# ID: svediakorp-gov2265
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 116,565
# sentences: 2,117
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHAM
i
TILL
s&qiuimqo Qum^aumoDS
PROTOKOLL
VID
Laetima Bikidagen i Slockholm
Åren ock 1854.
■**53tS8SagfeSfSg«-
FJERDE §A]RL1IREI.
1* Afdelningen:
Stats-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
il B ID M tt&BIDBV»
'
Ätoj woiit
.
?| intt \I .!> H;! Af\h.
■
,
•\\
(X
öajWarJ .i.-.vHrimenAJin
,«o«om vAVi\Ua \V
mi nwiivil- tl i;mast{g
i
>\h '.>V\\NsVv \s jgvuitaWuv 1 V
' ■ Y>'i\ vAuWlY.UVW
r rtbiu . t ;
' ■ • I.qqi;;-! jslkfil •
! » - . ...*n _dt
»Äöl fioiiofji obiowd tt* y ,Mil di -ohiJJ
.
-
' . idtfilliilPlui :,r 1 Au Ull i,
-
■
'**" 3 «, •*- ’ *>«•— .mVmöi -9l„ Äii.i -i.q--lisi' sidi SS
c««9b TfOT Ull giuwHit
t a.m, V w: t .»»■» $ mai .*«*t .»?. n UV» liv,
Slals-Ultkottels Lllålande, N:o i03.
1
Ank. til) Exp.-Utsk. fl. 17 Maj 1854, kl. I e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet N:o 50,
angående i frågaställd förbättring af soldater nes vid Södermanlands
Regemente löneförmåner.
(U. 4.)
Samtlige Riks-Ståiulen hafva till Stats-Utskottet återremitterat Utskottets
under N:o 50 afgifna utlåtande, deruti i anledning af Herr //' est fells motion, att
den soldaterne vid Södermanlands Regemente på lön anslagna spanmål, hvilken nu
utginge med 30 £ fasta kappar på tunnan, hädanefter mätte få utgå i fullrågadt
mål, Utskottet, med åberopande af ett i Kongl. Brefvet den 2 Februari 1833
intaget stadgande rörande spanmålens beräkning vid och efter indelnings-verkets
införande, hemställt, att berörde motion icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda. Såsom skäl för återremissen har hufvudsakligen blifvit anfördt,
att högstberörda Nådiga Bref icke varit på förevarande fråga tillämpligt, enär
den spanmål, som deruti omnämndes, vore sådan, som blifvit anvisad till befäi,
underbefäl och korporalen, att både rättvisa och billighet fordrade, det rättelse
i nu öfverklagade förhållande vidtoges, enär genom detta afdrag, hvilket medlörde
förlust för soldaten, äfven stora olägenheter uppkomme för tiondegifvaren,
sorn för att aflemna denna tunna spanmål, hvilken af honom måste utgöras med
32 fasta kappar på tunnan, nödsakades företaga 2:ne resor, ofta nog af liera
mil, nemligen först till en soldat med 30 j kappar och sedermera till en annan
med lj kappe, och hvarigenom både tidspillan och kostnader honom åbragtes;
samt att vid Regementet funnes odisponerad öfverskotts-tionde, som lemnade riklig
tillgång till ersättning för dessa kappar.
hill. HU R. Sl. Prot. iSS3 $ 4834. 4 Sami. 1 Afd. 2 hand. 4 Hafi. 1
Stals-Utskottes Utlåtande, \:o i09.
Utskottet, sorn i anledning häraf företagit detta i motionen icke utredda
ärende till förnyad handläggning, får nu, efter vunne ytterligare upplysningar,
derom meddela följande:
Uti den af Konung Carl XI för Kommissarie,rne vid det vissa knektehållets
inrättande i Södermanland och Nyköpings län utfärdade Nådiga Instruktion,
af den 3 Januari 1683, förklaras i Dale punkten, bland annat, att Konungen
»resolveret årligen en tunna spanmål hvar kneckt, till undsättning af sitt
underhåll hos Rotan, gifva.» Denna Nådiga försäkran blef ytterligare bekräftad
genom Kongl. Resolutionen den 23 Januari 1683, deri säges: »Så vill dock
Kongl. Maj:t bemälte allmoge (i Södermanland och Nyköpings län) Dess särdeles
Nåde bevisa och icke allenast hvar kneckt med en tunna spanmål till dess
underhåll hjelpa, utan ock låta kneckten med liberie-kläder förse och alltså
Rotan derföre befria.» Ytterligare är genom 2:dra punkten i Kongl. Reglementet,
hvarefter allmogen med soldaterne under det vissa knektehållet i Södermanland
och Nyköpings län hafva sig underdånigst att rätta, dateradt den 23 November
1686, i Nåder förordnad!: »att den tunnan spanmål, som Kongl. Majit
Rotan till knecktens lön Nådigst består och för nio daler räknas skall, hvilken
kneckten, både i freds- och krigs-tider, bör åtnjuta, skall af honom undfås pä
den vanliga tiden, när den plägar utlefvereras.»
Den innehållning af 11 kappe, sorn till förmån för Statsverket iakttages
på hvarje tunna af ifrågavarande Kronotionde-spanmål, grundar sig icke på någon
särskild föreskrift, utan på följande allmänna författningar om utmätningen
af tionde- och rättighets-spanmälen, nemligen:
Kongl. Förklaringen öfver 1684 års Reglemente den 7 April 1685, § 2.,
enligt hvilken spanmålen skall utmätas med sint ket mål; Kongl. Förordningen
den 29 Maj 1739, angående mått, mål och vigt, uti hvars 7:de punkt fö eskrifves,
bland annat, att af de 4 (strukne öfvermåla-) kapparno pä hvarje tunna
Kronotionde tillkommer it ronau H:ne kappar efter vanligheten, och de öfrige
2:ne indelningshafvare]! eller tiondetagaren: samt Kongl. Resolutionen den 12
November 1766 uppå krigsbefälets allmänna besvär och ansökningar, uti hvars
9 §, med anledning af Regementenas i Kronobergs län anhållan att fä åtnjuta
Kronotionde-spanmälen utan kappemåls-afdrag, i Nåder förklaras: »att alldenstund
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning om mätt, mål och vigt af år 1739 uti
7 § förmår, det vid Kronotiondens intägt bör, i stället för rågan, mätas med 4
kappar till hvar tunna råg, korn och hafre, oell att Infanteri-spanmålen bör utmätas
med struket mål samt 4 kappar pä tunnan, hvaraf ?:ne tillkomma Kronan;
fördenskull och i anseende till de liera härvid förekomna skäl och omständigheter,
kan Kongl. Majit till en så beskaffad ansökning sä mycket mindre
Stals-itskotlels Hélänkancle, N:o 102.
3
Nådigt bifall lemna, sorn det åberopade Kongl. Majrts Nådiga Beslut af den 25
November 1087 ej eller någon anledning dertill gifver, utan pröfvar i Nåder
skäligt att ofvannämnda Regemente icke annorlunda än med struket mål deras
lönings-spamnål måge uppbära.”
Jemväl torde böra här antecknas, dels att ofvanberörde, soldaterne vid
Södermanlands Regemente förunnade Kronotionde-spanmål är inbegripen under
den ”indelta spanmål på förslag”, som i nu gällande Riks-stat under 4:de
Hufvud-Titeln tinnes upphörd för indelda Arméen: »Kavalleri- och InfanteriRegementena”,
och att, i följd häraf, det skedda afdraget, 2 lösa eller lj fasta
kappar, eller deras värde efter markegång, hittills ingått bland nämnde HufvudTitels
besparingar: dels att Kongl. Brefvet den andra Februari 1833 visserligen
alser allöningen af indelda Arméens befäl, men att de i reciten deraf intagne,
af Utskottet i Betänkandet N:o 50 åberopade förhållanden, likväl visa huru den
pä Militien indelda tionde-spanmålen i allmänhet nu och tillförene beräknats,
vare sig att densamma tillfallit befäl eller manskap, och det var på nämnde förhållande
Utskottet ville fästa uppmärksamhet.
Af det här ofvan anförda följer uppenbart, hvad Utskottet i sitt första
Utlåtande jemväl yttrat, att det afdrag som å dessa knektetunnor sedan äldre
tider egt rum, är grundadt i gällande Författningar och att soldaterne vid Södermanlands
Regemente icke uro berutligade till erhållande af högre löneförmåner,
än sorn för närvarande af dem åtnjutes; och då icke visadt. blifvit att någon
förbättring i aflöningen för nämnde Regementes soldater, hvilka ingalunda äro
sämre lottade än vederlikar vid andra Regementen, är af oundgängligt behof påkallad,
samt genom eftergift af det, på sätt ofvan berördt är, 4:de HufvudTiteln
sedan långliga tider tillbaka tillllytande afdraget å ifrågavarande Kronotionde,
rättvisan ock skulle fordra att åt nämnde Hufvud-Titel, för dess härigenom
minskade inkomst af cirka 70 tunnor spanmål, bereda motsvarande årlig
ersättning; så ock enär denna omständighet, jemte de anspråk i dylik syftning,
som framdeles kundo komma att framställas från andra tiondetagare, skulle
medföra ökade utgifter för Statsverket, saknar Utskottet skäl att motionen understödja
Och dä, vidkommande de olägenheter, som för räntegifvaren skola uppkomma
vid utgörandet af denna spanmål, Utskottet förmodar, att derest desamma
icke genom den föreslagna skatte förenklingen blifva afhjelpte, utan fortfarande
äro af den besvärliga beskaffenhet, som af en och annan ledamot inom Riksstånden
uppgifvits, Kongl. Maj:t icke lärer underlåta, uppå skeende underdånig
anmälan, i Nåder anbefalla de ändringar uti nu gällande föreskrifter angående
sättet för ifrågavarande spanmåls utgörande, som af omständigheterna påkallas,
får Utskottet, med vidblifvande af sitt förra tillstyrkande, å nyo hemställa,
A Stals-Vtskotlels Utlåtande, jY:o 103.
att Herr JVestfelts motion icke ina. till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 April 1854.
H:o *03.
Ank. till Kxp.-Utsk. den 17 Maj 1854, kl. 1 e. ro.
Utlåtande, t anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
ifrågast&lld utsträckning af Nämndemäns rätt till skjutsoch
traktaments-ersättning för syner och andra förrättningar.
(U. A.)
Uti liögstberörde Nådiga proposition, hvilken från samtlige Riks-Stånden
blifvit till Stats-Utskottet remitterad, har Kongl. Majit behagat tillkännagifva,
att, sedan Rikets sednast församlade Ständer, i anledning af hos dem väckt fråga
om Nämndemäns berättigande att åtnjuta skjuts och traktamente för biträde vid
alla boställs- och torp-syner in. il. förrättningar för Kronans räkning, uti skrifvelse
af den 23 Augusti 1851 dels i underdånighet anmält, hurusom af anförde
skäl, Rikets Ständer för deras del ansågo Nämndemän böra tillerkännas rätt till
dylik ersättning, dels ock underdånigst anhållit, det Kongl. Majit ville, efter vederbörandes
hörande och föregången Nådig pröfning i hvad mån utsträckning af
den Nämndemännen redan medgifna rätt till ersättning för inställelse vid sådana
förrättningar måtte, med afseende å Statsverkets tillgångar, ega ruin, vid påföljande
Riksdag till Rikets Ständer aflåta Nådig proposition i ämnet, Kongl. Majit
af sådan anledning infordrat underdåniga yttranden af Krigs-kollegium och Förvaltningen
af Sjöärendena, sorn uti häröfver den 28 Oktober nästlidct år afgifvet
gemensamt utlåtande, jemte förmälan, att, enligt Kongl. Kungörelsen den
25 Januari 1842, Nämndemän nu äro, när de voro tillkallade för att biträda
vid syner, värderingar, besigtningar m. fl. förrättningar för Kronans räkning, be
-
Stats-Utskottcts Utlåtande, N:o 10H.
5
riittlgado till skjuts och traktamente, med undantag för de tillfällen dä Nämndemännen
såsom ledamöter i Härads-Rätt, uti förrättningen deltoge, då de biträdde
vid syner och besigtningar å ryttare-, knekte- och båtsmans-torp, och då sjelfva
förrättningen samt resan till och från förrättningsstället tillsammans icke fordrade
längre tid än en dag, i öfrigt anfört följande: att hvad först angingo syner och
andra förrättningar, i hvilka Nämndemän såsom Härads-Rätts ledamöter deltoge,
kundo lör försvarsverkets räkning biträde af Nämndemän i sådan egenskap, Kollegierna
veterligen, icke ifrågakomma vid andra tillfällen, än vid laga syner å
Militiae—boställen, eller vid endast sådana syneförrättningar, som af domhafvande
eller auditör, hvilken äfven vore domare, verkställas; och som, jemlikt Kongl.
Förordningen den G Juli 1720, Härads-nämnd skulle på extra ordinarie kronoförrättningar
sig sjelf underhålla, och Kongl. Resolutionerna på allmogens besvär
af den 21 Januari 1748, § 13, och på krigsbefälets af den 11 Januari 1757,
§ 37, förbjöde Nämnd att fordra eller taga någon betalning för förrättningar i
publika ärenden, samt ordinarie eller för viss tid tillförordnad domare eller auditör,
enligt berörde § af 1757 års nyss åberopade Resolution ej vore berättigad
till ersättning för syner och andra publika förrättningar å Militiaj-boställen,
ansågo Kollegierna, enär åt Nämnden icke borde tillerkännas en förmån, hvaraf
dess ordförande ej kunde komma i åtnjutande, och dessutom Nämndeman, hvars
befattning åtföljdes af löne- och andra förmåner, ej kunde anses sakna godtgörelse
för deltagande i dylika förrättningar, sig icke kunna i underdånighet tillstyrka
särskild ersättning åt Nämndemän vid sådane förrättningar, som dem i
egenskap af ledamöter i Härads-Rätt ålåge.
Beträffande åter öfriga förrättningar å Militi:c-boställ en samt torpsyner, vid
hvilka. Nämndemäns biträde erfordrades och som utgjordes af: besigtningar å Militiaj-boställens,
skog, äfvensom för erhållande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
tillstånd att till betesmark få instänga erforderligt område af öppen skog å
Militiae—boställe, jemlikt föreskrifterne i 38 g af Militifeboställs-ordningen den 23
Januari 183G; ekonomiska besigtningar å Militiaeboställe, enligt 53 § i nyssberörde
Nådiga Författning; syner å ryttare- och soldat-torp, vid hvilka Nämndemäns
biträde endast erfordrades, då åligganden för rust- och rote-hållare i afseende
på torpens åbyggnad och häfd ifrågakomme, såsom i gällande tjenstgöringsreglemente
för Arméen, samt Kongl. Brefven den 6 December 1834 och den 14
November 1835 funnes stadgadt; samt syner å båtsmanstorp, enligt Nådiga Brefvet
den 11 December 1845, så hafva Kollegierna i underdånighet förmält, hurusom
Nämndemän vore skyldige att i alla dessa förrättningar deltaga, utan uttryckligt
mcdgifven rättighet för dem att derför få uppbära särskild ersättning,
med undantag likväl för ekonomiska besigtningar å sådane Militise-boställen, som
vore till bostäder ät Arméens befäl upplåtne; och då, jemlikt 6 § i Kongl. Kun
-
6
Slals-ilsknliels Utlåtande, fi:o 103.
görelsen den 25 Januari 1842, Nänindemän egde att leir biträde vid sistnämnde
besigtningar tillgodonjuta skjuts och traktamente frän anslaget å 4:de IlulvudTiteln
till rese-kostnader i Landtförsvarets ärenden, ansågo Kollegierna, vid sådant
förhållande och enär tidspillan, besvär och äfven kostnad tillskyndades Nämndemän
vid ofvanuppräknade extra förrättningar, billigt vara, att den genom nyss
åberopade Nådiga Kungörelse Nämndemän vilkorligen medgifna rätt till skjuts
och traktamente vid extra förrättningar för Kronans räkning klefve utsträckt ej
allenast till syner å ryttare-, soldat- och bätsmans-torp, utan ock till sadane besigtningar
och syner å Militiaj-boställen, laga syner undantagna, för hvilka skjuts
och traktamente icke redan genom samma Nådiga Kungörelse vore dem tillagda,
eller dylik förmån borde deni pä boställshafvares eller andra enskilda personers
bekostnad tillkomma.
I afseende derefter på de öfriga syner, värderingar, besigtningar och inventeringar
m. m., för deltagande i hvilka Nämndemän, jemlikt Kungörelsen den
25 Januari 1842 vore berättigade till traktamente, efter hvad deni i Expeditionstaxan
för förrättningar hos enskilda bestodes, samt derjemte till ersättning för
rese-kostnaden efter gällande Rese-reglemente, sä framt sjelfva förrättningen samt
resan till och från förrättningsstället inom häradet eller tjenstgöringsorten tillsammans
fordrat längre tid än en dag, så förekomme viii härvid, att genom Kongl.
Kungörelsen den 31 Oktober 1851, angående ändringar i 1821 års Expeditionstaxa,
Nämndemäns dagtraktamente för extra förrättningar redan förhöjts frän 24
sk. till 32 sk., hvarigenom alltså någon förbättring i aflönings-vilkor blifvit dem
beredd; men då emellertid Magistrats-personer och Borgare, hvilka för biträde
vid syner och förrättningar för Kronans räkning, enligt äldre stadganden, endast
när förrättningen påstått längre tid än en dag varit berättigade till traktamente,
numera för sådant biträde, till följd af Kongl. Kungörelsen den 2 Maj 1849, fä
uppbära traktamente, ehvad förrättningen varade längre eller kortare tid, uti en
eller flera dagar, hafva Kollegierna ansett det vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att enahanda förmån äfven blefve Nämndemän tillerkänd.
Vidkommande slutligen frågorna om dels de ökade kostnader, som genom
Nådigt bifall till den af Kollegierna ifrågastiillde utsträckningen af Nämndemäns
rätt till traktamente och skjuts vid syne- och andra förrättningar för försvarsverkets
räkning skulle uppkomma, och dels de för gäldande af samma kostnader
påräkneliga tillgångar, så har, i hvad dessa frågor anginge Landtlörsvaret, Krigskollegium
i underdånighet anfort, att dä, i anseende dertill att traktaments- och
skjuts-kostnaderna för Nämndemäns biträde vid dylika förrättningar funnos
inbegripne uti de från en mängd anslag och fonder ärligen bestridda utgifter för
byggnadsarbeten och persedel-anskaffningar m. m., en tillförlitlig utredning om
Slats-1'tskoHcts Utlåtande, l\';o 103.
7
beloppet af de kostnader, Statsverket hittills under någon viss tid af ett eller
flere år fått vidkännas, vore svär, om icke omöjlig, att åstadkomma, skulle derifrån
icke eller kunna hemtas säker ledning för bestämmandet ens af något approximativt
belopp, hvartill, efter ifrågakomma utsträckning, berörda utgifter kommc
att uppgå; men som likväl den härigenom föranledda tillökning i kostnad
sannolikt icke blefve obetydlig och vid det förhållande, att rese- oell traktamentskostnaderna
för Nämndemän, enligt nu gällande stadganden, i allmänhet borde
godtgöras från de fonder och anslag, af hvilka den besigtigade fastigheten, varan
eller arbetet, eller det inventerade förrådet underhölles och bekostades, dessa
fonders och anslags anlitande härför, i större mån än hittills, tilläfventyrs skulle
göra dem för dermed afsedda behof otillräckliga, har Kollegium, af sådan anledning
och enär till rese- och traktaments-kostnader för Magistrats-personcr och
Borgare vid alla besigtningar redan å Riks-staten särskilda medel funnes anvisade,
underdånigst hemställt, att utsträckning, vare sig större eller mindre, af den Nämndemän,
genom Kongl. Kungörelsen den 25 Januari 1842, vilkorligt medgifna rättighet
till skjuts och traktamente vid extra förrättningar för Landtförsvarets behof
måtte af Kongl. Maj:t i Nåder bifallas, endast så framt nödiga medel till den
häraf föranledda kostnads-tillökning äfvensom, för enhets vinnande, till hittills
medgifna dylika kostnaders bestridande, blefve af Rikets Ständer beviljade, antingen
medelst ett för ändamålet pä 4:de Hufvud-Titeln uppfördt särskildt förslagsanslag,
elier hellre genom utgifternas anvisande på det å nämnde Hufvud-Titel
befintliga förslags-anslag till rese- och traktaments-kostnader i Landtförsvarets
ärenden, från hvilket anslag Nämndemäns biträde vid ekonomiska besigtningar å
bostads-boställen, på sätt. förut är uppgifvet, nu redan godtgjordes; och har, för
så vidt sistnämnde 2:ne frågor rörde Sjöförsvaret, Förvaltningen af Sjöärendena,
med anmälan att, enligt inkomne approximativa uppgifter från Kongl.
Majit» Befallningshafvande i de län, inom hvilka båtsmanstorp funnes, den tillökade
stats-utgift, som skulle uppstå, derest traktamente tillerkändes Nämndemän
vid syner å sådane törj), kunde antagas utgöra omkring 1,000 R:dr Banko
årligen, underdånigst anhållit, att för Nådigt bifall till Rikets Ständers underdåniga
framställning måtte fästas det vilkor, att Nämndemäns rese- och traktamentsersättning
vid omförmälda tillfällen finge utgå från förslags-anslaget å 5:te HufvudTiteln
till rese- och traktaments-kostnader; hvarvid Förvaltningen tillika upj>-  lyst, att, dä öfriga för Sjöförsvarets räkning förefallande syner, besigtningar och
inventeringar i allmänhet försigginge i de städer, som äro stationer för flottan,
biträde af Nämndemän vid dessa förrättningar sällan påkallades.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Maj:t, som
ansett Nämndemän skäligen böra tillkomma förmånen, att vid sådana boställsoch
torj)-syner samt andra extra förrättningar, för hvilka de efter nu gällande
8
Stals-Utikolleta Ullålande, N:o 10-1.
Författningar icko voro berättigade till någon godtgörelse, få, enligt bestämmelserna
i gällande Rese-reglemente, tillgodonjuta dagtraktamente, och sådant i allmänhet
lika med hvad för Magistrats-personer och Borgare redan blifvit beviljadt,
jemväl i det fall, att kortare tid än en hel dag till förrättningen åtginge; men
deremot, då Nämndemän, hvilka i och för dessa sina befattningar vore i åtnjutande
af skjutsnings-frihct och vissa andra fördelar, skäligen kunde anses böra
utan särskild skjutsnings-ersättning inställa sig vid förrättningar, som hölles inom
kortare afstånd från deras hem. funnit rättighet till den i Rese-reglementet stadgade
skjuts-ersättning för ifrågavarande syner och förrättningar böra, i likhet med
hvad i vissa fall vore för vittnens godtgörande af allmänna medel bestämdt.
Nämndeman tillerkännas endast såvida afständet emellan hans hemvist och förrättningsstället
öfverstege tre (3) mil, öfverlemnat detta ärende till Rikets nu församlade
Ständers pröfning och derjemte föreslagit, att de Nämndemän tillkommande
skjuts- och traktaments-penningar måtto uti alla de fall, då de skola af
allmänna medel gäldas, få utgå af allmänna rese- och traktaments-kostnadsanslaget
å den Riks-Statens Hufvud-Titel eller för det Stats-departement, hvars rätt
kunde af den vid hvarje tillfälle hållna synen eller förrättningen anses hafva
varit beroende.
Vid behandlingen af detta ärende har Utskottet tagit kännedom ej mindro
af de yttranden, som vid remissen af den Nådiga propositionen inom BondeStåndet
afgifvits, hvarvid Ståndet enhälligt uttryckt den önskan, att Rikets Ständer
måtte medgifva det Nämndemännen vid ifrågavarande förrättningar linge beräkna
skjuts-ersättning från sina bostäder, än ock ett från bemälde Riks-Stånd
till Utskottet remitteradt memorial, deruti Riksdagsfullmäktige]! E. Christensson
från Götheborgs och Bohus län föreslagit, att antingen genom utkommande ny
författning eller genom förtydligande af Kongl. Kungörelsen den 25 Januari 1842
måtte stadgas, det Nämndemän och Fjerdingsmän skola erhålla ersättning för alla
förrättningar för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning, utan undantag, der deras
biträde påkallades.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, anser Utskottet, lika med
Kongl. Majit, Nämndemän böra tillkomma förmånen att vid sådana boställs- och
torp-syner samt andra extra förrättningar, för hvilka de efter nu gällande författningar
icke äro berättigade till någon godtgörelse, få, enligt bestämmelserna i
gällande Rese-reglemente, tillgodonjuta dagtraktamente, jemväl i det fall, att kortare
tid än en hel dag till förrättningen åtgår. Beträffande deremot den i frågaställda
skjuts-ersättningen till Nämndemännen, finnér Utskottet, att genom antagandet
af det i Kongl. Maj:ts Nådiga proposition föreslagna stadgande, att afstån
det
-
Slals-Utskollels Utlåtande, N:o 103.
9
det emellan förrättningsstället och Nämndemannens hemvist skall utgöra minst 8
mil, innan skjuts-ersättning honom kan tillerkännas, nog mycken inskränkning i
allmogens hilliga anspråk på godtgörelse för dylika resor komma att ega rum,
helst högst få fall torde gifvas, då slik ersättning ifrågakommer, samt vid så
betydlig väglängd, som den föreslagne, en stor ojemnhet i berörde förmån uppstår
derigenom, att den Nämndeman, för hvilken endast några alnar fela i det
bestämda miltalet, går i mistning af all ersättning, då deremot sådan får för hela
resan åtnjutas af den, hvilkens väglängd omfattar äfven dessa alnar, men Utskottet
befarar å andra sidan, att denna ersättning skall komma att uppgå till
högst betydliga belopp om förslaget erhåller den utsträckning Bonde-Ståndet
åsyftat; hvadan, enligt Utskottets tanke, sådan ersättning lämpligen kan bestämmas
att utgå för den väglängd, som öfverskjuter i mil, från Nämndemannens
hemvist räknadt; och då Utskottet för öfrigt anser, att, på sätt Kongl. Majit i
Nåder föreslagit, de Nämndemän tillkommande skjuts- och traktaments-penningar
böra, uti alla de fall, då de skola af allmänna medel gäldas, utgå af allmänna
rese- och traktaments-anslaget å den Riks-Statens Hufvud-Titel eller för det
Stats-departement, hvars rätt kan af den vid hvarje tillfälle hållna synen eller
förrättningen anses vara beroende, har Utskottet trott sig böra hemställa,
att Rikets Ständer, med godkännande i öfrigt af Kongl.
Maj:ts förevarande Nådiga proposition, mätte för deras del
besluta, att rättighet till den i Rese-reglementet stadgade
skjuts-ersättning för ifrågavarande syner och förrättningar bör
Nämndeman tillerkännas för den väglängd, som öfverskjuter
i mil, från Nämndemannens hemvist räknadt.
Vidkommande åter den af Riksdagsfullmäktigen Erik Christensson gjorda
framställning om rese-ersättning till Fjerdingsman, så enär Fjerdingsmannabefattningen
är att anse såsom ett kommunal-bestyr, derför ersättning af Statens
medel icke bör ega rum, tillstyrker Utskottet,
att motionärens i berörda hänseende gjorda yrkande må lemnäs
utan afseende.
Stockholm den 28 April 1854.
lieser va tion:
af Herr A. A. Berger, sorn ansåg, att Nämndemän vid ifrågavarande förrättningar
borde få beräkna ersättningen från sina bostäder.
bih. till R. St. Prol. ISS3 & 4SS4. 4 Sami. 4 Afd. 2 band.. 4 Häft. 2
10 Statsutskottets Utlåtande, N:o 104.
Häruti instämde Herr V. Cassel och Riksdagsfullmäktigen Pehr Mattsson
från Wester-Norrlands län.
.\:o 104,
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Maj 1854, k. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, an
gående
anslag af' 12,0 0 0 R:dr lill lindring i de kostnader
Carlskrona stad, till följd af Kolera-farsotens härjande derstädes
nästlidet år, fått vidkännas.
(U. A.)
Sedan Kongl. Majits Befallningshafvande i Blekinge län, med åberopande
af 43 § i Kongl. Kungörelsen angående hvad i hänseende till farsoten Kolera
iakttagas bör af den 12 November 1831, till Kongl. Majit öfverlemnat och till
Nådigt bifall förordat en af Sundhets-Nämnden i Carlskrona, å stadens vägnar,
gjord underdånig ansökning, det Kongl. Majit måtte, hos Rikets Ständer göra
Nådig framställning om beviljande af anslag utaf allmänna medel till betäckande
af de utgifter, uppgående, enligt bifogadt sammandrag af Nämndens räkenskaper,
till 15,500 Ridr, hvilka staden under nästlidet år, för Kolera-farsotens härjande
derstädes fått vidkännas, och för hvilkas bestridande staden måst upptaga lån
till motsvarande belopp, samt till stöd för berörda underdåniga anhållan hufvudsakligen
blifvit anfördt, att staden varit utaf farsoten på det hårdaste hemsökt,
i det att ej mindre än 1,925 personer, eller nära 4idel af befolkningen, varit
sjuka i utbildad Kolera samt af dessa 1,055 aflidit; att utom stadens samfälde
och direkta utgifter till ofvannämnda summa, innevånarne jemväl särskildt fått
vidkännas uppoffringar och förluster, näringsidkare och arbetare, i följd af minskad
rörelse och saknadt tillfälle till förtjenst samt de mera bemedlade genom
understöd och hjelp åt de öfrige; att för framtiden ännu större utgifter förestode,
Stals-Ulskollets Ullålande, N:o i Oi.
11
enär flertalet af de aflidne efterlemnat enkor och barn och dessa till största delen
tillhörde den fattigare klassen; att fattigvården redan måst till full försörjning
emottaga 100 stycken af de 451 barn, hvilka genom farsoten förlorat båda
eller endera af sina föräldrar, jemte det understöd lemnats åt ett stort antal
enkor med faderlösa barn, och att den tidpunkt sannolikt icke vore långt aflägsen,
då ett lika, om icke ännu större, antal värnlösa ytterligare måste af
fattigvården underhållas; samt att, ehuru icke obetydliga gåfvor blifvit staden
meddelade, desse likväl i förhållande till behofven vore otillräckliga, särdeles då
i betraktande toges, att ganska få bemedlade personer der funnos och att flertalet
af stadens innevånare utgjordes af embets- och tjenstemän med ringa löner,
borgare med obetydlig rörelse och till öfvervägande antal af arbetare, de fleste
tillhörande Kongl. Flottan, hvilkas arbets-förtjenst knappt försloge till fyllande
af de oundgängligaste behofven, äfvensom att det fattigvårds-bidrag, innevånarne
hittills efter taxering erlagt, årligen utgjort 9 å 10,000 R:dr B:ko; så har
Kongl. Maj:t, uti en den 13 nästlidne Januari afbiten och från samtlige IliksStånden
till Stats-Utskottet remitterad Nådig Proposition, med afseende å hvad
sålunda förekommit, föreslagit Rikets Ständer, att anvisa ett belopp af 12,000
R:dr till lindring i de Carlskrona stad genom Kolera-farsoten åbragte kost
nader.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och då Carlskrona samhälle,
i följd af den derstädes nästlidet år härjande farsoten, både fått och får
vidkännas högst betydliga utgifter, samt det måste antagas, att denna stads
innevånare, som utom dervarande tjenstemanna-personal och ett ringa antal bemedlade
borgare, till största delen utgöres af medellöse personer af arbetsklassen
och manskapet vid Flottan, icke utan de mest kännbara uppoffringar
vidare ensamme förmå upprätthålla den i följd af farsoten i ökad grad betungande
fattigvården, anser Utskottet det vara med billighet instämmande, att Staten,
sorn i Carlskrona eger ett af sina förnämsta etablissementer, der en stor
mängd fattige arbetare äro anställde, kommer staden till hjelp med det understöd,
som skäligt pröfvas; och då det belopp Kongl. Majit, på sätt ofvan är
vordet omförmäldt, föreslagit till lindring i de staden genom Kolera-farsoten
åbragte kostnader, icke synes vara för högt beräknadt, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts i berörde
hänseende gjorda Nådiga framställning, måtte åt Carlskrona
stad för sagde ändamål anvisa en summa af 12,000 R:dr,
att från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Stockholm den 28 April 1854.
12
Stals-Ulskottels Ullålande, N:o 108.
\:o
Ani;, till Exp.-Utsk. d. 17 Maj 1854. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af' vacht motion om utbekommande af
anmärknings-proc en t.
(U. A.)
Ridderskapet och Adeln liar till Stats-Utskottet öfveriemnat ett inom bemälda
Riks-Stånd afgifvet memorial, deruti Herr Iloos, Carl Ulrik, anfört: att,
sedan i Kongl. Kammar-Rättens Öfver-Revisions-Departement blifvit anmärkt,
bland åtskilligt annat, i anledning af indelda Arméens lönereglering af år 1833,
att belöpande Chartse-Sigillatee-afgift för beviljade löne-tillökningar vid åtskilliga
Regementer och Korpser icke redovisats och dessa anmärkningar, som bestriddes,
slutligen blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder gillade samt levereringar sent omsider
bland andra anmärkningsmedel i större och mindre poster efter hand ingått,
hade sedermera inträffat, att, dels i följd af dessa medels sammanblandning med
andra anmärknings-medel, dels ock genom uraktlåtenhet af det Revisions-kontor,
som utreqvireradc härför belöpande anmärknings-procent, att bestämdt utsätta
det beloppet, enligt en längre följd af år gällande Chartae-Sigillatse-förordningar,
borde utgå med 50 procent, endast 25 procent af Kongl. Stats-Kontoret blifvit
utanordnade; att, sedan detta förhållande blef bekant, vederbörande väl hos
Kongl. Kammar-Rätten begärt, att återstående belöpande 25 procent måtte varda
från Kongl. Stats-Kontoret reqvirerade, men att Kongl. Kammar-Rätten, efter
det dess Advokatfiskals-Embete, i frågan hördt, yttrat, att Embetet dervid icke
hade något att erinra, så framt Revisions-kontoret gittade visa, det den tid för
reqvisitionen blifvit iakttagen, hvilken genom Kongl. Kungörelsen den 8 September
1824 är vorden för fordringars utkräfvande hos Stats-Verket bestämd,
på grund af nämnde utlåtande och alldenstund mera än året, efter det då levereringarne
skett, hade förflutit, vägrat att det återstående beloppet reqvirera;
samt att Kongl. Maj:t icke lemnat Nådigt afseende å derefter gjord underdånig
framställning, om den såsom förlorad ansedda fatalie-tidens återgifvande.
Stats-llskottcls Ullålandc, .Y.o 103.
15
Då emedlertid rättighet till fyllnaden uti ifrågavarande anmärknings-medel
varit ostridig och endast ett formfel orsakat, att denna fyllnad icke utgått, har
motionären, med åberopande af Rikets sednast församlade Ständers fattade beslut
i 2:ne likartade frågor rörande Majoren Bennich och Regements-skrifvaren Enell,
hemställt, det Rikets Ständer måtte förklara, att försutne ansedda fatalie-tiden
icke må utgöra hinder för utanordnande af omförmälde, utaf belöpande procent ä
anmärkte och levererade 9,492 R:dr 44 sk. Chartae-Sigillataj-medel, innestående
hälft, uppgående till 2,373 R:dr 11 sk.
Då några officiela handlingar, som styrka det af motionären uppgifna
förhållande, icke varit motionen bilagde samt Kongl. Maj:t icke eller funnit anledning
att, på sätt i dylika frågor tillförene en och annan gång egt rum, till
Rikets Ständer göra Nådig framställning i ämnet, hemställer Utskottet, med
r
att motionen må få förfalla.
Stockholm den 28 April 1854.
Hill. lill l{. St. l‘rol. 1833 A issi. -I Sami. I Afd. i Band. I Häri.
STOCKHOLM, typografisk* föreningens boktryckeri,
Stafs- Utskottets Utlåtandej A:o 106.
I
!S:o 106.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Maj 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående bidrag till underhållande
af Hallsnäs bro i Jönköpings län.
(U. A.)
Till Stats-Utskottet har från Bonde-ståndet blifvit remitteradt ett inom
bemälda Riks-stånd afgifvet Memorial, deruti riksdagsfullmäktigen A. J. Sandstedt
från Jönköpings län föreslagit, att Westra häradsboer, som hafva sig ålagdt
att underhålla en öfver sundet å egorna till hemmanet Hallsnäs i Ramqvilla
socken och nämnde härad uppförd bro, Sundsbro kallad, måtte såsom
bidrag till underhållet af nämnde bro erhålla värdet af den roteringsfrihet, som
Hallsnäs hemman åtnjöt den tid dess innehafvare ombesörjde brons byggnad
och vidmakthållande.
Af de handlingar, hvilka finnas motionen bilagda, äfvensom af hvad vid
2:no föregående riksmöten förekommit, då denna fråga varit föremål för Rikets
Ständers pröfning, har Utskottet inhemtat, att. vid en år 1684 hållen ekonomisk
kommission blifvit beslutadt, att den i Westra härad af förenämnde län
belägna gården Hallsnäs skulle åligga att öfver det dervid belägna sund fortskaffa
resande, äfvensom att underhålla färjestaden, jemte de för öfverforslingen
behöfliga farkoster, emot åtnjutande af frihet från rotering; att detta åliggande äfven
fullgjordes till år 1717, under loppet hvaraf dåvarande egaren af Hallsnäs
uppbyggde öfver sundet en bro, hvilken sedermera underhållits af Hallsnäs egare
ända till 1818, då, sedan bron blifvit af vattuflöde förstörd och bortförd,
Bih. lill R. St. Prot. 1853 § 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Haft. 1
2
Stats-Utskotlels Utlåtande, N:o 106.
enkefru Gustafva Wult von Steijern, såsom egarinna af Hallsnäs, hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i nämnde län anmält, det hon icke ansåge sig pligtig
att ny bro uppbygga, samt anhållit, att nödige åtgärder måtte vidtagas för
återställande af berörde brobyggnad, såsom för hela orten oumbärlig och skyldigheten
för egaren dill nämnde hemman, att öfver sundet fortskaffa resande, inskränkas
till gående personer; att, i anledning häraf och efter verkställd undersökning
af. Ilärads-rätten, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, genom utslag den
17 December 1818, pä anförde skäl, förklarat innehafvaren af hemmanet Ilallsnäs,
som, enligt Roterings-kommissionens beslut af dén 3 September 1684, för
ifrågavarande besvär njöt befrielse från rotering, skyldig att allt framgent hålla
så beskaffad färja vid sundet, att resande och gående, jemte kreatur och
åkdon beqvämligen deröfver kunde framkomma, samt öfverfärjningen besörja,
men att om Ramqvilla socknemän, hvilka yrkat ny brobyggnad, lönnö
en sådan o vilkorligt nödig, hela socknen borde, jemte hemmanet Hallsnäs,
deri deltaga; att, uppå häröfver anförde besvär, Kongl. Kammarkollegium
deremot, genom utslag den 28 Juli 1819 , enär förhållandet med
ifrågavarande färje-inrättning sedan år 1684 undergått den betydliga förändringen,
att samma inrättning, då nyttjad till vägfarande® lörtskalfande öfver sundet
vid Hallsnäs, som omgafs af en mindre befaren väg, i sednare tider fått en allmännare
egenskap, derigenom, att berörde väg, såsom för en stor del af Westra
härad nödvändig, blifvit för härads-väg förklarad och å häradet indelad;
och dä Hallsnäs hemman, i anseende till en sådan förändring, medförande ett.
betydligare besvär vid färje-hällningen än från början kommit i beräkning, icke
skäligen kunde åläggas att med denna färje-hållnings-skyldighct längre fortfara,
pr öfva t rättvist upphäfva Kongl. Maj:ts Befallningshafvande® öfverklagade utslag
och befria Hallsnäs hemmans-egare från förenämnde besvär, emot det hemmanets
egare, enligt sitt erbjudande, inträdde i ordinarie rotering, i likhet med
andra hemman i orten; och öfverlemnade Kongl. Kollegium till Kongl. Majrts
Befallningshafvande att. efter vederbörande® hörande och föregången laga undersökning
vid Ilärads-rätten i orten, pröfva och genom utslag sig utlåta, hvem som
borde åläggas antingen bygga och underhålla bro öfver sundet eller ock der
anskaffa färja och vägfarande dermed betjena; hvarefter Kongl. Maj:t, under den
2 Augusti 1820, i Nåder behagade gilla och fastställa detta Kongl. Kammarkollegii
utslag. Enligt uppgift af motionären, hade sedermera Kongl. Maj:ts
bemälde Befallningshafvande, efter ytterligare hos Ilärads-rätten skedd undersökning,
genom utslag den 28 Augusti 1821, förordnat, att ny bro borde byggas
öfver Hallsnäs sund och att kostnaden derför skulle utgöras af hela Westra härad,
med iakttagande, att hvarje hemman i Ramqvilla socken toge del i kostnaden
dubbelt emot häradets öfriga hemman, äfvensom Ramqvilla socken ensamt
skulle framdeles underhålla denna bro: men att, sedan Kongl. Kammar-kollegium,
Sta/b- Illak »Hels Utlåtande, N:o 10S.
3
dit frågan genom besvär fullföljdes, meddelat utslag och deruti förklarat, att
Ramqvilla socken ensam skulle bestå kostnaden för en färja öfver det ifrågavarande
sundet. Kongl. Majit slutligen den G April 1824 ändrat Kongl. Kammar-koilegii
sistberörde utslag och förordnat, att bro skulle byggas öfver sundet
af samtelig^ Westra häradsboer gemensamt, dock att Ramqvilla socknemän skulle
taga dubbel lott i kostnaden och i framtiden besörja brons underhåll; samt att,
sedan alla socknarne i häradet, med undantag af Ramqvilla, sökt, men icke erhållit
tillåtelse att uppbryta en ny väg, i stället för att uppföra oftanämnde
bro, hvars längd vore 149 alnar, skyldigheten i afseende å brons uppbyggande
blifvit af häradet fullgjord.
I betraktande af alla dessa förhållanden och då en total ombyggnad af
ifrågavarande nära förfallna bro vore af beholVet påkallad, anhöll motionären
vid riksdagen 1844—1845. att till byggandet och framtida underhållet deraf
måtte få användas årliga hemmansräntan af ofvannämnde tillförene från rotering
_ ° o
befriade, men sedermera till ^ mantal roterade hemmanet Hallsnäs.
Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskotten, till hvars behandling denna
fråga då öfverlemnades, yttrade, i anledning häraf, uti sitt den 20 Mars 1845
afgifna Utlåtande, att som Kongl. Majit, genom utslag af den 6 April 1824,.
förklarat, att bro skulle byggas öfver sundet vid Hallsnäs af samtlige Westra
häradsboer gemensamt och att Ramqvilla socknemän borde taga dubbel lott i
kostnaden samt i framtiden besörja brons underhåll; alltså och då denna skyldighet
i laga ordning tillkommit, samt motionären icke loregifvit, än mindre
ådagalagt, att samma skyldighet skulle hafva blifvit utan skäl Westra häradsboer
ålagd eller vara af någon särdeles betungande beskaffenhet, sä att nämnde
menighet icke utan hjelp kunde den fullgöra, tillstyrkte Utskotten att berörde
motion måtte få förfalla. Sedan detta Betänkande, som af 2:ne Riksstånd
godkändes, blifvit af de öfrige Stånden återreinitteradt, afgåfvo Utskotten
den 13 påföljde Maj nytt Utlåtande, deruti anfördes, att Utskotten, som ej haft
tillgång till den åberopade 1684 års ekonomiska kommissions handlingar, icke
kunnat erhålla upplysning om den särskilda anledning, hvarföre egaren af Hallsnäs
hemman då skall blifvit ålagdt att. emot frihet från rotering, ensam underhålla
färja öfver Hallsnäs sund, om hvilken anledning motionen icke eller gaf
någon upplysning; att redan genom de före 1734 års lag i fråga om byggandet
och underhållandet af broar och vägar gällande lagar och författningar det
varit förcskrifvet. ratt alla äga bro bygga och väga rödja, så then som mindre
äger i by, som then mer äger, och ingen vare therföl* fri hvarken frälst eller
ofrälst,a och att i 25 kap. 8 § Byggninga-balken af 1734 års lag stadgades,
att ralla som å landet hemman ega eller bruka, skola vägar rödja och broar
bygga;* och då det sålunda syntes Utskotten uppenbart, att. sedan Kongl. Majit
genom ofvanberörde Utslag af den 6 April 1824 förklarat, att bro skulle byg
-
4
Stats-U/skottels Utlåtande, N:o 106.
gas öfver Hallsnäs sund af samtelige Westra häradsboer gemensamt, häradsboerne
icke i detta hänseende egde någon annan eller' större skyldighet än den,
som allmänna lagen påbjuder, samt Hallsnäs hemmansegare sjelf yrkat att blifva
befriad från åliggandet att hålla färja öfver Hallsnäs sund, emot åtagande
att ingå uti rotering; alltså och då, i allt fall, Westra häradsboer, derest de
ansägo sig aga lagligen grutidade anspråk pä den förmän, sorn motionen
åsyftade, egde att derom sin talan i vederbörlig ordning utföra, funno Utskotten,
med stöd af hvad de förut anfört, sig böra vidhålla sitt afstyrkande af
den gjorda framställningen.
Förnyad framställning i detta ämne gjordes emellertid rid derpåföljande
riksdag af samma motionär, men sedan Stats-Utskottct. hemställt, att, som några
förändrade omständigheter, hvilka kunde föranleda bifall dertill, icke inträffat
sedan föregående riksdag, då denna framställning af Rikets Ständer afslogs,
motionen måtte lemnäs utan afseende, fick frågan derefter förfalla.
De skäl, hvilka, på sätt nu blifvit omförmäldt, legat till grund för Rikets
Ständers vid 2:ne föregående riksdagar i detta ämne fattade beslut, hafva
ock nu hos Stats-Utskottet gjort sig gällande och får Utskottet, med åberopande
af desamma, afstyrka
Rikets Ständers bifall å den nu ånyo väckta motionen.
Stockholm den 28 April 1854.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 101*
h
N:o 107.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Maj 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
understöd till Hospitals-fonden.
(U. A.)
Uppå KongL Majlis derom gjorda Nådiga framställning biföllo Rikets
Ständer vid sednaste riksdag, att ett belopp af högst 25,000 r:dr årligen finge
under den tid, den vid samma riksdag uppgjorda stats-reglering omfattade, från
Riksgälds-kontoret utgå att, i män af behof oeh emot redovisnings-skyldighet,
användas till betäckande af den hospitals-fondens brist, som under tiden möjligen
kunde uppkomma derigenom, att fondens, årliga inkomster icke blefve tillräckliga
till utgifternas bestridande.
Med anmälan, att, i följd häraf, Serafimer-ordens-gillet från Riksgälds-kontoret
uppburit, för år 1852, 25,000 r:dr och för nästlidet ar 13,000 r:dr, utom
hvad som under det sednare året vidare kunde komma att lyftas, har Ordens-gillet,
uti en till Kongl. Majrt ställd skrifvelse af den 12 Oktober samma
år, i underdånighet anfört, att genom berörde bidrag, jemte de under sednaste
tvänne åren gällande höga markegångs-prisen å span mål, hospitals-fondens
tillstånd i så måtto förbättrats, att, utom det nödiga utgifter för hospitals-vården
och hospitalens vidmakthållande under tiden blifvit bestridda, Ordens-gillet
kommit i tillfälle att till KongL Stats-kontoret återbetala de 14,000 rrdr, hvilka
år 1850 af statsmedlen förskjötos till nödiga utbetalningar för fondens behof,
äfvensom mindre afbetalningar å fondens skulder kunnat göras, men att,
sådant oaktadt, fonden ännu häftade i skuld till belopp af 18,577 r:dr 37 sk.
4 r:st; att, ehuru sannolikt vore, det markegångs-prisen för nästlidet år icke
blefve lägre, än under de tvänne nästförtitgångna åren, deraf likväl blefve en
omedelbar följd, att utspisnings-kostnaden vid hospitalen i samma mån stegrades;
att erfarenheten under en förfluten tid ådagalagt, att, efter det spanmåls-prisen
6
Stafs- Ulske t tets Utlåtande, N:o 107.
det ena året varit höga, de under påföljande år, när skörden blifvit fördelaktig,
fallit högst betydligt; att under sådana år, då markegångs-prisen voro låga,
hospitals-fondens inkomster icke försloge till utgifternas bestridande-, utan en
större blist kunde emotses; att af anspråken på en omsorgsfullare och mera
ändamålsenlig värd om liospitals-hjonen äfven följde fordran å förbättrade lönevilkor
ej mindre för hospitalens läkare, hvilkas tid nu mera nästan uteslutande
måste egnas åt de vansinnigas vård och kurativa behandling, än äfven loide
vid hospitalen anställda prester, syssloinän och betjente; att utrymme, så
vidt ske kunde, utan att större byggnadsföretag inleddes, mäste beredas till emottagande
af sådane patienter, för hvilka skyndsam hospitals-vård vore för
deras återställande nödvändig, men hvilka dittills, i saknad af rum å hospitalen,
ej kunnat der intagas, samt att för patienternes kurativa behandling en mera
bestämd fördelning af dem efter de olika graderna af vansinne, äfvensom de
olika könens åtskiljande vore af behofvet påkalladt, men att sådant ej läte sig
göra utan förändringar i hospitalens inredning; hvadan och med afseende derå,
att för berörde ändamål äfvensom för hospitals-vårdens bättre ordnande i
flere delar, högre utgifter, än hittills, syntes förestå, Serafimer-ordens-gillet
underdånigst anhållit om Nådig framställning till Rikets nu församlade Ständer
derom, att anslag till minst enahanda belopp, som vid sednastc riksdag beviljades,
eller 25,000 r:dr årligen, under den tid blifvande statsreglering komme
att omfatta, mätte till ordens-gillets disposition anvisas att, emot redovisningsskyldighet,
användas till betäckande af den brist i hospitals-fondens inkomster,
hvilken för bestridande af nödiga utgifter till hospitalens underhåll, samt till förbättring
af hospitals-vården möjligen kunde uppkomma. Och har, uti en under
den 19 November nästlidct år till Rikets Ständer aflåten, af samtlige Riks'
stånden till Stats-Utskottet remitterad. Nådig proposition, Kongl. Majit, med afseende
å hvad af Ordens-gillct blifvet andraget, föreslagit, att förenämnda belopp
måtte, för den tid och till det ändamål, Ordens-gillet uppgifvit, anvisas.
På de af Serafimer-ordens-gillet i underdånighet anförda och af Kongl.
Majit i Nåder åberopade skäl, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer medgifva, det en summa af högst 25.000 ridr
årligen må, under den tid nu skeende stats-reglering omfattar, från
Riksgälds-kontoret fortfarande utgå, att, i mån af behof och emot
redovisnings-skyldighet, användas till betäckande af deli brist i hospital-fondens
inkomster, hvilken, för bestridande af nödiga utgifter
till hospitalens underhåll samt till förbättring af hospitals-vården,
möjligen kan uppkomma.
Stockholm den 28 April 1854.
Stata-Ulslcollets Utlåtande, S:o 108. 7
Reservation,
af herrar C. C. Hörnstein och F. Cassel, som ansågo, att anlaget bort
ställas till Kongl. Sundliets-kollegii disposition.
rsT:o 108,
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Maj 1854, kl. 1 e. m.
CUätånde, i anledning af väckt motion om anslag lill premier för
skogsplantering.
(U. A.)
Från Bonde-ståndet har Utskottet erhållit remiss å en aijlavid sindersson
från Hallands län väckt, af Bengt Gudmundsson från samma län biträdd,
motion, hvaruti, med påkallande af Ifikets Ständers uppmärksamhet å angelägenheten.
att staten medverkade till skog-planteringens befrämjande i de byggden,
der antingen skogsbrist vore rådande, eller skogens otillräcklig het gåfve
denna ett sådant värde, att en jemförlig afkastning med den odlade markens
kunde i framtiden emotses, premier föreslagits till uppmuntrande af skogsplantering
ä sådana hemmans och lägenheters oländiga, för åkerbruk och ängsskötsel
otjenliga, mark. sorn. belägne i mindre skogrika trakter, kunde vinna ett större
och säkrare värde och hvilkas egare tillförbunde sig att dels verkställa dylika
planteringar på dertill utvisade, af sakkunnige personer tjenlige ansedde fält,
dels freda och vidmakthålla desamma, intilldess de hunnit den vextlighet, att
trakthuggning der kunde ega rum. Dessa premier borde, enligt motionärens
tanke, sålunda utgå, att staten under de första åren ansloge årligen hvad till
" 8
IStats- Utskälla Is Utlåtande, N:o 108.
planteringens verkställande erfordrades samt derjemte tillförsäkrade egaren att
efter en tid af 15 till 20 är utbekomma återstoden af det bestämda premiet.,
hvilken återstod, såsom en hemmanets fordran skulle, till denne egares säkerhet
för den händelse hemmanet under tiden i annans hand öfverginge, intecknas;
hvarförutan egaren borde förbinda sig att den planterade skogen ej under
nämnda tid missvårda eller afverka. Om sådana föreskrifter meddelades, vore
det sannolikt, att ganska många, för att öka sin egendoms värde, åtoge sig
verkställandet af skogsplantering, hvilken eljest icke, utan allt för stor svårighet,
kunde utföras. Tillsynen öfver en sådan skogsplanterings-skyldighet borde
hufvudsakligen åligga kronobetjeningen, men äfven så till vida iakttagas af
Sockne-nämnderne, att dessa kunde å vissa terminer, t. ex. hvart 3:dje eller
5:te år, efter tagen kännedom om skogsvextens beskaffenhet, härom till Kongl.
Maj:ts vederbörande Befallningshafvande afgifva berättelse. Då betydliga tillgångar
vore att förvänta genom den af Kongl. Majit vid denna riksdag föreslagne
förändrade beskattning å bränvinstillverkningen, samt det med förevarande
motion åsyftade ändamål (»tvifvelaktigt kunde anses fullt ut så vigtigt
som flere af de föremål,'för hvilka Kongl. Majit, uti Dess Kådiga proposition
om Stats-verkets tillstånd och behof, såsom tillgång påräknat öfverskottet å den
blifvande bränvins-skatten, har motionären hemställt, att Rikets Ständer måtte
bevilja ett förskotts-anslag af 100,000 ndr, att utgå till befrämjande af skogsplantering
å de orter, som nu ledo af skogsbrist. äfvensom å sådana trakter,
der en dylik brist, i följd af skogens redan visade otillräcklighet, kunde i närmaste
framtiden befaras.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och ehuru Utskottet erkänner
den både allmänna och enskilda nyttan deraf, att de af motionären omförmälda
skogsmarker bringas i fruktbärande skick, får likväl Utskottet, då det
framställda förslaget saknar den fullständiga utredning, att ett omdöme rörande
detsammas ändamålsenlighet kan derpå grundas, samt motionären för öfrigt, såsom
tillgång för de ifrågasatte premicrne, hänvisat på medel, som ännu icke finnas,
hemställa,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 28 April 1854.
Nio 109.
Stals-Utskott*ta Utlåtande, N:o 109.
9
N:o 109.
Ank. till Hxp.-Utsk. d. 17 Maj 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om ersättning och belöning
åt Professorn B. 0. Nycander för en af honom uppfunnen
röst-räkne-macliin.
(U. A.)
Till Utskottets handläggning har Borgare-ståndet remitterat en af hr L.
IF. Henschen väckt motion, hvaruti han fästat liikets Ständers uppmärksamhet
å de olägenheter för det allmänna, soin, enligt hans tanke, det vid riksdagarne
nu begagnade ornröstningssättet med tryckta slutna sedlar, synnerligast i det
förstärkta Stats-Utskottct, medförde genom betydlig tidsutdrägt vid voteringarna
och deraf förorsakad tillökning i riksdags-kostnaderne. I ändamål att afhjelpa
dessa olägenheter var af professorn vid Teknologiska Institutet B. 0. Nycander,
med uppoffring af mycken tid och med dryga kostnader, uppfunnen en
röst-räkne-macliin, sorn motionären ansåg komma att i betydlig män lätta och
påskynda voteringarnc samt vida mera, än det hittills brukliga omröstningssättet,
skydda de voterandes frihet. Då denna machin vore enkel och sinnrik
samt, enligt uppgift, jemväl ofelbar, kräfde ej, blott billigheten emot uppfinnaren,
utan ock angelägenheten att uppmuntra dem. sorn offrade tid och omsorg
får det allmännas nytta, att Staten hulle professor Nycander skadeslös dels för
hans i berörde afseende redan hafde utgifter, uppgående, efter motionen bifogade
räkningar, till 087 r:dr lii sk. 4 r:st, dels ock för hvad Nycander finge
utgifva för att, såsom han åtagit sig, förfärdiga en ny. till detaljerna ytterligare
fulländad och i större skala utförd, röst-räkne-machin. Motionären har
derföre föreslagit, att professor Nycander måtte, af de till riksdags-kostnader
Bih. tilt It. St. Prut. 1858 * 1854. 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 2 Höft. 2
10
S/a/s- i)[sköttel* Utlåtande, N:o 109.
afsédda medel, få sig beviljad ersättning dels för omförmälde utgift af 687 ndr
13 sk. 4 r:st, dels för den större röst-räkne-macliin, han åtagit sig att förfärdiga,
med ett belopp, icke öfverstigande 500 r:dr, dels ock en belöning för uppfinningen
med likaledes 500 r:dr.
Som det inom lliks-stånden och dess Utskott nu begagnade omröstningssätt
icke visat sig medföra någon större omgång eller tidsutdrägt Aud votelingarne,
samt ifrågavarande, af professor Nycander uppfunna röst-räkne-macliin^
hvilken, äfven om i allmänhet någon vinst i tid genom densammas användande
kan beredas, likväl, i händelse den kommer i olag, måste förorsaka afbrott i
omröstnmgarne, icke kan af Rikets Ständer begagnas, så länge Grundlagens föreskrifter
i afseende å sättet för voteringarne qvarstå oförändrade, anser Utskottet.
sorn ej har sig bekant att, på sätt motionären antydt, genom nuvarande
omröstnings-sätt ingrepp skett i de voterandes frihet, anledning icke förekomma,
att någon ersättning för de med röst-räkne-machinens förfärdigande förenade
utgifter professor Nycander af allmänna medel tillägges, likasom Utskottet,
då machinen icke heller annars kan blifva af allmän nytta, saknar skäl att,
någon belöning för den gjorda uppfinningen tillstyrka.
Utskottet får derföre
till hvad motionären så i ena, som andra afseendet föreslagit, afstyrka
Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 28 April 1854.
Reservation:
al hr Bildt. !)■ G.: -Det beslut Ståts-Utskottet i donna fråga fattat, har
jag icke kunnat biträda. Jag hade nemligen föreställt mig. att då professor
Nycander med den ifrågavarande uppfinningen åsyftat afhjelpandet af den länge
allmänt öfverklagade och erkända olägenhet, som förorsakats af det sätt,
hvarpå omröstningar inom Riks-stånden och Utskotten nu verkställas, det icke
varit Rikets Ständer värdigt, att icke allenast icke bevilja den ifrågasatta belöningen,
utan till och med förvägra uppfinnaren ersättning för de kostnader, som
han för machinens förfärdigande fått vidkännas. Jag hade derföre trott, att,
Stats-Utskottet, under erkännande af det, enligt mitt förmenande, särdeles vackra
försöket att afhjelpa en länge öfverklagad bristfällighet, bort tillstyrka Rikets
Ständer att åtminstone bevilja professor Nycander ersättning med 687 r:dr 13
sk. 4 r:st, hvartill kostnaderne för machinens förfärdigande, enligt företedde Yerificeradc
räkningar, uppgått.a
Häruti instämde fri berra ine Åkerhjelm, C. och Cederström, R.
Stale-VIskottets Utlåtande, N:o HO.
11
N:0 110,
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Maj 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
anslag till uppförande af en ladugårds- och en mejeribyggnad
vid Ultuna landtbruhs-institut.
(U. A.)
Uti en till Rikets Ständer den 16 sistlidne Februari afbiten och under
Isbo 59 uti l:a Sandingen, l:a Afdelningen af hillänget till Riks-ståndens protokoll
intagen Nådig proposition, hvilken af samtliga Riks-stånden blifvit till
Stats-Utskottet remitterad, har Kongl. Majit, i anledning af styrelsens öfver
Ultuna landtbruksinstitut gjorda underdåniga framställning om behofvet dels af
en ny ladugårds-byggnad och dels af en mejeri-inrättning vid Ultuna, och sedan
Ofver-intendents-embetet afgifvit infordradt underdånigt yttrande öfver de i sådant
afseende uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, i Nåder föreslagit Rikets
Ständer, att till institutets disposition för uppförande vid Ultuna af en ladugårdsoeh
en mejeri-byggnad efter de ritningar, som kunde komma att vinna Kongl.
Maj:ts Nådiga fastställelse, anvisa en summa af 25,000 r:dr.
Jemte högstberörda Nådiga proposition har Utskottet fått emottaga särskilda
protokolls-utdrag, innefattande de vid ärendets föredragning till remiss inom
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndét afgifna yttranden, deruti blifvit yrkadt
dels bifall till det Nådiga förslaget, dels nedsättning i den äskade anslagssumman,
såsom, efter förmenande, för högt tilltagen, dels ock afslag å den Kongl,
propositionen under förmodan, att institutet med de stats-anslag, detsamma hittills
åtnjutit och fortfarande årligen uppbure, förmådde sjelft påkosta uppförandet
af ifrågavarande byggnader.
Efter behörigt öfvervägande af hvad sålunda förekommit och öfrige til!
Utskottet öfverlemnade handlingar i frågan innehålla, har Utskottet funnit till
12
Slais- U(skottet8 Utlåtande, HO.
fullo ådagalagdt, ej mindre behofvet, att, i stället för det vid Ultuna institut
nu befintliga ladugårdshus, hvilket, i anseende till dess osunda läge samt hofälliga
och i öfrigt mindre ändamålsenliga skick, ingalunda kan anses motsvara fordringarne
å en så beskaffad statens mönster-inrättning, som nämnda institut jemväl
i detta hänseende bör vara, en ny ladugårds-byggnad derstädes å ett för en
sådan byggnad tjenligare ställe uppföres, helst, enligt en från institutets styrelse
till Kongl. Civil-departementet nyligen inkommen rapport, den gamla byggnaden
genom en den 5 dennes inträffad orkan, deraf åtskillige institutets byggnader
lidit, blifvit så illa skadad, att densamma blott provisionel kan repareras, än
äfven angelägenheten deraf, att vid detta institut ett mejeri, hvilket nu helt och
hållet saknas, inrättas, hvarest åt elever ,och lärlingar må beredas tillfälle att
vinna närmare kunskap i den maktpåliggande del af landthushållningen, som rörer
tillgodogörandet af ladugårds-produkterne. Det måste nemligen för boskapsskötselns
och mejeri-han dt eringens förkofran och uppblomstring inom landet anses
vara af synnerlig vigt, att ifrågavarande institut så anordnas, att fullständig
undervisning derstädes kan lemnäs jemväl uti husdjurs-skötseln samt alla till en
väl ordnad mjölk-hushållning hörande detaljer. Ty derförutan uppfyller icke
detta läroverk det anspråk, man med skäl kan hafva ä detsamma, att vara en
mönster-hushållning för landtbruket i alla dess delar samt bibringa det uppvexande
slägtet de insigter och kunskaper, som erfordras för landtbruket^ rätta och
ändamålsenliga skötsel.
I afseende åter å möjligheten för institutet att af egna medel bekosta
uppförandet af ifrågavarande byggnader, får Utskottet lemna följande upplysningar
om de anslag af allmänna medel, hvaraf institutet kommit i åtnjutande. För
dess organisation har institutet af Staten bekommit dels årligt anslag för 184]
med 1848, å 4.000 r:dr, motsvarande dåvarande arrende af Ultuna kungsladugård,
eller tillhopa .‘12,000 r:dr, dels ock genom Kongl. Majrts Nådiga Resolution
den 15 December 1840, af 6:te Ilufvudtitelns besparingar, ett belopp af
11,059 r:dr 23 sk. 8 r:st., af hvilka medel, tillsammans utgörande 43,059 r:dr
23 sk. 8 r:st, jemte de å Stats-anslaget upplupna räntor, blifvit använda till
uppförande af de byggnader, som i första hand voro oundgängligen nödige för
undervisningen samt till logementer åt lärare, elever och lärlingar, 29,705 r:dr
4 sk. 3 r:st, och till anskaffande af de inventarier, som för institutet och dess
jordbruk erfordrades, återstoden 13,354 r:dr 19 sk. 5 r:st, utom det räntefria
lån, 10,985 r:dr 18 sk. 5 r:st, som Kongl. Maj:t i Nåder beviljat institutet
och hvilket beräknats att af blifvande öfverskott å institutets årliga inkomster
kunna inom 1859 års slut till Stats-verkct återgäldas. Berörde års-anslag af
4,000 r:dr, hvilket fortfarande utgick under åren 1849, 1850 och 1851, blef
vid sistlidne riksdag, såsom för ändamålet otillräckligt, af Rikets Ständer förhöj
dt
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 110.
13
höjdt till 8,000 r:dr, emot förbindelse för institutet att halla 24 fri-Iärlirigar och
4 fri-elever. Hvad angar de uppförde byggnaderne, äfvensom institutets inventarier,
hvilka sednare, oberäknad inneliggande spanmål, vid sista bokslutet
uppskattades till en summa af 40,787 r:dr 28 sk. 6 r:st-, ega desamma, enligt
hvad de till granskning af institutets förvaltning och räkenskaper förordnade
revisorer anmärkt, ett värde fullt motsvarande de å institutet nedlagde kostnader.
För öfrigt äro uti det öfver institutets årliga stat upprättade förslag
utgifterne beräknade till 12,000 r:dr för året och inkomsterne till enahanda
belopp, nemligen berörde års-anslag 8,000 r:dr, och kungsgårdens afkastning,
upptagen, sådan den jemlikt arrende-kontrakt till kronan af sista arrendatorn
utgjordes, till 4,000 r:dr. Och som det öfverskott, hvilket af egendomens afkastning
möjligen kan uppkomma, dels mäste användas till afbetalningar å ofvannämnde
lån, dels ock synes böra reserveras till sådana år, då mindre fördelaktiga
skördar erhållas, torde af alla dessa förhållanden kunna slutas, att institutets
egne medel icke lemna någon tillgång till bestridande af kostnaderne
för uppförande af ifrågavarande tv än ne byggnader, utan att, enär dessutom, enligt
Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade beslut, det icke är institutets
styrelse tillåtet att upptaga lån, nödigt blifver, att ett särskildt anslag af allmänna
medel för ändamålet beviljas.
I följd häraf och då Ofver-intendents-embetet uti dess ofvanomförmälda,
under den 7 Februari detta år afgifna underdåniga utlåtande, efter föregången
granskning af de uppgjorda ritnings- och kostnads-förslagen, det sednare upptagande
kostnaden för ladugårds-byggnaden till 17,411 r:dr och för mejeribyggnaden
till 7,635 r:dr 33 sk. 7 rist., eller tillsammans 25,046 r:dr 33 sk.
7 rst., förklarat, att emot dessa förslag annan anmärkning icke förekommit, än
att, om ritningarne omarbetades, åt dessa byggnader kunde, utan ökad kostnad,
gifvas i vissa fall mera ändamålsenlighet och prydlighet, får Utskottet
tillstyrka,
•att, med bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, Rikets Ständer
må, för uppförande vid Ultuna af ladugårds- och mejeri-byggnader
efter fullständiga ritningar, som kunna vinna Kongl. Maj:ts
Nådiga fastställelse, till institutets disposition, emot redovisningsskyldighet.
å Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 25,000 r:drr
med förbehåll att hvad deraf tilläfventyrs icke kan komma att åtgå,
varder till Riksgälds-kontoret åtcrlevereradt.
Varande härigenom jemväl besvarad en från Ridderskapet och Adeln
till Utskottet remitterad, af grefve Taube, Henning Edvard, väckt motion, i
enahanda syftning, som den Kongl, propositionen.
Stockholm den 15 Maj 1854.
Bih. lill R. St. Fröt. 1853 §> 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Höft. 3
14
Siats- Utskottets Utlåtande, N:o 110.
Reservationer:
af hr V. Cassel, med anmärkning deremot, att vid ifrågavarande mönster-institut
skulle för den dryga summan af 25,000 r:dr uppföras byggnader
med det vanprydliga utseende, som de företedda ritningarne visade; och
af hr A. A. Berger, som ansåg att de föreslagna byggnaderne kunde
uppföras för en vida mindre kostnad, än det nu tillstyrkta beloppet.
STOCKHOLM, t d. Schultze’3 Boktryckeri, 1854.
Slats-Utskottctn (Målande. N:o 414
t
Äf:o lil.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 23 Maj 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning äf väckt mation om inköp för Kronans räkning
af de ä Böda Iirono-park på Oland belägne hemman.
(U. A.)
Uti en från Bonde-Ståndet till Utskottet remitterad motion, har Riksdagsfullmäktigen
Mäns Pehrsson från Kalmar län anfört, att, ehuru för den å Böda
Kronopark på Öland för icke längesedan i stor skala föröfvade åverkan en mängd
personer till ansvar dömdes och jemväl afstraffades, någon minskning i det af
ålder vanliga olofliga skogshygget derstädes icke egt rum eller vore att förvänta.
Lättheten för åboerne å de inom sjelfva Krono-parken belägne hemmanen att föröfva
sådan åverkan vore så stor och äfventyret att blifva upptäckt deremot så
ringa, att man, i betraktande af det mer och mer stegrade priset å skogs-eöekter,
med skäl kunde frukta, att Krono-parken inom ej så aflägsen tid skulle
blifva helt och hållet sköfiad. Denna Krono-park, som omfattade 10 å 11,000
tunnlands vidd, utgjorde en högst dyrbar Statens egendom, hvilkens bevarande
vore för befolkningen å hela norra hälften af Oland, uppgående till omkring
20,000 menniskor, af högsta vigt. I afseende å tillgången på vedbrand och
byggnads-materialier, berodde befolkningen helt och hållet af Krono-parken, från
hvilken den, efter verkställd utsyning, emot betalning erhölle sina behof i dessa
hänseenden uppfyllde. Parkens tillvaro vore dessutom ett vilkor för åkerbrukets
bestånd å nämnda del af ön, till och med för möjligheten att bebo densamma;
enär, i saknad af skogen såsom skyddsvärn, dessa landsträckor skulle i tidernas
längd öfversvämmas af den sand, som från hafvet ständigt uppkastades. ÅboBih.
lill It. Si. Brot. 4853 $ 4854. i Sami. 4 Afd. 2 Hand. 3 Hdfl. 1
2
Stats-Utskottels Ullålande, N:o H t.
erna på ofvannämnde skogshemman kunde svårligen hindras från utöfningen al
sin olofliga industri, utan att jägeri-betjeningen å Krono-parken till mångdubbelt
antal ökades, men då sådant skulle medföra en betydlig kostnad för Staten, voro
det, enligt motionärens tanke, lämpligast, att Kronan inköpte de å parken
varande hemman, 10 till antalet, och läte utlägga dem till skogsvext. Dä emellertid
egarne af dessa hemman vägrade att försälja desamma, ansåg motionären
någon annan utväg icke linnas, än att, med tillämpning af expropriations-lagen
utaf den 20 November 1845, tvinga dem att till Kronan afyttra sina hemman.
Motionären har derföre föreslagit denna utväg och hemställt, alt kostnaden måtte
bestridas af Skogsplanterings-kassans medel på det sätt att, efter föregången utredning
af den summa, som erfordrades, ett visst belopp bestämdes att årligen,
intilldess ändamålet vunnes, af nämnda kassa utgå.
Efter hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t uti Nådigt Bref af den
15 Juli 1845 förständigat Dess Befallningshafvande i Kalmar län, att om inköp
af de å Böda Krono-park eller i närheten deraf befintliga, enskilda personer tillhöriga,
hemman, hvilka, i följd af deras läge, vore för parkens noggranna bevakning
mest hinderliga, med egarne deraf söka träffa öfverenskommelse, samt att
de kontrakter, som derom kunde uppgöras, Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning underställa.
I följd häraf hafva ock, jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga beslut den 5
September 1850, åtskilliga hemman å nämnde Krono-park, efter träffade aftal
med deras egare, blifvit för Kronans räkning inköpte, och komma sannolikt äfven
de återstående hemman, ifrån hvilka åverkan å parken befaras, att, i den
man deras egare kunna finnas villiga, att sina hemman på antagliga vilkor försälja,
till Kronan inlösas. Vid sådant förhållande och dä det af motionären
väckta förslag om dessa hemmansegares förpligtande att, på grund af Kongl.
Förordningen den 20 November 1845, angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof, till Kronan afyttra sina hemman, innefattar en fråga, med
hvilken Rikets Ständer icke kunna taga befattning, hemställer Utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 Maj 1854.
Stals-Ulskollels Utlåtande, iY:o t Ii,
3
!$:o fl*®.
Ank. till Exp. Utsk. d, 23 Maj 1854, kl» 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion örn upphörande af lästeafgift
till Svenska kyrkan i London samt angående denna inkomsts
ersättning genom anslag.
. A.)
Under erinran hurusom den inhemska skeppsrederi-rörelsen vore besvärad af
många särskilda och olikartade beskattningar, hvaribland den till Svenska kyrkan
i London utgående läste-afgift af Svenska fartyg, som anlöpa hamnar i StorBritannien
och Irland, har Herr Wiji;, uti en inom Välloilige Borgare-Ståndet
väckt, af Herr Berg biträdd, motion begärt, att, enär Norrska fartyg vore be
friade från en dylik afgift och kyrkan på sednare tider fått sig anslag tilldelade
från Sverige, Norrige och Finland med tillsammans 300 pd St., skyldigheten för
Svenska fartyg att erlägga nämnde afgift måtte upphöra, helst kyrkan deraf icke
vore i behof, enär dess räkenskaper i flere år visat öfverskott, som blifvit insatte
uti Engelska fonder, till följd hvaraf den nu egde flera hundra pd St. i räntebärande
obligationer; varande af motionären föreslaget, att, om upphörandet af
läste-afgiften framdeles komme att visa motsatt förhållande, bristen då kunde
fyllas genom anslag af handels- och sjöfarts-fonden, eller ock att nu, om så nödigt
pröfvades, en summa, stor 150 pd St., måtte nämnde kyrka beviljas.
Stats-Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit remitterad, har
tagit densamma i öfvervägande; och som den Svenska församlingens i London
medlemmar, till största delen bestående af fattiga sjömän, sannolikt icke. äfven
med de tillgångar, densamma, eldigt motionärens uppgift, skall ega, förmå att
ensamme underhålla sin kyrka, samt en sådan förbindelse lämpligen synes böra
delas af dem, som, till följd af deras gemenskap med landet, kunna anses hafva
4
Slals-UtskoUcls Utlåtande, N:o 113.
intresse af församlingens bestånd, är det ock, i Utskottets tanke, billigt, att bidrag
till kyrkans underhåll lemnäs af dera, som idka sjöfart och handel på England
samt således, om äfven deras fartyg icke hvarje gäng anlöpa London, dock,
såsom föranlåtne att sjelfva eller genom andra besöka landet, måste anses intresserade
af att en Svensk församling derstädes finnes. Då för öfrigt ifrågavarande
afgift, som lärer uppgå till 3 pence per läst för fartyg, som lossa eller lasta i
London, samt till 2 pence per läst, då fartygen besöka andra hamnar i StorBritannien
och Irland, synes kunna utan särdeles tunga för sjöfarten fortfarande
utgöras, hemställer Utskottet,
att den väckta motionen icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 15 Maj 1854.
TW:o 113.
Ank. till lixp.-Utsk. d. 23 Maj 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, angåande
beviljande af ett ränte fritt lån till Stockholms Stad för
bestridande af de genom Kolera-farsoten föranledda kostnader.
(Rgds Afd.)
Enligt ofvanberörde, under den 13 nästlidne Januari, till Rikets nu församlade
Ständer aflåtna och i Usta samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
protokoller, under N:o 50 införde Nådiga proposition, har Stockholms Allmänna
Sundliets-nämnd, — hvilken fått sig uppdraget att ordna de i anseende till
lcolera-farsoten nödiga sjukvårds-anstalter samt å Stadens församlingars gemensamma
vägnar upplåna för sådant ändamål erforderliga medel, — under åberopande
af 43 § i Kongl. Kungörelsen den 12 November 1831, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhållit, att som Sundhets-nämnden, för bestridande af de kost
-
Slals-Utskoltets Ullålande, JY:o i 13.
5
nador, hvilka föranledts af nämnde, sistlidet år inom hufvudstaden härjande, farsot,
varit nödsakad upptaga högst betydliga räntebärande lån, hvilkas återbetalning,
särdeles för den mindre förmögna delen af stadens innevånare, komine att
blifva ganska kännbar, Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer göra Nådig
framställning derom, att ett räntefritt lån å 150,000 R:dr, emot återbetalningsskyldighet
med en femtedel årligen från och med år 1855, måtte varda meranämnde
stad beviljadt; och har Kongl. Maj:t, med afseende å den längre tid,
hvarunder hufvudstaden nu sednast varit af kolera-farsoten hemsökt, samt de
betydliga kostnader, stadens innevånare till följd deraf måst för dervarande sjukvärds-anstalter
vidkännas, i Nåder föreslagit Rikets Ständer, att utaf allmänna
medel bevilja Stockholms stad ett räntefritt lån af 100,000 R.-dr, emot de återbetalnings-vilkor
stadens Sundhets-nämnd uppgifvit.
Efter erhållna remisser å denna Kongl. Proposition, anser sig Statsutskottet,
innan det afgifver sitt yttrande, angående det derigenom i Nåder föreslagna
låne-understöd, böra erinra, att den af Stockholms stads Sundhets-nämnd,
till stöd för dess derom i underdånighet gjorda anhållan, åberopade § i 1831
års Kongl. Kungörelse om hvad med hänseende till kolera-farsoten iakttagas bör,
i fråga om Statens bidrag till andra utgifter än kostnader för läkares resor och
underhåll, läkemedel åt fattiga samt karantäns-anstalter och bevaknings-åtgärder,
endast innehåller det förklarande, att det vore hvarje menighet, som möjligen
blefve af farsoten hemsökt, obetaget, att genom sina ombud vid en kommande
Riksdag hos Rikets Ständer begära de ersättningar eller understöd, å hvilka den
jemförelsevis med andra orter kunde göra anspråk och hvarom Kongl. Maj:t vid
särdeles ömmande omständigheter äfven ville göra Nådig framställning till Rikets
Ständer. Den under sistlidet år inom åtskilliga delar af Riket utbrutna och
härjande kolera-sjukdomen har visserligen för flera kommuner medfört mycket
och länge kännbara kostnader samt derstädes förorsakat ganska bekymmerfulla
och behjertansvärda förhållanden. Men oaktadt understöd från det allmännas
sida för att afhjelpa eller lindra följderna af meranämnde sjukdoms framfart skulle
för dessa kommuner vara särdeles önskvärda och fördelaktiga, anser Utskottet
dock beviljandet af dylika understöd i flera hänseenden betänkligt, så vida icke
desamma, i anseende till särskilda, för ett eller annat samhälle möjligen förekommande
omständigheter, finnas synnerligen angelägna och nödvändiga. I öfverensstämmelse
med denna åsigt och då Utskottet är öfvertygadt, att Stockholms
stad både lättare och emot lindrigare betalnings-vilkor, än de fleste andra kommuner,
kan genom upplåning hos enskilda anskaffa de medel, som, utöfver stadens
härtill disponibla tillgångar, kunna erfordras för bestridandet af derstädes genom
kolera-farsoten föranledda utomordentliga utgifter, finnér Utskottet, med afseende
derjemte å de mångfaldiga och ansenliga Stats-behof, som under innevarande Riks
-
6
Stals-UtsUoltels Utlåtande, N:o lii.
dag måste fyllas med Statsverkets nu egande kontanta behållningar och ender
den kommande tiden förväntade inkomster, sig föranlåtet
afstyrka Rikets Ständers bifall till det å denna stads vägnar
sökta samt af Kongl. Maj:t i Nåder förordade låneunderstöd.
Stockholm den 15 Maj 1854.
H e s c r v a t i o n:
af Herr J. F. Gråå.
H:o M-i.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Maj 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af' väckt motion om ett lån lill innehafvaren
af Näshulta pastorat i Södermanland, för sänkningen af
Pr estsjön.
(llgds Nfd.)
Uti den härom hos Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmäktigen Carl Olsson
från Nyköpings län väckta motion, har, efter erinran om den gagnande omvårdnad
och verksamhet, som under sednare åren egnats åt landtbruks-näringens förkofran
samt större odlings-företags befrämjande, motionären fästat uppmärksamheten
på svårigheten för den mindre bemedlade jordbrukaren, särdeles boställsliafvaren,
att, i saknad af erforderligt förlags-kapital och tillfälle till ett sådant
Stats-Ulskotleta Målande, Nio lii.
7
kapitals anskaffande, företaga odlingar, hvaraf fördelarne möjligen icke få åtnjutas
af honom, utan af hans efterträdare eller boställenas framtida innehafvare. Statens
mellankomst syntes derföre härvid vara företrädesvis angelägen, på det att
icke de för det allmänna mest förmånliga odlings-tillfällena måtte för all framtid
blifva obegagnade. För tillvägabringandc af ett dylikt odlings-företag vid kyrkoherde-bostället
Widökna inom ofvannämnde socken, hvarigenom ej mindre än
100 tunnland vattendränkt och ofruktbar samt, på många ställen, för bcrgningen
af en klen starrgräs-skörd knappast tillgänglig kärr-ängsmark skulle kunna odlas
till bärande af hö- och sädes-skördar, har motionären föreslagit, att nuvarande
innchafvaren af detta boställe, Kyrkoherden A. Nystedt, som af egna medel bekostat
den af Agronomen A. Johnson verkställda undersökning och afvägning af
den vid nämnde odlingsbara mark belägna Prestsjön, måtte, för samma sjös
sänkning, erhålla ett lån å 2,500 R:dr, emot så billiga betalnings-vilkor, som
möjligen kunde medgifvas; genom hvilket lån nyssberörde kostsamma arbetsföretag
skulle kunna befordras till verkställighet och sålunda ej allenast prestgårdens
framtida afkastning ökas, utan äfven en högst behöflig arbetsförtjenst beredas
åt den mängd fattiga, som tinnes inom Näshulta församling.
Utaf de angående ifrågavarande vatten-aftappnings-arbete Stats-Utskottet
tillställde handlingar har Utskottet inhemtat, att detta arbets-företag, vid den
anställda undersökningen befunnits både verkställbar och fördelaktigt; att Kyrkoherden
Nystedt, efter vederbörandes hörande, l laga ordning erhållit sökt tillåtelse
till detsammas utförande; samt att egaren till en i närheten af Prestsjön
belägen enskild egendom förbundit sig, att bestrida halfva kostnaden för odlingsbar
marks beredande genom den föreslagna utdikningen af denna sjö; upptagande
det motionen bifogade kostnads-förslag ett belopp af 663 Rulr 16 sk.
för de vid nyssnämnde sjös sänkning erforderliga gräfnings- och rensnings- samt
stensprängnings-arbeten; men dessutom skulle, enligt motionärens uppgift och
beräkning, de egentliga odlings-kostnaderna för den kyrkoherde-bostället tillhöriga
nu vattendränkta jord komma att uppgå till ej mindre än 2,400 R:dr.
Genom Kongl. Förordningen den 6 Juli 1849, är stadgadt på hvad
sätt boställs-innehafvare skall kunna bereda sig och komma i åtnjutande af
ersättning för de omkostnader, han får vidkännas för utförandet af vattenaftappnings-
eller sjösänknings-förctag, deruti bostället har del, äfvensom för
den derigenom tillvunna eller förbättrade jordens odling och inhägnande m. m.
Hvad nu särskildt beträffar det sjösänknings-arbete, hvilket i ofvannämnde
motion omförmäles, så synes detsamma hvarken i anseende till dermed förenade
kostnaders belopp eller med afseende å härvid för öfrigt förekommande omständigheter,
böra hänföras till sådana arbetsföretag, för hvilkas tillvägabringande Rikets
8
Slals-Ulskollets Utlåtande, N.o 143.
Ständer kunna finna sig föranlåtna att, utom de till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition
för befrämjandet af dylika arbeten ställde medel, bevilja särskilda statsbidrag.
Vidkommande åter den i motionen jemväl omförmälda odling, för hvars
utförande det föreslagna lånet skulle till största delen vara afsedt, torde understöd
af Statens medel till bestridandet af erforderliga kostnader för egentliga
odlings-arbetens verkställande i allmänhet icke böra meddelas. Utskottet får
alltså hemställa,
att meranämnde lån icke matte varda af Rikets Ständer
beviljadt.
Stockholm den 15 Maj 1854.
X:o 115.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Maj 1854, kl. 2 e. m.
Ulla t ande, if anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse om
upphörande af den till Stats-Ferkel na ingående arrendeafgift
får Carl Gustafs stads Krono-tullmjölqvarn.
(LA.)
Af högstberörde till Rikets Ständer den 17 sisth Januari aflåtna och af
samtlige Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade Nådiga skrifvelse, N:o 46,
inhemtas, att, sedan uti en till General-Fälttygmästare-embetet ingifven skrift
Styresmannen för Carl Gustafs stads gevärs-faktori framställt vigten och angelägenheten
att få använda den dervid befintliga, för Kronans räkning till den 1
Oktober 1853 utarrenderade Krono-tull-mjölqvarn vid Carl Gustafs stad i Forss
socken af Wester-Rekarne härad och Nyköpings län, helst derigenom skulle beredas
-
Slats-Ulskoltels Utlåtande, IV.-o II3.
0
redas tillfälle till faktoriets utvidgning medelst anläggning af ett sliphus för
blanka vapen äfvensom plats för flera vigtiga machiner, hvilka kunde ditflyttas
vid sådana tillfällen, då under inträffande större reparationer å faktoriets hjul
m. m., faktoriets verksamhet, till förlust för Kronan, annars skulle afbrytas och
dess talrika personal för längre eller kortare tid sakna arbete, samt dessutom ej
allenast den eldfarlighet afvärjas, som af qvarnens läge invid en af faktoriets
stora kolbodar och angränsande öfriga byggnader samt förrådet för närvarande
v.ore att befara, utan äfven flera nu förekommande olägenheter undanrödjas, såsom
intrång på faktoriets område af de mäldsökandes hästar och åkdon, för
hvilka qvarnlägenheten saknade nödigt utrymme, vägars och broars till och öfver
faktori-holmen af trafiken vid qvarnen försvårade underhåll samt omöjligheten att
upprätthålla ordning och snygghet vid faktori-inrättningen, så länge en så vidsträckt
del af holmen, som qvarnlägenheten med ännu ej bestämdt område och boning,
i faktoriets hus af annan person innehades; så hade General-FälttygmästareEmbetet
hos Kongl. Majit i underdånighet hemställt, att Carl Gustafs stads Kronotull-mjölqvarn
efter arrende-tidens utgång icke måtte ånyo bortarrenderas, utan i
stället till Kronans närliggande Gevärs-faktöri öfverlemnas, för att så till åbyggnader
som vattenfall för faktoriets bedrifvande nyttiggöras; hvarefter och sedan Kongl.
Krigs- och Kammar-Kollegierne gemensamt underdånigt utlåtande i ämnet afgifvit,
Kongl. Majit, med afseende å det sålunda för handen varande och redan
vid egendomens inköp för Statens räkning afsedda beliofvet för Gevärs-faktoriet
att komma i disposition af omförmälde qvarnlägenhet, genom Kådigt beslut den
31 Mars 1853 funnit godt i Nåder förordna, att dåvarande arrendatorn skulle
genom Kongl. Kammar-Kollegium erbjudas att efter det löpande arrende-kontraktets
utgång den 1 iste påföljda Oktober under ytterligare ett år, räknadt frän
nämnde dag, arrendet behålla under samma vilkor som dittills; och hade, då,
efter hvad Kongl. Kammar-Kollegium i underdånighet inberättat, bemälde arrendator
icke velat härpå ingå, qvarnen sedermera, jemlikt Kongl. Majits Nådiga
beslut den 20 Juni 1853, blifvit under nyssberörda tid till annan person för en
afgift af 1,120 Ridr utarrenderad; hvilket allt Kongl. Majit, genom Dess nu aflåtna
Nådiga skrifvelse, behagat, med hänsigt till qvaynens användande för faktoriets
behof från och med den 1 nästkommande Oktober, i Nåder gifva Rikets
Ständer tillkänna, i ändamål att någon arrende-afgift för qvarnen icke matte
under den följande tiden påräknas att till Stats-verket ingå,
I afseende härå får Utskottet upplysa, att sedan, jemlikt Kongl. Majits
Nådiga Bref den 20 Oktober 1812, Carl Gustafs stads vid Eskilstuna stad belägna
bruk och landtegendom blifvit, i ändamål att dit förflytta Söderhamns
gevärs-faktori, af Kronan inköpt för en summa af 60,000 Ridr, hvilken summa
Hih. lill II. St. Prol. IS53 & IS34. 4 Sami. I Afd. S Band. 3 Häft. 2
10
Slals-Ulskotlels Ullålande, N:o IIS.
blifvit på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning låntagen emot sex procent årlig
ränta utaf den fond, som till pensions-kassa för Civil-Staten vore samlad, Kongl.
Maj:t genom Nådigt Bref den 13 April 1813 till Dess och Rikets KammarKollegium
förordnat, bland annat, att ej mindre landt-egendomen än den till
nämnde bruk lydande mjölqvarn, bestående af tre par stenar med dertill hörande
två boningsrum, borde för Kronans räkning utarrenderas, den förra eller landtegendomen
på tretio års tid, men qvarnen, i anseende till möjligen inträffande
oumbärlighet deraf för Kongl. Maj:t och Kronan, icke på läilgre tid än 10 år;
att Rikets Ständer enligt underdånig skrifvelse den 12 Juli 1823 för deras del
beslutat, att, sedan de vid förra gevärs-faktoriet i Söderhamn begagnade gårdstomter
och byggnader med flera lägenheter, så fort ske kunde, blifvit försålde
och de derför inflytande medel använde till afbetalning af Civil-pensionsfondens
kapital-fordran, återstoden af detta lån äfven måtte afbördas utaf öfverskotts-medlen
på Stats-intraderna, så snart sådane medel blifva för behofvet disponible, hvaremot
arrende-medlen för Carl Gustafs landt-egendom borde, såsom Stats-verkets
inkomst, användas och upptagas lika med dess öfriga intrader, samt att vid sednaste
tillfället, qvarnen varit på tio års tid utarrenderad eller ifrån den 1 Oktober
1843 till samma tid år 1853, årliga arrende-afgiften belöpt sig till 100
tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, samt 355 R:dr 16 sk. i penningar;
och enär sålunda ej allenast Kongl. Maj:t genom Dess Nådiga Bref den
13 April 1813, jemte förordnande om Carl Gustafs stads qvams utarrenderande,
täckts förklara, att sådant endast skulle ega rum, så länge densamma vore för
Kongl. Maj:t och Kronan umbärlig, utan äfven i öfverensstämmelse härmed Rikets
Ständer enligt deras underdåniga skrifvelse den 12 Juli 1823, vid anvisande
af medel för gäldande af Carl Gustafs stads gevärs-faktoris skuld till
Civil-pensionsfonden, emot det att arrendet för Carl Gustafs stads landt-egendom
borde bland Stats-verkets inkomster upptagas, icke för Stats-verket tagit någon
afkastning i beräkning; så, och då enligt hvad upplyst blifvit, qvarnlägenheten
numera är för gevärs-faktoriet behöflig, får Utskottet härmed till Rikets Ständers
kännedom anmäla Kongl. Maj:ts ofvanomförmälda Nådiga beslut om Carl Gustafs
stads qvams användande för gevärs-faktoriets derstädes behof, på det att
någon afkomst utaf qvarnen icke må för framtiden beräknas att till Stats-verket
ingå.
Stockholm den 15 Maj 1854.
Stals-Vlskottels Utlåtande, A'.-o 116.
J 1
Reser' va tion:
af Herr A. A. Berger, som ansåg, att Utskottet bordt tillstyrka Rikets Ständer
att, såsom svar å den Nådiga skrifvelsen, i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes ej mindre låta verkställa utredning, huruvida qvarnlägenheten
vore för gevärs-faktoriet oumbärlig, om icke qvarnen vore för staden
och kringliggande ort nödvändig, samt om densamma i sådant fall ej kunde
jemte den afsedda utvidgningen af faktoriet bibehållas, än äfven derefter till
Rikets Ständer aflåta den Nådiga Proposition i ämnet, hvartill förhållandena
kunde föranleda.
A:o lid.
Ank/ till Exp.-Utsk. d. 23 Maj 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion angående förändring i sättet
för utgörande af den till åtskilliga Regementens Löningsdirektioner
nu ingående så kallade hemkalls-afgiften.
(I. A.)
Efter remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet fått emottaga
en af Riksdags-fullmäktigen Hans Persson från Gefleborgs län väckt motion,
deruti motionären, "med förmälan, hurusom från äldre tider vid en del Regementen
åtskilliga hemman varit anslagna till så kalladt hemkall för Officerare
af lägre grad, hvilka å hemmanen skulle erhålla husrum och ved m. m., hvaremot
samma hemman voro från rotering befriade, men att vid den allmänna
löne-regleringen för Militär-staten år 1833 hemkallen blifvit uppskattad till visst
belopp i penningar, som skulle utgå till Regementernas Lönings-direktioner för
att derifrån såsom löne-fyllnad komma Regementets Officerare till godo, före
-
12
Siats-Utskottets Utlåtande, A:o 116.
slagit, att. då den sålunda bestämda hemkalls-afgiften vore betydligt högre än
att den kunde jemnföras med roterings-kostnaden eller den från de fordna
Länsmans-hemkalls-hemmanen och nyroterade hemman utgående vakans-afgiften,
hvarföre ock grundade klagomål och yrkanden af förändring härutinnan från
Militär-hemkalls-hemmanen icke saknats, Rikets Ständer ville besluta, att dessa
hemman måtte befrias från hemkalls-afgiftens erläggande till Regementernas
Lönings-direktioner, emot det att de utgåfvo till Stats-verket en mot roteringskostnaden
svarande vakans-afgift, samt att, för vinnande af sådan förändring
Regementerna undfinge af Stats-medel ersättning för hemkalls-afgiften till dess
vid 1833 års löne-reglering beräknade belopp, nemligen för Helsinge Regemente
464 R:dr 9 sk. 3 rist, för Wermlands Regemente 17G R:dr 26 sk. 8 r:st och
för Jemtlands Regemente 372 R:dr 31 sk. 2 r:st, eller tillsammans 1,013 R:dr
19 sk. 1 r:st.
Då Utskottet, i saknad af utlåtanden i ämnet från vederbörande auktoriteter,
icke är i tillfälle att bedöma, huruvida den föreslagna förändringen i
hemkalls-afgiftens utgörande kan vara af behof och billighet påkallad, får Utskottet
i sakens nuvarande outredda skick hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 Maj 1854.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. tf!54.
Slals-Ulskollets Memorial, Jlt 117 och Utlåtande, JU 118,
1
M 117.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Maj 1834, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen äterremiss å utlåtandet
M 54.
(I. A.)
Till Stats-Utskottet har Hedervärda Bonde-Ståndet återremitterat ifrågavarande
af Utskottet, under JYs 54 afgifna, utlåtande i anledning af väckt motion, angående
nedsättning i arrendet för Skällnora kungsgård; men som, enligt Utskottet
tillhandakomna protokolls-utdrag, berörda utlåtande blifvit af de tre öfriga Riks
Stånden
bifallet, anser Utskottet sig icke, emot stadgandet uti 75 § Riksdags
ordningen,
kunna taga vidare befattning med detta sålunda af Rikets Ständer
redan afgjorda ärende.
Stockholm den 15 Maj 1854.
M 118.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Maj 183.4, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om komministers-bostället
Torps befriande från rotering.
(I. A.)
Uti en från Hedervärda Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet remitterad motion
har Riksdags-fullmäktigen Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län,
med hämtadt stöd af åtskillige uppgifne Kongl. Författningar och då invånarne
uti Krogstads pastorat af nämnda län, enligt köpebref den 5 Juli 1790, inköpt
och donerat en fjerdedel af kronoskatte-rusthållsheramanet Torp i Hede socken
till boställe åt pastoratets komminister, föreslagit, att detta komministers-boställe
Torp måtte varda från dess nu utgörande ordinarie roterings-skyldighet befriadt
Bih. till R. St. Brot. 1853 å 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. i Haft. \
2
Slals-Ulskollets Utlåtande, JYi 118.
och densamma flyttas på andra närbelägna och oroterade, men icke privilegierade,
hemman och lägenheter eller ock, i händelse det i roteringen måste qvarstå, i
brist på tillgängliga hemman för flyttningen, få sig tilldelad rote-frihets- eller
vakans-afgift såsom vederlag.
I afseende härå får Utskottet upplysa, att sedan, i anledning af hos Rikets
åren 1850 och 1851 församlade Ständer gjord framställning, att, då förenämnde
komministers-boställe Torp icke vore i åtnjutande af den, preste-boställen i Riket
tillerkända, rote-frihet, nämnda boställe måtte från detsamma påförd rotering, på
det af motionäreu ofvan föreslagna sätt, befrias, Rikets Ständer, efter inhemtande
af åtskilliga förhållanden, som i berörde afseende rörde de presterskapet anslagne
boställen, uti underdånig skrifvelse den 26 Juni 1851 förklarat sig, icke vara i
tillfälle att i alla delar pröfva befogenheten af det sålunda väckta förslaget, samt
anhållit, att Kongl. Majit täcktes i Nåder låta granska det framställda anspråket
och, derest detsamma skulle finnas grundadt samt med lag och författningar öfverensstämmande,
vidtaga de åtgärder, förhållandena kunde påkalla; så och elter
det Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena och Kongl. Kammar-kollegium uti infordradt
och den 29 nästpåföljde November afgilvet underdånigt utlåtande upplyst,
att ett. helt mantal Torp vore rustningsstam vid Sörbygdens kompani af Bohus
läns Regemente, men att '/4 mantal häraf, enligt afhandling den 5 Juli 1790,
blifvit från enskild man af Krogstads, Hede och Sanne församlingar inköpt för
att till komminister-boställe användas; i följd af hvilket förhållande med hemmanet
och genom Landshöfdinge-Embetets och Kongl. Kammar-kollegii utslag den
5 Juni 1818 och den 16 December 1819 af dåvarande komministern sökt flyttning
af roteringen å annat hemman ogillats, hvarvid ock, såsom med författnin—
garne öfverensstämmande, Kongl. Förvaltningen och Kongl. Kammar-kollegium
ansett böra förblifva, har Kongl. Majt medelst Nådigt Bref den 25 Augusti 1852
täckts förklara, det Kongl. Majit, med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst och
anfördt, funne Rikets Ständers ofvanberörda framställning icke föranleda någon
åtgärd, vederbörande likväl obetaget att i fråga om befrielse från delaktighet i
rotering eller om ersättning derför efter befogenhet väcka talan å ort och ställe
som vederborde; och enär sålunda den af motionären nu väckta frågan tillförene
utgjort föremål för Kongl. Majits och Rikets Ständers pröfning samt motionären
till stöd för sitt yrkande icke anfört andra skäl än dem, som vid berörde pröfning
redan blifvit tagne i öfvervägande; så och då vederbörande hafva sig öppet
lemnadt att i laga ordning utföra talan i afseende å den sökta befrielsen från
eller ersättning för roteringens utgörande, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 15 Maj 1854.
Stals-Ulskollels Utlåtande, M 119.
3
M 119.
Ank. till Evp.-Utsk. d. 25 Maj 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om rättighet får kommunerna
att till deras allmänna behof använda å pastorsoch
komministers-boställen befintlig, men får boställena icke
behöflig skog.
(L A.)
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å en af
Riksdags-fullmäktigen Johan Johansson från Örebro län väckt motion, deruti blifvit
föreslaget, att d§ det icke sällan inträffade, att, medan innehafvarne af pastorsboställen
hade mera än tillräcklig tillgång på ved och byggnadsvirke, kommunerna
ofta vid förefallande behof af byggnads-materialier och vedbrand för skol—
och fattighus voro i verklig förlägenhet, Rikets Ständer ville besluta, det vederbörande
socken-nämnder skulle äga att, då omständigheterna så medgåfve, och det
utan skada kunde låta sig göra, af den till pastors- och komministers-boställen
anslagna skog använda så mycket, som för nämnde ändamål vore af nöden.
Då emellertid Utskottet anser, att den af motionären föreslagne allmänna
dispositionen af omförmälde boställens skogar troligen skulle mångenstädes leda till
misshushållning dermed, och dessutom kommunerna hafva sig öppet att särskildt
i vederbörlig ordning söka tillstånd, att, der tillgången sådant medgifver, å boställenas
skogar erhålla för kommunernas allmänna behof erforderligt byggnadsvirke,
hemställer Utskottet
att ifvågavarande motion icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 15 Maj 1854.
4
Stals-Ulskoltels Utlåtanden, N:ris 120 & 121.
JfS 120.
Ank. till Exp.-Ctsk. <1. 23 Maj 1834, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående omarbetning
af den får Rikets Ständers Revisorer af Stats-Verket nu
qdllande instruktion.
(I. A.)
Uti en inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion har Herr L. W. Henschen, med åberopande af den erfarenhet,
han under två stats-revisioner haft, föreslagit att den för Rikets Ständers Revisorer
af Stats-Verket nu gällande instruktion måtte omarbetas. Men som motionären,
hvilken i motionen förmält sig skola i berörda afseende till Utskottet aflemna
förslag, utan att dock hittills hafva sådant fullgjort, icke ens uppgifvit i
hvilka delar af omförmälda instruktion eller af hvad skäl den ifrågasatte omarbetningen
skulle vara af behofvet påkallad, samt dessutom denna instruktion blifvit
af Rikets Ständer antagen för icke längre tid tillbaka än vid 1840 och 1841
årens Riksdag, får Utskottet tillstyrka,
att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 15 Maj 1854.
JW 121.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Maj 1834, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående befrielse får
komministers-bostället Edet eller Falkarsed från erläggande
af krono-tionde.
(I. A.)
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion, har Riksdags-fullmäktigen Nils Nilsson från Wermlands län, med
Stats-Utskollels Utlåtande, M 122.
5
förmälan, hurusom komministern i Nyeds socken vore den ende inom Carlstads
stift, som för sitt boställe Edet eller Fulkarsed, bestående af nära Vö mantal, utgjorde
kronotionde till skolstaten vid Carlstads läroverk, anhållit, att då nämnde
komministers löne-inkomster voro särdeles knappa, berörda boställe måtte befrias
från erläggande af kronotionde, och skolstaten vid Carlstads läroverk beredas ersättning
för indragningen af denna inkomst, som utgjorde fem kappar råg och 30
kappar hafra årligen.
Då, enligt Utskottets tanke, bifall till denna motion skulle för framtiden medföra
ett vådligt praejudikat i likartade fall, samt förevarande fråga dessutom saknar behörig
utredning, hemställer Utskottet,
att Nils Nilssons ifrågavarande motion måtte af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
Stockholm den 18 Maj 1884.
M 122.
Ank. tili Exp.-Ulsk. d. 23 Maj 1834. kl. 2 e. m.
Ullätande, i anledning af vackt motion, angående rättighet för
egarne till skattejord all friköpa densamma från grundskatt
samt bildande af en fond af de genom berörde köp
inflytande medel.
(I. A.)
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion har Riksdags-fullmäktigen Johan Persson från Upsala län, med förmälan,
hurusom den årliga grundskatten endast vore att anse såsom ränta å en
på jorden hvilande ouppsägbar skuld till staten samt att genom jordägaren lemnad
rättighet att medelst kapital-afbetalningar minska berörde skuld ej allenast
hans egen ställning i betydlig mån skulle förbättras, utan äfven nödvändig jemnlikhet
i rättigheter och skyldigheter emellan all jordegendom i landet beredas,
föreslagit, att full frihet måtte lemnäs att till frälse köpa all skattejord dymedelst
att jemte skatten eller den årliga räntan afbetalningar till kronan å den vid jorden
häftande kapital-skulden finge göras, dock ej till mindre belopp än en procent
derå, hvarigenom skatten eller den årliga räntan småningom minskades och slutligen,
då hela kapitalet blifvit till kronan inbetaldt, alldeles försvunne; samt att af
Bih. till R. St. Brot. 4883 & 1854. 4 Sami. 4 Afd. 2 Band. 4 Höft. 2
6
Stalf-Utskottets Utlåtande, JU 122.
de gentina berörde lösen inflytande medel borde bildas en lund, som, stiilld under
Rikets Ständers kontroll, allt framgent skulle bibehållas vid sitt ursprungliga kapital
ocb hvaraf endast räntan i stället för den förut af jorden utgående grundskatten
finge användas bolst för produktiva ändamål ocb i första rummet till förkofran
af jordbruket, såsom landets modernäring; hvarjemte motionären anfört, att,
derest utaf de för skattelösen inflytande medel bildades diskontbanker i provinserne
i stället för de med skiil öfverklagade privatbankerne, så skulle dessa nya
för statens räkning bedrifna banker lemna så betydlig vinst, att Rikets Ständer ej
skulle finna sig i förlägenhet för fyllande af statens behof.
I afseende härå får Utskottet upplysa, att enahanda förslag jemväl vid sednaste
riksdag varit bos Rikets Ständer framställdt, hvarvid Utskottet uti dess
utlåtande, 169 dertill afstyrkt bifall af skäl, alt skiljaktighet emellan skattejord
och frälsejord ändå skulle bibehållas; att den åsyftade friheten från grundskatt
väl skulle uppstegra nuvarande skattejords värde, men derigenom också
grundskatterne komma att egentligen blott utbytas mot förhöjd ränta å jordens
kapitalvärde; att likartade förslag tillförene blifvit af Rikets Ständer alslagne samt
att i förslaget icke blifvit närmare utvecklade de grunder, hvarefter löseskillingen
för grundskatterne skulle komma att beräknas och i öfrigt erforderlig utredning
af ämnet icke varit för Utskottet tillgänglig; och enär berörda utlåtande då blifvit
utaf Rikets Ständer bifallet, och några förändrade omständigheter sedermera icke
inträffat, anser sig Utskottet böra hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 13 Maj 1834.
STOCKHOLM, TRVCKT HOS JOH. BECKMAN, 18Ö4.
Slult-UtskotU-li itlålande, JV:o lii.
i
\:a JI53.
Ank. til) isxp.-Utsk. d. 29 Maj 1854, kl. 6 e. m.
Uttalande, i anledning af väckta motioner, angående förändradt användande
af den till Skolorna i städerna inom Lunds stift och
provinsen Halland af Götheborgs stift utgående Helgonskyld.
(L A.)
Till Stats-Utskettet hafva i detta ämne blifvit från Hedervärda BondeStåndet
remitterade följande motioner:
l:o. Af Riksdags-fullmäktigen Nils sindersson från Christianstads län,
med hvilken Riksdags-fullmäktige Johannes Nilsson, Nils Svensson, Ola Svensson,
Nils Pehrsson och Johannes Bengtsson från Skåne sig förenat; varande
uti denna motion, efter framställning af den s. k. helgonskyldens uppkomst och
ursprungliga användande först för upprätthållande af Gudstjensten inom församlingarne
och derefter till allönande af deras klockare i och lör kyrkosångens och
barna-undervisningens bestridande, erinradt, att ehuru denna afgift, sorn af församlingarnes
medlemmar sammansköts och användes för församlingarnes tjenst,
rätteligen bordt betraktas såsom dessas enskilda egendom, en del af helgonskylden
blifvit dragen till för kommunerne främmande ändamål på så sätt, att, sedan
genom 1539 års Ordinants blifvit anbefaldt de landtsocknar, som lågo nära
städerne, att taga sig klockare af stads-skolornas lärjungar och låta dem få lönen
såsom hjelp för studiers idkande samt detta stadgande blifvit genom 1568 års
bref af den 23 Mars förnyadt för de socknar, som lågo inom 2 mil från stäBih.
lill R. St. Pral. ISSI Sf ISS',. 4 Sami. I Afd. 1 Hand. S Uäfl. 1
Slats-Utskollets Utlåtande, N:o 123.
Jerne, Konung Christian elen IY:de, genom bref Jen 4 Februari 1618, tillåtit
socknarne att i vanlig ordning taga sig klockare utom skolorne, med skyldighet
dock för dessa att af hvart pund säd betala en skeppa till skolebarnens uppehälle,
hvarefter såväl under den återstående Danska tiden, som den Svenska,
klockare-tjensterna sköttes af substituter, emot en ringa vedergällning och skolans
lärjtmgar voro derifrån befriade, hvilket väl hade sina skäl, då icke de såsom
stipendiater åtnjöto lönen, utan lärarue bekommo den såsom en deras inkomst.
På grund häraf och dä Svenska Staten åtagit sig Danska Statens förbindelser
och löften samt det stifts-gods, utaf hvilket de lärda skolorna före reformationen
underhållits, af Staten tagits med uttryckligt löfte, att detsamma till skolors och
lärde mäns underhållande använda och ännu hades i handom uti kronotionden
och åtskilliga kungsgårdar, då i allmänhet Statens förhållande till kommunens
medel vore inskränkt till den så kallade jus circa eller tillsyn att de inom kommunen
för Sin bestämmelse användes och denna princip fanns i Danmarks Dagvid
Skånes öfvergång till Sverige samt den Danska dispositionen icke till stipendier
användes eller för detta först afsedda ändamål behöfdes, utan öfvergätt
till lön ,åt lärarne i Statens skolor, då skolorna icke vidare uppfyllde säng- och
undérvisnings-skyldigheten på sätt i början ålades, samt det nu angifna förhållandet
menligt inverkade på kyrkosången och öfriga klockarnäs tjenste-åligganden,
och socknarne derjemte betungades med ny beskattning i gåfvor, så vida de icke
skulle se sin klockare lida nöd, och då det dessutom vore en högst vådlig princip,
att Staten skulle ega rätt här och der fråntaga och hit och dit disponera
kommunernes medel, har motionären föreslagit, att 1539 och sednare års dispositioner
af helgonskylden från socknar inom Lunds stift till Lärdoms-skolorna
derstädes måtte upphöra, samt helgonskylden till socknarne och dess ursprungliga
bestämmelse återställas; samt att Staten mätte af egna medel anslå ersättning
till sina skolor för aflöning af deras lärare, hvilken ersättning, enligt Kongl.
Kammar-Kollegii vid 1847 och 1848 årens Riksdag lemnade utredning, skulle
utgöra en summa af 7,937 R:dr 38 sk. 4 rst. banko;
2,:o. Af Riksdags-fullmaktigen Pehr Nilsson från Malmöhus län, med
hvilken Riks d ags- f 111 i m äk t i ge Johannes Nilsson och Jöns sindersson från samma
län sig förenat och som på anförde skäl instämt uti hvad af Riksdags-fullmäktigen
Nils Andersson, på satt nyssberördt är, blifvit föreslaget; samt
3:o. Af Riksdags-fullmäktige Bengt Gudmundsson och David sindersson
från Hallands län, hvilka hufvudsakligen andragit, att då sjelfva grunden för
helgonskyldens utgörande i gamla tiden till städernas skolor af inom två mil
från städerna varande hemman, nemligen att ifrån skolorna djeknar och korgossar
skulle besörja kyrkosången i landtkyrkorna, upphört, sedan numera landtför
-
Slats-ltskoUcls Ullålande, iV.-o 123.
5
samlingarne sjelfve höllö i kyrkosången inlärde klockare, och derjemte största delen
af utskyld en, sora varit ämnad till understöd för fattiga disciplar, efterhand öfvergätt
till aflönande i städernas skolor af sjelfva lärarne, föreslagit, att de socknar
i Halland, der helgonskyld nu utgjordes till städernas skolor, måtte från och med
år 1855 tillåtas disponera densamma för sina egna folkskolors behof, under förändrad
benämning af skolskyld, samt att såsom ersättning för denna städernas
skolor sedermera icke tillkommande inkomst måtte af Statsmedel anordnas till
Halmstads lägre lärdomsskola 150 R:dr, till Warbergs lägre lärdomsskola 450
It:dr och till Falkenbergs pedagogi 50 R:dr, eller tillsammans 650 R:dr, uti
hvilket belopp ifrågasatt forlöns-ersättning jemväl vore inbegripen.
Utskottet får i afseende härå upplysa, att sedan vid 1840 och 1841 årens
Riksdag Rikets Ständer, uppå Kongl. Maj:ts derom aflåtne Nådiga Proposition,
godtfunnit bevilja ett ärligt anslag af 3,85C R:dr 45 sk. 4 rst. till Kathedralskolan
i Lund, hvarigenom skolans- behof af den helgonskyld, 1,047 tunnor korn,
som, jemlikt Kongl. Brefvet den 24 Mars 1824, borde af klockarnes i Lunds
stift helgonskylds-säd indragas och till berörde skola användas, komme att upphöra,
hvarjemte Rikets Ständer beslutat, att de församlingar, af hvilkas helgonskyldskorn
påräknats bidrag till nämnde skola, borde, så vidt de förbundo sig
att uteslutande till folkundervisningens befrämjande inom församlingarne använda
samma bidrag, bibehållas vid oqvald besittning deraf; så hade, i anledning af
hos Rikets åren 1844 och 1845 församlade Ständer gjord anmärkning, dels att
den rättvisa, söm genom ofvanberörda åtgärd kommit de församlingar till godt»,
från hvilka helgonskyldskorn sålunda skulle hafva utgått till Lunds Kathedralskola,
icke sträckt sig till de församlingar inom Lunds stift, som voro belägna
inom två mil från städerna oell ännu måste betala sin helgonskyld till städernas
skolor, dels ock att dessa väl icke kunde undvara den inkomst, som genom
lielgonskylden blifvit dem beredd, men att det likväl vore orättvist, att kringliggande
landtförsamlingar skulle löna lärare i städernas skolor, då de sjelfva
voro i största behof af lielgonskylden för sina egna barns undervisning samt
städernas innevånare icke lemnade något bidrag till lärares aflöning hvarken vid
Lärdomsskolorna eller Akademien, Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den
23 Maj 1845, med förklarande, att de icke varit i tillfälle att nog tillförlitligt
och fullständigt utreda förhållandet med ifrågakomne helgonskyld eller den rätt,
på grund hvaraf de inom Lunds stift belägne städers skolor åtnjutit och för lärares
underhåll åtnjöto helgonskyldskorn ifrån de inom två mils afstånd från samma städer
belägna församlingar, men ansågo billigt, att, då den helgonskyld, som af
öfrige församlingar inom stiftet bordt, jemlikt Kongl. Brefvet den 24 Mars 1824,
utgå till Lunds Katedralskola, blifvit vid dessa församlingar under ofvannämnda
vilkor bibehållen, jemväl de inom två mil från städerna belägne landtförsamlin
-
4
SlaH-lltltollelt Ullålande, A.o l!S.
gar finge åtnjuta enahanda förmån, anhållit, att Kongl., Majit täcktes efter anställd
undersökning dels om den rätt, på grund hvaraf i Lunds stift varande
städers skolor åtnjöto helgonskyldskorn af sistberörde landtförsamlingar, och dels
till huru stort belopp denna helgonskyld till skolorna utginge, låta vid nästpåföljde
Riksdag till Rikets Ständer öfverlemna den Nådiga Proposition i ämnet,
som Kongl. Majit kunde finna af omständigheterne påkallad.
I följd häraf hade Kongl. Majit den 18 Juni 1845 anbefallt Dess och
Rikets Kammar-Kollegium, att, efter vederbörandes hörande, med underdånigt Utlåtande
inkomma; hvarefter ett sådant Utlåtande, åtföljdt af Konsistorii i Lunds
stift och öfrige embetsmyndigheters underdåniga yttrande blifvit af bemälda Kongl.
Kollegium den 4 Oktober 1847 till Kongl. Majit i underdånighet afgifvet; och
inhcmtas häraf hufvudsakligen, att, Konsistorium i Lunds stift, till stöd för skolornas
rätt att tillgodonjuta mcrberörde helgonskyld, åberopat dels Danska Ordinantien
af den 14 Juni 1539 och Kongl. Brefvet den 23 Mars 1568, hvilka
författningar sedermera blifvit genom åtskilliga Kongl. Resolutioner stadfästade
och medelst Malmö Recess år 1662 bekräftade, dels ock Kongl. Brefvet d. 17 Okt.
1843, hvarigenom Glostorps socknemäns underdåniga ansökning om bibehållande
inom socknen af den derifrån till Malmö skola utgående helgonskyld blifvit lemlund
utan afseende, hvarföre och på i öfrigt anförde skäl Konsistorium yttrat
den förhoppning, att skolorna i stiftet skulle fortfarande få uppbära helgonskylden;
att Kongl. Majits Befallningshafvande i Blekinge län, hvad Sölvitsborgs
skola anginge, uppgifvit, att skolans rättighet till helgonskyld syntes vara grundad
på förutnämnde Danska Ordinantie och Kongl. Bref; hvarförutan Rektorn
vid samma skola upplyst, att nämnde rättighet vore bekräftad genom Kongl.
Brefvet den 3 Februari 4585, Kongl. Götha Hof-Rätts Utslag den 29 Juli 1781
och Landshöfdinge-embetets i Christianstads län den 12 Januari 1782 meddelade
Utslag; att Kongl. Majits Befallningshafvande i Christianstads län, lika med
Rektorerne i Christianstads och Cimbritshamn^ skolor, ansett dessa skolors rätt
till helgonskyld vara tryggad dels genom förut omförmälde författningar, dels ock
genom Christianstads sä kallade skolbok, börjad år 1650, Kongl. Brefven den
den 4 Februari och 28 Juli 1618, Kongl. Resolutionen den 1 September 1664,
1668 års Riksdagsbeslut, Kongl. Resolutionen den 3 Augusti 1681, Kongl. Förordningen
den 27 April 1742 och Kongl. Brefvet den 9 Januari 1798; samt
att Kongl. Majits Befallningshafvande i Malmöhus län på enahanda sätt sökt
ådagalägga skolornas rätt till helgonskyld.
Vidkommande åter beloppet af helgonskylden hade, efter föregången noggrann
undersökning, följande förhållande blifvit utrönt:
Till Lunds Kathedralskola, hvars på Kongl. Brefvet den 24 Mars 1824
Slals-Llshollcls Utlåtande, JY:o (2tl.
3
grundade helgonskylds-intrad af 1.047 tunnor korn, i följd af Rikets Ständers
Beslut den 1 Juli 1840 och Kongl. Brefvet den 27 i samma manad, förvandlats
till ett årligt Statsanslag, erlägges fortfarande helgonskyld från dels 99 särskilda
byar eller enstaka hemman uti 38 socknar och 6 härader, och dels klockarelägenheter
i 5 socknar inom ett härad, med tillsammans 6 tunnor 24 kappar
räg och 273 tunnor 231 kappar korn, hvartill kommer 2 ll:dr 2 sk. under
benämning ”Pensioner af klockare” i ett härad.
Maimi) llllgrc Lärdomsskola åtnjuter af 98 byar eller enstaka hemman
i 35 socknar och 4 härader, efter afdrag af hvad klockaren tillkommer, 5 tunnor
råg och 334 tunnor 12 kappar korn; varande skolan pligtig att betala till
klockarne i Bunkeflod, Hyllie pastorat, 5 daler silfvermynt eller 1 R:dr 32 sk.
saint i Husie och Westra Skreflinge pastorat 1 daler silfvermynt eller 10 sk.
Till Christianstads Lägre Lärdomsskola utgår helgonskyld från 36 pastorater
i 4 härader med 12 tunnor G kappar råg och 218 t:r 12 kapp. korn.
Helsingborgs Lägre Lärdomsskola upptager helgonskyld dels särskildt
från Görarpsmölla i Bärslöfs socken och Luggude härad med 6 kappar rågmjöl
och 6 kappar kornmjöl, dels ock från 20 socknar inom nämnda och- Södra Asbo
härader med ett sammanlagdt belopp af 12 kappar råg och 139 tunnor 24yV
kappar korn.
Till Landskrona Lägre Lärdomsskola utbetalas från 59 byar i 14 socknar
och 3 härader helgonskyld med 191 tunnor 21 ^ kappar korn samt kontanta
penningar till belopp af 2 R:dr 2 sk. 0 rst.
Ystads Lägre Lärdomsskola beräknar i helgonskyld från 46 socknar i
5 härader 32 daler 28 öre silfvermynt eller 10 R:dr 46 sk. i kontanta penningar
samt 1 tunna 12 kappar råg och 131 tunnor 30 kappar korn.
Cimbritskamns Lägre Apologistskola har blott en lärare, sorn ensam
uppbär helgonskyld från 12 socknar i 2 härader med 33 tunnor 6 kappar korn
samt 3 R:dr 6 sk. i penningar, men särskildt väckt anspråk att i stället för
detta penningebelopp få åtnjuta 1'2 tunnor 18 kappar korn.
Sölvitsborgs Lägre Lär (toms skolas Rektor uppbär i helgonskyld från
Ifvedtofta pastorat i Willands härad af Christianstads län 6 tunnor 24 kappar
samt från Mjelby pastorat 4 tunnor, Gammaltorps socken 2 tunnor 16 kappar
och Ysane socken,, alla i Listers härad af Blekinge län, 3 tunnor 10? kappar
6
Stals-Ulskollcls Utlåtande, N:o 123.
eller tillsammans 16 tunnor 4J kappar korn; hvarvid dock bör anmärkas, att
bernälde Rektor framställt anspråk pa, att ofvannämnda från Ysane socken utgående
helgonskylds belopp rätteligen borde utgöra 17 tunnor 18 kappar korn,
samt att tvist härom, då Kongl. Kammar-Kollegii underdåniga Utlåtande afgafs,
ännu var pä Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes pröfning beroende.
På grund af sålunda erhållne uppgifter hade Kongl. Kammar-Kollegium
upprättat förteckning å all den helgonskyld, som utgår till skolorna i städerna
Lund, Malmö, Christianstad, Helsingborg, Landskrona, Ystad, Cimbritshamn och
Sölvitsborg, med utförande af värdet derå efter medeltal af markegångsprisen
för de 10 åren 1837—1846, utvisande denna förteckning, att hela helgonskylden
utgör i jemnadt tal 25 tunnor 18 kappar råg, 1,338 tunnor 34 kappar
korn, 6 kappar rågmjöl och 6 kappar kornmjöl, allt i löst mål, motsvarande i
värde 7,919 R:dr 29 sk. 10 rst. och kontanta penningar till belopp af 18 R:dr
8 sk. 6 rst., eller tillsammans 7,937 R:dr 38 sk. 4 rst.
Skolornas rätt till denna helgonskyld vore, enligt Kongl. Kammar-Kollegii
åsigt, ostridig och kunde icke vara tvist underkastad. Den grundade sig i
allmänhet och i första rummet på Kongl. Danska Ordinantien den 14 Juni 1539,
som förmår, att landtsocknar, hvilka äro städerna något nära belägna, skulle
taga sig »Sognedegn» eller klockare af skolorna och låta honom få den vanliga
räntan till hjelp vid studierne; i hvilket afseende Kongl. Brefvet den 23 Mars
1568 ytterligare stadgade, att då mångenstädes uti Skåne, socknemännen uti
socknarne närmast omkring städerne icke ville hafva ”degner-» af skolorna, såsom
Ordinantien utvisade, utan togo sjelfve till degner, hvilka de behagade, somlige
alldeles olärde och oduglige att undervisa socknens ungdom i deras barnalärdom
och att göra vederbörlig tjenst i kyrkan, sä skulle, när de »landsdegne»,
som då funnes i någon socken, belägen två mil nära städerne, doge eller
på annat sätt komme frän socknarne, ditsändas personer från skolorna i de när
maste
städerne, som socknarne besökte; att super-intendenter och skolmästare borde
hafva inseende derpå, att i socknarne tillsattes personer, som voro så lärde och
förståndige, att de kunde göra den tjenst, sorn åläg en degn, saint undervisa
och lära det unga folket dess barna-lärdom; och att socknemännen skulle till
dessa personer utgöra den årliga ränta, som en degn tillkomme och han efter
Ordinantien borde hafva; hvilka författningar Kongl. Kammar-Kollegium ansåg
ådagalägga, att helgonskyldcn utgjorde lön för klockaren, hvars åliggande var
att dels göra tjenst i kyrkan och dels undervisa ungdomen i socknarne, men
att dessa skyldigheter blifvit öfverflyttade på skolorna, emot rättighet att uppbära
lönen, hvilket förhållande ännu fortfara endast med den under tidens lopp vid
-
Slaln-Utskoltels Utlåtande, N:o 12S.
7
tagne förändring, att skolorna aflönade substituter i socknarne. i stället för att
(Utskicka särskilda personer af lärarnc eller disciplarne.
Uppå särskilde uti det underdåniga Utlåtandet anförde skäl hade emellertid
Kongl. Kammar-Kollegium, lika med livad Kongl. Majits Befallningshafvande
i Christianstads län föreslagit, underdånigst tillstyrkt Nådig framställning till Rikets
Ständer, att den nu till ofvannämnde stads-skolor inom Lunds stift utgående
helgonskyld måtte derifrån skiljas och åter komma att tillhöra de socknar, frän
hvilka den utginge, emot det att motsvarande kontant anslag till skolorna blefve
af - Rikets Ständer anvisädt, med iakttagande för öfrigt, att, derest i en framtid
skulle befinnas, att helgonskylden för någon skola rätteligen borde utgöra större
belopp, än då blifvit antaget, detta högre belopp på enahanda sätt emot Statsanslag
utbyttes; likasom af den sålunda föreslagna regleringen blefve en följd, att
skolorna befriades från all skyldighet att aflöna klockare i församlingarne; hvarjemte
Kongl. Kollegium, beträffande sättet att använda den helgonskyld, sorn
skulle komma att återgå till socknarne inom Lunds stift, hemställt, att församling
måtte meddelas rättighet att i detta ämne till stiftets Konsistorium afgifva
förslag, som skulle af Konsistorium med eget underdånigt Utlåtande till Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning insändas.
Härefter hade Kongl. Majit den 3 December 1847, uti till Rikets då församlade
Ständer aflåtén Nådig proposition, täckts förklara, att, sedan en stor del
församlingar inom Lunds stift genom Kongl. Majits och Rikets Ständers sammanstämmande
beslut blifvit berättigade, att, till inrättande eller förbättring af deras
folkskolor, använda den del af klockarnes helgonskylds-säd,' hvilken, enligt Kongl.
Brefvet den 24 Mars 1824, 'bott begagnas för inrättande af en Kathedral-skola i
Lund, Kongl. Majit funné den gjorda framställningen örn enahanda förmån för de
församlingar, hvilka, belägna inom två mil från städerne inom samma stift, ännu
betalde helgonskyld till städernes skolor, icke sakna skäl, hvadan Kongl. Majit
således i Nåder öfverlemnade till Rikets Ständer, huruvida de ansågo lämpligt
att genom anvisande för ändamålet af ett anslag, som fullt motsvarade den till
skolorna nu utgående helgonskyld, sätta Kongl. Majit i tillfälle att kunna medgifva
försåmlingarne rättighet att använda densamma till förbättrande äf deras
folkskolor.
Till svar härå meddelade Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse den
28 Februari 1848, att Rikets Ständer ej funnit skäl bevilja statsanslag för stadsskolorna
inom nämnda stift, såsom utbyte emot den till dessa skolor nu ingående
klockare-helgonskyld; i Öfverensstämmelse med hvilket beslut Rikets åren
1850 och 1851 församlade Ständer jemväl ansett då gjorda framställningar om
it
Stais-Ulskoltets LHlåtatxb, .V.-o 123.
rättighet för de inom två mil från städerne så väl i Lunds stift, som provinsen
Halland, belägna landtförsamlingar, att få behålla den från dem till städernes skolor
utgående helgonskyld, icke kunna till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda;
hvaremot Rikets Ständer, som, vid öfvervägande af väckt fråga om utredande
om förhållandet med helgonskylden i Halland, funnit billigheten fordra, att, beträffande
den helgonskyld, som i nämnde provins utginge till stads-skolorna derstädes,
densamma måtte få tillgodonjuta samma förmån, som Skåne och Blekinge,
på det att, om någon förändring uti användandet af helgonskylden framdeles
kunde blifva beslutad, en sådan måtte samtidigt kunna ega ruin uti alla tre
provinserna, genom underdånig skrifvelse den 1 Mars 1851 anhållit, det Kongl.
Majit täcktes i Nåder anbefalla, att enahanda undersökning, som redan i afseende
å helgonskylden egt rum i Skåne och Blekinge, måtte verkställas i Halland
samt helgonskyld ens värde i penningar uppskattas.
Sedan, med anledning häraf, Kongl. Majit den 14 nästpåföljdé April anbefallt
Kongl. Kammar-Kollegium, att, efter vederbörandes hörande, till Kongl.
Majit inkomma med underdånigt utlåtande, samt Kongl. Kollegium sådant utlåtande,
jemte Konsistorii i Götheborgs stift och öfrige Embets-mywligheters infordrade
underdåniga yttranden, den 5 Juli 1853 till Kongl. Majit afgifvit; så
har Kongl. Majit, jemte Nådig Skrifvelse den 29 November samma år, behagat
berörde handlingar till Utskottet öfverlemna; och inhemtas häraf, att endast
skolorna uti städerne Halmstad, Warberg och Falkenberg åtnjuta helgonskyld;
att, till stöd för dessa skolors rätt härtill, åberopats ofvan omförmäld a 1539 års
Ordinants med flera sedermera utkomna författningar; samt att så väl bemälda
Konsistorium, som Kongl. Majits Befallningshafvande i Hallands län ansett, att
då uppbörden af helgonskylden, hvilken för skollärarne ingått vid bestämmandet
af deras löner och för eleverne vore beräknad såsom ett behöfligt understöd för
de fattigare och för de öfrige såsom uppmuntran till flit och ordning, vore med
mycket besvär och flera förluster förenad, behofvet högeligen påkallade, att Staten
öfvertoge helgonskylden, såvida det numera kunde finnas lämpligt, att den i
sin godtyckliga egenskap än vidare borde utgöras och derför lemnade skolorna
full ersättning; varande i afseende å beloppet af den till skolorna ingående
helgonskylden, efter föregången sorgfällig undersökning, följande uppgifter lemnade:
Halmstads Lägre Lärdomsskola åtnjuter helgonskyld af C socknar, med
22 tunnor 20 kappar korn; hvarförutan skolans Rektor anmärkt, att disciplarne,
hvilka 9 tunnor 16 kappar af berörde helgonskyldskorn tillkomma, i äldre tider,
enligt utdrag af skoleboken, uppburit 20 tunnor korn, G tunnor hafre och 6 daler
silfvermynt, hvaraf numera endast oinförmälde 9 tunnor 16 kappar korn till
skolan ingå. IVar
-
Slals-Ulskoltets Utlåtande, N:o 423.
9
IVar bergs Lägre Lärdomsskola uppbär från 15 socknar i helgonskyld
69 tunnor 22 kappar korn och 5 tunnor 8 kappar hafre.
Till Falkenbergs Pedagogi erlägges helgonskyld af en socken med, 3
tunnor 30f kappar korn.
Med ledning af dessa uppgifter, hade Kongl. Kammar-Kollegium upprättat
en det underdåniga Utlåtandet bilagd förteckning öfver den till skolorna i Halmstad,
Warberg och Falkenberg ingående helgonskyld, hvilken förteckning, med
utfördt värde efter medium af markegångs-priserna för åren 1841 till och med
1850, utvisade,, att hela helgonskylden utgjorde 96 tunnor 8f kappar korn och
5 tunnor 8 kappar hafre, motsvarande i värde 534 R:dr 37 sk. 2 rst.
Hvad sålunda förekommit samt de Utskottet tillhandakomne handlingar i
denna fråga vidare innehålla, har Utskottet tagit i öfvervägande, dervid Utskottet
till en början anser sig böra i afseende å Kongl. Kammar-Kollegii uppgift, att
skolorna skulle aflöna klockare-substituter, i stället att ditskicka personer af lärarne
eller lärjungarne, anmärka, att detta, på sätt Rikets Ständer vid 1847 och
1848 arens Riksdag jemväl funnit, bör rätteligen så förstås, att den betydligare
andelen af helgonskylden från de inom två mil från städerne belägna församlingar
slutligen användts dels förnämligast till bestämd aflöning ät stads-skolornas
lärare och dels i ringa mån vid några skolor, till understöd åt lärjungarne,
under det endast en mindre del af helgonskylden blifvit anslagen till fasta löner
åt klockare, som blifvit i dessa församlingar i vanlig ordning tillsatte; och sorn,
hvad sjelfva frågan angår, helgonskylden inom provinserne Skåne, Blekinge och
Halland utgör en af klockarnes urgamla löne-rättigheter, som i de flesta församlingarne
ännu till detta sitt ursprungliga ändamål användes, samt afsigten med
ofvanomförmälda, genom Kongl. Danska Kyrko-Ordningen eller Ordinantien den
14 Juni 1539 och Konung Fredrik den II:s Bref den 23 Mars 1568 vidtagne
och vid provinsernes förening med Sverige genom Malmö Recess den 18 September
1662 samt sedermera genom åtskilliga författningar stadfästade förfogande
i afseende å helgonskylden ifrån de inom 2 mil från städerne varande landtförsamlingar,
att nemligen ej mindre bereda underhåll åt lärjungar vid skolorna, än
ock förse församlingarne med lör kyrkosångens och barna-undervisningens bestridande
skickliga personer, icke vidare uppfylles, enär dels helgonskylden, med
mindre betydliga undantag, numera icke uppbäres af lärjungarne, utan är inbegripen
bland lärarnes löne-förmåner, dels ock, då lärjungarnes tid icke medgaf
dem att sjelfva förrätta klockare-tjensterne, desamma måste öfverlemnas åt substituter,
som af helgonskylden endast erhöllo så mycket skolorna ville åt den»
Bih. till R. St. Prat. 48S3 6l 4854. 4 Sami. 4 Afd. 2 Rand. S Haft. 2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande, A:o 12 3.
afstå, till dess år 1618, med bibehållande för skolorne af största delen af helgonskylden,
det tillåtits socknarne att i vanlig ordning sjelfva antaga klockare;
så och då härigenom just motsatsen till hvad äinnadt varit, inträffat, enär dessa
församlingar, icke kunnat för den mindre del af helgonskylden, de till klockares
aflönande haft att använda, erhålla så skickliga barna-lärare, sorn de öfriga församlingarne,
hvilka egt att till sina klockare disponera hela helgonskylden, samt
sålunda en verklig orättvisa kan sägas hafva blifvit begången emot de nära städerne
belägna församlingarne, anser för sin del Utskottet med billighet öfverensstämmande,
att den till stads-skolorna i ifrågavarande provinser anslagna helgonskyld
återställes till församlingarne, för att till dess egna behof, i öfverensstämmelse
med det ursprungliga ändamålet, användas. För denna åsigt hemtar Utskottet
ytterligare stöd dels af Rikets Ständers vid 1840 och 1841 årens Riksdag
lättade beslut, att de socknar inom Skåne och Blekinge, som, jemlikt Kongl.
Brefven den 24 Mars 1824 och den 9 December 1836, bordt erlägga en delaf
deras helgonskyld till Lunds Kathedral-skola, skulle få den sålunda disponerade
helgonskylden till folkundervisningens befrämjande inom församlingarne använda,
dels deraf, att Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelse den 23 Maj 1845
förklarat sig anse billigt, att enahanda förmån, som sålunda blifvit nämnde församlingar
medgifven,- jemväl finge åtnjutas af de församlingar, som, belägne inom
två mil ifrån städerne, till skolorna derstädes utgjorde helgonskyld; dels ock af
Rikets Ständers vid nästlidne Riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse, deruti Rikets
Ständer anhållit, att enahanda utredning måtte verkställas i afseende å helgonskylden
i Halland, som den, hvilken redan egt rum i Skåne och Blekinge.
Då emedlertid stads-skolorna, på sätt ofvan förmäles, ega laglig rätt att åtnjuta
den för närvarande till skolorna ingående helgonskylden, samt denna jemväl är
afsedd vid1 bestämmandet af lärarnes aflöning, lärer, för genomförande af nämnde
förändring uti helgonskyldens användande, blifva nödigt att till skolorna anvisa
ett årligt penninge-anslag, motsvarande helgonskyldens värde; för beräknande
hvaraf Utskottet anser medeltalet af de tio sednaste årens markegångspriser böra
läggas till grund; i följd hvaraf och då helgonskylden utgår Jill skolorna i Lunds
stift med 25 tunnor 18 kappar råg, 1,338 tunnor 34 kappar korn, 6 kappar
rågmjöl och 6 kappar kornmjöl samt kontanta penningar till belopp af 18 R:dr
8 sk. 6 rst. och till skolorna i Halland med 96 tunnor 8 j kappar korn och 5
tunnor 8 kappar hafre, det statsanslag, sorn nu blifvit ifrågasatt, skulle, på sätt
bilagde tabell närmare utvisar, utgöra för Lunds stift 8,353 R:dr 20 sk. 10
rst. och för Halland 587 R:dr 12 sk. 4 rst., eller tillsammans 8,940 R:dr 33
sk. 2 rst.
I fråga åter om sättet för användandet af den helgonskyld, som skulle
komma att till socknarne återgå, är väl uti Rikets Ständers underdåniga skrif
-
Slals-lltskollels Utlåtande, N:o 423. 11
veise den 23 Maj 1845 den mening antydd, att lielgonskylden borde disponeras
till befrämjande af folk-undervisningen inom församlingarne; men enär genom ett
sådant dispositionssätt lönerna skulle blifva betydligt olika för skolmästarne i
särskilda församlingar, då från socknar af ganska ringa omfång utgå i helgonskyld
till skolorna 30 till 40 tunnor säd, medan från andra folkrikare socknar
endast 3 å 4 tunnor erläggas, samt härtill kommer, att helgonskylden egentligen
är ämnad att utgöra lön åt klockaren för den honom i äldre tider tillhörande
befattning i kyrkan och med barna-undervisningen, har Utskottet funnit sig icke
kunna tillstyrka något ovilkorligt stadgande för församlingarne att uteslutande för
folkundervisningen använda helgonskylden, utan instämmer i Kongl. KammarKollegii
uttalade åsigt, att församling måtte meddelas rättighet att i detta ämne
till stiftets Konsistorium afgifva förslag, som skulle af Konsistorium med eget
underdånigt yttrande till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning insändas; hvarvid dock
Utskottet för sin del anser, att, derest någon af de församlingar, som kunna
komma att återfå till skolorna nu ingående helgonskyld, för närvarande åtnjuter
understöd af den utaf Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition för
folkskole-lärares aflönande särskildt anvisade summa, den återbekomna helgonskyldens
värde bör, i fråga om sådant understöds framtida beviljande, tagas i
betraktande.
Pä grund häraf föreslår Utskottet,
att Rikets Ständer mätte, uti aflåtande underdånig skrifvelse
gifva Kongl. Maj:t tillkänna, att de för deras del beslutat,
att den till stads-skolorna inom Lunds stift och provinsen
Halland nu ingående helgonskyld af inom två mil derifrån
varande församlingar, må från skolorna skiljas och tili församlingarne
återställas, med förbindelse för dessa, att angående
helgonskyldens framtida användande till stiftets Konsistorium
afgifva förslag, som derefter skulle af Konsistorium, med eget
yttrande, till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning insändas; samt
att Rikets Ständer, i sammanhang härmed, beviljat skolorna
ett helgonskyldens värde motsvarande kontant anslag af 8,353
R:dr 20 sk. 10 rst. till Lunds stift och 587 R:dr 12 sk.
4 rst. till Halland, eller tillsammans 8,940 R:dr 33 sk. 2
rst., att å Riks-Statens 8:de Hufvudtitel under anslaget till
Elementar-läroverken uppföras; och torde Kongl. Maj:t, derest
framdeles någon församling, som, i följd häraf, kan hafva
förklarats berättigad att. återfå helgonskyld, söker att erhålla
understöd af den utaf Rikets Ständer till Kongl. Majrts Nådiga
disposition för folkskolelärares aflöning särskildt anvi
-
12
Stals-Utskotlets Utlåtande, N:o Ii3.
säde summa, taga i Nådigt betraktande den förmån, församlingarne
genom helgonskyldens återbekommande vunnit.
Stockholm den 19 Maj 1854.
II e serva tion:
af Friherre Cederström, Rudolf: »Vid de 2:ne sednaste Riksdagarne hafva Rikets
Ständer afslagit då väckta frågor om helgonskyldens ersättande med Statsanslag.
Inga nya skäl hafva sedermera tillkommit för ett förändradt beslut. Sedan
mer än 300 år har ifrågavarande afgift utgått till det ändamål, hvartill
den nu är anslagen. Om än detta ändamål icke är detsamma, för hvilket helgonskylden
under Katholska tiden ursprungligen afsågs, torde sådant icke numera
böra föranleda någon ändring deri, hvilken endast genom statsanslag rättsenligen
kan åstadkommas, då, på sätt Utskottet jemväl erkänt, lagligheten af denna afgift
icke kan ifrågasättas. Men är det väl billigt, att hela det öfriga landet
skall sammanskjuta den ej obetydliga summan af 8,940 R:dr B:ko, för att befria
åtskilliga af det södra Sveriges socknar från en urgammal utskyld? På sådant
sätt kunde en ej ringa andel af våra ordinarie skatter, hvilka ursprungligen
afsett särskilda ändamål, föreslås till indragning, mot ersättning af statsmedel.
Sådane prejudikater anser jag böra undvikas. Utskottet har åberopat
att Rikets Ständer år 1840 medgåfvo ett statsanslag af 3,856 R:dr 45 sk. 4
rst. till Kathedralskolan i Lund, hvarigenom dennas behof af helgonskyld från
vissa socknar kom att upphöra; — Men dels hade dessa socknar före år 1824
innehaft sin helgonskyld till sina klockares aflönande, dels bör bemärkas, att
Rikets Ständer, enligt hvad äfven i deras underdåniga skrifvelse N:o 21 i samma
ämne vid 1848 års Riksdag omförmäles, medgifvit anslaget, på det Kathedralskolan
i Lund måtte komma i åtnjutande af nödige medel, utan afbidan af de
tjenstemäns afgång, till hvilka besagde helgonskyld dittills utgått. I alla fall
var Lunds Kathedralskola en ny läro-anstalt, som endast ett mindre antal år
egt bestånd; hvadan Rikets Ständer förklarade sig icke finna det år 1840 medgifna
anslaget kunna åberopas till stöd för yrkandet om särskildt högre anslåg
tor deli nu ifrågavarande helgonskyldens aflyftande. Man säger att helgonskylden
skulle framgent utgå, nemligen till klockarnes i socknarne aflöning. Men
socknarne hafva längesedan sörjt för detta behof. Sättet för helgonskyldens
uppbärande säges medföra obeqvämlighet., Må man då förenkla detta uppbördssätt;
men icke, på det allmännas bekostnad, aflysa hela utskylden. Pä de af
Rikets Ständer, vid sednaste Riksdagar anförde skäl, synes mig ifrågavarande
helgonskyld böra qvarstå; och motionerne om dess aflösande med statsanslag hafva
bordt hos Rikets Ständer vördsamt afstyrkas.»
Häri instämde Herr Bildt, D. C.
Slais-Utskollets Ull&lande, N:o t i S,
13
Lunds stift:
Malmöhus län:
Råg, 13 t:rl2kpr, å 8 R:dr
31 sk. 8 rst
115: 22.
3.
Korn, 1,071 t:r 3Tv kpr, å 5
R:dr 45 sk. 5 rst.
6,368: 44.
6.
Rågmjöl, 6 kpr, å 8 R:dr 47
sk. 2 1 rst
1: 23.
10.
Kornmjöl, 6 kpr, å 6 R:dr
15 sk
1: 2.
6.
Christianstads län:
Christianstads distrikt:
Råg, 12 t:r G
kpr, å 9 R:dr
14sk.5rst. 113: 7. 5.
Korn, 225
t:r *), å 6
R:dr 28 sk.
lOrst. .1,485: 7. 6.
Cimbritshanins distrikt:
Korn, 33 t:r 6 kpr, å 5
R:dr 38 sk. 5 rst. .
1.598: 14. 11.
192: 18.
Blekinge län:
Korn, 9 t:r 16 $ kpr, å 8 R:dr 5 rst. .
Götheborgs stift:
Hallands län:
Korn, 96 t:r 8f kpr, å 5 R:dr 44 sk.
2 rst
Hafre, 5 t:r 8 kpr, å 3 R:dr 16 sk.
10 rst.
6,486: 45. 1.
1,790: 33.
75: 38.
569: 36. 5.
17: 23. 11.
lianko.
.8,353: 20. 10.
587: 12. 4.
Summa 8.940: 33. 2.
*) Uti detta belopp äro upptagne 6 tunnor 24 kappar, hvilka från församling inom Christianstads
län erläggas till Sölvitsborgs skola i Blekinge län.
Hör lill Slals-Utskoltels Ullålande, ISS-i, A:o lss.
——
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri,' 1R54.
State- Utskottets VHatande, \:o 124.
1
N: o 124.
A ak. till Exp.-Utsk. d. 29 Maj 1854, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring i nu gällande
sladganden i afseende å det åtskilliga af Kongl. Kammar-rättens
tjenstemän tillkommande anmärknings- och aktorats-ar/vode.
(I. A.)
Uti en frän vällofliga Borgare-ständet till Stats-Utskottet remitterad motion
.har hr J. Ohrström erinrat, hurusom det höga arfvode af 25 procent, som blifvit
Kongl. Kammar-rättens revisorer tillagdt å de medel, som i följd af dera*
anmärkningar komme Kongl. Maj:t och Kronan till godo, hade, då derjemte
allmänna lagens bud om ansvar för dem, hvilka obefogadt anställde rättegång,
hittills icke blifvit på bemälde tjenstemän tillämpadt, eller särskildt ansvars-stadgande
i sådant afseende för dem tillkommit, verkat derhän, att en ganska stor
del af de gjorda anmärkningarne varit af den beskaffenhet, att de ej allenast
icke kunnat af Kongl. Kamm ar-rätten godkännas, utan ock med användande af
ganska ringa uppmärksamhet kunde finnas vara obefogade, samt att det vore
allmänt kändt, hvilket besvär de gjorde anmärkningarne förorsakade KongL
Maj:ts befallningshafvande, magistrater, kronofogdar och häradsskrifvare medelst
remisser, reservationskraf peli förklaringar, hvaraf ock lätt kunde inses och förklaras
den allmänna motvilja, som uppstode, då anmärkningarne befunnos utan
skäl framställda och synbarligen framkallade af revisorernes medvetande, att de
. derpå- ej vågade något, men i lyckligt fall kunde göra en god - fångst; och har
på grund häraf och då jemväl Staten hade att beklaga sig öfver revisorernes
Bilt. till R. St. Prof. 1853 # 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Höft. 1
2
Sta/s-Utskottets Utlåtande) N:o 124.
åtgöranden, enär, efter det i följd af framställda anmärkningar, återbetalningar
och ersättningar blifvit ådömda under så ömmande omständigheter, att Konung
och Ständer funnit skäl efterskänka det ådömda beloppet utan att dervid reservera
aktors andel, denna icke underlåtit att af Staten begära och uttaga sin
del, motionären föreslagit, att dels aktorats-ersättningen måtte nedsättas till 10
procent af det anmärkta och indrifna beloppet, och dels att sådan ersättning icke
måtte komma i fråga, när Konung och Ständer frikallade någon tjensteman eller
dess arfvingar från utgifvandc af det ådömda beloppet.
I sammanhang härmed anser sig Utskottet böra upplysa, dels att Kongl.
Kammar-rättens advokatfiskal genom 23 § uti Kongl. Maj:ts Nådiga instruktion
för nämnde verk den 15 Oktober 1831 tillerkänts »12 procent af alla de medel,
som efter hans handläggning uti Kronans eller andra allmänna kassor inflyta^
dels ock att enligt 46 g i nämnda instruktion blifvit till uppmuntran för
betjeningen inom Öfvcr-revisions-departementet att med desto större flit och
uppmärksamhet handlägga revisions-göromålen samt med afseende å de ringa
sportler, kansli-betjeningen inom Kongl. Kammar-rätten åtnjöte, stadgadt, att af
alla de medel, som inllöto i anledning af gjorda anmärkningar vid de till årsrevisionen
hörande räkenskaper anslogos 25 procent, hvaraf anmärknings-författaren
skulle erhålla 15, kontors-förmannen 5 och de öfrige 5 procenten fördelas
emellan kansli-betjeningen; ^hvarvid dock bör iakttagas, att dessa procent
beräknas endast af sådana medel, som uti Kronans eller andra allmänna kassor
verkligen influtit och förutan anmärkning aldrig skulle kommit dem till godo;*
och som, hvad först angår den föreslagna nedsättningen uti aktorats- och anmärknings-procent,
Utskottet finner, att, då den granskning af Rikets Ständers
revisorer, som de allmänna räkenskaperna undergå, i allmänhet icke afser sjelfva
sifTer-beloppen, det för behörigt iakttagande af Statens inkomster är af vigt, att
räkcnskaperne varda i Kongl. Kammar-rätten med noggrannhet granskade, äfvensom
att de tjenstemän, som hafva en dylik granskniug sig anförtrodd, derför
åtnjuta skälig uppmuntran i mån af den drift och uppmärksamhet, de dervid
använda; så och då hvarken den anmärknings-procent, som blifvit dessa
tjenstemän i och för anmärkningars författande och fullföljd tillagd eller det arfvode,
hvartill advokat-fiskalen är för utförande af balansmål berättigad, kan anses
högre, än vederbör, samt härtill kommer, att någon nedsättning uti dessa
inkomster, som utgöra en ej obetydlig del af tjensteinännens i Kongl. Kammarrätten
löne-förmåner, i alla fall icke utan i sammanhang med ny löne-reglering
för bemälde tjenstemän billigtvis bör kunna ifrågasättas, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande motion, så vidt den innefattade yrkande om nedsättning
för Kongl. Kammar-rättens tjenstemän uti aktorats-ersättr
ning, måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stafs- L'/sk*t/e/S 1) liitan de, N:o 124.
3
Beträffande åter motionärens förslag, att omiörmäldc ersättning icke måtte
komma i fråga, när Konung och Ständer frikalla någon tjensteman eller dess
arfvingar från utgifvande af det ådömda beloppet; sä och ehuru Utskottet för
tin del anser ofvanoinfönnälde §§ af Kongl, instruktionen för Kongl. Kammarrätten
vara tydliga derutinnan, att de icke tillägga aktorats-ersättning utan för
medel, som i Kronans eller andra allmänna kassor verkligen inilutit och att således
icke eller dylik ersättning kan ifrågakomma, då det ådömda beloppet, innan
det i kassorna influtit, efterskänkes; får likväl Utskottet, då emellertid olika
asigter härutinnan sökt att hos Itikets Ständer göra sig gällande, tillstyrka
att Rikets Ständer villo, uti aflåtande af underdånig skrifvelse hos
Kongl. Maj:t anhålla, att uti så väl 23 som 4G § utaf Kongl. Maj:ts
Kådiga instruktion för Dess och rikets Kammar-rätt måtte få inflyta
det stadgande, att, derest Kongl. Maj:t och Rikets Stäuder frikalla
någon tjensteman eller hans arfvingar från utgifvande af honom ådötndt
ersättnings-bclopp, vederbörande tjenstemän då icke äro lagligen
berättigade att erhålla det dem i berörde §§ tillagda aktoratsaxfvode.
Stockholm den 19 Maj 1854.
Reservationer:
Af hr Bildt, Didrik Gillis, af friherre Cederström, Rudolf, af hr biskop
AnnersTexlL
4
Stats- Utekittel» Utlåtande, Jf,:u 125.
N:o 125.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Maj 1854, kl. S e, n.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående rättighet för åhoerne
å åtskilliga Wisingsö skolegodshemman att få desamma
till skatte lösa.
(I. A.)
Uti en från hedervärda Bonde-ståndet till Stats-Utskottct remitterad motion
har riksdagsfullmäktige!! Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län med förmälan,
hurusom, efter det framlidne Sveriges rikes råd och drots grefve Per
Brahe, såsom egare till Wisingsborgs grefskap, till underhåll af en utaf honom
å Wisingsö grundad lärdomsskola anslagit åtskilliga inom Daretorps socken och
Wartofta härad af nämnde län belägne samt i motionen uppräknade hemman,
samt grefskapet i följd af 1080 års riksdagsbeslut blifvit af Konung Carl XI till
Kronan indraget, berörde hemman, som vid denna indragning fått af skolan bibehållas,
råkat i sämre belägenhet än öfrige hemmanen i grefskapet, enär de
förra icke i likhet med de sednare fått till skatte lösas, föreslagit att då, enligt
Kongl. Kammar-kollegii kungörelse den 2(J Februari 1808, vid äboers.. dödsfall
allenast ett barn kunde blifva med gårdsbruk försedt och detta förhållande ofta
alstrade hat och afund syskon emellan, berörde skolegodshemman, hvarifrån räntorna
numera, sedan skolan på Wisingsö upphört, årligen efter markegångspris
inginge till konsistor» i Wexiö stift disposition, måtte få till skatte lösas af åboerne
å samma hemman, hvilka, enligt motionärens uppgift skulle vara villige
att, utom den vanliga Kronan tillkommande lösen till skolkassan i Wexiö erlägga
särskild lösen efter behörigt bestämmande.
Utskottet har hvad sålunda blifvit anfördt i öfvervägande tagit; och som
Utskottet i saknad af så väl utlåtanden från vederbörande myndigheter, som
annars behörig utredning, icke är i tillfälle bedöma förhållandet med ofvanomförmälde
hemman eller befogenheten af den framställde anhållan om deras lösande
till skatte, men det af de i motionen gjorda uppgifter likväl vill synas,
Stats-U/skottets Utlåtande, N:o 126.
5
gom skulle nämnde hemman blifvit af enskild man med full egande-rätt donerade
till underhåll af skolan å Wisingsö, och det vid sådant förhållande är tvifvelaktigt,
om den nu väckta frågan kan utgöra föremål för Rikets Ständers pröfning,
får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion mätte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 19 Maj 1854.
N:o 126.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Maj 1854, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring i tiden för
hållande af uppbördsstämmorna å Oland.
(I. A.) '
Uti en inom hedervärda Bonde-ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion, har riksdagsfullmäktigen Johan Erik Rudberg från Kalmar
län erinrat, hurusom kronouppbördsstämmornas hållande under Februari, Mars
och April månader medförde flera stora olägenheter för invånarne i södra delen
af ön Oland i,så måtto, att då Kalmar var den enda egentliga afsätfnings
prten
för denna dels af ön hufvudprodukt, spanmål, men under berörde tid, då innevånarne
voro tvungna att för kronoutskyldernas gäldande afyttra spanmålen, Kalmar
sund merendels, var ofarbart dels i följd af is, som hvarken bär eller brast,
dels ock i följd af de. denna tid så vanliga, stormarne, hvarföre ock invånarne
måste antingen på Öland till underpris försälja spanmålen, eller ock, oaktadt
berörde svårigheter, begifva sig till Kalmar, hvarigenom icke allenast många
6
Slats- Utskottets Utlåtande, A.h> 126.
menniskolif gått förlorade, utan äfven, der sådant icke inträffat, spanmålen i
de öppna båtar eller färjor, som på färden begagnades, blifvit af vattnet öfverspolad
och skadad, så att den antingen blifvit osäljbar eller måst till ringa
pris afyttras; äfvensom stundom storm och yrväder flera dagar eller till och
med veckor gjort återresan för allmogen omöjlig; och har på grund häraf motionären
föreslagit, att kronouppbördsstämmorna på Oland icke måtte utsättas
förr än den 1 Maj, samt tiden för uppbördsmännen derstädes att afgifva den
summariska redovisningen, framflyttas till den 1 Juli hvarje år.
I afseende å denna fråga, får Utskottet upplysa, att sedan uti cn till
Kongl. Maj:t den 27 Maj 1845 ingifven skrift, riksdagsfullmäktigen vid 184.4
och 1845 årems riksdag. Perr Jonsson från Kalmar län, i underdånighet anhållit,
att, derest nådigt bifall skulle lemnäs till Rikets Ständers uti underdånig
skrifvelse den 15 i berörde månad gjorda framställning om kronouppbördsstämmornas
utsättande att hållas från och med medlet af Februari tillden 15 April,
undantag härvid göras för Öland och för denna provins, kronouppbördsstämmorna
icke förrättas Förr än från och med Maj månads början; Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i nämnde län, uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande anfört,
bland annat, att spillandet af menniskolif i Kalmar sund hvarken förekommes
eller minskades genom anstånd med erläggande af kronoutskylderna, för
hvilkas afbordande säkert ingen nödgats äfventyra lifvet, enär, då skörden slutades
i Augusti och September, den skattskyldige egde tillräckligt rådrum att
före uppbördsmötena afsätta de produkter, som för kronoutskyldcrnas afbördande
behöfde användas, och hvartill tillfälle dessutom icke saknades inom ön, der
betydlig spanmålshandel idkades; att ett större ondt än möjlig nedtryckning af
spanmålspriset rid försäljning någon gång inom ön skulle tillskyndas de skattdragande
genom uppskof med uppbörden till Maj och Juni, då landtmannen
behöfde att egna hela sin tid åt jordbrukets skötsel, samt den mindre omtänksamme
sannolikt ej skulle cga några produkter qvar att afyttra; och att erfarenheten
dessutom vitsordat, att kronoutskylderna utgjordes med vida mindre
svårighet på (liand än på fasta landet af länet; hvarföre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hyste den åsigt, att kronouppbördens på Öland ifrågaställde framflyttning
hvarken vore af tvingande behof påkallad eller ens skulle för de skattskyldigo
sjclfve blifva fördelaktig; och hade, sedan Kongl. Statskontoret uti underdånigt
utlåtande den 15 Mttj 1840 instämt i hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
på sätt berördt är, anfört, handlingarnc blifvit af Kongl. Majit i
nåder öfverlemnade till kominitterade för uppgörande af förslag till beskattnings»,
väsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets förenklande, hvilka uti deras
den 30 April 1847 afgifna underdåniga betänkande förklarat sig icke finna skäl
att i afseende å uppbördsterminen pi öland i underdånighet tillstyrka något
undantag från hvad för de öfrige delarne af riket blefvc stadgadt.
Stals- LIsko!tets Utlåtande, N:o 127.
7
Pä grund af hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pä sätt ofvan omförmäles
yttrat, och dä härtill kommer, att Kongl. Maj:t genom Nådig resolution
den 30 Januari 1830, med afslag å då gjord ansökan, att kronouppbörd?-  stämmorna på Öland finge förrättas i Juni månad, tillåtit vederbörande, att då
särskilda omständigheter något år gjorde ett sådant anstånd nödigt, derom med
underdånig ansökan för tillfället inkomma, samt dessutom Utskottet anser, att,
derest någon förändring i uppbördstiden för Öland skulle vara af behofvet påkallad,
sådan förändring kunde, på sätt före år 1836 med en del af kronouppbörden
egt rum, vida lämpligare verkställas genom uppbördstidens tillbakailyttning
till slutet af det år, hvarför utskylderna skulle betalas, än på det. af
motionären nu föreslagna sätt, tillstyrker Utskottet,
att ifrågavarande motion icke måtte till] någon åtgärd af Pikets
Ständer föranleda.
Stockholm den 19 Maj 1854.'
N:o 127.
Ank. till Bxp.-Utsk. den 29 Stej 1834, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga arn försäljning af en del
Kronans egendomar.
X.oa t1SJ!»4 >jh; :ö;vd ‘f £i !•£J?LlJrlbltIilFt
Hedervärda Bonde-ståndet har till Stats-Utskottet remitterat en af riksdagsfullmäktigen
Ola Svensson från Malmöhus län väckt motion, deruti anföres,
hurusom genom erfarenheten vore bevisadt, att egendomar, som med egande-rätt
innehafvas, alltid med mera omsorg och till större båtnad för det allmänna
vårdas och skötas, än de, som endast på viss tid disponeras, enär arrendatorer,
sorn 1 främsta rummet afsågc sia egen fördel, behandlade dylik e
-
8
Stats-Ulskottels Ullålande, N:o i27.
gendora på ett sätt, som under den bestämda tiden kunde gifva största vinst,
oaktadt egendomarne Jedo och till sitt framtida värde förminskades, hvilket isynnerhet
gällde vid behandling af skog och torlmossar. hvaremot med eganderätt
vore förenad omtankan att öka egendomsvärdet och derigenom betrygga
efterkommandes välstånd. Då staten å flere orter egde åtskilliga egendomar,
dels krono-allmänningar, dels indragne och för kronans räkning utarrenderade
boställen, hvarå stundom uppkommo förluster dymedelst att brukare icke fullgjorde
sina förbindelser, å hvilket menliga förhållande statsmakternas uppmärksamhet
för längre tid tillbaka blifvit fästad, samt, i följd af Rikets Ständers derom
gjorda underdåniga framställning, Kongl. Maj:t den 22 Mars 1850 i Nåder
anbefallt Kammar-kollegium att vidtaga åtgärder till försäljning af en del kronan
tillhöriga fisken, hvilka ock sedermera blifvit försålda, återstode nu endast
att i större skala tillämpa denna princip, hvilken borde leda till betydlig vinst
för det allmänna, enär staten, jemte befrielse från många besvär och tillfälliga
förluster, skulle genom ränta och köpeskilling bereda sig vida större: inkomst
än för närvarande genom arrende erhålles. På dessa skäl har motionären föreslagit,
att alla mindre, under statens omedelbara disposition varande egendomar
och boställen måtte, vid slutet af redan bestämda arrendetid och efter föregången
behörig skattläggning, å offentliga auktioner för Statens räkning försäljas,
med sådane betalningsvilkor, som å ena sidan betrygga Staten samt å
den andra afse köpares fördel genom successiv afbetalning under längre tid.
Om den i motionen uttalade grundsats, att egendomar, som under full
egande-rätt innehafvas, i allmänhet skötas bättre än sådane, som endast på arrende
eller kortare tid besittas, äfven kan i viss mån ega sin riktighet, så förekomma
likväl ej sällsynta exempel å motsatsen, synnerligast i afseende å
skogshushållningen. Sedan genom Kongl. Förordningen den 17 Juli 1847 arrendatorer
af krono-hemman, hvilka icke utarrenderas på kortare tid än 30 år,
blifvit tillerkända optionsrätt till hemmanens bibehållande vid arrendetidens utgång,
har ock deras, besittningsrätt blifvit så väsendtligen betryggad, att de i
allmänhet kunna påräkna, att för sig eller efterkommande få skörda frukten af
de å hemmanen nedlagde kostnader; hvarmedelst de af motionären befarade olägenheter
af hemmanens utarrendering jemväl torde vara undanröjda. Dä Kronans
inkomst af arrendemedel årligen ökas och egendomsvärden i allmänhet äro
i stigande, tillvexer ock i samma mån Statens i jordegendomar nedlagda förmögenhet;
och som denna grun d-förmögenhet är af beskaffenhet att ej kunna
Jör åtskilliga mer eller mindre,vigtiga statsbehof användas, eger Staten alltid i
afkomsten deraf en säker framtida tillgång, som lätteligen kunde förskingras, om
jordegendomårne förbyttes'i rörligt kapital, hvilket måhända icke alltid kunde
göras fruktbärande odh hvars .afkastning åtminstone blefve af én •'ombytlig räntefot
-
Stala-Ulskotlets Utlåt ande, N:o 128.
9
tefot beroende. På dessa grunder och då motionen icke ens antyder, huruledes
Kronans inkomst af köpeskillingar skulle förvaltas och användas, samt den
af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer beslutade försäljning af smärre fiske-lägenheter,
hvilka alltid på kortare tid utarrenderades och hvarå arrende-anbud stundom
icke erhöllos, ingalunda är jemförlig med den af motionären nu ifrågasatte
åtgärd, linner sig Utskottet böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad uti förevarande motion är
vordet föreslaget.
Stockholm den 19 Maj 1854.
N:o 128.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Maj 1854, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående förändring i tiden
för utgörande af den till Marstrands kyrka och skola anslagne
kronobonden i Tjörns härad>
(I. A.)
Uti en från hedervärda Bonde-ståndet till Stats-Utskottet remittérad motion
har riksdags-fullmäktigen Lars Rasmusson ifrån Götheborgs- och Bohuslan
framställt de olägenheter och den tunga, som nuvarande bestämmelser om
tiden för utgörande af den till Marstrands kyrka och skola anslagne kronotionden
af korn inom Tjörns härad, eller att densamma skulle levereras under Fe
Bih.
till R. St, Prat. 1853 $ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Haft. 2
10
St af8-Utskottet» Utlåtande, N:o 12$.
broar! manad, förorsakade häradets innevånare i så måtto, att då detta härad
vore en i hafvet belägen ö på ett afstånd frän så väl Marstrand som fasta
landet af omkring en sjömil samt med stränder, inskurne af en mängd små vikar
och utvändigt skyddade af Pater-Noster-skären, men under den gemenligen
under Februari månad inträffande' starkare köld nämnde vikar och sjön inomskärs
tillfröso, under det den öppna hafstrakt, sorn skiljde ön från Marstrand och
fasta landet saknade all isbeläggning, häradsboerne, som sålunda voro afstängd’a
frän alf förbindelse med hvarje ort utom det norrut liggande Oroust, mäste,
för att fullgöra sin under sagde tid infallande lovererings-skyldighet, taga vägen
öfver Oroust till Inland och Tjufkil, efter att de linder hafva passerat två halssund,
och å sistnämnde ställe med dryg kostnad lega sig båtar, för att tillryggalägga
ännu en sjömil, innan de hunno stället, der de hade att afleverera mången
måhända föga mera än några kappar korn, hvarför han då fått göra en
resa, fram- och återvägen sammanlagd, af icke mindre än 17 å 18 mil; och
har, på grund häraf, motionären föreslagit, att Tjörns till Marstrands kyrka och
skola donerade kronotionde af korn måtte få levereras, i stället för under Februari
månad, antingen i föregående November eller ock i April månad under
skatteåret, dä sjöfarten i vestra skärgården städse vore öppen.
På grund af erli ålin e upplysningar får val Utskottet, för sin del, vitsorda
de af motionären omförmälde olägenheter för Tjörns harads innevånare, sorn
deras skyldighet att under Februari månad till Marstrands kyrka och skola leverera
kronotionden medför. Meli sorn härvid likväl förekommer, att Rikets
Ständer vid sednaste riksdag, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts då afl atna
Nådiga proposition, beslutat, ej mindre att alla de allmänna verk och inrättningar,
kyrkor och fromma stiftelser tillhörande räntor och tionde-anslag finge, likasom
de Kronan behållne, lösas med penningar efter ett hvarje år för de nästförflutna
tio åren bestämdt medelpris, utan rättighet för räntetagarne att något
af dessa anslag till leverering in natura uppsäga, än äfven i sammanhang dermed,
att alla räntegifvare*’ nuvarande rättighet att till leverering in natura ränte-
och tionde-spaninålen uppsäga, skulle inskränkas till de år, dä årets markegång
vore lägre än det för lösen af spanmålen bestämda medelpris, med skyldighet
likväl för räntegifvarne, att vid spanmåls-levcrering in natura erlägga
skillnaden emellan spanmalens värde efter årets markegång och det högre medelpriset;
— samt det är att förmoda att, sedan den sålunda beslutade förändringen
trädt i verkställighet, leverering in natura högst sällan skall ifrågakomma
och att således äfven de nu öfverklagade olägenheterna för Tjörns häradsboor
till större delen torde upphöra, anser Utskottet för närvarande och innan
sig visat, hvad verkan i detta afseende berörde förändring kommer att medföra,
icke lämpligt, att särskildt för Tjörns harad något från de allmänna- be
-
*StaU-Utskottets Utlåtande, N:n 1*29. SI
*fä;ii(net.«ern& i afseende å lcyercringstiden för kronutionden, afvikande stadgande
varder nieddeladt. Utskottet hemställer alltså.
att ifrågavarande motion icke må tili någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 19 Maj 1854.
iN:o 129.
Ank. till Eap.-Uisk d. 29 M*j J8ä4, kl. 6 e. ra.
Utlåtande. i anledning af väckt motion, angående /drändring i Kongl,
förordningen den tö Oktober 1735. rörande Presterskapets i
Skåne upphärd.
(1. A.)
Uti en inom hedervärda Bonde-ståndet väckt och till Ståts-Utskottet remitterad
motion, hafva riksdags-fuflmäktige Ola Månsson, Nils sindersson och
Nils Svensson från Christianstads län, samt Ola Svensson och Jäns sindersson.
från Malmöhus län, med förmälan, hurusom Kongl, förordningen, .angående
presterskapets i Skåne uppbörd, den l(i Oktober 1728, lika litet garanterade
pastors rätt, som församlingens skyldighet, samt att rättegångar icke sällan uppstått.
emellan lärare oell åhörare om rättigheter och skyldigheter, men tvifvelaktigt.
vore, huruvida, der sådant erde ruin, läraren kunde för religionens heliga
sanningar vinna sina åhörares hiertan, framställt följande förslag till förändring
i nämnde Kongl, förordning, nemligen:
l:o. Att pastor, sorn för sina prcsterliga befattningar icke skall uppbära
särskild betalning, lika med' andra rikets embet män erhåller lön på stat;
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 129.
2:o. Lönen, som utgår i penningar, skall från ränterierna till pastor
qvartaliter utbetalas;
3:o. Lönen bestämmes efter ett medium af pastors uppgifter till de tio
sista årens taxerings-kommittéer;
4:o. Pastorerne behålla sina boställen och penningelönen minskas i förhållande
till den derutaf behållna afkastningen, den taxerings-komriiittéerne ega
att beräkna och bestämma;
5:o. Pastorernes tertial- oell qvicktionde,- den förra att utgå efter ena
handa
beräkning, som kronobonden, betalas till Statsverket efter åsatt markegång;
men med alla andra utgifter, såsom jura stolle, körslor och dagsverken
m. m., betungas icke församlingarne;
6:o. Älla klockarelägenheter indragas och afkastningen deraf användes
dels för folkundervisningen i soeknarne och dels för affönande af erforderliga
substituter;
7:o. De, som icke innehafva embete eller tjenst med thy åtföljande
löneförmåner, kunna emot sin vilja icke tvingas att ingå på den föreslagna
regleringen, som i sådant fall derstädes icke får sättas i verket förr, än de
från innehafvande tjenster afgått.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och enär 1:de punkten
i presterskapets den 16 Oktober 1723 utfärdade privilegier tillförsäkrar presterskap
et om all dittills åtnjuten tionde, pastoralier och rättigheter, så att de
af vederbörande skulle riktigt utgöras, med särskildt stadgande derjemte, att
presterskapet i Skåne, Halland och Blekinge skulle efter fredsfördragen och
Malmö recess under vanlig frihet behålla dess prestegårdar, mensal-rättigheter
och annexer med ali frukt, landgille, städsmål, åker och arbete deraf, jemte de
inkomster och förmåner, som de efter bemälde fredsfördrag och recess af ålder
haft, samt att presterskapet i Skåne och Halland i dess uppbörd och inkomst
skulle rätta sig alldeles efter den jemväl den 16 Oktober 1723 utfärdade förordning;
så och då, i ändamål att afhjelpa de olägenheter, sorn, i följd af det
obestämda allöningssättet, inträffat, rikets samtlige församlingar, genom särskilda
Kongl, förordningar och cirkulär-bref den 3 April 1816, den 12 November
1819, den 3 Juli 1829, den 28 Maj 1830 och den 25 November 183,6, blifvit
erinrade och uppmanade att, till vinnande af enighet och en inbördes god
efterrättelse, med sina själasörjare uppgöra lönekonventioner, deruti alla afgifterna
till presterskapet borde uppföras och bestämmas, hvilket ock, i Utskotteks
Stafs- Utskottets Vllåtande, N:o i29.
tanke, är den enda fullt lämpliga utvägen att afhjelpa alla de öfverklagade bristerna
i nuvarande författningar, rörande presterskapets lone-rättigheter och
uppbördssättet deraf, samt Utskottet dessutom anser, att det i alla fall skulle
vara mindre lämpligt att särskildt för en provins företaga en sådan lönereglering,
som nu blifvit iöreslagen, får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
r
Stockholm den 1!) Maj 1854.
Reservation:
Af riksdags-fullmäktigen Ola Mänsson från Christianstads län, som ansåg,
att då särskilda föreskrifter, angående presterskapets inkomster voro gällande för
Skåne, så borde äfven en reglering i detta hänseende särskildt inom denna
provins kunna åvägabringas.
M
Slate- l/Uk odels Utfå Ian de, Avo 130.
N:o 130.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 29 Maj 1854, kl. 6 e. m.
Uttalande, i anledning af vuckte motioner, angående dels bestämmande
af vissa vilkor för vinnande af dispositions- och jord »gande'-ät
t till de su kallade kyrkohemmanet i Halland, dels ock om
rättighet för åboerne ä de inom Götheborgs stift varande mensalhemman.
, att få desamma lill skatte lösa
(I. A.)
Uti en till Stats-Utskottet fran hedervärda Bonde-St ande t. remitterad motion
l»ar riksdngs-fullmäktigcn Bengt Gudmundsson frän Hallands län, med hvilken
riksdags-lulhnäktigcn David Andersson från samma län sig; förenat, erinrat,
hurusom Rikets Ständers underdåniga skrifvclscr den 28 September 1829, den
10 November 1884 och den 12 December 1840 ;på det. o tvetydigare sätt utvisade,
att Rikets Ständer ansett kyrkornas och, i vissa fall, presterskapets påstådda
dispositions- oell städje-rätt till de Halländska kyrkohemmanet! vara obevisad
och sannolikt i äldre tider inkräktad. Kongl. Maj:t hade jemväl in-ett det
tillbörliga och nödvändiga att afhjelpa den orättvisa emot åboernc och den skada
för denna betydliga af nära 200 hemman bestående jordens vård och skötsel,
hvilken uppstått genom förvägrande för åboerne af skatteköpsrätt och, i följd
deraf, uti Nådig proposition den 5 Augusti 1844 föreslagit Rikets Ständer en utväg
att bereda åboerne möjligheten att till hemmanen förvärfva jordegande-rätten.
Men då detta Nådiga förslag innefattade äfven det vilkor, att hemmanen skulle
i ali framtid erlägga den afgäld till kyrkorna, »hvarom då ömsesidigt var öfvercnskonwiete
och således äfven den, sorn genom det olagligt anbefallda auktioneriwgs-systemet
blifvit åtskilliga äboer till öfverdrifvet belopp i jemförelse med
de förut, erlagde städje-penningarno påtvingad, förklarade Rikets Ständer, i skrifvelse
den 5 April 1845, att de icke fcunde till den Nådiga propositionen lemna
Siats- UIskot leia Utlåtande, N:o 130.
15
sitf samtycke. Emedlertid hade äfven under den sednare tiden åboerne å flera
hemman af de nuvarande så kallade kyrkohemmanet på grund af de upplysningar,
som Läns-styrelsen och Kongl. Kammar-kollegium meddelat, af Kongl. Majit
genom särskilde resolutioner förklarats berättigade till skatteköp, på vilkör ätt
fortfarande utgöra den ränta till kyrkorna, som enligt jordeboken deni ålåge,
tinder det att deremot aboerne å andra hemman, ehuru i alla afseenden af samma
beskaffenhet med de förra, förvägrats skatteköps-rättigheten. Ett sådant förhållande,
ledande till fortfarande osäkerhet för ett så stort antal af Rikets innebyggare
och påtagligen ådagaläggande en godtycklig tolkning af gällande lagar,
kunde ej annat än väcka oro och obelåtenhet. Då frågan således måste på
något sätt komma till lösning, så att ifrågavarande hemmans innehafvare måtte
fä sina rättigheter och skyldigheter lika säkert bestämda, som alla andra hemmans
åboer. hvilka likasom de varit af ålder förklarade för Kronans bönder och
hvilka åtnjutit fördelarne af skatteköps-rätt, har motionären, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer vid 1844 och 1845 arens
riksdag i ämnet afgifna Nådiga proposition, framställt följande förslag:
l:o. Kyrkorna och presterskapet i Halland försäkras om framtida oqvald!
åtnjutande af den ranta, som under namn af landtgille af ålder utgått från de
nummrerade kyrkohemman en i Halland, allt efter hvad jordeböckerna utvisa;
2:o. Såsom ersättning för den städja, hvilken kyrkor eller presterskap i
äldre tider uppburit vid förändring med åboer å nämnde hemman, äfvensom för
de arrenden, hvilka i sednare tid blifvit i stället lör städjandet anbefallda, komma
kyrkorna och presterskapet att åtnjuta en förhöjd ränta, under namn af
städj e-ersättning;
3:o. Denna förhöjda ränta bestämmes på det sätt att a) städjebrefven
emellan år 1776 (då realisationen befästade myntvärdet) och 1826 tagas till
grund för densamma; b) såsom medium af tiden emellan åbo-lörändringarne antagas
omkring 17 år; c) i följd häraf beräknas den under de 50 åren vanliga
städjan, förvandlad i penningar, der någon andel varit på annat sätt bestämd,
tredubbel (hvilket beräkningssätt blifver så mycket billigare till fördel för räntetagarne,
som 1830 års realisation förändrat myntfoten endast till 128 sk. eller
2 I r:dr på r:dr specie); d) sedan sålunda medeltalet af städjans kapitalbelopp
blifvit för 50 år funnet, uträknas räntan derå efter 5 procent oeh denna ränta
blifver det årliga belopp, som under naum af studje-ersättning skall i ali framtid
af hemmanet utgå.
4::o. Denna städje-ersätfning skall under det namnet utöfver ordinarie
räntan uti hemmanens jordeboks-ränta intagas till framtida ovilkorlig efterrättelse:
16
Stafs- UinkotMs Utlåtande, N:o 130.
5:o. På sådana vilkor anses dc åboer och arrendatorer, som nu innehafva
hemmanen, de förre från 1855 års början, de sednare vid nuvarande arrende-kontrakts
utgång, berättigade att fortfarande besitta hemmanen, de, deras
hustrur och barn, led efter led, såsom för krono-äboer stadgadt är;
G:o. Skulle nuvarande åbo eller arrendator önska att genom skatteköp
på samma sätt som krono-åbo förvärfva jordegande-rätt i det kyrkohemman, sorn
lian nu innehafver eller hans efteriefwan de hustru eller barn, skall sådant vara
dem tillförsäkrad!;
7:o. Vid beräknandet af skatteköpe-skillingen, erlägges densamma till Staten
i enlighet med hvad om skatteköp af kronojord stadgadt är, för den del af räntan,
som Kronan tillkommer; men till kyrkan gifves i skattelösen ett belopp,
motsvarande tolf gånger den ränta, som kyrkan årligen (efter medel-markegång
för sistförflutna tio år) tillkommit.
I sammanhang med den af hedervärda Bonde-ståndet å nu omförmälde
motion meddelade remiss, har Utskottet jemväl fått emottaga en inom samma
stånd väckt motion, deruti riksdags-fullmäktigen Tobias Lind från Götheborgs
och Bohus län föreslagit, att då de i nämnda län varande så kallade . mensalhemmanen
vore i det närmaste af samma natur, som de Halländska kyrkohemmanen,
åboerne å berörde mensalhemman måtte berättigas desamma till skatte
lösa, under uttryckligt förbehåll likväl, att den till pastor utgående räntan oförminskad
i framtiden erlades; uti hvilken motion riksdags-fullmäktigen David sindersson
instämt med förbehåll, att dess innehåll linge jemväl å mensalhemman
i Halland tillämpas.
Hvad nu först beträffar riksdags-fullmäktigen Bengt Gudmundssons ofvan
omförmälda motion, får Utskottet upplysa, att, sedan den deri väckta fråga vid
flera föregående riksdagar utgjort föremål för Rikets Ständers öfver]äggningar,
Kongl. Majit till Rikets åren 1844 och 1845 församlade Ständer afgifvit Nådig
proposition, åsyftande att bereda kyrkohemmanens åboer tillfälle att under bestämde
vilkor till hemmanen förvärfva jordegande- och dispositions-rätt, hvilken
Nådiga proposition likväl, efter en noggrann undersökning om förhållandet med
berörde hemman, blef af Rikets Ständer åfslagen: likasom Rikets Ständer, vid
1850 och 1851 årens riksdag, funnit ett då framställdt förslag i enahanda syfte
med den nu afgifna motionen, icke kunna till Rikets Ständers åtgärd föranleda;
och som denna fråga redan vunnit en fullständig utredning dels genom StåtsUtskottets
vid 1844 och 1845 årens riksdag, N:o 182, afgifna utlåtande, med
dervid fogade reservation, dels ock genom Stats-Utskottets vid sistlidne riksdag
utlåtande N:o 327, samt några nya skäl nu icke blifvit anförde, som ej vid frågans
-
Sluts-llIskottets Utlåtande, N:o 130.
17
gans pröfning vid nämnde riksdagar tagits i betraktande, och densamma, enligt
Utskottets tanke, då afgjordes på ett med rättvisa öfverensstämmande sätt, anser
Utskottet icke lämpligt att nu åter ingå i förnyad granskning af de flera
skäl, som för de olika åsigterne blifvit å ena och andra sidan åberopade; hvarföre
Utskottet, med hänvisande endast till omförmälda Stats-Utskotts utlåtanden
och reservation, hemställer,
att riksdags-fullmäktigen Bengt Gudmundssons ifrågavarande motion
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
I afseende, ,åter å de framställda yrkandena oin rättighet för innehafvarne
af mensalhemman i Götheborgs och Bohus samt Hallands län att få desamma
till skatte lösa; så enär dessa hemman blifvit till aflöning åt presterskapet med
full dispositions-rätt anslagne och åtminstone till en del utaf private personer donerade
samt Utskottet, för sin del, anser särdeles vådligt att uti enskilde stiftelser
göra sådana ingrepp, hvartill berörde förslag skulle föranleda, och härtill
kommer, att åboerne ä mensalhemmanen i sjelfva verket endast äro arrendatorer
deraf; får Utskottet tillstyrka,
att riksdagsfullmäktige Tobias Linds och David Anderssons ifrågavarande
förslag måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 26 Maj 1854.
B eser nationer:
af riksdags-fullmäktige David Andsrsson och Bengt Gudmundsson från
Hallands län.
Bih. lill R. St. Prot. 1S53 $ 1854. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Rand. 6 Håff.
3
18
Stats-Ulakotte/g Utlåtande, N;o 131.
N:o 131.
Ank. till Exp.-Utsk. d; 29 Maj 1854, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående upphörande ef
Kronans ätcrlösningsrätt lill de så kallade Trippiska hemmanen
i Halland, m. m.
(I. A.)
Uti en från hedervärda Bonde-ståndet till Stats-Utskottet remitterad motion
har riksdags-fullniäktigen Bengt Gudmundsson från Hallands län, med hvilken
David Andersson från samma län sig förenat, anfört, att sedan Drottning.
Chrislina den 26 April 1653 till handlanden i Holland Adrian Tripp utfärdat
ett bref, hvarigenom Hennes Maj:t afhande sig och efterkommande Konungar
och Sveriges Krona »Väre och Kronones godsa i Hallands län belägne, utgörande
357 x5i hemman, som tillegnades Tripp, hans hustru, barn och arfvingar,
med hus, jord, åker, äng, skog, mark, fiske och fiskevatten, strömmar, qvarnar
och qrarnställen, torp och torpställen samt alla andra pertinentier och tillägor
i våto och torro, närby och fjerran, intet undantagandes af allt det, som dertill
lydde, med rätta af ålder legat hade och lagligen tillvinnas kunde, att njuta
och bruka till evärdelig ägo samt allodialt och oconditioneradt frälse, alldeles
så som Ridderskapet och Adeln uti provinsen Halland deras välfångna egendom
och frälsegods efter privilegiernas lydelse och innehåll innehade och besnte,
skatteäganderne deras rätt efter lag dermed då och framdeles alldeles oförkränkt;
dock att Drottningen förbehölle sig, efterkommande Konungar och Sveriges Krona
makt, att när så lägligt och behagligt vore, dessa gods, emot köpeskillingen
89,773 daler 26 öre 13 g penningar silfyermynt, af Tripp eller hans hustru och
arfvingar åter- och igenlösa, så att lian eller de då efter undfången nöjaktig
betalning skulle vara skyldige utan gensago desamma att afstå och afträda, —
mea att i händelse ett eller flera af dessa hemman, skulle på ett eller annat
Stafs- UtskslMs Utlåtande, N:n 131.
19
siiit: gå Tripp eller han-! rättsinnehafvare lagligen ifrån, Kongl Majit och Kronan
ville inom G veckor derefter hålla Tripp eller hans efterkommande derför
skadeslöse; så och efter det af dessa hemman, genom Konung Carldén XT.tes
reduktion återtagits så stor del, att 159 | eller enligt andra uppgifter 157 $ hemman
då återstodo i Trippiska arfvingarnes hand, hade under tidernas lopp skiljaktiga
meningar uppkommit om rätta egenskapen af omförmälda öfverlåtelse och
förorsakat ständiga trakasserier för såväl 'de Trippiska arfvingarne, som särskilde
Svenske medborgare, till hvilka de förre öfverlåtit sin rätt. Väl hade högsta
domaremakten, i tvister rörande arfvingarnes rätt att såsom frälsemän å de
tili dem upplåtna hemmanen antaga åbocr efter eget behag, genom två särskilda
domar, den ena af den 15 December 1843 och den andra af år 1852, med
åberopande af de upplåtna hemmanens krono-natur enligt jordeböckerna, uttryckligen
ogillat ett sådant förfarande och tillerkänt »skatte-egarne« den besittningsrätt
till jorden, som, från äldre tider vunnen, blifvit genom Kongl. Kammarkollegii
kungörelse den 29 Februari 1808 närmare bestämd. Men härmed vore
dock saken ingalunda hjelpt, då oredan i dessa rätts-förhållanden menligt inverkade
både på Trippiska arfvingarnes rätt och pä deras, som af dem tillhandlat
sig gods, enär de icke visste, om de kunde köpa eller sälja, utan, åtminstone
så länge Kronans återlösnings-rätt qvarstode, i hvarje ögonblick väntade efterräkningar
och att drifvas ur hus och hem. Vanligtvis hade de, som tiilhandlat
sig hemman af Trippiska arfvingarne, betalt dem till deras fulla värde, hvarefter
desamma åter gått i köp och befunnos till större delen i tredje mans hand,
och Härads-rätterne hade meddelat uppbud, fastpr och inteckningar, till dess
slutligen någon arfvinge, efter en genom Trippiska inspektörens ensidiga och godtyckliga
antagande af åboer förbigången åboslägt, anställt rättegång och utan
lösen åtkommit egendomen. Någon ersättning af Trippiska arfvingarne vore
härför icke att vänta, enär de genom deras inspektor försålt hemmanen endast
med den rätt, dc till desamma sjelfve innehade, och dessutom, om någon olaglighet
skett, skyllande på inspektoren, som allenast innehade fullmakt att enligt
Sveriges lag och hufvudmännens rätt såsom dessa sednares ombud göra och
låta. Någon annan utväg att göra slut på de öfverklagade olägenheterne måste
således utfinnas; och motionären föreslog derföre, att Kongl. Majit och Kronan
måtte afsäga sig all återlösnings-rätt till de Trippiska hemmanen i Halland
eller ock åtminstone inlösa de ännu i Trippiska arfvingarnes hand qvarvarande,
till ett antal af endast 27 H mantal Uppgående hemmanen, samt att en viss
tid måtte bestämmas, hvarinom de, hvilka genom af Trippiska arfvingarne skedda
öfverlåtelser till andra än dem, hvilka tillhört den rätta åbo-stammen, kunde
på åborätten hafva lagliga anspråk, borde, efter utfärdad och uppläst kungörelse,
genom uttagande af stämning till vederbörlig domstol, sin talan utföra, vid äfventyr
att varda densamma qvitt.
20
S/a/s- Utskottets Utlåtande, N:o 131.
Utskottet har i afseende å detta ärende inhemtat, att, sedan ifrågavarande
hemman blifvit år 1653 af Drottning Christina till handlanden Adrian Tripp,
hans hustru och arfvingar öfverlåtne, på det sätt och under de vilkor, motionären
uppgifvit, samt derefter tvister uppkommit, huruvida Tripp och hans arfvingar
egt att antaga åboer på sådane bland hemmanen, hvilka före köpet icke
varit skatteman med egande-rätt tillhöriga, olika tydningar angående beskaffenheten
af berörda öfverlåtelse egt rum hos de särskilda domstolarne i så måtto,
att densamma dels blifvit förklarad endast innefatta förpantning med frälsemannarätt
och dels betraktats såsom försäljning under full egande-rätt; vid hvilket förhållande
och då denna domstolarnes pröfning endast egt rum i enstaka fall samt
icke i fråga om Trippiska arfvingarnes egande-rätt till förenämnde hemman,
och således ännu obestämdt är, hvad rätt Kronan verkligen eger till hemmanen,
men en sådan närmare bestämning icke torde stå att erhålla annorlunda
än genom domare-maktens åtgörande, Utskottet, för sin del, anser förevarande
fråga icke vara af beskaffenhet att böra utgöra föremål för Rikets Ständers
pröfning; hvadan Utskottet tillstyrker,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 26 Maj 1854.
Siats-Utskottets Utlåtande•, N:o 132.
21
N:o 132.
Ank. til] Exp.-Utsk. d. 29 Maj 1854, kl. 6 e. tu.
Utlåtande, i anledning af erhållen åtcrremiss å Betänkandet N:o
19, angående upplåtelse på viss tid ät enskild man af en
Kongl. Maj:t och Kronan tillhörig, intill Kongl. Operahuset i
Stockholm angränsande tomt.
(I. A.)
Förenämnda betänkande, deruti Stats-Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer
bifalla, att, på sätt Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, ofvanomförmälda tomt
måtte på vissa i betänkandet upptagna vilkor, för en tidrymd af 50 år för bebyggande
åt enskild person upplåtas, har blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet
samt af Borgare- och Bonde-stånden afslaget, men är af Preste-ståndet
återremitteradt, i följd af dervid gjorde anmärkningar, gående hufvudsakligen
derpå ut, dels att Staten måhända i en ej långt aflägsen framtid kunde för sig
yppande behof af byggnadsplats finna ifrågavarande tomt, i anseende till dess
förträffliga läge, företrädesvis önskvärd samt att tomtens nuvarande vanprydlighet
kunde utan dess bebyggande afhjelpas, om den blefve planerad och försedd
med någon passande plantering, dels ock att ärendet saknade tillräcklig
utredning.
Då emellertid Utskottet icke är i tillfälle att lemna någon närmare utredning
af ärendet, än dess förut afgifna utlåtande innehåller, samt Utskottet
vid frågans förra behandling tagit i öfvervägande öfriga till stöd för återremis
S€n
anförda skäl, får Utskottet
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva.
Stockholm den 26 Maj 1854.
2l2 Stak-Utshoifeh Utlåtande, N:o 133.
N:o 133.
Jknk. lill Exp.-Ulek. i. 99 Maj 1Sö(, kl. 6 e. ».
Utlåtande, i anledning af er haline återrcmisscr å Utlåtandet N:e
56, angående Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om eftergift
till förmån för Carlstads stads-för samlin g af Kronans rätt till
ett efter när ing s-idkcrskan Johanna Emilia Hollander fallet
dana-arf
t A)
Förenämnda utlåtande, deruti Stats-Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall
till så väl Kongl. Maj:ts ofvanberorda Nådiga framställning, sora väckt motion
om anslående af en del af dana-arfvet efter närings-idkerskan Hollander
till en i Filipstad, bildad barnvårds- och arbets-inrättning för fattiga flickebarn,
liar af Ridderskapet och Adeln blifvit bifallet, men är af de tre öfriga Riksstånden
återremitteradt, hufvudsakligen på de skäl, att tillförene under en längre
tid gjorde ansökningar om eftergift af Kronans rätt till dana-arf alltid blifvit
af Rikets Ständer bifallne; att sådant företrädesvis borde ega rum till Förmån
för det samhälle, den aflidne vid dödsfallet tillhört och der han samlat sin
förmögenhet; att närings-idkerskan Hollander i Carlstad samlat sin förmögenhet
och der aflidit, samt att dana-arfvet efter henne blifvit af Carlstad hegardt tiU
understöd för dess fattigvård, samt för ett välgörande och allmänt nyttigt ändamål;
hvarförutan inom Borgare-ståndet ett mindre antal ledamöter yrkat, att,
i anseende till förevarande dana-arfs betydligare belopp, en del deraf måtte få
komma ofvannämnda barnavårds-inrättning i Filipstad till godo.
Men som hvad sålunda blifvit såsom grund för återremisserne aafördt,
icke innefattar någon ny upplysning, som icke vid frågans förra behandling af
U-t-skottet redan blifvit tagen i betraktande, finner Utskottet sig
sakna anledning att sitt redan afgifna utlåtande frånträda.
Stockholm den 26 Maj 1854,
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 133.
Beservationer:
af friherre Cederström, Rudolf: »Då 3:ne Riks-stånd, genom återremitterande
af detta itrende, synas hafva tillkännagifva, det de icke funno Ståts-Utskottets
afgifna hemställan böra antagas, anser jag Utskottet halva bordt efterkomma
den åsigt, som i de, återremissen grundläggande, yttranden inom Riksstånden
tramträdt. Hardt är det säkerligen för Carlstads samhälle att nn, för
lörsta gången sedan lång tid tillbaka, Rikets Ständer skulle neka sitt bifall till
en af Kongl. Majit framställd proposition om afstående af ett i staden fallet
dana-arf, till förman för en särdeles nyttig kommunal-anstalt, för hvars åvägabringande
stadens innevånare redan gjort betydande uppoffringar. Jag har således
inom Utskottet tillstyrkt en hemställan tili Rikets Ständer om bifall till
Kongl. Maj:ts Proposition i detta ämne.®
af hr prosten Berlin;
af hr ./. F. Gråå, med yttrande, att då 3 Stånd återremitterat fråga»,
Utskottet bordt frånträda sin i förra utlåtandet yttrade åsigt;
af hrr C. F. JVcern, P. II. Lindström, P. Berg och A. A. Berger.
u
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 134.
N:o 134*.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 29 Maj 1854, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Utlåtandet N:o
57, angående Kongl. Majits Nådiga Proposition om eftergift
lill förmån för Upsala Stads B or ger skaps Gubb- och Enkhusinrättning
af Kronans rätt till dana-arf efter Enkan Charlotta
Elisabeth Bång och Jungfru Christina Lundström.
(I. A.)
Förenämnde utlåtande, deruti Stats-Utskottct afstyrkt Rikets Ständers
bifall till Högstberörda Nådiga Proposition, har blifvit bifallet af Ridderskapet
och Adeln, men är återremitteradt af de tre öfrige Riks-stånden, hufvudsakligen
af det skäl, att återremiss redan blifvit beslutad å Utskottets lika beskaffade
utlåtande N:o 56, om eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter närings-idkerskan
Johanna Emilia Hollander; hvarjemte inom Borgare-ståndet en ledamot
ansett, att ärendet icke erhållit tillbörlig utredning. Men som Utskottet icke
är i tillfälle att lemna vidare utredning af ärende, tän dess förra deri afgifna utlåtande
innehåller, samt till stöd för äterremisserne icke blifvit åberopad någon
omständighet, som icke redan vid frågans förra behandling af Utskottet blifvit
tagen i betraktande, finnér Utskottet sig
sakna anledning att sitt redan afgifna utlåtande frånträda.
Stockholm den 26 Maj 1854.
Reservationer:
af friherre Cederström, Rudolf: »Med afseende å de i den Kongl. Propositionen
framlagde skäl, äfvensom å de inom 3:ne Riks-stånd, vid skedd återremiss,
gjorda yrkanden, anser jag Stats-Utskottet hafva egt anledning frångå
sitt afstyrkande i detta hänseende, — helst som dana-arfvets jemförelsevis obetydliga
belopp och ändamålets obestridligen gagneliga beskaffenhet jemväl synas
påkalla ett medgifvande af den ifrågasatta öfverlåtelsen.»
af hr ./. Gråå: ;;Då 3:ne Stånd återremitterat ärendet, hade Utskottet
bordt frånträda dess vid förra utlåtandet yttrade åsigt:»
af hr C. F. Waern och hr A. A. Berger.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri 1854.
Stals-Utskotlels Utlåtande, JVs 15S.
1
JW 135.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 Maj 1834, kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts särskilda Nådiga Propositioner
om anslags beviljande, dels för uppförande af
nya lärohus i Wexiö och Wisby samt utvidgande af
skolhuset i Orebro, dels ock för anskaffande af lärover/csbyggnad
åt Nya Elementarskolan i Stockholm.
(U. A.)
I afseende å förstnämnde frenne byggnadsföretag, för hvilkas utförande understöd
af allmänna medel äskats, har Utskottet af Kongl. Majrts till Rikets Stän
der
derom aflåtna Nådiga Proposition inhemtat:
Beträffande först den föreslagna läroverlisbyggnaden i Wexiö, hurusom Konsistorium
derstädes, med åberopande af dess redan den 9 November 1850 gjorda
underdåniga framställning om de flerfaldiga brister och olägenheter, af hvilka den
nuvarande lokalen för Wexiö förenade Gymnasium och Skola besvärades, samt
angående omöjligheten att kunna bekosta uppförandet af ett nytt och lämpligt
lärohus med en tillgång af endast 4,566 Rulr 32 sk. i Stiftets byggnadskassa,
hvilken årligen måste bestrida flera utgifter för underhåll af Skol- och Gymna
stikhus
i Jönköping samt Gymnastikhus i Wexiö, i underdånighet anfört, att oaktadt
under sistlidet år verkställda reparationer å skolhusbyggnaden och en förändrad
inredning deraf, densamma likväl fortfarande funnes i många afseenden
bristfällig, sanct att Skolans samlingsrum vore så litet, att lärjungarne i egentlig
mening mäste der inpackas vid tillfällen, då de borde vara tillsammans, till mehn
för deras helsa samt för den ordning och värdighet som borde iakttagas och
kunna påräknas vid ett af Sveriges äldsta och talrikast besökta läroverk. Konsistorium
ansåg derföre oundgängligen nödigt, att ett nytt, -emot tidens fordringar
svarande lärohus i Wexiö uppfördes, och hade för sådant ändamål insändt ritning,
jemte kostnadsförslag, detta sednare slutande sig på. en summa af 30,000
R:dr, dervid Konsistorium dock anmärkt, att denna kostnad, dels med afseende å
nödvändigheten att för vinnande af nödigt utrymme, göra lärohuset något större
än ritningen upptoge, dels ock till följd af under sednare tider betydligt stegrgdt
pris å byggnadsmaterialier, otvifvelaktigt komme att ökas med minst 5,000 R:dr,
Bill. till R. St. Prot. 1855 & 1854. 4 Sami. 1 Afd, 2 Band. 7 Haft. 1
Stats-Ulskotlels Utlåtande, JW 153.
hvadan Konsistorium i underdånighet anhöll, att ett anslag af minst 35,333 R:dr
16 sk. måtte för ändamålet af allmänna medel beredas, då det möjligen överskjutande
beloppet skulle kunna tagas af för handen varande medel i Stiftets byggnadskassa,
samt, om äfven desse blefve otillräcklige, till en del upplånas. ÖfverIntendénts-Embetet,
hvars underdåniga utlåtande öfver den uppgjorda ritningen
med dertill hörande kostnadsförslag i nåder infordrats, hade emellertid, så väl i
anledning af Konsistorii framställning om byggnadens utvidgande utöfver hvad för—
slagsritningen utvisade, som af flere andra förekomne anmärkningar, funnit ritningen
och kostnadsförslaget böra omarbetas, hvadan Embetet låtit upprätta ny ritning
till förenämnde läroverksbyggnad, hvars utförande, jemlikt insändt förslag,
erfordrade en kostnad af 46,240 R:dr, deruti inberäknad utgiften för en luftvexlings-
och värme-apparat, hvars anbringande inom en byggnad, afsedd till sådant
ändamål, som den nu ifrågavarande, Embetet ansett oundgängligen nödigt.
I afseende å det ifrågasatta nya lärohuset i Wisby förekommer, att, sedan,
till följd af föreskriften i Nådiga Cirkulär-Brefvet den 6 Juli 1849, fråga uppstått
om dervarande Gymnasii förening med stadens Lärdoms- och Apologistskolor
till ett gemensamt läroverk, och Stiftets Konsistorium uti särskilda underdåniga
Skrifvelser den 19 December 1849 och den 9 Oktober 1830 anmält,
att ingendera af de förut för undervisningen begagnade byggnader, såsom dels
till utrymmet inskränkta, dels förfallne, vore till lokal för det gemensamma läroverket
användbar, samt att tillfölje häraf en ny läroverksbyggnad af behofvet högligen
påkallades, i sammanhang hvarmed Konsistorium jemväl ifrågasatt skyldighet
för Wisby stad, att för ändamålet anskaffa lämplig tomtplats, Kongl. Majit, sedan
staden, under åberopande deraf, att densamma, jemlikt Kongl. Brefvet den 25
September 1830, skulle vara befriad från annan byggnadsskyldighet än den, att
underhålla det gamla skolhuset, vägrat härpå ingå, den 11 Augusti nästlidet år
anbefallt Stifts-Styrelsen att inkomma med underdånigt förslag till anskaffande så
väl af tomtplats för uppförande af nytt hus för Elementar-läroverket i Wisby,
som ock af nödige medel för berörde nybyggnad. Till underdånig åtlydnad af
denna Nådiga befallning hade bemälda Konsistorium, uti Skrifvelse den 4 nästlidne
Januari, deri Stiftets biskop, Doktor Hallström, uti särskildt underdånigt Memorial
den 6 derpåföljde Februari hufvudsakligen instämt, underdånigst tillkännagifvit, att
tillfälle nu yppat sig att få för läroverkets behof inköpa 2:ne särdeles väl belägna
tomter i midten af staden, samt att Konsistorium om desamma med egarne träffat
vilkorligt köp för en sammanräknad summa af 10,333 R:dr 16 sk.; hvarförutan
Konsistorium upplyste, att, derest en i samma qvarter belägen tomt, i värde
uppskattad till 1,000 R:dr, jemväl komme att för ändamålet inköpas, skulle
den fördel vinnas, att den nya tomten blefve ett fritt och sjelfständigt helt samt
läroverksbyggnaden befriad frän det eldfarliga grannskapet af ett å denna tomt
befintligt boningshus af träd; och hemställde, med afseende å desse med liera
Slats-Ulskoltels Utlåtande, M 155.
3
fördelar, Biskop Hallström, att äfven sistnämnda tomtplats mätte, jemte de 2:ne
öfrige få inköpas. Angående storleken af den nya läroverksbyggnaden ansåg Konsistorium,
att då lärjungarnes antal vid läroverket, nu utgjorde 165 och i en
icke' allägsen framtid troligen komme att uppgå till 200, utrymme för detta antal
lärjungar, äfvensom för Bibliothek och samlingar borde beräknas, och hade, i
öfverensstämmelse härmed, ritning till byggnaden hos Öfver-Intendents-Embetet
blifvit uppgjord och jemte åtföljande kostnadsförslag, upptagande en summa af
55,000 R:dr, Kongl. Maj:ts pröfning underställd. Kostnaden för inköp af tomt
och byggnadens uppförande komme sålunda att erfordra en sammanlagd summa
»f 66,335 R:dr 16 sk.; och som för betäckande af denna utgift annan tillgång
saknades, än en i Stiftets byggnadskassa vid sista bokslutet befintlig behållning
af 12,323 R:dr 7 sk., hvilken vid räkningarnes afslutande den 1 nästkommande
Juli ansågs komma att ökas med 1,000 R:dr, anhöll i underdånighet Konsistorium,
att det bristande beloppet af högst 53,010 R:dr 9 sk. måtte varda af allmänna
medel åt Wisby läroverk anvisadt.
Hvad dernäst angår frågan om utvidgad lokal för Karolinska Skolan i örebro,
hade Biskopen, Doktor Annerstedt, uti underdånig skrifvelse den 10 December
nästlidet år andragit, att då för 20 år sedan det nuvarande skolhuset, beräkuadt
för 200 lärjungar, uppfördes, detsamma ansågs ganska rymligt tilltaget,
men att lärjungarnes antal sedermera så ökat sig, särdeles sedan skolan år 1849
utvidgades till fullständigt läroverk, att detsamma sistlidet års vårtermin utgjorde
521, hvarigenom en såväl för undervisningens gång som lärjungarnes och lärår
nes
helsa menlig trängsel uppkommit; att enär derjemte saknades rum för biblio
thek
och samlingar, nödige för en längre fortskridande undervisning och af stor
vigt för orten, som vore i saknad af sfidane medel för bildningens spridande, en
utvidgning af läroverks-byggnaden vore oundgängligen nödvändig, om en ändamålsenlig
undervisning skulle kunna beredas för det stora, alltjemt växande, antalet
lärjungar; samt att Stiftets byggnadskassa så mycket mindre egde några
medel, att för detta ändamål använda, som densamma redan vöre till Staten skuldsatt,
med ringa utsigt att kunna denna skuld vid utsatt tid till fullo gälda, och
utan påräkneliga tillgångar för framtiden. Af dessa skäl anhöll Biskop Annerstedt,
det Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer göra Nådig framställning om
beviljande af de medel, som, enligt i orten upprättade ritningar jemte kostnadsförslag
för tillbyggnad och reparation å lärohuset i Örebro erfordrades, uppgående
till en summa af 16,967 R:dr 29 sk, 4 rst., elier, om byggnaden komme att
förses med en uppvärmnings- och luftvexlings-apparat af 19,967: 29. 4.; och
hade ett stort antal medlemmar af alla stånd inom Örebro Län uti särskild underdånig
ansökning instämt i berörde anhållan. Sedan Öfver-Intendents-Embetet
erhållit Nådig befallning, att med underdånigt utlåtande öfver de insända ritningarne
inkomma, hade bemälde Embete funnit nödigt låta upprätta och under den
4
Stals-Ulskoltels Utlåtande, M 158.
6 sistlidne Februari till Kongl. Maj:t öfverlemnat ny ritning samt kostnadsförslag
till ifrågavarande byggnadsföretag, enligt hvilka kostnaden för detsamma, Oberäknad
utgiften för en luftvexlings- och värme-apparat, skulle komma att uppgå till
21,983 R:dr 29 sk. 4 r:st. Banko. Och har Kongl. Maj:t, enär behofvet af
ifrågavarande nybyggnader blifvit af vederbörande vitsordadt samt Stiftens byggnadskassör
saknade medel att bestrida de för ändamålet erforderlige kostnader,
uti en den 17 nästlidne Mars till Rikets Ständer allåten och till Utskottet remitterad
Nådig Proposition föreslagit, att å Riksgälds-Kontoret måtte af Rikets
Ständer anvisas, att i mån af behof utgå:
för uppförande af nytt lärohus i Wexiö .
40,000.
» » »i Wisby 30,000.
och för utvidgning och reparation af Karolinska skolhuset i Örebro . 20,000.
eller tillsammans B:ko R:dr 110,000.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i noggrannt öfvervägande; och
vidkommande först den föreslagna nya läroverksbyggnaden i Wexiö, så enär er
farenheten
ådagalagt, att den lokal, som för undervisningen nu begagnas, saknar
tillräckligt utrymme för det stora antal lärjungar, som vanligen besöker nämnde
läroverk, samt vid anställd undersökning utrönt blifvit, att besagde af träd i början
af detta århundrade uppförda byggnad, är af röta svårt angripen och för öfrigt
i mycket ofullständigt och förfallet skick, samt till följd af dess svaga beskaffenhet
icke medgifver den nya inredning, som skulle erfordras för att kunna
blifva ett emot tidens kraf svarande och för ändamålet lämpligt lärohus, anser
Utskottet det vara af högsta vigt för undervisningens oafbrutna gång vid detta
gamla lärosäte, att en ny och ändamålsenlig lokal skyndsamt varder anskaffad.
Då emellertid hvarken Stiftets byggnadskassa, hvars inkomster äro tillfälliga och
hvars behållning för närvarande utgör endast 4,366 R:dr 32 sk., förmår härtill
lemna erforderliga medel, eller annan tillgång för utförande af ett slikt byggnadsföretag
är att påräkna, helst försäljning af det gamla skolhuset svårligen torde
kunna ega rum, och någon inkomst byggnadskassör dymedelst beredas, enär
öfra våningen af denna byggnad blifvit på enskild mans bekostnad uppförd, med
föreskrift, att densamma skulle inredas och allt framgent upplåtas till boställsrum
åt sex af skolans lärare, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts, i berörda hänseende
gjorda Nådiga framställning, måtte, för uppförande af ett
nytt lärohus i Wexiö å Riksgälds-Kontoret anvisa en summa af
40,000 R:dr, att i man af behof utgå.
Beträffande dernäst det ifrågaställa anslaget för en ny läroverksbyggnad i
Wisby, så utvisa handlingarne, att de nuvarande skol- och gymnasii-husen derstädes
äro bofälliga, trånga och ofullständiga samt, såsom från hvarandra aflägse
Slats-Utslcottels Utlåtande, M 153.
belägna, för den i följd af läroverkens förening, gemensamma, undervisningen mindre
lämpliga; och då angeläget är att elementar-läroverket i Wisby, öns enda
allmänna bildnings-anstalt, varder på ändamålsenligt sätt ordnadt, samt vederbörande
intygat, att den riu föreslagna läroverksbyggnaden, om densamma, i öfverensstämmelse
med den afgifna ritningen, blifver uppförd på den rymliga och särdeles
tjenliga plats, som dertill blifvit utsedd, skall komma att för långliga tider
fulll motsvara sitt ändamål, får Utskottet, enär det kan antagas för gifvet, att
Stiftets byggnadskassa, med de ringa bidrag den har att påräkna, ej ens i en aflägsen
framtid skall kunna åstadkomma tiliräcklige medel för ett slikt byggnadsföretag,
hemställa,
alt det belopp af 30,000 R:dr, som Kongl. Maj:t för uppförande
af ett nytt lärohus i Wisby äskat, må af Rikets Ständer anvisas
och från Riksgälds-Kontoret i mån af behof utgå.
Hvad sist angår frågan om utvidgad lokal för Örebro skola; så och då upplyst
blifvit, att denna läroanstalt, numera förändrad till fullständigt Elementarläroverk
och för närvarande ett af de mest besökta i Riket, är i saknad af nödigt
antal lärosalar och derigenom förhindrad att emottaga den mängd af lärjun
gar,
som derstädes alltjemt söka inträde; att samlingsrummet, i synnerhet vid
examina och andra högtidliga tillfällen, är för bchofvet alldeles otillräckligt; och
att tjenliga lokaler för sådana samlingars uppställande, hvilka för undervisningens
fullständiga meddelande äro nödvändiga, såsom Bibliothek, samlingar af historiska,
archeologiska och naturvetenskapliga föremål m. fl., nästan helt och hållet saknas,
samt häraf år uppenbart, alt skolbyggnaden, om läroverkets behof i alla dessa
hänseenden skall kunna fyllas, tarfvar en betydligare utvidgning; men Stiftets
byggnadskassa, hvilken bör bekosta lärohusens byggnad och underhåll, icke allenast
är utiömd utan jemväl skuldsatt, får Utskottet, som anser det vara högst
billigt att Staten understödjer en undervisnings-anstalt, som länge haft ett all
mänt
anseende och förtroende, och som i sednare årén, genom ett lofvärdt bemödande
att motsvara tidens stegrade fordringar på grundlig undervisning i alla
de kunskapsarter, hvilka förbereda en upplyst och gagnande verksamhet i vetenskapens
tjenst eller det praktiska lifvet, ytterligare ökat och stadgat detta förtroende,
tillstyrka,
att en summa af 20,000 R:dr må af Rikets Ständer beviljas för
att, på sätt Kongl. Maj:t begärt, användas till utvidgning och re
paration
af Karolinska skolhuset i Orebro samt att dessa medel
från Riksgälds-Kontoret i mån af behof må få utgå.
I sammanhang med dessa frågor rörande skolhusbyggnader i Wexiö, Wisby
och Örebro, har Utskottet ansett sig böra till behandling företaga den del af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, som
angår anslag til! lokal för nya Elementarskolan i Stockholm, rörande hvilket ämne
c
Stals-Ulskollels Ullålande, Af 135.
Utskottet inhemtat, att redan vid 1844—1845 årens Riksdag Kongl. Maj:t
äskat en summa af 50,000 R:dr tii! anskaffande af lärohus för berörda skola,
men att denna älven vid påföljande Riksmöte förnyade Nådiga framställning icke
vunnit Rikets Ständers bifall; att Kongl. Maj:t sedermera den 6 Juli 1840
förklarat ifrågavarande skola hädanefter böra utgöra ett ibland Statens allmänna
Elementar-läroverk;' att skolans direktion nu i underdånigt memorial anmält,
hurusom bemälda skola, hvilken först mot hyra varit inrymd i enskildt hus och
derefter erhållit lokal, till en tid hyresfritt, men sedermera mot en viss årlig
hyra i Landtbruks-Akademiens hus, numera derifrån blifvit uppsagd och att nämnde
skolas bestånd i väsendtlig mån berodde deraf, att den erhölle egen lokal;
att Direktionen ansett sig icke hafva någon lämpligare plats för skolan, att föreslå,
än den Kronan tillhöriga tomt och egendom mellan Hötorget och båda Bangränderna;
att vid vestra Bangränden, det för skolan erforderliga utrymme skulle
kunna vinnas, dels genom begagnande af en ledig tomt och dels genom nedrifvande
af en mindre betydlig byggnad, det s. k. Pistolsmeds—bostället; att, för
den händelse nämnde boställes tomt kunde erhållas utan ersättning, skolbyggnaden,
enligt hvad uppgjord ritning och kostnadsförslag utvisade, skulle erfordra
en kostnad af 39,000 R:dr Banko; men, i fall bostället borde ersättas, en utgift
af 45,666 R:dr 32 sk., och, i händelse annan tomt behöfde för hela byggnaden
inköpas, en summa af 50,000 R:dr; varandes i alla dessa fall i kostnaderna
inräknadt ej mindre hvad som vore behöfligt för återställande i vederbör
ligt
skick af den lokal, som hittills för skolan varit begagnad, till hvilken iståndsättning
Direktionen vore förpligtad, än hvad som åtginge till en del inventarier
i den nya skolan; och att Direktionen, som befarat, att besparingarne å anslaget
till Elementar-läroverken icke lemnade tillgång för nämnde kostnaders bestridan
de,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t måtte af Rikets
Ständer äska det anslag, sorn för uppförande af bemälda skolhusbyggnad kunde
finnas behöfligt; och har Kongl. Maj:t, som ansett det vara osannolikt att Pistolsmeds-bostället
kunde utan ersättning afstås, likasom att kostnadsfri tomt kunde
erhållas, och funnit, att skolan endast i det fall blefve fullt försäkrad om egen
lokal, att kostnaden för tomten äfven inräknades i de behöfliga medlen, uti
högstberörda Nådiga Proposition föreslagit, att den af Direktionen begärda största
summa, 50,000 R:dr, måtte af Rikets Ständer beviljas, för att af Kongl.
Maj:t för det omförmälda ändamålet, efter behof användas.
Då, på sätt ofvanberördt är, denna skola utgör ett bland Statens allmänna
Elementar-läroverk och, enligt hvad kändt är, åtnjuter sådant förtroende, att icke
blott de 100 platser, som för lärjungar äro att tillgå alltid varit upptagne, utan
ock att derutöfver en mängd inträdessökande lärjungar sig anmält, hvilka för det
bristande utrymmet ej kunnat emottagas; så ock enär angeläget är, att en rymlig
undervisningslokal för skolans behof anskaffas, på det tillfälle må beredas för
Stats-Utskottets Utlåtande, M 153.,
7
flere lärjungars intagande och den derstädes begagnade undervisningsmethod än
vidare utvecklas, får Utskottet, med afseende jemväl derå, att på nya Elementarskolan,
sorn lika med öfriga läroverk emottager lärjungar från alla landsorter,
Skol-ordningens allmänna föreskrifter om lärohusens byggnad och underhåll icke
äro tillämpliga, tillstyrka,
att ett extra anslag af 50,000 B:dr måtte å Riksgälds-Kontoret
anvisas, för att efter behof, af Kongl. Maj:t disponeras för uppförande
af en tjenlig byggnad till nya Elementar-skolan i Stockholm.
Stockholm den 29 Maj 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 18S4.
Slals-Ulskotlels Ullålande, J\I 136.
1
M 156.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 Maj 1834, kl. 1 e. m.
Utlåtande>, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om anslag till Auditören Georg Schentz och hans son
Edvard Scheutz för en af dem uppfunnen machin får uträkning
och tryckning af mathematiska tabeller.
(U. A.)
I anledning af väckt fråga om beviljande af ' anslag åt Auditören Georg
Scheutz och hans son Edvard Scheutz, för att derigenom bereda dem tillfälle, att
ombesörja en så fullständig modell af en utaf dem uppfunnen machin för uträkning
och tryckning af mathematiska tabeller, att den kunde tjena till ledning vid
frambringandet af sådana apparater, till livad omfång, som helst, ställde Rikets
Ständer vid sednaste Riksdag till Kongl. Maj:ts disposition -ett belopp af 5,333
R:dr 18 sk. B:ko, att från Riksgälds-kontoret utgå och till Auditören Scheutz
utbetalas, i den händelse Kongl. Majit, efter vederbörlig pröfning, funne att ifrågavarande
räknemachin, färdiggjord, uppfyllde det dermed åsyftade ändamål.
Uppå derefter af Auditören Scheutz gjord underdånig ansökning om summans
lyftning, anbefallde Kongl. Majit den 24 Oktober 1851 Kongl. Stats-Kontoret
att af under händer varande medel utbetala beloppet 3,353 Ridr 16 sk.
Biko till Kongl. Majits Vetenskaps-Akademi, samt förständigade Akademien att
f deraf tillhandahålla Auditören Scheutz hvad som för arbetets utförande erfordrades,
emot ställd, till vederhäftigheten af Akademien godkänd, borgen för medlens
återbetalning, i fall machinen antingen icke före slutet af nästlidet år fulländades,
eller, fulländad, befunnes ej uppfylla det dermed afsedda ändamål, äfvensom att
härom hos Kongl. Majit göra underdånig anmälan.
Sedan, i följd häraf, Vetenskaps-Akademien uti underdånig skrifvelse den 9
sistlidne November, med förmälan att Akademien, tid efter annan och sedan det
utförda arbetet för hvarje gång blifvit besigtigadt, på ofvanbestämda sätt till Auditören
Scheutz utbetalt de erforderliga beloppen, hvartill hela anslaget åtgått, vidare
i underdånighet anfört, att vid den besigtning, som af särskilde, utaf Akademien
utsedde, kommitterade blifvit å machinen verkställd, densamma, då mera
färdiggjord, befunnits icke allenast vara sä fullständig, att den kunde tjena till
Bih. lill 11. St. Prot. 11(35 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 8 Hafi. 1
2
Slats-Dtskoltels Utlåtande, M 136.
ledning vid frambringande af sädana apparater till hvad omfång som helst, utan
äfven så fulländad både till sin idé och i utförandet, att den, behörigen inställd
och endast med en vanlig vef hållen i verksamhet, sjelf beriiknade serier med 4
differenser och ända till 15 siffror och samtidigt tryckte resultaterna i tabellform
med ända till 8 siffror, sedan den sjelf vederbörligen korrigerat den sista; att
Akademien derföre ansåge denna machin fullkomligen motsvara det med densamma
afsedda ändamål, hvadan Auditören Scheutz och hans son således i allo uppfyllt
de för det beviljade anslagets utbekommande föreskrifne vilkor; samt att, enligt
kommitterades uppgift, anslaget icke varit tillräckligt ens till de för machinens
utförande bestridde kostnader, än mindre för det andra ursprungligen dermed
åsyftade ändamål, företagandet af en resa i utlandet, i afsigt att derstädes
förevisa machinen; så och efter det Kongl. Majit den 2 påföljde December meddelat
Kongl. Stats-Kontoret Nådig befallning, att från Riksgälds-kontoret utreqvirera
de af Rikets Ständer anvisade medlen för att användas till betäckande af
de utbetalningar Stats-Kontoret till Vetenskaps-Akademien verkställt, har Kongl.
Majit, uti Nådig Proposition den 13 Januari innevarande år, med underrättelse
om hvad sålunda förekommit och då det af Rikets Ständer anvisade belopp, en'
ligt hvad Vetenskaps-Akademien vitsordat, icke ens varit tillräckligt för bestridande
af kostnaderna till räknemachinens förfärdigande, än mindre beredt uppfinnarne
tillfälle att för spridande af kännedom om uppfinningen och vidare utveckling
af dess praktiska användbarhet, genom företagande af en utrikes resa förevisa
densamma, särdeles i de länder, inom hvilka instituter funnes inrättade för utgifvande
af årliga nautiska och astronomiska tabeller, samt Auditören Scheutz och
hans son fullgjort den uppgift de sig åtagit på ett sätt, som borde lända tili
synnerligt gagn för vetenskapen och till heder för fäderneslandet, föreslagit, att
ett ytterligare belopp af 3,333 Ridr 16 sk. Biko måtte åt bemälde personer af
allmänna medel anvisas.
Efter härå från samtlige Riks-Stånden erhållen remiss, har Stats-Utskottet
tagit detta ärende i öfvervägande; och då ifrågavarande, nu mera fullbordade,
räknemachin, hvars tillvägabringande icke kan vara annat än hedrande för uppfinnarne
och det land, de tillhöra, helst för åstadkommande af en dylik machin,
försök i andra länder gjorts, utan att veterligen hafva, åtminstone till den grad,
som den förevarande, lyckats, obestridligen måste anses blifva af synnerlig vigt
och nytta för de mathematiska vetenskaperna, samt, efter hvad kändt är, Auditören
■ Scheutz och hans son å denna machin offrat mångåriga mödor och jemväl,
i förhållande till deras tillgångar, icke obetydliga medel, och den förre dessutom
under en längre tid spridt kännedom inom fäderneslandet om nyttiga industriela
uppfinningar, utan att han derför af Staten njutit understöd eller belöning, får
Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Majits Nådiga framställ
-
Stals-Ulskoltels Utlåtande, JU 157. 3
ning, mätte åt Auditören Scheutz och hans son ytterligare anslå
en summa af 3,333 R:dr 16 sk. Banko, att från Riksgälds-kontoret
utgå.
Stockholm den 29 Maj 1854.
JfS 157.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 Maj 18S4, kl. 1 c. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Utlåtandet J\s
65, angående Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition om eftergift
får Notarien E. Lundblad, såsom arrendator af
Strömsholms Kungsladugård, af halfva spanmåls-arrendel
får år 1852.
(I. A.)
Förenämnda Utlåtande, deruti Stats-Utskottet tillstyrkt Rikets Ständers bifall
till Högstberörda Nådiga Proposition, har af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
blifvit bifallet, men är af Borgare- och Bonde-Stånden återremitteradt,
hufvudsakligen på de skäl, att den förlust, Lundblad lidit genom brandskada,
skulle, så vidt lösegendomen beträffade, blifvit ersatt med undantag af 84 R:dr;
att den förlust, som år 1851 blifvit Lundblad förorsakad genom öfversvämning,
derå dessutom Lundblad, vid det förhållande, att sådane jemväl tillförene inträffat,
icke bordt vara alldeles oberedd, ej eller skulle varit särdeles betydlig, samt att
Lundblad, som till annan person afstått arrendet af Strömsholms Kungsladugård
för de återstående 20 arrendeåren, skulle härför erhållit en ersättning af omkring
10,000 R:dr.
Då emedlertid Utskottet icke fått emottaga några handlingar, hvarigenom de
sålunda uppgifna förhållandena ådagaläggas, men deremot Lundblad, medelst till
Utskottet nu inlemnade, af vederbörande tjenstemän i orten afgifne intyg visat,
att han i brandstods-ersättning för de genom åskeld år 1852 afbrände byggnader
erhållit endast 6,066 R:dr 16 sk., hvaremot de af honom i de afbrändas ställe
uppförde nya byggnaderna blifvit i Länets allmänna Brandstods-förening försäkrade
till ett belopp af 8,760 R:dr; att Lundblad väl, vid öfverlåtelse af arrendet den
14 sistlidne Mars å annan person, af denne erhållit en afträdessumma af 5,666
R:dr 32 sk., meu att häri jemväl ingått ersättning för 3,309 Lisp. vårfoder,
4
Slals-Utskottels Utlåtande, 157.
samt att dessutom Lundblad, i följd af sistförflutna är 1853 inträffad missvext,
måst efter nämnde, öfverlåtelse för liqviderande af arrendet för berörde år lill
Strömsholms Kongl. Stuteri uppköpa bela kornarrendet, 133 tunnor 24V2 kappar,
äfvensom 3,875 lisp. råghalm, hvarför priset uppgått till öfver 2,300 R:dr, finnér,
på grund häraf och då två Riks-Stånd bifallit Utskottets förra utlåtande, Utskottet
sig böra
sitt redan afgifria utlåtande vidblifva.
Stockholm den 29 Maj 1854.
Reservationer:
af Riksdags-fullmäktigen Ola Mänsson från Christianstads län;
af Riksdags-fullmäktigen Henric Andersson från Örebro län: »Mot Stats-Utskottets
beslut, att ånyo tillstyrk-a Rikets Ständers bifall till den af Kongl. Maj:t
i Nåder föreslagne eftergift för Notarien E. Lundblad of 1852 års halfva, spanmålsarrende
utaf Strömsholms Kungsladugård, får jag härmedelst anmäla mip reservation.
'
Såsom bevekande omständighet för Notarien Lundblad har i den Kongl. Propositionen,
efter »intyg af trovärdiga personer», upptagits, bland annat, att, sedan
år 1852 en mängd byggnader samt en betydlig de! inbergad gröda jemte inventarier
genom åskeld gått förlorade, »ersättning derför, i anseende till låg braud»försäkring,
endast i ringa mån erhållits». Af de i utlåtandet omförmälda handlingar
inhemtas dock, att förlusten å byggnaderna blifvit af brandstodsmedel ersatt,
om än ersättningssumman icke fullt uppgick till det belopp, hvartill de nya
byggnaderne blifvit brandförsäkrade. Dä öfverbyggnaden skall å framtida nybyggnadsskyldighet
afräknas, kan således ingen egentlig förlust sägas hafva derå genom
branden uppkommit. Hvad deremot beträffar den lösa egendomen, så utvisar ett
den 51 Mars 1854 utaf Rrandstods-bolagets Ombudsman å tjenstens vägnar utfärdadt
intyg följande: »Enligt Direktionens för Westmanlands Läns Brandstods»bolag
Protokoller och Rakenskape.r meddelas, på begäran, det intyg, att den
»förlust arrendatorn af Strömsholms Kungsladugård, Eric Lundblad, genom elds—
»våda den 39 Juli 1852 lidit å i bolaget försäkrad lösegendom, blifvit af Erand»stods-Kommittéen
uppskattad till 4,352 R:dr 8 sk. Banko, men af Direktionen
»ersatt med allenast 3,596 R:dr samma mynt». Förlusten dera utgör således blott
736 R:dr Banko, af hvilket allt kan slutas huru mycket vitsord kan eller bör
tillerkännas de trovärdige peysonernc. Dä härtill kommer, att sedan hos Snefringe
Häradsrätt år 1844 väckts påstående derom, att Lundblad, »som ej kunnat full—
»göra sina förbindelser eller prestera den säkerhet, sökanderne yrkat, samt då
»dessutom kunnigt var, att han, enligt lagfaret köpebref, afhändt sig en del af sitt
Slals-Utskollels Utlåtande, JYi 15*5.
5
»lösörebo, mätte försättas i konkurstillstånd, på det ingen vidare förskingring
»måtte ega rum», så har Häradsrätten den 8 Juni 1846 i utfärdad Dom sig
utlåtit, att »enär Lundblad icke visat sig till aftriidesförmån lagligen vara berät—
»tigad, varder Lundblad, jemlikt 5:dje Kapitlet 59 och 40 §§ Konkurslagen den
»12 Mars 1850, skyldig förklarad att med sin person, så vidsträckt det med nu
»gällande författningar är förenligt, jemte hvad han framdeles ärfva eller förvärfva
»kan, svara för bristen i den aflriidda egendomen». Då nu vid den för ungefär
2:ne år sedan skedda slutliga utredning af konkursen de oprioriterade fordringsegarne,
hvilkas fordringar mångdubbelt öfverstego summan af nu ifrågavarande eftergift,
erhöllo en dividend al blott omkring Fyra procent, följer deraf tydligen,
att den eftergift, som nu är i fråga, aldrig rätlsen/igt kan Lundblad tillgodokomma,
utan skulle endast lända hans oförnöjda Ireditorer till fördel; och då i allt
fall Kronan eger att af dem, som för arrendet iklädt sig borgen, detsamma utlaga,
derest tillgång hos Lundblad saknas, finnér jag ej heller skäl alt Staten bör
för dem göra den ifrågaställa uppoffringen. På dessa förenade skäl yrkar jag
afslag å hvad Utskottet, i enlighet med den Nådiga Propositionen, föreslagit».
M 138.
Ank. till Evp.-Utsk. d. 30 Maj 1834, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående försäljning af åtskilliga Kronan tillhöriga byggnader
och tomter i Götheborg samt försåljningsmedlens
användande till nya Artilleriförråds-byggnaders uppförande
derstädes.
(I. A.)
Utaf Högstberörda till Rikets Ständer den 17 sistlidne Januari allåtna och
af samtlige Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade Nådiga Proposition inhemtas,
att, sedan Kongl.* Maj:t, uppå underdånig framställning af General-FältTygmästare-Embetet,
i nåder tillåtit, ej mindre att genom planering å det Kronan
numera tillhöriga berget Lilla Otterhällan i Götheborg, byggnadsplatser för nya
förrådshus till Götha Artilleri-Regementes Fält-utredning finge beredas, än ock
att till byggnadsplatsens behötliga utvidgning en i gorgen emellan de två södra
bastionerne under nämnde berg belägen tomt med åbyggnader finge inköpas,
bemälda Embete år 1855 till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och stadfästelse i
6 Slats-Ulskotlets Ullålande, Jtä 158.
underdånighet anmält en genom Chefens för Ingeniör-korpsen försorg uppgjord
fullständig plan till utförande å berörde plats af åtskilliga för Artilleri-förråds
anläggning nödige byggnads-, planerings- och vägarbeten, hvarigenom, utom det
att sålunda erhöllos ändamålsenliga och säkra i stället för nuvarande odugliga
förrådshus för Götha Artilleri-regementes fältmateriel, äfven skulle vinnas den
stora fördelen, att alla nu kring Götheborgs fordna fästning och till en del äften
i dess utanverk spridda Artilleri-förråd i en framtid blefve belägne i närheten af
nämnde Regementes Kasern till stor lättnad både vid förråds-tjenstgöringen och
bevakningen; i sammanhang hvarmed General-Fält-Tygmästare-Embetet, jemte uppgift
om den ordning, hvaruti enligt, dess tanke, de föreslagna arbetena borde företagas,
äfvensom de för handen varande tillgångar, som till en början skulle kunna
för ändamålet användas, tillika i underdånighet hemställt, att, för beredande af
ett icke obetydligt bidrag till arbetskostnaderna, följande Kronan tillhöriga byggnader
och platser i Götheborg, hvilka dels redan kunde undvaras och dels framdeles,
sedan de riya förrådshusen hunnit färdigbyggas, icke mera behöfdes, måtte
få försäljas och försäljnings-medlen till uppförande af byggnader för militära behof
på stället användas, nemligen: den så kallade Franska tomten, fordna Krutkällaren
i S:t Eriks bastion, tygboden i bastionen Johannes rex med större delen af
samma bastion, Kronans andel uti det vid Östra (eller, såsom hos Utskottet blifvit
upplyst, rätteligen norra) Hamngatan belägna fordna Ostindiska kompaniets
hus, samt de i närheten af skansen Lejonet belägna krutkapeller och tygbod;
hvarefter och sedan Kongl. Krigs-Köllegium infordradt underdånigt utlåtande i
ämnet afgifvit, Kongl. Majit vid ärendets pröfning den 19 November 1853 funnit
godt i Nåder gilla och fastställa förenämnda plan för en Artilleri—förråds—anläggning;
samt jemväl befallt, att de i samma plan afsedda byggnads-arbeten skulle
enligt det upprättade kostnads-förslaget och med användande af de utaf Kongl.
Majit till en början anvisade medel-tillgångar utföras i den ordning, General-FältTygmästare-Embetet
ansett böra dervid iakttagas; och har, med anledning häraf,
Kongl. Majit uti den nu aflåtna Nådiga Propositionen behagat föreslå Rikets Ständer,
att Kronans ofvanomförmälda till afyttring ifrågaställda byggnader och tomter
i Götheborg måtte, efter Kongl. Majits Nådiga bepröfvande och i den mån, de
redan voro eller framdeles blefvo för Kronan umbärliga, få försäljas samt de derför
inflytande medlen för nu anmälde eller andra inom Götheborg förekommande
militära byggnadsbehof användas.
Af de detta ärende rörande handlingar, som kommit Utskottet tillhanda, har
inhemtats, att kostnaden för ifrågaställda Artilleri-förråds-anläggning, hvartill plan
och ritningar jemväl varit Utskottet delgifne, förslagsvis blifvit beräknad till inalles
114,930 R:dr, för betäckande hvaraf, jemte en för handen varande tillgång
af 30,666 Ridr 32 sk., påräknats medel tili en del af års-anslaget för KrigsKollegii
Arlilleri-afdelning. Uti dess i ämnet afgifna underdåniga utlåtande har
Slals-Ulskollels Utlåtande, M 138,
7
Krigs-Kollegium vitsordat angelägenheten att i stället för de spridda materialbodar,
som hittills, i brist af bättre, mäst begagnas till förråd åt Götha Artilleriregementes
fältbatterier, uppbygga andra ändamålsenliga förrådshus, enär en väsendtlig
fördel vunnes både i afseende på persedlarnes vård, bevakningen och
tjenstgöringen vid förrådet derigenom, att de militära förnödenheterna, hvilka inom
en garnisonsort måste finnas, så mycket som möjligt, utan att större fara för eld
deraf uppstode, sammanfördes.
Vid sådant förhållande och då tillika upplyst blifvit, att ej mindre den så
kallade Franska tomten, som, belägen i närheten af f. d. stora boms-bastionen,
hittills varit för upplag af artilleripjeser använd, än öfrige omförmälde, för militära
ändamål begagnade och å fordna fästningsverkens område befintliga lägenheter,
nemligen fordna krutkällaren i S:t Eriks bastion, tygboden i bastionen Johannes
Rex med större delen af samma bastion samt de i närheten af skansen
Lejonet belägna krutkapeller och tygbod blifva genom den nya förråds-anläggningen
för försvarsverket obehöfiiga, anser Utskottet sig böra föreslå,
att Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om afyttrandet af dessa lägenheter
och försäljningsmedlens användande till uppförande af nya
byggnader för militära behof på stället, må af Rikets Ständer
bifallas.
Hvad åter angår Kronans andel i f. d. Ostindiska Kompaniets hus, som, enligt
hvad Utskottet inhemtat, till Rrono-magasin för orten användes; så är väl uti
General-fälttygmästare-embetets i ämnet aflåtna memorial antydt, att utrymmet för
spanmålsupplag äfvensom boställs—lägenhet för Magasinsförvaltare!! framdeles kunde
erhållas å nuvarande artillerigården; men då det icke blifvit utredt, huruvida
Krono-magasinets flyttning lill nämnda lokal lämpligen skulle kunna ega rum eller
om annan tjenlig lägenhet dertill vore att tillgå, samt det följaktligen nu icke
kan bedömas, om Kronans andel i f. d. Ostindiska Kompaniets hus för sitt nuvarande
ändamål framdeles kunde umbäras, finner Utskottet
anledning för närvarande saknas att till Kongl. Maj:ts Nådiga
framställning i denna del tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 29 Maj 185L
8
Siats-Utskottets Utlåtande, M 159.
M 139.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 Maj 1854, kl. 1 c. m.
Utlåtande, i anledning af erhdllne återremisser af åtskilliga
punkter af Betänkandet M 21, angående Rikets Stånders
Revisorers berättelse örn verkställd granskning af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd', styrelse och förvaltning åren 1848 och 1849.
(I. A.)
Sedan ofvannämnde Betänkande blifvit af samtlige Riks-Stånden i vissa punkter
till Stats-Utskottet återremitteradt samt Riks-Ståndens, i anledning af öfriga
delar af Betänkandet vidtagne beslut, genom protokolls-utdrag Utskottet meddelats,
får Utskottet nu afgifva det förnyade Utlåtande, hvartill omständigheterna funnits
föranleda.
l:o 6 §, deruti Utskottet hemställt, att Revisorernes anmärkning, i afseende
å beviljandet af årliga ersättningar åt Kansli-Rättens Sekreterare och Vaktbetjent,
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, har af Borgare-Ståndet
blifvit återremitterad. Men som denna § af de tre öfriga Riks-Stånden blifvit bifallen
och således, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, af Rikets Ständer afgjord,
anser Utskottet
berörde återremiss icke kunna till någon åtgärd föranleda.
2:o Uti 10 § har Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer, att uti allåtande underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes föreskrifva Kongl. Stats-Kontoret
att, med upphörande af transport till hufvudstaden från andra stapelstäder
af Statsverkets bergseffekter, låta, i likhet med hvad i afseende å upphandlingar,
nybyggnader och reparationer för Kronans räkning funnes stadgadt, å samma
effekter förrätta auktioner, samtidigt inför Kongl. Stats-Kontoret och vederbörande
embetsmyndighet i den stapelstad, der levereringen egt rum samt att de dervid
skeende anbuden sedermera borde på en gång af Kongl. Stats-Kontoret pröfvas.
Som denna hemställan, hvilken af Borgare- och Bonde-Stånden bifallits, deremot
blifvit af de två öfriga Riks-Stånden afslagen, lärer densamma
komma att förfalla.
3:o 26 <§, deruti Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer, att uti aflåtaiide underdånig
skrifvelse anhålla, att, derest Kongl. Majit framdeles skulle finna lämpligt
att, till underlättande af arbetsföretag utaf allmän beskaffenhet, äldre, till krigsbruk
odugligt, krut finge användas, Kongl. Majit täcktes dervid föreskrifva, att betalning
-
>
Stats-Utslioltelt Utlåtande, Jtä 139. 9
talning för samma krut skulle till Kronan erläggas lill ett efter dess verkliga
värde lämpadt pris, har af Ridderskapet och Adeln blifvit afslagen. Meri som de
öfriga tre Riks-Ständen bifallit berörda tillstyrkande och denna fråga således, enligt
75 § Riksdags-Ordningen, är af Rikets Ständer afgjord, kan Utskottet dermed
icke taga vidare befattning.
4:o 42 §, innefattande hemställan till Rikets Ständer, att uti aflätande underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att det gällande salpeter-inlösniqgspriset
mätte för en tidrymd af minst 10 år bibehållas, har blifvit utaf samtlige
Riks-Stånden återremitterad, utaf Ridderskapet och Adeln hufvudsakligen på den
grund, att, då Utskottets tillstyrkande skett med afseende å det dåvarande salpeler-inlösningspriset
af 5 R:dr 32 sk., men Kongl. Maj:t numera i Nåder beslutat,
att detsamma från och med detta år skulle höjas till 6 R:dr, torde, om Utskottets
förslag antoges, vid tillämpningen tvekan om rätta priset kunna uppstå;
af Preste-Ståndet, under uttryckt önskan, att salpeter-inlösningspriset måtte förhöjas
till 6 R:dr, att gälla under någon längre tid; af Borgare-Ståndet af det
skäl, att ett beslut i den föreslagna syftningen skulle utgöra ett ingrepp uti
kommande Rikets Ständers rätt att, efter sig företeende omständigheter, lagstifta i
ämnet, samt af Bonde-Ståndet med yttrande, att om det gällande låga inlösningspriset
å salpeter skulle bibehållas i 10 år, hela salpeter-näringen skulle komma
att upphöra, men att lösriingsprisets höjande till 6 R:dr säkrast skulle leda till
denna närings upphjelpande, särdeles om .det tillika bestämdes, att oförändradt
gälla under någon längre tid.
I sammanhang härmed har Utskottet till öfverläggning förehaft en af Riksdagsfullmäktigen
Jonas Peter Danielsson från Kalmar län hos Hedervärda BondeStåndet
vackt och efter frågans förra behandling till Utskottet ankommen motion,
hvaruti på anförda skäl påyrkats, att lösningspriset å salpeter måtte varda förhöidt
till 6 R:dr 32 sk.
Som Utskottets ofvanberörda tillstyrkande skett under den förutsättning, att
salpeter-inlösningspriset vore endast 5 R:dr 32 sk., men, enligt hvad upplyst blifvit,
Kongl. Maj:t numera funnit godt i Nåder bestämma detta pris från och med
innevarande år till 6 R:dr, samt vid det sålunda inträdda förändrade förhållandet
den af Utskottet föreslagna bestämmelsen om lösningsprisets fastställande för en
tidrymd af 10 år icke vidare torde vara af behofvet påkallad, får Utskottet
hemställa,
att Utskottets uti ifrågavarande 42 g gjorda tillstyrkande måtte
få förfalla; anseende sig Utskottet härmed jemväl hafva besvarat
förenämnde af Jonas Peter Danielsson väckta motion.
5:o Uti 46 § har Utskottet tillstyrkt, att Revisorernes framställning om
angelägenheten deraf, att särskilde Revisorer måtte utses att årligen granska DanBih.
till R. St. Brot. 1853 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 8 Haft. 2
10 Slals-TJlsltollels Utlåtande, M 159.
viks hospitals räkenskaper och med uppmärksamhet följa denna inrättnings för
valtning,
icke mätte lill nägon åtgärd föranleda.
Denna <§ har af Borgare-Ståndet blifvit återremitterad. Men som densamma
är af de tre öfrige Riks-Stånden bifallen, anser Utskottet, på grund af 73 §
Riksdags-Ord ningen,
någon åtgärd i anledning af den erhållna återremissen icke vara
att vidtaga.
6:o 49 §, rörande Revisorernes anmärkning, att, ehuru en juridiska fakulteten
vid Universitetet i Lund tillhörande profession, hvartill lön blifvit vid 1840
och 1841 årens Riksdag af Rikets Ständer anslagen, vid slutet af den tid, Re
visionen
omfattade, ännu stått ledig, lönen, i stället att besparas Statsverket, blifvit
tillförd Universitetets reservfond, innefattar två momenter.
Uti i:sta momentet har Utskottet ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer
alt, uti aflåtande underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, att det af Akademiska
Konsistorium, till stöd för det anmärkta förfogandet åberopade stadgandet
i 7 mom. af Kongl. Brefvet, angående ny utgifts—stat för Lunds Universitet den
19 December 1848, att uppkommande besparingar å andra anslag än till malerielen,
skulle användas till den reserv- eller besparingsfond, sorn blifvit ställd till
II. K. II. Kanslerens disposition för vetenskapliga och ekonomiska behof, måtte
förklaras icke afse det fall, då Rikets Ständer för Universitetet beviljade anslag
till andra ändamål än matericlen och att, i följd deraf, sådant anslag icke måtte till
Universitetets disposition utanordnas annorlunda än i öfverensstämmelse med det
ändamål, hvarför anslaget blifvit beviljad t.
Detta moment har blifvit bifallet af Borgare- och Bonde-Stånden, men är af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet återremitteradt, i ändamål att, då
dels det syntes mindre lämpligt att begära förklaring af ett stadgande uti en
utgiftsstat, dels ock Utskottets omförmälda förslag till underdånig skrifvelse, sådant
det nu vore affattadt, skulle kunna föranleda misstydning i så måtto, att när i
framtiden förevarande profession ånyo blefve ledig, villrådighet kunde uppstå, huruvida
icke den anslagna lönen skulle under vakanstiden besparas för Statsverkets
räkning, nämnda förslag mätte erhålla en förändrad ordalydelse; och som Utskottet,
för sin del, anser dessa anmärkningar vara grundade, får Utskottet hemställa,
alt Rikets Ständer ville, i enlighet med hvad vid återremisserna
blifvit föreslaget, besluta, »alt uti allåtande underdånig skrifvelse
hos Kongl. Majit anhålla, att då Rikets Ständer för Universiteten
bevilja anslag till andra ändamål än materielen, sådant anslag icke
må å Universitetets lönestat uppföras förr än det ändamål, hvarför
anslaget blifvit gifvet, är vunnet.»
Uti 2 mom. af förevarande § har Utskottet hemställt, att då uppenbart
vore, att ett af Rikets Ständer beviljadt anslag icke blifvit användt för det der
-
■I
Stals-Ulskollets Ullålande, JYs 139. 11
med afsedda ändamål, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t tillika i underdånighet
anhålla, det Justitie-kanslern blefve i nåder anbefalld att utreda, om och i
hvad mån någon embetsmyndighet kunde anses vara till berörde felaktighet vållande.
Som denna hemställan, hvilken af Borgare- och Bonde-Stånden bifallits, deremot
blifvit af de öfriga två Riks-Stånden afslagen, lärer densamma
komma att förfalla.
7:o De uti öfrige §§ af Betänkandet M 21 omförmälda ämnen hafva dels
i följd af samtlige Riks-Ståndens bifall till Utskottets förslag blifvit slutligen afgjorde,
dels ock funnits vara af egenskap att icke från Rikets Ständers sida erfordra
någon åtgärd.
Stockholm den 29 Maj 18,54.
\
STOCKHOLM, TRYCKT I10S JOH. BECKMAN, 18Si.
A.
Stat s-Vt skott et i Utlåtande, N:o 140
1
N:o 140.
Ank. till Exp. Utsk. den 30 Maj 1834, kl. 1 c. m.
Utlåtande, angående restitution af oriktigt debiterad lönebevillning
vid JVestmanlands, Jönköpings och IVermlands
Fältjägare-Regementen.
(Rgs. Afd.)
Genom nådiga remisser af den 13 sistlidne Februari, har Kongl. Maj:t,
efter vederbörandes hörande, för det afseende, hvartill Rikets Ständer kunde
finna härvid förekommande omständigheter föranleda, öfverlemnat till Statsutskottet
handlingarne, rörande i underdånighet gjorda ansökningar om restitution
af oriktigt debiterad och erlagd lönebevillning vid nedannämnde regementen,
nemligen:
l:o af Regements-skrifvaren vid Westmanlands regemente Birger August
Schenström, som, enligt hvad handlingarne upplysa, genom förbiseende af det
i 145 §, 1 mom. af 1845 års bevillnings-förordning meddelade stadgande, angående
befrielse från bevillning för de af Officerares löner utgående ackordsränte-
och amorterings-afdrag, såsom bevillning för år 1846, påfört åtskillige
löntagare vid sagde regemente och levererat till Westerås läns ränteri tillsammans
105 R:dr 28 sk. C r:st. utöfver hvad af dem rätteligen bordt utgöras,
hvilket belopp sökanden väl, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Utslag
af den 7 December 1847, förklarades berättigad att ur kronans kassa kostnadsfritt
återbekomma; men detta beslut, som i föreskrifven ordning underställdes
Kongl. Kammar-Rättens pröfning, blef medelst Utslag af den 2 Oktober
nästpåföljde år upphäfdt och den sökta restitutionen afslagen, enär den
oriktiga debiterings-åtgärden icke vore inom stadgad tid öfverklagad och således
hade vunnit laga kraft. Häröfver anfördes af sökanden underdåniga besvär,
å hvilka besvär och det dervid framställde restitutions-anspråk Kongl.
Majit dock, jemlikt Dess Nådiga resolution af den 31 Maj 1849, fann något
afseende så mycket mindre kunna fästas, som sökandens rätt, i egenskap af
Bih. till R. St. Fröt. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft. 1
2
Stats-Utnkottets Utlåtande, N:o 140-
redogörare, icke var beroende af hans å de skattskyldiges vägnar förda talan,
och han ej visat sig innehafva deras uppdrag att densamma utföra. Sedermera
har Regements-skrifvaren Schenström, hvilken ersatt vederbörande löntagare
hvad dem till följd af den oriktiga debiteringen blifvit för mycket påfördt, under
åberopande af de, i anledning af Kongl. Maj:ts framställningar, vid sednaste
riksdag meddelade beslut i mål af likartad beskaffenhet, i underdånighet
anhållit, det Kongl. Maj:t måtte till Rikets nu församlade Ständer aflåta Nådig
proposition om ersättning eller restitution till sökanden af ofvanberörde belopp.
2:o af Regements-skrifvaren vid Jönköpings regemente Johan Ulric Dahlström,
hvilken, såsom befullmäktigadt ombud för löntagarne vid sistnämnde regemente,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att då, vid debiteringen af
den bevillning och krigsrustnings-afgift, som, enligt 1845 och 1848 års bevill—
nings-förordningar, bordt af detta regemente erläggas för åren 1846 med 1850,
det misstag egt rum, att såväl bevillningen sorn krigsrustnings-afgiften påförts
och utgjorts af fulla löneinkomsterna, utan att dessa blifvit, på sätt åberopade
författningars 145 § medgaf, minskade med den ränta, som af lönerna utgått
till arméens aekords-amorteringsfond, hvarigenom löntagarne alltså kommit att
för sagde år erlägga 540 R:dr 26 sk. 6 r:st. i bevillning och 44 R:dr 39 sk.
i krigsrustnings-afgift, eller tillsammans 585 R:dr 16 sk. 6 r:st. mer än vedcrbordt,
Kongl. Majit, enär tiden till sökande af detta belopps restituering redan hade förflutit,
täcktes till Rikets Ständer göra Nådig framställning derom, att hvad sålunda
blifvit för mycket erlagdt, finge till vederbörande löntagare återställas; -— samt
3:o af Chefs-embetet vid lVermlands Fältjägare-regemente, som, med
jemväl åberopadt stöd af Rikets sednast församlade Ständers här ofvan omförmälda
beslut, framfört enahanda anhållan i afseende på den, utan afdrag för
ackordsräntan, åtskillige officerare vid detta regemente från och med år 1846
till och med år 1850 påförda lönebevillning jemte krigsrustnings-afgift, uti
hvilka skattebidrags debitering någon ändring icke kunde af de skattskvldige
sökas, enär debiteringen redan vunnit laga kraft, dä dess oriktighet biet' bekant,
utgörande, enligt hvad handlingarna utvisa, det sålunda för mycket erlagda
och i Wermlands läns ränteri levererade bevillnings-beloppet 460 R:dr 17 sk.
3 r:st. och krigsrustnings-afgiften 39 R:dr 28 sk. 5 r:st., eller tillsammans 499
R:dr 45 sk. 8 rast.;
varande dessa trenne särskilda ansökningar, uti deröfver af Kongl.
Kammar-Rätten afgifna underdåniga utlåtanden, tillstyrkta, helst Kronan, äfven
om de ifrågasatte återbetalningarne beviljades, ändock i lönebevillnings- och
krigsrustnings-afgifter från Westmanlands och Jönköpings regementen, samt Wermlands
Fältjägare-regemente för ofvanberörde år erhållit hvad från dessa regementen
rätteligen bordt utgå, och dessutom i afseende på återbäringen till Regeinents-skrifvaren
Schenström förekomme, att han, som redan godtgjort de skattskyl
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 141.
3
dige hvad’ de, i följd af den oriktiga debiteringen, måst erlägga, skulle, i händelse
han icke återfinge de sålunda oriktigt debiterade medlen, komma att vidkännas
en i förhållande till sitt vid debiteringen begångna misstag alltför betydlig
och kännbar förlust.
Pä samma skäl, sorn nu blifvit af Kongl. Kammar-Rätten anförda, och
enär de orätt debiterade och erlagde afgifterna ovilkorligen måst till vederbörande
återbetalas, derest debiterings-åtgärderna blifvit inom föreskrifven tid
och i stadgad ordning öfverklagade, beviljade Rikets Ständer vid sednaste riksdag
sökta och tillstyrkta återbetalningar af de, genom dylikt förbiseende, för
mycket påförda och erlagda lönebevillnings-afgifterna vid Kalmar, Uplands och
Dal-regementena. I öfverensstämmelse med Rikets Ständers således angående
alldeles enahanda institutioner förut fattade beslut, samt hvad vederbörande
embetsverk tillstyrkt, anser sig Stats-Utskottet derföre böra hemställa, att
Rikets Ständer må medgifva, att nu ifrågavarande, för högt
debiterade samt vederbörligen inbetakle bevillnings- och
krigsrustnings-afgifter må, i likhet med andra institutioner
af sädane afgifter, få utaf Riksgälds-kontorets medel till
nedannämnde personer eller deras rätts innehafvare med
följande belopp återbetalas, nemligen: till Regements-skrifvaren
vid IVestmanlands regemente B. A. Schenström med
Etthundrafem Riksdaler 28 sk. 6 r:st., till vederbörande
löntagare vid Jönköpings regemente med Femhundraåttiofem
Riksdaler 17 sk. 6 r:st., samt till vederbörande löntagare
vid fVvrmlands Fältjägare-regemente med Fyrahundranittionie
Riksdaler 45 sk. 8 r:st.
Stockholm den 29 Maj 1854.
N:o 141.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Maj 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om löneförhöjning f ör
Rikets Ständers Justilice-Ombudsman.
(Rgs. Afd.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion har Herr von Hartmansdorff, August, under åberopande af si t
4
Slats-XJtshottets Memorial, N:o 142.
i särskild motion framställda förslag om lönetillökning för Justitie-Kanslern och
med hänsigt till den stadgade öfverensstämmelsen mellan denne Embetsmans
och Justitie-Ombudsmannens löneinkomster föreslagit, att jemväl aflöningen för
Justitie-Ombudsmannen måtte ökas med 740 R:dr eller till 5,000 R:dr samt
att härvid den egentliga lönen måtte bestämmas till 4,000 R:dr, och 1,000
R:dr förklaras utgöra taffelpenningar, på det att den Justitie-Ombudsmannen
tillkommande pension icke måtte blifva större än den, till hvars erhållande å
allmänna indragningsstaten Justitie-Kanslern vore berättigad.
Som den af bemälde motionär föreslagna, men af Stats-Utskottet i 2:dra
punkten af Utskottets Utlåtande N:o 67 afstyrkta löneförhöjning för JustitieKanslern
icke blifvit af Rikets Ständer beviljad, så har den uppgifna anledningen
till samma motionärs förslag angående tillökningen af Justitie-Ombudsmannens
lön följaktligen förfallit; hvadan Utskottet anser sig böra hemställa,
att ej heller denna motion må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 29 Maj 1854.
N:o 142.
Ank. till Exp.-Otsk. den 30 Maj 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af återremisser å utlåtandet N:o 32,
angående låne-understöds beviljande för tomtreglering inom
den år 4849 nedbrunna del af Lidköping eller den
s. k. Gamla Staden.
(Rgs. Afd.)
Från Borgare- och Bonde-Stånden har Stats-Utskottet erhållit återremisser
å detta, af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet i sin helhet bifallna,
utlåtande, deruti Utskottet afstyrkte Rikets Ständers bifall till ej mindre en af
Herr C. G. Fridstedt väckt motion om ett anslag af 13,333 R:dr 16 sk. för
verkställande af tomtreglering inom den år 1849 nedbrunna del afofvannämn
-
Stats-Utskottets Memorial, N:o 142.
5
de stad eller den s. k. gamla staden, än äfven Kongl. Majrts Nådiga proposition
(N:o 27), angående det för sagde ändamål vid sednaste riksdag beviljade
låns fortsatta anvisande med den förändring i de för samma lån då stadgade
vilkor, att endast tomtegarne inom den gamla stadsdelen skulle behöfva åtaga
sig gemensam ansvarighet för lånesummans återbetalning; hvaremot Utskottet
hemställde, att tiden för rättigheten till utbekommande af detta lån-belopp,
13,333 R:dr 16 sk., finge till slutet af innevarande år förlängas och den lyf—
tade lånesumman utan ränta och kapital-afbetalning innehafvas till 1857 års
utgång.^
Då Utskottets yttrande i anledning af Herr Fridstedts motion, enligt det
från Borgare-Ståndet till Utskottet ankomna protokolls-utdrag, jemväl blifvit af
detta Riks-Stånd godkändt, och denna fråga alltså, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen,
är af Rikets Ständer afgjord,
kan Bonde-Ståndets återremiss, i hvad den rörer meranämnde
motion, icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Beträffande åter högstberörde nådiga proposition och Utskottets deraf föranledda
yttrande, så hafva inom både Borgare- och Bonde-Stånden åtskilliga
anmärkningar emot detta yttrande blifvit framställda, innehållande hufvudsakligen:
att då Lidköpings gamla och nya stad borde betraktas såsom tvänne särskilda
samhällen, vore den utaf Rikets Ständer vid beviljandet af lån till nedbrunna
städers återuppbyggande antagna grundsats, — eller att hvarje stad,
som erhölle sådant lån, skulle derför åtaga sig gemensam ansvarighet—, icke
tillämplig i afseende på denna stad, hvars, genom Lida-ån afskiljda tvänne delar,
blifvit på olika tider anlagda och voro med särskilda privilegier försedda.
Vid den efter ofvanberörde eldsvåda emellan stadsdelarne uppstådda, ännu icke
slutligen afgjorda, rättegång, i fråga om den nya stadens åläggande att deltaga
i kostnaderna för tomtregleringen inom den gamla, hade också den förra stadsdelen
blifvit af underdomstolen fritagen från denna skyldighet. För öfrigt erinrades,
att någon förlust för statsverket icke kunde uppstå, om Rikets Ständer
medgåfve det nu ifrågavarande lånets utbekommande mot tomtegarnes inom
gamla staden gemensamma ansvarighet, enär det antagna och behörigen
styrkta brandförsäkringsvärdet å de derstädes befintliga egendomar uppginge till
ett belopp af 196,700 R:dr. I betraktande af dessa omständigheter och de
betydliga uppoffringar sistnämnde stadsdels innevånare fått vidkännas för de
afbrunna tomternas återuppbyggande samt de stora förluster dessa tomters innehafvare
lidit genom den dem öfvergångna eldsvåda, hafva flera ledamöter af
Borgare- och Bonde-Stånden förordat den af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagna
förändring i de för den beviljade lånesummans utbetalning vid sednaste riksdag
föreskrifna vilkor och bestämmelser.
c
Stats-UtskoCtels Memorial, N:o 142.
Stats-Utskottet, som redan före afgifvandet af det återremitterade utlåtandet,
tagit i behörigt öfvervägande nu anförda, jemte öfriga härvid förekommande
förhållanden, har destomindre funnit skäl frånträda sina, rörande förändring
af vilkoren för ifrågavarande låns beviljande uttalade, åsigter, som desamma
blifvit af tvänne Riks-Stånd godkända. Utskottet anser sig derföre böra
till alla delar vidblifva sitt förra utlåtande, och får alltså
förnya sina deruti gjorda hemställanden med hänsigt till ej
mindre staden Lidköpings gemensamma ansvarighet för oftanämnde
lån, än tiden för dess utbekommande samt innehafvande
utan ränta och kapital-afbetalning.
Stockholm den 29 Maj 1854.
fi eservation
af Kongl. Hof-predikanten Wensjoe: »Emot 2:dra punkten i detta Utlåtande
anhåller jag vördsamt att få reservera mig, emedan jag anser, att fullgiitiga
skäl varit förhanden, att tillstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om så till vida förändrad ansvarighet för det län, hvilket vid
sednaste Riksdag beviljades för tomtreglering i staden Lidköping, att denna
ansvarighet, i stället för att vara gemensam för alla tomtegarne i både nya
och gamla staden, skulle inskränkas till gemensam (solidarisk) ansvarighet för
tomtegarne i den gamla. Då nemligen den s. k. gamla staden utgör, så att
säga, en kommun för sig med särskilda privilegier, och dessutom är af det
omfång, att den, innehållande 70 tomter med 850 innevånare, har ett fastighetsvärde,
som, enligt bestyrkt uppgift från allmänna Brandstodsbolaget, är
brandförsäkradt för nära 200,000 R:dr banko, hvartill kommer, att Konungens
Befallningshafvande i Länet förklarat densamma fullt vederhäftig för det ifrågavarande
lånet, så inser jag icke, hvarföre den ej, i närvarande läll, kunnat
betraktas såsom ett samhälle för sig, och således, utan förfång för den princip,
Rikets Ständer vid sednaste riksdag stadgat för beviljande af lån åt nedbrunna
städer, på sin gemensamma ansvarighet erhålla detta högst behöfliga
låneunderstöd. Denna princip, att hvarje stad, som erhåller ett sådant lån.
Stats-Utskottels Memoria!, AV o 142.
7
skall Ikläda sig gemensam ansvarighet för dess återbetalande, åsyftar nemligen
ingenting annat, än full garanti för denna återbetalning, jemte minskadt besvär
för Riksgäld s-kontoret, som skall lånet utgifva och indrifva, och detta dubbla
syftemål kan fullkomligt vinnas äfven med den inskränkning i ansvarigheten,
som här är föreslagen, enär den erbjudna säkerheten är mer än tillräcklig, och
alla öfriga vilkor kunna bestämmas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de
grunder, som för dylika läns erhållande äro fastställda. Väl har det blifvit
anmärkt, att ett sådant medgifvande till förmån för gamla staden i Lidköping
skulle blifva ett prejudikat, på hvilket andra städer kunde grunda likartade
anspråk, men då ytterst få samhällen torde i detta hänseende vara i fullkomligt
lika ställning med Lidköpings stad, så lärer ett sådant fall sällan eller
aldrig vara att förvänta, och om det någon gång skulle inträffa, så skulle ju
samma medgifvande äfven då utan ringaste våda kunna göras. Möjligen skulle
man kunna tycka, att då tointegarne i den nya staden icke vilja deltaga i ansvarigheten
med tomtegarne i den gamla, så röjer detta en sådan ogenhet och
osämja mellan innevånarne af samma samhälle, att det stora samhället, eller
Staten, till rättvist straff derför, icke bör göra den ringaste eftergift, utan strängt
vidhålla sin en gång fattade princip; men härvid är först och främst att erinra,
att frågan om skyldigheten att gemensamt deltaga i tomtreglerings-kostnaden
ännu är föremål för rättegång mellan tomtegarne i den gamla och den nya
staden, och att det, under sådana förhållanden, icke torde allt för mycket böra
förtänkas tomtegarne i den nya staden, att de icke på förhand vilja förbinda
sig till någon ansvarsskyldighet i detta fall, helst underrätt redan lärer frikänt
dem från en sådan skyldighet, samt att det i allt fall icke blir den hjelpförvägrande,
utan den hjelpbehöfvande delen af staden, som blifver lidande genom
en sådan stränghet. Nu har visserligen det Högloft. Stats-Utskottet så till
vida gått de hjelpbehöfvandes önskan till mötes, att det, dock med oförändradt
vidhållande af den gamla ansvarighets-principen, föreslagit Rikets Ständer: »dels
att tiden för rättigheten till lånets utbekommande må förlängas till slutet af
innevarande år, och dels att det lyftade lånebeloppet får, utan ränta och kapital-afbetalning,
innehafvas till 1857 års utgång;» men då den gamla staden,
som behöfver lånet, icke kan tvinga den nya staden att, mot sin vilja, deltaga
i den gemensamma ansvarigheten derför, så är ju detta medgifvande, ehuru
välvilligt det än kan synas, ja äfven vara, dock i sjelfva verket alldeles detsamma
sorn ett afslag; ty den lånbehöfvande får ju, under sådana förhållanden,
icke tillgodonjuta den beviljade låneförmånen. Det är dock -— man måste
medgifva det — hardt, att efter en sådan hemsökelse, som en svår eldsvåda,
och sedan man lyckats att utverka ett låneunderstöd af Staten till någon
lindring i de dryga omkostnader, som deraf blifvit en oundviklig följd, endast
få se att hjelpen .finnes, men icke kunna komma deraf i delaktighet, oaktadt
8
Stats-Ulskottets Utlåtande, N;o lio.
man erbjuder sig att göra allt hvad man kan tor dess erhållande, helst då det,
som man erbjuder, innebär full garanti för Staten att återbekomma det beviljade
låneunderstödet 1 På dessa grunder vågar jag anse, att ett billigt och välvilligt,
ja jag kunde säga rättvist, afseende på det egna förhållande, hvari Lidköpings
gamla stad sig befinner, borde hafva förmått Högloil. Stats-Utskottet
att tillstyrka Rikets Ständer bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, »att det vid
sednaste riksdag beviljade, men af uppgifven anledning icke begagnade lån för tomtreglering
i staden Lidköping, må ånyo anvisas, att, mot gemensam ansvarighet af
tomtegarne i gamla stadsdelen, och i öfrigt under hufvudsakligen enahanda vilkor,
som vid förra riksdagen bestämdes, till sistbemälda tomtegare utbetalas.»
Häruti instämde Friherre Cederström, B., och Riksdagsfullmäktigen cinders
Jonsson från Skaraborgs Län.
N:o 143.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Maj 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående rättighet för Guvernören å Ön S:t Barthelemy,
Öfversten J. //. Haasum, att vid af skeds tagandet varda
uppförd till pension å Rikets allmänna Indragningsstat.
(U. J.)
Uti en till Kongl. Majit ingifven skrift af den 21 Januari innevarande
år är af Guvernören uti Svenska Kolonien, ön S:t Barthelemy i West-Indien,
Öfversten James Harlef Haasum i underdånighet begärdt, att, till betryggande
af hans lifsbergning när brutna krafter eller andra af honom icke beroende
omständigheter nödgade honom, att lemna nämnde befattning i Rikets tjenst,
Kongl. Majit måtte, genom framställning till Rikets nu församlade Ständer bereda
honom rättighet att, ehuru icke tillhörande Rikets ordinarie Stat, dock, i
likhet
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 143-
likhet med Rikets öfrige embets- och tjenstemän, vid afskedstagandet ifrån Guvernörs-embetet,
efter upphunnen sextiofem års ålder och på grund af behörigt
läkarebetyg om sjuklighet, blifva å Rikets allmänna Indragnings-stat uppförd
till åtnjutande under sin öfriga lifstid af en årlig pension, stor Tre tusen
Riksdaler banko, svarande emot det pensions-belopp, som för Landshöfdingar
vore i författningarne bestämdt, så vida icke, genom koloniens afträdande till
annan magt, tillfälle kunde för honom yppas att, utan Statens betungande, erhålla
pension till samma belopp, som lönen.
Med anledning af denna underdåniga ansökning, och sedan Kongl. StatsKontoret,
deröfver hördt, till densamma tillstyrkt nådigt bifall, har, uti en den
21 sistlidne Mars till Rikets Ständer allåten nådig proposition, som af samtlige
Riks-Stånden är till Stats-Utskottet remitterad, Kongl. Maj:t, i betraktande
deraf, att Ofverste Haasum, i följd af den beställning, han såsom Guvernör
å kolonien S:t Barthelemy för närvarande innehade, icke tillhörde någon på
Riks-Staten uppförd allöningsstat; att de medel, af hvilka ön S:t Barthelemys
förvaltningskostnader bestredes, bestående af öns knappa inkomster med tillskott
af särskildt anvisade extra anslag från Rikets Ständers Riksgälds-Kontor,
icke lemnade tillgångar jemväl för pensionerande af å ön anställda tjenstemän;
att det åt Öfversten Haasum anförtroda Guvernörs-embete i sig förenade
både militär-befäl, civil administration och diplomatiska göromål, samt aflöningen,
hvilken förut uppgått till 7,500 Dollars eller Spanska Daler, för närvarande
utgjorde 2,500 Spanska Daler, motsvarande 6,666 R:dr 32 sk. Svenskt
banko, i följd hvaraf samma embete kunde anses jemförligt med Kongl. Maj:ts
inom Riket varande Befallningshafvandes embeten, samt att Öfverste Haasum
under sin långvariga tjenstetid i särskilda befattningar å ön S:t Barthelemy, i
ett för helsan menligt klimat, sednast mer än tio år förvaltat Guvernörsembetet,
med hvilket för öfrigt dryga representations-kostnader Aroro förenade,
föreslagit, det Rikets Ständer måtte förklara Öfverste Haasum berättigad att,
under de för tillgodonjutande af pension å Rikets allmänna Indragnings-stat i
allmänhet stadgade vilkor, vid afskedstagandet från Guvernörs-embetet uppföras
till dylik pension för sin återstående lifstid till enahanda belopp, som,
jemlikt Rikets Ständers vid 1834 års riksdag meddeldta beslut, vore för Landshöfdingar
bestämdt, eller Tre tusen Riksdaler årligen.
Till hvad Kongl. Maj:t sålunda i Nåder föreslagit, har Utskottet funnit
sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 29 Maj 1854.
Bih. till R. St. Prof. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 9 Haft.
2
10
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 144-
N:o 144.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Maj 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag af allmänna
medel till en pensions-inrättning för fruntimmer,
som sysselsatt sint med barna-undervisning.
(U. A.)
Med uppgift att antalet af fruntimmer, som sysselsatte sig med barnaundervisning,
enligt Svenska Tabell-kommissionens berättelse, utgjorde icke mindre
än 700, har, uti en hos Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion, Herr Ii. A. Almgren påkallat Rikets Ständers uppmärksamhet
å den bekymmersamma belägenhet, uti hvilken den oftast medellösa barnalärarinnan
på gamla dagar sig befunne. Då denna egnat sina bästa år åt barns
undervisning och gifvit de späda en god rigtning till dygd, ordning och kunskapsbegär
jemte skicklighet i passande arbeten, samt med kärleken till sina
lärjungar och sträfvaijdet för deras utbildning, förenade en moders mången
gång behöfliga ömhet och omvårdnad, vore det, enligt motionärens tanke, icke
öfverensstämmande med billighet och rättvisa, att hon på ålderdomen, efter att
hafva under oafbrutna ansträngningar sökt förskaffa sig det nödvändigaste för
egen bergning och måhända äfven för underhållet af åldriga eller värnlösa anhöriga,
blefve af samhället helt och hållet bortglömd. Motionären har derföre
föreslagit, att Rikets Ständer måtte för en gång anslå en summa af 30,000
R:dr banko, såsom grundfond till en pensions-inrättning för fruntimmer, som
genom mångårig barna-undervisning, i alla dess delar, gjort sig förtjenta af det
allmännas hägnande välvilja.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; men då motionären vid
sin framställning ej fogat närmare upplysningar rörande ifrågavarande pensionsinrättnings
organisation, grunderna för pensionsbeloppens bestämmande, med
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 145. 11
flera förhållanden, hvarom kännedom erfordras för att kunna i bedömande af
frågan ingå, får Utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Maj 1854.
N:g 145,
Ånk. till Exp.-Utsk. den 30 Maj 1854, kl. 1 e. ta.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga skrifvelse i
fråga om Kaimar Läns fördelning i 2 län.
(U. A.)
Sedan Rikets vid 1847 och 1848 årens riksdag församlade Ständer, i anledning
af ånyo väckt fråga om Kalmar läns fördelning i 2 landshöfdingedömen,
uti underdånig skrifvelse den 29 Juli sistnämnde år, jemte anmälan, att
de funnit de skäl, pä grund hvaraf Rikets Ständer vid 1840 och 1841 årens
riksdag ansett sig icke kunna bifalla Kongl. Maj:ts då afgifna nådiga proposition
i samma ämne, till största delen vederlagda eller åtminstone till sin vigt
(örringade genom den närmare utredning af ämnet, som innefattades uti en af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län den 30 Mars 1847 till Kongl.
Maj:t afbiten underdånig skrifvelse, innefattande hemställan om förnyad nådig
propositions afgifvande, angående anslag till de med den ifrågasatta förändringens
utförande förenade utgifter, i underdånighet anhållit, att, då, enligt Rikets
Ständers åsigt, innan definitivt beslut om samma förändring kunde fattas, undersökning
och utredning af ärendet borde ånyo ega rum, så väl i afseende å
sättet lör afhjelpandet af de olägenheter, sorn genom Kalmar läns oformliga
och otjenliga indelning tillskyndades en stor del af dess innevånare, som ock
12
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 145.
för beräknandet af de kostnader, förändringen komme att medföra, Kongl. Maj:t
matte under förnyad nådig pröfning taga frågan om afhjelpandet af dessa olägenheter,
samt, efter det nödig utredning deraf föregått, till Rikets Ständer aflåta
nådigt förslag i ämnet, till förändring af de anmärkta förhållandena på ett
sätt, som motsvarade länets innevånares billiga förväntan och derjemte blefve
i minsta möjliga mån för statsverket betungande; så har Kongl. Maj:t, efter
det ej mindre Kongl. Kammar-Kollegium och Kongl. Stats-Kontoret uti frågan
afgifvit. infordradt underdånigt utlåtande, hvaruti de framställt förslag om residensets
i Kalmar län förflyttning till midten af länet, eller ock förläggandet af en del
utaf samma län till Östergöthlands län, men ansett, i händelse ändamålet härigenom
ej vunnes, blott den utväg återstå, att dela Kalmar län i 2 delar, utan afseende
å dermed förenade betydliga kostnader, än äfven, med föranledande af berörde
förslag, såväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län, som Landshöfdinge-embetet
i Linköpings län, enligt nådig befallning, med underdåniga yttranden
inkommit, äfvensom Kongl. Öfver-Intendents-Embetet och Kongl. Styrelsen
öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket, jemlikt nådig föreskrift,
sig utlåtit angående det utgiftsbelopp, som kunde förslagsvis beräknas såsom
erforderligt för anskaffande genom köp eller nybyggnad af Landshöfdinge-residens
och embetshus samt fängelsebyggnad i Westervik, derest den ifrågasatte
delningen af länet med Westervik till residens-stad komme att ske, uti en den
29 November nästlidet år till Rikets Ständer aflåten nådig skrifvelse, som blifvit
till Stats-Utskottets handläggning remitterad, meddelat Rikets Ständer den
ytterligare utredning af förevarande ämne, som sålunda egt rum samt derjemte
gifvit Rikets Ständer tillkänna, att, som af de tvänne alternativa förslag, hvilka
Kammar-Kollegium och Stats-Kontoret till de öfverklagade olägenheternas
afhjelpande framställt, det ena, åsyftande residensets i Kalmar län förflyttning
till något i midten af länet beläget ställe, blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i nämnde län bemött med så vigtiga och ovedersägliga inkast, att
det skäligen måste förfalla, och jemväl det andra, som afsåge förläggningen till
Östergöthlands län af Norra och Södra Tjusts härad jemte Westerviks stad,
icke kunde finnas antagligt, vid betraktande af deremot förekommande betänkligheter,
såsom dels att den tillökning uti länsstyrelsens göromål, som genom
sådan utvidgning af detta redan vidsträckta och ganska folkrika län skulle uppkomma,
svårligen kunde ega rum utan menlig inverkan på möjligheten att väl
sköta alla embets-åligganden, dels att äfven derigenom erfordrades ökad tjenstemanna-personal
vid länsstyrelsens särskilda afdelningar, samt förhöjning i de
redan varande tjenstemännens löner, medförande en kostnad af omkrig 2,000
R:dr årligen, Kongl. Majit, om något för det omhandlade syftemålet borde tillgöras,
fann någon annan ändamålsenlig åtgärd icke vara att vidtaga, än sådan
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 145.
länsfördelning, sorn redan uti nådig proposition den 15 Januari 1840 blifvit af
Kongl. Maj:t föreslagen.
Innan Utskottet går att afgifva sitt yttrande i denna fråga, har Utskottet
ansett sig böra meddela en öfversigt af densammas behandling lid föregående
riksdagar och får i sådant afseende anföra, att, i anledning af redan år 1833
hos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga ansökningar af innevånare i de fyra nordligaste
häraderna af Kalmar län samt städerna Westervik och Wimmerby att, i
anseende till de flera olägenheter och hinder, som Landshöfdinge-residensets
i nämnda län aflägsenhet från berörda härader och städer för dem medförde,
länet måtte blifva deiadt i två landshöfdingedömen, Kongl. Maj:t, uti nådig proposition
den 15 Januari 1840, föreslog Rikets Ständer, att nämnde fördelning
mätte verkställas på det sätt, att af norra och södra Tjusts, Tunaläns, Säfvedes
och Aspelands härader, med städerna Westervik och Wimmerby, bildades
det norra länet, som skulle komma att utgöra något öfver 47 qvadratmil, med
Westervik till residensstad, och att följaktligen det södra länet, med Kalmar
till residensstad, komme att innefatta de återstående häraderne Stranda, Handbörds
samt norra och södra Möre jemte Öland, och utgöra nära 50 qvadratmil,
och att till aflöning och omkostnader för den nya länsstaten måtte anvisas
en årlig summa af 11,209 R:dr 16 sk.; men Rikets Ständer förklarade, uti
underdånig skrifvelse den 5 September samma år, sig icke kunna bifalla den
nådiga propositionen på anförda skäl: att Kalmar län hvarken i afseende på
folkmängd eller hemmantal och ännu mindre areal-omfång kunde hänföras till
de största i riket; att ehuru dess längd vore mindre väl afmätt mot bredden,
den likväl föga öfverstege hvad i berörde hänseende sig företedde med Götheborgs
och Bohus län, der residenset jemväl vore beläget i ena ändan af länet,
samt icke kunde jemföras med Wermlands och Kopparbergs län i inedlersta
delen af riket eiler med något af de Norrländska länen; att förändringar uti
sådana missförhållanden, som i afseende på Kalmar län blifvit anmärkte, följaktligen
med lika skäl skulle kunna ifrågasättas inom flera andra län i Riket
och således, derest de, oaktadt olägenheterna af rubbningar uti länsindelningarne,
skulle ega rum, borde icke partielt, utan i ett sammanhang verkställas, på det
att en reglering af länen måtte kunna så utföras, att ökade kostnader för Statsverket
i möjligaste måtto undvckes; att de vid länsstyrelsen i Kalmar förefallande
embetsgöromål, enligt arbetsförteckningärnes föranledande, ingalunda
kunde anses öfverhopande och hvarken till mängd eller beskaffenhet jemförlige
med dem, som uti många andra län förefölle; att kostnaden för fångars skjutsande
ifrån de norra trakterna af länet till länshäktet kunde till större delen
besparas, örn i Westervik och Wimmerby inrättades kronohäkten; att i och för
lagsökningsmål, parter sällan behöfde resa till Rands-kansliet, enär till sådane
måls utförande vanligen begagnades ombud på stället, och hvad anginge åtskil
-
14
Stals-VHkoltets Utlåtande, N:o 145.
lige polismål, sådane åtgärder i afseende pä deras handläggning kunde vidtagas,
att parters inställelse i residenset ifrån länets aflägsnare trakter undvekes
oeh i allt fall olägenheterna för sådane parter icke vore större i förevarande
län, än uti flera andra, der parter ofta hade ännu längre väg till Landshöfdinge-residenset,
än i det nämnda; att innevånarne i Aspelands härad, sorn
skulle utgöra en del af det nya länet, protesterat emot den föreslagna länsfördelningen,
enär derigenom flere olägenheter för dem skulle uppstå, och Wimmerby
stads borgerskap jemväl b estrid t den föreslagna åtgärden, så framt icke
denna stad blefve till länsstyrelsens residens utsedd; samt att Statsverket genom
länets delning skulle komma att vidkännas så väl de kostnader, hvilka för
en gång uppstode i och för anskaffande af Landshöfdinge-residens och einbetshus-,
fängelsebyggnad och inventarier m. m., som ock en årlig aflöningsutgift af
icke mindre än 11,209 R:dr 16 sk., förutan kostnaderna för underhållet af förutnämnde
kronans tillhörigheter.
Vid 1844 och 1845 årens riksdag förekom frågan åter till behandling, i
anledning af då väckta särskilda motioner; och yttrade Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, i deröfver afgifvet betänkande, att Utskotten,
som visserligen icke förbisågo de flera olägenheter, hvilka voro förknippade
med den nuvarande formen af Kalmar län och länsresidensets läge, likväl ieke
kunde tillstyrka det väckta förslaget, dels på grund af de utaf Rikets Ständer,
uti deras ofvanberörda underdåniga skrifvelse den 5 September 1840, anförda
skäl, dels ock hufvudsakligen i anseende till den omständighet, att, sedan vid
1834 års riksdag, Rikets Ständer fästat uppmärksamheten derå, att rikets administrativa
och kamerala indelning otvifvelaktig! å många orter, så väl för
det allmänna, som för den enskilda, medförde kostnader och olägenheter, hvilka
genom en mera jemn och ändamålsenlig fördelning kunde, om icke helt och
hållet undanrödjas, åtminstone i betydlig mån förminskas, samt af sådan orsak
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att en, efter lokala förhållanden, innevånarnes
beqvämlighet och öfriga omständigheter lämpad ny administrativoch
ltameral-indelning i de delar af riket, hvarest en sådan indelning, efter anställda
undersökningar, kunde finnas vara af behofvet påkallad, mätte, genom
Kongl. Maj:ts Nådiga försorg, tillvägabringas, Kongl. Majit, i anledning af
denna underdåniga anhållan, under den 12 Juli 1834, i nåder beslutat, att
frågan skulle till nådig pröfning förekomma i sammanhang med ett af aflidne
Kansli-rådet Nicander i lifstiden afgifvet förslag till förändring uti indelningen
af län, härader och domsagor m. m. inom riket; med anledning hvaraf Utskotten
alltså tillstyrkte, att förenämnde motioner ej måtte föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd; hvilket betänkande af samtliga Riks-Stånden gillades.
Då denna fråga vid 1847 och 1848 årens riksdag, efter derom gjorde
motioner, ånyo väcktes, kom jemväl under pröfning det uti Kongl. Maj:ts till
Stats-Utskottets UlldtancU, N:o 145.
15
Rikets nit församlade Ständer aflåtna Nådiga skrifvelse omförmälda underdåniga
memorial af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län, afgifvct den
30 Mars 1847, deruti Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till granskning upptagit
de skäl, hvarpå Rikets Ständer grundat sina föregående beslut i ämnet,
samt hufvudsakligen yttrat: att Kalmar län vore till folkmängd det 5:te i ordningen
af Rikets län och således kunde räknas till de folkrikaste, hvaremot
detta län, i afseende å hemmantal och arealvidd väl endast vore, i förra fallet
det 8:de och i det sednare det 9:de, men härvid förekom, att Kalmar län,
med en jordrymd, jemnstor med och äfven större än flera andra län, födde en
ojemförligt större folkmängd, än dessa, och att af de 8 län, som till vidden
vore större än Kalmar län, funnes endast ett, nemligen Elfsborgs län, som, i
anseende till en öfver länets hela yta någorlunda jemnt utbredd befolkning,
kunde anses jemförligt med Kalmar län; att hvad de öfrige 7 länen beträffade,
nemligen de 5 Norrländska, samt Kopparbergs och Wermlands län, det kunde antagas,
att de orter derinom, som vore mera aflägsne från residensstäderne, beboddes
af en jemförelsevis obetydlig folkmängd, för hvilken de ifrån länsresidensets
aflägsenhet härflytande olägenheter väl kunde vara kännbara, men dock
icke så ofta påkomma, sorn i en mera befolkad ort, hvarföre behofvet af dessa
läns klyfning icke kunde anses så trängande, som af Kalmar läns; att, om
äfven en dylik förändring skulle vara lika erforderlig i andra trakter af riket,
deri icke läge något giltigt skäl att vägra afhjelpandet af de olägenheter, som
i detta hänseende onekligen tryckte innevånarne i norra delen af Kalmar län;
att i afseende å göromålens mängd, Kalmar län var är 1843 det 4:de och år
1844 det 3:dje i ordningen, utan någon synnerlig öfvervigt inom de öfriga af
dessa län; att anläggandet af krono-häkten i länets norra del, äfven om desamma
så inrättades, att de utgjorde både ransaknings- och straff-fängelser, skulle
likväl, derest den nuvarande länsindelningen bibehölles, icke leda till aldeles
samma besparing i fångforslings-utgifterna, som om länet delades, ty det
inträffade icke sällan, att för obehörigt kringstrykande gripne personer, som tillhörde
länets norra del, blefve från de norrut belägna länen med fångskjuts
forslade till Kalmar, äfvensom att häktade brottslingar, hvilka i sådana län undergått
ransakning, sändes till Kalmar, för att inställas till ytterligare ransakning
vid någon domstol i norra delen af länet, vid hvilka tillfällen fångforslingen
naturligtvis blefve längre, än den skulle blifvit, om besagde del af länet
utgjort ett särskildt höfdingedöme; att om de, som hade lagsökningsärenden
att vid Lands-kansliet bevaka, äfven icke behöfde sjelfva resa in till
residens-staden, det likväl obestridligen vore en stor olägenhet att, i följd af
afståndet, vara urståndsatt att sjelf kunna bevaka sin talan och nödgas att förlita
sig på ett ombud, som måhända icke alltid motsvarade det lemnade förtroendet
och för öfrigt, med afseende på det långa afståndet, ej utan svårig
-
16
Stats-Ulskotteti Utlåtande, N:o 145.
het kunde anskaffas; att den skyldighet sorn ålåge en länsstyrelse att i alla
delar af länet kraftigt och skyndsamt vårda sig om polisens, den allmänna ordningens
och underlydande kronobetjenings förfarande, omöjligt kunde fullständigt
och till allmän belåtenhet uppfyllas, om en stor del af länet vore från Landshöfdingen
residens så aflägsen, att två till tre dagsresor erfordrades för att
komma dit; att, hvad Aspelands häradsboers och Wimmerby stads borgerskaps
protest emot länets delning beträffade, de förres föreställning att de skulle få
längre väg till Westervik, än till Kalmar, vore i så måtto origtig, som väglängden,
beräknad från häradets medelpunkt, var en half mil kortare till Westervik
än till Kalmar, och deras handel icke, enligt uppgift, ginge öfver Kalmar,
utan öfver den midt emellan denna stad och Westervik belägna köpingen
Döderhultsvik, samt Wimmerby åter genom länets delning måste blifva bättre
lottadt, då dess afstånd från läns-residenset nu vore dubbelt så långt, som det
annars skulle blifva, och slutligen att den kostnad, Stats-Verket genom länets
klyfning finge vidkännas, syntes vara obetydlig, i jemförelse med de fördelar
som genom densamma kunde vinnas.
Denna af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda lemnade närmare utredning
af frågan föranledde Rikets Ständers underdåniga anhållan, att Kongl.
Majit, efter föregången ytterligare undersökning af ärendet, behagade till Rikets
Ständer afgifva Nådigt förslag i ämnet; och sedan en sådan undersökning derefter
försiggått, har Kongl. Majit till Rikets nu församlade Ständer allåtit den
Nådiga skrifvelse i ämnet, som blifvit till Stats-Utskottets utlåtande remitterad.
Utskottet, som jemväl fått, i bestyrkt afskrift, emottaga en af Magistraten
och Borgerskapets äldste i Westervik till Kongl. Majit ingifven underdånig skrift
af den 9 Februari detta år, innefattande anhållan, att, i händelse af Kalmar
läns delning, Westervik måtte bestämmas till residensstad i det ena länet, samt
förklarande, att staden vore villig att, äfven med någon uppoffring, försälja stadshuset
derstädes, till Landshöfdinge-residens, äfvensom att en annan byggnad inom
staden, tjenlig till länsfängele, kunde få af Kronan inköpas, har tagit i behörigt
öfvervägande så väl hvad högstberörde Nådiga skrifvelse innehåller, som
ock de yttranden, hvilka vid densammas remitterande från Riks-stånden blifvit
dels för, dels emot den ifrågasatta länedelningen afgifne; och då, hvad först
angår de af Kammar-kollegium och Stats-kontoret framställda alternativa förslag,
angående, det ena; residensets i Kalmar förflyttning till något i midten
af länet beläget ställe, och det andra, förläggandet af en del utaf samma län
till Östergöthlands län, Kongl. Maj;t funnit dessa förslag icke antagliga, utan
böra förfalla, anser Utskottet, vid sådant förhållande, något yttrande i dessa
delar icke erfordras.
Beträf
-
Stats-Vlskottets Utlåtande, N:o 145.
17
Beträffande således frågan om Kalmar läns fördelning i 2:ne Landshöfdingedömen,
medgifver väl Utskottet, lika med Rikets åren 1847 och 1848 församlade
Ständer, vigten af en del utaf de anmärkningar, som Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i nämnde län, uti dess underdåniga skrifvelse den 30 Mars
1847, framställt till förringande af de skäl, på hvilka löregående Ständer grundat
deras afslag i frågan; men flera af dessa skäl qvarstå dock, på grund
hvaraf Utskottet anser en slik fördelning icke böra ega rum. Härvid förekommer
i första rummet den betydliga kostnad, Stats-verket genom en sådan delning
finge vidkännas. I detta afseende hafva nemligen Kammar-Kollegium och
Stats-Kontoret anfört, att den uti Kongl. Maj:ts Nådiga proposition af den 15
Januari 1840 upptagna aflönings-stat för det ifrågasatta nya länet, slutande
sig på en summa af 11,209 R:dr 16 sk., syntes, i betraktande af sedermera
förekomna förändrade förhållanden, böra förhöjas med ett belopp af 1,786 R:dr
32 sk., äfvensom att Kollegierne ansågo nuvarande Lands-Sekreterare, LandsKamererare
och Landt-Räntmästare i Kalmar län vara berättigade till ersättning
för den minskning i sportel-inkomster, som genom länets delning för dem
kan uppstå, hvartill komma de dryga utgifterna för anskaffande af Landshöfdinge-residens
och embetshus, fängelsebyggnad m. m. Och då för öfrigt innevånarne
i Aspelands härad, hvilket skulle tillhöra det nya länet, ansett sig,
i anseende till de olägenheter, som de, efter deras förmenande, komma att
vidkännas genom den föreslagna länsfördelningen, böra motsätta sig densamma,
och dylika förändringar, erforderlige äfven inom andra delar af riket, synas
böra icke partielt, utan i ett sammanhang verkställas, hvarigenom ökade kostnader
för Stats-verket måhända ock kunna undvikas, samt den, i Utskottets tanke,
största olägenheten af nu varande länsindelning, nemligen kostnaden för fångtransporter
från de norra trakterna af länet till länshäktet, i väsendtlig mån
blifver afhulpen, när den af Styrelsen för fängelser och arbets-inrättningar i
riket redan år 1845 tillstyrkta byggnad af ett kronohäkte i Wimmerby kommer
till stånd, har Utskottet, på dessa skäl, och i betraktande jemväl deraf
att Kongl. Maj:t nu icke framställt bestämdt förslag i ämnet, utan deremot
ifrågasatt om något i förevarande hänseende borde tillgöras, funnit sig icke böra
föreslå Rikets Ständer någon åtgärd till förändrad reglering
af Kalmar län.
Stockholm den 29 Maj 1854.
Bih. till R. St. Prot. 1853 * 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft.
I
<8 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 140.
JV:o 146.
Ank. till Exp.-Otsk. den 30 Maj 1834, kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition,
angående förhöjning af de Länsmännen tillkommande pensioner
u Allmänna Indragnings-Staten.
(U. A.)
Sedan sednast församlade Fullmägtige för delegarne i Civil-Statens Pensions-Inrättning,
uti skrifvelse af den 11 November 1852, jemte förmälan hurusom
Länsmännen, hvilkas aflöning vid 1840 och 1841 arens Riksdag blifvit
bestämd till 200 R:dr, icke egde att å Allmänna Imlragnings-Staten åtnjuta
pension till högre belopp än 100 R:dr årligen, hos Kongl. Majit underdånigst
anhållit, att, då sättet för pensioneringen å Allmänna Indragnings-Staten otvifvelaktig!
utöfvade inflytande på Civil-Statens Pensions-Inrättning, samt i sednare
tider väsendtligen förändrade förhållanden med Länsmännen inträdt, derigenom
att, enligt Kongl. Brefvet den 22 December 1841, desse Tjenstemän
skola hafva undergått vederbörlig Universitets-examen, eller ock aflagt särskilda
kunskapsprof inför Kongl. Majit» Befallningshafvande, hvadan billigheten fordrade
att Länsmännen, hvilkas befattningar voro ganska besvärliga, måtte kunna,
i likhet med Statens öfrige tjenare, vid högre ålder taga afsked med pension,
svarande mot deras innehafde lön, Kongl. Majit måtte täckas vidtaga de åtgärder,
som kunde erfordras för Länsmännens pensionerande å Allmänna Indragnings-Staten
med ett belopp af 200 Ridr årligen; och Kongl. Stats-Kontoret,
i ämnet hördt, till Fullmägtiges ofvanomförmälda underdåniga hemställan tillstyrkt
Nådigt bifall; så har Kongl. Majit, i betraktande af hvad till stöd för
den ifrågaställda pensionsförhöjningen för Länsmännen blifvit anfördt, och med
afseende på behofvet att tillöka pensionens nuvarande ringa belopp, uti en till
Rikets Ständer den 13 nästlidne Januari aflåten och från samtlige Riks-Ständen
till Stats-Utskottet remitterad Nådig proposition föreslagit, det bemälde tjenste
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 147.
19
män måtte förklaras berättigade, att, under iakttagande af de vilkor, Författningarne
i afseende på ålder och tjenstetid m. m. innehålla, å Allmänna Indragnings-Staten
uppföras med pensioner, motsvarande deras nu innehafvande aflöning,
eller af Två hundra Riksdaler Banko årligen.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande och får, på de skäl den
Nådiga propositionen innehåller, tillstyrka,
att Länsmännen må berättigas att, under iakttagande af de
för pensionsrätt å Indragnings-Staten i allmänhet stadgade
vilkor, vid afskedstagande! erhålla årlig pension till det af
Kongl. Maj:t i Nåder föreslagna belopp af 200 R:dr.
Och anser Utskottet sig härmed jemväl hafva besvarat en af Kontraktsprosten
Forssell hos Preste-Ståndet väckt motion, om förhöjning af Länsmännens pensioner
å Allmänna Indragnings-Staten till 266 R:dr 32 sk. årligen.
Stockholm den 29 Maj 1854.
N:o 147.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Maj 1854, kl. 1' e. m.
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition,
angående anslag till uppbyggande af ett kapell i Korpilombolo
by af Ofver-Torneå socken, samt för inköp af
boställe åt en Kapell-predikant derstädes jemte bidrag till
dennes aflöning.
(U. A.)
Sedan innevånarne uti 22 till Öfver-Torneå, Pajala och Öfver-Calix sockhar
hörande byar, belägna uti den trakt, der dessa socknar gränsade intill
hvarandra, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att, med afseende derå,
att de, boende på ett afstånd af 5 till 8 mil från nämnde socknars kyrkor
20
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 147.
och i saknad af farbar väg, svårligen kunde å annan årstid, än då slädföre
inträffade, besöka kyrkorna eller träffa sitt presterskap, samt endast uti 2:ne
af socknarne, eller Öfver-Torneå och Pajala, prester funnes, som vore kunnige
i Finska språket, det enda sökanderne förstode, hvaraf följde, att de af sökanderne,
som hörde till Öfver-Calix pastorat, saknade all undervisning af eget
presterskap, Kongl. Maj:t måtte, för afhjelpande af de mångfaldiga olägenheter,
som af dessa förhållanden härllöte, i Nåder tillåta, att en kapell-kyrka finge i
den i medelpunkten af omförmälda trakt belägna Korpilombola by uppbyggas
och en särskild predikant för ifrågavarande byar anställas, äfvensom att, i anseende
till sökandernes oförmåga att af egna tillgångar bestrida kostnaderna,
Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer äska nödiga anslag för kyrkobyggnad,
anskaffande af prest-bostället och nödtorftig aflöning åt predikanten, till hvilken
aflöning, med beräkning att presterskapet i Öfver-Torneå, Pajala och ÖfverCalix
pastorater komme att till den blifvande predikanten afstå tillsammans
3£ tunnor korn och att sökanderne till hans aflöning bidroge med lOf tunnor
samma sädesslag, kontant lön af Staten med 400 R:dr af sökanderne ansetts
erforderlig; så och efter det Konsistorium i Hernösands stift, Öfver-Torneå,
Öfver-Calix och Pajala församlingars Kyrkoherdar, Kronofogdarne i Torneå och
Calix fögderier samt Läns-styrelsen i Norrbottens län, uti frågan hörde, samtlige,
med vitsordande af de utaf sökanderne uppgifna förhållanden, förordat
den nya kapell-församlingens bildande, sistnämde Embetsmyndigheter, med särskild
upplysning att ett i närheten af den tillämnade platsen för kyrkan beläget
och till kapellpredikants-boställe lämpligt skattehemman, som ansåges värdt
omkring 2,000 K:dr, förmodades kunna få för ändamålet inköpas, samt Kongl.
Majits och Rikets Kammar-Kollegium derefter, under den 29 Nov. nästlidet år i
ämnet afgifvit underdånigt utlåtande, har Kongl. Majit i öfverensstämmelse med
bemälde Kongl. Kollegii underdåniga tillstyrkande, uti en den 25 Februari detta
år till Rikets Ständer allåten, af samtlige Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterad,
Nådig proposition behagat föreslå, att Rikets Ständer måtte anvisa
dels för en gång 3,000 Ridr till bidrag lör uppförande af kapellbyggnaden i
Korpilombola by och 2,000 Ridr till inköp af boställe åt en kapell-predikant
derstädes, dels ock tills vidare, och intilldess kapell-boerne förmådde att sin
predikant sjelfve underhålla, 400 Ridr årligen till hans aflöning.
Utskottet, som äfven fått emottaga de till detta ärende hörande handlingar,
har tagit detsamma i öfvervägande; och då vederbörande myndigheter samt
öfrige, hvilka i ämnet sig yttrat, samtlige vitsordat behofvet, att, af ifrågavarande
delar utaf Öfver-Torneå, Öfver-Calix och Pajala församlingar, som, enligt
hvad Kammar-Kollegium upplyst, utgöras, oskattlagda nybyggen oberäknade,
af hemman till ett skattetal af tillsammars 5$$?idels mantal, samt hafva en
folkmängd af 750 personer, en särskild kapell-församling bildas, till beredande
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 147.
21
af en lättad religionsvård åt nämnde befolkning, af hvilken de till Öfver-Calix
hörande, uppgående till 223 personer, för närvarande sakna allt tillfälle att af
sin församlings presterskap erhålla religionsundervisning på deras modersmål,
Finska språket, samt tillika utredt är, att innevånarne å omförmälda trakter, i
anseende till deras medellöshet, icke mägta att bekosta kapell-byggnadens uppförande
eller inköp af kapellpredikants-boställe, ej heller till predikantens aflöning
bidraga med mera än 10J:dels tunnor korn, har Utskottet, helst förut, i
likartade fall, understöd af allmänna medel blifvit lemnade, såsom dä i anledning
af gjord framställning om behofvet af tvenne särskilda kapell-församlingar
i de till Carlstads stift hörande finnmarker, föregående Ständer för sådant ändamål
anvisade till kapell-byggnadernas uppförande 6,000 R.dr att dem emellan
lika fördelas, till inköp och bebyggande af kapellpredikants-boställen tillsammans
G,600 R.dr, och till lön för hvardera Kapell-predikanten 400 R:dr årligen,
funnit sig böra tillstyrka
Rikets Ständer att, med bifall till den Nådiga propositionen,
dels å Riksgälds-kontoret anvisa, för en gång, 3,000
R:dr till uppförande af kapell-byggnad i Korpilombola by
och 2,000 R:dr till inköp af boställe åt en Kapell-predikant,
derstädes, dels ock tills vidare, och intilldess kapellboerne
förmå att sin predikant sjelfve underhålla, till dennes aflö
ning
å stat uppfora ett årligt anslag af 400 R:dr, under
förbehåll, att medlen endast må reqvireras i mån af behof
att dem använda, samt att de besparingar, som å anslagen
för hvarje särskildt föremål tilläfventyrs uppkomma, icke
må kunna för annat behof disponeras.
Stockholm den 29 Maj 1854.
1lili. till R St. Prat. 1853 <Sf 1854. 4 Sami. i Afd. 2 Band. 9 Bäft.
4
STOCKHOLM, tryckt hos Rudolf Wall, 1854.
Slals-Ulskoltets Ullålande, J\1 148.
1
M 148.
Ank. till Exp.-lltsk. d. 3 Juni 1834, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion angående upplåtelse dt
Kongl. Serafimer-Ordens-Lasarettet af plats för tvättinrättning
från Kongl. Maj:ts och Kronans, af Kongl. Karolinska
Mediko-Kirurgiska Institutet disponerade, egendom
Arris 1 och 2 i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen,
samt i sammanhang dermed beviljande ät nämnde Kongl.
Institut af anslag, motsvarande den hyresafgift, som för
nämnde plats nu erlägges.
(I. A.)
Uti en från Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Stats—Utskottet remitterad
motion har Herr C. J. Ekströmer anfört, hurusom, efter det Kongl. SerafimerOrdens-Uasarettet,
genom dess år 1832 fulländade utvidgning, uppnått ett sängantal
af omkring 300, och i följd deraf för detsamma oundgängligen erfordrats en motsvarande
ändamålsenligt inrättad tvättanstalt, Lasarettets Styrelse, då en härför fullt
användbar plats saknades å Lasarettets till Clara sjö gränsande strand, men vore
att tillgå inom Kongl. Maj:ts och Kronans åt Kongl. Karolinska Mediko-Kirurgiska
Institutet upplåtna och å Kungsholmen vid Mälaren belägna egendom Niris 1 och
2 i qvarteret Glasbruket, i underdånighet sökt, att en förut såsom lastageplats begagnad
del af samma egendom, upplagande en areal af 2,949 qvadratalnar, med
en derå uppförd smedja, måtte för nämnda ändamål åt Lasarettet öfverlåtas, hvilken
begäran Kongl. Majit jemlikt Nådigt Bref den 20 Januari 1857, sålunda biloll,
att den ifrågakomne platsen, icke för alltid, hvartill Rikets Ständers bifall erfordra
des,
utan endast på 30 års tid, och emot en årlig hyra af 200 R:dr till Lasarettet
uppläls; hvarefter å densamma blifvit uppfördt ett dyrbart tvätthus, efter
brandförsäkringsvärde uppskattadt till 6,666 Ridr 52 sk. Men då sålunda nyttjanderätten
icke för alltid vore åt Lasarettet betryggad, och detta i anseende till de
vid öfverlåtelsen fästade vilkor icke ens med säkerhet kunde påräkna, alt vid besittningsrättens
upphörande erhålla ersättning för nedlagde kostnader, samt Lasarettets
Styrelse i följd häraf såge sig nödsakad att i möjligaste måtto inskränka dessa och
hindrades att vidtaga de förbättringar i konstruktionen af tvättinrättningen, som
Uih. lill R St. Prot. 1833 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Iland. 10 Hafi. 1
2
Stals-Ulskottels Utlåtande, Jtä 148.
nya uppfinningar erbjödo, men hvilka, ehuru fordrande betydlig anläggningskostnad,
det för Lasarettet vore af stor fördel att kunna begagna, enär derigenom vunnes
ej blott besparing i tid och arbete, utan ock minskad rötning af de tvättade persedlarne,
har på dessa skäl och då dessutom det syntes mindre lämpligt att en Slaten
tillhörig inrättning, såsom Serafimer-Lasarettet i sjelfva verket vore, vidkändes
utgift af hyra till Staten sjelf, samt den ifrågavarande platsen vore fullkomligt umbärlig
för Karolinska Institutet, motionären föreslagit, att ofvannämnde åt Kongl.
Serafimer-Lasarettet emot årligt arrende upplåtna plats måtte utan afgift för alltid
till Kongl. Serafimer-Lasarettet öfverlåtas, och i sammanhang dermed en summa,
motsvarande den nu af Lasarettet erlagda, för Kongl. Karolinska Mediko-Kirurgiska
Institutet bestämda och för dess utgifter påräknade och oumbärliga hyresinkomsten,
eller 200 R:dr af Rikets Ständer å Institutets stat uppföras.
I afseende härå får Utskottet upplysa, att sedan Kongl. Serafimer-Lasarettets
Direktion hos Kongl. Maj:t i underdånighet sökt, att då Lasarettet för anläggning
af en för Lasarettets behof nödig och utvidgad tvättanstalt icke egde tillgång till
lämplig lokal, ofvanomförmälda å den åt Kongl. Karolinska Institutet upplåtna
egendom varande plats måtte för berörde ändamål få af Lasarettet inlösas för ett
den dittills erlagda hvresafgiften motsvarande kapital, eller ock, derest Kongl. Maj:t
ej skulle härtill i Nåder samtycka, åt Lasarettet för en tid af femtio år emot eo
årlig en gång för alla bestämd hyressumma till disponerande öfverlåtas, sa hade
öfver denna ansökning infordrade underdåniga utlåtanden afgifvits af så väl Professorerne
vid Kongl. Karolinska Institutet som Kongl. Sundhets-Kollegium, al
hvilka de förre hufvudsakligen andragit: att berörde plats jemte derå uppförda
smedja vore för Institutets behof umbärlig och derför hittills varit åt enskild
man utarrenderad, samt icke eller för framtiden syntes för Institutet ega annat
värde än genom den årliga inkomsten, hvarföre det vore för Institutet likgiltigt,
antingen platsen till evärdelig ego eller endast för femtio år öfverlätes, så vida In
stitutet
i båda fallen tryggades vid åtnjutandet af den påräknade erforderliga afkastningen;
samt att, då platsen varit inbegripen under samma arrende med ett å
egendomen beläget boningshus, den årliga afkastningen ej kunde bestämdt uppgifvas,
men ansåges enligt uppgjord beräkning kunna upplagas till 200 R:dr årligen,
hvarunder lägenheten enligt Professorernes förmenande ej borde upplåtas; och hade
Kongl. Sundhets-Kollegium, uti dess underdåniga utlåtande, vid det förhållande, alt
lägenheten vore en Kongl. Maj:ts och Kronans tillhörighet, ansett sig endast böra
tillstyrka, att densamma finge till Lasarettets disposition användas för en tid af
femtio år emot en årlig afgift af 200 R:dr samt vissa för öfverlåtelse!! framställde
vilkor; hvarefter och sedan Kongl. Maj:t enligt Nådig skrifvelse den 20 Januari
1837 godtfunnit att, på sätt Kongl. Sundhets-Kollegium föreslagit, bifalla Kongl.
Serafimer-Lasarettets Direktions ofvanberörda underdåniga ansökning, förenämnde plats
blifvit den 30 nästpåföljde Mars åt bemälda Direktion på femtio års tid upplåten
Stais- Ulskollets Utlåtande, M 149.
S
emot en årlig hyressumma af 200 Ridr och vilkor, bland annat, att, derest efter
nämnde tids förlopp platsen kunde blifva af Kongl. Majit och Kronan återtagen,
Lasarettet skulle för derå uppförde byggnader och nedlagde kostnader erhålla, genom
laga besigtning och värdering bestämd, ersättning efter afdrag af 800 R:dr, hvartill
den vid upplåtelsen å platsen befintliga åbyggnad blifvit skattad.
Utskottet har hvad sålunda förekommit i öfvervägande tagit. Och ehuru Utskottet
icke kan underkänna vigten deraf, att vid en anstalt af den beskaffenhet och
stora omfattning, som Kongl. Serafimer-Ordens-Lasarettet, finnes en på det ändainålsenligaste
sätt ordnad tvättinrättning, samt att Lasarettet må ega fullkomlig
säkerhet att få utaf samma inrättning draga en derå nedlagde kostnader motsvarande
fördel, och således med full egande rätt innehafva den plats, hvarå inrättningen
är uppförd; så förekommer likväl härvid, att fullständig utredning saknas, huruvida
den ifrågavarande platsen fortfarande är för Kongl. Karolinska Mediko-Kirurgiska
institutet umbärlig, eller om Lasarettets tillgångar icke medgifva ett fortfarande
utbetalande till Institutet af ett belopp, motsvarande den hyresafgitt, som nu
för platsen erlägges, vid hvilket förhållande något statsanslag till Institutet icke torde
erfordras. Utskottet finnér sig alltså i anledning af ifrågavarande motion endast
böra tillstyrka,
att Rikets Ständer ville uti aflåtande underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Majit täcktes låta verkställa fullständig utredning i ämnet
samt derefter lill Rikets Ständer afgifva den Nådiga Proposition,
hvartill förhållandena kunna föranleda.
Stockholm den 15 Maj 1854.
Reservationer:
af Friherre Åkerhjelm, C-, Herrar von Troil, S. G. och Fåhreeus, O. 1. samt
Prosten Berlin, C. G.
M 149.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3 Juni 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om förändrade beskattningsgrunder
för Mjöl- och Sågqvarnar, samt om Odesqvarnars
befriande från grundskatt.
(I. A.)
Från Hedervärda Ronde-Ståndet hafva lill Stats—Utskottet blifvit remitterade
följande i ofvanberörde ämnen väckta motioner, nemligen:
4
Stats-Utskottets Utlåtande, Jfé 149,
l:o af Riksdags-fullmäktigen Daniel Danielsson från Jönköpings län, hvilken,
med erinran att nya såg- eller tullmjölqvarnar, ehuru de erhöllo lika stor tullinkomst,
då anläggningen vore lika, skattlades efter det hemmans natur, å hvars egor
de uppfördes; att förmedelst anläggning af nya såg- och tullmjölqvarnar äldre
dylika med grundskal t hardt belastade verk ledo betydlig minskning i sina inkomster,
utan att likväl afkortning å deras grundskatt vore medgifven, samt att, hvad
sågqvarnar anginge, tullafkastningen jemväl förminskades af den anledning att, isynnerhet
å vissa orter, skogslillgångarne aftogo, framställt det förslag, hvaruti Riksdags-fullmäkligen
A. J. Sandstedt från Jönköpings samt Elof Andersson och förre
vice Talmannen Pehr Ericsson från Wermlands län instämt, att så väl såg- som
tullmjölqvarnar, å samma ort belägna, måtte efter inkomsterna lika beskattas, så
att den redan åsätta grundräntan å de äldre verken blefve af Taxerings-Kommittén,
i förhållande till tullafkastningen, mellan alla lika fördelade.
2:o af Riksdags-fullmäktigen Ola Månsson från Christianstads län, som, under
åberopande deraf att, sedan Rikets Ständer vid 1847 och 1848 årens Riksdag i
underdånig skrifvelse anhållit att, efter föregången utredning, Kongl. Maj:t ville i
Nåder föreslå lämpliga åtgärder för tillvägabringande af en lika och rättvis beskattning
å mjölqvarnar, samt, efter det väckta frågor om qvarnars beskattning. endast
efter bevillningsgrunder vid sednaste Riksdag förfallit, i afvaktan på Nådig Proposition
i ämnet, men djlik Proposition ännu icke vore aflåten, fästat uppmärksamhet
derå att de till rustning eller knektehåll indelda samt med grundränta belagda tullmjölqvarnarne,
dels genom dén ständiga tillökningen af skattlagda qvarnar, dels och
ännu mer derigenom, att hvarje åbo finge anlägga husbehofsqvarnar, som på många,
kanske de flesta ställen användes till förmälning af främmande säd, förlorat ganska
betydligt af mäldctilfgången och följaktligen fallit i värde så mycket, att mången
qvarnegare vore villig att skänka Statén både qvarn och qvarnställe, endast för att
undslippa rustningen. Då tiden således tycktes nu vara inne, att å dessa verk till
vägabringa
en rättvis beskattning förmedelst bevillning, har motionären föreslagit:
a) att redan skattlagde tullmjölqvarnar måtte befrias från rustning, skattläggning
och grundränta, så att för de mjölqvarnar, som utan jord rusta för helt
nummer, rusthållet blir vakant samt, om jord och qvarnverk ingått i gemensam
indelning, jorden öfvertager rustningen sålunda, att en för detta ändamål nedsatt
Kommission utreder hvad jorden, i förhållande till annan berustad jord, kan bära
och resten ersättes af å stat anvisade medel; samt
b) att mjölqvarnar, af hvad natur de än må vara, beskattas, efter bevillningsgrunder,
af Taxerings- och Pröfnings-Kommittéerna, i förhållande till föregående
årets inkomst, husbehofsqvarnar inberäknade för den främmande säd de till förmälning
emottaga.
5:o. Af Riksdags-fullmäktige Jacob Lindby och Olof Lagergren från Gottlands
län, hvilka hufvudsakligen yttrat, att då, utaf de å Gottland befintliga 590 vatten
-
Stals-UtslioUels Utlåtande, Ni 149.
5
och vädermjölqvarnar samt 218 sågqvarnar, ett antal af 20 vattenqvarnar, 12 väderqvarnar
och 186 sågqvarnar voro ordinarie ränta åsalte, hvaremot bevillning utginge
af så väl skaltlagde, som icke skattlagde qvarnar; men Gottland, i saknad af
andra landskaps ymnigare vattendrag, icke egde andra reservoirer än de s. k.
träsken, hvilkas torftiga vattentillgångar kunde blott höst och vår begagnas, samt
skattläggningen vore så verkställd, att den föranledt mångfaldiga rättegångar om det
ena qvarn- eller sågverkets företräde för det andra, så borde, till undvikande af
dessa missförhållanden, all ordinarie ränta å de Gotlländska qvarnverken afskaffas
och hvarje qvarnlägenhet deremot åsättas en efter dess mer eller mindre förmånliga
beskaffenhet lämpad bevillning, genom hvilken beskattning, som säkerligen blefve
jemnare och rättvisare än den nu varande, jemväl Kronans inkomst ofelbart komme
alt betydligare ökas.
4:o Af Riksdags-fullmäktigen Erik Mallmin från Westmanlands län, hvilken,
med erinran hurusom de hos Rikets Ständer tillförene framställda förslag om
ödesqvarnars befriande från grundskatt icke blifvit särskildt, utan endast i sammanhang
med väckta frågor om förändrad beskattning å qvarnar i allmänhet, behandlade,
hufvudsakligen anfört, att då qvarnar nedlades till följd af dels landets uppodling
och deraf uppkommande vattenbrist, dels mäldetillgångens förminskande genom nyanlagde
qvarnar, kunde ödelagd qvarn mångenstädes icke å nyo upplagas, utan att
genom uppdämningen skada tillfogades ofvanliggande egor; att enär grunden för all
beskattning måste sökas i egendom eller inkomst, samt näringsidkare ej borde tvingas
att drifva en rörelse, som icke lemnade erforderlig afkastning, vore utfordrande
af skatt för en ödeslägenhet alltför orättvist, samt att vederbörande ouktoriteter, i
saknad af positiv rättsgrund, måst bygga sina beslut i dylika frågor endast på rationel
grund, såsom exempel hvarå kunde tjena följande otn ödesqvarnars befrielse
från grundskatt meddeldta beslut, nemligen: Kongl. Brefvet den 20 November 1804,
angående Ranglagärdes, och Kongl. Brefvet den 13 Juli 1808, rörande Fröseke
Ekegårdens qvarn, Kongl. Brefvet den 16 Mars 1838, i fråga om Gummesta sågqvarn
samt Kammar-Kollegii Utslag den 21 September 1847, angående en qvarn
vid hemmanet Särslöf JV2 7 om 3/i6 mantal. På grund häraf har motionären, med
hvilken sig förenat Riksdags-fullmäklige Nils Svensson och Ola Svensson från Blekinge
län, framställt det förslag, att en Författning måtte utfärdas af innehåll:
att mjöl- eller sågqvarn, hvilken egaren ej finner med sin fördel förenligt att fortfarande
drifva, må, efter Ilärads-Rätts undersökning och sedan qvarnegaren visat
vederbörligt intyg öfver qvarnens försättande i obrukbart skick, befrias från densamma
åsatt grundränta och utur jordeboken uteslutas; hvarvid, i den händelse
räntan varit anordnad, indelningshafvare!! beredes ersättning af Statsverket till motsvarande
belopp efter årlig markegång, med tillägg af forsellön.
Vid handläggning af förevarande ärende, hvarå vid (lere föregående Riksdagar
Rikets Ständers uppmärksamhet varit fästad, har Stats-Utskottet inhemtat, att Kongl.
6
Stals-Vlskoltets Ullålande, M 149.
Maj:t redan den 13 November 1828 i Nåder föreslagit afskaffande af grundskatt ä
sägqvarnar; att genom Kongl. Kungörelsen den 29 April 1830 blifvit stadgadt, att
sågqvarnar, som derefter anlades, skulle, med befrielse från grundränta, endast efter
bevillningsgrunder beskattas; att uti Kongl. Kungörelsen den 13 Augusti 1835
enahanda förordnande meddelats i afseende å derefter anlagde mjölqvarnar i städerne,
samt att Kongl. Majit uti Nådig Proposition af den 20 December 1847 behagat
föreslå, alt alla tullmjölqvarnar, som derefter anlades eller icke redan undergått
skattläggning, ej borde grundränta åsättas, utan såsom fabriksinrättningar betraktas
och endast till bevillning taxeras.
Sistnämnde Nådiga förslag har imedlertid icke vunnit Rikets Ständers bifall;
men utaf de vid hvarje Riksdag i enahanda syftning förnyade framställningar, synes
behofvet af förändring i grunderna för mjöl- och sågqvarnars beskattning alltmer
kännbart. Utskottet hyser ock den åsigt, alt dylika verk, hvilka till sin natur egentligen
äro fabriksinrättningar, och hvilkas större eller mindre förmånlighet är af tidt
och ofta vexlande konjunkturer beroende, icke heller kunna medelst en orubblig
grundränta rättvist beskattas. Då i följd af folkmängdens tillväxt, ökad spannmålsproduktion,
husbehofsqvarnars nedläggande, lättade kommunikationer och utvidgade
afsättningstillfällen, qvarnverkens förbättrade konstruktion m. fl. orsaker, inkomsten
af skattlagde såg- och mjölqvarnar uppdrifves, förhlifver grundskatten derå icke dess
mindre oförändrad. Deremot om, genom tillfälliga olyckshändelser, minskad vatten-,
skogs- och mäldetillgång, nya husbehofsqvarnars anläggande o. s. v., såg- eller
mjölqvarn förlorar större eller mindre del af sin inkomst, måste grundskatten ändock
till fullo utgöras; och ehuruväl vid anläggning af nya qvarnar och sågar hör
tillses, att förut skattlagde dylika inrättningar icke lida förminskning i deras vid
skattläggningen påräknade inkomster, så lärer det dock vara obestridligt, att nya
verks anläggning i viss mån verkar menligt för äldre närliggande, hvilkas bestånd
derigenom kan i större eller mindre grad äfventyras, enär qvarn- och sågegares
rätt att mot tulltägt betjena allmänheten icke är inskränkt endast till dem, som
vid skattläggningen ansetts komma att af en viss qvarn eller såg sig begagna.
Om förfatlningarne äfven vid alla dylika fall medgåfve förmedling, så förekommer
likväl dervid, att både tidsutdrägt och omkostnader blefve dermed förenade, hvarjemte
full rättvisa dymedelst kunde blott för tillfället vinnas, helst de orsaker, hvarå
förmedlingen grundades, möjligen åter kunde upphöra. I de fall åter, då qvarneller
sågverk måste helt och hållet nedläggas och raseras, fordrar ock billigheten,
att verket varder från skattens utgörande befriadt; men då Författningarne icke uttryckligen
sådant medgifva, hafva ansökningar om dylik befrielse, ehuru i sednare
tider ofta beviljade, stundom blifvit afslagne.
Till undanrödjande af dessa och dylika missförhållanden vid beskattningen af
qvarn- och sågverk, äfvensom för att, så vidt möjligt, utvidga rättigheten till anläggning
af dylika, nya, för allmänhetens betjenande och lill förädlande af landets
Slals-Ulskotlels Utlåtande, M 149.
7
produkter behöfliga verk, anser derföre Utskottet önskvärd!, om de för dessa verk
nu fastställda olika beskattningsgrunder kunde bringas till enhet, hvilket synes lämpligast
kunna åstadkommas derigenom, att de en del af ifrågavarande verk åsatte
grundskatter utbytas mot bevillning. Enligt bifogade, på ett af Kongl. KarnmarKollegium
den 29 Augusti 1850 i -underdånighet afgifvet utlåtande grundade, approximativa
beräkning, utgjorde grundskatterna å de inom riket då befintliga 4,225
skattlagda mjölqvarnar, i rundt tal 80,000 R:dr, hvaremot Utskottet saknar uppgift
å antalet af skattlagde sågqvarnar samt beloppet af grundräntorna derå. Om dessa
räntor utbyttes mot bevillning, uppkoinme väl måhända någon minskning i Kronans
intrader, men Utskottet belviflar emedlertid icke att ju sådane bevillningsgrunder
kunna bestämmas, hvarigenom en dylik minskning blefve, om någon, åtminstone så
obetydlig, att den icke vore värd att tagas i betraktande, enär derigenom vunnes
möjligheten af en jemn och rättvis beskattning, hvilket mål säkerligen skulle lättare
ernås, om tillika stadgades strängare kontroller derå, att vid husbehofsqvarnar, hvilka
ej kunna anses hafva i egendomarnes taxeringsvärde ingått till högre belopp än
som motsvarar egarens husbebofsmäld, allmänheten icke utan särskild skatt till
Kronan mot tulltägt beljenas. Yid verkställighet af grundräntornas utbyte mot bevillning
möter visserligen den svårighet att, enligt Kammar-Kollegii förberörde utlåtande,
utaf de skattlagde mjölqvarnarne ett antal af 615 äro till rustning eller
knektehåll samt på lön eller till boställen indelda; men detta hinder torde dock
lätteligen kunna undanrödjas, om till ersättning för dessa räntor, på sätt tillförene
vid likartade fall egt rum, af Statsverket anvisades lämpligt vederlag.
I betraktande af allt detta får Utskottet således tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att, sedan genom vederbörande
embetsverk ärendet blifvit fullständigt utredt, Kongl. Maj:t
täcktes vid en kommande Riksdag i Nåder aflåta Proposition dels
om skattlagde eller skattläggning underkastade såg- och tullmjöl—
qvarnars befriande från grundräntor och dessas utbytande mot bevillning,
dels om vederlag af Statsverket för de till åtskilliga ändamål
nu anvisade dylika räntor, dels ock att, intilldess en sådan
förändring kan tillvägabringas, genom allmän Författning måtte i
Nåder stadgas, att nedlagde såg- och mjölqvarnar, derest grundräntan
derå icke är i hemmansräntan inbegripen eller till visst ändamål
anvisad, och så framt vid undersökning på stället af vederbörande
Härads-Rätt i Krono-ombuds närvaro sig visar, att qvarn eller såg
är ödelagd och ej vidare kan bibehållas, må utaf Kammar-Kollegium
från grundräntas utgörande befrias, sedan Konungens Befallningshafvande
sig derom yttrat.
Hvad slutligen beträffar mjöl- och sågqvarnarne på Gottland, så enär omständigheterna
icke synas påkalla särskilda bestämmelser för qvarnarne derstädes,
8 Stals-Utslcoltets Utlåtande, JM 149.
hvilka torde böra beskattas på enahanda sätt sorn- i rikets öfriga delar, hemställer
Utskottet,
ätt den af Riksdags—fullmäktige J. Lindby och O. Lagergren derom
väckta motion icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Approximativ beräkning å beloppet af de i Kongl. Kammar-Kollegii underdåniga
utlåtande af den 29 Augusti 1850 uppgifne grundräntor å skatt lagda Tull—
mjölqvarnar, grundad, hvad de förnämsta markegångs-persedlarne beträffar, på de
i Stats-Utskottets Utlåtande JM 92 uträknade markegångs-medelpris för åren
1844—1853.
Af 3,159V2 Krono- och Kronoskatleqvarnar, utgående efter markegång:
2,199 tunnor spanmål (hälften råg och
hälften koi
rn)
ä 8 R:dr 6 sk
17,866:
42.
—
182 t:r hvete, å 12 R:dr 5 sk. 9 r:st. .
2,205:
33.
6.
2,408 t:r råg, ä 9 R:dr 11 sk. 6 r:st. .
22,248:
44.
—
2,507 t:r korn, ä 7 R:dr 6 r:st. .
17,575:
5.
6.
440 t:r hafre, å 3 R:dr 38 sk. 5 r:st
1,672:
7.
4.
16 t:r malt, som upptagas till lika pris
som spanmålen, eller 8 R:dr 6 sk.
130:
—
—
1,480 t:r mjöl, beräknadt lika med råg,
eller ä 9 R:dr 11 sk. 6 r:st.
13,674:
28.
—
100 lisp. smör, ä 5 R:dr 25 sk, 1 r:st.
552:
12.
4.
6 lisp. fläsk, å 3 R:dr 27 sk. 8 r:st.
21:
22.
—
31 skepp:d tackjern, å 6 R:dr 35 sk. 4 r:st.
208:
39.
4.
20 skepp:d osmundsjern, å 6 R:dr 41 sk.
il r:st
137:
22.
4.
kontante penningar
2,005:
—
—
Af 1,065V2 Frälseqvarnar, utgående i rusttjenst, å 10 sk, för
hvarje rustljenst-mark:
spanmål och mjöl 3,875 tunnor, ä l3/4 mark 1,412: 36. 6.
smör 17 lisp., å 1% mark ...... 5: 5. —
osmundsjern, 8 hand eller 2 fat, ä 5 mark 2: 4. —
kontant 77 R:dr, eller 693 mark . . . 144: 18. — . ^n. „
1,564: 15. 6.
Summa 79,862: 34. —
hvartill kommer värdet af åtskilliga mindre betydliga räntepersedlar, nemligen 2
tunnor ärter, 2 lisp. humla, 2 st. får, 3 st. galtar, 4 st. spicke-laxar, 10 skålp.
torr
Slals-Ulskotlets Utlåtande, JV$ ISO. t)
torr fisk, 2 lisp. torr ål, 7 lisp. stångjern, 20 tolfter bräder, 9 st. dagsverken,
samt 22 årliga och 2 kungshästar, jemte de för 9 Krono- och Kronoskatte- samt
II3V2 Frälseqvarnar i jordeböckerne icke upptagne räntor, så att total-summan af
de å skattlagde mjölqvarnar satta grundräntor kan antagas uppgå till omkring
80,000 R:dr Banko.
Stockholm den 29 Maj 1854.
M 150.
Ank. till Eip.-Utsk. d. S Juni 1834, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i fråga om ijtterligare anslag till uppförande af
Cellfängelser.
(U. A).
Med afseende å angelägenheten, att fullfölja länsfängelsernas ombyggnad efter
cellsystemet, bar Kongl. Majit uti Sin vid innevarande Riksdag aflåtua Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof äskat, att för fullbordande af redan
beslutade sådane fängelser och uppförande af nya, der Kongl. Majit funne dem
företrädesvis vara af behofvet påkallade, Rikets Ständer måtte anvisa ett belopp af
400,000 Ridr, att under åren 1855, 1856 och 1857 utgå med en tredjedel
hvartdera året.
Vid sistlidne Riksdag blef, för uppförande af dylika fängelser, hvartill, enligt
uppgjord beräkning 1,000,000 Ridr, då ännu erfordrades, ett belopp af 300,000
Ridr beviljadt, att med en tredjedel under hvartdera af åren 1852, 1853 och 1854
utgå. Enligt det vid högstberörde Nådiga Proposition fogade Stats-Råds-Protokoll
öfver Justitife-ärenden af den 9 November nästlidet år, hafva med detta anslag
icke allenast de cellfängelser, som vid nämnde Riksdags början voro under byggnad,
vunnit fullbordan, utan ock en nödig befunnen utvidgning af ett äldre cellfängelse
åstadkommits, samt nya länshäkten blifvit påbörjade i Malmö och Luleå,
hvilka under loppet af innevarande år sannolikt blefve färdiga att begagnas, hvarförutan
af detta års anslag en del komme att användas till grundläggning af lika
beskaffadt fängelse i Westerås och, i händelse ett af Styrelsen öfver Fängelser och
Arbetsinrättningar i Riket afgifvet och på Kongl. Majits Nådiga pröfning för närvarande
beroende förslag vunne Nådigt bifall, äfven i Götheborg; och skulle alltså,
under förutsättning, att den uppgjorda kostnadsberäkningen befunnes tillförlitlig, för
Bih. till R. St. Prot. 4855 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 40 Haft. 2
10
Stats-Ulslcoltets Utlåtande, M ISO,
afslutandet af dessa byggnadsföretag och uppförande af cellfängelser i de öfriga 9
län, der gemensambetshäkten annu uteslutande begagnades, ett ytterligare belopp af
700,000 R:dr erfordras.
Som cellsystemets lämplighet i afseende å sådane fångar, för hvilkas förvarande
länshäktena egentligen äro bestämda, kan anses vara af erfarenheten fullt ådagalagd,
samt de beräknade fördelarne af detta fängelse-system måste förfelas, derest detsamma
icke blifver för samtliga länshäkten antaget och sålunda fullständigt genomfördt,
är det, i Utskottets tanke, angeläget, att ytterligare medel för detta ändamål
anvisas. ' Utskottet anser dock att den äskade summan utan olägenhet kan inskränkas
till enahanda belopp, som af Rikets Ständer såväl vid sistlidne Riksdag, som
vid den nästföregående, för ändamålet beviljades, eller 300,000 R:dr, helst någon
rubbning i arbetsplan härigenom ej behöfver ske, samt föreslår derföre,
att Rikets Ständer, till uppförande af länsfängelser efter cellsystemet,
må anvisa en summa af 300,000 R:dr, att med en tredjedel
årligen under hvartdera af åren 1855, 1856 och 1857 från Riks—
gälds-kontoret utgå.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en från RorgareStåndet
remitterad motion af Herr 5. G. Wetterberg, som begärt, att, af de medel,
hvilka voro afsatte för uppförande i städerna af fängelser efter cellsystemet, 2,000
R:dr måtte anvisas för det i Sköfde stad under byggnad varande cellfängelse.
Då det vid 1840 och 1841 årens Riksdag beviljade anslag för dylika fängelser,
å hvilket, enligt ofvanberörde Stats-Rådsprotokoll, en behållning ännu finnes
af 111,000 R:dr, är ställdt till Kongl. Maj:ts disposition, att användas till byggnad
af cellfängelser i de städer, der Kongl. Majit pröfvar sådant lämpligt, samt
vederbörande alltså ega att vända sig till Kongl. Majit, derest de åstunda statsanslag
för ifrågavarande fängelsebyggnad, hemställer Utskottet,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 Maj 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1884.
State-Utskottets Utlåtande, N:o 151.
1
N:o 15L
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Juni 1854, k). 5 o. m.
Utlåtande, angående extra Slals-anslag till föremål, tillhörande
Landtför svar s-departementets handläggning.
(U. A.)
Uti Dess vid innevarande riksdag aflätne Nådiga proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, har Kongl. Maj:t, med åberopande af de skäl, som
ett vid densamma fogadt Statsråds-protokoll öfver Landtförsvars-ärenden af den
9 November nästlidne år, samt deruti omförmälda utredningar och förslag innefattade,
af Rikets Ständer äskat beviljandet af nedannämnde extra anslag för
Landtförsvarets behof, nemligen:
Iro för Artillcribeliof:
aj tiH anskaffning af rid- och anspanns- med Hare persedlar för nya
Fält-artilleriet, det ännu återstående medelsbehofvet 87,000 r:dr och
b) till anskaffande af 8 reserv-fältbatterier med Iavettage och ett inskränkt
antal redskaps- och anspanns- m. fl. persedlar, afräkningsvis, 48,000 r:dr.
Hvad dessa båda anslagsfrågor angår, så hafva Rikets Ständer, genom
bifall till Utskottets betänkande N:o 18, redan beviljat da begärda summorna,
bredan något yttrande härutinnan icke erfordras.
e) till fullständig bestyckning af Waxholms fästnings utanverk, 80,000 r:dr.
Efter inhemtad upplysning, att någre medel icke blifvit af Kongl. Maj:t
tUb detta föremål anvisade hvarken af den föra riksdagens början lyftade, till
Bih. till B. »t. Prat. 1853 $ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 11 Höft. 1
2
Sttils~iTi:,h'oI!eiis Utluimitle. .Y.v> 1-5J.
rikets försvar afsedda, hälft af det mindre krcditivet, eller utaf det af Rikets
nu församlade Ständer i och för upprätthållande af rikets neutralitet beviljade
särskilda kreditiv, liar Utskottet, enär, enligt ofvanberörde Statsråds-profokoll,
ifrågavarande fästningsverk snart äro färdiga, saint angelägenheten fordrar, att
desamma, så fort arbetets framskridande det medgifver, med bestyckning för
ses,
funnit sig böra tillstyrka
Rikets Ständer att, för bestyckning af Waxholms fästnings utanverk,
-anvisa en summa af 80,000 r:dr. att med i årligen under
livartdera af åren 1854, 1855 och 1856 från Riksgäldskontoret utgå.
d) till bestyckning af det redan till stor del färdigbyggda strandverket
Gustafsborg vid Carlstens fästning, 62,000 r:dr.
Jemte det Utskottet får, i afseende å denna fråga, lemna enahanda upplysning,
sorn i nästföregående punkt, angående bestyckning af Waxholms fästnings
utanverk, blifvit meddelad, hemställer Utskottet, på deruti anförde skäl,
att en summa af 62,000 r:dr. flir bestyckning af ifrågavarande
strandverk vid Carlstens fästning, må af Rikets Ständer beviljas tili
utgående under innevarande och följande två år med 'adel årligen.
e) till anskaffning under åren 1855 med 1S57 af nya skarpskytto- och
vanliga infanteri-gevär, 2-10.000 r:dr. samt dessutom för år 185-1 till anskaffande
infanteri-gevär, 66,666 r:dr 32 sk. eller tillsammans 304K-Ö06
Rdr 32 sk.
Genom bifall till Utskottets betänkande Nio 5, hafva Rikets Ständer redan
bevilja,t berörde af Kongl. Majit för år 1854 äskade summa af 66,666 Rdr
32 sk., eller enahanda belopp, sorn vid sednaste riksdag till samma föremål
anvisades för hvartdera af åren 1851, 1852 och 1853. Som, enligt den i
Statsråds-protokoilet leinnade utredning af frågan, icke mindre än sexton år
komma, under oförändrad åvstillverkning, att förflyta innan hela , det erforderliga
antalet af gevär hinner fyllas, men det mäste anses vara ett af försvarsf
verkets angelägnaste behof, att arméen, så fort som möjligt, blifver försedd
med ett tillräckligt förråd af vapen till krigsbruk, samt jemväl upplyst är, att
vid nästlidne års slut alla tillgångar för gevärs-tillverkningen voro ined-tagne,
liar Utskottet trott sig icke böra föreslå någon nedsättning i det af , Kongl.
Majit äskade förhöjda anslag från nästa års början af 80,000 ndr årligen;
Och då Utskottet anser lämpligt att tiden för anslagets utgående, såsom Kongl
Majit begärt, utsträckes jemväl till år 1857; eller ett år längre, än de öfrige
Sto/»-Utskottets Uttalande, X:o -151. 3
extra anslagen i allmänhet utgå, hvarigenom -särskild profning vid riksmötenas
.början af någon del utaf anslaget undvikes, tillstyrker derföre Utskottet,
att. Rikets Ständer, till anskaffande af nya gevär, må utöfver det
lör innevarande år förut beviljade belopp, (10.666 r:dr 32 sk., anvisa
en summa af 80,000 r:dr för hvartdera af åren 1855, 1856
och 1857 med tillsammans 240.000 r:dr.
fi till anskaffning af ännu behöfiige nya pistoler. 93.000 r:dr.
Tid sistlidnc riksdag beviljade Rikets Ständer lör sådant ändamål ett
af 12.000 r:dr, att utgå med ’ :del årligen under hvartdera af åren 1851,
1852 och 1853. Då, såsom af Stätsråds-protokoliet inheintas, kavalleriet nu
with är allmänt lörsedt med dels nya, dels ännu brukbara pistoler, samt dessutom
1000 par dylika skjutvapen finnas upplagde i reserv-förrådet, anser Utskottet,
vid sådant förhållande, nu begärda anslag, sorn är afsedt att fylla hela
bristen i förrådet, utgörande 3,600 par pistoler, kunna utan olägenhet J«-  År änka-s till en mindre summa, än den föreslagna, helst förbättringar i detta
vapen tid efter annan aro att emotse, och det derföre måste med en klok hushållning
öfverensstämma, att ej någon större del af det för reserv-upplagets kompletterande;
påräknade antalet nu anskaffas. Utskottet hemställer fördenskull,
att till anskaffning af nya pistoler, ett anslag af 30,000 Rdr beviljas.
att under innevarande och följande två år med Udel årligen
utgå.
g) till anskaffande af kavalleri-sablar, afräkningsvis, 29,800 r:dr.
Denna anslagssumma, motsvarande tiTTverkmngskostnadrn för 3.600 sablar.
hviska äro afsedda att i förråden till krigsbehof uppläggas, anser Utskottet
äfven, på enahanda skid, som i nästföregående punkt omförmälas, böra till ett
lägre belopp, än det begärda, inskränka?. Utskottet föreslår,
att Rikets Ständer må för ifrågavarande ändamål anvisa ea sum
ma
af 10,000 r:dr, att utgå under åren 1854, 1855 och 1856 med
-juM hvartdera året.
h) till anskaffning af fastdus-Iiidfvar dier sidogevär lör iii&mtari&t, afräk»ingMie-,
50,000 r:dr.
Af Statsråds-profokoIIet inhemtas, att 84.000 st. (asehön-knifvar för in
fantaritet
på krigsfot erfordras, utöfver d« .8900 st., sorn lör tillgängliga sär
-
4
Ståls-Utskottet» Utlåtande, N:o 151.
skilda medel blifvit anskaffade och beräknades att i förråden uppläggas, samt att
den härtill behöflig#. summa utgör 308,000 r:dr, i afräkning hvarå 50,000 r:dr
nu äskas för tillverkning af 12,000 st. dylika vapen. Då emellertid så mänga
andra vigtigarc militära behof taga Statens tillgångar i anspråk, samt Utskottet
föreställer sig, att, derest sidogevär för infanteristen, hvilket vapen redan
i början af detta århundrade vid Svenska arméen afskaffades och alltsedan
kunnat undvaras, skulle anses af den vigt, att arméen dermed bör ånyo förses,
tillgång för utgiftens betäckande torde småningom kunna beredas genom
anvisning å andra till Krigs-kollcgii disposition ställda anslag, har Utskottet funnit
sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts i denna del gjorda
Nådiga framställning.
i) till anskaffning af ännu återstående behofvet utaf fänghåls-tappnx samt
rengörings- och söndertagnings-verktyg, 17,400 r:dr, och
k) till anskaffande af slagkruts-hufvar, afräkningsvis, 10,000 r:dr.
Enär ifrågavarande persedlar äro nödvändiga för slaglås-gevärets användbarhet,
och det således måste anses vara af behofvet påkalladt, att ett upplag
deraf, tillräckligt för de i förråden befintliga dylika gevär, der städse förefinnes,
hemställer Utskottet,
att de äskade anslagen, tillsammans 27,400 r:dr, må af Rikets Ständer
beviljas till utgående under innevarande och följande två ar med
■yidel årligen.
2:o för Fortifkalions-behof:
a) till fortsättande af Carlsborgs fästnings-byggnad puder åren 1855 med
1857, 180,000 r:dr, samt dessutom för år 1854 lika anslag med föregående
arens, 30,000 r:dr, eller tillsammans, afräkningsvis, 210,000 r:dr.
Vid hvartdera af de 2:ne sednaste riksdagarnc beviljade Rikets Ständer
till fortsättande af denna fästnings-byggnad en summa af 90,000 r:dr att med
30,000 r:dr årligen utgå; och hafva Rikets nu församlade Ständer, gehom bifall
till Utskottets betänkande N:o 4, för innevarande år till berörde föremål
anvisat ett lika belopp, eller 30,000 r:dr. Enligt den i Statsråds-protokollet
lemnade utredning, kan ifrågavarande fästnings-byggnad, med ett dylikt årsanslag,
j.ej fulländas på kortare tid, än ungefär 85 år, men med ett anslag af
S/a/s- Utskottets Utlåtande, N:o 151» 5
60,000 r:dr årligen, deremot hinna fullbordas på omkring 37 år. Genom det
sednare års-anslaget vinnes alltså den af fästningen påräknade nytta för landets
försvar inom en närmare framtid och med en mindre kostnad på det hela,
utgörande i bi-omkostnader ensamt 250,000 r:dr. Det är derföre ur både politisk
och ekonomisk synpunkt angeläget, att byggnads-arbetet påskyndas; hvadan,
och då Utskottet, af enahanda skäl, som här ofvan i frågan om anskaffning
af nya gevär blifvit anfördt, anser tiden för anslagets utgående böra, såsom
Kongl. Maj:t äskat, utsträckas jemväl till år 1857, Utskottet tillstyrker,
att Rikets Ständer, till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad,
måtte, utöfver det för innevarande år förut beviljade belopp, 30,000
r:dr, anvisa en summa af 180,000 r:dr att utgå under åren 1855,
185G och 1857 med 4;del årligen.
b) till fortsättande af fästnings-byggnads-arbetcna vid Carlskrona samt
Carlstens och Waxholms fästningar under åren 1855 med 1857, 315,000 r:dr,
samt för år 1854, 105,000 r:dr, eller tillsammans 420,000 r:dr, att af Kongl.
Maj:t efter omständigheterna fördelas.
Genom bifall till Utskottets förenämnda, under N:o 4 afgifna, betänkande,
hafva Rikets Ständer redan beviljat den för innevarande år till berörde föremål
äskade summa af 105,000 r:dr, utgörande samma belopp, som de föregående
åren varit dertill anvisadt. Inseende angelägenheten deraf, att, så framt
ifrågavarande, för gräns-försvaret vigtiga, befästnings-arbeten skola kunna fortgå
med oförminskad drift samt inom beräknad tid, till undgående af ytterligare
förhöjda kostnader, medhinnas, enahanda anslag till dem än vidare beviljas,
hemställer Utskottet, under åberopande af samma skäl för detta anslags utsträckning
jemväl till år 1857, som blifvit anfördt i fråga om anslagen till nya gevärs
anskaffande, samt till Carlsborgs fästningsbyggnad,
att, utöfver det till ifrågavarande fästnings-byggnads-arbeten för år
1854 förut beviljade belopp af 105,000 r:dr, Rikets Ständer må
för hvartdera af följande tre år dertill ytterligare anslå enahanda summa,
med tillsammans 315,000 r:dr, att af Kongl. Maj:t efter omständigheterne
fördelas.
e) till anskaffning af en fältbrygge-utredning, afräkningsvis, 50,000 r:<h\
Såsom i Statsråds-protokollet omförmäles, erfordras för arméen 10 st. s.
k. brö-ekipager, beräknade att tillsammans kosta 138,000 r:dr. Af dessa skulle
till en början blott halfva antalet tillverkas, hvartill, efter afräkning af förut
6
iftäts-Uftkoliete l'Halande, jS:ö tät.
för pöHton-förrådds behof afsatte ordinarie stats-medel oell med uppskjutande
af -di-sa till utredningen hörande persedlars anskaffande, en Summa af 50.0CH)
r:dr ansåges behöflig.
Då saknaden af en faltbrygge-utredning obestridligen utgör en väsendtlig
brist i Svenska arméens krigs-materiel, helst Sverige mer än de liesta andra
länder är genomskuret al många och stora vattendrag, hvilka, 0111 de under
ett fälttåg ej kunna öfvergå», måste betydligt försvära arméens rörelser,
anser Utskottet det vara af högsta vigt, att Svenska arméen, lika med andra
länders arinéer, förses med en dylik brotross; hvarföre Utskottet, sorn dock
föreställer sig, att under fredstid bchofvet utan olägenhet kan inskränkas till <fct
antal bro-ekipager, hvartill medel nu, afräkningsvis, blifvit begärde, föreslår,
att Rikets Ständer må, till anskaffande af en fält b rygge-ut redning,
för en gång anvisa en summa af 50.000 r:dr att fördelas på fre ur
och utgå med |:del under hvartdera af åren 1854, 1855 och 4850.
3:o för Beklädnads- och Ulredmngs-hchof:
Till anskaffning af erforderligt antal beklädnads- och utrednings-persedkr
fik bevärings-manskapets behof, 716,000 r:dr.
Af den i Sta t-råds-prot ok ellet lemnade utredning af ämnet inhemtas. «tt
bevärings-manskapets beklädnad och en del utredning för närvarande helinne.? i
det bristfälliga skick, att en skyndsam och ändamålsenlig anordning deraf är af
högsta behof påkallad, så vida oj den exercerande klassen af manskapet skall
inom kort komma att sakna det nödvändigaste i detta afseende. Jemlikt den
fråmlagda planen för bevärings-manskapets fullständiga beklädnad och. utredning,
borde detta manskap, i likhet med de in deld a och värfvade trupperno, varaförsedt
med tvenne munderingar, nemligen en exercis- och en lil-mundering, den.
förra att under fredstid begagnas i daglig tjenstgöring, och den sednare, beräknad
att användas endast vid särskildt anbefallde tillfällen, oell således nästan ny
och i fullkomligt skick vara att tillgå, då beväringen vid krigets utbrott sammankallades,
.hvarigenom det mål kunde ernås, att, med anlitande derjemte af
bevärings-manskapets redan samlade reserv-förråd, minst 40.000 man af nämnde
manskap genast, när kriget utbrote, och, inom någon tid derefter, ojh- «å
behöfde*. ytterligare 10,000 man, alle försedde med fullständig beklädnad och
utredning, kunde sända.? emot fienden, samt att under fredstid, utan användande.
af de för krig bildad» förråden, det till vapenöfning årligen sammandragna
beväringe-manskap städse blefve väl bcklädt. , ,
Slats- USshr.Ueiu Lilåfarndty -t';b 151.
7
Det kan icke bestridas, att ett af arméens nödvändigaste behof är en
god och ändamålsenlig beklädnad, samt att truppens helsa oell tjenstbarhet deraf
i hög grad bero. Varnande exempel förekomma ock i Sveriges kri*s-ki.storia
på vådan, att med likgiltighet omfatta denna Tigtiga angelägenhet Det är
äfven obestridligt, att denna beklädnad mäste under fredens lugn beredas och
icke kan i farans stand med erforderlig skyndsamhet anskaffas, hvarförutan en
sådan anskaffning dä ©tvifvelaktigt skulle medföra större kostnad och uppoffring,
än om densamma i tid påtänktes och verkställdes. En klok omtanke fordrar
alltså, att åtgärder så fort sorn möjligt, vidtagas för bristens afhjelpande. Och
då den framställda planen för b o varin gs-111 anskapets beklädnad synes Utskottet
vara den ändamålsenligaste, så viii i afseende å sättet för behofyets fyllande,
*6111 med hänsigt till anordnandet af bestyret in»d persedlarnes omsättning och
vård, anser Utskottet sig böra densamma understödja. Ehuru denna plan, med
afseende å de förmånliga resultater, sorn derigenom skidle vinnas, är med största
besparing uppgjord, fordrar densamma likväl betydliga tillskott; men, utan
ilo ' erforderligc medlens anvisande, måste förslaget med dess fördelar förfalla.
Utskottet tvekar derföre icke att förorda'hela det behöfiiga anslagets beviljande.
Då emedlertid Rikets Ständer redan genom bifall till Utskottets betänkande N:o
18 beviljat till beklädnads- och utrcdnings-persedlars anskaffande för beväringsmanskapet
ett belopp af 238,G66 r:dr 32 sk*, eller |:del af den äskade summan
7 16,ODD r:dr, får alltså Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer må för ifrågavarande ändamål, utöfver det Ärut
beviljade beloppet af 238,666 r:dr 32 sk., ytterligare anvit» en
summa af 477.333 r:dr 16 ak., att från ltiksgä]ds-konioret utgå,
meil hälften under hvartdera af åren 1835 och 1856.
Derjemte och då. i fråga om det anslag af 54,000 r:dr, som, i händelse
af den föreslagne planens verkställande, skulle för bevärings-munderingarnes underhållande
erfordras utöfver den derför å anslaget till för-vars-vevket i aHmiinhet
förut befintliga tillgång af 30,000 r:dr, behofvet häraf äfven blifvit £#ffständigt
utrefft och ädagalagdt, får Utskottet, som uti 21 punkten af dess tillåtande
N:o 69, angående regleringen af utgifterne under Riks-statens 4:de
Ilulvudtxtel, redan tillstyrkt öfverflyttning till ordinarie stat af det vid nästlidSae
riksdag till kompletterande af beväringen» reserv-förråd beviljade extra anslagbelopp
al 26,666 r:dr 32 sk., hemställa
att återstoden, 27,333 r:dr 1C sk., nå för det sfsedda än da »riket
af Rikets Ständer anvisas, att nador tvåtider» afetkamwaiHle. "3
år från Riksgähls-kontoret mtgi.  *
8
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 151. '
4:o För Topografiska korpsens arbeten:
Till detta föremål har slutligen Kongl. Majit äskat för åren 1854 med
1857 en summa af 12,000 r:dr årligen, eller tillsammans 48,000 r:dr.
Under åberopande af hvad Utskottet, angående dessa arbetens gagn för
det allmänna, yttrat uti sitt i detta ämne afgifna utlåtande N:o 4, samt på enahanda
skäl för detta anslags utsträckning jemväl till år 1857, som här ofvan i
fråga om en del andra anslag blifvit anfördt, får Utskottet tillstyrka
Rikets Ständer, som för ifrågavarande ändamål redan anvisat för innevarande
år 12,000 r:dr, att dertill ytterligare anslå enahanda summa
för hvartdera af nästkommande tre år, med tillsammans 36,000 r:dr.
I sammanhang med förenämnde anslagsfrågor har Utskottet till behandling
lörcliaft ett af hr Edenhjelm, 6’., hos Ridderskapet och Adeln afgifvet, till Utskottet
remitteradt, memorial, deruti Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad
å angelägenheten att förbättra den ställning, hvaruti truppen vid den värfvade
arméen, i afseende å dess underhåll, sig befunne. Manskapet hade nemligen,
utom brödportion in natura, endast C å 8 sk. kontant om dagen i gage,
varierande för olika regementen, så väl inom, som utom samma garnisons-orteF.
Då dyrheten å lifsmedel vore störst å dessa orter, insåges ock lätt, att detta
gage icke på långt när kunde förslå till soldatens underhåll. Vid de för ifrågavarande
regementen bildade mat-inrättningar sökte man väl genom e» klok
hushållning, bereda truppen den största möjliga matportion, sorn för dess gage
kunde erhållas, men det oaktadt och ehuru dessa inrättningar dessutom fått bidrag
från ändra anslags-tillgångar, hade dock den föda, som soldaten sålunda
tilldelades, visat sig vara för hans lifsuppehälle otillräcklig. Af motionären är
derföre föreslaget, att sådane åtgärder måtte vidtagas, att den värfvade krigaren
hnge en, efter dagliga lefnadsbehofvet afpassad matportion in natura.
Utskottet, som åt denna fråga egnat all den uppmärksamhet, densamma
onekligen förtjenar. har, efter inhemtade upplysningar i ämnet, erfarit, att de för
vidmakthållande af Garnisons-regementenas mat-inrättningar afsedda tillgångar,
bestående af det från regementenas stater utgående gage och brödkorn ra. m.,
jemte de bidrag, som, enligt särskilda Nådiga bref, å 4:de Hufvudtitelns extra
wtgifts-anslag anvisats, äfvensom, i den mån detta anslag härtill ej lemnar tillfång,
befintliga reservationer å samma hufvudtitels anslag till durch-marche
kostnader,
Stats- Utskottrh Utlåtande-, N:a 151.
9
kostnader, äro så inskränkta, att mat-portionen, sadan den. enligt Utskottet förevisade
spis-ordningar för de särskilda regementenas mat-inrättningar, soldaten för
närvarande tiilhandahålles, ingalunda kan anses motsvara lians billiga anspråk
på en nödtorftig bergning. Vid sådant förhållande och med afseende å de ständigt
vexlande priserne å lifsförnödenheter, finner Utskottet, lika med motionären,
bäst och rättast vara, att, såsom för soldaten vid den indelda armeén och för
hevärings ynglingen redan eger rum, underhålls-portionen för garnisons-manskapet,
vilken nu utgår olika inom de särskilda regementena, bestämmes att med oför,
-mdradt oell för alla regementen lika belopp utgöras, oberoende af lägre eller
högre varuvärden, helst truppens behof alltid» är lika. ehvad dyrheten å lifsinedlen
blifver större eller mindre. Och då nödvändigt är, att denna underhållsportion
varder för soldatens behof fullt tillräcklig, så att han icke må lida brist,
men Utskottet ej, utan Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle att bedöma behofvet af
den tillökning i tillgångar, sorn för ändamålets vinnande kan erfordras, har Utskottet.
trott sig böra föreslå.
att Rikets Ständer för åren 1855, 1856 och 1857, till Kongl. Maj:ts
disposition, å Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 10,000 r:dr
årligen, att, efter behof och i den mån härtill förut afsedda medel
icke lemna tillgång, användas såsom bidrag för underhållet af sådane
i garnison förlaggde trupper, som äro med mat-inrättningar försedde.
Stockholm den 29 Maj 1854»
Reservationer:
rid 4 :a punkten, momcnterna litt. f. g. och II
rd hr Bildt, D. G., som, under åberopande af de i Statsråds-protokollet
altför de skäl, tillstyrkte bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga proposition i dessa
frågor.
Häruti instämde friherre Cederström, R., samt, i afseende å litt f. och
b., hr af' fVirsén, C. T., och, beträffande litt f., hr Lode, T. JV.
lid 2:dra punkten, litt. a.
Af hrr Gråå, J. F., Lindström, P. IL. Berg. P.. och Berger. A. A.,
jemte Bonde-ståndets samtlige ledamöter i Utskottet, hvilka alla ansågo, att
ett högre årsanslag än 30.000 r:dr icke bordt tillstyrkas.
B4h.UUR.Sl.
10
Stats- Utskottet» Utlåtande, N:o 151.
Vid 3:dje punkten.
Af hr Gråå, J. F., som åberopade utgifts-afdelningens förslag så lydande:
”Jemte det Utskottet befarar, att ett så stort antal nya munderingar
för beväringsmanskapet, sorn det nu ifrågasatta, skall, hopadt i förråderne, genom
brist på tillräcklig omsättning mer eller mindre förderfvas, anser Utskottet
en dubbel omgång munderingar icke vara af behofvet oundgängligen påkallad;
och då Rikets Ständer genom bifall till Utskottets betänkande N:o 18 redan
beviljat till beklädnads- och utrednings-persedlars anskaffande för beväringsmanskapet
en summa af 23,8,666 r:dr 32 sk., samt Utskottet vidare uti 21:a punkten
af dess utlåtande N:o 69, angående regleringen af utgifterne under Riksstatens
4:de hufvudtitel, tillstyrkt, att det vid nästlidne riksdag beviljade extra
anslagsbelopp af 26,666 r:dr 32 sk. till kompletterande af beväringens reservförråd
må å ordinarie stat uppföras och tilläggas anslaget till Försvarsverket
i allmänhet, har Utskottet, med jemväl fästadt afseende derå, att så många
andra vigtiga militär-behof taga tillgångarne i anspråk, trott sig icke böra i
vidsträcktare mån föreslå ytterligare anslag till ifrågavarande ändamål,' än att
af den summa 54,000 r:dr, som, för den händelse det nu begärda 'extra anslaget
blefve till fullo beviljadt, beräknats vara, jemte andra härtill förut disponible
medel, erforderlig till persedlarnes underhållande, den, efter afdrag af
förenämnde 26,666 r:dr 32 sk., belöpande återstod af 27,333 r:dr 16 sk. nu
anslås tili dels underhåll, dels ytterligare komplettering af beväringsmanskapets
reservförråd; i följd hvaraf Utskottet hemställer
att Rikets Ständer må till nyssnämnde ändamål bevilja ett anslag
af 27,333 r:dr 16 sk. för hvartdera af åren 1855, 1856 och 1857.”
Uti denna reservation instämde hr Berg', P., samt riksdagsfullmäktige
Mäns Mänsson från Kalmar, Hindrik Andersson från Örebro oell Anders
Jonsson från Skaraborgs län; — hvarförutan reservation anmäldes af hr 6'.
F. IVvern j:or och riksdagsfuHmäktigen Ola Mänsson från Christianstads län,
i fråga om det för underhåll af beväringsmanskapets beklädnad tillstyrkta anslag
af 27,333 r:dr 16 sk., enär detta anslag icke kunde ifrågakomma att utgå
förr än de munderingar, för hvilkas underhåll det vore afsedt, först blifvit
anskaffade.
Stata- Utskottets Utlåtande, N:o 152.
11
N:o 152.
Aak. till Exp.-Utsk. d. 3 Juni 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående extra Slats-anslag till föremål, tillhörande
Sjö för svar s-departementets handläggning.
(u; a.)
I sammanhang med afgifvet förslag till reglering af utgifterne under Riksatatens
öde ITnfvudtitel har Kongl. Maj:t uti sin Nådiga proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, under åberopande af de i bifogadt Statsråds-protokoll
öfver Sjöförsvars-ärenden af den 8 November nästlidet år utvecklade skäl
och med hänvisning till de upplysningar, samma protokoll innehölle, behagat
föreslå, att följande, till ständige behof ej hänförlige, anslag, hvilka för Sjöförsvarets
fullständiga ordnande ansetts crforderlige, nu måtte af Rikets Ständer
anvisas, nemligen: för iståndsättande, till återstående delen, af så väl flottan
tillhörande fartyg, som etablissementerne, äfvensom till förrådens kompletterande
1,000,000 r:dr, att under fyra år, med Udel eller 250,000 r:dr årligen,
utgå, samt för anskaffandet af 11,000 munderingar för Sjöbevärings-manskapets
räkning till krigsbehof, 240,000 r:dr, att utgå på 3 år med Udel årligen,
Vid pröfningen af dessa frågor har Utskottet jemväl tagit i öfvervägande
ett hos Borgare-ståndet, uti afgifvet, till Utskottet remitteradt, memorial, af hr
F. A. Rinman framställdt förslag om bestämd fördelning Skärgårds- och ÖrIogs-flottorne
emellan af de anslag, som till Sjö-försvarets ordnande beviljades;
och får Utskottet, till följd af ämnets beskaffenhet, öfver denna framställning
först afgifva utlåtande. *
Uti nämnde memorial, vid hvars remitterande flere Borgare-ståndets ledamöter
sig yttrat och på anförde skäl afstyrkt bifall till detsamma, har hr
Rinman påkallat Rikets Ständers uppmärksamhet å angelägenheten, att de be
-
12
Stala-Utskoltats Utlåtande, N:o 152.
slut, som Rikets Ständer fattade, angående användandet af anslagen för rikets
sjö-försvar, lemnades så bestämda, att olika åsigter om delas rätta tydning
icke kunde uppstå, samt, med afseende härå och då anslagen till kust-försvarets
och det yttre sjö-försvarets materiel tillförene varit skilj da, oell Sverige, enligt
motionärens tanka, endast genom vidtagande af en dylik åtgärd kunde framdeles
i verkligheten erhålla ett rätt ordnadt och alltid färdigt sjö-försvar, samt
de mångåriga striderne om do båda vapnens företräde derigenom till stor del
komme att upphöra, föreslagit, att de medel, sorn af Rikets nu församlade Ständer
till berörde föremål beviljades, mätte så fördelas, att kust-försyaret deraf
erhölle två och det yttre sjö-försvaret tre femtedelar.
Utskottet, som icke kan göra anspråk på egandet af den sakkunskap,
som erfordras för att bedöma ändamålsenligheten af en fördelning de olika sjövapnen
emellan af de medel, som för sjö-försvaret anslås, än mindre om den af
motionären föreslagne eller någon annan grund för fördelningen är den rätta,
finner deremot flere svårigheter möta för tillvägabringande af en sådan fördelning.
Åtskilige af Flottans förråder äro nemligen gemensamma för de båda
vapnen och skulle genom särskiljande af anslagen äfven komma att fördelas,
hvilket åter måste förorsaka ökade kostnader för Stats-verket samt ett mera inveckladt
redo vis nings-sätt vid förvaltningen af de till sjö-försvaret anslagne medel.
Det synes ock Utskottet tvifvelaktigt, huruvida en del fartyg, såsom ångfartyg
m. fl. kunna bestämdt hänföras till det ena eller andra vapnet, eller om
de icke- rätteligen böra' anses tillhöra båda. För öfrigt och då Rikets Ständer
vid sednaste riksdag uttryckt den åsigt, sorn jemväl af Utskottet delas, att den
materiel, sorn finnes, bör iståndsättas, samt en, i öfverensstämmelse med denna
grundsatts uppgjord, plan för sjö-försvarets ordnande blifvit af Kongl. Majit vid
denna riksdag framlagd, skulle en sådan fördelning af anslagen, som af motionären
blifvit ifrågasatt, sannolikt lägga hinder i vägen för verkställigheten af
denna plan. Utskottet an-er derföre, att det bör på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
bero att. med afseende å de olika vapnens behof deraf, dem emellan fördela de
medel, sorn för ändamålet an läs.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,
att den af hr Rinman väckta motion icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd färanleda.
Hvad nu angår det af Kongl. Majit för iståndsättande af Flottans materiel
äskade anslag af 1,000.000 r:dr, får Utskottet anföra, att vid sistlidne riksdag
Rikets Ständer beviljade ett anslag af G00,000 ridr, att med Udel under hvardera
af åren 1851, 1852 och 1853 utgå och användas till kompletterande-af
förrådeme, samt de skepp och fartyg, hvilka Kongl. Majit ansåge förtjena göras
till krigs-bruk användbara, äfvensom till andra för krigs-materielens iståndsättanck
Slata- Utskottets Utlåtande, N:» t$2,
13
oundgängliga mindre arbeten. Af här ofvan omförmälda Statsråds-protokoll, samt
dervid fogade förteckningar oell uppgifter, inhemtas, att under loppet af åren 1832,
1853 och 1854' en betydlig del af Flottan blifvit och blifv.er i fullt tjenstbar!
stånd försatt, samt, att genom beviljande af na äskade anslag, kompletteringen af
återstående delen utaf do Flottan tillhörande fartyg kan tilivägabringas så snart,
att den befintliga materielcn vid 1857 års utgång varder fullständigt iståndsatt.
Detta ändamål, eller Flottans skydsamma försättande i det skick, att den vid
ett utbrytande krig utan dröjsmål kan användas till Fäderneslandets försvar, är,
i Utskottets tanka, af så maktpåliggande beskaffenhet, att för dess ernående, äfven
de största uppoffringar böra göras. Och, som ostridig tär, att en dylik, materiel
ens, komplettering icke låter verkställa sig i behofvets stund, samt att ju
fortare densamma kan ske, desto mindre blifva dermed förenade kostnader, anser
sig Utskottet icke böra föreslå någon inskränkning i den af Kongl. Majit
för ändamåjet begärda summa.
Då emedlertid Rikets Ständer redan genom bifall till Utskottets betänkande
N:o 18 beviljat, dels till komplettering af linieskeppen Gustaf den Store
och Dristigheten med inventarier m. m. 124,148 r:dr, dels ock till kostnader
ior extra arbetsbiträde vid dessa linieskepps kompletterande 12,000 r:dr, eller
tillsammans 136,148 ridr, hemställer derföre Utskottet,
att Rikets Ständer nu må för ifrågavarande ändamål, utöfver redan
anvisade summa af 136,148 r:dr, bevilja, för innevarande år, ytterligare
113,852 r:dr och för hvardera af nästkommande 3 år 250,000
r:dr årligen.
\ o
Beträffande derefter Kongl. Majrts Nådiga framställning om anslag till
Sjöbeväjrings-manskapets beklädnad, gifver Statsråds-protokollet vid handen, att,
i händelse af krig; skulle, utom de vapnet tillhörande staiptrupper, omkring 2000
af b eväringsmanskapet komma att tjenstgöra å den seglande flottans fartyg, san.;;
ungefär 6000 å Skärgårdsflottan, hvarjemte för etablissementerne och sjöfästningarnO
omkring 3000 af samma manskap erfordrades, eller tillsammans 11,000
beväringsskyldige; och borde alltså ett lika antal beklädnader för desse anskaffas,
hvartill, under iakttagande af all möjlig, med ändamålet förenlig, inskränkning
i persedlarnes antal och med afräkning af ett, efter behållningar , från de
s-ednaste krigsåren bildad!, för beväringsmanskapets behof afsedt och sedermera
städse underhållet beklädnads-förråd, af tillsammans 2000 munderingar utaf äldre
modell, det äskade anslaget af 240,000 r:dr ansåges behöiligt.
Då något, behofvet motsvarande, reserv-förråd för Sjöbevärings-manskapets
beklädnad icke förefinnes, samt angeläget är, att, för flottans skyndsamma
14
Stafs- Zj t sko t tets Memorial, N:o 153.
bemanning samt etablissementernes försvar i händelse af krigsutbrott, åtgärder i
tid vidtagas för tillvägabringande af beklädnad i beredskap för den del af bevärings-manskapet,
som dervid måste i tjenstgöring ingå, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer, som, genom bifall till Utskottets, under N:o 1“8
afgiina utlåtande, till omförmälda ändamål redan anvisat ett belopp
af 80,000 r:dr, måtte dertill ytterligare anslå en summa af 160,000
r:dr, att utgå med 4:del under hvartdera af nästkommande 3 år.
Stockholm den 30 Maj 1854.
N:o 153.
Aok. till Exp.-Utsk. d. 3 Juni 1854, kl. 5 e. m.
Memorial, i anledning af ålerremiss ä Utlåtandet N:o 78.
(R:GS Afd.)
Från Borgare-ståndet har Stats-Utskottet erhållit återremiss å Utskottets
utlåtande N:o 78, angående ett föreslaget nytt låns beviljande åt det för hamnanläggningen
vid Kongsbacka bildade Aktie-bolag; —fr men som de öfrige trenne
Riks-standen bifallit samma utlåtande,
så kan Utskottet icke taga vidare befattning med detta, enligt 75
§ Riksdags-ordningen, af Rikets Ständer redan afgjorda ärende.
Stockholm den 30 Maj 1854.
Stala-Ufakultets Memorial, N:o 154.
15
N:o IW.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Juni 1854, kl. 5 e. m.
Memorial, i anledning af ålerremisser å Utlåtandena N:o 75, angående
medels anvisande till lån för Kyrkobyggnader, och N:o
77, angående elt föreslaget lån till Oskars församling i Kalmar
län.
(R:GS Afd.)
Preste-ståndet har till Stats-Utskottet återremitterat ofvannämnde 2:ne
utlåtanden ; men som desamma, enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag,
äro af de trenne öfriga Riks-stånden bifallna, hvadan de deruti behandlade
frågor således, jemlikt Riksdags-ordningens 75 §, måste anses vara af Rikets
Ständer afgjorda,
kunna de erhållna återremisserna icke föranleda tDl någon ytterligare
åtgärd å Rikets Ständers sida.
Stockholm den 30 Maj 1854.
16
L ~'tehaUe-ti Memorial, Av o /53.
IV. o 155.
A »k. tiH Exp.-Utsk. d. 8 Joni 1854, k!. 6 e. to.
Memorial, i anledning af återr arniss å Utlåtandet N:o 5H
(E:GS
Afd.)
På grond af gjorda anmärkningar, har Ridderskapet och Adeln återremitterat
Stats-Utskottets utlåtande N:o 58. angående vackt fråga om anstånd
med återbetalningen af det, staden Sölwesborg, vid 1844 och 1845 års riksdag
beviljade hamnbyggnads-lån; men som, enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag,
de 3:ne öfriga Riks-stånden bifallit samma utlåtande, så måste
denna fråga, jemlikt 75 § Eiksdags-ordningen, anses vara af Rikets Ständer afgjord;
hvadan den beslutade återremissen
ieko kan till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 Maj 1&54.
R-:o 156.
Slats-Ulskoltets Utlåtande, N:o 156.
17
N:o 156.
Ank. tili Exp.-Utsk. den 3 Juni 1854, kl. 5 o. m.
Utlåtande, med anledning af erhållna äterremisser i fråga om det
för staden Christianstad begurda ytterligare låne-understöd.
(R:GS Afd.)
Stats-Utskottets under N:o 59 afgifna, samt af Ridderskapet och Adeln
bifallna utlåtande, angående hr C. Österbergs motion om beviljandet afettnytt
lån å 100,000 r:dr åt staden Christianstad, liar af Preste-, Borgare- och
Bonde-stånden blifvit till Utskottet återremitterad!, sedan motionären, viel detta
utlåtandes föredragning hos Borgare-ståndet, förklarat, att han inskränkte sin å
stadens vägnar i motionen framställda begäran till anhållandet om ett låne
understöd
af 20,000 r:dr, hvilket belopp skulle ungefärligen motsvara kostnaderna
för de arbeten, som ännu återstode, innan hamn-anläggningen vid Åhus
kunde anses fullbordad, samt nämnde stad och kringliggande landsort komme i
åtnjutande af dermed för dem åsyftade fördelar; varande för öfrigt, såsom skäl
för de yrkade återremisserna och det numera nedsatta låne-beloppets beviljande,
hufvudsakligen anfördt: att staden Christianstads, af Utskottet vitsordade, nitiska
verksamhet och ansenliga uppoffringar för de inom och i närheten af samma
stad tillvägabragta allmänt nyttiga företag borde å statens sida understödjas
med det jemförelsevis ringa lån, som nu vore begärdt, helst med undantag
af det till hamn-byggnaden vid Åhus beviljade anslag af 15,000 r:dr, denna
stad allenast erhållit sådana understöd, utaf allmänna medel, som antingen redan
blifvit eller framdeles varda återbetalda; att de lån, af hvilka Christianstad,
efter den staden öfvergångna eldsvåda, i likhet med andra brandskadade städer.
kommit i åtnjutande, icke borde tagas i beräkning vid fråga om särskilda
Di/t. till II St. Fröt. 1853 £ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 11 Haft. 3
18
Slats- Utskottets Utlåtande, N:o 156.
stats-bidrags beviljande åt detta samhälle, för förbättrandet af dess kommunika.
tions-anstalter; att, enligt det af vederbörande embetsmyndighet uppgjorda kostnadsförslag
för omförmälda liamn-anläggning, skulle de härmed förenade kostnader
allenast uppgå till 85,201 r:dr 16 sk., eller blott något mer än hälften
af det belopp, 140,049 r:dr 21 sk. 7 rrst., som arbetets utförande i öfverensstämmelse
med den derför af Kongl. Maj:t i Nåder fastställda plan kostat;
samt att då staden Christianstad, som, med förtroende till denna kostnadsberäknings
tillförlitlighet, åtog sig att utföra meranämnde arbetsföretag, derigenom
ådragit sig en högst betungande skuldsättning, syntes det billigt, att staten,
genom något ytterligare bidrag, underlättade liqviderna för denna skuld oeh
sålunda i någon mån lindrade det af kostnadsförslaget missledda samhällets uppoffringar.
Detta med hrad mera angående ifrågavarande lån blifvit yttradt inom de
3:ne Kiks-stånd, som återremitterat Utskottets härom afgifna utlåtande, har
Utskottet tagit i öfvervägande, men dervid ieke funnit anledning frånträda de i
samma utlåtande af Utskottet uttalade åsigter. I öfverensstämmelse med dessa
åsigter, och då, enligt hvad Utskottet förut upplyst, de beräknade kostnaderna
för ännu återstående arbeten i Åhus hamn endast uppgå till 5,530 r:dr, samt
det särskilda lån å 12,000 rrdr, som staden Christianstad utaf handels- oeh
sjöfarts-fonden erhållit, blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder beviljadt, just med afseende
å den tillökade kostnaden genom arbetets utsträckning utöfver den derför
först uppgjorda plan och kostnadsberäkning, anser sig Utskottet, oaktadt
den af motionären förordade nedsättning af det Iåne-belopp, som han sjelf fö
reslagit,
böra
förnya sitt afstyrkande af Rikets Ständers bifall till det vid donna,
riksdag för oftanämnda stad begärda ytterligare lån.
Stockholm den 30 Maj 1854.
fi-n/s- Utskottets Memorial, X:a 157.
19
Åivk. till Exp.-Utsk. d. 3 Jtiui 1S54, kb 5 c. ni.
Memorial, med förslag lill allmänna iakttagelser och föreskrifter
fihr- erhållandel och utbekommandet af Stals-bidrag lill hamnar
h kanal-byggnader samt v äg-för b allri agar och v atlen-aflaggning
ar.
(R:GS Afd.)
.femte de särskilda, efter harvid rdrekommandc skiljaktiga förhållanden
lämpade, vilkor och stadganden, sorn,, vid beviljandet och anvisandet af statsbidrag
för åtskilliga i både allmänt och enskildt hänseende gagnande arbetsföretags
utförande, blifvit under föregående riksdagar meddelade, hafva Rikets Ständer
fastställt vissa allmänna grunder och föreskrifter rörande sättet, ordningen
och vilk oren för dylika stats-bidrags erhållande och utbekommande samt återbetalning.
Då Stats-Utskottet anser, att sådana allmänna stadganden jemväl
under innevarande riksdag böra meddelas i afseende på de stats-anslag eller
läne-undcrstöd, hvilka för enahanda föremål varda af Rikets nu församlade Ständer
beviljade, har Utskottet, före afgifvandet af sina infordrade yttranden angående
de i Kongl. Majrts Nådiga propositioner eller härom, väckta motioner
föreslagna anslag eller län till de företag, som. enligt Utskottets åsigt, böra med
bidrag af allmänna medel befrämjas, trott sig böra uppgöra och särskildt underställa
Rikets Ständers pröfning och fastställelse förslag till dessa stadganden.
Härvid har Utskottet funnit sig ega all anledning föreslå bibehållandet och en
fortsatt tillämpning al de vilkor och grunder samt öfriga allmänna bestämmelser,
som uti ifrågavarande, hänseende vid .sednast© riksdag stadgades och uti 100 §
af det för Riksgähls-kontoret då utfärdade reglemente finnas intagna, helst, såvidt
Utskottet erfarit, någon väsendtlig anmärkning omot sagde föreskrifters Iämp
-
30
Stats-Utskottets MemorialN:o 157.
lighet och ändamålsenlighet icke förekommit under den tid desamma redan tilllämpats.
Utskottet, sorn vid detta tillfälle ansett sig jemväl böra föreslå lydelsen
af den § i det nya reglementet lör Riksgälds-kontoret, deruti de allmänna
grunder och föreskrifter, hvarom nu är fråga, skola till fullmäktiges kännedom
och efterrättelse meddelas, får alltså hemställa,
att Rikets Ständer måtte besluta, samt till införande i nyssberörde
reglemente godkänna följande stadganden:
Utom de särskilda vilkor och bestämmelser, sorn, enligt Rikets
Ständers härom fattade beslut, komma att tillämpas i afseende
på de stats-bidrag, som under innevarande riksdag varda (blifvit)
till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade för hamn-byggnader,
kanaler och andra vallen-kommunikalimer sami v ä"-aniULrart in srar
O OO o
och viig-förbättringar jemte bro-byggnader, äfvensom för valten-aftappnings-
och 'odlings-förelag, hafva här nedan intagna allmänna
grunder och föreskri fler, i afseende på sådana stats-bidrags erhållande
och åtnjutande, blifvit af Rikets Ständer fastställda; hvilka
föreskrifter, så vidt icke härifrån skiljaktiga bestämmelser eller stadganden
blifvit för de beviljade anslags- oell låne-summorna särskildt
meddelade, således böra vid förekommande frågor 0111 utbetalningen
af dessa anslag och lån iakttagas samt lända till efterrättelse:
l:o. För hvarje företag måste en arbetsplan, upptagande tiden när det
sednast skall börjas och när det kan anses böra blifva fullbordadt,
hafva vunnit Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse.
2:o. Då arbetsföretaget afser väg-förbättring, väg-omläggning eller vattenaftappning,
bör vederbörande menighet hafvå afgifvit yttrande om
företagets lämplighet och nytta.
3:o. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter, efter arbetsföretagets
fullbordande, skola komma att utaf de trafikerande upptagas,
bör taxa härå vara fastställd, så lindrig, sorn skäligen låter
sig göra. Sålunda fastställda afgifter få icke förhöjas, med mindre
Kongl. Maj:t, på grund af särskildt förekommande omständigheter,
pröfvar skäligt dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen
nedsättas, så snart det af redogörelse, som hvart 5:te år till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten
öfverstiger en viss af Kongl. Maj:t fastställd procent utaf
de till företaget lemnade enskilda bidrag; och skall dessutom en
viss, af Kongl. Maj:t likaledes bestämd, andel utaf de afgifter, som
uppbäras, till reparations-fond afsättas.
Sfats- Utskottets Memorial, N:o 157.
21
o. Dä ett arbetes utförande öfverlemna? till stad. menighet, bolag eller
enskilde, bör alitid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt
samt af Kongl. Majit i Nåder godkändt. Kontraktet skall
innefatta förbindelse för stad, menighet, bolag eller enskilde, dels
att, i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda arbetsplanen
och under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörande»
kontroll, fullborda arbetet inom viss bestämd tid, utan att framgent
väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels
att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver stats-bidraget kan
erfordras.
o. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom för. de lyftadé statsmedlens
återbäring, ifall mot kontraktet brytes, bör ställas sådan
säkerhet, som af Kongl. Majit i Nåder godkännes,
o. Af Kongl. Majit eller af Fikets Ständer beviljadt anslag eller lån
kan i allmänhet icke utbekommas förr, än arbetsföretaget blifvit
börjadt, hvarefter utan återbetalnings-skyldighet anslagna medel få,
successivt och i mån af arbetets fortgång, lyftas vid de terminer,
som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt af Kongl. Majit föreskrifvits;
börande, så vida icke Kongl. Majit, med afseende å särskilda
förhållanden, prÖfvar skäligt annorlunda förordna, någon del
af sådant anslag i Riksgälds-kontoret innestå, intilldess arbetet är
vederbörligen afsynadt och godkändt. Lånemedel få, sedan behöriga
handlingar aflemnats, lyftas, på en gång, vid den tid, de som
åtagit sig arbetets fullgörande, sådant åstunda.
:o. Alla stats-bidrag. som under denna riksdag blifvit uti ifrågavarande
afseenden beviljade, skola från Riksgälds-kontoret utbetalas antingen
omedelbart eller ock genom Konungens vederbörande Befallningshafvande
eller den embetsmyndighet, som fått sig i nåder uppdraget
att medlen reqvirera och uttaga; börande, innan större eller
mindre del af beviljadt stats-bidrag utbetalas, hos Riksgälds-kontoret
företes:
a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;
/>) af Kongl. Majit godkänd säkerhets-handling för samma kontrakts
fullgörande eller medlens återbäring;
c) behörigt intyg, att arbetet är börjadt, samt derjemte, då statsbidraget
skall utgå såsom lån;
d) en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd, af Fullmäktige godkänd,
skuldförbindelse, som, i fråga om låne-understöd för vattenaftappning
eller annat odlings-företag, skall innefatta vederbörandes
betalnings-ansvar, intilldess sådant lån, jemlikt Kongl, kungö
-
S/u/s- Ulskblleh Memorial, N:o 157.
relscrna af elen 13 Juni 1845 och elen 3 November 1848, blifvit
fördeladt på de hemman, hvilka för återbetalningen skola
ansvara, och fördelningen vunnit laga kraft saint uti jordebok,
på föreskrifvet sätt. antecknats; och
€*) af Fullmäktige godkänd borgen eller säkerhets-handling för den
afgiina skuldförbindelsens uppfyllande.
8:o. De lane- och säkerhets-handlingär, som för stats-bidragets utbekommande,
till Eiksgälds-kontoret aflemnas, förblifva uti kontorets vård:
dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter
kunna blifva i behof att begagna, till dem, på behörig reqvisition.
utlemnas.
. <ko. I händelse afvikelse, utan vederbörligen vunnet tillstånd, skulle ske
från den af Kongl. Majit Nådigst fastställda arbetsplanen, eller arbetet
icke inom den derför bestämda tid fullbordas, ankommer på
Kongl. Majit att låta inställa all vidare, utbetalning af stats-bidraget
samt återfordra hvad deraf uppburits, att, på en gång eller successivt,
till Eiksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, Kongl. Majit,
finner för godt att.i Nåder bestämma; dock lärer, så framt längre
anstånd, än intill nästa riksdag, skulle anses erforderligt, frågan
härom i Nåder öfverlemnas till Rikets Ständers pröfning. Fullmäktige
tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning.
10:». Stad. ort. bolag eller enskilde, som af ett genom stats-bidrag befordradt
företag komma att draga omedelbart gagn, böra, i den mån
Kongl. Majit pröfvar skäligt, jemväl till dess fullbordande bidraga,
antingen genom kontant tillskott eller med materialier och arbete.
1 annat läll beror af Kongl. Majit att inställa utbetalningen af de
beviljade medlen.
1 I :o. Vid alla. med stats-bidrag i större eller mindre mån understödda,
arbeten, böra företrädesvis, der sig göra later,- tjenst- och sysslolösa
persöner användas.
12:o. Dc arbets-företag, för hvilkas utförande allmänna medel under
denna riksdag äro eller varda beviljade, böra sednast under loppet
af år 1856 påbörjas; kommande hvad som Rikets Stander nu anvisat
för de, vid sagde års utgång, icke påbörjade arbeten att reserveras
till Rikets Ständers disposition.
l3:o. För utbekomna låne-understöd till vatten-aftappningar eller odlings-företag,
bör. efter fem års förlopp från slutet af det år, hvarunder
låne-medlen från Riksgälds-kontoret först iitbekommits, årligen
erläggas ätta procent å hela den lyftade låne-summan, hvaraf ränta
godtgöra» efter två för hundra af. obetalda kapital-beloppet, och det.
Stafs- Ulskotleis Memorial, N:o 157.
23
öfriga utgör afbetalning derå. I afseende på sättet oell an-varigheten
för dessa inbetalningars verkställande, lända ofvanåberopade Kong!,
kungörelser af den 13 Juni 1845 och dea 3 November 1848 tili
efterrättelse.
14:o. F ör andra, till vissa företags befrämjande beviljade, lån skola,, i
alla de fall, der ej särskildt blifvit annorlunda föreskrifvet, ärligen,
efter slutet af det år, hvarunder låne-medlen utbekömmits, erläggas
sex procent af hela den lyftade låne-summan, hvarigenom räntan
godtgöres efter fyra för hundra utaf obetalda kapital-beloppet, och
det öfriga utgör afbetalning å detsamma. Doek som särskild årlig
ränte-liqvid ej behöfver verkställas, kommer någon föreskrift derom
icke att i skuld-förbindelsen intagas, utan bör låntagaren endast förbinda
sig att under den tid, som åtgår för det erhållna lånets fidla
återbetalning, före hvarje års slut, erlägga sex procent å lånets ursprungliga
belopp. Verkställes ej inbetalning å bestämd tid, är låntagare
pligtig, att för det till liqvid förfallna oguldna beloppet erlägga
fern procent årlig ränta, intilldess betalning sker.
15:o. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som, i följd al'erhållna
anslag eller lån, föranledas för Riksgälds-kontoret, skela, utan
undantag bestridas eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen
erhållit; och bör erforderlig föreskrift härom uti kontraktet
eller afgifvande särskild förbindelse införas.
I fall de af Utskottet nu föreslagna vilkor och bestämmelser varda af
Rikets Ständer godkända,
torde desamma hos Kongl. Majit af Rikets Ständer i underdånighet
anmälas, med anhållan, att Kongl. Majit täcktes låta underrätta Fullmäktige
ej mindre om de terminer, då stats-bidragen böra utbetalas,
såvida icke dessa terminer blifvit i köntrakterna utsatta, än otu
sådana förändringar uti de för stats-bidragens lyftning m. m. stadgade
bestämmelser, som under arbetenas fortgång kunna i nåder
medgifvas.
Stockholm den 30 Maj 1854.
STOCKHOLM, f. d. Schnitzen Boktryckeri, 1854.
Siats-Utskottets Utlåtande, J\l 158.
1
M 158.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3 Juni 1834, kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående ifrdgastållde extra statsanslag till föremål,
tillhörande Civil-Departementets handläggning.
(U. A.)
I sammanhang med afgifvet förslag till reglering af utgifterna under RiksStatens
Sjette Hufvudtitel, har Kongl. Majit, uti Dess Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, med anledning af särskilda hos Kongl. Majit i underdånighet
anmälde frågor om anslag dels för vissa år eller tills vidare, dels för en
gång, till föremål som tillhöra Civil-Departementets handläggning, och under åbe
ropande,
hvad allmänna arbeten särskildt anginge, af Styrelsens för Allmänna Vägoch
Vattenbyggnader under den 25 Oktober nästlidet år afgifna underdåniga förslag,
hos Rikets Ständer gjort framställning rörande de anslag, .hvilka Kongl. Majit
i berörde hänseende ansett böra beviljas; hvarförutan Stats-Utskottet genom remiss
från Riks-Stånden till behandling emottagit ett betydligt antal motioner rörande
anvisandet af statsbidrag till likartade föremål; och får Utskottet nu angående
förenämnde frågor sig utlåta.
Reträffande kanaler, slussar, jernvägar, hamnar, samt far- och flottleder:
l:o. Återstoden af den summa, hvarmed Staten, enligt Kongl. Rrefvet den
14 April 1837, bör bidraga lill amortering af ett utaf Linköpings stad för dess
hamnbyggnad och Stångåns upprensning upptaget lån, har Kongl. Majit föreslagit
att för 2:ne år anvisas med tillsammans 2,160 Ridr; och som Utskottet inhemtat,
att Kongl. Majit, genom högstberörda Nådiga Dref, tillförsäkrat Linköpings
stad att, såsom amorteringsbidrag för ett, till då under utförande varande hamnanläggningen
upptaget, större lån, under 19 år, räknade från och med det nyssnämnda,
erhålla ett årligt anslag af 1,080 Ridr, och detta belopp sedermera under
derpåföljande år fortfarande utgått, får Utskottet tillstyrka,
att sista återstoden af berörda anslagssumma nu måtte af Rikets
Ständer anvisas med tillsammans 2,160 Ridr att med 1,080 Ridr
utgå under hvardera af åren 1854 och 1855.
2:o För hamnbyggnaden vid Borgholm på Öland, hvartill, enligt ett af Chefen
för östra kanaldistriktet, Majoren m. m. De Geer uppgjordt och af Styrelsen
bil. till 11. St. brot. 1853 & 1854. 4 Sami. I Afd. 2 Band. 12 Haft. 1
Stals-Utskotlels Utlåtande, J\t 158.
för Viig-och Vattenbyggnader granskadt förslag, kostnaden beräknats utgöra 32,433
R:dr 16 sk. Banko, har Kongl. Maj:t begärt ett anslag, motsvarande 2/j:delar af
utgiften eller 21,600 R:dr.
Af de till detta ärende hörande handlingar och kostnadsförslag har Utskot
tet
tagit kännedom; och som, genom vederbörande auktoriteter utredt blifvit, att
iståndsättandet af hamnen vid Borgholm, den enda pä Oland, hvarifrån en icke
obetydlig spanmålsexport äger rum, skulle blifva i flera hänseenden nyttig och
uppförandet af en vågbrvtare derstädes vore af synnerligt gagn för sjöfarten i. allmänhet,
men stadens innevånare omöjligt utan Statens biträde’kunna anskaffa härtill
erforderlige medel, utgörande, enligt uppgjordt kostnadsförslag 52,435 R:dr
16 sk., får Utskottet tillstyrka,
att den af Kongl. Maj:t för en hamnbyggnad vid Borgholm äskade
summa, motsvarande 2/j:delar af kostnaden, må af Rikets Ständer
beviljas med 21,600 R:dr.
3:o. Vidare har Kongl. Majrt, föreslagit att, såsom bidrag till en brobyggnad
öfver Helgeå vid Christianstad, af Rikets Ständer måtte beviljas en summa af
100,000 R:dr, deraf 33,335 R:dr 16 sk. såsom anslag och 66,666 R:dr 32 sk.
såsom lån.
Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader har upplyst, att den gamla, öfver
Helgeå anlagda, så kallade Långebro, uppförd af trä på stolpar, är alldeles förfallen
och måste ombyggas; att detaljerad plan jemte kostnadsförslag för en än
damålsenlig
och varaktig broanläggning af valsadt jern, med stenmurade landfästen
och pelare, blifvit på de brobyggnadsskyldiges bekostnad upprättade och Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning underställde; samt att kostnaden för detta företag, sorn, i
följd af lokala svårigheter och en mycket djup dybotten uti det breda vattendraget,
erfordrade kostsam och ytterst noggrann grundläggning, beräknats till 133,567
R:dr Banko.
Ehuru, enligt gällande Författningar, skyldighet att broar bygga och underhålla
i allmänhet åligger alla som å landet hemman äga eller bruka, anser Utskottet
likväl, då kostnaden för ifrågavarande brobyggnad, som ostridigt är af väsendtligt
gagn så väl för Christianstad, der Staten äger en militär-depöt, som för
kringliggande orter, uppgår till så betydligt belopp att de brobyggnadsskyldige
icke utan högst kännbara uppoffringar kunna detsamma utgifva, Statens mellankomst
härför böra kunna påräknas, och får, i enlighet med Nådiga Propositionen,
tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte för det afsedda ändamålet anvisa 100,000
R:dr att från Riksgälds-Kontoret utgå, l/3:del utan återbetalningsskyldighet
och 2/3:delar såsom lån, under iakttagande för öfrigt af
de allmänna vilkor och föreskrifter i afseende på Iåns erhållande,
som vid denna Riksdag blifva af Rikets Ständer meddelade.
Slals-Ulskoltels Ullålande, JT? 188.
3
4:o. För utdikning af den s. k. Store Mossen, jemte sänkning af Kåfsjö,
Harsjö och Svänasjö m. II. sjöar i Östbo och Vestbo härader af Jönköpings län,
har Kongl. Maj:t, sedan Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader låtit undersöka
och upprätta plan till detta betydliga arbete, hvarigenom 19,573 tunnland för
närvarande obegagnelig mark skulle kunna, genom ändamålsenlig afdikning, göras
dels odlingsbar dels tjenlig för skogsväxt emot en beräknad kostnad af 62,330
R:dr, föreslagit, att ett belopp af 45,000 R:dr måtte af Rikets Ständer anvisas
och alt af berörde summa 20,000 R:dr skulle beviljas såsom anslag och 25,000
R:dr Banko såsom lån.
Med afseende å de betydliga fördelar, som genom detta företag böra kunna
beredas den i allmänhet fattiga allmogen i omförmälda härader, som dessutom i
högst ringa mån lärer förmå deltaga i kostnaden för verkställigheten, tillstyrker
Utskottet,
att deu uf Kongl. Majit för sagde ändamål äskade summa 45,000
R:dr, må af Rikets Ständer beviljas att på vanliga vilkor utgå på
satt och i den ordning Kongl. Majit begärt.
5:o. Genom remiss har Utskottet från Borgare-Ståndet fått emottaga en
inom bemälde Riks-Sländ väckt motion, deruti Herr S. Trägårdh anhållit, att, som
staden Ystad för sin hamnbyggnad utgifvit högst betydliga belopp och numera
saknade medel för fortsättande af de arbeten, som ytterligare erfordras för denna
hamns försättande i fullt ändamålsenligt skick, hvartill hörde densammas fördjupning
medelst muddring, och stadens hamnkassa, skuldsatt och dessutom skyldig
att underhålla den del af hamnarbetet som redan vore fullbordad, icke eller förmådde
bestrida den härför erforderliga kostnad, uppgående, enligt ett af Chefen
för södra Väg- och Vattenbyggnads-distriktet upprättadt, motionen bilagdt, förslag,
till 60,000 Ridr, deri inräknade 30,000 Ridr för inköp af ett nytt ångmudderverk
med tillbehör, hvilket vore behöfligt såvida det såsom nödvändigt ansedda
djup af 18 fot skulle kunna erhållas, Rikets Ständer måtte för uppmuddring af
ifrågavarande hamn, hvartill, enligt hvad Distrikt-Chefen upplyst, skulle åtgå en
tid af 5 år, bevilja omförmälda summa 60,000 Ridr, deraf 40,000 Ridr såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet och 20,000 Ridr såsom låneunderstöd.
Då Ystads hamn onekligen är, i anseende till dess läge, af ett större och
allmännare gagn för sjöfarten och det således är af vigt att äfven mera djupgå
ende
fartyg derstädes kunna inlöpa och söka skydd, har Utskottet, i betraktande
deraf att stadens innevånare, utan bidrag af allmänna medel, utlört den med högst
betydliga uppoffringar förenade hamnanläggningen, funnit sig böra på det sätt understödja
motionärens framställning, att Utskottet tillstyrker,
det Rikets Ständer för uppmuddring af Ystads hamn måtte bevilja
den derför beräknade kostnadssumma 60,000 Ridr, deraf likväl
högst 20,000 Ridr böra utgå såsom anslag, utan återbetal
-
4
Stals-Ulskoltels Utlåtande, JYs 1S8.
ningsskyldighet, och 40,000 R:dr såsom lån; emot förbindelse för
staden, att ansvara för arbetets fullbordan inom fem år, samt under
iakttagande af de allmänna vilkor och föreskrifter, som vid
meddelaude af Stats-bidrag för dylika företag af Rikets nu församlade
Ständer komma att meddelas.
6:0. Af den anledning att Wenersborgs stad icke, i likhet med flere andra
städer, erhållit något allmänt understöd för utförande af sin hamnbyggnad, och
då stadens invånare, som både börjat och hittills af egna tillgångar bekostat denna
anläggning, hvilken likväl vore af obestridlig nytta för trafiken på Wenern,
Götha eif och Götha kanal, numera saknade medel till fullföljande af detta ar
betsföretag,
har, uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion, Herr C. G. Fridstedt
med bifogande af åtskilliga till ärendet hörande handlingar, anhållit om anvisandet
af det Statsanslag stort 40,000 R:dr, hvarom stadens Drätselkammare för full
bordande
af ifrågavarande hamnbyggnadsarbete hos Kongl. Majit förut gjort underdånig
ansökning; men då Utskottet anser mindre lämpligt att Rikets Ständer,
innan det upprättade kostnadsförslaget blifvit i behörig ordning granskadt och
vederbörande Embetsmyndigheter i frågan afgifvit yttrande, bevilja anslag af allmänna
medel till så betydligt belopp, som det nu ifrågaställa, hemställer Utskottet
att Herr Fridstedts motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
7:o. I anledning af Herr J. Öhrströms i Borgare-Ståndet väckta motion,
att, för utförande af en vid staden Falkenberg högst behöflig hamnbyggnad, hvilken
Borgerskapet icke förmådde ensamt bekosta, en summa af 45,800 R:dr B:ko,
utgörande '/iidelar af den beräknade kostnaden, måtte staden utan aterbetalningsskyldighet
beviljas, får Utskottet, som tagit kännedom af det motionen bilagde,
utaf Kaptenen Remmer upprättade undersöknings-instrument och approximativa
kostnadsförslag, anföra: att som de ingifna handlingarne icke varit granskade af
Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader, och företaget dessutom icke synes vara
af så särdeles stor vigt, att betydligare uppoffringar för detsamma å Statens sida
böra äga rum, samt de allmänna bidragen måste till så mångå angelägnare föremål
afses, Utskottet finnér sig
icke kunna å motionen tillstyrka Rikets Ständers bifall.
8:0. Borgare-Ståndet har till Utskottet remitterat en af Herr E. Wahlund
väckt motion, innefattande anhållan, att Rikets Ständer måtte till förbättrande af
hamnen vid Amål bevilja ett anslag af 14,679 R:dr 34 sk. 8 rist, eller Täidelar
af den summa, hvartill kostnaden för ifrågavarande hamnbyggnad, enligt af Distriktchefen,
Majoren Liljehöök, upprättadt förslag, uppginge; och har motionären
till stöd för sin anhållan åberopat Magistratens till Kongl. Majit i ämnet ingifna
underdåniga ansökning jemte dervid fogade ritning och kostnadsförslag, samt begärt
att dessa handlingar måtte af Utskottet från vederbörande Departement infordras.
Stals-Ulskollels Utlåtande, Jt? 188.
Då emellertid Kongl. Maj:t icke funnit skäl att i berörde hänseende göra
någon framställning hos Rikets Ständer, och Statens medel tagas i anspråk för
vigtigare föremål, har Utskottet funnit sig förhindradt att för närvarande
till denna motion tillstyrka Rikets Ständers bifall.
9:o. Till Utskottets handläggning hafva blifvit öfverlemnade 3:ne särskilda
inom Preste-, Rorgare- och Ronde-Stånden väckta motioner, deruti Prosten P. C.
Arosenius, Herr A F. Nordvall och Riksdags-fullmäktigen Anders Pehrsson från
Östergöthlands län, med hvilken Lars Magnus Knutsson, Carl Nilsson och A. Jonsson
från samma län sig förenat, föreslagit, att som en nödig befunnen Tätning af
segelleden genom Stångån från Nyqvarns hamn vid Linköping till sjön Roxen vore
af största vigt icke allenast för nämnde stad, utan i ännu högre grad för den
stora del af Östergöthland, som derstädes hade sin naturliga afsättningsort, men
detta arbete icke utan understöd af allmänna medel kunde utföras, enär staden,
som för den nyanlagda solida och vackra hamnbyggnaden måst skuldsätta sig för
ett icke obetydligt belopp, och dessutom förbundit sig att med 73:del bidraga
till nu ifrågaställa arbete samt ersätta vederbörande strandägare för all den jord,
som för Stångåns rötning behöfde genomgräfvas, icke Vore mäktig vidare uppoffringar,
Rikets Ständer måtte, i enlighet med Kongl. Majrts vid 2:ne föregående
riksdagar gjorda nådiga framställning, härtill bevilja ett anslag af 16,666 R:dr 32
sk. Ranko, med vilkor att arbetet verkställdes i öfverensstämmelse med den af
Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader uppgjorda plan och kostnadsförslag,
enligt hvilket den såsom erforderlig beräknade kostnaden uppginge till
25,Q00 R:dr.
Då Kongl. Maj:t vid 2:ne föregående Riksdagar funnit förbättring af segelleden
å Stångån vara af vigt och om anslag derför aflatit nådiga propositioner,
samt Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader, uti sitt den 23 Oktober nästlidet
år afgifna utlåtande, förklarat, att Styrelsen, med afseende å de upplysningar
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet sedan sista Riksdagen meddelat, rörande
ifrågavarande arbetsföretag, ansåge detsamma företrädesvis förtjent af bidrag från
Statens sida, hvadan ock detsamma hänförts till Usta klassens arbeten, får Utskottet,
med hänsigt till den betydliga nytta, som genom ifrågaställa upprensning
och rätning af Stångån komme att så väl det allmänna, som provinsen beredas,
härmed tillstyrka
att Rikets Ständer mätte, med bifall till ofvanberörda motioner,
anvisa för nämnde företag ett anslag af 16,666 R:dr 32 sk., att
från Riksgälds-kontoret utgå på det sätt och i den ordning, som
i allmänhet för dylika anslag kommer att bestämmas.
10:o Vid behandlingen af de olika inom Riks-Stånden väckta förslag om
anvisandet af extra Statsbidrag för allmänna arbetsföretag, har Utskottet jemväl
förehaft till pröfning 2:ne särskilda hos Borgare-Ståndet af Herr C. J. Slolpe
6
Slats-Ulskotlels Utlåtande, Jt? 138.
väckta motioner, den ena om beviljande af anslag, utan återbetalningsskyldighet,
till uppmuddring af Arboga å ifrån Arboga stad intill åns utlopp i Mälaren, och
den andra om ett amorteringslån till nämnde stad för anläggande af en hamnkaj
derstädes. Uti den förstnämnda af berörda motioner, vid hvilka funnits fogade
Generalkarta öfver hamnen och ån, flere specialritningar och kostnads-förslag, har
motionären fästat uppmärksamhet på den vigt och betydelse Arboga å ägde för
de orter, som begagnade denna farled för underhållande af kommunikationen med
hufvudstadén. På densamma utfraktades nemligen till Mälaren och vidare till
Stockholm och andra orter, endast från Arboga, omkring 60,000 Skepp, diverse
jern- och metall-effekter, utom andra varor, hvaribland betydliga qvanliteter åkerbruks-
och ladugårds-produkter. På samma väg eller sjöledes till Arboga, hämtade
jemväl den ofvanliggande Bergslagen eller norra delen af Örebro län sina
mästa förnödenheter af spanmål, saltvaror, specerier m. m. Med denna trafik,
som på sednare åren betydligt tilltagit, samt personförbindelsen mellan Arbogatrakten
och hnfvudstaden sysselsatte Arboga ett icke ringa antal fartyg och med
en del af dessa underhölls, genom Södertelje-, Götha- och Trollhätte-känaler, förbindelsen
emellan Arboga, Norrköping, Götheborg jemte andra vid kanal-liriierne
samt de stora insjöarue belägne platser. Vid stranden af Arboga-åu, som på
mer än 1 mils längd passerades af de fartyg, hvilka genom Hjelmare-kanal un
derhöllo
kommunikationen mellan Mälaren och Örebro samt andra vid Hjelmaren
varande ‘hamnar, funnos laslageplatser vid Svarthäll, Reutersberg och Grafudden,
från hvilka ganska stora qvanliteter tegel och skogseffekter afskeppades till huf
vudstaden.
Rörelsen å detta vattendrag vöre således högst betydlig och det var
med stort bekymmer man emotsåg denna lärleds snart inträffande förfall, derest
åtgärder till dess upprensning och fördjupning icke vidtoges, ty genom fällning
ur vattnet af de jordpartiklar, som af höst- och vår-flödeiw, men ännu mer af
ångfartygen, sattes i rörelse, hade segelrännan år ifrån år blifvit alltmer igéngrundad,
särdeles vid åns utlopp nedanför Kungsöhr, så att den tid skulle med temlig
visshet kunna beräknas, då, i fall nämnde förhållande finge fortfara, all sjöfart
på Arboga å och följaktligen äfyen på Hjelmare-kanal blefve hämmad. Att söka
förekomma detta vore således oundgängligen nödvändigt och Arboga stad hade,
på siri bekostnad, genom Chefen för medlersta Väg- och Yattenbygguads-distriktet,
Majoren och Riddaren Olivecrona, 'låtit anställa pliktning utefter hela årännan
samt upprätta kostnadsförslag lill densammas uppmuddring lill behöflig! djup.
Enligt berörda förslag vore kostnaden beräknad att utgöra, för muddring af ån
inuti hamnen intill Hjelmare kanals utlopp vid Grafudden, 20,700 R:dr och för
åränuans upprensning från nämnda utlopp till Mälaren 33,200 R:dr samt segeldjupet
ämnadt att blifva 8 fot öfver Hjelmare kanals nedersta slusströskel. Då
emedlertid staden svårligen kunde äga förbindelse, åtminstone icke ensam, att bekosta
denna muddring, enär farleden vore gemensam för flere orter, och de stora
Stals-Ulskottcls Utlåtande, .T? 1S8.
7
utgifter, som vore förenade med en sådan åtgärd, dessutom omöjligt kunde bestridas
af detta mindre samhälle, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer
måtte anvisa de medel, sorn erfordrades för verkställande af Arboga-åns uppmuddring
och försättande i segelbart skick, enligt det derföre uppgjorda förslag; i
hvilket afseende han anhållit, dels att, för den händelse anslag till belopp af
20,700 R:dr, utan åter betalningsskyldighet, icke skulle kunna, af en eller annan
orsak, beviljas för den del af arbetet, som afsåge npprensning af ån från Arboga
till Grafudden, Rikets Ständer, på det ifrågavarande, för stadens bestånd högst
angelägna, del af arbetet ej måtte åsidosättas, ville öka det för uppförande af
hamnkaj begärda amorterings-Iånet till 40,000 R:dr, dels ock anslå den summa
af 35,200 R:dr, som erfordrades för muddrings-arbetet emellan Hjelmare kanals
utlopp och Mälaren, hvilken summa likväl kunde minskas till 20,000 R:dr, derest
nedläggandet af en faschin-arm vid utloppet skulle kunna undvikas, i hvilket fall
motionären dock befarade att muddringen blefve af föga varaktighet samt tidt och
ofta mäste förnvas.
Beträffande den föreslagna kajbyggnaden vid Arboga, har motionären uti den
andra af de afgifna motionerna anfört: att staden, såsom belägen på ömse sidor
af Arboga å, icke ägde annan hamn än åstränderne. vid hvilka enskilda personer
och rederi-bolag anlagt några lastbryggor. Någon annan allmän och för hvem
som helst tillgänglig lastplats än jernvägen och den s. k. labron, en smal och
för åkdon otillgänglig kaj emellan nämnde våg och den öfver ån anlagda bron,
fanns icke, och så väl denna kaj som sjelfva jernvägen voro, långa tider af sommaren,
otjenliga för tilläggning af fartyg, hvilket förhållande stundligen orsakade
mehn och uppehåll vid lossningar och lastningar. Att genom muddring söka göra
ån tillräckligt djup så långt upp i staden som till nämnde platser, vore icke ändamålsenligt,
enär muddringskostnaderne blefvo oerhörda i anseende till bottnens
djupa betäckning af sten och grus. I sammanhang med förslagen om Arbogaåns
uppmviddring, hvarigenom den vid lågt vatten begagnade. Vs mil från staden
belägna, lastageplatsen Stenlöpet, blefve under alla årstider öfverflödig, hade man
derlörp varit betänkt på att nedflytta den egentliga hamnen längre nedför ån der
staden slutade och hvarest vattnet vore djupare och strömmen mera spak, hvartill
ytterligare skäl hämtades af den omständigheten, att jernvägen komme att gå
ned till ån, just på denna plats, hvilken äfven af sådan anledning särdeles egnade
sig att göras till stadens hamu. Till bekostande af denna hamn-anläggning, som
egentligen icke komme att bestå i annat än en kaj eller strandgata, vore staden
emellertid för närvarande oförmögen i anseende till de flera högst nödvändiga och
kostsamma företag, som på de sed naste åren blifvit, dels påbörjade, dels fullbordade,
och hvilka, beräknade till 20,200 R:dr B:ko, icke allenast helt och hållet
medtagit stadskassans besparade tillgångar, utan derutöfver ådragit densamma
skuldsättning. På grund häraf och då Arboga stad hittills icke, i likhet med
8
Slats-Utskollels Utlåtande, JVf 158.
flere andra städer, åtnjutit något understöd lill underhjelpande af sin rörelse, har
motionären, med åberopande af det utaf Majoren m. m. Olivecrona uppgjorda
kostnadsförslag, anhållit, att en summa af 20,000 R:dr måtte för ofvanberörda
ändamål, såsom lån pä vanliga vilkor, af allmänna medel anvisas.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och vidkommande
först den ifrågaställa uppmuddringen af Arboga å, så anser Utskottet det
vara af vigt, att de hinder undanrödjas, som nu orsaka uppehåll och afbrott i
»eglalionen på denna farled, hvarest en högst betydlig och för flere provinser
gagnelig varutrafik äger rum; hvadan Utskottet funnit sig böra på det sätt understödja
motionärens i berörda hänseende gjorda framställning, att Utskottet tillstyrker,
det Rikets Ständer, för uppmuddring af Arboga å från staden in-^
till Hjelmare-kanals utlopp vid Grafudden måtte anvisa en summa
af 20,000 R:dr, deraf 10,000 R:dr såsom anslag och 10,000
R:dr såsom lån samt för årännans upprensning från nämnda ut
lopp
till Mälaren IS,000 R:dr att, utan återbetalningsskyldighet
från Riksgälds-kontoret utgå, allt under iakttagande af de allmänna
vilkor och föreskrifter, som för Stats-bidrag till dylika arbeten
komma alt af Rikets nu församlade Ständer fastställas.
Hvad åter angår det äskade låne-understodet för kajbyggnaden; så, enär
anläggning af ifrågavarande lastbrygga icke egentligen kan anses vara af allmän
vigt, samt Arboga stad icke mer än andra Rikeis städer äger skäliga anspråk
på bidrag från Statsverket till föremål, de der hufvudsakligen afse stadens
enskilda fördel, finnér Utskottet
sig icke kunna tillstyrka bifall till motionärens härutinnan gjorda
framställning.
ll:o. Rorgare-Ståndet har till Utskottet remitterat en inom bemälda Riksstånd
väckt motion, deruti Herr Oscar Schenström anfört, hurusom Köpings ä,
hvars läge från staden till Mälaren utgjorde omkring Vs mil, vore, i sitt nuvarande
skick, krokig och trång, med en medelbredd i vattenytan af omkring 50
å 60 fot vid vqnlig vattenhöjd, och ett djup af 8 å 10 fot vid lägsta vattenståndet.
— Nämnde vattendrag begagnades visserligen nu obehindradt för den
betydliga trafik, hvilken med seglande fartyg derå bedrefs, så väl för lortskaffande
af jern och malmer m. m. från ofvanliggande Bergslager, som ock i utbyte deremot
ankommande landtmannaprodukter och köpmansgods för stadens och ortens
behof; men då Köping sannolikt inom kort komme att utgöra ena slutpunkten
för den jernväg, som skall sammanbinda sjöarne Mälaren och Wenern, vore det
nödvändigt, att äfven en fullt oförhindrad ångbåtsfart till och från denna punkt
tillvägabragtes, så vidt nemligen en af jernvägens hufvudändamål, en snabb och
beqväm kommunikation emellan Rikets båda största städer, skulle kunna vinnas.
Beskaffenheten af Köpings å hade likväl visat sig deremot lägga stora hinder.
För
Stats-Ulskollets Utlåtande, JVg 158.
9
För afhjelpande af dessa hinder samt ifrågavarande segelleds förbättrande hade
visserligen under de 2:ne sistförflutna åren ej ringa kostnader blifvit använde och
åtgärder vidtagne, ehuru man till följd af bristande tillgång på medel sedermera
dermed måst upphöra; och vore denna brist nu desto mer känbar, som Köpings
stad nödgats vidkännas stora uppoffringar för jords afstående utan ersättning till
bangård och annat för jernvägs-bolaget erforderligt område, inköp af annan jord
till lastageplats i stället för den nuvarande, flyttning af vågar till nya lastageplatsen
och densammas planerande m. m. — Att utan understöd af allmänna medel
åstadkomma en behöflig förbättring af denna segelled vore således icke möjligt,
och staden hade derföre, för att göra Rikets Ständer uppmärksamma på förevarande
vigtiga angelägenhet, låtit genom Majoren vid Väg- och Vattenbyggnadskorpsen
G. E. Norström verkställa undersökning och upprätta 2:ne alternativa
förslog, det ena, upptagande kostnaden för erforderliga arbeten till försättande af
Köpings å i segelbart skick för snabbgående ångbåtar och 10 fots djupgående
lastfartyg, till 140,000 R:dr Banko, deruti inberäknadt värdet för ett ångmudderverk,
och det andra, som afsåge att bereda nödige lastage-, mötes- och vändningsplatser,
jemte enahanda segeldjup, vid lägsta vattenståndet, i nämnda å, emot
en beräknad kostnadssumma af 40,000 ft:dr. I anledning häraf och enär Köpings
stad ej mäktade i väsendtligare mån bidraga till utförande af detta arbetsföretag,
har motionären, med öfverlemnande af ritningar och andra ärendet tillhörande
handlingar, anhållit, att Rikets Ständer antingen af förstnämnda belopp
mätte bevilja staden ett lån af 33,333 R:dr 16 sk., räntefritt i 3:ne år, men
sedermera mot 5 proc. årlig ränta, deraf 2:ne såsom amortering till dess lånet
blefve till fullo guldet, samt anvisa återstoden af denna kostnads-summa såsom
statsanslag utan återbetalnings—skyldighet, allt att under 3:ne års tid från och
med 1834 i mån af behof utgå, emot ställande af nödige garantier både för
lånet, arbetets utförande och framtida underhåll eller, i händelse erforderliga medel
till beredande af denna högst ändamålsenliga utvidgning, icke af förhanden
varande tillgångar och på uppgifvet sätt kunde anvisas, att Rikets Ständer måtte
söka medverka til! framgång åt hans andra förslag, hvarigenom de nuvarande största
olägenheterna skulle kunna undanrödjas, på ett sätt som vore förenligt med
det allmännas oeftergifliga fordringar, och för sådant ändamål bidraga med Statsanslag,
utan återbetalnings—skyldighet, till %:deiar af den i sistberörda förslag uppgifna
kostnadssumma, 40,000 R:dr, och återstående tredjedelen deraf såsom lån,
att under åren 1834 och 1853, mot ofvanomförmälda vilkor och garantier utbetalas.
Erkännande vigten deraf, att åtgärder vidtagas för iståndsättande af ett vattendrag,
der sannolikt inom kort en ganska liflig och för det allmänna gagnelig
trafik skall uppkomma, har Utskottet ansett sig böra understödja motionärens
sistnämnda förslag och hemställer derföre,
Bill. till R. St. Prol. 1835 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band: 12 Haft. 2
10
Stals-UlskoUels Ullålande, M 158.
att Rikets Ständer mätte, för upprensning och fördjupning af Köpings
ä, anvisa ä Riksgälds-Kontoret en summa af 40,000 R:dr,
samt att af detta belopp %:delar, eller 26,666 R:dr 52 sk., må
utgå såsom anslag, utan återbetalnings-skyldighet, och V^del, eller
43,555 R:dr 16 sk., såsom lån, under iakttagande för öfrigt af
de allmänna vilkor och föreskrifter, som i afseende å de vid denna
Riksdag beviljade statsbidrag för dylika företag blifva af Rikets
Ständer meddelade.
42:o. Till Utskottets handläggning hafva blifvit öfverlemnade 2:ne särskilda
motioner, väckta, den ena i Rorgare-Ståndet af Herr Oscar Schenström, och den
andra hos Ronde-Ståndet af Riksdags-fullmäktigen Carl Olsson från Södermanlands
län, deruti blifvit omförmäldt de stora olägenheter Eskilstuna stad och omgifvande
landsort gemensamt fingo vidkännas derigenom, att de saknade lättare kommunikation,
ej mindre för afsättningen af smidesmanufakturens och landtbrukets produkter,
än äfven för importen af behöfliga råämnen och lifsförnödenheter. Visserligen
egde staden för sin icke obetydliga varurörelse sjökommunikation med Thorshälla,
hvarest funnes upplagsplats, men då denna vore belägen på nära %:dels mils
afstånd och varutransporten således måste gå lång landväg, ökades dels transportkostnaden,
som tillsammans med hamn- och upplags-afgifter samt kommissions
arfvoden
m. m. uppgick till nära dubbelt emot hvad frakten för varorna emellan
hufvudstaden och Thorshälla kostade, dels försvårades trafiken genom omlastning
och tidsutdrägt. Den staden omgifvande sädesproducerande landsorten åter hade
sin egentliga afsättning på hufvudstaden, men äfven den ganska betydliga spanmåls-afsändning,
som härifrån egde rum, måste, till mycket men och tunga för
ortens landtbrukare, verkställas öfver Thorshälla. Rristen på lättare transportutväg
hade emellertid blifvit ännu mera kännbar i samma mån som smidesmanufakturen,
ortens landtbruk och handelsrörelsen vunnit utveckling och tillväxt, och
behofvet af snar förändring i nämnda svåra förhållande alltmer gjort sig gällande.
Åtskilliga förslag till åstadkommande af förbättring i kommunikations-anstalterna,
under en lång följd af år föremålet för stadens och ortens gemensamma sträf—
vanden, hade också blifvit uppgjorda, utan att föranleda till något resultat, intilldess
inom Eskilstuna samhälle fråga nyligen uppstått att medelst en kanal- och
slussanläggning på sidan af Thorshälla bereda direkt sjökommunikation emellan
förstnämnde stad och Mälaren. För att utröna lämpligheten af detta förslag, som
egde fördelen af ett för anläggningen särdeles gynnande lokalförhållande, hade
Eskilstuna stads innevånare på egen och någre i orten boende personers bekostnad,
låtit genom Distrikt-Chefen, Majoren m. m. Olivecrona verkställa undersökning,
enligt hvilken kostnaden för den projekterade kanal-anläggningen, utgörande
något öfver Vs mil i längd och beräknad att fullbordas under loppet af 4 år,
skulle uppgå till 154,500 R:dr Banko. Enär likväl utförandet af detta, med be
-
Sluls-Ulsholliis Utlåtande, J\t 188,
11
tydlig kostnad förenade, men för orten högst vigtiga arbelsföretag, icke utan understöd
från Statens sida kunde verkställas, hafva bemälde motionärer, med bifogande
af den för arbetets bedrifvande utaf Majoren Olivecrona upprättade plan
jemte ritning och kostnadsförslag samt öfriga till ärendet hörande handlingar, föreslagit,
att, till anläggande af en kanal och sluss på sidan om Thorshälla, med
ändamål att bereda direkt sjökommunikation emellan Eskilstuna och Mälaren, Rikets
Ständer måtte bevilja ett statsanslag till belopp af 100,000 R:dr utan åter—
betalriings-skyldighet, men mot vilkor att nödiga garantier ställdes för företagets
ordentliga utförande och kanalens framtida underhåll; — och har Styrelsen för
Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, till hvars granskning och utlåtande de nu
ingifna handlingar varit öfverlemnade, jemte upplysning att någon anmärkning
emot den uppgjorda arbetsplanen sig icke företett, uti afgifvet utlåtande anfört,
att ifrågavarande kanal, som uppgifvits blifva 2,800 alnar lång, med 2:ne sänkslussar,
otvifvelaktig! skulle åstadkomma stor nytta för Eskilstuna stad och omgifvande
ort, derigenom att kostnaderna för den % mil långa nu begagnade
landtransporten från Eskilstuna till Thorshälla hamn kunde besparas för den
mängd varor, tyngre mnchinerier samt lokomotiver, hvilka, under närvarande förhållanden,
mäste på axel framforslas.
Utskottet har tagit detta ärende i noggrannt öfvervägande; och då den ifra—
gaställda kanal-anläggningen, enligt Utskottets tanke, bör komma att medföra ganska
betydliga fördelar icke blott för Eskilstuna stad och landsorten deromkring,
utan äfven för de stora verkstäder Staten derstädes äger, samt derjemte lifva en
redan befintlig och ansenlig rörelse å denna i industrielt hänseende vigtiga plats,
hvars ytterligare tillväxt och utveckling till stor del synes vara beroende på denna
anläggnings snara utförande, får Utskottet med afseende jemväl derå att Södermanlands
län hittills icke uppburit något understöd af statsmedel för dylikt företag,
hemställa,
att till öppnande af en kanal-ledning emellan Eskilstuna och Mälaren,
Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 100,000 R:dr
Banko, att, under loppet af fem år, med en femtedel årligen från
Riksgälds-Kontoret utgå; mot vilkor, att det Bolag, som bildas
för arbetets företagande, skall hafva tecknat sig för hela den summa,
som till arbetets fullgörande erfordras, innan någon del af statsbidraget
får uttagas samt att det förbinder sig att fullborda detsamma
i öfverensstämmelse med af Kongl. Majit fastställd plan och
inom en tid af fem år, vid äfventyr att eljest återbetala den lyf—
tade summan.
13:o. Uti särskilda inom Preste- och Bonde-Stånden af Prosten Althar och
Riksdags-fullmäktigen Nils Nilsson från Wermlands län väckta och till Utskottet
remitterade motioner har blifvit anfördt, hurusom, sedan Kongl. Majit, i anledning
12
Slals-Ulskollels Ullålande, Jt? 158.
af åtskillige bruksegares och handlandes uti Wermland gjorda underdåniga ansökning,
om anslag af allmänna medel för beredande af en oafbruten transportfarled
på Clara eif emellan Munkforssen och Carlstad, uppå tillstyrkan af dåvarande
Strömrensnings-kommitté, genom Nådigt beslut af den 16 Mars 1826, med
afseende på den allmänna nyttan af en förbättrad fart på nämnda eif, funnit godt
att för verställigheten af slussanläggningarne vid Dejeforss och Forsshaga, enligt
en af särskilde kommitterade uppgjord plan, af allmänna medel anslå en summa
af 100,000 R:dr att, med en femtedel om året från och med år 1827, af strömrensningsfonden
utgå med vilkor att ett Bolag i orten bildades, som åtoge sig att
icke allenast ansvara för arbetets behöriga bedrifvande och fullbordande efter
fastställd plan och under den allmänna tillsyn, som pröfvades nödig, utan ock
förnöja alla de ersättningsanspråk, hvilka från vattenverks och jordegares sida
kunde uppstå, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län uti Augusti
månad förstnämnde år jemte underdånig anmälan att, efter fullbordad aktieteckning,
bolag vore bildadt, anhållit det Ordförande i den af bolagets intressenter
valda Direktion måtte utses, Kongl. Maj:t, med gillande af den organisationsplan,
som Clara elfs slussbolag för sig uppgjort, genom Nådigt Bref den 19 Oktober
1826 i Nåder förordnat då varande Landshöfdingen J. af Wingård att Ordförandeskapet
bestrida och en annan person att å Kronans vägnar uti Direktionens
göromål och ansvar deltaga, hvarjemte Kongl. Maj:t förklarat, dels att en summa
af 5,000 R:dr finge af de för ifrågavarande slussanläggning för samma år afsatte
medel utbetalas, dels ock att för detta belopp äfvensom för öfriga tillskott, hvilka
i föreskrifven ordning framdeles i mån, af arbetets fortskridande och bolags-intressenternes
egna bidrag, komme att af Strömrensnings-kommitténs fond utgå, borde
till säkerhet ställas så väl det tecknade aktiekapitalet som hela slussanläggningen
med hvad dertill hörde; att ehuru Direktionen, på grund häraf, vidtog alla för-1
beredande åtgärder för arbetets utförande och oaktadt Direktionen, genom skrifvelse
från bemälda Kommitté af den 28 April 1827, erhöll underrättelse att det
årets anslag 15,000 R:dr i Nåder vore beviljadt, likväl hela företaget afstannat
till följe af en från Stor-Amirals-Embetets 3:dje afdelning till Direktionen i Juni
månad der påfölja n de år o flåten skrifvelse, med tiilkännagifvande att enär, enligt
hvad Grefve von Plåtens till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga berättelse innehölle,
slussanläggningarne i Clara eif, om de skulle ändamålsenligt utföras, erfordrade
mångfaldigt större kostnad än de på osäkra grunder förut uppgjorda förslagen utvisade,
Kongl Maj:t täckts förordna att ytterligare bidrag dertill för då närvarande
icke skulle ega rum. Nya undersökningar hade sedermera 1853 skett,
enligt hvilka kostnaden beräknats för slussen vid Forsshaga till 80,000 R:dr och
för slussarne vid Dejeforss till 110,000 R:dr, hvarefter särskilda associationer i
orten bildade sig för hvartdera företagets utförande; men icke eller denna gång
hade någon verkställighet följt.
Slats-Utskollcts Utlåtande, JVs 1SS5.
13
Då emellertid nu för 3:dje gången ett bolag bildat sig för utförande af detta
arbete, under förutsättning likväl att dertill erhölles det anslag af allmänna medel,
stort 100,000 Ridr, som Kongl. Majit den 16 Mars 1826 dertill i Nåder anvisat,
hafva bemälde motionärer, som ansett detta företag, af Kongl. Majit vid flera
tillfällen vitsordad t. vara för orten nyttigt och förtjent af allmänt understöd, med
bifogande af de för arbetet utaf Öfversten m. m. Eriksson år 1840 uppgjorda
planer och kostnadsförslag samt åtskilliga andra handlingar, begärt, att Rikets Ständer
måtte till Kongl. Majits Nådiga disposition ställa det belopp 100,000 Ridr,
som år 1826 lill utgående af dåvarande strömrensuingsfonden beviljats för slussanläggningar
ne i Clara eif vid Forsshaga och Dejeforss, att utbetalas till det bolag,
som för utförande af detta arbete nu vore i orten bildadt.
Rörande nyttan och verkstälibarheten af ifrågavarande anläggningar, yttrar
Öfverste Eriksson uti dess förslag till kanal-anläggningar i Ciarelfven: »Elfdahlens
och en stor del af Norra Wermlands förnödenhets-behofver af säd, sill och salt
med liera artiklar, skola naturligtvis toga sin väg å Clara elfven till magasiner och
upplagsställen vid och omkring Munkforss, och till fördel för allmogen, skola priserna
t. ex. å säd ej blifva högre vid detta ställe, än uti Westergöthland, med
tillägg af transportkostnaden från Wenerns södra strand, Clara-eifven uppföre till
Munkforss. Clara-eif\ens egna och för en segelfarts öppnande så gynnande profilläge,
har undanröjt de flesta svårigheter sorn i allmänhet möta vid strömmars begagnande
till segelled; ty den betydliga lutning elfven eger, är, med undanlag af
det fall vattnet fordrar för att framflyta, sammanförd vid Forsshaga och Dejeforss,
hvarigenom således slussars anläggning på dessa ställen, på en gång lyftar
segelfarten med 43 fot öfver Wenern och lemnar en obehindrad vattenkommunikation
till öfver 6 mil in uti ett så kuperadt land som Wermland. Detta företag
utgör en af de vigtigastc förbättringar, som för de inre kommunikationerna
kan till vägabringas.»
Gagneligheten och behofvet af ifrågavarande kanal-ledningar för åstadkommande
af en hel landsorts lyftning i ekonomiskt och industrielt hänseende synas
Utskottet sålunda vara ådagalagde, hvarföre dessa kanal-ledningar, i Utskottets
tanke, böra, lika med åtskilliga andra dylika förelag, å Statens sida kraftigt understödjas;
men då Utskottet, med hänsigt tili de många andra utgifter, för hvilka
Statens medel vid innevarande Riksdag tagits i anspråk, icke anser sig böra för
utförande af detta arbetsföretag tillstyrka direkt statsanslag, inskränker sig^ Utskottet
att hemställa,
det Rikets Ständer måtte, för tillvägabringande af slussanläggningar
vid Dejeforss och Forsshaga uti Clara eif, anvisa en summa af
100,000 Ridr, att såsom lån från Riksgälds-Ivontoret utgå, under iakttagande
af de allmänna vilkor och föreskrifter, som, i afseende på låns
erhållande, vid denna Riksdag blifva af Rikets Ständer meddelade.
14
Stals-Utskottels Utlåtande, M 158.
14:o. Med anledning deraf, att den kanal—anläggning från Björnlunda kyrka
i Daga härad af Södermanlands län, genom sjöarne Storsjön, Norrtuna-sjön, Frösjön,
Klemmingen, Marvikarne och Visnaren till Mälaren, för hvilken Rikets sednast
församlade Ständer beviljade ett anslag af 100,000 R:dr, att under loppet
af 10 år, med Vindel årligen- utgå, icke kommit till verkställighet och dertill anvisade,
medel, således icke blifvit i Riksgäldskontoret lyftade, hafva, uti *2:ne vid
innevarande Riksmöte väckta motioner, särskilda förslag blifvit framställda angående
förändradt sätt för berörda medels användande.
Uti den ena af nämnda motioner, som Ridderskapet och Adeln till Utskottets
handläggning öfverlemnat, har Grefve von Rosen, Fredrik Carl, anfört huru
som,
vid öfverläggning om de åtgärder, som borde vidtagas för nämnde företags
bringande till verkställighet, olika meningar inom orten uppstått rörande kanalliniens
läggning. Utan att förbise det nyttiga af den uppgjorda arbetsplanen, önskade
nemligen en stor del af traktens innebyggare, att på samma gång de drogo
fördelarne af en lättad kommunikations-anstalt, jemväl blifva dela k tige af den stora
och högst betydliga vinst, som med detsamma anbrngle sjösänkningar skulle medföra;
och det var derföre naturligt att, innan ny undersökning blifvit gjord åt
annat håll, på hvilket man hoppades kunna uppnå båda dessa fördelar, bidrag i
större skala för den först tillämnade anläggningen icke kunde förväntas. — Ett
nytt förslag hade derföre blifvit uppgjordt, enligt hvilket kanal-linieri, med samma
utgångspunkt eller från stranden vid Björnlunda kyrka, skulle gå genom Storoch
Norrtuna-sjöarne, men vid Söder-Tuna säteri vända sig åt annat håll, för att
genom sjön Sillen och Trosa å vid Trosa stad utfalla i Saltsjön; och den undersökning
angående lämpligheten af denna plan, som derefter egt rum, hade på
samma gång ådagalagt fördelarne af detta företag, som den visat de betydliga
utgifter, hvilka för dess utförande erfordrades, och som ingalunda skulle kunna
bestridas ensamt med de bidrag, som i orten vore att påräkna. — Genom denna
undersökning hade emellertid mycken tid gått förlorad och tillräcklig sådan ej
återstått för att sammanjemka meningarne, och med erforderlig kraft arbeta för den
först anlagda planen. Då likväl båda förslagen onekligen voro förtjenta af mycken
uppmärksamhet, har motionären anhållit, »att Rikets Ständer måtte bevilja
bibehållandet till nästkommande Riksdag af den redan anslagna summa 100,000
R:dr, i och för samma ändamål, som förut», dock att den frihet vid begagnandet
af de äskade medlen måtte medgifvas, att summan, utan direkte fästadt afseende
på den i motionen omförmälda plan, skulle, i fall så behöfdes och vid noggrannare
undersökning funnes med omständigheterna öfverensstämmande, få användas,
äfven i annan riktning, blott samma bestämda ändamål, som ofvan blifvit anfördt, vunnes.
Inom Bonde-Ståndet har Riksdags-fullmäktigen P. Sahlström frän Stockholms
län, uti ett afgifvet anförande, förmält, att orsaken hvarföre den föreslagna kanalanläggningen
från Storsjön till Mälaren ej blifvit verkställd, härledt sig derifrån,
Slats-Ulskollels Ullålande, JYs 138.
15
att samtidigt med den för företagets utförande påbörjade aktieteckning, som uppgått
till omkring 30,000 R:dr, förslag och inbjudning till en jernvägs-anläggning
från hufvudstoden genom Södertelje och den trakt af Nyköpings län der kanalen
borde framgå, blifvit spridde och vunnit betydligt förtroende, hvadan då häraf
tydligen visade sig, att 2:ne dylika arbeten samtidigt icke kunde utföras, de som
tecknat sig för aktier i bolaget för kanal-anläggningen, ansett lämpligast upphöra
med vidare åtgärder, i afbidan på den tidpunkt, som borde afgöra, huruvida någon
jernvägs-anläggning i den angifna sträckningen kunde komma till utförande
eller icke. samt emellertid åt ett af dessa företag söka få bibehålla det anslag
Rikets Ständer redan beviljat. Åf sådan anledning har motionären anhållit, det
Rikets nu församlade Ständer måtte bestämma huruvida det redan beviljade an
slaget
å 400,000 R:dr, må kunna reserveras och innestå intill dess sig visar,
hvilkendera af omförmälda anläggningar blifver beslutad och möjlig att utföra.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet tagit i öfvervägande; men då
ännu icke några af de föreskrifter, som vid sista Riksdagen bestämdes såsom vilkor
för ifrågavarande anslags erhållande, blifvit fullgjorda, i följd hvaraf någon
utbetalning af dessa medel ej eller egt rum, och dessutom visshet saknas derom,
att under de nästföljande 3:ne åren sådana åtgärder skola blifva vidtagna, hvarigenom
någon af ofvanomförmälda anläggningar komma att till verkställighet be
fordras,
finnér Utskottet, med afseende jemväl derå, att Statsverkets disponibla
tillgångar väl behöfvas för andra vigtiga föremål, sig icke kunna understödja molionärernes
i berörda hänseende gjorda framställningar, utan hemställer,
att desamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
15:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion har Herr G. 0. Sundblad
föreslagit, alt, i fall efter skedd undersökning och upprättadt kostnadsförslag, det
visade sig, alt inloppet till staden Trosa skulle, emot en kostnad af omkring 6
å 8,000 R:dr, kunna göras segelbart för 9 fots djupgående fartyg, och staden
dymedelst blifva en god och passande lastageplats, till stor fördel för hela den
omgifvande bygden, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla,
att af de medel, som för dylika ändamål blifvit anvisade, nyssnämnda belopp nådigst
måtte varda anordnadt till derför behöfliga muddrings- och pålningsarbeten,
med vilkor, alt Trosa stad åtoge sig att bygga och framgent underhålla nödige
bryggor och lastkranar, m. m.
Då staden Trosas handelsrörelse och industri äro af mindre betydenhet, och
Utskottet icke är i tillfälle bedöma huruvida något väsendtligt gagn för det allmänna
genom den föreslagna upprensningen skulle kunna vinnas, får Utskottet
afstyrka bifall å berörda motion.
16:o. Anläggning af nija samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar, äfvensom understödjande af mindre ström- och å-rensningsarbetcn,
samt smärre hamn- och brobyggnader.
16
Stals-Ulskotlcls Ullålande, Jt? 158.
Utaf en, vid Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader ofvan åberopade
skrifvelse fogad, tablå inhemtas, bland annat, huru de vid sistlidne Riksdag
till detta ändamål beviljade 300,000 R:dr blifvit lill företag af större eller
mindre omfång, disponerade. För dylika företag erfordrades nu, enligt föregångne
undersökningar och upprättade förslag, ytterligare från det allmännas sida, den
betydliga summan af 414,099 R:dr, utom anslag för arbeten, derom planer ännu
icke hunnit utarbetas. Kongl. Maj:t bar uti Sin Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof äskat, att så väl till vägars förbättring, som för understödjande
af förefallande mindre ström- och å-rensningsarbeten samt smärre
hamu- och brobyggnader, Rikets Ständer måtte anvisa enahanda summa,
sorn vid sistlidne Riksdag beviljades, eller 500,000 R:dr, att fördelas på de fyra
åren 1854—1857 med 125,000 R:dr för hvarje år, dock att deraf högst 10,000
R:dr årligen borde för sistnämnda föremål användas.
Enär, enligt hvad vitsordadt blifvit, ansökningar om statsbidrag för omläggning
och förbättring af backiga, samt anläggandet af nya vägar, årligen till betydligt antal
af menigheter göras, samt sådane arbeten, utom det att derigenom beredas tillfällen
till arbetsförtjenst för den fattigare befolkningen, äfven i väsendtlig mån bidraga
till rörelsens och transporternas underlättande och spridande af välmåga i landet,
hvadan desamma företrädesvis torde böra understödjas, har Utskottet ansett lämpligt,
att äfven vid innevarande Riksdag bidrag af allmänna medel, till dylika arbeten
fortfarande anvisas, och Utskottet hemställer alltså,
att en summa af 125,000 R:dr för hvartdera af åren 1854—1857,
eller tillhopa 500,000 R:dr, måtte ställas till Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition, för att, efter den fördelning, som i Nåder pröfvas
lämplig, utgå dels till anläggning af nya, dels till förbättrande
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, dock
att af nämnde summa jemväl någon del, eller högst 10,000 R:dr
om året, må få användas för strömrensningar och smärre hamnoch
brobyggnader.
17:o. Efter pröfningen af denna anslagsfråga har Utskottet ansett sig böra
till behandling företaga följande till Utskottet remitterade motioner:
a) af Riksdags-fullmäktigen L. G. Sandberg från Westerbottens län, sora anhållit,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 5,666 R.dr 32 sk. B:ko för
vägars anläggande och uppbjelpande inom Bjurholms och Öhrträsks församlingar i
nämnde län;
b) af A. Sundholm, från Stockholms län, som, för sänkning af sju backar i
Färentuna härad samt vägarnes utvidgning derstädes, begärt ett statsanslag af
1,716 R:dr 52 sk. B:co;
c) af And. Medin från Kronobergs län, som föreslagit, att 266 R:dr 32 sk.
B:ko måtte, emot vissa, af motionären uppgifna, vilkor af allmänna medel beviljas
Stats-Ulskoltels Utlåtande, M 138.
17
undersökningars anställande och förslags upprättande för omläggning af allmänna
vägarne emellan Elmhults och Dihulls gästgifvaregårdar samt emellan städerne
Wexiö och Christianstad;
Och enär Utskottet föreställer sig att om Kongl. Maj:t, uppå derom skeende
underdånig anmälan skulle finna förenänmda vägförbättringar vara af den allmänna
nytta, att bidrag- af Statsmedel dertill bör användas, tillgång till behöfligt understöd
måtte kunna beredas, å det anslag af 500,000 R:dr för vägars omläggning
och förbättrande, som Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att bevilja, hemställer
Utskottet,
att några särskilda anslag i anledning af dessa motioner icke må
af Rikets Ständer anvisas,
i8:0. Jemte förmälan hurusom Torna och Rara häradsboer i Malmöhus län,
hvilka hafva sig ålagdt alt bekosta 19,541 alnar af den vägsträcka mellan städerne
Malmö och Lund, som enligt fattadt beslut, skall makadamiseras, såsom
bidrag till bestridande af den härför till 84,967 R:dr beräknade kostnaden, af
Staten erhållit ett anslag af 56,644 R:dr, har, uti en hos Bonde-Ståndet väckt
motion, Riksdags-fullmäktigen från nämnde län Per Nilsson anhållit, att, ehuru
det understöd af allmänna medel, som sålunda de vägbyggnadsskyldige förunnats
vore ganska ansenligt, Rikets Ständer likväl, enär 28,523 R:dr ytterligare erfordrades
för fullbordandet af detta makadamiserings-arbete, deraf de fleste häradsboerne,
såsom aflägse boende icke kunde draga någon synnerlig fördel, och utgifvandet
af denna summa, jemte vägens framtida underhåll, beräknadt till 16 sk.
årligen för hvarje sträckfamn, blefve ganska känbart för de 115 hemman, sorn
hade sig sådant ålagdt, måtte, med afseende jemväl derå, att ofvannämnda anslag
vöre det enda, sorn af de årligen utgående betydliga bidragen till vägförbättringar
kommit Malmöhus län till godo, bevilja hemmans-innehafvarne i Torna och
Bara härader ett ytterligare Statsbidrag af 15,000 R:dr B:ko till bestridande af
de kostnader, som för vägens makadamisering ännu ansågos vara behöflige.
Då, på sätt motionären sjelf uppgifvit, bemälde häradsboer, för utförande af
ifrågavarande företag, af allmänna medel redan fått uppbära en ganska betydlig
summa och således åtnjutit allt det understöd, som härför från Statens sida bil—
liglvis bör kunna påräknas, hemställer Utskottet
att Per Nilssons motion må lemnäs utan afseende.
19:o. Till rese- och undersökningskostnader samt expenser för allmänna arbeten,
har Kongl. Maj:t äskat enahanda årliga anslag, som vid sistlidne Riksdag
bestämdes, eller 12,000 R:dr, att, räknadt för fyra år från och med det innevarande,
utgå med tillsammans 48,000 R:dr; och som Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader upplyst, att enahanda belopp som det af Rikets sednast
församlade Ständer beviljade, hvilket visat sig både vara tillräckligt för testridanBih.
lill R. St. Prof. 1835 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Haft. 3
18
Slals-Ulskollels Utlåtande, ffl 158.
de af flera smärre undersökningar inom Rikets samtlige län, och äfven lemnat
tillgångar att understödja åtskilliga större undersökningar för ifrågasatte jernvägsoch
kanal-anläggningar, fortfarande är behöfligt och Utskottet jemväl, på sätt här
ofvan är vordet ornförmäldt, tillstyrkt ökade anslag till allmänna arbeten, hvaraf
behofvet alltmer gör sig gällande, finnér Utskottet sig äga giltig anledning hemställa,
att Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga framställning,
må bevilja till ifrågavarande föremål 12,QOO Ridr årligen,
eller för 4 år tillsammans 48,000 R:dr.
20:o Utskottet har till pröfning förehaft en af Herr G. O. Sundblad hos
Borgare-Ståndet väckt motion, deruti, efter en vidlyftig framställning af de stora
fördelar, som genom uppmuddring af Nordre eif vid Kongelf skulle kunna åt det
allmänna beredas, blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit i Nåder ville anbefalla Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader
skyndsamt anställa undersökning och upprätta kostnadsförslag för upprensning
af nämnde eif till minst 14 å 15 fots djup och att, om sedermera kostnaden
för arbetets utförande icke kunde bestridas af de medel, som för slike ändamål
af Rikets nu församlade Ständer anvisas, Kongl. Majit måtte, vid nästa
Riksdag, aflåta Nådig Proposition om statsanslag till det belopp, som för berörde
ändamål kunde blifva erforderligt; men då Utskottet, innan vederbörande myndigheter
blifvit i ämnet hörde och sig yttrat, icke är i tillfälle att bedöma behofvet
eller gagnet af den föreslagna undersökningen, för hvilken, efter hvad motionären
uppgifvit, något bidrag af Kongelfs stad icke eller är att påräkna, hemställer
Utskottet, att motionen icke må till någon åtgärd hos Rikets
Ständer föranleda.
21:o. Befrämjande af uldikningar och af tappningar af sanka trakter och
sjöar, till beredande af odlingsföretag.
Enligt Styrelsens för Väg- och Vattenbyggnader förslag, skulle för utförande
af dylika arbeten i åtskilliga delar af Riket erfordras en summa af 244,706 Ridr;
och har Kongl. Majit nu föreslagit Rikets Ständer, att för detta ändamål samt
med bibehållande af hvad angående bidragens beviljande, såsom lån eller anslag,
utan återbetalningsskyldighet blifvit vid föregående Riksdagar bestämdt, anvisa
enahanda belopp, som vid sistlidna Riksdag eller 100,000 Ridr, att under åren
1854-1857 med en fjerdedel årligen utgå.
Erkännande nyttan af de företag, som med det äskade anslaget äro afsedda,
tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Majits i berörda hänseende gjorda Nådiga framställning
må af Rikets Ständer bifallas.
Och anser sig Utskottet härigenom hafva besvarat en af Riksdags-fullmäktigen
Lars Andersson från Gefleborgs län hos Bonde-Ståndet väckt motion om beviljande
af ett årligt anslag af 100,000 Ridr, till befrämjande af odlings-företag.
Slals-Utskotlels Ullålande, Jtä 158.
19
22:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion,
har Herr C. G. Indebetou anhållit, att, som, på sätt motionen bilagde handlingar
utvisade, vid anställd undersökning af Förste Landtmätaren i Södermanlands
län utrönt blifvit, att, genom sänkning af sjöarna Långhalsen, Yngaren och llallbosjön,
m. fl. i samband med dessa varande mindre sjöar till 4 fot under deras
nuvarande medelhöjd, icke blott 5,839 tunnland 15 kappland nu vattendränkt
mark skulle blifva odlingsbar, utan äfven de olägenheter som nämnde sjöars flodvatten
årligen orsakade på omgifvande ägor till stor del undanrödjas, och kostnaden
för utförande af detta företag uppginge till 133,982 R:dr 14 sk. 6 r:st.,
deraf, enligt ett af Distrikt-Chefen, Majoren Olivecrona, upprättadt kostnadsförslag,
64,000 R:dr belöpte för det egentliga arbetet och återstoden, jemlikt i behörig
ordning af Landtmätare och gode män verkställd värdering, beräknats dels för inlösning
af Qvarntorps, Wrena och Täckhammars qvarnar, hvilka vattenverk måste
utrifvas, dels ock till ersättning för flyttning af Christineholms qvarn samt Christineholms
och Tuna sågar, men det hvarken vöre möjligt för kringboende strandegare,
som på egen bekostnad låtit anställa omförmälda undersökningar, att jemväl
sammanskjuta den ansenliga summa kostnadsförslaget upptoge, eller sannolikt
att erforderligt understöd härtill kunde i vanlig ordning erhållas af de medel,
som vid innevarande Riksmöte komme att anvisas för befrämjande af dylika företag,
Rikets Ständer, för sänkning af ifrågavarande sjöar måtte bevilja ett särskildt
anslag, att meddelas ‘aidel utan återbetalningsskyldighet och %:delar såsom lån.
mot de vilkor som derför kunde blifva föreskrifna, samt att anslagets- belopp
måtte bestämmas till '"Adelar af den summa, som det uppgjorda kostnadsförslaget
visade blifva erforderlig för arbetets utförande, deruti inberäknad lösen för de
vattenverk, som måste flyttas eller utrifvas, med skyldighet derjemte för den i
företaget intresserade menigheten att återstående tredjedelen sjelf bekosta.
Utskottet har, efter verkställd granskning af de ingifna hanlingarne, tagit
detta ärende i noggrannt öfvervägande; och som Utskottet dervid funnit att sänkning
af ifrågavarande sjöar, hvarigenom en betydlig jordvidd kan göras fruktbar
och inbringa stor afkastning, bör blifva af ganska vidsträckt nytta för denna ort,
som för utförande af odlingsföretag hittills icke erhållit något understöd af allmänna
medel, har Utskottet trott sig böra den väckta motionen understödja; men
då Utskottet anser billigt att intressenterne i större mån än motionären föreslagit
deltaga i kostnaden för arbetets utförande, inskränker sig Utskottet att föreslå,
det Rikets Ständer måtte för sänkning af sjöarne Långhalsen, Yngaren,
Hallbosjön med flera mindre sjöar i Södermanlands län bevilja
ett lån af 50,000 R:dr, under iakttagande af de vilkor och
föreskrifter, som, i afseende å låns erhållande, blifva af Rikets
Ständer för dvlika företag meddelade.
«i O
23:o. Hänvisande till den af Riksdags-fullmäktigen A. IF. Uhr, vid sednaste
20
Slals-Utshollels Utlåtande, M 158.
Riksdag gjorda framställning om understöd af allmänna medel för sänkning af sjö—
arne Hjelmaren och Qvismaren till 4 fot 6 tums segeldjup, hvarigenom, enligt en
af Majoren och Riddaren Sundmark på grund af undersökning uppgjord beräkning,
emot en kostnad af 415,000 R:dr, deruti jemväl inbegripne utgifter för
segeifartens ordnande medelst ångbogsering, 26,054 tunnland skulle blifva fullt
odlingsbara, 4,951 tunnland, såsom varande djupare eller af sämre beskaffenhet,
blifva tjenliga för skogsväxt samt 2,000 tunnland erhållas såsom landvinning af
sjöarne och användas för producerande af gröfre foderväxter, eller omkring 53,000
tunnland blifva dels fullkomligt befriade från vatten, dels högst betydligt förbättrade,
har, uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion, Riksdags-fullmäktigen Anders
Pehrsson från Örebro län anhållit, att, som de hinder, hvilka då verkade afslag
å denna ganska vigtiga framställning, nu, enligt motionärens förmenande, voro undanröjde,
enär sedermera fullständiga handlingar, utvisande resultaterne af den
hällne undersökningen, blifvit till Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader inlemnade
samt dessutom frågan om jernvägs anläggande mellan Köping och Hult blifvit
afgjord, hvarigenom fullgod kommuikation å denna ort, äfven utan segelfart
på Hjelmaren, förefunnes, Rikets Ständer, om också anslag dertill icke kunde beviljas.
måtte samtycka till utförande af denna, för landet högst vinstgifvande, sjösänkning,
helst det uppgjorda förslaget åsyftade icke att göra Hjelmare kana!
obrukbar, utan endast att sänka densamma omkring 5.'A fot under dess nuvarande
medelhöjd, hvarigenom kanalen för grundgående fartyg fortfarande blefve
fullt användbar.
Af Styrelsens för Väg- oeh Vattenbyggnader den 17 Mars 1853 till Kongl.
Majit äfgifna utlåtande har Utskottet inhemtat, att, utom de till bemälda Styrelse
förut inkomua protester emot ifrågavarande sjösänkning, äfven under berörda år
ytterligare en mängd personer gjort invändningar emot nämnde företag, och då
dessa invändningar tvifvelsutan i laga ordning böra pröfvas och afgöras innan beslut
kan fattas om företagets utförande, samt det jemväl torde vara betänkligt, att
innan omförmälda jernvägsanläggning kommit till stånd eller dess ändamålsenlighet
hunnit pröfvas, åtgärder vidtagas som komma att orsaka rubbning och afbrott
i kommunikationen å dessa vattendrag, der en högst betydlig trafik för närvarande
äger rum, får Utskottet hemställa,
att den nu gjorda framställningen icke må af Rikets Ständer bifallas.
24:o. Under åberopande af de stora fördelar, som sänkningen af lfö sjö,
belägen i Villands härad och Christianstads län, skulle medföra för de af sjöns
öfversvämning nu lidande strandegare, och då genom utförande af detta företag,
för hvilket arbetsplan, nemligen kartor och kostnadsförslag blifvit, med Kongl.
Maj ts Nådiga tillstånd, genom Styrelsens för Väg- och Vattenbyggnader försorg,
utarbetade, en jordvidd af 674 tunnland vattendränkt mark blefve användbar och
tjenlig för odling emot en kostnad af något öfver 55,000 R:dr, deraf 35,956
Stats- Utskottets Utlåtande, JYi 158.
21
R:dr 24 sk. erfordrades för inlösning af qvarn, säg och ålGske, som i följd af
sjösänknings-arbetet mäste raseras, har uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion
Riksdags-fullmäktigen Nits Andersson från Christianstads län, med förnyande af
sin vid Riksdagen 1847—1848 i enahanda syftning gjorda framställning, föreslagit,
att Rikets Ständer lör sänkning af nämnde sjö måtte anvisa ett lån af
30,000 R:dr samt, jemte anmälan härom, hos Kongl. Maj:t underdånigst hemställa,
att Kongl. Maj:t för samma ändamål nådigst täcktes bevilja 10,000 R:dr
att såsom anslag, utan återbetalningsskvldighet, utgå antingen på en gång eller på
de terminer, Kongl. Maj:t täcktes bestämma.
Då emellertid den landvinning, som genom sänkning af Ifö sjö påräknas, i
Utskottets tanke är alltför obetydlig, att understöd af allmänna medel till så betydligt
belopp, som nu blifvit begärdt, derför skulle af Rikets Ständer beviljas,
och Utskottet dessutom föreställer sig att Kongl. Maj:t, hvarest ansökning om erhållande
af statsbidrag blifvit gjord, icke lärer underlåta att åt detta företag, så
vida detsamma befinnes vara af någon större allmän nytta, lemna allt det understöd
det förljenar, hemställer Utskottet
att Nils Anderssons motion icke må föranleda till någon åtgärd å
Rikets Ständers sida.
25:o. Sedan Rikets nu församlade Ständer, med gillande af Stats-Utskottets
i 13 punkten af Utlåtandet M 71 gjorda hemställan, icke funnit skäl antaga
Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, att aflöningen ät Styrelsen för Allmänna Väg- och
Vattenbyggnader samt dess tjenstcbiträden sä väl i hufvudstaden sorn i landsorterna
måtte bland 6:te Hufvudtitelns anslag till utgifter af ordinarie eller ständig
egenskap uppföras och från den lid då nu skeende statsreglering vidtoge, utgå
med ett belopp af 12,900 R:dr för året, har Utskottet nu ansett sig,böra föreslå,
att de medel, som under åren 1854, 1855, 1856 och 1857 erfordras
till aflöning åt bemälda Styrelse jemte tjenstgöringsarfvoden
för de under densamma lydande tjenstemän, må af Rikets Ständer
ställas till Kongl. Maj.ts Nådiga disposition och att för berörda
ändamål, under hvartdera af nyssnämnda 4 år, ett belopp af
12,900 R:dr må från Riksgälds-Kontoret utbetalas.
26:o. Till arfvoden för Lärare vid Mariebergs Artilleri-läroverk i de kunskapsämnen,
som tillhöra Civil-Ingeniörer, har Kongl. Maj:t föreslagit 1,000 R:dr
årligen eller för 4 år 4,000 R:dr, samt till stipendier för elever, som vid nämnde
Läroverk genomgå den för Civil-Ingeniörer bestämda kurs, likaledes 1,000 R:dr
årligen i 4 år; Och då dessa anslag, som äfven vid föregående Riksdagar blifvit
till enahanda belopp beviljade, äro behöflige för bildandet af duglige Ingeniörer
för allmänna arbeten, tillstyrker Utskottet,
att ifrågavarande 2:ne anslag, hvardera å 1,000 R:dr, jemväl un
der
åren 1854, 1855, 1856 och 1857 må få utgå.
22
Slals-Utskoltels Ullålande, M 138.
27:o. Under åberopande af 14 punkten i Utskottets utlåtande M 71, angående
regleringen af utgifterna under Riksstalens 6:te Ilufvudtitel, får Utskottet
hemställa,
att till afvittringsärendernas fortskvndande i Wester-Norrlands
samt Wester- och Norrbottens Län, en summa af 8000 R:dr må
af Kongl. Maj-.t få disponeras och, i mån af behof, utgå under den
tid, nu skeende Statsreglering blifver gällande.
28:o. Förutom dessa, till befrämjande af allmänna arbeten föreslagna, Statsbidrag,
har Kongl. Maj:t begärt, att Rikets Ständer måtte, i likhet med hvad vid
föregående Slatsregleringar ägt rum, bevilja följande anslag, nemligen:
a) Till utdelning vid Landtbrukaremöten af ■premier för kreatur af utmärktare
slag 5000 R:dr; och
b) till Slöjdexpositionens befrämjande en lika stor summa, eller 5000 R:dr;
och får Utskottet, med afseende å det nyttiga ändamål, som genom dessa anslag
hittills främjats, tillstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga Proposition
sålunda äskat.
29:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion
har Herr Almgren, K. A., begärt, att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt
anslag af 8000 R:dr, att under nästa Statsregleringsperiod utgå på det sätt, att
den ena hälften af anslaget disponerades till 5 årliga resestipendier af 800 R:dr
hvardera åt lofvande arbetare inom handtverkerierne och den andra hälften till
lika många reseunderstöd för sådane arbetare vid fabrikerne, samt att dessa understödsmedel
finge af Kongl. Kommers-Kollegium utdelas, sedan vederbörande Handtverks-
och Fabriksföreningar föreslagit de personer, som till dessa stipendiers eller
understöds erhållande företrädesvis borde ifrågakomma; hvarjemte motionären hemställt,
att en summa af 1000 R:dr årligen ansloges till bestridande af tryckningskostnad
för sådana berättelser öfver dylika resor, hvilka, efter pröfning af sakkunnige
personer, kunde finnas förtjente af att komma till allmän kunskap.
I afseende å denna fråga har Utskottet inhemtat, dels att, sedan Rikets
Ständer uti underdånig skrifvelse den 18 Maj 1848 hos Kongl. Maj:t anhållit att,
på det de i fabrikerne och handtverkerierne anställde arbetare, som visat sig.ega
utmärktare anlag och insigt i sitt yrke, måtte kunna i främmande länder ytterligare
utbilda sin skicklighet, Kongl. Maj:t täcktes i Nåder bifalla, att särskilda
understöd, hvardera ej öfverstigande 500 R:dr, finge årligen af de till manufakturernes
befrämjande tillgängliga allmänna medel åt dylike arbetare anvisas samt
att, jemte det antalet af dessa understöd måtte rättas efter tillgångarne å nämnda
medel och lika fördelas emellan fabriks- och handtverksarbetare, de arbetare erliölle
företräde, som sysselsatte sig med sådane yrken, för hvilkas utöfning techniska
kunskaper erfordrades, Kongl. Maj:t, efter det Kommers-Kollegium blifvit i ämnet
Slals-Ulskollets Ullålande, Jfä 1S8.
£5
hördt, jemlikt Nådigt Bref af den 22 nästpåföijde September förordnat, att al de
till mauufakturernes befrämjande anslagne medel samt af den till bemälda Kollegium
ingående andel af tull- och kontiskationsmedlen reseunderstöd skulle tilldelas
lönande och insigtsfulle fabriks- och handtverksarbetare, hvaremot Kongl. Maj:t
funnit mindre lämpligt bade att beloppet inskränktes till 300 R:dr och att understöden
fördelades lika emellan nämda slags arbetare, enär ett större understöd åt
en utmärkt skicklig person kunde medföra mera nytta, än flere • understöd åt
andre, som icke egde lika färdighet och anlag; — dels ock att vid sistlidnc Riksdag,
i anledning af en då gjord, med den nu förevarande lika beskaffad, motion
om dylike understöd, Utskottet uti dess, af Rikets Ständer sedermera äfven bifallna,
utlåtande Jtä 178 förklarade, att, då af de under Kommers-Kollegii förvaltning
ställde manufaktur- samt tull- och konfiskationsmedel full tillgång kunde
påräknas till bestridande af de utgifter, som med motionen afsåges, och ändamålet
således vinnas ulan direkt statsanslag, Utskottet ansåg sig böra hemställa; att
nämnda motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Enligt hvad Utskottet vidare erfarit, hafva tull- och konfiskations-medlen,
hvilka vid 1830 års slut utgjorde 31,728 R:dr samt hittills hufvudsakligen anlitats
till reseunderstöd ej allenast för fabriks- och handtverksarbetare, utan ock för andre
personer till upplysningars inhemtande om industriens framsteg i främmande länder,
äfvensom lill bidrag för anställande af slöjdexpositioner, betydligen minskats genom
dessa anvisningar, så att de vid 1832 års slut i jemnt tal uppgingo till endast
16,036 R:dr. Med afseende härå och då det för utbildandet af Sveriges fabr i ks—
och handtverks-industri mäste anses vara af stor vigt, att åt skicklige arbetare i
fabrikerne och handtverkerierne understöd beviljas, hvarigenom dem beredes tillfälle
att under resor samt arbete å fabriker eller verkstäder i främmande länder inhämta
upplysning om industriens framsteg derstädes och förvärfva sig en fullständigare
kännedom om de till deras yrken hörande ämnen, har Utskottet trott sig
böra hemställa,
att för åren 1833, 1836 och 1837, en summa af 2000 R:dr
årligen må till Kongl. Maj:ts disposition å Riksgälds-Kontoret anvisas
att, i den raan de under Kommers-Kollegii förvaltning ställda
manufaktur- samt tull- och konfiskationsmedel härtill ej lemna tillgång,
användas till resestipendier åt fabriks- och handtverks-arbetare.
Beträffande åter det af Motionären äskade anslag till betäckande af kostnaderne
för tryckning utaf afgifvande berättelser öfver omförmälda resor, auser
Utskottet, att, derest sådana berättelser skulle finnas vara af det värde, alt de
genom deras befordrande till trycket böra komma till allmän kännedom, tillgångar
härtill, utan behof af särskildt anslag, förefinnas; hvadan Utskottet föreslår
att motionen i denna del icke må till någon Rikets Ständers åt
gärd
föranleda.
24
Slats-Utskoltets Ullålande, JYs 1S8.
30:o. Genom remiss från Ridderskapet oell Adeln hår Utskottet fatt emottaga
en inom bemälda Riks-Stånd väckt motion, deruti Friherre Alströmer, C. J.
Oscar, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att, i
sammanhang med Kongl. Maj:ts vid innevarande Riksdag afgifna förslag till en
förändrad bränvinslagstiftning, åsyftande en minskad tillverkning af och ökadt pris
på bränvin, åtgärder jemväl vidtogos, för att i möjligaste måtto förekomma omättligt
bruk af denna vara. Enligt motionärens förmenande skulle sådant lämpligen
kunna åstadkommas derigenom, att man så småningom sökte vänja nationen vid
något annat mindre skadligt njutningsmedel och dymedelst undanträngde det
skadligaste af dem alla — bränvinet. Då det likväl icke skäligen kunde förväntas,
att den »bränvinssupande allmänheten» skulle till dryck åtnöja sig med
endast vatten, har motionären ansett att det såsom ganska sundt vitsordade Bäjerska
ölet bäst skulle kunna lämpa sig till surrogat för bränvinet och att, om denna dryck
blefve till billigt pris för allmänheten tillgänglig, bränvinssupandet i betydlig mån
skulle aftaga. En af de åtgärder, som derföre verksamt borde bidraga till vinnande
af detta ändamål, vore anläggandet af ölbryggerier, hvarifrån s. k. Bäjerskt
öl af god beskaffenhet ständigt hölles allmänheten för godt pris tillhanda. Men
då nödigt vore, att, om någon egentlig fördel häraf skulle hämtas, en flerdubbelt
större qvantitet af detta sednare skulle kunna erhållas till billigare pris än jumfrumåttet
af det förra, äfvensom att öl funnes på nära håll inom kommunen tillgängligt,
men sådant ej läte sig göra utan Statens mellankomst, enär öltillverkningen
i landet endast undantagsvis vore en i stort drifven handtering, som omöjligt
för närvarande och innan ölkonsumtionen blifvit mera allmän, kunde lemna
en god vara till lågt pris, har Friherre Alströmer föreslagit: att, af den inkomst,
som i följd af en högre beskattning å bränvinstillverkningen, hädanefter kunde
komma att inflyta, ett så stort belopp, som ansåges för ändamålet erforderligt,
måtte af Rikets Ständer ställas till Kongl. Maj:ts disposition, för att användas, dels
tilt reseunderstöd och arfvoden åt personer, som finnas villige och lämplige alt
utrikes inhemta kännedom om och sedermera inom Riket meddela undervisning
uti ölbryggerikonsten efter Bäjersk metod, dels till förlagslån på lämpliga vilkor
åt landtbrukare, som vilja anlägga och drifva Bäjerska ölbryggerier, dels ock hufvudsakligen
lill premier att årligen tills vidare tilldelas de ägare eller arrendatorer
af sådane bryggerier, vare sig i stad eller på landet, hvilka behörigen styrka sig
hafva, under nästföregående året, på, från hvarandra ej alltför långt aflägsna, försäljningsställen
inom ett visst efter bryggeriets tillverkningsförmåga lämpadt område
deromkring, ständigt tillhandahållit allmänheten öl af god beskaffenhet till ett
pris, som för en flerfaldigt större qvantitet öl varit lägre än gångbara priset på
en viss mindre qvantitet bränvin;
I sammanhang hvarmed Utskottet jemväl till pröfning förehaft ett af Herr
Stiernsvärd, G. M., äfven hos Ridderskapet och Adeln afgifvet förslag, innefattande
Slats Utslcoltels Ullålande, JU* 158.
25
anhållan, »att Rikets Ständer, för att å landet underlätta uppkomsten af tjenlig
och ändamålsenlig öltillverkning, måtte anslå en summa af 50,000 R:dr, att öfverlemnas
till disposition af Länens Flushållnings-sällskaper med 2000 R:dr åt hvarje
Län, för att såsom praemier af 500 R:dr tilldelas hvar och en, som å landet
under loppet af 2:ne år tillverkat och försålt det på en gång bästa och billigaste
ölet.»
Lika med motionärerne anser Utskottet, att ett mera allmänt begagnande af
godt öl,' äfven om detsamma icke skulle vara beredt efter Bäjersk method, i vä
sendtlig
mån bör kunna bidraga till en önskvärd minskning i bruket af bränvin.
Utskottet tror dock icke att, för vinnande af detta ändamål, de åtgärder som af
motionärerne blifvit föreslagna, derför behöfva vidtagas. Kännedom om sättet att
tillreda öl, denna sedan äldre tider i Sverige nyttjade dryck, samt dess, vid måttligt
bruk, helsosamma och närande egenskaper, torde nemligen kunna antagas vara
så fullständig och allmänt spridd, att ytterligare undervisning härutinnan är alldeles
öfverflödig, och att icke heller ölbryggerikonsten efter Bäjersk method härstädes
är alldeles okänd, slutar Utskottet deraf, att i de flesta af Rikets större städer,
äfvensom på många ställen å landsbygden, bryggerier för tillverkning af denna
vara numera finnas anlagda, hvadan reseunderstöd för inlärande af denna method
å utrikes ort icke torde erfordras. Att för öfrigt pä föreslaget sätt, genom pree
mier
eller förlagslån, söka uppmuntra och understödja denna handtering torde
dels vara mindre behöfligt, enär de talrika anläggningar för dylik tillverkning,
sorn på sednare tider kommit till stånd och haft god afsättning, kraftigast bevisa
att 'smaken och förtroendet för denna dryck hos allmänheten är i tilltagande, dels
ock mindre lämpligt, då de bidrag som härtill skulle erfordras troligen komme
att medtaga ganska betydliga belopp af Statsverkets tillgångar, så vida icke endast
någre få tillverkare derigenom skulle gynnas. — Mest ändamålsenligt finnér Utskottet
det derföre vara, att uteslutande åt den enskilda företagsamheten och omtanken
öfverlemna vården af denna industrigren, hvilken, i samma mån en större
täflan i tillverkningen enskilde emellan uppkommer, skall vinna utveckling och tillväxt,
samt derigenom säkrast bereda framgång åt den plan, motionärerne med
ofvanberörde framställningar åsyftat, och Utskottet får, på dessa skäl, hemställa att
Rikets Ständer icke må vidtaga någon särskild åtgärd i anledning
af desse motioner.
3Lo. Utom förenämnda motioner hafva till Utskottets behandling blifvit öfverlemnade
särskilda hos Ridderskapet och Adeln, Borgare- och Bonde-Stånden
afgifna memorialer, innefattande olika framställningar rörande sättet för användandet
af de medel, som i följd af den förmodade högre beskattningen å bränvinstillverkningen
hädanefter borde tillgodokomma Statsverket.
a) Af Friherre Raab, Adam Christian, som föreslagit, »l:o att af det belopp,
hvarmed bränvinsbränningsmedlen komma att öfverskjuta de 800,000 R:dr, som
Bih. till R. St. Prot. 1855 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Haft, 4
2G
Stals-Utskottcts Utlåtande, M 158,
redan i statsregleringen äro påräknade, Y3:del skulle ställas under Kongl. Maj:ts
Nådiga disposition för att, i förhållande till folkmängd och andra bevekande omständigheter,
fördelas emellan länen, i ändamål att användas till understöd i fattigvårdskostnaden;
2:o att det skulle få bero af hvarje särskildt län, att genom sina
deputerade' (tilläfventyrs blifvande Läns-nämnd) besluta, antingen att, på sätt
Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, använda medlen för inrättande af arbetshus, eller
att af dessa medel och de flera inkomster, som skulle för samma ändamål kunna
beredas, samla en för länet gemensam tillgång, som årligen skulle utdelas såsom
lättigvårdsbidrag åt de församlingar, hvilka, vid jemförelse med öfriga fattigvårdssamhällen
i länet, blifvit mest betungade af fattige, och som fidagaiade att de tagit
tillbörlig vård om dem. Fördelningen, som borde ske på grund af den verkliga
kostnad, i förhållande till folkmängd, som hvarje församling ett föregående år
fått vidkännas för sin fattigvård, skulle verkställas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
efter samråd med Läns-nämnd, om sådan blefve inrättad, eller ock af
Pröfnings-kommitté.»
b) Af Herr A. F. Boman, som yrkat, »att, för den händelse Rikets Ständer
skulle besluta den s. k. husbehofsbränningens upphörande och den dertill använda
redskapens inlösande af Staten, denna redskap då borde nedsmältas och till skiljemynt
förvandlas, för att åter ingå såsom medel till hämmandet af dryckenskapslasten,
nemligen såsom praemier för ölbryggeriers anläggande och bränvinssmugglares
eller förbrytelsers emot briinvinsförfattningarne upptäckande, samt till förbättrandet
och upphjelpandet af jordbruket genom arbets- och landtbruksskolor samt
jernvägars inrättande m. m.;» och
c) af Riksdags-lullmäktigen Oiof Lindström från Westerbottens län, som,
»vid det förhållande att såväl nämnde som Norrbottens län blifvit särdeles hårdt
brandskattade genom de sydliga provinsernas förderfliga bränvinsbränning,» begärt,
»att af den inflytande bränvinsskatten åtminstone 100,000 R:dr Banko årligen
måtte få användas till åkerbrukets upphjelpande och utvidgning, samt boskapsskötselns
förbättring inom de båda nyssnämnda länen»; och hafva Lars Gustaf Sandberg
och Olof Pehrsson från Westerbottens samt A. Bäckström från Norrbottens
län förenat sig uti öfvanberörda framställning.
Då förevarande motioner alla innefatta frågor, hvilka icke, innan den vid
innevarande Riksdag ifrågaställda nya bränvinslagstiftning kommit till stånd och
visat sina resultater, kunna af Rikets Ständer pröfvas, hemställer Utskottet, att
desamma, såsom för tidigt väckta,
må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Slockholm den 2 Juni 1854.
Siats-Utskottets Utlåtande, M 488.
‘27
Reservationer:
Vid 9:de punkten:
af Herr Bildt, D. G.: »D§ Kongl. Maj:t vid 2:ne föregående Riksdagar föreslagit
Rikets Ständer att, för muddring och rötning af Slångan, till förbättring
af segelleden mellan Roxen och Linköpings hamn, bevilja ett anslag af 46,666
R:dr 32 sk., eller densamma summa som Stats-Utskottet nu, på enskilde motionärers
framställning, funnit sig föranlåtet alt föreslå till samma ändamål, men Rikets
Ständer icke ausett sig vid ofvannämnde Riksdagar böra bevilja Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, under anförande vid 4830 — 4831 årens Riksdag det »Rikets
Ständer anse ifrågavarande föremål ej vara för det allmänna af sådan vigt, att
'•/adelar af den beräknade kostnadssumman böra genom statsanslag bestridas och
hafva derföre icke beviljat omförmälda 16,666 R:dr 32 sk.» — så har jag ej kunnat
med bibehållen aktning för följdriktigheten i Rikets Ständers beslut med min
röst biträda Stats-Utskottets förslag, att vid denna Riksdag bevilja understöd till ofvannämnde
arbetsföretag på de vilkor, Rikets Ständer förut ej kunnat finna lämpliga.»
Häruti instämde Riksdagsfullmäktige Matts Persson från Stockholms och
Henrik Andersson från Orebro län.
Vid 10:de punkten:
af Herr Bildt, D. G : »Det är icke emot anslagens beviljande, utan emot
deras nedsatta belopp jag reserverar mig. Betydenheten af den varu- och personalrörelse,
som eger rum ä ifrågavarande farled, det utmärkta rum denna farled
således bör anses ega bland Sveriges inre naturliga vattenkommunikationer,
de olägenheter, som för närvarande försvåra trafiken derå, alla dessa, jemte liera
omständigheter synas mig hafva bordt föranleda ett tillstyrkande af ett mera tillfyllestgörande
bidrag, än som nu är föreslaget. — Vidsträckta bygder med talrika
sjöar och åar ega genom Arboga å sin beröringspunkt med afsättningsorterna
för dessa bygders produktion; de måste på samma led hämta sina förnödenheter.
— Äfven sedan den under arbete varande jernväg emellan Mälaren och Wenern
kommer till stånd, bör det blifva en förmån för de trafikerande att kunna välja
hvilkendera af de begge hamnarne vid Mälaren som befinnes erbjuda de största
beqvämlighelerna. En täflan i detta hänseende måste alltid lända till det allmännas
fördel. Då jernvägens sträckning är bestämd att beröra Arboga, synes jemväl
härutinnan en anledning förefinnas, att icke lemna denna punkt utan tillräckligt
understöd för ett ändamålsenligt vidmakthållande och en erforderlig utveckling
af vilkoren för ifrågavarande farled.
Frågan om understöds beviljande för upprensning af Arboga-ån bör skiljas i
2:ne delar. Om man betraktar denna å såsom kommunikationslinea, så består
den nemligen af 2:ne delar; linien från Arboga till Grafudden och den från sistnämnde
ställe till Kungsör, åns utlopp i Mälaren. Den förstnämnda delen, eller
28
Siats-Utskotlels Utlåtande, M 1S8.
den emellan Arboga och Grafudden, är af jemförelsevis mera lokalt intresse, emedan
den endast utgör transportiinien för Arboga oell den visserligen ej obetydliga
landsbygd, som i denna stad har sin afsättningsort; men den andra delen eller
Arboga-än från Grafudden till Kungsör utgör deremot en kommunikationslinea
för en större del af landet, emedan den, derigenom att vid Grafudden Hjelmarekanalen
inlöper i ån, upptager hela den betydliga rörelsen från Hjelmare sjödalen.
Statsverket synes derföre ej på annat sätt än genom lån böra bevilja understöd
för de arbeten, som erfordras för segelfartens vidmakthållande emellan Arboga
och Grafudden, till hvilket ändamål 20,700 R:dr Banko för åns uppmuddring
å denna sträckning följaktligen torde böra i egenskap af låneunderstöd anslås,
äfvensom i enahanda egenskap ett belopp af 20,000 R:dr Banko anvisas för
anläggningen af den, så väl för lastageplatsen erforderliga, som för upprensningens
fullständiga gagnelighet nödiga hamn- och kajbvggnad vid staden Arboga.
Deremot synes Statsverket böra bekosta förbättrandet af den till Mälaren
närmast belägna delen af Arboga-åns farled, nemligen emellan Grafudden och
Kungsör. Härtill fordras 15,000 R:dr Banko för sjelfva upprensningen och 20,000
R:dr för anläggandet af faschinbäddar, genom hvilka strömfårans rigtning i ån så
skulle ledås, att behofvet af nya uppmuddringar för framtiden förekommes. Enär
vid beviljandet af allmänna medel till understöd för gagneliga arbetsföretag, alltid
bör i möjligaste mån afses ändamålsenlighet i utförandet jemte varaktighet i anläggningens
framtida bestånd, och på det att icke, derest anslaget nu till 15,000
R:dr inskränkes, man om några år möjligen må äfventyra att få omgöra arbetet,
i fall uppmuddringar då som nu blefve erforderliga, anser jag det begärda anslaget,
55,000 R:dr Banko, till ifrågavarande del af arbetsföretaget böra oafkortadt
beviljas.»
Häruti instämde Friherre Cederström, R.
af Riksdags-fullmäktigen David Andersson från Hallands län, som åberopade
Utgifts-afdelningens förslag, så lydande: »Vidkommande först den ifrågastälida
uppmuddringen af Arboga å, så anser Utskottet det vara af vigt att de hinder
undanrödjas, som nu orsaka uppehåll och afbrott i seglationen på denna farled,
hvarest en högst betydlig och för flera provinser gagnelig varutrafik bedrifves; men
då motionärens i berörda hänseende framställda förslag icke i alla delar eger den
fullständiga utredning, som erfordras för bedömandet i hvad mån bidrag frän Statens
sida härför bör ifrågakomma, har Utskottet funnit sig förhindradt att detsamma
till bifall förorda. Ännu är nemligen icke utrönt, hvilka af de trafikerande
eller med huru stor andel dessa böra i kostnaden för arbetets utförande
deltaga, likasom upplysning saknas om de personer, som böra besörja arbetets
verkställighet. Att Rikets Ständer härom erhålla kännedom, innan allmänna medel
anvisas för detta företag, finner Utskottet vara nödvändigt. Då emedlertid förslaget
i Utskottets tanke i öfrigt är förtjent af uppmärksamhet, hemställer Utskottet,
Slals-Ulskoltets Utlåtande, JVs 138.
29
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t, genom vederbörande embetsmyndighet, låta undersöka
ej mindre ändamålsenligheten af den föreslagna arbetsplanen,
än äfven verkställa utredning af ofvan uppgifna, jemte öfriga
med ärendet gemenskap egande förhållanden, derom upplysning
saknas, samt derefter Nådigst vidtaga de förfoganden, hvartill sakens
vigt och beskaffenhet må kunna föranleda».
Häri instämde Riksdags-fullmäktige Matts Pehrsson från Stockholms, Lars
Rasmusson från Götheborgs och Bohus, Henrik Andersson från Örebro, Bengt
Gudmundsson från Hallands och Anders Jonsson från Skaraborg^ län.
Vid ll:te punkten:
Af Friherre Cederström, R.: »Jag bestrider icke att ifrågavarande företag
må understödjas med ett låneanslag, och har inom Stats-Utskottet tillstyrkt ett
sådant till belopp af 20,000 R:dr Banko. — Men att i vidsträcktare mån härtill
bidraga, synes mig det allmänna icke förpligtadt, då i betraktande tages Köpings
jemförelsevis mindre betydliga vigt för trafiken. Den landtbygd, som genom
nämnda stad har sin naturliga afsättningsort, inskränker sig till en ganska trångt
begränsad flod-dal, om hvars östra sida rörelsen naturligen drager sig åt Arboga
å, och å den vestra åt Strömsholms kanal. Om man jemförer med det föreslagna
anslaget för Köpings-åns försättande i förmånligare skick för segelfarten, hvad
som blifvit tillstyrkt, t. ex. för Arboga-åns uppmuddring m. m., så befinnes, att
Köpings-ån härvid blifvit behandlad med långt större omvårdnad än de lokala
förhållandena å dessa begge farleder synas påkalla. Köpings-åns längd från staden
till Mälaren torde knappt utgöra en fjerdedel af Arboga-åns längd från staden
till Mälaren. Vågföringen af metalleffekter sistlidet år uppgick för Arboga
till omkring 60,000 skepp:d, för Köping till föga öfver 40,000 skepp:d. Folkmängden
var i Arboga år 1852, enligt mantalslängderna, 2,288 personer; i Köping
endast 1,510. Bevillningen af handel m. m. i Arboga 829 R:dr 16 sk.;
i Köping 418 R:dr 32 sk. Fartygen voro år 1853 i Arboga 20 st. med 738
läster; i Köping 10 dito med 373 läster.
Af alla dessa jemförelser torde kunna med tillförlitlighet dragas den slutsats,
att Köping verkligen blefve öfvermåttan gynnadt, om till förbättrande af
dess, jemförelsevis så betydligt mindre trafikerade, farled, skulle beviljas det anslagsoch
låne-bidrag Stats-Utskottet tillstyrkt, på samma gång Utskottet funnit sig
böra för dylikt ändamål så ansenligen, som skett, nedsätta det för Arboga-ån
m. m. begärda bidrag till det belopp, som i nästföregående punkt är föreslaget.
Man uppgifver väl att jernvägen från Hult till Köping påkallar en större
uppmärksamhet å sistnämnde ändpunkt för banan. Men har man icke jemväl
hört påstås, att banan må sträckas åt båda sidor, till Stockholm och till Göthe
Bih.
lill R. St. Brot. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Haft. 5
30
Stals-Utskottels Utlåtande, Jtf 158.
borg, när tillgångarne i en framtid det tillåta? Då finge ju icke Köping mera
hela den betydelse, man i dess egenskap af banans ändpunkt nu vill deråt tillerkänna.
Vare sig således saken skärskådas ur synpunkten af den närvarande
tiden, eller af en aflägsnare framtids, torde Köpings-åns i sig sjelf visserligen
nyttiga och uppmuntransvärda upprensning lämpligen kunna med det ofvannämnde,
inskränktare låneanslaget understödjas, helst som Statens tillgångar vid innevarande
Riksdag tagas i anspråk för en mängd vigtigare ändamål.»
Häruti instämde Herr Bildt, D. G., samt Riksdags-fullmäktigen Anders Jonsson
från Skaraborgs län.
Vid 13:de punkten:
Af Herr Fåhreeus, O. I.: »Emot Utskottets med en rösts öfvervigt fattade
beslut, att tillstyrka beviljandet af 100,000 R:dr såsom lån till en sluss-anläggning
vid Dejeforss och Forsshaga, reserverar jag mig hufvudsakligen på den grund,
att då ett .särskildt embetsverk finnes för behandling af frågor om allmänna vägoch
vattenbyggnader, jag anser Rikets Ständer icke utan de mest framstående
skäl, och minst då fråga är om betydligare understödsbelopp, böra omedelbart
anvisa medel för dylika arbeten, hvilkas verkställbarhet, kostnad och relativa nytta
nämnde embetsverk icke kommit i tillfälle att utreda, uti den jemförande öfversigt
af ifrågakomna allmänna arbeten, som Rikets Ständer till upplysning och pröfning
meddelas. Något skäl till undantag synes mig icke förekomma i afseende
på ifrågavarande, på ett 20-årigt arbetsförslag grundade motioner. Icke heller
kan jag gilla, att, då ett anslag utan återbetalningsskyldighet är begärdt, man
beviljar ett lån, sorn icke är begärdt, emedan, i händelse, såsom icke kan vara
otroligt, interessenterne i företaget icke finna sin räkning vid att begagna lånet,
en motsvarande tillgång till fyllande af möjligen angelägnare behof, för tillfället
blifvit undandragen.»
Häri instämde Herrar Bildt, D. G. och Liljehöök, C. B., Hofpredikanten
Wensioe samt Riksdags-fullmäktige Matts Pehrsson från Stockholms, Lars Rasmusson
från Götheborgs och Bohus, Henrik Andersson från Orebro och Nils
Svensson från Elekinge län.
Vid 30:de punkten:
Af Friherre Cederström, R.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
Stats-Utskotlels Utlåtande, N:o 159.
1
I:o 159.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 3 Juni issi, kl. S e. m.
Ullålande, angående extra anslag lill föremål, tillhörande .FinansDepartementets
handläggning.
(U. A.)
Uti Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag aflåtne Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, har Kongl. Maj:t tillkännagifva, alt, utöfver de för 7:de
hufvudtitelns ständiga behof nödiga anslag, följande summor för samma hufvudtitels
tillfälliga behof erfordrades, nemligen:
l:o. För ombyggnad af Nockebybro, på vägen emellan Hufvudstaden och Drottningholm,
83,000 R:dr.
1 afseende å detta anslag är af Kongl. Maj:t åberopad en till Rikets Ständer
afgifven särskild Nådig Proposition, hvilken finnes intagen under N:o 5 i 1 Samlingen
1 afdelningen af Bihanget till Riks-ståndens Protokoll och blifvit af samtlige Stånden
till Stats-Utskottets behandling remitterad. Efter en fullständig utredning, angående
tillkomsten af och utgifterne för den så kallade Drotlningholms-vägen, med dertill hörande
broar, innehåller denna Nådiga Proposition hufvudsakligen, att, enligt Styrelsens
olver väg- och vattenbyggnader i Augusti månad nästlidet år gjorda underdåniga anmälan,
vid anställd besigtning å ifrågavarande bro befunnits, att å den otillförlitligaste
delen deraf, eller vestra delen, karet N:o 2 sjunkit och dervid på midten afbrutits,
hvilken skada, som synts härleda sig icke blott från bottnens lösa beskaffenhet, utan
ock deraf, att brokarens sammanhuggning nu mera vore i hög grad opålitlig, bemälde
styrelse låtit provisionelt afhjelpa; men då brons vestra del emellan rullbron och
stranden nu endast uppbures af tvänne osäkra brokar och för öfrigt af provisionela
stöd, hvilka efter hand måst anbringas, i anseende dertill att förut varande (lere brokar
rasat, ansåg styrelsen den vestra brodelen icke vara säkert farbar, och således tarfva
att med möjligaste första ombyggas, i hvilket afseende föreslogs, att denna del af bron
måtte förändras lill chaussée på faschin-bäddar, i enlighet med en af svnförrältaren,
Kapilenen F. W. Leijonancker, upprättad arbetsplan med ritning och kostnadsförslag,
slutande sig å en summa af 27,000 R:dr. Denna arbetsplan blef af Kongl. Majit i
nåder gillad, men, med afseende å det bristfälliga skick, hvaruti Nockebybro, efter hvad
Bih. till It. St. Prot. 1833 & 1854. 4 Samt. 1 Afd. 2 B:d. 13 Haft. 1
2
Slals-Utskottets Utlåtande, N:o 1S9.
upplyst blifvit, i sin helhet befunne sig, erhöll Styrelsen samtidigt Nådig befallning, att
skyndsamligen låta uppgöra ritning och kostnadsförslag till ombyggande äfvenledes af
den öfriga eller östra delen af bron. Styrelsen aflemnade derefter till Kongl. Majit
underdånigt Betänkande med ritning och kostnadsförslag till en sådan ombyggnad, hufvudsakligen
åsyftande att, med bibehållande af nuvarande rörliga brodel, emellan densamma
och östra landet, såsom ändamålsenligast och med minsta kostnad förenadt,
anlägga flottbro på en längd af 1,075 fot och utsträcka östra landfästet 20 fot från
stranden med fast väg på pålgrund öfver der varande grunda vatten; och beräknades
kostnaden för denna ombyggnad till 55,944 R:dr 31 sk. 4 rst. Denna plan för Nockebybros
ombyggande tillstyrktes i underdånighet af Styrelsen framför den eljest behöfliga
åtgärden att nedlägga en kostnad af omkring 10 till 12,000 R.dr, som sannolikt skulle
erfordras för nuvarande östra brodelens iståndsättande, helst härigenom i alla fall icke
kunde vinnas bestämd säkerhet för brons varaktighet, enär de på 40 å 50 fots vattendjup
sänkta gamla brokaren, derå icke någon reparation vore möjlig, ej betryggade
brons framlida bestånd. Sedan Öfver-Intendents-Embetet, jemväl i ämnet hördt, instämt
i detta förslag, med anmälan, att stats-anslaget för Kronans hus och byggnader
i landsorterne icke, utan åsidosättande af andra oundgängliga arbeten, lemnade tillgång
nästkommande år till bestridande af större eller mindre del utaf ofvannämnda reparations-kostnad,
fann Kongl. Majit mest ändamålsenligt, alt bron i hela dess sträckning
med ens ombyggdes, i hvilket afseende de, jemlikt de särskilda kostnadsförslagen, erforderliga
beloppen nu blifvit med en till 83,000 R:dr jemnad summa begärde.
Den Nådiga Propositionen, vid hvilkens remitterande från Bonde-ståndet Riksdagsfullmäktigen
Nils Larsson från Jemtlands län, och med honom en stor del af Ståndets
ledamöter, yrkat afslag å densamma, i anseende dertill, att skyldigheten att vägar
rödja och broar bygga ålåge dem, som å landet hemman ega, har Utskottet tagit i behörigt
öfvervägande; och enär Staten allt hittills, utan någon kommuns deltagande, vidkänts
utgifterne för byggandet och underhållet'af de på vägen emellan hufvudstaden och
Drottningholm befintliga broar, sednast för den ombyggnad af Trallebergs bro, hvartill
medel vid förra riksdagen anvisades, synes Staten icke heller nu böra undandraga sig
att bekosta den ombyggnad af Nockebybro, som kan finnas behöflig. Som i detta afseende
förekommer, att den vestra delen af ifrågavarande bro är i det förfallna skick,
att densamma oförtöfvadt behöfver ombyggas, och att å östra delen af bron, derest
densamma vidare skall kunna begagnas, en alltför kostsam reparation erfordras, genom
hvilken likväl brons bestånd endast kan för en kortare tid betryggas, anser Utskottet,
lika med Kongl. Majit, ändamålsenligast, att bron i hela dess sträckning med ens ombygges
; hvadan Utskottet, då kostnaden härför, enligt upprättade kostnadsförslag, uppgår
till en jemnad summa af 83,000 R.dr, får tillstyrka,
att Rikets Ständer må bevilja det af Kongl. Majit till förevarande
ändamål begärda anslag af 83,000 Ridr, att från Riksgälds-kontoret
utgå.
Derjemte och då Utskottet, i öfverensstämmelse med den underdåniga framställning,
som, i sammanhang med beviljandet af anslaget för ombyggnad af Tranebergs
bro, af Rikets sednast församlade Ständer gjordes, anser, att, för nu ifrågavarande bros
begagnande, sådan afgift bör bestämmas, hvarigenom en fond kan bildas för brons
framtida underhåll och ombyggnad, dien Utskottet af den Nådiga Propositionen inhemtat,
att, i anledning af berörda underdåniga framställning, och sedan Kongl. Majlis
Befallningshafvande i Stockholms län till Kongl. Majit öfverlemnat underdånigt' förslag
till förändring och förhöjning af gällande taxa för bropenningarne vid så väl Tranebergs,
som Nockeby och Drottningholms broar, Kongl. Majit, efter det häradsboerne, i ämnet
Stats-Utskotlels Utlåtande, N:o 159.
3
hörde, bestridt förslaget om bropenninge-afgiftens förhöjning, icke funnit skäl att tilt
detsamma lemna nådigt bifall, har Utskottet, enär, i dess tanke, bäradsboernes bestridande
icke kan innefatta ett giltigt hinder för en slik förhöjning, helst dessa hafva
öppet alt begagna deras gamla väg, trott sig böra föreslå,
att Rikets Ständer ville ånyo hos Kongl. Majit uti underdånig
skrifvelse anhålla, att för broarnes begagnande sådan afgift må
bestämmas, att en fond derigenom kan bildas för deras framtida
underhåll och ombyggnad.
2:o. För uppförande af nytt Landsböfdinge-residenshus i Christianstad, 55,000 R:dr.
Äfven i denna fråga hafva Rikets Ständer fått emottaga en särskild Nådig Proposition,
intagen under Nio 17 i förutnämnde samling och afdelning af Rihanget till
Riks-ståndens Protokoll. Af denna Nådiga Proposition, som blifvit till Utskottets utlåtande
remitterad, inhemlas, att, sedan efter förre Landshöfdingen i Christianstads län,
G. v. Rosen, laga af- och tillträdes-syn den 5 Juli 1852 blifvit hållen å Landshöfdingeresidenshuset
i Christianstad, Rådstufvu-synerätten derstädes, genom lagakraftvunnet
utslag den 12 i samma månad, förklarat de residenset tillhörande hufvudbyggnader,
såsom helt och hållet förfallna, böra utdömas och med nja ersättas; att, vid pröfning
af frågan om residenshusets nybyggnad. Kongl. Majit, då derjemte förekommit,
att det förutvarande residenshuset egde ett olämpligt och eldfarlig! läge invid ett af
stadens tätast bebyggda qvarter, samt, såsom för enskildt behof uppbjggdt af korsvirke
med inmuradt tegel och är 1819 för Kronans räkning inköpt, både i följd af ålder
och byggnadssättets beskaffenhet ganska ofta tarfvade stora och kostsamma reparationer,
utom det att inredningen icke heller kunde anses så beskaffad, alt huset vöre till
boställe för länets höfding i allo tjenligt, funnit angeläget, att ett nytt länsresidens i
det nuvarandes ställe anskaffades, i förening med passande lokaler för nu pä långt afstånd
från residenset belägne embelsrummen för Länsstyrelsen och Provins-landtmäterikontorets
tjenstemän, helst någon tjenligare tidpunkt för ett slikt bvggnads-företag, än
den närvarande, svårligen kunde inträffa, enär, i följd af den i Nåder anbefallda raseringen
af Christianstads fästning, icke blott särdeles goda byggnadstomter på fästningens
fordna område, utan äfven en del bvggnads-materialer efter lästningsvailarne funnes
för kronan kostnadsfritt att tillgå, och de gamla residens- och embets-husen, såsom
för handelsrörelsen och för enskilde personers besittning förmånligt belägne, sannolikt
kunde med fördel för kronan försäljas, samt att Ofver-lntendents-embetet låtit upprätta
och Kongl. Majit jemväl i Nåder gillat ritning och kostnadsförslag till ett nytt länsresidens
af sten, med tillhörande flyglar, hvilket, enligt förslaget, komme att kosta
80,219 Ridr 40 sk.; och då från denna summa, hvilkens betydlighet härrörde af de i
Christianstad gällande ovanligt höga priser på byggnads-materialer, afdroges den köpeskilling
af 25,000 Ridr, som påräknades genom de nuvarande residens- och embetshusens
försäljning, till hvilken Kongl. Majit jemväl äskade Rikets Ständers bifall, utgjorde
det belopp, som återslode att fylla, 55,219 Ridr 40 sk. eller i jemn summa
55,000 Ridr.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Utskottet funnit behofvet af
ett nytt läns-residens i Christianstad vara till fullo ådagalagdt; och då, enligt hvad uti
den Nådiga Propositionen jemväl blifvit upplyst, kostnaden för denna nybyggnad, hvartill,
jemlikt nådigst giiladt kostnadsförslag, en summa i jemt tal af 55,000 Ridr erfordras
utöfver påräknad köpeskilling för de nuvarande residens- och embets-husen,
icke kan, ulan äfventyr af bristande tillgång för andra nödiga byggnads-arbeten, bestridas
af det å 7 hufvudtiteln uppförda anslag till byggnader och reparationer i landsorterne,
får Utskottet tillstyrka,
4
Stats-Ulslcotlels Utlåtande, N:o 459.
att, med bifall till den föreslagna försäljningen af nuvarande
Landshöfdinge-residens- och embetshus i Christianstad, Rikets Ständer,
till uppförande af nytt läns-residens derstädes, å Riksgäldskontoret
anvisa en summa af 55,000 R:dr.
3:o. Till utgifter för kolonien S:t Rarthelemy, 6,000 R:dr årligen i 3 år, eiler
tillsammans 18,000 R:dr.
Som, enligt hvad den Nådiga Propositionen innehåller, ifrågavarande, äfven vid
sednaste riksdag beviljade, anslag visat sig fortfarande vara af behofvet påkalladt, tillstyrker
Utskottet,
att Rikets Ständer, till bestridande af de för kolonien S:t Bartheiemys
förvaltning, enligt nu gällande grunder, erforderlige kostnader,
hvilka icke af inkomsterne utaf ön betäckas, må å Riksgälds-kontoret
anvisa ett årligt förslags-anslag af 6,000 R:dr, att
under hvartdera af åren 1854, 1855 och 1856 förskottsvis utgå,
under förbehåll af den framtida godtgörelse till nämnda kontor,
hvilken genom ökad afkastning af ön eller medelst dess afhändande
kan beredas.
Stockholm den 2 Juni 1854.
Reservationer.
Vid i:sta 'punkten.
Af Herr Gråå, J. F., emot tillstyrkandet af anslag för hela brons ombyggnad,
i hvilket afseende åberopades Utgifts-afdelningens förslag, så lydande: »Enär Staten allt
hittills utan någon kommuns deltagande vidkänts utgifterne för byggandet och underhållet
af de på vägen emellan hufvudstaden och Drottningholm befintliga broar, sednast
för den ombyggnad af Trallebergs bro, hvartill medel vid förra riksdagen anvisades,
synes Staten icke heller nu böra undandraga sig att bekosta den ombyggnad af Nockeby
bro, som kan finnas behöflig. Som i detta afseende förekommer, att den vestra delen
af ifrågavarande bro är i det förfallna skick, att densamma oförtöfvadt behöfver ombyggas,
men den östra delen deraf åter, ehuru jemväl bristfällig, kan genom reparation
för en kortare tid betryggas; så, oaktadt Utskottet anser önskvärdt, att hela bron nu
kunnat ombyggas, hvarigenom kostnaden för nämnde reparation Staten besparades,
finner likväl Utskottet de mångfaldiga andra utgifter, för hvilka Statens tillgångar vid
denna riksdag tagits i anspråk, icke medgifva anvisandet af den betydliga summa, som
för hela brons ombyggnad erfordras. Utskottet har derföre trott sig icke böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts förevarande Nådiga
framställning i vidsträcktare måtto, än att Rikets Ständer,
till ombyggnad af vestra delen af Nockeby bro, i enlighet med
uppgjord arbetsplan, bevilja ett anslag af 27,000 R:dr, att från
Riksgälds-kontoret utgå.»
Häruti instämde Herrar Lindström, P. //., Åsbrinck, C. G., Hesselgren, P. fl ,
Wedberg och Berger, A. A.
af Bonde-ståndets samtlige ledamöter i Utskottet.
Stats-Utskottels Utlåtande, N.-o i 60.
M:o 160.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3 Juni 185-5, kl. 3 e. in.
Utlåtande, angående extra anslag till föremål, tillhörande EcklesiastikDepartementets
handläggning. (U A )
Enligt Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag aflåtna Nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof, erfordrades för 8:de hufvudliteln, utom de å densamma
af Kongl. Maj:t äskade ordinarie statsanslag, åtskilliga summor för tillfälliga behof,
dels för en gång, dels för viss bestämd tid; och får Stats-Utskottet, som dessutom genom
remiss från Riks-stånden till behandling emoltagit flere särskilda Nådiga Propositioner
och af enskilda representanter väckta motioner om anvisande af statsbidrag till
likartade föremål, öfver alla dessa frågor i ett sammanhang härmed afgifva utlåtande.
l:o. För uppförande af en tjenlig byggnad åt Nya Elementar-skolan i Stockholm,
bar Kongl. Maj:t begärt ett anslag, för en gång, af 50,000 R:dr.
1 afseende å denna fråga får Utskottet hänvisa till det särskilda yttrande, som
Utskottet redan uti dess Betänkande N:o 135 deröfver afgifvit.
2:o. Vidare'är af Kongl. Maj:t äskadt, att de af Rikets Ständer vid sistlidne
riksdag till Folkundervisningens befrämjande beviljade årliga anslag, nemligen till Folkskole-lärares
aflönande 20,000 R:dr, till Seminarier för sådane lärares bildande 9,100
R:dr, och till stipendier åt elever vid dessa Seminarier 12,000 R:dr, måtte, såsom fortfarande
behöfliga, anvisas för den tid, nu förestående statsreglering komme att omfatta,
eller för nästkommande 3 år, med en sammanlagd summa af 123,300 R:dr, med rättighet
för Kongl. Majit att till folkundervisningens befrämjande använda de besparingar,
som ä dessa anslag kunde uppkomma; och enär de förhållanden, som vid nästföregående
riksdagar föranledt omlormälda statsbidrags medgifvande, sedermera icke undergått
sådan förändring, som kan anses påkalla upphörandet eller nedsättning i beloppet
af berörda årliga anslag, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition å Riksgäldskontoret
anvisa följande belopp, att fortfarande till och med det
år, då nästa riksdag slutas, årligen, i mån af behofvet, utgå,
nemligen:
ä) till understöd för Folkskole-lärares aflöning inom de socknar, der,
enligt Kongl. Maj:,ts Nådiga pröfning, statsbidrag för sådant ändamål,
i följd af särskilda förhållanden, kan erfordras, 20,000 R:dr.
6
Slats-Ulskoltets Utlåtande, N:o t60.
b) till Seminarier för bildande af lärare vid Folkskolor 9,100 R:dr; och
c) till stipendier för elever vid nämnde Seminarier, 12,000 R:dr.
Beträffande Kongl. Maj:ts begäran, att till folkundervisningens befrämjande få
använda de besparingar, som å de till nyssberörda trenne föremål äskade anslag kunde
uppkomma, så tillstyrker Utskottet
jemväl härå Rikets Ständers bifall.
3:o. Frän Preste-ståndet har Utskottet erhållit remiss å en af Professor, Carlson
väckt motion, deruti denne anmärkt, hurusom de svårigheter, med hvilka folkskolan
hade all kämpa, i följd deraf att landels ringa befolkning vore spridd på en vidsträckt
yta, måste framkalla bemödanden att på särskilda vägar ernå det med Folkskolan
afsedda ändamål. I detta afseende hade ock Grefve Thorsten Rudenschöld med
outtröttlig ihärdighet fullföljt ett försök, som lemnade det bästa hopp om framgång.
Det sätt Grefve Rudenschöld begagnat vid handhafvandet af folkskole-undervisningen
inom Otterstads församling af Skaraborgs län, hvilket så väl af enskilde för saken
nitälskande personer, som af Skara konsistorium blifvit väl vitsordadt, förenade de båda
fördelarne alt utsträcka undervisnirigen till en så omfattande krets som möjligt och att
bereda de mera utmärkta lärjungarne en högre grad af hildning, än som i allmänhet i
Folkskolan bibringades. Kongl. Maj:t hade ock först år 1849 och Sedermera genom
särskilda Nådiga Resolutioner för vissa år förunnat Grefve Rudenschöld ett understöd af
800 R:dr årligen, att utgå från den af framlidne Kommerse-rådet Filéen lill folkundervisningens
befrämjande donerade fond, hvarigenom Grefve Rudenschöld blifvit satt i
tillfälle att odeladt egna sin tid och sitt arbete åt utbildandet och tillämpandet af den
skolplan, han uppfunnit. Det borde emedlertid beredas honom möjlighet att tillämpa
denna skolplan på andra orter och i olika lokalförhållanden, i hvilket afseende Grefve
Rudenschöld ock, med erbjudande att gå främmande Skol-styreiser tillhanda med biträde
lör införande af den undervisningsplan han uppgjort, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
sökt ett understöd af allmänna medel, hvilket dock, ehuru af Skara konsistorium
i underdånighet förordadt, icke blifvit i Nåder beviljadt, sannolikt i brist af härför
disponibla medel. Motionären har derföre föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa
en summa af 800 R:dr årligen, att, i mån af behof och emot redovisnings-skyldighet,
utgå såsom ersättning för; de resor Grefve Rudenschöld, i ändamål att utbreda kännedomen
om hans folk-undervisningsplan, kunde komma alt företaga.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft tvänne från Ridderskapet
och Adeln samt Ronde-ståndet remitterade motioner, den ena af Friherre
Hjerta, F. Ph., innefattande enahanda hemställan, som Professor Carlsons, och den
andra af Riksdags-fullmäktigen Anders Jonsson från Skaraborgs län, hvilken begärt,
att dels en summa af 1,000 R:dr årligen till resekostnader, dels ock ett årligt understöd
af 800 R:dr måtte Grefve Rudenschöld beviljas.
Jemte det Utskottet får upplysningsvis anföra, alt Kongl. Maj:t, genom Nådigt
Rref den 8 Juli nästlidet år, tillagt Grefve Rudenschöld ett årligt understöd af 800
R:dr, att i 5 års tid från och med är 1854, oafkortadt utgå af ofvan omförmälda, utaf
framlidne Kommerse-rådet Filéén donerade medel, har Utskottet, i betraktande af
Grefve Rudenschölds förtjenster om folkskole-väsendet och på det tillfälle må honöm
beredas att, när Skol-styrelser inom andra församlingar i riket sådant önska, vara dem
behjelplig vid ordnandet af skolväsendet derstädes, i enlighet med den af honom uppfunna
undervisningsplan, trott sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer må å Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af
800 R:dr årligen, alt, i mån af behof, under åren 1855, 1856 och
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 460.
7
1857 utgå, till bestridande af kostnaderna för de resor, Grefve
Rudenschöld i omförmälda ändamål kan komma att företaga.
4:o. Med tillkännagifvande, att National-Musei-byggnaden nu mera så fortskridit,
att det ännu odisponerade beloppet, 200,000 R:dr, af den för byggnadens uppförande
anslagna summa under närmast påföljande år komme att för arbetets fortsättande erfordras,
har Kongl. Maj:t äskat, att berörde belopp måtte ställas till Kongl. Maj:ts
disposition.
Af det för ifrågavarande byggnad vid 1844 och 1845 årens riksdag beviljade
anslag, stort 500,000 R:dr, hafva Rikets Ständer, i anseende dertill att detta byggnadsarbete
erfordrade en till flere år utsträckt arbetstid och att anslaget icke vore beräknadt
att utgå annorlunda, än i den mån nybyggnaden fortskrede, anvisat, vid nämnda
riksdag, 150,000 R:dr samt, vid 1847 och 1848 årens riksdag, enahanda summa, så
att det ännu innestående beloppet utgör 200,000 R:dr; och får Utskottet tillstyrka,
att samma belopp, 200,000 R:dr, må varda å Riksgälds-kontoret
anvisadt, att utgå på det sätt och i den ordning, som förut blifvit
bestämda.
5:o. Till uppförande af ett nytt Barnbördshus i hufvudstaden är al Kongl.
Maj:t begärd, för en gång, en summa af 50,000 R:dr.
Då, enligt den utredning af ämnet, som det vid den Nådiga Propositionen fogade
Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden af den 9 November nästlidet år innehåller,
det allmänna Barnbördshusets i Stockholm nu innehafvande lokal visat sig vara för
ändamålet särdeles otjenlig, samt Inrättningens egna medel icke lemna tillgång till betäckande
af hela den kostnad, beräknad till 100,000 R:dr, som för uppförande af ett nytt
Barnbördshus erfordras, anser Utskottet det vara af högsta vigt, att genom Statens
mellankomst utväg beredes till anskaffande af en för ändamålet fullt lämplig lokal,
så att Inrättningen må sättas i tillfälle att kunna uppfylla sin bestämmelse; hvadan
Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga framställning,
å Riksgälds-kontorgt anvisa, för en gång,' en summa af
50,000 R:dr, såsom understöd för anläggande af ett nytt Barn
bördshus
i hufvudstaden.
6:o. För att af Kongl. Maj:t disponeras till inköp af den äldre litteratur, som i
Kongl. Biblioteket i Stockholm samt Universitets-Bibliotheken i Upsala och Lund saknades,
har Kongl. Maj:l äskat ett anslag af 10,000 R:dr årligen, att utgå under 3 år
med tillhopa 30,000 R:dr.
Som, efter hvad upplyst är, omförmälda trenne offentliga Bibliotheker hafva betydliga
luckor i de flesta grenar af den äldre litteraturen, hvilka med deras nuvarande
inkomster icke kunna fyllas, utan att eftersätta den ofta mycket dyra litteratur, som
en nyare tid frambragt och frambringar, anser Utskottet angeläget att denna brist af
hjelpes;
men, i betraktande deraf, att vid denna riksdag Statens tillgångar tagas i anspråk
för så mångfaldiga andra magtpåliggande behof, föreslår Utskottet,
att Kongl. Maj:ts Nådiga framställning icke må i vidsträcktare
måtto af Rikets Ständer bifallas, än att en summa af 5,000
R:dr nu beviljas, att från Riksgälds-kontoret utgå under hvartdera
af åren 1855, 1856 och 1857, samt användas (ill inköp af saknad
äldre litteratur vid ifrågavarande 3:ne Bibliotheker.
7:o. Till utgifvande af sådane i Riksarkivet samt andra allmänna och enskilda
samlingar befintliga skrifter och handlingar, hvilka vore af vigt för landets historia och
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i 60.
offentliga förhållanden, är af Kongl. Maj:t äskadt ett anslag af 6,000 R:dr, att utgå under
tre år med 2,000 R:dr årligen.
Vid pröfningen af denna fråga har Utskottet jemväl till behandling förehaft en
från Preste-ståndet till Utskottet remitterad motion af Professor Carlson, som, efter
en framställning om angelägenheten, att för historie-skrifvaren lätta tillträdet till de rika
.skatter af offentliga handlingar, upplysande om nationens förflutna lif, hvilka funnos i
så väl Statens, som enskildes arkiver och nu endast genom långa resor och mödosamma
undersökningar kunde hringas i dagen, fäslat uppmärksamheten derå, att den rikaste
och dyrbaraste samlingen lill uppdagande af fäderneslandets öden vöre Rikets Ständer
egen. Sedan trenne århundraden tillbaka hade de Svenska riksdagarne behandlat de
för Riket vigtigaste angelägenheter, och förhandlingarne vid dem funnes till större delen
ännu i behåll. Knappt något land egde en så säker och oafbrutet flödande källa till
kunskap om sin egen utveckling, som Sverige. De bestyrkta prolokollerne öfver diskussionerne
vid riksdagarne innefattade de mest ojäfaktiga vittnesbörd om de handlande
personernes karakterer, om de former i hvilka de rört sig och om landets tillstånd på
olika tider, upplysningar, desto värdefullare, som, i öfverensstämmelse med den utveckling,
hvilken den historiska vetenskapen öfver allt i nyare lider uppnått, uppmärksamheten
i främsta rummet fästat sig vid folkets inre utveckling, vid förändringarne i
dess sociala tillstånd och utbildningen af de samhälls-inrättningar, i hvilka det lefvat;
och då alltså kännedomen ej blott af det förflutna, utan i många delar af det närvarande,
af de fosterländska samhälls-inrättningarnes ursprung, utveckling och art skulle
af ifrågavarande handlingars offentliggörande blifva en följd, har motionären föreslagit,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 5,000 R:dr årligen, att användas lill offentliggörande
af Svenska riksdagars och mötens förhandlingar från början af Konung
Gustaf den I:s regering, samt äfven i öfrigt till utgifvande af handlingar, upplysande
för fäderneslandets historia.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande och finner, alt det
skulle lända till väsendtligt gagn både för kännedomen om fäderneslandets äldre angelägenheter
och för litteraturen, om genom anslag af Staten tillfälle beredes alt allmängöra
sådana i så väl Statens, som enskildes samlingar befintliga äldre skrifter och handlingar,
hvilka kunna lemna upplysningar om Sveriges historia och offentliga förhållanden.
Och då Kongl. Maj:t ansett ett anslag af 2,000 R:dr årligen vara för ändamålet
erforderligt, samt, beträffande den af Professor Carlson gjorda framställning om ett
till 5,000 R:dr ökadt dylikt anslag, med hufvudsakligt ändamål att offentliggöra de Svenska
riksdagarnes förhandlingar, Utskottet, utan att vilja förneka nyttan för både den
historiska och politiska forskningen, om de vigtigaste af dessa förhandlingar allmängjordes,
anser betänkligt, att under närvarande förhållanden, då Statens tillgångar för så
många andra mera vigtiga föremål anlitas, föreslå högre anslag, än som för det af Kongl.
Maj:t pröfvade behofvet funnits tillräckligt, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer att, med bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga
framställning, å Riksgälds-konloret anvisa en summa af 6,000 R.dr
till utgifvande af äldre historiska skrifter och handlingar, att utgå
med 2,000 R:dr under hvartdera af nästkommande 3 år.
8:o. Vid sistlidne riksdag blef, jemte ett anslag af 1,000 R:dr till nödige resor
för alt icke allenast inom riket i allmännare större och mindre bibliothek samt hos enskilde
personer, utan äfven i främmande länder samla handlingar till en ny del af
Svenskt Diplomatarium, en summa af 600 R:dr, fördelad på 3 år, utaf Rikets Ständer
anvisad, för att dermed bekosta afritning af qvarvarande sigiller vid original-handlingar,
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 160.
9
gar, sorn redan blifvit i Diplomatarium tryckte; och har Kongl. Maj:t nu begärt, att
berörde anslags-belopp af 600 R:dr mätte för ytterligare 3 år beviljas.
Som, för möjligheten att fullständigt kunna utreda fäderneslandets häfder under
medeltiden, en noggrann kännedom af de utmärktare enskilda personernes inbördes slägtförbindelser
erfordras, och för detta ändamål vigtiga och i många fall de enda tillförlitliga
upplysningar hemtas af de till närvarande tid bevarade sigillen, hvilka dessutom
äfven i konst-historiskt och heraldiskt hänseende förtjena uppmärksamhet, tillstyrker
Utskottet,
att Rikets Ständer må för ifrågavarande ändamål anvisa ett årligt
anslag af 200 R:dr att, stäldt till Vitterhets-, Historie-och Antiqvitets-akademiens
disposition, från Riksgälds-kontoret fortfarande
utgå under nästkommande 3 år med tillsammans 600 R:dr.
9:o. Till uppmuntrande af den inhemska konslbildningen genom inköp af Svenska,
i fäderneslandet bosatta konstnärers konstalster, har Kongl. Maj:t äskat, till sin
disposition, ett anslag under 3 år med 2,000 R:dr årligen.
Då kändt är, att yngre konstnärer, som vid Akademien för de fria Konsterne
erhållit sin bildning och njutit fördelen att på Statens bekostnad utrikes fullborda sina
studier, icke mera till fäderneslandet återvändt, samt anledningen härtill otvifvelaktigt
är att söka i det förhållande, all de förhoppningar, konstnären för sin framtid i fosterlandet
kan bilda sig, äro af så svag och osäker beskaffenhet, att han föredrager att i
utlandet söka vinna sin lifsbergning, hvarigenom fäderneslandet kan gå i mistning af
sina förhoppningsfullaste konstnärer, och bemälde akademi jemväl, såsom upplyst blifvit,
lider brist på lämpliga ämnen till Erofessorer och Lärare vid sitt undervisningsverk,
bar Utskottet, på det att, genom inköp af deras konstalster, skicklige konstnärer må
kunna fästas vid fosterlandet och deras ändamålsenliga verksamhet derstädes beredas
samt den inhemska konstbildningen sålunda befrämjas, funnit sig böra föreslå
Rikets Ständer att för ifrågavarande ändamål till Kongl. Maj:ts
disposition ställa den äskade summan af 6,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret
utgå under åren 1855, 1856 och 1857 med |-  årligen.
10:o. Med anledning af Rikets Ständers vid sistlidne riksdag gjorda framställning
i afseende å beredandet af tillfälle till en allmännare undervisning för döfstumma,
är af Kongl. Maj:t föreslaget, att, för uppförande af byggnader till ett institut för döfstumma
i någon af Rikets landsorter samt detsammas bringande i verksamhet och underhållande
under år 1857, en summa af 20,000 R:dr mätte till Kongl. Maj:ls disposition
anvisas.
1 sammanhang härmed har Utskottet till pröfning företagit dels en af Kongl.
Maj:t under den 17 nästlidne Mars till Rikets Ständer aflåten, till Utskottet sedermera
remitterad, särskild Nådig Proposition om ett anslag af 22,000 R:dr till nybyggnad vid
det nuvarande allmänna Institutet för Döfstumma och Blinda, dels ock en hos BorgareStåndet
i enahanda ämne af Herr A. M. Brinck väckt motion, derå Utskottet jemväl
erhållit remiss.
Enligt nyssnämnda Nådiga Proposition (N:o 65) är af Direktionen öfver berörde
Institut, uti underdånig skrifvelse den 22 Oktober näsllidet år, anfördt, att Institutet väl
tid efter annan fått sig anslagne årliga understöd af Stals-medel, men att, då med emottagandet
af hvart och ett af dessa understöd, varit förenad skyldighet att vid Institutet
kostnadsfritt underhålla ett ökadt antal elever, och kostnaden för dessa varit större,
Bih. till /?. St- Prot. 18S3 & 1854. i Sami. 1 A[d. 2 B:d. 13 Haft. - 2
10
Slals-Utskotlets Utlåtande, N:o 160.
än att den kunnat betäckas af de beviljade anslagen, en icke obetydlig förlast för Institutet
härigenom uppkommit. Då Direktionen derjemte nödgats bekosta åtskilliga betydligare
reparationer å Institutets byggnader, och den för de betalande eleverne bestämda
årliga afgift, hvilken Direktionen, för att icke försvåra tillfället att begagna undervisningen
vid Institutet, ansett sig ej kunna höja, icke motsvarade de utgifter, Institutet
för hvarje elev finge vidkännas, hade det för Inrättningens framtida ekonomiska
bestånd menliga förhållande inträffat, att de densamma tilldelade donationer och dess
räntebärande fonder måst anlitas. Direktionen hyste dock den förhoppning, att, efter
afslulandet af ofvanomförmälda reparationer, inrättningens årliga utgifter skulle kunna
med dess årligen påräkneliga inkomster bestridas och förlusten å Slals-anslagen betäckas
af Inrättningens egna fonders afkastning, bolst då dessa blefve från åtskilliga dem
nu vidhäftande lifräntor befriade. Ett behof ålerstode dock, som icke kunde med Inrättningens
tillgångar afhjelpas. Af Institutets allmännare anlitande och särdeles genom
det ökade antalet af Statens gratister, bade en större lärosal för Institutets Döfstum-afdelning,
hvilkens elev-antal för närvarande utgjorde 85, blifvit oundgängligen
nödvändig. Det nu befintliga utrymmet för detta antal elever vöre så mycket otillräckligare,
som eleverna måste fördelas i afskilda läslag, dels efter kön och dels efter olika
kunskapsgrad, fettningsgåfva och flit. Lärorummen, hvilka ännu voro desamma, som
ordnades för Institutet, då elevernas antal utgjorde endast -|:del eller -J:de! af det nuvarande,
hade äfven i sanitärt hänseende ett menligt inflytande på så väl lärjungarnes
som lärarnes helsa och trefnad. Med åberopande af dessa förhållanden anhöll Direktionen
i underdånighet, att nödige medel måtte beredas för omförmälda nybyggnad, till
hvilkens utförande, enligt upprättadt och gilladt kostnadsförslag, en alternativt beräknad
suihma af 22 eller 25,000 R:dr erfordrades. Och hår nu Kongl. Maj:t, enär några
under dess disposition slående medel icke funnes att för ändamålet använda, föreslagit,
alt för uppförande af ifrågavarande nybyggnad ett anslag af 22,000 R:dr måtte
varda anvisadt.
Uti den af Herr Brinck väckta motion är åter det högre beloppet, 25,000 R:dr,
hegardt, äfvensom ett anslag af 5,000 R:dr till anskaffande af en ny uppsättning utaf
Institutets inventarier; och har motionären, bland annat, andragit, alt, i följd af det
med Institutets nuvarande årliga Stals-anslag, 14,333 R:dr 16 sk., förenade vilkor, IVielevernas
antal utgjorde icke mindre än 65, hvilkas underhåll och undervisning vid Institutet
kostade tillsammans 16,250 R:dr årligen, eller 1,916 R:dr 32 sk. mera än anslags-beloppet;
alt, ehuru antalet af Döfstumma inom landet i den ålder, att de kunde
vid Institutet intagas, beräknades lill omkring 160, Institutet, i anseende till dess inskränkta
utrymme, vore urståndsalt ali, utöfver nuvarande antal af 87 elever, emottaga
flere och således äfven måste förneka inträde för sådana elever, hvilkas föräldrar och
målsmän önskade emot betalning erhålla plats för dem vid Institutet, samt alt Institutets
inventarier vore till den grad slitna, att en ny uppsättning deraf oundgängligen
erfordrades.
Hvad nu först angår det af Kongl. Maj:t äskade anslag till uppförande af ett
Institut för Döfstumma i någon af landsorterne, får Utskottet anföra, att Rikets Ständer
i underdånig skrifvelse den 20 Augusti 1851 anhöllo, att Kongl. Maj.t täcktes taga
i Nådigt öfvervägande, huru de genom folkundervisningen åsyftade välgerningar jemväl
kunde utsträckas lill de i hela landet till ej obetydligt antal kringspridda Döfstumma
och Blinda, samt, derest sådant funnes lämpligt, åt de föreståndare för FolkskolelärareSeminarierne,
som kunde finnas villige all vid Institutet för Döfstumma och Blinda söka
vinna kännedom om de derstädes begagnade undervisnings-melhoder, såsom understöd
till kursens genomgående vid Institutet låta utdelas stipendier af de för folkundervis
-
Slats-Ulskottets Utlåtande, N:o 160.
11
ningens befrämjande anslagne medel, äfvensom i öfrigt nådigst vidtaga de åtgärder,
som för ändamålets vinnande kunde erfordras, men att, på sätt det vid den Nådiga
Propositionen fogade Stalsråds-Protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden af den 9 November
nästlidet år utvisar, Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, funnit det af Rikets
Ständer åsyftade ändamål icke kunna på annat sätt vinnas, än att särskilda Instituter
inrättades. Då emellertid, i Utskottets tanka, ett enda sådant Institut, i ändamålsenligt
och väl vårdad! skick, är att föredraga framför flere dylika, ofullständigt ordnade,
Instiluler, för hvilkas tillvägabringande, utom den betydliga kostnaden, ett väsendtligt
binder för öfrigt möter genom bristen på lärare med de många speciella undervisningskunskaper,
som för ändamålet erfordras, samt Utskottet derföre anser, att de medel,
hvilka komma att anslås, heldre må användas till förbättrande och utvidgande af det
Institut, som finnes, bar Utskottet trott sig böra
å Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om anslag till inrättande
af ett nytt institut för döfstumma i landsorten afstyrka Rikets
Ständers bifall.
Beträffande åter frågan om anslag till nybyggnad vid nu varande Institut för
döfstumma och blinda, bar Utskottet, jemte hvad bär ofvan blifvit i ämnet anfördt, af
Öfver-Intendenls-Embetets, Utskottet tillhandahållna, underdåniga utlåtande öfver det
för nybyggnaden uppgjorda kostnadsförslag inhemtat, att byggnaden, som komme att
utgöras af 2:ne våningar, bestående, den öfra af 2 större skolsalar, en för gossar och
en för flickor, med särskilda trappuppgångar och förstugor, samt den nedre, eller bottenvåningen,
af verkstäder och förrådsrum, skulle, om den uppfördes invid vägen midt
emot den nuvarande hufvudbyggnaden, kosta 22,000 R:dr, men, om det nya huset förlädes
inne på gärden invid hufvudbyggnaden, erfordra en ytterligare kostnad af 3,000
R:dr, för en timmerbädd till grundens förstärkning, samt att, enligt bemälde Embetes
åsigt, det föreslagna läget midt emot hufvudbyggnaden, på andra sidan om vägen, vore
förenadt med högst betydliga olägenheter derutinnan, alt den nya byggnaden, förlaggd
tätt invid vägen, icke kunde undgå att lida af den fuktighet, som derstädes samlades
från de bakom belägne höjderne, och på längre afstånd från vägen åter komme att
erhålla vida högre plats, än den gamla hufvudbyggnaden, samt derigenom förlora det
afsedda symmetriska förhållandet till denna, äfvensom i sednare fallet den söndring, hvilken
uppkomme redan derigenom, alt de särskilda bvggnaderne åtskiljdes af en allmänt
begagnad väg, blefve ännu mera kännbar genom ett ökadt afstånd mellan byggnaderne,
hvarföre Ofver-Intendenls-Embetet, till undvikande af dessa svårigheter, och på det alla
byggnader, sorn tillhörde Institutets afdelning för döfstumma, måtte kunna inom en
sluten krets förenas och inhägnas, ansåg det alternativt föreslagna läget inne på gården
invid hufvudbyggnaden hafva sä väsendtligt företräde, att någon betänklighet emot
dess antagande icke borde uppstå genom den med 3000 R:dr ökade kostnaden, helst
de utgifter, som utöfver kostnadsförslaget torde erfordras för afledande af vatten, för
nödig snöskottning m. m. omkring ett hus på den först ifrågasätta platsen torde komma
att i det närmaste motväga skillnaden emellan de beräknade byggnadskostnaderne
på de särskilda ställena.
Som den under en följd af år tillväxande mängd af elever vid ifrågavarande
Institut obestridligen fordrar ett ökadt utrymme i logementer och lärosalar m. m., sä
alt Institutet må sältas i tillfälle alt kunna icke allenast inhysa, utan ock på ett ändamålsenligt
sätt vårda och undervisa dessa elever, finner alltså Utskottet ifrågavarande
nybyggnad vara af högsta behof påkallad; och då upplyst är, att Inrättningen saknar
egna tillgångar för uppförande af denna byggnad, får Utskottet, som delar den af Öfver-Intendents-Embetet
yttrade åsigt angående läget för densamma, hemställa,
12
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 160.
att Rikets Ständer, för uppförande af ifrågavarande byggnad ä
den af Öfver-Intendents-Embetet förordade plats, bevilja den härtill
erforderliga summa af 25,000 R:dr.
För öfrigt och då jemväl ostridigt är, att Institutet genom dess utvidgning blifver
i behof af ett ökadt antal inventarier, äfvensom att en del af nuvarande persedlar
behöfva med nya ersättas, tillstyrker Utskottet,
alt, till inköp af inventarier för Institutet, den föreslagna summan
af 5000 R:dr må anvisas.
ll:o. För utarbetande af en ordbok öfver Svenska språket, har Kongl. Majit
äskat ett anslag af 10,000 R:dr att i 4 år, från oell med 1854, med {- årligen, till
Svenska Akademien utgå, med åliggande för Akademien att före dessa års utgång till
Kongl. Majit inberätta hvilken fortgång ordboks-arbetet haft och hvad ytterligare för
detsamma kunde erfordras.
På grund af den utredning af ämnet, som det vid den Nådiga Propositionen
fogade Stadsråds-Protokoll öfver Ecclesiastik-ärenden af den 5 Oktober nästlidet år
innehåller, samt med afseende å vigten deraf, att Svenska Akademien förses med nödige
medel att utföra ifrågavarande, åt henne uppdragna, ordboks-arbete, tillstyrker
Utskottet,
att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, en summa af 10,000 Ridr
må för omförmälda ändamål af Rikets Ständer beviljas, att utgå
under innevarande och följande 3 år med £:del årligen.
12:o. Vid de 2:ne sistförflutna Riksdagarne hafva Rikets Ständer till understöd
för Serafimer-Lazarettet anvisat ett årligt anslag af 4,500 Ridr; och är nu af
Kongl. Majit äskadt, att samma anslag må för ytterligare 3:ne år Lazarettet beviljas.
Då det visat sig, att Serafimer-Lazarettet än vidare är i behof af ifrågavarande
anslag, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må för nämnda Lazarett å Riksgälds-kontoret
anvisa ett årligt belopp af 4,500 Ridr, alt fortfarande utgå under
hvartdera af åren 1855, 1856 och 1857.
13:o. I anledning af gamla Upsala församlings underdåniga ansökning om understöd
af allmänna medel för reparation och till en del ombyggnad i oförändrad lorm
af församlingens uråldriga kyrka, har Kongl. Majit, med afseende å denna församlings
vitsordade behof af dylikt understöd och på det ifrågavarande kyrka, som är en af de
äldsta i riket, må kunna behörigen vidmakthållas, föreslagit Rikets Ständer att för det
uppgifna ändamålet bevilja gamla Upsala församling för en gårig en summa af 2000 Ridr.
Till hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall.
14:o. Uppå underdånig ansökning af Direktionen för Svenska Nykterhets-Sällskapel,
har Kongl. Majit af Rikets Ständer äskat ett anslag af 3000 Ridr, att för 3
år, med 1000 Ridr hvartdera året, lil! Direktionen utbetalas för bestridande af utgifter
till nykterhetens befrämjande.
Vid de 2 sednaste Riksdagarne gjordes af Kongl. Majit enahanda Nådiga framställning,
men Rikets Ständer funno då icke skäl alt densamma bifalla; och som några
förändrade omständigheter sedermera ej inträffat, hemställer Utskottet,
att det för ifrågavarande ändamål ånyo äskade anslag icke må af
Rikets Ständer beviljas.
15:o. Sedan Yetenskaps-Akademien uti underdånig skrifvelse af den 11 sistlidne
Januari, med anmälan, att de under fregatten Eugenies verldsomsegling af dervid
följaklige vetenskapsmän gjorda samlingar af naturalster blifvit till Riks-museum allem
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 160,
13
nade, till Kongl. Maj:t ingifvit vetenskapsmännens redovisningar för de, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga förordnande, till dem af fregattens chef utbetalde belopp, utvisande att
utgifterna för de zoologiska och botaniska samlingarne öfverstigit de derför afsedde
medel med 4,336 R:dr 31 sk. 11 rst., som af den expeditionen åtföljande zoolog och
botanist enskildt förskjutits, samt derjemte, med förmälan, att särskilda utgifter tillkommit,
nemligen frakt för en sändning naturalster, hvilka, till följd af bristande utrymme
å fregatten, blifvit från Valparaiso hemsände, 321 R:dr 21 sk. 5 rst., omkostnader
för samlingarnes transport från fregatten till Riks-museum, 22 R:dr 4 sk., och
utgifter för den zoologiska samlingens första omläggning i ny sprit efter ankomsten
till Museum, 350 R:dr 38 sk. 8> rst. eller tillsammans 694 R:dr 16 sk. 1 rst., hvilken
summa, då den ej kunnat af Riks-musei årliga anslag godtgöras, genom förste zoologi®
intendentens försorg tills vidare blifvit förskjuten, samt alt för de erhåilne rika samlingarnes
bringande i det skick, att de, sä vidt Musei nuvarande lokal medgåfve, kunde
vetenskapligt ordnas och bearbetas, ytterligare erfordrades, för den zoologiska afdelningen,
till skåp, till lådors inredande, till omkring 3000 glaskärl, samt till sprit och
andra materiatier 4,169 R:dr, och för den botaniska afdelningen, till skåp, papper,
upphäftning af vextsamlingarne m. m. 800 R:dr eller tillsammans 4,969 R:dr, begärt,
att, sorn Akademien saknade medel till betäckande af dessa utgifter, tillhopa 10,000
R:dr, enahanda summa måtte af allmänna medel beviljas; så har Kongl. Maj:t uti en
den 17 nästlidne Mars till Rikets Ständer aflåten, af samtlige Riks-Stånden till Utskottet
remitterad, Nådig Proposition, intagen under N:o 67 i La Samlingen l:a Afdelningen
af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll, äskat, alt, till betäckande af hela kostnaden
för ifrågavarande resa och samlingarnes ordnande för vetenskapligt bruk, hvilken
kostnad uppgått till omkring 20,000 R:dr och vore större, än att densamma kunde
af de å Riks-Staten uppförda, för bestämda behof afsedda medel bestridas, nämnda
summa måtte af Rikets Ständer varda anvisad.
Hvad sålunda förekommit och den Nådiga Propositionen i öfrigt innehåller, har
Utskottet tagit i behörigt öfvervägande, hvarvid Utskottet, i betraktande af det gagn
för vetenskaperne och den värdefulla tillökning i fäderneslandets naturhistoriska samlingar,
som genom ifrågavarande resa vunnits, funnit sig böra tillstyrka,
att den äskade summan, 20,000 R:dr, må al“ Rikets Ständer beviljas.
16:o. Uti en från Ridderskapet och Adeln till Utskottet remitterad motion har
Grefve Löwenhjelm, C. A., med förmälan, att den Lutherska församlingen i Paris väl
hade egen kyrka, men deremot saknade skolor för Lutherska barns uppfostran, hvaraf
följde, alt dessa bärn ofta blefve af den Katholska lärans proselyt-älskande presterskap
förledde att öfvergå till katholicismen, begärt, att då nämnde församling voro allt för
fattig för att kunna tillvägabringa dylika skolor, Rikets Ständer måtte till sådant ändamål
för en gång lemna församlingen en gåfva af 4 till 5000 R:dr; hemställande motionären
derjemte, att Sveriges Minister på stället finge uppdrag att bevaka medlens
behöriga användande och att i vederbörlig ordning derför till Kongl. Maj:t afgifva redovisning.
Utskottet finner väl det af motionären åsyftade ändamål vigtigt och behjertans
värdt;
men då all upplysning saknas om förhållandet med den Lutherska församlingen
i Paris, om antalet af de skolor, som kunna behöfvas, om undervisningens ordnande
derstädes, med flere omständigheter, hvarom kännedom erfordras, innan medel lämpligen
böra för ändamålet anvisas, hemställer Utskottet,
att förevarande motion icke må lill någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
14
Stats-Ulskolleti Utlåtande, N:o 160.
17:0. Från Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit remiss å en af Herr A. M.
Brinck väckt motion, deruti blifvit anfördt, att planche-verket »Fordna och Närvarande
Sverige», sorn år 1817, på Högstsalig Hans Majrt Konung Carl XIlLs befallning, påbegyntes
af framlidne Öfverste-Löjtnanten m. m. Thersner, efter dennes år 1828 timade död blifvit
fortsatt af hans numera jemväl aflidna enka genom deras dotter Thora Thersner, hvilken
för närvarande ensam ombesörjde arbetets utgifvande. Detta arbete, på en gång det
äldsta och största af ännu fortgående inhemska planche-verk, hade till föremål bekantgörandet
af de märkvärdigaste och naturskönaste egendomar inom fäderneslandet, såväl
genom deras aftecknande, som genom fullständig historisk, chorografisk och topografisk
beskrifning deröfver, samt vöre, hvad äfven namnet antydde, en fortsättning af Grefve
Dahlbergs förtjenstfulla och för Fäderneslandets minnen dyrbara arbete »Svecia antiqva
et hodierna.» För det Thersnerska verkets utgifvande, som under Konungarne Carl
Xlllrs och Carl XlVrs regeringar blifvit uppmuntradt genom årliga anslag eller gratifikationer
af till och med 500 R:dr, hade jemväl under de sista åren något understöd
erhållits, men alltför otillräckligt för betäckande af koslnaderne. Arbetet var numera så
framskridet, att 66 häften, innehållande mer än 270 vuer med beskrifningar, blifvit utgifne.
Då emedlertid utgifvaren, sorn odeladt gjort till sin lefnads föremål att fullfölja
sin faders plan med ifrågavarande arbete, helt och hållet saknade egne medel, har Motionären,
pä det att arbetet ej' mätte afstadna, begärt ett årligt anslag af 200 R:dr till
dess fortsatta utgifvande.
Med afseende derå, att omförmälda, af Öfverste-Löjtnanten Thersner i lifstiden
började, större planche-verk af hans efterlefvande dotter fortsättes, samt då arbetets
fullföljande kan befrämjas med en så ringa uppoffring för Staten, som den ifrågavarande,
hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må, för utgifvande af planche-verket »Fordna
och Närvarande Sverige», anvisa ett belopp af 200 Rrdr, att under
hvartdera af nästkommande tre år från Riksgälds-konloret utgå.
18:o. Åberopande behofvet af en fullständig, i uppgifter pålitlig, samt på ett
klart och redigt sätt utförd, handbok i Svenska Kameral-Lagfarenheten, har Riksdagsfullmäktigen
Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus län, uti en hos Bonde-Ståndet
väckt, till Utskottet remitterad, motion, påkallat Rikets Ständers uppmärksamhet å ett af
Kongl. Sekreteraren Mag. J. A. Thurgren författadt, i Motionärens tanka högst förtjenstfull!,
dylikt arbete, deraf Ira delen under loppet af år 1852 lemnat pressen. Detta
arbete komme att lemnäs ofullbordadt, derest Rikets Ständer icke funne för godt att
medelst ett lämpligt Stats-anslag godtgöra författaren de förluster, som utgifvandet deraf
medförde. Trycknings- och häftnings-kostnaderne för Ira delen af detta verk, hvilket
skulle omfatta ytterligare 2:ne delar, hade uppgått tili närmare 3,000 Rrdr, i följd
hvaraf arbetet blefve så dyrt, att någon större afsättning deraf icke kunde påräknas;
och då härtill komme, att författaren, som vore lönlös tjensteman, å ifrågavarande arbete
offrat flere års mödor, utan att deraf hafva skördat någon pekuniär inkomst, ansåg
Motionären det vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att Staten understödde
författaren med ett för ändamålet tillräckligt anslag, i hvilket afseende föreslagits
ett belopp af 1000 Rrdr årligen under tre år, med hvilket anslag arbetet kunde
antagas vara lill nästa riksdag färdigt och i bokhandeln att tillgå.
Då ett visst årligt anslag är ställdt till Kongl. Majrts Nådiga disposition för befrämjande
af Läroböckers och Lärda Verks utgifvande, och Utskottet föreställer sig, att
understöd för nu ifrågavarande arbete, om detsamma finnes deraf förtjent, må kunna
af berörde anslag utgå, bär Utskottet funnit sig icke böra
något särskildt anslag för detta ändamål tillstyrka.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 160.
15
19:o. Uti en från Bonde-Ståndet till Utskottet remitterad motion har Riksdagsfullmäktigen
Ola Mänsson från Christianstads län, med förmälan, att de kostnader som
Köpinge socken inom samma län, i följd af cholerafarsotens härjande derstädes näsllidet
år. lått vidkännas, uppgått till omkring 666 R:dr 32 sk., begärt, att fdelar deraf
med 444 R:dr 21 sk. 4 rst. banko måtte af allmänna medel godtgöras.
Utskottet har väl uti sitt betänkande N:o 104 tillstyrkt beviljandet af ett anslag
till lindring i de kostnader, som af enahanda anledning drabbat Carlskrona stads innevånare,
på det, i Utskottets tanka, välgrundade skäl, att. innevånarne i nämnda stad,
der staten egde ett af sina förnämsta etablissemenler, lill största delen utgjordes af medellösa
personer utaf arbetsklassen och manskapet vid Holtan; men då Utskottet anser,
att i allmänhet Staten icke bör vidkännas dylika utgifter, hvilket måste vara ett kommunens
åliggande, samt härtill kommer att, om en annan bana af Slaten beträddes,
sådant sannolikt skulle medföra oberäkneliga kostnader för Stats-verket, hemställer Utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
20:o. Likaledes har Riksdagsfullmäkligen Johannes Nilsson från Malmöhus län
uti en genom remiss från Bonde-Ståndet Utskottet tillställd motion begärt, att Rikets
Ständer, med afseende å den medellösa belägenhet, hvaruti Råå fiskeläges innevånare
sig befunne, måtte, lill ersättande af de kostnader, uppgående till 177 R:dr 3 sk. 4 rst.,
som drabbat dessa genom kolerafarsotens härjande derstädes år 1850, af allmänna medel
bevilja dem ett anslag till motsvarande belopp.
Med åberopande af de skäl, som för Utskottets beslut i nästföregående punkt
blifvit anförde, hemställer Utskottet,
att jemväl denna motion må lemnäs utan afseende.
21:o. Preste-Ståndet har till Utskottets behandling remitterat en af Prosten
Holmberg väckt, utaf Doktor Sandberg biträdd, motion, hvaruti är anfördt, att under
den tid af 12 år, det i Stora Råby i Skåne inrättade Räddnings-lnslilut för vilseförda
och moraliskt vanvårdade barn varit i verksamhet, 56 sådane barn derstädes blifvit
emottagne och uppfostrade med den framgång, alt af dem endast 4 efter sin afgång
från Institutet återfallit i fordna förvillelser. Vid inrättningen underhålles för närvarande
20 gossar, af hvilka de fleste, om de ej kommit under den omsorgsfulla vård,
de nu åtnjöto, sannolikt inom kort tid ökat antalet af fängelsernes innevånare. Såsom
kändt vore, hade inrättningen blifvit stiftad af en enskild man, hvilkens fortfarande uppoffringar
lör densamma till största delen gjorde det möjligt, att berörde antal ynglingar
kunde der vårdas. Då, i Motionärens tanka, det vore billigt, att jemväl Slaten genom
meddelande af ett anslag utaf allmänna medel erkände det för fäderneslandets
nyttiga i en stiftelse, som toge de unga brottslingarne om hand vid deras första steg på
förderfvels bana, har Motionären af sådan anledning föreslagit, att ett årligt anslag af
1000 R:dr måtte beviljas ifrågavarande Räddnings-Institut, med vilkor, alt minst 20 barn
der vårdades samt inrättningen i öfrigt fortfore i sin nuvarande gagnande verksamhet.
Genom remiss från Bonde-Ståndet har Utskottet jemväl fått emottaga en dylik
motion af Riksdagsfullmäkligen Ola Svensson från Malmöhus län, med hvilken flere af
Ståndets ledamöter sig förenat, en del under yttrad önskan, att hvart och ett af de
län, der Räddnings-Inslituter nu funnes eller framdeles inrättades, måtte af enahanda
Stats-anslag komma i åtnjutande.
Redan vid 1840 och 1841 årens riksdag väcktes fråga om ett anslag af 1,000
R:dr årligen för Råby Räddnings-Inslituts utvidgande, men Rikets då församlade Ständer
funno icke lämpligt att i en tidpunkt, då omarbetningen af fängelse-systemet och
16
Stals-Utskotlels Utlåtande, N:o HO.
den dermed sammanhang egande fattigvårds-lagsliftningen utgjorde ett föremål för Statsmakternes
åtgärd, anordna allmänna medel för ifrågavarande, helt och hållet enskilda,
anstalt; hvaremot, och såsom ett erkännande af meranämnde inrättnings ädla och gagneliga
syfte, beviljades enahanda summa, för en gång, till reseunderstöd för den person,
hvilken af Institutets Direktion utsåges att i Hamburg eller andra orter taga kännedom
om dervarande, för samma ändamål bildade stiftelser. Vid sistlidne riksdag
gjordes ånyo framställning om ett dylikt årsanslag, hvilken likväl af dåvarande Statsutskott
uti dess under N:o 188 afgifna, af Rikets Ständer sedermera bifallna, utlåtande
afslyrktes, enär Utskottet, som erkände det hedrande föredöme stiftaren lemnat genom
de frikostiga understöd, hvarmed nämnda Räddningshus blifvit grundlagdt och uppehållet,
hyste den åsigt, att dylika anstalter icke borde genom Stats-anslag framkallas
och vidmakthållas, samt ansåge betänkligt alt på Staten öfverflytta skyldigheter och
utgifter, som de särskilda kommunerne rätteligen ålåge; hvarförutan, enligt Utskottets
tanke, ifrågavarande inrättning genom ett sådant anslag, samt de kontroller och bestämmelser,
sorn vid dess beviljande ovilkorligen måste föreskrifvas, möjligen, emot stiftarens
afsigt och önskan, skulle komma att förlora sin egenskap af en helt och hållet enskild
stiftelse.
Nuvarande Stats-Ulskott, som i allo delar dessa åsigler, har, under fullkomligt
erkännande af den aktningsvärda stiftarens ådagalagda, ädla och menniskoälskande verksamhet
för ifrågavarande välgörenhetsanstalts ändamånsenliga inrättande och fortfarande
omsorgsfulla vård, trott sig, med afseende å hvad här ofvan är i ämnet anfördt,
icke kunna å det i förevarande motioner föreslagna stats-bidrag
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
22:o. Med afseende å den béklaganvärda belägenhet, i hvilken Lapp-allmogen
sig befunne, anhöllo Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t af den
26 Augusti 1851, att af förslagsanslaget för fattigvården i allmänhet något understöd
måtte, efter Kongl. Maj:ts Nådiga bepröfvande, kunna blifva till utfattige Lappars försörjning
ändamålsenligt användt. Jemte tillkännagifvande, att, i följd häraf, Kongl.
Majit, efter vederbörandes hörande, i Nåder förordnat, att af berörde anslag en summa
af 1,200 R:dr årligen skulle under 3 års tid, enligt stadgad fördelning, utbetalas till
disposition af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands samt Wester- och Norrbottens
län, hvilka egde att beloppen till vederbörande församlingars fattigvårds-styrelser
öfverlemna, samt derjemte, med bestämmande af vissa föreskrifter i afseende å medlens
användande och redovisande, försländigat Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att
före 3:dje årets utgång till Kongl. Majit inkomma med underdånigt yttrande i hvad mån
den sålunda vidtagna åtgärden befunnits leda till det dermed afsedda ändamål, har Biskop
Bergman, uti en hos Preste-Ståndet väckt och till Utskottet remitterad, af Doktorerne
Nordlander och Säve biträdd, motion, begärt, att, då berörde anslag alltså blifvit
bestämdt att utbetalas endast för 3 år, men behofvet deraf oförändradt fortfore,
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit uti förnyad underdånig skrifvelse anhålla, att
samma anslag finge äfven under tiden för nästa Stats-reglering till enahanda belopp, som
förut, oafkortadt utgå.
Då Lappbefolkningens nödställda belägenhet obestridligen fortfarande påkallar
hjelp från Statens sida, har Utskottet, med anledning af den väckta motionen, trott sig
böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Majit täcktes af förslags-anslaget för fattigvården
i allmänhet fortfarande under nästa stats-reglerings-period
till
Stais-lJtskoltels Utlåtande, A':o 460.
17
till utfattige Lappars försörjning meddela det understöd, sorn af
Kongl. Majit i Nåder pröfvas skäligt.
23:o. Från Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit remiss å en af Herr L. II .
Henschen väckt motion, innefattande hemställan, . dels att Rikets Ständer måtte anslå
medel till premier för ölbryggeriers anläggande, hvarigenom en ersättning för bränvinsdrycken
kunde erhållas och missbruket af densamma i betydlig mån minskas, äfvensom
till understöd för nykterhets-skrifters utgifvande och nykterhets-talares kringsändande,
dels ock att kommunerne finge af afgiflerne för tillverkning och försäljning af bränvin
derstädes använda en viss del, icke allenast till befordrande af en säkrare kontroll i detta
afseende, utan ock till förbättrande af deras fattiges undervisning och uppfostran.
Hvad angår frågorne om premier för ölbryggeriers anläggande och understöd lill
åtgärders vidtagande för nykterhetens befrämjande, anser sig Utskottet här endast böra
åberopa 29 punkten i dess betänkande N:o 158, angående Gite Hufvud-titelns extra statsreglering,
samt 14 punkten i förevarande utlåtande, hvaruti likartade framställningar
blifvit af Utskottet, på anförda skäl, afstyrkte, samt får, i öfverensstämmelse härmed,
jemväl
å förevarande motion i dessa delar afstyrka Rikets Ständers bifall;
Och då, beträffande frågan om anvisande af en del af bränvins-afgiften till vissa
föremål inom kommunerne, det icke synes Utskottet lämpligt att föreslå någon sådan
fördelning, har Utskottet funnit sig äfven böra
afstyrka Rikets Ständers bifall å motionärens framställning i detta
afseende.
Stockholm den 2 Juni 1854.
Reservationer:
Vid 7 punkten :
af Herr IVcern J:or, som ansåg Stals-Utskottet hafva bordt fästa mera afseende
på den af Professor Carlson väckta motion, och, till deruti anförda vackra och för
forskning i fäderneslandets häfder angelägna ändamål, tillstyrka Rikets Ständer, alt med
4,000 R:dr för 3 år, eller 1,333 Ridr 16 sk. årligen, öka det af Kongl. Majit för utgifvande
af äldre skrifter och handlingar begärda anslag.
Vid 14- punkten:
af Friherre Cederström, R. »Då detta ärende eger en obestridlig vigt för det
allmänna, och billigt synes vara, att försäljningen och förbrukningen af rusgifvande drycker
må lemna medel att, på ändamålsenligt sätt, genom bibringad inverkan å allmänhetens
öfvertygelse om ett nyktrare lefnadssätts värde och gagnelighet i både moraliskt
och ekonomiskt hänseende, motverka det länge och allt mer och mer allmänt öfverklagade
dryckenskaps-begäret, anser jag Utskottet hafva egt skäl tillstyrka, att Rikets Ständer
måtte genom underdånig skrifvelse till Kongl. Majit öfverlemna att, af de genom
beskattningen å bränvins-tillverkning och försäljning inflytande medel, använda ett belopp
af 1,000 R:dr Biko om året, under åren 1854, 1855 och 1856, till det i högslberörda
Nådiga Proposition afsedda ändamål.»
Häri instämde Herr Lilliehöök, C. B., och Kontrakts-prosten Melander.
Bih. till B. St. Prof. 1833 & 4851. i Sami. 4 Afd. 2 B.d 43 Häft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Följande Extra anslag (utom Riks-Staten) samt Lån i'ivo,, vid behandlingen af Hufviid-Titlarne, af Statsutskottet tillstyrkte, nemligen
Anslag.
Enligt Utlåtandet N:o 150.
Till Länsfängelser efter Cellsystemet
utdikningar, aftappning af sjöar etc
sänkning af sjön Långhalsen m. fl
Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader: Aflönin,
Läroverket vid Marieberg
Stipendier åt Elever vid d:o
Afvittringars fortskyndande i de norra Länen .
Premier vid Landtbruksmöten
Slöjdexpositioners befrämjande
Resestipendier at Fabriks- och Handlverks-arbelare
Enligt Utlåtandet JV;o i51
bestyckning af Waxholms Fästnin
d:o af Carlstens d:o . . .
anskaffande af
Enligt Utlåtandet N:o 159
Enligt Utlåtandet N:o 160.
Folkskole-Lärares aflöning
Seminarier för d:o
Stipendier för d:o .
Reseunderslöd åt Grefve Rudenschöld
fortsättning af Nalionalmusei-byggnaden
nytt Barnbördshus i Stockholm
Kongl. Biblioteket samt Upsala och Lunds Akademiers Bibliotheker . .
ulgifvande af äldre historiska skrifter
fortsättning af Svenskt Diplomatarium
inköp af Svenska konstnärers arbeten
byggnader vid Institutet för Döfstumma och Blinda
inköp af inventarier för d:o
Ordbok öfver Svenska språket
understöd för Seraphimer-Lazarellet
reparation af ganda Upsala kyrka
ersättning lör de med Fregatten Eugenie hemförde naturhistoriska samlingar
fortsättning af Thcrsners arbete: fordna och närvarande Sverige . . .
Enligt Utlåtandet N:o 152.
istandsättande af Flottans fartyg och etablissementer
Sjöbeväringsmanskapets beklädnad
Enligt Utlåtandet N:o 158.
Linköpings hamnbyggnad och Slångåns upprensning
Hamnbyggnad vid Borgholm
Brobyggnad öfver Ilelgcån
Sjöars ultappning i Jönköpings Län
Uppmuddring af Ystads hamn '
Rötning af segelleden genom Stångån
Kanalanläggning vid Eskilstuna .
Uppmuddring af Arboga å . . .
d:o af Köpings å
Vägars förbättrande m. m
Slussanläggning vid Deijeforss och Forsshaga
Rese- och undcrsökningskostnader m. m. för allmänna arbeten
Transport
Summa Summarum
\
-
'
-
'•
'
*
-
■
• ‘ ' ' ' '- ■ ■
.
BP?
. ■ •
-
.
« % *,
II
'
-
Stat»-U/skotte/s Utlåtande, A:o 16i.
1
N:o 161.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 13 Juni 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, angående Folkskole-lärares pensionering.
(R:GS Afd.)
Genom Nådig Skrifvelse af den 19 November nästlidet år (införd under
N:o 22 i Irsta samlingen af hillänget till Riks-ståndens protokoller) har Kongl.
Majrt gifvit Rikets nu församlade Ständer tillkänna, att sedan, till följd af Rikets
Ständers vid sednaste riksmöte meddelade beslut, utaf besparingarne å de
vid föregående riksdagar till folk-undervisningens befrämjande anslagna medel,
en summa af 80,000 rrdr blifvit i Riksgäids-kontoret tills vidare afsatt, för att
af Kongl. Majrt användas till stiftsvis inrättade pensions-anstalter för folkskolelärare,
under vilkor, att desse lärare, likasom församlingarna, till sådana anstalter
lemnade bidrag; så bade Kongl. Majrt, genom cirkulär till samtlige Domkapitlen
af den 1 Oktober 1851, meddelat vederbörande underrättelse om hvad
Rikets Ständer sålunda beslutat, samt anbefallt de åtgärder, som för ändamålets
vinnande voro erforderliga; och hade derefter, med hänsigt till de af Rikets
Ständer i sådant afseende bestämda vilkor, förslag till dylika pensions-anstalter
blifvit uppgjorda och till Kongl. Majrt inkommit från nio stift, nemligen: Linköpings,
Strengnäs, Wexiö. Lunds, Götheborgs, Kalmar, Carlstads, Hernösands
och Wisby; men dessa förslag hade Kongl. Majrt icke funnit vara af den beskaffenhet,
att de kunnat i Nåder fastställas. Dessutom hade från skole-lärarne
inom Westerås stift inkommit underdåniga framställningar, åsyftande pensionering
af afskedade folkskole-lärare i hela riket, hvilka framställningar Kongl. Majrt
dock ansett sig icke kunna till noggrannare pröfning företaga, innan sig visat,
huruvida ändamålet kunde på det af Rikets Ständer beslutade sättet vinnas.
Bih. lill R. St. Prof. 1853 $ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Haft. 1
2
Sta/s- Ut sko llels Utlåtande, N:o 161.
liela det beviljade anslaget vore derföre ännu obegagnadt; oell hemställde Kongl.
Maj:f, att Rikets Ständer vid nu uppgifna förhållanden mätte medgifva det samma
anslag ytterligare linge förblifva i Riksgälds-kontoret innestående, för att af
Kongl. Maj:t användas pä det sätt ocii med de vilkor, som Rikets Ständer
kunde linna för ändamålet lämpliga.
Md besvarande af de från samtlige Riks-stånden erhållna remisser å,
Kongl. Maj:ts till sitt hufvudsakliga innehåll här anförda Nådiga Skrifvelse, anser
sig Stats-UtskottcH upplysningsvis böra erinra, hurusom Rikets sednast församlade
Ständer, i anledning af väckta frågor om beredandet af tillgångar för
afskedade folkskole-lärares framtida pensionerande, beslöto, att, utaf de vid slutet
af år 1851 uppkomna besparingar å de medel, som under föregångna riksmöten
blifvit anvisade tiil folk-undervisningens befrämjande, en summa af 80.000
ridr skulle afsätfas och tills vidare blifva i Riksgälds-kontoret innestående. på
det att, derest före innevarande riksdag sådana åtgärder i ett eller flera stift
blefvc vidtagna, i följd hvaraf en fond, genom folkskole-lärarnes och församlingarnas
bidrag, inom hvarje särskildt stift bildades för de förres pensionering
samt ställdes under förvaltning af en utaf folkskole-lärarne stiftsvis utsedd och
under stifts-styrelsens öfverinseende och kontroll stående direktion, och så vida
på vissa allmänna grunder byggda reglementen i sådant afseende upprättades
och af Kongl. Majit fastställdes, — Kongl. Majit då måtto ega att, med beräknande
af omförmälda summas billiga fördelning mellan rikets alla stift, deraf
tilldela hvarje sålunda tillkommen pensions-anstalt, såsom grund-fond för densamma,
ett proportionerlig! bidrag för en gång.
Då Rikets Ständer under sistförfluten riksdag sålunda för omförmälda
ändamål anvisat den anslagssumma, hvarom nu är fråga, så och ehuru någon
med Rikets Ständers härom då meddelade beslut öfverensstämmande disposition
af större eller mindre del utaf denna summa hittills icke kunnat ske, tillstyrker
Utskottet likväl,
att densairi-mas hela belopp må, under den tid nuvarande riksdags
stats-reglcring kommer att omfatta, fortfarande på det sätt samt under
de vilkor och förbehåll, sorn förut äro stadgade, hällas Kongl.
Majit af Riksgälds-kontoret tillhanda, för beredande af framtida tillgång
till afskedade folkskole-lärares pensionering;
hvarjemte och för vinnande af det med ifrågavarande anslag åsyftade ändamål,
Utskottet anser sig tillika böra hemställa,
huruvida icke Rikets Ständer, med afseende å de i Kongl. Majit»
ofvanberörde Nådiga Skrifvelse uppgifna förhållanden, finna skäl hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, derest hinder skulle fö
-
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 161.
3
rekomma emot tillämpningen af de utaf Rikets sednast församlade
Ständer för samma anslags användande fastställda vilkor och förbehåll.
eller om dessa skulle i ett eller annat hänseende befinnas
mindre ändamålsenliga. Kongl. Maj:t. i sädant fall. täcktes, elter
vede: hörandes hörande, till Rikets näst sammanträdande Ständer afgifva
Nådigt förslag med hänsigt till de förändrade grunder och bestämmelser,
sorn kunna erfordras för ett framtida ordnande af denna
vigtiga angelägenhet samt ett syftesenligt användande af dertill disponibla
medel. i
Från Bonde-ståndet har Stats-Utskottct dessutom fått till sitt yttrande
emottaga ett, med anledning af högstberörde Nådiga Skrifvelse, utaf riksdagsfullmäktigen
Carl Dahlgren från Elfsborgs län vackt förslag, att det till Kongl.
Maj:ts Nådiga dispositon för folkskole-lärarcs pensionering afsatta belopp måtte
från 80.000 r:dr till 150,000 r:dr förhöjas, under vilkor att skole-lärarne förbinda
sig att med viss andel af sina löner årligen bidraga till sagde ändamål; hvilket
förslag Utskottet, i sammanhang med denna Nådiga Skrifvelse tagit i öfvervägande,
men dervid icke funnit någon anledning att tillstyrka ytterligare anvisning
utaf allmänna medel till förhöjning af omförmälda pensionerings-fond,
utan hemställer,
att det härom väckta förslaget må förfalla.
■ Stockholm den 12 Juni 185-1.
I! e s e r v a t i o n:
af herr Berger, A. A., som ansåg olämpligt att af allmänna medel bilda
en fond lör folkskole-lärarcs pensionering, dä denna omsorg rätteligen tillhörde
för.-amlingarna sjelfva, och Stats-vcrket icke borde betungas med sådana kostnader,
som bero af kommunala förhållanden; och af riksdags-fullmäktigen Henri!'
Andersson från Örebro län, sorn instämde i förestående reservation och
derjemte yttrade, att, enär församlingarne varit i denna fråga hörde, men icke
velat åtaga sig de bidrag, som Rikets Ständer, för vinnande af ifrågavarande
ändamål, ansett'dem böra utgöra, så funnes icke något skäl att vidare för samma
ändamål reservera statens medel.
4
Stata-Utskottet» Utlåtande, N:o 162.
N:o 162.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Juni 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett lån till Skredsviks
församling i Götheborgs och Bohus län.
(R:GS Afd.)
Med åberopande af dertill erhållet uppdrag, liar riksdags-fullmäktigen 0-  laus Eriksson från Götheborgs och Bohus län, genom derom hos Bondeståndet
väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, anhållit, att ett räntefritt
lån å 3,000 r:dr måtte af Rikets Ständer beviljas Skredsviks församling
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisas, emot förbindelse för församlingen
att, efter 5 års förlopp, återbetala samma lån, medelst erläggandet till
detta verk af 500 r:dr årligen under en tid af 6 år.
Enligt de handlingar motionären -till Utskottet aflemnat, skulle den sålunda
begärda låne-summan erfordras för den kyrkobyggnad, som nämnde församling
under innevarande år måste företaga. Med hänsigt till denna kyrkobyggnad,
för hvilken kostnaden, enligt det deröfver uppgjorda förslag, komme
att uppgå till 12,315 r:dr IG sk. banko, hade Skredsviks sockens hemmansegare,
sedan slutet af 1830-talet, åtagit sig en särskild årlig afgift; men oaktadt
sagde afgift, hvilken först bestämdes till 4 r:dr utaf hvart och ett af de
inom socknen befintliga 44 J mantal, sedermera ökats till 8 r:dr och numera
utginge med 16 r:dr, allt riksgäld för hvarje helt hemman, skulle kyrkobyggnads-kassans
tillgång för närvarande endast utgöra 4,933 r:dr 24 sk» 7 r:st,
sagde mynt.
Enär, så vidt Utskottet af berörde handlingar kunnat inhemta, den angående
ifrågavarande lån gjorda framställning icke är föranledd hvarken af nå
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
gon inträffad olyckshändelse eller af någon annan sådan omständighet, som
skäligen skulle kunna anses påkalla särskildt understöd från Stats-verkets sida
åt ofvannämnde församling, vid fullgörandet af dess i allmänna lagen stadgade
skyldighet att hygga den nya kyrka, församlingen beslutat uppföra, har Utskottet,
med afseende derjemte å de mångfaldiga anspråk på dylika lån, som
genom det nu begärda lånets beviljande, ©tvifvelaktigt skulle framkallas, funnit
sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till den derom gjorda framställning.
Stockholm den 12 Juni 1854.
[S:o 163.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Juni 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående låns beviljande för sänkningen af och en båt
o
led
mellan sjöarne Asunden, Jernlunden samt Stora och Lilla
Iiengen i Östergöthland.
(R:GS Afd.)
Till Stats-Utskotfet hafva Preste- och Bonde-Stånden remitterat härom
väckta motioner af Kontrakts-prosten Cnallingius och riksdags-fullmäktigen
Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands län, öti hvilken sednares motion
vice Talmannen A. IV. Svartling från samma län, till alla delar sig förenat;,
innefattande dessa 2:ne motioner enahanda hemställan, eller att Rikets ^Ständer
måtte anvisa ett lån af 100,000 r:dr åt de strandegare vid sjöarne Asunden,
Jernlunden, Öfra och Nedra (Lilla och Stora) Rengen samt Emmern,
Striern och Nimmern, som förenade sig om nämnde sjöars sänkning och tillvägabringandet
i sammanhang dermed af en båtled mellan de 4 först uppgifna
6
Stats-Utskoltets Utlåtande. N:o 163.
sjöarne. hvilket lån borde, efter 5 års förlopp från dess lyftning, återbetalas
med 8 proc. årligen, deraf räntan skulle beräknas efter 2 proc. och återstoden
utgöra kapital-afbetalning; hvarjemte för detsamma borde tillämpas, de vilkor,,
som, med hänsigt till dylika låns liqviderande tillika med krono-uiskylderna,
voro föreskrilna, samt låntagarne vara skyldige, att, emot en lindrig sluss-afgift.
underhålla kommunikationen från Äsunden till Nedra (Stora) Rengen.
Dessutom har Stats-Utskottet, genom Kongl. Majits Nådiga remiss af
den 17 sistlidne Mars, fått emottaga af Chefen för Östra väg-och vatten-byggnads-distriktet,
Majoren Friherre G. G. De Geer, efter anställda undersökningar,
upprättade kartor, planritningar, kostnadsförslag och arbets-plancr för ifrågavarande
båtleds och sjösänknings-arbetes utförande, äfvensom kommissionslandtmätaren
E. T/i. Marins beräkningar och värderingar i afseende på den
jord, sorn genom detta arbets-företag skulle komma att vinnas eller förbättra?;
hvilka alla handlingar Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergöthlands län,
— med anledning af ofvan omformälda 2:ne motioner och i anseende till det
deruti uppgifna arbets-företags synnerliga vigt för en stor del af länet, helst
om nämnde vattendrag framdeles komme att genom en kanal-anläggning sammanbindas
med sjön Roxen, — i underdånighet insändt till Kongl, Maj:t, för
att, vid behandlingen och pröfningen af den väckta läne-frågan, kunna' Rikets
Ständer tillhandahållas.
Enligt hvad Utskottet af dessa jemte andra, med afseende å ifrågavarande
lån, Utskottet tillställda handlingar samt för öfrigt erhållna upplysningar
inhemtat, väcktes redan för mer än 100 år tillbaka fråga om åstadkommande
af en båtled från sjöarne i södra delen af Kinda härad, till norra ändan af
sjön Rengen i Hanekinds härad, hvilket företags befordrande till skyndsam
verkställighet, deremot några synnerliga hinder eller svårigheter icke skulle förekomma,
också bl ef, uti en den 7 Mars 1752 af Kongl. Maj:ts dåvarande
Befallningshafvande härom i underdånighet gjord framställning, ifrigt förordadt.
såsom en för denna landsort särdeles vigtig angelägenhet, i anseende till den
för staden Linköping och kringliggande skoglösa härader bekymmersamma och
i framtiden än mera hotande bristen på ved och byggnads-ämnen. samt omöjligheten
att genom landväga transporter från de stora skogarne inom Kinda
härad framskaffa dessa både för orten och rikets handels-rörelse högst nödvändiga
effekter. Efter det Rikets Ständer vid 1752 års riksdag erhållit kännedom
om Kongl. Maj:ts Bcfallningshafvandes sålunda gjorda framställning och,
med hänsigt till de fördelar, sorn voro förenade med åstadkommandet af den
föreslagna farleden, tillstyrkt Kongl. Majit att derom gå i författning, förordnades
genom Kongl. Brefvet af den 12 Aug. samma år, att, sedan ytterligare
undersökningar föregått, ren ordentlig dessein» till denna kommunikationsanstait,
jemte kostnadsförslag skulle uppgöras och till Kongl. Majit i undcrdå
-
S/a/s-Utskott ela Ullätande, N:o 16 3,
7
nighet insändas. Vid dessa ytterligare undersökningar, som anställdes under
September månad 1754, bekräftades, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånig skrifvelse af den 27 Mars 1756 anmälde, både verkställbarhetcn
och fördelaktigheten af den ifrågasatta båtleden, till hvars utförande
underdånigt förslag dä äfven ailcmnades.
Sedermera, och i anledning af riksdags-fullmäktigens från Kinda och
^ dre härader under 1792 års riksdag hos Kongl. Majit i underdånighet gjorda
ansökning om tillåtelse till anläggningen af en kanal mellan sjöarne Åsunden
och Jernlundcn, anbefalldes oell verkställdes under nästpåföljde år ny undersökning
i detta afseende samt höllos sammankomster med ortens innevånare,
bland hvilka egaren till Brokinds säteri, Riks-rådet grefve Malcher Falkenberg,
fran hvars sida redan år 1754 vissa vilkor och förbehåll blifvit gjorda i afseende
å meranämnda arbets-företag, anmälde sin protest emot den föreslagna kanal-anläggningen
jemte några dermed sammanhängande arbeten, samt framställde
tillika åtskilliga yrkanden och ersättnings-påståenden m. m. Vid öfversändandet
af handlingarne angående denna förnyade undersökning, anförde Kongl.
Majit* Befallningshafvande i underdånig skrifvelse af den 25 Juli 1794, bland
annat: att derigenom iner än förut ådagalagts, att den högst förstörande och
ständigt tilltagande skada, som menigheten måste vidkännas å flera 100 tunnland
ej mindre åker än äng, vållades dels af ett ålfiske vid Eimforssa, der
A sunden slutar och genom ett trångt sund är sammanbunden med Jernlunden,
och dels af vatten-verken vid ändan af sistnämnde sjö, der den s. k. Brokindsjön
vidtager, saint att således vattenskadan för strandegarne icke förorsakades
genom det naturliga läget, utan genom konstgjorda uppdämningar. Det syntes
derföre visserligen mest billigt och rättvist att, till afhjelpande af julen lidande
och tryckta» menighetens »elände», botten af det sakta vattendraget under
Eimforssa fiskverk upprensades och jemnades samt de tilldämmande verken
vid Brokind, som icke kunde visas vara efter laglig ransakning och tillstånd
uppsatta, utrefvos, hvarigenom äfven den långt förut ifrågasatta högst nyttiga
och oskattbara båtfarten från Småland till mellersta delen af Östergöthland
lätteligen skulle kunna åstadkomma*; men då denna upprensning och utrifning
icke skulle kunna ske förrän efter anställd rättegång, som, enligt hvad erfarenheten
i andra dylika mål visat, förmodligen aldrig komme att taga slut; så
tillstyrkte Kongl. Majits Befallningshafvande Nådigt bifall till den i underdånighet
gjorda ansökningen om tillåtelse till en grafs upptagande genom ett smalt,
hemmanet Linnäs tillhörigt, land på sidan om det naturliga vattendraget mellan
meranämnde 2:ne sjöar.
Uppå »Direktionens för Kinda kanalverk i Östergöthland» underdåniga
ansökning om åtskilliga förmåner och rättigheter till detta kanal-arbetes befordrande,
meddelades en Kongl. Resolution härom under den 5 Oktober 1802;
8
S/mJg- [Jtakottet* UtWmndc, N:o 163.
hvarefter arbetet också påbörjades, men blef snart öfvergifvet. Under den sednaste
tiden hafva ånyo vidtagits förberedande anstalter och åtgärder, med hänsigt
till ifrågavarande arbets-företags utförande efter förändrad plan, samt på
ett sätt, att derigenom vunnes det dubbla ändamålet: att erhålla en betydlig
jord-förbättring och landvinning inom nedannämnde socknar, samt dessutom få
en oafbruten sjö-kommunikation mellan skogsbygden och slättlandet inom en af
rikets bördigaste och folkrikaste provinser. I sådant afseende har, efter dertill
af utsedde kommitterade erhållet uppdrag, och i öfverensstämmelse med de af
dem härför uppgifna grunder, nemligen: sjöarnes sänkning med omkring 6 fot,
vatten-verkens bibehållande så vidt möjligt vore, samt sjö-sänkningarnes och båtIcdens
gemensamma utförande, distrikt-chefen, majoren, friherre De Geer under
sistlidet års sommar och höst uppgjort här ofvan omförmälda Utskottet
nu tillställda arbetsplaner och kostnadsförslag. Enligt det sålunda, med iakttagande
af dessa grunder, uppgjorda förslag till sänkningen af sjöarne Stora
och Lilla Rengen, Jernlunden, Åsunden, Emmern, Striern och Nimmern, efter
hvilken sjösänkning blott ett enda af de nu befintliga fallen, eller det vid Brokind,
komme att återstå och utgöra 3,7 fot, skulle kostnaderna för detta ar
bets-företag,
med tillägg af den approximativt beräknade ersättningen ej mindre
flir en qvarn, som måste utrifvas, än för de öfrige vatten-verkens förändring
och stillastående under en del af arbetstiden, uppgå till ett sammanräknadt
belopp af r:dr 143,300: — —
och kostnaderna för båtleden genom sjöarne Åsunden och
Jernlunden samt Rengen jemte en lastbrygga vid Labbenäs,
beläget vid norra ändan af stora Rengen, på ett afstånd af
omkring 1{ mil från Linköping, komma att utgöra . . . 25.300: -— —r
af hvilken sistnämnde kostnads-summa största delen skulle erfordras
för slussbyggnaden vid Brokind; varande de, med
hänsigt till båtleden, erforderliga grälningar vid sjöarnes utlopp,
inberäknade i förslaget öfver kostnaderna för sjösänkningarne.
\
Tillsammans r:dr 168,600: — —
Dessutom och med afseende å det ansenliga belopp, hvartill kostnaderna
för sänkningen af sjöarne Rengen uppginge, och hvilket icke motsvarades
af den landvinning och jordförbättring, som derigenom komme att beredas, och
då vederbörande vatten-verks egare måhända icke kunde lagligen tillförbindas att
medgifva förändring, utan endast utlösning af dessa verk. har friherre De Geer,
utöfver sitt erhållna uppdrag, uppgjort ett annat alternatift kostnadsförslag, en
-
S/ah-Uinkolfei» UllåtmnJe. Avo 163.
9
ligt lr,iiket Stora Uengen skulle komma att sänkas endast !.<> fot oell Lilla
Hellgén .'La fot. men deremot ej blott Qville qvarn, utan äfven alla vatten-verken
vid Brokind utrifvas; upptagande detta sednare förslag, hvilket jemväl afser
tillvägabringandet af den föreslagna båtleden mellan nyssnämnda 2:ne sjöar,
samt sjöarne Jernlunden och Asunden, ett kostnads-belopp af r:dr 75,300: •—•
häruti likväl icke inbegripna inlösnings-summorna för vatten-verken, för hvilkas
inlösning utgiften ansetts icke ens approximativt kunna uppgifvas.
Enligt kommissions-landtmätaren Marins beräkningar, skulle den invid
dier i närheten af ofvannämnde sju sjöar befintliga kärrmmrk, som genom
sjöarnés sänkning konunc att förbättras, utgöra . . . 3,449 T:ld 29 kpld.
hvilken jordrymd för närvarande dock ej kunde uppskattas
till iner än 581 Tild 27 kpld.
Den nya jord, som genom sjösänkningen komme
att erhållas, skulle utgöra 1,186 „ 3
hvaraf en del väl hittills vore vattenfri under någon tid
af året, men hvilken allenast uppskattats till 20 T:ld 3 kpld.
Sammanlagda rymden af den jord, sorn genom ifrågavarande
arbetsföretag komme att förbättras eller erhållas.
skulle alltså uppgå till  4.036 ,, — „
motsvarande efter uppskattning  2.037 ,, 24] ,,
odi således öfverstigandc den nu till  001 .. 30 ,,
uppskattade jorden med . . .
2.035 T:ld 26 kpld.
af hvilken landvinning komme att erhållas:
Stora Eengcns
sänkning
186
Trid 20 kpld
Lilla Rengens
d:o
104
22
Jernlundcns
d:o
226
90
v - •’ ->i
Åsundens
d:o
802
n 8 »
Emmerns och
Strierns
d:o
003
jj 11 »
Kimmcrns
d:c>
112
.. — ..
= 1
1,035
T:ld 20 kpld
samt
tillfallande denna nya eller förbättrade jord 1911 mantal inom Wist socken af
Hanekinds härad, samt Wårdnäs, Kettilsta. Tjärsta. Hägersta, Oppeby, Vestra
Eneby, Horn och Hycklinge socknar af Kinda härad.
liih. lill R. St. Prot. 1853 k 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Unn,!. 14 Filin. 2 1
10
Stats-Ctskottets Utlåtande, N:o 163.
På sätt här ofvan är uppgifvet, hafva sedan medlet af sistförlidne århundrade
fterfaldiga förslag oell framställningar blifvit afgifna, samt åtskilliga
förberedande åtgärder vidtagna för .åstadkommande af en oafbruten båtfart genom
de nästan sammanhängande 4 insjöar, som Stångån genomflyter, under
sitt lopp inom nyssnämnde tvänne härader. Tillvägabringandet af en sådan
kommunikation mellan Östergöthlands slätt- och skogs-byggd har också, såsom
särdeles behöflig och fördelaktig för en stor del af invånarne inom denna
mycket befolkade och i särskilda trakter med olika, men ymniga natur-produkter
begålVade provins, blifvit uti härom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tid efter annan meddelade yttranden enstämmigt förordadt. I den mån
tillgången på skogs-effekter minskas, samt anskaffningen deraf, synnerligast för
städernas och slättbygdernas invånare, försvåras, måste också de kommunikations-anstalter,
hvarigenom tillförseln af dessa effekter från förut mindre åtkomliga
trakter’ befrämjas, blifva allt mer och mer vigtiga och nödvändiga. Då nu
dertill kommer, att varuforslingen emellan Kinda härads skogsbygd samt dess
afsättning- och stapel-orter, hvilken hittills endast kunnat verkställas till lands
på en mycket backig och Besvärlig väg af omkring 7 mil, efter ifrågavarande
arbets-företags fullbordande, kan besörjas med begagnande af en blott 4^ mil
lång båtled, och då samma båtled i en framtid bör blifva af synnerlig vigt för
en stor del af riket, i fall den mot norr utsträckes till sjön Roxen och mot
söder till de flera med' Stångåns vattendrag förenade insjöarne inom Småland,
tvekar Stats-Utskottet icke att tillstyrka beviljandet af särskildt' stats-bidrag för
denna båtleds åstadkommande, helst genom samma arbets-föreiags utförande
tillfälle beredes till betydliga jordförbättringar och landvinningar vid här ofvan
omförmälde 7 sjöar. I betraktande af nu anförda förhållanden och med derjemte
fästadt afseende å den omständigheten, att genom meranämnde båtleds
och sjösänknings-arbetens verkställande i ett sammanhang, det dertill erforderliga
understöd af allmänna medel bör utan svårighet kunna återbetalas, och
denna återbetalning, med tillämpning af de rörande betalnings-sättet för dylika
bidrag till vatten-aftappningars företagande, kunna ske på ett sätt, hvarigenom
på en gång Stats-verkets säkerhet för låne-summans återbekommande betryggas
och låntagarnes liqvider underlättas, får Utskottet således tillstyrka
Rikets Ständer, att, med bifall till kontrakts-prosten Cnatlingii och
riksdags-fullmäktigen Lars Magnus Knutssons derom väckta motioner,
och under förbehåll, att vederbörande låntagare skola vara ansvarige
för såväl den föreslagna båtledens som sjösänkningarnes fullständiga
utförande, bevilja och till utgående från Riksgälds-kontoret
anvisa ett särskildt lån af Etthundrasextiotusen (160,000) Riksdaler,
dels för sänkningen af sjöarne Stora och Lilla Rengen, Jernlunden,
Stati- Utskettets Utlåtande, N:o 163.
11
Asunden, Emmern, Striern och Nimmern inom Hanekinds och Kinda
härader i Östergöthland, och dels för åstadkommande af en båtled
genom och mellan förstnämnde 4 sjöar.
Beträffande ej mindre vilkoren för detta låns utbekommande än de med
dess erhållande förenade särskilda åligganden, samt de årliga ränte- och kapital-inbetalningarne
derå, anser Utskottet samma förbindelser och betalningsvilkor,
jemte öfrige bestämmelser, som komma att af Rikets Ständer stadgas i
afseende på andra till vatten-kommunikationers och sjösänknings-arbetens befrämjande
under innevarande riksdag anvisade medel, jemväl böra iakttagas och
tillämpas vid förekommande frågor om lyftningen och användandet af den lånesumrna,
hvars beviljande Utskottet nu tillstyrkt; hvadan Utskottet alltså hemställer,
att de allmänna grunder och föreskrifter samt betalnings-vilkor, som
i Utskottets härom under N:o 157 nu afgifna särskilda Memorial
blifvit föreslagna, med hänsigt till andra dylika stats-bidrag, må varda
vederbörligen iakttagna och tillämpade å nu ifrågavarande lån samt
dess utanordnande och återbetalning, m. m.; dock bör denna lånesumma
icke få på en gång lyftas, utan endast successivt, i mån af
arbetets fortgång, vid de terminer Kongl. Maj:t finner för godt
föreskrifva.
Stockholm den 12 Juni 1854.
12
Stats- Ulskatlets Utlåtande, N;e !64.
N:o 16*.
Ank. till Exp,-Utsk. d. 13 Juni 1834, kl. 1 e. ra.
1'ilbtandc. angående beg är dt och af Kongl. Majit i Kader för ordad/
ytterligare anstånd med inbttalningarne ä de staden Cimbritshamn
beviljade hanmbyggnmls-lån.
(ti:GS Afik)
Med anledning af Borgerskapets Äldstes i Cimbritshamn i underdånighet
gjorda anhållan, att som hamnbyggnads-arbetet vid nämnde stad, hvilket, jemlikt
härom afslutadt kontrakt, bordt vara verksteldt ture 1852 års utgång, i
anseende till flera oförutsedda omständigheter, samt brist på dertill erforderliga
medel, ännu vöre till betydlig del ofullbordadt, och då under denna hamnbyggnads
ofulländade skick hamn-inkomsterna voro ringa, saint staden för sagde arbets-företag,
för hvilket de till 50,000 r:dr beräknade kostnaderna, redan uppgått
till mer än 100,000 r:dr, användt alla sina. disponibla tillgångar och jemväl
varit nödsakad upptaga större lån, Kongl. Majit måtte föreslå Rikets Ständer
att medgifva ytterligare, anstånd intill nästa riksdags slut med kapital- och
ränte-iubetalningarne å stadens från Riksgälds-kontoret utbekomna 2:ne harnnbyggnads-lån
å tillsammans 30,000 ridr, — har Kongl. Majit, genom Kådig
Skrifvelse till Rikets Ständer af den 17 nästlidne Mars (under K:o 03 införd i
lista samlingen af bihanget till Riks-ståndens protokoller) föreslagit, att anstånd
till 1856 års utgång med dessa årliga kapital- och ränte-inbetalningars beräkning
och vidtagande måtte af Rikets Ständer beviljas ofvannämnde fuga bemedlade
samhälle, som vid ifrågavarande hamn-arbete lidit stora och oförutsedda
motgångar samt till deras öfrervinnande och för att, utan hänsigt till kostnaden.
>
Sfah-Utikotfcts Utlåtande, N:v 164. 43
naden, slutligen tillvägabringa en för framtiden varaktig hamn-anläggning, uppbjudit
all sin förmåga;
Efter erhållna remisser å högstberörda Rådiga Skrifvelse,- får Stats-Utskottet
upplysa, att de 2:ne lån, det ena å 25,000 r:dr oeh det andra å 5,000
r:dr, om hvilka nu är fråga, blefvo af Rikets Ständer beviljade under 1840
oeh 1841 samt 1844 och 1845 års riksdagar, hvarvid stadgades, att det förra
under år 1843 från Riksgälds-kontoret utbekomna lånet borde, sedan 5 år derefter
förflutit, liqvidera» medelst årlig inbetalning af 5 procent utaf det ursprungliga
kapitalet, och med beräkning af 3 procent årlig ränta för kapital-återstoden,
samt att det sednare lånet, hvilket utanordnades under år 1845, skulle
under 14 J års tid, räknad från slutet af år 1850, återbetalas genom erläggandet
af 8 procent årligen af hela låne-summan, som, jemte derå efter 2 procent
upplupen ränta, komme att anses härigenom vara fullt betald. Men under
1847 och 1848 års riksdag medgåfvo Rikets Ständer anstånd till 1850
års slut med de föreskrifne ränte- och kapital-inbetalningarne å det först eller
år 1843 lyftade lånet, samt under 1850 och 1851 års riksdag anstånd intill
1852 års utgång med inbetalningarna å begge Lånen, dervid doek fastades det
vilkor, att Cimbritshamns magistrat oeh dervarande borgerskaps äldste skulle, i
stadens namn och å dess vägnar, till Riksgälds-kontoret afgifva en ny för begge
lånen gemensam ansvarighets-förbindelse i afseende på de, efter anstånds-tidens
förlopp, förestående inbetahiingarnes behöriga fullgörande; hvilket vilkor också,
enligt hvad fullmäktige i Riksgälds-kontoret uti sin vid innevarande riksdags
början till Rikets Ständer afgifna berättelse anmält, blifvit vederbörligen fullgjort.
Enär Rikets Ständer således vid 2:ne föregående riksdagar beviljat staden
Cimbritshamn då hegardt anstånd med återbetalningen af de låne-understöd,
samma stad åtnjutit för utförandet af hamn-anläggnings-arbetena derstädes, och
då dessa lån redan en längre tid fått utan all ränta inneliafvas, finnér Utskottet
sig föranlåtet afstyrka ytterligare befrielse för denna stad från dess skyldighet
att fullgöra de vid lånens beviljande föreskrifna, särdeles lindriga betalningsvilkor,
helst ett ännu längre fortsatt uppskof med dervid stadgade ränteoch
kapital-inbetalningars infordrande sannolikt skulle vid kommande riksdagar
föranleda nya framställningar i enahanda hänseende, samt från andra städer,
som erhållit dylika lån, framkalla anspråk att jemväl komma i åtnjutande
af anstånd med derå förfallna inbetalningar. Jemte tilläggandet af den upplysning,
att, utom nu ifrågavarande 2:ne lån å tillsammans 30,000 r:dr, hafva från
Riksgälds-kontoret sedan 1840 och 1841 års riksdag, för hamn-anläggningen
vid
Bih. till R. St. Fröt. 1853 £ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Haft. 3
u
Stats-Utskottets Utlåtande, JV.u 164.
vid Cimbritshamn, såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet, ntbekominits ett
sammanräknadt belopp af 49,000 r:dr, och att utaf det leir denna hamn-anläggning
vid sednaste riksdag beviljade ytterligare anslag • ännu finnes i Riksgälds-Kontoret
innestående en summa af 2,596 r:dr 32 sk., får Utskottet alltså
hemställa,
att det af Kongl. Majit i Nåder föreslagna förlängda anstånd med
beräkningen och vidtagandet af kapital- och ränte-inbetalningarne å
meranämnde stads hamnbyggnads-lån icke må af Rikets Ständer
beviljas.
Stockholm den 12 Juni 1854.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri 1854.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 46$.
1
ft:o 165.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Juni 1834, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning aj Kongl. Maj:ls Nådiga Remiss å Dess och
Rikets Kammar-kollegii berättelse, angående Kungsgårdars
och öfriga kronolägenheters förvaltning ifrån den 7 November
1850 till den 20 Oktober 1853.
(1. A.)
Kongl. Maj:t har, under den 16 November sistlidet år, behagat till Stats-Utskottet
öfverlemna de af Kongl. Kammar-kollegium den 28 föregående Oktober, på
grund af den Kongl. Instruktionen för samma Kollegium den 16 Febr. 1838, till Kongl.
Maj:t i underdånighet afgifna berättelserna om kungsgårdars och öfriga kronolägenheters
förvaltning, enligt särskilda af Kollegii 3:ne underlydande Provins-kontor länsvis
uppgjorda specifika förteckningar, utvisande de förändringar, som sedan den 7 Nov.
1850 intill den 20 Okt. 1853 sig tilldragit, så väl med under arrende upplåtna kungsgårdar,
kronosätericr och andra kronolägenheter i riket, som med de kronofiskerier,
hvilka under samma tid blifvit för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning utarrenderade.
Såsom sammandrag af dessa handlingar, får Utskottet i anledning häraf meddela
Rikets Höglolliga Ständer efterföljande tabeller, upptagande, för hvarje län särskildt,
ärliga arrendet af Kronans berörda och under besagde tid upplåtna lägenheter m. m.
Bilt. till B. St. Prot. 4S33 (L 4854. 4 Sami. 4 Afd. 2 Band. 45 Häft. 1
5
StaU-Utskottets Ullålande, S:o t6S.
Sammandrag
öfver det årliga arrende-beloppet för de, sedan Nov. 1850 till Okt.
1853 utarrenderade Kungsgårdar och öfriga kronolägenheter.
a) inom de på Kongl. Kammar-kollega lista Provins-kontor indelade län.
Penningar.
Spannmål.
Råg o. Korn.
Hö.
Lax.
Stockholms län, utom städja för en
R:dr
sk.
r.
T: r.
k pr.
LIL
U.
i Ltt.
U.
gång 66 lt:dr 32 sk
Upsala län, dito 20 R:dr
933
16
—
314
106
2
22
30
409
—
820
Södermanlands län, dito 10,166: 32.
1,120
—
—
492
1
—
Östergöthlands län, dito 661: *) . .
Westmanlands län, dito 428: 24. . .
Nerikes län, dito 350:
100
314
56
30
24
8
—
—
Gottlands län, dito 40: 12
21
40
-1
—
—
Summa
2,175| 8
-
1,313
25
439
—
820
*) För kronolägenheten Klintorp {- mantal i Törnevalla socken af Åkerbo härad af
Östergöthlands län finnes antecknadt, att lägenheten är på 30 år ifrån 1853 bortarrenderad
för 12 tunnor 12 kapp. .spannmål årligen, intagna i hela den årliga
spannmåls-arrendesumman här ofvan för samma län, samt för jordeboksränta af 4
R:dr 9 sk. 9 rst. och hemmantalsränta 1 R:dr 30 sk. 6f rst. årligen efter kronovärdi
jemte kronotionde 1 tunna 8 kapp. spannmål, af hvilka räntor 8 sk. boskapspenningar
äro kronan behållna, och 5 R:dr 32 sk. 4 rst., nu på indragnings-stat
utgående till Fjerdingsman inom Linköpings fögderi, komma, i mån af dessas afgång,
att till kronan indragas. Den vid tiiltriidet för en gång erlagda städjan, 560
R:dr, är inberäknad i de ofvan tecknade 661 It:dr.
Härförutan är anmärkt, att, för 2:ne särskilda lotter af ladugårdsgärdena vid
Linköp ing, för Herrebro eller Husängen i Borg och Löths socken, samt för Johannisborgs
slottsvallar vid Norrköpings stad, de sammanlagda årliga arrendena 183
tunnor 12 kapp. spannmål, inberäknade i ofvan upptagna hela årliga tiva spannmålsarrendet
för länet, 314 tunnor 24 kapp., ingå till Landshöfdinge-löneregleringsfonden.
SlatK-UtikotteH Ultåtandi, A':o 163. 3
b) inom de på Kongl. Kammar-kollegii 2:dra Provins-kontor indelade län.
Kalmare län*) *
Malmöhus län
.
Christianstads län
Hallands län
Kronobergs län, utom städja för en gång 406 R:dr . . . .
Summa
Penningar.
R:dr
sk.
Spannmål.
T:r.
kpr.
60
25
1
28
7
—
12
6*
76
21
158
16*
c) Inom de på Kongl. Kammar-kollegii 3:dje Provins-kontor indelade län.
Elfsborgs län
Penningar.
Spannmål.
R:dr
sk.
r.
T:r.
kpr.
2,770 R:dr . . .
12
12
2
101
13*
• ••••••
7
20
Summa
12|l2
2
109
Hl
*) Vid Grisebo indragna Cornetts-boställe vid 2:dra Majorens kompani af f. d. Kongl.
Adelsfane-Regementet, om 1 mantal i Högsby socken af Handbörds härad i Kalmare
län, är anmärkt, att årliga arrendet derföre under 30 år ifrån 1852 till 1882 är
betingadt för de första 18 åren till 51 tunnor 25 kapp. spannmål, härofvan intagna
ibland der utförda 60 tunnor 25 kapp. f<jr länet, men för de sista 12 åren till 63
tunnor 20 kapp. spannmål.
4
Stats-Utskottets Utlåtande, A':o 16S.
Sammandrag
öfver årliga arrende-beloppet för de inom nedannämnde län
belägne, sedan Okt. 1850 intill Sept. 1853 utarrenderade
krono-fiskerier.
Penningar.
Salt
Lax.
Torr fisk.
Salt fisk.
It: dr.
sk.
r.
T:r.
LU.
U.
LU.
u.
LU.
U.
Gefleborgs län
.
17
■—
—
—
—
—
—
2
1
—
—
—
Jemtlands län
19
26
—
5
—
—
Westerbottens län
12
—
42
5
11
—
—
—
2
Norrbottens län
, '
—
—
—
—
—
2
37
—
Summa
20
27
61
6
11
—
5
—
1
Stockholm den 13 Juni 1854.
Stats-Ulskottels Utlåtande, N:o 4 GG.
5
I:o 100.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majus Nådiga remiss å Kongl.
Kammar-kollegii ber titia Isor, angående Sala Sil/ver-vcrks
Ränte-er sättning s-fond för redogörelse- tiden ifrån den
i November i 84 9 lill samma dag 1852.
(1. A.)
Under den 16 November sistlidne år och den 4 Januari innevarande år, har
Kongl. Majit, genom Nådiga remisser, till Stats-Utskottet behagat öfverlemna tvänne af
Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium den 18 Oktober och den 27 December
1853, enligt föreskriften i Kongl. Brefvet den 31 Oktober 1829 insända underdåniga
berättelser, angående Sala Silfver-verks Ränte-ersättnings-fond för redogörelsetiden ifrån
och med den 1 Nov. 1849 till samma dag 1852, och inhemtas deraf, att, enligt de i
Sala Bergslags Hufvud-kontor upprättade och i bestyrkta afskrifter till Kongl. Kammarkollegium
inkomna, redogörelser öfver fonden, förhållandet med densammas tillvext under
tiden varit följande:
l:o. För året ifrån den 1 Nov. 1849 till samma dag 1850:
Ingående Behållning, jemlikt Stats-Utskottets Memorial N:o 240 vid 1851 års
riksdag:
Innestående i Sala Bergslags kassa mot ränta
å 5 procent  29,229: 31. 8.
D:o d:o utan ränta  3,463: 41. 3.
Utlånt till enskild man, kapital . . , . . . 700: — —
Intresse derå .
26: 21. 4.
» till Smålands och Hallands Hypotheks
Förening,
kapital  11,000: — —
Intresse derå 216: 45. 4. gg ggg. ^
btjlutna räntor, enligt specifikation
. 2,106: 39. —
Afsättning till fonden för 1850, då silfver-tillverkningen gjorde
3,807 löd. marker 3 lod 13-J- grän fint silfver, eller 666 R:dr
Silfver Specie, enligt Kongl. Brefvet den 31 Okt. 1829, motsvarande,
efter förvandling i hankomynt,  1,776:
den 1 Nov. 1850 Summa R:dr B.ko 48,519: 34. 7.
6 Stais Utskottets Utlåtande, N:o 166.
Afförd annonce-kostnad i länets kungörelse ...... 1: 12. —
Utgående behållning den 1 Nov. 1850:
Innestående i Bergslagets kassa mot ränta ä
5 procent  29,229: 31. 8.
D:o d:o utan ränta  5,546: 19. 1.
Utlånt till Smålands och Hallands Hypotheks
Förening,
kapital  11,000: — —
Intresse derå å 5 procent .... 216: 45. 4.
» till enskilda låntagare, kapital . . . 2,466: 32. —
Intresse derå . . . . . . . . 58: 38. 6. 48 518' 22 7.
Summa R:dr B:ko 48,519: 34. 7.
2:o. För året ifrån den 1 Nov. 1850 till samma dag 1851:
Ingående behållning, här ofvan  48,518: 22. 7.
Injlutna räntor enligt specifikation  2,277: 12. 2.
Afsättning till fonden för 1851, då silfver-tillverkningen utgjorde
3,782 lödiga marker 10 lod 2-f- grän fint silfver, eller 629
R:dr Silfver Specie, motsvarande efter förvandling i bankomynt
. 1,677: 16. -
Summa B:ko den 1 Nov. 1851 52,473: 2. 9.
Utgående behållning den 1 Nov. 1851:
Innestående hos Sala Bergslag emot 5 procent
ränta  26,736: 15. 8.
D:o d:o ulan ränta  3,375: 3. 1. gg jjj. jg g
Utlånt till särskilda personer, kapital med räntor .... 22,361: 32. —
Summa R:dr B:ko 52,473: 2. 9.
3:0. För året ifrån den 1 Nov. 1851 till samma dag 1852:
Ingående behållning här ofvan
. 52,473: 2. 9.
Influtna räntor enligt specifikation  2,580: 16. 2.
Summa B.ko den 1 Nov. 1852 55,053: 18. 11.
Utgående behållning den 1 Nov. 1852:
Innestående hos Sala Bergslag mot 5 procent
ränta  26,676: 15. 8.
D:o d:o utan ränta  1,406: 21. 11. 28,082: 37. 7.
Utlånt till Smålands och Hallands Hypotheks
Förening,
kapital  11,000: — —
\ ränta derå  216: 45. 4.
» till enskilda personer kapital . . . 15,406: 32. —
räntor derå  347:  26970; 2g 4
Summa B:ko den 1 Nov. 1852 55,053: 18.11.
Rörande tillkomsten, förvaltningen och tillvexten af, samt ändamålet med denna
fond, har Utskottet ansett sig böra, till Rikets Höglofliga Ständers kännedom, meddela
följande:
Stalt-Utskottels Utlåtande N:o 466.
7
Sedan, efter särskilda, af Rikets Ständer vid 1810, 1818 och 1823 årens riksdagar
gjorda, underdåniga framställningar om undersökning rörande dels beskaffenheten
af Sala silfververk, som vid förstnämnda tid drefs med uppgifven betydlig förlust för
kronan, dels ock sättet för indragning till Statsverket af de Sala silfververk gifna förläningar
samt en billig ersättning för statens betydliga uppoffringar åt samma silfververk,
Kongl. Maj:t, genom Dess och Rikets Bergs-kollegium, i Nåder låtit utarbeta ett
förslag till en sådan, af ekonomien vid silfververket jemkad, reglering, sorn med statens
fördel instämde och af Bergslags-inlressenterna funnes antaglig, och hvilket regleringsförslag,
efter jemkningar deruti, blifvit af samma intressenter vid allmän Bergsrätt godkändi,
af innehåll hufvudsakligen, l:o att en fond af bergslaget skulle inrättas, genom
hvars afkastning Silfververket i framtiden blefve i tillstånd, att, utan vidare begagnande
af 1743 års perpetuella arrende-kontrakt med kronan, rörande de sex nedre socknarne
i Sahlbergs län och Westmanlands höfdingedöme, nemligen: Sala, Möklinta,
Norrby, Kihla, Kumla och Tärna, bergsbruket upprätthålla, och till hvilken fonds formerande
silfververket årligen, så länge silfvertillverkningen ej öfverstege 2,500 lödiga marker,
skulle afsätta 185 specie silfverriksdaler, samt för hvarje fulla 100 lödiga marker
silfver, som utöfver 2,500 lödiga marker årligen tillverkades, ytterligare tillskjuta 37
silfver-specieriksdaler, hvilka sålunda afsatte medel skulle i gångbart mynt förvandlas,
kunnande från skyldigheten till sådana afsältningar till fonden ingen befrielse bergslaget
inedgilvas, utom vid sådana särdeles olyckshändelser, som 8 §. uti 1741 års transport
omnämnde, då bergslaget, efter nödig pröfning af sakens vigt, borde hafva att förvänta
skälig lindring; 2:o att, emot det silfververket, under den tid, som för fondens
samlande behöfdes, finge åtnjuta 1743 års arrende-kontrakt till alla delar orubbadt,
hushållningen vid verket och bergsdriften borde under tiden i det görligaste sättas uti
sådant skick, att af en fortfarande ökad malmtillgång kunde förväntas en högre tillverkning,
till statens och bergslagets gemensamma fördel, men att den fond, som sålunda
efter hand bildades, borde förvaltas af silfververkets administration, under bergslagets
revision och Bergs-kollegii ytterligare kontroll, samt efter det särskilda Reglemente
som härom med bergslaget kunde upprättas och vinna Nådig stadfästelse, till befrämjande
af fondens behöriga förvaltning och dess förökande, icke allenast genom de årliga.
tillskotten, ulan ock genom den ränta, som af medlens ändamålsenliga fruktbargörande
härflöte, och hvarvid, för desto större säkerhets skull, borde iakttagas, att fondens
tillgångar, så fort efter hand ske kunde, nedlades uti jordegendom, som emot viss
spanmålsränla utarrenderades; och 3:o att, när på detta sätt en så stor fond hunnit
samlas, att årliga afkastningen deraf utgjorde eller motsvarade 1,100 tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, silfververkets afsättningar till fondens förökande skulle
komma att upphöra; hvaremot antingen bergslaget ovilkorligen skulle från samma tid
till Statsverket betala de genom kontraktet arrenderade räntorna till fulla värdet efter
årliga markegången, med bibehållande af kontraktet i allt öfrigt, eller ock detsamma
komma att då genast upphöra, samt räntorna att till Statsverket öfverlemnas, allt efter
som sådant vid den tidpunkten kunde befinnas vara för staten eller silfververket lämpligast;
men den samlade fonden skulle, jemte dess afkastning, i alla fall blifva med
silfververket orubbligen förenad, dock att afkastningen årligen användes till samma ändamål,
som om behållningen af räntorna nu vore stadgad: så hade Kongl. Majst, genom
Nådig proposition den 13 Nov. 1828, till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnat
att föreslå Rikets Ständer antagande af hvad bergslaget till Kronans framtida ersättande
för förlusten af samma förläningar och förmåner, på sätt ofvanberördt är, sig
åtagit, i följd hvaraf det skulle åligga Kongl. Bergs-kollegium noga tillse, att de åtgärder,
som lill förslagets behöriga verkställighet erfordrades, blefve fortfarande vidtagne,
8
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 166.
äfvensom i öfrigt hålla verksam hand deröfver, att verkets drift för en stigande silfvertillverkning
på ett ändamålsenligt sätt besörjdes. I underdånig skrifvelse den 10 September
1829, hade, med anledning häraf, Rikets Ständer yttrat, att då, i anseende till
de emellan Kronan och Sala bergslag ingångne alhandlingar, ett begifvande å bergslagsintressenternas
sida till någon lör Kronan mera förmånlig utväg att erhålla ersättning
för dess till silfver-verkets upprätthållande afträdda förläningar, icke kunnat vinnas,
Rikets Ständer vid sådant förhållande funnit sig böra bifalla det af bergslaget antagna,
utaf Rergs-kollegium understödda och af Kongl. Maj:t i Nåder godkända ofvanberörda
förslag till reglering af en framlida ersättning för de förluster, kronan genom förläningarne
vidkändes; men då angeläget vore ali Statsverkets rätt, i följd af det med
bergslaget sålunda träffade aftal, blefve i behörig ordning bevakad, så att inom möjligen
kortaste tid det åsyftade ändamålet måtte uppnås, hade Rikets Ständer derjemte
i underdånighet anhållit, att, jemte det Kongl. Rergs-kollegium hädanefter som hittills
vakade öfver silfver-verkets drift på rätt bergsvis, och lillsåge, att hvad för en stigande
tillverkning på ändamålsenligt sätt borde iakttagas, icke åsidosattes, kongl, kammarkollegium,
såsom det embetsverk, hvilket egde inseendet öfver kronans gods sig uppdraget
och handlade alla mål rörande kronoräntornas bestämmande, måtte i Nåder anbefallas,
hålla hand deröfver, att, hvad enligt bergslagets åtagande borde, i följd af
silfver-lillverkningens årliga belopp, till den ifrågavarande fondens bildande erläggas,
blefve i detta ändamål afsatt, administreradt och till jordegendoms inköp användt,
samt fonden årligen förökades, icke allenast genom de utlasta årliga kapital-tillskotten,
utan med det genom fondens förräntande inflytande intresset, äfvensom att Kongl.
Kammar-kollegium borde, om icke årligen till Kongl. Maj:t, åtminstone vid hvarje riksdag
till Rikets Ständers Stats-Utskott, afgifva berättelse derom, i sammanhang med de
uppgifter på Kongl. Majlis och kronans domäner och sältet, huru de förvaltades, som
till följd af Kongl. Rrefvet den 3 December 1810 af Kongl. Kammar-kollegium borde
aflemnas; administrationen af Sala silfver-verk dock härigenom icke betaget, att under
bergslagets revision vidtaga alla de åtgärder, som höra till fondens förvaltning, förökande
och förräntande; och hade Kongl. Maj:t, i Nådigt Rref den 31 December 1829 till
Kongl. Kammar-kollegium, i Nåder behagat gilla och fastställa sä väl det ifrågavarande,
af Sala bergslag antagna förslaget till kronans framtida ersättande för förlusten å
de silfververket förunte förläningar och förmåner, som ock hvad Rikets Ständer i underdånighet
anfört rörande Kongl. Kammar-kollegii skyldighet, att, gemensamt med
Kongl. Rergs-kollegium, hålla hand öfver rån te-ersättnings-fondens sä väl bildande,
förvaltning och årliga förökande, som ändamålsenliga användande på föreskrifvet sätt.
Derefter hade Kongl. Maj:t under den 14 Maj 1831, efter underdånig föredragning
och granskning af vederbörandes i ämnet afgifna underdåniga förslag, behagat i
Nåder fastställa ett särskildt reglemente för Sala silfver-verks ränte-ersättningsfond, ur
hvilket reglemente, till Rikets Ständers kännedom, härmä anföras följande föreskrifter:
§• 1.
Emedan silfver-verkets speciela förvaltning är grufve-rätten i Sala anförtrodd,
så tillkommer det äfven samma rätt att i allmänhet och i första rummet upptaga och
behandla de ärenden, som angå ränte-ersältningsfonden, hvars behöriga tillvexl och
förkofran Grufve-rätten bör, i öfverensstämmelse med Kongl. Rrefvet af den 31 Okt.
1829, vid alla tillfällen befrämja och iakttaga; dock böra sådana, fonden rörande mål
hos Rergs-rätten anmälas, hvilka äro af den beskaffenhet, att de, till följe af föreningen
emellan
Slats-Utskotlels Utlåtande, i\:o i66.
9
emellan Sala slads- och bergslags-societeter af den 14 Juni 1737 och deröfver gifna
förklaringar, bemälde rälts upptagande Qch behandling tillhöra, i likhet med hvad som
angående silfver-verkets öfriga angelägenheter föreskrifvet är.
§• 2.
Öfver fondens inkomster och utgifter samt fordringar och skulder, med hvad
mera dit hörer, skall särskild och fullständig räkning och redogörelse vid verket hållas;
och emedan, enligt här ofvan åberopade Kongl. Bref, öfverinseende! å fondens behöriga
förvaltning blifvit Kongl. Majlis och Rikets Bergs-kollegium uppdraget, så skall jemväl
den ärliga redogörelsen för fondens tillgångar, med dithörande verifikationer, till
bemälde Kollegium insändas, för att derstädes undergå granskning, oberoende af den
revision, sorn Bergslaget deröfver kan, i sammanhang med verkets öfriga räkenskaper,
låta anställa.
§. 3.
Så snart, vid hvarje års slut, beloppet af hela silfver-tillverkningen är kändt,
skall det åligga bergslagets Kamrerare, att till Grufve-rätten inkomma med en deruppå
grundad uträkning öfver dott summa, sorn det för året tillhörer bergslaget att, i öfverensstämmelse
med Kongl. Brefvet den 31 Oktober 1829, till fonden afsätta, och har
Grufve-rätten att, sist inom åi dagar derefter, sig yttra, dels om uträkningen b efim-,
nits riklig, dels ock huruvida medlen komma att genast till fotiden levereras eller
blifva hos Bergslaget tills vidare inneståendc. I förra fallet skall det då tillhöra
Grufve-rätten, att om medlens fruktbargörande genom utlåning draga försorg, sedan
vederbörande Kamrerares eller Kassörs qvitto å de lefvererade medlen erhållits, men i
sednare fallet godtgöres funden taga ränta ä beloppet ifrån den dag, då Grufverätten
sig yttrat, angående medlens inneståendc hos Bergslaget, sorn då blifver fonden
ansvarigt, ej allenast för kapitalet, ulan ock för den upplöpande räntan, intilldess,
efter förut skedd uppsägning å någondera sidan, levereringen deraf till fonden
blifvit fullgjord.
§. 13.
När fondens, genom de årligen skeende tillskotten, inköpta jordegendomar
eller räntegifvande kapitaler sedermera vunnit den tillväxt, att årliga afkastningen deraf
närmar sig ett belopp, motsvarande 1,100 tunnor spanmål af hälften råg och korn,
skall Grufve-rätten hos Kongl. Maj:ts och Rikets Bergs-kollegium om förhållandet göra
anmälan och ungefärligen uppgifva den tid, då fonden kan anses blifva till fulla beloppet
afsatt, hvarom bemälde Kollegium då har alt underdånig berättelse till Kongl.
Majit afgifva, pä det alt nödiga åtgärder må, i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet
af den 31 Oktober 1829, varda vidtagne i afseende å då skeende indragning till Statsverket
af de till Sala Bergslag år 1743 utarrenderade räntorna; men så fort som fonden
lemnar en afkastning, svarande mot 1,100 tunnor spanmål, samt de arrenderade
räntorna sålunda till Stats-verkets disposition hemfallit, upphöra och de förut bestämda
årliga afsätlningarne till fonden, som likväl blifver ifrån silfver-verket oskiljaktig, fastän
den årliga revenyen derutaf framgent kommer att, i stället för de indragna räntorna,
användas för bergsdriftens och silfver-tillverkningens jemna vidmakthållande, under
Bergs-styrelsens fortfarande öfverinseende och kontroll.
Bih. till B. St. Prut. 4853 & ISSA. 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 45 Haft. 2
10
filats-Vtskollels Vitålande, N:o 466.
Efter granskning i Stats-Utskottet af denna fonds redogörelser för åren 1840—
1842, hade Rikets Ständer, uti skrifvelse den 18 April 1845, hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, det vederbörande måtte anbefallas att, så vidt sådant då ej redan
skett, iakttaga hvad Kongl. Brefvet den 31 Oktober 1829 föreskrifver, beträffande förvaltningen
af Sala silfver-verks ränte-ersättningsfond, på det sätt, att för dennas tillgångar,
hvilka den 1 November 1842 utgjorde 22,925 R:dr 15 sk., innestående i Bergslagets
kassa emot ränta af sex för hundrade, måtte inköpas jordegendom, hvilken
sedermera, emot viss årlig spanmålsränta, skulle utarrenderas, samt att härvid noga borde
tillses, det sådan egendom erhölles för möjligen bästa pris, så att den derutaf fallande
afkastning någorlunda motsvarade den ränteinkomst, som fondens kapital dittills lemnat.
I Nådigt Bref till Kongl. Kammar- och Bergs-kpllegierna af den 13 April 1847, och
efter vederbörandes hörande, hade dock Kongl. Majit, enär erfarenheten visat, att,
åtminstone under dåvarande förhållanden, jordegendom svårligen kunde få inköpas till
så lågt pris, att alkastningen deraf motsvarade inkomsten af köpeskillings-kapitalet,
användt i låneväg, synnerligen då köparen icke vore i tillfälle att sjelf bruka jorden,
utan måste densamma utarrendera, ansett den ifrågavarande fondens utlånande mot
ränta i allmänhet vara den genaste och lämpligaste utvägen lill ernående af det med
fondens bildande afsedda ändamål, hvadan ock Kongl. Majit, med anledning af Rikets
Ständers ofvanberörda underdåniga framställning, pröfvade skäligt i Nåder förklara, att
tills vidare och intill dess passande egendom kunde för fondens räkning komma att inköpas,
för hvilken åtgärds tillvägabringande i stadgad ordning Bergslaget borde omfatta
första lämpliga tillfälle, fondens nuvarande kapital, tillika med hvad som vidare årligen
inflyter genom silfver-afsättningar, räntor m. m., må hos Bergslaget få innestå emot
ränta aj sex för hundrade; att, derest Bergslaget icke skulle linna sig uti, att fondens
medel på sagde vilkor bibehålla, de då borde genom Grufve-rättens försorg utlånas
emot säkerhet'af inteckning i jordegendom inom halfva taxeringsvärdet, med föreskrifven
laga ränta till minst 5 procent, och med bestämmande af högst 6 månaders ömsesidig
uppsägningstid, samt att, sedan försök blifvit gjorde att på sistnämnda sätt fä
fondens tillgångar förräntade, den del af fonden, för hvars utlånande emot inteckningssäkerhet
tillfälle kunde för längre eller kortare tid komma alt saknas, mätte hos Bergslaget
innestå emot ränta, ej understigande fern procent.
Då emedlertid vid 1851 års riksdag det fästade Rikets Ständers uppmärksamhet,
alt Bergslaget, enligt då i Stats-Utskottet granskade redovisningar öfver denna fond,
vid slutet af hvarje räkenskapsår, likväl fortfarande ulan ränta hade i sin kassa haft
innestående så betydliga kontanta belopp af denna fond, som ifrån 3,463 till mer än
7,000 R:dr, och Rikets Ständer i anseende härtill med fog anmärkte, det vederbörande
underlåtit att, enligt sistberörda Nådiga Bref, befrämja fondens tillväxt antingen genom
medlens utlåning åt andra, eller, der tillfälle dertill för någon tid saknades, genom
Bergslagets eget begagnande af de. innestående medlen, men i begge fallen emot ränta,
dock icke under 5 procent; så, och uppå Rikets Ständers härom afiåtna underdåniga
skrifvelse, hade Kongl. Majit i Nådigt Bref den 5 September 1851 behagat gifva Dess
och Rikets Bergs-kollegium Nådig befallning, alt förständiga Sala Grufve-rält om ett
noggrant iakttagande af föreskrifterna i Kongl. Brefvet den 13 April 1847, rörande
sättet för det årliga fruklhargörandet af hela den ifrågavarande ränteersättnings-fonden.
Efter nu tagen närmare kännedom af de Utskottet tillhandakomna berättelser
om merberörda fonds förvaltning ifrån den 1 November 1849 lill samma dag 1852,
Stals-Vlskoltets Utlåtande, N:o 166.
11
liar det vid visat sig, att räkningen vid sistnämnda redogörelsedag upptager fondens,
lios Bergslaget då utan ränta innestående, kontanta behållning till icke fullt det höga
sifferbelopp, hvaröfver skäliga anmärkningar förut blifvit af Rikets Ständer gjorda, utan
endast till 1,406 R:dr 21 sk. 11 rst. Utskottet måste likväl anse Bergslaget oberätligadt.
, att, emot föreskriften i ofvanberörde 1847 års Nådiga Bref samt förständigandet
i Kongl. Brefvet af år 1851, alan runia hafva inneliggande någon enda, större eller
mindre, del af denna fondens kapital; hvarjemte Utskottet icke kan underlåta att särskildt
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på jemväl ett annat, ovanligt förhållande
med fondens förvaltning, eller att, på sätt af redogörelsernas sammandrag här ofvan
jemväl inhemtas, och tvärtemot gällande föreskrifter om fondens skyndsamma och ärliga
förökande så väl med kapital-tillskott, som infytande räntor, utur 1852 års räkning
blifvit alldeles utelemnad den Bergslaget för samma år åliggande silf v er af sättningen,
hvarigenom ock den bos Bergslaget den 1 November 1852 utan ränta innestående
delen af fondens behållning nu synes mindre, än den verkligen bordt vara, om dertill
ock rätteligen blifvit lagdt det ofvanberörda, för Utskottet ännu okända silfverafsättnings-beloppet
för året.
Bedogöraren har väl med en anmärkning å sin den 1 April 1853 afgifna räkning
öfver denna ränte-ersättningsfond för året ifrån den 1 November 1851 till samma
dag 1852 upplyst, att »insättningen för 1852 års silfvertillverkning upptages uti nästa
års räkning under den 20 December 1852»; men då i hans föregående redogörelser,
af den 29 Mars 1852 för året 1851 samt af den 2 April 1851 för året 1850, såsom
ock i de förra årens räkningar, hvarje års silfverafsättning förut kunnat behörigen upplagas
och blifvit fonden årligen påförd, anser Utskottet enahanda debiteringsåtgärd äfven
för räkenskapsåret 1852 hafva bort ega rum, hvarigenom ock ränte-ersätlningsfondens
rätta tillstånd vid samma redogörelse-års slut nu kunnat blifva inför Rikets
Ständer behörigen framlagdt.
Härförutan bör Utskottet meddela, att, sedan nu ifrågavarande tre sista årens
redogörelser öfver denna fond blifvit af Kongl. Bergs-kollegii Advokat-fiskal ulan anmärkning
granskade, Kongl. Kainmar-kollegii l:sta provins-kontor, vid derefter verkställd
revision, dock funnit åtskilliga, om ock mindre väsendtliga, missräkningar att anmärka
i ränte-beräkningen för åren 1851 och 1852.
Af allt hvad ofvanberördt är, synes ovedersägligt, hurusom det för Kongl. Maj:t
och Kronan samt Bergslaget ömsesidigt vigtiga ändamålet med denna ränte-ersättningslönd
är, hvad ock Rikets Ständer i sina underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit tydeligen
uttryckt, att, genom Kongl. Majits och Rikets Bergs- och Kammar-kollegiers dels
gemensamma, dels hvar för sig särskilda, tillsyn öfver fondens rigtiga förvaltning, Sala
Bergslag inom möjligast kortaste tid må vinna den af fonden beräknade årliga inkomst,
samt att sedermera efter slutligt afgörande, antingen Bergslaget skall till Statsverket betala
de, enligt 1743 års kontrakt, arrenderade Krono-räntorna från vissa socknar i
Westmanland till fulla värdet efter årlig markegång, med bibehållande af kontraktet i
allt öfrigt, eller ock detsamma då genast komma att upphöra samt räntorna till Statsverket
öfverlemnas, hvilket ändamål ock är af Bergslags-intressenterne sjelfve i förslaget
till denna reglering uttaladt; så, och då angeläget är det Sala Grufve-rätt, som
har denna fondens närmaste vård och förvaltning sig anförtrodd, allvarligen tillhålles,
att sina åliggande skyldigheter noggrannare, än hittills, iakttaga i afseende å fondens
årliga fruktbargurande till hela dess belopp, med derå löpande minst fem procent
ränta, antingen medlen äro lill enskilde låntagare af Grufve-rällen, mot stadgad säkerhet,
utlemnade eller i Bergslagets kassa och för dess eget begagnande innestående, på
sätt 3 §. af det gällande Reglementet samt Kongl. Brefvet den 13 April 1847 uttryck
-
12 Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 106,
ligen föreskrifva, hvilket sednare ränteberäknande nu en längre tid till större och mindre
delar af löndens kapitalbehållning varit af Grufve-rätten försuinmadt, torde Kongl.
Bergs- och Kammar-kollegierna, hvilka författningsenligt ega att hålla gemensam hand
deröfver, att hvad, efter bergslagets åtagande, till denna fond, för siifver-verkets framtida
upprätthållande, skall erläggas, i detta ändamål jemväl varder afsatt och förvalt'tidt
till fondens årliga förökande, nu böra erhålla bestämdare föreskrifter all noga tillse,
att de åtgärder, som, till behörig verkställighet af Konungs och Ständers lättade beslut
och gifna föreskrifter i ämnet samt Bergslagets egna åtaganden, erfordras, härefter må
blifva behörigen vidtagna, så att emot räkenskaperna och förvaltningen gjorda anmärkningar,
till förklaring deröfver och rättelses vinnande, varda vederbörande Grufve-rält,
såsom fondens administration, meddelade, samt Sala Bergslag i laga ordning tillhållen,
att, enligt derom redan-gällande Nådiga föreskrifter, åtminstone ifrån den 1 November
1852, då sista redogörelsen är afslutad, lill ränte-ersättningsfonden betala 5 procent
ränta ej mindre å den då bos Bergslaget innestående kontanta behållningen, än äfven
å den sil[v cr-ins u l In ing, sorn Bergslaget underlåtit att till fonden för samma år kontant
erlägga, hvilken insättning äfven i framtiden Grufve-rätten, enligt 3 §. i gällande
Reglemente, eger att årligen i behörig lid Bergslaget affordra oell redovisa, alltid med
enahanda ränleberäknings-skyldighet lör Bergslaget af minst 5 procent å alla sådana
fondens kontanta medel' hvilka enligt årlig redogörelse kunna komma all hos Bergslaget
innestå-, hvadan Utskottet vördsamt hemställer,
att Rikets Ständer ville, uti allåtande underdånig skrifvelse, jemte
i anmälan om hvad sålunda, efter Utskottets granskning af ifråga
varande
3 års räkenskaper, emot tillsynen i allmänhet öfver och
den särskilda förvaltningen af Sala silfver-verks ränte-ersältningsfond
ånyo förekommit att anmärka, tillika i underdånighet anhålla
om Nådigt meddelande af. förnyade föreskrifter, ledande dertill
att ej mindre Kongl. Bergs- och Kammar-kollegierna sorgfälligt
utöfva deras gemensamma skyldighet, att vaka öfver denna fondens
behöriga förvaltning oell skyndsamma förkofran, samt i vederbörlig
ordning befordra alla härom , gifna föreskrifter till snar
verkställighet och noggrann efterlefnad, än ock att nämnda Grufveräll
lagligen tillhålles, alt, sitt åliggande likmätigt, fondens medel
årligen uppbära till både räntor och kapital-tillskott, samt
alla dessa medel enligt föreskrift fruktbargöra och redovisa, med
minst 5 procent ränta ifrån den 1 November 1852, ej mindre
å fondens hos Sala Bergslag då, efter uppgift, utan ränta innestående
kapital-behållning, än äfven å silfver-insätlningen, som
samma dag bort af Bergslaget hafva kommit fonden i dess räkenskaper
för året kontant till godo.
Stockholm den 13 Juni 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Slalt-Ulskollels Ullålande, JY° 167.
1
JW 167.
Ank. till Exp.-Utsk. d. lä Juni 1854, kl. ä c. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.is Nådiga Proposition om
beviljande åt staden Orebro, dels af ett anslag utan återbetalning
sskyldighet och ett amortering slån för verkställande
af ny tomtreglering derstädes, dels ock af ett byggnadslån,
(U. A.)
Jemlikt Kongl. Maj:ts under den 1 innevarande månad till Rikets Ständer
aflåtna Nådiga Proposition [M 82), hvilken blifvit af samtlige Riks-Stånden till
Stats-Utskottet remitterad, hade, å Orebro stads innevånares vägnar, dervarande
Magistrat, jemte framställning angående det lidande, som i,följd af den betydliga
eldsvåda, hvilken den 22 och 25 uästlidne Mars öfvergick nämnde stad och
odelade den tätast och bäst bebyggda samt folkrikaste delen deraf, i flerehanda
riktningar yppats, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes, ej mindre för
åstadkommande af den gatu- och tomtreglering inom den afbrända delen af staden,
som nu genast kunde verkställas, i Nåder bereda staden ett statsanslag utan
återbetalnings-skyldighet af 50,000 R:dr och ett amorteringslån af 50,000 R:dr,
på så billiga vilkor som möjligt och emot stadens innevånares gemensamma återbetalnings-skyldighet,
än äfven för stadens snara återuppbyggande, på ett både
varaktigt, prydligt och för affärsrörelsen fullt ändamålsenligt sätt, hvartill erfordrades,
att mot billiga vilkor af Staten undfå ett byggnads-amerteringslån å 600,000
R:dr, motsvarande enligt anställde beräkningar ungefär halfva beloppet af den
minsta summa, som dervid vore af nöden, till Rikets Ständer göra Nådig framställning
om beviljande åt Örebro af ett byggnadslån, till så stort belopp, som
Statens tillgångar medgåfve, med dervid fästadt vilkor, att endast de, som uppförde
byggnader af sten eller kalkbruk finge af samma lån komma i åtnjutande;
och har, med anledning häraf samt i' betraktande af de högst känbara förluster,
som genom ofvannämnde brand blifvit en stor del af Orebro stads innevånare
tillskyndade, och de betydliga uppoffringar, som detta samhälle nödgades i och
för ny tomtreglering samt stadens återuppbyggande vidkännas, Kongl. Maj:t, som
ansett närvarande tidpunkt böra begagnas för att på ett fullt ändamålsenligt sätt
Bih. lill R. St. Pral. 1855 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Hafi. i
2
Stals-Ulskolleis Utlåtande, M 167.
ordna stadens gator, torg och byggnadstomter, påkallat Rikets Ständers biträde
till underlättande af en dylik gatu- och tomtreglering, äfvensom till återuppbyggande
af meranämnde stad, hvilken utgjorde medelpunkten för flere provinsers
affärsrörelse, samt i sådant afseende föreslagit Rikets Ständer, dels att, lör åstadkommande
af den gatu- och tomtreglering inom sednast afbrända delen af Orebro,
som, sedan en tomtregleringsplan blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder fastställd,
genast kunde verkställas, bevilja nämnde stad så väl ett anslag, ulan återbetalnings—skyldighet,
af 25,000 R:dr, som ock, emot gemensam ansvars-skyldighet
af stadens innevånare, ett amorteringslån till enahanda belopp, på samma vilkor,
som för det vid sednaste Riksdag, såsom bidrag till tomtregleringen i Lidköping,
beviljade lån varit fastställde, dels ock att för återuppbyggande af den del af
Örebro, som vid ifrågavarande eldsvåda uppbrunnit, meddela samma stad ett lån
å 250,000 R:dr, emot de för dylike lån vid sednaste Riksdag, i afseende, på ej
mindre lånemedlens lyftning och användande, än desammas återbetalning och räntans
beräkning, stadgade vilkor och förbindelser, samt under förbehåll att låneunderstöd
af dessa medel endast finge utlemnas till de tomtegare, som uppförde
byggnader af sten eller annat icke eldfarligt ämne.
Af högstberörde Nådiga Proposition inhemtas i öfrigt följande af stadens
Magistrat i den underdåniga ansökningen anförda förhållandet, nemligen: att värdet
af alldeles nedbrända 60 hela gårdar, samt 12 stall och magasinsgärdar, sauimanlagdt
med skadan å de egendomar, som blifvit till en del räddade men likväl
mer eller mindre af elden härjade, enligt låg beräkning uppginge till 600,000
R:dr; att då härifrån afdroges det ersättningsbelopp af 310 å 350,000 R:dr, som
i följd af brandförsäkring kunde påräknas, deri verkliga förlusten å fast egendom,
som brunnit, blefve minst 250,000 R:dr, hvartill komme förlust å icke
brandförsäkrade varulager och lösegendom till ett lågt beräknadt värde af 50,000
R:dr; att likväl de förluster, som drabbade brandskadade närings-idkare, hvaribland
ett stort antal af stadens betydligare handlande och affärsmän, derigenom att desse,
i saknad af lokaler och de fleste utan kapitaler, för en längre tid blefve oförmögne
att bedrifva sin rörelse, vore, ehuru samma förluster icke kunde till siffran uppskattas,
säkerligen de kännbaraste och äfven af vidsträcktaste inflytelse, enär ett
sådant hämmande af den allmänna rörelsen menligt inverkade ej allenast på staden
och kringliggande ort, utan äfven på närgränsande län, för hvilka Örebro alltid
varit en vigtig affärsplats; att af de 1,200 brandskadade 300 vore alt räkna til!
förut fattige eller mindre bergade, hvaremot återstående 900 före branden välmående
kunde till stor del anses vara genom olyckan bringade om icke på obestånd,
åtminstone för en längre tid ur författning, att af blott egne tillgångar anskaffa nya
bättre hem åt sig och de sina; att emellertid stadens innevånare, under förhoppning
om understöd af allmänna medel, antagit en ny, efter tidens fordringar på icke blott
säkerhet emot större eldsvådor, utan ock sundhet, trefnad och prydlighet, upprättad
Stats-Utskollets Utlåtande, J\/i 167.
3
plan för stadens bebyggande nu och i framtiden; att enligt denna plan, om hvars
fastställande särskild underdånig ansökning blifvit gjord, skulle, pä sätt bilagda
uträkningar visade, till utläggning af gator och öppna platser inom den afbrända
delen af staden, hvilka förut tillsammans utgjort endast 4 tunnland 21 kappland,
men hädanefter komme att upptaga en rymd af 12 tunnland 23 kappland, följaktligen
erfordras en tillökning af 8 tunnland 2 kappland, som till största delen
måste tagas af dyrbarare tomtplatser, å hvilka kostsamma källare voro uppförda,
hvadan denna tomtreglering, efter noggrann uppskattning af värdet, medförde en
kostnad af 80,000 R:dr, till hvars bestridande stadens innevånare, som dessutom
måste återuppbygga det nedbrända komministershuset och för den staden nyligen
öfvergångna kolerafarsoten fått vidkännas stora omkostnader, voro alldeles oförmögne.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i behörigt öfvervägande; och
enär andra städer, som under sednare tider varit af större eldsvådor hemsökte,
af allmänna medel undfått lånebidrag så vä! för åstadkommande af ny tomtreglering,
som för de nedbrunne stadsdelarnes återuppbyggande, samt, i det förra afseendet,
en och annan gång äfven erhållit understöd utan återbetalnings-skyldighet,
anser Utskottet jemväl staden Örebro böra komma i åtnjutande af dylika bidrag,
helst för beviljande häraf hufvudsakligen samma skäl förekomma, som tillförene
vid sådana tillfällen gjort sig gällande. Hvad storleken af dessa bidrag angår, har
Utskottet, med afseende å de uppgifne behofven, funnit sig icke böra tillstyrka
någon nedsättning i de af Kongl. Maj:t föreslagna belopp, likasom Utskottet, rörande
vilkoren för lånens lyftning och godtgörande, trott, att, i likhet med hvad
Kongl. Majit jemväl föreslagit, enahanda grunder och föreskrifter lämpligen kunna
bestämmas, som nasti. Riksdag fastställdes vid beviljande af låneunderstöd till
tomtreglering i Lidköping, samt för meddelande af lån till nedbrun-na städers återuppbyggande.
>
Utskottet får alltså, först i afseende å det af Kongl. Majit äskade anslag
och lån för åvägabringande af Örebro stads nya tomtreglering, hemställa,
att Rikets Ständer må för detta ändamål, till utgående från Riksgälds-kontoret,
bevilja nämnde stad dels ett anslag, utan återbetalnings-skyldighet,
af 23,000 Ridr, dels ock ett lån af likaledes
23,000 Ridr, samt, i afseende å det sednare, fastställa följande
betalningsvilkor, nemligen:
l:o För länesumman skall stadens Drätselkammare, efter dertill
i vederbörlig ordning erhållet uppdrag, i stadens namn och
å dess vägnar afgifva sin till Riksgälds-kontoret eller ordres
ställda skuldförbindelse, innefattande de af Rikets Ständer
för lånets användande och återbetalning stadgade vilkor.
2:o Hvad utaf lånet icke blifvit hos Riksgälds-kontoret utta
-
4
Slats-Ulskollels Ullålande, JM 167.
get före slutet af innevarande år 1854, får derefter icke
utbekommas.
3:o Det i Riksgäids-kontoret lyftade lånebeloppet får, utan ränta
och kapital—afbetalning, innehafvas till 1857 års slut, hvarefter
och intilldess lånet är till fullo godtgjordt, 6 procent
å dess ursprungliga belopp böra till Riksgäids-kontoret årligen
återbetalas, deraf ränta efter 4 för 100 å det oguldna
kapitalet först beräknas och afgår, samt öfverskottet utgör
kapital-afbetalning.
4:o Den uti nästofvanstående punkt omförmälda årliga ränteoch
kapital-afbetalning bör af Drätselkammaren vid hvarje
års slut verkställas; dock må, derest denna inbetalnings belopp
före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgäldskontoret
inkommer, samma betalning anses vara inom behörig
tid verkställd; hvadan, i sådant fall, den sedan nyssnämnde
månads början å kapital-afbetalningsbeloppet ytterligare
upplupna ränta eftergifves.
Beträffande sedermera det föreslagna låneunderstödet för återuppbyggande af
den nedbrunna delen utaf Orebro stad, tillstyrker Utskottet,
att ett sådant lån till belopp af 250,000 R:dr må, under nedan
anförda vilkor och stadganden, af Rikets Ständer beviljas Örebro
stad, att från Riksgäids-kontoret utgå:
l:o Den beviljade lånesuraman får i Riksgäids-kontoret lyftas
af stadens Drätselkammare, som skall ombesörja lånemedlens
fördelning emellan vederbörande tomtegare; börande vid
denna fördelning iakttagas, att låneunderstöd endast få meddelas
åt dem, som uppföra byggnader af sten eller annat
icke eldfarligt ämne.
2;o Efter dertill i vederbörlig ordning erhållet uppdrag, skall
Drätselkammaren, å stadens vägnar, för hela lånesuraman
afgifva sin, till Riksgäids-kontoret eller ordres ställda, skuldförbindelse,
innefattande de af Rikets Ständer för lånets användande
och återbetalning stadgade vilkor. Efter deuna
förbindelses aflemnande till och godkännande af Fullmäktige,
eger Drätselkammaren utbekomma lånemedlen i den mån
desamma, enligt derstädes gjorda och bifallna ansökningar,
skola vederbörande tillhandahållas.
3:o Hvad af sagde medel före slutet af femte året efter det,
derunder eldsvådan inträffat, ej kunnat till behörige låne
sökande
-
Slats-Ulskoltels Ullålande, JYs 167.
5
sökande utlemnas, får derefter af Drätselkammaren icke
„ utgifvas.
4:o Det i Riksgälds-kontoret lyftade och på föreskrifvet sätt
begagnade lånebeloppet må, utan ränta och kapital—afbetalning,
innehafvas till det i 3:dje punkten bestämda årets
utgång; hvarefter, och intilldess länet är till fullo godtgjordt,
sex procent af dess ursprungliga belopp böra till Riksgäldskontoret
årligen återbetalas, deraf ränta efter fyra för hundra
å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår, samt
öfverskottet utgör kapital-afbetalning.
5:o Den uti ofvanstående 4:de punkt omförmälda årliga ränteoch
kapital-afbetalning bör af Drätselkammaren vid hvarje
års slut verkställas; dock må, derest denna inbetalnings belopp,
före den 16 Januari nästpåföljande år, till Riksgäldskontoret
inkommer, samma inbetalning anses vara inom
behörig tid verkställd; hvadan, i sådant fall, den, sedan
nyssnämnde månads början, å kapital-afbetalningsbeloppet
ytterligare upplupna ränta eftergifves.
6:o Före den 1 Juli näst efter den bestämda yttersta tidpunkten
för lånemedlens utlemnande, bör Drätselkammaren, medelst
insända handlingar, inför Riksgälds-Kontoret styrka,
att de byggnader, för hvilkas uppförande understöd utaf
ifrågavarande lån meddelats, blifvit inom föreskrifven tid
fullbordade och hos städernas allmänna brandstodsbolag,
eller annan, i stadgad ordning bildad och med vederbörligen
faststäldt reglemente försedd, brandförsäkrings-inrättning
emot brandskada försäkrade.
7:o Från Riksgälds-kontoret utbekomna lånemedel, hvilkas behöriga
användande icke styrkes på det i nästföregående
punkt stadgade sätt, böra inom den der bestämda tid vara
till Kontoret återställda; hvarjemte Drätselkammaren för det
belopp, som skall af nyssberörda anledning återbetalas, bör
godtgöra Riksgälds-kontoret fem procent årlig ränta från
slutet af året näst efter det, derunder samma belopp blifvit
af Kontoret utbetaldt.
Stockholm den 13 Juni 1854.
Bih. lill R. St. Prol. 1835 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Häft.
2
6
Stals-Utskottets Utlåtande, M 167.
Reservation:
af Herr Bildt, D. G.: »Det är icke mot det föreslagna beviljandet af de
utaf Kongl. Majit äskade understöden ät Örebro samhälle, som jag vördsammast
anmäler min reservation, oaktadt jag hyser mvcken tvekan angående lämpligheten
af att Staten lernnar understöd till återuppbyggandet af nedbrunna hus, utan
mot den form, hvarunder vilkoren för ifrågavarande låneunderstöd blifvit af StatsUtskottet
framställda.
Uti § 39 af nu gällande Reglemente för Riksgälds-kontoret, föreskrefvo
Rikets Ständer vid sednaste Riksdag de vilkor och stadganden, under hvilka låneunderstöd
till nedbrunna städers återuppbyggande skulle beviljas, intilldess derom
kunde varda annorlunda förordnadt. Dessa stadganden, som voro resultaten utaf
den erfarenhet, man erhållit under en längre tid af oredan och osäkerheten af det
förut begagnade sättet, att för hvarje enskildt fall bestämma särskilda, mer eller
mindre olika vilkor, blefvo vid sednaste Riksdag tillämpade vid låneunderstöds beviljande
åt staden Lidköping. Vid det nu ifrågasatta understödet åt Orebro,
hafva visserligen dessa vilkor blifvit uppsatta enligt ofvanåberopade men då
man, i stället för att hänvisa till densamma, uppställt dem såsom fristående och
ensamt gällande för Örebro, har man undanskjuta frågan om tillämpningen af
meranämnde allmänna stadganden och derigenom lemnat den gamla vägen öppen,
att bestämma särskilda vilkor vid hvarje ny sådan fråga. Det är detta, som jag
anser orätt och hvarföre jag önskat, att Utskottet skulle, med godkännande af
hittills gällande allmänna föreskrifter i förenämnda 39 §, hafva hemställt,
att Rikets Ständer, för uppbyggandet af den under Mars månad
innevarande år nedbrunna del af staden Örebro, måtte bevilja ett
lån af 230,000 R:dr, emot de vilkor och förbindelser, som, i afseende
på ej mindre lånemedlens lyftning och användande, än desammas
återbetalning och räntans beräkning, blifvit till framtida iakttagande
vid dylika låns beviljande af Rikets sednast församlade Ständer
fastställda, och i 39 § af Riksgälds-kontorets nu gällande
Reglemente intagna, under vilkor likväl, att låneunderstöd utaf
omförmälde summa icke få utlemnas till andra tomtegare inom
meranämnde stad, än dem, som åtaga sig derför uppföra byggnader
af sten eller annat icke eldfarligt ämne».
Häruti instämde Friherre Cederström, R.
STOCKHOLM, TKYCKT SJÖS JOI1. BECKMAN, litSi.
Slats-Ulskoltcls Utlåtande, N.-a i SS.
i
\':o 16».
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Juli 1854, kl. 3 e. m,
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om bidrag af allmänna
medel till pensions-inrättningen för Svenske läkare, deras enkor
och barn. (U. A.)
Från Prestc-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å en inom bemälda
Riks-Stånd väckt motion, deruti Prosten Almqvist anfort: att, oaktadt intet yrke
vore mera mödosamt eller på helsa och krafter mera tärande, än läkarens, till
följd hvaraf också många af läkare-konstens idkare i förtid blefvo sjukliga och
ett jemförelsevis ringa antal af dem uppnådde en högre ålder, vore likväl inge
tjenstemän af Staten så illa lönade, som läkarne, hvilka för sin utkomst hufvudsakligen
voro hänvisade till den enskilda praktiken, som väl för några i de större
städerna bosatte, kunde bereda bergning och till och med öfverskott, men för
flertalet och för dem, som hade familj, knappt motsvarade hvad för fyllandet af
de oundgängligaste lefnadsbehofven erfordrades, och hvilken för öfrigt vore beroende
af en oafbruten verksamhet. Det inträffade derföre oftast, att, då sjuklighet
eller ålderdom medtagit arbetsförmågan, eller husfadren i förtid dukade under för
ansträngningarne i sitt kall, enka och barn lemnades i fattigdom och nöd. Detta,
jemte den omständigheten, att endast i Statens tjenst varande läkare egde delaktighet
i Civil-statens eller Arméens Pensions-kassor, hvaremot mera än två
tredjedelar af Sveriges läkare hvarken för sig sjelfve på ålderdomen eller för enkor
och barn egde att påräkna något understöd af det allmänna, hade gjort, att man
insett behofvet och nödvändigheten af en enskild pensions-anstalts bildande för
Itih. lill II. St. Prat. 1833 4 IS Si. A Sami. I Afd. 2 Hand. 17 Haft. 1
o
Stals-Vlskollets lllålandc, N;ö 468.
Svenska läkare-korpsen, och för att fylla detta behof bl ef, genom några läkares
omtanke, Pensions-inrättningen för Svenske lakari.?, deras enkor och barn stiftad,
för hvilken Kongl. Maj;t den 31 Oktober 1844 fastställt Reglemente, hvarefter
denna anstalt i Augusti månad år 1845 trädde i verksamhet. Denna pensions-inrättning,
hvars kapital-fond vid sista räkenskapsårets slut utgjorde 71,012
R:dr, deri inbegripne 4,000 R:dr B:ko, donerade af enskilde välgörare, hade
emellertid icke haft den framgång, man i betraktande af dess välgörande syftemål
ansett sig kunna vänta; ty under de förflutna åren hade endast 57 delegare,
utgörande omkring i:del af hela Svenska läkare-korpsen, i densamma ingått. Anledningen
härtill var dels att, då inrättningen icke egt någon särskild grundfond,
de årliga inbetalningarne måst bestämmas nog höga i förhållande till de blifvande
pensionerna, hvarföre mången, som önskat inträda i denna inrättning,
genom det dryga beloppet af de årliga insatserna och särdeles af de retroaktiva
afgifter, hvilka drabbade dem, som i mera framskriden ålder deri inträdde, afhållit
sig derifrån; dels att mången fruktat, att berörda inrättning, likasom flera andra
af enahanda art, aldrig kunde komma att ega bestånd utan allmänt understöd;
dels ock, att det stora flertalet af korpsens yngre medlemmar velat se huru inrättningen
kunde komma att bära sig, innan de deruti ingingo. Enligt Reglementets
9 § voro nemligen insatserna i de 3:ne pensions-klasserna bestämda till
80, 40 och 20 R:dr B:kö årligen; samt pensionerna åter, tills vidare, till 300
R:dr i första, 150 R:dr i andra och 75 R:dr i tredje klassen; och hade, enligt
hvad räkenskaperna utvisade, af de 57 delegarne redan 10 inträdt i pensionsrätt.
För att 'emedlertid afhjelpa detta missförhållande och då det onekligen
varit misstroendet till inrättningens framtida bestånd, som utgjort väsendtligaste
hindret för mångas inträde såsom delegare, men detta misstroende och läkarnes
betänklighet att i inrättningen ingå skulle upphöra, om pensions-anstaltens grundfond
vunne sådan förstärkning, att pensionerna i förhållande till afgifterna kunde
ökas. eller åtminstone bibehållas vid hvad de nu voro, utan att inrättningens
kapital derigenom efter hand förstördes, hade några för sakens framgång nitälskande
personer nyligen företagit sig att, genom en välvillig uppmaning till allmänheten,
söka bereda pensions-inrättningen understöd genom enskild subskription;
och om än den period, i hvilken denna uppmaning till allmänheten utgått,
i sä måtto kunde synas för ändamålets vinnande väl -vald, att läkarne, hvilke
under den nyligen härjande farsoten haft tillfälle att ådagalägga sitt oförtrutna och
uppoffrande nit för allmänt bästa, såmedelst gjort sig förtjente af allmän välvilja,
befarade dock motionären, att tiden för framkallande af en allmännare och något
betydande subskription, å en annan sida, vore mindre gynnsam, enär de uppoffringar,
hvilka kommuner och enskilde redan i och för samma farsot fått vid
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i 68. 3
kännås, med flere anförda omständigheter, sannolikt lemnade föga öfrigt att använda
för besagde ändamål, hvadan det méd temlig visshet kunde antagas att
den blifvande subskriptionen icke uppginge till något sådant belopp, att pensionsinrättningens
framtida bestånd derigenom blefve betryggadt. Motionären har derföre
ansett Statens mellankomst böra påkallas, och på grund af ofvan anförda
skäl föreslagit, att Rikets. Ständer .måtte med en summa af 20,000 E:dr för en
gång bidraga till denna subskription och såmedelst gifva fasthet åt en inrättning,
ämnad att åt ålderstigne läkare, men framför allt åt deras enkor och barn, bereda
ett understöd, hvaraf de flesta äro i verkligt behof och läkare-korpsen, såväl
genom det sätt, hvarpå densamma af Staten lönades, som genom de uppoffringar,
mödor och vådor för hvilka den under utöfningen af sitt ansvarsfulla kall ofta
vore utsatt, icke torde finnas oförtjent.
Ehuru Utskottet, som tagit detta ärende i behörigt öfvervägande, villigt
erkänner de förtjenster om det allmänna, hvilka läkare-korpsen ådagalagt, sednast
under den år 1853 på flera ställen af Riket härjande kolera-farsoten, kan likväl
Utskottet icke finna lämpligt att Staten, vare sig till förmån för läkare eller
andra i dess tjenst icke varande samhälls-medlemmar, genom bidrag söker uppmuntra
bildandet af enskilda pensions-anstalter, hvilka sedermera svårligen utan
fortsatt allmänt understöd kunna ega bestånd, -— ett förhållande, som i detta
fall torde kunna motses, då, efter hvad hittills sig visat, läkarne sjelfve icke
med synnerligt intresse omfatta berörda anstalt. Med afseende på dessa omständigheter,
och då Utskottet derjemte hyser flera betänkligheter i afseende å lämpligheten
af det år 1844 fastställda Reglemente för ifrågavarande pensions-inrättning,
samt för öfrigt tror att det med motionen åsyftade ändamål, eller att bereda
samma inrättning fasthet, icke skulle genom beviljande af det äskade anslagsbeloppet
vinnas, föränlåtes Utskottet hemställa,
att motionen icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
i
Stockholm den 4 Juli 1854.
Reser va tion:
af Friherre Cederström, Rudolf: »Då betänkligheter i afseende å lämplig
heten
af det år 1844 fastställda Reglemente hufvudsakligen synas hafva flin-,
drat Utskottet att å motionen tillstyrka bifall, torde, enligt min åsigt, detta
4
Stalf Utskottets Utlåtande, N:o t Gä.
ärende lämpligen häfva bordt på det sätt till Rikets Ständers behjertande forordas,
att det föreslagna beloppet, 20,000 R:dr B:ko, hade blifvit tillstyrkt att,
såsom bidrag till den i berörda Reglemente § 51 omförmälda särskilda nödhjelpsfond
beviljas, för att, utan hinder af Reglementets stadgandeh i öfrigt, användas
på sätt delegärne kunna finna för ändamålet tjenligast och hvartill Kongl;
Majit funne godt lemna Nådigt bifall. De utmärkta och af Utskottet erkända
förtjenster, hvilka Svenska läkare-korpsen såväl tillförene, som ock sednast under
den sistlidet år härjande farsot medelst nitisk och sjelfuppoffrandfe verksamhet
för medborgares väl ådagalagt, hafva, efter min tanke, i hög grad påkallat ett
sådant bevis af tacksam välvilja och omvårdnad å det allmännas sida. Om
anslaget beviljades i den ofvan omförmälda form, torde det i icke ringa mån
medverka dels att förmå läkarne sjelfve att i inrättningen talrikare än hittills
inträda, dels ock att de i Reglementet anmärkta brister blifva till rättelse uppmärksammade
och anmälda; hvarigenom ändamålet i en framtid torde säkrare
vinnas, än om, genom ett äfslag å motionen, Rikets Ständer nu skulle visa en>
åtminstone skenbar, likgiltighet för den ifrågavarande högtförtjenta korpsens för-*
delar och behof, a
Uti förestående reservation instämde Herr V. Cassel.
Ånk. till Exp.-Uisk. deb 11 Juli 1854, kl. 3 a. in.
Utlåtande, t anledning af väckt motion, om pension för aflidne Intendenten
Theodor Sandströms enka och barn,
(U. A.)
Uti en, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen, inom Borgare-Ståndet väckt,
till Stats-Utskottet öfverlemnad motion, har Herr A. M Brinck föreslagit, att
Sluts-Ulshotlels Utlåtande, A7.‘o i 69.
sorn t f. Intendenten vid Allmänna Barnhuset Theodor Sandström i nastlidne
Januari månad aflidit, utan att, efter hvad kändt vore, efterlemna några tillgångar
till enkas och 2:ne späda harns försörjning, Rikets Ständer, enär någon
pensionsrätt icke åtföljt nämnde befattning, hvilken mannen dessutom, i anseende
till pågående reglering af Barnhuset, endast bestridt pä förordnande, måtte behjerta
den nödställda belägenhet, hvari den aflidnes enka med 2:ne oförsörjda
barn sig befunne och å Allmänna In dragn in gs-S tat en åt dem anvisa en pension
af 400 R:dr B:ko årligen; och har motionären ansett denna framställning desto
heldre förtjena afseende, som Sandström, ehuru han blott några få år innehaft
Intendents-befattningen, likväl, enligt hvad vederbörande allmänt vitsordat, under
denna tid, då den af Kongl» Majit fastställda förändrade organisationen af Barnhuset
utfördes och tjensten således var mer än vanligt besvärlig och maktpåliggande,
ådagalagt det mest utmärkta nit och den sorgfälligaste omtanke vid handhafvandet
af deri ekonomiska förvaltningen, hvars detaljer närmast på honom ankommo
och hvarigenom han på ett högst förtjenstfullt sätt medverkat till den
bättre ekonomiska ställning, hvaruti denna inrättning under den nya styrelsens
förvaltning blifvit försatt, samt det afgifna läkare-betyget gåfve vid handen att
hans hastigt inträffade död i väsendtlig mån vållats af öfveransträngning i
tjensten.
Ehuru Utskottet icke vill bestrida den förtjenstfulla verksamhet, som aflidne
Intendenten vid Allmänna Barnhuset Sandström i lifstiden lärer visat i utöfningen
af denna befattning, har likväl Utskottet, vid det förhållande, att Sandström
endast under en kort tiderymd samma befattning innehaft och för öfrigt
icke ådagalagt sådana förtjenster om det allmänna, som kunna påkalla någon
särskild gärd af erkänsla från nationens sida, funnit sig sakna »anledning
att å. förevarande motion tillstyrka Rikets Ständers bifall»
Stockholm den 4 Juli 1854.
It eser va tion:
af - Friherre Cederström, II., Biskop Annerstedt och Doktor Gumcelius, hvilka
åberopade utgifts-afdelningens förslag till beslut i ämnet, så lydande: »Då de
hos Utskottet företedde handlingar utvisa, att t. f. Intendenten Sandström i sin
kraftfullaste ålder allidit till följd af öfveransträngning under utöfningen af sina
tjensteåliggande, och, att boets behållning endast utgjort 923 R:dr 18 sk. 6 rst.,
6
Slals-Ulskollels Utlåtande, N:o 170.
otillräcklige att mot nöd värna lians efterlefvande enka och minderåriga barn,
som icke äro berättigade till understöd från någon pensions-anstalt, får Utskottet,
med afseende å dessa särdeles bevekande omständigheter, på det sätt understödja
motionärens framställning, att Utskottet tillstyrker,
det ett belopp af 250 Ridr, må såsom årlig pension från
Rikets Allmänna Indragnings-Stat tilldelas aflidne Intendenten
Theodor Sandströms enka, lindrig Charlotta /Fallenius,
att utgå så länge hon förblifver ogift och i behöfvande omständigheter
sig befinner.
Ant. till Exp. Utsk. d. 11 Juli 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
pension för framlidne Landshöfdingen m. m. C. U. Nerman
s enka.
(U. A.)
Samteliga Riks-Stånden hafva till Stats-Utskottets handläggning remitterat
en af Kongl. Majit, under den 3 nästlidne Mars, aflåten Nådig Proposition, hvaruti,
med tillkännagifvande, att, sedan Landshöfdingen i Kalmar län m. m. Claes
Ulrik Nerman den 9 Oktober 1852 med döden afgått, samt vid utredningen
af hans bo, såsom följd hufvudsakligen af de hans sterbhus till gäldande ådömde
betydliga husröte-ersättningar för de af honom i lifstiden innehafde boställen,
sterbhusets skulder och gravationer befunnits öfverstiga dess tillgångar, bcmälde
Landshöfdings efterlemnade enka, Amanda Olivia Melin, hos Kongl. Majit i
underdånighet anhållit, att ett årligt pensions-understöd af allmänna medel måtte
Stats-Ulskollels Utlåtande, IS:o 170.
7
åt henne varda anslaget, Kongl. Maj:t, i anledning häraf och under åberopande
dels af Landshöfdingen Normans, under en långvarig tjenstetid ådagalägde fortjenster
i flera åt honom anförtrodda vigtiga och ansvarsfulla befattningar, dels
ock af det förhållande, att hans efterlefvande enka befunne sig i behöfvande
omständigheter, i Nåder föreslagit Rikets Ständer att bevilja henne en årlig pension
af 400 R:dr banko, att å Allmänna Indragnings-Staten uppföras.
Utskottet, som jemväl tagit kännedom om de vid remissen från BondeStåndet
afgifna yttranden i frågan, får, med afseende å Landshöfdingen Nermans
under en mångårig embetsmannabana städse ådagalagda verksamhet och nit, samt
dä, enligt de hos Utskottet företedda handlingar, hans efterlemnade enka saknar
alla tillgångar för eget. oell barns underhåll, tillstyrka,
att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, Landshöfdingen Nermans
enka, Amanda Olivia Melin, må uppföras å Allmänna Indragnings-Staten
till åtnjutande af en årlig pension utaf 400
Riksdaler.
Stockholm den 4 Juli 1854.
Reservationer:
o
af Herrar Hesselgren, P. H., Åsbrinck, C. G., Cassel, V. och Berger, A. A.
samt Riksdags-fullmäktige Matts Pehrsson från Stockholms, Måns Månsson från
Kalmar, Ola Månsson från Christianstads, Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands,
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands, Henrik Andersson från Örebro
och Erik Malmin från Westmanlands län.
Stats-Ulskollets Utlåtande, jV;o 17/.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Juli 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om förhöjning af den ryt--  lare och soldater från IVadstena Krigsmanshiis-kassa tillkommande
pension. (U. yl.)
Med afseende å otillräckligheten af det pensions-belopp, som från Wad--  stena Krigsmanshus-kassa för närvarande vore anvisadt åt afskedade soldater,'
och då nämnde kassas ställning medgåfve en förhöjning deraf, utan att Statsverkets
tillgångar, åtminstone till någon betydligare del, derför behöfde anlitas,
liar, uti en inom Bonde-Ståndet vackt och till Ståts-Utskottet, öfverlemnad motion,
Riksdags-fullmäktigen Johannes Nilsson från Malmöhus län föreslagit, dels
att den ryttare eller soldat, som oförvitligt tjont i 20 år, måtte i årlig pension
undfå 20 R:dr och detta belopp höjas till 25 R:dr, derest han 25 år varit i
Kronans tjenst, dels ock att dessa pensioner skulle öfverlemnas till sockennämndcrna
för att, i händelse pensionären vore oförmögen sjelf sin egendom ordentligt
vårda, användas till den pensionerades vård och underhåll; öfverlemnande
motionären till Utskottets bedömande, huruvida icke den värfvade soldaten redan
efter 15 å 18 års tjenstgöring, borde komma i åtnjutande af pension.
Vid sistlidne Riksdag gjordes enahanda framställning af samme motionär,
och dåvarande Stats-Utskott, som afgaf yttrande i frågan i sammanhang med
väckt förslag om bestämmande af pensions-understödet för båtsmän, fann visserligen
förbättring i afskedade soldaters och båtsmäns vilkor vara önskvärd, men,
dels
Slals-Ulxkotlets Utlåtande, N:o 171.
9
dels med afseende derå, att högst betydliga summor skulle erfordras för åstadkommande,
på föreslaget sätt, af förhöjning i de då fastställda pensions-beloppen,
dels med hänsigt dertill, att ärendet saknade fullständig utredning, ansåg Utskottet
särskildt statsbidrag icke böra ifrågakomma, helst, enligt Utskottets förmenande,
det åsyftade ändamålet, pä annat sätt, till en del borde kunna uppnås. Utskottet
stödde denna åsigt på det förhållande, att den till soldatens pensionerande
afsedda Wadstena Krigsnianshus-kassan på sednare åren så betydligt tillvext,
att Rikets år 1849 församlade Revisorer ansett kassan vara i tillfälle att
bättre än dittills skett, motsvara sitt egentliga ändamål och lemna någon tillökning
i det ringa gratialist-understödet, samt att Krigs-kollegium, uti afgifvet
underdånigt Utlåtande, förklarat, att Kollegium icke skulle underlåta att, om
och när en sådan förhöjning utan äfventyr för kassans tillstånd eller rubbning
i grunderna för dess förvaltning kunde ega rum, derom hos Kongl. Majit göra
underdånig framställning. På grund häraf och då härtill äfven kom, att Invalidhus-fondens
inkomster blifvit ställde, till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, hemställdes,
att berörda motioner måtte få förfalla; hvilken hemställan jemväl af
Rikets Ständer gillades.
Enligt hvad Utskottet nu inhemta!, hafva sedermera stadganden blifvit
meddelade, åsyftande att bereda förbättrade vilkor åt afskedade soldater, hufvudsakligen
likväl åt deni, sorn uppnått den högre ålder, att de kunna antagas sakna
förmåga att genom arbete sjelfva bidraga till sitt uppehälle. Genom Nådigt Bref
af den 22 April 1851 har nemligen Kongl. Majit förordnat, att underhållstagare
i 4:de klassen af Wadstena Krigsmanshus-kassa, hvilka redan hunnit en ålder
af sjuttio år eller derutöfver, skola från och med nyssnämnde år 1851 uppflyttas
i 3:dje underhållsklassen, äfvensom att enahanda uppflyttning derefter borde tillgodokomma
4:de klassens gratialister från och med det år, hvarunder de 70 år
uppnå; och uti Kongl. Brefvet den 21 April 1852 är vordet stadgadt: att, från
och med den 1 Juli samma år och framgent, underhållstagare i 4:de klassen af
nämnde kassa skola, om de vid afskedets erhållande tillhört värfvade arméen,
vid upphunnen 60 års ålder, men då de afskedats från indeldta arméen, vid
uppnådde 65 lefnadsår, uppflyttas i 3:dje underhållsklassen, samt att från och
med nyssomförmälda tid och likaledes allt framgent, underhållstagare i sistnämnde
klass skola, då de hunnit en ålder af 75 år, uppflyttas i 2:dra underhållsklassen;
och liar Kongl. Majit derjemte, enär uti gällande författningar om rättighet
till underhåll af bemälde kassa föreskrift saknades till bestämmande af skillnad
emellan manskap och korporaler eller deras vederlikar, genom Högstberörde
Nådiga Bref af år 1852 funnit lämpligt, att, till uppmuntran ej mindre flir då
tjenande korporaler och deras vederlikar, än för manskapet att söka göra sig
Hih. lill n. St. Ural. 1853 & 1354. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Häft. 2
10
Stats-Utskoltel$ Utlåtande, N:o -172.
värdigt befordran dertill, i Nåder föreskrifva, det ordinarie korporaler af infanteriet
och deras vederlikar af arméens öfriga vapen, hvilka framgent afskedades
samt i berörde egenskap berömligt tjent uti minst 3:ne år näst före afskedets
erhållande, skola vara berättigade till underhåll från Wadstena Krigsmanshus-kassa
uti klassen näst ofvan den, uti hvilken, med tillämpning af gällande
föreskrifter, underhåll bordt, under i öfrigt lika förhållanden, tilldelas manskap
af det vapen, den afskedade tillhört.
Då åtgärder så nyligen blifvit vidtagna till förbättring af pensions-förmånerna
för afskedade soldater, samt Utskottet hyser den öfvertygelsen, att Kongl.
.Maj:t äfven hädanefter skall, i den mån kassans ställning sådant medgifver, bereda
underhållstagare den ytterligare tillökning i det nuvarande ringa understödet,
som af rättvisa och billighet påkallas, hemställer Utskottet,
att den nu väckta motionen icke må föranleda till någon särskild
åtgärd från Rikets Ständers sida.
Stockholm . den 4 Juli 1854.
i\:o it2.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 l Juli i854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående förändrade
grunder för pensionering af Justitie-Råd.
(U. J.)
Uti särskilda, hos Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgarestånden
väckta, till Stats-Utskottets handläggning remitterade, motioner hafva
Friherre af Ugglas, Curt Gustaf Kontraktsprosten Qviding och Herr G. F.
Ekholm, påkallat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att uti det för civile
einbets- och tjenstemän i allmänhet gällande stadgande, att de vid uppnådde'65
Slals-Ulskntlels Utlåtande, N.-o U72.
11
lefnads- och 40 tjenste-år samt då deras sjuklighet med behörigt läkare betygstyrktes,
egde såsom pension å allmänna indragnings-staten uppbära lönens fulla
belopp, en förändring i afseende å Högste Domstolens ledamöter vore af högsta
behof påkallad. Då inom Hof-rätterna och andra embetsverk tjenstemän, innan
de uppnått pensions-åldern, blefvo sjuklige och sålunda urståndsatte att .längre
vederbörligen sköta sina åligganden, begagnades den utväg att tid efter annan
intill dess de hunnit denna ålder bevilja dem tjenstledighet, hvarunder tjensterne
af vikarier uppehöllos. Denna utväg kunde dock ej anlitas i fråga om JustitieRåden,
hvilkas embeten icke, emot ordalydelsen af 17 § i Regerings-Formen, kunde
genom vikarier bestridas. Om ett Justitie-Råd således, till följd af försvagad helsa,
innan han vore berättigad att å indrägnings-stat uppföras, blefve urståndsatt att
längre sköta sitt embete, återstode för honom icke annat val, än att antingen
afgå med den otillräckliga pensionen från civil-statens pensions-inrättning och
Såmedelst, i händelse han ej egde enskild förmögenhet, komma i ekonomiskt betryck,
eller ock qvarstanna vid erabetet med den för en redlig man smärtande
känslan, att icke förmå fullgöra sina åligganden. För afhjelpande af dessa olägenheter
är af motionärerne hemstäldt, att Justitie-Råd, när han uppnått 60. års
ålder och under minst 35 år varit i Rikets tjenst anställd samt företedde läkarebetyg
om fortfarande längre sjuklighet, måtte ega att söka och erhålla afsked
från embetet, med rättighet för sin återstående lifstid till pension från allmänna
indragnings-staten, hvilken motionärerne föreslagit, Friherre af Ugglas, till f:delar
af embetet åtföljande lön och taffelpenningar, Kontraktsprosten Qviding till adelar
af den pension, som vid uppnådd 65 års ålder, enligt de vid afskedstagandet
gällande föreskrifter, finge uppbäras, samt Herr Ekholm till fidelar af den på
Stat anslagne Justitie-Råds-lönen.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en af Herr
G. F. Asker inom Borgare-Ståndet väckt motion, innefattande hemställan, att
Justitie-Råd, sorn i denna egenskap tjenstgjort under loppet af 15 år och derutöfver,
måtte, när han författningsenligt vore till afsked med pension berättigad,
såsom sådan årligen tillgodonjuta 4,000 R:dr B:ko.
För tillgodonjutande af rättighet, att vid afskedstagandet från civilt embete
eller tjenst, såsom pension å allmänna indragnings-staten bibehålla lönens fulla
belopp, erfordras i allmänhet, enligt nu gällande föreskrifter, att hafva uppnått
70 års ålder; dock att enahanda rättighet tillgodokommer jemväl tjensteman af
65 års ålder, såvida han tjent omkring 40 år och medelst läkare-attest styrker
sin sjukdom eller kraftlöshet. Hvad nu angår förstnämnde 3:ne motionärers framställning
om rättighet för Justitie-Råd, att vid 60 års ålder undfå afsked med
åtnjutande af pension från allmänna indragnings-staten, så ehuru, på sätt motio
-
12
Slats-Utskottels Utlåtande, N:n 17i.
närerne anfört, i följd af den såsom vilkor för pensionsrätt stadgade ålder, sådana
händelser visserligen kunna inträffa, då embets- eller tjenstemän, för att icke
beröfvas sin utkomst, nödgas vid sina befattningar qvarstå, äfven sedan minskade
själs- och kroppskrafter ej vidare medgifva göromålens behöriga förrättande, finner
likväl Utskottet betänkligt, att, till förmån för en eller annan klass, ett undantag
från nu gällande föreskrifter i detta afseende göres, hvilken bana, en gång
beträdd, skulle, om den fullföljdes, komma att medföra en betydlig tillökning i
Stats-utgifterna; och då för öfrigt, derest någon af Högste Domstolens ledamöter
före uppnådd pensionsålder blefve för sjuklighet urståndsatf att sin tjenstgöringsskyldighet
fullgöra, enahanda utväg, som tillförene i dylika fall begagnats, torde
äfven hädanefter kunna vidtagas, att särskild Nådig proposition 0111 dennes förflyttande
å indragnings-stat till Rikets Ständer allåtes, har Utskottet trott sig
böra hemställa,
att ifrågavarande 3:ne motioner icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande den af Herr Asker väckta motion om förhöjning af pensionsbeloppet
för Justitie-Råd till 4,000 R:dr, så, enär genom 3:ne Stånds bifall till
Usta punkten af Stats-Utskottets Utlåtande N;o 67, angående regleringen af utgifterne
under Riks-Statens 2:dra Hufvud-titel, Justitie-Rådens löner blifvit från
deras nuvarande belopp, 3,200 R:dr, till 4,000 R:dr förhöjda, i följd hvaraf
Justitic-Råds-pensionen hädanefter kommer att med sistnämnda belopp utgå. hemställer
alltså Utskottet,
att Herr Askers motion icke må till någon särskild Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 .Tuli 1854.
Ii e s e vva t io n:
af Herr Cassel, / .
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1854,
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 173.
1
M:o 193.
Ank. lill Exp.-Utsk. den il Juli 1854, kl. s e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om Remonterings-skyldighetens
samt Bevärings- och Beklädnads-persedlarnes vid Indeldta
Kavalleri-Regementerne öfvertagande af Staten.
(U. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, af flere Ståndets ledamöter understödd, motion,
har Riksdagsfullmäktigen Johan Pehrsson från Upsala län föreslagit, det Rikets
Ständer måtte för sin del besluta, att så väl Remonterings-skyldigheten, som underhållet
af Bevärings- och Beklädnads-persedlarne vid samtlige indeldta Kavalleri-Regementen
finge på passevolans af Staten öfvertagas, samt att grunderna för denna passevolans
borde af vederbörande Embetsmvndigheter uppgöras, och Rusthållarne sedermera länsvis
höras, huruvida de på en dylik passevolans ville ingå.
Denna fråga har vid flere föregående Riksdagar utgjort föremål för Rikets Ständers
öfverläggningar. Redan vid 1840 och 1841 årens Riksdag anhöllo i underdånighet
Rikets Ständer, att, med hänsigt dertill, att de dryga och kännbara kostnader, som
genom krigstillfälligheter uppkommande förluster så väl af hästar, som af omförmälde
slags persedlar, ofta tillskyndade enskilde rustande, skulle lättare bäras i den mån de
jemnarc fördelades, Kongl. Maj:t måtte låta höra vederbörande rusthållare, huruvida
de skulle vilja ingå den öfverenskommelse sins emellan att, vid infallande krig, från
krigets utbrott, en för alla och alla för en, proportionaliter ansvara för den skada, som
kunde träffa regementets eller korpsens hästar, bevärings-, remtygs- och utrednings-persedlar
m. m., eller om rusthållarne heldre önskade att Staten, emot en viss årlig afgift
af dem till Kronan, öfvertoge ansvaret för ersättningen af så väl hästar, som persedlar,
i hvilket fall det likväl skulle åligga Staten att vid krigets slut hålla både de
förre och de sednare i tjenstbart och dugligt skick de rustande tillhanda, samt derefter
för Rikets Ständer framlägga förslag till beredande af den ändamålsenligasle och
således för de rustande minst betungande utvägen till sådan ersättning.
I följd häraf behagade Kongl. Maj:t vid 1844 och 1845 årens Riksdag uti aflåten
Nådig Proposition föreslå Rikets Ständer att, med undantag af Jemtlands Hästjägarekorps
ocn Bohus Läns Regementes Södra Bataljon, med hvilka särskilda förhållanden
Bih. till B. St. Prot 18S3 tL 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 18 Haft. 1
2
i
gtats-Utskottets Utlåtande, N:o 173.
egde rum, rusthållarne vid öfriga ruslhålls-regetnenten och korpser i Riket måtte vid utlysta
sammankomster erbjudas att ingå öfverenskommelse^ samtlige rusthållarne vid de
beridna regementerne och korpserne särskildt och samtlige rusthållarne vid de afsutne
särskildt, att, efter en andel, som kunde på hvarje rusthåll belöpa, icke allenast ersätta
alla förluster i hästar och persedlar, sorn under krigsljenstgoring kunde för de i
öfverenskommelsen deltagande rusthållen inträffa, utan ock under tiden för persedlarnes
underhåll ansvara. Rikets Ständer biföllo högstberörda Nådiga förslag, men anliöllo
tillika underdånigst att, derest allmänna föreningar till ersättande af i krig inträffande
förluster och skador å hästar och rustnings-persedlar mellan rusthållen vid de
beridna regementerne och korpserne samfäldt och rusthållen vid de afsutna samfäldt icke
kunde tillvägabringas, Kongl. Majit måtte täckas till de rustande, regements- och korpsvis
sammankallade, låta ånyo framställa förslag till dylika föreningars afslutande inom
hvarje regemente och korps särskildt. Sedan vid hällne sammanträden med vederbörande
rusthållare desse i allmänhet icke vélat antaga någotdera af de framställda förslagen,
ansåg Kongl. Majit frågan härom höra förfalla, men, med afseende å förloppet
vid de för de rustandes hörande sednast hållna sammankomster med 2:dra LifgrenaaierRegementet
och Westgötha Regemente, behagade Kongl. Majit under den 16 Mars 1847
i Nåder förklara, att, så framt rusthållarne vid dessa regemenler träffade öfverenskommelser
att enhälligt för någotdera regementet antaga det sednare af förslagen, Kongl.
Majit ville, efter underdånig anmälan derom, frågan i hvad dem rörde ånyo till pröfning
företaga. «•
Vid 1847 och 1848 årens Riksdag väcktes äfven inom Ronde-Ståndet motioner,
åsyftande befrielse från desse rustnings-skyldigheter, men dessa förslag afstvrktes af
Sammansatta Stats- samt Allmänna Resvärs- och Ekonomi-Utskotten, som, enär; en sådan
skyldighet blifvit i rusthålls-kontrakterne bestämd, ansågo befrielse derifrån destomindre
böra medgifvas, som sådant skulle orsaka en betydlig utgift för Statsverket,
och rusthållarne, genom åtnjutande af de dem anslagna jordeboks- och mantals-räntor,
hade i allmänhet ersättning för rustningens bestridande; hvadan och då rusthållarne
derjemte icke velat antaga de förslag, som, till beredande af lindring uti ifrågavarande
ersättnings-skyldighet, blifvit, på sätt nämndt är, till dem framställda, Utskotten hemställde,
att motionerna måtte få förfalla. Denna hemställan gillades ock af Rikets
Ständer.
Slutligen har äfven vid sistlidne Riksdag enahanda motion blifvit väckt, hvilken
likaledes af Rikets då församlade Ständer på ofvannämnde skäl afslogs.
Jemte upplysning om hvad sålunda vid föregående Riksdagar i denna fråga förekommit,
får Utskottet, enär några förändrade förhållanden sedermera icke inträffat,
som kunna gifva Utskottet anledning att tillstyrka Rikets Ständer alt frånträda sitt i
ämnet förut fattade beslut, hemställa,
att Johan Perssons motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Juli 1854.
Reservation:
af Riksdagsfullmäktigen Ola Månsson från Christianstads län, som ansåg, att Staten
borde emot kontant ersättning öfvertaga underhållet af Revärings- och fieklädnads-persedlarne
vid lndeldta Kavalleri-Regementerne.
Stats-Utskotlets Utlåtande, IV:o 174.
3
M:o 1*4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. ii Juli 1834, kl. 3 e. m.
Utlåtande, z' anledning af vackla motioner om förordnande af särskilda
Inspektörer öfver Folks ko le-väsendet samt til/sättande
a]' Under-Lärare vid Folkskolörne.
(U. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion, som blifvit till Stats-Utskottet remitterad,
'har Riksdagsfullmäktige!! Pehr Sahlström från Stockholms län anfört, hurusom,
då folkets upplysning utgjorde det kraftigaste medlet att befordra både dess förädling i
moraliskt hänseende och dess ekonomiska förkofran, det borde anses af högsta vigt att
vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom de för folkundervisningen afsedda anstalter kunde
göras i möjligaste måtto gagneliga och bringas i den närmaste motsvarighet till sitt för
hela samhället vigtiga ändamål. I anseende till den korta tid som förflutit, sedan genom
1842 års folkskolestadga en ny och friskare utveckling af folkundervisningen grundlädes,
syntes det ännu för tidigt att vänta några synnerliga resultater af denna organisation,
hvilken, likasom alla genomgripande förändringar, vid utförandet mött svårigheter,
som ej på en gång stöde att öfvervinna, och derföre endast småningom kunde utbildas
till större fullkomlighet. Allmänhetens omdöme om de nya folkskolornas tillstånd och
beskaffenhet vore emedlertid ganska skiljaktigt. Å ena sidan erkändes med tacksamhet
de välgörande verkningar deraf, som redan mångenstädes visat sig, men å andra sidan
hördes också motsatta åsigter. Man klagade nemligen öfver bristande skicklighet hos
lärarne samt likgiltighet och försumlighet hos skolstyrelserna, och ansåge derföre hela
den nya planen för folkundervisningen vara alldeles förfelad. Om det ock måste erkännas,
att tadlet öfver de så nyligen inrättade skolorne icke vore fullkomligt grundadt,
så borde man likväl ej förbise angelägenheten deraf, att verkliga förhållandet med dessa
skolor blefve. utrönt, och kontroller stadgade till förekommande af den missriktning i
deras utveckling, som i annat fall torde uppkomma och hvarigenom de skulle förlora
folkets förtroende. Emedan folkskolan vore nästan undangömd för offentligheten, kunde
missbruk der lättare uppstå och rotfästa sig, en omständighet, som ytterligare visade
behofvet af en kontroll eller inspektion öfver denna inrättning.
Pä grund af dessa åsigter, och då nuvarande förhållanden icke egentligen syntes
påkalla en ny, för alla folkskolor gemensam öfverstyrelse, med samma organisation
4
Stats-Ulskottels Utlåtande, N:o i74.
sorn Statens embetsverk, utan i främsta rummet erfordrades en auktoritet, som kunde
personligen göra sig underrättad om skolornas tillstånd och behof samt meddela råd
och upplysningar, grundade på egen erfarenhet, har motionären framställt det förslag,
att för en tid af tre år tre eller fyra inspektörer öfver folkskole-väsendet i riket måtte
tillsättas, hvilka tjenstemän, utan befogenhet alt ingripa uti beslående auktoriteters makt
och myndighet, skulle ega följande åligganden, nemligen: att under minst sexmånader
af året kringresa i särskilda, af regeringen anvisade distrikter, för att inspektera folkskolorna
och dermed gemenskap egande förhållanden; att öfver dessa inspektioner ej
blott till Ecldesiastik-Departementet inlemna, ulan ock från trycket utgifva en årlig
berättelse; alt mundtligen eller skriftligen kommunicera sig med stifts-styrelserna och
andra myndigheter; att, der så lämpligt syntes, genom vederbörande pastorer sammankalla
församlingarnes skolstyrelser, för att med dem samtala och öfverlägga om skolornas
och folkundervisningens angelägenheter; samt att på bästa sätt tillhandagå skolstyrelser
och lärare med råd och upplysningar i fråga om skolornas och undervisningens
ändamålsenliga inrättande, antingen efter den Rudenschöldska planen eller efter
någon annan sådan, som med hänsigt till lokala förhållanden kunde anses lämplig för
folkskolesystemets utbildning till större fullkomlighet, äfvensom i afseende på inrättandet
af sockenbihliotheker, anskaffandet af läroböcker och undervisnings materiel m. in.;
och skulle lnspeklörerne äfven vara berättigade att till sitt biträde i landsorterna (dock
utan arfvode) förordna sådane personer, som dertill funnes tjenliga och villiga. Med
afseende å den besvärliga och ansvarsfulla befattning, som sålunda skulle komma att
åligga dessa tjenstemän, och då det vore angeläget att dertill 'erhålla fullt skickliga
personer, borde deras aflöning icke bestämmas lägre, än till ett årligt belopp af 1,800
eller 2000 R:dr för hvardera; och som hela kostnaden för den föreslagna inrättningen,
med beräkning af rese-ersättning m. fl. utgifter, skulle uppgå till omkring 30,000 R:dr
årligen, har motionären, som ansåge ett särskildt anslag härför icke vara behöfligt,
emedan erforderlig tillgång kunde beredas af de i Riksgälds-kontoret reserverade besparingarne
på anslaget till folkundervisningens befrämjande, hemställt, att af dessa
besparade medel, hvilka vid 1852 års slut utgjort 41,782 R:dr 27 sk. 1 rst., ett belopp
af 28,000 k 30,000 R:dr måtte af Rikels Ständer för det uppgifna ändamålet anvisas,
samt, i mån af behof, få från Riksgäids-kontoret utgå.
Jemte den från Bonde-Ståndet erhållna remiss å nämnda motion, har Utskottet
fått emottaga flera af motionen föranledda, inom bemälde Riks-Stånd afgifna yttranden,
af hvilka Utskottet, vid ärendets behandling, tagit kännedom; och anser sig Utskottet
härvid särskildt böra omnämna ett yttrande af Lars Gustof sindersson från Elfsborgs
län, som, jemte afstyrkande af den utaf ofvanbemälde motionär föreslagna åtgärd till
folkundervisningens befrämjande, anfört, huruledes skolorna på landsbygden vanligen
vore fördelade i 3 å 4 distrikter för hvarje skollärare, så att läsetiden för hvarje distrikt
utgjorde endast omkring 3 månader på året. Emedan barnens antal i hvart och
ett af dessa distrikter oftast uppginge till 50 å 60 eller derutöfver, och en stor del
måste begynna med att inhemta stafning och innanläsning, hvilket erfordrade en jemn
och noggrann tillsyn, så funnes häruti ett svårt hinder för läraren att på ett gagnande
sätt uppfylla sitt åliggande. Äfven med den största förmåga kunde han ej räcka till
för alla, utan nödgades öfverlemna en del af den angelägnaste uppsigten åt monitorer,
hvilka sällan innehade de kunskaper, att de kunde anses dertill fullkomligt användbara.
För att afhjelpa denna olägenhet föreslog Lars Gustaf Andersson, att någon del
af det för folkundervisningen afsedda anslag måtte få användas till aflönande af underlärare
eller så kallade by-skoimäslare, hvilka det framför allt skulle åligga att fullstän
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 174.
5
digt lära barnen stafning och obehindrad sammanläggning af ord och meningar, innan
de inträdde i den allmänna folk-skolan.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i noggrant öfvervägande; och, beträffande
först den af Riksdags-fullmäktigen Sahlström väckta motion om tillsättande af
kringresande inspektörer för folk-skolorna, så, ehuru Utskottet erkänner den vackra
syftning och det nit för folkskole-väsendets befrämjande, som utmärker denna motion,
betviflar Utskottet dock, alt den ifrågaslällda åtgärden skulle leda till det dermed åsyftade
ändamål. I anseende till det stora antalet af folk-skolor inom riket, skulle, äfven
om fyra skol-inspektörer tillsattes, en sådan tjensteman sannolikt behöfva en tid af flera
år, för alt kunna blott en gång besöka alla skolor inom sitt distrikt. Om någon verkligt
gagnande tillsyn på detta sätt skall kunna åstadkommas, synes det derföre nödvändigt,
att det föreslagna antalet tjenstemän betydligt förökas. Men derigenom komme
äfven kostnaderna för sådana tjeustemäns aflöning och resor att uppgå till ansenliga
belopp; och dessutom torde svårigheten alt till en så besvärlig och ansvarsfull
befattning erhålla fullt skicklige personer ensamt utgöra ett nästan oöfvervinnerligt hinder
för att utsträcka denna plan längre än motionären sjelf afsett. För öfrigt anser
Utskottet, att inseendet öfver folk-undervisningens handhafvande bör — såsom nu är
förhållandet — i främsta rummet tillkomma hvarje församlings Presterskap, - hvilket
otvifvelaktigt kan i detta hänseende på ett gagnande sätt inverka, genom såväl sin nära
beröring med församlingens medlemmar, som sitt åliggande att meddela ungdomen religionsundervisning.
På dessa skäl, och i betraktande jemväl deraf, att inom det Riksstånd,
motionären tillhör, för hvilket folkskolornas tillstånd och behof bör i allmänhet
vara väl bekant, de fleste ledamöter, som i anledning af motionen yttrat sig, funnit densamma
mindre ändamålsenlig, får Utskottet hemställa,
att denna motion icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Vidkommande åter det af Riksdags-fullmäktigen Lars Gustaf Andersson framställda
förslag om tillsättande af under-lärare eller så kallade by-skolmästare, så finnér
Utskottet, att detsamma väl icke torde möta så stora svårigheter, i afseende på verkställigheten,
som nyss omförmälda motion; och det synes äfven sannolikt, att genom
en sådan åtgärd den egentliga folkskole-lärarens verksamhet skulle i betydlig mån underlättas
och hans bemödanden för undervisningen göras mer fruktbärande. Utskottet
anser dock flera betänkligheter förekomma äfven i afseende på detta förslag. För alt
vinna det afsedda ändamålet borde, inom hvarje församling, minst en under-lärare tillsättas,
och derigenom skulle antalet af dessa tjenstemän blifva åtminstone lika stort,
som hela den nuvarande folkskolelärare-personalen. De till folkundervisningen af allmänna
medel hittills beviljade anslagssummor blefve följaktligen alldeles otillräckliga för
bestridandet af denna personals aflöning. Men äfven under förutsättning, att erforderlig
tillgång för närvarande kunde beredas för de till detta ändamål mest oundgängliga
kostnader, skulle Utskottet ändock tveka att tillstyrka en åtgärd, som afsåge att på en
gång fördubbla antalet af den redan talrika folkskolelärare-klassen, hvilken ännu ej kunnat
komma i åtnjutande af sådana löne-förmåner, sorn dess mödosamma och vigtigä
kall anses förtjena, och till hvars pensionerande man hittills ej lyckats att bereda utvägar.
Utskottet finner sig alltså föranlåtet, alt
äfven å denna framställning afstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 4 Juli 1854.
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 175.
N:o f?5.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 11 Juli 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag till premier åt
skicklige folkskolelärare.
(U. A.)
Under erinran, hurusom det i alla tider varit brukligt, att medelst belöningar och
pristäflan befrämja allmänt nyttiga företag och uppmuntra till konsters och vetenskapers
spridande, bär Riksdags-fullmäktigen Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län, uti
en inom Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Ulskottet remitterad motion, föreslagit, att
detta medel äfven måtte begagnas för att åstadkomma en lifligare verksamhet inom
folkskolorna. Då de vid högre lärdoms-skolor och akademier inrättade premier och
stipendier visat sig medföra en god inverkan på undervisningens fortgång, så vore det
sannolikt att dylika belöningar äfven kunde med fördel användas såsom en uppmuntran
för folkskole-lärarne. Derigenom skulle tvänne syftemål kunna vinnas, nemligen att undervisningen
blefve med nit handhafd, samt alt lärarne erhölle en behöflig förbättring i
sina löner; — och har, af sådan anledning, motionären hemställt, alt utaf de i Riks
gälds-kontoret
»för folkundervisningens befrämjande» innestående reserverade medel en
summa af 36,000 R:dr måtte för detta ändamål anvisas, att emellan samtliga stiften i
Riket fördelas, i förhållande till skolornas antal inom hvarje stift. Stifts-styrelserne
skulle derpå låta utgå en uppmaning till alla folkskole-lärare att under de tre följande
åren anställa en täflan mellan skolorna, då de lärare, som efter denna tids förlopp
kunde., medelst intyg af skolstyrelsen, visa sig hafva åstadkommit de största framsteg i
de föreskrifna läro-ämnena, borde erhålla belöningar frän 20 till 100 R.dr banko; och
skulle domkapitlen ega rätt att bestämma denna utdelning, på grund af betygen bifogade
journaler öfver undervisningen, med skyldighet derjemte att låta offentliggöra en
redogörelse för sina åtgärder.
Instämmande i motionärens yttrade åsigt om angelägenheten deraf, att undervisningen
i folkskolorna roed omsorg och nit handhafves, anser Utskottet dock det i sådant
hänseende nu väckta förslag icke vara för ändamålet lämpligt. Om äfven lärjungar
vid samma läroverk genom utlastade belöningar kunna uppmuntras lill flit och
framsteg i studier, torde det likväl vara tvifvelaktigt, huruvida genom samma medel en
lifligare verksamhet och täflan kan åstadkommas genom olika, från hvarandra aflägsna
Stats-Utskoltels Utlåtande, N:o 17 S.
7
läroanstalter. Pröfningen af de vid särskilda skolor anställda lärares ådagalagda flit
och skicklighet i undervisning torde äfven blifva förenad med svårigheter, och att grunda
densamma hufvudsakligen på de förda journalerna öfver undervisningen synes föga tillförlitligt.
Myndigheter, hvilka icke varit i tillfälle att taga närmare kännedom om
hvarje skollärares verksamhet och förmåga, skola vid en dylik pröfning svårligen kunna
undvika misstag. Men en vid dessa allmänna täflingar liden orättvisa komme, utan
tvifvel, långt ifrån att lifva lärarens nit, i stället att göra honom mer likgiltig för sina
pligters uppfyllande. I betraktande af dessa omständigheter, får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion ej må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 4 Juli 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Stati- UUkolteU Utlåtande, N:o 176.
I
N:o 176
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Juli 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet N:a
64 angående beräkningen af Stats-verkels inkomster och vissa
till samma Betänkande hörande bilagor.
(L A.)
Sedan Stats-Utskottets ofvannämnda Betänkande, äfvefisom åtskilliga af
de dervid såsom bilagor fogade särskilde utlåtanden, blifvit från Riks-stånden
tili Utskottet återremitterade, får Utskottet härmed i ett sammanhang afgifva
det förnyade Utlåtande, hvartill de gjorde anmärkningarne föranleda:
Utskottets vid ordinarie eller ständiga inkomsterne uti ingressen framställda
förslag, att priset å Kronans behållna spanmål måtte vid beräkningen
bestämmas till 6 r:dr 32 sk. per tunna, liar af Preste-ståndet blifvit återremitteradt;
men som samma förslag är af de tre öfriga Riks-stånden godkändt oell
således jemlikt 75 § Riksdags-ordningen utgör Rikets Ständers beslut, kan den
erhållna återremisen
icke till någon åtgärd föranleda.
Den vid Usta punkten: ordinarie räntan af Utskottet gjorde hemställan,
att vfickte motioner om landttågs-gärdens upphörande icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda; äfvensom 2 mom. af det i nämnda punkt åberopade
särskilda utlåtandet litt A., angående rättelse uti salpeter-hjelpens beräkning
inom Kalmar, Kronobergs och Jönköpings län, uti hvilket mom. Ut
-
Bih. till R. St Prat 1863 £ 1864. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. W Ilag. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 176.
skottet förklarat sig sakna anledning att till Rikets Ständer hemställa om ersättnings
beviljande för de rusthåll inom de Småländska länen, hvilka genom
förändrad beräkning uti salpeter-hjelpens utgörande komme att vidkännas minskning
i sina augments-räntor, hafva blifvit af Bonde-ståndet återremitterade; men
som Utskottets berörde yttranden af de tre öfriga Riks-stånden bifallits oell förevarande
frågor således enligt 75 § Riksdags-ordningen äro af Rikets Ständer
afgjorde, kan Utskottet
dermed icke taga ridare befattning.
S:dra punkten : Afrads-spanmålcn och Z:djepunkten: Tionde-sparmålen
äro af Preste-ståndet återremitterade; men som de tre öfrige Riks-stånden bifallit
samina punkter, kan, emot 75 § Riksdags-ordningen, den erlållne åt erremiss
en
icke till någon åtgärd föranleda.
5:te punkten: Arrende-medel of kungsgårdar och andra lägenheter är
af samtlige Riks-stånden återremitterad af det skäl, att, ehuru spanm ålspris et å
Kronans behållna spamnål blifvit af Utskottet föreslaget till 6 r:dr 32 sk. per
tunna, priset å arrende-spanmålen likväl vid beräkningen Upptagits endast till
6 r:dr för tunnan; hvarförutan inom Ridderskapet oell Adeln samt Borgareståndet
anmärkts, att den af Utskottet under ofvanstående titel uppförde inkomst
äfven i det afseende Yore för lågt beräknad, att dervid icke tagits i betraktande
de arrende-medel, som, förut utgörande en del af Invalidhus-fondens m.
fl. förvaltande verks inkomster, vid nästlidne riksdag af Rikets Ständer beslutats
skola framdeles direkte till Stats-verket ingå.
Med afseende å de framställda anmärkningarna, får till en början Utskottet
angående anledningen, hvarföre sistnämnde arrende-medel icke vid denna
inkomst-titel upptagits i Utskottets förra betänkande upplysa, att rikshufvudboken
för år 1852, då dessa arrende-inedel första gången till Stats-verket ingingo,
ännu icke varit afslutad, när Siats-kontorets underdåniga skrifvelse, angående
Stats-verkets tillstånd och behof till Kongl. Maj:t afl äts; hvadan någon
inkomst af dessa arrende-medel hvarken i berörda underdåniga skrifvelse, eller
i Kongl. Maj:ts derå grundade Nådiga proposition i ämnet upptagits.
Då emedlertid Utskottet, ehuru sagde rikshufvudbok ännu icke är afslutad,
af andre tillgänglige räkenskaper inhemtat, att samtlige de till Stats-verket
ingående arrende-medlen för år 1852 utgjort 46,338 r:dr 27 sk. 8 r:st i penningar
och 19,408 tunnor 20 kappar spanmåT,. hemställer Utskottet
att förevarande inkomst måtte beräknas till åtminstone
30,666 r:dr 32 sk. i penningar och 19,400 ttmuor span
-
Slata- Utskottet* Utlåtande, K: a 17S.
s
mål, utförde efter 6 r:dr 32 sk. för tunnan, till ett värde
af 129,333 r:dr 16 sk. eller tillsammans 160,000 r:dr.
Stile punkten: Tionde- och Hammar skatt t-j ernet har blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen, men är af de tre öfriga riks-stånden återremitterad;
varande återrenaissen dels grundad å gjorda anmärkningar inom Preste-ståndet,
ntt priset på hammärskatts-jern, som af Utskottet utförts med 15 r:dr, icke
bort höjas öfver det vid sednaste statsreglering antagna, eller 14 r:dr, samt
inom Borgare- och Bonde-stånden, att ehuru tionde-jernet i medeltal under åren
1847—1851 utgjort 11,063 skeppund, och Utskottet föreslagit skattens nedsättande
till •* .-delar af dess förra belopp, samma skatt af misstag beräknats
till 8,400 skeppund, i stället för omkring 7,375 skeppund, såsom den efter
berörde nedsättning rätteligen bort utgöra, dels ock hufvudsakligen föranledd
»t förut beslutade återremisser å det bilagda särskilda utlåtandet litt. C., angående
förändring uti beskattningen i taekjerns-tillverkniugen och stångjerns*
smidet.
Detta sistnämnda utlåtande, deruti Utskottet dels tillstyrkt Rikets Ständer
att. ej mindre, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, medgifva,
att. tionue-tackjerns-skatten måtte från och med år 1855 nedsättas med
en tredjedel af dess nuvarande belopp, än äfven lör deras del besluta, att
hammar-skatten och den afgift, som vid vissa verk i stället för hammar-skatt
ui-gingc, matie, från samma tid räknadt, nedsättas till hälften af hvad de nu
utgjorde, dels hemställt, att en väckt motion om nedsättning för bergsmanshamrar
i minimi-beloppet för beskattningen å oinskränkt smides-rätt, matte af
Rikets Ständer lemnäs utan afseende, har bifallits af Ridderskapet och Adeln,
men är återremitteradt af Preste-ståndet i liela betänkandets vidd. af Borgareståndet.
hvad angår den föreslagna nedså ilningen i tionde- oell hammarskatts;j
ernet, samt af Bonde-ståndet, i afseende i Utskottets yttranden i fråga om
nedsättning i hammar-skatten och minina i-belopp et för omförmälda oinskränkta
mnides-rätt.
De anmärkningar, hvarå i Preste-ståndet följt återremiss, innehålla hufvudsakligen:
Do hvad beskattningen å tackjerns-till verkningen angår, att denna
näring redan nu egde flera väsendtlig» förmåner, såsöip. beiånings-rätt i
Rikets Ständers bank och roterings-friiiéf, hvilken sednare motsvarade hela
tionde-jerns-skatten; att fråga vore väck c om upphäfrande af nuvarade förbud
mot export af tackjern; att oaktadt de af Kongl. Bergs-kollegium uppgjorda
beräkningar öfver priset å tackjern, och kostnaden lör tillverkningen
deraf utföllo sålunda, att tillverkningen skulle lemna ringa eller ingen behållning,
och stundom äfven drifvas med förlust, produktionen af tackjern, emellertid
ifrån år 1847 ökats med samt att jordbruket, derför man icke velat
4
SM»- Ut ika Hett Utlåtande, Ar® 176.
medgifva någon nedsättning i grundskatterna, vöre i större behof deraf än
jernhandteringen; i anseende hvartill yrkats, dels att den ifrågaställa nedsättningen
i tackjerns-skatten icke måtte beviljas, dels ock att sådan nedsättning
måtte ske endast tills vidare och intill dess mera gynnsamma förhållanden flir
handteringen inträdt; 2:o i afseende å hammar-skatten, att denna skatt borde
bibehållas vid sitt hittills varande belopp, till stöd hvarför blifvit anfördt, att
stångjerns-tillverkningen än mindre, än tackjerns-blåsningen, vöre i behof af
skatte-lindring. Stångjerns-tillverkaren understöddes af Jernkontoret, undfinge
lån i Bruksegarnes hypotheks-kassa, och egde i Rikets Ständers Bank belånings-rätt
å jern mot låg ränta. Stångjerns-tillverkningen hade tillförene fått
åtnjuta betydligare lindringar i så måtto, att export-tullen, som förr utgjort 32 sk. på
hvarje skeppund, blifvit nedsatt till 4 sk..och bevillningen å Stångjerns-smidet
under de tretio sista åren förminskats med icke mindre än 50 procent. Nuvarande
konjunkturer voro ingalunda missgynnande för jernhandteringen, enär
export-priserne å ordinärt jern för närvarande utgjorde 16 å 16£ r:dr |)er skeppund,
hvarjemte priset å Engelskt jern nyligen stegrats, och ett nytt afsättnings-tillfälle
för Svenskt jern koinme att nästa år uppstå, genom i Frankrike
beslutad nedsättning å införsel-tullen å jern. Sverige kunde väl icke jemföra*
med England och Belgien med deras stora kapitaler, lättare kommunikationer
och rikare grufvor, med närliggande stora stenkols-lager, hvaremot här i landet
kunde med trädkol tillverkas ett bättre jern; och om producenterne egnade
mera uppmärksamhet å jernets beskaffenhet än å dess myckenhet, samt tillegnade
sig sednare tiders uppfinningar och! förbättringar, skulle jernhandteringen
säkerligen lemna vinst. De öfver kostnaden för stångjerns-tillverkningen uppgjorde
beräkningarne, syntes ej i allo tillförlitliga, och erfordrade en närmare
granskning. Om äfven nämnde tillverkning här i landet icke stigit i samma
grad, som i andra länder, hade likväl under åren 1833—1851, utförseln ökats
med omkring 25 procent, och den inhemska förbrukningen mera än fördubblats;
och skulle, då jern-konsumtionen på sednare tider tilltagit i en ofantlig progression,
det Svenska jernet alltid finna afnämare, om det bereddes till sådan
förbrukning, hvartill det mest efterfrågades. Kunde någon skatte-nedsättning
i allmänhet medgifvas, borde den i främsta rummet tillkomma jordbrukarne.
Den af Utskottet föreslagna nedsättningen i hammar-skatten vore dessutom
alltför obetydlig att kunna bidraga till tillverkningens höjande; och vore,
enligt flere ledamöters tanke, det väckta förslaget om hammarskattens fullkomliga
upphörande att föredraga framför Utskottets förslag, enär vid det
förra vore fästadt det vilkor, att alla bruks-privilegierna jemväl skulle upphöra;
hvarförutan blifvit yttradt, att någon nedsättning i hammarskatten åtminstone
icke borde tillkomma de så kallade Dannemora-verken, eller de bruk,
som hemtade sin malm från Dannemora grufvor. Det hade väl blifvit sagdtr
Stala- Utskottets Utlåtande, N:o 176.
5
att tre af de större bruken i Upland icke utgjorde hammar-skatt in natura, utan
i följd af en med Kronan ingången aversionshandel endast erlade en kontant afgift
af 4,000 daler. Då likväl det af en meddelad, fullt tillförlitlig uppgift visade
sig, att hammar-skatt erlades af alla Dannemora-verken och att taxe-priset
å hammarskatts-jernet derifrån under de sistförflutne tre åren utgjort dels 29
r:dr, dels 26 r:dr och dels 24 r:dr, yrkades, att utredning måtte lemnäs angående
förhållandet med berörde aversionshandel och beloppet af det hammarskattsjern,
sorn dessa bruk utgjorde.
De inom Borgare-ståndet vid återreinissen å förevarande utlåtande afgiftte
yttranden afse hufvudsakligen bifall till den af hr IVoprn i ämnet väckte motion,
om upphörande så väl af tackjcrns-tionden och hammar-skatten, som ock
i sammanhang dermed af de för jernhandteringen ännu återstående privilegier,
till stöd för hvilken åsigt blifvit anfördt, att jernhandteringen borde i afseende
å beskattningen ställas i lika förhållande med de öfriga näringarne, att den beskattning,
som jernhandteringen linge vidkännas genom tackjerns-tionde, hamuiar-skatt,
full och tolag belöpte sig till 23 å 24 sk. för hvarje skeppund; hvarförutan
handteringen erlade bevillning lika med andra näringar, äfvensom bruksegarne
för den till bruken hörande fasta egendomen utgjorde grun d-skatt och
bevillning lika med andra jordegare, samt att, under det jordens värde stigit
med 300 procent, brukens värde fallit. Med de såsom ett bland brukens privilegier
åberopade rekognitions-skogarne vore förhållandet sådant, att sedan de
efter i vanlig ordning skedd skattläggning blifvit af bruksegarne till skatte löste,
för dem erlades årlig skatt, likasom för skattejord i allmänhet. Ej eller vore •
den åberopade fördelen af tullnedsättningen å jern i Frankrike af stor betydenhet,
då tullen ännu utgjorde omkring 7 å 8 r:dr per skeppund. Erfarenheten
visade, hurusom i de länder, der man upphäft beskattningen å bergverken,
denna åtgärd medfört de mest fördelaktiga resultater, så att, medan jernproduktionen
i Sverige under de sista 20 åren endast stigit med 50 procent,
densamma i åtskilliga andra länder stigit med flera hundra procent. Huru skadligt
höga skatter å en näring inVerkade på dess framgång, visade sig af det
olika förhållande, hvari kapitaler blifvit använde för jernhandteringen och andra
näringsgrenar. Jemförde man nemligen tackjerns-tillverkningens tillvext under
de 20 sista åren, med de från Kongl. Kommers-kollegium under åren 1832—
1852 lemnade uppgifter öfver den Svenska industrien, funnes, att under det den
förra stigit ifrån 506,000 skeppund till 765,000 skeppund, eller med endast
51 procent, produktionen af klädes-fabrikerne, som, i följd af olyckliga konjunkturer,
näst jernhandteringen, gjort minsta framsteg, ändock under nämnde 20
år ökats med 67 procent, samt vid öfriga grenar af industrien stigit vid porsEns-bruken
med 89 procent, vid siden-fabrikeme med 100 procent, vid tobaksfabrikerne
med 106 procent, vid glas-bruken med 120 procent, vid repslage
-
6
S/als- Utskottets Utlalatide, N:o 176.
rieme med 124 procent, vid bomulls- och linne-fabrikerne med 149 procent
vid läder-fabrikerne med 105 procent, vid mekaniska verkstädcrno, utom Motala
verkstad, med 106 procent, vid sistnämnde verkstad med 232 procent,
vid oljeslagerierné med 482 procent, vid soeker-fabrikerne med 260 procent,
vid bomulls-spinnerierne med 2,957 procent o. s. v., samt vid samtlige näringsgrenarne
med 140 procent. Då häraf visade sig huru de näringar, sorn voro
fria frän produktions-skatt. gått framåt, vore det äfven skäl att lätta pä de i
en hög beskattning bestående bördor, af hvilka vår jernhandtering vöre nedtryckt.
Härigenom skulle bruks-idkaren komma i tillfälle att tili förbättringar
af tillverkningen använda ett kapital, motsvarande en ränta till lika belopp med
den borttagne skatten och hvilket han annars ofta icke vöre i ständ att. anskaffa;
och att ifrågavarande beskattnings borttagande kunde verkställas utan
att Stats-vcrket derigenom behöfde befara någon brist i sina tillgångar, eller att
skatterna behöfde å annat håll höjas, ådagalades af det betydliga öfverskott å
stats-inkomsterne, som samlades i Riksgälds-kontoret.
Inom Bonde-ståndet hafva de fleste ledamöterne ansett den af Utskottet
föreslagna nedsättningen i hammar-skatten böra afslås. hufvudsakligen af de skäl.
att den föreslagna nedsättningen i tackjerns-skatten äfven komme stångjeru*-  smidet till godo, samt att då jordbruket vöre i en mera betryckt ställning, än
jernhandteringen, och hammar-skatten vore en grund-skatt, någon nedsättning
häruti icke borde ske förr än man ansåg sig äfven kunna medgifva enahanda
lindring i de-grand-skatter, -som hyllade på jordbruks-näringen; hvarjemte, beträffande
minimi-beloppet för oinskränkt smides-rätt vid bergsmans-hamrar. bifall
yrkats till den af motionären, riksdags-fullmäktigen Johan Bergström, föreslagit»
nedsättningen i nämnda belopp ifrån 400 skeppund tili 200 skeppund, enär det
förra vore för högt tilltaget, och det icke öfverenssfämde med billighet, a vt. när
tillverkningen icke kunde uppdrifva» till 400 skeppund, bergsmannen ändock
måste skatta derför.
Som emedlertid ofvanberörde, till stöd för återremisserne anförde sk öl'vedan
vid frågans förra behandling af Utskottet tagits i behörigt öfvervägande, och
Utskottets ifrågavarande utlåtande blifvit bifallet i hela dess vidd af liiclderskapet
och Adeln, utaf Borgare-ståndet i afseende å minimi-beloppcl för den oinskränkta
smides-rätten vid bergsmans-hamrar, och af Bonde-ståndet hvad angar
den föreslagne nedsättningen i tackjerns-skatten; så och då med återremissen från
Borgare-ståndet afsetts att bereda så väl tackjerns-tillverkningen som stångjerns-smidet
större skatte-lindring än den af Utskottet föreslagna, samt jemväl
inom Preste- och Bonde-stånden ett icke obetydligt antal ledamöter yttrat sig
för bifall till den tillstyrkta skatte-nedsättningen, får Utskottet
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva;
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 176.
7
Anseende sigjj dock Utskottet, med hänseende till hvad, på sätt ofvan berördt
är, blifvit yttradt, rörande de så kallade Dannemora-verken eller de
bruk, som från Dannemora grufvor hemta sin malm, böra meddela följande, af
dels äldre handlingar, dels den i Kongl. Bergs-kollegium upprättade hammaråkattslängd,
och dels bemälda Kongl. Kollegii underdåniga berättelse om förhållandet
med bergs-handteringen år 1852 hemtade, upplysningar.
De flesta af förenämnde, inom Upsala och Stockholms län, belägna bruk,
förete, i afseende å beskattning och friheter, icke några från jernbruk i allmänhet
afvikande förhållanden. Af dessa bruk erlägga nemligen Elfkarleby,
Strömsberg, Ullfors, Forssmark och Ortala bruk, hammar-skatt med en procent
af hela den årliga tillverkningen, under det Söderforss, Wattholma, Harg och
Skebo bruk. väl för en del af tillverkningen erlägga lika hammar-skatt, men
derjemte, i följd af frälse-rätt, hafva en annan del af smidet fritt från hamni
ar-skatt, i likhet med hvad äfven eger rum med andra bruk i riket, som
c ga frälse-rätt.
Med de öfriga Dannemora-bruken, Löfsta, Gimo, Österby och Rånäs,
hvilket sistnämnde brak, år 1774, tillkom medelst flyttning från Gimo af en
hammare och 2 härdar, förefinnes åter ett annat förhållande. Löfsta, Gimo
ocdi österby hade, vid medlet af 1600-talet, blifvit från Kronan inköpte med
frälste-rättighet af Louis de Geer, hvarvid likväl förbehåll om rättighet för
Kronan till återlö's'en af bruken blifvit gjordt. Sedan emellertid de Geer och
hans arfvingar derå infört stora förbättringar, och nedlagt betydliga kostnader,
fann Kongl. Majit med afseende härå, för godt, enligt Nådigt bref den 10
December 1687. att antaga ett af då varande egarne till bruken, Emanuel
dr Geers, Steven de Geers och Gerhard de Geers arfvingar gjordt, anbud,
att årligen af bruken till Kronan1 utgifva en rekogniiions-afgift af 4000 daler
«Lfvennyntr einert upphörande af Kronans omförmälda lösnings-räft. På grund
häraf utfärdade Kongl. Kammar-kollegium den 22 i samma månad ett kontrakt,
hvarigenom bemälde bruksegare', deras arfvingar och efterkommande försäkrades.
att i everdeliga tider få till fri och oklandrad egendom innehafva
bruken Löfsta, Gimo och Österby, med alla dertill lydande lägenheter, så väl
hemman och bonde-räntor der i ortcrne, som verk och bytte-rättigheter; äfvensom
de skulle ega att framför andra efter markegången tillhandla sig så väl
dc. kol, som den under bruken liggande allmogen kunde utom uttagskolen tillverka,
sorn ock den skog, samma allmoge kunde vara sinnad att till kolning
»äijä, mot förbindelse för bruksegarne att årligen utgöra dels ofvannämnde rekognition
s-afgift, dels den Kongl. Majit och Kronan af tillverkningen tillkommande
tionden, jemte den vanliga hammar-skatten, dels ock riksdags-bevillningarne,
desse sistnämnde, »dock således att, i anseende till denna utlofvad»
rokoguiticiien, i deras fria behag skall stå till att gifva hvad med brukens vil
-
8
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 176.
tor kan vara kompatibelt, utan att till exempel draga hvad af dem tillförene
j detta fallet kan vara utgjordt;» hvarjemte stadgades, att inga casus fortuiti
gkulle kunna befria dem ifrån ofvannämnde rekognitions erläggande, utom i
den händelse, att Dannemora grufvor, hvarifrån malmen måste tagas, alldeles
skulle utgå eller ock märklig afsaknad taga och de intet annorstädes hade duglig
malm att tillgå, då rekognitionen derefter skulle blifva jemkad och proportionerad.
Af hvad nu blifvit anfördt ådagalägges väl, att omförmälda rekognitions-afgift
ursprungligen icke haft något samband med den af bruken utgående
hammar-skatten. Emellertid skall af det följande inhemtas, att denna afgift
icke saknat inflytande på hammar-skattens nu varande belopp.
Vid dessa bruk var i början smidet inskränkt och bestämdt vid Löfsta
till 2000 skeppund, vid Gimo till 750 skeppund och vid österby till 1,500
skeppund, hvarför hammarskatt erlades med en procent af tillverkningen på
sätt, som ännu för det närvarande eger rum, likväl med den förändring, att
hammar-skatten för Gimo nu mera utgöres till hälften af detta bruk och till
hälften af Rånäs.
Redan genom Kongl, brefvet den 27 Juli 1726 blef smides-rätt till oinskränkt
belopp medgifven Löfsta, Gimo och Österby bruk, utan tillökning i
den förut derifrån utgående hammar-skatten. Sedan nemligen, uti underdånigt
utlåtande den 16 nästförutgångne Mars, Kongl. Bergs-kollegium tfllstyrkt, att
bergverks-egare i allmänhet måtte förbjudas att idka starkare smide än efter
den för hvart verk åsatte hammarskatten, vid vite af 4 daler silfvermynt för
hvart skeppund de befunnos smida deröfver, hade i samma underdåniga utlåtande
Kongl. Kollegium, tillika med åberopande af den rekognition af 4000
daler, egarne till Löfsta, Gimo och österby åtagit sig att för den perpetuele
besittningen af dessa verk till Kronan årligen erlägga, och med erinran, hurusom
i anseende dertill Konung Carl XI genom Nådigt bref den 19 Februari 1696
tillförsäkrat dem att undslippa påökning i hammar-skatten, underdånigst hemställt,
att dessa bruk icke måtte inbegripas under berörde för bruken i allmänhet
föreslagna förbud att utsträcka smidet utöfver det privilegierade beloppet-,
så hade Kongl. Majrt, genom dess ofvanberörda Nådiga bref, funnit godt att,
med förhöjande af det ifrågasatte vitet till 8 daler silfvermynt i öfrigt bifalla
hvad Kongl. Kollegium i förenämnde hänseenden tillstyrkt.
Då härefter, på sätt ofvan förmäles, år 1774 en hammare och 2 härdar
flyttades ifrån Gimo till Rånäs bruk taxerades detta sednare, jemlikt Kongl,
resolutionen den 18 Maj samma år, till hälften af det smide, hvarför Gimo varit
privilegieradt, med förbindelse att erlägga den derå belöpande hammarskatten,
hvarifrån Gimo bruk befriades. Men den oinskränkta smides-rätt, hvaraf
Gimo var i åtnjutande, tillädes icke Rånäs i vidsträcktare mån, än att detta
bruk
Stolg-UIt holleis Utlåtande, S:o 1/G.
9
l>ru.k skulle att utöfver det privilegierade smidet. 37 5 skeppund, hvarför
kammar-s kat i åfvinge, årligen tillverka 1,125 skeppund.
Den ärli a. tillverkningen vid dessa bruk utgör således för Rånäs 1.500
skeppund, men vid de öfriga bruken, seni kafva oinskränkt srnides-rätt. i medeltal
under de sednare åren. för Löfsta G.000 skeppund, för Gimo 1,500 skeppund
och för Österby 2.-700 skeppund, under det hammar-skatt endast utgöres
för det ursprungligii privilegierade smidet; och har lösnings-prisen för Kronans
Lammarskalts-jcrn från samtlige Dannemora-*-verken blifvit för år 1852 fastställda
till 29 r:dr för Löfsta, österby, Gimo och Rånäs bruk, till 26 rulr för
Forssmarks, Strömsbergs, och Ullforss bruk, till 24 rulr för Skebo, Hargs,
Wattholma och Söderforss bruk, samt 19 r:dr för Elfkarleby bruk.
1 följd af Utskottets vidblifrande af sitt förut afgifna utlåtande, angående
förändring uti beskattningen å tackjerns-tillverknihgen och stångjerns-smidet,
och då det af Utskottet föreslagna priset af 15 r:dr å Kronans hammarskatts-jern.
blifvit af Ridderskapet och Altein bifallet, samt af Borgare- och
Bonde-stånden lomnadt utan anmärkning, samt Utskottets beräkning af tackjcrns-skatten,
till 8,400 skeppund icke, på sätt anmärkt blifvit, härflyter från
missräkning, utan grundar sig derå. att då den vid 1844 och 1845 årens
riksdag, till hälften af sitt förut-varande belopp nedsatta tackjerns-skatten vid
1847 och 1848 årens riksdag åter höjdes till utdelar af det förra beloppet,
men. sådant icke kunnat inverka förr än på tiden för den då upprättade Statsreglcringen
eller åren 1849, 1850 och 1851, Utskottet ansett sig vid beräkningen
af tackjerns-skatten, endast böra taga i betraktande inkomsten af denna,
skatt för nämnde år, finnér Utskottet
sig sakna anledning att sitt i förevarande S:de punkt afgifna
förslag frånträda.
9:<le punkten: Alun-tionden, jemte det deri åberopade särskilda utlåtandet
litt, D., om alun-tiondens upphörande, hafva blifvit af Bonde-ståndet återremitterade,
i ändamål att utredning måtte lemnäs, rörande de vilkor, hvarunder
alun-bruken blifvit anlagde; i hvilket afseende uppgifvits, att Andrarums
alun-bruk i Skåne erhållit kronoskogen Magleliemsora med flera krono-parker
mot vilkor, att bruks-egarne skulle uppehålla aluii-tillverkningen; men som förevarande
punkt, jemte berörde utlåtande, äro af de tre öfriga Riks-stånden bifallne,
och således jemlikt 75 §. Riksdags-ordniugen af Rikets Ständer afgjorde.
kan den erkållne återremissen
icke till någon åtgärd föranleda;
Eib. tm R. SL Fröt. 1853 § 1854. 4 Samt. 1 Afd. 2 Rand. 19 Haft. 2
10
Stats-Vlakoltel» Utlåtande■, N:o 176.
Anseende sig doek Utskottet böra, i afseende å det anmärkta förhållandet med
Andrarums alun-bruk, böra upplysa, att i följd af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 14 Augusti 1823, och Kongl. Maj:ts derå grundade Nådiga bref
den 16 Oktober 1824, krono-parkerne Magleliemsora och de Dödas lott, blifvit
såsom ersättning för upphörande af den, innehafvarne af de inom 2 mil
från nämnde bruk belägna krono- och krono-skatte-hemman dittills åliggande
skyldighet, att hålla bruks-egaren tillhanda hvad de af sina skogar utöfver eget
behof hade att afyttra, till bruks-egaren under egande-rätt genom skatte-köp
upplåtne, och att, vid denna upplåtelse väl varit fästadt det vilkor, att alnnverket
skulle underhållas i dess då varande skick, så att Staten måtte kunna
i tionde deraf påräkna minst 30 tunnor årligen, men att denna tionde, i följd
af de uti Kongl, brefven den 23 Januari 1836 och den 10 Mars 1837, meddelade
förändrade bestämmelser i afseende å alun-tiondens utgörande sedermera
nedgått, så att den år 1852 för ifrågavarande bruk ieke utgjort mera än
7,54 tunnor.
litte punkten: Mantals-pcnningarne, har bifallits af Bonde-ståndet,
men är af de tre öfriga Riks-stånden återremitterad i sammanhang med beslutade
återremisser å det särskilda utlåtandet, litt. E.
Detta utlåtande innefattar två momenter. Uti det förra har Utskottet
ansett väckte motioner om mantals-penningarnes upphörande från och med år
1855, icke böra i hela dess vidd bifallas; hvaremot Utskottet i det sednare
momentet tillstyrkt Rikets Ständer för deras del besluta, det befrielse från mantals-penningarnes
utgöraude måtte, från och med år 1855 beviljas följande
klasser, nemligen: Arbetsfolk, så å landet, som i städerna, hvilka icke vorolagstadde
och ej eller njöto ständig arbets-Iön, utan arbetade för dagspenning
eller efter särskild öfverenskommelse oeh beting, och hvilka redan, enligt nu
gällande bevillnings-förordning, åtnjöto befrielse från bevillning efter 2:dra artikeln,
äfvensom vidare husmän och backstugusittare, jemte deras hustrur och
enkor, samt inhyses-hjon. Förra momentet af detta utlåtande är återremitteradt
af Ridderskapet och Adeln, men då detsamma är af de tre öfriga Riksstånden
bifallet, och således enligt 75 § Riksdags-ordningen, af Rikets Ständer
afgjordt, kan berörde återremiss
icke till någon åtgärd föranleda.
Sednare momentet åter, sorti blifvit af Bonde-ståndet bifallet, är af de tre
öfriga Riks-stånden åteTremitteradt, dervid blifvit anmärkt, att hvarje medborgare
i Staten borde på ett eller annat sätt skatta till dess upprätthållande, för
det skydd, han genom Stats-institutionerne åtnjöte. Utskottets förslag" vore så
uppställdt, att missförstånd om meningen samt tvetydighet och oriktigheter vid
Stal»-Utskottet* Utlåtande, N\o 176.
11
tillämpningen måste uppkomma, om detsamma af Rikets Ständer och Kongl.
Maj:t antoges, enär t, ex. vid flera fabriker funnos arbetare, som arbetade endast
på beting, under det, vid andra dylika, arbetarne erliöllo betalning efter
l>eting, men med särskildt tillskott. Husmän vore en benämning, som endast
förekomme i provinsen Skåne oell skulle der betyda torpare, för hvilka i öfrigt
befrielse från mantals-penriingars utgörande icke blifvit föreslagen. Förevarande
skatt kunde icke vara betungande för den ordentlige arbetaren, och om förhållandet
äfven vore sådant för en mängd fattiga inhyseshjon och backstugusittare,
blefve dessa oftast vid mantals-skrifningar och taxerings-förrättningar eller åtminstone
sedermera genom afkortning befriade från utskylder. Borttagandet af
mantals-penuingarne skulle uppmuntra yngre personer att undandraga sig husbondeväldet
samt sålunda i icke ringa grad befordra lösdrifveri, sjelfsvåld och
oordningar af alla slag. Då Bevillning, kurhus- och folk-skole-afgift samt fattigförsörjning
utginge af hvarje mantals-skrifven person, skulle jemväl dessa avgifter
upphöra för dem, som befriades från mantals-penningarne. De personer,
sorn inbegripas under benämningen arbetsfolk, voro ofta, i en ganska god ekonomisk
ställning, stundom bättre än den, hvari torpare och mindre jordegare
be/unno sig; och vöre befrielsen orättvis, örn den utan afseende å behof i allmänhet
medgåfves.
På grund af de nn gjorda anmärkningarne, 6om hufvudsakligen afse den
af Utskottet föreslagna befrielsen för arbetsfolk och husmän, får Utskottet, med
frånträdande af sitt förut afgifna Utlåtande i berörda hänseende, tillstyrka
att Rikets Ständer ville för deras del besluta, det befrielse
från mantals-penningarnes utgörande må från och med år
1855 beviljas backstugusittare med deras hustrur och enkor,
samt inhyseshjon.
De personer, hvilka, derest detta Utskottets förslag af Rikets Ständer bifalles,
kommo att från mantals-penningars erläggande befrias, skulle, enligt hvad
Utskottet trott sig finna, utgöra omkring 178,000 personer; men då antagas kan,
att för åtminstone hälften af dessa personer eller 89.000 afkortning för fattigdom,
fyra minderåriga barn, dödsfall, med flera orsaker, redan erhållits, skulle
den verkliga minskningen å denna inkomst-titel efter 12 sk. för hvarje person
utgöra omkring 22,250 rulr.
Då emedlertid i betraktande tages, att det belopp, 360,000 r:dr, hvartill
Kongl. Majit i Dess Nådiga proposition ansett denna inkomst kunna upptagas,
blifvit beräknadt efter förhållandena år 1851 och nu ifrågavarande inkomst-beräkning
icke vidtager förr än år 1855, samt att mantals-penningarne,
12
Stafs-Utskottets Utlåtande, N:o 176.
enligt uppgifter för <Ie fem åren 1847—-1851 under denna tid ökats med öfver
15.000 r:dr. torde det belopp, hvartill Kongl. Majit beräknat mantals-penningarne,
icke böra nedsättas med mera än 17,000 r:dr, hvadan Utskottet, med
ändring af dess förra beräkning, hemställer, att
inkotnstca af mantäls-penttmgarnc må utföras med 343-000 rdr.
4 5: de punkten: li«valleri~regementemas hästeakcms-spanmål: 44:de
punkten: Ständige rotewakans-afgifter, och 47:d&punkten: rotevakans-afgifl
af utsockne frälsehemmanen i Halland, hafva, jemte i sistnämnde punkt åberopade
särskilda Utlåtandet Litt. G., blifvit af Preste-ståndet till Utskottet återremitterade;
men som berörde punkter och utlåtande äro af de tre öfrige Stånden
bifallne, och således, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, af Rikets Ständer
afgjorde, kan Utskottet dermed
icke taga vidare befattning.
49:de punkten: Tross-passevolans-afgiften, uti hvilken punkt Utskottet
ansett, att en väckt motion derom, att Rusthållarne vid Westgöt!!a afsutna Kavalleri-regemente
måtte tillsvidare, si länge regementet förblefve infanteri, befrias
från nämnde afgift, icke borde till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda,
har blifvit af Bonde-ståndet tili Utskottet återremitterad; i sammanhang hvarmed
Utskottet fått emottaga en inom nämnda Stånd af riksdags-fullmäktigen Carl
Dahlgren från Elfsborgs län, med åberopande af 69 § Regeringsformen väckt
motion, deri blifvit föreslaget, att tross-passevolans-afgiften måtte få upphöra lör
rusthållarne vid de afsutna kavalleri-regementerne.
Då emellertid förevarande punkt är bifallen af de tre öfriga Riks-stinden,
och således, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen af Rikets Ständer afgjord,
kan den erhållna återremissen
icke till någon åtgärd föranleda,
vid hvilket förhållande
något afseende å Dahlgrens förenämnda motion icke heller
torde böra lästas.
5J:sla punkten: Postmedlen, deruti Utskottet meddelat, hurusom Kongl.
Maj:t i Dess Nådiga proposition föreslagit, att postmedlen måtte fortfarande upptagas
till 600.000 r:dr, hvaraf såsom Stats-verkets behållning kunde påräknas
115.000 rdr, och öfverskottet disponeras för post-anstalterne, har blifvit af Preste-ståndet
återremitterad med anmärkningar^ att då motion blifvit väckt angående
en dels af postmedlen användande till förbättrad kommunikation emellan
Gottland och fasta landet, samt dessutom postmedlen borde i första hand an
-
S/ate-Utskotlets Uttalande, N:o 176.
13
täijdas till post-anstaftemas förbättrande, icke sä stort belopp, som det ofvannämnda.
mätte beräknas att till Stats-verket ingå; oell som den al' Kongl. Majit
föreslagna beräkningen, hvarmed det icke tillkommer detta Utskott att taga befattnin.
-. endast: blifvit upplysningsvis meddelad, kan den erhållna återreinissen
för närvarande icke föranleda till någon åtgärd, utan vill Utskottet framdeles
taga hvad sålunda blifvit anmärkt uti öfvervägande vid afgifvande af det Utlåtande,
hvari Utskottet kommer att yttra si g huru stort belopp må kunna beräknas
af postmedlen till fyllande af Siats-verkets behof.
J.)e ptmkter, hvilka icke bär förut äro omförmälda, hafva blifvit antingen
h-i falin a oller lemnade utan anmärkning, och således icke till förnyadt Utlåtande
ä Utskoitets sida föranledt.
Stockholm den 4- Juli 1854.
Reservation:
af biskop Heurlin: »Efter beslut, fattadt i Utskottets plenum oell återremiss,
här Inkomst-afdelningen afgifvit den i Betänkandet intagna redogörelse
för förhållandet med de s. k. Dannemora-verken och deras afgifter till Staten.
Jag nekar icke, att denna redogörelse lemnar en viss ledning för omdömet,
men tror, att nian på ett enklare och kortare sätt kunnat meddela nödiga upplysningar,
så att omdömet alls icke blottställdes att förvillas: Af denna utred
ning
är emedlertid klart och styrkt, att den rekognitions-afgift, som några af
dessa bruk erlägga, ingalunda tillkommit i stället, för hammar-skatt, eller är någon
smides-skatt, utan utgör densamma en för dessa för detta Krono-bruk, enligt
Kongl, brefvet den 10 December 1G87 och kontrakt med Kammar-kollegium
den 22 December samma år betingad, köp esk illings-r tinta för orubbad
besittning med flere förmåner. Det var oGk först genom Kongl, brefvet den
27 Juli 1726, sorn desse bruk Löfsta, Österby och Gimo särskildt undantogos
ifrån skyldigheten att till visst qvantum inskränka det årliga smidet, hvilket sålunda
blef obegränsadt, utan någon deremot svarande på års-tillverkning beroende
förökad hammar-skatt. Afven Yi<J andra f. d. Krono-bruk, t. ex. Ortala,
IX
Statt- Utskottets b flätande, N:o 176.
hvarifrån hammar-skatten erlägges med 1 procent af tillverkningen, utgår en s.
k. rekognilions-afgift, eller k öp e s killings-ranta, som för Ortala var ifrån början
fastställd till 800 daler silfvermynt och nu utgår med 26G r:dr 32 sk. b:ko
årligen. Denna afgift har lika litet som rckognitions-afgiften vid Löfsta, listerby
och Gimo med smides- eller hammar-skatten någonting gemensamt.
Med hamra ar-skatten vid Dannemora-verken Sr förhållandet följande:'
Årliga smidet St&ncfiga Bekognitions-afglft
(circa)
Hammar-skatten
i banko
Sk©
Sk© Lffi
It:dr ak.
Löfsta
6,000
20 —
533: 16.
österby
2,700
15 —
533: 16.
Gimo
1,500
3: 15
133: 16.
Rånäs
1,500
3,- 15
133: 16.
S:ma 11,700
42: 10
1,333: 16.
Häraf synes, att desse bruk hittills i årlig hammar-skatt endast erlagt
42 | skeppund eller något mer än | af de 117 skeppund, som de bordt såsom
enkel hammar-skatt, i likhet med de fleste andre bruk betala, och detta utan
afseende på förmånen att kunna till oinskränkt belopp öka smidet utan någon
tillökning i hammar-skatten.
Utaf do andre Dannemora-rerken erlägga Söderforss, Wattholma, Harg
och Skebo bruk mindre liammar-skatt än 1 procent af smidet, och detta på
grund af egande s. k. frälse-rätt Så t. ex. erlägger Wattholma för 1,400
skeppund årligt smide 7 skeppund hammar-skatt eller ^ procent af års-tillverkningen.
Utskottet har uppgifvit det af Kammar-kollegium och Stats-kontoret under
sednare åren fastställda lösningspris för hammar-skattsjern ifrån Dannemoraverken.
Upplysning härom var lätt att finna uti hvarje års författnings-samling.
För fullständighetens skull hade Utskottet äfven bordt uppgifva det pris,
hvartill stångjern ifrån dessa bruk blifvit af Stats-kontoret försåldt Jag vill
lemna upplysning härom för de bägge sista åren. Sistlidne år betaltes det s.
k. öregrunds-jernet med 30 r:dr skeppundet -— i år är det betaldt med 40
r:dr 2 sk. Af ofvananförda inhemtas, att icke alla bruks-privilegier kunna sägas
vara upphäfde.
Utskottets förslag, att nedsätta tionde-tackjernet till halfva heloppet, kan
jag icke fullkomligt gilla. Konjunkturen för tackjerns-tillverkningen kan icke
sägas vara ofördelaktig, men i ännu högre grad ogillar jag Utskottets förslag,
att allmänt och för alla bruk nedsätta hammar-skatten till hälften. Jernhand
-
Stat»-Utskottets Utlåtande, Avo 176
15
teringen befinner sig icke i allmänhet i någon betryckt ställning. Smärre, icke
»jelfständiga, brak kunna derigenom icke uppehållas, större, sjelfständiga bruk
äro ingalunda i behof af någon skattelindring, vida mindre än jordbruket och
andra näringar. Staten har ej heller råd att göra denna present åt braksintresset.
Nedsättningen till hälften af hammar-skatten, sorn den nu utgår till
olika procent af olika bruk, blir i sin tillämpning orättvis och obillig. De sorn
hittills erlagt | procent och derunder, skulle framdeles utgöra dels blott ’:dejs,
dels icke stort mer än *:dels procent af smidet. Obilligheten blir ännu större
vid de bruk. hvilka, oberoende af års-smidet, erlägga en fix hammar-skatt. 0-  billigt är äfven, att intet afseende fästas vid stångjemets olika värde och pris.
Det ligger öppet, att do bruk, hvilka med bättre malmer, måhända äfven bättre
methoder, tillverka bättre jern, hvarför betalas vida högre priser än för s. k.
ordinarie jern, erhålla en proportionsvis vida högre eftergift, och likväl torde
dessa brak minst af alla vara i behof' af några presenter från Statens sida.
STOCKH(XLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1854.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
1
mo 177.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Juli 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande 3 i anledning af väckta frågor om nytt formulär för
Riks-hufvudboken, samt om särskild hufvudbok för Kongl.
Stats-kontoret.
Cl. A.)
Sedan Kongl. Maj:t, med bifall till Rikets Ständers uti underdånig
skritvelse den 8 September 1848 gjorda hemställan, den 13 Oktober samma
år i nåder uppdragit åt dåvarande t. f. Stats-kommissarien, nu mera Öfverkommissarien
vid Civilstatens Pensions-inrättning, N. A. Fredin, att såsom
formulär uppgöra dels en Riks-hufvudbok efter ny method, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med derför af Rikets Ständer utvecklade grunder,
dels hufvudbok med tillhörande special-redogörelser öfver Kongl. Statskontorets
enskilda rörelse, och Kongl. Maj:t, genom nådig remiss af den 10
Oktober 1851, till Rikets Ständers då församlade Revisorer öfverlemnat af
Fredin upprättade förslag till så väl ny Riks-hufvudbok, som till hufvudbok
för Kongl. Stats-kontoret, hafva bemälde Revisorer, efter granskning
deraf, uti deras den 13 December sistnämnde år, angående Statsverkets
och andra allmänna fonders tillstånd .och förvaltning, afgifne berättelse,
rörande förslaget till Riks-hufvudbok yttrande meddelat, äfvensom och
sedan erforderligt utlåtande från vederbörande embetsverk inhemtats i afseende
å förslaget till hufvudbok för Kongl. Stats-kontoret, och detsamma
blifvit Rikets Ständers år 1853 församlade Revisorer delgifvit, sistnämnde
Revisorer uti deras enahanda berättelse den 15 November samma år, rörande
detta sednare förslag sig utlåtit.
De af Rikets Ständer, enligt ofvanåberopade underdåniga skrifvelse
antagna grunder för Riks-hufvudbokens upprättande, afsågo hufvudsakligen
Bih. till R. St. Fröt. 1853—1864. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i77.
en sådan förändring i nu gällande system för konto-uppställningen, dels
att särskilda konti skulle bildas för de der förekommande fonder, och icke,
såsom hittills varit fallet, efter vissa med allmänna krono-uppbörden sammanhang
egande kathegorier såsom uppbörd, afkortning m. m,, hvilka sednare
i stället borde åskådliggöras uti särskilda Riks-hufvudboken åtföljande
sammandrag eller tabeller, dels i afseende på sättet för berörde fonders
inbördes begränsning, att statsmedels-uppbörden, icke endast med den till
riksstatens utgifter behållna delen deraf, utan med allt det debiterade, äfvensom
beloppen af föregående årens restantier, anmärkta poster och proprie-balanser
samt de s. k. återdebiterade lån och förskotter, borde ordinarie
Statsreglerings-fonden tillföras, dels ock att, vid statsmedlens fördelning
på särskilda fonder och upptagande i Riks-hufvudboken, denna hufvudboks
kapitalräkning borde åt grundfonden inrymmas.
Den föreslagna Riks-hufvudboken ^ fördelad i 2 tomér, innehåller i
den första generel redovisning för hvarje allmän fond, jemte räkningar
med Rikets Ständers Bank och Riksgälds-konloret, äfvensom konti för de
förvaltande verken och myndigheterna, samt i den andra speciel redogörelse
för alla de tillgångar och anslag, som Statsregleringen omfattar, hvarförutan
denna tom är ämnad att upptaga specifikationer af hvarje annan
fond, som i framliden kan finnas bora fördelas på enahanda sätt som med
statsreglerings-fonderna är fallet.
Uti Usta tomen ega Slatsverkets grundfond, Stalsreglerings-fonderna,
så väl den ordinarie som den extra, samt hvarje annan af allmänna medel
bestående fond sitt särskilda konto. Deremot hafva de uti nuvarande Rikshufvudbok
ingående medel, som endast tillhöra något visst län, enskilda
kommuner eller korporationer, såsom Riddarhus-medel, Kurhus-medel m. fl.
icke erhållit egna konti; dock inbegripas de i de förvaltande verkens räkningar,
hvarest medlens tillvaro kan skönjas i balansernas högre tillgångar
och skulder. I afseende på ämnets behandling å dessa kooti for de allmänna
fonderna utvisa förslaget följande förändringar, nemligen: att afkortningar,
såväl ordinarie som extra-ordinarie, hvilka uti nu gällande Rikshufvudbok
upptagas på icke mindre än 42 kooti, motsvarande antalet af
de titlar, hvarunder afkortning förekommer, i förslags-hufvudboken sammanförts
under ett enda belopp, utan specifikation af dessa titlar; att hvad
i nuvarande Riks-hufvudbok upptages såsom anordning utom stat å statsmedlen,
innehållande det som af bötesmedlen icke tillhör Statsverket, utan
ingår till städer, fromma stiftelser och målsegande, är, såsom af lika betydelse
med afkortning, i forslags-hufvudboken inlagdt under afkortningar:
att krono-uppborden, som i gällande Riks-hufvudbok fördelas i a af kortadj
b) anordnad utom statj c) hvad statsmedlen angår, behållen till Riksstatenj
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
3
och beträffande öfrige medlen, levererad inom räkenskapsåretj samt d)
resterande vid räkenskapsårets slutj — i förslags-hufvudboken åter upptages
såsom l:o) afkortad_, 2:o) till disposition behållen} och 3:o) resterande
vid räkenskapsårets slut. Efter fondernas konti intagas räkningarne med
Rikets Ständers Bank och Riksgälds-kontoret, hvilka räkningars innehåll,
endast omfattande de under boksluts-året emellan dessa verk och de uti
Riks-hufvudboken ingående förvaltningar befintliga räkenskaps-förhållanden,
i nuvarande Riks-hufvudbok dels intager en mindre framstående plats, dels
saknas. Vidare förekomma konti med samtliga i 1846 års Riks-hufvudbok
intagna medels förvaltare, hvarvid den grundsats blifvit följd, att för hvarje
förvaltande myndighet i en enda räkning, hvilken erhållit benämning efter
myndigheten, redovisas allt hvad den om händer haft, då deremot, enligt
nuvarande Riks-hufvudbok, redovisningen för nästan hvarje myndighets
förvaltning är spridd på flera konti, så att t. ex. Kongl. Rrigs-kollegii
i gällande Riks-hufvudbok ingående 10 särskilda general-räkningar blifvit
i förslags-hufvudboken till en enda räkning sarnmandragne. Vid l:sta
tomen finnes fogadt ett af sjelfva bokslutet oberoende, men på detsamma
grundadt tabellverk, innehållande dels generelt sammandrag öfver samtlige
i den allmänna förvaltningen ingående medel, så väl dem, hvilka erhållit
egna konti i Riks-hufvudboken, som äfven sådane, hvilka, såsom enskilda
kommuner eller korporationer m. m. tillkommande, ansetts icke fordra lika
utförlig behandling, dels ock special-sammandrag, som blifvit upprättade
särskildt för hvarje slag af omförmälda medel.
Uti S:dra tomen behandlas statsinkomst-titlarne sålunda, att å hvarje
konto upptages, utom de i nuvarande Riks-hufvudbok debiterade inkomstbeloppen
för året, med specifikation af hvad deraf afkortats eller blifvit
till disposition behållet eller ock vid uppbördsårets slut befunnits resterande,
äfven det i Riksstaten påräknade beloppet samt det, vid jemförelse
/ dermed, framträdande öfverskotts- eller brist-beloppet, och å utgifts-anslagens
konti, hvilka i nu gällande Riks-hufvudbok endast tjena till att sammandraga
de anordnade summorne, införas så väl reserverade behållningar
från föregående år, som anslag för året, de tillfälliga inkomster något an-i
slag kan ega, samt, efter anordningens jemförelse dermed, jemväl resultatet
af brist eller besparing; hvarförutan, i stället att nu gällande Rikshufvudbok
på särskilda konti skiljer de anordnade beloppen för året och
föregående åren, förslaget deremot på samma konto sammanställer hela anordnings-,
likasom hela tillgångs-beloppet; och äro de, vid jemförelse med
Riksstats-beloppen uppkommande skiluadssummor, hvad utgiften angår, efter
beskaffenheten, tillförda dels särskildt inrättade konti för hvarje hufvudtitels
besparing och brist, benämnda besparings-fondernas kontij dels
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
ett konto kalladt Stats-regleringens öfverskott och brist, dit äfven inkomsternas
öfverskott och brister öfverföras, äfvensom de s. k. utgifterna å öfverskotten
på Stats-verkets inkomster, i följd hvaraf å detta konto', genom
föring från andra konli, sammandragas alla de hufvudbelopp, som verka
till Stats-regleringens slut-resultat, så att man å detta konto med lätthet
kan inhemta huru detta resultat uppkommer, då deremot enligt planen
för nu gällande Riks-hufvudbok, detta resultat, icke såsom en följd af bokföringens
serie, utan genom ny debitering och kreditering, framställes
å ett mindre bemärkt ställe (Riksgälds-kontorets general-räkning). Då, enligt
det föregående, inkomst-titlarnes ocb utgift-anslagens konti utvisa och
slutbehandla allt hvad till hvarje sådant konto hörer, men hvad sålunda å
dessa special-konti förekommer, efter Riks-statens föranledande, äfven måste
betraktas sammanfördt under vissa bufvud-afdelningar, nemligen, hvad utgifterna
angår, dels såsom särskilda hiifvudtitlar, dels i sin helhet, och,
hvad inkomsterna angår, såsom stats-inkomster i sin helhet, har, uti det
upprättade Riks-hufvudboks-förslaget, det å ofvannämnde special-konti
förekommande innehållet blifvit på de för hufvudtitlarne samt utgift och
inkomst inrättade konti ånyo i sina hufvudsummor framsläldt, hvarvid
likväl, för att förekomma allt missförstånd i afseende på dessa upprepade
belopp, desamma blifvit med rödt bläck betecknade, genom hvilken utväg
sålunda nämnde fördelning kunnat åstadkommas ulan uppoffring af fullständigheten
å special-konti och utan att insigten af bokföringens logiska
sammanhang för granskaren försvåras.
För öfrigt är boken försedd med 2:ne register öfver innehållet, det
ena systematiskt, det andra alfabetiskt.
Uti infordradt och den 26 September 1851 afgifvet underdånigt utlåtande,
hafva Kongl. Stats-kontoret och Kongl. Kammar-rätten anmärkt,
hurusom Rikets Ständers uttryckta åsigt, att kapital-räkningen borde åt
grundfonden inrymmas, blifvit uti det nya formuläret så uppfattad, som
skulle berörde räkning utgöras endast af grundfonden, men enär deraf icke
inhemtades resultatet af de medels förvaltning i sin helhet, hvilka tillhörde
Staten, utan blott den obetydliga förändring, som något år kunde
inträffa i nämnde fonds belopp, hafva Kollegierna ansett af Rikets Ständers
omförmälda uttryck icke böra dragas annan slutsats, än att, med bibehållande
af kapital-räkningen, jemväl grundfonden borde i densamma upptagas,
i hvilket afseende Kollegierna låtit upprätta ett förslag till kapitalräkning,
hvilken i sammanhang redovisade så väl grundfonden, som Statens
inkomster och utgifter för året, och i sådant afseende upptoge, å ena
sidan: a) Statens tillgångar vid årets början; b) dess för året debiterade
inkomster, samt, å andra sidan: a) hvad under årets lopp Staten förlorat
Stats-UUkottets Utlåtande, N:o 177.
5
eller utgifvit, och b) tillgångarna vid årets slut. Vidare hafva Kollegierna
ansett de i förslags-hufvudboken nyttjade benämningar: missvecct-undsättnings-fonden
samt allmänna magasins-fonden eller fonden för äldre miss'vext-undsättningar,
böra för redigbets skull ändras, den förre till kreditivfonden,
eller fonden för undsättningar, och den sednare till magasinsfonden,
eller fonden för äldre undsättningar, äfvensom, enligt Kollegiernas
tanke, de i 2:dra törnen förekommande konti för utgifts-titlarne borde, i afseende
ä redovisningen för besparingarna, förtydligas derigenom, att vid
hvarje anslag antecknades, huruvida detsamma vore förslags- eller reservations-anslag,
eller begge delarna.
Dessutom och då i Riks-hufvudboken ingått blott en del af hvad
som tillhörde Riksgäldsverket, af hvars inkomster största delen, eller den
allmänna bevillningen, debiterades och uppbures genom Statens uppbördsverk,
men af dem aflemnades till Riksgälds-kontoret, som deraf till Kongl.
Stals-kontoret återställde den s. k. statsfyHnads-summans belopp, hvaremot
andra inkomster, t. ex. den del af tidnings-stämplings-afgiften, som i hufvudstaden
utgjordes, och de bidrag, som Banken lemnade för allmänna behofs
fyllande, inginge omedelbart till Riksgälds-kontoret, utan att synas i
Stats-verkets räkenskaper, hvilket äfven vore förhållandet med utgifterna,
enär somliga bestriddes af Riksgälds-kontoret omedelbart, andra åter, hörande
till extra Stats-regleringen, verkställdes af och genom Stats-kontoret,
hafva Kollegierna, på dessa med flere skäl, hemställt, att Riks-hufvudboken,
för att fullständigt utvisa Svenska Drätselverkets verkliga ställning, jemväl
måtte innefatta redogörelse för all den förvaltning af allmänna medel, sora
vore Riksgälds-kontorets fullmäktige anförtrodd; och borde, i händelse Kollegiernas
åsigter i afseende på kapital-räkningen och behofvet af redogörelsens
för Riksgälds-kontorets förvaltning intagande i Riks-hufvudboken
godkändes, formuläret för samma hudvudbok på det sätt förändras, att från
l:sta törnen förflyttades till den 2:dra, alla konti, från och med grundfondens
till och med öfveråriga depositioners, och i deras ställe insattes kapital-beräkningen,
jemte ett sammandrag, eller inkomst- och utgifts-konti,
hvaremot i 2:dra tornen, bland konti för berörde fonder, nya konti för
Riksgälds-kontorets medel och andra dithörande fonder inrymdes i den
ordning ämnena det fordrade, samt att kontot för Riksgälds-kontoret, såsom
förvaltande verk, jemte de öfriga konti, på hvilka förändringarna kunde
hafva inverkan, kompletterades eller rättades i behöfliga delar, i hvilket afseende
föreskrift erfordrades, att Riksgälds-kontorets hufvudbok borde årligen
till Kongl. Stats-kontoret öfverlemnas, för att af vederbörande derstädes,
efter föregånget omslut, i Riks-hufvudboken intagas.
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o ITT.
Med de sålunda föreslagna förändringar och tillägg hafva Kollegierna
tillstyrkt antagandet af ifrågavarande nya formulär till Riks-hufvudbok.
Rikets Ständers Revisorer hafva uti deras ofvan åberopade yttrande
i afseende å Riks-hufvudboks-förslaget anfört att, då, hvad anginge den
deruti begagnade uppställning efter fonder och dessas inbördes begränsning,
äfvensom det bifogade tabellverket, Rikets Ständers föreskrifter blifvit följda,
samt det förändrade sättet att behandla de Staten ej tillhöriga, men till
de förvaltande myndigheterna ingående särskilda medlen måste bereda mera
korthet och redighet, helst uppmärksamheten derigenom icke afleddes från
de för hela riket gemensamma fonderna, Revisorerne, lika med Kollegierna,
ansåge hvad sålunda blifvit föreslaget böra antagas.
Beträffande derefter frågan om en kapital-räkning, så hafva Revisorerne
äfven ansett, att en sådan borde finnas, som sammandroge alla
de special-fonder, i hvilka stats-kapitalet fördelas, och derföre tillstyrkt att
denna förändring må i det nya formuläret vidtagas; men som den af Kollegierna
förslagsvis upprättade kapital-räkning inom hufvud-kolumnen upptoge
bi-kolumner, särskildt för grundfonden samt ordinarie och extra Statsreglerings-fonderna,
jemte en gemensam kolumn för samtlige de öfrige smärre
fonderna, hafva Revisorerne, sorn ansett dessa bi-kolumner obehöflige och äfven
origtige, såsom icke tillhörande begreppet af en kapital-räkning, funnit,
att i dessas ställe borde inrättas 2:ne hjelp-konti till kapital-räkningen,
det ena ett sammandrags-konto för all inkomst och det andra ett dylikt
konto för all utgift, från hvilka hufvudsummorna inginge till kapital-konto,
för att der sammanställas med in- och utgående balanser, i hvilket afseende
Revisorerne låtit upprätta förslag dels till dylika hjelp-konti, dels till ett
kapital-konto, som äro förslags-hufvudboken bifogade.
I afseende å sättet för uppställningen af de allmänna fondernas
konti, hafva Revisorerne funnit den i Kollegiernas förslag till kapital-räkning,
äfvensom i de flesta af förslags-hufvudbokens fond-konti förekommande
sammanföringen under högst 4 hufvud-detaljer, nemligen in- och
utgående balanser samt inkomster och utgifter böra å alla fonders konti
tillämpas, hvadan, då afvikelse derifrån skett i förslags-hufvudboken å ordinarie
Stats-reglerings-fonden, missvext-undsättnings-fonden och fonden
för öfveråriga depositioner, Revisorerne ansett, för enhets vinnande, rättelse
derutinnan böra ske.
Vidkommande de uti förslags-hufvudboken ingående s. k. kreditivoch
allmänna magasins-fonderna, hvilka enligt det nya formuläret skulle benämnas,
den förra missvext-undsättnings-fonden och den sednare allmänna
magasins-fonden eller fonden för äldre missvext-undsättningar,
men, enligt Kollegiernas mening, borde hela den förra kreditiv-fonden
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
7
eller fonden för undsättningar och den sednare magasins-fonden eller
fonden för äldre undsättningar_, hafva Revisorerne, instämmande i Kollegiernas
förslag till benämning af den sednare fonden, funnit den af Kollegierna
föreslagna rubriken för den förra fonden vara mindre lämplig och
blott förvillande, enär samma fond numera har egna inkomster, utan att
bestämdt gifvet är, att någon del af det kreditiv, hvaraf benämningen ursprungligen
tagits, dertill skall ingå, helst detta kreditiv äfven kan till
andra fonders understöd användas; hvadan Revisorerne föreslagit att denna
fond måtte få namn af undsättnings-jonden, såsom närmast angifvande
fondens ändamål.
Revisorerne, som lika med Kollegierna, ansett, att å konto för statsutgifterne
borde anmärkas när anslaget vore förslags-anslag eller reservations-anslag,
hafva för öfrigt tillstyrkt det af Kollegierna väckta förslag
om intagande i Riks-hufvudboken af redogörelsen för all den förvaltning
af allmänna medel, som Riksgälds-verket tillhör, hvarjemte och då hvad
anginge öfriga i förslags-hufvudboken iakttagna förändringar, desamma ansågos
ändamålsenliga, Revisorerne slutligen hemställt, att ifrågavarande formulär
till ny Riks-hufvudbok, med ofvan anmärkta ändringar och tillägg,
måtte, såsom ledande till en fullständig och lättfattlig öfversigt af Svenska
Drätselverket, varda till efterrättelse antaget.
I afseende å frågan om redogörandet i Riks-hufvudboken äfven för
den Riksgälds-konloret, tillhörande förvaltning af allmänna medel, har se
dermera,
genom Utskottets föranstaltande, utlåtande blifvit inhemtadt från
Herrar Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, hvilke uti skrifvelse den 26 sisll.
Maj sig derom yttrat, att, å Riksgälds-kontorets sida, något hinder mot
verkställigheten af hvad i sagde hänseende blifvit föreslaget så mycket
mindre syntes förekomma, som de omständliga utdrag af detta verks räkenskaper,
hvilka för hvarje år, så snart hufvudboken är afslutad, från
trycket utgifvas, torde i allmänhet innefatta alla erforderliga uppgifter och
upplysningar med hänsigt till den redovisning för de under Riksgäldskontorets
förvaltning ställda medel, hvilkas intagande i Riks-hufvudboken
kunde ifrågakomma; men om nyssberörde räkeuskaps-utdrag funnes i ett
eller annat hänseende icke fullt upplysande, kunde för sådant ändamål
Riksgälds-kontorets hufvudböcker jemte öfriga hos detta verk befintliga
räkenskaper, på lämpliga tider och då desamma för göromålens gång inom
verket icke erfordrades, hållas vederbörande tjenstemän i Riksboksluts-kontoret
tillhanda.
Utskottet öfvergår nu till redogörande för den väckta frågan om
formulär till hufvudbok för Kongl. Stats-kontoret.
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 17T.
Uti sin berättelse om granskning af Stats-verkets räkenskaper hade
Rikets Ständers år 1845 församlade Revisorer fästat uppmärksamhet derå,
att Stats-kontorets Memorial- och s. k. Kammarskrifvare-böcker egentligen
voro journaler öfver de dagligen förefallande anordningarne, utom det att
de förra upptoge jemväl Räntekammarens inkomster. Stats-kontoret saknade
deremot egen hufvudbok öfver sin enskilda rörelse, enär Räntekammarens
utgjorde blott kassaräkning, samt Riks-hufvudboken, synnerligast i
anseende till dess samtidiga afslutande, icke vore såsom hufvudbok för
Stats-kontoret tjenlig. Saknaden deraf medförde, bland andra, de olägenheter,
att före Riks-hufvudbokens afslutning fullständig kontroll och öfversigt
af verkets enskilda ställning ej kunde vinnas, att förskotters redovisning,
fordringars indrifvande m. m. kunde längre tid förglömmas och Statens
säkerhet sålunda äfventyras, enär en balanspost kunde 21 år och möjligen
derutöfver blifva i saknad af åtgärd; hvadan Revisorerne ansågo vara
af synnerlig vigt och ledande till ordning, att Stats-kontoret, lika med öfriga
verk, öfver sin enskilda rörelse årligen upprättade och afslutade hufvudbok,
hvilken sedermera lill Kammar-rättens revision öfverlemnades.
Instämmande i detta yttrande, hade Rikets Ständers år 1847 samlade
Revisorer tillagt: att Stats-kontorets bestyr med staters uppgörande
och anslagens dymedelst skeende fördelning mellan särskilda verk och
myndigheter, samt upprättandet af Riks-hufvudboken vore helt annorlunda
än befattningen med speciela anslags anordnande, utlåning af vissa fonder,
samt inseendet öfver Räntekammaren och slottsmagasinet m. m., hvilket allt
vore en Stats-kontoret ensamt tillhörande rörelse, hvarvid andra myndigheters
åtgärder icke förekomma, och hvaröfver upprättandet af särskild
hufvudbok vore lika naturlig, som att andra myndigheter uppgjorde en
sådan för hvad de hade om händer; att Riks-hufvudboken, som vore en
sammanfattning af samtlige verks redovisningar, ej kunde utgöra hufvudbok
för Stats-kontoret, hvars förvaltning vore blott en integrerande del af
det hela; att genom upprättande af den ifrågakomna hufvudboken, riksbokslutet
icke, såsom Stats-kontoret förmenat, behöfde fördröjas, enär densamma
borde kunna fullbordas lika tidigt som andra förvaltande verks
redogörelser, hvaremot de särskilda räkenskaperne öfver Stats-v,erkets spanmål
och chartse-sigillatae-afgiften blefve öfverflödiga, och tjenstemannapersonalen
kunde minskas samt tillgång vinnas för bestridande af de ökade
göromål, som för hufvudboken blefve oundvikliga; att då Öfver-revisionsdepartementet
i allmänhet blott tillsåge, att hvarje post vore försedd med
Stats-kontorets qvitterade anordning, men ej vore i tillfälle att kontrollera
anordnade belopps rälta beräkning enligt stat o. s. v., samt Rikets Ständers
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 117.
9
ders Stats-Utskott och Revisorer ej kunde ingå i specialiteter, borde Statskontorets
hufvudbok, verificerad, såsom vid flera förvaltningar, med vederbörliga
reqvisitions-handlingar, till granskning i Kammar-rätten ingå.
Vid pröfning af hvad sålunda blifvit framställdt och föreslaget,
hade Rikets Ständer, som funnit nyttan och behofvet af ifrågavarande
hufvudbok fullt ådagalagde; och då ett af Stats-kontoret väckt förslag att
till Öfver-kommissarien Fredin öfverlemna uppgörelsen af formulär till
densamma syntes lämpligt, uti underdånig skrifvelse den 8 September
1848 (N:o 192) anmält, att de, för sin del, åt Fredin, som vore dertill
villig, på vissa uppgifna vilkor uppdragit att, samtidigt med en Rikshufvudbok
efter ny plan, uppgöra en formulär-hufvudbok med specialeller
bi-redogörelser för Stats-kontorets enskilda rörelse, på de grunder,
som uti förberörde revisions-berättelser hufvudsakligen angifvits.
Sedan Kongl. Maj:t den 13 Oktober 1848 bifallit Rikets Ständers
ofvanberörde beslut och Öfver-kommissarien Fredin till Kongl. Majit i underdånighet
aflemnat det af honom upprättade hufvudboks-förslag, hade
detsamma, jemte Stats-kontorets underdåniga yttrande i ämnet, öfverlemnats
till granskning af Rikets Ständers år 1851 församlade Revisorer, hvilka
derom yttrat hufvudsakligen följande:
Uti förslaget hade blifvit intagne redogörelserna för räntekammaren
samt de uti memorial-böcker ne förekommande anslag och fonder jemte
deraf härledda fordringar och skulder äfvensom de tillgångar, som för
Stats-kontoret uppkomma genom rättigheten att anordna på landtränteriernas
behållningar. Vidare omfattade förslags-hufvudboken dels hvad utaf
redogörelserne för Stats-verkets spanmål, chartas-sigillatae-uppbörden, den så
kallade kreditiv-fonden och allmänna magasins-fonden, tillhörde Stats-kontorets
omedelbara förvaltning och hvilkas hufvudböcker för framtiden kunde
upphöra, dels äfven redovisning för Kronans effekter å Stockholms jernoch
metallvåg samt Avesta krono-inspektion, hvars hufvudbok jemväl kunde
afskaffas, och hvilka båda omedelbart lydde under meranämnde embetsverk.
Den nya hufvudboken, på angifna skäl fördelad i 4 afdelningar,
nemligen för: A) Penningar, B) Stämpladt papper, C) Spanmåls-effekter,
D) Bergsprodukter, hade ansetts böra i framtiden upprättas icke efter räkenskaps-terminens
slut, på grund af primära anteckningar, utan under
samma termin, så att anteckningarne successive verkställdes omedelbart i
sjelfva boken, hvarigenom besparing i arbete, samt tidigare öfversigt och
afslutning blefve möjliga, utan att framställningen förlorade i klarhet. För
hufvudbokens omfattning var kalender-år i allmänhet antaget, men med
utsträckning såsom tillförene till åtta månader in på nästa år blott hvad
Bih. till R. St. Prot. 1863—1864. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 30 Baft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
vissa anordningar beträffade, hvarvid likväl författaren framställt fördelen
att i allo antaga kalender-årets slut såsom afslutnings-termin. Vidare
korarae, enligt förslaget, hvarje års hufvudbok att upptaga endast
hvad som vid sagde termin vore kändt, hvadan, i motsats till hvad förr
varit förhållandet, resultaterne af t. ex. 1846 års Riks-hufvudbok, såsom
afslutad först år 1848, ej kunde i förstnämnde års hufvudbok för Statskontoret
blifva synliga. Slutligen hade såsom allmän princip antagits, att
ingen post finge bokföras, utan Stats-kontorets befallning, för tillämpning
af hvilken princip grunderna jemväl blifvit anförda.
Likasom nuvarande memorial-hufvudböcker hade pennin ge-hufvudboken
blifvit för vighets skull fördelad i flere tomér; och syntes Revisorerne
de i densamma förekommande konti vara hvarken flera eller färre
än ämnenas behöriga utredning erfordrade, äfvensom emot sjelfva uppställningen
inom hvarje konto intet varit att anmärka, hvilket omdöme Revisorerne
lemnat jemväl om hufvudböckerne för det stämplade papperetj
spanmåls-eJJ ekterne och bergsprodukterne.
Emot förslaget hade Slats-kontoret anmärkt, bland annat, att, enär
detta embetsverk hade beröring med alla de auktoriteter, som förvalta
statsreglerings-medlen, samt allt detta utgjorde dess rörelse, förslagets omfattning
vore för trång och hufvudboken fördenskull olämplig. Stats-kontoret
hade likväl härvid, enligt Revisorernes tanke, icke iakttagit att, ehuru
dess verksamhetskrets egde denna omfattning, en del deraf utöfvades af
verket omedelbart, utan andra auktoriteters biträde och hvilken del utan
tvifvel vore hvad föregående Revisorer benämnt Stats-kontorets enskilda
rörelse, hvaröfver de önskat säl skild räkenskaps uppgörande, emedan alla
öfriga auktoriteter, som förvalta allmänna medel, hvar för sig, redan egde
och måste ega fristående redovisningar öfver hvad de omedelbart om händer
hafva. Revisorerne afstyrkte således antagande af en sådan hufvudbok,
som Stats-kontoret i sammanhang härmed löreslagit öfver dess rörelse,
enligt verkets ofvanuppgifne omfattning, helst sålunda den anmärkta bristen
i närvarande förhållanden qvarstode, och i allt fall resultaterne afen
så beskaffad hufvudbok blefve genom Riks-hufvudboken bekanta. Deremot
syntes Öfver-kommissarien Fredin hafva riktigt uppfattat och fullföljt Rikets
Ständers mening i afseende å vidden af Stats-kontorets omedelbara
rörelse, äfvensom rätteligen förfarit derutinnan, att icke upptaga Mynt-och
Kontroll-verken i Stats-kontorets hufvudbok.
Af Stats-kontorets öfriga anmärkningar, åsyftande att visa förslagets
oanvändbarhet hade en del befunnits röra saknad af sådant, som synts
revisorerne obehöfligt, om icke onyttigt, såsom dels att statistiska upplysningar
borde finnas å Statsmedlens hufvudkonto, hvilket Revisorerne åter
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
11
ansågo tillräckligen klart, då det afslutades på lika sätt, som Stats-kontoret
föreslagit för Riks-hufvudbokens kapital-räkning samt deruti ingående
summor . förklarades å särskilda bi-konti, dels att hufvudboken ej visade
huru mycket å hvarje hufvudtitel blifvit utbetaldt, hvilket anspråk likväl
en special-räkenskap i allmänhet ej kunde uppfylla. Vidare hade klandrats
att inkomster och utgifter genast skulle antecknas i hufvudboken,
icke å särskilda förteckningar, som vid årets slut sammanfattas. Detta syntes
emellertid, såsom fördelaktigt, böra godkännas, då derigenom både tid
möda och material besparas. Stats-kontorets åsigt, att Ränte-kammaren
blefve befriad från all redovisning samt Memorial-bokhållareii komme att
redovisa ej blott för sig, utan ock för Ränte-kammaren, kunde ej heller af
Revisorerne delas, enär förslaget innehölle att och huru en sådan redovisning
borde ske samt icke förutsatte något dylikt åliggande för Memorialbokhållaren.
För att visa bristande öfverensstämmelse mellan Stats-kontorets
hufvudbok och dess konto i Fredinska Riks-hufvudboken, hade Statskontoret
jemfört belopp, mellan hvilka, efter Revisorernes tanke, jemförelse
ej kunde ega rum, såsom mellan statsanslag i den förra samt derå skedd
anordning och leverering i den sednare boken, mellan remisser af statsmedel
i Stats-kontorets hufvudbok och remisser af både dylika och andra medel
i Riks-hufvudboken, samt mellan skuldbalanser å statsmedlen i den förra
och tillgångsbalanser enligt konto i Rikshufvudboken o. s. v. Stats-kontor.et
hade ej heller fästat nödigt afseende derå, att belopp, hvilka under förvaltningsåret
bokföras, sedermera vid Riksbokslutet, då närmare kännedom
om dem vinnes, måste upptagas under andra rubriker.
Den anmärkta bristande öfverensstämmelsen mellan nämnde hufvudbok
och konto i afseende å Statsverkets inkomst-öfverskott förklarades
deraf, att hvad som å Landtränterier anordnats ej kunnat vid Riksbokslutet
upptagas å konto för Stats-kontoret, utan, likasom i nuvarande Rikshufvudbok,
rätteligen hänförts till Landtränteriernas konti. För dylika
olikheter mellan räkenskaperne redogjordes ock alltid uti Riks-bokslutskontorets
omslut, och förekommo i öfrigt samma differenser mellan Statskontorets
egna räkenskaper och Riks-hufvudboken för år 1846, utan att
derför någonderas tillförlitlighet kunnat ifrågasättas. Stats-kontoret hade
jemväl ansett omöjligt för Memorial-bokhållaren att, äfven med biträde
af en Kammarskrifvare, medhinna det föreslagna hufvudboks-arbetet; men
på de i motiver na till förslaget framställda grunder syntes det Revisorerne
åtminstone, sannolikt, att arbetet kunde af dessa personer verkställas. Visserligen
bade Stats-kontoret redan den 24 Oktober 1850 förordnat,1 att alla till
grund för anordningarne liggande handlingar skulle för hvarje år ordnas och
bindas, för att tillhandahållas Kammar-rätten och Rikets Ständers Reviso
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
rer, äfvensom att, med afskaffande af Ränte-kammarens memorial-böcker,
bokhållaren derstädes skulle månadtligen, med utförliga rubriker, å koncept-förteckningarne
till räntekammare-hufvudboken införa reversaler och
anordningar, hvarigenom allt och då Riks-hufvudboken specifikt redogjorde
för besparingar och reservationer å hvarje anslag och hufvudtitel, fullstän-'
dig redovisning ansetts vara åsLadkommen. Ehuru Revisorerne funno förstnämnde
åtgärd ändamålsenlig, ansågo de likväl genom dessa förordnanden
icke åstadkommen den fullständighet, som genom förslags-hufvudboken syntes
vara åsyftad. Stats-kontoret hade äfvenledes nyssnämnde dag förordnat,
att räkenskapsterminen, jemväl för anordningar å stats-anslagen, skulle
slutas den 31 December hvarje år.
Öfver åtskilliga af Öl ver-kommissarien Fredin, i sammanhang med
sitt förslag till hufvudbok framställda, men till en del ganska vigtiga frågor,
hade Stats-kontoret ansett öfverflödigt att sig yttra, och då Kammarrätten
ej heller fått tillfälle att i ämnet sig utlåta, ansågo Revisorerne
dessa embetsverk böra deröfver meddela yttrande, innan förslaget till slutlig
pröfning företoges.
Med anledning af denna Revisorernes begäran hafva uppå nådig
befallning och efter vederbörande tjenstemäns hörande, Stats-kontoret och
Kammar-rätten, den 21 Maj nästlidet år, uti gemensamt underdånigt utlåtande,
anfört hufvudsakligen följande:
Om Stats-kontorets nuvarande bokföring och redovisning jemfördes
med Riks-hufvudboken och underordnade verks räkenskaper, saknade hvarken
Kammar-rätten eller Rikets SLänders Revisorer och Stats-Utskott nödiga
handlingar för alt öfverskåda verkets ställning och granska dess förvaltning.
Då alla Kronans medel icke gå in till Stats-kontoret eller ut derifrån,
utan en del stadna i Landtränterierne, kunde hvarken Stats-kontorets
penningerörelse eller Ränte-kammarens hufvudbok vara så vidsträckt, som
hela rikets drätselverk eller Riks-hufvudboken. Kollegierna bestredo väl
icke att en hufvudbok för verkets särskilda rörelse kan. upprättas, men
deremot mötte dock i verkställigheten stora svårigheter. Behofvet och nyttan
af denna räkenskap kunde äfven hetviflas, enär den hlefve föga upplysande
och i vissa fall missledande. Om den inskränktes till de medel,
som passerade Ränte-kammaren, blefve den blott en omskrifning af dess
hufvudbok, men dock mindre omfattande än Stats-kontorets nuvarande redogörelse.
Skulle åter den nya hufvudboken, såsom nu föreslagits, upptaga
äfven de utgifter, som af Stats-kontoret å Landtränterierne anordnas,
så måste deri, för att visa de för utgifterna behöfliga tillgångar, äfven taga
i heräkning sådana inkomster, som ej i räntekammaren inflyta, och sträckte
sig då till en rörelse, som läge utom Stats-kontorets särskilda kassa.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
13
Kollegierna ansågo den föreslagna hufvudboken hvarken blifva tillförlitlig
eller tillfredsställande. Bokslutet mäste nemligen grundas på kalkylerade
siffror, emedan de verkliga beloppen i vissa fall samt spanmålens
värde och besparingarnes belopp ej vid dess afslutande utan först
när Riks-hufvudboken är färdig, voro kända, hvaraf följde att den ingående
balansen blefve felaktig. Om, för undvikande af denna olägenhet, afslutningen
uppskjötes till dess riksbokslutet vore upprättadt, så blefve den
föreslagne bokens umbärlighet desto mera ögonskenlig, och om den skulle,
såsom förslaget afser, aflemnas till Kammar-rätten 2:ne månader efter årets
slut, kunde den svårligen hänföras till de afslutade räkenskaper, som, enligt
Instruktionen för Rikets Ständers Revisorer, tillhöra deras granskning.
Vissa summor voro nämligen osäkra, och boken skulle i gransknings-hänseende
medföra misstag och skriftvexlingar. För många poster komme jemväl
alt saknas verifikationer, enär dessa borde åtfölja redogörelserna för
de ränterier, hvarifrån de af Stats-kontoret anordnade medlen utbetalts.
Såsom skäl emot den ifrågavarande hufvudbokens antagande, har ytterligare
dels af Kollegierna, dels uti vederbörande tjenstemäns yttranden
uppgifvits och torde här böra i möjligaste korthet anföras: att allmänheten
blefve vid medels insättande och uttagande uppehållen; att räkenskapsföringen,
nu enkel och lättfattlig, blefve dunkel och, särdeles hvad extra
statsregleringen angår, vidlyftig; att verklig utgift i de flesta fall ej syntes
såsom sådan, emedan anslag skulle föreställa utgift; att outtagna anslag eller
delar deraf framstodo såsom skuld; att svårigheter mötte genom det ovilkorliga
stadgandet, att ingen post finge bokföras utan Stats-kontorets befallning;
att kontrollen å Ränte-kammarens vécko-rapporter ej kunde verkställas
med mindre än att förra veckans inkomster och utgifter å ungefär
300 konti genomsåges och summerades, hvarvid de å Ränterierne anordnade
poster, ehuru ställda i samma kolumn som de andra, måste undantagas,
hvarförutan alla utgifts-konti borde med banko-räkningarne jemföras,
så att, medan allt detta skulle ske, annoteringen af anordningar förhindrades.
Rikets Ständers sednast församlade Revisorer, som af samtliga ärendet
tillhörande handlingar undfått del, förmälde sig hafva deråt, så vidt
tiden medgifvit, egnat sorgfällig uppmärksamhet och dervid funnit det uppgjorda
förslaget vittna om ospardt arbete och rastlöst bemödande att göra
utredningen så fullständig som möjligt. Bland förslagets många förtjenster
vore att det söker åskådliggöra tillståndet efter hvarje års slut, med hvarje
hufvudlitels i Stats-kontoret uppkomna besparingar; att liqvid mellan detta
Verk och Fångvårds-sLyrelsen skulle ega rum efter hvarje årsslut, utan afbidan
å riksbokslutet samt att hittills saknade konti komme att uppläggas
14
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
för de spannmåls- och bergs-effekter, med hvilka Stats-kontoret har befattning.
Enligt Revisorernes tanke vore likväl förnämsta vilkoret för en hufvudbok,
att deruti skola, efter förut i bi-böcker gjorda anteckningar, och
med tydlig hänvisning dertill, införas alla transaktioner, samt slutligen såsom
sjelfva resultatet, under namn af kapital-konto, sammanföras samtliga posternas
balanser; men då den nya hufvudboken skulle förås omedelbarligen,
utan några hjelpböcker, och blott genom verifikationer angifva stället, hvarifrån
de bokförda summorna tagits, samt bokens resultat icke blefve tillräckligt
upplysande för det år densamma omfattade, enär kapitalslutet ej
visade de siffror, som borde sökas för att känna verkets ställning, utan dessa
först när Riks-hufvudboken afslutats, blefve tillförlitligt kända, så egde den
föreslagna boken mera likhet med primära anteckningar, än en verklig hufvudbok,
och då detta förslag föranledts hufvudsakligen af Riks-hufvudbokens
sentida afslutande, hvadan fullständig kontroll och öfversigt af embetsverkets
ställning längre tid saknades, men denna olägenhet icke vore i det
nya formuläret afhjelpt, enär boken kunde i egentlig mening anses definitivt
afslutad först efter Riks-hufvudboken, funno Revisorerne det med förslags-hufvudboken
sökta ändamål icke vara vunnet.
Kollegierna hade ansett att, om Stats-kontorets räkenskaper hufvudsakligen
bibehöllos i nuvarande form, partiela rättelser och förbättringar
deri kunde af verket sjelft vidtagas eller i annat fall anstå för att, sedan
formen för Riks-hufvudboken blefve bestämd, i öfverensstämmelse dermed
tillvägabringas. Revisorerne, som ej kunde bestrida, att möjligheten af den
ifrågasatta hufvudbokens användbarhet måste till betydlig del hvila på antagandet
af det nya Riks-hufvudboks-formuläret, funno äfven att, med undantag
blott för den af egendomlig art varande Riks-hufvudboken, räkenskapsformulären
icke lämpligen borde förändras uppifrån och nedåt, utan heldre
tvärtom, hvilket ock syntes varit Rikets Ständers mening, då de uti skrifvelsen
den 8 September 1848 (N:o 192), i fråga om nya likstämmiga formulärer
för samtlige krono-uppbörds- och förvaltande verks redovisningar,
i underdånighet begärde, att Kongl. Maj:t, med afseende å det förändrade
redovisningssätt, som kunde följa af den väckta frågan om skatteförenklingen
m. m., täcktes, för verkliggörandet af hvad i detta hänseende föreslagits,’
vidtaga erforderliga åtgärder. Med lemnad uppmärksamhet häråt och då
Rikets sednast församlade, Ständer icke påyrkat några förändringar i redovisnings-väg
förrän resultaten af redan vidtagna åtgärder sig visat, funno
Revisorerne intet giltigt skäl att påskynda hufvudboks-formulärels fastställelse,
utan trodde faslheldre frågan derom böra hvila till dess antingen
nya formulärer öfverallt hunnit införas, eller åtminstone det nya Riks-huf
-
Ståts-Utskottet» Utlåtande, N:o 177.
15
vudboks-formuläret blifvit antaget, och denna räkenskap, som nu mera slutas
3:ne månader tidigare än förr, blifvit efter den nya methoden åtminstone
en gång afslutad.
Då det emedlertid vore nyttigt, att Stats-kontorets memorial-böcker,
som, elter det förslaget om hufvudbok väcktes, redan undergått förbättringar,
ytterligare, så vidt möjligt fullständigades, hemställde Revisorerne. att uti dessa
böcker måtte, för lättande af öfversigten å Hufvudtitlarnes ställning, införas
sammandrag för hvarje år öfver besparingar, brister och reservationer, samt
slutligen att sådana konti, som Öfverkommissarien Fredin föreslagit för spanmålen
i kronomagasinet å Skeppsholmen samt stats-verkets bergseffekter å
jern- och metall-vågen i Stockholm, måtte, oberoende af frågan örn hufvudbok
för Stats-kontoret, varda inrättade.
I sammanhang med ofvanberörde förslag, har Stats-Utskottet jemväl
till behandling förehaft en i samma ämnen, hos Ridderskapet och Adeln
af Herr Wester strand, P.j väckt och till Utskottet remitterad motion.
Beträffande Riks-hufvudboken, har motionären hufvudsakligen anfört
att, sedan Rikets Ständers år 1813 församlade Revisorer förmält sig
ej kunna, i saknad af Riks-hufvudböcker, granska Stats-verkets inkomster,
och med anledning deraf blifvit till 1820 års Stats-revisorer framlagda 2:ne
till en sådan hufvudbok uppgjorda förslag, af hvilka Revisorerne ansett det,
som af Stats-kamereraren i Stats-kontoret blifvit upprältadt, motsvara det
med en sådan general-räkenskap åsyftade hufvudändamål samt derföre tillstyrkt
dess antagande, i hvilken framställning de år 1822 församlade Statsrevisorer
instämt, tillkännagåfvo Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af
den 23 Oktober 1823, att de, efter granskning af 1821 års enligt denna
method upprättade Riks-hufvudbok, funnit densamma lättfattlig, klar och
tydlig samt i alla hänseenden väl ordnad, på hvilka med flera skäl Rikets
Ständer antogo det härvid använda redogörelsesätt, att tjena till efterrättelse
vid fortsättningen af ifrågavarande räkenskap.
Sedermera hade Riks-hufvudböcker, efter det sålunda godkända formuläret,
blifvit på bestämda tider upprättade, med noggrant iakttagande
af deri beslutade tillägg, af hvilka motionären särskildt omförmält det, som
följde af Kongl. Majlis den 27 Februari 1830 för Rikets Ständers Revisorer
i nåder utfärdade Instruktion. Ända dittills hade räkenskaperne blott
för de myndigheter, som redovisa allmän krono-uppbörd, i Riks-hufvudboken
intagits, men derefter måste äfven redogörelserne för de förvaltande
verk, som icke egde befattning med allmänna krono-uppbörden, inrymmas
i Riks-hufvudboken, hvilken sålunda blifvit åtminstone årdel vidlyftigare
än förut, och hvarigenom betydlig tillökning i boksluts-arbetet förorsakats.
16
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
Riks-hufvudboken vore visserligen nu ganska vidlyftig; men att
den, såsom 184-3 års Stats-revisorer yttrat, vore invecklad och mörk, kunde
dock ej medgifvas. För mindre djupforskande ögon kunde vidlyftigheten
hafva föranledt detta oblida omdöme, hvilket stöde i uppenbar strid mot
åsigterna hos de insigtsfull män, som deltagit i de här ofvan anförda fördelaktiga
yttranden, grundade på bokens närmare skärskådande. Att förslag
till någon enklare, men tillika säker och tillfyllestgörande Riksbokssluts-method
kan genom det rundligaste löfte om belöning framkallas,
vore, enligt motionärens förmenande, mer att önska än hoppas, och det
förslag, som nu blifvit af en f. d. Tjensteman i Riksboksluls-konloret afgifvet,
uppfyllde ingalunda ett sådant ändamål.
En annan fråga vore, om det är möjligt, att i Riks-bokslutet tillvägabringa
minskad vidlyftighet. Dervid förekomme såsom önskvärd en
större enkelhet i Stals-regleringarne med sina mångfaldiga inkomst- och
anslags-titlar. Ett annat medel vöre' att återgå till hvad Riks-bokslutet
varit före år 1830. Riks-hufvudbokens då skedda utvidgning medförde
visserligen åtskilliga fördelar, men äfven stora olägenheter; och då 1830
års instruktion för Rikets Ständers Revisorer upphört att vara gällande,
vore derigenom undanröjdt ett hufvudsakligt hinder för Riks-bokslutets återställande
i dess förutvarande skick.
Enär de medel, som tillhöra andra verk än Statsverket, men af
kronans uppbördsman indrifvas, kunde å ett särskildt sammandrag hopföras
med statsmedlen, till utrönande af allmänna utskyldernas belopp på
det hela, vore det, efter motionärens tanke, skäl att å särskildt konto för
hvarje verk införa dess medel och afsluta dess liqvid med Stats-verket, hvilket
borde anses stå i skuld till dessa verk för allt hvad de hade hos Statsverket
innestående, i följd hvaraf endast statsmedel komrae att i Rikshufvudbokens
kapitalräkning ingå. Om uti särskildt konto jemväl upptoges
Statsverkets s. k. grundfond, blefve kapitalräkningen en koncentrerad
redovisning af den egentliga Statsverks-förvaltningen och dessutom mycket
förenklad. Riks-hufvudboken förvandlades dymedelst till Stats-kontorets redogörelse
för dess utförande af stats-regleringen, och borde då erhålla
benämningen Stats-hufvudbok.
Såsom ledande till förenkling af Riks-bokslutet har motionären vidare
uppgifvit, att de s. k. landträntorne borde anses såsom inkomster för
det år, hvarunder de inflyta, så att t. ex. 1853 års till inbetalning år 1854
förfallne krono-utskylder komme att utgöra debet i sistnämnde års räkenskaper,
hvarigenom och då, efter nu gällande method, ett års taxerade bevillning
utgör balans i samma års Riks-hufvudbok, men inkomst i näst
påföljande
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
iT
påföljande års hufvudbok för Riksgäldsverket, skulle vinnas ej allenast öfverensstämmelse
mellan dessa räkenskaper, utan ock den fördel, att städernas
och fögderiernas special-räkenskaper kunde afslutas den 31 December
samma år, för hvilket redogöres och ej, såsom nu, 8 månader sednare. Den
svårighet, som härvid mötte i afseende å indelda räntor, hvilka borde beräknas
såsom statsutgift för beskattningsåret, men först påföljande året utgå,
bär motionären ansett kunna afhjelpas sålunda, att, då markegången före
årets slut är fastställd, särskilda special-räkningar öfver alla indelningar,
uträknade efter markegångspris, afgåfves från fögderierne och förenades med
årets räkenskaper, hvaremot påföljande årets special-räkningar skulle, utom
afkortningarne, upptaga endast hvad för beskattningsåret Vore kronan behållet.
För det år, då detta debiteringssätt infördes, skulle den uppbörd
af landträntor, som öfverflyttades till följande års räkenskaper, icke upptagas
bland inkomsterna, ulan deremot svarande behof fyllas af grundfonden,
hvilken äfven förut årligen, ehuru endast förskottsvis, blifvit derom
anlitad.
Motionären har för öfrigt afsett., att Stats-hufvudboken skulle utgöra
första delen af Riks-bokslutsarbetet, och den andra delen deraf blifva en
egentlig Riks hufvudbok, hvaruti den förstnämnde bokens kapitalräkning,
innefattande hufvudredogörelsen för Stats-kontorets förvaltning, inginge såsom
general-räkning, likasom de särskilda general-räkningarne för de andra
verkens.
Det af Rikets Ständers Revisorer framkallade förslag till Riksbokslut
innefattande äfven 2:ne delar, af hvilka förslagets författare kallat den
ena hufvudbok öfver Stats-kontorets enskilda rörelse och den andra Rikshufvudbok.
Den förra skulle hufvudsakligen omfatta hvad Ränte-kammarens
hufvudbok nu innehölle, jemte de af Stats-kontoret å Landtränterierne
anordnade summor. Uti underdåniga utlåtanden hade Stats-kontoret, den
18 December 1850, samt detta Embetsverk gemensamt med Kammar-rätten,
den 21 Maj näsllidet år, visat olämpligheten och otillförlitligheten i
detta arbete, som borde fullständigt framställa Stats-kontorets åtgärder vid
utförande af stats-regleringen, men deremot lemnade ganska ringa resultat.
Dessa handlingar ville motionären, till undvikande af vidlyftighet, endast
åberopa.
Hvad slutligen anginge den sednare delen af det upprättade förslaget,
eller den egentliga Riks-hufvudboken, så ehuru den vore temligen invecklad,
likväl och då denna ej skulle innefatta någon redogörelse, utan
tablåvis framlägga förhållandet med allmänna medels förvaltning på det
hela, hvilket kunde på många sätt verkställas, medgåfve motionären gerna
Bih. till R. St. Fröt. 1853—54. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Häft. 3
18 Stats-lJtsliottets Utlåtande, N:o 177.
att författaren, om han förmådde, genomdrefve detsamma; men protesterade
likväl deremot, att först uppgöra Riks-hufvudboken och sedermera den
hufvudbok, sorn innefattar en del deraf, eller Stats-kontorets redogörelse.
i
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet tagit i behörigt öfvervägande;
och hvad först angår Herr Westerstrands framställning om företrädet
af den vid 1823 års riksdag godkända method för Riks-hufvudbokens uppgörande
framför ofvanberörde nya formulär, samt motionärens förslag till
vissa jemkningar i denna räkenskap, i ändamål att minska dess vidlyftighet,
så enär frågan om förändring af besagde, ännu gällande, bokföringsmethod
redan af Rikets Ständer vid 1847—48 årens riksdag blifvit afgjord
samt skäl icke förefinnes att, innan ännu någon verkställighet kommit att
ega rum, frånträda de dervid fastställda och, äfven med iakttagande al
motionärens ändringsförslag, från det nuvarande bokföringssättet betydligt
afvikande grunder, finner Utskottet sig böra föreslå,
att motionen i afseende härå icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Beträffande särskildt motionärens förslag, att de s. k. landträntorna
måtte uti räkenskaperna debiteras, icke det år, för hvilket de beräknas,
utan det påföljande, då de erläggas, får Utskottet upplysa, att enahanda
fråga af Kongl. Slats-kontoret redan år 1839 blifvit väckt och att, sedan
Rikets Ständers uppmärksamhet af deras år 1843 församlade Revisorer härå
blifvit fästad, de uti underdånig skrifvelse den 18 April 1845 anhöllo, att,
på det fullständig ledning måtte vinnas för bedömande af den åsyftade
förändringens verkställbarhet och ändamålsenlighet, Stats-kontoret måtte erhålla
uppdrag att, jemte det att nu brukliga bokföringssättet tills vidare
oförändradt iakttoges, i enlighet med ofvanberörde förslag, låta uppgöra
dels ett omslut af Riks-hufvudboken för år 1842 och dels, jemte 1843 års,
en särskild Riks-hufvudbok för samma år enligt det nya förslaget, hvilka
räkenskaper, så snart de hunnit fullbordas, skulle öfverlemnas till Rikets
Ständers derefter sammanträdande Revisorer, som då blefve i tillfälle att
till Rikets Ständer afgifva yttrande i ämnet. Denna fråga har emellertid,
sedan de år 1846 i nåder tillförordnade kommitterade för afgifvande af
förslag angående förenklande af beskattningsväsendet samt uppbörds- och
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
19
redogörelseverket deröfver blifvit hörde, icke ledt till någon vidare åtgärd.
Uti deras den 30 April 1847 afgifne underdåniga Betänkande utläto sig
kommitterade derom, att ifrågaställda förändring vore så mycket mindre
lämplig och verkställbar, som den följd deraf skulle uppstå, att de indelda
räntorna komma att i räkenskapen afföras för ett annat år än det, hvarför
de blifvit anslagne och utgingo, samt att då löntagare egde både indelda
och kontanta löner, dessa för samma år skulle förekomma i olika års räkenskaper,
hvilket allt icke vore med ordning instämmande; att för öfrigt,
enär utskyldernas debitering grundades på skattskrifningen för skatte-året,
jemte då hållna taxeringar, samt, såsom afseende dåvarande förhållanden,
måste efter detta år benämnas, det ock syntes lämpligast att de upptoges
i samma års räkenskaper, äfven om någon del af dem icke förr än under
ett följande år inflöte, helst i annat fall skulle inträffa, att alla de handlingar,
hvarpå debiteringen grundades, komine att bifogas räkenskapen för
ett år sednare än efter närvarande redovisnings-method: att dessutom och
då det vore af stor vigt, att kontrollen å utskyldernas debitering åstadkommes
så tidigt som möjligt, på det att rättelse i begångna felaktigheter
måtte vinnas utan allt för sena efterräkningar, för hvilka tiden tvärtom
borde, så vidt ske kunde, inskränkas, kommitterade ansågo vida angelägnare
att genom utskyldernas debiterande i räkenskaperna det år hvarför de beräknades,
påskynda nämnde kontroll, än att genom debiteringens fördröjande
till ett påföljande år undvika den visserligen icke stora olägenheten
att balancera hvad ej under skatteåret erlades; att, hvad anginge den afsedda
skyndsammare redovisningen, denna endast komme att förefiunas relatift
till benämningen, så att t. ex. 1847 års uppbörds-räkenskaper väl
skulle blifva aflemnade den 31 December samma år, men att, då dessa innefattade
redovisning för 1846 års utskylder, för hvilka, efter na gällande
stadganden, summarisk redogörelse bordt afgifvas den 1 Maj och specialräkning
den 1 Oktober 1847, det vore påtagligt, att genom berörde förändring
redovisningen för nämnde medel erhölles sednare än annars, och att
således i sjelfva verket uti skyndsamhet ej något vanns, utan tvärtom förlorades;
att räkenskapernas afslutande med den 31 December eller för kalender-år
icke heller kunde ensamt af merberörde förändring bero, helst
hela den vinst i arbetet, som derigenom uppkomtne, vore att besväret med
balanceringar af de för räkenskapsåret belöpande utskylder, som först i påföljande
årets räkning blefvo debiterade, kunde undvikas; af hvilka skäl
kommitterade ansågo något gagn icke heller kunna hemtas utaf den af Rikets
Ständer ifrågasatta åtgärd att låta upprätta särskilda Riks-hufvudböcker
efter förutnämnde method, hvadan nådigt bifall dertill afstyrkts.
20
Stats-Utskottete Utlåtande, N:o 177.
Utskottet, som instärhmer i de af komiterade härom uttalade åsigter,
föreslår alltså likaledes
att motionärens ofvanberörde ändringsförslag icke må vinna
afseende.
Hvad vidare angår det nya formulär till Riks-hufvudbok, som
Öfver-kommissarien Fredin, efter erhållet uppdrag, utarbetat, så har det
visserligen förekommit Utskottet, som skulle, i afseende å vissa speciela delar
af bokföreningen, å ena sidan, ytterligare förenkling eller förkortning
och, å den andra, ökad fullständighet kunna åstadkommas, såsom exempel
hvaraf må anföras, i förra afseendet, att särskildt konto för "i riksstciten
ej påräknade inkomster,” derunder i förslaget blifvit hänförde spinnhusmedel,
som numera upphört, kobolt-tionde och dana-arfj — icke synes behöfligt
aldenstund kobolt-tionde lämpligast kan föras under kontot för svaf'velbrukstiondej
hvarunder enahanda statsinkomst för vitriol och rödfärg
redan förut upptagits, och dana-arf torde kunna flyttas till kontot för ”extra
medel och uppbörder” samt, i sednare hänseendet, att vissa slag af
summariskt bokförda poster, såsom afkortningar, borde, för närmare upplysning,
i de statistiska tabellerna upptagas särskildt fördelade efter de olika
anledningarne för deras tillkomst; men då dylika speciela förhållanden äro
af beskaffenhet att icke inverka på de allmänna grunderna för bokföringens
inrättande, och det torde böra ankomma på förvaltningen att, med tilllämpning
af dessa grunder, allt efter som förändrade lagstiftningsåtgärder
eller regleringar dertill kunna gifva anledning, jemka eller fullständiga
bokföringens särskilda delar, på sätt jemväl, enligt hvad ofvanberördt är,
blifvit afsedt med specifikationerna af de fonder, som i framtiden kunna
finnas böra fördelas lika som Statsreglerings-fonderna, har Utskottet, som
ock funnit så beskaffade jemkningar redan efter det år, för hvilket den
nya formulär-hufvudboken upprättats, genom inträffade förändringar, såsom
exempelvis Öfver-intendents-embetets öfvertagande af byggnandsfonderna,
vara erforderlige, ansett
hvad sålunda förekommit icke påkalla något särskildt förfogande
från Rikets Ständers tida.
Instämmande för öfrigt hufvudsakligen i hvad Rikets Ständers Revisorer,
med anledning af Kongl. Stats-kontorets och Kongl. Kammar-rättens,
vid Riks-hufvudboks-försiaget framställa anmärkningar, yttrat, får Ut
-
