# ID: svediakorp-gov2260
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 119,166
# sentences: 3,004
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
sålman imMöåaaaiJS
PROTOKOLL
VID
Lagtima Kiksdagen 1 Stockholm
Åren »eli 1854.
TREDJE SAMIilJltKEM.
Konstitutions-Utskottets Memorial^ Utlåtanden och Betänkanden.
Konstitutions-Vtskottets Memorial, N:o 1,
Mj© 1.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Dec. 18S3, kl. 2 e. m.
Memorial lill Rikets Sländer, om arj.boden Jör Konstitutions-UtskoG
tets Kansli.
I likhet med hvad vid förutgångne Riksdagar skett, har Konstitutions-Utskottet
au, vid tillsättande af dess Kansli, funnit för göromålens skyndsamma gång nödigt, att,
utom den i Riksdags-Ordningen för Utskottet bestämda personal af en Sekreterare och
en Kanslist, antaga en Notarie och en Kanslist; och får, i anledning af 24 §. 1 mom.
Riksdags-Ordningen, Utskottet hos Riks-Sländen vördsamt anhålla, att arfvoden åt dessa
tjenstemän, efter de allmänna grunder, som för Kanslibetjeningens vid Riksdagen aflöning
komma att tillämpas, måtte beviljas.
Stockholm den 5 December 1853.
På Högvörd. Preste-Ståndets vägnar:
J. A. Butsch.
På Hederv. Ronde-Ståndets vägnar:
And. Andersson.
Joh. Aug. Södergren.
På Höglofl. Ridd. och Adelns vägnar:
G. Lagerbjelke.
På Vällofl. Rorgare-Ståndets vägnar:
F. A. Rinman. * ,
tik. till R. St. Prof. 1833 <Jt 1834. 3 Sami. 1 Baft.
1
2
Konstitutions-Utskoltets Memorial, N:o S.
%io ?.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Jan. 1834, kl. n f. ro,
Memorial till Rikets Ständer, angående det från sistjdrjlutna Riksdag
hvilande förslag lill ändringar i Grundlagarna.
r
Enär det i 59 §. af Riksdagsbeslutet den 4 Seplember 1851 omförmälde, till
grundlagsenlig behandling vid innevarande Riksdag hvilande förslag till åtskillige ändringar
i Riksdags-Ordningen, Regerings-Formen, Successions-Ordningen och TryckfrihetsFörordningen,
sorn afser National-rejpresentationens ombildning, framsläldt i förra Konslitulions-Utskoltets
Memorial N:ris 7 och 10, utgör ett belt för sig af större omfattning
och är af den beskaffenhet, att på dess antagande eller förkastande pröfningen af
de liesta bland öfriga, jemnlikt 60 §. i ofvanåberopade Riksdagsbeslut, jemväl hvilande
grundlagsändringsförslag beror, har Konstitutions-Utskottet ansett sig böra, i likhet med
hvad i sådane läll vid föregående Riksdagar blifvit iakttaget, förstnämnde förslag till
Rikets Ständers afgörande härhos serskildt öfverlemna.
I anseende dertill, att förslaget afser dels förändring och dels upphäfvande af
ett större antal paragrafer i Riksdags-Ordningen och Regerings-Formen samt ändring i
paragrafernas numerföljd, hafva, till beredande af lättare öfversigt och jemnförelse
vid förslagets granskning, bägge dessa Grundlagar blifvit till hela deras nu gällande
och deras föreslagna text, dessa texter i bredd med hvarandra, anförda; hvilket jemväl
är iakttaget mea de delar af Successions-Ordningen och T ryck fri h e ts-Fö ro rd n i ri gen, i
hvilka någon redaktionsförändring är föreslagen.
Stockholm don 3 Januarii 1854.
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
3
Förslag*
till åtskilliga ändringar i Grundlag arne,
af Rikets Ständer, enligt 30 §. i Riksdagsbeslutet den 4 September
1831, antaget att hvila till nästföljande Riksdag.
fUkMlags-Orcining-eii.
(Nuvarande lydelse, hvaruti med finare kursiv stil
äro utmärkta de delar, hvilka blifvit föreslagna
att andras eller uteslutas.)
(Ingressen.)
— — — — den Riksdagsordning, som
till följe af ss §. i Regerings-Formen —
— — — härefter foijer:
öfriga i dess ss §. uppnämnda Grundlagar
— — — och ordalydelse:
Riksens Ständer äro Svenska Folkets
Representanter, och kunna, i utöfningen
af deras Riksdagsmanna-befaltning,
icke bindas af andra föreskrifter, än Rikets
Grundlagar.
(Föreslagna ändringar eller tillägg, utmärkta med
gröfre kursiv stil.
(Ingressen.)
— — — — den Riksdags- Ordning, som
till följe af 77 §. i Regerings-Formen —
härefter följer:
öfriga i dess 77 §. uppnämnda Grundlagar
och ordalydelse:
Riksens Ständer äro Svenska Folkets
Representanter, och kunna, i utöfningen
af deras Riksdagsmanna-befattning,
icke bindas af andra föreskrifter, än Rikets
Grundlagar.
4
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Rikstjqgs-Ordn.
§. 2.
Riksens Ständer skola, i kraft,af
Rikets antagna Regerings-Form, hvart
tredje år sammankomma. Uti hvarje Riksdags-Beslut
bestämme Riksens Ständer
dagen, då de, lill följe häraf, åter sammanträda,
samt intage deruti uttrycklig
Riksdagskallelse, med nödiga föreskrifter
i afseende på Riksdagsmannavalen. Ronungen
vare dock obelaget, alt Riksens Ständer
derförinnan till Urtima Riksdag kalla.
§. 3.
Riksdagarne skola hållas uti Rikets
Hufvudstad, utom vid de tillfällen, då fiendens
framträngande, eller pest, eller andra
lika vigtiga hinder göra det omöjligt
eller för Riksens Ständers frihet och säkerhet
vådligt. Konungen utsätte då, i
samråd med Riksens Ständers Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-Contoret, en
annan ort, der Riksens Ständer böra samlas,
och kalle dem dit till den lid, de
sjelfve förut bestämt, eller, vid Urtima
Riksdagar, till den tid, som Konungen
påbjuder.
I händelse Konungen, efter företagen
resa, utöfver Tolf månader ur Riket blifver,
sammankalle Siats-Rådet, genom öppet
Påbud, Riksens Ständer lill Allmän
Riksdag, och läte kallelsen, inom Femton
dagar efter berörde tids förlopp uti Hufvudstadens
Kyrkor, samt skyndsamligen
i de öfriga delar af Riket, kungöra.
§• 2.
Riksens Ständer skola, i kraft af
Rikets antagna Regerings-Form, hvart
tredje år sammankomma. Uti hvarje Riksdags-Beslut
bestämme Riksens Ständer
dagen, då de, lill följe häraf, åter sammanträda,
samt intage deruti uttrycklig
Riksdagskallelse, med nödiga föreskrifter
i afseende på Riksdagsmannavalen. Konungen
vare dock obelaget, att Riksens Slän/
der derförinnan till Urtima Riksdag kalla.
§. 3.
Riksdagarne skola hållas uti Rikets
Hufvudstad, utom vid de tillfällen, då fiendens
framträngande, eller pest, eller andra
lika vigtiga hinder göra det omöjligt
eller för Riksens Ständers frihet och säkerhet
vådligt. Konungen utsätte då, i
samråd med Riksens Ständers Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-Contoret, en
annan ort, der Riksens Ständer bora samlas,
och kalle dem dit till den tid, de
sjelfve förut bestämt, eller, vid Urtima
Riksdagar, till den tid, som Konungen
påbjuder.
I händelse Konungen, efter företagen
resa, utöfver Tolf månader ur Riket blifver,
sammankalle Stals-Rådet, genom öppet
Påbud, Riksens Ständer till Allmän
Riksdag, och late kallelsen, inom Femton
dagar efter berörde tids förlopp uti Hufvudstadens
Kyrkor, samt skyndsamligen
i de öfriga delar af Riket, kungöra.
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
5
§• 5-
Lag samma vare, om en Konungs
sjuklighet fortfar, af den beskaffenhet,
att Han längre tid än Tolf månader med
Regeringsärendena Sig icke befattat.
§• 6.
Då Konung dör och Thronföljaren
ännu omyndig är, utförde Siats-Rådet, i
den omyndige Konungens namn, kallelse
å Riksens Ständer, hvilken kallelse, inom
Femton dagar efter Konungens död, skall
i Hufvudstadens Kyrkor och sedan vidare
i Riket kungöras.
§ 7.
Skulle den olyckliga händelse inträffa,
att den Konunga-Alt,' hvilken arfsrätten
till Riket varit uppdragen, på manliga
sidan utginge, kalle likaledes StatsRådet,
inom den här ofvan stadgade tid
efter den sista Konungens död, Riksens
Ständer till allmän Riksdag.
§. 8.
Uti de 'i 4 och 5 §§. upptagna fall,
äfvensom vid- inträffande minderårighet,
eller vid val lil! Konung eller Thronföljare,
anvises de Främmande Sändebuden
och deras Medfölje någon, minst Tio mil
från Riksdagsorten belägen vistelseort;
och må de ej återkomma, ej eller utländske
Sändebud i Landet inlåtas, förr
än Riksens Ständer i de tvänne först åberopade
händelser om Riksstyrelsen förordnat,
i den tredje utsett den omyndige
Konungens Förmyndare, eller i de båda
sista utkorat ett nytt Konungahus, samt,
§• 5-
Lag samma vare, om en Konungs
sjuklighet fortfar, af den beskaffenhet,
alt Han längre tid än Tolf månader med
Regeringsärendena Sig icke befattat.
§. G.
Då Konnng dör och Thronföljaren
ännu omyndig är, utförde Stats-Rådet, i
den omyndige Konungens namn, kallelse
å Riksens Ständer, hvilken kallelse, inom
Femton dagar efter Konungens död, skall
i Hufvudstadens Kyrkor och sedan vidare
i Riket kungöras.
§• ?•
Skulle den olyckliga händelse inträffa,
alt den Konunga-Ätt, hvilken arfsrätten
till Riket varit uppdragen, på manliga
sidan utginge, kalle likaledes StatsRådet,
inom den här ofvan stadgade tid
efter den sista Konungens död, Riksens
Ständer till allmän Riksdag.
Uti de i 4 och 5 §§. upptagna fall,
äfvensom vid inträffande minderårighet,
eller vid val till Konung eller Thronföljare,
anvises de Främmande Sändebuden
och deras Medfölje någon, minst Tio mil
från Riksdagsorten belägen vistelseort;
och må de ej återkomma, ej eller utländske
Sändebud i Landet inlåtas, förr
än Riksens Ständer i de tvänne först åberopade
händelser om Riksstyrelsen förordnat,
i den tredje utsett den omyndige
Konungens Förmyndare, eller i de båda
sista utkorat ett nytt Konungahus, samt,
6
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
då Thronen ledig är, stadgat, huru Styrelsen
föras må, intilldess densamma af
den valde Konungen kan emottagas.
§• 9-
I de fall, då Konungen eller StatsRådet
sammankallar Riksens Ständer, fastställes
tiden till Riksdagens begynnelse
efter Tretionde och inom Femtionde dagen
fran den, då kallelsen blifvit i Hufvudstadens
Kyrkor kungjord.
§. 10.
Om, emot förmodan, i de fall föregående
4, 6 och 7 §§. utsätta, Riksens
Ständer ej genast sammankallas, åligge det
ovilkorligen Kiddarhus-Direktionen, DomCapitlen
i Riket, Magistraten i Hufvudstaden,
samt Landshöfdingarne, i Länen,
alt, genom offentliga kungöranden ifrån
Predikstolarne, underrättelse härom låta
meddela, på det Riksens Ständer må sammankomma,
alt deras samt Rikets rätt
iakttaga och skydda. Sådan Riksdag öppnes
å femtionde dagen efter den, då SiatsRådet
sist bort kallelse dertill i hufvudstadens
Kyrkor låta kungöra.
§. 11.
l:o. Med de i andra §. omföl mälda
föreskrifter förstås bestämmandet af
skyldigheten för vederbörande Corporationer
eller Embetsman, att, utan vidare påminnelse
och utan annan anledning, än
vid Lagtima Riksdag, sista RiksdagsBeslutet,
och vid Urtima Riksdag, sjelfva
kallelsen, besörja, det valen till Riksdagsmän,
der sådana val ega rum, i laglig
ordning och, vid ansvar, med all skynd
-
då Thronen ledig är, stadgat, huru Styrelsen
förås må, intilldess densamma af
den valde Konungen kan emottagas.
§. 9.
I de fall, dä Konungen eller StatsRådet
sammankallar Riksens Ständer, fastställes
tiden till Riksdagens begynnelse
efter Tretionde och inom Femtionde dagen
från den, då kallelsen blifvit i Hufvudstadens
Kyrkor kungjord.
-§. 10.
Om, emot förmodan, i de fall föregående
4, G och 7 §§. utsätta, Riksens
Ständer ej genast sammankallas, åligge det
ovilkorligen Riddarhus-Direktionen, DomCapitlen
i Riket, Magistraten i Hufvudstaden,
samt Landshöfdingarne i Länen,
att, genom offentliga kungöranden ifrån
Predikstolarne, underrättelse härom låta
meddela, på det Riksens Ständer må sammankomma,
att deras samt Rikets rätt
iakttaga och skydda. Sådan Rjksdag öppnes
å femtionde dagen efter den, då StatsRådet
sist bort kallelse dertill i Hufvudstadens
Kyrkor låta kungöra.
§.11.
i:o. Med de i 2 §. omföfmälda
föreskrifter förstås bestämmandet af skyldigheten
för vederhörande Corporalione'r
eller Embetsman, alt, utan vidare påminnelse
och utan annan anledning, än, vid
lagtima Riksdag, sista Riksdags-beslutef,
oqh, vid urtima Riksdag, sjelfva kallelsen,
besörja, det valen till Riksdagsmän
i laglig ordning och, vid ansvar, med
all skyndsamhet verkställasj tillhörande
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
7
samhet verkställas; tillhörande det DomCapitlen,
att för Presterskapets Hufvudstadens
Magistrat, att för dervarande Borgerskapet,
samt Landshöfding arne hvar i
sitt Län, alt för de öfriga Städernas Borgerskap
och Menige Allmogen om sådana
Valförrättningar, å Emhetes vägnar, föranstalta,
med särskild föreskrift från Landshöfdingarne,
att samma dag, då i Kyrkorna
Riksdagskallelsen kungöres, skall
Socknestämma lill nästföljande Söndag,
för Elektorsval af Allmogen, utlysas.
Skulle uti en eller flera Kyrkor af ett
Pastorat Gudstjenst saknas å den Söndag,
då Kungörelsen borde uppläsas, åligge
det Presterskapet, att genast genom
kronobetjente i Pastoratet besörja,
det nästa dag ett exemplar af Kungörelsen
skyndsamt cirkulerar från by lill by,
uti sådana Församlingar eller Cape!I-lag,
med förständigande, ali deras Ledamöter
hafva att nästföljande Söndag' sig vid
Moderkyrkan infinna till Elektorsval, i
händelse Gudstjenst icke samma Söndag
bör hållas i egen kyrka, då valet derstädes
må för Socknen eller Capell-lagel
förrättas. I de Härader, der Domhafvanden
är af Frälsestånd, förordnes af HofRälterna
Ofrälse Valförrättare för BondeStåndet.
2:o. Om liden för de Riksdagar,
till hvilka Konungen Ständerna kallar,
lärer Konungen i Nåder IIof-Rätterna förständiga.
Om tiden åter för sådana Riksdagar,
till hvilka Stals-Rrådet, eller ock,
enligt Regerings-Formens 93 de i densamma
nämnde vederbörande kalla, åligge
det dem att Hof-Rälterna underrätta.
det vederbörande valförrättare att om
sådana valförrättningar, å embetets vägnar,
föranstalta, med serskild föreskrift
från Landsböfdingarne, att samma dag,
då i Kyrkorna riksdagskallelsen kungöres,
skall socknestämma till nästföljande
Söndag, för elektorsval af Allmogen, utlysas.
Skulle uli en eller flera Kyrkor
af ett Pastorat Gudstjenst saknas å den
Söndag, då Kungörelsen borde uppläsas,
åligge det Presterskapet, att genast genom
Kronobetjente i Pastoratet besörja,
det nästa dag ett exemplar af Kungörelsen
skyndsamt cirkulerar från by till
by, uti sådana Församlingar eller Capell-lag,
med förständigande, alt deras
Ledamöter hafva alt nästföljande Söndag
sig vid Moderkyrkan infinna till Elektorsval,
i händelse Gudstjenst icke samma
Söndag hör hållas i egen Kyrka, då valet
derstädes må för Socknen eller Capell-laget
förrättas. I de Härader, der
Domhafvanden är af frälsestånd, förordnes
af Hof-Rälterna Ofrälse valförrättare
för Bonde-Ståndet.
2:o. Om tiden för de Riksdagar,
till hvilka Konungen Ständerna kallar, lärer
Konnngen i Nåder Hof-Rätterna förständiga.
Om tiden åter för sådana Riksdagar,
till. hvilka Stals-Rädet, eller ock,
enligt Regerings-Formens 8y §. de i
densamma nämnde vederbörande kalla, åligge
det dem att Hof-Rälterna underrätta.
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
t
§• 12-
Ridderskapet och Adeln infinner sig
till Riksdag och representeras enligt Riddarhus-Ordningen,
hvilken, lika som öfriga
Stånds-Ordningar, bör vara i öfverensstämmelse
med Grundlagarne författad.
§• 13.
l:o. Jemte Ärkebiskopen, Riskoparne
och Pastor Primarius i Stockholm, hvilka
«/ Konungen till Riksdagen kallas, välja
§. 12.
l:o. Riksdagsmän för de å Riddarhuset
introducerade aller utses genom
val, distriktvis, af dem, hvilka
dertill berättigade äro, efter den Riddarhus-Ordning,
som i enlighet med
denna Grundlag upprättas.
2:o. De egare och fideikommissinnehajvaré
af i mantal salt jord, hvilka
till ojrälse stånd höra, men på grund
af Kongl, fullmakt innehafva eller förut
innehaft tjenst å Rikets stat, väljen
likaledes inom sig, distriktms, riksdagsmän.
3:o. De riksdagsmän, sorn, enligt
ofvanstående i:sta och 2:dra momenter,
valde äro, utgöra, vid Riksdag,
Ridderskapet och Adeln, och skola
till antal vara sjuliofem, bland hvilka
sextio väljas af dem, som enligt 1 :sta
momentet, och femton af dem, som enligt
2:dra momentet valrätt ega.
4:o. Valen förrättas i enlighet
med Riddar hus-Ordningen, hvilken, för
att bindande kraft ega, af Ridderskapet
och Adeln anlagen och af Konungen
gillad och fastställd vara bör. Ej
må uti denna eller någon af de i i3,
14 och i5 §§. nämnda Stånds-Ordningar
ändring annorledes f öretagas kunna,
än till följd af vederbör unde RiksSlånds
derom under Ivänne Riksdagar
å rad fattade lika lydande beslut, del
Konungen godkänt.
§. 13.
l:o. Prester, sorn i Kyrkans tjenst
ordinarie beställning innehafva, väljen
inom sig, distriklvis, riksdagsmän.
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
9
hvarje Stift, på sätt dess Presterskap inom
sig öfverenskommer, följande antal Fullmäktige,
nemligen, Kyrkoherdar: Upsala
Stift Fem, Stockholms Stad Teå, Linköpings
Stift Fem, Skara Fyra, Strengnäs Fyra,
Westerås Fem, Wexiö Tre, Lunds Fyra,
Götheborgs Tre, Calmar Tea, Carlstads
Två, Hernösands Tre och Gottlands Två.
Cömministrarne uti hvarje Stift, äfvensom
Comministrarne i Stockholm, vare berättigade,
om de del åstunda, alt, inom sig, välja
en Fullmäktig.
2:o Universiteten i Upsala och Lund
skola, genom deras samtliga Professorer och
Adjunkter, ordinarie eller extra ordinarie,
samt Docenter, Akademiernas Räntmästare
och Sekreterare, jemte alla öfrige Akademiska
Tjenstemän, som, i och för sina befattningar,
äga presterlig befordringsrätt,
utse, till Riksdagsmän i Preste-Ståndet,
hvar ider a minst en Professor från de verldsliga
Fakulteterna, dock med rättighet att
ställa Två sådana Fullmäktige. Likaledes
må af Wetenskaps-Akademien Tvänne 0-  frä/se Civile Ledamöter väljas till Fullmäktige
i nämnda Stånd, dock utan rätt till
Riksdag-smanna-underk ali.
§• **•
l:o. Hufvudstaden Stockholm välje Tio
Riksdagsmän, hvaraf Tre Magistratspersoner,
Två Grosshandlare, En Fabrikör,En Minuthandlare
och Tre af Embeten och Handlverkerier.
Valen förrättes af Femtio Elektorer,
utsedde ibland Borgerskapet, efter lika
klassifikation, som Stadens Femtio Äldste.
Desse Elektorer välje hvar för sig Riksdagsmän
inom sin Klass, men alle samfäldt Fullmäktige
af Magistraten. För att blifva Elektor
af Borgerskapet eller Riksdagsman för
Bih. till R. St. Prot. 18S3 & 1854. 1 ,
2:o. De vid offentliga läroverken
anställde ordinarie lärare, hvilka Jör
sina befattningar presterlig befordringsrätt
åtnjuta', ordinarie och exlra-ordinarie
Professorer, Adjunkter och Docenter
vid Universiteterna, Räntmästare
och Sekreterare derstädes samt de bland
Universitelernas öfriga tjenstemän, sorn
presterlig befordringsrätt för sina befattningar
innehafva: äfvensom de ledamöter
af Svenska, Felenskaps- sami
Vitterhets-, Historie- och AnliqvitelsAkademierna,
hvilka icke på annan
grund valrätt ega, väljen likaledes inom
sig, distriktvis, riksdagsmän.
3:o. De riksdagsmän, som enligt
ofvanstående r.sla och aldra momenter
valde äro, utgöra, vid riksdag, PrdsleS
tande t, och skola lill antal vara sjutiofem,
bland hvilka sextio väljas af
dem, som enligt r.sla momentet, och
femton af dem, sorn enligt a: dr a momentet
valrätt ega.
4:o. Valen förrättas i enlighet med
den ordning, som af Ståndet antagen
och af Konungen gillad och fastställd är.
§• 14-
l:o. Idkare af borgerlig näring,
såsom handel, fabrik, handtverk eller
annat lill borgerliga näringar räknadt
yrke; egare och fideikommiss-innehafvare
af hus eller tomt i stad eller köping;
egare och fideikommiss-innehafvare
af bergsbruk, samt magislratspersoner
i städerna väljen inom sig, distriklvis,
riksdagsmän. Dessa riksdagsmän
utgöra, vid riksdag, Borgare-Ståndet,
och skola till antal vara sjuliofem.
1 Haft. 2
■jO Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
Stockholm, fordras, att hafva varit irenne är
Borgare derstädes, alt en Grosshandlare beta'
lar minst Tjugu Riksdaler, en Fabrikör eller
Minuthandlare Tio Riksdaler och en Handtverkare
Fem Riksdaler till Staden i ärlig a
utskylder.
2:o. De öfriga Rikets Städer lige
jemväl att sända Fullmäktige af Stadens
Borgare eller Magistratspersoner. Götheborg
sände Tre egna Fullmäktige; Städerna
af Första Klassen hvardera Två; de af
Andra Klassen, med rätt alt ställa Två,
hvardera minst En; och Städerna af Tredje
Klassen hvardera en Fullmäktig. Städerna
af de öfriga Klasserna äga att sända hvardera
En Fullmäktig; dock med rättighet
att förena sig, Två, högst Tre, örn en person,
hvilken likväl måste vara till Riksdagsman
vald för en af dessa Städer, dar
han sjelf Magistratsperson eller Borgare
är. Riksdagsfullmäktig för Stad af Tredje
Klassen må jemväl kunna tillika antaga
Fullmakt för en annan Stad af lägre Klass.
3:o. Valen skola ske •inför Magistraten
efter det å hvarje ort hittills öfliga
valsätt, deruti likväl ändring kan äga rum,
enär antingen någon Stads samtlige valberättigade
Innevånare, eller ock en eller
flere klasser bland dem, hos Konungen anhålla
om fastställande af ny Valordning
för Staden, och Konungen, efter veder hörandes
hörande, finner skäl att dertill samtycka.
Då valen förrättas af Borgerskapet
samfäldt och icke af Elektorer, beräknas
rösterna efter hvad hvar och en af de
väljande till Staden skattar. Annorlunda,
än genom ordentlig omröstning med slutna
sedlar af B or g ers kap et eller af dess utsedde
Elektorer, må Riks dags-Fullmäktig icke
kallas.
2:o. Falen förrättas inför veder,
,börande Magistrater i enlighet med den
ordning, sorn af Ståndet antagen och
af Honungen gillad och fastställd är.
Den, sorn enligt tr.e eller i3:e §. valrätt
eger, vare ej berättigad att uti val,
pä grund af denna §., laga del.
Förslag till ändring, i Grundlag. •— Riksdags-Ordn
4:o. Ingen må fur Städerna till
Riksdagsman utses, som icke minst tre är
före den dag, hvartill Riksdagen blifvit
pålyst, valdt Magistratsperson eller Borgare
i Staden; och beruknas denna tid frän
Tjenste- eller Borgare-edens afläggande,
5:o. Fjerdepartsegare i Fahlu Bergslag
äga att inom sig till Riksdagsman i
Borgare-Ståndet utse En Fullmäktig, som
icke till annat Riks-Stånd hörer och ej någon
beställning i Rikets tjenst innehafver.
Valel verkställes pä öfligt sätt inför Magistraten
i Fahlun, och rösterna beräknas
efter Fjerdeparts Grufvedelarne. Ingen
vare härvid valbar, som icke i nämnde
Bergslag varit Fjerdepartsegare minst tre
år före den dag, hvartill Riksdagen blifvit
pålyst, och är inom Länet bosatt.
6:0. Utom Fahlu Bergslag, äge ock
de öfriga Bergsbruken, hvarunder inbegripas
alla af Styrelsen öfver Bergverken privilegierade
Inrättningar, lill förädling af
Mineral-rikets produkter, att, inom sig, lill
Borgare-Slåndet utse Fem Fullmäktige, som
ej till annat Riks-Stånd höra, och ej någon
beställning i Rikets tjenst innehafva, och
hvarvid, med förbehåll af den, i 18. §.,
alla Christna Tros föro andter tillerkända
valrätt, i Öfrigt ingen må välja, om han
ej valbar är. Med valen förhålles sålunda,
att Styrelsen öfver Bergverken bör, när
Riksdag inträffar, uppgöra grunderna för
denna representations-rätl, efter värdet af
förra årets tillverkning, beräknadt, för
jerntillverkningen, efter det för Hammarskattsjernet
årligen bestämda pris, och, för
annan tillverkning, efter det medelpris,
hvartill Kongl. Majit och Kronan försäljer
den deraf in natura utgående tionde
eller skatt, samt, i fall någon af dessa förädlingar
icke skulle kunna hänföras lill nå
-
12
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdag»-Ord».
goldera värdet, efter det i Hufvudstäden
allmänt gångbara pris. Sedan summan af
alla tillverkning arnes sammanräknade värden
härigenom blifvit utrönt, samt huru
stort värde, i följd deraf, svarar emot en
Fullmäktig, fördeles Bergsbruken i Fem
valdistrikt, afpassacle efter orternas lägen,
och så, att, i det närmaste, ett på tillverkningsvärdet
grundadt, mot en Fullmäktig
svarande, röstetal må inom hvarje valdistrikt
finnas. Valen skola ske inför den
Magistrat inom val-distriktet, som Styrelsen
öfver Bergverken, genom Konungens
Befallningshafvande i Länet, derom anmodar,
och å den dag, som för hvarje valdistrikt,
af samma Styrelse, härtill utsättes
och, genom dess försorg, inom distriktet
allmänneligen kung öres; Börande Styrelsem,
tidigt före valet, låta tillställa den
inom hvarje distrikt v al förr ättande Magistraten
behörig längd öfver alla inom distriktet
valberältigade, samt hvai's och ens
röstetal, utfördt i Biksdaler, efter tillverkningsvärdet:
Och må ingen å denna längd
upptagas, som icke, minst tre år före den
dag, då Bikscns Ständer, enligt Riksdagskallelsen,
skola sammanträda, varit Bruksägare
i Riket, eller der idkat annan sådan
näring, som hörer till förädlingen af Mineral-rikets
produkter. De väljande, som,
genom förenämnde Kungörelse, till valförrättningen
kallas, afgifve sina röster, efter
Riksdalertalet af deras tillvcrkningssummor,
antingen personligen, eller medelst befullmäktigade
Ombud, men alltid med slutna
sedlar, så beskaffade, som i 71 §. stadgas:
Och röste hvarje väljande blott på En i
distriktets vallängd uppförd Petron, hvadan
ock denna längd bör, före valet, till de
väljande^ efterrättelse uppläsas.
Förtlag Ull tUiirwg. «' Grundlag. — Rikjdags-Ordn.
13
§• l5-
Allmogen i hvart Härad, välje inom
sig efter hemmantalet, till Riksdagsman af
Bonde-Ståndet, En, inom* Häradet boende
och besuten, 'Hemmansagare, hvilken icke
tillförene häri till annat Riks-Stånd, eller
någon ordinarie beställning i Rikets tjenst
eller fullmakt derå innehaft. Hvad om
Hemmansegare nu är sagdt, gä/le ock om
sådan Kronohemmans-åbo, som med stadgad
åborätt hemmanet innehafver. Filja
flera Härader, hörande till samma Domsaga,
förena sig om en, inom dennas område
boende och besuten Fullmäktig, vare
sådant dem obetaget. Skulle någon Domsaga
innehålla färre än Etthundrade valberättigade
hela hemman, må den kunna,
med ett eller flera inom, annan Domsaga
belägna Härader, om gemensam Fullmäktig
sig förena.
Till förrättande af valen för alla Häraderna
inom en Domsaga, skola Elektorerna
ga samma dag och ställe sammanträda.
’§■ '16.
Underlåter något Universitet, Prosteri,
Stad, Bruks-distrikt eller Härad alt
ställa Fullmäktig, vare forfallet lill det,
vile, Ståndet pröfvar skäligt utsätta,
och sorn svara kan mot den omkostnad,
som ett annat och jemnlikt Universitet,
Prosteri, Stad, Bruks-distrikt eller Härad
på sin Riksdagsman göra mäste; skolande
ett sådant vite uti Ståndets kassa inflyta.
Försummar åter, utan laga förfall, den
valde att sig lill Riksdagen i rällan tid
inställa, vare sitt arfvode för den tid han
uleblifvit förlustig, och bote derutöfver
en lika summa, alltsammans tillfallande
Ståndets Kassa.
§. ,5.
l:o. Hemmansegare bland allmogen,
hvilka inom något af de uti valet
deltagande Härader boende och besutne
liro och ej till annai Riksstånd höra,
väljen inom sig riksdagsmän till Bonde-Ståndel.
Samma räll, sorn hemmansegare,
ege ock fdeikommissinnehafvare
af i mantal sall jord. och den Kronohemmansåbo,
som med stadgad åborätt
hemmanet innehafver.
2:o. Riksdagsmän af Bonde-Ståndet
skola lill antal vara sjutiofem.
Falen förrättas inför Domhafvande i
vederbörande Domsagor i enlighet med
den ordning, som af Ståndet antagen
och af Konungen gillad och fastställd
är.
§. t6.
Underlåter Valf avdelning alt riksdagsman
ställa, vare förfallen till det
vite, Ståndet pröfvar skäligt utsätta 5
skolande ett sådant vite uti Ståndets kassa
inflyta. Försummar åter, utan laga
förfall, den valde att sig till Riksdagen
i rättan tid inställa, vare sitt arfvode för
den tid han uteblifvit förlustig, och böle
derutöfver en lika summa, alltsammans
tillfallande Ståndets Kassa.
14
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
§• 17. ,
l:o. Uti Riksdagsmannaval må
icke någon Embets- eller Tjenste-man
med sin Embetsmyndighet obchörigen verka;
gör lian det, miste sysslan. Beträdes
någon annan, att, genom lockande,
tubbande eller hotelser, hafva stört Valfriheten,
må lian sitt brott ej med penningeböter
umgälla, utan straffes med
tillämpning af o. Cap. 4. §. Straff-Balken,
kroppsplikten svarande emot Tjugufem
till och med Sextio Dalers böter, efter
omständigheterna. Ingen obehörig,
eho som helst, ege att Valförrättningen
bivista; och vare Valförrättare!), . vid
Riksdagsmannaval för Bonde-ståndet, pligtig
att sjelf föra Protokollet.
2:o. Vid alla Riksdagsmannaval skall
den vara Riksdagsman, som de flesta rösterna
undfått, och om tvänne eller flere
erhållit de flesta och lika många röster,
afgores frågan genom lottning dem emellan.
Dör den valde, eller bevisar han
laga förfall, eller blifver lian till Talman
utsedd, anställes nytt val. Riksdagsman,
som vald blifvit, må ej, utan lagliga hinder,
kunna sig derifrån undandraga, och
njute han af dem, som äro berättigade
att välja, anständigt och tillräckligt underhåll
och resekostnad, hvilka, för Presleoch
Borgare-Ståndens Riksdags-Fullmäktige,
före valet bestämmas. Dessa medel
skola, för Borgare-Ståndet, af Magistraterna
och, hvad särskilt beträffar Bergsbruketis
Fullmäktige, af de Tjenstemän, som
Bergsuls kyld erna upptaga, samt för BondeStåndet
af Krono-Fogdarne, utan särskildt
arfvode, uppbäras och redovisas. För en
af hvartdera Universitetets Fullmäktige bär
§. 17.
l:o. Uti Riksdagsmannaval^) må
icke någon Embets- eller Tjenste-man
med sin Embetsmyndighet ohehörigen verka;
gör han det, miste sysslan. Beträdes
någon annan, att, genom lockande,
tubbande ellar hotelser, hafva stört Valfriheten,
må han sitt brott ej med penningehöter
umgälla, utan strafles med
tillämpning af 5. -Cap. 4. §. Strnff-Balken,
kroppsplikten svarande emot Tjugufem
lill och med Sextio Dalers höler, efter
omständigheterna. Ingen obehörig,
eho som helst, ege att Valförrättningen
bivista; och vare Vallorrättaren, vid
Riksmannaval för Bonde-Ståndet, pligtig
att sjelf föra Protokollet.
2:o. Vid alla riksdagsmannaval skall
den vara riksdagsman, som de flesta rösterna
undfått, och om tvänne eller flere
erhållit de flesta och lika många röster,
afgöres frågan genom lottning dem emellan.
Dör den valde, eller bevisar han
laga förfall, eller blifver han till Landtmarskalk
eller Talman utsedd, anställes
nytt val. Riksdagsman, som vald blifvit,
må ej utan laga hinder kunna sig derifrån
undandraga, och njute han af dem,
som äro berättigade alt välja, underhåll
och resekostnad. Beloppet häraf bestämmes
uti hvarje Stånds serskilda ordning.
Förslag till ändring. t Grundlag. — Riksdags-Ordn. 15
ofvannämnda rese- och underhålls-kostnad
ulga från Akademi-fonden.
§. 18.
Till Riksdagsman må ej i något
Stånd godkännas en person, sorn icke
upphunnit 25 års ålder; ej den, som,
fastän äldre', står under Förmynderskap;
ej.den,, som, efter gjord cession och utfärdadt
proklama, icke, på sätt Lag förmår,
visa gitter, att han från sina Borgenärers
kraf fri är; icke eller den, hvilken
laga kraftvunnen Dom förklarat ovärdig
medborgerligt förtroende, eller alt
föra andras talan, eller för något nesligt
brott till straff skyldig. Uti Riksdagsmanna-
och Elektors-val må ingen deltaga
eller till Elektor väljas, som icke är till
myndiga år kommen; icke eller den, sorn,
utom hvad åldern beträffar, sig befinner
i något af de fall, hvilka ofvanföre i denna
§. uppräknade äro.. Personer af någon
annan främmande Lära, än den Reformerta,
kunna ej vara Riksdagsmän;
men valrätt må äfven andra Christna
Trosforvandter ej förvägras.
§. 19.
Förmenar någon väljande, eller som
under omröstning kommit, olagligheter vid
ett Riksdagsmannaval vara begångna, och
vill deröfver klagomål anföra, äske då af
Valförrättaren behörigt Protokolls-Utdrag,
hvilket sist inom nästa dags förlopp bör
lill Klaganden utlemnas. Den Klagande,
om han är af Borgare- eller Bonde-Ståndet,
ingifve inom åtta dagar derefter sina
besvär Ull Landshöfdinge-Embelet, som genast
infor dre v eder bärandes för klaring,
inom den för hvarje ort brukliga och möj
-
§. 18.
Till Riksdagsman må ej i något
Stånd godkännas en person, som icke
upphunnit 25 års ålder; ej den, som,
fastän äldre, slår under förmynderskap;
ej den, som, efter gjord cession och utfärdadt
proklama, icke, pa sätt Lag förmår,
visa gitter, att han från sina borgenärers
kraf fri är; icke eller den, hvilken
laga kraftvunnen dom förklarat ovärdig
medborgerligt förtroende, eller alt
föra andras talan, eller för något nesligt
brödt lill straff skyldig. Uti riksdagsmanna-
och elektors-val må ingen deltaga
eller till elektor väljas, sorn icke är till
myndiga år kommen; icke eller den, sorn,
utom hvad åldern beträffar, sig befinner
i något af de fall, hvilka ofvanföre i denna
§. uppräknade äro. Personer af någon
annan främmande lära, än den Reformerta,
kunna ej vara riksdagsmän; men
valrätt må äfven andra Christna trosförvandter
ej förvägras.
§. 19.
Förmenar någon väljande, eller som
under omröstning kommit, olagligheter
vid ett riksdagsmannaval vara begångna,
och vill deröfver klagomål anföra, äske
då af valförrättaren behörigt protokollsutdrag,
hvilket sist inom nästa dags förlopp
bör till klaganden utlemnas. Klaganden
ingifve, inom åtta dagar derefter,
i Stockholm till Öfver-SlåthållareEmbelet,
och i landsorterna till Konungens
Befallningshafvande i det län, der
valet förrätladt blifvit, sina besvär,
Ig Förslag till ändring, i Grundlag — Riksdags-Ordn.
igen kortaste tid, och meddelc, efter Jör- ställda till Konungen, för att i Dess Högklaringens
inhändigande, genast, eller sist sta Domstol skyndsamt upplagas och afinom
nästa dags utgång, sitt Utslag i må- göras; och åligge Öfver-Ståthållaren
let. Den med Landshöfding ens Utslag miss- samt Konungens Befallningshafvande ali
nöjde åge, att, åtta dagar efter deraf er- dessa besvär, jemte tillhörande handhnhållcn
del, till Landshöfdingen inlemna gar och vedcrbörandes af honom, utom
sina Besvär, ställda till Konungen, för alt i den för hvarje ort brukliga och miijDess
Högsta Domstol skyndsamt uppta- ligen kortaste lid, infordrade Jörklagas
och afgöras; och åligge Landshöf- ring, derefter skyndsamt dit ofterdingen,
att dessa Besvär och tillhörande sända.
handlingar, jemte egen och vederbörandes
af honom, med den skyndsamhet, som föreskrifven
är, infordrade Förklaringar, med
den efter deras inhändigande först afgående
post öfversända. Ofver de val till Riksdagsmän
för Borgare-Ståndet, sorn, inför
vissa Magistrater, af Bruksägare anställas,
må besvär jemväl anföras hos Konungens
Befallningshafvande i det Län, der valet
blifvit förrättadt. Klagomål öfver val till
Riksdagsmän af Preste-Ståndet ingifves,
för Stiften hos Consistorierna, samt för
Universiteten och Vetenskaps-Akademien
hos Konungen; och följes dervid i öfrigt
lika ordning och enahanda grunder, som
här ofvanföre finnas utstakade.
§• 20.
Den Riksdagsman, som till Riksdagen
och de dervid förefallande rådslag
sig i råttan tid ej inställer, åge ingen
makt alt lala å de förut närvarandes beslut.
Ingen vare likväl förvägradt alt
vid Protokolls-justeringen få anmärkt, att
han varit frånvarande och i beslutet ej
deltagit.
§. 21.
Riksdagsmän af alla Stånd skola dagen
efter den, hvartill Riksdagen pålyst
§. 20.
Den riksdagsman, som lill riksdagen
och de dervid förefallande rådslag sig i
råttan tid ej inställer, ege ingen makt
att tala å de förut närvarandes beslut.
Ingen vare likväl förvägradt att vid protokolls-justeringen
få anmärkt, alt han
varit frånvarande och i beslutet ej deltagit.
§. 21.
Riksdagsmän af alla Stånd skola dagen
efter den, hvartill Riksdagen pålyst
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
17
blifvit, sina Fullmakter uppvisa; Ridderskapets
och Adelns Ledamöter legitimöre
sig på det sätt, Riddarhus-Ordningen föreskrifver.
Preste-, Borgare- och BondeStåndens
Ledamöter angifve sig och styrke
sin behörighet inför Justitie-St;its-Ministern,
eller den Konungen i hans ställe
förordnat, hvilken tillkalle, lill upplysningars
afgifvandé, Fullmäktige i Banken
och Riksgälds-Conloret för det Ständ,
hvars Fullmakter skola granskas. Sådan
granskning, hvars föremål är att undersöka,
huruvida Fullmakterna blifvit utfärdade
i den form, som nästföljande §.
föreskrifver, skall sist inom fyra dagar
derefter vara fulländad; hvarje Stand dess
pröfningsrält förbehållen, så väl i afseende
på sådana Medlemmar, hvilkas Fullmakter
ej blifvit godkända, sorn dem,
emot hvilka, tili följe af 14 och 18 §§.,
någon anmärkning äger rum, i hvilket
sednare fall frågan, om den är klar och
tydlig, hos Ståndet afgöres, men, då nödiga
upplysningar saknas, till laglig åtgärd
förvises; och bibehålle emedlertid
den under ytterligare pröfning ställde Ledamoten
sin Riksdagsmanna-rätt. Vid anteckningen
och då Inlrädes-pollet erhåiles,
tilldeles äfven hvarje Ledamot ett exemplar
af Rikets grundlagar, på det ingen
må, till sin undskyllan, okunnighet derom
förebära.
§. 22.
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: »Till den lagtima
(Urtima) Riksdag, som i . . . . skall
hållas och täger sin början den ... .
befullmäkligas härmed, efter föregånget
blifvit, sina Fullmakter uppvisa; Ridderskåpets
och Adelns Ledamöter legitimera
sig på det sätt Riddarhus-Ordningen föreskrifver.
Preste-, Borgare- och BondeStåndens
ledamöter angifve sig och stvrke
sin behörighet inför Justitie-Stats-Ministern,
eller den Konungen i hans ställe
förordnat, hvilken tillkalle, till upplysningars
afgifvandé, fullmäktige i Banken och
Riksgälds-kontoret för det Stånd, hvars
fullmakter skola granskas. Sådan granskning,
hvars föremål är att undersöka,
huruvida fullmakterna blifvit utfärdade i
den form, sorn nästföljande §. föreskrifver,
skall sist inom fyra dagar derefter
vara fulländad;, hvarje Stånd dess pröfningsrält
förbehållen, så väl i afseende
på sådana medlemmar, hvilkas fullmakter
ej blifvit godkända, sorn dem, emot
hvilka, lill följe af 14 och 18 §§., någon
anmärkning eger rum, i hvilket sednare
fall frågan, om den är klar och
tydlig, hos Ståndet afgöres, men, då nödiga
upplysningar saknas, lill laglig åtgärd
förvises; och bibehålle emellertid
den under ytterligare pröfning ställde ledamoten
sin riksdagsmanna-rätt. Vid anteckningen
och då inträdes-pollet erhåiles,
tilldeles äfven hvarje ledamot ett exemplar
af Rikets grundlagar, på det ingen
må, till sin undskyllan, okunnighet derom
förebära.
§. 22.
Fullmakterna böra, för att vara gällande,
lyda sålunda: »Till den lagtima
(urtima) riksdag, som i . . . . skall hållas
och lager sin början den . . . . befullmäktigas
härmed, efter föregånget or
3
-
Bih. lill /!. St. Prot. 1853 & 1854. 3 Sami. 1 Häfl.
18 Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
ordentligt val, N. N. (för Preste-Ståndet
ifrån N. N. Stift, Universitet eller Akademi):
(för Borgare-Ståndet ifrån N. N,
Stad, eller ifrån Bergsbruken inom N. N.
valdistrikt): (för Bönde-Ståndet, boende
och besuten å Hemmanet N. N. uti jS.
N. Härad af N. N. Län) att deltaga i
rådslagen och besluten om derstädes förekommande
ärenden, hvarvid han ovilkorligen
lorpligtas att ställa sig till efterrättelse
Sveriges Rikes besvurna Regerings-Form
af den 6 Juni 1809, jemte
Riksdags-Ordningen och öfriga gällande
Grundlagar.» Fullmakterna underskrifvas:
Preste-Ståndets, för Stiften och Universiteten,
af vederbörande Consistoiner, och
för JVetenskaps-Akademien af dess Preses;
Borgare-Ståndets, för Städerna, af
Magistraten och Äldste, för Fahlu Bergslag
och för Bergsbacken, af valförrättande
Magistraten inom hvarje distrikt; samt
för Bonde-Ståndet af Vo Iför rättar en; börande
tillika, för sistnämnda Stånd, ValProtokollct,
af Elektorerna undertecknadt,
medfölja samt, efter fulländad granskning
af Fullmakterna, till den valde återställas;
ocb vare Valförrättaren skyldig, att
Val-Protokollet, före sin afresa från förrättningsstället,
utlemna.
§. 23.
l:o. Samma dag, då Biksdagens öppnande
kungöres, ulnämne Konungen Landt
-
dentligt val, N. N. (för Ridderskapel
och Adel/i): (för Preste-Ståndet); (för
Borgare-Ståndet): (för Bonde-Ståndel)
alt deltaga i rådslagen och besluten om
derstädes förekommande ärenden, hvarvid
han ovilkorligen förpligtas att ställa sig
till efterrättelse Sveriges Rikes besyurna
Regerings-Form af den 6 Junii 1809,
jemte Riksdags-Ordningen och öfriga gällande
Grundlagar.» — Fullmakterna undcrskrifvas
af vederbörande valförrättare;
börande tillika för Bonde-Ståndet, valprotokollet,
af elektorerna undertecknadt,
medfölja, sami, efter fulländad granskning
af fullmakterna, till den valde återställas;
och vare valförrättaren skyldig
att valprotokollet, före sin afresa från valförrättningsslället,
utlemna.
§. 23.
De trehundrade män, sorn tild riksdagsmän
valde äro, utgöra Riksens
Ständer, och skola till öfverläggning och
beslut sammanträda, dels gemensamt såsom
Riksnämnd, dels serskildt såsom
Riksstånd, hvarje Stånd för sig.
§. 24.
l:o. Sedan hvarje Stånd, vid riksdagens
början, på behörigt sätt blifvit
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
19
mur skalk för Ridder,skåpet och Adeln, samt
till Talman för Preste-Ståndet Arke-Biskopen,
eller, om han är sjuk eller frånvarande,
eller haris Embete ledigt, någon
annan af Biskopame. Sedan Borgare- och
Bonde-Stånden, hvart för sig, på behörigt
sätt blifvit constituerade, hegare de hos
Konungen, medelst Depulationer, deras Talmän,
hvilka Konungen då förordne. Enär
Landtmarskalk eller Talmän under Riksdagen
af sjuklighet eller andra anmälda
laga förfall hindras att föra ordet, företrädes
deras ställen, hos Ridderskapel och
Adeln af den främste närvarande Ledamoten,
enligt Riddarhus-Ordning en, och i de
öfriga Stånden af vice Talmän, hvilka
likaledes, vid Riksdagens början, af Konungen
utnämnes, Under det Borgareoch
jBo/icfc-Slånden samlas, och innan deras
Talmän förordnade äro, föres tills vidare
ordet: hos Borgare-Ståndet af Hufvudstadens
förste Fullmäktig, och i BondeStåndet
af den närvarande Ledamot,, som
de flesta Riksmöten bivistat. Då, i händelse
af underlåten kallelse af Siats-Rådet,
de i 10 §. nämnde vederbörande till
Riksdag kalla, äge Ridderskapet och Adeln
att nämna Landtmarskalk, och Borgareoch
Bonde-Stånden, hvart för sig, sina
Talmän.
2:o. Landtmarskalk och Talmän aflägge
inför Konungen följande Ed: »Jag
»N. N., utnämnd och förordnad, att vid detna
allmänna Riksmöte vara Landtmarskalk
»(Talman för Preste-, Borgare-, Bonde»Ståndet)
lofvar och svär, vid Gud och Hans
»Heliga Evangelium, att jag vill och skall
»med all min förmåga upprätthålla och
»försvara Konungamakten och Riksens
»Ständers rättigheter, i öfverensstämmelse
»med den af Konung och Riksens Stän
-
konslitueradL, och derom hos Konungen
anmälan gjort, utniimne Konungen Landtmarskalk
för Ridderskapet och Adeln,
samt Talmän för Preste-, Borgare- och
Bonde-Stånden. När Landtmarskalk eller
Talmän under riksdagen af sjukdom eller
andra anmälda laga förfall hindras att föra
ordet, företrädes deras ställen af vice
Talmän, hvilka likaledes vid riksdagens
början af Konungen utnämnas. Under
det Stånden samlas, och innan deras Talmän
förordnade äro, föres tills vidare ordet
af den äldste närvarande ledamoten.
Då, i händelse af underlåten kallelse af
Stals-Rådet, de i 10 §. nämnde vederbörande
till riksdag kalla, ege Ridderskapet
och Adeln att nämna Landtmarskalk,
samt Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden,
hvart för sig, sina Talmän. Sammaledes
utnämnas i berörde fall vice
Talmännen.
2:o. Dä Landtmarskalk och Talmän
för Riks-Stånden af Konungen
nämnde blifvit, förordne flan ock Talman
och vice Talman för Riksnämnden.
I de fall, dä Stånden sjelfva,
enligt i:a momentet af denna §., sina
Talmän och vice Talmän nämna, tillkomme
samma rätt Riksnämnden,
3:o. Landtmarskalk och Talmän aflägge
inför Konungen följande Ed: »Jag
N. N., utnämnd och förordnad, alt vid
delta allmänna Riksmöte vara Landtmarskalk
(Talman för Preste-, Borgare-, Bonde-Ståndet,
Riksnämnden), lofvar och
svär, vid Gud och Hans Heliga Evangelium,
att jag vill och skall med all min
förmåga upprätthålla och försvara Konungamakten
och Riksens Ständers rättigheter,
i öfverensstämmelse med den af Konung
och Riksens Ständer den 6 Junii
20
Förslag lill ändring i Grundt. — Riksdags-Ordn.
»der den (3. Juni 1809 till efterlefnad
»antagne Regerings-Form. Jag skall ock
»ställa mig till ovilkorlig- efterlefnad Ri»kets
öfriga gällande Grundlagar (för
»Landtmarskalken tillika: samt den an»tagna
Riddarhus-Ordningen). Detta allt
»lofvar jag troligen hålla: Sa sanni mig
»Gud hjelpe lill lif och själ!»
3:o. De i denna Éd upptagna föreskrifter
galle äfven för dem, som kunna
komma alt Landtmarskalks eller Talmäns
ställen företräda.
§• 24.
l:o. Uti hvart Ständ skall vara en
Sekreterare, som der före Protokollen och
ansvar e för vården af ingi fia Handlingar,
hos Ridderskapet och yl deln, RiddarhusSekreteraren,
hos Preste- och Borgarestånden,
de personer, hvarom de sjelfve
öfverenskomma, samt hos Bonde-Ståndet,
en skicklig, lagfaren och i landthusluillningen
kunnig man af Ofrälse Ständ, den
Konungen dertill förordne. Hvarje Sekreterare
tillhör, att allt det, som förefaller
och beslutes,' orda, 'ligen och noggrant uppteckna
och för Siandet justera, samt, dä
antingen hela Ståndet eller någon Ledamot
in pleno det fordrar, Protokollet uppläsa,
äfvensom i öfrigt alla Protokoll, jemte utdragen
deraf, underskrifva: åliggande Sekreteraren
f ör Bonde-Ståndet särskildt, alt
biträda Talmannen vid målens behandlande
och göra påminnelser, om något mot Grundlagarne
stridande skulle försökas; dock
utan att i Ståndet äga röst. Så väl Ståndens,
som Utskottens Sekreterare, jemte
den under Riksdagar biträdande nådiga
Betjeningen i Ståndens Canzlier samt Riksens
Ständers Utskott, njule samma säker
-
1809 till efterlefnad ✓antagne RegeringsForm.
Jag skall ock ställa mig till ovilkorlig
efterlefnad Rikets öfriga gällande
Grundlagar (för Landtmarskalken tillika:
samt den antagna Riddarhus-Ordningen).
Delta allt lofvar jag troligen hålla: Så
sannt mig Gud hjelpe lill lif och själ!»
4:o. De i denna Ed upptagna föreskrifter
gälle äfven för dem, som kunna
komma att Landtmarskalks eller Talmäns
ställen företräda.
Hvarje Riksstånd, såsom ock
Riksniimnden, eger utse och förordna
sin sekreterare, hvilken för protokollets
förande ansvara bör. Uti protokollet
skall noggrant antecknas hvad, med
hänsyn till riksdagsärendena, inom Ståndet
eller Riksniimnden förefaller och
beslul.es:
det eller Riksniimnden justeras och af
Sekreteraren underskri faas. Utgående
prolokollsuldrag skola ock af Sekreteraren
underskrifne vara.
Den betjening, hvarje Riks-Slånd
äfvensom Riksniimnden i öfrigt anser
för sig under riksdag behöflig, må
Landtmarskalk och Talman, hvar inom
sin afdelning, jemte fyra af Ståndet
eller Nämnden dertill utsedde ledamöter,
efter samråd med Sekreteraren, till
sätta.
Den betjening Constilutionsniimn
den
för sig under riksdagen finner nödig,
tillsiiltes af nämnden.
De sålunda anställde tjenstemän
och betjente njute under riksdag samma
säkerhet och skydd, som riksdagsmän,
Förslag lill ändring i Grundt. — Riksdags-Ordn.
21
het med Riksdagsmän, och erhålle vid
Riksdagens slut en efter göromålens vigt
och mängd lampad vedergällning af Statsmedlen,
hvilken af Stats-Utskottet, efter
öfverläggning med L a n dt/n arska Ulen och
Talmannen, föreslås och, j sammanhang
med den öfriga Statsregleringen, af Riksens
Ständer bestämmes. Till nämnde
betjening, hvilken af Stånden sjelfva tillsattes.
, räknas hos Ridderskapet och Adeln
fyra Canslister, i Preste-Slåndel en Notarie
och två Canslister, i Borgare-Ståndet
sammaledes, och i Bondeståndet två Notarier
och fyra Canslister. I hvartdera af
Utskotten, för hvarje Division, en C ans lis t,
hvilken, jemte Sekreter arne, för or dnes af
Utskotten sjelfva, med det undantag, Som
i 33. §. finnes stadgadt. Skulle i något
Utskott en talrikare betjening oundgängligen
tarf vas, anmäle Utskottet sådant hos
Ståndens Plena, hvilka derom förordne.
Bonde-Ståndets Sekreterare uge att,
förr än han sitt Embete tillträder, följande
Ed inför Ståndet aflägga:
»Jag N. N., utnämnd och förordnad,
alt vid della allmänna Riksmöte, vara det
Hedervärda Bonde-Ståndets Sekreterare,
lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga
Evangelium, åtti jag- vill och skall med all
min förmåga iakttaga Konungamaktens och
Riksens Ständers rättigheter, i öfverensstämmelse
med den af Konung och Riksens
Ständer till efterlefnad antagne RegeringsForm
af den 6. Juni 1809. Jag skall ock
ställa mig till ovilkorlig efterrättelse Rikets
öfriga gällande Grundlagar, deli ej
till det Hedervärda Bonde-Ståndets Protokoll,
utan min uttryckliga anmärkning och
reservation, fira eller föra låta, ännu mindre
lill expedierande befordra eller befordra
låta något, som emot de gällande
och erhålle från statsmedlen en efter
göromålens vigt och mängd lämpad vedergällning,
den Riksens Ständer i sammanhang
med den öfriga statsregleringen
ega bestämma.
"22
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
•Grundlagar stridande är. Äfven skall
jag, vid Riksdags-ärendenas afgörande,
med goda råd och underrättelser, samt
upplysningar om hvars och ens lagliga
rättigheter och skyldigheter, Ståndets Ledamöter
tillhanda gå, samt med all min
förmåga söka att bringa dessa ärenden till
ett med Grundlagame instämmande slut.
Detta allt lojvar jag att troligen hålla:
Så sannt mig Gud hjelpe till lif och själin
§. 25.
Riks-Stånden utnämne utan dröjsmål
sina Deputerade, hvilka med Landtmarskalken
och Talmännen, hvart Stånd
för sig, inför Konungen må nedlägga Ståndens
vördnad och lyckönskan, samt likaledes
uppvakta Drottningen och de Kongl.
Personerna. Stånden utse derjemte Deputationer
att inbördes hvarandra helsa
och lvckönska.
§. 26.
Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6
och 7 §§. omröra, Stats-Rådet, late genom
en Härold, under hittills öfliga ceremonier,
utlysa dagen, då Ständerna, efter
förrättad Gudstjenst, må sammankomma
på Rikssalen. Gudsljenstcn, hvartill
alla Stånden böra enhälligt infinna sig,
förrättes af en Biskop i Stadens Storkyrka.
Efter dess slut, uppträde å Rikssalen
först Bonde-Ståndet, vidare BorgareStåndet
och sist Preste-Ståndet, alla, hvart
för sig, anförde af deras Talmän. Ridderskapet
och Adeln, anförde af Landtmarskalken,
vare Konungen följaktige,
och intage samtliga Stånden de dem anvista
ställen. För Konungen skall längst
fram i Salen stå en Thron, omkring hvil
-
§. 26.
Riks-Stånden utnämne utan dröjsmål
sina deputerade, hvilka med Landtmarskalken-
och Talmännen, hvart Stånd
för sig, inför Konungen må nedlägga Ståndens
vördnad och lyckönskan, samt likaledes
uppvakta Drottningen och de Kongl.
Personerna. Stånden utse derjemte deputationer
att inbördes hvarandra helsa
och lyckönska.
§. 27.
Konungen eller, i de fall 4, 5, 6
och 7 §§. omröra, Stats-Rådet late genom
en härold, under hittills öfliga ceremonier,
utlysa dagen, då Ständerna, efter
förrättad Gudstjenst, må sammankomma
på rikssalen. Gudsljenstcn, hvartill
alla Stånden böra enhälligt infinna sig,
förrättes af en Biskop i Stadens Storkyrka.
Efter dess slut, uppträde å rikssalen
först Bonde-Ståndet, vidare BorgareStåndet
och sist Preste-Ståndet, alla, hvart
för sig, anförde af deras Talmän. Ridderskapet
och Adeln, anförde af Landtmarskalken,
vare Konungen följaktige,
och intage samtliga Stånden de dem anvista
ställen. För Konungen skall längst
fram i salen slå en Thron, omkring hvil
-
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
23
len Kron-Prinsen och de öfrige Kongl.
Prinsarna hafva sina platser. Dernäst
intage, framför alla andra, de tvänne StatsMinistrarne
deras runi, och forhålles i
öfrigt enligt det Ceremoniel, Konungen
låter för tillfället utfärda. Härefter före
Konungen Sjelf, eller, der Konungen är
frånvarande, eller Ilan så för godt finner,
Stals-Ministern för Utrikes Ärendena, ordet
till Riksens Ständer, och läte dem
afhöra berättelsen om hvad sedan sista
Riksdag uti Rikets Styrelse sig tilldragit.
Landtmarskalken och Talmännen träde sedermera
inför Konungen och framföre, i
Ståndens namn, deras underdåniga vördnad.
När Konungen lemnar Rikssalen,
beledsagas Man af Ridderskapet och Adeln,
hvarefter de öfriga Stånden i ofvan föreskrifna
ordning afträda.
§. 27.
l:o. Propositionen, angående StatsVerkets
tillstånd och behof, hvaraf Slånden
hvartdera ett exemplar til/ställes, öfver
lemne Konungen antingen vid det tillfälle,
da Riksdag, enligt föregående §. öppnas,
eller å Rikssalen annan dag, der Honom
så godt synes, eller ock omedelbart till Riksens
Ständers Slals-Utskott, inom fjorton
dagar md Lagtima Riksdag, och inom en
manad vid Urtima, efter dess öppnande.
Riksdagens början räknas alltid från den
dag, då berörde Proposition af Riksens
Ständer eller nämnda Utskott emottagen
blifvit. Och söm Riksens Ständer, jemlikt
Regerings-Formens 53 §., ej äga, att i
Konungens öfvervaro något besluta, må
ingen rådplägning härom å Rikssalen hållas.
ken Kronprinsen och de öfrige Kongl.
Prinsarne hafva sina platser. Dernäst
intage, framför alla andra, de tvänne Stats-'
Ministrarne deras rum, och förhålles i
öfrigt enligt det ceremoniel, Konungen
later för tillfället utfärda. Härefter före
Konungen Sjelf eller, der Konungen är
frånvarande, eller Han så för godt finner,
Stats-Ministern för utrikes ärendena ordet
till Riksens Ständer, och late dem afhöra
berättelsen om hvad sedan sista Riksdag
uti Rikets Styrelse sig tilldragit. Landtmarskalken
och Talmännen träde sedermera
inför Konungen och framföre, i Ståndens
namn, deras underdåniga vördnad.
När Konungen lemnar rikssalen, beledsagas
Han af Ridderskapet och Adeln,
hvarefter de öfriga Stånden i ofvan föreskrifna
ordning afträda.
§. 28.
l:o. Konungen lale, inom atla dagar
efter del riksdagen, enligt förestående
27 §., öppnad blifvit, afgifva
och uti Riksnämndens plenum genom en
ledamot af Stats-Rädet tillställa Riksens
Ständer proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, jemte förslag rörande
sättet att genom Revillningar fylla hvad
staten utöfver de ordinarie inkomsterna
erfordrar. Riksdagens början räknas alltid
från den dag, då berörde proposition
uti Riksnämnden emottagen blifvit.
24
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
2:o. Propositioner rörande Grundlagars
eller öfriga Lagars och Ekonomiska
Författningars stiftande eller förändring,
jemte andra inål, dem Konungen,
under Riksdagens lopp, vill Ständerna
meddela, tillställes genom en Stals-Rådels
Ledamot hvarje Stånd i dess Plenum. Jemte
alla Propositioner ifrån Konungen till Riksens
Ständer eller deras Utskott böra StatsRädelS
och, i Lagfrågor, äfven Högsta
Domstolens deröfver lemnade yttranden
tillika meddelas; kunnande likväl Riksens
Ständer, du Siats-Rådets yttranden angå
hemliga mål, endast förvänta del af dess
till- eller afslyrkande.
§. 28.
Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Borgare-Stånden valjo genom Elektorer,
och BondeStåndet på det sutt Ståndet vid
hvarje Riksdag tjenligasi finnér, genast och
sist inom åtta dagar, sedan Riksdagen blifvit
öppnad, Ledamöter, lika många af hvarje
Stånd, i de Utskott, hvilka skola ärendena
bereda och utarbeta. Sådana i Grundlagen
stadgade Utskott äro : Conslitutions-,
Stats-, Bevilfnings-, Banco-, Lag- samt Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten. Hemliga Utskottet
väljes, du Konungen sådant äskar.
§. 29.
l:o Constitutions-Utskotlet, som utgöres
af Tjugufgra Ledamöter, tillkommer
alt, i den ordning Regerings-Formen fureskrifver,
granska Rikets Grundlagar, samt
upptaga frågor och till Plena afgifva Förslag
om ändringar, förbättringar och för
-
2:o. Propositioner rörande Grundlagars
eller öfrige lagars och ekonomiska
författningars stiftande eller förändring,
jemte andra mål, deni Konungen under
riksdagens lopp vill Ständerna meddela,
tillställes likaledes, genom en ledamot
af Stals-Rådet, Riksniimnden i dess plenum.
Jemte alla propositioner ifrån Konungen
lill Riksens Ständer, höra
Stats-Rådels och, i lagfrågor, äfven Högsta
Domstolens, deröfver lemnade yttranden
tillika meddelas; kunnande likväl
Rik sens Ständer, då Stats-Rådets yttranden
angå hemliga mål, endast (ovänla
del af dess till- eller afslyrkande.
§. 29.
Huruledes de Utskott utses skola,
hvilka med anledning antingen af Honungens
propositioner, eller af de genom
riksdagsmän väckta motioner, eller
af andra skäl, må af Riksniimnden
förordnas till att frågorna utreda eller
förslag till lag eller förordning uppgöra;
derom, sami om det, som vid
val af ordförande och kanslibeljen/ng i
sådana Utskott iakttagas bör, stadgas
uti riksdagens Ar bets-ordning, om hvars
antagande, ändring elter upphufvande
giille hvad om stiftande af allmän lag
föreskrifvet är.
§. 30.
l:o. Inom åtta dagar efter riksdagens
öppnande tillsiilles en Conslitutiunsniimnd,
hvilken skall utgöras af
ijugufyra ledamöter, sex af hvarje
Ständ, utsedda på sätt i slåndsordningen
föreskrifves.
Förslag till ändring, i Grundlag. Riksdags-Ordn.
25
klar ingar deraf; hvaröfver Ståndens Ledamöter
vare obetaget, att in Pleno yttra sina
tankar, men Riksens Ständer ej förr,
än å den nästföljande Riksdagen, må besluta.
Ofverlemnar Konungen åt Riksens
Ständer någon Proposition rörande Grundlagar,
uppdrage Ständerna genast, utan att
förut derom öfverlägga, åt ConstitutionsUtskottet,
att dess utlåtande afgifva; och
för hålles dermed, som i Reg erings-Formens
81. § stadgadt är. Dä Utskottet icke funnit
skäl att gilla och till Riksens Ständers
pröfning öfverlemna nugot förslag till ändring
eller förklaring af Grundlag arne,
som Utskottet af en Riksdagsman emottagit,
vare Utskottet skyldigt, om Författaren
det yrkar, att meddela honom sitt yttrande,
med tillstånd att detsamma, jemte Förslaget,
genom trycket allmänt gära, då han,
för det sistnämndas innehåll, sjelf, i egenskap
af Författare, må enligt TryckJrihetslagen
ansvara.
2:o. Constilutions-I/fcAoJfei åligg^e,
att äska de uti Stats-Rådet förda Protokoll,
utom dem, som angå Ministeriella
Ärenden och Commando-mål, hvilka endast
i hvad, som rörcr allmänt kända och
af Utskottet uppgifna händelser, må kunna
fordras. Finner Utskottet af dessa
Protokoll, att någon Stats-Rådets Ledamot
eller någon för tillfället förordnad
Föredragande, eller den Embetsman, som
i Commando-mål Konungen råd gifvit,
uppenbarligen handlat emot RegeringsFormehs
tydliga föreskrift, eller tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf och af andra
Rikets gällande Lagar, eller underlåtit
att göra föreställningar emot sådana öfverträdelser,
eller dem vållat och befrämjat
genom uppsåtligt fördöljande af någon
Bih. lill R. St. Prot. 18S3 & 1833.
2:o. Constitutionsftå7w«^e« åligge
att äska de uti Stats-Rådet förda Protokoll,
utom dem, som angå ministeriela
ärenden och kommandomål, hvilka endast
i hvad som rörer allmänt kända och af
Nämnden uppgifna händelser, må kunna
fordras. Finner Conslitulionsnämnden
af dessa protokoll, att någon Stats-Rådets
ledamot eller någon för tillfället förordnad
föredragande, eller den embetsman,
som i kommandomål Konungen råd gifvit,
uppenbarligen handlat emot RegeringsFormens
tydliga föreskrift, eller tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf och af andra
Rikets gällande lagar, eller underlåtit att
göra föreställningar emot sådana öfverträdelser,
eller dem vållat och [befrämjat
genom uppsåtligt fördöljande af någon upp3
Sami. 1 Haft. 4
•26
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
upplysning, dä skall Constitutioris-Z/foAatfef
ställa en sådan under tilltal af Justitieombudsmannen
inför Riks-Rätten. Skulle
Utskottet anmärka, att Stats-Radets
Ledamöter samfäldt, eller en eller flere
af dem, uti deras rådslag om allmänna
mått och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, ellet1 att någon Föredragande
icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt Förtroende-Embete' utöfvat,
skall Utskottet då sådant för Riksens Stunder
tillkännagifva, hvilka, om de finna
Rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen
skriftligen anmäla deras önskan, att
Han ville utur Stats-Rådet och ifrån Embete!
skilja den eller dem, mot hvilka
anmärkning blifvit gjord. Frågor i detta
ämne kunna i Riksens Ständers Plena
väckas och af andra Riksens Ständers Utskott.
, iin Constilutions-Utskotta t, hos Standell
andrayas, men icke af Riksens Ständer
afgöras förr, än sistnämnda Utskott
deröfver blifvit hördt. När frågor tili
Riksens Ständers Plena, eller andra Utskott
än Constitutions-Utskottet, väckas, huruvida
Stats-Rådet, eller någon dess Ledamot,
eller någon Föredragande, sitt Embete
på ett obehörigt sätt utöfvat, böra
dervid följande ordalag och inga andra
nyttjas: »Det är anledning lill anmärk
ning
mot Stats-Rådet, eller den och den
Ledamoten, eller Föredraganden, hvarom
Remiss begäres till Constitulions-U7.s7ro«eg
inför hvilket anledningarne uppgifvas skola
5» och skall en sådan Remiss genast
ovägerligen verkställas. Under Riksens
Ständers öfverläggningar 0111 sådana frågor,
äfvensom i Constitutions-UMo^efa
yttranden, skola icke Konungens beslut i
mål, som röra enskilda Personers eller
Corporatiouers rättigheter och angelägen
-
lysning, då skall Constitutions»«?MMäfe»
ställa en sådan under tilltal af Justitieombudsmannen
inför Riks-Rätten. Skulle
Nämnden anmärka, alt Stats-Rådets
ledamöter samfäldt, eller en eller flere
af dem, uti deras rådslag om allmänna
mått och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon Föredragande
icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroende-embete utöfvat,
ege Nämnden dä att sådant Ståndens
Plena tillkännagifva, hvilka, om de finna
Rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen
skriftligen anmäla deras önskan, att
Han ville utur Stats-Rådet och ifrån embelet
skilja den eller dem, mot hvilka
anmärkning blifvit gjord. Frågor i detta
ämne kunna i Ståndens plena väckas,
men icke af Riksens Ständer afgöras
förr, än Cons tihl tions-nämnden
deröfver blifvit hörd. När frågor uti
Ståndens Plena väckas, huruvida StatsRådet,
eller någon dess ledamot, eller
någon föredragande, sitt embete på ett
obehörigt sätt utöfvat, böra dervid följande
ordalag och inga andra nyttjas:
»Det är anledning till anmärkning mot
Stats-Rådet, eller den och den ledamoten,
eller föredraganden, hvarom remiss begäres
lill Conslilulions?2«V?Mf/<?«, inför hvilken
anledningarne uppgifvas skola;» och
skall en sådan remiss genast ovägerligen
verkställas. Under Riksens Ständers
öfverläggningar om sådana frågor,
äfvensom i Constilutionsw«V«Bt/e»^ yttranden,
skola icke Konungens beslut i mål,
som röra enskilda personers eller korporationers
rättigheter och angelägenheter,
kunna ens nämnas, ännu mindre
någon Riksens. Ständers pröfning underställas.
,
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
27
heter, kanna ens nämnas, ännu mindre
någon Riksens Ständers pröfning underställas.
3:o. Då hos Riks-Slånden olika
meningar uppstå, angående nya Utskotts
tillsättande, eller till hvilket Utskott uppkomna
frågor och ämnen böra remitteras,
och Stånden ej genom bestämd pluralitet
kunna skiljaktighetera- afgöra, äge då
Constitulions-i7fc/to«e/ att, med Riksens
Ständers rätt och i deras ställe, derom
besluta.
§. 30.
i:o. Stats-Utskoltet, sorn skall bestå
nf Tretiosex Peiponen, bör granska, utreda
och till Riksens Ständer uppgifva Statsoch
Riksgiilds-Verkens tillstånd, förvaltning
och behof. För detta Utskott läte
Konungen uppvisa Stats-Verkets tillstånd i
alla dess delar, till inkomster och utgifter,
fordringar och skulder, äfvensom, i händelse
,1 genom Traktater med främmande
Makter, några medel Riket til/flutit, för
dem på lika sätt skall redovisas. Likaledes
läte Kortungen till detsammas öfverläggning
framställa, hvad Staten utöfver
de,*vanliga inkomsterna tarfva kan, och
hvilka behof genom Bevillning ar böra fyllas,
3:o. Då olika meningar emellan
Rikstånden uppstå rörande Grundlagens
rälla tillämpning uti de delar, som anga
den formela behandlingen af någon
vid riksdagen förevarande fråga, och
Stånden icke genom bestämd pluralitet
kunna skiljaklighelerrae afgöra, ege Conslitutionsraä/raWera
att, med Riksens Ständers
rätt, uti formfrågan besluta.
4:o. Conslitulionsniimnden ege ock
räll att hos Riksnämnden föreslå de
ändringar uti Grundlagarnc, sorn den
anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga
att verkställa. Later Konungen lill
Riksnämnden någon proposition rörande
Grundlagarne afgifva; dä skall den
öfverlennäs till Cons litu tion snänm den,
som deröfver bör med betänkande inkomma.
Lag samma vare om Grundlagsförslags
som af riksdagsman inom
Riksnämnden räckes, såvida remiss derå
beviljas. Conslitutionsnämndens betänkande
i grundlagsfrågor skall såsom
ett Utskottsbetänkande behandlas.
(§. 30 uti nu gällande Riksdagsordning
skulle utgå.),
28
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
2:o. Detta Utskott, som skall äga
tillgång till alla Stats-fj erkels Räkenskaper
och Handlingar, må tillkomma alt efterse
och granska, huruvida de gjorda eller
förordnade utbetalningar af Statsmedlen icke
öfver stig i t beloppet af de Hufvudtitlar,
hvilka uti Riksens Ständers, vid nästforflutna
Riksdag uppgjorda, Stals-reglering
blifvit fastställda, och äro grundade på behörigen
upprättade Stater, eller Konungens
med vederbörlig kontrasignation utfärdade
anordningar, samt styrkta med behöriga
Qvittencer af dem, som medlen
emottagit. Skulle, emot Riksens Ständers
beslut, de till hvarje Hufvud-titel anslagna
summor befinnas dragna till andra ändamål,
än dem, som under samma Hufvudtitel
höra, eller något af Riksens Ständer
faststäldt anslag vara öfverskridet, skall
Utskottet genast anmärkning och i Riksens
Ständers Plena anmälan göra emot den Embetsman,
som en sådan anordning kontrasignerat,
hvarefter dermed förfures enligt
106 och 107 §§. i Regcrings-Formen; kunnande
likväl häraf de följder icke dragas,
att, emot föreskriften i90 §. Reger ingsFormen,
Utskottet må i något klander af
Konungens gjorda anordningar ingå, eller
att de för Stats-utgifterna redovisande Tjenstemän
skola kunna personligen (Ör Statsutskottet
eller Riksens Ständer till ansvar
ställas, ulan må, der så nödigt finnes, hos
Konungen kunna anmälas de anledningar,
som förekommit att, emot någon sådan Tjensteman,
i laglig ordning ansvar yrka. Vidare
åligger detta Utskott att utröna, pröfva
och föreslå det, som till Stats- och Riksgälds
Verkens behof erfordras, sedan nödiga
indragningar och besparingar blifvit
iakttagna; likaledes att föreslå beloppet af
Förslag till ändring, i Grmdiag. — Riksdags-Ordn.
29
de summor,- hvilka, jemlikt 63 §. i Regerings-Formen,
skola, för särskilda händelser',
af sättas; och slutligen uppgifva, huru
mycket genom Bevillning bör utgöras.
3:o. I händelse hos Riksens Ständers
Plena gemensamt, eller uti något af,
Rihs-Stånden, betänkligheter uppstå emot
antagandet af hvad Utskottet tillstyrkt uti
det, som rörer antingen Statens reglerande,
eller Bevillningens derefter lämpade hela
belopp, eller hvad till Riksgälds-Contorets
utgifter och inkomster hörer, eller
grunderna för Riksgälds-Conlorets styrelse
och förvaltning, tillkomma Utskottet den
befattning, ledande att bringa sådana ämnen
lill slutligt afgörande, hvilken 69 §.
af Regerings-Formen, jemte sättet dertill,
föreskrifver. Yppar sig sådan skiljaktighet
om grunderna, sätten af deras tillämpning
och fördelningen till Bevillningens utgörande,
hvarom 71 §. af Regerings-Formen
förmäler, förfare Utskottet, förstärkt
till det antal af Ledamöter, som RegeringsFormens
69 §. föreskrifver, dermed på det
sätt nyssnämnda tvänne §§. utstaka. StalsUtskottct
åligge, att dess Berättelse om
Riksgälds-Contorets förvaltning så tidigt
inlemna, ali val till Fullmäktige derstädes
må enligt 67 §. kunna förrättas.
§• 31.
l:o. Bevillnings-Utskottet skall beslå ('g; 31 uti nu
af Fyratioåtta Ledamöter, valde från sär- Ordning skulle Utgå.)
skilda och, så vidt möjligt är, från alla
Rikets Provinser. Delta Utskott åligge att
opåmint vid hvarje Riksdag uppgifva de
allmänna grunderna för den blifvande Bevillningens
fördelning, hvarefter, och sedan
Bevillningssummans belopp blifvit faststäldt,
det tillkommer Utskottet att, med tillämp
-
gäIlande Riksdags
\
30
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
ning af dessa grunder, författa Förslag till
Bevillning ens utgörande; skolande allt, i
den mån det medhinnes, Riksens Ständers
Plena underställas.
2:o. Yppar sig den i Regerings-Formens
74 §. omförmä/da skiljaktighet, eller
skulle något Ständ söka undandraga sig
det af Utskottet föreslagna deltagande uti
Bevillning s-belopp et, då skall, enär skälen
till den åstundade ändringen och sällen till
vinnande deraf blifvit uppgifna och de öfriga
Stånden meddelade, Bevillnings-Utskotlet
deröfver höras, hvarefter förfares
såsom i berörde 74 §t stadgadt är; åliggande
det Bevillnings-Utskottet, då dess
Förslag i en eller flera delar sålunda blifvit
förkastadt, att föreslå en annan fördelning,
eller andra grunder och sätt, för
utgörandet blott af den andel i Bevillningssumman,
hvaruppå den ogillade delen i Utskottets
förra Förslag har afseende, och
förhålles, i händelse äfven en sådan ny
fördelning ej antages, på det sätt ofvan
föreskrifvet är.
§. 32.
Banko-Utskottet, som utgöres af Tretiosex
Ledamöter, skall öfverse Bankens
styrelse och tillstånd, samt gifva föreskrifter
om dess förvaltning, enligt den särskilda
Instruktion, som af Riksens Ständer
vid hvarje Riksdag kommer för Utskottet
att utfärdas; börande detta Utskott med
sin Berättelse om de afgående Banko-Fullmäktiges
förvaltning, så tidigt under Riksdagen
inkomma, att Riksens Ständer må
äga rådrum till nytt vals anställande, jern
likt nedanstående 66 §.
(§. 32 uti nu gällande Riksdags
Ordning skulle utgå.)
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
31
§. 33.
l:o. Lag-Utskottet, bestående af Sexton
Ledamöter, äger att, jemlikt S3 och
87 §§. af Regerings-Formen, utarbeta de
från Riksetis Stunders Plena remitterade
Förslag till stiftande, 'ändring, förklaring
eller upp häfvande af allmän Civil-, Criminal-
och Kyrko-Lag, samt upptaga de i sådana
ämnen Riksens Ständer meddelade Ko?iungens
Propositioner, eller i Riksens Ständers
Plena vuckta frågor. Under Civiloch
Criminal-Lag böra äfven förstås dedelav
af Krigslagar och Författningar rörande
Krigsväsendet, som äga tillämpning
till Medborgare utom Krigs-Slaten.
2:o. Lag-Utskottet tillkomma ock att
granska Juslitie-Ombudsmannens, vid hvarje
Riksdag, afgifvande Allmänna Redogörelse
samt årliga Rerättelser, äfvensom hans Embets-Diarier
och Registratur, sami med utlåtande
deröfver till Riksens Ständer inkomma.
§. 34.
l:o. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
sammansatt af Fyratioåtta
medlemmar, skall, enligt 33 och 89 §§. Raij
er in g s-Formen, samt i anledning af i
Stånden väckta frågor, anmärka brister
i de allmänna Hushållnings-anstalterna och
förändringar deruti föreslå, samt upptaga
alla hos Riksens Ständer uppkomna frågor
om förändring, förklaring och upphäfvande
af Lagar och Författningar, som Rikets
Allmänna Hushållning röra; om sådana
nya Lagars stiftande och om grunderna
för, allmänna Inrättningar af alla slag,
ehvad de röra Uppfostrings- och Undervisning
s-Verken, Allmänna Fattigvården,
Landthushållning en, Bergverken m. m. Rik
-
(§. 33 uti nu gällande Riksdagsordning
skulle utgå.)
(§. 34 uti nu gällande Riksdagsordning
skulle utgå.)
32
Förslag till ändring. • Grundlag. — Riksdägs-Ordn.
sens Ständer äge dock endast makt, alt
i dessa ämnen besluta föreställningar och
önskningar, att hos Konungen anmälas.
Kill Konungen något ekonomiskt mål, gemensamt
med Riksens Ständer, afgöra, förfares
dermed på sätt, som för Lagjrågor
är stadgadt.
2:o. Vilja Riksens Ständer heldre,
än att tillsätta flera Utskott, remittera sådana
mål, som till visst Utskott icke höra,
antingen till Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
eller till något af de öfriga Jörut tillsatta
Utskott, vare samma Utskott pligtig!,
att med dess Utlåtande, i enlighet med erhållen
Remiss, inkomma, och bestämma
sjelfva ämnets beskaffenhet efter Grundlagen,
men icke den hvarje särskildt Utskott
i allmänhet uppdragna befattning, huruledes
ett mål, i enlighet med Riksens Ständers
deröfver tillhöriga beslutanderätt, bör
afgår as.
§■ 35.
Hemliga Utskottet, som utgöres uf Tolf
Ledamöter, äge att med Konungen öfverlägga
om de ärenden, hvilka icke lill andra
Utskotts befattning höra, och dem
Han pröfvar böra hemliga hällas; dock
håfve detta Utskott ej makt att fatta något
beslut, utan endast att lill Konungen
afgifva yttranden öfver de mål, Konungen
detsamma meddelar. Sekreterare och
annan Betjening i detta Utskott förordnes
af Konungen.
§• 31.
Askar Konungen af Riksens Stunder,
att serskild Nämnd utses vin till
alt med Honom öfverlägga om ärenden,
hvilka Han pröfvar böra hemliga hållas;
då skola Riksens Ständer, på säll om
Konstilulionsnämnden i 3o §. sägs, utse
en hemlig Nämnd, som utgöres af
Irenne ledamöter från hvarje Stånd;
dock håfve denna Nämnd ej makt att
fatta något beslut, ulan endast alt lill
Konungen afgifva yttranden öfver de mål,
Konungen densamma meddelar. Betjening
i denna Nämnd förordnes af Konungen.
§. 36.
l:o. Utom förenämnda i RegeringsFormens
S3 §. omförmälda och föreskrifva
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
33
Utskott, åge Riksens Ständer alt välja och
förordna ett Expeditions-Ulskott, bestående
af Tolf Ledamöter, JÖr att uppsätta ej
mindre de Expeditioner, sorn under Riksdagen
af Stånden gemensamt utfärdas, än
äfven Riksdags- B cs 1 u te t, och alla sålanda
författade Handlingar till Riksens Ständers
■justering öfverlemna; och äge den SiatsRådets
Ledamot, Konungen dertill förordnar,
rättighet att i Utskottet öfvervara
Riksdags-Beslulets justering, i de delar der- „ ^
af, som röra Konungens yttranden.
2:o. Stånden kunna äfven, der dera /feh-Stånden kunna, der dem så
nyttigt synes, nedsätta, hvart för sig, ett nyttigt synes, nedsätta, hvart för sig,’ ett
Utskott, till upplagande af deras enskilda Utskott, lill upplagande af deras enskilda
besvär och angelägenheter. besvär ocb angelägenheter.
3:o. Skulle Riksens Ständer finna
flera Utskott vara af nöden, må de af Ständerna
obehindradt tillsättas. Sådana Utskott
må dock ej befatta sig med andra
ä renden, än dom, hvilka, enligt Regeringsformen,
på Riksens Ständers åtgärd ankomma.
I fråga om deras tillsättande gäl/e '
Tre Stånds pluralitet; men stadna Två
Stånd emot Två, öfverlemna Riksens Ständer
härutinnan sin afgöranderätt till Constilutions-
U iskottet'.
4:o. Blifva göromåleh inom något
Utskott så ökade, att de ej med det vanliga
antalet af Deputerade kunna bestridas,
slånde Utskottet fritt att anhålla om
förstärkning; dock ankomme beviljandet deraf
på Riksens Ständers pröfning; och gälle
härutinnan, äfvensom i förenämnda omständighet,
Tre Stånds pluralitet; men stadna
Två Stånd emot Två, förfalle frågan.
§. 37.
l:o. yll/a Riksens Ständers Utskott, (g.
med undantag af Hemliga Utskottet, hvars Ordning s
Bih. till B. St. Fröt. 1853 & 1884. 3 Sami. 1 Häft.
(§. 37 uti nu gällande Riksdagsordning
skulle utgå.)
nl. 1 Häft. 5
34
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Orda.
göromål och arbetstid af Konungen bestämmas,
skola sist inom ålla dagar ifrån den,
dä de utsedda blifvit, sammanträda och sältas
i verksamhet. Börande Utskotten, i den
man ärendena hinna utarbetas, så fort sig
göra låter, med sina yttranden till Stundens
Plena inkomma.
2:o. Intet Utskott, Constitulions- och
Banco-Utskotten allena undantagna, vare
berättigadt alt väcka frågor till afgörande
i Riksens Ständers Plena, eller at( upptaga
andra ämnen, än de från Plena remitterade
så vida ej, hvad Stats-Utskotlet särskilt
angår, Konungens Proposition, enligt 27 §,
till detsamma omedelbarligen öfver lemnäs.
§• 38-
Alla omröstningar i Utskoltéw skola
ske per Capita, mellan Utskottets samtliga
Ledamöter, utan afseende pä Stånd.
Då votering med slutna sedlar anställes,
må alltid en sedel uttagas och förseglas,
hvilken öppnas endast i det fall, att rösterna,
vid uppsummerandet, skulle befinnas
lika delade. Är pluralitet redan vunnen,
bör den aflagda sedeln genast förstöras.
Inom Banco-Utskoltet skola i de
mål, der Utskottet med. Riksens Ständers
rätt besluter, två tredjedelar af hvarje
Stånds Ledamöter vara närvarande.
§. 39.
I alla Riksens Ständers Utskott före
den bland Ridderskapets och Adelns närvarande
Fullmäktige ordet, som, enligt
Riddarhus-Ordningen, dertill berättigad är.
§• 40.
Landtmarskalken och Talmännen, eller
de, som deras ställen företräda, njute oför
-
§. 33.
Alla omröstningar i Nämnd eller
Utskott skola ske per capita emelton
samtliga ledamöterna utan afseende på
stånd. Då votering med slutna sedlar
anställes, må alltid en sedel uttagas och
förseglas, hvilken öppnas endast i det fall,
att rösterna, vid uppsummerandet, skulle
befinnas lika delade. Ar pluralitet redan
vunnen, bör den aflagda sedeln genast
förstöras. Ej må Riks-Niimnden lagligen
kunna öfver något ärende beslut
fatta, derest icke minst Etthundradejemtioen
af dess ledamöter tillstädes uro.
§. 34.
I alla Riksens Ständers Nämnder,
med undantag aj Riks-Nämnden, före
den bland Ridderskapets och Adelns närvarande
fullmäktige ordet, som, enligt
Riddarhus-ordningen, dertill berättigad är.
(§. 40 uti nu gällande Riksdagsordning
skulle utgå.)
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn. 35
vägradt tillträde i Utskotten; dock utan
röst eller deliberalions-räll. I hemliga
och Banco-Utskotten, der Tyslhets-ed fordras,
aflägge äfven de en sådan.
§• 41.
Stats-Rådets och Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter, äfvensom JustitieCansleren
och Justitie-Omhudsmannen kunna
ej säte och stämma i sitt Stånds Plena
förnekas, enär de, enligt hvad hvarje
Stånds särskilda Ordningar stadga, dertill
berättigade äro; dock för Stats-Rådets
Ledamöter de särskilda Jall undantagna,
då dem, enligt Regerings-Formen, uppdraget
är, att med Konungslig makt och
rätt styra. / Utskott eller val till UtskottsLedamöter
må icke någon af förenämnda
personer deltaga. Ej må någon, af hvilken
Riksens Ständer kunna fordra redo
och ansvar, inväljas i Utskott, der redovisning
för hans egna göromål och Embets-åtgärder
kan förekomma; burande
för öfrigt och i allmänhet iakttagas, att i
mål, som personligen röra en Ledamot
af något Riks-Stånd, må han väl i Plena
eller Utskott öfverläggningarne, men ej
beslutere, öfvervara.
§■ 42.
Finner Utskott sig behöfva af någon
Konungens Embetsman, eller af något
§. 35.
Stats-Rådets och Högsta Domstolens
ledamöter kunna ej säle och stämma i
sina Stånds eller Riksnämndens Plena
förnekas, när de, enligt hvad hvarje
Stånds serskilda Ordningar stadga, dertill
berättigade äro. Ledamot af SlalsRådel,
hvilken icke är lill riksdagsman
vald, ege likaledes tillträde i Riksnämnden,
och vare berättigad att uti öfverläggningarne,
men icke uti besluten, del
laga; dock må ej Stats-Rådets ledamöter,
då dem enligt Regerings-Formen uppdraget
är, att med Konungslig makt och
rätt styra, ej eller omyndig Konungs
förmyndare, öfvervara Riksens Ständers
öfverläggningar eller beslut. Till de
Nämnder, hvilka utses af Riks-Stånden
medelst val, såsom ock till Riks-nämndens
Utskott, vare ledamot af StatsRådet
eller Juslitie-Råd hvarken valbar
eller valberättigad; ej eller vare den,
af hvilken Riksens Ständer omedelbart
kunna redo och ansvar fordra, valbar
(Mer berättigad till val af Utskott, der
redovisning för hans egna embets-åtgärder
förekomma kan. Der så händer, att
något mål förekommer, som någon riksdagsman
personligen rörer; då må han
väl, der han ledamot lii; under öfverläggningarna,
ordet erhålla, men ege ej
rätt att i beslutet del taga.
§. 36.
Finner Constilutions-nämnden eller
Utskott sig behöfva af någon Konungens
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
publikt Verk, inhemta muntliga eller skriftliga
upplysningar, hegare genom sin Ordförande,
hos den Stats-Rådets Ledamot,
Konungen vid hvarje Riksdag dertill förordnar,
Konungens Nådiga befallning till
vederbörande, om de äskade underrätte!-*
sers meddelande. Galle likväl ej detta
stadgande i afseende pä Stats-Contoret,
hvilket, likasom Banco- och Riksgälds-Verken,
bör, i frågor om sjelfva
redovisningen af, medlen, alla äskade upplysningar
omedelbarligen meddela.
§• -S3-
Skulle ett utskott anse nödigt att, till
öfverläggning om något ärende af särdeles
vigt, med annat eller andra Utskott sammanträda,
vare det tillätet, på säll Utskotten
öfverenskomma, antingen in Plenis, eller
fast heldre genom Deputerade. Finner
Banco-Utskottet de ämnen, hvilka utgöra
föremålen för dess sammanträde med annat
elter andra Utskott, vara af sådan beskaffenhet,
all de fordra Tgsthets-ed, af/ägge
sammanträdande Ledamöter af andra Utskott
densamma. Emellan Hemliga Utskottet
och annat Utskott äge ej sammanträde
ruin.
§. 44.
l:o. Konungens Propositioner, äfvensom
allmänna frågor, hvarmed förstås sådana,
som kunna eller böra komma under
samtliga Riks-Ständens öfverläggning
och pröfning, må ej i Riksens Ständers
Plena lill omedelbarligt afgörande upptagas,
utan'skola Öfverlemnas lill utredande
af behöriga Utskott, hvilkas yttranden, hvaraf
alltid eli exemplar må hvarje Stund tilldelas,
böra, enligt hvad här ofvanföre samt
embetsman, eller af något publikt Verk,
inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar,
begäre genom sin Ordförande, hos
den Stats-Rådets ledamot, Konungen vid
hvarje riksdag dertill förordnar, Konungens
Nådiga befallning till vederbörande
om de äskade underrättelsers meddelande.
Gällö likväl ej detta stadgande i afseende
på Stats-Kontoret, hvilket, likasom Bancooch
Riksgälds-Verken, bör, i ‘frågor om
sjelfva redovisningen af medlen, alla äskade
upplysningar omedelbarligen meddela.
(§. 43 uti nu gällande Riksdagsordning
skulle utgå.)
§. 37.
Allmänna frågor, med hvilka sådana förstås,
som kunna eller böra komma under
samtliga Riks-Slåndens öfverläggning och
pröfning ejler Ständ, må ej till afgörande
i Riksnämnden förelagas, innan Utskott,
eller i Grundlagsfrågor, Cunstitulions-nämnden,
deröfver betänkande afgifvit;
dock må en af riksdagsman
väckl fråga kunna omedelbart af Riksnämnden
nedläggas, derest den, suni fril
-
Förslag Ull ändring, i Grumling. — Riksdags-Ordn.
vidare i Röijerings-Formens 36. §. stadgas,
föregå Riksens Ständers beslut; och kunna
Riksens Ständer, genom Ståndens pluralitet,
när så nödigt pröfvas, förelägga Utskotten
tid till deras Betänka/idens lifgifvande.
2:o. Hvarje Riks-Sländ vare obetaget
att, utan de ofri g as hörande, till vederbörligt
Utskott hänförvisa ett i dess Plenum
framstiildt Förslag; dock må alltid MedStånden
underrättelse härom meddelas.
3:o. Hill Utskott återlemna något
från ett eller flera Riks-Ständ remilteraclt
mål, såsom till dess befattning ej hörande,
åiligge Utskottet att, sist inom åtta. dagar; -  afgifva, sitt Utlåtande, med deruti anförda
skäl, till samtliga Riks-Slånden, hvilka derefter
böra skyndsamt yttra sig, under hvilket
Utskott de anse målet höra. Aro de
flesta Riks-Slånden härom ej ense, eller
stadna Tvä Stånd emot Två, afgöre Constitutions-Utskotlet
hvarthän frågan bör
förvisas.
§• 45-
Landtmarskalk och Talmän vare berättigade
att-, hvar för sitt Stånd, utförda
kallelse till Plena; deltaga i beredningen
till målens föredragning; dem i Stånden
föredraga; upptaga, framställa och reda
de yttrade meningar; göra propositioner
och vidmakthålla ordning vid sammankomsterna;
t\W{sammans efter dir föreskrifter,
som här nedanföre stadgas; men äge ej
sjelfve någon röst i delib er alianen eller voteringen,
och kunna ej något annat föreslå,
än hvad som fordras lill verkställighet
af det Grundlagafné, liiddarhus-Ordningen
eller Ståndens Ordningar och Beslut
föreskrifva.
37
gan väckt, det Unskar, eller Iva tredjedelar
af Nämndens närvarande ledamöter
det besluta.
§. 38.
Landtmarskalk och Talmän, hvar
för sitt Stånd, så ock Talmannen i Riksnamnden,
vare berättigade att utförda
kallelse lill Plena; deltaga ali målens beredande
till föredragning; föredraga ärendena
uti Ståndet eller Riksnämnden;
upptaga, framställa och reda de yttrade
meningar/w; göra propositioner och vidmakthålla
ordning vid sammankomsterna,
allt efter de föreskrifter, som här nedanföre
stadgas, men ej skola de någon
röst uti öfverläggningen eller vid votering
ega, eller kunna något annat föreslå,
än hvad sorn fordras till verkställighet
af redan fattade beslut, eller af det,
Grundlagarne, eller andra för riksdags
-
38
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
§• 46.
Ständens Plena böra, då de angå
allmänna Riksdagsmäl, så ofta sig göra
låter bos alla Stånden på samma tid hållas.
Skulle ett Stånd tarfva flera Plena,
än de öfriga, vare det Ståndet obetaget
att, innan slutet af ett Plenum, utsätta
dag till det nästföljande; börande Ståndets
Landtmarskalk eller Talman de andre Talmännen
i tid derom underrätta, samt med
dem om timman öfverenskomma, hvilken
då bestämmas bör, att Utskottens vanliga
sammanträden icke derigenom hindras.
Ständernas gemensamma Utskott må ej sammanträda
på samma tid, då i ett elter flera
eller afla Stånd Plenum hålles. Ej skall
till Plenum för påföljande sednare anslås,
än kl. 6 e. m., eller till Utskott sednare,
än kl. 8 e. m. den föregående dagen.
Landtmarskalk eller Talman bafve
ej makt att, utan Ståndets samtycke, åtskilja
ett Plenum.
§• 47.
Uti Plena föredrages först de för
Riks-Stånden gemensamma ärendena och
sedermera hvarje Stånds enskilda, alla i
den ordning de, hvart, slag för sig inkommit,
så framt ej Stånden derom annorlunda
förordna; börande Landtmarskalken
och Talmännen, sedan de förut inhemtat,
huruvida någon Konungens Proposition
ärendenas behandling, gällande Ordningar
föreskrifva.
§. 39.
Ståndens Plena böra, då de angå
allmänna riksdagsmäl, så ofta sig göra
later, hos alla Stånden på samma tid hållas.
Skulle ett Stånd tarfva flera Plena,
än de öfriga, vare det Ståndet obetaget
att, innan slutet af ett Plenum, utsätta
dag till det nästföljande; börande Ståndets
Landtmarskalk eller Talman de andre Talmännen
i tid derom underrätta, samt med
dem om timman öfverenskomma, hvilken
så bestämmas bör, att Nämndernas och
Utskottens vanliga sammanträden icke derigenom
hindras. Ej må Plenum i Stånd
hållas samma lid, som för sammanträde
i Riksnämnden utsatt är; ej eller må
annan Nämnd eller något Utskott liktidigt
med Plenum i Stånd eller i Riksnämnden,
sammanträda. Till Plenum i
Stånd eller i Riksnämnden för påföljande
dag, må anslag sednare ej ske, än
kl. 6 e. m.; och lill sammankomst i annan
Nämnd eller Utskott ej sednare, än
kl. 8 e. m. den föregående dagen. Landtmarskalk
eller Talman bafve ej makt att
utan Ståndets eller Riksniimndens samtycke
åtskilja ett Plenum.
§. 40.
Uti Plena föredragas ärendena i den
ordning, de inkommit, så framt ej Ståndet
eller Riksnämnden derom annorlunda
förordna; börande Landtmarskalken och
Talmännen, sedan de förut inhemtat, huruvida
någon Konungens proposition till
öfverläggning kan förekomma, samfäldt, i
närvaro utaf en af hvarje Stånd:och fyra
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
39
till öfverläggning' kan förekomma, samfäldt,
i närvaro utaf tvänne af hvarje Stånd
utsedde Ledamöter, helst sådane, som vid
någon föregående Riksdag varit i Ståndet
Riksdagsmän, samt med biträde af Ståndens
Sekreterare, dagen förut i ett särskildt
rum å Riddarhuset sins emellan öfverenskomma
om följande dagens föredragningsämnen,
på det desamma må i möjligaste
måtto hos alla Stånden tillika afgöras.
§. 48.
Föredragningsämnen äro dessa och
inga andra: l:o Konungens Propositio
ner,
sorn å Rikssalen, eller sedermera under
Riksdagens lopp, blifvit till Stånden
eller Stats-Utskottet öfverlemnade; 2:o Mål,
som genom Protokolls-Utdrag eller Deputationer
frän Med-Ståhden communiceras ;
3:o Utskottens Betänkanden och Förslag,
4:o Motioner, gjorda i Plena af någon vid
Riksdagen då närvarande Ståndets Ledamot.
§• 49.
l:o Hvar och en allmän fråga, som
första gången i något Stånd förekommer,
skall, så vida ej Ståndet enhälligt genast
densamma till vederbörligt Utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa Plenum,
då Remiss hör ske; dock stånde hvarje
Ledamot öppet att öfver samma mål sig
Vttra, hvilket hans yttrande äfven skall till
Utskottet remitteras. Om en genom muntligt
anförande gjord framställning lägges
på bordet, bör anförandet till Protokollet
af Riksnämnden utsedde ledamöter, heldst
sådane, som vid någon föregående riksdag
riksdagsmän varit, samt med biträde
af Ståndens och Riksnämndens Sekreterare,
dagen förut i serskildt rum å Riddarhuset
sins emellan öfverenskomma om
följande dagens föredragningsämnen, hvilka,
då de skola uti Stånden behandlas, böra,
sä vidt möjligt är, hos dem alla samtidigt
handläggas.
§. 41.
Föredragningsämnen äro dessa och
inga andra: i Riksnämnden: l:o Konungens
propositioner och skrifvelse!'; 2:o
riksdagsmäns inom Nämnden väckta motioner
och förslag; 3:o frän Utskott
eller från Cunstilulionsnämnden inkomna
betänkanden och förslag; 4:o Ärenden,
som genom protokollsutdrag från Stånden
blifvit Riksnämnden meddelade; i
Stånden: l:o Nämndernas eller Ståndets
enskilda Utskotts betänkanden och
förslag; 2:o riksdagsmäns inom Ståndet
väckta motioner och förslag angående
Ståndets enskilda angelägenheter.
§. 42.
l:o Hvar och en allmän fråga, som
i Riksnämnden första gången förekommer,
skall, så vida ej Nämnden enhälligt densamma
genast till Utskott, eller, dä den
grundlagsfråga är, lill Cons lila tionsnämnden,
förvisar, ligga på bordet till
nästa sammanträde, då sådan remiss bör
ske, derest ej frågans nedläggande beslutes;
dock stånde hvarje ledamot öppet
att öfver samma mål sig yttra. Uppstår
fråga om, eller hvart, remitteras bör; må
40
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
(likleras och afskrift deraf sednast i julsta
Plenum till bordet aflemnas. Uppstår fråga
oin eller livart remitteras bör, kan denna
fråga blott för den Plenidagen läggas på
bordet; men i nästa Plenum skall beslut
ovägerligen fallas.
2:o l)å saken från Utskott älerkommit,
Wifve den efter första uppläsandet
liggande på bordel. Den kan vid nästa
föredragning, ehvad öfverläggning ägt
rum eller ej, på flera Ledamöters - förenade
begäran, åter hvila; men då saken
tredje gången förekommer, skall den lill
afgörande företagas. Hvar oell en fråga
af annan än allmän beskaffenhet, äfvensom
preliminära hemställande!) och förfrågningar
ifrån Utskotten,, må genast kunna
afgöras, så vida den eller de af någon
Ståndets Ledamot ej begäras på bordel.
Uti Ståndens Canzlier bör alltid finnas
en öppen Förteckning öfver alla på
bordel lagda Mål tued dertill börande Akter
och Handlingar.
3:o Vid pröfningen i Ståndens Plena
af Utskotts afgifna förslag, skall detsamma
först framställas lill antagande eller
förkastande ulan förändring. Göres dervid
anmärkning lill förändring, oell linner
Ståndet ärendet tillfyllest utred t,'må Ståndet,
sedan bestämdt förslag till sådan ändring
blifvit uppgjordt, om dess antagande eller
förkastande, antingen genast eller, derest
någon Ledamot det äskar, i annat Plenum
besluta. Är anmärkningen af den beskaffenhet,
alt den anses fordra närmare
utredning, erhålle Utskottet af samma anmärkning
del, för ali förslaget derefter
ytterligare granska och jemka. När ett
sålunda beredt förslag till Stånden återkommer,
varde det behandladt på samma
säll, som bär ofvan om Utskotts första
denna fråga blott för den plenidagen kunna
på bordet läggas; men i nästa Plenum
skall beslut ovägerligen fattas.
2:o Då betänkande från Utskott; till
Riksnämnden /»kommit, Wifve det efter
första uppläsandet liggande på bordel. Vid
nästa föredragning ma detsamma, på flere
ledamöters förenade begäran, ehvad öfverläggning
egt rum eller ej, åter kunna
bordläggas; men då saken tredje gången
förekommer, skall den lill afgörande företagas.
Lag samma vare om handläggning
i Stånden af Nämndernas meddelanden,
förslag och belänhandcn.
Hvar och en fråga af annan än allmän
beskaffenhet, äfvensom preliminära
hemställanden och förfrågningar må genast
kunna afgöras, så vida den eller de ej
af någon Ståndets eller Riksnämndens
ledamot begäras pä bordel. Uti Ståndens
och Riksnämndens Canzlier bör alltid
finnas en öppen förteckning öfver alla på
bordel lagde mål, med dertill börande akter
och handlingar.
3:o Vid pröfningen i Riksnämndens
Plena af Utskotts afgifna förslag,
skall detsamma först framställas lill antagande
eller förkastande ulan förändring.
Göres dervid anmärkning lill förändring,
och finner Nämnden ärendet tillfyllest
ulredt, må Nämnden, sedan bestämdt
förslag lill sådan ändring blifvit uppgjordt,
om dess antagande eller förkastande
besluta. Ar anmärkningen af den
beskaffenhet, alt närmare utredning anses
behöflig, dä skall Utskottet af samma
anmärkning erhålla del, flur alt förslaget
derefter ytterligare granska och jemka.
När ett sålunda beredt förslag till Riksnämnden
återkommer, varde det behandladt
på samma sätt, som bär ofvan om
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
41
förslag sladgas, dock att ytterligare återreiniss
ej må äga rum.
- 4:o Återförvisar något Riks-Stånd ett
redan be?'edt mål till vederbörande Utskotts
ytterligare utlåtande, åligge Utskottet att
dermed inkomma till det Stund, som återremitterat.
, eller, så framt de öfriga Stånden,
uti mål, der Tre Stånds röst utgör
Riksens Ständers, redan fattat sammanstämmande
beslut, Ståjidet derom underrätta;
kunnande, genom sådan återförvisning, expeditionen
af beslutet ej uppehållas.
§. 50.
Hvarje Stånds Ledamot äge rätt alt
i Plenum, stående och från sin plats, till
Protokollet fritt tala och utlåta sig i alla
frågor, som under öfverläggande komma,
och om lagligheten af allt, som inom Ståndet
sig tilldrager. Hvar och en yttre sig
öfver ett ämne i den ordning, han dertill
sig anmält och uppropad blifvit; och må
ej någon vara berättigad att lala utom
Protokollet. Ingen tilläte sig personligen
förolämpande uttryck; sker det, pröfve
Ståndet, huruvida den Ledamot, som sålunda
sig förgått, må af Landtmarskalken
eller Ståndets Talman erhålla tjenlig föreställning
och varning, eller om saken bör
behandlas enligt 78 §, eller ock alldeles
förfalla.
§. 51.
I en skrift böra ej flera mål af olika
beskaffenhet sammandragas. Icke eller må
ett Memorial, som flere än en Ledamot
underskrifvit, emollagas, med mindre det
är tecknadt af Ståndets Ledamöter från
Bih. till fl. Sl. Prot. 1853 & 185i. 3 i
Utskotts första förslag stadgas, dock att
ytterligare åtérremiss ej må ega rum.
4:o Vid prof ningen i Ståndens Plena
af Nämnds afgifna förslag, skall detsamma
framställas till antagande eller
förkastande utan förändring.
§. 43.
Hvarje Stånds eller Riksnämndens
ledamot ege rätt att i Plenum, stående
oeh från sin plats, lill protokollet fritt
tala och utlåta sig i alla frågor, som under
öfverläggande komma, och om lagligheten
af allt, som inom Ståndet eller
Nämnden sig tilldrager. Hvar och en
yttre sig öfver ett ämne i den ordning,
lian dertill sig anmält och uppropad blifvit;
och må ej någon vara berättigad att
tala utom protokollet. Ingen tilläte sig
personligen förolämpande uttryck; sker
det, pröfve Ståndet eller Nämnden, huruvida
den ledamot, som sig sålunda förgått,
må af Landtmarskalken eller Talman«e«
erhålla tjenlig föreställning och
varning, eller om saken bör behandlas
enligt 6g §., eller ock alldeles förfalla.
§ 44.
I en skrift böra ej flera mål af olika
beskaffenhet sammandragas. Icke eller må
ett memorial, som flere än en ledamot
underskrifvit, emottagas, med mindre det
är tecknadt af Ståndets ledamöter från
ml. 1 Haft. 6
42
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
något Stift, Stad eller Län, och sådan
orts angelägenheter beträffar,
§. 52.
Utaf alla Memorialer och Anföranden,
sorn äro af egenskap att bura till något
Riksens Ständers Utskott remitteras, skola
till Ståndet ingifvas Tvä exemplar, hvaraf
det ena stadnar vid Protokollet, och det
andra till Utskottet afgår. Begäres communication
med de öfriga Stånden, aflemnas
dessutom tre exemplar, för alt dem tillställas.
§. 53.
Enär ett ämne slutligen skall afgöras,
böra alla dertill hörande Handlingar
uppläsas, så framt någon Ståndets Ledamot
sådant åstundar. Ej må något mål
till slutligt afgörande företagas förr, än
Landtmarskalk eller Talman först inhemta!,
huruvida Ståndet anser öfverläggningen
fulländad, hvarefter Propositionen justerad
framställes. Besvaras Propositionen
med Ja, må väl erinringar dervid i
tjenliga ordalag göras, men ingen försöka
att heslutet genom ny öfverläggning upprifva.
Besvaras Propositionen med Ja,
blandadt med några Nej, eller tvärtom,
och de, sorn öfverröstade äro, ej begära
votering, läte de, om dem så godt synes,
sin särskilda mening i Protokollet anteckna;
kunnande sådant dem ej i något fall
förvägras. Begäres af en eller flera votering
och han eller de ej vilja derifrån
afstå, då skall voteringsproposition, jemte
tydlig contra-proposition, genast författas,
justeras och. anslås, samt voteringen straxt
derefter för sig gä; och må proposition
ej göras, om det voteras skall, ej eller
något Stift, Stad eller Län, och sådan
orts angelägenheter beträffar.
(§. 52 uti nu gällande Riksdagsordning
skulle utgå.)
§. 45.
När ett ämne slutligen skall afgöras,
böra afla dertill hörande handlingar
uppläsas, så framt någon ledamot sådant
åstundar. Ej må något mål till slutligt
afgörande företagas Itirr, än Landtmarskalk
eller Talman först inhemtal, huruvida
Ståndet eller Riksnämnden anser
öfverläggningen fulländad, hvarefter propositionen
justerad framställes. Besvaras
propositionen med Ja, må väl erinringar
dervid i tjenliga ordalag göras, men ingen
försöka att beslutet genom ny öfverläggning
upprifva. Besvaras propositionen
med Ja, blandadt med några Nej,
eller tvärtom, och de, som öfverröstade
äro, ej begära votering, läte de, om dem
så godt synes, sin serskilda mening i protokollet
anteckna; kunnande sådant dem
ej i något fall förvägras. Begäres af en
eiler flera votering och han eller de ej
vilja derifrån afstå, då skall voteringsproposition,
jemte tydlig contra-proposition,
genast författas, justeras och anr
slås, samt voteringen straxt derefter för
sig gå, och må proposition ej göras, om
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
43
votering derom tillålas. Vid omröstnin
garne,
som alltid skola med tryckta och
omärkta, enkla, slutna och hoprullade sedlar
verkställas, beräkne hvarje Ledamot
blott en röst, änskönt han ock vore Fullmäktig
för flera till val berättigade Corporationer.
Till undvikande af paria vota,
skall Ordföranden vid hvarje omröstning,
förrän sedlarne uppräknas, en bland dem
uttaga och genast förseglad aflägga. Befinnas,
vid uppsummerandet af de öfriga,
rösterna lika delade, må denna sedel öppnas
och gifva depision. Är pluraliteten
redan vunnen, bör den aflagda sedeln
ouppbrutcn genast förstöras.-
§. 54.
Då Proposition till fattande af ett
definitift beslut öfver en Konungens framslällan,
eller ett Betänkande, eller en af
enskild Riksdagsman väckt fråga är med
Ja och Nej besvarad, och anmärkningar
i saken under diskurserna gjorda, bör
propositionen inrättas i enlighet med dem;
och skulle målet, under diskurserna, skiljas
uti flera delar, hvaröfver särskilda
anmärkningar göras, då skall, enär sådant
äskas, proposition öfver hvardera
delen särskilt anställas. På lika sätt förhållesi,
om första propositionen pä någon
Konungens framstäilan eller ett Betänkande
eller annat mål, som flera delar
innefattar, blifvit med Ja och Nej besvarad.
det voteras skall, ej heller votering derom
tillåtas. Vid omröstningarne, som alltid
skola med tryckta och omärkta, enkla,
slutna och hoprullade sedlar verkställas,
beräkne hvarje ledamot blott en röst, änskönt
han ock vore fullmäktig för flera
lill val berättigade Corporationer. Till
undvikande af paria vota, skall Ordföranden
vid hvarje omröstning, förrän sedlarne
uppräknas, en bland dem uttaga
oell genast förseglad aflägga. Befinnas,
vid uppsummerandet af de öfriga, rösterna
lika delade, må_ denna sedel öppnas och
gifva decision. Är pluraliteten redan vunnen,
bör den aflagda sedeln ouppbruten
genast förstöras.
§•46. ,
Då uti Riksniimnden proposition till
fattande af definitift beslut öfver en Konungens
framstäilan, eller ett betänkande
eller en annorledes väckt fråga är
med Ja och Nej besvarad, och anmärkningar
i saken under diskurserna gjorda,
bör propositionen inrättas i enlighet med
dem; och skulle målet, under diskurserna,
skiljas uti flera delar, hvaröfver serskilda
anmärkningar göras, då skall, enär
sådant äskas, proposition öfver hvardera
delen serskildt anställas. På lika sätt
förhålles, om första propositionen på någon
Konungens framstäilan eller ett betänkande
eller annat mål, som flera delar
innefattar, blifvit med Ja och Nej besvarad.
Har lagförslag, som flera ajdelningar
eller paragrafer innehåller, blifvit
efter afdelning eller paragraf under
öfverläggning laget och beslut först
öfver hvarje afdelning eller paragraf
44
Förtlag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
§• 55.
Landtmarskalk eller Talman ma ej
kunna vägra proposition, utom i det fall,
då han finner en väckt fråga bokstafligen
strida mot Grundlagarnes lydelse; börande
förut hafva skälen till sitt vägrande anfört.
Skulle ej Ståndet med honom instämma
i begreppet härom, utan ändock
yrka proposition, äge han att förklara
öfverläggningen hvilande, och förvises målet
till Constitulions-C/to&ollef, hvilket åligger
alt, inom kort förelagd tid, inkomma
med inotiveradt och bestämdt Utlåtande
Öfver frågans stridighet eller enlighet med
Grundlagen. Hvad Utskottet förklarar icke
vara deremot stridigt, derå må proposition
sedan icke vägras. Pröfvas det vara
af motsatt beskaffenhet, må den, som motionen
gjort, vända sig, der honom så
godt synes, till Constitutions-GMefte/, på
sätt som Regerings-Forrncns 81 §. föreskrifva'.
§. 56.
Intet ärende må nedläggas utan Ståndets
uttryckliga beslut. Ej eller må, med
undantag af Grundlags-frågor, nya öm
-
för sig falladt; dä skall förslaget
enlighet med samma beslut derefter till
antagande eller förkastande i dess helhet
Jramstiillas.
Hvad i denna § här ofvan stadgas,
gulle, i tillämpliga delar, äfven
för Stånden.
§. 47.
Landtmarskalk eller Talman må ej
kunna vägra proposition, utom i det fall,
att han finner en väckt fråga bokstafligen
strida mot Grundlagarnes lydelse; hörande
han förut hafva skälen till sitt vägrande
anfört. Skulle ej Ståndet eller
Riksnämnden med honom instämma i begreppet
härom, ulan ändock yrka proposition;
ege han förklara öfverläggningen
hvilande, och förvises målet till Constilutionsnämnden,
hvilken åligge att, inom kort
förelagd tid, inkomma med motiveradt och
bestämdt utlåtande öfver frågans stridighet
eller enlighet med Grundlagen. Hvad
Cunstitulionsnämnden förklarar icke vara
deremot stridigt, derå må proposition sedan
icke vägras. Pröfvas det vara af
motsatt beskaffenhet, må den, som motionen
gjort, vända sig, der honom så
godt synes, till Conslilutions»«>«/?riew, sorn
bör honom sitt yttrande deröfver meddela,
och vare han berättigad detsamma,
jemte motionen, genom tryck allmänt
göra, i hvilken händelse han för
den sistnämndas innehåll sjelf i egenskap
af författare, må lagligen ansvara.
§. 48.
Riksdagsman ege rätt all uti Riksnämnden
framställa motioner och förslag.
Sedan fjorton dagar från riksda
-
Förslag till Ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
45
nen af Riksdagsmän väckas, sedan En
månad från Riksdagens början, enligt 27
§. tilländalupit,. så vida icke sådana frågor
af redan fattade beslut, eller redan upptagna
ärenden, eller under Riksdagen inträfrände
händelser, omedelbarligen föranledas.
§• 57.
l:o De allmänna beslut, som ett Stånd
faltar, äfvensom hvad ett särskildt Stånd
i egenskap af Riks-Stund, beslulil och annais
rätt röra kan, meddelas de öfriga
Stånden genom Utdrag af Protokollet. Vill
Ledamot, sorn ej i Ståndets fattade beslut
instämt, sin särskilda tanka hos de öfriga
Stånden anmäla, slånde det honom fritt,
senom särskildt Memorial eller Dielamen
’j
till Protokollet, hvilket må Mcd-Ståmden
tillställas, enär han de för communicationen
och Protokollet nödiga exemplaren
deraf till Sekreteraren ademnar. Lag samma
vare, då någon Remiss går från Riksstånd
till Utskott, eller Utlåtande från Utskott
till Riks-Stund; kunnande dock ej i
något fall utlåtande eller beslut genom enskild
Ledamots eller minoritetens protest eller
reservation uppehållas.
2:o. Af Protokollsutdragen böra alltid
Fyra exemplar utskrifvas, af hvilka de
Frenne afgå till Mcd-Ständen, pir alt derstädes
qvarblifva, och det Fjerde, eller sa
kallad Löpare, kringsändes, påtecknas i
hvarje Stånd af Sekreteraren, samt städner
slutligen hos Ridderskapet och Adeln, för
gens början, enligt 98 §., tilländalupit,
må likväl nya frågor af riksdagsman
icke väckas kunna, utan så vida de af
redan fattade beslut, eller redan upptagna
ärenden, eller under riksdagen inträffade
händelser omedelbarligen föranledas.
I Sländen må ej väckas motioner
eller förslag angående allmänna frågor,
utan endast sådane, som Ståndets enskilda
besvär och angelägenheter röra.
Intet ärende må nedläggas utan Ståndets
eller Riksnämndens uttryckliga beslut.
§. 49.
Del beslut öfver en allmän fråga,
som Riksnumndcn fattat, skall genom
protokollsutdrag meddelas Stånden. Resia
t, hvaruti Stånden slädnät, skola pä
enahanda säll meddelas så väl de öfriga
Stånden, som Riksnämnden. Vill ledamot,
som ej uti besluta/ instämt, sin
serskilda mening hos Stånden eller Riksnämnden
anmäla, stånde det honom fritt,
"enem serskildt memorial eller diktamen
P
till protokollet, hvilket bör protokollsutdraget
åtfölja, så framt han de för
kommunikationen och protokollet nödiga
exemplaren deraf till Sekreteraren aflemnar.
Lag samma vare, då remiss eller
betänkande från Ständ, Nämnd eller
Utskott afgår; dock må ej i något fall
utlåtande eller beslut genom enskild ledamots
eller minoritetens protest eller reservation
uppehållas.
46
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
alt i dess Arkiv förvaras. Dessutom bur.
enär målet något Utskott angar, ett exemplar
detsamma äfven meddelas. Stånden må
jemväl i de fall, dem lämpligt synes, genom
utskickade Deputalioner, sina beslut hvarandra
tillkännagifva; dock bär Protokollsutdraget
derom, •eller, i händelse sakens
vigt fordrar en sådan skyndsamhet, att det
ej medhinnes, en af Ståndets Sekreterare
behörigen påtecknad afskrift af den Proposition,
som beslutet grundat, alltid tillika
åtfölja och af Ordföranden för Deputationen
i de andra Stånden högt uppläsas.
§. 58.
Vid justering af Protokoll eller Protokollsutdrag
kan ett beslut ingalunda ändras,
men väl sådana tillägg göras, hvarigenom
ingen ändring i beslutet uppkommer.
Utur ett Protokoll må vid justeringen,
med Ståndets bifall och på den
talandes egel begifvande, uteslutas dess
egna uttryck och äfven deliberationer,
som deraf följt; dock kunna ej sådana
uttryck uteslutas, på hvilka beslutet tydligen
sig grundar.
§. 59.
Alla hos Riks-Stånden hållna Protokoll
skola, så tidigt ske kan, genom trycket utgifvas
lill deras fullständiga innehåll, med
undantag blott af sådant, som Ståndens enskilda
Ekonomi beträffar. Handlingar, hvilka
till samtliga Riks-Stånden inlemnas eller
frän dem utgå, skola icke i Protokollen
intagas, utan endast med nummer eller kort
rubrik antydas. Af dessa handlingar böra,
såsom Bihang till samtliga Riks-Ståndens
Protokoll, Konungens Propositioner, Utskottens
Betänkanden, samt de Prolokolls
-
§. 50.
Vid justering af protokoll eller protokollsuldrag
kan ett beslut ingalunda ändras,
men väl sådana tillägg göras, hvargenom
ingen ändring i beslutet uppkommer.
Utur ett protokoll må vid justeringen,
med Ståndets eller Riksniimndens
bifall och på den talandes eget begifvande,
uteslutas dess egna uttryck och äfven
deliberationer, som deraf följt; dock
kunna ej sådana uttryck uteslutas, på
hvilka beslutet tydligen sig grundar.
§. 51.
De uti Stånd eller Riksnänmden
förda protokoll, samt öfriga riksdagshandlingar',
skola på statens bekostnad
från. trycket ulgifvas till de delar, Riksens
Ständer förordna.
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
47
utdrag, sorn innehålla Riks-Ståndens deröfver
fattade beslut, äfvensom Riksens Ständers
skrifvelse/: till konungen, och Riksdags-Beslutet
särskildt från trycket, tinder
En/i c dido n s- U(sk otte Is eller, sedan Riksdag
slutad ur, Tryckfrihets-Kommitteens uppsigt,
utgijvas, dock alt hvad förut är på
allmän bekostnad tryckt,,och till Riks-Stånden
uldeladt, icke må i Bihanget u nyo
irtyckas.
§. 00.
Vilja Riksens Ständer till Konungen
framföra någon deras allmänna önskan, i
hvilket ämne sorn helst, förhålles dermed
på det sätt Regerings-Formens 89 § utstakar;
och gore derå Konungen, sedan StatsRådet
blifvit hardt, det afseende Han för
Riket nyttigt finnér. Vid svars afgifvande
å Konungens Propositioner förfares enligt
Regerings-Formens 87 §.
§• 61.
Du val lill Konung eller Thronföljare
skall förrättas, äge Riksens Ständer,
att i deras särskilda Plena, genom allmän
omröstning välja, till en Nämnd,
Sexton Personer för hvarje Stund, med
uppdrag att, vid förefallande skiljaktigheter
emellan Riks-Stånden, bestämma valet.
Dagen efter, sedan Nämnden är vald,
skride hvarje Stånd särskilt till, val af
Konung eller Thronföljare. Förena sig
alla Stånden om en och samma Person,
vare Han utkorad. Äro Stundens röster
delade emellan flere, afgöre Nämnden;
dock må ej hos densamma komma under
omröstning andre, än de, som flesta rösterna
i hvarje Stånd erhållit; och ina
ej något Stånd flere än en Candidat fram
-
§• 52.
De framställningar till Konungen,
dem Riksens Ständer beslutaf äfvensom
Riksens Ständers svar på Konungens
till dem af (ålna förslag, skola genom
skrif reiser till Konungen af lemnäs.
§. 53.
Då val till Konung eller Thronföljare
skall förrättas, ege Riksens Ständer, att i
deras serskilda Plena, genom allmän omröstning,
välja, till en Nämnd, sexton personer
för hvarje Stånd, med uppdrag att, vid förefallande
skiljaktigheter emellan Riks-Stånden,
bestämma valet. Dagen efter, sedan
Nämnden är vald, skride hvarje Stånd
serskildt till val af Konung eller Thronföljare.
Förena sig alla Stånden om en
och samma Person, vare Han utkorad.
Aro Ståndens röster delade emellan flere*
afgöre Nämnden; dock må ej hos densamma
komma under omröstning andre,
än de, som flesta rösterna i hvarje Stånd
erhållit; och må ej något Stånd flere än
en Kandidat framställa. Ledamöter af
48
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
ställa. Ledamöter af Nämnden ma ej
uteslutas fran ulöfningen af deras Riksdagsmannarätt
i Stånden, men träde tillsammans
dagen efter den, då valet i Stånden
förrättadt är, och skiljes ej åt förr,
än de flesta rösterna om en Person sig
förenat. Omröstningen ibland Nämnden
skall ske per Capita och med slutna sedlar.
Hvar och en af Nämnden uppgifve,
ibland de af Stånden föreslagne, den han
anser höra utköras. Falla dervid rösterna,
till mer än hälften af de röstandes
antal, på En Man, vare han behörigen
vald. Aro åter rösterna så delade, att
en sådan full pluralitet icke äger rum,
anställes, enligt det i 53 §. beskrifna
voterings-sätt, ny omröstning, till antagande
af den, som flesta rösterna erhållit,
och, om han ej antages, af den, om
hvilken, näst efter honom, de fleste af
Nämnden sig förenat. Inträffar den händelse,
att Tvä eller Tre Personer undfå
de flesta och lika många röster, anställes
forst särskild votering, enligt sistnämnde
§., öfver den ordning, hvarutinnan om
dessa Personer bör röstas; och skall sedan,
vid hvarje ny omröstning, på enahanda
sätt en voterings-sedel afläggas,
intilldess en bestämd pluralitet är gifven.
I den händelse, som i 94 §. af Regerings-Formen
omtalas, skall Nämnden väljas
inom Tionde dagen efter den, som i
Riksdagskallelsen till Ständernas sammankomst
är utsatt, och Riks-Slånden skride
till Konungaval dagen efter sedan Nämnden
är vald.
§. 62.
Skola Riksens Ständer tillsätta Förmyndare
för en omyndig Konung, sani
-
Nämnden må ej uteslutas från ulöfningen
af deras riksdagsmannarätt i Stånden, men
träde tillsammans dagen efter den, då
valet i Stånden förrättadt är, och skiljes
ej åt förr, än de flesta rösterna om en
Person sig förenat. Omröstningen ibland
Nämnden skall ske per Capita och med
slutna sedlar. Hvar och en af Nämnden
uppgifve, ibland de af Stånden föreslagne,
den han anser böra utköras. Falla dervid
rösterna, till mer än hälften af de
röstandes antal, på en Man, vare Han
behörigen vald. Åro åter rösterna så de
lade,
att en sådan full pluralitet icke eger
rum, anställes, enligt det i ^5 §. beskrifna
voteringssätt, ny omröstning, till
antagande af den, som flesta rösterna erhållit,
och, om han ej antages, af den,
om hvilken, näst efter honom, de fleste
af Nämnden sig förenat. Inträffar den
händelse, att två eller tre Personer undfå
de flesta och lika många röster, anslälles
forst serskild votering, enligt sistnämnde
§., öfver den ordning, hvarutinnan
om dessa Personer bör röstas; och
skall sedan, vid hvarje ny omröstning, på
enahanda sätt en voteringssedel afläggas,
intill dess en bestämd pluralitet är gifven.
1 den händelse, som i 86 § af
RegeringsFormen omtalas, skall Nämnden
väljas inom tionde dagen efter den, som
i riksdags-kallelsen till Ständernas sammankomst
är utsatt, och Riks-Stånden
skride lill Konungaval dagen efter sedan
Nämnden är vald.
§. 54.
Skola Riksens Ständer tillsätta förmyndare
för en omyndig Konung, sam
-
Förslag till ändring, i-Grundlag. — Riksdags-Ordn.
49
manträde de, sist dagen efter den, då
Riksdagen å Rikssalen öppnad blifvit, och
utvälje, genom allmän omröstning, i deras
särskilda Plena, till en Nämnd, Sexton
personer för hvarje Stånd, hvilka röste
per Capita om de af Plena till antalet
bestämda Förmyndare, sorn 'skola
vara antingen En, Tre eller Fem. Hvarje
Ledamot af Nämnden uppteckne å en sluten
Val-lista de Män, dem han anser förtroendet
värdige, och så många, att de
med en person öfverstiga det af Ständerna
utsatta antal. Af dem, som dervid
kommit i åtanka, ställes, på sätt i
53 §. stadgas, först den, som flesta rösterna
erhållit, under ny omröstning, då
Nämndens pluralitet gifve Utslaget. På
samma'sätt fortfares med den, som näåt
honom af de flesta blifvit kallad, och så
vidare, till dess det föreskrifna antalet,
af Förmyndare varder uppfylldt; kunnande
Nämnden ej åtskiljas förr, än valet
gjordt och fu!länd'adt är; och gäfle detta
Val, såsom Riksens Ständers beslut. Nu
händer, att Riks-Stånden ej inom Tre dagar,
sedan de å Rikssalen afhört den i
86 §. omförmälda Berättelse, åsämjas om
Förmyndarnes antal; förordne då genast,
genom sina Elektorer, till ett Utskott,
Sexton af hvarje Stånd, att medelst votering
per Capita, jemnlikt 53 §., denna
fråga, med samma kraft och verkan, som
Riksens Ständers beslut, inom Två dagar
afgöra; skolande sedermera den utsedde
Nämnden likaledes inom Två dagar hafva
Valet förrättat, så att i afla händelser
Förmyndaren eller Förmyndarne må, inom
Sju dagars förlopp från Riksdagens öppnande
å Rikssalen, kunna tillsättas.
manträde de, sist dagen efter den, då
riksdagen å Rikssalen öppnad blifvit, och
utvälje, genom allmän omröstning, i deras
serskilda plena, till en Nämnd, Sexton
personer för hvarje Stånd, hvilka röste
per capita om de af plena till antalet
bestämda förmyndare, som skola vara
antingen en, tre eller fem. Hvarje ledamot
af Nämnden uppteckne å en sluten
val-lista de män, dem han anser förtroendet
värdige, och så många, att de med
en person öfverstiga det af Ständerna utsatta
antal. Af dem, som dervid kommit
i åtanka, ställes, på sätt i ^5 §.
stadgas, först den, som flesta rösterna
erhållit, under ny omröstning, då Nämndens
pluralitet gifve Utslaget. På samma
sätt fortfares med den, som näst honom
af de flesta blifvit kallad, och så
vidare, till dess det föreskrifna antalet
af förmyndare varder uppfylldt, kunnande
Nämnden ej åtskiljas förr, än valet gjordt
och fuliändadt är, och gäfle detta val,
såsom Riksens Ständers beslut. Nu bänder,
att Riks-Stånden ej inom tre dagar
sedan de å Rikssalen afhört den i 2y §.
omförmälda Berättelse, åsämjas om förmyndarnes
antal; förordne då genast, genom
sina elektorer, till ett Utskott, sexton
af hvarje Stånd, alt medelst votering
per capita, jemnlikt ^5 §., denna
fråga, med samma kraft och verkan, som
Riksens Ständers beslut, inom tvä dagar
afgöra; skolande sedermera den utsedda
Nämnden likaledes inom tvä dagar hafva
valet förrättat, så att i afla händelser förmyndaren
eller förmyndarne må, inora sju
dagars förlopp från riksdagens öppnande å
Rikssalen, kunna tillsättas.
Bih. till R. St. Prat. 1553 & 1831. 3 Sami. 1 Haft.
7
50
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
§. 63.
l:o. Till följe af Regerings-Formens
9.e §. skola Riksens Ständer, vid
hvarje Riksdag, förordna en för Lagkunskap
och utmärkt redlighet känd man,
att, såsom deras Ombud, hafva tillsyn öfver
Lagarnes efterlefnad af Domare
och Embetsmän, samt att inför den RiksRält,
som i bemälde Grundlags t aa §.
till dess inrättning och göromål beskrifves,
eller vid andra vederbörliga Domstolar,
i laga ordning tilltala dem, som,
i sina embetens utöfning, af väld, mannamån
eller annan orsak, anses hafva
någon olaglighet begått, eller underlåtit
att sina embetspligter behörigen fullgöra.
2:o. Denna Riksens Ständers Justitie-Ombudsman,
hvars rättigheter och
åligganden ytterligare, så väl i Regerings-Formens
o9, 100, 101 och 102 §§.,
som genom särskild Instruktion utstakas,
väljes af Riksens Ständer, genom Tolf
af hvarje Stånd särskilt för tillfallet nämnde
Elektorer, hvilka till detta vals förrättande
sammanträde samma dag, då de af
Stånden blifvit utsedde, och skiljes ej åt
förr än valet fulländadt är. Dessa Elektorer
skola samfäldt, först medelst slutna
sedlar, hvar för sig, uppgifva den Man,
som de anse böra komma under omröstning.
Falla defvid rösterna, till mer än
hälften af de röstande Elektorernas antal,
på en Man, vare han behörigen vald.
Aro rösterna så delade emellan flere, att
en sådan full pluralitet för någon icke
äger rum, anslälles, med iakttagande af
hvad 33 §. om lika rösters förekommande
stadgar, ny votering, med slutna sedlar,
till antagande af den, som de flesta rösterna
erhållit, eller, om han icke anta
-
§. 55.
l:o. Till följe af Regerings-Formens
88 §. skola Riksens Ständer, vid
hvarje riksdag, förordna en för lagkunskap
och utmärkt redlighet känd man,
att, såsom deras ombud, hafva tillsyn öfver
lagarnes efterlefnad af domare och
embetsmän, samt alt inför den RiksRätt,
som i bemälde Grundlags g4 §.
till dess inrättning och göromål beskrifves,
eller vid andra vederbörliga domstolar,
i laga ordning tilltala dem, som,
i sina embetens utöfning, af väld, mannamån
elier annan orsak, anses hafva
någon olaglighet begått, eller underlåtit
att sina embetspligter behörigen fullgöra.
2:o. Denne Riksens Ständers Justitie-Ombudsman,
hvars rättigheter och
åligganden ytterligare, så väl i Regerings-Formens
.9/, 92, g3 och g4 §§.,
som genom serskild instruktion utstakas,
Väljes af Riksens Ständer, genom tolf af
hvarje Stånd serskildt för tillfället nämnde
elektorer, hvilka till detta vals förrättande
sammanträde samma dag, då de af
Stånden blifvit utsedde, och skiljes ej åt
förr än valet fulländadt är. Dessa Elektorer
skola samfäldt, först medelst slutna
sedlar, hvar för sig, uppgifva den man,
som dc anse bora komma under omröstning.
Falla dervid rösterna, till mer än
hälften af de röstande Elektorernas antal,
på en man, vare han behörigen vald.
Äro rösterna så delade emellan flere, att
en sådan full pluralitet för någon icke
eger runi, anställes, med iakttagande af
hvad 45 §* om I‘ka rösters förekommande
stadgar, ny votering, med slutna sedlar,
till antagande af den, som de flesta rösterna
erhållit, eller, om han icke anta
-
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
51
ges, af den, som näst honom utaf de flesta
Elektorer blifvit kallad, och så vidare.
Inträffar den händelsen, att Två eller
flere personer, öfver hvilka serskilt röstas
bör, undfått lika röster, företages först
votering om den ordning, hvaruti de till
omröstning må framställas. Skulle, sedan
alla omröstningarne sålunda för sig
gått, likväl ingen person hafva erhållit
den här föreskrifna pluralitet, anställes
ny omröstning öfver alla dem, som vid
första voteringen blifvit satte i fråga;
skolande den, som erhåller de flesta rösterna,
utan afseende på rösternas antal,
anses behörigen vald. Enär någon af de
i denna ordning under omröstning ställde
blifvit af Elektorernas pluralitet antagen,
upphöre Valförrättningen, och varde han
af Riksens Ständer till Embete t förordnad.
Den, åt hvilken detta Embete blifvit
anförtrodt, kan vid (oljande Riksdagar,
i den nu föreskrifna ordningen, dertill
åter väljas.
3:o. Jusiitie-Omlmdsmannen njute
till godo så väl under, som emellan lliksdagarne,
samma säkerhet för sin person
och tjenstebefattning, som genom m §.
af Regerings-Formen för Riksdagsmän i
allmänhet stadgad är, och anses under
sin tjenstetid, oell intill dess han från
Embetet skiljes eller till utöfningen af
sin förut innehafda beställning återträder,
i alla afseenden lika med Konungens Justitie-Canzlcr.
4:o. Elektorerna böra, vid samma
tillfälle, då Justitie-Oinbudsmannen utses,
och på enahanda sätt, välja en man af
de egenskaper, som hos denna Embetsman
erfordras, för att honom efterträda,
i fall han, innan . nästföljande Riksdag,
skulle med döden afgå.
ges, af den, som näst honom utaf de flesta
elektorer blifvit kallad, och så vidare.
Inträffar den händelsen, att två eller
flere personer, öfver hvilka serskildt röstas
bör, undfått lika röster, företages först
votering om den ordning, hvaruti de till
omröstning må framställas. Skulle, sedan
alla omröstningarne sålunda för sig
gått, likväl ingen person hafva erhållit
den här föreskrifna pluralitet, anställes
ny omröstning öfver alla dem, som vid
första voteringen blifvit satte i fråga;
skolande den, som erhåller de flesta rösterna,
utan afseende på rösternas antal,
anses behörigen vald. Enär någon af de
i denna ordning under omröstning ställde
blifvit af ElekLorernas pluralitet antagen,
upphöre valförrättningen, och varde han
af Riksens Ständer till embetet förordnad.
Den, åt hvilken detta embete blifvit
anförtrodt, kan vid följande riksdagar,
i den nu föreskrifna ordningen, dertill
åter väljas,
3:o. Justi tie-Ombudsmannen njute
till godo såväl under, som emellan riksdagarne,
samma säkerhet för sin person
och tjenstebefattning, som genom io3 §.
af Regerings-Formen för riksdagsmän i
allmänhet stadgad är, och anses under
sin tjenstetid, och intill dess han från
embetet skiljes eller till utöfningen af
sin förut innehafda beställning återträder,
i alla afseenden lika med Konungens Justitie-Kansler.
4:o. Elektorerna böra, vid samma
tillfälle, då Juslitie-Ombudsmannen utses,
och på enahanda sätt, välja en man af
de egenskaper, som hos denna embetsman
erfordras, för att honom efterträda,
i fall han, innan nästföljande riksdag,
skulle med döden afgå.
52
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
I händelse Justitie-Ombudsmannen,
vid samma Riksdag, under hvilken han
blifvit vald, afsäger sig det erhållna förtroendet,
eller med döden afgår, skola
Riksens Ständer i Embetet genast insätta
den man, som de till hans efterträdare
utsett. Skulle Justitie-Ombudsmannens utsedde
efterträdare, under påstående Riksdag,
afsäga sig det erhållna förtroendet,
eller i Justitie-Ombudsmans-Embetet insättas,
eller med döden afgå, utväljes,
på ofvan stadgade sätt, en annan behörig
man i hans ställe.
Inträffar något af dessa fall emellan
Riksdagarne, skall Riksens Ständers rätt
härutinnan genom deras Fullmäktige i
Banken och Riksgälds-Contoret utöfvas.
§. 64.
Vid hvarje Riksdag skola Riksens
Ständer i deras serskilda Plena, genom
allmän omröstning, välja Tolf Ledamöter
af hvartdera Ståndet till en Nämnd, som
äge att döma, huruvida Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter gjort sig förtjente
alt i deras vigtiga kall bibehållas,
eller om visse af dem, utan bevisligen
begångna fel och brott, hvarom Regerings-Formens
102 §. handlar, likväl kunde
anses böra ifrån ulöfningen af Konungens
Domsrätt skiljas. Denna Nämnd
träde samma dag, den blifvit vald, tillsammans.
I den ordning Regerings-Forinens
69 och 97 §§. föreskrifva, röste samtlige
Ledamöterne', man för man, med
slutna sedlar, öfver den frågan: skall
omröstning anställas till uteslutande af
någon bland Högsta Domstolens Ledamöter?
Besvaras denna fråga enhälligt
eller af de flesta rösterna med Nej,
I händelse Juststie-Ombudsmannen,
vid samma riksdag, under hvilken han
blifvit vald, afsäger sig det erhållna förtroendet,
eller med döden afgår, skola
Riksens Ständer i embetet genast insätta
den man, som de till hans efterträdare
utsett. Skulle Justilie-Ombudsmannens utsedde
efterträdare, under påslående riksdag,
afsäga sig det erhållna förtroendet,
eller i Juslilie-Ombudsmans-embetet insättas,
eller med döden afgå, utväljes,
på ofvan stadgade sätt, en annan behörig
man i hans ställe.
Inträffar något af dessa fall emellan
riksdagarne, skall Riksens Ständers rätt
härutinnan genom deras fullmäktige i
Banken och Riksgälds-Kontoret utöfvas.
§. 56.
Vid hvarje riksdag skola Riksens
Ständer i deras serskilda Plena, genom
allmän omröstning, välja tolf ledamöter
af hvartdera Ståndet lill en Nämnd, som
ege att döma, huruvida Högsta Domstolens
samtlige ledamöter gjort sig förtjente
alt i deras vigtiga kall bibehållas,
eller om visse af dem, utan bevisligen
begångna fel och brott, hvarom Regerings-Formens
g4 §. handlar, likväl kunde
anses böra ifrån utöfningen af Konnugens
domsrätt skiljas. Denna Nämnd
träde samma dag, den blifvit vald, tillsammans.
I den ordning Regerings-Formens
8g §. och denria Riksdags-Ordni/igs
33 §. föreskrifva, röste samtlige
ledamöterne, man för man, med
slutna sedlar, öfver den frågan: skall
omröstning anställas till uteslutande af
någon bland Högsta Domstolens ledamöter?
Besvaras denna fråga enhälligt
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
53
blifve då Högsta Domstolens samtlige Ledamöter
bibehållne. Besvaras den åter
med Ja, så uppgöre livar och en af
Nämnden en sluten Lista på dem af Högsta
Domstolens Ledamöter, flere eller
färre, som han anser böra entledigas.
De trenne bland desse, som då fått det
största antal af röster emot sig, ställes
derpå, hvar efter annan under ny omröstning,
hvarvid två tredjedelar af rösterna
fordras emot den eller dem, som skola
anses vara från Riksens Ständers förtroende
uteslutne; och gånge derefter, som
i Regerings-Formeiis 103 §. vidare föreskri
fves.
§• 65.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens
Ständer, vid hvarje Riksdag, förordna
Sex för kunskaper och lärdom kände
Män, jemte Justilie-Ombudsmannen,
som bland dem före ordet. Desse Commitlerade,
af hvilka två, utom Justitieombudsmannen,
skola vara lagfarne, väljes
af Riksens Ständer, genom Sex af
hvarje Stånd dertill utsedda Elektorer,
hvilka, enligt det i 61, 62 och 63 §§. föreskrifna
sätt, röste samfäldt. Afgår emellan
Riksdagarne någon biand de Committerade,
välje de öfriga till det lediga rummet
en behörig Man.
§• 66.
Riksens Ständer välje vid hvarje
Riksdag, genom slutna sedlar, hvart Stånd
för sig, samfäldt och ej medelst Elektorer,
sina Banko-Fullmäktige, Tre af hvarje
Stånd; börande valet förrättas så tidigt,
att desse Fullmäktige må kunna, medan
eller af de ' flesta rösterna med Nej,
blifve då Högsta Domstolens samtlige ledamöter
bibehållne. Besvaras den åter
med Ja, så uppgöre hvar och en af
Nämnden en sluten lista på dem af Högsta
Domstolens ledamöter, flere eller
färre, som han anser böra entledigas.
De trenne bland desse, som då fått det
största antal af röster emot sig, ställes
derpå, hvar efter annan, under ny omröstning,
hvarvid två tredjedelar af rösterna
fordras emot den eller dem, som skola
anses vara från Riksens Ständers förtroende
uteslutne; och gånge derefter, som
i Regerings-Formens g5 §. vidare föreskrifveS-.
§• 57.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens
Ständer, vid hvarje riksdag, förordna
sex för kunskaper och lärdom kände
män, jemte Juslitie-Ombudsinannen,
som bland dem före ordet. Desse kommitterade,
af hvilka Iva, utom Justitieombudsmannen,
skola vara lagfarne, väljes
af Riksens Ständer, genom sex af
hvarje Stand dertill utsedda elektorer,
hvilka, enligt det i 53, 54 och 55 §§.
föreskrifna sätt, röste samfäldt. Afgår emellan
riksdagarne någon bland de kommil
terade,
välje de öfriga till det lediga rummet
en behörig man.
§. 58.
Riksens Ständer välje vid hvarje
riksdag, genom slutna sedlar, hvart Stånd
för sig, samfäldt och ej medelst elektorer,
sina Banko-fullmäktige, tre af hvarje
Stånd; börande valet förrättas så tidigt,
att desse Fullmäktige må kunna, medan
54
Förslag till ändring i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
Riksens Ständer ännu äro församlade, sin
befattning tillträda. Dem åligger, att,
jemnlikt vid hvarje Riksdag af BancoUts/iotlet
ulfärdadt Reglemente, förvalta
Bankens medel och tillhörigheter, samt
inför Riksens Ständer, eller af dem förordnade
Revisorer, redovisa. Yppas vid
deras öfverläggningar skiljaktighet i meningarne,
höra de till Protokollet afgifva
sina röster, hvilka per Capita beräknas;
i de läll då rösterna äro lika, äge Ordföranden
afgörande röst.
§• 67.
Efter förenämnda grunder, så i afseende
på valsätt, som tid, må, vid alla
Riksdagar, Fullmäktige i Riksgälds-Contoret
af Riksens Ständer utses. Desse
Fullmäktige skola likaledes vara Tre af
hvarje Riks-Stånd, med åliggande att uti
allt ovilkorligen sig rätta efter de Instruktioner,
Riksens Ständer för dem utfärda;
och gälle för dem, i händelse af skiljaktighet,
hvad i nästföregående §. för BancoFullmäktige
stadgadt är.
§. 08.
Derjemte skola Riksens Ständer, i
den ordning Stånden, hvar för sig, lämpligast
finna, vid hvarje Riksdag förordna
om Revisorer, att emellan Riksdagarne,
enligt af Riksens Ständer utfärdad Instruktion,
öfverse och granska Stats-Verkets,
Bankens och Riksgälds-Conlorets
tillstånd, styrelse och förvaltning; likväl,
hvad Siats-Verket angår, ulan rättighet
att meddela föreskrifter, eller förändringar
besluta. Desse Revisorer, som sko
-
Riksens Ständer ännu äro församlade, sin
befallning tillträda. Dem åligger, 'att,
jemlikt det reglemente, sorn ett dertill
enligt zg: §. valdt Utskott vid hvarje
riksdag- utfärda kor, förvalta Bankens
medel och tillhörigheter, samt inför' Riksens
Ständer, eller af dem förordnade
Revisorer, redovisa. Yppas vid deras
öfverläggningar skiljaktighet i meningarne,
böra de Lill protokollet afgifva sina
röster, hvilka per capita beräknas; i de
fall, då rösterna äro lika, ege Ordföranden
afgörande röst.
§. 59.
Efter förenämnda grunder, så i afseende
på valsätt, sorn lid, må, vid alla
riksdagar, fullmäktige i Riksgälds-Kontoret
af Riksens Ständer utses. Desse
Fullmäktige skola likaledes vara tre af
hvarje Riks-Stånd, med åliggande alt uti
allt ovilkorligen sig rätta efter de instruktioner,
Riksens-Ständer för dem utfärda;
och gälle för dem, i händelse af skiljaktighet,
hvad i nästföregående §. för Bancofullmäktige
stadgadt är.
§. 60.
Derjemte skola Riksens Ständer, i
den ordning Stånden, hvar för sig, lämpligast
finna, vid hvarje riksdag förordna
om Revisorer, att emellan riksdagarne,
enligt af Riksens Ständer utfärdad instruktion,
öfverse och granska Stats-Verkéts,
Bankens och Riksgälds-Kontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning; likväl,
hvad Stats-verket angår, utan rättighet
att meddela föreskrifter, eller förändringar
besluta. Desse Revisorer, som sko
-
Förslag till ändring i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
55
la vara Sex af hvarje Riks-Stånd, böra
emellan Riksdagar,ne sammanträda sfi ofta,
att hvarje Revision må kunna omfatta
tvänne års afslutade räkenskaper,
och tage derföre alltid Revisions-förrättningen
sin början den '15. September;
skolande så väl Riksens Ständer, sorn afgående
Revisorer, i likstämmighet härmed,
utsätta tiden till nästpå följande Revision,
lill hvilken Revisorerne böra af Konungen
kallas. Och må ingen Revision (öfverskrida
en tid af tre månader. Med
Revisorernas röstberäkning förhålles enligt
de uti 66. §. utstakade grunder.
§. 69.
De genom dödsfall eller af andra
tillfälligheter uppkomna ledigheter af Fullmäktige
eller Revisorer må, när så fordras,
emellan Riksdagarne ersättas genom
nva val af de Stånd, der ledighelerna
inträffat, på det sätt Stånden, hvart för
sig, lämpligast finner.
t;o. Till Fullmäktige för ett Stånd
'i Banken och Riksgälds-Contoret samt
till Revisorer öfver Stats-Verket, Banken
och Riksgälds-Contoret, skola ej andre
väljas, än sådane af Ståndets Ledamöter,
hvilka kunna i detsamma vara Riksdagsmän
och Ledamöter af Utskott. Ej eller
må dertill utses någon person, som, vid
ett eller flere af dessa Verk, är redovisande,
njuter lön eller annan inkomst.
Sker vid Revisors val annorlunda, skola
Revisorerne om en annan persons utseende,
i föreskrifven ordning, skyndsamt
föranstalta.
la vara sex af hvarje Riks-Slåod, böra
emellan riksdagarne sammanträda så ofta,
att hvarje revision må kunna omfatta
tvänne års afslutade räkenskaper,
och tage derföre alltid revisions-förrättningen
sin början den 15 September;
skolande så väl Riksens Ständer, sorn afgående
revisorer, i likstämmighet härmed,
utsätta tiden till nästföljande revision,
till hvilken revisorerne böra af Konungen
kallas. Och må ingen revision öfverskrida
en tid af tre månader. Med
revisorernas röstberäkning förhålles enligt
de uti 58: §. utstakade grunder.
§■ 01.
De genom dödsfall eller af andra
tillfälligheter uppkomna ledigheter af fullmäktige
eller revisorer må, när så fordras,
emellan riksdagarne ersättas genom
nya val af de Stånd, der ledigbeterna
inträffat, på det sätt Stånden, hvart för
sig, lämpligast finner.
§. 62.
l:o. Till Fullmäktige för ett Stånd
i Banken och Riksgälds-Kontoret samt
till Revisorer öfver Stats-Verket, Banken
och Riksgälds-Kontoret, skola ej andre
väljas, än sådane af Ståndets ledamöter,
hvilka kunna i detsamma vara riksdagsmän
och ledamöter af Utskott. Ej eller
må dertill utses någon person, sorn, vid
ett eller flere af dessa Verk, är redovisande,
njuter lön eller annan inkomst.
Sker vid revisors val annorlunda, skola
revisorerne om en annan persons utseende,
i föreskrifven ordning, skyndsamt
föranstalta.
56
Förslag till ändring i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
2:o. Fullmäktige och Revisorer
kunna ej, i och för -deras befattning,
emottaga befallningar utan af Riksens
Ständer allena, och enligt de Instruktioner
desse stadgat hafva; ej eller till redo
och ansvar ställas, utan efter Riksens
Ständers beslut och i laglig ordning.
De njuta för sina gerningar och yttranden,
under samma befattning, den säkerhet,
som no. och m. §§. af RegeringsFormen
Riksdagsmän tillägga.
§. 71.
Vid alla tillfällen, då personer komma
under omröstning, iaktlages, att Namnsedlarne,
så framt de skola blifva gällande,
böra vara enkla, slutna, hoprullade,
omärkta och fria så väl från all tvetydighet
i anseende till personernas namn,
som från oriktighet i anseende till deras
antal.
§• 72.
Ingen expedition öfver något Rikssens
Ständers Reslut må utgå förr, än
densamma först blifvit vppsalt af Expcditions-Utskottet
och derefter uti Stånden
behörigen justerad och underskrifven. De
från samtliga Ständer utgående Akter och
Handlingar undertecknes af Landlinarskalken
och Talmännen allena, undantagande
Riksdags-Reslutet, hvilket af samtliga Riksens
Ständer underskrifves och, besegles.
Expeditioner från Utskotten underskrifves af
den främste, närvarande Ledamoten af hvarje
Stånd.
2:o. Fullmäktige och Revisorer
kunna ej, i och för deras befattning,
emottaga befallningar ulan af Riksens
Ständer allena, och enligt de instruktioner
desse stadgat hafva; ej eller till redo
och ansvar ställas, utan efter Riksens
Stunders beslut och i laglig ordning.
De njuta för sina gerningar och yttranden,
under samma befattning, den säkerhet,
sorn 102: och to3: §§. af RegeringsFormen
riksdagsmän tillägga.
§. 63.
Vid alla tillfällen, då personer komma
under omröstning, iaktlages, att namnscdlarne,
så framt de skola blifva gällande,
böra vara enkla, slutna, hoprullade,
omärkta och fria så väl från ali tvetydighet'
i anseende till personernas namn,
som från origtighet i anseende lill deras
antal.
§. 64.
Ingen expedition öfver något Riksens
Ständers beslut må utgå förr, än
densamma blifvit enligt Riksnämndens
förslag, uti Stånden behörigen justerad
och underskrifven. För uppsättande och
,expedierande af Riksens Ständers skrifvelser
och beslut samt af riksdagsbeslutet,
tdlsälles af Riksniimnden ett Utskott
i den ordning, som i 2g: §. sägs. I
detta Utskott ege en ledamot af StatsRädef
den Konungen dertill förordnar,
rättighet att öfvervara riksdagsbeslutets
justering i de delar deraf., som röra
honungens yttranden. De från samtlige
Ständer utgående akter och handlingar
undertecknas af Landtmarskalken och Talmännen
allena, dock undantagande riks
-
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
57
dagsbeslutet, hvilket af samtliga Riksens
Ständer underskrifves och besegles. öfriga
expeditioner underskrifvas af Landtmarskalken,
Talmannen eller Ordföranden.
§• 73.
Stadna Riks-Stånden i sina beslut öfver
någon fråga uti hufvudsakligen eller
till vissa delar skiljaktiga meningar, då
skall hvarje Stånds beslut getiom Protokollsutdrag
remitteras till det Utskott, som
med målet befallning haft, hvilket åligge,
att mening arne, så nära möjligt är, sammanjemka
och med Förslag Öfver denna
jemnkning inkomma till Riksens Ständers
Plena, som öfver den yppade frågan sedermera
definitift beslute. Skulle detta försök
till jemkning fruktlöst aflöpa, utvälje
Riksens Ständer i sina särskilda Plena, genom
allmän omröstning, till en Nämnd, att
förstärka det Utskott, till hvars handläggning
målet hört, så alt Ledamöterne blifva
Tretio af hvarje Stånd, hvilka samfäldt
röste, såsom 33 §. föreskrifver, öfver den
tvistiga frågan, och äge att densamma med
Riksens Ständers rätt ajgura.
74.
De allmänna Stadgar och Förordningar,
hvarom Konung och Ständer under
Riksdag gemensamt beslulit, skola
dock endast i Konungens namn och med
Dess underskrift utfärdas.
(§. 73 uti nu gällande Riksdagsordning
skulle utgå.)
§. 65.
De allmänna stadgar och förordningar,
hvarom Konung och Ständer under
riksdag gemensamt beslutit, skola dock
endast i Konungens namn och med Dess
underskrift utfärdas.
§. 66.
l:o. Riksniimnden bör, i den mån
ärendena utarbetade blifva, till Ståndens
Plena hemställå de beslut, i hvil
-
Bih. Ull R. St. Prot. 1833 & 1834. 3 Sami. 1 Häft.
8
58
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
§. 75.
Till Grundlags stiftande, upphäfvande,
förändring eller förklaring fordras alla
Riks-Ståndens sammanstämmande beslut och
Konungens sanktion. För beslut i alla öfriga
ärenden, de mål undantagna, hvarom
i Regerihgs-Formens 66, 69, 70, 71 och
7% §§. särskildt för or dnadt är, galle, jemte
Konungens samtycke, Tre Stånds mening;
men skulle Två Stånd stadna emot Två,
forfalle frågan och för hl ifve vid det, som
tillförne stadgadt varit, utan att samma
fråga må kunna vid den Riksdagen å nyo
väckas eller upptagas. Ar åter frågan af
sådan beskaffenhet, att den ej kan förfalla,
gånge såsom i 73 §. stadgadt är.
ka Nämnden stannat Öfver allmänna
frågor. Ulan sådan hemställan skall
Riksnämndens beslut såsom Riksens Ständers
anses, då väckt förslag af Riks'
nämnden nedlägges eller af slås, då någon
af Konungen af gifven grundlagsproposition
titl hvilande anlages, och då
sådan fråga, som enligt tre Stånds mening
afgöres, blifvit af Riksnämnden
bifallen antingen ulan omröstning, eller
med en pluralitet, som utgör minst två'
tredjedelar af de röstandes antal. För
af slag, ulan hemställan till Stånden, å.
Körningens propositioner, erfordras likväl,
all minst två tredjedelar af de röstande
uti beslut derom sig förenat,
så vida af slaget ej på beslut ulan omröstning
grundas.
2:o. Såsom Riksens Ständers beslut
i alla ärenden, med undanlag af dem,
om hvilka uti yf och 106 §§. Regerings-Formen
annorlunda stadgadt är,
galle tre Stånds mening. Stanna två
Stånd emot två uti beslut Öfver Riksnämndens
hemställan af frågor, som
angå beloppet af statsreglering och bevillning,
eller Rankens och RiksgäldsKontorets
förvaltning, inkomster och utgifter,
eller andra f rågor, hvilka, lill
följd af förut fattade beslut, icke kunna
förfalla', då skall den mening gällande
blifva, som med Nämndens öfverensslämmer.
Der så händer, all öfver
andra frågor två Stånd uti beslut stanna
mot två, forfalle frågan och förblifve
vid det, som tillförene stadgadt varit.
3:o. Allmän fråga, sorn i följd af
derom fatladt beslut blif vit nedlagd eller
af slagen, eller förfallit, må ej kunna
vid samma riksdag ä nyo väckas eller
upptagas.
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
59
§• 76.
Allt hvad Riksens Ständer efter
granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,
bör anses hafva vunnit decharge i afseende
på det granskade, och ingen ny,
till ansvarighet förbindande, granskning
af nya Ständer i samina mål vara tillåten
; dock bör, oaktadt den af Riksens
Ständers Utskott eller Revisorer förrättade
generella öfversigt af Stats-medlens
utdelning, det åligga vederbörande Embetsman
att verkställa den speciella Revision,
som dem i kraft af deras Embetsbefattning
tillkommer.
§• 77.
Blifver någon Riksdagsman, under
påstående Riksdag eller under dess resor
till och ifrån Riksdagen, med oFd eller
gerningar ofredad, sedan lian tillkännagifvit,
att han i sådant ärende stadd är,
eller ock efter Riksdagen, på våldsamt
sätt, i och för Riksdagsgöromålen antastad,
då skall sådant, enligt m §. Regerings-Formen,
såsom Edsöres-brott anses
och straffas; börande detta stadgande
.uti Riksdagskallelsen intagas. Skulle någon
enskild Man eller någon Corps, Militär
eller Civil, eller ock någon Menighet,
af hvad namn den vara må, antingen
af egen drift, eller med anledning af
befallning, försöka att våldföra Riksens
' Ständer eller deras Utskott eller enskilde
Riksdagsmän, eller störa friheten i deras
öfverläggningar och beslut, vare sådant,
jemlikt Regerings-Formens tto §., ansedt
som förräderi, och aukomme på Riksens
Ständer, att slika förbrytelser i laga
ordning beifra låta.
§. 67.
Allt hvad Riksens Ständer efter
granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,
bör anses hafva vunnit decharge i afseende
på det granskade, och ingen ny, till
ansvarighet förbindande, granskning af
nya Ständer i samma mål vara tillåten;
dock bör, oaktadt den af Riksens Ständers
Revisorer förrättade generela öfversigt
af Statsmedlens utdelning, det åligga
vederbörande embelsmän att verkställa den
speciela revision, som dem i kraft af deras
embetsbefattning tillkommer.,
§. 68.
Blifver någon riksdagsman, under påstående
riksdag eller under dess resor till
och ifrån riksdagen, med ord eller gerningar
ofredad, sedan han tillkännagifvit,
alt han i sådant ärende stadd är, eller
ock efter riksdagen, på våldsamt sätt, i
och för riksdagsgöromålen antastad, då
skall sådant, enligt io3 §. RegeringsFormen,
såsom edsöres-brott anses och
straffas; börande delta stadgande uti riksdagskallelsen
intagas. Skulle någon enskild
man eller någon corps, militär eller
civil, eller ock någon menighet, af hvad
namn den vara må, antingen af egen drift,
eller med anledning af befallning, försöka
att våldföra Riksens Ständer, deras Nämdcr
eller Utskott eller enskilde riksdagsmän,
eller störa friheten i deras öfverläggningar
och beslut, vare sådant, jemlikt
Regerings-Formens 102 §., ansedt
som förräderi, och ankomme på Riksens
Ständer, ett slika förbrytelser i laga ordning
beifra låta.
60
Förslag till ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
§. 78.
Ej må Riksdagsman någon tid kunna
under tilltal ställas, eller sin frihet
beröfvas för dess gerningar och yttranden
uti ifcVfo-SlåndeK eller något Riksens
Stunders Utskott, utan att det Stånd, lill
hvilket hail hörer, sådant tillåtit genom
uttryckligt beslut, deruti minst fern sjettedelar
af Ståndets vid omröstningen in
Pleno tillstädesvarande Ledamöter instämt.
Tage sig dock ingen häraf anledning till
frikallelse från det Författare-ansvar, som
Regerings-Formens Si §. och 2 moni. i
29 §. af denna Riksdags-Ordning utsätta.
Men öfverfaller någon inom Stånd eller
Utskott den andra med hugg och slag,
eller nyttjar emot honom vapen, håfve
den angripande förverkat lifvet; och må
han, utan att vidare njuta Riksdagsmannaskydd,
till behörig domstol öfveriemnas.
Beskylles Riksdagsman för någon grof
missgerning, må han ej i häkte kunna
inmanas förrän, efter anställd ransakning,
Domaren sådant skäligt pröfvat, så vida
han ej å bar gerning funnen varder. Gälle
likväl, om han, efter Domstolens kallelse,
sig ej inctäller, hvad allmänna Lagen i
thy fall ctadgar. Ej må Riksdagsman
häktas för mindre förbrytelser eller för
skuld insättas; vare dock hans egendom
ej från laga utmätning frikallad. Icke eller
kan någon Riksdagsman från annan
ort, medan lian för Riksdagens skull sig
å Riksdagsorten uppehåller, utom i omförmälda
svårare fall, dragas derstädes för
Rätta, med mindre han sökes för gäld,
som han under den tiden sig der åsamkat.
Ingen vare tillåtet, att ifrån dem,
som .till Riksdagen från Landsorterna anländt,
utom Husbondens lof och minne,
till krigstjenst värfva något Tjenstehjon.
§. 60.
Ej må Riksdagsman någon lid kunna
under tilltal ställas, eller sin frihet beröfvas,
för dess gerningar och yttranden
uti Stånd, Nämnd eller Utskott, utan att
det Stånd, till hvilket han hörer, sådant
tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti
minst fem sjettedelar af Ståndets vid omröstningen
in Pleno tillstädesvarande ledamöter
instämt. Tage sig dock ingen
häraf anledning lill frikallelse från det
förfatlareansvar, som 47 §• af denna Riksddgs-Onlning
utsätter. Men öfverfaller
någon inom Stånd, Nämnd eller Utskott
den andra med hugg peli slag, eller nyttjar
emot honom vapen, håfve den angripande
förverkat lifvet; och må han, utan
alt vidare njuta riksdagsmannaskydd, tilt
behörig domstol öfveriemnas. Beskylles
riksdagsman för någon grof missgerning,
må han ej i häkte kunna inmanas förrän,
efter anställd ransakning, domaren sådant
skäligt pröfvat, så vida han ej fi bar gerning
funnen varder. Gälle likväl, om han,
efter domstolens kallelse, sig ej inställer,
hvad allmänna lagen i thy fall stadgar.
Ej må riksdagsman häktas för mindre
förbrytelser eller för skuld insättas;
vare dock hans egendom ej från laga utmätning
frikallad. Icke eller kan någon
riksdagsman från annan ort, medan han
för riksdagens skull sig å riksdagsorten
uppehåller, utom i omförmälda svårare
fall, dragas derstädes för rätta, med mindre
han sökes för gäld, som han under
den tiden sig der åsamkat. Ingen vare
tillåtet att ifrån dem, som till riksdagen
från landsorterna anländt, utom husbondens
lof och minne, till krigstjenst värfva
något tjenstehjon.
Förslag lill Utläring, i Grundlag. — Itiksdags-Ordn.
61
§• 79.
Ingen af Ridder skåpet och Adeln,
som, enligt Riddat'hus-Ordningen, till säte
och stämma berättigad ur, icke eller någon
lagligen kallad eller vald Riksdagsman
för annat Stånd, må kunna, af hvad anledning
sorn helst, förmenas, att Riksdagen
bivista;, dork galle under krigstider
undantag härutinnan för Militär-personer,
då de i Rikets tjenst af Konungen beordras.
Riksdagsman af P?'esle-, Borgareoch
Bonde-Stånden må ej från Riksdagsorten
afresa, eller från Riksdagsöfverläggningarne
sig afhålla, med mindre
han dertill undfått, genom Protokollsutdrag,
tillåtelse of det Ständ, hvartill han
hörer. Ar han Ledamot i ett eller flera
Utskott, anmäle sig först derstädes lill ledighets
erhållande, och gifve sådant derefter
i sitt Stånds Plenum tillkänna, hvarest,
om ledigheten beviljas, nytt val till Utsi;
o lis-Le damo t genast förrättas. Sådant må
äfven för sig gå, dä Ledamot, flera än tre
gånger å rad, från Utskottets sammanträden
utan laga förfall, sig afhåliit, hvilket
den främste derstädes varande Ledamoten
af hvarje Stånd åge, att i vederbörande
Stånds Plenum gifva tillkänna. Utan gällande
skäl må ej längre ledighet, än af
två, högst tre veckors tid beviljas. Ridderskapet
och Adeln ställe sig, i dessa sednare
fall, Riddarhus-Ordning en till efterrättelse.
§. 80.
Riksdag må ej räcka längre, än Tre
månader från den dag, då Konungen låtit
om Statsverkets tillstånd och behof Riksens
Ständer eller deras Siats-Utskott underrätta.
Skulle likväl, vid nämnda tids
förlopp, ärendena ej vara afgjorda, an
-
§. 70.
Ingen lagligen kallad och vald riksdagsman
må kunna af hvad anledning som
helst förmenas att riksdagen bivista; dock
gäfle under krigstider undantag härutinnan
för militärpersoner, då de i rikets
tjenst af Konungen beordras.
Ej må riksdagsman från riksdagsorten
afresa, eller från riksdagsöfverläggningarne
sig afhålla, med mindre han dertill
undfått tillåtelse, pä säll uli riksdagens
Arbels-ordning Jöreskrifves. Utan
synnerliga skäl må ej längre ledighet än
för tre veckors tid beviljas. — Huru
förhållas bör, då ledamot flera än tre
gånger å rad från sammanträde sig utan
laga förfall afhåliit, derom stadgas uti
riksdagens Arbels-ordning.
§. 71.
Riksdag må ej räcka längre, än tre
månader från den dag, då Konungen låtit
om Statsverkets tillstånd och behof Riksens
Gander underrättelse meddela. Skulle
likväl, vid nämnda lids förlopp, ärendena
ej vara afgjorda, anmäle Riksens Ständer
62
Förslag till Ändring, i Grundlag. — Riksdags-Ordn.
mäle Riksens Ständer det hos Konungen,
och äske, att Riksdagen matte fortfara
någon viss tid af högst en månad derefter;
börande minst Trenne Riks-Stånd
hafva sig om denna Önskan förenat. Händer
sig, att, vid den sålunda förlängda
tidens utgång, målen ändå icke blifvit afslutade,
gånge som i Regerings-Formens
409 §. stadgadt är. Riksdag må äfven
slutas innan Tre månader till ända gått,
enär samtliga Stånden sådant begära.
§. 81.
Då Riksdag, i öfverensstämmelse med
nästföregående §., fulländad är, träde
Landtmarskalken och Talmännen, efter
föregånget beslut i sina Stånd, till Ko'
nungen och anhålle, det Han ville låta
aflysa Riksdagen och Ständerna på Rikssalen
uppkalla. Sedan, efter förrättad
Gudstjenst, Ständerna sig å Rikssalen infunnit,
och Landtmarskalken och Talmännen,
hvar i sin ordning, inför Konungen
nedlagt Ståndens tacksamhet och välönskningar,
uppläses Riksdags-Beslutet. Deruppå
förkiare Konungen Sjelf, eller genom
Stats-Ministern för Utrikes ärendena,
Dess bifall till Riksdagens slutande
och hemförlofve Ständerna.
§. 82.
Innan Riksens Ständer åtskiljas, gore
de medelst Deputationer, sina underdåniga
afskedsuppvaktningar hos Konungen och
det Kongl. Huset, samt tage äfven genom
Deputerade afsked från hvarandra.
Till yttermera visso etc.
det hos Konungen, och äske, alt riksdagen
måtte fortfara någon viss tid af högst
en månad derefter, börande minst trenne
Riks-Stånd hafva sig om denna önskan
förenat. Händer sig, alt, vid den sålunda
förlängda tidens utgång, målen ändå
icke blifvit afslutade, gånge, som i Regerings-Formen
101 §. stadgadt är. Riksdag
må äfven slutas innan tre månader
till ända gått, enär samtliga Stånden sådant
begära.
§. 72.
Då riksdag, i öfverensstämmelse med
nästföregående §., fulländad är, träde Landtmarskalk
och Talmännen, efter föregånget
beslut i sina Stånd, till Konungen
och anhålle, det Han vilie låta aflysa
riksdagen och Ständerna på Rikssalen
uppkalla. Sedan, efter förrättad Gudstjenst,
Ständerna Sig å Rikssalen infunnit,
och Landtmarskalken och Talmännen,
hvar i sin ordning, inför Konungen nedlagt
Ståndens tacksamhet och yälönskningar,
uppläses riksdags-beslutet. Deruppå
förkiare Konungen Sjelf, eller genom
Stats-Ministern för utrikes ärendena,
Dess bifall till riksdagens slutande och
hemförlofve Ständerna.
§. 73.
Innan Riksens Ständer åtskiljas gore
de medelst deputationer, sina underdåniga
afskedsuppvaktningar hos Konungen och
det Kongl. Huset, samt tage äfven genom,
deputerade afsked från hvarandra.
Till yttermera visso etc.
Förslag till lindring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
63
Regeriugs-Formeu.
(Ingressen.) (Ingressen.)
■— — — — — Förbehållande Oss der- — — — — — förbehållande Oss derjemte,
att de öfriga Grundlagar, hvilka i jemte, att de öfriga Grundlagar, hvilka i
8S §. af denna Regerings-Form uppnämn- 77 §. af denna Regerings-Form uppnämn
-
§• i
Sveriges
Rike skall styras af en
Konung och vara ett Arf-Rike med den
Successions-Ordning för en afliden Konungs
Manliga efterkommande, som af
Riksens Ständer fastställd varder.
§• 2.
Konungen skall alltid vara af den
rena' Evangeliska Läran, sådan som den
uti den oförändrade Augsburgiska Bekännelsen
samt Upsala Mötes Beslut af år
1593 antagen och förklarad är.
§• 3.
Konungens Majestät skall hållas i
helgd och vördnad ; Hans gerningar vare
emot allt åtal fredade.
§. 4.
Konungen äger alt allena styra Riket
på det sätt, denna Regerings-Form
föreskrifver; Inhemte dock, i de fall,
här nedanföre stadgas, underrättelse och
råd af ett Stats-Råd, hvartill Konungen
§• 1-
Sveriges Rike skall styras af en
Konung och vara ett Arf-Rike med den
Successions-Ordning för en afliden Konungs
manliga efterkommande, som af
Riksens Ständer fastställd varder.
§. 2.
Konungen skall alltid vara af den
rena Evangeliska Luran, sådan som den
uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen
samt Upsala Mötes Beslut af år
1593 antagen och förklarad är.
§. 3.
Konungens Majestät skall hållas i
helgd och vördnad; Hans gerningar vare
emot allt åtal fredade.
§•
Konungen eger att allena styra Riket
på det sätt, denna Regerings-Form
föreskrifver; inhemte dock, i de fall,
här nedanföre stadgas, underrättelse och
råd af ett Stats-Råd, hvartill Konungen
64
Förslag till ändring, i Grundlag. — Rcgerings-Formen.
kallar och utnämner kunnige, erfarne,
redlige och allmänt aktade, in (odde Svenske
Män af den rena Evangeliska Läran.
§• 5-
Stats-Rädet skall bestå af Tio Ledamöter,
hvilka äge alt alla der förekommande
ärenden öfvervara: ej må fader
och son eller broder på en gång vara
Ledamöter af Stats-Rådet.
§• 6.
Af Stals-Rådets Ledamöter skola Sju
vara Chefer, hvar för sitt Departement,
nemligen:
Justitie-Stats-Ministern, för JuslitieDepartementet;
Stats-Ministern
för Utrikes, Ärendena,
för Utrikes-Departementet;
En Chef och Föredragande StatsRåd
för Landlförsvars-Departementet, hvilken
tillika vare Konungens Rådgifvare i
Commando-mål för Arméen;
En för Sjöförsvars-Departementet,
hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare i
Commando-mål för Flottan;
En för Civil-Departemenlet;
En för Finans-Departementet, samt
En för Ecklesiastik-Departementet.
Den närmare fördelningen af ärendena,
Departementen emellan, bestämmes
af Konnngen, genom en serskildt utfärdad,
offentligen kungjord stadga.
Bland de Tre Siats-Råden utan Departement
böra minst Två hafva förvaltat
Civil Beställning.
§• 7.
Alla Regerings-ärenden, med undantag
af sådana, sorn i 11 och 15 §§
kallar och utnämner kunnige, erfarne,
redlige och allmänt aktade, infodde Svenske
män af den rena Evangeliska läran.
§. 5.
Stats-Rådet skall beslå af tio Ledamöter,
hvilka ege att alla der förekommande
ärenden öfvervara: ej må fader
och son eller bröder på en gång vara
Ledamöter af Stats-Rådet.
§. 6.
Af Stats-Rådets Ledamöter skola sju
vara Chefer, hvar för sitt Departement,
nemligen:
Justitie-Stats-ministern, för JuslitieDepartementet;
Stats-Ministern
för utrikes ärendena,
för Utrikes-Departementet;
En Chef och Föredragande StatsRåd
för Landlförsvars-Departementet, hvilken
tillika vare Konungens Rådgifvare i
Commando-mål för Arméen;
En för Sjöförsvars-Departementet,
hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare
i Commando-mål för flottan;
En för Civil-Departementet;
En för Finans-Departementet, samt
En för Ecklesiastik-Departementet.
Den närmare fördelningen af ärendena,
Departementen emellan, bestämmes
af Konungen, genom en serskildt utfärdad,
offentligen kungjord stadga.
Bland de tre Stats-Råden utan Departement
böra minst två hafva förvaltat
Civil Beställning.
§. 7.
Alla Regerings-ärenden, med undantag
af sådana, sorn i 11 och 15 §§
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
65
omförmälas, skola inför Konungen i StatsRådet
föredragas och der afgöras.
§. 8.
Ej må Konungen fatta något beslut
i mål; hvaröfver Stats-Rådet höras bör,
derest icke minst Tre af Stats-Råden,
utom vederbörande Föredragande, tillstädes
äro. Stats-Rådels samtlige Ledamöter,
der de icke laga förfall äga, skola
öfvervara alla mai af synnerlig vigt och
omfattning, som, efter dem förut meddelade
Föredragnings-Listor, i Stats-Rådet
förekomma oeh Rikets Allmänna Styrelse
röra. Sådana äro: Frågor och Förslag
om nya Allmänna Författningars vidtagande
; Om Upphäfvande och Förändring af
de förut gällande; om nya Allmänna Inrättningar
uti särskilda Styrelsens grenar,
med flere af dylik beskaffenhet.
§. 9.
Uti alla mål, som bos Konungen i
Stats-Rådet förekomma, skull Protokoll
föras. Stats-Rådets tillstädesvarande Ledamöter
böra, under ansvarighet för rådslagen,
lill den påföljd, hvarom i 106.
och 107. §§. vidare stadgas, ovilkorligen
till protokollet sina meningar yttra och
förklara; Konungen dock förbehållet att
allena besluta. Skulle någonsin den oförmodade
händelse inträffa, att Konungens
beslut vore uppenbarligen stridande mot
Rikets Grundlag eller Allmän Lag, åligge
det då Stats-Rådets Ledamöter alt kraftiga
föreställningar deremot göra. Den,
Bih. till R. St. Brot. 1853 & 1S54. 3 ,
omförmälas, skola inför Konungen i StatsRådet
föredragas och der afgöras.
§• 8.
Ej må Konungen fatta något beslut
i mål, hvaröfver Stats-Rådet höras bör,
derest icke minst tre af Stats-Råden,
utom vederbörande Föredragande, tillstädes
äro. Stats-Rådets samtlige Ledamöter,
der de icke laga förfall ega, skola
öfvervara alla mål af synnerlig vigt och
omfattning, som, efter dem förut meddelade
föredragnings-listor, i Stats-Rådet
förekomma och Rikets allmänna styrelse
röra. Sådana äro: frågor och förslag
(' & O
om s lif famie, ändring, förklaring eller
upphof vande af Grundlag, om nya allmänna
lagars eller författningars vidtagande;
om upphäfvande och förändring af
de förut gällande; om nya allmänna inrättningar
uti serskilda styrelsens grenar,
med flere af dylik beskaffenhet.
§• 9-
Uti alla mål, som hos Konnngen i
Stats-Rådet förekomma, skall protokoll
föras. Stats-Rådets tillstädesvarande Ledamöter
böra,' under ansvarighet för rådslagen,
till den påföljd, hvarom i g8:
och gg: §§. vidare stadgas, ovilkorligen
till protokollet sina meningar yttra och
förklara; Konungen dock förbehållet att
allena besluta. Skulle någonsin den oförmodade
händelse inträffa, att Konungens
beslut vore uppenbarligen stridande mot
Rikets Grundlag eller allmän Lag, åligge
det då Stats-Rådets Ledamöter att kraftiga
föreställningar deremot göra. Den,
ami. 1 Häft. 9
66
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
sorn ej särskild mening till Protokollet
anfört, vare för beslutet ansvarig, såsom
hade han styrkt Konungen att det
beslut fatta.
§. 10.
Innan ärendena hos Konungen i StatsRådet
föredragas, skola de, genom nödiga
upplysningars inhemtande från vederbörande
Embetsverk, af den Föredragande beredas.
§. 11.
Ministeriel^ mål, hvarmed förslås
alla de, som angå Rikets förhållande lill
främmande Makter, må Konungen låta
bereda och handhafva på det sätt, Honom
lämpligast synes. Stats-Ministern för Utrikes
Ärendena tillhör, alt dessa mål inför
Konungen föredraga och anmäla, i
närvaro af någon annan Stats-Rådets Ledamot.
Är Stats-Ministern frånvarande,
föredrage den Stats-Rådets Ledamot, som
Konungen äfven i detta fall lillhälle. Sedan
Konungen af dessa Embetsman inhemtat
till protokoll anförda råd, för hvilka
de blifva ansvarige, fatte Konungen,
i deras närvaro, besluten; åliggande det
den dertill särskildt förordnade att protokollet
föra. Af sådana beslut må Konungen
låta till Stats-Rådets kunskap komma,
hvad Honom nyttigt synes; så att
som ej serskild mening lill protokollet
anfört, vare för beslutet ansvarig, såsom
hade han styrkt Konungen alt det
beslut fatta.
§. 10.
Innan ärendena hos Konungen i StatsRådet
föredragas, skola de, genom nödiga
upplysningars inhemtande från vederbörande
Embetsverk, af den Föredragande beredas.
Vill Konungen lill Riksens Sländer
aflåta förslag lill stiftande, ändring
eller upphiif rande af allmän civil-, kriminal-
eller Kijrko-lag, eller hafva Riksens
Ständer underställt Konungen dylikt
af dem antaget förslag, bör Högsta
Domstolens yttrande inhemtas, innan
Konungen sitt beslut fattar.
§. 11.
Ministeriel mål, hvarmed förstås
alla de, som angå Rikets förhållande till
främmande Makter, må Konungen låta
bereda och handhafva på det sätt, Honom
lämpligast synes. Stats-Ministern för Utrikes
ärendena tillhör, alt dessa mål inför
Konungen föredraga och anmäla, i
närvaro af någon annan Stats-Rådets Ledamot.
Är Stats-Ministern frånvarande,
föredrage den Stats-Rådets Ledamot, som
Konungen äfven i detta fall tillkalle.- Sedan
Konungen af dessa Embetsman inhemtat
till protokoll anförda råd, för hvilka
de blifva ansvarige, falte Konungen,
i deras närvaro, besluten; åliggande det
den dertill serskildt förordnade att protokollet
föra. Af sådana beslut må Konungen
låta till Stats-Rådets kunskap komma,
hvad Honom nyttigt synes, så att
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
67
äfven någon kännedom af denna RiksStyrelsens
gren malte hos Stats-Rådet
linnas.
§• 12.
Konungen äger att i Afhandlingar
och Förbund med främmande Makter ingå,
sedan Han, enligt föregående §., deröfver
hört Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
och någon annan tillkallad- StatsRådels
Ledamot.
§. 13.
Vill Konungen börja Krig eller sluta
Fred, kalle då lill ett utomordentligt
Stats-Råd Stats-Rådets samtlige Ledamöter,
framställe för dem de skäl och omständigheter,
som härvid till öfvervägande
förekomma, samt äske deröfver deras
yttranden, hvilka de skola hvar för sig,
med den ansvarighet 107 §. bestämmer,
till protokollet afgifva. Konungen äge derefter
makt att fatta och utföra det beslut,
som Han för.Riket nyttigast finner.
§. 14.
Öfver Rikets Krigsmakt till Lands
och Sjös äger Konungen Högsta Befälet.
§• 15-
Commando-mål, hvarmed förstås sådana,
som Konungen, i egenskap af Högste
Befälhafvare öfver Krigsmakten till Lands
och Sjös, omedelbarligen besörjer, må
Konungen, då Han Sjelf förer Riks-styrelsen,
afgöra i närvaro af den bland
Krigs-Departeraentens Chefer, till hvars
Departement ärendet hörer. Honom åligge,
vid ansvar, alt, då dessa mål beredas,
sin mening yttra öfver de företag
äfven någon kännedom af denna Riksstyrelsens
gren måtte hos Stats-Rådet
finnas.
§• 12.
Konungen eger att i afhandlingar
och förbund med främmande Makter ingå,
sedan Han, enligt föregående §., deröfver
hört Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
och någon annan tillkallad StatsRådets
Ledamot.
§. 13.
Vill Konungen börja krig eller sluta
fred, kalle då till ett utomordentligt StatsRåd
Stats-Rådets samtlige Ledamöter,
framställe för dem de skäl och omständigheter,
som härvid lill öfvervägande
förekomma, samt äske deröfver deras yttranden,
hvilka de skola hvar för sig,
med den ansvarighet gg §. bestämmer,
till protokollet afgifva. Konungen ege derefter
makt att fatta och utföra det beslut,
som Han för Riket nyttigast finner.
§• Inöfver
Rikets krigsmakt till lands
och sjös eger Konungen högsta befälet.
§• !5.
Commandomål, hvarmed förstås sådana,
som Konungen, i egenskap af Högste
Befälhafvare öfver krigsmakten till
lands och sjösj omedelbarligen besörjer,
må Konungen, då Han Sjelf förer Riksstyrelsen,
afgöra i närvaro af den bland
Krigs-Departementens Chefer, till hvars
Departement ärendet hörer. Honora åligge,
vid ansvar, att, då dessa mål beredas,
sin mening yttra öfver de företag
68
Förslag till ändring, i Grundlag. — Uegerings-Formen.
Konungen besluter, samt att, då hans
mening icke med Konungens beslut öfverensstämmer,
föra sina yttrade betänkligheter
och råd till ett protokoll, hvars
riktighet Konungen medelst Sin höga påskrift
besanne. Finner nämnde Embetsman
dessa företag vara af en vådlig riktning
eller omfattning, eller grundade på
Ovissa eller otillräckliga medel att dem
utföra, tillstyrke han jemväl, att Konungen
ville kalla, till ett Krigs-Råd deröfver,
Tvänne eller flere af de närvarande
högre militära Embetsmän; Konungen
dock obetaget, att å denna tillstyrkan och,
der den bifalles, å Krigs-Rådets till prot
tokoll anförda tankar göra det afseende,
Honom godt synes.
§• 1G
Konungen
bör rätt och sanning styrka
och befordra, vrång/isa och orätt hindra
och förbjuda, ingen förderfva eller
förderfva låta, till lif, ära, personlig frihet
och välfärd, utan han lagligen förvunnen
och dömd är, och ingen afhända eller afhända
låta något gods, löst eller fast, utan
ransakning och dom, i den ordning, Sveriges
Lag och laga Stadgar föreskrifva;
ingens fred i dess hus störa eller störa
låta; ingen från ort till annan förvisa;
ingens samvete tvinga eller tvinga låta,
ulan skydda hvar och en vid en fri utöfning
af sin Religion, så vidt han derigenom
icke störer Samhällets lugn eller
allmän förargelse åstadkommer. Konungen
läte en hvar blifva dömd af den Domstol,
hvarunder han rätteligen hörer och lyder.
§. 17.
Konungens Domsrätt skall uppdragas
Tolf af Honom utnämnde lagkunnigc Män,
Konungen besluter, samt att, dä hans
mening icke med Konungens beslut öfverensstämmer,
föra sina yttrade betänkligheter
och råd till ett protokoll, hvars
riktighet Konungen medelst Sin höga påskrift
besanne. Finner nämnde Embetsman
dessa företag vara af en vådlig riktning
eller omfattning, eller grundade på
ovissa eller otillräckliga medel att dem
utföra, tillstyrke han jemväl, att Konungen
ville kalla, till ett Krigs-Råd deröfver,
tvänne eller flere af de närvarande
högre militära Embetsmän; Konungen
dock obelaget, alt å denna tillstyrkan och,
der den bifalles, å Krigs-Rådets till protokoll
anförda tankar göra det afseende,
Honom godt synes.
§• i 6.
Konungen bör rätt och sanning styrka
och befordra, vrångvisa och orätt hindra
och förbjuda, ingen förderfva eller förderfva
låta, till lif, ära, personlig frihet och välfärd,
utan han lagligen förvunnen och dömd är,
och ingen afhända eller afhända låta något
gods, löst eller fast, ulan ransakning
och dom, i den ordning, Sveriges ilag och
laga stadgar föreskrifva; ingens fred i
dess hus slöra eller slöra låta; ingen från
ort lill annan förvisa; ingens samvete
tvinga eiler tvinga låta, utan skydda hvar
och en vid en fri utöfning af sin Reli
C*
gion,
så vidt han derigenom icke störer
Samhällets lugn elier allmän förargelse
åstadkommer. Konungen late en hvar blifva
dömd af den domstol, hvarunder han
rätteligen hörer och lyder.
§. 17.
Konungens domsrätt skall uppdragas
tolf af Honom Utnämnde lagkunuige Män,
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
69
hvilka fullgjort hvad Förfatlningarne föreskrifva
dem, som uli Doinare-Embeten må
nyttjas, samt i sådana varf ådagalagt insigt,
erfarenhet och redlighet. De kallas
Juslitie-Råd och utgöra Konungens Högsta
Domstol.
§. 18.
Denna Högsta Domstol tillkommer
det äfven att upptaga och afgöra alla Ansökningar,
alt Konungen må hryta Dom
åter, som vunnit laga kraft, eller återställa
laga tid, sora försuten är.
§. 19.
Inkomma till Konungen ifrån Domstolar
och Embetsman förfrågningar om
Lagens rätta mening i sådana fall, sorn
till Domares åtgärd höra, äge ock Högsta
Domstolen att de sålunda sökta förklaringar
gifva.
Uti fredstider skola de mai, som från
Krigs-Domstolarne dragas under Konungens
pröfning, uti Högsta Domstolen företagas
och afgöras. Tvänne Mililär-personer
af högre grad, dem Konungen härtill
utser och förordnar, höra med Domare-jäf
och ansvar, och utan särskildt
arfvode, sådana mål i Högsta Domstolen
öfvervara och deröfver rösta, dock må
Domarenas antal icke öfverstiga Alta.
Under krig förhålles härmed efter
Krigs-Artik larne.
hvilka fullgjort hvad Författningarne föreskrifva
dem, som uli Domare-embeten må
nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt insigt,
erfarenhet och redlighet. De kallas
Juslitie-Råd och utgöra Konungens Högsta
Domstol.
§. 18.
Denna Högsta Domstol tillkommer
det äfven att upptaga och afgöra alla ansökningar,
att Konungen må bryta dom
åter, som vunnit laga kraft, eller återställa
laga tid, som försuten är.
§. 19.
Inkomma till Konungen ifrån Domstolar
och Einbetsmän förfrågningar om
lagens rätta mening i sådana fall, som
till Domares åtgärd höra, ege ock Högsta
Domstolen att de sålunda sökta förklaringar
gifva,
§• 20-
Uti fredstider skola de mål, som från
Krigsdomstolarne dragas under Konungens
pröfning, uti Högsta Domstolen företagas
och afgöras. Tvänne militärpersoner af
högre grad, dem Konungen härtill utser
och förordnar, böra med Domarejäf och
ansvar, och utan serskildt arfvode, sådana
mål i Högsta Domstolen öfvervara
och deröfver rösta, dock må Domarenas
antal icke öfverstiga åtta.
Under krig förhålles härmed efter
Krigs-artiklarne.
p o>
X/ku •
Konungen äger tvänne röster i de Konungen eger tvänne röster i de
mål, hvilkas föredragning och afgörande mål, hviiKas föredragning och afgörande
70
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
Han För godt finner att i Högsta Domstolen
öfvervara. Alla frågor om förklaringar
öfver Lagen skola hos Konungen
anmälas och Dess röster deruti inhemtas
och heräknas, änskönt han icke i Högsta
Domstolens öfverlägguingar derom deltagit.
§. 22.
Uti Högsta Domstolen kunna ringare
mål pröfvas och afgöras af Fem Ledamöter,
så ock af Fyra, der alla fyra äro
om slutet ense. Ofver vigtigare saker
skola minst Sju döma. Ej må liera än
Atta Ledamöter på en gång tjenstgörande
vara.
§. 23.
Alla Högsta Domstolens beslut utFärdas
i Konungens namn och med Dess
Höga Underskrift eller under Dess Secret.
§• 24.
Uti Konungens Nedre Juslilie-Revision
skola Justitie-ärendena beredas lill
Föredragning och afgörande i Högsta Domstolen.
§. 25.
Konungen äger att i brottmål göra
nåd, mildra lifsstraff samt återgifva ära
och till Kronan Förverkadt gods; dock må
öfver ansökningar derom Högsta Domstolen
höras och Konungen Sina beslut uti
Stats-Rådet fatta. På den brottslige skall
sedermera ankomma att emottaga den nåd,
Konungen honom Förunnat, eller undergå
det straff, hvartill han blifvit dömd.
Ilan för godt finner att i Högsta Domstolen
öfvervara. Alla frågor om förklaringar
ö,fver lagen skola hos Konungen
anmälas och Dess röster deruti inhemtas
och beräknas, änskönt Han icke i Högsta
Domstolens öfverläggningar derom deltagit.
§. 22.
Uti Högsta Domstolen kunna ringare
mål pröfvas och afgöras af fem Ledamöter,
så ock af fyra, der alla fyra äro
om slutet ense. Ofver vigtigåre saker
skola minst sju döma. Ej må flera än
åtta Ledamöter på en gång tjenstgörande
vara.
§. 23.
Alla Högsta Domstolens beslut utFärdas
i Konungens namn och med Dess
höga underskrift eller under Dess Sekret.
§. 24.
Uti Konungens Nedre Justilie-Revision
skola Justitie-ärendena beredas till
Föredragning och afgörande i Högsta Domstolen.
§. 25.
Konungen eger att i brottmål göra
nåd, mildra lifsstraff samt återgifva ära
och till Kronan förverkadt gods; dock må
öfver ansökningar derom Högsta Domstolen
höras och Konungen Sina beslut uti
Stats-Rådet fatta. På den brottslige skall
sedermera ankomma att emottaga den nåd,
Konungen honom Förunnat, eller undergå
det straff, hvartill han blifvit dömd.
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
71
§• 26.
Då J lisli lie-ärenden i Stats-Rådet
föredragas, skola, jemte Justitie-StatsMinistern
och Två Stats-Råd, Tvä af Högsta
Domstolens Ledamöter dem öfvervara,
med den skyldighet alt till protokollet
sig yttra, som 9 §. föreskrifver.
§• 27.
Till Justitie-Canzler må Konungen
nämna en lagfaren, skicklig och oväldig
Man, som i Domare-värf varit nyttjad.
Honom, såsom Konungens Högste Ombudsman,
åligge förnämligast, alt föra eller
genom de under honom ställda Fiskaler
låta föra Konungens talan i mål, som
röra allmän säkerhet och Kronans rätt, samt
att, å Konungens vägnar, hafva tillsyn
öfver rättvisans handhafvande och i sådan
egenskap beifra fel, som af Domare
och Embelsmän begångnc blifva.
§. 28.
Konungen äger att i Stats-Rådet utnämna
och befordra infödde Svenske Män
till alla de Embeten och Tjenster inom
Riket, högre och lägre, hvilka äro af
den egenskap, att Konungen Fullmakter
derå utfärdar, dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, der sådana
hittills ägt rum; Vare likväl Konungen
obetaget, att uti Militära Embeten
nyttja Utländske Män af sällsynt skicklighet,
men icke till Commendanter i Fästningarne.
Konungen fäste, vid alla befordringar,
afseende endast å de sökandes
förtjenst och skicklighet, men icke på deras
börd. Till Civile Embetsmän inom
Riket och lill Domare må sådane Män
§. 26.
Då Justilie-ärenden i Stats-Rådet
föredragas, skola, jemte Justitie-Stats-Ministern
och två Stats-Råd, två af Högsta
Domstolens Ledamöter dem öfvervara, med
den skyldighet att till protokollet sig yttra,
som 9 §. föreskrifver.
§. 27.
Till Justitie-Cansler må Konungen
nämna en lagfaren, skicklig och oväldig
Man, som i Domarevärf varit nyttjad.
Honom, såsom Konungens högste ombudsman,
åligge fönämligast, att föra eller
genom de under honom ställda Fiskaler
låta föra Konungens talan i mål, som röra
allmän säkerhet och Kronans rätt, samt
att, å Konungens vägnar, hafva tillsyn
öfver rättvisans handhafvande och i sådan
egenskap beifra fel, som af Domare
och Embetsmän begångne blifva.
§. 28.
Konungen eger att i Stats-Rådet utnämna
och befordra infödde Svenske män
till alla de Embeten och Tjenster inom
Riket, högre och lägre, hvilka äro
af den egenskap, att Konungen fullmakter
derå utfärdar, dock böra vederbörande
förut med förslag hafva inkommit, der
sådana hittills egt rum j vare likväl Konungen
obelaget, att uti militära Embeten
nyttja utländske män af sällsynt skicklighet,
men icke till Commendanter i fästningarne.
Konungen fäste, vid alla befordringar,
afseende endast å de sökandes
förtjenst och skicklighet, men icke
på deras börd. Till civile Embetsmän
inom Riket och till Domare må sådane män
72
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
endast nämnas, som äro af den rena Evangeliska
läran. Hvarje Departements Chef
skall föredraga och expediera alla ärenden,
rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och ifrån
Embeten och Tjenster, vid de. Verk och
Stater, som under Departementet höra.
§• 29.
Till Ärke-Biskop och Biskopar, med
hvilkas val förhålles efter förra vanligheten,
utnämne Konungen en af de Tre,
som föreslagne blifvit.
§. 30.
*
Konungen äger alt, på det sätt förr
öfligt varit, tillsätta Kyrkoherde-beställningar
i Begala Pastorater. De så kallade
Consistoriella Gäll vare vid deras valrätt
bibehållna.
§. 31.
Städernas Borgerskap åtnjute framgent
den rättighet de hitintills innehaft,
att lill Borgmästare-Tjenster föreslå Irenne
behörige Män, då Konungen en af dem
utnämne. På lika sätt förhålles med Rådmäns-
och Magistrats-Sekreterare-sysslorna
i Stockholm.
§• 32.
Sändebud hos Främmande Makter och
Tjenstemän vid Beskickningarne nämne
Konungen i Stats-Ministerns för Utrikes
Ärendena och någon annan tillkallad StatsRåds-Ledamots
närvaro.
endast nämnas, som äro af den rena
Evangeliska [läran. Hvarje Departements
Chef skall föredraga och expediera alla
ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och
ifrån Embeten och Tjenster, vid de Verk
och Stater, som under Departementet höra.
§. 29.
Till Ärkebiskop och Biskopar, med
hvilkas val förhålles efter förra vanligheten,
utnämne Konungen en af de tre, som
föreälagne blifvit.
c %
§ 30.
Konungen eger att, på det sätt förr
öfligt varit, tillsätta Kyrkoherdebeställningar
i Regala Pastorater. De så kallade
Consistoriel Gäll vare vid deras
valrätt bibehållna.
§. 31.
Städernas Borgerskap åtnjute framgent
den rättighet de hitintills innehaft,
att till Borgmästaretjenster föreslå Irenne
behörige Män, då Konungen en af dem
utnämne. På lika sätt förhålles med
Rådmäns- och Magistrats-Sekreteraresysslorna
i Stockholm.
§■ 32.
Sändebud hos främmande Makter och
tjenstemän vid Beskickningarne nämne Konungen
i Stats-Ministerns för Utrikes
ärendena och någon annan tillkallad StatsRåds-Ledamots
närvaro.
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
73
§■ 33.
Enär sådana Sysslor, hvartill Förslag
blifvit upprättade, skola af Konungen
bortgifvas, böra Stats-Rådets Ledamöter
yttra sig öfver de sökandes skicklighet
och förtjenster. Åge de äfven rätt, att
emot Konungens utnämningar till andra
Tjenster och Embeten underdåniga påminnelser
göra.
§. 34.
Stats-Ministrarne innehafve Rikets
högsta värdighet, och Stats-Råden den
närmaste derintill. Stats-Minister eller
Stats-Råd må icke tillika annat Embete
utöfva, ej eller några inkomster deraf
uppbära. Justitie-Råd må ej tillika annat
Embete innehafva eller utöfva.
§. 35.
Stats-Rådets Ledamöter, Presidenter
och Chefer för Collegier eller i dessas
ställe inrättade Verk, Justitie-Canzleren,
Cheferna för Tullstyrelsen och för Postverket,
Expeditions-Chefer i Stats-Departementen,
Öfver-Ståthållaren, Under-Ståthållaren
och Politie-Mäslaren i Hufvudstaden,
LandshÖfdingar och Ståthållare i Landet,
Fältmarskalkar, Generaler och Amiraler
af alla Grader, General-Adjutanter,
Öfver-Adjutanler, Stabs-Adjutanter, Commendanter
iFästningarne, Capitaine-Lieutenanter
och Officerare vid Lif-Drahanterna,
Öfverstar för Regementena, Sekund-Cheferna
för Gardes-Regementena till Häst
och Fot samt Öfverste-Lieutenanter vid
Lif-Regements-Brigaden, Cheferna för Artilleriet,
Fortifikations-, Fältmätnings- och
Bih. lill B. St. Prat. 1853 & ISSA. 3 i
§. 33.
Enär sådana sysslor, hvartill förslag
blifvit upprättade, skola af Konungen
bortgifvas, böra Stats-Rådets Ledamöter
yttra sig Öfver de sökandes skicklighet
oeh förtjenster. Äge de äfven rätt, att
emot Konungens utnämningar till andra
Tjenster och Embeten underdåniga påminnelser
göra.
§. 34.
Stats-Ministrarne innehafve Rikets
högsta värdighet, och Stats-Råden den
närmaste derintill. Stats-Minister eller
Stats-Råd må icke tillika annat Embete
utöfva, ej eller några inkomster deraf
uppbära. Justitie-Råd må ej tillika annat
Embete innehafva eller utöfva.
§. 35.
Stats-Rådets Ledamöter, Presidenter
och Chefer för Collegier eller i dessas
ställe inrättade verk, Justitie-Kanslern,
Cheferna för Tullstyrelsen och för Postverket,
Expeditions-Chefer i Stats-Departementen,
Ofverståthållaren, Underslåthållaren
och Politiemästareh i Hufvudstaden,
LandshÖfdingar och Ståthållare i landet,
Fältmarskalkar, Generaler och Amiraler
af alla grader, General-Adjutanter,
Öfver-Adjutanter, Stabs-Ådjutanter, Commendanter
i fästningarne, Capitaine-Lieutenanter
och Officerare vid Lif-Drabanterna,
Öfverstar för; Regementena, Sekund-Cheferna
för Gardes-Regementena till häst
och fot samt Öfverste-Lieutenanter vid
Lif-Regements-Brigaden, Cheferna för Artilleriet,
Fortifikations-, Fältmätnings- och
nl. i Höft. 10
74
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
Sjömätnings-väsendet, Ministrar, Sändebud
och Agenter för Handeln bos främmande
Makter, samt de Embets- och Tjenstemän,
som uti Konungens Cabinett för
Utrikes Brefvexlingen och vid Beskickningarne
nyttjas, hafva förtroende-syslor,
hvarifrån Konungen ina dem entlediga,
när Ilan pröfvar Rikets tjenst det fordra.
Konungen kungöre dock sådana beslut i
Stats-Rådet, hvars Ledamöter vare skyldige
att deremot göra underdåniga föreställningar,
om de finna sig dertill skäl äga.
§. 36.
De som bekläda Domare-Embeten,
så högre som lägre, samt alle andre Embets-
och Tjenstemän, än de i föregående
§. nämnde, kunna icke utan medelst ransakning
och dom, ifrån sina innebafvande
Sysslor af Konungen afsättas, ej eller,
utan efter egna ansökningar, till andra
Tjenster befordras eller flyttas.
§. 37.
Konungen äger, alt i Adeligt Stånd
upphöja Män, som, genom trohet, tapperhet
och dygd, lärdom och nitiska tjenster,
gjort sig af Konungen och Riket
synnerligen förljente. Konungen må jemväl,
såsom belöning för stora och utmärkta
för tjenster, tilldela Adelsmän Friherrlig
och Friherrar Greflig värdighet.
Ej må Adelsskap, eller Friherrlig eller
Greflig värdighet, som hädanefter förlänas,
tillfalla flere, än den, hvilken adlad
eller upphöjd blifvit och, efter hans död,
i rätt nedstigande led efter led, bans
äldste manlige Bröstarfving af äldsta grenen,
samt efter dennas utgång, Stamfa
-
Sjömätningsväsendet, Ministrar, Sändebud
och Agenter för handeln bos främmande
Makter, samt de Embets- och Tjenste-män,
som uti Konungens Cabinett för
Utrikes Brefvexlingen och vid beskickningarne
nyttjas, hafva Förtroende-sysslor,
hvarifrån Konungen må dem entlediga,
när Ilan pföfvar Rikets tjenst det fordra.
Konungen kungöre dock sådana beslut i
Stats-Rådet, hvars Ledamöter vare skyldige
alt deremot göra underdåniga föreställningar,
om de finna sig dertill skäl ega.
§. 36.
De som bekläda Domare-embeten,
så högre som lägre, samt alle andre Embets-
och Tjensle-män, än de i föregående
§. nämnde, kunna icke utan medelst ransakning
och dom, ifrån sina innebafvande
sysslor af Konungen afsättas, ej eller,
utan efter egna ansökningar, till andra
Tjenster befordras eller flyttas.
§. 37..
Konungen eger, alt i adeligt stånd
upphöja Män, som, genom trohet, tapperhet
och dygd, lärdom och nitiska tjenster,
gjort sig af Konungen och Riket
synnerligen förljente. Konungen må jemväl,
såsom belöning för stora och utmärkta
förljenster, tilldela Adelsmän Friherrlig
och Friherrar Greflig värdighet.
Ej må adelskap, eller Friherrlig eller
Greflig värdighet, som hädanefter förlänas,
tillfalla flere, än den, hvilken adlad
eller upphöjd blifvit och, efter bans död,
i rätt nedstigande led efter led, hans
äldste manlige bröstarfving af äldsta grenen,
samt, efter dennas utgång, siamfa
-
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
75
drens närmaste manlige afkomling, af då
lefvande äldsta slägtgren, och så vidare.
Om, genom arf, Adeligt Stånd tillfaller
den, som redan blifvit deruti sjelf uppböjd,
eller genom närmare arf insatt,
upphöre bans eget Adelskap, så framt
detta icke är af högre värdighet, i hvilken
händelse Stamfadrens Adelskap öfvergår
till närmaste slägtgren : Finnes ingen
sådan, utslockne Allen. Förklaras någon
sitt Adelskap förlustig, tillfaller detsamma
den, som dertill, enligt här stadgade grunder,
närmast berättigad är.
§. 38.
Alla ifrån Konungen utgående Expeditioner
och Befallningar, utom i Commando-mål,
skola, för att blifva gällande,
vara försedde med Konungens underskrift
och kontrasignation af vederbörande Föredragande,
som vare ansvarig, att de instämma
med deröfver förda protokoll. Alla
föreskrifter och erinringar om verkställighet
af utfärdade beslut må af Departements-Chefer
omedelbarligen kunna till
vederbörande expedieras. Skulle den föredragande
finna något Konungens beslut
vara stridande emot denna RegeringsForm,
gore han derom i Stats-Rådet föreställning;
Yrkar Konungen ändock, att
ett sådant beslut skall utfärdas, vare det
då den Föredragandes rättighet och pligt,
att sin kontrasignation derå vägra, samt
nedlägge han i följd deraf sitt Embete,
hvilket han icke må återtaga förr, än Riksens
Ständer hans förhållande pröfvat och
gillat. Emedlertid vare lian vid sin lön
och öfriga tjensten åtföljande inkomster
bibehållen.
drens närmaste manlige afkomling, af då
lefvande äldsta slägtgren, och så vidare.
Om, genom arf, adeligt stånd tillfaller
den, som redan blifvit deruti sjelf upphöjd,
eller genom närmare arf insatt,
uppböre hans eget adelskap, så framt
detta icke är af högre värdighet, i hvilken
händelse stamfadrens adelskap öfvergår
till närmaste slägtgren: finnes ingen
sådan, utslockne ätten. Förklaras någon
sitt adelskap förlustig, tillfaller detsamma
den, som dertill, enligt bär stadgade grunder,
närmast berättigad är.
§. 38.
Alla ifrån Konungen utgående expeditioner
och befallningar, utom i Commando-tnål,
skola, för att blifva gällande,
vara försedde med Konungens underskrift
och kontrasignation af vederbörande Föredragande,
som vare ansvarig, alt de instämma
med deröfver förda protokoll. Alla
föreskrifter och erinringar om verkställighet
af utfärdade beslut må af Departements-Chefer
omedelbarligen kunna till
vederbörande expedieras. Skulle den föredragande
finna något Konungens beslut
vara stridande emot denna RegeringsForm,
gore lian derom i Stats-Rådet föreställning;
Yrkar Konungen ändock, att
ett sådant beslut skall utfärdas, vare det
då den Föredragandes rättighet och pligt,
alt sin kontrasignation derå vägra, samt
nedlägge han i följd deraf sitt Embete,
hvilket han icke må återtaga förr, än Riksens
Ständer hans förhållande pröfvat och
gillat. Emellertid vare han vid sin lön
och öfriga tjensten åtföljande inkomster
bibehållen.
76
Förslag till ändring i Grundlag. — Regerings-Formen.
§. 39.
Vill Konungen utom Sverige och
Norrige resa, meddele han Stats-Rådet in
P1 eno denna sin föresats och inheinte dess
tankar deröfver, på sätt 9 §. omtalar.
Besluter Konungen derefter sådan resa
och den verkställer, befatte Sig ej med
Rikets styrelse eller nLöfve den Konungsliga
makten, så länge Han utom Sina Riken
vistas, utan före Stats-Rådet, under
sådan Konungens frånvaro, Regeringen i
Hans namn, med all den rätt, som denna
Regerings-Form Konungen tillägger; dock
må ej Stats-Rådet någonsin Adeligt stånd
och värdighet förläna, eller till Grefligt
och Friherrligt stånd upphöja, eller Riddarevärdighet
utdela; äfvensom alla lediga
Sysslor endast tills vidare kunna förvaltas
af dem, sorn Stats-Radet dertill förordnar.
Huru förhåll as skall, derest' Konungen
längre lid än Tolf månader ur Riket blifver,
derom varder i 91 §. stadgadt.
§. 40.
Blifver Konungen så sjuk, att Han
icke Regerings-Arendena vårdar, förvalte
Stats-Rådet styrelsen, på det sätt, som
i föregående §. bestämmes.
§.41.
Konung vare myndig vid fyllda Aderton
år. Dör Konung innan Thronföljaren
denna ålder uppnått, föres styrelsen af
Stats-Rådet med Konungslig makt och
myndighet i Konungens namn, intill dess
Riksens Ständer sammankomma, och den
Förmyndare-Styrelse, Riksens Ständer förordna,
Regeringen tillträdt, ställande sig
§. 39.
Vill Konungen utom Sverige och
Norrige resa, meddele han Stats-Rådet in
Pleno denna sin föresats och inhemte dess
tankar deröfver, på sätt 9 §. omtalar.
Besluter Konungen derefter sådan resa
och deu verkställer, befatte Sig ej med
Rikets styrelse eller utöfve den Konungsliga
makten, så länge Han utom sina Riken
vistas, utan före Stats-Rådet, under
sådan Konungens frånvaro, Regeringen i
Hans namn, med all den rätt, sorn denna
Regerings-Form Konungen tillägger; dock
må ej Stats-Rådet någonsin adeligt stånd
oell värdighet förläna, eller till Grefligt
och Friherrligt stånd upphöja, eller Riddarevärdighet
utdela; äfvensom alla lediga
sysslor endast tills vidare kunna förvaltas
af dem, som Stats-Rådet dertill förordnar.
Huru förhållas skall, derest Konungen
längre tid än tolf månader ur Riket blifver,
derom varder i 83 §. stadgadt.
§. 40.
Blifver Konungen så sjuk, att Han
icke Regcringsärendena vårdar, förvalte
Stats-Rådet styrelsen, på det sätt, som
i föregående § bestämmes.
§. 41.
Konung vare myndig vid fyllda aderton
år. Dör Konung innan Thronföljaren
denna ålder uppnått, föres styrelsen af
Stats-Rådet med Konungslig makt och
myndighet i Konungens namn, intill dess
Riksens Ständer sammankomma, och den
Förmyndarestyrelse, Riksens Ständer föri
ordna, Regeringen tillträdt, ställande sig
Förslag till ändring i Grundlag. — Regerings-Formen.
77
Stats-Rädet denna Regerings-Form till
ovilkorlig efterlefnad.
§• 42.
Skulle den olycka tima, att hela
Konungahuset, inom hvilket Arfsrätten till
Riket räknas, på manliga sidan ulginge,
då förvalte äfven Stats-Rådet Regeringen
med Konungslig makt och myndighet, intill
dess Riksens Ständer hinna sammankomma,
ett nytt Konungahus utkora och
den valde Konungen Regeringen tillträdt.
Uti alla de fall, hvarom föregående
fyra §§. handla, skola Stats-Rådets samtlige
Ledamöter vara närvarande och rösta.
§• 43.
Går Konungen i Fält, eller till aflägsnare
inrikes orter eller till Konungariket
Norrige reser, lorordne Tre Ledamöter
af Stats-Rådet, under den Ordförande,
som Ilan, antingen ibland Prinsar
af Sitt Hus eller ibland Stats-Rådets Ledamöter,
särskilt nämner, at.t föra Regeringen
i de mål, Konungen föreskrifver.
Med de mål, Konungen då sjelf afgör,
forhålles på det sätt, som 8 §. stadgar.
§•' 44.
Ingen Prins af det Konungsliga Huset,
det vare sig Kron-Prins, Arf-Furste
eller Furste, må gifta sig utan Konungens
vetskap och samtycke. Sker det
ändock; håfve han förverkat arfsrätt till
Riket både för sig, barn och efterkommande.
§. 45.
Hvarken Svea Rikes Kron-Prins och
Arf-furste eller Prinsar af det Konungs
-
Stats-Rådet denna Regerings-Form till
ovilkorlig efterlefnad.
§. 42.
Skulle den olycka lima, att hela
Konungahuset, inom hvilket arfsrätten till
Riket räknas, på manliga sidan utginge,
då förvalte äfven Stats-Rådet Regeringen
med Konungslig makt och myndighet, intill
dess Riksens Ständer hinna sammankomma,
ett nytt Konungahus utkora och
den valde Konungen Regeringen tillträdt.
Uti alla de fall, hvarom föregående
fyra §§. handla, skola Stats-Rådets samtlige
Ledamöter vara närvarande och rösta.
§• 43.
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare
inrikes orter eller till Konungariket
Norrige reser, förordne tre Ledadamöter
af Stats-Rådet, under den Ordförande,
som Han, antingen ibland Prinsar
af Sitt Hus eller ibland Stats-Rådets Ledamöter,
serskildt nämner, att föra Regeringen
i de mål, Konungen föreskrifver.
Med de mål, Konungen då sjelf afgör,
förbålles på det sätt, som 8 §. stadgar.
§. 44.
Ingen Prins af det Konungsliga huset,
det vare sig Kronprins, Arffurste
eller Furste, må gifta sig utan Konungens
vetskap och samtycke. Sker det
ändock; håfve han förverkat arfsrätt till
Riket både för sig, barn och efterkommande.
§• 45.
Hvarken Svea Rikes Kronprins och
Arffurste eller Prinsar af det Konungs
-
78
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
liga Huset skola hafva något Lif-Geding
eller Civilt Embete; dock kunna efter
gammalt bruk titlar af Ilertigdömen och
Furslendömen dem tilläggas, utan rättighet
till de Landskap, hvilkas namn de bära.
§. 46.
Landet skall förblifva indeladt i Höfdingdömen
under den vanliga Landt-Regeringen.
Ingen General-Guvernör inom Riket
må hädanefter förordnas.
§• 47.
Rikets Hof-Rätter och alla andra
Domstolar skola efter Lag och laga stadgar
döma; Rikets Collegier, Landt-Regeringen
tillika med alla andra Verk samt
högre och lägre Embetsman, skola förvalta
de dem åliggande sysslor och värf,
enligt de Instruktioner, Reglementen och
Föreskrifter, som redan gifna äro eller
framdeles kunna gifvas, lyda Konungens
bud och befallningar och räcka hvarandra
handen till fullgörande deraf och af allt
hvad Rikets tjenst utaf dem fordrar; blifvande
de Konungen i laga ordning ansvarige,
om något utaf dem underlåtes
och försummas eller olagligen behandlas.
§• 4S
Konungens
Hof står under Dess enskilda
styrelse; kunnande Han häruti förordna
söm Honom godt synes. Alla beställningar
vid Sitt Hof må Konungen
efter behag tillsätta och derifrån afsätta.
§. 49.
Riksens Ständer skola i kraft af
denna Grundlag hvart Tredje år samman
-
liga Huset skola hafva något Lif-Geding
eller civilt Embete; dock kunna efter
gammalt bruk titlar af Hertigdömen och
Furstendömen dem tilläggas, utan rättighet
lill de landskap, hvilkas namn de bära.
§■ 46.
Landet skall förblifva indeladt i Höfdingedömen
under den vanliga Landtregeringen.
Ingen General-Guvernör inom Riket
må hädanefter förordnas.
§. 47.
Rikets Hof-Rätter och alla andra
Domstolar skola efter Lag och laga stadgar
döma; Rikets Collegier, Landtregeringen
tillika med alla andra Verk samt
högre och lägre Embetsmän, skola förvalta
de dem åliggande sysslor och värf,
enligt de Instruktioner, Reglementen och
föreskrifter, som redan gifna äro eller
framdeles kunna gifvas, lyda Konungens
hud och befallningar och räcka hvarandra
handen till fullgörande deraf och af allt
hvad Rikets tjenst utaf dem fordrar; blifvande
de Konungen i laga ordning ansvarige,
om något utaf dem underlåtes
och försummas eller olagligen behandlas.
§. 48.
Konungens hof står under Dess enskilda
styrelse; kunnande Han häruti förordna
som Honom godt synes. Alla beställningar
vid Sitt hof må Konungen
efter behag tillsätta och derifrån afsätta.
§. 49.
- Riksens Ständer skola i kraft af
denna Grundlag hvart tredje år samman
-
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
79
komma, lili hvarje Riksdags-Beslut skola
Riksens Ständer bestämma dagen, dä
de till följe häraf åter sammanträda, samt
uttrycklig Riksdagskallelse, med nödiga
föreskrifter i afseende på Riksdagsmannaval,
deruti intaga. Konungen vare
dock obetaget, att Riksens Ständer till
Urtima Riksdag derförinnan kalla.
§• 50-
Riksdagarne skola hållas i Rikets
Hufvudstad, utom i de fall, då Fiendens
framträngande eller Pest eller andra lika
vigtiga hinder göra det omöjligt, eller
för Riksens Ständers frihet och säkerhet
vådligt. Konungen utsätte då, i samråd
med Riksens Ständers Fullmäktige uti
Banken och Riksgälds-Contoret, en annan
ort, der Riksens Ständer böra samlas,
och kalle dem dit till den tid de sjelfve
förut bestämt.
§. 51.
I de fall, då Konungen eller StatsRådet
sammankalla Riksens Ständer, fastslälles
tiden till Riksdagens begynnelse
efter Tretionde och inom Femtionde dagen
från den, då Kallelsen blifvit uti
Hufvudstadens kyrkor kungjord.
§. 52.
Landtmarskalk och Talmän för Borgare-
och Bonde-Stunden samt Sekreterare
för Bondeståndet utnämne Konungen. Arke-Biskop
vare alltid Talman för PrepteStändet.
§. 53.
Riksens Ständer vadje genast, sedan
Riksdagen blifvit öppnad, de Utskott, hvil
-
.komma. Uti hvarje Riksdags-beslut skola
Riksens Ständer bestämma dagen, då
de till följe häraf åter sammanträda, samt
uttrycklig Riksdagskallelse, med nödiga
föreskrifter i afseende på Riksdagsmannaval,
deruti intaga. Konungen1 vare
dock obetaget, att Riksens Ständer till
Urtima Riksdag derförinnan kalla.
§. 50.
Riksdagarne skola hållas i Rikets
Hufvudstad, utom i de fall, då fiendens
framträngande eller pest eller andra lika
vigtiga hinder göra det omöjligt, eller
för Riksens Ständers frihet och säkerhet
vådligt. Konungen utsätte då, i samråd
med Riksens Ständers Fullmäktige uti
Banken och Riksgälds-Contoret, en annan
ort, der Riksens Ständer böra samlas,
och kalle dem dit till den tid de sjelfve
förut bestämt.
§. 51.
I de fall, då Konungen eller StatsRådet
sammankalla Riksens Ständer, fastställes
tiden till Riksdagens begynnelse
efter trelionde och inom femtionde dagen
från den, då kallelsen blifvit uti
Hufvudstadens kyrkor kungjord.
(§. 52 i nu gällande RegeringsForm
skulle utgå.)
1
.(§. 53 i nu gällande RegeringsForm
skulle utgå.)
80 Förslag till ändring i Grundlag. — Regerings-Formen.
ka skola Ärendena bereda. Sådana vid
hvarje Riksdag nödiga Utskott är o: Ett
Constitutions-Utskott, att väcka och upptaga
frågor rörande förändringar i Grundlag
arne och yttranden deröfver till Riksens
Ständer afgifva, samt att granska de i
Stats-Rådet förda protokoll; Ett Statsutskott,
att utreda och för Riksens Ständer
uppgifva Stats-Verkels och RiksgäldsVcrkets
tillstånd, förvaltning och behof;
Ett Bevillnings-Utskott, att föreslå Bevillningens
fördelning; Ett Banko-Utskott, att
Öfverse Bankens styrelse och tillstånd samt
föreskrifter om Banco-förvallningen gifva;
Ett Lag-Utskott, att utarbeta de ifrån Riksens
Ständers Plena remitterade Förslag
till Civil-, Criminal- och Kyrko-Lagarnes
förbättring; samt Ett Allmänt Besvärsoch
Ekonomiskt Utskott, att, i anledning
af i Stånden väckta frågor, anmärka brister
i de Alhnänna Hushållning s-anstalterna
och förändringar deruti föreslå.
§• 54.
Askar Konungen af Riksens Ständer
ett särskildt Utskott, att med Honom öfverlägga
om Ärenden, hvilka icke till andra
Utskotts befattning höra och Han pröfvar
böra hemliga hållas, utvälje Riksens
Ständer ett sådant; dock äge det icke makt,
att fatta beslut, utan endast att till Konungen
afgifva yttranden öfver de mål, Konungen
detsamma meddelar.
§. 55.
Ej må Riksens Ständer i Konungens
öfvervaro öfver något ämne besluta. Andra
Riksens Ständers Utskott, än det i föregående
§. omnämnda, kunna icke inför
Konungen några öfverläggningar hållna.
(§. 54 i nu gällande RegeringsForm
skulle utgå.)
§• 52.
Ej må Riksens Ständer i Konungens
öfvervaro öfver något ämne besluta. Andra
Riksens Ständers Afdelning ar, än
Hemliga Nämnden, kunna icke inför Konungen
några öfverläggningar hålla.
Förslag till ändring i Grundlag. — Regerings-Formen.
81
§. 56.
Allmänna frågor, som uti Riksens (§. 56 i nu gällande Regerings
Sländers
Plena väckas, må ej till ett orne- Form skulle Utgå.
delbart afgörande der upptagas, utan skola
öfverlämnäs till behörigt Utskott, som
äge, att dem utreda och deröfver sig yttra,
på sätt i Riksdags-Ordningen foreskrifves.
Frågor om förändringar af Stadganden
i Grundlagarne varda på följande sätt
behandlade: Tillstyrker Constilutions-Ul
skoltet
hvad en Riksdagsman hos detsamma
i sådant afseende föreslagit, eller utlåter
sig utskottet med till- eller a/styrkande å
en af Konungen i lika ändamål gjord
Proposition; varde Utskottets yttrande vid
samina Riksdag öfverlemnadl till Riksens
Ständer, hvilka vid densamma må derom
kunna öfverlägga; men icke vid densamma
besluta. Göras i Riksens Ständers Plena
icke några anmärkningar emot Conslitulions-Utskottels
yttrande; hvile detsamma
såsom ett Riksens Ständers Utlåtande, hvaröfver
först vid nästa Riksdag, och då endast
med Ja eller Nej, skall kunna beslutas,
och gälle då föreskriften i 73 §. Riksdags-
Ordningen. Göras åter i Riks-Slåndens
Plena emot Utskottets yttrande anmärkningar;
blifve de, hvilka hvarje Riksstånd
särskildt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar, till Constitutions-Utskottet
hänvisade. Utskottet åliggé då, att
samtliga Riks-Ståndens tankar till ett helt
utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka,
och, om oförenliga skiljaktigheter finnas,
dem derjemte till samtliga Riks-Ståndens
' behandlande anmäla. Förena sig derefter
samtliga Riks-Slånden om ett enahanda
utlåtande, hvile det till slutligt antagande
eller förkastande på tid och sätt, som ofvan
föreskrifna äro. Blifva åter något
Bih. till II. St. Prot, 1853 & 1834. 3 Sami 1 Baft. 11
82
Förslag till ändring i Grundlag. — Regerings-Formen.
Stånds tankar i någon ellar några delar
s/cil/aktiga från de öfrigas, och samma
Stånd sig icke efter de öfriga fogar; varde
1 Constilutions-Uiskottet, genom val af
Riks-Ståndens Plena, till slutlig jemkning
förstärkt lill ett antal af Tjugu persotter
af hvarje Stånd, hvilka, genom samfälld
omröstning, skiljakligheterna förena, och
det dymedelst fullständigt beredda utlåtandet
hvile sedan lill Riksens Ständers afgörande,
som ofvan sagdt är.
§. 57.
Svenska Folkets urgamla rätt, att
sig beskatta, utöfvas af Riksens Ständer
allena vid allmän Riksdag.
§. 58.
Vid hvarje Riksdag late Konungen
uppvisa Stats-Verkets tillstånd i alla dess
delar, till inkomster och utgifter, fordringar
och skulder, för det Stats-Utskott,
som Riksens Ständer utvälja. Skulle genom
Traktater med främmande Makter
några medel Riket tillflyta, skall för dem
på lika sätt redovisas.
§. 59.
Efter Rikets och Stats-Verkets tillstånd
och behof late Konungen lill Utskottets
öfverläggning framställa hvad Staten kan
tarfva utöfver de ordinarie Inkomster,
och hvilka behof genom Bevillningar böra
fyllas.
§. 53.
Svenska folkets urgamla rätt, alt
sig beskatta, utöfvas af Riksens Ständer
allena vid allmän Riksdag.
§• 54-
Vid hvarje riksdag late Konungen
uppvisa Slats-verkets tillstånd i alla dess
delar, till inkomster och utgifter, fordringar
och skulder. Skulle genom traktater
med främmande Makter några medel
Riket tillflyta, skall för dem på lika sätt
redovisas. •
§. 55.
Efter Rikets och Stats-verkets tillstånd
och behof läte Konungen till Riksens
Ständers öfverläggning framställa
hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie
inkomster/?», och hvilka behof genom
bevillningar skola fyllas j börande
derjemte förslag om sältet för dessa
bevillningars utgörande f ramställningen
åtfölja.
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
83
§• 60-
Till dessa sednare räknas T ulloch
Accis-medlen, Postmedlen, Chartae-SigillalaB-afgiflen,
Husbehofs-Bränneri-medlen
samt hvad Riksens Ständer dessutom särskilt
hvarje Riksdag såsom Bevillning
sig åtaga. Ej ina några allmänna afgifter,
af hvad namn och beskaffenhet som
helst, utan Riksens Ständers samtycke
kunna förhöjas, Tullen å inkommande och
utgående spanmål allena undantagen. Ej
heller må Konungen Statens Inkomster
förpakta eller, lill vinning för Sig och
Kronan eller enskilda personer och Corporationer,
några monopolier fastställa.
§. 61.
Alla afgifter, som Riksens Ständer
under de i föregående §. nämnda Titlar
beviljat, skola utgöras intill slutet af det
år, under hvars lopp den nya Bevillningen
af Riksens ständer fastställd blifver.
§. 62.
Sedan Siats-Verkets behof blifvit
af Stals-Utskottet uppgifna och af Riksens
Ständer pröfvade, ankommer det på
Riksens Ständer, att en deremot svarande
Bevillning sig åtaga samt att tillika fastställa,
huru särskilda summor deraf skola
till särskilda ändamål användas, och dessa
summor under bestämda Hufvud-Titlar uti
Riks-Staten anslå.
Dessutom böra, för oförsedda händelser,
tvänne särskilda tillräckliga summor
anslås, och till utbetalning å Rik
-
§. 56.
Till dessa sednare räknas Tullock
Accis-medlen, post-medlen, chartee-sigillataj-afgiften,
husbehofs-bränneri-medlen
samt hvad Riksens Ständer dessutom serskildt
hvarje Riksdag såsom bevillning
sig åtaga. Ej må några allmänna afgifter,
af hvad namn och beskaffenhet som
helst, utan Riksens Ständers samtycke
kunna förhöjas, tullen å inkommande och
utgående spanmål allena undantagen. Ej
heller må Konungen statens inkomster
förpakta eller, lill vinning, för Sig och
Kronan eller enskilda personer och Corporalioner,
några monopolier fastställa.
§. 57.
x411a afgifter, som Riksens Ständer
under de i föregående §. nämnda titlar
beviljat, skola utgöras intill slutet af det
år, under hvars lopp den nya bevillningen
af Riksens Ständer fastställd blifver.
§. 58.
Sedan Statsverkets behof blifvit af
Riksens Ständer pröfvade, ankomme det på
Riksens Ständer, alt en deremot svarande
bevillning sig åtaga samt att tillika fastställa,
huru serskilda summor deraf skola
till serskilda ändamål användas, oell dessa
summor under bestämda hufvudtitiar uti
Riksstaten anslå.
§. 59.
Dessutom böra, för oförsedda händelser,
tvänne serskilda tillräckliga summor
anslås, och till utbetalning å Rik
-
84
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
sens Ständers Riksgälds-Contor anvisas;
den ena att vara tillgänglig, dä Konungen,
till Rikets försvar eller andra högst
vigtiga ock angelägna ändamål, sedan hela
Stats-Rådets tankar deröfver blifvit inhemtade,
finner den vara oundvikligen
nödig; den andra, att, vid infallande
krig, af Konungen lyftas, sedan Han StatsRådet
in pleno hört och Riksens Ständer
sammankallat. Riksens Ständers förseglade
anordning å sistnämnda summa må
ej förr brytas, eller summan af Fullmäktige
i Riksgälds-Contoret utbetalas, än
sedan Riksdagskallelsen blifvit i Hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord.
§. 04.
Så väl Rikets ordinarie Statsmedel
och Inkomster som hvad, på sätt omförmäldt
är, under namn af extraordinarie
Utlagor eller Bevillningar till Stats-Verket
af Riksens Ständer anslås, vare under
Konungens disposition, att till de af
Riksens Ständer pröfvade behof och efter
den upprättade Staten anordnas.
§. 65.
Dessa medel må icke annorlunda användas,
än fastställdt blifvit; varande
Stats-Rådets Ledamöter ansvarige, om de
låta afvikelse derifrån äga runi, utan att
till protokollet föreställning deremot göra,
samt anföra hvad Riksens Ständer i denna
del förordnat.
§. 66.
Riksens Ständers Riksgälds-Contor
förblifver, såsom hittills, under Riksens
Ständers styrelse, inseende och förvalt
-
sens Ständers Riksgälds-Contor anvisas;
den ena att vara tillgänglig, då Konungen,
till Rikets försvar eller andra högst
vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela
Stats-Rådets tankar deröfver blifvit inhemtade,
finner den vara oundvikligen
nödig; den andra, alt, vid infallande
krig, af Konungen lyftas, sedan Han StatsRådet
in Pleno hört och Riksens Ständer
sammankallat. Riksens Ständers förseglade
anordning å sistnämnda summa må
ej förr hrytas, eller summan af Fullmäktige
i Riksgäldskontoret utbetalas, än
sedan Riksdagskallelsen blifvit i Hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord.
§. 60.
Så väl Rikets ordinarie statsmedel
och inkomster, som hvad, på sätt omförmäldt
är, under namn af extra ordinarie
utlagor eller bevillningar till Statsver
ket
af Riksens Ständer anslås, vare under
Konungens disposition, alt till de af
Riksens Ständer pröfvade behof och efter
den upprättade staten anordnas.
§. 61.
Dessa medel må icke annorlunda användas,
än fastställdt blifvit; varande
Stats-Rådets Ledamöter ansvarige, om de
låta afvikelse derifrån eg a rum, utan att
till protokollet föreställning deremot göra,
samt anföra hvad Riksens Ständer i denna
del förordnat.
§. 62.
Riksens Ständers Riksgälds-Contor
förblifver, såsom hittills, under Riksens
Ständers styrelse, inseende och förvalt
-
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
85
ning; och då Riksens Ständer åtagit sig
ansvar för den Rikets Gäld, Contoret ombesörjer,
så komma Riksens Ständer,
sedan Stats-Utskottet öfver Cvntorets tillstånd
och behof sig utlåtit, att genom särskild
Bevillning tillskjuta de medel, som
för betalande af denna Gäld, till Ränta
och Capital, oumbärliga finnas, så att Rikets
Credit varder bibehållen och vårdad.
§• 67.
Konungens Ombud i Riksgälds-Contoret
biviste ej Fullmäktiges sammankom1
ster oftare, än då Fullmäktige åstunda,
att med honom öfverlägga.
§. 68.
De till Riksgälds-Verket hörande och
dit anslagna medel må icke tinder någon
förevändning, eller med hvad vilkor som
helst, derifrån ryckas eller användas till
andra behof än dem, Riksens Ständer bestämt.
Allt förordnande, som deremot
strider, vare kraftlöst.
§. 69.
Uppstå, antingen hos Riksens Ständers
Plena gemensamt, eller uti något af
Riks-Stånden, betänkligheter att antaga hvad
Stats-Ulskottet tillstyrkt, uti det, som rörer
antingen Statens reglerande, eller Bevillning
ens derefter lämpade hela belopp,
eller hvad till Riksgälds-Contorets utgifter
och inkomster hörer, eller grunderna för
Riksgälds-Contorets styrelse och förvaltning,
då böra de skäl anföras, på hvilka
sådana betänkligheter sig stödja, samt meddelas
Stats-Utskottet, som derefter tage
Ärendet under ytterligare öfvervägande.
ning; och då Riksens Ständer åtagit sig
ansvar för den Rikets gäld, Contoret ombesörjer,
så komma Riksens Ständer att
genom serskild bevillning tillskjuta de
medel, som för betalande af denna gäld,
till ränta och Capital, oumbärliga finnas,
så att Rikets credit varder bibehållen och
vårdad.
§. 63.
Konungens Ombud i Riksgälds-Contoret
biviste ej Fullmäktiges sammankomster
oftare, än då Fullmäktige åstunda,
att med honom öfverlägga.
§. 64.
De till Riksgälds-Verket hörande och
dit anslagna medel må icke under någon
förevändning, eller med hvad vilkor som
helst, derifrån ryckas eller användas till
andra behof än dem, Riksens Ständer bestämt.
Allt förordnande, som deremot
strider, vare kraftlöst.
(§. 69 i nu gällande RegeringsForm
skulle utgå.)
86
Förslag till ändring, i Grundlag. — Ilegerings-Formen.
Anser Stats-Utskottet sig icke kunna afvika
ifrån dess redan afgifna yttrande, eller
instämma uti Riksens Ständers eller ett särskildt
Stånds tankar, utnämne då Utskottet
Deputerade, som uti det eller de Stånd, der
betänkligheter uppkommit, företräda och
närmare upplysa förhållandet. Förb lifver
något Stånd ändock vid den mening, del
förut fattat, afgöres saken efter tre Stånds
beslut. Stadna två Stånd emot två, då skall
Stats-Utskottet förökas med så inånga Ledamöter
af Riks-Stånden, i vanlig ordning
valde, att de blifva Tretio af hvarje Stånd.
Detta särskilda Utskotts Ledamöter röste
sedermera samfäldt, med slutna sedlar, till
ovilkorligt antagande eller förkastande af
hvad Stats-Utskottet tillstyrkt, blott i de
frågor, hvarom Riks-Stånden varit af skiljaktiga
tankar; kommande de fleste sålunda
röstandes mening att gälla såsom Riksens
Ständers beslut. Till undvikande af paria
vola skall, vid omröstningen, förr än sedlarne
uppräknas, en ibland dem utlagas och
förseglad afläggas. Befinnas, vid de öfrig
as upp summerande, rösterna lika delade,
må denna sedel öppnas och gifva utslaget.
Ar pluraliteten redan vunnen, bör den aflagda
sedeln ouppbruten genast förstöras.
§• 70.
Riksens Ständers valda Bevillnings- 70 i nu gällande liegerings
Ulskolt
åligge, att opåmint vid hvarje Riks- Form s^u]|e utgå.)
dag uppgifva de allmänna grunderna för
den blifvande Bevil/ningens fördelning,
hvarefter, och sedan summans belopp blifvit
faslställdt, Utskottet uppdrages, att, med
tillämpning af dessa grunder, författa Förslag
till Bevi/lningens utgörande. Skolande
allt, i den mån det medhinnes, Riksens
Ständers Plena underställas.
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
87
§• 71.
Yppar sig skiljaktighet emellan flere (§. 71 i nu gällande Regerings
af
Riks-Stånden om dessa grunder, sälten Form skulle utgå.)
af deras tillämpning och Bevillningens fördelning
till utgörande, eller skulle, hvad
icke väntas bör, något Riks-Slånd allena
söka undandraga sig del deltagande uti
den fastställda Bevillning s-summan, som Bevillnings-Utskoltet
föreslagit, du skall hvarje
Riks-Stånd, som ändring uti Bevillningsutskottets
Förslag åstundan, meddela de
Öfriga sina skäl dertill, samt uppgifva det
sätt, på hvilket en sådan ändring må villnäs,
utan att ändamålet förfelas. Häiröf,
ver höres Bevillnings-Utskoltet, hvarefter
Riksens Ständer skola till afgörande företaga
den eller de frågor, om hvilka skiljaktighet
dem emellan uppstått. Bifalla tre
Stånd hvad emot Bevillnings-Utskotlets Förslag
i en eller annan del anmärkt blifvit,
varde Förslaget i dessa delar förkastadt.
Afslå tre Stånd hvad ett särskildt Stånd
härutinnan yrkat, men detta ändock vid
sin mening förbli fver, eller stanna två
Stånd emot två, då skall saken öfverlemnas
till afgörande, på det sätt 69 §. föreskri
fver, åt Stats-Utskottet, förökadt till
ett sådant antal af Ledamöter, sorn der bestämmes.
Bifalla detta Utskotts fleste Ledamöter
Bevillnings-Utskotlets Förslag i en
eller flere af de delar, hvaruti Riksens
Ständer icke förut detsamma enhälligt antagit,
bli/ve detta Förslag härutinnan med
all kraft af Riksens Ständers beslut gällande;
förkasta de detsamma i någon sådan
del, då, äfvensom när det af frenne RiksStånd
blifvit förkastadt, skall det åligga
Bevillnings-Utskoltet, att föreslå en annan
fördelning eller andra grunder och sätt för
utgörandet, blott af den andel i Bevillnings
-
88 Förslag till ändring, i Grundlag. — Itegerings-Formen.
summan, hvaruppå den förkastade delen i
Utskottets förra Förslag har afseende.
§• 72-
Riksens Ständers Bank fÖrblifVer hädanefter,
som den hittills varit, under
Riksens Ständers egen Garanlie och Vård,
så att den ostörd må förvaltas af de Fullmäktige
hvarje Stånd dertill förordnar,
efter de Ordningar, Stadgar och Reglementen,
hvilka redan gjorda äro eller vidare
af Riksens Ständer göras kunna.
Riksens Ständer allena äga rätt alt genom
Banken utgifva sedlar, som för mynt
i Riket må erkännas. Dessa sedlar skola,
vid anfordran, efter deras lydelse, af
Banken med silfver inlösas.
§. 05.
Riksens Ständers Bank förhlifver hädanefter,
som den hittills varit, under
Riksens Ständers egen garantie och vård,
så alt den ostörd må förvaltas af de Fullmäktige,
hvarje Stånd dertill förordnar,
efter de Ordningar, Stadgar och Reglementen,
hvilka redan gjorda äro eller vidare
af Riksens Ständer göras kunna.
Riksens Ständer allena ega rätt att genom
Banken utgifva sedlar, som för mynt
i Riket må erkännas. Dessa sedlar skola,
vid anfordran, efter deras lydelse, af
Banken med Silfver inlösas.
§. 73.
Inga nya pålagor, utskrifningar af
Manskap, eller af penningar och varor,
må hädanefter, utan Riksens Ständers
fria vilja och samtycke, i den ordning
förut nämndt är, påhjudas, upphäras eller
fordras.
§. 74.
Konungen äge ej makt att fordra
någon annan Gärd, till utförande af ett
uppkommet Krig, än det sammanskott af
födande varor, som uti en Landsort kan
blifva erforderligt till Krigsfolks underhållande
under Tåg eller Marche, när de
särskilda orter, der detta Tåg sker, icke
förmå Trupperna med nödigt uppehälle
förse. Denna Gärd skall dock genast
med penningar af Stals-Medlen de lefvererande
betalas efter de fastställda Marke
-
§. 66.
Inga nya pålagor, utskrifningar af
manskap, eller af penningar och varor,
må hädanefter, utan Riksens Ständers
fria vilja och samtycke, i den ordning
förut nämndt är, påbjudas, uppbäras eller
fordras.
§. 67.
Konungen ege ej makt att fordra
någon annan Gärd, till utförande af ett
uppkommet krig, än det sammanskott af
födande varor, som uti en landsort kan
blifva erforderligt till krigsfolks underhållande
under tåg eller marche, när de
serskilda orter, der detta tåg sker, icke
förmå trupperna med nödigt uppehälle
förse. Denna gärd skall dock genast
med penningar af statsmedlen de levererande
betalas efter de fastställda marke
-
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
89
gångspris och med förhöjning deruti till
hälften af deras belopp. Den må icke
äskas för Trupper, som å någon ort blifva
förlagda, eller under Krigsrörelser nyttjas,
då Trupperna böra utur dertill samlade
Magasiner eller Förråd med deras
behof varda försedde.
gångspris och med förhöjning deruti till
hälften af deras belopp. Den må icke
äskas för trupper, som å någon ort blifva
förlagda, eller under krigsrörelser nyttjas,
då trupperna böra utur dertill samlade
magasiner eller förråd med deras
behof varda försedde.
§• 75.
De årliga Markegångs-Taxorna skola
upprättas genom Deputerade af alla Riksr
Stånd, nämnde på det sätt hvarje Stånd
särskildt för sig föreskrifver; Hvad desse
fastställa, tjene lill efterlefnad, så vida ej
ändring deruti i behörig ordning sökes
och vinnes.
Utan Riksens Ständers samtycke kan
Konungen icke Lån in- eller utrikes göra
eller Riket med ny gäld belasta.
§. 77.
Kungsgårdar och Kungs-Ladugårdar
med dertill lydande Hemman och Lägenheter,
Krono-Skogar, Parker och Djurgårdar,
Krono- och Stall-Ängar samt LaxFisken
och andra Kronans Fisken samt
Kronans öfriga Lägenheter, må Konungen
icke utan Riksens Ständers samtycke genom
försäljning, förpantning eller gåfva,
eller på något annat sätt, Kronan afhända.
De skola förvaltas efter de grunder,
Riksens Ständer derom föreskrifva; dock
att de personer och Menigheter, som,
efter hittills gällande Författningar, sådana
Kronans tillhörigheter nu innehafva
eller nyttja, må njuta laglig rätt derå
Bih. till n. St. Brot. 1833 & I83i. 3 i
§. 68.
•De årliga inarkegåugstaxorna skola
upprättas genom deputerade af alla Riksstånd,
nämnde på det sätt hvarje Stånd
serskildt för sig föreskrifver; hvad desse
fastställa, tjene till efterlefnad, så vida ej
ändring deruti i behörig ordning sökes
och vinnes.
§. 69.
Utan Riksens Ständers samtycke kan
Konungen icke lån in- eller utrikes göra
eller Riket med ny gäld belasta.
§. 70.
Kungsgårdar och Kungsladugårdar
med dertill lydande hemman och lägenheter,
Kronoskogar, parker och djurgårdar,
Krono- och staII-ängar samt laxfisken
och andra Kronans fisken samt
Kronans öfriga lägenheter, må Konungen
icke utan Riksens Ständers samtycke genom
försäljning, förpantning eller gåfva,
eller på något annat sätt, Kronan afhända.
De skola förvaltas efter de grunder,
Riksens Ständer derom föreskrifva; dock
att de personer och menigheter, som,
efter hittills gällande Författningar, sådana
Kronans tillhörigheter nu innehafva
eller nyttja, ,må njuta laglig rätt derå
i ml. 1 lläft. 12
90
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
till godo, samt alt odlingar eller odlingsbar
mark ä Krono-Skogarne må i vanlig
ordning, efter nuvarande eller framdeles
blifvande Författningar, kunna till Skatte
försäljas.
§• 78.
Ej må någon del af Riket kunna
derifrån söndras, genom försäljning, förpantning,
gåfva eller å annat dylikt sätt.
§• 79.
Ingen förändring i Rikets mynt till
skrot eller korn, det vare sig till förhöjning
eller afslag, må äga rum utan
Riksens Ständers bifall; Konungens rättighet
att låta slå Mynt dock oförkränkt.
Krigsmakten till häst och fot så väl
som Båtmanshållet af rotering och indelning
förblifver vid de med Landet och
Städerna upprättade Kontrakter och Indelningsverk,
hvilka till deras hufvudgrunder
skola orubbade vara, intill dess
Konungen och Riksens Ständer finna nödigt
någon ändring deruti samfäldt att
göra; kunnande ingen ny eller tillökad
Rotering, utan genom Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut, tillkomma.
§. 81.
Denna Regerings-Form samt Rikets
öfriga Grundlagar kunna icke ändras eller
upphäfvas, utan genom Konungens och
alla Riks-Stundens sammanstämmande beslut.
Ej må frågor derom uti Ståndens
Plena väckas, utan anmälas de hos Riksens
till godo, samt att odlingar eller odlingsbar
mark å Kronoskogarne må i vanlig
ordning, efter nuvarande eller framdeles
blifvande Författningar, kunna lill Skatte
försäljas.
§. 71.
Ej må någon del af Riket kunna
derifrån söndras, genom försäljning, förpantning,
gåfva eller å annat dylikt sätt.
Ingen förändring i Rikets mynt till
skrot eller korn, det vare sig till förhöjning
eller afslag, må ega rum utan
Riksens Ständers bifall; Konungens rättighet
att låta slå mynt dock oförkränkt.
§■ 73.
Krigsmakten till häst och fot så väl
som Båtsinanshåliet af rotering och indelning
förblifver vid de med landet och
städerna upprättade kontrakter och indelningsverk,
hvilka till deras hufvudgrunder
skola orubbade vara, intill dess
Konungen och Riksens Ständer finna nödigt
någon ändring deruti samfäldt att
göra; kunnande ingen ny eller tillökad
rotering, ulan genom Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut, tillkomma.
§. 74.
l:o. Förslag till stiftande, ändring,
förklaring eller upphof rande af
Grundlag behandlas, med har nedan
stadgade undantag, på sätt uti Riksdags-Ordningen
angående allmänna frågors
behandling föreskrifeet är.
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
91
Stunders vid hvarje Riksdag valda Constitutions-Utskotl.
Vetta Utskott, hvars pligt
det vara skall alt Grundlagarne granska,
äger rätt att hos Riksens Ständer föreslå
de ändringar deruti, som det anser högst
nödiga eller nyttigd och möjliga alt verkställa.
Riksens Ständer må icke ä den
Riksdag, då Utskottet någon sådan ändring
föreslår, ulan furst å den nästföljande, derom
besluta. Blifva då alla Riks-Stånden
om ändringen ense, öfverlemne de Förslaget
derom till Konungen, genom deras Talmän,
med begäran, att honungen ville Sitt
bifall dertill gifva. Konungen inhemte hela
Stals-Rådets tankar deröfver, tage sedan
Sitt beslut och meddele Riksens Ständer å
Rikssalen Sitt samtycke, eller ock de orsaker,
för hvilka Han icke samtycker lill
deras åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer
föreslå någon ändring i Grundlagarne, höre
Han Stats-Rådet och öfverlemne sedan sin
Proposition, jemte Stats-Rådets tankar deröfver,
till Riksens Ständer, som genast,
utan att om denna Proposition förut öfver,
lägga, uppdrage Constitutions-Utskotlet, alt
sitt Utlåtande derom till Riksens Ständer
afgifva. Tillstyrker Utskottet hvad
Konungen föreslagit, hvile frågan lill nästa
Riksdag, då Riksens Ständer skola sitt
beslut derom fatta. Afstyrker Utskottet
Konungens Proposition, då må Riksens Ständer
genast kunna antingen denna Proposition
afstå eller ock afgöra, att de vilja
Öfver densamma å nästföljande Riksdag besluta;
Gällande i delta fall tre Stånds mening
och, om två Stånd stanna emot två,
deras, som beslutet uppskjutit. Men icke
må under någon förevändning Riksens Ständer
förr än å nästa Riksdag Propositionen
till bifall upptaga. Samtycka då alla Riks
-
Grundlagsförslag må ej å samma
Riksdag, vid hvilken det blifvit väckt,
kunna slutligen antagas, eller bifallas
i vidsträcktare mån, än såsom eli förslag,
hvilket lill näs tpåfölj ande Riksdag
hvila skall, för att då, utan någon
ändring, å ny o af Stånden pröfvas.
Karder f örslaget dervid, medelst
alla fyra Ståndens sammanstämmande
bifall, antaget, blifve det Riksens Ständers
beslut. Förslag, som ordagrant
och i sin helhet då icke af samtliga
Stånden an ta ges, förf alle.
Beslut öfver hvilande grundlagsförslag
må ej å den Riksdag, vid hvilken
förslaget till slutligt afgörande företagas
bör, till annan Riksdag uppskjutas,
utan all alla fyra Stånden derom
ense liro och Konungen dertill samtyckt.
2:o. Riksens Ständers beslut, rörande
stiftande, ändring, förklaring eller
upp hifvande af Grundlag skall, der
Konungen icke beslutet Sjelf föreslagit,
underställas Hans stadfästelse. Ar sådan
stadfästelse före Riksdagens slut
icke af Konungen meddelad och Riksens
Ständer tillkännagifven, anses Han hafva
Sin stadfästelse vägrat och förslaget
hafva förfallit.
92
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
Stånden till Konungens Förslag hegare de
dag, alt gå Rikssalen få. Riksens Stunders
bifall dertill afgifva. Antaga icke RiksStånden
samfäldt Konungens Proposition,
vare den afslagen, och aflemne Riksens Stander
sitt af slag- med skälen dertill skriftligen
till Konungen genom deras Talman.
Om md, Riksdag, då Grundlagsfrågor lagligen
kunna af gör as, ytterligare uppskof
föreslås, må det ej äga rum utan Konungens
och alla Fyra Riks-Ståndens sammanstämmande
beslut.
§. 82.
Hvad till ändring och förbättring af
Grundlagers <?, uti nu föreskrifven ordning,
Riksens Ständer enhälligt heslutit
och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit
och Riksens Ständer enhälligt antagit,
äg c kraft af Grundlag.
§. 83.
Ej ma någon för framliden gällande
Förklaring af Grundlagarne stadgas, Utan
på det sätt, sorn enligt föregående tvänne
§§. vid ändringar i dem iakttagas bör.
Efter deras ordalydelse skola de i hvarje
särskildt fall tillämpas.
§. 84.
Då Constilutions-Utskotlet icke funnit
skäl att gilla och lill Riksens Ständers
pröfning Öfverlemna nugot Förslag till förändring
eller förklaring af Grundlagarne,
som Utskottet af en Riksdagsman emollagil,
vare Utskottet skyldigt, orri Förslagets
Författare det yrkar, alt meddela honom
sitt yttrande deröfver, med tillstånd att det
-
§. 75.
Hvad, lill stiftande, ändring, förklaring
eller upphiifvande af Grundlag,
uti nu föreskrifven ordning, Riksens Ständer
enhälligt beslutat och Konungen gillat,
eller Konungen föreslagit och Riksens
Ständer enhälligt antagit, ege kraft af
Grundlag.
§. 76.
Ej må Grundlag stiftas, ändras,
förklaras eller upphiifvas, utan på det
sätt, som genom s«.s7(Öregäende tvänne
§§. stadgadt är. Efter dess ordalydelse
skall den i hvarje serskildt fall tillämpas.
(§. 84 i nu gällande Regerings
Form
skulle utgå.)
I
T
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen. 93
samma jemte Förslaget genom tryck alimant
göra, då han för det sistnämndas innehåll
sjelf i egenskap af författare må
lagligen ansvara.
§• 85.
Såsom Grundlagar skola anses: denna
Regerings-Form, samt den Riksdagsordning,
den Successions-Ordning och den
Förordning om en allmän Tryckfrihet,
hvilka, i öfverensstämmelse med de grundsatser,
sorn i denna Regerings-Form bestämmas,
Riksens Ständer och Konungen
gemensamt vid denria Riksdag komma alt
fastställa.
§• 86-
Med Tryckfrihet förslås hvarje Svensk
Mans rättighet alt, ulan några af den offentliga
Makten i förväg lagda hinder, utgifva
skrifter, alt sedermera endast inför
laglig Domstol kunna tilltalas för deras innehåll,
och att icke i annat fall kunna derför
straffas, än om detta innehåll strider emot
tydlig Lag, gifven alt bevara allmänt
lugn, utan alt återhålla allmän upplysning.
Alla Handlingar och Protokoll i
hvad mål som helst, de Protokoll undantagna,
som uti Stats-Rådet oell hos Konungen
i Min is leriel la Ärenden och Commando-mål
förås, må ovilkorligen genom
trycket kunna utgifvas. Ej må tryckas
Ranko- och Riksgälds-Verkens Protokoll
och Handlingar rörande ärenden, hvilka
böra hemliga hållas.
§. 87.
Riksens Ständer äga gemensamt med
Konungen makt att stifta allmän Civil
-
§• 77.
Såsom Grundlagar skola anses: denna
Regerings-Form, samt den Riksdagsordning,
den Successions-Ordning och den
Förordning om en allmän tryckfrihet,
hvilka, i öfverensstämmelse med de grundsatser,
sorn i denna Regerings-Form bestämmas,
Riksens Ständer och Konungen
gemensamt vid denna Riksdag komma att
fastställa.
§• 78.
Med tryckfrihet förstås hvarje Svensk
mans rättighet att, utan några,af den offentliga
makten i förväg lagda hinder, utgifva
skrifter, alt sedermera endast inför
laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll,
och att icke i annat fall kunna derför
straffas, än om detta innehåll strider emot
tydlig Lag, gifven alt bevara allmänt
lugn, ulan att återhålla allmän upplysning.
Alla handlingar och protokoll i
hvad mål som helst, de protokoll undantagna,
som uti Stats-Rådet och hos Konungen
i ministeriela ärenden och Kommandomål
föras, må ovilkorligen genom
trycket kunna utgifvas. Ej må tryckas
Banko- och Riksgälds-Verkens protokoll
och handlingar rörande ärenden, hvilka
böra hemliga hållas.
§• 79.
Riksens Ständer ega gemensamt med
Konungen makt alt stifta allmän civil
-
94
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
och Criminal- samt Kyrko-Lag och att
sadan förut stiftad Lag förändra och upphäfva.
Ej mä Konungen utan Riksens
Ständers samtycke, och icke Ständerna
utan Konungens, någon ny Lag göra eller
gammal afskalfa. Frågor härom må i
Ståndens Plena kanna väckas och skola, sedan
Lag-Utskottet deröfver, efter den ordning
36 §. i allmänhet stadgar, blifvit hardt,
af Riksens Ständer afgöras. Öfverenskomma
Riksens Ständer om någon ny Lag eller
om gammal Lags upp häfvande eller
förändring, aflemna de Förslag derom genom
Talmänen till Konungen, som inhemta
Siats-Rådets och Högsta Domstolens tankar
deröfver, och, sedan Han Sitt beslut
fattat, kalle Riksens Ständer på Rikssalen
all antingen emottaga Dess samtycke till
deras åstundan eller afhöra Dess skäl alt
del vägra. Kan Konungen icke förr, än
Riksens Ständer åtskiljas, fatta och meddela
Sitt beslut, vare Han oförhindrad att
före nästföljande Riksdags öppnande förslaget
ordagrant bifalla och allmän Kungörelse
derom utfärda. Sker det ej, anses
förslaget hafva förfallit, och Konungen
underrätte då Riksens Ständer vid deras
nästa sammankomst om de skäl, som
hindrat förslagets antagande. Finner Konungen
godt någon Lagfråga för Riksens
Ständer framställa, aske Han Siats-Rådets
och Högsta Domstolens yttrande deröfver,
samt meddele Riksens Ständer Sin Proposition
tillika med berörda yttranden. Riksens
Ständer infordre Lag-Utskottets Utlåtande
häröfver, beslute sedan och ÖJverlemne
Konungen deras svar uppå Rikssalen,
om de bifallit Konungens Proposition, ock
skriftligen genom Talmännen, om de densamma
a/slagit. I alla dylika Lagfrågor
skall tre Stånds mening utgöra Riksens
och criminal- samt kyrko-Iag, oeh att
sådan förut stiftad Lag förändra och upphäfva.
Ej må Konungen utan Riksens
Ständers samtycke, och icke Ständerna
utan Konungens, någon ny Lag göra eller
gammal afskalfa. Under civil- och
criminal-lag böra äfven förslås de delar
af krigslagar och författningar
röratide krigsväsendet, sorn ega tillämpning
till medborgare utom krigsstaten.
Kan Konungen icke förr, än Riksens
Ständer åtskiljas, fatta och meddela
Sitt beslut, vare Han oförhindrad att
före nästföljande Riksdags öppnande, förslaget
ordagrant bifalla och allmän Kungörelse
derom utfärda. Sker det ej, anses
förslaget hafva förfallit.
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
95
Ständers beslut. Stadna två Stånd emot
två, förfaller frågan och fdrblifve vid det,
sorn förut stadgadt varit.
§. 88.
Med Förklaring öfver Civil- och
Criminal- samt Kyrko-Lag forhålles som
med sådan Lags stiftande. De förklaringar,
som, till svar på inkomna förfrågningar
om Lagens rätta mening, Konungen
genom Dess Högsta Domstol emellan
Riksdagarne gifver, kunna af Riksens
Ständer ogillas, hvarefter de icke längre
vare gällande eller af Domstolarne iakttagas
eller åberopas må.
§. 89.
Uti Riksens Ständers Plena må frågor
väckas om förändring, förklaring och upphäfvande
af Lagar och Författningar, som
Rikets allmänna Hushållning röra; om
sådana nya Lagars stiftande samt om
grunderna för allmänna Inrättningar af
alla slag, hvilka frågor skola till utredning
af Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
förvisas. Riksens Ständer äge
dock icke makt att i dessa mål annat eller
mera besluta, än föreställningar och
önskningar, att hos Konungen anmälas,
och hvarå Konungen, sedan Stats-Rådet
deröfver blifvit hördt, gore det afseende
Han för Riket nyttigt finner. Vill Konungen
åt Riksens Ständer öfverlemna att
gemensamt med Honom något afgöra, som
Rikets allmänna Styrelse rörer, då förfares
dermed, på det sätt, som angående
Lagfrågor är stadgadt.
§. 90.
Under Riksens Ständers eller deras
Utskotts öfverläggningar och pröfning må
§• 80.
Med förklaring öfver civil- och
criminal- samt kyrko-lag förhålles som
med sådan Lags stiftande. De förklaringar,
som, till svar på inkomna förfrågningar
om Lagens rätta mening, Konungen
genom Dess Högsta Domstol emellan
Riksdagarne gifver, kunna af Riksens
Ständer ogillas, hvarefter de icke längre
vare gällande eller af Domstolarne iakttagas
eller åberopas må.
§.81.
Uti frågor om förändring, förklaring
och upphäfvande af Lagar och Författningar,
som Rikets allmätina hushållning
röra, om sådana nya Lagars stiftande,
samt om grunderna för allmänna inrättningar
af alla slag, ege Riksens Ständer
icke makt att annat eller mera besluta,
än föreställningar och önskningar, att hos
Konungen anmälas, och hvarå Konungen,
sedan Stats-Rådet deröfver blifvit hördt,
gore det afseende Han för Riket nyttigt
finner. Vill Konungen åt Riksens Ständer
öfverlemna att gemensamt med Honom
något afgöra, som Rikets allmänna styrelse
rörer, då förfares dermed, på det
sätt, som angående lagfrågor är stadgadt.
§. 82.
Under Riksens Ständers eller deras
Afdelningars öfverläggningar och prof
-
96
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
icke uti något annat fall eller på något
annat sätt, än denna Grundlag bokstafli"
gen föreskrifver, komma frågor om Embets-
och Tjenstemäns till- och afsättande;
Regerings- och Domare-Makternas
Beslut, Resolutioner och Utslag; enskilda
Medborgares och Corporationers förhållanden,
eller verkställigheten af någon Lag,
Författning eller Inrättning.
§• 91.
I den händelse 39 §. omtalar, att
Konungen efter företagen resa utöfver
Tolf månader ur Riket b!ifver, sammankalle
Stats-Rådet, genom öppet Påbud,
Riksens Ständer till allmän Riksdag, och
late Kallelsen inom Femton dagar efter
berörde tids förlopp uti Hufvudstadens
Kyrkor samt skyndsamligen i de öfriga
delar af Riket kungöra. Sedan Konungen
derom underrättad blifvit, men Han ändock
icke till Riket återkommit, tage Riksens
Ständer den författning om Rikets
•styrelse, hvilken de nyttigast finna.
§. 92.
Lag samma vare, om en Konungs
sjuklighet fortfar af den beskaffenhet, att
Han längre tid än Tolf månader med Regerings-Ärendena
Sig icke befattat.
§. 93.
Då Konung dör och Thronföljaren
ännu omyndig är, utförde Stats-Rådet
Kallelse å Riksens Ständer, hvilken kallelse
inom Femton dagar efter Konungens
död skall i Hufvudstadens Kyrkor och
vidare i Riket kungöras. Riksens Ständer
äge, utan afseende på något den an
-
ning må icke uti något annat fall eller
på något annat sätt, än denna Grundlag
bokstafligen föreskrifver, komma frågor
om Emhels- och Tjenstemäns till- odh afsättande;
Regerings- och Domaremakternas
beslut, resolutioner och utslag; enskilda
medborgares och Corporationers förhållanden,
eller verkställigheten af någon
Lag, Författning eller Inrättning.
§. 83.
I den händelse 39 §. omtalar, att
Konungen efter företagen resa utöfver
tolf månader ur Riket blifver, sammankalle
Stats-Rådet, genom öppet påbud,
Riksens Ständer till allmän Riksdag, och
läte kallelsen inom femton dagar efter
berörde lids förlopp uti hufvudstadens
kyrkor samt skyndsamligen i de öfriga
delar af Riket kungöra. Sedan Konungen
derom underrättad blifvit, men Han ändock
icke lill Riket återkommit, tage
Riksens Ständer den författning om Rikets
styrelse, hvilken de nyttigast finna.
§. 84.
Lag samma vare, om en Konungs
sjuklighet fortfar af den beskaffenhet, att
Ilan längre tid än tolf månader med Regerings-äreridena
Sig icke befattat.
§. 85.
Då Konung dör och Thronföljaren
ännu omyndig är, utförde Stats-Rådet
kallelse å Riksens Ständer, hvilken kallelse
inom femton dagar efter Konungens
död skall i Hufvudstadens kyrkor och
vidare i Riket kungöras. Riksens Ständer
ege, utan afseende på något den af
-
Förslag till ändring i Grundlag. — Regerings-Formen.
97
lidne Konungens Testamente angående
Riks-Styreisen, att förordna en eller flera
Förmyndare, som, intill dess Konungen
myndig blifver, Regeringen i Dess namn,
efter denna Grundlag, må utöfva.
§• 94.
Skulle den olyckliga'händelse inträffa,
alt den Konunga-Ått, hvilken Arfsrälten
till Riket uppdragen vöre, på manliga sidan
utginge, kalle Stats-Rådet, inom den
i föregående §. stadgade lid efter den
siste Konungens död, Riksens Ständer lill
allmän Riksdag. Riksens Ständer skola
då ett nytt Konungahus utkora, med bibehållande
af denna Regerings-Form.
§. 95.
Örn emot förmodan Stats-Rådet underläte
alt i de fall, föregående 01, 93
och 94 §§. omförmäla, Riksens Ständer
genast sammankalla, då åligge det ovilkorligen
Riddarhus-Direktionen, Dom-Capitlen
i Riket, Magistraten i Hufvudstaden
samt Landshöfdingarne i Länen} att,
genom offentliga Kungörelser, underrättelse
härom meddela, på det val af Riksdagsmän,
der sådana val äga rum, genast må
kunna anställas, och Riksens Ständer sammankomma,
att deras och Rikets rätt
iakttaga och skydda. Sådan Riksdag öppnes
å Femtionde dagen efter den, då
Stats-Rådet sist bordt kallelse dertill i
Hufvudstadens Kyrkor låta kungöra.
§• 96.
Riksens Ständer skola vid hvarje
Riksdag förordna en för lagkunskap och
lidne Konungens testamente angående
Riks-Styrelsen, att förordna en eller flera
Förmyndare, som, intill dess Konungen
myndig blifver, Regeringen i Dess namn,
efter denna Grundlag, må utöfva.
§. 86.
Skulle den olyckliga händelse inträffa,
att den Konungaätt, hvilken arfsrälten
till Riket uppdragen vore, på manliga sidan
utginge, kalle Stats-Rådet, inom den
i föregående §. stadgade tid efter den
siste Konungens död, Riksens Ständer till
allmän Riksdag. Riksens Ständer skola
då ett nytt Konungahus utkora, med bibehållande
af denna Regerings-Form.
§. 87.
Om, emot förmodan, Stats-Rådet underläte
att i de fall, föregående 83, 85
och 86 §§. omförmäla, Riksens Ständer
genast sammankalla, då åligge det ovilkorligen
Riddarhus-Direktionen, Dom-Capitlen
i Riket, Magistraten i Hufvudstaden
samt Landshöfdingarne i Länen, att,
genom offentliga Kungörelser, underrättelse
härom meddela, på det val af Riksdagsmän,
der sådana val ega rum, genast må
kunna anställas, och Riksens Ständer sammankomma,
alt deras och Rikets rätt
iakttaga och skydda. Sådan Riksdag öppnes
å Femtionde dagen efter den, då
Stats-Rådet sist bordt kallelse dertill i
Hufvudstadens kyrkor låta kungöra.
§. 88.
Riksens Ständer skola vid hvarje
Riksdag förordna en för lagkunskap oeh
13
-
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 1851. 3 Sami. 1 Häft.
98
Förslag till ändring i Grundlag. — Regerings-Formen.
utmärkt redlighet känd man, alt, såsom
deras Ombud, efter den Instruktion de
för honom komma att utfärda, hafva tillsyn
öfver Lagarnes efterlefnad af Domare
och Embetsmän samt att vid vederbörliga
Domstolar i laga ordning tilltala dem, som
uti sina Embetens utöfning af väld, mannamån
eller annan orsak någon olaglighet
begå, eller underlåta att sina Embetspligter
behörigen fullgöra. Vare dock
han i all måtto underkastad samma ansvar
och pligt, som allmän Lag och Rättegångsordning
för Aktörer utstaka.
§. 97.
Denne Riksens Ständers Justitieombudsman
väljes af Riksens Ständer,
genom Tolf af hvarje Stånd särskildt för
tillfället nämnde ElektoFer, hvilka till detta
vals förrättande sammanträda samma dag,
då de af Stånden blifvit utsedde, och skiljas
ej åt, förr än valet fulländadt är.
Desse Elektorer skola samfäldt, först medelst
slutna sedlar, hvar för sig, uppgifva
den man, som de finna böra komma
under omröstning. Falla dervid rösterna,
till mer än hälften af de röstande
Elektorernas antal, på En man, vare
han behörigen vald. Aro åter rösterna
så delade emellan flere, att en sådan full
pluralitet för någon icke äger rum, anställes,
med iakttagande af hvad 69 §. om
lika rösters förekommande stadgar, ny
votering, med slutna sedlar, till antagande
af den, som de flesta rösterna erhållit,
eller, om han icke antages, af den, som,
näst honom, blifvit af de flesta Elektorerna
kallad, och så vidare. Inträffar den
händelsen, att två eller flere personer, öfver
hvilka särskildt röstas bör, undfått
utmärkt redlighet känd man, att, såsom
deras ombud, efter den Instruktion de
för honom komma att utfärda, hafva tillsyn
öfver Lagarnes efterlefnad af Domare
och Embetsmän samt att vid vederbörliga
Domstolar i laga ordning tilltala dem, som
uti sina Embetens utöfning af väld, mannamån
eller annan orsak någon olaglighet
begå, eller underlåta att sina embetspligter
behörigen fullgöra. Vare doek
han i all måtto underkastad samma ansvar
och pligt, som allmän Lag och rättegångsordning
för aktörer utstaka.
§. 89.
Denne Riksens Ständers Justitieombudsman
väljes af Riksens Ständer,
genom tolf af hvarje Stånd serskildt för
tillfallet nämnde Elektorer, hvilka till detta
vals förrättande sammanträda samma dag,
då de af Stånden blifvit utsedde, och skiljas
ej åt, förr än valet fijlländadt är.
Desse Elektorer skola samfäldt, först medelst
slutna sedlar, hvar för sig, uppgifva
den man, som de finna böra komma
under omröstning. Falla dervid rösterna,
till mer än hälften af de röstande
Elektorernas antal, på en man, vare
han behörigen vald. Äro åter rösterna
så delade, emellan flere, att en sådan full
pluralitet för någon icke eger rum, anställes,
med iakttagande af hvad 33 §.
af Riksdags-Ordningen om lika rösters
förekommande stadgar, ny votering, med
slutna sedlar, till antagande af den, sorn
de flesta rösterna erhållit, eller, om han
icke antages, af den, som, näst honom,
blifvit af de flesta Elektorerna kallad,
och så vidare. Inträffar den händelsen,
att två eller flere personer, öfver hvilka
Förslag till ändring i Grundlag. — Regerings-Formen.
99
lika röster, företages försl votering om
den ordning, hvaruti de till omröstning
må framställas. Skulle, sedan alla om
röstningarne
sålunda för sig gått, likväl
ingen person hafva erhållit den här föreskrilna
pluralitet, anställes ny omröstning
öfver alla dem, som vid första voteringen"
blifvit satte i fråga; skolande
den, som erhållit de flesta rösterna, utan
afseende på rösternas antal, anses behörigen
vald. Enär någon af de, i denna
ordning under omröstning ställde, blifvit
af Elektorernas pluralitet antagen, upphöre
valförrättningen och varde han af
Riksens Ständer till Embetet förordnad.
Den, åt hvilken detta Embete blifvit anfÖrtrodl,
kan vid påföljande Riksdagar, i
den nu föreskrifna ordning, dertill åter
väljas.
§. 98.
Elektorerne böra, vid samma tillfälle,
då de Justitie-Ombudsinannen utse,
och på enahanda sätt, välja en man af
de egenskaper, som hos denna Embetsman
erfordras, alt honom efterträda, i fall
han, innan den nästföljande Riksdagen,
skulle med döden afgå.
I händelse Justitie-Ombudsmannen vid
samma Riksdag, under hvilken han blifvit
vald, afsäger sig det erhållna förtroendet,
eller med döden afgår, skola Riksens
Ständer i Embetet genast insätta
den man, som de till hans Efterträdare
utsett. Skulle Justitie-Ombudsmannens
utsedde efterträdare, under påslående Riksdag,
afsäga sig det erhållna förtroendet,
eller i Juslitie-Ombudsmans-Embetet insättas,
eller med döden afgå, utväijes,
på ofvan stadgade sätt, en annan behörig
man i hans ställe. Inträffar något
serskildt röstas bör, undfått lika röster,
företages först votering om den ordning,
hvaruti de till omröstning må framställas.
Skulle, sedan alla omröslningarne sålunda
för sig gått, likväl ingen person hafva
erhållit den här föreskrifna pluralitet, anställes
ny omröstning öfver alla dem, som
vid första voteringen blifvit satte i fråga;
skolande den, som erhållit de flesta rösterna,
ulan afseende på rösternas antal,
anses behörigen vald. Enär någon af de,
i denna ordning under omröstning ställde,
blifvit af Elektorernas pluralitet antagen,
upphöre valförrättningen och varde han
af Riksens Ständer till Embetet förordnad.
Den, åt hvilken detta Embete blifvit
anlörtrodt, kan vid påföljande Riksdagar,
i den nu föreskrifna ordning, dertill
åter väljas.
§. 90.
Elektorerne böra, vid samma tillfälle,
då de Justitie-Ombudsmannen utse,
och på enahanda sätt, välja en man af
de egenskaper, som hos denna Embetsman
erfordras, att honom efterträda, i fall
han, innan den nästföljande Riksdagen,
skulle med döden afgå.
I händelse Justitie-Ombudsmannen vid
samma Riksdag, under hvilken han blifvit
vald, afsäger sig det erhållna förtroendet,
eller med döden afgår, skola Riksens
Ständer i Embetet genast insätta
den man, som de till hans efterträdare
utsett. Skulle Justitie-Ombudsmannens
utsedde efterträdare, under påstående riksdag,
afsäga sig det erhållna förtroendet,
eller i Justitieombudsmans-embetet insättas,
eller med döden afgå, utväijes,
på ofvan stadgade sätt, en annan behörig
man i bans ställe. Inträffar något
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Regerings-Fortnen.
af dessa fall emellan Riksdagarne, skall
Riksens Ständers rätt härutinnan, genom
deras Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Contoret,
ulöfvas.
§. 99.
Riksens Ständers Juslilie-Ombudsman
må, när han det nödigt anser, kunna
öfvervara Högsta Domstolens, Nedre Justitie-Revisionens,
Hof-Rätternas, Collegiernas
eller i dessas ställe inrättade Verks,
och alla lägre Domstolars öfverläggningar
och beslut, dock utan rättighet att sin
mening dervid yttra, samt äga tillgång
till alla Domstolars, Collegiers och Embetsverks
Protokoll och Handlingar. Konungens
Embetsman i allmänhet vare skyldige
att lemna Justitie-Ombudsmannen laglig
handräckning, samt alla Fiskaler, alt
medelst Aktioners utförande honom biträda,
då kan det äskar.
§. 100.
Justitie-Ombudsmannen åligge, att
vid hvarje Riksdag till Riksens Ständer
aflemna en allmän redogörelse för sin förvaltning
af det honom förtrodda Embete,
samt deruti utreda Lagskipningens tillstånd
i Riket, anmärka Lagarnes och Förfaltningarnes
brister och uppgifva förslag
till deras förbättring. Vare lian oek skyldig
att emellan Riksdagarne årligen ett
Utlåtande öfver dessa ämnen genom trycket
kungöra.
§. 101.
Skulle den oförmodade händelse inträffa,
att antingen hela Konungens Högsta
Domstol eller af dess Ledamöter en
af dessa fall emellan Riksdagarne, skall
Riksens Ständers rätt härutinnan, genom
deras Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Konloret,
utöfvas.
§. 91.
Riksens Ständers Justitie-Ombudsman
må, när han det nödigt anser, kunna
öfvervara Högsta Domstolens, Nedre Juslitie-Revisionens,
Hof-Rätternas, Collegiernas
eiler i dessas ställe inrättade Verks,
och alla lägre Domstolars öfverläggningar
och beslut, dock ulan rättighet alt sin
mening dervid yttra, samt ega tillgång
till alla Domstolars, Collegiers och Embelsverks
protokoll och handlingar. Konungens
Embetsman i allmänhet vare skyldige
alt lemna Justitie-Ombudsmannen laglig
handräckning, samt alla Fiskaler, att
medelst aktioners utförande honom biträda,
då han det äskar.
§. 92.
Justitie-Ombudsmannen åligge, alt
vid hvarje Riksdag lill Riksens Ständer
aflemna cn allmän redogörelse för sin förvaltning
af det honom förtrodda Embete,
samt deruti utreda lagskipningens tillstånd
i Riket, anmärka Lagarnes och Författningarnes
brister och uppgifva förslag
till deras förbättring. Vare han ock skyldig
att emellan Riksdagarne ärligen ett
utlåtande öfver dessa ämnen genom trycket
kungöra.
§. 93.
Skulle den oförmodade händelse inträffa,
att antingen hela Konungens Högsta
Domstol, eller af dess Ledamöter «n
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
101
eller flere funnes hafva af egennytta,
vrångvisa -eller försumlighet, så orätt
dömt, att derigenom någon, emot tydlig
Lag och sakens utredda och behörigen
styrkta förhållande, mistat elier kunnat
mista lif, personlig frihet, ära och egendom,
vare Riksens Ständers Justi ti e-Ombudsman
pligtig, äfvensom Konungens Justitie-Canzler
berättigad, alt vid den Rikets
Domstol, som här nedanföre bestämmes,
den felaktige under tilltal ställa,
samt till ansvar efter Rikets Lag belord
ra.
§. 102.
Denna Domstol, som Riks-Rält kallas,
skall i safl an t fall bestå af Presidenten
uti Konungens och Rikets Svea HofRätt,
hvilken deruti före ordet, Presidenterna
uti aila Rikets Coliegier, Fyra de
äldsta Stals-Råd, Högste Befälhafvare!! öfver
de i Hufvudstaden tjenstgörande Trupper,
Högste närvarande Befälhafvaren för
den vid Hufvudstaden förlagda Eskadern
af Arméens Flotta, tvänne de äldsta Råd
i Svea Hof-Räll och det äldsta Råd i
hvarje af Rikets Kollegier. Då antingen
Justilie-Canzleren eller Justilie-Ombudsmannen
finner sig befogad att Högsta
Domstolen samfäldt eller särskilde dess
Ledamöter inför Riks-Rätten tilltala, äske
han hos Presidenten i Konungens och Rikets
Svea Hof-Rätt, såsom Riks-Rältens
Ordförande, laglig kallelse å den eller
dem, sora skola tilltalas. Presidenten i
Hof-Rätlen foge derefter anstalt om RiksRättens
sammanträde, för alt kallelsen utfärda
• och målet vidare i laglig ordning
behandla. Skulle emot förmodan han detta
underlåta, eller någon af de öfrige före
-
eller flere funnes hafva af egennytta,
vrångvisa eller försumlighet, så orätt
dömt, att derigenom någon, emot tydlig
Lag och sakens utredda och behörigen
styrkta förhållande, mistat eller kunnat
mista lif, personlig frihet, ära och egendom,
vare Riksens Ständers Justitie-Ombudsman
pligtig, äfvensom Konungens JustiLie-Kansler
berättigad, alt vid den Rikets
domstol, som här nedanföre bestämmes,
den felaktige under tilltal ställa,
samt till ansvar efter Rikets Lag befordra.
§. 94.
Denna Domstol, som Riks-Rält. kallas,
skall i sådant fall beslå af Presidenten
uti Konungens och Rikets Svea HofRätt,
hvilken deruti före ordet, Presidenterna
lili alla rikets Coliegier, fyra de
äldsta Stals-Råd, högste befälhafvaren öfver
de i Hufvudstaden tjenstgörande trupper,
högste närvarande befälhafvaren för
den vid Hufvudstaden förlagda eskadern
af Arméens Flotta, tvänne de äldsta Råd
i Svea Hof-Rätt och det äldsta Råd i
hvarje af Rikets Coliegier. Då, antingen
Justitie-Kanslern eller Juslitie-Ombudsmannen
finner sig befogad att Högsta
Domstolen samfäldt eller serskilde dess
Ledamöter inför Riks-Rätten tilltala, aske
han hos Presidenten i Konungens och Rikets
Svea Hof-Rätt, såsom Riks-Rältens
ordförande, laglig kallelse å den eller
dem, som skola tilltalas. Presidenten i
Hof-Rällen foge derefter anstalt om RiksRältens
sammanträde, för att kallelsen utfärda
och målet vidare i laglig ordning
behandla. Skulle emot förmodan han delta
underlåta, eller någon af de öfrige före
-
102
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
nämnde Embetsman undandraga sig att
uti Riks-Rälten deltaga, stånde de, för
en sådan uppsåtlig försummelse af deras
embetspligt, till lagligt ansvar. Hafva en
eller flere af Riks-Rättens Ledamöter laga
förfall, eller finnes emot någon af dem
laga jäf, vare ändock Rätten domför, oin
Tolf deruti sitta. Är Presidenten i IlofRätten
af laga förfall eller jäf hindrad,
företräde dess ställe den äldste i tjenst
varande Presidenten. Denna Domstol äge,
sedan ransakniugen fulländad är, och Domen
efter Lag fälld, att densamma för
öppna dörrar afkunna. Ingen bafve makt
att sådan Dom ändra, Konungen dock
obetaget att göra Nåd, hvilken likväl icke
må sträcka sig till den dömdes återinsättande
i Rikets tjenst.
§. 103.
Vid hvarje Riksdag skola Riksens
Ständer välja Tolf Ledamöter af hvardera
Ståndet till en Nämnd, som äge att
döma, huruvida Högsta Domstolens -samtlige
Ledamöter gjort sig förtjente att i
deras vigtiga kall bibehållas, eller om
visse af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom föregående §. handlar,
likväl kunde anses böra ifrån utöfningen
af Konungens Domsrätt skiljas.
Denna Nämnd träde samma dag, den blifvit
vald, tillsammans. I den ordning
69 och 97 §§. föreskrifva, röste samtlige
Ledamöterna, man för man, med slutna
sedlar, öfver den frågan: skall omröstning
anställas till uteslutande af någon
bland Högsta Domstolens Ledamöter? Resvaras
derefter denna fråga enhälligt eller
af de flesta rösterna med Nej, blifve då
Högsta Domstolens samtlige Ledamöter bi
-
nämnde Embetsmän undandraga sig att
uti Riks-Rätten deltaga, staude de, för
en sådan uppsåtlig försummelse af deras
embetspligt, till lagligt ansvar. Hafva en
eller flere af Riks-Rättens Ledamöter laga
förfall, eller finnes emot någon af dem
laga jäf, vare ändock Rätten domför, om
tolf deruti sitta. Är Presi,denlen i HofRätten
af laga förfall eller jäf hindrad,
företräde dess ställe den äldste i tjenst
varande Presidenten. Denna Domstol ege,
sedan ransakningen fulländad är, och domen
efter Lag fälld, alt densamma för
öppna dörrar afkunna. Ingen bafve makt
att sådan dom ändra, Konungen , dock
obetaget att göra nåd, hvilken likväl icke
må sträcka sig till den dömdes återinsättande
i Rikets tjenst.
§. 05.
Vid hvarje Riksdag skola Riksens
Ständer välja tolf Ledamöter af hvardera
Ståndet lill en Nämnd, som ege att
döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige
Ledamöter, gjort sig förtjente att i
deras vigliga kall bibehållas, eller om
visse af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom föregående §. handlar,
likväl kunde anses böra ifrån utöfningen
af Konungens domsrätt skiljas.
Denna Nämnd träde samma dag, den blifvit
vald, tillsammans. I den ordning
8g §. föreskrifva/*, röste samtlige Ledamöterna,
man för man, med slutna
sedlar, öfver den frågan: skall omröstning
anställas till uteslutande af någon
bland Högsta Domstolens Ledamöter? Resvaras
derefter denna fråga enhälligt eller
af de flesta rösterna med Nej, blifve då
Högsta Domstolens samtlige Ledamöter bi
-
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
103
behållne. Besvaras den åler med Ja, så
uppgöre hvar och en af Nämnden en sluten
Lista på dem af Högsta Domstolens
Ledamöter, flere eller färre, som han anser
böra entledigas. De trenne ibland
desse, som då fått det största antalet af
röster emot sig, ställes hvar efter annan
under en ny omröstning, hvarvid två tredjedelar
af rösterna fordras emot den eller
dem, sorn skola anses vara ifrån Riksens
Ständers förtroende uteslutne. Blifve han
eller de derefter af Konungen, hos hvilken
Riksens Ständer härom anmälan skola
göra, ifrån Embetet genom Nådigt afsked
skiljde. Dock tillägge Konungen honom
eller deni hvardera, en årlig Pension till
Lönens halfva belopp.
§. 104.
Ej må Riksens Ständer ingå i någon
särskild pröfning af Högsta Domstolens
beslut, eller någon allmän öfverläggning
derom uti Nämnden förefalla.
§. 105.
Riksens Ständers Constitulions-^-  skott äge alt äska de Protokoll, som uti
Stals-Rådet blifvit förda, utom dem, som
angå Ministeriella Ärenden och Commando-mål,
hvilka endast i det, som rörer
allmänt kända, och af Utskottet uppgifna
händelser, må kunna fordras.
§. 106.
Finner Utskottet af dessa protokoll,
att någon Stats-Rådets Ledamot, eller
någon för tillfället förordnad Föredragande,
eller den Embetsman, som i Comaiando-mål
Konungen råd gifvit, uppenbar
-
behållne. Besvaras den åter med Ja, så
uppgöre hvar och en af Nämnden en sluten
lista på dem af Högsta Domstolens
Ledamöter, flere eller färre, som han anser
böra entledigas. De trenne ibland
desse, som då fått det största antalet af
röster emot sig, ställes hvar efter annan
under en ny omröstning, hvarvid två tredjedelar
af rösterna fordras emot den eller
dem, som skola anses vara ifrån Riksens
Ständers förtroende uteslutne. Blifve han
eller de derefter af Konungen, hos hvilken
Riksens Ständer härom anmälan skola
göra, ifrån Embetet genom Nådigt afsked
skiljde. Dock tillägge Konungen honom
eller dem hvardera en årlig pension till
lönens halfva belopp.
§. 96.
Ej må Riksens Ständer ingå i någon
serskild pröfning af Högsta Domstolens
beslut, eller någon allmän öfverläggning
derom uti Nämnden förefalla.
§. 97.
Riksens Ständers ConstitutionsNämnd
ege att äska de protokoll, som uti
Stats-Rådet blifvit förda, utom dem, som
angå ministeriela ärenden och Commando-mål,
hvilka endast i del, som rörer
allmänt kända och af Nämnden uppgifna
händelser, må kunna fordras.
§. 98.
Finner Constitutionsnämnden af dessa
protokoll, att någon Stats-Rådets Ledamot,
eller någon för tillfället förordnad
Föredragande, eller den Embetsman, som
i Commandomål Konungen råd gifvit, up
-
104
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
ligen handfat emot Rikets Grundlag eller
allmän Lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse
deraf, eller underlåtit, ätt göra
föreställningar emot sådana öfverträdelser,
eller dem vållat och befrämjat genom
uppsa iligt fördöljande af någon upplysning,
eller häfver den Föredragande underlåtit
alt, i de fall, som 38 §. af denna
Regerings-Form förutsätter, sin kontrasignation
å ett Konungens beslut vägra,
då skall C on s t i t u t io n s - C/feAro £ fe i ställa en
sådan under tilltal af Justilie-Ombudsmannen
inför Riks-Rätten, hvaruti, i stället
för Stats-Råd, Fyra de äldsta Juslitie-Råd
i dessa fall komma alt säte taga,
och gånge härmed som i to 1 och 102
§§. om tilltal emot Högsta Domstolen
föreskrifves. Då Stats-Rådets Ledamöter
eller Konungens Rådgifvare i Gommando-mål
finnas hafva, på sätt ofvanbemält är, gjort
sig till ansvar skyldige, dtime dem RiksRätten
efter allmän Lag och den särskilda
Författning, som till Bestämmande af
sådant ansvar utaf Konungen och Riksens
Ständer fastställd varder.
§. 107.
Skulle Constiliilions-A/feAwfe/ anmärka,
att Stats-Rådets Ledamöter samfäldt
eller en eller flere af dem, uti deras
rådslag om allmänna mått och' steg,
icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta,
eller alt någon Föredragande icke med
oväld, nit, skicklighet och drift sitt Förtroende-Embete
utöfvat, äge då Utskottet
att sådant tillkännagifva för Riksens Stander.
, hvilka, om de finna Rikets val det
kräfva, kunna hos Konungen skriftligen anmäla
deras önskan, att Han ville ur StatsRådet
och ifrån Embetet skilja den eller
dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.
penbarligen handlat emot Rikets Grundlag
eller allmän Lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse
deraf, eller underlåtit att göra
föreställningar emot sådana öfverträdelser,
eller dem vållat och befrämjat genom
uppsåtlig! fördöljande af någon upplysning,
eller häfver den föredragande underlåtit
all, i de fall, som 38 §. af denna
Regerings-Form förutsätter, sin kontrasignation
å ett Konungens beslut vägra,
då skall C 0 n s t i tu l i 0 n s-iV« »w rfew ställa, en
sådan under tilltal af Justitie-Ombudsmannen
inför Riks-Rätten, hvaruti, i stället
för Stats-Råd, fyra de äldsta Justitie-Råd
i dessa fall komma att säte taga,
och gånge härmed, som i g3 och g4
§§. om tilltal emot Högsta Domstolen
ioreskrifves. Då Stats-Rådets Ledamöter
eller Konungens Rådgifvare i Commando-mäl
finnas hafva, på sätt ofvanberördt är, gjort
sig till ansvar skyldige, döme dem RiksRätten
efter allmän Lag och den serskilda
Författning, som till bestämmande af
sådant ansvar utaf Konungen och Riksens
Ständer fastställd varder.
§. 99.
Skulle Constitulions-iVtf?/fefe/ÉW anmärka,
att Stats-Rådets Ledamöter samfäldt,
eller en eller flere af dem, uti deras
rådslag örn allmänna mått och steg,
icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta,
eller att någon Föredragande icke med
oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete
utöfvat, ege då Nämnden
att sådant tillkännagifva för Riks-Stånden,
hvilka, om de finna Rikets väl det
kräfva, kunna hos Konungen skriftligen
anmäla deras önskan, att Han ville ur StatsRådet
och ifrån Embetet skilja den eller
dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjordk
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
Frågor uti detta ämne kunna i Riksens
Ständers Plena väckas och af andra
Riksens Ständers Utskott än ConslitutionsUtskottet
hos Stånden andragas, men icke
af Riksens Ständer afgöras förr, än sistnämnda
Utskott deröfver blifvit bordt. Under
Riksens Ständers öfverläggningar derom,
skola icke Konungens beslut uti mål,
som röra enskilda Personers eller Korporationers
rättigheter oell angelägenheter,
kunna ens nämnas, ännu mindre någon
Riksens Ständers pröfning underställas.
§. 108. .
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens
Ständer vid hvarje Riksdag förordna
Sex för kunskaper och lärdom kände Män
jemte Justitie-Ombudsmannen, som bland
deni före ordet. Desse Committerade, af
hvilka Två, utom Justitie-Ombudsmannen,
skola vara lagfarne, äge sådan befattning,
att, i händelse någon Författare
eller Boktryckare, innan tryckningen, sjelf
öfverlemnar dem en skrift och begär deras
yttrande, huruvida åtal derå, efter
Tryckfrihets-Lagen, kan äga rum, skola
Justitie-Ombudsmannen och minst trenne
Committerade, hvaraf en lagfaren, ett sådant
yttrande skriftligen afgifva. Förklara
de deruti, att skriften må tryckas, vare
då både Författare och Boktryckare från
allt ansvar frie, och ligge det å Committerade.
Desse Committerade skola väljas
af Riksens Ständer, genom Sex af hvarje
Stånd utsedde, samfäldt röstande Elektorer.
Afgår emellan Riksdagarne någon
af de Committerade, välje de öfrige en
behörig Man, alt det lediga rummet intaga.
Bih. till R. St. Prot, 1853 & 1854.
105
Frågor uti delta ämne . kunna i
Ståndens Plena väckas, men icke af Riksens
Ständer afgöras förr än Constitulions-Nämnden
deröfver blifvit hörd. Under
Riksens Ständers öfverläggningar derom,
skola icke Konungens beslut uti mål, sorn
röra enskilda personers eller korporationers
rättigheter och angelägenheter, kunna
ens nämnas, ännu mindre någon Riksens
Ständers pröfning underställas.
§. 100.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens
Ständer vid hvarje Riksdag förordna
sex för kunskaper och lärdom kände män
jemte Justitie-Ombudsmannen, som bland
dem före ordet. Desse Committerade, af
hvilka två, utom Justitie-Ombudsmannon,
skola vara lagfarne, ege sådan befattning,
att, i händelse någon författare
eller boktryckare, innan tryckningen, sjelf
öfverlemnar dem en skrift och begär deras
yttrande, huruvida åtal derå, efter
Tryckfrihetslagen, kan ega rum, skola
Justitie-Ombudsmannen och minst trenne
Committerade, hvaraf en lagfaren, ett sådant
yttrande skriftligen afgifva. Förklara
de deruti, att skriften må tryckas, vare
då både förfaltare och boktryckare från
allt ansvar frie, och ligge det å Committerade.
Desse Committerade skola väljas
af Riksens Ständer, genom sex af hvarje
Stånd utsedde, samfäldt röstande elektorer.
Afgår emellan Riksdagarne någon
af de Committerade, välje de öfrige en
behörig man, alt det lediga rummet intaga.
14
3 Sami. 1 Håff.
106
Förslag lill ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
§. 109.
Ej må Riksdag längre räcka än
Trenne månader från den dag, dä Konungen
låtit om Siats-Verkets tillstånd
och behof Riksens Ständer eller deras
Siats-Utskott underrätta. Skulle likväl vid
nämnda tids förlopp, Riksens Ständer ännu
icke hafva Riksdags-ärendena afgjort, anmäle
de det hos Konungen och äske,
alt Riksdagen måtte fortfara någon viss
tid af högst En månad derefter, hvilket
Konungen ej äge makt att vägra eller
förhindra. Der så oförmodadt hända skulle,
att, vid den sålunda förlängda tidens utgång,
Riksens Ständer icke hade Slaten
reglerat eller någon ny Bevillning till bestämdt
belopp sig åtagit, da skall Konungen
kunna Riksens Ständer åtskilja, och
forlfare den förra BeviIlningen intill nästa
Riksdag. Ar åter Bevillningens hela
belopp bestämdt, men Riksens Ständer icke
om fördelningen deraf ense, då skola, efter
den fastställda Bevillnings-summans
förhållande till den, som vid föregående
Riksdag blifvit fördelad, de i den sisla
Bevillnings-Förordningen stadgade Artiklar
jemnlikt ökas eller minskas; och uppdrage
Riksens Ständer deras Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-Conloret, att en
ny Bevillnings-Förordning på sådan grund
uppgöra och utfärda.
§. 110.
Ingen Riksdagsman må kunna under
tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för
dess gerningar och yttranden uti RiksStånden
eller något Riksens Ständers Utskott,
utan att det Stånd, till hvilket han
hörer, sådarit tillåtit genom ett utlryck
-
§. 101.
Ej må Riksdag längre räcka, äu
trenne månader från den dag, då Konungen
låtit om Stats-Verkets tillstånd
och behof Riksens Ständer underrätta.
Skulle likväl, vid nämnda tids förlopp, Riksens
Ständer ännu icke hafva Riksdagsärendena
afgjort, anmäle de det hos Konungen
och äske, att Riksdagen mätte
fortfara någon viss lid af högst en månad
derefter, hvilket Konungen ej ege makt att
vägra eller förhindra. Der så oförmodadt
hända skulle, att, vid den sålunda förlängda
lidens utgång, Riksens Ständer icke
hade Staten reglerat eller någon ny Be=
villning till bestämdt belopp sig åtagit,
då skall Konungen kunna Riksens Ständer
åtskilja, och fortfare den förra Bevillningen
intill nästa Riksdag. Är åter Bevillningens
hela belopp bestämdt, men Riksens
Ständer icke om fördelningen deraf
ense, då skola, efter den fastställda Bevillnings-summans
förhållande lill den, som
vid föregående Riksdag blifvit fördelad,
de i den sista Bevillnings-Förordningen
stadgade artiklar jemnlikt ökas eller minskas;
och uppdrage Riksens Ständer deras
Fullmäktige i Banken och RiksgäldsKontoret,
att en ny Bevillnings-Förordning
på sådan grund uppgöra och utförda.
§. 102.
Ingen Riksdagsman må kunna under
tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för
dess gerningar och yttranden uti Stånd,
Nämnd eller Utskott, utan att det Stånd,
till hvilket han hörer, sådant tillåtit gerom
ett uttryckligt beslut, deruti fem
Förslag till ändring i Grundlag. — Regerings-Formen.
107
Sigt beslut, deruti Fem sjettedelaT af Ståndets
vid omröstningen in Pleno tillstädesvarande'
Ledamöter instämt. Ej eller skall
någon Riksdagsman kunna förvisas från
den ort, der Riksdag hålles. Skulle någon
enskild Man eller någon Corps, Militär
eller Civil, eller ock någon Menighet,
af hvad namn den vara må, antingen
af egen drift eller med anledning af
befallning, försöka att våldföra Riksens
Ständer eller deras Utskott eller någon
enskild Riksdagsman, eller störa friheten
i deras öfverläggningar och beslut, vare
sådant ansedt som förräderi, och ankomme
på Riksens Ständer att slika förbrytelser
i laga ordning beifra låta.
§. lil.
Blifver någon Riksdagsman, under
påstående Riksdag eller under dess resor
lill och ifrån Riksdagen, med ord elier
< gerningar ofredad, sedan han tillkännagifvit,
att han i sådant ärende stadd är, då
skall sådant såsom Edsöresbrott anses och
straffas.
§• 112.
e
Uti Riksdagsmannaval må icke någon
Embets- och - Tjensteman med sin
Embetsmyndighet obehörigen verka. Gör
någon det, miste Sysslan.
§. 113.
Taxeringsman, som Riksens Ständers
Bevillnings föreskrifter å deras vägnar
tillämpa, skola ej för Debitering eller
Taxering kunna lill något ansvar ställas.
sjettedelar af Ståndets vid omröstningen
in Pleno lillslädesvarande Ledamöter instämt.
Ej eller skall någon Riksdagsman
kunna förvisas från den ort, der
Riksdag hålles. Skulle någon enskild
man eller någon corps, militär eller civil,
eller ock någon menighet, af hvad namn
den vara må, antingen af egen drift eller
med anledning af befallning, försöka att
våldföra Riksens Ständer, deras Nämn
der
eller Utskott, eller någon enskild
Riksdagsman, eller störa friheten i deras
öfverläggningar och beslut, vare sådant
ansedt som förräderi, och ankomme på
Riksens Ständer att slika förbrytelser i
laga ordning beifra låta.
§. 103.
Blifver någon Riksdagsman, under
påstående Riksdag eller under dess résor
till och ifrån Riksdagen, med ord eller
gerningar ofredad, sedan han tillkännagifvit,
att han i sådant ärende stadd är, då
skall sådant såsom edsöresbrott anses och
strå Ifås.
§. 104.
Uti Riksdagsmannaval^] må icke någon
Embets- och Tjensteman med sin
embetsmyndighet obehörigen verka. Gör
någon det, miste sysslan.
§. 105.
Taxeringsman, sorn Riksens Ständers
Bevillnings föreskrifter å deras vägnar
tillämpa, skola ej för debitering eller
taxering kunna till något ansvar ställas.
108
Förslag till ändring, i Grundlag. — Regerings-Formen.
§• 114.
Konungen late samtlige Riksens Ständer
deras Privilegier, Förmåner, Rättigheter
och Friheter åtnjuta; beroende det
på samtliga Riks-Ståndens öfverenskommelse
och Konungens bifall att låta dem
undergå de förändringar och jemkningar,
som Rikets behof kunna fordra. Inga
nya Privilegier, ett Riks-Stånd rörande,
kunna utan Konungens och alla Riks-Ståndens
vetskap och samtycke utgifvas och
meddelas.
Till yttermera visso etc. etc.
Successions
§. 2.
Dör Konung i Sverige, utan att
och med vilkor, 41. och 93 §§. af
Regerings-Formen föreskrifva, —
— Förmyndare för den omyndige Konungen,
på sätt i 94. §. af Regerings
Formen
stadgadt är
: — — såsom Konung till
Regeringen.
§. 106.
Konungen late samtlige Riksens Ständer
deras privilegier, förmåner, rättigheter
och friheter åtnjuta; beroende det
på samtliga Riks-Ståndens öfverenskommelse
och Konungens bifall att låta deni
undergå de förändringar och jemkningar,
som Rikets behof kunna fordra. Inga
nya privilegier, ett Riks-Stånd rörande,
kunna utan Konungens och alla Riks-Ståndens
vetskap och samtycke utgifvas och
meddelas.
Till yttermera visso etc. etc.
Ordningen.
§. 2.
Dör Konung i Sverige, utan att
— — —  — — — på sätt
och med vilkor 41; och 85: §§. af
Regerings-Formen föreskrifva,
— Förmyndare för den omyndige Konungen,
på sätt i 86. §. af RegeringsFormen
stadgadt är —
Regeringen.
(Öfriga §§. förblifva oförändrade.)
Förslag lill ändring, i Grundlag. — TrYcfclVilicts-Förordn.
109
Tryck fri Siets-F© röret sa I u g-eu.
(Ingressen.)
(Ingr esseri.)
i kraft af (leii, enligt ss §. i Regerings- i kraft af (leii, enligt 77. §. i RegeringsFormen,
Oss tillkommande
Formen, Oss tillkommande —
stadgande i berörda Grundlags se. §.•• alt stadgande i berörda Grundlags j8. att
med — —
— — — med — — — — —
g. 2. §. 2.
l:o. I öfverensstämmelse med här l:o. I Öfverensstämmelse med bär
ofvan — — — — — — — — ofvan
—  — —
handlingar i hvad ämne som helst. handlingar i hvad ämne som helst.
Vid föregående tillåtelse skola föl- Vid föregående tillåtelse skola följande
undantag ovägerligen iakttagas: jande undantag ovägerligen iakttagas:
Att Protokoll, hållna hos Konungen Att protokoll, hållna hos Konungen
i Ministeriella Ärenden och Commando- i Ministeriela Ärenden och kommandomål,
eller Stats-Rådets Protokoll och mål, eller Stats-Rådets protokoll och
Handlingar, eller Riks-Ståndens, eller handlingar, eller Riks-Ståndens, eller
Hemliga Utskottets, eller Constitutions-Ut- Riksens Sliintlers Nämnders, eller Banko
skottets
rörande Stals-Rudet, eller Banko- och Riksgälds-Verkens, eller Revisorers
och Riksgälds-Verkens, eller Banko- och öfver Banko- och Riksgälds-Verken, rö
Stats-Utskoflens,
eller Revisorers öfver rande samma Verks hemliga ärenden,
Banko- och Riksgälds-Verken, rörande icke kunna till tryckning fordras, eller,
samma Verks hemliga ärenden, icke kun- utan vederhörandes tillstånd, ulbekommas.
na till tryckning fordras, eller, utan ve- — — — — — —
—
derbörandes tillstånd, utbekommas. — — örn ansvar hvarför i denna Lag stadgadt är.
om ansvar hvarför i denna Lag stadgadt är.
§• 5. §. 5.
l:o. Lagligheten af åtalade tryckta l:o. Lagligheten af åtalade tryckta
hvad utaf upplagan kunnat indragas. hvad utaf upplagan kunnat indragas.
Bihl till B. St. Prol. 18S3 & t83i. 3 Sami. i Ilag. 15
110
Förslag till ändring, i Grundlag. — Tryckfrihets-Förordn.
14:o. Skulle den oförmodade händelsen
inträffa, att Tryckfrihets-Kommittéen,
med anledning af ios. §. Regerings
målsäganden
ensamt tillfalla.
14:o. Skulle den oformodade händelsen
inträffa, att Tryckfrihets-Kommittéen,
i anledning af 100: §. Regerings
målseganden
ensamt tillfalla.
(Öfriga §§. förblifva oförändrade.)
H anvisning:
Bihang till Riks. St. Prot. Ill Sand. Konst.
Utsk. Mern. N:ris 7, 10, 21 och 30.
Ridd. och Ad. Prot. d. 27, 28, 31 Maji,
19 Julii och 5 Aug. 1851.
Preste-St. Prot. d. 27, 28 Maji, 23 Julii
och 8 Aug. 1851.
Borgare-St. Prot. d. 27 Maji, 21 Julii och
6 Aug. 1851.
Bonde-St. Prot. d. 27 Maji, 23 Julii och
5 Aug. 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Konslitutions-Ulskollels Memorial, M 5.
I
M 3.
Ank. till Exp.-Ulsk. dea 21 Jan. 1834, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Standermed utlåtande angående Kongl.
Majlis Nådiga Proposition om tillägg till 61 § i Regeringsformen.
Uti Nådig Proposition till Rikets Ständer af den 25 December sistlidet år,
som genom samtliga Riksståndens remisser blifvit Konstitutions-Utskottet meddelad,
har Kongl. Majit behagat anföra, hurusom Kongl. Majit, bland Hvars angelägnaste
omsorger varit, att, der hinder af lagstiftningen mötte emot en friare utveckling
af lofliga och nyttiga näringar, söka undanrödja sådana hinder samt lemna idogheten
och (liten alla tillfällen till verksamhet och arbete för beredande af enskild
trefnad och allmän välmåga, funnit verkningarne deraf visa sig i ett fortgående
ökadt frambringande af såväl råämnen, som tillverkning af förädlade varor, äfven
af förut här i landet icke förfärdigade slag, derigenom och många nya näringskällor
blifvit för en tillvexande folkmängd beredda; och skulle sannolikt en större
utveckling häråt gifvas, om medelst förändring i nu gällande tull-lagstiftning en
mera öppen tällan med utländska tillverkningar skulle beredas, särdeles för erhållande
till lindriga priser af en del för de dagliga behofven nödvändiga och vigtiga
varor; men vid förändringar af detta slag vore likväl oundgängligt att iakttaga
den största varsamhet, så att icke enskild välfärd förspilldes och landet på det
hela genom hastigare åtgärder underkastades svåra påföljder. Sedan mycket lång
tid tillbaka hade vissa af landets näringsgrenar varit skyddade genom förbud emot
införsel från främmande land af dylik vara, deraf ock uppstått den följd, att högst
betydliga kapitaler blifvit i dessa näringar använda. En ganska stor del af landets
befolkning funnes i samma yrken inlärd och förskaffade genom sin konstflit
bergning och trefnad för sig och de sina samt åt den angränsande jordbrukaren
en lättare afsättning för öfverskottet af jordens alster. Af icke mindre vigt än
dessa, med större kapitaltillgång och många arbetare drifna fabrikationer vore för
vårt land, med dess långa vintrar, husslöjden och de binäringar, som kunde af allmogen
bedrifvas, hvilka till en väsendtlig del voro beroende af nämnde tillverkningar
af större omfång. Af alla dessa vigtiga omständigheter och af omvårdnad för
så många dess undersåters välfärd, hade Kongl. Majit funnit hinder för Sig möta
Bih. lill R. St. Brot. 1853 & 185J. 5 Sami. 2 Hafi. I
2
Konslitulions-Ultkollels Memorial, M 5.
att borttaga det skydd, lagstiftningen sålanda lemnade, med mindre full säkerhet
kunde gifvas, att de bestämmelser, som kommo att sättas i stället, blefvo beståndande
någon längre tid, derunder näringsidkaren kunde hinna bereda sig på andra
förhållanden; i hvilket hänseende nödig visshet icke syntes stå att erhålla, så länge,
enligt 61 % Re geringsformen, tullbeviilningen i alla dess delar kunde vid
hvarje Riksdag underkastas granskning och möjligen äfven förändring. Näringarnes
uppkomst och förkofran måste i högst väsendtlig mån bero deraf, att lagstiftningen
i detta fall blelve mera läst och beståndande, så att ej tidt och ofta äfventyr
för näringsidkaren af menliga omkastningar uppstode. I anseende till dessa
skäl, och i afsigt att bereda Rikets Ständer möjligheten, att åt detta slag af lagstiftningen
gifva en större varaktighet, utan att derigenom någon rubbning skedde
i de Konungen eller Rikets Ständer genom Grundlagen ömsesidigt tillerkända rättigheter,
har Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, att 61 § i Regeringsformen måtte
erhålla följande lydelse:
»Alla afgifter, som {liksens Ständer under de i föregående § nämnde
titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det är, under hvars
lopp den nya bevillningen af Riksens Ständer fastställd blifver ;
Riksens Ständer obetaget, alt dä, i stället för införsels- eller utförselsförbud,
tullafgift bestämmes, sådan afgift stadga för en tid af
högst tio år, derunder Riksens Ständer ej må densamma nedsätta
eller afskaffa.))
Konstitutions-Ulskottet, som nu fullgör sitt åliggande att till Rikets Ständer
afgifva utlåtande öfver det af Kongl. Maj:t sålunda i Nåder framställda förslag,'
anser sig böra främst fästa uppmärksamheten derå, att om det föreslagna bemyndigandet
till stadgande af tull-afgift för längre tid, än 61 § Regeringsformen nu
löreskrifver, vid någon Riksdag blefve af Rikets Ständer begagnadt, komme såmedelst
under den bestämda tiden en väsendtlig rubbning i det genom Grundlagarne
utstakade förhållande emellan de bägge Statsmakternas ömsesidiga rättigheter, i fråga
om tull-lagstiftningen, att inträda. Då nemligen i afseende på de i stället för
införsels- eller utförsels-förbud stadgade tull-afgifler, Rikets Ständer, enligt . hvad
den nu föreslagna ordalydelsen i Grundlagen utmärker och af de anförda motiverna
jemväl kan slutas vara menadt, saknade annan rätt, än att dessa afgifter till
beloppen förhöja, qvarstode i sin fulla vidd Konungens obestridda makt att nedsätta
samma afgifter, äfvensom Konungen bibehölle sin rätt att införsels- eller utlörselsförbud
stadga; och den lagstiftningsrätt, som, till förekommande af dess begagnande
i en för näringarne vådlig riktning, vore den ena Statsmakten beröfvad,
kunde sålunda af den andra Statsmakten obehindradt utöfvas.
Ett i principen så vigtigt afsteg från det stadgade förhållandet emellan Statsmakterna,
äfven då, såsom här inträffar, frågan gäller blott en jemförelsevis obe
-
Konslilutions-UtskoUels Memorial, Jtä 5.
3
tydlig del af dessa Statsmakters gemensamma verkningskrets, borde, enligt Utskottets
tanka, icke af Rikets Ständer medgifvas i annat fall, än om det kunde finnas
af verklig nödvändighet päkalladt.
All lagstiftning bör vara tillgänglig för de jemkningar, som blifva nödvändiga
i följd af inträffande förändringar i de förhållanden, efter hvilka hagarne vid deras
stiftande varit lämpade. Derföre, jemte det att lagstiftningen i ämnen, som röra
Rikets allmänna hushållning, kan, såsom åt Konungen ensam uppdragen, när sorn
helst utöfvas. medgifva Grundlagarne tillfälle för Statsmakterna vid hvarje Riksdag
till ändring i allmän Civil-, Criminal- och Kyrkolag; och sjelfva Grundlagarne
kunna utan längre dröjsmål för frågans beredande, än tidrymden emellan två Riksdagar,
undergå förändring. Icke mindre anspråk på tillfälle till jemkning i enlighet
med ändrade förhållanden måste tillerkännas den Rikets Ständer tillkommande
lagstiftning i bevillningsfrågor i allmänhet; och äfven med erkännande deraf,
att täta förändringar i tullbevillningen menligt inverka på den allmänna rörelsen,
genom förringande af den säkerhet och stadga, som för industriela och kommerciela
företag är af vigt, — en grundsats, sorn ingalunda varit för Rikets Ständer
främmande eller saknat tillämpning i deras förhandlingar, — måste det dock anses
betänkligt, att, af farhåga för sådane olägenheter, för längre tid inskränka
lagstiftningsrätten i så väsendtlig mån, som det Nådiga förslaget nfser. Den stadga
i lagstiftningen, som kunde vinnas endast genom uppoffrande för längre tid of
tillfälle till nödiga och nyttiga förbättringar, är en tvifvelaktig förmån, i hvars eftersträfvande
största varsamhet är af nöden.
I fråga om den föreslagna grundlagsförändringens behöflighet och nytta för
det goda och vigtiga ändamål, som är afsedt, synes det för Utskottet vara föga
sannolikt, att Rikets Ständer skulle komma att begagna makten till afgifternas
bestämmande för längre tid, än tillförene skett. Nödvändigheten att i hvarje särskildt
fall söka lämpa afgiftens belopp icke endast efter de omständigheter, som
för tillfället funnos vara för handen, utan ock efter de förhållanden, som möjligen
kunde beräknas framträda och utveckla sig under fortgången af den ifrågaställa
perioden, komme sannolikt att förete sådana svårigheter, att Rikets Ständer skulle
lemna det, på bekostnad af efterkommande Ständers lagstiftningsrätt i ämnet, erhållna
bemyndigandet obegagnadt och heldre lämpa tullbevillningen efter det då
befintliga, med öfverlåtande åt kommande Ständer att förfara såsom dem kunde
godt synas. Blelve åter nämnde rättighet begagnad, så kunde otvifvelaktigt, i
följd af nyss antydda svårighet att för längre tid förutse skiftningarne i det industriela
lifvet och alla de öfriga förhållanden, inom eller utom Riket, som kunde
på tullsatsernas lämplighet hafva större eller mindre inflytande, misstag eller otjenliga
åtgärder lätt tillkomma. Likasom nemligen misstroendet till kommande Ständers
förmåga, att på ett för vården*af näringarnes bestånd tillfredsställande sätt
4
Konslitutions-UlskolleU Memorial, M 3.
utöfva en fortgående lagstiftning i frågor om tullbevillning, skulle utgöra grunden
dertill, att de närvarande Ständerna gingo de efterkommande i förväg med denna
lagstiftning; så kunde ock förutsättas bristande förmåga hos de närvarande Ständerna
att häruti finna det rätta. Ett af dem begånget misstag i bestämmande
af för höga tullafgifter för den föreslagna tiderymden, högst tio år, skulle, fastän
af kommande Ständer bemärkt, icke kunna ändras; utan återstode för Stäoderne
endast utvägen, att anhålla om begagnande af den hos Konungen qvarblifna makten
att afgifterna nedsätta.
Åtskilliga af landets näringar äro för närvarande i saknad af det skydd införsels-
eller utförsels-förbud anses lemna. Till dessa näringar skulle de med
ifrågaställa grundlagsförändringen åsyftade förmåner icke komma att sträcka sig,
annorledes, än att dylika förbud först skulle stadgas, för att genast åter upphäfvas
i utbyte mot bestämmande af tullafgifter. Utan en i sådan ordning beredd
förändring skulle i Rikets Ständers tull-lagstiftning kunna komma att visa sig en
sällsam olikhet i beskattningsgrunder, utan annan orsak, än den tillfälliga, att
en del näringar vid en viss tidpunkt åtnjutit skydd af införsels- eller utförselsförbud.
Det har icke eller undfallit Utskottets uppmärksamhet, att om, på, det föreslagna
sättet, skulle för längre tid stadgas belopp, hvarunder vissa tullafgifter icke
fingo nedsättas, men Rikets Ständers makt att höja dessa afgifter under samma
tid blefve begagnad, kunde, i följd af det inflytande beskattningen å den ena näringsgrenens
produkter ofta måste utöfva på den andras vigtigare intressen, den
för näringarnes upprätthållande åsyftade stadga i tull-lagstiftningen icke egentligen
anses vunnen.
Utskottet tror sig således icke kunna antaga, att det i den Nådiga Propositionen
åsyftade ändamål står att vinna på den väg, som nu är föreslagen.
Mot de befarade vådorna af oftare inträffande förändringar i tullafgifterna
finnes redan ett grundlagsenligt korrektiv uti den Konungen tillkommapde makt,
att, der Rikets Ständer kunde anses hafva genom nedsättning eller afskaffande af
en eller annan tullafgift lemnat åsido den erforderliga vården om vissa näringars
bestånd, återställa de fordna skyddsförbuden i dessa särskilda fall, intilldess annan
lämpligare afgift kunde blifva antagen; ett korrektiv, hvars begagnande vore lämpligare
och med Grundlagarnes anda vida mera öfverensstämmande, än den nu
föreslagna utväg till förekommande af sådana vådor; och hvilket begagnande
vål i allt fall i framtiden skulle komma att utgöra det fortfarande värnet för näringarnes
intressen, sedan den öfvergång från skyddsförbud till tullafgifter, som
nu genom grundlagsförändring skulle göras utan äfventyr för näringarne möjligt,
blifvit
Konstäulions-Utslcollrts Memorial, M 3.
5
blifvit verkställd och grundlagsförändringen sålunda uppfyllt sin endast tillfälliga
bestämmelse.
Pä grund af hvad sålunda är vordet anfördt, finner Utskottet sig böra vördsamt
afstyrka Kongl. Majrts Nådiga Proposition i förevarande ämne.
Stockholm den 20 Januari 18S4.
Reservation:
Af Herr Doktor Broman. »Dä vid fattande af beslutet, rörande Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om tillägg till 61 § Regerings-Formen, den inom Utskottet
yppade enigheten syntes göra den enskilda Ledamotens särskilda tankar
betydelselösa, ansåg jag mig icke böra för tillfället anmäla min reservation, helst
jag, af sjuklighet någon tid hindrad att alltid deltaga i Utskottets göromål, icke
var beredd på denna frågas så snara förekommande. De skäl, som kunna tala
för eller emot det Nådiga .förslaget, kunna visserligen väga olika, allt efter de
olika åsigter, från hvilka man utgår i den vigtiga tull-lagstiftningen; och jag
skulle öfverskatta min ringa förmåga, om jag ville tillmäta mig att fälla ett utslag
i frågor, så aflägsna från min erfarenhet och min verksamhet. — Men, då
genom det afstyrkande, som Utskottet afgifvit, ifall detta af Riks-Stånden bifalles,
Regeringen blir försatt i den svåra ställning, att antingen, i följd af de högljudda
anspråken från frihandelns sida, anse sig böra upphäfva alla import- och exportförbud
utan något säkert skydd för näringarne och husslöjden, eller ock, af farhåga
för dessas hotande undergång, bibehålla dessa förbud emot nämnde anspråk,
och följderna i båda fallen, derest de skulle blifva mindre lyckliga, säkerligen skola
skrifvas på Regeringens räkning, anser jag, att Höglofl. Utskottet hade bort tydligt
erkänna det omsorgsfulla bemödande, Regeringen genom den Nådiga Propositionen
ådagalagt att medla emellan de stridiga åsigterna, om ock icke Utskottet
skulle ansett sig befogadt att uppgifva förslag till något annat sätt för vinnande
af det åsyftade ändamålet.»
Herr Stjerngranat har instämt i sednare delen af delta yttrande.
Iiih. till R. St. Prol. 1855 & 1851. 5 Sami. 2 Baft.
STOCKHOLM, TRYCKT 1IOS JOI1 BECKMAN, 1854.
v
Konstitutions-Utskottett Memorial, N:o i.
1
W:o 4.
1 ■ '
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Febr. 1854, kl. 9 f. m.
Memorial till Rikets Ständer, med uppgift ä hellande förslag till ändringar
i Grundlagarne.
t
Sedan det med Konstitutions-Utskotlets Memorial N:o 2 till Rikets Ständers pröfning
särskildt öfverlemnade, från sistförflutna Riksdag hvilande förslag till åtskilliga ändringar
i Grundlagarne, sorn afsäg förnämligast national-representationens ombildning,
genom tre Riks-Stånds beslut förfallit, får Utskottet nu, till den åtgärd Grundlagarne
föreskrifva, vördsamt insända öfriga, i 60 §. af sednaste Riksdagsbeslut antecknade, till
pröfning vid innevarande Riksdag hvilande grundlagsändringsförslag, bland hvilka de
liesta varit beroende på utgången af frågan om det förstnämnde förslaget.
Stockholm den 17 Februarii 1854.
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 3 Sami. 3 Haft,
1
2
Förslag lill ändring, i Grundlagarne.
till ändringar i Grundlagarne,
af Rikets Ständer vid Riksdagen I80O—I88I antagna att hvila
till grundlagsenlig behandling vid nu ingångna Riksdag.
1.
Förslag till ändring i 28 §. Regerings-Formen, angående rättighet för Konungen
att till vissa embeten och tjenster kalla och nämna äfven utländske män,
sorn den Evangelisk-Lutherska lärån bekänna.
Regerings-Formen.
§. 28.
(Na gällande lydelse, hvaruti äro med finare kursiv (Föreslagna ändringar eller tillägg, utmärkta med
stil utmärkta de delar, hvilka blifvit föreslagna kursiv stil.)
att ändras eller utgå.)
Konungen eger alt i Stats-Rådet utnämna
och befordra infödde Svenske Män
lill alla de Embeten och Tjenster inom
Riket, högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap, att Konungen fullmakter derå
utfärdar, dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, der sådana
Konungen eger att i Stats-Rådet utnämna
och befordra infödde Svenske Män
lill alla de Embeten och Tjenster inom
Riket, högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap, att Konungen fullmakter derå
utfärdar, dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, der sådana
Förslag till ändring, i Grundlagarne.
3
hittills egt rum; Vare likväl Konungen
obetaget, att uti Militära Embeten nyttja
Utländske Män af sällsynt skicklighet,
men icke till Commendanter i Fästningarne.
Konungen fäste, vid alla befordringar,
afseende endast å de sökandes förtjenst
och skicklighet, men icke på deras
börd. Till civile Embetsmän inom Riket
och till Domare må sådane Män endast
nämnas, som äro af den rena Evangeliska
läran. Hvarje Departements Chef skall
föredraga och expediera alla ärenden, rörande
befordringar, förordnanden, tjenstledighet
och afsked, till och ifrån Embeten
och Tjenster, vid de Verk och Stater,
som under Departementet höra.
hittills egt rum. Konungen vare likväl
obetaget, att, efter vederborandes hörande,
eller uppå deras framställning, lill
lärarebefattningar vid universitelerna, de
Etnologiska Uiraretjensterna likväl undantagna,
såsom ock lill lärare- och andra
beställningar vid andra inrättningar för
vetenskap, slöjd eller skön konst, äfvensom
lill läkarebefallningar, kalla och
befordra äfven Utländske Män af utmärkt
f örtjenst, de der den rena Evangeliska
läran bekänna. Likaledes må
Konungen kunna uti Militära Embeten
nyttja Utländske Män af sällsynt skicklighet,
men icke till kommendanter i Fästningarne.
Konungen Riste, vid alla befordringar,
afseende endast å de sökandes
förtjenst och skicklighet, men icke på deras
börd. Till Civile Embetsmän inom
Riket och lill Domare må sådane Män endast
nämnas, som äro af den rena Evangeliska
läran. Hvarje Departements Chef
skall föredraga och expediera alla ärenden,
rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och ifrån
Embeten och .Tjenster, vid de Verk och
Stater, som under Departementet höra.
Hänvisning-:
Bihang till Rik:s St:s Prot. III. Sami. Konstitutions-Utskottets
Mern. N:o 9.
Riddersk. och Ad:s Prot. den 12 Julii 1851.
Preste-St:s Prot. den 15 Julii 1851.
Borgare-St:s Prot. den 15 Julii 1851.
Bonde-St:s Prot. den 15 Julii 1851.
4
Förslag till ändring, i Grundlagarne.
2.
Förslag till tillägg vid 28 §. Regerings-Formen, angående naturalisation af
Utländske Män.
Regerlngg-Fonneii.
§• 28.
l:o. Konungen eger att
under Departementet höra.
2:o. Konungen ege att genom naturalisation
till Svensk Medborgare upptaga
utländsk man i den ordning och
under de vilkor, sorn uti serskild derom
af Konung oell Ständer gemensamt stiftad
Lag bestämmas. Sålunda naluraliserad
utlänning njute samma rättigheter
och förmoner, som injödd Svensk Man.
H anvisning:
Bihanget, lil. Sami., Konst.-Utsk:s Mern.
Nais 9, 20, 26 och 32.
Riddersk. och Ad. Prot. d. 12 Julil, 2 och 13
Aug. 18öi.
Preste-St. Prot. d. 15 Julii, 2 och 13 Aug.
1851.
Borgare-St. Prot. d. 15 Julii, 6 och 13 Aug.
1851.
Bonde-St. Prot. d. 15 Julii, 2 och 13 Aug.
1851.
Konungen eger att
under Departementet höra.
Förslag till ändring, i Grundlagarne.
5
3.
Förslag till ändring i 56 §. Regerings-Farmen oc/i 49 §. Riksdags-Ordningen,
angående remiss af motioner.
Resreriiiffs-Formeii.
Allmänna frågor, som uti Riksens
Ständers Plena väckas, må ej till ett omedelbart
afgörande der upplagas, utan skola
öfverlemnas till behörigt Utskott, som
ege, att dem utreda och deröfver sig yttra,
på sätt i Riksdags-Ordningen föreskrifves.
Frågor om förändringar af stadgan
-
den i Grundlagarne
som ofvan sagdt är.
56.
Allmänna frågor, som uti Riksens
Ständers Plena väckas, må ej till omedelbart
afgörande der upptagas, utan skola,
derest de ej, såsom i Riksdags-Ordningen
siiges, genast förfalla, öfverlemnas
tili behörigt Utskott, som eger att
öfver dem sig yttra. Med Utskottsbetänkande
förhålles, på sätt i Riksdagsordningen
föreskrifves.
Frågor om förändringar af stadganden
i Grundlagarne — — — — •—
som ofvan sagdt är.
llikstla&s-Ordiilfifiäeii.
§. 49.
l:o. Hvar och en allmän fråga, som
första gången i något Stånd förekommer,
skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast
densamma till vederbörligt Utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa plenum, då remiss
hör ske; dock stånde hvarje Ledamot
öppet att öfver samma mål sjg yttra,
l:o. Hvar och en allmän fråga,
som första gången i något Stånd förekommer,
skall — — —
beslut ovägerligen fattas. Förena sig
tvä tredjedelar af Ståndets närvarande
Ledamöter uti beslut, ali något inom
detsamma af Riksdagsman vackt förslag
6
Förslag till ändring, i Grundlagarne.
hvilket hans yttrande äfven skall till Utskottet
remitteras. Om en genom muntligt
anförande gjord framställning lägges
på bordet, bär anförandet till protokollet
dikteras och afskrift deraf sednast i nästa
Plenum till bordet aflemnas. Uppstår
fråga, om eller hvart remitteras bör, kan
depna fråga blott för den Plenidagen läggas
på bordet; men i nästa Plenum skall
beslut ovägerligen fattas.
2:o. Då saken från Utskott
— expeditioneii af beslutet ej
uppehållas.
skall utan remiss nedläggas; då bur del
dervid förblifva.
2:o. Då saken från Utskott — •—
— expeditionen af beslutet ej
uppehållas.
H anvisning:
Bihanget, III. Sami., Konst.-Utsk. Mern.
N.ris 16, 25, 29 och 32.
Ridd. och Ad. Prot. d. 29 Julii, 9 och 16
Aug. 1851.
Preste-St. Prot. d. 26 Julii, 9 och 16 Aug.
1851.
Borgare-St. Prof. d. 30 Julii, 9 och 16 Aug.
1851.
Bonde-St. Prot. d. 29 Julii, 9 och 16 Aug.
1851.
4.
Förslag till tillägg i 59 §. Regerings-Formen och 27 §. 1 morn. ' RiksdagsOrdningen,
angående Propositionen om Stals-Verkets tillstånd och behof.
Regerings-Formen.
§. 59.
Efter Rikets och Stats-Verkets till- Efter Rikets och Stats-Verkets tillstånd
och behof läte Konungen till Ut- stånd och behof låte Konungen till Ut
-
Förslag till ändring, i Grundlagarne.
7
skottets öfverläggning framställa hvad Slaten
kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster,
och hvilka behof genom Bevillningar
höra fyllas.
skottets öfverläggning framställa hvad Staten
kan tarfva utöfver de ordinarie inkomsterna.
Dessa behof böra genom bevillningar
fyllas, och bör Konungens framställning
härom åtföljas af förslag rörande
sältet, huruledes sådant lämpligast
ske kunde.
Stiksdags-Orcliitngen.
l:o. Propositionen angående StalsVerkets
tillstånd och behof, hvaraf Stånden
hvartdera ett exemplar tillställes, öfverlemne
Konungen antingen vid det tillfälle,
då Riksdag, enligt föregående §.
öppnas, eller å Rikssalen annan dag, der
Honom så godt synes, eller ock .omedelbart
till Riksens Ständers Stats-Utskott,
inom fjorton dagar vid Lagtima Riksdag,
och inom en månad vid Urtima, efter dess
öppnande. Riksdagens början räknas alltid
från den dag, då berörde Proposition
af Riksens Ständer eller nämnda Utskott
emottagen blifvit. Och som Riksens Ständer,
jemlikt Regerings-Formens 55:te §.,
ej ega, att i Konungens öfvervaro något
besluta, må ingen rådplägning härom å
Rikssalen hållas.
2:o.
mom. 1.
l:o. Propositionen angående SlatsVerkets
tillstånd och behof, hvaraf Stånden
hvartdera ett exemplar tillställes, och
sorn åtföljas bör af förslag, rörande
sättet att genom bevillningar fylla hvad
slaten kan tarfva utöfver de ordinarie
inkomsterna, öfverlemne Konungen antingen
vid det tillfälle
härom å Rikssalen hållas.
2:o.
Hänvisning:
Bihanget, III. Sami., Konst. Ulsk. Mern.
N:o 17.
Ridd. och Ad. Prot. d. 29 Juli! 1851.
Företag 'itil ändring, i Grtindlätjärhe.
Preste-St. Pro t. d. 26 Julii 1851.
Borgare-St. Prot. d. 30 Julii '1851.
Bonde-St. Prot. d. 29 Julii 1851.
Förslag till ändring i 69 §. Regerings-Formen, angående behandlingen af SlalsUtskotlets
Betiinkanden uli de i nämnde §. omförmälda frågor.
Regerings-Formcii.
Uppsla antingen hos Riksens Sländers
Plena gemensamt, eller uti något af RiksStånden,
betänkligheter att antaga hvad
Stats-Utskottet lillstprkt, uti del, som rörer
antingen Statens reglerande, eller Bevillningens
derefter lämpade hela belopp, eller
hvad till Riksgälds-Contorets utgifter och
inkomster hörer, eller grunderna för Riksgälds-Contorets
styrelse och förvaltning,
då böra de skäl atiföras, på hvilka sådana
betänkligheter sig stödja, samt meddelas
Stats-Utskottet, sorn derefter tage Ärendet
under ytterligare öfvervägande. Anser
Stats-Utskottet sig icke kunna afvika ifrån
dess redan afgifna yttrande, eller instämma
uti Riksens Ständers eller ett serskildt
Stånds tankar, utnämne då Utskottet Deputerade,
som uti det eller de Stånd, der betänkligheter
uppkommit, företräda och närmare
upplysa förhållandet. Förblifver något
Stånd ändock vid den mening, det förut
fattat, afgörés saken efter tre Stånds be
-
69.
Då Stals-Utskol/els förslag rörande
antingen Statens reglerande, eller Bevillningens'derefter
lämpade hela belopp,
eller hvad till Riksgälds-Contorets utgifter
och inkomster hörer, eller grunderna
för Riksgälds-Contorets styrelse och . förvaltning,
till pröfning hos Riks-Slånden
förehafves; skall saken afgöras efter tre
Stånds beslut. Förena sig icke minst
tre Stånd uti sammanstämmande beslut;
då skall Stats-Utskottet förökas med så
många Ledamöter — — — — — —
ouppbruten genast förstöras.
Förslag till ändring, i Grundlagarne.
9
slut. Stadna två Stånd emot två, då skall
Stats-Utskottet förökas med så inånga Ledamöter
af Riks-Stånden, i vanlig ordning
valde, att de blifva Tretio af hvarje Stånd.
Detta serskilda Utskotts Ledamöter röste
sedermera samfäldt, med slutna sedlar,
till ovillkorligt antagande eller förkastande
af hvad Stats-Utskottet tillstyrkt, blott
i de frågor, hvarom Riks-Stånden varit
af skiljaktiga tankar; kommande de fleste
sålunda röstandes mening att gälla såsom
Riksens Ständers beslut. Till undvikande
af paria vota skall, vid omröstningen,
förr än sedlarne uppräknas, en ibland dem
uttagas och förseglad afläggas. Befinnes,
vid de öfrigas uppsummerande, rösterna
lika delade, må denna sedel öppnas och
gifva utslaget. Är pluraliteten redan vunnen,
bör den aflagda sedeln ouppbruten
genast förstöras.
Hänvisning:
Bihanget, lil Sami., Konst.-Utsk. Mern. N:o
13.
Ridd. och Ad. Prot. d. 29 Julii 1851.
Preste-St. Prot. d. 26 Julii 1851.
Borgare-St. Prot. d. 30 Julii 1851.
Bonde-St. Prot. d. 29 Julii 1851.
M. itll R. St. Prot. 1833 & 1834. 3 Sami. 3 Häft.
2
10
Förslag till ändring, i Grvndlagarne.
Förslag till ändring i 53 och 70 §§. Regerings-Formen samt 31 §. Riksdagsordningen,
angående åtskilliga Revillnings-Utskottets åligganden.
Refferiiiffs-Formeii.
§•
Riksens Ständer välje genast, sedan
Riksdagen blifvit öppnad, de Utskott,
hvilka skola ärendena bereda. Sådana
vid hvarje Riksdag nödiga Utskott äro:
Ett Bevillningsutskott,
alt föreslå Bevillning ens fördelning $
Ett Banco-Utskott, att  —
och förändringar deruti föreslå.
Riksens Ständers valda Bevillningsutskott
åligge, att opåmint vid hvarje Riksdag
uppgifva de allmänna grunderna för
den blifvande Bevil/ningens fördelning, hvarefter,
och sedan summans belopp blifvit fastställdt,
Utskottet uppdrages, att, med tillämpning
af dessa grunder, författa förslag till
Bevillnijigens utgörande. Skolande allt, i
den mon det medhinnes, Riksens Ständers
Plena underställas.
53.
Riksens Ständer välje genast, sedan
Riksdagen blifvit öppnad, de Utskott,
hvilka skola ärendena bereda. Sådana
vid hvarje Riksdag nödiga Utskott äro:
Ett Bevillningsutskott,
att behandla bevillningsfrägor;
Ett Banco-Utskott, att
och förändringar deruti föreslå.
70v
Riksens Ständers valda Bevillningsutskott
åligge, att bereda alla från Stånden
remitterade frågor, som angå förändring
uti föreskrifterna om bevillnings
utgörande, att förslagsvis, enligt
de serskilda bevillningarne, beräkna de
blifvande inkomsterna, och att, sedan
Slats-Ferkets behof blifvit utredda och
bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens
ökande, om det erfordras,
eller för dess minskande, om sådant kan
ega rum, och, i sammanhang dermed,
till Riksens Ständer afgifva förslag till
Bevillnings-stadgar. Utskottet må derjemte
uti bevillningsfrågor föreslå hvad
del anser billigt och nyttigt.
Förslag till ändring, i Grundlagarne.
11
Riksdags-Orduingen.
l:o. Bevillnings-Utskottet skall bestå
af Fyratioåtta Ledamöter, valde från
serskilda och, så vidt möjligt är, från
alla Rikets Provinser. Detta Utskott
åligge att opåmint vid hvarje Riksdag uppgifva
de allmänna grunderna för den blifvande
Bevillningens fördelning, hvarefter,
och sedan Bevillning ssummans belopp blifvit
fastställdl, det tillkommer Utskottet, att,
med tillämpning af dessa grunder, författa
förslag till Bevillningens utgörande; skolande
allt, i den vion det rnedhinnes, Riksens
Ständers Plena underställas.
2:o. Yppar sig den i RegeringsFormens
71 §. omförmälda skiljaktighet
eller skulle något Stånd söka undandraga
sig det af Utskottet föreslagna deltagande
uti Bevillning sbeloppet, då skall, enär skälen
till den åstundade ändringen och sätten
till vinnande deraf blifvit uppgifna och de
öfriga Stånden meddelade, B ev illnings-Utskottet
deröfver höras, hvarefter förfares
såsom i berörde 71 §. stadgadt är; åliggande
det Revillnings-Utskoltet, då dess
Förslag i en eller flera delar sålunda blifvit
förkastadt, att föreslå en annan fördelning,
eller andra grunder och sätt, för
utgörandet blott af den andel i Bevilinings
-
31.
l:o. Bevillnings-Utskottet skall bestå
af Fyratioåtta Ledamöter, valde från
serskilda och, så vidt möjligt är, från alla
Rikets Provinser. Detta Utskott åligge,
alt bereda alla från Stånden remitterade
frågor, som angå förändring uti föreskrifterna
om bevillnings utgörande, all
förslagsvis, enligt de serskilda bevillningarne,
beräkna de blifvande inkomsterna,
och alt, sedan Stals-Verkets behof
blifvit utredda och bestämda, opåmint,
föreslå sättet för bevillningens
ökande, om det erfordras, eller dess
minskande, om sådant kan ega rum, och,
i sammanhang dermed, lill Riksens Ständer
afgif va förslag lill Bevillningssladgar.
Utskottet må derjemte uti bevillningsfrågor
föreslå hvad det anser billigt
och nyttigt.
2:o. Yppar sig den uti RegeringsFormens
71 §. omförmälda skiljaktighet,
förfares såsom uti berörde §. stadgadt är;
åliggande det Bevillnings-Utskottet, då dess
förslag i en eller flera delar blifvit förkastadt,
att föreslå en annan fördelning,
eller andra grunder och sätt, för utgörandet
blott af den andel i Bevilluingssumman,
hvaruppå den ogillade delen i Utskottets
förra förslag har afseende, och
förhålles, i händelse äfven en sådan ny
fördelning ej antages, på det sätt ofvan
föreskrifvet är.
12 Förslag till ändring, i Grundlagame.
summan, hvaruppå den ogillade delen i
Utskottets förra Förslag har afseende, och
förhålles, i händelse äfven en sådan ny
fördelning ej antages, på det sätt ofvan
föreskrifvet är.
Hänvisning:
Bihanget, lil Sami., Konst.-Utsk. Mern.
N:o 12.
Ridd. och Ad. Prot. d. 29 Julii 1851.
Preste-St. Prot. d. 26 Julii 1851.
Borgare-St. Prot. d. 30 Julii 1851.
Bonde-St. Prot. d. 29 Julii 1851.
7.
Förslag till lindring i 74 §. Regerings-Formen, angående åtskilliga till Förstärkt
Siats-Utskott hänvisade frågor.
Regerings-Formen.
§. 71.
Yppar sig skiljaktighet emellan flere
af Riks-Stånden om dessa grunder, sälten af
deras tillämpning och Bevillningens fördelning
till utgörande, eller skulle, hvad
icke väntas bör, något Riks-Ständ allena
söka undandraga sig det deltagande uti den
fastställda Bevillning s-summan, som Bevillmngs-Utskottet
Föreslagit, då skall hvarje
Riks-Stånd, som ändring uti Bevillnings
-
Kunna samtlige Riks-Stånden sig
icke förena om grunderna för någon
Bevillning, sältet för deras tillämpning,
eller Bevillningens fördelning till utgörande;
då skall saken öfverlemnas till afgörande,
på det sätt 73 §. Riksdags-Ordningen
föreskrifver, åt Bevillnings-Utskotlct,
förökadt till ett sådant antal Ledamöter,
som der bestämmes. Bifalla
Förslag till ändring, i Grundlagarne.
13
Utskottets förslag åstundar, meddela de öfriga
sina skäl dertill, samt uppgifva det
sätt, på hvilket en sådan ändring må vinnas,
utan att ändamålet förfelas. Häröfver
höres Bevillnings-Utskottet, hvarefter
Riksens Ständer skola till afgörande företaga
den eller de fråtjor, om hvilka skiljaktighet
dem emellan uppstått. Bifalla tre
Stånd hvad emot Bevillnings-Utskottets förslag
i en eller annan del anmärkt blifvit,
varde förslaget i dessa delar förkastadt.
Af slå tre Stånd hvad ett serskildt Stånd
härutinnan yrkat, meri delta ändock vid sin
mening förblifver, eller stanna två stånd
emot två, då skall saken öfverlemnas till
afgörande, på det sätt 69 §. föreskrifver,
åt Stats-Ulskottet, lorökadt till ett sådant
antal af Ledamöter, som der bestämmes.
Bifalla detta Utskotts fleste Ledamöter Bevillnings-Utskottets
förslag i en eller flere
af de delar, hvaruti Riksens Ständer icke
förut detsamma enhälligt antagit, blifve
detta förslag härutinnan med all kraft af
Riksens Ständers beslut gällande; förkasta
de detsamma i någon sådan del, då,
äfvensom när det af trenne Riks-Stand
blifvit förkastadt, skall det åligga Bevillnings-Utskottet,
att föreslå en annan fördelning
eller andra grunder och sätt för
utgörandet, blott af den andel i Bevillningssumman,
hvaruppå den förkastade de
-
detta Utskotts fleste Ledamöter
förra förslag har afseende.
len i Utskottets
ende.
förra förslag har afse
-
ll anvisning:
Bihanget, lil. Sami., Konst.-Utsk. Mern.
N:ris 14 och 23.
Ridd. och Ad. Prot. d. 29 Julii och 9 Aug.
1851.
14 Förslag till ändring, i Grundlagarne.
Preste-St. Prot. d. 26 Julii och 9 Aug. 1851.
Borgare-St. Prot. d. 30 Julii och 9 Aug. 1851.
Bonde-St. Prot. d. 29 Julii och 9 Aug. 1851.
§.
Förslag till ändring i 68 §. Biksdags-Ordningen, angående tiden för revisio
nerne af Stats-Verkets, Bankens och Biksgälds-Conlorets tillstånd,
styrelse och förvaltning.
Riks«lag’$-Or<liiiiig'en.
§•
Derjemte skola Riksens Ständer, i
den ordning Stånden, hvar för sig, lämpligast
finna, vid hvarje Riksdag förordna
om Revisorer, att emellan Riksdagarne,
enligt af Riksens Ständer utfärdad Inslruction,
öfverse och granska Stats-Verkets,
Bankens och Riksgälds-Contorets tillstånd,
styrelse och förvaltning; likväl, hvad
Stats-Verket angår, utan rättighet att
meddela föreskrifter, eller förändringar
besluta. Desse Revisorer, som skola vara
Sex af hvarje Riks-Stånd, höra emellan
Riksdagarne' sammanträda sä ofta, att hvarje
Revision må kunna omfatta tvenne års afslutade
räkenskaper, och tage derföre alltid
Revisions-förrättningen sin början den
15 September; skolande så väl Riksens
Ständer, som afgående Revisorer, i likstämmighet
härmed, utsätta tiden till nästpåföljande
Revision, till hvilken Revisorgrne böra
af Konungen kallas. Och må ingen Revi
-
68.
Derjemte skola Riksens Ständer, i
den ordning Stånden, hvart för sig, lämpligast
finna, vid hvarje Riksdag förordna
om Revisorer, att, enligt af Riksens Ständer
utfärdad Instruktion, öfverse och granska
Stats-Verkets, Bankens och RiksgäldsContorets
tillstånd, styrelse och förvaltning;
/likväl, hvad Stats-Verket angår,
utan rättighet att meddela föreskrifter
eller förändringar besluta. Desse Revisorer
skola vara Sex af hvarje Riks-Stånd,
och höra, på Konungens kallelse, hvarje
år sammanträda. Revisionsförättningen
skall alltid taga sin början den 15 September
och omfatta de för år afslutade
räkenskaper, hvilka af föregående Revisorer
icke granskade blifvit. Ej må
någon Revision öfverskrida en tid af två
månader. Med Revisorernes röstberäkning
förhålles enligt de uti 66 §. utstakade
grunder.
Förslag till ändring, i Grundlagarne. 15
sion öfverskrida en tid af tre månader.
Med Revisorernes röslberäkning förhålles
enligt de uti 66 §. utstakade grunder.
H anvisning:
Bihanget, III. Sami., Konst.-Utsk. Mern.
N:o 8.
Ridd. och Ad. Prot. d. 24 Maji 1851.
Preste-St. Prot. d. 26 Maji 1851.
Borgare-St. Prot. d. 24 Maji 1851.
Bonde-St. Prot. d. 21 Maji 1851.
9.
Förslag lill ändring i 14- §. Riksdags-Ordningen, angående representations
rättigheten
för Slockholm.
Riksdags-Ordiifngen.
§. 14.
/:o. Hufvudstaden Stockholm välje Tio (Detta moment skulle utgå.)
Riksdagsmän, hvaraf Tre Magistratspersoner,
Två Grosshandlare, En Fabrikör, En
Minuthandlare och Tre af Embeten och
Handtverkerier. Valen förrättas af Femtio
Elektorer, utsedde ibland Borgerskapet,
ejler lika klassifikation, som Stadens Femtio
Äldste. Desse Elektorer välje hvarför
sig Riksdagsmän inom sin klass, men alla
samfäldt Fullmäktige af Magistraten. För
16
Förslag till ändring, i Grundlagarne.
att blifva Elektor af Borgerskapet eller
Riksdagsman för Stockholm, fordras, att
hafva varit Irenne år Borgare derstädes,
att en Grosshandlare betalar minst Tjugu
Riksdaler, En Fabrikör eller Minuthandlare
Tio Riksdaler och en Handtverkare Fem
Riksdaler till Staden i årliga ulskylder.
2:o. De öfriga Rikets Städer ege
jemväl att sända Fullmäktige af Stadens
Borgare eller Magistratspersoner. Götheborg
sände Tre egna Fullmäktige; Städerna
af Första klassen hvardera Två;
de af Andra klassen, med rätt att ställa
Två, hvardera minst En; och Städerna
af Tredje klassen, hvardera En Fullmäktig.
Städerna af de öfriga klasserna ega
att sända hvardera En Fullmäktig; dock
med rättighet att förena sig, Två, högst
Tre, om en person, hvilken likväl måste
vara till Riksdagsman vald för en af dessa
städer, der han sjelf Magistratsperson
eller Borgare är. Riksdags-Fullmäktig
för Stad af Tredje klassen må jemväl
kunna tillika antaga Fullmakt för en annan
stad af lägre klass.
3:o Valen skola ske Riks
dags-Fullmäktig
icke kallas.
4:o Ingen må för Städerna
Borgare-edens afläggande.
5:o Fjerdepartsegare —
inom Länet bosatt.
6:0 Utom Fahlu Bergslag
väljandes efterrättelse uppläsas.
l:o. Rikets Städer ega att sända
Riksdags-Fullmäktige af Stadens Borgare
eller Magistratspersoner. Hufvudsladen
Slockholm sände Tio och Götheborg Tre
egna Fullmäktige; Städerna af Första
— annan stad af lägre klass.
2:o Valen skola ske '■ Riksdags-Fullmäktig
icke kallas.
3:o Ingen må för Städerna
Borgare-edens afläggande.
4:o Fjerdepartsegare
inom Länet bosatt.
5:o Utom Fahlu Bergslag
väljandes efterrättelse uppläsas.
Hänvisning:
fiihanget, III. Sami., Konst.-Utsk:s Mern.
N:ris 19, 27, 31 och 32.
Förslag till ändring, i Grundlagarne. 17
Ridd. och Ad. Prot.rd. 2, 14 och 20 Aug.
1851.
Preste-St. Prot. d. 2, 14 och 19 Aug. 1851.
Borgare-St. Prot. d. 5, 14 och 20 Aug. 1851.
Bonde-St. Prot. d. 2, 14 och 20 Aug. 1851.
10.
Förslag till ändring i H §. 3. mom. Riksdags-Ordningen, angående grunderna
för röstberäkningen vid Riksdagsmannaval i Städerna.
Riksdags-Ordniiigen.
§. 14. Morn. 3.
Valen skola ske inför Magistraten
efter det å hvarje ort hittils öfliga valsätt,
deruti likväl ändring kan ega rum,
enär antingen någon Stads samtlige valberättigade
Innevånare, eller ock en eller
flere klasser bland dem, hos Konungen
anhålla om fastställande af ny valordning
för Staden, och Konungen, efter vederbörandes
hörande, finner skäl att dertill samtycka.
Då valen förrättas af Borgerskapet
samfäldt och icke af Elektorer, beräknas
rösterna efter hvad hvar och en af
de väljande till Staden skattar. Annorlunda,
än genom ordentlig Omröstning
med slutna sedlar af Borgerskapet eller
af dess utsedde Elektorer, må RiksdagsFullmäktig
icke kallas.
Valen skola ske inför vederbörande
Magistrat, efter det å hvarje ort hittils
öfliga valsätt, deruti likväl ändring kan
ega rum, då antingen någon Stads valberättigade
Innevånare, eller ock en eller
flera klasser bland dem, om sådan ändring
öfverenskomma och Konungen, efter
vederbörandes hörande, finner skäl
densamma fastställa; börande, i fråga
om sådan ändring, de valberätligacles
rester, der valen hittils omedelbart förrättats.
, beräknas efter hvad hvar och en
af de väljande till Staden skattar. Annorlunda,
än genom ordentlig omröstning
med slutna sedlar af Borgerskapet eller
af dess utsedde Elektorer, må RiksdagsFullmäktig
icke kallas.
Anm. Om ofvanstående förslag N:o 9
varder antaget, kommer detta moment
att utgöra Momentet 2 i
§• 14.
Bih, till R. St. Prot. 1853 & 1854. 3 Sami. 3 Hafi.
3
18
Förslag till ändring, i Grundlagarne.
H anvisning’:
Bihanget, III. Sarai., Konst.-Utsk. Mern.
N:o 18.
Ridd. och Ad. Prot. d. 2 Aug. 1851.
Preste-St. Prot. d. 2 Aug. 1851.
Borgare-St. Prot. d. 5 Aug. 1851.
Bonde-St. Prot. d. 2 Aug. 1851.
11.
Förslag till ändring i 59 §. Riksdags-Ordningen, angående val af Ordförande
i Utskott ock andra Rikets Ständers delegationer.
Riksdags-Orclnfugeii.
§. 39.
1 alla Riksens Ständers Utskott före Riksens Ständers Utskott, Ulskolts
den
bland Ridderskåpets och Adelns när- Af delningar, Nämnder och Revisorer
varande Fullmäktige ordet, som, enligt ege att genom val, hvilket med slutna
Riddarhus-Ordningen, dertill berättigad är. sedlar förrättas bör, inom sig utse Ordförande.
Lag samma vare för Fullmäktige
i Ranken och Riksgälds-Conioret,
dock så, all inom dem val af Ordförande
efter hvarje års förlopp ånyo
företagas skall. liman val skett, såsom
ock då Ordföranden för något tillJiille
icke är tillstädes, före främste
närvarande Ledamoten af Ridderskapel
och Adeln ordet. År Ordföranden utöfver
en vecka förhindrad att sin befattning
bestrida; ankomme på de väl
jande
att nytt val anställa. Ordförande
i Utskottet före ock ordet, då Utskottet
förslärkes.
Förslag lill ändring, i Grundlagarne.
19
H anvisning:
Bihanget, III. Sami., Konst.-Utsk. Mern.
N:ris 11, 22, 28 och 32.
Ridd. och Ad. Prot. d. 25 Julii, 9 och 16
Aug. 1851.
Preste-St. Prot. d. 26 Julii, 9 och 16 Aug.
1851.
Borgare-St. Prot. d. 26 Julii, 9 och 16 Aug.
1851.
Bonde-St. Prot. d. 23 Julii, 9 och 16 Aug.
1851.
1£.
Förslag till ändring i 4-5 §. Riksdags-Ordningen, angående förändrade grunder
för bildatidel af sammansatta Utskott.
SSiksdags-Orcliifiigen.
§• 43.
Skulle ett Utskott anse nödigt att,
till öfverläggning om något ärende af
serdeles vigt, med annat eller andra Utskott
sammanträda, vare det tillåtet, på
sätt Utskotten öfverenskomma, antingen in
plenis, eller fast heldre genom Deputerade.
Finner Banco-Utskottet de ämnen, hvilka
utgöra föremålen för dess sammanträde
med annat eller andra Utskott, vara af
sådan beskalfenhet, att de fordra tysthetsed,
aflägge sammanträdande Ledamöter af
andra Utskott densamma. Emellan Hemliga
Utskottet och annat Utskott ege ej
sammanträde rum.
Varder ärende af något Riks-Stånd
till fera Utskott remitteradl, eller anser
ett Utskott nödigt att, till öfverläggning
om något ärende af vigt, med annat eller
andra Utskott sammanträda; då skola från
hvar idera af de Utskott, som till sådan
gemensam öfverläggning sammankomma
böra, två Ledamöter af hvarje Stånd
dertill utses. Finnes förstärkning nödig;
vardén från hvarje af de uti det
sammansatta ingående Utskotten ytterligare
tvenne Ledamöter af hvart Stånd
dertill utsedde.
Sålunda sammansatt Utskott ege
rätt att betänkande i f rågan till Riksens
Förslag till ändring, i Grundlagame.
Ständer afgifva, utan att Utskottens
öfriga Ledamöter deruti taga del. Finner
Banco-Utskottet de ämnen
ege ej sammanträde rum.
H änyisning:
Bihanget, lil. Sami., Konst-.Utsk. Mern.
N.ris 15 och 24.
Ridd. och Ad. Prot. d. 29 Julii och 9 Aug.
1851.
Preste-St. Prot. d. 26 Julii"och 9 Aug. 1851.
Borgare-St. Prot. d. 30 Julii och 9 Aug. 1851.
Bonde-St. Prot. d. 29 Julii och 9 Aug. 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Konstitutions-UttkoUett Memorial, N:o 5.
Vo &■
Ank. till Exp.-Utsk, den 17 Mars 1854, kl. 11 f. m.
Memorial till Rikett Ständer, med up/gift A de af samtliga RiksStånden
vid innevarande Riksdag godkända förslag till ändringar
i Grundlagarne.
Efter att hafva genom Utdrag af Riks-Ståndens protokoll för den
8 i denna månad undfått del af Ståndens då fattade beslut, angående de
uti Konstitulions-Utskottets memorial N:o 4 anmälda, från sislförllutna
riksdag hvilande förslag till ändringar i Grundlagarne, får Utskottet härigenom
vördsamt anmäla, att uedannämnda förslag äro al samtliga RiksSlånden
godkända och antagna:
N:o 1. Förslag till ändring i 28 § Regerings-formen, angående rättighet
för Konungen alt till vissa embeten och tjenster kalla
och nämna äfven utländske män, som den Evangelisk-Lutherska
läran bekänna;
N:o 6. Förslag till ändring i 53 och 70 §§ Regerings-formen samt
31 § Riksdags-ordningen, angående åtskilliga Bevillnings
utskottets
åligganden;
N:o 7. Förslag till ändring i 71 § Regerings-formen, angående åtskilliga
till förstärkt Stals-Utskott hänvisade frågor; samt
N:o 12. Förslag till ändring i 43 g Riksdags-ordningen, angående
förändrade grunder för bildandet af sammansatta Utskott;
hvaremot alla öfriga förslagen, till följd af ett eller flera Riks-Slånds beslut,
förfallit.
Stockholm den 14 Mars 1834.
Bih. till R. St, Prat. 1853 & 1854. 3 Samt. 4 Baft.
i
2
Kontlitulions-VtskoUets Memorial, N:o G.
W:o «
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Maj 1854, kl. 10 f. m.
Memorial till Rikets Ständerj angående verkställd granskning af
de i Stats-Rådet förda protokoll.
Enligt föreskriften i 105 § Regerings-formen har Konslitutions-Utskottel
hos vederbörande äskat de sedan nästförlidne riksdags början i StatsRådet
förda protokoll, nemligen öfver:
Justitia- och Justitia-departements-ärenden samt ärenden, hvilka varit
gemensamma för två eller nera departementer, från den 27 November
1850 lill och med den 28 November 1853;
Utrikes-departements-ärenden från dea 13 Növember 1850 till och
med den 9 November 1853;
Landtförsvars-departements-ärenden från den 27 November 1850
till och med den 19 November 1853;
Sj oför svar s-departements-ärenden från den 25 November 1850 till
och med den 29 November 1853;
Civildepartements-ärenden från den 21 November 1850 lill och
med den 29 November 1853;
Finans-departements-ärenden från den 25 November 1850 till och
med den 19 November 1853; samt
Ecklesiastik-departements-ärenden från den 25 November 1850 till
och med den 19 November 1853.
Efter granskning af dessa protokoll, har Konstitutions-Utskoltet funnit,
att uti de i Siats-Rådet den 10 Oktober 1851 förefallna rådsla" i
O
Kons t itutiom-Ut skottets Memorial, N:o 6.
3
anledning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 20 förutgångne
Augusti, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling, med mera, å hvilket regerings-ärendes behandling Riksdagsfullmäktigen
Henrik Andersson från Örebro län, uti en hos Hedervärda
Bonde-Ståndet gjord och derefter i behörig ordning fullföljd anmälan om
anmärknings-anledning, jemväl påkallat Utskottets uppmärksamhet, Konungens
rådgifvare tillstyrkt öfverträdelse af rikets grundlag; hvarföre Utskottet,
på grund af 106 § Regerings-formen, pröfvat skäligt, att under tilltal
af Rikets Ständers Justiliae-Ombudsman inför Riks-Rälten ställa bemälde
rådgifvare, nemligen Stats-rådet Herr Gripenstedt, som i egenskap af tillförordnad
chef för Finans-departementet i underdånighet föredragit nämnde
ärende, Hans Excellens, Justitiae-Stats-ministern, Herr grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-ministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stals-råden Herr Fidi rams och Herr Wallensteen samt före detta Statsråden
Herr von Hohenhausen, Herr Genberg och Herr grefve von Platen.
Utom hvad Utskottet sålunda funnit böra blifva föremål för beifran
inför domstol, har Utskottet under granskningen af Stats-råds-protokollen
fästat uppmärksamhet vid åtskilliga förhållanden i afseende på konungens
rådgifvares utöfning af deras vigliga kall, hvilka Utskottet, jemlikt
107 § Regerings-formen och 29 § Riksdags-ordningen, nu får hos Rikets
Ständer vördsamt anmäla.
1.
Angående föredragandes underlåtenhet, att afgifva yttrande vid
tillsättning af sädane sysslor, hvartill f örslag blifvit upprättade.
De protokoll öfver Juslilias-departements-ärenden, som blifvit inför
Kongl. Maj:t i Stats-rådet hållna den 21 Oktober 1851, den 20 Mars 1852
och den 7 Juli 1853 utvisa, hurusom föredraganden, Hans Excellens Juslitiae-Stats-ministern
Herr grefve Sparre, efter att hafva i underdånighet
anmält från vederbörande Hofrätter inkomna förslag lill återbesättande af
tre lediga Häradshöfdinge-embeten, yttrat sig i frågor om bestämmande
af de lediga och de angränsande domsagornas omfång, hvilka yttranden,
som blifvit af Slats-rådets öfriga närvarande ledamöter biträdda, Kongl.
Majit i nåder bifallit; hvaremot samma protokoll, i de genast derefter till
4
Monstilutions-Utskotlets Memorial, N:o 6.
afgörande företagna frågorna om tillsättning af Häradshöfdingar i de lediga
domsagorna, icke innefatta något tillstyrkande eller yttrande af föredraganden
eller någon af Stats-rådets öfriga ledamöter.
Utom den i sista momentet af 9 § Regerings-formen stadgade allmänna
grund, att Stats-rådets ledamot, då han ej särskild mening till protokollet
anfört, är för beslutet ansvarig, såsom hade han styrkt Konungen
att detsamma fatta, har, i fråga särskildt om Stats-rådets åligganden vid
Konungens utnämningar till tjenster och embeten, i 33 § blifvit uttryckligen
föreskrifvet, att vid hortgifvande af sådana sysslor, hvartill förslag
blifvit upprättade, böra Stats-rådets ledamöter yttra sig öfver de sökandes
skicklighet och förtjenster; hvarjemte dessa ledamöter skulle egä rätt att
mot utnämningar till andra tjenster och embeten göra underdåniga påminnelser.
Således är Stats-rådets ovilkorliga pligt, vid tillsättning af tjenst,
dertill förslag är upprättad t, ali, innan Konungen fattar Sitt beslut, afgifva
underdånigt yttrande, till ledning för detsamma. Vigten af. detta lagbuds
noggranna tillämpning i allmänhet kan möjligen vara föremål för olika
omdömen hos den enskilde, i den mån större eller mindre vigt tillerkänn
es de särskilda, icke såsom grundlag tillkomna författningar, som bestämma,
hvilka tjenster böra efter upprättande af förslag tillsättas; men i
det offentliga lifvet bibehåller grundlagsbudet alltid sin fulla giltighet. Att
detsamma icke blifvit i nu anförda särskilda fall fullgjordt, måste anses vara
af protokollens ordalydelse vitsordadt. Om ock det under protokollsgranskningen
i allmänhet af Utskottet bemärkta förhållande, som kommer
alt framdeles i särskildt fäll omförmälas, alt Stats-rådets underdåniga yttranden
vid t jensters tillsättning ganska ofta äro i protokollen upptagna uti den,
till följd af bristande motivering, korta ordställningen, alt utnämningarne
skett ”i enlighet med Stats-rådets tillstyrkande,” möjligen kunde anses lättare
medgifva den förmodan, alt frågan här egentligen skulle gälla felaktighet
i protokollens uppsättning och justering, troi' Utskottet sig dock icke
böra erkänna, alt ett i principen så vigtigt ärende, sorn kontrollen öfver
ovilkorligt påbjudna konstilutionela formers iakttagande, må inledas på dylika
förutsättningars osäkra grund; utan finner Utskottet sig böra det anförda
förhållandet, scm antyder bristande nit, skicklighet och drift i rådgifvarekallets
utöfning, emot föredraganden anmärka.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6,
5
*#
»•
Angående utbyte af prebende-pastorat under Biskops-stolen i Kal•
mar.
Sedan, under den ledighet i Biskops-embetet i Kalmar stift, sorn år
1830 egde rum, fråga hos Kongl. Maj:t blifvit af en på förslaget till embetets
återbesättande uppförd person väckt om beredande af nödig lönetillökning
åt Biskopen på det sätt, att Ljungby och Hossmo församlingars
regala pastorat, beläget i närheten af Biskops-bostället, komme att, i stället
för Biskops-stoleus då varande prebende-pastorat Dörby och Kläckeberga,
undfå denna egenskap, blef, uti häröfver af domkapitlet i Kalmar afgifvet
underdånigt utlåtande, billigheten af det ifrågasatta utbytet vitsordad, med
förklarande, att Biskopen hade verkligt och ganska stort behof af löneförbättring,
såvida han utan ekonomiska bekymmer skulle kunna egna sig åt
de vigtiga och mångartade pligter, honom älågo, samt bestrida de dryga
kostnader, som åtföljde embetets värdighet; hvilket behof skulle genom det
ifrågasatta utbytet af prebende-pastorat blifva någorlunda fylld t; hvadan
domkapitlet detsamma tillstyrkte, helst Ljungby pastorat, såsom närbeläget
till staden, icke kunde komma alt lida i sin ecklesiastika förvaltning. Den
1 Juli 1830, då Stats-sekreteraven af Kullberg i nåder /utnämndes till Biskop
i Kalmar stift, med bibehållande af Dörby och Kläckeberga prebende-pastorat,
biet' han tillika af Kongl. Maj:t förordnad, att personelt och för
sin tjenstetid såsom Stiftets Biskop, vara kyrkoherde i Ljungby och Hossma
församlingars pastorat.
Efter Biskopen af Kullbergs den 6 Maj 1851 limade död inkommo
till Kongl. Maj:l underdåniga ansökningar: dels af åtskilliga hemmansegare
inom Dörby och Kläckeberga pastorat, att, i anseende till Lehofvet för dessa
församlingar af egen pastor, de måtte frikallas från egenskapen af prebende;
och dels af Ljungby och Hossmo församlingar, att de, såsom innefattande
en folkmängd af 4000 personer, måtte erhålla sin egen kyrkoherde.
Efter det domkapitlet, uti afgifvet utlåtande öfver Dörby och Kläckeberga
hemmans-egares omförmälde ansökning, under förklarande, alt* domkapitlet
toge för afgjordt, att Ljungby pastorat, såsom endast åt Biskopen
af Kullberg personligen förlänadt till prebende, icke vidare komme att tillhöra
Biskops-stolen, på anförde skäl afstyrkt nådigt bitall till samma ansökning
samt vidare hos Kongl. Maj:t i underdånighet lillkännagifvit, att
tillräckligt antal sökande lill det såsom ledigt kungjorda Ljungby och Hossmo
pastorat icke sig anmält, blefvo dessa ärenden den 25 November 1854
6
Konstiiutions-Ulskottets Memorial, N:o 6.
inför Konungen i Statsrådet föredragna af Statsrådet Herr Fåhreeusj efter
särskildt nådigt förordnande; dervid bemälde föredragande samt Statsrådets
öfrige närvarande ledamöter, Hans Excellens Justitioe Statsministern
Herr Grefve Sparre ^ Hans Excellens Statsministern för Utrikes ärendena
Herr Friherre Stjerneld, Statsråden Herr Friherre Pahn stjern tij Herr Wallensteen
^ Herr Gripenstedt och Herr Grefve Mörnerjemte dåvarande Statsråden
Herr von Hohenhausen och Herr Grefve von Platen, i underdånighet yttrade,
att, enär bruttobeloppet af löneförmånerna vid Biskops-embetet i Kalmar
stift, enligt Landskontorets, på grund af sistförflutne feni årens räkenskaper
meddelade uppgift, kunde i medeltal uppskattas, med Dörby och Kläckeberga
såsom praebende, till 6,815 R:dr, och, derest detta proebende utbyttes
mot Ljungby och Hossmo pastorat, hvilket taxerats för en inkomst
al 2,333 R:dr 16 sk. årligen, torde sammanräknad t kunna uppskattas till
7,584 R:dr, funno Statsrådets ledamöter sig sakna skäl alt föreslå bibehållandet
af begge dessa pastorat såsom ingående i framtida biskopens lönevilkor;
men då, efter hvad Domkapitlet < anmält, från berörde inkomst-belopp
måste utgå aflöning till fyra vikarierande prestman, med minst 1,333
R:dr 16 sk. banko, ansåg Statsrådet sig ega giltig anledning att, enligt
hvad Domkapitalet vid två föregående tillfällen tillstyrkt, i underdånighet
hemställa, alt Dörby och Kläckeberga pastorat, hvilket med Kalmar landsförsamling
taxerats årligen till 1,564 R:dr banko, måtte frånskiljas biskopsstolen
i Kalmar stift, samt Ljungby och Hossmo regala pastorat såsom praebende
dertill i stället anslås; och borde verkställigheten häraf vidtaga,
när rättigheten till biskops-emolumenterne för den sednast aflidne biskopens
sterbhus upphört, samt Dörby och Kläckeberga pastorat, såsom begärdt
blifvit, med egen kyrkoherde förses.
Konstitutious-Utskottet, — sorn af det från trycket utgifna så kallade
”Herdaminne för Kalmar stift” inhemtat, att Dörby och Kläckeberga
pastorat, genom Kongl. Bref den 14 September 1619, blifvit anslaget till
proebende för meranämnde Biskops-embete, samt att Ljungby och Hossmo
pastorat varit praebende för Theologiae-lektorn vid gymnasium i Kalmar
från år 1623 intill dess ett Kongl. Bref den 16 Februari 1712 upphäfde
denna praebende-egenskap, hvarefter pastoratet varit vegalt, — har, utom
hvad i sjelfva saken förefallit Utskottet anmärkningsvärdt, fästat uppmärksamhet
dervid, att föredraganden, då han funnit anledning att återupptaga
den år 1830 väckta, men, till följd af Kongl. Maj:ts den 1 Juli samma
år fattade ofyananförda beslut, förfallna frågan om Ljungby och Hossmo
pastorats bestämmande till praebende åt biskopsstolen, icke ansett föreskriften
i 10 § Regerings-formen, alt ”innan ärendena hos Konungen i
Stats-rådet föredragas, skola de genom nödiga upplysningars inhemtande
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o (i.
7
från vederbörande embetsverk af den föredragande beredas,” påkalla annan
förberedande åtgärd i samma fråga, än infordrande af de vid föredragningen
anmälde upplysningar rörande beloppet af inkomsterna utaf
biskops-embetet samt de ifrågaställde pastoraterne. Ärendets beskaffenhet
synes icke hafva fordrat sådan skyndsam handläggning, som uteslutit tillfälle
att infordra utlåtanden, för att, jemte de af Domkapitlet lång tid
sedan afgifna, i Stats-råds-protokollet åberopade yttranden, beträffande
Ljungby och Hossmo pastorat, tjena till fullständigare ledning vid ärendets
afgörande; och för den verkningskrets, Kammar-kollegium genom Instruktion
har sig an visad, lärer det icke kunnat anses främmande, alt i en
sak af denna beskaffenhet afgifva ett yttrande. Om i allmänhet bör, såsom
en giltig sats, erkännas, att regerings-ärendenas handläggning måste
vinna i säkerhet och lämplighet genom inhemlande af upplysningar från
de myndigheter, hvilka böra förutsättas hafva vunnit erfarenhet om de
särskilda förhållanden, sorn i hvarje sak, efter dess beskaffenhet, böra komma
i betraktande, eller åtminstone äro i besittning af rikare källor för
forskning om sådana förhållanden från äldre tid; så måste sanningen häraf
än viliigare medgifvas i de särskilda fall, då, såsom Utskottet anser i
förevarande mål inträffa, Konungens rådgifvares åtgärd icke kan undgå
att blifva föremål för klander.
Då uti 4 § af de utaf Kongl. Majit den 16 Oktober 1723 stadfästade
privilegier för biskopar och samtlige presterskapet i Sverige, hvilka
privilegier, enligt. 114 § Regerings-formen, icke kunnat utan samtlige Riksståndens
öfverenskommelse ändras, finnes stadgadt, bland annat, att alla
biskopar och pastorer skola oförändradi behålla efter gammal häfd sina
biskops-slift och praebende-socknar; och 30 § Regerings-formen bjuder, att
Konungen eger, ”på det sätt förr öfligt varit,” tillsätta kyrkoherde-beställningar
i regula pastoraler, samt upplyst är, att Dörby och Kläckeberga
församlingars pastorat sedan äldre tid, år 1619, varit anslaget tili prebende
åt biskops-stolen i Kalmar samt att Ljungby och Hossmo pastorat
sedan år 1712 icke haft praebende-egenskap, utan varit regall pastorat, vid
hvars tillsättande följaktligen skolat förfaras på sätt- i gällande författningar
varit angående regula pastorater i allmänhet stadgadt, kan Utskottet
icke inse, alt det ifrågasatta utbytet af praebende-paslorat kunnat och bort
af Konungens rådgifvare tillstyrkas i den ordning, hvaruli ärendet nu
kommit till afgörande. Om det ock bör medgifvas, att biskops-stolen genom
den föreslagna åtgärden icke skulle komma att förlora, utan deremot
vinna i förmåner; att sådan löneförbättring varit behöflig; att Dörby och
Kläckeberga församlingars invånare genom samma åtgärd vunnit ett mål, sorn
de ansett för sig nyttigt och behöflig! samt derföre hos Kongl. Majit i under
-
8 Konstitutions-Utslcottets Memorial, N:o 6.
dånighet begärt; samt att, hvad Ljungby och Hossmo församlingars pastorat
angår, detta, såsom regall, kunnat, likasom vid kyrkoherde-tillsättningen
den 1 Juli 1830 skett, vid hvarje inträffande ledighet komma att,
genom särskild utnämning, tillfalla den blifvande biskopen i stiftet; så
qvarstår i allt fall det i ärendets då varande skick uppenbart origtiga i
Konungens rådgifvares tillstyrkande; hvadan Utskottet, som anser detta
halva till följd af ärendets ofullständiga utredning och af bristande uppmärksamhet
å författningarnes innehåll tillkommit, bort sådant emot Konungens
ofvanbemälde rådgifvare anmärka.
3.
Angående disposition af en Landshöf dinge-lön under inträffad
ledighet.
Sedan Kongl. Maj:t den 21 Oktober 1851 i nåder utnämnt då varande
Landshöfdingen i Östergöthlands län, Herr Friherre Palmstjerna,
till Statsråd, med förklarande, i sammanhang dermed, att det sålunda lcdigtblifna
embetet tills vidare icke komme att genom annan persons definitiva
utnämning återbesättas, blef Öfverste-löjtnanten m. m. Grefve Hamilton
samma dag förordnad, att berörde Landshöfdingeembete tills vidare
förvalta, ”emot åtnjutande under tiden af de löneförmåner, som detsamma
enligt stat och författningar åtföljde.”
Genom Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 6 April 1852 tillädes Herr
Friherre Palmstjerna pension af Arméens pensionskassa, att, efter hans afgång
från förra embetet, beräknas från och med November månad 1851; i anledning
hvaraf nämnde kassas Direktion hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Östergöthlands län begärde handräckning för utbekommande af den, jemlikt
81 § i Kongl. Reglementet för Pensionskassan den 18 Februari 184-8, kassan
i denna vakans tillkommande vakans- och liggetids-besparing för November
och December månader 1851 samt Januari och Februari månader 1852;
men af Landsjiöfdinge-embetet i länet meddelades härå det svar, att då,
genom Kongl. Bref den 21 Oktober 1851, var förklaradt, att den tillförordnade
egde uppbära de embetet åtföljande löneförmåner från och med
November månad 1851, då hans företrädares rätt till lönen upphörde, samt
någon vakans- och liggetids-besparing å samma lön alltså icke kunnat lör
Statsverket beräknas, Landshöfdinge-embetet, vid sådant förhållande och
enär
Konstitutions-Ulskottets Memorial, N:o 6.
9
enär pensions kassan, på grund af åberopade Reglementet, endast innehade
den rätt Statsverket tillkommit, icke kunde någon del af denna lön, för
kassans räkning innehålla. Uppå den af Direktionen häröfver hos Statskontoret
förda klagan, meddelade Stats-kontoret det beslut: att som, enligt
Stats-kontorels Cirkulär dea 22 April 1842, grundadt på Kongl. Maj:ts nådiga
Bref den 2 Februari samma år, tillgången till vakans- och liggetids-besparing
skulle till vederbörande pensions-kassa utbetalas, ”sedan den lediga
tjernsten blifvit åter tillsatt,” hvilket här skett den 27 Mars 1852, och
pensions-kassans rätt att vid inträffande ledigheter af embeten och tjenster
å rikets stat åtnjuta dylik innehållning i följd af Kongl. Brefvet den 17 September
1851 upphört från och med 1852 års början, när kassans rätt till
bestämd årlig ersättning derför inträdde, Slals-kontoret icke funne skäl att
i Landshöfdinge-embetets öfverklagade resolution göra ändring. Sedan Direktionen
hos Kongl. Maj:t i underdånighet sökt den ändring i detta beslut,
att kassan måtte förklaras berättigad, att i ofvanberörde vakans tillgodonjuta
behörig vakans-besparing för den tid af år 1851, elier November
och December månader, hvarunder ifrågavarande beställning varit ledig,
yttrade Stats-kontoret i underdånigt utlåtande, att StaLs-kontoret för
sin del icke hade något att invända deremot, att pensions-kassan må utbekomma
den omtvistade vakans- och liggetids-besparingen för November
och December månader 1851, förhvilka månader, kassan icke fått åtnjuta ersättning
i det utbytta kontanta statsanslaget, som först vid 1852 års början
vidtog; men då, tili följd af Kongl. Maj:ls nådiga förordnande den 21
Oktober 1851, som afsåg alla den ledigblifna beställningen enligt stat och
författningar åtföljande löneförmåner, dessa äfven för ifrågakomne tvänne
månader blifvit åt den tillförordnade Landshöfdingen utanordnade, funnes,
icke någon tillgång å stat, hvarmed det äskade beloppet skulle kunna godtgöras;
hvadan ärendet i( besvärsväg icke kunnat annorlunda, än som skett, af Statskontoret
behandlas; öfverlemnande emellertid Stats-kontoret till Kongl. Mäj:t
i underdånighet, huruvida icke, enär pensions-kassan syntes ega billiga anspråk
på den omtvistade vakans- och liggetids-besparingen, beloppet kunde
af sjette hufvudtitelns besparingar få utgå. Och har Sveriges och Norges Interims-regering,
vid föredragning af detta mål den 1 Mars 1853, funnit
Stals-kontorets beslut lagligen grundadt samt derföre förklarat, att någon ändring
deruti, med anledning af de underdåniga besvären, icke kunde
ega rum.
Vid öfvervägande af hvad i denna sak förekommit, anser Utskottet,
att arméens pensions-kassas rätt icke blifvit af Konungens rådgifvare tillbörligen
iakttagen vid det tillfälle, den 21 Oktober 1851, då sådan föreBih.
till R. St. Prot. 1853—ISSI. 3 Sami. 4 Haft. 2
10
Konstitutions-Utskotlets Memorial, N:o 6.
skrift meddelades, till följe hvaraf tillförordnade Landshöfdingen i Östergöthlands
län kommit i åtnjutande af löneinkomsterne för November och
December månader samma år, och att följaktligen den fråga, som den 1
Mars 1853 var föremål för Interims-regeringens pröfning, icke blifvit af
Föredraganden efter rätta grunder uppfattad. Såsom ostridigt lärer nemligen
få anses, att om den af Kongl. Muj:t i nåder föreslagna och af Rikets
sednast församlade Ständer bifallna reglering för upphörande af vakansoch
förslags liggetids- samt begrafningshjelps-besparingar icke blifvit besluten,
så skulle ofvanbemälda Pensions-kassa egt att åtnjuta vakans- och
liggetids-besparingen af Landshöfdinge-lönen för nyssberörde två månader.
Frågan är således, på hvilken grund nämnde reglering må kunna anses
hafva medfört upphäfvande af denna Pensions-kassans rättighet. I sådant
afseende förekommer, alt omförmälde reglering, hvarigenom ett visst årligt
stats-anslag blitvit anvisadt i stället för de lill Pensions-kassan upplåtna
och till uppfyllande af dennas förbindelser påräknade inkomster af lönebesparingar,
de der i och med regleringens försättande i verkställighet skulle
upphöra, trädt i verkställighet först vid 1852 års ingång; hvadan nämnde
stats-anslag icke utgjort vederlag för någon, under år 1851 Pensions-kassan
tillfallen, rättighet. De omständigheter, att, jemlikt Kongl. Brefvet den 2
Februari 184-2, utbetalningen från Kronans kassa af de Pensions-kassan
tillkommande besparingar skulle ske först efter det tjensten blifvit åter
tillsatt, och att tillsättningen af ifrågavarande tjenst först under år 1852
skett, kunna icke mera än likartade förhållanden i andra fall, der fordringar
måste af en eller annan orsak under längre eller kortare tid förblifva
utestående, hafva inflytande på sjelfva fordringsrättens giltighet.
På dessa grunder finner Ulskoltet sig föranlåtet, att emot föredragande
Statsrådet herr Fåhreeus anmärka, det han vid ofvan berörde tillfälle,
den 21 Oclober 1851, då Landshöfding i Östergöthlands län tillförordnades
och dennes aflöning beslämdes, underlåtit att påyrka samma aflönings-frågas
behöriga utredning genom infordrande af upplysningar från
vederbörande embetsverk, eller ock genast fästa Konungens höga uppmärksamhet
derå, att lönen för November och December månader samma år icke
kunde så, som skett, disponeras.
4.
Angående ajlöning för en tillförordnad Landshöfding.
Af Stats-råds-protokollet öfver Civil-ärenden den 28 November 1851
har Utskottet inhemtat, hurusom, efter det Öfverste-löjtnanten vid Lif-Re
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
11
gementets Dragon-korps Samuel Gustaf von Troil blifvit i nåder förordnad,
att tillsvidare förvalta Landshöfdinge-embetet i Malmöhus län, mot
åtnjutande af de löneförmåner, som för embelet under tiden voro enligt
stat och författningar tillgätigliga, Konungens Rådgifvare i underdånighet
tillstyrkt, att, som Landshöfdinge-aflöningen nära uteslutande bestod i
arrende för Alnarps Kungsgård, och detta arrende, uti Kongl. Brefvet den
24 Februari 1837 om reglering af löne-vilkoren vid Landshöfainge-tjensterna
beräknadt till ett årligt belopp af 5,955 R:dr 26 sk. 8 r:st., under
fardags-rätt af förre Landshöfdingen fortfarande innehades intill midfastan
1853, Kongl. Maj:t måtte täckas tillåta, att, under afvaktan af nämnde tid,
tillförordnade Landshöfdingen von Troil finge, från och med December månad
1851, åtnjuta ett mot den sålunda beräknade arrende-summan svarande
arfvode, att af sjette Hufvud-titelns allmänna besparingar utgå.
Enär, enligt gällande författningar, tillförordnade Landshöfdingen
von Troil icke var förbunden att, under den tid Landshöfdinge-embetet
af honom på grund af ofvannämnda nådiga förordnande förvaltades, frånträda
hela den aflöning, lian i egenskap af Öfverste-löjtnant vid Lifregementets
dragon-korps hade sig anslagen, hvarför han ock, enligt hvad Utskottet
af offentliga räkenskaper inhemtat, fortfarande åtnjutit samma, till
belopp af 2,500 R:dr beräknade aflöning intill dess han, som den 19 April
1853 lill ordinarie Landshöfding utnämndes, på sådan grund Landshöfdinge-lön
tillträd t; och något antagligt skäl icke kan vara att åberopa derför,
att för tillförordnad Landshöfding borde utgå till och med högre aflöning,
än som för ordinarie Landshöfding är bestämd; har UtskoLtet ansett
sig böra emot föredragande Stats-rädet herr Fåhreeus anmärka hans
underlåtenhet, att i afseende på det föreslagna arfvodet tillstyrka afdrag
för hvad tillförordnade Landshöfdingen kunde komma alt samtidigt såsom
ion vid Lif-regernentets Dragon-korps åtnjuta,
Ö.
Angående ett af Stats-rådets ledamöter till protokollet afgifvet
yttrande och deras rådslag i afseende på behandlingen af
Bikets Ständers anmälan om regleringen af Riks-statens
sjette Huf vud-titel.
Uti underdånig skrifvelse den 20 Augusti 1851 hade Rikets Ständer,
i afseende på de till Riks-statens sjette Hufvud-titel hörande anslag,
hos Kongl. Maj:t anmält sina fattade beslut, hvaribland, beträffande Bergs
-
12
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o G.
kollegium, förekom, att då Rikets Ständer ansett det ringa antal mål, som
dåmera tillhörde Bergs-kollegii pröfning, kunna utan men för ärendenas
behöriga handhafvande, tillåta en förminskning uti detta verks embetsoch
tjenstemanna-personal, hvilket visade sig deraf, att flera embeten och
tjensler inom kollegium stodo lediga, Rikets Ständer uti anslaget till Bergskollegium,
då utgörande 16,893 R:dr, beslutat en nedsättning af 3,504
R:dr och att således anslaget till bemäldte kollegium med Bergslags-staterna
vid då fastställda Stats-reglering icke uppförts till högre belopp, än
28,413 R:dr 43 sk. 4 rst.; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer dels till
Kongl. Maj:ts bepröfvande öfverlemnat att vidtaga den indragning uti
Bergs-kollegii tjenstemanna-personal, sorn i följd af den sålunda beslutade
nedsättning i anslags-summan kunde blifva nödvändig och utan olägenhet
läte sig verkställas, dels anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes Lill Rikets nu
församlade Ständer aflåta nådig proposition om den förändrade reglering af
Bergslags-staterna, som af omständigheterna kunde påkallas.
Vid underdånig föredragning häraf inför Konungen i Statsrådet den
10 Oktober 1851 har föredragande Statsrådet och Chefen för Civil-departementet
herr Fåhreeus afgifvit ett yttrande, hvilket, i hvad det angår
nedsätlningen i anslags-summan för Bergs-kollegium, Utskottet finnér vara
af den beskaffenhet, att detsamma i dess helhet bör komma till Rikets
Ständers kännedom.
Herr Statsrådet ville nemligen få i minnet återkalla, att, sedan,
efter nådig pröfning af frågan om förändring i Bergs-kollegii organisation,
Kongl. Maj:t äskat Rikets år 1847 församlade Ständers bemyndigande, att
å allmänna indragnings-staten uppföra lönerna för dem af Kollegii styrelsepersonal,
som icke kunde i den nya Bergverks-styrelsen varda bfbehållne,
äfvensom lönerna vid Sekreterare- och Advokatfiskals-fjensterna, hvilka
borde indragas; men Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelse
den 20 Oktober 1848 härtill vägrat sitt bifall, fann, till följd deraf, Kongl.
Maj:l sig föranlåten, att med vidare behandling af frågan om Bergs-kollegii
förändrade organisation låta anstå, under afvaktan, att så många ledigheter
bland Kollegii embets- och tjenstemanna-personal skulle inträffa, att
en ny reglering af Kollegii lönestat, med inskränkning i antalet af embeten
och tjenster, men erforderlig förbättring i aflönings-vilkoren för de
återstående, mätte kunna utan indragningsstatens tillfälliga betungande tillvägabringas.
Ett sådant för löne-statsregleringen inom Kollegium erforderligt
förhållande hade ej till fullo inträdt, när nästförlidna riksdag
Började, och hade det icke eller sedermera. Då icke desto mindre Rikets
Ständer,, utan någon dertill från Kongl. Majrts sida gifven anledning, minskat
det på Riksstaten bestämda aflönings-anslaget för Bergs-kollegium med
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
13
3,504 R:dr, blefve nödigt att tillse, huruvida Kollegii erabets- och tjensteman
na-personal kunde, utan skada för ärendenas gång, i förhållande till
det minskade löne-anslaget, inskränkas; men i främsta rummet vore angeläget
att pröfva huruvida en af representationen vidtagen så beskaffad åtgärd,
som den nyss omförmälda, i sin tillämpning då eller framdeles verkande
till hinder eller svårigheter för Konungen uti verkställande maktens
utöfning, kunde af Statsrådet till Kongl. Maj:ts godkännande föreslås. Den
i 57 § Regeringsformen Rikets Ständer förbehållna utöfning af svenska
folkets sjelfbeskatlningsrätt skulle, ehuru hvarje Stats-anslag kunde sägas i
mer eller mindre mån inverka på beskattningen, icke kunna åberopas till
stöd för deu mening, att borttagandet af hvilket ordinarie stats-anslag
som heldst vore på Rikets Ständer allena beroende. I fråga huruvida
sådan rättighet tillkomme Rikets Ständer i afseende på ordinarie stats-inkomslerna,
hade Konstitulions-Ulskottet vid Riksdagen 1828—1830 sig yttrat,
att af 58, 59 och 62 §§ Regeringsformen vore en följd, att förrberörda
sjelfbeskaltnings-rätt endast kunde sträcka sig till de i 60 § Regeringsformen
omförmälda extra-ordinarie afgifter; tilläggande Utskottet: "medgifves
Rikets Ständer rättigheten, att utan Konungens samtycke borttaga
om ock blott en enda bland ordinarie stats-inkomsterna, så funnes ej mer någon
bokstaf i Grundlagen, sorn skulle med framgång kunna åberopas till hinder
för Ständerna att medelst de egentliga grundskatternas eller jordeboksräntornas
upphäfvande nedbryta hela statsförvaltnings-byggnaden.” Ur denna
synpunkt hade ock Rikets SLänder vid flera tillfällen sjelfva uttalat den grundsatsen,
att ordinarie Statsinkomster icke kunna upphöra utan Konungens
samtycke; men detta erkännande skulle af nyss anförda skäl sakna all betydenhet,
derest det på Rikets Ständer allena finge bero, att förändra eller
upphäfva staterna för embetsverken. Visserligen innefattade 30 § Riksdagsordningen
en föreskrift för Stats-Utskottet, att vid pröfningen af statsverkets
behof iakttaga nödiga indragningar och besparingar; men att härmed
icke afsåges någon förpligtelse för Stats-Utskottet, att sjelfmant söka
bereda indragningar och besparingar å redan fastställda stater^ visade sig
ej allenast deraf, att ordställningen såväl i denna §, som i 59 och 62 §§
Regerings-formen syntes blott gifva anledning till pröfning af sådana framställda
behof, som genom bevillningar borde fyllas, utan ännu mera deraf,
att, enligt 37 §, Stats-Utskottet icke, utom i ett der uppgifvet fall, egde
att väcka frågor till afgörande i Rikets Ständers plena eller att upptaga
andra ämnen, än de från plena remitterade. I allt fall vore det klart, alt
Stats-Utskottet, så vidt det vore berättigadl att, utan dertill af Kongl.
Maj:t gifven anledning, äfven föreslå indragningar å ordinarie aflöningsstater,
icke borde underlåta att framställa dylika förslag i sådan form, som
iå
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
kunde stå tillsammans med de Konungen genom Grundlagar tillerkända
rättigheter. Så t. ex. borde härvid icke förbises, att underställning till
Konungens pröfning ovilkorligen borde ske: enligt 89 § Regerings-formen
i fråga om sådana indragningar, hvilka medförde förändring till större
eller mindre del af Rikets allmänna styrelse; enligt 80 §, om statsanslag,
hvilka utgjorde vilkor för indelnings-verkets bibehållande, ansågos böra
indragas; och enligt 114 § Regerings-formen, i fråga orri indragning af
sådana löneförmåner, hvilka innefattades under Presterskapets privilegier. —
Detta hade ock Stats-Utskottet alltid, utom i nu förevarande fråga örn indragning
å Rergs-kollegii stat, iakttagit. Stats-Utskottels Utlåtande vid
1840 års Riksdag, i fråga om reglering af 3:dje hufvudtiteln, företedde
icke mindre än sex exempel derå. Utskottet tillstyrkte nemligen, att indragning
af Krigs-Hofrätten, Wermlands Fältjägare-regemente, Lifbevärings-regementet,
Hallands beväringsbefål, Kommendants-beställningarne
i en del släder och en General-befälhafvare, borde ega rum, men att, då
dessa indragningar voro beroende af Kongl. Maj:ts bifall, underdånig framställning
derom borde göras, och att emedlertid staterna skulle blifva oförändrade.
I utlåtande om regleringen af 2:dra Hufvudtiteln tillstyrkte väl
samma Stats-Utskott, utan förbehåll af Kongl. Majrts sanktion, uteslutande
ur Riks-staten af det för Numer-lotteriets utgifter uppförda anslag, men,
i följd af anmärkningar dervid inom Riks-stånden, blef Utskottet seder-t
mera föranlåtet yttra, att enär Numer-lotteriet kunde betraktas såsom en
allmän inrättning, hvilken förvaltades af en utaf Kongl. Maj:t förordnad
Direktion, så erfordrades till dess upphörande Kongl. Majrts nådiga medgifvande.
Äfven vid sistförflutne riksdag hade Stats-Utskottet i Irsta punkten
af dess Utlåtande om Riks-statens 4:de Hufvud Litel, äfvensom i Utlåtande
angående ifrågasatt indragning af Wermlands Fältjägare-regemente,
erkänt, att Kongl. Majrts bifall erfordrades till sådana förändringar inom
Armeen, sorn voro af stats-anslag beroende. Den åsigt, som Stats-Utskottet
i ofvanberörde frågor uttalat rörande formen för behandlingen deraf, hade
ock blifvit af Rikets Ständer godkänd. I 72 § (75 §?) Riksdags-ordningen
vore vid den allmänna bestämmelsen angående mål, deri tre Stånds mening,
jemte Konungens samtycke, skulle gälla såsom beslut, undantag
gjordt för de mål, hvarom i Regerings-formens 69 § vore förordnadt, nemligen
de Stals-Utskottets tillstyrkanden, som rörde Statens reglerande. 69
§ visade, det undantag varit behöfligt i så måtto, att, enligt densamme,
tre stånds mening icke blefve gällande förr, än försök på der föreskrifvet
sätt att förmå det fjerde Ståndet alt derpå ingå, fruktlöst allupit; men *
hvarken i 72 (75?) eller 69 § funnes något bestämdt stadgande, om eller
i hvilka fall Konungens samtycke skulle, i afseende på Statens reglerande,
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
15
erfordras. Om likväl 72 § (75 §?) skulle så förstås, att Statens reglerande
ensamt på Rikets Ständer berodde; så borde ock, hvad Statsutgifterna anginge,
vid ofvanberörde förhållande förutsättas, att Stats-Utskottet icke tillstyrkt
någon minskning i ordinarie, af Konung och Ständer fastställda aflönings-stater
såvida sådan minskning ej skedde med Konungens samtycke;
likasom, hvad inkomst-staten anginge, Rikets Ständer sjelfva antagit,
att, vid densammas reglerande, hvarje inkomst-titel borde bibehållas
derest icke Konungen medgifvit förändring; ett medgifvande, sorn uppenbarligen
styrkte att 72 § (75 §?) Riksdags-ordningen icke ovillkorligen
bjöd, att, ehvad beslut som heldst Rikets Ständer kunde fatta rörande Statens
reglerande, sådant ovägerligen skulle lända till efterrättelse. — Äfven
de stadganden, som förekommo i 64 och 65 §§ Regerings-formen och 30
§ Riksdags-ordningen derom, att Stats-medlen skola användas till de af Rikets
Ständer pröfvade behof, efter den fastställda Staten, och icke annorlunda,
än fastslälldt blifvit, samt att de af Rikets Ständer fastställda anslag
icke må öfverskridas, måste, för att icke anses innebära en an visning, huru
utöfningen af Konungamakten må kunna göras omöjlig, betraktas såsom
meddelade under enahanda förutsättning, som här förut i afseende på
72 § (75 §?) Riksdags-ordningen var omförmäldt. — Det vore icke eller tänkbart,
att Rikets Ständer någonsin velat förbehålla sig oinskränkt makt att
efter behag förändra embets-verkens stater, ännu mindre att Kongl. Majit
kunnat sådant förbehåll sanktionera. Detta kunde icke stå tillsammans
med den helgd Grundlagen flerestädes tillerkänt Konunges beslut, så att,
enligt 90 §, Regeringens beslut, resolutioner och utslag icke kunde af Rikets
Ständer upphäfvas; ett grundlags stadgande, som, i afseende på den
organisation embetsverken erhållit, skulle sakna all betydenhet, derest
genom indragning af fastställda löneanslag Rikets Ständer skulle kunna
göra det omöjligt att verkställa hvad Kongl. Maj:t, genom utfärdade instruktioner
för embetsverken, om göromålens fördelning m. m. förordnat.
För öfrigt, orri ock Grundlagen derutinnan vore obestämd, syntes i denna
fråga böra gälla hvad Konstitutions-Utskottet vid Riksdagen 1828—1830
i afseende å sättet för ordinarie Stats-inkomsters förändring yttrat, nämligen
att, ”då i Grundlagen intet särskildt föreskrifves, måste hvarje dylik
förändring till väga bringas i enahanda ordning, som andra allmänna förhållanden,
eller genom Konungs och Ständers sammanstämmande beslut;”
— en åsigt hvilken Konstitutions-Utskottet 1834—1835, i Utlåtande N:o
4 (N:o 5 ?) förklarat sig fullkomligen biträda. Hvarje Rikets Ständers
åtgärd att, utan dertill af Konungen gifven anledning, nedsätta embetsverkens
stater under det belopp, hvartill de år 1823 uppgingo, stöde äfven
i strid mot den rättighet, som Rikets Ständer vid samma års riksdag
16
Konstitutions-lltskottets Memorial, N:o 6.
tillerkänt Kongl. Maj:t att för embetsverkens ombildning använda derför
redan befintliga ordinarie anslag, i afseende hvarå Konstitutions-Utskottet
vid Riksdagen 184-4 uti Utlåtande N:o 10 yttrat, att 'Kongl. Maj:ts rätt
att ombilda embetsverken eller specielt jemka deras lönestater med användande
af derför redan befintliga ordinarie stats-anshig, vid betraktande,
bland annat, af 45 § i 1823 års Riksdags-beslul, måLte lemnäs
obestridd.” — Då Kongl. Maj:t föresloge Rikets Ständer att fastställa en ny
aflönings-stat för ett embetsverk, eller att å en redan af Rikets Ständer
och Kongl. Maj:t fastställd aflönings-stat uppföra en ny lön, afsåges dervid
naturligtvis icke endast behofvet för några få år intill en blifvande riksdag,
utan för en längre framtid; och sedan ett sådant förslag utan förbehåll
af Rikets Ständer godkänts, vore Kongl. Maj:t naturligtvis oförhindrad,
att vid utnämningar till de tjenster, hvartill lönerna vore anslagna,
försäkra de utnämnde om lönernas åtnjutande så länge de tjensterna innehade,
och att, vid blifvande ledigheter, tjensterna genast med enahanda
försäkran återbesätta. Funne åter Rikets Ständer, vid pröfningen af ett
sådant förslag, att behofvet, såsom tillfälligt, kunde anses upphöra efter
en eller annan riksdags förlopp, kunde det särskilda förbehåll lämpligen
göras, att anslaget blott beviljades intill näslpåföljande statsreglering. Så
hade ock från och med 1840 års riksdag vissa aflönings-anslag för Kammar-kollegium
och Kammar-rätten vid hvarje riksdag beviljats med forr-r
berörde förbehåll; och under sådant förbehåll beviljades vid Riksdagarne
1845 och 1848 ett tillökadt anslag af 1333 R:dr 16 sk, till WitlerhetsHistorie-
och Antiqvitets-akademien; men sedan Kongl. Maj:t, på den
grund, att denna tillökning allt framgent vore för Akademien behöflig,
föreslagit, alt densamma måtte varda på ordinarie stat uppförd, hade Rikets
Ständer vid sistförflutne Riksdag härtill lemnat ovilkorligt bifall.
Flera exempel på förbehåll af nämnde beskaffenhet vid aflönings-anslags
beviljande skulle kunna åberopas; och hvarje sådant, om det icke skulle
anses vara alldeles öfverflödigt, innefattade ett erkännande, att derförutan
till anslagets indragning Kongl. Maj:ts medgifvande erfordrades. — Den af
Kongl. Majit vid riksdagen 1847 föreslagna förändring af Bergs-kollegium,
som skulle föranledt en statsbesparing, icke af 3,504 R:dr, utan endast af
2,759 R:dr 32 sk., hade ej kunnat bringas till verkställighet, derföre att
Rikets Ständer ej medgålvo vissa embets- och tjenstemäns förflyttning på
indragnings-stat. Detta embetsverk borde alltså tillsvidare såsom Kollegium
qvarstå, hvilket åter fordrade bibehållandet af en chef och minst två
ledamöter: Det vöre uppenbart, att vid ny reglering af verkets aflöningsstat
äfven med icke obetydlig inskränkning af tjensternas antal, statssum
mans
-
Eonsiitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
17
mans nedsättning med nära en fjerdedel skulle vålla hinder och svårighet,
såvida de återstående tjensterna skulle tilldelas lönevilkor, öfverensstämmande
med behofvet och sednare tids löne-regleringar för andra embetsverk.
Beträffande yttrandet i Rikets Ständers skrifvelse, att för närvarande
flera embeten och tjenster inom Bergs-kollegium stodo lediga,
finge föredraganden upplysa, att Presidents-embetet, ett Bergsråds-embete
och Advokatfiskals-tjensten voro vakante; men af Bergsråds-lönen hade
Kongl. Maj:t måst åt de återstående tvänne Bergsråden anslå 800 R:dr för
ökade göromål. Presidents-embetet och Advokatflskals-sysslan sköttes, efter
Kongl. Maj:ts särskilda nådiga förordnanden, af dertill utsedda personer,
emot lönernas åtnjutande. Ehvad befattningen på detta sätt eller
med formlig fullmakt innehades, syntes obestridligt, att den myndighets
anseende, hvilken förordnandet eller fullmakten utfärdat, äfventyrade att
kränkas, derest någon af densamma icke föranledd åtgärd skulle kunna
omedelbart åstadkomma utnämningens eller förordnandets tillintetgörande.
I betraktande af alla dessa förhållanden och då Statsrådets embets
pligt
vore att vårda sig ej mindre om Konungamaktens helgd, än om Rikets
Ständers rättigheter, ansåg föredraganden sig icke böra tillråda Kongl.
Maj:t att godkänna ifrågavarande, af Rikets Ständer beslutade indragning å
Bergs-kollegii ordinarie'aflönings-stat; hemställande dock, att före då innevarande
eller 1851 års utgång måtte tagas i nådigt öfvervägande, huruvida
en förändrad reglering af bemälda Kollegii embets- och tjenstemäns
aflöning kunde, utan äfventyr för skötseln af Kollegii göromål, med det
minskade aflönings-anslaget åstadkommas, att provisoriskt blifva gällande
intill dess frågan om Bergslags-staternas organisation i sin helhet kunde å
den Riksdag, som nu ingått, genom nådig proposition göras till föremål för
Rikets Ständers pröfning.
Uti föredragandens ofvan anförda yttrande hafva Statsrådets öfriga
närvarande ledamöter, Hans Excellens Justitiae-stats-ministern herr Grefve
Sparre, Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena herr Friherre
Stjerneld., Statsråden herr Wallensteen och herr Gripenstedt, jemte dåvarande
Statsråden herr von Hohenhausen, herr Genberg och herr Grefve
von Platen, till alla delar instämt.
Fastän föredragandens uppträdande med detta anförande icke synes
haft till ändamål att framkalla och ej heller i verkligheten framkallat någon
regeringsåtgärd, utan lemnat sjelfva det afsedda regerings-ärendet beroende
på framtida rådslag och beslut; och tillika förekommer, att, såsom
i det efterföljande skall omförmälas, Konungens Rådgifvare vid det sednare
tillfälle, då frågan om Bergs-kollegii förändrade organisation till afgö^
Bih. till ii. St. Brot. 1853—1854, 3 Sami. 4 Baft. 3
i8
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
rande företagits, tillstyrkt detta embetsverks reglering med det för min skade
anslaget; liar Utskottet funnit sig böra särskildt fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på samma' anförande. Det innebär nemligen, att Rikets
Ständer skulle hafva genom beslutet om indragning å anslaget till Bergskollegium,
öfverskrida gränsen för sin grundlagsenliga verkningskrets och
förnärmat Konungamakten; Konungens Rådgifvare? pligt att .vårda sig om
Konungamaktens helgd skulle nu hafva uppfordrat föredraganden, att inför
Konungen i Statsrådet uppträda med en ur Grundlagarna och Rikets
Ständers fordna beslut hemtad bevisning, som skulle hos Konungen vid
detta tillfälle emot Rikets Ständer framkalla ett ogillande, hvilket lik väl icke
blefve det ogillande, som innefattas i meddelande af ett Irån Rikets Ständers mening
afvikande beslut i ett till afgörande framstäldt ärende ocb som genom beslutets
kungörande gåfve sig öppet, offentligt tillkänna, utan endast det tysta,
hemliga missnöjet, som icke skulle hafva någon yLtre handling till följd. Det är
icke Konstitutions-Utskottets pligt, icke ens dess rättighet, att uppträda till särskildt
försvar för Rikets Ständers åtgörande i det statsreglerings-ärende, som
var föremål för de gjorda betraktelserna; men Utskottet må dock kunna
uttala den öfvertygelse!!, att, hvilken åsigt man ock må hysa i frågan om
Grundlagarnas rätta tydning i det hänseende, hvarom föredraganden sig
yttrat, Rikets Ständers omförmälda beslut kunnat och bort uppfattas utan
att deråt gåfves den tydning af störande söndring emellan Konungamakt
och Ständer, som röjer sig i föredragandens anförande; och jemväl må
här erinras, att detta beslut, hvars egenskap att vara fattadt utan föranledande
å Kongl. Majrts sida, blifvit af föredraganden framhållen, icke uppstått
såsom följd af en ny och för Konungamakten ditintills främmande
åsigt om den vidtagna åtgärdens behöflighet, utan ledde sin upprinnelse
från hvad redan vid förhandlingarne under 1823 års riksdag förekommit,
dervid nemligen Rikets Ständer, öfverlemnande till Kongl. Maj:t ett af särskildt
Utskott uppgjordt betänkande, angående embelsverkens förändrade
organisation, som, bland annat, föreslog Bergs-kollegii förvandling till ett
Bergs-kontor, anhöllo om fastställande af förslagen i de delar, som kunde
finnas ledande lill förenkling och inskränkning i embetsmännens antal; —
en önskan, hvartill, i hvad Bergs-kollegium angått, Rikets Ständer i sednare
tid fått alltmera ökad anledning, genom verkställd inskränkning af
nämnde embetsverks göromål. Den omsider af Rikets Ständer beslutna indragningen
å Bergs-kollegii stat afsåg ett belopp, som endast med 744 R:dr
16 Sik. öfversteg hvad Kongl. Maj:l vid 1847 års riksdag i nåder föreslagit
att indragas. Under sådana förhållanden hade Rikets Ständers klandrade
beslut tillkommit.
Konstitutions-Ulskottets Memorial, N:o 6.
19
Föredragandens nit för konungamagtens helgd tillhör otvifvelaktigt
hans pligter såsom Statens embetsman; men detta nit fordrar ock ett sorgfälligt
bemödande att vårda bandet af endrägt och förtroende emellan Konung
och Ständer; och då Utskottet nu funnit en handling framträda, som
visar, att föredragandens och de med honom instämmande Statsrådsfedamöternas
nit tagit rigtning utöfver den rätta gränsen och såmedelst i detta
fall gifvit rum för erinran om bristande grannlagenhet och oväld i embetets
utöfning, har detta bort. emot Konungens bemälde rådgifvare anmärkas.
Den al Konungens rådgifvare i anförandet upptagna tydning af Grund-,
lagarnes föreskrift i frågan om Rikets Ständers makt i bestämmande af indragningar
å Statsanslag till embetsverks aflöning, angår ett ämne af sådan
vigt, att framställningen äfven i detta hänseende bör blifva föremål för uppmärksamhet.
Den röjer ett betänkligt misskännande af den Rikets Ständer
tillkommande rätt att statsutgifterna anordna.
Den, som i grundlagarne söker svar på den uppställda frågan, måste
dervid ständigt hafva i åtanka den i 83 § Regerings-formen gifna ovilkorliga
regeln, att Grundlagarne skola ”efter deras ordalydelse i hvarje
särskildt fall tillämpas.” Det är således en fåfäng möda, att genom sammanställningar
och jemförelse!’ af spridda lagbud, som ej afhandla ett och
samma ämne, söka utforska och tillämpa en genom bokstafliga lydelsen ej
uttryckt mening. Så t. ex., då 62 § bjuder, huruledes det ankommer på
Rikets Ständer, att åtaga sig den bevillning, sorn tarfvas, och att fastställa,
huru densamma skall användas, är derigenom icke meddelad någon föreskrift,
som kunde hafva en förklarande eller inskränkande verkan på något
lagrum, som handlar om annat, än bevillning. Hade grundlags-stiftarne
velat, att tydning och tillämpning utöfver bokstafliga lydelsen finge ske genom
bemödandet, att i spridda stadganden uppleta en dem alla genomgående
och sammanhållande princip, yttringarne af ett i alla rigtningar
konseqvent genomfördt system; — huru hade då regeln i 83 §. Regerings-formeiv
kunnat tillkomma? I andra lagar, än Grundlagarne, må det
vara lofligt att vid tillämpuingen leda sig efter en i dem uppsökt grundtanke;
men Grundlagarne ärö af en särskild natur; den fria tydningen af
dem kunde leda till vådliga rubbningar af konstitutionela rättigheter eller
upplösande af nödvändiga hämmande band; der är vida bättre, att förtjensten
af fullt utbildad harmoni i lagens alla delar kommer att saknas, än
att de till sina gränsor så ömtåligt afvägda rättigheterna otillbörligt vidgas
eller inskränkas.
Grundlagarne gifva icke något bokstafligt stöd för den af Stats-rå^
dets ledamöter uppställda och försvarade sats. Regerings-formen har i 57
<§, åt Rikets Ständer allena förvarat utöfningen af svenska folkets rätt att
20
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
”sig beskatta;” hvilka uttryck äro lemnade beroende på tolkning efter allmänna
språkbruket, således inbegripande alla beslut, hvarigenom någon tillgång
för utgifter af Rikets Ständer bestämmes och anvisas; den har vidare
i 58 och 59 §§ bjudit, att Stats-verkets behof skola vid hvarje riksdag pröfvas
och bestämmas; den har förklarat i 62 §, särskildt angående den utöfver
ordinarie stats-inkomsterna erforderliga bevillning, samt i 64 och 65
angående Statens alla penninge-tillgångar, vare sig ordinarie statsmedel
och inkomster, eller extra ordinarie utlagor, att de icke få annorlunda användas,
än Rikets Ständer fastställa; och Riksdags-ordningen har uti 30 § 2 mom. förordnat,
att Stats-Utskottet skall utröna, pröfva och föreslå det, som till Statsoch
Riksgälds-verkens behof erfordras, "sedan nödiga indragningar och besparingar
blifvit iakttagna.” Genom sistnämnde stadgande är således åt Rikets
Ständer öfverlemnadt, att, vid utöfning af deras rättighet att allena pröfva och
fastställa Stats-verkets behof, förordna om ”nödiga indragningar,” hvilket begrepp
obestridligen afser förut anordnade Stats-utgifter, hvilka sedermera
finnas kunna undvikas och upphöra. På det belopp af Stats-verkets behof,
som sålunda stadgas, beror, i hvad mån bevillningar skola af Rikets Ständer
fastställas; och Grundlagarne antyda icke någon nödvändighet af en
mellankommande pröfning å Kongl. Maj:ts sida af de beslutna indragningarnes
möjlighet. Skillnad emellan ordinarie och extra ordinarie Sfats-utgifter' är
för Grundlagarne alldeles främmande; hvadan de slutföljder, man kunde
vilja draga från sådan åtskillnad, icke kunna ega bestånd. Örn Rikets Ständers
rätt att allena förordna om användande af Statens penninge-tillgång måste
i något fall innebära, att, sedan de en gång för obestämd tid beviljat en
årlig utgift till ett visst ändamål, Rikets Ständer sedermera kunna förordna,
att denna utgift skall i framtiden upphöra; så måste detta äfven kunna
tillämpas i andra fall. Ständernas makt att förordna om användandet af
Statens medel är en i Grundlagens bokstaf uttalad regel; hvarje inskränkning
eller begränsning af denna makt skulle vara ett undantag; men för
erkännande af detta undantag fordras äfven stöd af grundlagens bokstaf.
Sådant finnes här icke.
Den förmenta vådan af möjligheten att ”nedbryta hela Statsförvaltnings-byggnadeu”
kan svårligen hafva varit af grundlagens stiftare tagen i
betraktande. Ett sådant företag af Rikets Ständer skulle nemligen icke kunna
tänkas annorlunda, än såsom riktadl emot dem sjelfva och emot Svenska
folket, sorn af deni representeras.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
21
6.
Angående återbesättande af presidents- embetet i Bergs-kollegium.
Stats-råds-protokollet öfver civil-ärenden den 20 December 1851
utvisar, hurusom, efter det Kongl. Maj:t den 10 förulgångne Oktober i nåder
förklarat sig 'vilja före samma års utgång taga i nådigt öfvervägande, huruvida
en förändrad reglering af Bergs-kollegii embets- och tjenstemäns
aflöning mätte kunna, utan äfventyr för skötseln af kollegii göromål, med
det af Rikets sednast församlade Ständer med 3,504 rdr minskade aflöningsanslaget
åstadkommas, att provisoriskt blifva gällande, intilldess frågan om
Bergslags-staternas organisation i sin helhet kunde å nästföljande riksdag
genom nådig proposition göras till föremål för Rikets Ständers pröfning,
föredragande Slats-rådet, chefen för nämnde departement Herr Fåhreeus j i
underdånighet anmält, att de genom dödsfall ledigblifna och icke genom utnämning
återbesatta embets-befattningar inom Bergs-kollegium voro: Presidents-embetet,
hvars aflöning, taffelpenningar inberäknade, enligt ditintills
gällande stat utgått med 4,504 rdr, samt ett Bergsråds-embete och Advokat-fiskals-tjensten
med sammanräknade löner å stat af 2,409 rdr, eller tillhopa
6,913 rdr, hvaraf, sedan derifrån algått det af Rikets Ständer indragna
belopp, 3,504 rdr, återstode 3,409 rdr, derifrån dock vidare afginge åt
Bergsråden anslagna arfvoden och aflöningen för Advokat-fiskals-tjenstens
bestridande med tillsammans 1,457 rdr, så att för förvaltandet , af Presidents-embetet,
derå nådigt förordnande sedan tre år varit meddeladt, endast
återstode 1,952 rdr; i afseende hvarå dock förekom, att genom två tjenstemäns
förordnande till andra befattningar mot åtnjutande af dervid anslagne
löner, voro för det då närvarande inom kollegium odisponerade två
löner för platser, i hvilka behofvet ej fordrade andra personers anställande,
till sammanräknadt belopp af 766 rdr, så att från nästföljande års ingång
funnes inom kollegii stats-summa tillgängligt ett belopp af 2,718 rdr, om
hvars anvisande såsom arfvode för förvaltandet af Presidents-embetet, intilldess
annorlunda i detta ämne kunde varda förordnadt, föredraganden i underdånighet
hemställde; deruti Stats-rådets öfriga ledamöter instämde.
Sedan Kongl. Maj:t, efter att hafva omförmälde hemställan bifallit,
i nåder utnämnt President i Bergs-kollegium, med dervid stadgade vilkor,
att den utnämnde Presidenten dels vore underkastad den förändring, som
Presidents-embetet vid framdeles skeende omreglering af Bergs-kollegium
kunde komma att undergå, och dels skulle, sedan förut intjenad nådårs
-
22
Eonstitutions-Utskotlets Memorial, N:o 6.
besparing för annat embete blifvit godtgjord, åtnöja sig med det arfvode,
som nu blifvit eller framdeles före näsLpåföljande, eller nu ingångna, riksdag
kunde ytterligare varda provisionelt för embetet tills vidare anslaget,
hafva underdåniga påminnelser häremot blifvit gjorda af Stats-rådet Herr
Grefve Mörner och då varande Stats-rådet Herr Grefve von Platen, hvilka,
enär Kongl. Maj:t då ännu icke fattat nådigt beslut i afseende på Bergskollegii
framtida organisation, ansett det vara för tidigt, att då skrida till
Presidents-embetets definitiva tillsättning, samt derföre i underdånighet
hemställt, att dermed måtte få anstå.
Rikets Ständers ända från år 1823 uttalade önskningar om väsendtlig
förändring af Bergs-kollegium och inskränkning af dess tjenstemannapersonal
samt beslutet å sislhållna riksdag om indragning just af det belopp,
3,504 B:dr, som, utom taffelpenningar, utgjorde lönen för presidentsembelet
i nämnda kollegium, äro i det föregående omförmälda. De välgrundade
anledningarne till dessa önskningar äro uppenbara för hvar oell
en, som af offentliga embets-berättelser eller diarier tagit någon kännedom
om antalet och beskaffenheten af de ärender samma embetsverk har
att handlägga. Att förenklingen och indragningen borde främst afse de
embeten i kollegium, som bade minsta verkningskretsen, dem, hvilkas
borttagande skulle komma att minst verka störande på ärendernas gång,
men ändock mest bidraga till aflönings-statens inskränkning, måste hafva
varit en så naturlig och riktig, så i ögonen fallande grund, att Bikels
Ständer ej behöfde derom närmare orda; och i sådant hänseende måste
uppmärksamheten genast utan tvekan stadna vid det lediga Presidentsembetet,
med dess anspråk på jemlikhet i aflöning och företräden med
chefsplatserna i rikets öfriga kollegier. Det syntes åtminstone vara att förvänta,
det Konungens rådgifvare skulle finna sin pligt fordra, att Presidents-embetets
definitiva återbesättande icke af dem tillstyrktes, innan frågan
om Bergs-kollegii förändrade organisation i dess helhet kunde komma
till afgörande; och denna förhoppning syntes desto säkrare, som, på sätt
ofvananförda, ur Stats-råds-prokollet hemtade utredning visar, tillgångar
för Presidents aflöning i detta embetsverk efter sistförflutna riksdag icke
förefunnos, om icke den utvägen anlitades, att lediga löner lill och med
ur de lägre tjenstegraderna inom verket togos i anspråk. För forskning
efter grunderna till den häremot stridande åsigt, som vägledt Konungens
flesta rådgifvare, hvilka underlåtit att emot embetets återbesättande göra
underdåniga påminnelser, nemligen föredragande Stats-rådet Herr Fåhreeus,
Hans Excellens Justitiae-statsministern Herr Grefve Sparre, Hans Excellens
Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Stjerne/dj Stats-råden
Herr Friherre Palmstjerna, Herr Wallensteen och Herr Gripenstedt samt
Konstitutions-Utskotteti Memorial, N:o 6.
23
dåvarande Statsråden Herr von Hohenhausen och Herr Genbergs saknas
all ledning i det nu åberopade Statsråds-protokollet; men tanken återföres
härvid till dessa ord uti det här ofvan i nästföregående punkt anförda yttrande
af Konungens Rådgifvare: ”Presidents-embetet skötes, efter Kongl.
Maj:ts nådiga förordnande, af dertill utsedd person, emot lönens åtnjutande.
Ehvad befattningen på detta sätt eller med formlig fullmakt innehafves,
-synes obestridligt, att den myndighets anseende, hvilken förordnandet
eller fullmakten utfärdat_, äfventyrar att kränkas, derest någon af
densamma icke föranledd åtgärd skulle kunna omedelbart åstadkomma
utnämningens eller förordnandets tillintetgörande"
Det uppenbara åsidosättandet af Rikets sannskyldiga nytta, genom
underlåtenheten att i underdånighet afstyrka Presidents-embetets återbesättande,
får Konstitutions-Utskottet sålunda emot Konungens nyssbemälde
Rådgifvare anmärka.
7.
Angående fastställande af nya aflönings stater för Bergs-kollegium
och Bergslags-staterna.
Af Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition,
angående Statsverkets tillstånd och behof, jemte det dervid fogade Statsrådsprotokoll
öfver Civil-ärenden den 14 Oktober sistlidet år, hafva Rikets
Ständer undfått kännedom om Kongl. Maj:ts, nämnde dag, fattade nådiga
beslut angående förändrad organisation af Bergslags-staterna i landsorterna,
jemte styrelsen för Fahlu grufva och Bergslags-styrelsen för Sala silfververk,
samt de af Kongl. Maj:t, i sammanhang dermed, fastställda nya
aflönings-stater för Bergs-kollegium och Bergslags-staterne; och för den
framställning i afseende härå, hvartill Konstitutions-Utskottet finner sig
föranlåtet, lärer således icke erfordras, att nu omständligare redogöra för
hvad i dessa ärender blifvit förordnadt; utan får Utskottet endast påminna
derom, att regleringen af Bergslags-staterna, till följd hvaraf, jemlikt
Rikets Ständers önskan, Bergsfogde-tjensterna kommo att indragas, skulle
träda i verkställighet vid 1855 års ingång; att aflönings-staterna för Bergs-kollegium
och Bergslags-staterna uppgingo till ett total-belopp af 28,400 R:dr; hvadan,
vid jemförelse med förut gällande stater, denna nya reglering, enligt hvad i
ofvannämnde nådiga proposition förmäles, skulle lemna ett öfverskott af 13R:dr
43 sk. 4 rst., hvarförutan ljuspenninge-anslaget för Bergs-kollegium bespara
-
2i
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
des; men att likväl den nya regleringen af Bergs-kollegii stat komme endast
att successivt bringas till verkställighet, i den mån de tjenstemän afgingo,
hvilkas befattningar voro ämnade att indragas.
Det åberopade Statsråds-protokollet upplyser, hurusom föredragande
Statsrådet, chefen för Civil-departementet herr Fåhreeus, med hvilken
Statsrådets öfriga närvarande ledamöter, Hans Excellens Justitiae-Statsministern
herr Grefve Sparre samt Statsråden herr Friherre Palmstjerna, herr
Gripenstedtj herr Grefve Mörner, herr Ulnerj, herr Reuterdahl och herr
Grefve Gyldenstolpe instämt, afgifvit det underdåniga yttrande, att, sedan
frågan om förändrad organisation af Bergslags-staterna och dertill hörande
befattningar redan i 23 år utgjort föremål för behandling, hade Rikets
sednast församlade Ständer, uti sin underdåniga skrifvelse angående reglering
af utgifterna under Riksstatens sjette Hufvud-titel, med öfverlemnande
till Kongl. Maj:ts bepröfvande att vidtaga den indragning i Bergskollegii
tjenstemanna-personal, som, i följd af då beslutad nedsättning i anslags-summan,
kunde blifva nödig och utan olägenhet läte sig verkställas,
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till nästsammanträdande Ständer aflåta
nådig proposition om den förändrade reglering af Bergslags-staterna, som
af omständigheterna kunde påkallas; men Statsrådet ansåge, att, om
Bergs-kollegium och Bergslags-staterna, med iakttagande af möjlig förenkling,
kunde ordnas inom totalbeloppet af de för nämnde embetsverk redan
tillgängliga' allönings-anslag, vore Kongl. Maj:t med stöd, bland annat,
af 45 § i 1823 års riksdagsbeslut, i tillfälle att befordra en sådan reglering
till verkställighet, oberoende af de beslut, som Rikets Ständer kommo
att fatta i de särskilda, med det normala ordnandet af berörde embetsverk
icke ovilkorligt samband egande frågor, hvilka Kongl. Maj:t, i sammanhang
med detta ärende, kunde finna godt att till Rikets Ständers pröfning
hänskjuta.
Utskottet, som härvid bör i minnet återkalla, huruledes föredraganden,
jemte andra bland Konungens Rådgifvare, uti det här ofvan i 5:te
punkten omförmälda anförandet till Statsråds-protokollet den 10 Oktober
1851, synts hylla den mening, att frågan om Bergslags-staternas organisation
i dess helhet borde, såsom Rikets Ständer uti deras skrifvelse den 20
Augusti 1851 i underdånighet begärt, genom nådig proposition göras till
föremål för Rikets nu församlade Ständers pröfning, har icke kunnat inse
giltig grund dertill, att dessa reglerings-frågor, efter att hafva hvilat till
nära en månad före Rikets Ständers sammanträde, då skulle komma- till
handläggning och sålunda blifva afgjorda utan den medverkan, Rikets Ständer
kunnat åt det vigtiga ärendet gifva, och detta fastän härvid förekom,
icke
Konstitutions-Utskottets Memorial, A: o 6.
25
icke allenast att den föreslagna regleringen skulle dels först med år 1855
och dels i öfrigt successivt träda i verkställighet, och sålunda ärendets afgörande
före Riksdagens ingång ej kunnat i något hänseende vara af nöden;
utan ock att, såsom utgången visat, regleringen icke kunde genomföras
utan nödvändighet för Konungens Rådgifvare, att i vissa, med regleringen
sammanhang egande frågor tillstyrka nådig propositions aflåtande
till Rikets Ständer. Den erinran om det olämpliga häruti å Konungens
Rådgiivares sida, hvartill Utskottet således anser fog förefinnas, —och hvarmed
jemväl måste förenas en påminnelse derom, att då 45 § i 1823 års riksdagsbeslut
af Konungens Rådgifvare åberopades, sådant icke bort ske utan
ihågkornmande, att beslutet i denna del stod i samband med förslag, om
den kollegiala formens borttagande för ifrågakomne embetsverk och dess
förvandling till ett Bergs-kontor, — vinner ökad vigt då vidare i betraktande
tages, att den nya regleringen af Bergslags-staterna i verkställigheten
lärer komma att medföra resultatet af de gamla stats-anslagens öfverskridande.
Dä nemligen regleringen blifvit så anordnad, att Bergmästarne,
i och för deras nu bestämda mera omfattande ernbetsverksamhet, skola
ega rättighet Lill skjuts- och traktaments-godtgörelse af sjette Hufvudtitelns
anslag lill rese- och traktaments-penningar, för de tjensteresor de
efter Bergs-kollegii föreskrift eller på grund af instruktion verkställa; samt
på sätt föredragandens underdåniga yttrande och Kongl. Majits ofvannämnde
nådiga proposition om Stats-verkets tillstånd och behof utvisa, arfvoden
lill Stipendiater eller extra Ingeniörer kommo att erfordras, hvilka
arfvoden nu blifvit föreslagna alt med 1,600 R:dr utgå af sjette Hufvudtitelns
anslag till befrämjande i allmänhet af bergsbruket; likasom det ansetts
erforderligt, att Stipendiaterne, hvilkas förflyttning till ordinarie stat
Kongl. Majit jemväl i nåder föreslagit, kunde få, efter åtta års tjenstgöring,
från allmänna indragnings-staten personelt åtnjuta viss förhöjning i
arfvodena; så synes det vara satt utom allt tvifvel, att, äfven om Rikets
Ständer icke skulle finna sig af de i ärendet vidtagne åtgärderne nödsakade,
att bevilja de sålunda i vissa delar äskade anslag, den nya regleringen
skall komma att, i sina omedelbara följder, ådraga staten högre kostnad,
än beloppet af förutvarande anslag; hvaraf ock ytterligare ådagalägges, att
Rikets Ständers medverkan till regleringen ingalunda bort undvikas, ulan
deremot, älven orri ej uttrycklig begäran derom varit å deras sida gjord,
af Konungens Rådgifvare tillstyrkas; vid hvilka förhållanden och då sålunda
Konungens ofvanbemälde Rådgifvare funnits' hafva i detta ärende icke
med nit och skicklighet fullgjort sin pligt, Utskottet får sådant hos Rikets
Ständer vördsamt anmärka.
Bih. till It. St. Pro t. 1853—1854. 4 Sami. 3 Haft. 4
26
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
8-
Angående ersättning till Landshöfdingen i Götheborgs och Bohuslän
för amortering af det vid Landshöfdinge-tjenstenfästade
ackord.
Uti Stadsråds-protokollet öfver Civil-ärenden dea 10 Oktober 1851
förekommer en af Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus län hos Kongl.
Maj:t gjord underdånig ansökning, hvaruti är andraget, hurusom, efter det
genom Kongl. Brefvet den 10 Juli 184-3 blifvit förordnadt, att den medelst
Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837 gifna föreskrift om indragning
till Statsverket utaf afgälden för de å Elfsborgs kungsladugårds utmark ber
fintliga, dels till skatte inköpta och dels af Landshöfdingarne i berörde län
upplåtna lägenheter, borde från den 10 Juli 1843 träda i verkställighet,
samt denna, till ett belopp af 1,850 Rdr upptagna afgäld, såsom påräknad
bland tillgångarne till de i siståberopade Bref bestämda lönefyllnader för
vissa Landshöfdingar, följaktligen då blifvit Landshöfdinge-lönen i nämnde
län frånskiljd, Kongl. Maj:t sedermera, med anledning afgjord underdånig
framställning om de olägenheter, som vid tillämpning af ofvan anförde föreskrift,
genom det deraf föranledda förändrade uppbörds-sättet för samma
afgäld skulle uppstå, medelst nådigt Bref den 2 Februari 1844 medgifvit,
att med samma uppbörd finge under då varande Landshöfdingens tjenstetid
fortfarande tillgå på sätt dittills varit öfligt, och att, i följd deraf, bemälde
Landshöfding derunder egde att sagde afgäld disponera, emot förpligtelse
att årligen till Stats-kontoret inbetala ofvan upptagna summa 1,850
R:dr; och har, med åberopad anledning deraf, att icke allenast de skäl,
som verkat beviljandet af denna undantags-bestämmelse till företrädarnes
förmån, vid den förstnämndes tillträde af Landshöfdinge-beställningen lika
gällande qvarslodo, utan äfven den ifrågavarande afgälden af de bortstädjade
lägenheterne under de sednare åren förökats till ett väsendtligen
högre belopp, hvadan ett icke obetydligt öfverskott å denna, Landshöfdinge-lönen
frånskiljda, inkomst fortfarande vore att påräkna, Landshöfdingen
i underdånighet hemställt, huruvida, enär, genom tillämpningen af Kongl.
Brefvet till Stats-kontoret den 7 Juli 1841, angående ackords-regleringen
vid Landshöfdinge-tjensterna, lönen vid Landshöfdinge-tjensten i Götheborgs
och Bohus län, i stället att vara vida högre, än det vid löne-regleringen
fastställda belopp, blifvit temporärt derunder nedsatt med den till
ackords-amorteringen bestämda summa, eller 507 R:dr 25 sk., Kongl. Maj:t,
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
27
med afseende så väl härå och i betraktande deraf, att de Landshöfdingar,
som ännu saknade full lön, icke kunde göra anspråk på större tillgång tili
iönefyllnad, än som dertill blifvit beräknad, som ock med hänsigt till billigheten
deraf, att de å samma tillgång befintliga öfverskott blefvo i främsta
rummet använda till fyllandet af de Landshöfdinge-löner, som genom
ackords-regleringen blifvit och, utan en sådan mellankomst, fortfarande under
hela amorterings-tiden kommo att förblifva nedsatte, skulle i nåder
finna skäligt, att af öfverskottet å den Landshöfdinge-tjensten i Götheborgs
och Bohus län frånskiljda löne-andel, hvilket öfverskott under de tre sista
åren utgjort i medeltal 897 R:dr 33 sk., ifrån den tid, då detsamma, efter
sökandens tjenste-tillträde, blifvit disponibelt och framgent intilldess
ackords-amorteringen upphört, till Landshöfdingen i nämnde län anvisades
ett emot ackords-amorterings-räntan svarande belopp, eller 507 R:dr
25 sk. årligen, dock, hvad tillämpningen deraf för framtiden anginge, så
vidt och i den mån berörde öfverskott för året dertill lemnade tillgång.
Statsrådet Herr Gripenstedt^ sorn, efter särskildt nådigt, förordnande
föredragit lietta ärende, samt Statsrådets öfriga närvarande ledamöter, Hans
Excellens Justitiae-statsministern Herr Grefve Sparre^ Hans Excellens Statsministern
för utrikes ärendena Herr Friherre Stjerneld, Statsrådet Herr
(Vallensteen saint dåvarande Statsråden Herr von Hohenhausen, Herr Genberg
och Herr Grefve von Platen., tillstyrkte, med afseende å de till stöd
för förevarande underdåniga framställning anförda förhållanden, att Landshöfdingen
i Götheborgs och Bohus län måtte tilläggas det sökta beloppet
507 R:dr 25 sk. årligen, att af de öfverskott, som uppkommit eller framdeles
uppkommo å de till Landshöfdinge-regleringsfonden redan indragna
tillgångar, utgå för den tid, under hvilken amorterings-räntan af nuvarande
Landshöfdingen blifvit erlagd och än vidare komme att af honom eller
hans efterträdare erläggas, för så vidt och i den mån berörda öfverskott
dertill lemnar tillgång.
Det har icke kunnat undgå att fästa Utskottets uppmärksamhet, att
Föredraganden icke ansett sig, till följd af föreskriften i 10 § Regeringsformen,
böra genom infordrande af vederbörande embetsmyndighets underdåniga
utlåtande bringa detta ärende till mera utredt skick innan detsamma
inför Konungen i Statsrådet anmäldes. Fråga var här om stadgande
af ett unda n tags-för hål lande i afseende på regleringen af Landshöfdingelönerna;
och att i sådant ämne inhemta Stats-kontorets underdåniga utlåtande
öfver ansökningen, borde väl ansetts lämpligt.
Hvad beträffar sjelfva saken, så har skyldigheten för Landshöfdingen
i Götheborgs och Bohus län, likasom för vissa andra Landshöfdingar,
att vidkännas utgiften för ackords-amorteringen, redan förut blifvit tagen
28
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
i beräkning vid verkställd reglering och kan således icke nu åberopas såsom
en tillkommen anledning till enstaka rubbning af regleringen; och
Landshöfdingen i Götheborg har redan kommit i fullt åtnjutande af hvad
åt honom blifvit till den kalkylerade siffran bestämdt. Af det förhållande,
att ifrågavarande tillgångar härflutit från hvad fordom tillhört aflöningen
åt Landshöfdingen i Götheborg, kan icke uppkomma något grundadt skäl
dertill, att dessa tillgångar skulle företrädesvis användas till sådan förmån
för Landshöfdingen derstädes, som nu blifvit tillstyrkt. f)et stöd lör ansökningen
man velat hemta från den deruti uttalade sats, att ”de Landshöfdingar,
som ännu saknade full lön, icke kunde ega anspråk på större
tillgång till lönefyllnad, äu som dertill blifvit beräknad”, lärer åtminstone
icke kunna erkännas. Då nemligen ifrågavarande medel blifvit öfverskott
å de till fyllnad af Landshöfdinge-lönerna beräknade tillgångarne just derigenom,
att beräkningen varit osäker, skulle det ju synas vara rättare, att
medlen begagnades till samma ändamål, hvartill de skulle hafva blifvit
använda, om beräkningen varit säker och sålunda inbegripit dessa medel i
tillgångarne för lönefyllnaden, än att låta missräkningens följder fortfara
och, att med de för dessa följders afhjelpande tillgängliga medel göra en
redan till fullo aflönad Landshöfding mera gynnad, än de andra. Det
väckta anspråkets förmenta billighet synes i öfrigt hafva kunnat anses beroende
på förhållanden, för hvilkas bedömande erforderlig upplysning nu
saknas och, så vidt Statsråds-protokollet utmärker, icke eller varit för
Konungens Rådgifvare tillgänglig.
9.
Angående användandet af ett utaf Rikets Ständer beviljadt anslag
till aflöning åt första-klass-matroser m. m.
I nådig proposition till Rikets sednast församlade Ständer, i hvad
angick regleringen af utgifterna under Riks-statens femte Hufvudtitel, hade
Kongl. Majit, bland annat, för att så väl kunna minska Flottans Underofficerares
antal och derigenom något förbättra deras högst svaga löneinkomster
och tillika vid båtsmanshållel bereda tillgång på nödigt underbefäl,
som då alldeles saknades, och hvartill Flottans Officerare skulle användas,
samt derjemte befordra tjenstens bättre gång på det så kallade
yttre sjöförsvarets fartyg, i nåder föreslagit, att den förhöjda aflöning, som
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
29
gåfves ett antal af 46 matroser, hvilka under benämningen af Underofficer
s-kor por aler voro å Carlskrona station placerade, kunde utsträckas till
100, som med förändrad benämning af i.-sta klass matroser måtte erhålla:
70 man — 8 sk. per dag — tillsammans  4,258: 16.
30 man — 4 sk. d:o — d:o
912: 24.
Summa R:dr 5,170: 40.
hvarifrån skulle afgå den förhöjning, sorn då redan enligt stat bestods
46 man — å 4 sk. . .
1,399: 8.
då såsom förhöjd aflöning till l:sla klass matroser återstode 3,771: 32.
På grund af de utaf Kongl. Maj:t sålunda anförda skäl, beviljade
Rikets Ständer det till uppgifna ändamål äskade anslag, 3,771 R:dr 32 sk.;
hvarom, jemte de flera öfriga till regleringen af ofvannämnda Hufvudtitel
hörande frågor, underdånig skrifvelse den 20 Augusti 1851 af Rikets Ständer
afläts.
Enligt hvad det hos Sveriges och Norriges Interims-Regering öfver
Sjöförsvars-ärenden den 1 Februari 1853 hållna protokoll utvisar, yttrade
Föredragande Statsrådet Herr Ulnerj att som de till indragning afsedda
Underofficers-beställningar skulle ersäLtas genom ökadt antal Esta klass
matroser, samt Rikets Ständer beviljat den för dessa sednare nödiga högre
aflöning, hade. Förvaltningen af Sjöärendena häraf hemtat anledning,
att i dess afgifna förslag till stat för femte Hufvudtiteln år 1852, i underdånighet
föreslå Underofficers-korpsens minskning med det antal af 28
Underofficers-platser, som i det Kongl. Majrts nådiga proposition åtföljande
anförande af Departements-chefen var föreslaget; men Kongl. Maj:t hade i
afseende derå ej vidtagit annan åtgärd, än att vederbörande förständigades
att, vid inträffande vakanser i Flottans tre lägsta Underofficers-grader, någon
tillsättning tills vidare ej skulle ega rum. Då Kongl. Maj:t, i anseende
till önskvärdheten af en förbättring i Underofficers-personalens lönevilkor,
hos Rikets sednast församlade Ständer föreslog en minskning i denna personal,
skedde det i samband med framställning om anslag till Officerskorpsens
förökande med 47 nya beställningar på stat. Nödvändigheten af
en förhöjning i personalen vid matros- och kanonier-korpserne, hvilka i
flera fall voro afsedda att bestrida Underofficers-tjenstgöring, och hvarifrån
Flottans Underofficerare hufvudsakligen rekryterades, hade dessutom äfven
blifvit antydt, oaktadt anslag dertill, i anseende till de mångå öfriga beliofven,
som påkallade sådant, icke då äskades. Förslaget till minskning
i Underolficers-personalen var dessutom gjordt i sammanhang med plan
till den väsendtliga förändring i grunderna för rikets sjöförsvar, att tre
linieskepp skulle till fregatter nedhuggas och de öfriga endast hållas flytbara,
för alt lill blockskepp begagnas; men då Kongl. Maj:t likväl seder
-
30
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
mera, med anledning af Rikets Ständers yttrande i ämnet, funnit linieskepp
böra tills vidare bibehållas och sättas i brukbart skick, och Flottans
Underofficers-korps, som före 1824 års organisation bestod af 470 personer,
men då nedsattes till 340 och år 1841 ytterligare till 280, vid hvilket
sednare tillfälle dock för tjenstens bestridande ansågs nödvändigt, att
ersätta minskningen med 70 i matros- och kanonier-nurnmer qvarstående
Underofficers-korporaler, under nuvarande förhållanden icke kunde tåla någon
minskning, helst erfarenheten visat, att vid de större rustningar, som
åren 1848 och 1849 egde rum, extra Underofficers-korporaler måst tillsättas,
samt möjligheten att ombord kunna bringa tjenstens gång till hvad
fartygets säkerhet kräfde, till väsendtlig del berodde af tillgång på tillräckligt
och skickligt underbefäl, enär största delen af besättningarue, oaktadt
den i sednare tider ökade öfningen, utgjordes af icke verkliga sjömän;
samt föga eller ingen tillgång kunde påräknas att hjelpligt fylla behofvet
från andra än Flottans korpser; ' så ansåg Departements-chefen, på alla
dessa skäl och då matros- och kanonier-korpserna, hvarifrån bristen på
underbefäl i behofvets stund måste fyllas, redan i sitt nuvarande antal
voro otillräckliga för deras egentliga ändamål, att vara stamtrupp för Flottans
bemanning, sig icke -kunna tillstyrka någon ytterligare inskränkning i
det å stat upptagna antal Underofficerare. Då emellertid förhöjningen i
anslaget för irsta klass matroser blifvit af Rikets Ständer beviljad under
förutsättning, att i stället någon minskning skulle ske i antalet af Underofficerare,
för att förbättra de qvarstuendes lönevilkor, ansåg Departementschefen
tillgång härtill böra beredas derigenom, att antalet af de 70 första
klass matroser, hvilka skulle erhålla 8 skillings gage-förhöjning, minskades
med 24 eller till 46, hvarigenom erhölles en summa af 1,460 R:dr; och
enär i medlersta Underofficers-graden den olikhet i lönevilkor förekomme,
att Öfver-styrmän åtnjöto 250 Rrdr, men Öfver-konstaplar och Öfver-skeppare
blott 220 Rrdr, och denna betydliga skillnad i löneförmåner ej vore
påkallad af motsvarande olikhet i tjensteåiigganden, att Öfver-konstaplar
och Öfver-skeppai’e i första rummet borde ifrågakomma till löneförbättring,
och hemställde således, att förberörde summa af 1,460 Rrdr skulle användas
på det sätt, att en lönetillökning af 20 Rrdr tillädes hvardera af de
på stat varande 73 Öfver-konstaplar och Öfver-skeppare, att beräknas och
utgå från 1853 års början; äfvensom att Underofficerare fingo dädanefter
i vanlig ordning tillsättas till det antal, sorn staten bestämde; i sammanhang
hvarmed Departements-chefen vidare, på andragna grunder, föreslagit,
bland annat, att de af Matros-korpsen för närvarande tjenstgörande
Underofficers-korporaler eller gle matroser, som förut voro i åtnjutande af
4 sk. aflönings-förhöjning, skulle under oförändrad benämning förklaras
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
31
vara 1 sta klass matroser, med personel rätt att vara delegare i A.miralitetskrigsmanskassan;
och att l:sta klass matroser kunde, i mån af behof, fördelas
till tjenstgöring, på Underofficers-staterna.
Då föredragande Statsrådet fann hinder möta för ifrågavarande statsanslags
begagnande på det sätt, som af Rikets Ständer blifvit pröfvadt och
fastställd t, kunde derifrån icke ledas den följd, att föredraganden borde
föreslå medlens disposition för något annat ändamål, om ock detta stöde i
nära förbindelse med det, som varit i Rikets Ständers beslut afsedt. Det
rätta i förevarande fall hade otvifvelaktigt varit, att, intilldess Rikets Ständer
kunde bevilja anslag tili det förändrade ändamålet, låta anstå med
den ifrågaställa regleringen i den del, som icke kunde ega full Öfverensstämmelse
med hvad Rikets Ständer redan bestämt; ett uppskof, hvarför,
vid ärendets föredragning under samma år, då riksmöte skulle börja, icke
något väsendtligt hinder synes hafva varit att åberopa. Om ock den af
föredraganden föreslagna regleringen anses icke vara af beskaffenhet, att
särskildt genom sina följder blifva klandervärd, finnes dock nu ett uppenbart
afsteg- gjordt från en regel af den stora allmänna vigt, att dess åsidosättande
icke bör i något fall lemnäs obemärkt.
io.
Angående behandlingen af ett mål rörande återställande af försuten
tid till fullföljande af ett fordringsanspråk.
Uti ett i Statsråds-protokollet öfver Finans-ärenden den 7 November
1851 omförmäldt ärende, angående en hos Kongl. Majit gjord underdånig
ansökning, att Kongl. Maj:t täcktes antingen återgifva sökanden den
af honom, jemlikt Kongl. Förordningen den 8 September 1824, försutna
tid till utfående af ett fordringsbelopp hos kronan för verkställda förrättningar
i dess tjenst, eller ock, om sådant icke kunde i nåder bifallas, frågan
derom till Rikets Ständers pröfning öfverlemna, synes föredragande
Statsrådet Herr Friherre Palmstjernas yttrande utmärka oriktig tydning af
det Grundlagens stadgande i 18 § Regeringsformen, enligt hvilket alla ansökningar,
”att Konungen må återställa laga tid, som försuten är,” skola
af Kongl. Maj:ts Högste Domstol upptagas och afgöras, och till följd af hvilket
stadgande ofvanberörde ansökning, om den betraktades såsom innefattande
en fråga, huruvida sökanden skulle återfå försuten tid att göra påståendet
om kronans skyldighet till de äskade medlens utbetalning beroende
på vederbörandes lagliga bedömande, skulle hafva tillhört Högste
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
Domstolens handläggning. Herr Statsrådets i protokollet anförda yttrande
innehåller nemligen, alt han, ”med afseende å härvid förekommande omständigheter,
i underdånighet tillstyrkte, det Kongl. Maj:t täcktes af gunst
och nåd medgifva, att sökandens ersättnings-anspråk må, utan hinder deraf,
att detsamma icke blifvit inom den i Kongl. Förordningen den 8 September
1824 stadgade preskriptionstid väckt, af vederbörande till pröfning upptagas,
samt att sökanden derefter må komma i åtnjutande af den ersättning,
hvartill, derest anmälan i ämnet blifvit inom behörig tid gjord, han, på
grand af författningarne, kunnat anses berättigad.”
Då angeläget är, att ärenden icke varda handlagde i annan ordning,
än Grundlagarne medgifva, har Utskottet funnit sig böra det af föredraganden
i behandlingen af denna sak i ofvanberördé måtto begångna misstag
anmärka.
11.
Angående pröfningen af en fråga om Lands kamer er ares rätt att
låta sin reservation åtfölja Landshöfdings upprättade tjenste
för slag.
Enligt hvad Statsråds-protokollet öfver Civil-ärenden den 1 Oktober
1851 utvisar, hade en Landskamererare i underdånighet klagat deröfver,
att sedan Kongl. Majrts vederbörande Befallningshafvandes uppgjorda underdåniga
förslag till återbesättande af en ledig kronofogde-tjenst blifvit,
för erhållande af kontrasignation, till Landskamererare!! aflemnadt, utan att
hans tanke i denna fråga blifvit af Landshöfdingen i länet infordrad eller
fått till kansli-protokollet afgifvås, samt Landskamererare!), af sådan anledning,
uti en till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ingifven skrift reserverat
sig mot det upprättade förslaget, under anhållan, att som, i följd af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes tillförene fattade beslut, att anteckning om anmäld
reservation icke finge å utgående expeditioner göras, någon dylik anteckning
icke kunnat af Landskamererare!) å det underdåniga memorialet
verkställas, Kongl. Majrts Befallningshafvande mätte låta nämnde reservation
få remisshandlingarne åtfölja; så hade Kongl. Majrts Befallningshafvande
resolverat, att nyss åberopade beslut i fråga om reservationer vid
utgående expeditioner skulle lända Landskamererare!! till efterrättelse, i
följd hvaraf hans skrift endast komme att läggas till Landskansliets handlingar;
anhållande Landskamererare!!, det Kongl. Maj:t, med ändring af
denna
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
33
denna resolution, måtte i nåder föreskrifva, huru i framtiden borde i lika
beskaffade fall förhållas.
Efter det Kongl. Majrts Befallningshafvande häröfver blifvit hörd, yttrade
Kammar-kollegium i afgifvet underdånigt utlåtande, att då uti 44 §
af Landshöfdinge-instruktionen den 4 November 1734 vore föreskrifvet,
att Landshöfdingen skulle hafva sig till hjelp en Landssekreterare och en
Landskamererare, ”honom till bistånd i alla embetssaker,” hvilket innebure
och alltid tillämpats så, att Landshöfdingen icke i embetet må företaga
någon handling, utan att hafva hört och rådfört sig, efter ärendets beskaffenhet,
med någondera af dessa tjenstemän, som delade ansvaret med honom,
och i vissa fall med begge, enligt den klassifikation af ärendena, som
funnes bestämd i Kongl. Fördelningen den 23 April 1752, alldenstund
endast i förening med dem Landshöfdingen utgjorde en embetsmyndighet
eller vore Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, samt, i öfverensstämmelse med
sistnämnde Författning, Landskamereraren, i fråga om ”förslager till sådana
beställningar, hvarvid uppbörd eller räkningsgörande äro förknippade,” desto
heldre måste yttra sig, som, när 1752 års Kongl. Fördelning utfärdades,
det till och med var förordnadt, att de personer, hvilka till uppbörds och
räkenskapstjenster blefvo föreslagna, skulle förut examineras och till deras
skicklighet pröfvas af Landskamereraren, som stöde i ansvar och egde
hafva inseende, huru de sina tjenster förrättade; så ansåge Kollegium Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes förfarande, att vid ifrågakomne förslagets upprättande
icke tillkalla Landskamereraren eller inhemta hans mening, stå i
fullkomlig strid med författningarne, som ingalunda läto Landssekreterarens
och Landskamererarens biträde åt Landshöfdingen i embets-åtgärder
bero på Landshöfdingen egen uppskattning af sitt behof deraf och sitt
förtroende till dem, utan oförtydbart gjorde det till Landshöfdingen
ovilkorliga pligt, att icke i något mål fatta beslut, utan att hafva öfverlagt
med den föredragande och kontrasignerande tjenstemannen; och följde jemväl
häraf, enligt kollegii tanke, obehörigheten af Kongl. Majrts Befallningshafvande,
att i det mål, hvarom nu var fråga, hafva sökt undertrycka
Landskamererarens åsigt och hindra den att komma till Kongl. Majrts kännedom,
genom förbudet att låta reservationen bifogas expeditionen, heldst
förslags-handlingarne voro ofullständiga om de ej buro vittne om alla de
personers mening, som voro berättigade att vid förslagets upprättande
deltaga.
Yid underdåniga föredragningen af detta mål har föredragande Statsrådet
Herr Fåhreeus väl, lika med Kammar-kollegium, ansett, att Landshöfdingen,
vid upprättande af ifrågakomne förslaget, bordt inhemta LandsBih.
till R. St. Prot. 1853—1854. 3 Sami. 4 Bäft. 5
34
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
kamererarens i länet mening; men då förfatlningarne icke gåfvo anledning
dertill, att Landskamererare eller Landssekreterare, då han i något mål
vore af annan mening, än den hvari Landshöfdingen stadnade, egde rättighet
att låta sin reservation, genom särskild skrifvelses biläggande, åtfölja
den från Landshöfdingen utgående expeditionen, och Kongl. Maj;t alltså
tillförene förklarat en så beskaffad reservation endast böra i länsstyrelsens
protokoll intagas; fann Statsrådet den förda klagan öfver Landshöfdingen
vägran att låta klagandens, såsom reservation mot förslaget, ingifna skrifvelse
förslags-handlingarne bifoga, icke förtjena afseende.
I afseende på behandlingen af frågan om tillsättningen af den kronofogdetjenst,
hvartill olvanomförmälda förslag var upprättadt, och hvilken
tillsättning skedde den 5 September 1851, har Utskottet af Statsråds-protokollet
för samma dag inhemtat. att Landskamererarens i förutnämnde underdåniga
besvär åberopade reservation då blifvit till sitt innehåll inför
Kongl. Majit anmäld.
På de af Kammar-kollegium andragna grunder och enär någon i
gällande författning meddelad föreskrift icke finnes, som kunde utgöra hinder
derför, att Landskamrerares reservation vid Kongl. Majlis Befallningshafvandes
underdåniga utlåtande i ärende af förevarande beskaffenhet mä,
jemte sjelfva utlåtandet, till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnas, anser
Konslitutions-Utskottel, att föredragande Statsrådet i nu anförda rådslag ej
uppfattat frågan från riktig synpunkt. Om nemligen i författningarne
saknas all särskild föreskrift i ämnet, stod ju det ena såväl som det andra
af de begge motsatta alternativerna öppet för utöfningen af Kongl. Majlis
boga rätt att bestämma, hvilketdera bör anses med författningarnes anda
och mening och med samliällsinrättningens kraf mest öfverensstämmande;
hinder mötte icke för meddelande af den utaf Landskamererare^ i underdånighet
sökta allmänna föreskrift, ”huru i framtiden borde i lika beskaffade
fall förhållas;” och denna förklaring hade, just i följd af den anmärkta
saknaden af bestämd föreskrift, kunnat gifvas utan att innefatta
någon förebråelse emot Landshöfdingen för den nu öfverklagade åtgärden.
Således hade väl icke en principfråga af så stor vigt, som denna, bordt på
det af föredraganden tillstyrkta sätt afvisas. Och denna erinran gäller lika
äfven om i föredragandens yttrande skulle ligga synnerlig och afgörande
vigt derpå, att, i förevarande mål, Landskamereraren velat genom särskild
skrifvelses biläggande framföra sin reservation; ty efter ogillandet af
Landshöfdingens förfarande, att hafva utestängt Landskamereraren från tillfälle
att i vanlig form lill protokollet vid förslagets upprättande anmäla
reservationen, borde väl den af Landskamereraren till följd af sådant tvång
anlitade, enda återstående utvägen af särskild skrifvelses inläggande, tiller
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
35
kännas samma gällande kraft, som reservationens inrymmande i Landskansli-protokollet
skolat ega.
Afsigten med de stadganden, från hvilka härledas Landskamererares
rättighet att anmäla sin från Landshöfdingen beslut skiljaktiga mening,
— ändamålet af. de från lähs-styrelserna till Kongl. Maj:t ingående
utlåtanden, som innefatta förslag till tjensters återbesättande, —beskaffenheten
af Landskamererares verkningskrets, som bereder honom tillfällen
att närmare lära känna de under honom lydande tjenstemäns skicklighet
och lämplighet för deras platser, — uppmärksamheten derå, att Landskamereraren
står i närmaste ansvarighet för den betydliga penninge-uppbörd,
sorn anförtros innehafvare af sådan tjenst, som den i detta särskilda ärende
ifrågakomna — samt i allmänhet vigten för samhället att ärendena varda
i all möjlig måtLo noggrannt och fullständigt beredda; — allt detta, vid
betraktande jemväl deraf, att Landshöfdings sanna värdighet icke beror på
blindt förtroende till hans ofelbarhet och således icke kan blifva minskad
derigenom, att den i göromålen biträdande och för dem jemväl ansvarige
embetsmannens gifna råd blifva samtidigt med Landshöfdingens egna utlåtanden
framförda till Kongl. Maj:ts kännedom, synes hafva bordt hos föredragande
Stats-rådet gjort sig gällande såsom skäl till annan behandling
af förevarande ärende, än detsamma nu fått; och Utskottet anser således
föredragandens förhållande rödja ett' verkligt förbiseende i detta fall af
hvad till rikets sannskyldiga nytta hörer.
12.
Angående befordringslagarnes tillämpning vid tillsättning af en
kyrkoh erde-beställning.
Då Konstitutions-Utskoltet sträcker sin granskning äfven till frågor
om befordringslagarnes ti/lämpningj är en bana beträdd, der, om sådant
får slutas af tillförene offentligt uttalade åsigter, icke osannolikt är, att
hvarje steg kunde komma att framkalla icke allenast inkast om bristande
grannlagenhet, utan ock till och med invändningar mot sjelfva granskningens
behörighet. Frågan om denna behörighet, om den verkligen
skulle af någon förnekas, synes dock genom Grundlagarnes enkla bud
lätt afgjord. Utom det otvifvelaktiga deruti, att samhällets anspråk på
gifna lagars noggranna tillämpning måste framstå lika starkt och oafvis
-
86
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
ligt i denna särskilda del, sora i hvarje annan af statsförvaltningens många
grenar, förekomma de stadganden i Regerings-formen, som, jemte angifvande
af de grunder, efter hvilka Konungens utnämningar till embeten
och tjenstår böra ske, föreskrifva skyldighet för Konungens rådgifvare, att
i sådana frågor yttra sig, eller, der skäl dertill äro för handen, göra underdåniga
påminnelser emot Konungens beslut; och är för rådgifvare-åtgärderna
i sådana ärenden något undantag i afseende på ansvarigheten icke
antydt i de lagrum, hvilka bestämma Konstitutions-Utskottets verkningskrets.
I dylika mål, såsom i andra regerings-ärenden, kunna ”öfverträdelser
af Rikets Grundlag eller allmän lag,” finnas tillstyrkta; i dem kan ”Rikets
sannskyldiga nytta” finnas icke vara iakttagen; i dem kan en föredragande
finnas hafva ”icke med oväld, nit, skicklighet och drift, sitt förtroende-embete
utöfvat.” Icke utan uppenbar bokstaflig misstydning skulle i
Grundlagens restriktiva stadgande i 90 § Regerings-formen, att frågor om
tjenstemäns tillsättande icke må "uti något annat fall eller på något annat
sätt, än denna Grundlag bokstafligen föreskrifterkomma under Rikets
Ständers eller deras Utskotts öfverläggningar och pröfning, kunna sökas
ett stöd för den mening, som ville från den konstitutionela gransknings-rätten
undantaga och frikalla dessa rådslag. Icke för att tillse, huruvida
den ene eller andre tjenstsökanden, betraktad såsom enskild person,
kunde hafva gått i mistning af en befordringsförmån; utan för att vaka
öfver tillfredsställandet af samhällets rättmätiga anspråk, att befordringslagarne
rätt tillämpas och att derigenom befrämjas hvad som, ur högre
synpunkt, är dessa lagars förnämsta ändamål, nemligen den möjligen bästa
utöfning af hvarje offentligt kall; —. i sådan mening är denna granskning
företagen. Hållen inom sådana gränser, kan den icke anses träda för nära
den positiva lagstiftningens bud eller grannlagenhetens billiga fordringar.
Stats-råds-protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden den 12 April 1853
upptager rådslag angående tillsättningen af ett regalt pastorat af första klassen;
i afseende hvarå förekommer, att sedan Departements-chefen och Statsrådets
flesta ledamöter, under förklarande, angående en bland sökanderne,
att han såväl genom dokumenterad högre theologisk lärdom, som flerårig
akademisk verksamhet, hvarunder han på olika tider förestått två särskilda
theologiska professioner, hade obestridligt företräde framför öfrige sökanderne;
hvarjemte det ansågs böra vinna Kongl. Maj.ts nådiga uppmärksamhet,
att denne sökande tre gånger varit uppförd å underdåniga förslag
till theologisk profession och två gånger innehaft rum å Biskopsförslag, i
underdånighet tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte täckas samma sökande till
ifrågavarande pastorat utnämna; så hafva Stats-rådet Herr friherre Palmstjerna
och dåvarande Stats-rådet Herr von Hohenhausen, med fästadt af
-
Konstitutions-Utskottett Memorialy N:o 6.
37
seende å en annan sökandes vitsordade grundliga lärdom och mångåriga
förtjenst om undervisningen vid ett uppgifvet läroverk samt de mindre
goda löneförmåner han derför åtnjutit, ansett sig desto heldre böra honom
till Kongl. Maj:ts nådiga åtanka vid detta tillfälle i underdånighet förorda,
som han syntes med billighet kunna ega anspråk att, vid då mera framskriden
ålder, få utbyta sin närvarande mödosamma dubbla lärare-verksamhet
mot den af ensamt församlingsherde. ,
Af den till protokollet uppfattade lydelsen af Stats-råden Herr friherre
Palmstjernas och Herr von Hohenhausens yttrande måste slutas, att
dessa Stats-rådets ledamöter icke ifrågasatt, att ju, af de två förordade sökanderne,
den, som förordades af Konungens fleste rådgifvare, nemligen en
filosofie magister, theologie licentiat och promoverad doktor, såsom sistbemälde
rådgifvare bestämdt förklarat, hade företräde framför den andre i
lärdoms-förtjenster; och icke eller synes meningen hafva varit att antaga,
att den sistnämndes lärare-verksamhet skulle i och för sig hafva högre vigt
såsom merit till första klassens pastorat, än den förre sökandens lärareverksamhet.
Yttrandet går således ut derpå, att den förordade sökanden,
fastän han icke genomgått akademisk lärdomsgrad, dock egde i pastoralexamen
vitsordad grundlig lärdom och inlagt förtjenst i lärarekall samt
härigenom vore kompetent till pastorat af ifrågavarande beskaffenhet; men
angående grunden för det honom framför den andre gifna företräde är ej
annat åberopadt, än att den nu förordade förut haft mindre goda löneförmåner
och nu behöfde förflyttning till lugnare verksamhet.
Då uti Kongl, cirkulärbrefven den 21 Augusti 1786 och den 24 Januari
1811, jemte det allmänna bestämmande, att det bör skattas för skicklighet
hos en sökande till pastorat, att han eger lärdom och de kunskaper, som
till sysslans fullkomliga bestridande fordras, samt för förtjenst, att han med
kännedom, nit och försigtighet skött det kall, honom varit anförtrodt, och såmedelst
gjort sig förtjent af vidare befordran, blifvit uttryckligen stadgadt,
att den högre lärdomen eger en ostridig företrädesrätt vid pastorater af
första klassen, och att pröfningen vid frågan om förslag till sådana borde
således blifva, huruvida de sökande för särdeles lärdom och skicklighet
gjort sig i det allmänna kände, samt att, i händelse sådant icke inträffade,
den enes större lärdom och den andres använda möda och förvärfvade skicklighet
i tjensten då fingo mot hvarandra vägas; men hvarken dessa eller
andra författningar innehålla någon särskild föreskrift, på grund hvaraf det
företräde, som, till följd af de sålunda stadgade grunder, skulle i förevarande
ärende tillkommit den med högsta theologiska lärdoms-graden utmärkte
sökanden, kunde hafva bordt vika för afseendet å den andres ofördelaktigare
aflöning och behof af lugnare tjenst; anser Konstitutions-Ut
-
38
Konslilutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
skottet det af Stats-råden Herr friherre Palmstjerna och Herr von Hohenhausen
i ärendet gifna rådslag hafva en tydligt framstående egenskap af
godtycklighet, som icke bordt undgå att göras till föremål för anmärk*-  ning hos Rikets Ständer.
13.
Angående befordringslagar nes tillämpning vid tillsättning af ett
borgmästare-embete.
Den granskning af Konungens rådgifvares tillstyrkanden vid tillsättning
af tjenster, hvilken Utskottet ansett sig åligga, måste redan i följd
af ämnets beskaffenhet, såsom afseende förhållanden, de der till stor del
komma att efter subjektiva grunder mätas, vara underkastad betydlig svårighet;
men dess utöfning måste gränsa till det omöjliga i det fall, att
Konungens rådgifvare icke anföra någon grund för det företräde de gifva
den ene eller den andre sökanden. Ett sådant exempel är nu att omförmäla,
der all upplysning saknas angående den grund, hvarpå rådslaget må
hafva hvilat.
I Statsråds-protokollet öfver Justitiae-departements-ärenden den 19
April 1853, upptages föredragningen af ett från vederbörande Länsstyrelse
insändt förslag till återbesättande af en ledig borgmästare-tjenst; i afseende
hvarå äro intagna uppgifter ur de tre, till följd af anställdt val, på förslaget
uppförde sökandernes tjensteförteckningar, utvisande, hurusom den
med betydlig öfvervigt i röste-tal till första rummet å förslaget utsedde sökanden
såsom extra ordinarie ingått i statens tjenst, då den å andra förslagsrummet
uppförda sökanden var endast 10 år gammal, samt tillträdt
ännu bibehållen ordinarie domare-befattning redan flera år innan den andra
år 1840 blef såsom extra ordinarie i något embetsverk intagen; hvarjemte
den förre åtnjutit det medborgerliga förtroendet, att vid tre riksmöten
vara till Riksdags-fullmäktig vald; samt att den å tredje förslagsrummet
uppförde, hvilken ock haft sådant medborgerligt uppdrag, beklädt
domare-embelet, då den lill andra rummet utsedde var endast 13 år gammal,
och sedermera träget varit i domarevärf använd. Under sådana förhållanden,
och då det borde vara att förmoda, alt Konungens rådgifvare
vid Borgmäslare-tjensters tillsättning finna sig icke böra, om ej särskild
giltig anledning dertill förekommer, lemna utan afseende de väljandes uttryckta
Köns ti lutions-f] iskottet s Memorial, N:o 6.
39
önskan, då denna är till förmån för den enligt tjensteförteckningarne mest
förtjente sökanden, synes föredraganden, Hans Excellens Justi tiae-Statsministern
Herr Grefve Sparre., då han tilldelade sitt förord åt den på andra
förslagsrummet uppförde, desto heldre hafva bordt finna sig uppmanad
att, till efterkommande af Grundlagens stadgande i 33 § Regeringsformen,
anföra grunden för sitt tillstyrkande, som detta eljest måste få utseende
af godtycklighet, långt afvikande från hans pligter såsom Konungens Rådgifvare;
och då sådant likväl ej blifvit i närvarande fall iakttaget, har Utskottet
ansett sig icke böra underlåta, att detta emot bemälde föredragande
anmärka.
14.
Angående tillsättning af åtskilliga Landsbo fdinge-embeten.
Uti skrifvelse till Kongl. Majit den 9 Juni 1841 förmälde Rikets
då församlade Ständer i underdånighet, med anledning af åtskilliga hos
Rikets Ständer gjorda framställningar, deras åsigt vara, att, då genom flera
särskilda författningar blifvit förordnadt, det hvar och en, som sökte
inträde i något af Rikets Kollegier samt åtskilliga andra embetsverk, borde
förut hafva undergått examen i föreskrifna ämnen vid något af Rikets
Universitet, syntes undantag från detta stadgande desto mindre böra ega
runi vid tillsättandet af högre civila embeten, som det i flera hänseenden
torde vara föga lämpligt, att personer, hvilka innehade Chefsplatser, ansågos
frikallade från de cjvalifikationer, sorn' för deras underordnade voro föreskrifna;
och fingo Rikets Ständer alltså i underdånighet anhålla, att, vid
besättande af högre civila embeten, Kongl. Maj:t täcktes fästa särdeles afseende
på skicklighet, ådagalagd genom akademiska kunskapsprof samt under
föregången tjenstgöring å samma embets-bana, derest icke synnerligen
förekommande skäl föranledde till undantag från dessa befordringsgrunder.
Riktigheten af den utaf Rikets Ständer sålunda yttrade åsigt är så
uppenbar, att något tvifvel icke kan vara, det ju Konungens Rådgifvare
insett och erkänt giltigheten deraf. Sådant erkännande synes ock hafva
skett vid ett tillfälle, den 3 Februari 1851, då, enligt hvad Statsråds-protokollet
öfver Civil-ärenden utvisar, Konungens Rådgifvare i underdåniga
påminnelser mot en civil-embetsmans utnämning till Landshöfdinge-einbete,
åberopat, att denne ”icke kunde anses å sin dittills tillryggalagda
tjenstebana hafva i någon synnerlig mun förvärf nät praktisk bekantskap
med de ärendettj som tillhöra Landshöfdingars handläggning.”
10
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
Men ändock hafva, under den tidrymd Konstitutions-Utskottets nu fullbordade
granskning af Statsråds-prolokollen omfattar, skäliga anledningar
sig företett till tvifvel, atl Konungens Rådgifvare anse sig af embetspligt
uppfordrade, att genom underdåniga påminnelser hos Kongl. Maj:t städse
söka upprätthålla tillämpningen af den åberopade grundsatsen i de fall,
då fråga är om sådan persons befordran till Landshöfdinge-embete, som
alls icke på civil tjenstebana vunnit någon praktisk bekantskap med Landshöfdinge-ärendena.
Vid genomseende af StaLsråds-protokollen öfver Civilärenden
den 7 Januari, den 3 Februari och den 20 December 1851, den
27 Mars 1852 samt den 12 och 19 April, den 20 September och den 20
Oktober 1853, har Utskottet nemligen funnit, hurusom af de nio Landshöfdinge-em
beten, hvilka under nämnde tidrymd varit lediga, icke mindre
än fem blifvit återbesatta med militär-personer, utan att Statsrådets ledamöter
i afseende derå tillkännagifvit någon betänklighet. Det är alldeles
uppenbart, alt de insigter, den noggranna kännedom af ärendena och den
förmåga alt göra sig i deras minsta detaljer hemmastadd, som måste erfordras
hos läns-styrelsens chef, för att i allo så som sig bör, kunna uppträda
bland sina underordnade samt utöfva tillsynen och ledningen af de
mångfaldiga juridiska, kamerala och administrativa ärendenas gång, och
förutan hvilka egenskaper icke någon, om han ock undergått behörig akademisk
examen, skulle kunna utan fara för ärendenas vanvård få sig anförtrodd
utöfningen af Landssekreterare-eller Landskamererare-embele, i allmänhet
icke konna vinnas genom verksamhet i militära befattningar. Att
någon gång synnerliga skäl till undantag från den anförda befordringsgrundsatsen
kunna förekomma, är å Rikets Ständers sida erkändt och lärer
icke af någon betviflas, oaktadt, i sådan fråga som denna, betänklighet
kan finnas äfven deruti, att erfarna och skickliga militär-personer dragas
från den bana, der de kunna med sina goda egenskaper gagna, till en
annan, der de äro främmande och vid redan hunnen mera framskriden
ålder måste röna större svårighet att göra sig hemmastadda; men vid ofvannämnde
företeelse, att under ifrågavarande tre år Konungens Rådgifvare
iakttagit tystnad, då sådant undantag sträckt sig till de flesta Landshöfdinge-utnämningarne
— och till det betydliga antalet af fem — mäste
Konstitutions-Ulskottet anse, att Konungens Rådgifvare, för att icke gifva
rum för erinran om bristande nit för Rikets sannskyldiga nytta i detta
hänseende, bordt finna för sig angeläget, att till protokollet afgifva de yttranden,
som kunde utmärka, om Konungens Rådgifvare vid dessa tillfällen
verkligen trodde sig ega anledning att anse saknaden af praktisk erfarenhet
i civila embeten kunna ersättas genom ådagalagda utmärkande
egen
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
M
egenskaper hos de ifrågakomne personerne, så alt skäl vore för handen till
undantag från en befordringsgrund af den obestridligaste giltighet o.ch vigt,
Denna anmärkning gäller: Departements-chefen Herr Fåhreeus samt, af
Statsrådets öfriga ledamöter, Plans Excellens Justilise-statsministern Herr
Grefve Sparre„ Statsråden Herr Friherre Palmstjerna, Herr Wallensteen och
Herr Grefve Mörner_, närvarande i SLatsrådet vid alla de nu anmärkta utnämningarne;
Hans Excellens Sta ts-m inis tern för utrikes ärendena Herr' Friherre
Stjerneld, närvarande den 27 Mars 1852 och den 12 April 1853;
Statsrådet Herr Gripenstedtj närvarande vid sistnämnde två tillfällen samt
den 19 April och den 20 September 1853; Statsråden Herr Ulner och
Herr Reuterdahl närvarande den 12 och 19 April, den 20 September och
den 20 Oktober 1853; Statsrådet Herr Grefve Gyldenstolpe, närvarande
den 20 September 1853, samt f. d. Statsråden Herr von Hohenhausen, närvarande
den 27 Mars 1852 samt den 12 och 19 April 1853, och Herr
Genbergs närvarande den 27 Mars 1852.
15.
Angående behandlingen af frågan om tullbevillningen.
Statsråds-protokollet öfver finans ärenden den 21 November 1851
utvisar, hurusom, vid föredragning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
den 26 förutgångne Augusti, angående deras fattade beslut om tallbe
vil Iningen, bland annat innehållande, att vid artikeln kläder, tillåtelsen
att, emot stadgad tull, införa sådana af till införsel lofgifna tyger, blifvit
utsträckt äfven lill andra, än fruntimmerskläder, föredragande Statsrådet
Herr Friherre Palmstjerna i underdånighet yttrat i denna särskilda fråga,
att härvid torde böra tagas i betraktande det af åtskilliga skrädderi-idkare
uti en till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifven skrift antydda förhållande,
att i händelse införselsförbudet för nämnde artikel borttoges, sådant otvifvelaktig!
måste föranleda dertill, att en betydligare qvantitet manskläder,
i synnerhet ytterplagg -af frisad, doffel, kalmuck, halfylle, bomulls-korderoyer,
manchester m. m. dylikt, komme att införas och uti städerna,
särdeles de betydligare, hållas allmänheten tillhanda; att i den mån dylik
införsel af färdiggiorda kläder komme att ega rum, minskadt tillfälle till
sysselsättning för den talrika arbetspersonal, som egnat sig åt skrädderiBih.
lill n. St. Pro t. 1SS3 & 1S54. 3 Sami. 4 Höft. 6
42
Konstitutions-Utskottels Memorial, N:o 6.
yrket, deraf måste blifva en gifven följd; samt att ett sådant förhållande
ovilkorligen och icke utan skäl skulle öka den missbelåtenhet, som redan
funnes i följd af saknad arbetsförtjenst och derigenom föranledd svårighet
för arbetaren att bereda sig utväg till bergning; och då således den ifrågaställa
förändringen egentligen skulle leda till ökad fördel och beqvämlighet
för de högre och förmögnare samhällsklasserna på de obemedlades
bekostnad, ansåg föredraganden, med jemväl fästadt afseende å den närvarande
politiska ställningen inom Europa i allmänhet, betänkligt att tillstyrka
bifall till Rikets Ständers af Kommerse-kollegium och General-tullstyrelsen
biträdda förslag i denna del; hemställande föredraganden alltså
i underdånighet, att det dåvarande förbudet mot införsel af nya kläder,
andra slag än fruntimmers, måtte äfven uti den blifvande nya tulltaxan
bibehållas.
Deremot hafva fyra ledamöter af Statsrådet i denna fråga afgifvit
det underdåniga yttrande, att, redan då till Rikets år 1847 församlade
Ständer afläts nådigt förslag till ny tulltaxa, hade borttagandet af ofvanberörda
införselsförbud blifvit i underdånighet tillstyrkt. Vid tullbehandling
af inkommande nya manskläder, om införsel deraf medgåfves, borde någon
svårighet lika litet möta som den försports vid behandlingen af fruntimmerskläder
af berörde beskaffenhet under de sexton sistförflutna åren, då denna
artikel fått införas. Lika mycket, som någon annan, nitälskade dessa Statsrådets
ledamöter för de inhemska handtverkeriernas bestånd och förkofran;
men erfarenheten hade i afseende på artikeln fruntimmers-kläder, hvaraf
under tillåtelse-tiden importerats endast för ett värde af omkring 5,000 å
6,000 R:dr årligen, icke' visat något menligt inflytande på de svenska
sömmerskornas näring; och det syntes icke eller vara att antaga, att det
inhemska skräddare-handtverket skulle något äfventyra vid täflan med de
utländska, då dessa blefvo underkastade en införselstull af 33 j procent,
beräknad af värdet icke allenast af användt material, utan jemväl afhandtverkarens
arbete; vid hvilket förhållande nyssbemälde Statsråd ansett sig
böra biträda Kommerse-kollegii och General-tullstyrelsens underdåniga tillstyrkande
af bifall till Rikets Ständers beslut; — och haren bland dessa Konungens
Rådgifvare derjemte särskildt förklarat sig anse verkställigheten af
Rikets Ständers beslut i frågor af denna beskaffenhet, nemligen bevillningsnatur,
icke böra utan särdeles kraftiga skäl förhindras; att sådana skäl här
icke förekommo, då de auktoriteter, som borde ega sakkunskap härutinnan,
på grund af derifrån hemtad öfvertygelse, tillstyrkt bifall; samt att, dådet
vore att antaga, att tullinkomsterna, ej mindre än konsumenter af alla samhällsklasser,
skulle vinna härpå, utan att producenten förlorade den billiga
fördel han borde kunna påräkna, enär grundade skäl syntes vara till anta
-
’Konstitutions-UtskottetsJMemorial, N:o 6. 43
gande, att den prisskillnad, hvarförutan ingen tryckande täflan vore att
befara, härledde sig mera från ett icke ändamålsenligt sätt för tillverkningens
bedrifvande, än från oundvikliga svårigheter, kunde Kongl. Maj:ts
nådiga bifall till det föreslagna nya stadgandet desto heldre tillstyrkas,
som bibehållande af då gällande föreskrift skulle på det allmännas bekostnad
lemna ett icke erforderligt hägn åt en samhällsklass, som i alla fall,
efter naturens ordning, med hvarje dag erhölle ett vidgadt fält för sin
verksamhet.
I öfrigt utvisar det åberopade Statsråds-protokollet, att Statsrådet
Herr Friherre Palmstjerna, såsom grund för sitt tillstyrkande af nådigt
bifall till Rikets Ständers tillika fattade beslut om upphäfvande af införselsförbud
mot porslin, åberopat, att den bestämda införselstullen syntes
tillräckligt hög till skydd för de inhemska tiilverkningarne af denna vara,
hvars tyngd och besvärliga transport betydligen försvårade densammas införande
på olaglig väg; hvadan Herr Statsrådet, ehuru han ej för närvarande
kunde anse något större ”behof äf förbudets borttagande,” fann sig
”icke ega tillräckliga skäl att afstyrka” bifall till Rikets Ständers beslut i
denna del.
Icke för det särskilda ärendets egna betydenhet, utan för den grundsats,
som deruti blifvit uttalad af den Konungens rådgifvare, åt hvilken
föredragningen af finans-ärendena nu är anförtrodd, har Utskottet ansett
detta rådslag böra komma till Rikets Ständers kännedom. Det antyder,
huru föredraganden i en fråga, som inom alla samhällen är af den mest
betydande vigt, förmått att uppfatta den fordna närings-lagstiftningens följder,
landets industriela förhållanden och behof, andra staters vunna erfarenhet
samt vigten af de grundsatser detta lands egna regering sjelf erkänt
och hyllat. Det vore öfverflödigt, att nu, i en tidpunkt, då förkastelsen
af fordna, i samhällenas industriela välfärd djupt ingripande villfarelser i
närings-lagstiftningens grunder ofta och med den fasta öfvertygelsens allvar
uttalat sig, ingå i framställning och utveckling af dessa villfarelser och
deras verkningar; de äro nogsamt kända och bevittnade. Prohibitiv-systemets
följder stå i vårt land så uppenbara i många riktningar, att de icke
kunna af någon förbises; och under innevarande riksmöte hafva de ytterligare
blifvit framhållne såsom föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet.
För Konstitutions-Utskottet har särskildt varit tillfälle att iakttaga ett synbart
bevis på det sväfvande i de åsigter, som framkallat och bibehållit de
prohibitiva tullförfattningarne. Detta särskilda bevis ligger i de undantags-tillåtelser,
för varors införsel och utförsel, hvilka stundom beviljats,
utmärkande, att i prohibitiv-systemet icke kan finnas konseqvens.
44
Konstitutions-Utskotlets Memorial, N:o 6.
Statsrådet Herr Friherre Palmstjernas ofvan anförda yttrande framkallar
till jemförelse minnet af Kongl. Majrts lill Rikets år 1847 församlade
Ständer aflåtna nådiga skrifvelse, angående förändringar i då gällande
tulltaxa. Kongl. Majit ansåg då liden vara inne för tillämpning af grundsatserna
om friare varu-utbyte med andra nationer, och aflat derföre ett
nådigt förslag, som afsåg att borttaga införsels-förbuden i utbyte mot måttliga
lullsatser. Anledningen dertill, alt detta nådiga förslag kom att sakna
framgång, låg uppenbar i de år 1848 inträffade politiska oroligheter inom
Europa, de eler väckte farhåga, att genom nedtryckning af priserna på utländska
fabrikater skulle en för svenska näringarnes bestånd vådlig täflan
öppnas, om införsels-förbuden uppliäfdes. Öfverdriften i denna farhåga visade
sig dock snart. Den afbrutna produktionen minskade varutillgången,
men konsumtionen inskränktes icke i samma mån; och i de länder, der,
såsom här, lugnet icke väsendtligen stöl des, tilltog industrien i en förvånande
grad. Vid början af sistförflutna riksmöte återfunnos således icke
de nu antydda förmenta anledningarna till probibiliv-systemets vidmakthållande.
Rikets Ständer, som då icke fått emottaga något från Kongl.
Maj:t aflåtet förslag i ämnet, iakttogo den synnerliga varsamhet, som alltid
utmärkt deras förhandlingar i tull-1 gstiftningen; de beslöto upphäfvande
af endast två införselsförbud, nemligen för artiklarna manskläder och porslin.
Föredragningen af detta, utaf vederbörande embetsmyndigheter till nådig
fastställelse tillstyrkta beslut lemnade den då nyligen utnämnde chefen
för Finans-departementet tillfälle att uttala sin mening angående beståndet
af de grundsatser, Kongl. Majit i Dess ofvanomförmälda nådiga proposition
till 1847 års riksdag antagit och framställt. Denna mening ligger nu
åskådlig i det anförande, som härmed blifvit inför Rikets Ständer framlagdt.
Hvad i sammanhang härmed vidare erbjuder sig till föremål för
betraktelser i ämnet, är redan kommet lill Rikets Ständers kännedom, genom
de Statsråds-prolokoll, sorn blifvit bifogade Kongl. Majlis till innevarande
riksdag aflåtna nådiga proposition, angående tillägg till 61 § Regerings-formen
och nådiga skrifvelsen, angående åtskilliga förändringar uti
tulltaxan.
16.
Angående behandlingen af väckt fråga om åtgärder för ordnande
af kredit-förhållandena och läne-anstalterna i riket.
Till Statsråds-protokollet öfver Finans-ärenden den 9 Juli 1852
anförde föredragande Statsrådet Herr Friherre Palmstjerna i underdånig
-
>
Konstitutions-Utshottets Memorial, N:o 6.
45
het, att då Rikets Ständers nästa sammanträde var utsatt tili den 15 November
1853 och deras derefter blifvande oi’dinarie sammankomst skulle
infalla 1856 eller kort innan oktrojerna för de i riket inrättade enskilda
banker löpte till ända, ansåg Herr Statsrådet sin pligt vara, att å frågan
örn kredit-förhållandena i allmänhet och särskildt den del af de för allmänna
rörelsen erforderliga låneinrättningar, i hvilka de enskilda bankerna
utgjorde en väsendtlig länk, i underdånighet påkalla Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet så tidigt, att, derest Kongl. Majit skulle finna en
framställning till Rikets Ständer i detta ämne erforderlig, de häraf föranledda
beslut kunde hinna vidtagas innan tiden för de enskilda bankernas
verksamhet ginge till ända och, så framt dessa bankers oktrojer icke blefvo
förnyade, möjligtvis andra för kreditväsendet och penninge-cirkulationen
behöfliga anstalter kunde bildas samt, utan afbrott, öfvertaga de för allmänna
rörelsen i landsorterna vigtiga funktioner, hvilka privatbankerna
ditintills så hufvudsakligen förrättat; i sammanhang med hvilken framställning
Herr Statsrådet i underdånighet åberopade, bland annat, den underdåniga
skrifvelse den 28 Juni 1848, hvaruti Rikets Ständer anhållit, dels
att Kongl. Majit täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga förslag
om åtgärders vidtagande, hvarigenom penningerörelsen i landet på
säkrare och mera bestående grunder måtte kunna så ordnas, att, vid de för
privatbankerna stadgade oktrojtidernas slut, dessa banker, utan olägenhet
för det allmänna, kunde upphöra, dels ock att, under tiden till nastinfallande
eller 1850 års riksdag, oktrojer för nya privatbanker ej måtte meddelas;
hvilken underdåniga framställning Kongl. Majit, vid föredragning
den 27 Oktober 1848, i nåder förklarat sig vilja framdeles taga under nådigt
öfvervägande; och tillstyrkte, på vidare anförda skäl, Herr Statsrådet
i underdånighet, alt, för uppgörande och framläggande af ett fullständigt
förslag till ordnande af rikets kredit-väsende och låne-anstalter, en kommitté
måtte förordnas, sammansatt af sakkunniga män, hvilka, genom egenskapen
af tle embeten de förvaltat, eller genom behandling af handels- och penninge-transaktioner
eller utöfvande af näringsyrken, samfäldt förvärfvat det
förråd af insigter och erfarenhet, som svårligen skulle kunna hos en person
förenas; och borde denna kommitté, bestående af en ordförande och fyra ledamöter,
undfå nådigt uppdrag att, efter mogen pröfning af ämnet, till
Kongl. Majit inkomma med underdånigt betänkande och förslag till sådant
ordnande af kredit-förhållandena och låne-anstalterna uti riket, som, med
fästadt afseende å Rikets Ständers genom grundlagarne förvarade rätt i bestämmandet
af förvaltningen utaf Rikets Ständers bank, afsåge de tjenligaste
utvägarne att befordra penninge-cirkulationen och att bidraga till
våra näringars säkra utveckling.
46
Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o 6,
Sedan Kongl. Maj:t samma dag i nåder bifallit denna hemställan
samt till ordförande och ledamöter i kommitteen förordnat de af föredraganden
tillika föreslagna personer, hade den sålunda bildade kommitté under den
8 April 1853 afgilvit underdånigt betänkande, vid hvars föredragning den
13 påföljde Maj Kongl. Maj:t dels förordnade om tryckning och utdelning af
samma betänkande jemte bilagor, dels ock, uppå anmälan af chefen för Justitie-departementet,
Hans Excellens Justitie-statsministern Herr Grefve
Sparretill hvars föredragning betänkandet i afseende på vissa deruti gjorda
framställningar öfverlemnades, biföll Herr Justitie-statsministerns underdåniga
hemställan, att förslag såväl till inrättande af handels-domstolar,
med noggrant bestämmande af föremålen för deras verksamhet och af rättegången
derstädes, som äfven till de ändringar i konkurs-lagen eller öfriga
kredit-lagar, hvilka i sammanhang med inrättandet af nämnde slags
domstolar eller eljest kunde anses vara erforderliga och af behofvet påkallade,
skulle i Justitie-departementet upprättas, samt att för sådant ändamål
Herr Justitie-statsministern egde tillkalla två eller tre sakkunniga personer,
att vid utarbetandet af dessa förslag biträda; hvarefter samma förslag,
sedan vederbörlig granskning föregått, borde underställas Kongl. Maj:ts
nådiga bepröfvande; hvarjemte Kongl. Maj:t, hvad angick frågan om lagen
för enskilda banker, förklarade sig vilja, uppå särskild underdånig föredragning,
framdeles taga densamma i nådigt öfvervägande.
Vid ytterligare underdånig föredragning den 21 Oktober sistlidet år
af ofvanbemälda kommittés betänkande, tillstyrkte chefen för Finans-departementet,
Herr Friherre Palmstjernaj den nådiga skrifvelse Rikets nu församlade-
Ständer fått emottaga, deruti Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af
nämnde betänkande, och fästande Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att Riks-bankens verksamhet måtte så ordnas, att all
den lättnad för allmänna rörelsen bereddes, som med dess betydliga tillgångar
kunde åstadkommas, förklarat sig vilja afvakta de beslut, som i berörde
hänseende koramo att af Rikets Ständer vidtagas, innan Kongl. Maj:t
till slutligt afgörande företoge dessa på Rikets penninge-ställning i så hög
grad inverkande frågor.
I afseende på detta ärendes behandling har Konstitutions-Utskottet
funnit sig böra anmärka:
att Statsrådet Herr Friherre Palmstjernaj som den 21 Oktober
1851 till embetet utnämndes och, efter hvad hans underdåniga yttrande
till Statsråds-protokollet ådagalägger, sjelf nogsamt insett ärendets mer än
vanliga vigt och angelägenheten af skyndsamma åtgärders vidtagande till
förekommande af de svåraste olägenheter för allmänna penninge-rörelsen,
ändock fördröjt all handläggning af ärendet intill den 9 Juli 1852; i af
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
47
seende hvarå Utskottet anser någon tillfredsställande förklaringsgrund icke
kunna sökas i den mängd af ärender, hvilka vid Herr Statsrådets tillträde
af embetet fordrade hans åtgärd, enär uppenbart är, att Departements-chefs
första åliggande måste vara, att noga urskilja de till honom öfverlemnade
ärenders beskaffenhet, så att icke vigtigare ärender komma att för mindre
vigtiga ligga neder;
att, ehuru det icke bör anses hafva kunnat undfalla bemälde Herr
Statsråds uppmärksamhet, att de ifrågaställa åtgärderna till ordnande af
kredit-förhållandena skulle förr eller sednare erfordra förslag, till hvilkas
uppgörande vidsträcktare insigter och erfarenhet i allmänna lagarne och
deras tillämpning vore oundgänglig, Herr Statsrådet likväl, då han föreslog
antal ledamöter och personer i kommittéen, icke fästade Kongl. Maj;ts höga
uppmärksamhet på angelägenheten, det kommittén så bildades, att behöfliga
lag-förslag jemväl kunde af densamma utarbetas, hvarigenom den nu
för sådant ändamåls vinnande uppkomna tidsutdrägt kunnat undvikas;
att samme Statsråd sedermera, efter det kommittéens underdåniga
betänkande inkommit och föranledt nådiga föreskrifter om de åtgärder å
Justitie-departementets sida, som i vissa delar påkallades, icke beredt
ärendet i öfrigt till sådan behandling, att förslag till erforderliga föreskrifter
i de delar af ämnet, hvilka ej voro att till egenskap afcivil-lag
hänföras, kunnat, såsom Rikets Ständer redan år 1848 begärt, af Kongl.
Maj:t till ledning för Rikets Ständers åtgärder för det vigtiga ändamålet i
nåder allåtas;
att Hans Excellens Justitie-statsministern Herr Grefve Sparre, som
öfvervarit alla ofvan omförmälda rådslag i denna fråga och likaledes måst
inse behofvet af lagkunniga personers deltagande i den förordnade kommittéen,
men icke eller fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå,
under den tid, som efter emottagandet af den nådiga befallningen om lagförslagens
upprättande förflutit till och med den dag, den 28 November
1853, som utgjort gränsen för Utskottets granskning af Statsråds-protokollen
öfver Justitie-departements-ärenden, icke, så vidt dessa protokoll utmärka,
inför Kongl. Maj:t anmält något till följd af nämnde befallning
uppgjordt lagförslag; vid hvilket förhållande och då ej eller under den nu
längre framskridna tid af riksdagen någon från Kongl. Maj:l i nåder aflåten
proposition med lagförslag i ofvanomförmälda ämnen till Rikets Ständer
ankommit, all anledning synes vara till den farhåga, att detta vigtiga
lagstiftningsvärf icke kan under denna riksdag blifva fullbordadt, hvaraf
följden vore antingen saknaden af det såsom oundgängligt erkända säkrare
ordnandet af kredit-förhållandena vid den tidpunkt, då privat-bankernas
48
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
verksamhet skulle upphöra, eller ock oktrojernas förlängning för dessa Banker,
eller kallelse å Rikets Ständer till nytt sammanträde tidigare än eljest skolat
ske.
17.
ingående underlåtenhet att vidtaga åtgärder till befrämjande af
allmänna Lagarnes förbättring.
Med hvad Utskottet i nästföregående punkt anmärkt ernst Hans Excellens
Justitie-statsministern Herr Grefve Sparre_, i afseende på dröjsmål
med åtgärder för den del af Lagstiftningen, som närmast inverkar på kredit-förhållandena,
står i nära samband den erinran, hvartill Utskottet, vid
granskningen af Statsråds-protokollen öfver J ustitie-departements-ärenden,
särskildt kommit, nemligen, att under den tidrymd, samma granskning omfattar,
någon verksamhet icke synes hafva å Herr Justitie-statsininisterns sida
egt rum för fullföljande af det bemödande till allmännare förbättring af Civil-lagarne
i öfriga delar och af Kriminal-lagen, som redan år 1810 börjat
och sedermera intill nästförflutne riksdag fortgått. Behofvet af en sådan
väsendtlig lagförbättring är så länge och så enstämmigt erkändt, att
här icke behöfves att närmare derom påminna; och för denna förbättrings
tillvägabringande äro, efter mångåriga arbeten och derför använda betydliga
kostnader, vidtomfattande förslag uppgjorda. Om ock, i följd af de
beslut Rikets Ständer under forflutne riksdagar fattat, då samma förslag
blifvit till en del från Kongl. Maj:t och i öfrigt genom motioner af Riksstånds-ledamöter
till Rikets Ständers pröfning framlagda, medgifvas må,
att anledning icke varit för handen, att dessa förslag skulle i deras helhet
komma att nu antagas, lider det dock icke något tvifvel, att vissa delar
af Civil- och Kriminal-lagen företrädesvis fordrat sådan skyndsammare förbättring,
att densamma borde särskildt för sig försökas. Särdeles inträffar
detta förhållande i afseende på Kriminal-lägen. Den kännedom Utskottet,
vid granskning af Statsråds-protokollen öfver Justitie-ärenden, haft tillfälle
att vinna af företeelserna inom Kriminal-lagskipningens område öfvertygar
Utskottet, att Herr Justitie-statsministern måste hafva insett, alt allmänna
Lagens förbättring i denna del är så angelägen, att uppskof dermed
från den ena riksdagen till den andra mäste medföra beklagliga följder.
Utskottet hade derföre förväntat sig att finna någon synbar åtgärd af Herr
Justitie-statsministern för tillvägabringande af lagförbättringar åtminstone i
frågorna
Kon»titutions-Utfkottets Memorial, N:o 6.
49
frågorna om de brott, i afseende på hvilka det anmärkta beliofvet af ändring
framträder mest synbart, t. ex. angående stöld, bedrägeri, våld å person
o. s. v. Den tid för beredning af lagförslag, som Departements-chefen
emellan riksdagarne låter förflyta obegagnad, kan icke, dd fråga är om förslag
af större omfång och betydenhet, ersättas genom trägnare verksamhet
å Rikets Ständers sida under riksmötena, der ärendenas mängd och mångfald,
och den, i förhållande dertill, korta tiden för Ständernas sammanvaro
icke medgifva det lugna, sorgfälliga utarbetande af lagförslag, som under
liden emellan riksmötena kan ega rum inom Justitie-departementet,
der jemväl en särskild embetsman för sådana ärender är anställd.
I anseende härtill och då Rikets Ständer icke heller hitintills under
riksdagens lopp fått emottaga någon från Kongl. Maj:t aflåten nådig
proposition, som kunde anses utvisa, att den nu anförda overksamhet vore
till sina följder afhulpen genom åtgärder efter den lid, hvartill Utskottets
granskning af Statsråds-protokollen sig sträcker, l.ar Ulskottet, som sålunda
funnit Hans Excellens Juslitie-statsministerns Herr Grefve Sparres förhållande
gifva anledning till anmärkning om bristande nit och drift i embetets
utöfning, ansett sig böra sådant hos Rikets Ständer anmäla.
18.
Angående underlåtenhet att påkalla åtgärder för ordnande af
Sveriges och Noriges unionela förhållanden i afseende pä
dessa rikens inbördes handelsförbindelser.
Uti det inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt svenskt och norskt
Statsråd den 8 Juli 1853 hållna protokoll öfver Civil-ärender förekommer
en fråga, som påkallar synnerlig uppmärksamhet på förhållandet i afseende
å de förenade Rikena Sveriges och Noriges inbördes handelsförbindelser.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer ansett sig föranlåtna bemyndiga
Kongl. Majrt, att, der så pröfvades nödigt, intill den 1 Juli innevarande
år, med högst 1 skilling på skålpundet, förhöja den, enligt gällande
bestämmelser, utgående införselslull å raffineradt socker, som under
tiden i landet infördes från Norige eller annan utländsk ort, hvarifrån sådan
införsel, utöfver hvad tillförene egt runi, gynnades med export-premier
af sådan beskaffenhet, att menliga följder för Svenska sockerfabrikationen
Bih. till R. St. Pral. 18S3—18S4. 3 Sami. 4 Höft. 7
50
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
och statsverket deraf skäligen kunde befaras; till följd hvaraf Kongl. Maj:t,
som ansåg den äf då varande egarne af det i Fredrikshall privilegierade
socker-raffinaderi betingade och af norska statsmakterna medgifna förmån,
att raffinaderiet skulle intill nyssnämnde dag tillgodonjuta, jemte full restitution
af å råvaran erlagd tull, en utförsels-premie af en skilling specie
pr skålpund raffineradt socker, som sjöledes utfördes, vare sig till Sverige
eller utrikes ort, kunna verka till skada för de svenska socker-raffinaderierna,
äfvensom, genom minskad tull-inkomst, föranleda till förlust för
svenska Stats-verket, medelst Kongl. Kungörelsen den 30 September 1851
tillämpat omförmälde bemyndigande i afseende på raffineradt socker, som
från Norige hit infördes; så föranleddes häraf en af Kongl. Norska Regeringen
föreslagen, af Kongl. Maj:t den 20 Februari 1852 i nåder bifallen
provisorisk förordning om förhöjning tills vidare i tullen på raffineradt
socker, som från Sverige infördes tili Norige; hvarjemte Kongl, norska regeringen
var af Noriges sednast församlade Storthing anmodad att vidtaga
de förberedande åtgärder, som befunnos nödiga för att till näst sammanträdande
Storthing förslag skulle blifva framställdt om sådan förändring i
lagen angående Noriges och Sveriges inbördes handels- och sjöfartsförliållanden
af den 4 Augusti 1827, (motsvarande Kongl. Svenska Förordningen
den 24 Maj 1825), att den nedsättning i införsel-tullen, som för närvarande
funnes medgifven för socker och sirup af Svensk och Norsk tillverkning
vid införsel deraf från det ena till det andra af de förenade rikena,
komme att upphöra. Det betänkande, Kongl, norska regeringen i anledning
häraf den 3 April 1852 aflät, tillstyrkte omförmälde af Norska Storthinget
ifrågasatte förändring; och förekommer häruti en utredning, som
afsåg att ådagalägga anledningarne till betänklighet att oförändradt vidblifva
ett förhållande, hvarunder icke allenast, till följd af en möjligen inträffande
öfverpröduktion vid Sveriges högst betydliga socker-raffinaderier
eller någon annan tillfällighet, utan jemväl på grund af vissa bestämmelser
i afseende på Svenska tullbeskattningen, Norska Stats-verket kunde vara
blott-stäldt för att förlora halfva beloppet af införsel-tullen på en vara,
som i afseende på de derför utgående afgifter vore bland de väsendtligaste;
hvarjemte blifvit erinradt, hurusom uti den af Svenska och Norska
män sammansatta kommitté', som på nådig befallning år 1845 bildades för
afgifvande af betänkande och förslag rörande nödiga förändringar i gällande
föreskrifter angående de förenade rikenas inbördes handels- och sjöfarts-förhållanden,
de Norska kommitterade gjort erinran om den rubbning
i Norska Stats-inkomsterna, som kunde föranledas af de uti Författningen
om handels-gemenskapen mellan de hegge rikena intagna bestämmelser
i afseende på raffineradt socker och sirup, hvilka artiklar derföre
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
51
ansågos böra utgå från förteckningen å de varor af Svensk eller Norsk tillverkning,
hvilka kunde mot half tull sjövägen införas från det ena till det
andra riket; hvarefter Kongl, norska regeringen i underdåniga Betänkanden
den 18 December 1847 och den 4 Juni 1851 ansett sådant uteslutande
af nämnde artiklar böra ske, hvilket åter det Svenska Statsrådet afstyrka
Vid
ärendets underdåniga föredragning, då samtliga nu varande ledamöter
af Svenska Statsrådet jemväl sig yttrat, anförde föredragande Statsrådet
Herr Fåhreeus_, att, då han den 30 Mars 1849 till Statsråds-protokollet
afgifvit sitt underdåniga betänkande med anledning af Kongl, norska
Regeringes ”föredrag” i afseende på de särskildt i nåder förordnade
Svenska och Norska kommitterades förslag angående ändringar i förordningen
om handels-gemenskapen emellan Sverige och Norige, Herr Statsrådet bland
annat andragit, att, ehuru sannolikt först i en aflägsnare framtid de i hvartdera
riket förekommande statsrättliga och financiella förhållanden torde
kunna medgifva tillvägabringandet af ett tullförbund dem emellan, ansåg
Herr Statsrådet, vid hvarje ny författning om dessa rikens ömsesidiga handels-gemenskap,
lämpligt att hafva detta mål i sigte och att, om ett närmande
dertill i hufvudsakligare mån för närvarande tid ej kunde eller borde
ske, åtminstone icke skrida tillhaka genom inskränkning af de handelsfrihets-förmåner,
som, särdeles för gräns-trafiken, redan i förut gällande författningar
voro medgifna. Af dessa skäl, hvilka för Sveriges regering erhöllo
en ökad vigt derigenom att Rikets Ständers anhållan om revision
genom en serskild kommitté af föreskrifterna angående handels-gemenskapen
rikena emellan var hufvudsakligen föranledd af de trafikerandes önskan
om utvidgning af redan befintliga lättnader i handels-kommunikationerna,
och då Herr Statsrådet i öfrigt icke borde lemna utan uppmärksamhet
de missgynnande följder, som för Svenska fabriks- och manufakturindustrien
sannolikt skulle inträffa genom inskränkning af de tullfrihetseller
tull-lindrings fördelar, som ditintills egt rum vid införsel från ena till
andra riket af sådana artiklar, hvilkas tillverkning utgjorde föremål för
Svensk slöjd; fann Herr Statsrådet sig föranlåten afstyrka, att, enligt de
Norska kommitterades förslag, godkändt af Kongl, norska regeringens medlemmar,
utom då varande chefen för Finans- och Tull-departementet, från
förteckningen å varor, som vid kommunikation sjöledes voro med endast
half införsels-tull belagda, skulle uteslutas artiklarna raffineradt socker och
socker-sirup. Denna åsigt, biträdd af Svenska Statsrådets då varande öfriga
ledamöter, åberopades nu af Herr föredraganden; och då i det nu särskildt
förekomne fall, anledningen till den föreslagna nödfalls-utvägens användande
nu mera upphört, sedan det Norska export-premie-beslutet åter
-
52
Konstitutions- Utskottets Memorial, N;o 6.
kallats och det normala förhållandet åter in träd t, fann föredraganden sig
icke kunna här tillstyrka någon rubbning af de grundsatser, hvarpå nu
gällande författning hvilade.
Deremot yttrade Statsråden Herr Wallensteen och Herr Gripenstedt,
att de, delande åsigten om det önskliga i ett tullförbund emellan de förenade
rikena, ansågo förhållandet i alseende på ifrågakomne artikeln socker,
såsom icke egande sitt ursprung från någotdera riket, vara så olika mot
hvad i fråga om öfrige uti 1825 års förordning uppräknade varor sig företedde,
att redan häruti kunde ligga ett skäl för bifall till förslaget; men
derjemte förekomme, att, genom möjligheten att mot nedsatt tull från det
ena lill det andra riket införa nämnde artikel, stor svårighet alltid mäste
uppstå alt, med behörigt afseende å bibehållandet af nödig jemvigt, bestämma
den allmänna tullsatsens belopp, samt sådant icke blott lätt gåfve
anledning till tullens allt för stora förhöjning, utan jemväl redan visat sig
för visså fall påkalla utomordentliga åtgärder från begge rikena; hvadan
bemälde Statsråd icke funno betänklighet vid att biträda Kongl, norska
regeringens förslag.
Öfrige Ledamöter af Svenska Statsrådet biträdde det al föredraganden
i underdånighet gifna råd.
Vid Konungens rådgifvares tillstyrkande i afseende på utgången af
den serskilda, sålunda afhandlade frågan har Konstitutions-Utskottet icke
någon anmärkning att framställa; men redogörelsen för denna fråga och
dess behandling måste ovilkorligen leda uppmärksamheten på förhållanden,
som böra vara föremål för Konungens rådgifvares synnerliga omvårdnad
och der följaktligen Konstitutions-Utskottet har att tillse, huruvida
deras pligter må anses vara tillräckligt uppfyllda. Det visar sig nemligen
uppenbart, att svåra olägenheter förefinnas, och länge funnits i afseende
på de förenade rikenas handels- och sjöfarts-förhållanden. Kongl. Förordningen
den 24 Maj 1825 och Norska Lagen den 4 Augusti 1827 halva utgjort
en början till ett bättre ordnande af dessa förbindelser emellan de
begge rikena, som för dem ömsesidigt äro af den största vigt; men detta
värf har ej med samma författningars utfärdande blifvit fulländadt; många
inträffade förhållanden hafva ställt i full dager behofvet af ytterligare
verksamhet för detta mål. Redan öfver trettio år sedan, år 1823, då frågi
hos Rikets Ständer blifvit väckt om indragning af den kostsamma lullbevakningen
emot Norge, antydde Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t det önskvärda
deruti, att förhållandet emellan de förenade rikena måtte blifva så
ordnadt, att tullinkomsterne uti begge rikena för gemensam räkning uppburos,
och alt, intilldess sådant kunde ske, tullafgifterne måtte, så vidt möjligt
vöre, stadgas lika, så att det ena riket icke hemtade nytta af det an
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
53
dras stada. Det gamla förhållandet fortfor likväl, under sådan olikhet i
rikenas tull-lagstiftning, att svåra olägenheter måste uppstå, hvaraf ock
tid efter annan alstrades förslag till rubbningar af grunderna i ofvannämnde
författning, hvilken, i anseende till dess stora vigt och betydelse
för de begge rikena både i politiskt och kornmereielt hänseende, borde på det
sorgfälligaste vårdas och upprätthållas intilldess ideen om en tullförening
dessa länder emellan kunde verkställas. Sådana anledningar till ofta återkommande
missförhållanden förefinnas ännu i den betydliga olikheten i
tulisatser å flera vigtiga varuartiklar. Långt derifrån, att detta betänkliga
förhållande skulle utöfva sin skada endast genom direkt inverkan från det
ena landets industriella intressen p"å det andras, halva, åtminstone i vårt
land, efter den långsträckta gränsen mot grannriket, tillika uppkommit
demoraliserande frestelser till öfverträdelse af författningarne mot oloflig
varuinförsel, hvaraf åter uppstått behofvet af en med dryga kostnader tillkommen
vidsträckt gränsbevakning. Det vore djupt att beklaga, om ett
tullförbud emellan dessa länder, såsom Statsrådet Herr Fåhraeus antydt,
vore att betrakta såsom ett mål, hvars uppnående först i en aflägsen framtid
vore att förvänta; men emellertid synes förhoppningen om detta måls
tidigare vinnande icke böra uppgifvas och bemödandet om lämpliga förberedelser
dertill icke afstanna. Förhandlingarne i den år 1845 tillsatta
kommittée, så vidt de ännu blifvit kända, hafva i sig sjelfva innefattat anledningar
till verksamhet för ett bättre ordnande af de begge rikenas handels-
och sjöfarts-förbindelser; och tanken på den grannlaga ställning, hvaruti
de begge .till kommerciela intressen ännu så mycket söndrade staternas
gemensamma regent kunde komma att finna sig försatt genom fortfarande
yttringar af denna söndring, synes hafva bordt ytterligare lifva en sådan
verksamhet. Ulan att behöfva inlåta sig i försök att utreda och närmare
uppgifva de utvägar, hvilka kunde anses hafva bordt för ändamålet användas,
tror Utskottet sig hafva anfört tillräcklig grund för en anmärkning
vid Konungens rådgifvare underlåtenhet att påkalla åtgärder för
sådant ordnande af Sveriges och Norriges unionela förhållanden, sorn
kunna leda till undanrödjande af hittills befunna olägenheter i afseende
på dessa rikens inbördes handels-förbindelser och deruti gällande tullbestämmelser.
54
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
För Konstitutions-Utskottet återstår att meddela sina beslut angående
de särskilda anmärknings-anledningar, hvilka, utom den här redan
omför mälda, blifvit, efter remisser från vederbörande Riks-stånd, hos Utskottet
fullföljda och utvecklade. Dessa äro:
A.
Af Riksdagsfnllmägtigen Henrik Andersson från Orebro län}
emot Statsrådet och Chefen för Finans-departementet.
Denna anmärknings-anledning afser det förhållande, att, sedan vid
underdånig föredragning den 10 Oktober 1851 af Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 20 förutgångne Augusti i fråga om de uti ordinarie
räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, med mera, Kongl.
Maj:t i nåder förordnat, att såsom förberedande åtgärder i frågan om fastställandet
af antalet och beskaffenheten af de räntetitlar eller persedlar,
som inom hvarje af rikets särskilda län borde, sedan de öfrige eller så
kallade småpersedlarne förvandlats i fix penningeränta, för framtiden fortfarande
bibehållas, skulle vederbörande räntegifvares yttranden i frågan inhemtas
på det sätt, att fögderivis utsedde deputerade inför Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande sammanträdde och der, efter inhemtad kännedom af
en förteckning å alla de skatte-titlar för länet, af hvilka Jordeboks- och
Hemmantals-räntorne för närvarande utgjordes, samt ett uppgjordt förslag
å de persedlar, som lämpligen kunde komma i fråga att för framtiden,
såsom särskilda skattetitlar bibehållas, uppmanades, att vid berörde förslag
framställa de anmärkningar, hvartill de kunde finna sig befogade; om fullgörandet
hvaraf Kongl. Majrts Befallningshafvande genom skrifvelser erhöllo
nådig befallning; så hade Statsrådet och Chefen för Finans-departementet
Herr Friherre Palmstjerna, uti ett den 8 April 1852 utfärdadt Circulärhandbref
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, förklarat sig, af förekommen
anledning och på nådigste befallning, böra erinra derom, att ofvannämnde
Kongl. Bref den 10 Oktober 1851 icke afsåg att lemna räntegifvarne
tillfälle att inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande framställa förslag,
stridande emot Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers uti hufvudsaken fattade
beslut, utan endast att höra dem i ämnet, huruvida de skulle föredraga
bibehållandet af nuvarande räntepersedlar, framför ett öfvergående till ifrå
-
Konstitutions-Vt skottets Memorial, N:o 6.
55
ga varande förenkling, eller heldre antaga denna; att inhemta deras yttrande
i fråga om antalet och beskaffenheten af de räntetitlar eller persedlar,
som borde för framtiden bibehållas, samt huruvida de ville framställa
någon anmärkning rörande en eller annan räntepersedel företrädesvis ansedda
lämpligare utbyte mot en annan, än den, hvilken på det förenämnde
nådiga skrifvelse bifogade förslag funnes upptagen, såsom motsvarande den,
hvilken från förteckningen utgått.
Anmärkaren har i afseende härå ifrågasatt, om Departements-chefens
skrifvelse vore grundad på någon i Statsrådet meddelad nådig befallning,
samt, för det fall, att så icke varit, utan Departements-chefens åtgärd
skulle egt sin grund i stadgandet uti 38 § Regerings-formen, att ”alla
föreskrifter och erinringar om verkställighet af utfärdade beslut må af Departements-chefen
omedelbarligen kunna till vederbörande expedieras,” anfört,
att den anmärkta skrifvelsen icke innefattade en föreskrift eller erinran
om verkställighet, utan en förändrad föreskrift för sjelfva sättet
att fullgöra Kongl. Maj:ts beslut; lill meddelande af hvilken föreskrift, utan
Kongl. Maj:ts i Stats-Rådet fattade beslut, Departements-chefen således skulle
hafva saknat behörighet.
Konstitutions-Utskottet har vid- granskning af Statsråds-protokollen
funnit, att något särskildt af Kongl. Maj:t i Statsrådet meddeladt beslut
icke legat till grund för den anmärkta skrifvelsen, hvilken således, affattad
i den form, under åberopande af ”Nådigste befallning,” som, efter hvad
kändt är, vanligen begagnas för Departements-chefernas embets^skrifvelser,
är att hänföra till de föreskrifter och erinringar i afseende på verkställighet
af Kongl. Maj:ts beslut, som i Regerings-formens ofvanåberopade §
omförmälas; och som innehållet af ifrågavarande cirkulär-handbref icke är
i någon mån stridande mot meningen af förutnämnde Kongl. Bref den 10
Oktober 1851, utan fastheldre finnes fullt öfverensstämmande med den förklaring
Kongl. Maj:t,' enligt hvad Statsråds-protokollet öfver finans-ärenden
den 21 April 1852 utvisar, i särskild förekommen fråga i nåder gifvit åt
rätta betydelsen af föreskrifterna i samma Kongl. Bref; bär Konstitutionsutskottet
funnit denna anmärknings-anledning icke böra till någon åtgärd
föranleda.
B.
Af Riksdag sfullmägtigen E. M. Falck emot Statsrådets ledamöter.
Föremålet för denna anmärknings anledning är Konungens rådgifvares
enhälliga tillstyrkande till Kongl. Maj:ts å rikssalen den 23 Augusti
56
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
1851 gifna nådiga svar i anledning af Rikets Ständers, efter föregången
lagenlig behandling, vid då pågående riksdag gillade och antagna förslag
till sådan ändring i 52 § Regerings-forraen och 24 § Riksdags-ordningen,
att Bonde-Ståndet skulle ega att utse sin sekreterare; hvilket nådiga svar
innehåller, att Kongl. Maj:t icke funnit skäligt detta förslag antaga; i afseende
hvarå Kongl. Maj:t i nåder förklarat, att för Grundlagarnes helgd
vore det af synnerlig vigt, att de rättigheter, hvilka deruti blifvit Konung
ocb Rikets Ständer ömsesidigt tillerkända, orubbade bibehöllos; det ifrågavarande
stadgandet, att till Bonde-Ståndets sekreterare skall vid hvarje
riksdag af Konungen förordnas en skicklig, lagfaren och i landthushållning
gen kunnig man, stod i väsendtligt samband med nämnde Riks-stånds
närvarande sammansättning, ocb så länge denna oförändrad bibebölles,
borde någon ändring ej eller ega rum i förrberörde stadgande, hvilket i
sin tillämpning ditintills icke visat sig hafva för Ståndet medfört inskränkning
i öfverläggningarnes frihet inom lagbestämda gränsor, eller någon
annan olägenhet; hvarföre Kongl. Maj:t funne Sig böra vägra bifall till
Rikets Ständers förslag i denna del.
Ehuru Rikets Ständer hade ansett Grundlagens stadgande om sättet
för tillförordnande af Bonde-Ståndets sekreterare numera icke vara af den
vigt, att hinder för ändring deri skäligen kunde förefinnas; samt derföre
till Kongl. Maj:t framställt ifrågavarande förslag, som innebar den önskan,
det Konungens i Grundlagen förvarade prerogativ i detta afseende måtte
från trädas, bar dock Konstitulions-Utskottet funnit Konungens rådgifvares
afstyrkande af bifall till denna önskan icke vara att betrakta från sådan
synpunkt, att anmärkning emot Konungens rådgifvare för samma rådslag
kunde ifrågakomma; hvadan Riksdagsfullmägtigen Falcks derom gjorda
framställning ansetts böra förfalla.
C.
Af Riksdagsfullmägtigen Tobias Lind emot Statsrådet och Chefen
för Finans-departementet.
Riksdagsfullmägtigen af Hedervärda Bonde-Ståndet rTobias Lind har,
efter behörig anmälan hos 'nämnde Stånd och der meddelad remiss till
Konslitutions-Utskottet, såsom anledning till anmärkning emot Statsrådet
och Chefen för Finans-departementet Herr Friherre Palmstjerna uppgifvit,
att Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse den 3 Mars innevarande år, angående
inför
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N;o 6.
införsels-tullen å utländska, af Svensk man inköpta seglande fartyg, hvilken
Kungörelse är af bemälde Statsråd kontrasignerad, skulle innefatta sådana
grunder, alt tillämpningen af denna Författning Klefve fördelaktigare
för egare af större fartyg, än för egare af mindre.
Konstilutions-Utskoltet, sorn anser sig icke böra i annat fall till granskning
äska de under riksdagens lopp i Statsrådet förda Protokoll, än då
synnerlig anledning förekommer, a,tt någon åtgärd af Konungens rådgifvare
till bedömande företaga, liar i närvarande fråga icke funnit sådant förhållande
vara för handen, samt derföre låtit Riksdags-fullinäktigen Linds nu
gjorda ofvanberörda framställning utan vidare åtgärd förfalla.
Stockholm den 8 Maj 1854.
Reservationer:
Af Utskottets ledamötet' från Ridderskapet och Adeln och från
Preste-Ständet: att de icke biträdt Utskottets i Memorialet tiilkännagifna
beslut om åtal inför Riks-rätt.
Vid^P.sta anmärknings-punkten :
Af Herr Grefve Lagerbielke„ Gustaf„ med hvilken Herr Friherre
Lagerfeltj Carlj Herr Friherre af Ugglas } Gustaf\ Pierr Friherre Cederström
j C. E., Herr Stjerngranat ^ G., och samtliga ledamöterna från PresteStändet
instämt:
”Utom den i Utskottets yttrande omförmälda anledning till förmodan,
att det anmärkta förhållandet kunde hafva tillkommit endast genom förbiseende
vid de ifrågavarande Stätsråds-protokollens uppsättning och justering,
företer sig jemväl den omständighet, att dessa protokoll sins emellan
ega sådan likhet i uppställning och ordalag, att det ena kan anses hafya
tjenat till ledning för det andras sammanfattning. Någon rimlig orsak
dertill, att föredraganden skulle i dessa fall uppsåtligen uraktlåtit sin i
alla andra likartade ärender iakttagna skyldighet att afgifva underdånigt
yttrande, synes här desto mindre kunna förutsättas, som Utskottets majofiM.
till R. St. trot. 1863-1854. 8 Sami. 4 Baft. 8
53
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
ritet, hvilken, enligt hvad 12, 13 och 14 punkterna af memorialet utmärka,
icke underlåtit att granska och bedöma valet af personer vid gjorda
utnämningar till tjenster, likväl icke funnit något att anmärka mot nu ifrågavarande
befördringar, de der således icke haft någon ovanligare egenskap,
som kunnat hos Föredraganden väcka önskan alt undgå åliggandet att i
ämnet sig yttra. Att antaga, det Föredragandens förmenta underlåtenhet
skulle hafva tillkommit genom glömska af hvad till sådane ärenders behandling
hörde, skulle sakna all rimlighet, heldst andra likartade utnämningar,
gjorde •”enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande”, samtidigt med
de ifrågavarande förekommit. Deremot är det lätt förklarligt och ursäktligt,
om en ofullständighet i protokollet af denna beskaffenhet blifvit vid
justeringen förbisedd, enär protokollen äro så uppställde, att i dé regleringsfrågor,
hvilkas afgörande föregått utnämningarne, föredragandens underdåniga
yttranden voro upptagna, hvadan det vid uppläsning af besluten
angående utnämningarne lätteligen kunde förgätas, att föredragandens tillstyrkande
i dessa delar ej vore, jemte hans öfriga yttranden i ärendet,
införda.
Det anmärkta förhållandet synes således icke ega den vigt, att detsamma
bordt göras till föremål för Rikets Sländers uppmärksamhet.”
Vid 2:dra punkten:
Af Herr Doktor kV allin:
/ ‘ . < '
"Om man, å ena sidan, med sträng hänsyn till ordalagen, kan tyda
den åberopade 4- § i Presterskapets privilegier så, att inga utbyten eller i
allmänhet ingen rubbning får ske i ecklesiastik och skolstaternas aflöningsförmåner
sådane de befunnos år 1723, då privilegierna utfärdades, anser
jag ock, å andra sidan, det ega skäl för sig att förstå nämnde § på det
sätt, alt hvad i allmänhet till kyrkan och undervisningsverken är anslaget,
icke må derifrån ryckas. Att äfven denna sednare tolkning ansetts
riglig, beslyrkes af mångfaldiga exempel, deribland må anföras: skedda föreningar
af prestgäll eller territorial-förändringar dem emellan, klyfning af
större pastoraler, afskiljande af kyrkoherde-emolumenter till aflöning af nya
kapellans-befattningar, tid efter annan skedda omflyttningar af prasbenden
från en lill en annan lärare-befattning vid universiteter och gymnasier m. m.
Att den af Utskottet klandrade åtgärden skulle vara stridande emot
30 § Regeringsformen, kan jag icke eller medgifva. Denna §., som innehåller,
att "Konungen eger att, på det sätt förr öfligt varit, tillsätta kyrko-
herde-beställningar i regala pastorater”, afser att förbehålla Konungen sin
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
59
förra rätt att tillsätta dylika beställningar, och genom den anmärkta åtgärden
skedde i afseende på regala pastorater ingen annan förändring, än
att tillsältningsrätten, enligt berörde §, öfverflyttades från ett till ett annat
gäll, och då föredraganden, innan åtgärden vidtogs, i ämnet hört Stiftets
dom-kapitel och Konungens befallningshafvande i länet, anser jag honom
äfven hafva uppfyllt den i 10 § Regeringsformen honom åliggande
skyldighet att inhemta nödiga upplysningar.’'’
Häruti hafva instämt: Herr Friherre Lagerfelt, Herr Friherre af
Ugglas, Herr Trofessoren Lindgren, Herr Doktor Broman och Herr Kontrakts-prosten
Tegnér, i allo;
samt Herr Grefve Lagerbjelke, Herr Friherre Stjernstedt, A. W.,
och Herr Biskopen Butsch, så vidt frågan angår tillämpning af Presterskapets
privilegier.
Vid 3:dje punkten:
Af Herr Grefve Lagerbjelke, med hvilken sig förenat Herr Friherre
Lagerfelt, Herr Friherre Stjernstedt, Herr Friherre Cederström, Herr
Stjerngranat, Herr Biskopen Butsch, Herr Professoren Lindgren, Herr Doktor
Wallin, Herr Doktor Broman och Herr Kontraktsprosten Tegnér:
''Anmärkningens grunder skulle hafva varit sanna, om med författningarne
öfverensstämt, att den Arméns Pensions-kassa tillkommande vakans-besparing
af Landshöfdinge-lönen skolat beräknas från och med månaden
näst efter den, då embetet blef ledigt, eller med November månäd
1851; men nu förekommer, att Kongl. Brefvet den 2 Febr. 1842, kungjordt
genom Stats-kontorets cirkulär den 22 April samma år, innefattar uttrycklig
föreskrift, ”att tillgången till liggetids- eller vakans-besparingen, hvilken
äfven till vederbörande Pensions-kassa utbetalas, sedan tjenslen blifvit
åter tillsatt, skall börja att å lönen beräknas med sjunde månaden efter
vakansens öppnande.” Till följd af delta uttryckliga stadgande och hvad
författningarne i öfrigt innehålla, angående disposition al lönen för de sex
första månaderne i yppad vakans, förfaller den grund, hvarpå anmärkningen
hvilar. Äfven om regleringen för upphörande af vakans- och förslags-liggelids-
samt begrafningshjelps-besparingen icke tillkommit, hade
Pensions-kassan ändock icke egt någon laglig rätt till ifrågakomne Landshöfdinge-lön
för November och December månader 1851. Hvad Statskontoret
i ämnet yttrat uti dess underdåniga utlåtande till Kongl. Maj:t,
bör icke eller tydas såsom ett frånträdande af den åsigt Stats-kontoret, ge
-
60
Konstitutions-Utskotlets Memorial, N:o 6.
liom dess öfverklagade beslut, uttalat i rättsfrågan, utan afser förment billighet
deruti,; att en eftergift af kronans rätt gjordes till Pensions-kassans
förmån.”
Vid 5:te punkten:
Af Herr Grefve Lagerbjelke, med hvilken instämt öfriga ledamöterna
frän Ridder skåpet och Adeln samt Herr Biskopen Butsch, Herr Professoren
Lindgren, Herr Doktor Wallin. Herr' Doktor Broman oqIi Herr
Kontrakt-prosten Tegner:
”Hvar och en lärer medgifva, alt det ärende, som upptogs i Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 20 Augusti 1851, angående regleringen
af utgifterna under Riks-statens sjette Hufvudtitel, var en angelägenhet af
betydlig vigt och för hvars bedömande uppmärksamheten måste ledas på
frågan om rätta uppfattningen af de Grundlagsbud, på hvilka är beroende,
i hvad mån Rikets Ständers i ärendet fattade beslut i och för sig var fullt
bindande och endast påkallade verkslällighets-åtgärder, eller huruvida Kongl.
Majrts pröfning af saken jemväl erfordrades. Vid sådant förhållande bör
det väl skattas såsom en förtjenst hos Konungens Rådgifvare, att de sökt
att klart och fullständigt göra. sig redo för det af Grundlagarne utstakade
förhållande emellan Konungamakten och Rikets Ständer samt i rådslagen
anfört grunder för sina åsigter; och skälig anledning synes sålunda saknas
till det af Utskottets majoritet framställda klander emot Konungens
Rådgifvare för deras förfarande, att till Statsråds-protokollet den 10 Oktober
1851 afgifva underdånigt yttrande i fråga om verkan af Rikets Ständers
tillgörande i ofvanberörde statsreglerings-ärende. Fastän afsigten icke
var, alt vid samma tillfälle påkalla vidtagande af de åtgärder, som af Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse föranleddes, låg det icke utom ämnet
eller Konungens RådgifvareS' befogenhet, att redan då bestämma uppfattningen
af den synpunkt, hvarifrån ärendet, då det komme till afgörande,
borde betraktas. Det förhållande, att Konungens Rådgifvares berörde anförande
uttryckt ett ogillande af .den utaf Rikets Ständer i ärendet följde
åsigt, bör således icke i och för sig sjelft, utan sammanhang med frågan,
örn Rådgifvarnes åsigt i sjelfva saken var riktig eller ock mot Grundlagarnes
mening stridande, bedömas såsom ett fall, der Konungens Rådgifvares
syftemål skulle hafva varit endast att framkalla ett fristående, overksamt
ogillande emot Rikets Ständer; utan deremot innebar samma anförande
det i tydliga ordalag fram ställda tillstyrkandet, att Kongl. Ma j:t måtte
vägra sitt nådiga godkännande åt den af Rikets Ständer beslutna indrag
-
Konsiilutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
81
ning å Bergs-kollegii stat; genom hvilket ogillande af Ständernas beslut
ärendet blefve försatt på den punkt, att föredraganden, då hankommeatt
uppgöra förslag1 till framtida slutligt afgörande af ärendet, egde visshet
derom, att, derest omständigheterna funnos sådant påkalla, regleringen kunde
blifva föreslagen utan någon hänsigt till den af Rikets Ständer beslutna
indragningen. Således afsåg det klandrade anförandet verkligen en positiv
åtgärdj nemligen den, att lägga en grund för ärendets beredning och
blifvande underdåniga föredragning; och härigenom förfaller;uppenbart de,n
förmenta grunden till det klander, Utskottets majoritet i förra afdelningen
af denna anmäi kningspunkt framställt. Det återstår nu aLt tillse, om något
klander skäligen kan drabba det anmärkta anförandet, i afseende på
den deruti utvecklade grund för åsigten, att Rikets Ständer icke egt att,
utan Kongl. !Vftij:ts nådiga samtycke, verkställa indragning af stats-anslag
till embetsverks aflöning.
Vid jemförelse af grunderne för de begge motsatta meningarne, måste
medgifvas, att Grundlagarne i denna fråga sakna bestämd och tydlig föreskrift.
Utskottets majoritet har för sin mening velat hemta stöd från lydelsen
af 30 § 2 morn., Riksdags-ordningen. Men att från stadgandet derom,
att Ståts-Utskottet, till hvars behandling öfverlernnas såväl Kongl.
Majrts nådiga proposition om Statsverkets tillstånd och behof, som ock ledamöters
i Riks-stånden väckta motioner om Stats-utgifter, skall utröna,
pröfva och föreslå det, som till Stals-verkets behof erfordras, "sedan nödiga
indragningar och besparingar blifvit iakttagna’’, draga den följd, att
Grundlagarne låtit på Rikets Ständer ensamme ankomma, att göra indrag-»
ningar af förut fastställda anslag till embetsverks aflöning, synes icke ega
afgjordt företräde framför tydningen af Regeringsformens föreskrifter, såsom
stöd för den andra meningen. Den plats dessa ord såsom mellanmening
fått uti ett stadgande, som angår Stats-Utskotlets förberedande arbeten
för statsreglerings-frågornas handläggning, synes icke eller rätt förenlig
med den afgörande djupa betydelse, Utskottets majoritet sökt tillerkänna
samma ord i den stora frågan om gränsen för statsmakternas verksamhet
i förhållande till hvarandra; och om de åberopasgendast såsom ett utmärkande
tecken, att Grundlags-stiftarne hyst den af Utskottets?5majoritet
hyllade åsigt, fastän de icke deråt egnat ett uttryckligt stadgande, så vore
ju Grundlags-lydningen inledd på den fria bana, hvars oförenlighet
med regeln i 33 § Regeringsformen blifvit af Utskottet åberopad. Valet
är således att göra emellan två motsatta meningar, af hvilka icke någondera
synes hafva i Grundlagarnes ordalydelse ett uteslutande stöd;; och om
i sådant val företräde gifves åt den mening, som mest öfverensstämmer
med Grundlagarnes syfte, att trygga beståndet af den fastställda ordningen
I
62 Konstitutions-Utsliottets Memorial, N:o 6.
i samhället, att ställa slats-dnrättningarne under Konungamaktens och Rikets
Ständers gemensamma vård, bör något klander derför destomindre ega
rum, som denna mening instämmer med den af Rikets Ständer tillförene
hyllade risigt.”
Vid 6:te punkten:
Af Herr Grefve Lagerbjelke, i hvars yttrande öfriga ledamöterna
frän Ridderskapet och Adeln och samtliga ledamöterna från PresteStåndet
instämt:
”Äfven med antagande, att Rikets Ständer, genom sitt beslut om
indragning å anslaget lill Bergs-kollegii aflöning och gcncyu skiafvelsen den
20 Augusti 1851, uttryckt den önskan, att rresidents-embetet mätte indragas,
synes Konungens rådgifvares förhållande i detta ämne icke innebära
skälig anledning lill anmärkning. Då Kongl. Majit icke lann för godt
att en sådan önskan bifalla, kan den omständighet, att Konungens rådgifvare
icke emot detta beslut gjort underdåniga påminnelser, desto mindre
blifva föremål för tillvitelse om förbiseende af rikets sannskyldiga nytta,
som vid utnämnande af President fästats det vilkor, att han dels skulle
vara underkastad den förändring, som Presidents-embetet vid framdeles
skeende omreglering af Bergs-kollegium kunde komma att undergå, dels
skulle åtnöja sig med det arfvode, som då var eller framdeles kunde ytterligare
blifva för embetet anslaget.”
, ■ ■ . . |
Vid 7:de punkten:
"Af Herr Grefve Lagerbjelke, med hvilken sig förenat öfriga ledamöterna
frän Ridderskapet och Adeln samt Herr Professoren Lindgren,
Herr Doktor Wallin, Herr Doktor Broman och Herr Kontrakts-prosten
Tegnér:
Enahanda erinran gäller här, sorn vid 6:le punkten. Rikets Ständer
hade väl framställt önskan, att nådig Proposition till Bergslags staternas
reglering måtte Rikets Ständer meddelas; men det förblef dock Kongl.
Maj:ts höga rätt, att regleringen inom de förut anordnade utgifts-summorna
bestämma. Utöfningen af en sådan grundlagsenlig rättighet kan ej gifva
rum för anmärkning emot Konungens rådgifvare i annan måtto, än om
regleringens beskaffenhet kunde finnas förtjent af klander, hvilket här icke
visats vara händelsen. Vid ärendets afgörande hafva för öfrigt hufvud
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
63
sakligen de åsigter i ämnet blifvit följde, som af Bruks-societeten genom
deras fullmäktige, uttalats.
Att den nya regleringen af Bergslags-staterne måste föranleda högre
statsutgift, än den förra, kan ingalunda tagas for afgjordt. På Rikets Ständer
ankommer, att bevilja eller vägra de anslag till stipendiater, hvilka
Kongl. Maj:t, i anledning af denna reglering, funnit för godt att af Rikets
Ständer äska; och äfven om den i sammanhang med regleringen bestämda
rättighet för Bergmästare till rese- och traktaments^ersättning hänföres lill
användandet af det förra anslaget, kari dock icke såsom säkert antagas, att
dessa, utgifter skola öfverstiga det belopp, hvartill öfverskotta å anslaget
till Bergs-kollegium samt det besparade ljuspenninge-anslaget till samma
embetsverk tillsammans skolat uppgå. Anledning till anmärkning saknas
således äfven i detta hänseende.”
Vid 8:de punkten:
Af Herr Grefve Lagerbjelke, hvars mening är biträdd af Ridderskåpet
och Adelns öfriga ledamöter i Utskottet och samtliga ledamöterna
från Preste-Ståndet :
”Hvad beträffar anmärkningen i afseende på målets behandling; så
kan stadgandet i 10 § Regerings-formen icke påkalla tillämpning vid andra
tillfällen, än då upplysningars inhemtande verkligen kan vara af nöden.
Sådant förhållande inträffade icke här. För målets afgörande erfordrades
icke vidare upplysning, än om lönereglerings-fondens ställning; och denna
upplysning var i Civil-departementets-expedition tillgänglig uti de från
Stats-kontoret årligen, på Depärtements-chefens anmodan, afgifna fullständiga
räkenskaps-sammandrag, som redogjorde för nämnde fond.
I sjelfva saken synés anmärkningen icke eller vara befogad. 1837
års regleringsbeslut kunde rimligen icke afse, att de högre Landshöfdingeaflöniugarne
skulle minskas med mera, än som, enligt beräkningen, erfordrades
till förhöjning af de lägre. Att den återstående aflöningen för en
med ackords-amortering betungad tjenst skulle ytterligare graveras, för att
desto förr till normalbeloppet fylla andra Landshöfdinge-löner, äfven dem,
med hvilka ackords-amortering icke var förenad, egde ej någon rättsgrund.
Att de ifrågavarande medlen stodo till Kongl. Maj:ts fria disposition för
ett ändamål af förevarande beskaffenhet, har ej kunnat bestridas. — Tilllämpningen
af det tillstyrkta beslutet har, genom sedermera förordnad definitiv
reglering, från och med innevarande år upphört.”
64
Komtitutioni-Utskottets Memorial, N:o 6.
\ . - -  Vid. 9:de punkten:
%
a) Af Herr Grefve Lagerbjelke j med hvilken sig förenat Herr Friherre
Lagerfelt, Herr Friherre af Ugglas > Herr Friherre Stjernstedt > herr
Stjerngranat och samtlige ledamöterna frun Preste-Ståndet:
I v "
"Det voro högligen att beklaga, om Grundlagens föreskrifter, att statsanslag
icke må användas annorlunda, än Rikets Ständer fastställt, ovilkorligen
böra så mekaniskt och bokstafligen tillämpas, alt om, vid utförandet
af en uppgjord plan till reglering af rikets försvarsverk, någon obetydlig
jemkning af förslaget mäste ega rum, Kongl. Maj:t skulle linna sig nödsakad
att öfvergifva hela förelaget, huru nyttigt och angeläget det ock må
vara, för att icke framkalla anmärkningar å Rikets Ständers sida af förevarande
beskaffenhet. För Konungens rådgifvare vore det utan tvifvel en
lätt och beqväm utväg, att af dylik anledning låta ärendet falla; derigenom
skulle de freda sig från sådant klander, som nu blifvit rigtadt emot
Chefen för Sjöförsvars-Departementet; men de skulle i och med detsamma
kunna blottställa sig för en ojemförligt svårare anklagelse, den nemligen,
att de icke med nit vårdat sig om rikets bästa, att de låtit det nyttiga,
möjligen nödvändiga, vika för befaradt personligt obehag af ett sådant klander,
som icke borde vara att förvänta från den, hvilken i samhällsförfattningen
heldre vill finna en lefvande anda än död bokstaf, och hos landets
regering heldre möjlighet och förmåga till verksamhet för landets bästa,
än ett förlamande beroende af oböjliga reglementariska stadganden i ärendenas
minsta detaljer. Den, som uppmärksamt tager kännedom oin Deparlements-chefens
nu klandrade yttrande, kan icke undgå att finna den
förmenta afvikelsen från Rikets Ständers beslut om medlens användande
vara långt aflägsen från de oriktiga dispositioner af statsmedel, hvilka
Grundlags-stiftarne böra anses hafva velat förekomma genom Regeringsformens
föreskrifter; åtminstone skall icke någon utan tvekan vilja bestrida,
att så länge klander icke finnes kunna ega rum emot sjelfva den reglering,
hvartill ifrågavarande medel blifvit använde, den' gjorda anmärkningen
är att hänföra till dem, hvilka den konstitutionela granskaren med fullt
fredadt samvete kan åsidosätta.”
b) af Herr Friherre Cederström:
"Jemte det jag instämmer i den reservation emot denna punkt, som
af andra ledamöter blifvit afgifven, anhåller jag att ytterligare få tillägga,
att
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
65
att jag anser den klandrade åtgärden befordra flottans tjenstbarhet och
följaktligen rikets sannskyldiga nytta, utan att några medel blifvit dragne
ifrån deras ändamål inom 5:te Hufvöcltiteln. Departements-chefens yttrande
till protokollet inför Kongl. Majit visar tillräckligt, det någon minskning
uti antalet Under-officerare icke låter sig, verkställa. Uti Kongl. Maj:ts
Proposit ion vid förra riksdagen föreslogs en nära total indragning af större
skepp, begärdes ett anslag af 30,450 R:clr åt 47 officerare af olika grader
och 3,771 R:dr 32 sk. till förhöjning i aflöning åt eli antal Usta klass
matroser, hvilka borde göra Under-officerstjenst, då det ansågs nödvändigt
att förbättra Under-öfficers-korpsens löner, medelst indragningar och lönernas
fördelning på de qvarblifvande. Rikets Ständer ville icke medgifva
linieskeppens afskaffande och beviljade icke det begärda anslaget för
flera officerare, endast det mindre till aflöning åt matroser. År 1824 utgjordes
flottans Under-officers-korpser af 470 personer och år 1853 af280.
Antalet brukbara fartyg, äfvensom verkstäder, der Under-officerare måst
anställas, hafva betydligen tilltagit sedan 1824, och så väl vid de större
rustningarne 1848 —1849, som synnerligen delta år, har man fått erfara
otillräckligheten af Under-officers-korpserna; endast vid Carlskrona station
voro före den 1 sistlidne April Nilliotre (93) matroser konstituerade till
Under-officerare. Rustningen kan dock icke kallas allmän. Ett uppskof
med den klandrade förbättringen af löner hade troligen just nu visat sig
mindre välberäknadt, då tillfälle till stora förtjenster bjudes dugligt sjöfolk
från alla håll, och erfarenheten visat, att många Under-officerare tagit afsked
ifrån deras små lönevilkor, för alt taga tjenst hos private, och olägenheterna
hade icke i tillräckligt god tid kunnat blifva afhulpne, om man
väntat, för att i denna, i afseende på statsregleringen i dess helhet underordnade
detalj-fråga, af fruktan för anmärkning, vädja lill nu församlade
Ständer. Uti andra flottor, der man oupphörligen har en mängd fartyg
under öfning och rekryterar sina besättningar ifrån en stor handels-flotla,
är behofvet af Under-officerare jemförelsevis ringa, emedan man der alltid
har tillgång på tjenliga ämnen lill konstituerade Under-oflicerare, hvilka
endast hafva en högre aflöning under den pågående resan; — men i Sverige
utgöres större delen af besättningarne utaf oöfvadt folk och Under-officerarne
måste, att börja med, vid alla arbeten vara förhandskarlar, äro således
omistliga, synnerligen som de duglige matroser, hvilka icke snarligen
blifva till Under-officerare befordrade, sällan vilja stadna qvar vid deras
ringa aflöning, utan söka sig en bättre, lätt erhållen plats annorstädes. Den
lägsta årliga Under-officers-lönen är 180 R:dr och den dernäst 220 R:dr,
motsvarande ungefär 2:ne månaders hyra på ett amerikanskt skepp; endast
• £ih. till Jt. St. Prat. 1858—34. 3 Sami. 4 Bäfe. 9
66
Konstitutions-Utshotteti Memorial, N:o 6.
kärleken till hemmet och säkerheten om en liten pension gör, att så dugligt
folk, sorn man fordrar alt Under-officerare skola vara, icke söka sin
lycka på annat häll; och man bör tacka den styrelse, som är omtänksam
att åt fäderneslandet bevara denna för flottan oumbärliga korps."
Vid 40:de punkten: <
Af Herr Grefve Lagerbjelke, lavars mening är biträdd af Herr Friherre
Cederström , Herr Tersmeden, Nils, Herr Biskopen Butsch, Herr
Doktor Wallin, Herr Doktor Broman och Herr Kontrakts-prosten Tegnér:
. ”Att det anmärkta ärendet icke blifvit af föredraganden hänfördt
till de mål, hvilka skola, då ansökning i dem förekommer om återställande
af försulen tid, jemlikt 18 § Regerings-formen, af Högste Domstolen upptagas,
utan deremot blifvit betraktadt endast såsom en fråga emellan Kongl.
Maj;t och kronan och sökanden, af den beskaffenhet, att Kongl. Maj:t
kunde i administrativ väg meddela tillåtelse för sökanden att utbekomma
sin fordran utan hinder deraf, att han icke i den föreskrifna ordningen
sig anmält, synes kunna antagas. Särskilda Statsråds-protokoll utvisa väl,
att under loppet af år 18S2, hos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga ansökningar
om återställande af försuten tid blifvit, uppå föredragning från dels
Finans- uch dels Givil-departementet, öfverlemnade till Högste Domstolens
handläggning; men dessa mål hafva angått rättsfrågor emellan enskilda
personer eller emellan enskilda och kommuner. Anledning synes således
icke vara för handen till den förmodan, att rätta betydelsen af stadgandet
i ofvannämnde § af Regerings-formen blifvit af föredraganden förbisedd."
Vid 4l:te punkten:
Af Herr Grefve Lagerbjelke, med hvilken instämt öfriga ledamöterna
frun Ridder skåpet och Adeln, samt Herr Biskopen Butsch, Herr Professoren
Lindgren, Herr Doktor Wallin, Herr Doktor Broman och Herr
Kontrakts-prosten Tegnér:
”Föredraganden hade i detta ärende att yttra sig öfver en i besvärsväg
framställd klagan öfver ett beslut, hvars vigtighet eller origlighet
skulle pröfyas enligt de i ämnet redan befintliga stadganden, icke eller
nya lagsliflnings-grunder. Då föredraganden strängt hållit sig inom denna
gräns, hvilket hans underdåniga yttrande tydligen utmärker, och således
icke inlåtit sig i betraktelser om hvad lämpligen borde för framtiden fö
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
67
reskrifvas, — ett ämne, som tillhörde frågorna angående den vid samma
tid under utarbetning varande nya instruktion för läns-staterna, — kan ej
någon tillvitelse göras emot föredraganden för förbiseende af vigten utaf
de särskilda, af Utskottets majoritet anförda omständigheter, hvilka förmenas
innefatta skäl till ny, hitintills saknad föreskrift. Frågan måste här
rätteligen vara, om föredraganden felat deruti, att han ansett ärendet böra
bedömas enligt redan stadgad ordning. Huru ock denna fråga besvaras,
bör åtminstone icke klandret sträcka'sig derutöfver och intränga på
ett område, der föredragandens åsigter icke uttalat sig och således icke kunna
vara föremål för granskning. Beskyllning emot Konungens rådgifvare
om förbiseende af rikets sannskyldiga nytta är i allmänhet af den svåra
och grannlaga beskaffenhet, att den icke bör framställas utan att uppenbar
och fullt öfvertygande anledning dertill sig visar. Till sådana fall
kan det förevarande ingalunda hänföras. Icke förbises rikets nytta derigenom,
att ett besvärsmål afgöres med ledning endast af de författningar, som
redan finnas, och att en mindre del af ett lagstiftnings-ärende lemnäs till
afgörande i sammanhang med ärendets öfriga delar.”
Vid 42:te, 4 3:de, 43:de, 43:de, 46:de och 41:de punkterna:
• I - 'v
Af Herr Grefve Lagerbjelke, med hvilken öfriga ledamöter från
Ridderskapet och Adeln och samtliga ledamöterna från Preste-Ståndet
instämt:
Vid 42:te punkten: "Ehuru Statsråden Herr Friherre Palmstjernas
och Herr von Hohenhausens underdåniga yttranden icke äro uti Statsrådsprotokollet
upptagna i sådan form, som skulle utmärka, att deras egna uttryck
och ordställningar blifvit noga anförda, måste visserligen bedömandet
af grunderna för deras rådslag ske med hänsigt till det justerade
protokollets lydelse; men i allt fall synes det anmärkta yttrandet, äfven i
det skick det nu eger, icke vara förtjent af det deremot rigtade klander.”
”Af stadgandet i 30 § Regerings-formen, jemfördt med hvad förut
varit i afseende på regala pastoraters tillsättande iakttaget, kan icke dragas
den följd, att Konungens makt vid dessa befordringar skulle vara underkastad
tvånget af de stränga reglor, hvilka uti Kongl. Cirkulär-brefvet den
21 Augusti 1786 voro uppställda till iakttagande af Konsistorierna vid
upprättande af förslag. Utskottets majoritet synes icke eller hafva uttryckt
den mening, att sådan begränsning skulle för Konungen ega rum; och det
torde således få anses ostridigt, att annan regel för dessa befordringar icke blif vit
i Grundlagen utstakad, än den uti 28 § Regerings-formen för alla befordringar
gemensamt gifna, att afseende skall fästas endast å de sökandes förtjenst o eli
68
Konstitutions-Uiskottets Memorial, N:o 6.
skicklighet. Deremot skulle, enligt hvad i den gjorda anmärkningen förmenas,
Konungens rådgifvare vara förbundna, atti sina rådslag iakttaga despeciela föreskrifterna
i belord ringslagarne, så att, då fråga vore om tillsättning af vegalt pastorat
af första klassen, Konungens rådgifvare borde leda sitt tillstyrkande endast
efter den regel, enligt hvilken Konsistorierna vid förslags upprättande mäta
,de sökandes företräde sins emellan. Men hvilken anledning gifva Grundlagar
lie till en sådan tydning? Skulle meningen i dem kunna vara, att
uti ett ämne, der Statsråds-ledamöternas pligt, är alt gifva Konungen råd,
deras rådslag vore stängdt inom en sådan mekanisk begränsning, att, då
Konungen ville till ett pastorat utnämna annan sökande, än den, som, till
följd af de, enligt förmenande, för Konsistorierna och Statsrådet lika gällande
befordrings-grunderna, funnits berättigad till första rummet å förslaget,
Konungens rådgifvare icke vidare skulle kunna yttra sig, utan Konungen
komma att sakna allt råd af sina rådgifvare? Det synes mig deremot
vara uppenbart, att Konungens rådgifvare i förevarande fall egt att
förorda den bland sökanderne, hvilken de ansågo ega företräde i de förenade
egenskaperna af ”förtjenst och skicklighet”. Äfven då betydelsen af
dessa ord uppfattas i den mening, som är förklarad uti 1786 års Cirkulärbref,
voro de begge ifrågakomne sökanderne hvar för sig att anse fullt kompetente
lill pastoratet. Valet dem emellan skulle göras efler en uppskattning
icke allenast af förtjenslen, utan äfven af skickligheten; men, hvad
denna sednare angår, mäste dess bestämmande i betydlig mån blifva beroende
af subjektiva grunder; och huruvida bemälde Statsråds-ledamöters
omdöme i uppskattningen af denna skicklighet, i jemförelse med den andre
sökandens, träffat det rälta, ligger utom behörigheten af min pröfning.”
Vid i3:de punkten: ”Då sökandernes meriter voro i Statsråds-protokollet
upptagne, saknades ej motivering för föredragandens underdåniga
tillstyrkande, som innebar, att den förordade sökandens förtjenster och skicklighet
voro öfvervägande. Grunderna för ett sådant yttrande skulle ej hafva
blifvit mera tillgängliga för granskning, om deruti hade upptagits de
allmänna satser, som vid jemförelse af sökandes meriter äro att tillämpa,
t. ex. att ålder icke är en tillförlitlig värdemätare i fråga om skicklighet;
att ålder i tjenst icke i och för sig gifver grundadt anspråk på företräde
till hvilken annan befattning som helst; att den ena tjenstens utöfning
icke i lika mån, som den andra, befordrar säkrare embetsmanna-bildning,
o. s. v. Tillämpningen af sådana satser i det förekomna
befordrings-ärendet hade i allt fall kunnat blifva till sin rigtighet ifrågasatt.
Jag inser ick *, huru den, som i val emellan två sökande antager
t. ex. att den enas långvariga klanderfria utöfning af häradshöfdinge-embete
säkrare gifver Visshet om utveckling af en domares egenskaper, än den
Konttitutioni-Utskottets Memor ial, iV:o 6.
69
andres längre utöfning af sådant domare-kall, som tillhör rådmans-befattning
i en mindre stad, skall kunna genom motivering bevisa rigtigheten af
denna åsigt; och ändock, sedan han med full öfvertyglse fattat samma
åsigt, är det hans pligt att derefter handla. Hvad i öfrigt angår tillsättning
af borgmästare-tjenster, kan det icke med något anspråk på tillförlitlighet
åbenopas, att förslagsrummet vid valet bestämmes efter förtjenst
eller skicklighet, utan beror detta af de-, väljandes större eller mindre välvilja
för den ena eller den andra perso nen, olika tillfällen till närmare bekantskap
med de sökande o. s. v., och författningarnes mening har icke
varit, att företrädet af högre rum pä förslaget skulle ega afgörande vigt
vid den utnämning, för hvilken grundlagen uppställt den regel, att förtjenster
och skicklighet skola ensamme afses.”
Vid Mule punkten: ”Då en af de utnämnde landshöfdingar, hvilka
uti anmärkningen blifvit hänförda till kategorien af militär-personer, i mera
än tjugu års tid beklädt lull-distrikts-chefs-embete, hvilket östridigt är
ett civilt embete, synes den uppgifna proportionen i antalet af utnämningarne
böra så förändras, att de nio Landshöfdinge-platserna blifvit
återbesatta med b civile embelsrnän och 4> militäre, desse sednare dels ännu
vid ulnämningarne i tjenst qvarvarande, delis ock sådane, som för längre
eller kortare tid sedan afgått ur tjensten, men ändock icke upphört att taga
del i offentliga ärender, utan haft sådan verksamhet så väl för samhällets
allmänna värf vid riksmöten, s>om ock för vidsträcktare kommuners gemensamma
angelägenheter, hvarigenom de kunnat komma i tillfälle att allt
mera vidga sin erfarenhet om s,amhällslifvet i dess många olika rigtningar,
de allmänna ärendernas praktiska behandling, behofvet af anstalter för den
allmänna hushållningen och näringarnes förbättring, med de flera ämnen,
genom hvilkas nitiska och ändamålsenliga lia ndhafvande ep Landshöfding
skulle kunna mången gång vida mera gagna, än genom förtjensten af den
säkrare detalj-kunskap i de vanliga civila em betsmanna-bestyren, som, förvärfvad
genom verksamhet inom en trängre krets, ofta icke kälf vinnas
utan uppoffring af tillfällen till ofvanantydda vidsträcktare och mera lefvande
erfarenhet i det imedborgerligä lifvets gång. Att söka utforska och
bedöma, huruvida de lm ifrågakomne personerna i erforderligt mått förvärfvat
denna vigtiga erfarenhet och för öfrigt hafva de egenskaper, sorn
kunna ersätta saknaden af praktisk erfarenhet i civila embetens handläggning,
skulle, äfven om j ag ansåge'mitt’kall såsom ledamot af Konstitutionsutskottet
kunna leda mig in på eli sådan forskning, icke vara behöfligt,
för att förklara, hvarföre jag icke funnit Konungens rådgifvares förhållande
i de nu ifrågaställde fall föranleda någon anmärkning. Grundlagen innehåller
nemligen icke någon föreskrift, som kan vid Landshöfdingars till
-
ro
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
sättning binda Konungens val inom någon viss samhällsklass; och det
måste jemväl erkännas, att sådant band skulle, med hänsigt lill beskaffenheten
af en Landshöfdings vidsträcktare verkningskrets, vara särdeles
olämpligt, ledande derhän, att mången gång just den mest tjenlige personen
icke kunde komma i fråga. Derföre pcb så länge jag, vid betraktande
af en gjord utnämning till sådant embete, saknar en bestämd objektiv
grund till antagande, att den utnämnde personen icke bordt till embetet
befordras, låter jag uteblifvandet å Konungens rådgifvares sida af underdåniga
påminnelser emot utnämningen hos mig gälla såsom en tillfredsställande
försäkran derom, att Konungens rådgifvare, hvilkas vilja och bemödande
att rätt fullgöra sina pligter jag förutsätter intilldess giltigt skäl
till betviflande deraf synes mig vara för handen, icke funnit någon i deras
öfvertygelse giltig grund att afstyrka utnämningen; derom behöfver jag
icke den uttryckliga förklaring i Statsråds-protokollet, hvarå anspråk blifvit
i anmärkningen framsläldt; och då jag således anser Konungens rådgifvare
hafva följt sin öfvertygelse, skulle jag desto mindre vilja såsom
grund för klander deremot uppställa ett enskildt tycke, som jag i alla fall
hade att befara, det de utnämnde personernas embetsförvaltning kunde
komma att blifva ett talande bevis emot riktigheten af ett sådant omdöme”.
Vid 45:de punkten: ”De af Departements-chefen i <^et anmärkta
yttrandet framställda åsigter röja icke steine benägenhet för skyddssysteinets
bibehållande i allmänhet, än som med lika giltighet kunde tillskrifvas
Rikets Ständers vid de sednare riksmötena dittills fattade beslut i tulllagstiftningen.
Departements-chefen har deremot tillstyrkt förminskning i
flere af de tullsatser Rikets Ständer år 1851 antogo; och sedermera har,
på samme föredragandes underdåniga tillstyrkande, nedsättning skett i
tullafgifterna för åtskilliga artiklar. De af Departements-chefen i några
enskilda fall tillstyrkta undantag eller licenser hafva afsett införsel af effekter
för statens eller allmänna inrättningars behof och för fabrikanter
till förut ej försökt tillverkning med råämnen, som icke inom riket finnas
att tillgå, eller såsom fortsättning af förut åtnjutna förmåner för enahanda
ändamål; samt utförsel af malm och sjömalms-tackjern, äfvensom för tillgodogörande
af sådana inhemska produkter, som eljest skulle hafva förblifvit
onyttiga o. s. v. Så länge Departements-chefens åtgärder icke finnas
hafva åsyftat motverkande af något utaf Rikets Sländer antaget system,
utan deremot stått i hufvudsaklig öfverensstämmelse dermed, kan jag icke
anse en anmärkning af förevarande beskaffenhet å Rikets Ständers sida
eg a befogenhet”.
Konstitutions-Ut skottets Memorial, N:o 6.
71
Vid 16:de punkten: ”De grunder, på hvilka jag funnit mig ej böra
biträda denna anmärkning, äro:
att, då Rikets sednast församlade Ständer ej fästade afseende å den
då väckta fråga, att hos Kongl. Maj:t skulle framställas anhållan om bildande
af en kommitté för att utarbeta förslag till penningerörelsens ordnande,
med afseende på upphörandet af pri vatbankernes nu gällande oktroj,
utan läto samma förslag förfalla,' den Konungens rådgifvare, som af
egen omtanke och nit upptog samma fråga och derom gjorde underdånig
anmälan hos Kongl. Maj:t, ej bör mötas med klander derför, att denna anmälan
icke skétt genast efter det han emottagit den med mångfaldiga och
trägna göromål besvärade Chelsplatsen för Finans-departementet;
att, då ändamålet med den föreslagna kommittéen var att utreda
och uppgifva hvilka anstalter eller förändringar i sakernas då varande
skick syntes nödige ur synpunkten af handelns och allmänna rörelsens intressen
ock behof, af hvilken utredning blefve beroende, om och huru vidsträckt
förslag till ändring i lagstiftningen komme i fråga, Departementschefen
icke bör klandras derföre, att kommitteens sammansättning icke utsträcktes
till anlitande af lagfarna personer, hvilka icke kunde lör kommittéens
egentliga verksamhet lemna biträde och möjligen icke eller framdeles
behöfdes och sålunda kunde komma att onödigtvis uppoffra tid och
kostnad;
alt, då Kongl. Maj:t till Rikets Ständer i nåder öfverlemnade Finans-kom
mittéens förslag, aflåtandet af nådig Proposition i afseende å
Ständernas blifvande beslut mölle svårighet, enär resultaterna af det Rikets
Ständer allena tillkommande bestämmandet öfver Riksbankens fonders
användande för den allmänna rörelsens behof icke kunde förutses,
och klander ej bör ega rum emot grannlagenheten att undvika en opåkallad
inblandning i en verksamhet, som Rikets Ständer allena tillhörde;
samt att, efter hvad med visshet kändt är, utarbetandet af de nödige
ansedde förslagen lill kredit-lagstiftning börjat och fortgått så skyndsamt,
som behofvet af djupare forskningar i andra länders lagstiftning
saint ämnenas stora vigt och omfattning kunnat medgifva under en tid,
då den sistlidet år härjande farsoten jemväl afbröt verksamheten; och
hafva de flera vigtiga lagförslagen den 13 nästlidne Februari blifvit afgifne
samt kort derefter hos Högste Domstolen till granskning föredragna.
I denna fråga bör noga betänkas, alt sådana vidtomfattande lagförslag icke
böra brådskande uppgöras. Det ligger mindre vigt på skyndsamheten, än
på den lugna och mogna pröfningen och utvecklingen af lagstiftningsgrunderna
och redaktionens sorgfälliga uppställande”.
72
Kon»titutions~Utiko tuts Memorial, N:o 6.
Vid Vide punkten: ”För att kunna säkrare pröfva befogenheten af
denna anmärkning, är nödigt, alt särskildt taga i betraktande hvad som
under förflutna tiden förekommit i afseende på reformen i Civil-lagen och
särskildt hvad som hörer till frågan om Kriminal-lagens förbättring.
I det förra hänseendet, eller vidkommande Civil-lagen, är nogsamt
kändt, att de uppgjorda förslagen i hufvudgrunderna, och följaktligen
äfven i detalj-bestämmelserna, äro i hög grad afvikande från vår nu gällande
lagstiftning. Då fråga är om så väsendtlig, på samhällets inre lif
djupt inverkande öfvergång från den gamla Civil-lagen till en ny, kan
den tidrymd, som ligger emellan sistförflutna och innevarancle riksmöte,
icke anses förlorad för den noggranna uppfattning af lagförslagen samt den
lugna, sorgfälliga pröfning af deras grunder, som måste önskas innan Rikets
Ständer besluta öfver dessa förslags slutliga öde. I jemförelse med
den långa tid, som före sistlidne riksdag åtgått för detta Jagberedningsärende,
är det nu anmärkta dröjsmålet af ringa betydenhet; och jag betviflar,
alt förslagen till Civil-lag hunnit ens hos vårt lands rättslärde
blifva så kända och uppfattade, att, om desamma genom Kongl. Proposition
till innevarande riksmöte blifvit framlagda Lill Rikets Ständers pröfning,
den allmänna meningen skulle hafva funnits beredd att uttala sig
öfver förslagens antaglighet. Den verkliga olägenheten af det klandrade
dröjsmålet, i hvad angår Civil-lagen, är svår att mäta och bestämma. Om
den lag, som öfver ett sekel varit gällande, med tid efter annan tillkomna’
förändringar,' komrne att gälla ännu några år, och derigenom lemnade
bättre utrymme för den föreslagna nya lagen att göra sig känd och blifva
granskad, vore, efter min tanke, mindre fara häruti, än i så hastig öfvergång
till den nya, att den icke vore med tillbörlig omsorg pröfvad. — Att
den nuvarande tidpunkten vöre den lyckligast valda, för alt antingen
gifva de ifrågaställde förslagen kraft af lag eller ock förkasta dem, är ett
påstående, som jag icke tilltror mig kunna framställa.
Beträffande Kriminal-lagen, är att ihågkomma, hurusom det vid
1844—45 årens riksdag till Rikets Ständer framställda förslag lill ny strafflag
väl blifvit till en del af sina hufvudgrunder godkändt, men frågan
derom, då förslaget vid 1847—48 årens riksdag åter till Rikets Ständer
öfverjemnades, kommit att förfalla. Under dessa förhållanden, — de der
antyda äfven å Rikets Ständers sida den åsigt, att några års längre dröjsmål
med afslutande af så vigtiga lagstiftnings värf icke i och för sig är att betrakta
såsom tecken till likgiltighet för saken, — synes det ej böra klandras,
alt Departements-chefen ansett sig ännu icke böra påyrka, att Kriminallagförslaget
i dess helhet må till Rikets Ständers pröfning ånyo framläggas.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
73
Visserligen är det sannt och allmänhare insedt, att nu gällande
Kriminal-lag är i stort behof af omarbetning. Mångå beslut af Konung
och Ständer, åsyftande alt införa mildare slraffarter, hafva ock förbered
t förändringar i lagen. Dessa förändringar voro mindre svara alt
vidtaga och älven af mindre ingripande art för straffsystemet i sin helhet,
då fråga endast var alt borttaga vissa straff, eller att mildra lagen genom
de afflikliva kroppstraffens inskränktare användande; men så snart en ny
strafflag skulle uppgöras, blef saken vida mera invecklad och svårlöst. En
af de första frågorna, som dervid måste af lagstiftaren afgöras, är: hvilka
-straffarler skola i Jagen användas? Uti den föreslagna lagen har, jemte
dödssliaff eller höler, såsom den egenlliga straff-arten antagits fäugelsg,
hufvudsakligen i enrum. Systemet af ensamhets-fängelse var för tio år
sedan nyligen kommet i gång och visade i många afseenden stora fördelar
till brottslingens moraliska förbättring. Det var dock i det hela blott ett
försök, — och försöket har ej slagit så lyckligt ut vid en längre lids pröfning,
som man hoppades. Cellfängelset, förträffligt under den lid fången
är under ransakning vid domstol, har deremot såsom straffmedel visat sig
vara lör en del brottslingar nästan utan all verkan, för andra åter i
psychiskt, stundom ock i fysiskt hänseende särdeles menligt. Det medlörer
ock mycket betydliga kostnader. Melhoden ur förkastad i Frankrike,
samt lill en blott ringa del, ännu som försök, antagen i England.
Då uppmärksamhet gilves åt dessa vigliga umständigheler, anser jag
mig icke kunna biträda den gjorda anmärkningen.”
Vid 18:de punkten:
Af Herr Grefve Lagerbjelke, med hvilken sig förenat öfrige ledamöterne
frän Eidderskapet och Adeln samt Herr Biskopen Butsch, Herr
Professoren Lindgren, Herr Doktor fVallin, Ilerr Doktor Broman och Herr
Kontra k ts-proslen Tegner:
”Om en genom lag stadgad eller genom bruk häfdvunnen ordning
hade fordrat, alt Konungens rådgifvare, då de uti det lill särskildt afgörande
föredragna civil-ärende, hvarom nu är fråga, afgåfvo sitt underdåniga
yttrande, tillika skulle till Protokollet uttryckligen anföra, otn och i
hvad mån de funno företeelserna i detta särskilda ärende utgöra anledningar
alt lili Kongl. Maj:t framdeles afgifva underdånigt förslag om vidtagande
af åtgärder lör lämpligare ordnande af de begge rikenas uniouela
förhållanden; och således den omständighet, att det åberopade StulsrådsLih.
till R. St- Prot. 1853—ISSi. 3 Sami. 4 Uäft. 10
74
Konstilutions-Utskottets Memoriol, 1V:o 6.
protokollet innefattar yttrande endast i den fråga, som dit kunde och borde
»('göras, nödvändigt måste utesluta möjligheten af den förutsättning, alt
Konungens rådgifvare insågo behofvet af åtgärder för berörde ändamål; —
då skulle jag, lika med Utskottets majoritet, finna del granskade protokollet
gifva anledning till den anmärkning, som blifvit gjord; men sådant förhållande
är nu icke för handen.
Äfven i ett annat afseende skulle jag finna anledning till tvekan
om anmärkningens befogenhet. Frågan är om ordnande af unionela förhållanden
emellan två Konunga-riken; en grannlaga fråga af stor omfattning.
Den hörer icke till dem, hvilkas genomförande får påräknas att
lyckas när som helst och vara beroende endast af ihärdig vilja och verksamhet.
Den skall förberedas och behandlas med en varsamhet, som förbjuder
mig, att eller synbara yttre tecken söka bedöma måttet af vilja och
verksamhet hos dem, på hvilka sakens utförande beror. Verklig kunskap
om förhållandet eger jag icke, och kan icke eller af de granskade protokollen
vinna densamma. Just derföre saknar jag laglig grund för en anmärkning
af förevarande beskaffenhet.'’
Herr Friherre Lagerfelt har åberopat, att han ej närvarit vid behandlingen
af 10:de, 15:de, 17:de och 18:de anmärknings-punkterna; och
Herr Tersmedenj att han ej deltagit i Utskottets förhandlingar då
andra, än nyssnämnde, anmärknings-punkler blifvit beslutna.
Herr Billströnij har velat tillkännagifva, att han ej i Utskottet närvarit
då beslut fattats i 13:de anmärknings-punklen; och
Herr Falhem, att hail ej deltagit i behandlingen af 7:de punkten.
Vidare äro reservationer afgifna:
af Herr Brinck: /
”Då jag ansett det utlåtande, som det åligger Konslitutions-Utskottet
att, efter fulländad granskning af de i Slatsrådet föida protokoller, lill Rikets
Ständer afgifva, böra, såsom anmärknings-anledningar mot Konungens
rådgilvare, upptaga åtskilliga förhållanden, dem Utskottets majoritet icke
Konstitutioni-Utiliottett Memorial, fä* 9. 75
funnit för godt att inför Rikets Ständer framställa, och jemväl i öfrigt närmare
utreda beskaffenheten af rådslagen och deras betydelse för omdömet
öfver styrelse-systemet i dess allmänhet, har jag uppfattat min, från Utskottets,
afvikande, mening i det förslag lill yttrande, hvilket härmed, såsom
reservation, aflemnas, för att Utskottets betänkande bifogas; dervid de i betänkandet
förekommande och utvecklade anmärkningar blifvit vid framställningen
bär nedan inskränkta till möjligaste korthet.
Om det får anses tillhöra Konstitutions-Utskottets bestämmelser, att
inför Rikets Ständer framlägga en utredning af de grundsatser, som af Konungeris
rådgifvare vid deras rådslag blifvit följde, och alt lemna en ledning
för omdömet, huruvida dessa rådslag verkat lill rikets sannskyldiga
nytta, så vänder sig blicken naturligen först tillbaka till styrelsens ställning
äfven'under den period, som närmast föregått den tid, hvars företeelser
inom regerings-området Utskottet haft pligt att granska. Den, som
uppfattat andan af de grundsatser för styrelsen, hvilka framträdde icke
mindre i det högsinnade upphäfvandet af 1812 års förbud emot gemenskapen
med f. d. Kongl, familjen, i införandet af den lika arfsrätten, i
flera delar af närings-lagstifmingen, i tillförordnande af skatte-förenklingskommitién
samt i propositionerna om brotlmåls-lagstiftningen och om
tullbevillningen vid 1847 års riksdag, än ock i flera andra åtgärder för
undanrödjande af gamla missbruk och lillvägabringande af enkelhet och
ordning i förvaltningen, undgår det icke, alt, redan vid början af 1850 års
riksdag, förhållandena visade sig väsendtligen förändrade. Med undantag af
den rådgifvare som inträdt i Konungens råd, innan 1848 års verldshändelser
syntes anvisa en ny rigtning åt staternas politik, hade omedelbart
derefter en helt och hållet ombytt konselj blifvit bildad, hvars lörsta handlingar
tycktes egnade att vilja ingifva landet den föreställningen, alt den
erkände behofvet af genomgripande förändringar och sin pligt att framför
allt söka bereda en högre betydelse åt folkets representation, genom
att dels deri inrymma nu uteslutna medborgare-klasser, dels på ett enklare
sätt ordna den nuvarande bristfälliga och invecklade riksdags-organisalionen,
hvarom allt jemväl en Kongl. Proposition^ af den nya ministeren omedelbart
framlades. Men i den mån den allmänna reaktionen i Europa
grep omkring sig, blef det snart uppenbart för en hvar, som med närmare
uppmärksamhet följde styrelsen, alt denna reaktion verkade till förändrade
åsigter äfven hos våra maktegande, och att man stod tillreds alt
här både efterfölja och fullfölja densamma.
Resultatet häraf blef jemväl icke blott en märkbar först passiv och
sedan retrograd rigtning hos Regeringen i allmänhet, utan ock en förändring
i rådgifvare-personalen, derifrån småningom alla de aflägsnades, som trod
-
i
76
Konstilutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
de styrelsens uppgift och åliggande vara att fortgå på den brutna och redan
ej obetydligt jemnade banan till samhällslörbättringarnes mål. Ännu
efter inträdandet af den tidrymd, inom hvars område Konstitutions-Utskottets
nuvarande granskning sträcker sig, hade en vigtig plats vid rådsbordet
blifvit ledig, hvilken likväl icke under 1850—-1851 årens riksdag
tillsattes, utan under tiden ad interim uppdrogs åt en Rådgifvare, hvars
föregångna offentliga verksamhet bland framåtskridandets vänner ansågs
hafva beredt honom inträde i Rådkammaren. Knappt voro likväl Rikets
Ständer åtskiljda, förr än denna portfölj öfvergick till en man, som under
flera föregående riksmöten varit räknad bland de främsta motståndarne lill
de grundsatser, som karakteriserat styrelsens verksamhet under de första
åren af Konungens regering. Och sedan ytterligare trenne Herrar Statsråd
afgäld och blifvit ersatte dels af tvenne från Ridderskaptt och Adelns
och Preste-ståndels /majoriteter hemtade representanter, dels af en marini
embetsman, lyckades det att åt de reaktionära styrelse-principerna vinna
ett allt mer och mer vidsträckt utrymme.
Efter denna korta återblick i afseende på personal-förändringen
inom konseljen, som, enligt min föreställning, icke i någon mån träder
grannlagenhetens fordringar för nära, tillkommer det mig att redogöra för
min uppfattning af de grundsatser, enligt hvilka regeringen i allmänhet är
vorden förd och de särskilda förvaltningsgrenarne, hvar för sig, blifvit
bandhafde. Men innan jag skrider till en sådan redogörelse, vill jag fästa
uppmärksamheten vid en och annan omständighet, som väl kan anses egen
för det svenska statsskicket.
I andra konstitutionella stater beror styrelsens verksamhet uti hvad
som vår grundlag benämner ”allmänna mått och steg”, nästan uteslutande
af representationens ledning och beslut; hvaremot regeringen här har
sig ensamt förbehållen lagstiftningsrätten i alla de s. k. ekonomiska m. fl.
ärenden, hvarom handlas i 8p § Regeringsformen.
Detta utvidgade område för Regeringens myndighet gifver henne
icke blott större rättigheter, ulan derjemte högre pligler och en vidsträcktare
ansvarighet. Regeringen kati således icke finna giltig ursäkt för sina
misstag, under åberopande af från Rikets Ständer gjorda framställningar, då
dessa icke finnas grundade på rättvisa och en fullständig insigt, eller icke
fästa ett billigt afseende jemväl å det talrika antal medborgares rätt, sorn
sakna ombud inom vår nuvarande slånds-representalion.
Beträffande deremot statshushållningen, eller egentligare statsmedlens
' disposition för sina särskilda, af Rikets Ständer bestämda ändamål,
har Grundlagen tillerkänt Rikets Ständer en beslutande rätt, sorn icke
medgifver någon afvikelse från meddelade föreskrifter.
Konetitutions-Utskottets Memorial, iV:o 6.
77
Utgående från denna uppfattning af den Svenska regeringens ställning
till folket och representationen, anser jag, vid bedömandet af regeringens
förhållande, mig böra i främsta rummet afse allmänna mått och steg, och
hennes tillgöranden i enskilda mål endast i de fall, att föreskrifna former
dervid blifvit underlåtna, eller de kunna anses utgångne från grundsatser,
hvilkas utsträckta tillämpning kan blifva förderflig, eller i öfrigt äro utmärkande
för styrelsens system.
Om det fördenskull måste antagas, att regeringens grundsatser företrädesvis
gifva sig tillkänna och framträda i de åtgärder, i afseende på hvilka
hon enligt grundlagen eger en oinskränkt och sjelfständig afgörande-rätt,
så skulle det ringa antalet al dit hänförliga regeringshandlingar af vigt
kunna snart sagdt anses utgöra ett hinder för att i denna del fälla ett omdöme.
Men då man erinrar sig, att stillaståendet är det första kännetecknet
å den tillbakagående syftningen, och att man förr icke kan lyckas återföra
föråldrade grundsatser, innan man först stadnat på deu bana, som leder
framåt, och sökt hämma de kralter, dem liden i detta hänseende här
inom sitt sköte, och då man derjemte iakttager, alt samtlige de förfoganden,
som ansetts elisa rnt beroende af styrelsens egen maktfullkomlighet, sins
emellan ega ett omisskänneligt sammanhang; framstår det klart, att regeringens
lagstiftnings- och pröfuingsrätt i sådane ärenden, ehuru i inskränkt
mån använd, likväl städse blifvit det i en och samma retrögrada rigtning
och för ett och samma mål.
Delta mål visar sig tillräckligen tydligt, om än på mer eller mindre
aflägset håll, vid granskningen af den behandling, som gifvits de särskildte,
ärenden och mål, hvilka, genom offentliga handlingar synbara äfven
för den, som ej varit i tillfälle att laga kännedom af de i Statsrådet
förda protokoll, här nedan, hvart för sig, närmare utredas och hvaräf inliemtas,
bland annat, att t. ex. Konungens rådgifvare underlåtit verkställigheten
af ett begge stalsmaklernes samfälda beslut, som för de skattdragande
varit ytterst maktpåliggande; att Konungens rådgifvare måste antagas
hafva icke blott åsidosatt alt föreslå Rikets Ständer de många af behofvet
högt påkallade, väsendtliga förbättringarné i landets lagstiftning,
utan lill och med afbrutit och lemnat obegagnade de många förljenstfulla
och med betydlig kostnad för statsverket åstadkomna förarbeten, vid hvilka
de nuvarande rådgifvarnes föregångare fästat en stor och väsendtlig vigt;
att Konungens rådgifvare underlåtit verksamhet för undervisningsväsendets
ordnande enligt en af den föregående styrelsen framlagd och af Rikets Ständer
gillad plan, derföre betydliga medel blifvit anvisade; att den nuvarande
rådgifvare-personalen, likaledes tvertemot sina föregångare och det
allmänna tänkesättets allt mer otvetydiga fordringar, visat sig hylla pro
-
T8 Komtitutiens-Utskottett Memorial, b’:o 0.
hibilioner i nästan alla rigtningar, der det legat inom regeringens makt
alt vidtaga förändringar, och, under . tillbakaliåIlande af folkets moraliska
krafter, byggt sin statskonst pä hyllandet än af det ena, än af det andra
materiella intresset; att, i stället för önskvärd förening af landtmanna-intressena
med borgerskapets, tvärtom tillkommit åtgärder, hvilka åtminstone
i sina resultater kunna leda till obenägenhet och afvoghet emellan skiljda
samhällsklasser samt qväfva den uppspirande allmänna andan, der den
eljest kunnat finna en förenings-punkt; alt den yttersta grundsatsen för
näringsfrihet blifvit upphäfd genom, lindrigast sagdt, gagnlösa undantag
och inskränkningar, hvarigenom korporations-och skråandan blifvit väpnad
mot de af föregående rådgifvare i detta hänseende tillstyrkta och af Konungen
gillade friare författningar; att likaledes under Konungens nuvarande rådgilvares
embelsförvallning skett sådane förändringar i den äldre föi fattningen om
hemmans-klyfning och jord-afsöndring, äfvensom i de under Hans Maj:t
Konung Oscars första regeringsår utfärdade författningar angående s. k. försvarslöse
personer och fattigvården m. m., sorn dels måste för arbetaren
försvåra möjligheten ali förskaffa sig eget hem och nödtorftig bergning, dels
i icke ringa mån hota hans personliga frihet och låta honom nian någon
bevisad brottslighet hemfalla under polismyndigheternas godtycke. Jag anser
mig icke berättigad att forska efter de politiska bevekelsegrunderna lill
rådgifvarnes förhållanden i dessa hänseenden; men jag kan likväl icke
dölja, att följderna deraf, derest man fortgår på denna bana, skola komma
alt visa sig uti en alltför stor öfvervigt åt del mindre antalet förmögnare
jord-egare, till mehn och förtryck både för de ojemförligt talrikare mindre
jordegarne och de industri-idkande och arbetande samhällsklasserna, i
hvilket hänseende den allt mer och mer tilltagande emigrationen lill andra
sidan af den vestra oceanen icke torde vara utan sin både statsekonomiska
och politiska betydelse.
Detta regerings-syslem har jemväl sökt vinna styrka genom den
rigtning befordringsväsendet under de sednare åren tagit, derigenom, alt
de i grundlagen förutsatta egenskaperna af de ”sökandes förtjenst och skicklighet”
understundom fått vika för personliga förhållanden; och om detta
än icke alltid skett direkte på rådgifvarnes tillstyrkan, hafva de likväl dervid
underlåtit begagnande af den rätt och fullgörande af den pligt, som
38 § Regerings-furmen i vidsträckt mån tillägger och ålägger åtminstone
den ärendet föredragande Departements-chefen.
Systemet har vidare pröfvat sin makt i försöken att inkräkta på representationens
rättigheter; att ställa sig oberoende af Sländernas föreskrifter
samt att på samma gång skapa ytterligare inst itutioner för befästande af
Komtitutioni-Utikotteti Memorial, N:o 6.
79
den redan allt för långt utsträckta centraUsationen under regeringsmakten,
oell nied syftning att skydda förmanskapets ofelbarhet.
Att detta system icke utan åsidosättande i flera fall af grundlagens
bud kunnat under en så kort tid vinna den utbildning, det redan lmunit,
inser en hvar, som icke misskänner våra grundlagars afsigt att åstadkomma
ett konslitulionelt statsskick, ehuru omvårdnaden derom blifvit lemnad åt
den splittrade och derföre kraftlösa representation, hvars förbättrande väl
under påtryckningen af 1848 års lörelsyr varit af den då varande regeringen
föreslagen, men som sedermera helt och hållet blifvit å slyrelseuiaktens
sida öfvergifven och lemnad åt sitt bedröfliga öde.
Om således förljensten af ett planmässigt bemödande att styra landet
i en viss riglning icke kail frånkännas Konungens nuvarande rådgifvare,
så lärer det dock svårligen kunna påslås, att den förändrade syftning, styrelsen
sålunda erhållit, framkallats af någon öfvervägande mening inom
landet eller ens inom dess representation, dit landets bästa krafter dessutom
icke finna väg; utan torde förklarings-grunden till denna förändring sanningsenligast
böra sökas uti reaktionens förmenta seger i utlandet och i
styrelsens förhoppning och bemödanden att äfven här söka skapa sig ett
stöd och skydd för delta system i vissa klassers enskilda intressen. — Men,
om än det må antagas, att styrelse-systemet äfven framdeles komme att bero
af tilldragelser utom oss, och att följaktligen den händelsedigra tid, som
synes förestå, snart nog torde framkalla nödvändigheten af en förändring i
styrelse-grundsatserna jemväl i den inrikes förvaltningen, d. v. s. styrelsens
förhållande till folket, så är det dock möjligt, åtminstone tänkbart, att
reaktionen i Europas stater ännu länge kan lyckas bibehålla sin öfvervigt;
och för delta fall torde framtiden af representationen utkräfva ansvarigheten,
derest systemet af lillbakagående än vidare får fortfara.
Vid en framställning af de omständigheter i afseende på Konungens
rådgifvares föihållande, som företrädesvis lämpa sig för att bestyrka de
omdömen, här ofvan förekomma, torde i främsta rummet böra framhållas t
4:o. Allmänna författningar.
Bland dessa tillhör utan tvifvel första rummet:
A). Kongl. Förordningen, angående tillägg till nu gällande föreskrifter
i afseende på hetnmans-klyfning och jordafsöndring > gifven den
13 Juli 1853.
Förordningen i detta ämne af den 19 December 1827 mottogs, vid dess
utfärdande, af klander från flera håll, hvilket klander hade till följd, alt kommit
-
80
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
teer nedsattes i länen, för alt i ämnet meddela yttrande, och att en kommitté
derefter förordnades, för alt uppgöra förslag till ny författning i ämnet.
Delta sistnämnde förslag framlades för 1S40 års Ständer, hvilka godkände
förslaget i dess flesta delar, men uttryckligen förklarade, alt något
visst mantal för ulklyfningen icke skulle bestämmas såsom allmän regel,
utan alt, innan någon ändring i Förordningen af 1827 egde rum, en särskild
undersökning inom länen skulle ske rörande denna- fråga, och i den blifvande
författningen särskilda bestämmelser, beträffande minsta mantalet för
klyfningen, utsättas för hvarje län eller för vissa delar af länen, der omständigheterna
sådant påkallade. De hufvudsakligaste förändringarne i den
gällande författningen, som af kommittén blifvit föresiagne och af Ständerna
godkände, innefattades deri, alt jordafsöndringen för alltid icke skulle
få ega rum med mindre, än alt den afsöndrade delen medförde besutenhet
och att afhandlingar om hemmansklyfning, som voro stridande emot
författningen, skulle anses ogilda och återgå.
Detina fråga blef emellertid icke afgjord före 1844- års riksdag; och
som förslaget till hela sin syftning var stridande emot de grundsatser, som
från oell med nämnde tid inom styrelsen gjorde sig gällande, antog man
desto hellre, att förslaget måste anses helt och hållet förfallet, sorn de sednare
årens erfarenhet åstadkommit en fullkomlig förändring i tänkesättet
i afseende på arbetsklassens rättigheter; och den märkligaste tilldragelsen
inom delta decennium, den stora emigrationen från Storbritannien, måste
än mera hafva öfverlygat äfven den korlsyntaste, att vägen i della, som
andra hänseenden, går framåt och icke tillbaka, och alt man måste understödja
arbetarens sjelfverksamhet och icke motverka den. Utan de anledningar,
sorn således företedde sig derföre, att detta förslag, beträffande en
fråga, deri hvarje år och hvarje dag medfört och spridt mera insigt och
mera upplysning, kunde afgöras med fasthållande af åsigter, tillhörande en
tid, som jemförelsevis kunde kallas aflägsen, inötte ock derföre ett hinder
af stadgandet i Regerings-formens 87 §, att Ständernas beslut om lag förändringar
skola anses förfallne, derest icke Konungen genom utfärdad författning
dem godkänner före början af nästföljande riksdag, hvilket stadgande
måste ega tillämpning åtminstone på de delar af förslaget, till följd
hvaraf afhandlingar om eganderätt till hemmansdelar af mindre mantal än
J-del, eller om sådane, hvarå besutenhet icke eger rum, skulle återgå och
anses ogilde, äfvensom att lagfart på grund af dylika afhandlingar icke
finge ske; föreskrifter, som innefatta högst väsendtliga ändringar i lagens
åtskilliga rum, såsom 1 kap. 1 § Jorda-balken samt 4 kap. 1 § samina
Balk och Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800.
Icke
Konititutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
81
Icke desto mindre, och utan ringaste föranledande af någon förnyad
hemställan från Ständerna föredrogs denna fråga hos Konungen den 13
Juli 1853. Så vida antagas får, att grunden för beslutet och afsigten
dermed endast skulle vara att åstadkomma kontroller för eflerlefnaden af
1827 års Förordning, så skulle ej eller det nya förslaget innehålla några
ändringar i nämnda förordning. Sjelfva Förordningen af den 13 Juli 1853
omtalar ej eller i inledningen eller rubriken någon ändring, utan innehåller
uttryckligen, att erfarenheten visat behof af föreskrifter i ändamål alt
försäkra eflerlefnaden af den äldre förordningen. Ändock förefinnes en
sådan högst väsendtlig ändring, enär jord-afsöndringen för alltid i allmänhet
blef förbjuden, om icke den lägenhet, som afsöndras, kan bilda enahanda
besutenhet, som om hemmansklyfning blifvit stadgadt. En ändring
i den äldre förordningen innehålles ock i föreskriften örn visst hemmantal
af £-dels mantal såsom norm för utklyfningen; och denna bestämmelsestår
i strid med Ständernas beslut, på sätt ofvan är sagdt. Deremot öfverensstämmer
ogillandet af afbandlingar, rörande obesutna hemmansdelar, väl
med Ständernas beslut, men innefattar, såsom jemväl ofvan blifvit erinrad
t, en afvikelse från 87 § Regerings-formen, enligt hvilken Ständernas
beslut i denna del förfallit, så att det icke vidare kunde tillämpas, utan
intrång i Ständernas lagstiftningsrätt.
Då det lemnades utan uppmärksamhet, både att författningen verkligen
utgjorde en ändring i 1827 års Förordning, och att Ständerna begärt
en förberedande utredning af det lämpliga minimum för hemmansklyfning
inom hvarje ort, innan någon ändring i 1827 års Förordning
egde rum, och afseende ej eller fastades på det förändrade skick, hvari
frågan sig befunne, sedan Ständernas beslut i afseende på lagförändringen
icke inom föreskrifven tid blifvit tillämpad; hafva derigenom uppkommit
de missförhållanden, att ändring blifvit gjord i en gällande förordning,
utan att denna är vorden förklarad vara ändrad; att ett stadgande blifvit
lemnadt, som, å flera orter inom riket, om icke å de fleste, föranleder undantagsbestämmelser,
hvilka derjemte saknas för tillämpningen under en
tid, som icke af någon föreskrift är begränsad; att Kongl. Maj:t saknat
kännedom om det förändrade tänkesättet i afseende på hemmansklyfning
och jordafsöndring, som ofelbart funnit ett uttryck, om Ständernas beslut
blifvit följdt, så att upplysningar i dessa hänseenden infordrats, förr än
föredragningen egde rum; samt slutligen att Ständernas lagstiftningsrätt
blifvit för nära trädd. Lägges nu härtill, hvad som icke kan förnekas,
att författningens tillämpning skall åstadkomma de vidunderligaste förhållanden,
då, för att anföra endast ett exempel, om en person, egande ett
Bih. till R. St. Pro t. 1883—1864. 3 Sami. 4 Baft. a
82
Konstitutions-Utskotteti Memorial, N:o 6.
åttondedels mantal, säljer detta till tvenne personer, eller till hvardera ett
sextondedels mantal, hvarå ingendera är besuten, dessa nya egare icke såsom
sådane få anses och erkännas, utan den förre egaren, som möjligen
flyttat ur landet, skall ansvara för utskylderna, under det de nya egarne
förblifva i besittning af jorden, hvarå hvarken de eller någon annan för
framtiden kunna erhålla laga åtkomsthandlingar; så skall man nödgas medgifva,
att' hela detta tillgörande af de Herrar Statsråder, som den ifrågavarande
författningens utfärdande tillstyrkt, både från den ideella, den
reella Och den formella synpunkten, är af den betänkligaste beskaffenhet,
och att, likasom derigenom blifvit åsidosatte både Grundlagens stadgande
och Ständernas beslut, så har ock uppkommit en osäkerhet i eganderätten,
som, i den mån författningen hinner utöfva sina verkningar, skall
fruktansvärdt förvilla rättsbegreppet och öka rättegångarne till oberäkneligt
antal.
, Det enda försvar för detta tillgörande, som kan hemtas derifrån,
att hemmansklyfning till obesutenhet ej eller förut var tillåten, och att
arbetarens rätt således icke i sjelfva verket blifvit inskränkt, lämpar sig
icke för jordafsöndringen, som förut var vida lättare, men finner dessutom
sin vederläggning deri, att äfven hemmansklyfningen kunde fortgå utöfver
besutenhet, då ingen uppstod med lösnings-anspråk, och att på detta
sätt den damm, som varit afsedd att hindra den tillvexande befolkningens
bosättning och dess rätt till förvärf af eget hem, i sjelfva verket var kraftlös
och att således det naturliga förhållandet icke derigenom hindrades i
sin utveckling, utan att rättigheten att köpa jord, i nion af tillgångar,
lagligen stod öppen, om den än någon gång måste vika för den enskilda
egennyttan. Försöket att, genom lagar, lägga ett ovilkorligt hinder för
hvad som icke kan hindras, kulturens gång och jordens fria delning, skall
lika litet hädanefter som hitintills lyckas; men väl skall man kunna lyckas
att demoralisera folket. Omdömet om detta rådgifvarnes förhållande
härutinnan måste taga i betraktande deras pligt, att inför Konungen utreda
saken till dess hela beskaffenhet och med hänsigt jemväl till dess
formella sida; deras pligt att icke föranleda ingrepp i den andra statsmagtens
rättigheter; deras förhållande såsom statsmän och deras sätt att
fylla anspråken i detta hänseende; samt deras förhållande såsom lagstiftare,
af hvilka fordras lagar, som kunna tillämpas och hvilka icke framkalla
invecklade rättsförhållanden och ökade tvister. Det är ock derföre,
som det icke torde vara för mycket sagdt, att denna åtgärd är alldeles
tillräcklig för att ensam för sig verka till den framställning, som 107 §
Regerings-forrnen anvisar.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6. 83
*
B) Dernäst torde uppmärksamheten böra fästa sig vid Kongl. Maj.ts
nådiga Kungörelse, angående vissa ändringar uti och tillägg till Kongl.
Maj:ts nådiga Stadga, angående försvarslöse och till allmänt arbete förfallne
personer, den 29 Maj 1846; gifven den 13 Juli 1853.
I afseende på rådgifvarnes förhållande i detta ärende torde vara
nödigt att anföra följande:
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse vid 1848 års riksdag tillkom
på förslag af håde Lag- och Ekonomi-Utskotten och angick hufvudsakligen
sättet att behandla försvarslös, som ej är straffad för brott, men visar lättja
och liderlighet. Förändring i begreppet af försvarslös var således icke af
Ständerna ifrågasatt, utan följde af Ständernas framställning fast heldre, att
den, som var försvarslös, ehuru ej om brott öfvertygad, icke skulle drabbas
af någon påföljd, förrän han derjemte beträddes med lättja och liderlighet.
Den af Ständerna, vid 1851 års riksdag, beslutade skrifvelse i ämnet,
' jemväl beredd af både Lag- och Ekonomi-Utskotten, förnyar den förra
framställningen och innehåller i öfrigt med afseende å försvarslöshets-författningen
endast en protest emot en sådan tillämpning af det arbetstvång,
som de försvarslöse kunde komma att underkastas, att kostnaden för tvångsarbetet
skulle drabba kommunerne, hvilket ansågs obilligt, då någon inskränkning
i den fria inflyltnings-rätten icke egde rum.
Kongl. Maj:t har i frågan hört dess Högsta domstol och har således,
lika med Ständerne, ansett saken röra de af allmänna lagen skyddade medborgerliga
rättigheterna. Det kan icke eller nekas, att bestämmandet af
försvarslöshets-begreppet, deraf en så väsendtlig inskränkning i den personliga
friheten uppkommer och beror, måste i ett lagbundet samhälle anses
utgöra en högst vigtig lagstiftnings-åtgärd, derföre gifne former på det
samvetsgrannaste böra iakttagas.
Då nu Ständerna icke ifrågasatt någon förändring i bestämmelserna
rörande begreppet af försvarslöshet, och Högsta domstolen icke i detta hänseende
meddelat något utlåtande, dertill ej eller någon anledning förefanns,
så måste det medgifvas, att en förändring af författningens stadgande i
denna del icke kunde vid frågans så beskaffade skick af Regeringen företagas,
utan att de för en sådan lagförändring gällande former åsidosattes.
Icke desto mindre innehåller den ifrågavarande, i form af Kungörelse
utfärdade, författningen en förändring af begreppet om försvarslös.
Den nådiga stadgan af år 1846 förklarar såsom försvarslös, bland andre,
den, som icke, enligt intyg af visse myndigheter eller af tillsyningsman,
är känd såsom den der sig ärligen försörjer. Detta stadgande är genom
den sednare kungörelsen så förändradt, att såsom försvarslös skall behandlas
den, som icke, enligt intyg af vissa myndigheter på landet, eller af
84
Konstitutions-Ulshottets Memorial, N:o 6.
sockennämnd, eller ock i stad af tillsyningsman, är känd, såsom den der
iakttager ordning och sedlighet i sitt lefverne, samt söker efter förmåga sig
ärligen försörja.
Nn kan det visserligen anmärkas, att 1846 års Stadga, likasom föregående
författningar i detta ämne, tillkommit på den ekonomiska lagstiftningsvägen;
men om man måste beklaga detta förhållande, så torde man
dock rättvist böra ihågkomma, att 1846 års stadga i sjelfva verket, i flera
hänseenden ställde ifrågavarande, samhällets olyckliga medlemmar under
lagens skydd, och att den innefattade hufvudsakligen inskränkning i det
godtycke, de förut varit, i strid med vår Samhälls-författning, underkastade.
För sådan förändring af en författning, som icke tillkorhmit i behörig ordning,
erfordrades knappast iakttagande af formerna för lagförändringar; men
då fråga åter uppstår att utvidga det godtycke, hvilket, om än från lagstiftningen
i detta ämne oskiljaktigt, bör med all möjlig omsorg begränsas,
blir förhållandet alldeles omvändt.
I fråga om det nya stadgandets förhållande till det förutvarande,
må det ock medgifvas, att, enligt den nådiga Stadgan som i detta hänseende
icke undergått någon förändring, äfven den finge såsom försvarslös
behandlas, som icke bevisligen af egna tillgångar egde sin bergning, äfvensom
att skyldigheten att visa ärliga försörjningsmedel ålåg den tjenstlöse,
så vida han icke skulle hemfalla under författningens bestämmelser. Då
samhället tillåter sig att slämpla såsom brott tjenstlöshet i förening med
bristande tillgångar till uppehälle, och för detta brott stadga sträng bestraffning,
afviker det utan tvifvel från sin pligt att skydda alla; men ännu
större är afvikelsen, då derjemte det ålägges den förment brottsliga att
styrka sin oskuld; ett anspråk, som man icke i något enda annat fall vågat
göra gällande. Det är från denna grundfalska princip, man vid lagstiftningen
i detta ämne utgått; och det är ock derföre, som hvarje nytt
stadgande verkar så högst betungande för den, det afser. Det nya stadgandet
kan visserligen, i afseende på sin tydning, underkastas olika meningar;
men tolkadt utan all spetsfundighet, som visserligen medgifver en
ännu svårare tydning, innehåller det, att iakttagande af ordning och sedlighet
i lefvernet jemte bemödandet att sig ärligen försörja åligger den
tjenstlöse, om han skall undgå att behandlas såsom försvarslös. Det torde
väl häraf följa, att lättja och liderlighet icke hvar för sig får utgöra grund
för försvarslöshet, utan
föreskriften i sjelfva verket en inskränkning i den förutvarande bestämmelsen;
men då, å andra sidan, bevisnings-skyldigheten åligger den förment
brottslige, så har man genom förändringen betydligen försvårat hans
ställning, emedan det icke är nog, att han styrker, det han begagnar alla
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
85
tillfällen till arbete, sorn erbjudas, utan han skall äfven ådagalägga, alt han
i lefvernet är ordentlig. Det är således icke nog, att den tjenstlöse arbetaren
söker att ärligen förtjena sitt uppehälle; han skall derjemte stå under
en uppsigt i afseende på sin sedliga lefnad, som icke någon annan medborgare
är underkastad; och han skall derutöfver förblifva i beroende af
en kontrollant, tillsyningsmannen, hvars anspråk på bevis ankomma på
subjektiva föreställningar. Det vill eljest synas, sorn om den stilla och laglydige
medborgaren, hvilken söker att sig ärligen försörja, bör vara fri
från all aftvungen beröring med Polismagtens organer, och att lian, så
länge han icke begär någon förseelse, som efter lag är brottslig, bör njuta
det oberoende, hvars helgd utgör ett af den fria samhällsförfattningens
förnämsta mål.
Ehuru författningen redan förut satt dem, som sakna egna tillgångar,
särskildt yrke eller tjenst, under kategorien af försvarslöse, så har den
nu utsträckt den jemväl till dem, som söka att använda de arbetskrafter,
de ega, men icke iakttaga sedlighet; men derjemte har författningen satt
dem, som både arbeta och lefva sedligt, i beroende af Polismagtcn och
af enskilde personer, hvilkas godtyckliga omdöme kan blottställa dem för
varningar, hvilka sannolikt icke kunna undgås, och för en tidsödande och
förödmjukande behandling, som i bästa fall slutar med ett förhör rörande
deras enskilda förhållande, derinom de lagligen egt att åtnjuta frid och
frihet.
En lag i sådan syftning innefattar ofelbart en väsendtlig inskränkning
i den personliga friheten, försäkrad i 16 § Regeringsformen, och kan
i intet fall tillkomma utan medverkan af Rikets Ständer.
Såsom en följd af den förändrade lagstiftning, som afsåg deras ställning,
hvilka bero af sina arbetskrafter, såväl i fråga om deras personliga
rättigheter, som ock beträffande användande af deras förvärf, utkom jemväl
C) en ny Fattigvårds-lcig, som uttryckligen uttalar den grundsats,
att kommunen icke är skyldig' lemna understöd åt hustru och barn till
den, som är arbetsför. Grundsatsen må väl i sig sjelf vara rigtig, men
likasom den genom andra stadganden i författningen måst för tillämpningen
modifieras, så kan dess uttalande lätt leda till beklagliga följder, som
modifikationerna svårligen, åtminstone på Jandet, torde kunna förekomma.
Om det således icke kan nekas, att genom dessa trenne författningar,
utfärdade kort före det sammanträde, der det större jordbruksintresset
afsåg att uttala sina förhoppningar och önskningar, den så kallade fria arbetarens
ställning inom samhället och öfriga medborgare-klasser undergått
en betydlig förändring, i det han blifvit ställd i större beroende af arbetsgifvarne
såväl sorn ock af Polismyndigheterna, under det på samma gång
86
Eonstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
hinder lagts i vägen för hans bosättning och för ett sådant användande
af hans tillgångar, sorn. kunnat bereda honom säkrare utsigter för framtiden,
så blir frågan den, om grundsatserne för en sådan lagstiftning kunna
verka till fosterlandets sannskyldiga nytta och väl, och om icke ett fortgående
på denna bana, så väl i denna som i andra rigtningar, förr eller
sednare skall sätta arbetaren i nödvändighet, att söka sig ett annat hem i
de land, der hans rättigheter såsom menniska och medborgare erkännas
och vårdas. Dessa farhågor kunna visserligen besvaras med hån eller bemötas
med den likgiltighet som tänker: ”kommer dag, kommer råd;” men
erfarenheten har ett annat språk, och för detta får fosterlandsvännen icke
tillsluta sina öron.
2:o Den förändring af Handels-ordningens 25 som, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sista riksdagen fattade
beslut, skett genom Kongl. Kungörelse den 7:de Februari 1852; saknar icke
sammanhang med här ofvan närmast framställda frågor, och torde derföre
här böra förekomma. Nämnde Kongl. Kungörelse innefattar, att rättighet
till idkande af handel på landet skall bero af landshöfdingens pröfning.
Den förut gällande grundsatsen, att ett lofligt förvärf stod en hvar fritt,
att efter egen urskillning försöka, hvar honom bäst syntes, är således upphäfd
och dermed jemväl principen af den såkallade närings-friheten väsendtligen
förnärmad samt vägen öppnad för ptt tillbakagående till föråldrade
åsigter om näringslifvets rätta natur och behof. Anledning till detta förfarande
har visserligen förefunnits i Ständernas framställning; men deras
åsigter i dessa frågor skulle lika litet tillåtit näringsfriheten att någonsin
erkännas, som de medgifva, att den ostörd får visa sina välgörande verkningar.
Den högsinta uppfattning af den enskildes rätt och samhällets verkliga
fördel, som genomgår författningarna af 1846, förstod att göra sig gällande,
oaktadt allt det motstånd, som då förefanns; och ett rådslag, som
i sjelfva verket hvilar på en motsatt uppfattning i förenämnda hänseende,
synes särdeles lämpa sig, för att ådagalägga, att utvecklingen äfven i detta
fall befinner sig på återtåg.
Upplysande i samma afseende, om ock icke i lika mån, är jemväl
det förhållande, att af gifter för vinnande af burskap å handtverk; blifvit
förhöjde, såsom t. ex. genom Kongl. Maj:ts Resolution den 15 Augusti
1851, i Kalmar.
Bland de hinder, som, under skrå-ordningarnes bestånd, lades i vägen
för burskap, utgjorde betungande afgifter ett bland de väsendtligaste;
och bestämmande af afgiften för burskaps vinnande var således ett vigtigt
föremål för den nya lagstiftningen, som jemväl syntes hylla den grundsats,
att, om ytterligare medel för handtverks-föreningarnes ändamål erfor
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
87
drades, dessa medel ingalunda skulle anskaffas på det sätt, att de, sorn ännu
icke egde något förvärfsmedel, derigenom skulle belastas, utan tvärtom att
de, som redan voro i åtnjutande deraf, fingo tillskjuta hvad de åtminstone
lättare borde kunna umbära. Utom det att den förändrade åsigten ådrager
sig uppmärksamheten, bör denna jemväl fästa sig dervid, att äfven
inom det regeringen förbehållna ekonomiska lagstiftnings-området, afvikelse!'
i enskilda fall från allmänt gällande bestämmelser ingalunda afses i
vår Grundlag, och knappast under någon Regerings-form anses tillåtne;
hvarföre, äfven från denna sida betraktade, Konungens rådgifvares förhållande
i dessa hänseenden måste anses särdeles betecknande. Den större
verksamhet, skrå-ordningens vänner i sednare tider utvecklat, torde hafva
sin förklaringsgrund just i den inskränkning, handelsfriheten erfarit; och
följderna af ett vacklande i desse frågor kunna knappast beräknas, helst
de olägenheter,, som agitationen mot närings-friheten framkallar, lätt nog
torde både till sitt ursprung och sin verkan kunna missförstås.
3:o Då erfarenheten nogsamt visat, hvad, som också ligger i sakens
natur, att ett befordrings-systern, som tillåter, att den framstående förtjensten
tillbakasättes, af anledningar, hvilka åtminstone synas outransaklige,
medförer olägenheter, som först efter flera generationer kunna afhjelpas,
hafva afsteg från Grundlagens hud i afseende på tjenste-lillsättningar, så
vidt samma afsteg förekommit Utskottet uppenbara, blifvit af Utskottet
anmärkta. Ett tidigt aktgifvande på desse afsteg, hvilka härflyta från rådgifvarnes
tillstyrkan eller stillatigande, har varit en pligt, för Utskottet,
såväl sorn för representationen.
4.'o Såsom företrädesvis egnade att leda omdömet beträffande Herrar
rådgifvares uppfattning af sin pligt med hänsigt till statshushäl/ningerij
dess ordnande och förvaltning, torde följande regerings-åtgärder böra komma
under betraktande:
a) Såsom utgångspunkt för bedömande af Herrar Statsråders uppfattning
af grunderne för statshushållningen, enligt våra Grundlagar, lämpar
sig särdeles deras af Utskottet fullständigt framlaggda yttrande till protokollet
den 10:de Oktober 1851 vid anmälan hos Kongl. Maj:t af Ständernes
beslut om nedsättning i anslaget för Kongl. Bergs-kollegium med ett belopp,
motsvarande Presidentens lön.
Från konstitutionel synpunkt måste detta rådslag anses vara af den
mest betänkliga beskaffenhet. Och det torde icke ligga någon öfverdrift i
den farhåga, att hela vårt statsskick till sitt bestånd äfventyras, om icke
Rikets Ständer, på det sätt Grundlagen anvisar, bemöta det angrepp på
folkets beskattningsrätt, som detta rådslag otvifvelaktigt innebär.
88
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
b) Konungens rådgifvares äfven anmärkta underlåtenhet att i underdånighet
afstyrka tillsättningen af Kongl Bergs-kollegii President innefattar
en sådan afvikelse från Ständernas åsigt om regleringen af detta
embetsverk, att Ständerne måste göra anspråk på, och bruk af, den rätt,
som dem tillkommer att fastställa hvarje utgift och hvarje lön. I stället
att det förtroende, som i andra konstitutionella stater befriar representationen
från all befattning med dylika detaljer, skulle mera och mera ökas
för att äfven hos oss skjuta i bakgrunden tvisterna om statsmakternas inbördes
rättigheter och framkalla ett sannt konstitutionelt stats-skick, skola följderna
af ett sådant handlingssätt å Konungens rådgifvares sida, som det
anmärkta, icke underlåta alt visa sig i ett utsträckt reglementerande af
Ständerna, till hinder för styrelsens verksamhet. Det skulle i ännu högre
mån, än förut, blifva en sanning, att den ena som den andra, statsmakten
föga kan uträtta, och att ingendera af dem, lika litet som statsmaschinen
i det hela, kommer ur stället.
Vid regleringen af Bergs!ags-staterne, i afseende hvarpå herrar
rådgifvares åtgärder blifvit af Utskottet anmärkte, visar det sig, att Ständernes
begäran, den egna åsigten om rätta behandlingen af saken och
Grundlagens bud, i afseende på utgifterna, fått vika för ett nära nog oförklarligt
nit att visa oberoende af den andra stats-makten, hvars medverkan
i det fall, der den för framtiden måst tagas i anspråk, blifvit med visshet
på förhand påräknad, oaktadt allt det förbiseende af dess rätt och
dess värdighet, som rådgifvarne låtit komma sig till last.
d). Oaktadt Kongl. Maj:ts vid sista riksdag framställde förslag om
upprättande af en särskild väg- och vattenbyggnads-korps icke godkändes
af Rikets Ständer, som ansågo att det dermed åsyftade ändamålet
kunde vinnas utan att någon dylik korps, å stat uppfördes eller med fasta
löner förseddes, har regeringen likväl under den 22 December 1851 utfärdat
beslut om inrättande af en under väg- och vattensbyggnads-styrelsen ställd
väg- och vattenbyggnads-korps, organiserad på militärisk fot. Ständernas
vägran att å stat uppföra corpsen och med fasta löner den förse, har ansetts
icke utgöra hinder för att tilldela tjenstegrader åt personer, som äro
i saknad af all deremot svarande anställning i statens tjenst, om anslaget
till deras aflöning icke af Ständerne förnyas; öch i stället att aflöningen
borde användas såsom godtgörelse för en mera eller mindre sjelfständig
verksamhet i styrelsens uppdrag, finner man stadgadt, att undersökningar
eller andra allmänna uppdrag, skola särskildt godtgöras dem, som af styrelsens
anslag erhålla aflöning, under namn af arfvode, och att således extra
-
Konstitutions-Utskottet* Memorial, N:o 6.
89
tra arfvoden jemte dagtraktamente och rese-ersättningar komma att af andra
allmänna medel utgå.
Det oförvillade omdömet skall i Konungens rådgifvares förhållande
härutinnan icke undgå att finna ett illa doldt öfverträdande af Ständernas
beslut; och stagandet om extra arfvode för förrättningar i styrelsens
uppdrag för det allmännas behof skall dessutom klart öfvertyga en hvar,
att genom denna organisation vållats staten särskildt utgifter, hvilka just
med anslaget bordt betäckas. Från hvilken synpunkt rådgifvarnes förhållande
än må betraktas, ställer detsamma sig på samma linea med regleringen
af bergslags-staterne.
En särskild uppmärksamhet ådrager sig otvifvelaktigt korpsens ordnande
på militärisk fot. Nyttan deraf hemtas endast derifrån, att arbetskommenderingar
från arméen skulle lättare hållas till lydnad utan biträde
af arméens officerare; men om andra arbetare kunna hållas till ordning
af civile personer, måste desse väl ännu lättare kunna göra sig gällande
hos dem, som äro särskildt inöfvade och tillvande vid lydnad och disciplin.
Olägenheterne af den militäriska organisationen synas icke hafva kommit
under något betraktande, ehuru de äro nog uppenbara, åtminstone uti svårigheten
att lämpligt använda den största skickligheten och att med korpsen
förena den duglighet, som annorstädes vunnit en måhända öfvervägande
utbildning, likasom att under dylika tillfälligtvis tillgänglige personer
af utmärktare förtjenst kunna underordna korpsens mindre erfarne medlemmar.
Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar hade i underdånighet
gjort anhållan, att Kongl. Maj:t måtte godkänna, det Konungens Befallningshafvande
i Wenersborg och Carlskrona utbetalt för fängelse-byggnader
i nämnde städer de belopp, som för de särskilda fängelsebyggnaderna
derstädes blifvit använda utöfver de uppgjorda kostnadsförslagen,
samt tillåta att hvad ytterligare för desse byggnaders fullbordande oundgängligen
erfordrades, kunde från samma ränterier få förskottsvis utgifva,
emot framdeles skeende ersättning af det anslag rikets år 1851 församlade
Ständer för cellfängelsers uppförande beviljat. Denna styrelsens framställning
har. genom Kongl. Maj:ts under den 23 Juli 1853 utfärdade beslut,
blifvit bifallen under vilkor, att hvad som från ränterierna för ändamålet
komme alt förskjutas, icke tillsammans finge öfverstiga 89,000 r:dr.
Af handlingar, som blifvit åberopade i styrelsens underdåniga anmälan
af den 14 Jänuari 1851, inhemtas, att, enligt en af t. f. arbets-chefen
vid fängelsebyggnaden i Wenersborg den 16 October 1850 uppgjord
jemförelse-kalkyl emellan kostnadsförslaget till nämnde byggnad och verkan.
till it. St. Prat. 1858—1864. 3 Sami. 4 Baft. 12
90
Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o 6.
liga byggnadskostnaden, vid nämnde tid blifvit för samma byggnad utbetalde
115,184 r:dr 26 sk. 8 rst., ehuru kostnadsförslag^ upptoge endast
70,000 r:dr, och att ytterligare erfordrades 16,815 r:dr 22 sk. 4 rst., så att
hela kostnaden med 62,000 r:dr öfverskjöte den beräknade; samt att ett
af arbets-chefen vid fängelsebyggnaden i Carlskrona den 20 December
1850 uppgjordt förslag utvisade, att utöfver den anslagna summan, 93,000
r:dr, redan blifvit utbetalde 16,239 r:dr 18 sk. 8 rst., samt att dessutom
erfordrades tillhopa 8,172 r:dr 18 sk. 11 rst., uti hvilka tvänne sistnämnde
belopp, utgörande sammanlagde 24,411 r:dr 37 sk. 7 rst., dock ej vore
inbegripen kostnaden för två rörledningar, äfvensom ej eller arfvoden
till arbets-chefen och vederbörande redogörare.
Då det sålunda visade sig, att kostnaden för cellfängelset i Wenersborg
i verkligheten uppgått till mera än 88 procent utöfver det af Kongl.
Maj:t fastställda förslaget, och att utgifterna för byggnaden i Carlskrona,
om icke i samma mån, ändock betydligt öfverstigit det beräknade beloppet,
så erbjöd väl detta förhållande en särdeles anledning för Herr Föredraganden
att låta undersöka tillkomsten och beskaffenheten af kostnadsförslagen
och att såmedelst åtminstone tillvägabringa en större noggrannhet
vid. upprättande af dylika förslag för framtiden; men ännu större uppmärksamhet
påkallade den omständighet, att styrelsen ansett sig kunna
låta byggnaderna fortgå, äfven efter det de af Kongl. Maj:t anslagna summor
blifvit använde, och att utbetalningarna egt rum från ränterierna vida
utöfver kostnadslörslagen och jemväl utöfver de tillgångar, som af
Ständerna för ändamålet voro anvisade, så att ersättningen måst utgå af
medel, som först sedermera af Rikets Ständer blifvit beviljade.
Det är icke anordningen af denna ersättning, som utgör föremål för
anmärkning mot Föredraganden, utan det fullkomliga förbiseendet af hans
pligt, att låta beifra de underordnade myndigheternas förfarande, hvilket
till sin grund varit och till sina följder kunnat blifva af den för statsförvaltningen
äfventyrligaste beskaffenhet.
f) Det af Utskottet anmärkte förhållande, att den af Rikets Ständer
vid sisla riksdagen anslagna tillökningen i aflöning ät ett ökadt antal
matroser blifvit använd till förhöjning i under-officerares aflöning, är
så mycket mera anmärkningsvärdt, sorn åtgärden derjemte innefattar en
fullkomlig förändring i den organisation, för hvars genomförande det förhöjda
anslaget beviljades.
g) Förvaltningens af Sjöärendena reglering har den 1 Mars 1853
skett på ett sätt, sorn föga öfverensslämmer med Ständernas beslut. Denna
reglering, som äfven trädt i verket, medför den följd, att af lots- och
båkmedlen ett belopp af 1,591 r:dr 32 sk. utöfver hvad, som förut för
Konstitutions-UtskotteU Memorial, N:o 6.
91
Förvaltningen utgått, hädanefter tages i anspråk. Af sagde belopp äro
600 R:dr anslagne till arfvode åt Lols-direktören, som förut åtnjutit ett
dylikt arfvode, anvisadt å 5:te Hufvudtitelns besparingar; och har öfriga
beloppet ingått i regleringen af lönerna åt Förvaltningens tjenstemän.
Om och i hvad mån lotsmedlen böra bidraga till aflöningar inom
Förvaltningen, må vara en fråga för sig. Här förekommer deremot, att
denna disposition af lotsmedlen saknar all grund i något medgifvande af
eller någon framställning till Rikets Ständer. I afseende på lots- och båkmedlen
yttrade Ständerna vid sista riksdagen, i den underdåniga skrifvelsen,
rörande regleringen af utgifterna under 5:te Hufvudtiteln, att de förutsatte,
att hela beloppet af nämnde inkomst skulle fortfarande för lotserioch
fyrings-staterna användas, hvaremot uppenbarligen strider, att medel,
tillhörande merberörde inkomst-titel, anvisats, såsom nu skett, till arfvode,
som förut ansetts såsom en tillfällig utgift, och till löner till tjenstemän
inom Sjöförvaltningen.
En förändrad reglering af de åt detta kollegium anvisade lönerne
var ock så litet af Ständerna emotsedd, att de i ofvanberörde underdåniga
skrifvelse uttryckligen förklarade, att någon ändring i de under titeln uppförde
summor, hvilka, i likhet med anslaget till Sjöförvaltningens aflöning,
ej utgjort föremål för föregående yttranden i skrifvelsen, icke ifrågakomma,
hvadan samma summor blifvit beräknade till enahanda belopp, som
förut. Äfven vid denna reglering, som skett utan Ständernas medverkan,
hafva sålunda Ständernas föreskrifter, i afseende på medlens användande,
blifvit förbisedde.
h) I särskild underdånig skrifvelse, aflåten vid sistlidne riksdag,
hafva Rikets Ständer fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på nödvändigheten
deraf, att förvaltningen af Militice-boställs-kassan blefve på
det sätt ordnad, att sådana från densamma hittills utgående kostnader,
som för kassans egentliga ändamål voro främmande, måtte för framtiden
undvikas. Anledningen till denna underdåniga framställning hemtades
derifrån, att kassan befunnits belastad med årliga pensioner till betydligt
belopp, hvilka pensioner uppkommit deraf, att tid efter annan Krigs-kollegii
embets- och tjenstemän erhållit aflöningar, som anordnats af kåssan,
och hvilka sedermera såsom pensioner fått Sibehållas. Denna Ständernas
skrifvelse har icke till någon åtgärd föranledt, ehuru det blifvit upplyst,
att aflöningar fortfarande af kassan utgå; och vill det synas, som om Ständernas
hemställan påkallat åtminstone någon sådan åtgärd å Konungens
rådgifvares sida, att kassan, i mån af afgång bland nuvarande löntagare,
kunnat från dylika afgifter för framtiden befrias, och att för sådant af
Ständerna otvetydigt afsedt ändamål, Krigs-kollegium bordt erhålla befall
-
92
Konititutions-Utskotteti Memorial, N:o 6.
ning, att icke, utan särskild nådig föreskrift, gå i författning om återbesättande
af de tjenster, som kunde blifva lediga genom afgång bland dem,
som nu af kassan erhålla aflöning.
At Sun dhets-kollegii tjenstemän har, genom Kongl. Maj:ts beslut
den 21 April 1852, blifvit tilldelad ersättning för ökade göromål, i anledning
af kolerans utbrott år 1850, hvilken ersättning anvisats af de för
karantäns-anstalterna afsedde medel. Då tjenstemän icke kunna ega någon
rätt att fordra godtgörelse derföre, att de göromål, som tillhöra deras
tjenstebefattningar, tillfälligtvis ökas, kan en särskild godtgörelse i dylika
fall lätteligen föranleda en oriktig föreställning om tjenstemännens pligt
och statens rätt. Om likväl en dylik gratifikation någon gång skulle
kunna ega skäl för sig, saknar styrelsen icke medel af besparingarne inom
vederbörande hufvudtitel att dertill använda, utan att, såsom här skett,
genom disposition af karantäns-medlen öka kostnaden för dessa anstalter,
derföre utgifterna icke af Ständerne äro begränsade, enär medlen tagas från
den under Kongl. Majlis disposition ställda Handels- och Sjöfarts-fonden
samt af det mindre kreditivet. För begge dessa kassor torde arfvoden till
tjenstemännen inom Sundhets-kollegium, hvilka innehafva af Ständerne
reglerade löner, vara nog främmande utgifter; hvadan jag anser anmärkning
hafva bordt göras emot de Konungens rådgifvare, hvilka denna åtgärd
i underdånighet tillstyrkt.
k) Den behandling, Rikets Ständers beslut om tullbevUlningen vid
sista riksdag erhållit, visar nogsamt, på sätt Utskottet anmärkt, att nuvarande
Herr Föredraganden för Finans-ärenden icke finner sig tillkomma,
att upprätthålla den föregående styrelsens löften om ett friare varu-ulbyte
med andra nationer, samt att efterkomma de förbindelser, sorn Regeringen
sålunda sig åtagit. Frågans behandling vid denna riksdag ådagalägger
så väl å ena sidan den största brist på kännedom om nationens behof
och af dess dermed öfverensstämmande önskningar, som ock, å den andra,
att representationen alldeles ogillat det sätt att till en aflägsen framtid
uppskjuta reformerne i tullagstiftningen, som afsågs i den Kongl. Propositionen
rörande en med delta ämne sammanhängande Grundlagsförändring,
hvilken proposition af Rikets Ständer enhälligt är vorden förkastad.
Om, i följd af detta, så väl som Sländernes Öfriga beslut i denna fråga,
den- förhoppning sig företer, att styrelsen skall nödgas omfatta ett annat
system, så vore det dock lika litet för sakens skull, som med afseende å
den nödvändiga värdigheten hos personerne, önskvärdt, att de, som i så
hög grad visat sig det prohibitiva systemet tillgifne, skulle blifva de, som
genomföra förändringen, hvilken tvifvelsutan skall betydligt lida, om dea
Koniittuttcmt- VUkotteU Memorial, N:o t.
skall erhålla sin framgång genom dem, som icke med full öfvertygelse erkänna
riktigheten deraf.
I) Uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 Juni 1848
hade Rikets då församlade Ständer uttryckt den åsigt, att de i riket befintliga
privat-banker icke lemnade nödiga garantier för rättigheten till idkande
af en så vidsträckt penningerörelse, som af dem bedrefs, och derföre
i underdånighet anhållit om utarbetande af förslag till åtgärder, hvarigenom
penningerörelsen i landet på säkrare och mera bestående grunder
skulle kunna ordnas, så att, vid de redan stadgade oktroj-tidernas slut,
Privat-bankerne utan olägenhet för det allmänna kunde upphöra.
I öfverensstämmelse härmed beslutade Rikets Ständer vid 1850—51
årens riksdag, att till låne-biträde åt sådane filial-banker, som af enskilda
bolag bildades, vare sig till ersättande af uppbörd Privat-bank eller för
att eljest underlätta allmänna rörelsen, anvisa utaf Riks-banken en viss
summa, hvilken, i fall flere filial-banker samtidigt skulle uppstå, borde
dem emellan, efter Banko-fullmäktiges bepröfvande, fördelas; ojch, skulle sättet
för dessa nya bankers verksamhet medelst utlåning, vexel-di$kontering,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande af kreditiv,
närmare bestämmas genom reglgmenterna, som borde till Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning ocb fastställelse öfverlemnas.
Bland åtta särskilda ansökningar om fastställelse af ingifna förslag
till reglementen för Filial-banker j bildade i olika, orter, blefvo, genom
Kongl, Majlis Resolutioner under den 27 Mars 1852, endast tvänne af
Kongl. Maj:t bifallne, hvaremot de öfrige sex afslogos, De skäl, sorn lågo
till grund för de nådiga afslagen, voro hemtade dels från anmärkt^ brister
och förmenta felaktigheter uti de inkomna reglemeRts-förslagen, och dels
från den förutsättning, alt inom de orter, dgr inrättandet af dessa, filialbanker
ifrågakommit, rqdan skulle finnas erforderlig tillgång på rörelsemedel
genom förut varande låne-anstalter, bland hvilka Privat-banker äfven
räknades; hvarjemte, i afseende på tvänne af dg, föreiomne, ansökningarne
anmärktes, att teckningen ej vore så betydlig å någotderg. ställgt, att
tillräcklig fond syntes kunna sammanbringa?,. Att innehållet af och bristerna
uti de fprkastade förslagen till reglementgn igke utgjort hos de, Statsrådets
ledamöter, som besluten tillstyrkt, det egeptliga, skälet föp afsJaget,
vill synas uppenbart deraf, att de tvänne reglements-föjrslag, spm ypnnit
nådig fastställelse, äfvenväl funnits beliäftafle med fel och brisfer, hvilka
dock genom vidtagna rättelser och tillägg blefvo undanröjde; utan måste
hufvudsakliga motivet för afstyrkandet hafva legat uti det förmenta förhållande,
att ifrågavarande orterna redan eg^g, utyäg^ %. be&ätpjanjie, af en
lifligare rörelse inom desamma.
94
Konstitution- Ut,»kottets Memorial, N:o 6.
Ett slikt antagande kan likväl icke anses hafva varit stödt på någon
närmare undersökning, och att ett misstag blifvit af Konungens rådgifvare
begånget, torde jemväl få anses ådagalagdt derigenom, att några
månader derefter filial-banker blifvit inrättade i tre af de orter, inom
hvilka bolag bildats, som af oraförmälda anledning förut rönt afslag. Menemot
en så omfattande pröfning, enligt hvilken antalet af filial-banker och
orterna för deras inrättande skulle helt och hållet göras beroende af Regeringsmaktens
beslut, torde med skäl kunna erinras, att densamma befinnes
utsträckt vida öfver den lagliga befogenhets-gränsen. Rättigheten att
bilda filial-banker var icke betingad af någon på Kongl. Maj:t beroende
pröfning af frågan, om och hvar sådane banker fingo inrättas, utan endast
af ett nådigt gillande af formen för bankrörelsens bedrifvande. Rikets
Ständer hade velat medgifva inrättandet af dylika banker öfver allt, der
bolag med nödig säkerhet kunnat för ändamålet bildas. Och om det antages,
att filial-banker endast äro en utsträckning och lokalisering af Riksbankens
verksamhet, så beror deras etablerande af den beslutande-rätt Rikets
Ständer i fråga om Riksbanken ega. Denna rätt är ej inskränkt genom
6 § i lagen för Rikets Sländers Bank den 1 Mars 1880, eller Kongl.
Kungörelsen den 14 Januari 1824. Följaktligen borde endast beskaffenheten
af de inkomna förslagen till reglemenlerna kunnat åberopas såsom
skäl för afslag. De binder, som härutinnan mötte, hade lätt kunnat undanrödjas
genom vederbörandes hörande och vidtagne rättelser, såsom tillgått
med de tvänne reglementen, hvilka lyckades att vinna Kongl. Maj:ts
nådiga sanktion; -och genom ett sådant förfarande hade alla de sökande
vederfarits enahanda rätt.
5:o Såsom förfoganden, hvilkas tillstyrkande af Konungens rådgifvare
saknar tydliga rättsgrunder eller ock icke Öfverensstämmer med en
riktig tillämpning af gällande lagar och föreskrifter, hafva följande företrädesvis
synts böra anmärkas:
a) Det i Utskottets memorial närmare framställda beslutet om utbyte
af prebende till Biskopsstolen i Kalmar;
b) Det likaledes anmärkta medgifvande åt Landshöfdingen i Götheborg
att använda öfverskottet af inkomsten utaf de från Elfsborgs
kungs-ladugård afsöndrade lägenheter till godtgörande af Landshöfdingens
ackords-ränta;
c) Det jemväl anmärkta anvisandet åt t. f. Landshöfdingen i
Malmö af lön3 motsvarande Landshöfdinge-lönen, utan att afdrag skett för
den lön, som åtföljde den tillförordnades innehafvande tjenst, till den del
densamma honom sjelf tillgodokom;
Konstitutioni-Utskotteti Memorial, N:o 6.
95
d) En af Utskottet närmare framställd disposition af Landshöfdingelönen
i Linköping-,
é) Rådgifvarnes underlåtenhet att yttra sig rörande åtskilliga tjenste-tillsättningar
af den beskaffenhet, att deras yttrande deröfver ovilkorligen
af Grundlagen påkallas, hvarom närmare framställning förekommer i
Utskottets memorial; '
f) Lands-kamereraren i Örebro vägrad rätt att få sin särskilda
mening vid förslags upprättande bifogad förslaget och såmedelst underställd
Kongl. Majlis nådiga pröfning;
g) Statsrådets tillgörande att tillstyrka återställande af försuten
tid för utbekommande af fordran hos staten; och
h) Efter det kolera-sjukdomen utbrutit här i Stockholm, äfvensom
på Gottland, hade till Kongl. Maj’t inkommit en hos Öfver-ståthållareembetet
hållen undersökning om sjukdomens uppkomst, samt en af doktor
Andrée genom Konungens Befallningshafvande i Wisby insänd berättelse
om de på'Gottland förekomne sjukomsfall. I anledning af dsssa handlingar,
de der syntes antyda, att kolerasmitta blifvit i Sverige införd med
fartyg, som, från Liibeck ankomne, undsluppit karantäns-behandling, ehuru
koleran vid deras afgång derifrån skulle hafva varit gängse, anbefalldes
vederbörande att undersöka, huruvida Kongl. Kommerse-kollegium åsidosatt
något sitt åliggande, i afseende på karantänen och, samtidigt med utfärdandet
af denna nådiga befallning, blef Svenske och Norske konsuln i
Lubeckj Nolting, frän Konsuls-bestä/lningen entledigad. Grunden till detta
beslut bar otvifvelaktigt varit förutsättning, att kolera-smittan funnits i
Lubeck, utan att konsulen Nolting derom afgifvit rapport. Den omständighet,
att kolerans utbrott i Lubeck år 1853 hvarken å den ifrågavarande
tiden var och ej eller sedermera någonsin blef såsom en verklighet bestyrkt,
blottar det misstag, som sålunda måste anses hafva föranledt Konungens
rådgifvares förhållande i detta ärende, hvarjemte den omständighet,
alt Nolting ansågs beträdd med en förseelse, utan att han öfver tillvitelsen
derom blifvit hörd, utgör en särskild anledning till anmärkning
mot Konungens rådgifvare, enär vår samhällsförfattning icke medgifver,
alt någon förklaras saker till någon förseelse, utan att tillfälle till förklaring
varit honom lemnadt. Grundlagen tillerkänner visserligen Konungen
rätt att skilja en förtroende-embetsman från embetet; men den ålägger
ock Statsrådet, alt deremot göra erinringar, då de dertill ega skäl; och då
anledningen till afsättningen var en förment förseelse, funnos så mycket
mindre skäl att icke bereda Nolting rättigheten att varda hörd, som hans
skiljande från embetet; icke innefattade någon preventiv åtgärd emot den
redan utbrutna sjukdomen. I sådant afseende hade, vida lämpligare, herrar
ÉotäiUuUMVtrtfkoiicii Memorial, $:o 6.
r&dgifvarte bordt utverka befallning till Kommerse-kollegium att förklara
Lubeck smittadt af kolera, derom likväl icke något beslut utgått.
6:0 Såsom utvisande, att åtskillige af Konungens rådgifvare icke
med nit och drift befordrat hvad, sorn till deras föredragning hört, äfvensom
att de samtlige lemnaf utan uppmärksamhet hvad dem i detta
afseende gemensamt ålegatj torde särdeles förtjena att anmärkas:
a) Den af Utskottet framställda behandling af frågan om Kreditlägstifthingén.
b) Den likaledes af Utskottet utvecklade frågan om rådgifvarnes underlåtenhet
att reglera handelsf örhållandena med brödrariketj samt att tillvägabringa
enhet i tull-bestämmelserna.
c) Hans Excellens Justitiae-statsministerns af Utskottet anmärkta
och närmare utredda underlåtenhet att behandla Lag-reformen; samt vidare
följande frågor:
d) Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 1 Mars 1851, innefattande
tillkännagifvande, att Rikets Ständer funnit sig förhindrade antaga
Kongl. Maj:ts vid 1847 och 1848 årens riksdag till Ständerne aflemnade
förslag till nj riksdags-ordningj samt i sammanhang dermed till ny
regerings-formj äfvensom Borgare-Ståndets särskilda underdåniga skrifvelse
af den 8 sistnämnde månad, deruti Borgare-Ståndet anmält sin mening
i denna fråga, afvikande från Med-ståndens, hafva, efter föredragning,
blifvit lagda till handlingarne, utan att föranleda någon åtgärd. Derigenom
upphörde således Konungens rådgifvares verksamhet för denna fråga, som
i sig innefattar vilkoret för alla andra reformer i samfunds-ordningen; och
hvilken fråga ”aldrig skulle kunna falla." Den kommer, i hvad på Konungens
rådgifvare beror, att stadna inom området af ofruktbara försök.
Kongl. Maj:t förklarade år 1848, att den stridighet i åsigter, rörande hufvudgrunderna
för ombildningen af representationen, som länge varit rådande,
äfven då vid behandlingen af frågan visat sig fortfara, på ett sätt,
sora aflägsnade hoppet att den genom Ständernas åtgörande skulle till ett
efterlängtatlt slut befordras, samt att detta förhållande föranledde dertill,
att Kongl. Maj:t, för att söka förekomma söndring inom landet och tillvägabringa
den endrägt, som ensamt kunde emot yttre fiender och inre
oro gifva staten styrka till lugn utveckling och förkofran, ansett sig af
Konungslig pligt uppmanad, att framlägga förslag till representationens ombildning.
Deri öfvertygelse om omöjligheten, alt utan Konungens medverkan
komma till målet, hvilken sålunda framträdde, kunde icke af någon
omständighet förändras; och de enskilda försök, som, efter vanligheten,
jemväl under förra riksdagen gjordes, för att tillvägabringa en förändring,
Konititutioni-Utskottete Memorial, N;o 6.
dring, visade bäst genom frågans behandling, så väl i Konstitutions-Utskottet,
som hos Ständerna, och ändtligen i förstärkta Utskottet, att en
större kraft erfordrades för frågans lösning, än den, som tillhörde någon
fraktion af de olika meningarne inom Stånden. Icke desto mindre har ej
eller vid denna riksdag något förslag till representationens ombildning
blifvit af regeringen framlagdt; och det torde således med skäl kunna antagas,
att Konungens nuvarande rådgifvare afse att lemna denna fråga åt
det öde, som inom vår splittrade och söndrade representation väntar hvarje
förslag, som icke underslödjes af de kraftigaste bemödanden å regeringens
sida.
Om det måste medgifvas, att det hittills visat sig hurusom, på ena
sidan, regeringen icke inom den nuvarande representationen kan finna något
verkligt stöd för sina åsigter, och å den andra, ej eller Ständerna
sjelfva handla i någon viss rigtning, och att sålunda regeringen, i flere
hänseenden till sin verksamhet inskränkt, föga skall kunna uträtta något
för landet nyttigt, hvilket än mindre af Ständerna kan åstadkommas, så
måste representationens nuvarande organisation med rätta bära skulden för
de olägenheter, som utgjort och utgöra föremål för önskade, men uteblifna
förbättringar; och då representationens ombildning ytterst beror af regeringens
tillgörande, lärer rådgifvarnes fullkomliga overksamhet i detta hänseende
ådagalägga, att de förbisett nationens och statens vigtigaste angelägenhet,
och såmedelst ingalunda till folkets sannskyldiga nytta begagnat
den makt, som varit dem anförtrodd.
é) Under den 9 Juli 1852 blef Herr Chefen för Ecklesiastik-departementet
bemyndigad att, med biträde af något mindre antal sak-kunnige
män samt af en ledamot i Statskontoret, uppgöra de för läroverkens
reglering nödiga förslag till skol-lag och skolstat; hvarvid afseende skulle
fästas dels på redan för handen varande ordning och förut gjorda bestämmelser,
dels på Rikets Ständers vid särskilda tillfällen yttrade önskningar
och fattade beslut, och dels ändtligen på inkomna, ännu ej afgjorda, underdåniga
ansökningar och framställningar. Vid förslaget till stater skulle
hänseende tagas så väl till de tillgångar, som vid läroverken finnas, som
till de anslag, hvilka tid efter annan af Rikets Ständer blifvit gjorda. De
biträden från undervisningsverken, som erfordrades, skulle af Departementschefen
få utses. I dessa vigtiga angelägenheter, som så länge väntat och
så högt påkallat en slutlig behandling, har allt sedermera icke något förslag
framträdt.
f) Utsedde kommitterade afgåfvo den 29 December 1846 nytt förslag
till kyrkolag och särskilda lagarj rörande kjrrkoväsendet samt kyrkoBilt.
till R. St. Vret. 1853—18S4. 3 Sami. 4 Haft. 13
98
\Konxtitution$-lltskottets Memorial, N:o 6.
stadgar. Samtlige Dom-kapitlen i riket hafva med utlåtanden, i anledning
af sistnämnde förslag, inkommit, men vissa församlingar hade ännu
ieke blifvit, på sätt kommitterade hemställt, hörde öfver förslag om tillsättande
af kyrkoherdar och kapellaner, i afseende på hvilka tillsättningar
särskilde rättigheter samma församlingar tillkommo.
Jemte det yttranden från sagde församlingar i ofvanberörde afseende
skulle infordras, beslöt Sveriges och Noriges Interims-regering, det borde,
till lättnad vid öfversigten och behandlingen af detta omfattande och
vigtiga ärende, upprättas en jemförelse emellan nu gällande stadganden och
dem, som blifvit föreslagne, derjemte upptagande de anmärkningar, som
vid de förstnämnde blifvit framställde; och uppdrogs detta arbete åt Herr
Kontraktprosten A. J. Cnattingius, emot det arfvode, som framdeles komme
att bestämmas.
Den vigtiga reformen i kyrkolagen, påkallad jemväl af de åtal, som
den nu gällande lagen påfordrat för tillgöranden, hvilka synas vara utom
området af statens straffrätt, kan icke nog fortskyndas; och det vill förekomma,
som om förslagets framläggande inför Ständerna blifvit fördröjdt
derigenom, att Herr Föredraganden icke kunnat omedelbart följa det arbete,
derföre han ansetts behöfva biträde, då detta icke verkställts inom
Departementet, på sätt ofelbart vederbordt.
7:o Att vid behandlingen af flere bland de frågor, som nu särskildt
blifvit utredda, antingen hvar för sig eller med hänvisning till hvad Utskottet
gemensamt derom yttrat, flere af Grundlagens stadganden blifvit
af Konungens rådgifvare förbisedde eller åsidosattetorde icke behöfva
vidare, än som skett, utredas och ådagaläggas.
8:0 Slutligen torde behandlingen af frågan om grundräntornas förenkling
samt om verkställighet aj Konungens och Ständernas beslut^ rörande
räntornas utgörande hafva bordt utgöra föremål för en närmare utredning
af Utskottet, som väl uttalat sitt omdöme derom, genom förordnande
af åtal inför Riksrätt mot dem af Konungens rådgifvare, hvilka tillstyrkt
uppskof med verkställigheten af sagde beslut, men icke inför Ständerna
framlagt anledningen till detta åtal. Då det förekommer otvifvelaktig!,
att Sländernes rätt, att äfven med afseende å denna rådgifvareåtgärd
göra den anmälan, 107 § Regerings-formen afser, är alldeles oberoende
af den pröfning, rådgifvarnes förfarande kan hos Riksrätten erhålla,
och hvilken endast afser öfverträdelser af vissa Grundlagens stadganden,
hade en sådan utredning af denna anmärkningsvärda fråga icke bordt saknas;
men som en dylik till ^ina liufvudsakligaste momenter dels innefattas
i Utskottets skrifvelse till Juslitie-ooibudsmannen, hvilken skrifvelse genom
pressen blifvit offentliggjord,,och dels innehålles i det Siats-Utskottets be
-
H'mstiiutiont-Utskottets Memorial, N:o 0,
99
tänkande, som, beträffande räntornas förenkling, redan blifvit hos Ständerne
föredraget; torde vidlyftigheten af denna reservation icke med ea
vidare framställning i detta ämne böra ökas. Deremot och beträffande
den skrifvelse Föredraganden för Finans-departementet, Herr Statsrådet
Palmstjernaj aflåtit till Konungens Befallningshafvande, i afseende på
föremålet för de yttranden, som af länens deputerade blifvit infordrade;
så enär den i samma skrifvelse åberopade nådiga befallning ingenstädes i
protokollerna igenfmnes, och skrifvelsen i sjelfva verket innefattar, om icke
en förändring, åtminstone ett tillägg till den Kongl. Kungörelsen samt i
alla händelser en förklaring deraf, som i fall, som detta, tillkommit endast
Konungen, efter Statsrådets hörande; måste denna Herr Föredragandens
obehöriga maktutöfning finnas i synnerlig grad äfventyrlig med hänsigt till
den form, hvaruti vårt monarkiska styrelsesätt enligt Grundlagen framträder,
och är jemväl derföre denna åtgärd särdeles förtjent af Rikets Ständers
uppmärksamhet.”
Häruti hafva instämt: Herr Björckj Herr Ekholmj Herr Falhem
Herr Billström och ledamöterna från Bonde-Ståndet j i alla delar, samt
Herr Rinman, med undantag af den punkt, som angår frågan om fastställande
af reglementen för filial-banker, enär han vid granskningen af Statsråds-prolokollen
i samma fråga ej i Utskottet närvarit.
Af Herr Björckj med hvilken öfriga ledamöterna från BorgareStåndet
instämt: ”Den strid mellan särskilda samhällsklasser, som i flera,
riktningar blifvit framkallad, på sätt anmärkningarna här ofvan visa, liar
äfven blifvit förd omedelbart inom statslifvet och dess organ, representationen,
såsom bär nedan antydes. Om det måste erkännas, att 1848 års
verldshändelser blottade kräftsåren i de nya staternas organisation, och att
sedermera icke eller regeringarne derföre alldeles tillslutit sina ögon, så
måste på andra sidan medgifvas, alt mångå falska steg vidtogos åtminstone
i början, för alt beherrska rörelserna. Dessa tillskrefvos i allmänhet
medelklassens bemödande att vinna erkännande af sin politiska betydelse;
och denna åsigt syntes bekräftad så till vida, alt rörelserna hade framgång
endast så länge de af medelklassen understöddes, och kufvades först då
denna klass ansåg sina intressen hotade, och derföre åtminstone fördrog
reaktionens framfart. De maktegande sågo dock fortfarande i medelklassen
sin närmaste fiende; och som städerna utgjorde föreningens punkter för
medelklassen i de länder, der städerna verkligen ega någon betydelse, så
följde på städernas delvisa förstöring ett bemödande, alt tillintetgöra deras
sjelfständighet genom förändrade kommunal-ordningar, med mera dylikt, i
ändamål alt sålunda qväfva den anda, som derifrån utgick,
100
Konstitutions- Utskottets Memorial, N:o S.
Ehuru några olyckliga tilldragelser, lika med dem, som egde rum i
en stor del af det öfriga Europa, icke här förekommo, kunde den anda,
som äfven här förändrade Regerings-systemet, icke underlåta att efterfölja
anvisningarne från utlandet. Äfven här vändes blicken åt städerne, oaktadt
deras obetydlighet. Man hade sett, att städerne utgjorde en samlingspunkt för
dem, som sträfvade efter förbättring i statsskicket, och man hade funnit deras
representanter åtminstone mottagliga för idéer om allmänna politiska
rättigheter, hvilka betingas af en större och allmännare upplysning, hvars
befordran inom fäderneslandet länge utgjort ett af deras anspråk. Om man
än icke kunde hoppas, att genom de slag, som tillfogades städerna, träffa
sjelfva den större delen af medelklassen, som i vårt land ännu saknar både
sammanhållning och representanter, ansåg man sig åtminstone kunna hos
städerna väcka enahanda misstroende mot öfrige samhällsklasser, som man
redan ingifvit desse med hänsigt till städernes befolkning; och derigenom
trodde man sig kunna tillbakahålla den allmänna andan, som högt uttalat
sig för alla klassers sammansmältning i en representation, bevakande folkets
gemensamma intressen, och på samma gång i städerne återföra den
korporations- och skråanda, som, alltid medveten af sitt beroende och sin
svaghet, ännu icke var af den nya näringsfriheten tillintetgjord. Det var
derföre bevillnings-beskattningen i städerne, — som föga skiljer sig från
den å landet i afvikelse från gällande lagar, hvilken afvikelse för dem begge
är gemensam, men deremot till sina resultater framstår mera bjert, — togs
till förevändning för en framställning, hvars upphofsrnän icke ens bemödade
sig att dölja det mål, dertill de sträfvade, och hvilket otvetydigt afsåg
att sprida split inom representationen. Utan att förneka den man, som
i denna fråga under förra riksdagen framstod såsom motionär, den urskiljning
han utan tvifvel eger, kan man tilltro sig att påstå, alt han icke
genomskådade planen, och att motionens framgång inom de tre Stånden
utgör ett bevis derom, att stånds-represenlationen föga egnar sig att skydda
fosterlandet för alla de faror, som inbördes afund och hämdkänsla mellan
medborgare-klasser kunna vålla, och hvilka måste öfvergå till verklighet,
om dessa känslor fostras till mognad och ledas till handling af dem, som
icke förstå alt. bedöma följderna, eller ock tro sig dera! kunna draga fördel.
Den på delta sätt tillkomna underdåniga framställning af Rikets
Ständer om nedsättning af en Kommitté för undersökning om beskattning
å städernas innevånare och dess förhållande till beskattningen å landets
öfrige innebyggare, var till sitt upphof, sitt ändamål och sin verkan af
hela landet känd och uppskattad, långt innan den hos Kongl. Maj:t föredrogs;
och likväl blef berörde framställning bifallen, utan att synas hafva
ådragit sig någon uppmärksamhet. Äfven om något ändamål i afseende på
Konftitutiom-Utskolteta Memorial, N:o C.
101
städernes beskattning varit att vinna, så hade dock högre intressen bordt
göra sig gällande hos rådgifvarné, hvilka icke bordt vara okunniga om hvad
frågan verkligen innebar, och i allt fall bordt kunna uppfatta den från den
politiska synpunkt, som den äfven åt den mest kortsynta erbjöd.
En särskild uppmärksamhet förtjenar den omständighet, att BorgareStåndet
till Kongl. Maj:t ingifvit en underdånig skrift, deruti Ståndet fästat
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att en ytterligare beskattning
å städerna i allmänhet icke vore billig eller ens möjlig; att den ifrågavarande
undersökningen vore utan ändamål och till sin syftning ensidig; att
den förutsatte en jemförelse mellan beskattningen å landets och städernas
innevånare, för hvilken jemförelse någon grund hvarken var uppgifven eller
kunde uppställas, då jorden vore beskattad hvarken i förhållande till dess värde
eller till dess afkastning, utan med hänsigt till dess beskaffenhet af privilegierad
eller icke privilegierad; att den förra vöre i åtnjutande af förmåner, sorn
städerna icke tillgodokomma, och att åtskilliga besvär drabbade tyngre städerna,
än den icke privilegierade jorden; att fastigheternes taxering till
bevillning vöre å landet lindrigare i förhållande till värdet, särdeles hvad
beträffade fidei-kommisser och andra egendomar, som icke gått i köp; att
industrien visade benägenhet att lemna städerne, hvilka jemväl i handeln fått
medtäflare å landet, och att närings-idkarne å landet icke beskattades i likhet
med dem i städerna; att dessa voro skyldiga underhålla sine embets- och
tjenstemän, såväl domare och prester, som exsekutions- och polis-tjensternän,
hvilka å landet antingen aflönades af staten, eller ock åtminstone
hade boställen af staten anslagne; att kommunal-bidragen i städerne väsendtligen
inskränkte förmågan att bära den allmänna skattebördan, och
alt lelnadskostnaden i städerne vore drygare, än den å landet.
Kommitleen blef således tillsatt, och sitter ännu, samt kommer väl
ännu i många år att sitta, då man icke kan antaga, att Konungens rådgifvare,
som naturligtvis endast afsett sjelfva beskattnings-frågan, skulle låta
inställa dessa fåfänga undersökningar. Emedlertid förekommer det särdeles
anmärkningsvärd!, att Kommittéen icke veterligen erhöll någon instruktion
eller ens anvisnning att anställa den både af städerna och särskildt Borgare-Ståndet
ifrågasatta jemförelsen. Deremot fick Kommittéen obetingad
rättighet att infordra upplysningar af städernes myndigheter, hvilka således
gjordes beroende af några enskilda personers godtfinnande. Kommittéen
begagnade ock tillfället att utsträcka sina forskningar äfven till städernes
egna förmåner, oaktadt skrifvelsen afsåg endast beskattningen å städernas
innevånare, och ehuru en undersökning i förstnämnde hänseende
utgjort föremål för en särskild af Ständerne äfslagen motion.
Bih. till R. St. Prof. 1853—18S4. 3 Sami. 4 Bäft. 14
102 Konsiitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
Detta sätt att gå tillväga gifver åt rådgifvarnes förhållande till förslagets
upphofsman i denna fråga ett sken af frändskap, som rådgifvarne
haft allt skäl att undvika.
Hvad Kommittéen hittills tillgjort, sedan ett år förflutit efter det
de infordrade upplysningarne ingått, är ännu en hemlighet; och hela åtgärden
har således visat sig i hvarje hänseende opraktisk, om ock minnet
deraf kommer att länge nog öfverlefva den nuvarande ministéren.”
I anledning af den utaf, ledamöterna från Borgare- och BondeStånden
afgifna reservation hafva Herr Friherre Cederström, Herr Biskopen
Butsch_, Herr Biskopen Hallström, Herr Professoren Lindgren, Herr Doktor
Wallin och Herr Doktor Broman tillkännagifvit sitt ogillande deraf, att i
reservation upptogos sådana anmärkningar, hvilka, inom Utskottet väckta,
der blifvit underkända, helst desamma icke kunde hös Rikets Ständer föranleda
någon grundlagsenlig åtgärd; och Herr Friherre Stjernstedt har, med
instämmande i detta ogillande, jemväl erinrat, att genom nämnde förfarande
komme Utskottets minoritet i tillfälle att motivera sina reservationer
mot sådana majoritetens beslut, för hvilka denna vore betaget att
framlägga sina motiver.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1854.
h~omtitutions-l'tsliOtteit Memorial, N:o 7.
1
\:o t.
Ank. till fixp.-Utsk. d. 29 Maj 1854, kl. 12 m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till tillägg i 28 § Regerings-Formen.
Rikets sednast, församlade Ständers Konstitutions-Utskott hade i sitt Memorial
N:o 9 fästat uppmärksamheten på behofvet af närmare bestämmelser, huru
utländsk man må kunna erhålla Svensk medborgarerätt och hvilka förmåner må
af sådan naturalisation följa; hvilken frågas reglering genom Lag ansågs desto
mera erforderlig, som de talrika inflyttningar af utländske män, hvilka i sednare
tid egt rum, utan tvifvel framdeles skola ännu oftare ifrågakomma, ju mer vexelförbindelsen
emellan folken tilltager i liflighet och styrka, i följd af alla de medel
vår tids uppfinningar erbjuda nationerna att närma sig till hvarandra och
förena sig uti intellektuel och industriel täflan. Af sådan anledning och samtidigt
med framställande af det utaf Rikets Ständer numera antagna förslag till
den ändring i 28 § Regerings-Formen, att Konungen skulle ega till vissa Lärarebeställningar
och till Läkare-befattningar kalla utländske män af utmärkt förtjenst,
de der den rena Evangeliska läran bekänna, föreslog Konstitutions-Utskottet, att
vid samma § i Regerings-Formen skulle göras ett tillägg, som innefattade, att
Konungen egde genom naturalisation till Svensk medborgare upptaga utländsk
man, hvilken sålunda erhölle samma rättigheter och förmåner, som infödd Svensk
man; men då innehållet af de vilkor, som för beviljande af naturalisation kunde
finnas nödiga att bestämma, principenligt icke tillhörde Grundlags-stiftningen, utan
representationens medverkan vid sådant bestämmande vore, enligt våra lagstiftningsformer,
till fullo bevarad derigenom, att ifrågavarande Lag erhölle egenBih.
till II. St. Prat. 1853 & 185i. 3 Sami. 5 lläft. 1
2
Konslilutions-Ulskoltcts Memorial, J\':o 7.
skapen af Civil-lag, ansågs det föreslagna grundlags-stadgandet icke böra härutinnan
innefatta annat, än hänvisning till särskild, af Konung och Ständer gemensamt
stiftad Lag.
Till följd af två Riks-Stånds under innevarande Riksmöte fattade beslut
har nämnde förslag till tillägg i 28 § Regerings-Formen förfallit. Enligt hvad
de derom hållna öfverläggningar antyda, äro grunderna för samma beslut att finna
icke i någon åsigt, att ett sådant grundlags-stadgande vore onyttigt eller i allmänhet
obehöflig!, utan i de omständigheter, dels att den föreslagna ordalydelsen,
att haturaliserad utlänning skulle njuta samma rättigheter och förmåner, som infödd
Svensk man, kunde komma att väcka åtminstone villrådighet i tydningen
oell tillämpningen af föreskriften i 4 g Regerings-Formen, att till ledamöter
af Stats-Rådet skola kallas och utnämnas »infödde» Svenske män, och dels att
Rikets Ständer ännu icke vore genom något i behörig ordning väckt förslag satte
i tillfälle att vidtaga erforderlig åtgärd för stiftande af den Civil-lag angående
ordningen och vilkoren för naturalisations beviljande, hvarförutan det ifrågasatta
grundlags-stadgandet ko ulme att sakna all tillämplighet. Vid sådant förhållande
och då sistnämnde tillfälliga hinder för antagande af det i förevarande hänseende
nödiga tillägg i Grundlagen kan vid nästa Riksmötes början blifva undanröjdt,
har Utskottet, med föranledande jemväl af en utaf Herr Grefve Taube, 11. /i.,
ingifven motion, ansett sig böra nu taga i öfvervägande, huruledes ofvanberörde förslag
må kunna genom lämplig förändring bringas i det skick, som utesluter den
anförda betänkligheten i afseende på tillämpningen af stadgandet i 4 § Regerings-Formen.
De uti Konstitutions-Utskottcts ofvanåberopade Memorial närmare utvecklade
skäl, sorn i allmänhet tala för jemnande af den hitintills gällande skillnaden
emellan den infödde och den naturaliserade medborgaren, i fråga om behörigheten
till innehafvande af Statens embeten och tjenstår, utesluta icke afseende
å deras mening, som anse inskränkningen fortfarande böra ega bestånd i hvad
angår Statens högsta förtroende-embete, Stats-Råds-embetet. Detta embetes höga
bestämmelse, dess stora verkningskrets, omfattande samhällets alla inre och yttre
angelägenheter, kunna anses ställa detsamma utom jemförelse med Statens Öfriga
embeten, de der, huru vigtiga de än, hvart för sig, äyo för det hela, dock verka
' inom mera begränsade- banor och derföre icke allenast kunna lättare ställas under
ledning af de föreskrifter samhället för deras utöfning finner nödigt att meddela,
utan ock i mindre mån, än Stats-Råds-embetet, fordra tidigt vunnen och
utbildad kännedom af landets nationela lif, den förmåga att djupare fatta och
bedöma förhållanden i det allmänna och det enskilda, som kunde lättare förutsättas
hos den, hvilken ända från barna-åldern varit i tillfälle att göra sig för
-
Konstitutions-Ultkotlels Memorial, N:o 7.
3
trogen med landets egna förhållanden, än hos den vid mognare ålder inflyttande
främlingen, som länge bibehåller öfvervägande intryck af sitt hemlands egendomliga
seder och lif. Utskottet har derföre ansett skälig anledning icke saknas
till sådan förändring af förslaget, att naturaliserad utlännings förmåner icke skulle
sträcka sig äfven till behörighet att förvalta Stats-Råds-embete; och det torde
kunna förväntas, att den, som äfven härutinnan vill häfva skillnaden emellan infödde
och naturaliserade medborgare, skall linna sig böra heldre medgifva dröjsmål
i detta hänseende, der det nya grundlagsbudets tillämpning i verkligheten
otvifvélaktigt komme att mera sällan ifrågasättas, än att för denna tvistefrågas
lösning uppehålla^ grundlagsförändringen i de delar, hvarom meningarne redan
synas vara mera eniga.
I afseende på Konungens rätt, att uti militära, embeten nyttja utländske
män, innehåller 28 § Regerings-Formen den inskränkning, att sådant icke
må ega ruin för Kommendanter i fästningarne. Denna inskränkning har Utskottet
icke ansett erforderlig i fråga om naturaliserad utlänning, enär, om förhållanden
skulle inträffa, der känslan för det verkliga fäderneslandet kunde anses
komma i strid med de pligter en befattning af nämnde beskaffenhet ålägga,
Konungen eger den i 35 § Regerings-Formen särskildt grundade makt, som
kan aflägsna denna betänklighet.
Få nu åberopade och anförda grunder får Utskottet härigenom till grundlagsenlig
behandling- vördsamt föreslå, 'att ett moment N:o 2 måtte uti 28 §
Regerings-Formen intagas, af denna lydelse:
1:6. — —- •— -— — — -—- -—- ■ -— -— — . — —
2:o. Honungen ege att genom naturalisation till Svensk medborgare
upptaga utländsk man i den ordning och under de vilkor, sorn uti särskild
derom af Honung och Ständer gemensamt stiftad Lag bestämmas. Sålunda
naturaliserad utlänning njute samma rättigheter och förmåner, som infödjl
Svensk man, dock utan att kunna till ledamot af Stats-Rådet utnämnas
Stockholm den 29 Maj 1854.
4
Kovtliluliom-llikoltcis Memorial, A'.-o S.
JU:o **>,
Ank. till Exp. Ulsk. d. 29 Maj 1854, kl. 12 m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ett tillägg i 5!) §
Regerings-Formen och 9.1 § / morn. Riksdags-Ordningen, rörande
propositionen om Stats-verkets tillstånd och behof.
Uti Memorial, N:o 17, vid sislförflutna Riksmöte hade Konstitutionsutskottet
yttrat den åsigt, att det i väsendtlig mån skulle bidraga så väl till
ledning och upplysning, som till underlättande af behandlingen vid Riksdag af
en bland dennas vigtigaste frågor, nemligen bestämmande af sättet att genom
bevillningar fylla hvad Staten utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar, derest
den proposition, som, till följd af 59 § Regerings-Formen, Kongl. Maj:t vid
hvarje Riksdag angående Stats-verkets tillstånd och behof låter afgifva, åtföljdes
af förslag, huruledes dessa behof genom bevillningar kunde fyllas; hvarföre Utskottet
till Rikets Ständer öfverlemnade ett förslag till grundlagsförändring i
nämnde hänseende. Detta förslag, som då antogs att hvila till afgörande vid
innevarande Riksmöte, har nu, till följd af två Riks-Stånds beslut, förfallit.
Med föranledande af en från Herr Grefve Taube, H. E., inkommen motion,
har Utskottet tagit i öfvervägande, huruvida icke, då förslaget rönt bifall
inom en betydlig del af representationen, skäl må vara för handen, att ånyo
söka bringa Grundlagarnes föreskrift i ämnet i sådant skick, att den vigtiga frågan
om bevillningens utgörande må kunna vid Riksdagarne blifva behandlad och
utredd i en ordning, som må medföra icke allenast mera lättnad och besparing
af tid för arbetet, utan ock all möjlig visshet, att frågan i hela sin vidd varder
sorgfälligt och med noggrann uppmärksamhet på alla dermed sammanhang
egande förhållanden pröfvad.
Konttilulioni-Utskottets Memorial, Pi;o 8.
5
Det synes Utskottet otvifvelaktigt, att fullgörandet af Bevillnings-Utskottets
i 70 § Regerings-Formen och 31 § Riksdags-Ordningen föreskrifna åliggande, att uppgifva
de allmänna grunderna för den blifvande bevillningens fördelning och att,
sedan summans belopp blifvit fastställdt, med tillämpning af dessa grunder, författa
förslag till bevillningens utgörande, måste hänföras till de mera omfattande
värf i Riksdags-förhandlingarne, hvilka i betydlig mån kunna lägga hinder i vägen
för Riksdagarnes tidigare afslutande; hvadan all möjlig förenkling och lättnad
af arbetet i denna del vore särdeles önskvärd. Till sådan förenkling skulle obestridligen
lända ett i sammanhang med beräkningen af de erforderliga utgifterna uppgjordt,
efter dem lämpadt, för Bevillnings-Utskottet vid förhandlingarnes början
tillgängligt förslag; och det lider icke något tvifvel, att ju sjelfva utredningen
och pröfningen af ärendet skall betydligt vinna i säkerhet och lämplighet, om
frågan fått den förberedande behandling, som icke är inskränkt inom den korta
tid Bevillnings-Utskottet kan deråt egna, under störande afbrott af de mångfaldiga
öfriga Riksdags-ärendena, utan, lika med de ämnen, som äro föremål för Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd och behof eller de nödiga
utgifterna, och, samtidigt med dessa ämnen, kunnat tidigare företagas.
Lämpligare utväg för ändamålets vinnande, än den redan föreslagna, har
tftskottet ej kunnat finna; och denna utväg, som jemväl i allo öfverensstämmer
med den för såväl allmän, som enskild hushållning gällande naturliga grund, att
utgifter icke böra ifrågaställas utan hänsigt till sättet för deras bestridande, synes
således fortfarande förtjent af uppmärksamhet; hvadan Utskottet får till Rikets
Ständer för grundlagsenlig behandling vördsamt hemställa följande förslag till
ändring i Grundlagarnc:
Regerings - Formen.
§• 59.
Efter Rikets och Stats-verkets tillstånd och behof läte Konungen till Utskottets
öfverläggning framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomsterna.
Dessa behof böra genom bevillningar fyllas, och hör Konungens
framställning härom åtföljas af förslag rörande sättet, huruledes sådant
lämpligast ske kan.
Riksdags - Ordningen.
§ 27, mom. 1.
Lo. Propositionen, angående Stats-verkets tillstånd och behof, hvaraf Stånden
hvartdera ett exemplar tillställes, och som åtföljas bör af förslag, rörande
6
k'onslilulions-Vtskollels Memorial, -V; o V.
suttet att genom bevillningar fylla hvad Staten han tarfva utöfver de ordinarie
inkomsterna, öfverleinne Konungen antingen vid det tillfälle — — —
härom å Riks-Salen hållas.
Stockholm den 20 Maj 1854.
Ii es e r v a lion e r:
äro anmälda af Herr Friherre Lagerfelt, Carl, Herr Biskopen Butsch, Herr
Biskopen Hallström, Herr Professoren Lindgren, Herr Doktor Broman och Herr
Kontraktsprosten Tegnér.
Wto ?).
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Maj 1854, kl. 12 m.
Memorial till Rikets Stunder, med förslag till lindring i 68 §
Biksdags-0 rdningen, angående tiden för Revisioner ne af Statsverkets,
Bankens och Riksgalds-Konlorets tillstånd, styrelse
och förvaltning.
Vid föregående' Riksmöten har Konstitutions-Utskottet fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet derå, att då dell i 68 § Riksdags-Ordningen fastställda tid
för Rikets Ständers Revisorers sammanträden emellan Riksdagarne blifvit bestämd
efter förutsättning af de sistnämndas periodiska inträffande hvarje femte år, sä
-
Konstilulione-Ulskotlets Memorial, N.o (J. 7
\
som förhållandet var till och nied år 1844; men detta sammanhang mellan tiden
för Riksdagarne och tiden tor revisionerna numera blifvit förändradt i följd af
det år 1845 af Konung och Ständer fattade beslut, enligt hvilket Rikets Ständer
skola hvarje tredje är sammankomma; så vore, till förekommande af de
olägenheter och förvecklingar, hvilka, genom nämnde förändring, lättare än förr
kunde inträffa i de händelser, då Riksdag under pågående revision infälle och
revisorerne, vid sådant fall, borde med sin förrättning upphöra och öfverlemna
sina arbeten ofulländade till Stats- och Ranko-Utskotten, nyttigt och ändamålsenligt,
att ifrågavarande revisioner, de der kunde med desto större uppmärksamhet
oell noggrannhet verkställas, ju närmare den tids-period, de omfattade,
läge till sjelfva förrättningen, blefvo, med inskränkning af tiden för revisorernes
sammanvaro från tre till tvä månader, hvarje år anställda. Det i sådant hänseende
uppgjorda förslag till ändring i 68 § Riksdags-Ordningen har, sednast
vid innevarande Riksmöte, till följd af ett Riks-Stånds beslut, förfallit; men då,
efter det bifall förslaget rönt i liera Riks-Stånd, anledning synes vara till förmodan,
att meningarne i afseende på förslagets lämplighet kunna komma att inom
representationen blifva eniga, har Utskottet, hvartill Herr Grefve Taube, //.
E., inkommit med motion i ämnet, ansett sig icke böra underlåta, att ånyo till
grundlagsenlig behandling vördsamt öfverlemna nämnde förslag, innefattande, att
följande förändrade lydelse måtte gifvas ät
Riksdags-Ordmngens
68 §.
Derjemte skola Riksens Ständer, i den ordning Stånden, hvart för sig,
lämpligast finna, vid hvarje Riksdag förordna om Revisorer, att, enligt af Riksens
Ständer utfärdad Instruktion, öfverse och granska Stats-verkets, Bankens
och Riksgäids-kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning; likväl, hvad Statsverket
angår, utan rättighet att meddela föreskrifter eller förändringar besluta.
Desse Revisorer skola vara sex af hvarje Riks-Stånd, och böra, pä Honungens
kallelse, hvarje är sammanträda. Revisions-förrättningen skall alltid taga sin
början den lo September och omfatta de för är afslutade räkenskaper, hvilka
af föregående Revisorer icke granskade blifvit. Ej må någon Revision
öfverskrida en tid af tvä månader. Med Revisorernes röstberäkning förhålles
enligt de uti 66 § utstakade grunder.
Stockholm den 29 Maj 1854.
8
Kontlilulinni-Ulikolttlt Memorial, l\':o 10.
Het erli a tion
är anmäld af Herr H rinck. i hvad an^ar bestämmandet af da" flir revisions
förrättningens början.
Ms o lO.
Ank. til! Exp.-tJtsk. den 29 Maj 1854, kl. 12 m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till tillägg i 98 § Regerings-Formen
och 65 § 4 morn. It ilis dags- 0 / ■ dtäng en, angående
Suppleant för Rikets Ständers Juslitim-Ombudsman.
Uti 98 § Regerihgs-Formen och 63 § Riksdags-Ordliingen stadgades, att
vederbörande Elektorer skulle, vid samma tillfälle, då de utsago Rikets Ständers
JuStitise-Ombudsman, och på enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som
hoS denne embetsman erfordrades, “att honom efterträda, ifall han, innan den
nästföljande Riksdagen, skulle med döden afgå g hvarefter genom det år 1830
gjorda tillägg i dessa gruttdlägsbud blef föreskrifvet, huru förhållas borde i den
händelse, att Justitim-Ombudsmännen eller hans utsedde efterträdare afsade sig
det erhållna förtroendet eller med döden afgingc.
Genom dessa lagrum, hvilka, enligt den allmänna regeln i 83 § Rcgerings-Formen,
skola, efter deras ordalydelse tillämpas, var således icke bestämdt,
huru med Justitiae-Oinbudsmannens embete borde förhållas i den händelse, att
han af svår sjukdom eller annat laga förfall vore hindrad att samma embete utöfva.
Konstitution!-Utskottets Memor ial, A:o 10.
0
öfva. Det synes vara att förmoda, att saknaden af denna föreskrift i Grundlagen
ansetts kunna ersättas genom dess intagande uti den instruktion Rikets Ständer,
jemlikt 96 § Regerings-Formen, skulle för Justitise-Ombudsmannen utfärda;
och nämnde instruktion, vid Riksdagen år 1810 af Rikets Ständer besluten och
af Kongl. Maj:t den 27 Februari samma år kungjord, innehåller ock i 25 §,
att om Justitise-Ombudsmannen skulle finna sig af svår sjukdom eller annat laga
förfall hindrad att sitt embete förestå, ege han rätt, att, till tjenstens förrättande
under laga förfallotiden, påkalla den man, Rikets Ständer, likmätigt RegeringsFormens
98 §, utsett att honom efterträda, i fall han, innan nästinfallande
Riksdag, med döden afginge.
Vid utfärdandet af nämnde instruktion har väl Kongl. Majit i Nåder förklarat
Sig, efter föregången granskning, icke hafva funnit densamma innefatta
några föreskrifter, hvilka kunde anses stridande mot de för Justitise-Ombudsmannens
embetsbefattning i Regerings-Formen lagda grunder; men den sålunda befunna
öfverensstämmelsen med grunderna för sjelfva embetsbefattningen utesluter
icke den betänklighet, KonstitutionsMJtskottet funnit deruti, att Grundlagen icke
medgifver, att, under Justitise-Ombudsmannens lifstid, nans befattning må af annan
person utöfvas i något fall, utom den i 5 § 14 moni. Tryckfrihets-Förordningen
särskildt omförmälda händelse, att åtal emot Justitise-Ombudsmannen i egenskap
af Ledamot i Tryckfrihets-Kommittéen blefve anstäldt. Det kunde med
skäl erinras, att då 96 § Regerings-Formen icke i annat hänseende åberopar
den särskilda instruktionen, än så vidt angar Justitise-Ombudsmannens egna embetsutöfning,
och 98 § icke omförmäler utväljande af Suppleant för annat ändamål,
än att efterträda Justitise-Ombudsmannen, i händelse af hans dödliga frånfälle,
all annan, genom instruktionen åt Justitise-Ombudsmannens Suppleant uppdragen
behörighet i detta embete, med undantag endast af ofvanberörde, i Tryckfrihets-Förordningen
afsedda fall, lage i allo utom Grundlagens föreskrifter och
således hade helt annan grund än sjelfva inrättningen af detta embete. Det ligger
i sakens natur, att den för Justitise-Ombudsmannen utfärdade instruktion, afsedd
att närmare bestämma reglor för utöfningen af Justitise-Ombudsmannens i 96
§ Regerings-Formen beskrifna kall, icke bör i något hänseende gifva vidsträcktare
behörighet, än som med Grundlagens föreskrifter öfverensstammér; der stridighet
emellan Grundlagen och instruktionen förekommer, bör densamma afhjelpas. Att
i förevarande fall rättelsen måste gälla Grundlagen, synes Utskottet uppenbart;
och Utskottet, hos hvilket motion i ämnet blifvit af Herr Friherre af Ugglas,
Gustaf, gjord, får derföre, till grundlagsenlig behandling, vördsamt öfverlemna
förslag till denna förändrade lydelse af ofvanaulorda lagrum:
Hill. Ull 11. St. Prot. 48S3 S; 48Ö4. 3 Sami ä Haft. g
10
Konstitutions-Utskottets Memorial, A:o 10
Hegei ings-Formdn.
§ 98.
Elektorerne böra, vid samma tillfälle, då de Justitiie-Oinbudsmannen utse,
och på enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denna embetsman
erfordras, att honom efterträda, i fall han, innan den nästföljande Riksdagen,
skulle med döden afgå, samt att utöfva embete t under den tid JustihwOmbudsmq,
nnen kan vara af svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån
hindrad.
1 händelse — — — utöfvas.
Riksdags-Ordningen.
§ 63, morn. 4.
4:o. Elektorerne höra, vid samma tillfälle, dä Justitise-Omhudsmannen
utses, och på enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denna
embetsman erfordras, för att honom efterträda, i fall han, innan nästföljande
Riksdag, skulle med döden afgå, sami att utöfva embetet under ilen tul Justitice
Ombudsrnannen
kan vara af svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån
hindrad.
1 händelse — — — utöfvas.
Stockholm den 29 Maj 1854.
H e s e r v a t io n e r:
äro anmälda af Herr Björck och Herr Billström.
STOCKHOLM, tvpouhafiska höheningkns boktkyckkki. Uti>4.
Konstitutions-Utskollets Memorial, M 11.
1
M 11.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Juni 1834, kl. 11 f. m.
Memorial till Rikets Stander, med förslag till ändring af åtskilliga
stadganden i Reg ering s-Formen och Riksdags-Ordningen,
i afseende på behandlingen af en del regeringsärenden.
Fastän lagstiftarna i värt land redan i äldre tid fästat uppmärksamhet på
angelägenheten att söka utstaka gränsen emellan domarens och de administrativa
myndigheternas verkningskrets, i hvilket hänseende Rättegångs-Ordinantien af år
1614 finnes innehålla föreskrifter, har till sistnämnda myndigheters område fortfarande
hört åtskilliga, på tillämpningen af de till den egentliga Statsförvaltningen
och allmänna hushållningen hörande Författningar beroende frågor, som, ehuru innefattande
rättstvister, ansetts icke böra skiljas från den administrativa behandlingen
och öfverlemnas till domstolarnes pröfning. Grunden för en sådan åsigt har
varit dessa frågors egenskap att angå icke allenast de enskilda tvistandes rätt,
utan ock samhällets fördel, till hvars befrämjande hvarje medborgare är förbunden
att, äfven med uppoffring af egna önskningar och beräkningar, bidraga; hvilken
egenskap ansetts utgöra en väsendtlig skillnad från de civila tvisterna inom domaremaktens
område, der den ena personens anspråk på skydd mot intrång af
den andra kan, såsom icke på det allmännas samfällda fördel och Statens derå
grundade anspråk inverkande, efter den enskildes eget behag antingen göras gällande
eller ock eftergifvas. Af den fortfarande behandlingen på administrativ väg
blef en följd att omförmälda frågor, efter deras pröfning hos de förvaltande embetsverken
eller Rikets Kollegier, kunde slutligen till Kongl. Majit såsom regeringsärender
inkomma. Att de likväl icke alltid blifvit i full likhet med öfriga rege
O
D
ringsärender behandlade, inhemtas af Regerings-Formen den 2 Maj 1720, som,
jemte bestämmande, huruledes »Rikets ärender» skulle uti Rikets Råd föredragas
och huru dervid skulle omröstas, särskildt i 20 § innehöll: »Följande saker blifva
»vid lägliga stunder, och på den tid Kongl. Maj:t sjelf dertill utnämner, till Kongl.
»Maj:ts särskildte afgörande föredragne, nemligen: i:o private mål, som angå en»skilde
personer och hvarken under allmänna Riksvårdande ärender, eller Justitie»saker
begripes, 2:o alla enskilda angelägenheter, hvaröfver Kollegier eller andra
»vederbörande insändt deras betänkande; men skulle Kongl. Majit vilja gå ifrån
Dih. lill R. St. Prot. 1835 & 1834. 5 Sami. 6 Haft. 1
Konstitutions -Utskottets Memorial, M 11.
»Kollegiernas mening, då afgöres saken med Rads råde.» Likaledes hade Regerings-Formen
den 21 Augusti 1772, efter uppräknande af vissa regeringsärenden
de der, likasom justitie-ärenderna, skulle i Rikets Råd föredragas, bland hvilka
dock ej förekommo de administrativa tvistefrågorna, uti 12 § bestämt: »alla ären»der,
som ej äro här ofvanföre undantagne, låter Kongl. Majit sig i kabinettet
»föredraga, eller ock på en af divisionerna af Rådkammaren, om det Kongl. Majit
»lämpligare synes, eller ock Kongl. Majit ville deröfver inhemta fle.re Riksens Råds
»tankar; men då bör det likväl anses, som hade det varit föredraget i kabinettet.»
Deremot blef genom Regerings-Formen den 6 Juni 1809 lika ordning i behandlingen
hos Kongl. Majit af ifrågavarande mål, som af öfriga regerings-ärenden,
med undantag af ministeriela mål och kommandomål, stadgad. För att hos Konungen
uti Stats-Rådet föredragas, skulle de beredas af vederbörande Stats-Sekreterare
och den embetsmyndighet, som, under benämning af Allmänna Ärendernas
Beredning, sammansatt af åtta personer, egde i alla der förekommande mål afgifva
sina underdåniga yttranden, att hos Konungen uti Stats-Rådet anmälas; men efter
den år 1840 beslutna förändring af Stats-Rådets organisation och indragningen
af Allmänna Ärendernas Beredning, hafva Departements-Cheferna, hvar och en för
sitt Departement, fått åliggande att dessa och öfriga mål bereda och inför Konungen
i Stats-Rådet föredraga.
I äldre tid och ännu under den, då, på sätt ofvan är anfördt, de administrativa
tvistefrågorna hos Kongl. Majit hänfördes till kabinettsmål och ansågos
icke böra vara till behandlingen underkastade samma former, som andra regeringsärender,
var deras antal och mångfald otvifvelaktigt vida inskränktare, än den allt
mera fortgående utvecklingen af samhällets inre lif, näringarnes och de allmänna
hushällnings-anstalternas tillväxt och kommunalväsendets ordnande under sednare
tid kunnat medgifva. Ehuru genom Kongl. Förordningen den 17 April 1828
styrelseverkens domsrätt upphäfdes i vissa mål och dessa hänvisades lill behandling
vid allmänna domstolarne, måste på den fordna banan fortgå en betydlig mängd
af tvistiga mål, hvilka kommo att öfverhopa Föredraganderne hos Kongl. Majit
med trägnare arbete och i större mån upptaga den tid, som erfordrades för de
egentliga statsmannavärfvefi, eller de ärenden, hvilka rättast få benämningen af
regerings-ärenden. I Nådig Proposition till Rikets Ständer den 6 Juli 1840, angående
upphörande af Konungens två röster i Högsta Domstolen, yttrade Kongl.
Majit, att »Styrelsens göromål ökades i samma mån folkmängden tilltoge samt
»handel och alla näringsgrenar, äfvensom begreppen och' kunskaperna vunno en
»större utveckling. Handläggningen af de ärenden, som underställdes Kongl. Majit
»i Stats-Rådet, hade blifvit försvårad, icke blott genom den brist på tydlighet,
»sorn understundom röjde sig i lagarne, utan äfven genom den mängd Förordnin»gar,
Reglementen och Kongl. Bref, som utgjorde Statens civila och administrativa
»lagstiftning, och hvaraf åtskilliga, som förskrefvo sig från aflägsna tider, buro
Konslilutions-Ulskolleis Memorial, JYs 11.
3
»stämpeln af samma obestämdhet, som utmärkte sä många andra länders lagar.
»Dessa ärenden voro utom dess så talrika och till en del så invecklade, att det
»trägnaste arbete, i förening med den djupaste menniskokännedom och den full»komligaste
vana vid allmänna ärenders behandling knappast gjorde tillfyllest, för
»att kunna afbörda åliggandet, att samvetsgrant undersöka hvarje mål samt afgöra
»det i enlighet med författningarne och till allas nöje.» Då Kongl. Majit genom
Nådig Proposition den 30 Oktober 1844 i Nåder väckte fråga om sådan ändring
i Regerings-Formen, till följd hvaraf antalet ledamöter i Högsta Domstolen skulle
kunna förökas, fästade Kongl. Majit Rikets Ständers uppmärksamhet på den fördel
samma Grundlagsändring skulle medföra deruti, att till Högsta Domstolen kunde
öfverlemnas någon del af de besvärsmål, hvilka afgjordes af Konungen i StatsRådet,
nemligen sådana, som egentligen utgjorde rättstvister; hvilken proposition
dock ej blef af Rikets Ständer bifallen; hvadan det fordna förhållandet i afseende
på behandlingen i Stats-Rådet af besvärsmålen oförändradt fortfarit.
Konstitutions-Utskottet, som haft att granska de i Stats-Rådet sedan sistförflutna
Riksdags början intill närvarande Riksmöte förda Protokoll, har dervid
varit i närmaste tillfälle, att öfverskåda vidden och mångfalden af de göromål,
som tillhöra ledamöterna af Konungens Stats-RSd, och att uppfatta, till hvilken
grad vår samhällsförfattning, i olikhet mot förhållandet i andra konstitutionel
samhällen, ökat tyngden af Konungens höga kall genom anspråket på Hans egna
pröfning af en stor mängd olikartade tvistefrågor, ofta af den mörka och invecklade
beskaffenhet, att deras utredning fordrar trägen möda hos embetsmannen,
sorn har deras behandling sig uppdragen, och följaktligen äfven måste vid föredragningen
inför Kongl. Majit för bibringande af den noggranna kännedom af
ärendet, som dess pröfning nödvändigt förutsätter, i betydlig mån taga i anspråk
den för de egentliga riksvårdande ärenderna erforderliga tid. De härutinnan
väckta betraktelser fästa sig i synnerhet vid det betänkliga deruti, att Departements-Cheferna
måste under störande afbrott genom omsorgerna för dessa besvärsmals
beredning och föredragning, egna sin uppmärksamhet åt de stora vigtigare
statsangelägenheterna, hvilka vanligen genom sin omfattning och betydenhet fordra
långvarigare odelad omtanka, och i afseende å hvilka ärender anspråket på Departements-Chefernas
verksamhet uttalar sig i allmänhet lika starkt, fastän tyngden
af de särskilda göromålens mängd och mångfald måste för dem, som kommit
i tillfälle, att å förhållandet fästa närmare uppmärksamhet, tydligen visa sig såsom
hinder, att detta anspråk varder i allo tillfredsställdt. Det ligger nemligen i sakens
natur, att behandlingen af de stora, på hela samhällets utveckling direkte
inverkande angelägenheterna, såsom lagstiftningen, förbättring af läroverken och
öfriga samhällsinrättningar, med mera, måste anses ega högre vigt, än sysselsättningen
med lösning af de hos Kongl. Majit fullföljda enstaka rättstvister; men
det är ock uppenbart, att behandlingen af dessa rättsfrågor icke kan eller bör
4
Konstitutions-Utskottets Memorial, Jtf 41.
för någon längre tid afstadna. Utom den skada, som genom sådant långvarigare
uppehåll måste för den enskilde och, i följd af samma frågors egna beskaffenhet,
afven för det allmänna, uppkomma, skulle betänklig olägenhet genom den hopade
mängden af sådana, på handläggning beroende mål för föredraganden inträffa.
Det kunde således icke klandras, om föredraganderne städse dela sin tid och
verksamhet emellan dessa, till deras vigt så olika föremålen för deras omsorg.
Men hvilketdera ock må inträffa, antingen att statsmannen sålunda komme i nödvändighet,
att i någon mån lemna å sido det, som är hans egentliga bestämmelse,
för att handlägga ärenden af mindre allmän vigt; eller att dessa ärenden icke
kunna behandlas med den skyndsamhet, hvarå de i och för sig ega grundadt anspråk;
så ligger häruti ett förhållande, som antyder, att samhällsförfattningen i
denna del icke uppnått sitt mål.
Med fästadt afseende å hvad Kongl. Maj:t, såsom redan är omförmäidt, tillförene
gifvit Rikets Ständer tillkänna angående förhållanden, som utmärka behof
af förändring i Grundlagens föreskrifter om behandlingen af en del regeringsärenden,
och på grund af hvad Utskottet i ofvanberörde måtto vid Stats-Rådsprotokollens
granskning inhemtat samt med föranledande af en utaf Herr Grefve
Lagerbjelke, Gustaf, inom Utskottet väckt motion, har Utskottet tagit i öfvervägande,
hvilken förändring i Grundlagens stadganden om regerings-ärendernas behandling
må anses vara af omständigheterna påkallad. Denna fråga är af betydlig
vigt och således förtjent af den uppmärksamhet, att, sedan Rikets Ständer
funnit hinder möta för antagande af den utväg till olägenheternas afhjelpande, som
varit af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagen, Rikets Ständer å sin sida torde böra
framställa det förslag, som kan finnas lämpligt.
Grunden för den åsigt, att de ifrågavarande administrativa eller ekonomiska
rättsfrågorna ej böra till allmän domstols pröfning hänskjutas, är i det föregående
antydd; och i afseende härå förekommer vidare, att de ekonomiska författningarnes
rätta tillämpning fordrar sådan närmare bekantskap och förtrogen vana i
statsförvaltningens många olika grenar, den djupare kännedom af landets behof i
hvad,till den allmänna hushålluingens och näringarnes befrämjande hörer och deri
erfarenhet i de dertill hörande angelägenheters praktiska behandling, som vanligen
icke genom de egentliga domarevärfvens handhafvande vinnes. Den ekonomiska
lagstiftningen måste byggas på andra grunder, än som för den allmänna civila
lagstiftningen kunna göra sig gällande; denna sednare kan innebära ett vidtomfattande,
för hela landet tillämpligt system, som icke är till sin varaktighet och fortfarande
lämplighet beroende af oftare inträffande vexlingar i de förhållanden inom
samhället, efter hvilka lagstiftningen bör foga sig, då deremot den ekonomiska
lagstiftningen måste afse olika förhållanden och behof inom spridda orter, följa
särskilda grunder för de mångfaldiga olika riktningarne af den industriel verksamheten
och undergå förändringar i den mån denna verksamhet hunnit vidga
Konslilulions-UtskoUels Memorial, M il.
5
eller ombilda de föremål, som ligga inom kretsen för lagstiftarens omsorg. Af
denna olikhet i sjelfva lagstiftningens särskilda grenar följer skillnaden i de nödvändiga
egenskaperna hos dem, som skola tillämpa lagarne. Hvarken på det ena
eller andra området kan lagstiftningen så noga förutse hvarje möjligen förekommande
fall, att särskilda fullständiga föreskrifter kunna i förlättningarne meddelas.
Då ett sådant, i lagen ej förutsedt fall företer sig i den allmänna civila lagskipningen,
har domaren att följa endast lagens anda och mening, den allmänna princip,
som genomgår hela lagen, då deremot, såsom ofvan är antydt, den ekonomiska
författningen icke är byggd på sådant vidsträcktare system, utan hvilar på mera
tillfälliga grunder; hvadan vid dess tillämpning, om den skall ske på ett sätt, som
tillfredsställer så väl den enskildes, som samhällets anspråk och uppfyller lagstiftningens
rätta syftemål, oundgängligen erfordras kännedom af de förhållanden i
praktiska lifvet, som bestämma verkningarne af författningens tillämpning i den
ena eller andra riktningen. Om de administrativa besvärsmålen, hvilka äro af så
mångfaldig art och fordra så olika erfarenhet och kunskaper för deras handläggning,
skulle till allman domstol öfverlemnas, borde dennas sammansättning ske
med tillökning af ledamöter från statsförvaltningens olika grenar; men dessa ledamöter
kommo vanligen att sakna erforderliga djupare kunskaper och större vana
vid de egentliga justitie-målens bedömande, och sålunda vore domstolens organisation
uppenbart förfelad. De administrativa tvistemålen, hvilka ofta äro af beskaffenhet
att fordra skyndsamt slut, skulle icke eller vinna på beroendet af de
tyngre och långsammare formerna för domstolarnes förhandlingar.
På dessa grunder har Konstitutions-Utskottet icke kunnat betrakta, den utväg,
hvarå uppmärksamheten förut varit fästad, eller att ifrågavarande besvärsmål
skulle till Högsta Domstolen öfverlemnas, såsom den rätta för afhjelpande af den
anmärkta olägenheten. Den utväg, som kunde finnas i sådan förändrad organisation
af Rikets Kollegier, att dylika måls fullföljd till Kongl. Majit kunde anses ej
vidare böra medgifvas, skulle förutsätta en vidsträckt rubbning af nuvarande
förhållanden, och derjemte strida mot den af Rikets Ständer tillförene yttrade
åsigt, som fastat vigt dervid, att nationen sedan urminnes tider varit van att
se högsta pröfniugen af frågor om lagarnes tillämpning vara landets regering tillhörig.
Icke eller har Utskottet kunnat antaga den åsigt, som under öfverläggningar
inom representationen i anledning af Kongl. Maj:ts ofvannämnda Nådiga
Proposition af den 30 Oktober 1844 blifvit yttrad, att om de konsultativa StatsRådens
antal ökades, så att flera fran Departemental-förrättningar lediga Rådgifvare
funnos, ifrågavarande ändamål skulle vara vunnet derigenom, att sådana ledamöter
af Stats-Rådet använde 'särskild omsorg på de så kallade besvärsmålens
förberedande till Konungens pröfning. Om Departements-Cheferna ändock skulle
bibehålla åliggandet, att i Stats-Rådet föredraga de sålunda af konsultativa StatsRådsledamöter
förberedda målen, så vore för Departements-Cheferna föga vunnet i
c
Konslilulions-VtshoUets Memorial, M 11.
besparing af tid och möda, dä naturligtvis sjelfva föredragningen skalle förutsätta
inhemtad fullständig kännedom af dessa mål. Att emellan särskilda ledamöter i
Stats-Rädet dela föredragningen för ett och samma Departement, vore att upphäfva
den enhet och ordning, som åsyftades med den genom 1840 års Grundlagsförändring
införda Departemental-Stvrelsen; och i allt fall skulle sålunda icke
vinnas hvad som vid en ändring af Grundlagens stadgande i förevarande hänseende
otvifvelaktig! bör vara det förnämsta målet, nemligen angelägenheten att i
väsendtlig mån minska antalet af de icke i egentlig mening riksvårdande ärenden,
hvilkas föredragning inför Konungen i Stats-Rådet otvifvelaktig! måste förorsaka
stor inskränkning af den tid och omsorg, samhällets angelägenheter af högre vigt
taga i anspråk.
Ett förslag af annan syftning, än de nu omförmälda, har deremot synts Utskottet
ega i alla hänseenden ett afgjordt företräde. Då nemligen de besvärsmål,
om hvilka nu är yttradt, och till hvilka ej böra hänföras hos Kongl. Maj:t genom
besvär fullföljda frågor om tjensters tillsättning, såsom redan är antydt, icke omedelbart
angå de verkliga riksvårdande ärendena, utan i afseende på lämpliga formen
för deras behandling, såsom hos Kongl. Maj:t fullföljda tvistefrågor, kunna
ställas i jemförelse med dem, i hvilka Konungens pröfningsrätt är genom Grundlagen
åt Högsta Domstolen uppdragen, synas dessa mål kunna, såsom med justitiacärenden
skett, öfverlemnas till en särskild myndighet, som i Konungens namn utöfvade
Dess pröfningsrätt; hvilken myndighet borde utgöras af ett lämpligt antal
ledamöter med sådana egenskaper, som i allmänhet erfordras för beklädande af
högre embeten inom statsförvaltningen, hvarigenom tillfälle vore att låta dessa till
deras beskaffenhet mångfaldiga mål komma under pröfning af män med samlad'
mångsidig kunskap och erfarenhet i statsförvaltningens alla grenar; och hvilken
auktoritet, om ledamöternas antal blefve sådant, att deruti äfven kunde inrymmas
det högre måttet af juridisk kunskap och erfarenhet, skulle kunna tillfredsställa
anspråken på ärendenas bedömande icke allenast med närmare kännedom af de
förhållanden, som bestämma riktningen åt den ekonomiska lagstiftningen, utan ock
med den säkrare vana vid lagbuds noggranna tydning samt vid rättegångsformers
tillämpning och beslutens uppfattning med nödig säkerhet och klarhet, som i allmänhet
anses i synnerlig mån genom den juridiska embetsmannabildningen och
domarekällets handhafvande förvärfvas. Sålunda vore för utöfningen af Konungamaktens
högsta pröfning af tvistefrågor enahanda sätt utstakadt genom de begge
likartade myndigheterna: Högsta Domstolen och den nu ifrågaställa, dessa skiljande
sig från hvarandra endast i hvad som, till följd af beskaffenheten hos föremålen
inom hvarderas verkningskrets, måste vara olika.
Genom sådant anordnande af den nya institutionen, att de ärenden, hvilka
afsågos till föremal för dess verksamhet, fortfarande kommo att ingå och beredas
i det Departement, hvartill de förut höra eller, likmätigt 6 § Regerings-Formen,
Konstitutions Utskottets Memorial, JYs ii.
7
framdeles kunna komma att såsom regeringsärenden hänvisas, och genom bestämmande,
att Departements-Cheferna skola ega att, då de så nödigt' anse, i nämnde
auktoritet deltaga i öfverläggningen uti de till deras Departementer hörande mål,
komme att bibehållas det nödvändiga sambandet emellan lagstiftningen och lag
o
n o ö
skipningen. Departements-Chef komme sålunda icke att sakna kunskap om sättet,
hvarpå de från Konungen utgående författningar tillaippades, hvilka brister i dem
kunde vid tillämpningen röja sig och hvilket behof af nya författningar sig yppade;
till den pröfvande myndighetens handläggning komme icke något mål, om
hvars tillvaro och beskaffenhet Departements-Chefen måste sakna kännedom; han
komme alltid att ega kunskap om tiden för föredragningen af de ärenden, hvilkas
behandling han funne sig böra öfvervara, och blefve således icke nödsakad att genom
närvaro vid mindre vigtiga ärendens behandling uppoffra den tid han för
sina embetsgöromål inom Departementet behöfde. Likasom, i frågor om stiftande
af civil-, kriminal- och kyrkolag, den genom lagarnes tillämpning vunna erfarenheten
har tillfälle att uttala sig genom de utlåtanden Högsta Domstolen afgifver,
kunde den nu ifrågaställda myndigheten vid den ekonomiska lagstiftningen meddela
utlåtanden; och derjemte borde, i likhet med hvad Grundlagen bjuder i afseende
på tvenne Justitie-Råds närvaro i Stats-Rådet vid Justitie-ärendens föredragning,
föreskrifvas, att två ledamöter af ofvannämnda nya embetsmyndighet
skola i Stats-Rådet öfvervara behandlingen af lagstiftningsfrågor i de ämnen, som
till samma myndighet höra. Utskottet tror således det icke kunna emot detta
förslag invändas, att lagstiftningen skulle komma att sakna den erfarenhet författningarnes
tillämpning gifver; utan deremot förekommer i detta hänseende, —
hvad som, efter Utskottets öfvertygelse, är förtjent af den största uppmärksamhet
och skulle komma att utgöra en af de vigtigaste fördelarne af den ifrågasatta
nya inrättningen, — att nemligen denna skulle bereda en långvarigare sammanhållning
af erfarenhet om lagstiftningsgrunderna, anledningarne till de särskilda
författningarnes tillkomst, deras anda och mening och sätten för deras tillämpning,
än som kan under nuvarande förhållanden alltid påräknas såsom tillgänglig ledning
för den fortgående utöfningen af lagstiftningsmakten på detta område. Det är
nemligen uppenbart, att icke hos hvarje inträdande ny Departements-Chef kan
vara att genast förvänta den längre och rikare erfarenhet om företeelserna inom
den ekonomiska lagskipningen, som komme att finnas hos den högsta pröfvande
myndigheten, åtminstone någon längre tid sedan denna blifvit bildad och trädt i
den verksamhet, under hvars fortgång den vunna erfarenheten kan, i och med de
gemensamma öfverläggningarne, från äldre till yngre generation af ledamöter öfvergå
och sålunda erhålla varaktighet.
Den embetsmyndighet, hvars inrättande Utskottet sålunda ansett sig böra
föreslå, har Utskottet trott lämpligen kunna betecknas med namnet »RegeringsRätt»,
såsom påminnande både derom, att föremålen för dess handläggning äro
8
Konslttulions-Ulskoltels Memorial, M il.
ärenden, hvilka blifvit dragna under den högsta styrelsemaktens eller regeringens
pröfning, och derom, att denna myndighet har att bedöma tvistiga mål eller rättsfrågor.
Ledamöternas benämning kunde då vara den af »Regerings-Räd», och
torde i sistnämnda afseende böra erinras, att samma benämning »Regerings-Råd»
väl tillförene varit använd, men för en befattning, hvilken redan längre tid sedan
upphört.
Det antal af samtidigt tjenstgörande ledamöter, som i Regerings-Rätten må
erfordras för ärendernas pröfning, torde, i anseende till ämnenas mångfaldiga art,
icke böra bestämmas till mindre, än fem; i följd hvaraf och då nödigt är, att,
såsom för Justitie-Råden, någon tids ledighet må kunna hvarje ledamot beredas,
och att, vid inträffande laga förfall för någon af de tjenstgörande, en annan ledamot
må kunna i hans ställe inträda, Utskottet anser, alt åtminstone sju Regerings-Råd
böra finnas. — Angående de för utnämning till Regerings-Råd erforderliga
egenskaper synes Grundlagen ej böra innehålla annat än hvad i 4 § Regerings-Formen
är afsedt med ordalagen »kunnige, erfarne, redlige och allmänt
aktade män», och att bland de sju ledamöterna böra minst fem hafva förvaltat
civil beställning.
Med beskafFenheten af Regerings-Rättens verksamhet, såsom jemförlig , med
domarekall, synes det icke vara förenligt, att ledamöternas embeten skulle vara
förtroendesysslor, hvarifrån de kunde utan ransakning och dom entledigas; och
böra således Regerings-Råden anses inbegripna under hvad 56 § Regerings-Formen
bestämmer med orden »Domare samt alle andra embets- och tjenstemän, än
de i föregående § nämnde». För tillämpning af Regerings-Råds ansvarighet för
embcts-utöfningen torde böra utstakas den ordning, som uti 101 § RegeringsFormen
är i afseende på Högsta Domstolen stadgad, hvaraf äfven skulle följa tilllägg
i föreskrifterna uti 102 § rörande organisationen af Riks-Rätt. Deremot
och då i väsendtliga hänseenden olikhet är emellan sjelfva föremålen för Högsta
Domstolens och Regerings-Rättens verksamhet, och skiljaktiga meningar inora representationen
tillförene uttalat sig angående lämpligheten af den föreskrift uti
103 § Regerings-Formen, enligt hvilken vid hvarje Riksdag skall på en utsedd
nämnd ankomma att döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort
sig förtjente, att i deras vigtiga kall bibehållas, har Utskottet icke ansett sig böra
föreslå enahanda stadgande i fråga om Regerings-Rättens ledamöter.
I fråga om bestämmandet, hvilka mål bord*» tillhöra Regerings-Rättens pröfning,
har Utskottet ansett det vara lämpligast, att i Grundlagen antydes endast
ärendernas allmänna egenskap, att vara hos Kongl. Majit genom besvär öfver cmbetsmyndigheters
meddelade beslut fullföljda, men icke tillhörande Högste Domstolens
upptagande, och att genom särskild stadga, stiftad såsom civillag, må göras
den inskränkning, som till följd af vissa ärenders särskilda beskaffenhet må
vara erforderlig. Deremot torde kunna i grundlagen bestämdt stadgas behörighet
för
Konslilulions-Utskollcls Memorial, M Ii.
<1
för Regerings-Rätten, att upptaga ansökningar om resning i mål af sådan beskaffenhet,
alt de kunna tillhöra Regerings-Rättens slutliga pröfning.
Det förslag, hvars grunder Utskottet sålunda sökt utveckla, angår otvifvelaktig!
ett ämne af största vigt; och med all sorgfällighet har Utskottet sökt att
göra sig redo för alla de betänkligheter, som härvid möjligen kunna möta. Till
hvad Utskottet redan anfört om hvad som grundat öfvertygelse!! angående behofvet
af en förändring i det närvarande förhållandet, torde böra läggas en erinran
derom, — hvad Utskottet förmodar vara ostridigt och i allt fall lätteligen kunna
med full tillförlitlighet bestyrkas, — att, då nu gällande Regerings-Form för fvratiofem
år sedan antogs, till följd hvaraf de på administrativa och ekonomiska Författningars
tillämpning beroende tvistefrågors högsta pröfning fortfarande, men icke
vidare under kabinettsmälens enklare former, måste af Konungen personligen utöfvas,
dessa frågors antal och omvexlande art var vida inskränktare, än som nu
mera sig visar. Det kan således med skäl ställas i tvifvel, om 1809 års grundlagsstiftare
skulle, derest förhållandet i detta hänseende då varit lika som nu,
funnit sig böra med bördan af alla dessa ärenden besvära sjelfva Regenten; och
likaledes skulle val, i afseende på Stats-Råds befattning, tvekan uppstått, att för
sådana tidsödande göromål i tvister, de der icke äro af beskaffenhet, att hvar för
sig nödvändigt böra ådraga sig statsmannens och lagstiftarens särskilda uppmärksamhet,
taga i anspråk den omsorg, som för de högre, mera vidtomfattande statsmannavärfven
vore erforderlig. Utskottet är öfvertvgadt, att Stats-Rådsembetets
stora vigt och betydenhet i samhällsinrättningen icke skulle lida någon minskning
genom den förändring af dess verksamhet, som i närvarande förslag är afsedd.
Egenskapen att vara Konungens rådgifvare i regeringsärenden antyder i sig sjelf
för detta embete en sådan vigt och en sådan verkningskrets, som icke fordra
någon tillökning genom direkt beröring med de inom medborgerliga lifvet uppkommande
enskilda tvisters lösning. Den större ledighet från dagliga embetsbestyr
af jemförelsevis underordnad vigt, som genom den föreslagna förändringen
skulle beredas synnerligen Deparlements-Cheferne, synes Utskottet deremot vara i
mera än ett hänseende att betrakta såsom en för samhället vigtig förmån. Departements-Chefens
trägna sysselsättning med en mängd spridda bestyr, som dagligen
fordra hans omsorg, måste ©tvifvelaktigt mången gång verka hämmande på
utvecklingen af hans statsmanna-egenskaper; och anspråket på denna trägna sysselsättning
kan vara tillräckligt alt från embetets emottagande afhålla den, som
med rikare mått af erfarenhet i statsmannavärfven och med djupet af insigter
skulle kunna länge verka gagneligt för samhället, men icke vill åtaga sig en tyngande
börda af arbete, hvaraf mången kunde tröttna redan innan han uppnått
mannaålderns gräns.
Enär förslaget afser, att ärendena skulle til! föredragning inför RegeringsRätten
beredas i vederbörande Stats-Departement, hvars tjenstemän äfven enligt
Bilt. till R. St. Prol. 1835 & 1834. 5 Sami. 6 Haft. 2
10
Konstitulions-Utskollets Memorial, JM 11,
nu varande ordning hafva åliggande att hand lägga dessa ärenden, skulle kostnaden
af den nya institutionen egentligen komma att bestå i ledamöternas aflöning.
1 denna kostnad till ett så angeläget ändamål, som kan hafva det största inflytande
på samhällets angelägenheter i manga riktningar, hår Utskottet icke funnit
finiedninir till tvekan om framgång åt det förslag, som Utskottet sålunda får lill
Rikets Ständer vördsamt framställa, innefattande, att åt Regerings-Formen oell
Riksdags-Ordningen i vissa delar måtte gifvas följande förundrade lydelse:
ISegerings^forinen:
§ 7. .
Alla Regerings-ärenden, med undantag af sådana, som i 11 och 13 §§
, omförmälas, och af dem, hvilka, jemlikt 17 § 2 moni-, kunna varda till pröfning
i annan ordning öfverlemnade, skola inför Konungen i Stats-Rådet föredragas och
der afgöras.
§ 17-
l:o. Konungens Domsrätt skall uppdragas Tolf af Honom utnämnde lagkunnige
Män, hvilka fullgjort hvad Förfaltningarne föreskrifva dem, som uti Domare-Embeten
må nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet och
redlighet. De kallas Justitie-Råd och utgöra Konungens Högsta Domstol.
2:o. Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som. jemlikt Författningarne,
få hos Konungen fullföljas genom besvär öfver Embetsmyndigheters meddelade
beslut, men icke tillkomma Högsta Domstolens upptagande och ej eller angå tillsättande
af tjenstcr, må, i enlighet med särskild stadga, stiftad af Konungen'och
Riksens Ständer gemensamt i den ordning, som i 87 § föreskrifves, uppdragas Sju
af Konungen utnämnde kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade Män. Dessa
äro Regerings-Räd och utgöra Konungens Regerings-Rätt. Uland dem böra minst
fem hafva förut förvaltat civil beställning.
§ 18.
Regerings-Rätten tillkommer det ähen att, i mål af beskaffenhet att kunna
tillhöra dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra ansökningar, att Konungen må
bryta Dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa laga tid, som försuten är.
Atla öfriga sådana ansökningar skola af Högsta Domstolen afgöras.
§ 22.
l:o. Uti Högsta Domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras af fem
Ledamöter, så ock af fyra, der alla fyra äro om slutet ense. Öfver vigtigare saker
skola minst sju döma. Ej må flera än åtta Ledamöter på en gång tjenstgörande
vara.
Konslilutions-Utshollels Memorial, M 11.
11
2:o. Vti Regerings.-Rätten hinna mai pröfvas och afgöras af fem Ledamöter,
sä ock af fyra, der minst tre cf dem öro om slutet ense.
§ 23-
Alla Högsta Domstolens och Regerings-Rättens beslut utfärdas i Konungens
namn och med Dess Höga underskrift eller under Dess sekret.
§ 24.
l:o. Uti Konungens Nedre Justitie—Revision skola Justitie-ärendena bereda
till föredragning och afgörande i Högsta Domstolen.
2:o. Till föredragning och afgörande i Regerings-Rätten skola ärendena beredas
i det Departement, hvartill de, enligt den i 6 § omförmä/da fördelning, höra.
Departemcnts-Chef ege alt i Re gerings-Rätten deltaga i öfverläggningen, men
icke i besluten, uti de mål, sorn till hans Departement höra.
§ 26.
l:o. DA Justitie-ärenden i Stats-Rådet föredragas, skola, jemte Justitie
Slats-Ministern
och tvä Stats-Råd, två af Högsta Domstolens Ledamöter dem öf
vervara,
med den skyldighet att till protokollet sig yttra, som 9 § föreskrifter.
2:0. Vid föredragning i Stats-Rådet af frågor om stiftande, förändring,
förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar, sorn röra Rikets allmänna
hushållning, böra två af Regerings-Rättens Ledamöter närvara, med enahanda skyldighet
att sig yttra, sorn ofvan säges.
§ 34.
Stats-Ministrarne innehafve Rikets högsta värdighet, och Stats-Räden den
närmaste derintill. Stats-Minister eller Stats-RAd mA icke tillika annat embete
utöfva, ej eller några inkomster deraf uppbära. Justitie-Råd eller Regerings-Råd
må ej tillika annat embete innehafva eiler utöfva.
§ 99.
Riksens Ständers Justitie-Ombudsman må, när han det nödigt anser, kunna
öfvervara Högsta Domstolens, Regerings- Rättens, Nedre Justitie-Revisionens, HolRätternas,
Kollegiernas eller i dessas ställe inrättade Verks oell alla lägre Domstolars
öfveriäggningar och beslut — — — — — då han det äskar.
§ 101.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens Högsta
Domstol eller af dess Ledamöter en eller (lere funnes hafva af egennytta,
vrångvisa eller försumlighet, sa orätt dömt, att derigenom någon, emot tydlig lag
12
Konstitutions-Utskottets Memorial, JU 11.
och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista
lil, personlig frihet, ära och egendom; eller Regerings-Rätten eller en eller flere
af dess Ledamöter i denna egenskap uppenbarligen handlat emot gällande lagar och
författningar; vare Riksens Ständers Justilie-Qmbudsman pligtig, äfvensom Konungens
Justitie-Kansler berättigad, alt vid den Rikets Domstol, som här nedanföre
bestämmes, den felaktiga under tilltal ställa, samt till ansvar efter Rikets lag
befordra.
§ 102.
Denna Domstol, som Riks—Rätt kallas, skall bestå af Presidenten uti Konungens
och Rikets Svea Hof-Rätt, hvilken deruti före ordet, Presidenterna uti alla
Rikets Kollegier, fyra de äldsta Stats-Råd, Högste Befälhafvaren — — — hvarje
af Rikets Kollegier; men vid tilltal emot Regerings-Rättens Ledamot tage, i stället
för Stats-Råd, fyra de äldste Justitie-Råd säte i Riks-Rätten. Då antingen Justitie-KansIeren
eller Justitic-Ombudsmannen finner sig befogad att åtal inför
Riks-Rätten anställa, äske han hos Presidenten — — — Rikets tjenst.
Riksdagsordningen:
§ 41.
Stats-Rådets, Högsta Domstolens och Regerings-Rättens samtlige Ledamöter,
äfvensom Justitie-Kansleren och Justitie-Ombudsmannen kunna ej säte och stämma
i sitt Stånds plena förnekas — — — — — öfvervara.
Stockholm dén 12 Juni 1834.
t
Reservation er:
af Herr Ekholm, med hvilken sig förenat Herr Falhem, Herr Billström samt
Riksdags—fullmäktige Anders Andersson från Skaraborgs län, Fehr Sahlström från
Stockholms län, Carl Ersson från Westmanlands län, Johan Pehrsson från Upsala
län, Gustaf Hultman från Örebro län och Pehr Bengtsson från Kalmar län : »Om
det någonsin kan ifrågasättas att förslag till organisation af Embetsverk och allmänna
Inrättningar eller tillskapandet af nya böra utgå från Regeringen, lärer
detta vä! i synnerhet böra ega rum, när fråga uppstår om bildandet af ett Embetsverk,
sådant som nu blifvit föreslaget, till hvars behandling och afgörande en
del af de vigtiga regeringsbestyren skulle uppdragas. Enligt mitt förmenande egde
det förslag, som af Kongl. Majit i detta afseende framställdes vid 1844 års Riksdag
om förstärkning af Ledamöternes antal i Högsta Domstolen, så att en del af
besvärsmålen, hvilka för närvarande och visserligen ganska oegentligt afgöras i
administrativ väg, skulle kunna till Högsta Domstolens behandling öfverflyttas,
Knnslilutions-Ulskollclt Memorial, M U. 13
v
elt obestridligt företräde, ehuru detsamma icke lyckades alt tillvinna sig Ständernas
bifall. Man börjar temligen allmänt inse att den sträfvan till centralisation,
hvarföre styrelsesättet här i landet städse utmärkt sig, burit ledsamma frukter
och att de hopade göromfden blifvit Regeringen alltför betungande och besvärliga.
Dock bör, efter mitt föreställningssätt, botemedlet deremot sökas på annat sätt, än
genom bildandet af en ny gren af lagskipning i högsta instansen. Medelst ordnandet
af ändamålsenligt sammansatta Läns-nämndcr skulle en stor del af de besvärsmål,
angående kommunal-prestationer och dylikt, som nu dragas under Konungens
pröfning, kunna slutligen afgöras, utan ringaste våda för ömsesidiga rättigheters
bevarande. Fråga härom är också väckt vid innevarande Riksmöte och
beror för närvarande på Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets behandling.
Derigenom skulle, på ett mera lämpligt sätt, de mål kunna betydligare reduceras,
som för närvarande måste till stor men och tidsutdrägt löpa de särskilda myndigheterna
emellan och slutligen inkräkta på Regeringens dyrbara tid. Visserligen
torde ändock ett betydligt antal ärenden komma att återstå, för att bero på Regeringens
slutliga pröfning; men många betänkligheter finna rum att alldeles befria
Regeringen derifrån, på sätt som nu är föreslaget. Fara vore derjemte värdt
att den sakkunskap och de insigter, som måste förutsättas hos Stats-Rådets medlemmar,
derigenom kunde komma att anses ännu mera umbärliga samt att den
öfverblick på förvaltningen inom landet,. som af så beskaffade ärendens pröfning
uppkommer, också skulle komma att saknas. Af sådane skäl och med afseende
på de flere ifrån vårt samhällsskick afvikande bestämmelser, som i Konstitutionsutskottets
förslag innehållas, har jag varit hindrad att ifrågavarande grundlagsförändring
tillstyrka och får mig deremot vördsamt reservera.»
af Herr Björck: »Al! lagstiftning fordrar afseende lika mycket på samhällets
fördel och bästa, som på den enskildes rätt; och i den mån samfundsordningen
utvecklas, skall den fordna tidens förmynderskap öfver näringsförhållanderna nödcas
vika för den enskildes rätt till obehindrad verksamhet och för kommunernes
sjelfständighet vid ordnandet af deras municipala' förhållanden. Den gamla fördomen,
som tillerkänner Styrelsen och dess organer en godtycklig makt vid reglerandet
af särskilda näringsgrenar och af de dess idkare tillkommande rättigheter
och skyldigheter skall mer och mer försvinna. I alla Statens förhållanden till
kommunerne och till de enskilde medborgarne skola endast rättvisans oföränderliga
grundsatser göra sig gällande, och likasom, till följe häraf, lagstiftningen inom det
så kallade ekonomiska området erhåller allt mindre utrymme, blir det allt mera
maktpåliggande samt enligt med Statens ändamål och den enskildes rätt, att till—
lämpningen af de ekonomiska förlättningarne blir icke allenast oberoende af godtycket,
utan ock i alla fall densamma och enahanda, så att osäkerhet i tydningar
och äfventyr för den enskildes rätt icke uppstå. Lagstiftning och lagskipning böra
14
Konstitutions-Ulsliollcts Miinoriul, Jtä il.
således lika litet i fråga om de ekonomiska lagarne, som beträffande öfriga lagar,
vara hos samma myndighet förenade.
Med antagande, att såsom Regeringsärenden hufvudsakligen böra anses, jemte
ministeriela och kommandomål, frågor om nya eller förändiade lagar och föreskrifter
samt i öfrigt de ansökningar, som åt Konungens pröfning måste bibehållas,
följer det af ofvan anförde grunder för ordnandet af den ekonomiska lagskipningen,
att den myndighet, åt hvilken pröfningen af dit hörande mål skall öfverlemnas,
bör göras alldeles oberoende af Konungens Stats-Råd, och att den kännedom
om lagarnes verkan och deras tillämpning, som bör finnas hos Stats-Rådet, i stället
beredes på annat, lätt funnet, sätt, så att nämnde oberoende icke i någon
mån äfventyras. En sådan åsigt har ock legat till grund för det förslag, som vid
1844 års Riksdag af Regeringen framställdes och hvilket afsåg, att besvärsmålen
åtminstone till en del skulle af Högsta Domstolen pröfvas. Grundtanken i detta
förslag biträder jag således, ehuru den ringa kännedom om de rent ekonomiska
författningarne och om stadganderne för Statens förvaltning i öfrigt, som i allmänhet
finnes hos dem, hvilka egnat sig åt domarevärfvet, gör det i min tanke lämpligare,
att de personer, som skola utgöra denna pröfvande myndighet, till största
antalet tagas bland dem, som erhållit sin utbildning inom de förvaltande verken.
De-öfrige böra dock hafva utöfva t domare-embetet, • på det att nödig grundlig
kännedom om de allmänna lagarne och förmågan alt dem tillämpa icke må hos
denna myndighet saknas.
Deremot tror jag icke, att inrättande af en dylik myndighet bör uppehållas
deraf, att åtskilliga ärenden, som nu af Regeringen handläggas, kunna böra öfverlemnas
till kommunernas uteslutande behandling. Endast i högst få fal! kan en
sådan rätt kommunerna tillerkännas, och den grund, som derföre må böra antagas,
framträder vida lättare efter det den nu varande sammanblandningen af lagstiftning
och lagskipning i ekonomiska mål upphört; hvadan jag ock anser don
ifrågavarande institutionen vara ett medel för befordrande af kommunernas sjöli—
styrelse och för undanrödjande af den centralisation af -makten hos Styrelsen,
hvaröfver man med skäl klagar.
Då det likväl icke kan undfalla uppmärksamheten, att Konungens Stats-Råd
efter en sådan förändring af dess verksamhet, icke erbjuder samma garantier derföre,
att inom Stats-Rådet skola finnas den kännedom om författningarne och den
fullständiga uppfattning deraf, som i de liesta fall betingas af en flerårig sysselsättning
med deras tillämpning, samt den visshet i detta hänseende, hvilken ansågs
vara en af de fördelar, som införandet utaf departemental-stvrelsen löranledde,
i sjelfva verket komtne att genom den nya institutionen försvinna, tror jag en
förändring af nuvarande stadganderne beträffande Siats-Rådets sammansättning sä
mycket heldre böra deraf följa, som det tyvärr ännu länge torde dröja, innan representationens
inflytande på Konungens val af Stats-Råd kan blifva hvad det bör
Konslilalions-Ulskollels Memorial, J\s 11.
15
vara. Jag anser jemväl antalet af Stats-Räd med afseende ä de minskade göromälen
kunna nedsättas, hvarigenom ock en nödvändig lindring uti de i allt fall
växande kostnaderna för Stats-institutionerna kan vinnas.
Enär Konungen icke komme att hafva någon röst inom den ifrågavarande
myndigheten, men dess förhållande till styrelsen bör vara enahanda, sorn Högsta
Domstolens, anser jag att förslaget fordrat, såsom Ovilkorlig följd, det Konungens
röster inom Högsta Domstolen skulle upphöra. Konungens rätt till deltagande i
lagförklaringar kunde genom ett särskildt stadgande Honom förvaras, helst denna
rätt vid närmare undersökning skall finnas icke ega något gemensamt med lagskipningen.
Då jag anser den genom 103 § Regerings-Formeu inrättade OpinionsNämnd
hafva sin grund i principen, alt landets Högste Domare iir inför folket
ansvarig för sina gerningar, och jag är öfv ertygad, alt Opinions-Nämnden jemväl
alser att tillerkänna folkets representanter den dyrbara rättigheten att derigenom
utöfva kontroll på Styrelsens tillgörande vid tillsättning af sagde embeten, har jag
ock funnit den tillämnade nya myndighetens oafsättlige ledamöter böra, lika med
Högsta Domstolens medlemmar, vara Opinions-Nämndens utlåtande underkastade.
Dessutom har jag ansett det böra ovilkorligen stadgas, att utlåtande af den
ifrågavarande myndigheten skall infordras rörande alla förslag til! ekonomiska lagar,
i likhet med hvad i afseende på Civil-lagen gäller för Högsta Domstolen.
Deltagande i pröfningen af vissa ärenden, som afgöras i Konungens StatsRäd,
kan visserligen tillerkännas den nya myndigheten i öfverensstämmelse med
26 g Regerings-Formen; men 'om målen rätteligen fördelas mellan Konungens
Stats-Råd och de dömmande myndigheterna samt dessas hörande föreskrifves, der
sådant kan vara nödigt, torde giltig grund för en förening af dessa olika institutioner
i sjelfva verket icke finnas.
Med hufvudsakligt stöd af dessa åsigter anmäler jag reservation mot Utskottets
förslag till en Regerings-Rätt, hvars benämning, med afseende å föremålet för
dess verksamhet, ej eller torde vara den rätta »
Herr Brinck har förklarat sig hufvudsakligen instämma i denna reservation,
svnnerligast med afseende derpå, att bestämdt bordt stadgas, det minst två af den
föreslagna Regerings-Rättens ledamöter skulle hafva förvaltat domare-embeie, samt
att Regerings-Rättens alla ledamöter borde, i likhet med Högsta Domstolens, vara
underkastade omröstning af Opinions-Nämnd.
16
Konslilulions-Utskollcls Memorial, JYs 12.
JfS 12.
Ank. till Ejp.-Utsk. d. 19 Juni 1834, kl. l e. m.
Memorial till Rikets Stander, med förslag till ändring i 28 §
Reger ings-Formen.
Under sistförflutna Riksmöte hade Konstitutions-Utskottet i dess Memorial
JVs 9 framställt förslag till sädan ändring i 28 § Regerings-Formen, dels alt
utländsk man af utmärkt förtjenst skulle kunna kallas och befordras till lärarebefattningar
vid universiteterna, de theologiska läraretjensterna likväl undantagna,
såsom ock till lärare- och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap,
slöjd eller skön konst, äfvensom till läkare-befattningar; dels ock att det i
Grundlagen stadgade vilkoret för infödde Svenske mans befordran till dessa tjenster,
de juridiska lärare-beställningarne vid universiteterna dock jemväl undantagne,
nemligen att de borde vara af den rena evangeliska läran, skulle upphöra.
Detta förslag, som af två Riks-Stånd antogs att hvila till grundlagsenlig behandling,
men af de öfriga två Riks-Stånden ej godkändes, förföll genom den i Förstärkt
Konstitutions-Utskott anställda omröstning; hvaremot, jemlikt samtliga RiksStåndens
beslut, ett alternativt förslag i afseende å utländska mäns kallande till
ofvanomförmälda tjenster, innefattande vilkoret, att de skulle vara af den rena
evangeliska läran, blef hvilande lill innevarande Riksmöte och har nu vunnit samtliga
Riks-Ståndens bifall samt blifvit till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnadt.
Den på Kongl. Maj:ts pröfning af sistnämnde förslag ännu beroende frågan,
om och på hvad vilkor utländsk mans befordran till embeten och tjenster i vårt
land må vara med gifven, eger ej sådant nödvändigt sammanhang med frågan om
bibehållandet af den med hänsigt till religions—bekännelse gjorda begränsningen af
dan infoddes behörighet till ofvanberörde tjensters innehafvande, att hinder för närvarande
kunde anses möta, att denna sednare fråga särskildt för sig ånyo upptages
och behandlas, dertill Möglodige Ridderskapet och Adelns ledamot Herr Liljenstolpe,
Axel Fredrik, genom en till Konstitutions-Utskottet inlemnad motion jemväl
gifvit anledning. Detta ämne hörer ock obestridligen till dem, som i synnerlig
mån böra vara föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Det står i närmaste
samband med den stora angelägenheten att värda och befrämja hvad som länder
till vetenskapernas och konsternas utveckling inom vårt land, och afser således ett
af samhällets högsta andliga och materiella intressen för den närvarande tiden och
för framtiden; och till frågans förnyade framställning har Utskottet nu trott sig
finna skälig anledning, så väl i det bifall en betydlig del af representationen vid
sistförflutna Riksmöte gifvit det förut väckta förslaget, som ock i den förhoppning
Ut
-
Konstitutionsutskottets Memorial, JV? 12.
17
Utskottet uti dess under den 29 nästlidne Maj afgifna Memorial, JVs 7, uttaiat
derom, att genom särskildt tillägg vid ifrågavarande § i Grundlagen skall komma
att beredas möjlighet för utländsk man, att medelst naturalisation vinna, i afseende
på behörighet till tjensters innehafvande, i det närmaste lika förmän, som
infödd svensk man tillkommer; i hvilket läll anledning vore, alt hindret af främmande
religionsbekännelse kunde oftare, än nu, komma att ligga i vägen för samhället
att för vetenskap, konst och högre tekniska inrättningar tillegna sig utmärktare
förmägor, och att således en grundlagsändring, åsyftande inskränkning af
vilkoret om trosläran till endast de fall, der verklig nödvändighet kunde anses
fordra detsamma, borde så tidigt, som möjligt, förberedas.
Frågan, för hvilka tjensters innehafvande den rena evangeliska lärans bekännande
må uppställas såsom oeftergifligt vilkor, bör icke bedömas efter annan grund,
än afseendet å föremålen för tjenstemannens verksamhet, i hvad mån de kunna
ega beröring med religions-undervisningen och de för religionsvården nödiga befunna
anstalter, och huruvida för öfrigt tjenstemannen särskildt i och för sin befattning
måste stå i sådant förhållande till andra personer, som icke kan på ett
för samhället tillfredsställande sätt iakttagas, derest han hyllar annan troslära, än
den af samhället antagna. Såsom ett vilkor, hvarförutan det allmännas förtroende
till tjenstemannens rättrådighet och nit för sina pligters fullgörande icke skulle
kunna ega rum, kan Grundlagen icke anses hafva framställt detta anspråk. Det
är således uppenbart, att då den ena befattningen i Statens tjenst står i vida aflägsnare
förhållande till religions-angelägenheterna, än den andra, och ifrågavarande
vilkor, såsom en inskränkning, ledande derhän, att Staten mången gång kan nödgas
försaka den högre förmågans användande i dess tjenst, icke bör utöfver den
tvingande nödvändigheten ega tillämpning, ett för alla tjänster gemensamt stadgande
i afseende på detta vilkor icke är lämpligt eller nyttigt.
Utskottet, som anser sig icke böra gifva frågan större utsträckning, än den
i det förut väckta förslaget egt, har bibehållit öfvertygelsen, att de i samma förslag
omförmälda befattningar icke äro af den beskaffenhet, att vilkoret af Statsreligionens
bekännande bör för deras innehafvare ega rum. Den erinran, som
emot det förra förslaget var inom representationen gjord, att universiteternas professorer
äfven af medicinska och filosofiska fakulteterna, såsom ledamöter af Akademiska
Konsistorierna, hade egenskap af domare, torde få anses hafva förlorat
det egentliga af sin förmenta vigt, sedan, till följd af Kongl. Förordningen den 2
April 1852, den universiteterna förut tillkommande domsrätt upphört, med undantag
endast af frågor om fel och försummelser i embetel af universiteternas
embets- och tjenstemän, äfvensom af den disciplinar-mvndighet öfver den studerande
ungdomen, som, vid betraktande af de derför i särskild Kongl. Förordning
nämnde dag antydda gränsor, måste anses kunna utöfvas utan beroende af skilj
Bih.
lill lt. St. Prot. 1835 & 1854. 3 Sami, 6 Häft. 3
IS
Konstitutions Utskottets Memorial, M 12.
aktighet emellan religions-bekännelser. Universitets-lärarens egentliga kall afser
utvecklingen af lians vetenskap; med hänsigt till hans egenskaper deruti, men icke
ä de med befattningen i öfrigt förenade underordnade eller mera tillfälliga' bestyr,
bör hans anställande i tjensten ske. Det måste ju betraktas såsom ett beklagligt
förhållande, om anställning i ett högre lärarekall skulle göras omöjlig för en af
tidehvarfvets utmärktare män, t. ex. i den kemiska vetenskapen, endast derföre
att han i en trosbekännelse, som icke behöfver på något sätt uppenbara sig i
hans vetenskapliga verksamhet, tillhör t. ex. den reformerta kyrkan. Från de
länder, der de offentliga lärareplatserna stått öppna för vetenskapsmännen utan
åtskillnad till deras religions-bekännelse, torde icke heller vara att af erfarenheten
hemta något stöd för inkast om menliga följder af förslagets antagande.
I hvad förslaget afser läkare-befattningar samt lärare-beställningar vid andra
inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst än de nyss antydda högre läroverken,
torde någon allvarligare betänklighet icke möta.
Konstitutions-Utskottet får alltså till grundlagsenlig behandling vördsamt fö
reslå
följande förändrade lydelse af
Regerings-Forntens
28 §.
Konungen eger att — — — men icke på deras börd. Till lärare-beställningar
vid universiteterna, med undantag af de theola giska och juridiska, samt lill
lärare-beställningar och öfriga tjenster vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd
eller skön konst, äfvensom till läkare-befattningar, eger Konungen utnämna äfven
bekännare af annan troslära, än den rena evangeliska; men till theologiska och
juridiska lärare vid universiteterna samt i öfrigt till civile embetsman inom Riket
och till domare må sådane män endast nämnas, som äro af den rena evangeliska
läran. Hvarje Departementschef skall föredraga och expediera alla ärenden,
rörande befordringar, förordnanden, tjenstledighet och afsked, till och ifrån
embeten och tjenster, vid de verk och stater, som under Departementet höra.
Stockholm den 13 Juni 1834.
Reservationer:
Af Herr Friherre Stjernstedt, A. IV., med hvilken sig förenat Herr Biskopen
Hallström och Herr Domprosten Ahlstrand. »Jag får reservera mig emot Utskottets
beslut, att återupptaga det vid sista Riksdag väckta, men då i förstärkt Konstitutions—Utskott
med 49 röster mot 29 fallna förslaget om sådant tillägg i 28
§ Regerings-Formen, som förevarande Memorial innehåller. Åf diskussionerna
inom Riks-Ståuden tycktes som de väsendtligaste anmärkningarne emot för laget
Konstitutions-Utskottets Memorial, M 12.
19
ansågos ligga i de betänkligheter, sora yttrades deremot, att lärare-beställningar
vid Universiteten bekläddes med andra än den rena evangeliska lärans bekännare,
och häri bör måhända ock sökas orsaken till förslagets fall vid omröstning inom
förstärkt Konslitutions-Utskott. Genom att nu framkomma med enahanda förslag,
som vid sisllidne Riksdag, tror jag att man undanskjuta den önskvärda och måhända
äfven möjliga förbättring uti ifrågavarande hvilken innefattas i följande
lörslag till förändring i 28 § Regerings-Formen: Konungen eger, att — — —
men icke på deras börd. Till lärare-beställningar och öfrige tjenster vid inrättningar
för slöjd eller shön konst, äfvensom till läkare-befattningar, eger Konungen
utnämna äfven bekännare af annan troslära, än den rena evangeliska; men i öfrigt
till civile embetsman — — Departementet höra.»
Af Herr Tersmeden, Nils, med hvilken Herr Friherre Lagerfelt, Carl, instämt:
»Emot här ofvan framställda förslag, i hvad det rörer Universitets-lärare, får
jag mig reservera, såsom innebärande ett bland de många frön, hvilka i vår
tid utsås till skilsmessa emellan Kyrka och Skola. Snillrike lärare ega alltid en
stark inflytelse å en liflig ungdom, hvilken, af främmande trosförvandter utöfvad,
kan blifva ganska vådlig, vare sig att den yttrar sig uti indifferentism eller
i ett för långt drifvet religiöst nit.»
Af Herr Biskopen Fahlcrantz: »Om jag ock i allmänhet befarar, att vinningen
af den föreslagna förändringen blefve mindre än vådan, så gäller min reservation
dock egentligen Akademiska lärareplatsers besättande med utländningar och
isynnerhet med bekännare af främmande religion.
Det lärer ej nekas, att, så vidt universitets-bildningen ej bör betraktas endast
såsom meddelande ett oorganiskt aggregat af kunskaper, utan såsom åsyftande Svenske
ynglingars universela och sannt harmoniska utbildning till Svenske män, så ingår
i denna föreställning nödvändigt religion och fosterländskt sinne, såsom förenande och
fullkomnande hufvud-elementer, och att följaktligen godt vore, att Universitets-lärarne
och deras verksamhet sammanhölles och förädlades af fosterlandskärlekens och religionens
gemensamhet. Om äfven för närvarande häruti mycket återstår att önska,
så är åtminstone likgiltigheten i detta afseende hittills ej erkänd såsom princip, hvilket
den nu skulle blifva. För öfrigt skulle ock det sken af indifferentism och af
vetandets sättande ofvan om religion, hvilket Styrelsen, genom tillkännagifvandet af en
sådan slags tolerans skulle ådraga sig, hvarken för denna eller för ungdomen eller
för folket vara båtande. Jemte deuua generela våda af en sådan uppblandning, tillkommer
ock möjligheten af en specielare. Så väl genom den Akademiska författningen,
som genom naturliga förhållanden kan och bör hvarje professor, särdeles om
han tillika iir Nations-Inspektor, utöfva ett vigtigt inflytande på en mängd enskilde
studerande. Om icke just genom bestämd proselytism — ehuru äfvén i detta
afseende man med någon kännedom af en allt försökande och ailt begagnande
kyrkas nit ej kan vara utan all farhåga — så åtminstone genom ett mer eller
20
Konstilutions-UlskoUels Memorial, M 15.
mindre förtjent anseende kan en firad lärare utöfva en stark och således äfven
menlig inflytelse äfven på det religiösa tänkesättet.
Dock respekten för vetenskapens höga och rättvisa anspråk \id fråga om
Akademiska tjensters tillsättning skulle, om ej öfverväga, dock i hög grad motväga
dessa betänkligheter, i läll verkligen betydande eröfringar i detta afseende vore
att vänta. Sadan förhoppning kan jag dock svårligen hysa. För män af verkligen
öfverlägset vetenskapligt värde, kan en förflyttning till Norden ej hafva mycket
lockande. I deras hemland eller åtminstone inom den krets af länder, der lärdomen
högre äras och belönas och der den vetenskapliga kommunikationen är ojemförligt
mern lefvande och omedelbar, skola de naturligtvis vida heldre fästa sin
verksamhet. Aflägsnandet från denna krets, de relativt måttliga vilkoret), hvilka
här erbjudas, det främmande språket, o. s. v. skulle troligen afhålla sannt utmärkte
vetenskapsmän från att söka sig hit eller att mottaga en kallelse. Deremot kunde
den kända Svenska aktningen för det främmande mången gång förledas att välkomna
vetenskapliga äfventyrare eller medelmåttor, i hemmet alltför mycket eller
alltför litet bekanta, att der vinna en tillfredsställande anställning. Jag kan alltså
icke bifalla motionen, åtminstone i hvad beträffar utnämning till Akademiska läraretjenster».
Herr Doktor Wallin har förklarat sig biträda dessa reservationer. Herr Friherre
Cederström, C. E. och Herr Kontrakts-Prosten Tegnér hafva ock anmält
reservationer.
M 15.
Anti. till Exp.-UlsN. d. 1!) Juni IH54. kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Stander, med förslag till ändring af 52
§ Regerings-Formen och 24 § Riksdags-Ordning en, angående
tillförordnandet af Bonde-Ståndets Sekreterare.
Riksdags-fullmäktigen af Hedervärda Bonde-Ståndet Gustaf Hultman från
Örebro län har hos Konstitutions-Utskottet uti ingi!veu skrift, väckt fråga derom,
att förslag till sådan ändring af 52 § Regerings-Formen och 24 § Riksdagsordningen,
att Bonde-Ståndet skulle ega välja och utse sin Sekreterare vid Riksmötena,
måtte, i likhet med det vid sist för Ilut na Riksdag af samtliga Riks-Stånden
antagna, men af Kongl. Maj:t icke godkända förslaget, hos Rikets Ständer framställas.
Uti memorial M 15 vid det år 1847 började Riksmöte, yttrade Konstitutious-Utskoltet
deu åsigt, att det uti Grundlagen antydda ändamål med det sär
-
Konstitulions-Utskollets Memorial, JU 15.
21
skilda sätlet för tillförordnande af Bonde-Ståndets Sekreterare icke numera vore
af den maktpåliggande natur, att det ej kunde frånträdas, och sålunda BondeStåndet,
hvilket i andra afseenden inträdt uti lika förhållande med de öfriga Riks—
Stånden, berättigas, att ock uti ifrågavarande omständighet fä åtnjuta samma rätt,
som de sednare; i hvilket fall Grundlagen ej eller behöfde vidare innehålla bestämmande
af några särskilda egenskaper, eller någon embets-ed för Bonde-Ståndets
Sekreterare mer än för Sekreterarne uti de andra Stånden; och har, såsom
ofvan är antydt, det i sådant hänseende af Konstitutions-Utskottet afgifna förslag
till Grundlags-ändring vunnit samtliga Riks-Ståndens bifall.
Vid sådant förhållande synes å representationens sida betänklighet för ett
förnyadt framställande af förslag i denna syftning icke vara att förutsätta i annat
hänseende, än att Kongl. Majit möjligen ännu vid den tid, då Dess Nådiga pröfning
af förslaget komme att ånyo i underdånighet begäras, kunde finna omständigheterna
icke vara så förändrade, alt förslaget då mera kunde vinna Kongl.
Majlis Nådiga fastställelse; hvadan och då sannolikheten för den ena eller andra
utgången af en sådan pröfning nu ligger utom gränsen för möjlig beräkning, Utskottet
härmed till Rikets Ständer, för grundlagsenlig behandling, vördsamt öfveriemnar
nämnde förslag om följande förändrade lydelse af ofvanuppgifna lagrum,
derigenom, hvad särskildt angår 24 § Riksdags-Ordningen, det deruti nu befintliga
2:dra moment komme att utgå:
Rcgerings-Fornicn:
§ 32.
Landtmarskalk och Talmän för Borgare- och Bonde-Stånden utnämne Konungen.
Erke-Biskop vare alltid Talman för Preste-Ståndet.
Riksdags-Ordningen:
§ 24.
Uti hvart Stånd skall vara en Sekreterare, som der före protokollen och
ansvare för vården af ingifna handlingar, hos Ridderskapet och Adeln RiddarhusSekreteraren
och hos Preste-, Borgare- och lionde-Ständen de personer, hvarom
de sjelfve öfverenskomma. Hvarje Sekreterare tillhör — — — jemte utdragen
deraf, underskrifva. Så vä! Ståndens, som — Plena, hvilka derom förordne.
Stockholm den 13 Juni 1834.
Reservationer:
Af Herr Friherre af Ugglas, Gustaf, med hvilken TIerr Grefve Lagerbjelke,
Gustaf, Herr Friherre Lagerfelt, Carl och Herr Domprosten Ahlstrand instämt:
22
Konstilulioits-Ulskotlels Memorial, J\f 15.
»Då Kongl. Maj:t den 25 Augusti 1851 ansett sig icke kunna lemna Nådigt bifall
till Rikets Ständers förslag i afseende på sättet för utväljande af Sekreterare
i Hedervärda Bonde-Ståndet, under förklarande, att för Grundlagarnes helgd det
vore af synnerlig vigt att de rättigheter, hvilka deruti blifvit Konung och Rikets
Ständer ömsesidigt tillerkända, orubbade bibehölles samt att, så länge Bonde-Ståndets
sammansättning oförändrad qvarstode, borde någon ändring uti ifrågavarande
afseende icke eller ega rum, synes det mig vara mindre grannlaga och fullkomligen
ändamålslöst, att ånyo vid denna Riksdag framställa ett förslag, som, då förhållandena
i öfrigt äro oförändrade, svårligen skulle kunna vinna Konungens
sanktion. På dessa skäl reserverar jag mig mot Utskottets Beslut».
Af Herr Friherre Stjernstedt, A. W., med hvilken Herr Stjerngranat, G-,
Herr Doktor Wallin och Herr Professoren Bring sig lörenat: »I likhet med hvad
numera Erke-Biskop Holmström vid 1847 års Riksdag i dess reservation yttrat
emot Konstitutions-Utskottets Memorial J\s 15, anser jag mig äfven böra afstyrka
bifall till nu förevarande motion, och detta i Bonde-Ståndets eget, rött förstådda
intresse, enär det snarare i min tanke är en fördel än en olägenhet för BondeStåndet,
att vid Riksdagens början fä af Konungen emottaga en välbepröfvad och
enligt Grundlagens fordringar dertill lämplig Sekreterare, hellre än alt genast vid
hitkomsten från skiljda landsorter underkastas älventyret af ett val på måfå mellan
troligtvis många okände, ofta kanske inkompetente, men af något parti-intresse
framhållne sökande. Något för Bonde-Ståndet förnärmande, såsom motionären lörmenat,
kan jag icke finna ligga uti denna bestämmelse, ty man har ej ifrågasatt
Ståndets förmåga att bedöma kände personers duglighet, men blott svårigheten
att på yttre skäl kunna göra ett val bland okände sökande. Härtill kommer nu
ytterligare den vigtig» omständigheten, att Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets
Ständers för deras del vid sistlidne Riksdag fattade beslut i frågan, förklarat sig
icke kunna lemna bifall till förslaget, af skäl, att det för grundlagarnes helgd är
af synnerlig vigt, att de rättigheter, hvilka deruti blifvit Konung och Rikets Ständer
ömsesidigt tillerkände, orubbade bibehållas. Stadgandet, att till Bonde-Ståndets
Sekreterare skall vid hvarje Riksdag af Konungen förordnas en skicklig, lagfaren
och i landthushållningen kunnig man, fann Kongl. Maj:t stå i väsendtligt
samband med nämnde Riks-Stånds närvarande sammansättning, och så länge denna
oförändrad bibehålies, borde någon ändring ej eller ega rum i inerberörde stadgande,
hvilket i sin tillämpning hittills icke visat sig hafva för Ståndet medfört
inskränkning i öfverläggningarnes frihet inom af Grundlogarne bestämda gränser,
ej eller någon annan olägenhet. Förutom den fullkomliga giltighet dessa skäl i
och för sig sjelfva ega, anser jag det äfven vara mindre grannlaga, att nu förnya
en framställning, som Konungen så nyligen förklarat sig icke kunna bifalla, isynnerhet
då Konstitutions-Utskottet vid innevarande Riksdag afstyrkt och Rikets
Ständer afsiagit ett af Kongl. Maj:t framstäldt förslag till grundlagsförändring, un
-
Konslilutions-Ulskoltels Memorial, M 14.
23
der åberopande, bland annat, deraf, att den i Grundlagarne utstakade jemnvigten
emelian de begge Statsmakternas prerogativer ej borde rubbas.»
u
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Juni 1854, kl. 1 e. m.
Memorial till Rikets Stander, med förslag lill ändring af 11
och 15 §§ i Riksdags-Ordning en, angående förrättande af
Riksdagsmannaval för Bonde-Ståndet.
I sammanhang med föreskrifter, huru Riksdagsmannaval för Bonde-Ståndet
•skola förrättas, innehåller 11 § 1 mom. Riksdags-Ordningen, att »i de Härader,
der Domhafvanden är af frälse-stånd, skola Hof-Rätterna förordna ofrälse valförrättare
för Bonde-Ståndet.»
Uti en till Konstitutions-Utskottet ingifven motion har Herr Grefve Taube,
II. E., anfört, att nämnde stadgande nu mera, eldigt de grunder, som föranledt
den förändrade föreskriften i Kongl. Kungörelsen den 8 Maj 1845, angående frälsemans
behörighet att innehafva befattningar i städernas magistrater och öfriga embetsverk,
icke vore lämpligt, utan endast ledande till onödig omväg och kostnader;
erinrande motionären exempelvis om det förhållande, att den gemensamma
innehafvaren af Justitie-Borgmästare-embetet i Götheborg och Häradshöfdinge-embetet
i Säfvedahls härad, om han vore frälseman, väl skulle vara behörig och pligtig
att taga befattning med val af Riksdagsmän till Borgare-Ståndet från ‘Bprgerskapet
i Götheborg, men, i följd af sin börd, saknade sådan behörighet vid val af
Riksdagsman från allmogen i nämnde härad; och har derföre motionären föreslagit,
att ofvananförde stadgande måtte ur Grundlagen'uteslutas.
Utskottet biträder den sålunda i motionen yttrade åsigt; men i sammanhang
med denna fråga förekommer, att det anförda stadgandet är det enda, hvarigenom
Grundlagen bestämmer hvilken embetsman skall förrätta val till Riksdagsman för
Bonde-Ståndet. Då föreskrift, angående valförrättare för de öfriga ofrälse-slåuden
ansetts böra i Grundlagen finnas, och valförrättning för Bonde-Ståndet i allt fall
icke eller är genom särskild lag Häradshöfdingarne ålagd, utom hvad de uti Kongl.
Brefvet den 28 Juli 1810 till Häradshöfdingarne ställda föreskrifter, angående valprotokollens
undertecknande af elektorerna må anses i berörde målto innefatta;
synes det anmärkta stadgandet icke böra under annat vilkor uteslutas, än att
Domhafvandernes åliggande alt förrätta Riksdagsmannavalen varder annorledes i
Grundlagens redaktion utmärkt.
2.5
Konsiiluiions-Utsliollels Memorial, M io.
Stadgandet i samma <§. under 2:dra momentet, angående underrättelse till
Hof-Rätterna om tiden för Riksdagars början, kan, fastän detsamma vid den år
1823 beslutna fördelning af denna § till särskilda momenter, blifvit afsöndradt
från det omedelbara yttre sammanhanget med ofvanberörde föreskrift om förordnande
af ofrälse valförrättare, icke antagas ega annan grund, än denna föreskrift.
Föranstaltandet om Riksdagsmannaval för Bonde-Ståndet är nemligen ålagdt
Landshöfdingarne; och vore således nämnde moment onödigt i det fall, att beholvet
af IIof-Rätternas åtgärd för särskild valförrättares tillförordnande komme att
upphöra.
På dessa grunder får Utskottet härmed vördsamt föreslå, att, med upphäfvande
af 2:dra momentet i 11 § Riksdags-Ordningen, denna § i öfrigt och 13
§ i samma Grundlag mätte erhålla följande förändrade lydelse:
§ H
Med
de i — — — — — eller kapell-laget förrättas.
%
Allmogen i hvart härad välje inom sig efter hemmantalet, inför Domhafvanden,
till Riksdagsman af Bonde-Ståndet — — — — — dag och ställe sammanträda.
Stockholm den 15 Juni 1854.
Reservation
är anmäld af Herr Björck, i hvad Memorialet afser upphäfvande af 2:dra momentet
af ifrågavarande § i Riksdags-Ordningen.
JW 15.
Anli. tili Ejp.-Utsk. d. 20 Juni 1854, kl. 12 midd.
' Memorial till Rikets Stander, med förslag till ändring i 39 §
Riksdags-Ordningen, angående val af Ordförande i Utskott
och andra Rikets Ständers delegationer.
I anledning af en hos Konstitutions-Utskottet under sistförllutna Riksdag
väckt motion, att 59 § Biksdags-Ordningen, som föreskrifver, att uti alla Rikets
Stän
-
Konstitulions-Utslcollels Memorial, M 15.
25
Ständers Utskott den bland Ridderskapet och Adelns närvarande fullmäktige bör
föra ordet, som enligt Riddarhus-Orduingen dertill är berättigad, måtte sålunda
ändras, att derigenom hvarje Utskott skulle bemyndigas att genom val bland ledamöterne
utse sin Ordförande, framställde Konstitutioris-Utskottet i sitt Memorial
JYs 11 under den 18 Juli 1851, hurusom ifrågavarande, Ridderskapet och Adeln
förbehållna, prerogativ ledde sitt upphof från tider, då Adeln inom samhället framför
andra medborgare-klasser innehade flera företräden och rättigheter och då åtskilliga
riksdagsärenden funnos, som ej ens lågo under alla Riks-Ståndens kompetens,
men hvilka förhållanden småningom undergått väsendtliga förändringar, så att
jemnlikhet i rättigheter de särskilda Riks-Stånden emellan alltmera gjort sig gällande
så väl inom, som utom representationen. Upphörandet af nämnde prerogativ
för Adeln ansågs stå i öfverensstämmelse med denna grundsats. Val af
Ordförande innebure ock i sin mån ett medel att förekomma, att den honom tillhörande
makt ej må kunna missbrukas för ett eller annat partis intressen; och
de olägenheter, som härflyta från de täta ombyten af Ordförande, hvilka inträffade
isynnerhet under de sednare tiderna af Riksdagens fortgång, då vanligen än den
ena, än den andra ledamoten af Ridderskapet och Adeln bortreste, utgjorde äfven
icke ovigtiga skäl för en förändring uti ofvanberörde stadgande, hvilket dessutom
syntes vara mindre välberäknadt, jemväl ur den synpunkten, alt Ridderskapet
och Adelns elektorer, om än lifvade af önskan, att med den samvetsgrannaste urskiljning
tiilvägagå vid valet af Utskotts-ledamöter och af dem, som der skola intaga
Ordförandenas platser, likväl, till följd af Riddarhus-Ordningens bestämmelser
i detta hänseende, uti icke ringa mån voro hindrade, att dervid allena låta sin
öfvertygelse om personernas skicklighet afgöra valet; i betraktande af hvilket allt
Utskottet fann sig ega skäl att biträda motionärens förslag, hvilket i hufvudsaken,
för öfrigt öfverensstämde med det, som Konstitutions-Utskottet vid 1840 års Riksdag
i samma fråga framlade, och som vid den slutliga pröfningen under Riksdagen
år 1844 afslogs af blott ett Riks-Stånd; hvarjemte Utskottet erinrade, att
äfven andra delegationer af Riks-Stånden funnos, inom hvilka enahanda förhållande
med Ordförande-platserna egde rum; och borde samma skäl, som talade för en
förändrad ordning i det ena afseendet, leda till samma följd äfven i det andra,
helst inom vissa af dessa delegationer, nemligen Bankens och Riksgälds-Kontorets
fullmäktige, Ordföranden under vissa förhållanden egde den afgörande rösten; anseende
Utskottet derjemte, hvad sistnämnde delegationer angick, ändamålsenligt
vara, att val af Ordförande skedde hvarje år, de väljande likväl obetaget, att den
afgående Ordföranden omvälja.
Det af Utskottet på sådana grunder afgifna förslag till Grundlags-ändring,
som antogs att hvila till innevarande Riksmöte, har numera, till följd af två Riks—
Stånds beslut, förfallit; men då Utskottet anser det vara utom allt tvifvel, att, såBih.
till R. St. Prol. 11155 & 11S54. 3 Sami. 6 Uäft. 4
26
Konslilulions-Ulskollets Memorial, M 15.
sorn i förslaget blifvit anmärkt, Grundlagens stadgande i förevarande hänseende
måste erkännas stå i strid mot den anda af jemnlikhet emellan Riks-Stånden i
rättigheter, som genomgår vår samhällsförfattning i dess nuvarande utbildning, och
att bibehållandet af denna afvikelse, enligt hvilken ett Riks-Stånd eller dess elektorer
ega att genom sina val bestämma Ordförande i delegationer från samtliga ,
Riks-Stånden, således icke skall kunna påyrkas af annat skäl, än så vidt den praktiska
tillämpningen af detta Grundlags-stadgande kan i allmänhet beräknas i de
gemensamma ärendenas gång medföra fördelaktiga följder, hvilka icke fingo förväntas
af de föreslagna valen inom de särskilda delegationerna; och i sådant hänseende
Utskottet tror sig kunna emotse en allt mera vidgad tillit till egenskaperna
hos dem, hvilka det medborgerliga förtroendet genom val kallar till representanter
inom de ofrälse Stånden; har Utskottet, i anledning af derom väckt motion, funnit
sig böra å nyo till grundlagsenlig behandling vördsamt öfverlemna förslaget till
följande förändrade lydelse af
Riksdags-Ordningens
39 §.
Riksens Ständers Utskott, Utskotts-af delningar, Nämnder och Revisorer ege
att genom val, hvilket med slutna sedlar förrättas lör, inom sig utse Ordförande.
Lag samma vare för Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Kontoret, dock så, att
inom elem val af Ordförande efter hvarje års förlopp å ny o företagas skall. Innan
val skett, såsom ock dä Ordföranden för något tillfälle icke är tillstädes, före
främste närvarande Ledamoten af Ridderskapet och Adeln ordet. Ar Ordföranden
utöfver en vecka förhindrad att sin befattning bestrida; ankomme på de väljande
att nytt val anställa. Ordförande i Utskott före ock ordet, dä Utskott förstär/ces.
Stockholm den 19 Juni 1854.
Reservation
är anmäld af Herr Biskopen Hallström, på den grund, att han ansåg det orätt
och otjenligt, att vid samma Riksdag, då två Stånd ogillat enahanda förslag, Utskottet
å nyo framlägger detsamma.
Herr Stjerngranat, G., Herr Biskopen Fahlcrantz, Herr Professoren Bring,
Herr Doktor Wallin, Herr Doktor Broman och Herr Kontrakts-prosten Tegnér
hafva ock anmält reservation. Herr Professoren Lindgren har velat tillkännagifva,
att han i Utskottet vid beslutets fattande ej närvarit.
Konstitutions- Utskottets Memorial, J\s 16.
27
M 16.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Juni 1854, kl. 12 midd.
Memorial lill Rikets Ständer, med förslag till ändring i 69 §
Regerings-Formen, angående behandlingen af Stats-Utskottets
Retänkanden i vissa frågor.
Rikets sednast församlade Ständers Konstitutions-Utskott framställde, i sitt
Memorial M 13, angelägenheten att, genom ändring i 69 § Regerings-Formen,
söka tillvägabringa ett enklare förfarande vid afgörandet af de meningsskiljaktigheter,
som uppkommit vid pröfningen inom Riks-Stånden af Stats-Utskottets förslag
rörande statens reglerande, bevillningens derefter lämpade belopp, RiksgäldsKontorets
utgifter och inkomster samt grunderne för detta verks styrelse och förvaltning.
Enligt Grundlagens lydelse skulle nemligen alla de betänkligheter och
olika meningar, som vid pröfningen af dessa förslag antingen hos Rikets Ständer
gemensamt eller uti något af Riks-Stånden uppkomma, ovilkorligen remitteras tiil
Stats-Utskottet, som egde dessa betänkligheter godkänna eller, på uppgifna skäl,
förkasta, och Ståndsmajoritetens rätt att afgöra inträdde först i den händelse, att
något Stånd, med ogillande af Utskottets andra gången anförda skäl, ändock vidblefve
sin mening. Dessa omgångar, hvilkas tillämpande icke vid någon Riksdag
kunnat undvikas, hade, enligt hvad erfarenheten nogsamt ådagalagt, alltid bidragit
att betydligt förlänga Riksdagarne, men sällan lyckats att åstadkomma hvad man
med dem åsyftat, nemligen förmedling och jemkning af Ståndens och Utskottets
olika åsigter. Den rätt, Stats-Utskottet i omförmälda måtto hade sig tillagd stod
emellertid, närmare betraktad, utom den princip, hvarpå bildande af Utskott grundas,
och som egentligen icke vore annan, än behofvet af utredning och beredning
af ärenderne, innan de hos Stånden företagas till pröfning. I afseende på ifrågavarande
förhållande, stod dessutom Stats-Utskottet ensamt framom de andra Utskotten,
till hvilka väl, enligt 49 § Riksdags-Ordningen, återremisser af meddelade
Betänkanden, vid dessas föredragning första gången inom Stånden kunna ske, men
icke ovilkorligen höra ske; och denna rättighet för Stånden att, der de sådant
nödigt funne, kunna till ny utredning af Stats-Utskottet återremittera vissa eller
alla delar af de genom detsamma beredda förslag, syntes ock för vinnande af tillräcklig
upplysning öfver alla till detta Utskotts preliminära behandling hörande
frågor innebära all den garanti, som önskas kunde, utan behof af de omgångar,
som nu voro påbjudna.
Konstitutions-Utskottets i sådan syftning uppgjorda förslag har under innevarande
Riksdag vunnit tre Stånds bifall, men till följd af ett Stånds beslut för
-
28
Konstitulions-Utskoltets Memorial, JUS 17.
fallit; hvilket sistnämnde förhållande, så vidt Utskottet kunnat inhämta, icke härrört
af betänkligheter mot den grundsats, hvarifrån förslaget utgått, utan egentligen
lärer afsett den föreslagna ordalydelsen i Grundlagen. I anseende härtill och
då en jemkning i förslagets redaktion kan medföra större tydlighet i afseende
derå, att i förevarande fall inskränkning icke åsyftas i den af Grundlagen uti 49
§ Riksdags-Ordningen Riks-Stånden i allmänhet medgifna möjlighet att genom
återremisser till Utskott påkalla ärendernes ytterligare utredning, har Utskottet
funnit sig böra härmed vördsamt föreslå, att den ifrågasatta Grundlags-ändringen
må göras med följande ordalydelse:
Regcrlugs-Foriiicii:
§ 69.
Dä Stats-Utskottets förslag rörande antingen Statens reglerande eller bevill —
ningens derefter lämpade hela belopp, eller hvad till Riksgälds-Kontorets utgifter
och inkomster hörer, eller grunderne för Riksgälds-Kontorets styrelse och förvaltning,
till pröfning hos Riks-Stånden förehafves, galle hvad angående behandlingen
af Utskotts afgifna förslag uti Riksdags-Ordningen stadgas; och skall saken afgöras
efter tre Stånds beslut. Förena sig icke minst tre Stånd uti sammanstämmande
beslut; då skall Stats-Utskottet förökas med så många ledamöter — — —
ouppbruten genast förstöras.
Stockholm den 19 Juni 1854.
M 17.
Ank. til! Exp.-Utsk. d. 20 Juni 1834, kl. 12 raidd.
Memorial till Rikets Stander, med fårslag till ändring i 14 §
Riksdags- Ordningen, angående representations-r ätlig heten
får Stockholm.
Emot föreskrifterne i 14 § 1 mom. Riksdags-Ordningen, angående Riksdagsmannaval
för Stockholm, anmärktes i Rikets sednast församlade Ständers Konstitutions—Utskotts
Memorial JVi 19, att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen,
svårigheter vid Riksdagsmannavalen kunna uppstå, hvilka ej så lätt uppkommo
i andra städer, der valsättet efter öfverenskommelse emellan de valberättigade
kunde med Konungens samtycke ändras och lämpas efter omständigheterna och i
Eonstilutions-Utskottets Memorial, M 18.
29
afseende å hvilka Grundlagen för närvarande ej föreskrifvit annat, än att, derest
valen förrättas af borgerskapet samfäldt och icke medelbarligen genom elektorer,
rösterna skola beräknas efter skatt-örena. Af lika stadganden äfven för hufvudstaden
skulle ej någon rubbning af grunderna för nuvarande representationssätt
uppkomma, då valrätten blefve borgerskapet i dess helhet förbehållen och valbarheten,
med afseende å personerna, i det hela äfven oförändrad. Ett förslag till
Grundlagsändring i denna syftning blef till innevarande Riksmöte hvilande och
har nu varit af tre Stånd gilladt, men till följd af ett Stånds beslut förfallit.
Då den ifrågaställa förändringens behöflighet är vorden af flertalet inom representationen
erkänd och billigheten synes fordra, att för hufvudstaden må i afseende
på representationsrätten gälla hvad öfriga städer tillkommer, har, efter
derom nu väckt motion, Utskottet, som förmodar, att samma åsigt skall ytterligare
vinna godkännande och bereda framgång åt förslaget, trott sig böra härmed å nyo
vördsamt öfverlemna detsamma till Rikets Ständers grundlagsenliga behandling,
nemligen att, med upphäfvande af 1 momentet i 14 § Riksdags-Ordningen och
med deraf föranledd ändrad numerering af öfriga momenter, samma § må erhålla
denna lydelse:
§ 14.
l:o. Rikets städer ega att sända Riksdagsfullmäktige af stadens Borgare
eller Magistratspersoner. Stochholm sände Tio och Götheborg Tre egna
fullmäktige; städerna af första klassen annan stad af lägre klass.
2:o. Valen skola ske — — — Riksdagsfullmäklig icke kallas.
3:o. Ingen må för städerne — — — Borgare-edens afläggande.
4:o. Fjerdeparts-egare — — — inom Länet bosatt.
5:o. Utom Fahlu Bergslag — — — väljandes efterrättelse uppläsas.
Stockholm den 20 Juni 1834.
M 18.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Juni 1834, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Stander', med förslag till tillägg vid 46 §
Riksdags-Ordningen, angående sammanträde af Riks-Stånden
för gemensamma öfverläggning ar, äfvensom, i sammanhang
dermed, till ändring af åtskilliga §§ i Riksdagsordningen
och Reg ering s-Formen.
Uti Memorial den 27 September 1834, innefattande åtskilliga grundlagsändringsförslag,
som afsågo befrämjande af Riksdagsförhandlingarnes ordentligare
30
Konslitulions-UlskoUcls Memorial, JVJ 18.
och skyndsammare gång, hade Rikets då församlade Ständers Konstitutions-Utskott
anmärkt, att icke på något ställe i Grundlagarne funnes samfäld öfverläggning
Riks-Stånden emellan förbjuden, men ej eller vore den någonstädes uttryckligen
tillåten. Mot statsförfattningens grunder och national-representationens form vore
dock en sådan gemensamhet ingalunda stridande, så framt densamma, vid hvarje
tillfälle, ägde rum med Riks-Ståndens enhälliga vilja, och för öfrigt ej utsträcktes
äfven till besluten, hvilka, i följd af sjelfva Ståndsfördelningens natur, måste särskildt
fattas. Utskottet hyste den öfvertygelse, att under en samfälld diskussion,
i allmänhet vid frågors remitterande och, någon gång, vid öfverläggningen om deras
slutliga behandling, meningarne skulle lättare utbytas, bättre redas och närmare
sammanjemkas, allt utan ordningens och talfrihetens störande eller minskning,
men med undvikande af mången omgång och många skiljaktigheter; och af
dessa skäl framställde Utskottet det förslag, att uti 46 § Riksdags-Ordningen
skulle, i sammanhang med föreskriften huru Ståndens Plena böra hållas, införas
det tillägg, att »Stånden dock vore medgifvet, när de samfäldt pröfvade det nödigt,
att på ett rum till gemensam öfverläggning sammanträda, likväl utan rättighet
att der besluta; och skulle vid slikt sammanträde Landt-Marskalken föra ordet.»
Delta förslag, som blef hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästpåföljde
Riksdag, bifölls då af tre Riks-Stånd, men förföll tijl följd af ett Stånds beslut.
Nuvarande Konstitutions-Utskott har, i anledning jemväl af en väckt motion,
fästat uppmärksamhet vid ofvananförda utväg att vinna ett ännu saknadt samband
i öfverläggningar emellan de särskilda Riks-Stånden. Det synes otvifvelaktig!,
att sådana gemensamma öfverläggningar ofta skulle kunna gifva nyttig ledning
åt de beslut Stånden hvart för sig i de allmänna ärenderne fatta; mången
gång förekommer till Rikets Ständers afgörande ett vigtigt ärende, för hvars säkra
och rätta uppfattning erfordras större detaljkunskap i förhållanden, som icke äro
allmännare bekanta; och äfven då Utskotten sammansättas i all möjlig måtto med
beräkning, att göra särskilda representanters högre kunskaper och praktiska erfarenhet
tillgängliga vid behandlingen af de ämnen, åt hvilka de företrädesvis sig
egnat, kan i den stora mångfalden af ärender, som under ett Riksmöte blifva föremål
för handläggning och beslut, icke alltid med visshet påräknas, att fullt tillfredsställande
sakkunskap inom hvarje krets af sådana föremål skall hos Utskotten
förefinnas. Den vanligen samtidiga handläggningen af samma ärende i de fyra
Stånden har den följd, att det ena Ståndet kan hafva fattat sitt beslut utan erhållen
del af de på ärendet inverkande upplysningar, hvilka öfverläggningen inom
ett annat Stånd frambringar. Sådana vägledande upplysningar, gifna och till sin
* giltighet allmännare granskade under förutgående gemensamma öfverläggningar
emellan Riks-Stånden, skulie således otvifvelaktig! vara af större nytta. Måhända
skulle det ock få antagas, att de eljest i sysselsättningar med Riksdagsärenderna
från hvarandra så mycket afsöndrade ledamöterna af skiljda Riks-Stånd skola, då
Konslitulions-Utskollels Memorial, M 18.
31
de fått närmare tillfälle att inför hvarandra utveckla och jemföra de olika meningarne,
lättare komma till endrägt och samverkan, än förhandlingarnes nuvarande
form föranleder.
Utskottet anser derför det vara lämpligt, att Grundlagen auktoriserar sådana
gemensamma öfverläggningar; i afseende hvarå det torde vara nog att i Grundlagen
bestämma huru dessa sammankomster må påkallas och utsättas, samt hvilken
bör vid dem föra ordet, men i öfrigt låta förhandlingarnes gång blifva på de närvarande
Riks-Ståndsledamöternes eget godtfinnande beroende. Af ett sådant bestämmande
kan icke sägas blifva en följd, att andra sammankomster af Riksdagsmän
till öfverläggningar skulle vara emot Grundlagen stridande, t. ex. om ett
Riks-Stånds ledamöter särskildt för sig vilja sammanträda. Skillnaden vore densamma,
som i öfrigt emellan de tillfällen, då Riksdagsmannen offentligen utöfvar
detta sitt kall, och de tillfällen, då hans verksamhet håller sig inom det enskilda
lifvets område, på hvilket Grundlagens bud icke i någon mån intränga.
I olikhet mot det förra förslaget, har Utskottet icke ansett alla Riks-Ståndens
sammanstämmande beslut vara oundgängligt för de gemensamma öfverläggningssammanträdenas
utsättande. Det synes nemligen Utskottet, att om två RiksStånds
ledamöter tillkännagifva sitt behof af tillfälle att vinna upplysningar eller
att genom jemförelse med andras åsigter stadga sin mening i de samfälda angelägenheterna,
den medborgerliga pligtens kraf icke medgifver de andra Stånden att
undandraga sig denna till det allmännas väl syftande medverkan; och dessa Stånd
blefve derföre förbehållet att om tiden för sammankomsterna blifva underrättade
och få dem bevista.
På dessa grunder får Konslitutions-Utskottet hos Rikets Ständer vördsamt
föreslå, att åt Grundlagen i nedannämnda delar må gifvas följande förändrade
lydelse:
J
ISiksdags-ördmsigeii,
§ 46.
l:o. Standens Plena böra — — — åtskilja ett Plenum.
2:o. Stånden vare medgifvet att pd ett ruin till gemensam öfverläggning
sammanträda, likväl utan rättighet att der besluta; och före dervid
Landtmanskalken ordet. Önskar ett Stånd sådant sammanträde, vardén
öfriga Stånden derom och om föremålet för den äskade öfverlägg
ningen
underrättade. Biträder något Stånd denna önskan, skall sam
manträde
af alla Stånden ske. Landtmarskalk och Talmännen öfverenskomme
om tid och ställe för sammanträdet, och varde kallelse af
Landtmarskalken utfärdad. Med anslag till sådant sammanträde förhulles
såsom om anslag till Ståndens Plena sagdt är.
32
Konslilutions-Utskoltets Memorial, M 19.
§ 48.
Föredragningsämnen i Riks-Ständens Plena äro dessa och inga andra — —
— — Ståndets ledamot.
§ 78.
Ej må Riksdagsman någon tid kunna under tilltal ställas, eller sin frihet
beröfvas för dess gerningar och yttranden uti Riks-Stånden, dessas gemensamma
sammanträden eller något Riksens Ständers Utskott — — men öfverfaller någon
inom Stånd, Utskott eller Ståndens gemensamma sammanträde den andre med hugg
och slag — — — — något tjenstehjon.
Rcgeriugs-Forinen:
§ no.
Ingen Riksdagsman må kunna under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas
för dess gerningar och yttranden uti Riks-Stånden, dessas gemensamma sammanträden
eller något Riksens Ständers Utskott — — — i laga ordning beifra låta.
Stockholm den 20 Juni 185-1
Reservationer:
af Herr Biskopen Hallström, som ansett det föreslagna stadgandet derom,
att två Stånds beslut skulle vara bindande i fråga om sammanträdenas hållande,
vara för stor afvikelse frän Grundlagens princip, att i allmänhet tre Stånds bifall
fordras för väckta frågors framgång.
Af Herr Björck och Herr Falhem, som ansett detta förslag böra innehålla,
att Stånden, omedelbart efter den gemensamma öfverläggningen, skola sammanträda
hvart för sig och i det ärende, som varit föremål för öfverläggningen, fatta
beslut, ulan att å nyo derom öfverlägga.
Mi 19.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Juni 1854, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af ett Stånds återremiss
af Memorialet JM 8, innehållande förslag till tillägg
i 59 § Reg ering s-Formen och 27 § 1 mom. Riksdagsordningen,
angående Kongl. Maj:ts Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof.
Konstitutions-Utskottet har, genom utdrag af Riks-Ståndens protokoll för den
10 i denna månad, erhållit del af de respektive Ståndens beslut rörande Utskottets
-
Kovstitutions-Ulskollels Memorial, JYs £0.
33
tets uti Memorialet IM 8 afgifna förslag till tillägg i 59 g Regerings-Formen och
27 g 1 morn. Riksdags-Ordningen, angående Kongl. Maj:ts Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, hvilka protokoll utvisa, att
Ilöglofliga Ridderskapet och Adeln hänvisat till Utskottet såsom sin gemensamma
tanke den mening, att det ifrågaställa tillägget i 59 g Regerings-Formen
skulle göras derigenom, att denna g erhölle följande lydelse:
»Efter Rikets och Statsverkets tillstånd och behof läte Konungen
»till Utskottets öfverläggning framställa hvad Staten kan tarfva utöfver
»de ordinarie inkomsterne, och hvilka behof genom bevillningar böra
»fyllas. Konungens framställning härom bör jemväl åtföljas af förslag
»rörande sättet, huruledes sådant lämpligast ske kan.»
Deremot öfrige Riks-Stånden antagit Utskottets förslag till slutligt afgörande
å nästkommande Riksdag.
Enär Ridderskapet och Adelns ofvanberörda gemensamma tanke afscr endast
en på vinnande af större tydlighet beräknad jemkning i det afgifna förslagets redaktion,
och denna jemkning, fastän Utskottet icke ansett någon otydlighet i dess
förslag förefinnas, torde vara lämplig deruti, att det ifrågasatta nya stadgandet
komme att göras endast genom tillägg af en särskild period, som icke i någon
inån rubbar Grundlagens nuvarande text, får Utskottet till de öfriga Riks-Stånden
vördsamt hemställa, att det uti Memorialet M 8 afgifna förslag må till grundlagsenlig
behandling blifva hvilande med uppställning af
59 § Regerings-Formen
såsom Pvidderskapets och Adelns ofvananförda gemensamma tanke innefattar, och af
27 § 1 morn. Riksdags-Ordningen
på sätt omförmälda Memorial upptager.
Stockholm den 20 Juni 1854.
JM 20.
Ant. till Exp.-Ulsk. d. 20 Juni 1834, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af ett Stunds ålerremiss
af Memorialet JM 9, innehållande förslag till ändring
af 68 § Riksdags-Ordningen, rörande revisionerna af
Statsverkets, Rankens och Riksgdlds-Kontorets tillstånd m. m.
Af de till Konstitutions-Utskottet ankomna utdrag af samtliga Riks-Ståndens
protokoll för den 10 i denna månad har Utskottet inhemtat, hurusom, vid föreBih.
lill Ii. St. Prot, 1853 & 1854. 5 Sami. 6 Häft. 5
34
Konslilutions-Utskotlcls Memorial, JYs 20.
dragning af dess Memorial JVé 9, innehållande förslag lill ändring i 68 § Riksdags-Ordningen
angående revisionerna af Statsverkets, Bankens och Riksgälds-K.ontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning,
Hedervärda Bonde-Ståndet, såsom sin gemensamma tanke till Utskottet hänvisat
den mening, att omförmälde revisionsförrättningar alltid borde taga sin början
den 15 Augusti;
hvaremot öfriga lliks-Stunden antagit Utskottets förslag att hvila till slutligt
afgörande å nästkommande Riksdag.
Då dessa skiljaktigheter uti de särskilda Riks-Standens gemensamma tankar
äro oförenliga, får Utskottet
detta förhållande till Rikets Ständers grundlagsenliga behandlin
vördsamt anmäla, samt inbjuda Hedervärda Bonde-Ståndet, att si
efter de öfriga Stånden foga.
Stockholm den 20 Juni 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. HECKMAN, 1854.
et1 tö
fforulilulions-ltskottets Memorial, X:o 21.
i
IV:© 31!.
Ank. lill Eip.-Utsk. d; 3 Juli 1854, kl. 12 m,
Memorial till Rikets Ständer, med infordradt Utlåtande om Kongl,
Maj ris Nådiga Proposition, angående ändring i 85 § RegeringsFormen,
i afseende på Tryckfrihcts-Förordningens egenskap
af Grundlag, äfvensom, i sammanhang dermed, uti åtskilliga
§§ i Regerings- Formen ock Riksdags-Ordningen,
Samtlige Riks-Stånden hafva genom remisser uppdragit åt Konstitutions»
Utskottet, att afgifva utlåtande om Kongl. Maj:ts den 6 sistlidne Juni till Rikets
Ständer afiåtna Nådiga Proposition, hvaruti Kongl. Majit täckts anföra, hurusom,
i öfverensstämmelse med de grundsatser, hvilka genomgå 1800 års RegeringsForrn,
en allmän tryckfrihet med skäl blifvit ansedd såsom ett värn för de politiska
rättigheter, hvilka i Rikets grundlagar voro såväl den offentliga makten,
som hvarje enskild medborgare tillförsäkrade; men rättigheten till tryckfrihet
likväl hvilade ytterst på sanningens rätt att blifva hörd; smädelsen, förtalet och
den försåtligt framsmygande illviljan egde deremot ingen rätt att åberopa; friheten,
urartad till sjelfsvåld, försenade ingen aktning, intet hägn; och hvarje god medborgare
måste derföre, med bekymmer för ett älskadt fosterlands framtid, hafva
iakttagit pressens med hvarje år stigande missbruk, hvilka hotade att undergräfva
religionens helgd, samhällets bestånd och det enskilda lifvets trefnad. Önskan,
att en gräns för missbruken måtte af lagstiftningen sättas, hade blifvit allmän;
och Kongl. Majit ansåg sig af* en oeftergiflig pligt manad, att gå denna önskan
till mötes. Väl hade erfarenheten ådagalagt, att en lag, sorn i verkställigheten
Hih. lill II. St. Prot. 1853 8f 1854. 3 Sami, 7 Häft. \
2
Konstitutions- Utskottets Memorial. K:o il.
kunde anses innebära en godtycklig behandling af tryckpressen, ingalunda förmådde
att motverka dess missbruk, hvarföre ock Kongl. Maj:t medgifvit upphäfvande
af det år 1812 i en sådan syftning vidtagna lagstadgande. Emedlertid
vore det icke mindre uppenbart, att en alltför efterlåten och ofullständig lagstiftning
ej kunde uppfylla sitt ändamål; och Kongl. Majit ansåg derföre nödigt,
att nu gällande tryckfrihetslag undergingé förändring ej blott i hvad som rörde
straffbestämmelser, utan i flera andra väsendtliga delar, hvaribland hufvudsakligen
i afseende på sammansättningen af den Nämnd, som skall bedöma, om åtalad
skrift är brottslig samt i fråga om ansvarigheten för tidningar. De ändringar,
hvilka sålunda komme i fråga, måste omfatta så många delar af tryckfrihetslagen,
att denna torde böra i sin helhet omarbetas. För pröfningen hos Rikets
Ständer af ett sådant, i alla de särskilda delarne af frågan ingripande förslag,
om hvilket men in garn e alltid måste blifva än i ett, än i ,ett annat hänseende
från hvarandra afvikande, motte likväl, särdeles med afseende på sättet flir grundlagsfrågors
behandling, stora svårigheter, hvilka skulle blifva af mindre betydenhet,
om formen medgaf förändring i Tryckfrihets-Förordningen i samma ordning, som
för andra lagfrågor är bestämd. Mellan Konung och Ständer kunde i sådant
fall ett friare och lättare utbyte af åsigter ega rum, och en mindre skiljaktighet
i dessa ej hindra vidtagandet af en förbättring vid den Riksdag, då fråga derom
blifvit väckt. Det borde ock vara tillräckligt för betryggandet af allmän frihet
och rätt, om i Grundlagen dels bibehölles grundsatsen af allmän tryckfrihet samt
stadgandet rörande tryckningen af offentliga handlingar, och dels tillädes en föreskrift,
att tryckfrihetsmål skola af Nämnd eller Jury afdömas samt stadgandet,
att censur ej må ega rum, förtydligas; hvaremot alla de vid tillämpningen af
dessa grunder förekommande särskilda bestämmelser, hvilka stundom innefatta
egenskapen af polisföreskrifter, utan våda för allmän eller enskild frihet kunde
behandlas i likhet med frågorna om stiftande eller ändring i civil- eller kriminallag
i allmänhet, enligt 87 § Regerings-Formen; i anseende hvartill, med full
förtröstan att Kongl. Majits afsigter ej skola af svenska folket eller dess ombud
misskännas, Kongl. Majit i Nåder föreslagit, att nedannämnde §§ i Grundlagen
måtte erhålla följande lydelse:
Regerings-F'orm en:
§ 53.
Riksens Ständer välje ett Lag-Utskott att utarbeta de från Rik
sens
Ständers plena remitterade förslag till Civil-, Kriminal-, Tryckfrihets- och
Kyrko-lagarnes förbättring; — — — '— — — — — — —
Kunslilulions-litekolUt* Memorial, !f:o H.
3
§ 85.
Såsom Grundlagar skola anses: denna Regerings-Form sanit. Riksdagsordningen
och Successions-Ordningen.
§ 86.
Med tryckfrihet förstås hvarje svensk mans rättighet att, utan någon på
förhand af offentlig myndighet anställd granskning, eller annat i förväg lagdt,
af tryckfrike ts-lagen ej föreskrifvet, hinder, utgifva skrifter, att sedermera
endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat
fall kunna derför straffas, än otn en i stadgad ordning utsedd jury eller nämnd
pröfvat innehållet vara stridande emot nämnde lag, gifven att bevara allmänt
lugn, utan att återhålla allmän upplysning. Handlingar och protokoll, i hvad
inål som helst, må genom trycket kunna utgifvas, med de undantag samma lag
bestämmer.
§ 87.
Riksens Ständer ega gemensamt med Konungen makt att stifta allmän
Civil-, Kriminal-, Tryckfrihets- och Kyrko-lag, samt att sådan •—• — —
§ 88.
Med förklaring öfver Civil- och Kriminal-lag, Tryckfrihets-lag samt Kyrkolag
förhålles , — — — — — — — — — — •— — —
R i k s dags-Ord n in g e n:
§ 33.
1 :o. Lag-Utskottet — — — lörslag till af allmän Civil-,
Kriminal-, Tryckfrihets- och Kyrko-lag, samt — — — — — —*
Och har Kongl. Maj:t i Nåder erinrat, hurusom af Rikets Ständers bifall
till nämnde proposition blefve en följd, att nu gällande Tryckfrihets-Förordning
af den 16 Juli 1812, med de derefter af Konungen och Rikets Ständer antagna
förändringar, fortfarande lände till efterrättelse, intilldess ändring deri skett, i den
ordning 87 § Regerings-Formen föreskrifver.
i
KonSliliilioTM-lllskotUls Memorial, N:o 31.
Föremålet för de lagar, hvilka hos oss hafva benämningen af Grundlagd)'
teller, såsom de tillförene kallats, Fundamenlal-lagar, är att bestämma sjelfva
Statsformeil och utstaka den styrandes makt och folkets rättigheter* i allmänhet
förhållandet emellan den styrande oCh de styrda; hvilka ämnen ligga inom den
offentliga rättens område. I anseende till vigten af dessa ämnen hade år 1766,
då såsom - Grundlagar gällde Regerings-Formen den 2 Maj 1720 samt Rikets
Ständers val-akt och Konungens Försäkring, tillkommit det stadgande, som äfven
i afseende på våra nu gällande Grundlagar är bibehållet* att ändring af Grundlag
må vid en Riksdag kunna föreslås, men ej förr än på den nästföljande beslutas,
och att till sådant beslut fordrades alla Riks-Ståndens enstämmighet; då
deremot, såsom ännu är förhållandet, de allmänna lagarne kunde vid den Riksdag,
då fråga derom väcktes, undergå förändring, samt af tre Stånd beslutas»'
ben till föremålen mest omfattande äf nu gällande Grundlagar, Regeringsformen
af deh 6 Julli 1809, innehåller i 1G § en försäkran för hvarje' medlem i samhället,
ått vara i fri utöfning af de naturliga rättigheterna inom enskilda lifvets
krets, så att Konungen icke egde på dem lägga annat band, än landets lagar
medgåfvo; men i afseende på en af dessa rättigheter, yttrande-rätten, så vidt den
ville i offentligt tryck framträda, gafs i samma Regeringsform en särskild försäkran.
Uti 86 § förklarades nemligen, det hvarje svensk man egde »rättighet
att, utan några af den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgifva skrifter,
att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll,
och att icke i annat fall kunna derför straffas, än om detta innehåll strider
emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt lugn. utan att återhålla allmän
upplysning”; hvarjemte stadgades, att alla handlingar och protokoll i hvad mål
sonl helst, dock med uppgifna vissa undantag, ovilkorligen fingo genom trycket
utgifvas. Härmed hade Grundlagen, i följd af dess egna, ofvanantydda natur,
kuhnat anses hafva till fullo stadgat allt, hvad i afseende på tryckfriheten erfordrades.
Det var nemligen, beträffande gränseil för den styrande maktens behörigheti,
förklaradt, att denna makt icke egde att lägga hämmande band på den
enskildes frihet att yttra sig i offentligt tryck, och att den enskilde endast inför
domstol enligt landets lagar ansvarade för det bruk, han gjort af samma frihet,
be närmare föreskrifterna angående sättet för Utöfningen af denna rättighet och
ansvaret för dess missbruk lago utom Grundlags-stiftningens eg idit liga område.
Så har ock i andra konstitutionel^ samhällens Grundlag, t. ex. i Franska Kartan
af år 1830 och i Nofriges Grundlag, tryckfriheten blifvit förklarad såsom en
rättighet, hvars utöfning ej kunde af Regeringsmakten hindras, och för hvars
bruk ansvar endast inför domaremakten egde runi; men de specfela föreskrifterna
och straffbestämmelserna hafva icke blifvit i Grundlagen inrymda. Vid införandet
af det nya Stats-skicket år 1809, förekom dock särskild anledning att åt all
lagstiftning angående tryckfrihetens utöfning och ansvaret för dess missbruk gifva
konstäutions-Ulskvllcls Memorial, -Y.-o il.
Egenskapen af Grundlag., Sedan, efter den Tryckfrihets-Förordning af den 2 December
1760, sorn, tili följd af Regerings-Formen den 21 Augusti 1772, förlorat
sin gällande kraft, en förordning angående skrif- och tryckfriheten den 26 April
1774 utkommit, dock ej med kraft af Grundlag och ej eller i öfrigt på grund
af Rikets Ständers beslut, hade, redan sex år derefter, Kongl. Maj:t, genom förordningen
den 6 Maj 1780, likaledes utan Ständernas beslut, meddelat stadganden,
syftande till tryckfrihetens inskränkning; och efter det, medelst den år 1789
tillkomna så kallade Förenings- och Säkerhetsakt, konungamakten blifvit i sin
verksamhet mera enväldig, blef genom Kongl. Förordningen den 26 Mars 1798
tryckfriheten ytterligare begränsad medelst påbjudandet, att ej något dagblad eller
någon periodisk skrift fick utgifvas utan tillstånd af Konungen eller Kansli-kollegium,
inför hvilket skulle uppgifvas de ämnen, som i skriften komme att intagas,
äfvensom genom Kongl. Brefvet den 30 Juli 1804 en inskränkande föreskrift
angående tryckfriheten meddelades. Tryckfriheten, sådan den i 1809 års Regerings-Form
bildades och erkändes, var således en späd och ömtålig planta, som,
för att rätt utvecklas och säkrare rotfästa sig, behöfde sorgfälligare hägnas. Man
hade under sednare tiden sett denna dyrbara rättighet allt mera inskränkas;
man ville derföre, så mycket som möjligt, trygga den återvunna besittningen deraf
i dess hela vidd. Af dessa omständigheter låter det förklara sig, att i 1809
års Regerings-Form ansetts nödigt, att hela den speciela lagstiftningen, angående
tryckfrihetens utöfning och hvad dermed stod i sammanhang, fick egenskapen af
Grundlag; och sålunda har. genom den Tryckfrihets-Förordning, som först under
den 9 Mars 1810 antogs och derefter under den 16 Juli 1812 ombildades, i
vår Grundlag inkommit en mängd af stadganden, sorn angå icke allenast den
redan genom Regerings-Formen gifna och befästade tryckfriheten, utan ock alla
detalj-bestämmelserna i andra, dermed något sammanhang egande ämnen, såsom
angående förlagsrätt till skrifter, ordningsreglor för boktryckeriers anläggning och
deras begagnande samt för bokhandels kikande och tidningars utgifvande samt i
öfrigt rättegångsordningen och straffbestämmelserna för tryckfrihetens missbruk
och öfverträdandet af nämnde ordningsreglor. Frågan, huruvida, efter den utveckling
vårt samhällsskick nu mera hunnit, bibehållandet af grundlags-egenskapen
för hela denna lagstiftning må anses nödvändig, bör nu, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition, besvaras.
Utskottet är förvissadt, att tryckfriheten i sina väsendtlig» grunder hunnit
blifva så införlifvad med vårt samhällsskick, att Regerings-Formens försäkran i
dess 86 § skall, såsom ett föregående Konstitutions-Utskott redan lång tid
sedan yttrat, ega bestånd »så länge en rad af Regerings-Formens bokstaf och
en gnista af Statsförfattningens anda finnas öfriga». Om ock år 1809, i gryningen
af det genom händelsernas våldsamma tvång tillkomna nya statsskicket,
G
Kon.ililutions-Hskollels Memorial, N:o 21.
då tryckfriheten skulle till sin ostörda utöfning befästas genom en lag. i hvilken
nästan hvarje särskild föreskrift innefattade något nytt, för nationen fremmande
och således ej genom bruket med dess vanor inlorlifvadt, giltig anledning må
hafva varit, att genom beredande af större visshet om långvarigare bestånd åt
hvarje detalj-bestämmelse söka fastare försäkra sjelfva tryckfrihetens tillvaro och
erkännande såsom en konstitutionel rättighet; så torde det dock böra medgifvas,
att förhållandet nu är helt annorlunda. Om nemligen Regerings-Formen innehåller
sådan försäkran om tryckfrihet, att den allmänna lagstiftningen derigenom
betages att upphäfva samma frihet eller begränsa den genom införande af censur
i något fall; hvaruti skulle då nu mera ligga fara deraf, att så väl de ordningsföreskrifter,
hvilka samhället finner nödiga i afseende på boktryckeriers anläggning
och begagnande samt tryckta skrifters utspridande, sorn ock straffbestämmelserna
för de genom offentligt tryck begångna brott mot det allmänna eller
den enskilde blifva föremål för lagstiftning i samma ordning, hvarunder måste
komma allt hvad som angår samhällsinedlemmarnes öfriga enskilda rättigheter,
deras lif och välfärd? Likaledes synes frågan, hvilka-till offentliga verk hörande
handlingar må, i följd af ämnenas beskaffenhet, anses vara sådana, att Staten icke
kan medgifva deras kungörande i offentligt tryck, ej vara af ömtåligare art, än
att nu mera hvar och en kan hysa fullt förtroende dertill, att tre Riks-Stånds
beslut icke skall vinnas för någon till hämmande af nyttig offentlig granskning
syftande ändring i hvad den gällande Tryckfrihets-Förordningen i detta ämne
stadgar. Ju större utsträckning den offentliga granskningen tagit i sednare tid,
och ju mera den efter Tryckfriliets-Förordningens tillkomst så betydligt ökade
verksamheten af den periodiska pressen ledt allmänhetens uppmärksamhet åt
statslifvets utveckling och fortgång i alla rigtningar, desto mera osannolikt är,
att någonsin med förhoppning 0111 framgång hos tre Riks-Stånd skulle göras försök
med ett lagförslag, hvars syftemål vore, att genom detalj-bestämmelser göra den
i Regerings-Formen gifna och till hufvudgrunderna utstakade tryckfriheten i tilllämpningen
omöjlig.
Emot nu varande Tryckfrihets-Förordnings egenskap af Grundlag är icke
endast att anmärka såsom principvidrigt, att den innefattar bestämmelser, som
ej höra till naturen af Grundlag, utan i stället falla inom Civil- och Kriminallagstiftningens
område; jemväl de praktiska följderna af nämnde förhållande påkalla
nu en förändring. Det af Kongl. Majit åberopade behofvet af en efter
nuvarande förhållanden lämpad ändring af Tryckfriliets-Förordningens stadganden
i flera delar, är utom allt tvifvel; och isynnerhet visar den dagliga erfarenheten,
hurusom den periodiska pressens missbruk tagit en rigtning, som, genom den ytterst
demoraliserande inflytelsen hos den stora mängden personer af lägre bildningsgrad,
måste väcka djupt bekymmer och nogsamt visa, att ansvarsbestämmelserna
Konslilulions-UtikolUli Memorial, N.o 31.
7
i Tryekfrihets-Förordningen betydligt förfela sitt .ändamål. De förmå icke att
afvärja de ständigt sig förnyande angreppen mot Statens sedliga grundval. Huru
stark förtrytelsen öfver de sorgliga företeelserna i detta afseende än må hos hvarje
rättsinnig uppflamma, skulle dock otvifvelaktig! inom vårt land icke någon enda
röst höja sig för inskränkning af sjelfva tryckfriheten, äfven om någon funnes,
sorn kunde hysa den föreställningen, att en sådan åtgärd vore möjlig. Men hvar
och en lärer finna, att lagstiftarnes omsorg i förevarande fall måste afse de delar
af Tryekfrihets-Förordningen, på hvilkas ändamålsenlighet skall bero, om ansvarighet
för de i offentligt tryck begångna brott skall kunna af den verkliga brottslingen
utkräfvas, och om ansvarsbestämmelserna skola vara tillräckligt varnande
mot begående af sådana brott; — ämnen, hvilka, såsom ofvan är anlordt, rätteligen
icke höra till föremålen för Grundlagarne. Såsom Kongl. Majit i Nåder
erinrat, måste Tryckfrihets-Förordningens egenskap af Grundlag medföra betydliga
svårigheter för genomförande af en fullständigare lagförbättring i berörde
hänseende. Af Grundlags-egenskapen är nemligen en följd, att sedan ett afgifvet
förslag blifvit af Rikets Ständer antaget att hvila till påföljande Riksdag, kan,
om betänklighet då förekommer emot förslaget, detta icke antagas med erforderlig
jemkning eller förändring; det måste i sin helhet och oförändradt antingen
antagas eller ock förkastas. Huru, äfven i afseende på lagförslag, som länge
och med största sorgfällighet blifvit förberedda och utarbetade, vid pröfningen
inom de fyra Riks-Stånden lätteligen kan inträffa, att en betänklighet i någon
del af förslaget, vare sig i princip eller redaktion, möter, har erfarenheten nogsamt
visat. En förhoppning att förslag till nya detalj-föreskrifter i TryckfrihetsFörordningens
ofvanantydda delar skulle kunna framgå utan all meningsskiljaktighet
inom de fyra Riks-Stånden, vore nog vågad. Förslaget måste afse, bland annat,
straffarter för en mängd olika tryckfrihetsbrott; det straff, som för den ene förefaller
för strängt, kan synas den andre vara för lindrigt; den ene vill såsom
straff tillämpa penningeböter, der den andre yrkar bestämmande af fängelsestraff.
För att låta den laglydige förblifva i åtnjutande af tryckfriheten kan icke vara
nödvändigt, att dylika meningsstrider komma under afgörande i annan, mera invecklad,
form, än som är gällande för den lagstiftning, hvilken bestämmer straff
för de svåraste missgerningar emot Staten eller den enskilde, och i afseende å
hvilken sednare lagstiftning skall iakttagas, hvad sorn vid Grundlags stiftande
ej eger rum, men obestridligen skulle vara af betydlig vigt, åtminstone i fråga
om straffbestämmelserna i Tryekfrihets-Förordningen, nemligen att Högste Domstolen
skall afgifva utlåtanden öfver lagförslagen. Och i öfrigt torde det böra
såsom allmän grundsats erkännas, att den långsamhet i den formela behandlingen,
som är af hög vigt vid frågor om ändring i hvad till sjelfva samhällets inrättning
hörer, strider mot den rätta principen för hela den öfriga lagstiftningen,
som bör snart kunna afhjelpa de brister i hagarne, hvilka först genom dessas
8
Konslilulions-Ulskollcls Memorial, IS':o SI.
tillämpning kunna uppenbara sig eller som blifva följder af inträffande oförutsedda
nya förhållanden.
På dessa grunder och då den af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagna redaktion
af 80 § Regerings-Formen, inrymmande jemväl stadgandet, att åtalade tryckta
skrifters brottslighet skall af Jury pröfvas, komme att fullständigt upptaga hvad
till begreppet af den hos oss gällande tryckfrihet hörer, anser Konstitutionsutskottet.
sig böra hos Rikets Ständer vördsamt
tillstyrka hvad Kongl, Maj:t genom ifrågavarande proposition
i Nåder föreslagit.
Stockholm den 3 Juli 1854.
Reservat i oner:
af Herr Rinman: ”Lika mycket som någon annan önskar jag att en gräns
mot tryckfrihetens missbruk måtte af lagstiftningen sättas, och att sammansättningen
af den nämnd, som skall afgöra om åtalad skrift är brottslig, företrädesvis
bör komma i åtanka till förändring; men jag kan likväl icke tinna, att orsaken
till dessa missbruk ligger deruti, att Tryckfrihets-förordningen är Grundlag
och icke Civil-lag. Några försök till nödiga och nyttiga förändringar uti nämnde
förordning, hvilka strandat mot Förordningens egenskap af Grundlag, känner jag
icke. Icke heller kari jag finna, att säkerheten att grundlagsenlig! få bibehålla
tryckfrihet är bevarad derigenom, att sedan Tryckfrihets-lagen, eller den lag som
inskränker Svensk mans rättighet att i tryck utgifva sina tankar, blifvit, enligt
87 § Regerings-formen, förklarad för Civil-lag, åtskillige speciela tillägg göras i
86 §, hvilken endast innefattar en bestämmelse om hvad med tryckfrihet förstås.
Äfven om man skulle tilltro sig kunna tolka sistnämnde § så, att den innehåller
icke blott en definition, utan ock ett erkännande, en försäkran,, hvilken tydning
jag dock vågar bestrida, anser jag likväl bestämmelsen om ”en i stadgad
ordning utsedd Jury” vara ganska sväfvande, allrahelst man inom vårt land
icke är fullt ense om hvad med jury förstås, och har vanan att anse en sådan
institution iner såsom en dömande myndighet, än såsom en nämnd, hvars åliggande
är att konstatera ett faktum.
Att uti nuvarande Tryckfrihets-förordning en mängd specialiteter finnas,
hvilka ingalunda äro på sin plats uti en Grundlag, medgifver jag gerna, men
tror
Konstilulions-Utskollets Memorial, N:o 21.
9
tror att deras utmönstring kunnat tillvägabringas, utan att hela Förordningen behöfde
såsom Grundlag borttagas.
Af dessa skäl har jag icke kunnat tillstyrka frågans hvilande till nästa
Riksdag.»
Af Herr Björck: »Utskottet har, såsom mig synes, ganska rigtigt angif
vit
den fråga, som i främsta rummet bör besvaras, då Utskottet gjort till föremål
för undersökning, huruvida, efter den utveckling, vårt samhällsskick numera
hunnit, bibehållandet af grundlags-egenskapen för hela lagstiftningen rörande tryckfriheten
må anses nödvändigt; men deremot är jag öfvertygad att Utskottet alldeles
oriktigt besvarat denna fråga, äfvensom att Utskottet lika mycket misslyckats
i utredning af den föga mindre vigtiga fråga, deråt Utskottet endast egnat
några rader, och hvilken afser, huruvida det Kongl. Förslaget i verkligheten
lemnar åt vår tryckfrihet det värn, som Utskottet sjelft synes anse nödvändigt.
Till de rättigheter, sorn åt den enskilde måste förvaras, då han betraktas
såsom medlem af samhället, och hvilka jemväl bära namnet af oförytterliga, hänför
jag, i likhet med Utskottet, den fria yttrande-rätten, hvilken, jemte åtskilliga
andra af dessa rättigheter, ansetts så ostridig, att den icke, såsom eljest vederbort,
blifvit särskildt i samhälls-fördraget försäkrad, i annat hänseende än der
erfarenheten visat, att den behöft ett dylikt värn, eller till den del deraf, som
benämnes tryckfrihet. Denna frihet erhåller dock, lika med vissa andra rättigheter,
hvilka i våra grundlagar funnit skydd, sin vigt och betydelse hufvudsakligen
såsom en gemensam tillhörighet för hela folket, hvars framskridande i upplysning
och förkofran i alla rigtningar i så hög grad af tryckfriheten betingas.
Uti en omständighet skiljer sig likväl tryckfriheten från de öfrige, folket försäkrade
rättigheterna, och det är denna omständighet, som gifver den ett företräde,
framför de öfrige, betraktade hvar för sig, och sätter den, så att säga, om icke
framför, åtminstone i jemnbredd med alla dessa tillsammantagna. Denna högre
ståndpunkt inom den offentliga rätten intager tryckfriheten, emedan den utgör ett
värn för folkets öfriga friheter emot den makt, som disponerar Statens materiella
krafter och som således, utom dylika värn, skulle vara i tillfälle att inskränka
folkets friheter och den enskilde medborgarens rättigheter. Det är från denna
synpunkt, som tryckfriheten visar sig fullt jemförlig med folkets frihet och rätt
att i styrelsen och lagstiftningen deltaga; och liksom denna sistnämnda rätt utgör
ett af samhällsfördragets förnämsta vilkor och ändamål, så måste ock tryckfriheten
vara ett lika vigtigt föremål för samhällsfördragets bestämmelse. En förändring
i tryckfriheten är således i sjelfva verket en förändring i samhällsBih.
lill R. St. Prot. 18S3 i 18S4. 3 Sami. 7 Haft. 2
10
lionstitiilions-Ulskotlcts Memorial, N:o 2/.
fördraget. Detta är derefter icke detsamma. Det är något annat än livad det
varit, ehvad förändringen medfört försämring eller förbättring i de förhållanden,
som af samhällsfördraget bestämmas eller deraf erhålla sin rigtning, sitt värde
och sin betydelse. Men icke nog dermed, att samhällsfördraget undergår förändring
genom ändring i tryckfriheten. Icke nog dermed, att genom en sådan
förändring det omedelbara värn, tryckfriheten leinnat de öfriga friheterna och
rättigheterna, icke blir af enahanda beskaffenhet som förut. Tryckfriheten står
derjemte i en sådan vexelverkan till folkets deltagande i styrelsen, att jemväl
denna ovilkorligen undergår en förändring i och med tryckfrihetens utvidgande
eller inskränkning. De måste vara förenade, dessa rättigheter, om de skola,
hvar för sig, uppfylla sin bestämmelse; men de måste derjemte, äfven hvar för
sig, Växa från egen rot och hvila på fasta grunder, om de skola ega kraft att
under alla förhållanden motstå maktlystnaden. Ar endera fullt kraftig, så skall
den andra, förr eller sednare, oaktadt alla vidriga förhållanden, hinna den utveckling
den behöfver. Men kan ingendera sägas utgöra en full sanning, så äro
begge och hvardera blottstälde att af ett oblidt vindkast tillintetgöras. Deras
vexelverkan inskränker sig dock icke härtill. Den har derjemte det egna med
sig, att under tingens vanliga ordning den enes misstag och öfverdrifter i sjelfva
verket blifva oskadlige genom den andras inflytande. En öfvermodig press kan
icke frambringa några resultater. då dess yrkanden ogillas eller sofras af en representation,
som hos sig förenar folkets förtroende och den upplysning, sorn
landet har att erbjuda; och representationen må gå så långt, den ytterst kan,
den kommer dock icke utom det område, som anvisas af det allmänna vettet,
upplyst af en fri press.
Då det förhåller sig så och då erfarenheten bestyrker, å ena sidan, såsom
i vårt Iand, att en stark tryckfrihet varit tillräcklig att skydda de allmänna rättigheterne,
hvilka föga kunnat värnas af vår representation, den Utskottet sjelft
medgifver åtminstone hafva varit svag, samt, ä den andra, såsom i Frankrike,
att en national-representation icke förmår ens att återställa rättstillståndet och
lagarnes välde, emedan den icke . stödjes och upprätthålles af en fri press, så
ligger den slutsats klar och ostridig, att en inskränkning i tryckfriheten blottställer
folkets deltagande i styrelsen för äfventyr och måhända tiHintetgörelse,
om icke detta deltagande utöfvas, handhafves och vårdas af en representation,
som till alla delar är hvad den kan och bör vara.
Utskottet har icke heller kunnat undgå att erkänna detta, då Utskottet
satt den föreslagna förändringen i förbindelse med den utveckling, vårt samhällsskick
vunnit, och gjort den deraf beroende. De slutsatser, dertill Utskottet kommit,
härflyta jemväl från Utskottets uppfattning af den utbildning, det konstitu
-
Konstitulions-Vlskollels Memorial, N:o Si.
11
tionella statsskicket hos oss skall hafva erhållit. En närmare undersöknimr al
dc grunder, sorn för denna uppfattning blifvit angifne, erfordras icke. för att
ådagalägga deras ringa värde. Detta kan icke döljas af framställningens förtjenst.
Icke en röst påstår, att representationen är hvad den bör vara och vidare
bevis erfordras icke för öfvertygelsen, att det konstitutionella statsskicket,
under den ringa utveckling, det här hunnit, till sitt bestånd äfventyras, derest
tryckfriheten inskränkes.
Om det lyckats mig att i dessa rader göra klart, att tryckfriheten, sådan
den här består, utgör en del af vårt samhällsfördrag, och att visa, det denna
del i fördraget intager ett rum, som den i andra konstitutionella stater hvarken
har eller fordrar, sä torde jag icke behöfva särskildt fästa deras uppmärksamhet,
som ifra för förslaget, derpå, att våra förhållanden icke i alla fall fä bedömas
efter utlandets. Vår splittrade och svaga representation är icke jemförlig med
Englands, Belgiens eller Norges, och här måste derföre den samma lag. sorn
värnar samhällsfördraget, jemväl värna tryckfriheten i alla dess momenter.
Om det, i anledning häraf, frågas: är då allt hvad vår tryckfrihetslag
innehåller af egenskap att utöfva inflytande på' samhällsfördraget; afser den endast
sådant, som nödvändigtvis erfordras, för att försäkra tryckfriheten, och innefattar
den icke mycket, tillhörande privat-rätten och åtskilligt rent af reglementariskt,
hvari förändringar kunna ske, utan att folkets frihet äfventyras och samhällsfördraget
upplöses, så mäste jag fästa uppmärksamheten derpå, att tryckfriheten
fortfarande är, och länge torde förblifva, en lika ömtålig planta, som Utskottet
funnit den hafva varit i gryningen af vårt statsskick. Den böjer sig
ovilkorligen för den ringaste flägt, och intet stadgande, som i ringaste mån an
går
tryckfriheten, får vara beroende af tillfälligheten, och än mindre af godtycket.
Såsom bevis härpå, bland andra, kan tjena, att cn förordning i Preussen, som >
år 1850 lemnade, i de administrativa myndigheternes händer, rättigheten att vägra
tidningarnes afsändande med posten, inom få veckor tillintetgjorde ett betydligt
antal tidningar, lika som ock en högre bevillning, här pålagd, nödgade åtskilliga
tidningar att upphöra. Då man ser sådana följder af reglementariska stadgar,
hvilka egentligen och omedelbarligen icke hafva med sjelfva tryckfriheten
att skaffa, kan man icke undgå att finna och förstå, att denna frihet, för att ega
bestånd, måste skyddas från allt ingrepp, äfven från sidan af de så kallade reglementerne,
hvilka nog ofta syfta att tillintetgöra sjelfva den sak, som de afse
att reglera.
Den jemförelse, man anställt emellan Tryckfrihetslagen, samt allmän Civilocli
Kriminal-lag, lärer, efter hvad ofvan blifvit sagdt,' icke behöfva att upptagas
12
Konstilutions-Ulskotlcts Memorial, N:o 21.
till särskild vederläggning. Endast den erinran torde böra tilläggas, att vid stiftande
af dessa sistnämnde lagar, Regeringsmakten och Representationen måste
hafva ett gemensamt syfte och sträfva åt samma mål, då deremot Tryckfrihetslagen
afser att förekomma förnyandet af Regeringsmaktens fordna usurpationer,
hvilka just;' föranledt hela denna särskilda lagstiftning, och dess upptagande i
Grundlagarne. Den har nemligen, till hufvudsaklig del, till bestämmelse att utöfva
kontroll öfver Regeringsmakten. Om vår nuvarande representation icke behöfver
alla sina krafter, för att motstå försöken till inskränkning af denna kontroll, i
händelse sådana försök skulle hädanefter såsom förut förekomma, är den praktiska
delen af den till besvarande först framställda frågan; och, ehuru denna del
af frågan icke får anses besvarad genom grundtankan i sjelfva förslaget, och
ehuru framgången af detta förslag inom Utskottet ej heller lärer erkännas såsom
grund för ett omdöme i detta hänseende, kan jag dock, för min ringa del, icke
från dessa omständigheter hemta anledning för den öfvertygelse, att antagandet af
förslag i ofvannämnde syftning kan och må ske oberoende af bifall utaf något
bland Stånden inom den nuvarande representationen.
Det återstår härefter att tillse, huruvida förslaget i verkligheten Iemnar åt
tryckfriheten det värn, som Utskottet sjelft synes anse nödvändigt. Utskottet säger
helt knapphändigt, att förslaget fullständigt upptager hvad till begreppet af
den hos oss gällande tryckfrihet hörer. Det är detta omdöme, mot hvars rigtighgt
hela landet redan sig uttalat. Då Grundlagen skall tydas efter orden, fästes
uppmärksamheten i främsta rummet dervid, att förslaget icke ens innehåller
att tryckfrihet skall finnas. Saknaden af denna bestämmelse är tillräcklig att
tillintetgöra verkan af bestämmelsen rörande begreppet af tryckfrihet. Denna bestämmelse
innehåller dessutom väl på ena sidan, att någon på förhand anställd
granskning af offentlig myndighet icke får ega rum till hinder för utgifvande af
tryckta skrifter, men ock å den andra, att alla andra upptänkliga hinder fä genom
särskild lag fastställas. Uppfinningsförmågan skulle vara bra slö, om icke
dessa hinder skulle kunna blifva så mångfaldiga och så oöfvervinnerliga, att
hvarje sjelfständig penna kan tillintetgöras, utan att en bokstaf i Grundlagen
rubbas. På enahanda sätt förhåller det sig med den trygghet för författare, som
jury-inrättningen afser att bereda. På ena sidan försäkras väl, att pröfningen af
jury skall komma att fortfara, men å den andra beredes möjlighet derföre, att
juryn kan komma att tillsättas af Konungens Befallningshafvande och Öfverståthållare^
eller ock af andra administrativa eller polismyndigheter. Vidare utlofvas
å ena sidan fortfarande af den måhända förnämsta rättigheten att trycka offentliga
handlingar, eller med andra ord af publiciteten; men å den andra öppnas
vägen för sådana undantag från denna rättighet, att Riks-Ståndens protokoller
med bihangen dertill kunna blifva de enda offentliga handlingar, som få tryckas.
Ansvaret skall dessutom bestämmas icke efter Grundlag, sorn är svår att
Konslilutions-Ulsköllels Memorial, N:o 21.
13
förändra, utan efter en lag, som kan lämpas efter omständigheter, t. ex. sådane,
som inträffade åren 1838 och 1848, och hvilka jemväl i öfrigt inom få dagar
kunna omskapa hela Tryckfrihetslagen, så att tryckfriheten endast qvarstår pä
papperet. Denna lag skall ej eller tydas efter ordalydelsen; och den kan jemväl
eljest förklaras af Konungen och Dess Högsta Domstol, hvarefter en sådan
förklaring blir gällande, om den icke af tre Ständ ogillas. Dessa möjligheter,
hvilkas tillvaro ingen kan bestrida, skulle lika lätt kunna blifva verkligheter,
som indragningsmakten år 1812, tvärt emot lagen, blef en verklighet. At alla
de betänkligheter, som från dessa förhållanden härflyta och ligga för enhvar uppenbara,
har Utskottet icke egnat ett lugnande ord. Jag medgifver, att icke eller
jag kan utfinna ett sådant.
Slutligen tillåter jag mig att uttala den öfvertygelse, att tryckfriheten är
alltför dyrbar för att utgöra föremål för ändrings-förslag, hvilka kunna komma
under benämning af försök, men att ett, på goda och öfvertygande skäl, grundadt
förslag till afhjelpande af de olägenheter, som nuvarande bestämmelser i Tryckfrihetslagen
må medföra, skulle kunna tillvinna sig framgång, om det vore åtföljdt
af ett antagligt förslag till representations-förändring. Denna väg, som
kunnat beträdas med allmänt bifall, har icke varit försökt och måste dock vara.
den enda rätta, emedan man då kunde erfara hvilket öde. som ämnades tryckfriheten,
och det stora antal medborgare, som saknar representationsrätt, dåmera
för sitt deltagande i det offentliga lifvet icke förblefve inskränkte till begagnande
af tryckfriheten. Man måste nemligen aldrig förgäta, att representationen hvarken
med afseende å dess elementer eller i dess förhållande till Regeringsmakten
är hvad den bör vara, och att den i sitt närvarande skick, utan stöd af tryckfriheten,
icke ens skulle kunna värna sig sjelf, hvilket bevisas af händelserne är
1789, samt att, i vårt land, allmänna offentliga möten, om än lagligen tillåtne,
hittills icke gynnats af den i sådane fall afgörande seden och derföre ej eller i
någon mån kunna ersätta tryckfriheten.»
Herr Ekholm och Herr Billström hafva hufvudsakligen instämt i dessa
reservationer; äfvensom
Herr Falhem samt Riksdagsfullmäktige Pehr Sahlström från Stockholms
län. Pehr Eriksson från Wermlands län, Carl Ersson från Westmanlands län
och Johan Pehrsson från Upsala län förenat sig med Herr Björck.
Herr Brinck har instämt i Herr Björcks reservation med undantag af den
del, som angår lämpligheten deraf, att förslag till afhjelpande af olägenheterna i
Bill. lill R. St. Prol. 18Ö3 & 1834. 3 Sami. 7 Hafi. 3
14 Konstitution»-Ulfkotlcts Memorial. N:o SI.
Tryckfrihets-förordningen varit åtföljdt af förslag till National-representationens
förändring.
Riksdagsfullmäktige Pehr Bengtsson från Kalmar län och Carl Dahlgren
från Elfsborgs län hafva åberopat,, att de vid beslutets fattande ej i Utskottet
närvarit.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1834,
Konslilulions-ilsk oile Is Memorial, JV.o SS.
1
Jfcho 3S.
Ank. till Exp. Utsk. d. 20 Juli 18.54, kl. 12 ra.
r
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till ändring af 55 §
Regerings-formen, angående förtroende-sysslor. ,
Af de tid efter annan tillkomna förändringar i arméens organisation har
blifvit ,en följd, att 35 § Regerings-Formen, hvaruti uppräknas de förtroendesysslor,
hvarifrån Konungen ina entlediga innehafvarne när Han pröfvar Rikets
tjenst det fordra, upptager sysslor, hvilka numera icke finnas, men deremot saknar
föreskrift angående vissa tjenster af den beskaffenhet, att de, enligt grunden
för ifrågavarande lagstadgande, och till följd af deras likhet med bestämdt uppräknade
förtroende-sysslor, ©tvifvelaktigt böra till sådana hänföras. Stadgandet
angående »liapilen-löjtnanter och Officerare vid Lif-drabänternät är numera
icke behöfiigt. I stället för «Lifregements-brigadenn äro bildade tre sjclfständiga
korpser: Lif-regementets Dragon-korps, Lifregementets Husar-korps och
Lif-regementets Grenadier-korps, vid hvilka, likasom vid Gardes-regementerne,
Hans Maj:t Konungen Sjelf i Nåder antagit Chefskapet, men Sekundchefs-befattningarne
innehafvas vid Dragon- och Husar-korpserna af Ofverstar, och vid Grenadier-korpsen
af Ofverste-löjtnant. Om nu ock må antagas, att Grundlagens
föreskrift i afseende på befattning vid ::Lif-regements-Z»ri»'«r/e«» må kunna ega
tillämpning i fråga om de i stället för samma brigad tillkomna ofvanbemälda
korpser, möter dock härvid den betänklighet, att Gruudlagen omförmäler blott
Öfvers te-löjtnanter vid Lif-rege men ts-brigaden “, och att således, enligt Grundlagens
ordalydelse, icke Sekund-cheferne, men väl de under dem ställda OfversteDih.
till R. Sl. Prat. 1853 & 1854. 3 Sami. S Haft. 1
2 ' Konstilulions-Utskollels Memorial, .\:o 23.
löjtnanterne vid Lif-regemcntets dragon- och husar-korpser skulle hafva förtroendesysslor.
— Såsom å sednare tider bildade korpser förekomma: Smålands Grenadierbata/jon
samt en Norrbottens, en Westerbottens och en Jemtlands Fältjägarecorps;
hvilka fyra korpser hvar för sig hafva till chef en Öfverste-löjtnant, på
hvilken stadgandet i 35 § Regerings-Formen ej kan ega bokstaflig- tillämpning,
likasom detsamma ej heller kan gälla i afseende pä chefsplatserna vid hallands
Infanteri-bataljon och Jemtlands häst]ägare-korps. hvilka chefsplatser äro
majors-doeställningar.
I natilren af alla dessa militära chefs-platser ligger uppenbart, att de måste
vara fortroende-sysslor, och således fordrar Grundlagens stadgande i förevarande
ämne en redaktions-förändring, hvilken lämpligast torde böra göras med
sådana ordalag som framdeles medgifva tillämpning å chefs-platserna äfven .vid
de militära korpser, hvilka hädanefter kunna komma att särskildt för sig organiseras.
Hvad i öfrigt angar de flera i ofvanberörde § uppräknade 'förtroende-sysslor,
sä torde, då «Ståthållare i landel» numera ej finnas såsom Statens tjenstemän,
stadgandet angående sådana befattningars egenskap af förtroende-sysslor
böra ur Grundlagen uteslutas; hvaremot och dä Styrelsen öfver fängelser och
arbets-inrättningar i Riket, samt väg- och vatt en byggn a ds -ko i 'psen, fastän hittills
icke på ordinarie Stat reglerade, äro inrättningar af sådan beskaffenhet, att
chefs-befattningarne derstädes synas böra, lika med chefs-befattningarne för Tullstyrelsen
och för Post-verket, vara förtroende-sysslor, ett stadgande af sådan
syftning torde böra i Grundlagen införas.
På dessa grunder får Konstitutions-Ufskottet, hos Rikets Ständer, till
grundlagsenlig behandling, vördsamt föreslå att denna förändrade lydelse matte
gifvas ät
Ii c g e r i n g s - F o r m ens
55 g.
Stats-Rådets Ledamöter, Presidenter och Chefer för Kollegier eller i dessas
ställe inrättade verk, Justitiaa-Kanslercn, Cheferna för Tull-styrelsen, för Postverket,
för fångvården samt för väg- och val ten byggn ads-korpsen, Expeditionschefer
i Stats-departementen, Ofver-ståthällaren, Under-ståthållaren och Polismästaren
i liufvudstaden, Landshöfdingar, Fältmarskalkar, Generaler och Amiraler
af alla grader, General-adjutanter, öfver-adjutanter, Stäfes-adj utan ter, Kommen
-
