och beräkningar
för hvarje särskild sektion belöpande kostnad, genom deröfver uppgjordt
fullständigt förslag blifvit bestämd, bör denna kostnadssumma
fördelas på aktier, lydande hvardera å 450 R:dr Riksmynt, eller
det lägsta belopp, derå stats-obligationerna för de lill jernvägsanläggniugen
upplåuade medel äro utfärdade; och böra enskilde personer
inbjudas alt teckna sig för en tredjedel af dessa aktier.
Beloppet af de aktier, för hvilka enskilde sålunda sig tecknat,
bör i stadgad ordning inbetalas med en tredjedel årligen; egande
Kongl. Majit att bestämma, huruvida och i hvad fall försummad inbetalning
medför förlust af aktier, jemte det förut derå inbetalda
belopp.
Slals-Ulskottets Utlåtande, }\:o 273.
21
Utaf den neltobehållning, jernvägen lemnar, åtnjuter enskild
aktie-egare, som till fullo inbetalt sina aktiers belopp, utdelning i
förhållande till anläggningskostnaden, hvarvid denna dock ej får beräknas
högre än det belopp kostnadsförslaget upplager, emedan den
kostnad, sorn öfverstiger detta belopp, bör tillskjutas af Staten ensam,
utan rätt till densammas beräknande vid afkastningens fördelning;
varande efter förloppet af 3 år, från jernvägs-anläggningens
början, enskild aktie-egare af Staten garanterad tre procents årlig
utdelning å det belopp han inbetalt.
Staten är enskilde aktie-egare ansvarig, att hvarje särskild sektion
af en stambana för den allmänna rörelsen är öppnad, sednast
lem år efter det (örsta inbetalningen blifvit af den verkställd; i
annat fall är Staten skyldig för den öfverskjutande tiden garantera
bemälde aktie-egare fem procents årlig utdelning.
Sedan fem år förflutit från den tid en stambane-sektion för
allmänna rörelsen öppnades, bör den å samma sektion för Staten
uppkommande nettobehållning användas för att med hvarje akties
fulla belopp, enligt skeende ullottning, inlösa ett mot denna behållning
svarande antal utaf de enskilda sektionerna, på det att Staten
slutligen måtte blifva ensam egare till alla stambanorna.»
Utom denna min här ofvan anförda reservation mot Utskottets beslut, att utesluta
enskilde Irån allt tillfälle alt bidraga till stambanornas anläggande, får jag äfvenledes reservera
mig emot det af Utskottet fattade beslutet, att ej nu anvisa några medel till byggandet
eller fortsättandet af påbörjade stambanor. Det är visserligen sanni, all några
medel ej böra användas till byggandet af jernvägar, innan undersökningarne gifvit vid
handen hvar de böra anläggas, men derför är ej den af Utskottet anförda slutsatsen rigtig,
att, då nu vid denna riksdag penningar anslås till dylika undersökningar, så kan ej
några medel lill sjelfva jernvägarnes anläggande anvisas; ty dels äro sådana undersökningar
till en stor del gjorda eller åtminstone i väsentlig mån förberedda af enskilde, och
detta just å de linier, som onekligen först måste blifva ihågkomma, nemligen antingen å
den linie, som skall förena Stockholm och Götheborg, eller å den som är afsedd att förena
södra kusten af Skåne med mellersta Sverige; och dels måste för öfrigt medgifvas,
alt geuom de ifrågavarande undersökningarne, redan innan tiden för nästkommande lagtima
riksdag, kan vara utrönt hvar de förnämsta och vigtigasle stambanorna böra framgå. Med
afseende härå och då man ej lill en obestämd framtid bör uppskjuta lösningen af den för
fäderneslandet, civilisation och industri så vigtiga frågan om ordnandet af eli ändamålsenligt
komraunikations-väsende, har jag för min del ansett, att en bestämd summa vid denna
riksdag bör anslås till byggandet af stambanor. Då likväl sjelfva arbetet ej kan vara
särdeles långt medhunnet innan tiden för nästa riksdag, är det visserligen mindre vigtigt,
huru stor summa som nu för ändamålet afsättes, men lämpligast torde dock vara, alt den
bestämmes till det belopp hvartill kostnaden för en af de här ofvan omförmälde sektionerna
förslagsvis kan anses uppgå, eller till 5 millioner R:dr.
af Herr Friherre CederstrÖ7Ti, Rudolph, som, med instämmande i den af Herr
Friherre Åkerhjelm afgifna reservation, förklarade sig likaledes anse Hörr Bildts åsigt om
tillåtelse för enskilde, att, på uppgifvet kätt, till stambanors anläggande medverka, förtjena
afseende hos Rikets Ständer.
af Herr E. G. Grupe, hvilken instämde uti Herr Bildts reservation.
22
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 973.
af Herr Wcevm ”Den stora vigten för vårt lands industriella utveckling af förbättringar
uti dess kommunikations-anstaller, är af ingen förnekad, och lämpligheten af
jernvägars anläggning för detta ändamåls vinnande är numera af få betviflad. De flesta
torde också erkänna angelägenheten deraf, att vi icke dröja att tillegna oss ett så verksamt
medel till höjande af vårt nationella välstånd och deraf följande oberoende och
makt. Många hysa deremot farhågor för alt våra finansiella resurser icke medgifva ett
så skyndsamt fortgående på den för målets uppnående utstakade banan, som vore önskvärd!,
och ingen kan bestrida nödvändigheten af varsamhet vid ordnandet af de nya
förhållanden, uti hvilka Stat och Folk, genom större jernvägars anläggande i landet, inträda,
och om hvilkas beskaffenhet vi hittills förvärfvat så föga erfarenhet. Men ju
större viglen för oss af jernvägars snara anläggning är, och ju otillräckligare våra resurser
att dermed fortgå med önskvärd skyndsamhet, och vår erfarenhet, att genast fullständigt
ordna alla deraf uppstående förhållanden måste erkännas vara, desto flera skäl
synes mig förefinnas, att icke genom några af Stalsmagterna i förväg lagda hinder fördröja
jernvägars anläggning; att icke lemna obegagnade några af de resurser, genom
hvilkas anlitande sådana anläggningar kunna blifva gjorda; att icke genom ovilkorlig!
antagande af vissa, säkerligen icke för alla fall, lämpliga grundsatser försvåra det ändamålsenliga
ordnande af förhållanden, som endast erfarenheten, vid deras utveckling,
kan gifva vid handen; att icke från detta ordnande utestänga en stor del af de insigter,
uen upplysning och den erfarenhet, som derför kunna vara tillgängliga; att icke
uppoffra en för sjelfva anläggningarne dyrbar tid genom förberedelser tilltagne i större
skala än som eriordras; samt att icke underlåta fattande och verkställande af sådana
beslut om jernvägars anläggning, som vid denna riksdag lämpligen kunna och böra
tagas.
Jag har icke något alt erinra emot ett beslut, att någon viss stambana skall af
Slaten anläggas, stå under dess förvaltning och såsom dess egendom anses, men jag
kan icke gilla ett förslag till beslut, att alla stambanor skola af Staten anläggas och stå
under dess omedelbara tillsyn och förvaltning; och jag inser icke något skäl, hvarföre
det är mera nödvändigt, att i afseende på dessa banor nedlägga en sådan ovilkorlig allmän
grundsats, än i afseende på de så kallade bibanorna, hvilka Stats-Utskottet föreslår
att enskilda må kuuna ega och förvalta, samt för hvilka det må bero på pröfuing i
hvarje särskildt fall, om hvad understöd till deras anläggning Staten bör lenina. Utskottet
har, för att icke fördröja stambanors anläggning, medgifvit, att enskilda må på
sin bekostnad bygga sådana emot förbehåll af lösningsrätt för Staten; men hvarföre då
icke medgifva att understöd dertill må af Staten beviljas, om sådant pröfvas lämpligt?
Om Rikets Ständer vid denna riksdag icke vilja medgifva något understöd för enskilde
att bygga jernvägs-stamlinier, så underlåta de säkert att derom fatta något beslut, och
den befarade vådan af förvecklingar inträffar då icke; men hvarföre söka binda händerna
på kommande Ständer, hvilka till ledning för sitt omdöme skola hafva en rikare
erfarenhet än den, de nu församlade Ständerue ega? Mig synes det troligt, att flere
jernvägsanläggningar skola komma till stånd, och ett fullständigt jernvägsnät öfver landet
snarare blifva fullbordadt, om man icke blott föreskrifver, att stambanor kunna af
Staten ensamt eller af enskilda ensamt anläggas, utan äfven medgifver, att der enskilde
vilja anlägga stambanor, men sakna tillgångar att uteslutande på egen bekostnad
verkställa sådana anläggningar, understöd dertill må af Staten kunna beviljas. Förbehållet
af lösningsrätt, hvarigenom förvecklingar, om sådana skulle uppstå, kunna afskäras,
kan lika väl och med mera skäl göras för de stambanor, till hvilkas anläggande;
Staten lemnat understöd (med afdrag för dettas belopp), som för dem, hvilka af enskilda
uteslutande på egen bekostnad blifvit utförda; och vinsten för landet af att pä
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
23
della sätt få flera stambanor, med ringare uppoffringar för statsverket, anlagda, bör icke
förbises. Jag anser äfven en orättvisa emellan särskilda landsorter vara gjord uti delta
stadgande. Dalarne och Westmanland kunna, genom Stats-Utskottets förslag, möjligen
få en jernbana emellan Fahlun och Westerås anlagd med bidrag af statsmedel, men
Upland kan, om Staten ej skulle vilja uteslutande med statsmedel bekosta den, aldrig
erhålla något bidrag för en jernbanas anläggande emellan Stockholm och Upsala, emedan
denna troligtvis skulle anses vara en stambana.
Jag reserverar mig derföre, först och främst, emot alt några allmänna principer till
etablerande af skiljaktighet för Statens deltagande i stambanors och bibanors anläggande
nu i olrängdt mål blifvit föreslagna; och för det andra emot beskaffenheten af dessa
allmänna principer, genom hvilka jag fruktar, att stambanors anläggande skall blifva
fördröjdl och ae för deras åstadkommande erforderliga uppoffringar onödigtvis förstorade.
Jag reserverar mig dernäst emot Stats-Utskottets förevarande betänkande, emedan
enskilda genom detsamma skulle blifva fullkomligt utestängda från allt deltagande
uti stambanors förvaltning. Jag tror denna förvaltning lill sin natur mera egnad att
ombesörjas af enskilda, hvilka med större frihet och genast kunna pröfva ifrågakommande
åtgärders ändamålsenlighet, än af embetsmän, hvilka företrädesvis måste afse deras
öfverensstämmelse med gifna reglementariska föreskrifter, och, om ett afsteg från
dessa befunnes nödvändigt, måste vara obenägna att göra ett sådant, utan att hafva
rådfrågat högre myndigheter, hvarigenom tidsutdrägt, vidlyftighet i förhandlingar och
stundom ofrivilliga misstag af personer, som icke kunna på ort och ställe bedöma förhållandena,
måste inträffa. Jag tror vidare, att enskildas deltagande i förvaltningen af
en jernväg, skall försäkra denna förvaltning om besittning af större lokalkännedom och
flera sympathier inom de landsorter, som af densamma genomskäras, än som kunna påräknas,
om förvaltningen uteslutande består af embetsmän, och det lärer svårligen kunna
nekas, att derigenom icke blott större ändamålsenlighet i åtgärder, utan äfven ofta en
betydande besparing af kostnader skola åstadkommas. Den afdelning af Utskottet, sorn
handlagt denna fråga, hade i sitt förslag till utlåtande intagit, att dä Staten skulle anlägga
en stambana, enskilda borde inbjudas, att, efter skedd aktieteckning, deltaga i kostnaderna,
och derigenom blifva berättigade till motsvarande andel i afkastningen. Jag
har biträdt detta af Utskottets pluralitet förkastade förslag, blott med det tillägg, att
jag ansett de enskilde äfven böra fä deltaga i förvaltningen af den jernbana, till hvars
bekostande de bidragit. Må man göra detta deltagande större eller mindre; må man,
om man så vill, föreskrifva, alt de af regeringen utsedda medlemmarne af förvaltningen
skola ega veto; genom de enskildas deltagande skola dock alltid fördelar uppkomma.
Stats-Ulskottet har föreslagit stora undersökningar för utrönande af stambanors
ändamålsenligasle riktning, och den ordning, i hvilken de böra anläggas. Jag har med
nöje gifvit min röst för det derför behöfliga anslag, ehuru jag ansett enskilde äfven
böra deltaga i kostnaderna för undersökningar om lämpligheten och riktningen af stambanor,
som blifvit af dem förordade, men jag kan icke underlåta att här uttrycka den
förhoppning, alt man icke mätte göra dessa undersökningar så vidlyftiga, att del åsyftade
ändamålets vinnande eller verkställigheten af jernbanornas anläggning derigenom
undanskjutes. Tillfyllestgörande motiver för en jernbanas anläggning kunna förefinnas,
utan att alla orsaker, som kunna bidraga till beslutet derom, blifvit sorgfälligt undersökta
och utredda. Den för banan föreslagna riktningen åter måste alltid omedelbart
före utförandet underkastas en grundlig revision, vid hvilken förut möjligen gjorda misstag
blifva rättade och förut icke insedda förbättringar gjorda.
24
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
På det högsta måste jag reservera mig mot Utskottets afslyrkande af allt anslag
till fortsättning af jernbanan emellan Köping och Hult till Stockholm och Götheborg.
Vigten af att sammanbinda Östersjön och Nordsjön, att sätta Sveriges båda största stapelplatser
i förening med hvarandra och med det inre af landet, blef redan vid sistlidne
riksdag så mycket diskuterad och har sedan dess blifvit så allmänt erkänd, att jag icke
genom någon utveckling deraf behöfver förlänga denna redan nog vidlyftiga reservation.
Ej heller behöfver jag mera än att erinra örn den fullständiga utredning af ändamålsenligheten
utaf jernvägens utsträckning till Westergöthland, som af komrnitterade, i fråga
oin anläggning af jernvägen mellan Köping och Hult, blifvit gjord, och som sannolikt
föranledt komrnitterade, att äfven framför den af Rikets Ständer beslutade jernvägens
riktning förorda denna utsträckning, såvida icke bergslagsprodukternas forslande på
kortare väg till Wenern, än derigenom kunde blifva fallet, gjort ett vidhållande af den
af Ständerna angifna riktningen nödvändigt. Den värma, med hvilken jernvägens fortsättning
till Götheborg, såväl i Elfsborgs som i Skaraborgs län, blifvit upptagen, de stora
kostnader, som dessa läns innevånare gjort för undersökningar om dess lämpligaste riktning
och hvilka äfven sträckt sig till utgreningar deraf, såsom till Borås och till Jönköping;
sjelfva de tvister, som om vägens riktning genom Skaraborgs län blifvit förde,
och föranledt ytterligare icke obetydliga kostnader, som dock böra medföra det åsyftade
resultatet, eller alla förhållandens grundliga utredning, innan vägens anläggning kan påbörjas,
visa nogsamt, huru stora fördelar man af denna del af stambanan mellan Stockholm
och Götheborg väntar. 1 afseende åter på utsträckningen till Stockholm, så står
jernvägens föreslagna riktning dit i samband med jernvägsanläggningen mellan Stockholm
och Upsala, hvars vigt för såväl hufvudstaden som universitetet svårligen kan
bestridas.
Utan tvifvel är stambanan mellan Stockholm och Götheborg den vigtigaste i vårt
land; den är såsom sådan af K. Majit förordad, ingår i alla förslag till jernvägsnät i
Sverige, och är såväl med hänsyn till sin erkända vigt, som med afseende på de flera
vidlyftiga undersökningar om dess ändamålsenligaste riktning, hvilka dels af såväl inländska
som utländska ingeniörer redan blifvit verkställda, dels äro under utförande
och inom kort blifva afslutade, den som minst är i behof af några vidare undersökningar,
samt bör derföre icke underkastas några andra sådana, än dem sorn omedelbart
böra föregå utförandet. Genom Köping-Hultbanan är den också redan påbörjad.
De sympalhier, som stambanan mellan Stockholm och Götheborg röht inom SlatsUtskottet,
der en af 15 röster bestående minoritet förenade sig om ett förslag att dertill
anslå 5 millioner Riksdaler, ingifva förhoppning om att jernvägarnes vänner inom
Stånden äfven vilja förena sina sträfvanden för densamma, och jag kan icke underlåta
att erinra om nödvändigheten af att vid samma riksdag, sorn troligen kommer att besluta
en betydlig skatteförhöjning pä den hittills mest vanliga förädlingen af jordbrukets
produkter, söka att verksamt bidraga till underlättande af deraf uppstående nödvändiga
förändringar i såväl boskapsskötsel sorn åkerbruk; och på ändamålsenligare sätt,
än genom de inre komrnunikations-anstalternas förbättring, lärer detta svårligen kunna ske.’’
af Herr A. A. Berger, som instämde uti Herr Waerns reservation.
STOCKHOUM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Stals-Ulskoltets Ullålande, JM 274.
1
M 274.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Sept. 1834, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om Statsbidrag för
jernväg s-anläggning ar.
(R:gs Afd.)
Efter afgifvandet af särskildt utlåtande, angående Kongl. Majrts nådiga proposition
om Statens medverkan för jernvägars anläggning samt de i motionsväg framställda
förslag, rörande sättet för dylika anläggningars åstadkommande, får StatsUlskottet
nu meddela sina yttranden öfver de många, under innevarande riksdag,
inom samtliga Riks-Stånden väckta och jemte deraf föranledda anföranden till Utskottet
remitterade motioner, som åsyfta erhållande af Statsbidrag för vissa uppgifna
och förordade jernvägs-anläggningar inom flera af rikets landskaper. Vid behandlingen
af dessa motioner, har Utskottet, utgående från rikets sydligaste del, ansett
sig höra följa det geografiska lägel af de orter, der jernvägar, enligt molionärernes
förslag, borde genom de äskade Statsbidragen åstadkommas.
A) Angående föreslagna Jernvägs-anläggningar genom Skåne och Småland till Wettern.
Motionerna härom äro väckta af Herr von Troil, Samuel Gustaf, Prosten C.
G. Berlin, Herr S. Trädgårdh, Herr F. Both, Herr G. F. Asker samt Riksdagsfullmäktige
Johan Nilsson från Malmöhus, Nils Svensson från Christianstads och
Petter Mårtensson från Jönköpings län.
Utskottet har redan, i sina afgifna utlåtanden, angående sättet för jernvägsanläggningars
åstadkommande samt anskaffandet af dertill erforderliga medel, omförmält
de af Herr von Troil i dess motion yttrade åsigter om jernvägars fördelaktighet
och nödvändighet för Sverige samt deras utförande genom Statens försorg och
anskaffningen af dertill erforderliga medel. Beträffande särskildt den jernbana, hvars
anläggning samme motionär egentligen föreslagit, har han, bland annat, yttrat: Sedan
flera år tillhaka, äro alla de medlersla delarne af Sverige, genom kanaler och ångbåtar,
satta i beröring med Jönköping. Men från denna stad till landets sydligaste
udde saknades helt och hållet sednare tiders förbättrade fortskaffningsmedel. Smålands
särdeles idoga, fastän i allmänhet fattiga, innevånare vore ännu nödsakade att
Bih. till R. St. Prol. 1855 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 49 Hdfl. 1
2
Stals-Utshollets Utlåtande, JY° 274.
på hjuldon til! aflägsna afsättnings-orter framsläpa sina tunga varor. De mångfaldiga
produkter, detta landskap frambringar, saknade nu, genom aflägsenheten från hafvet,
nästan allt värde, och produktionen derstädes kunde endast lifvas genom lättade kommunikationer.
Nedanför Småland läge det rika och fruktbärande Skåne, hvars folkmängd
öfverstege en åttondedel af hela rikets, och hvars förbindelser med Europas
öfriga länder tilltoge i samma mån, som förbindelserna mellan detta landskap och
rikets andra delar, till följd af bristfälliga kommunikations-anslalter, aftoge. Skåne
hade dock ådagalagt sin lifliga önskan att närmare sammanbinda sig med det öfriga
landet, då ensamt inom Malmöhus län ett belopp af mer än 24,000 R:dr, vid
mycket besökta sammanträden inom olika delar af länet, blifvit utaf alla folkklasser
sammanskjutna för jernvägs-undersökningar, som omfattat icke blott detta län
utan äfven afsetl en betydlig del af vägsträckningen till Jönköping. Desse, af en
bland »Englands ulmärktasle jcrnvägs-byggare» Lionel Gisborne anställda och en
väglängd af 34 mil omfattande, undersökningar hade dock, i anseende till de samlade
medlens otillräcklighet, icke, på sätt önskligt varit, kunnat utsträckas ända lill
Wettern. Emellertid vore fullständiga planer, profil-ritningar och kostnads-förslag
uppgjorda för anläggningen af jernväg till Traheryd; och kunde härigenom de egentliga
svårigheterna anses öfvervunna, enär större delen af den återstående vägsträckningen
komme att oafbrutet fortgå i Laga-dalen. Det vid sagde undersökningar
åsyftade mål och den egentliga uppgiften för desamma hade varit, att, jemte undersökandet
af förhållandena inom Malmöhus län, finna en lämplig riktning för banans
införande i nyssnämnde dalgång. Denna uppgift hade också blifvit löst på ett fullt
tillfredsställande sätt. En mängd större och mindre valten, såsom: Ringsjön, Finja —
sjön, Witlsjön och Grönsjön samt deras tillflöden, bildade en från Skånes medelpunkt
i nordlig riktning nästan fortlöpande dal, från hvars vidare utsträckning, efter
en med inga svårigheter förenad öfvergång af ett skogsland, Lagaån påträffades vid
Traheryd, dessa undersökningars slutpunkt. Den, med stöd af samma undersökningar,
utaf motionären förordade jernvägssträckning öfverensstämde icke med den riktning,
som vid de, å Herrar Peto, Brassey & Kornp:s vägnar, skedda undersökningarne
antagits för en från Jönköping söderut gående jernväg. Denna skulle nemligen
vid Ljungby lemna Laga-dalen och derefter mera ostligt ledas genom Ousby till
närheten af Christianstad samt vidare öfver Linderödsåsen till Malmö. Den förra
vägsträckningen skulle åter komma att i nästan rak linea fortgå från Jönköping till
medelpunkten af Skåne och således mera genomskära den medlersta delen af denna
provins samt sätta det skog- och folkrika Vestra Göinge härad, likasom de större
till Traheryd gränsande skogstrakterna af Kronobergs län, i omedelbar beröring med
hafvet. Den skulle dessutom blifva både kortare, mindre kostsam och i strategiskt
hänseende vigtigare, än den föreslagna jernvägen genom Ousby. Då Skåne, sedan
Christianstads egenskap af fästning upphört, saknade någon försvarbar vapendepöt,
måste anläggningen af en sådan förr eller sednare ifrågakomma, dertill trakten af
Slats-Ulskoltels Ullålande, JU 274.
3
Ringsjön, såsom provinsens medelpunkt, sjelfmant erbjöde sig. Den stora liufvudbanan
från den medlersta delen af riket syntes således, äfven med afseende härå,
böra ledas till Ringsjön, och borde från trakten af denna sjö bibanor utgå till alla
de vigtigare punkterna vid Skånska kusten, eller Malmö, Ystad, Landskrona, Helsingborg
och Christianstad, hvilka punkter, med undantag af den sistnämnda, de
verkställda undersökningarna också omfattat. Enligt dessa, borde nemligen en
jernvägs-linie utgå från Malmö, genom Lund, Skarhult, Bosjökloster, Hör, Mälby och
Finja till Traheryd, och en annan, i mera vestlig riktning, från Lund, genom Remarlöf,
Bosarp och Munkarp, hvilken i närheten af Hör förenade sig med den förra.
En linie borde utgå från Ystad, förbi Herrestad, Ramsåsa, Öfvedskloster och Hammarlunda,
till Skarhult, der den skulle inkomma på den östra, och till Asmundstorp,
der den skulle förenas med den vestra Malmö-banan. Tvenne från Helsingborg och
Landskrona utgående linier, den ena ledande till Hör och den andra till Asmundstorp
samt vidare till trakten af Skarhult, skulle sammanträffa vid Tågarp, För
Skåne vore alltså ett fullständigt jernvägs^system utarbetadt, hvilket innefattade
sträckningen från Malmö till Traheryd med 2:oe alternativ—linier från Lund till Hör.
Ehuru oftanämnde undersökningar, enligt motionärens öfvertygelse, vore de mest tillförlitliga
och fullständiga man kunde önska sig, ansåge han dock Rikets Ständer icke
böra ovilkorligen gilla hvarken dessa eller några andra definitiva förslag, utan sådant
öfverlemnas åt Regeringen, samt Rikets Ständer anvisa de för utförandet erforderliga
medel. Vidare har motionären yttrat: att om jernvägar inom någon ort vore behöfiiga
och någorstädes skulle gifva ränta å anläggnings-kapitalet, vore det i Skåne,
synnerligen i Malmöhus-län, sorn hade omkring 250,000 innevånare eller en befolkning
af mer än 6,000 menniskor på qvadratmilen, och der jordmånens beskaffenhet,
i förening med brist på tjenligt lagningsämne och en ytterst liflig rörelse, försvårade väghållningen,
samt vintern, i stället för att underlätta, hindrade transporterna. Såsom
exempel på den liflighet, hvilken förefunnes på de Skånska vägarne, har motionären
upplyst, att, på grund af en under Esta hälften af sistlidet år förd noggrann anteckning
öfver det antal hästar, som begagnats för varu-forslingar och personaltransporter
på vägen mellan Lund och det en half mil från Malmö belägna Kalinan,
kunde antagas, att minst 400 hästar dagligen framgingo på denna enda väg. Slutligen
har motionären erinrat, hurusom en jernväg mellan Skåne och Wettern skulle
bilda en hastig och efterlängtad förbindelse emellan denna provins och landets nordligare
delar, samt tillika bereda den lättaste gemenskapen mellan en stor del af Sverige
och det öfriga Europa. Den skulle i väsentlig mån höja välståndet inom de provinser,
genom hvilka den komme att framgå, underlätta afsätlningen för en stor del
af Smålands jern-, skogs- och ladugårds-produkter, samt göra det möjligt att, under
missväxt-år, till rikets inre delar förflytta Skånes öfverflödiga spanmåls-tillgångar.
Den skulle dessutom ur militärisk synpunkt vara af synnerlig vigt. Skånes i politiskt
hänseende betydelsefulla belägenhet, dess öppna och af ingen skärgård omgifna kust samt
4
Slals-Ulskottets Ullålande, J\ti 274.
dess närhet till en af Sveriges grann-stater underlättade landstigningen af en fiendtlig
här, för hvars fördrifvande, i fall provinsens egna stridskrafter dertill voro otillräckliga,
de trupper från det medlersta Sverige, hvilka inom kort tid kunde samlas i
Jönköping, borde hastigt kunna till krigsskåde-plalsen förflyttas.
Då således, ur alla synpunkter betraktadt, en jernväg emellan Skånes kust
städer
och Wettern skulle vara en bland de angelägnaste inom Sverige och en bland
dem, hvilkas anläggning syntes i första rummet böra af Rikets Ständer behjertas,
har motionären föreslagit:
a) att Rikets Ständer måtte, för sin del, besluta, att en jernbana skall anläggas
från den eller de kust-städer inom Malmöhus län, som Kongl. Majrt anser
dertill mest lämpliga, till tjenligt ställe vid Welterns södra strand;
b) att jernvägs-byggnads-arbelet måtte börja i Skåne och fortsättas till
Wettern;
c) att de medel, som, enligt nu aflemnade utförliga planer och kostnads-förslag,
erfordrades för detta ändamål, måtte varda dertill anslagna;
d) att som dessa planer ännu icke sträckte sig längre än till Traheryd, Rikets
Ständer, derest de icke ansåge sig kunna bevilja nödiga medel för hela den här
ofvan uppgifna väglängd, åtminstone måtte nu anslå den summa, som erfordrades
för banans utförande till Laga-dalen;
e) att åt Kongl. Maj:t måtte öfverletnnas att, utan öfverskridande af den utaf
Rikets Ständer bestämda summan, låta utföra arbetet i den riktning, Kongl. Maj:t
ansåge med landets sanna intresse mest öfverensstämmande, samt på det sätt och
med de kontroller, Kongl. Maj:t funne mest Ijenliga.
Derjemte har samme motionär föreslagit, att Stats—Utskottet måtte få sig upp
draget
att för öfrigt, med hänsigt till ifrågavarande jernvägs-anläggning och under
tillämpning af de grunder, sorn för dylika anläggningar i allmänhet kunde varda
fastställda, föreslå erforderliga ansedda bestämmelser.
Enligt uppgjordt och Utskottet meddeladt sammandrag af de, på ofvanberörde
undersökningar grundade, omständliga kostnadsberäkningar, skulle kostnaden för anläggningen
af den föreslagna jernvägen från Malmö till Traheryd, med tillägg af
utgifterna för utaf alla de, för hela jernvägs-systemet erforderliga, transportmedel,
komma att utgöra
. R:dr 3,847,690: —
Bå nu kostnaden för jernvägen mellan Traheryd och Jönköping,
enligt dessa sammandrag, ansetts böra beräknas till » 3,940,000: —
skulle följaktligen hela banan, vester om Ringsjön, från Malmö
till Jönköping komma att kosta R:dr 11,787,690: —
Men om jernvägen erhölle sin riktning öfver Skarhult (eller
den s. k. midtel—Ringsjö—linien) uppkomme en tillökning af » 720,000: —-
i hvilket fall således hela banan skulle kosta R:dr 12,507,690: —
Slals-Utskollcls Utlåtande,- JY° 274.
5
Koslnaden för den, snedt öfver Skane, från Ystad till Landskrona
och Helsingborg föreslagna jernbanan hade, jemte
utgifterna för den återstående tredjedelen af transportmedlen,
beräknats till R.dr 4,982,359: 46.
hvadan hela den sammanlagda kostnaden för omförinälda jernvägs-system,
omfattande jernbanorna fran Malmö till Jönköping
samt från Ystad till Helsingborg och Landskrona,
skulle komma att uppgå til! R:dr 17,490,049: 16.
eiler i rundt tal till » 17,500,000: —
Prosten Berlin har i sin motion, deruti Prosten Qviding instämt, jemväl fästat
uppmärksamheten på den af invånarne inom snart sagdt alla rikets provinser uttryckta
lilliga åstundan att för sin ort eller sin stad, ju förr desto hellre, komma
i åtnjutande af nu ifrågavarande kommunikations-medel, i anseende lill dess mäktiga
inflytande på landets och folkets både materiela och andliga förkofran. Det
ansåges också oundgängligen nödvändigt, alt Sverige med görligaste första erhölle
jernvägs-starnlinier samt derefter ett helt jernvägsnät, då icke blott inom Europas
rikaste stater redan länge funnits sådana nät, utan äfven inom andra länder, i jemförelse
med hvilka Sverige icke kunde med likgiltighet se sig tillbakasatt, ganska
betydliga jernbanor voro dels färdiga och dels under byggnad eller planlagda. Under
erkännande af det stora steg i afseende på denna vigtiga samhälls-angelägenbet,
som genom Kongl. Maj:ts härom aflåtna nådiga proposition blifvit taget, och
under godkännande af den i högstberörde proposition uttalade grundsats, att jernvägs-stamlinier
skola anläggas och utföras genom statens omedelbara försorg och på
dess bekostnad, ansåge dock motionären de i denna proposition framställda förslag
ådagalägga alltför mycken försigtighet och sparsamhet. Dessutom har han deremot
erinrat, att bland de uppgifna så kallade stamlinierna vore en ganska väsendtlig
sådan linie förbigången eller bortglömd. Från Jönköping till Skånska kusten hade
nemligen föreslagits blott en enda jernvägslinie, gående genom Lund till Malmö,
fastän denna bana, söder om Ringsjön, måste dela sig i tvenne grenar, hvaraf den
ena komme att ega sin ändpunkt vid Malmö och den andra vid Ystad. En sådan
delning af sagde jernbana vore ej allenast för Skåne utan för hela landet vigtig
och fördelaktig; i hvilket afseende motionären anfört och upplyst: att hamnen vid
Ystad vore de flesta år öppen under hela vintern samt endast hvart 5:te eller 6:te
år någon kortare tid tillfrusen; att ett bolag bildat sig för alt underhålla en oafbruten
ångbåtsfart mellan Ystad och Stralsund, till hvilken sistnämnde stad en jernbana
från Berlin-Stettiner-banan snart komme att byggas; samt att sålunda enständig
trafik, så väl vinter som sommar, kunde öfver Ystad underhållas med Tyskland
och följaktligen med Europas hela fasta land. Prosten Berlin har fördenskull yrkat,
att en jernbana från Ringsjön till Ystad måtte varda ansedd för en lika vigtig
6
Slals-Ulslcotlets Utlåtande, JH 274.
stambana, sorn hvar och en annan utaf de i ofvan åberopade nådiga proposition
uppgifna jern-slam-linier.
Då de jernvägs-anläggningar, genom hvilka man säkrast och lättast komme i
förbindelse med Europas öfriga länder, borde företrädesvis ådraga sig uppmärksamheten
och i första rummet befordras till verkställighet, och då till dessa måste hänföras
de jernvägar, sorn förr eller sednare skulle komma att anläggas i nordlig
riktning från Skånes södra kust, derifrån man, efter 6 ä 7 timmars ångbåtsfärd,
ankomme till Tyskland och sålunda vore inne på det Europeiska jernvägsnätet, bär
Herr Trägårdh, under erinran om staden Ystads belägenhet i en af Skånes bördi
gaste
trakter, hvarest både folkmängden var större och rörelsen lifligare, än på de
fleste andra stallen i riket, föreslagit: att den i Kongl. Maj:ts nådiga proposition
omförmälda hufvudbana, eller stamlinien från Stockholm genom Jönköping lill Skåne,
mätte från trakten af Ringsjön ledas till Ystad, samt att erforderliga medel för
denna riks vigtiga jernbanas utförande måtte varda af Rikets Ständer anvisade; och
har Herr Trägårdh, till stöd för den af honom sålunda föreslagna ledning af nämnde
stambana, jemväl omförmält den isfria hamn, Ystad eger, samt lättheten att derifrån,
under alla årstider och sålunda äfven vid de tillfällen, då Öresund och Rältena voro
isbelagda, komma öfver till Stralsund eller åtminstone till Witten på Rugen, der
hamnen också alltid är öppen.
Med åberopande af det lifliga intresse för jernvägs-anläggningar, som under
sednasle tiden uppenbarat sig inom skiljda landsorter samt det härvid ådagalagda
förhållande, att ej blott de personer, som egnade sig åt affärslifvet och industrien,
utan äfven mängden af folket numera insåge och erkände de oberäkneliga fördelarne
af detta kommunikationsmedel, äfvensom brislfälligheterna och olägenheterna
af det sätt, hvarpå man ännu måste till lands färdas inom Sverige, har Herr Rooth
yttrat: att han ansåge Statsmakterne böra fästa särskild uppmärksamhet vid nödvändigheten
af kommunikalions-väsendets förbättrande inom rikets sydligaste och mest
befolkade landskap, helst detta syntes vara af naturen ämnadt att utgöra första
länken i den jernvägskedja, hvarigenom Sverige borde förbindas med främmande
länder, och hvarvid ordningen tycktes fordra, likasom erfarenheten på andra ställen
förordade, att man började utifrån och gick inåt, eller från periferien till medelpunkten,
men icke tvertorn. I allmänhet måste nemligen hvarje anlagd jernvägsinil,
som till det inre landet fortsatte kommunikationen med främmande länder,
medföra helt annan nytta, än en jernväg af motsvarande längd, som ulginge från
landets inre delar och småningom fortsattes till någon gränsort. 1 förra fallet erhölles,
snart sagdt för hvarje steg anläggningen framskred, ett till allt flera och flera
orter sig sträckande och således ett alltjemnt utvidgadt föreningsband med utlandet.
I sednare fallet, eller då man arbetade utåt för att möta den utländska trafiken,
kunde åter de egentliga och hufvudsakliga fördelarne af jernvägs-anlaggningen icke
väntas förr, än hela vägen vore färdig. I öfverensstämmelse med dessa åsigter, bar
Slals-Utskolleis Utlåtande, JVs 274.
7
Herr liooth tili särskild pröfning framställt frågan om ett Skånskt jernvägs-system,
såsom rörande icke allenast en enda provins utan hela landets välförstådda intresse.
Under åberopande af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, hvarigenom i främsta
rummet afsåges att göra hufvudstaden till centralpunkt för jernvägs-stamlinierna inom
Sverige, och under antagande, att denna åsigt vore fullkomligt riktig samt att det
mål, dit man borde sträfva, följaktligen vore att sälta rikets hufvudstad i förbindelse med
de betydligaste kusthamnarne, måste, enligt hvad Herr Asker i sin motion yttrat,
en jernbana mellan Jönköping och Malmö företrädesvis tillvinna sig allmänna uppmärksamheten,
enär en regelmässig kommunikation mellan hufvudstaden och Jönköping
redan funnes, och anläggandet af denna jernbana således i sjelfva verket icke
vore annat, än att, med begagnande af ångkraften, fortsätta till lands en till sjös
förut befintlig och äfven genom ångkraften åstadkommen kommunikation. Jönköping
syntes också utgöra en naturlig bufvudstation för en i sydlig riktning gående jernvagslinie.
Denna stad, belägen midt i Götha rike, vid ett stort vattendrag, som, i
förening med Götha kanal, bildade en oafbruten farled till landels hufvudstad, vore
centralpunkten för länets landsvägar och egde derjemte direkt sjökommunikation
med rikets central-fästning. Yid en, genom enskilda bidrag bekostad, »oculairebesigtning»
vore redan utrönt, alt några lokala, binder icke mötte mot anläggningen
af sagde jernbana, hvilken komme att förena hufvudstaden med en af landets betydligaste
hamnplatser och hvars vigt äfven med hänsigt till rikets försvar borde
undanrödja all tvekan om densammas nytta och nödvändighet. Då Herr Asker dessutom
ansäge hela statens fördel bäst beredas derigenom, att, der sådant utan synnerlig
svårighet läte Sig göra, slamlinierna utginge från det inre landet till gränspunkterna,
hvilket också förestafvades af både lokala och stats-ekonomiska skäl, har
han, med uttalande af den åsigt, att den redan påbörjade Köping-Hult-banan i
främsta rummet borde fortsättas till Götheborg, samt hufvudlinien mellan Jönköping
och Malmö derefter, eller i andra rummet, befordras till verkställighet, föreslagit:
att Rikets Ständer under denna Riksdag måtte fatta beslut härom samt anslå de
medel, som för detta utomordentligt vigtiga företag kunde erfordras.
Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson, i hvars motion Riksdags-fullmäktige
Ola Svensson, Jöns Andersson, Nils Pehrsson, Pehr Nilsson och Ola Månsson, alla
från Skåne, instämt, har yttrat: alt man väl vore allmänt öfverens derom, att ett
väl ordnadt och hela landet omfattande jernvägs-system utgjorde enda sättet för
jordbrukets, handelns och industriens uppbjelpatide, men hvarifrån detta system skulle
taga sin början, derom syntes meningarne åter vara i ej ringa grad delade. Enligt
hvad Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition uppgifvit, vore landets inre delar, mera
än kustorterna, i behof af lättade kommunikations-anstalter. Motionären ville ej
heller förneka, att jemväl de inre provinserna behöfde jernvägar, och hans önskan
vore, att äfven de, så fort som möjligt, måtte erhålla detta kommunikationsmedel.
Dock ansåge han ej Svenska jcrnbanorna böra börja midt i landet och derifrån ut
-
8
Slats-Utskotlels Utlåtande, JYs 274.
grena sig åt kusterna. Kommunikationerna inom och mellan nämnde provinser
voro redan underlättade genom ångbåtstrafiken på de större insjöarne samt Götha
kanal. De syntes således kunna och höra vänta på jernvägsanläggningarne intilldess
kust-orternas jernbanor blifvit färdiga. Deremot vore det nödvändigt, att de
närmast det öfriga Europa belägna orter härmed i främsta rummet blcfve försedda.
Då nu Skåne, såsom utgångspunkt för ett blifvande Svenskt jernvags-system, erbjöde
många fördelar, helst denna Sveriges sydligaste provins, hvarest den största så väl
person- sorn varu-trafik funnes, genom sitt grannskap med Tyskland och Danmark,
utgjorde första länken i den jernvägskedja, hvarigenom Sverige borde med främmande
länder förenas; då, till följd af den allmänna öfvertygelsen om vigten af de
stora jernvägarnes utgående från Skåne, betydliga enskilda tillskott blifvit inom denna
ort utgjorda för de derstädes nyligen verkställda undersökningarne; då kommunikationen
mellan Stockholm och Götheborg genom ofvannämnde kanal, oaktadt det vida
större afståndet, redan vore hastigare och lättare än mellan Jönköping och Skåne;
och då Småland, hvilken provins mer än någon annan behöfde upphjelpas genom
lättade kommunikationer, skulle, genom cn från Skåne till Jönköping anlagd jernbana,
blifva!! iståndsatt att från nu instängda trakter kunna exportera der befintliga
trädvaror och malm-tillgångar, samt sålunda en liflig och välgörande rörelse uppkomma
inom orter, hvarest för närvarande all omsättning saknades; har Johannes
Nilsson hemställt: att de jernvägs-linier, som, enligt Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
skulle anläggas, måtte, så vida dertill äskade erforderliga anslag varda beviljade,
erhålla sin utgångspunkt från Skåne samt derifrån dragas uppåt landet.
Riksdags-fullmäkligen Nils Svensson har också yttrat sig anse den föreslagna
slam-linien från Stockholm till Skåne, bland alla de ifrågasatta jernvägs-anläggningarne,
vara den mest behöfiiga och den, hvilken kornme att medföra de största för—
delarne; isynnerhet om den södra hälften af denna jernbana först aniades, hvilket
dessutom skulle betydligt underlätta banans fortsättning och den andra hälftens fullbordande.
Sistbemälte Riksdags-fullmäktig har alltså föreslagit: att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet hemställa, huruvida icke stamlinien mellan
Stockholm och Skåne borde vid jernvägs-anläggningarnes förberedande blifva första
föremålet för Kongl. Maj:ts nådiga omtanke, samt om icke den del af samma stamlinje,
som koirnnc att förena Wettern med Öresund, eller jernvägen mellan Malmö
och Jönköping, borde företrädesvis och så fort görligt vore, varda fullbordad.
Den motion Petter Mårtensson från Jönköpings län, under åberopande af erhållet
uppdrag från den ort, han representerade, väckt, och hvilken motion Petter
Gabrielsson från Kronobergs län och Nils Svensson från Christianstads län biträdt,
innehåller följande förslag:
l:o För skyndsamt utförande af en jernväg mellan Malmö och Jönköping på det i
Kongl. Maj:ts nådiga proposition föreslagna sätt för stamliniers anläggning, anvisas
-
Siats-Utskottets Utlåtande, M 274.
9
visas en till 230,000 R:dr ärli gen bestämd anslagssumma, svarande emot det
af Staten, med hänsigt lill anläggnings-kostnaderna för Köping-Hult-linien,
garanterade belopp.
2:o. Denna anslagssumma beviljas att utgå retroaktivt, så att öfverskotten å statsinkomsterna
ansvara för sagde anslags utgående från samma tid, som Statsverkets
utbetalningar för Köping- Hult-banan börja.
3:o. Utaf de i högstberörde nådiga proposition afsedda medel, 615,000 R:dr, för
fullföljandet af vestra jern-stambanan, eller stamlinien mellan Stockholm och
Götheborg, anvisas för södra stambanans räkning ett så stort belopp, som erfordras
för begge banornas liktidiga utförande, under förutsättning, att den
sednare eller södra stambanan sammanbindes med jernvägen från Götheborg
till Slockholm på det ställe, vester om Wettern, hvarifrån begge banorna an
,
ses lämpligen böra fortgå i en linie.
4.‘o. Derest tillgångarne skulle medgifva tillökning af sistnämnde summa, bör sam
ma
fördelningsgrund för det tillökade beloppet bibehållas.
Detta förslag vore, enligt hvad motionären uppgifvit, grundadt på den
fisigten, att anläggningen af en motsvarande del utaf stamlinien mellan Malmö och
Stockholm borde at Staten understödjas efter enahanda grunder, som tillämpats för
den del af stamlinien mellan Stockholm och Götheborg, hvilken utgjordes af KöpingHult-jernvägen,
samt att utförandet af dessa begge delar af nämnde stamlinier borde
fortgå lika, så att sjelfva stambanorna kunde liktidigt öppnas för trafiken, från deras
utgångspunkt, ända till den för begge gemensamma slutpunkten, Köping. Petter
Mårtensson har derjemte, under åberopande af en, hans motion i afskrift bilagd,
lill Kongl. Maj:t ingifven, underdånig ansökning af Wassbo härads Hushållsgillen,
rörande sträckningen af jernvägen från Skåne till Wettern, uppgifvit flera, enligt
motionärens tanke, öfvervägande fördelar, som i ej mindre stats-ekonomiskt och
kommersiell än militäriskt hänseende skulle vara förenade med en ofördröjd verkställighet
af denna jernvägs-anläggning, genom hvilken Götha Kanal-bolag kunde
erhålla någon ersättning för den minskade trafik å kanalen, jernvägs-anläggningen
mellan Köping och Hult komine att föranleda.
Stats-Utskottet har i sitt, med anledning af Kongl. Maj:ts ofta åberopade nådiga
proposition, infordrade, och under JV2 273 afgifna, utlåtande redan uttalat sina
tankar angående viglen och angelägenheten för Sverige, att ofördröjligen erhålla förbättrade
samt efter landets lokala förhållanden och rörelsens behof lämpade kommunikations-anstalter.
Lika med ofvanbemälde motionärer, hyser också Utskottet
den öfvertygelseoj alt äfven delta land snart måste tillegna sig det nya forlskafFningsmedel,
som inom liera andra länder redan allmänt begagnas och der visat sig
i mångfaldiga riktningar befrämja näringarnes jemte allmänna rörelsens utveckling;
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 49 Haft. 2
io
Stats-Utsholtels Utlåtande, M 274.
och Utskottet delar äfven motionärernes yttrade önskan, att de landsorter, hvarest
detta kommunikations-medel är företrädesvis behöfligt och efterlängtadt, måtte, så
fort omständigheterna möjligen medgifva, komma i åtnjutande af detsamma och dess
motsedda fördelar. Men, på sätt Utskottet jemväl i samma utlåtande yttrat, anser
Utskottet det vara af den högsta vigt både för samtid och efterkommande, att isynnerhet
hufvudlinierna i Sveriges blifvande jernvägs-system varda anlagda uti en
riktning och i en ordning samt på ett sätt, att det med dessa dyrbara anläggningar
åsyftade ändamål till fullo vinnes. I öfverensstämmelse med denna åsigt, har
Utskottet tillstyrkt ett särskildt anslags beviljande, för att derigenom sätta Kongl.
Maj:t i tillfälle låta erfarne och sakkunnige män, efter anställde statistiska och topografiska
undersökningar samt granskning af alla härvid förekommande omständigheter,
uppgöra och utarbeta ett fullständigt förslag till ordnandet af kommunikationsväsendet
inom Sverige, med hänsigt till härstädes erforderliga jernvägars riktningar,
anläggningssätt och beskaffenhet m. na.; hvarjemte Utskottet föreslagit Rikets
Ständer att i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vid nästkommande
Riksdag aflåta nådig proposition angående Sveriges jernvägs-system och verkställigheten
af de större jernvägs-anläggningar, som af allmänna medel böra bekostas och
genom Statens försorg utföras.
Derest Rikets Ständer godkänna de af Utskottet i sagde utlåtande yttrade
åsigter samt bifalla hvad Utskottet deruti tillstyrkt och hemställt, lära Rikets Ständer
under innevarande Riksdag, eller innan Kongl. Maj:t ens hunnit meddela Sitt
nådiga beslut, angående sättet för omförmälde undersökningars eller utredningars fö
retagande,
anse sig hvarken böra eller kunna bestämma, hvilken af de nu ifrågaställa
jernvägs-slainbanorna bör genom Statens försorg först utföras, eller hvilken
riktning och hvilka ändpunkter den ena eller andra af dessa stambanor skall erhålla;
och lära Rikets Ständer, vid sådant förhållande, än mindre anse sig för närvarande
böra anvisa de medel, sorn erfordras för utförandet, till större eller mindre
del, af den utaf rnotionärerne företrädesvis förordade stambanan, helst kostnaderna
för densamma, oaktadt de öfver åtskilliga jernvägar inom Skåne uppgjorda och till
Utskottet inlemnade omständliga kostnads-beräkningar, naturligtvis icke kunna uppgifvas
förr, än banans sträckning samt utgångs- och slut-punkter, derom motionerna
innehålla skiljaktiga förslag, blifvit bestämda. Utskottet, enligt hvars åsigt ett
särskildt jernvägs-system för Skåne ingalunda bör fastställas, får alltså hemställa,
att de uti ofvanstående motioner framställda förslag, i afseende på
utförandet af deruti uppgifna jernvägs-anläggningar inom Skåne och
Småland, icke må till någon särskild åtgärd af Rikets Ständer för
anleda;
anseende
Utskottet sig, med hänsigt till Petter Mårtenssons framställning om anvisandet
af enahanda årliga anslag för den södra stamlinien, som det belopp, hvilket
komme att utgå för jernvägen mellan Stockholm och Götheborg, böra erinra, att, i
Slats-Utskoltets Utlåtande, Jtä 274.
11
händelse Utskottets utlåtande öfver Kongl. Maj:ts nådiga proposition rörande jernvägs-anläggningarne
varder bifallet, komma några medel lör nämnde jernvägs fullbordande
icke att under denna Riksdag anvisas; och lärer någon utbetalning, till
följd af Statens ränte-garanli för Köping-Hull-jernvägens anläggnings-kostnader, ej
heller under mellantiden intill nästa Riksdag kunna ifrågakomma.
B) Angående anläggning af en jernväg mellan städerna Wenersborg och
Uddevalla.
För att, i sammanhang med andra frågor om jernvägs-anläggningar inom riket
förekomma till behandling, har ett redan 1847 uppgjordt förslag om Wenerns och
Nordsjöns förening medelst jernväg mellan städerna Wenersborg och Uddevalla,
blifvit af Herr P. Berg Rikets nu församlade Ständer understäldl; hvarvid han föreslagit,
att utaf allmänna medel matte beviljas lämpligt bidrag för denna jernvägsanläggnings
utförande.
Enligt de motionen härom bifogade, sagde år från trycket utgifna, handlingar,
hade i äldre och sednare tider fråga varit väckt om sammanbindningen af Wenern
och hafvet genom en kanal mellan de orter, som den föreslagna jernvägen, hvars
längd icke komme att utgöra fullt 2% mil, skulle förena. Den nu begagnade, omkring
9 mil långa, kommunikations-leden mellan Wenern och Nordsjön, genom
Trollhätte-kanal, skulle, efter hvad erfarenheten ådagalagt, icke ensam förmå uppfylla
rörelsens behof och anspråk, helst densamma under en stor del af året vore
stängd, utom det att farten deruti vore långsam och besvärlig samt förenad med
flera olägenheter. Jemte de fördelar, som genom ifrågavarande jernväg skulle tillskyndas
dess begge ändpunkter, städerna Uddevalla och Wenersborg, komme denna
jernväg att bereda en oberäknelig vinst för de omkring Wenern belägna landska
pen,
derigenom att deras betydliga och för hela landet vigtiga produkter kunde,
inom några få limmar efter ankomsten till Wenersborg, exporteras från Uddevalla,
och samma landskap, äfven vida hastigare än för närvarande, kunna erhålla de för
dem behöfliga import-varor. Dessutom skulle genom jernvägen kunna besparas de tusentals
mans- och häst-dagsverken, som nu måste användas för forslingen af spanmål och
andra produkter lill och från sistnämnde stad, hvars spanmåls-exporl under år 1845
uppgick till 80,000 tunnor. Fördelarne af sagde jernväg skulle än vidare Ökas och
utsträckas, sedan Wenern genom jernbana blifvit sammanbunden med Hjelmaren och
Mälaren; hvarefter en ny och beqväm kommunikations-linie mellan Östersjön och
Nordsjön således skulle vara öppnad. Kostnaderna för utförandet af denna jernvägs-anläggning,
jemte anskaffningar af dertill hörande lokomotiver och vagnar, vore
uti det, efter derom erhållen anmodan, af Preussiske Öfver-ingeniören J. Koenigk,
som verkställt undersökningarne och nivellerings-aibetena, år 1846 uppgjorda kostnadsförslag,
beräknade till 2,242,253 R:dr 30 sk. R:gs eller 1,494,835 R:dr 36
sk. B:ko, hvilken kostnadssumma dock, enligt motionärens yttrade förmodan, skulle,
12
Stals-Utskollets Utlåtande, M 274.
genom iakttagande af numera vid dylika anläggningar begagnade förbättrade arbetsmethoder,
kunna betydligt minskas.
På sätt motionären sålunda sjelf anmärkt, är den uppgjorda beräkningen öfver
kostnaderna för det företag, bvars understödjande med lämpligt Statsbidrag ban föreslagit,
icke fullt tillförlitlig; hvadan och då åtskilliga omständigheter, hvilka, i fråga
om en jernvägs anläggande mellan ofvannämnde 2:ne städer, ovilkorligen måste tagas
i betraktande, icke blifvit utredda, Utskottet, som icke betviflar, att derest de af
Utskottet tillstyrkta undersökningar och utredningar angående Sveriges kommunikations-väsende
varda anställda, behofvet af en hastigare och kortare kommunikation,
än den nuvarande, mellan Nordsjön och Rikets största insjö kommer att utgöra ett
bland föremålen för dessa undersökningar och utredningar, alltså får hemställa,
att den af Herr Berg nu väckta motion om Statsbidrag för den af
honom uppgifna jernvägs -anläggning icke må af Rikets Ständer bifallas.
C) Angående Köping-Hult-jernvägens fortsättning genom Skaraborgs län
till Götheborg.
För den händelse, att Rikets Ständer icke skulle bifalla de i Kongl. Majtts
Nådiga Proposition framställda förslag om jern-stambanors utförande på Statens bekostnad
och genom dess försorg, samt anläggningen af den fortsatta Köping-Hult
jernvägen,
likasom andra stamliuier, deremot skulle, i öfverensstämmelse med härom
väckta motioner, komma att åt den enskilda omtanken och företagsamheten öfver
lemnas,
har Herr Sandströmer, Anders Peter, för alt äfven i sådant fall bereda
möjligheten alt från Svartå fortsätta sagde jernväg genom Skaraborgs län, för hvilket
ändamål undersökningar blifvit anställda och förslag uppgjorda, hemställt, att ett anslag,
motsvarande minst halfva beloppet af den för verkställigheten häraf till 3,401,535
R:dr beräknade kostnad, mätte varda ortens invånare beviljadt, derest de förena
sig om utförandet af denna fortsatta jernbana, samt att i sådant fall måtte dem
förunnas enahanda fördelar, som, utom ränte-garäntien, medgifvits för Köping-Hult
banans
anläggning.
Då Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att godkänna den af Kongl. Maj:t i Nåder
förordade grundsats, att jernvägs-slamlinierna böra uteslutande genom Statens försorg
anläggas, så, och ehuru Utskottet ansett något beslut för närvarande icke böra af
Rikets Ständer meddelas i fråga om sistnämnde jembanas fortsättning, lärer, i fall
Utskottets uti sagde hänseende gjorda framställningar varda af Rikets Ständer bifallna,
Herr Sandströmers nu oinförmälda motion komma att förfalla.
Dj Angående anläggning af en jernväg från Askersund till KöpingHult-
banan i närheten af Quisbro kyrka i Nerike.
Herr G. 0. Sundblad, hvilken väckt motionen härom, har dervid erinrat, hurusom
då nu snart, till följd af Rikets sednast församlade Ständers i sådant afseende
Slats-Utslcoltets Utlåtande, J\S 271.
13
fattade beslut, en direkt jernvägs-förbindelse komme att erhållas emellan sjöarne Mälaren
och Wenern, det vore af stor vigt för det sålunda påbörjade kommunikationssättets
fullständiga utveckling, att en dylik förbindelse äfven åstadkommes emellan
Mälaren och det mellersta Sveriges andra stora sjö, Wettern. Härigenom skulle
nemligen de rika och fruktbara trakter, som omgifva denna sjö, få en lätt och hastig
kommunikation ej allenast med de orter, Köping-Hult-banan komme att genomskära,
utan äfven med hufvudstaden, och afsättningen eller utbytet af Östergöthlands spanmålsförråd
emot Nerikes och Westmanlands bergsprodukter underlättas samt flera
andra fördelar beredas för den allmänna rörelsen. Inseende de gagnande följderna
af detta företag, hade invånarne i den kringliggande landsorten, genom enskilda
bidrag, tillskjutit halfva beloppet af kostnaderna för den angående anläggningen af en
sådan väg verkställda undersökning samt de deröfver upprättade fullständiga kartor
och kostnadsförslag. Uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Statens medverkan
för jernvägs-anläggningar fanns också bland de bibanor, hvilka syntes förtjenta att
med Statsunderstöd ihågkommas, den af motionären förordade jernväg uppgifven;
varande densamma föreslagen att anläggas från Askersund till en punkt på KöpingHult-banan
nära Quisbro kyrka. Vid nu anförda förhållanden, och då allenast en
ganska obetydlig del af den till 1,414,000 R:dr beräknade anläggnings-kostnaden
skulle kunna af ortens invånare åstadkommas, har Herr Sundblad föreslagit, att denna
jernbana måtte, så skyndsamt som möjligt, varda på Statens bekostnad anlagd.
Med afseende å nu förevarande motion finner Utskottet sig föranlåtet åberopa
den af Kongl. Majit Rikets Ständers fastställelse underställda grundsats, att anläggningen
af smärre jernbanor, lill hvilka den af bemälde motionär föreslagna bana
ostridigt måste hänföras, hör hädanefter såsom hittills ankomma på den enskilda
industrien och företagsamheten. I öfverensstämmelse med denna grundsats, hvars antagande
af Rikets Ständer Utskottet jemväl tillstyrkt, och då arbetet å den jernväg,
deraf denna bibana skulle komma att utgöra en sidogren, och af hvars fullbordande
densamrnas vigt och nytta för rörelsen inom ofvannämnde provinser måste bero,
ännu icke synnerligen fortskridit, anser sig Utskottet böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till det väckta förslaget om meranämnde
bibanas anläggande på Statens bekostnad.
E) Angående anläggningen af en jernbana mellan Köping- Hult -jernvägen
och Christinehamn.
Uti den härom väckta motion har Herr E. Wahlund upplyst, alt, sedan 1849
års början, inom östra delen af Wermland följande jernvägar för begagnande af
hästkraft blifvit anlagda, nemligen: Christinehamns jernväg, som förenar Rergsjön
jemte flera andra vattendrag med Wenern, och är 20,000 alnar lång samt kostat
160,000 Ridr; Kroppa-jernvägarne mellan sjöarne Lurigen och Östersjön samt mellan
Östersjön och Yngen, för hvilka sednare 2:ne jernvägar, med en längd den förra
14
Stats-Ulskottets Utlåtande, M 274.
af 3,000 och den sednare af 13,000 alnar, anläggnings-kostnaden uppgått till 105,000
R:dr; Filipstads jernväg mellan sjöarne Daglösen och Yngen, utgörande 12,000 alnar
och kostande 72,450 R:dr; samt Lerviks-jernvägen mellan sjöarne Yngen och Långban,
för hvilken sistnämnda, 6,000 alnar langa, jernväg, kostnaden utgjort 17,500 R:dr.
För utförandet af dessa 5 jernvägs-anläggningar hade, i egenskap af lån, utaf allmänna
medel erhållits ett sammanräknadt belopp af 200,000 R:dr, deraf 133,333
R:dr 16 sk. utbekommits från Handels- och Sjöfarts-fonden. Utan allmänt understöd
voro 2:ne andra dylika anläggningar företagna för att sammanbinda, den ena, Daglösen
med Lersjön, samt, den andra, Yngen med sjön Saxen inom Orebro län. Vidare
hade för att varor, med begagnande af båtled, måtte kunna transporteras mellan
Carlskoga bergslag och lastageplatsen Sjöändan, der Christinehamns-jernvägen vidtager,
anlagts en kanal vid Knapforsen inom denna bergslag, hvilken kanals kostnad uppgick
till 36,000 R:dr; hvarjemte en annan kanalled, benämnd Bjurbäcks kanal, nu
vore under byggnad för att förena Daglösen med Lungen och sålunda erhålla en
oafbruten vatten-kommunikation mellan Filipstad och Sjöändan; börande kostnaden för
denna kanal, hvartill ett anslag af 65,000 R:dr under sednaste Riksdag beviljades,
komma att uppgå till minst 150,000 R:dr. Till följd af de redan verkställda för—
bättringarne i kommunikations-väsendet inom sagde landsort, hade rörelsen på Christine—
bamns-jernvägen, under de få år som förflutit efter denna vägs anläggande, ökat sig
vida utöfver hvad man dessförinnan kunde föreställa sig. Denna väg måste derföre
och för rörelsens motsedda än betydligare tillökning, sedan de i samma ort nu pågående
kommunikations-arbeten blifvit fullbordade, förändras för begagnandet af lokomotiver;
hvilken förändring troligen komme att vidtagas redan under nästa år. Men
det för östra Wermland måhända mest vigtiga arbetsföretaget vore en förening mellan
meranämnde jernväg och Köping-Hull-banan; ett företag, som ej kunde af denna
landsorts invånare utföras utan Statens mellankomst och medverkan. Till ådagaläggande
af en sådan förenings fördelaktighet ej blott för kringliggande orter, utan
äfven för andra provinser, äfvensom för Staten och Köping-Hult-jernvägsbolaget, har
motionären vidare uppgifvit, att inom östra delen af Wermland samt de delar af
Nerike och Wester-dalarne, som, genom dels nyligen anlagda, dels med ofelbart hopp
om framgång ifrågaställa, kommunikations-leder redan voro eller snart blefve dermed
sammanbundna, bergsbruket utgjorde hufvudnäringen, och jordbruket således endast
kunde betraktas såsom en binäring. Derföre måste, för fyllande af dervarande invånares
lefnadsbehof, under vanliga år omkring 50 ä 60,000 tunnor spanmål,
och under ej sällan inträffande missväxter vida derutöfver, dit transporteras från
andra orter. Genom den föreslagna föreningen mellan Köping-Hult- och Christinebamns-jernvägarne,
skulle de stora kostnader och svårigheter till stor del försvinna,
som för närvarande äro förenade med transporterna af så väl denna betydliga spanmålsqvantitet,
som de varor och effekter, hvilka för öfrigt under olika årstider måste,
dels sjöledes, dels på släda, föras till och från omförmälda bergslagsorter samt under
Ståts-Utskottets Utlåtande, M 274.
15
Sin forsling vid särskilda ställen uppläggas. Dessutom skulle, genom anläggandet af
den jernväg motionären föreslagit och densammas utgrening till sjön Möckeln inom
Carlskoga bergslag, de fördelar kunna vinnas, som med Köping-Hult-banans, af Jernvägs-kommittéen
förordade, anläggning i denna riktning åsyftades. Samma jernväg vörö
också att betrakta såsom en del af den stamlinie, hvilken i en ej aflägsen framtid
måste komma att fortsättas till Norrige. De kostnader, hvilka för densammas utförande
af Staten användes, vore således egentligen alt anse såsom ett förskott å denna
fortsatta stamlinies anläggnings-kostnader. Herr Wahland har fördenskull hemställt,
huruvida icke anläggningen af ifrågavarande jernväg borde, i öfverensstämmelse med
den af Kongl. Maj:t föreslagna grundsats, bekostas af Staten; men förden händelse,
att framställningen härom icke skulle varda af Rikets Ständer bifallen, har han föreslagit,
att Staten måtte understödja berörde företag, dels med ett anslag utan återbelalnings-skyldighet
af 174,333 R:dr 16 sk., motsvarande en tredjedel utaf den
summa kostnadsförslaget upptoge, dels med ett lån å samma belopp, emot 3 procent
ränta och 2 procent årlig afbetalning; börande vid dessa Statsbidrags anvisande,
enligt motionärens förslag, fästas det vilkor, att ett bolag inom bestämd tid
bildas, som förbinder sig att icke allenast tillskjuta den återstående tredjedelen af
kostnadsumman, samt ansvara för fullgörandet af ränte- och kapital-inbetalningarne å
det beviljade Statslånet, utan äfven låta verkställa och fullborda arbetet i enlighet
med den plan, hvilken varder af Kongl. Majit i Nåder fastställd, äfvensom för öfrigt
iakttaga de föreskrifter, Kongl. Majit och Rikets Ständer kunde finna för godt meddela.
Det i förevarande motion åberopade, af Löjtnanten vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen
C■ Adelsköld, under sistlidet år, upprättade och jemte åtföljande kartor
samt planritningar, till Utskottet aflemnade kostnadsförslag, för anläggningen af en
jernväg med enkelt spår från Christinehamn till Köping-Hult-jernvägen vid Sjöhammarns
bruk, beläget 1% mil från nyssnämnde stad, upptager för denna jernväg, jemte
stations-byggnader, rörelse-materiel och elektrisk telegraf, ett sammanräknadt kostnadsbelopp
af 523,000 R:dr.
Oaktadt Köping-Hult-jernvägens utgrening eller utsträckning till Christinehamn,
och sålunda skeende förening med det kommunikalions-system, som der för närvarande
bar sin ändpunkt, synes komma att medföra väsendtliga fördelar ej allenast
för sistnämnde stad och deromkring belägna landsbygd, utan äfven för rörelsen inom
en betydlig del af riket, anser sig Utskottet likväl, innan de nu föreslagna undersökningar
och utredningar i afseende på stambanornas riktningar och anläggningssätt
m. m., blifvit verkställda, icke kunna tillstyrka företagandet, på Statens bekostnad, af
den utaf Köping-Hult^jernbanans fullbordande beroende jernvägs-anläggning, Herr
Wahlund förordat, och hvilken, på sätt han jemväl yttrat, lärer komma att utgöra eo
del utaf den i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition uppgifna nordvestra slamlinien;
hvarföre och i öfverensstämmelse med Utskottets i likartade frågor förut uttalade
16
Stats-Utskottels Utlåtande, JM 27-1.
åsigt, att Rikets Ständer icke böra bevilja särskilda Statsbidrag för de till stambanor
hörande jernvägars utförande genom enskild försorg, Utskottet får hemställa,
att Rikets Ständer icke må bifalla hvarken det ena eller det andra
af de alternativa förslag, merbemälde motionär, med hänsigt till den
af honom föreslagna jernvägs-anläggning, framställt.
F) Angående låne-understöd för anläggningen af jernväg mellan KöpingHult-banan
och Lindesbergs bergslag inom örebro län.
Enligt hvad de om Statsbidrags beviljande för denna jernvägs-anläggning af
Herr Ehrenborg, Richard och Prosten C. D. Arosenius väckta särskilda motioner
innehålla, hade, från längre tid tillbaka, ansetts behöfligt att erhålla en lättare och
hastigare kommunikation mellan städerna Lindesberg och Arboga, än den nuvarande
4 mil långa landsvägen* å hvilken bergslagernas produkter måste med betydliga
kostnader och svårigheter fortskaffas, innan de vid sistnämnde stad kunde till aflastnings-orterna
vid Mälaren utskeppas. Redan för 10 år sedan hade fråga väckts
och undersökningar anställts samt kostnadsförslag upprättats för sjöarne Rossvalens
och Väringens förening genom en kanal; men i anseende till åtskilliga mellankomna
hinder, hade verkställigheten af förslaget härom uppskjutits. Då numera, till följd
af Rikets sednast församlade Ständers derom meddelade beslut, anläggningen af en
jern-stambana mellan Köping och Hult påbörjats, hade inom bergslagerna en liflig
önskan uppstått, att genom en från denna bana lill dem utgående jernväg erhålla
den för afsättningen af deras produkter behöfliga och länge saknade lättare kommunikation,
helst afståndet mellan Köping-Hult-banans nordligaste krökning, vid egendomen
Frövi, (norr om sjön Väringen) och staden Lindesberg (söder om sjön Rossvalen),
genom hvilken stad alla bergseflekterna från såväl Lindesbergs som Nya Kopparbergets
och en del af Ramsbergs bergsiager nedföras, endast utgjorde omkring
iV-i mil. Denna ort, eller trakten kring sjön Rossvalen och Lindes-sjön, var således
en föreningspunkt och genomfart för alla de omgifvande bergslagerna; och den
komme att i sådan egenskap vinna en tilltagande betydenhet, i den mån kommunikationerna
med landet norr om Rossvalen förbättrades genom der dels redan företagna,
dels förberedda, anläggningarne af jernvägar för hästkraft, saint båtleder. Det
vore följaktligen af ännu större vigt, att en lätt och oafbruten förbindelse åstadkommes
mellan Lindesberg och Köping-Hult-banan. För en jernvägs anläggande
i denna riktning hade också, genom bidrag af ortens invånare, förberedande undersökningar
blifvit anställda; men som kostnaden för anläggningen af en dylik väg,
enligt det deröfver uppgjorda förslag, skulle uppgå till ej mindre än 700,000 R:dr,
hade detta företag ansetts allt för kostsamt för att af ett enskildt bolag kunna Utföras.
De för sagde företags tillvägabringande utsedde kommitterade, som dessutom
betviflat, att det betydliga bidrag af allmänna medel, som skulle härtill erfordras,
kunde för närvarande med hopp om framgång begäras, hade derföre funnit sig föranlåtna
-
Stals-Vlskottels Utlåtande, J\s 274.
17
anlåtne inskränka sina tillgöranden till förberedande åtgärder för åstadkommande af
en jernbana med mindre spårvidd samt lättare lokomoliver. För denna jernbanas
utförande förmodade kommilterade, att ett bolag skulle i orten kunna bildas, derest
ett lån luirför å 250,000 R:dr, på billiga vilkor, af Staten erhölles. 1 öfverensstämmelse
med det af bemälde kommitterade sålunda framställda förslag, och i
betraktande af ej mindre de fördelar, hvilka genom den föreslagna kommunikationsliniens
öppnande skulle tillskyndas en af landets mest idoga och på metaller rika,
men i många afseenden vanlottade bergslager, än den betydliga, statens uppoffringar
för denna anläggning godtgörande, tillökning, trafiken på Köping-Hult-banan härigenom
skulle erhålla, hafva motionärerne föreslagit, alt, för anläggningen af en till begagnande
med lättare lokomoliver afsedd jernväg mellan Dalkarshytte bruk och Frövi
station å Köping-LIult-banan, ett lån å 250,000 R:dr mätte beviljas, att utgå sedan
för denna jernvägs-anläggningä utförande ett bolag af svenske män sig bildat och
för arbetets ändamålsenliga fullbordande ställt af Kongl. Maj:t godkänd säkerhet.
Detta lån borde få innehafvas räntefritt under de 5 första åren, hvarefter å kapitalet
borde afbetalas 2 procent årligen samt derjemte erläggas 3 procent ränta å det
vid hvarje års början återstående kapitalbelopp.
Utaf de, jemte dessa motioner, Utskottet tillställda handlingar, har Utskottet,
bland annat, inhämtat, att kostnaderna för ifrågavarande jernvägs-anläggning samt anskaffningen
af den för samma vägs begagnande erforderliga rörelse-materiel, jemlikt
det af Löjtnanten C. Adelsköld, i början af detta år, afgifna kostnadsförslag, skulle
komma att uppgå till 375,100 R:dr, äfvensom att, enligt en af Bergmästaren i
orten deröfver uppgjord beräkning, de jern- och andra metall-effekter samt den spanmål
och de viktualier m. fi. varor, hvilka kunde anses komma att forslas på samma
jernväg, skulle utgöra nära 95,000 Skep:d bergsvigt.
De af ofvanbemälde 2:ne motionärer uppgifna, likasom öfriga härvid förekommande,
förhållanden vitsorda visserligen bebofvct och nyttan af en omedelbar och
ändamålsenlig kommunikation mellan Köping-Hult-jernvägen och Lindesbergs stad samt
deromkring belägna bergslager, och Utskottet tror sig äfven kunna antaga, att en
sådan kommunikation mellan denna ort och nämnde jernväg, i anseende till densammas
fördelaktighet och angelägenhet, bör och skall åstadkommas, samt att allmänt
understöd, i fall sådant finnes nödvändigt för denna kommunikations tillvägabringande,
jemväl kan påräknas sedan Köping-Hult-jernvägen blifvit fullbordad och för allmänna
trafiken öppnad; men dessförinnan och så länge omförmälda bergslager följaktligen
icke kunna ega någon egentlig fördel af kommunikationen med meranämnde jernvägslinie,
synes det för tidigt att för ifrågavarande företag anvisa något statsbidrag; vid
hvilket förhållande Utskottet alltså anser sig böra hemställa,
att det för en jernvägs-anläggning mellan oftanäinnde jernbana samt
Lindesbergs stad och bergslag föreslagna lån för närvarande icke må
af Rikets Ständer beviljas.
Bih. lill R. Sl. Prot. 1853 <5l 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 49 Hafi. 5
18
Stals-Utskottels Ullålande, Jtä 274.
G) Angående bidrag, af allmänna medel, för en jernväg mellan sjöarne
Wessman och Barken inom Stora Kopparbergs län.
Efter det, pä sätt Herr J. G. Wahlström i sin, angående denna jernväg, hos
Borgare-Ståndet väckta motion uppgifvit, lokal-undersökning för en kanals anläggning
mellan ofvannämnde sjöar, för mer än 20 år tillbaka, blifvit anställd och omständligt
kostnadsförslag derefter upprättadt samt Väg- och Vattenbyggnads-slyrelsen förordat
denna kanal-anläggning, förklarade Kongl. Maj:t, uti Dess Nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof vid år 18-44 års Riksdag, alt bland de nya kanalledningar,
för hvilka statsanslag ifrågakomma, den föreslagna kanalen mellan sjöarne
Barken och Wessman borde företrädesvis komma i åtanke, i anseende till de stora
fördelar densamma, i förening med Strömsholms kanal-led, skulle komma att medföra,
ej allenast för omkringliggande, med hänsigt till bergverks-industrien, högst
vigtiga orter, utan ock för riket i allmänhet. Men beviljandet af det anslag å
465,000 R:dr, Kongl. Maj:t då, likasom vid 1847 och 1848 års Riksdag, föreslog
för detta företag, blef af Rikets Ständer uppskjutet. Sedermera hade fråga uppstått
att, i stället för en båtled, anlägga en mindre jernväg mellan samma sjöar, hvarigenom
det åsyftade ändamålet, eller sjön Wessmans sammanbindning med Strömsholms
kanal och Mälaren, skulle, med betydligt minskad kostnad, kunna vinnas. Med afseende
å vigten och bebofvet af ett dylikt kommunikations-medel inom en ort, der
45 tackjernshyltor samt 54 stångjerns- och manufakturverk funnes anlagda, har
motionären uppgifvit, att omkring 50,000 Skep:d jernefTekter, jemte 6 ä 7,000
tunnor spanmål och styckegods, årligen forslades mellan ofvannämnde 2:ne sjöar, och
hvilka varor derunder måste 6 gånger oinlastas. Genom dessa omlastningar från
hjuldon till båt och tvertom, åtginge en tid af 4, ofta 6 veckor, mellan effekternas
aflemnande på det ställe vid sjön Wessman, der jernvägen skulle komma att hörja,
och deras framkomst till stranden af den i'A mil derifrån belägna sjön Barken.
Till följd af de många ofnlastningarne samt de ständiga ombytena af forman och
båtförare, förskingrades, skadades eller sammanblandades en stor del af de forslade
effekterna. Berörde olägenheter komme naturligtvis att försvinna efter jernvägsanläggningen,
då endast på- och aflastning vid transportens början och slut i frågakom
me, samt knappast 4 timmar behöfdes för hvarje transport verkställande. — Kostnaderna
för denna, till begagnande med hästkraft afsedda, jernväg af 1 Vi mils längd
och med enkelt, 3 fots vidt spår, skulle, enligt det af Majoren vid Väg- och Yattenbyggnads-korpsen
C. E. Nordström deröfver uppgjorda förslag, bestiga sig till 4 89,700
R:dr. Deremot kunde afkastningen af jernvägen icke beräknas högre än tili 3%
procent af sagda kostnadssumma. Ifrågavarande gagneliga företag skulle följaktligen ej
komma alt utföras, såvida icke detsamma genom Statens bidrag understöddes. Herr
Wahlström samt Riksdagsfullmäktige!) Johan Bergström från Stora Kopparbergs län,
hvilken sednare inom Bonde-Ståndet väckt enahanda motion, hafva derföre föreslagit;
Slals-Utslrotlels Ullålande, J\1 274.
19
att utaf det erforderliga kostnadsbeloppet, utgörande omkring 200,000 R:dr, mätte
från Statsverket erhållas en fjerdedel, eller SO,000 R:dr, såsom direkt anslag, och en
fjerdedel, eller SO,000 R:dr, såsom lån, hvilket sednare skulle under S års tid vara
räntefritt och derefter återbetalas med en tiondedel årligen, jemte erläggandet af 4
procent ränta. För utgörandet’ af den återstående hälften af kostnadssumman, skulle,
enligt motionärernes förslag, ett bolag bilda sig, med förbindelse att ej allenast tillskjuta
denna hälft samt fullgöra ränte- och kapital-betalningarne å det föreslagna
lånet, utan ock ansvara för företagets utförande i enlighet med den derför fastställda
plan.
I anseende lill den högst betydliga rörelsen och den särdeles lifliga verksamheten
inom den ort, der ifrågavarande jernväg skulle anläggas, samt det besvärliga
och tidsödande sätt, hvarpå transporterna af denna orts produkter och förnödeuhetsartiklar
för närvarande måste verkställas, och i betraktande af de stora fördelar, som
en utsträckning till sjön Wessman af den kommunikations-led frän Mälaren, Strömsholms
kanal bildar, enligt hvad Kongl. Maj:t vid föregående Riksdagar vitsordat,
komme att medföra ej blott för kringliggande landsbygd, utan äfven för riket i allmänhet,
bar Utskottet funnit sig desto hellre böra förorda och tillstyrka beviljandet
af statsbidrag för den nu föreslagna jernvägs-anläggningen, sorn utförandet af detta
företag fordrar vida mindre allmänna och enskilda uppoffringar, än verkställigheten
af det kommunikations-medel mellan ofvannämnda 2:ne sjöar, hvarom förslag förut
varit framstäldt. Men som de understöd af allmänna medel, hvilka hittills erhållits
för flera redan fullbordade anläggningar af dylika kortare, till begagnande med hästkraft
afsedda, jernvägar, endast utgått i egenskap af lån, och då Utskottet föreställer
sig, att äfven hädanefter sådana jemförelsevis mindre kostsamma anläggningar böra,
der de finnas för rörelsen och näringarne inom vissa orter behöfliga, kunna åstadkommas
med enahanda bidrag från det allmännas sida, anser Utskottet sig icke
kunna biträda motionärernes framställning, att en del utaf det statsbidrag, hvarom
nu är fråga, måtte erhållas såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet. Deremot,
och under de för likartade, från Riksgälds-kontoret utgående, understöd till andra
arbetsföretag fastställda vilkor, torde detta statsbidrags af molionärerne föreslagna
belopp böra något förhöjas, ifall detsamma allenast emot bestämd återbetalningsskvldighet
varder beviljadt.
Utskottet får alltså tillstyrka och hemställa,
alt Rikets Ständer, för anläggningen af en jernväg mellan sjöarne Norra
Barken och Wessman inom Norrbärkes och Grangärdes socknar i
Stora Kopparbergs län, måtte åt det bolag, som bildar sig för detta
företag, bevilja och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa ett lån å
Etlhundratretiotretusen trehundratreliotre (153,333) R:dr 16 sk.;
hvilket lån under den för arbetets utförande i det härom afslutade kontrakt
bestämda tid, bör få, utan ränta och kapital-afbetalning, innehafvas,
20
Slats-Utskollels Utlåtande, M 274.
samt derefter återbetalas genom erläggandet, före hvarje års slut,
af fem procent å hela den utbekomna lånesumman, dervid beräknas
tre procent årlig ränta för det dessförinnan obetalda lånebeloppet
och återstoden utgör kapital-afbetalning; hvarjemte och derest det
till inbetalning förfallna beloppet icke varder i stadgad ordning erlagdt,
fem procent årlig ränta å detta belopp bör utgöras, intilldess
inbetalningen deraf vederbörligen verkställes.
Beträffande åter de öfriga vilkor, förbehåll och åligganden, derunder detta låneunderstöd
torde förbemälde bolag tillerkännas, anser sig Utskottet böra hemställa,
att de härvid tillämpliga allmänna stadganden och bestämmelser, som,
genom bifallandet af Utskottets Memorial J\u 157, redan blifvit af
Bikels Ständer beslutade, i afseende på de för väganläggningar och
vägförbättringar samt vatten-kommunikationer m. m. under denna
Kiksdag beviljade Stats—bidrag, jemväl må iakttagas med hänsigt lili
nu ifrågavarande lån och det dermed understödda företag; dock bör
lånesummans lyftning endast få ske terminvis samt lämpas efter ar
betstiden,
och bolaget, genom särskild förbindelse, åtaga sig att, utan
bidrag af allmänna medel, under all framlid vidmakthålla jernvägen
i sådant skick, att den efter hela dess längd kan begagnas.
H) Angående anläggning af jernvägar från Dalarne till Gefle eller We
sterås.
Motioner härom äro vackta hos Ridderskapet och Adeln af Herr Silfverstolpe,
Fredrik Otto, och Herr Prytz, Lars Adolf, samt hos Borgare-Ståndet af Herrar G.
F. Ekholm och E. D. Grape.
Herr Silfverstolpe har, till stöd för sin framställning om Statens medverkan för
åstadkommande af en jernväg mellan Westerås och Fahlun samt den nära Siljan belägna
Insjön, åberopat den till Kongl. Maj:t rörande samma ärende, efter anställd,
samt af invånarne i provinserna Westmanland och Dalarne bekostad undersökning,
å dessa provinsers vägnar i underdånighet ingifna ansökning, jemte det deruti framförda
förslag, innehållande följande upplysningar och framställningar, som Utskottet
trott sig böra här nedan anföra:
Den från äldre tider högst lifiiga kommunikationen mellan Westmanland och
Dalarne vore föranledd af såväl provinsernas inbördes läge, som deras produktionsförmåga.
Dalarne vore nemligen äfven vid goda skördar i behof af spanmål. Denna,
äfvensom de förnödenhets-artiklar, hvilka derstädes icke frambringades, måste, med
få undantag, transporteras genom Westmanland, Likaså blefvo nästan alla den
förra provinsens produkter, som utom densamma skulle afsättas, fortskaffade genom
den sednare till de orter, der desamma utskeppades eller försåldes. För Westmanland
och egentligen för de spanmåls-producerande, eller de sydliga och östra delarne af
Stals-Ulskollcts Utlåtande, Af 274.
21
detta landskap, beredde ater Dalarne tillfälle till afsättning af de alster, sorn öfverstego
samma landsorts och dithörande bergslagers egna behof. De af dessa ömsesidiga
förhållanden mellan begge provinserna, jemte deras betydliga inbördes handel,
förorsakade otaliga transporter mäste till hufvudsakligaste delen ske landvägen, emedan
varuforslingen på Strömsholms kanal endast kunde sträcka sig till den vestra
delen af Westmanland och den sydvestra delen af Dalarne. Derföre sågos ständigt
och under alla årstider med sagde transporter sysselsatta talrika foror på landsvägarne
mellan Westerås, Brunnbäck, Hedemora, Säther, Fahlun och Båtsta. Men
derjemte visade sig äfven inom begge provinserna denna sysselsättnings, med ganska
få undantag, högst skadliga inverkan på ej mindre åkerbruket och boskapsskötseln,
än den forslande personalens ekonomiska ställning och moralitet. Genom forslingen
blefve nemligen jordbruket försummadt samt beröfvadt den arbetskraft, som derpå
behöfde användas och hvilken, sålunda använd, beredde en vida säkrare vinst ej blott
för den närvarande, utan ock för den kommande tiden. Till följd af forslingen,
hvarvid fodertillgångarne förtärdes på Iandsvägarne och aflägsna hviloställen, komme
jorden dessutom i saknad af de för underhållandet och förbättrandet af dess produktions-förmåga
nödvändiga gödningsämnen. Det menliga inflytande, forslingen i moraliskt
hänseende ulöfvade på de personer, som deråt egnade sig, ådagalades på mångfaldigt
sätt. Erfarenheten härom och den allt mer och mer sig utbredande öfvertygelsen,
att forslingen sällan i längden bereder sina idkares bergning, hade emedlertid
minskat antalet af dem, som härmed ville sysselsätta sig; hvilket åter medfört
förhöjning af forlönerna,. särdeles vid vissa tidpunkter, då det knappast vore
möjligt att för något pris få foror framskaffade. Härigenom fördyrades och försvårades
således håde afsändningen af ortens produkter lill den allmänna varu-marknaden
och tillförseln af en mängd från andra orter erforderliga förnödenhets—artiklar.
I anseende lill dessa särskilda förhållanden samt den allmänna angelägenheten af
förbättrade kommunikations-anstalter, och till följd af tidens syftning till alla induslriela
grenars utveckling, hade, enligt skedd teckning, ett belopp af närmare i7,000
R:dr sammanskjutits, för verkställande af en undersökning om kommunikationens
mellan Westmanland och Dalarne underlättande genom en jernvägs-anläggning. Vid
denna undersökning, hvilken uppdrogs åt Chefen i mellersta Väg- och Vattenbyggnads—distriktet,
Majoren C. A. Olivecrona, befanns den lämpligaste sträckningen för
den ifrågaställda jernvägen böra blifva från Westerås genom Hubbo, Romfartuna,
Kila och Wester-Fernebo socknar i Westmanland, på ett afstånd af '/* naii från
staden Sala, genom Folkärna socken till Avesta, Hedemora och Säther, genom Gustafs
och Tuna socknar, i hvilken sistnämnde socken jernvägen skulle vid Forshufvud
gå öfver Dalelfven, vidare genom Amsbergs kapellförsamling samt Aspeboda och Kopparbergs
socknar till Fahlu grufva, med en grenbana från trakten af sjön Billingen
till Brenäs udde vid Insjön inom Åhls socken, mellan hvilket ställe och Siljan var
obehindrad sjöfart. För tillvägabringande af den summa, 4,261,000 R:dr, sorn,
22
Stals-Ulskollets Utlåtande, M 274.
enligt kostnads-förslaget, skulle erfordras för jernvägs-anläggning i den du uppgifna
sträckningen, hade de, som tecknat sig för den verkställda undersökningen, i underdånighet
föreslagit och anhållit: att två tredjedelar utaf denna summa måtte anvisas
såsom Stats-anslag, hvaremot den återstående tredjedelen borde anskaffas genom aktieteckning;
— att Stats-anslaget måtte få utgå på lika många terminer, som arbetsåren;
— att, till uppmuntran för aktie-egarne, dem måtte tillåtas att, i likhet med
hvad för aktie-egare uti Götha kanal, jemte flera andra företag, varit beviljadt, få
under arbetstiden till godo beräkna sig 5 procent årlig ränta å det utaf dem insatta
belopp; — alt, sedan jernbanan blifvit fullständigt upplåten till allmänhetens begagnande,
hela neltobehållningen, så vidt den icke öfverstege 5 procent å det belopp,
aktie-egarne insatt, måtte få till dem utdelas; — att, när nettobehållningen åter
uppgick till 6 procent å samma belopp, hvad som öfversköte 5 och uppginge till
och med en procent deröfver, skulle oafkortadt afsättas till bildande af en fond för
aktie-kapitalets amortering; — att, om nettobehållningen öfverstege dessa 6 procent,
borde äfven den ena hälften af det öfverstigande beloppet, till och med tre procent
å aktie-egarnes insatta kapital, få lill desse utdelas, men att den andra hälften samt
all högre nettobehållning skulle tilläggas nyssnämnde amorterings-fond, hvadan aktieegarne
aldrig komme att erhålla högre utdelning än 8 procent; — att, när denna
fond stigit till så stort belopp, som den summa aklie-egarne insatt, de skulle vara
skyldige alt för aktierna taga lösen med lika stor summa; — och slutligen att det
bolag, som för ifrågavarande jernvägs utförande sålunda skulle bildas, måtte beviljas
enahanda förmåner i allmänhet, som blifvit aktie-bolaget för jernvägen mellan Köping
och Hult förunnade, medelst de 7 första punkterne af 13:de ,§ i detta bolags privilegium.
Den af Majoren Olivecrona aflemnade »approximativa maximi-kalkyl» upptager
följande koslnadssummor för ofvan uppgifna jernvägs-linie, nemligen:
enligt kostnads-förslaget för jernbanan från Westerås lill Avesta,
Hedemora, Säther och Dal.elfven vid Forshufvud, med utgrenin
gar
vid Avesta och Naglarby, 12’/> mil R:dr 3,170,000:
enligt dito dito från Forshufvud, norr om Dalelfven, till Fahlun
och Insjön  » 1,091,000:
eller tillsammans R:dr 4,261,000.
varande häruti jemväl inberäknadt så väl hvad byggnaderna för rörelsen på jernbanan,
som transport-materielen ansetts böra kosta, eller de förra 428,000 R:dr och
de sednare 206,000 R:dr.
Uti den af bemälde Major uppgjorda och af motionären likaledes åberopade
»piohabilitets-kalkyl» öfver nettobehållningen å samma jernbana, äro de årliga inkomsterna
beräknade sålunda, nemligen,
af nuvarande godstrafik
R:dr 178,396: 12
Stats-Ulskollels Utlåtande, M 274.
23
af denna trafiks förmodade ökning med SO procent efter
banans öppnande
af person-trafiken
R:dr 89,198: 6.
» 135,379: 8.
Tillsammans R:dr 402,973: 26. '
Drift- och underhålls-koslnaderna äro deremot upptagna till
16,666 R:dr 52 sk. för milen, eller för 16V* mil till » 270,833: 16.
så att den årliga behållningen skulle komma att utgöra. . R:dr 132,140: 10.
Utaf denna behållningen skulle aktie-egarne, enligt de föreslagna vilkoren för
aktie-teckningen, erhålla
R:dr 94,476: 57.
eller 62/a procent å den tredjedel af anläggnings-kapitalet, de
tillskjulit, samt öfverskottet » 37,663: 21.
eller 22,4 procent å samma tredjedel, ingå till amorterings-fonden, genom hvilken
fond aktierna i sådant fall skulle kunna inom 23 är efter banans öppnande inlösas
och banan alltså derefter blifva en Statens tillhörighet.
Enligt hvad motionären tillika upplyst, har Kongl. Majit, efter inhemtandet af
Yäg- och Vattenbyggnads-styrelsens underdåniga utlåtande öfver den ^ansökning, hvars
hufvudsakliga innehåll Utskottet nu anfört, förklarat Sig visserligen anse det framställda
förslaget till ifrågavarande jernvägs-anläggning förtjent af mycken uppmärksamhet,
såsom åsyftande väsendtlig lättnad för en betydlig trafik från orter med
ymnig tillgång på natur-produkter; men då Kongl. Majit till Rikets nu församlade
Ständer aflåtit nådig proposition, angående sättet och vilkoren för Statens medverkan
till jernvägars anläggande i allmänhet, hade Kongl. Majit, under afvaktan af Rikets
Ständers beslut härom, funnit Sig, i anledning af denna ansökning, icke böra vidtaga
någon åtgärd. — Motionären, som, med afseende å anförda förhåilandeu, funnit
sig böra underställa frågan om meranämnde företag Rikets Ständers pröfning, har i
sådant ändamål framställt enahanda förslag, som Herr Ekholms, rörande samma ätnne,
väckta motion innehåller, eller att för den händelse Kongl. Majit, sedan de upp
gjorda
förslagen och ritningarne blifvit pröfvade, funne för godt lemna nådigt bifall
till detta företags verkställighet, Rikets Ständer måtte för detsamma ställa till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition antingen, under här ofvan uppgifna vilkor, det begärda och
två tredjedelar af den beräknade kostnads-summan motsvarande anslaget, eller ock,
i fall Rikets Ständer anse arbetets utförande i sin helhet med Statens medel vara
för riket mera nyttigt, hela kostnads-beloppet, samt att Rikets Ständer, så väl i ena,
som andra fallet, måtte stadga, att medlen böra så utgå, att arbetet kan börjas
under nästa år eller sednast under är 1836. Till ytterligare upplysning om vigten
och behofvet af den föreslagna jernvägs-anläggningen, har Herr Silfverstolpe vidare
anfört och uppgifvit: att rörelsen på vägen mellan Westerås och Dalarne täflade
med och måhända öfverstege den som förekom på någon annan väg inom Sverige;
24
Stals-Vtskollels Utlåtande, Jts 274.
att på hvarje mil af (ku genom Westmanland gående delen af denna väg träffades
ofta mer iin 100 och åtminstone 70 ä 80 kärror eller vagnar; alt genom handelsböcker
vöre tillförlitligen styrkt, att i forlöner på samma väg ulbetaldes ensamt
af handlande, faktorer och fabrikanter i Westerås öfver 200,000 R:dr R:gs årligen;
att de flesta varor, deraf Dalarne vore i behof, ditfördes genom Westerås, och att
största delen af det jern, den koppar och rödfärg samt de öfriga produkter, samma
provins hade att afsätta, äfven ginge genom Westerås; samt att den landsväg, på
hvilken alla dessa varor måste transporteras, vore af de tunga fororna så uppbråkad
och så full af hjulspår, att den, oaktadt de till dess iståndsättande vid åtskilliga
tillfällen beviljade Stals-anslag, troligen vore en af de sämsta i riket. Slutligen har
samme motionär, beträffande de uppgjorda beräkningarna öfver rörelsen på jernvägen,
erinrat, att dessa beräkningar vöre snarare för låga än för höga. En icke
obetydlig gods-trafik hade dessutom dervid blifvit utesluten, emedan densammas
belopp icke var noga kändt. Den förmodade tillökningen i trafiken efter banans
öppnande hade endast upptagits till 50 procent, oansedt den för undersökningarne
angående Köping-Hult-jernvägen tillförordnade kommitté antagit enahanda ökning
till 80 procent. Någon inkomst vore ej beräknad för fortskaffningen af Kronans
bergs- äfvensom mililär-effekter samt postföringen. Vid beräkningen af persontrafiken
hade följts den s. k. Egvdiska methoden, enligt hvilken denna beräkning
således lämpats efter befolkningens antal inom visst afstånd från jernbanan. Härvid
hade man'ej fästat afseende hvarken å de årliga utvandringarne från mera aflägsna
socknar eller å trupp- och fång-transporter. För öfrigt har motionären erinrat, att
någon inkomst af hyres- och arrende-medel vid ban-stationerna ej heller blifvit
tagen i beräkning.
Herrar Prytz och Grape hafva i sina motioner ånyo upptagit den under sednaste
riksdag, genom Kongl. Maj:ts till dåvarande Stats-Utskott derom allåtna skrifvelse,
Rikets Ständer underställda fråga, angående erhållandet af Statens bidrag för
anläggningen af jernväg mellan städerna Gefle och Fahlun; hvarom Rikets då församlade
Ständer, till svar å högstberörde skrifvelse, yttrade, att Rikets Ständer ej
funno de med denna jernvägs-anläggning sammanhang egande omständigheter nog
utredda, för att kunna afgifva något yttrande öfver det nådiga meddelandet eller
ikläda Staten en så vidsträckt ansvarighet, som den, hvilken då var ifrågasatt; och
hafva begge motionärerne åberopat samt hänvisat till de omständliga utredningar,
kostnads-förslag och beräkningar, som under loppet af nuvarande riksdag blifvit till
Utskottet inlemnade.
Bland dessa många och vidlyftiga handlingar, har Utskottet emottagit, en angående
omförmälda jernvägs-anläggnings åstadkommande genom allmänt understöd,
till Kongl. Maj:t under innevarande år ingifven och derefter till trycket befordrad
samt bos Riks-Stånden utdelad ansökning, innefattande en omständlig utredning af
alla, med hänsigt till ifrågavarande företag, förekommande förhållanden, dervid sökan
derne
-
Slats-Utskoltcts Ullålande, M 274.
25
dorna, efter meddelandet af åtskilliga statistiska uppgifter och upplysningar, angående
provinserna Dalarnes och Gestriklands belägenhet och topografiska beskaffenhet, jemte
naturförmåner, äfvensom dervarande invånares ekonomiska ställning och bufvudsakliga
näringar samt de tid efter annan framställda förslag och vidtagna åtgärder
för kommunikationernas förbättrande och underlättande, ingått i en jcmförande undersökning
för bestämmandet af den kommunikation, som för Dalarne skulle vara den
lättaste och fördelaktigaste. I detta afseende och i fråga om ändpunkterna för en
sådan kommunikation, hvilken måste leda till endera af rikets närmast Dalarne vid
hafvet belägna större handelsplatser och således antingen till Stockholm eller till
Gefle, har anförts, hurusom, enligt hvad utredningen angående Dalarnes vattensystem
ådagalade, sjön Runn invid Fahlun vore den punkt, dit det för närvarande mest angelägna
föremålet för afsättningen, eller de på många ställen inom provinsen nu
föga eller intet värde egande skogs-effekterna, kunde från nästan alla socknar sammanföras.
Då nu den tillika föreslagna jernvägen från Westerås lill Dalelfven vid
Naglarby inom Gustafs socken, i närheten af nyssnämnde sjö, skulle utgöra en längd
af 11 mil, och då afslåndet mellan Westerås och Stockholm äfven vore omkring 11
mil, så komnie följaktligen direkta vägen från Dalelfven nedanför denna sjö till
Stockholm att öfverstiga 20 mil; hvaremot en jernväg från Korsnäs vid samma sjö
till Gefle endast komme att blifva 8% mil lång. Vid sådant förhållande hade någon
tvekan i afseende på rätta begynnelse- och slut-punkterna för den jernväg, hvarom
nu vore fråga, hos sökanderne destomindre uppstått, som Dalarnes skogsprodukter,
jemte åtskilliga andra effekter, ingalunda skulle med fördel kunna på jernbana föras
en så lång sträcka som lill Stockholm, eller på omvägen dit genom Westerås. Ett
ställe skulle dock, såsom slutpunkt för Gefle-Dala-vägen, kunna anses ännu tjenligare
än sjön Runn, och detta vore den mera centralt belägna Insjön, med öppen segelfart
till Siljan och Orsasjön; men genom en sådan utsträckning af jernvägen skulle
de ändå mycket stora anläggnings-kostnaderna ytterligare ganska betydligt ökas,
hvarföre frågan om verkställigheten deraf ansetts böra uppskjutas intilldess, genom
den nu förordade jernvägens begagnande, rörelsen inom Siljans-dalen kunnat mer utvecklas.
Emellertid hade sökanderne meddelat den upplysning, att en jernväg från
Westerås, förbi Forshufvud vid Dalelfven, till Insjön skulle komma att erhålla en
längd af nära 14 V2 mil, men att deremot längden af en jernväg från Gefle till Fahlun,
samt derifrån till Insjön, endast skulle blifva 11% mil. Genom de ensamt af enskilda
medel bekostade och af Majoren vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen C. E.
Nordström anställda noggranna undersökningar, hade ådagalagts, att en jernvägsanläggning
mellan Fahlun och Gefle ej blott vore verkställbar, utan skulle, jemförelsevis
med andra dylika anläggningar, kunna särdeles lätt och med ganska billig kostnad
åstadkommas, samt att den 8!/8 mil långa väg-linien kunde läggas i en ovanligt rak
riktning mellan hafvet och Fahlun, hvilken sednare stad egde dels segelbar, dels
Bih. till R, St. Prot. 1853 & 4854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 49 Haft. 4
26
Stats-Utskottels Utlåtande, Jtt 274.
flottbar kommunikation med flertalet af de socknar inom Stora Kopparbergs län,
som icke genom Strömsholms kanal eller på annat sätt hade den kortaste utfarts
vägen
till Mälaren. Enligt den uppgjorda plan-kartan skulle denna jernväg utgå från
kronovågen i Fahlun, följa sjöarne Tisken och Runn till Korsnäs, der gå öfver en
vik af Hosjön in i Wika socken, förbi Sandviks kapell, söder om sjön Fisklösen,
men norr om sjön Ryggen, vidare söder om Loltsjön, inom Stora Skedvi, samt sjöarne
Häglingen och Lögkärn, inom Husby socken, derefter fortgå norr om sjöarne
Ängskärn, Hyen och Tolfven inom Thorsåkers, och Axkärn, inom Ofvansjö socken,
mellan sjöarne Södra och Norra Krönkärn, samt norr om Näsbygge- och Storsjöarne,
men söder om Ofvansjö kyrka och mellan Hogbo och Forsbacka förbi Tolffors bruk
samt i Wahlbo socken, till tullhuset å den s. k. brobänken vid Gefle hamn, samt sluta
vid jernvägen derstädes. Banan, som under långa sträckor komine att erhålla ett
horisontell läge, skulle i allmänhet få en obetydlig stigning och ingenstädes högre
än 1 på 60 fot. Utom bangårdarne i Fahlun och Gefle, skulle 4 mellau-stationer
komma att anläggas. Uti kostnads-förslaget, hvilket uppgick till 2,400,000 R:dr,
voro de häruti inbegripna kostnaderna för byggnader beräknade till 226,700 R:dr,
samt lokomotivernas och vagnarnes kostnad till 196,000 R:dr. Med de å kostnads-förslaget
upptagna lokomotiver och vagnar borde årligen kunna transporteras
500,000 Skep:d, hvilken varu-qvantitet, på grund af ofiiciela uppgifter och upp
gjorda
beräkningar, antoges genast i början komma att fortskaffas på jernvägen, derå,
för sådant ändamål, 34 lastvagnar behöfde vara i ständig rörelse, och ett lika antal
under lastning. Drift- och underhålls-kostnaderna samt aflöningar m. m. voro beräknade
till ett sammanlagdt årligt belopp af 175,000 R:dr, hvaraf 58,000 R:dr
ansetts erfordras för banans och byggnadernas underhållande m. m. I öfverensstämmelse
med de från Landshöfdinge-embetena i Gefle och Fahlun, Bergmästarne jemte
flera andra embetsmän i orterna, Styrelserna för Stora Kopparbergs bergslag, Handels-societeterna
inom nyssnämnde släder samt enskilda bruks-egare erhållna uppgifter,
hade specifika beräkningar uppgjorts öfver dels den varu-trafik, som redan för
närvarande förefunnes mellan Dalarne och Gefle i ungefärligen samma riktning, som
jernvägen skulle komma alt gå, dels den varu-trafik, som väl nu ginge i annan
riktning, men, efter jernbanans öppnande, kunde antagas komma alt sig deraf genast
begagna. Dessutom hade, med tillämpning af den för dylika kalkyler vanligen
antagna s. k. Egydiska melhoden, särskildt uträknats det förmodade förhållandet med
den blifvande person-tratiken på samma bana. På grund af dessa beräkningar och
med stöd af Föreståndarens för Afvitlrings-verket i Dalarne meddelade yttrande och
intyg, enligt hvilket de 22% socknar, från hvilka skogs-effekter kunde framskaffas
till Fahlun eiler andra punkter af jernvägen, egde en sammanräknad skogs-areal af
3,705,569 tunnland, hade följande förslags-beräkning öfver den årliga inkomsten
af ofvannämnde bana blifvit uppgjord:
Stals-Ulskottels Utlåtande, JW 274.
27
Genom gods—trafik, som redan för närvarande ginge till och från Gefle i jernvägens
föreslagna riktning, upptagen till . . . 183,050 Skep:d R.dr 100,721.
genom gods-trafik, som nu äfven funnes och skulle
komma alt från andra riktningar öfverflyttas till
denna jernväg, dito till  55,650 » » 41,815,
och genom gods-trafik efter jernvägens öppnande
från Korsnäs, nemligen 40,000 tolfter plank och
30,000 tolfter bräder,  220,000 » » 127,500.
samt genom person-trafiken, upptagen lill blott 3/4;delar af beräkningen » 72,964.
Då från den sålunda beräknade årliga inkomstsumman .... R:dr 343,000,
afdroges ofvanberörde drift- och underhålls-kostnad » 175,000.
skulle således återstå en behållning af R:dr 168,000.
motsvarande 7 procent af anliiggnings—kapitalet. 1 afseende på den uppgifna beräkningen
vore, bland annat, upplysningsvis erinradt: alt den nuvarande gods-trafiken
mellan Fahlun och Westerås deruti icke ingått; att allenast 37'/2 procent upptagits
utaf de trävaru-qvantiteter, eller 100,000 tolfter plank och 100,000 tolfter bräder,
som Afviltrings-förcståndaren beräknat; att alia inkomster genom postföring, värdshuslokalers
och magasiners utarrendering, telegrafering samt transporter för kronans
räkning uteslutits; och att rörelsens tillväxt, till följd af den genom jernbanans anläggning
framkallade ökade gods-trafik, hvilken tillökning vanligen anloges till 50
procent, ej heller blifvit tagen i beräkning.
Då, enligt de anställde undersökningarne och utredningarne, anläggningen af en
till begagnande med ångkraft afsedd jernväg mellan städerna Fahlun och Gefle visade
sig vara både behöflig och jemförelsevis lätt verkställbar; och då genom dessa utredningar
derjemte ådagalagts: att en sådan jernväg, med beräkning blott af en del
utaf den inom orten redan befintliga trafik, skulle komma att lemna en årlig behållning
af minst 7 procent å anläggnings-kapitalet; att den sannolika tillökningen
i varu-trafiken å denna jernväg, inom en icke aflägsen framtid, skulle kunna uppskattas
lill mera än Va million Skep:d, fastän mångfaldiga transporter härvid icke
afsetts och allenast en ringa del af Dalarnes skogstillgångar tagits i beräkning; alt
Rikets största skeppsvarf genom denna jernvägs-anläggning skulle kunna förses med
hela sitt behöfliga material af moget och fullt tjenligt skeppsvirke; att genom samma
anläggning många andra stora fördelar skulle beredas för rikets handel i allmänhet,
och särskildt för 2:ne provinser, hvarest näringarne komme att upphjelpas
samt arbetsförtjenst och bergning vinnas för dervarande vanlottade allmoge, hade de
personer, som undertecknat omförmälde ansökning, i underdånighet anhållit, att
Kongl. Maj:t, genom nådig proposition, måtte, såsom enda utvägen lill åstadkommande
af detta företag, hvars kostnader öfverstege de enskilda tillgångar, som derför kunde
inom orten anlitas, föreslå Rikets Ständer, att åt det bolag, hvilket för detsam
-
28
Stals-Ulskollels Utlåtande, Jfö 274.
mas utförande bildade sig, bevilja och anvisa ett lån, motsvarande två tredjedelar
utaf anläggnings-kostnaden, och ulgörande således 1,600,000 R:dr, under följande
vilkor och förbindelser, nemligen:
att bolaget tecknade sig för den återstående tredjedelen af anläggnings-kostnaden,
eller för 800,000 R.dr;
att sagde lån, så snart %:delar af aktie-summan blifvit tecknade och hälften
af det tecknade beloppet blifvit inbelaldt. finge till bolaget utbetalas i samma förhållande,
som arbetsåren, eller så alt 2/3:deIar af hela den för året beräknade arbetskostnads-summan
ställdes till bolagets disposition från och med den 1 Januari;
alt den återstående hälften af aktic-egarnes tecknings-summa äfven skulle utgöras
i sådant förhållande och på samma tider;
att årlig ränta å den af aktie-egarne inbetalda summa skulle af hvarje års behållning
å jernvägs-rörelsen till dem utbetalas efter 5 för hundra;
att derefter borde af samma behållning först erläggas ranta å Stats-lånet, efter
■i för hundra årligen, sand återstoden användas till detta låns amortering;
alt på nämnde sätt borde med räntebetalningarne och amorteringen fortfara,
så länge något af Stats-lånet, jemte räntan derå, vore oguldet, hvarefter bolaget först
skulle få dispositionsrätt öfver hela behållna inkomsten utaf jernvägs-rörelsen;
att, i händelse bolaget inom 2S år, efter det banan i sin helhet blifvit för
trafiken öppnad, icke skulle hafva betalt Stats-lånet, med derå upplupen ränta, Staten
skulle, om den så önskade, ega förelägga bolaget en ytterligare tid af minst 5
år, efter hvilkens förlopp, om lånet, jemte räntan, ej heller då vore inbetaldt, banan
med tillbehör skulle utan vidare ersättning tillfalla Staten;
att Staten, efter 30 års förlopp sedan bela jernbanan blifvit för trafiken öppnad,
skulle, om den önskade, ega rätt att inlösa banan, med tillbehör, för den summa,
hvarå medel-afkomsten under de S för bolaget fördelaktigaste af de sista 7 åren
före det, då tillkännagifvandel derom gjordes, utgjort 5 procent;
alt, i händelse det inom två år efter bela banans öppnande för trafiken, sig visade,
att densamma bure sig, det skulle åligga bolaget, all, emot erhållande, på lika vilkor,
af motsvarande ytterligare Stats-lån, från Fahlun fortsätta jernbanan till närmaste
lämpliga punkt vid Insjön i Åhls socken, under äfventyr att, om denna fortsättning,
det oaktadt, uraktlätes, tiden, efter hvilken Staten, i händelse af uteblifven
full inbetalning af Stats-lånet, egde derför förelägga bolaget ny termin, förkortades
med 2 år, eller lill 23 år från hela banans öppnande; och
alt bolaget finge komma i åtnjutande af samma skattefrihet, som blifvit bevil
jad
Götha Kanal-bolag, samt Köping-Huil-jernvägs- och andra dylika bolag.
Slutligen bade sökanderne yttrat den förhoppning, att, i fall denna jernvägsanläggning
blefve till verkställighet befordrad, åt bolaget mätte beviljas tullfri införsel
af de verktyg, machiner, vagnar, rails, lokomotiver och furnplates, som af inhemsk
tillverkning ej kunde erhållas till åtminstone lika pris och samma godhet.
Stats-Utskotlels Utlåtande, M 274.
29
Uti de öfver nu anförda underdåniga ansökning infordrade och afgifna utlåtanden,
deraf Slals-Utskottet jemväl erhållit del, hafva Landshöfdinge-cmbetena i
Stora Kopparbergs och Gefleborgs län vitsordat de uppgifna förhållandena, likasom
fördclarne af ifrågavarande jernvägs-anläggning, samt densammas stora angelägenhet
för provinserna Dalarne och Gestrikland; hvarjemte bemälde embeten förordat det
för detta företag begärda allmänna understöd, helst samma företag omöjligen skulle
kunna ensamt genom enskilda medel utföras.
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, hvars underdåniga utlåtande
i frågan äfven blifvit inhemtadt, har, med afseende å den föreslagna jernvägens
stora vigt och nytta, jemväl förordat nådig framställning lill Rikets Ständer om det
derför begärda låneunderstöds beviljande, enär samma jernväg, oaktadt dess betydliga
längd och tillämnade framtida utsträckning inåt Dalarne, samt den ansenliga spårvidd
densamma, enligt arbetsplanen, skulle komma att erhålla, icke syntes böra betraktas
såsom en stamlinie, och vid sådant förhållande detta företags öfverlemnande åt enskildt
bolag följaktligen ej vore stridande emot grundsatsen, att stamlinier uteslutande
böra genom Statens försorg anläggas.
På sätt motionärerne anfört, förklarades under sednasle riksdag det då ifråga
satta
understöd af Slaten för en jernvägs-anläggning från Dalarne icke kunna beviljas,
enär de med en sådan anläggning sammanhang egande omständigheter icke
voro nog utredda. Utskottet bar derföre och med afseende å det högst betydliga
Slats-bidrag, om hvars anvisande fråga nu blifvit väckt, funnit sig föranlåtet anföra
de hufvudsakliga förhållanden och utredningar, som af motionärerne blifvit åberopade,
oansedt den ökade vidlyftighet detta utlåtande derigenom erhållit.
Till följd af sin, genom andra mellanliggande provinser, från både hafskusten
och de större insjöarne samt dem sammanbindande kanaler afskiljda belägenhet, har
Dalarne icke kunnat komma i åtnjutande af de fördelar, som, genom nya eller förbättrade
valtenkommunikationer, i sednare tider beredts för en stor del af rikets
öfriga landskaper. Frågor hafva visserligen jemväl uppstått och förslag uppgjorts,
angående anläggning af en eller annan kanal inom denna provins, men, med hänsigt
till lokala och klimat-förhållanden, hafva de föreslagna kanal-ledernas gagn för
orten och riket ansetts icke komma att motsvara dermed förenade kostnader. Dessa
företag, för hvilka dels icke några, dels otillräckliga allmänna understöd erhållits,
hafva alltså icke kunnat utföras. Dalarnes förnämsta och mest vigtiga kommunikations-behof
synes emellertid vara, att för forlskaffningen af de produkter och varor,
denna provins kan afsätta till eller måste anskaffa från andra orter, erhålla en,
efter nutidens fordringar i detta hänseende lämpad, farled till en allmän och lätt
tillgänglig hamnplats. Att en sådan kommunikation icke utan alltför stora både enskilda
och allmänna uppoffringar kan beredas genom en kanal-ledning, och att den
samma
ändock ej skulle blifva fullt ändamålsenlig, torde, i betraktande af provinsens
samt dess vattendrags läge och beskaffenhet, kunna tagas för gifvet. Deremot före
-
30
Stals-Utskollets Utlåtande, JVt 274.
faller, ur flera synpunkter, en jernvägs anläggande för sagde ändamål företrädesvis
lämpligt. Utskottet har alltså ansett de nu framställda förslagen om tillvägabringandet
af ett sådant kommunikations-medel, dels i sydlig riktning till Mälaren och
dels i östlig riktning till Östersjön, förtjenta af synnerlig uppmärksamhet. Med hänsigt
till verkställigheten och bekostandet af de sålunda föreslagna jernvägs-anläggningarne,
har Utskottet naturligtvis icke bordt eller kunnat förbise den frågan, huruvida
dessa jernvägar rätteligen äro att hänföra till stam-linier, eller sådana jernbanor,
hvilka, i öfverensstämmelse med ofta omförmälda grundsats, böra genom Statens
försorg och på dess bekostnad utföras, eller till bibanor, hvilkas anläggning
och fullbordande, emot dertill erhållet större eller mindre Stats—bidrag, bör åt
den enskilda företagsamheten öfverlemnas. Beträffande denna fråga, har, vid öfverläggningen
härom, Utskottet dock funnit sig destohellre böra biträda den af Yägoch
Vattenbyggnads-styrelsen yttrade åsigt, som sjelfva begreppet och uttrycket stambana
måste förutsätta, att hvarje dylik bana är afsedd att utgöra stammen för derifrån
sig framgent utgrenande bibanor; hvadan en jernväg, som anlägges från någon
viss punkt inom en provins, för att endast ledas till den för dess produkter och
förnödenhets-artiklar mest lämpliga hamnplats, icke tyckes skäligen kunna räknas till
förstnämnde slag af jernbanor.
Då således de jernvägar från Dalarne, hvarom nu är fråga, enligt Utskottets
åsigt, oaktadt sin längd och anläggnings-kostnadernas betydliga belopp, icke äro att
anse såsom stamlinier, och då dessa sednares sträckning, dimensioner och anläggnings-sätt
m. m. icke komma att ega något väsendtligt inflytande på de förra, har
Utskottet, med afseende derjemte å de förhållanden, som genom vederbörande embetsmäns
och embetsmyndigheters anställda undersökningar och meddelade yttranden
blifvit utredda, trott sig ega all anledning tillstyrka Rikets Ständer, att, redan vid denna
Riksdag, bevilja och anvisa de medel, som kunna erfordras för anläggningen af en ändamålsenlig
jernväg från Dalarne, helst, i betraktande af hvad härvid är utredt och
upplyst, denna jernvägs fullbordande, så snart omständigheterna möjligen medgifva,
synes företrädesvis angeläget och maktpåliggande, ej allenast för den ekonomiska
ställningens förbättring och näringslifvets utveckling inom nämnde vidsträckta landskap,
utan äfven för dess naturprodukters och slöjdvarors inverkan på rikets allmänna
handelsrörelse och bergshandtering.
Betydligheten af de varu-qvantiteter, som, enligt här ofvan anförda beräkningar,
redan under nuvarande besvärliga och tidsödande kommunikationssätt, fraktas till
och från Dalarne, gifver visserligen anledning till den förmodan, alt vid den tillväxt
i all rörelse, som af underlättade ändamålsenliga kommunikationer städse framkallas,
trafiken, åtminstone efter någon lids förlopp, skall kunna sysselsätta 2:ne jernvägar,
ledande till så skiljda slutpunkter och genomgående trakter med så skiljaktiga naturprodukter,
som de jernvägs-anläggningar, hvilka nu föreslagits från Dalarne till dels
Mälaren, dels Östersjön; men innan åtskilliga andra delar af riket ännu kunnat för
-
Siats-Utskottets Utlåtande, JW 274.
ses med derstädes jemväl behöfliga förbättrade kommunikations-anstalter, anser Utskottet
sig icke kunna tillstyrka de för dessa företag afsedda tillgångars användande,
till understöd för 2:ne större jernvägs-anläggningnr från en och samma provins.
I fråga om hvilkendera utaf dessa begge jernvägs-anläggningar, såsom för landet
och allmänna rörelsen mest nyttig och nödvändig, bör, genom beviljandet af det
dertill begärda statsbidrag, företrädesvis befordras till verkställighet, får Utskottet förklara,
att då bestämmandet häraf måste, såvida möjligheten af misstag dervid skall
kunna undvikas, grunda sig på föregången noggrann och fullständig jemförelse mellan
de särskilda jernvägs-liniernas relativa behöflighet och fördelaktighet för de orter,
från och genom hvilka desamma skulle komma att anläggas, samt allmänna gagn
för landets vigtigare näringsgrenar, finnér Utskottet sig hvarken böra eller kunna
ingå i något yttrande härom, helst en sådan jemförelse förutsätter ytterligare undersökningar
äfvensom närmare kännedom om lokala förhållanden. Utskottet anser derföre
Rikets Ständer, för den händelse alt bolag bilda sig för att, under derför stadgade
vilkor och förbehåll, utföra jernvägs-anläggningar mellan så väl Dalarne och
Mälaren, som mellan denna provins och Östersjön, böra lill Kongl. Maj:t öfverlemna,
att, sedan nu omförmälda utredning och jemförelse föregått, bestämma i hvilkendera
riktningen och till hvilken ändpunkt den med här nedan tillstyrkta statsbidrag understödda
jernbanan från Dalarne bör anläggas.
Såsom en följd af Utskottets nu yttrade åsigt, och på det att den bana,
hvars anläggning Kongl. Maj:t pröfvar böra af Staten företrädesvis befordras, äfven
må kunna utföras, oaktadt dermed förenade stora kostnader, har Utskottet trott beloppet
af det statsbidrag, som för sådant ändamål varder af Rikets Ständer bevil—
jadt, böra lämpas efter den högre kostnadssumma, som, enligt det uppgjorda förslaget,
erfordras för den längre och kostsammare jernvägs-anläggningens verkställande.
Hvad beträffar den egenskap af antingen lån eller anslag utan återbetalningsskyldighet,
hvarunder detta statsbidrag bör beviljas, har Utskottet, enär det utaf allmänna
medel ifrågasatta understöd för anläggningen af jernvägen mellan Fahlun och
Gefle endast blifvit föreslaget såsom lån med bestämd återbetalnings—skyldighet,
deraf hemtat anledning till sin här nedan förekommande framställning, att de medel,
som för ifrågavarande ändamål varda af Rikets Ständer anvisade, måtte till hela
sitt belopp utgå under egenskapen af låneunderstöd, för hvilket, efter företagets
fullbordande, ränta bör erläggas.
Vidkommande derefter nyssnämnde räntas belopp, har Utskottet åter ansett
lämpligare samt för uppbörd och redovisning enklare, att räntan bestämmes till ett
lägre, men ovilkorligen utgående belopp, än att, på sätt för det begärda statsbidraget
till sistberörde jernvägs-anläggning föreslagits, en högre räntefot väl fastställes,
men dervid förklaras, att räntan skall utgå af den behållning jernvägen lemnar, och
således i sjelfva verket göras deraf beroende.
32 Stats-Utskottets Utlåtande, M 274.
Yid föreslåendet af de vilkor och åligganden samt öfriga iakttagelser* som,
enligt Utskottets åsigt, böra af Rikets Ständer föreskrifvas för nu ifrågavarande
jern vägs-anläggning och det derför af Utskottet tillstyrkta lån, har Utskottet dels
godkänt de af vederbörande sjelfva i sådant hänseende gjorda framställningar, dels
bibehållit hvad Rikets Ständer vid dylika understöds beviljande förut stadgat, dels
följt och tillämpat de bestämmelser, som finnas intagna i det för Köping-Hultjernvägsbolaget,
under den 13 November 18S2, utfärdade privilegium och dels tilllagt
åtskilliga nya stadganden, hvilka Utskottet ansett komma att befrämja Statens
äfvensom den allmänna rörelsens fördelar och säkerhet.
Ehuru Utskottet icke torde behöfva närmare redogöra för innehållet af bär
nedan förekommande och Rikets Ständers pröfning underställda förslag, har dock
Utskottet funnit sig föranlåtet särskildt uppgifva anledningen till och syftemålet med
det föreslagna stadgandet, att aktie-egarne skola teckna sig för en större summa,
än det af dem påräknade tillskott för jernvägs-aniäggningens fullbordande utgör.
Bland vilkoren för utbekommande af de lån, som i sednare tider af Rikets
Ständer beviljats och från Riksgälds-kontoret utbetalts för utförandet af allmänna
arbets-företag, har städse föreskrifvits, alt, utom låntagarnes skuldförbindelse för lånesumman,
borde till Riksgälds-kontoret aflemnas särskilda säkerhets-handlingar elier
borgensförbindelser för uppfyllandet af ej mindre lånevilkoren, än de för arbetsföretagens
utförande afslutade kontrakter. Dessa borgensförbindelser, hvilka dels af
Kongl. Maj:t, dels af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret bordt godkännas, hafva i allmänhet
innefattat så kallad solidarisk belalnings-ansvarighet för alla dem, som undertecknat
en och samma förbindelse. Dessutom har, vid många tillfällen, i sjelfva
skuldsedeln en dylik ansvarighet varit för dess utgifvare föreskrifven. I anseende
till det, jemförelsevis med kostnads- och lånesummorna för nu ifrågavarande jernvägs-anläggning,
mindre betydliga belopp, hvar och en dylik förbindelse vanligen afsett,
har, så vidt Utskottet varit i tillfälle erfara, yrkandet af solidarisk ansvarighet
för dessa företag och dertill beviljade lån merändels utan svårighet kunnat fullgöras.
Ett hell annat förhållande komme åter, efter all sannolikhet, att inträffa, derest dylik
ansvarighet skulle fordras antingen för utförandet af det arbete, hvarom nu är fråga och
hvars kostnader måhända komma att öfverstiga 4,000,000 R:dr, eller för återbetalningen
af det dertill beviljade lån å mer än 2,800,000 R:dr. Utskottet har fördenskull,
med hänsigt till della lån och det dermed understödda företag, icke trott sig
kunna tillämpa den solidariska ansvarighets-principen, emedan sådant säkerligen
komme att utgöra ett bestämdt hinder mot möjligheten af samma låns erhållande,
och sagde företags deraf beroende verkställighet. Men på det att Statsverket ändå
skall ega en fullt betryggande säkerhet ej allenast för berörde jernvägs-arbetes fullbordande,
utan äfven för de dertill anvisade lånemedlens återbekommande, har Utskottet
ansett lämpligt, att aktie-egarne, vid sjelfva aktie-teckningen, åtaga sig att,
utöfver
Stats-Ulskotlels Ullålande, Jls 274.
Utöfver Sitt påräknade tillskott till arbetets utförande, om så fordras, utgöra enahanda
belopp för samma ändamål, och såsom kapital- och ränte-inbetalning å bola
gets
skuld till statsverket.
Under åberopande af hvad här ofvan är vordet anfördt och upplyst, får, i öfverensstämmelse
med Utskottets redan yttrade åsigter, Utskottet alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, för anläggningen af en till begagnande med
lokomotiver afsedd jernväg från Dalarne till lämplig hamnplats vid
Mälaren eller Östersjön, bevilja och till utbetalning från Riksgäldskontoret
anvisa ett särskildt statsbidrag å nedannämnde belopp, samt
för detta statsbidrags åtnjutande, och i afseende på sagde företags
verkställande, äfvensom framtida underhållande och begagnande m. m.,
dels stadga de vilkor och åligganden, dels medgifva de förmåner, samt,
för sin del, besluta eller hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå
de bestämmelser, som här efteråt finnas uppgifna:
l:o.
Ifrågavarande jernväg bör anläggas från den utgångspunkt inom
provinsen Dalarne, som Kongl. Maj:t i nåder bestämmer, och ledas
till lämplig hamnplats vid Mälaren eller Östersjön.
2:o.
Jernvägs-anläggningen bör, emot erhållande af det härtill beviljade
statsbidrag, utföras genom ett för detta ändamål bildadt särskildt
bolag och på dess bekostnad; börande detta bolag åtaga och
förbinda sig, att, ej allenast i öfverensstämmelse med fastställd arbetsplan
och under iakttagande af de för arbetets utförande för öfrigt
meddelade föreskrifter, fullborda, utan ock derefter för allmänna trafiken
öppna och underhålla jernvägen i hela dess längd.
3:o.
Rilda sig, inom derför af Kongl. Maj:t utsatt och kungjord tid,
bolag för anläggning af jernvägar från Dalarne både till Mälaren och
Östersjön, ankommer på Kongl. Maj:t, att, efter föregången utredning
af och jemförelse mellan hvardera jernvägs-liniens relativa behöflighet
och fördelaktighet för de orter, från och genom hvilka densamma
skulle komma att anläggas, jemte allmänna gagn för landets
rörelse och vigtiga re näringsgrenar, i nåder bestämma, hvilketdera
bolaget får komma i åtnjulande af omförmälda statsbidrag, äfvensom
öfriga för denna jernvägs-anläggning bestämda förmåner. Skulle åter
blott ett bolag för sagde förelags utförande varda bildadt, tillerkänBih.
lill R. Sl. Prot. 1855 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 49 Haft. 5
Siats-Utskottets Utlåtande, M 274.
nes statsbidraget samma bolag, så vida Kongl. Maj:t finnér jernvägens
anläggning i den riktning och med de ändpunkter, bolaget åtager
sig densamma utföra, komma att uppfylla de med detta företag,
å det allmännas sida, afsedda ändamål.
4:o.
Statens bidrag till sagde företag kommer endast att utgå i
egenskap af lån, med den återbetalnings-skyldighet och de räntevilkor,
som här nedan bestämmas.
5:o.
Detta låns belopp kommer att motsvara tvåtredjedelar af den
summa, som det uppgjorda och af vederbörande godkända samt af
Kongl. Maj:t i nåder fastställda kostnadsförslaget för jernvägs-anläggningen
upptager; dock får lånebeloppet icke öfverstiga Två millioner åttahundra
fyratiotusen Riksdaler.
6:0.
Bolagsmännen böra, genom skeende aktieteckning, förbinda sig
att af egna medel tillskjuta hvad utöfver det af Staten erhållna lån
erfordras för jernvägens och dertill hörande anläggningars fullbordande
samt all erforderlig transport-materiels anskaffning; och skall
aktietecknings-summan utgöra samma belopp, som nyssnämnde lån,
och således jemväl motsvara två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman.
Dock som hälften af det sålunda tecknade beloppet
är allenast afsedd till Statsverkets betryggande för detta företags utförande
samt de dertill anvisade medlens återbekommande jemväl i
motsatt fall; så behöfva aktie-egarne, derest jernvägen, genom deras
försorg, varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid fullbordad,
icke erlägga denna hälft af teckningssumman; kommande följaktligen
aktie-egarnes ansvarighet för densamma att försvinna efter jernvägens
fullbordande; hvarefter jernvägen, med hvad dertill hörer, bör
utgöra säkerhet för ifrågavarande lån. — De handlingar, som innefatta
aktie-egarnes förbindelser att fullgöra den, på grund af aktieteckningen,
dem åliggande inbetalnings-skyldighet å deras aktier, böra
deponeras och förvaras hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora
Kopparbergs län.
7:o.
Bolaget bör vara bildadt och arbetet å jernvägen påbörjadt före
den l:sta Juli 1856; skolande de vid jernvägs-anläggningen erfor
-
Siats-Utskottets Utlåtande, Jtf 274.
35
derliga arbeten sedermera oafbrutet fortgå och utföras, så att jernvägen
varder fullbordad och för allmänna trafiken upplåten inom
förloppet af den tid, Kongl. Maj:t, vid bolagets oktrojerande, kommer
att bestämma; och åligger det Styrelsen för allmänna Väg- och
Vattenbyggnader att, genom särskildt af Kongl. Maj:t, på Styrelsens
förslag, förordnade sakkunnige män, utöfva tillsyn derå, att arbetena
varda i öfverensstämmelse med vederbörligen fastställda planer utförda,
samt att vid verkställigheten godkända arbets-ackorder följas
och fullgoda materialier användas.
8:0.
Innan större eller mindre del af ofvanomförmälda lån får lyftas,
bör bolaget, genom sin Direktion, bafva till Riksgälds-kontoret aflemnat
eller der företett:
a) för hela lånesumman, jemte derå upplöpande ränta, å bolagets
vägnar, utfärdad skuldförbindelse, som af Fullmäktige i nyssnämnde,
verk godkännes och antages;
b) utaf bolaget, genom Direktionen, ingånget samt af Kongl. Maj:t
i Nåder antaget kontrakt om jernvägs-arbetets utförande och anskaffandet
af all för jernvägens begagnande erforderlig materiel, i den
ordning och inom den lid arbetsplanen bestämmer;
c) bevis, att aktieteckningen, äfvensom den i ofvanstående 6:te
punkt stadgade deposition af deruti omförmälda handlingar, skett för
ett belopp, som åtminstone motsvarar två tredjedelar af den föreskrifna
teckningssumman;
d) bevis angående behörig verkställighet af den första inbetalningen
å alla, enligt punkten litt. c., tecknade aktier;
e) vederbörligt intyg, att arbetet inom föreskrifven tid blifvit påbörjadt
och sedermera, i öfverensstämmelse med arbetsplanen, fortsatt;
samt
f) särskild, likaledes å bolagets vägnar, utfärdad förbindelse, innefattande
åtagande att, under all framtid och utan något ytterligare
bidrag af allmänna medel, vidmakthålla hela jernvägen, med allt hvad
dertill hörer, i sådant skick, att den kan för allmänna trafiken begagnas.
9:o.
Under iakttagande af dessa, jemte öfriga för lånets utbekommande
stadgade, vilkor, komma utbetalnings-terminerna att lämpas
efter arbets-årens antal, så att, efter hvarje arbels-års ingång, motsvarande
andel af låne-summan får lyftas; dock bör, förrän något
Stats-Utskottels Vlåtande, M 274.
utöfver lånets halfva belopp utbetalas, på förut stadgadt sätt vara
styrkt, att hela aktiesumman är tecknad samt aklie-egarnes förbindelser
i afseende på denna summas utgörande vederbörligen deponerade.
10:o.
Oftanämnde lån får, utan ränta och kapital—afbetalning, innehafvas
under den för arbetets utförande afsedda tid; men efter dess
förlopp skall å hela den utbekomna låne-summan, inom slutet af
hvarje år, inbetalas tre procent, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan
icke godtgjorts beräknas två procents årlig rönta, och återstoden
utgör kapital—afbetalning. Skulle det förfallna inbetalnings-beloppet
icke varda i föreskrifven ordning erlagdt, bör derför af bolaget utgöras
fem procents årlig ränta intilldess samma belopp vederbörligen
inbetalas.
il:o.
För den händelse, att den för jernvägs-anläggningen fastställda
arbetsplan icke skulle följas och derifrån, utan sökt och erhållen Nådig
tillåtelse, skedd afvikelse icke varder på föreskrifvet sätt rättad,
eller i fall jernvägs-arbetet icke skulle i stadgad ordning fortsättas
samt inom den derför bestämda tid fullbordas, eger Kongl. Majit
låta inställa all vidare utbetalning af det beviljade låne-understödet
samt återfordra hvad deraf utbekommits, att, på en gång eller successivt,
till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, Kongl. Majit
tinner för godt i Nåder bestämma. Skulle åter jernvägs-anläggningen
under arbetstiden öfvergifvas, eller jernvägen, efter dess fullbordande,
icke så underhållas, att den framgent kan begagnas, eller om
betalnings-skyldigheten för det erhållna lånet icke skulle kunna af
bolaget fullgöras, kommer jernvägen att hemfalla till Staten, utan
rättighet för aktie-egarne att, till större eller mindre del, utaf det
allmänna erhålla ersättning för de tillskott till detta företag, som
dessförinnan blifvit af dem utgjorda.
ll2:o.
Under byggnads-åren, skall bolagets Direktion, inom den tid
och till den embetsmyndighet, Kongl. Maj:t behagar i Nåder före
skrifva,
årligen afgifva berättelse om väganläggnings-arbetets fortgång
under det nästföregångna året; börande ej mindre förvaltningen af
bolagets angelägenheter, än de afslutade räkenskaperna, vid årligen
anställande revisioner granskas; uti hvilka revisioner Staten bör ega
att genom ett af Kongl. Maj:t utsedt ombud deltaga, intilldess det
af allmänna medel erhållna låne-understödet blifvit återbetaldt.
13;o.
Slals-Utskollets Ullålande, Jfö 274.
37
13:o.
I den mån jernvägen varder fullbordad och till allmänt begagnande
upplåten, skali bolaget vara skyldigt att, emot den ersättning,
som Kongl. Maj:t, efter vederbörandes börande, pröfvar skäligt bestämma,
på densamma fortskaffa trupper och allmänna posten samt
besörja alla andra för Kronans eller det allmännas räkning ifråga—
kommande personal- och varu-transporter. Derjemte skall det åligga
bolaget, att, utan ersättning, medgifva anbringandet längs efter jernvägen
af elektriska telegraf—linier med hvad dertill hörer.
14:o.
Afgifterna för passagerare- och varu-trafiken skola utgå enligt
gällande, af Kongl. Maj:t, efter dertill utaf bolaget afgifvet förslag,
i Nåder fastställd taxa, hvilken i allmänhet synes hvart Femte år
böra lämpas efter sig då företeende förhållanden.
15:o.
Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag af den årliga
inbetalningen å det af Staten erhållna lån, öfverstiga Sex procent
å det belopp aktie-egarne tillskjutit, ankommer på Kongl. Maj:t
att, utom begagnandet af den i näst ofvanstående punkt Kongl. Maj:t
förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt taxor utgående
afgifter, föreskrifva, huru stor del af detta öfverskott skall afsättas,
för att framdeles användas till jernvägens förbättring eller vidare
utsträckning. Uppgår den årliga behållningen ändock till Åtta procent
å aktie-egarnes tillskott, eger Kongl. Maj:t bestämma om och
med hvad belopp den stadgade amorteringen å sagde lån bör ökas.
16:o.
Bolaget är berättigadt:
a) att, efter gällande lag och författningar, till sig lösa och med
egande-rätt besitta enskilda personer och korporationer tillhörig jord,
som för jernvägs-anläggningen erfordras; hvilken jord dock ej får
för Bolagets skuld intecknas;
b) att, utan kostnad eller årlig ersättning, undfå upplåtelse af sådan
för jernvägs-anläggningen oundgängligen erforderlig, Kronan tillhörig
och under dess omedelbara disposition stående jord, dock bör,
när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt
eller annorledes upplåten kronojord, ersättning derför af bolaget
lemnäs, i enlighet med hvad om jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof är stadgadt i Kongl. Förordningen den 20 November
1845; skolande denna förordnings 27:de § jemväl lända till efter—
Bih. lill R. St. Pral. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 49 Haft. 6
38
Stals-Ulslcoltels Utlåtande, M 274.
rättelse i afseende på de utskylder till Kongl. Maj:t och Kronan,
som förut kunnat åligga den jord, hvilken bolaget kommer att lill
sig lösa;
c) att för jernvägs-anläggningen kostnadfritt begagna sådana, å
Kronans ägor belägna, kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla;
d)
att, för jernvägs-anläggningens behof samt till dess byggnad och
underhåll, under de i författningarne föreskrifna vilkor, anlägga och
på sätt tjenligast finnes, drifva erforderliga verkstäder till förfärdigande
af gjutgods, smiden, verktyg, redskap och allehanda nödiga
malerialier;
e) att, uppå skeende underdåniga ansökningar, åtföljda af bestämda
uppgifter å behofvet, få, under kontroller, som då komma att
i Nåder föreskrifvas, till riket tullfritt införa de machinerier, vagnar
och verktyg, hvilka vid jernvägs-arbetet erfordras, jemte sådana för
jernvägen behöfliga skenor (rails), lokomotiver, stående machiner och
vändplaner (turn-plates), som ej af inhemsk tillverkning kunna erhållas
emot lika billigt pris och med samma godhet;
f) att för jernvägens anläggning erhålla arbets—biträde af Kronoarbets-korpserne,
i mån af tillgång och uppå de vilkor, som vid sådant
arbets-biträdes användande vanligen bestämmas;
g) att, för enahanda ändamål, jemväl få begagna manskap af Arméen,
så vidt aftal med vederbörande om frivilligt arbets-biträde
kan träffas, och trupperna icke äro af mililär-tjenstgöring eller arbete
för Kronans räkning upptagna.
17:o.
Bolaget skall i alla rätts-förhållanden, som kunna uppstå mellan
detsamma och Svenska Kronan eller enskilde medborgare, lyda
under Svensk domstol och varda underkasladt Svensk lag.
18:o.
I fråga om begagnandet och underhållandet af jernvägen med
hvad dertill hörer, komma slutligen de föreskrifter och stadganden,
som Kongl. Maj:t kan finna för godt meddela, att tjena till ovilkorlig
efterrättelse; varande bolaget och dess biträden derjemte i allmänhet
skyldige alt iakttaga och fullgöra hvad, med hänsigt till den
Staten tillkommande vård öfver jernbanan och tillsyn öfver trafiken
derpå, kan varda i vederbörlig ordning föreskrifvet.
Stockholm den 7 September 1834.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:6 274.
39
Reservationer:
af Herr von Troil, Samuel Gustaf:
»Yid genomläsandet af förevarande betänkande finner man genast, att af de
många motioner, som i jernvägs-frågan blifvit väckta, endast de, som afse Dalarne, lyckats
tillvinna sig Utskottets förord. Utskottet har i delta hänseende tillstyrkt ej blott
ett lån af 133,333J R:dr för en jernväg emellan sjöarne Wessman och Barken, än äfven
ett lån stort 2,840,000 R:dr, emot 2 procent ränta och 1 procent amortering, för
en jernväg från det inre af Dalarne till antingen Gefle eller Westerås. Hvad den första
af dessa frågor beträffar, instämmer jag till alla delar i Utskottets tillstyrkan. Vigten
af den föreslagna kommunikations-linien, obetydligheten af den summa, som dertill
blifvit föreslagen (möjligen är den till och med ej fullt tillräcklig) och framför allt den
omständighet, att Barken-Wessman-jernvägen utgör en förlängning af en redan befintlig
vigtig farled, Strömsholms kanal, böra i detta hänseende häfva hvarje betänklighet. I
afseende deremot på det sednare tillstyrkandet äro förhållandena väsendtligen olika.
Tvänne städer, Gefle och Westerås, täfla att draga till sig Dalarnes rörelse; begge hafva
låtit verkställa undersökningar; begge hafva haft den lyckan, att inom den Utskottsafdelning,
der frågan handlagts, vara omedelbart eller medelbart representerade; täflan
om företrädet skulle troligtvis hafva beredt båda förslagens fall; derföre har man hel-,
dre förenat sig i den åsigt, att åt Regeringen öfverlemna bestämmandet af deras ömsesidiga
företräde. Men är det väl gifvet, att ens någondera af dessa banors rigtning är
den rätta? Är det ej möjligt, att, om lokalen sådant medgifver, en jernbana från Fahlun
till någon punkt vid Strömsholms kanal, t. ex. sjön Barken, eller öfver Hedemora
och Norberg till Åmänningen, vore hvad Dalarne egentligen behöfver? Är det ej mera
skäl här, än på något annat ställe, att, då anslag lemnäs Styrelsen för fullständiga undersökningars
verkställande, afvakta dessas resultat, innan medel beviljas? Kan det väl
vara klokt att understödja en jernbana, såsom den emellan Westerås och Fahlun, hvilken
under större delen af sin längd är jemnlöpande med och endast 2 å 3 mil aflägsen
från Strömsholms kanal? Bör ej den naturliga följden häraf blifva, att båda dessa
kommunikations-linier komma att undergräfva hvarandra? Den summa, som här föreslås,
är i sig sjelf föga betydlig; men just derföre kan man befara, att ytterligare tillskott
vid blifvande Riksdagar komma att både begäras och genomdrifvas. Det oaktadt
skulle jag icke tveka att med min röst bereda den af så mycken uppmuntran förtjenta
provinsen Dalarne fördelen af lättade kommunikationer, en fördel, hvaraf jag villigt erkänner
att den är i stort behof, pm jag ej befarade att detta är att hörja i hvad man
kallar galen ända. Äf det sätt, på hvilket vi nu taga de första stegen i jernvägs-frågan,
beror i min tanke hela dess framtid. Beslutar man sig nu för företag, som antingen
genom felaktig rigtning eller genom klimatiska svårigheter visa sig icke uppfylla alla
förväntade fördelar, så kan man derigenom alstra en afvoghet emot frågan i sin helhet,
hinderlig för dess blifvande framgång. Och det synes mig då temligen vågadt, att
de enda jernvägs-anläggningar, som af Stals-Utskottet blifvit förordade, skulle komma
att ega rum i en af de minst folkrika trakterne af vårt land, der, hvarest vintern är
mera hård och marken längre betäckt af snö, än på de flesta andra ställen.
Bih. till 11. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 49 Häft. 7
40
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 274.
Det må här tillåtas mig en liten jemförelse emellan det södra Sverige, som Utskottet
förbisett, och de orter, som det tagit under sitt hägn. Dervid är folkmängden
beräknad efter de sista tre-årsberättelserna, yt-innehållet efter Forsells statistik.
Westmanlands län, 60 qv.-mil, har 95,450 invån. eller 1,591 inv. på 1 qv.-mil.
Stora Kopparbergs län, 278 » » 151,059 » » 543 » »
Gefleborgs län, 171 » » 118,350 » » 692 » »
Christianstads län, 55 » » 185,185 » » 3,367 » »
Malmöhus län, 40 » » 245,210 » » 6,130 » »
Man kan härvid erinra, att, hvad Dalarne och kanske äfven Gefleborgs län beträffar,
medeltalet icke lämpar sig till beräkningsgrund, emedan folkmängden är mera
sammanträngd i vissa trakter än i andra. Men det kan dock icke bestridas, att jernvägar
blifvit föreslagna i provinser, der befolkningen blott uppgår till jL- af invånarnes
antal i andra trakter, för hvilka man ingenting vill göra. Och ännu mer, personal-trafiken
beror på 2:ne omständigheter, invånarnes antal och deras välmåga. Äfven i delta
sednare hänseende torde man icke kunna neka, att den förmögnare skåningen skulle
oftare färdas på en jernväg, än den fattigare dalkarlen.
Men, säger man, varuforslingen är öfvervägande i Dalarne. Ja! beräkningarne
visa ganska vackra resultat. Men dessa beräkningar äro af ingen kontrollerande myndighet'granskade.
De äro af jernvägs-direktionerne uppgjorde, i ändamål att framvisa
höga siffer-belopp, för att vinna framgång åt motionerne. Tror man ej, att lika förvånande
beräkningar skulle kunna förevisas från våra sydliga landskap, som kräla af menniskor;
der sjelfva bränslet, det må vara ved, stepkol eller torf, ofta måste flera mil
transporteras och der rörelsen med spanmål är så liflig, att under nu förflutna medelmåttiga
år 300,000 tunnor blifvit till utländska hamnar utförde, endast ifrån Malmöhus
län.
Det har varit min pligt att inför Rikets Ständer framlägga dessa betänkligheter,
mindre för att derigenom motarbeta hvad Utskottat för Dalarne-föreslagit, hvilket, om
äfven i min tanke utgående från en origtig grund, dock kommer den del af vårt fädernesland
till godo, som, näst det sydliga Sverige, är i största afsaknad af naturliga
eller konstgjorda kommunikations-anstalter, utan fast mer för att ådagalägga, att man
haft ännu mera skäl att fästa afseende vid de framställningar, som i samma syftning
blifvit gjorda af Skånes och Smålands representanter.
Vid afgörandet af det större eller mindre behof, som olika delar af ett land
hafva af nya kommunikations-leders öppnande, är det nödigt att taga i betraktande de
utvägar till varuforsling, som redan finnas, och att derefter uppställa en jemförelse de
olika traklerne emellan. Vill man anställa en sådan jemförelse, så finner man, att, med
undanlag af Dalarne och Jemtland, alla det norra Sveriges landskap hufvudsakligen
bestå af kuststräckningar utåt hafvet, genomskurna af, om icke segelbara, åtminstone
på de flesta ställen flottbara floder. Ofvergår man derefter lill det mcdlersta Sverige,
så finner man äfven att Upland är på 3:ne sidor omgifvet af Östersjön och Mälaren,
och att den i bjertat af provinsen inskjutande Mälare-vik, som förer till Upsala, i hög
grad ökar lättheten af sjöledes varuforsling. Westmanland gränsar i söder till Mälaren
och är till hela sin bredd genomskuret af Strömsholms kanal. Södermanland, på
trenne sidor omgifvet af Hjelmaren, Mälaren och hafvet, innesluter en mängd vattendrag,
som dels äro, dels kunna blifva med hvarandra och med hafvet förenade. Nerike
stöter till Hjelmaren i öster, Wettern i söder och på föga afstånd tili Wenern i vester.
Dess vestliga bergverk äro redan genom kanaler och jernvägar satta i förbindelse med
de stora vatten-kommunikationerne; de nordliga blifva det snart geno/n Nora-Orehrobanan;
och kommer Köping-Hult-banan till stånd, blifver provinsen innan kort genom
-
Stals-Utskottels Utlåtande, N:o 274.
41
skuren af én jernvägs-slamlinie. Wermland är, genom sina stora vattendrag och genom
de frikostiga bidrag Rikets Ständer vid många Riksdagar beviljat till smärre kanaler
och jernvägs-anläggningar, satt i lätt förbindelse med den i söder angränsande
Wenern. De smala, långsträckta provinserna Dalsland och Bohuslän gränsa, den förra
till Wenern och den sednare till Nordsjön. Östergöthland, omgifvet på den ena sidan
af Wettern, på den andra af Östersjön med dess djupa flera mil i landet inträngande
vikar, Slätbaken och Bråviken, är från öster till vester genomskuret af Götha kanal,
och erhåller snart genom vid denna Riksdag lättade beslut, en båtled ifrån söder till
norr genom de vattendrag, som ifrån Wimmerby-trakten föra ända till närheten af Linköpings
Westergöthlands nordligare del omslutes af Wenern och Wettern samt genomskäres
af Götha kanal.
Sådant är förhållandet med en hvar af det medlersta Sveriges provinser. Ser
man åter på denna del af landet i sin helhet, så linner man att den omsluter fyra stora
vattenbäcken: Wenern, Wettern, Hjelmaren och Mälaren; att af dessa de två förstnämnde
äro genom Götha och Trollhätte kanaler förenade ej blott sinsemellan, utan
äfven med Öster- och Nordsjön; att Hjelmaren, genom kanalen af samma namn, är
sammanbunden med Mälaren och genom denna med Östersjön; att Köping-Hult-banan
afser att förena Wenern med Hjelmaren och Mälaren; samt att alltså hela detta stora
vatten-system redan är eller i den närmaste framtiden blir på sätt och vis sammanhängande
och derjemte står i förbindelse med de båda håfven, likasom äfven att de
kringliggande landskapens alster mångenstädes på kanaler, segelbara floder och smärre
jernvägar nedföras till den stora vattusträten.
Huru är deremot förhållandet inom den del af vårt land, som ligger söder om
en linea, dragen från Götheborg öfver Eksjö till Westervik och till hvilket område jag
äfven vill räkna en stor del af det norr derom belägna Westergöthland, d. v. s. en
landvidd af 20 till 25 mils bredd, på en längd af ända till 30 mil? Jo! inom hela
denna hufvuddel af Sverige finnes ingen segelbar flod, ingen kanal, inga konstgjorda
förbindelser, om man undantager landsvägarne. De inre delarne af denna vidsträckta
trakt kunna derföre ej tillgodogöra sig åkerbrukets och industriens framsteg, hvartill i
främsta rummet fordras en på lättade kommunikationer grundad afsättning. Det är
denna stora del af vårt land, som en jernväg emellan Skåne och Wettern skulle genomskära.
Det är den, som derigenom skulle väckas till förut ej anadt välstånd. Det
är den, för hvilken vid föregående Riksdagar så föga blifvit gjordt, som nu hos Rikets
Ständer framträder med rättvisa anspråk att icke blifva förgäten.
Men betraktom frågan utur en ännu mer allmännelig synpunkt, . utur den af
Sveriges blifvande jernvägs-system, och en blick pä kartan bestämmer då, i min tanke,
trakten af Jönköping såsom den naturliga medelpunkten för detsamma. Derifrån synas
stambanor böra ulga till Skåne, till Götheborg och till Stockholm; till det sednare
stället troligen på begge sidor om Wettern. Riktningen af alla dessa banor, med undantag
af den Skånska, kan först bestämmas efter föregående noggranna undersökningar.
Hvad deremot den Skånska beträffar, har naturen sä tydligt utpekat dess blifvande
läge utmed Laga-dalen till närheten af Skånska gränsen, att ingen tvekan i detta
afseende bör kunna uppstå, och ifrån Traheryd, der den lemnar nämnde floddal, äro
så fullständiga undersökningar verkställda, att, derest Rikets Ständer eljest äro för saken
gynnsamt stämde, intet hinder finnes, att nu derom fatta beslut.
Enligt den beräkning jag låtit åtfölja min tryckta och i Stånden utdelade motion,
hvilken beräkning är grundad på erfarne ingeniörers med stor noggrannhet utförda
undersökningar, skulle en jernväg från Malmö lili Jönköping kosta omkring 12,500,000
R:dr B:ko, motsvarande efter 5 proc. en årlig ränte- och amorlerings-utgift af 625,000
42
Stats-Ulskottels Utlåtande, N:o 274.
R:clr. Den fråga, man då försl bör göra sig, är: huruvida en dylik jernväg skulle medföra
den nytta, att, äfven under den orimliga förutsättning, att jernvägen ingenting afkastade,
stalén bör under 40 års tid för densamma ikläda sig en årlig utgift af 625,000
R:dr, och jag tvekar ej att jakande besvara denna fråga. En jernväg emellan Skåne
och Wettern skulle bilda en snabb och efterlängtad förbindelse emellan nyssnämnda provins
och landets nordligare delar, samt tillika bereda lättaste sättet till gemenskap
emellan en stor del af fäderneslandet och det öfriga Europa. Sedan flere år tillbaka
är redan hela det medlersta Sverige genom kanaler och ångbåtar satt i beröring med
Jönköping, men derifrån ända till sydspetsen af vårt Iand kan den resande först efter
flera dagars färd på obeqväma åkdon, förflytta sig till det inre af landet eller till den
kuststad, hvarifrån öfverresan måste anträdas till Danmark eller Tyskland. Funnes en
jernväg ifrån Jönköping till Malmö eller Ystad, så öfverlemnar jag åt en hvar att bedöma,
hvilken liflig personal-trafik ä densamma skulle komma att ega rum, ej blott
af egna landsmän, men af främlingar, hvilka nu så sällan besöka oss, just till följe af
den svårighet, med hvilken man färdas i vårt, för dess naturskönhet beryktade, land.
Må man ej af hvad som nu är, sluta till hvad som kan blifva. Jag hänvisar i detta
hänseende till våra ångbåtar, såsom ett talande bevis, att der lättade kommunikationer
öppnas, der uppslår äfven en ej anad liflighet i rörelsen.
Men personal-trafiken å en dylik jernväg blefve en obetydlighet, i jemförelse med
det omätliga gagn, den i öfrigt skulle tillskynda de provinser, genom hvilka den bomme
att framgå, den lyftning i åkerbruk och näringar, som deraf skulle härflyta, det
ökade egendomsvärde och den lifvade afsättning för det inre Smålands produkter, som
deraf blefve en följd, samt den möjlighet, som derigenom bereddes invånarne i dessa
trakter, att på ett mera ändamålsenligt sätt ordna sin landthushållning, hittills genom
aflägsenheten från hafvet hufvudsakligen riktad åt bränvinsbränning.
Denna frågas militäriska vigt saknar ej eller sin stora betydenhet. Om under
ett krig fienden är herre i Östersjön, blifva truppsändningar på hafvet omöjliga. En
jernväg från Skåne till Wettern, som satte hela den sydliga delen af vårt land i gemenskap
med det medlersta Sveriges stora vattenbäcken och med Carlsborg, skulle väsendtligt
lätta möjligheten att på hvarje hotad punkt sammandraga en nödig truppstyrka.
Erkännes riktigheten af hvad jag nu anfört, så följer äfven deraf, att en utgift
af 625,000 R:dr om året för en jernväg emellan Skåne och Jönköping, skulle mer än
väl ersättas genom de mänga fördelar den tillskyndade landet, äfven om denna utgift
oafkortad utginge; men den skulle utan tvifvel i ej ringa mån förminskas genom nettobehållningen
af jernvägens afkastning, hvilken inom Skåne måste blifva ganska betydlig.
Jag tror derföre att både stats-ekonomiska och militäriska skäl borde föranleda
Rikets Ständer att icke uppskjuta ett dylikt besluts fattande. Men om man ännu i
detta hänseende hyser allt för mänga betänkligheter, om man ännu icke vågar taga
steget fullt ut, så återstår att tillse huruvida det ej är skäl, att vid denna Riksdag åtminstone
besluta början af detta vigtiga företag, d. v. s. jernvägens anläggning genom
den folkrikaste och tätast bebygda af alla våra provinser, den, hvars naturförhållanden
närmast öfverensstämma med Danmarks och Tysklands — Skåne.
I detta afseende meddelas nedanstående sammandrag ur de utförliga, i engelskt
mynt uppgjorda kostnads-beräkningarna:
Sträckningen från Malmö till Lund ... £ St. 31,181: 10. 6.
Jorddam öfver hafsviken . . „ 5,000: — —
Hufvudstation i Malmö ... „ 15,000: — — ^ g
Transport 51,181: 10. 6.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 27i.
43
40,642:
6.
6.
2,687:
10.
10.
1,916: 13.
4.
23,208:
3.
5.
4,000:
866:
13.
4.
81,869: 7. 2.
28,074: 15. 9.
Sträckningen från Lund till föreningen med Transport: 51,181: 10. 6.
Yslad-banan £St. 70,806: 17. 6.
Jordinköp  „ 2,375: — —
Öfriga stationer å dessa begge
sektioner  „ . 8,687: 10. 8.
„ från Ystads-banan till Helsingborgs
banan
Stationer
Jordinköp  „ 1,916: 13. 4. ^ 9Åfi. 9 jq
„ från Helsing borg s-banan till V. Iting
sjö-banan
Stationer
Jordinköp
„ från V. Ring sjö-banan till Finja station.
Förslaget upptager från Y. Ringsjöbanan
t.Traheryd 162,039:18: 5.
Stationer . . . 4,738:
Jordinköp . . . 5,125:  171 902, 18. 5.
Hvaraf utföres något mer än ^-:del med  60,000: — —
Summa för banan från Malmö till Finja £ St. 266,372: 3. 3.
hvaruti ingå stationer till .... 31,744: 1. 6.
och jordinköp  6,866: 13: 4.
Banan från Finjasjön till Christianstad löper genom en trakt,
som företer ganska ringa svårigheter. Afståndet är ungefär lika med
det från Finja- till V. Ringsjö-banan och antages kunna kosta högst 65,000: — —
hvaruti kan anses ingå: stationer . . 5,000: — —
jordinköp
Från Ystad till midtel-Ringsjö-banan
hvaruti ingå: stationer ....
jordinköp
2,000:
140,651: 14. 6.
. 17,053: 10.
• M25: —
Till alla dessa summor skola, enligt förslaget, läggas 20 proc.
nemligen: för oförutsedda händelser 15 proc.
förberedelser .... 5 proc.
hvarigenom kostnaden Olifver för en bana från:
Malmö till Finja . . 266,372: 3. 3. Svenskt Banko:
20 proc. tillökning . 39,955: 18. 6. f 306,328: 1. 9. 3,675,937: — -
Finja till Christianstad 65,000: — —
20 proc. tillökning 9,750: ^ 74,750:  897,000:
Ystad till hufvudbanan 140,651: 14. 6.
20 proc. tillökning . 21,097: 15. 2. ^ 161,749: 9. 8. 1,940,994:
Härtill kommer ytterligare hela fortskaffnings-materielen, beräknad
för hela linien till Jönköping böra utgöras af 12 lokomotiver,
30 första klassens vagnar, 40 andra klassens vagnar, 200
vagnar för varor, 100 dito för bränsle m. m. till £ St. 74,500 eller
Svenskt B:ko
894,000: — —
44
Slals-Utskollet8 Utlåtande, N:o 274.
Jag liar kanske varit för utförlig vid framläggandet af ofvanstående,
ändock särdelés sammandragna, beräkning, men jag har trott
det vara nödigt att i någon mån styrka uppgifternas riktighet.
Resultatet deraf är, att, oberäknad transporl-malerlelen, kostar
en hana från Maimi) till Christianstad B:ko R:dr
4,572,937: — —
» från Malmö öfver Getinge tili Ystad  3,537,606: — —
/"Malmö till föreningspunkten 1,596,612: — —\
\Ystad
„ från Malmö till Christianstad
jemte sidobanan till Ystad 6,519,931: — —-
Transport-materielen, af Herr Gisborne beräknad
för hela det af honom uppgjorda jernvägs-system, torde
kunna något nedsättas, dock ej under  5 å 600,000: — —
De respektive Riks-stånden torde häraf finna, alt en hana från Malmö öfver
Finja till Christianstad, med allt tillbehör, komme att erfordra en utgift af omkring
5,100,000 R:dr, hvilken summa skulle tillökas med ungefär 2,000,000, om den sattes
i förening med en sidöbana till Ystad. En jernväg endast från Malmö öfver Getinge
lill Ystad kostar omkring 4,000,000 R.dr.
En hvar af dessa hanor är af stor nytta och utgör, i och för sig, början till
hufvudlörbindelsen med Wetter-dalen. Jag mäste dock medgifva, att en jernväg ifrån
Malmö till Ystad blefve under den första tiden egentligen af vigt för provinsen, och vågar
derföre mindre lifligt förorda densamma. Annorlunda är deremot förhållandet med
sträckningen från Malmö öfver Finja till Christianstad. Denna hana skulle för en stor
del af södra Sverige medföra ganska väsendtliga fördelar. Utgörande ett helt för sig,
och sammanbindande dp båda Skånska länens residensstäder, underlättar den genom sin
rigtning till Finja-sjön bådas gemenskap med Småland, sätter det skogrika Westra
Göinge härad i förbindelse med både Sundet oell Östersjön, samt skulle för dess talrika,
hittills i vidsträckt skala bränvinsbrännande befolkning, blifva en mäktig sporre
till nya näringskällor och nytt förvärf. — Ur militärisk synpunkt blefve äfven denna
jernväg vigtig, såsom till hälften förkortande afståndet ifrån Skånes vestkust lill Carlskrona,
landets största marin-etablissement.
Jag vågar af alla dessa skäl föreslå:
att, derest Rikets Ständer icke skulle finna lämpligt, att för det
närvarande medgifva anläggandet af en jernväg från Skånska kusten
till Wettern, beslut åtminstone mätte nu fattas om byggan
det
af en hana från Malmö till Christianstad, helst med utgrening
till Ystad, samt att dertill erforderliga medel, 5,100,000 R:dr,
eller, derest ulgreningen lill Ystad bifalles, 7,100,000 R:dr, må för
utförandet ställas till Kongl. Maj:ts disposition.»
Uti denna reservation hafva Herr Biskop Heurlin och Herr Prosten Berlin
instämt.
af Herr Lejonancker, Fredrik Wilhelm, som ansåg Utskottets yttrande, i fråga
om de föreslagna jernvägs-anläggningarne från Skåne lill Wettern hafva bordt erhålla
följande lydelse: »att Utskottet, ehuru erkännande den öfvervägande vigten af ifrågava
rande
jernbanor, dock anser sig, med stöd af det ofvan anförda, böra för närvarande
afstyrka Rikets Ständers bifall lill derom framställda förslag.»
Häruti instämde Biskop Heurlin, Prosten Berlin, Prosten Holmberg och Riksdags-fullmäkligen
Ola Månsson från Christianstads län.
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 274.
45
af Herr C. F. fVcern, emot Utskottets yttrande, angående statsbidrag för jernvägsanläggningar
från Köping-Hult-banan till Christinehamn samt till Lindesbergs Bergslag.
af Herr P. Berg : »Emot Utskottets beslut i, ofvanberörde Betänkande får jag mig
vördsamt reservera. Jag anser tillräckliga skäl förefinnas, för att Utskottet bordt kunna
direkt tillstyrka jernvägs-anläggningen emellan Fahlun och Gefle, såsom den rättaste.
Koinmitterade för denna jernväg pretendera Stats-bidrag endast som lån med |:delar af
kostnadssumman, då kommitterade för Fahlun- och Westerås-vägen deremot äska ett anslag
utan återbetaJnings—skyldighet med äfven |:delar af anläggnings-kostnaden. Detta
förhållande synes mig vara ett talande bevis på, att en jernvägs-anläggning emellan Fahlun
och Gefle bör vara mera påkallad och ändamålsenlig. Derjemte tror jag, att de effekter,
som på dessa orter utgöra egentliga föremålet för forsling, äro hufvudsakligast sådana,
sorn hero af im- och export från och till utlandet; och således måste det vara ett oundvikligt
vilkor, att ändpunkten af en jernvägs-anläggning i meranämnde orter går direkte
till hafvet. Slutligen, och då man med förevarande kommunikationer hufvudsakligen åsyftar
en debouché för provinsen Dalarne, och sådant nu kan ske medelst en jernväg till
Gefle, för betydligt mindre kostnad, än som fordras för en dylik lill Westerås, så synes
det mig sorn ingen tvekan bordt uppstå vid valet emellan ifrågavarande båda jernvägsanläggningar.
»
af Herr C. C. Hörnstein;
af Riksdags-fullmäkligen Henrik Andersson från Orebro län, emot Utskottets tillstyrkande
af statsbidrag för anläggningen af jernväg från Dalarne, utan att bestämma
ändpunkterna för denna jernväg.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
