# ID: svediakorp-gov2262
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 110,892
# sentences: 2,391
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
äåiUMO iimm&QiDnDB
PROTOKOLL
VID
Iiagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1853 och 1854.
• J -. * - ™ w
FJERDE §AMJIGEi.
1* Afdelningen:
Stats-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Slals-Utskol/els Memorial, Näs 1 och 2.
1
N:o 1.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Dec. 1853, kl. 5 e. m.
Stats-Ulskottet, som denna dag fått emottaga Kongl. Majits Nådiga proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, liar, enär, jemlikt 27 § i Riksdags-ordningen.
riksdagens början räknas från dea dag, högstberörde Nådiga proposition aflemnas,
skolat sådant i nämnde afseende anmäla; blifvande härjemte ett exemplar
af densamma hvarje Riksstånd tillstalldt samt Expeditions-Utskottet anmodadt att
skyndsamt gå i författning om tryckningen af nämnde proposition med tillhörande
Stockholm den 1 December 1853.
bilagor.
På Ridderskapets och Adelns
Ledamöters vägnar
Carl Åkerhielm.
På Borgare-ståndets
Ledamöters vägnar
J. F. Gråå.
På Preste-ståndets
Ledamöters vägnar
C. /. Heurlin.
På Bonde-ståndets
Ledamöters vägnar
M. Pehrsson.
Bruno Johansson.
f:o 2.
Ant. till Exp.-Utsk.'d. 2 Dec. 1853, kl. 5 e. m.
Memorial, angående tillökning af Utskottets tjenstemannapersonaf.
I anseende till mängden och beskaffenheten af de till Ståts-utskottets handläggning
hörande göromål, såsom omfattande både Stats-verkets och Riksgäldskoutorets
ärenden, har, vid föregångna riksdagar, detta Utskott, utöfver den i Miks—
dao-s-ordningens 24 § bestämda tjenstemanna-personal, nemligen en sekreterare och
för hvarje afdelning en kanslist, haft af nöden och fått begagna en särskild sekreterare
till biträde vid de Riksgälds-verket rörande frågor, en kamererare för räkenskaps-göromålen
i afseende på statsregleringens olika delar, samt en tillökad kanslt
Bih.
till R. Si. Proh 4853 § 1854. 4 Sami. 1 Afd. 1 Höft. i
Stats- Utskottets Memorial, N:o 3-
betjening; och då göromålen inora Utskottet äfven under innevarande riksdag sannolikt
blifva mariga och maktpåliggande, får Utskottet, med stöd af hvad nyss åberopade
§ vidare innehåller, till Rikets Ständer hemställa:
det Utskottet mä tillåtas att, för ärendenas behöriga och skyndsamma
behandling, i mån af behofvet, ytterligare antaga en sekt et maro för
riksgalds-afdelningeu, en kamererare och två notarier.
Stockholm den 2 December 1853.
I\:o 3 ,
Änk. till Esp.-Utsk. d. 6 Dac. 1883, kl. 3 e. m.
Memorial, med den till Rikets nu /ör samla de Ständer
af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret afgifna
berättelse.
(R:gs Afdela.)
Stats-utskottef, som vid sitt första sammanträde emottog och sedermera genomgått
den af fullmäktige i Riksgälds-kontoret, enligt 202 § af det för detta verk
gällande reglemente, afgifna berättelse angående Riksgälds-kontorcts ställning och
förvaltning sedan början af sednast förflutna riksdag, får härmedelst, på sätt under
förutgångne riksdagar iakttagits, denna berättelse till Rikets Höglofl. Ständers kännedom
öfverlemna.
Stockholm den 6 December 1853.
Stats-Utskotlets Memorial, N-.o 3.
3
Berättelse till Rikets innevarande år 1858 församlade
Ständer, angående Riksgälds-kontorets ställning och
förvaltning sedan 1850 och 1851 års riksdag.
Jemte de berättelser, som, enligt stadgandet i 202 § af det för Riksgälds-kGntoret
vid sednaste riksdag utfärdade reglemente, blifvit afgifna till Rikets Ständers derefter
sammankallade Revisorer, hafva fullmäktige, genom samma §, äfven fått sig ålagdt,
att, vid nuvarande riksdags början, till Rikets Höglod. Ständer afgifva en fullständig
berättelse om Riksgälds-kontorets ställning och förvaltning under hela den tid,
sorn förflutit sedan enahanda berättelse till Rikets åren 1850 och 1851 församlade
Ständer afgafs. Då fullmäktige nu gå att fullgöra detta åliggande, få fullmäktige,
med hänsigt till den sålunda föreskrifna berättelsens uppställning, anmäla, att dervid
följts samma, efter föremålens beskaffenhet lämpade, ordning, som under de sednare
riksdagarne iakttagits vid sammanfattningen och utfärdandet af de för Riksgäldskontorets
förvaltning dä beslutade eiler bibehållnc reglementariska stadgandeu. Dessutom
tordo fullmäktige härvid böra tillägga den anmälan, att enär Rikets Ständers
Revisorers, sedan sistförlidna riksdag, afgifna berättelser angående detta verk innehålla
fullständiga upplysningar om dess skulder och tillgångar samt utgifter och inkomster,
hafva fullmäktige, i afseende på hvarje särskild skuld eller fordringspost
samt inkomst- och utgif ts-summas belopp och beskaffenhet, trott sig kunna och böra
i allmänhet hänvisa till samma berättelser samt deruti förekommande uppgifter
och utredningar.
Riksgälds-kontorets skulder.
(Re glcmeutets 2;dra—21:sta §§)•
Utan beräkning af de inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper förda
skuldposter, utgjorde detta verks skulder, som vid 1849 års
slut uppgingo till ............ R:dr 7,41(5,383: 15. 4.
vid slutet af år 1850
„ 5,778,890: 23. 1.
vid slutet af år 1851
7,264,643: 4. 7.
och vid slutet af år 1852 ............. „ 6,770,29S. 16. 9.
4 Stals-U/skolfets Memorial, N:o 3.
Skulderna hafva således minskats:
under år 1850 med . . . R:dr 1,637,492: 40. 3.
och under år 1852 med .
„ 494,344: 35. 10.
eller under begge dessa år med tillsammans R:dr 2,131,837: 28. 1.
Deremot har skuldernas sammanlagda belopp ökats under
år 1851 med ^
1,485,752: 29. 6.
så att skuldförminskningen under de (ronne år, för hvilka Riksgäldskontorets
räkenskaper, sedan sistförlidna riksdags början, blifvit
afslutäde, endast utgjort R;dr- 646.084: 46. 7.
Till förklarande af otsaken till den under år 1851 uppkomna ansenliga tillökning
i det belopp, Iliksgälds-kont orets bokförda skulder vid samma års början utgjorde,
torde fullmäktige endast behöfva erinra om de många och betydliga anslag,
som vid sednaste riksdag anvisades till utgående från Riksgälds-konforet och följaktligen
måste i räkenskaperna för sägde är uppdebiteras bland detta verk åliggande
utbetalningar. De sålunda uppdebiterade anslagssummorna uppgingo nemligen
till ett belopp af 1,593,120 r:dr 44 sk. 4 rist, hvaraf under 1851 års lopp allenast
utbetaldes 257,220 r:dr 23 sk. 2 rist, så att, vid slutet deraf 1,335,900 r.dr 21 sk.
2 rist återstodo såsom Riksgälds kontorets utbalanseradc skuld: hvarförutan nästan
hela den till statsbehofvens fyllande för meranämnde år anvisade summa, då var i
Riksgälds-kontoret inneslående och alltså jemväl inräknad i ofvauuppgifua skuld
summa.
Dc räntebärande skaldernas belopp, hvilket vid 1849 års
slut utgjorde , . . . R:dr 4,382,628: 43. 7.
hade minskats
vid 1850 års utgång till  „ 3,323,359: 1. 6.
vid 1851 års utgång till
3,238,331: 2. 4.
och vid 1852 års utgång till „ 3,149,659: 12. 11.
Förminskningen af dessa skulder har således under nu ifrågavarande
Irenne år oafbrutet fortgått och utgjort ett saramanräknadt
belopp af R:dr 1,232,969: 30. 8.
Till liqviderande af upplupna och förfallna räntor å samma skulder hafva
fråu Riksgälds-kontoret utbetalts
Under år 1850
H:dr 178.039
„ år 1851
140.375
och „ år 1852
„ 136,298
4. 3.
2. 9.
26. 9.
eller tillsammans R:dr 452,712: 33. 9.
Stafs- Utskottets Memorial, N:o 3-
Enligt den af Riksgälds-kontorets kommissariat för innevarande urs l.-s/a
halft afgifna berättelse, uppgingo detta verks sladder, utom dem, som voro förda
inom linien i räkenskaperna, vid slutet af nyssberörde halfår tili R.dr 8,212 601: 23. 2»
nemligen:
räntebärande skulder R:dr 3,146,450: 39. 2.
deponerade undsättningsmedel
innestående anslag, beviljade vid 1840 och
1841, 1844 och 1845, 1847 och 1848 samt
1850 och 1851 års riksdagar, den till folkskolelärares
pensionerande afsatta fond häruti
inberäknad . . . .'
.
det outtagna beloppet utaf 1852 och 18c3
års stntslyllnaris-summor
ränte-anslaget till Hans Maj:t Konungen för
år 1853
upplupna räntor och andra jemförelsevis
mindre betydliga skuldposter
R:dr 8,212,601: 23. 2.
„ 954,179: 39. —
„ 1,942,558: 8. 5.
„ 1,867,760:
„ 200,000:
„ 101,652: 32. 7.
De sladder, sorn tid efter annan blifvit förda inom linien i Riksgälds-konlorets
räkenskaper, hafva, sedan 1849 års slut, då desamma
utgjorde R:dr 4,486,153: 37. 5.
endast ökats genom de äldre depositions-medel, som derefter
blifvit ytterligare från Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret
öfverlemnade och på sådant sått hos sistnämnda
verk. bokförda, .eller med
. ,, 5,824: 43. 11.
hvadan dessa skulders belopp för närvarande uppgår till . . R:dr 4,491,878: 33. 4.
Beträffande särskildt sådana skulder, för hvilka Riksgälds-kontorets räntebärande
obligationer blifvit utfärdade (Reglementets 2. §-), så anse sig fullmäktige
böra upplysa: att alla de för vpplånade medel lill 1848 års krigsrustning s-kostnader
afgifna obligationer, hvaraf vid slutet af år 1849 voro utelöpande:
Obligationer med 4^ procents ränta å R:dr 500,000
* 4 „ „ * - 321,000
» och jr 3 „ ve 151,000
eller tillsammans å R:dr 972,750
Stats- Utskottets Memorial, N:o 3.
sedermera, efter skedda uppsägningar, blifvit till inlösen hos Riksgälds-kontoret företedda
och infriade, nemligen:
under ftr 1850
under år 1851
och under år 1852
4-J- procents obligationer å R:dr 500,000
279.750
137.750
4
3
?>
)>
v
»
-917,500
4 procents obligationer å R:dr 37,250
3 „ „ å - 14,000
4 procents obligationer å
51,259
4,000
Summa R:dr 972,750
Utaf Riksgälds-kontorets, till följd af Rikets Ständers beslut vid 1840 och
1841 års riksdag, under den 30 September sistnämnde år, utfärdade 938 stycken
obligationer med 4 procents ränta å 4000 r:dr hvardera för Slals-verkets då återstående
skuld till Rikets Ständers Bank, i anledning af dess försträckningar til! krigskostnaderna
under åren 1808 och 1809 (Reglementets 5 §) innehade Banken vid
1849 års slut 770 obligationer å ett sammanlagdt kapital-belopp af R:dr 3,080,000
Genom den derefter fortsatta årliga iulösningen af 22 obligationer,
hafva tillsammans 66 stycken obligationer å ..... „ 264,000
blifvit infriade i slutet af åren 1850,1851 och 1852; hvadan de återstående
obligationerna för närvarande utgöra ett antal af 704 stycken
och lyda å ett sammanruknadt belopp af ....... . „ 2,816,000
För inlösen af 11 stycken, sedan längre tid tillbaka förfallna och i Riksgäldskontorets
räkenskaper balanserade obligationer med 5 procents ränta å tillsammans
3,633 s:dr 21 sk. 4 rst., har, i enlighet med Rikets Ständers vid sednasle riksdag
fattade beslut, en preskriptions-tid af 10 år blifvit stadgad genom Kongl. Maje s nådiga
kungörelse af flen 12 Docember 1851; kommande, efter denna tids förlopp, iuuehafvarne
af berörde obligationer, jemte åtskilige i samma kungörelse uppgifna attester
och asaiguationer att anses hafva förlorat all rätt till betalning för dem.
Stäts-Ulskolfets Memorial, N:o B.
7
Sedam kapital-beloppet, 32,833 r:dr 16 sk., af de för tillskott till Trollhätte
slussverks byggnad,under den 1 Mars 1750, utfärdade lottsedlar, enligt. Rikets Ständers
beslut vid 1840 och 1841 års riksdag, blifvit fördt inom linien i lliksgälds-kontorets
räkenskaper, och dessa lottsedlar, hvilkas innehafvare skulle “de 3 första åren
njuta 6 procenttnn årligt intresse och sedan, från den 1 Mars 1753, i ett hundra år
12 procentum årligen",,— vid samma besluts fattande förklarats, enligt sitt innehåll,
icke kunna betraktas annorlunda än som annuiteter, för hvilka någon kapital-betalning
icke skäligen borde kunna ifrågasättas; så och enär ordningen synes fordra,
att ifrågavarande förbindelser vid slutliqviden, varda af innehafvarne återställda, hafva
fullmäktige föreskrifvit, att någon utbetalning från Riksgäids-koutoret af det å
nämnde lottsedlar upplupna belopp, efter ingången af Mars månad detta år, icke får
verkställas, med mindre den lottsedel, för hvilken sådan utbetalning äskas, till Riksgälds-kontoret
afiemuas, för att öfverkorsas och lika med andra af detta verk infriade
förbindelser förvaras.
Det vid sednaste riksdag, enligt reglementets 7:de §, vidtagna beslut, angående
öfverflyltningcn till Rikets Ständers Bank af bestyret med koppar-skiljemynts-poletlernas
utvexling, blef före 1851 års utgång befordradt till verkställighet,
hvartörmnan återstoden af den för denna invexlings besörjande afsatta fondafRiksgälds-kontorct
till Bankeus Låue-afdelniug utassignerades med 70,893 riksdaler
44 sk. 10 rst.
Efter erhållen kännedom derom, att ytterligare 2:ne af de vid Götha kanals
öppnande, icke fullbordade arbeten i hamnbyggnads-vcig, för hvilka en summa, motsvarande
dubbla beloppet af de derför beräknade kostnaderne, i Riksgälds-kontoret
innehållits (Reglementets 9 §), blifvit utförda och vid anställd besigtning godkända,
hafva Fullmäktige, i slutet af år 1851, låtit med 760 r:dr utbetala den del af de innehållna
och härstädes, mot 5 procents årlig ränta, innestående medlen, som afsåg
dessa arbeten, anseende Fullmäktige sig böra särskildt Underställa Rikets Ständers
afgörande frågan oin utbetalning; af det jemväl innestående beloppet, 780 r:dr, för
ett arbete, från hvars utförande Götha-kaiml-direktion blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder
befriad. Genom den redan skedda utbetalningen, har Riksgälds-kontorets räntebäiande
skuld för ifrågavarande medel, som vid sednaste riksdag utgjorde 1,942 r.di) sedermera
minskats till 1,212 r:dr.
8
Stats-Ulskottels Memorial\ N:o 3.
Under åberopande af hvad Rikets Ständers Revisorers sednast utgifna berättelse
innehåller, angående förrantningeri af fonden förHjelmare kanals och slussverks framtida
underhållande (Reglementets 11 §), få Fullmäktige endast tillagga, att denna fond, som
vid 1829 års utgång utgjorde R:dr 24,433: 20. 2.
genom upplupna räntor under åren 1850, 1851 och 1852 ökat
sig med
„ 3,851: 15. 4.
och uppgick vid slutet af sistnämnde år till
II:dr 28,284: 35.6.5
kommande densamma att under innevarande års lopp ytterligare ökas med 5 procent
å denna summa och att således vid årets slut nära motsvara dubbla beloppet
af det ursprungligen afsatta, i Kanal-bolagets fastigheter intecknade, kapital af
15,000 r:dr.
Det belopp, som vid 1849 års slut återstod^ utaf Slfömholms kanals och
slussverks byggnads-fond (Reglementets 12 §) eiler II:dr 350,000
har, genom de i början af åren 1850, 1851, 1852 och 1853 verkställda
utbetalningar af tillsammans  „ 200,000;
minskats till
R:dr 150,000
hvilken summa, enligt Rikets Ständers beslut, skall i Januari månad nästa och derpå
följande 2:ne år, till Strömsholms kanal-bolag med en tredjedel eller 50,000 r:dr
hvartdera året utbetalas.
Efter afdrag af de, för ekeplanterings-koslnader, från Riksgalds-kontoret reqvirerade
summor, men med iakttagande af den vid 1844 och 1845 års riksdag förreskrifna
ränteberåkning, utgjorde de medel, som, intill 1849 års slut, i anledning af
den vederbörande jordegare, under sednare tider, tillerkända lösningsrätt för å -J:rono-skalte-jorden
växande ekar (Reglementets 13 §), till Riksgalds-kontoret influtit
R:dr 206,061: 14. 1.
Denna då härstädes inuestående behållning har sedermera ökats
under tinder under under l:sta
genom ytter- år år åt hälften af år
ligare levert- 1850. 1851. 1852. 1853.
lösen med° 1,480: 5.11. 1,702:— 10. 1328:10. 7. 791:26. 3.
tillsammans ,, 5,301:43.7.
och genom upplupen
4 procents
räntaå öc till Riksgälds-koatoret
influtne medlen,
med 7,426:20.11.7,485:30. 9. 7,553:34.8.3,803.20. 5.
tillsammans
„ 26,269:10.9.
Summa R:dr 8,906:26.10. 9,187:31. 7. 8,881:45.3. 4,594: 46. 8. 238,232:20.5.
Stafs-Utskottel» Memorial, N:o 3. 9
Deremot hafva, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga dispositioner,
utaf ifrågavarande medel utbetalts:
under år 1852 ............... R:dr 2,000:
„ år 1853
„ 4,000:
.6,000:
Vid slutet af innevarande års första hälft uppgick således den i
Riksgälds-kontoret innestående behållningen af samma medel till R:dr 232,232: 20.5.
hvaraf ett belopp af 190,962: 39. 2. var räntebärande för ekcplanteringg-kassans
räkning.
Utaf den vid Kongl. Nummer-lotteriets upplösning, i början af år 1842, till
Riksgälds-kontoret aflemnade och å särskildt konto i detta verks hufvudbok upptagna
brudgåfva-fond (Reglementets 15 §), hvilken fond då uppgick till R:dr 27,802:18.7.
och genom deråt utbetalde brudgåfvo-vinster under åren 1842—1849
minskats med ....*, „ 6,233:16.—
samt följaktligen vid sistnämnde års slut utgjorde  R.dr 21,569: 2. 7.
hafva sedermera följande brudgåfvo-vinster, bestående hvar och en
af 33 r:dr 16 sk., utbetalts, nemligen:
under år 1850, 8 sådane vinster å tillsammans . . R:dr 266: 32.
1851, 12 „ . „ . . . „ 400: —
1852, 6 „ „ . . . „ 200: —
1853, 1 „ „ ... „ 33: 16.
900:
utgörande följaktligen återstoden af denna fond för närvarande R:dr 20,669: 2. 7.
Under den sedan sistlidne riksdag förflutna tid, har Riksgälds-kontoret, emot
fortfarande skyldighet att tillhandahålla Kongl. Stats-kontoret hvad som kan erfordras
för häraf ifrågakommande restitutioner, (Regi. 16 §.), fått emottaga af de från
Landt-ränterierne och Öfverst&ithållare-etnbetels kansli till Kongl. Stats-kontoret fater
er ade äldre depositionsmedel:
under år 1851  R:dr 5,000: — -**
, * 1852
329: 21. 3.
„ „ 1853
495: 22. 8.
eller tillsammans R:dr 5,824: 43. 11.
Då förut, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
under 1844 och 1845 samt 1847 och 1848 års riksdagar fatta
-
Bih. till R. St. Proh 1853 § 1854. 4 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
2
10 Ståts-Utskottets MemorialIV:o 3.
de beslut, till Riksgälds-kontoret aflemnats dylika medel å ett
sammaulagdt belopp af
*0,000: — —
utgör således den inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper
upptagne skuld för de till detta verk öfverlemnade äldre
depositiousniedlen för närvarande
75,824: 43. 11.
De för undsättningar vid missväxter elter felslagna skördar afsedda och lill
Riksgälds-kontoret aflemuade samt der inneståeude medel (Regi 18 § j uppgingo
vid 1849 års slut till R:dr 650,000: — —
Derefter hafva dylika medel ytterligare blifvit til! detta
verk från Kongl. Stats-kontoret öfverlemnade. nemligen:
under år 1851 R:dr 150.000: — —
„ „ 1852
423.679. 39. —
„ innevarande år 1853 ...... * 363,641: 14. —
eller tillsammans R:dr 937,321: 5.
hvaremot till begagnande för beviljade undsättningar,
från Riksgälds-kontoret utaf
samma medel reqvirerats och utanordnats:
under år 1850 . . . R:dr 59,500: — —
* år 1851 ... „ 100,000:
„ år 1852 ... „ 205,000:
*  „ 364,500: —
Den vid 1850 års början i Riksgäldskontoret
befintliga behållning utaf ifrågavarande
mede! ilar, under samma och påföljande
år, naturligtvis ökat sig med det belopp,
hvarmed de hit aflemnade undsättningsmedleu
öfverstigit, de härifrån reqvi
rerade
och åt erbekomna, eller * 572.821: 5
och utgör således för närvarande Rull 1,222,821: 5. —
Riksgälds-kontorets Fordringar.
(Regi. 22-58 §§)
De i Riksgälds-kontorets räkenskaper upptagna fordringar och öfriga tillgångar,
som, undantagandes de inom linien förda poster, vid 1849 års slut
Stats-U/skotlets Memorial, N:o 3.
11
utgjorde R:dr 7,613,691: 13. 3.
uppgingo vid slutet af nr 1850 till „ 7,305,424: 18. 6.
vid slutet af år 1851 till „ 8,785,190: 38. 8.
och vid slutet af år 1852 till „ 9,176,363: 12. 7.
Dessa fordringars och tillgångars belopp minskades följaktligen under ur 1850
med R:dr 308.266: 42 9.
men okades deremot under år 1851 med  „ 1,479.768: 20. 2.
och under år 1852 med  „ 391,172: 21. 11.
så att, efter afdrag af den under förstnämnde år uppkomna minskning i Riksgäldskontorets
bokförda tillgångar, har tillökningen af desamma under de 2:ne sednast förflutna
åren utgjort Il:dr 1,562,671: 47. 4.
Omförmälde minskning i tillgångarne under 1850 års lopp har egentligen uppkommit
de rigenom, att Riksgälds-kontorets i Rikets Ständers Bank inneståeride kontanta
behållning, hvilken vid årets början utgjorde 919,667 R:dr 13 sk. 9 rst., vid
slutet deraf endast uppgick till 286.922: 19. 2. och tinder året således minskats med
652,744 R:dr 42 sk. 7 rst., eller nied en vida större summa, an det belopp 216,950
R:dr, hvarmed Riksgälds-kontorets tills vidare förräntade medel under samma år ökats.
Det motsatta förhållande, som 1851 års räkenskaper ådagalägga, eller den
under detta år vunna nögst betydliga tillökningen i Riksgälds-kontorets fordringar
och öfriga tillgångar, måste åter förnämligast tiliskrifvas dels ökningen af den ä
kontorets räkning i Rikets Ständers Bank iunestående behållning, hvilken vid slutet
af år 1851 uppgick lill 1.333.283 R:dr 17 sk. 8 rst. och dels ytterligare fortsatta
uppköp af räntebärande papper, hvarigenom de tills vidare förräntade medlen under
årets lopp ökades från 1,376,550 till 2.114,550 R:dr.
Genom de jemväl under år 1852 fortgående uppköpen af dylika papper, hade
de förräntade medlens belopp vid 1852 års slut än vidare ökats med 808,500 R:dr
och uppgingo då till 2,923,050 R:dr; hvaremot Riksgälds-kontorets kontanta behållning
vid sistnämnde tidepunkt understeg deusammas belopp vid årets början med
5S2,029 R:dr 2 sk. 8 rst. Skillnaden melian tillökningen i de förräntade medlen och
minskningen i den kontanta behållningen utgjorde alltså 226,470 R:dr 45 sk. 4 rst.
Med tillägg af de vid 1850 och 1851 års riksdag beviljade och under sistlidet års
lopp från Riksgålds-kontoret utgifna lån å tillsammans 147,889 R:dr, motsvarar denna
skilnad nära den tinder samma år uppkomna, här ofvan till beloppet uppgifna, förökning
af Riksgälds-kontorets samtliga tillgångar.
Såsom en gifven följd af den fortsatta och ökade förräntningen af Riksgäldskontorets
kontanta behållning, jemte de många från Riksgålds-kontoret utbekomna
lån, för hvilka stadgad ränta antingen genast eller efter viss tids förlopp beräknats,
hafva de räntebärande fordringarna> under den sedan 1850 års början förflutna tid, oafbrutet
ökat sig. Dessa fordringar, som vid 1849 års slut utgjorde R:dr 2,060,489. 28. 1.
uppgingo nemligen:
vid 1850 års utgång, till R:dr 2,630,138: 7. 7.
vid 1851 års utgång, till . . .
3.315,681: 38. 10.
och vid 1852 års utgång, till ej mindre än „ 4,258,627: 40. 3.
12
Slats-Utskottets Memorial, N:o 3.
Sådana fordringar, som, efter viss i skuldförbindelserna bestämd tid, komma
alt bära ränta, hafva deremot under åren 1850 och 1852 undergått en betydlig minskning,
nemligen:
under år 1850 från 709,360 R:dr 6 sk. 9 r:st, till 422,945 R:dr 18 sk. 9 r:st.
och under år 1852 från 486,732 R:dr 34 sk. 9 r:st, till 389,156 R:dr 42 sk. —
hvilket belopp dessa fordringar utgjorde vid slutet af år 1852.
Rånte-for dringar nes belopp, som vid 1849 års Htgång var R:dr 50,078: 13. 9.
hade ökat sig:
under år 1850, till R:dr 56,519: 12. 7.
„ „ 1851, till
78,597: 33. 11.
och „ „ 1852, till
96,286: 7. —
Alla öfriga fordringar och tillgångar, utom de å Riksgälds-kontorcts räkningar
i Banken innestående medel, hvilka fordringar och tillgångar vid 1849 års slut
bestego sig till ett sammanlagdt belopp af R:dr 3,801,683: 18. 1.
uppgingo vid 1850 års slut till  ,, 3,856,646: 27. 7.
vid 1851 års slut till
,, 3,560,915: 9. 6.
och vid 1852 års slut till  ,, 3,681,058: 4. 4.
De till Riksgälds-kontoret under meranämnde 3:ne år inbetalda räntor för
dess räntebärande fordringar, hafva utgjort:
under år 1850  . • R:dr 104,658: 24. —
„ „ 1851  „ 110,479: 7. 11.
„ „ 1852
„ 172,297: 23. —
eller tillsammans under dessa 3:ne år R:dr 387,435: 6. 11.
hvilken summa med  „ 65,277: 26. 10.
understiger de af Riksgälds-kontoret under samma tid verkställda,
här ofvan uppgifna, ränte-utbetalningar . R:dr 452,712: 33. 9.
Uti kommissariatets redan förut åberopade berättelse för första hälften af innevarande
år, äro Riksgälds-kontorets fordringar och öfriga bokförda tillgångar vid
slutet af detta halfår uppgifna till R;dr 11,163,397: 41. 4.
hvaraf de räntebärande fordringarne
skulle utgöra R:dr 4,726,580: 24 8.
de fordringar, som efter viss tids förlopp
komme att bära ränta . . „ 288,288: 26. —
samt alla öfriga fordringar och tillgångar
„ 6,148,528: 38. 8.
R;dr 11,163,397; 41. 4.
S/a/s- Utsliotlels Memorial, N:o 3.
13
Enligt nyssnämnde berättelse skulle således Riksgälds-kontorets tillgångar,
sedan nästlidet års slut, hafva ytterligare ökats nied . . . R:dr 1,987,034: 28. 9.
hvaraf de räntebärande fordriugarnes ökning utgjorde ... „ 467,952: 32. 5.
och den kontanta behållningens  „ 874,925: 28. 8.
Under tiden från 1850 års början till 1852 års slut hafva de inom linien i
räkenskaperne upptagne fordringars och tillgångars belopp minskats
från R:dr 1,713,568: 11. —
till
„ 730,356: 11. 3.
hvilken minskning förorsakats genom den under sednaste riksdag beslutade och i
1851 års räkenskaper verkställda afskrifning af det vid riksdagen åren 1828—1830
beviljade och sedermera med hela sitt belopp lyftade kreditiv å 1,000,000 r:dr för
spanmåls-undsättningar under missvextår; och skulle denna minskning motsvarat
nyssnämnde krcditiv-summa, så vida icke de under åren 1850 och 1851 förskottsvis
godtgjorda kostnaderna för kolonien S:t Barthelemys förvaltning, i likhet med hvad
förut skett, upptagits bland de på ofvauberörda sätt bokförda fordringarne.
Då Riksgälds-kontorets skulder och tillgångar under den tiderymd, hvarom
nu är fråga, sins emellan jemföras, visar sig, att skillnaden eller Riksgälds-kontorets
kap.tul-öfVerskott, som
vid 1849 års slut endast utgjorde R:dr 197,307: 45. 11.
vid 1850 års slut ökats till  „ 1,526,533: 43. 6.
samt att detta öfverskott vid 1851 års slut uppgick till . . „ 1,520,547: 34. 1.
oell vid slutet af år 1852 till
„ 2,406,064: 43. 10.
Under dc 6 första månaderna af innevarande år hade
sagde kapital-öfvcrskolt vunnit en ytterligare tillökning, så
att detsamma vid nästlidne Juni månads utgång besteg sig
till  „ 2,950,796: 18. 2.
Då Rikets Ständers revisorer anfört de orsaker och omständigheter^ som
hufvudsakligen föranledt den under sednaste åren vunna ansenliga förbättring i Riksgälds-kontorets
ställning, eller förhållandet mellan dess skulder och tillgångar, samt
dervid tillika erinrat, att fråga blifvit väckt om afskrifning af åtskilliga bland till—
gångarne upptagna betydliga fordringar, sedan genom afgifna och granskande redovisningar
vore ådagalagdt, att någon ytterligare liqvid för dem icke skulle vara att
förvänta, så anse sig fullmäktige endast behöfva åberopa hvad Revisions-berättelserne
i dessa hänseenden innehålla.
Vidkommande Riksgälds-kontorets fordringar för beviljade samt från detta
verk eller af dess medel utbetalda lån för åtskilliga byggnads- eller andra arbetsföretag
m. fl. bestämda föremål, så hafva fullmäktige ansett sig böra meddela nedanstående
upplysningar, rörande dessa låns belopp:
14
Slats-Utskottels Memorial\ N:o 3.
vid 1849 års
slut.
a) Byggnadslån, eller lånen för bibliotheks
byggnaden
vid Upsala Akademi, tor
Carlstads läroverks utvidgande, för reparerandet
af skolhuset i Nyköping, för
uppbyggandet af nya kyrkor i Hernösand
oell Christinehamn, för återuppbyggande
af nedbrunna delar utaf st a—
derue Norrköping, Borås, öregrund,
Wenersborg, Söderhamn, Wexiö, Amål
och Christianstad, för uppförande af kasern-
och stallbyggnader i Malmö samt
för återuppbyggandet af Conradsfo'ss
bruk i Wermland (Re glementets 22:dra,
23:dje, 24:de, 25:te, 26:te, 29:de, 30:de,
31:sta, 32:dra, 33:dje, 34:de, 35:te, 36:te,
38:de, 42:dra och 43:dje §§) . . R:dr 804,412: 43. 2.
b) Förlagslån lill städerna Wexiö och Chri
stianstad
samt Åmål, (40 och 41 §§) 34,677: 24. 1.
c) länet till Carlskrona stads pastorat (28 §) 10,339: 29. 2.
d) länet för Fyr- och Båk-inrätlningarnes
förbättrande (44 §)
. . 75,277: 26. 9.
e) Hamnbyggnads-lån till städernc Ystad,
Malmö, Landskrona, Warberg, Cimbritshamn,
Christianstad, Carlshamn, Sölvesborg,
Linköping och Westerås samt
Direktionen öfver Götheborgs hamnoch
elf-arbeten (45, 46, 47, 48, 49, 50,
51, 52 och 54 §§)  221,154: 24. 2.
f) lånet för upprensningar i Söderhamns skär
gård
(53 §)  10,000: ;
g) länet för jernvägs-anläggningen mellan
Christinehamn och Sjöändan (55 . . 66,666: S2. —
vid 1852 års
slut.
753,415: 26. 3.
15,862: 2. 4.
9,543: 4. 8.
49,783: 36. 7.
239,059: 21. 2.
§g.[§ 8,575: 39. 6.
62.519: 35. 4.
Transport R:dr 1,222,528: 35. 4. 1,138,759: 21. 10.
Stats-LIskottets Memorial, N:o 3.
15
Transport R:dr
h) lånet för h an dsh öfdinge-ach or der nes inlösande
(56 §) .........
i} lånen för befrämjande af ratten-af lappningar
och odlings-företag (57 oell 58 §§)
Under loppet af åren 1S50,1851 och 1852
hafva åtskilliga dylika lånc-understöd ytterligare
blifvit från Riksgälds-kontoret utgifne,
för hvilka sednare lån kontorets kapital—
fordringar vid sistnämnde års slut utgjorde
följande belopp, nemligen:
a) för lånen till reparerande af Linköpings
och Wexiö domkyrkor, återuppbyggande
af den s. k. gunila staden i Lidköping
och till kyrkobyggnaderne inom samma
stad oell Knäreds församling i Halland,
(Regi. 27:de, 122:dra, 123:dje, 124:de och
125:tc §§)
b) för länet till staden Christianstads nya
tomtreglering, (120 §)
e) för lånet till Stockholms Stora Barnhus
(126 §)
d) för h a m n byggn a ds -lånen till städerne Christinehamn
och Wadstena (54 §). . .
c) för lånet till uppförande af en jernbrn öf
ver
Svartån i Hanekinds härad af Östergöthland
(96 §)
f) för lånen till sjön Möckelns sänkning samt
andra med bidrag af allmänna medel, sedan
sistlidne riksdag, understödda vattenaftappnings-arbeten
(88 och 99 §§)
1,222,528: 35. 4. 1,138,759: 21. 10.
122,076: 5. 5. 112,647: 26. —
252,734: 26. 4. 265,797: 35. 10.
113,615: 28. 1.
13,333: 16. —
50,000: — —
53,961: 34. 6.
13,333: 16. —
56,111: 32. —
Tillsammans R:dr 1,597,339: 19. 1. 1,817,560: 18. 3.
Sorn de enligt reglementets 24, 49 och 58 §§ under sednaste riksdag, viddå
medgifvet anstånd med återbetalningarne af lånen lör skolhusets i Nyköping reparation
och utvidgning, för hamnbyggnaden vid Cimbritshamn och för sänkningen af sjön
Ökvattnet iuonr Westerbottens lan, fästade särskilda förbehåll och föreskrifne vilkor
16
Slats-Utskol/ets Memorial, JS:o 3.
blifvit vederbörligen iakttagna, så hafva låntagarne lått åtnjuta den under dessa förbehåll
dem tillerkända lindring i betalnings-vilkoren för sagde lån.
Hvad för öfrigt beträffar städcrnc Wenersborgs och We.riös byggnadslån,
jemte några dermed gemenskap egande ämnen, samt den, i förhållande till lånebeloppet.
ansenliga kapitalförlust, Riksgälds-kontorct måst vidkännas för ett emot inteckning
i egendom inom förstnämnde stad utlemnadt dylikt lån; så hafva fullmäktige
icke något att tillägga till de härom i revisionsberättelserna meddelade upplysningar.
Likaså få fullmäktige, i afseende på deras tillgöranden, för att i hvad på
fullmäktige kunnat ankomma, vid behandlingen af frågor om fördelningen af ansvarighets-
och betalnings-skyldighetcn för crhållne lån till myr-utdikuingar och andra
vattenaftappnings-arbeten, få den hos Rikets Ständer under sednastc riksdag anmälda
och då godkända fördelnings-gruud, eller vidden och beskaffenheten af den
förbättrade eller tillkomna jorden, fortfarande tillämpad, jemväl hänvisa till den anmälan
härom, som förekommer i nyssförsamlade revisorers berättelse.
Riksgiilds-liontoret ålagda utbetalningar.
(Reg leraeulets 59—150 §§).
Då de, under riksdagarne åren 1840 och 1841, 1844 och 1845 samt 1847 och
1848, beviljade och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade samt före medlet
af November månad 1850 utbetalda extra eller tillfälliga anslag och lån blifvit i
fullmäktiges förut afgifna riksdagsberättelser omförmälda, så och i öfverensstämmelse
med reglementets föreskrift, varda endast de efter sagde tidpunkt verkställde utbetaluingar
i denna berättelse uppgifna. Efter iakttagandet af stadgade vilkor cch
förbehåll, hafva, enligt gjorda reqvisitioncr eller ansökningar, sedan sistförlidne riksdags
början, nedannämnde anslags- och låne-summor utaf fullmäktige utanordnats,
för att i dervid föreskrifven ordning utbetalas.
a) utgifter, tillhörande extra sta/sregleringen vid 1840 och 1841 års riksdag.
Utaf anslaget för häradshåktenas ombyggande och förseende med celler
(Regi. 59 § 1 morn.) det belopp, Kongl. Majit i nåder anvisat tilt uppförande af cellfängelser
i Carlskrona, Kungsbacka och Eskilstuna, hvilka skulle begagnas såsom
gemensamma häkten för nämnde städer och åtskilliga derinvid
belägna härader R:dr 33,000; — —
(utbetaldt i Juni 1851).
Utaf anslaget för uppförande af fångelsebyggnader
i städerne utom Stockholm (samma § 2. mom.) det
för berörde 3:ne cellfängelser, till utgående af detta anslag
anvisade belopp
19,000; — *-
(utbetaldt i Juni 1851).
Transport R:dr 52,000: — —
Utaf det
Stals-Utskottets Memorial, N:o 3.
17
Transport R:dr
Utaf det såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
åt staden Christianstad beviljade statsbidrag
för hamnanläggningen vid Åhus (regi. 60 § 1 morn.) „
(hvaraf utbetaldes i Mars 1851 . . R:dr 5,000:
och i Januari 1853 ....... „ 4,000:).
Utaf anslaget för omläggning och förbättring af
backiga eller eljest för kommunikationen mindre tjenli—
ga delar af allmänna landsvägarne (regi. 60 § 2 moni.) ,,
(hvaraf utbetaldes under år 1852 R:dr 198: 30. 6.
„ 1853 „ 2,430: - -).
Utaf anslaget för väganläggning mellan Ofveroch
Ncder-Kalix socknar i Norrbottens län (regi. 60 §
3 inom.) återstoden „
(utbetald i September 1852).
Utaf anslaget för vattenaftappningar till förberedande
af större odlingsföretag inom norra och nordvestra
delarne af riket (regi. 60 § 4 mom.) .... „
(hvaraf utbetaldes under år 1850 R:dr 1,816: 32.
„ „ 1851 „ 8,057: 45.
jj „ 1852 „ 1,560: 15.
,, „ 1853 „ 272: 32.).
Utaf de för vattenaftappningar eller andra förberedande
odlingsföretag inom rikets öfriga delar anvisade
medel, återstoden (regi. 60 § 5 mom.) .... „
(hvaraf utbetaldes under år 1850 R:dr 2,066:32. anslag,
„ „ 1851 „ 1,386: — lån,
„ „ 1853 „ 1,413: — dito).
Utaf det för myraftappningar på Gottland beviljade
låneunderstöd (regi. 60 S 6 morn.) .... ,,
(utbetaldt år 1851).
Utaf 1850 och 1851 års anslag för aflöning af
lärare och underhållande af elever vid skeppsbyggeri
institutet
i Carlskrona (62 §)  „
(hvaraf utbetaldes under år 1851 R:dr 2,686: 2. — .
och under år 1852 „ 1,596: 6. —).
1850 och 1851 års anslag till garnisons-skolans
i Christianstad ersättande för den afgift, denna skola,
under benämning portpenningar, tillförene uppburit (63 §) „
(hvaraf utbetaldes under år 1851 R;dr 240: — —
och år 1852 „ 240: ).
Transport R:dr
Bih. till R. St. Prof. 1663 $ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
52,000:
9,000:
2,628: 30. 6.
1,750:
11,707: 28. -
4,865: 38. —
2,725:
4,282: 8. -
480:
89,439: 8. 6.
3
18 Stats-Utskottels Memorial, N:o 3.
Transport R:dr 89,439: 8. 6.
Återstoden af det rotehållarne vid Westerbottens
f. d. Fältjägare-regemente tillerkända understöd,
motsvarande 1846 och föregångna års rotefrihets-afgift
af nyhemman inom Norrbottens och Westerbottens
län (64 §)
y 13,083: 26. 2.
(utom detta år 1852 uthetalda belopp, hafva bemälde
rotehållare under åren 1841 och 1849 från
, Riksgalds-kontoret utbekommit 31,180 r:dr
7 sk. 8 r:st).
Summa R:dr 102,522: 34. 8.
Enligt Kongl. Maj:ts, efter sistlidne riksdag, fullmägtige tiilkännagifna beslut,
hafva af förut i Nåder beviljade anslag för myrutdikningar och andra vattenaftappnings-arbeten
inom rikets norra och nordvestra delar följande belopp dels återbetalts-,
dels innehållits och såsom besparingai ingått bland de till nu församlade Ständers
disposition här i Riksgalds-kontoret reserverade medel, nemligen:
af det med 4,744 r:dr beviljade, men sedermera till 4,100 r:dr nedsatta anslaget
för aftappning af Ändsjön och utdikuing af Frösö myrer inom Sunne
pastorat i Jemtland
R:dr 312: 5. —
af anslaget, 1,258 r:dr, för myrutdikningar
vid Hvitvattnets by inom Rätans socken i samma
provins  R:dr 163: 24. —
hvarförutan af samma anslag innehållits . „ 658:
° „ 821: 24. —
af anslaget, 1825 r:dr, för myrutdikningar inom Hede socken
i Herjeådalen
50: 40. —
eller tillsammans R:dr 1,184: 21. —
Efter iakttagne afdrag af uppkomrie besparingar eiler beslutade innehallningar,
och utan beräkning af de för Strömsholms kanals ombyggnad anvisade och afsätta
medel, finnas för närvarande utaf de vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade
lån och extra statsanslag här nedan uppgifna summor annu i Riksgalds-kontoret innestående,
nemligen:
utaf anslaget 100,000 r:dr för häradshäktenas ombyggande R:dr 65,500: — —
utaf anslaget, 130,000 r:dr, för fängelsebyggnader i städerna
utom Stockholm
111,000: — —
utaf det utan återbetalnings-skyldjghet anslagna belopp,
15,000 r:dr, för hamnanläggningen vid Åhus „ 1,000: — —
Transport R:dr 177,500: — —
Siats-Utskottets Memorial, N:o 3, 19
Transport R:dr 177,500: — —
utaf anslaget, 200,000 r:dr, för vägomläggningar och väg
förbätt
ringar „ 290: — —
utaf anslaget, 120,000 r:dr, för vattenaftappnings-arbeten
inom norra och nordvestra delarne af riket  „ 2,000: — —
utaf det med 50,000 r:dr beviljade låneunderstöd för myr
utdikningar
på Gottland  4,505: — —
utaf 1849, 1850 och 1851 års anslag för skeppsbyggeriinstitutet
i Carlskrona  „ 2,253: 30, —
Utgörande dessa innestående anslags- och låne-summor
ett sammanräknadt belopp af  R:dr 186,548: 30. —
Derjemte anse sig fullmägtige böra anmäla, att ej heller under den efter
sednaste riksdag förflutna tid någon utbetalning från Riksgälds-kontoret ifrågakomma
till bestridande af kostnaderne för samlandet och tryckningen samt utdelningen
at de ursprungliga knektekontrakterna, jemte deruti skedda förändringar och gjorda
tillägg, hvilka kostnader, jemlikt Rikets Ständers vid ofvannämnde riksdag vidtagna
beslut och nu gällande reglementes 65 §, skola af detta Verk godtgöras.
bj Under 1844 och 1845 års riksdag beviljade lane- och anslags-summor.
Utaf de för beredande af odlingsföretag medelst utdikningar eller aftappningar
af sank* trakter och sjöar anvisade medel
(regi. 66 §)  R:dr 4,336: 16, —
(hvaraf utbetaldes under år 1851 . R:dr 3,369: 32,
„ „ år 1852 . ,, 666: 32.
„ •„ år 1853 . „ 300: —).
Utaf anslaget för anläggning af nya och förbättrande
eller omläggning af backiga och mindre goda vägar
(67 §) återstoden „ 12,649: — —
(utbetald under år 1851).
Utaf den för strömrensningar och smärre hamnbvggnader
afsedda summa (samma §) dito .... „ 3,666: 32. —
(utbetald år 1852).
Utaf anslaget för npprensningsarbetet i skärgården
invid Söderhamn (69 §) återstoden .... „ 1,000: — —
(utbetäld år 1852).
Utaf lånet för Götheborgs hamnbyggnad (70 §)
4:de, 5:te och 6:re tiondedelarne = . . „ 42,000: — —
(hvaraf 14,000 r:dr utbetaldes under hvarldera af åren
1851, 1852 och 1853).
Utaf anslaget för inköp af 300 exemplar af
Svenska Foniskfift-sällskapets årliga samlingar (72 §) „ 2,100: — —
(hvaraf 700 r:dr d:o d:o).
Summa R:dr 65,352: — —
20
Stats-Utsko/le/s Memorial, N:o 3.
Enligt Kongl. Maj:ts derom meddelade nådiga beslut, har det vid sednaste
riksdag återstående beloppet R:dr 250: — —
utaf dot statsanslag, sorn beviljats för utdikning af 3:ne niyrer
inom Nysätra socken af Westerbottens län blifvit, såsom besparing
å detta anslag, af Riksgälds-kontoret innehållet. Dessutom
har den återstående anslagssumman  „ 2,000: — —
för utarbetandet och ordnandet af Kapiten Baltzar Cronstrands
samlingar, angående fornegyptiska byggnadskonsten, ur Riksgälds-kontorets
räkenskaper afförts, sedan bcmälde Kapiten, genom
uraktlåtet uppfyllande af det i sådant afseende, enligt reglementets
71 § stadgade vilkor, förlorat all rätt till sagde understöds
vidare åtnjutande.
Il:dr 2,250:
Utom det till utbetalning ännu icke förfallne beloppet, 56,000 r:dr, utaf lånet
för Götheborgs hamnbyggnad, återstå numera endast följande, vid riksdagen åren
1844 och 1845, till utgåeude från Riksgälds-kontoret anvisade anslags- och låinesumtnor,
nemligen:
återstoden af det, enligt Kongl, brefvet den 23:dje Juli 1S46 med
1090 rtdr beviljade anslag för sänkningen af sjön Toftan och utdikningen af,
Gårdstjerns-myren inom Sundborns och Svärdsjö socknar af Stora Kopparbergs
län . • •
R:dr 1000
samt det utaf lånet för en ny kyrkas uppbyggande i Christinehamn,
25,000 r;dr, hittills icke lyftade belopp  „ 10,000
R:dr 11,000:
c) Under Riksdagen åren 1847 och 1848 å Riksgulds-kontoret anvisade och
sedan sistförlidne Riksdags början verkställde utbetalningar (Reglementets 74—80 §§).
Återstoden af det förhöjda anslaget för H. K. H. Kronprinsens hof-hållning
under åren 1850 och 1851. (Reglementets 74 §) .... R:dr 93,750:
(utbetald under nyssnämnde år).
Anslaget]{till arfvoden åt dåvarande lagberedning för 4:de
qvartalet af 1850, samt till expenser vid samma beredning
(71 § 1. mom. af 1848;års reglemente) . „ 3,058: 16. —
(utbetaldt år 1850).
Utaf förslags-anslaget för tryekningen af lag-beredningens
arbeten (samma §:s 2 mom.)  „ 1,411: 1. 8.
(hvaraf dock under år 1851 återbetalts 122 r:dr 24 sk.)
1851 års anslag för uppförande af fängelser efter cell-system
(72 § af 1848 års reglemente)  „ 100,000 — —
(utbetaldes under år 1851).
Transport R:dr 198,219: 17.
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 3.
21
Transport R:dr 198,213: 17. 8.
1848, 1849 och 1850 års anslag för förstärkningen af beväringsmanskapets
reserv-förråd (73 § 10 mom. af samma
reglemente)  „ 80,000.-
(utbetaldt i December 1850).
Anslaget till väg- och vatten-byggnads-styrelsens aflöning
för 1850 års 4:de qvartal (76 § lista moro. af d:o) „ 2,441: 32. —
(utbetaldt i samma månad).
1850 års anslag till arfvoden och stipendier för Civil-ingeniö
rers
bildande vid Mariebergs läro-verk (sistnämnde
§:s 3:dje och 4:de mom.)
„ 2,000: — —
(utbetaldt i Februari 1851).
Utaf anslaget för väg-anläggningar och väg-förbättringar (nu
gällande reglemente 75 §)  „ 40,263: 3. —
(hvaraf utbetalts under år 1850 r:dr 1,558: 32. —
„ „ 1851 „ 21.863: 11. 8.
„ 1852 ., 4,580: 2. —
„ 1853 „ 12,261: 5. 4.).
Utaf anslaget för bestridande af kolonien S:t Barthelemy» för
valtnings-kostnader
(90 § af 1848 års reglemente) „ 11,619: 18. 3.
(utbetaides i Maj 1851).
Anslaget för Riks-arkivets kompletterande med registratur från
Kongl. Majit Kanslis afdelningar (nu gällande reglementes
76 §)  „ 6,000:
(hvaraf utbetaldes: nr 1851 . . r:dr 3,500:
„ 1852 . . „ 2,000»
,. 1853 . . „ 500: — —).
Utaf anslaget för Nationalmusei-byggnadens fortsättande (samma
reglementes 78 §)'  „ 156,000:
(hvaraf utbetaldes: år 1850 . . r:dr 24.000: — —
. „ 1851 . . „ 42,000:
„ 1852 . . „ 64.000:
„ 1853 . . „ 26,000: ).
Anslaget till inköp af boställe åt Kapell-predikanten i Lekvattnets
församling af Fryksdal» härad och Wermlands
län (96 § 1. mom. af 1848 års reglemente) . . „ 1,000:
(utbetaldt i Mars 1851).
Utaf anslaget för författande och utgifning af läroböcker för Allmogen
(79 § af nu gällande reglemente) .... „ 500:
(utbetaldes i Januari 1853).
1851 års ersättnings-anslag till Serafimer-lasarettet för minsk
ning
i lasarettets inkomst genom tolag å finska varor
(99 § af 1848 års reglemente)  „ 4,500:
(utbetaldes i Januari 1851). ,
[Summa R:dr 502,543: 22. 11.
22
‘S/a/s- Utskottets Memorial, N:o 3.
Sedan sistförlidna riksdags slut har deremot någon fråga, fullmägtige veterligen,
icke förekommit om utbetalning af det under 1847 och 1848 års riksdag beviljade
anslag för reparationer och bokhyllor saint ytterligare inrednings-kostuader inom
Riks-arkivets hus (Reglementets 77 §), hvilket anslags återstående belopp, sedan
deraf tinder nr 1849 rcqvirerats och utbetalts 600 r:dr, utgör
samt det vilkorliga bidraget af 8,800 r:dr årligen till bildande
af en pensious-foud för Borgmästare och Kommissions-Landtmätare
samt desse tjenstemäns enkor och barn (80 §).
Härförutan innestå för närvarande i Riksgälds-kontoret
utaf de medel, som vid 1844 och 1845 samt 1847 och 1848 års
riksdagar med tillsammans 300,000 r:dr anvisades för Natio
nal-musei-byggnadens
uppförande
och utaf anslaget för läseböckers författande och utgifning . .
samt utaf de anslag, Kongl. Majit af härtill vid sistnämnde års
riksdag anvisade medel i Nåder beviljat för en chaussé-o och
bro-anläggninsr vid Tranarp i Qvidinge socken af Södra Asbo
härad och Christianstads län
och för anläggningen af en ny väg utmed sjön Gesunden inom
Ragunda pastorat i Jemtland
utgörande således de i Riksgälds-kontoret ännu innestäende
medlen af nu uppräknade anslag, utom det för ofvanberörde peusiens-fond
beviljade bidrag, ett sammanlagdt belopp .... R:dr 49,973: 16. —
d) Under sednasle eller 1850 och 1851 års riksdag beviljade samt till och
med denna dag utanordnade anslags- och låne-suinmor.
(Regi. 81-127 §§).
Anslaget för inredningen af DD. KK. HH. Kronprinsens och
Kronprinsessans våning å Stockholms slott samt för
deras Kongl. Högheters bosättning (Regi. 82 §) . R:dr 161,508: 13. 3.
(utbetaldt i September 1851).
1852 och 1853 års anslag för uppförande af läns-fängelser efter
cell-svsternét (83 §)
(hvaraf utbetaldes i Maj 1852 . . . r:dr 100.000
och i Januari 1853  „ 100,000).
Anslaget för nya infanteri-gevärs anskaffande (84 § 2 mom.)
(hvaraf utbetaldes i Juli 18»2 . r:dr 133,333: 16.
och i Oktober 1853  „ 66,666: 32.).
1851 och 1852 års anslag till äldre gevärs förändrande för
slagkruts-antändning (samma ,§ 4:de moni.) . . .
(utbetaldt i Juli 1852).
„ 200,000:
„ 200,000:
„ 33,333: 16. —
11:dr 2,066: 32. —
44,000:
500:
940: —
2,466: 32.
Transport R:dr 594,841: 29. 3.
Slats-Ulskotlels Memorial, N:o 3.
23
Transport R:dr 594,841: 29. 3.
Anslaget för Carlsborgs fästnings-bvggnad (samma §:s 6:te mom.) „ 90,000:
(hvaraf ntbetaldes i Februari 1851 r:dr 30,000: — —
i Juli 1852 . . : ,, 30,000:
och i Oktober 1853  „ 30,000: ).
Anslaget för befästnings-arbetena vid Waxholm, Carlsten och
Carlskrona (samma §:s 7:de mom.) . 315,000:
—
(hvaraf ulbetaldes i Juli 1852 r:dr 105,000: — —
och i Oktober 1853 .... „ 210,000: ).
Anslaget för Topografiska corpscns arbeten (samma §:s 8 mom.) „ 36,000: —
(hvaraf ntbetaldes i Februari 1851 . r:dr 12,000:
i Juli 1852  , . „ 12,000:
och i Oktober 1853  ,, 12,000:).
Anslaget till lindring i rustnings- och rolerings-besväret inom
Jemtland (85 §:s 1 morn.) „ 9,000:
(utbetaldt i December 1852).
Anslaget till inlösen af den åtskilliga hemman åliggande dagsverks-skvldighet
till Gustafs och Carlbergs kopparverk
i Jemtland (samma §:s 2:dra morn.) .... 4,438: 5. 2.
(utbetaldt i Mars 1853).
Utaf anslaget för komplettering af förråden jemte skepp och fartyg
samt andra arbeten för iståndsättande af krigs
•
materielen vid sjö-försvaret 600,000 r:dr (86 §) . . „ 500,000:
(hvaraf ulbetaldes under år 1852 „ r:dr 300,000:
och i Augusti 1853 ...... 200,000:).
Utaf anslaget för väg- och vattenbvggnads-styrelsens samt dess
biträdens aflöning 38,700 r:dr (87 §:s 1 mom.) . . ,, 35,475: — —
(hvaraf ulbetaldes år 1851 R:dr 12,900:
„ „ 1852 „ 12,900:
„ och ,,. 1853 ,,. 9,675:).
Anslaget till rese- och undersöknings-kostnader samt expenser
för allmänna arbeten (samma §:s 2 mom.) ... ,, 36,000:: — —
(hvaraf ntbetaldes i Nov. 1851 R:dr 12.000:
„ i April 1852 „ 12,000:
„ och i Mars 1853 „ 12,000:).
1851 och 1852 års anslag till arfvoden åt lärare och stipendier
åt civil-ingeniörs-elever vid Mariebergs läioverk (samma
§:s 3 morn.) .
4,000: — —
(utbetaldt i Februari 1852 och 1853)..
Ersättningen till Kongl. Stats-kontoret för förskottsvis bestridda
utgifter för Stockholms navigatioris-skola, jemte
1851 års anslag till samma skola (88 §) .... „ 8,400: — —
(ulbetaldes under år 1851)*
Transport R:dr 1,633,154: 34. 5.
24
Stats-Utskottets Memorial, N:o 3.
Transport R:dr
Utaf 1852 och 1853 års anslag för lärares aflöning och elevers
underhållande vid skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona
6,666 r:dr 32 sk. (89 §) „
Utaf anslaget för fulländande af hamnbyggnaden vid Wisby
medelst vågbrytarcus förstärkning och grundläggningen
af 2:ne landt-armar 84,625 r:dr (90 §:s 1 inom.) ,
(hvilken summa utanordnats denna dag).
Utaf anslaget för öfverbyggnaden af en hamn-arm vid Cimbritshamn
14,930 r:dr (sistnämnde §:s 2 mom.) . . . ,
(utbetaldt år 1852).
Utaf anslaget för anläggning af hamn vid Engelholm och upprensning
af Rönneå, 22,533 r:dr 16 sk. (samma §:s 3
mom.) ,
(hvaraf halfva beloppet utbetaldes i December 1852
och andra hälften i Mars 1853).
Utaf anslaget för Landskrona hamns förbättring, 34,736 r:dr 32 sk.
(samma §:s 4 mom.)
,
(hvaraf utbetaldes i Maj 1852 R:dr 17,391: 32.
och i Mars 1853 ,, 11,563: 16).
Utaf anslaget för hamnbyggnaden vid Calmar 35,386 r:dr (samma
§:s 5 mom.)
(hvaraf utbetaldes i Nov. 1852 R:dr 10,000:
,, och i Mars 1853 „ 10,000:).
Utaf anslaget för hamnbygnaden vid Hjo 50,000 r:dr (samma
§:s 6 mom.)
(hvaraf utbetaldes i April 1852 . r:dr 16,666: 32.
och i Januari 1853  ,, 16,666: 32.).
Anslaget för Westerås hamns förbättring (samma §:s 7 mom.)
(hvaraf utbetaldes i Januari 1852 . . r:dr 10,000:
och under år 1853 . .
„ 3,200:).
Utaf anslaget för hamnbyggnaden vid Öregrund 3,418 r:dr (samma
§:s 8:de mom.)
(hvaraf utbetaldes i Juli 1852 . . . r:dr 1,000:
och under år 1853
,, 2,000:).
1851, 1852 och 1853 års anslag till amortering af lånet för
Linköpings hamnbyggnad och Stång-åns upprensning
(91 §)
(hvaraf ^:del atbctalts ander hvart och ett af
nämnde år).
1,633,154: 34. 5.
3,920: 41. —
, 28,20S: 16. —
, 12,333: 16. —
, 11,266: 32. —
, 28,955: — —
, 20,000:
„ 33,333: 16. —
„ 13,200:
„ 3,000:
„ 3,240:
Transport R:dr 1,790,612: 11. 5.
Utaf an
-
Stats-Ulskottels Memorial, N:o 3.
25
Transport R:dr 1,790,612: 11. 5.
Utaf anslaget för anläggningen af en kanal mellan Philipstad
och lastageplatsen Sjöändan i Warnums socken af
Wermlands län 65,000 R:dr (92 §:s 1 mom.) . . . v 43,333: 16. —
(utbetaldes under år 1853).
Utaf anslaget för kanalanläggning genom Tjufholmssundet vid
farleden till Luleå, 8,000 R:dr (samma §:s 2 mom.) „ 2,666: 32.
(utbetaldes i Juni 1853).
Utaf anslaget för Ljusne elfs upprensning mellan sjöarne Or
och Warpen i Helsingland, 10,700 R:dr (93 §) . . ,, 7,133: 16.
(hvaraf utbetaldes i Sept, 1852 . . R:dr 3,566: 32.
„ och i Mars 1853 enahanda summa).
Utaf anslaget för anläggning af nya, och förbättrande
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda
vägar 470,000 r:dr (94 §) •
. . . „ 320,362: 5. 4,
(hvaraf utbetaldes under är 1852 R:dr 167,788: 16. —
och under år 1853 „ 152,573: 37. 4.)
Utaf den för mindre ström- och å-rensningar samt hamn- och
brobyggnader afsedda anslagssumma, högst 30,000
r:dr (samma §) „ 5,500: — —
(hvaraf utbetaldes under år 1852 . . R:dr 1,950:
och under år 1853 . . ,, 3,550:)
Lånet för en jernbro öfver Svartån, på landsvägen mellan Linköping
och Bergs gästgifvaregård i Östergöthland
(96 §) „ 13,333: 16. —
(utbelaldt i Juli 1852).
Lånet för byggandet af en bro öfver Dalelfven i närheten af
Gustals kyrka (97 §)  „ 4,000: — —
(utbetaldt i Februari 1853).
Utaf dc för utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar
anvisade medel, R:dr 100,000 (98 §) lån . R:dr 56,810:
anslag utan återbetalnings-skyldighct . „ 11,579:
„ 68,389:
(hvaraf utbetaldes under år 1852 . . R:dr 40,620:
och under år 1853
27,769:)
Utaf det särskilda stats-bidraget för sänkning af sjön Möckeln
inom Kronobergs län 28,000 r:dr (99 §); hela låne
summan
R:dr 18,666: 32. —
och af anslaget utan återbetalnings-skyldighet R:dr 3,111: 5. 4. 21 777- 37 4
(hvaraf utbetaldes i September 1852 „ 20,222: 10. 8.
och i Januari 1853
1,555:26.8.)
Transport R:dr 2,277,107: 38. 1,
Bih. till St. Prot. 1853 §f 1854. 4 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 4
26
Stats-Utskoltets MemorialiV:o 3.
Transport R:dr 2,277,107: 38. t.
Anslaget för utdelning af premier åt egare af kreatur utaf ut
märktare
slag (101 §) „ 3,000;
(utbetaldt i Augusti 1S53.).
Anslaget till beredande af tillfälle för Svenska slöjd-idkare att
besöka 1851 års industri-exposition i London (103 §) „ 12,000:
(utbetaldt i Juni månad samma år).
Anslaget^för ombyggnaden af Trallebergs bro på vägen mel
*
Ian Stockholm och Drottningholm (105 §)•••„ 48,000:
(utbetaldt under år 1852).
Utaf anslag till en ny byggnad för kemiska institutionen vid
Upsala universitet 66,666 r:dr 32 sk. (107 §:s 1 mom.) „ 33,333: 16. —«
(utbetaldes i April 1853).
Anslaget till en ny byggnad för anatomiska institutionen vid
Lunds , universitet (samma §:s 2:dra mom.) . . „ 9,400:
(utbetaldt i Mars 1852).
Anslaget för inköpande af magister J. F. Widgrens samling
af Brasilianska växt-exsiccater (108 §)••••}, 5,000:
(utbetaldt i Mars 1852).
Anslaget för inköp och utdelning till folk-skolorna af 15 årgångar
utaf tidskriften: Läsning för folket (110 §) n 12,000. —
(hvaraf utbetaldes i Nov. 1852 . . R:dr 6,305:
och i Aag. 1853  „ 5,695:)
Anslaget för utgifvande af 4:de delen utaf Svensk Diplomatarium
(lil §:s 1 mom.)  1,000:
(utbetaldt i Mars 1852).
Utaf anslaget för afritande af sigiller vid do i Diplomatarium
tryckta handlingar, 600 r:dr (samma §:s 2:dra mern.) ,r 400:
(utbetaldt åren 1852 och 1853).
1852 och 1853 års anslag till Kongl. Serafimcr-lasarettcts ersättande
för minskning i dess inkomst af tolagen
å finska varor (112 §)  9,000:
(hvaraf 4,500 R:dr utbetaldes i Januari 1852 och
4,500 i Januari 1853).
Utaf anslaget för Wexiö hospitals utvidgning och förbättring,
127.000 rrdr (113 §:s Usta morn.) ....... n 50,000: — —
(hvaraf utbetaldes år 1852 . . . K:dr 25,000:
och „ 1853 . .. . „ 25,000:)
Utaf 1852 och 1853 års anslag för betäckande af skillnaden
mellan hospitals-foudens inkomster och utgifter,
25.000 r:dr årligen, samma §:s 2:dra morn.) . . . „ 37,000:
Transport R:dr 2,497,241: 6. 1.
Stätsr-hIskottets Memorial, N:o 3.
27
Transport R:dr
(hvaraf utbetaldes år 1852 . . . • r:dr 25,000:
och „ 1853 .... „ 12,000:)
Anslaget till Vester-Norrlands läns blesserade bevärings-manskaps-
och afskedade båtsmäns pensions-kassas
ersättande för dess förlust genom Landt-räntmäs
taren
E. G. Harlins balans (115 §) »
(utbetaldt i Sept. 1852).
Anslaget till majoren G. Bennichs ersättande för indragna hästhemmans-räntor
vid. Vestgötha f. d. Kavalleri-regemente
(116 §) ®
(utbetaldt i Juni 1851).
Restitutioner af oriktigt beräknade bevillnings-afgifter utaf löntagare
vid Uplands, Dal- och Kalmar regementen
(117 §) tillsammans *
(utbetalda under år 1851).
Dito af bevillning för en del af de från konvoj-kassan uppburne
löne-, traktaments- och pensions-belopp
(118 §) •
(utbetaldes i Aug. och Sept. 1852).
Anslaget till ersättning för trenne, under allmänna postens
skjutsning, af rotz smittade och derföre dödade
hästkreatur (119 §)
...”
(utbetaldt i Nov. 1851).
Lånet för staden Christianstads nya tomtreglering (120 §) . ”
(utbetaldt i Sept. 1851).
Utaf lånet för uppbyggande af den år 1849 nedbrunna
del utaf staden Lidköping 66,666 r:dr 32 sk.
(12-2 §)
(utbetaldt under år 1852).
Lånet för fullbordande af reparations- och utvidgnings-arbetena
å Wexiö domkyrka (123 §)  ”
(utbetaldt i Juli 1852).
Lånet för uppbyggande af en ny kyrka i Lidköping (124 §) *
(utbetaldt i Oktober 1851).
Lånet för den tiva kyrkobyggnaden inom Knäröds församling
i Halland (125 §) . .
*
(utbetaldt i Maj 1852).
Lånet till Stockholms stora barnhus (126 §)......”
(utbetaldt i Oktober 1861).
2,497,241 T 6. 1.
3,921: 24. 10.
5,982: 43. 5.
1,080: 19. 10.
10,946: 21. 10.
268: 42. 8.
13,333: 16. —
42,444:
20,000:
16,000:
16,000:
50,000:
Summa vidsednaste riksdag beviljade samt af Riks
gälds-kontoret
hittills utbetalda anslag och lån . R:dr 2,677,218: 30. 8.
28
Stats-Utskottets MemorialN:o 3.
Deremot har någon utbetalning annu icke skett i anledning af nedannämnde,
vid samma riksdag ii Rjksgälds-konto.ret jemväl anvisade utgifter, nemligen:
enligt regi. 84 §:s lista morn., anslaget för anskaffning af redskaps-, rid-, stall- och
ansnånns-persedlar åt 12- och 24-®.:gä fältbatteri
erna
^ R:dr 22,000:
enligt samma &:s 3:dje morn., anslaget för nya pistolers anskaffande
* 12,000:
enligt samma <Svs 5:te morn., anslaget för anskaffning af slag
krutshufvar
i . . . • 10,000. - -
enligt samma §:s 9:de morn., anslaget för kompletterandet af
beväringsmanskapets reservförråd  ” 80,000: — —
euligt regi. 92:dra §, anslaget för en kanal-ledning (rån Storsjön
inom Daga härad i Södermanland till Mälaren ” 100,000: — —
hvaraf en tiondedel eller 10,000 r:dr skulle årligen utgå under
tio års tid.
enligt regi. 95 §, för anläggningen af en jernväg mellan städerne
Örebro och Nora, lån . . . R:dr 150,000:
anslag utan återbetalnings-skyldighet " 75,000:
» 225,000: — -
I anledning af den hos Kongl. Maj:t i underdånighet
gjorda anhållan, att, detta, „för anläggandet af en mindre jernbana
mellan nämnde städer,” utan återbetalnigs-skyldighet
beviljade anslag af 75,000 r:dr måtte få oafkortadt utgå till
en för lokomotiver afsedd jeruvägs-anläggning från Nora till
Ervalla, med samma spårvidd, sorn vore fastställd för jernvägen
mellan Köping och Hull, så snart ett bolag för förstberörde
jernvägs-anläggnings utförande till den punkt, der begge
banorna, enligt ailemnadt kostnadsförslag, skulle förena sig,
klefve bildadt och förbunde sig att för sådant ändamål kontant
tillskjuta 333,333 r:dr 16 sk. samt för öfrigt underkastade
sig de vilkor, som dels Rikets Ständer fästat vid ifrågavarande
anslags åtnjutande och dels Kongl. Majit kunde i
nåder finna skäl att samma bolag föreskrifva, hafva fullmägtige,
hvilkas utlåtande, i fråga om den sålunda åsyftade dispositionen
af de medel, sorn Rikets Ständer anvisat för jernvägs-anläggningen
mellan Örebro och Nora, blifvit af Kongl.
Maj:t infordradt, uti detta, under den 27 sisth Maj afgifna
utlåtande, yttrat och förklarat, att, enär Rikets Ständer åt
Kongl. Majit öfverlemna! att, derest bolag bildade sig för anläggning
af jernvägar så väl mellan Örebro och Nora, som
mellan Köping, Örebro och Hult, och dessa bolag önskade
förena sig om samma bana för någon vägsträckning, medde
-
Transport R:dr 449,000: — —
Siats- Utskottets Memorial, N:o 3.
29
Transport R:dr
la ite genom en dylik förening föranledda särskilda föreskrifter
och bestämmelser, mäste det äfven ankomma . på Kongl.
Majit att ej allenast pröfva och fastställa sättet och vilkorcti
för samma förenings verkställande, utan äfven bestämma och
disponera det derefter, för beredandet af en ändamålsenlig
jernvägs-kommunikaiion emellan städerne Orebro och Nora,
erforderliga belopp af de medel, Rikets Ständer härtill anvisat.
Enligt fullmägtiges åsigt, innefattade således Rikets
Ständers, angående ifrågavarande medels användande, meddelade
beslut icke något hinder emot samma medels disponerande
för den jernvägs-anläggning, sorn uti den till fullmäktige
remitterade underdåniga ansökning blifvit föreslagen, så
vida Kongl. Majit i nåder pröfvade denna jernvägs-anläggning
komma att till alla delar motsvara och uppfylla hvad’
Rikets Ständer genom meranämnde statsbidrags beviljande
åsyftat. Men något svar eller tillkännagifvande, huruvida eller
under hvad vilkor ifrågavarande ansökning sedermera blifvit
af Kongl. Majit i nåder bifallen, hafva fullmägtige ännu
icke fått emottaga.
Enligt reglementets 102 §, anslaget för slöjd-expositioners
befrämjande j”
Enligt reglementets 104 §, anslaget till belöning åt
Auditören Georg Scheutz och bans son Edvard Scheutz för
en af dem uppfunnen räknemaehin  "
Enligt reglementets 106 §, förslagsanslaget till bestridande
af de för kolonien Srt Barthelemvs förvaltning erforderliga
kostnader, som af koloniens inkomster ieke betäckas ”
Genom nådigt bref af den 21 nästlidne Oktober har
Kongl. Majit underrättat fullmägtige, att de, jemlikt 3:ne samma
Kongl, bref bilagde förteckningar, af Kongl. Stats-kontoret
förskottsvis verkställde utbetalningar till dylika förvaltningskostnaders
betäckande utgjort:
för år 1851  Ridr 12,064: 40. —
" " 1852
n 13,279: 34. 7.
och för Januari med Okt. innevarande år " 8,105: 45: 3.
eller tillsammans R:dr 33,450: 23. 10.
varande ersättning för hela detta belopp hos Riksgälds-kontoret
reqvirerad genom Kongl. Stats-kontorets skrifvelse af
dea 8 i denna månad.
449,000:
3,000:
3,333: 16. —
18,000:
Transport Ridr 473,333: 16. —
30 Stafs- Utskottets Memorial, N:o 3.
Transport R:dr 473,333: 16. —
Euligt reglementets 109 §, anslaget för inköp af Kansli-rådet
D. Krutraeijers gravyr-samling R:dr 12,000: — —
Under den 22 December 1851 har Kongl. Maj:t meddelat
nådig föreskrift angående nämnde gravyr-samlings inköpande
för den af Rikets Ständer dertill anslagna summa och
densammas öfverlemnande till Kongl, bibliothcket.
Enligt reglementets 114 §, fortsatt understöd åt Arméens
pensions-kassa för fullgörandet af denna kassas
pcnsionerings-skyldighet, årligen högst . . ” 22,000: — —
Enligt reglementets 121 §, lånet för reglering af tomterna
inom Lidköpings gamla stad efter den nämnde
stadsdel år 1849 öfvergångna eldsvåda .... ” 13,333: 16. —
e~). Anslagen till folkundervisningens befrämjande.
(reglementets 128—131 §§)•
Sedan fullmägtiges berättelse vid början af år 1850 och 1851 års riksdag
afgafs, hafva, utaf härtill vid nyssnämnde och föregångne riksdagar anvisade medel,
från Riksgälils-kontoret reqvireras och utbetalts :
till de för folkskole-liirares bildande inrättade seminarier, enligt reglementets
128:de, 129:de och 131:sta §§,
under är 1850  R:dr 1,366: 32. —
» 1851  ” 8,900:
” » 1852
” 8,900:
" " 1853
" 9,566: 32. —
R:dr 28,733: 16. —
till stipendier åt elever vid dessa seminarier, enligt
samma regi. §§
tinder år 1851 ..... R:dr 11,500: — —
11 » 1852
" 11,450: — —
” " 1853
" 11,066: 32. —
» 34,016: 32. —
till understöd för folkskole-lärares a/lönande inom de
socknar, der statsbidrag för sådant ändamål till följd
af särskilda förhållanden erfordrats:
‘under år 1850  R:dr 9,747: 14. 8.
” ” 1851
" 11,853: 21. 11.
» " 1852
" 19,401: 32. 9.
” " 1853
” 16.026: 32. —
:
» 57,029: 5. 4.
Summa R:dr 119,779: 5. 4.
Stats-UtskoUets Memorial, N:o 3.
31
I öfverensstämmelse med stadgandet i Irsta punkten af reglementets 128§,
att hvad som, vid 1851 års utgång, icke var disponeradt utaf de för folkundervisningens
befrämjande, under 1840 och 1841 samt 1844 och 1845 års riksdagar, anslagne
medel ej skulle vidare reserveras för de föremål, för hvilka dessa medel varit
anvisade, hafva, vid nämnde tidpunkt, följande dittills reserverade behållningar
häraf blifvit i Riksgälds-kontorets hufvudbok för år 1851 afförda samt tillagda de
besparingar af samma medel, som, enligt reglementets 130 §, skulle afsättas och
tills vidare blifva i Riksgälds-kontoret innestående för att, jemte folkskole-lärarnes och
församlingarnes bidrag, kunna inom hvarje särskildt Stift bilda en fond för dessa lärares
framtida pensionering, nemligen:
det återstående beloppet af 1846, 1847 och 1848 års anslag till folkskol e-lärare
seminarierna
R:dr 433: 16. —
dito dito af 1845 års anslag till stipendier för folkskole-lära
re-elever
„ 156: 32. —
återstoden af hvad som vid riksdagen åren 1844 och 1845
reserveiats utaf 1842, 1843 och 1844 års anslag för
folkskole-lärarnes aflöning „ 44,619; 16: 10.
och utaf 1845, 1846, 1847 och 1848 års d:o d:o „ 34,7‘JO: 31. 2.
Summa R:dr 80,000:
Utom denna för sagde ändamål afsatte summa finnas för närvarande,
såsom dels disponerade, dels reserverade behållningar utaf anslagen lill folk-undervisningens
befrämjande, i Riksgälds-kontorets räkenskaper upptagna och balanserade:
1843 års anslag för Carlstads stifts folk-skolelärare-semina
rium
(128 § 1 morn.) . .... . . . . . . R:dt ^ 500:
återstoden af 1845 års anslag:
för Upsala slifts d:o R:dr 266: 32.
,, Lunds ,,. d.o ...... ,, 200: —
„ Carlstads d:o .... . . „ 166: 32.
„ Wisby „ d:o „ 33: 16.
n
(samma §:s 2:dra morn.),
utaf 1845, 1846, 1847 och 1848 års anslag till folkskole-lä
rares
aflönande (samma § 4 morn.) .
„
återstoden af 1849, 1850 och 1851 års d:o d:o (129 §:s 1 mom.)
det odisponerade beloppet af samma års anslag för folkskolelärare-seminarierna
(sistnämnde §:s andra mom.) „
d:o af 1851 års anslag till stipendier för folkskolc-lärare-ele
ver
(samma §:s 3 mom.)  v
666: 32. —
4,131: 31. 11..
28,855: 11. 6.
600:
500:
Transport R:dr 35,253. 27. 5;
32
Slats-Ulskvttets Memorial, N:o 3.
Transport R;dr 35,253: 27. 5.
återstoden af 1852 års anslag folkskole-Iärarcs aflönande (131
§:s 1 mom.)  r:dr 4,413: 16.
d:o af 1853 års anslag för d.o (d:o d:o) . . „ 3,973: 16.
.  „
1852 års anslag för Hernösands stifts folkskole-lärare-semi
narium
. r:dr 700.
samt det odisponerade beloppet af 1852 och 1853
års anslag för folkskole-lärare-seminarierna
* 400:
(131 §:s 2:dra morn.).
d:o d.o af 1852 års anslag till stipendier åt folkskole-lärare
elevcr
r:dr 500:
d:o d:o af 1853 års d:o d:o . . .
„ 933: 16.
- ■
V
Summa R:dr 46,223: 27. 5.
Dock komma, till följd af stadgandet i sista punkten af reglementets 129 §,
de vid innevarande års slut odisponerade behållumgarne af 1849, 1850 och 1851 års
anslag till ej mindre folkskole-lårarnes aflönande än folkskole-lärare-seminarierna och
stipendier för eleverue vid dessa seminarier att då jemväl ur räkenskaperna a/föras.
Beträffande de af Riksgälds-kontoret, enligt reglementets 132 bestridda
kostnader och utgifter för sednaste riksdag, så anse sig fullmägtige endast behöfva
hänvisa till den af innevarande års revisorer meddelade uppgift å dessa kostnaders
belopp samt den revisorernes berättelse bifogade tabell, hvilken utvisar hvad af den
utbetalda kostnadssumman, 229,272 r:dr 30 sk. 9 r:st, åtgått till utgifter för hvarje
särskildt Riksstånd och Utskott, och hvad som deraf måste hänföras tili gemensamma
eller så kallade allmänna omkostnader.
Så vidt det härtill, enligt reglementets 133 §, disponibla belopp, som, efter
afdrag af 2:ne tjenstemän vid Kongl, bibliotheket förut tillerkända arfvoden, utgjorde
endast 468 r:dr 40 sk., medgifvit, har det i Rikets Ständers hus inrättade arkiv
eller bibliolhek blifvit ökadt och kompletteradt genom inköp af åtskilliga till dess
föremål hörande böcker och kartor m. m., hvarförutan fullmägtige för samma arkivs
räkning, under tiden sedan sistförflutne riksdag fått emottaga flera, på allmän bekostnad
-
S,366: 32. —
1,100. — —
1,483: 16. —
Stuts - Utskottets Memorial, N:o 3.
33
kostnad från trycket, utgifna, berättelser samt andra i juridiskt,' statistiskt eller finansiell
hänseende upplysande handlingar; och anse sig fullmägtige härvid böra särskildt
omnämna en, genom Kongl. Förvaltningen af sjöärendena aflemnad, för arkivet
särdeles värderik samling af sjö- samt pass- och kust-kartor med tillhörande beskrifningar.
äfvensom reglementen och författningar angående Svenska flottan samt
tjenstgöriugeu och redovisningen dervid. Efter derom hos kongl. Norska Statsråds-afdelningen
här i Stockholm af fullmägtige gjord framställning, har vederbörande
Regerings-departement förklarat sig vilja tillställa ifrågavarande bibliothek ett
exemplar af Norska Storthingens samtliga förhandlingar, hvilket exemplar lärer med
det första vara att hitförvänta.
I öfverensstämmelse med de i reglementets 134 och 135 §§ härom meddelade
stadganden, hafva, sedan 1851 års början, följande utbetalningar för Rikets
Ständers Justiliee-ombvdsman och hans expedition, blifvit af Riksgälds-kontorets medel
bostridda, nemligen:
Aflöning,
under år 1851  R:dr 6,251: 23. —
„ 1852 ........ „ 6,233: 3. 6.
„ 1853 ........ „ 4,674: 17. 3.
Resekostnader,
under år 1851
„ „ 1852
„ 1853
R:dr 1,000:
1,000:
907: 27. 10.
T
Expenser och trycknings-kostnader,
under år 1851  R:dr
„ „ 1852  „
_ „ 1853 ........
696
240
513
46. 1.
R:dr 17,158: 43. 9.
2,907: 27. 10.
1,449: 46. 1.
Summa R:dr 21,516: 21. 8.
n
XJ{betalningar af den årliga stats/glina ds-sumtnan samt andra
sta/sregleringen tillhörande utgifter:
(Regi. 137—143 §§)
Då Revisions-berättelserne utvisa de tider, vid hvilka den till betäckande af
bristen mellan Statsverkets i riksstaten beräknade inkomster och utgifter, enligt regle
Bih.
till B St. Prot. 1853 §f 1854. 4 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 5
34
Slats-Ulskollels Memorial, N:o 3.
mentets 137 och 138 §§, å Riksgälds-kontoret anvisade årliga summa af Kongl.
Stats-kontoret reqvirerats och utbekommits; hafva fullmägtige trott sig här endast
böra tillägga en uppgift å hvad som, under hvarje års iopp, blifvit utaf dessa medel
till Kongl. Stats-kontoret utbetaldt. De sålunda verkställda utbetalningarna hafva
nemligen utgjort:
Som utaf innevarande års statsfyllnads-summa redan ett belopp af 1,000,000
r:dr blifvit uttaget, så utgör återstoden deraf, eller hvad Kongl. Stats-kontoret, före
Mars månad nästa år, eger att utaf ifrågavarande medel ytterligare utbeksmma, endast
183,880 r:dr.
Enligt de mellan Stats- och Riksgälds-kontoren uppgjorda, på rikshufvudböckerna
grundade, liqvider angående öfverskotten å Stats-verkets inkomster samt
besparingarne och bristerne å de s. k. förslags-anslagen, hafva ej allenast de uppkomna
bristerne uti en och annan inkomst-titels påräknade belopp, utan äfven skillnaden
mellan besparingarne och bristerne i nyssnämnde anslag blifvit till fullo godtgjorde
af de högst betydliga öfverskott, som statsinkomsterna under ifrågavarande
tiderymd lemnat; hvadan någon utbetalning för liiksgälds-konloret derunder icke
ifrågakommit, i anledning af den, detta verk, genom reglementets 139 och 140 §§,
ålagde skyldighet att ersätta bristerna i så väl Stats-verkets till Kongl. Stats-kontoret
ingående inkomster, som i de uti sistnämnde § uppräknade förslags-anslag.
Enär omförmälde liqvider icke sträcka sig till det år, eller 1852, då nu gällande
statsreglering vidtog, har följaktligen någon fråga om tillämpning af stadgandena
i reglementets 141:sta och 142:dra §§, angående Riksgälds-kontorets ersättnings-skyldighet,
till följd af Rikets Ständers vid sednaste riksdag vidtagne beslut
i afseende på den vederbörande indelningshafvare tillkommande forsel-lön för hemrnansräntor
och tionde-spanmål, samt de, under namn af begrafningshjelp eller nådår
s-besparing, verkställde löne-innehållningar, ännu icke förekommit; varande ej
heller någon ersättning på grund af regi. 143 § Riksgälds-kontoret affordrad för
kostnaderna vid indelda bätsmans-rotarnes sammanförande inom lämpliga distrikter.
under år 1850
» b 1851
b „ 1832
B B 1853
R:dr 1,318,530: —
„ 818,530: —
„ 1,318,530: —
„ 2,083,880: —
och således tillsammans R:dr 5,539,470: —•
Stats-Utskotlets Memorial, N:o 3.
35
De å Riksgälds-kontoret anvisade Kreditiver.
(Regi. 144-150 §§)
Under sednast förlidnc och innevarande månad, hafva, i öfverensstämmelse
med regi. 146 § samt Kongl. Maj:ts, under den 13 Juli och 12 Oktober detta år,
vidtagne och fullmägtige, på stadgadt satt, meddelade beslut, från Riksgälds-kontoret
utbetalts ej mindre hela den summa, 500,000 r:dr, som, utaf det vid sednaste
riksdag, jemlikt Regering s-formens 63 §, till Rikets försvar eller andra högst vigtiga
och angelägna ändamål anvisade kreditiv, skulle vara att tillgå för förstnämnde föremål,
än ock 125,000 r:rir utaf det för andra ändamål afsedda belopp af samma kreditiv;
hvilket belopp, enligt det utdrag af Statsråds-protokollet, som var KoDgl Maj:tS
nådiga bref om lyftningen deraf bifogade, erfordrades dels till ersättande af redan
förskottsvis bestridda kostnader för karantäns-anstalterna mot kolera-sjukdomen och
dels till ytterligare förefallande dylika utgifter.
' ; ■ i*'-'-
Under hänvisande till de af Revisorerne för öfrigt meddelade uppgifter åhvad
som, under innevarande och nästföregångne 2:ne år, blifvit lyftadt eller återbetaldt ä
hvarje särskildt på Riksgälds-kontoret anvisadt kreditiv, få fullmägtige anmäla, att
för närvarande är uttaget:
Utaf kreditivet å 150,000 r:dr för inhemska fårskötselns och ullproduktionens befrämjande
(enligt regi, 148 §) ett belopp af R:dr 37,950:
Utaf kreditivet å 100,000 r:dr för underlättande och befrämjande
af ackords-regleringen inom arméen (enligt regi. 149
§) ett belopp af . . . . „ 23,097: 37. 4.
samt hela det vid sednaste riksdag beviljade särskilda kreditiv
för bestridande af den, genom postskjuls-legans ytterligare
förhöjning, förorsakade kostnad för postverket
(enligt 150 §) „ 13,000:
Riksgälds-kontorets inkomster och till detta verks utgifter anslagna
särskilda tillgångar.
(Regi. 151-169 §§)
Den, enligt gällande bevillnings-förordning erlagda, och, sedan 1850 års början,
till Riksgälds-kontoret influtne eller vid ränte-liqvider derstädes innehållne Allmänna
bevillning (reglementets 152 §) har, med inberäkning af levererade restantier
å äldre årens bevillnings-afgifter, utgjort:
Stats-Utskotlets Memorial, N:o 3.
under nyssnämnde år
R:dr 1,900,996: 9. 5.
under år 1851
„ 1,954,983: 10. *—
under år 1852
„ 1,956,215: 3. 9.
och under första hälften af år 1853
„ 1,922,526: 35. 3.
eller tillsammans R:dr 7,734,721: 10. ,5.
Enligt den i sednaste revisions-berättelse fortsatta utredning af den för hvarje
särskildt år influtna allmänna bevillnings belopp och dess förhållande till den för
samma år i bevillnings-förordningen beräknade summa, har skillnaden mellan den vid
stats-rcgleringen således påräknade och den till Riksgälds-kontorct erlagda bevillning
eller öfverskotta å denna stats-inkomst, efter afdrag af taxerings-kostnader, uppgått
till följande belopp, nemligen:
för år 1849 till R:dr 121,723: 12. 11.
för år 1850 till
„ . 80,800: 37. 2.
för år 1851 till  „ 115,065: 3. 3.
eller för dessa tre år tillsammans till R:dr 317,589: 5. 4.
Utaf den, till bestridande af 1848 urs krigsrustnings-kostnader, för samma
och nästpåföljde 2:nc år, utgjorda särskilda bevillning, hafva, under åren 1850, 1851
och 1852, till Riksgälds-kontoret levererats R:dr 638,888: 18. 8.
Riksgälds-konfore/s inkomst genom erlagda kort- och lidnings-stämplings-afgifter
(153 och 171 §§) har utgjort:
Korlstämpel
afgift.
Tidnings-stämpel
afgift.
under år 1850  R:dr 30,625: 36. 4.
„ „ 1851  „ 34,139: 42: 8.
„ „ 1852  „ 32,438: 38. 8.
£ v första hälften af år 1853 .... „ 12,669: 15. 9.
och således tillsammans R:dr 109,S73: 37. 5.
21,802: 25.
22,510: 42.
37,385: 37.
21,102: 24.
102.801: 33. 1.
212,675: 22. 6. =
/
Stats-Utskottets Memorial, N:o 3.
37
I afseende på den vid sednaste riksdag beslutade förhöjning af tidnings—
stämpel-afgiften samt de derefter vid tidnings-stämplingens verkställande begagnade
förändrade stämplar, få fullmägtige hänvisa till innevarande års' revisions-berättelse.
Hvad kortstämplingen åter beträffar, så hafva fullmägtige funnit sig ega anledning
föreslå åtskilliga förändringar så väl i det vid denna slämplings verkställande
hittills iakttagna förfaringssätt, som i beskaffenheten af det till spelkort-konvoluter
och hallstämpel-remsor nu begagnade papper; hvarom fullmägtige alltså skola i
vanlig ordning hos Rikets Ständer göra särskild framställning.
De medel, som till Riksgälds-kontoret blifvit levererade såsom erlagde skalteköpeskillingar
för sålde krono-liemman samt rekognilions- och andra kronans skogar
(154 §) hafva uppgått till följande belopp, nemligen:
under år 1850 till
B 1851
„ 1852
första hälften af år 1853
R:dr 5,363: 11. 3.
„ 12.447: 5. 2.
„ 12,385: 5. 21
„ 7,791: 25. 10.
37,986: 47, 5.
I anledning af Kongl. Kammar-rättens öfver-revisions-departements anmärkningar
vid krono-räkenskaperna hafva, under titel: Observalions-medel (156 §) till
Riksgälds-kontoret influtit:
under år 1850  R:dr 5,303: 44. 1.
„ „ 1851  „ 5,663: 38. 9.
„ „ 1852
* 7,800: 29. 4.
„ första hälften af år 1853 , . . , „ 3,339: 42. 1.
22,108: 10. 3.
Uti redan omförmälda liqvider angående ifversko/ten å s/afsrerke/s inkomster
samt bristerne och besparingarne å föislags-anslagen (157 §) hafva, såsom bchållne
öfverskott, blifvit förda Riksgälds-kontoret till godo:
för år 1849 . . . _. . R:dr 977.022:47. 6.
eller efter a/drag af de n sagde års
öfverskott anordnade utgifter . * 17.974: 13. 6.
959,048: 34. —
för år 1850  R:dr 339,572: 9. —
eller efter enahanda afdrag ... „ 19,015: 40. 10.
320,556: 7. 11.
Transport R:dr 1,279,604: 41. 11.
38 Stats- Utskottets Memorial, N:o 3.
Transport R:dr 1,279,604: 41. 11.
för år 1851 : R:dr 1,460,321: 25.11.
eller efter dito  „ 25,100: — 4.
1,435,221: 2ä 7.
Såsom besparingar « förslags-anslagen hafva dessutom
följande belopp i samma liqvider Riksgälds-kontoret
tillgodoförts, nemligen:
för år 1849  R:dr 91,712: 4. —
för nr 1850
„ 219,491: 45. 8.
och för år 1851  v 130,544: 19. 5.
441,748. 21. 1.
Summa Riksgälds-kontoret tillgodoförda öfverskott och besparingar.
. 3,156,574. 40. 7.
Deremot hafva uti ifrågavarande liqvider, såsom brister i förslags-anslagen,
detta verk påförts: .
för år 1849.
R:dr 199,201: — —
för år 1850
152,992: 41. 3.
och för år 1851
„ 143,550: 37. 8.
t — 495,744: 30. 11.
Den härefter återstående behållningen
har till Riksgälds-kontoret öfverlemnats genom KoDgl. Stats-kontorets
anordningar:
af deri 23 April 1851 . . .
af den 7 Oktober samma år .
af den 22 Juli 1852 ....
af den 7 Oktober samma år .
af den 28 December samma år
af den 28 Juni innevarande år
af den 12 Juli innevarande är
af den 17 Augusti inuev. år .
af den 18 Oktober innev. år .
R:dr 2,660,830: 9. 8.
R:dr
500,000
—
—
99
351,559
38.
—
99
350,000
—
—
99
37,055
12.
4.
99
1,188
32.
8.
99
500.000
—
—
99
400,000
—
—
99
100,000
—
—
99
421,026
22.
8.
R:dr 2,660,830: 9. 8.
I öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers beslut och
reglementets 160 §, hafva utaf reservationerna å anslaget till ackords-förskolt och
ersättningar, under år 18al till Riksgälds-kontoret öfverlemnats en summa af 20,000
S/ats-Utskoftets Memorial, N:o 3.
39
R.dr; varande det, enligt samma §, till Riksgälds-kontoret anvisade belopp, 30,000
R:dr, utaf reservaliouernu å anslaget lill emeriti-löner vid Elementar-läroverken, äfvensom
behållningen vid 1851 års slut, 4,053 Kalr 29 sk. 4 rst., af anslaget till godtgörande
af indelning s-brist i Jemtland, inberäknade uti de besparingar, sorn i oivannämnde
för år 1850 upprättade öfverskotts-liqvid blifvit Riksgälds-kontoret tillgodoförda.
Beträffande deremot den till kostnader för Myntveikets nya lokal begagnade
köpeskillingen för den så kallade hofbageri-egendomen vid Regeringsgatan härihufvudstaden,
hvilken köpeskillings belopp, 16,066 R:dr 32 sk., eldigt reglementets 161
§, borde, i den mån detsamma vore eller blefve disponibelt, genom Kongl. Statskontoret
till Riksgälds-kontoret öfvcrlemnas; så har Kongl. Maj:t, medelst Nådigt
bref af den 21 sisth September, underrättat fullmägtige, att Myntverkets tillgångar
för närvarande icke medgåfve denna summas iubetalning till Riksgälds-kontoret.
Jemte den i slutet af år 1850 till Riksgälds-kontoret aflemnade sista tredjedelen
eller 954,000 R:dr utaf Rikets Ständers Ranks vid 1847 och 1848 års riksdag,
till Riksgälds-kontorets utgifter anvisade vinst för åren 1845, 1846 och 1847,
har Riksgälds-kontoret, sedan sistiidne riksdags böljan, från Banken erhållit 1,400,000
R:dr eller första och andra tredjedelarne utaf det, enligt reglementets 164 §, Riksgälds-kontoret
tillkommande belopp af Bankens efter sistnämnde års utgång upplupna
behållna vinst.
Likaledes har Riksgälds-kontoret, vid slutet af hvarje år, fått från Kongl.
Kommers-kollegium emottaga det, såsom ersättning för stats-anslaget till Teknologiska
institutet, anvisade och detta anslag motsvarande belopp, 14,000 R:dr, utaf Manufaktur-diskontens
vinstmedel.
Genom fortsatt Upphandling och belåning af de i reglementets 165 § uppräknade
räntebärande papper, har den del af Riksgälds-kontore/s kontanta behållning,
som icke erfordrats för förestående utbetalningar, på föreskrifvet sätt, hållits allmänna
rörelsen tillhanda och gjoris fivktbärande för samma verk. Vid verkställigheten
af denna förräntning, hafva fullmägtige icke funnit anledning till annan förändring i
härvid förut stadgade vilkor och bestämmelser, än medgifvande!, att afven obligationer
med 41 procents ränta, oaktadt de icke när som helst, utan endast vid vissa
40
S/als- Utskottets Memorial, N:o 3.
bestämda terminer, kunde af Riksgälds-kontoret här i hufvudstaden uppsägas till inlösning,
flage för Riksgälds-kontorets räkning inköpas. Någon uppsägning å detta
verks sida, af detsamma tillhöriga räntebäräude obligationer, har, efter,sistl. Riksdag,
så mycket mindre ifrågakomma, som de beslutade ytterligare uppköpen af dylika
papper alltsedan 1852 års början kunnat oafbrutet fortsättas; men deremot har ett
större antal ifrågavarande obligationer sedermera blifvit af obligations-utgifvarne sjelfva
uppsagde samt i stadgad ordning infriade. Sådant oaktadt har dock, genom nya •
obligationers uppköpande, kapital-beloppet af Riksgälds-kontorets på omförmälda
sätt förräntade medel varit i jemnt stigande; hvadan detta belopp, med tillägg af
hvad som genom belåning är förräntadt, för närvarande utgör ej mindre än 3,309,650
R:dr, nemligen 172,000 R:dr mot 5 procent och 3,137,650 R:dr emot 4^ procents årlig
ränta. Utaf de sålunda förräntade medlen är ett belopp af 91,000 R:dr utgifvet
såsom lån emot hypothek af räntebärande obligationer, och det öfriga utbetaldt för
uppköpte och Riksgälds-kontoret nu tillhöriga sådaue obligationer.
Till förräntning genom obligationers uppköpande och belånande, har af Riks»älds-kontorets
i Banken inueståeude kontanta behållning ulanordnats:
under år 1851 R:dr 923,800:
„ „ 1852
1,284,750.
„ „ 1853 . : „ 526,700: — —
eller tillsammans R:dr 2,735,250: — —
utom den å obligationerne, vid deras uppköpande, upplupne samt af Riksgälds-kontoret
förskottsvis godtgjorde ränta R:dr 19,425: 35. 11.
Efter skedda uppsägningar, hafva Riksgälds-kontoret tillhörige obligationer å
följande belopp blifvit utaf obligations-utgifvarne infriade, nemligen:
under år ISSI å
R:'dr 175,000: — —
„ „ 1852 å „ 471.750:
„ „ 1853 å
41,000:
eller å tillsammans R:dr 687,750: — —
De mot hypothek af räntebärande obligationer utgifaa och under samma år
återbetalda lån hafva utgjort R:dr 17,400: — —
Efter afdrag af den vid obligations-uppköpen förskottsvis godtgjorda ränta,
har Riksgälds-kontorets ränte-inkomst genom uppköpta och belånade obligationer
uppgått till nedannämnde belopp, nemligen:
under år 1850 till R:dr 55,986: 15. 5.
„ 1851 till „ 59,535: 31. 8.
„ „ 1852 till  „ 125,407: 17. 11.
och „ „ 1853 till
92,916: 38. 2.
Summa R:dr 333,846: 10. 2.
Med
Stats- U(skoHefs Memorial, N:o 3. 41
Med inberäkning af hvad som influtit för uppsagda och infriade obligationer,
hafva Riksgälds-kontorets samtliga inkomster utgjort:
under är 1850
R:dr 4,319,910: 20. —
„ „ 1851
4,549.354: 9. 4.
„ ,, 1852  „ 4,306.604: 17. 1.
och „ lörsta hälften af år 1853
„ 2,328,057: — 8.
Summa R:dr 15.503,985: 47. t.
hvaremot utgifterne, häruti jemväl iuberäknadt hvad som utbetalts vid uppköp och
belåning af räntebärande papper, utgjort:
under år 1850  R:dr 4,972,655: 14. 7.
„ „ 1851 .
„ 3,483,013: 10. 10.
„ „ 1852 ........ 4,888,693: 19. 9.
och „ meranämnde halfår .... „ 1,453,131: 20. —
R:dr 14,797,493: 17. 12.
Inkomsterne under denna tiderymd hafva således öf
verstigit
utgifterne med „ 706,492: 29. 11.
nied hvilket sistnämnde belopp följaktligen behållningen å
Riksgälds-kontorets inkomst- och utgifts-råkning i Rikets Ständers
Bank, som vid 1850 års början utgjorde
,, 919,667: 13. 9.
ökat sig: hvadan densamma vid slutet af Juni månad inne-  — .
varande år uppgick till
,, 1,626.159: 43. 8.
Då, under hela denna tid, Riksgälds-kontorct å nyssnämnde banko-räkning
haft egna medel till betydligt belopp innestående, har följaktligen det, enligt regiementeis
168 §, beviljade och numera på särskild räkning afsatta kreditiv, under
samma tid, icke behöft till större eller mindre del anlitas.
Uppbörden och redovisningen af allmänna levillningen jemte
Riksgälds-konlorets öfriga medel.
(Reglementets 170—179 §§).
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers, under sednaste riksdag, derom
vidtagna beslut, har Kongl. Ma:jt, genom Nådigt bref af den 28 April innevarande
år förklarat, att resfitutioner af Riksgälds-kontorets medel, derest de grunda sig på
beslut, som vunnit laga kraft, ina, utan föregången anmälan hos fullmäktige, utaf
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande verkställas, under iakttagande likväl, att det till
grund derför åberopade beslutet samt, i händelse det restituerade beloppet häruti ej
är till siffran bestämdt, handlingarne angående samma belopps bestämmande skola
Bih. till R. St. Prot. 1853 §f 1851. 4 Sand. 1 Afd. 1 lläft.
42
S/als-Ulskottels Memorial, N:o 3. 3
vara bifogade det till Riksgälds-kontoret insända ränteri-förslag, uti hvilket restitutions-summan
finnes afförd; men deremot har Kongl. Maj:t, i betraktande af de hinder,
som, enligt hvad vederbörande cmbets-verk erinrat, skulle härvid förekomma,
icke funnit lämpligt att, på satt Rikets Ständer tillika hemställt, meddela någon
allmän föreskrift derom, att Kongl. Maj:t Befallningshafvande böra underrättas huruvida
de beslut, Kongl. Kammar-rätten eller Kongl. Karamar-kollegium fattat i fråga
om restitution af Riksgälds-kontorets medel, kunna anses ega laga kraft eller icke.
Genom den af Rikets Ständer i omförmälde hänseende, beslutade och af Kongl.
Maj* sålunda i Nåder gillade förändring, i hvad förut vid dylika restitutioners verkställande
iakttagits, har, efter hvad sig redan visat, en väsendtlig minskning i skrif—
vexlingen mellan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Riksgälds-kontoret åstadkommits.
Till beredande af enhet vid remitteringen af Riksgälds-kontorets medel samt
förenkling i koutrollerne å dessa medels vederbörliga leverering och insättning i Rikets
Ständers bank hafva fullmäktige, genom cirkulär-bref till Kongl. Majits Befallningshafvande
af den 2!) Oktober 1852, föreskrifvit, att remisser af sagde medel,
hvilka remisser, enligt hvad förut varit stadgadt, bordt, då de bestått af småsedlar
och speciemynt, insändas till Riksgälds-kontoret med kronoskjuts under militärisk bevakning,
tills vidare endast få i rekommenderade paketer expedieras med allmänna
poster.
De i reglementets 178 § föreskrifne årliga liqvider med Statsverket hafva på
vanligt sätt blifvit här i Riksgälds-kontoret uppgjorda och, efter deras godkännande,
af fullmäktige Kongl. Stals-kontoret tillställde; varande dessa liqvider, emot hvilka,
vid deras hos Kongl. Stats-koutoret verkställda granskning, någon väsendtlig anmärkning
under de seduaste åren icke förekommit, jemväl af sistnämnde embetsverk
godkända samt derefter Riksgälds-kontorets hufvud-böckcr bilagde.
Styrelsen öfver Riksgälds-kontoret.
(Reglementets 180—208 §§).
Under den efter sednaste riksdag förflutna tid, har någon förändring icke
inträffat bland de personer, hvilka af Riks-stånden då utsagos att, såsom deras fullmäktige,
utgöra Riksgälds-kontorets styrelse.
Stats-Utskotlets Memorial, N:o 3.
43
Utaf de för fullmäktige vid samma riksdag jemväl utsedde suppleanter hafva
sedermera, vid intiäffade förfall för eller en eller annan af de förre, tidtals i tjenstgöring
inträdt majoren grefve A. E. Wirsén och rådmannen C. G. Gustafsson äfvensom
Riksdags-fullmäklige Eril: Carlsson och Jolian Gustaf Wassmuth från Stockholms
samt Anders Pehrsson frå Östergöthlands län.
Vid den, till följd af stadgandet i reglementets 20f §, under sistlidne vår
anställde besigtning å Rikets Ständers hus hafva flera såväl ut- som invändiga reparationer
k detta hus funnits nödvändiga; och hafva dessa, efter derom afslutadt
entreprenad-kontrakt, under innevarande års sommar och höst blifvit verkställda. I
sammanhang med nyssnämnda reparations-arbeten, och till fullgörande af fullmäktiges
åliggande, enligt reglementets 204 §. att vidtaga de åtgärder, hvilka ansågos
mest lämpliga och ändamålsenliga för lyshållning ens besörjande inom samma hus, hafva
fullmäktige, med afseende å ej mindre den minskning i framtida kostnader för
denna lyshållning, som kunde beredas genom begagnandet af gasbelysning, än de
med ett sådant lysnings-sätt förenade väsendliga fördelar, låtit medelst inlagda rörledningar
inom hela huset anbringa en fullständig gasbelysning, hvarom kontrakt
blifvit afslutadt med direktionen för gaslysnings-aktie-bolaget här i hufvudstaden.
Genom detta kontrakt har nyssbemälde direktion förbundit sig att, emot att pris af
5 ndr för 1,000 kubikfot gas, och med iakttagande derjemte af de för staden i allmänhet
gällande prisbestämningar, tillhandahålla all erforderlig gas för husets fullständiga
belysning samt att, emot ersättning efter fastställda beräknings-grunder,intill
deri dag, då gaslysningen kan vidtaga, besörja lys-hållningeu. derstädes med olja
samt stearin- och talgljus.
Enligt det, i afseende å gas-inrättningens anbringande inom nämnda hus,
till fullmäktige ingifna och i kontraktet åberopade kostnads-förslag, skall hela kostnaden
för rörledningarnes anskaffande och anläggning samt de i rummen erforderliga
kronor, armar och lyktor, jemte rummens afputsning och iordningsställande efter rörinläggningen
icke komma att öfverstiga 460 £ Stelling eller en summa af omkring
5,500 r:dr banko.
I öfver<nstämmelse med derom af Preste- Borgare- och Bonde-ståndens
Kansli-direktioner hos fullmäktige gjorda framställningar, och då saknaden af tjenliga
luftvexling s-inrättningar inom dessa stånds sessions-nim under föregångne riksdagar
anma kts, hafva fullmäktige, som ansett en ändamålsenlig luftvexl ngs-anstalt
i nyssnämnde rum jemväl böra införas samtidigt med de derstädes under detta års
sommar företagna reparations-arbeten, äfven galt, i författning om tillväga bringandet
deraf samt åt fabriksidkaren J. Bolinder uppdragit veikställigheten af denna inrättning,
emot en derför, i ett för allt, till 2,000 r:dr bestämd kostnads-ersättning,
44
Stafs- Utskottets Memorial, N:o 3.
och har ifrågavarande, redan fullbordade luftvexlings-anstalt, med en ringa och uti
nu uppgifna summa inberäknad tillökning i kostnaden, äfven kunnat utsträckas till
Stats-ulskottets, under Borgar-ståndets, belägna sessiousrum.
I fråga om Rikets Ständers vid sednaste riksdag meddelade beslut, angående
anläggningen af en strandgata med kaj-mur långsefter Riddarholms-kanalen nedanför
Riksgälds-kontorets hus samt hvad härvid förekommit och blifvit tillgjordt,
hafva fullmäktige icke något att tillägga till de härom af Rikets Ständers Revisorer
i deras nyss afgifna berättelse meddelade upplysningar; till hvilka fullmäktige
alltså, hvad detta ärende beträffar, få hänvisa.
Enligt föreskriften i reglementets 203 §, hafva de af 1851 års revisorer
afgifna och till Riks-stånden numera öfverlemnade berättelser om granskningen af
Stats-verkets samt de under Kongl. Kommers-kollegium ställda fonder äfvensom Riksgälds-kontorets
tillstånd och förvaltning, jemte de till dessa berättelser hörande utlåtanden
och förklaringar, blifvit, genom fullmäktiges försorg, till trycket befordrade
och derefter på stadgadt sått utdelade; varande anstalt redan fogad om tryckningen
af de, i medlet af innevarande tpårrad, afgifna enahanda berättelser, hvilka,
så snart desamuias tryckning kan hinna verkställas, jemväl komma att lill Riksstånden
öfverlemuas och i föreskrifven ordning utdelas.
Under iakttagande af hvad reglementets 204 § i afseende på verkställigheten
häraf stadgar, hafva fullmäktige gatt i författning om upphandlingar af det papper,
som förmodas komma att under nuvarande riksdag åtgå för protokollernas och
bihangets tryckning och om tillhandahållandet af de för Riks-ståndens och Utskottens
räkning erforderliga skrif-materialer och öfriga effekter,■ hvarförutan kontrakter
om tryckningen af bihanget blifvit med åtskillige boktryckare afslutade, ehuru det
för detta trycknings-arbete af dem äskade pris betydligt öfverstiger hvad tinder de
föregångne"riksdagarne behöft för euahanda arbete af Riksgälds-kontoret betalas.
Beträffande det uppdrag, fullmäktige genom reglementets 205 § erhållit, med
hänsigt till utarbetandet af ett fullständigt förslag till uv eller förändrad organisation
af Riks
-
s
Stafs- Utskottets Memorial,. N:o 3. 45»
af Riksgälds-kontoret jemte reglering af förvaltnings-bestyren oeh tjenstgöromålcn
vid detta verk, samt det sätt, hvarpå fullmäktige sökt fullgöra samma uppdrag och
dé åsigter, hvilka härvid hos fullmäktige gjort sig gällande, så få fullmäktige hänvisa
till del särskilda betänkande, hvarigenom fullmäktige, till följd af åberopade §;s
stadgande, skola underställa Rikets Ständers pröfning och fastställelse d® af fullmäktige
föreslagna ändringar och tillägg i den för Riksgälds-kontoret sednast utfärdade
tjenstgörings-ordning och äflånings-stat.
Pensioneringen af Riksgiilds-konlorets betjening.
(Regi. 232-235 §§).
Med begagnande af den, fullmäktige i sista punkten af reglementets 235 § i
sådant afseende tillerkända rätt, hafva fullmäktige, sedan sistlidne riksdag, vid sökt
och erhållet afsked, tillerkänt husdrängen Anders Lundberg en årlig pension af
148 r:dr 3*2 sk., motsvarande två tredjedelar af hans, under fjenstetiden, på ordinariestat
innehafda lön.
Genom inträffade dödsfall hafva följande å den, vid sednaste riksdags slut
utfärdade, pensions-stat uppförde personer sedermera derifrån afgått, nemligen:
under år 1851, afl. hofjägmästare!! friherre Gripenst jernäs dotter Mariana C. Gripenstjerna,
som innehaft en årlig pension af . . . R:dr 166: 32. —
under år 1852, förre bokhållaren vid Riksgälds-kontoret Carl
Angust Tingberg, d:o d:o af ,, 700: — —
afl. kommissarien D. Eks enka Gabriella Ström,
d:o d:o af „ 250: — —
Härigenom har ifrågavarande pensions-stats belopp
blifvit minskadt med . . .
R:dr
Utgörande, med tillägg af förra husdrängen Lundbergs
pension, de från Riksgälds-kontoret, på grund af sagde
stat, nu utgående pensioner således
. „
Från f. d. General-assistans-konlorets vid sednaste riksdag
utfärdade, expektans-slat, upptagande ett belopp af . . „
hafva likaledes genom dödsfall afgått:.
under år 1852, kammardrängen E. Lindström, med en expek
tanslön
af  R:dr 189: — —
och under innevarande år, vaktmästaren A.
Dannström med d:o af . . „ 261: 36. —
— — „ 450: 36. —
hvarefter denna stats återstående belopp utgör ^R:dr 1,812: 12. —
häruti inbegripet värdet, enligt stadgad beräkningsgrund, å
154 tunnor spanmål, som under de ännu utgående expektans-löuerne
innefattas.
1,116: 32. —
1,617: 5. —
2,263:
Bih. till R. St Prof. 1853 § 1854. 4 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
7
46
Stats-Ulskottets Memorial, Nio 3.
Slutligen få fullmäktige anmäla, att fullmäktige, efter vanligheten, ämna att,
utom de i denna berättelse omförmälda särskilda framställningar, äfven genom Statsutskottet
underställa Rikets Högloft Ständers pröfning och afgörande några andra
med Riksgälds-kontorets förvaltning och dervid förekomna ärenden gemenskap
egande frågor.
Stockholm den 25 November 1853.
G. LAGERBJELKE. C. PRINTZENSKÖLD. P. BRÅKENHIELM.
N. H. SELANDER. Eb. DELIN. G. HOLM.
Aud. BERG. A. M. BRINCK. Jon. PERSSON.
Jon. Gust. WASMUTH.
C. G. Stuart.
.STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri 1853.
Siats-Utskottets Utlåtande, N.o 4.
I
M:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Dec. 1855, kl. « e. m.
Utlåtande, i fråga om medels anvisande för år 1854 till Topografiska
Corp sens arbeten, till fortsättning af pågående fästningsbyggnader
samt till anskaffning af Infanteri-gevär.
(U. A.)
Uti Dess till Stats-Utskottet öfverlemnade Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och bebo!’, har Kongl. Maj:t, sorn deruti, bland andra Extra anslag för
Landtförs varet, äskat, till utgående under åren 1854 med 1857, till Topografiska
Corpsens arbeten 48,000 R:dr, till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad 210,000
R:dr, till fortsättande af fästningsbyggnads arbetena vid Carlskrona samt Carlstens och
Waxholms fästningar 420,000 R:dr, äfvensom till anskaffning af nya Skarpskytte- och
vanliga Infanteri-gevär 306,666 R:dr 32 sk., begärt, att de för dessa behof under år
1854 erforderliga anslag måtte med 12,000 R:dr till Topografiska Corpsens arbeten,
med 30,000 R:dr till Carlsborgs fästningsbyggnad, med 105,000 R:dr till fästningsbyggnads
arbetena vid Carlskrona, Carlsten och Waxholm, samt med 66,666 R:dr 32 sk.
till anskaffning af Infanteri-gevär blifva särskildt och så tidigt ske kunde anvisade, af
anledning, såsom det Högstberörde Nådiga Proposition bilagde Protokoll öfver Landtförsvars-Departementet
tillhörande ärender för den 9 nästlidne November innehåller,
att ej, i saknad af medel, förenämnde angelägna arbeten måtte behöfva afbrytas, samt,
hvad anginge gevärs anskaffande, hinder uppstå för afslutande af behörigt kontrakt
om deras tillverkning.
Hvad först angår anslaget till Topografiska Corpsens arbeten; så och då Rikets
Ständer sedan flere år tillbaka beviljat till berörde föremål ett anslag af 12,000 R:dr
årligen, eller samma belopp, som nu för nästkommande år blifvit hegardt, samt ifrågavarande,
för inhemtande af en tillförlitlig kännedom om landets ortförhållanden vigtiga,
arbeten visat sig medföra väsendtligt gagn för det allmänna, har Utskottet, utan att
nu ingå i hufvudsakligt bedömande, om och till hvad belopp anslag för ofvanberörde
föremål kan anses böra vid Statsregleringens uppgörande bestämmas, funnit sig, med
afseende å angelägenheten, att dessa arbeten icke, för bristande medel, nu må afbrytas,
böra hemställa,
det Rikets Ständer måtte, till bestridande af kostnader för Topografiska
Corpsens arbeten, anvisa, för år 1854, ett belopp af
12,000 R:d r, att frän Riksgälds-Kontoret utbetalas.
Bih. till B. St. Prot. i 8 53 & 1854. 4 Sami. 1 A(d. 3 Haft. 1
Slals-Utskottcts Ullålande, N:o 4.
Vidkommande derefter de särskilda anslag, sorn till fortsättande under är 1854
af fästningsbvggnaderne vid Carlsborg, Carlskrona, Carlsten och Waxholm blifvit af
Kongl. Majit begärda; så enär dessa anslag böra, för arbetsplanernes uppgörande,
vara bestämda vid årets början, samt ett afbrott i arbetena skulle, oberäknadt andra
olägenheter, medföra svårighet att på lämpligt sätt sysselsätta det dervid använda
Krono-arbetsmanskap, får Utskottet hemställa, att, intill dess Rikets Ständer blifva i
tillfälle att rörande de i detta hänseende äskade Statsmedel för följande tre år fatta
definitivt beslut,
Rikets Ständer måtte till utgående från Riksgälds-Kontoret för
år 1854 anvisa för Carlsborgs fästningsbyggnad 30,000 R:dr och
för de öfrige 3:ne fästningarne 105,000 R:dr, det sednare beloppet
att af Kongl. Majit efter omständigheterne fördelas.
Rcträlfande slutligen det anslag, som Kongl. Majit för nästa år äskat till
anskaffning af Infanteri-gevär, kommer Utskottet alt deröfver afgifva särskildt Utlåtande.
Stockholm den 8 December 1853.
1 afseende å beslutet, angående anslaget till fästningsbyggnads arbetena vid
Carlskrona, Carlsten och Waxholm, reserverade sig Pähr Mattsson från Westernorrlands
och Henrik Andorsson från Nerikes Län.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1853.
Stats Utskottets Utlåtande, N:o 5.
I
N:o 5.
Anil. till Exp. Utsb, d. 10 Dec, 1S53, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i fråga om anslag för år 1854 till gevärsfabrikationen.
(U A.)
■Kongl. Majit, som uti Dess till Stats-utskottet aflåtne Nådiga proposition
om Stats-veikets tillstånd och behof, bland andra för försvars-verket till lands nödige
ansedde extra anslag, äskat, till utgående linder åren 18£4 med 1857 en summa af 306,666
r:dr32sk. till anskaffning af nya skarpskvtte- och vanliga infanteri-gevär, har dervid
tillika begärt, att det under nr 1S54 lör infanterigevärs tillverkning erforderliga anslag,
66,(1(56 r:dr 32 sk., måtte blifva särskildt och så tidigt ske kunde anvrsadt, i anseende
dertill att eljest, i saknad af medel, hinder skulle uppstå för afslulaude af behörigt
kontrakt med Ilus<qvarna faktori om dess andel i beställningen.
För anskaffning af nya infanteri-gevar beviljades af Rikets sednast församlade
Ständer en summa af 200.000 r:dr, att under åren 1851, 1852 och 1853 med \
årligen utgå. Vid behandlingen af den nu väckta frågan, rörande ytterligare anslag
för nämnde föremål, har Utskoftet erhållit följande ofbcieia upplysningar, nem
-
ligen, att till Kronans förråd blifvit levererade
under
åren 1848—1850, från Kron o-faktoriet
4,846 st.
„ Husqvarna faktori  6,550 r
tillhopa 11,396 gevär
och under åren 1851—1853
från Kronofaktoriet .
6,764 st.
„ Husqvarna faktori  7,350 „
14,114 gevär
eller för de nämnde 6 åren tillsammans .......... 25,510 gevär
fran hvilket antal dock rätteligen borde afdragas omkring . . . 1,300
som tillhörde 1847 års tillverkning, men icke förrän år 1848 kunnat
besigtigas och levereras, så att antalet af de under de sex åren
tillverkade nya infanteri-gevär uppgick till 24,210 st.
att gevärs-tillverkningen, såsom vid jemförelse emellan resultaterne under ofvannämnde
2:ne tidsperioder ock visade sig, varit i stigande, hvilket ytterligare ådagalades
genom förhållandet med innevarande års tillverkning, som beräknades blifva
vid Krono-faktoriet 2,956 och vid Husqvarna faktori 3,200 gevär, af hvilka likväl en
del först efter årets slut kunde hinna besigtigas och levereras 5 att, utom -ofvan
Bih.
till R. St. Prot. 1853 £ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft,
s
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 5.
nämnde ga /är, andra vapenbeställningar vid begge faktorierna utförts och ännu fortginge,
äfvensom vid Krono-faktoriet Tlere tusen fänghåls-eller tändhatts-tappar samtidigt
förfärdigats för upplag i reserv, samt att, i följd häraf, såsom äfven vederbörande
hos Kongl Majit i underdånighet anmält, med innevarande års slut alla tillgångar
för gevärstillverkuingen blifvit medtagna, och att således denna tillverkning
måste afstadna, så framt icke visshet crhöllcs om beloppet af det anslag, som härtill
för nästa år vore att påräkna.
På grund af dessa upplysningar och då genom Kongl, brefven den 26 Oktober
1756 och den 19 Mars 1795 Jönköpings eller, såsom det numera benämnes,
Husqvarna gevars-faktori blifvit försäkradt om en årlig tillverkning af *2,030 st. gevär,
vid äfventyr för Kronan, i händelse donna försäkran ej uppfylles, att, genom
rättegåug, af "faktori-egaruc tvingas dertill samt, i följd häraf, få vidkännas ersättning
för dera tiilskyudade förluster, hvarförutan ett afbrott i gevärstillverkuingen
otvifvelaktigen skulle medföra olägenheter genom arbetslöshet för den under faktoriet
lydande arbetarepersonalen, samt härtill kommer, att kontrakt med detta faktori
årligen, sednast vid årets början, af Krigs-kollegium upprättas, deruti, till undvikande
af stegring i gevärspriset, åt faktori-egarne måste medgifvas förskott, hvartill
alltså medel böra finnas tillgänglige, samt att driften af gevärstillverkuingen vid
Kronans faktori fordrar förlag, i anseende dertill, att den egentliga arbotarepersona
len,
som är antagen på uppsägning, allönas af de föl tillverkningen påräkneliga me
del,
hvadan det vore nödigt att vid hvarje års början känna det belopp, som samma
år funnes för tillverkningen att använda, så vida arbetsplaner skulle kunna uppgöras
och det allmänna skyddas för förluster i utbetalda arbetslöner, utan motsvarande
arbete, har Utskottet funnit sig, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer
vid sist hällne riksdag pröfvade nödigt för ifrågavarande ändamål anslå, böra
hemställa:
att Rikets Ständer måtte å Riksgälds-kontorct anvisa en summa af
66,666 r:dr 3*2 sk., för att under år 1854 utgå till bestridande af utgif
ter
för gcvärstillverkningen.
Stockholm den 9 December 1853.
STOCKHOLM, f. d. Schultze s Boktryckeri 1853.
Stats-Otskoltets Memorial, M 6.
1
M 6.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 22 Dec. 1885, kl. 12 midd.
Memorial, angående bestridandet af kostnaderna för nuvarande riksdag.
Från Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden har Stats-Utskottet
erhållit remisser å Irenne inom bemälde Riks-stånd af Herr Bildt, Gillis, Biskopen Doktor
Heurlin, och Herr A. M. Brinck väckta motioner om riksdags-kostnadernas omedelbara
bestridande af Riksgälds-kontorets medel, under iakttagande af hvad angående enahanda
kostnaders godtgörande sednaste riksdag var stadgadt; hvarjemte Utskottet tillika emottasit
ett af Herr Henschen inom Borgare-ståndet afgifvet yttrande, deruti han föreslagit,
att antingen Fullmägtige i Riksgälds-kontoret eller någon dervarande tjensteman måtte få
sig uppdraget att granska inkomna räkningar öfver förefallande riksdags-kostnader samt
deremot framställa de anmärkningar, hvartill skäl kan förefinnas.
Då de stadganden och föreskrifter, som i sednare tider varit meddelade och tilllämpade
i afseende på sättet och ordningen för bestridandet af de med Rikets Ständers
sammanträden förenade, af allmänna medel utgående, kostnader, i allmänhet visat sig både
ändamålsenliga och tillfyllestgörande; och då några ytterligare eller närmare bestämmelser
rörande gransknings-skyldigheten och anmärkningsrätten i afseende på räkningarne fördessa
kostnader synas mindre lämpliga, får Utskottet hemställa, att Rikets nu församlade Ständer,
i öfverensstämmelse med hvad, uti ifrågavarande hänseende, vid sednaste och nästföregångna
riksmöten varit stadgadt, måtte besluta och förordna:
l:o att alla, på Rikets Ständers beslut grundade, utgifter för nuvarande riksdag må
utgå af Riksgälds-kontorets härtill disponibla medel och, under behörigt iakttagande
af samma beslut, omedelbart från detta verk till vederbörande utbetalas;
2:o att likaledes sådane, af denna riksdag föranledda, utgifter, som, i anseende till
deras föremål eller beskaffenhet och i likhet med hvad under Rikets Ständers
sednaste sammanvaro ägde rum, dels redan blifvit, dels framdeles under riksdagens
lopp varda af Kongl. Maj:t i nåder godkända och å Kongl. Stats-kontoret
anvisade, må, efter erhållna reqvisitioner och anställd granskning af derför aflemnade
verifikations-handlingar, Kongl. Stats-kontoret af Riksgälds-kontoret godtgöras;
3:o
att, beträffande särskildt utbetalningarne af de Riks-ståndens och Utskottens Sekreterare
samt kansli- och vakt-betjening tillerkända arfvoden och traktamenten,
dessa utbetalningar må verkställas i enlighet med specifika uppgifter å bemälde
betjening, undertecknade, för Riks-stånden, af hvarje Stånds Talman och för Utskotten
af hvarje Utskotts Ordförande; och
4:o att, då tillfälliga utgifter, sorn till riksdags-kostnaderna måste hänföras, inom Riksstånden
eller Utskotten förekomma, räkningarne derå böra, före desammas liqviderande
af Riksgälds-kontoret, vara attesterade af vederbörande Talman eller
Utskotts-ordrörande. ' /
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad nu blifvit af Utskottet föreslaget,
får Utskottet derjemte hemställa:
Bih. till R. St. Prot. 18S3 & 1834. 4 Samt. 1 Afd. 4 Uäft. 1
2
Slats-Ultkoltels Memorial, M 7 & 8.
att Rikets Ständers beslut, angående riksdags-utgifternas besörjande och
godtgörande af Riksgälds-kontoret, må hos Kongl. Majit i underdånighet
anmälas, äfvensom att Utskottet, för samma besluts verkställande, må få
sig uppdraget underrätta Fullmägtige ej mindre om hvad Rikets Ständer
uti sagde hänseende nu komma att besluta och förordna, än ock om de
särskilda beslut och föreskrifter, som Rikets Ständer:! riksdags-kostnaderna
rörande frågor framdeles kunna finna för godt meddela.
Stockholm den 22 December 1833.
7.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 22 Dec. 1853, kl. 12 midd.
Memorial, angående godtgörande af riksdag s-kostnaderna för Landtmarslcalken
och Talmännen.
Med anledning af Herr liildts, Gillis, inom Ridderskapet och Adeln, Riskopen Doktor
Heurlins hos Preste- och Herr A. M. Brincks hos Rorgare-ståndet derom väckta samt
till Stats-Utskottet remitterade motioner, och i öfverensstämmelse med hvad under flere
föregående riksdagar iakttagits, får Utskottet, som tror sig kunna antaga, att någon egentlig
representations-skyldighet för Riks-ståndens Ordförande ej heller under Rikets Ständers
sammanvaro vid denna riksdag ifrågakommer, hemställa:
att Rikets Ständer, till godtgörande af de ökade riksdags-kostnader, hvilka
Herr Landtrnarskalken och Herrar Talmän måste vidkännas i och för utöfningen
af sina maktpåliggande befattningar såsom Riks-ståndens Ordförande,
må för hvar och en af dem bevilja enahanda anslag, som under
de sednare riksdagarne i sådant afseende varit anvisadt, eller, i ett för
allt, Fyrahundra Riksdaler i månaden, att utgå från riksdagens början och
till dess slut.
Stockholm den 22 December 1833.
JYS 8.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 22 Dec. 1853, kl. 12 midd.
Memorial, angående förskott å aflöningen för den hos Riks-stånden och
Utskotten anställda betjening.
Från Herr Landtrnarskalken och Herrar Talmän har Stats-Utskottet emottagit tvänne
särskilda skrifvelser af den 16 innevarande månad, med hemställan, att, då, enligt Rik§-  dags-ordningens 24:de §, såväl Ståndens som Utskottens Sekreterare jemte den under riksdagarne
biträdande betjening i Ståndens kanslier samt Rikets Ständers Utskott böra, vid
riksdagens slut, erhålla en, efter göromålens vigt och mängd lämpad, vedergällning af statsmedlen,
och således behörig grund för berörde vedergällnings bestämmande ännu saknades.
Stats-Utskoltets Memorial, M 8.
3
men (lere af denna personal torde vara i behof att, innan aflöningen blefve slutligen bestämd,
komma i åtnjutande af någon del deraf, på sätt vid föregående riksdagar medgifvits,
följande, för månad och från hvars och ens inträde i tjenstgöring beräknade, belopp må,
såsom förskott å aflöningen, efter hvarje månads slut, till nedannämnde personer utbetalas,
nemligen:
Hos Ridderskapet och Adeln:
Till Riddarhus-sekreteraren R:dr 200: — —
» 7 äldste Kanslister eller Notarier, hvardera » 90: — —
» 6 andre Kanslister, hvardera
60: — —
Hos Preste-ståndet:
Till Sekreteraren
200: — —
» 4 Notarier, hvardera » 90: — —
» 7 Kanslister, hvardera ...» 60: — —
Hos Borgare-ståndet:
Till Sekreterare
» 200: — —
» 4 Notarier, hvardera
90: — —
» 8 Kanslister, hvardera
60: — —
Hos Bonde-ståndet:
Till Sekreteraren
266: 32. —
» 4 Notarier, hvardera
90: — —
» 14 Kanslister, hvardera
60: — —
Hos Utskotten:
Till Sekreteraren i Stats-Utskottet
133: 16. —
» Sekreterarne i de öfriga Utskotten, äfvensom Sekreteraren i Stats
Utskottet
för Riksgälds-verket rörande ärenden, hvardera . . » 116: 32. —
» Notarierne i Stats-Utskottet samt den derstädes anställde Kamererare,
hvardera
80: — —
» Notarierne i de öfriga Utskotten, hvardera
70: — —
» Kanslisterne i Stats-Utskotlet, hvardera
60: — —■
» Kanslisterne i de öfriga Utskotten, hvardera » 50: — —
hvarjemte Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän, beträffande aflöningen ej mindre för
den hos Riks-stånden anställda vaktbetjening, utgörande hos Ridderskapet och Adeln 6, hos
Preste-ståndet 4, hos Borgare-ståndet 6, och hos Ronde-ståndet 5 personer, än för enahanda
betjening hos Utskotten, föreslagit, att, i likhet med hvad vid föregående riksdagar
egt rum, denna aflönings belopp nu genast måtte definitivt bestämmas till 1 R:dr 16 sk.
om dagen för hvarje vaktbetjent, räknadt från tjenstgöringens början och att utbetalningen
deraf äfven måtte få verkställas vid slutet af hvarje månad.
Enär Rikets Ständer vid de i sednare tider hållna riksdagar medgifvit, att den i
Riks-ståndens kanslier och hos Utskotten anställda tjenstemanna-personal finge förskottsvis
uppbära en del af den bemälda personal, enligt 1 mom. af Riksdags-ordningens 24 §, tillkommande
aflöning, anser sig Stats-Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad af Herr Landtmarskalken
och Herrar Talmän nu blifvit föreslaget, böra tillstyrka:
k
Slals-Ulskoliets Memorial, Jii 9.
att vissa, för månad bestämda, förskott å denna aflöning, jemväl under innevarande
riksdag må, efter slutet af hvarje månad, få till vederbörande
utbetalas med det för hvar och en föreslagna, här ofvan uppgifna belopp.
Med hänsigt till det för Bonde-ståndets Sekreterare, i jemförelse med hvad för Sekreterarne
hos de öfriga Riks-stånden blifvit föreslaget, tillstyrkta högre aflönings-förskott,
får Utskottet upplysa, att enahanda förhöjda belopp äfven under de 2:ne sednaste riksdagarne
varit beviljadt för förstbemälde Sekreterare, i anseende dertill att han, såsom icke
boende i hufvudstaden, för sin tjenstgöring vid riksdagen måste vidkännas särskilda hyresoch
ökade lefnads-kostnader. Öfriga nu ifrågavarande förskott äro för hvarje tjensteman
upptagna till saipma belopp, som under flera .föregående riksmöten fått 3 riksdags-aflöningen
afräkningsvis uppbäras.
Enligt hvad Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän, rörande aflöningen för den
hos Riks-stånden och Utskotten anställda vaktbetjeniog, jemväl föreslagit, får, under åberopande
af de skäl, som föranledt Rikets Ständers vid föregående riksdagar i detta hänseende
fattade beslut, Utskottet derjemte hemställa:
att dagtraktamentet för de under denna riksdag hos Riks-stånden och
Utskotten anställda vaktbetjenter må bestämmas till ett belopp af 1 R:dr
16 sk. för hvar och en af dem, samt likaledes efter hvarje månads'slut
få utbetalas.
Vidkommande den tid, hvarifrån samtliga, ofvan omförmälda aflönings-förskott och dagtraktamenten
böra beräknas, så har Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad föreslaget
blifvit, ansett sig böra tillstyrka:
att dessa förskott och traktamenten må utgå och beräknas från och med
den dag vederbörande i tjenstgöring inträdt;
viljande Utskottet, vid afgifvande af sitt förslag angående ineranämnde aflönings slutliga
bestämmande, jemväl meddela sitt yttrande i afseende å tiden för densammas upphörande,
äfvensom rörande öfriga med denna aflöning och dess utbetalande gemenskap egande frågor.
Stockholm den 22 December 1853.
JW 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Dec. 1853, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet 4.
Af Stats-Utskottets under JK 4 afgifna utlåtande, i fråga om medels anvisande för
år 1854 till Topografiska corpsens arbeten och till fortsättning af pågående fästningsbyggnader,
har Bonde-ståndet till Utskottet återremitterat den del, som rörer anslag för nämnde
år till fästningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona, Carlsten och Waxholm; men då, enligt
ankomne protokolls-utdrag, samma utlåtande blifvit i sin helhet bifallet af de tre öfrige
Riks-stånden, och förevarande fråga följaktligen är, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, af
Rikets Ständer afgjord, kan Utskottet med densamma icke taga vidare befattning.
Stockholm den 22 December 1853.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1855.
Släts-Utskoltels Memorialer, Nds 10 sch lt.
f
N:o 10.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Dee. 1853, kl. 2 e. as,.
Memorial.
Bonde-ståndet har till Stats-utskottet remitterat en af Pehr Mattsson från
Vesler-Norrlands län väckt motion, angående anvisande af den återstående hälften
utaf skydds-afgiften till Folk-undervisningen; men som Utskottet anser denna fråga
icke hufvudsakligen tillhöra dess handläggning, får Utskottet, med stöd af 44 § 3
mom. Riksdags-ordningen, förenämnde motion återlemna, för den åtgärd Rikets Ständer
finna med åberopade § öfverensstämmande, med upplysning att vid 1844 och
1845 arens riksdag likartade frågor blifvit till Bevillnings-ut skottet remitterade och
af detta Utskott, efter inbjudning, gemensamt med Stats-utskottet behandlade.
Stockholm den 29 December 1853.
N:o 11. . ; .
, ÅDk.tillExp.-Utsk. d. 29 Dec.-.1853,-kl. 2 e. is.
• . Memorial.
Till Stats-utskottet har Bonde-ståndet remitterat 2:he särskilda inom bemäld
da Riks-stånd af Anders Andersson och Johun Johansson från. Östergöthlands län
väckta motioner angående, anslående till fattigvården af den återstående hälften af
personela bevillningen; men då Utskottet anser denna, fråga icke tillhöra dess handläggning.
får Utskottet, med stöd af 44 § 3 moro. Riksdags-ordningen, förenämnde
motioner återlemna, för den åtgärd Rikets Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande.
Stockholm den 29 December 1853.
Siå. till R. SI. Prof. 1853 § 1854. 4 Sami. i Afd. 5 Haft.
I
2
Stals-Utskottels Memorial, N:o 12.
>
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Dec. 1853, kl. 2 e. ej.
Memorial.
Från BorgareTStåndet har Stats-ntskottet erhållit remiss å en af hr G. F.
Asker väckt motion, innefattande hemställan, att folkskole-afgiften hädanefter må af
kronans och städernas uppbördsman omedelbart levereras till vederbörande skolstyrelser;
men då denna fråga icke inverkar på Statsverkets inkomster eller utgifter,
får Utskottet, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-orduingen, nämnde motion
återlemna, förden åtgärd Rikets Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande.
Stockholm den 29 December 1853.
STOCKHOLM, f. d, Schultze’® Boktryckeri 1853.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 13.
1
W:o 13.
Ank. till Exp. Utsk. d. 5 Jan. 1854, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående Stats-kontorets ersättande för förskottsvis utbetalda
medel till kolonien S:t Barthelemys för val tnin q skostnader.
11:gs Afd.
Till bestridande af sådana för kolonien S:t Barthelemys förvaltning erforderliga
kostnader, hvilka icke af koloniens inkomster betackas, anvisade Rikets sednast församlade
Ständer, för åren 1851, 1852 och 1853 å Riksgälds-kontoret ett förslagsanslag af 18,000
R:dr, att med en tredjedel årligen förskottsvis utgå, under förbehåll af den framtida godtgörelse
till samma verk, som genom ökad afkastning af kolonien eller dess afträdande till
någon främmande magt kunde beredas; och skulle utbetalningen af detta förslagsanslag,
jemlikt 106 § af det för Riksgälds-kontoret utfärdade reglemente, ske enligt de reqvisitioner,
som af Stats-kontoret derå afgåfves. — Med afseende å den, Riksgälds-kontoret
sålunda ålagda ersättnings-skyldighet för de af Stats-kontoret för nämnda kolonis förvaltning
bestridda utgifter, har Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref af' den 21 nästlidne Oktober,
gifvit Fullmäktige tillkänna, att dessa utgifter utgjort följande belopp, nemligen:
för år 1851 - R:dr 12,064: 40. —
„ *. 1852  •
„ 13,279: 34. 7.
och för den då förflutna delen af år 1853
„ 8,105: 45. 3.
eller tillsammans R:dr 33,450: 23. 10.
för hvilken summa Stats-kontoret, under åberopande af högstberörde Nådiga Bref, reqvirerat
ersättning af Riksgälds-kontoret. I fråga om denna ersättnings-summas utbetalning,
har dock, efter hvad Fullmäktige i skrifvelse till Stats-Utskottet anmält, den betänklighet
hos dem förekommit, att, ehuru det för omförmälda ändamål beviljade anslag i det härvid
gällande reglementariska stadgandet benämnes förslags-anslag, syntes likväl den dervid
tillika meddelade föreskrift, att detsamma skulle för hvarje år utgå med en viss andel af
det uppgifna beloppet, ingalunda tillämplig i afseende å sådana årliga anslagssummor, som
i allmänhet ansåges inbegripna under den vanliga benämningen ”förslags-anslag,” och
hvilkas utmärkande egenskap just vore, att deras belopp icke begränsades"inom den endast
kalkylationsvis anförda summan. I ovisshet, huru dåvarande reglementes enahanda
stadgande borde förstås och tillämpas, hade Fullmäktige också vid sednaste riksdag underställt
Stats-Utskottets bedömande då jemväl förekommen fråga örn utbetalning af ett ersättningsbelopp,
som likaledes öfversteg den i 1848 års reglemente uppgifna anslags-summa.
Till svar härå meddelade bemälde Utskott visserligen, att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med Utskottets tillstyrkan, bifallit att hela det af Stats-kontoret under år 1850 till
meranämnde kostnader förskjutna och i föreskrifven ordning reqvirerade belopp finge,
under stadgadt förbehåll, af Riksgälds-kontorets medel ersättas, men hvarken genom RiBih.
till B. St. Prot. 1853—1854.. 4 Sami. 1 Afd. 6 Hafi.
1
2
Stals-Utskotiets Vild lande, N:o 13.
kets Ständers sålunda tillkännagifna beslut, eller genom något förtydligande af ordalydelsen
af den §, som, vid ifrågavarande anslags beviljande, under 1847 och 1848 årens
riksdag, i Riksgälds-kontorets reglemente infördes, hade Rikets Ständer förklarat och stadgat,
att detta anslag med härisigt till Riksgälds-kontorets ersättnings-skyldighet för deruti
uppkomna brister, v.ore lika obegränsadt, sorn de under Riks-statens hufvudtitlar uppförda
och i nuvarande reglementes 140 § uppräknade förslagsanslag.
Vid sådant förhållande, och under erinran derjemte om hvad Rikets Ständer uti
sin till Kongl. Majit den 21 Juni 1848 afgifna underdåniga skrifvelse, i fråga om moderlandets
årliga bidrag till förvaltnings-kostnaderna för meranämnde koloni, yttrat, eller att
detsamma icke syntes böra utsträckas utöfver hvad förut medgifvits, hafva Fullmäktige
jemväl vid denna riksdag underställt Stats-Utskottet frågan om utbetalning af den utaf
Stats-kontoret reqvirerade ersättnings-summa för meranämnde kostnader, hvilka för åren
1851 och 1852 öfverstiga dubbla beloppet af hvad som, enligt Riksgälds-kontorets reglemente.
bör för hvartdera året af detta verks medel utgå; hvarjemte Fullmäktige, för den
händelse, att Riksgälds-kontoret äfven framgent skulle få sig ålagdt godtgöra dylika af
Stats-kontoret förskjutna kostnader för samma koloni, fästat Utskottets uppmärksamhet
på angelägenheten af en mera bestämd föreskrift, än den hittills gällande, angående denna
ersättnings-skyldighet och dess begränsning inom'eller utsträckning öfver den i gällande
reglemente uppgifna anslags-summa.
Lika med sednaste riksdags Stats-Utskott, anser nuvarande Stats-Utskott det ej tillkomma
sig att afgöra frågan om rätta tydningen af det angående omförmälda ämne förekommande
stadgande i Rikets Ständers för Riksgälds-kontoret utfärdade reglemente, utan
får Utskottet samma fråga hos Rikets Ständer anmäla, med yttrande, att Utskottet, i öfverensstämmelse
med Rikets sednast församlade Ständers uti enahanda hänseende meddelade
beslut, och i anseende dertill, att ifrågavarande anslag blifvit såsom förslags-anslag
beviljadt, anser sig böra tillstyrka,
att de, enligt ofvanomförmälda Kongl. Bref, af Stats-kontoret förskottsvis
bestridda kostnader för kolonien S:t Barthelemys förvaltning åren v185i
och 1852 samt Jannari med Oktober månader 1853 må med dessa kostnaders,
i föreskrifven ordning reqvirerade, belopp, Tretiotre tusen fvrahundrafemtio
R:dr 23 sk. 10 rst. eller med 15,450: 25. 10. utöfver den
i Riksgälds-kontorets reglemente uppförda anslags-summa, under stadgadt
förbehåll, af sistnämnda verks medel ersättas;
viljande Utskottet, vid afgifvande af sitt yttrande i anledning af det ytterligare anslag,
Kongl. Majit under denna riksdag för oftanämnde förvaltningskostnaders bestridande äskat,
äfvensom vid föreslåendet af det reglementariska stadgande, Rikets Ständers beslut härom
kan föranleda, taga i öfvervägande den af Fullmäktige nu tillika gjorda framställning örn
förändrad eller mera bestämd föreskrift angående Riksgälds-kontorets ersättnings-skyldighet
för dessa kostnader.
Stockholm den 5 Januari 1854.
Stats-Utskoltets Utlåtande, N-.o 14.
M:o 14.
Ank. till Exp. Utsk. d. 15 Jan. 18,54, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående utbetalning från Riksgälds-kontoret af der innestuende
medel för ett mindre hamnbyggnads-arbete vid Götha-kanal.
R:gs Afd.
Såsom vilkor för det af Rikets Ständer, under 1828—1830 års riksdag, beviljade
ytterligare bidrag till fullbordande af Götha-kanal stadgades, bland annat:
att,-till säkerhet för kanal-byggnadens fullbordande, inom 1833 års utgång, för det
beräknade kostnads-beloppet, skulle Götha-kanal-bolag, genom ny teckning af aktie-egarne,
anskaffa och i Riksgälds-kontoret insätta en summa, motsvarande tredjedelen af det bidrag,
845,331 R:dr, Rikets Ständer vid nämnde riksdag beviljade;
att kanal-bolaget å dessa insatta medel, skulle af Riksgälds-kontoret, så länge desamma,
till större eller mindre belopp, der innestode, få uppbära årligen 5 procents
ränta; samt
att hvad, efter kanalens fullbordande, af det insatta beloppet återstode, utöfver
93,926 R:dr, hvilken summa under alia händelser komme att i Riksgälds-kontoret innestå
såsom säkerhetsfond för kanalens framtida underhållande, skulle bolaget återställas; men
om något arbete i hamnbyggnadsväg, i anseende till under tiden befintligt högt vatten
eiler annat dylikt naturhinder, icke kunnat fullgöras inom den för kanalarbetets fullbordande
föreskrifna tid, borde, utaf sagda medel, dubbla beloppet, mot hvad för samma arbete
i kostnadsförslaget vore upptaget, innehållas, intilldess allt blifvit fullgjordt.
Sedan största delen af de, vid Götha kanals öppnande, återstående hamnbyggnadsarbeten
under 1830-talet blifvit fullbordad, och det för dem innehållna belopp till kanalbolaget
utbetaldt, så utgjorde, vid sednaste riksdag, återstoden af ifrågavarande medel den
i 9 § af Riksgälds-kontorets då utfärdade reglemente uppgifna summa 1,942 R:dr, hvilken
motsvarade dubbla beloppet af de beräknade kostnaderna för nedannämnde arbeten,
nemligen:
l:o för murning af 14 kubrkfamnar kallmur å försänkningen mellan Pukön och
Lindön i Wettern
lt:dr 390: — -—
2:o för upptagning af några stenar i hamnen vid Motala . . „ 215: ;
3:o för muddring till anläggning af en stenkista och försänkning
af 2:ne andra, då redan timrade, stenkistor, jemte en kallmurs uppförande
vid inloppet från Roxen till Norsholm „ 216:
och 4:o för återstående jnuddring af vid pass 200 kubikfamnar
i hamnen vid Mern
■ „ 150: — —
uppgående således det sammanräknade kostnadsbeloppet till I\:dr 971: — —
För utrönande af förhållandet med dessa arbeten, anställdes hösttiden 1851, på
Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, besigtning af Chefen för Väg- och Vattenbvggnads-Styrelsen,
hvarvid befanns, att förstnämnde arbete, eller påmurningen å försänkningen mellan
4
Stats-Ltskottets Utlåtande, N:o 14.
Pukön och Lindön, vore ej allenast obehödigt utan mera skadligt än nyttigt, enär den
föreslagna fristående muren sannolikt skulle snart blifva af isen förstörd, hvarefter dervid
nedrasade stenar kunde komma att förorsaka uppmuddring af det inlopp, hvilket detta
murningsarbete förmodades vara ämnadt att utvisa, men hvilket framgent, likasom hittills,
häst utmärktes genom prickar, som intogos om vintern, och om våren, efter islossningen,
åter utsattes. Deremot hade inloppet till Motala hamn befunnits upprensadt till fullt djup
och på större bredd, än från början var ämnadt, samt med vida större kostnad, än förslaget
upptoge. Likaså hade muddringen i hamnen vid Mern blifvit, till erforderligt djup och
bredd, fullbordad; men det härofvan uppgifna arbetet vid kanalens inlopp från sjön Roxen
vore icke utfördt, hvarigenom någon olägenhet för seglationen likväl ej förorsakades, helst
inloppet ändock vore tillräckligen djupt och bredt samt inseglingen lätt.
Vid sålunda befunna och upplysta förhållanden, har Kongl. Majit, med anledning
af Götha-kanal-direktionens i underdånighet gjorda anhållan om återbekommande från
Riksgäldskontoret af de derstädes innehållna medlen, genom Nådigt Rf ej' af den 14 November
1851, med bifall till Direktionens begäran att varda befriad från skyldigheten att
uppföra omförmälda kallmur å försänkningen mellan Pukön och Lindön, tillåtit Direktionen
att från Riksgälds-kontoret utbekomma ej mindre det, såsom säkerhet för detta arbete,
innehållna belopp, än äfven de medel, som afsågo uppmuddrings-arbetena vid Mern
och Motala; hvaremot Kongl. Majit i Nåder förklarat, att den summa af 432 Rldr, hvilken,
med hänsigt till kist-sänknings- och murnings-arbetena vid Norsholm, innehållits, borde förblifva
i Riksgälds-kontoret innestående, intilldess samma arbeten blifvit fullbordade och
vid afsyning godkända.
Till följd af stadgandet i ofvanåberopade reglements-§, enligt hvilket Götha-kanaldirektion
är berättigad att, så snart styrkt blifvit, att något af ifrågavarande arbeten till
fullo verkställts, lyfta de för detsamma i Riksgälds-kontoret innestående medel, har derifrån,
vid slutet af år ISSI, till merbemälda Direktion utbetalts hvad som af dessa medel
afsåg muddrings-arbetena vid Motala och Mern eller 730 Rldr, men då murnings-arbetet
å försänkningen mellan Pukön och Lindön icke blifvit verkstäldt, hafva Fullmäktige, emot
innehållet af nyssberörda reglementariska stadgande, ansett sig icke kunna lemna bifall till
utbetalningen af det såsom säkerhet för detta arbetes behöriga utförande, på föreskrifvet
sätt, innehållna belopp. Dock som Kongl. Majit funnit skäl i Nåder befria Kanal-direktionen
från utförandet af nyssnämnda murningsarbete, så och ehuru den derför beräknade
kostnad måste anses hafva ingått och upptagits bland de för Götha-kanalverks slutliga fullbordande,
erforderliga utgifter, till hvilkas bestridande Rikets Ständer vid 1828—1830 års
riksdag beviljade kanalbolaget det då begärda ytterligare bidrag af allmänna medet, hafva
Fullmäktige, på det att den årliga ränte-utgift, Riksgälds-kontoret allt hittills fått vidkännas
för det, med hänsigt till samma arbete, i Riksgälds-kontoret innestående belopp, 780
Rldr, hädanefter måtte komma att upphöra, jemte anmälan af hvad i afseende på utbetalningen
af dessa medel förekommit, hos Stats-Utskottet hemställt, att Rikets Ständer mätte
medgifva denna utbetalnings behöriga verkställande.
I öfverensstämmelse med hvad Fullmäktige i Riksgälds-kontoret sålunda hemställt
och med afseende å de till stöd för denna hemställan anförda förhållanden, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständers
bifall till det för murningen å försänkningen mellan Pukön och Lindön i
Wettern uti Riksgälds-kontoret innehållna och der innestående belopps
utbetalande till Götha-kanal-direktion.
Stockholm den 5 Januari 1854.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 15.
IV: o 15.
Ank. till Exp. Utsk. d. 7 Januari 1854, kl. 10 f. m.
Memorial.
Från Borgare-Ståndet är till Stats-Utskottet remitterad en af Herr L. W. Henschen
väckt motion, om förändrade bestämmelser i gällande Rese-reglemente; men som Utskottet
anser denna fråga icke tillhöra dess handläggning, har Utskottet, med stöd af 44 § 3
mom. Riksdags-ordningen, funnit sig böra förenämnde motion återlemna för den åtgärd,
Rikets Ständer finna med åberopade § öfverensstämmande, i hvilket afseende Utskottet
får upplysningsvis anföra, att en likartad fråga vid 4847 och 4848 årens riksdag blifvit till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad och der behandlad.
Stockholm den 5 Januari 4854.
IHh. till K. St. Brot. 1853—1854. 4 Sami. 1 Afd. B Haft.
2
STOCKHOLM. TRYCKT HOS N. MARCUS, 1854.
Slals-Ulskotlcls Memorial och Ullålande, N:ris 16 & 17.
1
M 16.
Ank. till Exp.-Utsli. d. 12 Jan. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af föreslagna förändringar i stadganderna angående
spelkortens stämpling.
(Rgs A fä.]
Uti skrifvelse (ill Stats-Utskottet kafva Fullmäktige i Riksgälds-Kontorel föreslagit
åtskilliga förändringar uti de stadg-anden, Kongl. Förordningen af den 25 Februari 1842,
angående spel kor lens stämpling, innehåller, i afseende på denna stärn pKngs verkställande
samt beskaffenheten af det till kortkonvoluter begagnade papper in. m.; dork som frågor
om erforderliga kontroller å den för spelkort stadgade bevillningsafgifts vederbörliga nlgörande
tillhöra Rikets Ständers Bcviiiuings-Utskotts behandling, och detta Utskott"ej allenast
under 1840 och 1841 års Riksdag afgifvit sitt utlåtande i fråga orri det då föreslagna
och sedermera genom högslberörde nådiga förordning föreskri foa stämplingssätt, ulan ock
vid alla derefter hållna riksdagar yttrat sig om samma förordnings fortfarande tillämpning,
så har Stats-Utskoltet ansett sig böra hemställa,
alt Fullmäktiges i omförmälde hänseende gjorda framställning må af Rikets
Ständer lill nuvarande Reviflnings-Utskolts handläggning öfverlcinnas.
Stockholm den 12 Januari 18S4.
M 17.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Jan. 1854, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, angående inbetalning frun Myntverket till Riksgälds-Kontoret af
en mot köpeskillingen för f. d. Bofbageri-egendomen i Stockholm sv Öfvande
summa.
(Rgs. Aid.)
Med anledning af Rikets sednast församlade Ständers i underdånig skrifvelse af den
26 Augusti 1881. M 206, gjorda anhållan, att sorn, enligt hvad Kongl. Majit gifvit Rikets
Ständer tillkänna, Myntverkets ställning under de näst föregångna åren hade så fötbättrats,
att den då befintliga behållning af delta verks egna medel, skulle kunna godtgöra äfven
den del af byggnadskostnad^ vid samma verk, hvartill köpeskillingen lör den så kallade
Bofbageri-egendomen i Stockholm blifvit använd. Kongl. Majit täcktes meddela Nådig föreskrift,
alt sagde köpeskillings belopp, 16,666 Ridr 52 sk., i deri mån detsamma vare eller
Liefve disponibelt, målto genom Stals-Kontoret varda till Riksgiilds-Kontoret iifverlemnadt,
—r har Kongl. Majit, medelst allålen och i lista samlingen af Hillänget lill Riks-Ståndens
Protokoller, under JM 7 införd, Nådig skrifvelse af den 16 sisth November, underrättat
Bih. litt R. Sl. Fröt. 1885 <5l 1884. 4 Samt. 1 Afd. 7 hafi. 1
2 Stals-Utskotlcls Utlåtande, J\t 17.
Rikets nu församlade Ständer, att då myntverkets nettobehållning, hvilken den 30 sistl.
Juni uppgick till 62,711 R:dr 42 sk. 8 r:st. måste bibehållas, såsom ett för myntverkets
behöriga drift behöfligt förlag, och då, till följd af präglingen utaf det nya silfvermyntet å
4 sk. R:ko, myntverket gått i mistning af den till omkring 6 å 7,000 R:dr årligen beräknade
vinst genom tillverkning af kopparmynt å enahanda valör, så och enär, utom myntningskostnader,
andra angelägna och förslagsvis till mer än 18,000 R:dr upptagna utgifter,
deraf de hufvudsak ligaste voro: den slutliea återbetalningen af myntverkets skuld till Rikets
Ständers Rank, kostnaderne för behöfiiga reparationer å nya mynlhuset och mynttomtens
förseende med stängsel mot sjön samt anskaffande af ny ångpanna för valsverkets
bedrifvande m. m., måste, under den närmast förestående tiden, för meranämnde verks
rakning bestridas, har Kongl. Majit, under sådana förhållanden, funnit myntverket icke utan
stor olägenhet kunna undvara den summa, sorn genom ofvanberörde egendoms försäljning
influtit och af Rikets Ständer, vid 1847 och 1848 års Riksdag, utan då ifrågasatt återbetalningsskyldighet,
blifvit anvisad för myntverkets ordnande å dess nuvarande lokal; hvadan
myntverkets tillgångar alltså för närvarande icke medgåfve inbetalningen till RiksgäldsKontoret
af ifrågavarande köpeskillings belopp.
Enligt hvad Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-Stånden emottagit remisser å
denna Nådiga skrifvelse, af densamma, jemte öfriga samma fråga rörande handlingar, inhemtat,
synes utbetalningen af meranämnde köpeskillings belopp, hvarken den efter sednaste Riks7
dag förflutna tid kunnat ske eller för närvarande låta sig verkställas, utan en möjligen alltför
kännbar minskning i det för myntverkets drift erforderliga förlags-kapital, enär under
denna tid myntverket, till följd af Rikets Ständers beslut, måst liqvidera återstoden af
sin skuld tiil Rikets Ständers Rank för derifrån erhållna förskott; men sedan nyssnämnda
skuld numera blifvit till hela sitt belopp återbetald och de byggnads- och reparationsarbeten
utförda, sorn, utom de kostsamma nybyggnader och reparationer, hvilka redan blifvit
verkställda pä den åt myntverket för några år sedan inköpta egendom, lära derstädes ytterligare
erfordras, torde myntverket framdeles komma i tillfälle att jemväl liqvidera det
belopp af 16,666 R:dr 32 sk., hvarom nu är fråga, helst om denna liqvid, i öfverensstämmelse
med hvad nuvarande Ofver-Direktören för Mynt- och Kontroll-Verken föreslagit,
efter de behöfiiga reparations^ och byggnads-arbetenas verkställighet, får fullgöras med det
öfverskott, dermed nettobehållningen vid hvarje års slut kan öfverstiga SS,000 R:dr, under
hvilken summa bemälde Ofver-Direktör yttrat sig anse denna behållning eller myntverkets
redbara tillgångar icke utan mycken svårighet kunna minskas.
Med afseende å härvid förekomna förhållanden och i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers angående öftanämnde köpeskilling vid sednaste Riksdag fattade beslut, anser sig
Utskottet böra hemställa,
att Rikets Ständer, genom afgående underdånig skrifvelse måtte anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förordna, att sedan myntverkets ställning
framdeles så förbättrats, att sagde köpeskillings belopp, Sextontusen sexhundra
sextiosex R:dr 32 sk., kan af samma verk, utan olägenhet eller
men för dess obehindrade verksamhet, återbetalas, denna återbetalning
bör verkställas på det sätt och i den ordning, Rikets sednast församlade
Ständer begärt.
Stockholm den 12 Januari 1854.
Stats-Utskollets Utlåtande. .A- SR.
JW 18.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 14 Jan. 1854, kl. '/j 12 f. m.
Utlåtande, i anledning of Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse om angelägenheten
att skyndsamt få beviljade vissa anslag för försvarsverket.
(U. A.)
Uti en den 29 December nästlidne år till Stats-Utskottet aflåten, Nådig skrifvelse har
Kongl. Maj:t, för den, tili bifogad t Statsråds-protokoll öfver Finans-ärenden al samma dag, omförmälda,
händelse, alt, med afseende å förekomne omständigheter, nästinstundande vår dels
någon del af arméen funnes böra försattas på krigsfot och förstärkas med en eller flere
klasser af allmänna beväringen, dels en större utrustning af flottan ifrågakomma,‘af Rikets
Ständer äskat, alt, utaf de i Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om statsverkets tillstånd och
behof begärda anslag för ordnandet och iståndsättandet af materielen till rikets försvarsverk
till lands och sjös, nedannämnde belopp måtte ställas till Kongl. Majlis disposition så
tidigt, att dermed afsedde utgifter kunde bestridas innan början af nästa sommar, nemligen:
l:o för Landtförsvarets behof:
a) till anskaffning af rid- och anspanns- m. fl. persedlar
för nya fä 11 a rt il 1 eriet ,
97,000: —
b) till anskaffning af reserv-fältbatterier med lavettage och
nödige anspanns- m. fl. persedlar  48,000: —
c) den för år 1834 beräknade delen af beklädnads- och
utredningspersedlar för beväringsmanskapets behof . 258,000: 32.
0 * o i
j7ö,636: 32,
, 2:o för Sjöförsvarets behof:
a) till komplettering af Linieskeppen Gustaf den Store och
Dristigheten, med inventarier m. m  124,148: —
b) den för år 1834 beräknade delen af sjöbevärings-man- -
skåpets beklädnad  80 000: — 004 143-
hvarförutan Kongl. Maj:t, med afseende derå, att den i Carlskrona befintliga
arbetsstyrkan ej vöre tillräcklig att, utöfver redan anordnade varfsarbeten, jemväl
bedrifva dem, hvilka .nu erfordrades till påskyndande af förenämnde Linieskepps
kompletterande, särskildt af Rikets Ständer äskat ett för härtill oundgängligt
extra arbetsbiträde nödigt anslag af  12,000: —
tillsammans R:dr 389,814: 32.
Stats-Utskottet får denna Nådiga framställning till Rikets Ständers kännedom och
pröfning nu anmäla, hvarvid Utskottet trott sig, för fullständighetens skull, böra här upp
-
1
Stats-Ulskollels Utlåtande, JYi 18.
laga de summor, som Kongl. Maj.t uti Dess Nådiga proposition om statsverkets tillstånd och
behof begärt lör dem af ofvanuppräknade föremål, hvilka uti densamma omförmälas. Uti
högstberörde Nådiga proposition har nemligen Kongl. Majit åskat, för anskaffande af rid- och
anspanns- m. 11. persedlar till nya fältarlilleriet, 87,000 R:dr; för anskaffning af 8 reserv-fältbatterier
med lavettage och ett inskränkt antal redskaps- och anspanns- rn. 11. persedlar,
48,000 R:dr; lör erforderligt' beklädnads- och ulrednings-persedlars anskaffande lör beväringsmanskapets
behof, 710,000 R:dr; för iståndsättande till återstående delen af så väl
Ilottan tillhörande fartys, som elablissementerne äfvensom till förrådens kompletterande,
1,000,000 R:dr, och för anskaffande af 11,000 munderingar för sjöbevärings-manskapets
räkning, 240,€00 R:dr, hvilka anslag beräknats att under åren 1834, 1833 och 1856 med
,*:de! ärligen utgå, med undantag af det för istandsättande of en del flottans fartyg m. m.,
hvilket blifvit föreslaget att utgå under 4 år med j:del årligen. Häraf visar sig, att de
fvå förstnämnde anslagen, med deras hela belopp, anslaget lör iståndsättande af flottan tillhörande
fartyg m. m., med blott en ringare del, samt de öfrige två anslagen, med (ben för
år 1854 beräknade andel, blifvit ifrågasatte att på förhand anvisas. — Då nu, enligt hvad
i förevarande Nådiga skrifvelse antydes, ett skyndsamt beviljande af de uti densamma för
nämnde föremål begärda arislagsbelopp, äfvensom af de utaf Kongl. Majit särskildt äskade
medel för extra arbetsbiträde till Linieskepperi Gustaf den Stores och Dristighetens kompletterande
är påkalladt af de nuvarande politiska förhållandena, har Utskottet, med full
tillförsigt till Kongl. Majits visa bedömande af de åtgärder, hvartill dessa möjligen kunna
föranleda, samt enär ett uppskof med beviljandet af ifrågavarande anslag tilläfventyrs skull#
medföra vådliga följder för fäderneslandet, funnit sig böra tillstyrka,
att. i enlighet ined hvad Kongl. Majit äskat, Rikets Ständer, med öppen
rätt att framdeles pröfva beloppet af de till försvarsverket erforderlige
anslag, mätte, till utgående från Riksgäldskontoret, bevilja följande summor,
nemligen:
för Landtförsvarels behof:
till anskaffande af rid- och anspanns- m. fl. persedlar för nya fältartilleriet 87,000: —
» anskaffning af reserv-fält-batterier med lavettage och nödiga anspanns
m.
II. persedlar  48,000: —
» beklädnads- och utrednings-persedlars anskaffande för bevärings-manskapet 258,666: sa.
. för Sjöförsvarets behof:
till komplettering af Linieskeppen Gustaf den Stores och Dristighetens inventarier,
m. m  124,148: —
» anskaffande af beklädnad för s.jöbevärings-manskapet  80,000: —
samt till kostnader för extra arbetsbiträde vid förenämnde Linieskepps kompletterande
. 12,000: —
eller tillhopa Il:dr 589,814: S*.
Stockholm den 13 Januari 1834.
Stals-Ulikollets Uttalande, M 13.
Reservati oner:
Af Herr J. F. Gråå: Emot ofvanstående beslut får jag mig reservera på den grund,
att någon undersökning eller utredning af behofvet icke inom Stats-Utskottet egt rum, innan
de nu ifrågavarande anslagen blifvit af Utskottet tillstyrkte.
Af Herr A. A- Berger: Emot detta Utskottets betänkande får jag mig reservera,
helst Utskottet, hvilket först den S Januari fått emottaga Kongl. Maj:ts skrifvelse, har
med sådan brådska behandlat detta ärende, att icke ens den ringaste utredning af behofvet
af de ifrågasatta anslagen blifvit föremål för Utskottets öfverläggningar, till följd hvaraf så
väl jag, som mången anijan mäste sakna tillförlitlig grund för bedömandet af ändamålsenligheten
af hvad sålunda blifvit tillstyrkt.
Långt ifrån att jag skulle nu vilja bestrida de föreslagne anslagens nödvändighet,
helst denna kan vara mycket möjlig, anser jag det emedlertid vara en ganska vådlig bana
Utskottet het rädt, då det tillstyrkt anslag, utan att göra den minsta undersökning om dessa
behöfvas eller icke.
Hade detta ärende såsom andra Kongl, propositioner genom remiss fran Stånden
kommit Stats-Utskottet tillhanda, hade måhända icke för -Utskottet saknats materialier
hvarpå det kunnat bygga sina åsigter o«i behofvet och nödvändigheten af desse anslag-s
skyndsamma beviljande; och anser jag att Utskottet, på grund af IU7 och 57 §§ Riksdagsordningen,
till och med varit obehörigt att i första hand upptaaa detta ärende, samt att
praxis härutinnan, äfven om den från föregående riksdagar kan åberopas, står i strid mot
grundlagens nog tydliga föreskrifter.
1 kritiska tider, då statens välfärd står på spel och trängande omständigheter gör
det nödvändigt, är det i sin ordning att Rikets Ständer frikostigt räcka regerjngeo handen,
under förutsättning likväl att denna regering åtnjuter folkets fulla förtroende- Om
än det å ena sidan, till följe af den ovanliga brådska, hvarmed denna fråga framdrifvits,
blifvit en omöjlighet att kunna tillförlitligt bedöma i hvad mån nuvarande förhållanden
verkligen kunna för riket medföra någon våda, torde det do.ck ,å andra sidan få antagas
för gifvet, att nuvarande regering icke åtnjuter ett så stort förtroende af den stora delen
af nationen, sorn representeras af Borgare- och Bondestånden, att man med åberopande endast
deraf kan, i likhet med Stats-Utskottet, ega befogenhet till beviljandet af de begärde
anslagen, så vidt man ej skulle vilja antaga, att regeringen i denna fråga hyser mera omvårdnad
om folkets fördelar och intressen, äa hvarpå den i så mångå andra frågor visat
prof. Jag. tror således att Utskottet, innan det tillstyrkt ifrågavarande anslag, bort hafva
»indicerat sig helt andra motiver, än sorn skett, och att denna brist,på giltiga skäl tillräckligt
ådagalägger att hela frågan, åtminstone hos Stats-Utskottet, saknat uddig utredning
-
6
Slats Utskottets Utlåtande, JYi 19.
JV2 19.
Anti. till Enp.-Utsk. .1. 14 Jan. ISSI, lil. '/, 12 f. rn.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om upplåtelse
på viss tid åt enskild man af en, Kongl. Maj:t och Kronan tillhörig,
intill Kongl. Operahuset i Stockholm■ gränsande tomt.
(I. A.)
Sedan Kong!. Maj:!, uti en til! Ilikets Ständer vid sistförflutna riksdag aflålen nådig
proposition föreslagit, att 5t Kong!. Majit malte öfverlemnas dels alt försälja de åt Kongl.
Sundhels-kollegium oell Kongl. General-Landtmäterikontorel upplåtne fastigheter inom hufvudstaden,
äfvensom Kronans vid drottninggatan derstädes belägna egendom, f. d. Preissiska
huset, dels att med köpeskillingen för f. d. Hofbageri-egendomen vid Regeringsgatan förstärka
anslaget för byggnader och reparationer å Kronans hus i hufvudstaden, för att med
sålunda beredda tillgångar bila. å den Kongl. Majit och Kronan tillhöriga tomt, som vore
belägen i Jacobs församling och q,varteret Mars emellan Arsenalsgatan. nedre delen af Konung
Carl Xlllides torg. Strömgatan och Kongl. Operahuset i Stockholm,-enligt ritning och
kostnadsförslag, slutande sig å 247,009 Ridt, uppföra ett efter platsens utmärkt fördelaktiga,
öppna och sköna läge samt angränsande byggnaders arkitektoniska beskaffenhet lärnpadt,
stort och prydligt våningshus af sten, under vilkor, bland annat, att för de behof,
hvartill förstnämnde tre fastigheter voro upplåtna, erforderliga lokaler Klefvet anvisade, antingen
uti den nya byggnaden eller andra Kronan tillhöriga hus, men Rikets Ständer, till
svar härå, uti underdånig skrifvelse den 13 Januari 1331 anmält, alt Rikets Ständer, som
funnit betänkligt alt afyttra Kongl. Gfcneral-Landtmäterikontorets lör dess ändamål viilbeliigna
egendom och befarat, alt försäljningssummorna för öfriga olvannämnde Kronans fastigheter
bielke allt för ringa, för att staten, sorn redan inlåtit sig i kostsamma byggnadsföretag,
skulle, i beräkning å nyss uppgifne tillgångar, begynna en så betydlig byggnad, sorn
den 'ifråsakomne, derföre ansett sig icke kunna bifalla Kongl. Majlis i förrherörda nådiga
proposition gjorda framställning; så här Kongl. Majit, uti en till Rikets Ständer den 16
November 1333 adåten och från samtlige Riksstånden till Stats-Utskottet remitterad, nådig
proposition, M 15, täckts förklara, det Kongl. Majit icke kunnat lemna ur sigte, att omförmälde
tomts nuvarande, högst vanprydliga skick och utseende, sorn genom läget i hufvudstadens
vackraste och mest besökta trakt mäste ännu mera falla i ögonen, allt efter som
stadens försköning i öfrigt fortginge, med hvarje år mera och mera påkallade elt byggnadsföretag,
som vore för den utmärkta belägenheten passande och troligen icke eller skulle
hitintills uieblifvit, om platsen tillhört staden eller enskild man, samt att Kongl. Majit, med
uppmärksamhet på allt, som kunde bidraga till hufvudstadens förskönande och i afsigt att,
så vidt utan Statsverkets betungande ske kunde, befordra sådana förbättringar, som lände
staden till förmån och riket till1 heder, derför ansåge bebyggandet af förutnämnde plats
fortfarande utgöra ett föremål för sin nådiga ömtanka; i följd hvaraf och då för närvarande
andra utvägar att vinna detta ändamål saknades, Kongl. Majit i nåder föreslagit, att
ifrågavarande tomt måtte upplåtas på bestämd tid af minst 30 och högst 100 år åt enskild
man, under förutsättning alt, ibland andra härvid erforderliga vilkor och försigtighetsmått,
iakttoges, att tomten skulle inom föreskrifven termin bebyggas, i enlighet med af
Stats-Ulskoltels Utlåtande, M 19.
7
Kongl. Maj:t i nåder gillad ritning; att tomtören till lämpligt belopp skulle, under upplåteiseåren,
till Kronan erläggas, äfvensom alt Kronan förbehölles rättighet, att emot beslämd
summa inlösa byggnaden i fullgodt skick och återtaga tomten jemväl löre upplåtelsetidens
utgång, i händelse framdeles behof deraf skulle å Kongl». Maj:ts och Kronans sida uppstå.
På grund af de skäl, den nådiga propositionen sålunda innehåller, har Utskottet,
under antagande, att den byggnad, hvarmed ornförmälda tomt kan komma att förses, blifyer
uppförd i en stil och på ett sätt, att densamma, derest den skulle anses böra till
Staten inlösas, kunde blifva för allmänna behof användbar, trott sig böra tillstyrka Rikets
Ständer,
att bifalla, det, på sätt Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, ifrågavarande tomt
må för en tidrymd af 50 år, för bebyggande, åt enskild person upplåtas,
mot vilkor, utom de i den nådiga propositionen omförmälde, antingen att
den byggnad, som komme att å tomten uppföras, efter upplåtelsetidens
utgång skulle utan ersättning tillfalla Kronan, eller ock att den afgift,
som för tomtens begagnande borde årligen erläggas, kunde antagas vara
tillräcklig, att, fruktbargjord, bilda en fond, dermed, utan särskildt anslag
ifrån Statens sida, efter upplåtelsetidens slut, den å tomten då befintlige
åbyggnad, enligt vid upplåtandet öfverenskomne grunder, kunde till Staten
inlösas; hvarförutan det förbehåll af Rikets Ständer borde göras, att,
derest icke inom 1856 års utgång kontrakt blifvit med enskild person
upprättadt, Rikets Ständers sålunda fattade beslut skulle anses hafva
förfallit.
Stockholm den 13 Januari 1854.
STOCKHOLM, TBYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 20.
1
N:o 20.
Anb. till Exp.-Utsk. d. 18 Jan. 1854, kl. 1 e. m.
Ullätande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i
fråga om förmedling för lägenheter ä förra kronoparken Strandskogen
pä Oland.
(I. A)
Enligt hvad af högstberörde nådiga Proposition inhemtas hade Rikets Ständer,
med fästad uppmärksamhet å angelägenheten ^f en förbättrad vård om allmänna
skogarne i landet, dels i underdånig skrifvelse den 26 April 1810, ibland andra
utvägar att främja skogshushållningen, åt Kongl. Maj:t öfverlemnät att låta försälja
och under egaride-rätt åt enskilde upplåta sådana Kronans parker och skogar, hvilka
icke voro för allmänt behof erforderliga, dels ock genom beslut vid 1817 och 1818
arens riksdag stadgat, bland andra, efter Rikets Ständers åsigt, till ofvannämnda ändamål
ledande grunder: att alla Kronans disponibla skogar och allmänningar, med undantag
af de för flottornas eller andra Kronans behof nödiga samt sådane, hvartill
antingen menigheter eller enskilde kunde ega någon laglig rätt, måtte uppå öppen
auktion till den mestbjudande under skattemannarätt försäljas; att årliga räntan bestämdes
till minst 6 skillingar för hvarje tunnland skog eller jord, hvarunder det icke
finge försäljas samt att någon annan skattläggning till räntans bestämmande icke borde
ega rum; att skatteköpeskillingen borde erläggas med sex gånger den ränta, hvarå
högsta anbud gjordes vid auktionen å hvarje tunnland skog eller jord; att ej mindre
den årliga räntan än skatteköpeskillingen skulle beräknas i spanmål efter ett medeltal
af Länets markegångspris under de vid köpet nästförflutne tio åren; samt att
Landshöfdingen egde föreslå och Kongl. Kammar-kollegium pröfva, i huru många
tunnland hvarje utrop vid auktionen borde ske.
Bih. lill II. St Prot. 1853 £j 1854. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 1
2 S/als-Ulsko/tets Utlåtande, N:o 20.
I enlighet med detta Rikets Ständers, Kong!. Maj:t genom underdånig skrifvelse
den 13 Juni 1818 meddelade beslut, biföll Kongl. Maj:t i nåder under den 8
Maj 1821, att kronoparken Strandskogen i Glömminge och Algutsrums socknar
af Ölands södra Mot i Kalmar län, med en sammanräknad area af 832 tunnland
25 kappland finge, fördelad i tolf lotter, till rymden omvexlande emellan 38
tunnland och 85 tunnland 28 kappland, på offentlig auktion till köp med skattemannarätt
utbjudas under ofvannämnde af Rikets Ständer i allmänhet stadgade
vilkor. För de letter, hvilka vid försäljningstiden hade största tillgång å skog, uppdrefvos
anbuden ganska högt, ehuru jorden till dessa lotter ingalunda är ansedd vara
af bättre egenskap, än å dem, hvarest skogen då redan var medtagen och för hvilka
sednare, med afseende härå, vida lägre anbud erhölios. Lotterne N:ris 1 och 4, innefattande
den förra 61 tunnland 27 kappland och den sednare 71 tunnland 21 kappland,
blefvo af nyss uppgifna orsak inropade för endast 15 till 17 skillingar tunnlandet,
under det att auktionspriset för öfriga lotter uppgick från 24 sk. till och med
1 R:dr 1 sk. för hvarje tunnland; i följd hvaraf årliga räntan, förvandlad i spanmål,
utgör: för lotten Nio 1 om 61 tunnland 27 kappland 2 tunnor 11 kappar, för lotten
N:o 2 om 78 tunnland 15 kappland 6 tunnor 24 kappar, för lotten JV:o 3 om 84 tunnland
15 kappland 8 tunnor 18 kappar, för lotten Nio 4 om 79 tunnland 21 kappland
3 tunnor 14 kappar, för lotten N:o 5 om 65 tunnland 8 tunnor 2 kappar, för lottea
N:o 6 om 60 tunnland 26 kappland 6 tunnor 5 kappar, för lotten Nio 7 om 65 tunnland
21 kappland 5 tunnor 9 kappar, för lotten Nio 8 om 38 tunnland 3 tunnor 6
kappar, för lotten Nio 9 om 60 tunnland 16 kappland 3 tunnor 24 kappar, för lotten
N:o 10 om 74 tunnland 4 kappland 6 tunnor 12 kappar, för lotten Nio 11 om 78
tunnland 16 kappland 4 tunnor 25 kappar samt för lotten Nio 12 om 85 tunnland 28
kappland 8 tunnor 9 kappar,, hälften råg och hälften korn.
Denna ränta var likväl af föga betydenhet för de första cgarne, hvilka genom
skogens nedhuggande och försäljning tillskyndades en vinst, hvaraf de första årens
utskylder utgjorde en ringa del. Dessa lottegare hastade ock efter skogens förödande
att stycka och afyttra sina lotter, hvilket haft till följd, att för närvarande bland
dessa lotter en, lotten n:o 7, är sönderstyckad mellan icke mindre än 16, en annan eller
lotten N:o 1 mellan 14, lotten N:o3 mellan 10, lotten nio 12 mellan 7 delegare o. s. v.
En så beskaffad ytterligare styckning är väl genom Kammar-kollegii cirkulär den 5
Stats-b/skottets Utlåtande, N:o 20. 3
Maj 1843, grunijadt å Kongl. Brefvet den 8 April samma år, numera förbjuden, men
dessförinnan hade emedlertid största delen af de styckade lotterna blifvit upplåten
åt inhyseshjon och arbetsfolk, som derå uppfört en mängd backstugor, till mycket
bekymmer för ortens fattigvård. Alla lotterna, nära nog beröfvade sin skog, äro
visserligen odlade, men jorden befinnes i allmänhet svag, bestående af endast mosand,
å en fiel ställen blandad med någon lera och mossjord. Arliga afkastningen
lärer i medeltal icke kunna skattas till högre än 40 ä 50 tunnor för hel lott, hvarå
anses kunna födas från 5 till 10 kreatur, ehuru någon tillgång på äng icke finnes.
Med åberopande af dessa förhållanden hafva nuvarande egarne af lotterna
N:ris 5, 6 och 12 hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län begärt, att som
lotternas årliga räntor, hvilka enligt Kongl. Kammar-kollegii skattebref den 15 Febr.
1822 uppgingo till ofvannämnde belopp, numera, sedan den å lotterna befintliga skog,
som utgjort deras egentliga värde, blifvit nästan helt och hållet afverkad, voro alltför
höga och icke utan sökandernes fullkomliga obestånd kunde utgöras, dessa räntor
alltså måtte nedsättas till likhet med lotten N:o 1, hvaraf erlades 1 kappe på
tunnlandet. Uti resolution den 28 September 1849 förklarade, i anledning häraf, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande sig icke kunna ansökningen bifalla, enär ofvanberörde
räntor icke tillkommit i så beskaffad ordning och på det sätt, att förmedling deri
kunde ega rum; hvilken resolution jemväl blifvit af Kongl. Kammar-kollegium fastställd;
och då sökanderne sedermera hos Kongl. Maj:t fullföljt sin klagan, har Kongl.
Maj:t, vid målets pröfning den 25 Augusti 1852, funnit skäl ej vara anfördt, som kunnat
verka ändring i Kongl. Kammar-kollegii utslag.
Då emedlertid klaganderne i den underdåniga besvärsskriften tillika anhållit,
att Nådig Proposition rörande förmedting af räntan för ofvanberörde skogs-lotter
måtte till Rikets Ständer aflåfas, har Kongl. Maj:t i den Nådiga Propositionen täckts
förklara, det Kongl. Maj:f, vid öfvervägande af sistnämnde fråga, icke kunnat lemna
utan uppmärksamhet, att vederbörande kronofogde och häradsskrifvare, på grund
af anställd syneförrättning, bestyrkt de> uppgifter, å hvilka förrbemälde lottegare stödt
sina i ämnet auförde besvär, samt att Kongl. Maj;ts Befallningshafvande i Kalmar län
jemväl intygat, att de af meranämnde lägenheter utgående räntor voro vida högre,
än som efter skattläggnings-methoden för orten kunde på lägenheterna belöpa; oeh
enär således sannolikt vore, att deras nuvarande innehafvare, seni af oförstånd oeh
f 4 Stals-Utskollets Utlåtande, Ä:o 20.
lockade af de låga försäljningspris, hvarför, efter skogens förstöring, lägenheterna
kunnat till dem upplåtas, desamma öfverlagd, ieke skulle framgent förmå att deri i
allmänhet dryga räntan utgöra, och för den skull anledning vore, både att Kronan
komme att tillskyndas förluster och att lägenheternes talrika befolkning skulle råka
i obestånd och falla ortens fattigvård till last, har, vid sådana omständigheter, Kongl.
Majit i' Nåder behagat föreslå, att skattläggning efter ortens method måtte på Statsverkets
bekostnad ega rum ej mindre å dem af ifrågavarande lägenheter, hvilkas
innehafvare nu klagat öfver den lägenheterna åsätta dryga ränta, än äfven å öfriga
på förra Strandskogen befintliga lägenheter, hvilkas egare inom 3 månader efter derom
utfärdad läns-kungörelse hos Kongl. Majlis bemälde Befallningshafvande anförde
enahanda klagan; att denna skattläggning derefter skulle i vanlig ordning, enligt
i allmänhet gällande författningar, pröfvas och att, sedan skattläggningarne blifvit
behörigen stadfästade, den derigenom bestämda nya räntan skulle i stället för den
nuvarande, illgöras af livar och en lägenhet, hvars innehafvare morn tre månader efter
erhållen del af beslutet om den nya räntans belopp, derom hos Kongl. Majlis Befallningshafvande
gjorde anmälan.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande tagit; men som vid
ifrågavarande lägenheters försäljning till skatte, de vilkor varit tillkänuagifne, hvarunder
upplåtelsen egt rum, och jemväl de sednare köparne af lägenheterne icke
bort vara i okunnighet om nämnde vilkor, samt Utskottet, för sin dol, anser betänkligt
att staten mellankommer för att afhjelpa de olägenheter och förluster, enskilde
personer genom mindre god beräkning sig ådragit, helst då, om i förevarande fall
iotlegarnes begäran om förmedling beviljades, sådant skulle kunna komma att för
framtiden utgöra ett ganska vådligt prejudikat i likartade frågor, har Utskottet, som
dessutom finner att de nuvarande innehafvarnes omförmälde nödställda belägenhet blifvit
föranledd snarare genom lägenheternas alltför vidt utsträckta styckning, än genom
sjelfva storleken af ifrågavarande, lägenheterna åsatle, afgifler, utöfver hvilka,
enligt jordeboken, någon skatt icke är lägenheterna ålagd,
trott sig sakna anledning att tillstyrka Rikets Ständer bifall till Kongl. Majits
ifrågavarande Nådiga Proposition.
Stockholm den 16 Januari 1S54.
Reser
-
Stats-F/tshottets Utlåtande, 20
li e s c r v alto n c r:
Af Matts Pehrsson från Stockholms län: “Då ifrågavarande ämne blifvit r
den Kongl. Propositionen fullkomligen utredt och den ifrågasatta skatte-lindringen
blifvit så väl af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i orten och Kongl. Kammar-kollegium,
som ock af Kongl. Maj:t tillstyrkt, har jag ansett det icke vara förenligt med
den känsla af rättvisa oell billighet, som bör vara rådande inom hvarje för nödställda
likar ömmande menniskohjerta, att med min röst biträda Utskottets beslut, hvadan jag
mot detsamma får nedlägga min reservation.44
Af Måns Mänsson från Kalmar län: “Emot det afslag Höglofliga Stats-ul—
skottet beslutat i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition angående nedsättning
i räntan å Strandskogen på Öland, får jag mig reservera.
Såsom skäl för afslag uppstämmes den gamla visan, att det vore ett farligt
prejudikat att nedsätta räntan på. jord, kanske här rättare flygsand, som likväl är
så hardt beskattad, att ingen menniska kan lifnära sig på densamma. Bättre, menar
man, vore det om den finge ligga öde, kanhända derföre, att denria Strandskogsmaiken
deraf då skulle blifva lika så stark, som en rikskunnig skriftställare i bränvins-frågan
uppgifvit, att den Svenska jorden i allmänhet är, eller starkare än den
Danska. Att vederlägga orimlighcter är öfverflödigt, ty hvar och en, som vill göra
ett rätt bruk af sitt förnuft, förstår också att sätta tro till uppgiften efter hvad den
förtjenar.
Hvad det rysliga prejudikatet vidkommer, så har samma prejudikat förut öfvergått
skogen vid Rälla på samma ö. Sedan nemligen Landshöfdinge-embetet flera
gånger å rad gjort framställning, huruvida någon vore hugad öfvertaga jorden derstädes
med bibehållande af den gamla räntan, men ingen sig dertill anmälde, måste
man till slut beqväma sig att taga hvad som erbjöds. Några farliga följder af denna
åtgärd har icke hörts af, och om den nu ifrågakomna Strand-marken komme att dela
samma öde, anser jag prejudikatet endast vara en rättvisa, hvilken hvar och en borde
söka att befrämja. På dessa skäl önskar jag bifall till den Nådiga Propositionen.44
Bih. till R. St. Fröt. 1853 $ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft.
3
STOCKHOLM, f. d. Scfaultise s Boktryckeri 1851.
Slals-Ulskoltels Utlåtande, JYs 21.
1
M 21.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 18 Jan. 1834, kl. 1, e. m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers år 1851 församlade
Revisorers Berättelse, angående samma år verkställd granskning
af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1848
och 1849.
(I. A.)
Samtlige Riks-stånden hafva till Stats-Utskottet öfveriemnat såväl ofvanomförmälda
Revisions-berättelse, som vederbörande verks och myndigheters i anledning
deraf till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga förklaringar; och får Utskottet,
som tagit kännedom om dessa handlingar och Rikets Ständers sednast församlade
Revisorers ännu ej tryckta, men Utskottet under hand delgifna, Revisions-berättelse
för åren 1850 och 1851, deröfver förklaringar dock icke hunnit inkomma, samt
inhemtat de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, härmedelst
underställa Rikets Ständers vidare pröfning de i 1851 års Revisions-berättelse
förekommande ämnen, hvaröfver Utskottet, särskildt för hvarje verk eller inrättning,
yttrat sig på sätt här nedan förmäles.
Kongl. Stats-Kontoret.
§ I
(Itev.
-ber. pag. 2. Fork!, pag. 253.)
Beträffande Revisorernes framställning, i anledning af det utaf Öfver-kommissarien
N. A. Fredin efter nådig befallning uppgjorda förslag till rikshufvud-bok
efter ny method, kommer Utskottet att framdeles afgifva särskildt utlåtande.
Bih. lill H. St. Prat. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 9 Baft.
1
2
Stals-Ulskollels Utlåtande, M 21.
S 2.
(Rev.-ber. pag. II. Förkl. pag. 233.)
I afseende 5 den i Kongl. Stats-kontoret upprättade sä kallade liggaren, omfattande
Stats-verkets special-utgifts-stater för 1849 och följande år intill vidtagande
af nästa Stats-reglering, hafva Revisorerne anmält, att samma liggare funnits
sä till vida felaktig, som den å anslaget för Minister-staten uppförda pension till
en af Rikets Herrar, f. d. Stats-ministern för utrikes ärendena, m. m., Friherre
A. E. Ihre, utgörande, jemlikt Kongl. Brefvet den 16 Maj 1848, 1,500 R:dr
Hamburger Banko, funnes i liggaren upptagen till 1,500 R:dr Svenskt Banko,
hvaraf följt, att äfven de slutsummor, i hvilka pensions-beloppet ingått, voro, likasom
det kalkylerade årsbidråget af Norrska Stats-verket, origtiga. Men som, enligt
hvad Utskottet inhemtat, ‘berörde felaktighet numera blifvit rättad och liggaren
dessutom icke tjenar till efterrättelse vid utfärdande af anordningarne, som
grunda sig å fastställda stater och Kongl. Maj:ts nådiga Bref, lärer, vid sådant förhållande,
Revisorernes ifrågavarande anmälan
icke påkalla någon vidare åtgärd.
§ 3.
(Rev.-ber. pag. 49. Fork!, pag. 242.)
Med anmärkning, att, i följd af Kongl. Brefvet den 22 Juni 1847, en ledig
Byrå-chefslön i Justitie-stats-expeditionen, utgörande för år räknadt, 1,600 R:dr,
för 10 månader af år 1848 och för hela året 1849 utgått till arfvoden åt e. o.
tjenstemän inom expeditionen, hafva Revisorerne ansett, att, då vid sådant förhållande
denna lön under nämnde tid icke varit för embetets bestridande behöflig,
densamma bort Stats-verket besparas i stället att, såsom skett, till ett dermed
icke afsedt ändamål användas. Men som, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl.
Maj:t uti sin till Rikets nu församlade Ständer aflåtna nådiga proposition om Statsverkets
tillstånd och behof tillkännagifvit, att, i anseende till den ringa lön, som
vore anslagen berörde maktpåliggande, med Revisions-sekreterare-embete förenade
Byrå-chels-befattning, svårighet mött att finna lämplig person, som varit villig att
samma befattning emottaga, hvarför ock de dertill hörande göromål måst genom
annan tjensteman bestridas, samt Kongl. Maj:t uti den nådiga propositionen i sådant
afseende gjort framställning i sammanhang med föreslagen ny lönereglering
för Revisions-sekreterare-embetena; så och då således ifrågavarande lön för det
dermed afsedda ändamålet väl varit behöflig, men icke tillräcklig, får Utskottet,
som framdeles vid Stats-regleringens uppgörande skal! taga berörde förhållande i
öfvervägande, hemställa,
att Revisorernes förevarande anmärkning må fä förfalla.
Stats-Utskottets Utlåtande, Jtf 21.
3
§
(Rev.-ber. pag. 19. Förkl. pag. 242.)
Revisorerne hafva anmält, att, utöfver det å Riks-statens 2:dra hufvudtitel med
6,270 R:dr 16 sk. uppförda anslag för Kongl. Krigs-hof-rätten, hade under hvarje
af de båda år, revisionen omfattade, anordnats ett belopp af 3 R:dr 24 sk. såsom
lönefvllnad åt Väbeln vid Hof-rätten C. E. Fröléen, hvilken utgift blifvit af
nämnde hufvudtitels besparingar godtgjord.
Sorn, enligt hvad upplyst blifvit, sagde förhållande härrör deraf, att lönen för
Väbeln, uppförd uti den för Hof-rätten upprättade nya stat till 219 R:dr, varit
uti gamla staten bestämd till 222 R:dr 24 sk., och Fröléen, hvilken undfått fullmakt
på tjensten under den lid, den äldre staten varit gällande, egde under sin
tjenstetid uppbära den gamla lönen, elier 3 R:dr 24 sk. mera, än den nya staten
för tjensten anslår, får Utskottet, lika med Revisorerne, hemställa,
att ifrågavarande belopp, 3 R:dr 24 sk'., må å allmänna indragningsstateq
uppföras.
§ 3.
1 ’ (Rev.-ber. pag. 20. Förkl. pag. 254.)
Vidare hafva Revisorerne anmärkt, att, ehuru i sammanhang med det beslut,
som Rikets Ständer vid 1840 och 1841 årens riksdag fattade, enligt underdånig
skrifvelse den 3 Juni sistnämnde år, att det å Riks-statens 8:de hufvudtitel med
100,000 R:dr uppförda, men vid samma riksdag till 50,000 R:dr nedsatta, anslag
för extra utgifter skulle med uppgifna belopp fördelas å 2:dra, 6:te, 7:de och 8:de
hufvud-titlarne, meddelats den bestämmelse, hvilken Rikets Ständer vid följande
riksdagar vidblifvit, att hvad af berörde anslag något år kunde å en eller annan
titel besparas borde till påföljande år å samma titel reserveras, hade likväl dessa
anslag icke, såsom öfriga anslags-titlar af samma natur, blifvit i Riks-staterna benämnde
Reservations-anslag; och får, med anledning häraf, Utskottet hemställa,
att, derest Rikets Ständer vidblifva ofvanomförmälda bestämmelse i
afseende, å ifrågavarande anslag, detsamma må i den upprättade
Riks-staten erhålla benämningen Reservations-anslag.
§ 6.
(Rev.-ber. pag. 20. Förkl. pag. 242.)
Med anmälan, att Kongl. Maj:t, genom nådiga Bref af den 11 Juli 1848 och
den 4 December 1849, af 2:dra Hufvudtitelns besparingar för åren 1847 och 1848
4
Slals-Ulskollets Utlåtande, JYs 21.
beviljat Sekreteraren hos Kansli-rätten, Protokolls-sekreteraren E. Helling, samt
Kansli-rättens vaktbetjent enahanda ersättningar, som för de nästförutgångna två
åren varit dem tillagde, med ISO ll:dr till den förre och 16 R:dr 52 sk. till
den sednare, motsvarande deras från Postverkets stat tillförene uppburna arfvoden,
hafva Revisorerne ansett, att då, enligt hvad kändt vore, mål tillhörande Kanslirättens
handläggning så sällan förekommo, att vanligen flera år förllöto mellan
hvarje gång, och Kongl. Maj:ts nådiga Bref till Stats-kontoret den 25 Juni 1845
gåfve vid handen, att vederbörande icke voro i deras fullmakter om någon löneinkomst
försäkrade, ersättningar af ifrågavarande beskaffenhet icke borde årligen
beviljas, utan hellre bestämmas och utgå för hvarje gång Kansli-rätteö varit i verksamhet.
Uti den häröfver afgifna underdåniga förklaringen har Kongl. Stats-kontoret
anfört, att berörde utbetalningar grundade sig å Kongl. Maj:ts ofvanomförmälda
nådiga Bref, och att, då berörde ersättningar varit bestämda för hvarje år särskildt,
sådant skett jemlikt den rättighet, Kongl. Maj:t egde att disponera öfver kända
besparingar å hufvud-titlarne för tillfälliga utgifter, och får, med afseende å hvad
Kongl. Stats-kontoret sålunda anfört, Utskottet hemställa,
att Revisorernes ifrågavarande anmärkning icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
§ 7.
(Rev.-ber. pag. 21. Förkl. pag. 215.)
Vid granskningen af 1848 års Rikshufvudbok hafva Revisorerne anmärkt,
att å 4:de Hufvudtiteln för samma år en brist uppkommit af 6,458 R:dr 25 sk.
8 r:st., härrörande deraf, att anordningame för Ilufvudtitelns tillfälliga utgifter
med denna summa öfverstigit sammanräknade beloppet af oförutsedda utgifts—
anslaget för året och tillgängliga besparingar från de föregående åren, hvilken
brist, som följaktligen drabbat grundfonden för år 1848, dock under loppet af
år 1849 minskats med 5,108 R:dr 42 sk. 9 r:st., så att vid slutet af deu tid,
Revisionen omfattade, af bristen voro oersatte 1,349 R:dr 50 sk. 11 r:st.
Som Utskottet af sednast församlade Revisorers berättelse inhemtat, att jemväl
sistnämnda belopp, 1,349 R:dr 50 sk. 11 r:st., blifvit under år 1850 godtgjordt,
får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande anmärkning må få förfalla.
Slats-Ulskoltets Ullålande, M 21,
§ 8.
5
(Rev.-ber. pag. 21. Förkl. pag. 234.) ,
Vidare hafva Revisorerne fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att, i
flera fall, beloppen af den i Riksstaten uppförda indelda spanmål, jemte kronovärdet
å indelda räntorna voro olika med de summor, räkenskaperna upptogo, hvarpå
såsom exempel nämndes, att för Vester-Norrlands län den indelta spanmålen utgjorde
jemlikt Riksstaten 606 tunnor 17 kappar, men, enligt räkenskaperna, 615
tunnor 31 kappar, samt att för anslaget tiil befrämjande i allmänhet af bergsbruket
Riksstaten utförde kronovärdet å indelda räntorna med 2,263 R:dr 45 sk.
4 r:st., hvaremot i räkenskaperna beloppet upptoges till 2,212 R:dr 32 sk.
10 r:st.; och vore orsaken härtill, enligt hvad Revisorerne inhemtat, att under en
längre följd af år, derunder indelningarne undergått åtskilliga förändringar, beloppen
i Riksstaten förblifvit oförändrade.
Utskottet, som från Kongl. Stats-kontoret begärt och erhållit ett utdrag ur
specialstaterna eller den så kallade Liggaren, utvisande samteliga skiljaktigheter
emellan Riksstaten och räkenskaperna, skall, vid afgifvande af förslag till reglering
af de särskilda utgiftstitlarne, meddela de yttranden, hvartill förhållandena kunna
föranleda.
§ 9.
(Rev.-ber. pag. 22. Förkl. pag. 24S.)
I afseende å det utaf Revisorerne anmärkta förhållande, att, på grund af
Kongl. Brefven den 5 Mars 1836 och den 25 Januari 1842, för hvardera revisions-året
anordnats till Chefens för Kongl. Civil-departementet disposition ett belopp af
300 R:dr, under rubrik: ersättning för förlorade licensmedel, då deremot beloppet,
som användts till arfvoden åt e. o. tjenstemän inom Expeditionen, hellre bort
under namn af arfvoden eller gratifikationer anvisas, har Utskottet inhemtat, att
Kongl. Maj:t, i följd af Revisorernes berörde framställning genom, nådiga Bref den
13 Mars 1852, förordnat, att omförmälda utgift må, med förändring af den förut
begagnade rubriken: ersättning, för förlorade licensmedel, dädanefter enligt sin bestämmelse
anordnas och utgå såsom gratifikationer åt tjenstemän vid bemälde
Expeditioner, och torde, vid sådant förhållande,
ifrågavarande anmärkning få förfalla.
s
Slats-Utskollels Ullålande, M 21.,
§ 10..
(Rev.-ber. pag. 25. Förkl. pag. 254.)
Med förmälan, att af 7:de Hufvudtitelns anslag till transportkostnader m. m.
för Statsverkets bergs-effekter under bägge revisions-åren utgifter egt rum till
godtgörande af frakt från Calmar, Westervik m. fl. söder om hufvudstaden belägna
stapelstäder till stora jern- och metallvågen härstädes af hammarskattsjern
och afradskoppar, hafva Revisorerne ansett, att, då berörde effekter sannolikt
kunnat å afsändningsorten med lika fördel som i Stockholm för kronans räkning
försäljas, stuten genom desammas hittransporterande fått vidkännas utgifter, som
varit öfverflödiga och således bort undvikas.
• Som det enligt Utskottets tanka är af vigt, ej mindre att Statsverket icke i
och för nämnda transport må belastas med kostnader, som kunna undvikas, än
ock att, hvad jemväl Kongl. Stats-kontoret i den underdåniga förklaringen anfört
såsom grund för det anmärkta förhållandet, Statsverket för sina bergseffekter
kommer i åtnjutande af det högre pris, som möjligen kan erhållas i hufvudstaden,
hvarest, i anseende till vidsträcktare handel och sjöfart och i följd deraf större
antal spekulanter, priset vid offentlig försäljning icke lätteligen kan nedtryckas
under det å dylika effekter gångbara, har, Utskottet funnit sig böra tillstyrka
Rikets Ständer,
att, uti aflåtande underdånig skrifvelse, anhålla, att Kongl. Majit
täcktes föreskrifva Kongl. Stats-kontoret att, med upphörande af
transport till hufvudstaden från andra stapelstäder af Statsverkets
bergseffekter, låta, i likhet med hvad i afseende å upphandlingar,
nybyggnader och reparationer för Kronans räkning finnes stadgadt,
å samma effekter förrätta auktioner samtidigt inför Kongl. Statskontoret
och vederbörande embetsmyndighet i den stapelstad, der
levereringen egt rum, samt att de dervid skeende anbuden sedermera
böra på en gång af Kongl. Stats-kontoret pröfvas.
s **
(Rev.-ber. pag. 55. Förkl. pag. 254.)
I afseende på förvaltningen af den fond, stor 10,000 R:dr, som framlidne
Kanslirådet Norén den 27 December 1811 testamenterat till förmån för Kongl.
Krigs-akademien, med vilkor, att räntan deraf skulle användas till underhåll för
så många kadetler vid akademien, som beloppet medgåfve, och hvilken fond
Kongl. Majit den 25 November 1813, jemte nådigt tillstånd, att densamma finge
i Kongl. Stats-kontoret deponeras, anbefallt delta verk att utlåna emot 6 pro
-
Stats-Utskotlels Utlåtande, M 21.
7
cents ränta och säker inteckning i fast egendom, hvarefter vid hvarje års slut
skulle till Krigs-akademien uppå reqvisition utbetalas så mycket, som för 2 kadetters
underhåll belöpte, och det uppkommande ränte-öfverskottet årligen tilläggas
kapitalet, för att med tiden tilldana fond äfven för en tredje plats, hafva Revisorerne
anmärkt, att, sedan, i följd så väl af inträffad förhöjning å kadetternes
underhållskostnad, som ock deraf, att, med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, räntan å.
det intecknade kapitalet nedsatts till 3 procent, räntemedlen blifvit otillräcklige
för 2 kadetters utpensionerande, och af sådan anledning endast beloppet för en
kadetts underhåll af akademien reqvirerats och uppburits, det öfverskott å räntan,
som härigenom uppkommit, utgörande vid 1849 års slut 670 R:dr 27 sk. 2 r:st.
fått, då det icke kunnat emot föreskrifven yiteckningssäkerhet utlånas, hos Kongl.
Stats-kontoret oförräntadt innestå; och hafva på grund häraf Revisorerne hemställt,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
nådig föreskrift blefve Kongl. Stats-kontoret meddelad, att, genom utlåning på
lämpligaste sätt, göra äfven det uppkommande ränte-öfverskottet fruktbärande, så
att testators uttryckta afsigt med dispositionen måtte i allo efterkommas.
Som, enligt hvad Stats-Utskottet inhemtat, numera två kadetter utaf Norénska
testameuts-fonden vid Krigs-akademien underhållas, samt i följd häraf det
befintliga ränte-öfverskottet, som vid 1831 års slut utgjorde 990 R:dr 27 sk.
2 r:st., i stället att ökas, åter nedgått, och, om samma förhållande fortfar, något
betydligare ränte-öfverskott icke heller kan för framtiden uppkomma, får Utskottet
tillstyrka,
att Revisorernes ifrågavarande hemställan får förfalla.
Kongl. Mynt-V er ket.
§ 12.
(Rev.-ber. pag. 59. Fork!, pag. 256.)
Det har fästat Revisorernes uppmärksamhet, att betydliga behållningar å
Mynt-verkets guld- och silfver-fond vid revisionsårets slut varit hos verket innestående,
nemligen vid 1848 års utgång 2,064 dukater och 80,963 R:dr 29 sk.
10 r:sl. silfverspecie och vid 1849 års slut 3,177 dukater och 63,237 R:dr
29 sk. 9 r:st. silfverspecie, hvilka behållningar synts Revisorerne större, än behofvet
påkallat och Kongl. Brefvet den 27 April 1849 medgåfve, deruti är föreskrifvet,
att, med undantog af hvad som ungefärligen motsvarade den för medaljprägling
erforderliga qvantitet, återstoden af Mynt-verkets guld- och silfver-fond
8
Stats-lltskollets Ullålande, JUt 21.
skulle aflemnas till Rikets Ständers Bank, samt valuta derför på Mynt-verkets
räkning i Banken insättas.
Uti häröfver afgifven underdånig förklaring har hufvudsakligen blifvit anfördt,
att Kongl. Maj:ts åberopade nådiga Bref den 27 April 1849 ieke kunde tjena till
efterrättelse i fråga om den vid inventering den 13 nästförutgångne Januari befintliga
behållning ä silfverräkningen af 80,963 R:dr 29 sk. 10 r:st. specie, i afseende
hvarå dessutom borde tagas i betraktande, att, såsom fortsättning af 1848 års
starka utmyntning af icke mindre än 481,869 R:dr 30 sk. specie, blifvit under
de första månaderne af år 1849 på räkning i Rikets Ständers Bank insatte
33,333 R:dr specie, och att i April månad samma år vid Mynt-verkets aflyttning
från dess gamla lokal för säkerhets skull 3,487 Vl0 tfi silfver till värde a
omkring 43,300 R:dr specie deponerats i Banken, hvarifrån de ej uttagits förr
än Mynt-verkets eldfria och säkra förvaringshvalf voro fullt färdiga, straxt innan inventeringen
den 14 Januari 1830, såsom behöllige för omedelbarligen derefter börjande
utmyntning, enligt Banko-fullmäktiges begäran; samt att, med afseende å
utmyntningen år 1848 af 36,940 dukater, år 1849 af 13,808 dukater och
år 1830 af 23,177, de ifrågakomne behållningarne å guldräkningen från år 1848
och 1849 desto mindre kunde anses större, än hvad oundgängligen fordrats, som
levereringen af finguld från Rikets Ständers Bank för så beskaffad myntning utgjort
omkring 264 tb år 1848, 87 It år 1849 och 133 tt år 1830, samt
guld, af enskilde till utmyntning lemnadt, vanligen vore af gröfre och underhaltig
beskaffenhet, så att sådant guld, till vinnande af vederbörlig finhet och smidighet,
först måste underkastas skedning, hvilken operation, om med den hushållning och
på i öfrigt ändamålsenligt sätt skulle kunna verkställas, borde ske på något
större guldparti.
På grund af hvad den underdåniga förklaringen sålunda innehåller, hemställer
Utskottet, att
Revisorernes ifrågavarande anmärkning må få förfalla.
Kongl. Kontroll-V er ket.
§ 13.
(Rev.-ber. pag. 40. Förkl. pag. 258.)
Med förmälan, hurusom, vid granskning af Kontrollstämpel-medel-uppbörden i
Stockholm, Revisorerne, hvilka från vederbörande infordrat i 13 och 14 <§§ af
Kongl. Maj:ts den 30 April 1836 utfärdade nådiga Instruktion för Kontrollverket
omnämnde protokoll och journal, som borde vid Kontroll-verket föras,
dervid
Slats-Utskottcls Utlåtande, Jfi 21. 9
dervid fått sig tillställd en handling under titel: Kontrollstämplings-protokoll, som
syntes skola motsvara berörda journal, hafva Revisorerne anmärkt, att följande
afvikelser från författningens föreskrifter egt rum, nemligen: att den s. k. journalen
icke funnes genomdragen med Öfver-direklörens sigill och ej eller paginerad,
hvarigenom all visshet saknades derom, att icke defekter i journalen förefunnos;
att stadgandet om vederbörandes skyldighet att med sin underskrift för hvarje
dag bestyrka journalens riktighet ofta icke blifvit följd t, och att den föreskrifua
numereringen af hvarje inlemnad post jemte inlemnarens förteckningar, hvarmed
påtagligen afsåges, att dessa förteckningar, af hvilka den ena borde protokollet
biläggas, skulle erhålla samma nummer, som den i journalen antecknade posten,
icke blifvit iakttagen; äfvensom att i öfrigt förekomme, dels att, ehuru instruk
tionen
bestämde i 7 <§, »att kontrollören skall å de vanliga stämpeldagarne samt
eljest, så ofta som göromålen det fordra, vara vid Kontroll-kontoret tillstädes
samt derjemte för de verkställda profvens riktighet ansvara», och i lä §, »att
han eller den amanuens, som proberingsjournalen för dagen fört, bör, så snart
ske kan, sedan profven blifvit verkställda, uträkna och i journalen anteckna den
kon troll—afgift, som för hvarje inkommen post skall erläggas» — kontrollören likväl,
så vidt af den erhållna journalen kunnat inhemtas, icke någon enda gång
under ifrågavarande båda år öfvervarit proberingen och^ stämplingen, dels ock att,
då enligt 10 <§ Öfver-direktören vore pligtig att sjelf besöka kontoret och vaka
deröfver att kontorets tjenstemän behörigen uppfyllde sina åligganden, dylika afvikelser
ifrån gifna föreskrifter ändock kunnat ega rum; och hafva, på grund af hvad
sålunda förekommit, Revisorerne trott sig ega full anledning anmärka, att i följd
af vederbörandes underlåtenhet att ställa sig författningarnes föreskrifter till efterrättelse,
all verklig kontroll för närvarande saknades å Kontrollstämpel-medelsuppbörden
i Stockholm.
Som uti de af vederbörande embets- och tjenstemän vid Kontroll-verket afgifne
förklaringar icke är vordet bestridt, att ju de af Revisorerne i afseende å
ofvanomförmälda journals förande anmärkte underlåtenheter egt rum, utan förklaranderne
endast sökt visa, att derigenom möjligheten af nödig kontroll icke förminskades,
får Utskottet, som för sin del väl icke kan dela det af Revisorerne
uttalade omdöme om saknad för närvarande af ali kontroll å uppbörden af kontrollstämplings-medlen
i Stockholm, likväl hemställa,
att Rikets Ständer uti aflåtande underdånig skrifvelse, jemte -anmälan
om det anmärkta förhållandet, anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes i nåder förständiga vederbörande embets- och tjenstemän
vid Kontroll-verket, att för framtiden ställa sig de för nämnde
verk meddelade föreskrifter till noggrann efterrättelse.
Bih. lill K. St. Prut. «855 & 4854. 4 Sami. 1 Af (i. 9 Haft. 2
10
Slals-Ulskollets Ullålande, M 21.
Allmänna Magasins-ärendena.
- § 14.
(Rev.-ber. pag, 43. Forti. pag. 233.)
I sammanhang med anmärkning, att de al' Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Westerbottens län algifnc undsättnings-redogörelser för bada åren helt och hållet
saknade verifikationer, hvarföre någon granskning af samma redogörelser icke
kunnat ega rum, hafva Revisorerne anmält, att, på anförda skäl, Kongl. Statskontoret
uti skrifvelse den 23 Augusti 1830 öfverlemnat handlingarne i målet
till Kongl. Kammar-rättens åtgärd; och dä Utskottet inhemtat, att målet fortfarande
är på bemälde embetsvcrks pröfning beroende, lärer, vid sådant förhållande,
någon åtgärd från Rikets Ständers sida icke för närvarande i
denna fråga erfordras.
§ 13.
(Rev.-ber. pag. 43. Förkl. pag, 233.)
I afseende å det af Revisorerne anmärkta förhållande, att ehuru, såsom
f. Kronolänsmannen Buchts propriebalans, en post å 601 R:dr 33 sk. 6 r:st.,
förckomme i begge årens redogörelser, denna balans likväl icke i kreditiv-fondens
hufvudböcker lör samma år vore synlig, får Utskottet, med tillkännagifvande, att,
enligt hvad Stats-kontoret upplyst, omförmälda balansbelopp blifvit den 4 Februari
1831 till Landt-ränteriet återlevereradt, tillstyrka, att, vid sådant förhållande,
denna anmärkning icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda,
Kongl. Po st-Ver ket.
§ 16-
(Rev.-ber. pag. 33. Förkl. pag. 247.)
I afseende å Postverkets af Revisorerne omförmälda, under åren 1813, 1816
och 1817 hos Norrska Statsverket tillkomna fordran 16,483 R:dr 34 sk. 2 r:st.,
har Utskottet inhemtat, att sedan å samma fordran den 19 December 1830 ett
belopp al 8,798 R:dr 4 sk. 11 r:st., blifvit till Svenska Postkassan inbetaldt,
Ståls-Utskottets Utlåtande, JY3 2i.
11
återstoden 7,687 R:dr 29 sk. 3 r:st., enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 30
Oktober sistnämnde år, afskrifvits i samma års hufvudbok; hvilket Utskottet får
till Rikets Ständer anmäla.
§ 17.
(Rev.-ber. pag. 56. Förkl. pag. 247.)
Rörande en uti räkenskaperne upptagen utgift för en större, af Ingeniören
Keiller verkställd, reparation å postångfartyget Nordstjernan, hafva Revisorerne
anmärkt, ätt uti den besigtning å fartyget, som egt rum, innan kontrakt med
Keiller om arbetet afslutades, någon annan person utom Postverkets ombud, icke
deltagit, än Keiller, som, efter hvad kändt vöre, varit den ende på stället, hos
hvilken arbetet kunnat verkställas; men som Utskottet af deri underdåniga förklaringen
inhämtat att, utom Postverkets ombud och Keiller, jemväl Kaptenen vid
Kongl. Maj:ts Flotta von Diedrichs och Kapten-löjtnanten vid samma Flottas
Konstruktions-korps Braune, efter förordnande af Stations-befälhafvaren i Göthe™
borg, uti omförmälde besigtning deltagit, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande anmärkning får förfalla.
§ 18-
(Rev.-ber. pag. 56. Förkl. pag. 247.)
Emot en utaf Öfver-postdirektörs-embetet, jemlikt beslut den 6 Juni 1848,
Kaptenen von Diedrichs tillagd gratifikation of 300 R:dr banko för besväret
med post-ångfartygen Nordstjernans och Sveriges eftersyn och utredning, hafva
Revisorerne, som saknat all upplysning om vidden af berörda besvär, framställt
anmäikriing, enär, enligt Revisorernes tanka, bemälda embete icke utan Kongl.
Majlis särskilda nådiga tillstånd egde bevilja några gratifikationer.
Uti häröfver algifven underdånig förklaring har General-post-styrelsen erinrat,
att ifrågavarande belopp icke tilldelats Kaptenen von Diedrichs såsom en gratifikation,
utan, hvad det klandrade beslutet jemväl innehölle, såsom vedergällning för
ett besvär, hvartill han ej, till följd af sin tjenste befattning, varit förpligtad, och
för hvilket han i annat fall kunnat fordra ersättning i dagtraktamente, då, med
afseende å den tid, han för Post-verkets räkning haft bestyr, kostnaden blifvit för
verket drygare, än som nu varit fallet; och får, med anledning af hvad den under-*
dåniga förklaringen sålunda innehåller, Utskottet tillstyrka,
att förevarande anmärkning får förfalla.
12
Slats-Utshotlets Utlåtande, JYl 21.
§ 19
(Rev.-ber. pag. 56. Förkl. pag. 248.)
Med föranledande af Revisorernes framställning om angelägenheten att vidtaga
kraftiga åtgärder för åtskillige i räkenskaperne till en del sedan flera är tillbaka
upptagne proprie-balansers och oredovisade förskotts indrifvande och redovisande
eller, om tillgäng hos vederbörande saknades, befordrande i behörig ordning till
afskrifning, har uti den underdåniga förklaringen General-post-styrelsen, med upplysning,
att post-verkets Ombudsman om ifrågasatte åtgärders vidtagande årligen
erhölle föreskrift, då en afskrift af den till Post-verkels hufvudbok hörande balansberättelsen
lill honom öfverlemnades, anmält, att bemälde tjensteman ytterligare
vore anbefalld alt framdeles till General-post-styrelsen innan November månads
utgång hvarje år inkomma med berättelse om hvad han för balansernas utredning,
indrifvande eller afskrifning, sedan sednaste balans-berättelsen erhölls, vidgjort och
hvilka hinder mött för balans-beloppens behöriga redovisande, hvilken Ombudsmannens
berättelse skulle vidfogas post-hufvudboken; och får, för sin del, Utskottet
hemställa,
att vid hvad sålunda blifvit anmäldt, måtte för närvarande få bero.
Kongl. Sundhets-Kollegium.
§ 20.
(Rev.-ber. pag. 59. Förkl. pag. 248.)
Med anmärkning, att, ehuru åtskillige af Kongl. Kollegium vederbörande Läkare
meddelade förskott till rese- och traktaments-kostnader för »farsoters och
smittosamma sjukdomars botande» vid hvartdera revisionsårets slut funnits oredovisade,
desamma likväl icke blifvit i balanserna intagna, hafva Revisorerne tillika erinrat
om angelägenheten deraf, att ett särskildt lörskotts-konto i räkenskaperna
upplades.
Som i den underdåniga förklaringen Kongl. Sundhets-kollegium, med upplysning,
att dess hufvudbok hittills afifört omförmälde förskott under de år, de blifvit
utbetalde, tillkännagifvit sig hafva, för vinnande af mera i ögonen fallande kontroll
å redovisningen derför, anbefallt sin Kamererare, att för framtiden vid hufvudbokens
uppgörande för hvarje år bifoga en förteckning å dylika förskott, hvarigenom
det af Revisorerne afsedda ändamålet vunnes, utan särskildt konto, får Utskottet
hemställa,
att Revisorernes ifrågavarande erinran icke må till vidare åtgärd
föranleda.
Slats-Utskotlels Utlåtande, 21,
13
§ 21.
(Rev.-ber. pag. 59. Förkl. pag. 249.)
Med anmälan, att, enligt räkenskaperne, Kongl. Sundhets-kollegium under år
1848 i Kongl. Stats kontoret lyftat 2,000 R:dr till aflöning åt Militär-läkare och
deraf till sistnämnde verk . år 1849 återbetalt 1,546 R.dr, men att Kongl. Räntekammarens
qvitto å detta belopp icke funnes räkenskaperne bilagdt, hafva Revisorerne
tillkännagifvit, att, dä Kongl. Kollegii hufvudböcker icke innehöllo något särskildt
konto med Kongl. Stals-konloret, Revisorerne icke utan mycken möda och
svårighet kunnat finna reda på de penninge-transaktioner, sorn emellan nämnde
båda verk egt rum; men som Utskottet af den underdåniga förklaringen inhemtat,
att Ränte-kammorens omlörmälda qvitto blifvit bilagdt den särskilda till Kongl.
Stats-kontoret afgifna räkning, deruti, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 19
Maj 1848, ifrågakomne aflöningsmedel redovisats, äfvensom att Kongl. Sundhetskollegii
hufvudböcker i sjelfva verket innehöllo ett så beskaffadt konto, sorn Revisorerne
omnämnt, ehuru under annan rubrik, nemligen den af stats-anslag, hvilket
konto tydligen utvisade de penninge-transaktioner, som under hvarje år emellan
Kongl. Stats-kontoret och Kongl. Sundhets-kollegium egt rum, får Utskottet hemställa,
alt Revisorernes ifrågavarande anmärkning icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
§ 22.
(Rev.-bpr. pag. 60. Förkl. pag. 249.)
Vid granskningen af Pharmaceutiska institutets räkenskaper hafva Revisorerne
anmärkt, att i 1848 års kassa-räkning utgiften för liqviderande af en räkning å
6 R:dr 37 sk. 6 r:st. riksgälds blifvit utförd med samma belopp i bankomynt
och att i kassa-räkningen för år 1849 på enahanda sätt upptoges en post å 9
R:dr Banko i stället för samma summa i riksgäldsmynt.
Som i den underdåniga förklaringen Kongl. Sundhets-kollegium anmält, att i
följd af Revisorernes berörde anmärkning, som befunnits grundad, redogöraren blifvit
försländigad, att, för obehörigen afförde 5 R:dr 12 sk. 6 r:st., Pharmaceutiska
institutet godtgöra medelst beloppets uppdebitering under observationstitel uti först
afgifvaride årsräkning, får Utskottet tillstyrka,
att ifrågavarande anmärkning icke må till någon vidare åtgärd
föranleda.
14
Ståls-Utskottets Utlåtande, JYg 21.
Veterinär-Inrättningen i Skara.
§ 23.
(Rev.-ber. pag. 61. Förkl. pag. 230.)
Beträffande Revisorernes anmärkning, att det förskott af 2,000 R:dr, som
föreståndaren för inrättningen under är 15547 fätt, emot redovisnings-skyIdighet,
uppbära till bestridande af kostnaderna för nödige befunne reparationer ä inrättningens
byggnader, funnes i 1849 ärs räkenskaper fortfarande utbalanserade till
följande år, har Utskottet af den utaf sednast församlade Revisorer afgifne berättelse
inhemtat, att berörde 2,000 R:dr blifvit i 1831 ärs räkenskaper afförde och
således redovisade; och får, vid sådant förhållande, Utskottet hemställa,
att Revisorernes förevarande anmärkning får förfalla.
Kong l. Kon vo j- Kommissariatet.
§ 24.
(Rev.-ber. pag. 67. Förkl. pag. 235.)
Med förmälan, hurusom i räkenskaperne för såväl Sveriges enskilda fond, som
den för Sverige och Norrige gemensamma, Revisorerne funnit flere miss-skrifningar,
såsom oriktiga hänvisningar till verifikationerne och felaktiga uppgifter å Kongl.
Brefs data, hvarförutan procenten, efter hvilken räntan å utlånle medel beräknats,
icke alltid blifvit riktigt uppgifven, ehuru sjelfva räntorne voro med deras rätta
belopp utförde, hafva Revisorerne, då dylika felaktigheter i större mängd förekommit,
ansett sig icke kunna underlåta att förhållandet anmärka, på det mera
omsorg och uppmärksamhet härutinnan för framtiden måtte iakttagas; och som
Utskottet utaf den afgifna underdåniga^ förklaringen inhemtat, att af ifrågavarande
felaktigheter icke någon förekommer bland de i kolumn utförde siffrorne eller inverkat
på räkenskapernas slutsummor, så att alla tillgångar och utgifter iiro rätteligen
upptagne och redovisade, samt att Kongl. Konvoj-kommissariatet förständigat
sin redogörare alt lör framtiden iakttaga större noggrannhet äfven i nu anmärkta
hänseende, får Utskottet, på grund häraf, hemställa,
att Revisorernes förevarande anmärkning icke må till någon vidare *
åtgärd föranleda.
Slals-Utskotlels Utlåtande, M 21.
15
Kongl. Öf v er-Intendent s-Embet e t.
§ 25.
(Rev.-ber. pag. 6<). För k I. pag. 255.)
Revisorerne hafva anmärkt, att af anslaget till byggnader och reparationer i
landsorterna funnes, enligt räkenskaperne vid 1849 års slut, liggande i kassan en
kontant behållning till icke mindre belopp än 6,105 R:dr 47 sk. 7 r:st., deraf
dock, då Kongl, (jfver-intendents-embetct egde räkning med Rikets Ständers Rank,
bort, enligt Revisorernes tanke, i Ranken insättas hvad lör. de löpande utgifterne
icke erfordrats.
Uti den häröfver afgifne underdåniga förklaringen har bemälde Kongl. Embete,
med upplysning, att berörde såsom kontant behållning upptagna post bestått
till större delen af åtskilliga utaf olika anledningar lemnade förskott och endast
till en ringa del i kontanta penningar, tillkännagifvit, att, i följd af Revisorernes
nu gjorda anmärkning, redogöraren erhållit förständigande att framdeles i likartade
fall vid bokslutets uppgörande, specificera, hvari den uppförda kassa-behållningen
består, då den ej utgöres endast af kontanta medel; och får, med afseende å hvad
den underdåniga förklaringen sålunda innehåller, Utskottet tillstyrka,
att Revisorernes förevarande anmärkning får förfalla.
Kongl. Krig s -Kollegium.
Artilleri-Afdelningen.
(Ordinarie Stats-anslaget.)
§ 26.
(Rov.-ber. pag. 72. Förkl. pag. 257.)
Revisorerne hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att äldre till
krigsbruk odugligt krut eller, då sådant icke i närmaste förråd funnits, bergskrut
blifvit till enskilda arbetsföretag utan betalning ullemnadl, såsom t. ex. på grund
af Kongl. Maj:ts nådiga förordnanden till Direktionen öfver Götha kanal-verk till
bergssprängning vid ombyggnad af Forssviks sluss 10 centner,
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergöthlands län för vägför
bättringar
emellan Linköping och Kumla gästgifvaregård . . .10 dito
16
Slats-Utskollets Ullålande, M 21.
till intressenterne uti två större vattenaftappningsföretag i Upsala och
Gefleborgs län 16 centner,
till Direktionen för brobyggnaden öfver Mellansundet i Mälaren emellan
Myckelön och fasta landet 3 dito.
Ehuruväl Utskottet fullt erkänner vigten deraf, att arbeten, hvilka, i likhet
med nu omförmälda, kunna anses medföra allmän nytta, icke sakna behöfligt understöd,
-finnér dock, med afseende dels å svårigheten att kontrollera verkliga behofvet
af den qvantitet krut af nu ifrågakomne beskaffenhet, som för dylika arbeten
i hvarje särskildt fall kan vara erforderlig, dels ock derå, att vid arbeten,
som med understöd af statsmedel af enskilde utföras, ett ytterligare bidrag af krut
utan betalning skulle medföra en fördel utöfver redan förut betingade vilkor, som
vid dessas uppgörande icke varit afsedd, Utskottet, utan att vjlja i någon mån
klandra de hittills i sådant afseende efter Kongl. Majfts nådiga förordnanden vidtagne
åtgärder, sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att uti ailä ta tide underdånig skrifvelse anhålla, alt, derest Kongl.
Maj:t framdeles skulle finna himpligt, att, till underlättande af arbetsföretag
utaf allmän beskaffenhet, äldre, till krigsbruk odugligt,
krut finge användas, Kongl. Maj:t täcktes dervid föreskrifva, att
betalning för samma krut skulle till kronan erläggas till ett efter
dess verkliga värde Iämpadt pris.
§ 27.
(Rev.-ber. pag. 73. Rörkl. pag. 260.)
Revisorerne hafva vidare anmärkt, dels att, sedan Kongl. Maj:t, genom nådigt
Utslag den 17 Juli 1849, från ersättnings-skyldighet befriat de personer, emot
hvilka å kronans vägnar talan blifvit förd om ersättning för den förlust af 1,266
R:dr 18 sk. 8. r:st., som blifvit kronan tillskyndad genom åkommen skada å ett
från Klosters krutbruk till Götheborg år 1844 för kronans räkning transporteradt
parti krut, och Kongl. Krigs-kollegium den 25 Oktober förstnämnde år bifallit beloppets
afskrifning, och för sådant ändamål öfverlemna! handlingarne i målet till
Artilleri-kainmar-kontoret, någon afskrifning likväl icke kunnat ega rum, emedan
kronans berörda fordran icke under rättegången varit i räkenskaperne behörigen
balanserad, dels ock att uti räkenskaperne åtskilliga utgifter 1'unnos uppförda under
oriktiga titlar, så att t. ex. uti arkli-förrådets redogörelse fraktkostnaden för
en krut-transport från Mariefred till Stockholm blifvit upptagen å titeln: arbetspenningar.
Ehuru Utskottet icke anser den underdåniga förklaringen fullt nöjaktig, får
likväl
Slals-Ulsltollels Utlåtande, Jtä 21.
17
likväl Utskottet, enär genom de anmärkte felaktigheterne någon förlust icke blifvit
Kronan tillskyndad, hemställa,
att Revisorernes ifrågavarande anmärkningar icke må till någon åtgärd
å Rikets Ständers sida föranleda.
§ 28.
(Rev.-ber. pag. |7.". Fork!, pag. 262.)
Af Revisorerne är vordet anmärkt, att vid Stockholms tyg- och ammunitionsförråd
upphandlingar af materialier och effekter, ofta till ganska betydligt belopp,
äfvensom större reparations-arbeten blifvit verkställde utan föregången entreprenadauktion,
hvarpå såsom exempel anförts, att år 1848 blifvit under hand inköpte
1,109 alnar ovalkadt eller så kalladt halfkläde i tre poster för tillsammans 2,074
R:dr 20 sk., ett parti furubjelkar för 452 R:dr 10 sk. 8 r:st., äfvensom större
qvantiteter jern, spik samt sten- och trä-kol af särskilde personer till varierande
priser; hvarjemte 646 R:dr 52 sk. blifvit utbetalde för igenmurandet af två hvalf
öppningar
och en portöppning i östra och vestra [lvglarne af stora tyghuset samt
500 R:dr för artilleriplanens planering.
Uti den häröfver afgifna underdåniga förklaringen är vordet anfördt: att upphandlingarne
af såväl halfklädd som virket skett i och för de år 1848 i nådér
anbefallda rustningarne, och erfordrat en så skyndsam anskaffning, att icke en gång
anbud hunnit infordras, än mindre entreprenad-auktion utlysas och på sådan väg
behofven i tid fyllas; att, sedan vid slutet af sommaren år 1849 uppmärksamheten
blifvit fästad å olämpligheten att i ammunitions-förrådets brädbeklädda skjul
förvara det betydliga och dyrbara upplaget af handgevärs-kulor, uppgående till
omkring 3% millioner, och den ännu större att der upplägga det, i mån af till
verkningens
fortgång, vexande partiet perkussions-bomber, hvilka i färdigt tillstånd
icke fingo förevisas andra än de om tillverkningens hemligheter underrättade personer,
enda sättet att skyndsamt och innan den årstid, då allt murare-arbete för
köld måste upphöra, erhålla de så nödvändiga lokalerna i användbart skick, varit
alt på ackord inom förslagssumma!] låta verkställa igenmurningen, samt att grusningen
af artilleriplanen icke föranledt något öfverstigande af den i kostnadsförslaget
uppförda och å Kongl. Maj:ts nådiga stat för år 1849 anslagna summa till
detta behof.
På grund af hvad den underdåniga förklaringen sålunda innehåller, får Utskottet
tillstyrka,
att ifrågavarande anmärkning får förfalla.
Bih. lill R. St. Prot. 1853 * 1854. 4 Sami. 1 Afd. 9 Haft.
' 3
IS
Stali-Ulskollcls Utlåtande, JYi £1.
§ 29.
(Rev.-ber. pag. 74. Förkl. pag. 238.)
Jemte omförmälande, alt, ehuru Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 29 Maj
1848 förständigat Kongl. Krigs-kollegium, att endast i mån af behof hos Kongl.
Stats-kontoret reqvirera och lyfta de till förefallande utgifters bestridande erforderliga
medel, likväl under år 1849 sa stora belopp blifvit uttagna, alt behållningen
å ar tiller i-afdelningens depositions-räkning i Rikets Ständers Bank vid årets slut
uppgått till icke mindre än 234,337 R:dr 9 sk. 9 r:st., hafva Revisorerne anmärkt,
alt, då Kongl. Kollegium icke närmare redogjort för behofvet af en så betydlig
kontant behållning, och det ej eller af tillgängliga handlingar kunnat inhcmtas,
att densamma varit till förefallande utgifters bestridande behöflig, större
delen deraf syntes verkligen hafva bort kunna såsom besparing disponeras; men
som Utskottet inhemlat,' att Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 3 Juli 1831
erinrat vederbörande, att för framtiden ställa sig föreskriften i Kongl. Brefvet den
29 Maj 1848 till behörig efterrättelse, samt att sedermera någon behofvet öfverstigaude
kontant behållning icke funnits hos Kongl. Krigs-kollegium innestående,
och det anmärkta förhållandet således blifvit rättadt, torde
ifrågavarande anmärkning få förfalla.
Artillcri-Afdelningen.
(Extra Stats-anslagen.)
§ 30.
(Rev.-ber. pag. 76. Förkl. pag. 238.)
Revisorerne hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att, sedan disponenten
af Husqvarna gevärs-faktori i Januari 1849 anhållit om ett förskott af
20.000 R:dr å betalningen för den under året skeende gevärs-tillverkning, Kongl.
Krigs-kollegium, med afseende derå, att fullkomlig säkerhet blifvit ställd för de
förskotts-belopp, faktoriet meddelas, under den 11 i nämnde månad det begärda
förskottet beviljat, ehuru kontrakt om gevärs-leveransen ännu icke var upprättadt,
hvilket Kongl. Krigs-kollegii åtgörande, om det än icke tillskyndat Stats-verket
någon förlust, Revisorerne likväl ansett icke öfverensstämma med ett behörigt iakttagande
af formerne.
Uti den häröfver afgifna underdåniga förklaringen, har Kongl. Krigs-kollegium
anfört, att då Rikets Ständer vid 1847 och 1848 års riksdag beviljat anslag till
4.000 nya gevär årligen, och af Kronans faktori vid 1849 års början ännu icke
Slals-Ulskoltels Utlåtande, JYs 21.
19
kunnat påräknas högre årlig tillverkning, än 1,500 gevär, deraf varit en gifven
följd, att 2.500 gevär skulle från Husqvarna beställas, under hvilka förhållanden,
och sedan i nådigt föreskrifven ordning underdånig hemställan hos Kongl. Majit
egt rum angående gevärs-priset för året, Kongl. Kollegium icke tvekat att bevilja
det begärda förskottet, hvilket betydligt understeg hälften af den summa, som för
hela beställningen borde utgå, synnerligen som hälften af kontrakts-beloppet alltid
förskottsvis, vid kontrakternas utvexlande, till faktoriet utbetalades; och får, med
anledning af hvad Kongl. Krigs-kollegium sålunda anfört, Utskottet hemställa,
att ifrågavarande anmärkning icke må till någon vidare åtgärd
föranleda.
§ 31.
(Rev.-ber. pag. 77. Fork!, pag. 260.)
Vidare hafva Revisorerne anmält, att uti Stockholms tygförråds räkenskaper
betydliga utbetalningar för derstädes verkställda arbeten redovisades endast med
handtverkares qvitterade, af Tyg-kaptenen attesterade räkningar, hvilka summariskt
upptogo utbetalda arbetslöner, ofta till ganska höga belopp, utan hänvisning till
någon verifikation, utvisande, huru mycket för den utförda' summan blifvit för—
färdigadt.
Som Utskottet af den utaf sednast församlade Revisorer afgifna berättelse inhemtat,
att bernälde Revisorer förehaft den på Kongl. Majits nådiga pröfning beroende
frågan om fastställande af nytt formulär till hufvudbok för Kongl. Krigskollegium;
så och då ifrågavarande anmärkning, som afser felaktighet i bokföringssättet,
dermed står i sammanhang, vill Utskottet framdeles öfver anmärkningen, vid
behandlingen af omförmälde Revisions-berättelse, jemväl sig yttra.
§ 32.
(Rev.-ber. pag. 77. Förkl. pag. 261.)
I afseende å Revisorernes anmärkning, att behållningen i Bankens Depositionsafdelning
utaf extra anslags-medlen, i strid med Kongl. Brefvet den 29 Maj 1848,
vid såväl 1848 som 1849 års slut uppgått till betydliga belopp, nemligen vid
förra tillfället till 171,703 R:dr 27 sk. 11 rist. och vid det sednare till 60,796
Ridr 1 sk., får Utskottet, med åberopande af de utaf Utskottet anförda skäl i
fråga om Revisorernes enahanda, under § 29 i betänkandet upptagna, anmärkning
vid Artilleri-afdelningens ordinarie anslag, jemväl tillstyrka,
att förevarande anmärkning får förfalla.
20
Stals-Utskottets Utlåtande, Jts 2i.
Fortifikations-Afdelningen.
§ 33.
(Rev.-ber. pag. 81. Förkl. pag. 264.)
Revisorerne hafva anmärkt, att uti räkningen öfver kostnader för fästnings—
byggnader förekomme i 1848 års hufvudbok under titel: rese- och traktamentskostnader,
besigtnings-arfvoden, frakter, böcker, rit- och skrif-materialier, expenser
för Carlsten, ett belopp af 18,203 R:dr 40 sk. 11 r:st., uti hvilken summa dock
vid granskning af verifikationerna funnits ingångna 11,343 R:dr 24 sk. 3 r:st.
för upphandlade byggnads-materialier; och hafva Revisorerne utaf detta med flera
likartade förhållanden hemtat anledning till den öfvertygelse, att bokföringssättet
icke motsvarade hvad man med skäl hade rätt att fordra i afseende å redighet
och tillförlitlighet vid åskådliggörandet af statsmedlens användande.
Ehuru Utskottet för sin del anser den af Revisorerne framställda anmärkningen
emot bokföringssättet såsom fullkomligt befogad, får likväl Utskottet, som inhemlat,
att från och med år 1830 på Kongl. Maj:ts nådiga befallning ett nytt
bok för ingssätt blifvit i Kongl. Krigs-kollegium provisoriskt antaget, vid sådant förhållande,
och då detta bokföringssätt ännu icke kunnat visa sin verkan, hemställa,
att ifrågavarande anmärkning icke måtte för närvarande föranleda
till någon åtgärd.
§ 34.
(Rev.-ber. pag. 81. Förkl. pag. 26S.)
Af Revisorerne är vordet anmärkt, att, enligt proviant-räkningen vid Carlsborgs
fästning för år 1848, redogöraren vid samma års slut haft ett öfverskott
för ett enda år å proviant-persedlarne af 3 tunnor 23% kappar ärter, 12 t:r 27 %
kpr korngryn, 612 lisp. 9 skålp. rågmjöl, 269 lisp. 4 skålp. kornmjöl, 79 lisp.
11% skålp. fläsk, 39 lisp. 4% skålp. kött, m. m„ hvilket öfverskott, som härledde
sig ifrån stadgandena i 1812 års afskrifnings-reglemente, Kronan, jemlikt
kassaräkningen för år 1849 fått återköpa för 1,435 R:dr 25 sk. 6 r:st., samt att
de pris, för hvilka öfverskottet den 31 December 1848 till Kronan försåldes, fastställda
enligt samma reglemente efter medelpriset af upphandlingarne jemväl vore
högre, än de levereringspris, som å auktion den 6 nästförutgångne Oktober bestämdes;
och hafva Revisorerne af dessa rörhållanden hemtat anledning till den
åsigt, att, till förebyggande af så betydliga förluster för det allmänna, nu gällande
afskrifnings-reglemente behöfde öfverses och förändras, så mycket heldre som regie
-
Slals-Ulskotlets Ullålande, Jl! 21.
2i
inentet icke bestämde antingen medelpriset beräknades efter medium af de upphandlade
varornas värden 'eller efter medium af de auktionspris, som varit vid upphandlingen
gällande, utan afseende å de varu-qvantiteter, som efter de olika prisen
blifvit upphandlade.
Häremot har i den underdåniga förklaringen blifvit erinradt, att Magasinsförvaltaren
i lön eller arfvode endast uppbure 560 R:dr, sä att med omförmälda
afskrifnings-procent, 1,455 R:dr 25 sk. 6 r:st., hela hans inkomst för år 1848
utgjort 1,815 R:dr 25 sk. 6 r:st., hvilket belopp, då i betraktande toges, att förvaltaren
måste föda och aflöna en bokhållare och minst en dräng, icke syntes utgöra
någon öfverdrifvet hög vedergällning för den bäde ansvarsfulla, magtpåliggande
och besvärliga befattningen, synnerligast då dertill komme, att alskrifnings-procenten
i allmänhet ej obetydligt understege den nu ifrågakomne; att afskrifnings-procenten
för år 1848 icke beräknats efter de vid upphandlings-auktionen den 6 Oktober
samma år erhållna pris, enär dessa gällde 1849 års leveranser; samt att medelprisen
vid Carlsborgs magasin rätteligen grundades icke ensamt på inropsprisen,
utan jemväl på varu-qvantiteterna.
Med afseende å hvad den underdåniga förklaringen sålunda innehåller, och då
den redogöraren uti 1812 års afskrifnings-reglemente tillerkända afskrifnings-procent
icke kan anses för högt beräknad, samt Utskottet derjemte af berörda Reglemente
inhemtat, att, enligt detsamma, medelpriset bör bestämmas på det i den
underdåniga förklaringen angifna sätt, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande anmärkning får förfalla.
§ 35.
(Rev.-ber. pag. 82. Fork!, pag. 265.)
Beträffande vidare Revisorernes i sammanhang med nästföregående punkt
framställda anmärkning, att då vid Carlsborgs fästning mjöl förbakades til! bröd,
bagaren, i följd af kontrakt, erhöll, utom 2 sk. 8 r:st. för hvarje lispund mjöl i
bagarelön, ett öfverskott af bröd, bakadt af Kronans mjöl, hvilket öfverskott Kronan
sedan återköpte, samt att, ehuru, enligt 2 mom. af det med bagaren upprättade
kontrakt, bagaren skulle direkte från qvarnarne emottaga mjölet, likväl inträffat,
att under år 1848 mjölet tillhandahållits bagaren utur magasinet, i följd
hvaraf Kronan å detta mjöl fått vidkännas afskrifnings-procent lill Magasins-förvaltaren,
har Utskottet inhemtat, att frågan om ett förändradt bageri-reglemente fortfarande
är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende; vid hvilket förhållande, och
enär i den underdåniga förklaringen blifvit upplyst, att, för undvikande af de i
följd af upphandlad spanmåls förmälning vid Forssviks, en mil från fästningen belägna,
qvarn förorsakade betydliga kostnader och förluster genom transport, afdam
-
22
Stats-Utskottets Utlåtande, Jt? 21.
ning, lull m. m., vida öfverstigande förvaltarens afskrifnings-procent, mjöl numera
ä stället för fästningens behof upphandlades, Utskottet får tillstyrka,
att förevarande anmärkning icke må till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
§ 36.
(Rev.-ber. pag. Ii3. Förkl. pag. 266.)
I afseende å Revisorernes anmärkning, att ett för Waxholms fästnings behof
år 1849 införskrifvet parti asphalt, som bort utgöra 591 Skeppund, befunnits
väga endast 5612 Skeppund, utan att någon ersättning för de felande 29 Skepp,
sedermera kunnat Kronan beredas, har Utskottet inhemtat, att, sedan Kongl.
Kollegium uppdragit åt handelshuset Schön & Komp. att besörja införskrifning af,
bland annat, berörde parti asphalt, som derefter blifvit af Herr George Blum i
Paris upphandladt och, efter att hafva från grufvan i departementet de 1’Ain på
jernväg transporterats till Paris och derifrån till Rouen, utan alt derunder vara
förvaradt i kärl, vidare genom Svenska och Norrska vice Konsuln i Rouen,
R. Ilerlofssen, afsändt med Skepparen René le Bris i Franska briggen Celestine
till Waxholm, hvarest, vid uppvägning af godset, den anmärkta bristen i behörig
vigt yppades, samt, efter härom hos Kongl. Kollegium skedd anmälan, och sedan
bemälde skeppare jemte sin besättning fått inför Rådstufvu-rätten här i staden
beediga af dem algifven sjöförklaring, att de icke varit i någon' mån vållande till
den yppade bristen, utan aflemnat godset sådant detsamma blifvit dem anförtrodt,
Kongl. Kollegium låtit från så väl Svenska och Norrska konsuln i Havre, till
hvars distrikt Rouen hörer, och vice Konsuln Herlofssen, som fortifikations-befälhafvare!»
å Waxholm infordra förklaringar i ämnet; så och efter det Kongl.
Kollegii advokatfiskal med yttrande deröfver inkommit, har Kongl. Kollegium
genom beslut den 7 Mars 1850 förklarat, att, enär, af hvad anfördt blifvit, kunde
antagas, att den anmärkta bristen genom af- och ilossningar samt spillning och
afdämning under de olika transporterna uppkommit och svårligen kunnat undvikas
utan inpackning i särskilda kärl eller säckar, om hvars anskaffande föreskrift
lill kommissionären så mycket mindre kunde komma i fråga, sorn en sådan
omsorg för forsling af dylikt stengrus hittills aldrig varit använd, och säkerligen
föranledt större kostnad och penningeförlust, än nu egt rum, och således icke
någon kunde till bristen anses så vållande, att ersättning borde åläggas, komma
all fråga derom att förfalla; och får på grund häraf, och dä sålunda Kongl.
Kollegium synes hafva iakttagit, hvad på Kongl, Kollegium ankommit, för att
Slats-Ulskotlcts Utlåtande, J)f 21. 23
angående anledningen till den uppkomna bristen erhålla nödig upplysning, Utskottet
för sin del tillstyrka, att
Revisorernes ifrågavarande anmärkning icke må till vidare åtgärd
föranleda.
§ 57.
(Rev.-ber. pag. J!3. Förkl. pag. 207.)
Revisorerne hafva anmärkt, att fortifikations-redogöraren vid Carlsborgs fästning
år 1849 till Kronan försålt det å fästnings-vallarne skördade hö, hvaröfver
fortifikations-befälet och tjenstemännen ega fri dispositionsrätt, och uppburit för
3,637 lisp. 12 skålp. efter 12 sk. 10 r:st. lispundet, 972 R:dr 22 sk. 6 r:st.,
utan att entreprenad för upphandling af det för fästningen nämnde år erforderliga
hö egt rure, och under det att, enligt hvad Revisorerne af Styrelsens öfver ekplanteringarne
räkenskaper för år 1849 inhemtat, 880 Skeppund å Wisingsö
skördadt hö samma år blifvit för Kronans räkning, å auktion i Grenna, försåldt
för 2 R:dr 25 sk. Skeppundet eller 6 sk. 1 r:st. Lispundet, och således för mindre
än hälften af hvad Kronan fått betala.
Som det af Revisorerne anmärkta förhållandet, att för upphandling år 1849
af hö för Carlsborgs fästnings behof entreprenad-auktion icke egt rum, är vordet
i den underdåniga förklaringen medgifvet, men Utskottet för sin de! anser af
vigt, att vid sådane tillfällen det må lemnäs rum för en allmännare taflan, har
Utskottet trott sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att i aflåtande underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes föreskrifva Kongl. Krigs-kollegium, att, då upphandling af
hö för Carlsborgs fästning skall ske, entreprenad-auktion i sådant
afseende i behörig ordning förrättas, med underdånig hemställan
derjemte, om icke lämpligt måtte synas, att Kongl. Styrelsen öfver
ekplanteringarne om dagen för auktionen, i god tid derförinnan,
genom Kongl. Kollegii försorg erhåller underrättelse.
En per mille fonden.
§ 58.
(Rev.-ber. pag. 86. Förkl. pag. 272.)
Beträffande denna, till allmänna byggnader i Götheborg, hörande, till militära
behof och stadens försvar anslagne fond, hafva Revisorerne, då ända sedan år
24
Stals-Ulskollels Utlåtande, 21.
1837 några utbetalningar icke varit å fonden anv isade, ehuru, enligt hvad af
Fortifikations-afdeiningens räkenskaper inhemtades, utgifter årligen egde rum för
underhållande af dylika byggnader i Götheborg, och medel till staden Götheborgs
försvar eller befästande, i fall sådant skulle ifrågakomma, utan tvifvel komme att
på annan väg tillhandahållas, Hemställt, att fondens behållning måtte t ill Riksgäldskontoret
nfiemnas; men som Utskottet erhållit upplysning derom, att beslut blifvit
af Kongl. Maj:t i nåder fattadt om uppförande i Götheborg af vidsträcktare allmänna
byggnader för militära behof, och ännu outredt är, huruvida icke de å
fonden befintliga tillgångar möjligen kunna för sådant ändamål blifva erforderliga,
får Utskottet hemställa,
att Revisorernes ifrågavarande framställning icke må för närvarande
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Utrednings-Afdel ningen.
§ 39.
(Rev.-ber. pag. 103. Förkl. pag. 279.)
Af Revisorerne är vordet anmärkt, att, sedan Kongl. Stats-kontoret 3 anslaget
till skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Krigs-kollegium
m. fl. verk, till Kongl. Krigs-koliegium för hvartdera revisions-året till expenser
och registratars—skrifning, anordnat ett belopp af 3,091 R:dr 32 sk., men
Kongl. Kollegii utgifter till expenser härutöfver utgjort för år 1848 251 R:dr
15 sk. och för år 1849 402 R:dr 26 sk. 9 r:st., häraf blifvit till ersättning af
Underhålls-afdelningen å räkning med nya mötes- och passevolans-fonderna samt
anslagen för exercis-sqvadronernas underhall och bevärings-manskapets vapenöfningar
debiterade det förra året 222 R:dr 2 sk. 6 rist. och det sednare 216 R:dr
1 sk. 4 rist., så att, efter afdrag häraf å omförmälda anslag, återstode en oersatt
nettobrist af 29 R:dr 12 sk. 6 rist. för år 1848 och 186 Ridr 25 sk. 5 rist.
för år 1849, hvilka belopp dock icke, i likhet med uppkomne brister å öfrige
af Utrednings-afdelningen förvaltade stats-anslag, blifvit i hufvudböckerna, i afvaktan
på godtgörelse, balanserade.
Som, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Majit, i anledning af enahanda
i Kongl. Kammar-rätten framställd anmärkning, genom Nådigt Bref den 2 Juli
1852 erinrat Kongl. Krigs-kollegium, alt dylika anvisningar, som nu' ifrågakomna,
från det ena stats-anslaget till förmån för det andra icke finge göras utan före—
. gängen
Slats-Ulskoltcls Utlåtande, M 21. 95
gången, hos Kongl. Maj:t gjord, underdånig anmälan och dertill erhållet nådigt
tillstånd, får Utskottet hemställa,
att Revisorernes förevarande anmärkning icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena.
(Ordinarie Anslaget.)
§ 40.
(Rev.-ber. pag. 129. Förkl. pag. 292.)
Beträffande Revisorernes erinran om bristande material- och inventarii-konti
uti såväl Kongl. Flottans stationers, som Lotsverkets hufvudböcker, har Utskottet
inhemtat att, sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 16 April 1851,
enär dylika konti voro destomera behöfliga, som derförutan det ej blefve möjligt
att utröna verkliga kostnaden för verkställde byggnader och andra arbetsföretag,
jemte det att af sådana konti vunnes icke allenast vida fullständigare kontroll å
sjelfva bokföringen, utan ock den fördel, att värdet å behållna materialier och inventarier
vid hvarje års slut blefve i räkenskaperne synligt, anhållit, det måtte
Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena i nåder anbefallas föranstalta, antingen att
uti stationernas och Lotsverkets hufvudböcker behöriga inventarii- och materialkonti
blefve upprättade, eller ock att andra sådana åtgärder vidtogos, som kunde
leda till vinnande af nödig kontroll i afseende å Kronans inventarier och materialier;
så har Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref den 23 December 1852, förklarat
hvad först beträffade den af Rikets Ständer antydda nödvändigheten af åtgärders
vidtagande, ledande till närmare kontroll i afseende å Kronans tillgångar i inventarier
och materialier, att, enär räkenskaperne för all Flottans materiel årligen
allemnades till Kongl. Kammar-rätten, dit inventarii-böckerna äfven hvart femte
år eller dessförinnan, om de blefvo fullskrifna, ingingo, och dessa räkenskaper
och inventarii-böcker således kunde vara för Rikets Ständers Revisorer tillgänglige,
samt härtill komme, alt all derutöfver nödig kontroll borde förefinnas uti de så
kallade General-Flott- och husbesigtningarne, hvilka, enligt reglementet för styrelsen
och ekonomien vid Flottans stationer, hvartannat år verkställdes, och hvaröfver
instrumenterne voro hos Kongl. Förvaltningen att tillgå, Kongl. Maj:t fann
någon åtgärd till följd af den i dessa delar gjorda framställning icke vara al
behofvet påkallad, samt, vidkommande derefter den uppgifna angelägenheten att
Bill. till R St. Prot 1Ö53 & 18Ö4. 4 Sami. I Afd. 9 Haft. 4
26
. Slats-Ulskoltels Utlåtande, JYs 21.
vinna kännedom om verkliga kostnaden för verkställde byggnader och andra arbetsföretag,
att då, hvad anginge sådane arbeten, till hvilkas utförande extra
stats-anslag voro anvisade, upplyst blifvit, att särskilda journaler varit förde, hvarigenom
verkliga kostnaden kunnat uppgifvas, någon vidare föreskrift i detta hänseende
icke erfordrades, men att som lika beskaffade journaler öfver andra med
det ordinarie stats-anslaget utförde arbeten af större vigt och omfattning kunde
utan tillökad aflöniugskostnad åstadkommas, Kongl. Maj:t fann godt förordna, det
vederbörande vid Flottans stationer borde vid arbeten af omförmälda beskaffenhet
framdeles alltid iakttaga en sådan bokföring, att hvarje så beskaffad t arbetes verkliga
kostnad i materialier och dagsverken derigenom åskådliggjordes, hvaremot
Kongl. Maj:t, rörande de ifrågasatte uppgifterne å värdet af behållna inventarier
och materialier vid stationerna, ansåg närmare bestämmelser i berörde hänseenden
för närvarande icke böra vidtagas; äfvensom att slutligen i afseende å de Lotsverket
tillhörande materialier och inventarier, hvarå all uppgift saknats, Kongl.
Maj:t anbefallt, att vid detta verks hufvudböcker skulle framdeles biläggas en
tablå, utvisande det summariska värdet af Lots- och Fyrings-verkets förenämnde
tillhörigheter; hvilket allt Utskottet ansett sig böra till Rikets Ständer anmäla.
Navtgations-Skolorna.
§ 41.
(Rev.-ber. pag. 142. Kork 1. pag. 303 och 304.)
Revisorerne hafva anmärkt, dels att vid 1848 års slut anslaget till materialier
vid Stockholms Navigationsskola hade en skuld till premiekassan af 25 R:dr
45 sk. 7 r:st, som år 1849 ökades till 106 R:dr 41 sk. 7 r:st., hvilket belopp
alltså balanserades till år 1850 såsom brist i räkningen öfver aflöning och materialier,
dels ock att för år 1849 icke funnes någon redogörelse öfver premiekassan;
men som, hvad angår anmärkningens förra del, Utskottet inhemtat, att
Kongl. Maj:t den 13 Mars 1852 låtit meddela direktionen för Stockholms Navigationsskola
nådig befallning att genom besparingar å skolans årliga materialanslag,
söka att, så framt sig göra läte, bereda tillgång för återgäldande af omförmälda
skuld till .premiekassan, får Utskottet hemställa,
att anmärkningen i denna del icke må till någon vidare åtgärd
föranleda;
äfvensom och då, beträffande anmärkningen om bristande redogörelse för premiekassan,
den underdåniga förklaringen innehåller, att redogörelsen numera tillgår
Siats-Utskottets Utlåtande, JY} 21.
27
sålunda, att den af läraren förda redovisnings-journalen öfver premiekassan granskas
utaf två af skoldirektionens ledamöter, hvarefter direktionen om granskningen
afgifver berättelse till Kongl. Kommers-kollegium, som har att, i händelse anmärkning
icke förekommit eller ock blifvit nöjaktigt förklarad, meddela redogöraren
decharge, samt Utskottet funnit ett sådant redovisningssätt vara fullkomligt
öfverensstämmande med 37 § i Kongl. Reglementet för Navigationsskolorna i riket
-den 7 April 1841 och hinder icke synes böra hafva mött för Revisorerne, att af
den sålunda afgifna redogörelsen erhålla kännedom,
Revisorernes i detta afseende framställda anmärkning torde få
förfalla.
5alp et er - Fonden.
§ 42-
(Itev.-ber. pag. 105. Fork i. pag. 511.)
Med anmärkning, hurusom, oaktadt i och för salpetertillverkningens upphjel—
pande åtskilliga åtgärder blifvit vidtagne, såsom låns lemnande för anläggning
af salpeterlador och inköp af sjudningspannor samt utdelande af så väl premier
för näringens bedrifvande efter en bättre method, som skrifter om salpeterladors
byggnad och salpeters renande m. m. tillverkningen, i stället att stiga,
under de sednare åren aftagit, hvartill Revisorerne ansett orsaken böra sökas dels
deruti, att berörde åtgärder måhända icke blifvit på ett ändamålsenligt sätt utförda,
dels ock hufvudsakligen i det låga inlösningspriset af 5 R:dr 32 sk. för
Lisp., hvilket pris icke innebure tillräcklig uppmuntran för landtmannen att egna
sig åt denna binäring, hafva Revisorerne, då denna näringsgren vore af stor vigt
för åtskilliga af rikets provinser och nödigt vore att, oberoende af införseln från
utrikes ort, i behofvets stund kunna inom landet påräkna tillräcklig tillgång af
denna vara, som utgjorde det hufvudsakliga råämnet för kruttillverkningen, föreslagit
lösningsprisets förhöjning till 6 R:dr per,. Lisp., hvilken förhöjning skulle,
enligt Revisorernes åsigt, säkrast leda till det åsyftade ändamålet, särdeles om dervid
tillika stadgades, att berörde pris 'skulle blifva oförändradt .gällande under
ngeon längre tid t. ex. 10 år, så att derigenom all anledning till farhåga för
detsammas nedsättning måtte undanrödjas; och har, uti den underdåniga förklaringen,
Kongl. Kommittéen för Salpeterärendena, med upplysning att den årliga
tillverkningen af salpeter, som år 1833 med ett pris af 7 R:dr 24 sk. utgjorde
33,000 lisp., derefter, i följd af nedsättningar i priset, nedgått ända till 14,600
Lisp. år 1842, då priset var till 3 R:dr per Lisp. fastställdt, och, sedan priset
28
Ståls-Utskottets Utlåtande, M 21.
åter blifvit med 32 sk. förhöjdt, icke hunnit stiga till högre belopp än i medeltal
17,000 Lisp., ansett detta resultat antyda, att endast ett högre pris, under
ett bestämdt antal år, kunde återföra tillverkningen till sin förra höjd och af
sådan anledning instämt i Rcvisorernes förslag om ett förhöjdt inlösningspris.
Utskottet anser för sin del säkerhet och stadga i salpeternäringens bedrifvande
utgöra det verksammaste medlet för näringens förkofran, och att fördenskull
Revisorernes framställning icke föranleder till annat yttrande från Utskottets
sida, än att Utskottet tillstyrker Rikets Ständer,
att i aflåtande underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att
det nu gällande salpeter-injösningspriset mätte för en tidrymd af
minst tio år bibehållas.
S 43-
(Rev.-ber. pag. 466. Förkl. pag. 541.)
Revisorerne hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, alt salpeterfonden
för ett lån å 11,300 R:dr icke egde annan säkerhet, än en uti ett
Engelskt Assurans-kompani å gäldenärens lif tagen assurans-polis å 1,000 Pund
Sterling, jemte gäldenärens skriftliga öfverlåtelse af så stor del af hans å allmänna
indragningsslaten egande 'årliga pension, 3,786 R:dr, som åtginge till assuranspremier
och ränta å skulden, för fullgörande hvaraf införsel blifvit i nämnde pension
af Öfverståthållare-embetets kansli meddelad.
Enligt hvad upplyst blifvit, har omförmälda lån med borgen af två personer
blifvit utlemnadt innan Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref den 9 Januari 1849,
föreskref, att utlåning från salpeterfonden skulle ske mot säkerhet af antingen
inteckning i fast egendom, eller i sådane egendomar intecknade skuldsedlar, eller
ock räntebärande, i det Kongl. Brefvet uppgifne, obligationer, hvarefter och sedan
i afseende å de båda löftesmännen, hvilka vid lånets meddelande ansågos
säkra, år 4 848 ett annat förhållande inträffat, Kongl. Kommittéen tiil säkerhet
för lånet, som då icke kunnat af gäldenären eller borgesmännen utbekommas,
emottagit ofvanberörda handlingar.
Ehuruväl Utskottet, för sin de], erkänner Kongl. Kommittéen hafva genom
vidtagande af nyss omförmälde åtgärd iakttagit hvad på Kongl. Kommittéen ankommit,
för att försäkra fonden emot förlust, får likväl Utskottet, enär sådana
säkerhetshandlingar, som de ifrågavarande, icke lämpligen böra af allmänna kassor
emottagas, hemställa,
att Rikets Ständer ville aflåta underdånig skrifvelse med anhållan,
det Kongl. Majit täcktes meddela Kongl. Kommittéen nådig före
-
Stals-Ulskottets Ullålande, M 21.
29
skrift att, så vidt möjligt vore, genom realisering af till säkerhet för
ifrågakomne från salpeterfonden utlemnade lån emottagne assuranspolis
och öfverlåtelse-handling, åter till fonden införskaffa lånebeloppet
och detsamma derefter i föreskrifven ordning göra fruktbärande.
Norrbottens läns Arbetshus fond.
§ 44.
(Rev.-ber. pag. 169. Fork), pag. 313.)
I afseende å denna för grundande af en arbets-inrättning för Norrbottens
län af Kongl. Majit den 9 Mars 1814, utaf dåvarande 9:de hufvudtitelns medel
anslagne fond, som vid revisions-årens slut utgjorde 1,358 R:dr 4 sk. 9 rist.,
hafva Revisorerne hemställt, att, enär fonden från och med år 184 5 icke varit
annorlunda begagnad, än såsom lånebidrag åt sådane personer, för hvilka den ifrågasatte
arbets-inrätlningen icke varit afsedd, fondens behållning måtte lill Riksgälds-kontoret
öfverlemnas; och som derjemte Utskottet af Revisorernes berättelse
inhemtat, att ifrågakomne fond, som ursprungligen utgjort 2,000 R:dr, ända från
de första åren af dess tillvaro icke blifvit till det dermed afsedda ändamålet använd,
utan endast varit vid några få tillfällen anlitad för beredande af arbets--  förtjenst åt länets, efter inträffade missvexter nödlidande, innevånare; så och då ej
mindre för undsättnings lemnande åt behöfvande inom länet, än äfven för nyttiga
binäringars uppmuntran, andra tillgångar äro för Kongl. Majit disponibla, får Utskottet,
med afseende derjemte å beloppets obetydlighet, tillstyrka Rikets Ständer,
att uti aflåtande underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit
täcktes meddela nådig föreskrift derom, att arbetshus-fondens behållning
blefve till Kongl. Stats-kontoret insänd, för att genom dess
försorg till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
Kongl. Slotts-byggnads-medlen.
$ 45.
(Rev,-ber. pag. 176. Förkl. pag. 321.)
Revisorerne hafva fäst Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att till Kongl.
Kammar-kollegium icke vore aflemnadt något inventarium å de effekter, som , an
-
30
Stats-Ulskottets Utlåtande, JVI 21.
skaffade för D.D. KK. HH. Kronprinsens och Kronprinsessans räkning, för det af
Rikets sednast församlade Ständer beviljade anslag af 161,508 R:dr 13 sk. 3 r:st.
banko, blefve i behåll, och vore att anse såsom statens tillhörighet; och som Utskottet
inhemtat, att numera fullständiga inventarii-förteckningar öfver berörde
effekter blifvit upprättade och till Kongl. Kammar-kollegium aflemnade, får Utskottet
sådant till Rikets Ständer anmäla.
Danviks hospital.
§ 46.
(Rev.-ber. pag, 201. Förkl. pag. 330.)
Med anledning af Revisorernes framställning om angelägenheten deraf, att, då
Danviks hospitals räkenskaper i Kongl. Kammar-rätten granskades endast till siffran.
särskilde Revisorer måtte utses att årligen granska och närmare följa denna
inrättnings förvaltning, får Utskottet, som för sin del finnér den granskning, som
Hospitals-inrättningens räkenskaper och förvaltning undergår, först i Kammar-rätten
och derefter af Rikets Ständers Revisorer, vara för vinnande af nödig kontroll alldeles
tillfyllestgörande, hemställa,
att Revisorernes ifrågavarande framställning icke må lill någon åtgärd
föranleda.
St o ekholms Allmänna Barnhus.
§ 47.
(Rev.-ber. pag. 208. FÖrkl. pag. 538.)
I afseende å förvaltningen af Stockholms allmänna barnhus under de begge
år, Revisions-berättelsen omfattar, hafva Revisorerne hufvudsakligen anmärkt, att,
ehuru barnhusets kapital-fond årligen förminskats, så att densamma, som vid 1841
års slut utgjorde 514,575 R:dr, vid 1849 års utgång nedgått till 331,666 R:dr
32 sk., och de årliga utgifterna vid inrättningen betydligt öfverstigit dess inkomster,
likväl åtskilliga kostsamma byggnader, utan att sådant varit af ett oundvikligt
behof påkalladt, blifvit uppförde, af hvilka byggnader den, som innehöll bad-,
tvätt- och tork-inrättning och hvarför kostnaden, i det uppgjorda kostnadsförslaget
beräknad till 16,000 R:dr, hvilket belopp ej fick öfverskridas, likväl uppgått
till mera än 40,000 R:dr, vid Revisorernes besök å stället befunnits i flera delar
Slats-Ulskoltets Utlåtande, M 21.
31
förfallen och derjemte i sitt närvarande skick icke fullkomligt motsvarande det
dermed afsedda ändamålet, äfvensom det i anseende till de med berörde inrättning
förenade kostnader vore alt befara, att bibehållandet af samma inrättning allt
framgent skulle komma att tära på barnhusets tillgångar.
Utskottet har inhemtat, att sedan den af Kongl. Maj:t i nåder utsedda kommitté,
för anställande af noggrann undersökning rörande tillståndet inom barnhuset,
efter emottagande af ett utaf barnhusets Direktion på nådig befallning upprättadt
förslag till förändrad organisation af nämnde inrättning, algifvet underdånigt betänkande
i ämnet och Kongl. Majit, efter det Stockholms Stads-nämnd och Kongl.
Sundhets-kollegium blifvit deröfver hörde, den 28 December 1830 med upplösande
af den dåvarande Direktionen och tillsättande af en annan Styrelse, som erhöll
ny instruktion, tillika genom nådig remiss öfverlemnat handiingarne till sin
Justitie-kansler för vidtagande af de åtgärder, hvartill de gjorde anmiirkningarne
vid förvaltningen af barnhuset lagligen kunde föranleda; så och efter det Justitie—
kanslers-embetet, sedan den upplösta Direktionen deri 3 Mars 1832 med infordrad
förklaring inkommit, uti underdånigt memorial den 31 December samma är, i underdånighet
hemställt, om och hvilken åtgärd i frågan vidare borde ega rum, men
Kongl. Majit, i anledning häraf, genom nådigt Bref den 27 Mars 1833 förklarat,
det Justitie-kanslers-embetet egde att ställa sig Kongl. Majus omförmälda, den 28
December 1830 aflåtna, nådiga remiss till efterrättelse, har Justitie-kanslers-embetet
sedermera vid frågans äterföretagande funnit nödigt att, för dess bedömande i
sin helhet, inhemta kännedom jemväl om den utaf Kongl. Majit fastställde ritning
och plan till den för barnhusets behof uppförde tvätthus-byggnaden och derföre
uti skrifvelse till den nuvarande Direktionen öfver barnhuset infordrat nämnde ritning
och plan med upplysning tillika, huruvida och i hvad mån derifrån vid byggnadens
uppförande skett afvikelse, än äfven förra Direktionens protokoll vid de tillfällen,
då beslut angående nämnde byggnads—företag blifvit fattade, hvarefter och
så snart nämnde handlingar blifvit till Justilie-kanslers-embetet aflemnade, Justitiekanslers-embetet
tillkän nagifvit sig skola ärendets ytterligare handläggning företaga;
och får, på grund häraf samt med afseende derjemte å hvad den underdåniga
förklaringen innehåller, Utskottet tillstyrka,
att Revisorernes ifrågavarande anmärkning icke för närvarande må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 48.
(Rev.-her. pag. 212. Förkl. pag. 336.)
I sammanhang med nästföregående anmärkning hafva Revisorerne, vid betraktande
af de dryga kostnaderne i och för nybyggnader, förvaltning och helsovård
32
Siats-Utskottets Utlåtande, M 21.
vid Stockholms Allmänna Barnhus, samt den menliga inverkan som kasernering alltid
mäste medföra, isynnerhet på barn och ungdom, äfvensom alla härmed sammanhang
egande omständigheter, lastat Rikets Ständers uppmärksamhet på den frågan,
huruvida det icke, för vinnande af denna stiftelses egentliga ändamål, vore mera
fördelaktigt att förvandla inrättningen hufvudsakligen till ett emottagnings- och
utackorderings-kontor, hvarest fattiga och värnlösa barn finge anmälas, för att genom
kontorets försorg ofördröjligen till fosterföräldrar utackorderas, hvarigenom
med de betydliga summor, som funnos att tillgå, vård, uppehälle och uppfostran
skulle kunna förskaffas åt ett vida större antal barn, än som nu vore möjligt.
Uti den häröfver afgifne underdåniga förklaringen har Direktionen öfver barnhuset
anfört, att, då, såsom dagligen inträffade, den fattiga, under barnsbörden
ytterligare utarmade modren dog, sjuknade eller eljest blefve oförmögen att vårda
och nära barnet, samt hvarken någon enskild person i följd af slägtskaps- eller
andra förbindelser vore villig, eller allmänna fattigvården kunde vara i tillfälle, att
lemna den ögonblickliga hjelp, som ett spädt barns tillstånd kräfde, barnets lif
alltför ofta blefve äfventyradt, derest, hvad Direktionen dock icke ansåg hafva varit
Revisorernes mening, barnhuset skulle helt och hållet tillslutas och inrättningen
undandraga sig att intill dess fosterföräldrar hunno anskaffas, taga vård om de
värnlösa barnen; att med antagande således, det Revisorerne alsett endast, att
barnhuset skulle utgöra en tillfällig tillflygtsort, hvarifrån barnen ofördröjligen borde
till fosterföräldrar utlemnas, detta icke innefattade någon förändring i barnhusets
utstakade verksamhet, enär detsamma ännu, enligt gällande nådiga reglemente, likasom
det alltsedan år 1785 varit, hufvudsakligen utgjorde endast ett emottagningsoch
utackorderings-kontor, hvilket ock visades af de uti särskilde delar af revisionsberättelsen
omförmälde förhållanden, att antalet af utom barnhuset med fosterlöner
derifrån underhållne barn utgjorde år 1848: 3,699 och år 1849: 3,852, då
deremot, vid besök af Revisorerne å barnhuset, de deiinom vårdade barnens antal
uppgått till endast 105, samt att, ehuru, i öfverensstämmelse ined berörde nådiga
Reglemente, Direktionen, inseende den stora vigten för barnhus-inrättningen i ekonomiskt
hänseende och för barnen, ur sanitär synpunkt, af dessas tidiga utlemnande
till fosterföräldrar, åt denna gren af barnhusets förvaltning egnat den största
uppmärksamhet och sökt att i möjligaste mån främja den äfven af Revisorerne
antydde riktning för barnhusets verksamhet, flere förhållanden härför lade hinder i
vägen, såsom att de späda barnen, delande de utarmade mödrarues öde, oftast vid
intagningen å barnhuset voro särdeles svaga och sjukliga, stundom äfven behäftade med
följder afföräldrarnes sedeslöshet,och i sådant tillstånd behöfde både i allmänhet en omsorgsfullare
tillsyn och isynnerhet en daglig läkarevård, än som af vanligen obemedlade fosterföräldrar
kunde dem beredas, äfven om, hvad dock naturligen icke vore händelsen, fosterföräldrar
-
Stats-Ulskoltels Utlåtande, JtJ 21. 33
föräldrar funnos benägna att uttaga sädane barn; att mänga späda barn af dessa orsaker
först mäste någon längre tid vårdas inom barnhuset, innan de kunde eller borde
utlemnas; att utlemnandet af äfven de äldre barnen under den kallare årstiden
måste inskränkas till Stockholm och den närmast belägna landsbygden, der åter.
mängden af redan uttingade barn mera än annorstädes minskade tillgången å lämplige
fosterföräldrar; att, då i synnerhet under nämnde årstid fosterföräldrarnes bergningsvilkor
blefvo otillräckliga, barnhuset icke kunde undgå att från sådane fosterföräldrar
återtaga förut utlemnade barn, — ett barnhusets åliggande, sorn jemväl af
andra orsaker, såsom fosterföräldrarnes frånfälle och i synnerhet barnen åkommen
sjuklighet eller lyten, icke sällan toges i anspråk; samt att äfven under sommarmånaderna,
då barnen till aflägsnare orter utackorderades, sjukliga eller lytta barn,
för hvilka fosterföräldrar icke kunde erhållas, måste å barnhuset qvarstadria; hvarförutan
vid den väsendtligaste till barnhusets förmån, af enskild person gjorda stiftelse
vore fastadt det vilkor, att ett visst mindre antal barn alltid skulle inom
barnhuset njuta vård; och har Direktionen ansett, att dessa omständigheter tillräckligt
ådagalade oundvikligheten af barnhusets ordnande på sådant sätt, att barnhuset
alltid vore beredt att emottaga och vårda ett större antal barn, och att en
förändring, hvarigenom barnhuset befriades från denna del af siri verksamhet, huru
fördelaktig den än blefvé i ekonomiskt hänseende, likväl icke vore med barnhusets
ändamål förenlig.
Med afseende å hvad Direktionen sålunda, välgrundadt, anfört, finnér Utskottet
s'tg böra tillstyrka Rikets Ständer,
att Revisorernes ifrågavarande framställning icke må till någon vidare
åtgärd föranleda.
Lunds Kongl. Universitet.
§ 49.
(Rev.-ber. pag. 216. Förkl. pag. 348.)
Af Revisorerne är vordet anmärkt, att, sedan vid 1840 och 1841 årens
riksdag Rikets Ständer beslutat, att med vilkor, att vid såväl Upsala sorn Lunds
universiteter föreläsningar höllos öfver rikets grundlagar och konstitutionella institutioner,
vid hvartdera universitetet nya löner å 1,600 R:dr skulle å stat uppföras
för 2 professorer, af hvilka åtminstone den ena borde tillhöra den juridiska fakulteten,
men en af dessa professioner i Lund ännu vid slutet af den tid, revisionen
Bih. till R. St. PfOt. 1833 & 1834. 4 Sami, 1 Afd. 9 haft, 5
u
Slals-Ulskollett Utlåtande, JYs 21.
omfattade, stått ledig, den besparda lönen, i likhet med öfriga lönebesparingar,
blifvit tillförd universitetets reserv-fond, i stället att, såsom enligt Revisorernes tanke
bort ske, intilldess embetet hunnit tillsättas, besparas Statsverket.
Häremot har väl uti den underdåniga förklaringen blifvit erinradt, att då i
afseende å förenämnde löneanslag ,något särskildt vilkor rörande tiden för anslagets
utgående- icke blifvit bestämdt, berörda anslag ifrån början blef underkastadt enahanda
bestämmelser, som redan gällde för alla på universitetets stat uppförda löner,
och hvilka bestämmelser innefattades uti Kongl. Majits för universitetet utfärdade
nådiga aflönings-stat den 30 December 1837, som uti 18 mom. stadgade,
att uppkommande besparingar pä andra anslag, än till materieln, skulle användas
till den reserv- eller besparings-fond, som blifvit ställd till H. K. II. Kanslerns
disposition för vetenskapliga och ekonomiska behof, samt uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref rörande ny utgifts-slat för Lunds universitet af den 19 December
1818, som äfvenledes uti 7 mom. stadgade, alt besparingar pä löningsstaten skulle
till nämnde fond ingå; dock, sorn å ena sidan ostridigt-är, att ifrågavarande löneanslag
under en längre tid icke blifvit användt till det af Rikets Ständer vid an
slagets
beviljande afsedda ändamål, men å andra sidan Utskottet anser de af Akademiska
Konsistorium åberopade stadganden skäligen kunna hafva gifvit anledning
till en sådan tillämpning i afseende å medlens användande, som den nu anmärkta,
har Utskottet, för att undanrödja all anledning till förnyande af sådan tillämpning
i framliden, ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att uti aflåtande underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla,
alt det åberopade stadgandet i 7 mom. af Kongl. Brefvet angående
ny utgifts-stat för Lunds Universitet, den 19 December 1848,
måtte förklaras icke afse det fall, då Rikets Ständer för Universi
tetet
bevilja auslag till andra ändamål, än materieln, i följd hvaraf
sådant anslag icke må till Universitetets disposition utanordnas annorlunda
än i öfverensstämmelse med det ändamål, hvarför anslaget
blifvit gifvet,
hvarjemte Utskottet, som anser, att det för Lunds akademi utfärdade reglemente
icke bör kunna ställas i strid mot Rikets Ständers tydliga beslut, får hemställa
att, då uppenbart är, att ett af Rikets Ständer beviljadt anslag icke blifvit användt
för det dermed afsedda ändamål,
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit tillika i underdånighet anhålla,
det Justitie-kanslern blifver i nåder anbefalld att utreda, om
och i hvad mån någon embetsmyndighet kan anses vara till berörde
felaktighet vållande.
Slals-Ulskollets Ullålande, JYs 21.
§ SO.
35
Härförutan hafva Revisorerne anmärkt flera fall, derutinnan en mindre god
hushållning med statens medel skulle egt rum, , såsom t. ex. (pag. 84), att för
Kungsholms fästning vid Carlskrona blifvit år 1849 utgifna för skrifmaterialier
43 R:dr 38 sk. 9 rist., (pag. 88) att å anslaget för exercis-sqvadroner blifvit
uti Lif-regementets Husar-korps’ räkenskaper afförde år 1848: 368 R:dr 8 sk.,
samt för år 1849: 174 R:dr 12 sk. för diverse i anmärkningarne specificerade
utgifter, m. m.; och ehuruväl Revisorerne icke synas hafva saknat anledning till
hvad de sålunda anmärkt, får likväl, då tvifvelsutan de gjorda anmärkningarne blifvit
vederbörande meddelade, och således kan antagas, att rättelse härutinnan för
framtiden göres, Utskottet föreslå,
att ifrågavarande anmärkningar icke för närvarande må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ »i.
Revisorerne hafva derjemte fästat Rikets Ständers uppmärksamhet dels (pag.
16) å angelägenheten deraf, att förslags-anslagen till rese- och traktaments-penningar
å vissa hufvudtitlar, samt till utflyttnings-hjelp efter laga skiften, måtte förhöjas
till en summa, som, så nära som möjligt, närmade sig verkliga årsbehofvet;
— dels (pag. 38) att förslags-anslagen till medico-legala besigtningar samt till
farsoters och smittosamma sjukdomars hämmande varit härför otillräckliga; —- dels
(pag. 90) å den jemna tillväxten af kostnaderna för bevärings-manskapets vapenöfningar;
— och dels (pag. 128) att anslaget till skrifmaterialier och expenser
samt ved och ljus m. m. för Kongl. Sjöförsvarets Kommando-expedition och Kongl.
Förvaltningen af Sjöärendena icke på långt när varit för ändamålet tillräckligt;
och vill Utskottet vid regleringen af vederbörande hufvudtitlar taga i öfvervägande
hvad Revisorerne i omförmälda hänseenden anfört.
§ 52.
Åtskillige i denna revisions-berättelse förekommande ämnen, som blifvit ytterligare
behandlade af Rikets sednast församlade Revisorer, har Utskottet ansett sig
böra tills vidare uppskjuta, för att till hufvudsaklig handläggning företagas i sammanhang
med 1833 års Revisions-berättelse.
De sålunda tills vidare uppskjutna frågor äro, utom den under § 31 i betänkandet
omförmälda, följande:
3G
Slats-Utskollcls Utlåtande, M 21.
l:o (pag. 6) om det af Öfver-kommissarien N. A. Fredin på nådig befallning
upprättade förslag till ny hufvudbok, med tillhörande special-redogörelser för Kongl.
Stats-kontorets enskilda rörelse;
2:o (pag. 84) angående f. d. Fortifikations-redogöraren å Carlsborgs fästning,
K. N. Hallströms, år 1839 yppade balans;
5:o (pag. 110) Revisorernes framställning derom, att Kongl. Krigs-kollegii
hela aflöning borde vara å ett ställe synlig;
4:o (pagg. ISO och 1S1) Revisorernes anmärkningar angående dels (§ 6)
bristande upplysningar om anledningen till och verifikation för de betydliga skiljaktigheter,
som förefunnos emellan de hos Kongl. Styrelsen för fängelser och
arbetsinrättningar i riket uppgjorda omslut af Korrektions-inrättningarnes hufvudböcker
och dessa inrättningars räkenskaper; dels ock (§ 7) bristande öfverensstämmelse
emellan de i bemälde Kongl. Styrelses hufvudböcker ingående konti för
de särskilda fängelse-inrättningarne och det förhållande, som uti dessa inrättningars
special-räkenskaper vöre synligt, jemte det att dessa sednare icke voro efter
samma bokförings-method upprättade; somt
3:o (pag, 214) Revisorernes anmärkning, att räkenskaperne för Upsala
Kongl. Universitet blifvit förde med mindre noggrannhet och ordning.
§ 35.
Hvad Revisorerne i öfrigt anmärkt och erinrat har Utskottet funnit dels
genom vederbörandes afgifne underdåniga utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels
hafva medfört åsyftad rättelse och dels icke vara af beskaffenhet att från Utskottets
sida påkalla något vidare yttrande.
Stockholm den 16 Januari 1834.
Reservationer:
Vid § 26 af Herr Virgin, C. A.: »Jag reserverar mig mot det af Stats-Ut-,
skottet uti 26 § af dess utlåtande, i anledning af Riksens Ständers Revisorers
berättelse, fattade beslut; emedan jag anser den underdåniga framställningen tji!
Kongl. Maj:t, som Utskottet föreslagit, både obehöflig och till sin syftning skadlig.
Obehöflig, emedan inga missbruk kunnat uppgifvas eller egt rum, vid begagnandet
af den rättighet Kongl. Maj:t nu har, att, till allmänt nyttiga arbetsföretags
under
-
Slals-Ulskollets Utlåtande, M 21.
37
understödjande, utlemna till krigsbruk odugligt krut, eller någon gang, i brist af
förutnämnde, bergskrut;
Till syftningen skadlig, emedan om man alltjemt bemödar sig, alt så inskränka
en styrelses förmåga att inga missbruk kunna ega rum, man med detsamma
afskär all nyttig verksamhet frän dess sida och inskränker dess handlingar
till blott passiva vidtaganden, hvilket visserligen ej leder till landets förkofran
och ekonomiska utveckling.»
Vid 49 <§ af Herr Bildt, D. G.: »Uti 49 § af detta sitt utlåtande har Statsutskottet
föreslagit Rikets Ständer, att ingå till Kongl. Maj:t med tvenne underdåniga
skrifvelse^ och då jag anser att den sednare af dem är både obehöflig
och mindre lämplig, så får jag mot Stats-Utskottets förslag i denna del mig reservera.
Jag anser den obehöflig derföre, att genom den förutnämnde af dessa
skrifvelser alla till origtigheter föranledande bestämmelser uti Kongl. Maj:ts nådiga
Bref, rörande ny utgifts-stat för Lunds universitet af den 19 December 1848
komma att för framtiden försvinna; och jag anser den olämplig derföre, att när
Utskottet erkänt, att »de af Akademiska konsistorium åberopade stadganden skäligen
kunna hafva gifvit anledning lill en sådan tillämpning, i afseende å medlens
användande, som den nu anmärkta», det också med detsamma medgifvit, alt någon
embets-försumlighet ej legat vederbörande myndigheter till last. Hade någon anmärkning
i det syfte, som denna sednare skrifvelse förutsätter, bort göras, så
skulle det väl hafva varit mot det Stats-råd, som kontrasignerat det till ofvan
omförmälde origtigheter föranledande Kongl. Brefvet; men någon sådan anmärkning
kan nu likväl ej heller göras, enär denna regerings-åtgärd redan med godkännande
passerat sistlidne riksdags Könslitutions-Utskott.»
Häruti hafva instämt: Herr Leijonancker, F. W. E. C., Herr Montgommery
Cederhjelm, Robert Nils Germund, och Herr Virgin, C. A.
Af Herr Hof-predikanten Wensjoe: »Mot det till Höglofl. Stats-Utskottets
utlåtande JV° 21, § 49 gjorda tillägg, hvari föreslås, att Riksens Ständer måtte
hos Kongl. Majit tillika i underdånighet anhålla, det Juslitiae-kanslern blifver i
nåder anbefalld att utreda, om och i hvad mån någon embets-myndighet kan
anses vara till den i skrifvelsen berörda felaktigheten vållande, får jag vördsammast
reservera mig, på den grund, att då det icke blifvit påstådt, än mindre
visadt, att nägon embets-myndighet i denna sak handlat olagligt, utan tvärtom
det anmärkta missförhållandet tydligen uppkommit deraf, att inga andra lagbestämmelser
funnits att tillämpa, än just de, som haft det öfverklagade missförhållandet
till oundviklig följd, så kati jag, för min del, icke annat än finna den
föreslagna åtgärden med Justitiae-kanslerns anlitande i denna sak vara både opå
11
ih. lill Ii. St. Prut. liiSö $ 185i, 4 Sami. I A[d. 9 Häft, 6
38
Stats-Ulskollels Utlåtande, 21.
kallad och oformlig. Att 30 § Riksdags-ordningen, som till stöd för deri motsatta
äsigten blifvit äberopad, här icke är tillämplig, utan snarare talar för raka
motsatsen, faller, vid dess genomläsande, hvar och en med oförvilladi omdöme
genast i Ögonen.»
Uti denna reservation instämde: Friherre Åkerhjelm, Carl, Herrar Björnstjerna,
J. M„ af Wirsén, Th. och Fåhreeus, 0. J. samt Herr Biskop Heurlin,
Herr Biskop Annerstedt, Herr Prosten P. C. Arosenius, Herr Doktor Nordström
samt Prostarne Forssell, Telll/om och Holmberg.
STOCKHOLM, TRYCK T HOS JOtl. DICKMAN. ISSI.
Stats-Utskottels Memorial'. tf-.o 22.
1
N:o 22.
Ank. till Exp. Utsk. d. 21 Jan. 1854, kl. 2 e. m.
Memorial, angående särskilda arfvoden för utbetalningen af
riksdagskostnaderna samt granskningen af de a dessa
kostnader afgifna räkningar och reqmsitioner.
(Rgs. Afd.)
Enligt hvad Fullmäktige i Riksgäldskontoret hos Stats-Utskottet anmält, hafva
Fullmäktige, efter erhållen underrättelse om Rikets Ständers vid innevarande riksdag fattade
beslut angående riksdagskostnadérnas omedelbara bestridande af nämnde verk, meddelat
erforderliga föreskrifter rörande sättet för härvid förefallande utbetalningars besörjande
och kontrollerande samt granskningen af inkommande räkningar och reqvisitioner å
sagde kostnader, dervid Fullmäktige bland annat föreskrifvit, att dessa utgifter skola verkställas
med kontanta penningar, oaktadt andra, Riksgäldskontoret åliggande, utbetalningar
eljest ske genom assignationer å kontorets räkning i Rikets Ständers Bank. De
mångfaldiga särskilda utgifter och liqvider samt de anteckningar och det gransknings-arbete,
som vid verkställigheten af nu ifrågavarande utbetalningar måste besörjas utaf de
Riksgäldskontorets tjenstemän, hvilka fått sig bestyret härmed uppdraget, komme likväl
att medföra en ganska betydlig tillökning i dessa tjenstemäns göromål. Fullmäktige hafva
derföre hemställt att, i likhet med hvad som skett vid alla i sednare tider hållna riksdagar,
vissa, till beloppet bestämda, arfvoden måtte för sagde bestyr få samma tjenstemän
tilidelas och utgå med enahanda belopp, som under de trenne sednaste riksdagarne eller
med 200 R:dr för utbetalningarnes verkställande och redogörelsens upprättande samt 100
R:dr för räkningarnes och reqvisitionernes granskning.
I öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer under föregångne riksmöten medgifvit.
och enär någon förändring i tjenstgöringsförhållandena vid Riksgälds-kontoret under
den sedan sistlidue riksdag förflutna tid icke inträffat, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer jemväl vid innevarande riksdag må bevilja ett arfvode af
tvåhundra R:dr för den tjensteman vid nämnde verk, hvilken fått sig uppdraget
verkställa de för riksdagskostnadérnas liqviderande erforderliga utbetalningar
samt upprätta redogörelsen för riksdagskostnadsmedel, äfvensom ett
arfvode af ett hundra R:dr för den tjensteman vid samma verk, som har sig
ålagdt att granska reqvisitionerne och räkningarne å ifrågavarande kostnader.
Stockholm den 21 Januari 185-4.
Bih. till It. St. Vrot. 1853 § 1854. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft.
1
o
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 23.
i\:o 23.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Jan. 1854, kl, 2 e. m.
Utlåtande•, i anledning af Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition,
angående nedsättning i det årliga ackordsamorteringsbidragel
för Landshöfdinge-ljensten i Kalmar Län.
(U. A.)
Sedan uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift Landshöfdingen i Kalmar län, Friherre
K. E. Skjöldebrand, i underdånighet fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå att,
i händelse Kongl. Maj:t icke funne skäl i Nåder tillåta honom att få bibehålla samma lönefönnoner
som varit hans företrädare, framlidne Landshöfdingen Nerman, medgifne, utan
deremot i Nåder beslutade, att den uti Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837 omförmälda
reglering af lönevilkoren genast borde inträda samt att, oaktadt den deraf förorsakade
betydliga minskning i Landshöfdingens löneinkomster, han icke destomindre skulle vara
förpligtad att till amortering af det återstående ackordsbeloppet, utgörande 6,825 R:dr 17
sk. 2 rst., årligen bidraga ined lika stor summa, som hans företrädare, eller 1,400 R:dr,
hvarigenom amorteringen af ackordet komme att år 1859 fulländas, ett dylikt förhållande
blefve för honom särdeles betungande, samt Friherre Skjöldebrand med anledning deraf
och då ett så betydligt årligt amorteringsbidrag desto mindre syntes vara af behofvet påkalladt,
som, efter den allmänna grund, hvilken för dessa återbetalningar inom öfrige län,
som varit med ackorder besvärade, blifvit tillämpad, de för dessa län återstående beloppen
först år 1871 komme att till kapital och ränta blifva till fullo amorterade, i underdånighet
anhållit, att, såsom en lindring uti den börda, hvilken genom ackordsamorteringen vore
landshöfdingen ålagd, Kongl. Maj:t måtte i Nåder tillåta att det årliga amorteringsbidraget
linge utgå till det nedsatta belopp, att nyssnämnde återstod, 6,825 R:dr 17 sk. 2 rst.,
blefve återgäldad först vid den tid, då hela ackordssumman bort vara liqviderad, derest
den allmänna grunden för återbetalningen från början varit tillämpad, eller samtidigt med
slutliqviden af öfrige landshöfdinge-ackorder, nemligen år 1871, i hvilket fall sökanden
skulle årligen inbetala endast 550 R:dr; så har Kongl. Maj:t, som den 20 Juni nästlidet
år, med afseende å Rikets Ständers beslut rörande grunderne för amorteringen af det år
1841 från Riksgäldskontoret till landshöfdinge-ackordernes inlösande utgifne lån, förklarat
sig förhindrad att till den underdåniga ansökningen i vidsträcktare mån lemna Nådigt
bifall, än att från och med år 1853, i anseende till minskning i landshöfdinge-atlöningen,
det årliga ränte- och amorteringsbeloppet nedsattes till 1,020 R:dr, svarande emot 6 proc.
af det inlösta ackordet, uti aflåten Nådig proposition till Rikets Ständer af den 16 påföljde
November, hvilken blifvit till Stats-Utskottets utlåtande remitterad, täckts, med hänsigt till
hvad i ansökningen blifvit anfördt och då ett så betydligt ytterligare afdrag å den nedsatta
lönen otvifvelaktig! kunde verka menligt på utöfningen af ett vigtigt embete, som,
för att rätt skötas, fordrade inom länet vidlyftiga och kostsamma resor, föreslå Rikets
Ständer, att ränte- och amorteringsafdraget måtte för Kalmar län sålunda bestämmas, att,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 23.
3
med tillgodoberäkning af förut skedd öfverbetalning, ackordsåterstoden för nämnde län
kunde varda återgäldad vid den tidpunkt, då slutliqvid skulle egt rum, i händelse af betalning
under hela tiden af ö procent.
Af hvad i den Nådiga propositionen i öfrigt förekommer och dervid fogade bilagor
innehålla, får Utskottet upplysningsvis anföra, att genom Kongl. Brefvet den 24 Februari
1837, angående regleringen af lönevilkoren för Landshöfdinge-tjensterne i riket
det förordnades, i afseende å Kalmar län, att från tjensten framdeles borde skiljas så väl
de indelta resepenningarne, som en del af löningsjorden, tillsammans i penningar beräknade
till 2,026 R:dr 21 sk. årligen, hvilken minskning uti löneinkomsterne likväl i anseende
till det dryga ackord, som å ifrågavarande tjenst måste aftjenas, icke borde vidtaga förr
än särskildt derom vid inträffande ledighet kunde i Nåder förordnas; att vidare genom det,
till följd af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 30 April 1841 under den 7 derpåföljde
Juli, i fråga om afskaflande af landshöfdinge-ackorderne till Kongl. Stats-Kontoret
aflåtne Nådiga Bref, hvari det då återstående ackordet för Kalmar län upptoges till 17,000
R:dr, blef stadgadt, att, för amortering till kapital och ränta af det från Riksgäldskontoret
till ackordernes amortering utgifna lån, 6 proc. af ackords-beloppet skulle årligen innehållas;
att emedlertid Justitie-Kansleren Nerman, som redan den 28 Mars 1840 till
Landshöfding i Kalmar län i Nåder utnämndes och dervid förklarades berättigad att åtnjuta
alla de med nämnde landshöfdinge-tjenst dittills förenade löneförmåner samt, jemlikt
ofvanberörde Nådiga Bref af den 7 Juli 1841 endast med 1,020 R:dr årligen bort till
amorteringen af ackordsbeloppet bidraga, deremot förpligtades att, för samma ändamål, årligen
utgifva l,4Cf0 R:dr; samt att om, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t nu i
Nåder föreslagit, ränte- och amorteringsbidraget nedsattes till det belopp, att ackordsåterstoden,
6,825 R:dr 17 sk. 2 rst., först blefve till fullo återgäldad vid den tidpunkt,
då densamma bort vara liqviderad, derest den allmänna grunden för betalningen, eller
6 proc. å primitiva ackordsumman, från början varit tillämpad, 550 R:di årlig inbetalning
erfordrades, för att det resterande beloppet till kapital och ränta blefve erlagdt och slutliqvideradt
år 1871, eller det år, då ifrågavarande ackord under vanliga förhållanden hunnit
amorteras.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande, samt får på grund af de i den
Nådiga propositionen anförde omständigheter och med afseende å billigheten af en nedsättning
i det för amorteringsliqviden stadgade årliga belopp, 1,020 R:dr, hvilket måste
anses särdeles drygt( och betungande, i förhållande till Landshöfdingelönen, beräknad genom
Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837 till 4,500 R:dr årligen, tillstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende Nådigst
föreslagit.
Stockholm den 21 Januari 1854.
4
Slats-l]tsko(tets Utlåtande, N:o 24.
I -
N:o 24.
Ank. till Exp.*Utsk. d. 21 Jan. J854, kl. 2 e. rn.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag af allmänna
medel lill anläggande af ett Kronomagasin vid Mörbylånga
köping å Öland.
(U. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remilterad, motion har K. J
Rudberg från Kalmar Län anfört, att, sedan Rikets Ständer »vid 1844 och 1845 årens
Riksdag, i anledning af då gjord framställning om behofvet af ett Kronomagasins anläggande
vid köpingen Mörbylånga på Öland, der Södra Mötets skattskyldige innevånare kunde fä
afleverera sin afrads- och kronotionde-spanmål, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit,
att, efter föregången utredning af frågan, Kongl. Majit måtte till Rikets näst derefter
sammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition i ämnet, vederbörande embetsrnyndigheter
blifvit hörde samt 2:ne särskilda kostnadsförslag för uppförande vid nämnde köping
af ett magasinshus, som kunde inrymma 2.000 T:r spnnmål, blifvit upprättade, upptagande
kostnaden, det ena förslaget till 5,993 llidr 28 sk., och det andra till 4,019 R:dr 5
sk. 4 rist. Derjemte hade Kongl. Majits Befallningshafvande i förenämnde Län låtit k
utlyste sockenstämmor höra räntegifvarne, huruvida de,'. utan anspråk på eganderätt i
större eller mindre mån till samma magasin, skulle finnas beredvillige att bidraga till dess '
uppförande med en del lriaterialier och dagsverken, i värde uppskattade till 2/äidelar af
den beräknade kostnaden, men räntegifvarne yttrade dervid den mening, att kostnaden
för magasinet, hvilket komme att uteslutande blifva en statsverkets tillhörighet, ock borde
af staten bestridas, helst byggnaden möjligen i en framtid kunde blifva till främmande
ändamål använd. Några vidare åtgärder i detta ärende voro icke, motionären veterligen,
sedermera vidtagne, hvarföre han af sina kominittenter, som högligen ledo af det
närvarande levereringssättet, blifvit uppmanad att ånyo bringa frågan å bane och hos Rikets
Ständer anhålla om ett anslag i ett för allt af 6,000 Ridr till uppförande af ifrågavarande
kronomagasin; åberopande motionären, såsom skäl för denna anhållan, dels att
räntegifvarne nu måste leverera riintespanmålen å Kalmar kronomagasin vid en årstid,
då det vore förenadt med betydlig tidsuppoffring samt fara för lif, helsa och e-gendom att
passera sundet emellan Öland och fasta landet, till undvikande hvaraf de ofta nödsakades
lösa spånlinden med penningar efter en hög markegång och det samtidigt med betalningen
af öfrige hemmans-onera samt, till medlens anskaffande, åt uppköpare på ön sälja
sädén till underpris, dels ock att anläggningen vore af nytta för staten derigenom att
mycken säd kunde från magasinet utlemnas till andra orter inom riket, under sådane år,
då missvext å dessa orter inträffade, utom det att den föreslagne platsen hade särdeles
passande läge för ett spanraålsnederlag, i händelse Kronan skulle komma i behof att uppköpa
spanmål för flottans i Carlskrona räkning eller något annat allmänt ändamål.
Stats-Utskottets Utlåtande, -V.o 24.
5
I afseende, å denna fråga, får Stats-Utskottet upplysa, att, i följd af en vid 1844
och 1845 årens riksdag gjord likartad framställning, Rikets då församlade Ständer, uti underdånig
skrifvelse af den 22 Febr. 1845 (N:o 110), anhöllo, att Kongl. Maj:t, efter föregången
fullständig utredning af alla ärendet rörande omständigheter, måtte täckas till
näst derefter sammanträdande Rikets Ständer aflåta Nådig proposition om de åtgärder,
som kunde vara att vidtaga till beredande af lindring för räntegifvare inom Ölands Södra
Mot uti de besvär och olägenheter, hvilka med levereringen af deras räntespanmål voro
förenade.
Vid följande Riksdagar liar icke någon Nådig proposition i ämnet till Rikets
Ständer ankommit, hvaremot Utskottet, af tillgänglige handlingar, inhemtat dels att i anledning
af Rikets Ständers ofvanberörde skrifvelse, och sedan vederbörande hörde blifvit,
Kongl. Majit, enligt Nådigt Bref till Kongl. Stats-Kontoret af den 28 Dec. 1848, i
anseende dertill att fråga då mera uppstått om den förändring i sättet för de i persedlar
bestämda grundskatternes utgörande, att de skulle komma att med penningar lösas, för
det dåvarande icke ansett lämpligt, att Staten belastades med kostnaden för anläggning
af ett nytt spanmålsmagasin i Mörbylånga köping, men anbefallt Kongl. Stats-Kontoret
att framdeles, i händelse omständigheterna dertill föranledde, ärendet till Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning ånyo anmäla, hvarförutan Kongl. Maj:t, på det att emellertid de af Rikets
Ständer anmärkte olägenheter för de skattskyldige af räntesädens levererande till
magasinet i Kalmar måtte i möjligaste mån förminskas, bemyndigat Kongl. Stats-Kontoret
att, så vidt hinder derför icke mötte, meddela sådana föreskrifter om leverering af de
spanmålsräntor å Öland, som borde till magasinet i Kalmar aflemnas, att densamma, derest
de skattskyldige det åstundade, kunde under Oktober och November månader verkställas,
dels ock att sedermera uppå Jan Samuelssons från Kalmar Län för egen del och
såsom Ombud för allmogen inom Ölands Södra Mot, under åberopande af Rikets Ständers
tneranämnde skrifvelse gjorda underdåniga anhållan, att anläggandet af ifrågavarande
kronomagasin måtte, så fort ske kunde, sättas i verket, Kongl. Maj:t, efter det Kongl.
Stats-Kontoret blifvit i frågan bordt, jemlikt Nådigt Bref den 24 April 1852 funnit, i betraktande
af den betydliga kostnad, som, enligt hvad upplyst blifvit, uppförande af särskildt
kronomagasin å södra delen af Öland skulle för Statsverket medföra och hvartill
något bidrag icke vore att från räntegifvarnes sida påräkna, skäligt låta den härom väckta
frågan förfalla, men deremot, med afseende å de olägenheter, som, i anseende till den
under vintern oftast försvårade kommunikationen emellan Öland och fasta landet, voro
förenade med räntegifvarnes inom Ölands Södra Mot åliggande att, vid den i allmänhet
stadgade tiden, uti Kalmar aflemna deras till leverering in natura uppsagda räntespanmål,
i Nåder tillåtit bemälde.räntegifvare att i April eller Maj månad hyarje år berörde
levereringsskyldighet fullgöra, under förbehåll likväl, att åbo, dom vårfrudagen hemmanet
afträdde, skulle densamma derförinnan sig afbörda.
Då förevarande fråga således redan blifvit, efter föregången utredning, af Kongl.
Maj:t i Nåder pröfvad och afgjord, på ett sätt, som under nuvarande förhållanden synes
bereda de levereringsskyldige all billig lättnad, hemställer Utskottet,
att den nu väckta motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Januari 1854.
6
Slals-Vls/cottets Memorial\:o 25.
m 25.
Ani. till Exp.-Utsk. dea 21 Jan. 1854, kl. 2 e. m.
Memorial.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å tre särskilde,
utaf Gustaf Bjerkander från Skaraborgs Län, Ola Svensson från Malmöhus Län, och
Håkan Pettersson från Blekinge Län, väckte motioner, angående nedsättning i afträdesafgiften
vid åbo-ombyten å Krono- och Skatte-rusthåll; och ehuru frågor af dylik
beskaffenhet vid föregående riksdagar blifvit af Stats-Utskottet handlagde, får likväl Utskottet,
då berörde afgift, jemlikt Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut,
numera utgår såsom bevillning medelst stämpladt papper, återlemna ifrågavarande motioner,
med hemställan derjemte, att desamma måtte af Rikets Ständer till Bevillningsutskottet
öfverlemnas.
Stockholm den 21 Januari 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Limdberg, 1854.
i
Stols-Utskottets Utlåtande, J\? 26.
1
M 26.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 50 Jan. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
framlidne forre Departements-Chef en i Kongl. General-
Tullstyrelsen, Kansli-Rådet J. D. Valerii enkas och
harns befriande från bemdlde Kansliråd i lifstiden ådomdt
ersättningsansvar i målet rörande den efter aflidne Tullförvaltaren
M. F. Finér yppade balans.
(I. A.)
Af högstberörde, frän samtliga Riksstånden till Stats-Utskottet remitterade,
proposition (M 16) inhemtas, att,' sedan vid pröfning af Kongl. Majitfc och Rikets
Katnmar-Rätts den 19 April 1841 gifna utslag, angående den af Tullför
valtaren
vid Tulluppbörds- och Kassörs-kontoret i Stockholm M. F. Finér åsamkade
och efter hans den 20 Mars 1837 inträffade död yppade balans af de till
uppbörds- och kassörs-kassorna för åren 1836 och 1837 hörande medel, fastställd
efter föregången utredning till ett sammanräknadt belopp af 172,997 R:dr 3 sk.
3 r:st., men sedermera genom särskilde levereringar nedsatt till 123,344 R:dr
15 sk. 4 r:st., Kongl. Majit genom Dess Högsta Domstol medelst utslag den 6
Maj 1843, ibland annat, ålagt Departements-Chefen i Kongl. General-Tullstyrelsen,
Kansli-Rådet J. D. Valerius, att, näst efter förre Kontrollören vid bemälde Kongl.
Styrelses Uppbördskontor Paul Middendorff och förre Kamererare!) vid samma
Styrelses Kammarkontor, Kammarrlitts-Rådet J. Winroth, ej mindre betala den
brist, som efter proportionerlig fördelning på kassor och år uppstod å de 20,000
R:dr, hvilka under Valerii tjenstetid såsom Kameral-Departements-Chef blifvit dels
år 1836, dels ock år 1837, anordnade till Kassörskassan för bestridandet af
1836 års utgifter och hvilken brist uppginge till 3,176 R:dr 38 sk. 8 rist., än
äfven ersätta 1837 års balans i uppbördskassan, 7,645 R:dr 26 sk. 11 rist. pcb
i kassörskassan, 2,985 Ridr 9 sk., tillsammans utgörande en summa af 13,807
Ridr 26 sk. 7 rist., Kongl. Majit, i anledning af Kansli-Rådet Valerii underdåniga
ansökning att varda befriad från den honom sålunda ådömda ersättningsskyldighet,
har, uti till Rikets Ständer den 19 Augusti 1844 aQåten nådig proBih.
till R. St. Pral. IJiS3 & 18öl. A Sami. 1 Afd. 11 Haft.' 1
2
Slals-Ulskollelt Utlåtande, J\s 26.
position fastat Rikets Ständers uppmärksamhet ä den väsendtliga skiljaktighet, som
företedde sig emelian beskaffenheten af de anmärkta tjensteförseelserna hos aflidne
Tullförvaltaren Finérs närmaste kontrollanter, Kammarrätts-Rådet Winroth och
Kontrollören Middendorff, och den efterlåtenhet, som kunde läggas Kansli-Rådet
Valerius till last, helst de förre varit i tillfälle att egna daglig uppmärksamhet å
Finérs tjensteutöfning och dervid bemärka hvarje till misstanke om underslef föranledande
omständighet, under det att Kansli-Rådet Valerius hvarken kunnat eller
varit pligtig att utsträcka sin embetsåtgärd till en så beskaffad närmare tillsyn,
hvarförutan han till sitt urskuldande framför de förre haft att åberopa tillvaron
af en föregående speciel kontroll, som, vederbörligen iakttagen, ensam varit tillräcklig
att förekomma eller leda till upptäckt af möjliga tillgrepp; vid hvilket förhållande
och med afseende derjemte å det gagn, fäderneslandet tillförene hemtat
af Kansli-Rådet Valerii långvariga samt af nit och skicklighet utmärkta embetsmanna-verksamhet,
Kongl. Maj:t till Rikets Ständers pröfning i nåder hemställde,
huruvida icke den ersättningsskyldighet, som i detta mål blifvit Valerius ålagd,
kunde honom eftergifvas.
Till svar härn anmälde Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den lo Maj
184S, ibland annat, att Rikets Ständer, med afseende ej mindre å hvad Kongl.
Maj:ts förrberörda nådiga proposition innehölle, än å den långa följd af år, derunder
Kansli-Rådet Valerius utan klander bestridt de tili hans embeten hörande
pligter, hans framskridna ålder och försvagade helsa samt det obestånd, hvaruti
han, jemte en talrik familj, skulle, genom ulkräfvande af statens hos honom ägande
fordringsanspråk, försättas, funnit godt medgifva, att verkställigheten af Högsta
Domstolens den 6 Maj 1843 gifna utslag, i hvad detsamma anginge Kansli-Rådet
Valerius ådömd ersättningsskyldighet, för den efter aflidne Tullförvaltaren Finér
yppade balans, linge anstå, intilldess Rikets Ständer, vid sitt nästa sammanträde,
ånyo företagit frågan om ersättningsbeloppets indrifning eller afskrifning; i sammanhang
hvarmed Rikets Ständer funno, att, under liden och intilldess beslut i
detta ämne kunde varda meddeladt, den af Kongl. Maj:t anbefallda qvarstad skulle
fortfarande äga rum å Valerii fasta och lösa egendom, med undantag likväl af
honom tillkommande lön och pension; hvarefter och sedan Kongl. Maj:t uti nådig
skrifvelse den 7 December 1847 gifvit Rikets då församlade Ständer tillkänna, att
Kongl. Maj.t så väl i nåder bifallit hvad Rikets Ständer i nyssomförmälda hänseende
för sin del beslutat, som ock förständigat vederbörande embetsmyndigheter
om behörigt iakttagande deraf, Rikets Ständer, med föranledande häraf, uti
underdånig skrifvelse dep 16 September 1848 anmält, att, som KammarrättsRådet
Winroth och Kontrollören Middendorff, hvilka framför Kansli-Rådet Valerius
ersättningsskyldighet blifvit ådömd, dåmera allidit, samt ännu icke hunnit utredas,
i hvad mån deras uti, konkurstillstånd efterlemnade sterbhus egde tillgångar att
Slats-Ulskollels Utlåtande, Jtä 26.
3
balansen godtgöra, Rikets Stunder ansett ett uppskof med exsekutiva åtgärder till
försäljning af Kansli-Rådet Valerii egendom vara under tiden, till dess förhållandet
med berörde godtgörelse blifvit ådagalagdt, af rättvisa och billighet påkalladt, samt
att på grund häraf och i betraktande af de i detta ärende förekomna mildrande
och ömmande omständigheter, Rikets Ständer för sin del beslöto, att den tili statens
säkerhet å Kansli-Rådet Valerii egendom lagde qvarstad komme att fortfara,
med rättighet för honom, att under sin återstående lifstid åtnjuta den honom till
erkända
pension; hvilket Rikets Ständers beslut, dertill Kongl. Maj:t i nåder funnit
godt lemna bifall, blifvit till behörig efterrättelse vederbörande embetsmyndigncter
meddeladt.
Sedan derefter slutlig utredning egt rum i sterbhusen och konkursmålen
efter Kammarrätts-Rådet Winroth och Kontrollören Middendorff, samt dervid sig
visat, att de afträdde tillgångarne endast till högst ringa del betäckte den efter
Tullförvaltaren Finér yppade balans, hvadan af Rikets Ständers ofvanåberopade
beslut hinder icke mötte för verkställighet af Kongl. Maj:ts, genom dess Högsta
Domstol den 6 Maj 1843 gilea Nådiga Utslag, i hvad det rörde den öfriga deri
omlörmälda Tullverkets förre embetsmän ålagda ersättningsskyldighet, men under
tiden en af dessa, Presidenten J. P. af Billbergh den 9 April 1850 genom döden
afgått, samt Kongl. Maj:ts, uppå underdånig ansökning af Presidenten af Billberghs
enka och barn, uti Nådig proposition den 21 December, 1850, gjort framställning
derom, att den uti Kongl. Maj:ts Nådiga proposition den 19 Augusti 1844 för
Presidenten af Billbergh i lifstiden föreslagna befrielse från honom ålngdt ersättningsansvar,
för den efter Tullförvaltaren M. F. Finér yppade balans, måtte varda
af Billberghs enka och barn beviljad, och Rikets Ständer till denna nådiga framställning,
enligt anmälan i underdånig skrifvelse den 21 Juni 1851, funnit godt
lemna bifall, hvarom jemväl vederbörande blifvit till underdånig efterrättelse lörständigade;
så och efter det nu mera äfven Kansli-Rådet Valerius den 4 Augusti
1852 gått ur tiden, hade hans enka, Aurora Christina Ingell, och fyra barn,
hvaribland två oförsörjda döttrar, uti en till Kongl. Maj.t ingifven underdånig
ansökning anhållit, att som de, enär boets gäld, deri inberäknadt det ersättningsbelopp,
sorn blifvit Valerius i lifstiden ådömdt, med 15,239 R:dr 43 sk. 8 rst.
öfverstege tillgångarne, skulle blifva uti konkurstillstånd försatte, derest nämnde
ersättningsskyldighet hos sterbhusdelegarne utkräfdes, Kongl. Maj:t, med behjertande
af deras belägenhet, måtte till Rikets Ständer hemställa, att den af Kongl.
Maj:t redan tillförene för Kansli-Rådet Valerius föreslagna befrielse från merberörde
ersättningsansvar måtte varda hans enka och barn medgifven; utvisande den vid
berörde underdåniga ansökning fogade, efter Kansli-Rådet Valerius upprättade bouppteckning,
att tillgångarne uppgå till 1,773 R:dr 8 sk., men att skulderne ut
-
4
Slals-Utskoltets Utlåtande, JM 26.
göra 18,013 R:dr 3 sk. 8 rst., deri likväl inberäknad den Kansli-Rädet Valerius
i ofvannämnde balansmål påförde ersättningssumma 13.807 R.dr 26 sk. 7 rst.
I anledning häraf och då Rikets Ständer hvarken vid besvarandet af Kongl.
Maj:ts till dem under den 19 Augusti 1844 aflåtnn nådiga proposition, angående
befrielse ej mindre för Presidenten af Billbergh, än för Departements-Chefen vid
Tullverket, Kansli-Rådet Valerius från dem ådömdt ersättningsansvar i målet, rörande
den eftör Tullförvaltaren Finér yppade balans, eller sedermera, efter det
frågan blifvit vid de sednaste båda riksdagarne i mer eller mindre vidsträckt mån
till Rikets Ständer ånyo hänskjuten, meddelat hufvudsakligt yttrande i afseende å
omförmälda, af Kongl. Maj:t föreslagna eftergift, så vidt densamma anginge KansliRådet
Valerius, har Kongl. Maj:t nu, med åberopande af de skäl, som föranledt
nyssberörde, den 19 Augusti 1844, aflåtna nådiga proposition, samt med afseende
jemväl å det ömmande förhållande, att genom utkräfvandet af den ringa andel
utaf ifrågakomne ersättning, hvartill Kansli-Rådet Valerii bo skulle kunna lemna
tillgång, denne förtjente embetsmans familj skulle blifva alldeles utblottad, täckts
till Rikets Ständer göra nådig framställning derom, att, i likhet med hvad förut
blifvit Presidenten af Billberghs sterbhusdelegare medgifvet, befrielse från fullgörande
af den Kansli-Rådet Valerius ådömda ansvarsskyldighet för omförmälda balans
måtte varda hans enka och barn beviljad; i sammanhang hvarmed Kongl.
Majrt behagat i nåder tillkännagifva, att den efter aflidne Tullförvaltaren Finér
yppade balans, å tillsammans 172,997 R:dr 3 sk. S rst. numera genom derå
gjorda afbetalningar blifvit förminskad till 111,822 R:dr 2 sk.
Jemte den å högstberörde nådiga proposition af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln meddelade remiss har Utskottet fått emottaga ett af Herr Carl Printzensköld
afgifvet anförande, deruti haft anhållit, att Utskottet icke måtte tillstyrka
Rikets Ständer bifall till den nådiga propositionen i vidsträcktare mån, än att
Printzensköld blefve bibehållen vid sin lagliga rätt till det honom, såsom Advokatfiskal
i Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Rätt, tillkommande aktoratsarfvode å
det Kansli-Rådet Valerius i lifstiden ådömda, nu ifrågavarande ansvarighets-beloppet,
så vidt' samma aktoratsarfvode icke redan blifvit af Printzensköld sjelf eftergifvet.
Ehuruväl Utskottet fullt inser vigten deraf, att gällande författningar, som röra
kontrollen öfver statsmedlens behöriga förvaltning, varda med noggrannhet tillämpade,
har Utskottet dock funnit, att, på sätt jemväl den Kongl, propositionen
innehåller, flera omständigheter förekommit, föranledande till ett skonsamt bedömande
af den förseelse, hvarför ifrågavarande ersättningsskyldighet blifvit KansliRådet
Valerius ådömd; i följd hvaraf och med afseende tillika dels å Kansli-Rådet
Valerii långvariga och för fäderneslandet gagnande embetsmanna-verksamhe,t och
dels derå, att utkräfvandet nu af den ådömda ersättningsskyldigheten i hela dess
vidd skulle hardt drabba hans enka och oförsörjda barn, hvilka derigenom blefve
Slats-Utskoltets Utlåtande. Oi 26.
5
försätta i en utblottad belägenhet, Utskottet lör sin del finner en sträng tillämpning
af lagens bud här icke vara med billigheten fullt förenlig. Rikets Ständer
hafva ock genom sina vid föregående riksdagar i denna fråga fattade beslut och
de derför anförda skiil visat, att do ansett bilfighetsgrunder tala derför, att lagens
kraf icke i sin fulla stränghet blefve emot Kansli-Rådet Valerius tillämpad, likasom
Rikets Ständer vid niistlidne riksdag uttalat en dylik åsigt genom sitt då
fattade beslut, hvarigenom medgifvits, att den Presidenten af Billbergh i lifstiden
ädömda ersättningskyldighet i ifrågavarande balansmål finge till förmån för hans
efterlemnade familj cftcrgilvas.
Vid sådant .förhållande och då, hvad beträffar Advokatfiskal^! Printzenskölds
ofvanberörda anspråk. Kongl. Brefvet den 50 April 1799 och ‘23 ,§ i Kongl.
Maj:ls nådiga instruktion för Dess och Rikets Kammar-Rätt den 15 Oktober
1831 tillägga Advokalfiskalen derstädes aktoratsarfvode med 12 procent endast
af de medel, som efter hans handläggning uti kronans eller andra allmänna kassor
inflyta; hvilket i detta fall icke ägt rum, samt Utskottet anser Kongl. Majis
och Rikets Ständers rätt, alt, när bevekande omständigheter sig förete, eftergifva
ådömda medel, vara alldeles uppenbar och icke inskränkt genom den underordnade
procentfrågan, har Utskottet, enär billighetsskäl icke heller tala för bifall till
Printzenskölds yrkande, emedan han genom det arfvode, honom jemlikt nämnde
Kongl. Författning, af det å den Finérska balanssumman redan inbetalda beloppet,
61,175 R:dr 1 sk. 5 rst., erhållit en icke ringa godtgörelse för sitt i och för
detta balansmål hafda besvär, trott sig böra tillstyrka Bikets Ständer,
att, utan afseende å det utaf Advokalfiskalen Printzensköld nu
framställda anspråk på aktoratsarfvode, lill svar å Kongl. Majis
nådiga proposition medgifva, att Kansli-Rådet Valerii enka och
efterlemnade barn må befrias från den ansvarsskyldighet, Kansli
«i
O ’
Rådet Valerius i lifstiden blifvit ådömd, för den elter Tullförvaltaren
Finér år 1837 yppade balans.
Stockholm den 21 Januari 1854.
Reservationer:
Af Herr Biskop Annerstedt, som ansåg att detta beslut afskar möjligheten
att pröfva ett annat tili Utskottet remilleradt ärende, angående aktoratsarfvode
till Advokatfiskal i Kammar-Rätten, å eftergifna medel utaf framlidne Tullförval
taren
Finérs propriebalans.
Af Herr von Troil, S. G., som instämde i Herr Biskop Annerstedts reservation
och dessutom yttrade: »Då obestridligt är, att utan Rikets Ständers mellanHih.
lill H. St. Pral. 1855 & 185 4. i Sami. 1 Afd. 11 Baft. 2
c
Stats Utskottets Utlåtande, M 26.
komst, <len för aflidne Kansli-Rådet Valerii qvarlåtenskap erhållande försäljningssumma
komme att i Kronans kassor inflyta, och Kammar-Rättens Advokatfiskal i
sådant fall, enligt 23 g af den för detta embetsverk utfärdade instruktion, varit
fullt berättigad att å samma belopp utbekomma 12 procent, såsom aktoratsarfvode,
kan jag ej med min röst biträda tillintetgörandet af denna, såsom mig synes,
lagliga rätt.»
»Finna Rikets Ständer den nu gällande instruktionen olämplig, må de då
söka att i laglig väg deruti tillvägabringa rättelse, men så länge instruktionen är
gällande, tror jag ej att det är förenligt med den statsmagts värdighet, som för
sina beslut är oantastlig, att tillintetgöra, om icke dess bokstaf, åtminstone dess
andemening.»
»Lika med Utskottets majoritet anser .jag likväl billigheten fordra, att KansliRådet
Valerii efterlemnade maka och barn må, på enahanda sätt som för Presidenten
af Billberghs sterbhus stadgades, befrias från all ersättningsskyldighet i
Finérska balansmålet; och någon annan utväg synes då icke återstå, än att besluta,
att aktoratsarfvode, beräknadt efter det belopp, boupptecknings-instrumentet
upptager såsom tillgäng för gäldande af Kronans fordran, må få af statsmedel utbetalas.
»
Af Herr Virgin, C. U-, som förenade sig med Herr von Troil; samt
Af Herr Bildt, D. G., hvilken, jemte det han instämde med Herr von Troil,
desto helre reserverade sig mot det fattade beslutet, som Utskottet icke ens
medgifvit Herr Printzensköld, att på juridisk viig göra sin rätt gällande.
Slats-Utskollets Utlåtande, J)? 27.
i
JVS 27.
Ank. till Exp.-Dtsk. d. 13 Febr. 18S4, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den sedan början
af 4850 och 4854 års Riksdag förflutna tid.
(Rgs Afd.)
Till följd af Riksdags-Ordningens 30 § och efter erhållne remisser från samtliga
Riks-Stånden å Rikets Ständers åren ISSI och 1855 församlade revisorers berättelser om
granskningen af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, har Stats-Utskottet ej allenast
genomgått dessa bland Riks-Ståndens ledamöter utdelade berättelser samt gjort sig närmare
underrättadt om de förhållanden, hvaraf deruti förekommande framställningar föranledts,
utan äfven genomläst de hos Fullmäktige förda protokoller från den tid, hvilken den
af Revisorerne verkställda protokolls-granskning 'omfattat; till och med dpn 25 November
nysslörlidet år, eller den dag, då Fullmäktige afgålvo sin, Stats-Utskottets memorial As 3
bifogade, berättelse till Rikets nu församlade Ständer. Utskottet får derföre, i öfverensstämmelse
med hvad vid föregående riksdagar iakttagits, nu i ett sammanhang afgifva sina
yttranden så väl öfver hvad Revisorerne anmält, erinrat och föreslagit, som öfver hvad
under den af Utskottet fortsatta granskning af forvaltnings-åtgärderna vid Riksgälds-kontoret
förekommit.
l:o
Angående afskrifning af åtskilliga i Riksgälds-kontorets räkenskaper balanserade
fordringar för lyftade kreditiv-summor.
(1851 års Revisions-berättelse sid. 38 och 1853 års Revisions-berättelse sid. 55—57.)
Efter omförmälande af de redovisningar, som blifvit afgifna för de, mellan 1834 och
1835 samt 1840 och 1841 års Riksdagar, utaf dåvarandre mindre kreditiv lyftade summor
till befästande af Stockholms avenyer, Waxholms bestyckning och kostnader för garnisonsförstärkningen
här i hufvudstaden under sommaren år 1858, hafva 1851 års Revisorer,
då det syntes vara utan ändamål, att de för nu uppgifna föremål utaf nämnde kreditiv
utbetalda och vederbörligen redovisade summor, i Riksgälds-kontorets räkenskaper vidare
balanserades, hemställt, att det återstående beloppet, 552,892 R:dr 54 sk. 5 rst., utaf ifrågavarande,
sedan 1840 och 1841 årsi Riksdag inom linien upptagna, kreditiv-medel ma ur
dessa räkenskaper helt och hållet afloras.
Likaledes hafva 1853 års Revisorer föreslagit afskrifning i Riksgälds-kontorets hufvudbok
af der upptagna fordringar för lyftade och sedermera icke återbetalda eller ersatta
medel utaf följande, vid 1847 och 1848 års Riksdag å detta verk anvisade kreditiver,
nemligen:
Bih. lill R. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Samt. 1 Afd. 12 Haft. 1
i
Slats-Ulskottels Utlåtande, JYl 27.
Utaf det mindre kreditivet 480,000:
hvilka medel lyltats och användts till kostnader för karantänsanstalter
emot kolerafarsoten,
» det särskilda kreditivet för bestridande af kostnaderna för den genom
oroligheterna i hufvudstaden under Mars månad 1848 föranledda
förstärkning af härvarande garnison  112,548: 24. 9.
och utaf kreditivet å 2,000,000 R:dr för sådana utgifter och kostnader,
sorn de förberedande rustningarne äfvensom andra af 1848
års politiska förhållanden påkallade åtgärder medförde; af hvilken
kreditiv-summa från Riksgäldskontoret utbetalts
1,830,000:
eller med tillägg af kontorets ränte’-utgifter för
härtill upplånade medel . 87,988: 36. 8.
R:dr 1,917,985: 36. 8.
deraf Riksgälds-kontoret likväl, genom den för
åren 1848, 1849 och 1880 uttaxerade s. k.
krigsrustnings-afgift erhållit godtgörelse för . 942,251: 27. 41.
hvadan Riksgälds-kontorets återstående fordran för de af nu ifrågavarande
kreditiv utbetalda medel skulle uppgå till  978,784: 8. 9.
oell hafva Revisorerne såsom, skäl för den föreslagna afskrifningen af dessa kreditiv fordringa
r, utgörande ett sammanräknadt belopp af ej mindre 1,558,102 R:dr 55 sk. 6 rst.,
anlört'och yttrat: att föreskrifna redovisningar för de å omförmälde 3:rie kreditiver lyftade
summor blifvit afgilna samt af Rikets Ständers Revisorer granskade; — att Riksgälds-kontoret
redan återbekomma hvad som å kreditivet till kostnaderne för garnisons-förstärkningen
reqvirerats och utbetalts utöfver det till sagde kostnader använda belopp; — att vid
redovisningarnes granskning lör öfrigt ingen anmärkning förekommit, sorn kunde föranleda
ytterligare återbäring till Riksgälds-kontoret af större eller mindre del utaf de derifrån utbekomna
medlen; — att, hvad särskildt beträffade det för karantäns-kostnaders bestridande
utgilna belopp, Riksgäldskontoret desto mindre hade att förvänta någon återbetalning deraf,
sorn det vid sistförlidna Riksdag anvisade mindre kreditiv måst för enahanda kostnader
ytterligare anlitas; samt att det således syntes ändamålslöst att i räkenskaperna än vidare
upptaga meranämnde kreditiv-fordringar, helst deras fortsatta balansering kunde föranleda
oriktig föreställning om Riksgälds-kontorets disponibla tillgångar eller verkliga kapitalöfverskott.
Vid de af Revisorerne uppgifna och utredda förhållanden, och då Utskottet jemväl
delar Revisorernes härvid yttrade åsigter, får Utskottet tillstyrka,
att ej mindre Riksgälds-kontorets, redan för flere år tillbaka inom linien i
räkenskaperna förda, återseende fordran för de, under tiden mellan 1854
och 1855 samt 1840 och 1841 års riksdagar, lyfläde medel utaf dåvarande
mindre kreditiv, än de i samma verks räkenskaper hittills balanserade fordringar,
i anledning af verkställda utbetalningar utaf ofvannämnde under
riksdagen åren 1847 och 1848 beviljade 5:ne kreditiver må, vid afslutandet
af nysslprlidet års hufvudbok, i vanlig ordning afskrifvas.
Stals-Utskotlels Utlåtande, JYs 07.
3
Angående återstående fordringar hos f. d. Kongl. Nummer-lotteriets kolleklörer.
(1853 års Revisions-brrältelse sid. 37.)
DS enligt hvad Riksgälds-kontorels Ombudsman i sin till Revisorerne afgifna berättelse
anmält, tillgång tili liqviderande af dessa fordringar saknats ej allenast hos gäldenärerne,
förre Nummer-lotteri-kollektörerne C. H. Rolin och J. Akerman, utan,äfven hos
deras löftesmän, samt preskriptions-tiden för vidare ulsöknings-åtgärders vidtagande tilländagått,
långt innan målen angående desse kollektörers uppbördshalanser blefvo öfverlemnade
till Ombudsmannens vid Riksgälds-kontoret handläggning, hafva Revisorerne tillstyrkt
afskrifning af det i Riksgälds-kontorets räkenskaper under titel: »Fordringar hos f. d.
Nummer-lotteri-kollektörer» upptagna kapital-belopp, 501 R:dr 41 sk. 8 rst.
Beträffande tillkomsten, beskaffenheten och indrifningen af omförmälde 2:ne balanser,
har Utskottet inhemtat: att Bolins balans inträffat före år 1818, vid hvilket års början
hans skuld, enligt balansräkningen, utgjorde 661 R:dr 22 sk. 3 rst; att sedan balansen
under samma år genom försåld lösegendom minskats, för det återstående, i Bolins konkurs
bevakade, balansbeloppets utbekommande lagsökningar emot hans löftesman, i början
af 1820-talet, anställts; — att kollektören Åkermans skuld, enligt deröfver år 1823 upprättad
balansräkning, utgjorde 149 R:dr 5 sk. 4 rst.; att denna skuld genom aflemnade
vinstsedlar samma år minskats tillo 81 R:dr 9 sk. II. rst.; att någon tillgång till detta
IMopps liqviderande hvarken hos Åkerman elier hos hans löftesmän funnits; samt att,
alltsedan år 1824, någon anteckning angående ifrågavarande balanser icke förekommer uti
det af Ombudsmannen vid f. d. Nummer-lotteriet förda och, efter dennes dödliga frånfälle,
år 1842 till Riksgälds-kontoret öfverlemnade Diarium.
•femte meddelandet af dessa upplysningar, får Utskottet förklara, alt Utskottet instämmer
i Revisorernes tillstyrkan.
att det ännu återstående obetalda beloppet af meranämnde 2:ne uppbördsbalanser
må i Riksgälds-kontorets räkenskaper afskrifvas; lärande denna
afskrifning, i händelse Rikets Ständer dertill lemna silt bifall, vid alsintandet
af nästlidet års hufvudbok, få verkställas.
5:o.
Angående Riksgälds-kontorels räkenskapers och de summariska räkningarnes
jemförande.
(1853 års Revisions-berättelse sid. 32.)
Sednast församlade Revisorer, — sorn, vid den i sammanhang med granskningen af
Riksgälds-kontorets hufvudböcker anställda jemförelse mellan der befintliga sammandrag
öfver landtränteriernas levererinear och samma ränteriers månadsförslag samt de från
vederbörande Landskontor till Riksgälds-kontoret inkomna summariska räkningar, icke
funnit anledning till någon egentlig anmärkning, — hafva dock erinrat, att Riksgälds-kontorets
räkenskapers och de summariska räkningarnes jemförelse försvårats derigenom, att,
allt hvad utaf vissa algifter till Riksgälds-kontoret under hela året öfver-remitterats, utan
afseende å de särskilda levereringstiderna och remisserna, blifvit uti de summariska räkningarne
sammanfördt i en enda post.
4
Stats-Utskoltels Utlåtande, Jl» 27.
Dä Fullmäktiges uppmärksamhet blifvit fästad å det förhållande, som till denna
erinran föranfedt, förmodar Utskottet, att, derest summariska räkniugarnes jemförande med
Riksgälds-kontorets räkenskaper kan för Rikets Ständers Revisorer underlättas, utan olägenhet
eller ökade göromål för de vid Landskontoren anställda tjenstemän. Fullmäktige
vidtaga de i sådant fall för detta ändamål erforderliga åtgärder; hvarföre Utskottet anser
det af Revisorerne anmälda förhållande
icke påkalla något beslut eller någon särskild åtgärd å Rikets Ständers sida.
4:o.
Angående ränte- och kapital-inbetalningarne för erhållne byggnads- och valtenaftappning
slån.
(1851 års Revisions-berättelse sid. 47.)
I afseende på dessa årliga inbetalningar hafva de år 1831 församlade Revisorer erinrat,
att desamma icke blifvit fullgjorda inom de i skuldförbindelserna bestämda terminer;
hvarförutom det fästat Revisorernes uppmärksamhet, att flera till odlings- eller vattenaftappningsföretag
utbekomna lån, för hvilka betalningsskyldigheten redan år 1848 vidtog,
uti 1830 års räkenskaper funnes med sitt ursprungliga kapitalbelopp utbalanserade; och
hade det derjemte förekommit Revisorerne anmärkningsvärdt, att Riksgälds-kontoret i slutet
af år 1851 ännu icke erhållit ersättning för extra brandförsäkrings-afgilter, sorn utaf
Styrelsen för städernas allmänna Brandstodsbolag blifvit utskrifna och af Riksgälds-kontoret
under år 1849 förskottsvis betalda för några till kontorets säkerhet intecknade egendomar
i sladen Wenersborg.
Vid anställd undersökning om förhållandet med liqviderna lör ofvanberörde lån, har
Utskottet funnit Revisorerne ägt grundad anledning lill sin i sagda hänseende gjorda anmärkning;
dock hafva ifrågavarande liqvider under de sednaste åren i allmänhet blifvit
verkställda med mindre tidsutdrägt och afvikelse från de härom i skuldförbindelserna intagna
bestämmelser. Dessutom måste, hvad vatlenaftappnings-lånen beträffar, de löreskrifna
årliga inbetalningarnas fördröjda verkställighet till en del tillskrifvas det för sådana lån vid
1844 och 1845 års riksdag stadgade betalningssätt, enligt hvilket de förfallne kapital- och
räntebeloppen skola i sammanhang med allmänna utskylderna erläggas och till Riksgäldskontoret
inlevereras. 1 belraktande häraf och då, efter hvad Utskottet inhemta), de liqvider,
å hvilkas underlåtenhet Revisorerne fästat särskild uppmärksamhet sedermera blifvit
fullgjorda, samt Utskottet tror sig kunna antaga att vederbörande tjenstemän vid Riksgäldskontoret,
utan vidare erinran, skola hädanefter noga vaka öfver behörigt iakttagande af de
för emförtnälda lån föreskrifna betalningsvilkor; anser Utskottet hvad Revisorerne yttrat
och erinrat i fråga om inbetalningarne å en del af de från Riksgälds-kontoFet utgilna låneunderstöd
för
närvarande icke föranleda någon Rikets Ständers åtgärd.
5:o.
Angående utbetalda förskott till kontors-expenser samt kort- och tidningsstämplings-koslnader
m. m.
(1833 års Revisions-berättelse sid. 54.)
Med anledning af Revisorernes gjorda hemställan om meddelandet af föreskrift angående
algifvande af redogörelser vid hvarje års utgång för de till expenser vid Riksgälds
-
Stals-Ulskottcts (Jllålande, M 27.
5
kontoret och utgifter för Rikets Ständers hus samt kostnader för kort- och tidniogsstämplingen
förskottsvis ulanordnade och dessförinnan icke redovisade medel, hafva Fulimäktige,
efter hvad Utskottet inhemtat, under den IS nästlidne December förordnat: att för alla
sädana förut icke redovisade förskott särskilda redogörelser skola i början af hvarje år
afgifvas för alt, efter vederbörlig granskning, intagas i Riksgälds-kontorets räkenskaper
för det nästföregångna året; genom hvilket stadgande således den af Revisorerne i sagde
hänseende föreslagna föreskrift redan blifvit till framtida iakttagande meddelad; hvadan
någon vidare åtgärd i anledning af Revisorernes framställning härom icke
lärer erfordras. v
G:o.
Angående förändrandet af Riksgälds-kontorets nuvarande organisation.
(1853 års Revisions-berättelse sid. 54.)
Utskottet, som från Fullmäktige emottagit ej mindre det, förslag till Riksgälds-kontorets
förändrade organisation, hvilket till följd af Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade
beslut, blifvit uppgjordt, än Fullmäktiges betänkande angående den föreslagna nya
organisationen jemte flera andra, samma ärende rörande handlingar, ämnar att härom afgifva
särskildt Utlåtande; till hvilket Utskottet alltså får hänvisa.
7:o.
Angående Riksgälds-kontorets åliggande alt godtgöra postporto för de till
detta verk ankomna fribref.
(1853 års Revisions-berättelse sid. 51.)
Då Utskottet ansett lämpligast, att rörande denna fråga samt hvad Fullmäktige, med
hänsigt till ersättningsskyldigheten för nämnde postporto hemställt, likaledes afgifva särskildt
utlåtande, har Utskottet nu endast velat anmäla, att Utskottet dervid kommer alt
yttra sina åsigter i afseende på de omständigheter och förhållanden, sorn, i fråga om Riksgälds-kontorets
åliggande att betala porto för emottagna fribref, finnas i revisions-berättelsen
anförda.
8:o.
Angående de till vägförbätt) ingar beviljade anslag utaf härtill vid sednaste
Riksdag anvisade medel.
(1853 års Revisions-berättelse sid. 64—68.)
Efter uppgifvande! af de väganläggnings- eller vägförbättrings-företag, till hvilka de
för sådana arbetens befordrande vid sednast förlidrie Riksdag anslagne medel blifvit af
Kongl. Maj:t i nåder disponerade, hafva Revisorerne anfort, hurusom af denna uppgift,
bland annat, inhemtades, att för anläggningen af en chaussé från Malmö till Kalinan jemte
dermed förenad brobyggnad öfver Sege å erhållits ett statsanslag af R:dr 29,800: — —
samt för chaussé-anläggning mellan Kalinan och Lund dessutom . . » 56,644:32. —
och således tillsammans för förbättringen af vägen mellan Malmö och Lund „ 86,444: 32. —-
äfvensom att för en vägomläeening lill undvikande af Dalkarlsbacken, på
vägsträckningen mellan Enköping och Stockholm, anslagits ett belopp af » 30,000: — —
6
Stats-Ulskollels Utlåtande, J\s 27.
■ Vidare hafva Revisorerne anmält och yttrat: att uti ett och annat bland de Kongl."
Bref, som Fullmäktige, angående vägförbättringar eller andra med bidrag af allmänna medel
understödda arbetsföretag fått enyottaca, funnes det belopp uppgifvet, hvartill kostnaden
för arbetets utförande, enligt det deröfver uppgjorda samt af Kongl. Maj:t i Nåder gillade
och fastställda kostnadsförslag, skulle uppgå; och då häraf således visade sig hvad det
enskilda tillskottet för samma företag beräknats utgöra, ansåge Revisorerne, att det skulle
vara upplysande lör ej mindre kommande Revisorer än Rikets Ständers Stats-Utskott, om
en dylik uppgift i hvarje fall funnes bland Riksgälds-kontorets handlingar att tillgå.
Beträffande den af Revisorerne särskildt omförmälda vägomläggningen för Dalkarlsbackens
undvikande, har Utskottet af den hos Fullmäktige förda utgiftsbok och deruti
antecknade Kongl. Bref saint de af Utskottet lästa protokoller inhemtat följande upplysningar,
hvilka Utskottet ansett sig böra Rikets Ständer meddela.
I afseende på utbetalningen af det till detta väaomläggningsarbete, hvilket borde
vara fullbordad! inom den 1 Oktober innevarande år 185-i, i Nåder beviljade statsanslag
stadgades i Kongl. Brefvet ilen 15 Maj 1852, att Arbets-Direktionen, efter företeende hos
Fullmäktige af det ingångna och afslutade kontraktet, så snart arbetet bevisligen blifvit
börjadt, skulle äga utbekomma .
R:dr 10,000.
och i Mars månad 1853
» 10,000.
samt vid samma tid innevarande år
» 5,000.
och när arbetet vore i behörig ordning afsynadt och godkändl, återstoden eller » 5,000.
Suna R:dr 30,000.
Men sedan första tredjedelen af denna anslagssumma i Juni månad 1852 från Riksgälds-kontoret
utbetalts, så och uppå Arbets-Direktionens derom i underdånighet gjorda
ansökning, medgaf Kongl. Maj:t, enligt Dess Nådiga Bref af den 8 September samma år
den förändring i de förut bestämda betalningsterminerna, att utaf det då återstående beloppet
skulle 10,000 R:dr få utbekommas den 1 påföljde Oktober och 10,000 R:dr efter
arbetets afsynande och godkännande, under förbehåll likväl, att innan förstnämnde summa
linge lyftas borde iidor Fullmäktige vara vederbörligen styrkt, dels att det å vägomläggningen
nedlagda arbete motsvarade den vid förelagets påbörjande erhållna tredjedelen utål
anslaget samt blifvit enligt arbetsplanen behörigen verksläldt, »dels ock att Arhets-Direktionen
uti en till Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader aflemnad förbindelse
formligen åtagit sig vägnmläggningens fullbordande inom nästkommande (1855) års utgång.»
Oaktadt detta förbehåll och den i öfverensstämmelse dermed afgilna förbindelse,
har Direktionen, sorn i Oktober månad 1852 fick lyfta andra tredjedelen utaf meranämnde
anslag, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit om arbetstidens utsträckning till innevarande
års slut, hvilken anhållan Kongl. Maj:t under den 25 sisth Oktober i så måtto bifallit,
att Kong). Maj:t i Nåder beviljat anstånd till den 1 November detta år med fullbordandet
och afsyningen al ifrågavarande vägomläggningsarbete; hvadan således tiden för dess
utförande blifvit förlängd utöfver den före medgifvande! al förändringen i utbetalningsterrninerna
bestämda tidpunkt.
Vidkommande den upplysning Revisorerne ansett böra bland Riksgälds-kontorets
handlingar finnas att tillgå angående det belopp, kostnadsförslagen för vägförbättringar samt
andra med allmänna medel understödda arbeten upptaga, så torde frågan om sättet förberedande
af en sådan upplysning rörande de arbeten, dertill statsbidrag framdeles varda
anvisade, lämpligast böra behandlas i sammanhang ined de allmänna bestämmelser och
föreskrifter, som i afseende på dylika bidrags beviljande och utbetalning, lära vid denna
riksdag komma att meddelas.
Slals-Utskollels Utlåtande, J\l 27.
!f
9:o.
Angående kreditivel för bestridande af den genom postskjutslegans förhöjning
uppkommande kostnad för Post-verket.
(1835 års revisions-berättelse sid. 74.)
Enär detta kreditiv, på sätt Revisorerne tillkännagifva, blifvit med liela sitt i Riksgälds-kontorets
reglemente anvisade belopp, 15,000 R:dr utbelaldt, och då skyldigheten för
Riksgälds kontoret att fortfarande tillhandahålla Postverket en de! af de kostnader, som
för allmänna postens förtskafiände erfordras, under det att en viss bestämd summa af
postintraderna årligen användes till andra statsutgifters bestridande, föranleder en onödig
omgång och inveckling af redovisningen och räkenskapsförhållandena inom begge dessa
verk, anser sig Utskottet äga full anledning hemställa,
att nämnde kreditiv må upphöra samt det för postskjutsens bekostande
erforderliga belopp tagas i betraktande vid bestämmandet af Stats-verkets
behållna inkomst utaf postmedlen.
10:o.
Angående en antecknings- eller s. k. vigilansbok öfver innehafvare af eller
löftesmän för valtenaftappningslän.
(1831 års revisions-berättelse sid. 67.)
Med anledning af den i berättelsen angående 1831 års revision gjorda anmälan om
saknaden af en antecknings- eller så kallad vigilansbok öfver de personer, hvilka, i egenskap
af låntagare eller löftesmän, åtagit sig betalningsansvaret för sådane till vattenaftappningsarbeten
utgifna låncbidrag, som icke i sammanhang med allmänna kronoutskylderna
återbetalas, har Utskottet ansett sig böra upplysa, att, till följd af Fullmäktiges i början af
1832 vidtagna beslut skall hos kommissariatet, jemte ett i alfabetisk ordning upprättadt
personal-register, föras en dylik vigilansbok i afseende på skuld- och borgens-förbindelser
för alla sådana lån, derför personligt betalningsansvar åligger vederbörande reversutgifvare
och löftesmän, uti hvilken bok de i nyssnämnde egenskap ansvariga personernas namn
skola vara upptagna.
ll:o.
Angående fördröjde a/lemnande till Fullmäktige af inkomna resolutioner och
andra handlingar rörande åtskilliga valtenaftappningslän.
Under den verkställda läsningen af Fullmäktiges protokoller för tiden mellan sednaste
statsrevisions och nuvarande ; rik sdags början har Utskottet anmärkt, att, efter det
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings Län, uti skrifvelse af den 50 Maj nyssförlidet
år, hvilken skrifvelse kommissariatet den 21 i nästpåföljde månad emottog, till Riksgälds-kontoret
insändt meddelade resolutioner jemte andra handlingar angående fördelningen
af betalningsskyldigheten för 8 st. till vattenaftappningar inom nämnde län utbekomna
lån, har kommissariatet icke förr än den 6 sistlidne Oktober eller kort före besvärstidens
utgång, aflemnat samma resolutioner och handlingar til! Fullmäktige; hvadan Fullmäktige,
som funnit åtskilliga upplysningar rörande dessa mål böra från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inhemtas, varit löranlåtne att till bevarande af Riksgälds-kontorets rätt och talan,
låta reservationsvis anföra besvär öfver nämnde resolution, samt måst utan afbidan af
protokollets justering låta till Riksgälds-kontorets ombudsman expediera sina beslut angående
samma resolutioners överklagande.
8
Stats-Utskotlels Utlåtande, JU 27-
De upplysningar. Utskottet rörande dessa mål inhemtat, hafva väl icke tillfredsställande
förklarat den anmärkningsvärda långsamhet, hvarmed kommissariatet sagde mål handlagt
och expedierat, men, enär Fullmäktige icke lära underlåta tillse, det kommissariatet hädanefter
utan dylikt dröjsmål behandlar inkomna ärenden, har Utskottet
trott det nu anmärkta förhållabdet icke påkalla någon åtgärd å Rikets
Ständers sida.
12:o.
Angående anläggningen af strandgatan och kajmuren nedanför Riksgäldskontgrels
hus.
(1853 års Revisions-berättelse sid. 77—80.)
Vid anställd jemförelse mellan de af Rikets sednast församlade Ständer meddelade
beslut och föreskrifter rörande nyssnämnde arhetens utförande och det sätt, hvarpå desamma
sedermera blifvit verkställda, har Utskottet visserligen funnit att icke alla de gifna
föreskrifterna till fullo blifvit följda, men då dessa arbeten i sin helhet äro så utförda,
att de framdeles böra komma att motsvara och uppfylla de ändamål, Rikets Ständer med
dem äsyftat, och då, enligt Utskottets åsigt, Fullmäktige ingalunda saknat skäl till sina
med hänsigt till samma arbeten och deras verkställande vidtagna beslut och åtgärder, samt
arbetena numera äro fullbordade och vid derå af behörig tjensteman förrättad besigtning
godkända, anser sig Utskottet äga tillfyllestgörande anledning tillstyrka Rikets Ständer
att jemväl godkänna Fullmäktiges åtgärder vid verkställigheten af meranämnde
arbetsföretag.
1 sammanhang härmed får Utskottet anmäla, att Utskottet frän Fullmäktige emottagit
en särskild framställning angående inhägnande af den del utaf Riksgälds-kontorets tomt,
som ligger emellan kontorets hus och den nya strandgatan, samt att Utskottet ofördröjligen
skall till Rikets Ständer inkomma med sitt af denna framställning föranledda yttrande.
13:o.
Angående decharge för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning.
(1851 års Revisions-berättelse sid. 67. — 1855 års Revisions-berättelse sid. 80.)
Utskottet, som, lika med hvad Revisorerne sammanstämmande yttrat, funnit Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret under hela den tid, hvarom nu är fråga, hafva med fullkomligt
nit och ospard möda uppfyldt de af Rikets Ständer dem lemnade uppdrag, får alltså tillstyrka,
att Fullmäktige må tillerkännas decharge för de sedan förlidne Riksdags
början till och med den 25 November nästlidet år, af Fullmäktige vidtagna
samt i deras protokoller antecknade beslut och åtgärder.
Stockholm den 13 Februari 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT BOS JOH. BECKMAN, 1884.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 28-
I
N:o 28.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Febr. 1854, kl. 1 e. m.
Ut/Mande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständers Stats-Utskott, angående verkställd fördelning
emellan särskilda Embetsverk af den utaf Rikets Ständer anslagna.
summa till gratifikationer och ljuspenningar åt extra
ordinarie tjenstemän och vaktbetjente.
(U. A.)
Uti en till Stäts-Utskottet den 16 November nästlidet år aflåten Nådig
Skrifvelse liar Kongl. Majit gifvit Utskottet tillkänna, att, sedan Rikets sednast
församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den 3 Maj 1851, jemte anmälan
om deras, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition, vidtagna beslut,
att, i stället för de af statsmedel hittills till extra ordinarie tjenstemän och Vaktbetjente
anordnade ljuspenningar, hvilka komme att upphöra, å ltiks-staten uppföra
ett anslag af 10,000 r:dr banko, att användas till gratifikationer åt dylika
tjenstemän och vaktbetjente vid allmänna embetsverken, med undantag af Tulloch
Postverken samt Styrelsen öfver fängelser och arbets-inrättningar i riket,
och tills vidare till ljuspenningar åt sådane tjenstemän och betjente, hvilka re
-
Bih. lill it. St. Fröt. 1853 §f 1854. 4 Sami. 1 Afd. 13 Haft.
1
2
Sfats-Utskottets Utlåtande, N:o 28.
dan deraf kommit i åtnjutande och fortfarande genom flit och tjenstgöring kunde
anses dertill berättigade, tillika anhållit det Kongl. Majit måtte meddela Rikets
nu församlade 'Ständer den definitiva fördelning af ifrågavarande gratifikationsmedel,
sorn af Kongl. Majit blefve beslutad, på det Rikets Ständer måtte
komma i tillfälle, att på vederbörande stater ä hufvudtitlarne uppföra det belopp,
som i förenämnde afseende borde tillkomma hvart och ett embetsverk
samt i förhållande dertill nedsätta anslagen för expenser, ved och ljus, Kongl.
Majit, efter inhemtande af Kongl. Stats-kontorets underdåniga utlåtande, funnit
godt i Nåder förordna:
1 :o Att det anslag af 10,000 ridr, hvilket Rikets Ständer beviljat till
fördelning embetsverken > emellan, såsom tillgång för gratifikationer ät sädane
lönlöse tjenstemän, hvilka under tjenstgöring Utmärkt sig för flit och skicklighet,
äfvensom åt extra ordinarie vaktbetjening, då behofvet så kräfver, skall framdeles,
när summan blir till fullo disponibel, fördelas emellan nedannämnde em
-
betsverk till följande belopp åt hvartdera, nemligen:
Kongl. Justitiffi-revisions-expeditionen  1,000:
v Kammar-kollegium  1,000:
» Svea Hofrätt  900:
» Götha Hofrätt  900:
v Krigs-kollegium  900:
» Kammar-rätten  900:
» Stats-kontoret med Mynt- och Kontroll-verken . 800:
r> Hofrätten öfver Skåne och Blekinge ..... 400:
n Kommerse-kollegiurn  383: 16. —
» Landtförsvars-departem entets kansli-expedition , . 300: — —
» Civil-departeinentets expedition  300:
» Finans d:o d:o
300:
» Ecklesiastik d:o d:o
3Ö0:
» Förvaltningen af Sjöärendena . . . . . . . 300: — •—-
5) Krigs-Hofrätten
100: — t—
.» Justitise-stats-expeditionen  100: —
» Justitise-kanslers-expeditionen  100:
» Öfverståthållare-embetet  100: — —-
Poliskammaren i Stockholm
100:
» Öfver-intendents-embetet . . . 100:
» Snndhets-kollegium
100: — —
Transport 9,383: 16. —
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 28. 3
Transport B:ko R:dr 9,383: 16. —
Carolinska Medico-kirurgiska Institutet .... 100: — —
Kongl. Riks-arkivet  100: — -—
n Bibliotheket
100:
d Sjöförsvars-departementets kansli-expedition . . . 66: 32. —
» Utrikes departements-expedition  50:
v Bergs-kolleginm  50:
» General-landtmäteri-kontoret  -50: —
» Museum  33: 16.—
» Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien . 33: 16. —
a Tabell-kömmissionen  33: 16. —
Summa B:ko R:dr 10,000: — —
2:o Att dessa gratifikations-medel skola ställas till disposition af vederbörande
Chef för embetsverket, hvilken eger att, efter öfverläggning med Expeditions-chef
uti Stats-expedition, Revisions-sekreterare uti Justitiae-revisionen,
Hofrätts-råden eller Kollegii-ledamöterne uti Hofrätt eller Kollegium, samt uti öfriga
verken med sin närmaste man, deraf anvisa bestämda belopp såsom vedergällning
åt lönlöse tjenstemän, hvilka under tjenstgöring vid embetsverket ådagalagdt
mera utmärkt llit och skicklighet, äfvensom att, der behofvet någon gång
sådant kräfver, anordna hvad som erfordras för extra ordinäre vakt-betjenings
biträde.
3:o Ätt, då likväl de extra ordinarie tjenstemän, hvilka redan innan den
16 Maj 1851 varit i åtnjutande af ljuspenningar, och som genom fortfarande flit
och skicklighet kunna, i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet den 15 Mars
1803, deraf anses förtjente, böra vid denna rättighets åtnjutande bibehållas, så
länge enahanda förhållande eger rum eller intilldess de i ett eller annat verk
befordras till någon lön på stat, och således de tillämnade gratifikations-medlen
icke annorlunda än småningom blefvo för det afsedda ändamålet disponibla, vederbörande
Departements-chefer ega tillse, att, i den mån rättigheten till erhållande
af ljuspenningar vid till Departementet hörande embetsverk upphör, motsvarande
belopp antingen blir arnandt till gratifikations-medel inom embetsverket,
på sätt nu är bestämdt, eller, om den detta embetsverk, enligt förestående
första punkt, tillkommande inskränkta andel icke sådant medgifver, varder öfverflyttadt
till det embetsverk inom Departementet, der tillgångarne äro ringare,
än de jemlikt förutnämnda reglering slutligen böra blifva.
4 Slals-Utskoltets Utlåtande, iV:o 28.
Och har Kongl. Majit derjemte Nådigst meddelat, att i följd af denna
reglering erfordrades för ifrågavarande ändamål af expensmedels-anslagen:
för 2:dra Hufvud-titeln
3,500: —
» 3:dje »
50:
» 4:de »
1,200: —
» 5:te » . . .:*  • 366: 32.
„ 6:te » ............. 1,016: 32.
» 7:de »
. . 3,133: 16.
» 8:de » • • • ... . . . . ... .. 733: 16.
Summa B:ko Ridr 10,000:
Jemte det Utskottet tillstyrker Rikets Ständer, att, i enlighet med den af
Kongl.. Maj:t sålunda verkställda fördelningen emellan embetsverken af förenämnde
gratifikations-medcl, medgifva uppförandet å de särskilda embetsverkens stater
af de föir ifrågavarande ändamål erforderliga belopp, emot det att anslagen
till skrifmaterialier och expenser minskas med motsvarande summor, får Utskottet,
enär de af Kongl. Majit Nådigst meddelade föreskrifter rörande sättet för framdeles
skeende utdelning inom vederbörande embetsverk af berörde medel, bland
annat, innehålla, att, vid fördelningen inom Hofrätt, endast Hofrätts-råden äga
att med Chefen öfverlägga om gratifikations-medlens användande, men det af flera
skäl synes vara lämpligt, att,, på sätt i rikets Kollegier eger rum, Hofrätt ens samtlige
ledamöter förklaras berättigade, att i sådane öfverläggmngar deltaga, tillika
hemställa, att Rikets Ständer, vid underdånig; anmälan om deras i ämnet nu
fattade beslut, ville till Kongl. Majit frambära en underdånig anhållan, det täcktes
Kongl. Majit Nådigst tillåta, att de uti 2:dra punkten af högstberörde Nådiga
skrifvelse förekommande orden, »Hofrätts-råden eller Kollegii-ledamöterne
uti Hofrätt eller Kollegier,«. utbytas mot orden: »Ledamöter i Hofr ätter och
Kollegier.»
Stockholm den 13 Februari 1854.
Stats-Ulskottels Utlåtande, N:o 29.
5
N:o 29.
Ank. till Exp.-Utsk. <3. 13 Febr. 1854, kl. 1 e, m.
Utlåtande,, i anledning af vackt motion om åtgärders vidtagande
till förekommande af felaktigt silfver mynt.
(U. A.)
Ilögloiliga Ridderskapet och Adeln: har till Stats-Utskottet remitterat en
af herr /Vesterstrand, Pehr, vackt motion, deruti förmäles, att man i sednare
tider klagat öfver vårt silfvermynts dåliga beskaffenhet, i så motto, att myntstyckena,
synbarligen de mindre, ej sällan klyfva sig och falla sönder i två
skällor, hvarigenom de blifva odugliga för rörelsen. Detta skulle komina deraf,
att, vid gjutning®» af silfvertenarne, ar hvilka, efter deras valsning, myntstyckena
utklippas, Mten ej förmår att tillräckligt tränga sig ur gjutformen, utan
någon del deraf stadnar qvar och i tenarne formerar blåsor, hvilka vid valsningen
plättas oeh utbredas. Sådant kunde likväl, efter motionärens tanka, ej
vid myntnirtgen utrönas, enär myntstyckena, såsom nya, med sina båda skifvor
hänga tillsammans, hvilket efter någon nötning upphör. Såsom vid andra gjutningar
tillgår, — att man nemligen genom ror bereder luften tillfälle att utströmma,
utan att han behöfver tränga sig igenom det i formen inkommande
gjutgodset, — trodde motionären, att luftblåsors formerande i mynttenarne skulle
förekommas om man> i formen för dessa tenars gjutning anbragte rör för luftens
afledande. Visserligen beredes genom rören ett större affall, hvaraf följer
en större kostnad vid myntnrngen, än förut varit vanligt, men på denna tillök
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 29.
ning i kostnad ansågs ej böra fästas afseende, om man derigenom erhölle ett
felfritt mynt.
Utskottet har, genom Kongl. Stats-kontoret, i ämnet erhållit åtskilliga
upplysningar, meddelade af Ofver-direktören för Kongl. Myntverket, och dervid
inhemtat: att orsaken hvarföre ett mynt någon gång klyfver sig i två halfvor
vore helt annan, än den motionären uppgifvit, nemligen dels för liten hetta hos
metallen, som gjutes, hvarigenom den del af metall-strålen, som först träffar det
jemförelsevis kalla ingjötets sidor, hastigt stelnar till en platt remsa, på hvilken
den andra delen af metallen sedan lägger sig utan att dermed rigtigt sammansmälta,
dels att öfra ändan af hvarje ten, som alltid genom metallens sjunkning
under stelnandet får en tämmeligen djup insänkning, blifver under utvalsning till
tunnt bleck dubbel, eller likasom sammanfogad af 2:ne lameller, hvilka kunna
hafva nog sammanhang, för att gå igenom alla myntnings-operationerna, men
sedermera under den allmänna rörelsen klyfva sig från hvarandra. Dessa olägenheter
kunde svårligen förekommas. genom anbragta rör, hvilkas ställning och
beskaffenhet Ofver-direktören ej kunde ur beskrifningen i motionen utleta, alldenstund
i de gjöten, som för tenngjutning begagnas, luften visst icke är på
minsta sätt innestängd. Genom en ändamålsenligare konstruktion och ställning
af gjötena, än de för |, i och r'a specier hittills begagnade, nu utdömda,
gjötena och med iakttagande af i allmänhet behöfliga försigtighetsmått, vore ali
anledning att bläsor och Hagor skola i de egentliga tenarne hädanefter förekommas,
ty de finnas icke i tenar för hela, halfva och qvart-specier, dä gjutningeu
verkställts sorn sig bör, och genom bortklippning , af den dubbelvikna ingjutningsändan
undviker man klippa plattor och att få dessa sammansatta af två
skållor. Slutligen kunde man, tvert emot motionärens förmenande, vid Myntverket
komma till kunskap om alla ilagors närvaro i mvnt-piecerna ganom klingning,
hvilken operation nu mera verkställdes på de smärre mvnt-piccerua, men
uraktläts den tid, då de anmärkta felaktigheterna inträffade.
Med anledning af hvad sålunda blifvit utredt, och då det dessutom icke
torde vara lämpligt att Rikets Ständer meddela föreskrifter, huru tekniska operationer
i verkstäder bäst skola företagas, hemställer Utskottet
att ofvanbcrörde motion icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Februari 1854.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 30,
N:o 30.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Febr. 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående utvändig reparation och dekorering af Biksgälds-kontorets
hus samt. uppförande af ett jernstaket vid den
nya strandgatan nedanför samma hus.
(RG:S Afd.)
Ilos Stats-Utskottet hafva Fullmägtige i Riksgälds-kontoret anmält, att,
ehuru redan för flere är tillbaka fräga hos Fullmägtige uppstått om företagande
af en utvändig reparation ä Riksgälds-kontorets hus, och oaktadt denna reparation
funnits ganska behöflig, Fullmägtige dock ansett sig böra uppskjuta densammas
verkställighet intilldess den förut ifrågasatta och hos Rikets Ständer
anmälda planeringen af platsen mellan nämnde hus och Riddarholms-kanalen blifvit
fullbordad, enär först derefter de erforderliga reparations-arbetena och dekoreringarne
ä nedra delen af den vid denna plats belägna sida af huset kunde
med behörigt afseende å den genom planeringen jemnade jordytan, utföras på
ett ändamålsenligt och tillfredsställande sätt. Emedlertid och på det att den
sålunda uppskjutna reparationen, så vidt årstid och andra förhållanden medgåfve,
efter sagde planerings, jemte öfriga vid sednaste riksdag å samma tomt beslutade
arbetens, fulländande, måtte kunna ofördröjligen företagas, hade samme tjensteman
vid Väg- och Vattenbyggnads-corpsen, som uppgjort planen till och haft sig
uppdragen tillsynen öfver den nu mera fullbordade, besigtigade och godkända kajmur
och gatuanläggningen vid Riddarholms-kanalen, blifvit anmodad äfven uppgöra
8
Stats-Utskotlets VUntuude, N:o 30.
förslag jemte kostnads-beräkning oell ritning till ifrågavarande reparation, och
en i sammanhang dermed skeende lämplig dekorering af de utvändiga och af
öppna platser omgifna sidorna utaf nämnde hus. Vid afgifvandet af detta, utaf
profil- och genomskärnings-ritningar åtföJjda förslag, hade nyssbeniälde tjensteman
erinrat, hurusom den stora oregelbundenheten af husets alla utvändiga delar,
derå afstånden mellan fönstren nästan ingenstädes voro lika, samt den^obetydliga
bredden af de flesta fönsterpelarna, de .Öfra fönstrens oproportionerliga
höjd och deras närhet intill takfoten gjorde det svårt att anbringa dekorationer
omkring fönstren, utan att de oriktiga proportionerna derigenom skulle komma
att mer än förut falla i ögonen. De dekorationer som anbringades borde
derföre, så mycket möjligt vore, bortblanda dessa oriktigheter i proportionerna,
hvilket ändamål syntes lättast kunna vinnas genom vertikala murförstärkningar
mellan fönstren i fonn af pilastrar med olika bredd, äfvensom genom horisontel»
listverk. Beträffande äter bottenvåningen, så borde dess oregelbundenhet,
i anseende till fönstrens olika storlek och höjd, afhjelpas, samt dervarande fönster
fördenskull förändras och göras hvälfda samt erforderligt antal blindfönster
anbringas å .sjelfva inuren, och portarnc anordnas sä, att de komme att erhålla
ett fönstren motsvarande utseende. Enligt det, i öfverensstämmelse nied dessa
åsigter, uppgjorda förslag till ofvanberörde reparations- och dekoreringsarbetens
utförande, skulle kostnaden för desamma, jemte hela husets och de
mellan flyglarne belägna byggnaders utvändiga oljemålning samt en ny inkörsport
vid husets vestra sida, komma att uppgå till ett sammanräknadt belopp
af
. . • Kalr 6,480: 46. 8.
hvarförutan åtskilliga nödvändiga inre reparationer uti husets
förstugor och trappgångar, hvilka reparationer borde
verkställas vid samina tillfälle, sorn huset komme att undergå
den utvändiga reparationen, upptagits till en kostnad
af
546: 16. —
Enär de sålunda föreslagna reparations-arbeten samt förändringar och
dekoreringar å Riksgälds-kontorets hus voro dels nödvändiga för husets framtida
bestånd och vederbörliga underhållande och dels lämpad efter de med dessa
arbeten för öfrigt afsedda ändamål, hafva Fullmägtige, sorn, för sin del, icke
funnit anledning till någon erinran hvarken emot de afgifna förslagen och kostnadsberäkningarne
eller emot de, till närmare upplysning om sagde förändrin- '
gars och dekoreringars utseende samt till ledning och efterrättelse vid desammas
utförande, uppgjorda ritningar, ansett ifrågavarande förslag oell ritningar
böra
S/a/s- Ulskot tels Utlåtande, N:o 30.
9
böra gillas och fastställas; mm med afseende å det betydliga belopp hvartill
kostnaderne för merberörde reparations- och dekorerings-arbeten enligt förslaget
komme -att uppgå, hafva Fullmägtige, före meddelandet af sin fastställelse
å samma förslag med dertill hörande ritningar samt vidtagandet af de för samma
arbetens verkställande erforderliga beslut och åtgärder, hemställt, att Statsutskottet
måtte utverka Rikets Ständers bifall till dessa arbetens företagande;
dervid Fullmägtige. med hänsigt till om förm alde kostnadssumma, tillika erinrat,
att denna vore den första betydligare reparationskostnad, som Riksgälds-kontoret
under hela den tid af mer än 20 år,' derunder detta verk innehaft och begagnat
sitt nuvarande hus, behöft för detsamma vidkännas, samt att husets ovanligt
öppna och vackra belägenhet inom en af hufvudstadens bäst bebyggda
och mest besökta delar onekligen fordrade, att det till sitt yttre erhölle ett utseende,
som motsvarade de skäliga anspråken på en staten tillhörig större byggnad
med nyssnämnde fristående och fördelaktiga läge.
I sammanhang med den sålunda gjorda framställningen, hafva Fullmägtige
jemväl hos Stats-Utskottet anmält ett annat å denna egendom erforderligt
arbete samt hemställt om beredande af Rikets Ständers tillåtelse till detsammas
verkställande.
1 Bland andra vid sednaste riksdag meddelade och genom dåvarande Statsutskott
Fullmägtige tillkännagifna föreskrifter i afseende på verkställigheten af
den utaf Rikets Ständer beslutade anläggning af en kaj och gata på Riksgäldskontoret»
tomt längs efter Riddarholmskanalen, förordnade Rikets Ständer, att,
mellan nämnde gata och den öfriga delen af samma tomt, borde, såsom stödjemur
för jordvallen samt till tomtens inhägnande å denna sida, uppföras en
mur af huggen gråsten. Men som i åberopade beslut väl vore föreskrifvet, att
Riksgälds-kontorets tomt borde genom ett jernstaket på lägre stenfot inhägnas
på den sida deraf, som gränsar till den öppna platsen vid Riddarholmsbron,
men samma beslut icke innefattade något särskildt medgifvande i afseende å ett
dylikt stakets uppförande på ofvannämnde stödjemur, utan hvilket denna mur
likväl icke kunde komma att utgöra erforderlig inhägnad för de planteringar,
som, till följd af Rikets Ständers beslut, skulle på gården verkställas, hafva
Fullmägtige hemställt, att Stats-Utskottet måtte tillstyrka Rikets Ständer att medgifva
anbringandet af ett lägre staket jemväl å nyssberörde mur; uppgående, enligt
derå afgifvet, samt Fullmägtiges skrifvelse bilagdt och af ritning åtföljd t förslag,
kostnaden för ett sådant staket med tillbehör, för tomtens inhägnande ej min
Bih.
till R. 81. Prat. 1853 $ 1854. 4 Sami 1 AfJ. 13 Haft. 2
10
Sta/s- Utskottets Utlåtande, N:o 30.
dre emot den nu anlagda gatan än emot ofVannämnde öppna plats på husets
sydöstra sida, till ett belopp af, 1,800 r:dr..
Vid tagen kännedom om de af Fullmägtige till Utskottet öfverlemnade -  kostnadsförslag saint profil- och öfriga ritningar, har Utskottet; som delar Fullinägtiges
åsigt angående behölligheten af en utvändig reparation å Riksgählskontorets
hus, funnit sig äfven-böra instämma uti hvad Fullmägtige yttrat i fråga
om de nu föreslagna reparations- och dekorerings-arbeteria samt deras efter
härmed afsedda ändamål lämpade beskaffenhet; förmodande Utskottet att kostnaderna
för desse arbeten icke skola komma att öfverstiga ofvan uppgifna belopp,
helst , om underättelse angående desamraas öfvertagande på entreprenad
varder på vanligt sätt meddelad i god tid föra den för entreprenad-anbudens
ingifvande bestämda yttersta termin, och entreprenaden dessutom, så vidt utan
olägenhet för arbetenas noggranna verkställighet sig göra låter, underlättas' genom
bestämmandet af någorlunda ■ rymlig tid för deras utförande samt medgifvande!
.älven», för öfrigt, af förmånliga vilkor för den blifvande entreprenören.
Utskottet! får såledés
tillstyrka Rikets Ständers bifall till Fullmägtiges framställning om
meranämnde »reparations- och dékorerings-arbSetens företagande.
Likaledes och då,, enligt 12 § af den för Stockholms stad nu gällande
Byggnads-ordning af dien 5 November 1842 hvarje tomt skall vara med stängsel
försedd, .samt den låga muren mellan Riksgälds-kontorets gård oell den nedanför
densamma längs efter Riddarholmkanalen nyligen anlagda strandgata ingalunda
kan anses utgöra*ett författningsenligt stängsel för samma gård mot
denna gata, så och enär Rikets Ständer redan vid sistförlidne riksdag förednifvit,
att samma gårddpkts skall på dess sydöstra eller mot Riddarholmsbron:
vettande sida inhägnas genom v ett »jernstaket på lägre stenfot samt ett par
grindar af jern», får Utskottet tillstyrka,
att ett dylikt staket jemväl må, genom Fullmägtiges försorg, få anbringas
på gårdens andra sida längs efter nämnde gata.
Stockholm den 13 Februari 1854.
Stata-UiakotteU Utlåtande. Åiro 31.
11
TN:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Febr. 1854, kl. 1 e. na.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om anslag till beredande
af tillfälle för Officerare af Arméen att ingå i utländsk
krigstjenst.
(C. A.)
Från Ridderskapet och Adelil iiro till Stats-Utskottet remitterade särskilda,
af hrr Ribbing. A., och Stjernsvärd, G. M., väckta motioner, deruti de föreslagit,
den förre, att 20 å 30 resestipendier måtte af allmänna medel beviljas
att under 3aie år utgå till unge Svenske officerare, sorn önskade genom inträdande
i utländsk krigstjenst förvärfva sig praktisk erfarenhet i krigareyrket,
samt den sednare, att Rikets Ständer mätte dels till Kongl. Maj:ts disposition
ställa ett årligt anslag af 6,000- r:'dr; för att. lika lördelådt. användas till beredande
af tillfälle för 3 officerare af kmdtarméen. en af hvartdera af de 3 hufvudvapnen,
infanteriet, kavalleriet och artilleriet, att, efter ■■ erhållande af Kongl.
Maj:ts Kådiga tillstånd, ingå i aktiv krigstjenst hos någon med Sverige i vänskapligt
förhållande varande utländsk makt, dels ock hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes för verkställighet häraf vidtaga nödiga
åtgärder, med bestämmande derjemte för rättigheten till en dylik förmåns
åtnjutande afviska, utaf motionären jemväl föreslagne, vilkor; — och har, vidden
sednare motionens föredragning till remiss, friherre Klinckowström, R.M., förklarat
sig instämma i motionen, med den förändring, att det ifrågasatta anslaget
fastställdes till 12,000 r:dr samt åt Kongl. Majit öfverlemnades att bestämma
antalet af officerare och vilkoren för understödens åtnjutande äfvensom att
18
Stats- UIskottets Utlåtande, N:o 31.
r örmånen utsträcktes jemväl till officerare vid Ingeniör-korpsen och Generalst
aben.
Ehuru Utskottet erkänner det gagn för armée-befälets praktiska bildning,
som beredandet af tillfälle för detsamma att inträda i utländsk krigstjenst sannolikt
skulle medföra, anser likväl Utskottet, att under närvarande tidpunkt, dä,
med anledning af de politiska förveeklingarne i Europa och utsigterna för ett
krig emellan de stora sjömakterne, Kongl. Majit beslutat, att, i händelse sådant
skulle utbryta, de förenade rikena skola iakttaga en fullständig neutralitet, det
vöre mindre lämpligt, att för ifrågavarande ändamål anslå medel, helst Statsverkets
tillgångar tagas i anspråk för mångfaldiga andra maktpåliggande föremål;
hvadan Utskottet funnit sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad uti förevarande motioner
blifvit föreslaget.
Stockholm den 13 Febrttari 1854..
R e ser val ion::
»Emot Utskottets i denna fråga fattade beslut reserverade sig herr Bildtr
G., sorn ansåg, att, då Utskottet erkännt nyttan och det gagn, som ett bifall
till motionärernes nu gjorda framställning skulle komma att medföra för arméebefälets
praktiska bildning, Utskottet icke bordt sakna skäl tillstyrka Rikets
Ständer att intill nästvidtagande Statsreglering anvisa ett belopp af åtminstone
10,000 r:dr att af Kongl. Maj:t för berörda särdeles vigtiga ändamål: användas.»
Stats-Utskotteti Utlåtande, Nr» 32,
m
N:o 32.
Änk. till Exp.-Utsk. d. 13 Febr. 1854, kl. 1 e. m„
Utlåtandeangående låneunderstöds beviljande för verkställande
af tomtreglering inom den år 1849 nedbrunna del af Lid
köping
eller den s, k. gamla staden.
(RG:S Afd.)
Såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för tomtregleringen efter
den i staden Lidköping år 1849 timade eldsvåda, hvarvid den så kallade gamla
staden till större delen nedbrann, beviljade Rikets sednast församlade Ständer
ett lån å 13,333 r:dr 16 sk., under vilkor: att stadens Drätsel-kommis
sion,
efter dertill i vederbörlig ordning erhållet uppdrag, i stadens namn och å
dess vägnar afgåfve sin till Riksgälds-kontoret eller ordres ställda skuldförbindelse,
innefattande de af Rikets .Ständer för lånets användande och återbetalning
stadgade vilkor; att hvad af samma lån icke blifvit hos Riksgälds-kontoret
uttaget före slutet af år 1851, derefter icke hnge utbekommas; att det Iyftade
lånebeloppet skulle, utan ränta och kapital-afbetalning, få innehafvas till 1854
års slut, hvarefter och intilldess lånet vore till fullo godtgjordt, sex procent af
dess ursprungliga belopp borde till Riksgälds-kontoret årligen inbetalas, deraf
ränta efter fyra för hundra å det oguldna kapitalet först skulle afgå, och öfverskottet
utgöra kapital-afbetalning, samt att ifrågavarande ränte- och kapitalinbetalning
borde vid slutet af hvarje år verkställas; dock skulle,- derest inbetalningssumman
före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret in--
H/a/s-('/skottets Ltlalaner. JY:o 32.
liomme, samma inbetalning anses vara inom behörig tid fullgjord, hvadan,isådant
;iall, den sedan nyssnämnde månads början å kgpital-aibetalningsbeloppet
ytterligare upplupna ränta komme att. eftergifva».
Enligt hvad Kongl. Maj:t, uti Nådig proposition af den 10 November
nästlidet år, (införd under N:o 27 i Irsta Samlingen af Bihanget till Riks-stån•
dens protokoller) gifvit Kikets nu församlade Ständer tillkänna, har detta lån
likväl under den tid, som förflutit efter sednaste riksmöte, icke blifvit af Lidköpings
stad begagnadt, emedan innevånarne i den nya staden, under förmenande,
»att tomtegarne i gamla stadsdelen ensamt borde vidkännas de kostnader.
som den efter eldsvådan fastställda nya reglering af dervarande tomter påkallade,
-bestridt allt deltagande i dessa kostnader samt vägrat åtaga sig den såsom
vilkor för nämnde' läns utbekommande 'föreskrifna gemensamma ansvarighet
derför, med mindre gamla stadens innevånare afsade sig allt anspråk på de öfriga
stadsboarnes bidrag till toratreglcrings-kostmidcmas.bestridande: vid hvilket
förhållande och enär ett af de förre för deras del antaget förslag, att de skulle
ensamme vidkännas all hetalnings-skyldighét för lånet, intill dess de sednare
elier innevånarne i nya staden i laga ordning klefve ålagde ätt deruti deltaga.
Kongl. Mait, uppå tomtegarnes inom gamla staden i underdånighet gjorda anhållan,
om förnyad framställning till Rikets Ständer angående ifrågavarande låneunderstöds
erhållande emot bemälde tomtegares gemensamma ansvarighet, föreslagit.
att det vid sednaste riksdag beviljade, men af ofvan uppgifna anledning
ieke begagnade lån för tomtreglermgen i Lidköping måtte ånyo anvisas att, mot
gemensam ansvarighet af tomtegarne i gamla stadsdelen, men för öfrigt under
hufvudsak ligen * enahanda vilkor, som vid sagde riksdag bestämdes, etill alesia
tomtegare Utbetalas.
Jemte högstberörde, af Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade, Nådiga
proposition, har Utskottet jemväl einottagit en af staden Lidköpings ombud
vid nuvarande riksmöte, hr C. G. Fridstedt inom Borgare-ståndet väckt
'motion, deruti motionären, under åberopande af företedde handlingar, enligt hvilka
kostnaderne för tomtreglermgen efter den eldsvåda, sorn år 1849 Öfvergick
Lidköpings gamla stad, skulle uppgå till 35,071 ndr 42 sk., eller ett allt flir
betydligt belopp för att af tomtegarnes egna tillgångar kunna bestridas, begärt,
att Rikets Ständer, utom det lån Kongl. Majit i Nåder föreslagit, mätte flir
tomtregleringens verkställande jemväl utaf allmänna medel bevilja tomtegarne
inom denna stadsdel ett understöd utan återbetalnings-skyldighét å enahanda
Stafs-lJtskotJets Ullåt(nule, N:o 32.
15 1
belopp, sorn det föreslagna länet, eller 13,333 r:dr 16 sk., , hvilket, understöd
skulle vara destoinera beli ulligt, som den. eldsvåda,, hvilken, öfvergått gamla» staden
skall haft en högst, menlig inverkan på dess innevånares ekonomiska ställning.
I anseende till de- flerfaldiga olägenheter samt de förluster för bet allmänna,
sorn visat sig vara-förenade med den vid låns beviljande ät nedbrunna
städer tillförene medgifna fördelning mellan hvarje enskild låntagare af ansvarighets-
och betalnings-skyldigheten för dessa lån. antogo och fastställde Rikets
sednast, församlade Ständer den grundsats i afseende på dylika låneunderstöd,
att hvarje stad, sorn erhåller ett sådant län. skall ovilkorligen åtaga sig hela
ansvarigheten för länemimmans användande och återbetalande i stadgad ordning.
Denna grundsats?—- genom hvars fortsatta tillämpning ej allenast statens säkerhet
för lånemedlens ordemKga- äterbekoinmande betryggas, utan- äfven det allmänna
embetsverk, af hvars medel dessa lån utgå, befrias från tidsödande göromål och
åliarganden. sorn-rätteligen mast* tillhöra de med lånen understödda kommu
o
O J °
ner, — anser Utskottet böra noga iakttagas vid'förekommande frågor om beviljandet
af ej mindre egentliga byggnadslån, än äfven andra för allihäima ändamål
af städerna slikte låneunderstöd.. Utskottet finnér derföre betänkligt, att
för det staden Lidköping under sistförlidne riksdag tillerkända. tomte-reglerings--  lån förorda det undantag från sagde grundsats, som nu blifvit ifrågastäldt. helst :
medgifvandet af den föreslagna befrielsen för' större- delen af nyssnämnde stad
från ansvarighets- och betalnings-skyldigheten för detta lån ofelbart skulle framkalla
anspråk på enahanda undantag för andra städer vid deras understödjande
med lån utaf allmänna-medel eller betalnings-ansvarets inskränkning till de irinevånaref
sorn komma i mera omedelbart åtnjutande af de erhållna lånemedlen.
I öfverensstämmelse med Utskottets nu uttaladé åsigt, och då staden Lidköpings
innevånare,- såsom medlemmar af ett och samma samhälle, måste; i likhet
med innevånarns i rikets öfriga städer, anses förbundna, att så vida de
vilja tillgodonjuta dem-af allmänna medel beviljade* särskilda bidrag, gemensamt
underkasta sig härmed ' förenade vilkor och åligganden, finnér Utskottet sig
föranlåtet
afstyrka Rikets Städers bifall till den i Kongl. - Maj:ts ofvanberörde
Nådiga Proposition föreslagna förändring uti den ansvarsskyldighet, .,
hvilken vid sednaste riksdag stadgades såsom .vilkor för nu ifrågavarande
lån..
16
JStats-Ulskottels Utlåtande, N:e 32.
Men på det meranämnde stad måtte ega sig öppet att, derest staden åtager
sig den föreskrifna gemensamma ansvarigheten för detta lån, émot förut
stadgade ränte- och betalningsvilkor, numera kunna detsamma erhålla och begagna,
har Utskottet ansett sig böra hemställa:
dels att tiden för rättigheten till lånets utbekommande må förlängas
till slutet af innevarande år och dels att det lyftade lånebeloppet
får, utan ränta och kapital-afbetalning innehafvas till 1857 års utgång.
Med anledning af hr Fridstedts gjorda framställning, att Rikets Ständer,
för befrämjandet af den genom 1849 års eldsvåda föranledda tomtreglering inom
Lidköpings gamla stad måtte såsom anslag utan återbetalningsskyldighet jemväl
anvisa samma belopp, som det derför beviljade låneunderstöd, får Utskottet erinra,
att en alldeles dylik framställning gjordes af nämnde stads ombud vid
sistförflutna riksdag, men hvilken Rikets då församlade Ständer icke funno skäl
bifalla, och som nu icke förekomma några andra skäl och anledningar till detta
anslags beviljande, än deni Rikets Ständer förut tagit i betraktande, så får Utskottet
äfven
afstyrka Rikets Ständers bifall till det för sagde ändamål utan återbetalningsskyldighet
begärda understöd af allmänna medel.
Stockholm den 13 Februari 1854.
N:o 33.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 33.
17
i
N:o 33.
Utlåtande, angående pension pir Krigs-rädet S. G. Ehrenstams
enka Charlolla Gripenstjerna samt hennes dotter.
(RG:S Afd.)
Med anledning af Krigs-rådet S. G. Ehrenstams enkas, Charlotta Gripenstjernas,
i underdånighet gjorda ansökning, att sedan hennes syster Mariana
Carolina Gripenstjerna, söm, till följd af Rikets år 1810 församlade Ständers
beslut, åtnjutit en från Riksgälds-kontoret utgående pension af-166 r:dr 32 sk.
årligen, i December månad 1851 “med döden algått, samma pension måtte få
bibehållas af sökanden, jemte dess sjuklig-a och oförsörjda dotter, Hedvig Aurora
Ehrenstam, hvilken varit gift -med handlanden och fabriksidkaren L. G.
Kling, men från honom blifvit i äktenskapet skiljd, — har i Öfverensstämmelse
med hvad Fullmägtige i Riksgälds-kontoret uti häröfver infordradt underdånigt
utlåtande tillstyrkt, Kongl Maj:t, genom Nådig proposition af den 16 November
nästlidet år (införd under N:o 19 uti Esta Sami. af Bihanget till Riksståndens
Protokoller,) i betraktande af de särskilda förhållanden, hvilka föranledt
Rikets Ständers nyssberörde beslut, samt med tillika fästadt afseende å den
bekymmersamma ställning, hvaruti, enligt hvad upplyst och styrkt blifvit, sökanden
och hennes dotter sig befunne, föreslagit, att b em Sild a enka måtte, med
beräkning från 1852 års början, få för sin återstående lifstid på sig öfverflyttad
den pension hennes' aflidna syster å Riksgälfls-kofiforets pensions-stat intill
nämnde tid innehaft, 'äfvensom att enahanda pensionsförmån måtte efter enkan
Ehrenstams död, komma hennes dotteT Hedvig Aurora Ehrénstam till godo, så
länge hön i torftiga omständigheter sig befunne.
Bih. till R. St Prat. 1833 § 1854. 4 Sami. 1 Afd. 13 Haft.
3
IS
Stats- Utskottets UHalande, . N:n 33.
Denna Nådiga proposition hafva-samRigm-Riks-ståndsn remitterat till Statsutskottet,
sorn af deruti åberopade handlingar i afseende på anledningen till deri
sedermera aflidna fröken M. C.. Gripenstjerna vid; 1810 års riksdag beviljade
pension bland annat inhemtat, att sedan . rikskammar-rådet Joel Gripenstjernas
2:ne sonsöner, Fredrik och Joel, genom en år 1755 afslutad öfverenskommelse,
afstått från sina arfsanspråk på dem tillkommande andelar utaf farfardrens outredda
fordringar hos svenska, kronan, emot dervid förbehållna vilkor af upphöjelse i
friherrlig värdighet samt befordran till sådane embeten, vid hvilka de kunde
hafva - sin anständiga utkomst, hade sagde värdighet blifvit dem 1 lifgr k and samt
friherre Joel Gripenstjerna, sorn några få år derefter med döden afgick, befordrats
till legations-sekreterare.. Den äldre brödren,Fredrik blef år 1762 utnämnd
till hofjägmästare, hvilken,syssla dock ej åtföljdes af någon lön, hvarföre
han först vid 1765 års riksdag och sedermera vid riksdagen år 1770 yrkade,
att antingen den ingångna, så kallade»aversionshandéln»1 matte upphäf--  vas eller de dervid stadgade vilkor,en å kronans sida uppfyllas. I anledning häraf
tillädes honom sistnämnde år holjägmästarelön, som anvisades å riksgäld-fonden
med 166 rdr 32 sk. specie hvilken lön efter 1776 års inyntvalvation och jemlikt
Kongl, brefvet dens20 Augusti 1783 förhöjdes till 333 rdr 16 sk.,, emot
det att friherre Gripenstjerna-formligen afsade sig ali rätt till vidare ersättning
för sin andel-utaf farfadrens kronofordran. . Efter merbemälde - friherres dödliga
frånfälle, förklarades hans enka, genom Kongl, . brefvet den 11 September 1804*.
berättigad ,att under sin lifstid;.få äf samma fond uppbära hälften utaf den lön,
hvilken varit hennes man - tillerkänd; och sedan- hon-år 1810 jemväl med döden
afgått,. väcktes vid .sammarårs- riksdag motion om-beredandet 'af pension för
hennes oförsörjda dotter, fröken - MarianaCarolina Gripenstjerna, i anledning
hvaraf dåvarande Stats-Utskott i sitt häröfver afgifhe utlåtande, upplyst: att utredt
vöre, det framlidne hofjägmästaren friherre -Gripenstjernas andel utaf den åt
Staten öfverlåtna kronofordringen uppgick-till något mer-än två tunnor guld, å
hvilket belopp den-honom-slutligen beviljade expektanslön utgjorde icke fullt en -  procents ränta; att hans efterlemnade behållning, enligt bouppteckningen, var
ringa och obetydlig och att fröken •Gripenstjerna,?. såsom afkomling i rätt nedstigande
led från Riks-kammarrådet Joel Gripenstjerna, hvilken för statens tjenst
och bästa haft ali sin egendom ospard, möjligen skulle om icke blottställas för
yttersta-nöd-och-uselhet, åtminstone komma att sakna nödtorftig och anständig
bergning, ifall hennes belägenhet icke af Rikets Ständer behjertadds. I öfverensstämmelse
med Stats-Utskottets hemställan och med afseende å-den betydliga
vinst och.besparing, sorn tillfallit staten genom den med hennes fader af
-
Stafs-U/sfiotfefs Utlåtande, N:o 33.
slutade aversionshandel, funno Rikets Ständer billigt tilldela dennes wenda oförsörjda
dottern enahanda årliga pension af 166 rdr 32 sk. sorn modren innehaft
och hvilken borde beräknas från och; med iden dag förstnämnde pension upphörde
samt från Riksgäldskontoret utbetalas, så länge fröken Gripenstjerna löfde
eller vore olorsörjd..
Dås samina skäl,, sorn föranledde Rikets Ständer att tillerkänna fröken
Mariana Carolina Gripenstjerna, den pension, deraf hon intill sin död var i åtnjutande,
-numera förekomma för hennes efterlefvande syster, enkan Ehrenstam,
hvilken, enligt företedt prestbetyg, vid'en .uppnådd ålder af 90 år, befinner sig
i torftiga, vilkor, får Utskottet tillstyrka
Rikets Ständer att bevilja och till utgående af Räksgälds-kontorets
medel* frän oeh med 1852 års början anvisa för merbemälda enka
enahanda pension af etthundrasextiosex riksdaler 32 sk., som hennes
aflidna syster ditintills åtnjutit;
hvarjemte* och med afseende*-å härvid förekommande särskilda ömmande omständigheter,
Utskottet anser sig äfven böra tillstyrka,
att samma pension,, på sätt Kongl. Majit i Kader föreslagit, - efter
enkan Ehrenst.arns , dödliga* frånfälle, må få uppbäras af hennes nu
hemmavarande 55-åriga dotter, Hedvig Aurora Ehrenstam, så länge
hon befinner sig i .torftiga omständigheter.
Stockholm, den; 13 Februari 1854. .
R eser vatio ner:
afl riksdagsfullmägtige- David Andersson, Pehr Mattson, Olof Månsson,
Henrik Andersson och Lars Magnus Knutsson.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri 1854.
t
Stats-Vtäkottels Memorial, N.o 34, 33.
1
M:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Febr. 18S4, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss af en motion.
Stats-Utskottet har från Borgare-Ståndet erhållit återremiss å sitt under N:o 15
afgifna Memorial, med återlemnande af en utaf Herr L. V. Henschen väckt motion om
förändrade bestämmelser i nu gällande Rese-reglemente; men som, enligt ankomna
protokolls-utdrag, Ridderskapet och Adeln, samt Preste- och Bonde-Ständen ansett
berörda motion tillhöra Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning, Gnner
Utskottet
återremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm d. 13 Februari 1854.
Ms© 85.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Febr. 1854, kl. 1 e. ra.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss af 3;ne motioner.
Från Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit återremiss å sitt under N:o 25
afgifna Memorial, med återlemnande af 3:n<? utaf riksdags-fullmägtige Gustaf Bjerkander
från Skaraborgs, Ola Svensson från Malmöhus och Håkan Pelersson från Blekinge
Län väckta motioner, angående nedsättning i alträdes-afgiften vid äbo-ombyten å Krono-
och Skatte-rusthåll; men som, enligt ankomna protokolls-utdrag, Ridderskapet Och
Adeln, samt Preste- och Borgare-Stånden ansett dessa motioner tillhöra Bevil Inings-Utskottets
handläggning, finnér Utskottet
återremissen ej kunna till någon åtgärd föranleda.
Slockholm den 17 Februari 1854.
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 1854. i Samt. 1 Afd. 14 Haft.
il
St ats-Ut sköttel b Utlåtande, N:o 36'.
Mso iW.
Ank. til! Exp.-Ulsk. d. 20 Febr. 18S4, kl. s e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majus Nådiga Proposition om beviljande
af ett särskildt kreditiv.
Uti en den 13 innevarande månad till Rikets Ständer aflålen, af samlelige RiksSlånden
till Stats-Utskottet remitterad, Nåd. Proposition, har Kongl. Majit behagat tillkännagifva,
att Kongl. Maj:t, för att utan dröjsmål kunna vidtaga nödiga åtgärder till
upprätthållande af den, i anledning af befaradt fredsbrott emellan de stora sjömagter
na,
af Kongl. Majit, i samråd med Hans Majit Konungen af Danmark, afgifna neulra
litets-förklaring,
funnit Sig, efter alt hafva inhemtat Hemliga Utskottets yttrande häröfver,
föranlåten alt af Rikets Ständer begära ett särskildt kreditiv af Två Millioner
Fern Hundra Tusen Riksdaler Banko, att, oberoende af de uti 63 § Régerings-formen
omförmälda krediliv-summor, uti Riksgälds-konloret, i nion af behof och efter
Kongl. Majlis Nådiga förordnande, tillhandahållas Kongl. Stats-konlorel på derifrån skeende
reqvisitioner; och förväntade Kongl. Majit alt med möjligaste skyndsamhet erhålla del
af det beslut, som härom blefve af Rikets Ständer fattadt.
Stats-Utskottet, som inser vigten deraf, att den af Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med fäderneslandets sanna intresse och folkets tänkesätt, afgifna neutralitets-förklaring
nied kraft understödjes, samt tillika är förvissadt om nationens beredvillighet
att göra de uppoffringar, som af den närvarande politiska ställningen påkallas för nämnda
förklarings upprätthållande, tvekar icke alt tillstyrka,
del Rikets Ständer måtte lill Kongl. Majlis disposition, för vidtagande
af nödiga åtgärder tili upprätthållande af ofvanomlörmälda
neulralitets-förklaring, å Riksgälds-konloret anvisa en summa af
Två Millioner Femhundra Tusen (2,500,060) Riksdaler Banko, alt,
i nion af behof och emot framdeles skeende redovisning, lyftas.
Slockholm deq 20 Februari 1854.
Reservation
af Riksdags-fullmägtigen Henrik Andersson från Örebro Län.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Sta/s- U/ak o t tels .Utlåtande, Nio 37.
1
N:o 87.
Alik. till :K*j>.-iTt,sk. <H. "JO Febr. 1854, kl. 5 e.-m.
Utlåtande, angående föreslagen förhöjning af forre Bokhållaren
vid Biksgälds-åontoret J. E. Lindberg# pension.
(RG:S Afd.)
Inom Bonde-ståndet har riks dagsfullm äg ögen Johan Lekberg fran Örebro
Ian vackt cn af riksdagsfulhnägtigen Peller Mårtensson frän Jönköpings län
förordad samt till Stats-Utskottet remitterad motion derom, att forre bokhållaren
vid Riksgälds-kontoret Johan Erik Lindberg, hvilken efter sitt afskedstagande,
i anseende till försvagad syn och deraf föranledd oförmåga till vidare
tjenstgöring, af Rikets Stanners år 1843 församlade Revisorer tillerkändes en
ärlig pension af 440 r:dr 21 sk., mätte.'frän och med 1852 års början, komma
i åtnjutande af samma pensionsbelopp, eller 810 r:dr, som hans på stat sednast
innehafda lön utgjorde, enär Lindberg, som redan är 1814 antogs till extra
ordinarie kammarskrifvare vid 'dåvarande General-assistans-kontoret och såsom
auktions-notarie derstädes, år 1824, befordrades till bokhållare vid Riksgälds-kontoret,
under hela sin tillryggalagda tjenstemannabana ugnat sin verksamhet
uteslutande åt dessa begge verk, hvarvid Öfverdrifven ansträngning skulle
hafva bidragit till hans synförmågas‘försvagande, samt iian, till följd häraf, vid
en numera uppnådd ålder af närmare GO år, skulle hädanefter komma att sakna
den förtjenst, hail genom arbete kunnat hittills bereda för sitt och sin familjs
uppehälle: varande, till stöd för denna motion, dessutom åberopadt ett
dervid bilagdt protokolls-utdrag, enligt hvilket-en af samma sjukdom, som Lindberg,
besvärad, fastän yngre tjensteman inom Rikets Ständers bank, vid sitt
erhållna afsked från enahanda tjenst derstädes, lätt sig tillagd en pension af
800 r:dr.
Bih. till R. St. Prot. 1853 £ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 15 Höft.
i
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 27.
Med anledning af den sålunda väckta fråga om pensiöns-tiHökning för
förre bokhållaren Lindberg, finnér sig Utskottet föranlåtet meddela den af Fullmägtiges
i Riksgälds-kontoret protokoller inhemtade upplysning, att sedan Lindberg,
som under åtnjuten tjenstledighet, utan dertill af Fullmägtige begärd och
erhållen tillåtelse, begifvit sig till utrikes ort, i början af Februari månad 1842
sökt ytterligare tjenstledighet, fått sig förelagdt att ofördröjligen och aldrasist
inom nästpåföljde Mars månads slut till tjenstgöring i Riksgälds-kontoret sig inställa,
men sådant uraktlåtit, hade Riksgälds-kontorets Ombudsman, till hvars
åtgärd den hos Fullmägtige gjorda anmälan om Lindbergs frånvaro blifvit öfverlemnad,
yrkat, att Lindberg, derest han icke inom 6 veckor efter sistnämnde
tid till tjenstgöring sig inställde, eller styrkte laga förfall, måtte från sin
bokhållare tjenst med tliy åtföljande lön varda helt och hållet skiljd; dock som
Lindberg, i slutet af April månad sagde år, till Fullmägtige inkom med afskedsansökning,
ansågs, enligt Fullmägtiges protokoll för den 18 Maj 1842, det
emot honom framställda ansvarspåstående kunna förfalla samt det begärda afskedet
böra beviljas, dervid likväl hvarken något vitsord om Lindbergs uppförande
under tjenstetiden honom meddelades, eller hans tillika gjorda ansökning
om pension bifölls.
Efter det Fullmägtiges rörande den af Lindberg sökta pension meddelade
beslut blifvit i stadgad ordning hos Rikets Ständers Revisorer öfverklagadt samt
hans i afskedsansökningen uppgifna oförmåga till vidare tjenstgöring vederbörligen
styrkt, fick han, vid 1843 års statsrevision sig tillerkänd den årliga pension,
han nu innehar och hvilken, med tillämpning af de för Riksgälds-kontorets
tjenstemän stadgade pensionsgrunder, då fastställdes till det af motionären uppgifna
belopp eller 440 r:dr 21 sk.
Enär således Lindberg redan kommit i åtnjutande af den pensionsförmån,
som, i öfverensstämmelse med de för pensionerandet af betjeningen vid Riksgälds-kontoret
gällande stadganden, kunnat honom tillerkännas; och dä Utskottet
icke finner någon anledning att för Lindberg persoixligen tillstyrka en särskild
förhöjd pension, så hemställer Utskottet,
att den härom väckta motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 20 Februari 1854.
Stafs - Utskottets Utlåtande, N:o 38,
3
N:o 38.
Ank. till Exp.»Utsk. d. 20 Febr. 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om afskrifning af del Öjaby
och Härlöfs samt Wederlöfs och Dänningelanda församlingar
tilldelade belopp utaf staden H exius byggnadslån.
(RG:S Afd.)
Frim Preste-ståndet har Stats-Utskottet erhållit remisser å tvänne inom
bemälde Riks-stånd af prosten Melander och domprosten Ahlstrand väckta
motioner, deruti den förre hemställt, att Rikets Ständer måtte medgifva afskrifning-
af den ännu oguldna delen utaf det byggnadslån å 2,000 r:dr, sorn, efter
den i Wexiö är 1843 timade eldsvåda, beviljades Ojaby och Härlöfs församlingar,
och den sednare gjort enahanda framställning i afseende å det Hkederia
fs och Dänningelanda församlingar efter samma eldsvåda, till lika belopp, tillerkända
låneunderstöd; hvarjemte Utskottet från Bonde-ståndet fått emottaga en
af Anders Medin från Kronobergs län, under åberopande af dervid bifogadt
utdrag af protokollet vid en den 6 sistlidne November hållen sockenstämma med
Wederlöfs och Dänningelanda församlingar, jemväl väckt motion om afskrifning
af sistnämnde församlingars sålunda erhållna byggnadslån.
Till stöd för dessa framställningar hafva motionärerne hufvudsakligen anfört:
att ofvan uppgifna 3:ne församlingar, hvilka utgöra prebenden åt lektoren
vid Wexiö gymnasium samt hafva sig ålagdt att i staden uppföra och underhålla
byggnaderna på sina kyrkoherde-boställen, nyss före den derstädes år
1843 inträffade eldsvådan fått vidkännas betydliga kostnader för den å samma
boställen förut befintlige åbyggnads iståndsättande, hvilka kostnader måst utgöras
inom Ojaby pastorat med nära 22 r:dr För hvarje oförmedladt mantal och
inom Wederlöfs pastorat med 26 r:dr r:gs för hvarje helt hemman; att den
4
Slafs- U/si; o Hels Uttalande-, N:o 38.
iståndsätta abyggnaden a det åt pastor i Wederlöf anvisade boställe- före eldsvådan
icke hunnit braijdförsäkras; att utgifterna för de nya boställs-byggnaderna,
som. i anseende, till deras belägenhet inom stad, erfordrat både större utrymme
o di prydlighet samt varit vida» kostsammare'än åbyggnader å enahanda
boställen på landet, likaledes uppgått till ansenligt: belopp.,, särdeles i förhållande
till församlingarnas storlek och folkmängd: att församlingsboerna äfven mast åtagä
sig lör landtpastorater eljest icke ifråga korn mande kostnader för omläggning
al gard och gator kring boställs-tomfema'; samt att: de byggnads-skyldigs, innevånarne
i begge pastoraterna, såväl hemmansegare som. arrendatorer och brukare,
till större delen vore obemedlade..
Jemlikt de betalnings-vilkor, sorm genom Kongl. Brefvet den 18 December
1843 fastställdes för den till staden Wexiös återuppbyggande efter samma
års eldsvåda beviljade länesumma å 240,000 r:dr,. hafva ifrågavarande 2:ne häraf
utgifna lån fått innehafvas räntefritt och utan Kapital-afbetalning till den 1
Januari 1850, hvarefter i tre är, eller till den 1 Januari 1853, endast bchöft
erläggas fyra procent årlig ränta; varande efter sistnämnde tidepunkt låntagarne
skyldiga att ärligen inbetala sex för hundra 4 primitiva lånesumman, dervid
räntan skulle liqvideras efter nyssberördc. beräkningsgrund och återstoden utgöra
kapital-afbetalning.
Med hänsigt till de. mångfalldiga särskilda byggnadslån, sorn till nedbrunna
städers återuppbyggande blifvit från Eiksgälds-kontoret utgifna, och det betydliga,
belopp, hvartill detta verks fordringar för sådana lån uppgå, finner Utskottet
ganska betänkligt, för Rikets Ständer att, med afseende å de särskilda förhållanden,
som möjligen för vissa läns innehafvare kunna förekomma, medgifva
dem befrielse från skyldigheten att återbetala de erhållna låne-understöden; och
hvad. de, lån. hvilkas afskrifning nu blifvit föreslagen,. särskildt beträffar, så synas
de af mationärorne anförda omständigheter icke innefatta tillfvllcstgörande
skäl för en sådan åtgärds vidtagande till förmån för meranämnde pastoraters
hemmansegare och öfriga byggnads-skyfdiga innevånare, helst det kostsamma
byggnadssätt, sorn boställenas belägenhet inom en stad' föranledt, torné kunna
anses motsvaras af de- särskilda förmånliga läne-imdérstöd, föråamlingarne för
dessa boställens bebyggande erhållit, och" af hvilka understöd de sannolikt'icke
kommit i åtnjutande-, derest de* nedbrunna boställena legat -å landsbygden. Utskottet
får således, med afseende å vigten deraf, att de vilkor och förbindelser,
lånsökande sig åtagit, noggranrit uppfyllas samt angelägenheten att icke genom
de nu ifragaställde afskrifningaxnes beviljande framkalla .likartade anspråk från
andra läntagare, hemställa,
att de i ofvan ömförmäldä frenne- motioner gjorda framställningar icke
må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm dom- 20 Februari 1854.,
Sfä/s* U/s leo t/ef# Utlåtande, N:o 39.
5
N:o 89.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Febr. 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående afskrifning af ett förre Expeditionsfogden
C. J. Maritz beviljad t vattemftäppmhgs-l&n.
(RG:S Afd.)
Till understöd- vid sänkningen af sjön ökvattnet inom Skellefteå socken
af Westerbottens län, för hvilket arbetsföretags utförande kostnaden, enligt det
uppgjorda och-godkända kostnedsfors] agot skulle uppgå till 12,373 r:dr
beviljades förre expeditionsfogden, kronolänsmannen C. J. Moritz, jemlikt Kongl.
Brefvet den 25 September 1845, såsom anslag utan återbctalningsskyblidhet
3,534 r:dr 42 sfe:.'8 rst. och såsom lån 2,000 r:dr. Detta låns hela belopp,
jemte 1,200 r:dr utaf anslagssumman, utbetaldes från Riksgälds-kontoret under
November månad sagde år. Men som det sjösänkningsarbete, hvars verkställande
Moritz genom ingånget kontrakt sig åtagit, icke kunnat af honom fullbordas,
har han måst återbära den utbekomna andelen utaf statsanslaget, deraf
till Riksgälds-kontoret inbetalts 400 r:dr under år 1849, 500 r:dr år 1850
och 300 r:dr är 1851. Beträffande det af honom erhållna län, hvilket, derest
arbetsföretaget blifvit utfördt, efter 5 års förlopp från lånesummans lyftning,
bort liqvideras genom inbetalning af 5 procent: årligen å det ursprungliga lånebeloppet
och med beräkning dervid af 3 procent årlig ränta å kapitalåterstnden,
så medg-åjvo Rikets sednast församlade Ständer, att ifrågavarande lån
finge, under fortfarande skyldighet lör lån-innehafvaren att erlägga den för detsamma
förut stadgade ränta, med en tiondedel ärligen till Riksgälds-kontoret återbetaläs
under en tid af 10 år, räknad från 1851 års början; dock fästades
vid det sålunda medgifna anståndet det särskilda vilkor, att sådan säkerhet,
sorn af Fullmägtige godkändes, skulle ställas för den föreskrifna ränte# och kapital-inbetalningens
behöriga Murande.
Sedan nyssnämnde vilkor blifvit uppfyldt samt de 2 :ne första årens inbetalningar
i stadgad ordning verkställda, har riksdagsfullmägtigen Olof Pehrsson
frän Westerbottens län, uti. en hos Bonde-ståndet vid innevarande riksdag.
6
Siats-Utskottets Utlåtande, X:o 39.
väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, jemte anmälandet af låntagarens
derom gjorda ansökning, föreslagit det återstående lånebeloppets afskrifvande
i anseende till den betryckta ställning, deruti expeditionsfogden Moritz,
som numera icke egde någon annan tillgång än sin ringa lön såsom länsman
inom en mindre församling, sig befunne, och de stora kostnader samt de ansträngningar,
han uppoffrat för ett arbetsföretag, hvars fortsättande och fullbordande
genom oförutsedda och oöfvervinnerliga naturhinder sedermera fanns vara
omöjligt.
Enligt hvad af Kongl. Maj:ts angående ofvannämnde lån vid sednaste
riksdag till Rikets Ständer a flatna Nådiga Skrifvelse (N:o 50) inhemtas, hade
låntagaren uti sin då hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda ansökning om eftergift
af eller anstånd med återbetalningsskyldiglieten för samma lån uppgifvit
hufvudsakligen enahanda förhållanden, som nu förevarande motion innehåller;
men Kongl. Maj:t hade icke funnit den sökta afskrifningen af lånet böra beviljas,
utan endast i Nåder föreslagit det af Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader förordade samt af Rikets Ständer bifallna längre anstånd med
detsammas återbetalande.
Enär härvid förekommande särskilda omständigheter således redan vid
föreslåendet och beviljandet af nyssnämnde anstånd blifvit tagna i betraktande
både af Kongl. Majit och Rikets Ständer, samt de af låntagaren sjelf uppgifna
och i den nu väckta motionen omförmälda personliga förhållanden, enligt Utskottets
åsigt, icke utgöra giltiga skäl för den ifrågaställda ändringen af det rörande
meranämnde lån under sistförflutna riksdag meddelade beslut, anser sig
Utskottet, med afseende derjemte å det betänkliga prejudikat, befrielsen från
betalningsskyldigheten för dylika lån skulle komma att innefatta, böra hemställa,
att den vid denna riksdag hos Rikets Ständer ånyo anmälda ansökning
om ifrågavarande låns afskrifning icke må bifallas.
Stockholm den 20 Februari 1854.
Siats-Utskottet■- Utlåtande, N:o 40.
?
IN:o 40.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 20 Febr. 1854, kl. 5 e. m.
Ullålande, i anledning af begärd afskrifning~ af ett för aftapp
ningen
af kärrtrakten Mören i Kalmar län beviljadl lån.
(RG:S Afd.)
Uti en inom Bonde-ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion,
har riksdagsfullmägtigen Gustaf Nilsson från Kalmar län, efter erhållet
uppdrag af delegarne i kärrtrakten Mören inom Ljungby socken och södra Möre
härad af nämnde län, anhållit, att Rikets Ständer måtte, till hela dess belopp
eller större delen, eftergifva Riksgälds-kontorets fordran för det lån å
4,212 r:dr 24 sk., som, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 8 Oktober
1847 blifvit beviljadt för denna kärrtrakts ut dikning; varande i sådant afseende,
jemte den härom väckta motion, åtskilliga af motionären aflemnade kartor
och handlingar Utskottet tillställda.
Enligt dessa handlingar, skall kostnaden för ofvannämnde utdiknings-arbete
hafva öfverstigit det i kostnadsförslaget beräknade belopp, 11,782 r:dr
32 sk., samt för arbetets utförande hafva erfordrats vida längre tid, än vid arbetsplanens
uppgörande beräknades; skolande dessutom ett ytterligare kostsamt
gräfningsarbete behöfva verkställas innan det med arbetsföretaget åsyftade
ändamål kunde anses till fullo vunnet.
Utskottet finnér hvarken nu uppgifna obestyrkta eller öfriga härvid förekommande
förhållanden innefatta skäl för eftergifvande! af statens fordran för
ifrågavarande lån, hvilket, enligt den derför utgifna skuldförbindelse skall, från
och med innevarande år, återbetalas under 14£ års tid med 8 procent årligen
utaf lånets ursprungliga kapitalbelopp, dervid räntan beräknas efter 2 procent;
och får Utskottet således hemställa,
att den sökta eftergiften af ofvanberörde lån icke må beviljas.
Stockholm den 20 Februari 1854.
8
Sf/i/$~ Utskottets Utlåtande, N:o 41.
N:o 41.
Arik. till Exp.-Utsk. den 20 Febr., kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om bosiiillsianekaftxares berättigande
att för *odlingslån gravera vid odlingen icke belägen
faslighet.
(RG:S Afd.)
■Då det för‘ erhållna lån till beredande 'af edlingsförctag medelst utdikningar
eller vattenaftappningar, genom 1845 och 1848 års Kongl.’kungörelser stadgade
återbetalningssätt, enligt hvilket det sammanlagda årliga kapital-afbetalnings-
och räntebeloppet för hvarje betälningsskyldigt hemman skall, såsom ett
samma hemman under bestämdt antal år åliggande allmänt onus, i jordéboken
antecknas och å debetsedeln upptagas samt af kronobetjeningen uppbäras och
redovisas, — icke skulle kunna begagnas af boställsinnehafvare, sorn egde större
eller mindre andel i den Vattendränkta jord, för hvars aftappning och odling
lånet blifvit beviljadt, men saknade eget hemman med delaktighet deruti, har
prosten Gahna, i en af Preste-ståndet till Stats-Utskottet remitterad motion,
föreslagit, att, -— på det deltagarne i samma odlingsföretag skulle äfven få dela
samma förmåner och skyldigheter samt boställsinnehafvare, som ej ville eller
kunde anskaffa borgen, icke vara nödsakad inbetala det erhållna lånet på en
gång långt före förfallotiden och innan företaget ännu lemnat dertill påräknad
tillgång, —- låntagare, hvilken innehade boställe, måtte berättigas att för den
föreskrifna årliga ränte- och amorteringsprocenten å »sådant lån fä gravera
fastighet, som -»icke »är belägen vid odlingsfältet teller deri har del, så vida den
erbjudna panten innebär fullkomlig säkerhet»
T Öfverensstämmelse med Rikets Ständers under 1847 och 1848 års riksdag
i underdånighet gjorda framställning om utfärdandet af en författning, hvarigenom
-
Sta/s- Utskottets Utlåtande, N:o 41.
9
igenom boställsinnehafvare, som företdgc vattenaftappnings- eller sjösänkningsarbeten,
kunde för sina i sådant afseende vidtagna bemödanden betryggas samt
dylika företag härigenom vinna en ändamålsenlig utsträckning, blefvo, genom
Kongl. Förordningen den G Juli 1849 derom erforderliga föreskrifter och bestämmelser
meddelade; varande i denna förordning stadgadt, att kostnaderna för
ej mindre vattenafledningarnes verkställande, än den derigenom tillvunna och
förbättrade jordens inhägnande m. m. skola till godtgörande under vissa år fördelas.
Således är redan genom särskild författning föreskrifvet i hvilken ordning
och på hvad sätt godtgörelsen af de till följd af dylika arbetsföretag belöpande
kostnader för boställen tillhörig jord skall bestämmas och utgå; varande, enligt
hvad Utskottet dessutom inhemta!, vid fördelningen af betalningsskyldigheten för
åtskilliga till vattenaftappningsarbeten från Riksgäldskontoret utbekomna lån, det
årliga inbetalningsbelopp, hvilket, enligt laga kraftvunnet beslut, bör i stadgad
ordning utgöras för sådan ny eller förbättrad jord, som tillfallit boställen, uti
jordeboken antecknadt samt uppburet och redovisadt i likhet med de ränte- och
kapital-inbetalningar för samma lån, som blifvit andra betalningsskyldiga hemman
påförda. Utskottet linner således det, med hänsigt till boställsinnehafvare, nu
föreslagna särskilda förklarande icke behölligt; hvadan och då det uti ifrågavarande
hänseende blifvit såsom en allmän grundsats antaget, att betalningsskyldigheten
för erhållna vattenaftappningslån icke bör åläggas andra hemman, än
dem, som genom det härmed understödda arbetsföretaget erhållit förbättrad eller
förökad jord, Utskottet får hemställa,
att den af prosten Gahne väckta och mot denna grundsats stridande
motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1854.
Bilt. till R. St. Prof. 1853 $ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 15 Haft.
2
10
Stats-Utskottets Uflätande: N:o 42,'
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Fehr. 1854, kl. b e. rm.
Utlåtande, angående ifrågasatt restitution till' Häradsskrifvare» Jl
F. Dahlström af ett honom ålagdl er sättning s-belopp.
(RG:S • Afd.)
Uti en inom. Bonde-ståndet väckt, och till Stats-Utskottet remitterad motion,
Har riksdaggfullmägtigen Jonas Peter Danielsson från Kalmar län anfört, hurusom,
sedan skattläggning å Hullingsryds tullmjölqvarn i Hvena-socken och Aspelands
härad af nämnde län blifvit, den 30 September. 1822, i stadgad; ordning
verkställd'och instrumentet deröfver till Konungens Befallningshafvande i
länet ihsändt, vederbörande kronofogde och häradsskrifvare, sorn ansett någon
ränta' ieke böra qvarnen påföras förrän de öfver skattläggningen anförda besvär
blifvit pröfvade och räntans belopp slutligen faststälhltp derföre trott sig endast:
behöfva att, på sätt sorn skett, både vid den år 1824 inom- fögdériet förrättade
jordransakning och, år efter år, hos Konungens Befallningshafvande anmäla
nämnde skattläggning såsom på Kongl. Kammar-kollegii pröfning beroende.. Dock
som skattläggnings-instrumentet ej blifvit till nyssbemälde Kollegium öfversändt,
utan sannolikt i Lands-kontoret förkommit, hade, efter flere års förlopp, och
sedan ej blott dåvarande lands-kamererare utan äfven dennes efterträdare med
döden afgått, i anledning af Kammar-kollegii advokat-fi,skals gjorda anmärkning,
ett nytt sådant instrument infordrats samt detta ärende omsider kommit under
Kollegii pröfning.. Emedan ifrågavarande, till 4 tunnor spanmäl bestämda ränta,
under den sålunda förflutna. tiden icke blifvit qvarn-egarea, påförd, ålades
kronofogden, assessorn Ml G. Ugarph och häradsskrilVaren J. F. Dahlström,
genom Kongl.. Kammar-rättens den 28 Februari 1843, meddelade och af Kongl..
Maj:t under den 6 Oktober 1845 i Nåder fastställde utslag, att, hvilkendera af
dem gälda förmådde, ersätta Kongl.. Maj:t och Kronan förlusten af oftanämnde
qvarn-ränta från skattläggnings-dagcn till slutet af år 1837; hvarefter denna
räntas hela belopp, utgörande 427 rrdr 24 sk. måst. af Dahlström ensam till
| Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 42.
Kronan inbetalas, enär Ugarph, som blifvit försatt i konkurs-tillstånd, saknade
all tillgång för fullgörandet af den honom ålagde ersättnings-skyldighet. Men då
liäradsskrifvaren Dahlström med en talrik familj befunne sig i högst torftiga omständigheter,
har ofvanbemälde motionär nu till Rikets Ständers pröfning och
behjertande anmält hvad härvid förekommit, med hemställan, att sagde belopp
matte varda till honom återställdt.
Utskottet, som tagit kännedom af de i motionen uppgifna samt af dervid
bilagda handlingar vederbörligen styrkta förhållanden, har häraf inhemtat, att
det, enligt Kongl. Kammai-kollegii Cirkulär-bref af den 22 November 1815,
ovilkorligen ålegat kronofogden Ugarph och liäradsskrifvaren Dahlström, att,
efter förrättad skattläggning, genast påföra, den åsätta räntan från skattläggnings»
dagen, äfvensom att, ifall ändring eller inställelse deri icke inom sex månader
förordnades, samma ränta uppbära och redovisa vid påföljd att, der sådant försummades,
sjelfve ansvara för räntans gäldande. Då uraktlåtenheten att behörigen
iakttaga hvad sålunda var stadgadt icke kan betraktas annorlunda än såsom
en tjenste-försummelse samt de i afseende på ofvannämnde skattläggningsärendes
behandling förekommande omständigheter synas icke utgöra tillräckliga
skäl för eftergifvande! af den ersättnings-skyldighet, b emälde häradsskrifvare genom
denna tjenste-försummelse sig ådragit, får Utskottet hemställa,
att dén härom gjorda framställning icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 20 Februari 1854.
12 Stats-Utskotteis Utlåtande, N:o 43.
N:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Febr. 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående skyldigheter att
underhålla en lill följd af fästnings-byggnaden vid Carlsborg
anlagd väg.
(RG:S Afd.)
Enligt hvad riksdagsfullraägtigen Anders Andersson från Skaraborgs
län uti en inom Bonde-ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
anfört, skulle samtliga hemmanen inom Wadsbo härad af nämnde län fatt sina
utskylder ökade genom underhålls-kostnaden för den väg, sorn blifvit anlagd
«från Carlsborgs fästning till allmänna landsvägen emellan Undenäs och Forswik.
De härtill utgående så kallade vägpenningar, hvilka å debetsedlarne hade sammanslagits
med den ordinarie räntan, skulle för nästlidet år utgjort 226 r:dr
12 sk. och fördelats på ej allenast hela det vidsträckta häradet utan äfven dertill
hörande öar i Wenern, oaktadt endast några få af häradets 46 socknar
kunde hafva beröring med fästningen samt den skogbevexta och föga bebodda
trakt, der densamma vore belägen. Dä nu Wadsbo härad särskildt finge, utöfver
hvad gällande lag oell författningar stadgade, vidkännas denna, enligt motionärens
förmenande, obilliga beskattning, har han, såsom häradets riksdagsombud,
yrkat, att meranämnde härad mätte derifrån varda befriadt.
Med afseende å det outredda skick, deruti frågan om underhållsskyldigheten
för merberörde väg nu blifvit Rikets Ständer underställd, och under hänvisande
till allmänna lagens samt gällande författningars stadganden rörande behandlingssättet
af frågor angående vägars underhållande och skyldigheten att
häruti deltaga, får Utskottet hemställa,
att ofvan omförmälde motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda..
Stockholm den 20 Februari 1854.
Slats-Utskottels Utlåtande, N:o 44*
13
N:o 44k
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Febr. 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående föreslagen tillåtelse till det för Hammars stekens
allmänna byggnader erforderliga virkes hemtande från
dervarande Komminister-boställes skog.
(RGrS Afd.)
Riksdagsfullmägtigen Haniel Danielsson från Örebro län har, med uppgifven
anledning af nödvändigheten för ofvannämnde vidsträckta socken att ytterligare
anskaffa 2:ne rymliga och lämpliga skolhus, uti väckt motion föreslagit,
att sockenboarne måtte erhålla tillåtelse att, vid förefallande behof, från den
skog, utgörande 855 tunnland, hvilken tillhörde det till komminister-boställe inom
socknen anvisade kronohemman, efter föregången vederbörlig utsyning, hemta
erforderligt byggnadsvirke för uppförandet eller reparerandet af samma sockens
allmänna byggnader.
Stats-Utskottet, till hvilket denna motion blifvit af Bonde-ståndet remitterad,
får i anledning deraf yttra, att Utskottet anser det uppgifna föremålet för
motionärens framställning vara af allt för enskild beskaffenhet, för att af Rikets
Ständer varda behandladt och pröfvadt; hvarföre Utskottet hemställer,
att någon åtgärd på grund af samma framställning icke må af Rikets
Ständer vidtagas.
Stockholm den 20 Februari 1854.
14
Stats-Utskottels Utlåtande, N;o 45.
N:o 45.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Febr. 1854, kl. 5 e. m.
'Utlåtande, i fråga om införsels beviljande för bylesfordran i Skånsk
ränta.
(RG:S Afd.)
Inom Bonde-ståndet har af riksdagsfullmägtigen Jons Andersson från
Malmöhus hän en så lydande motion blifvit väckt: -Då för bytesfordran i skånsk
ränta immission begäres så till skatterätt som ränta, må slik införsel ej beviljas
i sådana hemman och lägenheter, hvilka för Stats-verkets eiler publika inrättningars
räkning äro utarrenderade och gifva Kronan en årlig inkomst, vida
öfverstigande räntan, utan böra arrendatorerne vara närmast berättigade, att,
emot utgifvande af skatte-löseskillingen, få behålla och besitta dylika hemman
och lägenheter framför dem, hvilka innehafva bytesfordran hos Kronan.» Enligt
hvad motionären uppgifvit, skulle denna motion egentligen vara föranledd
deraf, ätt sedan indragne häradsskrifvare-bostället N:o 20, 4 mantal, Westra
Wemmenhög, genom derå af nuvarande arrendator nedlagda ansenliga kostnader,
blifvit betydligen förbättradt, hade för en bytesfordran införsel till både
skatterätt och ränta sökts uti nämnde hemman: hvarföre arrendatorn, som i
förhoppning att fortfarande vara vid besittningsrätten bibehållen, »gjort stora
uppoffringars, nu mäste, i anseende till annan persons hos Kronan egande bytesfordran,
afstå hemmanet.
Till följd af härå erhållen remiss, anser sig Stats-Utskottet böra upplysa,
att, gon om Kongl. Kungörelsen den 16 November 1813, angående de
dessförinnan icke afgjorda bytesmålens afslutnnde, fastställdes en tid af 10 år,
inom hvilken alla innehafvare af förmenta, förut icke till pröfning anmälda, fordringar
i bytes- samt reduktions- och ersättnings-mål skulle, vid förlust af vidare
rätt och talan, i behörig ordning hos Kongl. Kammar-kollegium uppgifva
sina påståenden; hvarjemte förklarades, att, efter sagde tids förlopp, nya sådana
anspråk komme att anses förfallna och följaktligen icke till pröfning upptagas.
På grund af de i fordna tidér medgifnä hemmansbyten mellan Kronan
samt enskilde jord- och ränte-egare, kunna således numera inga andra fordrings
-
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 46.
é
15
anspråk ifrågakomma, än de som inom den derför stadgade preskriptionstid
blifvit' vederbörligen väckta och fullföljda. Bland de till denna kategori hörande
få bytesfordringar, som blifvit i laga ordning pröfvade och godkända,
men ännu icke pä föreskrifvet sätt liqviderade, skall, enligt Utskottet meddelad
upplysning^ icke. linnas någon annan skånsk räntefordran, än den, hvars verkställighet,
efter hvad motionären uppgifvit, utgjort den ((särskilda anledningen»
till nu förevarande motions väckande..- Utskottet, som, enligt Regerings-formens 90
§, icke eger ingå i någon pröfning af detta, på ytterligare handläggning i administrativ
väg beroende, bytesmål, finner sig, vid här ofvan omförmälda förhållande,
. ej heller behöfva meddela sitt yttrande angående det af motionären
framställda förslags förenlighet med allmänt: gällande rättsgrunder och deras följdriktiga
tillämpning.. Utskottet får derföre hemställa»,
att meranämnde motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1854.
N:o 46,
Auk. till Exp.-Utsk. d. 20 Febr. 1854, kl. 5 e. nr.
Utlåtande, angående tryckning af ett nyligen upprätt ad t register
öfver Presle-sländets protokoller vid 1834 ock 4835 års
riksdag,
(RG:S Afd.)
Sedan, i öfverensstämmelse med den inom Preste-ståndet under sednaste
riksdag uttalade önskan,' register numera vore upprättadt öfver bemälde'Riksständs-
protokoller vid. riksdagen, åren 1834 och 1835, och detta register blif
-
16
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 46.
vit af dess författare, komminister E. Delin, utan anspråk på ersättning för
detsammas uppgörande, i manuskript till Ståndet öfverlemnadt; så har professoren
Selander, uti en inom samma Stånd väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion, föreslagit, att nämnde register mätte pa Riksgälds-kontorets
bekostnad varda från trycket utgifvet med en upplaga af 300 exemplar; i hvilket
afseende motionären uppgifvit, att, enligt den upplysning han inhemtat, komme
kostnaden för den föreslagna tryckningens verkställande icke att öfverstiga
300 r:dr.
Då det hittills saknade registret öfver Preste-ståndets protokoller vid
1834 och 1835 års riksdag, genom enskild arbetsamhet och tidsuppoffring,
blifvit, utan någon kostnad för det allmänna, upprättadt, så ock på det att
dessa från trycket utgifna protokoller, deraf utom de exemplar, sorn förvaras i
allmänna bibliotheker och andra staten tillhöriga boksamlingar, ej mindre, än
96 exemplar ännu linnas qvar i Kiksgälds-kontorets vård, måtte, i likhet med
de öfriga tryckta protokollerna för samma riksdag, varda med register försedda,
anser sig Utskottet böra tillstyrka,
att det af komminister Delin uppgjorda och till Preste-ståndet öfverleinnade
register öfver Ståndets protokoller under mcranämnde
riksdag må, genom Fullmägtiges i Riksgälds-kontoret försorg, till
trycket befordras, och att upplagan dervid må bestämmas till det
antal exemplar, sorn ofvanbemälde motionär föreslagit; samt att de
tryckta exemplaren, efter deras häftning, må utdelas eller förvaras
på sätt i afseende å sjelfva protokollerna är eller varder stadgadt.
Stockholm den 20 Februari 1854.
N:o 47.
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
17
N:o 47.
Ank. till Exp.-Utsk. d 20 Febr. 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i an Hedning af vackt fråga om de till stipendier för
Folkskole-lärare-elever anslagne medels (invändande till förbättring
af FoTkskole-lärarnes löner.
(RG:S Afd.)
Enär den för Folkskolelärare Obestämda lön. Utgörande 8 ä 10 tunnor
smil;mål och 5.1 r:dr 16 sk. i penningar, -vore alldeles otillräcklig för en sådan
lärares jemte familjs uppehälle, har Doktor Sandberg, under yttrande, att denna
aflöning borde tillökas, så att densamma koni me att uppgå till 133 r-idr 16
sk. samt 8 tunnor sp anin ål för den Skole-lärare, hvilken uteslutande cgnade sig
åt undervisningen och icke befattade sig med andra göromål, uti en inom Preste-Ståndet
vädkt molen föreslagit, att, till beredande af en sådan löneförbättring
för Folkskole-lärarne inom alla församlingar, hvarest nyssnämnde aflöning icke
kunde åstadkommas med der redan utgående afgifter, mätte få användas det i
Eiksgälds-kontoret till stipendier för Folkskole-lärare-elever afsatta belopp af
12,000 r:dr, samt att en tillräcklig fond för hvad som utöfver denna summa
och det förut beviljade allönings-anslagct af 20,000 r:dr, kunde för ifrågavarande
ändamål erfordras, matte varda å Riksgälds-kontoret anvisa^!. Härvid
har motionären tillika yttrat den åsigt, att effi förbättrad, hjelplig aflöning vore
ett ändamålsenligare medel att erhålla skicklige Fofkskole-lärare, än den lockelse.
sorn det vid Folkskole-lärare-seminarierne under en kort stid bevUjade understöd
innefattade.
Med anledning af denna, till Stats-Utskoftet remitterade, motion, deruti
Kontraktsprostarne Qviding och Carlander instämt, anser sig Utskottet böra
meddela den upplysning, att utaf de vid 1847 och 1848 samt 1850 oell 1851
Bilt. till R. St. Fröt. 1853 £ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 15 Haft.
3
18
Stats-Ulsliottets Utlåtandey N:o 47. ’•
års riksdagar till stipendier åt elever vid Folkskole-läraresseminarierne anvisade
medel för de- sednast förflutne 5 åren, utgörande 12.000 r:dr årligen, finnes lor
närvarande endast ett belopp af 1,983 r:dr IG sk. i Riksgälds-kontoret innestående.
Beträffande deremot det vid; nämnde riksdagar för samma; år beviljade
anslag af 20,000 r:dr årligen »till-, understöd; för Folkskole-lärarnes aflönanrde
inom de socknar, der,, enligt Kongl.. Maj:ts Nådiga pröfning, statsbidrag för'
sådant ändamål i följd af särskilda förhållanden; kan erfordras,» så uppgår det
deraf ännu icke- från Riksgälds-kontoret reqvirenade och således der inneståendebelopp
till ej mindre än 37,077 r:dr 43. sk. G rist. Följaktligen, hafva hittills
vida större besparingar uppkommit på det årliga aflönings-anslaget än på den
för stipendier anvisade anslags-summan; ankommande dock på Kongl.. Majit, att,
i enlighet med Rikets Ständers medgifvande- vid; sednaste riksdag,, till folkundervisningens
befrämjande använda derefter uppkomna besparingar så väl å det
förra som å det sednare anslaget.
Då Kongl., Majit sålunda redan eger att för de förbättringar i Folkskolelärarnes
lönevilkor, sorn kunna finnas af omständigheterna påkallade, använda
den i Riksgälds-kontoret befintliga behållning af dé till stipendier åt Folkskolelärare-elever
afsedda medel, och då det synes hvarken behölligt eller ändamålsenligt
att, på sätt motionären föreslagit, för sådane löneförbättringar anvisa nå- -  gon ytterligare fond, får Utskottet,, med afseende jemväl å det vanliga förhållandet,
att genom föreningen af klockare- och skolelärare-befattningarne, en betydligare
aflöning än motionären uppgifvit, kunnat beredas för de inom försainlingarne
anställde Folkskolelärare, Hemställa,
att den i ofvannämnde hänseende af Doktor Sandberg gjorda;framställning
icke må af Rikets Ständer bifallas..
Stockholm den; 20 Februari: 1854.
S/a/s- Utskottet* Utlåtande, N:o 48.
19
N:o m.
Aok. till Exp.-Utsk. d. 20 Febr. 1854, kl. 5 e. m.
Utlåtande angående nedsättning af ranian ä fonden för Hjelmare
kanals och slussverks under hållande.
(RG:S Aid.)
Stais-Utskottet Rar efter meddelade remisser, rörande detta ämne emottaglt
2:ne motioner, den ena väckt hos Ridderskupet och Adeln af hr Mannerskantz,
Carl slxel, och den andra hos Borgareståndet af hr fV. Kassel; varande
af förstbemälde motionär anfördt: att bland andra, vid 1840 och 1841 års
riksdag meddelade, beslut och föreskrifter angående förökningen och förräntandet
af den i Riksgälds-kontoret afsatta fond för Hjelmare kanals och slussverks
framtida underhållande, stadgades, att de ränteroedel som inflöto för sagde fond
tillhörande och till Riksgälds-kontoret aftemnade lane- och säkerhets-handlingar,
skulle, genom kanaldirektionens försorg, förvaltas och göras för fondens räkning
fruktbärande efter en, tillsvidare, till 5 procent bestämd räntefot, så att
fonden, under hvarje år, tiHvexte med en summa, motsvarande 5 procent å fondens
ursprungliga belopp jemte den vid årets början befintliga räntebehållning;
och borde direktionen, genom särskild förbindelse, åtaga sig att, vid uppgifna
tidpunkter, till Riksgälds-kontoret aflemna ytterligare lane- och säkerhets-handlingar
för då påräknade och till beloppet bestämda räntesummor. Till följd
häraf, håde Hjelmare kanaldirektion till Riksgälds-kontoret afgifvit en sådan förbindelse
i afseende på lånehandlingarna för den intill 1854 års slut upplÖpande
och till ett sammanlagdt belopp af 16,000 r:dr beräknade räntan. Oaktadt svårigheten
att, efter hvarje års förlopp, kunna med erfoderlig säkerhet emot 5
procent ränta utlåna fondens räntevinst under samma år, hade dock nämnde
förbindelse hittills blifvit fullgjord, samt Riksgälds-kontoret erhållit godkända lånehandlingar
för de räntemedel, sorn, enligt den fastställda planen för fondens
förräntning, bordt vara samlade dels vid 1845 och dels vid 1850 årsslut; och
skulle vid slutet af innevarande år, ytterligare komma att till Riksgälds-kontoret
aflemnas lånehandlingar, motsvarande ett räntebelopp af 5000 r:dr» Härigenom
skulle således Hjelmare kanaldirektion hafva uppfyllt sitt åtagande enligt ofvan
-
20
>S/a/s- Utskottets Utlåtande•, N:to 48.
nämnde förbindelse oell Rfksgälds-kontoret fått emottaga föreskrift^ säkerhctshandlingar
för de- i sammi förbindelse uppgifna räntesuminor: men derefter border
till följd af Rikets Ständers vid ofvanberörde riksdag fattade heslut,, en ny dylik
förbindelse af direktionen, afgifvas med hänsigt till de efter 1855 års ingång,,
upplöpande räntor å ifrågavarande- fond samt derför erhållna låm>- och säkcrhets-handlingar.
Dock som direktionens ledamöter, så vida räntan äfven framgent
borde beräknas efter 5 procent årligen, icke skulle, utan äfventyr för enskilda
förluster eller uppoffringar, kunna under en längre tiderymd åtaga sig ansvarigheten
för räntemedlens -fortsätta utlåning emot stadgad säkerhet; så oell då,
enligt ej mindre Riksgälds-kontorets reglemente, än det i afseende- på förräntningen
af Hjelmare kanals underhållsfond under den 12 Januari 1852 af Kongl.
Majit i nåder fastställda särskilda reglemente, räntefoten för dessa medel endast
»tillsvidare» blifvit bestämd till 5 procent, har motionären föreslagit: att utlänings-räntan
för de merannämnde fond tillhörande räntemedel måtte, från och
med. 1855 års början,, nedsättas till 4 eller åtminstone till 4 och en half procent.
Hr Kassel har i sin motion, efter omförmälandc af dea tillökning, Hjelmare
kanals underhållsfond, genom upplupna räntor, redan vunnit och före innevarande
års utgång komine att ytterligare erhålla, likaledes erinrat dels om
den betydliga sänkning i räntefoten, som inträffat sedan år 1854, då den för
fonden hittills gällande ränteberäkning af kanaldirekfionen föreslogs och då penningeräntan
allmännast var 6 procent, dels ock om den större svårigheten, att
med, föreskrifven inteckningssäkerhet kunna, emot 5 procent ränta-, utlåna fondens
medel- De med denna utlåning förenade svårigheter och bekymmer skulle
sannolikt, framdeles, i den inon fonden tillväxte,, komma att än mera öka sig, och
derest ej en skälig jemkning i utlåningsräntan. medgåfves, vore troligen snart att
motse det förhållande, att ingen bland aktieegarne ville åtaga sig det lönlösa,
besvärliga och ansvarsfulla ledamolskapet i kanaldirektionen.. Med åberopande
af det uttryckliga stadgandet, att räntan endast tillsvidare var bestämd till 5
procent och enär de till fonden årligen ingående medlen utgjorde kanalverkets
besparingar,, samt direktionens önskan och bemödande attf göra dessa fruktbärande
emot så hög ränta, som, i förening med erforderlig säkerhet, möjligen kunde
erhållas,, icke skäligen borde ifrågasättas, har sistbcmaide motionär, — på det
att iGke direktionens bestyr hädanefter måtte onödigtvis så betungas, att de icke
kunde såsom- hittills utan aflöning bestridas, i hvilket fall det för fondens tillörkande
påräknade öfverskott af karialiirkomsterna komme att medtagas till allonings-
och förvaltnings-kostnader, — hemställt oell föreslagits att, när omstämdigheterne
sä påkallade, ifrågavarande medel måtte få utlånas emot minst 4 och
en half procent årlig ränta.
Innan Utskottet yttrar s% öfver den sålunda föreslagna nedsättninge® i
ränteberäkningen å de medel, deraf fonden för Hjelmare kanals och slussverks
tf/a/s- Utskoitets Utlåtande, JY:o 48.
21
framtida underhållande utgöres, anser Utskottet sig böra erinra derom, att jemväl
under sednaste riksdag, i sammanhang med då yrkade ändringar i Ilikets
Ständers lönnt vidtagna beslut rörande sagde fonds bildande och förvaltning,
fråga väcktes om minskning i den föreskrifna räntan för samma fonds atlantamedel.
Uti det afstyrkander samt af Rikets Ständer bifallna, utlåtande, N:o 78,
som dåvarande Stats-Utskott härom.. afgaf, meddelades en omständlig utredning
af ej mindre det belopp de till ombyggnaden af Hj elmare kanal använda allmänna
medel utgjort,, än de vilkor, deremot Rikets Ständers Banks- och Riksgälds-kontors
fordringar af kanalbolaget blifvit eftergifna och afskrifna. Under
hänvisande- till denna utredning, har Utskottet, för nu förevarande fråga*
bedömande, trott sig .endast behöfva anföra följande: upplysningar,
I anledning af Hjelmare kanaldirektions,- under riksdagen åren 1828,
1829 och 1830, gjorda ansökning omi eftergift och afskrifning af kanalbolagets
skulder till Banken och Riksgälds-kontoret för derifrån, till ombyggnaden
af meranämnde kanal och slussverk, sedan år 1817, utbekomna låneunderstöd,,
utgörande tillsammans 730,000 r:dr,. beviljade Rikets Ständer denna afskrifning
under vilkor, att bolaget visade sig, inom en tid af högst sex år från kanalens
fullbordande, hafva till fond för densammas framtida underhållande samlat
och afsatt en summa af åtminstone 15,000 r:dr. Sedermera medgåfvo Rikets
Ständer vid 1834 och 1835 års riksdag, att denna underhållsfond skulle få bestå
i en af kanaldirektionen utgifven och uti bolagets egendomar Stora. Wallby
och Oppeby intecknad samt till Riksgälds-kontoret aflemnad skuldförbindelse
å 15,000 r:dr med 5 procent årlig ränta; hvilken ränta, genom direktionens
försorg, borde hvarje år med' 750 r:dr till Riksgälds-kontoret inbetalas;
hvarjemte. Rikets Ständer förordnade, att de sålunda influtna räntemedlen skulle
af Riksgälds-kontoret, i utbyte mot antagliga säkerhetshandlingar, direktionen
tillhandalkiifas-. Under riksdagen åren 1840 och 1841 godkände och fastställa
de Rikets Ständer en, till förenkling af utlåningssättet samt förvaltnings- och
kontrollerings-bestyrens minskning, af kanaldirektionen uppgjord särskild plan,
dervid den grundsats var tillämpad, att direktionen, på eget ansvar och utun
Riksgälds-kontorets medverkan, borde ombesörja utlåningen samt vårda lånehandlingarne
intill dess en så stor tillgång hunnit samlas, att den lämpligen
kunde emot inteckning i fast egendom utlånas; hvarefter de för det sålunda
utlånade beloppet erhållna säkerhets-handlingarne skulle till Riksgälds-kontoret
afl em nas. Denna plan,, sorn var fördelad i 7'5 perioder eller serier, omfattade
en tiderymd af 100 år; vid hvars slut, så vida icke inträffande olyckshändelser
eller andra tillfälligheter dessförinnan föranledde ett oundvikligt anlitande af
de samlade medlen,, en kapital-fond af mer än 2,000,000 r:dr skulle vara bildad.
Jemte flera andra af Rikets Ständer, rörande oftaberörde fond och dertill
hörande lånehandlingaiv m. m., vid 18.40 och 1841 års riksdag ineddelada
22
Slats-Utskoltéts Utlåtande, N:o 48.
samt ännu gällande beslut och föreskrifter, stadgades och förordnades:: att direktionen
vore Riksgälds-kontoret ansvarig, att den för hvarje år upplupna räntan
å ej mindre den ursprungliga, i kanalbolagets ofvarauimnde egendomar
intecknade, skuldförbindelsen, än då samlade ränte- och tillskotts-medel vid årets
slut blefve för fondens räkning fruktbärande efter en, tills vidare, till 5 procent
bestämd räntefot, så att fonden under loppet af hvarje år tillvexte med
en summa, motsvarande 5 procent å fondens ursprungliga belopp jemte den
vid samma års början befintliga räntebehållning; samt att direktionen, till säkerhet
för fondens bildande i öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer fastställda
grunder, borde afgifva en särskild förbindelse att, vid de i planen uppgifna
tidepunkter, till Riksgälds-kontoret aflemna föreskri/na låarehandlir.gar, och
hvilken förbindelse, till en början, skulle omfatta tiden till 1854 års slut,
samt afse de Riksgälds-kontoret enligt samma plan dessförinnan tillkommande
lånehandlingar för ett sammanlagdt belopp af 1G,000 r:dr; hvarförutan direktionen
borde hos Riksgälds-kontoret ställa antaglig säkerhet för ett belopp af
5,000 r:dr utaf de under direktionens vård befintliga, fonden tillhöriga, medel
Till
följd af hvad Rikets Ständer sålunda förordnat, och i öfverensstämmelse
med den härvid föreskrifna samt i Oktober 1841 af kanaldircktionen
utgifna förbindelse, hafva under en längre tid ouppsägbara Ilypotheks-förenings-obligationer
med 5 procent ränta blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade för de å
fonden, enligt ofvannämnde plan, vid slutet af åren 1845 och 1850 upplupna
räntemedel, utgörande tillsammans 11,000 r:dr. Således har direktionen, derest
Riksgälds-kontoret jemväl vid innevarande års slut får emottaga dylika eller andra
antagliga lånehandlingar med enahanda ränta för ett belopp af 5,000 t:dr,
fullgjort sm för planens frenne första serier utfärdade förbindelse; hvarefter en
ny förbindelse bör af direktionen algifvas i afseende å lane- och säkerhets-handlingarne
för de å fonden ytterligare upplöpande räntemedel under den tid, sorn
de frenne nästföljande sederae omfatta, och hvilka medel i planen »ro beräknade
att utgöra 5.000 r:dr vid 1857 års slut, 6,000 r:dr vid slutet af är 1800
och 5,000 r:dr vid 1802 års utgång.
Då Hjelmare kanalbolag genom den, å bolagets vägnar, afgifna och i
dess egendomar intecknade skuldsedel förbundit sig, att å det föreskrifna kapitalet,
15,000 r:dr. erlägga 5 procent årlig ränta, och då andra antagliga skuldförbindelser
med samma ränta å ett belopp af 10,000 r:dr dels redan blifvit
till Riksgälds-kontoret aflemnade, dels vid slutet af innevarande år skola dit ingifvas.
så, och under förutsättning, att Rikets Ständer icke finna anledning eftergifva
de uttryckliga vilkor och förbehåll, derunder afskrifningen af Bankens och
Riksgälds-kontorets ofvan omförmälda fordringar beviljades, samt förändra de
angående ifrågavarande fonds bildande meddelade föreskrifter, som redan blifvit
fullgjorda, mäste 5 procent ränta för dessa 2:ne summor äfven framgent be
-
S/itti-Uts/cotléfss Utlåtande,• N:o 48 '.
23?
räknas och utgöra».. Följaktligen' skulle elen nu ifrågasätta' ränfe-redsäftningen,.
om denj också af Rikets Ständer medgåfves, endast komma att gälla 'för det
belopp, hvarmed! fonden efter innevarande års slut kan tillökas, och således under
den närmaste framtiden blifva af föga betydenhet.. Men deremot skulle härigenom
alla beräkningar i den af direktionen sjelf föreslagna och af Rikets Ständer
godkända planen blifva rubbade för hela den kommande tiden; i afseende på
ej mindre serie-indelningen,, än de ränte-summor, för hvilka låneliandlingar vid
förloppet af hvarje särskild i planen; bestämd tidsperiod skola till Riksgälds-kontpret
aflemnas. För öfrigt anser sig Utskottet böra ytterligare erinra om det
högst betydliga belopp, som de vid föregångne riksdagar till Hjelmare- kanals
och slussverks ombyggande beviljade och sedermera afskrifna lönebidrag utgjort.
Enär nu dessutom; för detta byggnads-företag utaf allmänna medel redan under
åren; 1815 och 1816 utgått ett sammanräknad! belopp af 50,000 ridr, samt
Statsverket derjemte under hela byggnadstiden,, eller ända till och med år 1&33,
godtgjort 5 procent årlig ränta å aktie-kapitalet, synes Staten ega grundade
anspråk att icke behöfva vidkännas några ytterligare uppoffringar för samma kanal
och slussverk samt dess framgena underhållande.. Någon fullt betryggande
säkerhet emot Statsverkets framtida anlitande i detta hänseende finnes dock ej
förr, än underhålls-fonden uppnått ett sådant belopp, att erforderliga’ reparationer
och nybyggnads-arbeten kunna af dess sandade ränte-besparingar bestridas..
Det synes derföre vara af synnerlig vigt för det allmänna,-att denna fonds årliga
tillvext,. så vida icke några oförutsedda omständigheter komma att densamma
förhindra, både oafbrutet och oförminskadt fortgår intill dess fonden verkligen
kan: anses motsvara' det dermed; afsedda ändamål.
Vid öfvervägande af nu anförda förhållanden, och då under de 2:ne år,
sorn förflutit' sedan: reglementet för oftanämnde fonds förräntande af Kongl.. Majit
utfärdades, någon sådan förändring i allmänna penninge-räntan inom riket icke
inträffat,, att densamma synes föranleda till förändrandet af den i högstberörde'
reglemente stadgade ränte-beräkningsgrund,. får Utskottet hemställa,.
att ofvanbemälde 2:ne motionärers gjorda framställningar om nedsättning
i räntan för de till Hjelmare kanals och slussverks underhållande
afsatta medel icke må af Rikets Ständer, beviljas..
Stockholm; den 20 Februari. 1854..
Rättelse vid Stats-Utskottets Utlåtande. N:o 52.
Sid.. 14, 18:de raden uppifrån; — efter orden ratt: deruti; deltaga»; tillägges::
saf desse - blifvit: förkastadt;»
STOCKHOLM, fc d. Schutts Boktryckeri 1854.
Stati-Utekettets Utlåtande, N:o 49.
i\ :o 49.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Febr. 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets befrielse från skyldigheten
att erlägga postporto för emottagna fribref, samt betala
arfvaden för detta verks uosträkningar.
(R:gd Afd.)
För Riksgälds-kontorets befriande från åliggandet att betala postporto
för dit med allmänna posten ankomna fribref samt arfvoden till tjenstemännen
vid Stockholms General-postkontor för samma verks posträkningar,
halva Fullmäktige, under den sedan sistförlidne riksdag förflutna tid,
dels hos Kongl. Maj.t och dels hos Kongl. General-poststyrelsen gjort särskilda
framställningar med anförande af de i sagde hänseenden för Riksgälds-kontoret
förekommande särskilda omständigheter och förhållanden;
hvilka framställningar dock icke medfört dermed åsyftad påföljd; hvarföre
och då Fullmäktige fortfarande hyste härvid utvecklade åsigter om lämpligheten
af de föreslagne och yrkade förändringarne i nuvarande förfaringssätt,
Fullmäktige, för den ytterligare åtgärd de af dem anmärkta förhållanden
kunde anses, å Rikets Ständers sida, föranleda till beredande af
antingen framtida ändring deruti eller en sådan förklaring af här nedan
uppgifna författningar, att desamma erhölle en, efter Fullmäktiges åsigt,
nu saknad tillämplighet i afseende på Riksgälds-kontorets brefvexling, hos
Stats-Utskottet anmält Fullmäktiges sålunda gjorda framställningar och derpå
erhållna svar.
Ehuru Rikets Ständers sednast församlade Revisorer, uti sin berättelse
om granskningen af Riksgälds-kontorets förvaltning (sid. 51), redan
anfört hvad den underdåniga skrifvelse, hvarmed Fullmäktige till Kongl.
Majit ingått, innehåller i fråga om porto-ersättningen för de till RiksgäldsMih.
till R. St. Prof. 1858—1854. 4 Sami. 1 Afd. 16 Uäft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 49.
kontoret adresserade fribref äfvensom Kongl. Maj:ts bärå meddelade nådiga
svar, har Utskottet, för att i detta Utlåtande sammanföra de för förevarande
frågas pröfning nödiga upplysningar, ansett sig jemväl böra bär intaga
hvad Fullmäktige i sagde hänseende anmält och yttrat, nemligen: att
Rikets Ständers fordna kontor, genom Kongl. Brefvet den 21 Juli 1752
väl fick sig tillerkänd "breffriket” ”i ansende till vissa särskilda omständigheter,
som för detta verk tycktes vara gällande,” men att deremot det nuvarande,
enligt Kongl. Majrts och Rikets Ständers beslut vid 1789 års riksdag,
inrättade Riksgälds-kontoret, såvidt af samma kontors räkenskaper och
öfriga handlingar kunnat inhemtas, alltid fått vidkännas stadgade portoafgifter
för derifrån ined posterna afsända bref; hvarförutan Riksgäldskontoret
redan år 1791 alfbrdrats särskild ersättning till Postverket för
alla från inrikes orter ankomna bref med remisser af kontorets medel och
vederbörande redogörares räkenskaper. Men som Stats-verket erhölle sin
andel utaf d essa medel och de deröfver afgifna räkenskaperna gagnade ej
mindre Stats- än Riksgäldsverken, hade dåvarande Fullmäktige ansett Riksgälds-kontoret
icke böra med en sådan utgift belastas, hvarföre de i slutet
af sagde år ingiogo till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, att Riksgälds-kontoret
måtte befrias från betalningen af postporto för såväl då redan
ankomna som derefter ankommande inrikes bref. Uti härå aflåtet
svar af den 23 Juni 1792, förklarade Kongl. Majit. Sig likväl finna ”betänkligt”
att lemna nådigt bifall till denna underdåniga anhållan såsom
”stridande emot Kongl. Brefvet den 27 November 1772, hvarigenom de
allmänna verk och Embetsmän, som hade egen fond att tillgå, blifvit från
åtnjutande af portofriheten undantagna.” Det i detta svar åberopade, till
Kongl. f. d. Kansli-kollegium expedierade bref innefattade dock ej något
stadgande i afseende på sådane embetsverks skyldighet att betala postporto
för de af dem mottagne bref, utan innehöll endast ett af då framställda förslag
till förekommande af bref-friheteus missbrukande föranledt förklarande:
att Kongl. Maj:t pröfvade bäst och säkrast, att antalet af fribrefsböcker, så
mycket möjligt vore, inskränktes, samt att det för en orygglig grundsats
antoges, att allmänna verk och embetsmän, som hade egen fond att tillgå,
blefve undantagne från åtnjutande af portofrihet.
Till följd af det Fullmäktige sålunda i nåder meddelade svar, hade
Postverket allt sedermera, efter afgifna räkningar, erhållit godtgörelse för
det enligt posttaxorne belöpande porto för alla sådana bref, som varit i
fribrefsböcker införda och af Riksgälds-kontoret från Stockholms GeneralPost-kontor
utbekommits; och hade Riksgälds-kontoret dessutom, under
sednare åren, jemte den vanliga lösen för mottagne rekommenderade bref,
Stati-Utikottets Utlåtande, N:o 49.
3
godtgjort den numera föreskrifna så kallade assurans-afgiften för alla till
detta verk ankomna dylika bref, derför denna afgift icke behöft å afsändningsorten
betalas. Men då 1772 års Kongl. Bref, emot hvilket den för
mer än 60 år tillbaka sökta befrielsen för Riksgälds-kontoret från skyldigheten
att ersätta ifrågavarande postporto förklarats vara stridande, icke
syntes tillämpligt i afseende på omförmälde ersättnings-skyldighets fraRigena
fortfarande, och enär åliggandet för Rikgälds-kontoret att godtgöra
en del af den portofrihet, som blifvit andra allmänna verk och myndigheter
tillerkänd, enligt Fullmäktiges åsigt, innelattade en anmärkningsvärd
oegentlighet, helst Riksgälds-kontoret icke kunde vägra att emottaga alla
de bref och handlingar, som af dessa verk och myndigheter blefve till
Riksgälds-kontoret afsända, samt det ingalunda tillkomme Riksgälds-kontorets
styrelse att vaka deröfver, att medgifven fribrefs-rättighet icke missbrukades
eller öfverskredes, och denna Styrelse ej heller egde att föreskrifva
i hvilka fall andra embetsmyndigheter skulle med Riksgälds-kontoret
brefvexla; så och i betraktande af de med beräkningen och kontrollerandet
af ifrågavarande postportos rätta belopp förenade och i följd af
Riksgälds-kontorets under sednare tider utvidgade verksamhet, särdeles
tidsödande och besvärliga göromål, hade Fullmäktige, genom underdånig
skrifvelse af den 6 Februari 1852, hos Kongl. Maj:t anmält nu uppgifna
förhållanden samt hemställt, huruvida icke Kongl. Majit funne skäl i nåder
förklara, att Riksgälds-kontoret,. från och med samma års början, vore
befriadt från ersättnings-skyldigheten för det postporto samt de assuransoch
rekommendations-afgifter, som efter gällande posttaxa eller andra författningar
kunde belöpa för de till detta verk adresserade och med posten
ankomna bref från sådane embetsverk och myndigneter eller andra inrättningar,
hvilka voro i åtnjutande af portofrihet.
Till svar å denna framställning, hade Kongl. Majit, uti skrifvelse
af den 25 derpåföljde Augusti, i nåder förklarat: att då den till Statsverket
ingående andel utaf postmedlen vore utaf Rikets Ständer till visst belopp
beräknad, samt de inkomster, som derutöfver till Postverket inflöte,
vore till post-kommunikationernes underhållande samt införande af nödiga
förbättringar i postväsendel oundgängligen erforderliga, så och enär, om
den sökta befrielsen från erläggande af stadgade afgifter för de till Riksgälds-kontoret
ankommande fribref beviljades, enahanda förmån svårligen
skulle kunna förvägras Rikets Ständers Bank samt de flera verk och myndigheter,
hvilka, på grund af Kongl. Brefven den 2l Juli 1752 och den
27 November 1772, icke åtnjöte fribrefsrätt och således för närvarande,
lika med Riksgälds-kontoret, äfven finge vidkännas utgifter af samma beskaffenhet,
funne Kongl. Majit, med afseende derjemte å den icke obetyd
-
4
State-UtikotteU Utlåtande, N:o 49.
liga minskning i påräknade tillgångar, som härigenom, utan inskränkning
i Postverkets åliggande att ersätta; möjligen inträffande förluster af de i
rekommenderade bref inneslutna penningar, skulle för nämnde verk uppkomma,
icke skäl lemna bifall till Fullmäktiges ofvannämnde underdåniga
framställning.
I sammanhang med denna sålunda i nåder besvarade framställning,
hade Fullmäktige tillika i underdånighet anmält, att det förut gällande
reglementariska stadgande, på grund hvaraf årliga arfvoden kunnat af Fullmäktige
tilldelas vederbörande tjenstemän vid Stockholms General-Postkontor,
uteslutits ur det vid 1850 och 1851 års riksdag för Riksgäldskontoret
utfärdade reglemente, hvarefter för de under sistberörde år från
Riksgälds-kontoret afgångna och dit ankomna bref arfvoden till bemälde
tjenstemän blifvit detta verk i posträkningarne påförde efter det belopp,
porto och assurans-afgifterna för samma bref utgjort, dervid åberopades
den taxa eller tarif, hvilken var fastställd genom Öfver-Post-DirektörsEmbetets
i Svensk Författnings-Samling införda cirkulär af den 11 Maj
1852. Denna tarif syntes dock Fullmäktige så mycket mindre kunna berättiga
postbetjeningen till arfvodens beräknande för Riksgälds-kontorets
porto- och assurans-afgifter, som densamma, enligt hvad i cirkulär-brelvet
vore uttryckligen tillkännagifva, endast afsåg de fall, då postförvaltarne,
på eget ansvar} lemnade enskilda korrespondenter kredit å porto-afgiften.
Vid sådant förhållande och då Fullmäktige, i fråga om de äskade arfvodenas
utbetalning af Rikgälds-kontoret, ej heller funne sig ega tillämpa
den för Tullverket, under den 1 Juni 1838, i nåder fastställda särskilda
reglering af posträknings-arfvodena, hade Fullmäktige i underdånighet anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes i nåder förklara och bestämma, huruvida
eller till hvad belopp tjenstemännen vid nämnde Post-kontor vore berättigade
till åtnjutande af arfvode för Riksgälds-kontorets posträkningar,
samt om sådant arfvode äfven borde utgå och beräknas för de till Riksgälds-konloret
ankomna fribref, i den händelse Riksgälds-kontoret äfven
framgent måste ersätta Postverket det för dessa bref belöpande porto jemte
stadgade rekommendations- och assurans-afgifter. Enligt hvad Kongl. Maj:t,
genom ofvanberörde nådiga Bref af den 25 Augusti l852 gifvit Fullmäktige
tillkänna, hade Kongl. Maj:t likväl funnit någon förklaring i omförmälda
hänseende icke vara erforderlig, enär ingen författning lunnes, som
ålade postförvaltare att utan vedergällning hålla posträkning med korrespondenter,
vare sig enskilda personer, Statens Embetsverk eller Rikets
Ständers verk, och Kongl. Brefvet den 25 Februari 1832 fastställde grunderna
samt Kongl. General-Post-Styrelsens cirkulär af den 11 Maj samma
år närmare bestämde sättet för beräkningen af postförvaltarnes arfvoden.
Stats-Utikottets Utlåtande, N:o 49.
5
I öfverensstämmelse med det af Kongl. Maj:t härvid i nåder åberopade
cirkulärbref, skulle postförvaltarne icke vara förbundne att lemna
"enskild korrespondent” kredit å porto-afgifterna, men derest en sådan korrespondent
hos postförvaltaren nedsatte ett förskott till godtgörande af
framtida porto-afgifter, ålåge det den sednare att så länge något af sagde
förskott vore öfrigt, hålla postporto-räkning med den förre. Fullmäktige
ansågo sig dock i egenskap af Styrelse för ett allmänt embetsverk, ej kunna
vända sig till enskilda tjenstemän med begäran, att detta embetsverk
måtte af dem erhålla kredit med erläggandet af de för dess brefvexling
stadgade afgifter; och då Fullmäktige ej heller ansågo sig utan särskild
säkerhet eller garanti för det förskjutna beloppets behöriga användande eller
återbetalning, kunna låta förskottsvis utanordna och hos bemälde, inför
Fullmäktige ingalunda redovisningsskyldige, tjenstemän nedsätta någon
del af de under Fullmäktiges förvaltning ställda allmänna medel, så och
enär porto-afgifternas erläggande vid inlemnandet af de från Riksgäldskontoret
expedierade samt afhemtningen af de till samma verk adresserade
bref skulle blifva alltför besvärligt och tidsödande för ej mindre Riksgäldskontorets
än Postverkets tjenstemän, hemställde Fullmäktige hos Kongl.
General-Post-Styrelsen, huruvida icke vid liqviderandet af det för Riksgälds-kontorets
brefvexling belöpande porto, kunde få förfaras på enahanda
sätt, som egde rum med hänsigt lill Tullverkets postporto, och om icke,
hvad rörande beräkningen af poslförvaltarnes arfvoden för sistnämnde
verks posträkningar, enligt Kongl. Brefvet den 1 Juni 1838, vore stadgadt,
jemväl skulle kunna få tillämpas i fråga om arfvodena för Riksgäldskontorets
enahanda räkningar; (varande genom åberopade nådiga skrifvelse
arfvodet för Tullverkets posträkningar bestämdt till hälften af den genom
Kongl. Brefvet den 25 Februari 1832 fastställda tarif för arfvoden af enskilda
korrespondenter, som på poslförvaltarnes ansvar erhölle kredit med
porto-afgifterna). Men för den händelse åter, ätt en sådan tillämpning af
det i sagde hänseende meddelade stadgande ansåges icke kunna inedgifvas,
och Kongl. General-Post-Styrelsen, emot hvad Fullmäktige förmodade, funne
Postverkets säkerhet fordra, att Riksgälds-kontorets porto-afgifter blefve
förskottsvis utbetalda och nedsatta, framställde Fullmäktige tillika den förfrågan,
om icke den i sådant fall erforderliga deposition kunde få afRiksgälds-kontoret
i vederbörlig ordning verkställas hos Postverket.
Uppå denna hemställan och förfrågan erhöllo Fullmäktige, genom
Poststyrelsens skrifvelse af den 15 November 1852 det svar: att enär frågan
om vilkoren för oftanämnde posträkningars förande nyligen varit under
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, och Kongl. Maj:t dervid funnil något
annat stadgande härom icke erfordras, än det, som blifvit meddeladt i
<5
Stats-Utskottete Utlåtande, N:o 49.
Kongl. Brefvet rlen 25 Februari och Öfver-Post-Direktörs-embetets cirkulär
den 11 Mars 1832, ansåge Kongl. General-poststyrelsen sig i afseende på
liqviderandet af Riksgälds-kontorets postporto och arfvodena för deröfver
förda räkningar, icke kunna tillämpa de föreskrifter, som rörande Tullverkets
brefvexling blifvit särskildt meddelade, samt att, i fall korrespondenter
skulle erhålla rättighet att i Postverkets kassa deponera förskott till postportos
gäldande, blefve en särskild kontroll deröfver hos uppbördsmanuen
nödvändig, hvilken kontroll skulle blifva desto mer besvärlig, som de deponerade
medlens egenskap af förskott hvarje postdag vore underkastad förändring
och kontrollanten derföre nödsakades då granska posträkningarne.
I betraktande af dessa förhållanden, fann Kongl. General-poststyrelsen sig
icke kunna meddela tillåtelse till en dylik deposition; innehållande det
Fullmäktige sålunda meddelade svar likväl icke något yttrande i anledning
af Fullmäktiges hemställan, huruvida Kongl. General-poststyrelsen ansåg
Postverkets säkerhet fordra, att Riksgälds-kontorets port.o-afgifter förskottsvis
utbetaldes eller nedsattes.
Enligt hvad Utskottet inhemtat af en i Riksgälds-kontorets bokslutskontor
uppgjord och af Fullmäktige till Utskottet öfverlemnad förteckning
å det postporto, som frän Riksgälds-kontoret sedan 1843 års början
utbetalts, har detta porto, med inberäkning af rekommendations- och assurans-afgifter,
i medeltal årligen utgjort för de till Riksgälds-kontoret ankomna
bref 1,223 R:dr 23 sk. och för de från detta verk afsända bref,
336 R:dr 4 sk.; utvisande samma förteckning, att de Riksgälds-kontoret efter
sednast förlidne riksdag i räkningarne med Stockholms Postkontor påförda
och sedermera godtgjorda arfvoden till dervarande tjenstemän, uppgått för
år 1851, till 101 R:dr 20 sk. och för år 1852, till 94 R:dr 39 sk. 8 rst.
Den betydliga skillnaden mellan Riksgälds-kontorets porto-afgifter
för emottagne och afgångne bref måste egentligen tillskrifvas den omständigheten,
att en väsendtlig del af allmänna kronouppbörden samt åtskilliga
derför föreskrifna redogörelser, genom Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande,
insändas till detta verk. Dock sorn Stats- och Riksgäldskontoren,
i egenskap af Statens uppbördsverk, det ena för de ordinarie skattebidragen
samt vissa bevillnings-afgifter och det andra för allmänna beVillningen
jemte några särskilda statsinkomster, hafva hufvudsakligen enahanda
bestyr och åligganden, synas jemväl begge dessa verk böra få tillgodonjuta
samma förmåner i afseende på remitteringarne af de från samma
embets-myndigheter ingående uppbördsmedel, samt det ena verket icke
vidare vara nödsakadt vidkännas en kostnad för uppbördens och redogörelsernas
emottagande, hvarifrån det andra är helt och hållet befriadt. Lika med
Fullmäktige, anser också Utskottet, särdeles under nuvarande förhållanden
Stats-Utskottet» Utlåtande, N:o 49.
7
det icke kunna betraktas annorlunda än som en oegentlighet, att sedan
vissa embetsman och myndigheter förklarats vid sin brefvexling i embetsärenden
icke behöfva utgöra stadgade porto-afgifter, Riksgälds-kontoret skall
ersätta en del af det porto, derifrån dessa myndigheter sålunda ansetts
böra njuta befrielse. Under erinran, att nu ingalunda är fråga om någon
fribrefsrätts tillerkännande åt Riksgälds-kontoret, utan endast om upphörandet
af den kontoret hittills ålagda skyldighet att betala det porto, som
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemte några andra embets-myndigheter,
så vida de icke erhållit en dylik fribrefsrätt, skulle betala för sina till
Riksgälds-kontoret aflåtna bref. har Utskottet dessutom trott sig böra upplysningsvis
tillägga, att, enligt hvad Utskottet inhemtat, ett sådant förhållande
hvarom nu är fråga, för närvarande endast eger rum i afseende på några
få allmänna verk; skolande, med undantag af Rikets Ständers Bank och dess
afdelningar samt Tullverket, afgifterne för de af dessa verk med posten
emottagna bref i allmänhet vara af mindre betydenhet. Hvad åter Banken
och Tullverket särskildt beträffar, så förekommer den skiljaktighet uti
ifrågavarande hänseende, att portot för de till Banken insända penningar
och handlingar till en del ersättes af vederbörande låntagare eller gäldenärer,
samt att, vid brefvexling och penningeremisser emelian Tullverkets
styrelse och derunder lydande tjenstemän, postporto jemte rekommendations-
och assurans-afgifter alltid debiteras och erläggas å afsändningsorten.
Med hänsigt till den minskning i Postverkets inkomster, som genom
Riksgälds-kontorets befrielse från skyldigheten att godtgöra porto-afgifterne
för emottagna fribref skulle uppkomma och på det att den till postkommunikationernes
underhållande samt införandet af nödiga förbättringar i
postväsendet för närvarande disponibla summa af postmedlen härigenom
icke måtte förminskas, synes vid denna befrielse, hvilken Utskottet, i betraktande
af de utaf Fullmäktige anförda och härvid för öfrigt förekommande
förhållanden, anser böra för framtiden beviljas, det förbehåll höra
fästas, att den till Statsverket ingående andel utaf Postverkets årliga inkomster
minskas med ett belopp, ungefärligen motsvarande den porto-ersättning,
detta verk hittills erhållit för de fribref, som med allmänna posten
till Riksgälds-kontoret expedierats. Utskottet får således tillstyrka och
hemställa,
att Rikets Ständer måtte dels hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Riksgälds-kontorets skyldighet att ersätta Postverket
det postporto, samt de assurans- och rekommendations-afgifter, som
efter gällande posttaxa eller andra författningar kunna belöpa för
de till Riksgälds-kontoret adresserade och med posten ankomna
8
Stats-Uti kottets Utlåtande, N:o 49.
bref från såciane embetsverk och myndigheter, som åtnjuta portofrihet,
må upphöra från och med den tid, då nästa statsreglering
vidtager, dels ock besluta, att deremot, vid bestämmandet af
Statsverkets behållna inkomst utaf postmedlen, tages i betraktande
det belopp af 1,400 R:dr, som Postverket, till följd af sagde
ersättningsskyldighet, under sednare åren i medeltal af Riksgäldskontoret
uppburit.
Hvad deremot vidkommer Fullmäktiges tillika gjorda framställning
i fråga om de arfvoden, som, under den efter sednaste riksdag förflutna
tid, blifvit Riksgälds-kontoret påförda för dess posträkningar, så och med
afseende å d^t obetydliga belopp, dessa efter porto-afgifterne lämpade och
af dem således beroende arfvoden, derest allt porto- och öfriga post-afgifter
upphöra för de till Riksgälds-kontoret ankomna fribref, framdeles kommer
att utgöra, anser Utskottet Rikets Ständer kunna låta bero vid hvad
som i afseende på nämnde arfvodens utgående och bestämmande redan blifvit
tillgjordt och förklaradt; hvadan Utskottet hemställer,
att någon vidare åtgärd i sådant hänseende icke må af Rikets
Ständer vidtagas.
Stockholm den 23 Februari 1854.
N:® 50
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 60.
9
*:o 50.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Febr. 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förbättring af Soldater
nes vid Södermanlands regemente löneförmåner.
CU. A.)
Af den anledning, att den åt soldaterne vid Södermanlands regemente,
såsom en del af årslönen anvisade kronolionde-spanmål, i följd af
Kongl. Maj:ls Nådiga resolution den 23 Januari 1683, utginge med endast
halfrågadt mål, eller 30§ fasta kappar på tunnan, och detta förhållande
medförde och komme att medföra flere väsendtltga olägenheter, har herr
Westfelt, Otto_, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till StatsUtskoltels
behandling öfverlemnad motion, föreslagit, att den, soldaterne vid
nämnde regemente på lön anslagna, spanmål hädanefter måtte få utgå i
fullrågadt mål, helst mer än tillräckliga tillgångar dertill funnos vid regementet
uti öfverskotts-tionde samt det dessutom vore skäligt att fästa
något afseende på den försämring i de förut knappa vilkoren, som för
soldaten inträder, i händelse han måste frånträda rättigheten att utfå
nämnde spanmål in natura och åtnöjas med lösen efter medelmarkegång.
Kongl. Brefvet den 2 Februari 1833, rörande indelta arméens lönereglering,
innehåller, att vid indelningsverkets införande tunnan spanmål
utgjorde 36 kappar, hvaraf sedermera 2 öfvermålskappar behöllos för Statsverket,
men att tunnan nu beräknas till 32 kappar fullrågadt mål, hvaraf
j2ff, eliel- 1’ kappe, utgöra Statsverkets behållning; att fastän vid flere regementen
denna behållning blifvit uppgifven till 2 rågade kappar pr tunna,
densamma dock icke vid löneregleringen beräknats till högre belop än lj
kappe, samt att för de regementen, der kronans behållna s. k. öfvermålskappar
utgå med mera än 1| kappe pr tunna fullrågadt mål, beräkningen
af denna behållning borde rättas till detta, enligt författningarne, bestämda
belopp.
Bill. till R. St. Prot. 1863—1854. 4 Sami. 1 Afd. 16 Baft. 2
10
State-Utikottet» Utlåtande, N:o SI.
Med anmälan om detta förhållande, hvilket sedan äldre tider egt
rum och är genom det åberopade Kongl. Brefvet ytterligare stadfästadt,
får Utskottet hemställa,
att herr Westfelts motion icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 Febr. 1854.
\:« 51.
Ank. till Eip. Utsk. den 23 Febr. 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om en gratifikation dt
Rege/nents-skrifvaren Carl Leopold.
(U. A.)
Till Stats-Utskottct har Borgare-Ståndet remitterat en af herr L,
kV. Henschen inom bemälda Riks-stånd väckt motion, deruti blifvit anfördt,
hurusom det lyckats Regemenls-skrifvaren vid Kongl. Flottans station
i Stockholm Carl Leopold, hvilken år 1847 tillträd t nämnde tjenstebefattning,
att genom sorgfällig granskning af de för båtsmans-vakansafgiflens
beräknande meddelade stadganden och i sammanhang dermed de
vid stationen förda räkenskaper, upptäcka, alt hans företrädare i tjenslen
misstagit sig om rätta grunden för sådan afgifts utgörande af Stockholms
stad och de 337 rote-båtsmans-nummer, hvarmed staden, enligt Kongl.
Brefvet den 21 September 1839, fått sin rotering tillökad och genom hvilket
misstag, om det icke blifvit rättadt, slaten för år 1840 till och med
år 1846 gått i mistning af omkring 17,000 Rdr, att oaktadt Leopold redan
den 20 December 1847 hos Stations-befälhafvaren gjort anmälan om
berörde förhållande och jemväl aflemnat uträkning öfver den fyllnad i
vakansafgiflen, som, på grund häraf, borde Stockholms stads båtsmanshålls-skyldige
affordras och Lill Kongl. Ränte-kammaren levereras, samt
StaU-UUkottett Utlåtande, N:o Si.
11
oaktadt, i följd af denna upptäckt, sedermera i Kronans kassa influtit för
åren 1844, 1845 och I846 10,604 Rdr 45 sk. 8 rst. och för de följande
åren, med undantag af år 1848, då inarkegångsprisen voro ovanligt låga,
dels ingått dels ytterligare komma att ingå betydligare belopp, det likväl
inträffat, att bemälde Regements-skrifvare hvarken erhållit arfvode eller
någon gratifikation för sina anmärkningsåtgärder, hvaremot Kongl. Kammar-rättens
Öfver-revisions-departements-kansli- och Revisions-betjening,
som först den 16 Februari 1848, eller nära 2 månader efter det upptäckten
blifvit officielt anmäld, således allmännare omtalad samt för nämnde
betjening lättare tillgänglig, framställt anmärkning' i ämnet, på grund af
46 §. i den för Kongl. Kammar-rätten den 15 Oktober 1831 utfärdade
nådiga instruktion, lått sig tillerkändt 2,651 rdr 11 sk. 8 rst., såsom anmärk
nings-arfvode å de till statskassan influtna 10,604 rdr 45 sk. 8 rst.
Af denna anledning och då nyssnämnde 46 §. gåfve vid handen att sådant
arfvode blifvit bestämdt ”till uppmuntran för betjeningen inom Öfver-revisions-deparlementet,
att med desto större flit och uppmärksamhet
handlägga revisions-göromålen,” och detta stadgande, enligt motionärens
förmenande, bordt kunna till Regements-skrifvaren Leopolds fördel i berörde
mål tillämpas, men sådant icke skett, har han, med bifogaude af
åtskillige, ärendet tillhörande, handlingar och under åberopande af deri
förekommande skäl och omständigheter, föreslagit, att $ utaf ofvannämnde
2,651 rdr 11 sk. 8 rst. måtte med 1,060 rdr 23 sk. IO3 rst. såsom gratifikation
och kostnadsersättning Leopold af Rikets Ständer tilläggas.
Af handlingarne i målet inhemtas: att sedan Kongl. Maj:t under
den 5 Juni 1850 i nåder fastställt Kongl. Kammar-rättens den 6 Februari
nästförutgångna år meddelade beslut, hvarigenom Stockholms stads båtmanshålls-skyldige
förklarats böra med förberörde belopp 10,604: 45. 8.
utbetala hvad såsom vakans-afgift för åren 1844, 1845 och 1846 blifvit
för lågt påfördt för de 337 båtsmän, som, utöfver den förut varande roteringen,
borde från och med 1840 af staden utgöras, Regements-skrifvaren
Leopold, på den grund att han, innan Kongl. Kammar-rättens revision
anmärkt den oriktiga beräkningsgrunden vid påförandet af ifrågavarande
vakans-afgift, derom, med öfverlemnande af uträkning å det kronan
rätteligen tillkommande högre beloppet, gjort anmälan först hos Befälhafvaren
vid Stockholms station och sedermera i besvärsväg äfven hos Kongl.
Förvaltningen af sjö-ärendena, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit
att få sig tillagd någon del af den anmärkningsprocent, som Kongl. Kammar-rättens
revision, enligt författningarne, af anmärkningsmedel bestås
eller en deremot svarande gratifikation. Emellertid, och sedan förrberörde
belopp såsom revisionens anmärkningsmedel till Kongl. Ränte-kammaren
12
StaU-UUkottets Utlåtande, N:o Al.
blifvit levererade, hade ofvannämnde revisions- och kansli-betjening hos
Kongl. Kammar-rätten begärt att å samma medel utbekomma stadgadt
anmärknings-arfvode med 2,651 rdr 11 sk. 8 rst. till hvilken begäran
Kongl. Kammar-rättens Advokat-fiskals-embete, i ämnet bordt och efter
erhållen del af en utaf Leopold till bemälda embetsverk förut ingifven
skrift, deruti lian, på enahanda skäl som vid den ofvannämnda ansökningen
blifvit anförda, bestridt revisionens rätt till det sökta anmärkningsarfvodet,
tillstyrkt bifall; hvaruppå Kongl. Kammar-rätten, efter Leopolds
hörande, genom Utslag den 28 Februari 1851 förklarat, att, som den omständigheten
att, sedan fråga om rättelse i de grunder, hvarefter båtsmansvakans-afgiften
dittills i Stockholms stad varit utgjord den 11 Februari
1848 blifvit af Regements-skrifvaren Leopold hos vederbörande Stationsbefälhafare
väckt, revisionens första anmärkning i samma ämne flera dagar
sednare eller den 16 nyssberörde månad, till Kammar-rätten inlemnats,
icke utgjorde lagligt skäl alt frånkänna revisionen dess på 46 § i Kongl.
Maj:Is för Kongl. Kammar-rätten den 15 Oktober 1831 utfärdade nådiga
Instruktion grundade rätt till observations-arfvode å nu ifrågavarande anmärkningsmedel,
Kongl. Kammar-rätten pröfvade, utan afseende å hvad
Regements-skrifvaren Leopold deremot invändt, skäligt revisionen ofvanberörde
anhållan bifalla. Kongl. Kammar-rättens president, som var ifrån detta
beslut skiljaktig och ansåg revisionen ej berättigad till procent å ifrågavarande
anmärkningsbelopp, enär upplyst blifvit, att Leopold anmält ofvanomförmälda
håtsmans-vakans-afgifts oriktiga beräknande, innan revisionen
derom gjort anmärkning.
Öfver Kongl. Kammar-rättens berörde beslut besvärade sig Leopold
i underdånighet, hufvudsakligen på den grund, att Statsverkets rätt i förevarande
afseende, äfven om de hos Kongl. Kammar-rätten gjorda anmärkningar
uteblifvit, i allt fall kommit alt bevakas genom besvärandens ofvanomförmälda
tillgöranden, samt anhöll att han, såsom den der redan den
20 December 1847, och således icke, på sätt Kongl. Kammar-rättens utslag
innehöll, först den 11 Februari 1848, hos vederbörande embetsmyndighet
framställt den anmärkning, i följd hvaraf meranämnde belopp
10,604 R.vlr 45 sk. 8 rst. uti Kronans kassa influtit, måtte få sig tillerkänd
enahanda anmärknings-procent, som, enligt gällande instruktion skolat
tillkomma revisionen om densamma först framställt anmärkningen, eller,
derest denna anhållan icke skulle kunna i nåder bifallas, hälften, om icke
något mer af berörde anmärknings-procent. Sedan vederbörande embelsmyndigheter
underdåniga yttranden i ämnet afgifvit, förklarade Kongl.
Maj:t genom nådigt Bref den 15 Februari nästlidet år, att, enär Regementsskrifvaren
Leopold icke lagligen ;egt att hos Kongl. Kammar-rätten väcka
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.
i8
påstående emot båtsmanshålls-skyldige i Stockholms stad öfver för lågt beräknad
båtsmans-vakans-afgift, än mindre varit berättigad att, sedan Kongl.
Kammar-rätten nämnde fråga afgjort, derstädes föra talan om anmärkningsprocent
af det belopp, som, i följd af gjord anmärkning till Stats-verket
ingått, Kongl. Maj:t fann afseende å Leopolds besvär icke kunna fästas, likasom
bans vilkorligt framställda anhållan att varda tillagd särskild gratifikation
icke kunna bifallas.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och
ehuru Regements-skrifvaren Leopold, enligt gällande författningar, icke varit
berättigad till erhållande af anmärknings-procent å de medel, som i
följd af ofvanberörda anmärkningar till Statskassan influtit, likväl och då
Leopold med vederbörligt diarii-bevis styrkt, att han redan den 20 December
1847, eller nära 2 månader innan Kongl. Kammar-rättens revisionsanmärkning
finnes daterad, till Kongl, flottans slations-befälhafvares i Stockholm
kansli ingifvit uträkning öfver den fyllnad i vakaus-afgiften, som
från Stockholms stad borde infordras och till Kongl. Räntekammaren levereras
till följd af orätt beräknade vakanta ordinäre båtsmansnummer åren
1840—1846, och således ostridigt är, att han genom sina tillgöranden i
denna sak i väsendtlig mån bidragit dertill, att icke obetydliga belopp
kommit och fortfarande komma Statsverket till godo, anser Utskottet Leopold
härigenom hafva gjort sig förtjent af någon vedergällning från statens
sida; hvadan Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer, såsom uppmuntran för det nit för Kronans
bästa Regements-skrifvaren Leopold i omförmälda afseende ådagalagt
måtte tilldela honom en oafkortad gratifikation af Ett tusen
(1,000) Riksdaler banko, att från Riksgäldskontoret utbetalas.
Stockholm den 23 Februari 1854.
14
SUU-UtikoUttt Vtidt ande, K:* A#.
il:o 52.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Febr. 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om Statsbidrag för reparation
af fVesterhejde Kyrka, pä Gottland.
(C. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och tili Stats-Utskottet remitterad
motion, har Riksdagsfullmägtigen Jacob Lindby från Gottlands län anhållit,
att enär Domkapitlet i Wisby ålagt Westerhejde församlings socknemän
att oförtöfvadt gå i författning om reparerandet af deras nästan helt och
hållet förfallna kyrka, men församlingen, bestående af endast 8J förmedlade
mantal och i öfrigt mer än andra församlingar uppfylld af fattiga torpare
och inhysesman^ saknade förmåga att med egna tillgångar utföra denna
reparation, hvilken, enligt uppgjordl kostnadsförslag, komme alt uppgå
till 3,000 R:dr banko, helst något bidrag icke vore alt påräkna från församlingens
kyrko-kassa, som dels i följd af förluster å utgifne lån, dels
och förnämligast genom kyrkostölder vore nära utblottad, Rikets Ständer
ville, med behjertande af församlingens bekymmersamma ställning, såsom bidrag
för iståndsättande af dess kyrka, hvilken vöre så förfallen, att Gudstjenst
derstädes icke på längre tid kunnat hållas, anvisa 1,000 R:dr banko
under de vilkor och kontroller, Rikets Ständer kunde finna för godt föreskrifva
samt med skyldighet för församlingen att sjelf bekosta återstoden
af den summa reparationen erfordrade.
Enligt allmänna lagen åligger det hvarje församling alt bygga och
underhålla kyrka; och då i detta fall icke blifvit styrkt, att Westerhejde
församling är i den nödställda belägenhet, att den saknar förmåga att sin
underhålls-skyldighet i thy fall fullgöra, samt icke heller visadt är, att
något sammanskott bland socknemännen skett för kyrkans iståndsättande
eller [andra åtgärder vidtagits [till att förekomma kyrkans nu iråkade för
-
Stats-Utikottet» Utlåt andt, N:o 33. 15
fall, anser Utskottet sig icke kunna motionen med bifalls tillstyrkande understödja,
hvadan hemställes,
att den gjorda framställningen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 23 Februari 1854.
JS:o 53.
Anie. till Exp.-Utsk. d. 23 Febr. 1854 kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag af allmänna
medel för anskaffande af s. k. Lif räddningsbåtar.
CU. A.)
Då erfarenheten beklagligen gåfvo vid handen att ett stort antal
fartyg årligen förolyckades å Svenska kusten och det i Oktober månad
hästlidne år inträffat, alt, under en stark storm som natten emellan den
2:dra och 3:dje rasat i Öresund, ej mindre än 16 fartyg tillhörande olika
nationer strandat inom Helsingborgs tullkammare-distrikt, eller på den
6 mil långa kuststräckan emellan Torekow och Råå, vid hvilket tillfälle
13 menniskolif gått förlorade, samt kort derefter ett ryskt fartyg med 6
maus besättning drabbats af enahanda olycka vid Arils fiskeläge, beläget
vid sidan af Kullaberg, och då så väl vid dessa som många andra dylika
olyckstillfällen det varit alldeles omöjligt för kustboerna att, oaktadt deras
mod och alltid visade sjelfuppoffring, med sina små, bräckliga farkoster
kunna berga de olycklige skeppsbrutne, enär lokala förhållanden, synnerligast
vid Arils fiskläge, gjorde hvarje räddningsförsök fruktlöst, har Herr
F. Rooth, på det att menniskolif vid dylika tillfällen ej allt för ofta må
»pillas, uti en inom Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remit
-
16
Stats-Utekottets Utlåtande, N:o S8
terad motion anhållit att ett anslag af 5,000 R:dr b:co måtte blifva stäldt till
Kongl. Lots-styrelsens disposition för anskaffandet af s. k. lifbergningsbåtar
med nödigt tillbehör, samt föreslagit att dylika båtar företrädesvis måtte
stationeras vid Höganäs, Torekow och Årils fiskeläge för att i behofvets
och farans stund vara att tillgå.
Nyttan och fördelarne af s. k. lifbergningsbåtar hafva inom andra
länder, serdeles England och Danmark, der dessa blifvit använde, länge
varit erkände och bepröfvade och de många och stora förluster af menniskolif
och egendom, som oftast i följd af bristande tillgång på så beskaffade
räddnings-anstalser, årligen i Sverige inträffa, torde bäst visa angelägenheten
och behofvet af dylika båtars anskaffande och förläggande vid
våra kuster. Motionärens framställning om införande i vårt land af räddningsbåtar
anser Utskottet derföre vara förtjent af mycken uppmärksamhet
och tvekar icke tillstyrka Rikets Ständer att vidtaga åtgärder för befrämjandet
af denna vigtiga sak. Då emellertid Utskottet hvarken är i
tillfälle att bedöma huruvida dylika båtar företrädesvis böra stationeras å
de af motionären uppgifna platser eller anser lämpligt att, innan närmare
undersökning rörande dessa med flera andra förhållanden egt rum, för
berörde ändamål föreslå anvisandet af bestämdt statsanslag, får Utskottet
nu endast hemställa
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
det täcktes Kongl. Maj:t Nådigst låta föranstalta om anskaffande
af ändamålsenligt konstruerade s. k. lifbergningsbåtar jemte andra
tillhörande lifräddnings-apparater, och att till bestridande af härför
erforderliga utgifter använda ett belopp af högst 10,000 R:dr
banko, all utgå af reservationerna å det på 5:te Hufvudtiteln
uppförda anslag för lots- och fyringsstaterna eller af handels- oeh
sjöfarts-londen; öfverlemnande Rikets Ständer åt Kongl. Maj:t att
bestämma de ställen som företrädesvis böra med dylika räddnings-anstalter
förses.
Stockholm den 23 Februari 1854.
N:o 54.
Slats-Utsholtets Utlåtande,. N:o *4.
I
17
JU:o .VI
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Febr. 1854, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående nedsättning
uti arrendet för Skällnora kungsgård.
(I. A.)
Uti en från Hedervärda Bonde-Ståndet remitterad motion har Riksdagsfullmäktigen
Joseph Holm från Stockholms län förmält, hurusom, efter
det Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium den 27 Augusti 1852 åt
Löjtnanten Isak Wilhelm af Uhr på trelio års tid, räknadt från den 14
Mars 1828, utarrenderat Skällnora kungsgård, 3| mantal med underlydande
kronohemmanet Fantebohl, ± mantal och en mjölqvarn med fyra par
stenar uti Frestad socken och Wallentuna härad af Stockholms län, emot
en årlig arrende-afgift af tillsammans 249 tunnor spanmål, förhållandena
sedermera förändrat sig så, att arrendet för arrendatoren blifvit icke en
vinst utan en börda. Egaren af kronoskatte-hemmanet Fornboda i Frestad
socken, beläget snedt emot Skällnora kungsgårds-qvarn vid den å, som
lemnade vatten till densamma, hade nemligen, efter en med Kongl. Maj:t
och kronan förd långvarig rättegång, genom Kongl. Maj:ts den 11 Mars
1847 gifna dom, fått sig tillerkänd rättighet, att vid nämnde vattendrag å
sin mark jemväl inrätta ett qvarnverk, hvarigenom Skällnora qvarn beröfvats
omkring hälften af dess förut egande mäldelag, som utgjort omkring
2000 tunnor spanmål, och sålunda jemväl förmånerna af kungsgårds-arrendet
blifvit väsendtligen nedsatta; på grund hvaraf motionären,
som ansåg billighet och rättvisa fordra jemkning uti berörde arrende efter
de förändrade förhållandena, föreslagit, att nuvarande arrendatoren af
Skällnora kungsgård, mjölnaren Johan Petter Kindahl, måtte i de honom
åliggande arrende-vilkoren erhålla en nedsättning, motsvarande inkomsten
af årliga intägten i tujl å 1000 tunnor spanmål.
Bih. till R. St. Fröt. 1853-1834. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 3
18- Stats-Utskottets Utlåt. o. Mern. JS:is 64, 66.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; men får, i anseende
till det outredda skick, hvari detsamma sig befinner, hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon Rikets Sländers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 Februari 1854.
\:o 55.
Ank. till Exp.-Ufsk. d. 27 Febr. 1854, kl. 5 e. m.
Memorial.
Stats-Utskottet, som vid början af riksdagen antagit 2:ne extra ordinarie
kanslister, får, i anseende till de mångå och angelägna göroniålen,
härmed anhålla, att den ene af desse tjenstemän, som redan flere
gånger, och under denna månad fortfarande från dess början, varit anlitad
och hvars oafbrutna biträde vidare erfordras, mätte, från och med Februari
månads ingång och tills vidare erhålla aflöning lika med ordinarie
kanslister.
Stockholm den 27 Februari 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1854.
Slats-Uls’;ollels Utlåtande, JYs 56.
1
Jtä 56.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2_Mars 1854, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
eftergift, till förmån får Carlstads stadsförsamling, af
Kronans ratt till ett efter Nåringsidkerskan Jo hamia Emilia
Hollander fallet dana-arf.
(I. A.)
Sedan af anledning, att Näringsidkerska!! Johanna Emilia Hollander den 18
Maj 1848 utan kända .arfvingar i staden Carlstad allidit, denna stads RådstufvuRätt,
genom den 23 April 1849 utfärdad stämning, som blifvit tre gånger i
Post- och Inrikes-Tidningar införd, kallat och förelagt Näringsidkerska!). Hollanders
okände arfvingar att inom natt och år efter det stämningen varit tre gånger
i tidningarne införd, sin arfsrätt efter henne, vid den i 13 Kap. 6 <§ ÄrfdaBalken
stadgade påföljd, gällande göra, utan att inom den sålunda utsatta-tiden
något arfsanspråk blifvit anmäldt, i följd hvaraf hennes qvarlåtenskap, såsom
dana-arf till Kongl. Majit och Kronan hemfallit, samt härefter, enligt uppdrag af
Carlstads stadsförsamling, Häradshöfdingen A. J. Pihlgren, jemte framställning af
ej mindre de betydliga kostnader, som i anseende till det stora antalet fattiga,
voro med den staden åliggande fattigvård förenade, än äfven af behofvét att bereda
dessa fattiga tillfälle till sysselsättning och arbetsförtjenst, i hvilket afseende
staden hade för afsigt att inrätta ett arbetshus, derest bidrag af allmänna medel
kunde erhållas till bestridande af de dertill erforderliga, till omkring 16,000
R:dr beräknade utgifter, dem stadeus innevånare saknade förmåga att ensamme
vidkännas, underdånigst anhållit om eftergift af Kronans rätt till ofvanberörde efter
Näringsidkerska!! Hollander fallna dana-arf, 5,833 R:dr 7 sk. och detsammas anslående
till staden Carlstad, för att, emot redovisningsskyldighet, användas till inrättande
af arbetshus för stadens fattige; så och efter det Kongl. Majit häröfver
infordrat Dess Befallningshafvandes i Wermlands län underdåniga utlåtande, har
Kongl. Majit uti till Rikets Ständer allåten, från samtlige Riks-Stånden till Utskottet
remitterad, Nådig Proposition, enär Kongl. Majits bemälde Befallningshafvande
vitsordat hvad sålunda blifvit uppgifvet angående ej mindre den staden
Carlstad åliggande betungande fattigvård, än äfven behofvet af en arbetsinrättning
derstädes äfvensom stadens innevånares oförmåga att utan understöd bekosta de
med en dylik anstalts tillvägabringande förenade dryga utgifter, samt härtill komme,
Bilt. lill R. St. Prol. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 17 Haft. 1
2
Stols Utskottets Utlåtande, Jis 57,
att Näringsidkerskau Mollander, hvilken vid sin inflyttning till Carlstad saknat alla
tillgångar, inom nämnda samhälle förvärfvat den egendom, hon vid sin död efterlemnat,
behagat i Nåder föreslå Rikets Ständer, att Kronans rätt till omförmälda
dana-arf måtte till förmån för Carlstads stadsförsamling eftergifvas. under vilkor,
att medlen blefve till inrättande af ett arbetshus för församlingens fattige använde.
I sammanhang härmed har Utskottet förehuft en från Vällofl. Borgare-Ståndet
remitterad motion af Herr E. Wahlund, hvilken anhållit, att då den i Filipstad år
1844 bildade barnvårds- och arbetsinrättning för fattiga flickebarn, hvilken redan
burit många välsignelserika frukter, icke egde andra fonder, än endast sådane,
hvilka blifvit sammanbragte genom frivillige afgifter och enskilde donationer, samt,
vid sådant förhållande, lära vore för handen, att inrättningen icke i framtiden
kunde ega bestånd, hälften eller någon mindre del af ofvannämnda, staten efter
Näringsidkerska!! Hollander tillfallna dana-arf måtte anslås till stående fond för
berörda barnvårds- och arbetsinrättning.
Utskottet har hvad sålunda förekommit i öfvervägande tagit; och enär statens
inkomst af dana-arf, likasom öfrige inkomster, bör hållas Kronan oförryckt tillhanda
samt åtminstone icke utan förekommande särdeles ömmande omständigheter, till
enskilde korporationers eller personers förmån afhändas, men, enligt Utskottets tanke,
sådana bevekande omständigheter i förevarande fall icke förefinnas, får Utskottet
å så väl Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, sorn Herr Wahlund*
motion afstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 23 Februari 1834.
M 57.
Ant. lill Eip.-Utsk. d. 2 Mars 18Sä, kl. 10i,f. re.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående eftergift, till förmån för Upsala stads Borgerskaps
Gubb- och Enkhus-inrdttning, af Kronans rätt till dana-arf
efter Enkan Charlotta Elisabelh Bång och Jungfru Christina
Lundström.
(I. A.)
Sedan hos Kongl. Majit Borgerskapets Äldste i staden Upsala underdånigst
anhållit, att de arfsmedel, hvilka, jemlikt särskilde af Upsala Rådstufvu-Rätt den
7j Maj 1831 och den 24 November 1832 meddelade utslag, blifvit med 200
R:dr efter Enkan Charlotta Elisabeth Bäng och 573 R:dr 23 sk. 10 rist. efter
Slals-Ulskotlels Utlåtande, JY§ S7.
3
Jungfru Christina Lundström, eller tillhopa 773 R:dr 23 sk. 10 r:st., Kougl. Majit
och Kronan såsom dana-arf tilldömde, måtte, med afseende å den allt mer tilltagande
fattigdomen bland stadens handtverksidkande Borgerskap och det bekymmersamma
förhållande, att, i följd af bristande tillgångar, annat understöd, än boningsrum
och vedbrand icke kunde lemnäs de manga utfattiga, sjuklige och ålderstigne
personer, som uti stadens Borgerskaps Gubbhuå- och Enkhus-inrättning voro
inhyste, få denna välgörenhets-inrättning tillgodokomma; så har Kongl. Maj:t, efter
att häröfver hafva infordrat Dess Befallningshafvandes i Upsala län underdåniga
utlåtande, uti en till Rikets Ständer allåten och från samtlige Riks-Stånden till
Utskottet remitterad Nådig Proposition behagat föreslå, att Kronans rätt till omförmälda
dana arf matte, till förmån för Upsala stads Borgerskaps Gubb- och Enkhus-inrättning,
som vore en välgörenhetsstiftelse för ålderstigne borgare och borgare-enkor,
eftergifvas, med vilkor dock, att beloppet af samma dana-arf skulle
utgöra ett stående, nämnda inrättning tillhörande, kapital, hvaraf endast räntan
linge årligen användas till de å inrättningen varande personers underhåll.
Jemte den af Högloft. Ridderskapet och Adeln å Högstberörda Nådiga Proposition
meddelade remiss, har Utskottet väl fått emottaga ett i anledning af samma
Nådiga Proposition afgifvet yttrande af Grefve Helmuth Tönnes Wrangel, hvilken,
till det afseende sådant kunde föranleda, åberopat en bifogad skriftlig uppsats,
deruti Fru Ölverstinnan Magdalena Sofia Silfverstolpe, med förklaring, att för henne
den ena af ofvanbemälda personer, hvilkas qvarlåtenskap såsom dana-arf tillfallit
Kongl. Maj:t och Kronan, Jungfru Lundström, i lifstiden flera gånger tillkännagifvit.
det hon, hvilken egde utlånade 400 R:dr R:gs, ernade af dessa penningar vid sin
död gifva hälften åt hvardera af två, utaf henne uppfostrade, i uppsatsen namngifne
personer, hemställt, huruvida icke denna den aflidnas vilja, som Fru Öfverstinna»
förklarat sig färdig edeligen bestyrka, borde billigtvis behjertas; men som hvad
sålunda förekommit icke innefattar laga bevisning derom, att Jungfru Lundströms
yttersta vilja varit, att om sin qvarlåtenskap förordna på sätt nyss blifvit uppgifvet,
anser Utskottet
berörde hemställan böra af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Beträffande Kongl. Maj:ts Nådiga framställning; så enär statens inkomst af
dana-arf, liksom öfrige inkomster, bör hållas Kronan oförryckt tillhanda samt åtminstone
icke utan särdeles ömmande omständigheter, till enskilde personers eller
korporationers förmån, alhändas, men, enligt Utskottets tanke, sådane bevekande
omständigheter i förevarande fall icke förefinnas, får Utskottet
å den Nådiga framställningen afstyrka Rikets Ständers bifall;
anseende sig Utskottet härigenom jemväl hafva besvarat en till Utskottet från
Väilofl. Borgare-Ståndet remitterad, af Herr L. W■ Henschen väckt motion i enahanda
syfte, som den Kongl. Propositionen.
Stockholm den 23 Februari 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 18S4.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.
1
H:« 58.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 Mars 1854 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om anstånd med återbetalningen
af det staden Sölvitsborg vid 1844 och 1845 års
riksdag beviljade hamnbyggnadslåin.
fRgd. Afd.)
Till befordrande af påbörjad kajbyggnad vid staden Sölvitsborg samt
upprensning af hamnen derstädes, beviljades nämnde stad af Rikets Ständer
vid 1844- och 1845 års riksdag ett under år 1847 utbetaldt låneunderstöd
af 10,000 Rdr, för hvilket lån skulle, efter fem års förlopp från
slutet af det är, hvarunder medlen utbekommits, årligen under 14 och ett
halft års tid erläggas åtta procent å hela lånesumman, dervid räntan
komme alt beräknas efter två procent och återstoden utgöra kapital-afbetalning.
Enligt hvad stadens ombud vid1 nu varande riksmöte, Herr L. Billström,
uti en af Borgare-Ståndet till Stals-Utskottet remitterad motion,
uppgifvit, var kostnaden för berörda arbete, beslående hufvudsakligen i uppmuddring
af hamnen och den närmaste segelleden intill densamma, jemlikt
den uppgjorda och vederbörligen fastställda arbetsplanen, förslagsvis
beräknad till 22,444 R:dr 38 sk. 8 rst.; — men derigenom att muddringen
måst utsträckas åt hafvet, 900 alnar, i fortsättning af inloppsrännan,
och till samma bredd och djuplek, samt verkställas å ett på yttre redden befintligt
grund om 600 alnars längd, hade icke allenast detta arbetsföretags fulländande
emol förmodan fördröjts, utan äfven kostnaden ökats ända till 50 procent
utöfver den i kostnadsförslag^ beräknade summa, hvarföre Kongl. Maj:t,
uppå Hamndirektionens derom i underdånighet gjorda ansökning, och i enia/,
. till R. St. Prat. 1853—1854. 4 Sami. 1 A/d. 18 Uäft. i
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 58.
ligliet med Styrelsens för allmänna väg- och vatten-byggnader tillstyrkan,
funnit för godt i Nåder medgifva den till 1851 års slut bestämda arbetstidens
förlängning till den 1 November innevarande år. Under åberopande
af samma skäl, soni legat till grund för högstberörda Nådiga beslut, och
då det för Sölvesborgs samhälle skulle blifva alltför betungande alt, medan
de dryga utgifterna för hamnarbetets utförande ännu fortfore, jemväl
utgöra de föreskrifna inbelalningarne å ofvanomförmälda dertill erhållna
lån, har motionären anhållit, alt, med bibehållande för öfrigt af de stadgade
bctalningsvilkoren, tiden för de årliga inbetaluingarnes vidtagande
måtte få utsträckas från fem lill sju år efter det, derunder lånesumman
lyftades och således dessa inbetalningar börja först vid 1855 års slut.
Vid lagen kännedom om de uti denna motion åberopade och Utskottet
jemväl tillställda handlingar, har Utskottet funnit de af motionären
uppgifna förhållanden behörigen styrkta samt. det genom ifrågavarande lån
understödda arbelsförelag, under dess utförande, hafva ej mindre lill stadens
enskilda fördel än lill gagn för allmänna sjöfarten och handelsrörelsen,
erhållit en större omfattning, än från början och då lånet beviljades
var afsedt. Men, såsom en naturlig följd häraf, hafva också kostnaderna
för delta förelag blifvit förökade samt Uden fördröjd för så väl arbetets
fullbordande, som vidtagandet af den derefter påräknade tillökning i hamnafgiflerna.
I betraktande häraf anser sig Utskottet böra understödja ofvahbemälde
motionärs framställning; hvadan Utskottet alltså får tillstyrka Rikets
Ständer,
att medgifva det begärda anståndet till nästkommande års slut,
med den första årliga ränte- och kapital-inbetalningen för lånet
till kajbyggnaden och upprensningen af hamnen vid Sölvitsborg.
Stockholm den 2 Mars 1854.
Reservation
af Herr Bildt D. G.: ”Emot den af Utskottet föreslagna förändring
i betalnings-vilkoren för det staden Sölvitsborg beviljade hamnbyggnadslåu
får jag, med afseende å den allmänna vigten deraf, att de vid låneunderstöds
beviljande stadgade förbindelser bibehållas orubbade, anmäla min reservation,
helst några sådana särskilda skäl och omständigheter härvid icke
Slati-Utikotteti Utlåtande, N:o 59.
3
förekomma, som, enligt min åsigt, kunna utgöra den enda giltiga anledning
för Rikets Ständer att medgifva någon föränd l ing i eller eftergift af
dessa förbindelser. Enligt de hos Utskottet företedda handlingar uppgingo
nämnde stads hamnintrader, oberäknad! hvad som influtit för sålda rnaterialier,
under år 1852 lill ett belopp af 1,571 R:dr 36 sk. och motsvarade
således redan då nära 6 procent af den summa, 26,740 R:dr 15 sk. 7
rst., skulderna för hamnanläggningen, enligt dessa handlingar, vid samma
års slut utgjorde. Då staden, genom beviljad förlängning af den i kontraktet
föreskrifna arbetstiden, redan erhållit, en särskild förmån, synes det
icke vara något, skäl för Rikets Ständer, att dessutom genom en jemväl förlängd
återbetalningstid för ifrågavarande lån, tillerkänna samma stad en
ytterligare af omständigheterna ingalunda påkallad fördel.
H:o 59.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 Mars 1854, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående ett för staden Christianstad begärdt låneunderstöd.
(Rgds Afd.)
Efter omförmälande af de flera betydliga och högst kostsamma samt
till största delen för kringliggande landsort jemväl gagnande arbeten och
byggnader, m. m., sorn under sednare åren blifvit af Christianstads stad
företagna och hufvudsakligen utförda, samt de ansenliga utgifter, som staden
för dessa förelag måst vidkännas och hvilka för den numera i det
närmaste fullbordade hamnbyggnaden vid Åhus saint tillvägabringande af
segelled deremellan och Christianstad vida öfverstigit det först uppgj orda
kostnadsförslaget, har nämnde stads ombud vid innevarande riksdag, Herr
4
Stats-Utslsottets Utlåtande, N:o SO.
S. Österberg, i motionsväg framfört stadens anhållan, att, då staden för
omförmälda arbetens utförande varit nödsakad att utöfver dertill erhållna
bidrag af allmänna medel upplåna en summa af ej mindre än 153,000
R:dr ”emot ganska hög ränta,” hvilken svårligen utan ytterligare skuldsättning
kunde af staden betalas, Rikets Ständer måtte bevilja meranämnde
stad elt lån å 100,(XX) R:dr emot 2 å 3 procent ränta och årlig' amortering
med ett denna ränta motsvarande? belopp samt emot den säkerhet,
som för samma lån kunde anses erfordras och böra foreskrifvas.
Enligt hvad Stals-Utskottet, till hvars utlåtande den härom väckta
motionen blifvit af liorgare-Sländet remitterad, inhemtat af deruti åberopade
och Ulskottet tillställda handlingar, hafva de intill sistlidet års slut
bestridda kostnader för hamnbyggnaden vid Åhus utgjort 140,049 R:dr 21 sk.
7 rsl. och för anläggningen af llernesta kanal jemte upprensningen af Helgeå
23,857 R:dr 43 sk. 1 rst.; varande kostnaderna för de ännu återstående
arbetena i Åhus hamu beräknade till 5,530 R:dr och för nämnde kanals
fullbordande samt mudd rings-ar betena och kajbyggnaden vid staden
m. m. till 13,860 R:dr. Således skulle utförandet och fullbordandet af
denna hamnbyggnad och kanalanläggning med dertill hörande arbeten komma
alt medföra en sammanräknad kostnad af mer än 183,000 R.dr. Dessutom
har under de sednast förflutna sex åren för stadens nya lomtreglering,
för anskaffande af ny brand-attiralj, för uppbyggandet af ett spruthus
och. för omläggningen af chausseen mellan staden och Näsby, utbetalts ett
sammanlagdt belopp af 33,839 Ridt* 32 sk. 6 rst.
Utom det af motionären omnämnda lån å 12,000 R:dr, som utaf
handels- och sjöfarls-fonden blifvit staden Christianstad i nåder beviljadt
samt det vid 1840 och 1841 års riksdag till hamnanläggningen vid Åhus
anvisade statsbidrag af 35,000 n:dr, hvaraf 15,000 R:dr anslogos ulan ålerbelalnings-skyldighel,
har samma stad, efter den år 1847 staden öfvergångna
eldsvåda, utål allmänna medel erhållit följa lide låneunderstöd, nemligen
ett lån å 10,000 R:dr lill förlag åt dervarande handlande och näringsidkare,
elt lån å 100,000 R:dr för den nedbrunna stadsdelens återuppbyggande
och ett lån å 13,333 R:dr 16 sk. för verkställigheten af den nya regleringen
af dervarande tomter.
Med afseende å de flera betydliga allmänna understöd, hvaraf ifrågavarande
samhälle sålunda under sednare åren kommit i åtnjutande och
då de( nu begärda ytterligare lånet icke skulle erfordras för åstadkommandet
af något nytt lör det allmänna gagneligt företag, utan endast för att
underlätta liqviderna för den skuld ofvannämnde stad genom redan helt
och hållet eller lill största delen utförda arbets- och byggnads-företag, sig
åsamkat, anser Utskottet, under erkännande af den nitiska verksamhet,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 60. 5
stadens invånare ådagalagt samt de uppoffringar, den sig underkastat för
dessa arbetens och byggnaders verkställande, sig böra
afstyrka beviljandet af det låneunderstöd för staden Christianstad,
hvarom fråga nu blifvit väckt.
Stockholm den 2 Mars 1854.
X:o 60.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 Mars 1854, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
Stats-kontorets ersättande för förskottsvis utgifva medel,
dels såsom understöd utan åter betalningsskyldighet och dels
såsom län till de af eldsvåda hemsökta invånarne på ön
S:t Barthelemy.
CRgds Afd.)
Af högstberörde, till Rikets nu församlade .Ständer aflåtna och af
samtliga Riks-Stånden till Stats-Ulskoltet remitterade nådiga Proposition,,
(införd under N:o 28 i l:sta samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller)
har Utskottet inhemtat: att sedan en betydlig del af staden Gustavia,
genom inträffad eldsvåda den 2 Mars 1852 blifvit lagd i aska samt
många af dess invånare dervid förlorat all sin egendom och blifvit husville,
hade Kongl. Majit, i betraktande af denna i många afseenden
vanlottade och hjelplösa kolonis beklagansvärda belägenhet, funnit oundvikligen
nödigt, att, till afhjelpande af de mest trängande behofven
tor de i följd af branden nödlidande, anvisa en summa, motsvarande,
efter kurs, 1,000 pund sterling, att af Guvernören på ön, i samråd
«
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 60.
med den efter branden nedsatta nödhjelps-kommitté, för omförmälda ändamål
användas; hvarjemte Kongl. Majit, för att underlätta återuppbyggandet
af den nedbrända stadsdelen samt till förekommande af handlandes och
industri-idkares utflyttning till andra orter, beviljat ett ränlefritt förskott
af 10,000 Spanska daler, att af stadens undsättnings-kommillé till
byggnadslån disponeras; men detta understöd hade icke kunnat begagnas,
emedan stadens invånare icke velat ikläda sig den, såsom vilkor derför,
föreskrilna gemensamma ansvarighet. Deremot bade åtsk111 ige af de brandskadade
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit om ett dylikt understöds
beviljande utan gemensam ansvarighet, men emot första inteckningen
i de uppförda byggnaderna samt egarnes personliga betalningsansvar. Med
anledning af denna underdåniga ansökning bade Kongl. Majit också bifallit,
att en summa af högst 5,000 Spanska daler finge, under särskildt föreskrifna
vilkor och emot återbetalning af en tiondedel årligen, disponeras af
Finans-konseljen i Gustavia till räntefria lån åt dem af stadens genom
ifrågavarande olycka hemsökta invånare, hvilka sig dertill anmälde och,
jemte personlig ansvarsförbindelse för lånemedlens återbetalning, aflemnade
sådan inteckning eller annan säkerhet, som af konseljen godkändes såsom
för kronan fullt betryggande; och fick Finans-konseljen dervid sig ålagdl,
att icke allenast emottaga, granska, förvara och behörigen bevaka de särskilda
låntagarnes skuldförbindelser och öfriga säkerhets-handlingar, utan
äfven indrifva och på bestämda tider till Kongl. Stals-kontoret insända de
å lånen föreskrifna årliga afbetalningar, af hvilka den första borde ske före
den 1 Novethber 1855.
Jemte det Kongl. Majit nu åt Rikets Ständer öfverlemnat att anvisa
erforderlig tillgång till Kongl. Stats-kontorets godtgörande ej mindre för
det utan återbetalnings-skyldighet, beviljade och af Kongl. Stats-kontoret
förskottsvis utgifna understödet, utgörande, med tillägg af
omkostnader  R:drj|ll,948: 40. 1.
än äfven för det utaf låneunderstödet hittills använda
belopp af 1,250 Spanska piaster, eller ... — 3,019: 16. —
tillsammans Ridr 14,968: 8. 1.
har Kongl. Majit föreslagit, det Rikets Ständer måtte uppdraga åt Riksgälds-kontoret,
att framdeles, efter uppgörande liqvid, ersätta Kongl. Statskontoret
så väl hvad deraf vidare kunde komma att förskjutas, i fall ineranämnde
lån skulle till bela sitt belopp utgå, som ock de till lånemedlens
utgifvande genom vexeldragnlngar belöpande kostnader, emot det att
de till Kongl. Stats-kontoret inflytande afbetalningar å samma medel [liefve
uti liqviderna emellan Stats-verket och Riksgälds-kontoret sistnämnde
verk godtgjorda. i
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 60.
7
I anseende till de bestyr med ifrågavarande lån, som Finans-konseljen
i Gustavia fått sig i nåder uppdragna, har Utskottet trott sig böra upplysa,
att, enligt det under den 25 September 1811 utfärdade och ännu
gällande reglemente för styrelsen af kolonien St. Barthelemy, besörjes koloniens
både lagskipning samt förvaltning och drätsel af en konselj, bestående
af Giivernören, Justiliarien, Place-majoren och Guvernemenls-sekreleraren
samt 3:ne at öns invånare valde ledamöter, och hvilken vid behandlingen
af de ämnen, som röra allmänna medlens förvaltning, kallas "Finans-konselj.
”
Med hänsigt lill de särskilda belijertansvärda förhållanden, som i ofvanomförmälda
nådiga proposition finnas anförda, och då de af Rikets
Ständer fastställda allmänna vilkor och bestämmelser för låneunderstöd till
nedbrunna städers återuppbyggande synas, så vidt desamma vid förevarande
fall kunnat tillämpas, vara hufvudsakligen iakttagna, får Utskottet, som
anser Kongl. Stats-kontoret böra erhålla ersättning för de till följd af den
staden Gustavia öfvergångna eldsvåda förskottsvis verkställda ulbetalningar,
hvarom nu är fråga,
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i högstberörde
nådiga Proposition föreslagit i afseende på ej mindre Kongl.
Stats-konlorets godtgörande för hvad sålunda blifvit och ytterligare
kan varda utbetaldt, än äfven de åter inflytande lånemedlens
liqviderande till Riksgälds-kontoret.
Stockholm den 2 Mars 1854.
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 61.
X:o 61.
Anie. till Exp. litsle, d. 6 Mars 1854, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om löneförhöjning för de uti
Justitia;-ombuds mans-expeditionen anställde tjenstemän.
(Rgds Afd.)
Uti en till samtlige Riks-stånden under sistlidne December månad
ingifven skrift, har Rikets Ständers Justitiae-ombudsman anfört, hurusom aflöningen
för tjenstemännen i Justitiae-ombudsmans-expeditionen, bestående
af en sekreterare och tvänne kanslister, alltsedan Justitiae-ombudsmansembetets
inrättande icke blifvit förhöjd, oaktadt derefter inom alla andra
embetsverk skedda löneförhöjningar. Sekreterarne i Rikets kollegier innehade
numera 1600 R:drs lön, hvarjemte de flesta bland dem åtnjöto större
eller mindre sportler. Deremot utgjorde arfvodet för sekreteraren i Justitiae-ombudsmans-expeditionen,
hvilken saknade ali sportel-inkomst, endast
800 R:dr. Det vore visserligen vanligt och jemväl påräknadt, att med dennes
sekreterare-tjenst förenades enahanda befattning hos Tryckfrihets-kommittéen,
hvilken sednare befattning kunde anses för en s. k. ”sinecure,”
så vida ej trägnare göromål än under de sednare åren dervid förekomme;
men de sammanlagda arfvodena för dessa begge sekreterare-tjenster understego
dock med 400 R:dr det belopp, en Rollegii-sekreterare såsom ständig
lön uppbure. Vid sådant förhållande och då förstnämnde sekreterare saknade
bestämd befordringsrätt i statens tjenst samt utan ransakning oell dom
kunde entledigas, vore det icke att begära, det någon person med utmärktare
förmåga skulle egna sin verksamhet åt ifrågavarande befattning. Denna
tjenst vore likväl af sådan vigt, att äfven den största skicklighet bos en
civil tjensteman vid densamma för ingen del skulle vara öfverflödig, helst
omfattningen af Justiliae-ombudsmannens verkningskrets kräfde ej blott hans
egen arbetsförmåga, utan äfven allt del biträde, som af hans sekreterare
kunde
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 61.
9
kunde erhållas. Och på det ifrågavarande tjenst skulle för en sådan person
blifva antaglig, fordrades, dels att den försåges med lika aflöning, som i
motsvarande tjenstegrad kunde påräknas, och dels att innehafvaren deraf
berättigades att, under fortfarande befordringstur och emot afträdande af
den för vikarien nödiga aflöning, vara ledig från annorstädes innehafvande
syssla. Justitiae-ombudsmannen har derföre föreslagit, att ari vodet för sekreteraren
i hans expedition måtte förhöjas till 1,600 R:dr, häruti inberäknadt
sekreterare-arfvodet vid Tryckfrihets-kommittéen, samt att merbemälde
tjensteman måtte, genom särskildt stadgande, erhålla tillåtelse till ledighet
från den tjenst, han förut kunde innehafva, dock med bibehållande af densamma
åtföljande befordringsrätt jemte de löneinkomster, som öfverstege
hvad hans vikarie ansåges böra uppbära. Beträffande de vid samma expedition
anställde 2:ne kanslister, så tjenstgjorde den ene såsom Registrator
samt verkställde derjemte utskrifningen af de utgående expeditionerna,
hvadan ock, i betraktande af hans aflöning, äfven om denna vöre,lika med
vanliga kanslistlöner, någon ytterligare tjenstgöring af honom icke skulle
kunna fordras. Endast den andra kanslisten kunde således biträda vid
fånglislornas granskning, hvilket granskningsarbete, oaktadt all använd flit,
derföre icke kunnat vidare medhinnas, än att, såsom förut blifvit för Rikets
Siänder anmäldt, fånglistorna för det sednast förflutna och en del af det
föregående året fortfarande befunnos ogranskade. Med afseende å detta
förhållande och enär Justitiae-ombudsmannens under 184-7 och 18+8 års riksdag
gjorda hemställan om rättighet att få antaga en 3:dje kanslist icke
blifvit bifallen, har Justitiae-ombudsmannen nu anhållit, att Rikets Ständer
matte bevilja förhöjning till 600 R:dr af det hittills bestämda arfvodet för
hvar och en af ofvannämnde 2:ne kanslister.
Jemte de af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden beslutade remisser
å Justitiae-ombudsmannens härom aflåtna skrifvelse, har Stats-Utskottet
från Ridderskapet och Adeln emottagit en af Herr Cederschiöld, Rubert
Theophron, väckt motion, upptagande den af Justitiae-ombudsmannen i
omförmälda hänseende gjorda framställning; och får Utskottet, i anledning
af den föreslagna löneförbättringen för tjenstemännen i Justitiae-ombudsmans-expedilionen
upplysa, att, enligt den for samma expedition nu gällande
aflönings-stat, åtnjuter sekreteraren ett årligt arfvode af 765 B:dr,
hvarjemte han för närvarande uppbär det för sekreteraren hos Tryck frihels-kommilléen
anslagna arfvode af +52 R:dr 2+ sk., så att hans nu innehafvande
aflöning följaktligen utgör ett sammanräknadt belopp af 1,197 R:dr
2+ sk. Samma stat upptager för hvardera af de tvänne kanslisterna likaledes
432 R:dr 2+ sk.
Bih. till K. St. Prat. 1SÖ3—1S5-1. 4 Sami. 1 A fil. IS Baft. 2
10
Stats-Utskottett Utlåtande, N:o SI.
Utskottet finner sig så mycket mindre kunna understödja Justitiaeombudsmannens
förslag att den nuvarande aflöningen för den i bans Expedition
anställde sekreterare måtte förhöjas till 1,600 R:dr, som denne tjensteman
derigenom och i fall lian tillika, på sätt Justitiae-ombudsmannen
äfven föreslagit, finge bibehålla en del af sina annorstädes innehafvande
löneinkomster, skulle komma att erhålla högre aflöning, än den sekreterarue
i kollegierna genom sednast utfärdade löuestater fått sig tillerkänd. Enligt
hvad Justitiae-ombudsmannen medgifvit, kan sekreterare-befattningen bos
Tryckfrihels-kommitléen, hvilken för närvarande också innehafves af förstbemälde
sekreterare, numera anses såsom en ”sinecure.” Således lärer det
för denna befattning hittills anslagna belopp äfven framgent kunna påräknas
och begagnas till löneförbättring för samma tjensteman, hvars aflöning
härigenom synes någorlunda motsvara de honom tillhörande tjensteåligganden,
helst dessa lika litet hädanefter som hitintills torde komma att
upptaga hans hela tid och verksamhet. Utskottet anser sig alltså icke
kunna i vidsträcktare mån tillstyrka den föreslagna lönetillökningen för
Justitiae-ombudsmannens sekreterare, än
att denne tjenstemans aflöning ökas med det för sekreteraren hos
Tryckfrihets-kommittéen på nuvarande aflöningsstat uppförda belopp,
432 R:dr 24 sk. och således hädanefter får utgå med en
till rundt tul jemnad summa af Ett tusen två hundra Riksdaler,
emot skyldighet för den förre att jemväl bestrida de göromål, sorn
den sednare åligga och under samma vilkor och förbehåll i afseende
på den nu tillstyrkta aflöningens uppbärande, i fall han
förut innehar tjenst på rikets stat, som för utbetalningen af Jusliliae-ombudsmannens
lön äro i enahanda fall stadgade.
I öfverensstämmelse med Justitiae-ombudsmannens hemställan får
Utskottet derjemte tillstyrka,
att derest innehafvare af annan på allmän stat uppförd syssla
varder utaf Justitiae-ombudsmannen anlagen lill sekreterare i hans
expedition, denne tjensteman, så länge han fortfar att bestrida
nyssnämnde sekreterare-befattning, må, under bibehållande af sin
förut egande befordringstur, anses berättigad lill erhållande af ledighet
från sin förra tjenst;
lärande Rikets Ständer, i händelse denua hemställan bifalles,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 6i.
ii
böra bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att ett härmed
öfverensstämmande stadgande måtte varda i nåder meddeladt.
Med framställningen om förhöjning af kanslisternes aflöning, synes
Justitiae-ombudsmanen egentligen hafva åsyftat att framdeles kunna af desse
tjenstemän påräkna ytterligare biträde vid fånglistornas granskning. Dock
sorn, efter hvad Justitiae-ombudsmarinen anmält, det efterliggande granskningsarbetet
ej ökats under de sednare åren, så föreställer sig Utskottet,
att om detta efterliggande arbete kunde fullbordas utan. att hindra företagandet
och verkställandet af de nya fånglistornas granskning i den mån
de till Justitias-ombudsmannen inkomma, skulle denna granskning framdeles,
utan vidare tillökning i expeditionens afiönings-anslag, kunna medhinnas.
Utskottet anser sig derföre, med afstyrkande af Rikets Ständers
bifall till den föreslagna förhöjningen af arfvodena för ofvanbemäide 2:ne
kanslister, böra i stället hemställa,
att Rikets Ständer, för ifrågavarande granskningsarbetes behöriga
verkställighet, må till Justitiae-ombudsmannens diposition under
tiden från och med detta års början till och med det år, då nästa
riksdag inträffar; anvisa ett årligt belopp af Tvåhundra Riksdaler
att, lika med öfriga arfvoden för Justitiae-ombudsmaus-expeditionen,
af Riksgälds-kontoret utbetalas.
Stockholm den 2 Mars 1854.
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 62.
]%:o 62
Ank. till Exp.-Utsk. den G Mars 1854, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående ifrågasatt förhöjning af det årliga anslaget
för Fikets Ständer Just it i a;-vm buds-m ans resekostnader eller
tillåtelse lill derå uppkomna besparingars användande for
godtgörandet af enahanda kostnader under ett annat år.
(R:gd Afd.)
Rikets Ständers Juslilrae-omhudsman liar, uti en till samtliga RiksStfindén
ingifven samt af Preste-, borgare- oell Bonde-Slånden till SiatsXJ
t skot tet remitterad skrifvelse af den 27 December nästlidet år anmält,
att, under hans tjenstetid eller åren 1848—1853, hade utaf det årliga anslaget,
1,000 R:dr, till kostnader för Juslilite-ombudsmannens embetsresor
uth(kommils Rån Riksgälds-konlorel ett sammanräknadt
belopp af .  R:dr 5,883: 21. 4.
hvaremot under samma tid till resekostnader af Ju
stiliae-ombudsmannen
användts ....... — 6,03/: 5. 11.
Det använda resekostnads-beloppet öfverstege således
med
— 37: 5. 11.
hvad härtill för dessa 6 år varit anslaget, och med — 153: 32. 7-
hvad af de anslagna medlen utbetalts. För det belopp, hvarmed resekostnaderne
komma, men å det utaf anslaget besparade belopp, utgörande 116 R:dr 26
sk. 8 rst., hade Juslitioe-ombudsmannen trott sig ega anspråk, enär detsamma
understege hvad som vore an vändt. Delta anspråk hade dock ej
godkänts hvarken af Fullmäktige i Riksgäkls-koutoret eller utaf Stats-UtskoLlet
vid sednasle riksdag, hos hvilket Fullmäktiges härom meddelade
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 62.
13
beslut blifvit öfverklagadt. Ehuru Justitias-ombudsmannen ej ville ånyo
väcka en dylik fråga, med hänsigt till det sedermera inträffade enahanda
förhållande, trodde lian sig likväl ega fog underställa Rikets nu församlade
Ständer, huruvida icke ofvan uppgifna besparing borde honom tillerkännas
i afräkning på det belopp, hvarmed resekostnaderne öfverstigit de dertill
ulbekomne medlen. Uti Riksgälds-kpntorels reglemente vore väl ej uttryckligen
medgifvtt, att besparingar å ifrågavarande anslag linge användas äfven
till godtgörande af redan bestridd resekostnad för ett föregående år;
men så framt icke anslaget blefve förhöjdt, syntes ett sådant stadgande,
med vissa vilkor och förbehåll, icke mindre behöfligt än det som vid sednasle
riksdag meddelades, eller att hvad utaf detta anslag vore från ett föregående
år besparadt, skulle under ett följande år få användas. Kostnaden
för en resa till rikets mest aflägsna delar uppginge nemligen efter gällande
reglemente och den i de flesta orter bestämda skjutslega, till mer än
200 R:dr utöfver det årliga anslaget. Örn nu en sådan resa behöfde företagas
under ett år, då besparing från föregående år icke funnes, syntes det
ingalunda vara i sin ordning, att medel, som, för att resan skulle kunna
företagas, måst af Justiliae-ombudsmannen förskjutas, icke skulle få af efterföljande
års besparingar honom godlgöras. Derför bar Juslitiae-ombudsmannen
hemställt, att Rikets Ständer målte antingen bevilja en förhöjning
af minst 200 R:dr årligen uti delta anslag, eller ock medgifva, att besparingarne
derå fingé användas äfven till godtgörande af hvad å föregående
års resor blifvit utöfver anslaget användt; hvarvid han likväl ansett följande
förbehåll böra fästås, nemligen: att eflerräkningarne hvarje gång ej
skulle få uppgå till högre belopp, än som svarade mot hälften af elt års
anslag; alt dylik ersättning ej skulle få uttagas för längre tid tillbaka än
nästföregående ur eller kunna såsom fordran af en Justitioe-ombudsman öfverlåtas
på bans efterträdare eller annan person.
I anledning af Justilife-ombudsmannens sålunda gjorda framställning
och en till Stats-Utskottet äfven af Ridderskapet och Adeln meddelad remiss
å hans derom aflåtna skrifvelse, sedan densamma blifvit af Herr Cederschiöld,
Robert Theophron, såsom dess motion upptagen, får Utskottet
upplysa, att vid föreslåendet af här ofvan omförmälda, vid sednaste riksdag
tillagda, stadgande i Riksgälds-kontorets reglemente, dåvarande Statsutskott
såsom anledning dertill uppgaf, att Utskottet ansåg hvad utaf anslaget
för Juslitiae-ombudsmannens resekostnader under ett år icke blifvit
begagnadt, böra under näslpåföljande år få användas till betäckande af
häruti då möjligen uppkommande brist; varande det af bemälde Utskott
således föreslagna och af Rikets Ständer antagna reglementariska stadgande
af följande lydelse:
14
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 62.
”Till kostnader för Justitiae-ombudsmannens embetsresor bör Riksgälds-kontoret,
uppå bans reqvisition och emot derför, inom hvarje års utgång,
afgifvande redogörelse, förskottsvis utbetala en summa af Ett Tusen
Riksdaler. Skulle dessa kostnader under något år öfverstiga den dertill
sålunda anslagna summa, må till det överskjutande kostnadsbeloppets godtgörande
användas hvad som utaf enahanda anslag för det nästföregång na
året möjligen kan vara obegagnadt.”
Enligt de af Justitioe-ombudsmannen till Riksgälds-kontoret, sedan
sistförflutna riksdag afgifna räkningar för hans resekostnader, hafva dessa
utgjort under år 1851 R:dr 1,111: 24. —
under år 1852, efter iakttaget afdrag i anledning af
en vid samma års räkning gjord anmärkning ... — 884: 33. 4.
och under år 1853
— 1,022: 42. 6.
eller tillsammans under nyssberörde 3:ne år R:dr 3,019: 3. 10.
Deremot hafva utaf ofvan nämnde anslag från
Riksgälds-kontoret utbetalts:
under år 1851 . . . . - . . R:dr 1,000: — —
— — 1852  — 1,000: — —
1853
- 907: 27. 10. R:cir 2,907: 27: 10.
Då detta anslag i allmänhet visat sig tillräckligt för det dermed afsedda
ändamål, finner Utskottet icke skäl tillstyrka den nu föreslagna förhöjningen
af detsammas belopp; men på det att hela den till bestridande
af Justitiae-ombudsmannens resekostnader, enligt Riksgälds-kontorets reglemente,
anvisade summa må under den tidsrymd, derunder samma reglemente
är gällande, kunna af Justitiae-ombudsmannen för sådana kostnaders
godtgörande påräknas och begagnas, anser sig Utskottet böra hemställa,
att sednare punkten af ofvan införde stadgande må i det reglemente,
som vid denna riksdag varder för Riksgälds-kontoret utfärdade
komma att lyda sålunda: ”Skulle dessa kostnader under
ett eller annat år öfverstiga den dertill sålunda anslagna summa,
må till det öfverskjutande kostnads-beloppets godtgörande användas
hvad utaf enahanda anslag för de sedan innevarande riksdags
början förflutna år möjligen kan vara obegagnadt.
Derjemte och på de skäl Justitioe-ombudsmannen till stöd för sin
härom gjorda framställning anfört, får Utskottet äfven hemställa.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 63.
13
att den nu föreslagna förändringen uti ifrågavarande stadgande
jemväl må få tillämpas i afseende på godtgörelsen af kostnaderna
för Justitiae-ombudsmannens embetsresor under de sednast förflutna
3:ne åren, samt att skillnaden mellan dessa års resekostnads
anslag och hvad lian häraf från Riksgälds-kontoret utbekommit
alltså må med 92 R:dr 20 sk. 2 rst. till honom utbetalas.
Stockholm den 2 Mars 1854.
I¥:o 63.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Mars 1854, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
eftergift för Notarien E. Lundblad, såsom arrendator
af Strömsholms kungs-ladugård af halfva spanmåls-arrendebeloppet
för år 1852.
(J. A.)
Sedan bos Kongl. Majit Notarien Erik Lundblad, såsom arrendator
af Strömsholms kungs-ladugård i Kohlbäcks socken och Snefringe härad af
Westmanlands län, i underdånighet anhållit, att som, utom de missvexter,
hvaraf han under sin arrendetid varit hemsökt, icke allenast en stor del
af råggrödan å kungsladugården genom den år 1851 inträffade ovanliga
vattenhöjd i Mälaren blifvit förstörd, utan ock en mängd kungs-ladugården
och Lundblad enskildt tillhörande byggnader blifvit genom åskeld den 30
Juli 1852 nedbrände och dervid jemväl en betydlig del inbergad gröda jemte
inventarier gått förlorade, samt ersättning härför i anseende till låg brandförsäkring
endast i ringa mån erhållits, om hvilket allt intyg af trovär
-
16 Stats-Vtskottets Utlåtande, N;o 63.
dige personer blifvit meddelade, eftergift måtte, i betraktande af Lundblads
härigenom förorsakade brydsam ina belägenhet, honom beredas af
halfva spaiimåls-arrendebeloppeL föy år 1852, utgörande 66 tunnor 28J kappar
råg, 66 tunnor 28* kappar korn och 51 tunnor 16 kappar bafra; så
har Kongl. Majit, efter att öfver denna underdåniga ansökning, som blifvit
af Konungens Befallningshafvande i nämnde län förordad, och hvaruti
Lundblads löftesmän för arrendet i särskild skrift sig förenat, hafva inhemtat
Kongl. Kammar-kollegii underdåniga utlåtande, åtföljdt af Chefsembetels
vid Strömsholms Kongl. Stuteri och Kongl. Stuleri-öfverstyrelsens
underdåniga yttranden, uti till Rikets Ständer aflåten och från samtliga
Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterad nådig proposition, enär
omständigheterna voro för Lundblad särdeles ömmande, behagat, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Kammar-kollegium och samtlige öfrige i
ämnet hörde Embetsmyndigheter i underdånighet tillstyrk t, i nåder föreslå,
alt Rikets Ständer måtte bevilja Lundblad den begärda eftergiften af
1852 års halfva spanmåls-arrende lör Strömsholms kungs-iadugård samt i
sådant lall, på sätt så väl Chefen för Strömsholms Kongl, stuteri, åt hvilket
arrende vore anslaget, sorn ock Kongl. Stuteri-öfverstyrelsen förutsatt
och hemställt, tillika anvisa ersättning Lill Stuteriet af statsmedel till fyllande
af den genom berörde eftergift uppkommande brist i 1852 års arrende-belopp;
i sammanhang hvarmed Kongl. Majit i nåder tillkännagifvit,
alt, i anledning af Lundblads derom särskildt gjorda underdåniga anhållan,
Kongl. Majit behagat bifalla, alt, intilldess Rikets Ständer i ämnet
sig yttrat, Lundblad finge tillgodonjuta anstånd med erläggande af omförmälde
arrende-medel under vilkor, alt hans löftesmän fortfarande iklädde
sig den af dem för samma arrende-belopps utgörande ingångna ansvarsförbindelse.
Utskottet har af handlingarne i målet inhemtat, att Strömsholms
kungs-ladugård om 11| mantal tillika med Qvarnhagsvretarne, Qvaruhagsslranden,
Flyet, Holmen viii Flyet och Rigärds-stranden, enligt Kongl. Kammar-kollegii
kontrakt den 28 Mars 1844, blifvit ål. Notarien Lundblad upplåten
på 30 år ifrån samma års midfasta, emot ett årligt arrende af 133
tunnor 24' kappar råg, 133 tunnor 24.r kappar korn, 103 tunnor halia
samt 330 LU hö och 5,698 Lii halm; och ehuru, jemlikt 7 mom. i nämnda
arrende-kontrakt, Lundblad ej är berättigad till ersättning af staten för
ifrågavarande af honom lidne förluster, ulan kronan tvärtom förbehållit
sig frihet från att efter inträffad, vådeld förse arrendatorn med nya byggnader
för egendomens bruk samt ålagt honom att sådana i afräkning på
sin byggnads-skyldighet sjelf uppföra; får likväl, på grund, af de skäl, den
Nådiga Propositionen innehåller, Utskottet lör sin del hemställa,
att
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 63.
17
att Rikets Ständer måtte, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i nåder
föreslagit, ej mindre bevilja den af Notarien Lundblad, såsom
arrendator af Strömsholms kungs-ladugård, begärda eftergift af
1852 års halfva spanmåls-arrende för kungs-ladugårdeu, utgörande
66 tunnor 281 kappar råg, 66 tunnor 28* kappar korn och
51 tunnor 16 kappar bafra, än äfven i sådant fall, såsom ersättning
åt Strömsholms Kongl. Stuteri för den minskning i dess inkomster,
som genom denna eftergift skulle uppkomma, anvisa ett
emot värdet af berörde halfva spanmåls-arrende, beräknadt efter
1852 års utaf Kongl. Kammar-kollegium för Westmanlands län
fastställda markegångspris eller 9 R:dr 16 sk. för 1 tunna råg,
7 R:dr 20 sk, för en tunna korn och 3 R:dr 32 sk. för en tunna
bafra, svarande kontant penninge-belopp af 1,309 R:dr 5 sk. 10
rst. att af Riksgälds-kontorets om händer hafvande medel utgå.
Stockholm den 2 Mars 1854-.
Bih. till R. St. Prot. 1853-1854. 4 Sami. 1 Afd. 18 Haft.
3
STOCKHOLM, TKYCKT HOS N. MARCUS, 1854.
Stals-Ulskoltels Utlåtande, N:o 64.
i
W:0 <14.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Mars 1854, kl. il f. m.
Utlåtande, angående beräkningen af Stat,'{-verkets inkomster.
(/. *)
Till fullgörande af föreskriften uti 30 § 1 mom. Riksdagsordningen får Stats-Utskottet,
efter tagen kännedom af Kongl. Majrts Nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd
och behof jemte Kongl. Stats-kontorets i detta ämne aflåtna underdåniga skrifvelse, och sedan
utredning jemväl blifvit verkställd af hvad under åren 1847 till och med 1851 till
Stals-verket influtit, härmedelst till Rikets Ständers pröfning öfverlemna förslag till
Stats-verkets inkomsters beräknande i Riks-staten för 1855 och påföljande år intill
dess den vid nästa Riksdag skeende Statsreglering blifver gällande; och har Utskottet,
för beredande af lättare öfversigt af beräkningarne, låtit upprätta hosföljande tabell,
utvisande för hvarje inkomsttitel hvad vid sista Riksdagen påräknades, inkomsternas
belopp under åren 1847 till och med 1851, de uti Kon^l. Maj:ts Nådiga Proposition
och Kongl. Stats-kontorets förrberörde underdåniga skrifvelse upptagne summor, samt
slutligen hvad Utskottet nu till beräknande föreslår.
Ordinarie eller Ständige inkomster.
Innan Utskottet öfvergår till behandlingen af de särskilde inkomsttitlarne, anser sig
Utskottet böra omförmäla, att Utskottet, efter remiss från Högloflige Ridderskapet och
Adeln, fått emottaga en motion af Herr Carl af Geijerstam, deri han, bland annat, hemställt,
att, med afseende å ej mindre sednaste årens samt nuvarande spanmålspriser, än
det höga försäljningsvärde, spanmålen till följd af flere kända förhållanden åtminstone
under den närmaste framliden torde komma alt bibehålla, förslagspriset å Kronans behållna
spanmål, som nu vore antaget till 6 R:dr, måtte för den förestående Statsreglerings-perioden
beräknas till 6 R:dr 32 sk.; och som Utskottet anser af vigt, att beräkningen
af Stats-verkets inkomster närmar sig det verkliga förhållandet samt härvid förekommer,
att riksmarkegångspriset å spanmål under de sednaste 15 åren i medeltal
utgjort 7 R:dr 37 sk. 11 rst., linner Utskottet förslagspriset å spanmålen för nästkom
Bih.
till II St. Prot. 1833 & I8Si. 4 Sami. t Afd. 19 Haft. 1
2
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 64.
mande Statsreglerings-period kunna med temlig säkerhet höjas med 32 sk. för tunnan,
och föreslår derföre,
att spanmålspriset vid beräkningen af Stats-verkels inkomster för
nästa Statsreglerings-period må, i likhet med hvad i Herr af Gei
jerstams
motion blifvit föreslaget, bestämmas till 6 R:dr 32 sk.
per tunna.
l:o. Ordinarie räntan.
Härvid har Utskottet förehaft två särskilda, till Utskottet remitterade motioner, utaf
Riksdagsfullmäktige Olof Olsson från Westmanland och Måns Månsson från Calmar
Län, med hvilken sednare (lera af Hedervärda Rondeståndets ledamöter sig förenat;
uti hvilka motioner blifvit föreslaget, att, då skattejorden i allmänhet vore med utskjlder
hårdt betungad och af dessa utskylder den under hemmantalsräntan inbegripne
Landtågsgärden blifvit beviljad endast för alhjelpande af tillfälliga behof och således
icke bort, sedan desse behof upphört, vidare fortfara, Rikets Ständer ville besluta, att
Landtågsgärden mätte från och med år 1855 upphöra; men då Landtågsgärden blifvit
genom flera beslut förklarad lika ständig som öfrige grundräntor, och således nuvarande
jordegare icke hafva mera grundade anspråk, att njuta befrielse från den förra än från
den sednare, samt i öfrigt en skattcnedsättning medelst Landtågsgärdens upphörande är
desto mindre lämplig, som denna gärd i särskilde provinser utgår i mycket olika proportion
till de öfriga grundskatterna, så och då Landtågsgärden i allmänhet utgör den
hufvudsakligaste delen af hemmantalsräntan, samt Rikets Ständer, vid flera föregående
Riksdagar, då fråga varit väckt om denna räntas upphörande, på nyss anförda skäl ansett
sig icke kunna denna fråga bifalla, får Utskottet hemställa,
att förenämnde motioner icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Då det beslut Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med Rikets Ständer, redan fattat,
rörande grundskatternes förenkling, icke afser någon förhöjning eller förminskning uti
beloppet af ordinarie räntan, samt Kongl. Majit i nåder tillkännagifvit förhållandei vara
enahanda med de förslag angående nämnde förenkling, Kongl. Majit vid denna Riksdag
till Rikets Ständer afla te, anser Utskottet beräkningen af den ordinarie räntan böra
göras på grund af de förflutna årens erfarenhet.
Den del af ordinarie räntan, som är indeld alt utgå till vissa tjenstemän, stater och
inrättningar, har Kongl. Majit föreslagit till enahanda belopp, som vid sednaste Statsreglering
blifvit beräknadt, eller 1,690,200 Ridr. Då Utskottet för sin del anser det
vara af vigt att summan af denna inkomst öfverensstämmer med de belopp, hvartill de
indelda räntorna å de särskilde utgiftstitlarne blifva upptagna, samt i afseende härå förekommer,
dels alt, derest Rikets Ständer godkänna hvad Utskottet i bilagde denna dag
afgifna utlåtande Litt. A. föreslagit i afseende å en förändrad beräkning vid salpeterhjelpens
utgörande inom Jönköpings, Kronobergs och Calmar Län, sådant skulle medföra
en minskning i värdet af de åtskillige stater anslagne indelda räntor, dels ock att
i anledning af Rikets Ständers Revisorers framställda och med exempel bestyrkta anmärkning,
att i flera fall beloppen af den i Riks-Staten uppförda indelda spanmål,
jemte kronovärdiet å indelda räntorna, voro olika med de summor räkenskaperna upptogo,
Utskottet ifrån Kongl. Stats-kontoret infordrat och erhållit ett utdrag af specialstateme
eller den s. k. Liggaren, utvisande samtelige skiljaktigheter emellan Riks-staten
och räkenskaperne, för att tjena till efterrättelse vid afgifvande af förslag till de sär
-
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 64. 3
skilde utgiftstitlarna, får Utskottet väl föreslå, att denna inkomst jemväl för närvarande
må uppföras med  1,690,200: — —
men anser sig dock böra göra det förbehåll, att härutinnan nödig
jemkning må iakttagas, sedan de särskilde utgiftstitlarne blifvit fastställde
och förändring i någon eller några af de indelda räntorna
möjligen egt ruin.
Den till Statsverket inflytande eller Kronan behållna andelen
af ordinarie räntan har uppgått:
År 1847 till R:dr 607,701:
» 1848
610,827:
» 1849
615,701:
». 1850
617,317:
» 1851
625,160:
elier i medeltal till  615,359: — —,
rnen blef, i anseende till de vid sednaste riksdag skedde öfverflvttningar
af åtskillige förvaltande verk förut anvisade inkomster, vid
den då uppgjorda Statsregleringen beräknad till 668,450 R:dr; och
enär beloppet af dessa öfverflyttningar beräknats till öfver 70,000
Il:dr, och den förminskning, som genom förändring af sättet för
salpeterhjelpens utgörande i de Småländska Länen skulle uppkomma,
ej uppginge till mera än vid pass 16 å 17,000 R:dr, har Kongl.
Maj:t antagit att af denna titel kunde med säkerhet beräknas en
inkomst a i' 678,000 R:dr.
Då emellertid, enligt hvad Utskottet inhemtat, ibland de i följd
af förenämnde öfverflyttningar Stats-verket numera tillflytande inkomster
befinnes åtskillig spanmål, hvilken, i stället att här uppföras,
rätteligen bort tilläggas nästföljande inkomsttitel: afradsspanmålen,
deraf den i sjelfva verket nu utgör en del, samt uppbörden
af afradsspanmålen, hvilken år 1851 utgjort 43,799 tunnor,
hvaribland 1,279 tunnor hafre år 1852, då nämnda indragna spanmål
först till Stats-verket ingick, belöpt sig till 48,645 tunnor och
deribland 1,317 tunnor hafre, som anses blott till hälften motsvara
värdet af råg och korn, hvadan och då sålunda den tillökning,
afradsspanmålen genom ifrågavarande förändring vunnit, kan antagas
utgöra omkring 5,000 tunnor spanmål, Utskottet anser den Kronan
behållna andelen af ordinarie räntan böra minskas med värdet
af berörde 5,000 tunnor, sådant detsamma blifvit i den Kongl.
Propositionen upptaget efter 6 R:dr per tunna med 30,000 R:dr
och i följd deraf uppföras med endast  648,000: — —
2:o. Afradsspanmålen,
beräknades vid sednaste Riksdag till 41,725 tunnor och har år 1851,
såsom nyssberördt är, utgjort 43,799 tunnor, hvarföre Kongl. Maj:t
ansett afradsspanmålen med säkerhet kunna antagas motsvara 43,000
tunnor råg och korn. På grund häraf föreslår Utskottet, att, sedan
dessa 43,000 tunnor blifvit tillökta med de i nästföregående
Transport Rtdr 2,338,200: — —
4 Stals-Utskottets Utlåtande, N-o 6 i.
Transport R:dr 2,338,200: —
punkt omförmälde 5,000 tunnor, denna inkomst-titel må upptagas till
48,000 tunnor å 6 R:dr 32 sk. tunnan med . .
320,000: —
3:o. Tiondespanmålen.
De af denna tiondespanmål till vissa stater, personer och inrättningar
utgående indelningar beräknades vid sednaste Statsreglering
till ett värde af 627,120 R:dr; och då en högre eller lägre värdeberäkning
häraf icke verkar förhöjning eller förminskning i Statsverkets
behållna tillgångar, så länge densamma fortfar att vara indeld,
hemställer Utskottet, alt denna del af tionden må, i enlighet med
Kongl. Maj.ts Nådiga förslag och i likhet med hvad vid sednaste riksdag
egde rum, upptagas till 104,520 tunnor, utgörande efter det af Utskottet
föreslagna pris af 6 R:dr 32 sk. för tunnan ...... 696,800:
hvarvid dock Utskottet, med åberopande af hvad Utskottet i fråga
om den indelda andelen af ordinarie räntan anfört, gör det förbehåll
att jemväl i det här utförda beloppet den jemkning må få göras, som,
sedan de särskilde utgiftstitlarne blifvit fastställde och förändringar i
sjelfva indelningarne möjligen blifvit beslutade, kan finnas nödig.
Den Kronan behållna andelen af tiondespanmålen beräknades
vid sednaste Statsreglering till 18,200 tunnor och har utgjort:
År 1847
16,856 tunnor
,,1848  , . . 17,041 „
,,1849
17,599 „
,,1850
17,200 „
„ 1851
17,208 „
eller i medeltal endast 17,181 tunnor; men då vid sednaste riksdag
denna del af tiondespanmålen, genom den af Rikets Ständer då beslutade
öfverdvttning af den indelda spanmålen från anslagen för Militiaeboställs-kassan
m. 11. förvaltande verk, ökats med 1,200 tunnor, anser
Utskottet, i likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, den Kronan behållna
tiondespanmålen, på samma grund som vid förra riksdagen,
äfven nu kunna beräknas till 18,200 tunnor, utgörande efter det af
Utskottet föreslagna pris af 6 R:dr 32 sk. för tunnan  121,333: 16.
4:o. Tiondespanmälslösen efter b est amda priser
beräknades vid sista Statsregleringen till 4,400 R:dr och har utgjort:
År 1847
. R:dr 4,226: - -
„ 1848
„ 4,137:
,,1849
„ 4,137:
,,1850
„ 4,450:
,,1851  „ 4,605:
eller i medeltal . . ,
. . ,,4,311: ;
och torde denna inkomst höra, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, fortfarande utföras med
4,400:
Transport R:dr 3,480,733:16. —
Stats-Utskotlels Utlåtande, N:o 6 i.
5
Transport R:dr 3,480,733: 16. —
5:o. Arrendemedel af Kungsgårdar och andra lägenheter.
Af denna inkomst, som vid sednasle Statsreglering beräknades
till 128,000 R:dr, har till Stats-verket influtit i penningar
År 1847  R:dr 15,181:
„ 1848
„ 24,793
„ 1849
„ 40,033
„ 1850
„ 29,229
„ 1851  „ 26,482
samt uti spanmål:
År 1847  T:r 16,420
„ 1848  „ 15,471
„ 1849
. „ 15,708
„ 1850
16,472
„ 1851 „ 16,656:
eller i medeltal 27,144 R:dr i penningar och 16,145 tunnor spanmål.
Emellertid torde denna inkomst, i likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
äfven nu böra upptagas till .
128,000:
6:o. Silfvertionde, myntarelön och slagskatt,
som vid sista Statsregleringen beräknades till 9,500 R:dr, har under
de fem åren 1847 till och med 1851 i medeltal uppgått till 10,931
R:dr och torde således, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, kunna upptagas
till
10,500:
7:0. Koppar-räntan,
som vid sednaste riksdag upptogs till 500 Sk€f. efter ett värde af
130 R:dr Skedet eller 65,000 R:dr, har utgått:
År 1847 . . med 486 Sk ii. försålde lill R:dr 65,997:
68,254:
77,700:
83,080:
82,591: ,
betydligt stigande
„ 1848 . . „ 558 „
„ 1849 . . „ 594 „
„ 1850 . . „ 655 ,, ,, „
„ 1851 . . „ 636 „ „ „
och har Kongl. Maj:t, enär tillverkningen vore
och priset jemväl derå den sednasle tiden varit högre än förut, föreslagit
denna Statsinkomst till 82,000 R:dr. Härvid förekommer väl,
att, derest Rikets Ständer, på sätt Utskottet i bilagde denna dag afgifna
utlåtande Litt. B. tillstyrkt, bifalla Kongl. Maj:ts aflåtna Nådiga
Proposition om nedsättning uti afraden utaf Fahlu Bergslag för Stora
Kopparberget från' hvart 10:de lill hvart 30:de SkUf af tillverkningen,
härigenom en betydlig minskning å denna inkomsttitel skulle uppkomma.
Transport R:dr 3,619,233:16. —
6
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 64.
Transport R:dr
Då emellertid, hur önskvärdt än Utskottet anser det vara, att
den sålunda föreslagna förändringen vidtoge under tiden för nu skeende
Statsreglering, det likväl, i anseende dertill att Bergslagen först
måste i ämnet höras, är ovisst när berörde förändring kan bringas
till verkställighet, samt, enligt hvad Utskottet inhemtat, koppartillverkningen
vid Åtvidabergs kopparverk under de sednaste åren varit i ett
starkt tilltagande, och kopparpriset, som vid den af Kongl. Slals-kontoret
år 1853 verkställda försäljning af Kronans afradskoppar uppgått
till 153 R:dr 1 sk. å 153 R:dr 36 sk. för Skardet, kan, så länge
nuvarande förhållanden fortfara, antagas komma att än vidare ej obetydligt
öfverstiga det pris, den Kongl. Propositionen upptager, eller
130 R:dr, anser Utskottet, att koppar-räntan äfven nu i enlighet med
Kongl. Maj:ts förslag, kan upptagas till
8:o. Tionde- och Hammar-skattsjern,
beräknadt vid sednaste Statsreglering till en inkomst af 68,000
R:dr för det förra och 86,000 R:dr för det sednare, har uppgått:
tionde-jernet år 1847 till 9,266 Ské&
„ 1848
9,490 „
„ 1849 „ 11,251 „
„ 1850 „  12,695 „
„ 1851
12,615 „
hammar-skattsjernet år 1847 till  6,047 „
„ 1848 „ 6,114 „
„ 1849
6,072 „
„ 1850
6,415
„ 1851 „  6,885 „
eller i medeltal tionde-jernet till 11,063 Skfi. och hammar-skattsjernet
till 6,307 Sk$f.
Uti ett särskildt denna dag afgifvet, härhos fogadt utlåtande
Litt. C. har Utskottet hemställt, att Rikets Ständer måtte ej mindre,
i enlighet med hvad Kongl. Majit i Nåder föreslagit, nedsätta tiondetackjernsskatten
med en tredjedel, än äfven för deras del besluta, att
hammarskatten måtte nedsättas till hälften af hvad den nu utgör.
Skulle Rikets Ständer bifalla Utskottets berörda hemställan,
torde i öfverensstämmelse dermed lionde-tackjernsskatten böra beräknas
till 8,400 Sköl, k 5 R:dr 32 sk
och hammar-skattsjernet till hälften af det belopp, hvartill skatten i
medeltal uppgått, eller 3,150 Sk^f. å 15 R:dr
,
9:o. Ahintionden,
som under åren 1847—1851 i medeltal uppgått till 573 R:dr, har
Kongl. Majit föreslagit böra bibehållas vid förutvarande beräkning af
500 R:dr. Då emellertid Utskottet, uti särskildt denna dag afgifvet,
3,619,233: 16. —
82,000:
47,600: — —
47,250:
Transport R:dr 3,796,083: 16,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 6i.
7
Transport R:dr
härhos fogadt utlåtande Litt. D. tillstjrkt Rikets Ständer för deras
del besluta, att aluntionden måtte från och med år 1855 upphöra, har
Utskottet ansett sig icke nu kunna-någon Inkomst under denna titel
upptaga, utan torde densamma, derest Rikets Ständer bifalla Utskottets
berörda utlåtande, derefter böra från Stats-verkets inkomsttitlar
uteslutas.
10 :o. Svafvelbrukstionden,
innefattande jemväl tionde för vitriol och rödfärg, upptogs vid sista
Statsregleringen till 600 R.dr och har under åren 1847—1851,
jemnt stigande, i medeltal uppgått till 956 R:dr, hvadan den, enligt
Kongl. Maj:ts förslag, uppföres med
ll:o Mantalsp enning arne,
beräknade vid sista Statsregleringen till 350,000 R:dr, hafva utgjort:
År 1847  R:dr 345,466:
» 1848
.< . » 351,470: ■— —
b 1849
b 355,533:
b 1850
» 358,613:
» 1851  » 360,902:
eller i medeltal 354,397 R:dr. Och har vid det förhållande, att
folkökningen fortgått och att mantalspeuningarnes summa derigenom
årligen ökats, Kongl. Majit ansett denna Statsinkomst böra
beräknas till det belopp, hvartill den under år 1851 uppgått, eller
i rundt tal till 360,000 R:dr.
Skulle åter Rikets Ständer för deras del bifalla, att, på sätt
Utskottet i hosföljande, denna dag särskildt afgifna utlåtande Litt. E.
föreslagit, åtskilliga deri uppräknade folkklasser blifva från mantalspenningarnes
utgörande befriade, så uppstode väl härigenom,
enligt i samma utlåtande uppställd beräkning, en minskning å
denna inkomsttitel af 25,000 R:dr.
Då emedlertid i betraktande tages, att nämnde beräkning blifvit
uppgjord efter förhållandena år 1851, och den inkomstberäkning,
som nu skall föreslås alt gälla för tre år, icke vidtager förr
än år 1855, samt att mantalspenningarne, enligt uppgifter för de
fem åren 1847—1851 under denna tid ökats med öfver 15,000
R:dr, har Utskottet ansett sig icke böra nedsätta det belopp 360,000
R:dr, hvartill Kongl. Majit beräknat mantalspenningarne, med mera
än 20,000 R:dr; hvadan således denna inkomst utföres med .
12:o. Bötesmedel,
beräknade vid sista Statsregleringen till 35,000 R:dr, hafva åren
1847—1851 i medeltal utgjort 38,823 R:dr årligen; men enär be
-
3,796,083: 16. —
950:
340,000:
Transport R:dr 4,137,033: 16. —
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 64.
Transport R:dr
loppet är beroende af ganska ovissa förhållanden, torde, på sätt
Kongl. Maj:t jemväl föreslagit, förra beräkningen böra bibehållas
till
13:o, Hav aller i-regementernas häslvakans-spanmål,
beräknades vid sednaste Statsregleringep till 22,250 tunnor med ett
värde, efter 6 R:dr tunnan, af 133,500 R:dr; och som uti denna
inkomst, utgående på grund af emellan Kronan och rusthållarne
upprättade kontrakter, någon rubbning, hvad spanmålsbeloppet beträffar,
icke är att emotse under den lid, nu förestående Stats-reglering
kommer att omfatta, upptages densamma jemväl nu lill
22,250 tunnor, utgörande efter 6 R:dr 32 sk. för tunnan ....
14:o Ständige ro tevakam-afgifter
utgå för 385 nummer vid Skånska Infanteri-regementerne' med 6
tunnor spanmål för hvarje nummer, eller tillsammans 2,310 tunnor,
som, efter 6 R:dr 32 sk. tunnan, utföras med V. , ... .
15:o. Tillfälliga rotevakans- och mötes-af gifter,
beräknade vid sista Statsregleringen till 4,500 R:dr, hafva åren
1847—1851 i medeltal årligen utgjort 5,870 R:dr och hafva af
Kongl. Majit blifvit föreslagne att nu beräknas till 5,600 R:dr.
Med åberopande af bilagde, af Utskottet denna dag särskildt
afgifna utlåtande Litt. F., hvarigenom blifvit tillstyrkt, att mötesafgiften,
som i medeltal åren 1841—1850 utgjort nära 1,900 R:dr,
måtte från och med år 1855 upphöra, får Utskottet för den händelse,
Rikets Ständer skulle härtill lemna bifall, föreslå, att ifrågavarande
titel hädanefter må förändras till Tillfälliga rotevakansafgifter,
samt alt inkomsten deraf må beräknas till endast .
16:o. Roiefrihels-afgifter af oroterad, men ordinarie rotering
underkastad jord.
Under denna benämning hafva, alltsedan 1841, bland Stats-verkets
inkomster upptagits de yakans-afgifter, hvilka erlagts af den
i sednare tider inroterade jorden; hvadan således denna titel, på sätt
Kongl. Maj:t jemväl föreslagit, torde böra förändras till Vakans-afgifler
af nyroterad jord. Deraf beräknades vid sista Statsreglering
en inkomst utaf 28,000 R:dr, men, enär den åren 1847—1851
i medeltal årligen uppgått till 30,371 R:dr, utföres under ofvanstående
titel
4,137,033: 16
35,000: -
148,333: 16
15,400: —
4,000: —
30,000: —
Transport R:dr 4,369,766: 32
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 6i.
9
Transport R:dr
17:o. Rotevakans-afgift af utsockne frälsehemmanen i Halland,
beräknad vid sista Statsregleringen till 10,000 R:dr, har i medeltal
under åren 1849, då denna afgift började utgå, till och med 1851,
utgjort 11,161 R:dr och är nu af Kongl. Maj:t föreslagen att beräknas
till 11,000 R:dr. Då emedlertid Utskottet, uti särskildt
denna dag afgifvet, härhos fogadt utlåtande Litt. G. hemställt, att
ifrågavarande afgift mätte från och med 1855 nedsättas till hälften
al hvad vakans-afgiften för en båtsman i länet uppgår eller med
en fjerdedel af hvad Rikets Ständer vid 1847 och 1848 årens Riksdag
bestämt, torde således, derest Rikets Ständer till berörde hemställan
lemna bifall, denna inkomst jemväl böra minskas med en
fjerdedel och i följd deraf nu beräknas endast till
18:o. Fourage-afgift af indelta kavalleriet
beräknades vid sista Statsreglering till 32,300 R:dr.
Härvid har Utskottet tagit i öfvervägande ett af Herr Garl af
Geijerstam i hans omförmälda motion framstäldt förslag, att, då det
vore att förvänta att beviilningen å bränvins-tillverkningen vid innevarande
Riksdag komme att betydligt förhöjas, men härvid icke
borde förbises, alt bränvins-tillverkningen hittills varit fästad vid jorden,
och billigt vore, att på samma gång nämnde skatt betydligt
förhöjdes, några för jorden tryckande servituter i någon mån
lindrades, fourage-afgifien måtte, i likhet med hvad som redan skett
med åtskillige likartade afgifter, lyftas ifrån jorden; men enär, oin
äfven en betydligare tillökning i statsinkomsterna genom en förhöjd
beskattning ä bränvins-tillverkningen kunde vinnas, den skattenedsättning,
som på grund häraf skulle kunna ifrågakomma, enligt
Utskottets åsigt icke borde företrädesvis tillgodokomma rusthållet
som icke kunna räknas tiil den hårdast beskattade jorden,
torde Herr al' Geijerstams ifrågavarande framställning icke
böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda;
Och då ännu icke någon längre erfarenhet visat annat belopp
af denna inkomst, än det förut beräknade, utföres den äfven nu
med
19:o. Trosspassevolans-afgiften.
I afseende å denna inkomst-titel har Utskottet fått emottaga
en från Hedervärda Rondeståndet remitterad motion af Riksdagsfullmäktigen
Cail Dahlgren från Elfsborgs län, som föreslagit, att
då Westgötha afsutna kavalleri-regemente troligen aldrig komme
att åter förändras till kavalleri, rusthållarne vid nämnda regemente
Transport R.dr
Bih. till R. St. Prat. 1853 & 1853. 4 Sami. 1 Afd. 19 Haft.
4,369,766: 32. —
8,250:
32,300:
4,410,316: 32. —
2
10
Stats-Utskottels Utlåtande, N--o 6i.
Transport R:dr 4,410,316: 32.
måttp: tills vidare, så länge regementet förblifver infanteri, befrias
ifrån trosspassevolans-afgiften, i likhet med hvad redan egt
rum för rusthållarne vid Södra Bohus läns bataljon; men då denna
afgift icke ensamt drabbar rusthållen vid Westgötha regemente och
något giltigt skäl icke blifvit förebragt, hvarför de företrädesvis
borde tillgodonjuta den föreslagna befrielsen, samt, hvad beträffar det
åberopade förhållandet med Bohus läns Södra bataljon, rusthållarne
dervid, enligt hvad Utskottet inhemtat, på grund af särskild öfverenskommelse
med Statsverket, ej allenast icke vidare uppbära de
rusthållen tiilagde augmentsräntor, utan äfven till Statsverket erlägga
större delen af den i sjelfva rusthållen innestående hemmantalsräntan,
som annars, likasom augmentsräntorne, är rusthållen anslagen
till hjelp i rustningen, anser Utskottet
ifrågavarande motion icke böra till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Trosspassevolans-afgiften beräknades vid sista Statsregleringen
till 17,680 R:dr och torde jemväl nu, i enlighet med hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, böra bibehållas vid samma belopp, som således
utföres
17,680: —
20:o. Båtsmansvakans-afgiften,
utförd vid sista Statsregleringen till 32,000 R:dr, bar åren 1847—
1851 i medeltal årligen uppgått till 36,770 R:dr, hvadan den nu
kan beräknas till '.  36,000: —
21:o. Krut- och Salpeter-försä/jnings-medel,
beräknades vid sista Statsregleringen till 105,000 R:dr och hafva
uppgått:
' Ar 1847 till . . . , R:dr 125,890:
„ 1848  „ 126,729:
„ 1849 „
110,987:
„ 1850 „ „ 117,582:
„ 1851 „  „ 122,356: - -
Då medeltalet häraf utgör 120,709 R:dr, torde denna inkomst
nu kunna beräknas till  120,000:
22:o. Kontrollstämpel-medel,
beräknades vid sista Statsregleringen till 10,500 R:dr, men hafva
åren 1847—1851 i medeltal årligen uppgått till 12,813 R:dr och
torde således nu kunna beräknas til!  12,000: —
Transport R:dr 4,595,996: 32.
Stats-Ulskoltets Utlåtande, N:o 64. ii
Transport R:dr 4,595,996: 32. —
23:o. 11 åk- och Lotsmedel,
upptagne vid sednaste riksdag till 85,000 R:dr, hafva utgjort:
År 1847  R:dr 96,293: —
1848
» 85,460
1849 . ! :  »92,176
1850
„ 99,089
1851
,, 115,156:
eller i medeltal 97,635 R:dr.
Tilltagande handelsrörelse har visserligen';ökat denna inkomsttitel
betydligt utöfver det beräknade beloppet, men då hela inkomsten
anslås till de med lots- och fyringsväsendet förenade utgifter
samt dess ökade belopp till en stor del beror af förhållanden, som
lätt kunna förändra sig, torde, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t
föreslagit, beräkningen nu böra upptagas till endast
24:o, Danska fyringsmedel,
sorn utgå med 10,000 R:dr Hamburger banko, upptagas till .
95,000: —
26,630:
25: o. Ersättning af Ko n v oy-kumm iss ar i al et för aflöning af Beskickningen
i Turkiet
beräknades vid sista Statsregleringen till 14,800 R:dr och uppföres
nu med'samma belopp eller  14,800: — —
26:o. Observaiions-medel,
beräknade vid sednaste riksdag till 14,000 R:dr, hafva under åren
1847—1851 i medeltal uppgått till 12,693 R:dr; men enär denna
inkomst är ganska obestämd och år 1851 ej utgjorde mera än
7,496 R:dr, så upptages den nu, i enlighet med Kongl. Maj:ts Proposition,
endast till  10,000: — —
27:o. Extra medel och uppbörder,
beräknade vid sista Statsregleringen till 18,000 R:dr, hafva åren
1847 till och med 1851 i medeltal ej uppgått till mera än 12,683
R:dr. Då likväl härtill lägges beloppet af Kongl. Hofrätternas revisions-skillingar,
hvilka för år 1852 med 7,466 R:dr 32 sk. kommit
Statsverket tillgodo, såsom besparingar, men framgent böra såsom
inkomst beräknas ocb torde i sådant afseende, på sätt jemväl Kongl.
Maj.-t föreslagit, lämpligast under denna inkomst-titel införas, kan
densamma derefter upptagas till  19,213: 16. —
Transport R:dr 4,761,640: — —
12
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 6i.
Transport R.dr 4,761,640: — —
28:o. Intresse-medel,
bestående af ränta å Lappmarks Ecklesiastikverks fond, beräknades
vid sednaste riksdag till 3,300 R:dr, och hafva i medeltal under åren
1847—1851 utgjort 3,360 R:dr; hvadan Utskottet anser detta belopp
kunna utföras  3,360: — —
Summa ordinarie eller ständiga inkomster R:dr 4,765,000: — —
Extra ordinarie inkomster.
Som det tillkommer Bevillnings-Utskottet att uppgöra och till Rikets Ständer afgifva
förslag för beräkning af dessa inkomster, men sådant ännu ej kunnat ske, är
Stals-Utskottet icke i tillfälle att i sammanhang med beräknandet af Statens ordinarie
inkomster uppgifva beloppet af de medel, hvilka under benämning af extra ordinarie
inkomster äro att påräkna; utan får Utskottet i afseende å dem endast meddela underrättelse
om de särskilda belopp, hvartill desamma blifvit vid sednaste Statsreglering beräknade
samt af Kongl. Maj:t enligt Dess Nådiga Proposition till upptagande föreslagne.
29:o. Tullmedlen.
Brutto-inkomsten af dessa medel beräknades vid sednaste Statsreglcringen till
4,530,000 R:dr, hvaraf 800,000 R:dr till stat och omkostnader, och har uppgått:
År 1848 till R:dr 4,966,193:
» 1849  » 5,270,911:
» 1850  » 4,919,805:
» 1851 ». 5,564,091:
» 1852  » 5,549,947:
eller i medeltal till 5,254,189 R:dr; och ehuru, enligt hvad Kongl. Maj:t lilikännagifvit,
denna inkomst, oberäknad! spanmålstullen, lemnat en för Slats-verket disponibel
tillgång i medeltal årligen af något öfver 4 millioner R:dr, har likväl i anseende till det,
i mån af handelsrörelsens stigande eller minskning, ombjtliga beloppet af tulluppbörden
och de nedsättningar uti en del tullafgifler, som Kongl. Maj:t ansåge nödige och hvarom
särskild Nådig Proposition till Rikets Ständer afgåfves, Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit
Rikets Ständer, att beräkna denna Statsinkomsts
nettobehållning till .... R:dr 3,850,000: — —
och att upptaga till stal och omkostnader, restitutioner
och afkortningar m. m. förslagsvis . 1,000,000: — —
samt således uppföra lullmedlen, förutom tullafgifterne
på inkommande spanmäl, till en summa
af .
R:dr 4,850,000:
Härvid anser Utskottet likväl sig böra anmärka, dels alt bland
dessa medel jemväl blifvit beräknadt det belopp, hvilket, såsom restantier
å tullmedlen, hittills varit upptaget under inkomsttiteln: restantier;
dels ock att Utskottet, vid regleringen af 7:de hufvudtiteln,
Transport R:dr 4,850,000: — —
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 6 i.
13
Transport Ridr
kommer att meddela yttrande rörande beloppet af Tullverkets stat
och omkostnader; hvadan nu hänvisas till hvad Utskottet i sådant
afseende å behörige ställen kommer att anföra.
30:o. Salu-acnis för Städerna,
har i den Nådiga Propositionen blifvit föreslagen att, i likhet med
beräkningen vid sisla statsregleringen, upptagas till
31:o. Post-medlen,
vid sednaste riksdag beräknade till 600,000 R:dr, hafva under åren
1847—1851 i medeltal uppgått lill 717,738 Ridr, hvaraf bland Statsverkets
behållne inkomster under nuvarande Stalsregleringstid ingått
en summa af 115,000 R:dr årligen.
Med Nådigt tilikännagifvande, att, (ill följd af Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelse den 16 April 1851, Kongl. Majit anbefallt
General-Post-Styrelsen att, efter föregången på erforderliga och noggranna
beräkningar grundad utredning, i hvad mån ifrågaställde
förändringar i Postväsendet måtte kunna ega rum, inkomma med
förslag och utlåtande i ämnet, men att, då detta den 1 November
1853 till Kongl. Majit ingifna och på vidlyftiga beräkningar grundade
förslag ännu ej hunnit alt af Kongl. Mäjit pröfvas, Kongl. Majit
icke vore i tillfälle att förr än längre fram under riksdagen derom
till Rikets Ständer afgifva något meddelande, har Kongl. Majit föreslagit,
att emedlertid postmedlen måtte äfven nu upptagas till .
hvaraf kunde såsom Slats-verkets behållning påräknas 115,000 Ridr
och öfverskottet disponeras för post-anstallerne.
32:o. Char lcc-Sigillat(E-afgift.
Denna inkomst-titel, som under åren 1847—1851 i medeltal
uppgått till 629,435 Ridr, blef vid sednaste riksdag först beräknad
till 600,000 Ridr, men sedermera, efter det Rikets Ständer'beslutat,
att åtskilliga dittills af Wadstena Krigsmanshus-kassa och AmiralitetsKrigsmans-kassan
uppburne afgifter framdeles skulle utgå med charta
sigillata, förhöjd vid beräkningen till 684,800 Ridr; Och då denna
inkomst med all sannolikhet kunde förmodas ytterligare stiga, har
Kongl. Majit ansett den, med bibehållande endast af förut antagne
grunder, kunna beräknas till ... .
33:o. Brätivinsbränneri-medlen,
som vid sista Statsregleringen upptogos till 650,000 Ridr, hafva
uppgått:
4,850,000:
2,000:
600,000:
710,000:
Transport R:dr 6,162,000: — —
14
Stats-Utskoltets Utlåtande, A':o 64.
Transport R:dr 6,162,000: — —.
År 1847 till . 11:dr 485,403:
» 1848
» 534,491:
» 1849
» 657,469:
» 1850
» 561,831:
» 1851
» 524,410:
samt är för år 1852 debiterad till ... » 506,697: — •—
Med förmälan att Kongl. Majit, sorn uti särskild Nådig Proposition
gifvit Rikets Ständer tillkänna sina afsigter rörande bränvinsbränningens
ulöfvande, förväntade, att Rikets Ständer, i afseende å
näringens beskattning, ginge Kongl. Maj:ts Nådiga afsigter till mötes,
så att afgifterna för bränvins-bränningen betydligt förhöjdes, har
likväl Kongl. Majit, dä erfarenheten ännu ej ådagalagt, till hvad belopp
dessa afgifter kunde uppgå, samt dessutom största delen af den
skeende tillökningen syntes böra afses (or särskilda ändamål, föreslagit
Rikets Ständer, att af dessa medel för de allmänna Statsbe
hofven
endast påräkna en inkomst af  800,000: — —
I sammanhang med denna inkomst-titel haf Utskottet förehaft
Herr af Geijerstams förutnämnda motion, så vidt deruti blifvit föreslaget,
att, vid betraktande af den betydliga tillgäng, Stats-verket folden
kommande tiden torde hafva att påräkna af bränvins-bevillningen,
Statsregleringen vid innevarande riksdag måtte uppgöras sålunda,
att en mindre del än hittills af allmänna bevillningen toges i
anspråk för de ordinarie Statsbehofvens fyllande; men då frågan
om förändrad beskattning å bränvins-bränningen ännu är oafgjord,
kan Utskottet, i anledning af berörda förslag, nu icke meddela annat
yttrande, än att Utskottet framdeles vill vid Statsfyllnads-summans
bestämmande taga motionens nu anförda innehåll i öfvervägande.
Summa extra ordinarie inkomster R:dr 6,962,000: — —•
Restantier,
beräknades vid sednasle riksdag till 180,000 R:dr och hafva i medeltal åren 1847—1851
utgjort 204,353 R:dr. Då emellertid medeltalet för åren 1848—1851 ej uppginge till
mera än 176,677 IUdr och beloppet för år 1851 endast till 162,891 R:dr, hvaribland
32,718 R:dr tullmedel, som nu blifvit af Kongl. Majit inberäknade under den rubrik, dit
de rätteligen hörde, har Kongl. Majit ansett restantierna icke böra upptagas till högre
påräknelig inkomst än 130,000 R:dr.
I afseende å de af Kongl. Majit omförmälde tullmedel, som hittills blifvit i Rikshufvudboken
hänförde till denna titel, har Utskottet inhemta t, att dessa tullmedel utgöra
i verkligheten dels kontante behållningar och dels förskotter och andre fordringar,
hvilka i åtskillige tullkamrars räkenskaper balanseras och af anledning, alt de icke
inom räkenskapsåret blifvit lill Stats-verket levererade eller afförde, vanligen och från
längre tid tillbaka uti rikshufvudboken mindre egentligt upptagits såsom restantier, ehuru
medlen icke varit hos skattskyldige innestående; hvadan de rätteligen bordt i rikshufvudboken
upptagas såsom fordringar, förskotter eller kontante behållningar å tullmedlen,
utan att inverka vid restantiernas beräknande^ och får, vid sådant förhållande och då
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 64.
15
ifrågavarande del af talluppbörden i den Kongl. Propositionen blifvit beräknad bland
lul/mecllen under de extra-ordinarie inkomsterne, Utskottet, med hänseende derjemte å
den minskning, som i öfrigt under de sednare åren å restanlierne egt. rum, hemställa,
att denna inkomst-titel, i likhet med hvad Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, nu bör upptagas
till endast 130,000 R:dr.
Enligt de af Utskottet nu föreslagne beräkningar skulle således Stats-verkets ordinarie
inkomster och restantier utgöra
R:dr 4,895,000: — —
Och har Kongl. Maj:t beräknat de extra ordinarie inkomsterna till 6,962,000: — —
Vid sista Statsregleringen upptogos de ordinarie inkomsterna och
rcstantierna till  4,819,360: — —
samt de extra ordinarie inkomsterna till
6,466,800: — —
Slutligen får Utskottet för den händelse, Rikets Ständer skulle bifalla en eller flera
af de punkter af utlåtandet, deri Utskottet, utan föranledande af någon Kongl. Maj:ts
Proposition, föreslagit upphörande af eller nedsättning i någon af de ordinarie inkomslerne,
hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti aflåtande underdånig skrifvelse anhålla
om Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse af de beslutade förändringa
ine.
Stockholm den 2 Mars 1854.
Reservationer:
mot Utskottets beslut om förhöjdt beräkningspris å Statsverkets spanmål:
af herr von Troil, S. G., som upptog Inkomst-Afdelningens af Utskottet underkända
förslag, så lydande: »Då Utskottet anser de i sednare åren ovanligt höga spannmålsprisen
hufvudsakligen hafva härledt sig från inträffade mindre goda skördar, jem»te
andra tillfälliga omständigheter, samt det är att förmoda, det priserna under mera
»gynnsamma förhållanden åter nedgå och i sådan händelse den med 32 sk. föreslagna
»förhöjningen af spanmålspriset å kronans under flera inkomst-titlar behållna spanmål
»skulle kunna föranleda förlägenhet i Statsförvaltningen, har Utskottet funnit sig icke
»kunna föreslå, att spanmålen i beräkningen af inkomst-titlarne må värderas till högre
pris än 6 R:dr» och såsom skäl för denna sin mening åberopade den sänkning i spanmålspriserna,
som ofelbart blefve en följd dels af förestående förändring i bränvinsbrännings-lagsliltningen
och dess inverkan å jordbruket och ladugårdsskötsel, dels af
en förändrad nedsättning af spanmålstullen samt en deraf uppkommande friare spanmålshandel.
af herr Bildt, D. G., som instämde i herr von Troils reservation, med tillägg,
att tidpunkten för en prisförhöjning vid spanmålsinkomsternas beräkning nu vöre desto
mera olämplig, som öfverskotten å Stats-verkets inkomster alltid till hufvudsakiigaste
delen uppkommit å tullmedlen, hvilkas beräknande vore under närvarande politiska
förhållanden svårare än eljest, och hvarå således lätt kunde uppstå brist, till betäckande
hvaraf möjligen uppkommande öfverskott å andra inkomst-titlar blefve väl
behöfliga.
af herr af Wirsén, C. T., herr Fahr arns, O. /., Riskoparne Heurlin och
Annerstedt samt prostarne Schram, Forssell, Tellbom, Berlin och Hohnberg.
Mot l:a punkten: af Riksdagsfullmäktigen Måns Månsson från Kalmar län:
»Emot det beslut Höglofliga Stats-Utskottet fattat, angående upphörandet af
Landtogsgärden, får jag mig reservera. Utskottet har, såsom skäl för afsiag, anfört,
16
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o Si.
att lindringen icke skulle så jemnt träffa de skatlskyldige provinserna, som ske borde.
Verkliga förhållandet är likväl det, att rättvisan af denna lindring skulle utfalla mycket
tillfredsställande, och att de skattehemman, som hitintills genom godtyckets tvång måst
betala denna gärd, verkligen äro i behof att nu blifva den qvitte, hvarken hör eller kan
förnekas.
Enligt skattejemknings-komiténs uträkning efter 10 års markegångs-medelpris ut
-
går Landtogsgärden sålunda af helt skattehemman:
Upsala län R:dr B:ko 27: 11. —
Stockholms län  „ „ 28: 36. 3.
Södermanlands län „ „ 20: 39. —
Östergöthlands län ....... „ „ 25: 16 —
Kalmar län  „ „ 25: 38. —
Öland  „ „ 25: 12. 4.
Jönköping
„ 27: 32. 5.
Kronobergs län
„ „ 27: 18. —
Götheborgs och Bohus län „ „ 13: 24. 2.
Elfsborgs län  „ „ 13: 3. 2.
Skaraborgs län „ „ 14: 11. 5.
Örebro län  „ „ 26: 29. 11.
Wermlands län ........ „ „ 29: 3. 5.
Westmanlands län „ „ 26: 23. 3.
Gefleborgs län  „ „ 27.- 23. 3.
Wester-Norrlands län  „ „ 22: 35. 3.
Westerbotten  „ „ 21: 9. —
Norrbotten . . . •  „ „ 21: 2. 1.
häraf synes, att Landtogsgärden utgår någorlunda lika af de hårdast beskattade länen,
ty de flesta af dessa län betala i grundskatt 100 å 200 R:dr B:ko på helt hemman,
och att i de öfriga länen, der denna gärd icke utgöres, endast grundskatten erlägges
efter kronovärdi med 6 B:dr, högst 20 R:dr på hemmanet.
Återstår nu att tillse på hvad sätt landtogsgärden uppkommit. Enligt hvad
krönings- och riksdags-beslutet, dateradt Upsala den 16 October 1617, §. 3., innehåller,
var det vid denna riksdag, som landtogsgärden aldraförst beviljades, och då det är
af vigt att göra sig redo för uppkomsten af denna ränta, skall jag anföra riksdagsbeslutets
egna ord: »på det att gränsehusen (d. v. s. fästningarne) må blifva i tid och
»väl provijanterade, så ock krigsfolket, sorn emot fienden brukas, nödtorfteligen uppe»hållas
och icke för hunger eller nöd skulle nödgas att öfvergifva riksens värn; så haf»ve
Wi (nemligen Ständerna) samtligen gotfunnit och beviljat en ansenlig landtogsgärd,
»nemligen att hvar 16 fullsättes skatte- och kronobönder räknades 2 halfva emot en
»hel och 2 fjerdingstorpare emot en half, utgöra spannemål 24 tunnor, smör 4 pund,
»kött och fläsk 24 pund, humla 2 pund, oxe 1, får 4 och hö 8 lass, och vele Wi
»denna gärden utgöra utan någon afkortning i denna höst och så laga, att Hans Kongl.
»Maj:t hinne i rättan tid kunna, dit behofvet vedertarfvas, anlägga och vända och Wi
»af Presterskapet hafva lofvat att vela för hvarje 64 fullsätes bönder, Wi håfve i våre
»Gäld, utgöra 16 daler Penningar.» Att denna gärd eller sammanskott var beviljad för
ett tillfälligt behof bekräftas vidare af Riksdagsbeslutet, dateradt Stockholm den 26 Juni
1621, §• 3. och biafskedet af samma dag, §. 4., der orden lyda: »till det fjerde och
»yttersta, på det kriget desto bättre och hederligare må blifva utfördt och bördan icke
»allenast uppå oss ligga, hafva De (Ständerna) lofvat att komma Oss (Konungen) till
»riksens
Slats-Utskoltels Utlåtande, N:o 64.
17
»riksens försvar till hjelp med folk, proviant och penningar efter deras nul och- föraiå»ga
såsom ock nu i höst beviljat alt utgöra en landtogsgärd efter samma sätt och storlek
sorn i fjol om höst utgick.»
Ytterligare beviljade Ständerne den 24 December 1652, att gärden skulle niga
lill krigets fortsättande på obestämd tid, hvilket icke är detsamma, som för evinnerlig tiri,
eller tycker någon alt det är klokt och billigt hegardt, att Sveriges skaltejord i all evighet
skall betala gärder för att utföra krig mot konung Sigismund och konungariket Polen?
Ofver den underdåniga skrifvelse Bonde-Ståndet allemnade vid 1844 års Riksdag,
att hemmantalsränta!], såsom tillkommen för tillfälliga behof, borde upphöra att utgå
sedan behofven numera icke förefunnes, yttra kommitterade för ' skattejemkningen:
Den af Bonde-Ståndet gjorda uppgift, att nu ifrågavarande räntas särskilda titlar tillkommit
genom bevillningen för tillfällige behof, är egentligen endast enlig med verkliga
förhållandet i afseende å Landtogsgärden, sorn först beviljades år 1617 till Polska
krigets utförande, och på visst sätt i fråga om Boskaps-penningarne, hvilka tillko
m m o år 1620, att användas till Rikets gälds betalande och försvarsverkets underhållande.
Utan att åberopa något skäl för nödvändigheten att vidare utbetala denna gärd
för fortsättande af kriget i Polen, bar Utskottet likväl icke fästat det ringaste afseende
på motionen i detta ämne; man tycker förmodligen, likasom Inqvisitorerne trodde om
Don Carlos, att det länder till menighelernes eget bästa, att de blifva tvingade till tiggarestafven;
de få då löfte om det andeiiga goda, blott de vilja lemna denna verldens
goda uteslutande till de mägtige i landenom. — Deremot har Utskottet icke dragit i
betänkande att frikalla jernhandteringen från både grundskatt och tiondeskatt; och hvarföre?
jo derföre, att det mägtigasle intresset eger och representerar denna närings
sren
Huruvida
detta är rättvist, att ulan undantag frigifva den mest lönande näringsgren
från all skatt på samma gång man envist försöker att få ytterligare beskatta jordbrukaren,
lemnäs derhän; men visst är, att Rikets Ständers bifall till det Gripenstedtska
och Palmstjernska skatteförenkliugs-förslaget i sjelfva verket kommer att medföra en
icke obetydlig skatteförhöjning.
Då man nu med säkerhet vet, att den så kallade husbehofs-bränningen, genom
förhöjd beskattning, kommer att frångå jordbruket, ehuru denna näringsgren, man må
säga hvad man vill, för den som klokt vetat begagna densamma, varit ett lätt sätt alt
få medel till att afbörda de onaturligt höga skatterne, och denna utväg nu kommer att
försvinna för den mindre jordegaren, til! fördel för den större, så är ju detta rikligt
hyggliga aspekter för den trälande skattebonden. Man åberopar i flera ämnen Danmarks
och Norriges lagstiftning, men man aktar sig noga att omförmäla på hvad sätt jorden
der är beskattad. Man vet ganska väl att det icke finnes något land i hela vida
verlden, der jorden är så ojemnt och tyranniskt beskattad som i Sverige.
Af alla dessa skäl lärer tiden omsider vara inne att upphöra med en gärd för
att fortsätta krig mot konung Sigismund och konungariket Polen.»
mot 5:te punkten: af Herr IVatru och Riksdags-fullmäktigen Ola Månsson från
Christianstads län;
mot 8:de punkten: af Herr Montgommery, R. M. G., Herr von Troil, S. G.,
Herr af IVirsim, C. T., Prostarne Schram och Fonssell;
af Herr fVcern: »Emot Stats-Utskottets med en rösts pluralitet vid midnattstiden
och sedan nära hälften af Utskottets ledamöter aflägsnat sig, fattade beslut att beräkna
lösningspriset å hammarskatts-jernet till 15 R:dr, i stället för 14 Kalr, såsom fnkomstBih.
lill II. St. Prot. 1833 & 1834. 4 Sami. -I Afd. 19 Häft. 3
18
Statg-Utskottets Utlåtande, N:0 6i.
Afdelningen, i likhet med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, föreslagit, har jag sä mycket
mera skäl att reservera mig, som detta pris under de tio åren 1843—1852 icke i
medeltal uppgått till förstnämnde belopp, och det enda, utom den subjektiva uppfattningen
af konjunktur-förhållanden, anförda motivet, eller att det beräknade spanmålspriset
blifvit förhöjdt, icke dermed står i något samband.»
Häruti instämde Herr Fåhreeus, O. och Herr Cassel.
samt af Herr [Vedberg.
mot 9:de punkten: af Biskop Annerstedt;
mot ll:te punkten: af Herr Virgin, C. A., och Herr af fVirsén, C. T.;
mot 17:de punkten: af Biskop Annerstedt och Prosten Arosenius.
STOCKHOLM, trjekt hos ISAAC MARCUS, 1854.
TABELL ÖFVER STATS-VERKETS INKOMSTER.
N:o
Påräknade Inkomster
enligt
Medium enligt
räkenskaperne
för åren
1847—51.
Kongl. Stats-  kontorets Förslå
Kongl. Maj:ts
Stats-UlskoUets Förslag.
Ordinarie Inkomster.
ioo4> ars jxiKs-auii.
?•
nauiga rruposuiun.
Banko.
i 1
Ordinarie Ränta .
(Indelt
1 Behållen
1,690,200
668,450
1,867,753 *)
615,359 *)
1,690,200
668,450
—
1,690,200
678,000
—
1,690,200
648,000
—r
2
41,725 T:r å 6 R:dr
250,350
309,268 *)
250,350
258,000
—
48,000 Tunnor å 6f R:dr
320,000
3
Tionde Spanmal
(Indelt
( Behållen
104,520 T:r ;\ 6 R:dr
18,200 T:r å 6 R:dr
627,120
109,200
733,071 *)
141,110*)
627,120
109,200
—
—
627,120
109,200
—
—
104,520 Tunnor å Of R:dr
18,200 Tunnor å 6f R:dr
696,800
121,333
16
4
Tionde Spanmålslösen efter bestämda priser
4,400
4,311
4,300
4,400
—
4,400
—
5
i\rrende-Medel
( Penningar
( Spanmål
•
15,000 T:r å 0 R:dr
38.000
90.000
27,144
120,034 *)
38.000
90.000
—
J 128,000
—
—
128,000
—
6
Silfver-Tionde, Myntarelön och Slagskatt
3,562-i Silf. Sp. a 128 s.
9,500
10,931
10,500
—
10,500
3,937-’ Silf. Spec. a 128 s.
10,500
7
Koppar-Ränta
500 Sim. å 130 R:dr
65,000
75,520
72,800
—
82,000
615 S/m. å 133* R:dr .
82,000
—
—
8
i Tackjern
Tionde- och Hammarskattsjern leo-
( Stångjern
12.000 S/m. å 5f- R:dr
6.000 S/m. å 14 R:dr
68,000
84,000
79,551
95,037
68,000
87,500
—
j
47,600
88,200
—
8,400 S/m. å 5f R:dr .
3,150 S/m. å 15 R:dr .
47,600
47,250
9
10
500
573
500
500
950
Föreslagen alt upphöra.
Svafvelbrtiks-Tionde
600
956
800
—
—
950
11
Mantalspenningar
350,000
354,397
354,000
—
—
360,000
—
—
12
35,000
38,823
35,000
—
35,000
—
• •• ••••••
35,000
13
Kavalleri-Regementernes Hästvakans-Spanmål
22,250 T:r å 6 R:dr
133,500
168,969
133,500
—
—
133,500
22,250 Tunnor å Of R:dr
148,333
16
14
Ständige Rotevakans-afgifter vid Skånska Infanteri-Regcmenlerne
2,310 T:r å 6 R:dr
13,860
15,805
13,860
—
13,860
—
2,310 Tunnor å 6f R:dr .
15,400
15
Tillfällige Rotevakans- (och Mötes-)afgifter . .
• • • - • * • • •
4,500
5,870
5,000
—
—
5,600
4,000
—
16
Rotefrihelsafgift
af orolerad men ordinarie rotering underkastad jord ....
28,000
30,371
28,000
—
—
30,000
30,000
—
—
17
Rotevakans-afgift af Utsockne Frälse-hemman i Halland
•
10,000
11,161
10,000
11,000
—
8,250
—
18
19
20
Fourage-afgift v
32,300
17,680
32,000
32,300
17,680
35,000
32,300
17,680
36,000
32,300
17,680
36,000
c-aforift _ . _
.
Xiwoo
O
Båtsmans-Vakans-afgift
36,770
—
.—
21
Krut- och Salpeler-fdrsäljningsmedel
105,000
120,709
115,000
—
120,000
120,000
—
22
Kontroll-Stämpel-Medel
• ,
10,500
12,813
12,000
—
12,000
12,000
23
24
85,000
97.635
95 000
95 000
95,000
26,630
Danska Fyrings-Medel
26,600
26,796'
26,600
—
26,630
—
25
Konvoy-Kommissariatets bidrag till Turkiska Beskickningens aflöning....
14,800
14,790
14,800
14,800
—
14,800
26
•
14,000
12,693
10,000
10,000
—
10,000
27
Extra Medel och Uppbörder
18,000
12,683
12,000
18,600
19,213
16
28
Intresse-Medel
3,300
3,360
3,300
—
3,360
—
3,360
29
Restantier .
180,000
204,353
180,000
130,000
130,000
S:r Ordinarie Inkomster och Restantier
4,819,360
4,850,760 —
4,830,000
4,895,000
Extraordinarie Inkomster.
-
På framtida beslut beroende:
30
Sjö-Tulls-Medel
Tullverkets Stat och öfrige Omkostnader 800,000: — —. i
Stats-Verkets Netto-Inkomst .... 3,730,000: j
• • • * • • • •
4,530,000
5,254,189
4,900,000
4,850,000
■—
. Till Tullverkets Stat . nnn
j och Omkostnader , 1,OUll,OUU
i Stats-Verkets Netto— o-Krt o a a
l Inkomst 3,850,000
31
2,000
600,000
3,110
717,738
2,000
600,000
2,000
600,000
32
Post-Medel
Postverkets Stat och Omkostnader. . . 485,000: j
Stats-Verkets Netto-Inkomst .... 115,000: — — j
.Till Posl-Verkets Stat
\ neli Omkostnader . 485,000
) Stats-Verkets Netto- _ . „ „„„
( Inkomst  115,000
33
Uharlae-Siffillatae-Medel
684,800
650,000
629,435
552,721
684,800
550,000
710.000
800.000
710 000
34
Bränvins-Afgift.
800,000
S:r Extraordinarie Inkomster
6,466,800
6,736,800
6,962,000
6 969 000
1
Summa
-
11,286,160
11,587,560
11,792,000
6 962 000
4,895,000
_
S:a 11,857,000:
*) Anin. I anseende till den vid nästlidne riksdag beslutade förändring med vissa Kassors och Inrättningars inkomster, hafva dessa medii-summor icke kunnat läggas till grund för beräkningen af ifrågavarande Inkomst-Titlar.
Hör till Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 6A.
mrmrån mmwi-wm iia/ifl .man
■
', ■
-
■ 'i ■ *
■r. - ( ' • •' .
VäefuiifnO
■
■
.
,
'
•  *2 > I
. ■ -Ri ' imO ■' ■■ Jod; !'■ ■- ■;'!
. . . • - !• ■- - - ' ' .
.. • • . 1 > IV
...
r ■' ,<
ij sill
I
i” ‘ S
'
.
Slals-Ulskollets Ullålande, JYi 64, Lill, A.
1
JW 64, (Litt. A.)
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 7 Mars 1854, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition, angående
anslag till erforderliga ersättningar får beredande
af rättelse uti salp eter hjelp ens beräkning inom Kalmar,
Kronobergs och Jonköpings Län.
(I. A.)
Samtlige Riksstånden hafva till Stats-Utsköttets handläggning remitterat högstberörde
Nådiga Proposition (intagen i 1 Sami. 1 Afd. af Bihanget till Rilcs-ståndens
protokoll), hvaraf inhemtas, att, sedan åtskilliga riksdagsfullmäktige inom Kalmar,
Kronobergs och Jönköpings län vid 1840 och 1841 årens riksdag, uti särskilde,
till Kongl. Majit ingifne underdåniga ansökningar anmält, hurusom, i strid med Kongl.
Majlis och Kammar-kollegii Bref af den 28 April 1638 samt Kongl. Resolutio
nerne
den 13 December 1644 och den 9 December 1766, de räntepersedlar, som
ingingo uti den, hemmantalsräntan tillhörande, salpeterhjälpen, blifvit uti nämnde län
eller provinserna Småland och Öland, af uppbördsman och indelningshafvare i så
måtto oriktigt debiterade och uppburne, att beräkningen deraf skett med förvandling
till persedlar efter gällande ,markegångspriser, i stället för alt verkställas blott efter
kronovärdi; och sökanderne, med anledning häraf, anhållit, det Kongl. Majit ville i
nåder förständiga uppbördsman och räntetagare att upphöra med den, efter sökandernes
förmenande, olagliga öfverdebitering, sorn sålunda dittills i afseende å sa 1—
peterhjelpen e.gt rum, så att allmogen inom dessa provinser måtte komma i åtnjutande
af samma förmån, som vore hemmans-innehafvarne i rikets öfrige landskap
förunnad, att få erlägga ifrågakomne utskyld endast med det för densamma belöpande
kronovärdi, utan förvandling till persedlar; så och efter inhemtande af detta
ärende rörande uppgifter och beräkningar, tillika med vederbörandes underdåniga
utlåtanden i ämnet, hade Kongl. Maj;t under den 15 November 1850 till Rikets
då församlade Ständer allätit en Nådig Proposition, med tillkännagifvande, att, med
stöd ej mindre utaf Kongl. Kammar-kollegii ofvanberörda Cirkulär-Bref af den 28
April 1638, såsom på den dåvarande Förmyndare-Regeringens befallning ulfärdadt
och innefattande en till allmän efterrättelse gällande, sedermera icke upphäfd, före—
Bill. lill R. St. Prot. 1835 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 20 Häfl. 1
2
Slals-Ulsholteis Utlåtande, M 64, Lill. A.
skrift om salpeterhjolpens beräknande i penningar efter kronovärdiet, hvilken allmänna
föreskrift äfven allt dittills varit inom riket tillämpad, ehuru uti provinsen Småland
och på Öland afgiftens beräkning till persedlar efter markegångspris blifvit vid olika
tidpunkter å 1700-talet, utan stöd af någon författning införd, än ock af Kongl.
Resolutionen uppå allmogens besvär den 9 December 1766, genom hvilken för den
då till Sverige hörande provinsen Österbotten medgifvits en i Öfverensstämmelse
med 1638 års författning uti öfverklagad persedelberäkning äskad rättelse, som jemväl
skulle hafva vunnits för Småland och Öland, om förhållandet derstädes varit bemärkt
eller erinran deremot framställd, — Kongl. Maj:t, under fästadt afseende jemväl
å de vid frågans pröfning förekomna öfriga skäl och omständigheter, funne det
vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att den sökta förändringen uti salpeterhjelpens
beräkning blefve åt rahitegifvarne jemväl inom de tre Småländska länen
beviljad, och denna ränta således i nämnde län, på sätt i öfriga delar af riket
iakttoges, med penningar efter kronovärdi liqviderad; men att, då i fråga om en dylik
förändring förekomme, alt en betydlig del af nämnde ränta inginge uti lönings- och
andra anslag samt alt således den åsyftade förändringen icke rättvisligen kunde ega
rum med mindre än att de, hvilka innehade dessa anslag, undtingo ersättning lör
derigenom uppkommen minskning uti anvisade och påräknade inkomster, Kongl. Maj.t
i nåder föreslog, att, för tillvägabringande från och med år ISSI af förutnämnde
förändring i sältet för salpeterbjelpens beräknande i de tre Småländska länen, Rikets
Ständer måtte anvisa erforderligt anslag för att dermed godtgöra den minskning uti
indelde löner och anslag lill särskilde inrättningar och fonder, som derigenom skulle
förorsakas; äfvensom alt då, hvad åter beträffade beloppet af delta anslag, af uppgjorde
beräkningar kunde bedömas, alt den genom ifrågaställda förändring uppkommande
minskning uti sådane hemmansräntor, som utginge till löntagare eller särskilde
inrättningar och hvarför ersättning borde meddelas, utgjorde, efter medium af
de sednaste 10 åren räknadt, 10 ä 11,000 R:dr årligen, ehuru hvad hvar och en
borde undfå ej kunde på förband till penningar bestämmas, Rikets Ständer måtte
för omförmälda ändamål anvisa ett förslagsanslag af 11,000 R:dr årligen, hvilken
summa lämpligast kunde utgå af Riksgälds-konlorets medel intill det nästblifvande
Riksmötet, för att, efter det beloppet, på grund af skeende speciela utredningar och
ersättnings-anspråkens behöriga pröfning, kunnat tillförlitligen bestämmas, då på RiksStaten
uppföras.
Till svar härå afgåfvo Rikets Ständer den 29 Juli 1851 en underdånig skrifvelse,
deruti de, hvilka af handlingarne icke kunnat hemta någon säker ledning för
utrönande af det belopp, hvartill det nu äskade anslaget komme att uppgå, och som,
för att kunna i hvarje särskildt fall ingå i pröfning, huruvida ersättning borde ifrågakomma,
i händelse den sökta nedsättningen af salpeterbjelpen skulle beviljas, ansågo
specificerade uppgifter, rörande de personer och inrättningar, af hvilka anspråk i
dylikt hänseende skulle kunna väckas, vara erforderlige, förmälde sig, i saknad af
Slals-Utskoltels Utlåtande,' M 64, Lill. A.
3
sådan utredning, icke heller vara i tillfälle bedöma, till hvilken utsträckning och
under hvilka vilkor den ifrågaslällda ersättningen borde ega rum, om densamma borde
tillgodokomma endast nuvarande innehafvare af de indelningar, hvilka genom nedsättningen
komme att minskas, eller utgå för all framtid, med afseende å hvilket allt
Rikets Stander funne sig för det dåvarande förhindrade att bevilja det af Kongl.
Maj:t för ändamålet äskade anslag.
Sedan, med anledning af Rikets Ständers sålunda anmälda beslut, Kongl. Maj:t
behagat i Nåder förständiga Dess och Rikets Kammar-kollegium och Stats-Konlor,
att å de personer och inrättningar, af hvilka, i händelse den ifrågaslällda förändringen
med salpeterhjelpens beräkning inom de Småländska länen skulle ega rum, anspråk
å ersättning kunde väckas, låta författa sådana uppgifter, som Rikets Ständer
ansett för frågans pröfning erforderliga, och att med berörda uppgifter till Kongl.
Maj:t inkomma, har Kongl. Majit, efter det denna föreskrift blifvit af vederbörande
fullgjord, ånyo tagit frågan i Nådigt öfvervägande, hvarvid tillika förekommit en af
Hedervärda Bande-Ståndet vid sistförflutna riksdag hös Kongl. Majit gjord underdånig
framställning i ämnet, innefattande den på anförde skäl grundade anhållan, att Kongl.
Majit måtte i Nåder förständiga vederbörande uppbördsman och räntetagare inom de
tre Småländska länen att från och med år 1831 debitera och derefter uppbära
salpeterhjelpen efter ursprungligt kronovärdi; och då Kongl. Majit fortfarande ansåge
den för räntegifvarne inom de tre Småländska länen underdånigst begärda förändring
i salpeterhjelpens beräkning och utgörande vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, har Kongl. Majit, uti den nu allåtna Nådiga Propositionen, täckts
förklara, att, för beviljandet af berörde förändring, oundgängligen erfordrades, att nöjaktige
anslag måtte genom Rikets Ständer beviljas till godtgörande af den genom
förändringen uppkommande minskning uti stadgade och beräknade lönevilkor samt
uti inkomster, hvilka ej tålde nedsättning; upptagande, i afseende å beloppet af berörde
anslag, den Nådiga Propositionen, att, enligt från länen inkomne uppgifter, skulle
ifrågakomne förändring i salpeterhjelpens utgörande uti de i orten förlagda Regementers
och Korpsers täning medföra följande minskning mot hittills i medeltal under
åren 1842—1831 åtnjutet belopp, nemligen:
Vid Smålands Husar-Regemente:
inom Kronobergs län:
R:dr sk. rist.
(af 143% mantal)
873: 7. 8.
» Jönköpings län:
(af 142'/2 mantal)
762: 44. 11.
» Kalmar län:
(af 72l9/24 mantal) . .  566: 2S. 9.
Tillsammans (af 360'% mantal) 2,002: 30. 4.
4 Stals-Ulskottels Ullålande, Jts 64, Lill. A.
Vid Andra Lif-Grenadier-Regementet:
inom Kaimar ian:
(af 87/12 mantal)
43: 10. 7.
Vid Smålands Grenadier-Korps:
inom Kronobergs län:
(af 77% mantal)  466: 47. 4.
» Jönköpings län:
(af 71'A mantal) ,
382: 22. 9.
Tillsammans (af 149 mantal) 849: 22. 1.
Vid Kronobergs Regemente:
inorn Kronobergs län:
(af 195l/3 mantal) 1,173: 10. 7.
Vid Jönköpings Regemente:
inom Jönköpings län:
(af 173u/48 mantal)  930: 27. 7.
Vid Kalmar Regemente:
inom Kronobergs län:
(af 18% mantal) 110: 17. 6.
» Jönköpings län:
(af 6% mantal) 36: 11. 5.
» Kalmar län:
(af 1362/3 mantal)  688: 8. S.
Tillsammans (af 1611%4 mantal) 834: 57. 2.
Summa (af l,048u/48 mantal) 5,833: 42. 4.
Härförutan medför förändringen uti salpeterhjelpens uppbärande en minskning
uti den till förra Adelsfane-Regementet hörande Rvttmästare-indelning vid ÖslgöthaStnålands
kompani, hvilken skall lill Invalidfonden indragas, inen ännu ålnjutes af
Öfverste-Löjtnanten m. m. Friherre G. J. Silfversparre, af 97 R:dr 28 sk. 10 r:st.
Enligt de ilian länen inkomna uppgiflerne skulle ifrågavarande förändring uti
salpeterhjelpens beräkning jemväl komma att för Landtstats-tjenstemännen medföra en
icke obetydlig minskning uti hittills åtnjutna lönevilkor, nemligen:
l:o för Landshöfdiugarne,:
för Landshöfdingen uti Kronobergs län:
(af 64% mantal) 586: 51. 4.
för Landshöfdingen uti Jönköpings län:
(af 41u/i6 mantal) ..'.... 223: 57. 6.
för Landshöfdingen uti Kalmar Län:
(af 43% mantal) 218: 19. 9.
Tillsammans (af 1497/i6 mantal) 828: 40. 7.
Slats-Ulskotlels Utlåtande, M 64, Litt. A. 5
2:o för Landssekreterare:
uti Kronobergs län (af 15 manta!) ..... R:dr 90: 4. 6.
» Jönköpings län (af 127/j6 mantal) .... » 66: 56. 9.
» Kalmar län (af 14 mantal) » 70: 25. 10. 027- 17 1
för Landskamererare:
uti Kronobergs län (af 237/12 mantal) ....
»
141:
51.
—
»
Jönköpings län (af 17*A mantal) ....
»
92:
28.
9.
»
Kalmar län (af 19 mantal)
»
95:
52.
4.
329:
44.
1.
för Landträntmästare:
uti Kronobergs län (af 75/s mantal) ...»
»
45:
58.
3.
»
Jönköpings län (af 7 mantal)
»
37:
27.
8.
»
Kalmar län (af 6% mantal)
»
32:
4.
10.
115:
22.
9.
för Kronofogdar:
uti
Kronobergs län (af SS47/^ mantal)....
»
324:
10.
3.
»
Jönköpings län (af 603/8 mantal) ....
»
524:
4.
7.
»
Kalmar län (af 60 mantal)
»
264:
12.
9.
912:
27..
7.
för Häradsskrifvare:
uti Kronobergs län (af 28V2 mantal) .
»
171:
8.
8.
»
Jönköpings län (af 27V8 mantal)
»
145:
29.
4.
»
Kalmar län (af 24Vi mantal)
»
105:
14.
3,
422:
4.
3.
-
för Länsmän:
uti
Kronobergs län (af V2 mantal)
»
3:
—
2.
»
Jönköpings län (af 63/is mantal)
»
33:
10.
2.
»
Kalmar län (af lV8 mantal)
»
5:
52.
—
41:
42.
4.
för Enspännare:
uti Kronobergs län (af 2V4 mantal)
13:
24.
8.
för Förste Landtmätare:
uti Kronobergs län (af 111 Yn mantal) ....
»
69:
13.
3.
Jönköpings län (af 1013/16 mantal) ....
»
58:
2.
—
»
Kalmar län (af 10V8 mantal)
»
50:
47.
3.
178:
16.
8.
Summa R:dr 2,241: 7. 7.
3:o för Fjerdingsmännen:
sammanräknadt 27 R:dr 46 sk. 10 r:st.
De tillgångar, som af ålder varit anslagne till Jägeristaten och hvaraf i Jönköpings
län fyra skogvaktare åtnjuta inkomst, förminskas jemväl genom ifrågavarande
åtgärd, nemligen:
6
Stals-Ulshotlels Utlåtande, JYi 64, Litt. A.
för ofvannämnde skogvaktare (af 23/i6 mantal) med .... R:dr 11: 53. 8.
samt för skogsplanteringskassan å till kassan redan indragen ränta
(af 1519/48 mantal) med » 89: 8. il.
Andra Kassor, Inrättningar och Milda Stiftelser, som nu innehafva anslag af
från Småländska länen utgående räntor, gå genom förändringen med salpeterhjelpens
utgörande i mistning af mer eller mindre betydliga inkomster, nemligen:
Militice-Boställskassan (af 32V8 mantal) R:dr 179: 58. Ii.
Wadstena Krigsmanshuskassa .(af 104'23/24 mantal) .... » 612: 41. 6.
Invalidfonden (af 11% mantal) i » 69: 59. 6.
Hospitalerne (af 23/4 mantal)
» 15: 42. 2.
Tryserums sockens fattige (af Y> mantal)  » 2: 24. 10.
Wexiö gymnasium (af l7/8 mantal)  » 11: 12. 7.
Wisingsborgs skolestats fond (af 26% mantal) ..... » 144: 20. S.
Till Kleresi-st alen anslagna räntor och Gästgifvares åtnjutna friheter undergå
jemväl en synbar förminskning, de förra- med R:dr 164: 6. 9. och de sednare
med R:dr 23: 3. 4.
Rusthålls-augmenter af l,1697/i2 mantal komma, enligt från länen ingifne
uppgifter, äfvenledes att vidkännas en förminskning uti inkomster, beräknad till ett
belopp af 6,401 R:dr 25 sk. 4 rst.
Med anledning af dessa förhållanden har Kongl. Maj:t täckts vidare yttra: att
som vid den år 1833 skedda lönereglering för arméen, salpeterhjelpens utgående
med markegångs-förvandling i de Småländska länen beräknades bland de tillgångar,
hvilka anslogos att framgent, oförminskade, till förenämnde regementets.och korpsers
löning användas, måste Kongl. Maj:t af Rikets Ständer äska ett mot ofvanstående
minskning i samma löning svarande kontant anslag af 5,853 R:dr 42 sk. 4 rst.,
hvilken ersättnings-summa borde på Riksstatens 4:de hufvudtitel uppföras och der
tilläggas förutvarande beloppet i penningar; att förminskningen uti omförmälde till
förra Adelsfane-Regementet börande indelning borde godtgöras med motsvarande
kontant anslag af 97 R:dr 28 sk. 10 rst. på Allmänna Indragningsstaten intill
Friherre Silfversparres afgång och derefter upphöra att utgå; att, som vid den tili
följd af Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 24 Februari 1837, i mån af sig yppande
ledigheter, utan tillökade anslag af statsmedel verkställda reglering af Landsköfdingarnes
lönevilkor, salpeterhjeipen i Småland blifvit inberäknad att härtill utgöra en
tillgång enligt det belopp, hvarmed densamma genom förvandlingen efter markegång
allt hittills utgått, nödgades Kongl. Maj:t nu att af Rikets Ständer äska ett mot
förenämnde löneminskning för ofranbemälde Landshöfdingar svarande kontant anslag
af 828 R:dr 40 sk. 7 rst., alt uppföras på Riksstatens sjette hufvudtitel bland
penningeanslagen för Landtstaten; att, enär behofvet af förbättring i de fleste Landtstats-tjenstemännens
alltför svaga lönevilkor länge varit insedt och Kongl. Maj:t nu
Stats-Vlslcotlels Ullålande, Jtä 64, Lill. A.
7
enligt Rikets Ständers redan vid 1823 års Riksdag yttrade önskan, aflåtit förnyadt
förslag till Rikets Ständer om en allmännare ny reglering af bemälde tjenstemäns
löneförmåner, hvarvid måst tagas i beräkning, att ofvannämnde Landtslats-tjensfemän
i de Småländska länen icke måtte sakna godtgörelse för anslag, som hittills i deras
löner ingått, och härtill komme, att förste Landtmätarnes mindre betydliga löner ej
heller tålde vid någon nedsättning, funne Kongl. 5Iaj:t sig föranlåten alt af Rikets
Ständer äska ett mot ofvanstående minskning uti förenämnde Landtslats-tjenstemäns
och förste Landtmätares lönevilkor svarande kontant anslag af 2,241 R:dr 7 sk.
7 rst., att, efter behörig fördelning, uppföras bland kontanta penningeanslagen på
sjette hufvudtiteln för Landtstaten och Landtmäteriet; att då Fjerdingsmännens löner
skulle i mån af afgång indragas till Statsverket, erfordrades för den omförmälde
minskningen af 27 R:dr 46 sk. 10 rst. i samma löner icke någon annan ersättning,
än att för ännu i tjenst och på stat varande Fjerdingsman uppfördes ett emot
hvars och ens förlust svarande belopp på Allmänna Indragningsstaten, hvilket belopp
vid innehafvarens afgång skulle upphöra att utgå; atl, enär det belopp, 100
R:dr 44 sk. 7 rst., hvarmed de till Jägeristaten anslagne tillgångar nu komme att
förminskas, vore af mindre betydenhet, Kongl. Maj.t ansåge alt Skogsplanteringskassan
kunde vidkännas förlusten, utan att godtgörelse derför ifrågasattes; att som
de inkomster, hvilka varit anslagna lill AVexiö gymnasium och Wisingsborgs skola,
till sätt fulla belopp inberäknats bland de för läroverken anvisade tillgångar, Kongl.
Maj:t mäste af Rikets Ständer äska ett mot den nu föranledda minskningen svarande
belopp af 153 R:dr 33 sk. alt uppföras på åttonde hufvudlitelns anslag för
Elemenlar-lärovei ken; att, då de till Kleresi-staten anslagna räntor, hvari en synbar
minskning uppkom, utginge af 28'/s manta! slom- och prebende-hemman och voro
anslagne till löner åt samma presterskap, som innehade dessa lägenheter, och förhållandet
vore enahanda med den synbara minskningen uti Gästgifvares åtnjutna
friheter på 4 mantal, erfordrades icke i dessa afseenden någon godtgörelse af
Statsverket; samt att Kongl. Maj:t fann, att för den minskning Rustbålls-augmenterna
komme alt vidkännas, någon godtgörelse af Statsmedel icke borde ifrågasättas,
då Rusthållaren ej kunde åtnjuta mer än kronans rätt; hvadan således de
anslag, som af Statsverket erfordrades, för att ersätta sådana brister, som uppstode
genom ifrågavarande förändring uti salpeterhjelpens utgörande, skulle uppgå till följande
belopp:
för Militire—staten R:dr 5,833: 42. 4.
hvarförutan erfordrades tills ridare, och intill dess nuvarande innehafvare afginge,
anslag på Allmänna Indragningsstaten:
för Landl-stalen
för Läro-staten
» 3,070: — 2.
» 155: 5ö. —
Summa R:dr 9,059: 27. 6.
8
Stats-Ulskoltels Utlåtande, M 64, Lill. A.
för Friherre Silfversparre
för Fjerdingsman .
R:dr 97: 28. 10.
» ,27: 46. 10.
Summa R:dr 125: 27. 8,
och har derjemte Kongl. Maj:t behagat i Nåder tillkännagifva, att, såsom en följd
af nu föreslagna åtgärd, uppstode en minskning uti Kronans behållna räntor, hvars
belopp icke vore noggrannt beräknadt, men förmodades komma att utgöra, i runda
tal upptaget:
uti Kronobergs län (af 942 mantal) omkring . . . R:dr 5,060: — —
» Jönköpings län (af 1,060 mantal) » » 5,690: — —
» Kalmar län (af 1,692 mantal) » » 6,040: —• —
Utskottet har vid behandlingen af denna fråga jemväl tggit i öfvervägande 2
särskilda af förre talmannen Nils Persson från Kronobergs län och Riksdagsfullmäktigen
J. P. Danielsson från Kalmar ljin väckta motioner, åsyftande att bereda
innehafvarne af Rusthåll inom de tre Småländska länen ersättning för den minskning,
de till Rusthållen anslagna augmentsräntorna skulle undergå genom den ifrågasatta
förändrade beräkningen af salpeterhjelpen, med begäran särskildt af Nils Persson,
att räntegifvarne måtte tilläggas ersättning för det högre belopp, de från och
med år 1851 måst utgifva, i följd af salpeterhjelpens utgörande efter markegång i
stället för efter kronovärdi; och sorn Utskottet af de till detta mål hörande handlingar
inhemtat, att, enligt Kongl. Kammar-kollegii Rref deri 28 April 1658 och
Kongl. Resolutionen på alfmogens besvär den 15 December 1644, salpeterhjelpen
uti de Småländska länen bordt utgöras med penningar efter kronovärdi, samt att
den sedermera verkställda ändring, att beräkna salpeterhjelpen efter årlig markegång,
icke stödt sig på någon gällande författning, utan synes hafva härled t sig derifrån,
att, då straxt vid början af 1700-talet det missbruk yppats, att jordeboksräntan
erlagts med penningar utan förvandling, och rättelse härutinnan blifvit af
vederbörande kollegier förordnad, tillämpningen deraf kommit att af missförstånd
sträcka sig äfven lill den under hemmantalsräntan inbegripna salpeterhjelpen, sorn
derefter, ehuru endast småningom, börjat alt förvandlas efter markegång, hvarmed
sedan hittills fortfarits, har, på grund af dessa samt de i den Kongl. Propositionen
vidare anförde skäl, Utskottet ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att, till svar å Kongl.' Maj:ts nådiga proposition meddela, det Rikets
Ständer för sin del medgifva, att salpeterhjelpen i de Småländska
länen ifrån och med nästkommande år 1855 må, i likhet med
hvad i de öfriga delarne af Riket eger rum, beräknas och erläggas
med penningar efter kronovärdi, samt att Rikets Ständer,
med godkännande af hvad Kongl. Majit i nåder yttrat i afse
-
Summa R:dr 16,790: —
Stats-Utskottets Utlåtande M 61, Lill. A.
9
ende å Jägeristaten, Klerecistaten och Gästgifvars friheter, vilja
för den minskning som genom den sålunda förändrade beräkningen
:i salpeterhjelpens utgörande uppkommer för Militie-staten, LaudtcStatstjenstemännen
och Lärostaten inom nämnde Län anslå följande
ersättningar att å vederbörande hufvudtitlar uppföras, nemligen: för
Militie-staten 5,833 R:dr 42 sk. 4 rst., för Landshöfdingarne 828
R:dr 40 sk. 7 rst., för öfrige Landtstatstjenstemännen 2,241 R:dr
7 sk. 7 rst. och för Läro-staten 155 R:dr 33 sk. eller tillsammans
9,059 R:dr 27 sk. 6 rst.; och att dessutom på Allmänna Indrag
■
ningsstaten må blifva intill de nuvarande innehafvarnes afgång uppförde:
för Ofverste-Löjtnanten Friherre Silfversparre 97 R:dr 28 sk.
10 rst. och för Fjerdingsman 27 R:dr 46 sk. 10 rst.
Vidkommande åter frågan om den minskning, som Rusthållen inom de Småländska
Länen i sina anslagna augmentsräntor komme att genom den ifrågavarande
åtgärden vidkännas; så förekommer i afseende härå, att, då indelningsverket i Riket
började år 1683 och för nämnde Län afslutats år 1695 och Rusthållen således
under sagde tid fått sig till hjelp i rustningen augmentsräntor tillagda, sådant icke
kunnat ske med annan rätt än kronan då egt, hvilken rätt till salpeterhjelpen, en
ligt
hvad ofvan är nämndt, inskränkt sig till att derför uppbära penningar efter
kronovärdi; och har af sådan anledning och då dessutom, för att jemväl taga i betraktande
billighetsskäl, dessa Rusthåll, enligt hvad Utskottet af indelningsverken öfver
åtskilliga af de .indelta Kavalleri-Regementerna inhemtat, jemförelsevis med Rusthåll
i en del andra '^Rikets provinser, ipke kunna anses såsom hardt betungade,
'Utskottet funnit sig
sakr\a anledning att till Rikets Ständer hemställa om ersättnings
beviljande för j de Rusthåll inom de Småländska Länen, hvilka genom
ifrågavarande åtgärd komma att vidkännas minskning i sina
. augmentsräntor!
ti jafseende sedermera å Militie-1 bostäils-rkassan, Wadstena Krigsmanshuskassa,
Invalidhus-fonden, Hospitalerne och Tryserums sockens fattige, finner Utskottet dessa
icke kunna hafva bättre rätt t ill ersättning för, genom ifrågavarande åtgärd uppkommande,
mistning af inkomster än i rusthållen; i följd hvaraf och då Rikets Ständer
vid nästlidne riksdag, enligt sk ifvelse den 8 Augusti 1851 beviljat Militie—boställs—
kassan, Wadstena Krigsmanshuskassa och Invalidhus-fonden såsom ersättning för af
idem dittills iunehafde indelda
Militie-kassan af 14,900 R:dr,
Invalidhus-fonden af 25,200
»dag iReviljade, skulle .utförts
räntor och andra inkomster kontanta förslags-anslag,
Wadstena Krigsmanshus-kassa af 52,800 R:dr och
R:dr, men ((tvifvelaktigt är, att, med godkännande af
Utskottets nyssnämnda åsigt, I orörde anslag, derest de blifvit först vid denna riks
-
med så mycket mindre belopp, sorn skillnaden emel
-
Bih. till R. St. Prat. 1835 #& 1834. 4 Sami. 1 Afä. 20 Hafi.
10
Stats Utskottets Utlåtande. JYs 64, Lill. B.
lan salpeterhjelpen, beräknad i penningar efter kronovärdi, ocb densamma, förvandlad
efter markegång, utgör, Utskottet får tillstyrka Rikets Ständer,
besluta, att för den minskning, som Militie—boställs—kassan, Wadstena
Krigsmanshus-kassan, Invalidhus-fonden, Hospitalerne ocb Tryserums
sockens fattige få i sina inkomster vidkännas genom ifrågavarande
förändring i salpeterhjelpens beräknande, någon ersättning
icke dem tillkommer, samt att i följd deraf de kontante förslagsanslagen,
de tre förstnämnde fonderne vid sistlidne riksdag i ersättning
för mistade indelda räntor blifvit tillagde, komme att minskas,
utfördt i runda tal, för Militie—boställs-kassan med ISO R:dr, för
Wadstena Krigsmanshus-kassan med 600 R:dr och för Invalidhusfonden
med 60 R:dr.
Stockholm den 2 Mars 18S4.
JM 64. (Litt. B.
Bergslag in natura leverera
eller Qvarnlulls-kolen, dels
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Mars 1834, kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
(M 9) till Rikets Ständer, angående nedsättning i Kopparräntan
å tillverkning arne vid Stora Kopparberget, samt i
anledning af å nyo väckta frågor, dels om upphörande af
allmogens inom vissa trakter af Kopparbergs Län skyldig
het att till Stora Kopparbergs
Hemmansränte- och Mantals
ock
om upphäfvande af öfrige, åt Stora Kopparbergs
Bergslag och Hytte-egare, tillerkände privilegier och särskilda
förmoner.
(I. A.)
Sedan Stora Kopparbergs Bergslag redan år II 129 hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, att den, genom Kongl. Resolutionei i den S Mars 180S, till hvart
10:de skeppund af tillverkningen fastställda, utaf J lergslaget lill kronan utgående,
koppar-ränta måtte förmedlas till hvart 30:de skeppi md samt Kongl. Majit, den 19
Juli 1834, i nåder förklarat giltiga skäl till den sö kta nedsättningens beviljande då
icke förekomma, förnyade Stora Kopparbergs Bergslag, år 1837, samma underdåniga
anhållan, hvarefter Rikets, åren 1840 och 1841, för
Stals-Utskotlels Utlåtande, JY$ 64, Lill. B.
11
af hos dem gjorda framställningar om befrielse för vissa socknar inom Stora Kopparbergs
Län, att till Bergslaget in natura leverera hemmansränte- och mantalseller
qvarntulls-kolen, samt upphörande af de ,för uraktlåten dylik leverering stadgade
tredskoböter, uti underdånig skrifvelse af den 8 Maj sistnämnde år begärde, att
genom behörig undersökning måtte utredas så väl beskaffenheten af de1 privilegier,
hvarå Bergslagets rätt lill kolräntornas utfordrande in natura grundades, som ock
huru stor kolqvantitet, med hänsigt till Fahlu Grufvas tillstånd, kunde erfordras för
koppartillverkningens bestånd och fortfarande drift, samt att, derest förrberörde privilegier
ej sådant hindrade, den behöfliga kolqvantiteten måtte, till utgörande på dittills
föreskrifvet sätt, fördelas mellan de till grufvan närmast belägna socknarne,
hvarest funnes tillgång å till kolning passande skog, äfvensom allmogen i de socknar,
hvarifrån kolränlorne utgjordes, berättigas att erlägga mantals-penningarne och
hemmans-räntan efter i allmänhet gällande grunder, eller de förra i kontant med
deras för orten fastställda belopp och de sednare efter årligt markegångspris, så hade,
efter det Kongl. Maj:t, den 17 Juli 184J5, i nåder förordnat, att dessa frågor borde
närmare utredas af en för sådant ändamål tillsatt särskild kommission, bestående af
en ledamot från Kammar- och en från Bergs-kollegium, samt bemälda kommission,
efter inhemtande på stället af Bergslagets yttranden, och sedan öfverläggningar med
den skattskyldige allmogen blifvit haline, den 25 Juni 1844 afgifvit underdånigt
betänkande i ämnet, Kammar- och Bergs-kollegierne äfvensom koinmitterade för
Uppbörds- och Beskattnings-väsendets samt Bedogörelse-verkets förenklande i underdånighet
sig derom utlåtit, hvarefter Kongl. Maj:t, den 12 November 1847, täcktes,
till Rikets då församlade Ständer, i nåder framställa hufvudsakligen följande förslag:
att, enligt den genom Kongl. Förordningen den 21 Juni 1851 stadgade beskattningsgrund
för bergverk i allmänhet, koppar-räntan af Stora Kopparbergs Bergslag
måtte bestämmas till hvart 50:de Sk®, under vilkor dels att Bergslaget underkastade
sig den förändring i sättet för hemmans-ränte- och mantals- eller qvarntulls-kolens
utgörande, som af Kongl. Majit och Rikets Ständer pröfvades böra ega
rum, dels öck att kronans bidrag af 1 '/> Sk® tionde-koppar till presterskapets aflöning
samt Bergslagets uteslutande, rätt till kolupphandling inom det, genom Kongl.
Resolutionen den 2 Juli 1816, bestämda distrikt skulle för framtiden upphöra, hvaremot
vedhygges- eller vedhyggster-räntan af Bergfrälse-jorden vid Fahlun fortfarande
borde tillkomma Bergslaget såsom vederlag för den, genom Kongl. Brefvet den 29
December 1820, Bergslaget ålagda aflöning till förste läraren vid Bergsskolan i Fahlun;
alt åliggandet för allmogen inom vissa trakter att leverera räntekol måtte upphöra
för de skattskyldige inom ålskiliige uppgifna socknar jemte delar af vissa andra
socknar, äfvensom några särskilde byar, hvilka skattskyldige skulle i stället, efter
markegångspris, med penningar erlägga lösen för hemmansränte-kolen samt betala
mantalspenningar till det för orten stadgade belopp af 8 sk. banko; men Ahls
socknemän, med fortfarande skyldighet alt in natura leverera hemmansränte-kolen.
12
Stats-Utskollcts Utlåtande, M 64, Litt. B.
befrias blott från leverering af mantals- eller qvarntulls-kolen, mot mantalspenningarnes
utgörande på nyssnämnde sätt, samt de skattskyldige inom ålskillige andra
delar af länet, enligt deras egen önskan, fortfarande till Bergslaget leverera både
hemmansränte- och mantals- eller qvarntulls-kolen;
att kronan, sorn komme att, för dess bebållne räntekol, af de skattskyldige uppbära
fulla markegångsvärdet, skulle godtgöra hvlte-egarne skillnaden mellan detta och
det lägre, genom Kongl. Resolutionen den 5 Mars 1825 bestämda pris, hvilket
med 2 sk. årligen förhöjes, intilldess markegången upphinnes, och efter hvilket pris
dessa räntekol blifvit af Bergslaget till kronan betalde; samt
att, med anledning af derom väckt fråga, verkan af Kongl. Resolutionen den
13 November 1747, angående inskränkning af en del socknars i Dalarne rättighet
att använda sin skog, skulle, då koppar-räntan nedsattes, förfalla.
Uti underdånig skrifvelse, den 4 Mars 1848, bade Rikets Ständer tillkännagifvit
att, då koppar-räntan icke vore en, på allmänna grunder byggd, beskattning, deruti
nedsättning vid förändrade förhållanden kunde vara billig och rättvis, utan till
sitt ursprung egentligen vore en arrende-afgift eller ersättning, fordom vida betydligare,
dels för de kronan i förra lider tillhöriga, men »till Bergslaget utan lösen
afstådda, grufvedelär», dels för frigifvande af den indrägtiga kopparhandeln, som kronan
uteslutande idkat, dels ock för andra af kronan till bergsmännen lemnade
understöd och mångfaldiga bidrag; då, efter år 1840, koppar-tillverkningen något
ökats och priset å malmen nedgått; oaktadt den i fyndighet tilltagit, samt afkomsten
af grufvan betydligen stigit, jemte det priset å fjerdeparterna äfven höjt sig, hvaraf
allt måste antagas, att en förbättrad ställning för Bergslaget inträdt; då så väl Bergslagets
medgifvande af allmogens befrielse från kol-levererings-skyldigheten som dess
yttrande om beredvillighet att afträda alla privilegier och förmåner voro vilkorliga
och obestämda; då Bergslaget yrkat, att inom dess köpekols—distrikt inga koltärande
verk måtte vidare få anläggas, men Kongl. Maj:t ej dertill lemnat obetingadt bifall;
då kronan skulle godtgöra hytte-egarne skilnaden mellan markegångsvärdet och det
progressiva lösningspriset å de oindelda räntekolen, samt då Bergslaget, under de för
detsamma åberopade, onekligen missgynnande, förhållanden, likväl kunnat, från år
1801 till år 1839 så betydligt förbättra och utvidga sina enskilda jernverk, att
vid dem kunde af eget tackjern årligen tillverkas öfver 13,000 Skit stångjern, Ri*
kets Ständer ej kunde bifalla Kongl. Majrts nådiga Proposition i fråga om kopparräntans
nedsättning från hvart 10:de till hvart 30:de Skeppund; i följd hvaraf och
då utaf allmogen de, som önskat fortfara med kol-levereringert in natura, utgjorde
större antal än de, som äskat befrielse derifrån, Rikets Ständer jemväl funno frågan
om upphörande af allmogens skyldighet att till Bergslagen leverera sina hemmansränle-
och mantals-kol böra »för närvarande» förfalla; hvarom allt Kammar- och
Bergs-kollegierne, genom Kongl. Brefvet den 12 Maj 1848, erhållit underrättelse.
Stals-Ulskollels Ullålande. Jht 64, Lill. B.
13
Vid 1847 och 1848 årens riksdag hade Bonde-Ståndet, uti underdånig skrifvelse
af den 16 September sistnämnde år, fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
å förevarande ärende, såsom af vidt omfattande och utomordentlig vigt för
Bergslaget, och hvars behandling kunde för framtiden medföra ganska många, för
hela landet menliga följder; anhållande Bonde-Ståndet att enligt de af förrberörde
kommission utredda, billiga och rättvisa grunder, ärendet måtte i nåder behjertas
och åtminstone den skatte-allmoge, som genom skogarnes aflägsenhet’ af ända till 7
eller 8 mil från Stora Kopparberget, samt med ännu större skäl de socknars inbyggare,
hvilka, i saknad af skog till nödig vedbrand, ej kunde några kol leverera,
mätte i nåder befrias från en skyldighet, som genom transportkostnaden uppginge
till mer än dubbelt af kolens verkliga värde.
Med anledning af denna underdåniga skrifvelse hafva, i följd af nådig befallning,
underdåniga utlåtanden blifvit afgifne:
a) den 29 September 1849, af Stora Kopparbergs Bergslag, som hufvudsakligen
anfört: att allmogens skyldighet till kolskatternas utgörande in natura vöre
forngammal och grundad i Bergslagets äldsta privilegier, samt genom många äldre
och nyare författningar bekräftad; att kolräntorne, tillhopa omkring 33,330 stigar,
förr varit åt Bergslaget anslagna emot låga lösningspris, nemligen mantals- elfer
qvarntulls-kolen, som år 1843 utgjorde 9,839'/, stigar, äfvensom de oindelda eller
kronan behållna hemmansränte-kolen 13,351'/j stigar, efter kronovärdet 6 sk. 8
rst. oph de indelda räntekolen 8,991 V2 stigar efter 20 sk. per stig, samt kolräntan
från häradfjerdingen i Leksand, 1,130 stigar, anvisad tili konst-statens underhåll,
utan lösen; hvaremot då, genom Kongl. Resolutionen den 3 Mars 1803, kopparräntan
nedsattes från hvart 8:de tili hvart 10:de Skeppund, tillika blifvit bestämdt,
alt Bergslaget skulle, efter fullt markegångspris, lösa samtlige kolräntorne,, med undantag
af kronans behållna hemmansränte-kol, för hvilka lösningspriset skulle, med 2 sk.
årligen per stig, förhöjas, intilldess markegångspriset upphunnits; men för hvilka sistnämnde
räntekol Bergslaget äfven erlade fullt markegångspris, emedan skillnaden
mellan detla pris och det progressiva lösningspriset tillfölle hyttegarne under benämning
af »hyltereveny»; att Bergslaget, som alltså löste alla kolräntorne efter markegångspris,
ej hade annan nytta eller förmån af dessa räntor, än att säkrare kunna
påräkna kolbehofvets fyllande för koppartillverkningen, hvilken fördels bibehållande
dock vore oundgänglig för kopparverkets bestånd, åtminstone så länge detsamma
betungades med tredubbelt högre skatt än andra bergverk; att, då koppartillverkningen,
som åren före 1844 utgjort 2,400 å 2,300 Sk® årligen, sedermera, eller
åren 1846—1849, betydligen stigit, nemligen till 3 å 4000 Sk® och derutöfver,
så vore den koltillgång, som erfordrades blott för den af Bergs-kommissionen antagna
årliga produktion af 2,500 Sk®, efter 15 stigar för hvarje Sk®, och således
37,500 stigar, ganska knapp för behofvet, hvadan det vore af högsta vigt, att kolräntorna
bibehöllos, på det kol måtte kunna påräknas jemväl från skogar något af
-
14
Stals-Ulskotlets Utlåtande, JVs 64, Litt. B.
iägse från kopparverket, helst koppartillverkningens ökande utöfver sistnämnde
qvantitet vore enda vilkoret för möjligheten af bergsbrukets fortsättande utan förlust;
förmälande Bergslaget slutligen sig ej kunna afstå sin rätt, att fortfarande erhålla
kolräntorna in natura, så framt icke Bergslaget, genom kopparräntans förmedling
till hvart 30:de Sk®, sattes i tillfälle att bära de höga kolpris och den ökade
tillverkningskostnad, som af kolräntornas frånträdande blefve en följd;
b) den 29 December 18-49 af Landshöfdinge-embetet i Stora Kopparbergs
län, som i underdånighet yttrat: att Bergslaget icke utan eget medgifvande kunde
frånkännas sina privilegier å räntekolens erhållande in natura; men att, då denna
leverering medförde obillig tunga så väl för allmogen i de på betydligare afstånd
från Stora Kopparberget belägna socknar, som ock för den allmoge, hvilken saknar
skog till kolning, kunde någon uppoffring från statens sida skäligen äskas för de
skattdragandes befrielse från denna i båda nyssnämnda fall olämpliga levereringsskyldighet,
hvadan en ytterligare framställning till Rikets Ständer om ifrågavarande
skyldighets upphörande mot förminskning i Bergslagets beskattning, borde anses så
billig och rättsenlig, att den ej kunde annat än röna bifall;
c) den 10 April 1850 af Kammar- och Bergs-kollegierne, hvilka, med erinran
hurusom redan år 1844 Bergslaget velat afträda alla sina privilegier och för
måner,
mot vilkor att kopparverket, i beskattnings- och öfriga hänseenden, fortsattes
i likhet med andra dylika verk, förmält sig instämma i Landshöfdinge-embetets nyssberörde
yttrande, oph derjemte åndragit: att, sedan år 1844, då kollegierna i underdånighet
tillstyrkt kopparräntans nedsättning från hvart 10:de till hvart 20:de Sk®,
ställningen vore, genom den ökade koppar-produktionen, väsendtligen förändrad, till
både Bergslagets och kronans fördel, hvadan Bergslagets det oaktadt fortsatta anspråk,
att, emot blott en del allmoges befriande från kol-lsvererings-skyldigheten, erhålla
nedsättning i kopparräntan lill hvart 50:de Sk® syntes alltför högt, enär minskningen
i kronans afrad, jemförd med värdet af Bergslagets eftergift, blefve högst betydlig;
att deremot, för kronan och det allmänna, likasom för en stor del allmoge
inom Stora Kopparbergs län, det vore af särdeles vigt om Bergslagets alla, ännu
återstående, privilegier och särskilda förmåner, hvaribland ock dess på allmogens och
ortens bekostnad erhållna företrädesrättigheter i afseende å ved-, virkes- och kolhandel
inom vissa socknar af länet, kunde för framtiden alldeles upphöra; hemställande
fördenskull kollegierna, om icke Stora Kopparbergs Bergslag borde ånyo höras,
med föreskrift att öfver denna fråga fullständigt sig yttra, hvarefter på Kongl.
Maj:ts förnyade nådiga pröfning, efter inhemtande af Rikets Ständers tanka i ämnet,
blefve beroende om och hvilken reglering i afseende å skattekolens leverering kunde
med Bergslaget, till den skattskyldige allmogens förmån, i föreningsväg uppgöras.
Slats-Ulskollets Utlåtande, Jfö 64, Litt. B.
15
Uti en serskild, den 28 Nov. 1850 till Kongl. Maj:t inkommen ansökning
hafva St. Schedvi, Thorsångs, Säthers, Leksands, Åhls och Rättviks Socknemän
inom Kopparbergs Län i underdånighet anhållit om aflåtande af nådig proposition
till Rikets Ständer, om fri disposition af skatteskogarne inom Rergslagets koldistrikt
äfvensom af bergsfrälseskogarne och om rättighet för de skattskyldige att, i stället
för skattekolens leverering, få till Rergslaget erlägga värdet af hemmansräntekolen
med antingen spanmal eller bestämd, billig penningeränta, allt efter tillgång och eget
val samt att, i stället för mantalskolen, betala mantalspenningarne i kontant, på
sätt inom häradsfjerdingen i Leksand af ålder varit öfligt. Emedan vid 1847 och
1848 årens Riksdag, bland skälen mot bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition i
ämnet, anförts, att år 1844 en del allmoge väl begärt, att från skattekols-levereringen
in natura befrias, men en del åter önskat dermed fortfara, hafva St. Schedvi och
Thorsångs Socknemän, såsom egande största anledningen till missbelåtenhet med
nuvarande beskattningssättet, inbjudit de öfrige socknarne inom koldistriktet till gemensam
talan härutinnan; och hafva sålunda, utom ofvannärnnde sex socknar, de
skattskyldige inom Vika socken med Hosjö kapellslag, Sundborns, Husby, Gagnefs, St.
Tuna och Gustafs socknar förklarat sig instämma i den underdåniga ansökningen,
med dervid af Vika, Sundborns och Gagnefs socknemän gjordt tillägg, att de önskade,
likasom Åhls socknemän begärt, med penningar, ej med spanmal, afbörda
sig kolskatten, hvarförutan bergsfrälse-jordegarne inom Vika socken framställt den
önskan att, om fri dispositionsrätt till skogarne ej kunde i allo medgifvas, dylik
rätt måtte erhållas åtminstone i afseende å skogarnes afkastning i allt öfrigt utom
kolhandeln. — Leksands och Åhls socknemän hafva deremot gjort förbehåll om
allmogens bibehållande vid den, utaf Rikets Ständer medgifna, lindringen i personella
bevillningen; hvaremot allmogen i Svärdsjö och Rjursås socknar förklarat sig ej biträda
den gj.orda ansökningen, utan önskar, fortfarande, afbörda sig kolskatterne in
natura. — Sökanderna hafva emedlertid i underdånighet begärt, att sistnämnde
2:ne socknars vägran ej måtte hindra frågans behandling till de öfrige skattskyldiges
bästa, och att för båda dessa socknar antingen kolprestationen in natura må qvarstå,
eller desse socknemän, som af kol-levereringens upphörande säkerligen hemtade
stora fördelar i stället för befarad skada och förlust, tillförbindas att foga sig efter
de öfriges åstundan.
Vidare har, den 12 December 1850, å Hedemora, Folkärna, Ry och Grytnäs
församlingars skattskyldige hemmansegares vägnar, till Kongl. Majit ingifvits underdånig
ansökning om förvandling till spaumåi eller penningar af den från skattehemmanen
derstädes, till det, Eergslaget underlydande, Avesta Eruk, utgående kolränta;
till stöd för hvilken anhållan åberopats dels den allmänna grundsats, att sådana
räntepersedlar, som antingen äro för jordbrukets uppkomst och förkofran menliga,
16
Stals-Ulskotlets Utlåtande, JM 6-1, Litt. B.
eller upphört att vara bUfvudsakliga näringsälster för de orter, der de erläggas, bör»
få utbytas mot sådana, som vanligen i orten frambringas, dels bristen å nödig
skog vid de iflesta hemman, samt, der hjelplig skog undantagsvis funnes, olägenheten
af långväga transport, dels ook det, jemförelsevis med priset å andra räntepersedel-,
allt för betydligt stegrade markegångspriset å kol, hvilket år 1777, då kronan
till Bergslaget försålde Avesta bruk, utgjorde blott 21 sk., men år 1850 uppgått
till 2 Ridr 20. sk. per stig, och framgent, i den man skogstillgången förminskades,
skulle än vidare okas, intilldess de skattskyldige blefve alldeles oförmögne att räntorne
mtgöra.
Konungens Befallningshafvande i Stora Kopparbergs Län har derefter, uti underdånig
skrifvelse af den 10 Mars 1851, till Kongl. Majit insändt en, den 30
Maj 1850 daterad, underdånig ansökning af Floda och Näs socknemän, som klagat
öfver de till deras skada och förfång i flera hänseenden ledande, samt för hela den
fattiga Westerdalsorten i hög grad tryckande, privilegier, som Stora Kopparbergs
bergslag förmente sig ega och genom beslut af Grufve-Rätten sökt göra gällande,
nemligen på uteslutande rätt till timmerhandel i Vester-Dalarne samt obehindrad
timmerflottning å Vesterdalelfven, i följd hvaraf sökanderne, ehuru utan stöd af
någon urkund, blifvit af Bergslaget förbudne att öfver elfven anlägga broar till deras
å andra sidan deraf belägne egor. Då Bergslaget derjemte velat, på åtskilliga
äldre författningar, grunda sin uteslutande rätt till disposition af sökandernes skqgar,
hade socknemännen, till vederläggande deraf, åberopat Kongl. Brefvet den 12 Januari
1802, hvarmedelst inbyggarne i Yester-Dalarne tillerkänts rätt, att efter godtfinnande
föryttra sina skogar, sedan desamma blifvit afvittrade, och hvarigenom äldre
författningar i ämnet mäste anses upphäfda; och hafva sökanderne slutligen anhållit
att, om Bergslagets yrkade privilegium på flottleden i Vesterdalelfven befunnes
ogrundadt och nyssberörde Kongl. Bref ännu vöre gällande, Kongl. Majit täcktes
tillförsäkra dem de rättigheter, de trodde sig författningsenligt ega; men att, om
Bergslaget verkligen vöre i besittning af ifrågavarande privilegium, nådig proposition
måtte till Rikets Ständer aflåtas om upphäfvande deraf, helst den fattiga Vesterdalorten
eljest vore betagen möjligheten att, genom omtänksam vård om sin fädernejord,
uppehålla och förbättra sin ekonomiska ställning.
tUti ett iden .5 Februari 1851, på nådig befallning afgifvet, ytterligare utlåtande,
i anledning af allt hvad, enligt ofvaunämnde handlingar, i'förevarande frågor
förekommit, <bär Stora 'Kopparbergs Bergslag i underdånighet förmält sig, ej innehafva
andra iprivilegier och förmåner, på Statsverkets bekostnad eller till möjlig
olägenhet iför örtens allmoge, än följandet
Slals-Ulskotlels Ullålande, J\? 64, Lill. B.
17
l:o Den forngamla rättigheten att in natura erhålla hemmansränte- och mantals-
eller qvarntulls-kolen, för hvilka Bergslaget emedlertid erlägger full betalhing
efter markegång, ehuru för en del deraf, eller kronans behållne räntekol, 13,35iy2
stigar, Statsverket icke njuter detta pris till fullo, förrän det, genom Kongl. Förmedlings-Besolutionen
den 5 Mars 1805 stadgade, progressiva lösningspriset derå
uppnår markegångspriset, utan skillnaden, som för år 1850 utgjort, efter 21 sk., 4
rst, pr stig, 5,934 R:dr, är under benämning »hylte-reveny» anslagen åt egarne till
de 71 hytte-ugnarne vid Stora Kopparberget;
2:o Uteslutande kolköperätt inom Bergslagets, genom Kongl. Resolutionen den
2 Juli 1816 bestämda, koldistrikt;
3:o Uteslutande rätt till timmerr- och virkeshandel inom Bergslagets så kallade
»frihet», eller Sundborns, Wika, Svärdsjö, Schedvi, Tuna och Thorsångs socknar
samt Öster- och Yester-Dalarne, enligt flera åberopade äldre författningar och resolutioner;
4:o
Det anslag af 1'4 skeppund Tiondekoppar, hvarmed kronan deltager i
den till presterskapets aflöning anvisade så kallade »probstekoppären», , som i öfrigt
utgöres af Bergslaget; samt
5:o Den af bergsfrälse-jorden utgående så kallade vedhyggster-räntan. sednast
bestämd, genom Kongl. Brefvet den 26 Mars 1816, till 5 sk. 4 rst. af hvarje
durchtågs-spanland, och utgörande tillhopa 1,165 R:dr 15 sk. 2 rst., hvarförutan
nämnde jord ålåge en icke närmare bestämd förbindelse, alt vid olycksfall bidraga
till grufvans och kopparverkets upphjelpande.
Enär vid 1847 och 1848 årens Riksdag, Stats-Utskottet, bland Bergslagets
privilegier och förmåner, uppgifvit dels den så kallade afradskassan och dels Bergslagets
afradsfrihet för all koppartillverkning af malmen från nyare grufvor utom
Stora Kopparberget, samt af slaggsmältning, hade Bergslaget i underdånighet erinrat,
att afradskassan vore Bergslagets, men icke Statens, tillhörighet, ehuru Staten egde
tillse att kassans medel behörigen vårdas och till kopparverkets drift användas;
hvarföre ock, genom Kongl. Brefvet den 10 Augusti 1813, granskning af kassans
räkenskaper blifvit Bergs-kollegium ålagd, hvilket jemväl öfverensstämde med Kongl.
Brefvet den 11 Maj 1824, som tilläde Bergslaget fri dispositionsrätt öfver kassan,
med vilkor, bland annat, att den skulle uppehållas till en ständig fond af 56,000
R:dr, att vara tillgänglig vid inträffande olyckshändelser. Hvad åter anginge afradsfriheten
för en del af koppartillverkningen, så hade Bergslaget, såsom tills vidare
ansedt för jordegare, visserligen del i en enda grufva, benämnd Nikolai-grufvan,
utom Stora Kopparbergets utmål, men detta hade icke hindrat, eller, om Bergslaget
äfven ensamt'egt densamma, kunnat hindra dess skattläggning, som ock i förening
med skattläggning af 2:ne andra, enskilde helt och hållet tillhörige, grufvor, blifvit
år 1850 verkställd. Vidkommande slutligen koppartillverkningen af slagg, så hade
Bih. lill R. St. Prol. 1833 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 3
18
Slals-Ulskollets Utlåtande, JYs 64, Lill. B.
denna tillverkning, sora äfven bedrifves af enskilda personer, nu mera nästan alldeles
upphört; och vore slaggens ringbaltighet och. den obetydliga fördelen af denna
tillverkning, men icke Bergslagets privilegier, orsaken till den hittills för slaggbruket
förunnade skattefrihet; kunnande för öfrigt slaggbrukningen anses snarare skada
än gagna bergslaget, då densamma fordrade vida mer kol än malmsmältningen.
Oaktadt skattekols-förläningens stora vigt och inflytelse för kopparverkets framlida
drift, och ehuru Bergslaget svårligen kunde vara förvissadt att förmånen af koppar-räntans
nedsättning till hvart 30 skepp:d blefve svarande mot den förhöjning i
kolpriserne, som kunde förväntas af upphörandet utaf Allmogens kollevererings-skyldighet
samt Bergslagets uteslutande kol upphandlings—rätt inom 1816 års distrikt,
hvartill komme osäkerheten af råkopparens försäljningspris, så hade dock Bergslaget,
med afseende å svårigheten att, på billigare vilkor än afträdande af nu ifrågavarande
privilegier och förmåner, vinna den åsyftade förmedlingen i kopparräntan, rach
för att ej lägga hinder för den frihet, som af de skaltskyldige påyrkades, förklarat
sig villigt:
l:o att afstå rättigheten till hemmansränte- och mantals- eller qvarntulls-kolens
uppbärande af alla de skattskyldige, som från natura-prestationen yrka befrielse,
under förbindelse för bergslaget, dels att, om några socknar komme att dermed
fortfara, deras kolskatt på hittills gällande vilkor emottaga, och dels att, efter träffande
öfverenskommelse, godtgöra hytte-egarne dem tillkommande hytte-revenv, efter
den vanligen följda grunden för dess beräknande;
2:o att afsäga sig uteslutande rätt till koluppköp af skalte-allmogen inom det
den 2 Juli 1816 bestämda köpekols-distrikt, samt till timmer- och virkeshandel
inom bergslagets så kallade »frihet» med dertill hörande Öster- och Yester-Dals
socknar;
3:o alt afstå från vedhyggster-ränlan af bergsfrälse-jorden, i händelse densamma
komme att från Fahlu grufva afsöndras och till Statsverket indragas, hvarvid Bergslaget
dock fästat förbehåll, dels alt fortfarande få uppbära denna ränta, 1,166 R:dr
13 sk. 2 rst., såsom ersättning för det från afradskassan utgående lönebidrag af
1,200 R:dr till förste läraren vid Fahlu Bergsskola, intilldess Bergslaget från denna
utgift befrias, dels att räntans afsöndring från Stora Kopparberget aldrig må kunna
åberopas såsom skäl till bergsfrälse-jordens skattläggning. Med anledning af Kammar-
och Bergs-kollegiernas underdåniga hemställan, att framdeles borde på särskild
pröfning ankomma, om och hvilken utskyld kunde, efter vedhyggsler-räntans indragning
till Statsverket, åläggas bergsfrälse-jorden, i stället för dess förbindelse att vid olyckshändelser
bidraga till kopparverkets upprätthållande, hade bergslaget förmält sig icke
ega rätt eller befogenhet att göra några medgifvanden till förminskning af bergsfrälse-jordegarnes
fri- och rättigheter, helst dessa jordegare ej heller blifvit derom
hörda; hvarjemte Bergslaget hemställt, att bergsfrälse-skogarnes urgamla förhållande
Slats-Utskoltets Utlåtande, M 64, Litt. V.
19
till grufvan och kopparverket ej mätte i någon mån blifva beroende af frågan om
fri disposition af de, kopparverket underlagde, skalteskogarne; samt
4:o att öfvertaga och utgöra den af kronan hittills beståddo andel i presterskapets
aflöning med 1 skepp:d koppar årligen.
Vid dessa eftergifter och åtaganden har Bergslaget fästat det vilkor, alt kopparräntan
malte förmedlas till hvart 30:de skepp:d af tillverkningen; och har Bergslaget,
till häfvande af alla tvifvelsmål om beståndet af dess skogsprivilegier, i underdånighet
åberopat Kongl. Resolutionen den 1J|5 November 1747, och en, med tilllämpning
deraf, den 18 April 1848 af Högsta Domstolen gifven dom, äfvensom
76 § af Kongl. Förordningen om skogarne i Riket, den 1 Augusti 1805, hvaruti,
bland annat, stadgas, att derigenom icke förminskas eller förändras den rättighet till
kolfång och andra skogsförnödenheter, som bruk och bergverk, efter dem förunnade
resolutioner, ega och dittills åtnjutit; anhållande slutligen Bergslaget att, emedan
Avesta Bruk, som vore genom köp förvärfvadt, icke hade annan gemenskap med
Fahlu kopparverk, än att dessa båda verk nu innehafvas af samma egare, frågan
om förvandling af brukets kolräntor icke må blifva beroende af skattskyldigheternas
förändring inom Fahlu kopparverks distrikt, samt indragningen af sistnämnda verks
privilegier, helst närmare utredning af förhållandena vid Avesta vore af nöden.
Under den 22 Februari 1851 har, med anledning af Hedemora, Folkärna,
By och Grytnäs socknemäns ofvanbcrörde ansökning om förvandling af den kolränta,
som till Avesta bruk erlägges, Bergslaget afgifvit särskildt underdånigt utlåtande,
hvaruti, med åberopande af det mellan Kronan och Bergslaget den 12 November
1777 om Avesta f. d. kronobruk afslutade köpekontrakt, och den, bergslaget deruti
tillerkända, rättighet att nyttja brukets kolhandels-privilegium i berörde socknar
samt uppbära kolskatterna derstädes emot betalning för de indelda räntekolen efter
markegång och för de kronan behållna, efter 16 sk. för tolftunnestigen, Bergslaget
i underdånighet yttrat, att, med hänsigt till skogs- och kolprivilegiernas i allmänhet
stora värde, det icke billigen kunde ifrågasättas, att Bergslaget skulle, utan särskild
ersättning, afstå de på köpeaftal grundade skogsprivilegierna för Avesta, hvilka dessutom
ej hade någon gemenskap med Fahlu kopparverks privilegier; hvadan Bergslaget
förbehållit sig att, emot afstående af de oindelda räntekolen, 2,880 l/2 stigar,
få af Statsverket årligen uppbära skillnaden mellan derå bestämda lösningspris och
blifvande markegångspriser i Näsgårds fögderi, och hvilken skillnad, år 1850, uppgått
till 6,001 R:dr 2 sk:r; men deremot, såsom en ringa och billig ersättning
för afträdande af lösningsrätten till de indelda räntekolen, omkring 3,650 stigar,
äfvensom köpekols-rällen i de fyra socknarne, fordrat för garning af kronans räntekoppar
full garlön, hvilken, jemte transportkostnad från Fahlu kopparvåg till Avesta,
år 1851 utgjorde i allmänhet 3 R:dr 40 sk:r per skepp:d, då garlönen åter för kronans
tiondekoppar vore, genom förberörde köpekontrakt, bestämd till blott 24 sk.
per skepptd, om kopparen förädlas, och till 36 sk. när densamma utgår i garkoppar.
20
Slals-Ulskollels Utlåtande, J\! 64, Lill. B.
Slutligen har, u.i ett den 1 Mars 1851, i anledning af samtliga till millet
hörande ansökningar och betänkanden, afgifvet underdånigt yttrande, Stora Kopparbergs
Grufve-Rätt, med erkännande af billigheten i skogsegarnes yrkande på frihet att,
der förmånligast finnes, afyttra sina skogseffekter, förmält sig anse inlösen af de
privilegier, hvarigenom, denna frihet inskränktes, cj kunna åligga någon annan än
Staten, som gifvit dem. Att Bergslaget icke velat afstå alla sina privilegier och förmåner
utan undantag, samt hufvudsakligen förbehållit sig sina rättigheter i afseende
å bergsfräl^e-jordens skogar, har jemväl Grufve-Rälten funnit »väl befogad!»; och
förmodades bifall dertill ej möta hinder, enär bergsfrälse-jordens egare säkerligen ej
skulle, om' de blefvo hörda, medgifva förändrad beskattning å sin jord. Då Bergslagets
köpekols-distrikt voro bestämdt efter ett kolbehof för 5,000 skepp:d årlig koppartillverkning,
hvartill densamma de sednare åren nära uppgått, samt skillnaden mellan
hvart 10:de och hvart 30:de skepp:d af nyssnämnde qvantitet utgjorde 553V3 skepprd,
sorn, efter 120 R:dr per skepp:d, motsvarade 40,000 R:dr, vore delta tvifvelsutan en
mycket hög lösepenning för Dalallmogens befriande från tungan af Bergslagets privilegier
och äfven en hög ersättning för hvad Bergslaget komme att förlora, så vidt
upphörandet af skattekolens natura-prestation, jemte kolhandelns frigifvande, icke föranledde
större och hastigare’ stegring af kolpriserna, än eljest skulle inträffa; och
sorn denna stegring kunde antagas till 32 sk. per stig, och alltså för Bergslagets
kolbehof, af omkring 70,000 stigar, uppginge till 46,666 R:dr 32 sk., så skulle
Bergslaget blott derigenom förlora årligen 6,666 R:dr 52 sk., oberäknadt ersättningen
lill hytte-egarne, eller den s. k. hytte-revenyen, sanit det genom virkeshandelns
frigifvande stegrade priset å öfrige skogseffekter, hvadan Grufve-Rätten ansett
Bergslaget hafva härutinnan gjort allt hvad billigtvis kunde fordras.
Med afseende å vigten och fördelarne för det allmänna af det stora kopparverkets
fortgång och emedan derstädes ett vida större behof af virke och kol än å
något annat ställe vöre »på en enda punkt koncentreradt», har Grufve-Rälten instämt
i Bergslagets äskande af bestämdt förbud mot nya koltärande verks anläggning
på mindre afstånd än två mil från Stora Kopparberget, och derjemte hemställt, att
i Nåder måtte anbefallas sträng kontroll och tillräcklig uppsigt derå, att skogarnes
bestånd icke äfventyras, samt i öfrigt fästat uppmärksamhet å angelägenheten deraf,
att kolprivilegierna för Avesta icke indroges, så vida tionde-nedsältning ej vunnes
för råkopparn vid Stora Kopparberget.
Vid betraktande af hvad i delta ämne förekommit, hade Kongl. Maj:t funnit
de förändringar, tiden medfört i flera afsecnden, fordra ett ytterligare öfvervägande
af detta, för Stora Kopparbergs Läns inbyggare vigtiga, ärende. Sedan folkmängdens
tillvext stegrat behofvet af utvidgade näringskällor, hlefve friheten att begagna dem,
som naturen i denna ort bereder, så mycket dyrbarare för befolkningeus bergning;
Siats-Utskottets Utlåtande, Al 64, Litt. B.
21
sedan angränsande orters Ulligare rörelse alltmer närmat sig de aflägsnare bygderna
i detta län, hade hågeu att verksammare deltaga uti häraf uppkommande fördelar
jemväl derstädes tilltagit; och sedan en mindre välbetänkt skogshushållning i en del
trakter, samt forlönernas stegring gjort tjenslbarheterna till Stora Kopparberget mera
svåra och betungande, hade olägenheterna utaf jordegande-rältens inskränkning, genom
Bergslagets privilegier, visat sig alltmera påfallande. Kongl. Maj:t har derföre ansett
förevarande, på hela provinsens välmåga inverkande, fråga vara af den stora vigt för
det allmänna, alt Staten borde, medelst billig lindring i kopparverkets nuvarande
högre beskattning, medverka till dess lösning på ett sätt, som, jemte detta verks
framlida upprätthållande, befordrade provinsens välstånd och vidare utveckling till
framtida förkofran, hvilka båda ändamål kunde vinnas, om de allmänna beskattningsgrunderna
tillämpades så väl på kopparverket, som på jordegarne, utan att förhållandet
för någondera blefve beroende af förpligtelse till den andra.
Om således, emot frånträdande å Bergslagets sida af dess, undantagsvis och till
förfång för ortens skattskyldige inbyggare ännu innehafvande, särskilda rättigheter och
förmåner, Stora Kopparbergs Bergslags beskattning kuude förmedlas till öfverensstämmelse
med den, genom Kongl. Förordningen den 21 Juni 1831, stadgade allmänna
grund för beskattning å de bergverk, af hvilka viss procent å tillverkningen skall,
såsom tionde lill kronan, utgöras, komme Statens uppoffring, genom den årliga kopparräntans
minskning, alt tillskynda det allmänna en länge önskad fördel af bättre
ordnade förhållanden och af skatte-allmogens förbjelpande till en friare och mera
rättsenlig disposition af hemmanens skogar och deras afkastning; hvarförutan jemväl
någon direkt ersättning för statsverket måhända kunde påräknas genom oafkortadt
ingående af den, från Bergslagets privilegii-tvång befriade, allmogens utskylder. Kongl.
Maj:t har derföre ansett att, så vida Stora Kopparbergs Bergslag vore villigt att,
såsom vederlag för kopparräntans förmedling från hvart 10:de till hvart 50:de skepp:d
af årliga koppartillverkningen, afstå från alla Bergslaget tillerkända eller af detsamma
hittills åtnjutna privilegier och förmåner, dels i afseende å levereringen af skatteallmogens
räntekol vid Stora Kopparberget och Avesta bruk, dels ock i andra hänseenden,
som härmed ega gemenskap, skulle en härom träffande öfverenskommelse
lör framliden lända till ömsesidig båtnad; och har Kongl. Maj:t behagat i Nåder
föreslå, det Rikets Ständer måtte bemyndiga Kongl. Maj:t, att lata med Stora Kopparbergs
Bergslag formligen uppgöra erforderligt aftal om koppartiondens nedsättning
efter nyssberörde grund, under vissa uti den Nådiga Propositionen (pag:. 37—39);
uppgifna hufvudsakliga vilkor och bestämmelser.
Stats-Utskottet, som tagit detta, för så väl kronan och det allmänna, sora
Bergslaget och Dalallmogen vigtiga ärende i sorgfälligt öfvervägande, har dervid, utom
22
Stats-Utskollets Utlålande, M 64, Lill. U.
hvad ofvan är anfördt och handlingarna i öfrigt innehålla, inhemta!, bland annat,
hurusom koppartillverkningen vid Stora Kopparberget utgjorde:
åren 1641 —1690 i medeltal årligen 12,923 skepp:d.
»
1691—1740
» * 6,977
»
»
1741—1790
» 5,202
»
»
1791—1800
» 5,699
»
»
1801—1810
» 4,133
»
»
1811—1820
» 5,914
»
»
1821—1830
» 5,469
n
»
1851—1840
» 2,250
»
»
1841—1850
» 3,394
»
år
1851
» 4,922
»
år
1852
» 4,889
»
efter tillgängliga handlingar
upprättade, tabell
utvisar
hela koppartillverkningen af malm från så väl Stora Kopparberget, som upptagna nya
grufvor samt af slagg från gamla hyttevarp åren 1843—1852, uppgått i medeltal
till 4,341 skepprd årligen, så alt koppartillverkningen under berörde period betydligen
tilltagit, samt vid Stora Kopparberget varit åren 1851 och 1852 nära dubbelt
större än åren 1843 oell 1844. Kronans inkomst af kopparverket har jemväl
under berörda årtionde, i samma förhållande, ökats, och belöpte sig de båda sednaste
åren deraf till nära 500 skepp:d. Utdelningarne till fjerdeparts-egarne hafva likaledes,
under ifrågavarande tidrymd, ickp obetydligen stigit, hvarjemte fjerdeparternas
försäljningsvärde, som före nyssnämnde decennium nedgått till 1,000 R:dr, sedermera
höjt sig till 1,400 å 1,500 R:dr. Lägges nu härtill, alt koppar-försäljningspriserna,
hvilka, enligt Stats-Kontorets protokoller vid auktioner å Kronans koppartionde, uppgått
i medeltal, för åren 1843—1852, til! 132 R:dr pr skepp:d, under sistlidet år
stegrats ända till 173 R:dr, och med allt detta jemföras länets markegångspriser å
kol, i hvilka priser förhöjningen varit mindre betydlig, så visar sig att Bergslagets
åren 1831—1840 ofördelaktiga konjunkturer, som varit eh följd af de i grufvan
åren 1830, 1831 och 1833 inträffade ras, jemte flera missgynnande omständigheter,
numera upphört och Bergslagets ställning blifvit vida förmånligare. Under
dylika förhållanden bör således icke belviflas, att Bergslaget, som tillförene ansett
betänkligt att antaga de å statens sida gjorda förslag om nedsättning i kopparräntan,
mot vilkor af samtlige privilegiernas afstående, nu mera skall Hnna sin fördel
dermed förenad, alldenstund värdet af kopparräntans förmedling stiger i samma mån
sorn koppartillverkningen och försäljningspriserna derå. Ehuruväl statsverkets uppoffring
genom kopparräntans nedsättning följaktligen äfven ökas, anser dock Utskottet
de uti den Kongl. Propositionen samt i öfrigt under frågans behandling anförda
skäl för genomförande af den länge ifrågasatte och för det af naturen mindre gynnade
länet samt dess idoga befolkning, ofelbart gagneliga förändringen i beskatt
-
Stals-UlsUollcts Utlåtande, M 04, Lill. B.
23
ningssättet vara så öfvervägande, att en kraftig medverkan dertill, äfven med uppoffring,
är å statens sida af omstähdigketerne påkallad. Blott på detta sätt kan en,
från privilegiernes band frigjord, lifligare industri inom detta län uppstå och orten
komma i åtnjutande af fördelarne utaf den, genom Kongl. Förordningen den 27
April 1846, i allmänhet medgifna fria kolhandeln. Så vidt bergslagets privilegier
icke afskaflfas, kan Stora Kopparbergs län ej heller blifva delaktigt af den väntade
förmånen utaf en länge önskad förenkling i sättet för 'ordinarie räntans beräkning
och utgörande, utan, om förenkling derutinnan kan för Rikets öfriga delar åstadkommas,
blefve detta län ensamt utaf dessa privilegier afstängdt från samma
förmån.
Utskottet tvekar således icke, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ls Nådiga Proposition, hemställa,
att Rikets Ständer mätte åt Kongl. Maj:t öfverlemna, att låta med
Stora Kopparbergs Bergslag, i vederbörlig ordning, uppgöra erfor
derligt
aftal om den från Bergslaget till Kronan utgående kopparräntans
nedsättning från hvart 10:de till hvart 30:de skepp:d af årliga
tillverkningen, under följande dervid fästade vilkor och be,
stämmelser:
l:o att alla de särskilda privilegier och förmåner, som hittills varit
Stora Kopparbergs Bergslag tillerkände, så väl i afseende å uteslutande
rätt lill koluppköp af skatte-allmogen inom de, genom Kongl.
Resolutionen den 2 Juli 1816 samt köpekontraktet om Avesta bruk
den 12 November 1777, bestämda distrikter, som ock i afseende
på timmer- och virkeshandeln inom Bergslagets så kallade »frihet»,
med dertill hörande socknar inom Oster- och Yester-Dalarne, skola
hädanefter upphöra, och de särskilda äldre författningar, hvilka till
stöd för de af Bergslaget sålunda åtnjutne förmåner åberopats, till
all kraft och verkan upphäfvas;
2:o att samtlige de skattskyldige inom Stora Kopparbergs län, hvilka,
enligt nu gällande stadganden och föreskrifter, ega åliggandet att
in natura till Bergslaget leverera hemmansränte- och mantals- eller
qvarntullskolen, vare sig till Stora Kopparberget och dess verk eller
ock till Avesta bruk, må från detta åliggande befrias, och hemmansränlekolon
eller motsvarande räntepersedel deremot af de skattskyldige
till Statsverket lösas med penningar, efter hvarje orts i behörig
ordning årligen fastställda markegångspris; dock att härifrån
må lills vidare undantagas Svärdsjö och Bjursås socknar, hvarest
de skattskyldige, enligt deras egen framställda önskan, må bibehålla
åliggandet och rättigheten att kolskatterna in natura, uppå hittills
gällande ömsesidiga vilkor, lill Bergslaget leverera, intilldess Kongl.
Slals-Ulslioltcts Utlåtande, J\s 64, Lill. B.
Maj:t kan pröfva skäligt, att jemväl för dessa socknars innebyggare
stadga enahanda ordning och förbindelser i afseende å kolskalternas
betalning, som för samtliga öfrige ifrågavarande skattskyldige blifva
gällande; likväl allt under förbehåll och vilkor, att de sålunda från
förenämnde åligganden mot bergslagen frikallade skattskyldige i öfrigt
förpligtas att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande
skogsvården, hvilka nu i allmänhet äro gifne eller framdeles kunna
stadgas, äfvensom att, då Svärdsjö och Bjursås socknars rätt till
kol-leverering in natura upphör, sådant icke må från bergslagens sida
föranleda anspråk på ersättning;
3:o att för de oindelda eller Kronan behållne kolränlor, som än
vidare, enligt nästföregående punkt, till bergslaget kunna komma att
in natura levereras, skall, från samma tid, som kopparräntans förmedling
vidtager, till Kronan erläggas full betalning efter hvart års
markegångspris, och således det, genom Kongl. Förmedlings-Resolutionen
den 5 Mars 1803, stadgade särskilda eller progressiva lös—
ningspriset för dessa kol upphöra; hvaremot det skall ankomma på
bergslaget att, utan någon från Kronan ifrågakommande ersättning,
hålla egarne af de till Stora Kopparberget lydande bytteugnar skadeslöse
för möjlig förlust å den inkomst, som, under benämning af
»bytte-reveny», enligt förra stadganden, framgent eller tillsvidare skolat
dem tillfalla, motsvarande skillnaden mellan det progressiva lösnings—
priset och den årliga markegången;
4:o att det årliga bidrag till presterskapets aflöning, eller den så
kallade »Probslekopparen», som nu af Kronans behållne liondekoppar
utgöres med l1/. skepp:d årligen, framdeles skall af bergslaget ensamt
vidkännas;
3:o att den skatt, som, under benämning af Vedhugges- eller Vedhyggsters-ränta,
jemlikt äldre författningar, utgår af bergsfrälse-jorden,
och som nu erlägges till Stora Kopparbergs bergslag med 5 sk. 4
r:st. för hvarje durchtågs-spanland, utgörande ett sammanlagdt belopp
af 1,163 R:dr 13 sk. 2 r:st. årligen, skall af bemälde jordegare hädanefter,
i likhet med andra allmänna utskylder, till Kronan erläggas,
hvaremot den aflöning, hvilken, jemlikt Kongl. Brefvet den 29
December 1820, från bergslagets så kallade afradskassa utgår till
förste läraren, vid bergsskolan i Fahlun med 1,200 R:dr, å Statsverkets
medel anvisas, och bergslaget sålunda derifrån befrias;
6:o att dessutom bergslaget afsäger sig alla de tjenstbarheter, som
af bergsfrälse-jorden hittills bordt till Stora Kopparberget utgöras,
samt
Stais-Utskottels Utlåtande, JW 64, Lill. B.
25
samt de rättigheter, beträffande skogarnes disposition eller i öfrigt,
som bergslaget kan ega i afseende på bergsfrälse-jorden;
7:o att den så kallade afradskassan, såsom en bergslagets tillhörighet,
\ må genom bergslaget till kopparverkets gagn och bästa disponeras,
likväl med vilkor, att denna kassas kapitalfond 96,000 K:dr icke
förminskas, samt jemväl med bibehållande af den tillsyn och kontroll,
som, enligt Kongl. Brefven den 10 Augusti 1813 och den
11 Maj 1821, är Bergs-kollegium ålagd öfver kassans behöriga användande
till det dermed afsedda ändamål;
8:o att någon särskild rättighet för Stora Kopparbergs bergslag till
alrads- eller tiondefrihet för sådan koppartillverkning, som kan åstadkommas
af malmer från nyare grufvor utom Stora Kopparberget,
äfvensom af slaggsmältning, icke blifver gällande, utan hvad forfattningarne
om alrad för bergverk i allmänhet stadga, härvid kommer
att lända till efterrättelse;
9:o att likaledes, i afseende på anläggningen af nya koltarande verk
inom den Stora Kopparberget närmast omgifVande ort, skall iakttagas
hvad i allmänhet är eller framdeles blifver stadgadt rörande dylika
verk;
10:o alt den förbindelse Kronan hittills egt att låta de inom Grytnäs,
Folkärna, By och Hedemora socknar, eller Näsgårds fögderi inom
Kopparbergs län, Kronan förbehållna eller oindelte ränteko! årligen
till Stora Kopparbergs bergslag, såsom egare af Avesta bruk, levereras
mot det genom 9:e punkten af 1777 års köpekontrakt
stadgade lösningspris af sexton skillingar för hvarje tolftunnestig,
skall upphöra, samt Kronan vara från all uppoffring i detta hänseende
befriad; och
il:o att, med frånträdande af den, genom 7:e punkten af nyssberörda
köpekontrakt, Kronan förbehållna rättighet att för råkoppar,
som vid Avesta bruk för Kronans räkning gårås eller garkokas, erlägga
en garlön af 24 sk. för hvarje Skepp., då kopparen vid Avesta
på något sätt förädlas, och 36 sk. för Skepp, när kopparen blott
garkokas, Statsverket hädanefter blifver förbundet att för ifrågavarande
koppar erlägga full garlön, i likhet med hvad för annan vid
samma bruk garad koppar betalas.
Slutligen bar Kongl. Maj:t behagat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå,
att, genom 148 § af nu gällande Bevillningsstadga, befrielse från en del af Allmänna
Bevillningen är tillerkänd allmogen i vissa trakter af Stora Kopparbergs län,
och att föreskrifterna om denna lindring, som grundade sig på allmogens skyldighet
Bih. till It. St. Brot. 1855 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 20 Baft. 4
26
Slals-Ulshollets Utlåtande, M 64, Litt. 'IS.
antingen att till bergslaget in natura leverera mantals- eller qvarntuils-kolen, eller
ock på utgörande af den så kallade kungsgårds-hjelpen, syntes böra undergå den
förändring, hvartill Rikets Ständers beslut, i följd af nu framställda förslag, kunde
föranleda.
Med anledning häraf finnér sig Utskottet böra hemställa, att Rikets Sländer,
derest de bifalla hvad här ofvan är vordet föreslaget, måtte besluta,
att den lindring i Allmänna Revillningen, som uti 148 § af nu gällande
Revillnings-förordning finnes inedgifven för dem af allmogen i
Stora Kopparbergs län, som betala mantalspenningarne med kol till
Stora Kopparbergs bergslag, må upphöra, i den mån nyssnämnda sätt
för mantalspenningarues erläggande afskaffas, samt alt Rikets Ständers
härom fattade beslut må Revillnings-Utskottet meddelas, för den
åtgärd, som, i afseende å redaktion af Revillnings-förordningens föreskrift
härutinnan, kan deraf föranledas.
Stockholm den 2 Mars 1834.
STOCKHOLM. TRYCKT HOS JOH.
BECKMAN,
1854.
Hilaria till Stats-Utskottets Utlåtande (1854) M 64, Litt. B.
\
' 1
Koppar-tillverkning.
”O
“1
Kronan
a fdra
3
to
9
H
O:
—i
ÉL
=3'
Reveny-utdelnin
gar
till Fjerdeparts
arne
Markegångspris å en stig kol.
•3
u>
O
— Qso
O , “*
B 9
03 -L a>
—* O: 3
«= E-
Vid Stora
Kopparberget.
nya grufvor.
1"-
Vid Carl Jo-  hans m. fl.
Af slagg frän
gamla hytte-  varp.
Summa.
CD
pr
o
•o
03
s!
o*
* 3
O
cn«
Ss-
CD
-t
o’
3
Cl
CD
pr
o
•o
CO
ingspris n Kro-I
reveny.
Ordinarie
fjerdeparts-
Arrende af
hyttc-egare.
verken.
Vinst af de
enskilda
bank.
t i usi a jji-i i
lagets Privat- g
A
e
3
Summa.
Näsgårds
fögderi.
..
Yester-
bergslagen.
utom Vester- j
bergslagen. I
Öfriga delar
af St. Koppar-  bergs Län,
H-
CA
OQ
pr
< 5
aj O
CK
f c»
3* ~
10 C»q
c/a 03
• C-
CD
o " £
3 OI „
§ « s
5"S
°S. *5"
f> 3.
Sk®
l®
®
Sk®
1®
®
Sk®
l®
®
Sk®
i®
®
Sk®
1®
®
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
Sk®
i®
Ar 1843 ....
2,503
17
0
73
3
18
775
14
8
3,352
15
12
248
17
14,0
135
—
—
, 4
—
—
6
32
—
25
—
—
15
—
—
50
32
—
2
13
—
2
18
—
2
13
—
1
30
8
298
—
« 1844 ....
2,576
8
3
59
4
7
722
18
7
3,358
10
17
256
■>
16,7
131
—
—
12
32
—
6
32
—
16
32
—
14
—
—
50
—
—
2
—
2
5
--
2
—
—
1
38
‘8
250
—
» 1845 . • . •
2,852
9
13
60
12
13
410
2
G
3,323
4
14
283
14
19,5
125
—
—
22
24
—
6
32
—
25
—
—
13
—
—
67
8
—
2
1
—
2
7
—
2
3
—
1
40
8
358
—
» 1846 ....
3,741
—
4
73
4
—
461
11
18
4,275
IG
2
372
12
0,4
136
—
—
29
8
—
6
32
—
25
—
—
1.3
—
—
73
40
—
2
2
—
2
10
—
2
4
—
1
42
8
267
—
» 184/ ....
3,715
10
0
40
13
9
440
8
12
4,196
12
7
370
I
0,0
143
—
—
49
—
—
6
32
—
13
10
—
15
—
—
84
—
—
2
4
—
2
12
—
2
4
—
1
44
8
325
—
» 1848 ....
» 1849 ....
4,340
4,617
13
0
4
G
68
37
14
2
2
1
386
265
10
11
7
4,795
4,919
17
19
13
7
432
460
11
4
6,4
12,0
124
124
—
—
43
32
10
12
—
6
6
32
32
—
10
16
32
—
10
10
35
—
—
-
70
100
28
—
2
2
10
20
i—
2
2
10
24
—
2
2
IG
22
—
1
2
4G
8
8
489
163
» 1850 ....
4,736
7
IG
.36
15
13
183
4
4
4,956
7
13
472
2
15,G
129
—
—
50
-
—
6
3 2
—
10
—
—
10
—
—
76
32
—
2
20
—
2
30
—
2
22
—
2
0
8
701
—
» 1851 ....
4,922
13
40
15
10
9
159
11
17
5,098
4
2
491
G
2,0
130
—
—
53
16-
—
6
32
—
10
—
—
10
—
—
80
—
—
2
20
—
2
30
—
2
19
—
2
4
8
438
—
» 1852 ...
4,889
18
7
—
248
6
18
5,138
5
5
486
13
6,5
141
—
—
44
—
—
6
32
—
20
—
—
10
—
—
80
32
—
2
22
—
2
40
—
2
20
—
2
6
8
578
—
Summa
38,896
7
3
465
G
12
4,053
19
1
43,415
13
12
3,874
6
1 5,5
1,318
—
—
340
12
—
66
32
171
3,
—
155
—
733
28
—
22
22
,
24
—
—
22
27
—
-
-
3,867
—
Medium
3,889
12
14
46
1
10 [ 13
405
8
-
4,341
11
7
387
8
13,5
132
—
.34
.
2
6132
-
n
•
-
15
24
-
73
17
2
2
11 10
2
19
0
2'
12
4
-
_
387
—
Stats-Ulskoltels UtlåtandeN:o 64} litt. C.
1
N:o litt, a
Auk. till Exp.-Utsk. d. 7 Slars 1854, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af värkte frågor on förändring uti beskattningen
å Tcckjerns-tillverkningen och Stångjcrns-smidet.
(I. A.)
Sedan uti underdånig Skrifvelse den 1 September 1851 Rikets sednast
församlade Ständer, med tillkännagifvande af deras då fattade beslut om fortfarande
intill nästa statsreglering af den tiondejerns-afgift, som vid 1847 och
1848 årens riksdag bestämdes att från och med år 1849 utgå af tackjernsblåsningarne
med 50 procent förhöjning utöfver den genom Kongl, kungörelsen
den 29 November 1844 till hälften af dess förutvarande belopp nedsatta tiondejerns-skatten,
tillika anhållit, att Kongl. Majit, efter utredning af förhållandet
i afseende å bergshandteringens ställning samt efter pröfning, huruvida tiondetackjern*-afgiften
skulle kunna förhöjas till det belopp, hvarmed den före år
1844 utgått, täcktes till Rikets Ständer härom aflåta Nådig proposition, har,
med anledning häraf, Kongl. Majit hört dess och Rikets Bergs-kollegium, som,
efter att frän samtlige Bergmästarne i riket hafva infordrat yttranden om jernhandteringens
verkliga tillstånd i olika orter under de sistförflutna tre åren,
med underdånigt Utlåtande af den 15 Juli 1853 till Kongl. Majit inkommit.
Uti detta underdåniga Utlåtande har bemälda Kongl, kollegium hufvudsakligen
anfört, att tiondejerns-afgiften, genom särskilda taxerings-resolutioner
bestämd till vissa lispund tackjern för hvarje blåsningsdygn, länge varit erkänd
såsom ej allenast den tyngsta af de flerfaldiga skatter, som belastade jernhandteringen
här i landet, utan ock, såsom högst ojemnt fördelad, i synnerhet solm
vid taxeringen något egentligt afseende icke gjorts på malmfångets olika halt
och godhet eller grufvornas mer eller mindre aflägsenhet från masugnen, enär i
Bih. till R. St. Prot. t853 $ 1854. 4 8tuni. 1 Afd. 21 Höft. 1
2
S/a/s- Utskottets l (låtande,, N:o 64, lill. C*
förra tiderna den förnämsta grunden för tiondesättningen skulle,, enligt då gällande
författningar, hemtas från grufvornas belägenhet antingen på krono- och
skattegrund eller frälsemark,. sålunda,, att i förra fallet 10:de-delen, men i sednare
endast 30:de-delen af tillverkningen borde till Kronan utgöras, och 20:dedclen,
då malmen hemtades dels från frälse- och dels från skattegrund, hvilket
förhållande fortfarit till dess genom Kongl., förordningen den 21 Juni 1831
enahanda grund för beskattningen eller 30:de-delen af tillverkningen fastställdes såsom
vid alla derefter skeende taxeringar gällande; att det redan uti Kongl.,kollegii
den 29 Mars 1844 afgifha underdåniga Utlåtande blifvit ådagalagdt, att
ehuru tiondejerns-skatten öfverhufvud vöre nära nog lika hög i de egentliga
bergslagerna, densamma doek utginge- vid särskilda masugnar ganska olilia,
nemligen frän och nied två procent af årstillverkningen eller något derunder
till 3 eller .4 saint i vissa fall ända till 5 procent; att enär en så beskaffad
näringsskatt, sorn alltid skulle utgöras med viss andel af den åstadkomna produkten,
antingen tillverkningen åt■ näringsidkaren lemnade någon eller ingen behållning,
icke allenast måste blifva högst betungande för näringsidkarne, utan
äfven kunde blifva menlig för sjelfva näringens eget bestånd och möjliga förkofran,
läge redan härutinnan en ganska enkel förklaringsgrund till den af Rikets
Ständer vid 1844 års riksdag vidtagna åtgärd, att tlå, i anseende till jern:-  handteringens betryckta ställning, medgifva tiondejerns-skattens nedsättning till
halfva beloppet, ehuru det vöre tvifvelaktigt, om under jernhandclns närvarande
allmänna ställning och med de låga priser, hvartill det svenska stångjern et i
allmänhet mäste afyttras,. äfven med en ringa nedsättning i skatten någon verklig
hjelp eller nödig uppmuntran kunde beredas tackjerns-bcrgslagerne, hvilka
mer och mer måste vidkännas följderna af samtidigt stegrade både kol- och
spanmålspriser, under det föga eller ingen utsigt funnes till ernående af högre'
försäljningspris å det frambringade tackjernet; att emedlertid det icke dröjt
längre än till 1848 års riksdag, innan Rikets Ständer, oaktadt exportpriset för
stångjern ingalunda uppnått dess under 1830:talet vanliga medelhöjd, åter uppsatte
tackjernsskatten med 50 procent utöfver det år 1844 fastställda beloppet;
att, ehuru vid första påseendet skulle kunna invändas, att bergsmännens likasom
bruksegarnes ställning nu icke vöre ,sämre än t., ex. år 1834, då stångjernet
likasom år 1853 endast gällde 15 r:dr 24 sk. skeppundet och tackjernspriserne
voro nära nog desamma, som de nu gängse, helst för öfrigt kändt
vore, att tackjernstillverkningen i sednare tiden tekniskt förbättrats, tackjernsskatten
blifvit i -viss mån nedsatt och åtskilliga bruk jemväl vunnit befrielse
från den dem enligt 1803 års Kongl, förordning ålagde dubbla hammarskatten,
förhållandet likväl i sjelfva verket icke vore sådant, enär dels vid nämnde tidpunkt
bergverkens ställning upphjelptes genom en kort derpå inträffad särdeles
gynnande jernkonjunktur, hvarunder stångjernet betaides med 17 å 18 r:dr
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 64, litt. C.
och derutöfver, en händelse, till hvars återfornyande någon sannolikhet nu icke
förefunnes, dels ock i tackjerns-bergslagernc, under tilltagande dyrhet å malmen,
kolprisen de 20 sednaste åren ökats med 40 å 50 procent och spanmålspriserna,
i förhållande till tackjernets värde, de sednare åren i den mån stigit, emot
hvad de tillförene i medeltal utgjort, att då exempelvis inom Nora bergslag åren
1821—1830 ett skeppa! tackjern gällde nära nog lika med en tunna råg, nemligen
tackjernet 7 r:dr 32 sk. och rågen 8 r:dr, så har inom samma bergslag år 1851
tackjernet betalts med 7 r:dr 16 sk. och rågen med 10 r:dr 32 sk., 1852 tackjernet
med 6 r:dr 32 sk. och rågen med 13 r:dr 16 sk. samt 1853 tackjernet med 6
r:dr 24 sk. och rågen med 12 r:dr, så att under de 2 sista åren bergsmannen
måst använda af sin lika svåra som drygt beskattade tackjernstillverkning vid
pass dubbla beloppet emot förr eller föga mindre än 2 hela skeppa! tackjern
till anskaffande af en tunna råg; samt att då jemväl stångjernsprisernc alltsedan
år 1842 i medeltal stått betydligt under hvad de nästföregående decennium
varit, de nu anförde båda omständigheter, nemligen kol- och spanmålsprisernas
under sednare tider fortsatta stigande ander i allmänhet ganska låga eller fallande
priser å såväl tackjernet som det till export ämnade stångjernet nogsamt
vittnade om jernhandteringens missgynnande ställning, hvilken i anseende till de
oftast gängse låga priser å den engelska stora jern-m arkli aden och den täflan
med fremmande länders ökade tillverkningar, som deraf föranleddes, i sjelfva
verket vore sådan, att snarare afskaffandet af all ordinarie beskattning å svenska
jernhandteringen till likhet med hvad förhållandet vore i Norrige och England
med flere länder, borde ifrågakomma, än någon slags tillökning uti de nuvarande
skatterna å denna, med undantag af vallonsmidct och några få stämplar,
numera af tillfällig handelskonjunktur och fremmande länders tull-lagstiftning
ytterst beroende och derföre så osäkra, i allmänhet föga lönande och i
och för sig sjelf icke vinstgifvande näringsgren, men hvilken dock för Sverige
vore likaså nödvändig som naturlig och derföre äfven med den knappaste behållning
mäste fortdrifvas egentligen för realiserandet af grufvornas och skogens
sjelfmant erbjudne, fastän eljest å vissa orter icke sällan onyttiga alster;
hvadan och då för öfrigt kändt vore, dels att under den sednare tiden många
betydliga bruksegendomar icke utan största svårighet kunnat till relativt låga
priser afyttras, dels äfven att redan ett icke obetydligt antal bruksegare likasom
täflat att begagna sig af den dem på Kongl, kollegii underdåniga framställning
sistlidne år gifna tillåtelsen att, emot befrielse från belöpande utskylder,
på bestämd tid nedlägga antingen hela smidet eller ett visst antal ståhgjerns-verkstäder,
Kongl. Bergs-kollegium för sin del i underdånighet tillstyrkte,
att bergsmän och bruksegare i allmänhet, som, med undantag endast för depå
Dannemora malmfång grundade vållon-verken, omöjligen i längden kunde bära
de dem ålagde dryga skatterna af alla slag, framdeles åtminstone måtte fa till
-
Stats-Utskoltets Utlåtande, A’:o 64, litt. C.
godonjuta all den nedsättning i tiondejerns- och hammarskatts-utskylderna, som
af jernhandteringens närvarande bekymmersamma ställning påkallades.
Uti den till Rikets nu församlade Ständer aflätne Nådiga Propositionen angående
.Statsverkets tillstånd och behof har, med afseende å hvad Kongl. Bergskollegium
sålunda anfört och då, efter hvad dymedelst vore utredt, jernhandteringen
fortfarande vore i en ställning, som Kongl. Majit ansåge fordra någon
eftergift af densamma under lyckligare förhållanden ålagde beskattning, Kongl.
Majit i Nåder föreslagit Rikets Ständer att nedsätta tionde-tackjerns-skatten med
en tredjedel; hvaremot, hvad stångjernssmidet och jern-manufaktur-verken beträffade,
Kongl. Majit ansett lindring i beskattningen derå böra ske genomförminskning
uti denna näringsgren för närvarande ålagde bevillning och derför
velat i Nador fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på billigheten deraf, att vid
nu förestående förnyade pröfning af grunderna för sådan bevillning, dessa måtte
bestämmas på ett sätt, som för näringsidkarne blefve mindre betungande än
det närvarande.
I sammanhang härmed har Utskottet förehaft två särskilde till Utskottet
remitterade motioner:
1:0 från Hedervärda Bonde-ståndet af riksdagsfullmäktigen Johan Bergström
från Stora Kopparbergs län, -med hvilken Anders Jansson från Westmanlands
län sig förenat; uti hvilken motion blifvit föreslaget, att då enligt
Kongl. Förordningen af år 1846. angående stångjerpssmidet, obegränsad smidesoch
vägföringsrätt kunde erhållas med vilkor, att hammarskatten skulle utgöras
för minst 400 skeppid årlig tillverkning, men i Wester-bergslagen, likasom i
Norbergs bergslag, bergsmans-hamrar funnes med endast 80 å 90 skeppid privilegieradt
smide, vid hvilka skulle kunna smidas 150 å 200 skeppid, ehuru
vatten-tillgången icke vore tillräcklig för 400 skeppid, hvadan egarne till dessa
hamrar måste antingen åtnöjas med den inskränkta privilegierade tillverkningen
eller ock skatta för 400 skeppid, då likväl tillverkningen ej öfverstege 200
skeppid, minimi-beloppet för beskattningen å oinskränkt smidesrätt vid bergsmans-hamrar
alltså mätte nedsättas från 400 skeppids till 200 skeppids tillverkning;
samt
2:o från Wällöf!. Borgare-ståndet, af hr Carl Fredrik Waern j:r, som
förmält, att ehuru det betryck, hvaruti den svenska jernhall dteringen befunne
sig, och dess deraf följande behof af lättnad uti sina bördor, redan tillförene
blifvit gjorda till föremål för Statsmakternas uppmärksamhet och pröfning, samt
på grund af de upplysningar, som derom vunnits, åtskilliga nedsättningar i de
tryckande skatterna blifvit gjorda, dessa lindringar likväl varit långt från att
motsvara det ändamål, man dermed sökt att vinna, utan hade tvertom den
svenska jernhandteringens utsigter att bibehålla sig på dess en gång vunna
höjd och kunna fortgå till dess idiares förkofran årligen mer och mer förmör
-
S/a/s- Ui skottets Utlåtande, N:o 64, lift. C.
5
kats, och det blifvit allt tydligare, att detta mål aldrig kunde uppnås eller
handteringens undergång förhindras, utan att den fullkomligt befriades från de
fjättrar, hvaraf den ännu vore bunden, och sorn hufvudsakligen bestode uti allt
för dryga skatter; för bevisandet af hvilket påstående och fqr att blotta den
olyckliga belägenhet, hvaruti jernhandteringen befunne sig, motionären ansett det
nödvändigt att gå tillbaka till någon tidpunkt, för hvilken det varit möjligt att
erhålla tillförlitliga uppgifter om dess dåvarande ställning, och att utreda de förhållanden,
hvarunder den sedermera utvecklat sig, enär endast på detta sätt en
god öfversigt öfver dess nuvarande läge och en säker ledning för omdömet om
dess sannolika framtid kunde vinnas. Såsom en sådan tidpunkt hade motionären
valt året 1833. Den tid, som derefter förflutit, omfattade en period af 20
år, hvilket måste anses tillräckligt för att erhålla en öfverblick öfver handteringens
verkliga fortgång och kunna skilja de ständiga och bestämda orsaker,
som derpå inverkat och alltjemnt inverkade, från dem som, beroende af konjunkturs-förhållanden,
varit af ojemn oell tillfällig beskaffenhet samt antingen
redan åter upphört eller utan tvifvel snart komme att göra det. '
Den utveckling förhållandena efter denna tid undergått, kunde lämpligen
betraktas under tvänne olika synpunkter, nemligen med hänsyn till det svenska
jernet,s afsättning och med hänsyn täll dess tillverkning.
Hvad först afsättningen anginge, så vöre det, vid jemförelse emellan de
i Bergs-kollegii berättelse uppgifna inventarierna vid hvarje års början och slut
samt tillverkningens och exportens belopp, glädjande att se, att den inhemska
förbrukningen under denna period varit i ett nästan oafbrutet och starkt tilltagande,
sä att förbrukningen af stångjern, som i medeltal
åren 1834—1836 utgjort 74,202 skepp:d.,
under åren 1849—1851 stigit till 173,846 skepp:d,
i hvilka summor hela tillverkningen af jern-manufaktur vore inberäknad, och
då af denna ungefär hälften å två tredjedelar årligen exporterades, utvisade »le
således icke den verkliga konsumtionen inom landet, hvarifrån naturligtvis ali
export skulle afdraga?. Ej heller vore den export, som skett landvågen till
Norrige deruti inberäknad, men det lode emellertid intet tvifvel, att ju icke den
inhemska konsumtionen varit i ett ständigt tilltagande, föranledt af befolkningens
tillvext och en ökad industri; hvaremot det vore lika otvifvelaktig!, att
den, jemförd med befolkningens storlek, lemnade en vida mindre qvantitet för
hvarje individ än i de flesta andra civiliserade länder, hvilket icke kunde tillskrifva?
någon annan orsak, än dyrheten af det svenska jernet, hvartill den inhemska
konsumtionen vore inskränkt.
Exporten af stångjern och manufaktur utgjorde åren
1833—-1835 439,059 skepprd stångjern och 34,249 skepp:d manufaktur
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 64, litt. C.
samt åren
1848—1851 537,493 skeppal stångjern och 37,948 manufaktur, och hade
således under denna tid tilltagit med ungefär 25 procent.
För att bedöma, huru obetydlig denna tillökning vore och huru den,
jemförd med tillvexten i jemförhrukningen utomlands, visade ett otvifvelaktigt
aftagande i användningen af svenskt jern för en mängd behof, har motionären
ansett nödvändigt att först och främst betrakta de allmänna förhållanden, hvarunder
alla länders jern till verkning och jernförbrukning under de sista 20 åren
utvecklat sig och att sedan granska de särskilda förhållanden, sorn på afsättningen
af svenskt jern inverkat; i hvilket afseende omnämnts, hurusom redan i
medlet af förra århundradet (1740) sättet uppfanns att medelst coakes eller afsvallade
stenkol tillverka tackjern, och i slutet af detsamma (1787) att puddla
och valsa stångjern, samt att liktidigt härmed också uppfanns ångans användande
för åstadkommande af mekanisk kraft, hvarigenom en vigtig häfstång för
industriens utveckling \ anns, men att den förstnämnda uppfinningen, att för
tackjernsblåsning använda stenkol, först erhållit sin nuvarande vidsträckta tik
lämpning, då 1829 blästems upphettande vid masugnarne blef infördt; och då
man ungefär liktidigt uppfann större och bättre konstruktioner för masugnar,
samt lärde känna förmånen af starkare Mästers begagnande, vore det från denna
tidpunkt, den nyare i gigantisk skala bedrifna jern till verkningen daterade
sig. Man fann, efter varmluftens införande, snart, att det icke var nödvändigt
att afsvafla stenkolen, utan att så väl dessa, sorn äfven anthracit-kolen, som
förut ansetts alldeles odugliga för jerntillverkningen, kunde direkte och utan
coakes-beredning användas i masugn; och denna uppfinning blef i Storbritannien
af aldra största vigt, då man först i Skottland och sedan äfven i Wales upptäekte
rika och utomordentligt vidsträckta lager af en förut okänd eller föraktad
jernmalm, den så kallade »Blackband-orea, som på detta sätt lät med lätthet
behandla sig och, då den vanligen funnes i omedelbar närhet med stenkolslagren
samt i outtömlig rikedom, sparade nästan alla transportkostnader till
hyttorna. Det deraf tillverkade jernet vore ock af särdeles godhet för beredningen
af alla sorters gjutgods, hvarför styrka vore afsevärd.
Verkan af dessa upptäckter syntes bäst, om nian jemförde Skottlands
jerntillverkning före och efter denna period.
I stället för att före dessa uppfinningar hafva utgjort endast omkring två
femtedelar af den svenska jerntillverkningen, hade den skottska på tio år stigit
till dubbelt emot den svenska, och vore nu nära sex gånger så stor, oaktadt
denna under tiden äfven stigit. Ett likartadt förhållande hade visat sig i
Wales, och de nya uppfinningarna, snart öfverförde till andra länder, hade öfverallt
bidragit till en hastigt ökad jernproduktion, synnerligast der, hvarest
stenkols- och jernmalmslagcr funnos i närheten af hvarandra, såsom i Förenta
Sta/s- Utskottets Utlåtande, N:o 64, litt. C.
7
Staterna,. Belgien, Sehlesien, Tyska Rh enprovins erna och till en del Frankrike,-  oell anställer man en jemförelse för dé mest jernprodueerande länderna emellan
tackjerns-produktionen för circa tjugu år sedan och samina produktion nu, så
skulle man finna, att den i alla andra länder Utom Ryssland stigit hastigare än
i Sverige, i de flesta mångdubbelt. Jemförd©- man vidare totalproduktionen: i
dessa länder för circa tjugu år tillbaka och den Svenska vid samma tid med
dessa summor nu,, så skulle man finna, att den förra då varit omkring 8,323,000
skeppa!, hvaraf Sveriges 506,000, men vöre nu omkring 24,293,000, hvaraf
Sveriges 765,000; och den sistnämnda hade således i förhållande till det hela
nedgått från en 16:del till en 32:del.
Liktidigt med denna starka stegring i tillverkningen, hade produktionskostnaderna
minskats och försäljningspriserna fallit, så att då priset på skottskt
tackjern, fritt om bord i Glasgow, i medeltal åren
1801—4805 var 7 Pal 12 sh. per ton,
det deremot åren 1846—1850 endast utgjorde 2 Pal 14 sh.. per ton.
Man hade stundom sagt, att det svenska jernet, genom sina i vissa fall
skiljaktiga egenskaper och större företräde för namngifna behof, såsom synnerligast
stålberedningen, skulle likasom vara en särskild metall, hvars afsättning icke vore
beroende af samma förhållanden, sorn de hvilka reglerade andra jernsorters
och synnerligast det brittiska jernets försäljning, samt således icke heller underkastad!
någon konkurrens af andra jern, utom det ryska och norrska, som
tillhörde samma klass. Ingen opinion kunde dock vara oriktigare och mera vilseledande
än denna. Visserligen hade de nordiska jernen egenskaper, som gjorde
dem företrädesvis användbara för vissa behof, då deremot det brittiska jernet
mera allmänt nyttjades för andra; men hvarken nyttjades det svenska jernet
uteslutande/ för de behof, för hvilka man ansåge detsamma lika med det
ryska och norrska hafva något bestämdt företräde, ej heller funnes något område
fridlyst, på hvilket detsamma ej vore underkastadt konkurrens. För stålberedning,
. hvarför man synnerligast ansett det svenska jernet lämpligt, tillverkades
mycket engelskt jern, som i anledning af sin större godhet betaldes med
högre pris än vanligt svenskt ståljern.
Äfvenledes syntes genom sammanställning af hvad i hvarje land om beskattningen
å jernhandteringen funnes stadgadt, att hammarskatt eller särskild
afgift af stångjernssmidet, icke funnes i något annat land än Sverige; åttationde
af tackjerns-bhlsiiingan utom i Sverige endast utginge i Ryssland och Österrike;
atti öfriga länder, der b ergverks-beskattning funnes, densamma hvilade på
grufvan, och antingen såsom i Preussen m. fl. tyska stater, utginge med viss afgift
i mån af malmbrytningen, eller ock, såsom i Belgien, Frankrike och Spanien
samt numera äfven i Sachsen, dels med viss låg afgift i man af storleken
af grufvans utmål, och dels med bevillning i mån af nettobehållningen; samt
8
Stats- Utehot tets Utlåtande, N:o 64, Uti. C.
att de förnämsta jernproducerande länderna, Stor-Britannien och Nord-Amerikas
Förenta Stater, äfvensom Norrige, voro från alla särskilda afgifter af jerntillverkningen
fullkomligt befriade, så att näst de förut omnämnda stora tekniska
upptäckterna det mest utmärkande draget af jernhandteringens historia under
den tidrymd, här afhandlats, vore att söka uti det allmänna upphäfvande af beskattning,
som egt rum uti nästan alla de länder, der sådan funnits.
Vid betraktande af dessa förhållanden, eller att den utländska jernproduktionen
stigit med öfver 15,000,000 skepp:d, under det att den svenska endast
ökats med 250,000 skepp:d och exporten blott med omkring 150,000
skepprd, samt att produktionskostnad och försäljningspris liktidigt dels genom
de stora tekniska upptäckterna och dels genom skattelindringar blifvit för utländskt
jern högst betydligt nedsatta, har motionären kommit till den slutsats,
»tt huru stort afdrag man än måtte göra för det utländska jernets användande
till förut okända b eliof, eller till sådana, för hvilka svenskt jern äfven fordom
icke blifvit begagnadt, det dock såsom ett oförnekligt faktum qvarstode, att det
svenska jernet under sistförflutna tjugu år blifvit undanträngdt från dess användning
för en mängd behof, hvilka, ökade i förhållande till tilltagande folkmängd
och industri, blifvit allt mer och mer af andra länders jern tillfredsställda;
och att, om än någon absolut minskning i förbrukningen af svenskt jern
ännu icke inträdt, utan äfven denna, ehuru i jemförelsevis obetydlig mån, tilltagit,
den svenska jernhandteringen likväl i samma mån hotades af ett fullkomligt
undanträngande 1'i’ån utländska marknader och dermed följande undergång,
som dess umbärlighet blefvo mer och iner insedd, och samma krafter, sora hittills
och på den korta tiden af tjugu år varit sä verksamma alltjemt fortforo
att utveckla sig och ännu voro långt ifrån att hafva nått sin fulla höjd. Den
utomordentligt hastiga tillökningen i den utländska industrien hade ryckt vår
med sig, men denna hade mer och mer blifvit efter och skulle snart stadna
alldeles tillbaka, om ej kraftiga och framförallt snara mått och steg till dess
upphjelpande blefve vidtagna.
Vid behandlingen af de inhemska förhållandenas utveckling har motionären
funnit ökade tillverkningskostnader och minskade förmåner för handteringens
idkare bilda de framstående dragen af taflan, ehuru de utländska uppfinningarne
i den mån, de här varit tillämpliga, blifvit temligcn allmänt införda,
och långt ifrån att blifva efter sin tid, flere svenska bruksegare tvärtom sjelfva
gjort uppfinningar och vidtagit förbättringar, som ställt deras tillverkningssätt
främst bland alla länders, i afseende på att med träkol tillverka jern af utmärkt
godhet, och derföre äfven blifvit till andra länder införde, såsom synnerligast
till grannriket Norrige.
Af Kongl. Bergs-kollegii berättelse vitsordades ock hancltcringens framsteg
-
Slats-Utsk&tlets Utlåtande, N:o 64, litt. C
9
steg och det syntes af dem, att produktionen af tackjern per blåsningsdygn,
för hela riket från år 1835, då den var 15,29 skepp:d, tills 1852 stigit till
23,97 skepp:d, samt per medium för de egentliga tackjerns-blåsande bergslagerne
till fulla 25 skepp:d, hvilket innefattade ett icke ovigtig! bevis för allmänligheten
af de gjorda förbättringarnes vidtagande, i hvad de rörde masugnsgången.
Emedlertid voro stigande produktionskostnader det mest omedelbart kännbara
onda, hvaröfver de svenska jerntillverkningarne hade att beklaga sig, synnerligast
der, hvarest tillverkningarnes ringa storlek eller andra omständigheter
— oftast brist på kapitaler -—• hindrade dyrbara verks anläggning, för att genom
en större utgift på en gång sedan minska eller fördela kostnaderne per
skepp:d; och så väl de för jernhandteringen nödvändiga råämnen, som transportkostnader,
arbetslöner och lifsmedel hade under den sednare tiden varit i
stigande, synnerligast kol och spanmål, då deremot jernpriserna, till följe af
förut skildrade förändringar i den utländska jernmarknaden, icke kunnat upprätthållas.
Det lede också intet tvifvel, att ju icke på många ställen tillverkningskostnaderna
uppstcgo till, ja på flere till och med öfverstego försäljningspriserna,
om man till de förra räknade fulla värdet af de egna produkterna och att
handteringen således i dessa läll endast drefvus för att, i brist på annan afsättning,
på detta sätt tillgodogöra en egendoms produkter, vare sig att den bestode
i egna grufvor eller egna skogar, så att för den, som nödgades köpa
både malm och kol, förlust alltid skulle uppstå; vid hvilket förhållande det
mätte vara i hög grad orättvist att betunga denna handtering med särskilda
och dryga skatter, utom eller högre än hvad andra industri-idkare betalde.
I afseende å motionärens ofvan omförmälda yttrande att, jemte produktionskostnademes
stigande, minskning i förmåner för jernhandteringens idkare
var det mest framstående draget i denna handterings historia för de sednast
förflutna åren, har motionären anfört, att, då jernhandteringen från uråldriga
tider utgjort ett rikt fält lör privilegiers, förmåners, förbuds och särskilda föreskrifters
och stadgandens utgifvande, men den inskränkning af all frihet, som
på detta sätt uppstått, blifvit med tilltagande industri i hög grad hindersam och
förhatlig icke blott för andra näringsidkare, utan ock för dem, som sjelfva deraf
skulle vara gynnade, samt dessutom stått i fullkomlig strid med nyare tiders
åsigter om så väl hvad som vore rätt, sorn, hvad som vore nyttigt, alla
privilegier, med obetydliga undantag, blifvit på sednare tider upphäfda, sålunda,
att först flera särskilda förmåner borttagits och sedan den allmänna lagstiftningen
för brukens och bergverkens förhållanden blifvit fullkomligt förändrade,
hvarpå såsom exempel anfördes:
Bill. till R. St. Brot. 1853 § 1854. 4 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 2
10
Stals-Utskbttets Utlåta tule, N:o 64, litt. C.
1820 uppliäfdes de sedan 1775 gällande premier för export af jernmanufaktur.
Samma är indrogos Hellestads bergslags-privilegrer.
1824 ålades gruf-, hytte- och jernverks-egare att till skatte lösa alla de
skogar, de från uråldriga tider innehaft och för hvilka de förut för
nyttjande-rätten erlagt sä kallad rekognitions-afgift.
1825 indrogos Gunnarskogs sockens bergslags-privilegier.
1829 uppliäfdes Nya Kopparbergs bergslags bergsfrälse-friheter.
1830 indrogos Wånga bergslags-privilegier.
1835 medgafs en fullkomligt fri tackjcrnshandel inom riket.
184G uppliäfdes alla band på kolhandeln, med undantag af den s. k. hernbuds-skyldigheten
till hyttelaget för bergsman, som ville sälja kol;
samma är medgafs fritt smide vid alla bruk och tillätos nya bruksanläggningar
utom 2:ne mil frän äldre bruk, men för anläggningar inom
detta afstånd skulle, såsom förut, särskilda undersökningar och pröfning
ega rum.
1850 slutligen uppliäfdes den 1846 bibehållna hembuds-skyldighetcn.
I huru hög grad af behofvet påkallade och välgörande för handteringen
dessa på sednare tider utkomne författningar varit, vore det dock onekligt,, att
de mycket minskat de handteringens idkare af gammalt tillerkända förmåner
och utsatt dem för en förut okänd konkurrens om alla råämnen, som lika mycket
bidragit till höjande i dessas priser, som den utländska konkurrensen liktidigt
till nedsättning i produkternes. Sålunda kunde numera ved- eller, kol
tärande
verk, såsom kalkugnar, tegelbrännerier, bränvinsbrännerier m. il. anläggas
huru nära bruken som helst, och dessa, så väl som synnerligast sågverken,
bidrogo att i hög grad höja sä väl priset på skogarnes produkter, som
arbetslönerna, äfvensom den konkurrens, bruks- eller hytte-egare med fri kolhandel
och fritt smide gjorde hvarandra, mäste betydligt bidraga till höjande
af kolprisen.
Detta vore i motionärens tanke rättvist och billigt, hvaremot det hvarken
vore rättvist eller billigt, att jerntillverkarne, vid denna konkurrens med
andra industri-idkare, voro belastade med bördor och afgifter, som dessa icke
visste af, och att staten af dem toge större delen, eller det hela af den nettobehållning,
med hvilken de skulle öka sitt rörelsekapital och deraf hemta styrka
i denna kamp med andra intressens förfäktare. Man borde ihågkomma, att
då skatten pålades, var det ock som privilegierna medgåfvos; och huru för
herrliga
dessa än voro för handteringen, voro de långt ifrån värdelösa för sina
egare. Dessa kunde utan att hafva nedlagt en skilling på bruks byggande,
sälja erhållna privilegier för flera tusende riksdaler, och då ingen annan grund
än privilegierne torde finnas för grundskattens åläggande på en handtering me
-
Staf»- Ut skot Ms Utlåtande, JVro 64, litt. C.
ra än på andra, så borde och med privilegierna» fulla uppliäfvande äfven följa
de särskilda skatt
Öfvergående härefter till de särskilda skatterna och först till tiondet
ackj ejne t. har motionären visat, huru denna skatt, som i de äldsta tider utgått
af den verkliga bläsningen, men sedermera beräknats efter viss tiondesättning,
i följd af frivilliga åtaganden, blifvit mycket olika för särskilda hyttor i
mål af deras storlek, blåsning under den näst förut förflutna tiden och de
grufvors natur af frälse eller krono, hvarifrån malmen då hemtades, till dess
1831 förordnades, att grunden för den vissa tiondesättningen för alla nya anläggningar
skulle vara hvart tretionde skeppund, ehvad rudimaterierna hemtades
från frälse eller krono och krono-skatte jord.
Beroende af de tillfälliga orsaker, som egde rum då den vissa tiondesättningen
skedde, vöre skatten således mycket ojemn och utan allt rättvist
förhållande för olika hyttor till deras nuvarande blåsningars storlek. I allmänhet
hade detta förhållande genom masugnarnes förstorande eller ändamålsenliga
ombyggnad och tekniska upptäckters införande blifvit nedsatt, men skatten fölle
sig derigenom också så mycket tyngre för de hyttor, hvilkas produktion genom
grufvornas aftagande rikedom, svåra transporter för rudimaterier och effek
ter
eller bristande kapitalstyrka hos deras egare, icke kunnat uppdrifvas. I allmänhet
kunde man anse, att den nu varierade från 1 till 3 procent af blåsningarnes
storlek och vore således, i förhållande till dem, mycket mindre än
hvad den var, då den pålades: men det skulle vara mycket oriktigt att deraf
sluta till en proportionel minskning i skattens tunga för den skattskyldige, ty
denna berodde icke af dess förhållande till produktionens storlek, utan af dess
förhållande till den derpå uppstående nettobehållningen, och i den mån denna
minskats, hade ock skatten blifvit tyngre. Den hade emedlertid icke varit
något hinder för förbättringars införande vid äldre hyttor, utan tvertom en ökad
anledning till sädanas vidtagande, då den, derigenom fördelad på en större produktion,
blifvit mindre per skeppund; men deremot vöre den ett väsendtligt
hinder för nya masugnars anläggning, ty då dessas egare, efter frihetsårens förlopp,
skulle skatta 3 en tredjedels procent af ugnens produktion, bléfve denna skatt
desto tyngre, ju mera de vid masugnens konstruktion och blåsningens drifvande
tillgodogjort sig nyare tiders uppfinningar, och vore i sjelfva verket olidlig,
hvarför ock exempel funnos, att frihetsåren för nya masugnar blifvit gång efter
annan förlängda, emedan tydligt varit, att de icke kunnat bära skatten; men
dylika licenser för vissa personer från afgifter, sorn drabbade andra, voro icke
heller rättvisa och kunde aldrig tagas i beräkning, då fråga om nya verks anläggning
uppstode.
Beträffande derefter hammar skatten, så och ehuru den numera, sedan
densamma år 1843 blifvit bestämd till 1 procent för allt smide, de tre Danne
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 64, litt. C.
moravcrken och frälsesmide! undantagna, och sedan 1846 ett minimum af 4
skeppund' blifvit faststäldt sä väl för hvarje derefter privilegierad härd, sorn för
de äldre, hvilka öfvergingo till oinskränkt smide, vore, med nämnde mindre betydliga
undantag, jemn och lika fördelad efter produktionens belopp, vore denna
skatt likväl långt ifrån att vara en rättvis eller billig afgift, och hade under
den utveckling, handteringen de sista åren undergått, blifvit alltmera ojemn.
-Skatten finge, likasom numera tionden, erläggas antingen in natura pä stapelstadsväg,
eller ock med penningar, efter ett visst årligen af Stats-kontoret,.
Kammar- och Bergs-kollegium faststäldt pris, sorn vore lika för alla stångjernsverk,
utom Dannemora-verken: men sedan den hufvudsakligaste svenska exporten
nu ginge till Stor-brittannien och bestode af så kalladt ståljern eller till stålberedning
egnadt jern. af k\ilkct hvarje stämpel bure. sitt särskilda och oftast
ärligen föränderliga pris — ett förhållande, som äfven i andra länder, synnerligast
Förenta Staterna, egde rum, — sä varierade värdet af det vid olika bruk
tillverkade stångjärnet per skeppund ganska mycket, hvilket naturligtvis gjorde,
att den efter samma pris för alla utgående skatten blefve mycket olika betungande.
Det vöre väl sannt. att den derigenom blefve mindre dryg på det dyrbarare
och mera förädlade jernet, och således kunde anses innebära en sporre
till förbättringars anställande, men då möjligheten dertill vöre långt ifrån att
alltid bero på braksegarens godtycke, utan ofta på omständigheter, hvarpå lian
ej kunde inverka, såsom beskaffenheten af den malm eller det tackjern, hvarpå
han egde eller kunde skaffa sig tillgång, storleken af den vattenkraft, han kunde
kommendera, o. s. v.., så funnes deruti ingen rättvisa, och det vore visserligen
ingenting för skattens bibehållande rekommenderande, att den folie tyngst
på den, sorn minst vore i tillfälle att förkofra sig. A andra sidan vore den
deremot ett högst väsendtligt hinder för handteringens utveckling tili fabriksindustri
i större skala. En sådan kunde svårligen hos oss åstadkommas, utan
genom förhöjning i produktions-kostnaden, åtminstone i vissa fall; ty för alla
bruk, sorn voro grundade på köpeko!, funnes ingen annan utväg att erhålla
större qvantiteter deraf, än genom prisets höjande, och pä mångå ställen torde
det äfven, för att kunna utdrifva större qvantiteter brukseffekter, blifva nödvändigt
att höja de gångbara frakterna. Deremot minskades visserligen administrations-kostnaderne
m. fl. faux frais per skeppund, men det läge i sakens natur,
att med större tillverkning, skulle svårigheten att höja eller bibehålla priset också
blifva större, och i allmänhet, att den inkomst, som med tillverkningens förstorande
kunde vinnas, skulle blifva större på det hela, men mindre för hvarjeskeppund,
i hvilket fall skatten tilltoge i vida större skala än nettobehållningen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har motionären ansett båda
dessa skatter, såväl hammarskatten, som tackjerns-tionden, icke blott ojemna
Stafs- UlsI;ottefs Utlåtande, N:o 64, litt. C'.
oell ©rättvisa,, utan ,ock i,hög grad hindersamma för industriens utveckling.. Dem
ena, bestämd efter den tid ett verk drefves, och den andra efter det belopp,.
sorn dervid producerades,, verkade olika.,, men voro begge- lika olämpliga, och
det skulle icke kunna utfinnas något annat sätt för deras uppbärande, som ej
ganska snart skulle, i följd af förändrade förhållanden, blifva lika orättvist och
lika olämpligt. Det enda rätta vore att beskatta jern-tillverkaren, liksom hvarje
annan industri-idkare, genom bevillning i mån af hans inkomst.
De nämnda skatternas olämplighet vore likväl i ännu flera afseenden i
hög grad anmärkningsvärd. De medförde nemligen för de skattdragande drygare
bördor, än de för Staten beredde inkomster, ökade sjelfva Statsverkets
utgifter och fördyrade ett för all industri behöfligt råämne.
Hytte-egarens måste använda ett så mycket större kapital i sin rörelse,
sorn den årliga tionde-afgiften fordrade, och bruks-egaren måste icke blott ersätta 1
honom detta, utan också ränta derpå för den tid tackjernet möjligen vore osåldt,
efter det skatten blifvit betald, samt vanlig produktions-vinst såväl på denna
del af, hytte-egarens använda kapital, som på den del, som för andra ändamål
blifvit använd; och, om det betingade priset icke medgåfve beräkning af någon
sådan vinst, ränta eller kapital-ersättning,, vore hytte-egarens behållning med [så
mycket mera minskad eller hans förlust med så mycket mera förstorad.. Bruksegaren
åter måste, från den stund han betaldc .tack jern et, bära ränte-förlusten
på hela dess värde och således äfven på den del deraf, som tillkommit genom
hytte-egarens skatt och den ränta och vinst, han derpå måst ersätta denne, till
dess att han använde tackjernet; han måste dertill lägga den summa, han uti
hammarskatt betalade staten, och för hela det på detta sätt använda kapital,
såväl som på det uti sjelfva tillverkningen använda, beräkna ränta, till dess det
lyckats honom att sälja jernet, och han mäste af den köpman, som köpte detr
söka att få icke blott kapital och ränta ersatta, utan ock att på hela det kapital,
han användt, således äfven på det som åtgått för hytte-egarens och hans
egna skatter, fä vanlig produktions-vinst.. Finge han icke den, så vore hans
vinst så mycket mindre än andra producenters, men fänge han den åter, såinginge
denna vinst, såväl som hela det för skatternas betalande nödiga kapital
och ränta derpå, uti priset, pä hvars hela belopp köpmannen måste beräkna
ränta och vanlig köpmanna-vinst, till dess han kunde sälja jernet till konsumenten,
soln då finge ersätta alltsammans, och således icke blott betala skatterna
till staten, utan ock en vanligen ganska lång tids ränta på dem, och dertill
den vinst, som de industri-idkare, hvilka i tillverkningen deltagit, haft på den del
af deras rörelsekapital, sorn varit i och för skatternas betalande användt.. Det vore
väl sannt, att staten kunde under någon del af denna tid hafva förräfttat
de genom nämnde skatter Influtna penningar, eller af dem hafva varit i behof, men
den ränta, staten på detta sätt kunde hafva vunnit, hade icke kunnat uppgå
14
Stats- Utsi; o Hets Utlåtande, N:.o 64, litt. C.
till så stort belopp, sorn den ränta industri-idkaren förlorat; oell för honora såväl
sora konsumenten hade det utan tvifvel varit mindre betungande, om staten
uppburit hvad dess behof kraft genom bevillning eller genom afgifter pä
eu till konsumtion färdig vara, i stället för på ett råämne, som icke förrän
långt efter det skatten blifvit erlagd, kunnat till konsumtion användas.
Dc skatter, genom hvilka jernet fördyrades, blefvo icke heller rena statsinkomster.
Staten vöre sjelf den största konsumenten af jern och då den för
detta måste betala ett af skatterna förhöjdt pris, mäste ock en del af de genom
dem vunna inkomster åter såsom derigenom förhöjda utgifter utgå, utan
att derpå någon slags fördel uppstått. För artilleriets, kavalleriets, flottans oell
gevärsfaktoriets behof; för vapen af alla slag; för lastningsbyggnader och allmänna
arbeten, antingen de af staten bedrefvos eller staten lemnade ett mot
deras total-kostnad svarande bidrag; för genom jcrnets dyrhet förhöjda transportkostnader,
lör nästan allt, som staten bchöfde, eller till hvars kostnader den
bidroge, måste den betala mera, ju högre jernpriserna voro.
Men staten vore tillika det allmännas målsman och borde icke såsom
sådan fördyra ett för ali industri behöfligt råämne. Flere vigtiga industrigrenar
voro grundade på jernets bearbetning, såsom tillverkning aJ* jernmanufaktur,
machinfabriker, plåt- och valsverk m. fl., för hvilka alla jeruets dyrhet
gjorde användningen af ett större kapital i deras rörelse nödvändig, fördyrade
deras produkter och förminskade möjligheten att konkurrera med utländska fabrikanter.
Denna dyrhet måste derföre på dem inverka mycket förlamande.
Jernets användning vöre oek för alla andra industrigrenar nödvändigt; medelbart
eller omedelbart kunde dess bruk icke undvaras, och för alla vor-e derföre
en skatt derpå kännbar. Åkerbruk, skogsskötsel, skeppsbyggeri, varuforsling;
för alla behöfdes betydliga qvantiteter jern och för alla skulle ett billigt
jernpris vara en stor fördel.
Det vore likväl icke blott för industrien, som jernet behöfdes, utan för
hvar och en i hvad samhällsställning som helst
Från det allmännas synpunkt vore ock en nedsättning i jernbeskattningen
uti andra afseenden af vigt. Jernhandteringen sysselsatte icke blott sjelf
ett stort antal arbetare, utan vore tvifvelsutan äfven den, som gifve anledning
till de flesta binäringar, såsom kolning, varuforsling ra, fl.
Jernhandteringen vöre äfven af gammalt vår första export-näring och förtjenade
att vara det allt framgent. På en tid, då man mer och mer klagade
öfver utländsk skuldsättning, då importen alltjemt vore i tilltagande och den nu
betydligaste exporten vore beroende af våra timmerskogars varaktighet och
lätt föränderliga konjunkturer, men ett afbrott deruti skulle lemna oss utan
medel att med annat än silfver liqvidera en stor del af våra förbindelser
till utlandet, tycktes det vara skäl, äfven ur financiel synpunkt, att vidtaga de
jSlats-UtsUottets Ulid t ande, N:o 64, lil t. C.
15
mått och steg, hvarigenom staten kunde bidraga till jernhandteringens lättnad
och förkofran.
De inkomster, som af de särskilda skatterna på jernhalldtcringen tillflöto
Stats-verket, voro icke för detsamma behöflig», dä öfverskotten af Stats-verkets
inkomster ärligen icke obetydligt öfvtrdego de nämnda skatternas hela belopp,
och vida bättre och hittills föga begagnade inkomstkällor funnos, deni man
nu af moraliska skäl ville tillgripa.
Då emedlertid vissa bergslager ännu hade qvar ett privilegium, nemligen
roteringsfriheten, på hvilket de satte värde, och sorn de fruktade skulle dem
fråntagas, om de blefvo befriade från. fiondell, samt derföre genom sina deputerade
vid bruks-societetens sista allmänna sammankomst tillkännagifvit sin önskan,
att de förslag, som hos Kongl. Maid och Rikets Ständer skulle väckas
0111 tiondens upphäfvande icke måtte afse de egentliga tackjerns-bergslagerna,
ansåg sig motionären icke kunna Väcka förslag om en skattclindring, som af
dem, den skulle träffa, icke önskades, ehuru, i motionärens tanke, tiondens allmänna
upphörande vöre önskligt och Sfven för desse bergslager hehöfligt; hvaremot
motionären höll före, att det enda privilegium, som för bruksegare återstode
eller att det icke utan särskild pröfning och Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd
vöre tillåtet att inom 2 mil från förut privilegierad! jernverk anlägga nya
verkstäder, borde, i sammanhang med hammarskattens afskaffande, äfven uppliäfvas.
I följd häraf har alltså motionären föreslagit, att Rikets Ständer för sin
del måtte besluta:
l:o, att tionde-tackjernet skulle från och med innevarande års början upphöra
vid alla hyttor eller masugnar, belägna utom de egentliga tackjerns-bergslagerna,
nemligen Wester-bergslagen, Norbergs, Filipstads, Nora, Lindes,
Ramsbergs, Hjulsjö, Nya Kopparbergs, Hellefors, Grythytte, Carlskoga
och Lekebergs bergslager, med hvilka sålunda uppräknade bergslager
motionären sedermera förklarat sig afse deni, som voro från ordinarie
rotering fria;
2:o, att tionde-tackjernet vid hyttor och masugnar, belägna inom de nämnda
bergslagerna, måtte från samma tid med en tredjedel nedsättas;
3:o, att om någon eller några af nämnde bergslager i underdånighet anmälde
sig hos Kongl. Majit villiga att afstå från sina privilegier, tionde-tackjernet
då måtte för alla inom den bergslagen befintliga hyttor
eller masugnar upphöra från den tid, privilegierna upphäfdes;
4:o. att hvad bär blifvit sagdt om masugnar och hyttor, belägna utom
eller inom de privilegierade bergslagerna, äfven gällde om sådana masugnar
eller hyttor, som hädanefter blefvo anlagda; så att dessa, utom
nämnde bergslager, måtte vara befriade frän fionde-tackjcrnsaf
-
16
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 64, litt. C.
gift, men deremot, så länge hergslagerne förblefvo privilegierade, skulle
inom dem, elter frihetsårens förlopp, underkastas skattläggning enligt
lorfattningarne;
5:o, att hammarskatten och den afgift, som i stället för hammarskatt vid
vissa verk utginge, måtte från och med det nu ingångna smidesåret
fullkomligt afskaffas;
G:o., att den i Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den 27 April 1846
stadgade inskränkning: att ny stångjernshärd, eller annan verkstad för
tackjerns nedsmältande och beredande till smidbart jern eller för stålberedning
eller annan jernföradling, icke utan Kongl. Maj:ts särskilda
Nådiga pröfning och bestämmande finge anläggas pä mindre afstånd
från förut privilegieradt jernverk, (äfvensom frän de ädlare verken)
än 2 mil, mätte upphäfvas; samt
7:o, att den i samma Kongl. Förordning gjorda inskränkning, i afseende
på nya härdars eller andra verkstäders anläggning inom de egentliga
tackjerns-bergslagerna mätte upphäfvas, 0111 och när sådana bergslagers
privilegier i öfrigt upphörde.
Utskottet har utaf Kongl. Bergs-kollegii ofvanomförmälda underdåniga utlåtande,
jemte andra för Utskottet tillgängliga handlingar, inhemtat, att tackjernspriset,
som enligt de fastställda tiondcjerns-taxorna åren 1848—1852, i medeltal
utgjort 6 r:dr 40 sk. per skepp:d, i allmänhet högst obetydligt öfverstigit,
men i fem bergslager understigit kostnaden för tackjernets tillverkning,- såsom
denna kostnad blifvit för de särskilda orterna af bergmästarne ungefärligen uppgifven;
att stångjerns-priset, som enligt de utfärdade hammarskatts-taxorna i medeltal
för åren 1833—1842 uppgått till 16 rulr 26 sk., men under åren 1843
—1852 utgjort endast 14 rulr 44 sk. för skeppundet, dä deremot, jemlikt bergmästarnes
uppgifter, stångjernet, innan det med större eller mindre kostnad blifvit
till»stapelstadsvåg insändt, men med inberäknande af byggnads- och förlägskostnader
jemte krono- och kommunal-utskylder, stått tillverkarne sjelfva till ett
pris, som endast i en bergslag, Öster-dalarne, stadnat vid 14 rulr, men i allmänhet
utgjort omkring 15 r:dr och i en bergslag eller Nora bergslag stigit till 16
rulr 16 sk. skeppundet, hvartill dessutom komme ej mindre en ofta ganska dryg,
1 allmänhet emellan 1 och 2 rulr varierande och för bruk i öster-dalarne ända
till 2 r:dr 32 sk. för hvarje skepp:d uppgående transport-kostnad, än äfven vid
exporten till utrikes 011, tull, tolag, vågpenningar och andra afgifter, utgörande
i Stockholm tillsammans 17 sk. 11 rst. per skeppul. oberäknadt det ej ringa
provisions-beloppet till kommissionären i afs andnings ort en, sä att den skillnad af
10 procent, hvarmed bergsvigten öfverstiger stapelstads-vigten, icke varit tillräcklig
för betäckandet af berörde transport- samt våg- och öfrige dermed förenade
-
S/als- Utskottets Utlåtande, N:o 64, litt C.
17
wade kostnader; att stångjernstillv.erkningen, utom ifrågavarande hammarskatt, är
belagd med exporttull och tolag samt utgör bevillning, äfvensom åtskilliga ganska
dryga kommunala och andra afgifter; samt att, sedan år 1852 tillåtelse
lemnats, att, emot befrielse från belöpande utskylder, nedlägga så väl bruk som
särskilde stångjernsverkstäder eller sä kallade härdar, blifvit intill slutet af år
1853 nedlagde inalles 44 härdar, hvaraf 29 med inskränkt smidesrätt till belopp
af 12,610 skepp al 11 lisp:d, och 15 härdar med oinskränkt smidesrätt; och
då enligt Kongl, Bergs-kollegii berättelse för år 1852 medeltillverkningen för
hvarje härd är 630 skeppa!, skulle således medeltillverkningen för 15 härdar
utgöra 9,450 skeppal och hela det nedlagda smidesbeloppet 22.066 skeppal 11
lisp:d, hvilket belopp dock, enär det är troligt, att tillverkningen vid de nedlagda
härdarne icke före nedläggningen uppgått till det medeltal, som erhållits
genom hela det fria smidets fördelande på antalet fria härdar i hela Riket, skulle
kunna nedsättas till 20,000 skeppa! bergsvigt eller 22,000 skeppa! stapelstadsvigt,
som sålunda skulle utvisa summan af det smide sorn under nämnde tid af
0 7
egarne funnits förenadt med förlust eller åtminstone utan utsigt till vinst,'
Häraf, och af hvad Kongl. Bergs-kollegium i dess ofvanomförmälda underdåniga
utlåtande anfört, visar det sig enligt Utskottets tanke ovedersägligt,
att för närvarande jernhandteringen i allmänhet, om den icke drifves med förlust,
åtminstone lemnar sina idkare en högst ringa behållning, enär de i jernet
ingående råämnen måste afyttras för ett pris, understigande det å samma råämnen
i de särskilde tillverkningsorterne gångbara. Vid sådant förhållande måste
de å'handteringen lagde skatter, som drabba nämnde behållning, kännas betungande
för den enskilde näringsidkaren och menligt inverka på sjelfva näringen.
som dymedelst blifver i saknad af de medel, hvarigenom den annars skulle
kunna vinna den förkofran och utveckling, som är nödig för att kunna uthärda
täflan med den i både godhet och mängd allt mera tilltagande utländska
j erli tillverkningen; och då jernhandteringen, utom det betydliga inflytande den
utöfvar på en stor del af rikets befolkning och en mängd olika industri-grenar
inom landet, bereder den export-artikel, som ända från äldre tider varit rikets
förnämsta och, om också detta nu icke är förhållandet, ånyo, om tillfälle för
dess fria utveckling lemnäs, torde komma att intaga denna plats i den Svenska
exporten, samt denna närings upprätthållande och befrämjande således måste
för staten vara af synnerlig vigt, anser för sin del Utskottet all möjlig lindring
böra densamma i dess nuvarande bekymmersamma belägenhet beredas. Utskottet
finner likväl i detta afseende betänkligt, att på sätt hr (Voern i sin motion
föreslagit, fullkomligt befria tackjerns-tillverkningeri och stångjerns-smidet från
ifrågavarande dem nu åliggande ordinarie skatter, särdeles som statsverket derigenom
skulle gå i mistning af en icke obetydlig inkomst och dessutom ännu
Bih. till R. St. Prot. 1853 § 1854. 4 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 3
18
S/a/s- Utskottets Utlåtande, N:o 64, litt. C.
outredt är huruvida icke en betydligare nedsättning uti berörde skatters närvarande
belopp ensam vore lor det åsyftade ändamålet tillfyllestgörande. Ut
skottet
tillstyrker alltså
1 likets Ständer att ej mindre med bifall till hvad Kongl. Maj:t uti
den Nådiga propositionen föreslagit medgifva, att tionde-tackjerns
skatten
må frän och med år 1855 nedsättas med en tredjedel af
dess nuvarande belopp, än äfven för deras del besluta, att hammarskatten
och den afgift, som vid vissa verk i stället för hammar-skatt
utgår, må från samma tid räknadt, nedsättas till hälften af hvad de
nu utgöra.
Hvarjemte, och hvad beträffar det utaf Riksdagsfullmägtigen Jahan Bergstrom
i hans ofvanberörda motion framställda förslag om nedsättning för bergsmafts-hamrar
i minimibeloppet för beskattningen å oinskränkt smidesrätt, Utskottet,
med hänsigt dels till den lindring, som, derest Rikets Ständer bifalla
den af Utskottet nyss tillstyrkta nedsättning i hammar-skatten, dymedelst skulle
vinnas, dels ock dertill att enligt Utskottets tanke någon anledning icke förefinnes,
att särskildt för bergsmans-hamrar göra ändring i nu allmänt gällande
stadganden rörande minimibeloppet för oinskränkt smidesrätt, hemställer,
att ifrågavarande motion måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 2 Mars 1854.
S/a/s-t 'tskoltets Utlåtande, N:o 64, litt. C.
9
Reservationer:
af herr Bildt, D. G.: »Utan att vilja bestrida det en af landets modernäringar.
jernhandteringen, befinner sig uti en ganska betryckt stalbing och
under fullt erkännande deraf, att det tillhör Statsmagterna att understödja denna
vigtiga näringsgren, har jag likväl ej med min röst kunnat biträda Utskottets
förslag att nedsätta hammarskatten till hälften af hvad den hitintills utgjort,
eller från 7 sk. 2-1 r:st till 3 sk. 7i r:st för hvarje skeppund bergsvigt stångjern.
emedan genom denna åtgärd Stats-vcrket förlorar uti inkomst minst 44,100
r:dr och jernhandteringen ej vinner något, hvarigenom man kan ega förhoppning
att denna näring skulle försättas i det blomstringstillstand, som Utskottet
förmodat.
.Tåg har kommit till denna åsigt genom att noggrant undersöka de omständigheter,
som bestämmma priset på det här i Sverige tillverkade stångjernet
och vid jemförelse!! mellan detta pris celi det som erhålles för detta jern
ä handelsmarknaden.
Af de Utskottet tillgängliga materialier för frågans bedömmandé har jag
härvid hufvudsakligast fästat mig vid det yttrande, som brukssocieteten genom
dess ordförande i ämnet afgifvit. Af detta inkemtas, att tillverkningskostnaden
för ett skeppund s. v. stångjern, tillverkadt i södra Nerike och levereradt i
Stockholm kostar 14 r:dr 16 sk. 8 r:st. På hvad sätt jag erhållit denna siffra
synes af följande ur brtikssocietetens yttrande heintade beräkning öfver kostnaden
för tillverkning af 3,000 skeppund b. v. eller 3,115 skeppund s. v. stångjern
i södra Nerike med dertill åtgående 2,850 skeppund tackjern, tillverkadt i
Nora Bergslag.
20
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 64, litt C.
slitning.
a) Till 2,850 sk:&
t:r kol: kolnings- oell transportkostnad
efter gångbart pris .
Kolens värde derutöfver
6,912 sk:ä! malm: brytnings- och
uppfordrings-kostnad ....
Malmens, värde derutöfver efter
gångbart pris
Transport deraf till hyttan . ..
Rostning och bokning; . . .
Limsten med transport . . .
Hyttearbetarues aflöning .
Hyttelega för 150 dygn . .. .
Förvaltning, redskaps
slagg- och sand-körniug
Tiondetackjérn ......
b) Transport och omkostnader för
2,850 skrä" tackjern från hyttan
till bruket, 9 mil
c); Stångjernet: 4,500 läster kol: kolnings-
och transport-kostnad
Kolens värde derutöfver
Smideslön
Verkets underhåll och diverse
omkostnader
Förvaltning
Förlagsräntor och provisioner .
Frivilliga afgifter: tingsgästning,
bergsfogde-arfvode, pensionei
Hammarskatt
Bevillning
. . .
Lagbeståcnde kommunal-ut sky 1-  der
. . .
d) 3,000 sk:ä[ b. v. stångjern: for
lön
till Örebro, 5 mil . . .
Omkostnader derstädes . . .
Kanal-umgälder
Frakt till Stockh, och vågafgiftei
Summa omkostnader B:ko R3115sk:ä[s.
v.stångjern,levererad på
Stockh, våga 15 rdr 6 sk. 3r. pr sk:ä
Ett sk:ä! bergs-  vigt stångjern.
Rdr
sk.
r:st
R:dr
sk.
r:st
Rrdr
sk.
r:st
3,000
5,100
1
1
—
—
—
—
33
7-1
5,551
32
—
—
—
1
40
9
2,304
1,344
960
240
550
1,000
36
21
15
Q
104
6^
4-1
104
94
,
8
16
333
389
16
32
w
4
20,772
32
6
3,800
—
—
1
12
n
4,500
5,250
4.000
750
1.000
2,000
200
450
300
1
1
24
36
16
12
16
32
3
7
\
2^
•2'/
4
200
1,333
453
666
1.453
18,750
Q
n
A
16
16
32
16
21
7
Q
10
27
2?P'
47,129
16
15
32
z:
—
47,129
16
—
s. v. 15
6
3‘ It
Stals~ Utskottets Utlåtande, Nior 64, litt. C.
Vid denna beräkning har jag observerat, det man upptagit 24 tunnor
kol’ såsom nödvändiga för beredning af 1 skepprd stångjern,, då det likväl är
allmänt kändt att numera högst 18 tunnor härtill användas och kolåtgången
någon gång nedgår ända till 12 tunnor, beroende på olika smidesmethoder;
och har jag derföre minskat kostnaden, under förutsättning ' att endast 18 tunnor
kol användas, med 39 sk., hvarigenom, under antagande att de af brukssocieteten
uppgifna siffrorna äro rigtiga, ett skeppal stångjern levereradt i Stockholm
kommer att kasta efter bergsvigt 14 r:dr 41 sk. 5-6:dels r:st. och efter
stapelstadsvigt 14 r:dr 16 s/c. 8 r:st.
Man skulle kunna anmärka, att jern ifrån andra orter blefve dyrare och
att hammarskaften är drygare på andra ställen, men då bruksegarne sjelfva
valt detta exempel fiir att bevisa nödvändigheten af en skattenedsättning torde
det åtminstone för dem ej vara ofördelaktigt..
Den opartiske granskaren af de särskilda utgiftsposterna, hvilka sammanräknade
utgöra 14 r:dr 16 sk. 8 r:st, skall säkert finna att bland dem, den
nu till 7 sk. 2 2-5:dels r:st uppgående hammarskatten spelar den snart sagdt
obetydligaste rolen af dem alla och att en nedsättning i denna post af 3 sk.
7 l-5:dels rist. ej kan äga något väsendtligt inflytande på sjelfva näringen,
synnerligast om man ihåghommer att en förbättring i smidesmefhoden, som
minskar kolåtgången endast med en tunna af de 18 jag beräknat för hvarje
skepp:d, medför en större minskning i tillverkningspris, än hela den nu föreslagna
skattenedsättningen. Af denna beräkning inhemtas äfven att stångjernsfabrikanten
tillverkar sitt jern till ett pris sorn, när jernet levereras på vågen i
Stockholm eller Götheborg, ej är högre än att han derpå kan räkna en säker
vinst.
Mycket kunde härvid vara att tillägga, serdeles om man ville taga i betraktande
de fördelar, som bruksidkare såsom sådane ega och de skatter som
trycka dem utöfver de. som öfriga fabriksidkare få vidkännas, men detta fordrar
en utredning af ämnet, som den knappa tiden, som Utskottet medgifvit åt
reservationers uppsättande, ej tillåter oeh jag inskränker mig derför till det redan
anförda, under förklarande, att jag för min del ingalunda är obenägen att
lindra skattebördor, der de trycka ojemnt och hårdt eller att efter förmåga söka
medverka till upphjelpande af en för landet vigtig näring, så vida detta sker
på ett sätt som är betryggande i afseende på det härför begagnade medlets
nytta, men då jag anser att jernhandteringen ej kan lyftas genom den föreslagna
skattened ättningen, anser jag det som en pligt att protestera mot ett
sådant försök uti statsekonomien, synnerligast när det är så dyrt som 44,100
r:dr.«
Af hr Montgomery, It. N.■ G., som ansåg hr JVecrns motion 4iafva
bordt i sin helhet bifallas.
22
Sfa/s- Utskottets Utlåtande, A:o 64, litt. C.
Af biskoparae Heurlin och Annerstedt, samt prosten Arosenius.
Af prosten Berlin: -Då jag i Utskottet anmält mig som reservant emot
tillstyrkandet i 8:de punkten, att hammarskatts-jernet eller skatten af stångjernssmidet
skall nedsättas till hälften af nuvarande beloppet, begagnar jag med nöje
tillfället att instämma i hr Bildis reservation emot samma tillstyrkande; men
jag tillåter mig dervid foga en upplysning, sorn icke saknar all betydenhet,
och som derföre torde förtjena Rikets Ständers uppmärksamhet, när målet företages
till afgörande. Efter hvad jag inhemtat från tillförlitligt håll, skall det
vanliga ackordet emellan brukspatronen och smeden vid en stångjernshammare
vara det, att smeden för hvarje skepp:d tackjern om 26 lisprds bergsvigt lemnar
ett skepp:d stångjern om 20 lisprd samma vigt eller bergsvigt, och att han
för hvad som levereras derutöfver, och som oftast gör mer än 2 lisprd på 1
skepprd, erhåller en modererad lösen, sorn stundom beräknas lika med tackjernspriset
och stundom till hälften eller tvåtredjedelar af stängjernspriset. Vid den
fördel, som brukspatronen hemtar af denna öfverleverering eller detta så kallade
»Öfverjerna vill jag ingalunda uppehålla mig, helst detta förhållande synes vara
observeradt i den ofvanstående kostnads-räkningen, der till 3,000 skepprd stångjern
äro antagne att utgå endast 2,850 skepprd tackjern: men desto mera anmärkningsvärdt
förekommer det mig, att ingenstädes i samma kostnadsräkning
finnes det ringaste spår till att man ihågkommit den fördel, som hemtas af de
olika vigterna sorn brukas i bergslagsorten och i stapelstaden, oansedt denna
fördel uppgår till tio procent eller en tiondedel af hvad som utväges från vågen
till export, I)å nemligen brukspatronen för 26 lisprd tackjern erhåller 20 lisprd
stångjern, allt bergsvigt, så motsvarar detta 17 lisprd 12 skålprd viktualievigt,
och då vid utvägningen från Stockholms jernvåg icke lemnäs mer än 16 lisprd
viktualievigt tili 1 skepprd stångjern, så uppkommer deraf en nettobehåilning af
1 lisprd 12 skålprd pä hvarje skepprd. Ehuru man kan här i Stockholm af
hvarje grosshandlare, sorn haft någon befattning med jern-export, erhålla samma
upplysning, eller att t. ex. 1.000 skepprd i kommission omottaget stångjern
gifva vid utvägningen för export 1.100 skepprd. vill jag genom siffror bevisa,
att samma resultat nödvändigt måste uppkomma till följe af de olika tyngderne
för bergsvigten och viktualievigten. Ett skålpund bergsvigt håller nemligen
7,786 st ass, då deremot ett skålpund viktualievigt håller 8,848 ass. Alltså
gifver ett skeppund eller 20 lispund eller 400 skålpund bergsvigt 3,114,496 ass,
och genom att dividera denna summa med 8,848, erhåller man en qvot af 352
k alp: cl eller 17 li;sp:d 12 skålprd viktualievigt. Går man nu tillbaka till det
är den o vannämnde kostnadsräkningen valda exemplet af ett stångjernssmide
A 3,000 skepprd, så uppkommer en förbisedd nettovinst af 300 skepprd stångern,
motsvarande, efter ett pris af 16 rrdr brko pr skepprd, den lilla summan
sf 4,800 rrdr brko. och utgörande omkring tjugo gånger det belopp, som man
Stats-Utskottets Utlåtande, N:e 64, litt. C.
23
föreslagit att borttaga från hammar-skatten, på det att stångjerns-beredningen icke
må alldeles tillintetgöras och således källan till vår betydligaste export-artikel
helt och hållet försina.::
Af herr Waern: »Stats-utskottcts behandling af min motion om tackjernstiondcns
och hammar-skattens af'kallande emot återstående bruks- och bergslagsprivilegiers
upphörande, bär vittne om den samvetsgrannhet och fosterlandskärlek,
som dervid hos Utskottet gjort sig gällande, men emot Utskottets betänksamhet
att blott tillstyrka hälften af hvad jag begärt, måste jag mig reservera.
Genom den föreslagna nedsättningen i skatterna blir utan tvifvel den dryga bördan
mindre tung, tillverknings-kostnaden lägre och bruks- eller hytt-egaren i den
mån en mindre del af hans rörelse-kapital erfordras för liqviderandet af brukets
eller hyttans skatter, satt i tillfälle att använda en större del deraf till förbättringars
införande eller transport-kostnaders underlättande, och således att än
ytterligare nedsätta tillverknings-kostnaden, men om erkännas måste, att på detta
sätt en lättnad vinnes, så är dock behofvet deraf endast limhuldt, icke afhjejpt,
och orättvisan af de öfyerklagade skatterna qvarstår, om än till beloppet minskad,
likväl till sin natur alldeles oförändrad densamma som förut.
Jag ber att i detta afseende fä erinra om Kongl. Bergs-kollegii yttranden
i dess officiella utlåtande öfver denna fråga af den 15 sistlidne Juli. att: «snarare
än någon slags tillökning (såsom vid 1850—1851 års riksdag ifrågasattes)
af skaff andel af all ordinarie beskattning å svenska jernhandteringen borde ifrågakomma,
a. samt att »bergsmän och bruks-egare i allmänhet omöjligen kunde
bära de item ålagde dryga skatterna af alla slag,« hvadan Kongl. Kollegium
tillstyrkte att de »mätte få tillgodonjuta ull den nedsättning i tiondejern.?- och
hammarskatts-utskylderne, som af jernhandteringens närvarande bekymmersamma
ställning påkallades.»
Hvad äter angår de öfverklagade orättvisorna, så förefinnas dessa först
och främst i den ställning, i hvilken de personer, som sysselsätta sig med jernhandteringen
befinna sig emot alla andra fria näringsgrenars idkare, hvilka icke
äro underkastade någon särskild ordinarie beskattning, och sedermera uti den
olika tunga, med hvilken skatterna drabba, jernhandteringens idkare sins emellan,
och sorn. utom den olikhet, som redan vid deras första skattläggning gjordes
emellan hyttor, som hemtade sin malm från frälse, och de som hade sin malm
fångst
på skattegrund, likasom emellan frälsehamrar och hamrar på krono- och
skatte-grund. består dels uti det ringare belopp, hvarmed tiondejernet utgår af
de hyttor, hvilkas tillgång af malm och kol samt vattenkraft medgifvit en högt
uppdrifven dygns-tillverkning, emot andra mindre väl lottade; dels uti den skillnad,
som i detta afseende förefinnes emellan äldre och nyare hyttor, af hvilka
de sednare skatta i förhållande till en. genom alla tekniska hjelpmedel åstadkommen,
hög produktion, de förra deremot till den, sorn vid deras anläggning
24
Stals-Utskottels Utlåtande, N:o 64, litt. C.
utan dessa kunde åstadkommas; dels uti friheten från rotering ‘inom bergslag-,
men roterings utgörande jemte skatterna utom bergslag; dels slutligen uti hammar-skattens
utgående med vida större andel af nettobehållningen för svaga bruk
än för goda, och med mångdubbel tunga för de bruksegare, som genom en förstorad
tillverkning sökt att med mindre behållning per skeppund erhålla en ökad
vinst på det hela.
Orättvisan uti de på jernhandteringen hvilande skatterna är också icke
blott i sig sjelf värd stats-magternas uppmärksamhet, utan förtjenar den ytterligare
såsom menligt inverkande på denna handterings fortgång och utveckling,
derigenom att skatterna, utom under särdeles gynnsamma förhållanden, hårdast
drabba nya hyttor och förstorade stångjerns-tillverkningar.
Emot bifall till min motion hafva inom Stats-utskottet hufvudsakligen
tvenne skäl blifvit anförde, det ena att de namngifna skatterna utgjorde så ringa
belopp per skeppund, att deras afskaffande icke kunde blifva af väsendtlig
nytta för bruksegaren, och det andra att det nu icke är en lämplig tidpunkt
för skattelindringar, men att om likväl sådane skulle göras, brnksegarne icke äro
de, som i främsta rummet förtjena dem.
Det första skälet gäller naturligen mera emot Utskottets förslag än emot
min motion och ännu mera emot Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om tiondens
nedsättning blott med en tredjedel af dess nuvarande belopp, men hammarskattens
oförändrade bibehållande, eller emot endast hammar-skattens nedsättning till
hälften, om man, såsom en annan värd reservant gjort, betraktar en enda af
dessa föreslagna skattenedsättningar för sig och utan samband med de öfriga.
Jemförelsen emellan ett skepp:d stångjerns värde och beloppet pr skeppid
af en föreslagen nedsättning i skatt erbjuder emedlertid icke någon riktig grundval
för omdömet om skattens inverkan och den lättnad dess afskaffande eller
en nedsättning deruti skulle åstadkomma. Det ringa belopp, som uppkommer
0111 man fördelar ett bruks skatter på skeppal af tillverkningen, blir ännu mindre
om man fördelar dem på lisp:d, och uppgå icke till betalbart belopp, om
fördelningen sker på skålp:d. Värdet af tillverkningen kan icke heller angifva
en måttstock för skattens tunga, ty om detta värde icke öfverstiger produktionskostnaden,
så mäste äfven den lägsta skatt blifva tung, då deremot, 0111
ett betydligt öfverskott uppstår, en högre skatt är mindre kännbar. Det enda
rätta är väl att jemföra ett bruks skatter med den nettobehäUning, det
lemnar sin egare. Man måste dervid också ihågkomma att då skatterna äro
en årligen utgående afgift, skulle deras afskaffande sätta bruksegaren i stånd
att utan att derigenom ådraga sig större bördor än förut, på transportens för
bättrande
eller tekniska uppfinningars införande använda en så stor summa, som
det kapital, hvarpå skatterna motsvara den årliga räntan. Efter ett hammarskatt
-
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 64, litt. C.
25
skattspris af 15 r:dr och cn ränteheräkning af 5 procent årligen gör t. ex. den
skattnedsättning, som vid ett bruk med 3,000 skepp:d årligt smide, skulle vinnas
genom hammarskattens afskafEande, 450 r:dr, och det kapital, som bruksegaren,
utan att belasta sin tillverkning med nya bördor, skulle kunna använda
till förbättringar, 9,000 r:dr. Den fråga, af hvars praktiska lösning nyttan
af de omtalade skatternas afskaffande är beroende, är således icke.huruvida den
summa, hvartill de. hvar för sig, per skeppid uppgå, kan kallas stor eller ringa,
utan denna fråga är, i första rummet, huruvida derigenom uppstående lättnad i
utskylder per hytta eller bruk är för bergsmannen eller bruksegaren afsevärd
eller icke, och i andra rummet huruvida', genom ett större kapitals användning
i jernhandteringen, värdefulla resultater för dess fortgång och utveckling kunna
vinnas eller icke.
Hvad åter beträffar det andra skälet, eller att nuvarande tidpunkt icke
skulle vara lämplig för skattelindringar, och att bruksegare icke äro af sådane
mest- i behof, sä tror jag för min del att tidpunkten för skattelindringar icke
är illa vald, då Stats-vcrkets inkomster, under en lång följd af år, visat sig betydligt
öfverskjuta dess utgifter, och att de uppoffringar nuvarande politiska förvecklingar
kunna för svenska folket föranleda, äro en ökad anledning att genom
ali industris underlättande sätta detta folk i tillfälle att, med mera lätthet,
bära sina_bördor. Att jernhandteringen dervid synnerligast bör komma i
fråga, tror jag vara genom Kongl. Bergs-kollegii ofvan anförda utlåtande och
min motion tillfyllest utredt.» ^
Af herr Cassel.
Af Riksdagsfullmägtigen Ola Mänsson från Christianstads län. »Emot Utskottets
förslag att nedsätta hammarskatten till hälften af hvad Kongl. Majit
föreslagit, eller 44,100 r:dr, mäste jag reservera mig. Jag är visserligen ingen
vän af obilliga och dryga skatte-bördor, jag skulle gerna önska, att alla
oriktigt fördelade skatter kunde upphäfvas, för att genom bevillning efter förmögenhet
fyllas. Men enär Kongl. Majit föreslagit och Utskottet tillstyrkt
nedsättning uti tionde-tackjcrnsskatten med en tredjedel, som äfven indirekt
kommer stångjerns-smidet och jernmanufaktur-verken tillgodo; så kan jag för
min del icke tillstyrka någon ytterligare nedsättning förr, än jordbruket vinner
en motsvarande fördel.;! :
Samt af Riksdags-fullmägtigen Pehr Matisson från Westernorrlands län.
Bih. till R. St. Prot. 1853 $ 1854. 4 Sami. 1 Afd. 21 Haft.
4
26
iSfc.' rr‘ *■*"-/« Utlåtande, A:o 64, lill. D.
IN:o 64, lill. D.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Mars 1854, kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning af motion om Aluntiondens upphörande.
(I. A.)
Uti en fran Wällöf!. Borgare-ståndet till Stats-utskottet remitterad motion
har hr V. Cassel anfört, att da al un tillverkningen, som för längre tid tillbaka,
innan, i Ryssland, stora förråder af, för aluns beredning tjenliga, ämnen blifvit
upptäckte, här i landet varit stor och lönande, sedermera jeinnt aftagit likasom
försäljningspriset å alun i samma man nedgått ända till år 1852, då priset pä
kronans försålde afradsalun utgjorde 10 r:dr 30 sk. 4 r:st per tunna, samt
handeln med alun på Ryssland, som vore nästan den enda utrikes afsättningsorten
derför, numera medförde förlust, hvilket ådagalades deraf, att 1853 års
export af alun till Petersburg endast bidragit att öka det äldre derstädes befintliga
lagret, och dertill komme, att redan den 23 Januari 1835, ehuru försäljningsvärdet
å alun då vida öfversteg det nu varande, Kongl. Majit med föranledande
af underdånig framställning frän Rikets Ständer, genom Nådigt bref
till Kongl. Kammar- och Bergs-kollegierne, förordnat, att för alunverken i allmänhet,
utan afseende å deras taxeringsvärde, en half procent af tillverkningen
skulle, såsom den lägsta beskattning, utgå, dä det gängbara medel-försäljningspriset
å alun för året på Stockholms och Götheborgs börser icke uppginge till
16 r:dr för tunnan, men att, då samma pris omvexlade mellan 16 ochl8r:dr,
en procent, och då det stege till öfver 18 r:dr, allt banko, full afrad af hvar
tretionde tunna af tillverkningen skulle till kronan utgöras, hvilken nedsättning,
som skulle beräknas från och med år 1835, komme att fortfara tills vidare och
intilldess Kongl. Majit samt Rikets Ständer, efter de förhållanden, sorn framdeles
kunde sig förete, angående eftergiftens fortfarande eller alunverkens förändrade
beskattning, annorlunda beslutade; funne, med anledning häraf och på det
de få alunverk, sorn, fast mycket inskränkte till sin tillverkning, ännu lunnes
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 64, litt. D.
27
till, icke matie blifva nödsakade äfven upphöra med sitt arbete, hvarigenom
landet skulle ej allenast fä en ny importartikel utan äfven röna en minskning
i sina öfriga statsinkomster af de 2 r:dr per mille af alunverkens taxeringsvärden,
som jemte deras tionde såsom bevillning efter 2:dra artikeln utginge, utom
det att tusendetal till annat arbete nära oduglige personer då komme fattigvården
till last, motionären, som, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, ansåg tiden
nu vara inne för åvägabringande af den, i det åberopade Nådiga brefvet
omförmälda, förändrade beskattningen af alunverken, sig föranlåten föreslå, att
aluntionden måtte ifrån Stats-verkets inkomster utgå och alunverken således från
ali tiondeafgifts erläggande befrias.
Utskottet har af tillgänglige handlingar inhemtat, att aluntillverkningen,
som för närvarande i riket idkas vid 7 alunbruk, under en längre följd af år
varit i ett jemnt aftagande, och att försäljningspriset å kronans afradsalun ifrån
år 1847, då det utgjort 12 r:dr 18 sk. 6 r:st för tunnan, ständigt förminskats
till dess det, vid försäljningen år 1852, icke uppgick till mera än 10 r:dr 30
sk. 4 r:st för en lika qvantitet; och då vid sådant förhållande för gifvet kan
antagas, att denna näring befinner sig i en särdeles betryckt belägenhet, som
icke kan tillskrifvas endast tillfälliga konjunkturs-förhållanden, samt alunverken
dessutom, jemlikt 24, 76 och 77 §§ i nu gällande Bevillnings-förordning, äro, i
likhet med fabriker å landet, beskattade så väl för den till verken hörande fasta
egendomen som för sjelfva näringen, får, med afseende tillika å det såsom statsinkomst
obetydliga beloppet, hvartill aluntionden uppgår, Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer må för deras del besluta, att aluntionden bör,
från och med år 1855, upphöra och denna titel således från Statsverkets
inkomster för framtiden uteslutas.
Stockholm den 2 Mars 1854.
Reservation:
af biskop Annerstedt.
as
Stats-Utskotteta Utlåtande> N:o 64, litt, E.
N:o 64, lill. K.
Ank. till Exp-Utsk. den 7 Mars 1854, kl. 11 f. m.
Ullätande i anledning af motioner om Mantalspenningar nes upphörande.
• ' (I. A.)
Till Utskottet hafva blifvit remitterade två motioner, en från Wällofl.
Borgare-ståndet, af hr L. Henschen och en från Hedervärda Bonde-ståndet
af riksdagsfullmäktige!! Bengt Gudmundsson från Hallands län, med hvilken riksdagsfullmäktigen
David Andersson frän samma län sig förenat; varande i dessa
motioner föreslaget, att, dä mantalspenningarne särdeles hardt drabbade de
fattigaste klasserna i samhället samt den invecklade uppbörden, kontrollen och
redovisningen af denna skatt medförde olägenheter, som betydligt minskade behållningen
deraf, och härtill komme, att statens öfriga inkomster fullt motsvarade
statsbehofven, mantalspenningarne måtte, från och med år 1855, upphöra.
Som, enligt Utskottets tanka, omförmälda skatt, utgörande högst 12 sk.
för hvarje mantalsskrifven person, icke kan för flertalet af de skattskyldige anses
betungande, men det deremot för Stats-verket skulle vara ganska kännbart
att gå i mistning af hela den betydliga, i Kongl. Majrts Nådiga proposition om
Stats-verkets tillstånd och behof, till 300,000 r:dr beräknade, årliga inkomst,
som genom mantalspenningarne erhålles, anser Utskottet
ifrågavarande motioner icke böra i hela sin vidd bifallas;
Hvaremot och då det å andra sidan icke lärer kunna nekas, att denna
skatt, oaktadt sin obetydlighet, måste vara tryckande för de folkklasser, hvilka
finna sin bergning endast i tillfällig arbetsförtjenst, samt dessutom vid det förhållande,
att afkortning å mantalspenningarne hufvudsakligen ifrågakommer för
nämnde folkklasser, och att genom dessas oftare flyttning från en ort till annan:
besvär, omgång och skriftvexling för skatternas indrifvande tillskyndas vederbö
-
