# ID: svediakorp-gov2259
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 99,921
# sentences: 3,163
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


I afseende på detta sistnämnde torde böra särskildt uppgifvas, att, sedan
vid de förhör, hvilka vid Skeppares antagande härstädes anställas inför berörde
Association, i de till denna stads fraktfart hörande ämnen, blifvit föreskrifna
nöjaktiga profs afläggande jemväl i skrif- och räknekonst samt kännedom
om mått, inål och vigt, så har anstalt fogats om undervisning i dessa
sednare stycken under vintermånaderna, å 2:ne dagar i hvarje vecka, för sådana
sjömän, hvilka icke förut äga härutinnan erforderlig insigt. För denna undervisning
har tillgång förnämligast blifvit beredd genom af Rederi-bolaget välvilligt
anslaget arfvode åt Läraren.
Stadens allmänna inkomster utgöras af de vid Köpings och Strömsholms
vågar tillfallande vågmedel, samt de så kallade Bro- och Hamnpenningarna,
hvilka inkomster för år 1850 sammanräknade uppgått till 4,307 R:dr 43 sk.
10 rst. Banko.
Westerås Slolt i Landskansliet den 26 Mars 1852.
F. 0. SILFVERSTOLPE.
A. \V. Ahlborg.
C. M. Setting.
Berättelse öfver Westmanlands Län för åren 1848—1850.
1850 års T A B Eli Ii för Ii andel inom Westmanlands lili
tallängar
Strömsholms Kongl. Lustslott
Kongl. Stuteri .
derunder lydande Lägenheter och
Lax- och Ryssje-fisket
Värdshuset . . .
Kungs- och Kungs Ladugårdar.
Derunder lydande Hemman .
Dito andra Lägenheter, såsom
Krono-Säterier
Frälse-Säterier. . . . . . .
Säteri-Rusthåll
Rå- och Rörs-Hemman . . .
Frälse-Hemman
Frälse-Skatte-Hemman ....
Krono-Hemman
Krono-Rusthåll
Krono-Auginents-Hemman . .
Krono-Skatte-Hemman ....
Dito Rusthåll ....
Dito Augments-Heinman
Militie boställen
Dito indragna och för Kronans räkning
Civila boställen
Ecklesiastika boställen . . .
Akademie-Hemman, Frälse .
Dito Skatte .
Dito Krono .
Domkyrko-Hemman, Krono .
Hospitals-Hcmman, Frälse
Dito Krono .
Krigsmanshus-Hemman, Skatte
Rekognitions-Skogs-Hemman, Skatte . . .
Skattlagde, bebyggde Torp, Utjordar, Urfjellar
mantal
Dito obebyggde
Oskattlagde, bebyggde dito, deribland Ryttare
Backstugor
Bebyggde lägenheter, afsöndrade från hemman
derätt, dels på tiss tid eller lifstid . .
Skattlagde Fisken
Tull-mjölqvarnar
Tull-sågqvarnar
Hushehofs-mjölqvarnar, deraf st. med särskild
Husbehofs-sågqvarnar
Stamp
Kopparverk (Riddarhyttan)
Masugnar
Stångjerns-vcrk
] Ämnes-hammare
Jcrnmanufaktur-verk (af särskilda slag) . .
Gjuteri
Jerngrufvor
Tegelbruk
Kalkugn
Messingsbruk (med Nålfabrik)
Blyhartz-verk
Såpfabrik
Läder-Garfverier
Hjelmare Kanal och Slussverk
Strömsholms Dito
Seglande Fartyg och Kanal-Jakter. . . .
Strömsholms Jernvåg (med 8 arbetarel . .
Borgos Lastageplats
Mellansunds Färja
.
Härads-Allmänningar
Krono Dito
Handtverkare och Gerningsmän ....
Diverse personer, som ej tillhöra viss näring
Sterbhus, Testamenten, Gåfvor och Fideikommisser
Frälse-Räntor
Medelafkastnin
Utsade
Hemmantal
Mantal. ; Mantal.
Angat
1,552
12,807
7.201
1,22 H)
38'"1
328J&
7o.j
53
29
i/.980
19,058
2,2941
aar
l(i.781
13.291
rrenderad
lägenhc
ter uta
dat-tor|
der stä
.11.Hl
lordeb
ken up
ranl
13,074}}
20,707
23,034’
6,242
6,054 2,232/(5
summa
sedan utsädet är afdraget.
711
145;
229;
525
265
204
910
1,057
020^
340
9G
243
90
92
——
Underhållna Kreatur.
T:r
103
178
52
150
30
1,031
000
152
2,807
531
45
70
12
10,000
4,207
2,844
589
0(1
219
1,225
5
18
943
4
24
62
33
248
199
048
08
102
T:r
44
13
74ji
291
100
42}
858}
243
25}
314
7
3,000}
1,274|
1,017
225
12}
75}
325}
0
14
274
n
5}
13}
17
00}
20
107
30
T:r
500
1,200
20
810
208
300
98
4,400
1,508
718
10,009
1,352
420
401
144
42,006
10,317
8,794
1,888}
110
810
3,037}
100
180
2,620}
13
39}
202
204
1,288}
355
8,320
5,072}
92
50
St.
3
183
35
20
14
7
274
102
45
1,075
258
20
31
6
5,472
1,380
1,1 18
175
15
75
300
5
8
277
2
5
13
39
76
11
170
St.
130
24
20
10
721
202
72
1,103
109
28
35
10
3,002
1,414
1,011
310
20
95
372
4
12
335
2
8
70
10
220
90
St.
7
120
245
87
18
18
962
357
136
2,673
038
50
85
10
13,295
3,325
2,703
031
40
240
1,026
13
26
702
4
15
44
106
45
2,066
803
96
39,586} I 42,737} | 27,232} 8,159} 108,914 11,2701 9,5411 30,852 15,013 35,814 16,1681 2,6111 15,971,537118
St.
2
30
03
46
38
13
468
179
53
1,453
276
31
45
8
0.001
2,034
1,605
316
20
117
479
5
12
301
3
7
18
45
108
36
752
281
St.
5
25
250
83
24
977
389
144
2,924
708
72
84
18
16,059
3,777
3,233
005
50
255
1,103
20
30
723
5
16
38
135
254
71
2,706
935
90
St.
7
05
147
26
14
478
170
73
1,450
293
43
51
10
5,831
2,204
1,773
260
25
108
541
10
18
454
o
8
23
45
210
23
1,295
339
96
O
(t
S
ii
r
et
ib
st.
15
32
3
2
2
1,614
99
204
4
10
4G
19
161
352
Uppskattadt
Värde.
Efter Usta
Artikeln.
R:dr
74,978
500
1,500
148,550
25,975
116,725
11,326
682,421
221,380
91,250
1,344,518
299,470
30,025
31,885
13,050
4,614,786
1,888,734
1,199,058
207,270
20.149
97,526
440,174
7,080
22,131
351,766
1,125
7,610
15,581
18,870
1,000
79,820
63,755
12,541
10,364
500
413,702
32.47 I
13,560
5,440
500
58,240
44,477
2,618,524
298,259
0,888
128,144
51,615
200
30.000
982
1.167
150
to
3 2
R:tlr
s‘
4
_
27
24
1
0
39
12
0
3 G
4
4 2
1
30
239
30
02
24
21
12
564
24
130
42
23
30
12
—
18
2,860
—
715
24
082
—
92
12
4
30
55
1*
212
4 2
3
—
3
18
152
2 4
24
9
4 2
7
24
17
0
Bevillning
Efter 2:dra
Artikeln.
102
0
344
500
3 G
14
—
65
0
12
i
18
40
35
24
30
284
56
I
75
11
38
I
30
30
21 IS
8 24
1
1
32
477
42
8,156 118
R:dr
32
106
10
24
1,620
470
185
3,806
715
62
00
26
9,789
3,894
2,437
14
455
2,095
15
46
720
•>
0
20
37
310
127
38
414
20
1
1,057
so
31
12
1
140
120
6,320 30
701
25
385
135
131
1
33
2
294
407
8
2
82
1,203
12
20
39
98
14
.9,118
t
efter 1848 års Bevillnings-F örordning.
Efter 3:djc
Artikeln.
R:dr
25
2
9
3
24
1848 års
Krigsrustningskostnad.
R:dr
33
to
70
10
314
90
34
738
161
14
13
4
2,110
768
519
18
85
388
3
8
146
1
4
68
21
63
102
187
17
32
26
1,100
136
4
7G
24
28
52
09
1
19
280
16
Bränvins
brännings
afgift.
21 7,905 j 22
R:dr
20
570
5
526
115
14
3,528
148
12
3
4
7,039
2,272
1,509
42
0
24
154
12
378
10
50
30
59 25
38
20
20
108
16,761
Summa.
10
R:dr
42
232
33
042
7
6
3
2,720
747
254
8,698
1,161
113
94
37
21,814
7,650
5,209
170
12
620
2,876
21
69
1,404
3
11
43
114
2
540
148
450
1,175
40
1
1,310
123
37
14
1
225
182
7,705
954
30
537
171
197
2
39
3
387
485
9
5
20
1
1
133
2,068
26
114
2 72,011
S t ä n d i
R ii n t o r.
Jordcboksoch
IlemmantalsRänta.
R:dr
871
146
50
3
1,104
11
1,158
208
310
315
80
41,002
14,488
11,513
2,560
115
755
1,020
49
60
2,417
13
2
101
125
90
1,157
1,231
12
530
115
30
81,733
Krono
tionde.
R:dr
90
5.906
42
3
1,467
IG
1
151
44
4
187
34
7
31
12
—
26,478
10
7
9,750
45
7
7,182
2 3
4
1 222
18
1
114
43
10
011
35
9
341
1 1
10
42
24
—
73
38
0
2,143
31
4
13
—
G
38
39
2
109
44
G
149
45
11
143
42
1
130
34
9
143
4 0
—
1
43
G
26
3 4
—
—
Afrad.
Mantals
penningar.
R:dr
2,378 3
338!33
283| 39
2,822
643
325
562
802
116
59,5 45
25,719
18,191
4,776
390
1,869
1,789
75
248
7,995
53
6
232
227
127
524
5,005
241
411 11! 56,570 30 2 135,305
R:dr
6
38
1
56
10
0
2
371
lil
34
821
197
31
21
3
3,873
984
915
127
5
80
315
4
8
214
3
10
24
152
605
757
17
90
11
1
62
47
377
79
1
95
11
53
1
32
12
41
591
30
12
24 |
1 2 !
28
24
24
1 2
30
12
30
12
30
30
Gernings
ören.
R:dr
121 to | 11,328] 8
22
95
32
— 117 32
Tionde af
Bruk, Bergverk
och
andra Verk
och Inrättningar.
Summa.
R:dr
1,271
5,127
10,488
133
17,020141
R:dr
0
38
1
3,300
580
fl
330
379
4,039
40
8,530
2,198 j
1,055
1,326
240
130,959
50,944
37,803
8,693
025
3,317
3,407
171
390
12,770
80
50
454
527
99
1,580
1,893
749
757
17
12
5,027
126
243
1,333
5,174
11,002
1
95
11
180
03
086
24 —
31)
36
„ . ... , . o r^-Uohnkcfrträndrines-Extrakt rättats. Redogöraren i Salbergs Fögderi uti 1847 ars Extrakt upptagit surnn)aä af skattetalet till 554}} i stället för rätteligen a53yii mantal.
Olikheter i summan af förmedlade hemmantalet vid denna och 1847 års Tabell härröra deraf, att, på sätt anmärkt, och > 1848 ars Jordeboksförandnngs Extrakt rattats,
Westerås Slolt i Landskontoret den 31 December 1851.
Arrende
medel.
Kostnad för
Rustning och
Rotering.
Ivlereci-Statens underhåll.
Pastorers.
Kapellaners.
?| 302,0761281 6
R:dr
s.
r.
2,754
30
9
10
—
—
130
—
—
11,575
4 4
4
517
31
8
13,711
4
1 1
3,088
1,490
222
33
12
34,147
R:dr
119
40
4,1261 23
34
' 18
25
44
47
4 2
4 1
17
2,099
218
1,366
65
41.686
46,547
11,144
978
23
113
65
3,078
17
77
68
114
14
197
290
6 i 124,732125
R:dr
183 i 2
576
104
22
58
2,364
807
381
6,727
1,600
156
200
43
27,499
8,086
6,535
1,528
90
641
18
30
96
1,914
8
40
108
149
510
161
033
401
620
11
lil
275
2,192
117
73
60
11
R:dr
10
65,216 j 22
169
32
13
14
563
188
102
1,904
370
50
59
13
8,072
2,137
1,853
410
18
170
948
10
21
543
2
9
28
39
93
43
35
58
123
1
21
154
850
20
30
19,214
31
12,11
Kyrko
betjenings.
R:dr
133
27
12
13
453
173
86
1,030
220
41
53
II
5,440
1,532
1,177
334
15
137
34
5
20
488
2
8
21
20
75
19
14
11
44
1
29
5
40
Summa.
Fattig
försörjning.
12,350
R:dr
5
183
1
879
104
48
85
3,381
1,169
570
.10,262
2,191
249
313
68
41,012
11,756
9,567
2,279
123
950
1,000
45
138
2,946
12
58
159
214
085
224
684
471
789
13
132
429
3,078
149
150
60
18
53 28
34
96,7S1
R:dr
530
101
31
7
7
000
235
124
2,399
512
42
46
7
12,283
2,053
1,564
432
32
269
641
25
9
563
1
8
10
00
114
10
181
107
209
6
53
33
969
28
48
240
17
120
24,984 15
3 7
Skjuts.
R:dr
17
2,646
402
43
38
5
11,228
2,251
1,027
34
26
fl
703
2
6
5
24
12
Väghållning.
32
19,168
R:dr
757
91
42
1,813
706
307
6,386
1,015
144
185
47
22,927
7,469
6,527
1,439
108
572
1,925
46
60
1,895
12
42
86
59
59
66
Diverse
afgiftcr,
onera och
allmänna
besvär.
Summa
Stats-Bidra
54,852
R:dr
10
55
2 3
2
167
28
7
10
790
313
112 2 1
3,2711 38
725 i 5
102: 7
158 25
35 | 40
16,149 j 30
5,314] 30
3,941,43
606
22
324
527
6
44
1,030
70
33
582
82
85
16
60
1
1
.30
19
49
841
39
37,948 31
R:dr s.
63 43
1,039 40
2,754 30
10 {
168 20
17,490 ■ —
1,564 34
1-3,786
557
9,752
11.425
1,511
54,440
10,306
1,970
3,530
508
298,061
133,987
77,386
17,310
2,449
7,254
10,461
455
785
24,391
134
267
877
1,205
115
30
40
24
33
0
40
35
24
30
18
40
47
5
I 9
27
31
7
25
19
35
17
23
4
10
3,378
2,671
2,913
3,473
77
13
8,171
284
282
15
1
1,814
5,852
— ! 24,554
32
917
199
744
2
41
5
492
517
9
13
20
12
1
1
246
3,770
18
30
2
5
22
40
8
10
28
32
20
37
10
22
1 1
13
32
30
45
13
32
42
10
29
15
31
13
26 39
114 33
766,703
10
Sil fr er stolpe.
C. M. Selling.
lill llrrältelsen öfver Westmanlands I.rin för åren 1848—1850.
TABEL ti för StSdernc Inom
Westerås Stad
Hus och Tomter . . .
Jord
Tobaks- och Snus-fabrik
Läder-fabriker . . .
Spegel-fabriker . . .
Personer, som ej höra till viss näring
Kullings Stad
Hus och Tomter.
Jord
Färgerier . . .
Lässmeds-verkstad
Strump-fabrik . .
Ur-fabrik . . .
Sala Stad
Hus och Tomter....
Jord
Klädes-fabrik
Backstugor, utom Bergslags-arbetarnes tilldelningar
Tull-mjölqvarnar med 9 par stenar .
Silfver-verk
Hödfärgs-verk
Hagel-fabrik
Bresilj-fabrik
Kalkugn ......
Summa
Arlioga Stad
Hus och Tomter med tillhörande skog
Jord
Stamp
Tegelbruk
Summa
Summa
Summa
f
oa p
<"D
2 cn
3 1-3
5’ §
CTQ fD Ö
»i?;
-3 TT O
~ Ö
<‘
ST1 ra
St.
421
426
334
1
3
338
250
5
1
1
1
258
200
1
50
3
Jord.
Tid
942
942
607
607
540
>■
3
Tid
342
342
700
700
298
Tid
1,444
1,444
2,234
113
2,347
85
2,728
2,728
2,234
1,420
3,654
923
540 298
1,303
2,045
85
11,000
923
14,348
Utsäde af
15;
151
27
27
15:S
T:r
20
20
20
20
15
151
15
25
T:r
400
T:r
120
400
180
180
178
120
30
T:r
60
60
40
30
10
40
10
>*
T:r
130
130
30
30
20
T:r
Medelafkastning, sedan utsädet är
afdraget.
K
T:r
250
250
150
150
240
178 10 10 20
245
325
100
90
259
Summa Summarum | 1,281
Nedlagd.
Donerade Staden till Embets- och Tjenstemäns aflöning.
Nedlagdt.
Tillhör Silfververket.
1,303
3,392
2,045
3,385
11,000
4,876
14,348
21,6531 99’
25
245
80 [ 1,003
10
240
600
325
100
485 210
90
270
10
25
600
1,240
T:r
160
160
160
160
105
T:r
2,800
2,800
1,260
1,260
1,250
T:r
720
720
210
210
70
03
T:r
300
360
200
200
60
T:r
650
650
210
210
140
105 1,250 70
125
1,960
125
1,960
2,275
2,275
00
500
500
550] 7,2701 3,2751 1,120
>■
T:r
36
36
28
28
30
T:r
1,750
1,750
1,050
1,050
1,080
140 30 1,680
630
630
1,630
60
60
154
3,000
3,000
7,180
Underhållna Kreatur.
St.
140
140
75
St.
80
80
40
75
02
40
St.
220
220
225
St.
80
80
30
225 30
215
02
220
10
220
497
10
135
215
600
600
1,260
17
St.
50
St.
150
50
230
150
120
230 120
159
17
170
159-
540
170
297
117
117
600
540
979
600
987
St.
10
10
16
Uppskattadt värde.
Hus och
Tomter.
R:dr
934,866
934,866
319,229
319,229
254,998
254,998
190,000
190,000
31 4
1,699,093
43
Jord.
R:dr
143,925
143,925
125,063
125,003
84,669
15
21
30
Bruk, Manufakturier,
Qvarnar, Fabriker
m. m.
Summa.
Efter lista
Artikeln.
Efter 2
R:dr
38,208
12,812
6,738
57,751
2.500
1.500
4,000
84,669 38
464,625
464,625
10 818,283 24
12
R:dr
934,866
113,925
38,200
12,812
6,738
1,136,542
319,229
125,003
2.500
1.500
448,292
254,998
84,669
339,668
61,751
190,000
464,625
19
654,625
R:dr
388
227
227
155
R:dr
1,502
1,502
228
228
278
40
155
306
20
12 — 2,579,128| 311 io
326
30 — 278
30
30
407
407
1,098 18 — 2,417
44
Westerås Slott i Landskontoret den 31 December 1851.
jfft’. W. Silfverstolpe»
Till Berättelsen öfver Westmanlands Län för åren 1848—1850.
Westmanlands Län.
Klereci-Statens underhåll.
Ständiga Räntor.
Bevillning efter 1848 års Förordnin
Efter 3:dje
Artikeln.
Efter 2:dra Artikeln,
Kostnad för
Städernas
Styrelse.
Summa
Stats-Bidrag.
Båtsmans
underhåll.
Fattigför
sörjning.
Diverse onera
etc.
Arrende
medel.
Tionde och
Räntor af
Bruk, Verk
och Inrättningar.
Väghållning.
Skjuts.
Boska ps
ter
skatt.
Kyrkobetje
nings.
Bränvins
brännings
afgift.
Mantals
penningar.
Summa.
Diverse Lägenheter,
Verk och
Inrättningar.
och Åki
Pastorers.
Summa.
Personer,
ej hörande
till viss
näring.
Summa.
Efter 33
och 36 §§
ICaraktärs
fullmakter.
Borgerlig
näring.
Jord, Hus
och Tomter.
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R.dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
ll:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
699
,606
26,276
5,839
3,824
166
500
550
1,749
4,026
3,467
488
4,224
238
102
572
44
40
40
22
40
42
572
36
8,824
1,809
287
166
36
1,471
28
26
5,385
40
400
1,400
1,869
287
34
1,106
237
1,343
287
30
287
40
40
32
25
601
601
601
1,800
937
6,606
36,795
,224
7,982
358
860
40
572
287
36
11,836
1,471
601
46
26
5,523
115
2,157
33
40
26
27
328
250
1,680
13,091
628
1,853
135
1,102
930 30
100
5,553; 27
338
24
22
44
32
338
,833
628
554
663
712
28
628
241
28
1,000
288
24
33
288
313
45
30
1,000
250
15,582
1,680
100
135
930
5,553
2,520
1,102
627
30
22
2 4
33
338
288 45
3,024
313
663
38
712
36
869
40
34
737
8,732
637
1,979
30
558
127
170
359
1,763
207
3,288
32
35
227
227
2,156
509
169
588
356
42
777
24
46
23
23
509
169
10
802
100
730
627
20
28
134
26
134
728
1,763135
1,539
11,394
3,288
259
835
444
730
100
23
361
40
227
24
25
134
2,881
588
356
777
679
46
1,930
238
150
2,500
1,200
14,626
380
2,100
250
3,697
437
33
437
24
1,745
368
663
380
380
929
1,277
347
1,277
4 5
12
13,153
2,154
10,999
40
10,999
35
2,500
1.930
1,200
250
150
2,100
238
2,877
3,697
29,521
2,154
11,466 29
10,999
36
467
35
3,455
347
374
1,309
663
45
,813 33
1,394 40
10,195
18,177
13,730:28
5,644
4,730
93,292
13,314
10,999
594
40
1,605
20
710
4 7
21,198
2,7.21
2 4
1,996
7,677
5,015
35
194
30
C. M. Selling.
KONGL. MAJ:TS BEFALLNINGSH AF VANDES
uti
Stora Koppar borgs £an
tin
UOX^L. MAJ:T
i ittnlertldnitjhet afgifnn
E M B E T S - B ERÄTTELS
fftr åren 1S48, t§49 och ft§50.
• **:»:»• tago» «*,=««
STOCKHOLM, 1853.
P. k. NORSTEDT A SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
: ■ V,/:. -■ '
.
Underdånig Berättelse oni tillståndet i statistiskt och ekonomiskt
hänseende inom Stora Kopparbergs Län för åren 1848, 1849
och 1850.
§ I
Länets
allmänna beskaffenhet.
Stora Kopparbergs Län, som omfattar hela landskapet Dalarne, är omgifvet
af Norrige, Herjeådalen, Helsingland, Gestrikland, Westmanland, Örebro Län
oell Wermland. Det har sitt läge emellan 59 grader 50 minuters och 62
grader 14 minuters nordlig bredd, samt 29 grader 42 minuters och 34 grader
20 minuters längd. Dess yta beräknas lill 288 qvadratmil. Med betydlig
höjd öfver hafvet är de^ta land mycket bergigt, med steniga sandiga höjder,
som endast kunna bära skog med sen och ringa återväxt, samt deremellan,
förnämligast i de öfre socknarne, till betydliga vidder uppfyldt af sumpiga
myrtrakter, hvilka, till grunden eller beskaffenheten i öfrigt ofruktbara, icke
aro värde, eller, i anseende till kostnaden för vattnets afledande, icke kunna
af dessa orters fattiga befolkning odlas. Höjder och dälder, som blifvit eller
kunna blifva bragte till fruktbarhat, utgöra den mindre delen af landet, men
derå utvidgas jordbruket ständigt, dels genom små uppbrytningar, egentligen
till åker, i sammanhang med den redan odlade jordens häfd, dels ock genom
de vidsträcktare odlingsföretag, sorn blifvit framkallade genom Statens bidrag
till vattenaflappningar.
Genom de större däldernas former bildas af Länet fyra hufvuddelar:
l:o Öster-Dalarne, bestående af Ofvan- och Nedan-Siljans fögderier samt Gagnefs
socken af Säters fögderi, omkring nordöstra grenen af Dalelfven. 2:o Wester-Dalarne,
som omsluter vestra grenen af nämnde eif, och utgör Westerdals
fögderi. Yestligaste delen af detsamma, eller de så kallade Finnmarkerne, är
likväl genom en landthöjd afskiljd ifrån Wester-Dalelfvens floddal, så alt vattensamlingarne
derstädes genom det tillgränsande Wermland uttömma sig mot
Wenern. Inom Länet benämnas dessa tvänne hufvuddelar deraf ”Dalorten”
och dess invånare ”Dalfolk”, dock begripas ej derunder Finnmarkernes åboer,
4
hvilka ännu nästan öfverallt tillerkännes deras ursprungliga benämning ”Finnar”.
3:o Sydöstra dalen nedanför Gagnefs socken, omkring den, efter föreningen
derstädes af dess ofvannämnde grenar, utvidgade Dalelfven, är mera rymlig,
samt omfattar, jemte återstoden af Säters fögderi, Kopparbergs och Näsgårds
fögderier med städerne Falun, Hedemora och Säter. 4:o Den sydvestra dalen,
eller den så kallade vestra Bergslagen, som utgör ett särskildt fögderi, uppsamlar
de vattendrag, som genom sjön Barken afgå till Mälaren. Länet, som
sålunda innehåller 7 fögderier, är vidare indeladt i 3 under Svea Hof-Rätt
lydande domsagor, af hvilka dock, vid förestående reglering, två komma
att fördelas till tre, så att domsagornas antal blifver 4, äfvensom uti 7 kontraktsprosterier,
med 37 socknar, 1 annex och 16 kapellslag, under Westerås
Stift; dock är någon del af Orsa socken i ecklesiastikt hänseende afsöndrad
derifrån och tillagd Loos socken i Helsingland af erkestiftet, samt en del al
Appelbo socken förenad med Räms kapellslag i Carlstads Län och Stift uti
ecklesiastikt och juridiskt afseende. För öfrigt äro i Länet två bergsfögderier,
och det utgör äfven, sedan bergs-domstolarnes domsrätt enligt Kongl. Förordningen
den 5 Juni 1850 upphört, i förening med Westmanland, distrikt för
en Bergmästares embetsmanna-verksamhet, med undantag likväl för hvad i sådant
afseende tillkommer Bergshauptmannen vid Stora Kopparberget.
Landets olika höjd öfver hafvet och skiljaktiga afstånd från fjellen, däldernes
mer eller mindre sumpiga, öppna eller sammanträngda läge, samt hvarjehanda
andra förhållanden öfva ett märkbart inflytande på klimatet. Det är
i följd deraf högst olika i särskilda delar af Länet och är i allmänhet mildast
inom de två sydligaste socknarne omkring sjön Barken i vestra Bergslagen,
samt i den tredje hufvuddelen, med få undantag, mildare än inom den egentliga
Dalorten, hvarest det i Öster-Dalarne, oansedt det nordligare läget, i allmänhet
är mindre hårdt än i Wester-Dalarne, ehuru undantag kunna förefinnas,
som till och med inom samma socken visa de mest skarpa skiljaktigheter
från ofvannämnde allmänna iakttagelser.
Flera betydliga fall och forsar afbryta i Dalelfven den vidsträcktare sjöfart,
som elfvens lopp genom Länet samt Westmanland, Upland och Gestrikland
till Östersjön eljest kunde bereda, och dessa hinder i vattnets fria lopp
förorsaka dessutom icke sällan skadliga öfversvämningar på de lågländta ägor,
som gränsa intill elfven samt dermed sammanhängande sjöar och vattendrag.
Mera än en gång hafva undersökningar på Statens bekostnad blifvit anställde
i afseende på dessa olägenheters fullkomliga afhjelpande, men kostnaderne hafva
hitintills varit ett öfvervägande hinder emot ett sådant företag, och endast
delvis hafva mindre rensningsarbeten blifvit utförde, sannolikt till ökad skada
för nedanför belägna ägor. Deras innehafvare blifva dock på sådant sätt tvingade
att med egna krafter, eller understöd af Staten, söka att afhjelpa de ökade
olägenheterne. Måhända torde på sådant sätt öfversvämningarnes verkningar
efter hand kunna minskas eller till största delen borttagas, men om sådant, i
mån af nedläggande kostnader, kommer att medföra lika gagn, som derest arbetet
blefve efter en allmän plan och i ett sammanhang utfördt, torde vara
mycket att betvifla. Emedlertid kan det icke vara annat än på det högsta
önskligt, att vid inträffande behof af understöd, efter timade missväxter, Staten
kunde »ned sådane arbeten .afhjelpa den fattigare befolkningens behof och
förringa det skadliga inflytandet af Dalelfvens öfversvämningar, som vanligen
inträffa Ivänne gånger årligen efter snösmältningens olika fortgång i dälderna
och å fjellen, men understundom äga rum efter ihållande regn äfven under
sommaren och hösten. I och för varutransporten inskränker sig nu emedlertid
sjöfarten i detta stora vattendrag egentligen till Orsa sjön och Siljan, en
del af Dalelfven ofvanför Grådafallen i Gagnefs socken och vidare från Gagnefs
kyrka till Båtsta i Stora Tuna socken, men äger äfven för någon mindre
del rum a sjön Runn och å elfven inom Husby och Hedemora socknar. Vigtigast
är dock sjöfarten å sjön Barken genom Strömsholms kanal till Mälaren
för den del af Länet, som kan sig deraf begagna. Ifrågaställa kanalarbeten
emellan Barken och sjön Wäsman i Grangärdes socken samt emellan Barken
och Siljan torde, i anseende lill dermed förenade stora kostnader, icke på lång
tid kunna komma till ulförande, och under närvarande konjunkturförhållanden
saknas inom orten håg och förmåga till sådant deltagande för det sedan år
1828 hvilande kanalarbetet vid Grådafallen, hvarförutan statsbidrag dertill ej
kan få påräknas, och fördelen af detsamma torde jemväl, utan öppnandet af
en lättare kommunikation nedanföre Båtsta emellan sistnämnde ställe och afsättningsplatserne
för Länets produkter, vara föga svarande mot den erforderlige
kostnaden.
Den odlade jorden består allmännast af en finare eller gröfre sand. På
Hera ställen är den dock mer eller mindre blandad med lera, som vanligen
bildar så kallad jäsjord. I dambottnarne förekomma stenfria slätter, som i
sydligare delarne af Länet hafva en betydlig areal. Svartmylla förekommer
väl äfven på lågland ta ställen, hvaremot de odlingsbara höjderne merendels
bestå af grusjord. På Sollerön i sjön Siljan, i en del af Rättviks, Ore, Orsa
ocb Mora socknar, är sådan jord kalkhaltig och mera bördig än annorstädes
i Länet.
6
Agronomen, Direktören A. Johnson liar fortfarande under kortare lider
åren 1849 och 1850 fått i Länet tillhandagå med undersökningar om lämpligheten
att bearbeta uppgifne odlingslägenheter. Verkningarne af dessa åtgärder
på landets odling äro dock minskade i mån, sorn koslnaderne öfverstiga
etL fattigt folks förmåga, sedan Statens bidrag upphört eller blifvit mindre och
svårare att ernå, samt i mån som den uppmuntrande undervisning om arbetets
rätta utförande måst saknas, hvilken af en skicklig och välvillig agronom
kunnat kostnadsfritt lemnäs den fattige odlaren. För att afhjelpa den brist i
detta afseende, som blifvit känbar, då Direktören Johnson måst dela sin verksamhet
emellan rikets alla Län, har anstalt blifvit vidtagen för att från och
med år 1852 få för Länet anställd en särskild agronom. Det återstående hindret
för landets fullkomligare odling på ett den tilltagande befolkningens okade
behof motsvarande sätt, nemligen bristande medel till arbetarnes lön och uppehälle
intill dess sådant kunde af odlingarne hemtas, torde dock endast på
det sätt kunna undanrödjas, att vid limande missväxter, de lill befolkningens
understöd då erforderliga medel varda lemnade, icke såsom nu i försträckningar,
som skola återbetalas inom vissa fä år, ulan såsom anslag för arbete å
anvisade odlingslägenheter. Om än Staten icke sålunda kunde återfå de utlagda
medlen, hvilket hitintills ändock icke sällan till någon del inträffat, så
vore likväl de behöfvande hjelpte på ett sätt, som vänjde dem vid arbete, i
stället att undsättningarne hittills understundom kunnat vara af motsatt verkan,
och anledningarne till undsättningsbehofven blefve sålunda genom landels
bättre uppodling tillika minskade. Dertill tjenliga lägenheter finnas redan förberedde,
på sätt i förra berättelsen af den 2'7 November 1849 finnes omförmäldt,
genom verkställda vattenaflappningsarbeten, hvartill Staten lemnat bidrag.
Bland sådana, då uppgifna, företag är sjön Toftans sänkning i Svärdsjö och
Sundborns socknar ännu under arbete. Sänkning af Grana- och Öfversjöarne i
Särna socken har jemväl sedermera till verkställande ifrågakommit, oberäknadt
större och mindre myrutdikningar i flera socknar.
Bergen inom Länets nedre och vestra delar hålla åtskilliga metaller, deraf
mest jern och koppar. Bly med mer eller mindre silfverhalt samt dermed i
någon ringa mån förenadt guld förekommer äfven. För tillgodogörande af
nickelmalm är nu ett särskildt verk anlagd t och det är äfven i fråga att begagna
tillgängliga förråder af zinkmalm. Kalk finnes på flera ställen äfvensom
sandsten, hvaraf förfärdigas qvarn- och slipstenar, hvilka sistnämnde äro af
särdeles god beskaffenhet. Till begagnande vid murning af masugnsbröst finnes
äfven tjenlig stenart, kallad ”ställsten”.
7
Skogsmarkerne äro vidsträckta, af högst olika beskaffenhet, men innehålla
allmännast blott tall. Granen visar sig egentligen endast å den bättre jorden,
aflägset från de grusiga höjderne och sandiga, större flodbäddarne. Björken är
det allmännaste löfträdet, men dernäst växa graal och sälg i de öfra samt asp i
de nedre delarne af Länet och rönn förekommer äfven allmänt i vissa trakter.
§„2'
invånare.
Enligt de år 1850 upprättade rnantalslängder utgjorde folkmängden samma
år 150,076, eller, med lillägg af de beskattningsfrie invånarne i Särna socken,
hvarest mantalsskrifning icke äger rum, beräknade till 983 personer, tillsammans
151,059. Af dessa äro:
Mantalsskrifne: mankön  39,658
» qvinkön  43,900 gg g-g
Mantalsfrie: mankön, äldre  4,750
» » minderåriga .... 25,376
tjenstgörande soldater . . . 1,072
qvinkön, äldre  8,681
» minderåriga .... 26,639 66 518
Summa 150,076.
Särna sockens ofvannämnde befolkning af
alla åldrar: mankön  481
qvinkön  502 ggg
Summa 151,059.
Länets befolkning, som vid 1847 års slut, enligt sista berättelsen, utgjorde
145,765 personer, har sålunda under ifrågavarande tre år tillväxt med icke
mindre äng5,294 menniskor. Uteblifvandet af allmännare missväxter och af
svårare farsoter har otvifvelaktigt mycket bidragit till en så betydlig befolkningens
förökning. Tidiga äktenskap, icke sällan ingångna utan nödig omtanke
på framtida bergning och främjade genom den bland någon del af allmogen
ännu i vissa trakter bibehållna sed, att för sådant ändamål i förtid lemna sin
egendom till barnens vård emot Öfverenskomna födomåls-vilkor, hafva ock
8
otvifvelaktigt i sin mån medverkat till det anmärkta förhållandet. För fattigvårdssamhällena
och dess omtänksammare medlemmar torde dock följderne
häraf sannolikt blifva känbara, då folkmängden utan tvifvel på detta sätt hastigare
tillväxer, än jordbruket och andra näringar kunna gifvas en mot de
sålunda ökade bevofven svarande utvidgning och förbättring. Antalet af qvinnor
är fortfarande betydligt öfvervägande, i synnerhet af äldre qvinnor, men
den anmärkte tillväxten under ifrågavarande tre år visar sig i förhållande till
antalet af personer i hvardera af de klasser, hvaruti folkmängden här ofvan
finnes uppgifven, störst bland minderåriga qvinnor, dernäst bland inantalsfria
äldre qvinnor, så af minderårige bland mankön, men minst bland mantalsskrifna
qvinnor. Om än, såsom det synes, mankönet är från yngre åren af
ringare antal, samt deras för lif och helsa äfventyrligare arbeten i förtid sluta
mångens lif, så torde dock dertill äfven i någon mån bidraga en del arbetares
mindre ordentliga lefnadssätt och begifvenhet på dryckenskap. Denna last, sorn
torde få anses vara något i aftagande, åtminstone bland det uppväxande slägtet,
underhålles likväl alltför mycket af den ymniga tillgång på bränvin, som
tillförseln från andra orter lemnar lill ringa pris, och den omåttliga bränvinsförtäringen,
utan hvilken få brott och lagöfverträdelser skulle förefinnas, torde
ej kunna hämmas, förrän tillverkningen af denna förderfliga öfverflödsvara,
skiljd från jordbruket, kan åläggas en sådan beskattning, att det stegrade priset
försvårar åtkomsten och minskar tillgången deraf. Det tilltagande bruket
af kaffe och andra dyrare utländska drycker hos åtskillige bland den arbetande
klassen är otvifvelaktigt af ett menligt inflytande på deras bergningsförmåga,
och det vore derföre önskvärdt, att, genom begagnandet af inhemska
maltdrycker, elt förändradt förhållande uti bruket af förutnämnde och andra
främmande drycker kunde tillvägabringas, äfvensom en for orten ännu vigtigare
inskränkning uti tillverkningen, handeln och förbrukningen af bränvin.
Ehuru arbete hos andra inom eller utom orten utgör en hufvudsaklig
binäring hos en betydlig del af befolkningen i Länet, samt tillgång på arbetsfolk,
i följd deraf, icke borde här kunna saknas, inträffar likväl stundom eli
sådant förhållande. Dertill bidrager, dels att vid förefallande behof mycket
arbetsfolk stundom är för tillfället borta på arbeten utom orten, dels ock alt
personer finnas, som icke förr mottaga dylikt arbete, än nöden tvingar dertill.
Deraf är ock understundom en följd, att arbetaren vid god tillgång på födoämnen
fordrar högre betalning, än som erhålles då han måste dyrare köpa
hvad han till sitt uppehälle behöfver. Enligt bifogadL utdrag af Länets mar
kegångs
-
kegångslaxor för åren 1848, 1849 och 1850 utgör medelpriset a ett niansdagsverke,
likasom tillförene, 25 skillingar Banko.
Vid de utvandringar till andra orter, som Länets allmoge, enligt hvad
ofvanberördt är, verkställer, äger den att, i stället för pass, enligt Kongl. Maj:tS
nådiga bref af den 4 Oktober 1810, begagna betyg af församlingarnes pastorer,
efter gifvet formulär. Det är otvifvelaktigt, att mera bestämda föreskrifter
i sådant afseende skulle blifva af ett välgörande inflytande på de utvandrades
sedlighet och ordentlighet, hvarom ock ett underdånigt förslag lill stadga, såsom
i förra berättelsen omnämndes, är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende.
§ 3.
Xäringar.
Jordbruket. Detsamma öfvas fortfarande på olika sätt i särskilda delar af
Länet. Åkern begagnas alltid öppen i vissa trakter, fördelad, efter tillgång på
gödsel, i 3, 4 till 5 års skiften, hvaraf ett trädes, ett besås med råg, korn eller
blandsäd efter föregången gödsling, samt ett, två eller tre med svagare
blandsäd eller bafra. Inom sydliga och medlersta delarne af Länet följes allmännast
det vexelbruk med säd och gräs, som från trakten af Falun alltmera
blifvit i orten spridd under sednast förflutna etthundrade år. Andra växtföljder
förekomma dock äfven med en mindre del, upplåten åt foderväxtodlingen,
sorn dock efter hand alltmer och mer tilltager, och odlingen af andra rotfrukter,
än potates, har äfven på ett och annat ställe börjat att, jemväl hos allmogen,
vinna uppmärksamhet. Den vanligaste omvexlingen är i omförmälde
trakter råg efter gödsladt träde, gräs två till fem år, samt bafra eller blandsäd
två till tre år, så att omloppet efter jordens vidd och beskaffenhet försiggår
på åtta eller tio år. Korn är egentligen icke något allmänt säde, utom på
kalkgruset i Rättviks, Mora, Orsa och Ore socknar samt på Sollerön. I några
af de öfre Dalsocknarne, der råg och rent korn föga odlas, brukas blandsäd af
korn och bafra på gödslad eller starkare jord. Såsom andra och tredje sädet
efter gödslingen nyttjas i några socknar blandsäd af korn, bafra, vårråg och
gråärter. Dessa sås äfven oblandade, förnämligast i de socknar, der korn, enligt
hvad ofvanberördt är, allmänt odlas. På bafra, som i det hela taget är
Länets hufvudsäde, blifver skalet understundom å vissa ställen groft och vigten
derigenom mindre. Potatesodlingen har bibehållit sig allmän och är snarare
Berättelse öfver Stora Kopparbergs Län åren 1848—1850. 2
10
i till- än aftagande, oansedt den förstörande sjuklighet, som i andra delar af
riket hotat att tillintetgöra denna vigtiga rotfrukt, äfven hit till orten sträckt
sina härjningar. Odlingen af höst- och vår-hvete är, likasom spanmälsutsädet
i allmänhet, i någon mån i tilltagande, der jordmån och luftstreck det medgifva.
Med trädgårdsväxter är förhållandet enahanda, utan att likväl deras
odling företages af andra än dem, hvilkas lefnadssätt medför behof deraf.
Ädlare fruktträd hafva väl lill någon lid visat trefnad och fruktbarhet i Länets
nedre delar, men äro allmänt af en kortare varaktighet än annorstädes i
riket. Allmogens och den öfriga arbetande befolkningens behof torde linodlingen
i det närmaste motsvara, och äfven något hampa odlas, men den humla,
som inom orten skördas, är utan tvifvel icke tillräcklig, ehuru sådan försäljes
äfven utom orten från vissa socknar.
Spanmålsafkastningen, ökad i följd af åkerbrukets utvidgning och förbättring,
motsvarar, åtminstone inom Dalorten, icke mera än tillförene det genom
folkmängdens tillväxt ökade behofvet af spanmål, och sannolikt mäste, såsom
förut är vordet uppgifvet, ännu en tiondedel deraf från andra orter hitföras.
Vid missväxt eller svag skörd kan behofvet icke alltid och på alla ställen
fyllas utan Statens understöd, då det ej lämpligen bör på den enskilda omtankan
och vinstbegäret uteslutande få ankomma, huruvida den större och
fattigare delen af folket måste sakna, eller till skäligt pris bekomma, lifvets
oumbärligaste förnödenheter. Genom utförandet af allmänt nyttiga arbeten,
helst sådajia som kunna öka landels produktion, lemnäs den bästa hjelp åt de
vid dylika tillfällen behöfvande. Lån, som måste återbetalas, äro blott en
tillfällig nödhjelp, hvarigenom missväxtens verkningar endast utsträckas till
flera år, icke sällan intill dess en ny, kanhända hårdare olycka hemsöker den
nödställde, och bidrager sålunda icke att bereda honom bättre utväg och förmåga
till sjelfförsörjning.
Tröskverk börja alltmera allmänt att begagnas samt bespara icke ringa
arbetskraft och kostnad genom i sednare tider å dessa verk använde förbättringar.
Äfven kastmachiner begagnas numera af en och annan, hvarigenom
säden skyndsamt och väl rensas. Vid odling af rotfrukter begagnas ännu blott
på få ställen drillkullar, men fördelen deraf torde, så snart den blifver insedd,
mana till mera efterföljd. Foderväxtodlingen på åkern tilltager fortfarande
och allmogens håg derför underhålles, på sätt nedan förmäles, genom nedsatta
priser å dertill erforderligt frö. Agronomen, Direktören A. Johnsons råd och
upplysningar hafva ock dertill medverkat och jemväl visat behofvet af en här
ständigt tillgänglig agronom, som numera blifvit fyldt, sedan Agronoms-eleven
11
K. L. Bladin nästlidet år, efter vid Ultuna landtbruksinstitut fullbordade studier,
bär inträdt i verksamhet. Efter år 1850 antagne stadgar har ock ett
Landthushå 11 nings-Sä 11skap inom Länet sig bildat för befrämjande af åkerbruk,
boskapsskötsel och öfrige landtmannanäringar.
Boskapsskötseln är med få undantag ännu på en alltför låg ståndpunkt.
Såsom tabellen visar bar antalet af boskapskreatur i någon mån blifvit ökadt,
men af getter oell hästar deremot minskadt, det sednare med lika belopp,
som flere dragoxar underhållas, hvilken förmånliga förändring torde få tillskrifvas
skjutsentreprenaden, då för skjutsningens utgörande de mindre hemmansägarne
numera icke behöfva att vara med hästar försedde, utan kunna
fullgöra sina körslor med oxar, hvilka äro mindre kostsamma både uti inköp
och underhåll samt bättre bibehålla sitt inköpsvärde. Den ökade foderväxtodlingen
bidrager väl dertill, att kreaturen bättre underhållas och att boskapsafvel!)
småningom tilltager i antal och godhet, men bibehållandet af dessa fördelar
beror ännu mycket på höfångsten från allmogens aflägsna, svagt bärande
skogsslogar, som blott borde till betesmarker användas, så snart tillräckligt foder
kunde erhållas genom utvidgad foderväxtodling på hemägorna, enär brist
på tillräckligt och godt bete är ett bland de svåraste hindren för en bättre
och utvidgad boskapsskötsel, och hvilket endast på ofvanberörde sätt torde
kunna undanrödjas eller minskas. Under loppet af en månad år 1849 meddelades
af Fru Schukani undervisning åt bestämdt antal personer i sättet att
af skummad sur mjölk bereda bitter ost, men detta oslberedningssätt har icke
ännu vunnit någon allmännare tillämpning.
Skogome inom Länet äro utan tvifvel ännu tillräckliga för alla deraf påräknade
behof, ehuru de, nästan utan undantag, åtminstone der de äro i samfällighet,
obetänksamt förödas öfverallt, hvarest tillfälle till afsättning gör en
sådan misshushållning möjlig. Sådana undantag förekomma egentligen vid vissa
bruk, boställen och de få större egendomar, som i Länet företinnas, men dessa
exempel äro ännu alltför fåtalige, för att kunna i någon väsendtlig mån verka
till en allmänt ändamålsenligare skogshushållning. .Några få socknar finnas ock
redan, der behofvet att köpa skogselfekter annorstädes ifrån är ganska kännbart,
och det är utan tvifvel, att dylik skogshrist flerstädes inom Länet under
en icke aflägsen framtid skall gifva en tillräcklig afsättning inom denna
landsort för skogseffekter från de socknar, hvilka, med flottled till medlersta
delen af Länet, nu sakna utväg att, såsom vid Länets gränsor mot Wermlands
och Gefleborgs Län samt i viss mån äfven mot Norrige för det närvarande
sker, utan den ringaste omtanka för kommande tider, lemna de sparade skogs
-
12
tillgångarne ofta nog för ringa pris i händerna på ägarne till utom orten anlagda
sågverk. Väl fortskyndas de vidsträckta samfälda skogarnes delning,
men mecl större skyndsamhet fortgår deras förödelse, der lätta afsättningstillfäilen
gifva dertill anledning och aflägsenheten gör en verksam beifran af de
olagliga hyggslren högst svår och nästan omöjlig. Förr än stor brist tvingar
till ändamålsenlig sparsamhet med skogen torde i allmänhet några anstalter i
afseende derpå här icke vara att förvänta, och den uppmuntran till hushållning
med skogarne, som deras fördelning till enskildt ägo hitintills ansetts
medföra, torde sannolikt komma att blifva af ett mindre verksamt inflytande
på skogshushållningen, än som deraf bort vara alt påräkna. Då skogarnes vård
och bibehållande är för landets odling samt befolkningens trefnad och välstånd
af icke mindre vigt än vården om de mineraliska rikedomar, bergen innehålla,
samt hushållningen dermed länge varit ordnad med afseende på det allmännas
väl, ehuru med inskränkning i ägarens fria dispositionsrätt, så att han
måste hörsamma vederbörande tjenstemäns föreskrifter om sättet för tillgodogörandet
af hans malmtillgångar; så torde en dylik inskränkning i den fria
dispositionsrätten öfver skogarne i landet, såsom icke mindre vigtig och af behofvet
påkallad, icke heller mera böra lemnäs å sido.
Byggnads- och stängselsätt bibehållas ännu i allmänhet oförändrade och
bräntorf begagnas icke.
Under de trenne år, som utgöra föremål för denna berättelse, har Länets
andra hufvudnäring, Bergsrörelsen, oansedt det första eller året 1848, i följd al
störda handelsförhållanden på utrikes ort, lemnat bergsbruksidkarne en emot
föregående år betydligt minskad vinst, dock så väl genom sedermera inträdda
fördelaktigare förhållanden derutinnan, som den i icke ringa mån ökade tillverkningen
visat ett någorlunda förmånligt resultat.
Hvad sålunda angår koppartillverkningen vid Stora Kopparberget, så har
densamma fortfarande bedrifvits på malm så väl ur grufvans äldre ras som
utur fast klyft, och har genom grufvedriftens bättre ordnande malmuppfordringen
under hvarje af de nu ifrågavarande åren tilltagit, så att till verkningen
af storgrufvemalm från år 1847, då den utgjorde 3,567 skeppund, år 1850
uppgått till 4,976 skeppund, och såmedelst under nu omhandlade period öfverstigit
tillverkningen under de fem föregående åren med 1,674 skeppund i
medeltal årligen, hvarigenom ock den till fjerdepartsägarne utdelade behållningen
af grufvan kunnat uppehållas till någorlunda likhet med hvad den det
sednaste året af förra qvinqvennium utgjorde. Den redan under en längre tid
minskade koppartillverkningen af slagg, sofrad ur äldre varp, har deremot
13
fortfarande nedgått, i följd så väl af minskad tillgång på gifvande slagg som
stegrade kolpris, hvarigenom denna förut ganska lönande handtering numera
gifver dess idkare endast en ringa vinst.
Af malm från Tomtebo koppargrufva har tillverkningen något ökats,
hvaremot vid Garpenberg ett motsatt förhållande ägt rum, så att derstädes
ej fram brukats mera än vid pass 49 skeppund i medeltal om året. Den tiondefrihet,
som förut åtnjutits för koppar af malm från dessa grufvor, har sedan
år 184-7 upphört för Tomtebo, men fortfar ännu för Garpenbergsverken.
Jerngrufvor, större och mindre, hafva blifvit bearbetade till ett antal af
134, som lemnat 199,248 lass malm om 2 skeppunds vigt. Genom ett allmännare
begagnande af gasrostugnar ocb andra vid blåsningen införda förbättringar,
har tackjernstillverkningen kunnat ökas med 9,300 skeppund i medeltal,
fördelade på de tre år denna berättelse angår, och har tiondebeloppet, så
väl dermedelst som i följd af den från och med år 1849 stadgade förhöjning
i tionden med femtio procent utöfver den är 1844 bestämda nedsatta afgift,
från 2,532 skeppund 2 lispund 14 marker år 1847 uppgått till 3,163 skeppund
9 lispund 13 marker är 1850.
Ehuru under nu ifrågavarande period endast ett nytt stångjernsverk blifvit
inom Länet inrätladt, har dock genom det tillökade smide, som uppstått
i följd af den genom Kongl. Förordningen den 27 April 1846 medgifna oinskränkta
tillverknings- och vågföringsrätt, hvartill af de inom Länet befintlige
182 härdar 78 blifvit anmälde, stångjerns- och manufaktur-tillverkningen uppgått
från 90,831 till 101,165 skeppund om året. Oaktadt detta ökade smide
här dock tackjern kunnat utom Länet afyttras lill omkring 8,900 skeppund
årligen utöfver hvad under de fem förutgångna åren ägt rum.
Hammarskatten för år 1850 utgjorde 871 skeppund 22 lispund 2 marker.
Silfvertnalm bar dels i några förut ödelagda, dels i nya grufvor inom
Vester-Bergslagen blifvit under nu ifrågavarande år bruten, men några byggnader
för densammas tillgodogörande hafva ännu icke blifvit uppförda. Vid
Löfås grufva har sedan år 1848 ingen silfvertillverkning ägt rum, ehuru någon
mindre brytning af malm dock verkställts.
Tabellerna utvisa antalet af de i Länet befintlige kopparverk, masugnar,
jernbruk och manufakturier. För den utvidgade tillverkning af bergsprodukter,
hvilken sålunda ägt rum, kunna omkring 380,000 stigar kol anses årligen
hafva åtgått; och den personal, som vid bergshandteringen haft sin egentliga
sysselsättning, kan beräknas till något mera än 7,000.
14
Länets bergsrörelse under åren 1848 med 1850 kan anses hafva i me
-
deltal årligen lemnat följande tillverkningar till nedanstående värden:
98§ dukater a 5 R:dr 32 sk  557: 40. 11.
4,005 silfver Specie Riksdaler ä 2 R:dr 32 sk  10,680: — —
5,591 skeppund 1 lispund 1 mark koppar, garad samt till
en del valsad eller smidd vid Avesta, efter medium af
priset i Stockholm under ifrågavarande tre ar, då transport
och öfriga omkostnader ersättas af det högre manu
faktureringsvärdet
å 127 R:dr
711,063: 32. —
82 skeppund marker bly å 30 R:dr  2,460: 33. 7.
642 d:o 19 lispund 15 marker grön vitriol å 14 R:dr 16 sk. 9,216: 7. 5.
3 d:o 8 lispund 2 marker Salzburger vitriol ä 73 R:dr . . . 248: 27 2.
1,569 tunnor rödfärg å 5 R:dr  7,845: — —
1,459 d:o d:o å 4 R:dr 24 sk  6,5 6 5: 24. —
1,194 d:o d:o å 3 R:dr ig sk  3,970: — —
373 d:o d:o å 2 R:dr 32 sk  994: 32. —
380 skeppund svafvel å 23 R:dr  8,740: — —
101,165 d:o stångjern och manufaktur- samt bergsmansjern
ä 14 R:dr 40 sk  1,500,614: 8. —
84,797 skeppund tackjern å 6 R:dr 24 sk  551,180: 24. —
2,707 d:o gjutgods å 16 R:dr 32 sk  45,116: 32. —
Summa Banko R:dr 2,859,253: 21. 1.
Om de fabriker, bruk och näringar, hvilka icke tillhöra bergsrörelsen, in
-
nehålla tabellerne upplysning, så i afseende på antal, som beskaffenhet. Enär
desamma under sednare år icke undergått någon väsendtlig förändring, kan
värdet af deras tillverkningar fortfarande anses utgöra omkring 144,000 Riksdaler
Banko.
Såsom Binäringar bibehålla sig oförändradt kolning, malmbrytning, vedoch
virkeshuggning, forsling af malm, brukseffekter, andra varor till och från
orten, öfrige tjenstbarheter vid bergverken, Dalallmogens så kallade herrarbeten
under deras utvandringar till andra orter, spanntröskning, som bereder tillgång
till icke obetydliga spanmåisförråder, finare och gröfre linnespånads- och
väfnadsarbeten för afsalu, tillverkning af laggkärl, båtar, askar, såll, väfskedar,
skåp, kistor och annat snickarearbete, hjul, körredskap, spinnrockar, ståltrådsarbelen,
väggur, svartsmide!!, skinnkläder med beredning af skinn dertill, gröfre
hårtäcken och mattor, samt finare hårarbeten, äfvensom i mindre mån pottaska,
15
salpeter och tjära. Dels genom premier af dertill anvisade allmänna medel,
dels ock med årliga räntan å en år 1838 gifven fond af 2,300 Riksdaler Banko
uppmuntras fortfarande spånads- och väfnads-slöjder, äfvensom linodlingar.
Understöd af allmänna medel har jemväl enligt Kongl, brefvet den 15 Augusti
1849 utgått till förbättring och uppmuntran af urtillverkningen i Mora
socken, snickare- och smides-slöjderne i Sundborns och Bjursås socknar, beredningen
af sumacli i Ore socken äfvensom tillverkningen af takspån med flera
trädarbeten i Floda socken, samt har olvifvelakligt derå varit af ett fördelaktigt
inflytande.
Handel å landet idkas i de fleste, på föreskrifvet afstånd från städerne
varande, socknar af der bosatte köpmän, hvilket ulan tvifvel är af fördel för
hvar och en, som sålunda för billigt pris kan erhålla sina förnödenhets varor
utan uppoffring af tid och kostnad för deras anskaffande från de aflägsna släde
i ne. Genom tillhandahållandet af bränvin och andra öfverflödsvaror är denna
handel deremot mycket skadlig, då den nära tillgången derå hos mången obetänksam
väcker för sedlighet och bergningsförmåga förstörande begär efter eljest
obehöfliga varor, och verkningarne deraf blifva i samma mån mera skadliga,
som en del af de personer, hvilka idka handeln, såsom understundom förekommer,
äro mindre bildade, och då genom eli lättsinnigt och mindre välbetänkt
uppförande, jemte sina onödiga varor, sprida giftet af ett dåligt föredöme.
Enahanda är förhållandet ofta nog med dem, som från Borås och Ulricehamn
samt orten deromkring drifva en för detta Läns befolkning skadlig gårdfarihandel,
hvilken ock numera mäste vara inom denna ort lika obehöflig, som
tvänne ännu bibehållne landtmarknader, hvarvid lätt kunna inträffa oordningar
och bedrägerier, lika svåra alt förekomma, som att med önskvärd skyndsamhet
beifra och bestraffa.
Af de i förra berättelsen omförmälde väganläggningar hafva efter behörigt
godkännande under ifrågavarande tre år till allmänhetens begagnande blifvit
upplåtne: ny landsväg emellan Falun och Korsnäs nära en half mil, emellan
Falun och Lumsheden i Svärdsjö socken 2{; mil, emellan Säters stad och Backa
by i Gustafs socken något mera än § mil, samt emellan Åsmansbo och Getbo
byar i Norrbärkes socken af vid pass en half mil. Det företagna vägomläggningsarbetet
inom Husby socken å vägen lill Gefle har blifvit fortsatt, men
icke hunnit fullbordas före 1850 års slut, hvilket ej heller varit i kontraktet
bestämdt. Ifrågaställde vägbyggnaderne emellan Falun och Stora Tuna till
undvikande af flere svåra backar, inom Rättviks och Ore socknar för samma
ändamål samt inom Sofia Magdalena och Leksands socknar på vestra sidan
16
om Siljan för att öppna en genare kommunikation emellan vestra Lrakterne af
Öster-Dalarne samt Länets nedre delar, hafva i saknad af anslag blifvit besparade
till bearbetande vid timanda missväxter och, ehuru med undsättningsmedel
något mindre arbete under dessa Irenne år ägt rum på vägen emellan
Elfdaln och Särna, är förhållandet dermed hufvudsakligen enahanda. Med enskildt
kostnad hafva under förutnämnde tre år följande mindre vägar blifvit
byggde, nämligen af Sundborns socknemän inom socknen till 1,660 alnars längd;
inom Husby socken af Klosters bruksägare emellan Engelsfors bruk och Hemshyttan
om 1 mil oell till Väderbacken \ mil samt från Hansbyn till Mjölna r'boqvarn
* mil; inom By socken af Gysinge bruksägare och vissa hemmansägare
i socknen en vägsträcka at 11,606 alnar med lärja Öfver Dalelfven till Bennbäck
i Möklinta socken af Westmanland; inom Mora socken af socknemänneu
i närheten af kyrkan landsväg till en längd af 2,060 alnar; inom Elfdals socken
en kärrväg från Evertsbergs kapell lill Oxbergs kapell i Mora socken at
li mils längd, samt inom Söderbärkes socken en väg af en half mils längd
•emellan Hemshytte, Elgsjöbo och Dalviks byar.
§ 4.
E*o!itisk Författning.
1 afseende på Länets kammarverk har den förändring ägt rum, att, genuin
skattläggning af rekognitionsskogar och derå upptagne lägenheter, hemmantalet
blifvit ökadt med tillsammans 5nVu?-dels mantal, hvarjemte fyra nya
mjölqvarnar blifvit ränta åsatte.
Såsom ett lika oumbärligt, som verksamt medel till jordbrukets upphjelpande
i de trakter af Länet, hvarest en obegränsad hemmansklyfning, med
deraf härflytande ägoblandning, gjort en ändamålsenlig hald af de mångå små,
spridda jordlotterne omöjlig, halva de socknevis företagna allmänna storskiftena
med bidrag af Staten blifvit fortsatta. Ifrågaställde och i förra berättelsen såsom
högst behöfiige omförmälde förändrade och mera fullständiga föreskrifter,
så vä! i afseende på obesutne lägenheters sammanlösande, sorn angående storskifles-fönättningarnes
utförande hafva ännu icke blifvit at Kongl. Majit i
nåder meddelade, men torde snarligen vara alt förvänta i sammanhang med
de förändrade stadganden, rörande storskiftesverket samt lagfart af obesulen
jord, hvarom Rikets Ständer och Öfverdirektören vid Landimäteriet gjort underdåniga
-
derdåniga framställningar. Af de i förra berättelsen omförmälde storskiftesförrättningar
är den rörande skogen i en af socknarne nedanom Dalorten
ännu hvilande, till följd af tvisten derom, huru mycket sorn skall gå till
delning, eller bibehållas till vissa bruk och lägenheter, och vid rättegångens
slut torde, i följd deraf, endast en kal och föga fruktbar mark vara att
skifta. Den numera fullbordade skattläggningen af öfverloppsmarken i en af
Öster-Dals-socknarne heror på vederbörlig pröfning af Kammar-Kollegium.
Efter inägoskiftets afslutande i den omnämnde större socknen uti ÖsterDalarne
Kar mätningen af den vidsträckta skogen derstädes blifvit fortsatt.
Likaså bar, efter fullbordadt inägoskifte uti den socken i Vester-Dalarne, delarbetet
börjades är 184-7, affattningen af de stora skogsmarkerna derstädes
fortgått, och först i år blifvit fullbordad. I t vänne de nedersta socknarne
af Vester-Dalarne hafva de för öfverloppsmarkens skattläggning erforderliga
förnyade mätningar och delningar blifvit år 1850 företagne och förberedde.
Af de hemman och lägenheter, som enligt tabellen förefinnas, tillhöra
13iMI§ mantal jemte en mjölqvarn och ett fiske Kongl. Maj:t och Kronan
samt hemman fromma stiftelser.
De i förra tabellen upptagna oskattlagda bebyggda torp och lägenheter
hafva, sedan sista berättelsen afgafs, icke undergått någon förändring.
Fjorton posthemman finnas i Länet, äfvensom trettioen gästgifvaregårdar
I
och tjugutre skjulsombytesställen.
) Det tillförene uppgifna förhållande emellan sjelfägande jordbrukare och
arrendatorer fortfar att vara såsom 15 till 1, och arrendenas beskaffenhet
i^amt landtböndernas utkomst äro jemväl oförändrade.
Statsbidrag. Ibland dessa finnes väl roteringsbesväret mindre jemnt förqleladt
inom Länet, men såväl hemmansräntan som fastighetsbevillningen
hafva alltid blifvit derefter lämpade. Sedan uti den efter sista riksmötet
utfärdade Bevillnings-förordning ett lägre minimum än tillförene vid vinstberäkningen
för jernverkens taxation blifvit stadgadt, har en för de svagare
jernverket! väl behöflig nedsättning i beskattningen kunnat till vägabringas.
Det värde å onera, som i tabellen finnes in förd t, är upptaget i enlighet
med de från vederbörande inkomna uppgifter, efter jemförelse med kronoräkenskaperne
och öfrige tillgänglige handlingar. Rubriken: diverse onera,
omfattar folkskoleafgift, kurhusmedel, riksdagsmansarfvode, brandstodsmedel,
allmänna byggnaders underhåll, skottpenningar för dödade rofdjur m. m.
Berättelse öfver Stora Kopparbergs Län för åren 1848—1850. 3
Det uppskattade värdet och bevillningen af jordegendom, bergverk och
särskilda lägenheter är i tabellerne upptaget enligt med formuläret, såvidt
det kunnat iakttagas. Öfrige skatter åter, såsom i de flesta socknar inom
Länet utgående på rote, hafva måst gemensamt utföras; men den personliga
bevillningen är, i mån sådant kunnat verkställas, specifikt upptagen.
Politi. Länets ungdom har fortfarande ägt att njuta undervisning vid
Falu högre lärdomsskola, hvarest lärjungarnes antal under hvarje läseår af
ifrågavarande tid i medeltal uppgått till 133. Lärarestaten vid denna skola
uppbär i löneanslag, enligt öfvergångs-staten af år 1849, 5,747 R:dr 44 sk.
3 rst. Banko, sålunda, att förra anslagen utgå på vanligt sätt och bristen
fylles af medel, som af Statskontoret anordnas och af Konsistorium lill vederbörande
derefter fördelas.
Hos Kongl. Maj:t är underdånig ansökning gjord om denna skolas utvidgning
till fullständigt elementa r-lä ro verk, och behofvet af nådigt bifall
dertill blir med hvarje år allt mera kännbart. I'öfverensstämmelse med
föreskrifterne i Kongl. Stadgan om folkundervisningen af den 18 Juni 1842,
samt efter olika förhållanden lämpade, af Stiftets Konsistorium godkända, reglementen
meddelas undervisningen i socknarnes folkskolor. Lima och Transtrands
församlingar hafva i början för någon tid dock härutinnan gjort ett
beklagligt undantag, då för undervisningens behöriga ordnande derstädes nih -  dre derunder blifvit tillgjordt, än som bort och kunnat ske, men i Wäni.ujL
äfvensom i Särna, äro folkets fattigdom samt spridda bostäder mycket Lnif
deriiga för skolverkets fullständiga ordnande. I de socknar, hvarest skollärare
förut varit anställde med anslag af kronotionde eller lönebidrag an
menigheterne, bibehållas omförmälde befattningar oförändrade, eller i fc v :
ning med folkskolelärarnes enligt högstberörde nådiga stadga. I slöjder öf‘4
vas allmogens ungdom såsom tillförene egentligen endast af anhörige celi
grannar. I Bjursås och Sundborns socknar är dock, på sätt ofvan är nami It,;
anstalt fogad om undervisnings meddelande i tillverkning af åkerbruksred-/
skap samt i annan snickare- och smides-slöjd, genom lemnade mindre understöd
af allmänna medel.
För den praktiska bergsskolan i Falun har dels af Staten, dels af Brukssocietelen
årligen fortfarande utgått 10,500 R:dr Banko tili lärarnes aflöning,
stipendier och understöd för elever samt inköp af böcker, material ier, redskap,
modeller med mera, hvarförutan till åtskilliga byggnader och reparationer
ett statsanslag af 3,000 R:dr Banko år 1849 utgick till denna inrättning.
Lärotiden är bestämd till två år, och sålunda har, utom den år 1847
19
började lärokurs, endast en sadan blifvit fullbordad, hvarunder 1 stipendiat
samt 18 extra elever, hvaribland 1 Norrman, 1 Dansk och 2 Finnar begagnat
undervisningen, äfvensom en af Kongl. Maj:t dertill kommenderad officer
vid Kongl. Maj:ts llotta.
Uppsyningsman nen i byarne, kyrkoråden och socknenämnderné hafva
fortfarande vakat öfver ordning och sedlighet, likasom kronobetjeningen och
presterskapet, jemväl beträffande helsovården. Af tre i Länet anställde provincial-läkare
hor en i Falun, en i Hedemora och en i Nås. I Rättviks
socken af Öster-Dalarne bor en extra provincial-läkare och i Vestra Bergslagen
bestrides provincial-läkarevården af en på Smedjebaken boende, af enskilde
lönad distrikt-läkare. Länets lasarett och kurhus är i Falun med
dervid anställd särskild läkare och hor der äfven Länets af Staten med 50
|»:dr Banko aflönade djurläkare; Vestra Bergslagen har en särskild djurläkare
Anställd, som af menigheten derstädes njuter lön.
I öfverensstämmelse med Kongl. Förordningen den 25 Maj 1847 är
fattigvården ordnad inom Länet med undantag endast för några få samhällen,
hvarest i ämnet uppkomne stridigheter sådant hindrat, men för en fullkomlig
tillämpning af författningens föreskrifter möta mångenstädes hinder, dels
äf befolkningens fattigdom, dels i dess vana att sent höja sig från af ålder
häfdvunna bruk, dels ock på ett och annat ställe af brist på lämpliga ledamöter
i fattig vårds-styrelsen att handhafva dessa angelägenheter. I afseende
på det vid inträffande missväxter, förnämligast för menigheterne i Länets öfre
delar, till de fattiges försörjning behöfliga understöd af Staten, åberopas här
hvad förut är ytlradt, att sådant understöd ändamålsenligast kan lemnäs i
allmänt gagneliga företag och i synnerhet sådana, som bidraga till ökad afkastning
af jordbruket inom orten.
Den genom framlidne Erkebiskopen m. m. Doktor J. O. Wallin föranstaltade
nödlijelpskassa för 22 af Länets socknar, eller de för missväxt mest
blottställde, innehade vid 1850 års slut en behållning af 28,342 R:dr 2 sk.
8 rst. Under nödhjelpskasse-direktionens förvaltning står dessutom ibland
andra medel en år 1813 i Skåne samlad fond, hvaraf behållningen den 31
December 1850 utgjorde 6,008 R:dr 3 sk. och en af Enkefru M. L. Svensson
1 Jönköping gifven fond, till understöd åt vissa fattige i Leksands, Rättviks
och Mora socknar, med en behållning vid 1850 års slut af 12,969 R.dr 44
sk. 5 rst., samt fruntimmers-föreningens i Upsala gåfvofond till spånads-slöjdens
befrämjande med en behållning vid nämnde tid af 2,394 R:dr 38 sk.
2 rst., allt Banko.
i
f
L
20
Utom de utgifter, som särskildt äro föreskrifne af fonderues gifvare, har
direktionen användt förut besparade och för året tillgängliga räntemedel till
understöd medelst mjölgåfvor åt sjuklige, vanföre fattige genom fattigvårdsstyrelserne
och för binäringar i socknarne med räntefria lån; till uppmuntran
åt nitiske barnalärare samt flitiga och skickliga skolbarn bland allmogen;
till uppköp och utdelning af skriften: ”Läsning för Folket” till socknarnes
boksamlingar, flerestädes begagnade till bildande tidsfördrif; till understöd
för Agronom-eleven Bladin samt till rågsädets och foderväxtodlingens befrämjande
genom anskaffande af utsäde, som blifvit utlemnadt till nedsatt pris.
Vid gästgifverierne i Länet handhafves ordningen enligt den sammanfattning
af derom gällande föreskrifter i allmän lag och särskilde författningar,
hvilken genom utfärdad kungörelse är allmänheten meddelad. ’r i
få undantag bestrides numera skjutsningsskyldigheten, till belåtenhet s; il
för resande som för allmogen, af entreprenörer vid de flesta gästgifvei : 1
Länet. De afgifter, som för skjutshållningens ordnande på detta sätt rnåsié
utgöras, äro dock ganska dryga, oansedt alla hemmansägare, hvilka i entre-t
prenadaftalet ingått, utan åtskillnad om de tillhöra håll- eller reserv lag,
samfäldt och lika deltaga uti betalningen af omförmälde afgifter vid : >
station, hvartill de äro med skjutsningsskyldigheten indelade.
Sällan förekomma här i Länet skallgångar sedan i nästan alla soc na
premier, ehuru till olika belopp, blifvit fastställde för rofdjurs dödand ■*
annat sätt.
Vid 1850 års slut utgjorde antalet af tillåtna krogar i städerne 24, och
på landet 4, hvarförutan bränvinsminuteringsrätt begagnades vid 40 gästgifverier
och skjutsombytesställen, så att minuteringsställenas antal, sedan ra
berättelsen afgafs, minskats med 7.
De inom Länet varande sockne- och fjerdings-magasiner innehade, vid;
utgången af år 1850, en behållning i spanmål, utlåningarne inberäknad
15,926 tunnor af åtskilliga sädesslag.
Sparbanken i Falun, sorn stiftades år 1825, har till slutet af år 1850
utgifvit 4,085 stycken motböcker till särskilda iusättare. Desses antal
gjorde vid sistnämnde tid 1,750 och de i banken innestående medel i kapital,
ränta och premier 125,178 R:dr 47 sk. Banko, utom hjelpfondens behållning,
10,111 R:dr 34 sk. 10 rst. Sedan sista berättelsen afgafs, h
således 735 nya insättare tillkommit samt de innestående medlen ökats i
32,999 R:dr 33 sk., och hjelpfonden med 3,303 R:dr 36 sk. 7 rst. Då
righet någon gång sig yppat, att med fullkomlig säkerhet få de inflyta
-
21
Hotill Ion utlånade mot den ränta, att sparbanken fortfarande skulle kunna
tufva 5 procent å insättarnes penningar, har fråga uppstått om en förändrad
organisation, behöflig jemväl med afseende derå, att de fleste af bankens
stiftare redan med döden afgått. Det i frågan fattade beslut, att sparbanken
icke skulle mottaga medel af andre än i Falu stad och Kopparbergs socken
boende eller der sin näring idkande personer, har föranledt förslag till bildai
I af en särskild sparbank för Länet, hvilken ock under nästlidet år
Vrädt i verksamhet. Den förändrade organisationen af sparbanken i Falun,
b v; förnyade reglemente först i år vunnit Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse,
; u dock redan från årets början varit tillämpad.'
Vid den i Husby socken inrättade sparbank hade 271 stycken motböo
tyer utlemnats till 1850 års slut, då insättarne, till antalet 139 och för stört
len bestående af barn och tjenstefolk, ägde en behållning af 8,220 R:dr
-fo hvarförutan hjelpfonden uppgick till 826 R:dr 5 sk. Under de 3
iyii.i 184-8 med 1850 hade 45 nya motböcker utgifvits och 21 blifvit liqviderade.
Äfven denna sparbank visar således att genom densammas inrättning
arbe tar nes åhåga för framtiden blifvit allt mera väckt, och fördelarne
i; Inrättningens tillitande insedde.
Stora Kopparbergs Läns och Bergslags enskilde bank har, efter författi.
im idig örn bildning, från och med år 1848 fortsatt den rörelse, hvartill
ban erhållit Kongl. Maj:ts intill 1857 års slut gällande oktroj. Diskontröyelsen
uppgick år 1850 med beviljade lån och utestående fordringar till
f 5 1,566 R:dr, hvaraf vid årets slut 421,065 R:dr 45 sk. voro obetalde. 108
Personer hade under året blifvit beviljade kassakreditiver, hvarå de uttagit
11,90.:! 500 R:dr, utaf hvilka endast 73,600 R:clr vid årets slut ej voro återjfciVlue.
På upp- och afskrifnings- samt deposit-räkning hade varit insatte
yl, 136,544 R:dr och vid årets slut innestodo deraf 183,944 R:dr. Bankens
/ reserv- och besparingsfonder, afsatte enligt reglementet och bolagets beslut,
upi gingo vid nyssnämnde tid Lill 21,834 R:dr 9 sk. 9 rst., allt Banko.
Fortfarande stridigheter om inrättningens ändamålsenligaste verksamhet
och angående reglementet derom hafva vållat, att den Hagstedtska arbetsinrättningen
i Norrbärkes socken under ifrågavarande tidrymd icke kommit
ti iL fullbordan.
I Länets brandstodsbolag till försäkring af åbyggnad och lös egendom
hade till och med året 1850: 10,000 delägare ingått med ett ansvarighetsI
belopp af tillsammans 23,943,480 R:dr riksgäldssedel-, vittnande om inrätt'
ningens tilltagande förtroende hos allmänheten.
22
§ 5.
Städer.
Den bevillning, som utgått af elen' borgerliga rörelsen i hvardera af
Länets tre städer, Falun, Hedemora och Säter, är i tabellen för städerne utsatt.
På handtverkerier och. på handel med spanmål, salt- och fisk varor,
specerier och kramgods, lämpadt efter omgifvande orters behof, har borgerskåpet
i dessa städer fortfarande grundat sitt bestånd. På koppar-till verk-i
ningens minskning eller utvidgning samt spanmålsbehofvens beskaffenhet t
öfre Dalarne är handeln i Falun mycket beroende. Allmogen afyttrar för
det mesta utom orten sina tillverkningar, som föga ingå i städernas handel
och förhållandet är i allmänhet enahanda med bergverksprodukterne. På
Smedjebacken bosatte handlande, hvaraf de fleste äro borgare i Säter, uppköpa
likväl en stor del af tackjernstillverkningen i Vestra Bergslagen, samt
afyttra derefter godset utom orten. Handlandernes antal i städerne har unk
der ifrågavarande tre år blifvit minskadi med 3 och handtverkarnes med
16. Förhållandet torde i någon mån härleda sig från den inskränkning !
omkretsen för borgerskapets verksamhet, som uppkommit deraf, att handel
och handtverkerier med mindre kommunalumgälder kunna drifvas af å lank
det bosatte personer, enligt Kongl. Handels- oell Handtverks-ordningarne aa
den 22 December 1846, men jemväl hafva sin grund i en för alla skadlig^
oftast obetänksamt och vårdslöst drifven, kredithandel.
I Hedemora och Säter lemnäs ungdomen undervisning i dervarande lät
gre lärdoms- och folkskolor, samt i Falun, oberäknadt den högre lärdoms*
skolan, i en lancaster-folkskola, i medeltal under år 1850 besökt af 29(J|
barn, äfvensom i en söndags-skola. i
Utom af distriktets provincialläkare besörjes i Falun läkarevården af
en lasarettsläkare, som tillika är stadsläkare, samt af en der bosatt grufveläkare;
i Hedemora af provincial-läkaren, som der jemväl är stadsläkare, och
i Säter af der boende regementsläkaren.
Den i Falu stad oförändrade fattigvårdsinrältningens räkenskaper för år
1850 upptaga behållningen från föregående år till 11,799 R:dr 4 sk. samt
uppbörden af ordinarie inkomsterne för året till 4,210 R:dr 27 sk. 9 rst.
och tillfälliga inkomster lill 1,702 R:dr 47 sk. 7 rst., tillsammans 17,712
R:dr 31 sk. 4 rst. Till 136 allmosehjon lemnades 62,899 portioner mat,
som, jemte kostnaden för utdelade skor och andra beklädnadspersedlar, ved,
sjuk- och begrafningshjelp, äfvensom bidrag till lancaster- och söndagsskolan,
medfört en utgift af 5,408 R:dr 10 sk. 3 rst., hvarförutan för 34 barns
uppfostran å landet berörde år utbetaldes 859 R:dr 11 sk. 8 rst., så att behållningen
till år 1851 utgjorde 11,445 R:dr 9 sk. 5 rst., allt Banko. Och
hafva i öfrigt 18 barn af fattiga föräldrar i Falu stad njutit uppfostran å
landet hos antagne fosterföräldrar, hvartill kostnaden för år 1850 utgått med
432 R:dr 5 sk. 4 rst. Banko af dertill genom aflidne Brukspatronen P. Forslind
i lifstiden anslagna medel. Sedan för flera år tillbaka fråga blifvit väckt
öm inrättandet af ett räddningshus för vanvårdade och vanartade barn inom
Stora Kopparbergs Län och början med insamling af medel dertill blifvit gjord;
§å har, dä dessa ännu icke kunnat sammanbringas till ett för ändamålet erforderligt
belopp, efter vederbörandes hörande, den anstalt blifvit beslutad, att
tills vidare för så beskaffade barns utackorderande till vård af tjenlige fosterföräldrar
använda räntan å det samlade kapitalet, uppgående vid 1850 års
sjul lill något mera än 11,000 R:dr Banko.
Efter branden i Falun uti Oktober månad år 1847, hvarvid den tiniade
skadan blifvit beräknad till mera än 60,000 R:dr, hafva, enligt brandkdmitens
redovisning, till understöd för dem, som förlorat ej brandförsäkra!
egendom eller eljest i följd af branden ledo nöd, blifvit utdelade af slatsjéhedel
anslagne 1,000 R:dr och af den välgörande allmänheten insända gåf.
•'vor till belopp af något mera än 19,000 R:dr Banko, utom betydliga bidrag
i spanmål och andra varor. De flesta tomterne äro åter bebyggde, ehuru åtskilfc-ige
ännu ej blifvit det, och icke snart torde blifva med åbyggnad försedde.
\ Hedemora stad hemsöktes år 1849 äfven af en betydlig brand, hvarvid
gårdar lades i aska. Större delen af desamma äro dock åter uppbyggde,
si|mt för beredande af större utrymme jord till staden inlöst och nya tomter
bjildade, så att de numera äro 156, hvaraf 140 bebyggde. Influtna gåfvor till
•Mfnder^töd för de brandskadade, hvilkas förlust beräknades till mera än 100,000
R:dr Banko, hafva, oberäknadt brandstods-inrättningarnes ersättningar, uppgått
till och blifvit redovisade med ett belopp af 17,754 R:dr 42 sk. 2 rst.
berörde mynt. Nytt skolhus för stadens folkskola är derefter uppfördt, innehållande
rum för läraren och en större lärosal.
Våginrättningen i staden har till följd af Kongl. Maj:ts nådiga bref den
30 April 1849 blifvit indragen och statlen hugnad med ersättning för derigenom
förlorade inkomster.
De i Hedemora för välgörande ändamål stiftade inrättningar, som i förra
berättelsen finnas omförmälde, hafva fortfarande ägt bestånd till åsyftad t gagn.
24
För öfrigt är fattigvården i Hedemora, äfvensom i Säter, ordnad till r w
af föreskrifterne i Kongl. Förordningen den 25 Maj 1847.
Det i Säter anlagde jernmanufaklurverks drift har, sedan verkstär
afbrunnit, helt och hållet upphört, utan att någon menlig verkan dera
sports å stadens ekonomiska ställning.
Strömsafrad och skutefraktsmedel hafva fortfarande utgatt till ratu >
och utgjorde för år 1850: 688 R:dr 11 sk. 7 rst. samt strömsafrad tili Sliters
stad 3 R:dr 32 sk. Banko.
Falun i Landskansliet den 27 December 1852.
P. I). LORICHS.
s
i
P. de Laval. B- V Holmberg
/
Markegångspris på följande Räntepersedlar för nedanskrifna år.
es
B O
R:r
R:r
R:r
E:r
E:r
R:r
R:r
R:r
R:l'
R:r
R:r
R:r
R:r
R:r
År -1848
» 1849
» 1850
355
Summa
Medelpris
Falun i Landskontoret den 27 December 1852.
B. V. Holmberg.
Till Berättelsen öfver Stora Kopparbergs Län för åren 1848—1850.
TABELL för Landet inom
Hemman
tal.
Frälse-Säterier ....
Frälse-Hemtnan ....
i Dito särskildt Bergs-Frälse
Krono-Hemman ....
Krono-Skatte-Hemman
.Militie boställen ....
Civila boställen ....
Ecklesiastika boställen . .
K Jrk o-Hemman, Bergs-Frälse .
Rokognitions-Skogs-Hemman
Skmtiagde, bebyggde Torp, Utjordar, Urfjellar m
/fl. lägenheter utan mantal, som ej under nå
gon bemmansränta äro inbegripna, Krono
Dito obebyggde ....
Oskattlagde, bebyggde dito
Fisken, Krono ....
Tjill-mjölqvarnar....
Sågqvarnar, grofbladiga .
flusbehofs-mjölqvarnar
Stampar
^Kopparverk
) Stångjerns-verk ....
Ämnes-bammare....
j Masugnar
| Jernmanufaktur-verk af särskilda slag
I Gårmakeri
Glasbruk
Pappersbruk ....
Tegelbruk
Svafvelbruk ....
Krutbruk
Garfvericr
Rödfärgsverk ....
Kalkugnar
Porfyrverk . . .
Kronoskogar, Jernverk, upplåtne emot rekogni
tions-afgift . . -
Gästgifveriet och Krogars minuterings-afgift
Personalen af 1850 års skattskrifne personer
För karaktärs-fullmagter
Klereci-Statens aflöning
Summa
o 3
ås
'J3 2
C5
Utsäde af
r ss
Mantal
1}
l,599§iii
28gil
St.
I 817 S4Rfi1
i,o i / oosrnö
25
4
477
1
79
00
23
3
41
12
06
15
853
T:r
290
!►«
T:r
10,700
T:r i T:r
7,600 33,500
T:r
17,800
Medelafkastning, sedan utsädet är afdraget.
T:r
1,200
T:r
18,600
T:r
1,950
T:r
64,200
290! 10,700 7,600133,500) 17.80011,200 j 18,600
1.950
T:r
43,700
T:r | T:r
>■
150,750
89,000
T:r
6,000
T:r
93,000
64,200143,700! 150,750189,000 j 6,000
Underhållna Kreatur.
St.
14,000
St.
2,300
93,000
St.
53,400
C
u
CM
t-*
St.
14,900
o
ra
5
Uppskattadt
värde.
Bevillning efter 1848 års För
Efter Esta
Artikeln.
Efter 2:dra Artikeln.
2—7
19—32
Efter 3:dje
Artikeln.
St.
St.
93,600! 11,200
14,000 j 2,300
53,400114,900 i 93,6001 11.200
St.
40,400
10,400
R:dr j s.
21,8001 —
41,710
1,043,924
12,796
7,170
146,961
16,250
157,500
1,596
77,787
10,920
900
120,769
196,210'
48,993
26,950
4,642
,346,763
9,816
.33,333
80,000
21,734
15,011
90.200
20,667
5,042
6.334
6,000
R:dr
Rull
-
og 2,3781-|-
7,113
13,788124 toI
R:dr
S.
^ i
32
33
i
83
20
1
2,085
2 1
7
15
22
0
11,037
8
9
3
0
3
146
12
4
10
44
2
1
38
5
241
25
1 1
392
20
2
97
47
0
53
4 3
2
9
13
0
8,692
42
3
19
30
4
66
32
—
160
—
—
43
22
5
30
1
1
180
19
2
41
16
—
11
13
8
12
32
12
2,353
30
—
—
OO
CO
r>
o
19
11
—
I  18 23
7,413j a j — 13,7881241 to131,0741 t| 9| 18(23
Falun å Landskontoret den 27 December 1852.
MS. 1. MMolmberg
lill lierälleisen öfver Stora Kopparbergs Län för åren 1848—50.
Stora Koppar lier gs Län
MS
Klereci-Statens underhåll,
Diverse afgifter,
onera
och allmänna
besvär.
Summa
Stats-Bidrag.
Kostnad för
Rustning och
Rotering.
Tionde och
Räntor af
Bruk, Bergverk
och andra
Verk och
Inrättningar.
Arrende
medel.
Fattigför
sörjning.
Väghållning.
Skjuts.
Jordeboksoch
HemmantalsRänta.
Bränvins
brännings
afgift.
Kvrkobetje
nings.
Gernings
ören.
Mantals
penningar.
Summa.
Summa.
Pastorers,
Kapellaners.
Krono-tionde.
Summa.
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:r
R:dr
R:dr
R:dr
R:r
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
lt:dr
33
33
189
3,232
31
421,353
262
189
3,232
105
1,146
15
11,422
262
33
28
42
39
53,441 33
32,487
42,577
38
150,903
95,854
32
34
10
30
112,469
38,434
22,460
262
28
28
146
146
26
38
25
20
38
23
30
241
241
2,748
33
2,315
2,315
29
32
29
392
20
43
43
43,668
34,975
34,975
40
,692
43
42
30
32
19! 30
66 32
160 —
43 22
160
22
180
19
180
32
32
2,890
278
27,821
18
107,316
536
536
2,353
278
16,439
30
278
11,381
29
30
23
10,861
107,316
75.471
75.471
20,983
53,441
to| 611,101
32,487
42,577
10,861
23,628
95,854
107,316
200,145
35,545
32
35
11,332 30
22
2,315
30
55,608
38
32
112,469
TABELL för Städ er ne inom
1
| Hus och Tomter.
| Verk och Inrättningar.
Jord.
Utsäde af
Medelafkastning, sedan utsädet
är ahl ra get.
Underhållna Kreatur.
Uppskattadt värde.
~
Åker.
ing.
C/J
sr
o
CKJ
o
o
w
o
n
3
2
s*r
Summa Tunnland.
Hemmantal.
Hvete.
PS
02°
OQ
Korn.
Hafra.
Blandsäd.
Ärtor.
»■tf
O
02
o
Hvete.
£
CJ9
Korn.
liaIra.
Blandsäd.
Ärtor.
i
Potates.
Hästar.
C
*
02
Kor. |
Ungboskap.
£;=
Svin.
Getter.
Hus och
Tomter.
Jord.
Bruk, Qvar-  nar, Fabriker,
Manufaktu-  rier m. m.
Summa.
Efter 1848
Efter Esta
Artikeln.
Efter
2
8.
Jord, Hus,
Tom ter, Verk
och Inrätt-  ningar.
Falun.
St.
St.
Tid
Tid
Tid
T:r
T:r
T:r
T:r
T
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
l
T:r
T:r
T:r
T:r
St.
St.
St.
St.
St.
St.
St.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r
R:r
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
Hus och Tomter
247
—
—
—
—■
—
—
—
—
—
1 —
—
__
__
460,765
__
—
—
460,765
.
921
28
8
Jord
—
—
192
193J
561
946’
4
3
32
11
74
41
i
133
20
186
66
368
205
1
610
106
9
328
22
36
84
31
—
—
78,713
3 2
—
.
—
—
78,713
3?
^
—
—
—
-
157
20
6
! Silfververk
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
45
7
j Stora Kopparbergs Grufva
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
——
—
__
—
—
— ■
3,000
—
Koppartillverkningen
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—-
—
—
—
—
—
-
—
—
—
Vitriolverk
—
151
31
2
! JSödfärgsverk
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
24,973
—
—
24,973
—
—
49
45
5
'Kopparhyttor
71
—
179
10
3
Fabriker
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
.
—
—
.
—
—
—
—
24
—
; Falu Privat-Bank
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
.—
_
.—
—
—
—
—
.
—
—
.
—
—
—
—
—
—
—
—
i' Personalen
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
--
—
—
—
486
42
—
2,196
42
10
—
Summa
247
80
192
193J
561
946’
4
3
32
11
74
41
i
T
133
20
186
66
368
205
1
610
106
9
328
22
36
84
31
460,765
—
—
78,713
32
—
24,973
—
—
564,451
32
—
486
42
—
2,196
42
10
4,484
37
Hedemora.
I Hus och Tomter
156
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
___
164,600
—
—
.
—
164,600
329
9
7
V| Jord
—
—
242
1,276
800
2,318
8
10
60
10
130
30
5
100
60
360
50
.396
90
20
500
60
10
250
30
50
90
—
—
61,175
—
—
.—
—
61,175
—
—
—
—
122
1
10
3l Personalen
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
— 1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-i—
—
—
119
18
—
128
13
T
—
II
j Summa
156
—
242
1,276
800
2,318
8
10
60
10
130
30
5
100
60
360
50
390
90
20
500
60
10
250
30
50
90
—
164,600
—
—
61,175
—
—
—-
—
—
225,775
—
—
119
18
—
128
13
7
451
26
5
Säter.
Hus och Tomter
83
—
—
—
—
—
—
—
___
—
—
—
_
78,795
.
78,795
__
__
_
157
?8
Jord
—
—
310
180
950
1,440
4
2
25
5
180
10
50
24
300
35
720
50
350
38
9
140
10
40
60
—
—
25,807
—
—
—
25,807
—
—
— 1
51
0
j Jernmanufakturverk
—
i
—
34
Tull-mjölqvarnar med 7 par stenar. .
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3,000
—
3,000
—
—
6
Husbehofs-sågqvarn
—
1
—
—
! Mälteri och Xorkplat
—
1
—
Valk och Sämsk-Stamp
1
fl
7
Personalen
—
—
—
58
12
—
101
3 4
10
—
Summa
83
6
310
180
950
1,440
4
2
25
5
180
10
—
50
24
300
35
720
50
—
350
38
9
140
10
40
60
—
78,795
—
-
25,807
—
_
22,822
—
—
127,424
—
-
58
12
—
101
34
10
254
40
fl
q Summa för Städerne i Länet
486
86
7-441
1,649| |
2,311
4,704*
16
is|
117
26
384
61
283
104
8461
1511
1,478 345
21
1,460
204
28
718
02
126:
2301
31
704,160
-
—
165,695
32
47,795
—
917,650
32
—
664
24
—
2,426
43
3
5,191
8
9
Falun a Landskontoret den 27 December 1852.
Till Berättelsen öfver Stora Kopparbergs Län för åren 1848—1850.
B. V. Holmberg.
Stora Mopp arto ergs
f ä ii*
t
€€
t
B
i
rf r
a
B
e \
i
1 1 n
i n
g
Ständiga
Räntor.
Kostnad
för
rotering.
Kostnad för
Städernas
Styrelse.
Pasl<
Klereci-Statens underhal
Fattigför
sörjning
-
Skjuts.
Väghåll-
ning.
Diverse
onera.
Summa
Stats-
Bidrag.
års Förordning.
Bränvins-
brännings-
afgift.
Summa.
Boskaps-
o ocl1
Åkerskatt.
Krono
tionde
Mantals-
penningar.
Tionde och
Räntor af
Bruk, Verk
och Inrätt-  ningar.
Summa.
jrers.
Kommini-
strars.
Kyrkobe-
tjenings.
Summa.
2:dra Artikeln.
Borgerlig
näring.
33-36 §§.
Personer,
ej hörande
till viss
näring.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
1*.
R:dr
S.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:r
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:r
s.
r.
R:dr
S.
r.
R:dr
s.
r.
—
—
—
—
—
—
921
991
28
8
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
247
34
0
3,930
—
—
2,457
30
—
1,792
4
—
860
-
—
5,109
40
-
5,913
37
4
1,066
32
—
650
-
—
5,500
—
—
23,339
28
6
45
7
45
7
—
—
:
—
—
—
—
—
—
3,000
—
—
—
—
—
—
58,545
—
—
58,545
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
01,545
—
—
1.277
3
7
—
—
—
—
—
—
1,277
3
7
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1,977
3
7
151
31
2
427
47
3
427
47
3
579
30
5:
—
—
■
—
—
—
—
—
—
49
4 5
5
—
—
—
—
—
328
24
10
328
24
10
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Ä
—
—
—
—
—
—
—
378
22
:v
—
—
—
—
—
—
—
—
179
10
3
179
10
31
1,690
9
7
_
_____
_
_
1,690
fl
7
__
_
_
_
1,690
fl
7
1,265
4
—
—
—
898
9
5
■
—
—
4,847
2
3
—
—
—
—
702
12
—
_
—
702
12
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
:
—
—
5,549
14
3
2,542
7
7
1,690
9
7
898
9
5
834
23
—
13,133
28
—
—
—
—
—
702
12
—
59,301
24
1
60,003
30
1
247
3 4
6
3,930
—
2,457
30
—
1,792
4
-
860
—
—
5,109
40
-
5,913
3 7
4
1,066
32
—
650
-
—
5,500
—
95,555
15
ni
_
329
9
7
103
10
5
1,600
500
133
10
100
733
10
1,156
233
10
200
300
4,655
4
—
—
—
—
—
—
256
44
8
379
l :s
0
5
16
—
198
10
i
—
—
—
—
203
20
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
582
39
7
575
32
—
—
173
—
—
—
—
996
15
7
—
—
—
—
174
24
—
—
—
174
2 4
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1,170
39
7!
575
32
—
—
173
—
—
256
44
8
1,704
38
8
5
10
—
198
10
i
174
24
—
—
378
2
1
103
10
5
1,600
—
—
500
—
—
133
10
—
100
—
—
733
10
—
1,156
—
-
233
10
—
200
-
—
300
—
—
6,408
35
21
_
_
_
_
__
157
28
4
61
44
8
772
385
66
32
66
32
518
10
266
32
247
10
100
133
10
2,257
9
—
—
—
—
—
—
93
fl
—
144
38
0
35
—
—
—
—
35
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
179
38
0
-
—
—
—
—
—
—
—
34
6
21
4
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
122
6
21
4
1
9
7
1
9
7
194
—
—
—
71
—
—
—
—
424
40
10
85
510
10
10
194
-
—
—
—
71
—
—
93
9
—
773
-
7
35
—
—
—
—
85
12
—
88
-
-
208
12
—
61
44
8
772
—
—
385
-
—
66
32
—
66
32
—
518
10
-
266
32
—
247
1 0
—
100
—
—
133
10
—
3,080
41
3
3.311
30
7
1,690
7
1,142
9
5
1,184
28
8
15,611
19
3
40
10
—
198
10
i
962
—
—
59,389
24
1
60,590
2
2
412
4 1
7
6,302
—
—
3,342
30
—
1,992
4
1,026
32
—
6,361
24
—
7,336
21
4
1,547
10
—
950
—
—
5,933
10
—
105,044
44
4
KONGL. MAJTS ItEFAI.LNINGSH AF VANDES
uti|
(Sofieborgs Cän
till
fiOIGL. MA J.T
i ir »i f/1‘ r il a ii i ff h f t n l'tf i fat «■
K MBETS-BERÄ T TEL SE
för åren 1*4», 1*4» oell 1850.
»W»S-(lö80»'
STOCKHO!,M, 1852.
S>. A, NORSTEDT & SÖNÉB,
Kongl. Boktryckare.
1
i
Underdånig Berättelse om tillståndet i statistiskt och ekonomiskt
hänseende inom Gefleborgs län för åren 1848. 1849 och 1850.
§ 1
Länets allmänna beskaffenhet.
Uti förut afgifne berättelse finnes Länets allmänna beskaffenhet uppgifven.
Någon förändring deruti har icke inträffat annorlunda än genom den alltjemt
fortgående odlingen, hvarigenom så väl sädesproduktionen som folkmängden
i Länet kunnat ökas. Under den tid, sorn denna berättelse omfattar, har
dock icke någon större odling blifvit företagen, men deremot desto flere mindre
sådane, synnerligast inom de socknar och byar, der laga skiften blifvit
verkställde. Af de uti sednast afgifne berättelse omförmälde vatten-aftappnings-arbelen
hafva under sist förflulne tre år följande blifvit fullbordade,
nemligen: sänkning af Harsjön och Kyrksjön i Harmångers socken, Wantjern i
Hanebo socken, Dalbo viken, Skridsvikssjön med flere vattendrag i Rogsta socken,
Sylta- och Långsjöarne i samina socken, Bod- och Öfverenstjernarne i
Söderala socken, samt utdikning af Sjömyra-sjön och Bondeboängen i Delsbo
socken. Genom dessa arbeten, sorn blifvit genom nådigst beviljade statsanslag
understödde med tillsammans 24-,502 R:dr 32 sk. banko, hafva 1,505 tunnland
jord blifvit i odlingsbart skick försatte. Allmogen är i allmänhet benägen för
dylika arbeten, då de med statsanslag understödjas, hvilket ock synes deraf,
alt femton ansökningar om statsbidrag för valtenaftappningsarbelen äro lill
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader ingi 1 lie samt på handläggning
och pröfning beroende, men utan understöd af allmänna medel fbnnår
ej allmogen att utföra så dyrbara arbeten.
4
§ 2.
Invånare.
Enligt de år 1850 upprättade mantalslängder utgjorde befolkningen:
Uti Gestriklands Fögderi:
Af Mankön 16,031
» Qvinkön .... ■ 17,289 33^20.
Uti Södra Helsinglands Fögderi:
Af Mankön 16,849
» Qvinkön
18,564 35^13.
Uti Norra Helsinglands Fögderi:
Af Mankön 17,706
» Qvinkön
19,308 37^14.
Uti Gefle Stad:
Af Mankön  3,977
» Qvinkön
4,919 8,896.
Uti Söderhamns Stad:
Af Mankön  811
» Qvinkön  880 1^591,
Uti Hudiksvalls Stad:
Af Mankön  898
» Qvinkön 1,118 2,016.
eller tillsammans 118,350 personer,
sorn utgöra Länets liela folkmängd. Då befolkningen i Länet vid 1847 årsslut
utgjorde 116,111 personer, så har den under sist förflutne tre år således icke
blifvit ökad med mera än 2,239. Orsaken till denna obetydliga tillväxt uti
folkmängden förklaras dock deraf, att under samma lid 805 personer adlyttat
till Norra Amerika. Denna utflyttning har likväl icke, Såsom åren 1845 och
5
1846, blifvit föranledd af religionsfanatism, utan af öfverdrifven föreställning
om jordens fruktbarhet i den nya verlden och lättbeten att derstädes förvärfva
förmögenhet. Några af de utflyttade hafva återkommit med förändrade Asigter,
och ännu flere hafva till hemmavarande anförvandter skrifvit och omtalat
den utblottade ställning, hvaruti de befinna sig, och i följd deraf har utflyttniogsbegäret
så märkbart aftagit, att under innevarande år icke mera än 34
personer flyttat till nämnde ort.
Under de sednaste åren har hos allmogen, synnerligast uti den nordligare
delen af Länet, visat sig penningebrist, som föranledt ökad skuldsättning, oansedt
Länet under tiden icke varit hemsökt af missväxt, utan skördarne i allmänhet
befunnits medelmåttiga. Orsaken till detta förhållande torde till någon
del böra sökas uti allmogens ökade behof af varor, som de förut kunnat
umbära, såsom socker, kaffe och andre lyxartiklar, hvilka nu mera allmänt
spridas genom de i de fleste socknar bosatte handlande, men igenfinnes hufvudsakligen
deruti, alt priserne på lin och linneväfnader, sorn af allmogen i
Helsingland lill betydliga belopp produceras och afsättas, blifvit nedtryckte,
dels i följd af bomullsvarornas allmännare begagnande, dels genom förbättrade
linberedningssätt i Belgien, Irland och å andra utländska orter, der vida vackrare
och för fabriker lämpligare linsorter numera kunna erhållas.
Sedan den beryktade Erik Jansson, tillika med större delen af bans anhängare,
åren 1846 och 1847 afflyttat lill Norra Amerika, bar befolkningen
inom Länet icke blifvit oroad af den religionsscbism, för hvilken lian gjorde
sig till tolk; hvaremot uti Hudiksvalls stad samt några socknar af Norra Helsingland
uppstått en annan religions-sekt, kallande sig Hedbergianer, efter en
prest i Finland med namnet Hedberg, hvars skrifter föranledt sektens uppkomst
inom nämnde ort. Hedbergianerne hafva hufvudsakligen utmärkt sig
derigenom, att de icke velat begagna de heliga sakramenten i enlighet med
nu gällande ritual, utan utdelat dem till hvarandra efter den äldre kyrkohandboken,
samt derigenom missbrukat de heliga sakramenten, derför åtal,
efter gifven föreskrift, blifvit vid behörig domstol emot dem anstäldt. Hedbergianerne
äro dock icke så talrika som Erik Janssons anhängare, och hafva
ej heller uppträdt med den fiendtlighet emot statskyrkan och dess tjenare, som
utmärkte Erik Janssons alltid bittra och våldsamma anhängare.
Någon märklig förändring uti befolkningens sedlighet och bildning bar
icke inträffat. Antalet af häktade personer är något förminskadl, hvaraf bör
slutas, att brottens antal åtminstone icke blifvit ökadt. För undervisningens
och bildningens befordrande finnas folkskolor inrättade inom alla församlingar
6
i Länet. Önskligt vore, örn, jemte kunskaper och förstånds-odling, äfven praktiska
handfärdigheter genom tillfogade slöjdundervisningar kuude åt allmogens
barn beredas.
Uti den år 1848 underdånigst afgifne berättelse liar sältet för jordens
brukning inom de begge provinser, hvaraf Länet består, blifvit uppgifvet.
Under den korta tid, som derefter förflutit, är någon märkbar förändring
deruti icke antagen. För alt uppmuntra allmogen tili mera omsorg vid jordens
plöjning och att dervid använda bättre redskap, har, uppå föranstaltande
af Länets Kongl. Hushållnings-Sällskap, en så kallad profplöjning blifvit uti
Bollnäs socken i Helsingland anställd. Allmogen'infann sig dervid talrikt, och
ät dem, som utmärkte sig för den bästa plöjningen, blelvo premier utdelade.
Sedan år 1847 har, enligt härvid i underdånighet bifogade tabeller, sädesproduktioncn
blifvit inom Länet ökad af hvete med 14, råg 668, korn
5,198, bafra 1,382, blandsäd 2,382, ärter 776, eller tillsammans 10,410 tunnor
af alla sädesslag; hvaremot polates-afkastningen blifvit, till följd af den
så kallade potates-sjukan, minskad med 15,003 tunnor.
Linodlingen har, oaktadt priserne på linnevaror under de sednare åren äro
nedtryckte, blifvit på enahanda sätt och till ungefärligen samma belopp som
tillförene bedrifven; och, nu såsom förut, anses Helsinglands befolkning till
andra orter afsätta 30,000 L:U. lin, 3,000,000 alnar väf af diverse slag, dock
hufvudsakligen gröfre väfnader, och 100,000 härfvor garn. Länets trenne städer
samt Stockholm, Upsala, Hedemora och Sala fortfara alt vara de hufvudsakliga
afsätlningsorterne för desse varor.
Boskapsskötseln. Antalet af kreatur har blifvit ökadt med 346 hästar,
273 osar, 680 kor, 378 ungboskap, 813 svin, och minskadt med 1,200 får
och 970 getter. Den stora minskningen uti fårens antal kan ej förklaras hafva
tillkommit af annan anledning, än att allmogen nu begagnar mera kläden än
förut, hvarigenom förbrukningen af hemväfdt vadmal blifvit minskad, och att
derigenom, äfvensom till följd deraf, alt det låga priset på bomullsväfnader
föranledi att dessa mycket begagnas i stället för ylleväfnader, behofvet af ull
och således äfven af får blifvit mindre än tillförene, f örminskningen uti getternes
antal är en följd deraf, alt de anses skad lige -för skoga me. Uti sättet
I
/
(dr kreaturens skötsel oell utfodring liar förändring icke ägt ruin. För ali
åstadkomma ldrbällring al liäst-racen hafva tvänne hingstar från Strömsholms
stuteri årligen varit under beläckningstiden stationerade dels uti Ofvansjö och
dels uti Wahlbo socken af Gestrikland.
Skogar. Afsättningen af bräder från Länet har uppgått lill ungefärligen
samma belopp som under föregående är, eller nära 40,000 tolfler. Deremot
bar, sedan flottning af trädvaror uti Ljusne eif och en dess sidogren Woxnaelfven
under sednasle år börjat, afsättningen af bjelkar betydligen tilltagit. Om
rättigheten till flottning i nämnde eif hafva emellan träd varuägare samt strandoch
fiske-ägare uppstått tvisligheter, sorn hinderligt verkat på trädvaruhandeln;
men sedan dessa framdeles hunnit blifva afgjorde och de ömsesidiga anspråken
under tiden jemkade, samt vattendragen till floltningens befordrande upprensade,
kan med visshet beräknas en högst betydlig afsättning af träd varor
från de stora skogstrakter, hvilka äro belägne uti Vestra Helsingland invid
gränsen emot Dalarne, Herjeådalen och Jemtland, och intill sistlidne år icke
blifvit begagnade för annat än pottaske- och tjärn-tillverkning samt ortens behof
af vedbrand. Inom alia socknar af Gestrikland samt åtskilliga i Helsingland
har allmogen fortfarande förtjenst genom kolning lill der belägna jernbruk
och masugnar, hvarest prisen äro i förhållande till behof och tillgång
olika, men i Gestrikland i allmänhet högre än i Helsingland, der bergsbruket
är mindre spridt. I den mån skiftena fortgå och skogarne icke mera samfäldt
begagnas, blifva de bättre vårdade, men ändamålsenlig skogshushållning
genom trakt huggning liar allenast vid större bruksegendomar blifvit införd.
Brrgsbruknt. Under de tre år, som denna berättelse omfattar, hafva lindsed
lar blifvit af Bergmästare-ernbelet utfärdade å inom detta Län befintlige nio
nya silfver- och blymalms-anledningar, men icke någon af dessa har ännu
blifvit närmare undersökt. Af de under föregående år, för erhållande af ädla
metaller, bearbetade grufvor, har arbetet blifvit fortsatt i Fjell bergs bly malmsskärpning
i 1 horsåkers socken samt Stafbergs koppargrufva i Hedesunda socken,
i den sednare dock allenast till 1848 års slut, hvarefter arbetet derstädes med
behörigt tillstånd hvilat. Malmvinslen har vid begge grnfvorne varit obetydlig.
Jernmalmsbrylningen har uppgått år 1848 lill 40,100, år 1849 till 42,198
och år 1850 lill 20,199, eller under alla tre åren till 108,497 S:k'få. bergsvigt,
som ulgör i medeltal för året. 86,106 ShU., hvilket medelbelopp med
2,951 Sk:ft. öfverstiger den i medeltal under föregående qvinqvennium angifne
malmuppfordring, Af den uppbrutne malmen äro 91,900 Sk:U. erhållna från
8
grufvor i Gestrikland, och 16,597 från grufvor i Helsingland. Till erhållande af
mutsedlar hafva fyratio, dels nya, dels förut bearbetade, men åter öfvergifna
jernmalmsanledningar blifvit anmälde.
Tackjernsblåsning har varit anställd är 1848 uti 27 samt hvartdera af
åren 1849 och 1850 uti 25 af de inom Länet befintlige 28 masugnar; och
har tackjernstillverkningen uppgått år 1848 till 79,707. 5. 8, 1849 till 62,873.
22. 1, samt 1850 till 77,154. 11, eller under alla tre åren till 219,735 SkM
2 LM. tackjernsvigt, hvaraf årliga tillverkningen, i medeltal räknad, blifver
73,245 SM. 13 U, som med 7,058 SkM. 8 LM. 18 U. öfverstiger medeltillverkningen
under föregående qvinqvennium. Medelproduktionen på hvarje
blåsningsdygn, som under sistnämnde tid var 21,58 SkM., har nu utgjort
22,89 SkM..
Stångjernstillverkningen har uppgått år 1848 till 90,837. 7. 5, är 1849 till
89,262. 18. 7. och år 1850 till 91,832. 15. 10, och således under alla tre
åren till 271,933 S:k%. 1 LM. 2 U. bergsvigt eller, i medeltal räknadt, för
hvarje år till 90,644 SkM. 1 LM. 1 U., som med 5,601 SkM. 18 LM. 16 U.
öfverstiger medeltillverkningen under föregående fem år. Nya smidesverkstäder
hafva ej blifvit anlagde, men till begagnande af den genom Kongl. Förordningen
den 27 April 1846 medgifna oinskränkta smides- och vågföringsrätt
hafva blifvit anmälde Uhrfors, Kungsfors, Högbo, Hofors, Robertsholms,
Montrose, Forsbacka, Mackmyra, Oslättfors, Woxna, Swabens Werks, Kihlafors,
Annefors och Tönshammars Bruk samt Ofvansjö-Walls, Häsjö och Äs
Bergsmansbarn rar.
Jernrnanufaktur-tillverkningen uppgick 1848 till 1,494. 10. 18, 1849 till
1,583. 1. 9, och 1850 till 1,729. 5. 9, eller tillsammans 4,806 SkM. 17 LM.
16 U. bergsvigt, och således i medeltal för hvarje år 1,602 SkM 5 LM. 9
som med allenast 27 SkM. 14 LM 4 U. öfverstiger medeltillverkningen under
föregående fem år. Manufakturen har hufvudsakligen bestått af brännstål,
bult-, band- och knippjern, samt spik. Något nytt manufakturverk har icke
blifvit privilegieradt.
Gröfre gjutgods har till mindre belopp blifvit lillverkadt vid de fleste
masugnar i Länet, och är uti den uppgifne tackjerns-tillverkningen inberäknadt.
Vid de inom Länet belägne t vänne större jerngjuterier, nemligen ett
vid Forsbacka Bruk och ett i Gefle stad, uppgick tillverkningen år 1848 till
1,550, år 1849 till 1,477. 12, samt år 1850 lill 1,931. 14, eller under alla
tre åren till 4,959 SkM. 6 LM. bergsvigt.
DO r _ ,.
9
§ 4.
Hinäringar.
Jagt och Djurfångst idkas fortfarande uti de fleste Länets socknar, men
icke till synnerligen stort belopp.
Strömmingsfisket utgör en betydande binäring uti de invid hafskusten belägna
socknar. Största delen af hvad som fiskas afsättes genast efter fångsten
till invånarne uti de socknar, som icke idka strömmingsfiske, och beloppet af
fångsten kan derföre icke uppgifvas. Lax fångas uti Gefle å, Ljusne- och Svåga
elfvar tued flere vattendrag, äfvensom vid Bottniska Vikens stränder. Något
deraf afsättes till andra orter, men större delen förläres inom provinsen. Skjälfisket,
som allenast uti Norra Helsinglands Socknar idkas, är ej af betydenhet.
Under sistlidne år fångades icke mera än 67 skjälar.
Genom Kolning och Körslor för brukens behof har allmogen fortfarande
en god och mycket begagnad förtjenst; och är denna förtjenst mera allmän uti
Gestrikland än uti Helsingland.
Försäljning af trädvaror, hvaraf tillförene nästan endast allmogen uti de
invid hafskusten belägne socknar begagnade sig, har nu börjat allmännare spridas,
och idkas nu till mera och mindre belopp af allmogen uti alla Länets
socknar, synnerligast uti dem, som äro belägne invid Ljusne eif och dess sidogren,
Woxna elfven.
Pottaske-tillverkningen, hvarom undervisning blifvit spridd genom sakkunnig
person från Westerbotten, som blifvit aflönad genom dertill af Eders
Kongl. Maj:t i nåder beviljadt anslag, inbringar en högst behöflig inkomst uti
åtskillige al' Länets aflägsnare skogsbygder. A några ställen har dock denna
näring aftagit i följd af uppkommen brist på dertill erforderlig löfskog.
Tjärutillverlening, hvarom undervisning likaledes blifvit meddelad af kunnig
person från Westerbotten, och hvartill, äfvensom till premiers utdelning
för god varas tillverkning till något betydligare belopp, kostnaden blifvit bestridd
af dertill nådigst beviljadt statsanslag, idkas mera och mindre uti bela
Länet, men lill afsalu hufvudsakligen uti Ugglebo och Skogs socknar.
Salpetertillverkningen har blifvit något ökad. Under sistförflutne tre år
hafva tillhopa 2,117J LM blifvit från denna närings idkare inom detta Län
af Kronan inlöste.
Berättelse öfver Gefleborgs Län för åren 1848—1850. 2
10
Försäljning af qvarnstenar, trappsten och masngns-ställsten utgör fortfarande
en lönande binäring för invänarne uti åtskillige byar inom Wahlbo,
Årsunda och Ofvansjö socknar af Gestrikland.
Uti Länets tre städer, Gefle, Söderhamn och Hudiksvall hållas årligen,
för utbyte och försäljning af varor, tre marknader; hvarförutan tvänne sådane
hvarje år hållas uti Skjästra by i Jerfsö socken och en uti Knåda by i Ofvanåkers
socken af Helsingland. Handel på landet idkas dessutom af femtioåtta
handlande, som, enligt Kongl. Handels-Ordningen af den 22 December
1846, dertill erhållit tillstånd.
Å landet bedrifves fabriksnäring vid tretton färgerier, tolf garfveriet-, två
tegelbruk, en klädesfabrik, fyra pappersbruk, tvä segelduksläbriker samt sex
kakelugns- och stenkärlsfabriker. Handtverkare och gerningsmän uti de fleste
yrken linnas derjemte att tillgå till ett antal af tillsammans femhundra
fyratiosex.
För att lätta och befordra varutransporten hafva vägomläggningar blifvit
verkställde inom Ofvansjö och Thorsåkers socknar å landsvägen emellan Gelle
och Fahlun, samt inom Wahlbo socken å landsvägen emellan Gefle och Upsala,
hvilka arbeten blifvit nådigst understödde med statsbidrag till ett sammanräknad
t belopp af 9,466 R:dr banko.
§ 5.
Under den tid, som denna berättelse omfattar, har Kongl. Kammar-Collegium
fastställt mantal och ränta för Söderfors bruks rekognitions-allmänning
och utfärdat skattebref för så väl denna som Oslättfors bruks rekognitionsallmänning,
hvarigenom 9Jn:dels nya mantal tillkommit; och utgör antalet al
skatteköpte och skatLlagde dylika hemman tillhopa 32, med ett sammanräknadt
skattetal af 40ä:dels mantal, som i tabellen äro ibland krono-skattehem
„
b 7
manen upptagne. A Ugglebo Jern verkens rekognitions-allmänning har bergmästare-undersökning
blifvit börjad, men i anseende till Bergmästarens sjukdom
och sedermera inträffade död tills vidare uppskjuten; dock hafva åtskillige
derå belägne torp med flere lägenheter jemte till dem oell åtskillige byar oell
stubberättighels-hemman beviljade skogsanslag undergått skattläggning, som
likväl för en del ännu återstår.
11
Skogsafvittr ingar ne emelian kronan och enskilde, hvarom särskilda berättelser
årligen till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet afgifvas, hafva så
fortgått: att afvittrings-utslag blifvit af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
meddelade för Bollnäs och Bjuråkers socknar, samt åtskillige bjär och boställen
i Ljusdals socken, hvilka mål nu bero på Kongl. Kammar-Collegii pröfning,
hvadan resultatet deraf nu icke kan uppgifvas; att dylika utslag blifvit
af Eders Kongl. Majit fastställde för Korpåsens allmänning i Hassela socken
samt för Färila socken, hvarest utbrytnings- och delningsförrättningeu blifvit
börjad; och att delnings- och skattläggningsförslag för Ljusdals socken blifvit
upprättadt. Kostnaden för afvittringen och dervid företagne höjdmätningar
har under åren 1848 till och med 1850 uppgått till 6,738 R:dr 19 sk. banko.
Under åren 1848, 1849 och 1850 hafva trettionio laga skiften blifvit
afslutade. Dessa hafva omfattat 45is mantal och en ägovidd af tillsammans
98,394 tunnland, hvaraf 12,802 inrösningsjord, 78,950 afrösningsjord och 6,642
tunnland impedimenter; och hafva vid dessa skiften, dervid jord blifvit fördelad
emellan 187 hemmansägare, trettiofyra utflyttat från de gamla bjarne,
dervid de af statsverket åtnjutit understöd till ett belopp af 2,747 R:dr 17
sk. 4 rst. banko.
Laga skiften äro förordnade och under handläggning å 470 mantal; men
då dessa blifva afslutade, är ändock icke fullt hälften af hela Länets ägovidd
skiftad. Skiftesverket har följaktligen inom detta Län ännu icke haft den
framgång, som denna för jordbrukets förkofran vigtiga anstalt fördrar. Skälen
dertill äro, särdeles i Helsingland, de stora och vidsträckta, stundom af hela
socknar bestående, skifteslagen, med spridda och mycket skiljaktiga ägor, inom
hvilka skiftesåtgärderne icke allenast blifva mycket invecklade, utan äro med
sä dryga kostnader förenade, att nuvarande delägare i sådane skifteslag icke
kunna under deras besinningstid deraf draga motsvarande nytta. Farhågan
för sådana kostnader skall ock länge afskräcka från skiften, så vida icke utvägar
genom statsanslag eller amorteringslån beredas för jordägarnes bispringande,
så att dessa kostnader må drabba icke allenast första innehafvaren pä
en sjäng, utan kunna å flere år fördelas.
O O ^ . .
Med kronotiskerierne i Länet har, i enlighet med föreskrifterne uti Kongl,
brefvet den 22 Mars 1850, en allmän reglering blifvit företagen och äfven
lill en del verkställd. Till följd deraf hafva 11 skjäIfisken samt 32 mindre
lax- och ålfisken blifvit frigifne och utur jordoböckerne uteslutne, samt 110
blifvit af visse hemman och byalag, dels med och dels utan särskild ränta,
under dispositionsrätt bibehållne. Antalet af skattefiske!! har derigenom redan
12
uppgått till 160, oell af kronofiske!) blifvit ininskadt till 110, hvilka summor
äro uti tabellen upptagne. Af dessa sednare äro flere underkastade reglering,
som beror på undersökningar, hvilka ännu icke hunnit verkställas.
Åtta nya tullmjölqvarnar med tilsammans 15 par stenar hafva blifvit
beviljade och skattlagde, samt 10 par stenar med behörigt tillstånd inlagde
uti gamla tullmjölqvaraar.
Uppskattningsvärdet å hemman, bruk och andra lägenheter, enligt förra
berättelsen minskadt meri 81,409 R:dr 34 sk., har blifvit ytterligare nedsatt
med 63,844 R:dr ig sk., eller på åtta år med tillsammans 145,254 R:dr 2
sk , hvilken minskning egentligen tillkommit genom det, i följd af missgynnande
konjunkturer, nedsatte värdet å jernverken. Genom lägre markegångspriser
å räntepersedlarne har ock en minskning i ständige räntor till ett belopp
af 12,686 R:dr 44 sk. ägt rum; hvaremot kostnaden för rustning och rotering
blifvit ökad med 4,678 R:dr, för klereci-slalens underhåll med 2,280
R:dr, för fattigförsörjning med 4,439 R:dr och för väghållning med 1,063
R:dr, så att, oaktadt förenämnde minskningar, statsbidragen för landet på det
hela blifvit ökade med 2,552 R:dr 24 sk. banko.
Genom ökad tillgång på ångfartyg, som gå emellan Stockholm och de
norra orterne, har kostnaden för ej mindre kronoskjuts och inqvartering, än
gästgifveriskjutsen blifvit minskad. Vid 38 af de i Länet nu varande 45
gästgifverier bestrides skjutsningen, i öfverensstämmelse med föreskriflerne uti
Kongl. Girkulär-brefvet den 2 Augusti 1844, af entreprenörer. Afgifterne lill
desse hafva vid förnyade entreprenad-auktioner icke blifvit förhöjde, men på
flere ställen något förminskade.
Länets indelning uti domsagor, fögderier, provincial-läkare-distrikter,
landsfiskals- och länsmans-distrikter samt socknar har icke undergått någon
O ö
förändring. Antalet af barnmorskor är oförändrad t. Socken-magasinernes fonder
hafva blifvit något, ehuru obetydligt, ökade. Föreningarne för utdelande
af premier för rofdjurs dödande motsvara fortfarande sitt ändamål. Länets
Hushållnings-Sällskap fortfar att, så vidt dess tillgångar medgifva, genom belöningar
uppmuntra odlingsflit samt sprida kunskap uti binäringar.
§ 6.
Städer.
Gefle Stad, hvars äldste privilegier, som numera icke äro i behåll, uppgifvas
vara utfärdade år 1419 af Konung Eric XIII af Pommern, och seder
-
13
mera stad fastade af Konung Christoffer af Bajern 1442 och 1446, är belägen
vid den så kallade Gafle åns utlopp i Geflefjärden, 18 mil JN.N.Y. från Stockholm,
och var länge den enda stad i Norrland intilldess Hernösand anlades
omkring 1580. År 1636 blefvo stadens privilegier något inskränkta i hänseende
till seglationsfriheten, men sedan Konung Carl XI, då han år 1673 besökte
staden, den 27 Januari förnyat dess stapelrätl, begynle utrikes skeppsfarten
åter förkofra sig, och efter ytterligare derpå erhållne flere Kongl, stadfästelser
har stadens in- och utrikes handelsrörelse varit i tilltagande, och staden
är nu såsom handelsstad den tredje, såsom skeppsredande näst Stockholm
och såsom skeppsbyggande den första i riket.
Under staden lyda 5,250 tunnland jord, i hemmantal uppskattade till
84X mantal och utgörande dels jord af fri oell fast natur, samt dels sådan,
sorn genom Kongl. Brefven den 24 Juni 1602 och den 15 Februari 1605
blifvit af framfarne konungar till staden donerad, samt bestående, förutom af
skog och utmark, utaf egentlig så kallad stadsjord, stubbrättighetsjord och odlingsjord.
Beträffande dispositionen af den egentliga stadsjorden samt odlingsjorden,
sorn emot vretskalt och hagafgift för närvarande dels är anslagen under lö11
erne lill stadens embets- och tjenstemän, dels utdelas Lill stadens borgare i
mån af deras ålder, och dels på ännu icke tilländagångne besittningsår, är åt
enskilde personer mot odlingsskyldighet upplåten, har stadens borgerskap
den 5 Maj 1847 beslutat, att all utdelning af sä kallad borgarejord må upphöra
med året 1859 och de lägenheter, hvilka, efter samma års utdelning,
såsom blifvande den sista, till staden återfalla, böra hållas disponible, för att,
efter jordens under tiden skeende uppmätning och indelning i lämpliga farmer,
till enskilde utarrenderas, äfvensom att innehafvarne af tjenstejorden
böra från densamma uppsägas i den mån jordens ularrendering enligt bestämd
plau bör verkställas.
Anlalet af stadens invånare, som år 1847 uppgick till 8,616, utgjorde,
enligt manlalslängderna, vid 1850 års slut 3,977 af mankön och 4,919 af
qvinkön, eller tillsammans 8,896 personer, af hvilka 2,518 män och 3,280
qvinnor, eller tillhopa 5,798, voro skattskrifne och 3,098 befriade från mantal.
Folkmängden har således under de tre sistförflutne åren ökats med 280
personer, eller nära dubbelt af det antal, hvarmed befolkningen ökades under
de nästföregående fern åren, ett förhållande, som, då mortaliteten här, liksom
i städer i allmänhet, är större än nativiteten, härleder sig från skedde inflyttningar
ifrån andra orter.
14
Stadens befolkning tir i allmänhet känd tor ett stilla och sedligt uppförande,
och de undantag, som derifrån förekomma, härflyta oftast ifrån benägenhet
för starka dryckers omåttliga bruk, men kunna, i förhållande lill iuvånarnes
antal, ej anses särdeles talrika. De gröfre brott, som under de sislförllutne
tre åren blifvit inom samhället föröfvade, hafva lill större delen varit
af främlingar begån"lie och kunna således icke anföras såsom bevis på niora
ö
o O 1
lisk försämring bos stadens egne invånare.
Af de näringar, hvarpå staden grundar sitt bestånd, bar under perioden
af de tre sistförflutne åren, med undantag af skeppsbyggeriet, icke någon fö
reträdesvis
varit i tillväxt, men alla hafva någorlunda bibehållit sig.
För den arbetande klassen har tillfälle lill arbetsförtjenst icke saknats
och den fattigdom, som inom denna klass ej siiIIan förmärkes, är att tillskrifva
lättja och dryckenskap samt de af härstädes bosatte sjömän å utrikes orter
förelagne rymningar, äfvensom ett större antal sjömäns under åren 1849 och
1850 i Brasilien inträffade dödsfall uti gula febern.
Medelpriset på ett mansdagsverke, beräknadt ifrån klockan 6 på morgonen
lill klockan 6 på aftonen, kan anses vara 29 sk. 4 rst. banko.
Stadens bufvudnäringar utgöras fortfarande af handel och sjöfart, skeppsbyggeri,
handtverk och fabriker, fiske och jordbruk.
Handeln och sjöfarten, hvaruti betydliga kapilaler äro nedlagdt', fortfara
alt för staden vara af största vigt och lemna en lönande sysselsättning åt ett
stort antal personer i staden och dess grannskap.
De förnämsta exportvarorna äro stångjern och manufaktursmide samt
bräder. Af dessa artiklar hafva, efter ett medium för de tre sistförflutne åren
1848—1850, årligen till utrikes orter skeppats: Stångjern. Manuläkt. smide. Bräder.
Sk:® Sk:® Tolfser.
42,974 481 34,851
Till jemförelse upplages hvad exporten al enahanda
varor, under de 5 nästföregående åren
1843—1847, per medium för året utgjorde,
nemligen  48,95(i 316 31,453.
Till inrikes orter hafva under de tre ifrågavarande åren algått 16,696
SkM stångjern och 1,716 Sk:&. manufaktursmide; hvaremot, skeppningen lill
inrikes orter under åren 1843—1847 utgjorde per medium 11,926 SAvSf stångjern
och 1,380 Sk:M manufaktursmide.
Till upplysning i afseende på importhandeln upptages hiir medelbeloppet
al de förnämsta utländska varor, sorn under de lie sista åren till Gelle årligen
inkommit, nemligen:
Salt, diverse från utrikes orter  28,017 l:r
Medium af införseln under åren 1848—1847 var för året
ungefärligen  22,244 l:r
Tobaksblad och Stjelk  79,962 11.
Införseln under åren 1843—1847 utgjorde per medium
för året  276,871 U.
Kaffe från utrikes orter
8,626 U.
Medelbeloppet af införseln under åren 1843—1847 var
för året circa  24,937 U.
Hampa . ... .  741 Sk.K
Linfrö  2,542 t:r
Tonfisk  9,413 LM
Vin  18,715 k:nr
Utländsk Spannmål infördes under åren 1848 —1850 lill ett
sammanräknad t belopp af  13,132 t:r.
De hufvudsakligaste artiklar, som för öfrigt blifvit införde, hafva varit
råa hudar, bränvin, strömming, sill, väfnader, arrak, specerier m. m.
Tulluppbörden i Gelle har under de tre sista åren uppgått lill ett medelbelopp
för året af 74,848 R:dr 13 sk. 7 rst. banko, och således med omkring
15,500 R:dr samma mynt för året understigit medelbeloppet af tullnppbörden
för åren 1843 —1847.
Af förestående uppgifter visar sig, att jernskeppningen under de Irenne
sislförllutna åren något aflagit, hvartill orsaken igenlinnes uti det förhållande,
att åtskillige af staden kringliggande jernbruk, hvaribland isynnerhet de så
kallade Hamrånge-Verken, hvilka tillförene för sin tillverkning funnit afnämare
här i staden, försälja och vågföra sina jerneffekter i Stockholm, hvarifrån
de direkte utskeppas. Förnämsta afsältningsorten för jernet har varit, i likhet
med de föregående åren, Norra Amerika.
Brädskeppningen har deremot något tilltagit, hvilken omständighet anses
vara föranledd af ytterligare nedsättning i de förut höga umgälderne å alsällningsorlerne
och deribland i synnerhet England.
Den betydliga minskningen i tulluppbörden, i jemförelse med hvad den
varit under det qvinqvennium, sorn föregått de ifrågavarande 3:ne åren, har
16
uppkommit genom den till ett medelbelopp af icke mindre än omkring 197,000
U. ärligen minskade importen af tobaksblad ocb stjelk, af hvilkas förädling
härvarande tobaksfabrikanter ansett sig, i anseende till allt för dryga tullafgifter
å denna råvara, icke kunna draga synnerlig fördel.
Vid 1850 års slut agde stadens invånare 38 skepp, 20 briggar, 21 sko
nertar,
13 galeaser, 5 slupar och 18 liska re får ty g, tillsammans 115 stycken
större ocb mindre fartyg, utgörande 12,01-3 läster, hvaraf 10,931 läster varit
begagnade till utrikes sjöfart ocb återstoden till inrikes sjöfart samt transport
af fiskerskapets förnödenheter. Tvänne aktie-bolag äga härstädes ett större
ångfartyg om 120 och ett bogserings-ångfartyg om 14 hästars kraft. Lästetalet
af stadens flotta, som vid 1847 års slut utgjorde 10,232 läster, har således
under de 3:ne sistförflutne åren ökats med 1,811 läster.
Å härvarande tvänne skeppsvarf hafva under de tre sistförflutne åren
26 fartyg af tillsammans 2,944 iäster blifvit nybyggde.
Utrikes sjöfarten, till hvars befrämjande Kongl. Maj:!, uppå underdånig
ansökning af magistraten och stadens borgerskaps äldste, under den 18 Juli
1850 beviljat ett statsbidrag af 38,210 R:dr banko, att ulan återbetalningsskyklighet
utgå af Handels- och Sjöfarts-fonden, för alt användas till upprensning
ocb fördjupning af segellederne till staden, idkas fortfarande hufvudsakligen
på England, Spanien och Portugal, Frankrike, Ryssland, Norra och
Södra Amerika samt Ost- ocb Wesl-Jndien.
Den inrikes handelsrörelsen åter, hvilken anses hafva betydligen tilltagit
och hvars förnämsta befordringsmedel äro, jemte stadens skeppsredares egna
till inrikes sjöfart begagnade fartyg, de Norrländska ångfartygs-bolagens fyra
ångskonertar, Berzelius, Thule, Örnsköld och Norrland, underhålles i synnerhet
med Stockholm, der orternas produkter till betydlig del afsätlas och dess
behof af specerier m. m. hufvudsakligen hem tas, samt äfven med Norrköping,
Malmö, Götheborg ocb de norr om Gefle belägne städerna.
Antalet af stadens handlande vid 1850 års slut utgjorde 117 och af
skeppare, som ägde burskap å utrikes sjöfart, 87, men af de förra voro många
som icke idkade någon rörelse, och ibland de sednare finnas flere, som antingen
saknade sysselsättning eller seglade såsom styrmän, hvaremot åtskilliga i
andra rikets städer burskapsägande skeppare härifrån förde fartyg på utrikes
orter.
Handtverkerierna hafva under de 3:ne sista åren icke varit underkastade
några anmärkningsvärda förändringar, ej heller hafva de utaf deras burskaps
ägande
D
-
17
ägande idkare, sorn äga skicklighet uti sitt yrke samt vilja att hålla sig uppe,
saknat sin tarfliga bergning; och detta allt, oaktadt den täflan, som till följe
af Kongl. Fabriks- och Handtverks-Ordningen af den 22 December 1846
uppkommit derigenom, att icke mindre än tillsammans 102 personer sökt och
erhållit tillstånd att, såsom försörjningsmedel, med egna händer idka diverse
handtverk, hvaribland 33 personer skomakare-handtverket, 19 skräddare-handtverket
samt lika många snickare-handtverket.
Antalet af handtverkare vid 1850 års slut utgjorde 135, af hvilka likväl
någre saknade ständig sysselsättning.
Följande fabriker och manufaktur-inrättningar funnos här i staden vid
1850 års slut, nemligen:
l:o en Fayens-fabrik, drifven under sistlidne år af fem mantalsskrifne och
tre icke mantalsskrifne personer, med ett tillverkningsvärde af 4,850 R:dr banko.
2:o 3:ne Färgerier, vid hvilka sidtlidet år voro mantalsskrifne 5 arbetare,
och uppgingo vid desamma färgningskostuad och arbetslön under nämnde år
till endast 400 R:dr banko.
3:o 3:ne Garfverier för beredning af läder efter engelsk method, vid hvilka
sistlidet år voro anställde 25 mantalsskrifne och 10 icke mantalsskrifne arbetare,
af hvilka tillverkades läder för ett värde af 83,798 R:dr banko.
4:o en Knappnålsfabrik med en arbetare och ett tillverkningsvärde för sistlidet
år af 200 Hulr banko.
5:o en Kortfabrik, vid hvilken sistlidet år tillverkades med 15 icke mantalsskrifne
personer kort för ett värde af 7,200 R:dr banko.
6:o en Mekanisk verkstad och jerngjuteri, drifne af 24 mantalsskrifne och
12 icke mantalsskrifne personer, samt ett tillverkningsvärde af 35,480 R:dr banko.
7:o 2:ne Målareverk med 3:ne mantalsskrifne arbetare och uppgifven förtjenst
i arbetslön af endast 200 R:dr banko.
8:o 2:ne Repslagerier, hvilkas tillverkning, med 4 mantalsskrifne och 11
icke mantalsskrifne arbetare, besteg sig till ett värde af 1,700 R:dr banko.
9:o en endast sistlidet år, med en mantalsskrifven och 4 icke mantalsskrifne
arbetare drifven Risgrynsfabrik, vid hvilken värdet af tillverkningen uppgick
lill ett belopp af 39,125 R:dr banko.
10:o 3:ne Segelduksfabriker, drifne med 59 väfvarestolar, samt 99 mantalsskrifne
personer, 18 barn, samt 661 personer, som icke voro vid fabrikerna
mantalsskrifne, och vid hvilka tillverkningsvärdet utgjorde 36,698 R:dr banko.
Berättelse öfver Gefleborgs Län för åren 1848—1850. 3
18
ll:o 2:ne Spegel fa b liker, h vilkas behållna arbetsförtjenst uppgick lill endast
99 R:dr banko.
12:o 2:ne Tobaksfabrikör, hvarest mod 19 mantalsskrifne, 4 icke mantalsskrifne
personer samt 15 barn, sistlidet år tillverkades kardustobak, snus oell
cigarrer för ett värde af 55,157 R:dr banko.
13:0 en Tröj- och strumpfabrik, å hvilken med 3:iie väfstolar och 3 mantalsskrifne
arbetare tillverkades under sistlidet år strumpor och tröjor lill ett
värde af 500 R:dr banko.
14:o 2:ne Urfabriker med 4 mantalsskrifne arbetare, hvilkas arbetsförtjenst
sistlidne år utgjorde 600 R:dr banko; samt
15:o 2:ne Åkdonsfabriker, vid hvilka någon tillverkning under sistlidet år
icke ägt rum.
Medelbeloppen af tillverkningsvärdena vid ofvannämnda fabriker, verk
och inrättningar under de sistförflutne 3 åren hafva utgjort:
l:o vid Fayensfabriken  4,650: —
2:o vid Färgerierne
500; —
3:o vid Garfverienka  77,875: 1G.
4:o vid Knappnålsfabriken  200: —
5:o vid Kortfabriken  8,750: —
6:o vid Mekaniska Verkstaden
. 29,504: 32.
7:o vid Målareverken
133: 16.
8:o vid Repslagerierna
1,700: —
9:o vid Risgrynsqvarnen, för 1 år  39,125: —
10:o vid Segelduksfabrikerne  33,375: 32.
ll:o vid Spegelfabrikerne
149; 10.
12:o vid Tobaksfabrikerne  54,873: —
13:0 vid Tröj- och strumpfabriken  402: —
14:o vid Urfabrikerne  666: 32.
15:o vid Åkdonsfabrikernc  — —
eller tillsammans en summa af R:dr 251,914: 32. allt banko.
Häraf visar sig ali medelbeloppet af tillverkningsvärdena vid bitr i staden
befintlige fabriker, för ifrågavarande trenne år, med 80,898 R:dr 32 sk.
banko årligen öfverstiger medelbeloppet af fabrikslillverkningsvärdena härstädes
under de 5 nästföregående åren, då detsamma utgjorde 171,016 R:dr samma
mynt för året.
19
På slädens område finnas dessutom 2:ne tegelbruk oell 2:nc tullinjöl<|v;irnar,
hvarjemte förtjena!’ anmärkas, att på stadens Testebo mark vid Strömsbro
är för närvarande under anläggning af ett aktiebolag ett större bomullsspinneri.
Fislce, bestående hufvudsakligen i strömmingsfångst, idkas till största delen
i de norra provinsernas fiskehamnar, äfvensom vid de i stadens skärgård
befintlige fiskelägen af en särskildt borgerlig societet, som vid slutet af sistlidet
är räknade 103 medlemmar. Medelbeloppet af den saltade strömming,
som stadens fiskare under de 3:ne sistförflutne åren hitfört, kan anses hafva
utgjort 3,807 tunnor, och medelpriset derå, efter markegång, 12 R:dr 10 sk. s
rst. banko för turman. Så väl i Gefle å, som Testebo ström å stadens område,
idkas laxfiske, samt i den sednare, elier Testebo ström, jemväl sikfiske,
hvaraf afkastningen icke kan med säkerhet uppgifvas, men hvilken under de
sednare åren icke varit särdeles ymnig.
Jordbruket, hvars hufvudföremål är beredandet af fodertillgång för framfödandet
af det för staden nödige antal boskapskreatur, har fortfarande bedrifvits
med den framgång, alt stadens invånare kunnat årligen aflåta foder
åt kringliggande allmoge, som deraf varit i behof. Lin, hampa och tobaksblad
odlas icke på stadens mark.
Beträffande undervisningsverken i Gefle, hvilka vid 1847 års slut utgjordes
åfelt Gymnasium, en högre Lärdomsskola, en läroanstalt under namn af Gelle
Stads medborgerliga undervisningsverk, en Navigationsskola, en Söndagsskola
för handtverkslärlingar samt en så kallad Småbarnsskola; så hafva af dessa
de tvänne förstnämnde, eller Gymnasium och högre Lärdomsskola!!, lill följe af
Kongl. Maj:t,s nådiga bref af den 29 Maj 1850, vid höstterminens början samma
är blifvit förenade till ett läroverk, vid hvilket numera, med begagnande af
den ambulatorisk» läseordningen elier ämnesläsning för lärarna, undervisning
meddelas i alla ämnen, som tillhöra hvardera af de båda luliema för humanistisk
oell realistisk bildning.
Vid stadens undervisningsverk för medborgerlig bildning har någon annan
förändring under de lie sistförflutne åren icke ägt rum, än att en ny underlärare
vid folkskolan måst, i anseende till lärjungarnes växande antal, anlagas.
Sjukvården i staden skotes af en Stadsläkare och en Stadskirurg, hvarjemte
Pioviuciai-läkaren lör Gestrikland samt för närvarande Begements-läkareu
vid Helsinge Kongl, regemente här äro boende, och finnes härstädes för de
sjukes vårdande eli för Gelle stad och provinsen Gestrikland gemensamt lasarett,
vid hvilket Stadskirurgen är såsom läkare anställd.
20
Fattigvården i staden ombesörjes med utmärkt nit af en direktion, bestående
af stadens Pastor och Borgmästare, Stadsläkaren och Stadskirurgen samt
medlemmar af stadens Societeter och föreningar. Genom i stadens distrikter
tillsatte uppsyningsman erhåller Direktionen säker kännedom om de nödlidande
samt dessas större eller mindre behof af understöd. lill allmänna fattigvården
åtgå årligen omkring 13,000 R:dr banko, förutom de bidrag, som hemtas
ifrån följande bär i staden befintlige välgörenhetsanstalter, nemligen: en Barnhusinrättning,
som för närvarande äger en fond af omkring 25,000 R:dr banko,
hvaraf under sistlidet år 85 barn njutit underhåll; elt Enkehus; en enkehusoch
en sjömanshuskassa, samt en af musikamatörer samlad kassa för pauvres
honteux, äfvensom en för välgörande ändamål stiftad ordens-inrättning.
I staden finnes slutligen en år 1824- inrättad sparbank, hvars fonder, som
vid 1847 års slut utgjorde 78,400 R:dr 18 sk. 8 rst., under de sistförflulne
tre åren ökats med 28,647 R:dr 2 sk., så att de vid slutet af sistlidet år,
enligt den öfver bankens förvaltning afgifne berättelse, uppgingo till 107,047
R:dr 20 sk. 8 rst. allt banko.
Söderhamns stad, belägen i södra Helsingland emellan Söderala och Norrala
socknar, ägde vid 1850 års slut en folkmängd af 811 mankön och 880 qvinkön,
eller tillsammans 1,691, hvaraf 1,099 mantalsskrifne och 592 skattfrie.
De näringar, som i staden hufvudsakligen idkas, äro handel, sjöfart, handtverk
och fiske. De burskapsägande handlandes antal är 29, hvaraf dock sju icke
idka någon rörelse. De varor, som af stadens köpmän lill utrikes orter
exporteras, äro bjelkar, bräder och spiror, samt de som till staden från utrikes
orter införas, salt, linfrö, hampa och under vissa år spanmål. Det vid
bruken inom södra Helsingland samt tvänne bruk i Dalarne tillverkade jern,
som blifvit till staden infördt, har derifrån blifvit utskeppadt för bruksägarnes
räkning dels till utrikes orter, och dels till Gefle och Stockholm. Stadens
handlande äga 5 skepp, 2 briggar och 7 skonerter, innehållande tillsammans
1,460 läster, hvilka begagnas till export af trädvaror och till frakter på utrikes
orter, samt flere mindre fartyg af tillhopa 433 läster, hvilka användas för
resor till inrikes orter. Fyra emellan Stockholm och de norra orterna gående
ångfartyg anlöpa staden och begagnas för den inrikes kommunikationen. Af
stadens handlande uppköpas af kringliggande landsorts invånare lin och linneväfnader
till betydliga qvantiteter, hvilka sedermera försäljas å marknader i
Upsala och Sala.
Handtverk idkas i staden af 4 färgare, 2 urmakare, 3 bagare, 1 bokbindare,
2 karduansmakare, 3 garfvare, 2 glasmästare, 4 guldsmeder, 2 hattmakare,
21
3 hofslagare, 3 klensmeder, 3 kopparslagare, 2 kakelugnsmakare, 4 målare, 1
repslagare, 8 skomakare, 2 sadelmakare, 6 skräddare, 3 svarfvare, 3 snickare,
och en sämskmakare, hvarförutan derstädes finnas 2:ne spegel fabriker, samt
en kruk- och kakelfabrik. Vid dessa bandlverkerier och fabriker sysselsättas
50 gesäller och lärlingar.
O O
Strömmingsfiske idkas af 00 burskapsägande fiskare, hvilkas fångst årligen
uppgår till ungefärligen 400 tunnor. Under vinlren äro liskrarne jemte deras
drängar sysselsatte vid de å stadens område belägne 3:ne skeppsvarf, hvarest
fartyg årligen byggas och repareras. Priset på dagsverken är 32 sk. under
sommaren och 24 sk. banko under vintren.
Sjukvården bestrides af en Stadsläkare, som tillika är läkare vid det för
stadens och södra Helsinglands gemensamma hellof derstädes inrättade lasarett
och kurhus. Dessutom är Provincial-läkaren för södra Helsingland boende i
staden. Ålderstigne fattige underhållas uti fattighus, och lill öfrige fattige utdelas
understöd efter behof.
Undervisning meddelas uti en Apologistskola och en Folkskola.
I staden finnes en källare, som tillika är gästgifvaregård, samt fyra värdshus
eller krogar.
Hudiksvalls stad, belägen vid en vik af Östersjön, har en folkmängd af 898
mankön och 1,118 qvinkön, eller tillsammans 2,016 personer. Folkmängden,
som vid 1847 års slut bestod af 2,064 personer, har under sednast förflutne
tre år, till följe hufvudsakligen af skedde utflyttningar, således minskats med
48 personer.
Stadens lmfvudsaklige näringar utgöras af handel med någon sjöfart, fabriker
och handtverk samt fiske.
1 staden finnas 32 män och 2 qvinnor, som idka handel och hos sig
hafva anställde 27 betjenter. Handeln drifves både i gross och minut, förnämligast
med så kallade Helsingeväfnader, beslående af buldan, segelduk, hollster
vii f, gröfre lärfler och foderväf, hvilka försäljas hufvudsakligen i Slockholm
och Sala, men äfven, uppå skeende reqvisitioner och efter åtagandet af leveranser,
till en del afsäudas till åtskillige andra inrikes orter. Af dessa varor,
som stadens handlande inköpa ifrån landtman, dels dä de al' dem införas till
staden, och dels å marknader i norra Helsingland, är dock någon uppgift om
beloppet icke möjlig, emedan betydliga qvantiteter deraf försändas landvågen
till södra orterne och äfven på ångfartyg så väl dit som äfven till Westeroch
Norrbotten, samt någon kontroll derå icke kan äga rum. Att likväl denna
handel på sednare åren icke blifvit förbättrad, bör med så mycket större sä
-
22
kerhet kunna antagas, sorn icke allenast en mängd i orten luingspridde landthandlande
numera med stadens köpmän i berörde hänseende dela lörtjensternc,
och dessutom många bland allmogen sjelfve till samma afsätlningsorler, sorn
Hudiksvalls stads handlande, utföra sina egne och grannars tillverkningar al
väfnader samt derigenom nedtrycka priserne lör samma handlande. Med ölrige
produkter, såsom lin, garn, smör m. m., har högst obetydlig handel ägt
runi; och med trädvaror hafva icke mer än 3:ne af stadens handlande under
ifrågavarande år idkat någon handel, samt ej heller de uppdrilvit densamma
till någon större betydenhet; dock äro dessa trädvaror här i staden ensamt
föremål för export till utrikes orter.
De varor, som ifrån utrikes orter ankommit, inskränka sig till salt, linfrö
och hampa; och ifrån inrikes orter införas årligen spannmål, socker, kalle,
tobak, snus, salt, bränvin, bomullsgarn m. ui., som, förutom stadens invånares
behof, afsällas åt landtman från alla delar af norra Helsingland, så val ä
marknader, som då de Lill staden införa sina väfnader och åtskilligo andre
öl verskottsprodukter.
Vid 1850 års slut tillhörde staden 19 större och mindre fartyg, med
tillhopa (123 lästers dräglighet, deraf med 2 fartyg om 152 bister idkades
utrikes sjöfart hufvudsakligast emot frakt, men de öfrige begagnas lill inrikes
sjöfart, för det mesta vid varors alsändande lill Slockholm och hemlagande
derifrån, i hvilket afseende 4 stycken staden anlöpande ångfartyg äfven flitigt
anlitas.
Uti staden finnas 2:ne skeppsvarf, af hvilka det ena under en längre
följd af år likväl icke varit till skeppsbyggeri användl, och å det andra har
under ifrågavarande år endast en skonert om TSjVn läster blifvit byggd samt
ett annat något större fartyg blifvit uppfördi men ännu icke lullbordadl,
derförutom Östra Strandgatan och den sä kallade Sanddynan varit använde
till plats för byggnader af ålskiliige mindre farkoster.
Af fabriker finnas uti staden en för tobak, 2:ue så kallade engelska lädergarfverier,
en segelduksfabrik, en urfabrik, och en fabrik lör tillverkning al
såpa, tvål, ljus och iittika. Dessutom finnas 3:ne färgare, en gördelmakare,
en urmakare och en spegelmästare, hvilka väl räknats lill fabrikörer, men
likväl laxeras såsom de ock äio handtverkare.
Enligt vederbörande slämpelförrätlares förteckning öfver fabrikaterne för
nästlidet är, hafva under samma år blifvit tillverkade 90,000 U. snus, beredde
13,240 U. sulläder, 1,550 U. smorläder, 2,878 stycken skinn, välde 11,580
alnar segelduk och förfärdigade 60 fjerdingar såpa, hvilka fabriksalsler upp
-
23
skattats lill ctl värde af 24,287 R:dr banko. PA urfabriken hafva inga nya
ur blifvit gjorde, utan blott gamla reparerade; och har arbetarnes antal vid
fabrikerne ulgjort 20 personer.
Uti staden finnas 64 handtverkare, som i och för rörelsen begagna 33
gesäller, 26 lärlingar och en annan arbetare, hvarförutan atskillige personer
pA grund af Kongl. Fabriks- och Handtverks-Ordningen den 22 December
1846 idka bandtverk såsom försörjningsmedel. Handtverkerierne anses icke
hafva vunnit någon förkofran, ulan befinnas ungefärligen på samma ståndpunkt,
som tillförene.
Strömmingsfisket bar under sednare åren blifvit betydligen minskadt, derigenom
att fiskrarne, som förut idkat fiske vid angränsande socknars stränder,
numera blifvit inskränkta till stadens eget fiskvatten. Biförtjensler beredas
den fattigare klassen, hufvudsakligen genom säcksömnad samt arbete vid
skeppsvarfvet!. Priset pA ett dagsverke är tinder sommaren 32 sk. och under
vinlren 24 sk. banko.
Uti staden tinnes en högre lärdomsskola med fem klasser och en vexelundervisningsskola.
Sjukvården bestrides af en i staden stationerad Provincial-läkare samt
en Stadsläkare, som tillika är läkare vid det för norra Helsingland och staden
inrättade lasarett och kurhus.
Utom de välgörande stiftelser, som vid 1847 Ars slut i staden funnos
och hvilka fortfarande äga bestånd, har sedan dess blifvit inrättad en sparbank,
som, oaktadt den fullkomligaste garanti finnes för uti banken insatte penningar,
dock icke ännu vunnit det förtroende, som den förtjenar of arbetsklassen
och tjenstehjon, för hvilka sparbanken egentligen varit alsedd att bereda
tillfälle lill afsättande oell besparande af den arbetsförtjenst, som kunde dem
tillfalla utöfver deras nödvändiga behof; och då de väsendtligaste insättningarne
i sparbanken nu göras af stAndspersoner för deras barn, kari ändamAlet
med denna inrättning icke anses ännu vara vunnet.
I staden finnes en källaremästare, som tillika ansvarar för gästgifveribAll
O
O
ningen, och 4 värdshusidkare eller krögare.
De föreskrifne labcllerne varda härjemte i underdånighet bifogade.
Gefle Slott å Landskansliet och Landskontoret den 31 December 1851.
L. M. LAGERHEIM.
./. L. Strtmtlbprg. 0l°f ('f Grym/m».
TABELL för Eandct inom Gefleborgs Län.
Kungs-I.adugard i Gestrikland, upplåten till Landshiifdinge-boställe
Frälse-Säteri i dito
Frälsehemman (Rusttjenstbevillningen inberäknad), 58 mantal Frälse
Frälse Skattehemman
Bevillning af Frälseräntor för 58,},-^, mantal
Krono-hemman
Dito Gefle stad donerade
Dito Söderhamns stad dito 33 mantal Krono (inberäkn. Kungs-Ladug.)
Dito Hudiksvalls stad dito . . . .
Dito Fäbodar
Dito Lots-hemman
Krono-Nybyggen med frihetsår, hvaraf 10 st. om tillhopa 10} öresland redan in
gatt
i skatt (32 mantal Krono ej inberäknade i Summa mantal)
Krono-Torp med frihetsår, i Gestrikland, utan åsatt mantal
Krono-Skattehemman
Dito Hudiksvalls stad donerade, 2,007 mantal Skatte
Dito under Bruk skatteköpte, derå åboerne äga besittningsrätt,
samt Rekognitions-Skogshemman om tillsammans 40jt mantal
Militie—boställen
Ecklesiastika dito
Skattlagde, obebyggde Torp, Utjordar, Urfjeilar utan mantal, Myrslotter m. fl Lägenheter,
sorn ej inbegripas under något hemmans ränta, i Gestrikland, Skatte.
Dito dito dito dito (utom 2 i Norra Helsingland) Krono.
Oskattlagde, bebyggde, deribland 2,180 åt Soldater och Båtsmän å lifstid upp
latne
Torp
Dito obebyggde Lägenheter "
Backstugor
Bebyggde Lägenheter, afsöndrade från Hemman under ständig äganderätt . . .
J)it0 dito dito på viss tid eller lifstid ....
Skattlagde Fisken och Fiskelägenheter, af särskilde slag. som ej under något
Hemmans räntor inbegripas, och dels blifvit vid nuvarande dispositionsrätt, med
eller utan ränta, bibehållne, dels äro gamla Skattefisken
Dito dels skattlagde, dels bortarrendcradc, dels beroende på undersökning och
Skatteförsäljning: Krono
Tull-mjölqvarnar med tillsammans 205 par stenar  ’ ’
Tull-sågqvarnar: grofbladige *
Dito finbladige med rätt till köptimmer från Kronans skogar . . .
Husbehofs-mjölqvarnar
Dito sågqvarnar
Stampar
Stångjernsverk med 115 Hamrar och 166 Härdar
. . ,
Masugnar, deribland Hyttor inbegripne i Brukens värden )
Jern-Manufakturverk af särskilde slag
Dito Grufvor i Gestrikland och Södra Helsingland
Pappers-bruk
Tegel-bruk
Snus-qvarn j
Garfverier
Färgerier
Rödfärgsverk
Linne-fabrik i Södra Helsingland
Klädes-fabrik i Gestrikland
Lego-Linskäcktar i Södra Helsingland
Kolugn i Norra Helsingland innefattas i Brukets värde
Krono-Allmänningar, afvittrade af tillsammans omkring 677,000 Tunnland. .
Grufve-Skogar, afvittrade i Gestrikland af cirka 3,000 Tunnland
Kr„0n?,:Sk0^r- Jernverk, upplåtne emot rekognition (Ugglebo Allmänning omkrin
90,000 Tunnland)
Kalkstensbrott i Skärgården
Mjölkkärls-fabrik .!...!
Prässjästs-fabrik  .... .
Plåtugns-fabrik
Kakelugnsfabrik .
i..!. !
Lerkärls-fabrik
Diverse personer, som ej höra till viss näring
Sterbhus, Testamenten, Gåfvor och Fideikommisser
Hemman
tal.
Mantal.
29}}}
28y£
| 035»
~TiT5
öl 3
ÖTS
K33
SI 1
"it
21
KU
1
XV
1,964
2§g}
405
Summa i 2,119 A
ö: ig
f. o
09 2
— -
42
46
150
4
32
3,550
3,586
128
3,818
160
lii)
89
56
1
1,318
303
8
54
28
46
25
4
16
1
10
12
2
1
Utsäde af
T:r.
T:r.
18
4
1464
2034
T:r.
6
5
205
272
Se
24 ! 85
Stads | tabellen.
T:r.
8
2J
122'
116
27
47
10}
14
5,625'
begrip
41
149
236
T
'
—
löij
40}
58
:S
3
1
•>
n
15,256
6,251
6,100
2,134
ne unde
r öfrig
e Skat
tehem
117
54}
40
19g
309
121
107
49
2,189
T:r.
57
107
30
T:r.
i
1
294
47
94
634
1,517 24
T:r.
13
6
352
349
82
1
132,
6
16,229
91
345
4,182
13,695j 55
6,459} | 18,599 | 7,3774 \ 8,0204 j 2,322|| 21,789
Medelafkastning, sedan utsädet är afdraget.
Underhållna Kreatur.
Hvete.
Sd
Cso
qq
Korn.
Hafra.
Blandsäd.
2
Potates.
- - - i
1
Hästar.
Oxar.
W
o
Ungboskap.
Oso
Svin.
Getter.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
—
108
33
32
0
100
7
6
30
10
20
6
—
32
30
1(
10
4
30
5
2
16
5
12
3
12
12
995
1,242
479
273
156}
2,042
261
48
762
251
938
172
777
7
1,583
1,655
511
599
255
1,916
373
61
1,254
458
1,489
217
1,035
—
—
—
—
—
—
—
—
108
426
104
154
47
416
77
14
280
64
373
48
282
—
—
_
i
1
—
2
—
8
3
12
3
14
i
i
62
722
132
255
23
1 697
38
24
255
57
352
66
705
—
12
18
4
9
7
30
9
1
14
5
20
4
29
259
33,293
85,670
31,850
33,683
10,321
77,296
11,290
1,591
44,164
11,222
45,003
9,964
27,722
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i ntor
i 54
228
615
251
203
94}
395
51
11
242
60
216
40
149
30
897
1,765
600
587
237}
1,869
182
48
874
219
838
209
226
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1,469
11,206
2,940
7,480
103
19,454
507
220
5,163
736
5,126
789
8,006
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
_
z
—
—
1 1 1
' '
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
z
—
—
*
—
-
—
—
~
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
.
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
z
—
—
—
—
—
—
—
—
—
— 1
—
—
—
—
—
—
— 1
—
— ,
—
—
—
—
—
—
-|
—
— !
—
—
—
—
—
—..
—
—
—
—
—
—
—
—
■—
—
’—'
—
—
—
—
—
-
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
•—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—!
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
— |
—
H
—
-
—
—
313J|
38,84? |
103,387 j
36,913
43,2531
U,250J
104,25 i |
12.802,!
2,026
53,062
13.090
54.399
11,5211
38,957
Uppskattadt
värde.
R:dr
16,232
5,000
90,418
114,611
84,846
47,167
14,337
500
1,072
5,521,876
42,025
119,973
257,269 32
60,095
25,281
176,191
103,308
1,400
1,400
3,640,289
a
«
«
?/•
Be v i 1 I n i n ",
Efter 1848 års Förordning.
Efter Första
Artikeln.
r. R:dr
11
118
142
48
1
3
4
5,674
40
103
16 —
59,060
39,333
5,000
30,875
18,700
1,566
10,050 i —
37,500 —
1,300 — —
5.000
2.000
Efter Andra Artikeln.
Embete och
Tjenst.
R:dr
125
2,689 42
11
1,020
10
17
9
6
24 | —
30
7 42
7 42
6
42
35 124
370
620
1,779
122
Jordbrukare,
Bergsbruksidkare
och
Diverse personer.
10,533,677; 401—| 9,970
3,018
R:dr
10
10
249
327
159
95
28
1
3
2
11,084
32 6
3,228
120
12
353
83
2
12
3
3
1,422
2
—
—
8,882
3 7
8
153
5
9
110
20
—
10
—
—
91
2 0
—
65
2 7
2
3
0
5
20
4
10
84
24
—
2
28
10
1 o I o | 26,644
Kapitaler Efter Tredje Summa
och Testa- Artikeln, j Bevillning.
mentén.
R:r
2!)
42
577
II 577
11
Itrigsrust- . Briinvinsningskost-
j bränningsnad.
i afgift.
Summa.
Ständiga Räntor.
.Tordeboksoch
Hemmantals-ränta.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
—
148
10
4
24
33
8
—
172
44
—
—
—
10
30
—
1
37
—
—
—
12
19
—
—
—.
368
17
6
61
18
10
47
44
8
477
33
—
—
—
470
9
10
78
17
8
150
I 7
—
698
44
0
—
—
159
15
4
26
20
7
—
—
_
185
4 1
11
—
—
.
144
10
3
24
l
9
168
,2
__
28
32
G
4
3 7
5
33
21
11
—
—
—
2
—
10
—
—
—
2
10
—
_
6
30
—
1
5
—
—
7
35
—
—
—
6
4 3
—
1
7
2
—
—
—
8
2
2
—
—
—
17,129
5
9
2,854
4 0
1 1
6,809
8
4
26,793
7
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
■ —
—
28
30
5
690
10
1
115
2
8
_
805
18
9
33
34
11
1,916
3 5
4
319
21
11
49
G
4
2,285
15
7
—
—
—
—
—
—
—-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
6,040
40
4
1,006
38
9
—
—
7,047
31
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—•
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—■
—
—
—
—
—
—
—
—
120
9
3
20
1
7
—
—
—
140
10
10
—
_
12
353
31
47
2
1
2
58
5
47
o
1 1
—
—
—
14
412
30
47
4
—
83
39
2
13
46
G
—
—
37
38
8
—
—
2
38
5
2
14
4
—
—
16
4
9
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9
—
—
—■
IG
—
-
—
2
10
—
—
_
9,903
31
8
1,650
29
3
—
-
—
11,554
1?
11
_
163
29
9
27
I 2
1 1
_
190
4 2
8
—
—
—
128
2
—
21
10
4
—
—
149
1 8
4
—
—
—
10
—
—
J
32
—
—
—
11
32
—
—
100
20
—
16
35
4
—
117
7
4
—
—
—
71
2 7
2
11
4 4
7
—
—
83
23
9
—
—
—
3
0
5
—
25
1
—
—
3
31
0
—
27
4 G
10
4
3 1
10
—
—
32
30
8
—
—
—
92
18
—
15
19
__
—
—
107
3 7
—
—
—
—
2
28
10
—
20
9
—
—
3
1
7
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
__
—
—
—
—
—
—
—
—
—-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
12
18
—
2
3
—
—
—
14
21
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
0
—
—
41
—
—
—
5
47
—
—
—
—
3
42
—
—
31
—
—
—
4
25
—
—
4
—
—
—
32
—
—
—
4
32
—
1,458
5
—
243
—
10
169
10
—
1,870
21
10
—
—
—
577
7
1 1
—
—
—
—
—
577
7
1 1
62
17
4
40,272
30
1 1
6,615
43
9
7,225
44
4
54.II4!
23 |
-1
R:dr
182
24
23
477
74
30
73,617
s. r.
1
46
589 11
304 i 2»
333
Krono-tionde.: Afrad.
R:dr
538
589
205
46
Ruh
SO
-
130
28,975122
272
57
36
33
24,490
197
1
1,0551 9 \ •>
l
183i 4ä | .v,
2,319 :u 4 |
219 15 i 8
16 i 32 i
227
Mantals
penningar.
79,685
6 11
>30,049! i
lii 24,850j
R:dr
s. 1
16
12
—
36;
153
30
205
24
—
59
—
1
12
4
12
6
3 G
7,870
12
■—
46
3 G
142
—
—
—
—
—
3,907
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
16
12
—
—
—
—
—
—
1,438
:>o
13
124
24
1 24
—
—
11
—
7
2 4
—
—
10
30
10
12
Gcrnings
ören.
R:dr
—
30
1
12
1
—
1
24
38
12
3: 13.988
175
Tionde och
Räntor af
Bruk, Bergverk
och andra
Verk och
Inrättningar.
R:dr
19,009
1-1
Summa.
R:dr
s.
228
20
—
3 0
716
24
819
1
.—
—
873
11
74
1 4
7
2
4
1 2
37
3 3
134,953
33
1,105
505
4,425
1,055
9
/I rt
2
100
2,319
4 O
31
5
4
219
15
8
32
41
—
176 32
19,009
20,674
44
13
24
24
24
li
8
24
10
30
10
12
t 168,358
—
—
—
30
1
12
1
—
1
24
38
12
Klereci-Statens underhåll.
Arrende
medel.
Kostnad för
Rustning och
Rotering.
Pastorers
Kapellaners.
Kyrkobetje-
nings.
Summa.
Fattigförsörj-
ning.
Skjuts.
Väghållning.
Diverse afgif-  ler, onera och
allmänna
besvär.
Sumr
Stats-Bi
na
dra
g-
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
lt:dr
s.
r.
R:dr |
s. I
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
S. |
r.
R:dr
S.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
V. j
R:dr
s.
r.
30
9
—
3
— 1
42
—
—
6
—
—
—
—
601
—
—1
36
10
545
38
1
20
12
—'
—
6
12
—;
38
12
—
13
10
—
—
—
20
—
—;
9
16
— ‘
94
3
—
885
37
11
869
4
267
32
—
156
12
—
1,293
—
—
316
44
—
318
5
—
650
30
— i
511
30
—
5,170
12
8!
—
—
—
1,319
979
—
457
—
—
260
32
;
1,696
32
—
636
20
410
'
z
696
478
—
6,754
185
2
41
3
1 1
373
31
8
307
8
107
10
65
38
480
14
141
40
139
10
181
-
155
24
2,513
107
5
36
2
2
—
—
—
—
-
—
1
24
—
__
32
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
1
—
12
26
11
—
—
—
—
—
17
29
—
, _
—
—
4
19
-
22
—
—
—
—
—
—
—
z
—
z
33
45
47
35
—!
7;
z
69,181
18
5
55,310
10
13,216
16
—
9,880
20
78,407
4
—
17,080
10
31,408
18
0
37,101
30
—
43,256
16
438,182
5
8:
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
402
32
65
44
47
14
515
42
130
_
-
257
209
10
—
3,023
8
—
—
—
—
—
—
216
—
—
1
—
—
217
—
—
247
28
—
—
—
704
32
491
—
4,451
9
4
__
_
_
__
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3,268
191
155
40
3,614
40
—
182
—
—
—
—
—
—
—
6,448
—
—-
21,717
44
5
—
—
—
—
z
—
—
—
—
—
—
—
Z
—
Z
—
—
—
—
—
—
Z
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
■—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
~
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-—
—
■—
—
—
—
~
—
-
—
—
—
6
3 2
_
—
6
354
32
_
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1,202
1,672
4
46
11
1,120
13
2
-
_
1
—
001
80
_
—
z
8
|Z
4
—
—
92
—
z
z
“■
z
z
—
—
2,824
317
30
5
4
4
—
;z
—
—
-
—
7
i —
; —
1 —
'z
z
z
—
z
7
z
—
z
—
-
l z
z
—
—
—
—
1 56
—
9
—
* —
—
i —
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
O
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
"
16
—
—7
—
800
740
28
88
~~
—
1,628
28
—
4,982
12
—
_
313
—
-
1.467
-
40,620
t
1
-
—
—
z
-
-
—
—
—
—
—
—
—
—
5
—
—
i
—
—
—
5
—
! —
204
183
11
18
42
32
8
4
'
_
z
z
z
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
j —
128
7
4
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
—
—
96
3
V,
9
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
•—
—
. —
—
—
—
—
—
■—
31
6
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
43
18
8
_
—
—
—
—
—
—
—
—
10
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
128
1
—
—
—
—
—
—
—
—
z
z
z
—
—
—
—
—
■
z
—
—
z
i —
z
—
—
3
1
7
—
.—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1 —
—
■
—
—
—
—1
—
-
•-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
i~
'z
—
—
1-
32
9
—J
6
32
—
—
-—
z
—
—
—
—
z
—
■
Z
z
—
z
| —
6
15
—
__
—
—
—
—
—
—
z
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1 —
j —
—
—
__
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
j —
—
7
1 l
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
25
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
6
8
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
40
1 —
1,948
33
10
—
-
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
~
—
—
1
—
j —
—
i”
577
7
1 1
1,126
45
2
71.759,
40
_
02,453
1
15,291
24 |
—
10,672
4 3
'
88.417
20
_
23.751
32
32,275
39
6
39.98 i
2
-
53,113
; 22
—
532,901*
28
1 2
Gefle Landskontor den 31 December 1851.
Ti. MjtiffCi‘/iftin.
./. fl. Strandberg.
Herti II else ufer, Gefleborg» lAn för uren 1848—1850.
TAIBEIL för itademc Inom Gefleborgs fjäli.
Gefle Stad.
Hus, Tomter och Jord
Under här utförde 2,060 tunnland Aker- och Ängsjord innefattas äfven 374
tunnland Odlad jord, som afsöndrad frän angränsande byar besittes under Stadsboers
ständigt äganderätt, för hvilken jord, som ej är satt i hemmantal, utgöres
Vretskatt jemlikt 1604 års Taxation med 18 Ridr 44 sk. 6 rst. B:ko.
Skattlagdc Skattefisken
Tullmjölqvarnar med tillsammans 12 par stenar
Tegelbruk
Tobaks-Fabriker
Olje- och Risförmalnings-Qvarn -
Segelduks-Fabriker
Skeppsvarf
Repslagerier
Garfveri-Fabriker
Kort-Fabrik
Kemisk Fabrik
Gjuteri och Mekanisk Jern- och Metall-Fabrik
Stadens bidrag utgöra dessutom ä—i.
Summa
Söderhamns Stad.
Hus, Tomter och Jord, hvaraf cirka 300 tunnland eller 5jl£ mantal donerad, och
500 tunnland fast eller sjelfägande samt 1 Tullmjölqvarn med tillsammans 4
par stenar
Summa
Hudiksvalls Stad.
Hus, Tomter och Jord, hvaraf den odlade eller Ängsmarken innehåller cirka 192
tunnhd donations- och 244 fast jord, 3 st. Qvarnar med tillsammans 7 par stenar
Summa
Summa Summarum
Berättelse öfver Gefleborgs Län för åren 1848—1850.
3: I
!.s
CD
-S
tr
io
CD
gr
-
1,025
1,048
227
227
334
334
1,609
Jord.
T:ld
100
>*
vr
o
M
0
n
=r
53
rs
1
3
Tild Tild
2,060 3,090
100
12
2,060
780
c
3
3
Bi
H
c
§
5,250
3,090 5,250
4,092
12 780 4,092
436
112
436
3,276
492
492
7,674
4,884
928
928
11,062
Kl fi
,r>iU
21S
Utsäde af
T:r
T:r
60
T:r
200
B
sr
3
-
T:r
60
60
11
11
4
75
200
67
67
60
60
327
60
10
Til
lo
-
10
10
10 10
12
12
82
T:r
6
26
T:r
700
700
100
Medelafkastning, sedan utsädet är afdraget.
a
T:r
100
70
70
870
14
T:r
480
480
T:r
1,200
1,200
536
536
34 5401 100
T:r
240
240
80
80
34| 540|
6021 2,2761
100
420
Tu
50
-
50
80
80
40
T:r
30
30
40
170
6
6
36
Tu
4,
200
4,200
400
400
300
300
4,900
Underhållna Kreatur.
150
150
31
15
15
31
39
39
220
740
740
171
ö
3
3-
O
'!■
T?
140
140
11
171
160
1
22
160
1,071
11
200 320
200
50
50
20
5
156
20
270
320
43
43
75
438
O
170
170
80
80
145
145
395
Uppskattadt värde.
Hus och
Tomter.
Jord.
Bruk, Manufak-  turier, Qvarnar,
Fabriker m. m.
Summa.
Ridr ~
s.
1-.
Ridr
s.
r.
Ridr
s.
r.
Ridr
2,017,888
s.
r.
144,333
144,333
1,566,538
-
—
451,350
—
—
144,333
—
—
2,162,221
—
—
248,607
132,723
6,000
387,330
248,607
—
—
132,723
—
—
6,000
—
—
387,330
—
—
288,198
28
39,318
44
11,506
32
339,024
8
288,198
28
—
39,318
44
—
11,506
32
—
339,024
8
—
2,103,343
28
—
623,391
44
-
161,839
32
—
2,888,575
8
—
«
s
B
i il
a g.
15
i 1 1 n i n g.
Efter 1848 års Bevillnings-Förordnin g.
Efter Första
Artikeln.
Gefle Landskontor den 31 December 1851.
te. 1JM. tet U ^ B it titti.
Ridr
Efter Andra Artikeln.
Embete och
Tjenst.
Ridr
Jord, Hus, Tomter,
Verk och
Inrättningar.
987
987
199
199
230
230
1,417
42
1,875
1,875
92
Ridr
4,030
289
Borgerlig
näring.
Ridr
92
2591 15
259,15
2,226115
4,325
752! o
677
677
5,754
Personer, ej
hörande till
viss näring
RÖtr
8,104
8,104
2 | 1,115 [ 25 [ 3
2 1,115 25 3
1,243 i 20
Summa.
Bränvins
brännings
Afgift.
Summa.
Boskaps- och
Åkerskatt.
Ridr
4,036
2,415; —
1,2431 29
10,463 o
2,415
419
419
227|28
289
13,3811
ltidr
17,706
2,578 2 5
227
3,061
2,578 25
2,638
2,638
22,922
138
Ridr
4,036
— 289
13,381 —
17,706
2,716
138
5|10[ 232
232
370
4 4 | G
2,716
2,871
2,871
23,293127
Ständiga Räntor.
Ridr
211
J. G. Strandberg.
211
45
45
'Mantals
penningar.
Ridr
Tionde och
Räntor af
Bruk, Verk
och Inrättningar.
Ridr
5 1 10 ! 3
5
261
284
284
331140
393
393
331 Uo
2,046140
393
Summa.
Ridr
211
393
1,431
2,035
329
329
337
337
2,701
Arrcndc
Medel.
lt:dr | s.
1,101
1,101
1,101
Kostnad för
Rotering.
r. I Ridr I s. I r.
866
866
137
137
165
165
1,168
Kostnad för
Städernes
Styrelse.
Ridr
43
17,287
17,287
1,736; —
1,736
9! 1,783
1,783
20,806
Klereciets underhåll.
Pastorers.
Kommini
strars.
Ridr 1 s. i r. j Ridr [ s. | r.
4,550
4,550
689
689
844
1,050
Kyrkobetje
nings.
Ridr | s. I r.
844
6,083
1,650 —
551
551
534
534
2,735
518
518
515
515
457
457
1,490
Summa.
Fattigförsörjning.
Ridr I s. 1 r.
6,718
32 !
0,718
1,755
1,755
1,835
1,835
10,308132
Ridr s. I r.
Skjuts.
Ridr
13,151
13,151
660
Väghållning.
Ridr s.
773
660
993
993
14,804
4 j | 7
4 5 | 7
451 7
773
400
480
480
400
133
133
1,306
Diverse
Oncra, Räntor
och Besvär.
Ridr
15,919
200
200
680
19,162
35,081
450
Summa
Stats-Bidrag.
450
1,270 i —
1,270
36,801
T
Ridr ! s. i r.|
20,166 —
682
74,350
95,198 —
8.183125
8,183 25
9,590! 5
9,590 5
112,971130
KONGL- MALTS DEFALLNINGSII AF VANDES
Uti
töcster -norrlanÖ0 Cän
till
IiOi\(;ii. 1WAJ:T
i ofgifne
H MBETS-BERÅTTELSE.
för åren 1846, 184J, 1848,' 1849 oell 1850.
—»»»:»rtflw «*•«—
STOCKHOLM, 1852.
P. A. NORSTEDT & SÖNER.
Kongl, Boktryckare.
k
Storm nylig ste, Aller nnäigste Konung!
l ill Eder Kongl. Maj:t får jag nåden författningsenligt öfverlemna Fem-årsberättelse
för det mig nådigst anförtrodda Län, hvilken berättelse jag vågat
gifva den utsträckning att den, för vinnande af nödig jemförelse med föregående
och efterföljande qvinqvennier, omfattar hela tiden af sednast tillrygga
-
lagda qvinqvennium, eller åren 1846, 1847, 1848, 1849 och 1850, ehuru elen
af Landshöfdinge-embetet under den 30 December 1848 sednast afgifna Berättelse
redan innehåller några underrättelser om de tvänne förstnämnde åren
1846 och 1847.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eder Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigsle
tjenare och undersåte
W. GYNTHER.
Carl Aug. Eckhéll.
Hernösand, å Landskansliet, den 31 Oktober 1851.
Underdånig Berättelse om tillståndet i statistiskt och ekonomiskt
hänseende inom Westernorrlands Län för åren 1840, 1847,
1848, 1849 och 1850.
Landskapen Medelpad och Ångermanland omtalas sällan i fäderneslandets
äldre häfder, emedan de i forntiden utgjorde en del af det vidsträcktare område,
hvilket, innefattande provinserna Helsingland, Gestrikland, Medelpad,
Ångermanland, Jemtland, Herjeådalen, Westerbotten, Norrbotten och Österbotten,
benämndes än Norrland, än Nordlanden. Sedermera förekomma provinserna
Medelpad och Ångermanland, såsom delar af Helsingland, hvarmed då
och ännu i femtonde århundradet förstods hela den kust-sträcka, sorn är belägen
från Dalelfvens utlopp till upp om Norrbotten. Medelpads och Ångermanlands
öden äro således för det mesta förenade med de öfriga norra provinsernas,
och få äro de tillfällen, då Wester-Norrländska landskapen särskildt
nämnas i häfderna.
När de norra landskapen först befolkades kan icke med någon visshet bestämmas.
Att det skett sednare än i de sydligare: att trakterna kring hafvet
och de större floderna först blifvit uppröjda och bebodda, samt att Ångermanlands
och Medelpads invånare icke utgått från samma stam, kan dock
med skälig säkerhet antagas, då man betraktar olikheten i dels kroppsbildningen,
dels folklynnet i de begge landskapen. Ännu qvarvarande minnen från
forntiden bestyrka dock, att befolkningen funnits redan innan Christendomens
ljus uppgått i Norden. Ätthögarne, lill en stor del förstörda, men till någon
del ännu qvarstående, hänvisa till hedendomens dagar, och jordfynden, huru
få de än äro, vittna äfven om en dylik ålder. Runstenarne här, de nordligaste
Sverige äger, må väl hänföras lill en sednare tidpunkt, men härstamma
dock troligen från tiden vid Christendomens början, samt hafva således äfven
en vördnadsvärd ålder, och skall man tro sagornas berättelser, jemförda med
qvarvarande, fastän få lemningar efter fordna herresäten och befästningar,
hafva de ifrågavarande provinsernas inbyggare icke varit overksamme i forntiden,
utan delat dess bragder. Att uppdraga en historisk skildring af dessa
6
utgör icke föremål för denna underdåniga berättelse, och så väl den namnkunnige
i Sköns kyrka begrafne Fale Bures bedrifter i tolfte och trettonde
århundradena, sora Engelbrekt Engelbreklssons och Erik Pukes härtåg i de
nordliga provinserna måste således här förbigås, likasom många öfriga tillfällen,
då dessa provinsers inbyggare togo verksam del i fäderneslandets öden. Mig
må allenast i nåder tillåtas att här anteckna en krigshändelse från sist förflutna
århundrade, sorn med sina följder må hända ännu inverkar på ortens
välstånd, nemligen Ryssarnes krigståg i början af 1720-talet, då en stor del
af landskapen sköflades samt dess kyrkor och städer afbrändes, en händelse
tillika lärorik, då den visar huru nödvändigt det är att i ett blifvande krig
hafva ett säkert skydd vid inloppet till Sveriges största segelbara flod.
Intill år 1762 utgjordes Wester-Norrlands Län af provinserna Gestrikland,
Helsingland, Herjeådalen, Jemtland, Medelpad och Ångermanland med
Landshöfdinge-residens i Gefle, men detta åt*, afsöndrades de tvänne förstnämnde
provinserna till ett särskildt Län, under namn af Gefleborgs, och af de qvarvarande
borllogos 1810 Jemtland och Herjeådalen, af hvilka ett särskildt Län,
under namn af Jemtlands, bildades, samt den nordligaste socknen i Ångermanland,
nemligen Nordmaling, som då underlades Westerbottens Län; och biel
residenset för Wesler-Norrlands Län vid förändringen 1762 förlagdt till
Sundsvall, samt derifrån 1778 flyttad t till Hernösand. Det nu varande Wester-Norrlands
Län, det femtonde i ordningen af rikets län, består således af
provinserna Medelpad och Ångermanland, med undantag af Nordmalings socken
i den sednare, samt är beläget emellan 64 grader 25 min. och 62 grader 8 min.
latitud, samt 33 grader 5 min. och 37 grader 28 min. longitud. Dess gränsor
utgöras i söder af Helsingland, i vester af Jemtland, i norr af Westerbotten
samt i öster af Bottniska viken; och äro gränsiinierna emellan Södra Ångermanland
och Jemtland uppgångna 1842, samt emellan Norra Ångermanland
och Westerbotten bestämda genom domslut 1843.
§ 1-
Länets allmänna beskaffenhet.
Wester-Norrlands Län antages hafva en arealvidd af 217 qvadratmil, af
hvilka Medelpad beräknas till 60, Södra Ångermanland till 105 och Norra
Ångermanland till 52; men minsta delen af denna betydliga areal är odlad
7
eller odlingsbar mark, såsom exempel hvarpå kan anföras, att i Medelpad
sjöar, träsk, myror, berg och stenbunden skogsmark utgöra minst trefjerdedelar
af det hela. Största bredden är i Norra Ångermanland från Grundsunda sockens
hafsstrand rätt i vester till Jemtlands-gränsen 16 mil, och i Södra Ångermanland
från Hernösand till nämnde gräns nordvest vid Tåsjö socken omkring
30 mil. Afsmalnande mot sydligaste delen af Ångermanland, utvidgar
sig landet åter i Medelpad, så att dess gränslinie mot Helsingland är 14 mil
lång. Största längden från söder till norr är 22 mil; och afståndet från residens-staden
Hernösand tili Helsinge-gränsen är 8* mil, till Westerbotlensgränsen
151 mil och till Jemtlands-gränsen vid Tåsjö sockens yttersta spets
omkring 30 mil.
Genom de i Länet öfverallt förekommande betydliga berg är det indeladt
i större och mindre delar. Sjöar, skogar och kärr omvexla med åkerland,
och gifva landet än ett storartadi vildt, än ett leende och behagligt utseende.
Att stora vattendrag i fordomtimma genomstrukit landet på flera ställen än
nu kan otvunget dömas af de betydliga jordhöjderna och de emellan dem
varande stora fördjupningar, som ännu finnas. De på landets språk kallade
Niperna, hvilka utgöra betydliga, stundom tornlika höjder, bära ojäfaktigt vittnesbörd
om det framträngda vattnets kraft att undanföra allt, hvad som förekommit
i dess väg, om hvilken kraft vittnesbörd icke heller i våra dagar saknas,
då, till exempel för några få år sedan, vid en genom Ångerman-elfven
undergräfd betydlig jordböjds nedstörtande i elfven, denna uppkastade sitt
vatten med sådan kraft, att ett långt uppå land stående mindre boningshus
kullslogs och bortfördes ett betydligt stycke.
Bland Länets socknar äro ot vif vela k tigt Resele och Sollefteå de på naturskönhet
rikaste, och ådalarne, eller det på ömse sidor om de stora elfvarne
varande land, äro både bördiga och vackra, samt kunna i naturskönhet täfla
med hvad de flesta provinser kunna uppvisa, om ock det måste medgifvas, att
dessa nejders egentliga skönhet är kort som den höga nordens sommar och
under den långa vintern förvandlar sig i ofantliga snömassor mellan de höga
bergen och de täta skogarne; men vinterns taflor äro storartade och hafva äfven
sina dagrar. Kustlandet är sämre lottadt än ådalarne, och de så kallade
fjellsocknarne hafva minst att bjuda på, vare sig i afseende på naturskönhet
eller bördighet. Deras läge högt öfver vattenytan — i Hafverö till exempel,
1,150 fot — gör vegetationen der svårare, än i de öfrige socknarne, och oftare
äro de äfven hemsökta af de förstörande nattfrosterna.
8
Klimatet inom Länet är olika i olika socknar, och olikheten är tili och
med märkbar inom samma socken på södra eller norra sidan 0111 ett berg.
Att det år ifrån år visat en mildare karakter kan dock med skälig visshet
antagas, dels vid jemförelse af äldre och nyare observationer i detta afseende,
dels i förtroende till äldre folks berättelser om de starka vintrar, som fordom
hemsökte de norra provinserna och af hvilka man i sednare åren icke halt
särdeles känning, hvilken förändring anses vara förorsakad al de allt mer och
mer skeende uppodlingarne, de i samma mån minskade skogarne, äfvensom af
den utdikning af kärr och myror, som efter band, fast småningom, verkställes.
Flera af Länets socknar äro belägna vid hafvet och ännu flera vid de
segelbara floderna; ingen saknar större eller mindre insjöar och tjernar. Af
floderna märkas:
l:o Ångerman-elfven, den största i riket, hvilken leder sitt ursprung från
tre särskilda ställen på Norrska fjellen. Den första af dessa grenar, eller
Ströms-elfven, nedfaller vid Ströms kyrka i Jemtland uti Strömsjön, derifrån
den går till Stamsele by i Ramsele socken, der den delar sig i två mindre
grenar, nemligen den södra, som går i öster till Ramsele kyrka, hvarifrån till
Gransjö gästgifvaregård är båtfart, samt vidare, med strid ström och starka forsar,
till nära Sollefteå kyrka, och den norra grenen, eller Wängel-elfven, hvilken,
med 21 mils båtfart, faller i Fjellsjö-elfven, som utgör den andra eller medlersta
hufvudgrenen och kommer från Norrska fjellen genom de jemte hvarandra
belägna sjöarue Flåsjön, Tåsjön och Ormsjön, hvilka förena sig ofvanom
Fjellsjö kyrka, derifrån de följas till Wängel-elfven och förena sig med Reseleelfven,
som är den tredje och största hufvudgrenen, samt kommer från Börjefjellarne,
öfver 20 mil nordost från Åsele kyrka, samt flyter genom Litssjöarne
och Kultsjön, infaller så i den fyra mil långa Malgomasjön och förö
kes
der af en infallande tvärelf, samt, en mil längre ned, af Wojmån, så till
Åsele kyrka 7 mil, vidare till yttersta byn i Lappmarken 2 mil, så lill Junsele
kyrka 4 mil, der Röelfven sydvest infaller, vidare från Junsele lill Lidens
kyrka 2| mil, ofvanför hvilken den sammanstöter med Fjellsjö-elfven,
hvarefter de förenade fortlöpa förbi Lidens kyrka, hvarifrån vägen tages genom
starka forsar 1 f mil, så med stilla gång förbi Resele kyrka 1 mil och
derefter med II mils strid fors till Ed, samt så åter i stilla gång I mil till
Sollefteå-forsen, ofvanför hvilken den förenar sig med södra grenen, eller
Ramsele-elfven. Ifrån Sollefteå, der den sista forsen finnes, är elfven segelbar
först till Nylands lastageplats för mindre fartyg, samt derifrån till öppna hafvet
6 mil för fartyg af hvilket djupgående som helst. Bredden på Angerman
-
9
inan-elfven är högst' olika, än smal ända till några få famnar, än bred ända
till i å \ mil; och seglingen från hafvet till Sollefteå företer, särdeles sedan
Nyland passerats, de vackraste ulsigter med omvexling af åkrar oell ängar,
berg och slättland, samt större och mindre öar.
2:o Njurunda-elfven, som leder sitt ursprung från Herjeådals- och Ljungdalsfjellen
af flera små grenar, hvilka samlas i Storsjön i Herjeådalen, der den
kallas Ljungdals-elf, går, tillökt från Oviksfjellen, i Klöfsjön och sedan i öster
genom skogen åt Hafverö, derifrån genom Bergsjö, Torps, Stöde, Tuna och Atmars
socknar, samt framkommer i Bottniska viken vid Njurunda socken. Frän
norr och nordvest infaller i Torps socken Gimån, som flyter ur Bandsjön och
Räfsundssjön i Jemtland, genom norra delen af Jemtskogen förbi Holms socken
ned i Njurunda-elfven. Denna elfs bredd är från 40 till 60 famnar, med
ett djup af högst 4 å 5 famnar; den är farbar för båtar en fjerdedels mil
från åmynningen till första forsen, men derofvanför äro 8 forsar inom en
sträcka af | mil. På olika ställen har Njurunda-elfven olika namn och kallas
således i Tuna socken Tuna-elfven och i Hafverö socken Ljunga eif.
3:o Indals-elfven har sitt ursprung af tre grenar från Undersåkers-, Offerdals-
och Hammardalsfjeilen i Jemtland. Den första löper i öster förbi Dufveskans
genom Undersåkers socken och förenar sig bredvid Hjerpeskans med den
från Offerdal kommande gren, samt rinner sedan genom Mörsills och Matmars
socknar i Storsjön, derifrån den vidare genom Lits socken, dit den tredje grenen,
Hårkan kallad, genom Sörlide i Norge inkommer. Lits-elfven fortsätter
sedan sitt lopp i öster med fyra forsar innan den faller i GesundsjÖn, flyter
derefter i Ragundasjön, derifrån han störtar i den betydliga Eds-forsen, hvarefter
deli går genom Lidens, Indals och Timrå socknar samt delar sig ett
stycke från Fjäls gästgifvaregård i två grenar, hvilka vid Hässjö socken åter
förena sig i Kringel-fjärden, samt faller så i hafvet vid Aknön.
4:o Ljustorps-ån består af två grenar, af hvilka elen ena kommer från Stigsjö
finnmark, och den andra, som straxt ofvan Lagfors bruk förenar fyra små
grenar, från Ljustorps finnskogar. Begge grenarne förena sig en mil ofvanom
Lögdö bruk, der Ljust:.rps-ån faller i Indals-elfven.
5:o Bjästa å i Nätra socken har sin begynnelse i Sidensjö socken af flera
vattenlcder. En gren kommer från Botheå och en annan från Resele skogsmark,
hvilka begge infalla i Drömmesjön, som har sitt utlopp åt Nätra soc
Berällelse
öfver Wester-Norrlands Län för åren 1846—1850. 2
10
ken och flyter nedom kyrkan i Åfjärden, som genom Sannings-sundet går i
hafsviken.
6:0 Mo-elfven, som kommer från Anundsjö och får tillökning vid Söderå by
af Gottne-ån, gör en half mil der nedanför vid Alnö £ mil lång sjö, Själevadsfjärden
benämnd, hvarifrån den genom ett sund vid Billsta går in i den 1
mil långa Ytterfjärden, som sträcker sig till kyrkan, der den afsmalnar och
får namn af Själevads-ån.
7:o Gideå eif kommer från Lappmarken genom Själevad och Arnäs till Gideå
socken, der den vid Dombäcksviken på hegge sidor om en liten holme utfaller
i hafvet.
8:0 Husoms eif har sin upprinnelse i Lemsjön inom Arna socken och utlöper
i Ulås viken, norr om Gideå eif.
För befordran af en lättare timmerflottning, äfvensom för seglation, hafva
flera af dessa vattendrag tid efter annan blifvit upprensade, dels genom statsbidrag,
dels på enskildes bekostnad.
Om Indals-elfvens upprensning väcktes fråga redan 1761, då ock ansökan
om statsbidrag dertill gjordes; men genom en illa beräknad utgräfning af
Ragundasjön i Jemtland led Indals-elfven 1796 betydlig skada, i det den
uppfylldes med grus och sand, hvarifrån den knappast ännu hunnit fullkomligen
rensas. Sedermera har under loppet af åren 1840 och 1.841 ett större
arbete, ej långt från utloppet, medelst det såkallade Rösås-grundets genomgräfning,
utförts i ändamål att göra elfven flottbar för skogseffekter, hvartill, enligt
Kongl, brefven den 4 April 1835 och den 13 Mars 1839 ett statsanslag
af 4,675 R:dr erhölls. Om Njurunda-elfvens upprensning gjordes förslag redan
1755, men deraf verkställdes ej vidare än att Kungsådran i Matforsen genom
stensprängning ökades til! större bredd. Den biet derefter för några och tjugu
år sedan på Statens bekostnad till en del upprensad, och för fullbordande af
hvad som återstod anvisades vid 1840—1841 årens riksdag ett statsanslag af
3000 R:dr banko, men sedan Hafverö socknemän, inom hvilkas område den
ifrågasatta upprensningen, enligt Kongl, brefvet den 22 Oktober 1842, var
afsedd, förklarat sig icke våga åtaga sig de med statsbidraget förenade åligganden,
afstadnade frågan för den gången. Sedermera hafva Torps socknemän
å nyo satt upprensningen i fråga, och undersökningar, enligt Kongl, bref
-
11
vet den 25 November 1846, skett på Statens bekostnad, men instrumentet deröfver
har ännu icke till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inkommit, hvilket
dock, enligt hvad som kan förmodas, snart lärer ske, hvarefter Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande skall egna ärendet den skyndsamma och behöriga uppmärksamhet,
som föremålets vigt kräfver. Om Nedre Innåns upprensning
meddelade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande beslut den 5 December 1848, hvilket
i besvärsväg blifvit undersläidt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegii
pröfning.
För flottning af trävaror på Ångerman-elfven fastställde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
under den 5 April 1848 ett reglemente, hvarvid bland annat
äfven förklarades att, i betraktande af de vexlingar i vattenhöjden, som
elfven i allmänhet är underkastad, samt flera andra förhållanden, någon tid
af året icke kunde bestämmas, hvarunder flottning af trävaror icke finge äga
rum. Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Resolution å det föreslagna reglementet
är af Kongl. Majlis och Rikets Kammar-Kollegium under den 30 April 1850
fastställd.
Det har förut blifvit nämndt, att landet öfver allt genomskäres af mer
och mindre betydliga bergsträckor. Flera af dessa, till exempel Skuluberget i
Wibyggerå socken, som fordom utgjorde gränsen emellan Södra och Norra
Ångermanland, äro märkvärdiga, dels för deras formation, dels för deras ovanliga
böjd. Enligt nyligen skedd mätning bar Hvalhufvuds Kasberg en höjd af
752 fot, Hemsöhalt 713, Hemsö Kasberg 702, och Hernö Kasberg 612
fot öfver vattenytan och alla dessa äro sjömärken, som synas på ett betydligt
afstånd till sjös.
Kommunikationsmedel. Den nytta lättade kommunikationer åstadkomma
kan af ingen bestridas; likväl har äfven denna vigtiga del af förbättringarne
sina motståndare. Nekas kan dock icke att under det sednasle decenniet
mycket i detta afseende blifvit uträttadt och att hågen derför mer och mer
börjar vakna. Med bidrag af Staten hafva följande vägförbättringar redan
åstadkommits:
12
f 1
Beräknad kostnad i
Beviliadt Stats-
gilladt förslag.
anslag.
Väganläggning och förbättring emellan Lidens
och Junsele kyrkor, enligt Kongl, brefven
den 28 Maj 1842 samt den 31 Januari och
3 December 1843
12,010
ii
1
4,000
—
Omläggning af landsvägen förbi Bergsjö- och
1 elge-backarne nära Bergsjö gästgifvaregård,
emellan Sundsvall och Östersund, enligt Kongl.
brefven den 15 Maj och 25 Oktober 1843
samt den 30 Mars 1849
9,007
38
3
3,251
Omläggning af vägen emellan Eds och Rösta
gästgifvaregårdar på sträckningen upp efter
Angennan-elfven, enligt Kongl, brefven den 29
December 1843, den 2 Februari 1844, den
4 September 1845 och den 14 November 1846
4,432
15
200
—
Omläggning af landsvägen från Sollefteå förbi
Långsele gästgifvaregård till Forse bruk, en-
ligt Kongl, brefven den 20 November 1843,
den 3 Februari 1844, den 3 April 1845 och
den 2 December 1846
15,008
23
8
5,000
—
—
Omläggningar och förbättringar af landsvägen
vid Birsta, AVefsta och Berga emellan Sunds-
vall och Hernösand, enligt Kongl, brefven
den 7 Maj 1844 och den 5 Januari 1847 .
1,978
42
—
990
—
—
Omläggning af vägen upp efter Indals-elfven
inom Indals och Lidens socknar, enligt Kongl.
brefven den 15 Februari och 19 September
1844 samt den 15 September 1846
5,516
14
1
2,758
—
—
Anläggningar och förbättringar af vägen genom
Helgums socken upp efter Ångérman-elfven,
enligt Kongl, brefvet den 18 Augusti 1844
2,039
34
_
1,319
41
—
Omläggning och förbättring af vägen genom Ed-
sele socken i samma riktning, enligt Kongl.
Öfverföres
50,593
34
1
17,518
41
—
'
Beräknad kostnad i
gilladt förslag.
Beviljadt Stats-  anslag.
Öfverföres
brefven den 8 Augusti 1844, den 2 Novem-
50,593
34
1
17,518
41
—
ber 1849 och ilen 12 Februari 1851 .
Omläggning och förbättring af vägen i Ramsele
socken äfven uppefter Ångerman-elfven, bifal-
1,697
8
848
30
6
len genom Kongl, brefvet den 11 Mars 1843
Omläggning af landsvägen emellan Hernösand
och Säbrå, enligt Kongl, brefven den 1 Augu-  sti 1845, den 25 Augusti 1846, den 11 Juli
3,264
18
4
1,628
39
1848 och den 11 Maj 1849
Omläggningar och förbättringar förbi 25 branta
backar på vägsträckan uppefter Indals-elfven i
Indals och Lidens socknar, enligt Kongl, bref-  ven den 4 September 1845, den 15 Septem-
3,997
25
9
2,000
ber 1846 och den 18 Oktober 1847
Omläggning förbi Kungsgårds- och Näfdabackarne
vid Selånger på sträckningen från Sundsvall
till Östersund, enligt Kongl, brefven den 10
November 1848, den 16 November 1849 oell
14,844
28
9,900
den 16 Maj 1851
2,085
5
-
1,400
—
—
Tillsammans R:dr
76,482
23
2
35,096
14
6
Hvarförutan för omläggning af landsvägen förbi Skönviksbackarne, belägna
emellan Sundsvall och Hernösand, hvilket arbete, enligt godkändt förslag, ansågs
komma att kosta 6,875 R:dr 20 sk., ett statsanslag genom Kongl, brefven
den 4 September 1845 och den 4 Februari 1846 blef beviljadt af 4,580 R:dr,
som dock, enligt Kongl, brefvet den 6 Juni 1848, blef indraget, likasom det
för omläggning af vägen emellan Hernösand och Säbrå beviljade statsanslag
ursprungligen varit beräknadt till 2,666 R:dr 32 sk., men genom Kongl, brefvet
den 22 Januari 1850 nedsatts till det i tabellen utförda belopp 2,000
R:dr, sedan, uppå derom gjord underdånig framställning, de vägbyggnadsskyldige
befriats från en del af arbetet.
Af hvad sålunda är i underdånighet nämndt torde inhemtas, att af det
utförda, till en summa af  76,482: 23. 2.
uppskattade vägbyggnadsarbetet, Slaten bidragit med .... 35,096: 14. 6.
och kommunerna med det öfriga eller  41,386: 8. 8;
en ingalunde obetydlig summa relativt lill socknarnes folkmängd och förmögenhet.
Lägges nu härtill kostnaden för de arbeten, sorn af menigheterna blifvit
utförda utan statsbidrag och bland hvilka i synnerhet må nämnas: a) uppbrytande
af en ny, en mil lång häradsväg emellan Ljustorps och Indals
tingslag, öfver den så kallade Svedjemon, hvilket arbete utlörts al Indals,
Sköns och Ljustorps häradsboer; b) vägomläggningen emellan Hernösands stad
och Norrstigsby, bekostad af Säbrå församlingsboer, samt c) den öfver Själevads-sundet
verkställda brobyggnad af sten, bekostad af invånarne i Själevad,
Mo och Björna, så kan det icke nekas att mycket blifvit gjordt lill kommunikationens
förbättrande i denna landsort; men ännu återslå många vägförbättringar
och omläggningar, hvilkas utförande beror på erhållande statsanslag. Bland
dessa anser jag de hufvudsakligaste vara följande:
l:o Vägens förändrande, så att öfverfarten öfver Ångerman-elfven, hvilken
nu ofta är förenad med lifsfara, må kunna förläggas till Sandö, hvilken ö medelst
en bro på pålar öfver östra passet af 468 alnars längd, inberäknadt
landfästena, borde förenas med fasta landet på norra sidan om elfven, hvarefter
väg skulle beredas öfver ön, från hvars andra sida farten skulle ske på
färja öfver ett 603 alnar bredt pass till Lunne i Gudmundrå socken; varande
i sammanhang härmed ställd en förändring och förbättring af vägen genom
Gudmundrå och Högsjö socknar, för undvikande af den svåraste och längsta
backen inom Länet, nemligen Ödsbacken, äfvensom af Westby- och Sabäcksbackarne.
Sedan undersökning blifvit på Statens bekostnad förrättad och menigheterna
hörda, anmälde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ärendet i underdånighet
hos Kongl. Maj:t den 18 Oktober 1847, med underdånig hemställan att,
i anseende till vigten så väl i statsekonomiskt, som militäriskt afseende af den
föreslagna väg- och färj-förändringen, hvilken, enligt kostnadsförslagen, tillsammans
erfordrade 44,116 R:dr 6 sk., Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer
för ändamålet äska ett anslag af 40,000 R:dr banko, men Kongl. Maj:t förklarade
i nåder under den 28 December samma år, att detta ämne för då närvarande
icke borde föranleda någon åtgärd. Frågan har nu åter företagits till
behandling, medelst en förnyad undersökning, hvarefter menigheterna komma
att i ämnet höras i afseende på det bidrag, hvarmed de vilja befordra det
vigtiga arbetet till fullbordan.
2:o Vägomläggningar i närheten af Hernösands stad, nemligen a) från staden
norrut emot Näslands gästgifvaregård, beräknad att erfordra 8,891 R:dr
15
29 sk. 8 rst., och hvartill Styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader föreslagit
ett statsanslag af 4,500 R:dr; b) söder om staden på sträckningen åt Sundsvall,
kalkylerad till en kostnad af 12,113 R:dr 44 sk., af hvilken summa
nämnde Styrelse såsom statsanslag projekterat 8,000 R:dr.
3:o Vägomläggning i Tuna och Stöde socknar, hvilken, enligt Kongl. Maj:ts
nådiga bref den 13 November 1850, skall bero på förnyad underdånig anmälan,
sedan Rikets Ständer fattat sitt beslut i afseende på för dylika arbeten
äskadt anslag; varande af Styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader för detta
arbete i underdånighet föreslaget ett statsbidrag af tillsammans 9,676 R:dr 16 sk.
4:o Vägomläggning emellan Graninge och Forse bruk på vägsträckningen
emellan Jemtland och Sollefteå, hvarför kostnaden antagits komma att utgöra
10,540 R:dr. Uti nådigt bref af den 3 December 1845 har Kongl. Maj:t förklarat,
att anslag till detta arbete ej borde ifrågakomma förr, än den i samma
sträckning projekterade väganläggning utmed Gesund-sjön i Jemtland erhölle
understöd frän statsmedlen, och som sådant understöd blifvit beviljadt samt
nu utgår, har Styrelsen öfver väg- och vattenbyggnadsarbeten, med underdånig
anmälan alt interessenterne äfven påbörjat vissa delar af vägomläggningen
emellan Graninge och Forse, för sistnämnde vägförbättring i underdånighet
föreslagit ett statsbidrag af 3,500 R:dr.
5:o Väganläggning emellan Fjellsjö ocb Bodum uppefter Ångerman-elfvens södra
gren, hvars kostnad är beräknad till 11,348 R:dr 13 sk. 4 rst. och för
hvilket arbete Styrelsen i underdånighet föreslagi t ett statsbidrag af 5,600 R:dr.
Ofvanom Fjellsjö kyrka, dit man kommer med kördon, finnes nu ingen egentlig
väg, hvadan Tåsjö sockens förnödenheter måste till en del bäras dit, så
att till exempel en tunna salt ofta der måste betalas med ända till 30 R:dr
riksgäldssed lar.
6:o Vägomläggning till undvikande af de så kallade Krånge-backarne i Hässjö
socken, hvilket arbete, med en uppgifven kostnad af 5,500 R:dr, är beslutadt
vid häradssyn, som genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes utslag deti
15 Juli 1836 är faststäldt.
7:o En större vägförbättring inom Anundsjö socken, hvarigenom tre svåra
backar skulle undvikas, samt i öfrigt en lättare kommunikation vinnas emellan
Norra Ångermanland samt Åsele med flera socknar i Westerbotten. Kostnaden
uppgafs vid undersökningen 1841 till 1,182 R:dr 24 sk., men församlingen,
ehuru erkännande nyttan af den föreslagna förbättringen, ansåg sig då
icke kunna åtaga sig arbetet.
16
8:o Anläggning af ny väg inora Ramsele tingslag i fortsättning med de vägarbeten
inom samma tingslag, som, enligt hvad ofvanberördt är, med understöd
af Staten redan blifvit fullbordade. Om denna väganläggning har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande bos Styrelsen öfver väg- oell vattenbyggnader under
den 29 Februari 1848 gjort framställning.
9:o Förändring af vägen emellan Daksta och Spjute gästgifvaregårdar, hvarigenom
den, med undvikande af tre farliga och branta backar, skulle blifva
kortare genom broläggning öfver Skuleviken. Kostnaden uppgifves till 5,732 R:dr.
10:o Förflyttning af en byväg, hvilken i följd af landsvägens omläggning
söder om Hernösand, enligt mom. 6 i föregående andra punkt, varder rubbad,
för hvilket arbete, uppskattad t till en kostnad af 1,004 R:dr 9 sk., Styrelsen
öfver väg- och vattenbyggnader i underdånighet föreslagit ett statsbidrag af
500 R:dr.
Många flera arbeten af allmän-nyttig beskaffenhet finnas som bär skulle
kunna uppräknas, men jag inskränker mig till de nu nämnda, såsom varande
af mesta vigt för orten, och jag vågar tro, att behofvet, påkallar dem i den
ordning de bär äro nämnda. Likaledes äro bär förbigångna de smärre förbättringar,
hvilka, utan Statens mellankomst, dels redan äro verkställda och
dels kunna verkställas, i den mån kommunerna antingen sjelfvilligt erbjuda
sig dertill, eller kunna till åtagande af dem antingen förmås, eller åläggas. —
Enligt hvad jag i det föregående haft nåden nämna är, enligt min öfvertygelse,
förändring af passagen öfver Ångerman-elfven framför alla andra kommunikations-förbättringar
af behofvet påkallad. Den £ mil långa öfverfarten
ifrån Hernön å ena till Weda å andra sidan är för lång och svår att passeras
på färja; och i stormväder är denna passage icke allenast äfventyrlig för
lif och helsa, utan äfven stundom omöjlig, så att poster, så viii som resande
ganska ofta antingen blifvit flera dagar uppehållna, eller ock fått göra en besvärlig
och lång omväg till annat ställe, der öfverfarten med mindre äfventyr
kunnat verkställas. Någon sådan förbättring, om ock dess nytta icke kan bestridas,
är ej af så stort behof å de andra vattendragen. Fråga om förändrad
passage öfver Indals-elfveu och broanläggning vid Fjäl, väckt redan 1787 och
sedan mångfaldiga gånger företagen till handläggning, bann ändtligen 1840
bringas till ett önskligt slut, genom en broanläggning på de brobyggnadsskyldiges
bekostnad öfver södra sundet vid Fjäl, så att passagen på lärja hvarken
är lång eller äfventyrlig.
När
17
När fråga är om lällade kommunikationer, bör icke briier med stillatigande
förbigås den nytta för bandel och näringar i orten, som genom Ångbåtskommunikationen
åstadkommes. Medelst fyra ångfartyg underhålles regulier
kommunikation emellan Länet och hufvudstaden samt de mellanliggande städerna
Hudiksvall, Söderhamn oell Gefle. Dessa ångfartyg innehafva: 13eizelius
och Thule, hvardera 120, Örnsköld 80 och Norrland 6*0, eller tillsammans
380 hästars kraft, samt kunna således, jemte passagerare, rymma icke obetydliga
varupartier, och då två af dem hvarje vecka reguliert besöka Länets städer
samt köpingen Örnsköldsvik och stundom äfven Näske lastageplats i Nätra
socken, är varutransporten derigenom på ett märkbart sätt förökad. För
kommunikationen längs Ångerman-elfven begagnas ett af ett bolag med en
kostnad af 14,000 lfldr banko år 1849 bygdt mindre ångfartyg, Elfkungen
om 20 hästars kraft, sorn fem dagar i veckan gör reguliera turer till Nylands
och Sollefteå lastageplatsen saint lemnat en inkomst af emellan 4 och 5,000
R:dr banko om året.
§ 2.
Invånare.
Alla föregående fem-årsberättelser hafva visat att folknunimern år ifrån
år ökats, och samma resultat kommer äfven den närvarande att bestyrka.
Följande tabell visar lättast den progression, i hvilken tillökningen på landsbygden
fortgått:
Mantalsskrifne.
Skattfrie. j Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön. ! Mankön.
Qvinkön.
21,923
23,572
18,136
20,234
4-0,059 43,806
22,550
23,358
23,685
23,791
23,988
24,268
25,002
25,543
25,579
25,669
18,967
19,311
19,560
19,457
19,687
21,092
21.138
21.138
21.225
21,254
41,517
42,669
43,245
43,248
43,675
45,360
46,140
46,681
46,80 4
46,923
2,065
2,097
1,551
1,020
3,616
3,117
Vid qvinqvenniels början funnos
. .
Vid 184-6 års slut
» 1847 » »
» 1848 » »
» 1849 » »
» 1850 » »
Tillökningen under qvinqven
-
niet utgör således
Berättelse öfver Wesler-Nor ilands Län för åren 1846—1850.
18
Af de vid 1850 års slut, enligt manlalslängderna, befintliga 90,598 invånare
räknades inom de olika fögderierna:
Mankön.
Qvinkön
1 Medelpad: Skattskrifne  8,330. 8,562
Skattfrie 5,641. 6,152
13,971
14,714
eller tillsammans 28,685 personer, hvadan, då befolkningen
vid qvinqvenniets början endast utgjorde 27,096 personer,
tillökningen är 1,589 eller omkring 5f procent.
I Södra Ångermanland: Skattskrifne  8,751. 9,486
Frie  7,299. 7,961
16,050
17,447
eller tillsammans 33,497 personer.
Då nu antalet viii 184-5 års slut utgjorde 31,213, hal-  en tillökning uppkommit af 2,284 personer eller circa 1\
procent.
I Norra Ångermanländ: Mantalsskrifne  6,907. 7,621
Frie  6,747. 7,141
13,654
1 4,762
eller tillsammans 28,416 personer; så att, då folkmängden vid
1845 års slut utgjorde 25,556 personer, en tillökning upp-  kommit af 2,860 personer eller omkring II3 procent.
Summa för landsbygden
Lägges nu härtill städernas folkmängd, hvarom mera längre fram
43,675
2,157
4-6,923
2,684
Så skulle hela Länet äga en folkstock af
45,832
49,607
eller tillsammans 95,439 personer.
Jemföres denna summa med tolalnumerären för år 1845, utgörande för
landsbygden  83,865, och
för städerna 4,591 eller tillsammans  88,456 per
soner,
skulle tillökningen uppgå för hela Länet till Sex tusen Nio hundra
åttiotre personer, eller circa 7§ procent; tages åter jemförelsen endast för landsbygden,
blifver tillökningen 6,733 personer, eller vid pass 8*0 procent. Men
19
dessa-*'uppgifter må icke tillerkännas full trovärdighet, emedan vid mantalsskrifningen
mången säkerligen underlåter att uppgifva en del minderåriga barn,
eller andra från afgifter befriade personer. Deremot skulle mera trovärdighet
kunna tillerkännas de af presterskapet uppgifna samt af Kongl. Tabell-Kommisionen
sammandragna tabeller, och enligt dessa skulle folkmängden inom Länet
vid 1845 års slut hafva utgjort 93,775 personer, samt vid 1850 års slut
99,553, och tillökningen således utgöra 5,778 personer, eller circa 6 procent.
Att tillökningen är en följd dels af goda år, eller åtminstone af uteblifven
missväxt, dels af lättad arbetsförtjenst och dels af ofta inträffande hemmansklyfningar
och jordafsöndringar, måste tagas för gifvet, men så knytas ock
mången gång äktenskap under föga ulsigter till bergning, hvaraf den gifna
följden väl är folkstockens tillväxt, men ock mången gång fattigdom och
elände, större i den mån hushållet tilltager.
Indelas landsbygdens folkmängd på landets arealvidd, uppkommer ett resultat,
sorn visar att Länet är ganska glest bebodt, emedan icke mer än 418
menniskor belöpa på hvarje qvadratmil, men då man erinrar sig huru landet
är uppfyldt med betydliga sträckor af skogar, huru det öfverallt har icke obetydliga
sjöar, myror och andra för beboende oanvändbara lägenheter, blifver
förhållandet i så betydlig mån annorlunda, att man kan med säkerhet antaga,
det de egentligen bebyggda trakterna hafva ett mångfaldigt större antal invånare
på qvadratmilen. Samma förhållande visar sig, om landsbygdens folkmängd
fördelas på hemmanens antal, efter hvilken fördelning endast omkring
56 personer skola belöpa på hvarje helt mantal.
Folkbildningen, som för ett tiotal af år tillbaka, då ingen enda socken
ägde egen fast skola, inskränkte sig lill meddelande, dels hemma i föräldrahuset,
dels genom någon tillfälligtvis antagen skolmästare, a( nödig Christendomskunskap,
har i sednare åren genom folkskolornas införande i nästan de flesta
socknarne utsträckt sig med snabba steg, och Norrlänningens fattningsförmåga
samt naturliga förstånd har i betydlig mån underlättat arbetet. Det är endast
i ett par socknar, der allmogen länge och envist motsatte sig folkskoleväsendets
ordnande, dertill synbarligen förledd af några inom deras egna gränsor
boende halfupplysla bond-advokater, hvilka lyckats tillvinna sig förtroende,
men äfven på dessa ställen har den goda saken segrat, trots det starka motståndet.
Så väl af dessa händelser, som af annat sura förekommit, har det
emedlertid visat sig, att de socknar, som alldeles saknat sådane obehörige ledare,
äro de, som äro mest tillgänglige för den verkliga upplysningen, samt
20
lättast att öfvertyga om deras sanna fordel. Af Länets 62 socknar sakna ännu
endast Hafverö, Ytterlännes, Junsele, Tasjö, Ullånger, Skorped och Björna folkskolor,
men jag tror mig kunna intyga att på de Hesta af dessa ställen är det
tillfälliga omständigheter, mest brist på skickliga lärareämnen, som verkat
uppskof med ordnandet, samt att den tid icke är aflägsen, då hvarje socken
har sin egen folkskola. Såsom bidrag till folkskolelärares aflöning utgår ett
årligt statsbidrag, hvilket år 1850 utgjorde 4l5 R:dr 33 sk. banko. Till bildande
af folkskolelärare är i Hernösand inrättadt ett seminarium, vid hvilket
sedan dess början den 1 Februari 1843 lill 1850 års slut blifvit utexaminerade
110 personer, deraf under sednaste qvinqvennium 96 personer, bland
hvilka 7 prestmän.
De så ryktbara vordne Norrländska ”Läsarne”, hvarmed ingalunda må förstås
de, som sammankomma för att i stilla andagt betrakta Guds ord och med dess
läsning uppbygga hvarandra, utan de, hvilka hysa vilsefarande religionsrneningar,
motsätta sig de antagna kyrkoceremonierna och under religionens täckmantel
tillåta sig och sina anhängare den grofsta osedlighet, hafva inom Wester-Norrlands
Län haft föga framgång. De förra äro merendels fredliga medborgare,
som aldrig åstadkomma förargelse, men de sednare verka ondt i flerfaldig
ristning både med lära och lefverne; deras andliga högmod tillåter dem
O O O 7 o t
icke att erkänna några andra för rättsinnige lärare, än dem, som äro af deras
eget samfund, och dessa sjelfvalde eller sig sjelf konstituerande lärare, ofta de
mest osedlige, såsom exemplet med Erik Jansson visar, vilja med diktatorisk
stränghet föra så väl den andliga som verldsliga styrelsen öfver sina anhängare,
under nedslungande af förbannelser öfver hvar och en, som djerfves
tänka olika med dem och i synnerhet öfver de religions-lärare, som våga framföra
grundsatser, stridande mot deras. Stifts-styreisen har nitiskt vakat öfver
den sanna och rättta upplysningens spridande och Läns-styrelsen har genom
varningar sökt afväpna det onda. Följden har ock, med biträde af ett nitiskt
presterskap, blifvit att under de sednare åren, mig veterligen, icke mera än
ett enda fall inträffat, då något försök gjorts att emancipera sig från iakttagande
af gällande kyrkolag och ordning. Det var nemligen en hemmansägare
inom Själevads socken, som vägrade alt låta döpa sitt nyfödda barn, under
föregifvande alt döpelsen, efter hans förmenande, borde verkställas först när
barnet hunnit de år, att det sjelf kunde förstå döpelsens nytta, men sedan
della barn på mitt föranstaltande blifvit behörigen döpt af församlingens
presterskap, och den nämnde hemmansägaren med hustru och barn samt andra
hans anhängare, tillsammans emellan 60 och 70 personer, afflyttat från
21
fäderneslandet, liar ingen försökt att sätta sig mot kyrko-ordningens föreskrifter,
samt inga den religiösa och sedliga känslan störande konventiklar hållits,
till hvilkas upphörande äfven i icke ringa mån bidragit underrättelsen om
Erik Janssons ohyggliga slut. De enskilda konvenliklarne börja ofia i godt
ändamål, nemligen till gemensam uppbyggelses hemlande af Guds ord, men
då merendels okunnigt folk dervid företager sig att utlägga Skriften, spiidas
villomeningar och ensidiga åsigter. Sådant iörekommes, efter min öfvertygelse,
lättast och säkrast derigenom, alt församlingarnes lärare så ofta ske kan, till
exempel hvarje helgedag, sjelfve hålla bibelförklaringar. Till sådana förklaringars
hållande har sa väl högvördige presteståndet vid 1840 års riksdag, som
Hernösands Konsistorium uppmanat församlingarnes presterskap, och de hållas
äfven på flera ställen af skicklige och nitiske lärare, till allmän uppbyggelse.
1 Hernösand förrättas de söndagligen, samt besökas flitigt. Den Heliga Skrift
är allmänt spridd genom härvarande bibel-sällskaps berömliga bemödande.
Sedligheten, hvilken hos Norrlands inbyggare förr i allmänhet var framstående
framom de sydligare Länens, är väl ännu ett utmärkande drag hus
befolkningen i en del aflägsna socknar, men i andra har den mer och iner
aflägsnat sig, att domina af de brott, som i sednare åren mera än fordom i
dessa socknar föröfvats. Den vanliga källan till brotten, nemligen fyllerilasten,
är visserligen icke större i Wester-Norrlands Län än i de flesta andra, och
med undanlag af några socknar, der den företrädesvis visat sina förstörande
verkningar, skulle man snarare kunna antaga att bränvins-supandet i detta
Län är mindre än längre söderut, samt att det snarare af- än tilltagit. Or
•
i • .
saken dertill må vara hvilken sorn helst, antingen nykterhets-föreningarnes
bemödanden, hvilka åtminstone icke motverkas inom Länet, eller ett stigande
medvetande om menniskans värde och det förnedrande i fylleriet; glädjande
är det dock för fosterlandsvännen att erfara verkningarna af en mer och mer
inträdande bättre anda. För att få en öfversigt af de under qvinqvenniet
angifna och afdöuida brottmål, meddelas (oljande ur de officiella uppgifterna
sammandragna tabell:
22
År
Brott och förseelser
Angifna
För hvilka personer blifvit sakfällda
Brott emot
person.
Brott emot
äganderätten.
Andra lagöf-  verträdelser.
Summa.
Brott emot
person.
Brott emot
äganderätten.
Andra lagöf-  verträdelser.
Summa.
1846
21 4
102
431
747
192
92
404
688
1847
243
129
301
673
228
110
277
615
1848
200
88
401
689
191
79
364
634
1849
206
108
356
670
182
86
315
583
1850
196
139
498
833
184
112
462
758
Summa
1,059
566
1,987
3,612
977
479
1,822
3,278
I medeltal
212
113
397
722
195
96
364
656
För alt visa i hvad förhållande antalet af de tilltalade och sa k fällde personerna
står dels tili Länets hela folkmängd, dels till den för landsbygden
särskildt, må nedannämnde nr samma källor hemlade uppgift här få etL rum,
med den anmärkning, att folkmängden är beräknad enligt mantalsskrifningarne
till det antal, särskildt för städerna och särskildt för landet, som i denna
underdåniga berättelse är uppgifvet:
År
Personer, hvilka för brott mot per-  son och äganderätt blifvit
Vid jemförelse af folkmängden belö-  per en anklagad eller sakfälld på
nedanstående antal invånare.
I
hela Länet.
På
Landsbygden.
i
Städerna.
I
hela Länet.
På
Landsbygden.
i
Städerna.
Anklagade.
Sakfällda.
►
3
g
ST
09
95
CL
P
Sakfällda.
Anklagade.
Sakfällda.
Anklagade.
Sakfällda.
Anklagade.
Sakfällda.
Anklagade.
Sakfällda. J
1846
300
273
208
186
92
87
306
343
417
467
53
55
1847
304
266
200
177
104
89
308
352
444
502
46
53
1848
270
244
199
176
71
68
351
389
452
511
68
71
1849
317
270
235
191
82
79
299
314
383
471
59
61
1850
374
317
279
230
95
87
252
301
325
394
51
56
23
Under detta qvinqvennium har icke något dödsstraff gått i verkställighet.
Förhållandet med fångpersonalens större eller mindre antal under de olika
åren, hvaraf äfven någon ledning for bedömmande af sedligheten torde vara
att hemta, har under det sist tillryggalagda qvinqvennium visat följande resultat,
hvarvid dock hör anmärkas, att transport-fångar icke äro i det utförda
antalet inbegripne:
År 1846 förvarades i Länets fängelser 170
» 18#7 » » » 184
» 1848 » » » 192
» 1849 » » » 206
» 1850 » » » 238
, , . „„„ Tillsammans 990 personer, eiler i
medeltal 198 årligen. 1
Af förestående antal äro förvarade:
1846
1847
1848
1849
1850
Summa.
för undergående af ransakning, fängelse vid
vatten och bröd, samt enskildt fängelse
för försvarslöshet och olofligt kringstrykande
för undergående af bysättning
159
9
2
172
2
10
183
4
5
201
3
2
200
30
8
915
48
27
Summa
170
184
192
2,06
238
990
eller i medeltal af första kategorien 183, a
den
andra
circa 10 och af tredje
kategorien vid pass 5.
Slutligen bör anmärkas, dels att de flesta af brotten varit emot äganderätten,
dels alt dessa brott i skogslrakterne ofta varit föranledda deraf att
ägo-områdena, i följd af de på många ställen ännu antingen oafslutade, eller
icke företagna afvittringarne, varit obestämda, dels att i de nordligaste fjell
socknarne
brottmålen alltid varit färre än i de nedre socknarne.
Tarflighet, som förr var så allmän i de norra provinserna, samt äfven är
af behofvet högligen påkallad för invånarnes bergning, har, under ett tiotal af
år eller någotj mera, på många ställen inom Länet lemnat rum åt en tilltagande
yppighet så väl i föda som klädedrägt, i sednare afseendet förnämligast
hos ungdomen. Det kan likväl icke nekas, att den fordna tarfligheten ännu
24
är bibehållen icke allenast inom mången familj, utan äfven en och annan af
de mest aflägsna socknarne, men anmärkningen om ett motsatt förhållande
gäller dock flertalet af både familjer och socknar. Bland lyxartiklar inlager
kaffet måhända främsta rummet och kaffedrickningen tilltager i ett märkbart
förhållande, så att numera knappt någon koja (innes, der icke denna dryck
till öfverflöd 11 jutes. Åtgången kan någorlunda bedömmas vid jemförelse af de
till städerna importerade qvantiteler kaffebönor, utgörande enligt lullkammarjournalerne
för näsllidet år icke mindre än 328,313 skålpund, deraf endast
169 U. från utlandet; hvarvid likväl måste anmärkas alt någon del deråt b 1 i t -  vit försändt till Jemtland och der konsumerats.
De hetyd i iga pekuniära fördelar, hvilka under de för trä varuhandeln gynnande
år beredts en del socknar, borde i dessa hafva verkat till välmåga, men
ty värr är icke förhållandet sådant, ty i dessa socknar har lagsökningarnes
antal i proportion varit lika stort sorn i de öfriga, hvartill såsom skäl måste
antagas, dels ett af denna handel bland allmogen uppkommet vingleri, dels de
i jemnbredd med de ökade inkomsterna uppstegrade lefnadsbehofven, och detta
visar, hvad erfarenheten äfven lärt, att den lätt åtkomliga penningeförtjensfcen
bortgår med lika snabba steg som den kommer, samt medför mindre välsignelse
än den som med svett och möda förvärfvas. En gång vand vid yppighet
i mal och klädsel är återgången svår och behofven måste således fyllas
på hvad säll som helst, ofta medelst skuldsättning. Penningebristen synes
mer och mer tilltaga, ehuru tillgången på rörelsekapital under de sednare åren
blifvit betydligt ökad, derigenom att en filialafdelning af Mälareprovinsernas
enskilda bank blifvit inrättad i Hernösand.
Under loppet af de fem åren 1846—1850 har följande antal utsökningsmål
hos Kongl. Majits Befallningshafvande blifvit afgjordt och de för hvarje
år utförda belopp utdömde:
0
År
Antal mål.
Utdömdt belopp.
18 46
1,306
67,976
32
10
1847
1,512
90,002
24
7
1848
2,105
103,405
16
—
1849
2,493
172,528
42
—
1850
2,280
152,481
-
—
Summa
9,696
586,394
19
5
medeltal hvarje år
1,939
117,278
42
3
25
Under sådana förhållanden utgör återinträdandet af förfädrens sparsamhetsanda
föremål för hvarje sann fosterlandsväns lifliga önskningar. Nöden lärde
förfädren en vis omtanka för morgondagen, och nöden har äfven varit upphofvet
till de välgörenhets-inrättningar, som genom besparingar i den goda dagen
bereda utvägar till uppehälle under den onda. Bland sådana inrättningar
räknar detta Län i främsta rummet socknemagasinerna och sparlårarne,
samt dernäst de i sednare tider inrättade sparbanker. Om ränteförsäkringsanstalt
har väl varit fråga, men någon sådan har icke ännu kommit till stånd.
Om inrättande af socknemagasiner i hvarje socken öfverenskoms redan vid
ett landsting 1757, och reglemente för dessa inrättningar sladfästades af Kongl.
Maj:t redan året derpå, men öfverenskommelse!- och reglementen hjelpa föga,
der icke alfvarsam hand hålles öfver efterlefnaden. Så var det äfven här. I
en del socknar inrättades aldrig några magasiner, i andra inrättades de väl,
men upphörde snart och minsta antalet utgjorde de, som höllö öfverenskommelsen
och efterlefde reglementet. En väckelse erhöllo dock Länets invånare
när, elter 1846 års ofördelaktiga skörd, det stadgandet af Kongl. Majit gafs,
såsom vilkor för erhållande af understöd till de nödlidande, att socknemagasiner
skulle inom Länet allmänt inrättas, för hvilket ändamål äfven ett nytt
reglemente under den 22 September 1819 i nåder stadläslades och de nya
magasinerna skulle vara färdiga inom midsommartiden 1822. Men äfven här
mötte verkställigheten motstånd, likasom ett år 1824 framsläldt förslag om
distrikt-magasiners inrättande och en annan året derpå gjord framställning
om öfverenskommelse!’ socknevis till ersättande af sådan skada, som å säden
förorsakas genom hagel, frost, vattuflöden eller andra olyckshändelser. Från
inrättande af socknemagasiner begärde flera socknar befrielse och för dessa biföll
Kongl. Majit äfven en sådan frihet, med skyldighet att i stället inrätta
sparlårar, enligt för sådane under den 7 Maj 1831 nådigst fastställda reglementen.
Ändamålet med så väl socknemagasinerna, som sparlårarne är naturligtvis
att i nödens stund kunna lemna understöd och afhjelpa åtminstone
de första och mest tryckande behofven, och detta ändamål kan äfven
vinnas, om inrätlningarne med omsorg skötas och med välvilja omfattas, men
tyvärr! är såväl magasins- som sparlårs-inrättningen på många ställen med
motvilja ansedd och synnerligen den sednare, såsom saknande all fullständig
kontroll, vanvårdad. Kongl. Majits Befallningshafvande har vid flerfaldiga tillfällen
försökt visa allmogen magasinernas företräde för sparlårs-inrättningen,
men någon verkan af dessa framställningar har föga visat sig och nöden blifver
Berättelse öfver Wcsler-Norrlands Län för åren 1846—185U. 4
26
väl slutligen den, som kommer att lära behofvet af sådana magasiner. De
undsättningslån i spanrnål, som Länet under föregående missväxtår erhållit,
hafva vållat otaliga bekymmer för både Länsstyrelsen och undsättningstagarne,
och någon allmännare undsättning kommer således troligen icke att begäras, om
Länet förskonas från en allmän missväxt. Partiella brister måste, så vidt
möjligt är, afhjelpas af kommunerna, och endast i de fall, att så icke ske kan,
genom understöd, helst mot arbetsskyldighet. Under det sist utgångna qvinqvenniet
hafva undsättningar endast varit sökta och beviljade, i anseende till
felslagen skörd, åt Tåsjö socken genom Kongl, brefvet den 26 April 1850 till ett
belopp af 333 R:dr 16 sk., utan åter betalningsskyldighet, samt i anseende tili
en den 16 April samma år inträffad hagelskada, hvarigenom, inom Skorpeds,
Dals och Öfverlännäs socknar, en förlust åbragtes å grödan af 5,074 R:dr 39
sk. 8 rst. samt å hus och byggnader af 719 R:dr 24 sk., ett undsättningslån
af 6,133 R:dr 16 sk. banko, mot återbetalningsskyldighet inom viss tid, genom
Kongl, brefvet den 19 Oktober samma år beviljades.
Sparbanker. På Wester-Norrlands Läns Hushållnings-Sällskaps högtidsdag
den 29 Januari 1827 upprättades en sparbank för Länet och denna inrättning
försågs då med stadgar, hvilka af Kongl. Maj:t i nåder stadfästades under den
4 Februari 1829; varande banken under tiden öppen för insättning redan
den 14 Maj 1827, och vid samma års slut voro af 57 personer insatte, jemte
upplupne räntor, 496 R:dr 28 sk., så att banken vid denna tid hade en behållning
af 639 R:dr 8 sk., dess egen hjelpfond deri inberäknad. Ehuru sedan
den tiden banken genom en oredlig ombudsmans förvållande gjort förluster,
har dock förtroendet till inrättningen icke minskats, hvilket synes af de
betydliga insättningarne. Sålunda visa räkenskaperna att vid 1846 års slut
ansvarighetssumman var R:dr 17,561: 3. 6.
och insättarnes antal 230
1847
262 » 19,312: 7. 6.
1848
258 » 19,804: 34. 3.
1849
248 » 19,267: 12. 3.
1850
238 » 18,698: 26. 10.
Uti Sundsvall inrättades för staden och kringliggande ort år 1847
en särskild sparbank, som under den 18 Januari 1848 erhöll nådigt reglemente.
Denna banks verksamhet börjades med år 1850 och vid samma års
slut hade den en ansvarighetssumma af 7,469 R:dr 41 sk. r:gs. Insättarnes
antal var då 130.
27
Vid Gideå bruk inrättades 1833 äfven en sparbank, hvartill brukets förre
ägare Grosshandlaren H. W. Eckhoff skänkt grundfonden; men denna inrättning
upphörde vid EckholFs iråkade obestånd 1844.
Tjenstehjon. Brist på dugliga tjenstehjon har under många år varit öfverklagad,
och denna brist, som ännu existerar, härrör hufvudsakligen deraf, att
en mängd unga personer årligen bygga hjonelag enligt hvad förut sagdt är,
ofta utan den ringaste utsigt för framtida bergning. Ett begär att, såsom det
heter, sätta föttren under eget bord, förleder dem synnerligen under goda år,
då lefnadskostnaden är ringa och dagliga behofven lätt kunna fyllas genom
arbete för andra, att ulan omtanka för framtiden, utan besinning af hvad som
fordras för en ökad familj, eller under tillstötande sjuklighet, öfvergifva den
tjenande klassen och bygga eget bo, hvilket sker antingen medelst öfvertagande
af föräldrars egendom och deras förseende med så kalladt födoråd,
eller genom förvärfvande, ofta på kredit, af ett litet torp, eller medelst
upparbetande af nybygge. I alla dessa fall blifver oftast fattigdomen det
nya hjonelagets ständiga följeslagare, och ortens fattigförsörjningsanstalt deras
vanliga tillflygt. Den här i orten vanliga plägsed alt en fader, innan
krafterna ännu förbjuda honom alt arbeta, till sitt barn öfverlemnar sin jord,
med förbehåll att under sin öfriga lifstid erhålla så kalladt födoråd, beslående
i vissa qvanlileter spanmål och viktualier, är i flera afseenden skadligt. Utom
det alt ett sådant öfverlåtande ganska ofta åstadkommer oenighet emellan föräldrar
och barn och deraf följande rättegångar, särdeles när födorådst är ulfäst
större än den svaga hemmansdelen tål, är följden deraf att den från arbete
befriade födorådstagaren och hans hustru merendels förfalla i lättja: att
födorådsgifvaren, som, under beräkning att den lilla hemmansdelen skulle föda
honom och hans omgifning, ingått gifte och aflat barn, snart måste åt sina
kreditorer öfvergifva fädernehemmet oell sjelf åter inträda i arbetsklassen, under
det hustru och barn falla fattigvården till last. För torparen gäller till
en del detsamma och för nybyggaren i ännu högre grad, ty denne, som bygger
sitt bo ofta in i djupa skogen långt bort ifrån menniskor, har, sedan det
honom såsom nybyggare tillkommande understöd upphört, icke mer än sina
egna och de sinas händer att lita på, för förvärfvande af det dagliga brödet,
sedan han icke sällan på kredit uppbyggt sin lilla stuga. För honom är således
skogens åverkan, för att skaffa sig sina behof, så till sägande en nödvändighet
och lian tillitar äfven denna hjelpkälla, under fullt medvetande af
kontrollernas omöjlighet. Enligt hvad jag i det föregående haft nåden antyda,
äro såledas de förtidiga och ofta förhastade bosättningarne orsak till brist på
28
dugliga tjenstehjon, men äfven andra orsaker saknas icke dertill, såsom att
ogifta qvinfolk med ett, två, ja stundom flera oäkta barn, sätta sig för sig
sjelfva och sysslolöst förtära det bröd, de genom sin liderlighet förvärfva, under
det att barnen falla antingen allmänna fattigförsörjningen, eller invånarne medelst
bettlande till last: att tjenstehjons städslande sällan eller aldrig, oaktadt
uti detta afseende utgångna varningar, sker enligt tjenstehjons-stadgans föreskrifter
m. m.
Markegångspriset på ett drängsdagsverke bar under åren 1846—1849 varit
32 sk., men under år 1850 endast 30 sk. samt på ett ökedagsverke under
förstnämnde år 1 R:dr 16 sk. och under det sistnämnde 1 R:dr 12 sk., men
de verkliga priserna hafva under sommarmånaderna stundom varit högre.
Byggnadssättet på landet medtager mycket mera timmer än som i de södra
provinserna vanligen är fallet, och byggnaderna äro dock här vida mindre
välförsedda mot köld än i sistnämnde provinser. Timmerna inläggas i byggningen
vanligen runda såsom de af naturen äro och afsliktas först sedan byggningen
är färdig; fyllningen under de otäta golfven, der sådan finnes, är gemenligen
sågspån, hvarigenom deras eldfarlighet förökas, och drifningen emellan
timren sker sällan med annat än mossa. I skogarnes land ser man på nvtimrade
byggnader nästan hvarje timmer hafva betydlig vankant, hvilket i de
södra provinserna, äfven der skogstillgången är ringa, sällan eller aldrig varsnas.
Med undantag af en och annan ladugård, som är uppförd af sten, äro byggnaderna
i Norrland af trä, rymliga och vackra, oftast två våningar höga,
ehuru man på många ställen får se den öfra våningen oinredd och tom. Torftak
äro sällsynta och täckningen sker numera antingen med stickor eller tegel.
Inuti husen råder merendels snygghet, och Norrlänningen är i allmänhet gästfri,
synnerligen i de ifrån städerna aflägsnare socknarne.
§ 3.
Näringar.
a) Jordbruket inom Länet kan visserligen sägas relativt till den försummade
boskapsskötseln vara för långt uppdrifvet, men i allmänhet har det icke
på långt när hunnit den höjd, dit det kan och bör komma. Likväl är det
obestridligt att det år ifrån år är i tilltagande, likasom alt af den mer och
mer sig ökande folkmängden en betydlig del måste söka sin bergning af
jorden. Ärfda vanor och ett envist motstånd mot allt nytt, förr än detta så
till sägande handgripligen visar att det är mera vinstgifvande än det gamla,
29
lägga hinder i vägen för jordbrukets uppdrifvande och det är således endast
med långsamma steg det går framåt. Inom orten finnas få possessionater, som
med efterdöme kunna visa vägen till bättre systemer, och exempel hafva således
icke här samma inflytande som i de södra landskapen, men äfven bland
allmogen finnas dock flera, som, mera fördomsfria än mängden, lemnat de fäderne-ärfda
vanorna i jordens skötsel och användande, samt antagit hvad som
på andra ställen visat sig vara nyttigt och ändamålsenligt, så vidt sådant
varit för orten passande, såsom följder af hvilken förändring dessa jordbrukare
redan hemta ersättning i bättre och rikare skördar. Agronomers vistande i
Länet, huru kort detta än varit, har äfven i sin mån bidragit att gifva anledning
till förbättringar, som måhända annars icke varit påtänkta; men hvad
som felar Länet är en landtbruksskola, der nya metoder kunde inläras och
nya rön verkställas. Fråga orri en sådan inrättning på enskild bekostnad väcktes
redan 1841, men måste i anseende till bristande medels-tillgångar afstadna
ocb något anslag af Staten bar för detta ändamål icke vunnits, ehuru motion
derom blifvit väckt och behofvet visadt vid sednaste riksmöte. Genom ett
och annat landtbruksmöte har man sökt, så godt man kunnat, ersätta bristen
af landtbruksskola, och vid dessa möten hafva landtbrukare haft tillfälle att
utbyta sina tankar i de för orten mest vigtiga ämnen. Hvad som måste erkännas
är att gödning ocb dikning i allmänhet försummas. Yä! har Hushållnings-Sällskapet
utsatt premier för begagnande af myrgödsel, samt lemnat underrättelse
om flera gödningsämnens användande, men detta har föga omfattats
af allmogen; och dikningen har äfven Sällskapet sökt uppmuntra genom
utsatta belöningar för täckta diken, helst af sten. Delta Sällskap, som af tju—
gutre för Norrlands väl nitiske män redan 1805 inrättades under namn af
Ekonomiskt Sällskap, samt under den 23 Januari 1819 erhöll nådiga stadgar,
har under sin tillvaro sökt, så vidt i dess förmåga slått och med dess ringa
tillgångar varit förenligt, sprida nyttiga kunskaper i de till näringsgrenarne
hörande delar, så väl genom utdelande af belöningar åt dem som deraf gjort
sig förtjente, som genom utgifvande af smärre alhandlingar, och nu sedan förlidet
år af Sällskapets handlingar. Att Hushållnings-Sällskapet således icke
varit utan inflytande på jordbruket och öfriga näringars förkofran vågar jag
hoppas.
Jordmånen är väsendtligen olika i olika trakter. I ådalarne är den mest
fruktbar och består af lera och lermylla samt sandmylla, men vid hafskusten
och de socknar som gränsa till Jemtland, likasom vid stränderna af elfvarne
råder sanden. Mergel har icke kunnat upptäckas. Ehuru det icke kan med
30
skäl sägas, att någon af Länets socknar äger en öfverallt god och fruktbar jordmån,
kan det emedlertid dock antagas att den på de flesta ställen är sådan,
att jorden, med omsorg skölt, lemnar den idoge arbetaren lön för sin möda.
Den korta tid sommarvärmen bär i landet varar fortskyndar växtligheten på
ett märk väldigt sätt, så att, då åkern förskonas från nattfrosten vid den lid,
då mognaden inträffar, afkastningen vid medelmåttig årsväxt är tillräcklig för
behofvet, samt i goda år lemnar öfverskott, dels till afsalu, dels till förråd
för inträffande svagår; men dessa nattfroster förstöra ofta på en gång de härligaste
åkerfält, dock mest partielt, ty mera sällan hafva landskapen Ångermanland
och Medelpad varit hemsökta af allmän missväxt. Endast på de ställen
der jordmånen är af bättre beskaffenhet begagnas träde och då vanligen till
en tredjedel, i Medelpad på sina ställen ända till hälften af åkern, men i
fjellsocknarne, der jorden är mager, gödslas och besås den hvarje år, utan att
ogräs deraf uppkommer. Egentligt vexelbruk begagnas på ganska få ställen,
men ett för orten eget slag sådant bruk, bestående deri att ulvexla lejder,
eller att ängsstycken upplöjas och gödslas, samt 2 å 3 år å rad besås med korn,
hvarefter de åter igenläggas till gräsvall, är mera allmänt. Hvele sås mera
sällan, hvartill såsom skäl uppgifves sommarens korthet, hvarigenom det icke
skulle hinna till full mognad, men en och annan ståndsperson, som gjort försök
med detta säde, har trott sig tinna att farhågan icke är grundad. Råg
sås icke heller allestädes och öfver hufvud beräknadt endast till en sjettedel
mot kornet. Allmogen föregifver att rågsädet fordrar bättre jord än kornet,
samt att råghalmen mindre begärligt förtäres al kreaturen, än den som kornet
lemnar, men erfarne jordbrukare af ståndspersonsklassen vilja icke gilla
dessa skäl, utan förmoda att endast ärfda fördomar, i förening med den omständigheten,
att Norrlänningen är ifrån barnaåren öfverallt vand vid korn
bröd
och annan af denna säd beredd spis, hittills hindrat rågsädels allmänna
utsträckning. Att råg år ifrån år mera odlas har erfarenheten likväl visat,
och måhända skall man äfven i Norrland göra den erfarenheten, som annor
städes
icke uteblifvit, att rågsädet är vida mindre ömtåligt för (rosten än
kornet, som nu är landets hufvudsäde och kan anses intaga femsjeltedelar af
jorden emot rågen. Hafra och blandsäd äfvensom korn sås på så kallade nyristor
och råg dels på svedjelanden, dels på odalåkern. Sådden inträffar allmännast
om våren i slutet af Maj och örn hösten i medlet af Augusti månad,
eller på svedjeland i slutet af Juli, samt bergningen i slutet af Augusti och
början af September, dock så, att både sådd och bergning ske fjorton dagar
tidigare på de ställen, der åkrarne af kringliggande höjder äro skyddade från
31
de kalla vindarne. Kål, kålrötler och rofvor odlas endast till husbehof. Potates,
som, enligt en författares uppgift, 1751 var en i Norrland »mera omtalad
och beskrifven än sedd och försökt växt«, blef genom Landshöfdingen
Örnskölds bemödande införd och är nu, efter hundra års förlopp, så allmän,
att det icke finnes någon jordägare eller torpare —■ dess område må vara aldrig
så litet — som icke odlar den till husbehof, och lika allmänt som det i början
streds emot dess införande, skall det nu medgifvas att den är oumbärlig, synnerligen
för den fattigare befolkningens bestånd. Denna jordfrukt odlas mest
på trädesåkrar, hvilka året derpå besås med korn. Potatessjukan har under
de sednare åren visat sig, men dess härjning har dock intet år varit allmän,
utan endast partielt sträckt sin förödelse.
Under sednast tillryggalagda qvinqvennium har årsväxten inom Länet
sålunda utfallit, att af råg erhållits minst fjerde och högst 10:de kornet, af
korn och hafra minst 4:de och högst 8:cle, samt af potates minst 3:dje och
högst 10:de kornet.
Markegångspriset har under samma tid varit följande:
År.
En tunna
Råg.
En tunna
Korn.
En tunna
Hafra.
En tunna
Ärter.'
1846
10
32
8
4
9
1847
11
—
—
9
—
—
4
40
—
10
—
1848
9
—
—
7
4
—
4
8
—
8
32
1849
8
32
—
6
32
—
4
8
—
8
32
1850
9
16
-
7
8
—
4
8
—
9
16
—
Summa .
48
32
—
37
44
—
21
16
—
45
32
—
Medelpris
9
35
2
7
28
-
4
12
10
9
6
5
Att markegångspriset likväl icke något af åren utgjort det pris, som i
handel och vandel varit gängse, är fullkomligt säkert, utan kan detta med
all säkerhet antagas hafva varit minst 1 R:dr per tunna råg och korn högre
än hvad markegångstaxan utsätter.
Om man jemför utsädes-qvantiteterna, sådana de i fem-årsberättelserna
uppgifvas, skall det visa sig huru betydligt åkerbruket på ett fjerdedels sekel
tilltagit. Dessa uppgifter angifva nemligen följande förhållanden:
/
32
1822
1833
1848
1850
Hvete . . . .
. Tunnor
s
1
1
Råg
»
2,217
2,242
2,357
2,361
Korn . . . .
17,030
20,343
23,3834
21,3754
Hafra . . . .
»
1,427
2,008
2,502|
3,891
Blandsäd . .
»
2,385
2,766
4,365!
4,996!
Ärter . . . .
»
782
1,0164
1,0434
9911
Potates . . .
»
6,470
8,753
20,8634
19,416
Afkastningen af det i sista kolumnen upptagna utsäde angifves uti den
denna underdåniga berättelse vidfogade tabell hafva varit 4 tunnor hvete,
16,1794 t:r råg, 119,692 t:r korn, 16,5714- t:r hafra, 20,7641 t.r blandsäd,
6,327 t:r ärter och 119,898 t:r potates, men att denna uppgift är blott approximativ
och måhända för knapp behöfver icke sägas. Beräknas behofvet efter
den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i en föregående berättelse angitna grund,
att 3 t:r säd, hälften råg och hälften korn, behöfvas för hvarje person i ett
hushåll, skulle lör de på landsbygden boende 90,598 personer erfordras icke
mindre än 271,794 t:r span mål om året; men denna kalkyl af behofvet synes
vara för högt tilltagen, enär säkert är att för månget hushåll, synnerligast
bland den fattigare befolkningen, icke får påräknas 3 t:r spanmål för hvarje
medlem af familjen och icke heller behöfver påräknas så mycket, synerligen
för de smärre barnen. Närmare skulle man, enligt min öfvertygelse, komma
sanningen, om för hvarje person af stora och små behofvet kalkylerades till 2
t:r korn och i t:na råg om året, i hvilket fall hela behofvet för landsbygden
skulle utgöra 181,196 t:r korn och 45,299 t:r råg, utom potates. Förvandlas
nu den här framom för år 1850 uppgifna afkastning efter grund att 1! t:na
blandsäd eller l l:na ärter svarade mot 1 t:na råg, så uppstår följande beräkning
af tillgångarne för samma år:
Råg.
Korn.
Råg och korn
20,764 t:r blandsäd, motsvarande
T:r.
16,179
16,612
T:r.
119,692
6,327 t:r ärter, d:o
6,327
Summa
39,118
119,692
Så skulle en brist uppstå af
i den erforderliga qvantiteten
6,181
45,299
61,504
181,196
33
Men att denna beräkning icke är tillförlitlig måste antagas af många
skäl, helst då det icke kan förnekas att landet under de sista fem åren producerat
så mycket säd, att den öfver hufvud taget icke allenast varit tillräcklig
för behofvet, utan äfven lemnat något till afsalu eller förråd. Skörden
synes således vara för ringa uppskattad och uppgiften derom är icke stödd på
annat än förmodade förhållanden, enär ingen hemmansägare kan tvingas alt
uppgifva den afkastning, han erhåller af jorden, och det dessutom kan anses
säkert att af de få, som lemna en sådan uppgift, mången lemnar den otillförlitlig.
Trä'dgårdsskölseln bedrifves föga inom Länet och nästan ensamt antingen
i städerna, eller uti deras grannskap af ståndspersoner. Erfarenheten har dock
för dess idkare visat att odlingen af köksväxter icke allenast kan ske, utan
äfven är vinstgifvande, enär under vanliga somrar de flesta sådana växter
här finna mognad. Körsbär finnas på flera ställen, så väl i Medelpad som
Ångermanland, samt mogna vanligen, men äpplen, hvilka mogna i Medelpad,
komma sig sällan före i Ångermanland och i ingendera provinsen har man
lyckats lill mognad framdraga päron och plommon.
Linsädet i Länet är tillräckligt för behofvet och medgifver i Norra Ångermanland
äfven någon försäljning, ehuru detta säde under sednare åren icke
blifvit utvidgadt, utan snarare inskränkt, en följd dels af den minskade lirine
vä fnadsti 11 verk ningen och afsättningen, dels deraf att linet anses vara det
säde, som mest mattar jorden. Emot sättet för linets beredning hafva anmärkningar
blifvit gjorda, hufvudsakligen bestående deri att jorden icke nog
sorgfälligt afdikas, alt åkern icke nog djupt bearbetas, att linknoppen icke aftröskas
om vintern, ulan straxt efter uppryckningen afrepas, hvarefter linet
genast lägges i vatten, att linrölningen icke sker om våren, eller före försommaren,
att man torkar linet vid eld, att linstänglarne icke blekas, att linet
upphänges på gärdesgårdarne, hvarigenom det får fläckar, och icke i kapeller,
att man i stället för den i Belgien brukliga svingeln nyttjar bråka, som skall
vara skadlig, att linstänglarnes sortering både före och efter rötningen uraktlåtes,
m. m. Alla dessa anmärkningar, grundade på iakttagelser under en resa
i Belgien, har Hushållnings-Sällskapet låtit komma till allmogens kännedom, i
det hopp att förr eller sednare nyttiga förbättringar skola uttränga den gamla
slentrianen.
Linlröet är merendels från Riga och tillhandahålles jordbrukarne af städernes
handlande vid marknaderna.
Berättelse öfver Wester-Norrlands Län för åren 1846—1850. 5
34
Hampa odlas nästan ingenstädes och humla på icke många ställen,,denna
sednare växt ej en gång till husbehof, ehuru den dryck, hvari humlan väsendtligen
ingår, nemligen öldrycken, icke kan anses allmän i Norrland.
Några förbättringar i åkerbruksredskapen hafva under de sednare fem åren
icke införts. Den utgöres nästan öfverallt af den vaidiga Wermlands- eller
Dalplogen, som köres med en häst och förfärdigas omsorgsfullt inom landet,
samt anses för sin lätthet att handtera mest ändamålsenlig, synnerligen för
bearbetning af mindre jordtegar; vidare af pinnharf med raka pinnar, årder,
kloharf och vält. Till sädens aftagning begagnas öfverallt liar, torkningen
sker på hässjor, utom på de få ställen der rior äro anlagda, och tröskningen
med tröskvagnar, samt på åtskilliga ställen med tröskmachiner för dels häst-,
dels vatten-, dels handkraft; och spanmålen förvaras vanligen uti så kallade
herbergen eller stolpbodar. Plogar, dels af Engelsk modell, dels tillverkade på
Åkers bruk, hafva i flera år användts å Torpshammar och Johannisbergs egendomar,
samt befunnits särdeles ändamålsenliga.
b) Boskapsskötseln är i Länet icke så omhuldad, som den förtjenar. Fodertillgång
saknas sällan, men på sommarbete är i många socknar brist, ocb
det är endast i fjelllrakterna som betesmarken är god, dock egnas på få ställen
någon särskild skötsel åt dessa marker, hvilka dessutom år ifrån år, i följd
al nyodlingar, förminskas. Der sommarbete saknas (öras kreaturen till så kallade
fäbodställen, der de uppehålla sig under hela sommartiden och der mjölken
förvandlas i smör och ost, men när betet der är förtärdt, insläppes boskapen
på många ställen å de afbergade åkrarne, der den till skada for växtligheten
söndertrampar lindor och ängssiålter. Beteshagarne, der de finnas,
användas förnämligast för hästarne. Under de sednast förflutna fem åren har
höfängsten varit dels medelmåttig, dels öfver medelmåttan, men intet år under
densamma. Fem tunnlands afkastning af ängsjorden anses motsvara ett
tunnlands åkerjord och afkastningen af den odlade och sjelfväxande ängen varierar
mellan 140 och 150 L.M. hö på tunnlandet. I följd af de förmånliga höskördarne
hafva några särskilda medel att framfodra boskapen icke under
denna lid behöft användas, men annars gagnas, då behofvet så kräfver, till
boskapsfoder bark och löf, hvaraf förråd insamlas för vinterbehufvet. För
beteshagars anläggning, ängsodling och tjernars aftappning hafva belöningar
tid efter annan utdelats, och betydliga vattenaftappningar samt ängsodlingar
hafva äfven utan belöning af driftiga landtbrukare blifvit förelagne. Ängsvattningen
är på få ställen inom Länet känd, men der den blifvit vidtagen
har den visat sin välgörande verkan. Under besök i Länet hafva Agronomer
35
inom Torps, Hässjö, Säbrå, Graninge, Sollefteå och Själevads socknar utstakat
sil-ängar, uppgjort planer för sjöars aftappning och sänkning, samt i öfrigt
lemnat råd och upplysningar rörande ängsvattning. Genom aftappning af sjön
Deljetjern i Tuna och Selångers socknar, för hvilket arbele, enligt Kongl, brefven
den 4 Februari och 7 September 1846 samt den 9 December 1848, ett
statsbidrag af 600 R:dr banko anvisats, vinnes en högst betydlig areal, utom
det att de förut odugliga myrorna omkring tjernell blifvit odlingsbara och märklig
skillnad visat sig uti de förut för årliga frostskador blottställda byarne
Berg, Österdelje och Lilldelje, der, efter uttappningen, ingen årsväxt blifvit skadad
af kölden. Gräfning för sänkning af en sjö vid Oxsjöby i Torps socken
och hvarigenom en angränsande myra förmodas blifva odlingsbar börjades
utan statsanslag förlidet år; och en lägenhet vid Torpshammars bruk, omkring
30 tunnland, leinnade första året efter öfversilningen 2,500 L:U. hö högre afkastning
än förr. Många sådana aftappningar, till vida större areal och i nästan
hvarje socken, voro ännu att göra, om allmogen ägde förmåga alt bestrida
de för dylika arbeten erforderliga betydliga kostnader, eller kunde af allmänna
medel vinna tillräckliga bidrag dertill. För ett arbete af sådan art, nemligen
utdikning af en tjern och sex myror vid Klostrets by af Torps socken,
hvarför kostnaden är beräknad till 1,800 R:dr, bär Styrelsen öfver väg- och
vattenbyggnader föreslagit eli statsbidrag af 900 R:dr banko.
Boskapsracerna äro med få undantag ännu små och ladugåden lemnar
följaktligen icke den afkastning, som skäligen bör kunna uppnås, om en förädlad
race, passande för klimatet, efter hand införes, eller om den inhemska
med mera sorgfällighet skötes och icke, såsom nu på flera ställen är seden,
man vill hafva många kreatur födda med det foder, sorn borde tillkomma eli
vida färre antal. Förståndiga jordbrukare hafva äfven gjort inskränkning i
antalet, men fodrat de bibehållna så mycket bättre och derpå funnit sin räkning.
Hvad som ©tvifvelaktigt skall verka förmånligt i afseende på förbättring
i boskapsracen är den utdelning af premier för väl vårdade boskap, som af
Hushållnings-Sällskapet årligen på flera ställen i Länet verkställes, men ännu
mera det sedan år 1846 på Statens bekostnad inom Länet varande Stamholländeri,
bestående af 20 kor och 2 tjurar af Voigtländer-race. Af dessa kor
har en gifvil ända till 881 kannor mjölk om året. Vid de auktioner, som årligen
här hållas, försäljas unga qvigor och tjurar, hvarigenom en förbättrad
race efter hand borde kunna spridas inom Länet, om allmogen i allmänhet
vore mera mån om en sådan förbättring; och Hushållnings-Sällskapet har äfven
utfäst premier för kor af inhemsk race, som lemnat betydligare mjölkaf
-
36
kastning. Sjelf begagnar allmogen till sin föda tjern mjölk ucb ostvassla, af
hvilken sednare mesost tillverkas, samt afyttrar smör och ost till städerna.
Till fårafvelns förbättring inköptes för (lera år tillbaka 11 tackor och 9
gninsar af Skotlsk race, hvilka fördelades på tre byar inom Hafverö socken;
och från Island införskrefvos några år derefter sex får på Statens bekostnad,
hvilka öfverlemnades till vård på Stenhammars egendom i Södra Ångermanland.
Sedermera hafva femtio Skottska får blifvit till Länet aflemnade från
schäferierna i Jemtland samt utdelade lill fem schäferier, och fråga har varit
om införande af en förbättrad fårafvel på Alnön, men financiella hinder hafva
vållat att sådant ännu ej kunnat sättas i verket. De åtgärder, som tid efter
annan till fårafvelns förbättring vidtagits, hafva icke haft önskad framgång
och schäferierna upphörde snart, hvartill såsom orsak uppgifves att betet, utom
i fjelltrakterna, är för knappt, att de inskränkta trädesgärdena, såsom varande
i samband med den besådda delen af åkern, icke kunna utan föregången afstängning
till bete begagnas, alt ängarne, för det mesta bestående af sidländ
mark eller kärr och myror, frambringa en till fårens föda både otjenlig och
otillräcklig näring, att betet i fjelltrakterna icke gerna kan anlitas för fårkreaturen,
i anseende till svårigheten att fria dem från odjur, samt att fåren således
med dryg kostnad måste vinterfödas 7 å 8 månader om året. Detta
gäller dock i allmänhet Medelpad och .Norra Ångermanland, ty i Södra Ångermanland
är tillgången på bete ymnigare. De får som finnas äro i allmänhet
små och skötas ej synnerligen väl; deras ull är ej heller tillräcklig för
behofvet.
Getter och svin underhållas icke till någon mängd inom Länet. De förra
synas dock såsom lättfödde kunna väl trifvas i fjelltrakterna, der de gifva
den fattigare befolkningen en stark föda genom deras mjölk, af hvilken äfven
göres ost.
Hästen är Norrlänningens älsklingsdjur och skötes af honom med särdeles
omsorg, samt födes med det bästa höet. De hästar, som i orten finnas,
äro merendels af Norsk race, hvarken stora eller prydliga, men starka och
ihärdiga. Uti några socknar i Norra Ångermanland uppfödes ett icke obetydligt
antal hästar, hvilka sedermera med fördel afyttras lill de södra provinserna;
och hafva till racens förbättring tid efter annan hingstar från Strömsholms
stuteri varit stationerade i Länet.
37
Vid jemförelse af de sednare fem-årslabellerna visar sig att antalet af pä
landel underhållne kreatur varit följande:
Hästar
Oxar
Kor
Ungboskap
Får
Svin
Getter
1837
1842
1847
1850
11,142
1,891
40,518
9,017
45,734
3,949
11,439
10,965
1,457
43,27 I
10,293
50,155
5,958
16,307
11,065
1,753
43,713
10,184
49,906
5,712
18,183
11,434
1,695
42,223
10,150
51,122
5,294
18,733
Summa 123,690
138,406 140,516 140,651
Det skulle synas häraf som antalet år ifrån år i det hela ökat sig, men
under de sednaste 3 åren minst. Likväl kan af dessa tabeller föga tillförlitligt
dömmas. Vid goda foderår utvidgar allmogen gerna sina ladugårdar
olla utöfver livad som med beräkning af tillräcklig föda borde vara, och vid
de tillfällen, då höafkastningen utfäller mindre ymnigt, måste utslagtning ske.
Markegångspriset på ett lass hårdvalls-hö om 40 lispunds vigt bar under
de sista fem åren varit: år 1846 R:dr 7: 32.
»> 1847  » 11: 16.
» 1848  » 10: -
» 1849
. . . » 7: -
» 1850  » 7: -
Summa R:dr 43: —; eller i
medeltal 8 R:dr 28 sk. 10 r:st.
På sätt jag förut antydt, är en försummad ängsodling hufvudorsaken till
det mindre goda skick, hvari Norrländska boskapsskötseln ännu sig befinner
och hvartill, såsom likaledes förut är anmärkt, äfven bidrager den inrotade
vanan, som i orien fortgår, att med klen och otillräcklig föda underhålla ett
större antal kreatur, eller att mera hafva afseende på antalet än beskaffenheten.
Äfven här mötes den, som ifrar för förbättring, af den allt för långt
drifna konservatismen af hvad förfädren brukat och hvilken sällan öfvergifves
i andra fall, än der vinsten af det nya genast står att upphemta.
38
Boskapssjuka liar icke till någon betydlig del under det sistförflulna qvinqvennium
blifvit spord Endast inom en socken liar den smitlosamma sjukdomen
springormen ibland hästkreaturen visat sig, men sedan de smittade till
en del dödats och till en del fått ändamålsenlig vård af Länets veterinärläkare
har sjukdomen upphört, utan att göra betydligare skada. Meri ett vigtigt
föremål för Länsstyrelsens bekymmer utgör den omständighet, att veterinärläkaren,
i brist af nödig bergning, troligen snart nödgas lemna sin befattning,
den lian med omsorg och sakkännedom skött. Den ringa lön han af
Staten åtnjuter är alltför otillräcklig för hans behof, och en uppmaning lill
socknarnes invånare att med en ringa afgift af 1 sk. på hvarje seland bidraga
till hans underhåll har hittills varit fruktlös. Man vänder sig i stället till
i orten varande qvacksalfvare, hvilka i sin okunnighet mera än en gång förvärrat
en sjukdom, sorn af en kunnig person skölt kunnat botas.
c) Brännvinsbränning idkas af allmogen icke betydligt och vid de i sednare
åren anlagda två konstbräunerier har tillverkningen icke heller varit särdeles
stor. Införseln af denna vara torde konna antagas utgöra omkring 150,000
kannor, hvaraf dock en del försa 1 jes utom Länet. Nedanstående tabell utvisar
bränvinspanuornas antal och afgiftens belopp under qvinqvenniel:
År.
Bränvinspannor af
Afgift.
l:a Klassen.
2:a Klassen.
3:e Klassen.
1846 ....
1,082
3,610
10
6
1847 ....
829
3
1
3,432
43
_
1848 ....
540
2
1
2,419
41
—
1849 ....
666
2
1
3,818
11
3
1850 ....
508
1
1
2,541
1
3
Summa
3,625
8
4
15,822
11
-
d) Skogarne bestå hufvudsakligen af gran, tall, björk, asp och al. Mindre
ofta förekomma rönn och sälg, samt sällan lönn, alra och lind. Några fä
ekar, dock af mindre slag, finnas hos en och annan ståndsperson, men i allmänhet
hafva de ekar som planterats visat föga växtlighet. Inom ett Län af
det betydliga omfång, som Wester-Norrlands, står det icke i mensklig förmåga
att fullkomligt förekomma skogsåverkan, äfven om Länet, som nu icke har
någon skogsbetjening, deraf ägde ett stort antal. Skogarne hafva derföre ofta
39
varit oell äro ty värr ännu föremål för mångens roflystnad, saint användas
icke sällan utan afseende på efterkommandes behof; men lyckligtvis äro de så
rika alt de, missbruken oaktadt, böra vara tillräckliga för flera slägten. Hvad
som gör att allmogen visar sig mindre angelägen om skogarnes bevarande, är
måhända någon gång osäkerheten om hvem som i en framtid kommer att äga
dem, och denna osäkerhet är en följd af den långsamhet, hvarmed afviltringen
fortskrider och hvarom jag på annat ställe i denna underdåniga berättelse har
nåden säga min tanka. I allmänhet är Norrlänningen ingen vän af den växande
skogen. Der lia 11 uppför sitt boningshus bortrödjer häri gemenligen hvarje
träd i grannskapet, och hvad sjelfva skogarna beträffar, så visar erfarenheten
att ju lättare de varit åtkomliga för sågning och flottning, desto mera äro de
medtagna. Således äro de närmast hafvet och eifvarne mest borthuggna; och
å de här belägna hemman är stundom skogsbrist for husbehof; men ju mera
de äro aflägsna från vattendragen och ju mera deras begagnande är förenadt
med svårighet, möda och kostnad, ju rikare äro de. I fjellbygden är trädens
växtlighet, i anseende till den der rådande svagare jordmånen, mindre än i
den öfriga delen af Länet, och man anser att för fullmognad af skog i fjelltrukterna
fordras minst ett par århundiaden och ändå skattas fjellbygdens
timmer sämre än strandbygdens, och detta sednare sämre än det som växer
i den mellan fjell- och strand-socknarne belägna bygd och hvilket skall
vara häst.
Enligt en af Kongl. Majtts Befallningshafvande år 1843 i underdånighet
meddelad uppgift, skall den skogbärande delen inom Länet upptaga en areal
af icke mindre än 2,241,481 tunnland, eller ej långt ifrån hälften af Länets
hela vidd, och den del af nämnde areal, som anses lemna tjenligt byggnadsvirke,
utgöra 754,655 tunnland, eller öfver en tredjedel af hela den uppgifna
skogsvidden, uti hvilken dock icke är inberäknad hvarken de ställen der enstaka
träd växa, eller hvad som af landtmätare vanligen benämnes impedimenter.
Den massa skog, som enligt hvad förut är nämndt finnes, består till
en mindre det af sådan som äges af enskilde personer oell några få sockneallmänningar,
men till större delen af kronoskog, hvilken dock, i den män den
hinner afvittras, upplåtes dels lill nyhemman och torp, dels till fyllnadsskog
åt andra hemman, dels ny711jas under rekognition för jernbrukens behof af
kolning, eller till fällande af ett visst antal träd årligen för sågverken, emot
stubbören, eller är mot afradsskatt i smör upplåten till mulbete. De personer,
som ei hålla hemman och torp på de afvittrade kronoskogarne, beräkna sin
utkomst löga på åkerbruk, utan mest på den afkastning, skogens afverkning
40
lemnar, och denna källa anlita de ock så flitigt, att för mången föga återstår
att afverka, när frihetsåren löpa till ända.
Att beräkna huru mycket skog, som årligen afverkas, öfverstiger möjlighetens
gränsor, men då del tages i betraktande att inom Länet finnes följande
antal privilegierade sågverk, nemligen:
Grofbladiga.
Finbladiga.
Med rätt till
köpetimmer
å Kronans
skogar.
Summa.
Medelpad
Södra Ångermanland .
Norra ingermanland .
35
134
11
20
7
4
3
2
55
144
17
eller tillsammans
180
31
5
216
utom 132 husbehofs-sågqvarnar, samt vidare i öfvervägande kommer den frikostighet,
hvarmed myndigheterna i äldre tider tillåtit afverkning, så att nedannämnde
sågverk, enligt undfångna privilegier, anse sig äga rättighet att årligen
erhålla utsyning på kronoskogarne för utslämpling af följande icke obetydliga
antal till försågning användbara träd, nemligen:
I Norra Ångermanland: Husum  882
Mo 1,180
Brynjeström .... 1,300
I Södra Ångermanland: Lo 4,000
Kramfors 4,000
Forse 2,500
Summa 13,862;
varande dock stockfångsten från skatteskogarne mångfaldigt större: när man
vidare erinrar sig att
till
41
till Jernbruket! kan antagas åtgå circa
» Glasbruken
» Tegelbruken
Famnar
ved.
Stigar kol.
4,800
450
4,480
1,550
80,000
» 2 Angqvarnar
» Anafartygen
eller tillsammans
7,980
80,000
utom hvad som fordras lill en del andra inrättningar, så kan man någorlunda
föreställa sig den oerhörda qvantitet skog som årligen afverkas, och
då tages ändå icke i beräkning den högst betydliga qvantitet ved, som dels
användes inom orten, dels sjöledes härifrån föres lill andra orter. Under det
sednast tillryggalagda qvinqvennium hafva pass blifvit meddelade för följande
qvantiteler ved, som blifvit från Länet afförd till Stockholm och varit
af den beskaffenhet, att premier, enligt Kongl, brefven den 31 Januari 1822
och den 24 Mars 1824, blifvit densamma ti Hägde:
År 4 846
» 4 847
>, 4 848
Björk.
Tall och
Gran.
Summa.
4,573
1,4534
2,284
2,2224
2,308
927
704
735
4,418
4,2924
2,500
2,4 574
3,049
3,3404
3,6004
» 4 849
» 1850
Summa
9,840£
4,7764
14,6174
ellet i medeltal 2,923 famnar om året.
Huru mycket virke som årligen afföres antingen till Stockholm för att
derifrån exporteras, eller till andra inrikes orter, kan icke med någon tillförlitlighet
uppgifvas, men ifrån tullplatserna inom Länet hafva till utrikes orter
direkt utskeppats:
Berättelse öfver Westernorrlands Län för åren 1846—1850.
6
42
1846
1847
1848
1849
1850
Summa.
Bandslakar
st.
1 0,444
4,634
1,557
5,688
6,507
28,230
Bjelkar och Sparrar st
53,158
59,652
43,692
55,235
72,043
283,780
Bräder, hel-
Tolft
77,716
64,787
45,063
58,754
86,280
332,600
» half-
»
5,401
3,603
2,879
3,223
4,577
19,683
Brädslump
»
19,678
15,657
20,957
43,358
36,336
135,986
Läkter
»
10
10
Master och Spiror
st.
3,157
3,104
1,553
3,270
3,357
14,441
Spakämnen
st.
299
293
898
958
292
2,740
Timmer
st.
185
185
Ved
famnar
177
191
163
617
525
1,613
Arämnen
par
1,671
1,052
1,143
2,589
2,127
8,582
Tjära
Tunnor
411
143
285
728
1,733
3-300
Värdet af hvad sålunda blifvit exporteradt kan antagas ungefärligen
hafva utgjort:
År 1846  R:dr 875,000.
» 1847
» 808,000.
» 1848 : . . . . » 499,000.
» 1849
» 657,000.
» 1850
» 1,033,000.
Summa R;dr 3,872,000.
eller i medeltal 774,400 R:dr om året. Att trävaruhandeln är en rik källa
till utkomst och bergning för en mängd personer inom Länet kan således lika
litet bestridas, som att den skulle vara och förmodligen längre förblifva det,
om en på rationella grunder fotad skogshushållning ägde rum. För trävaror
har afsättningen varit mindre förmånlig under åren 1848 och 1849, men
deremot särdeles förmånlig under åren 1846, 1847 och 1850, men det är
ock naturligt att i samma mån afsättningen tilltager och priserna höjas, anlitas
skogarne mera. De år då trä varuhandeln varit förmånlig har äfven betydlig
förtjenst beredts torpare och inhysesman genom skogsarbeten, samt i
allmänhet medelst körslor. Genom utläggande af den förut så vanliga taktäckningen
med näfver och takved, samt takstickors allmännare användande i
stället, har en icke ringa besparing i skogsödandet uppkommit. Stengärdesgårdar
äro deremot icke allmänna, utan gagnas ännu såsom stängsel på de
43
flesta ställena sönderklufven ungskog med störar, ett slängselsätt, som för skogen
är högst menligt.
Då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anlydt huru skogarne vanvårdas,
torde det äfven kunna fordras att medlen för en sådan van vårds förekommande
angifvas, men detta torde i högsta grad blifva vanskligt, troligen omöjligt,
enligt hvad jag förut haft nåden nämna, synnerligast i händelse fråga
blefve om 'ett totalt förekommande af vanvård eller missbruk. Att det icke
rimligen kan fordras af en kronobetjent att han skall hafva en noggrann uppsigt
öfver kronoskogen lärer få antagas för gifvet vid det förhållande, alt flera
länsmansdistrikter finnas i Länet, hvilkas område hvart för sig utgör större
areal än hela härader i andra Län, ja till och med än hela Län. För bibehållande
af en jemn uppsigt, så vidt nemligen en sådan ligger inom möjlighetens
gräns, fordras således, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande redan
under den 25:te Ju ni 1844 i underdånighet och under den 21 Oktober 1847
hos Kongl. Kammar-Kollegium ytterligare framställt, en särskildt tillsatt talrik
skogsbetjening, å hvilkens vårdnad det skulle ligga alt, genom täta visilationer,
göra sig förvissad alt ingen skog obehörigen tillgrepes och att, der så
sker, genast befordra den brottslige till näpst, men denna skogsbetjening borde
ock vara underkastad den strängaste kontroll, såsom följd hvaraf dess skiljande
från befattningen, utan omvägen af mångåriga rättegångar, borde vara tillåtet,
när den visade efterlåtenhet antingen i tillsynen, eller i de brottsliges tilltalande,
eller i öfrigt i uppfyllande af sina skyldigheter. Innan en särskild och
tillräcklig skogsbetjening erhålles skulle hvarje utsträckning i tillåtelsen att afverka
skogen otvifvelaktigt leda till nya missbruk, och ehuru på vissa ställen
finnes så ymnig tillgång af skog, att ett rätt och ändamålsenligt användande
deraf icke skulle vara vådligt, utan tvärtom bidraga till flera fattiga inbyggares
bergning, vågar jag dock icke under närvarande förhållanden tillstyrka
en sådan utvidgning utöfver den, som genom Kongl, brefvet den 11 April 1844
redan är medgifven.
Hvad särskildt tjärubränningen och pottnske-tillverkningen vidkommer, bordet
icke lemnäs oförrnäldt att anslag af Statens medel, nu sednast 666 R:dr
32 sk. genom Kongl, brefvet den 16 November 1849, till dessa näringars uppmuntran
lid efter annan erhållits, samt premier deraf utdelats, alltid under
förbehåll att det skolat styrkas alt endast stubbar och vindfällen för ändamålet
blifvit begagnade. På Hushållnings-Sällskapets bekostnad hafva derjemte personer
blifvit afsända lill Westerbotten, för att der inhemta rätta tillverkningssättet
och detsamma till Wester-Norrlands Läns allmoge utlära.
44
Men dessa näringsgrenar, huru laita de äro att utöfva, enär det antåges
att rötter till begagnande för behofvet på de flesta ställen fås för intet, hafva
dock haft föga framgång, och är det troligt alt de först då komma sig före,
när arbetsförtjenst vid trädafverkningen kommer att saknas. Min fulla öfvertygelse
är att skicklige tjärnbrännare på mångfaldiga ställen inom Länet skulle
kunna bereda sig, icke allenast tillräcklig arbetsförtjenst, utan äfven en icke
obetydlig vinst, om de förelogo sig att af de öfverallt befintliga stubbar tillverka
tjära, samt att denna, i Wester-Norrland tillverkad, skulle blifva lika
god som den, hvilken införskrifves från Finland. Af den här förut intagna
tippgift på exporterade trävaror synes att utförseln af tjära icke allenast är
obetydlig emot hvad den kunde och borde vara, i jemförelse med rikedomen
af de till denna varas erhållande erforderliga materialier, utan äfven att denna
exporlartikel år ifrån år minskats. Pottaske-tillverkningen har under sednare
året ökats, så att den kan antagas stiga öfver 600 LM..
Såsom sammanhängande med artikeln 0111 skogarne fordrar Afvittnngsverket
sin behandling. Detta har inom provinserna fortgått öfver ett århundrade,
utan att man ännu hunnit målet, och oansedt 1 § i Kongl. Förordningen den
12 December 1734 föreskref att alla allmänningar skulle inom fyra år derefter
hafva undergått afvittring. För afvittringen i Ångermanland fastställdes,
af Kongl. Maj:t under den 2 Oktober 1742 och af Kammar-Kollegium under
den 23 November samma år, instruktion, och nya föreskrifter i samma ämne
gåfvos uti Kongl, brefvet den 17 Mars 1752, Kongl. Landtmäteri-Kontorets
Instruktion den 11 Maj 1757, Kongl, brefven den 17 September 1766 och
den 12 Maj 1801, hvilket sednare äfven angick Medelpad. Men alla föreskrifter
oaktadt blef arbetsprodukten år ifrån år mindre och mindre, samt var nära
att alldeles upphöra, då afvittringsverket åter väcktes till lif genom Kongl,
brefvet den 8 December 1820, hvarigenom förberedande åtgärder till afvittringens
fortsättning i de norra Länen anbefalldes. Några år sednare utkom
Kongl. Stadgan angående afviltringsverket i dessa Län, daterad den 10 Februari
1824, och under samma dag gåfvos särskilda nådiga förordnanden, dels
om afvittrings-landtmätarnes antal, dels om inseendet öfver dem och kontrollen
af deras verksamhet. Enligt den nämnde nådiga instruktionen skulle arbetet
bedrifvas skyndsamt och säkert, men att intetdera varit fallet visar, i
förra afseendet den omständigheten att afvittringen efter ett fjerdedels århundrades
oafbruten verksamhet ännu icke på långt när är slutad, och i sednare
afseendet den mängd af återförvisningar som ägt rum. Alt ingå i en speciel
undersökning om orsaken till dessa missförhållanden är här icke stället, utan
45
torde jag i detta afseende endast få åberopa den af mig sednast afgifna underdåniga
årsberättelse. Här må det allenast i nåder tillåtas mig nämna, det
hufvudsakliga skälen till det mindre förmånliga resultat af arbetet, som visar
sig, varit dels de liera gånger inträffade ombytena af styresmän gch af afviltrings-landtmätare,
dels den mera noggrannhet, hvarmed delta arbete nu
måste bedrifvas mot hvad som i början ägde rum. Det måste nemligen antagas
att för hvarje tjensteman fordras ett eller annat år, innan han kan med
sin befattning blifva fullkomligt hemmastadd, och att, innan erfarenhet och
vana inhemtas, arbetet skall fortgå med mera både långsamhet och osäkerhet,
än som är fallet när det handlägges af den, som under en längre tids öfning
förvärfva t sig den säkerhet och vana vid författningarnes tillämpning, hvilken
i alla bestyr är så ytterst vigtig. Men orsaken må vara hvilken som helst,
så är det dock bestämdt gifvet, att långsamheten verkar ofördelaktigt för landet
och dess inbyggare i ekonomiskt afseende, och då, enligt hvad domhafvanden
i Södra Ångermanland uppgifvit, de många ingrepp i andras ägo-områden,
hvarom ransakningar förevarit, äro att tillskrifva dröjsmålet med afvittringarnes
slut, måste det medgifvas att långsamheten inverkar ofördelaktigt
äfven i moraliskt hänseende.
Ifrån början voro, enligt Kongl, brefvet den 10 Februari 1824, endast
två afvittrings-landlmätare i Länet anställde, hvilket antal, enligt Kongl, brefvet
den 18 Mars 1825, ökades med ännu en, enligt Kongl, brefvet den 23 Januari
1828 med ytterligare en, hvilken sednare år 1841 afgick utan efterträdare,
och enligt Kongl, brefvet den 2 Juni 1847 ökades med ännu tvänne, men
enligt Kongl, brefvet den 7 December 1850 kommer en af dem tills vidare
att förblifva otillsatl, så att för närvarande 4 landtmätare äro vid afvittringen
anställde, under tillsyn af en styresman, hvilken befattning nu är tills vidare
uppdragen Förste Landtmätaren i Länet.
För att söka visa afvittringens fortgång och den ståndpunkt, hvarpå den
vid 1850 års slut sig befann, meddelas nedanstående på de afgifna årsberättelserna
och andra handlingar grundade uppgift, af hvilken, huru ofullständig
den än är, torde kunna i nåder inhemtas, dels hvad som är definitivt handlagdt
ock faststäldt, dels hvad som fordrar ytterligare handläggning, dels
hvad som ännu icke är till afvittring företaget:
46
Socknar.
l:o. Afslutade och fastställde:
Boteå
Gudmundrå
Högsjö
Thorsåker
Ytterlännäs
Torp
Tuna, Atmar, Stöde
Sidensjö
Wibyggerå
Indal
2:o. På Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
beroende:
Bodum
Fjellsjö ‘
Tåsjö
3:o. På Kongl. Kammar-Kollegi pröfning
beroende:
Helgum
Junsele
Säbrå
Nätra
4:o. På Kongl. IUaj:ts Befallningshafvandes
pröfning beroende:
Förrättnings
År.
Tunn
Delte
och utbrutne till hemman
och nybyggen.
s
c—. O:
S a
P-B
Bergsjö
Resele ,
1793.
1823, 26, 27, 30.
1824, 26, 27.
1833, 1841.
1829, 30, 39, 40.
1727, 1734, 1812.
1731.
1824, 25, 26.
1824, 27. 32.
1847.
1,741
10,867
12,723
8,327
7,269
3,957
16,077
12,723
12,733
12,708
3,957
395
4,815
4,406
5,210
229
38,915
10,642
623
1,178
29,104
6,914
171
9,188
2,550
Summa
107,755
2,425
81,073
26,169
1830, 1831.
1832, 34.
35, 38.
98,598
65,202
88,918
2,148
939
2,325
74,429
53,209
71,333
22,021
11,054
15,260
Summa
252,718
5,412
198,971
48,335
1829, 37, 47.
1825, 34, 39, 49.
1846, 47, 49.
1847, 48.
22,218
200,547
4,857
14,657
405
3,804
05
20,358
160,681
4,760
11,876
1,455
36,062
32
Summa
242,279
4,274
197,675
37,549
1842, 43, 44, 48, 49.
1848, 49.
131,411
4,251
116
31,704
5,336
76,314
1,152
Summa
131,411
4,370
37,040
77,460
47
land.
Utstakade rågångar och
stängsel-linier.
Mantal.
Antal afvittrade
År, då förrättningen
afslutades.
År, då förrättningen vann
laga kraft.
Utbrutne öfverlopps-  marker.
Förut åsatte, som
blifvit afvittrade.
Föreslagen tillökning
i gamla hemman.
Föreslagne å
nybyggen.
Hemman.
Nybyggen.
Kronotorp.
Öfverloppsmark.
Lägenheter utan
mantal.
^ Inrösnings-  jord.
Afrösnings-
jord-
Impedimen-
ter.
4
1
14
7
14
1793
1840
1827
1841
1840
1812
1731
1832
1832
1847
1804
1847
1827
1843
1842
okändt
dito
1832
1832
1849
1 7
2*
3
TIT
02 9
1
T
6
1
15J
143
1 fl f>
i
3
1
13|
13J
64
12
14
8
43&
i
h
1 7
TS
m
41
24
96
1Tff
1 7
24
67
6
3
6
19
6
4
9
■ 1838
Q1 3
1 3
VS
19
28?
^ 7
1
TT
3
24
9H
15
7
9
13
20
19
4
18
1
1847
1839
1849
1848
—
56 tu
13$
F
I "5 -VS
\ S M
l
49
16
1
22
7
3
1
308
1
2,910
15,920
1
7
1849
1849
i 308
2,910
15,920
131
24
Q1 1
°T5
17
10
1
7
48
Socknar.
Förrättnings-
År.
T u n n -
c»
c
3
3
P
P
|
P
O.
0
Delte och utbrutne till hem-  man och nybyggen.
3
ol
H-
Cfq
T
>
•oi
H-
CT3
C/i
l
g
*0
sr °
3 &
’ 5
0
3
■
5:o. På Åfvittrings-Slyresmannens handläggning
beroende:
Njurunda *
Indal
1847.
1845.
1832, 36, 40, 47.
1829, 37.
1832, 35, 36, 40,
1829, 33.
1838, 39, 40, 45.
1838, 45.
1836, 37, 46.
1844, 45, 46.
12,074
55,287
37,400
184,891
347,671
32,944
14,755
104,599
7,790
*
Edsele
Ramsele
Anundsjö
Björna
Wiksjö,
6:0. På Domstols utlåtande beroende
förrättningar:
Summa
1845.
1849.
797,411
■
6,466
7:o. Under handläggning af afvittrings-  landlmätarne:
Summa
1841, 42, 48, 49, 50.
1845, 46, 47, 49, 50.
1838, 1840.
6,466
123,268
41,204
50,480
Grundsunda
Summa
Summa
Summarum
214,592
1,752,992
16,481
514,759
189,519
49
land.
a
CA
Mantal.
Antal afvittrade
J-5
95 §*o
CA5
c 3
95
C- 95-.
& zz
CA ST
5*
a>
3
År, då förrättningen vann
laga kraft.
Utbrutne öfvérlopps-  marker.
skade rågångar och
stängsel-Iinier.
Förut åsatte, som
blifvit afvittrade.
Föreslagen tillökning
i gamla hemman.
Föreslagne å
nybyggen.
Hemman.
Nybyggen.
Kronotorp.
C:
<TD
-3
O*
CA
3
95
'“i
pr
Lägenheter utan
mantal.
Inrösnings-
jord.
Afrösnings-
jord.
Impedimen-
ter.
155
1,937
1
H
5
1
1
1847
1 ■
155
1,937
1
H
2T
1
1
1
i
1
|
.
■ ‘
i
I 463
1
1
| 4,817
| 15,920
| 3,417,907 *)
I * 1 7tV
1 lii
! 32^1 149
| 70
J
8
1
*) Denna summa kan ej fördelas pä socknarne.
Berättelse öfver Wester-Norrlands Län för åren 1840—1850.
50
Sammandragas nu dessa uppgifter, så befinnes: att afvitlringen är tillfullo af
slutad
i 12 socknar.
Att den beror på Kongl. Maj:ls nådiga pröfning i 3 »
På Kongl. Kaminar-Kollegii d:o i 4 »
På Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes d:o i 2 »
På A f v i 11 rings-Styresmannens bandläggning i 10 »
På Domstols åtgärd i 2 »
På Afvittrings-Landtmätarnes handläggning i 3 »
samt att antingen skog icke är alt afvittra, eller afvittring icke böljad i de
öfriga.
Huru snart afvittringsverket kan slutas är således omöjligt att ens approximativt
kunna bestämma; men hvad som ligger i öppen dag är att resultatet
ej motsvarat kostnaden. Denna bar från 1824 till 1850 års slut utgjort;
Arfvoden till Landstats-Tjenstemän R;dr 2,883: 16. —
dito till Styresmannen » 9,197: io. 8.
dito till Landtmätaren » 48,173: 45. 2-
dito till Nämndemän och Gode Män » 382: 26. —
Handläggnings-kostnader » 13,837: 12. 2.
Diverse utgifter » 352: 13. 4.
Summa R:dr 74,826: 27. 4.
e) Bergshandteringen. De Norrländska bergverken hafva från sekler tillbaka
utgjort föremål för Regeringens omtanka och uppmuntran. De nämnas
särskildt i Drottning Christinas fullmakt för General-Bergs-embetel den 14
Februari 1637 och försågos med special-privilegier den 9 Augusti 1673. Utom
de förmåner, som genom det allmänna bergsprivilegiel blefvo bergverken i riket
förunnade, tillerkändes de Norrländska bergverken då vissa särskilda friheter,
hvilka konfirmerades genom Kongl. Förordningen den 27 Augusti 1723.
Tillåtelsen att ifrån Nora, Lindes och Wester-Bergslagen få köpa tackjern, förunnad
genom Kongl. Resolutionen den 18 Maj 1689, § 2, men sedermera genom
Kongl. brefvet den 25 Maj 1725 inskränkt till Wester- och Öster-bergslagen,
äfvensom den bergverken i Norrland genom Kongl, brefvet den 12 November
1690 tillagda rättighet att emot ett visst pris behålla och utsmida
tionde-jernet, ansågos i dessa lider bidraga till bergsbandteringens uppmuntran
och förkofran; och flera andra författningar hafva sedan tid efter annan i
samma syftemål utkommit. Åf den jernmalm, som vid bergverken i Medelpad
och Ångermanland bearbetas är dock en högst obetydlig del bruten inom
51
dessa provinsers område. Endast på Ulfön i Nätra skärgård har jernmalmsbrytningen
under det nu tillryggalagda qvinqvennium fortgått, men äfven der
hafva skärpningarne blott så mycket bearbetats, som varit nödigt för det inmutade
fältets förvarande; dock är malmtillgången der ej obetydlig, fast jernfattig.
Mutsedlar hafva under dessa fem år blifvit utfärdade till följande antal,
nemligen:
l:o Å nya malm- och mineral-anledningar:
Kopparmalm
1846
1847
1848
1849
1850
Summa.
2
3
1
1
1
1
1
2
9
2
1
3
Jernmalm
Silfver- och blymalm
1
2
Tillsammans
2:o. På förut bearbetade ställen:
Kopparmalm
2
4
3
2
4
15
2
1
2
3
2
1
2
4
5
2
2
Jernmalm
Silfver- och blymalm
Tillsammans
5
3
3
2
13
Flera af dessa malmanledningar, äfvensom nästan alla före 1846 inmutade,
hafva dock vid bearbetningen visat sig vara så litet gifvande att de
måst öfvergifvas; och hvad de öfriga innebära, torde endast i en aflägsen framtid
kunna bestämmas. En i Förnätra af Nätra socken uti Norra Ångermanland
funnen kopparmalms-anledning, bearbetad af ett bolag, synes dock hafvande.
Hviloständ hafva under samma period på viss tid blifvit beviljade för:
1846
1847
1848
1849
1850
Summa.
K o p i) a r m a 1 m s- a n 1 ed n i n g a r
3
7
10
5
5
Silfver- och bly dito
1
1
2
Tillsammans
3
7
1
6
17
52
Inom Wester-Norrlands Län hafva under de fem sistförflutne åren följande
fern masugnar, dock icke alla under hela tiden, varit i gång, på sätt
nedan skall i underdånighet förmälas:
l:o Galtström i Njurunda socken med privilegier af 1673.
2:o Lögdö i Ljustorps socken, privilegierad 1685.
3:o Söderfors i Atrnars socken med privilegier af 1767.
4:o Bollsta i Ytterlännäs socken med privilegier af 1737, då en redan på
1600-talet i Öfvergårds-ån af Sollefteå socken inrättad masugn ödelädes.
5:o Utansjö i Högsjö socken med privilegier af år 1833, der endast Dannemoramalm
hearbetas. Härförutan privilegierades 1843 masugnar vid Björkå
och Forse bruk i Öfverlännäs och Långsele socknar, men dessa äro ännu ej
uppbyggda.
Under de ifrågavarande fern åren har tackjernsblåsningen inom Länet
bedrifvits sålunda:
Masug-  nar i
Blåsnings-
t.Y1
Uppgifven
tackjerns-
Anlal
fri-
Tionde-Tack-
jern.
Sang.
tillverkning.
iljgn.
Tackjerns-vlgt.
År 1846
5
613
3
12,588
40
168
15
1
» 1847
2
303
21
6,136
16
71
25
1
» 1848
4
573
22
13,100
32
165
19
1
» 1849
3
492
1
1 0,432
24
174
1
7
» 1850
4
508
18
12,636
32
244
8
16
Summa
18
2,566
17
54,892
144
825
9
6
Medium häraf gör
för året . . .
31
513
8i
O
O
^4
GO
28|
165
1
17
hvarvid dock bör anmärkas att tionde-tackjernet, enligt Kongl. Kungörelsen
den 29 November 1844, angående nedsättning under viss lid af den för tackjerns-tillverkningen
utgående tionde-afgift, utgör endast hälften af det belopp,
sorn efter fastställda grunder eljest skolat utgöras: alt de utförda tionde-beloppen
blifvit lösta med penningar, enligt det af Kongl. Kammar-Kollegium,
Stats-Kontoret och Bergs-Kollegium fastställda pris, nemligen för åren
1846—1847  R:dr 6: 4o.
1848
» 6: 24.
1849
» 6: 32.
1850
» 7: 8.
53
samt alt för Galtströms, Lögdö och Bollsta masugnar åtnjutits den, i följd af
svagare malmfång, enligt Kongl, brefven den 21 Juni 1826 och den 5 Juni
1839 tills vidare beviljade nedsättning lill 3 R:dr 32 sk. skeppundet. Då
under föregående qvinqvennium under en blåsningstid af per medium 519
dygn årligen i medeltal tillverkats 11,250 skeppund, befinnes tillverkningen
under sista qvinqvennium vara minskad med 272 skeppund i medeltal årligen.
Under sista qvinqvennium hafva vid masugnarne följande qvantiteter
gjutgods blifvit tillverkade:
År 1846
127
» 1847
138
» 1848
120
» 1849
132
» 1850
39 U
eller tillsammans 9081 skeppund tackjernsvigt, utgörande
i medeltal circa 182 skeppund årligen. Då under det näst föregående
qvinqvenniets fyra sista år tillverkats 404 skeppund, eller per medium 101
skeppund årligen, har tillverkningen under det sednaste qvinqvenniet ökat sig
med 81 skeppund om året.
Af de för stång-, ämnesjerns- och manufaktursmide tid efter annan privilegierade
slångjernsverk, med dervid införlifvade ej särskildt varande, eller
beskattade ämneshamrar, funnos år 1850:
Stång- och ham-  marverk.
Manufakturverk.
Hamrar.
Härdar.
Knipp-
hammare.
Spik-
hammare.
Inom Medelpads fögderi . .
» Södra Ångermanlands
» Norra dito
dito
dito
24
17
5
34
27
6
7
10
2
14
22
3
Tillsammas
46
67
19
39
Dessa verk, samt de som blifvit privilegierade, men ännu icke anlagts, äro följande:
Inom Medelpad.
t:o Galtström i Njurunda socken vid Ormsjö-åns utlopp, privilegierad! 1673
och sedermera .tid efter annan samt sednast elen 12 Mars 1794 ökadt, så att
54
det nu har 3 hamrar och 4 härdar, med oinskränkt smidesrätt, enligt Kongl.
Förordningen den 27 April 1846.
2:o Malfors i Tuna socken, privilegieradt 1833 till 2,400 skeppund smide
för 5 härdar, samt lillökadt 1840 med en härd och en hammare för 600
skeppund, eller tillsammans 6 härdar och 3000 skeppunds smide, men år
1846 blefvo tre härdar med 1,500 skeppunds smide nedlagde. Verket ökades
deremot 1840 med en stålugn och 2 manufaktur-hamrar, men slålugnen är
ännu ej uppförd. Har nu 3 hamrar, 3 härdar, 1 knipphammare och 1 spikhammare.
3:o oell 4:o Sörfors, med derunder lydande Långskog eller Gryttjen i Almars
socken. Sörfors privilegierades 1765 för en spik- och svartsmideshaminare
lill förädling af 100 skeppund stångjern, samt 1767 för en rå-och garfstålshammare
med 200 skeppunds tillverkning. Smidet ökades sedan till 600
skeppund, hvarförutan år 1834 privilegierades en härd för 300 skeppund ämnes-smide;
och Gryttjen privilegierades 1836 till en hammare och en härd
med 450 skeppunds smide, ökades tillsammans med Sörfors år 1839 med 1
hammare och 2 härdar för 1,200 skeppund, samt fick 1842, enligt 4 § i
Kongl. Kungörelsen den 26 Oktober 1838, en tillökning i smidet af 600
skeppund. j\u finnas i Gryttjen 4 härdar oell 6 hamrar med oinskränkt smidesrätt
efter 1846 års Kongl. Förordning; men i Sörfors finnas allenast knipphammare
och 2 spikhammare, sedan dess stångjerns-privilegier nyligen blifvit
flyttade till
5:o Johannisfors i södra delen af samma socken vid gränsen mot Helsing
ö
O
land, der 2 hamrar och 2 härdar finnas.
6:o Torpshammar i Torps socken, privilegieradt 1797 samt tillökaclt 1834
med 2 stockar och 2 svanshamrar och 1837 med 2 hamrar och 5 härdar för
2,250 skeppund, hvarförutan 1845 privilegierades en manufaktur-smedja för
tillverkning af liar. Endast 3 hamrar och 4 stångjernshärdar äro uppförda,
sedan anstånd 1845 erhållits för 2 härdars nybyggnad och 2 härdar med
behörigt tillstånd 1848 blifvit nedlagda. Stålugn, samt ett betydligt spik- och
manufaktursmide finnes der äfven. Har en knipphammare och 4 spikhamrar.
7:o Hjellanså i Torps socken, privilegieradt 1845 till 2 mindre manufakturhamrar
för lie-smide, men ännu ej uppbygdt.
8:o Norafors i Sättna socken, privilegieradt 1795, samt ökadt 1838 med en
hammare och en härd för 450 skeppund och 1841 med 2 stångjernshärdar för
1,200 skeppund. Hade således 5 härdar med 2,595 skeppund, 45 skeppund
frälsesmide, samt manufakturverk, men 1848 blef nedläggning af 2 härdar
55
beviljad. Nu finnas 2 hamrar och 3 härdar samt en knipp- och 2 spikhamrar.
9:o Sulå i Indals socken, pri vilegieradt 1795. Har 1 hammare och 2 härdar
med 525 skeppund årligt smide.
10:o Sillre i Lidens socken, pri vilegieradt 1842 för en knipphammare och 2
spikhamrar; men någon byggnad der ännu ej börjad.
ll:o Lagfors i Ljustorps socken, pri vilegieradt 1741 för 2 härdar och 600
skeppunds årligt smide, men 1807 tillökad!, så att det nu har 3 hamrar och
4 härdar med 1,800 skeppunds smide.
12:o Lögdö i Ljustorps socken har, utom den förut nämnde masugnen, en
knipp- och 2 spikhamrar. Lagfors, Sulå och Lögdö förekomma under gemensam
benämning af Lögdö-verken.
13:o Åvike i Håssjö socken, pri vilegieradt 1686, samt sedermera förökadt 1695
och 1838, sednare året dels med en hammare och 2 härdar, samt 900 skeppunds
smide, dels med 400 skeppund i förut ägande smidesrätt, har nu 3
hamrar och 6 härdar med 2,700 skeppunds årligt smide, samt 1 knipp- och
2 spikhamrar.
l4:o Utom dessa verk är 1845 privilegierad en manufaktur- och en spikhammare
i Sidsjöån på Sundsvalls stads område, der bultstänger och spik af
så kallad gul metall, i nytta och användbarhet jemgoda med slika artiklar,
tillverkade af koppar, men betydligt understigande dessa i kostnad, beredas,
hvilken inrättning för skeppsbyggeriets behof fortgått med oafbruten verksamhet.
Inom Södra Ångermanland.
l5:o Westanå i Wiksjö socken, pri vilegieradt 1744 till stålverk, hvilket dock
sedermera nedlades, förändrades derefter lill ämneshammare, ökades 1746 med
en spikhammare och började 1762 tillverka svartsmide. År 1839 ökades verket
med 2 hamrar och 3 härdar för 1,800 skeppunds smide, samt fick 150
skeppunds tillökning i smidesrätten för förut befintliga verkstäder, så att det
nu har 3 hamrar och 6 härdar med 3,150 skeppunds privilegieradt årligt smide,
en knipp- och 2 spikhamrar.
16:o Utansjö i Högsjö socken, pri vilegieradt 1738 för en stångjernshammare
med 2 härdar och 600 skeppunds smide, tillökades 1741 med en spikhammare,
1757 med en räck- och 2 knipphamrar, samt 1834 med en manufaktur-stock
och en spikhammare, hvaremot sistnämnde år, för utvidgande af tackjernsblåsningen
och jernmanufaktureringen, 500 skeppunds stångjernssmide nedlades,
så att der endast funnos en hammare och en härd med 400 skeppund
56
pri vi legieradt årligt smide, jemte spik- och plåt-tillverkning med 1 knipp- och
2 spikhamrar, men med den 31 Oktober 1850 nedlades alltså väl stångjernssom
manufaktursmide!, så att der nu endast finnes den ofvannämnde masugnen.
17:o Gålsjö i Boteå socken, privilegieradt 1694 med en hammare, hvartill
1704 kom ännu en, 1695 i Högfors anlagd, men derifrån förstnämnde år
hilflyltad, 1734 än en hammare och 1744 en knipphammare, så att verket
en tid hade 1,400 skeppunds smide, men 1761 erhölls tillstånd att till Björkå
flytta 600 skeppund, hvarefter Gålsjö nu har allenast en hammare och 2 härdar
med 800 skeppund årligt smide, hvarjemte 1843 privilegierades ett manufakturverk
af 2 stockar med 8 spik- och 2 knipphamrar.
18:o Björkå i Öfverlännäs socken, som, privilegieradt 1761, enligt hvad förut
är nämndi, från Gålsjö fick 600 skeppunds smidesrätt, tillökades 1837 med
en hammare och en härd för 450 skeppunds smide, jemte 150 skeppunds
tillökning i förut ägande qvantitet, har nu 2 hamrar och 3 härdar med 1,350
skeppunds smide.
19:o Stensätter i Ytterlännäs socken, privilegieradt 1847 för tillverkning af
liar och andra svartsmiden. Har en knipp- och 2 spikhamrar.
20:o Sollefteå i socknen af samma namn, privilegieradt 1737 till 300 skeppunds
smide och ökadt 1748 med en hammare och 2 härdar för 700 skeppund,
samt 1840, på grund af 4 § i Kongl. Kungörelsen den 26 Oktober
1838, med 480 skeppund 6 lispund, så att det nu, utom en knipphammare,
har 2 hamrar och 3 härdar för 1,933 skeppund 6 lispund privilegieradt årligt
smide.
21:o Graninge i Långsele socken är det äldsta i landet; uppbyggdes redan
1673, samt försågs med privilegier af samma år, äfvensom 1683, 1695 och
1736, enligt hvilka det agde 2 hamrar med 4 härdar och 1000 skeppunds
smide, ökades 1837 med 3 härdar för 1,350 skeppunds smide, samt, på grund
af 4 § i högstberörde nådiga Kungörelse af den 26:te Oktober 1838, med 483
skeppund 6 lispund, och har nu 4 hamrar samt 7 härdar med 3,950 skeppund
privilegieradt ärligt smide, varande en af härdarne privilegierad för 350 skeppund
garfstålssmide, hvarförutan manufaktursmide samt betydlig svartsmidesoch
spiktillverkning här idkas vid 2 knipp- och 4 spikhamrar.
22:o Forse i Långsele socken, privilegieradt 1805 för 600 skeppunds smide,
samt tillökadt 1840 enligt 1838 års Kongl. Kungörelse med 500 skeppund,
1811 med 4 härdar för 2,400 skeppund, jemte 400 skeppund förhöjning i förut
ägande smide, 1843 med 2 härdar för 1,200 skeppund, samt 2 knipphamrar
och
57
och 4 spikhamrar med 3 ässjor för tillverkning af hvarjehanda svartsmiden
och 1845 med en stjelpugn för tillverkning af gjutgods. Bruket hade då
10 härda r med 6,000 skeppunds årlig smidesrätt; med 1845 skedde en minskning
af 2 och 1846 af 3 härdar, så att nu återstå 4 hamrar och 5 härdar
med 3,000 skeppund årligt smide, utom de ofvannämnde spik- och knipphamrarne.
23:o Brunnefors och
24:o Sörgard, begge i Stigsjö socken, privilegierade 1839, det förra för en
härd med 600 skeppund smide och det sednare för 2 härdar med 1,200
skeppund smide, äro ännu icke uppbyggda.
Inom Norra Ångermanland.
25:o Gideå i socknen af samma namn, privilegieradt 1805 för 2 härdar med
900 skeppund smidesrätt samt ökadt 1831, så att det nu har 4 hamrar och
5 härdar och 2,100 skeppund årligt smide, 1 knipp- och 2 spikhammare.
26:o Mo i Mo socken, privilegieradt 1842 för en hammare och 600 skeppund
årligt smide, samt för en knipphammare och 2 spikhammare vid 2
stockar. Har nu en hammare och en härd, samt en spik- och en knipphammare.
Efter dessa upplysningar bör anmärkas att stång- och ämnes-jernsmidet
under det sist förflutna qvinqvennium bedrifvils på sätt efterföljande tabell
utvisar:
Härdar.
Uppgifven
stång- och
ämnesjerns
tillverkning.
Ar 1846
76
Skeppund.
32,514
33,035
30,774
30,743
32,604
>, 1847
76
» 1848
72
» 1849
68
b 1850
69
Summa
361
159,670
Medeltal
72
31,934
Berättelse öfver Wester-Norrlands Län för åren 1846—1850. 8
58
hvadan, då tillverkningen under nästföregående qvinqvennium i medeltal utgjorde
34,102 skeppund om året, en minskning visar sig af 2,168 skeppund.
Hammarskatten för år 1850 utgjorde 329 skeppund 7 lispund 7 skålpund.
Jernmanufaktur-tillverkningen under qvinqvenniet har varit följande:
Skeppund bergsvigt.
År 1846
2,123
» 1847
2,623
» 1848
2,546
» 1849
2,276
» 1850
3,135
Summa 12,703.
eller per medium årligen 2,541 skeppund.
Jemföres denna summa med medeltalet af hvad som under nästföregående
qvinqvennium årligen tillverkades, eller 2,293 skeppund, visar sig här en tillökning
af 148 skeppund. — Under qvinqvenniet hafva följande partier stångjern
blifvit från Länet exporterade till utrikes orter, nemligen:
Hernösand.
Sundsvall.
Summa.
Sk®
L®
®
Sk®
L®
®
Sk®
L®
®
År
1846
4,041
5
7,978
5
5
12,019
10
5
»
1847
3,292
11
15
8,434
9
10
11,727
1
5
»
1848
3,242
11
—
5,732
4
10
8,974
15
10
»
1849
1,257
1
10
7,694
4
15
8,951
6
5
»
1850
3,342
1
15
10,078
15
_
13,420
16
15
Summa
15,175
11
—
39,917
19
—
55,093
10
—
utom de icke obetydliga partier, som afskickats till Stockholm och derifrån
utskeppats. Att de Norrländska jernverket! äro af yttersta vigt. för allmogen,
åt hvilken de gifva en icke ringa förtjenst, dels genom körslor, dels
genom kolning, är onekligt, och det är derföre så mycket mera alt beklaga om
rörelsen af en eller annan orsak skulle lida minskning, som Norrlands rika
ö7
och ymniga vattendrag, samt i allmänhet äfven ymniga skogar gifva dem det
mest önskvärda läge, och den folkmängd, som vid bruksrörelsen användes, år
ifrån år ökas. Den uppgafs år 1832 till 720, år 1838 lill 920, år 1843 till
59
1,020, år 1848 till 1,408 oell år 1850 till 1,409 personer. Att bruksrörelsen
under det sed naste qvinqvenniet dock ej stigit synes af de ofvanför intagna
jemtörelser, och erfarenheten har visat att den ej varit särdeles lönande, hvartill
orsakerna få sökas, dels deri att priset för den betydliga qvantitet kol
sorn erfordras stigit i samma mån som värdet ökats å andra delar af trävaror,
dels deri att priset å jernet under tiden varit betydligt nedjagadt, dels
ock alt malmen för största delen måste med dryg kostnad hemtas från aflägsna
landsorter. Att några förbättrade metoder för arbetet under sednaste
fern åren blifvit införda har jag mig icke bekant, utom det alt för 1 idet ålvid
Forse bruk uppfördes 2 härdar för tillverkning af stångjern efter Laneashire-meloden:
alt vid Bollsta masugn år 1849 byggdes en kostsam rörledning
af tack jern, 120 fot lång, för användande af gas från masugnen till malmrostugnen,
samt att vid Galtströms bruk samma år uppfördes en ugn för malmens
rostning med den ifrån masugnen bortgående gasen på samma säll som
vid Bollsta, och hafva dessa förbättringar medfört betydlig fördel.
f) Fabriker, bruk och andra näringar, hvilka icke tillhöra bergsrörelsen, äro
få. llit må dock räknas:
l:o Glasbruk, hvilka äro tvänne, nemligen Sandö och Skönvik. Det förra
beläget i Nora socken, på en holme i Ångerman-elfven, anlades 1750 och afytlrades
forlidet för ett belopp af 25,000 R:dr, ehuru värderadt till 89,000
R:dr banko. Behållningen äf bruksrörelsen lärer de sednare åren varit omkring
O ö
6,000 R:dr samma mynt och tillverkningen är numera inskränkt till fönsterglas.
Skönvik i Sköns socken vid hafskuslen, anlagdi 1815, har 8 verkstäder,
af hvilka 7 för fönsterglas och en för hvitglasblåsningen. Det sysselsätter
30 arbetare och har under de sednare åren i medeltal tillverkat för
22,075 R:dr 16 sk. årligen. Begge hafva i alla afseenden ett fördelaktigt läge
och äro gynnade af en tillräcklig vedtillgång.
2:o Pappersbruk. Nyede pappersbruk var länge det enda norr om Helsingland,
och då det genom vådeld odelades, inrättades ett annat i Westanå uti
Njurunda socken, som årligen sysselsätter 7 arbetare med ett tillverkningsvärde
i medeltal af 3,993 R:dr 24 sk. årligen.
3:o Tegelbruk finnas 2 å Hernön och ett i Skog af Södra Ångermanland;
men tillverkningen iir ringa, i blist af tjenlig lera, och allmogen begagnar
dessutom för eget behof vanligen sjelf tillverkadt tegel af obränd lera.
4:o Skeppsbyggeriet är en för orien vigtig näring, som bedrifves vid flera
varf och mindre byggnadsplatser, samt lemnar näring åt ett betydligt antal
arbetare. De hufvudsakligaste varfven äro Wifsta och Svartvik i Medelpad.
60
Under de sednaste fem åren äro följande antal fartyg och båtar af fem läster
och derutöfver byggda:
Arbetare.
Antal.
Samraan-
lagdt
läste-tal.
Varde.
Vid
Vifsta i Medelpad
82
II
1,499
95,666
32
—
»
Svartvik i dito
46
6
1,086
74,200
—
—
»
Bondsjö i Södra Ångermanland . .'
40
7
826
54,850
—
—
))
Stenhammar i dito
15
3
276
16,533
5:o Färgeri, ett med 2 arbetare, 995 R:drs värde och 8 R:drs bevillning;
garfverier 3 med 4 arbetare, 4,367 R:drs värde och 30 R:drs bevillning; samt
18 diverse fabriker och manufakturverk med 20 ägare och 17 arbetare, samt
2,372 R:drs värde och 16 R:drs bevillning:; varande under sistnämnde rubrik
i •
inbegripne 4 vallmars-stampar, som tidtals gifvit någon sysselsättning; 7 kalkugnar
på Alnön, om hvilka samma anmärkning gäller, samt en pottaskekålciner-ugn.
Antalet af handtverkare och gerningsmän på landet med deras arbetare
har varit följande:
Handtverkare.
Gerningsmän.
Personer,
som hålla
Arbetare.
Mästare.
Arbetare.
verkstad.
År 1846 ....
371
184
» 1847 ....
423
148
» 1848 ....
422
149
» 1849 ... ,
1
1
452
114
» 1850 ....
1
451
90
g) Väfnadsslöjden utgör en betydlig näringsgren för flera socknars invånare.
För dess införande i Norrland har landet att tacka den ädle höfding,
hvars namn, Pehr Abraham Örnsköld, icke utan tacksamhetens känslor nämnes
at någon Norrlänning. Det var i Nätra linkulturen och linne-väfnaden togo
sitt första stamhåll, och det är ännu i denna socken de förnämligast idkas.
Men redan 1769 omtalas huru den spridt sig till samt idkades i flera andra
socknar: att de väfnader som tillverkades kunde kalkyleras till 3 tunnor'guids
61
värde m. in. Jemför man detta uppskatlningsvärde med det, sorn i de sednaste
tjugufem åren antagits utgöra det approximativa, visar sig huru betydligt
linneväfnadsslöjden tilltagit sedan Örnskölds tid. Också har denna slöjd alltjemt
utgjort föremål både för Regeringens och Rikets Ständers uppmuntran, i
början genom äreskänker och sedermera genom premier för den finare lärftstillverkningen.
Desse sednare, påbudne genom Kongl. Kungörelsen den 22
Februari 1762, § 5, utgå med 3 r:st alnen för väfnad af fulla 6 qvarters bredd
med 2,720 till 2,920 ändar samt af 7 qvarters bredd med 3,200 trådar i
uppränning, allt med tillökning af 1 r:st för hvarje 200 trådar derutöfver.
Efter denna grund hafva premier inom Länet utgått under det sednaste qvinqvenniet
tili följande belopp:
År.
Alnar lärft uti
-
Summa
alnar.
Premiernas
belopp.
Banko.
l:a
2:a
3:e
4:e
5:e
G:e
K
lass
erna.
1846 . . .
26,675
29,511
28,779
19,864
5,650
1,505
11 1,984
2,670
24
6
1847 . . .
26,604
40,428
39,403
32,132
9,840
2,271
150,678
3,741
26
9
1848 . . .
28,958
36,456
38,769
26,455
7,937
1,725
1 40,300
3,409
26
—
1849 . . .
30,765
33,164
22,873
13,598
3,850
825
105,075
2,366
45
_
1850 . . .
27,484
33,309
32,1 89
19,725
6,642
1,118
120,467
2,866
37
.3
Summa
140,486
172,868
162,013
111,774
33,919
7,444
628,504
15,055
15
6
Medium
28,097
34,573
32,403
22,355
6,784
1,489
125,701
3,011
3
1
Jemföres denna uppgift med den för nästföregående qvinqvennium, hvilken upptager:
Summa alnar.
Medium alnar.
Af
l:a
klassen
175,489
35,098
»
2:a
d:o
230,058
46,012
»
3:e
d:o
194,974
38,995
»
4:e
d:o
125,569
25,11 4
»
5:e
d:o
34,202
6,840
»
6:e
d:o
8,557
1,711
»
7:e
d:o
71
14
8-e
d-o ....
»
9:e
d:0
137
28
»
10:e
d:o
117] 23
Summa
7,969,174
153,835
62
med en premiesumma af 18,158 R:dr 33 sk. 6 r:st, eller per medium
3,631 P»:dr 35 sk. 6 r:st om året, så visar sig utfallandet icke lill fördel för de
sistförflutna fem åren. Premie-lärflerna äro nemligen i afseende på qvanlite
ten
under åren 1846—1850 icke obetydligt mindre an hvad de utgjorde un
der
åren 1841 —1845, och sistnämnde tidspeiiod företer äfven större qvantiteter
finare väfnader än under åren 1846-—1850.
Alt linneväfnads-slöjden icke fortskridit, utan snarare aftagit, visar sig af
denna jemförelse, och skulle tydligare synas om det vore en möjlighet att
emellan de olika qvinqvennierua anställa en jemförelse i afseende pä linneväfnadstillverkningen
i det liela, men sådant låter sig icke göra ens approximativt,
emedan inga tillförlitliga uppgifter i denna del äro alt erhålla. Att
de tillverkade partierna under sednare åren varit mindre, än hvad de förut
varit, är dock, påtagligt, och kan bedömmas af de minskade partier, som numera
i handel utbjudas, ehuru det ock måste medgifvas alt man af denna
sednare omständighet icke kan hemta no? tillförlitlig visshet för bedömman
o
O o
det, enär den år ifrån år tilltagande folkmängden förökar behofvet för tiliverkarnes
egen räkning, och således i samma mån minskar af verkningen för försäljning.
Orsaker til! den minskade linneväfnads-tillverkningen vill man finna
i den omständigheten, att Norrlands-lärflerna i sednare åren fått en trögare
afsättning, så att mången familj, som förr träget skötte sin spinnrock och sin
väfstol, nu vändt sin håg till åkerbruket, hvarpå detta ofelbart vunnit. Men
den trögare afsättningen är ock olvi fvelak tigt, åtminstone lill någon del, en
följd deraf, alt Norrlands-lärfterna icke kunna täfla med de utländska linneväfnaderna
i utseendet, om de ock mången gång öfverträffa dessa i godhet.
Dock brister äfven i afseende på boniteten mycket, ty om än ett och annat
lärfts-stycke påträffas, sorn uthärdar jemförelse med hvad utlandet kan prestera,
måste det flock erkännas att mängden af tillverkningarne är beräknad
mera på uppnående af en betydlig qvantitet, än på vinnande af en utmärkt
qvalitet. Bland dem, som sysselsätta sig med väfnads-slöjder, träffas dock
ännu en och annan, hvars bemödande är att alltid lemna god vara åt sina
afnämare, och en sådan har, i ‘följd deraf, ock alltid lättare att få sin tillverkning
afyttrad och till högre pris än den stora mängden. I följd af den minskade
fördel lärfts-lillverkningen inbringar för sina idkare, har det någon gång
blifvit ifrågasatt, huruvida icke det. skulle vara en vinst för otten att linneväfnads-slöjden
upphörde alt såsom hufvudsaklig binäring bedrifvas af invånarne
i Norra Ångermanland, samt all i följd deraf de nu spinnande och väfvande
använde sina bemödanden och sina krafter för upphjelpande af åker
-
bruket och boskaps-skölseln, hvilka hufvudnäringar, enligt hvad förut är nämndt,
icke äro så för sig komna, sorn i andra socknar, der väfnadsslöjden i mindre
skala och föga öfver husbehof idkas. Man har äfven hört ifrågasattas huruvida
lärftstillverkningen i Norrland numera förtjena!1 att påkostas de premier, som
af Slaten beslås. För mig vill del dock synas, som linneväfnads-slöjden i
Norrland ännu fortjenar allt det omhuldande den hittills åtnjutit, ty, om ock
å ena sidan icke utan skäl klagas att spinnrocken och väfstolen beröfva jordbruket
mången nyttig arbetare, om ock den stilla verksamhet, som åtföljer
spånads- och väfnads-slöjderna, icke bidrager alt utveckla den kraftfullhet och
styrka, som arbetet i skogen och på åkern, måste dock å andra sidan erkännas
att synnerligen i de år, då jorden nekar sin brukare nödig afkastning, det
får skattas vigtigt alt äga en husslöjd, som årligen inbringar till orten minst
200,000 R:dr banko, samt, med omsorg utförd, icke allenast skänker sin idkare
dagligt bröd, utan äfven — exempel härpå saknas icke—bereder välstånd
inom de boningar, der arbetsamhet, ordning och sedlighet äro hemmastadda.
Dessutom har erfarenheten visat — hvad som äfven för framtiden är att förmoda
— det också i dessa socknar jordbruket skall, 0111 än långsammare, fortskrida
i den mån folkmängden tilltager, och således invånarne tvingas till modernäringens
omfattande. Hvad premierna särskildt beträffar, kan deras nytta icke
bestridas, om ock det vore alt önska, det Förfaltningarne tilläte att vid deras
utdelande gjordes afseende lika mycket på väfnadens omsorgsfullhet och jemnhet
hela stycket igenom, som på trådarnes antal.
Alt Regeringen uppmuntrat och befrämjat linneväfnads-slöjden, dels genom
äreskänker, dels genom premier, är i det föregående nämndt, men äfven andra åtgärder
äro under tidernas lopp så väl af det allmänna som af enskilde vidtagne för
denna slöjds förkofran. Då det redan år 1840 visade sig att linneproduktionen
var i aftagande, började man uttänka medel för dess upphjelpande. Länsstyrelsen
öfverlade i detta afseende med deputerade från socknarne, deras presterskap
ocb kronobetjeningen; och följden af delta möte var en underdånig anhållan
om åtgärder å allmän bekostnad till meddelande af undervisning i drälls- och
damast-tillverkningen efter Ekenmarkska metoden, hvilken underdåniga framställning
bifölls i nåder under den 30 December 1841; och under ledning af
en i denna metod inlärd utmärkt skicklig person öppnades följande året en skola,
deri fri undervisning i denna konst meddelades, med begagnande af väfstolar,
hvilka tillhandahöllos på Statens bekostnad. Men ehuru underrättelse om denna
inrättning genom allmän kungörelse meddelades och oansedt enskilda uppmaningar
från Länsstyrelsen, infunno sig dock endast några få af allmogens döttrar,
64
för att inhemta den undervisning, som var dem beredd; och då med nådigt
tillstånd undervisningen äfven följande året fortsattes var förhållandet enahanda.
Fråga uppstod derefter om Magerska dubbelspinningens införande, och en person.
inofvad af uppfinnaren, anställdes i Juni månad 1844, samt började inom
orten meddela undervisning i konsten, till hvars inlärande allmogen på allt
sätt uppmuntrades, men äfven här strandade alla bemödanden mot den envishet,
hvarmed den gamla metoden bibehölls och försvarades, oaktadt det vid
anställd täflings-spinning emellan den gamla spinn-metodens förfäktare och de
af lärarinnan i den nya metoden inlärda elever uppenbart visade sig att den
nya metoden hade ett obestridligt företräde. Längre hade icke bemödandena
att åstadkomma en både nyttig och nödig förbättring hunnit, då fullmäktige
af allmogen år 1848 hos Eder Kongl. Maj:t åter framställde underdånig anhållan
om åtgärder från Statens sida för linnetillverkningens upphjelpande,
och denna underdåniga anhållan understöddes af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med underdånigt förslag om medels anvisande för spridande och bibringande
af kunskapen om sältet att åstadkomma en förbättrad vinstgifvande
linnetillverkning, hvilket dock, enligt Kongl, brefvet den 22 December samma
år, i saknad af för ändamålet disponibla medel då icke bifölls..
h) Jagt idkas icke betydligt och tillgången på skogsfågel har under sednare
åren i anseende till de blida vintrarne och de kalla vårai ne afiagit, emot
fordom, då betydliga partier deraf affördes till Stockholm, der fågeln med betydlig
förtjenst afyttrades. Skjäifångsten borde kunna uppdrifvas till en mera
vinstgifvande binäring än hvad den nu är, enär erfarenheten visat att sk jä 1-  djuren stundom i mängd visa sig vid kusten. Hushållnings-Sällskapet tiar
dels genom premier, dels medelst gåfvor, sökt uppmuntra denna näringsgren,
och har äfven ett statsanslag af 500 R:dr banko genom Kongl, brefvet den
16 November 1849 för detta ändamål blifvit anvisadt. Skallgång efter rofdjur
verkställes sällan, utan fällas de af enskilde personer, eller fångas i giller.
För alt uppmuntra rofdjurs utödande hafva Länets invånare 1831 åtagit sig
att, dels pastoiatsvis, dels socknevis, genom sammanskott af hvarje matlag,
sorn äger kreatur, erlägga premier eller så kallade skottpenningar för inora
pastoratet, eller socknen, utan skallgång dödade björnar, vargar och lodjur, till
det af Kongl. Maj:t stadgade belopp, eller 12 R:dr för björn, 9 R:dr för
varg och 6 R:dr, allt banko, för lodjur, hvilken öfverenskommelse vunnit nådig
stadfästelse. Under qvinqvenniet hafva följande antal rofdjur blifvit fåneade
och dödade:
O o
65
År.
■<
03
-s
cw
o*
Filfras.
I
Björnar.
8?
aq
03
Lodjur.
ps:
03
S
030
oT
n
03
-i
Skjälar.
,
Hökar.
1846
.
4
4 5
2
3
248
35
30
6
1847
3
r
0
r
0
24 6
25
1
39
4
4 848
4
4
2
239
46
/!
53
7
1849
6
5
13
209
29
4
4 04
3
1850
1
3
2
4
200
16
3
30
Su mina
4
1
34
4 8
21
4,4 4 2
151
9
256
4 7
Elgar finnas i obetydligt antal inom Länet oell deras fällande är i loria
ttni riga r ne förb judet.
i) Fiske. Den mängd af större och mindre vattendrag, sorn finnes inom
Wester-Norriands Läns område, bar från urminnes tider varit bekant för sin
rikedom på lisk, oell hafvet, sorn omgifver dess land, bar äfven varit en rik
källa för invånarnes näring. Att fisket år ifrån år likväl blifvit mindre lönande
ar tyväi r sanni, ehuru det måste medgifvas att det ännu lernnar bergning
åt en stor del af Länets inbyggare. De fisksorter, sorn bär finnas, äro
hufvudsakligen följande:
1) Strömming, sorn är af flera slag och vanligen benämnes dels efter tiden
då den fångas, dels efter sättet huru den tages. Således benämnes den vårströmming,
böslströmming, skötströmming och notströmming. Fångandet sker
dels med not dels med skötar, på det loria sättet i Juni och Juli, samt på
det sednare i Augusti och September månader. Denna sednare anses bättre
än den förra, och ömansås äfven bättre än den förra, som under den varmare
årstiden fås. En del af den strömming som fås och icke fortares färsk insaltas,
men af en annan del tillverkas sa kallad surströmming, hvilken för Norrlänningen
är en behaglig och nästan oumbärlig foda, men för mängden af de
södra provinsernas invånare afskräckande genom sin lukt.
2) Lax är äfven af flera slag samt af åtskillig godhet. Hufvudsakligen förekommer
den bättre laxen, eller blanklaxen, sorn uppkommer från hafvet och
är särdeles fei, forslaxen och vraklaxen, som afmagrat under arbete mot strömmen,
börting, som under vintren uppehåller sig i elfvame, men går till hafs
om våren, laxöring, som är af ett mindre slag och vid islossningen uppstiger
i elfvarne, samt stonbit, som ständigt vistas i åar oell bäckar. Grålaxen öf
Berätlelse
Ofver Wcster-Norrlands Län för åren 1846—1850. 9
i
66
vervintrar i fjärd arne och är af sämsta slaget. Men äfven dessa laxsorter äro
olika i de olika elfvarne. I Njurunda-elfven är den således lång och smal, i
Indals-elfven kortare, bredare och fetare. I Ångerrnan-elfven fås den största
och felaste laxen i norra grenen och den mindre i de stridaste strömmarne;
i Själevads-elfven är den magrare, och i allmänhet bero laxens godhet och
utseende dels på vattnets beskaffenhet, dels på det mer eller mindre utrymme,
den äger för sina rörelser, och deraf förklaras äfven hvarföre forslaxen är sämst.
3) Sik, som äfven är af flera slag. Lappsiken finnes endast uti större
fjellvalten och träsk, genom hvilka de större elfvarne gå; hafs-siken uppstiger
under sommaren i elfvar oell fjärdar; finnsiken vistas i insjöar; siklöjor äro en
mindre sort, som fås uti hafsfjärdar och större sjöar; samt rabboxar eller stint
uti djupare sjöar. Sik- och strömmings-stimmarne följas merendels åt. Siken
uppstiger icke längre än till Sollefteå, derifrån den tränger sig upp i Ramsele
forsen. Uti Indals-elfven går den stundom upp till Liden och Fors. Om
vintern föres sik från Jemtland till Wester-Norrland, der den försäljes.
4) Ål fångas egentligen i ålkistor och förekommer nog allmänt. Insjöålen är
fetare och större än hafsålen.
5) Nejonögon fångas i katser uti åar och strömmar.
Vid 1850 års slut funnos inom Wester-Nori lands Län 252 kronofisken,
för hvilka inflöto de i kolumnerna här nedan utförda årliga arrenden:
Lax.
Sik.
Ål.
Strömming.
Nejon-
ögon.
Penningar.
T:r
L<a
«
T:r L«
L«' S
T:r
LSS
st.
R:dr
sk.
rst.
Medelpad
21
9
10|
14 4
14
00 54
7
—
1,565
1,637
17
4
Södra Ångermanhd
42
0
OJ
I
—
2 84
2
135
1,777
47
9
Norra dito
4
1
18
11
1 -
158
4
5
1,201
1,992
26
11 *)
Summa
08
4
Jt 7
1 0T2
141 4
124
69114
167
4
5
2,901
5,401
44
—
Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga bref den 22 Mars 1850 borde 246 fisken
till skatte försäljas, 109 dito, såsom vid flera arrende-auktioner lemnade utan
anbud, tills vidare icke till nytt arrende utbjudas, samt 182 stycken från jordeböcker
och fiskelängder uteslutas.
*) Deri inberäknadt värdet efter markegång för 4 Lil 15 u torrfisk och 4 Lu 18 Äskjälspäck.
67
Markegångspriset å fisk varor liar under qvinqvenniet varil följande:
Ar.
Lax.
Sik.
Ål.
Ström-
ming.
Nejon-
ögon.
Bättre
1 Tunna.
Fors-  I Tunna.
Tuna-  1 Tunna.
1 Tunna.
1 läsp.
1 Tunna.
100
styck.
1846 ......
40
—
—
35
—
—
40
—
20
32
_
3
16
—
8
1
4
—
1847
42
24
—
37
24
—
42
24
—
20
32
—
3
18
—
10
32
—
1
4
—
1848
40
—
—
36
—
—
40
—
21
32
—
3
16
9
40
—
1
4
—
1849
42
32
—
38
32
—
42
32
—
23
36
—
3
16
_
13
24
—
1
—
-
1850
44
12
-
40
12
—
44
12
-
24
12
-
3
16
-
11
8
-
1
-
-
Summa
209
20
-
187
20
-
209
20
—
11 i
-
-
16
34
-
53
8
—
5
12
Medium
41
42
5
37
23
2
41
42
5
22
9
3
16
5
10
30
5
1
2
5
För fiskets upphjelpande liar Hushålluings-Sällskapet vidtagit flera ändamålsenliga
anstalter, deribland att utdela premier för vinterfiske, hvilket bär i
orten alldeles åsidosattes.
De ofta förekommande klagomålen att vid åtskilliga sågverk, särdeles
husbehofssågarne, den fallande sågspånen icke tillvaratages, utan kommer i
vattendragen och vållar hinder för laxens uppstigande från hafvet, föranlät
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att 1846 underdånigst hemställa om en sådan
förändring i 3 kap. 10 § af Kongl. Fiskeri-Sladgan den 14 November
1766, att, i stället för det der för en dylik förbrytelse bestämda ansvar, nemligen
förlust af sågverket, hvilket ansvar vore svårt att tillämpa, ett visst
vite för sådan förseelse måtte utsättas, och denna förändring bar sedermera
genom Kongl. Kungörelsen den 21 December 1849 ägt rum, som äfven föranledt
åtal för förbrytelser af dylikt slag. Å andra sidan klagas af sågverksägarne
alt fiskena förhindra eller försvåra flottningen, af hvilken anledning
nämnde ägare uti till Kongl. Majit ingifna underdåniga ansökningar anhållit
att vissa vilkor, afseende flottningens befordran, måtte i nåder fastställas till
iakttagande vid kronofiskenas försäljning. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
har för sin del ansett att både trävaruflottningen och fisket utgöra för orten
vigliga näringsgrenar, hvilka jemte hvarandra väl kunna bestå, derest gällande
författningar efterlefvas. Fisket har från urminnes tider utgjort en för nordbon
kär sysselsättning, som i icke ringa mån härdat honom för sjömanslifvel
68
och bidragil lill bans underhåll. För fiskerinäringen hafva ock från sekler
tillbaka författningar varit gifna, som skyddat dess idkare och utstakat dess
gränsor. Trävaruflottningen bar i sednare tider äfven fått sina bestämmelser,
och Norrlands vattendrag äro nog vidsträckta för alt lemna utrymme för begge
näringsgrenarnes fortfarande bestånd i bredd med hvarandra, när begge hållas
inom sina af naturen och författningarna bestämda gränsor. För att emedlertid
skydda, så den ena, som den andra näringsgrenen, bar Kongl. Majit Befallningshafvande
genom särskilda utslag lastställt vissa grunder för fisket,
åsyftande laxynglets fredande, dels vid fastställande af reglementen för flottnings
verkställande, fästat förbehåll om iakttagande af hvad på nyssberörde
sätt stadgadt blifvit, dels genom utfärdad allmän kungörelse varnat fiskeidkarne
mot öfverträdelse af författningarne om kungsådras öppenhållande, och anbefallt
kronobel jeni ligen att befordra till rättelse hvad deremot kan vara brutet.
Dessa utslag äro i besvärs väg komna, dels under Kammar-Kollegi, dels under
Kongl. Majits nådiga pröfning. ,
k) Salpetertillverkningen bär i Länet svarar icke mot kostnaden, ehuru älven
denna näringsgren varit af Hushållnings-Sällskapet genom premier uppmuntrad.
Nedanstående uppgift visar förhållandet för sednaste qvinqvennium:
0
Ar.
Tillverkade.
Kostnad.
L«
tb
lod
R:dr
sk.
r.
1846
22
17
_
609
20
—
184-7
63
6
—
697
40
8
1848
24
6
8
551
37
1849
—
—
284
33
8
1850 . .
23
7
-
550
8
—
Summa
133
16
8
2,693
43
4
eller i medeltal 26 LU. 15 U. 8 lod om året med en kostnad, äfven i medeltal
beräknad, af 538 R:dr 37 sk. 6 r. Jemföres detta utfallande med föregående
qvinqvenniets, då per medium 224 IM. 19 U. tillverkades med en kostnad
af 568 R:dr 43 sk. 8 r., så visar det sig att näringen snart sagdt år ifrån
år förfaller.
1) Handeln på landet måste af hvarje opartisk bedömmas såsom icke allenast
nyttig, utan äfven nödvändig, synnerligen i provinser, der flera socknar
69
äro belägna på betydligt afstånd från städerna; men att denna handel, missbrukad
såsom den på många ställen är, medför förderf, så i moraliskt som
financielt hänseende kan lika litet bestridas, och klagan öfver den missbrukade
landlhandeln är nu lika allmän som den fordom var öfver gårdfarihandel!).
I lynnet hos Norrlänningen, synnerligen inom Norra Ångermanland, ligger
en, om icke fallenhet för, dock längtan efter handelsföretag, och ynglingen, innan
han ännu uppnått myndiga år, till och med ogifta qvinfolk, hafva likasom
ett behof att försöka sin lycka med spekulationer i handelsväg, hvilka ofta
sluta med den handlandes undergång. Denna handel inskränker sig icke helier
inom ortens produkter, utan utsträcker sig till en art schackreri med öfverflödsvaror,
dem landthandlande tillbyta sig för redbara och mera nyttiga artiklar,
samt afyttra icke sällan på kredit till personer, hvilka sedermera för
betalningen måste lagsökas, och deraf följer att man bland antalet af så väl
lagsökande som lagsökta ofta träffar omyndiga personer, och hvilka äfven veta
att begagna sitt omyndighetstiilstånd för alt undandraga sig betalningsskyldigheten.
De som drifva handel i vidsträcktare skala och begifva sig med ortens
produkter af linneväfnader, smör och fågel m. m. till Stockholm, eller andra
orter utom Länet, hemkomma sällan, eller aldrig med penningar för hvad de
afyttra!, men desto oftare med konjak, rumin, kaffe, socker, sidenvaror och en
mängd andra öfverflödsartiklar, dem de utprångla i orten, der de äfven gifva
exempel på lättja och någon gång på sedeslöshet. Detta allt gäller emedlertid
endast dem som drifva otillåten handel, och hvilkas antal icke är obetydligt:
men då denna bandel ofta sker så i smyg, att deras tilltalande och fällande
är förenadt med största svårighet, hafva ålgärderne till dess förekommande
icke heller kunnat blifva verksamma, ulan hufvudsakligen inskränkt sig dertill
att åtal anbefallts endast i den mån, förbrytelsen angifvits till beifran. En
annan klass ar den som handlar med vederbörligt tillstånd, eller de egentliga
landthandlande, hvilka, på de grunder Kongl. Handels-Ordningen den 22 December
184-6 bestämmer, till en sådan handels bedrifvande blifvit antagne och
hvilkas antal blifvit mera inskränkt, sedan genom Kongl. Kungörelsen den 18
Januari 1850 kommunerna blifvit tillåtet att öfver antagningen sig yttra, och
hvilken nådiga författning haft till följd att en och annan socken, hvars invånare
önskat att bibehålla enkelhet i seder och lefnadssätt, samt aflägsna en
skadlig lyx, afstyrkl bifall om ansökningar till handelsrättighet, hvilket dock
icke afskräckt sökande att besvära sig öfver det, i följd af ett sådant afstyr
-
70
kande erhållna afslag, då de således velat påtruga allmogen sig och sina varor.
Handelsrättighet på landet har under sistförflutna qvinqvennium blifvit meddelad:
År 1847 åt 41 personer
» 1848 åt 17 »
» 1849 åt 16 »
» 1850 åt  9 »
således tillsammans 83 personer; och under samma
tid har funnits följande antal handlande, som i öppna bodar på landet försälja
de i Handelsordningen uppräknade in- och utländska varor och derför
erlagt bevillning:
0
År.
Handlande.
Betjening.
Bevillnin
cr
C*
1846
1847
33
6
10!-
—
1848
39
8
354 —
—
1849
49
2
4581 -
—
1850
43
5
475| -
—
men jemför man detta antal med bevillningslängderna, blifver förhållandet
mvcket olika, ty dessa visa en vida högre handelspersonal, såsom till exempel
år 1850, då samma längder upptaga:
Handlande.
Bevillnin
cr
0*
I Medelpad
8
101
_
I Södra Ångermanland ....
I Norra Ångermanland ....
40
439
1(5
—
26
341
32
Summa
74
882
—
-
Orsaken till denna skiljaktighet är att taxerings- och pröfnings-kommitteerna
åsätta alla dem som veterligen handla, antingen det sker med, eller utan tillstånd,
bevillning, och flertalet af dem erlägga äfven den påförda afgift-en,
under medvetande af sin skyldighet dertill; men när någon ej vederbörligen
antagen landthandlare besvärar sig öfver en sådan påföring, varder han derifrån
af Kongl. Kammar-Rätten befriad.
O
71
Landtmanna-seglationen liar under qvinqvenniet varit idkad med följande
antal fartyg oell båtar af fem lästers drägtighet och derutöfver:
På utrikes sjöfart
Till inrikes sjöfart
begagnade.
begagnade.
Ångfartyg.
Fartyg.
Besättning.
Fartyg.
Besättning.
CTJ
cn
£5
>
c
CK
pr
o
<2?
C:
>■
t-
vr.
pr
<X>
.2?
>
t.
VI
cz>
-j
T3
t»
"S
C?
pr
ST
-J
p»
pr
93
—*s
CT>
ct>
-3
År
4 846
49
525
»
1847
3
383
3
23
26
390
26
36
»
4 848
4
4 04
4
5
29
464
28
42
»
4849
2
469
2
n
i
23
474
23
36
1
5
»
4850
4
95
4
4
28
519
28
44
Såsom härmed sammanhang ägande må äfven i afseende på lots- och
fyringsväsendet anmärkas, att lotspersonalen inom. Länet tillhör, dels Umeå,
dels Sundsvalls lolsfördelning under norra lotsdistriktet, sa.mt att inom Länet
bör linnas följande antal lotsar:
Ålderman.
Mästerlotsar.
Sekundlotsar.
Summa.
Skagen
4
4
2
Ulfön
4
4
2
4
Nylands lastageplats
I
4
Hernö
I
2
3
Åstholm eller Tynderö sand . .
4
4
2
Sundsvall
4
4
2
Bremön
4
4
2
4
Summa
2
6
40
48
Sjömärken finnas på Skagen, Ulfön, Barkarholmen, Hvalhufvud, Hemsö,
Hernö, Dalund, Skeppshamn, Åstholm, Bremökalf och Kråkö.
72
8*oli fisk Förf lif ta ing.
Kammarverk. Länet består af följande antal förmedlade hemman, fördelade
i tre fögderier, nemligen:
Skatte.
Krono.
Frälse.
Summa.
Medelpad
Södra Ångermanland
Norra Ångermanland
581 TjWs
51 OM
T5(J
I 893
'iria
Summa 11,520g
1 i 2W1
Då man undanlager det mindre betydliga antaiet af frälse- celi kronohemman,
är således Länets liela område af en och samma jordnatur, hvilket otvifvelaktigt
bidrager till enkelhet och reda vid utgörande af onera; och erfarenheten
har äfven visat att kronohemmanens antal tid efter annan förminskats
genom skatteköp, hvilket äfven troligen kommer att efter hand inträffa med
de nya kronohemman, hvilka i följd af afvittringama uppkomma, så att elter
ett och annat decennium några kronohemman knappast torde komma att
finnas inom detta Län. Under sistförflutna decennium bar rekognitionsskog
inom Ljustorps och Stigsjö socknar blifvit skattlagd till 6?fSij mantal, som ingått
i skatt; och under samma tidrymd äro mantal skatteköpta. Vid
1845 års slut funnos inom Länet 93 krononybygget! och sedan den tiden är
ytterligare endast ett beviljadt, så att antalet viri 1850 års slut utgjorde 94,
hvilka alla ännu innehafva frihetsår. Hemmanen i Ångermanland äro delade
i så kallade seland eller sädesland, hvaraf 24 utgöra ett helt mantal, samt i
Medelpad uti så kallade mål, af hvilka 48 gå pä ett mantal, men dessa
seland och mål äro ofta fördelade i så brutna tal, att icke tjenstemännen och
ännu mindre jordägarne sjelfve kunna utan mycket omak reda förhållandena
vid frågor om utskylders utgörande. Vid de nu slutade jordransakningarne
har det äfven visat sig att de många delar, i hvilka ett hemmans-nummer
blifvit klufvet, sammanlagda stundom icke öfverensstämma med det i jordeboken
för numret i sin helhet utförda mantal, att köp- och fastebref icke sällan
upptaga oriktiga nummer och hemmantal; och hvad som värre är, det
har
73
liar äfven visat sig att kronohemmansåboer fordom af mindre uppmärksamma
domare er bål lil fastebref på sina innebafvande kronohemman, såsom om de
varit skattehemman, och att de sedermera man ifrån man blifvit i denna sednare
egenskap försålda och fästade. Når nu, såsom en följd af jordransakningarne,
en ny jordebok kommer att upprättas, skulle denna inom få år blifva
lika osäker och lika förvillande som den gamla, om icke någon åtgärd vidtogs
fiir att hålla den i full ordning, och detta kan, efter min öfvertygelse, icke
ske annorlunda, än att extrakt af jordebok och skattskrifningslängd skall företes
vid hvarje tillfälle, då uppbud och fasta begäras å något hemman eller
del deraf.
Jordafsöndringar ske oafbrutet och underlätta möjligheten för de här
framom ofverklagade obetänksamma bosättningarne, af hvilka fattigdom och
uselhet, med få undantag, äro följden. Yäl tillses på det noggrannaste att ingen
afsöndring får innehålla mindre än 6 tunnland duglig jord, samt alt
lämplig afgäld lill det afsöndrade hemmanet förbehålles, allt i enlighet med
Kongl. Förordningen den 19 December 1827, men det kan icke förekommas
att afgälden, om än i kontraktet bestämd till skäligt belopp, dock genom sär
skilda
öfverenskomrnelser, hvilka icke komma till den pröfvande auktoritetens
kunskap, nedsättes så lågt, att det afsedda ändamålet icke vinnes. Vid ett
sammanträde för några år sedan emellan ortens embetsmål! och kunnige jordbrukare
uttalade sig allmänna omdömet för den sals, att inom detta Län intet
ägo-område borde, för att lemna tillräcklig utkomst, vara mindre än ett
fjerdedels mantal, det är 6 seland eller 12 mål; men det kan antagas med
skälig visshet, att af de inom Länet varande jordägare en ganska stor del innehar
mindre jordrymd, mången blott 1 å 2 seland. Och hvad de afsöndrade
lägenheterna beträffar, så kan det antagas såsom säkert att flertalet af dem
är af den beskaffenhet, att innehafvaren för sig och de sina ensamt deraf icke
drager tillräcklig bergning, utan måste påräkna särskild arbetsförtjenst.
Efterföljande tabell visar antalet af bebyggda hemmansdelar och lägenheter:
Berättelse öfver Wester-Korrlands Län för åren 1846—1850.
10
74
Medelpad.
Kronoskatlehemmansdelar
Krono dito
Frälse dito
Torplägenheter
Kyrkoherde- och Kapellans-boställen: Krono
Skatte
Kyrkobetjenings, handtverkares, bruksarbetares,
backstuguhjons samt båtsmäns hushåll
2,380
73
1,936
16
1,024
Su
m ma
i,435
Södra
Ånger
manland.
Norra
Ånger
manland.
2,518
201
13
1,677
38
2
2,188
2,230
79
1
1,195
11
1,054
Summa.
7,134
353
14
4,808
65
2
4,266
6,637 4,570 16,642
Att få spridda ägoskiften sammandragna till färre antal utgör numera ett
allmänt sträfvande, sedan jordbrukaren allt mer och mer börjar inse fördelen
deraf. Laga skiften fortgå derföre oafbrutet och andra landtmäteri-förrältningar
verkställas äfven i icke obetydligt antal, såsom bevis hvarpå må nämnas
att under qvinqvenniet nedannämnde antal förordnanden lill landlmäteri-förrättningar
af åtskilliga slag blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelade:
Ar
»
»
»
»
1846
1847
1848
1849
1850
120
121
116
79
87
523.
För en närmare öfversigt bifogas nedannämnde uppgift å utförda
mäteri-förrättuingar:
ian
dt
-
År.
Antal
laga
skiften.
Antal
diverse
förrätt-
ningar.
Skifta-
de
man-
tal.
Affattade
tunnland.
Skiftade
tunnland.
Uppmätta rå-  gångar, vägar
&c.
Alnar.
Utflyt-
tade
del-
ägare.
Ulflyttningshjelp.
1846
40
65
53J
44,460
48,466
2,219,906
43
3,350
25
1847
43
85
54|
33,193
38,090
2,035,102
44
3,011
33
10
1848
40
56
433
31,775
35,322
1,518,737
37
1,836
18
9
1849
50
63
56i
69,305
78,607
2,690,437
40
3,160
20
1850
48
70
46^
54,352
65,522
2,607,592
35
3,150
—
—
Summa
221
339
253J
233,085
266,007
11,071,774
199
14,509
J
7
Medium
44
68
50JJ
46,617
53,201
2,214,355
10
2,901
38
9
75
Da nu dessa summor jemföras med medellalel af dem för nästföregående qvinqvennium,
visar sig följande förhållande:
1841-1845
1846-1850
Mera.
32
44
12
73
68
41 n
50fn
91
30,189
46,617
10,428
43,122
53,201
10,079
1,640,040
2,214,355
574,315
Mindre.
Antal laga skiften
Antal diverse förrättningar ....
Skiftade mantal
Affatlade tunnland
Skiftade tunnland
Alnar uppmätt rågång och väg etc.
så att arbetsprodukten under det sist. utgångna qvinqvenniet visar sig betydligen
större, oaktadt landtmätarne under denna tids period äfven varit sysselsatte
med författande af socknekartor, af hvilka sex, nemligen öfver Atmar, Boteå,
Sånga, Bjertrå, Mo och Björna äro aflemnade och godkände.
Fögderierna, hvilka, enligt hvad förut blifvit närnndt, äro tre, bestå af
följande antal socknar, kapellförsamlingar och länsmans-distrikter:
Kapell-
Länsmans-
församlingar.
distrikter.
Medelpads fögderi
18
8
Södra Ångermanlands dito
28
3
9
Norra Ångermanlands dito
13
—
8
Tillsammans
59
3
25
Socknarne och ännu mera länsmans-distrikte-rne äro så vidsträckta, att
flera af dessa sednare innefatta ett område af 14, 16 ända till 26 qvadratmil
land, utom de talrika sjöarne och strömmarne, öfver hvilka färder äfven måste
ske; och i den mån afvittringarne fortgå och nybyggen upprättas på kronoskogavne,
blifva äfven de mest aflägsna trakter inom socknarne, om ock
glest, dock befolkade. Detta förhållande har gifvil mig anledning alt nyligen
hos Kongl. Maj:l göra underdånig framställning om någon förbättring i länsmännens
aflöning, hvilken nu på flera ställen knappast är tillräcklig till resepenningar,
och hvaraf följden mer än en gång varit, alt brist på skickliga
länsmans-ämnen uppstått.
76
Medelpad och Ångermanland utgjorde intill år 1809 hvardera en domsaga,
men då delades Ångermanlands i tvänne, så att Länet nu har tre domsagor,
nemligen en inom hvarje fögderi. Omfånget af Ångermanlands domsagor har
äfven varit olika, då det vid 1809 års delning gifna stadgande att Åsele lappmark,
då tillhörande Wester-Norrlands Län, skulle lyda under Norra Ångermanlands
domsaga, samt Nordingrå tingslag tillhöra ilen södra, följande året
så förändrades, att nämnde lappmark tillädes Westerbottens södra domsaga,
lill hvilken ock Nordmalings socken kort derefter lorlades, och några år sednare
förflyttades i följd af Kongl, brefvet den 15 Februari 1840 Nordingrå
tingslag från Ångermanlands södra till dess norra domsaga. Denna indelning
äger ännu rum, så att Länets nuvarande lie domsagor hafva följande tingslag,
nemligen:
Medelpads domsaga: Torps, Tuna, Selångers, Sköns, Ljustorps, Indals
och Njurunda tingslag  7
Södra Ångermanlands domsaga: Ramsele, Sollefteå, Boteå, Gudmundrå,
Säbrå och Nora tingslag
6
Norra Ångermanlands domsaga: Själevads, Arnäs, Nätra och Nordingrå
tingslag  4
eller tillsammans 17 tingslag;
uti hvilken indelning den förändring blifvit af Hans Excellens Herr
Justitie Stats-Ministern under den 17 Februari 1847 i underdånighet föreslagen,
att Södra Ångermanlands domsaga skulle delas i tvänne, af hvilka Sollefteå
domsaga borde innefatta Ramsele, Sollefteå och Boteå nuvarande tingslag
jemte Åsele, Fredrika, Dorothea och Wilhelmina Lappmarkers tingslag från
Westerbottens Län, samt till den andra, eller Hernösands domsaga, skulle hänföras
Gudmundrå, Säbrå, Nora och Nordingrå tingslag, detta sistnämnde fråntaget
Nora eller Örnsköldsviks domsaga.
O O
I sammanhang med denna reglering var äfven planen för nya fängelsebyggnaden
uppgjord, så alt i Sundsvall skulle finnas ett cellfängelse med 21 celler,
inberäknade 3 för staden;
uti Sollefteå ett med 12 »
uti Hernösand ett med
14 »
deruti inberäknadt 3 celler för staden; samt uti Örnsköldsvik ett med 12 »
eller tillsammans 4 fängelser med 59celler.
Att Länet är i behof af ett eller flera ensamhetsfängelser har erfarenheten
linge vitsordat och hemställan om uppförande till en början af ett sådant i
77
•■Iler vid Hernösand är derföre gjord hos Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar
i riket, hvilken Styrelse dock meddelat den underrättelse, att medel
för en sadan byggnad nu ej vore alt tillgå.
I kyrkligt afseende tillhör Länet Hernösands stift, hvilket från Erkestiftet
afsöndrades 1047 och samma år ställdes under tillsyn af en Superintendent,
samt 1773 under en Biskop, som jemte domkapitlet har sitt säte i
Hernösand. Den del u( detta slilt, som är belägen inom Wester-Norrlands
Län, är indelad i sex prosterier, hvardera innehållande nedannämnde antal
pastoratet':
1 -b
—
—
---
tn
—
09
Klass.
3
C/i
•n
Cä
O
cro
C/i
cr
3
O
?
Kontrakt.
l:a
2:a
3:c
09
2
P
Ångermanlands Södra
4
1
3
2
2
4
dito
Ostra
5
2
2
1
3
2
1
dito
Vestra
7
1
1
5
7
dito
Nordvestra . . .
3
3
3
dito
Nordöstra ....
6
1
1
4
3
3
Medelpads
9
2
3
4
6
3
—
Summa
34
6
11
17
14
20
5
varande pastoratens klassificering stadfäsiad genom Kongl, brefvet den 6
Maj 1843.
Politi. För Wester-Norrlands Län fastställde Kongl. Maj:!, uppå allmogens
underdåniga anhållan, under den 8 Augusti 1758 en särskild Byordning, hvilken
innehöll flera nyttiga och på den tiden af behofvet påkallade föreskrifter,
dels om ordningen inom bjarne, dels i afseende på jordbruket med hvad dertill
hörer. Under de snait 100 år, hvilka sedan den tiden framflutit, hafva
fh ■ra föi bättrade jordbruksmetoder inlrädt och många författningar utkommil,
som göra flera af denna Byordnings sladganden i närvarande tid oanvändbara
och otillämpliga. Fråga har derföre tid efter annan uppstått om en
ny Byordnings utfärdande, men någon öfverenskommelse om en sådan har
dock ännu icke kunnat träffas, ehuru pris för det bästa förslaget i delta afseende
varit af Hushållnings-Sällskapet utsatt. Utom Byordningen hafva tid
efter annan från Lä ns-S ty reisen utgått flera kungörelser, dels i afseende på
78
ordning, dels med uppmaningar till sedlighet och sparsamhet. Handhafvandet
af dessa stadganden beror pä det nit för ordning, som ådagalägges af landsfiskalerna
samt den högre och lägre kronobetjeniugen. Socknenämnder finnas
visserligen inom hvarje församling, men ännu mera till namnet än till gagnet,
emedan allmogen här i landet i allmänhet ännu är alltför litet vand vid
kommunalbestyr, lör att icke deråt finna sig besvärad.
Brandstodsföreningen för Wester-Norrlands Län erhöll den 17 Ok tobe i
1843 af Kongl. Maj:t i nåder fuststäldt reglemente, och dess verksamhet börjades
med Maj. månad 1844. Att den under hela sin tillvaro omfattats med
förtroende visar den år ifrån år stigande ansvarighetssumman; och i Länets
flesta socknar finues egendom, som deri är försäkrad. Nedanstående uppgift
upptager, dels ansvarighets-summan vid hvarje redogörelseårs slut, dels den
afgift, hvarmed delägarne under hvarje år fått ersätta limade brandskador:
Ar.
Ansvarighets-summa.
Afgift pr 1000
R:dr af för-  säkrings-  värdet.
1845
3,959,940
—
i
18
8
1846
4,159,620
—-
—
25
•-
1847
4,302,140
—
—
33
4
1848
4,708,710
—
—
41
8
1849
5,046,790
—
—
33
4
1850
5,186,650
-
-
41
8
Ilelsovård. Med helsovården inom Länet måtte i äldre tider stätt illa till.
1 slutet af sjuttonde århundradet hegärde Magistraten i Hernösand att en
skicklig och förfaren fältskär måtte, med lön af stadens medel, få antagas för
staden och landet deromkring; men sådant afslogs genom Kongl, brefvet den
8 Januari 1700, såsom ”en novitet och något nytt”, ulan borde en sällan betjent
”söka af sitt handtverk sig att ernära”. För hela Wester-Norrlands Län
fanns först endast en provincial-läkare anställd med station i Hernösand och
denne var tillika Lektor vid gymnasium derstädes, men 1783 erhöll provincial-läkaren
sin station i Sundsvall, der landshöfdinge-residenset då var. Derefter
anställdes en särskild provincial-läkare i Nätra 1818, hvilken 1850 förflyttades
till Örnsköldsvik, en i Sollefteå 1826, en i Hernösand 1830 och en
Torp 1843, så att Länet nu har fem provincial-läkare med hvar sitt di
-
7LJ
strikt; hvarförutan finnes en stadsläkare i hvardera staden och eli lazarettsoch
kurhus-läkare vid hvardera af dessa sjuk vårdsanstalter, varande lazarettsläkaren
i Hernösand tillika läkare vid Cential-hospilalet derstädes. Apotek
tinnes ett jnom hvarje distrikt. Det är emedlertid här, sorn på många andra
ställen, att allmogen icke anlitar läkaren oftare, än högsta nöden så fordrar och
icke sällan när läkarehjelpen för sent påkallas. Deremot tinnes en och annan
qvacksalfvare, sorn mera ofta anlitas och lika ofta förvärrar det onda. På sådant
sätt hade en torparehustru i Norra Ångermanland länge njutit anseende
för sina kurer och ofta haft ett betydligt antal patienter, men sedan en strängare
räfst med denna qvacksalfvande qvinna förlidet år hållits, har hon nu
afllyttat från orten.
Tvänne allmänna sjukanstalter finnas, nemligen Lazaretts- och Kurhtisinrättningarne
i Hernösand och Sundsvall, den förra länge för hela Länet,
men numera blott för Ångermanland, och den sednare, inrättad enligt Kongl,
brefvet den 19 Januari 1842 för Medelpad. Den i Hernösand bar rum för
80 och den i Sundsvall för 12 personer. Nedanstående uppgift visar dels
huru många patienter sorn under uret vårdals, dels summan af utgifterna för
inrättningen:
År.
Hernösand.
Sundsvall.
Patienter.
Summa
kostnad för
inrättningen.
Patienter.
Summa
kostnad för
inrättningen.
Betalande.
Pä Nybergska
frisängarne.
Med venerisk
smitta.
Summa.
Betalande.
Med venerisk
smitta.
Summa.
1846 ....
77
27
50
12
166
4,558
9
9
26
18
2
46
1,524
43
8
1847
■100
16
32
6
154
3,739
12
7
37
19
4
60
1,842
11
7
1848
121
17
13
151
4,546
44
11
20
22
1
43
2,168
27
2
1849
127
24
15
6
172
3,308
13
6
42
19
5
66
2,312
44
11
1850
11 1
21
10
13
155
2,985
43
2
37
18
3
58
2,226
34
9
Summa
536
105
120
37
798
19,138
27
11
162
96
15
273
10,075
18
1
Medium
107
21
24
7
159
3,827
34
5
32
19
3
54
2,01 5
3
7
Kurhusafgiften under dessa år har varit 4 sk. för åren 1846 och 1847 samt
5 sk. för de öfriga åren i Ångermanland och 5 sk. för alla åren i Medelpad
80
Om Nybergska frisängarne skall längre ned i sammanhang med fattigvården
förmälas.
I Hernösand linnes ett Central-hospital, gemensamt för Wester-Norrlands,
Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens Län, eller bela Hernösands stift,
men med rum endast för 50 personer. Att detta utrymme är alltför inskränkt
för den stora befolkning, lill hvars behof det är inrältadt, hafva Hospilalsföreståndarne
anmält och derjemte visat att för närvarande inom stiftet finnas
icke mindre än 91 personer, hvilka, såsom vådliga för allmänna sammanlefnaden,
äro i behof af hospilalsvård, hvadan äfven såväl Kongl. Serafi me i-'
Ordensgillet, som den för hospitalsväsendets ordnande särskildt i nåder tillförordnade
Kommitté tillstyrkt utvidgning, och det är att förmoda att detta vigtiga
behof, hvilket inom orten allmänt beklagas, således varder alhuipet genom
nybyggnad, hvartill utrymme på hospitalsgården icke saknas. Nedanstående
tabell visar såväl patienternas antal sorn inrättningens underhållskostnad under
qvinqvenniet:
År 1846
» 1847
»1848
» 1849
» 1850
Summa
Medium
De sjukdomar, som inom Länet allmännast förekomma, äro, utom yttre åkommor,
ofta ådragna genom arbete i skogarne, mest kardialgi och rheutnatisrn,
hvilken sednare, i anseende till de täta ombytena från värma till köld, blifvit
stationär i Norrland. Åkommor, såsom följder af fylleri och oordentlig
lefnad saknas icke heller.
Inom de flesta socknarue finnas examinerade barnmorskor, men i några
bibehållas ännu oexaminerade, ehuru följderna af deras okunnighet mer än en
gång beröfvat de qvinnor, hvilka nödgats begagna deras biträde, helsan för
lifstiden, någon gang lif vet.
Vaccina
-
Patienters
antal.
Undcrhålls-
dagar.
Underhålls-
kostnad.
Tolal-afgift.
43
11,865
2,633
44
4
5,372
30
6
51
14,056
3,038
11
7
6,212
10
3
49
16,919
3,436
30
3
6,246
37
1
55
17,213
3,635
30
10
6,780
3
3
56
16,268
3,424
11
7
6,671
27
3
| 254
76,321
16,168
32
7
31,283
12
4
1 51
15,264
3,233
35
4
6,256
31
3
81
Vaccinationen fortgår med mer och mindre framgång och socknar finnas
ännu, fastän de äro få, der ingen vaccination äger rum, ehuru ofta uppmuntringar
dertill så väl af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som läkarne göras.
Äfven häri visar den fäderneärfda fördomen stundom sitt menliga inflytande.
Statsbidrag. De från Länet utgående statsbidrag hafva under qvinqvenniet
utgjort följande belopp:
År 1846 .... B: k o R:dr 153,933: 15. 1.
» 1847 ... . » » 161,115: 33. 1.
» 1848 .... » » 167,027: 9. 4.
» 1849 ... . » » 170,242: 33. 11.
» 1850 .... » » 170,071: s. -
Summa B:ko R:dr 822,390: 3. 5.
Eller i medeltal 164,478: — 8;
varande uti dessa belopp inberäknade så väl stats- och riksgäldsmedel, som
diverse verks, annorstädes debiterade och restantie-medel. Den för år 1850
utförda summan utgöres, efter afdrag af 11,034 R:dr 39 sk. 8 r. föregående
årens reslantiemedel, af:
R:dr
s.
r.
Statsmedel
91,049: 40.
3.
Riksgäldsmedel
50,160: 4i.
10.
Diverse verks medel
15,721: 31.
6.
Annorstädes debiterade medel
2,103: 46.
9.
159,036
16
4
hvartill böra läggas:
Sjömanshusens debitering
Diverse smärre debiteringar
918: 24.
56: 38.
—
Skillnaden emellan grundräntornas och krono-
tiondens belopp efter statspris och mar-  kegång
49,886: 28.
10.
50,861
42
10
Sum
ma
209,898
11
2
Berättelse öfver Westcr-Norrlands Län för åren 1846—1850. 11
82
Dessa medel bestå af:
Ordinarie räntor 38,614: 34. 9.
Kronotionde  6,495: 27. i.
Skillnad emellan statspris oell markegång . . . 49,886: 28. 10.
Gärde spannmål
Skogs- och stubbören
Mantalspenningar
Handtverkares Gerningsören
Bötesmedel
Dödsfalls- och avancements-besparing
Besparing af Landshöfdingens f. d. resepenningar
Båtsmans vakans-afgift
Lappmarks ecklesiastik-medel
Bränvinsbränningsafgift
Fjerde hufvudtitelns besparings-medel
Rasp- och spinnhus-medel
Tionde- och hammarskattsjern
Skogsrekognition
Summa Statsmedel R:dr 140,936: 21. 1.
Allmän bevillning
1848 års krigsrustningskostnad
Summa Riksgäldsmedel R:dr 50,160: 41. 10.
Folkskoleafgift
Wadstena krigsmanshus-medel
Riddarhusafgift
Kurbusmedel
Theater-representations-afgift
Summa diverse verks medel R:dr '15,721: 31. 6.
Militie bostaUs-kassans reserv-bemmans-iäntor
Krigsmanshus-beneficie-hemmansräntor
Stockholms stads skolspannmåls-medel
Barnhus-spannmål
T ransport
U:dr
s. ■
r.
94,996
42
8
11,582-
44
10
381
22
10
9,612
36
—
161
16
—
8,513
4
3
219
17
2
660
37
10
377
31
3
1,413
9
1
3,120
17
3
2,959
26
—
9
27
4
6,887
11
3
40
13
4
42,995
2
2
7,165
39
8
9,612
19
576
31
6
7
-
—
5,517
29
—
8
—
-
64
22
4
706
—
5
366
35
1
832
9
11
208,788
18
2
83
R:dr
s.
r.
Transport
208,788
18
2
Förverkade båtsmanslöner
10
2
Medel till köpingen Örnsköldsvik
134
16
10
Summa annorstädes debiterade medel R:dr 2,103: 46. 9.
Vid sjömanshusen debiterade medel
918
24
—
Diverse smärre debiteringar
56
38
-
Summa
209,898
11
2
Roleringens kostnad uppgifves lill 30,893 R:dr 38 sk. 6 rst. Inga indelta
soldater finnas, utan utgör hela Länet båtsmanshåll, enligt med allmogen
under den 2 Mars 1G88 nådigst sladfästadt kontrakt. Hela styrkan utgör 444
man, fördelade i följande kompanier:
l:a Norrlands 2:a kompani 173 man, deraf här i Länet 109
2:a Norrlands l:a kompani 173
2:a Norrlands 2:a dito 173; deraf här 162
Summa 444,
hvarförutan den af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer enligt nådiga brefvet den
10 Oktober 1848 stadfästade rotering för förut oroterad jord och för hvilken
betalas vakans-afgift utgör 47 hela rotar, spridda roteandelar, tillsammans utgörande
lfWffB rote, oberäknade, samt extra roleringen, enligt Kongl, brefvet
den 29 Oktober 1842, 18 rotar, utom rote i spridda delar, b vars utgörande
endast kommer i fråga i krigstid. Af dessa extra prestera 12 rotar hästar i
stället för karlar. Hvarje ordinarie rote består i Medelpad af 3§ mantal samt
i Ångermanland af 3| mantal, och roteringstungan kan således icke anses hårdt
drabba denna provins, synnerligen sedan rotehåilarne dels blifvit befriade från
utgörande af hängmatta och täcke, dels erhållit tillåtelse att, mot en viss till
fyra femtedelar af kostnaden efter nästföregående 10 årens markegång bestämd
afgift, vid hvarje tillfälle då karlen annars skolat med beklädnad förses på
Kongl. Majit och Kronan öfverflytta beklädnadsbestyrel; och denna tillåtelse
har äfven flertalet af rotehåilarne tacksamt begagnat för att lösgöra sig ifrån
en skyldighet, hvilken icke allenast ofta åstadkommit besvär och tvister, utan
äfven stundom en markegångspriset vida öfverstigande kostnad, så att af Länets
444 båtsmän numera endast 25 man beklädas af rotehåilarne.
84
Vägarnes underhåll utgör ett svårt onus för hemmansägarne inom detta
Län, i anseende lill dels de der ofta förekommande svåra kälskotl, dels de
betydliga utskärningar, som det vårtiden ymnigt nedströmmaude vattnet förorsakar,
dels på många ställen bristen på passande vägfyllnadsämuen, och
dels vägsträckornas betydliga längd. Vägarnes grusning sker väl hufvudsakligen
i Juni månad och vägsynerna i påföljande Juli, men kronobetjeningen har
sig anbefaldt att hvilken tid som helst, vinter eller sommar, tillse alt vägarne
äro i farbart skick, vid yppande bristfälligbeter genast inlysa de väghållningsskyldige
till väglagning, samt att de uteblifvandes eller försumliges vägstycken
emot lega iståndsätta, hvarom allt rapporter till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
månadlligen ingå. Väglottsägarnes aflägsenhet stundom flera mil från
sina väglotlsstycken gör ock underhållet drygare än i de provinser der distanserna
äro mindre, och detta borde, bland många andra, vara ett skäl till
vidtagande af sådana åtgärder, hvarigenom vägarne i stället för de å dem nu
ofta skeende smärre reparationer på en gång sattes i fullgodi stånd, hvarefter
underhållet ofelbart skulle blifva mindre kostsamt.
Skjutsningen är öfverallt ställd på entreprenad, från medlet af 1845 i Ångermanland
och från och med 1850 i Medelpad, med undantag al några få
från allmänna trafiken aflägsna stationer, der skjutsentreprenad kan anses mindre
ändamålsenlig. Också bar entreprenaden medfört båtnad, särdeles för de
skjutsskyldige, hvilka säkerligen finna med sin förmån öfverensstämmande att
denna inrättning bibehålles. De gamla skjulsregleringarne af 1783 lör Medelpad,
1793 för Norra Ångermanland och 1805 för Södra Ångermanland
hafva ofta af allmogen varit rättvist öfverklagade för deras ojemna, till nuvarande
förhållanden ingalunda passande fördelning. Åtgärder hafva derföre
blifvit vidtagne för tillvägabringande af ett rättvisare förhållande.
För Norra Ångermanland har det lyckats Kongl. Majlis Befallningshafvande
i Wester-Norriands och Westerbottens Län alt, efter en 20-årig tvist,
äfven komma i tillfälle att under den 13 September 1850 fastställa en ny
reglering, hvilken, efter af några få socknar deröfver anförda besvär, för närvarande
beror på Kamtnar-Kollegii pröfning; och för Södra Ångermanland är
en sådan reglering under arbete, samt för närvarande beroende på undersökning
vid domstolarne i orten. Hvad som alltid kommer att blifva betungande
är skyldigheten att utgöra skjuts till gästgifvaregåi dar, belägna pä ett betydligt
afstånd från den skjutsandes hemvist, så att, till exempel, flera socknar i
Norra Ångermanlands nuvarande fögderi äro, enligt författninga ine, förpligtade
att bestrida skjutsningen vid tre inom Nordmalings, till fögderiet fordom hö
-
jd
85
rande, numera lill Westerbottens Län förlagda, härad befintliga gästgifvaregårdar
på ett afstånd af många mil från den skjutsandes hemman, och hvilken skyldighet
följaktligen icke kan fullgöras in natura. Alla dessa och flera svårigheter
hafva fått en lycklig lösning genom entreprenaderne, och den afgift, utgörande
högst 1 R:dr 32 sk. per seland, som jordägaren erlägger för skjutsfriheten,
kan på långt när icke uppskattas så högt, som den förlust, hvilken tillskyndas
honom genom skjutsens utgörande in natura; och då tages ändå icke
i betraktande det moraliska förderf, som åstadkommes genom hållskjutsliggandet
och hvilket under entreprenader alldeles icke, eller åtminstone i högst
ringa mån äger rum. Inom Länet finnas 50 gästgifvaregårdar och 5 skjutsombytesställen.
Förnyade stadganden till rättelse för resande, skjutsande och
gästgifvare äro af mig utgifna.
Kronoskjutsningen är ett föga tryckande onus, sedan båtsmännen vid uppfordringar
och hemlof numera allmänt fortskaffa» på ångfartyg. Postskjutsen,
sorn bestrides af 19 posthemman, är deremot mer och mer tryckande i den
mån postväskorna blifva tyngre, hvilket hufvudsakligen inträffat sedan silfvermyntet
blifvit satt i omlopp; men der tyngan varit allt för svår har lindring
genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit beredd, medelst liera hemmans
anvisande för belmfvet.
Fattigförsörjningen inom Länet sker dels genom de fattiga meddelade bidrag
i kontant eller penningar, dels genom de behöfvande», synnerligen barns,
inackorderande till värd och underhåll hos välkända personer, dels genom dem
beviljad rättighet till vård och underhåll turvis hos socknens invånare, dels,
fast minst, genom intagande i fattighus. De fattiges inackorderande hos enskilda
personer har jag ansett vara på en gång det i ekonomiskt afseende fördelaktigaste
och det i moraliskt afseende ändamälsenligaste, enär det alltid måste
vara den fattiges skyldighet att med sitt aibele, så mycket han kan, bidraga
till sitt uppehälle, och det alltid blifver lättare för den, hos hvilken den
fattige njuter kost, än för någon annan, att uttaga detta arbetsbidrag och motarbeta
lättjan, samt förhindra tiggeriet. IN Agon arbetsinrättning finnes icke,
sedan den i Själevad, genom Kontraktsprosten Holms berömvärda nit inrättade
och uppehållna, indragits. I enlighet med Kongl. Förordningen den 25 Maj
1847, hafva särskilda reglementen blifvit fastställda för Länets alla faltigvårdssamhällen
med undantag af ett.
Såsom hörande till kapitlet om fattigförsörjningen må här icke förbigås att
nämnas de inom Länet varande särskilda pensions-stiftelser, enär de alla hafva
till föremål att understödja behöfvande. Dessa inrättningar äro:
86
l:o Landsstats pensionskassan, bildad genom enskilda bidrag 1807 och af
Kongl. Maj:t i nåder stadfästad den 9 Juni samma år, samt försedd med förnyadt
nådigt reglemente den 22 Oktober 1842. Genom en oredlig uppbördsman
förvållande led denna kassa under förra qvinqvenniet en betydlig förlust,
så att en inskränkning i dess välgörande verksamhet Lief nödvändig, men är
nu åter i tillfälle att pensionera alla dertill berättigade enkor och barn, dock
har förlusten vållat att icke, på sätt påräknadt varit, pensionsbeloppen kunnat
förhöjas. Kassans kapital utgjorde vid 1850 års slut 12,647 R:dr 44 sk. 6 rst.
2:o Bevärings- och båtsmans-pensionskassan, stiftad den 22 Januari 1813,
samt af Kongl. Maj:t i nåder bekräftad den 23 Mars oell 30 November samma
år. Tillkommen dels af frivilliga sammanskott, dels af Udderökskassornas behållning,
hvilka med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd hit aflemnades, har denna
kassa varit förvaltad af valde deputerade under Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
inseende och med den föregående äfven delat det missödet, att af samma
oredliga uppbördsman blifva plundrad, dock att den så vida varit lyckligare
än den förstnämnde, att deri genom Rikets Ständers frikostighet blifvit tillförsäkrad
ersättning för sin lidna kapitalförlust. Allt sedan kassan blef föremål
för tillgrepp, har ingen utdelning af pensioner kunnat ske, förr än näsllidet
år, då någon tillgång yppades, dels derigenom att Lands-Sekreteraren, LandsKamereraren
och Räntmästaren till förmån för de pensionsberättigade afsade
sig de dem eldigt reglementet tillkommande arfvoden, dels genom en från enskilde
personer lemnad gåfva. Då inrättningen tog sin början, utgjorde dess
fond 14,879 R:dr 12 sk. banko, och vid förlidet års slut var behållningen
21,486 R:dr 29 sk. 5 rst. samma mynt. Vid sistnämnde tid utgjorde de pensionerades
antal 94, men icke mindre än omkring 100 afskedade båtsmän,
utom enkor och barn, väntade då på pensionstillgång. Nytt reglemente för
kassan är af Kongl. Maj:t under den l:sta i denna månad i nåder fastsläldt.
3:o Nybergska stiftelsen, ledande sin upprinnelse från aflidne Rådmannen
Erik Nybergs donation af medel a) till pensioner åt enkor och oförsörjda barn
efter borgare i Hernösand; 6) till underhåll af 2:ne sjuksängar på Lazarettet
för stadens fattige; c) till Stigsjö församlings fattigvård och undervisningsverk;
d) till Wester-Norrlands Läns arbetshusinrätlning. Denna stiftelse, som handhafves
af en direktion, bestående af Landshöfdingen, Biskopen, Lands-Kamereraren,
Lands-Sekreteraren, Borgmästaren och 3 valde deputerade, jemte
Landträntmästaren såsom ombudsman, ägde vid 1850 års slut ett kapital af
18,333 R.dr 16 sk.
87
4:o De under Drätselkammarens förvaltning varande donationsfonder till
förmån för Borgerskapets i Hernösand enkor och barn, nemligen a) Hammarbergska
donationen 338 R:dr iö sk.; b) Lindströmska donationen 400 R:dr;
c) Westmanska donationen 333 R:dr 16 sk.; d) Tjernbergska donationen 666
R:dr 32 sk.; allt banko, hvarå räntorna årligen utdelas.
5:o De under Konsislorii vård stående fonder till förmån för fattiga prester
samt deras enkor och barn inom Hernösands stift, hvilka fonder vid sista
ecklesiastik-årets slut ägde följande behållningar:
a) Första klassens enkehjelpskassa, af hvilken Kyrkoherdars, Lek
-
torers saint Rektorers enkor och barn njuta understöd 3,901; l. 3.
b) Andra klassens enkehjelpskassa, ur hvilken understöd lemnäs åt
enkor och barn efter det öfriga presterskapet, samt skolstaten . 4,864: 20. 2.
c) Fattiga prestdöltrars kassa  370: 33. 3.
d) Gassa pauperutn sacerdotum  207: 38. 9.
e) Första klassens enkehjelps tillökning  6,508: 35. 2.
f) Andra klassens enkehjelps tillökning  3,640: 8. 9.
och anmärkes i öfrigt:
l:o att afgiften till dessa kassor är för Kyrkoherdar från 8 till 9 tunnor,
för Komministrar, Kolleger och deras vederlikar 14 lunna, samt för Ministerii
Adjunkter från ^ till \ lunna korn örn året;
2:o Att enkor, som äga så kallad qvot i l:sla klassen, undfå 12 tunnor, och
enkor i 2:dra klassen 4 tunnor korn om året; samt
3:o Att dessutom årligen utdelas tillskott af stiftets kvrkor å 1 R:dr hvardera,
155 R:dr banko, äfvensom å Wibyggerå kyrkoherberge 68 tunnor 20
kappar korn och 19 tunnor 10 kappar råg.
§ 6.
Städerna.
a) Hernösand.
Denna stad, anlagd på vestra sidan af Hernön och förenad med fasta
landet medelst 2:ne broar, är belägen vid Ångerman-elfvens utlopp, en half
mil från stora Norrlandsvägen. Dess anläggning anbefalldes redan 1583 och
dess första privilegier utfärdades af Konung Johan lil år 1587, samt förbättrades
åren 1600, 1604 och 1622. Stadens förträffliga hamn, nog djup för alt
88
kunna mottaga de största skepp och nog rymlig för att herbergera en hel
flotta, har ulan tvifvel varit anledning till den för sekler tillbaka här befintliga
marknads- och bytesplats, och i den mån handeln vid denna tilltog, äfven
till sladsanläggningen. Denna hamn var likväl då beqvämare än nu, ty den
hade två inlopp, det södra och det norra, men det förra har under tidernas
lopp så uppgrundats, att det under mera än eli halft århundrade endast kunnat
begagnas af smärre roddbåtar, så alt stadens enda inlopp nu är det norra,
hvaraf följden är, alt från Östersjön eller främmande liaf kommande farlyg,
hvilka äro destinerade till staden, måste kringsegla Hernöns östra och norra
stränder flir att sedan i sydlig riktning inkomma i hamnen, en segling, som,
utom det att den medtager mera lid och ofta är förenad med fara, fordrar
begagnandet af särskilda vindar, i stället för alt del för sådana fartyg naturliga
och bästa inloppet nu, såsom oanvändbart, måste förbi passeras. Denna
olägenhet har inom staden och dess grannskap länge varit bemärkt, samt
lika länge beklagad, mer och mer i den mån stadens handelsfartyg tilltagit
i antal och storlek. Redan 1837 anställdes af sakkunnig person undersökning
om kostnaden af södra sundets upprensning, men tyvärr visade sig denna
kostnad så betydlig, alt den af stadens i allmänhet fattiga invånare icke kunde
åstadkommas, och då vid 1844—1845 årens riksdag väckt motion om statsbidrag
för arbetets utförande icke rönte önskad framgång, måste tankan på det
åsyftade nyttiga företaget för den gången lemnäs; men frågan, förlidet år ånyo
väckt, har genom Kongl. Majrts nådiga beslut, att arbetet skulle med anslag af
handels- och sjöfarls-fonden understödjas, nu fått en lycklig lösning, och staden
motser med glädje den dag, då detta för dess industriella framskridande
så vigtiga företag nått sin fullbordan. Stadens norra del är mindre väl bebyggd
med lill en del trånga och krokiga gator och för den som sjöledes an
länder
till staden, är anblicken af de usla, illa underhållna sjöbodarne nedslående.
Den öfriga staden är bättre bebyggd och kommer otvifvelaktigt att, när
södra sundets upprensning varder fullbordad, utgöra den egentliga staden,
hvilken måhända i en framtid utvidgas ät östra sidan.
Invånarne, hvilkas antal vid 1845 års slut, enligt mantalslängden, räknades
vara 2,241, hafva sedermera något ökat sig samt utgjorde:
År
89
Skattskrifne.
Skattfrie.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön.
År
1846
718
917
354
386
1,072
1,303
»
1847
702
911
351
378
1,053
1,289
»
1848
708
909
348
386
1,056
1,295
»
1849
708
923
368
374
1,076
1,297
»
1850
683
946
382
390
1,065
1,336
hvarvid dock gäller samma anmärkning, som förut är gjord i afseende pa olikheten
emellan det antal mantalslängden upptager och det, som uppgifves i
Kongl. Tabell-Kommissionens fem-årsberättelse. Denna sednare upptager stadens
folkmängd vid 1845 års slut till 2,480 och vid 1850 års slut Lill 2,738
personer.
7 kyrkligt afseende bör anmärkas att staden med Hernö socken utgör ett
pastorat, hvars pastor är stiftets Biskop, som bär bar sitt säte, samt tillika
äger Säbrå och Nora pastorater såsom prebende. Vid stadsförsamlingen tjenstgöra
en Komminister och en Högrnessopredikant. Stadens nya kyrka, som
1846 blef färdig och kostade omkring 94,000 R:dr banko, oberäknadt dagsverken
in natura, bade åbragt församlingen en betydlig skuld, deribland 40,000
R:dr banko till Riksgälds-Kontoret, hvilka från och med år 1851 årligen borde
amorteras med 5 procents kapital och ränta, och församlingen förutsåg med
farhåga de dryga uppoffringar, som för uppfyllande af detta åtagande mäste
åstadkommas, ännu mer kännbara sedan förhoppningen att till understöd erhålla
de från stiftet lill Upsala Domkyrka nu utgående domkyrkotunnor svikits;
men äfven i detta afseende bar en blidare utsigt inträdt, sedan Rikets
Ständer vid sista riksmöte eftergifvit all ränteberäkning för denna skuld.
Undervisningsverket i staden bar länge njutit ett välförtjent anseende, så
väl för lärarnes utmärkta skicklighet, som för det nit, hvarmed denna samhällets
vigtigasle angelägenhet blifvit omfattad af stiftets Biskopar, och hvari
den närvarande icke eftergifver sina fräjdade företrädare. Gymnasium inrättades
1647 och Trivialskolan 1723. Begge inhystes inom samma lokal och
begge hade det gemensamma missödet att tre gånger läggas i aska. Det nuvarande
skolhuset, gemensamt för de sedan 1850 sammanslagna gymnasii- och
skolklasserna, är grundinuradt af sten och hyser äfven Konsistorium och BiBerältclse
öfver Wcsler-Norrlands Län för åren 1846—1850. 12
90
hliofeket; varande en särskild byggnad af träd uppförd för de gymnastiska
och musikaliska öfningarne. Lä rar nes antal är 15, för hvilka staten upptager
ett anslag af 14,490 Ridr 45 sk.
Folkskolan, gemensam för staden och Hernön, öppnades den 1 Oktober
1847 och rymmer 200 barn, hvilka undervisas af en lärare. Söndags-skola
för handtverks-lärlingars med fleres undervisning hålies af samma lärare. För
undervisnings bibringande åt fattiga flickor underhålles tvänne särskilda skolor,
af hvilka den ena bekostas och underhålles hufvudsakligen genom särskilda
sammanskott, i hvilket ändamål ock en fond blifvit insamlad af ungefär 1,200
R:dr banko, och den andra genom en donation. Om folkskolelärare-seminariet
är förut nämnd t.
För bildande af skickligt befäl och underbefäl å handelsflottan inrättades,
dels genom bidrag af stadens handelskorps, dels medelst statsanslag, om bosten
184d en navigationsskola, och statsanslaget för densamma, från början bestämdt
till 500 R:dr, ökades 1848 till 1,500 R:dr om året. Denna skola är den enda
för alla de norra provinserna och dess verksamhet är således af särdeles vigt.
Undervisningen bestrides af en ordinarie lärare med 1,000 R:dr och en underlärare
med 200 R:dr årligen, men denna proportion emellan vilkoren för
de begge fullt sysselsatte lärarne har ofta varit öfverklagad och underlärarens
ringa aflöning mer än en gång utgjort hinder för skicklig persons erhållande.
Under qvinqvenniet hafva följande antal lärjungar blifvit utexaminerade:
Till Sjökapte-  ner i l:a
klassen.
Till Sjökapte-  ,ner i 2:a
klassen.
Till Styrmän
i 2:a klassen.
Summa.
År 1846
»1847
»1848
» 1849
»1850
5
3
2
2
5
6
5
6
7
8
8
7
8
12
13
17
il-
ie
Staden har ett boktryckeri, hvarifrån en tidning utgifves. Bokhandel
finnes äfven.
Stadens Styrelse utgöres af en Borgmästare och 5 Rådmän, hvilkas aflöning
utgår dels i kontant enligt Kongl, brefvet den 17 Juni 1850, dels i
tjensterne åtföljande jordlotter, utom de vid Rådhus-Rätterna vanliga sportler
för auktioner, bouppteckningar och arfskiften m. m. Stadens drätsel förvaltas
91
af en Drätselkammare, enligt under den 22 Augusti 1840 i nåder faststäldt
reglemente.
De inkomster, staden äger och hvilka af Drätselkammaren förvaltas, äro
hufvudsakligen tolag-, mätare- och vägare-penningar, ersättning för källar!rihet,
arrende af stadskällaren, andel af auktions-provision, sakören och höler, marknadsstånds-penningar,
arrende af stadens donerade jord, tomtören, ordinarie
räntor för Hernön, hyresmedel för residenset m. m.; och af hvilka inkomster
besörjes underhåll af stadens publika byggnader, broar, kajer och torg, aflöning
till magistraten och dess tjenstemän m. m.
Handel och Sjöfart äro de näringsfång, hvarpå stadens bestånd och möjligheten
af dess vidare tillväxt och förkofran hufvudsakligen bero. Stadens fördelaktiga
läge vid uLloppen af den 10 mil segelbara Ångerman-elfven erbjuder
en lätt kommunikation med den mest bebodda och i merkantilt hänseende
vigtigaste delen af Länet; men, ehuru denna fördel, med afseende på mängden
och beskaflfenheten af de produkter invånarne i Ådalen hafva att afyttra, samt
den betydliga qvantitet af köpmanna varor, som derstädes årligen afsättes, borde
kraftigt kunna bidraga till en lifligare och i allmänhet mera lönande varuomsättning
för stadens handlande, möta dock å andra sidan förhållanden, sorn
betydligt motverka och hindra handelns så beskaffade utveckling. Saknaden af
erforderlig kapitalstyrka utestänger flertalet af stadens handlande från trä varuhandeln,
som hufvudsakligen drifves af sågverksägare och andra städers handlande,
hvilka verkställa utskeppningen från JNylands och Bollsta i berörde eif
belägna lastageplatser, så att endast en mindre del af landets vigtigaste exportartiklar
från Hernösand utgår, och landsortens produktion af viktualier utgör föremål
för en liflig spekulation af landthandlande och dem af Norra Ångermanlands
allmoge, som årligen göra handeisresor till Stockholm, hvarigenom äfven
det mesta af sistnämnde slags varor icke kan med någon fördel af stadens
köpmän upphandlas. Afsättningen af kramvaror beror älven af täflan med det
stora antalet af landthandlare, hvilka dels med, dels utan tillstånd nedsatt
sig i Länets flesta socknar, och hvilka, i följd dels af den lättade kommunikationen,
dels af deras, i jemförelse med stads-handlandernes, obetydliga afgifter
så väl till Staten som kommunen, kunna i sina hem tillhandahålla köparen
varorna till samma pris som köpmannen i staden; hvilka alla omständigheter
i sin mån bidragit så väl till de flera konkurser som tid efter annan
inom staden inträffat, som till minskning af de handlandes antal i staden.
Stadens utrikes sjöfart drifves med 20 fartyg från 44 till 289 lästers drägtighet,
hvarmed utskeppas bjelkar och bräder samt smärre partier tjära och jern. Det
92
vigtigaste föremålet för stadens utrikes sjöfart är likväl frakthandel», hvarföre
tillökning eller minskning af handelsfartygens antal otvifvelaktigt är beroende
af den större eller mindre fördel, hvarmed fraktfarten kan drifvas. Af varor
som importeras är salt den hufvudsakligaste; i smärre partier införskrifvas
hampa, linfrö och viner. Inrikes handeln idkas dels med ortens produkter,
såsom linne väfnader, bräder och något viktualier, dels ock med spannmål, specerier
och kramvaror, dock allt af mindre betydenhet. Att stadens handel
under sednaste qvinqvennium icke tilltagit måste såsom följd af allt detta antagas
såsom säkert. För inrikes sjöfarten äger staden trettiotvå fartyg från åtta
till sextio läster och utgör sammanlagda drägtigheten af stadens ut- och inrikes
seglande fartyg tretusen femhundrafemton läster. Nedanstående uppgifter
bestyrka närmare förhållandena.
l:o Antal af Handlande med deras betjening:
Handlande.
Betjening.
Bevillning.
Män.
Qvinnor.
Män.
Qvinnor.
År 1846
36
21
788
16
»1847
39
8
35
952
-
—
» 1848
42
9
29
870
—
—
» 1849
42
9
82
787
—
—
» 1850
36
8
19
739
-
-
Summa
195
34
136
4,136
IG
-
Medeltal under qvinqvenniet . .
39
7
27
827
12
10
dito under förra qvinqvenniet
32
20
751
—
-
2:o Fartyg begagnade till in- och utrikes sjöfart:
Till inrikes fart.
Till utrikes fart.
Summa.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
År 1846
26
579
20
2,561
46
3,1 40
»1847
26
568
20
2,277
46
2,845
Transport
52
1,147
40
4,838
92
5,985
93
Till inrikes fart j Till utrikes fart.
Summa.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
Transport
52
1,147
40
4,838
92
5,985
År 1848
27
645
22
2,738
49
3,383
» 1849
31
732
18
2,317
49
3,049
»1850
29
617
18
2,702
47
3,319
Summa
139
3,141
98
12,595
237
15,736
Medium
28
628
20
2,519
48
3,147
dito under förra qvinqvenniet
20
521
22
2,737
4-2
.3,258
3:o Från inrikes orter ankomna och dit afgångna fartyg:
Frän inrikes orter ankomna.
Till inrikes orter afgångna.
Summa ankomna och af-  gångna fartyg.
Lastade.
Olastade.
Lästetal.
Lastade.
Olastade.
Lästetal.
Lastade.
Olastade.
Lästetal.
År 1846 .
» 1847.
» 1848.
» 1849.
» 1850.
61
69
69
117
62
3
3
2
11
2
2,199
1,954
2,367
3,175
2,384
115
86
100
38
95
8
14
7
5
21
2,758
1,860
2,1 29
1,485
2,684
176
155
169
155
157
1 1
17
9
16
23
4,957
3,81 4
4,496
4,660
5,068
Summa
378
21
12,079
434
55
10,916
812
76
22,995
Medium .
75
4
2,416
87
11
2,183
162
15
4,599
dito för förra
qvinqvenniet .
55
11
2,734
103
19
3,302
158
30
6,036
4:o Tulluppbörden under sistförflutna qvinqvennium:
Införseltull.
Utförseltull.
Summa.
År 1846
1 3,277
41
682
44
—
13,960
37
» 1847
9,237
39
—
676
38
—
9,914
29
—
» 1848
11,768
32
-
580
10
-
12,348
42
—
Transport
34,284
16
1,939
44
-
36,224
12
94
Införseltull.
Utförseltull.
Summa.
Transport
34,284
16
—
1,939
44
_
36,224
12
—
År 1849
12,141
—
—
622
—
—
12,763
—
—
»1850
1 1,096
8
-
5,013
14
-
16,109
21
-
Summa
57,521
24
-
7,575
9
-
65,096
33
-
Medium
11,504
14
5
1,515
1
10
13,019
16
3
dito förra qvinqvennium
10,568
10
7
1,893
26
-
12,461
36
7
Såsom tillhörande artikeln om handel och sjöfart må här äfven nämnas
att en sjöa ssura ns-fö rening för de Norra Länen instiftades i Hernösand 1848
och försågs med nådigt reglemente den 27 April 1849 samt tog sin början
den 1 Juli sistnämnde år. Huru förtroendet till denna inrättning, genom hvars
tillvägabringande högst betydliga summor, hvilka förr kommit utlandet till
godo, nu bibehållas inom landet, stigit, visar nedanstående uppgift på de försäkrade
fartygens antal och drägtighet samt ansvarighetssuminor:
Antal
fartyg.
Lästetal.
Försäkringsbelopp.
R:dr R:gs.
Under första oktroj-året eller till den 1 Juli
1850, då föreningen endast omfattade Wester-  Norrlands, Wester- och Norrbottens Län .
61
7,303
1,476,500
Under andra oktroj-året, hvarunder rederier in-  om provinsen Helsingland äfven inträdt i
föreningen
66
8,498
1,690,500
och har föreningen, oaktadt ovanligt många och svåra sjöolyckor, nemligen första
året 3 totala förluster och 13 haverier, uppgående till 101,000 R:dr samt
andra året 3 totala förluster och 14 haverier, uppgående till circa 93,000 R:dr;
dock icke behöft öfver hufvud erlägga i försäkringsafgift högre belopp än sex
och £ procent första och circa fem f procent andra året.
Af de under första oktroj-året försäkrade fartyg utgingo genom försäljning
sex med ett värde af 100,000 R:dr och under andra året 3 fartyg med ett
värde af 78,000 R:dr.
Handt verker ier na hafva under det afgångna qvinqvenniet icke nått någon
förkofran; och är det sällsynt att någon handtverkare, såsom sådan, bereder sig
95
välstånd. Flertalet har knapp bergning och manga befinna sig i fattigdom;
dock är det onekligt att den handtverkare, hos hvilken man finner ordentlighet,
ordhållighet och ett säkert arbete, icke behöfver lida brist. Handtverkarnes
antal är för närvarande 62, oberäknadt dem, hvilka erhållit tillstånd att
utöfva handtverk såsom försörjningsmedel. Till fabrikshandteringar höra fyra
färgerier, ett garfveri för beredning af läder efter Engelska sättet, två urmakerier
och ett segelduksväfvei i. Nedanstående uppgift visar förhållandet under
hvarje år af qvinqvenniet:
Handtverkarne.
g
o
-<5
<rt>
23
5-
Bevillning.
cn
23
O
3
3
O
Hi:
ro
23 2-
r5 5*
i
ro 3
» 5*
ro co
År 18iG
66
41
51
303
—
_
» 1847
57
3
52
37
5
286
—
—
» 1848
63
3
49
51
1
297
—
—
» 1849
57
4
43
47
3
268
—
—
» 1850
86
6
47
34
6
324
—
-
Summa
329
16
232
220
15
1,478
-
Medium
66
3
46
44
3
295
28
10
dito förra qvinqvenniet
51
37
44
3
349
37
3
Fiske. De medlemmar af borgerskapet, som idka fiske, utöfva denna näring,
i saknad af staden tillhörigt fiskevatten, dels genom arrenderande af kronofisken,
dels genom Öfverenskommelse med allmogen om gagnande af dess
fiskevatten. Genom de afgifter, som för dessa lägenheter vanligen betingas,
samt då fångsten i allmänhet är ringa och otillräcklig till betäckande af lefnadsbehofven,
äfvensom omkostnaderne för redskap och biträde under fisketir
den, har denna del af borgerskapet, oaktadt ett mödosamt och försakande lefnadssätt,
särdeles svårighet att förskaffa sig bergning, samt är till större delen
skuldsatt och fattig.
Stadens skeppsvarf har icke egna mantalsskrifne arbetare, utan lemnar vanligen
hvarje vinter sysselsättning och arbetsförtjenst åt ett betydligt antal fiskare
och dagsverkskarl, hvilka, utan denna utväg till förvärfvande af de
nödvändigaste lefnadsbehofven, säkerligen skulle komma i en nödställd belägenhet.
96
Under loppet af de sist förflutna fem åren hafva 13 fartyg af tillsammans
1,445 lästers drägtighet från detta vart lupit af stapeln.
Stadens jord: Idof och Fogelsta, utgörande 2xg| mantal, äro 1584 donerade
af Konung Johan III, samt användas till någon del till kål- och kryddgårdar
för stadens invånares behof. Hofs-ängen och uppodlingarue af stadens utmark
besås vanligen med korn, eller pä eLt och annai ställe med bafra hvart 6:te
eller 7:de år och igeniäggas sedan för höväxt. Utom dessa ägor lära för stadens
medel i fordna tider vara inlöst f mantal Wangsta, men hvilket sedermera
så spårlöst försvunnit, att man knappast känner hvarest dess ägor varit
belägna. Hvad man emedlertid får erfara är att stadens kassa för detta hemman
årligen får vidkännas utskylder.
Om helsovården är förut förmäldi i sammanhang med berättelsen om Länets
allmänna helsovård, likasom i afseende på Fattigförsörjningen underrättelse
förut är lemnad, och hvartill här allenast må läggas dels att staden äger ett fattighus,
der ålderstigna personer ulan arbetsförmåga underhållas, dels att Fattigvårds-styrelsen,
hvari stiftets Biskop för ordet, i öfrigt lemnar understöd i
kontant eller matvaror åt de behöfvande, som sakna arbetsförtjenst eller arbetsförmåga.
Barn af utfattiga föräldrar äro inackorderade hos välkändt folk
på landet, emot viss årlig betalning. Kostnaden för fattigvården bar under
de sednare åren uppgått till den för detta samhälle ganska betydliga summa
af omkring 1,800 B:dr banko för år, samt är således i icke ringa grad betungande;
och ändå har bettlandet på långt när icke kunnat förekommas Den
mängd oäkta barn som i staden finnes besvärar ofta stadens invånare med
tiggeri, under det mödrarne i lättja och sedeslöshet fortlefva sin tid. Af under
förra qvinqvenniet, 1841 —1845, födda 411 barn voro 64 oäkta och af de
under sista qvinqvenniet, 1846 —1850, födde 419 barn 74 oäkta.
b) Sundsvall.
Denna stad, belägen i landskapet Medelpad vid en fjärd af Bottniska viken,
i hvilken Indals- och Ljunga-elfvarne på ömse sidor om inloppet till stadens
säkra och beqväma hamn utfalla, erhöll af Konung Gustaf II Adolf den 15
April 1624 sina första privilegier, hvilka 1647 bekräftades samt, efter det staden
åren 1649 och 1650 blifvit flyttad l mil närmare hafvet, eller till sitt
nuvarande läge, 1765 förbättrades. Afbränd flera gånger dels af fienden, dels
genom vådeld, har den numera ett reguliert läge med breda och räta gator
samt rymligl torg.
Invånarne,
97
lnvånarne, hvilkas antal viii 1845 års slut, enligt mantalslängden, räknades
vara 2,350, hafva sedermera ökat sig med endast 90 personer, på sätt
nedanstående årstabell visar:
Skattskrifne.
Skattfrie.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön.
År
1816
800
878
368
406
1,168
1,284
»
1817
754
881
386
406
1,140
1,287
»
1818
722
902
399
449
1,121
1,351
»
1849
744
917
379
422
1,123
1,339
»
1850
756
924
336
424
1,092
1,34-8
gällande dock härvid den förut uttalade anmärkningen i afseende på olikheten
emellan folkmängdens antal efter mantalslängden och efter Kongl. Tabell-Kommissionens
uppgift. Enligt den sistnämnde belöpte sig folkmängden vid 1845
års slut Lill 2,601 personer och vid 1850 års slut till 2,837.
I kyrkligt afseende utgör staden ett regalt pastorat af tredje klassen. Staden
hade först en trädkyrka, belägen midt i staden och byggd 1650, men
denna nedrefs 1764, sedan en ny kyrka af sten blifvit uppbyggd och invigd 1753.
Undervisningsverket består dels af en högre apologist-skola med 4 lärare,
hvilken med ökadt förtroende varit begagnad af staden och angränsande socknars
invånares söner, till ett antal af omkring 70 i hvarje termin, dels af en
folkskola, der, under handledning af en nitisk och skicklig lärare, omkring 100
barn under det sednast utgångna året njutit undervisning i de ämnen, som
enligt Folkskolestadgan utgöra föremål för denna skolas verksamhet, och af
Ii vilka barn 25 de medellösaste dagligen erhållit mat vid en för dem på stadens
bekostnad föranstaltad spisningsinrättning. Genom tillbyggnad till apologist-skolans
för några år sedan inköpta och för klass-läsning ordnade skolhus,
har staden nu låtit iordningsställa en större lärosal med tillräckligt utrymme,
för att uti ett gemensamt rum bibringa skolans samtlige elever undervisning
efter nu derstädes införd elementar-undervisningsmetod, hvilken lärosal med
innevarande års början blifvit till begagnande upplåten; och för folkskolan är
ett nytt skolhus uppfördt, på nedra botten innehållande, utom sidorum, en
tillräckligt stor samt prydligt och ändamålsenligt inräLtad skolsal, som under
Berättelse öfver Wester-Norrlands Län för åren 1846—1850. ^
98
nästlidet år till folkskolans bruk invigdes, och i öfre våningen försedt med
boställsrum för skolans lärare, samt lokal för en påtänkt slöjdskola för flickor
och boningsrum för dess blifvande lärarinna.
Staden bar bokhandel och botryckeri, hvarifrån en tidning utgifves.
Stadens styrelse utgöres af en Borgmästare och sex Rådmän, hvilkas aflöning
utgår dels i kontant, dels i tjenslerna åtföljande jordlotter, utom vanliga
sportler af boupptecknings- och arfskiftes- samt auktions-provision m. m. Stadens
drätsel förvaltas af en drätselkammare, enligt under den 16 December
1847 i nåder faststäldt reglemente.
Stadens inkomster utgöras af tolag, mätare- och vägare-penningar, ersättning
för källarfrihet, gerningsören af de socknehandtverkare som bo fyra mil
nära staden, arrende af stadskällaren, andel af auklionsprovisionen, sakören och
böter, marknads-stånds-penningar, arrende af stadens donerade jord, tomtören
m. m., och af hvilka inkomster besörjes underhåll af stadens publika lins och
byggnader, broar, kajer och torg, aflöning till magistraten och dess tjenstemän,
m. m.
Handel och sjöfart. Staden äger ett för bandel och sjöfart högst fördelaktigt
läge, och grundar i följd deraf jemväl sitt bestånd hufvudsakligen på dessa
i anmärkningsvärd mån årligen tilltagande näringsgrenar, äfvensom i öfrigt på
skeppsbyggeri, handtverkerier, strömmingsfiske och jordbruk. Utrikes handeln
har till föremål för sin verksamhet förnämligast export af jern ifrån omkringliggande
jernbruk samt trävaror, hvilka sednare hitkomma ifrån Medelpad
samt några socknar inom Jemtlands Län, dels landvågen, dels ock hufvudsakligast
medelst flottning genom Indals- och Ljunga-elfvarne, hvarjemte icke obetydliga
partier bräder och plankor sjöledes hitfraktas från sågverk inom rikets
norra orter. De politiska hvälfningar, som under året 1848 oroade flera af
Europas stater, hade väl äfven på denna stads utrikes handel ett menligt inflytande,
så att under samma år endast 95 fartyg af tillhopa 12,366 lästers
drägtighet ifrån staden och derunder lydande uthamnar till utrikes orter utklarerades
med 5,732 skeppund stångjern och förra årens export vida understigande
virkespartier, men de lungnare förhållanden, som sedermera inom de
oroliga länderna inträdt, hafva återgifvit ökad liflighet åt stadens handel, så
att under loppet af år 1849 från utrikes orter 181 fartvg af tillsammans
17,985 lästers drägtighet hit anlände och 147 fartyg om 19,130 läster afgingo
härifrån samt exporterade, utom trävaror, 7,694 skeppund stångjern; och var
99
förhållandet år 1850 ännu mera gynnande, ty då ankommo hit 159 fartyg af
tillhopa 20,627 lästers drägtighet och utklarerades 191 fartyg om 24,435 läster,
med en export bland annat af 10,078 skeppund stångjern. För exporten
hafva blifvit använde dels stadens egna och andra svenska städers, dels ock
till det mesta Norska fartyg, hvaraf ett betydligt antal årligen här idkar frakthandel,
och hafva under nästförflutna år flera Engelska fartyg jemväl härifrån
afhemta t laster. Stadens egna fartyg hafva deremot, till följd af inträffade sjöolyckor,
dervid flera gått förlorade, under de sednare åren minskats. De artiklar,
hvilka från utrikes ort blifvit hitförda, hafva bestått förnämligast af
salt, viner, specerier, medicinalier, manufakturvaror, hampa och skeppsinventarier.
Inrikes handeln, som egentligen sysselsätter sig med hitförskaffande från
inhemska orter och föryttrande härstädes af spannmål, bränvin och andra för
ortens behof erforderliga handelsvaror, har ock under den tidrymd, som denna
berättelse omfattar, fortgått i årlig tillväxt, måhända mindre en följd af ökad
folkmängd, än ett tilltagande öfverflödigt lefnadssätt hos landets invånare.
Till inrikes orter afforas ock härifrån något trävaror samt af allmogen i nästgränsande
socknar tillverkad pottaska och andra landtmannaprodukter af mindre
betydenhet. För att närmare upplysa förhållandet med såväl in- som
utrikes handeln, må nedannämnde på olliciella handlingar grundade tabellai iska
uppgifter här få rum:
l:o Antalet af handlande med deras betjening:
Handlande.
Betjening.
Bevillning.
Män.
Qvinnor.
Män.
Qvinnor.
År 1846
46
36
735
8
» 1847
42
3
36
758
—
» 1848
48
5
35
882
—.
—
» 1849
49
6
26
816
-
» 1850
53
6
21
863
—
-
Summa
238
20
154
4,054
8
—
Medeltal
48
4
31
870
40
—
dito under förra qvinqvenniet
40
35
658
25
7
100
2:o Fartyg, begagnade till in- och utrikes sjöfart:
Till inrikes fart.
Till utrikes fart.
Summa.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
Antal.
Läster.
Ar 1846
9
231
29
3,039
38
3,270
&» 1847
10
310
23
2,598
33
2,908
»1848
15
516
24
2,946
39
3,462
»1849
16
616
25
3,191
41
3,807
’» 1850
11
363
14
1,446
25
1,809
Summa
61
2,036
115
13,220
176
15,256
Medium
12
407
23
2,644
35
3,051
dito under förra qvinqvenniet
9
334
19
2,397
28
2,731
3:o Till inrikes sjöfart begagnade fartyg, hvilka ankommit till staden eller
afgått derifrån:
Från inrikes orter ankomna.
Till inrikes orter afgångna.
Summa ankomna och af-  gångna fartyg.
Lastade.
Olastade.
Lästetal.
Lastade.
Olastade.
Lästetal.
Lastade.
Olastade.
Lästetal.
Ir 1846 . . .
70
2,554
43
12
1,500
113
12
4,054
» 1847 . . .
80
2,407
60
1,548
140
3,955
» 1848 . . .
96
1
3,187
59
3
1,741
155
4
4,922
» 1849 . . .
88
3,132
37
12
1,691
125
12
4,823
» 1850 . . .
136
12
6,629
51
67
3,993
187
79
10,622
Summa
470
13
17,903
250
94
10,473
720
107
28,376
Medium . . .
dito för förra
94
2
3,580
50
19
2,095
144
21
5,675
qyinqvenniet.
59
8
3,425
46
26
2,034
105
34
5,459 1
utom förpassningsfria fartyg och båtar om fem läster och deröfver.
4:o Tulluppbörden under sistförflutna qvinqvennium:
Införseltull.
Utförseltull.
Summa.
Ar 1846
23,111
v
1,648
28
24,759
35
» 1847
17,321
19
1,790
4 5
—
19,112
10
—
» 1848
18,278
1
1,052
5
—
19,330
0
—
» 1849
10,825
_
2,473
—
13,298
—
—
» 1850
13,612
25
—
3,088
1 1
—
16,700
36
—
Summa
83,148
4
—
10,052
41
—
93,200
45
—
Medium
16,629
29
7
2,010
27
5
18,640
9
—
dite under förra qvinqvenniet
13,895
4 T
2
3,368
22
7
17,264
21
9
101
Handtverkerierna, till utöfvande hvaraf såsom försörjningsmedel icke obetydligt
antal, isynnerhet yngre personer, under de sednast förflutna åren härstädes
sökt och vunnit rättighet, och som under nästlidet år ägde 147 idkare,
kunna väl anses uppfylla stadens och omkringliggande landsorts behof, men
hafva dock med få undantag icke vunnit någon förkofran.
Nedanstående uppgift visar förhållandet med personalen och dess bevillning
under hvarje år af qvinqvenniet:
Handtverkare.
Fabrikanter och Manu-  fakturister.
sä
Ds:
as
!?
O
<
3
3
©
©
cn
as:
©“
2
f
as:
2.
3’
CfQ
as
as
3* ^
sä
05 -1
3 *
Bevillning.
I-H
O-
s*r
as
-j
©
©
©’
3.
3’
qq
05
3- £*■
© 3
s g-
Bevillning.
lr 1840
» 1847
»1848
»1849
» 1850
92
09
87
83
80
14
13
15
15
59
55
52
59
52
55
00
41
40
43
2
409
420
407
473
470
40
—
120
10
10
10
10
7
8
5
0
0
202
204
230
204
500
84
83
80
85
—
—
Summa
405
57
277
239
2
2,239
40
—
100
32
900
844
—
—
Medium
81
11
55
48
447
40
5
32
0
180
108
38
5
dito för förra qvinqvenniet
55
—
31
44
3
305
19
2
121
4
520
24
—
Strömmingsfisket, hvilket uti de i stadens skärgård belägna fiske-hamnar
idkas af en del utaf stadens borgerskap och hvilken del under sednaste året
uppgick lill ett antal af 94, har under qvinqvenniet i allmänhet varit förmånligt.
Stadens skeppsvarf har af stadens handlande och skeppsredare varit begagnadt
med synnerlig verksamhet. Under de sednast förflutna fem åren äro
här byggda 31 fartyg med ett sammanräknadt lästetal af 2,295f; varande af
dessa fartyg åtta om 402 läster försålda till rederier i andra rikets städer,
samt 2 om 1391 läster lill utrikes orter.
Stadens jord utgör 4$2 mantal, nemligen Sunds, Köpstads och Åkerviks
hemmans-mark i Selångers socken 22| mantal, af Byn i Sköns socken i mantal,
enligt stadens första privilegier hit donerade, samt Sidsjö, Böle och Nacksta Böle
lftj2 mantal, upplåtna till staden genom Kongl, brefvet den 24 December 1652.
Denna jord, som användes för odlande genom cirkulationsbruk af råg, korn,
bafra, rotfrukter och foderväxter, är i allmänhet af god beskaffenhet och skötes
väl, men begagnas icke för frambringande af några saluväxler. De på stadens
område belägna tväune manufakturverk, det ena för målning af färgträd
och krita, samt det andra, hvarom förut är nämndt, för frambringande af
102
bultar och spik af gul metall, drifvas med vatten uti den genom stadens område
löpande Sidsjöån, hvarest dessutom finnas ett tegelbruk och tre skattlagda
mjölqvarnar, tillhöriga särskilda intressentskaper inom staden.
Om helsovården är förut nämnd t i sammanhang med berättelsen om Länets
allmänna helsö- och sjukvård.
Fattigförsörjningen bestrides af de ifrån kommunen uttaxerade medel, och
de fattiga dels underhållas på fattighuset, när de äro medellösa samt genom
ålder och sjuklighet urståndsatte att bereda sig lifsbergning, dels i mån af behof
understödjas med bidrag till deras uppehälle. Torftiga och föräldravård
saknande barn njuta underhåll och uppfostran. För de fattiga som kunna
bidraga till sitt uppehälle har arbetsförtjenst icke saknats. Exporthandeln i
förening med skeppsbyggeriet har dertill lernnat tillfälle för så väl stadens som
lantisortens arbetsklass, äfvensom en betydlig del af stadens fiskerskap under
den del af året, som ej kan egnas åt deras egentliga yrke, med erkänd skick
lighet
biträder vid skeppsbyggnaderna å stadens varf och bereder sig der igenom
ökad utkomst. Om den i staden varande Sparbanksinrättning är förut nämndt.
§ 7.
Köping.
För att i någon mån kunna stäfja missbruken af landthandel)! väcktes
redan 1828 fråga om inrättande af tvänne köpingar, den ena i Själevad och
den andra i Sollefteå, men frågan om den sistnämnda förföll under målets
behandling. Deremot anlades, enligt Kongl. Kungörelsen den 6 Oktober 1842,
en köping ungefär i midten af Norra Ångermanland å ett dertill af Staten inköpt
4 mantal af Norrlangångers by i Själevads socken, och denna köping erhöll
namnet Örnsköldsvik. Belägen invid en segelbar fjärd af Bottniska viken,
är dess läge gynnande för handeln och man borde således kunnat hoppas att
den fortare, än som varit fallet, skulle hafva förkofrat sig, men för dess framåtskridande
i välstånd samt invånarnes bestånd och trefnad hafva mäktiga
hinder förefunnits, af hvilka dock de flesta redan äro afhulpna och andra troligen
efter hand komma att undanrödjas. Sålunda har Kongl. Maj:t under den
24 Juli 1850 i nåder bifallit marknadernas förflyttning från de närgränsande
socknarne till köpingen och genom nådigt bref den 4 Februari 1851 att provincial-läkaren
och apoteket der skola vara stationerade.
Plankarta för köpingen är under den 6 Oktober 1842 i nåder fastställd
och länder efter en af behofvet påkallad och under den 12 Oktober 1850 i
103
nåder bifallen förändring, så väl som de under den 17 Augusti 1847 i nåder
fastställda byggnads- och brandordningar, till noggrann efterrättelse, så att köpingen
äger ett rymligt torg samt räta och breda gator och gränder. Den
lyder i afseende på ordning och polis under kronobetjeningen i orten, i rättegångsväg
under Själevads häradsrätt, samt i kyrkligt afseende till Själevads
pastorat och har med delta gemensam fattigvård. För bevakande af dess angelägenheter
och närmaste tillsyn öfver författningarnes efterlefnad, är i öfrigt
en bland invänarne utsedd ordningsman af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förordnad.
Vid 1845 års slut hade köpingen 52 invånare. Sedan dess har antalet
icke betydligt tilltagit, men det är att förmoda det de i sednasle lider beviljade
fördelar af läkare, apotek och marknader skola bidraga till köpingens
förkofran både i afseende på antalet af invånare och dessas välstånd.
Under qviuqvenniet uppgifves folkmängden efter mantalslängden sålunda:
Skattskrifne.
Skattfrie.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön.
Är
1846
29
20
9
8
38
28
»
1847
35
26
18
8
53
34
»
1848
39
27
23
12
62
39
»
1849
38
35
27
16
65
51
»
1850
28
29
31
23
59
52
Tillökningen på dessa fem år är således endast 59 personer, hvilket dock utgör
vid pass 1131 procent.
I afseende på handel och näringar må följande jemförelser bär få rum.
l:o Handlande, som i öppna bodar försälja in- och utländska varor:
Handlande.
Betjening.
Bevillning.
År
1846
4
6
20
—
—
»
1847
3
4
20
—
—
»
1848
3
7
23
—
—
»
1849
5
8
60
—
—
»
1850
4
3
60
—
—
104
2:o Ilandlverkerier samt fabriks- och manufaktur-inrättningar:
Handtverkare.
Personer,
som hålla
verkstad.
Arbetare.
Bevillning.
Är 1846
11
3
7
—
—
» 1847
8
6
12
—
—
» 1848
10
7
15
-
-
» 1849
5
—
5
—
-
» 1850
9
1
8
—
—
Sistnämnde år hade köpingen 2 fabriker, som tillsammans tillverkade varor för
ett värde af 1,796 R:dr.
Under de sednaste åren har köpingen haft besök af flera främmande fartyg,
hvilka der afhemtat skogsprodukter. Ett skeppsbyggeri har börjat anläggas.
Hästmangel samt kalcinerugn finnas äfven. Hernösand, å Landskansliet den
31 Oktober 1851.
Efter nådigste förordnande
W. GYNTHER.
Jac. Wilh. Langelius.
Carl Aug. Eckhéll.
Frälse-Säterier
Frälse-Hemman
Frälse-Skatte-Hemman
Krono-Hemman
Krono-Skatte-Hemman
Krono-Nj byggen med frihetsår
Ecklesiastika boställen
Skattlagde, bebyggde Lägenheter, som ej under något hemmans ränta äro inbcgripne, Krono
Dito obebyggde Dito Dito Krono
Oskatllagde bebyggde Dito Dito Båtsmanstorp . . .
Backstugor
Bebyggde Lägenheter, afsöndrade från hemman under ständig äganderätt
Dito på viss tid eller lifstid (utsäde, afkastning och underhållnc kreatur upptagne under
de hemman, hvartill lägenheten hörer)
Skattlagde Fisken af särskilde slag, som ej under något hemmans värde äro inbegripne, Skatte
Dito dito dito Krono
Tull-mjölqvarnar, deraf 4 med 4 par stenar, 10 med 3 par stenar, 16 med 2 par stenar, 2
med 1 par stenar
Tull-sågqvarnar, grofbladiga
Dito fmbladiga
Dito med rätt till köptimmer från Kronans Skogar
Husbehofs-mjölqvarnar utan särskild i Jordeboken påförd ränta
Husbehofs-sågqvarnar
Stampar
Stångjernsverk med dervid införlifvade och ej särskildt värderade eller beskattade 25 st. ärnneshamrar
Masugnar
Dito under frihetsår
Jcrn-manufakturverk af särskildt slag
Glasbruk
Pappersbruk
Tegelbruk
Garfverier och Fabriker
Kalkugnar
Skeppsvarf
Hästmanglar
Kronoskogar, upplåtne mot afgift, af Tunnlands vidd
Diverse personer, som ej höra till viss näring
Sterbhus, Gåfvor, Testamenten och Fideikommisser
Summa
Hemmantal.
Mantal.
= 43
■"is
Mantal.
S43
1 5 029
1 K9A2 433 107 1 5202 43.3107,
| 1,621*%
B O
T:. —
3‘ »!
cp a a
83
93
433
2,181
538
4,270
10
406
211
5
1,211
132
10
18
5
3
2
1
5
89
7
2
6
8,753
Utsäde af
T:r
T:r
3
2}
131
38?
2,144}
77
16
T:r
25
21
122
431
19,1944
874
5014
543
K
T:r
4
2
504
57
3,254
6
774
170
450 270
>■
T:r
13
a i
56? i
T:r
1
14
34
93 ; 334
4,327?'8974
I
10
85
lii
24?
91 19
330
2,361 | 21,3754
3,891
T:r
5
16
97
308
16,985
75
284
806
780
— I
4,9964
991;
Medelafkastning, sedan utsädet är afdracet.
T:r
19,416
T:r
21
256
14,706]
66]
362
T:r
150
114
612
2,645
108,7334
502
2,7264
583 : 2,409
90
1,800
4| 16,179]
119,692
T:r
24
12
203
278
14,540
18
3564
330
81(1
16,571]
T:r
6
10]
172]
432
18,460]
30
390
273
T:r
23
167
1,8024
47
1484
126
990
20,764]
T:r
3S
118
583
2,016
106,475
444
1,794
5,313
3,120
6,327
119,898
Underhållna Kreatur.
10
11
42
182
10,707
31
170
91
190
2
1
14
19
1,514
7
41
72
30
38
117
719
38,446
182
575
916
25 i 1,200
11,434
1,695
9
17
27
162
8,779
80
227
349
30
43
195
730
46,168
217
698
2,151
500
1,890
10
8
33
115
4,956
6
108
33
Uppskattad t
värde.
a
s
-
IS
a
a
ib
Bevillning.
Enligt Bevillnings-Förordningen.
Efter Ista
Artikeln.
Efter 2:dra Artikeln.
2 t. o. m.
! 6 88.
42,223
10,150
51,122
20
21
fli
666
14,373
229
220
1,944
1,195
B:dr
14,000
11,200
40,5601 —
109,150
5,858,6151 —
172,375
\ 707,855
2,400
66,875
238,003
30.000
400
1,349,073
800
70.000
12.000
3,500
1,000
700
22,000
Ralr
2
II
32
247
5,485
51
104
1,954
18
117
211
1,372 2 1
553
26
6
47
269
8,928
10
24
5,294 j 18,7331 8,710,507
Hernösand i Landskontoret den 31 Oktober 1851.
Efter nådigste förordnande
II . Gynther,
Jac. Wilh. langelius.
K:dr
271
19 t. o. m.
35 samt
145 SK.
36 t. o. m.
38 88.
Ralr
s.
58
40
32
10
95
28
218
14
12,577
24
1,940
0
171
861
169
2
3,597
o
235
31
10
1
721
18
1,868
1,855113 5 22,902
40
Kalr
40| 1 | i
10
Efter 3:djc
Artikeln.
R:dr
14
Bränvins
brännings
afgift.
R:dr
33
6
t ! 2,717
2,759, 14
11
Surnma.
Ralr
60
43
161
471
20,999
51
1,489
3,894
189
979
169
2
4,150
261
38
10
1
768
18
2,409
36,464
Ständiga Räntor.
Jordeboksoch
Hemmantalsränta.
R:dr
/
2,338
64,060
190
66,599
Kronotionde.
19:10
Ralr
54
191
417
31,628
32,292
Afrad.
R:dr
3,078
217
3,381
Mantals
penningar.
Ralr
3
10
40
119
5,321
44
140
2,036
20
123
561
27
7
50
283
8,789
40
Gernings
ören.
Kalr
116
37
Tionde och
räntor af
Bruk, Bergverk
samt
andra Verk
och Inrättningar.
161;io
Kalr
693
6,170
6,863
31
Summa.
Arrende
medel.
Kalr
s.
3
12
07
1 1
239
10
2,877
3 7
101,014
42
44
8
330
45
2,237
3,916
6,731
27
7
50
217
320
118,088
18
20
Koslnad för
Rustning och
Rotering.
Klereei-Statens underhåll.
Pastorers.
Kapellaners.
Ralr
5,053
5,053
Ralr
— j 46
146
399
30,301
30,893
Ralr
100
55 i o
213 32
701 i 20
39,889132
löt—
1,973 28
584
373
1,455
Ralr
37
18
61
163
9,512
560
— 22
36 .32
56
150
o| 45,910
315
20
75
Kyrkobetje
nings.
10,783
Ralr
5
7
41
99
5,893
90
31
56
10
25
10
32
Summa.
Fattigförsörj
ning.
R:dr
142
80
315
964
55,295
16
050
2,004:44
6,258! 44
584
395
1,826
36
87
250
62,953
32
10
R:dr
35
12
91
417
14,858
9
300
Skjuts.
Ralr
s.
28
10
270
32
337
25
27,751
34
Väghållning.
R:dr s
50
‘>9
541;20
1,180
359
453
26,688
32 : -
351 0
10
912 -
— 66
— | 17,479 j 14 j o| 28,388
Diverse afgifter,
onera
och allmänna
besvär.
Summa
Stats
Bidrag.
Ralr
35
20
144
232
19,319
244
130
133 i r> —
— 28,685
Ralr
326
321
1,727
6,154
296,228
120: 8
3,926 46
335 —
25
16
8,678
5,949
5,677
169
12 4
30
2 44
14,356
73
60
61 20,575 23
376
72
10
281
1
978
18
217
3,040
348,581
Carl Aug. Eckhéll.
Hertil leise öfver Wester-No rita n ds Län för åren 1846—1850.
T A11K Ij fij för N t ii cl e r n ii as 1 i
Medelafkastning, sedan utsädet
är afdraget.
Underhållna Kreatur.
Jord.
Utsäde af
2: o'
Bruk, Manufakturier,
Qvarnar och
Fisken m. in.
Hus och
Tomter.
Jord.
Summa.
Hernösands Stad
Rrdr
250,021
Rrdr
R:dr
250,021
97,000
Tid
T:r
Tid
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
Tid
U:dr
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
Hus och Tomter
203
40
40
1,000
531
300
120
1,100
300
90,000
1,089
347,021
1,000
250,021
531
1,100
300
300
90,000
120
203
1,089
40
40
Summa
Sundsvalls Stad
343,068
118,317
4.000
3.000
2.000
3.000
3.000
343,068
375
Hus och Tomter . .
1,545
708
300
1,800
450
118,317
150
080
100
800
180
117
4.000
3.000
2.000
3.000
3.000
Tull- och mjölqvarnar med 6 par stenar
Sidsjö såg
D:o tegelbruk
Bresiljeqvarn och KrRförmalningsverk
Manufakturverk
470,385
100
118,317
15,000
150
800
343,008
450
117
383
080
300
1,800
Summa
708
180
Örnsköldsviks Hölling.
Hus och Tomter:
upplåtne .
oupplåtne .
j Jord ....
30 st.
lil
823,400
214,317
16,000
105 100 i
1,160
Summa Summarum
757
210
350
2,100
1,868
593,089
103
51 570
40
Hernösand i Landskontoret den 31 Oktober 1851.
Efter nådigste förordnande
IF. Gynther.
Jac. Wilh. Langelius.
Berättelse öfver Wester-Norrlands Län för åren 1846—1850.
W e s t e p - 'M © r r 1 a n cl s JL ii ib.
Klereciets underhåll,
Efter Bevillnings-Förordningei
Kostnad
för Rotering.
Kostnad för
Städernas
Styrelse.
Summa
Stats
Bidrag.
Fattigför
sörjning.
Efter 2:dra Artikeln.
Bränvins
brännings
afgift.
Boskapsoch
Åkerskatt.
Kommini
strars.
Ityrkobe
tjenings.
Summa.
Jord, Hus,
Tomter,
Yerk och
Inrättningar.
Efter irsta
Artikeln. Efter 2
Personer,
bj hörande
till viss
näring.
Efter 3:djc
Artikeln.
Borgerlig
näring.
R:dr
695
Rrdr
2,172
Rrdr
405
R:r
Rrdr
5,083
Rrr
Rrr
444
Rrdr
2,043
Rrr
301
Rrr
470
Rrr
350
Rrdr
1,800
Rrr
198
Rrr
180
Rrdr
13,370
42
19
22
1,700
095
2,172
405
175
5,083
426
301
2,043
444
1,620
42
470
800
350
1,800
37
198'
30
28
180
1,700
13,370
425 20
686
236
2,810
430
4,911
236
185
518
209
2,483
1,300
28
10
35
1,000
366
1,850
42
30
13
200
360
1,689
10
10
13,589
236
32
32
43
21
30
30
2,810
430
185
5,178
518
42
209
484
2,483
1,000
30
1,306
35
366
24
1,850
21
200
10
300
1,089
32
13,856
43
1,759
361
835
910
510
962
4,520
470
14
22
32
35
1,809
44
32
398
3,389 43 j 7 j 27,226
Carl Aug. Eckhéll.
KONGL. MAJTS BEFALLNINGSHAF VANDES
uti
tö ester bottens C ii n
till
liOAGL. MAJ:T
i ii 11 ft e i' fl <i ti i g A v t afgift*»
i! M B E TS-BERÄT T E L S K
lör åren 1§4§, 1149 oell 1850.
STOCKHOLM, 1853.
P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Underdånig Berättelse om tillståndet i statistiskt och ekonomiskt
hänseende inom Westerbottens Län för åren 1848,1849 och 1850.
§ i
Länets
allmänna beskaffenhet.
Under ofvannämnde tid tiar ingen anmärkningsvärd förändring ägt runi i afseende
å Länets vidd, indelning eller lokala förhållanden, än alt Westerbottens
Norra domsaga, enligt Eder Kongl. Maj.ts nådiga beslut, blifvit delad i tvänne
domsagor.
§ 2.
Invånare.
Folkmängden inom kustlandet utgör efter skattskrifningslängderna för åi
1850 och deröfver författade sammandrag, i
Första och andra fögderierna:
Mantalsskrifne mankön 11,899
» qvinkön 12,519
/ Umeå stad:
Mantalsskrifne mankön  413
» qvinkön  505
I Skellefteå stad:
Mantalsskrifne mankön  51
» qvinkön  2 5 nn
H ^ 25,412.
4
\
Öfver- och underårige samt för åtskillige orsaker mantalsfria, ehuru till
en del arbetsföre personer, i sagde fögderier:
Mankön  13,020
Qvinkön 11,197
/ Umeå stad:
Mankön  339
Qvinkön  370
l Skellefteå stad:
Mankön
12
Qvinkön  11 ao
27,949.
I Lappmarken, hvarest mantalsskrifning icke
förrättas, utgöres befolkningen af
Svenskar: Mankön 5,576
Qvinkön  5,668 ^244
Lappar: Mankön  486
Qvinkön  528
Summa 65,619.
Vid 1847 års slut uppgick Länets folkmängd till 61,608 personer, och
har således under ifrågavarande tre år ökats med 4,013 personer, härrörande
hufvudsakligen deraf, att härjande sjukdomar lyckligtvis icke inträffat.
Folket inom kustlandet, som, hvad upplysning och bildning beträffar, fortfarande
tål jemförelse med alla andra provinser i riket, är i allmänhet och
med högst få undantag sedligt, anständigt och härdadt samt äger särdeles
fallenhet för hvarjehanda slöjder och handtverk, deruti mångå förvärfvat sig
utmärkt skicklighet, utan någon särskild handledning. Förhållandet med fjelltraktens
och den egentliga jordbrukande Lappmarksallmogen, härstammande
från nedre landet, är nära enahanda, ehuru den i åtskilliga fall kan äga mindre
upplysning. Bildningen hos Lapparna, hvilka nästan utan undantag förstå
och tala Svenska språket, är i betydligt tilltagande, hvartill Svenska Missions-Sällskapets
åtgärder onekligen bidragit. Oaktadt nykterheten tilltagit,
har välmågan i all män hel icke gjort framsteg, dels i anseende dertill att betydligt
qvantum spaumål måst införas från andra orter, dels emedan lyxen,
åtminstone i en del socknar, samt konsumtion af hvarjehanda utländska varor,
synnerligast kaffe, snarare till- än aftagit, hvilket förorsakat penningeförlägenhet.
Enligt 1850 års undsättnings-redogörelse för Länet utéstodo 41,121 R:dr 20
sk. 5 rsl. Banko.
§ 3.
Jordbruket. Den förut beskrifna åkerbruksredskapen oförändrad, äfvensom
sältet för odling af åker och dess skötsel, ehuru förbättring deruti vore högst
nödvändig och önskvärd, men som icke snart torde kunna motses förr än en
landtbruksskola anlägges inom Länet, der allmogens söner och andra personer
ägde tillfälle att bland annat inhemta nödiga insigter att rätteligen dika och
behandla hvarje särskildt slag af jorden, derigenom frosta k tigheten skulle minskas
och bättre sädesskördar med mera förhoppning motses, hvilket synes så
mycket angelägnare, som odlingen icke tilltagit i förhållande lill folkmängden,
hvadan spanmålsafkastningen, äfven efter goda skördar, är otillräcklig för landets
behof. Vid de genom klimatets stränghet ofta inträffade och vidare befarade
missväxterna fordras naturligtvis större införsel, då Staten måste anlitas
om lån och undsättning utan återbelalningsskyldighet, medan binäringarna icke
förslå till dessa skulders betäckande, åtminstone innan ladugårdarne vunnit en
betydlig tillökning. Sädesslagen äro höst- och vår-råg, korn, utgörande ortens
hufvudsäde, halia, blandsäd, bestående af vår-råg och korn, samt potates; utvisande
tabellen det ungefärliga beloppet utaf utsäde och äring. Linodlingen,
sorn hufvudsakligen idkas i södra delen af Länet, har tilltagit, så alt något
deraf föryttras utom orten, hvaremot hampa och humla produceras i norra
socknarna, utan att afkaslningen likväl motsvarar landets behof.
Boskapsskötseln, som ifrån uråldriga tider varit en af ortens betydligaste
näringar, har tilltagit efter det fodertillgången förökats genom ängsodling, sjöars
aftappning, myrors utdikning och svnnerligast medelst vallenöfversilning å
gamla ängar och all slags mark, deribland äfven sådan som förut ansetts alldeles
oduglig till odling. Sistnämnde förelag, hvartill ofantligen vidsträckta
lägenheter finnas, har härinlills mest och hufvudsakligen ägt runi inom Lappmarken,
enligt de af agronomer under några förflutna år gifna undervisning,
men i anseende lill bristande tillgångar hos invånarne och den inskränkta
6
lid sorn ifrågavarande undervisning fåtl begagnas, är framgången härintills
mindre än den eljest kunnat och bort, hvarföre det vore mycket nyttigt, dels
att vatlenöfversilningsarbeten till beredande af äng understödjas genom räntefria
statslån eller anslag, såsom för sjöars aftappning och myrors utdikning
beviljats, dels att en ständig agronom anställes för Wester- och Norrbottens
Län, sedan Rikets Ständer vid sista riksdag redan anslagit medel för en sådan
persons aflöning; hvarjemte jag, i afseende å de fördelar som af ängsberedning
genom öfversilning påräknas, underdånigst vågar åberopa Landshöfdinge-Embetets
hos Eder Kongl. Majit den 6 Februari 1850 gjorda underdåniga
framställning. Ehuru mjölken begagnas till daglig föda för allmogen, öfverstiga
ladugårdsprodukterna vida ortens behof. Under den tid berättelsen
omfattar bar ingen anmärkningsvärd förändring med kreatursracerne skett
eller boskapssjukdomar härjat. Stallfodring brukas icke. Betesmarkerna äro
väl olika, å en del trakter goda och ymniga, A andra ställen inskränkta och
svaga, men i allmänhet motsvarande behofvet. Under den tid berättelsen omfattar
har kreaturssjukdom icke yppats.
Renskötseln, utgörande Lapparnes hufvudsakliga näringsfång, är väl i aftagande
efter odlingens framgång, men lemnar dem dock öfverskott till försäljning
af renkött och hudar. Mångå Lappar hafva äfven öfvergått till idkande
af jordbruk inom fjelltrakterna, der de tillika sköta sina renkreatur.
Skogar. Beskaffenheten och tillgången deraf är ganska skiljaktig, ty på
många ställen i de närmare hafskuslen belägna trakterna befinnas skogarne så
medtagne, att invånarne sakna erforderligt bränsle och gärdsel till ägornes omhägnande
samt byggnadsvirke till boningsrum ach andra nödiga hus, hvilket
från längre håll måste anskaffas och forslas. Denna brist härrör dels af misshushållning
i äldre tider och skogens sena återväxt, dels förnämligast af ringa
utrymme efter skatt, enär flere byar, som enligt 1780 års afviltrings-instruktion
och derpå grundade utslag bort erhålla 1,000 tunnland duglig jord på
mantalet, icke fåll mera än 2 ä 500 tunnlands vidd; hvarföre och då ersättning
in natura, i anseende lill de odisponerade krono-allmänningarnas aflägsenhet,
numera icke kan äga rum, en skälig jemkning i beskattningen synes
önskvärd och nödvändig, så mycket heldre som de äro skaltlagde för fiske,
hvilket tydligen minskats eller hell och hållet upphört; hvaremot de från kusten
och större vattendrag aflägsnare skogarne, ehuru å många ställen strängt
anlitade, lemna mycken tillgång på hvarjehanda effekter, vida öfverstigande
ortens behof, synnerligast inom Lappmarken; men i afseende å deras aflägsenhet
blir behållningen ringa för hvari derifrån afyttras. Skatteskogarne äro ännu
7
å många ställen samfälliga by a vis, men laga skiften hafva mer och mer vunnit
förtroende och blifvit verkställda i den mån ägarnes tillgångar och landtmätarnes
tid medgifvit. Hågen for skogens sparsammare och ändamålsenligare
begagnande har tilltagit, hvaribland må nämnas, att uppläggning af så kallade
sticktak, som Hushållnings-Sällskapet eller sina ringa tillgångar uppmuntrat
genom premier, redan på många ställen å landel är verkställd och torde snart
komma att allmännare begagnas i stället för de skogsödande och vanprydliga
taken utål näfver och takved, lill hvilka sistnämnde erfordras tio trän på
hvarje aln efter husets längd och hvilket täckuingssätt ännu lill en stor del
äfven nyttjas i Umeå stad å ii 1 dre hus. Bruket af brädtak har jemväl blifvit
allmännare, särdeles i närheten lill sågverk. Kronans skogar, hvarå afvittring
inom kustlandet försiggått eller förestår, äro dels upplålne till begagnande på
obestämd tid emot afgift och förbehåll af Kronans fria dispositionsrätt när
så påfordras, och dels ännu odisponerade eller vid elfvar och floltbara
vattendrag anslagne till kolning för jernverken och stockfångst för sågverk,
med rättighet lör ägarne till de sistnämnde, alt, emot stubböreafgift, årligen
afhemta ett bestämdt antal trän. Al den förändring sorn kommer att ske i
afseende å sågverksskogarne, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts till Dess och Rikets
Kammar-Kollegium aflåtne nådiga skrifvelse den 29 sist lid ne Maj, motses en
skälig och mera säker inkomst för Staten samt deras sparsammare och ändamålsenligare
begagnande än härintills, äfvensom kontrollen emot missbruk blir
lättare. Under loppet af år 1848 till och med 1850 hafva vederbörande
landtmätare till afvittring beredt 8,266 tunnland inrösningsjord, 624,293 tunnland
afrösningsjord och impedimenler, eller tillhopa 632,559 tunnland, samt
uppgått rålinier till en sammanräknad längd af 997,093 alnar.
Bergsrörelse. Inom Länet finnes endast en jernmalmsgrufva, Näsberget
kallad, belägen 7 mil från kusten i Jörns kapellförsamling af Norsjö socken,
men malmbrytning derstädes har upphört, hufvudsakligen för den dryga transportkostnaden,
i jemförelse till priset. Morö silfvermalms- och blyglansgrufva,
på cirka en mils afstånd från lastageplats i Skellefteå socken, är öfvergifven
af dem som gjort försök till dess bearbetning, emedan malmen, der
sprängningen sketl, varit så ringa gifvande, att den ej motsvarat kostnaden.
Det lärer således blifva kommande generationer förbehållet, att begagna de rikedomar
som dessa berg förmodas innehålla. Vid de i Länet befintliga 2:ne
masugnar, Olofsfors och Robertsfors, samt sex jernverk, nemligen Olofsfors med
derunder lydande Klase och Holmfors hamrar i Nordmalings socken, Hörne
-
8
fors i Umeå socken, Säfvar och Johannisfors i Säfvar socken sami Robertsfors
och Fredriksfors i Bygdeå socken, har driften varit liflig.
Fabriker och Bruk, som ej tillhöra bergshand teringen, utgöras endast al
2:ne glasbruk, nemligen Strömbäck i Umeå socken och Ytterstfors i Skellefteå
socken, hvilka drifvits med mer och mindre framgång, samt en terpentins
och
harts-fabrik i sistnämnde socken med aflagande tillverkning. Kalkbränningen
motsvarar icke ortens behof, men sådant anses vara tallet för närmaste
omgifningarne till de 2:ne befintliga färgerierna, hvaraf det ena med stampverk.
Garfverier drifvas till mindre betydenhet. Brädtil!verkningen har bedrifvits
efter vanligheten, ehuru måhända med mindre vinst för en de! sågverksägare
och föga verklig behållning för den delen al allmogen, som bi träd t
vid timmerhuggning och forsling.
Jagt och djurfångst idkas väl i de mindre bebodda trakterna, synnerligast
inom Lappmarken, men har äfven der förminskats och hvarmed finhållandet
är ganska skiljaktigt. Skinn af rof- och skade-djur som föryttras från orten,
hufvudsakligast af Lappmarkens invånare, samt kustboernas vådliga skjäl fiske,
hvilket sistnämnde icke härstädes såsom på åtskilliga andra ställen uppmuntrats
af allmänna medel, har lemnat någon, ehuru mindre betydlig vinst. Laxfisket,
i synnerhet år 1850, var mindre gynnande, och förorsakade arrendatorerne
af Kronans fisken så mycket större förlust som afgifterna äio högt uppdrifna,
hvaremot strömmingsfisket varit något fördelaktigare och öfverstigit ortens
bohof, men det nedsatta priset sistnämnde år lemnade derå en obetydlig
behållning.
Tjärubränning. I anseende till det å tjäran förhöjda priset har till verkningen
ökats å de från kusten aflägsna re trakterna, der tjenliga ämnen funnits
inom skatte- och kronohemmans samt nybyggens områden, äfvensom till en
mindre del å kronoallmänningar, af stubbar, rötter, torra tiän och vindfällen,
efter sökt och erhållet tillstånd mot bestämd afgift.
Salpeter. Efter det Kronans lösningspris ned sattes, har produktionen minskats,
emedan till verkarne trott sig finna att inkomsten icke motsvarade den
förlust som jordbruket led af minskad gödseltillgång; men åren 1848, 1849
och 1850 levererades dock till Kronan sanunanräknadl 19,891 IM. 7 U..
hvaraf 17,066 LU. 8 ti renad och rabatt fri salpeter, hvilket utvisar att mera
noggranhet och omsorg vid arbetet blifvit iakttagna. Denna för allmänt bästa
vigtiga näring, såvida salpetertillverkningen inom riket icke fyller det vanliga
behofvet lill krut, än mindre blefve tillräcklig vid utomordentliga behof, är
håde
både passande ocdi så mycket fördelaktigare för orten, som salpetern, jemförelsevis
till andra effekter, befinnes lätt forslad från aflägsna trakter; man bör
äfven med säkerhet kunna hoppas att produktionen ökas i mån af boskapsskötselns
tillväxt, synnerligast i Lappmarken.
Vottaskeberedniny, en nyttig och fördelaktig näring, hvarvid mindre arbetsföra
personer kunna sysselsättas, liar minskats i brist på tjenliga ämnen, emedan
skogarne till det mesta bestå af gran och tall.
Linne-, ylle- och bomullsväfnachr, som i finhet och godhet ofta kunna jemföras
med utländska tyger, förfärdigas endast af qvinnorna och är tillverkningen
deraf i tilltagande, ehuru föga utsträckt vidare än till husbehof. Sedan Eder
Kongl. Maj:t i nåder anslagit 500 R:dr Banko till införande af dubbelspinningsmetoden
och den antagna lärarinnan uppfunnit en härstädes okänd, ganska enkel
dubhelspinningsrock, hvartill vanliga spinnrockar lätt med ringa uppoffring
kunna användas, och likväl efter behag begagnas lill enkel spillning, deraf
modell till Landtbruks-Akademien blifvit insänd, har kostnadsfri undervisning
meddelats så vidt omständigheterna medgifvit och hvarmed lärarinnan skall
fortfara så länge de för det nyttiga ändamålet ytterst sparsamt begagnade medlen
ännu medgifva.
Förtjenst genom forsling af bjelkar, sparrar och andra skogseffekter har tillskyndats
allmogen, som dessutom efter förra vanligheten slöjdat samt sysselsatt
sig med förfärdigande af käril för landets produkter, smör, lax, strömming,
pottaska, tjära och salpeter.
Sjöfart idkas i allmänhet icke såsom näringsfång, men åtskillige bruksoeh
sågverksägare samt ortens handlande äga fartyg, hvilka begagnas dels till
utrikes sjöfart, dels för transporterande af landets produkter till hufvudstaden
och andra otter, hvarifrån spanraål, salt och andra förnödenheter återföras,
hvilket äfven till stor del verkställes med ångfartyg.
Handel. Ortens invånare afyttra väl hufvudsakligen sina landtmannaprodukter
till handlande borgerskapet i Umeå och Skellefteå städer, men äfven
vid ft imat knaderne lill andra personer och dessutom till de å landet med
behörigt tillstånd bosatte handlande. Om än den täflan som i sistnämnde fall
uppstår med handlande borgerskapet icke kan vara utan nytta för den producerande
allmogen, är det likväl osäkert huruvida olägenheten till lättare åtkomst
af öfverflödsartiklar ofta föranleder utgifter, hvilka kunde och borde
besparas.
jBerättelse öfver Westerbottens IAn för åren 1848—1850. 2
10
§ 4.
Politisk Författning.
Kammarverk. Under ifrågavarande tre år äro 86 krono-nybyggen beviljade
lill anläggning, hvaraf 36 å kustlandet och 50 inom Lappmarken. Tolf
stycken nybyggen hafva genom Eder Kongl. Maj:ts nådiga beslut erhållit tillökning
i frihetstiden, deremot 29 å kustlandet och 15 inom Lappmarken ingått
i skatt. Vid 1850 års slut utgjorde antalet af kronohemman å kustlandet
1,578 och i Lappmarken 1,131 eller tillsammans 2,709, oberäknadt särskilde
kronolägenheter, enligt landskontorets uppgift å kustlandet 193 och i Lappmarken
151, eller tillhopa 344. Skattläggnings- och afvitlrings-förslag äro upprättade
för 8 hemman, 5 nybyggen och eli torp. Största delen af ortens
jordbrukande invånare äro sjelfägande bönder eller ock åboer å kronohemman
och nybyggen, hvaremot antalet af arrendatorer och brukare är ganska ringa.
Laga skiften, der de blifvit verkställda, ehuru med betydlig kostnad, halva
visat goda följder samt åstadkommit täflan och större drift vid jordbruket,
jemte betydlig lindring i stängsel kring ägorna.
Statsbidrag. Desse, som i tabellen upptagas efter räkenskaper eller medelpris,
äro för menigheten ganska tryckande, synnerligast under missväxtår, och
deras tyngd ökas genom långväga färder, hvilka en del mäste göra till afbördande
af sina ulskylder; men ifrågavarande prestationer lära dock lör närvarande
icke kunna förminskas, åtminstone hvad angår kommunala utskylder och
fattigas försörjning m. m.; likväl hafva ifrågavarande bördor, bland annat genom
gästgifveri-, håll- och reservskjutsens besörjande på entreprenad, som äger
rum å alla ställen vid allmänna landsvägen samt ålskillige stationer å häradsvägarne
inom kustlandet, om ej minskade, åtminstone i möjligaste måtto blifvit
jemnade. Och enär besväret med transportskjutsar och inqvarteringar
hufvudsakligen drabbar de till allmänna landsvägen närmast boende, torde
dessa olägenheter kunna anses motsvara den tyngd de mera aflägset boende
måste vidkännas för ulskyldernas leverering och utgörande. Ifrån Lappmarken
utgå inga andra direkta bidrag till Staten än jordeboks- och hemmantalsräntorne,
men desse jemte aflöningen till presterskapet och åtskilliga andra inbördes
onera äro likväl icke obetydliga. Enligt Eder Kongl. Maj:ts nådiga
Cirkulär af den 17 April 1828 anmärkes här, att uti den i tabellen uppförde
kostnad för rustning och rotering rusthållsstammars- och augmenlsräntor
ej inbegripas, emedan hvarken dessa eller häst-vakans-spanmål här i Länet
finnas.
/
11
Politi. Tillsynen öfver ordningens och sedlighetens vidmakthållande ntöfvas
i allmänhet af kyrkoråd, sockennämnd och kronobetjening. Uti alla
socknar inom kustlandet och Holmö kapellförsamling finnas fasta folkskolor
inrättade, hvarjemte 4 ambulatoiiska lärare i Skellefteå sysselsättas med barnaundervisning.
I Lappmarken äro fem folkskolor, äfvensom en på'Skytteansk
donation och allmänt bidrag grundad skola i Lycksele, der sex af Lappallmogens
barn undervisas ocb njuta fritt underhåll, men hvilken, för att motsvara ändamålet,
borde flytlys närmare Lapparnes nuvarande vanliga tillhållsort, samt
tvänne af Svenska Missions-Sällskapet anlagda skolor, hvarest jemväl bönders
och nybyggares barn afgiftsfritt få begagna sig af undervisningen, dock utan
att, såsom Lapparnes barn, åtnjuta kost och kläder på Missions-Sällskapets
bekostnad. För öfrigt meddelas, såsom tillförene, barnaundervisningen i kristendomskunskapen
af föräldrarne eller andra på åtskilliga ställen boende och
dertill tjenlige personer. Helsovården besörjes af fyra provincial-läkare, hvaribland
en tillika förestår lasaretts- och kurhusläkare-befattningen. Examinerade
barnmorskor äro antagna i alla socknar af kustlandet, men saknas på de flesta
ställen uti Lappmarken, hvaremot vaccinatörer och vaccinations-föreståndare
finnas till erforderligt antal.
§ 5.
Städer.
Umeå sjö- och stapelstad. Denna stad, grundad på det såkallade hemmanet
Sanda af i mantals1 skatt, har ett inskränkt område och är belägen på
norra sidan om Umeå eif, två och en half mil från hafsbandet, erhöll den
30 Augusti 1646 sina privilegier samt genom Kongl. Majrts nådiga resolution
den 15 Juli 1812 den utvidgade stapelstadsrält att i sin hamn få emottaga
främmande fartyg. Större lastade fartyg kunna, i anseende till elfvens
uppgrundning, numera icke uppsegla längre än till Småholmssundet, hvilket
ansetts såsom stadens gamla hamn, men nu äges af enskildt bolag, är 14 a
15 fot djupt. Segelleden derifrån till staden kan ej begagnas af mer än 7 å
8 fot djupt gående fartyg vid vattnets medelhöjd. Handeln på utrikes orter
är icke betydlig och bar under de sednare åren bedrifvits dels med 9 å 10
fartyg, tillhörande stadens handlande, dels några befraktade fartyg, lastade
med bjelkar, bräder och tjära. Största delen af ortens till staden ankommande
produkter, hvaribland nyssnämnde effekter, jemte bjelkar, pottaska, smör, talg,
skinnvaror, torr fisk, fågel, skjälspäck, tran, rökt ocb salt lax s^mt annan salt
L
12
fisk m. m. afsättes på Stockholm, hvarifrån återhemtas specerier, kramvaror, salt
och spanmål, hvarmed handel drifves dels hemma i öppna saluhodar, delsvid
frimarknaderna i Länet. Till Finland har från staden nästan ingen utförsel
ägt rum, hvaremot direkte derifrån hemtats spanmål, kreatur, läder m. m. samt
frun andra utrikes orter salt, segelduk, tågvirke, hampa, spanmål, bomullsgarn
m. m. Till kommunikation inrikes orter emellan hafva 10 å 11 större och
mindre fartyg blifvit begagnade. Hela tulluppbörden utgjorde under år 1850
16,084 R:dr 14 sk. Banko. Antalet af handlande utgör 30, men deras rörelse
har ansetts hafva minskats såväl genom anläggningen af Skellefteå stad, som
den handel ålskiliige på landet bosatte personer idka. Handlverkarne, utgörande
42, äro till största delen fattiga. Dessutom finnas i staden ett apothek,
ett boktryckeri, 2:ne sockerbagare, 2:ne färgerifabrikör, en kardfabrik, en spegelfabrik,
en urfabrik och några garfverifabrikör. Inga prohibiti va författningar
finnas för staden. Utom sitt område äger staden f-dels mantal i Grubbe
by, något öfver en fjerdedels mil från staden, och uppbär räntan af ett mantal,
Kungsgårdshemmanet kalladt, i Grisbacka, samt har sig indelta 61 mantal
i Öhns och Tegs byar. Med undantag af Grubbe-hemmanet innehafves stadens
jord af enskilda personer under full äganderätt, med åliggande att ansvara
för belöpande utskylder samt såkallade vretpenningar till staden, hvarförutan
stadens invånare, mot årligt arrende, fått sig af Ytterhiske nära staden
belägna by utmark everldeligen upplåten, beräknad att i skatt motsvara 1-dels
mantal. De årliga insyningarne hafva medtagit nästan all till odling duglig
jord, så att numera egentligen återstå odlingsbara myror och stenbunden mark,
hvarigenom invånarne kommit i saknad af mulbete för sina kreatur, hvilket
likasom vedbrand och alla skogseffekter mäste betingas på andra ställen. Både
kostnad och omsorg äro nedlagda på de odlade lägenheterna. Kornsädet är det
allmännaste. I anseende till otillräckligheten af stadens jord hafva åtskillige
personer tillhandlat sig ägande- eller besittningsrätt till hemman i närheten
af staden. Stadens styrelse består af en Borgmästare och fyra Rådmän. Uti
staden finnes en elementarskola med rektor och lyra kolleger, lör hvilken skola
staden bekostar lärohus och bidrager med 80 R:dr Banko i hushyremedel åt
rektor, hvarförutan är inrättad en folkskola efter Bell-Lancasterska metoden, delbarn
njuta fri undervisning. Sistnämnde skola, för hvilken ny lokal är undet
byggnad och snart blir färdig, besökes af 60 ä 70 harn utaf båda könen och
läraren åtnjuter i lön 250 R:dr Banko, jemte fria husrum. Helsovården i staden
besörjes af stadsläkaren, som tillika är regementsläkare, emot lön af staden
och arfvode af enskilda, hvilka till en del äfven anlita provincial-läkaren.
13
Länets fängelse och lasarett äro belägne inom stadens område. Genom utfäst
bidrag till det sednare har staden, i likhet med kustlandets invånare, förvärfva!
rättighet alt få sjuka till vård och skötsel der intagne. Ålderstigna och
bräckliga personer vårdas å ett fattighus och ett så kalladt enkehus, men öfrige
behöfvande åtnjuta underhåll i spanmål och penningar, efter deras olika behof,
hvartill användes ej mindre den afgift, som stadens invånare årligen erlägga,
än ett doneradt kapital. Fattigvården i staden är betungande jemförelsevis lill
den nytta deraf åstadkommes. Ett härstädes organiserad t sällskap, kalladt de
Värnlösas Vänner, har i mån af lillgångarne under flere år lemnat bidrag åt
pauvres honteux. En källare med krogrörelse finnes i staden, äfvensom en af
sockerbagarne har rättighet att försälja punsch och likörer, men för öfrigt ingen
privilegierad krog eller annat näringsställe. Gästgifveriet är förenadt med
källarrörelse!! och medför ingen annan lunga än nödige byggnaders underhållande;
men skjutsskyldigheten är upplåten på entreprenad. Kostnaden för stadens
st3'relse och öfrige utgifter utgår till obetydlig del af handeln och sjöfarten,
utan hesörjes af de medel som årligen uttaxeras och erläggas.
Skellefteä stad. Anlagd enligt Eder Kongl. Maj:ts nådiga bref den 11 September
och den 6 November 1845 vid Skellefteå eif, cirka i-dels mil från
Skellefteå sockens kyrka och 1! mil från Ursviks hamn, utan annat allmänt
bidrag än ett ränlefritt statslån, stort 5,572 R:dr 32 sk. Banko, till inköp af
kronoskattehemmanen ff-dels mantal N:ris 6 och 8 i Norrböhle, inberäknadt odlingsersätlning,
hvaraf 2,833 R:dr 16 sk. redan blifvit återbetalde, oaktadt bland
andra utgifter en opåräknad uppoffring af mer än 2,000 R:dr måst göras för
uppgifning utaf en kanal till befordrande af stadsplanens fasthet och säkrare
grund för byggnader. Sedan utstakning af tomter, torg och gator ägt rum,
samt Eder Kongl. Maj:t den 6 September 1846 i nåder utfärdat byggnadsordning
och reglemente för staden, har den blifvit bebyggd med 24 gårdar,
hvarjemte en gata och torg äro planerade. Af burskapsägande finnas 15 handlande
samt lika antal handtverkare och fabrikanter, hvarförutan ett mindre
boktryckeri derstädes är inrättadt. Från Ursviks hamn kunna vanliga fartyg
ej uppsegla till staden. Af fartyg tillhörige stadens handlande hafva 2:ne beständigt
gått på utrikes orter och 3:ne på inrikes samt Östersjö-hamnar, de
förstnämnde dels med landets produkter och dels för frakt. Dessutom har
exporten af tjära, bjelkar, sparrar, plankor och bräder med befraktade, mest
Norska och Finska fartyg varit betydlig, i synnerhet utrikes. Införseln har
utgjorts af spanmål, salt och hvarjehanda köpmanna varor. Handeln med dessa
Berättelse öfvar Westerbottens Län för åren 1848—1850. 3
i
.  i
14
varor bedrifves inom staden, lill det mesta i utbyte emot landttnannaprodukter,
och har varit liflig- En del af stadens handlande besöka äfven frimarknaderna
på öfrige ställen inom Länet, likasom Umeå och Piteå städers handlande
derstädes. Staden lyder i afseende å ordningspolis och ekonomiärenden
under Eder Kongl. Majlis Befallningshafvande och ortens kronobetjening, i hvad
som rörer justitiemål under häradsrätten i orten, samt med hänsigt till kvrkoväsendet
under Skellefteå pastorat, hvarmed läkare- och fattigvården är gemensam.
Tullinspektionen lyder under Piteå tullkammare, ehuru på stället finnes
tullinspektor, som äfven borde hafva sig anförtrodd inspektionen. För stadens
enskilda ekonomi är bland borgerskapet utsedd och tillförordnad en ordningsman.
Ett spisqvarter finnes inom staden, men skjutsanstalt har ansetts öfverflödig,
emedan Sunnanå gästgifveri är nära beläget.
Landskansliet i Umeå den 30 September 1852.
G. MONTGOMERY.
Magn. Wilh. Cygnmis.
TABBE,Ii för Bandet inom Westerbottens Län, åtföljande Berättelsen för åren 1848, 184» oell 1850.
Hemmantal.
Frälse-Hemman
Krono-Hemman
Krono-Nybyggen med frihetsår ....
Utarrenderade Krono-Fisken
Krono-Skatte-Hemman
Militie boställen
Ecklesiastika boställen
Skole-Hemman, Krono
Krono-Torp med frihetsår
Kronolägenheter, skaltlagdc efter Savolaxska methodcn
Renbetesland, Krono
Backstugor
Af Skattemanna- eller Boställsägor upparbetade Torp
och Lägenheter utan särskild åsatt ränta
Soldat-Torp, till en del förfallne och ohcbodde
Skatte-Fisken
Tull-mjölqvarnar med sammanräknade 28 par stenar
Tull-sågqvarnar, grofbladiga
Dito finbladiga
Dito dito med köptimmer från Kronoskogar
Ägare och arbetare vid desse verk ......
Husbehofs-mjölqvarnar
Glasbruk ...
Mindre Färgerier jemte Stampverk, deraf 1 till sär
skildt värde uppskattadt
Kalkugnar
Tjärubränningsugnar å Kronoskogar, hvaraf per me
dium utgått
Husbehofs-sågqvarnar
Apothek
Stångjerns-verk
Masugnar
Under Bruk emot rekognition upplåtne Kronoskoga
Diverse personer, som ej höra till viss näring . .
Tegelbruk
T)
C;
i
Mantal
Mantal
2Jj
117 31
lAK 5 39
565,’ij
5re
*4
1 I
1 0C’~* 1
Q 43
4
1
_. a,
'/Q 2
flj
St.
518
47
2,388
7
1C
I
22
•42
151
010
7
271
151
13
56
25
23
1,190
1
2
9
14
102
■Utsäde af
>■
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
3
40
3
I
175
3,185
7
148
30
553
—
100
969
13,478
208
988
7
93
3
6
234
234
7
10
1
8
20
3
Medelafkastning, sedan utsädet är afdraget.
T:r
i!
i
441 j
135 ’
10
T:r
T:r
T:r
25
18
1,990
925
365
—
180
7,143
244
5,731
66
42
1494
1
•J
1374
11
.v
T
246
135
1 —I
Summa
«99M|| 186,'VrVl fi,754| 5j| l,216j| 18,179? 230J ilötij ljlO,125J
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
120
9
4
150
11,0874
25
606
1
i 2,180
1,6854
400
—
2,118
47,954
678
4,056
1
46,214
327
154
24
432
8354
22
40
2
951
66
12
—
70
.—
.
Uppskattadt
värde.
1,614
540
40 —
Underhållna Kreatur.
5,550
697,142
9.145
2,409,745
20,046
54,228
4.760
29
14,200
| 182,495
30,0001
t ei t s
-
n
(t r
u
!/'
Bränvinsbränn
ingsafgift.
Allmän Bevillning.
Efter l:sta
Artikeln.
Efter 2:dra
Artikeln.
Efter 3:dje
Artikeln.
Summa.
7,088 i 64,2291! 7494; 5,162| 41 64,682j 6,603j 1,700 29,126; 7,791| 46,032 3,7671 6,867(3,746,301! —
Westerbottens Landskontor i Umeå den 10 November 1851.
|
r.
R:r
! s.
r.
R:dr
s.
1 r*
R:dr
s.
r.
R:r
s.
r.
R:dr
s.
—
—-
—
4
24
L
14
33
11
_
19
9
—
26
—
•—
560
24
1
813
11
—■
—
—
—
1,399
35
—
—
—
76
—
—
102
35
—
—
—
—
178
35
—
—-
—
—•
—-—
—
—
—
—
—
—
661
30
1
2,556
38
—
4,271
44
7
—
—
7,490
22
—
—
—
—
10
—
—
—
—
23
23
8
33
23
—
—-
—
28
—
—
724
31
8
9
8
—
761
39
—
—-
—
—.
4
24
—
41
—
—
—
5
17
—
—
—
1 l
—
3
24
-
—
3
24
218
1 2
300
38
519
2
—
—
—
18
36
—
—
—
—
—
—
18
36
i
•—
—
—~
•
—
—
5
32
0
—
—
—
5
32
—
—
1
18
—
28
19
—
—
—
—
29
3 7
—
-
41
30
—
410
25
8
—
—
—
452
7
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
•
—
—
-—
—
—
—
—
—
’
—
—
.—
—
—
—
—
—
■
60
—
—
—
—
—
60
—■
—
—
—.
1
42
—
1
42
—
—
—
—~
—
—
6
5
—
—
—
—
6
5
—
—
—
—.
32
—
—
—
—
32
—
—
—
-—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
107
18
—
513
14
5
-
—
620
32
—
—
—
—
87
3
6
—
—
87
3
—
—
—
—
282
—
—
1,664
30
1 1
—
—
—
1,946
30
—
—
—
—
—
—
24
—
—
—
—
24
-!
6871
36 {
11
3,909
32
—
9,0111
7
10
32
31
8
13,641
,,
Ständiga 11 ä 111 0 r.
Jordeboks-  och Hetn-  mantals-  Ränta.
Krono-
tionde.
Afrad.
Mantals-
penningar.
Gcrnings-
ören.
Tionde
och Rän-  tor af
Bruk och
Bergverk.
Summa.
Arrende
medel.
Kostnad för
Rustning och
Rotering.
Pastorers. |
R:dr
s.
r.
It:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:r
s.
r-
R:r
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
1
40
1
35
9
4
_
_
_
41
1
1
62
—
—
73
—
—
2,821
1 1
4
1,936
28
—
2,125
25
550
—
—
—
—
—
—
—
—
7,433
10
4
—
—
2,612
—
—
7,082
4 3
—
75
__
—
—
—
75
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4,319
4
10
—
—
50
37
—
10,798
31
10
9,449
37
8
10,316
3 7
11
2,540
39
4
—
—
—
—
—
—
33,112
2
9
—
—•
17,059
20
7
20,706
42
8
26
30
—
—
—
_
13
32
—
—
—
—
—
—
—
40
14
—
—
—
—
—
186
32
—
488
6
—
—
—
—
—
40
12
—
—
—
—
—
—
—
528
18
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4
—
—
—
—
—
—
—
4
—
—
—
—
—
—
—
—
172
19
—
—
—
—
—
—
—
172
19
—
—
—
—
_
—
—
112
28
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
112
28
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—•
_
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
291
291
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
25
—
—
—
—
—
—
—
—
25
—
—
—
—
—
—
—
—
556
43
7
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
556
43
7
—
—
—
—
16
—
—
307
3
7
—
—
—
—
1
3 0
—
—
—
—
—
—
—
308
39
7
—
—
—
—
4
26
—
512
4 1
10
-
—
—
—
53
36
__
—
—
—
—
—
—
566
29
10
-
—
—
—
3
17
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
~
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
zz
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
--
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
■
—
—
—
—
-
—
145
—
—
—
—
862
16
11
1,007
16
1 1
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
300
—
—
13
26
8
—-
—
313
2 6
8
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
15,798
15
3
11,421
20
8
12,442
14
11
4,050
1 1
4
13
26
8
862
16
11
44,588
15
9
4,319| 4 10 19,733
20
7
28,121
a
a|
Klereci-Statens underhåll.
R:dr
18
882 40
4,842
65
mngs.
Summa.
R:dr
11
922
.2,915
20
R:dr
102
8,887
50
28,464
272
'1 I'
37,802147! -
Folkskole
afgift.
R:dr
300
1,257
5
14
2 4
218,12
72 30
Fattigför
sörjning.
R:dr
45
4,492
21,511
222
332
25
24
38;
1,872130 —126,629121
Skjuts.
R:dr
26
1,546
7,455
— 9,027
Väghållning.
Summa
Diverse afgifter,
onera
och allmänna Stats-Bidrag.
besvär. D
R:dr
40
2,829
13,788
137
219
39
-117,014! 43
R:dr
s.
r-
R:dr
s.
60
___
395
11
6,036
19
35,538
6
—
—
253
35
—
—
4,369
41
5,578
24
—
145,716
37
106
28
—
818
3
226
3 4
—
2,083
43
4
43
_
18
36
_
—
175
43
—
—
112
28
372
24
1,400
38
28
6
—
144
30
—
—
578
27
35
—
351
24
9
6
—
1,050
24
10
—
—
70
—
15
2
9
1
1
—
7
6
69
9
69
41
1,628
1
___
87
3
1,300
—
—
3,560
9
4
—
28
-! 23,8041
— | 198,434|
Till Berättelsen öfver Westerbottens Län för åren 1848—50.
f». Montgomery/*
P■ Lundmark.
TABELL för ItSdernc inom Westerbottens Län,
r
53
Jord
Utsäde af
Medelafkastning,
är afdra
sedan utsädet
get.
Underhållna
Kreatur.
Uppskattadt Värde.
rji
sr< H
...
= §
fia: g
ST S"
2.J"*
a*'"
qp ^
25 -T1
-i vD
-J
p*-
O
Aker.
Äng.
skog och Betcsm
oduglige.
Summa Tunnlar
Hemmantal.
Hvete.
sa
T3
Korn.
Hafra.
Blandsäd.
Ärter.
Potates.
Hvete.
S3
— O
Cjq
Korn.
Hafra.
Blandsäd.
Ärter.
Potates.
Hästar.
Oxar.
Kor.
Ungboskap.
*4
fiso
Svin.
Getter.
Hus och
Tomter.
Jord.
Bruk, Manu-  fakturier,
Qvarnar,
Fabriker
m. m.
Summa.
=r
pr
CL
St.
Tid
Tid
Tld
Mtl
T;r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
St.
St.
St.
St.
St.
St.
St.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
!
s. 1 r.
R:dr
s.
r.
1 Hus och Tomter
181
_
195,956
32
_
i
Jord
780
853
1,633
\ 21
20
152
25
10
82
160
758
100
50
494
77
5
282
35
10
55
25
—
—
49,685
—.
1~
245,641
32
Westerbottens Landskontor i Umeå den 10 November 1851.
Montgomery.
P. Lundmark.
Till lierättelsen öfver Westerbottens Län för åren 1848—1850.
åtföljande Beråttel§en för åren 1§4§, 1849 oell 1850
Stat s
-
U
il v a y.
Bevillning.
Efter Bcvillnings-Förordningen.
Efter 2:dra Artikeln.
Efter Esta
Artikeln.
Efter 2 g.
Jord, Hus,
Tomter,
Verk och
Inrättningar^
-
U:dr
186
s. I r. i R:dr! s. r. ! K:dr | s.
— 547 i tolt 491! 13
näring.
R:dr
1.764
Personer, ej
tillhörande
viss näring.
Summa.
Ständiga Räntor.
Tomtören.
R:dr s. ! r.
R:dr
281 lis 4 3,270
1 S*
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
4 0
0
227
43
5
254
24
Mantals
penningar.
Tionde och
Räntor af
Städernas
Hemman.
R-.dr
39
Summa.
R:dr
522
Kostnad
för
Rotering.
R:dr
115
Kostnad för
Städernas
Styrelse.
R:dr
1,031
Ivlereci-Statens underhåll.
Pastorers.
R:dr
103 42 —
Kommini
strars.
R:dr
301
4 —
Kyrkobe
tjenings.
R:dr
135
20 —
Summa.
R:dr
543
18
Fattigför
sörjning.
Skjuts.
R:dr
889
R:dr
110
17
Väghåll
ning.
Diverse
onera etc.
Summa
Stats-Bidrag.
R:dr
126
R:dr
364
R:dr
7,605
20
1 1
KONGL MAJ':TS » E FA 1,I,N INGSIIA F VA MMOS
uti
3 c m 11 a n ö 0 C ä n
tin
KOKGl, MAJ:T
i unrterdåtUffftet nfaifne
K M 15 1; T S ■ B E It Ä T T E L S E
för åren 1848, INI« och 1850.
> * 'JCG5vf«:«:<
STOCKHOLM, 1852.
V. A. NOBSTEDT Se SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
ii ' n iitj, ' ' T 1 fe :
'
.
■
'! J } * 1 ir' f '
rmlerdiinig Berättelse (ill Kongl. Majit, angående Jemtlands Län
i statistiskt och ekonomiskt hänseende under åren 1848,
1840 och 1850.
Jrå del sitt de, allt sedan år 1802, anbefallde Statistiska Femårs-Berältelserne
för rikets samtlige Län må blifva liktidige och derjemte afgifvas för samina
tidrymder, som TabelJ-kommissionens qvinqvennii-taheller, hvilka äro fördelade
på jemna kalender-decennier, bar Eders Kongl. Maj:l, under den 22 December
1848, i nåder förordnat, att nästa samling af dessa berättelser borde
omfatta tidrymden från hvarje Läns sednasle berättelse lill och med året 1850;
och då de sist afgifne statistiska uppgifterne för Jemtlands Län sluta med år
1(84-7, får, för de näst derpå följande åren 184-8, 1849 och 1850, jag förenämnde
åliggande härmed i underdånighet fullgöra; dervid, hvad först angår
§ 1-,
Länets allmänna beskaffenhet.
det, torde tillåtas mig i underdånighet åberopa hvad sednaste berättelsen för
åren 1843 — 1847 innehåller; med det tillägg, att, enligt närmare bestämmelser
vid en nu upprättad ny Länekarta, Länets hela areal befunnits rätteligen
utgöra 433,4 qvadratrnil, deraf Jemtland 324,37 och Herjeådalen 109; hvarförutan,
i afseende på provinsen Herjeådalen, torde böra anmärkas, att jordmånens
ytterst sterila beskaffenhet, såsom hufvudsakligen bestående af sand,
blandad med en obetydlig del mylla, i förening med de talrika fjellens nära
läge, hvaraf hastiga och skarpa lemperaturförändringar städse inträffa, lägger
ett väsendtligt hinder för något mera vinstgifvande och stabelt åkerbruksidkande
derstädes; dock hafva ålskillige under sednare åren, med bidrag af
statsmedel, skedde myrutdikningar parlielt mildrat de ofta inträffade naltfrosterne;
men i den delen återstår ännu mycket att göra, så inom Herjeådalen,
som företrädesvis inom provinsen Jemtland, der jordmånen i allmänhet är
vida bättre och, på icke få trakter, af utmärkt god beskaffenhet, ehuru ej sällan
för frostskador mer och mindre blottställd.
4
Behofvet af understöd till främjande af ett utvidgadt, ändamålsenligare
jordbruk och boskapsskötselns deraf beroende tillväxt och förkofran, samt till
anläggande af nya, och förbättrande af redan befintlige kummunikationsanstaller,
är troligen af Rikets alla Län störst för Jemtlands, såsom långt aflägse från
hafvet och hvars, på en arealvidd af icke mindre än 4 .'fö qvadratmil spridda,
fastän relativt ringa, befolkning ofta måste i olika riktningar, från angränsande
orter, så inom Riket som i Norrige hemta en stor del af sina förnödenheter och
hvarest landets egna produkter endast kunna med fördel afyttras. Förra berättelsen
utvisar ock, hurusom af de till vattenaftappningsarheten vid 1840 och
1844 arens riksdagar anslagne medel Länet hugnats med bidrag till utförande
af 27 särskilde, dels myrutdikningar och dels mindre sjöars sänkning, hvaraf
beräknats en lill odling tjenlig landvinning af något mer än 9000 tunnland.
Dessa arbeten äro jemväl, med allenast någre få undantag, före detta fullbordade
och hafva de fleste lemnat goda resultater, så alt, enär på, och invid
åtskillige myrländta sträckor, der någon sädesproduktion tillförene aldrig varit
att påräkna, efter omsorgsfullt verkställd vattenafledning erhållits icke blott
en god fodertillgång, utan jemväl oskadde sädesskördar, allmogen numera lärt
sig att inse och uppskatta framtida nyttan af dylika arbetsföretag och för sådanes
vidale utförande blifvit lifligt intresserad.
Någre nya anslag till arbeten af nyssnämnde beskaffenhet hafva under de
nu ifrågavarande åren icke för Länet erhållits. Då likväl dylika arbetsföretag
bär äro af den största vigt, men af en i allmänhet mindre bemedlad befolkning
icke kunna i någon större skala till allmännare båtnad utföras, med
O O # .
mindre bidrag af allmänna medel dertill erhålles; vågar jag göra mig förvissad
att Eders Kongl. Majit, i den mån blifvande statsanslag medgifva, täckes
behjerta denna för Länet vigtiga angelägenhet. Åtskillige planer och kostnadsförslag
till nya vattenaftappningsarbeten äro under tiden uppgjorde och af dem
har jag till Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, i ändamål att,
efter föregången pröfning, upptagas å det general-förslag å till allmänna arbeten
erforderlige statsbidrag, som skulle till Rikets sednast församlade Ständer
afgifvas, insänd t sådane som befunnits fullständigt utförde tillika med ansökningar
om understöd, nemligen för:
Utdikning af Håfs- och Långmyrorne i Hackås socken.
Sänkning af Sing- och Lillsjöarne i Håsjö socken, jemte utdikning af By,
Håsjö, Harrviks, Hemflons och Ansjöflons myror i samma socken.
Utdikning af Liens och Storgårdens myror i Aspås socken.
D:o af Gräfle bys myror i samma socken.
5
Uldik ning af Stormyran i Åskotls by, samt Långdrole, Hägnmyran och Slätmyran
vid Granbo i Ås socken.
L):o af Ekebergs, Bäckens oell Almåsa byars myror i OfFerdabls socken.
L):o af Böhle, Östen-Ulfsås och Tjula myror i samma socken, samt af
Londsorns-inyrorne i Myssjö socken.
Sedan sista underdåniga berättelsen afgafs hafva följande redan då påbörjade
vägbyggnadsarbeten blifvit fullbordade, nemligen:
l:o Omläggningar oell förbättringar å allmänna landsvägen inom Brunflo
oell Räfsunds Tingslager, på sträckningen emellan Östersund och Sundsvall.
2:o Förbättringar å den på Statens bekostnad för lång lid tillbaka anlagde,
11 mil långa landsvägen från gränsen af Bergs socken till Åsansforssen eller
Ljungaelfven och derifrån dels öfver Klöfsjöfjell till Herjeådalen, dels ock förbi
Rätan och Hogdahl till Norra Helsingland.
O O
3:o Omläggningar delvis af landsvägen inom Alsens Tingslag på sträckningen
emellan Östersund och Trondhjem.
4:o Förbättring och utvidgning lill landsväg af häradsvägen emellan Krokoms
bro och Näskotts kyrka, hvarigenom Rödö färjesund kan undvikas.
Härförutan hafva nedannämnde nya arbeten blifvit dels fullbordade, dels
påbörjade:
l:o Omläggningar förbi 28 branta backar å vägen emellan Fahnbyns och
Stuguns gästgifvaregårdar på sträckningen till Sollefteå lastageplats vid Ångermanelfven
i Vester-Norrlands Län.
2:o Nybyggande med sten, jemte reparationer samt körbanornas förbättring
å tillsammans 37 större och mindre broar och trummor å den på Statens bekostnad
anlagde 44 mil långa landsvägen från byn Staa i Åre socken till
riksgränsen, i sträckning mot Trondhjem; lill hvilka nybyggnads- och reparationsarbeten
Eders Kongl. Maj:t under den 10 November 1848 täckts i nåder
anvisa 9,224 R:dr IG sk.
3:o Nyanläggning af landsväg utmed den två mil långa sjön Gesund, hvilken
sjö, belägen i sträckningen emellan Östersund och förenämnde Sollefteå lastageplats,
hitintills måst såsom farled begagnas. Till denna väganlägning, såsom
både i politiskt hänseende och för landets ekonomiska angelägenheter af stor
vigt, har, på min derom gjorda hemställan och för att jemväl bereda tillfälle
till arbetsförtjenst åt ortens nödställda befolkning efter den svåra missväxt,
hvaraf hela Länet år 1849 var hemsökt, och hvarom bär nedan kommer att
vidare förmälas, Eders Kongl. Maj:t, af det till väganläggningen såsom erfor
-
6
derligt beräknade beloppet 22,567 R:dr, anvisat en summa af 14,800 R:dr;
hvarmed arbetet ock skyndsamt sattes i gång.
4:o För att i nyssbesagde ändamål bereda än vidare tillfälle till arbetsförtjenst
och till ett ändamålsenligt botande af de betydliga utskärningar, 1849
års höga flodvatten förorsakat å vissa delar af allmänna landsvägen invid Räfsundssjön,
bief, på min derom jemväl gjorde underdåniga framställning, en
summa af 2,800 R:dr från 6:te Hufvudtiteln shildt lill Eders Kongl. Majlis
Befallningshafvandes disposition. Detta reparationsarbete, medelst kallmur af
slen på faschinerad grund, det första af sådan beskaffenhet bär i orten utförda,
biel ock under våren och början af sommaren 1850 verksläldt.
5:o Anläggning af 7f mils körväg från Langa by i Hede socken af Herjeådalen
till Norrska gränsen, i riktning mot staden Röraas; hvartill enligt kostnadsförslag
erfordrats 30,580 R:dr och af hvilket belopp, från 6:te Hufvudtiteln,
år 1850 beviljats elt bidrag af 15,500 R:dr.
Allmänna landsvägen härifrån Östersund till riksgränsen mot Trondhjem
har före detta blifvit på de flesta ställen omlagd, utvidgad och förbättrad, sä
att deraf såsom oländig och smal endast återstod vissa sträckor inom Undersåkers
och Are socknar; till afhjelpaude hvaraf särskilde undersökningar likaledes
hållits samt kostnadsförslag och arbetsplaner blifvit uppgjorda; men för
hvilkas utförande åtskillige hinder och stridigheter sig yppat. Sedan likväl
dessa planer och förslag, efter i visse omständigheter skedde nya undersökningar.
blifvit i öfverensstämmelse med derom lemnade särskilde föreskrifter
kompletterade; har numera till ombyggande och förbättring af nämnde vägstrackor
erhållits ett statsanslag af 22,225 R:dr; och kommer vägarbetet att
hörja så fort behöriga kontrakter derom kunna med socknemenigheterne afslutas.
Undersökningar om visse andre vägförbättringar hafva jemväl genom
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvandes förfoganden blifvit företagne; men
om hvilka förrättningar, de der i sina resultater komma att tillhöra en sednare
period, här icke torde böra vidare ordas. Den i förra berättelsen omnämnde
plan för en ny väganläggning öfver skogen Grubbkälen kallad, i ändamål
att undvika ett större färjesund och förkorta vägen från nordöstra delen
af Jemtland lill Herjeådalen, har icke ännu kunnat utföras, utan mäst
omarbetas efter föregångne nya detalj-undersökningar i vissa delar.
Vid den i förra berättelsen jemväl omnämnde preliminär-undersökning,
sorn, på Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes framställning, Eders Kongl.
Maj:t tillåtit Chefen för Norra Väg- och Vattenbyggnads-Distriktet att, i sammanhang
med inspektion af åtskillige i orten pågående väg- och valtenaftapp
-
7
»ingsarbeten, anställa lill utrönande huruvida skäl kunde förefinnas att anställa
detaljmätningar för åstadkommande åf plan och förslag till en farled
genom Ströms stora vattendrag i Norra Jemtland, emellan Stamsele i Ångermanland
och Thunsjön i Norrige, förekomma så många och betydliga hinder,
att förslaget om kanalisering af detta vattendrag, hvarigenom åsyftats alt kunna
sammanbinda Östersjön och Nordsjön, af Styrelsen för Allmänna Väg- och
Vattenbyggnader ansågs böra förfalla; hvaremot, och då en lika önskvärd, som
för orten nyttig förbättring i kommunikationen utefter detta långa vattendrag
med skälig visshet förmodades kunna åstadkommas medelst rensning och utvidgning
af strömmarne emellan Stamsele och Ström, äfvensom strömdraget
Stuckan, samt anläggande af vägar, så öfver Bågedet och Gäddedet, som emellan
Båtstaden, Qvarnbergsvattnet och Thunsjön, — Styrelsen hos Eders Kongl.
Majit i underdånighet hemställt, om icke en viss summa, af de Lill Styrelsens
disposition ställde medel, linge af Styrelsen användas i och för anställande af
detaljundersökningar och arbetsplans uppgörande i nyssbesagde hänseenden;
och sedan Eders Kongl. Maj:t i nåder bifallit denna underdåniga hemställan,
har Styrelsen under den 9 April 1849 förordnat Kapitenen och Riddaren P.
G. af Bierkén att besagde undersökningar verkställa och fullständig plan och
förslag till arbetenas utförande upprätta; men efter hvad Kapitenen af Bierkén,
i anledning af derom gjord erinran, nu anmält, skall, ehuru undersökningarne
på stället afslutades förlidet år, sådane hinder för planritningarnes
kompletterande mött, att Kapitenen icke ännu kunnat plan och förslager till
Styrelsen insända, eller vore i tillfälle att resultatet af de hällne undersökningarne
meddela.
I afseende på Länets allmänna indelning har endast i ecklesiastikt hänseende
skett några förändringar. Så är beslutadt, att Frostvikens socken, hvars
Kapell befinnes på mer än 20 mils afstånd från moderkyrkan i Föllinge, vid
först inträffande kyrkoherdeledighet i Föllinge pastorat, kommer att derifrån
afsöndras och utgöra särskildt Gäll.
Vidare kommer Sunne nu lediga regala pastorat, bestående af Sunne,
Frösöns, Norderöns, Hallens och Marby socknar, att på så sätt delas, att sistnämnde
bägge socknar skola utgöra ett särskildt Gäll, under namn af Hallens och
Marby regala Pastorat; dock ej förr, än nuvarande Komminister i Hallen från
denna sin befattning afgår. —- Börande här jemväl upptagas, att ett särskildt
Kapell för Lappbefolkningen numera blifvit med anslag af Lappmarks-Ecklesiastik
-
8
runden och enskilda bidiag uppfördi i Kålåsen ai Kalls socken, höiande lill
Undersåkers pastorat.
§ 2.
Invånare.
J fråga om befolkningens rälla numerär förekommer här, hvilket jag förmodar
äfven är händelsen inom rikets öfrige Län, en betydlig skiljaktighet
emellan hvad mantals-längderne och Tabell-kommissionens qvinqvennii-tabeller
i Lhv fall utvisa. Enligt mantals-längderne utgjorde vid 1850 års slut folkmängden
inom hela Länet 51,3(34- personer, nemligen:
Mankön. Qvinkön. Summa.
inom Norra Fögderiet  11,155 11,520 22,075
» Södra d:o
11,133 11,256 22,389
» Herjeådalens d:o  3,093 3,207 6,300
51,364.
Deraf skattskrifne  25,700
» befriade 24,004 5^364.
oberäknad t circa 900 personer, tillhörande Lappallmogen, som icke i mantalslängderne
antecknas och om hvilken befolkning kommer att här nedan vidare
ordas.
Då likväl, enligt de till Eders Kongl, Maj:t ingångne qvinqvennii-tabellerne,
folkmängden
år 1805 uppgick lill 31,819
»1815 » »
35,015
» 1835 » »  44,239
» 1840 » »
45,769 och
» 1845 » »
49,077;
loide, med hänseende till Länets framåtskridande i odling och tillväxt, kunna
med full visshet antagas, att befolkningen vid 1850 års slut var större, än
hvad mantals-längderne på förenämnde sätt upptaga. Såsom stöd för detta
antagande får erinras, att om än mantalsskrifningarne, med ledning af vid
0 tillfället
9
tillfället tillgänglige handlingar och meddelade uppgifter, blifvit med tillbörlig
noggranhet verkställde, desamma, hvilkas föremål icke är folkräkning, utan
hufvudsakligen att i skatt upptaga alla de individer, som sådan böra påföras,
likväl icke utgöra någon fullt tillförlitlig kontroll derå, al t kommunens alla invånare,
äldre och yngre, varda uti längderne antecknade; enär ej sällan inträffar
att hela hushåll och enstaka personer, särdeles i orter, der, såsom här,
bland tjenande klassen det oskick, alt icke antaga laga årstjenst, är ganska
vanligt, blifva vid de årliga mantalsskrifningarne uteslutne eller förbigångne,
antingen i följd af flyttning från en församling till en annan, eller af .egen
försummelse att vid förrättningen sig anmäla; hvartill äfven kan läggas församliugarnes
bemödanden att blifva qvitt sådar.e personer, sorn de befara kunna
komma fattigförsörjningen lill last. Presterskapets uppgifter, hvilka ligga till
grund för Tabell-kommissionens beräkningar, böra fördenskull, äfven om samma
uppgifter i något fall skulle stödja sig å approximativa kalkyler, i fråga om folkräkningen
vara mera tillförlitliga än mantals-längderne. Nu utvisar Tabellkommissionens,
angående nativiteten och morlaliteten i riket sednaste, eller
för år 1849 afgifne berättelse, att folkmängden i detta Län, vid nämnde års
slut, utgjorde 52,144 personer; och oansedt samma års svåra missväxt, samt
den deraf föranledda nödställda belägenhet, hvaruti en stor del af befolkningen
då iråkade, kan under påföljande året hafva vållat en något större, mortalitet,
än under vanliga förhållanden, tvekar jag dock icke antaga, att folkmängden
vid det årets utgång, då någon härjande farsot icke var gängse, uppgick
till minst enahanda numerär, som det föregående, eller 52,144. Med antagande
häraf visar sig således en tillökning i Länets befolkning under de
ifrågavarande 3:ne åren af 3,740 personer utöfver hvad sednaste Femårs-berätlelsen,
grundad å mantals-längderne, med 48,404 upptager. Om åter, i och
för bestämmandet af nämnde tillökning, mantals-längderne äfven nu följas,
blir densamme 2,960 personer, eller nära 6 procent.
Länets allmoge slår i allmänhet på en bildningsgrad, som i rikets Hesta
landskaper svårligen torde igenfinnas. Med kärlek och vördnad för Lagar och
Öfverhet förenar Jemllänningen ett fogligt och fridsamt sinnelag; för det mesta
skrifkunnig — motsatsen hörer endast till undantagen — utför han sjelf sine
angelägenheter så vid tinget som andra förefallande tillfällen, och framställer
sina pelita med en sällspord klar uppfattning; ofta skarpsinnig, alltid fyndig,
Berättelse öfver Jemtlands Län för åren 1848—1850. 2
10
är lian mera begifven på förvärf genom handel och byte, än ihärdighet i
arbete; men hans fyndighet alstrar misstroende och framstår stundom i en
mindre fördelaktig dager, särdeles vid mundtliga aftal man och man emellan,
dervid ett gifvet löfte mången gång föga respekteras. Begäret efter oberoende
föranleder ofta till förtidiga och illa beräknade bosättningar, hvaraf åter merendels
uppkomma armod och elände, särdeles när ett så kalladt bårdår inträffar.
Till dessa bosättningar bidrager i icke obetydlig mån den i orten
till ytterlighet drifna plägsed, att föräldrar, mångengång i medelålderns fulla
verksamhet, emot betingadt årligt underhåll för lifstiden, eller som det benämnes
födoråd, afstå sina små hemmansdelar till någon af sina söner eller en
dotter, på det hon må kunna fullborda ett påtänkt giftermål, så att exempel
icke saknas, att, från samma lilla hemmansdel, samtidigt måste utgå födoråd,
ej blott till primitiva ägaren och hans familj, utan äfven till dennes närmaste
efterträdare, hvilken åter i sin ordning ingått enahanda aftal. Om de i flera
hänseenden menliga följder dylika afhandlingar af sig föda, samt den kallsinnighet,
som deraf närmaste anhörige emellan ofta uppkommer, lemna broltmåls-annalerne
talrika intyg; men då en hvar äger om sin egendom förfoga
och afhandlingar af nämnde beskaffenhet svårligen kunna af lag förbjudas, har
jag endast skolat förhållandet antyda. Lika menligt verka jemväl många,
tvifvelsutan i god afsigt, men med ett mindre väl beräknadt förutseende, be
viljade
nybygges-anläggningar och hemmans-afsöndringar, hvilkas fattige åboer,
särdeles under svårare år, med hustru och barn merendels endast öka proletärernas
antal; och har jag derföre, i fråga om nya sådane bosättningar, strängt
tillämpat de förfoganden, som af den administrativa myndigheten varit beroende.
Beträffande folkets sedlighet, äro gröfre brott, och bland dem sådane, sorn
tillhöra kategorien lifssaker, högst sällsporda; men tyvärr har antalet al andra
brott och förbrytelser, åtalade vid domstol, under åren 1848, 1849 och 1850.
särdeles det förstnämnde året, ökats i förhållande till hvad fallet varit de näst
föregående tre åren, då antalet sakfälide utgjorde:
År 1845
173
» 1846
168
» 1847
665.
11
hvaremot del uppgått
År 1848 till
» 1849 »
» 1850 «
056
278
Häraf vill synas, som skulle allmänna sedligheten inom Länet hafva i en
betänklig mån försämrats; men vid en närmare undersökning om förhållandena
inhemtas, att den stora numerären, under den gemensamma rubriken
brottmål, som väsendtligast för året 1848 är framstående, till hufvudsaklig
del tillkommit på grund af då mera allmänt anställde åtal för åsidosatt underhåll
af allmänna yägarne; för hvilken förseelse ett antal af öfver 400
våghål 1 nings-skyldige, till sLörsta delen inom Räfsunds tingslag, blefvo sakfällde.
Häraf följer, alt den anmärkta tillökningen icke bör vara oroande; men det
står likväl fast, att äfven öfrige förbrytelser, och af dem, i främsta rummet,
den emot äganderätten under de ifrågavarande 3:ne åren i viss mån ökats;
hvartill åter en förklaringsgrund är att finna i 1848 års ytterst klena skörd
och påföljande årets totala missväxt, som lill ytterlighet försvårade utvägarne
till arbetsförtjenst och lifsbergning; ehuru visserligen icke får lemnäs å sido,
att lättja och begifvenhet pä starka drycker äfven i sin mån bidragit alt öka
brottens antal.
Jag vill härmed ingalunda hafva sagt att Länets allmoge i allmänhet
är begifven på starka drycker, utan tvärtom kan den, hvad nykterhet vidkommer,
i sin alldagliga lefnad åberopas såsom ett eflerföljdsvärdt föredöme;
fastän visserligen undantag icke saknas, särdeles bland dem som göra de såkallade
handelsresorne lill en hufvudsak. Bland den uppväxande ungdomen
kan med visshet antagas att flertalet ej ens smakar bränvin, hvilket under
sednare tider på ett önskvärdi sätt är ådagalagdt och framstående visat sig,
t. ex. vid tillfällen då extra förplägning för Länets beväringsynglingar ifrågakomma.
; och torde det vara förtjent att omtala, hurusom vid en resa till Liths
tingsställe, der för tillfället hölls, icke blott laga ting, utan äfven allmän uppbördsstämma
med tingslagets skattskyldige allmoge, jag under ett längre vistande
derstädes, oaktadt noggrann efterforskning, bland den talrikt församlade
allmänheten icke kunde förmärka någon enda person vara af starka drycker
rörd.
Detta till förmån för nykterheten; men i visse hänseenden är med den
icke så alldeles väl besläldt. Så t. ex. förtäres kaffe till öfverdrift, och om
12
det skall vara någorlunda val, åtminstone vid besök hos grannar, vid gästabud,
under färder, vid marknader oell andra dylika ti lif :i lien, drickes kaffet
icke enbart, utan tillsättes med en viss dosis bränvin; hvilken dryck, under
namn af kask, ty värr är tämligen allmän och stundom ledande till verklig
dryckenskap. Kaffekonsumtionen är betänkligt både allmän och stor, så
att, till anskaffande af denna öfverflödsvara, mycket åtgår som eljest kunde
användas till betryggande af ett ekonomiskt oberoende; och tjenstefolkets anspråk
på kaffe och beqvämlighet sätter ofta mången omtänksam husfader i
bekymmer för uppfyllandet af deras anspråk.
I sammanhang härmed bör nämnas, alt på landsbygden icke finnes någon
tillåten krog, och äfven på de flesta gästgifvaregårdar hålles icke heller
brällvinsminutering. Varans dyrhet och den med anskaffandet förenade besvärliga
transporten från angränsande orter har ock i sin mån halt ett välgörande
inflytande lill nykterhetens främjande. Numera äro, ty värr, 2:ne
ängbrännerier anlagde i närheten af Östersund, dock nyligen, så att någon
menlig inverkan deraf på sedligheten hitintills icke försports; men det vissa
är, att de för orten icke åstadkomma något godt.
Antalet af vid domstolarne handlagde civila mål har i stället under
ifrågavarande period aftagit; hvaremot lagsökningsärendena hos Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ökats i en oroväckande grad.
Beloppet af hvad under åren 1845, 1846 och 1847 i exekutiv väg hos
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utsöktes uppgick per medium till
56,493 R;dr 4 sk., och ännu 3848 till endast 39,526 R:dr, men för året 1849
steg till 102,370 R:dr och året 1850 lill 110,787 R:dr banko. Denna lagsökningsärendenas
bedröfliga tillväxt härleder sig ovedersägligen från de bägge
här ofvan redan omnämnde svåra åren 1848 och 1849; och om än besagde
tillväxt med rätta anses vara vållad af en öfvergående tillfällighet, qvarstår
likväl, att allmänna välmågan inom orten derigenom betydligen aftagit, särdeles
bos brukare af mindre jordlägenheter och den så kallade arbetsklassen,
hvilket ock bestyrkes deraf, att fatligförsörjningskostnaden, som för Länet i
medeltal åren 1842—1847 utgjort 15,233 R:dr, nu bestiger sig till 17,394
R:dr 17 sk.
Det kan, å ena sidan, visserligen icke bestridas att ju Jemtlänningen, i
fullt mått, med mången annan delar den icke lofvärda seden, att, under den
goda dagen, föga tänka på den kommande; men, å den andra, måste erkännas,
all han, under den svåra dagen, med resignation kan umbära och försaka ända
till det otroliga. Flere år näst före och lill och med år 1847 välsignades
Länet med i allmänhet goda och behofven motsvarande skördar, så att välmågan
under den tiden icke obetydligt tilltog. Kom så året 1848, som visserligen
här i orten icke ansågs såsom något egentligt missväxtår, men sorn
dock lernnade en så klen och ringa skörd, att den mångenstädes var föga användbar
och i öfrigt så knapp, att den på långt när icke förslog tili behofvens
fyllande. Ställningen blef svår och för mången ytterst tryckande; men sådant
oaktadt förspordes knappast någon klagan. En och annan ägde besparing från
den goda tiden, krediten var skäligen god och behållningarne i de så kallade
Disti ikt-magasinerne uppgingo vid årets början till circa 13,000 tunnor korn;
hvilket allt underlättade omsorgerue att understödja de mest behöfvande, dels
med brödföda och dels med utsädeskorn, våren 1849, hvarigenom dock rnagasinstillgångarna
mycket medtogos.
Året 1849, hvilket såsom ett memento länge kommer att bland befolkningen
fortlefva, började och till en stor del äfven fortgick under skäligen
gynnsamma auspicier. Den växande grödan var visserligen icke af någon utmärkt
beskaffenhet, men lofvade dock en nödtorftig bergning, då en enda
natt, natten till den 10 September, på en gång tillintetgjorde alla förhoppningar
i den delen, i thy att en då inträffad frost, antingen svårt skadade, eller
totalt förstörde största delen af årets gröda, hvilken ännu till mer än |:delar
såsom omogen å rot qvarstod. Så snart efter anställde proftröskningar och
inhemtade noggranna upplysningar från Länets alla delar storleken och vidden
af den timade skadan hunnit utrönas, ingick jag til! Eders Kongl. Maj:t
med underdånig rapport om den inträffade olyckan och framställde deruti
lolkets iråkade nödställda belägenhet samt oförmåga att, utan Statens mellankomst,
förskaffa sig brödföda och tjenligt utsäde för det kommande året; och
Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder hugna Länet med icke blott räntefria lån
till ett belopp af 75,000 R:dr, att under loppet af 3:ne år med ihdel årligen
återbetalas, utan äfven med ett anslag af 6,000 R:dr utan återbetalningsskyldighet,
att på lämpligaste sätt användas till undsättning och beredande af arbetsförtjenst
för sådane behöfvande, hvilka icke voro i tillfälle att sjelfve förskaffa
sig arbete, eller kunde af egne tillgångar återbetala hvad dem tilldelades;
hvarförutan, på sätt här ofvan är antydt, Eders Kongl. Majrt likaledes
anvisade medel till utförande af vissa allmänna arbeten inom orten, för att
äfven derigenom bereda en del af befolkningen utväg till loflig sysselsättning
och bergning.
14
Genom desse, af Länets invånare med varm undersåtlig tacksamhet erkände,
Eders Kongl. Maj:ts landsfaderliga omsorger voro deras både första
och största behof till betydligaste delen afhulpne; men nöden bland
den redan förut obemedlade arbetsklassen, och sådane, som, i saknad af erforderlig
säkerhet för återbetalningen, ej kunde erhålla andel i undsättningslanen,
framstod med hvarje dag i allt mörkare gestalt, och vintern, hvarigenom tillfälle
till arbetsförtjenst i flera hänseenden kom att minskas, var äfven för
hand, hvarföre jag i samråd med deputerade för Länets markegångs-sältning
beslöt att påkalla den visserligen ofta, men aldrig förgäfves anlitade allmänna
välgörenheten; en välgörenhet, sorn alltid utgjort ett framstående ädelt drag i
Svenska national-lynnet. Att denna välgörenhet nu skulle tillgodokomma Jemtland,
såsom den ock i rikt mått gjort, derom hyste jag ingen tvekan; men
till hvad grad derå grunda någon säker kalkyl var ej möjligt beräkna. Emelmellertid
stod nöden för dörren och allt uppskof endast förvärrade ställningen.
Genomgripande åtgärder måste skyndsamt vidtagas, och i hudvudsaklig öfverensstämmelse
med de bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t täckts meddela föranvändandet
af gratis-anslaget 6,000 R:dr, beslöts, uti den härstädes under min
omedelbara ledning bildade Allmänna Undsättnings-Kommitléen för Länet, att
rena gåfvor endast skulle utdelas till ålderstigne, orkeslöse och barn samt sådane
behöfvande, som icke voro i tillfälle alt sig och de sina lifnära; men att
i öfrigt, så vidt som möjligt, tillfälle till arbetsförtjenst skulle beredas åt en
hvar som kunde och ville och vöre i behof att sig deraf begagna. Med de
för hand varande relativt ringa tillgångarne samt i öfrigt af mig förskottsvis
anskaffade medel, gick Kommittéen derföre i författning om uppköp, företrädesvis
inom orten, af lin, blånor, hampa, ull, nöthår och andra råämnen, så
att den som hade något att deraf aflåta måtte för sin vara erhålla full nöjaktig
betalning, hvarefter de anskaffade rnaterialierne utlemnades till bearbetning
och förädling efter en hvars fallenhet och förmåga, emot en fixerad skäligen
hög arbetslön, den der kotnme att godtgöras, icke med penningar utan med
mjöl, hvilket åter beräknades till möjligaste lägsta pris, så alt den behöfvande
kunde af sitt arbete påräkna en skälig utkomst. Den vinst, som häraf beräknades,
bestod egentligen deruti, att genom omsättning göra sjelfva undsättningen
å nyo fruktbar, eller så, att den mer än en gång kom de behöfvande lili
godo, i thy att produkten af det ena arbetet borde lemna medel till företagande
af ett nytt; hvarförutan Kommittéen, med uppmaning till handarbeten
i öfrigt, förklarade sig vilja sådane i mån af ägande tillgångar inlösa.
15
Efter hufvudsakligen dessa grunder bildades, tid efter annan och i den
mån tillgåugarne niedgåfvo, inom socknarne i Länet 38 särskilde arbetsbestyrelser,
hvilkas uppgift det blef, alt hvar inom sitt distrikt utföra Kommittéens
anordningar och, efter noggrannaste urskillning, utdela gratis understöd
åt alla sådane behöfvande, som icke kunde sig sjelfve lifnära, samt alt, emot
bestyrelserne lilihandahållne penningar, mjöl och spannmål, anskaffa erforderlige
rudi materier, desamma till bearbetning af de behöfvande fördela, utbetala
arbetslönerne samt de förfärdigade effeklerne emottaga och till Kommittéen aflemna;
och borde en hvar bestyrelse efter upprättade enkla formulärer lör
sina åtgärder redovisa. Då vanan vid och, här likasom något hvarstädes, hågen
för kommunala angelägenheter är föga utbildad, var det ett svårlöst problem,
att i en landsort, der högst få, i de fleste socknar ingen enda ståndsperson
finnes bosatt, ordna och i verksamhet halla bestyrelser, förknippade
med så i sanning, både besvärliga och ansvarsfulla förvaltnings- och redovisnings-åligganden
som de ofvannämnde. Jag förbigår de lika ömtåliga som
mångfaldiga åligganden Kommittéen, eller måhända rättare Läns-Styrelsen, med
och genom desse bestyrelser sig iklädde.
Förmånerne af den antagne methoden hafva emellertid varit både många
och välgörande. Tiggeri och lättja stäfjades, en hvar bereddes tillfälle att genom
omtanka och arbete bidraga lill sin och de sinas bergning, och handaslöjderne
i allmänhet vunno en högst märkbar förkofran. De arbetsföretag,
bestyrelserne kunde erbjuda, voro visserligen i flera fall mindre egnade för
individer hörande till manspersonalen; men manga af dem, hvilka af brist på
arbete voro urslåndsatle att i hemmet något förtjena, utan att likväl våga
derifrån aflägsna sig, af fruktan att qvarlemna de sina åt en befarad hungersnöd,
sattes uu i tillfälle utvandra till angränsande orter för alt der under
vintermånaderne förskaffa sig uppehälle, sedan de funno en möjlighet för de
hemmavarande alt, genom den för dem på förenämnde sätt tillgänglige arbetsförtjenst,
kunna sig lifnära.
Bland effekter, tillverkade i följd af ofvanomförmälde förfoganden, torde
företrädesvis böra omnämnas vadmal, livitt och grått, en del af utmärkt god
beskaffenhet, till en qvantitet af 12,354 alnar, linneväfnader och ylletyger af
flere slag, mattor, finare och gröfre, ryor, strumpor, hästfiltar, band samt ylleoeh
linnegarn jemte diverse husgerådssaker och verktyg af träd och jern.
I den mån arbetena fortgingo blefvo de förfärdigade effekterne å utlyste
auktioner försålde och de medel, som dervid inflöto, användes åter till nya
arbetsföretag, hvarigenom det erhållne undsättningsbidråget ytterligare, eller så
16
till sägande för andra gången de behöfvande tillgodogjordes. När våren koni
och jordbruket kunde börja, blefvo de föranstaltade slöjdarbetena inom hus
inskränkte, och Kommittéen tillhandahöll då mjöl, säd och penningar för
att af bestyrelserne så fördelas, att de minst bemedlade jordbrukarne, hvilka
icke förmådde bekosta sig nödigt arbetsbiträde, sattes i tillfälle bedrifva jordens
bearbetning; derigenom tillfälle till arbetsförtjenst jemväl bereddes åt mången
arbetsför, som derförutan skulle saknat utväg att förskaffa sig nödigt uppehälle.
A de tillverkade effekterne förrättades här i Östersund 4 större auktioner,
men då priserne ej ville hålla sig uppe, skickades ett icke så obetydligt parti
vadmal till Hernösand att å der utlyst auktion föryttras.
Summan, hvartill de försålde effekterne uppgått, utgör . . . 16,‘256: 12. 5.
Och denna produkt af undsätlningsarbetet har åter ökat kapitalfonden;
hvartill i första rummet räknas statsanslaget . . . 6,000: — —
och vidare de från hufvudstaden och rikets fleste orter influlne,
dels direkte af gifvarne och dels genom Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes i Länen benägne föranstaltande insamlade
och hit insände, gåfvornedel, utgörande ,14,430: 32. i.
40,430: 32. i.
utom 230| tunnor spanmål in natura.
Dä ifrågavarande undsättningstillverkningar naturligtvis endast lill en
mindre del och ett relativt ringa värde kunnat förfärdigas af en hvar som
deruti deltagit, torde vidden och utsträckningen af dessa arbetsförelag säkrast
vitsordas af summan, hvartill besagde tillverkningar sammanlagdt uppgått,
utgörande, på sätt ofvan är upptaget, 16,256 R:dr 12 sk. 5 r:st banko.
Af de bidrag, som efter hvad nyss är nämndt, lemnats fattige jordbrukare
såsom understöd till vårarbetets bedrifvande och förrättande al andre landlmannagöromål,
har naturligtvis någon produkt icke kunnat till undsättningskassan
åter ingå; men icke desto mindre voro desse bidrag al behofvet högeligen
påkallade, och jag bör i sammanhang härmed jemväl anmäla hurusom,
utom alla gratis-understöd i öfrigt, 417 tunnor frökorn blefvo vid såningstiden
1850 utdelade lill nybyggare, torpare och sådane obemedlade jordbrukare,
som icke förmått utsädeskorn sig anskaffa och hvilkas legar följaktligen då eljest
kommit att stå öde.
Med
17
Med här ofvan omförmälde, ej mindre genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga
behjertande, än genom den allmänna välgörenhetens tillgöranden, erhåline
frikostiga undsättningsbidrag blef det en möjlighet alt sörja för flen
nödställda befolkningens uppehälle och nödtorftiga bergning; och det har
derjemte lyckats mig att af arbetsprodukten, 16,256 R:dr 12 sk. 5 r:st, för
framtida beliof reservera och för Länet bilda en, tillförene aldrig ägd undsättnings-kassa,
hvars belopp uppgår till circa 7,000 R:dr banko; men hvilket
belopp jag dock icke är i tillfälle att lill siffran bestämma förr, än samtlige
auktionsliqviderne kunna afslntas, på sätt jag före detta haft nåden i
underdånighet anmäla. Jag hade hoppats att denna kassa, åtminstone under
någon följd af år, skulle kunnat hållas oförryckt och genom en omtänksam
förvaltning ökas till afhjelpande af framtida behof; men i den stund detta
nedskrifves har tyvärr bland befolkningen inträd t en ny, icke ringa förlägenhet
i följd af äfven detta årets i allmänhet klena och på månget ställe
af frost svårt skadade skörd, så att fonden redan nu måste till större eller
mindre del anlitas.
§ 3.
Näringar.
Jordbruket jemte Boskapsskötseln utgör landets hufvudsakligaste näringsfång;
och ehuru, af nu ifrågavarande tre år, 2:ne, efter hvad redan är nämndt,
varit så kallade hårdår, hafva likväl omisskänneliga tecken visat sig, utmärkande
ett lifligare intresse för jordbrukets bedrifvande på ett ändamålsenligare
sätt, än förr varit fallet. Allmogen börjar numera allmänt inse, det
jorden äfven här kan gifva en fullgod afkastning, blott den rätt skötes, och
att en väl dikad och odlad åker mindre är blottställd för frostskador, än
den jord, som är sämre häfclad. Det var nemligen händelsen året 1849, då
vid skördetiden hela Länet hemsöktes af en svår frost, att här vid Östersund,
der jorden ostridigt är den i hela orten bäst skötta, i allmänhet erhölls
en bättre och vida mindre skadad gröda än i de angränsande socknarne.
Med detta exempel för ögonen är det otvifvelaktigt, alt Jemtlands
allmoge begärligt skulle vidtaga nödige reformer i sitt jorbruk, blott den
ägde en klar insigt om bästa sättet. Men då i orten icke finnas någre possessionaler,
som föregå med exempel i fråga om ett förbätlradt landtbruk
efter bepröfvade och godkände nya methoder, samt allmogen derförutan i det
Berättelse öfver Jemtlands län för åren 1848—1850. 3
18
1 ängsla vidhåller gamla vanor och bruk; kan en genomgripande reform i
berörde hänseende icke så snart vara att här förvänta.
Vid sådant förhållande är bildandet af en landtbruksskola här i Länet
af stor vigt; och jag har äfven anledning hoppas att, af de anslag Rikets
Ständer vid nu sednast afslulade riksmöte i thy fall beviljat, någon del skall
komma detta Län till godo.
Att emedlertid jordbruket redan gått framåt inhemtas al bifogade tabell,
hvari utsädet af råg, korn, (som utgör hufvudsädet), hafra, blandsäd och
ärter upptages till .16,090 tunnor eller 1,285 tunnor mera än årliga medelntsädet
deraf under åren 1842—1847. Potalesodlingen har ock ökats från
12,657 tunnor till 14,814 tunnor. Dessa summor, grundade på approximativa
kalkyler, äro påtagligen för ringa; men de visa dock sins emellan det stigande,
hvarom här är fråga. Alt åter medelafkastningsn af säd minskats
från 70,090 Lill 68,351 tunnor är endast en tillfällighet, föranledd af de
bägge missgynsamma åren 1848 och 1849.
Ehuru i tabellen derom icke något förekommer, har likväl utsäde af
hvete på ett och annat ställe under ifrågavarande tid i mindre skala ägt
rum och jemväl år 1850 lemnat nöjaktig afkastning. Man har påstått, att
bristen på ijenliga qvarnar för målning af hvete hittills utgjort egentliga
skälet, hvarföre hveteodlingen inom orten hitintills icke varit något allmännare;
men detta skäl har numera så till vida förfallit, att åtminstone en
sådan qvarn af god beskaffenhet är vorden inrättad vid Wapland i Näskotts
socken. Dock vore mera önskvärd!,, att landtmannen i denna ort, i stället
för odling af ömtåligare sädesslag, lade sig vinn om den så ytterst vigtiga
ängsskötseln och boskapshjordarnes deraf beroende tillväxt.
Odlingen af lin och hampa motsvarar ej ortens behof. För att uppmuntra
linodlingen har Länets Hushållnings-Sällskap anskaffat och emot
billigt pris tillhandahållit tjenligt utsädes-linfrö, hvilket med begärlighet
användts.
Med laga skiften bar i förhållande till allmogens tillgångar skäligen raskt
fortgått; och hafva de, der de ägt rum, haft ett välgörande inflytande på
jordbruket. Det kan med visshet antagas att, i den mån laga skifte hinner
öfvergå Jemtlands för odling i allmänhet tjenliga jord, stora, af mången icke
anade, sträckor deraf, som ännu ligga i linda och såsom till en del bestående
af myror, för det närvarande utan allt värde, komma att bearbetas
19
och lemna både utrymme och utkomst för en vida talrikare befolkning, än
den som nu finnes; och i dessa, nu lill större delen oduglige ansedde jordvidder,
ligger för framtiden en rikedom, sorn väl förtjenar att antecknas.
Boskapsskötseln. Denna näringsgren står ungefär på samma ståndpunkt,
som under tiden för förra berättelsen. Smör utföres till icke obetydliga
partier, hufvudsakligen Lill Stockholm och Norrige; äfvensom ost och talg,
dock i mindre qvantiteter, afyttras. Hela drifter af boskap utföras årligen
till försäljning i Medelpad, Helsingland, Gestrikland och någon gång till
Upland. Men som kreaturen äro små och i allmänhet illa underhållne, särdeles
vintertiden, då boskapen så till sägande svältfödes, hafva de ett vida
lägre värde, än som under andra förhållanden skulle vara händelsen.
Undervisning i sättet att af skummad sur mjölk bereda så kallad bitterost
blef under sommaren 1850 meddelad af en Fru Schucani, som i sådant
ändamål erhöll ett visst understöd af allmänna medel, och melhoden
omfattades med mycken begärlighet; hvarföre ock Länets Hushållnings-Sällskap,
i ändamål att befordra ett allmännare begagnande af denna fördelaktiga
tillverkningsmethod, ulfäste sig att emot fixeradt pris uppköpa ail inom
orten, under någon viss tid, tillverkad sådan ost af fullgod beskaffenhet.
Denna utfästelse medförde för tillfället en önskad verkan.
Oxar påläggas mera sällan och nyttjas endast undantagsvis i åkerbruket,
dervid i allmänhet användes den mera dyrfödda hästen; men att så sKer
härrörer deraf, att hästen svårligen kan undvaras i följd af de långa färder,
landlmannen ofta måste företaga och på hvilka oxen ej med fördel kan begagnas.
Ungboskapen har något ökats, och ännu mera får och getter; hvaremot
svinafveln, nog kostsam att uppföda och göda, minskats, enligt hvad den
vidfogade tabellen närmare utvisar.
Hästafveln. Hästen skötes af Länets invånare med vida större omsorg
än boskapen; men sådant oaktadt återstår i den delen mycket att förbättra.
Allmänt antages, att Jemtlands hästrace fordom skall varit vida bättre, än
för närvarande är händelsen. Om så är förhållandet, torde orsaken närmast
böra sökas deri, att den urgamla för styrka och uthållighet högt uppskattade
racen uppblandats med andra af mindre tjenliga egenskaper; dock bibehåller
Jemtlandsliästen såsom vagns- och arbetshäst ett utmärkt rum, fastän ofta
mindre passande till kavalleritjenst.
20
Åren 184-9 och 1850 utbröt bland hästkreaturen inom åtskilliga socknar,
dels i Jemtland och dels i Herjeådalen, den smittosamma sjukdomen
Springormen; men genom skyndsamt vidtagne åtgärder lyckades det hämma
smittan, så att någre menligare följder icke inträffade.
Skogshushållningen inom orten har i alla tider stått på en låg punkt oell
af allmogen ansetts förtjena föga afseende. Stundom har visat sig likasom
ulrolningsbegär, i thy att, utan all urskillning, hela trakter afbränts, endast
för att erhålla några veckors uselt bete åt kreaturen. Vallhjon och färdmän
uppgöra ofta eldar ute på marken, antingen för att värma sig, eller tillreda
någon föda, och aflägsna sig mangen gång utan alt vårda sig om elden utslocknat
eller icke; hvarigenom skogseldar ofta inträffat och gjort stora härjningar.
Det säges visserligen, och sådant icke heller utan allt skäl, att skogen,
i den mån den är aflägse från de större vattendragen, har för ägaren
föga värde, då han, i följd af de långa transporterne, icke med någon vinst
kan godtgöra sig sine skogsprodukter; och skogarne hafva länge ansetts, och
betraktas nära nog ännu, såsom en hvars tillhörighet, vid hvilkas Slitande
man icke särdeles fäster sig vid begreppet om mitt och ditt; men i saknad
af all jägeri-betjening har det, i dessa vidsträckta trakter, varit en ren
omöjlighet att, så som behofvet påkallat, hålla hand öfver skogarnes behöriga
vård och freda dem från åverkan, dertill Krono-betjeningen, med i öfrigt
trägna göromål, är otillräcklig.
Sedan likväl trädvaruhandeln börjat sträcka sina spekulationer äfven
till dessa orter, ocb i den mån vattendragen hinna göras flottbara, hvarmed
arbeten på flera ställen redan äro verkställde och vidare pågå, synes en
bättre åsigt göra sig gällande; och man bör hoppas, att den enskilda omtankan
äfven skall framkalla en bättre skogarnes vård, helst sedan afvittringarne,
åtminstone inom provinsen Jemtland, nu kunna anses såsom hufvudsakligen
afslutade, och en hvar under skattemannarätt kan fä sine skogsskiften
utstakade. Länets Hushållnings-Sällskap har, i hvad på detsamma
kunnat ankomma, sökt medverka Lill en omtänksammare skogshushållning;
och med hemtad anledning af Eilers Kongl. Maj:ts nådiga Cirkulär af den
30 Oktober 1850, angående en ändamålsenligare hushållning med och noggrannare
omvårdnad om skogarne i riket, har jag till Länets invånare utfärdat
en särskild uppmaning att söka tillegna sig de förmåner, som uli
samma nådiga Cirkulär blifvit anvisade för och genom skogshushållningens
främjande.
21
Bergsrörelsen. Vid Gustafs och Carlbergs eller Huså Kopparverk har
tillverkningen under ifrågavarande tre år utgjort tillsammans 1,337 SkM.
garkoppar; således öfverhufvud 100 SIcM mera än under de nästförutgångne
fem åren.
Jerntillverkningen vid Ljusuedahls bruk i Herjeådalen utgör för alla
tre Sien: Sk:ffi L.^
Tackjern  1,077 18|
Styckegods  50 15|
Stång- och ämnesjern 1,184 12
Manufakturjern  390 11,
hvilka tillverkningar lill största delen a fy tirås i Norrige.
Vid Waplands och Åflohammars manufakturverk i Jemtland har smidet
visserligen blifvit fortsatt, men hitintills i mera inskränkt skala. Enahanda
är förhållandet vid Rönnöforss bruk, hvarunder Åflohammar hörer.
Tackjernstillverkningen vid detta bruk, som först för några få år sedan blifvit
anlagdt och undfått privilegier för 600 SkM. stångjernssmide, har uppgått
till 700 SkM., hvilket tackjern likväl till en del skall varit mindre användbart.
Genom nya förbättrade inrättningar och sedan blandningsmalmer befunnits
vara att tillgå, anses brukets bestånd numera betryggadt, till fromma
för orten i det bela och särdeles för närmast angränsande trakter,
i följd af de tillfällen till arbetsförtjenst och afsättning af kol och andra
effekter, som derigenom måste uppkomma.
I öfrigt bearbetas icke någon af de i Länet inmutade särskilde dels
silfver- och dels kopparanledningar. Men deremot tillverkas vid Handöhl
ett icke obetydligt parti kokkärl, äfvensom kakelugnar af så kallad tälgslen.
Kokkärlen äro mycket begärliga och föras till försäljning, stundom till
Stockholm.
Inga fabriker finnas i verksamhet. Vid Wapland är visserligen anlagdt
ett mindre pappersbruk: men tillverkningen har varit inskränkt till några
partier tak- och förhydningspapper. Det der jemväl anlagda färgeri och
stampverk är deremot i tilltagande.
22
Salpeter till verkningen uppgick för
år 1848 till .
» 1849 »
» 1850 »
250 LM 13 U.
293 » 3 »
233 » —
eller ungefär lika med de nästföregående åren, men mindre än hvad den
tillförene varit. Att denna industrigren i sednare tider aftagit härrör till
stor del från ett nedsatt inlösningspris i förening med dryg transportkostnad
från vissa mera aflägse socknar, der salpelertillverkningen varit mest
uppdrifven; och, för att genom någon uppmuntran söka återföra densamma
till hvad den fordom varit, har jag hos Kommittéen för Salpeter-ärendena
hemställt, om icke leverantör från socken, hvars kyrka voro belägen 6 mil
från uppbördsstället, kunde, för forslingen dil, tillerkännas en ersättning af
10 rst. L:U. för hvarje mil, på sätt i Westerbotten lärer vara rnedgifvet;
men något gynnsamt svar å denna hemställan har icke löljt.
Åtskillige kalkbrott bearbetas och tillverkningen af tegel ökas årligen,
ehuru något rätt ordnadt tegelbruk icke finnes.
Tjärubränningen är af ringa betydenhet.
Jagt och djurfång har under ifrågavarande år idkats med skälig förmån.
Af rofdjur äro fällde 71 björnar, 72 vargar och varglon samt 473 räfvar,
jemte åtskillige andra, såsom mård, örn, hök m. fi.
Fiske idkas i allmänhet endast till husbehof och utgör för dem, som
äro bosatte i fjelltrakterne, ett icke ovigtigt vilkor för deras existens.
xif allmogen idkas åtskillig husslöjd, såsom sunden af flere slag, hvaraf
förtjenar nämnas skjutgevär af god beskaffenhet, rnessingsarbeten, laggkärl
och vadmal, som med fördel afsättes utom Länet, ofta i Norrige.
Tillverkningen af linneväfnader motsvarar icke ortens behof; men erhöll
en icke obetydlig tillväxt och uppmuntran genom de af UndsättningsRommittéen,
enligt hvad ofvan är förmäldt, åren 1849 och 1850 vidtagne
åtgärder att anskaffa och tillhandahålla lin och blånor till bearbetning emot
en viss utfast godtgörelse. Undervisning i dubbelspinning blef ock under
nämnde år meddelad; hvartill, på min derom gjorda underdåniga framställning,
Eders Kongl. Maj:t täcktes anvisa nytt bidrag af allmänna medel.
23
Åttatio så kallade distrikts-magasiner finnas inom Länet inrättade med
en fond af 18,784 tunnor 21|cé kappar och förvaltas efter de regletnentariska
grunder, Eders Kongl. Majit i nåder fastställt. Vid inträffad missväxt
får liela fonden anlitas; men under vanliga förhållanden endast hälften utlånas,
med förbindelse af återbetalning före det löpande årets utgång.
Från äldre tider är sagdt, att ortens allmoge mera sysselsatte sig med
handels- och bytes-spekulationer, än med sjelfva modernäringen, jordbruk
och boskapsskötsel. Så har ock förhållandet i verkligheten varit; men handelsresorne
hafva under sednare åren betydligen aftagit, helst sedan, genom
myrutdikningar och andra odlingsföretag, samt ett mera sorgfälligt åkerbruk,
jordens afkastning visat sig erbjuda en både större och säkrare utkomst, än
derförinnan varit fallet. Såsom jemväl verkande orsak till ett slikt gagneligt
aftagande höra ej heller förbises vidtagne mera ändamålsenliga åtgärder
till hämmande af ett länge bedrifvet smuggleri från Norrige; hvartill kommer
en numera inom orten, på olika händer befintlig, ordnad handel, så att i
allmänhet en hvar har tillfälle att hos köpmannen få sina behof fyllda,
utan att behöfva höra sig om på annat håll.
En och annan af allmogen har det visserligen lyckats att genom handels-
och bytesförelag förvärfva verklig förmögenhet; men flertalet har derpå
förlorat och ej få blifvit ruinerade. Sorn sagdt är, allmogens i handelsförvärf
företagne kringvandringar, hvilka menligt inverkat både på moralité
och välstånd, hafva aftagit och aftaga årligen; dock underhålles den gamla
handelslusten i viss mån genom sjelfva lagstiftningen, sorn tillåter enhvar,
som från Norrige färdas öfver gränsen, att tullfritt medföra äfven utländska
varor, endast hvarje varuartikel i värde icke öfverstiger 10 riksdaler silfverspecie.
Då allmogen stundom i flockar färdas till och från Norrige för att
afyttra egna alster och i stället tillhandla sig förnöden hetsprodukter af salt,
spamnål och fiskvaror m. tu., kan man lätt föreställa sig, att just genom
nämnde tillåtelse det af gammalt inrotade schackreribegäret uppvaknar, och
att mången pä hemresan äfven medtager en eller flere öfverflöds- och lyxartiklar,
visserligen för hvar och en färdande icke till stort belopp, men
hvilka dock, sammauräkuadt för mängden, uppgå till icke obetydliga qvantiteter,
som sedermera inom socknarne härstädes utminuteras, utan att någon
kontroll emot ett slikt ofog står att finna.
24
Enligt mig meddelade uppgifter från Dufeds gränse-tullkammare, uppgår
tullvärdet af sålunda till Jemtland tullfritt införde utländska varor,
under åren 1848, 1849 och 1850, till 34,829 R:dr 34 sk. banko, derå Staten
följaktligen gått miste om tull, bestigande sig till circa 11,567 R:dr 24
sk. Huru stort varubelopp under samma tid blifvit infördt öfver tullstationen
i Herjeådalen är jag icke i tillfälle att uppgifva, men att det varit vida
mindre kan med full visshet antagas.
För att i öfrigt visa i hvad förhållande varutrafiken emellan Sverige
och Norrige, för så vidt den gått öfver Jemtland, under de ifrågavarande
3:ne åren, stått till hvarannan i fråga om ömsesidigt inhemska produkter,
antecknas: att
Norrska alster, hit införde, 1848 uppgått i värde till 115,748: 8.
» » » 1849 » » » 136,785: io.
» » » 1850 » » » 175.108: 13. 427,641: 31.
Svenska alster, härifrån utförde, 1848 » » » 77,656: 40.
» » » » 1849 » » » 81,818: 40.
» » » » 1850 » » » 66,133: 40. 225 609: 24.
Jag har förut yttrat, att en ordnad bandel numera finnes inom orten,
hvarmed jag menar Länets enda stad; och den handel, der bedrifves, är redan,
fastän i följd af en lång landtransport förknippad med stora, både
kostnader och andra olägenheter, icke så obetydlig; men kunde komma att
utöfva ett stort och välgörande inflytande, så för Jemtland som angränsande
orter, derest med oförtullade utländska varor landväga handeln öfver Norrige
icke vore förknippad med så dryga umgälder, att de tillintetgöra all företagsamhet
i den vägen.
Uti Förordningen angående Sveriges och Norriges ömsesidiga handelsförhållanden
stadgas nemligen (§ 7), att utländska varor jemväl må från ena
till andra riket landvågen kunna införas, emot en tullafgift beräknad till
hälften af den i bvartdera rikets sjötullstaxa utsatte införselstull, så vidt samma
varor i det riket, hvarifrån tle komma, bevisligen dragit inkommande tull.
Häraf följer således, att dylika varor, hit införde, blifva belastade med hel
Norrsk
25
Norrsk och half Svensk lull; hvilka umgälder redan i och för sig, oberäknadt
den kostsamma land transporten, äro så betungande, att varorna näppeligen
kunna utan förlust här afyttras. De utländska handelsvaror, som under en
följd af år hitgingo, voro ock af ganska ringa betydenhet, och af sådan, eller
annan anledning fordrades icke heller i Norrige någon tull, då varan från nederlag
derstädes direkte hit öfverfördes. För dessa varor erlades deremot vid
ankomsten till gränsen hel Svensk tull, hvarmed de trafikerande äfven funno
sig belåtne; men tid efter annan började varureqvisitionerne blifva större,
och från och med 1849 lärer icke tillåtits alt hit från Norrige öfverföra effekter
af förenämnde beskaffenhet, med mindre, än alt der klarera hel tull,
och dermed var trafiken afbruten, om ej slut.
Tulljournalerne vid Dufeds tullkammare visa ock, att under de bägge
sed nas te åren nästderförinnan, eller 1847 och 1848, tullintraden för dit, öfver
Norrige, ankomne utländska varor, dels efter hel och dels efter half tull,
uppgått till 17,598 R:dr 22 sk. banko; hvaremot, under åren 1849 och 1850,
dä endast half tull ifrågakommit, liela tulluppbörden för dylika varor endast
utgjort tillsammans 3,251 R:dr 28 sk.
Häraf kan slutas, alt en vigtig förmån skulle tillskyndas vederbörande på
ömse sidor fjellen, derest oförtullade utländska varor finge ifrån Norrige transito
införas och först här vara tullbehandling underkastade. Fördelen för
Svenska köpmannen, som från utrikes ort till Norrsk hamn, eller från nederlag
derstädes, reqvirerade sin vara, blefve: en snabbare varuexpedition jemte
den mindre frakt, som af Nordsjöfarare städse kan betingas, samt befrielse från
Sundska tullen och de flere andra umgälder, som äro förknippade med varureqvisilion
till Svensk hamn vid Östersjön, och för den Norrska: en gifven och
säker provision af Svenska varureqvirenten, hvartill komma de med transitohandeln
oskiljaktige magasinage- och forshngsafgälder, som alltid skulle i Norrige
qvarstanna, i stället för inga, enär alla transaktioner i berörde hänseende
nu måste inställas.
Ordnandet af ofvan anmärkte förhållanden de bägge rikena emellan är
för Jemtland, i kommercielt hänseende, en ren lifsfråga, helst vattendragen inom
provinsen torde till en icke ringa del kunna göras användbara för varutransporter
från närheten af gränsen ända hit; och ehuru någon förändring uti
de, om utländska varors landväga försändning, emellan Sverige och Norrige
gällande bestämmelser helt nyligen å Norrska sidan ansetts icke kunna för
det då närvarande medgifvas, lärer det dock så mycket heldre vara att hoppas,
Berättelse öfver Jemtlands Län för åren 1848—1850. 4-
26
det frågan inom en ej aflägsen tid skall vinna framgång, som vederbörande
Kommitterade för granskning af sladgarne angående Sveriges och Norrige»
inbördes handels- och sjöfarts-förhållanden yttrat sig i enahanda syftning, som
den här antydda.
§ 4-
Politisk Författning.
Angående Länets Kammar-Verk lemnar den bifogade statistiska tabellen en
allmän öfversigt. Under de ifrågavarande tre åren äro 23^ mantal förmedlade
till 48 laga skiften äro afslutade och 106 andra landtmäleriför
rätlningar
verkställde; 56f2 mantal hafva i laga skifte ingått samt 57,269
tunnland blifvit afmätte och 85,738 tunnland delade. Från krono till skatte
äro försålde 4||b
och utan lösen omförde 63^ 10Tn2^;
I3V mantal nya hemman hafva tillkommit, och af sådane med frihetsår förut
beviljade äro 24|g5 mantal i skatt ingångne.
Afvittringarne, som, oberäknadt äldre förrättningar i enahanda syfte, fortgått
allt sedan 1821, äro, hvad affaltningarne angår, hufvudsakligen att anse
såsom fullbordade inom provinsen Jemtland; dock återstå åtskillige förrättningar
medelst komplettering af hvad i vissa fall med tyvärr mindre noggranhet
blifvit tillgjordt, samt ägogränsers uppgående och skattläggningars förrättande
å en del kronomarken och sedan en långvarig rättegång omsider blifvit
afgjord angående rätta gränsen emellan Heda och Tännäs socknar i Herjeådalen,
fortgå nu afvittringsförrättningarne inom sistnämnde provins, der mera än en
million tunnland ännu befinnas oafvittrade.
Afvittringskostnaderne hafva visserligen varit högst betydliga; men afvittringens
resultater hafva ock visat sig ganska fördelaktige och blifva det
ännu mera i en ej aflägsen framtid. Länets mantal äro efter afvittringens
början ökade med mer än 200 hela hemman.
Utom styresmannen hafva endast 3:ne landtmätare under de ifrågavarande
åren varit vid afvittrings verket anställde; och underdåniga berättelser
om arbetenas fortgång äro för hvarje år afgifne.
27
Bland ordinarie räntan inom Herjeådalen har af ålder ingått en afgift
under benämning Bågskott, hvilken utgjorts med 4 skil lingar af hvarje mansperson
bland allmogen, som erlade mantalspenningar. Denna afgift, såsom
icke till bestämdt belopp åtföljande sjelfva jorden, har, enligt Rikets Ständers
af Eders Kongl. Maj:t den 15 December 1848 gillade beslut, blifvit från ordinarie
räntan utesluten emot en stadgad tillökning af 2 skillingar i mantals
•
i i •
pennmgarne, cie der för allmogen i Herjeådalen ditintills beräknats och utgått
med endast 4 skillingar af hvarje person.
Likaledes, och då någon annan beräkningsgrund, för utgörandet af den
derstädes jemväl i ordinarie räntan ingående så kallade Skatte-Osten, icke fanns,
än att den skulle utgå med så stor qvantitet ost, som kunde beredas af en
dags mjölkning sommartiden utaf hvarje underhållen ko, samt tillförlitlig kontroll
å de nna uppbörd följaktligen saknades, har, pä grund af Eders Kongl.
Maj:ts uti skrifvelse till Kammar-Kollegium af den 16 December 1848 meddelte
nådiga föreskrift och efter menigheternas hörande, jag uppgjort underdånigt
förslag, huru ifrågavarande skatt för framtiden lämpligast kunde utgöras
med en viss bestämd qvantitet för hvarje hemmans skatte- eller trög-tal;
och är detta förslag, så i afseende på den Kronan behåll ne, som de öfrige,
presterskapet och kyrkorne tillkommande andelarne deraf, utaf Eders Kongl.
Maj:t i nåder faststäldt; hvadan skatteosten numera utgår med ett visst bestämdt
belopp, antingen in natura, eller med penningar efter markegång.
Herjeådalen är, på grund af äldre utaf framfarne Konungar tid efter annan
stadfästade privilegier, befriad från knektehåll, emot erläggande af vissa
årliga, så kallade rotepenningar, tillsammans 300 R:dr, som jemte roteskatl,
19 R:dr 25 sk. sk. 6 rst., tillkommen för sedan år 1754 anlagde nyhemman,
upptagas i Kronans räkenskaper bland jordeboks- och hemmans-räntan, men
äro Jemtlands FäUjägare-regemente anslagne.
Den af Eders Kongl. Maj:t år 1846 anbefallde och derefter verkställde
nya roteringen inom provinsen Jemtland är numera af Eders Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer sanktionerad att träda i verksamhet med början af år
1852; hvarigenom således en af ortens vigtigaste angelägenheter blifvit löst
på ett sätt, som behofvet länge högt påkallat och tvifvelsutan kommer att
medföra en framlida allmän belåtenhet. Något vidare ordande i detta ämne
torde vid närvarande tillfälle vara öfverflödigt.
O
28
Gästgifveriskjutsen utgöres inom hela Jemtland genom entreprenad, undantagande
vid en enda station; men deremot i Herjeådalen halva någre
entreprenad-kontrakter icke kunnat bringas till stånd. För en ny reglering
af skjutsningsbestyret derstädes är undersökning pålyst alt i alla vederbörandes
närvaro hållas vid näslinfallande lagtima ling i orten.
Fångskjutsen bestrides genom entreprenad och till lägre pris än den vanliga
skjutslega!!.
Sockne-karteverket är i det närmaste komplett. En ny karta öfver hela
Länet har med Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse blifvit upprättad af Afviltrings-Landtmätaren,
Under-Löjtnanten S. F. Westrell under åren 1847—
1849 och är nu af General-Landlmäleri-Kontoret utgifven.
Till kommunikationens underlättande och industriens befordrande' har
Länets största sjö, Storsjön, som med sina många utgreningar angränsar ^-del
af Jemtlands alla socknar, blifvit på allmän bekostnad pejlad och uppliktad;
hvilket arbete tog sin början 1847 under ledning af Kapilen-Löjtnanten vid
Eders Kongl. Maj:ts Flotta S. P. Schnell, samt fortsattes och afslutades 1849
af Löjtnanten vid Jemtlands Fältjägare-regemente E. T. F. Nordbeck. Angående
arbetets utförande samt den af Nordbeck öfver Storsjön upprättade Hydrografiska
karta har Chefen för Sjö-Karte-Kontoret lemnat det mest tillfredsställande
vitsord.
Jemlikt 1751 års Gränse-Traktat och Eders Kongl Maj:ts särskilda nådiga
föreskrift af den 2 Mars 1849 är riksgränsen emellan Jemtland och Herjeådalen
å ena, samt Norra- och Södra Trondhjems Amter å andra sidan,
under loppet af sommaren sistnämnde år, utaf tvänne dertill kommenderade
officerare, en Svensk och en Norrsk, med nödigt handräckningsmanskap, å nyo
uppgången och uppröjd samt der befintlige rösen iståndsatte.
Öfver lagarnes verkställighet samt ordningen och säkerheten inom Länet vakar
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med oafbrulen omsorg, dervid biträdd,
i staden af Municipal-styrelsen med underlydande betjente, samt å landet
af den vanliga, men relativt lill Länets omfång nog fåtaliga kronobetjeningen.
För helsovården finnas inom Länet 2:ne ordinarie Provincial-läkare, af hvilka
den ena har sin station härstädes och den andra i Herjeådalen, Wemdalens socken,
29
(ler apothek jemväl finnes. Ett årligt arfvode af 250 R:dr är ock anvisadt
för hvardera af Fältjägare-regementets tvänne Bataljons-läkare, de der tillika
borde såsom Extra Provincial-läkare inom visse bestämde distrikter tjenstgöra;
men tyvärr hafva nämnde befattningar ofta, till verkligt men för orten,
stålt och stå äfven för det närvarande vakanta.
Vaccinationen ombesörjes skäligen ordentligt, och har till ett noggrannt
handhafvande deraf jag inom Länet utfärdat särskilde uppmaningar.
Brist på examinerade lärare, äfvensom lill en del invånarnes mindre bemedlade
tillstånd har lagt hinder emot Folkskolornas organiserande så fullständigt,
som 184-2 års Förordning bjuder. Nu äro dock de fleste ordnade,
och om folkets bildning i allmänhet är redan förut taladt.
Christendomsundervisningen bland Lappbefolkningen har under sednare
åren utsträckts och sorgfälligt blifvit vårdad vid en af Svenska MissionsSällskapet
bildad skola i Laxsjöns by inom Fölinge och Ströms Lappmarksdistrikt;
vid hvilken skola 20 å 30 af Lappallmogens barn årligen njuta
kostnadsfri både undervisning och underhåll. Denna undervisningsanstalt organiserades
1846, och såsom en frukt af densamma kan anses hafva tillkommit
3:ne i förbindelse med den stående Söndags-skolor, nemligen en å Fölinge
kyrkoplats med 31 harn, en i Ottsjö by med 40 och en i byn Tufvaltnot
med 12 barn.
Antalet af barn, som sedan skolans början erhållit undervisning, utgör:
vid skolan i Laxsjön, Lappska barn ... 73
» » » Svenska » ... 75 j^g
vid Söndags-skolan i Fölinge 33
» » i Ottsjön 52
» » i Tufvaltnet 12
245 barn.
Ehuru Lapparnes bildning befinnes på en låg ståndpunkt, är sedligheten
hland dem i allmänhet oklanderlig och synes vara tilltagande; men med deras
ekonomiska ställning har snarare ett motsatt förhållande inlrädt. Sådant
härrör till en del af inkräktningar medelst Nybygges-anläggningar å, och invid
deras områden, hvilka först efter föregången afvittring kunnat till sina rätta
gränsor bestämmas. Jag har här ofvan i denna berättelse antydt, hurusom i
en icke särdeles aflägsen tidpunkt tillkommit åtskillige mindre väl beräknade
30
bosättningar, till hvilka jag hufvudsakligast vill hänföra sådane, hvarigenom
intrång skett å Lapparnes renbetestrakter. Af desse bosättningar äro visserligen
en del utdömde och andra åter till sine gränsor betydligen inskränkte;
men några qvarstå; och har det förekommit betänkligt utrifva sådane, derå
odlarne blifvit likasom inledda att nedlägga sin lefnads hela verksamhet,
utan att de deraf, genom ett slikt förfogande, skolat få skörda annan frukt,
än att på sin ålderdom sakna tak öfver hufvudet och beröfvas tillfället till
en möjlig, om än torftig bergning, utom det att sjelfva tillstånds-resolutionerne
i visse fall befunnits sådane, att någon åtgärd af nämnde beskaffenhet ej kunnat
ifrågakomma. Anmärkningsvärdt är likväl, att fattigdomen befinnes vara
störst bland Herjeådals-Lapparne inom Hede pastorat, der någon afvittring
ej ännu skett.
Någon mantalsskrifning bland Lapparne, eller, som de sjelfve kalla sig,
Fjellmännen, äger ej rum; men presterskapet förer särskilde anteckningar olver
födde och döde, äfvensom husförhörs- och kommunion-böcker. Lapptrakteroe
äro indelade i 3:ne distrikter, nemligen Undersåkers med en personal
af 223 och 10,160 renar; Fölinge och Ströms med aproximativt uppgifven
befolkning af 500 personer och circa 5000 renar, hvilket sednare
påtagligen är för ringa; samt Hede pastorats, der personalen uppgifvits till
173. Länets hela Lappbefolkning utgör således i det närmaste 900 personer.
Undersåkers-Lapparne äro i allmänhet skäligen välbergade samt en och annan
till och med rik, ehuru äfven der åtskillige fattige finnas.
Fattigvården bestrides vanligast genom inackorderingar eller så kallad
kringgång inom socknen; det sednare dock uttryckligen förbjudet hvad barn
angår. Någon allmän inrättning lill beredande af loflig sysselsättning för fattige,
men arbetsföre personer har icke kunnat bringas till stånd.
Uti Wemdalens kyrkoby i Herjeådalen blef, på derom gjord framställning,
en ny Post-expedition år 1850 inrättad.
Det inom Länet bildade Brandstodsbolag, för hvars verksamhet nådigt
Reglemente under den 14 November 1846 är vordet faststäldt, har vunnit
ytterligare förtroende och tillväxt, så att försäkringarne vid 1850 års slut
uppgingo till 3,373,920 R:dr.
En hösteliden 1847 för Länet och Staden organiserad Sparbank har
jemväl tillvunnit sig allmänt förtroende; och utgjorde vid 1850 års utgång hela
insättningssumman 12,246 R:dr 22 sk., fördelad på 517 delägare.
31
§ 5.
Östersund, Länets enda stad, hvars folkmängd vid 1841 års slut uppgick
till endast 456 personer, har under sednare åren vunnit en icke obetydlig
tillväxt. Staden är reguliert anlagd å sluttningen af stranden vid Storsjön,
midt emot Frösön, hvarmed den är förenad medelst en prydlig, 648 alnar
lång bro. Folkmängden utgjorde vid 1850 års utgång 822 personer.
Af publika byggnader märkes i första rummet det nya Läns-residenset,
uppfördt i modern styl af tegel på granitfot, 60 alnar långt och 2:ne våningar
högt, färdigt år 1848; hvarefter tillkommit 2:ne flyglar, äfven af sten.
Dernäst Elementar-skolans, i förening med Contubernium, uppförde nya
hus af träd, i 2:ne våningar, med höga och rymliga lärosalar samt logementer
för en lärare och ett större antal elever. Vidare Länets lasaretts- och
kurhusbyggnad å nyo uppförd och inredd år 1849; hvartill kommer det år
1835 af sten nybyggde länshäktet. Och torde det icke vara olämpligt att i
sammanhang härmed upptaga, hurusom under sednare åren äfven tillkommit
åtskillige större, private bostäder, af sådan beskaffenhet, att de ganska väl skulle
kunna intaga en icke obemärkt plats uti ett vida, både äldre, större och förmögnare
samhälle än detta.
Det härvarande Elementar-läroverket, inrättadt i stället för en å Frösön,
från äldre (ider befintlig lägre Lärdoms-skola, erhöll år 1847 sine nu gällande
stadgar, i närmaste öfverensstämmelse med dem för Stockholms nya
Elementar-skola, och har till ändamål, att, med fri flyttning och ämnesläsning
på tvänne paralelt gående linier, meddela så fullständig, både allmän
medborgerlig och egentlig lärd bildning, som fordras för inträde vid Akademien.
Denna uppgift har af den jemförelsevis ringa lärarepersonalen hitintills
pä ett tillfredsställande sätt blifvit löst, i det att, ehuru de öfverste af
skolans 8 klasser först med 1850 års början blefvo fyllde, fem ynglingar, derifrån
utgångne, redan aflagt den större, och en den mindre student-examen,
samt dessutom många lemnat läroverket utan att hafva fullständigt genomgått
detsamma, dels återvändande till jordbruket, dels egnande sig åt handeln, näringarne
eller sjömansyrket. Att skolan icke saknat förtroende visar sig icke
allenast af de många lärjungar, hvilka från nästgränsande provinser här sökt
och erhållit inträde, oaktadt de på närmare håll kunnat få undervisning, utan
isynnerhet deraf, att antalet af studerande småningom ökat sig. Detta antal
utgjorde, under läseåret 1847—48, 63—82, samt uppgick under sednaste hösttermin
till 100.
32
Då Hernösands numera förenade läroverk, der lärjungarne icke lära i talrikhet
mycket öfverskjuta de härvarande, äger 16 ordinarie lärare, så finnas
vid Östersunds elementar-skola icke flera än 6 sådane, jemte en blott terminsvis
påräknelig Duplikant. Af desse lärare äro tvänne upptagne i de två lägsta
klasserna, hvilka blifvit »slutna« lill följd af hvad en tvingande erfarenhet
gifvit vid handen. Skolans allmänna afdelning, svarande ungefär emot halfva
f. d. Lärdoms-skolan och hela Gymnasium, måste derföre skötas af endast 5
lärare, ehuru de särskilda läroämnena äro 11, och några af den beskaffenhet,
att de taga en persons hela lärareförmåga i anspråk. För denna skolas tillväxt
och framtida bestånd är derföre önskligt, att lärare-personalen ökas
och förses med fullgoda löneförmåner, hvarigenom en högre lärdom och utmärktare
skicklighet städse kunna vara att påräkna; ty så länge samma, om ej
större fördelar annorstädes lättare kunna erhållas, torde svårligen någon med
öfverlägsna egenskaper förmås välja ett ställe, som genom sin aflägsenhet och
sina försvårade kommunikationer hvarken erbjuder någon billigare lefnadskostnad
eller särdeles uppmuntran och näring för den litterära verksamheten.
Enligt öfvergångs-stat utgöra lärare-lönerna för närvarande: 1,200 R:dr jemte
boställe för rektor eller förste läraren, 1,000 för andre, 800 hvardera, för tredje
och fjerde samt 600 P»:dr banko likaledes för hvardera femte och sjette;
hvarförutan Duplikanten erhåller i årligt arfvode 300 R:dr.
Särskild Folkskola finnes, der omkring 70 barn årligen erhålla undervisning.
Då den lokal, som för närvarande lill skola begagnas, är nog inskränkt,
kommer nytt skolhus att nästa år uppföras.
Återupprättande af det förra, år 1836 indragne Justitiariatet är af behofvet
högt påkalladt, och underdånig framställning derom kommer att göras,
så snart erforderlige tillgångar till aflöning för en Justitiarie kunna beredas.
För närvarande behandlas alla staden och dess invånare rörande domstolsfrågor
vid Brunflo Härads-Rätt, och hvad angår polis- och ekonomi-målen,
handhafvas de af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvars redan derförutan
mångfaldiga och trägna embetsgöromål genom nämnde ärenden i icke
obetydlig mån ökas, ehuru Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande visserligen
i fråga om stadens angelägenheter har att påräkna biträde af Municipal-styrelsen
derstädes.
Med stöd af Eders Kongl. Maj:ts, på derom gjord hemställan, under den
5 Oktober 1850 meddelte nådiga tillåtelse har, sedan Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande bestämt del för staden erforderliga antal värdshus och
spisqvarter
.spisqvarter eller andre näringsställen, bränvinsminuterings-rältigheten genom
Drätsel-Kommissionen blifvit under vissa år på auktion upplåten till fyra särskilde
närings-idkare, som derför till stadens kassa nu erlägga årligen 273
R:dr 16 sk. banko.
I staden finnas ett privilegieradt Apothek och ett Boktryckeri, det sednare
i förening med Bokhandel. De fleste handtverkerier idkas jemväl. Angående
en här organiserad Sparbank är förut nämndt. Nyligen är helt nära
staden anlagdt ett Bäijerskt ölbryggeri, hvars tillverkningar vunnit ett välförtjent
förtroende. Sex handlande äro härstädes etablerade och förse, så staden
som landsorten med erforderliga köpmannavaror. Angående handelns omfång
och utsträckning torde få hänföras till hvad ofvan är nämndt angående
varutrafiken öfver Norrige, hvaraf ensamt tullintraderna för uppgifne tvä år
uppgått till 17,598 R:dr 22 sk. banko; men som, på sätt jemväl är antydt,
denna trafik, i följd af aöbrdrade tullumgälder inom hägge rikena, kan, hvad
angår utländska varor, anses hafva upphört; mäste, ehuru med högst betydligt
ökade kostnader, behofven deraf fyllas från andra orter, intill dess handelsförhållandena
med, och öfver Norrige blifva annorlunda reglerade; hvilken
frågas ändamålsenliga lösning är för Jemtland af den största vigt.
Tillförseln af landtmannaprodukter på torgdagarne, 2:ne gånger i veckan,
motsvarar merendels behofven, åtminstone vintermånaderne; och varutrafiken
emellan staden och de 16 socknar, som angränsa Storsjön, bedrilves sommartiden
med ett år 184-7 bygdt mindre ångfartyg.
Östersund den 31 December 1851.
JAC. AXEL DAHLSTRÖM.
J. Thomée. Carl H. Ekberg.
Berättelse öfver Jemtlands Län för även 1848—1850.
D
-
TIBELL fö Landet
Mantal.
Frälse-Säterier
Bergsfrälse-Hemman
Krono-Hemman
D:o Boställen, Militie ....
D:o d:o Civila
D:o d:o Ecklesiastika . .
D:o Skol-Hemman
Krono-Nybyggen och Ökeskatter med frihetsår, sam
Skatte-Hemman
D:o Boställen, Militie ....
D:o Skol-Hemman
D:o Rusthållshemman ....
D:o Augmentshemman ....
D:o under Bruk skatteköpte . .
D:o Nybyggen under frihetsår . . .
Torp, ej inbegripne under något hemmans ränta
Skatte
Krono
D:o inbegripne under hemmanens räntor
Tull-mjölqvarnar
D:o sågqvarnar, grolbladiga . . .
Husbehofs-mjölqvarnar
D:o sågqvarnar ......
Färgerier och Stampverk samt Garfverie
Pappersbruk
Kopparverk
Bly- och Silfververk
Stångjernsverk
Masugn
Jern-Manufakturverk
Krono-AIImänning och Rekognitions-sko
Utjordar, Skatte
D:o Krono
D:o Kyrko
Afradsland: Skatte 247 st., Krono 10 st
Fiskerier: Skatte 5 st., Krono 187 st.
Diverse personer, ej hörande till någon viss näring
Uappmarkshemman
V i
1U'1T
1524
VT 'T
1 5
nt
**
1167
577
JU;fTO
3744
130
139
11
19
2,059
13
27
614
379
24
1
1
1
2
2
3
1
154
257
192'
T:r.
21
235
3
13
i
v
9
43J
29|
14
19i
Utsäde af
T:r.
45
2174
12
325-4
1,256
oi
-T
756f
5104
80
8424
T:r.
104
13
14
24
269*
401
s
3
>•
Summa
j| 3,8991
666] 12,201 382
T:r.
la
r
521
67
lo;
285
1,160
?
1164
864
16
105 ■
Medelafkastning, sedan utsädet
är afdraget.
T:r.
21ä
584
9
224
2
7
770
100t
64f
421
1.6841 1,107
T:r.
15
18
683
4844
56
214
10
433
10,017
3
8824
626'
80
1,1214
T:r.
105
117
15
69
3
39
2,530
211
140
lil
36
3
14,734
3,349
T:r.
47
24
6,188
1,810
190
1,028
60
1,458
35,263
3,289
2,167
360
3,493
T:r
30
60
6
31
8
919
157
95
12
35
>■
T:r.
5
3
237
287
43
128
30
124
i,736
3
514
371
70
400
T:r.
89
259
37
91
10
27
3,112
425
259
35
188
Underhållna Kreatur.
51,785 1,3631 7,0901 4,531
T:r
95
90
3,694
2,248
281
1,062
50
2,417
52,383
10
3,988
3,241
360
5,534
144
18
4
479
190
17
114
2
403
5,302
1
378
222
50
245
12
75,6091 7,467
6
1
97
43
4
26
125
1,285
62
53
9
104
32
36
12
1,023
500
41
311
8
1,080
16,400
4
871
613
180
1,626
160
1,847 22,865
12
6
472
184
20
114
4
490
7,455
2
358
274
40
505
102
10,058
115
36
2,620
1,141
80
601
20
2,153
32,835
9
2,015
1,000
250
l,246
320
126
119
15
81
2
55
2,237
1
194
110
9
52
Cl
Uppskatt
nings
värde.
47,6041 3,005
90
36
2,129
811
90
422
16
1,639
24,561
15
1.927
1,037
250
3,777
R:dr
1,390
810
89,140
90,750
9,950
36,230
2,280
33.830
1,406,290
1,080
250
161,160
92.830
16,480
190
78,346’
24,190
2,590
45,000
54,260
36,9001 2,147,006!
Östersund i Landskontoret den 23 Oktober 1851.
Carl /#• Ekberg.
Berättelse öfver Jemtlands län för åren 1848—1850.
inom Jemtlands Län.
B
Bevillning.
Ständiga Räntor.
Klereci-Statens underhåll.
Efter 2:dra Artikeln.
Kostnad
för
Rustning
och
Rotering.
Diverse afgifter,
onera
och allmänna
besvär.
Fattigförsörj
ning.
Jordeboksoch
Hemmantalsränta.
Bränvins
brännings
afgift.
Skjuts,
Väghållning.
Summa.
Efter l:.ta
Artikeln.
Efter 3:dje
Artikeln.
Krono
tionde.
Mantals
penningar.
Gernings
ören.
Kyrkobetje
nings.
Summa.
Summa.
Pastorers.
Kapellaners.
Summa,
19 m. 11.
R:r
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R.r
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
R:dr
156
24
30
37
29
36
44
44
24
36
40
36
275
135
184
557
485
476
178
761
644
234
23
1,554
1,211
145
217
1,650
32
4 4
44
24
28
20
1,218
1,286
105
364
302
148
129
1,732
1,718
132
947
702
1,252
1,298
134
511
575
1,714
1,583
146
547
33
9,902
6,692
717
2,095
30
42
30
36
37
32
42
2 2
20
45
32
20
38
40
24
456
150
572
24
25
247
43
101
,690
30
193
7,005
179
6,559
43
43
309
2,498
33
521
20,464
702
20,874
351
12,429
46
22
825
27,918
317
19,947
1,059
29,826
24
30
3,255
157,279
26
100
3,087
678
10,946
44
28,944
2,418
4,625
11,189
10
27
42
40
40
38
45
35
32
32
32
308
176
338
193
104
752
402
709
431
103
30
24
309
165
45
34
2,273
1,347
261
8,215
1,964
2,039
1,194
200
596
366
265
182
1,174
798
125
2,901
1,742
275
1,931
1,351
166
791
491
100
24
2,645 i
1,736 22
327 30
20,683
9,835
1,345
24
36
35
24
32
24
32
32
42
477
195
689
20
512
3 3
534
32
44
698
200
32
698
771
2,893
34
100
217
30
42
26
235
32
336
28
18
40
196
134
30
42
134
427
328
387
24
29
26
170
206
42
245
32
932
28
231
231
231
334
145
334
145
123
334
145
644
28
28
28
407
478
102
28
38
38
33
,551
632
5,190
908
11,288
10,760
44
14,570
4,596
45
,778
6,637
28,394
3,220
17,125
25
38,252
13,193
26,956
24
40,551
30
33
218,113
40
22
JE. G. Svensson.
TIBELL för Staden Ostersund i Jemtlands Lin, upprättad för åren 1848, 1849 oell 1850.
Östersund .
Jord.
£
! ^ i
H
o
>-=! >(►:
s;
Utsäde af
105
Tid
55
Tid
85
Tid
165
305
T:r
2
T:r
38
T:r
5
T:r
T:r
80
Medelafkastning,
sedan utsädet
är afdraget.
T:r
8
T:r
190
T:r
20
3
T:r
15
T:r
480
Underhållna
Kreatur.
3
51
116
10
15
18
Uppskattadt
värde.
Hus, hvarunder
all den
Staden tillhörige
jord är
i vissa lotter
fördelad till
byggnadstomt,
kålhage m. m.
R:dr
122,648
Bevillning
efter 1848 års Förordning.
Efter l:sta
Artikeln.
R:r
Efter 2:dra
Artikeln.
Bränvins
brännings
afgift.
R:dr
1,248
R:dr
205
Summa.
R:dr
1,541 45
a
Ordinarie
ränta.
R:r
7
13
Ständiga Räntor.
Krono
tionde.
R:r
9
Mantals
penningar.
R:dr
124
Summa.
R:dr
140
Kostnad
för
Rotering.
R:r
70
Kostnad
för
Stadens
Styrelse.
it
a
V
a
ib
R.dr
636
Klereci-Statens underhåll.
Pastors.
Kommini-
sters.
Kyrkobetje-
nings.
Summa.
R:r
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
20
2
8
300
—
—
328
32
648
34
8
Fattigför
sörjning.
R:dr
268
Väglag
ning.
R:r
24
28
Diverse afgiftcr,
onera och
besvär.
R:dr
131
Summa
Stats
Bidrag.
R:dr
3,462
Östersund i Landskontoret den 23 Oktober 1851.
Varl H. JEkberf/.
Wl. ti. Sveasson.
Berättelse Ofver Jemtlands län för åren 1848—1850.
KONGL, MAJ:TS REFALLNINGSIIAFVANIIKS
Uti
norrbottens Cän
tin
KOMGL. MAJ:T
i nm! er iMtinig het nfgifne
KMBETS-BERATTELSE
tor åren 184», 1848, 1849 oell 1850.
*»»»sO§ifcr ««*.
STOCKHOLM, 1853.
P. A. NOBSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Underdånig Berättelse om tillståndet i statistiskt och ekonomiskt
hänseende inom Norrbottens Län för åren 1847, 1848, 1849
och 1850.
§ 1.
Länets allmänna beskaffenhet.
Den berättelse angående Länet, som underdånigst blifvit Lill Eders Kongl.
Maj:i. sednast afgifven, upplager fullständigt hvad under ofvanstående rubrik
är hänförligt, och någre förändringar vare sig i Länets gränsor, dess indelning
i administrativt, judicielt eller ecklesiastikt hänseende, dess klimat och naturbeskaffenhet
eller dess kommunikalionsanstalter hafva, under tiden sorn denna
underdåniga berättelse omfattar, icke inträffat. Till undvikande af ett onödigt
upprepande af hvad i den förra berättelsen härutinnan blifvit omförmäldt,
torde det således nådigst tillåtas mig att, hvad dessa förhållanden angår,
endast åberopa densammas innehåll. Det må dock bär anmärkas, att afvittringen
— det medel, som mest verksamt torde bidraga till Länets odling och
förkofran — visserligen fortgått på sätt bär nedan skall närmare omförmälas,
men att den icke blifvit fullbordad eller slutligen pröfvad i flere af Länets
socknar, än sorn vid 184Ö års slut var fallet. På Eders Kongl. Maj:ts Befallning,
sbafvaudes pröfning är för närvarande icke någon afvittringsåtgärd,
omfattande en fiel socken, beroende.
§ 2.
invånare.
Utom den Svenska befolkningen, som utgör det ojemförligt största antalet,
finues inom Länet ett betydligt antal af två till språk, vanor och
bruk från den Svenska väsendtligen skiljda folkstammar, nemligen den Finska
och Lappska. Neder-Torneå, Carl Gustafs, Hietaniemi, Öfver-Torneå och Pajala
socknar bebos nästan uteslutande af Finnar, hvilka såsom nybyggare jemväl
4
nedsatt sig uti någre delar af Neder- och Öfver-Calix församlingar, äfvensom
uti Torneå Lappmark. Den öfriga delen af kustlandet innehafves af Svensk
befolkning, af hvilken många spridt sig till Länets Lappmarker och der upptagit,
odlat och bebyggt nyhemman. De nomadiserande Lapparne uppehålla
sig egentligen i Lappmarkerne, men nedslå sina bopålar under vintrarne äfven
å de ställen af kustlandet, der tjenligt bete for deras renhjordar är att tillgå.
— Enligt inkomne uppgifter från Magistrater och Kronofogdar, utgjorde vid
slutet af år 1850 Länets folkmängd
i Piteå Stad  1,405.
» Luleå Stad  1,257.
» Haparanda Stad * 494.
» Luleå Fögderi
23,363.
» Calix Fögderi
12,520.
» Torneå Fögderi  9,829.
» Piteå Lappmarker, Arvidsjaur och Arjeplog  3,080.
» Luleå d:o Jockmock och Gellivare  3,870.
» Torneå d:o Juckasjärvi och Karesuando .... 2,154.
eller tillsammans 57,972 personer. Då vid 1846 års slut Länets hela folkmängd
uppgick till ett antal af 52,430, har den således under de fyra år,
som derefter förflutit, blifvit ökad med 5,542 personer. Den ansenliga tillväxt
folkmängden sålunda vunnit torde, bland andra orsaker, äfven härleda sig
derifrån, att under de ifrågavarande åren inom Länet funnits jemn tillgång
på lönande arbetsförtjenst, hvilken ej varit minskad af något under denna
tid inträffadt missväxtår; att Kronans odisponerade marker ännu lemna tillgång
på trakter, tienliga till nybyggesanläggningar, hvilka också gerna uppsökas
och begagnas, samt att i befolkningens lynne i allmänhet ligger ett begär efter
sjelfständighet och efter eli af andra oberoende ställning, hvilket, gynnadt af
lättheten att bereda en tarflig utkomst och af de fördelar, som, enligt författningarna,
äro förenade med nybyggens anläggning, föranleder tidiga giftermål
och bosättningar.
I afseende å befolkningens sedlighet och ekonomiska belägenhet har någon
synnerlig förändring ej inträffat, sedan den sista underdåniga berättelsen afgafs.
Allmogen är i allmänhet väl bergad och skulle kunna samla förmögenhet, om
den använde de ofta ganska betydliga öfverskotten af sin hufvudnäring och sina
biförtjänster på produktiva företag, i stället för på lyx och öfverflödsvaror.
Under ifrågavarande fyra år hafva, enligt uppgifter från Tullkamrarne, til!
Länet införts 668,563 kannor bränvin, 54,084 kannor rumm, arrak och
5
konjak, 580,000 U. socker oell 1,431,121 U. kaffe. Hvad bränvinet angår
torde dock här böra erinras, att mer än hälften deraf eller 353,433 kannor
inkommit till Haparanda, intill Ryska Riket gränsande Tullkammar-Distrikt.
Då befolkningen inom detta distrikt, hvilken i allmänhet icke gjort sig känd
för större begär efter starka drycker än Länets invånare i öfrigt, icke är
särdeles talrik, åtminstone icke jemförelsevis med folkmängden inom andre af
Länets Tullkammar-Distrikter, samt dessutom nästan alla invånare i Pajala
socken äfvensom en del af befolkningen i Öfver-Torneå, till följd af Kyrkoherdens
i förstnämnde socken Prosten Låsstad ii för nykterheten nitiska och
lyckade bemödanden, icke begagna bruket af bränvin, kan med visshet antagas,
alt största delen af det bränvin, som inkommit lill Haparanda, derifrån
insmugglats till Ryska Riket, hvars Tull-lagstiftning lockar till smuggleri af
denna vara. Med hänsigt härtill och då endast ett ringare belopp bränvin
inom Länet tillverkas, torde någon för befolkningens nykterhet menlig slutföljd
icke kunna dragas från beloppet af det bränvin, som under de år, berättelsen
omfattar, här varit att tillgå, och utan fara för misstag lärer det ock kunna
antagas att bränvinssupandet minskats. Deremot har bruket af kaffe ej allenast
hos de förmögnare bland allmogen, utan äfven hos inhyseshjon och Lappar
spridt sig och tilltagit lill en grad, som kan medföra menliga följder i flera
afseenden, synnerligast dock i afseende på den fattigare befolkningens ekonomiska
sjelfbestånd. Nästan i hvarje stuga ser man kaffepannan på elden viri
hvad lid på dagen som helst, och handlande hafva försäkrat mig, att hushåll
bland allmogen finnas, der 180 U. kaffe om året konsumeras. Skulle dock
kaffe komma att uttränga det i alla afseenden förderfligare bränvinet eller
föranleda till minskning i bruket deraf, torde denna fördel kunna anses öfverväga
de menliga följderna af kaffets missbruk. '
Dagsverkspriserna hafva i allmänhet varit höga. De hafva varierat emellan
36 skillingar å 1 Riksdaler för karl och 16 skillingar ä 24 skil 1 ingar, allt banko, för
qvinna, efter olika årstider. Likasom under föregående åren, har understundom,
oaktadt de höga dagsverksprisen, försports klagan öfver brist på arbetare —
en klagan, som i sin mån vitsordar, att välmågan inom Länet är temligen allmän.
§ 3.
Xäiiiif/ar.
a) Jordbruk. De väsendtliga hindren för dess förbättring, hvilka ännu
icke kunnat undanrödjas, äro ofulländad afvittring samt bristande undervisning.
6
Så länge de af afvittringens fortgång beroende laga skiftena icke kunna företagas,
ser jordbrukaren sig stängd ifrån sådana odiingsföretag, som kunna anses
innefatta någon väsendtlig förbättring i jordbruket, hvilket är så mycket mera
beklagligt!, som hågen derför år ifrån år tilltager. Man vågar dock hoppas, att
det amira af nämnde hinder skall blifva undanröjdt. Ehuru Landlbruksskolor
för närvarande icke anses kunna här motsvara det dermed annorstädes afsedda
ändamål, finnes dock icke mer än en tanka om den allmänna nytta orten
skulle tillskyndas, derest Eders Kongl. Maj:t täckes tillåta, att Agronomer på
Statens bekostnad lemna undervisning åt ortens landtbrukare, särdeles uti
ängarnes skötsel och förbättring. De vidsträckta naturliga ängar äfvensom
myror, hvilka bär måhända mer än i någon annan ort förekomma, lämpa
sig till en betydlig del för förträffliga ängssilningar och odlingar; och skulle,
om deråt kunde egnas den uppmärksamhet de oslridigt i hög grad förtjena,
lemna flerdubbel afkastning och i samma mån förhöja boskapsskötselns på
den allmänna välmågan så väsendtligt inverkande fördelar. — Att jordbruket
likväl under ifrågavarande period gått framåt, vill dock synas al de uti efterföljande
tabeller förekommande uppgifter, utom det alt Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande äger sig bekant, att odlingar öfverallt inom Länet, ehuru
ingenstädes i större skala, årligen förehafvas. Då en femtedel af medelafkastningen
under de fem år, hvilka den sist afgifna underdåniga berättelsen omfattar,
derifrån afdrages, derigenom medelafkastningeu under fyra af nämnde
år skulle erhållas, synes, att rågskörden ökats från 2,001 tunnor till 3,024
tunnor årligen, medelafkaslnjngen af korn från 64,914 till 71,673 samt af
potäter från 14,802 till 22,532 tunnor. Att dessa uppgifter icke äro tillförlitliga
är dock påtagligt, emedan på hvarje af ortens invånare icke skulle
efter nämnde uppgifter belöpa mer än omkring H tunna säd, hvilket efter
allmogens lefnadssätt är otillräckligt. För att fylla behofvet af spanmål
skulle då åtminstone 50,000 tunnor spanmål årligen till Länet vara införda,
men sådant är likväl icke fallet, -emedan afkastningen under tiden anses hafva
i det närmaste motsvarat behofven. Att potatesskörden med mer än 50 procent
förökats torde väl till någon del få tillskrifvas den vidsträckta odling deraf,
. i
som framkallats genom det ångbränneri, som i orten varit mrättadt, men
dock i allmänhet härleda sig från allmogens mer och mer utbredda öfvertygelse
om nyttan af polatesodlingen, helst den annorstädes härjande potatessjukdomen
hittills här i orten icke varit gängse. Potäters användande till
boskapsfoder är dock föga brukligt. Hvad öfriga rotfrukter, lin och hampa
vidkommer, så odlas dessa likasom tillförene i ringa mån.
7
b) Boskapsskötseln bedrifves i allmänhet icke så som den både borde och
kunde. Endast i städerna och inom Torneå fögderi kan den anses lemna
betydlig afkastning. Boskapsracen är inhemsk. Dock har en och annan införskrifvit
utländsk boskap, hvilket likväl icke tyckes leda lill efterföljd.
c) Skogarne. Kronans skogar äro på de flesta ställen ännu icke genom
afvittring skiljde från de enskildes. Då vid sådant förhållande desse sednare
endast, efter sökt och erhållet tillstånd, få begagnas till annat än husbehof,
stå större delen af skogarne under inseende af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Någon Skogs- eller Jägeribetjening är ej inom Länet anställd,
och vården och tillsynen öfver skogarne har derföre närmast ålegat den, med
afseende å Länets vidsträckta omfång, ganska fåtaliga Kronobetjeningen, hvilken,
upptagen af en mängd andra tjenstegöromål, icke kunnat åt denna del deraf
egna den uppmärksamhet, skogarnes vigt särdeles för detta Län onekligen
fordrat. Kronobetjeningen i allmänhet besitter icke heller nödig insigt i skogshushållningen
— en insigt, här desto behöfligare, som åt Kronobetjeningen
måst öfverlemnas att verkställa besigtningar och utsyningar för den afverkning
å kronoskogarne, hvartill Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på grund
af Eders Kongl. Majrts nådiga bref den 11 April 1844, bort meddela tillstånd
åt Länets af missväxter ofta hemsökte invånare. Följderne häraf hafva varit,
dels att åverkningen å oafvitlrade skogar föröfvats i ganska betydlig mån —
så till exempel tiilvaratogos vid en våren 1850 anbefalld undersökning utefter
endast ett af Länets vattudrag omkring 20,000 åverkade sågblockar — dels
ock att de besigtningar och utsyningar, som legat till grund för af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillåten skogsafverkning, icke alltid torde
hafva blifvit verkställda med behörigt afseende å skogstillgången och den sena
återväxlen. När nu dertill kommer att vid afverkningen vanligen förfares så,
att alla gröfre träd å en trakt fällas, det till sågtimmer, bjelkar, skeppsvirke
eller sparrar användbara af dem bortföres och återstoden qvarlemnas till förruttnelse,
utan att någre fröträd få blifva stående å rot eller i öfrigt någre
åtgärder vidtagas för återväxten; att flere nya hemman anläggas och folkrp
ängd en ökas år från år, hvilka förhållanden föra med sig ökade behof på
3/ed och byggnadsmaterialier, vid fyllande hvaraf något tecken till förnuftig
'hushållning visst icke hittills uppenbarat sig, och att exporten af skogsprodukter
jemväl tilltagit, så att den, under de fyra ar denna berättelse omfattar, uppgått
till 270,598 stycken sparrar och bjelkar, 286,570 tolften plank och bräder
samt 91,804 tunnor tjära, då den deremot under de fem föregående åren
endast utgjort 189,413 stycken sparrar och bjelkar, 130,374 tolften plank och
8
bläder, samt 78,070 tunnor tjära; så har man äfven, utan att äga tillförlitlig
kännedom om skogarnes beskaffenhet, grundade anledningar att befara, att
skogarne blifvit anlitade och anlitas på ett sätt, som med deras framtida bestånd
icke torde vara förenligt. Också är det kändt, att närmast intill kusterne
och de större flottbara vattendragen redan förefinnes blist på sågtimmer och
annat gröfre virke, alt stora trakter, företrädesvis sådane derifrån transporten
varit lätt, äro nästan blottade på skog, och att priset på ved i Länets städer
under sednare åren ökats med femtio procent och derutöfver, hvilken sednare
omständighet utmärker minskning af tillgång på skog äfven för detta behof.
Då afviltringen inom Länet ännu icke blifvit slutad och då någon undersökning
om skogarnes beskaffenhet af i skogshushållning kunnig person icke
ägt rum, är jag ej i tillfälle att meddela tillförlitlig upplysning hvarken 0111
skogarnes areala vidd eller om det tillstånd, hvari skogarne befinnas; men de
förhållanden jag här förut i underdånighet framlagt äro af beskaffenhet att
uppväcka grundade farhågor för en förr eller sednare uppkommande skogshrist,
derest icke skyndsamma och kraftiga åtgärder vidtagas till skogarnes skydd
och till införande af en ändamålsenlig skogshushållning.
Stubböresafgifterna för de skogseffekter, som, på grund af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes tillstånd, fått afhemtas från Kronans skogar hafva
uppgått för
R:dr sk. r.
år 1847 till  2,575: 8. —
» 1848 till  1,392: 21. 8.
» 1849 Lill  641: 21. 4.
» 1850 lill 1,519: 31. 4.
eller tillhopa Sex Tusen Etthundra Tjugusju Riksdaler 34 ski 1 lingar 4 runstycken
banko. Det förhållande, att enskildes skogar icke äro genom afvittring skiljde
från Kronans, har föranled t Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att förordna
om tillvaratagande och försäljning af sådane å oafvittrad mark befintlige
fällde skogsprodukter, hvilka icke kunnat visas vara huggne på grund af privilegier
för såg- och jernverk eller eller sökt och vunnet tillstånd af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshaf vande. Särskildt har jag i underdånighet hos Edens
Kongl. Maj:t anhållit om ett anslag af Ett Tusen Riksdaler banko alt användas
till aflöning åt pålitlige, om skogarnes läge kunnige män, hvilka, utsedde
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, skulle biträda Kronobetjeningen
vid vården och - tillsynen öfver skogarne. Om denna underdåniga anhållan
i nå
-
9
i nåder bifalles, hoppas jag, att genom den ökade kontroll mot missbruk vid
skogarnes begagnande, som derigenom vinnes, åverkningarna i hufvudsaklig
mån skola förekommas. Detta är dock icke ensamt tillräckligt att bevara
skogarne från förödelse. Dertill fordras jemväl anställande af en i skogshushållning
kunnig Jägeribetjening, som, vid begagnandet af Kronans skogar,
föreginge Länets invånare med exempel på en klok och ändamålsenlig hushållning
— något hvarom nu i allmänhet saknas all kännedom.
d) Bergverk. Den rika tillgång på jernmalm, som finnes vid Gellivare
oell på andra ställen inom Länet, och det jemförelsevis med förhållandet å
andre orter billiga priset på kolskog, synes hafva bort göra jern handteringen
till en af Länets hufvudsakliga näringar. Så är dock icke förhållandet och
många orsaker bidraga härtill. Ibland de förnämsta torde vara deu dryga
kostnad, som är förenad med transporter af jernmalm från de långt från
kusten belägna jernmalmsfälten, och det i allmänhet höga priset på dagsverken.
Emedlertid hafva under ifrågavarande tidskifte vid grufvorna brutits 26,600 Skti.
jernmalm, vid masugnarne tillverkats 16,600 SkM tackjern och vid jernbruket!
blifvit smidt 18,000 Slcjtf. stång- och ämnesjern samt 1,900 Skfl manufaktursmide.
e) Fabriker, Bruk och öfrige Näringar, hvilka ej tillhöra bergsrörelsen.
Sägvei-ic. Ehuru någon mindre elei af de plankor och bräder, som, på
sätl ofvan förmäles, blifvit utskeppade, sågats för band, har likväl största
delen tillverkats vid sågverken, de der både hafva ökats till antalet och inrättats
för drifvande af en större rörelse. Af de inom Länet befintlige 25
sågverk hafva 11, emot grundränta och stubböresafgifter, rättighet att från
särskilde, för ändamålet insynade skogstrakter årligen hemta ett visst antal
till sågtimmer användbara träd, hvilket antal dock för de fleste af desse sågverk
icke svarar emot den utvidgade rörelse, de nu bedrifva. Lika med öfrige
endast på köptimmer grundlagde sågverk måsLe de derföre genom köp förskaffa
sig fyllnad i det belopp, som årligen försågas. Sågverksrörelsen tillskyndar
orten, genom förädling af skogseffekter och de tillfällen till biförtjenster den
lemnar befolkningen, stora fördelar; men befaras kan, aLt den, såsom den nu
bedrifves och på den ståndpunkt, hvarå skogshushållningen för närvarande
befinner sig, i icke ringa mån föranleder större skogsafverkning, än som med
skogarnes framtida bestånd torde vara förenligt.
Skeppsbyggerier. De medel, skeppsbyggerierne erbjuda till förädling af
skogsprodukter samt till förvärfvande af arbetsförtjenst och arbetsskicklighet,
gör det önskansvärdt, alt denna rörelse bedrefves i större omfång, än för
Berättelse öfver Norrbottens Län för åren 1847—1850. 2
\
10
närvarande är fallet. Prins Carls Varf, anlagdt vid Piteå eif, har tillvunnit
sig skeppredares förtroende för de håde till konstruktion och fasthet utmärkta
fartyg, som derstädes gått af stapeln. Mer än två större fartygsbyggnader
årligen hafva emedlertid icke å nämnde varf blifvit fulländade.
Långviks Glasbruk, det enda inom Länet, har under ifrågavarande tidskifte
utvidgat sin tillverkning, så att densamma, bestående af fensterglas
och buteljer, årligen uppgått till ett värde af emellan 50 och 60,(XX) Riksdaler
Riksgälds.
Inom Lappmarkerne utgöra för Lapparne renskötsel, och för derstädes
bosatta nybyggare åkerbruk och boskapsskötsel de egentliga uppehållsmedlen.
I de närmare fjellen belägne trakterne, der säker afkastning af åkerbruket
icke kan påräknas, är dock fisket i de talrika större och mindre sjöarne
och elfvarne ett näringsfång, hvaraf mången nybyggare och de så kallade
fiskarelapparne hafva sin hufvudsakliga utkomst.
Saknande tillförlitliga uppgifter om antalet af Lapparnes Renar, är jag
icke i tillfälle att meddela upplysning om dessa under de ifrågavarande
åren ökats eller förminskats. Vid betraktande af de många nybyggen, som
årligen anläggas äfven inom Lappmarkerne, hvilket har till följd, icke allenast
att renbelestrakterne allt mer och mer till omfånget inskränkas, utan ock
att allt flere afnämare af Renar uppstå, torde det med någorlunda visshet
kunna antagas, alt Renhjordarne icke blifvit ökade.
§ 4.
Binäringar.
Ibland dessa intager Fisket otvifvelaktigt första rummet. Icke allenast
den del af Bottniska viken, som gränsar intill Länets kuster, utan äfven de
stora elfvar, som deruti utfalla, äro ganska fiskrika. Näst bröd, potates och
mjölk, utgör fisk, fångad inom Länet eller vid dess kuster, hela befolkningens
förnämsta och nästan dagliga födoämne. Fiskerierne lemna derförutan
betydliga belopp, i synnerhet Lax och Strömming, till försäljning och utförsel
utom Länet. I skärgården idkas äfven skjälfiske med den framgång,
att skjälspäck utgör en icke obetydlig handelsvara.
Jagt. Utan att i allmänhet kunna betraktas såsom en binäring, gifver
dock jagten bidrag till uppehälle åt många bland Länets invånare. Tjäder,
Orre, Hjerpe, Snöripor och Harar finnas i myckenhet, och hvad deraf fångas
11
användes af allmogen dels för eget behof, dels till afsalu. Björnar, Vargar
och Filfrasar förföljas och dödas egentligen af Lapparne för den skada, de
förorsaka å deras Renhjordar, men mindre med hänsyn till den vinst försäljningen
af desse rofdjurs skinn kan lemna, hvilket sednare deremot är
förhållandet med jagten efter räf, mård, hermelin och ekorre.
Handsågning af Plank och Bräder, Tjärubränning, fällning och forsling af
blockar för sågverkens behof. Till betydenheten af desse binäringar kan slutas
af hvad här ofvan blifvit i underdånighet omförmäldt angående beloppet af
träd var u-exporten.
Kolning. Dermed befattar sig allmogen föga och Bruken måste för sina
behof använda egne kolare. .Så länge dagsverksprisen icke falla och allmogen
finnér större uträkning vid att använda sitt arbete på annat håll, lärer någon
förändring häri icke vara att förvänta.
Salpetertillverkningen. Den har under ifrågavarande år varit i jemn till
växt.
Ilvad af Kronan blifvit inlöst har utgjort för
år 1847
2,815 LM. 19 U.
„ 1748
2,914 „ 16 „
„ 1849
3,143 „ 17 „
„ 1850
3,310 „ 12 „
eller tillhopa 12,185 LM 4 M
Kronan har härför erlagt en lösningssumma af 67,729 Riksdaler 47
skillingar 3 runstycken bauko och derförutan, för salpeterns frakt från
Luleå till Gelle, utbetalt 1,413 Riksdaler 26 skillingar samma mynt.
Handel. Det är i den sednaste underdåniga berättelsen anmärkt, hurusom
allmogen inom Länet skall ololligen drifvit icke obetydlig handel med
köpmannavaror. Sedan den berättelsen afgafs har Eders Kongl. Maj:ts nådiga
Handelsordning af den 22:dra December 1846 föranledt anläggning,
under deri bestämda vilkor, af tlere handelsbodar i hvarje pastorat. Den
klagan öfver följderna af denna förordning, som höjts i andra delar af Riket,
har visserligen äfven försports från vissa trakter här inom Länet. Med antagande
dock, att den ololliga handelsrörelse, hvarom i förra berättelsen
omförmäles, verkligen ägt rum, lärer landthandeln, ordnad i enlighet med
högst åberopade Kongl. Förordning och derigenom lättare underkastad offentlig
kontroll, icke kunnat medföra annat än jemförelsevis goda verkningar.
Såsom binäring för allmogen på landet, kan den ololliga handeln med köpmannavaror
anses hafva upphört.
12
§ 5.
Politisk Författning.
a) Kammar-Verk. Under den tidrymd, sorn denna underdåniga berättelse
omfattar, har hemmantalet uti hela Länet, Lappmarken deruti jemväl
inberäknad, ökats med omkring 18 mantal, deraf 2-,y mantal frälse, samt
4mantal af krono och omkring 11 mantal af skattenatur. Deremot hafva
kronohemmanen i kustlandet, dels igenom skedda skatteköp och omföringar
utan lösen från krono till skatte, dels ock i följd af medgifven förlängning
i frihetstiden, minskats med nära 5 mantal, under det att i följd af förstnämnde
omständigheter skattehemmanens antal och hemmantal vunnit en
betydlig tillökning. Inom Lappmarken hafva kronohemmanen ökats med 9fjJ
mantal; hvarförutan af frälsehemmanen i nedra kustlandet 2Ty mantal i skatt
ingått efter åtnjutne frihetsår.
Alt nybyggesväsendet med begärlighet omfattas och fortgått i ständigt
tilltagande täcktes Eders Kongl. Maj:t inhemta, ibland annat, deraf att under
dessa fyra år ej mindre än 142 krononybygget! och torp blifvit till anläggning
beviljade, samt 777 särskilda lägenheter upplåtne, antingen såsom
förmering under redan förut varande hemman, eller ock såsom särskilda
lägenheter emot smör-ränta; dock hafva dessa upplåtelser städse varit vill—
korlige, det vill säga, beviljade endast intilldess lägenheterne kunde på ett
för Kongl. Maj.t och Kronan mera förmånligt sätt disponeras, såsom för
nybyggesanläggniugar och dylikt, eller ock vid en blifvande afvittring utrönt
blefve, att desamma ej kunde försvaras inom det hemmans område, till
hvars förmering de blifvit upplåtne. Frågor om nyhemmans-anläggningar
inom de socknar, der afvittringarne fortgått, hafva för det mesta blifvit remitterade
till behandling i sammanhang med allmänna afviltringen, då de 1
ansökte nyhemmanen blifvit igenom vederbörande Afvittrings-Landlmätare
å marken utstakade och afmätte samt å karta lagde. Några ödesmål med
hemman hafva under denna tidrymd icke inträffat.
Till understöd vid nyhemmans-anläggningar har Staten bidragit med
så kalladt odlingsunderstöcl, uppgående för dessa år till ett belopp af 194
Tunnor korn; hvarförutan såsom uppfostringshjelp åt fattige nybyggare blifvit
uldelte 57 tunnor enahanda sädesslag.
I samma mån afvittringarne fortgå och vinna fastställelse, ökas antalet
af erforderliga laga skiften; så att det ringa antalet Skifteslandtmätare, som
13
för närvarande finnes inom Länet, snart nog torde blifva otillräckligt för
behofvet, helst hittills endast en åttondedel af de inom Länet redan erforderliga
laga skiften hunnit fullbordas.
Afvitlringsgöromålen hafva under en Styresmans närmaste tillsyn och
ledning oafbrutet fortgått och bedrifvits under året 1847 af åtta, och sedermera
af tio särskildt antagne Afvittrings-Landtmätare, sedan det förra antalet
genom Eders Kongl. Maj:(s nådiga bref den 17 Mars 1848 blifvit med
ytterligare 2:ne Afvittrings-Landtmätare förökadt. Under dessa år äro afmätte
482,302 tunnland in- och afrösningsjord, hvarförutan 105,169 tunnland
blifvit utbrutne och 676,057 alnar rålinier uppgångne. Redan före
den tid, som denna underdåniga berättelse omfattar, hafva afvittringarne
inom Nedér-Luleå, Neder-Calix, Neder-Torneå och Carl Gustafs socknar
blifvit afslutade och genom Utslag af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
afgjorde, samt hafva sedermera af Eders Kongl. Maj:t blifvit i de väsendtligaste
delar gillade oell fastställde. Hvad afvittringarne inom Länets öfrige
socknar angår, så hafva desamma inom Piteå och Råneå socknar så fortgått,
att i hvad på Landtmätare kan ankomma de numera hufvudsakligen bero
på skattläggning af förut oskattlagda, eller ock endast provisionelt till
mantal och ränta bestämda hemman och lägenheter. Deremot torde afvittringsberedningarne
inom Öfver-Luleå och Öfver-Calix socknar ännu erfordra
en längre tid, innan de hinna till slut bringas, i anseende till dessa socknars
stora vidsträckthet och det mindre antal Afvittrings-Landtmätare, som
under dessa år derstädes varit anställde. Till Öfver-Torneå och Pajala socknar
samt Lappmarken, som fått en särskild afvittringsstadga den 13 December
1850, hafva afvittringsberedningarne ännu icke hunnit sträcka sig. Statens
kostnader i och för afvittringen under dessa år hafva uppgått till etl sammanräknadt
belopp af 40,315 Riksdaler 14 skillingar 8 runstycken; deraf
Laiultmätarnes löner och Styresmannens arfvode upptagit något mer än
hälften, samt handtlangningskostnaden och Gode Mäns arfvoden återstoden.
Statsbidrag. Såsom af närslutne Tabeller inhemtas har dess belopp under
nu ifrågavarande år utgjort: för kustlandet och Lappmarken 144,476 Riksdaler
7 skillingar 3 runstycken samt för Städerne 13,672 Riksdaler 20
skillingar 11 runstycken, eller tillsammans 158,148 Riksdaler 28 skillingar
2 runstycken, och således 4,606 Riksdaler 6 skillingar 9 runstycken mera, än
hvad de vid sednast afgifna underdåniga berättelsen fogade Tabeller utvisa.
I afseende å de onera och besvär, som åtfölja jordbruket och deribland
först roteringen, så har någon väsendtlig förändring derutinnan under detta
14
tidskifte icke inträffat. Väl har ordinarie knektehållet vunnit någon lindring
genom den tillökning i rotefrihetsafgiften, som uppkommit genom i skatt
ingångne roteringsskyldige, men i ordinarie knektehållet ännu icke indelte
nyhemman; men då denna lindring skolat tillkomma hela Länets ordinarie
knektehåll, blir beloppet deraf, på hvarje rote fördeladt, alltför ringa, för
att någon väsendtlig eller behofvet motsvarande lättnad i roteringstungan
derigenom kan sägas hafva ännu åstadkommits. Sedan rotehållarne inom
Torneå fögderi och Öfver-Calix socken genom ett med Kongl. Maj:t och
Kronan år 1847 ingånget förnyadt kontrakt på 50 år förbundit sig att, i
mån af afgång, hålla sina rotar vakanta och i stället till Kronan årligen erlägga
en roteringsbesväret motsvarande afgift af 5 tunnor korn, eller dess
värde efter markegångspris, dock ej utöfver 33 Riksdaler 16 skillingar banko,
till bildande af en så kallad Häst-Jägaresquadronsfond, bär, i följd häraf, hela
Torneå kompani, med undantag af en enda rote, redan blifvit vakant och den
stadgade afgiften i stället af rotehållarne erlagd, uppgående under dessa år till
ett sammanräkuadt belopp af 14,015 Riksdaler 47 skillingar 6 runstycken banko.
For båtsmanshållet, som endast åligger Länets städer, betalas vakansafgift.
Hvad dernäst beträffar Skjutsningsskyldigheten, så äro igenom skjutsningsbestyrets
ställande på entreprenad, hvilket redan skett inom Luleå och
Calix fögderier, men endast vid Junosuando station inom Torneå fögderi,
många af de olägenheter, som åtföljde det fordna skjutsningssättet med hå 11-  och reservskjuts, afhulpne; och då i betraktande tages den mängd dagsverken,
som igenom skjutsningens utgörande pä fordna sättet för jordbruket gingo
förlorade, utan att den erhållne skjutslegan på långt när lemnade en deremot
svarande ersättning, kan inrättandet af entreprenadskjuts i alla hänseenden
anses utgöra en vinst för jordbrukaren.
Kronoskjuts förekommer alltför sällan, för att kunna kallas ett tryckande
besvär. Deremot utgör vägunderhållningsskyldigheten ett vida större onus,
som dessutom kommer att ökas i samma mån, som nya och för orten behöflige
väganläggningar hinna beslutas och blifva fullbordade.
b) Politi. Till hvad uti förra underdåniga berättelsen bärom äranfördt
har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nu intet att tillägga.
Folkskolor. Sådane äro numera inrättade uti hvarje socken inom Luleå
och Calix fögderier, hvarjemte undervisningen äfven bestrides af ambulatoriska
skollärare; men inom Torneå fögderi har inrättandet af folkskolor, i anseende
till brist å finska läroböcker, samt lärare, som äro kunnige i finska
språket , ännu icke kunnat komma till stånd.
15
IJelsovården ombesörjes af en Slads- och Lazaretts-Läkare samt 3 Provincial-Läkare,
stationerade inom Luleå och Haparanda städer samt NederCalix
socken.
Fattigvården. Ehuruväl utgifterne för densamma inom hvarje kommun
äro ganska dryga, har tiggeriel dock icke kunnat helt och hållet förekommas.
Fattigvården ombesörjes hufvudsakligen genom underhåll i fattigstugor, genom
rotegång eller sammanskott i spanmål och penningar.
§ 6.
Städer.
Länets städer Piteå, Luleå och Haparanda hafva, sedan sista underdåniga
berättelsen afgafs, i afseende å dess invånares näringsfång och rörelse samt
derinom varande inrättningar icke undergått annan förändring, än att så väl
i Piteå som Luleå folkskolor blifvit inrättade, hvilka på begge ställena besökas
af ett betydligt antal barn. Folkmängden bar sedan 184-6 äfven i
städerne ökats, i Piteå med 139, i Luleå med 33 och i Haparanda med 49
personer.
I öfrigt torde det nådigst tillåtas mig att angående städerne och förhållanderne
deri åberopa den förra underdåniga berättelsens innehåll och
de vid denna fogade tabeller.
Piteå Landskansli och Landskontor.
K. ÅKERHJELM.
A, M. Euren.
Ii. A. Ekst rom,
Förteckning; öfver anlagile Rrono-Iybyggen och Torp,
saint npplåtne lägenheter, inom Norrbottens Län,
miller loppet af ncilannänmilc år:
Luleå
Fögderi.
Calix
Fögderi.
Torneå
Fögderi.
Summa
för
Kustlandet.
Inom
Lappmar-
ken.
Summa
Summarum.
Nybyggen.
Antal
Lägenheter.
2
er
crq
CfQ
CD
D
Antal
t Lägenheter.
Nybyggen.
Antal
Lägenheter.
2
'-C.
er
crq
CJQ
CD
3
Antal
Lägenheter.
Nybyggen.
Antal
Lägenheter.
Nybyggen.
Antal
Lägenheter.
År
1847
2
10
4
17
12
38
18
65
15
301
51
366
»
1848
—
3
—
18
3
66
3
87
18
73
24
160
»
1849
2
16
—
4
10
14
12
34
8
69
32
103
»
1850
1
6
3
9
7
52
11
67
13
81
35
148
Summa
5
35
7
48
32
170
44
253
54
524
142
777
Norrbottens Läns Landskontor i Piteå den 16 September 1852.
IS. A. Ekström.
Uppgift, utvisande Folkmängden i Norrbottens Län för nedannämnde år.
Luleå Fögderi.
Calix Fögderi.
Folkmängd.
Piteå Stad.
Luleå Stad.
Summa Summarum.
Torneå Fögderi.
Summa Folkmängd.
Summa Folkmängd.
Betalande.
Befriade.
Summa Folkmängd.
Betalande.
Betalande.
Befriade.
Befriade.
Summa Folkmängd.
Betalande.
Befriade.
Betalande.
Befriade.
Betalande.
Befriade.
Summa Folkmängd.
O
o
För år 1847
5,292
5,115
9,956
23,370
1,916
1,841
5,527
10,819
21,546
20,775
11,369
12,702
2,558
3,254
10,177
10,668
2,582
3,617
5,812
6,199
1,952
436
12,011
2,097
2,526
3,023
4,623
1,975
.598
339
279
598
715
1,313
342
406
215
256
557
662
1,219
259
5,000
5,632
5,721
10,218
23,414
10,721
45,386
1848
4,586
11,820
12,797
20,939
2,648
2,714
10,617
3,200
3,033
10,152
3,477
6,191
12,039
2,250
2,081
2,498
321
397
330
611
727
347
425
200
1,208
5,114
,862
290
1,338
236
547
24,082
5,051
5,665
46,283
1849
4,707
5,918
10,969
22,201
10,372
21,341
2,757
10,374
11,827
13,276
2,669
3,088
10,806
3,290
5,959
6,463
2,388
i,707
277
608
1,223
12,422
2,319
2,159
5,247
9,954
331
424
311
735
1,343
348
415
207
253
668
555
1850
5,230
6,779
12,009
14,347 23,607
4,802
11,354
13,285
2,733
1,218 10,322
10,895
23,363
3,452
3,687
6,100
6,420
12,520 2,199
2,082
2,789
5,355
10,343
335
628
777
1,405
199 273
537
681
3,273
293
335
338
Norrbottens Läns Landskontor i Piteå den 16 September 1852.
B, A. Ekström,
Till Berättelsen öfver Norrbottens Län för åren 1847—1850.
I
T A It 13 Ei Ii för Landet inom norrbottens
än.
lafva be
-
Kustlandet eller det egentliga norrbotten.
Frälse-Säteri
Frälse-Hemman
Krono-Hemman
Krono-Nybyggen med frihetsår . . . . . . - '. .
Krono-Skatte-Hemman
Dito särskilde under Bruk och Skatteköpte, derå åboerne
sittningsrätt
Militie-boställen
Ecklesiastika dito
Dito dito, oskattlagde
Skattlagde obebyggde Torp, Utjordar, Urfjellar, Utdiknings- med flere
Lägenheter utan mantal, som ej under något hemmans ränta äro
inbegripne: Skatte
Dito dito dito Krono
Dito bebyggde dito Krono
Oskattlagde obebyggde Utjordar, Urfjellar, Utdiknings- med flere Lägenheter
utan Mantal, som ej under något hemmans ränta äro
inbegripne. Med frihetsår: Krono
Holmar i Torneå Elf, som af Ryska undersåter begagnas
Soldat-Torp
Krono-Torp med frihetsår
Dito utan bestämda frihetsår
Bya-Torp och Åbyggnader, på obestämd tid eller lifstid
Backstugor
Bebyggde Lägenheter, afsöndrade från hemman på viss tid .
Skattlagde Fisken och Fiskelägenheter af särskilde slag, som
något hemmans ränta ej äro inbegripne: Skatte . . .
Dito dito Krono
Tull-mjölqvarnar med 2 par stenar: Skattlagde
Dito med 1 par dito dito
Dito med 2 par dito Oskattlagde
Tull-sågqvarnar, finbladiga
Dito med rätt till köpetimmer från Kronans skogar
Husbehofs-mjölqvarnar, utan ränta
Dito sågqvarnar
Stampar
Stångjernsverk
Ämneshamrar
Knipphammare
Spikhammare
Masugnar
Jern-manufakturverk af särskilda slag
Torp under Bruk, oskattlagde
Glasbruk
Krono-Allmänningar kunna, i anseende till ofullbordade afvittringar
icke till Tunnlandtal uppgifvas
Diverse personer, som ej höra till någon viss näring, Sterbhus,
mentén, Gåfvor och Fideikommisser
under
Testa
norrbottens Lappmarker.
Frälse-IIemman
Krono-Skatte-Hemman
Krono-Hemman
Skattlagde Fisken och Lägenheter
Kronö-Nybyggen och Torp, med frihetsår
Ecklesiastika boställen
Backstugor • •
Oskattlagde Lägenheter, som ej äro hemman underlagde, och Renbetesland
Husbehofs-qvarnar
Arrende-Fisken och öfrige Lägenheter, hvarför ränta betalas . .
Odes-Nvbyggen
Antal Lappbyar och Skattelappar
Antal Renlappar
• •
Summa
Och då härtill nu lägges för Norrbottens Läns Kustland belöpande
Hemmantal.
Mantal.
Så uppkommer för hela Länet
7]3419
' 1?TT32
Summa 71fU|
o
O?
5
Mantal.
Q 21
öTöTJ
1916173
4fii2in
*0TS2IF
435^2
35|
A 91
a 29
27 J
713410
001403
ES. O
sif
-3
■ <
CD
500
20
78
63
58
36
374
8
11
11
956
33
4
200
14
2
1
15
10
510
23
3
9
5
1
1
l"7
1
2
16
1
Utsäde af
T.r
7
16
17
4
257
4A
7
T:r
68
192
1,620
930
13,895
106
132
4
63
351
11
22
11
213
25
45
T:r
12
1
3
10
s
T:r
518* 2,979
i>i
4|
57&Å
518*
■’JJ bu
S3T6U
159
40
216
105
11
67
610
2,979
3,589
314-1
14
11
i
16
3141
17,688
40
38
573
107
161
26
T:r
37
84
180
lil
1,547
30
48
1
21
80
6
4
2
96
4
15
7741
17,688
3301 18,4621
26
26
Medelafkastning, sedan utsädet
är afdraget.
T:r
64
158
153
36
2,440
44
64
10
*
o
a
T:r
272
768
5,020
3,295
55,605
!
393
626
14
189
1,303
61
66
33
682
100
2,266
26
26
311
53
17
41
41
433
2,266
2,699
2,976
42
41
H
48
2,976
3,024
T:r
48
5
15
50
T:r
180
69,207
150
140
1,779
345
52
T:r
322
740
1,450
965
13,910
272
372
168
760
50
30
14
845
40
118
Underhållna Kreatur.
13
95
493
401
3,513
31
43
1
2
9
6
56
120
12
11
2,466
69,207
71,673.
118
118
131
131
20,066
146
148
1,586
283
83
12
6
18
62
38
361
7
11
40
48
340
2,100
1,101
16,123
146
220
6
106
630
16
28
11
631
33
40
4,675
57
52
479
134
15
545
21
11
171
68
7
21,579
180
185
2,373
533
78
40
cr
o
14
404
445
370
3,472
41
33
45
40
2
56
570
2,800
1,446
26,871
231
310
5
180
268
29
35
55
16
32
4
40
545
19
26
4,879
76
46
478
186
18
32,904
436
375
4,377
954
182
o
30
130
153
424
100
60
4
636
16
2
3
700
350
2,200
Uppskattadt
Värde.
R:dr
s.
18,680
89,157
16
133,960
16
1,578,009
29,114
41,275
300
1,558
950
1,523
1,025
22,575
1,126
44,520
131,304
18,200
500
600
200,509
111,583
901
15
10
370
186
50
3,250
300
500
3,120
890
50
41,930
2,466 737
20,0661 4,675
22,5321 5,415
278
545
823
3,389
21,579
804
4,879
6,324
32,904
39,228
21
636
657
631
901
1,532
46,790
3,250
200
271,414
35,000
16
16
Slut s
-
-jB i tl r a g.
Bevillning.
Efter l:sta
Artikeln.
R:dr
7
69
328
230
2,103
15
31
1
54
2
1
342
16
21
9
79
133 24
12
36
.30
2,733,084
2,733,084
50,04012,733,084)
3,463
.30
3,463
3,463
30
.30
Efter 2:dra
Artikeln.
R:dr
37
322
291
7
3,396
661
37
2
427
2
89
262
52
1
1
420
335
964
117
1,299 41
19
31
16
8,738 42
8,738
8,738
11
Summa.
R:dr
45
391
620
238
5,499
15
692
38
54
2
1
2
770
18
89
264
55
1
1
442
344
1,044
125
10 1,433 17
19
19
46
4 12,202
24
11
Bränvins
brännings
afgift.
R:dr
17
112
3
133
12,202
12,202
24
133
24 4 133
Anm. Uti den vid nästförut afgifne Statistiska Berättelse fogade Tabell har, i kolumnen för förmedladt hemmantal,
24,968 j 5,683
mantalet å alla Frälse-Sätcrier, Krono-Skatte-, Bruks-, Krono- och Boställshemman blifvit infördt, oaktadt icke något hemman af närande natur undergått förmedling. Inom Länet äro icke andre hemman förmedlade
Norrbottens Landskontor i Piteå den 16 September 1852.
'Si. sikerfiJelHi.,
B. A. Ekström.
13
13
13
il
il
ii
Summa
Bevillning.
R:dr
45
391
637
238
5,612
18
692
38
54
2
1
2
770
18
89
264
55
1
1
442
344
1,044
125
1,433
12,335
19
19
46
11
Ständiga Räntor.
Jordeboks- och
Hemmantalsränta.
R:dr
70
800
7,632
31
535
17
304
152
102
97
198
17 10 —
38 3 9,950
12,335
12,335
38
38
32
377
5
104
238
■758
9,950
10,709
38
36
38
35
Krono-lionde.
R:dr
586
724
7,249
27
8,560
24 10
8,560
8,560
24
24
10
10
Afrad.
R:dr
764
7,262
8,026
8,026
8,026
Mantals
penningar.
Gerningsören.
R:dr
s.
8
24
57
16
283
14
221
14
2,089
8
19
39
12
1
24
54
2
1
465
22
21
22
110
180 12
24
32
24
3,619
3,619
3,619
Ralr
Tionde och
Räntor af
Bruk, Bergverk
och andra
Verk och
Inrättningar.
R:dr
138
16
782
1,493
54
692
21
25
3,177 15
3,177
3,177
15
15
Summa.
Arrende
medel.
R:dr
<
714
2,572
221
24,233
50
574
19
307
152
6
54
2
1
465
22
97
200
143
16
803
1,515
54
803
183
33,330
32
377
5
104
238
758
33,336
21
24
12
41
36
38
34,095 38 11
R:dr
28
2,494
2,523
24
29
5
2,523
2,528
11
Kostnad för
Rustning och
Rotering.
R:dr
468
922
17,442
6 18,833
18,833
22
31
31
18,8331 31
Ivlereci-Statens underhåll.
Pastorers.
R:dr
124
1,485
1,831
14,792
132
60
30
85
45
58
110
85
10
12
12
16
32
10 —
18,859
2,364
2,364
18,859
36
32
Kapellaners.
R:dr
14
195
469
3,273
27
6
10
4,005
207
207
4,005
16
18
24
Icyrkobetje
nings.
Summa.
R:dr
10
154
547
3,503
24
16
4,242 43
21,224120 3 4,212 42 —
389
389
4,242
4,632
16
R:dr
148
1,834
2,848
21,569
184
60
30
85
45
64
120
97
10
10
27,108
2,961
12
32
24
2,961
27,108
111 61 30,069
25
Fattigför
sörjning.
R:dr
100
422
1,213
121
7,652
80
240
14
7
16
80
126
248
20
50
10,394
750
750
10,394
11,144
24
32
32
12
21
33
Skjuts.
R:dr
1,249
1,333
9,902
24
12,485 20
293
293
12,485
12,778
Väghållning.
R:dr
82
852
823
6,491
16
36
66
97
s.
40
16 —
22 —
8,413 24
138
16
138
8,413
8,541
Diverse afgifter,
onera och
allmänna
besvär.
R:dr
68
1,004
1,136
128
8,433
61
71
204
1
220
16
21
18
45
75
18
20
11,545
2,592
2,592
11,545
40 — 14,137
r.
40 —
16
32
16
12
24
24
Summa
Stats-Bidrag.
38
40
R:dr
454
6,937
11,488
737
101,336
461
1,675
58
315
154
105
6
313
6
3
2
1,530
94
271
3,003
235
17
1
1,409
2,152
54
2,268
183
J,096
136,975
7,500
7,500
136,975
144,476
18
30
29
32
4
11
7
5
2
1
8
2
9
5
7
11
10
6
än frälsehemmanen; och i denna Tabell finnes upptaget, i kolumnen för förmedladt hemmantal, det mantal hvartill frälsehemmanen blifvit förmedlade, och i kolumnen för oförmedladt hemmantal, summan af de från frälsehemmanen bortförmedlade delarne, tillika med mantalet å hemmanen af öfrige naturer.
Till Berättelsen öfver Norrbottens Län för åren 1847—50.
TABBH för Städerne
Medelafkastning, sedan utsädet
är afdraget.
Jord.
Underhållna Kreatur.
Utsäde åf
Uppskattadt värde.
Bruk, Manufakturier,
Verk och
Inrättningar.
Jord.
Hus och Tomter.
Summa Värde.
Tunni.
Tunni.
T:r
Tunni.
T:r
K:dr
T:r
T:r
T:r
T:r
E.dr
Piteå litad,
Hus och Tomter
Jord
158
97,980
87,195
97,980
803
130
1,400
2,333
475
360
250
120
Summa
158
1301 802
1,400
250
87,195
185,175
97,980
Hus och Tomter . .
Jord
150
1,045
500
105
314
190
1,050
78,654
259
150
500
1,045
Summa
1,811
105
314
88
24,360
190
1,050
78,654
190,245
Haparanda Stad
Hus och Tomter, bebyggda . .
Hapaniemi donerade hemman .
1,000
3,000
33,331
3,000
76
150
68
3,186
348
491
2,176
130 1,560 138 12 640 49 181 48j 84 217.542
Norrbottens Läns Landskontor i Piteå den 16 September 1852.
Summa Summarum
4,805
295
7,329
180] 104
ä- f #* f; n ##./ n.
Till Berättelsen öfver Norrbottens Län för åren 1847—1850.
inom Norrbottens Län.
& C a t s
SS i ti r a g.
Bevillning.
Efter 1848 års Bev. Förordning.
Efter
Esta Art.
E:dr
134
13
134 is
ii
ii
172
172
49
355 29
Efter
2:dra Art.
E:dr s. r. E:dr ,s.
1,519
1,519
1.941
1.941
679
4,140
Summa.
30
30
35
22
1,654
1,654
2,113
2,113
728
4,496
15
15
35
Ständiga Räntor.
Ordinarie
Ränta.
R:dr
32
32
Krono-Tiondc.
41
44
17
10
10
R:dr
65
65
29
29
38
38
16
16
Mantals
penningar.
R:dr
192
192
12
12
205
205
12
12
45
65
24
Tionde och
Räntor af
Bruk, Verk
och Inrättningar.
R:dr s. r.
102
463
28
28
Summa.
R:dr s. r
260
260
32
32 -
28
32
263
263
113
637
44
44
39
37
Kostnad för
Rotering.
Kostnad för
Städernes
styrelse.
R:dr
s.
r.
E:dr
s.
r.
59
13
6
1,072
37
4
59
13
6
1,072
37
4
73
19
5
1,168
16
s
73
19
5
1,168
16
—
25
20
6
158
5
5
2,241
5
4
,
Klereciets
underhåll.
Pastorers.
Kommini-
strars.
Kyrkobetjc-
nings.
Summa.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
K:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
75
—
-
220
-
-
108
—
—
403
—
-
75
—*
—
220
—
—
108
—
—
403
—
—
230
o
14-8
16
778
16
230
—
—
400
—
—
00
16
—
778
16
-
123
28
g
151
g
OO
—
—
620
—
-
284
22
-
1,332
22
—
Fattigförsörj
ning.
R:dr
661
661
635
635
216
1,512
Skjuts.
E:dr
142
142
13
155
Väghållning.
R:dr s. r.
150
150
200
200
177
- 527
16
16
Diverse Onera.
B:dr s. r.
1,234
1,234
903
903
475
2,612
28
28
Summa
Stats-Bidrag.
E:dr
5,494
5,494
6.277
6.277
1,901
13,672
14
14
20
10
10
11
B. A. Ekström.
.1
/
.
.
• ' •
'
-
;r .
.
In
.
■
I
'
.
.
‘
. . . I": . . . : ’
Län.
j Upsala ....
Stockholms . .
Skaraborgs . .
Kronobergs . .
Jönköpings . .
Westmanlands
Östergöthlands
I Södermanlands
Elfsborgs
Calmar
Stora Kopparbergs
j Örebro
Wermlands. . . .
Gefleborgs ....
Wester-Norrlands
Westerbottens . .
Gottlands
Malmöhus
i Christianstads . .
Blekinge
Hallands
Götheborgs och Bohus. . . .
Jemtlands
Norrbottens
Hemmantal.
Förmed
ladt.
Mantal
3,558,91
Su
mma
4.036.19
4.702.01
2,809,92
3,986,66
2.879.57
5,471
3,327,46
4,194,is
3,365,48
1,817,06
2,864,84
1.768.58
2,149,io
1,617,76
885,96
1,098
4.068.20
2,899,n
1,083
2,915,90
2,874,15
1.005.02
99,35
Oförmed
ladt.
= te <
n -3 ro
BK - ^
Mantal
4,274,28
4,549,99
5.749.75
3.986.21
5,154,94
3.033.75
6,853,44
4,140,14
6,272,46
4,862,25
1,817,06
2,964,31
1,807,48
2,149,io
1,621,59
885,96
1,164,08
4.297.58
3,425,71
1.091.58
3.556.75
3.261.21
1,036,05
596,86
C/Q ^
05 - C/Q
-Oa
• O —
*
§ a tu hi andra g. Länsvis af de Kongl. Maj:ts Befallningshafvande» Embets-Berättelser för åren 1848-1850 åtföljande Tabeller för
Utsäde af
Hvete.
St.
4,553
7,923
14,101
12,349
13,473
6,654
21,239
9,649
20,075
14,397
853
7,72/
6,747
13,695
8.753
6.754
2,842
12,526
14,098
6,491
6,453
12,288
3,899
3.589
65,477,41 78,552,53
231,128
Tunnor
3,537
3,987
4,524
200
326
2,232
5,673
4,937
1,624
2,289
290
1,146
541
55
1
2,267
6,750
3,666
635
791
2,021
Håg.
47,497
Tunnor
24,912
28,786
34,663
14,196
21,205
23,035
36,500
26,189
14,600
46.317
10,700
20,315
12,138
6,459
2,361
1,217
13.317
51,279
38,120
12,842
13,800
6,831
666
331
Korn.
Tunnor
22,704
14,148
10,072
20,808
9,775
8,766
19,043
5,147
11,999
31,116
7,600
2,903
3,225
48,599
21,376
18,179
8,558
86,515
38,398
10,330
23,526
17,450
12,201
18,463
460,779
Hafra.
Tunnor
2,991
6,962
101,739
8,820
49,813
9,148
9,094
4,614
70,941
9,712
33,500
18,742
72,842
7,378
3,891
230
1,276
48,823
19,143
4,046
25,754
41,806
382
26
Blandsäd.
Ärter.
Tunnor
4,828
3,410
20,570
8,115
11,663
6,243
29,565
4,042
29,757
1,616
17,800
5,152
3,205
8,021
4,996
1,266
101
27,455
9,351
1,332
17,368
7,685
1,684
5
Tunnor
1,970
440,901 551,673
225,230
3,460
4,991
382
762
1,835
4,722
2,423
2,745
1,807
1,200
2,182
1,039
2,323
992
1
403
34,850
10,234
1,060
563
7,155
1,107
Potates.
Medelafkastning, sedan utsädet är afdrtpt.
Hvete.
88,206
Tunnor
20,815
34,111
48,815
26,772
35,973
20,767
35,506
29,366
76,070
58,411
18,600
21,426
29,077
21,789
19,416
10,126
15,080
92,439
8.3,889
35,003
34,861
32,962
14,734
2,699
818,707
Tunnor
22,030
27,968
27,924
735
1,753
13,075
34,198
43,519
9,442
11,583
1,950
7,4-03
4,740
314
25
10.710
58,299
22.710
4,718
3,977
13,082
Råg.
Korn.
320,159
Tunnor
135,956
156,587
172,634
52,929
112,337
120,902
203,157
179,208
77,649
224,373
64,200
114,267
70,540
38,847
16,180
7,088
58,151
349,754
211,049
70,907
66,203
55,207
3,349
3,024
2,564,4-98
Tunnor
126,687
Hafra.
81,121
44,855
76,825
34,212
39,587
115,915
31,706
47,410
130,214
43,700
14,675
12,069
103,387
119,692
64,230
36,047
536,153
206,958
54,628
90,280
76,840
51,785
71,673
2,210,649
Tunnor
21,633
Blandsäd.
36,516
324,191
38,287
158,083
42,738
45,430
23,829
223,051
35,382
150,750
68,951
214,594
36,913
16,572
750
5,81 I
251,747
91,646
20,104
90,754
168,183
1,363
1 18
2,067,396
Tunnor
34,041
rter.
annor
2,354.
18,467
79,254
26,225
31,000
27,233
166,360
22,064
116,716
7,517
89,000
24,650
10,820
43,253
20,764
5,162
457
153,736
40,566
5,495
62,451
29,032
7,090
14
9,356
$.783
I,419
3,397
8,160
$5,322
4,521
10,130
7,537
6,000
12,001
4,100
II,251
6,327
4
2,037
207,075
38,462
4,691
2,459
*3,887
4,531
Potates.
1,021,367
467,804
Tunnor
79,787
192,482
300,615
167,106
211,945
108,914-  185,460
173,984
482,440
258,675
93,000
109,053
177,857
104,254
119,898
64,682
74,997
538,170
480,142
233,281
244,149
266,770
75,609
22,532
4,765,802
Underhållna Kreatur.
Hästar.
Stycken
17,176
Oxar.
20,400
20,290
8,854
13,040
11,270
21,182
12,024
20,485
21,543
14,000
9,263
12,550
12,802
11,434
6,603
10,535
46,922
33,673
5,951
14,124
17,772
7,467
5,412
374,771
Stycken
7,233
Kor.
6,741
30,731
16,910
23,204
9,541
27,561
18,707
15,472
28,733
2,300
13,309
4,313
2,026
1,695
1,700
6,054
23,365
19,652
10,327
13,046
1,906
1,847
823
Stycken
29,355
Ungbo
-
skap.
Får.
38,740
56,707
53,280
54.864
30,852
63,276
34,994
69,048
57,924
53,400
42,412
47,352
53,062
42,223
29,126
12,669
44,830
1-7,869
23,846
38,259
42,289
22.865
24,968
Stycken
14,170
287,19611,014,210
11,456
38,991
29,449
36,452
15,013
20,502
16,985
33,908
31,086
14,900
15,447
18,168
13,090
10,150
7,791
7,116
35,601
42,400
10,915
23,941
21,675
10,058
5,683
484,947
Stycken
61,469
Svin.
72,732
88,964
64,422
87,750
35,814
75,133
50,843
82,994
90,907
93,600
46,487
67,512
54,399
51,122
46,032
35,035
101,109
84,526
36,366
58,421
69,083
47,604
39,228
Stycken
29,106
Getter.
23,059
33,753
22.520
24,307
16,168
40,331
31,054
29,999
33,540
11,200
16,192
20,021
11.521
5,294
3,767
6,906
61,568
69,003
19,591
19,351
15,439
3,005
657
Stycken
818
1,541,552 547,352
72
115
3,413
8,322
2,611
1,590
358
1,984
575
40,400
3,717
5,457
38,957
18,733
6,867
1,368
Uppskattad t
välde.
Allmän Bevillning.
Efter l:sta Artikeln.
R:dr
19,997,042
1,378
370
1,393
218
36,900
1,532
177,148
25,614,275
22.238.795
9,732,475
11,902,090
15,971,537
29,067,921
15,492,471
18,551,283
16.928.796
6,572,378
14,612,244
22,537,568
10,533,677
8,710,507
3,746,301
3,964,160
29,271,014
14,971,14-7
10,872,000
8,580,271
15,314,261
2,147,007
2,733,084
30
18
rst.
20
40 -
32
340,062,308
35
QS
R:dr
7,237
sk.
' 7
10,785
18,143
10,459
13,055
8,156
17,775
9,836
21,967
16,413
7,413
12,240
19,565
9,970
8,928
3,909
3,679
19,274
18,279
7,110
9,039
13,732
4,551
3,4-63
18
34
34
3
18
42
32
12
6
3
12
rst.
10
274,989
27
Efter 2:dra Artikeln.
11
R:dr
46,684
68,614
54,611
25,353
29,971
39,118
75,707
42,325
56,583
43,882
34,862
39,055
54,514
30,240
24,762
9,011
10,424
80,041
46,209
25,64-4
25,847
49,621
5,822
8,738
23
9
3
7
7
7
35
6
34
26
38
44
13
rst.
10
Efter 3:dje
Artikeln.
Summa.
Bränvinsbrännings
-
afgift.
927,649
21 6
24
R:dr
83
81
67
228
54
70
122
19
25
50
18
55
62
14
32
10
132
19
7
15
23
25
1
43
13
24
2
23
35
31
17
16
31
7
24
28
9
32
rst.
11
45
to | 1,202
22
R:dr
54,004
79,4-81
72,822
36,041
43,080
47.344
93,605
52,181
78,575
60.345
42,294
51,351
74,106
4-0,272
33,705
12,953
14,114
99,449
64,509
32,762
34,902
63,354
10,379j 40
12,202 24
3
4
13
35
26
45
32
42
43
4
37
35
30
13
23
29
3
1
14
35
2
3
7
6
2
11
10
9
7
1
1,203,84 1
26
R:dr
12,729
31,663
33,705
9,373
10,774
16,761
52,778
22,077
30,653
24,275
13,314
20,792
7,225
2,759
687
11,893
74,367
63,339
20,453
17,683
11,789
908
133
44
14
36
36
17
15
6
20
42
41
13
11
512,646! 15
Jordeboks- och
Hemmantals-Ränta.
R:dr
64.732
98,504
14-8,890
91.733
148,443
81.733
12,2,041
51,735
121,119
160,824
112,469
102,378
81.764
79,685
66,599
15,798
51,073
39,280
24,071
11,252
43,774
51.765
10,760
10.709
20
31
2
9
41
40
2
21
37
4
30
28
6
19
15
16
3
2S
13 I 5
8
Ständiga Räntor.
Krono-tionde.
R:dr
54,443
29,138
53,000
31,329
4-2,789
56,570
75,028
36,175
29,637
26,486
38,434
31,621
26,082
,30,649
32,292
11,421
30
50,875
39,790
7,696
11,OölUi-,
932
14,570
8,560
rst.
,9
14
11
18 -
18
27 j
33
14
24
1,791,14-0 29
10
752,589
42
Afrad.
■ R:dr
136,039
61,983
45,246
22,611
20,022
135,305
230,409
77,651
41,049
24,559
2,315
21,604-  15,369
24-,850
3,381
12,442
18,158
1,137
2,516
1,954
9,261
4,110
sk.
8,026
21
12
33
32
41
33
29
18
10
7
20
14
14
22
1
11
26
42
Mantalspenningar.
Gemingsören.
R:dr
922,006
10,347
15,218
25,590
14,684
18,866
11,328
24,973
13,910
31,195
22,694-
11,332
15,717
20,4-04
13,988
8,789
4,050
5,184
26.949
22,453
9,440
12,742
15,113
4,596
3,619
rst.
20
36
40
11
12
36
12
36
44
1
25
4
363,190
27
R:dr
109
110
7
99
74
117
145
27
33
49
98
36
176
161
13
90
109
134
sk.
rst.
Tionde och Räntor
af Bruk, Bergverk
samt andra Verk
och Inrättningar.
26
,32 -  80 16 -  85
13
39
3
1,813
26
R:dr
1,483
600
1,964
3,695
17,020
17,336
4,315
2,44-9
3,192
35,545
38,002
35,771
19,009
6,863
862
229
399
665
45
rst.
11
Summa.
Arrendemedel.
80
3,177
192,664
15
iR:dr
267,154
205,55a
272,734
162,422
233,890
302,076
469,935
183,814
225,485
237,757
200,145
209,421
179,427
168,358
118,088
44,588
74,735
120,751
89,631 i6
30,423j 47
7G,92Si6
86,014
29,966
34,095
30
4,023,405
ii
19
R:dr
12,397
33,003
12,485
228
1,448
34,147
28,901
19,421
2,712
8,935
40
1,022
784
1,126
5,053
4,319
638
2,292
2,453j 38
2,921 j 40
4,230 23
rst.
2
1,979; 9
2,528
ii
183.071
29
2,290,062
a g- Länsvis af de Kongl. Majrts Befallningshafvandes Embets-Berättelser för åren 1848-1850 åtföljande Tabeller för Landet.
Underhållna Kreatur.
-B
Kor.
Ungbo-
skap.
Får.
Svin.
Getter.
Uppskattad t
värde.
Allmän Bevillning.
Bränvinsbrännings-
afgift.
'
S t
ä n
Efter l:sta Artikeln.
Efter 2:dra Artikeln.
Efter 3:dje
Artikeln.
Summa.
Jordeboks- och
Herrunantals-Ränla.
Krono-tionde.
Afrad.
Stycken
Stycken
Stycken
Stycken
Stycken
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
■ R:dr
sk.
rst.
29,355
14,170
61,469
29,106
818
19,997,042
36
—
7,237
' 7
—
46,684
1
10
83
1
8
54,004
10
6
12,729
14
4
64,732
12
5
54,443
31
-9
136,039
—
9
38,740
11,456
72,732
23,059
72
25,614,275
—
—
10,785
18
—
68,614
23
7
81
9
9
79,481
3
4
31,663
0
4
98,504
20
7
29,138
30
9
61,983
23
—
56,707
38,991
88,964
33,753
115
22,238,795
30
8
18,143
34
10
54,611
9
7
• 67
8
—
72,822
4
5
33,705
5
6
148,890
31
10
53,000
—
10
45,246
10
5
53,280
29,449
64,422
22,520
3,413
9,732,475
8
—
10,4-59
34
—
25,353
3
7
228
23
8
36,041
13
3
9,373
10
6
91,733
2
4
31,329
19
6
22,611
—
9
54,864
36,452
87,750
24,307
8,322
11,902,090
—
—
13,055
3
4
29,971
7
3
54
25
—
43,080
35
7
10,774
45
2
148,443
9
3
42,789
24
11
20,022
21
7
30,852
15,013
35,814
16,168
2,611
15,971,537
18
6
8,156
18
—
39,118
7
4
70
1
2
47,34-4
26
6
16,761
4
2
81,733
41
11
56,570
36
2
135,305
12
10
63,276
20,502
75,133
40,331
1,590
29,067,921
—
-
17,775
42
—
75,707
7
11
122
43
3
93,605
45
2
52,778
46
1
122,041
40
4
75,028
9
5
230,409
33
5
34,994
16,985
50,843
31,054
358
15,492,471
—
-
9,836
32
—
42,325
35
2
19
13
9
52,181
32
11
22,077
39
1
51,735
2
5
36,175
3
10
77,651
32
9
69,048
33,908
82,994
29,999
1,984
18,551,283
20
—
21,967
12
—
56,583
6
10
25
24
-
78,575
42
10
30,653
16
—
121,119
21
6
29,637
6
1
41,04-9
41
10
57,924
31,086
90,907
33,540
575
16,928,796
—
—
16,413
6
—
43,882
34
10
50
2
11
60,345
43
9
2 4,275
37
3
160,824
37
11
26,486
14
4
24,559
33
9
53,400
14,900
93,600
11,200
40,400
6,572,378
—
—
7,413
3
—
34,862
26
7
18
23
—
42,294
4
7
13,314
14
5
112,469
4
3
38,434
7
11
2,315
29
7
42,412
15,447
46,487
16,192
3,717
14,612,244
—
—
12,240
12
—
39,055
38
—
55
35
1
51,351
37
1
20,792
15
11
102,378
30
9
31,621
16
7
21,604-
18
5
47,352
18,168
67,512
20,021
5,457
22,537,568
—
—
19,565
8
—
54,514
44
8
26
31
—
74,106
35
8
22,505
4
5
81,764
28
—
26,082
2
7
15,369
10
2
53,062
13,090
54,399
11,521
38,957
10,533,677
40
—
9,970
—
—
30,240
13
7
62
17
4
4-0,272
30
11
7,225
44
4
79,685
6
11
,30,649
5
9
24,850
7
3
42,223
10,150
51,122
5,294
18,733
8,710.507
—
—
8,928
24
—
24,762
21
6
14
16
_
33,705
13
6
2,759
14
3
66,599
19
10
32,292
38
2
3,381
20
9
29,126
7,791
46,032
3,767
6,867
3,746,301
—
—
3,909
32
-
9,011
7
10
32
31
8
12,953
23
6
687
36
1
15,798
15
3
11,421
26
8
12,44-2
14
11
12,669
7,116
35,035
6,906
1,368
3,964,160
32
—
3,679
30
—
10,424
39
11
10
7
2
14,114
29
1
1 i,893
36
4
51,073
16
1
-
—
18,158
14
4
44,830
35,601
101,109
61,568
29,271,014
—
—
19,274-
36
80,041
39
2
‘ 132
24
1
99,449
3
3
74,367
17
—
39,280
3
2
50.875
14
11
1,137
22
5
47,869
42,400
84,526
69,003
1,378
14,971,147
—
18,279
30
_
46,209
38
10
19
28
4
64,509
l
2
63,339
15
4
24,071
2S
39.790
18
2.516
1
10
23,846
10,915
36,366
19,591
370
10,872,000
—
—
7,110
24
—
25,644
29
—
7
9
7
32,762
14
7
20,453
6
9
11,252
13
5
7,696
18
7
1,954
11
—
38,259
23,941
58,421
19,351
1,393
8,580,271
—
—
9,039
28
—
25,847
23
6
15
32
-
34,902
35
6
17,683
20
8
43,774
14
8
11,064
27
4
9,261
26
4
42,289
21,675
69,083
15,439
218
15,314,261
35
—
13,732
47
—
49,621
3
7
-
—
63,354
! 2
7
11,789
42
5
51,765
11
—
14,932
33
7
4,110
42
5
22,865
10,058
47,604
3,005
36,900
2,147,007
—
—
4,551
44
9
5,822
46
5
4
45
8
10,379
40
10
908
41
—
10,760
14
5
14,570
14
3
—
—
24,968
5,683
39,228
657
1,532
2,733,084
—
—
3,463
30
—
8,738
42
4
—
—
12,202
24
4
133
13
11
10.709
35
7
8,560
24
10
8,026
7
6
,014,210
484,947
1,541,552
547,352
177,148
340,062,308
2S
2
274,989
27
11
927,649
24
10
1,202
22
1
1,203,841
26
10
512,6461
15
3 |
1,791,1401
29
10 j
752,589
42
9
92-2,006
6
Mantalspenningar.
R:dr
10,347
15,218
25,590
14,684
18,866
11,328
24,973
13,910
31,195
22,694
11,332
15,717
20,404
13,988
8,789
4,050
5,184
26.94-9
22,453
9,440
12,742
15,113
4,596
3,619
363,190
Gerningsören.
sk.
rst.
R:dr
sk.
12
—
109
—
24
-
110
32
12
—
7
16
24
—
99
32
—
—
74
10
8
—
117
32
36
—
145
—
12
—
27
10
—
—
33
32
24
—
—
30
—
49
-
—
—
98
—
20
—
36
—
36
-
176
32
40
—
161
16
11
4
13
26
12
—
90
—
36
—
109
26
12
134
32
36
—
80
16
44
—
85
-
1
—
13
—
25
—
39
—
4
—
3
—
27
4
1,813
26
rst.
Tionde och Räntor
af Bruk, Bergverk
samt andra Yerk
och Inrättningar.
R:dr
1,483
600
1,964
3,695
17,020
17,336
4,315
2,449
3,192
35,545
38,002
35,771
19,009
6,863
862
229
399
665
80
3,177
192,664
15
rst.
30
Arrendemedel.
Kostnad för Rust-  ning och Rotering.
Klereci-Statens underhåll.
Fattigförsörjning.
Skjuts.
Väghållning.
Diverse afgifter,
onera och all-  männa besvär.
Summa
Stats-Bidrag.
Summa.
Pastorers.
Kapellaners.
Kyrkobctjenings.
Summa. '
iR:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
267,154
24
11
12,397
1
2
137,082
18
10
69,978
24
11
12,794-
15
4
10,888
20
10
93,661
13
1
17,268
20
i
20,250
26
—
60,179
-
—
20,8 18
9
—
695,544-
41
10
205,555
34
4
33,003
23
1
117,974
11
8
71,997
35
5
18,523
17
—
16,000
23
—
106,521
27
5
19,172
24
—
42,64-6
34
7
91,752
3
—
48,087
16
—
775,857
35
9
272,734-
23
1
12,4-85
25
10
172,850
36
10
108,209
12
9
19,601
14
3
6,590
—
7
134,400
27
7
28,737
24
1
24,155
1
8
4-3,702
8
-
75,058
13
6
870,651
26
6
162,422
28
6
228
16
—
138,839
41
1
43,601
19
2
16,672
31
9
6,980
13
8
67,254-
16
7
4-7,420
46
2
5,587
41
4
16,535
29
3
37,414
4
10
521,118
7
6
233,890
18
5
1,448
37
2
158,186
5
5
58,700
16
-
16,055
40
—
8,4-12
13
—
83,168
21
—
30,336
43
-
19,682
6
—
34,046
32
—
4-8,574-
17
2
663,189
20
11
302,076
28
6
34,147
5
6
124,732
25
4
65,216
22
5
19,214
12
11
12,350
29
6
96,781
16
10
24,984
15
—
19,168
35
4
54,852
39
—
45,854
6
—
766,703
10
2
469,935
20
9
28,901
41
6
122,744-
15
9
104,570
34
7
19,019
9
5
12,887
2
—
136,4-76
46
—
4-9,883
37
6
32,011
34
3
46,4-70
26
—
70,789
9
6
1,103,598
34
6
183,814
45
8
19,421
—
—
73,188
28
2
63,438
15
11
7,4-96
17
9
8,442
31
8
79,377
17
4
19,287
1
5
23,864
16
—
43,493
44
—
20,923
33
11
537.630
18
6
225,485
3
—
2,712
31
9
112,947
9
—
80,745
5
8
26,362
25
8
8,133
16
—
115,240
47
4
52,116
18
—
13,496
25
—
58,346
8
—
46,775
41
—
736,350
1
11
237,757
37
1
8,935
19
8
59,553
42
2
60,218
—
—
15,951
—
—
12,756
—
—
88,925
—
—
32,463
—
—
6,797
—
—
36,670
—
—
30,636
—
—
586,365
1
11
200,145
38
8
4-0
32
—
95,854-
37
6
75,4-71
3
—
20,983
6
8
10,861
40
6
107,316
2
2
23,628
34
10
42,577
30
—
32,4-87
32
—
53,441
35
10
611,101
22
—
209,421
19
2
1,022
11
6
57,784
39
2
56,083
37
2
9,152
34
—
8,308
19
—
73,54-4
42
2
34,922
13
—
27,673
26
—
45,320
8
—
4-7,207
16
—
569.040
.36
—
179,4-27
41
2
784
—
8
56,784
37
7
4-3,556
3
4
22,628
43
—
8,625
14
—
74,810
12
4
70,332
40
—
2-9,981
25
—
64,825
13
—
50,4-74
11
7
624,032
29
5
168,358
44
6
1,126
45
2
71,759
40
—
62,453
1
—
15,291
24
—
10,672
43
-
88,4-17
20
—
23,751
32
—
32,275
39
6
39,984
2
—
59,729
17
9
532,902
28
2
118,088
22
—
5,053
8
1
30,893
38
6
45,910
41
—
10,783
18
—
6,258
44
—
62,953
7
—
17,479
14
6
28,388
5
—
28,685
35
6
20,575
23
—
348,581
37
4
44,588
15
9
4,319
4
10
19,733
20
7
28,124-
5
8
5,810
25
4
3,868
16
—
37,802
47
—
26,629
21
—
9,027
39
—
17,014
43
—
25,676
38
—
198,434
—
9
74,735
14
6
638
25
7
14,018
4
—
65,892
40
—
1,733
16
—
.3,795
18
—
71,421
26
—
5,981
6
—
523
_
—
12,646
—
—
11,928
38
—
217,900
35
6
120,751
18
10
2,292
8
7
280,934
12
—
172,296
24
—
—
—
26,442
18
—
198,738
42
—
50,638
36
5
24,102
—
—
69,402
2
—
83,4-35
4
7
1,004,111
—
8
89,631
16
5
2,453
38
5
175,781
43
10
83,912
45
—
6,914
6
2
24,933
22
10
115,760
26
—
40,801
24
o
19,434
.30
4
26,847
20
7
38.240
12
10
636,859
37
1
30,423
47
—
2,921
40
—
80,337
—
—
24,949
16
-
—
—
7,2-92
32
—
32,242
—
—
18,070
36
—
14,817
—
—
10,460
—
—
33,988
13
11
276,476
14
3
76,928
16
4
4,230
23
8
36,967
46
10
52,123
22
-
6,139
40
—
6,086
8
—
64,349
22
—
34,425
20
—
11,945
16
20,187
17
—
21,823
38
_
323,444
16
—
86,014
40
—
1,979
9
6
91,4-99
19
7
30,761
31
2
10,269
42
—
9,806
30
3
50,83.8
' 7
5
48,886
26
—
5,665
5
—
4-5,327
-
8
50,353
34
8
455,707
43
10
29,966
5
8
—
-
40,778
29
5
28,394
27
8
6,637
30
—
3,220
24
—
38,252
33
8
17,125
40
—
13,193
33
4
26,956
8
—
40,551
22
5
218,113
14
4
34,095
38
11
2,528
11
6
18,833
31
6
21,224
20
3
4,2-12
42
—
4,632
11
6
30,069
25
9
11,144
33
4
12,778
.36
—
8,551
40
—
14,137
40
—
144,4-76
7
3 j
-,023,405
19
2
183,071
29
2
2,290,062
10
9
1,517,830
24
1
292,248
31
3
238,24-6
11
4
2,048,325
18
8
745,549
30
5
480,044
25
4
934,750
27
—
996,495
17
6
13,418,192
28
1
Anmärkningar:
l:o I Tabellen för Wermlands län hafva under Bevillning efter
Andra Artikeln upptagits 26 R:dr 31 sk., hvilka, såsom
utgående »efter 37 §» i Bevillnings-Förordningen,
rätteligen bort hänföras till Tredje Artikeln, och fördenskull
i Sammandraget dit förflyttats.
2:o De uti Tabellerne för Skaraborgs, Westmanlands, Östergöthlands,
Örebro, Gefleborgs och Westerbottens län under
Bevillningen ^ eller i särskildt uppdragna kolumner
införda »1848 års Krigsrustningsknstnader,» hvarom
specifika uppgifter endast från dessa län inkommit, hafva,
i likhet med hvad som funnits vara af Länsstyrclserne i
de flesta länen iakttaget, blifvit hänförde till »Diverse afgifter,
onera etc.», under hvilken sistnämnde rubrik äfven
intagits de uti Tabellerne: för Örebro län. bland »Ständiga
räntor», för Östergöthlands län bland »Bevillningen» samt
för Skaraborgs, Westerbottens och Hallands län under särskild
rubrik upptagne »Folkskole-afgifler».
3:o Då, enligt erhållen upplysning, som först sedan Tabellen
för Malmöhus län var färdigtryckt, blifvit af Kongl. Majas
Befallningshafvande i nämnde ian meddelad, de 26,442 R:dr
18 sk., hvilka i berörde Tabell upptagits såsom utgående till
»Komministrars underhåll», rätteligen tillhöra rubriken:
»Kgrkobctjenings underhåll», har otnförmälda summa i
Sammandraget blifvit under sistnämnde rubrik upptagen.
4:o I Tabellen för Blekinge Ian förekommer under Ständiga
räntor en kolumn för »Blekingska Båtsmanshållels medel»,
upptagande ett belopp af 687 R:dr, som, i anseende
till dessa medels särskilda beskaffenhet, endast här antecknas.
5:o Tabellerne för Stora Kopparbergs och Gefleborgs län upptaga
endast förmedladt samt den för Westerbottens län
en större summa af förmedladt än af oförmedladt mantal;
hvaremot, i följd af upplysningar, som uppå gjorda
förfrågningar hos vederbörande Landskontor vunnits, uti
Sammandraget upptagits för hvarldera länet ett lika mantalsbelopp
inbåda hemmantalskolumnerne, med den rättelse
i afseende å beloppet för sistnämnde län, hvartill jemväl
de erhållna upplysningarne föranledt.
6:o Förmedlade och oförmedlade hemmantals-summorne för
Jemtlands län, som i den derifrån inkomne Tabellen beräknats
efter annan grund än den i allmänhet antagna,
hafva i Sammandraget blifvit införde med rättelse efter en
af Landskontoret särskildt meddelad uppgift i ämnet.
7:o Till upplysning i afseende å den skiljaktighet, som äger
rum mellan de nu och tillförene meddelade uppgifter rörande
förmedlade och oförmedlade hemmantalet inom Norrbottens
län, hänvisas till den derom vid den specicla Tabellen
införda anmärkning.
8:o För Elfsborgs län är uppgift iemnad, att utsädet af Bönor
utgjort 3584 tunnor, samt medelafkastningen deraf, sedan
utsädet afdragits, 1,076^ tunnor, hvilken uppgift icke blifvit
i Sammandraget införd och derföre här särskildt antecknas.
9:o Tabellen för Norrbottens län upptager bland underhållna
kreatur äfven Bevar till ett antal af 50,040, hvilken uppgift
ej heller blifvit i Sammandraget intagen.
10:o Hemmantalsbråken hafva i Sammandraget blifvit förvandlade
till decimaler, samt bråk af tunnland, tunnor utsäde
och afkastning ökade eller minskade till närmaste hela tal.
ll:o Öfrige, vid jemförelse af Sammandraget med de speciela
Tabellerne, förekommande skiljaktigheter härleda sig deraf,
att i en del af de speciela Tabellerne först efter verkställd
tryckning af desamma anmärkts åtskilliga skriffel
eller missräkningar, som likväl ansetts böra i Sammandraget
rättas.
Län.
Hus, Tomter, Veik
och Inrättningar.
Jord.
Åker.
Äng.
Skog och
Betes-  mark.
Summa
Tunnland.
I Hem-  mantal.
St.
,Tunnl:d
Tunnkd
Tunnkd
679
2,553
817
1,072
4,442
57,38
Stockholms
928
806
862
3,418
5,086
24,63
Skaraborgs
650
3,440
2,320
5,342
11,102
25,50
Kronobergs
177
150
242
302
694
10
Jönköpings
607
1,631
1,525
710
3,866
14,75
Westmanlands
1,281
3,392
3,385
14,876
21,653
99,8S
Östergöthlands
1,674
3,324
964
1,323
5,611
101,81
Nyköpings
1,373
1,772
973
4,317
7,062
46,38
Elfsborgs
1,487
1,112
2,317
3,376
6,805
29,63
Calmar
1,325
1,233
1,703
5,878
8,814
34,38
Kopparbergs
572
744
1,650
2,311
4,705
16
Örebro
799
2,583
1,241
3,744
7,568
34,90
Wermlands
609!
2,019
448
6,891
9,358
22,25
Gefleborgs
u ,
1,609
112
3,276
7,674
11,062
21,86
Wester-Norrlands
757
155
1,211
1,868
3,234
7,50
Westerbottens
181
780
853
1,633
1,33
Gottlands
982
850
107
211
1,168
-
Malmöhus
2,787
6,827
1,921
4,176
12,924
133,53
Christianstads
696
916
967
201
2,084
24,38
Blekinge
2,144
406
296
1,954
2,656
12,71
Hallands
853
1,552
1,555
2.570
5,677
4 1,68
Götheborgs och Bohus
2,631
1,030
1,775
5,554
8,359
34
Jemtlands
165
55
85
165
305
0,75
Norrbottens
491
348
2,176
4,805
7,329
4,58'
Summa
25,457
37,790
31,816
83,591
153,197
799,81
Tillkommer för Stockholms Stad
4,546 |
1,669
261
538
2,468
30
Summa Summarum
30,003
39,459| 32,077
84,129
155,665
829,81
Hvete.
T:r
58
43
52
1
34
80
133
55
■ 48
15
35
15
2
68
72
34
10
36
57
Sammandrag- af de Kongl. Majrts Befallningshafvandes Embets-Berättelser för åren 1848 1850 åtföljande Tabeller för Städt
Utsäde af
856
856
Råg.
T:r
534
177
558
58
296
1,003
623
411
146
286
117
286
86
75
7
20
244
944
213
149
423
113
"f
9
Korn.
T:r
481
60
137
40
55
485
312
120
48
189
26
56
9
327
210
152
196
2,299
385
99
460
287
295
Hafra.
T:r
92
64
1,599
30
531
210
151
101
655
42
384
345
478
82
30
25
63
590
121
37
557
249
32
Bland
säd.
T:r
79
16
240
10
69
270
664
88
105
4
61
96
1
26
20
10
24
515
48
1
284
15
5
Ärter.
T:r
14
15
62
1
15
25
88
25
20
4
13
3
6
2
31
251
70
17
39
Potates.
T:r
904
275
870
62
1,470
1,240
1,464
1,267
1,790
1,140
283
700
375
870
350
82
641
2,664
255
457
992
533
80
180
6,780
6,780
6,766
6,766
6,473
6,473
2,651
2,651
714
714
18,944
18,944
Medelafkastning, sedan utsädet är afdraget.
Hvete.
T:r
436
266
292
3
179
550
983
528
375
58
104
337
95
14
340
570
196
71
156
417
5,970
5,970
Råg.
T:r
2,780
971
3,511
232
1,688
7,270
3,662
3,048
1,179
1,766
846
2,470
986
602
60
160
1,230
6,942
1,188
863
1,924
868
104
44,358
Korn.
T:r
3,688
282
631
200
230
3.275
2,148
735
256
884
151
512
45
2.276
1,160
758
984
15,955
1,922
503
1,890
1,800
190
1,565
42,040
Ilafra.
Blandsäd.
Arter.
T:r
460
334
5,951
150
2,138
1,120
876
467
2,770
149
1,478
1,745
2,873
420
105
100
320
3,604
656
179
2,135
1,435
15
130
T:r
395
90
1,052
40
397
1,630
3,688
500
445
20
345
636
3
170
100
50
125
2,966
230
T:r
84
102
371
5
70
154
576
169
81
17
21
86
21
36
12
o
1,147
83
20
217
1,357
263
52
70
198
29,610 14,137
44,358) 42,040
29,610
Potates.
T:r
4,216
1.985
6,132
496
9,960
7,480
8,446
6,707
12,230
8,360
1,460
4,600
2,871
4,900
2,100
494
5,128
14,559
1.985
3,963
6,940
3,887
480
1,560
3,962 120,939
14,137 3,962
120,939
Underhållna Kreatur.
Hästar.
St.
317
163
320
70
316
497
763
307
301
234
204
303
224
220
103
77
153
1,507
368
164
372
226
51
138
7,398
7,398
Oxar.
St.
20
73
270
30
168
135
291
135
52
152
28
61
49
169
115
86
56
139
158
12
2,231
Kor.
Ungbo
skap.
St.
444
496
871
200
336
1,260
660
719
850
435
718
722
678
1,071
570
282
321
1,857
590
606
871
784
116
640
st.
20
112
199
15
20
297
44
26
59
43
62
70
44
156
45
35
38
199
123
25
150
105
5
49
16,097
2,2 311 16,097
1,941
Får.
St.
130
270
333
6
140
979
174
282
101
449
126
87
78
270
62
10
391
826
304
30
204
58
10
181
Svin.
St.
326
392
581
110
590
987
366
4-06
325
163
230
263
285
438
137
55
457
1,092
236
20
239
199
15
48
Getter.
St.
16
2
31
395
220
25
14
6
18
84
5,501
7,960
823
1,94115,501 7,960
823
Uppskattadt värde.
Hus och Tomter.
R:dr
2,037,185
599,146
1,283,503
659,661
1,143,257
1,699,093
4,631,320
1,121,371
1,818,525
1,455,809
704,160
1,396,192
1,225,375
2,103,343
593,089
195,956
474,200
6,388,972
1,639,281
2,380,470
1,249,008
7,955,956
122,648
217,542
43,095,072
39,287,686
82,382,758
sk.
42
36
45
Jord.
R:dr
304,332
138,913
277,314
40,439
212,243
818,283
376,152
258,715
326,148
251,733
165,695
392,388
349,174
623,391
214,317
49,685
153,845
828,248
272,006
122,748
224,289
327,340
169,849
6,897,255
6,897,255
rst.
Bruk, Manufakturier,
Fabriker
m. m.
R:dr
95,200
72,803
14,243
36,400
22,150
61,751
569,203
108,520
174,341
50,300
47,795
25,366
20,970
161,839
16,000
14,100
211,199
31,061
8,570
41,500
340,350
24,360
2,148,025
2,148,025
sk.
rst.
32
46
46
Summa.
R:dr
2,436,717
810,862
1,575,060
736,500
1,377,651
2,579,128
5,576,676
1,4-88,606
2,319,015
1,757,842
917,650
1,813,947
' 1,595,520
2,888,575
823,406
245,641
642,145
7,428,421
1,942,348
2,511,789
1,514,797
8,623,647
123,648
411,751
32
32
52,140,353
39,287,686
91,428,040
Allmän Bevillning.
Efter lista
Artikeln.
R:dr
870
501
979
247
847
1,098
2,727
773
1,141
1,200
664
856
710
1,417
657
186
599
3,263
899
1,647
750
2,935
88
355
Efter 2:dra
Artikeln.
rst.
R:dr
15,872
5,847
9,193
3,687
18,239
17,375
44,618
12,099
15,598
13,570
13,762
13,436
12,260
21,504
9,232
3,084
8,614
52,920
12,934
23,260
8,111
98,232
1,248
4,140
15 2
36
10
25,420 4 6 438,847
10,859
36,279
12
16
320,218
19
39
Efter 3:djc
Artikeln.
R:dr
12
30
9
3
—
—
27
10
10
3
11
6
24
39
3
10
21
10
6
121
759,066 io
261
332
593
sk.
21
35
26
24
32
rst.
11
Summa.
R:dr
16,742
6,348
10,185
3,938
19,114
18,477
47,371
12,873
16,751
14,792
14,426
14,302
12,974
22,922
9,900
3,270
9,219
56,183
13,841
24,907
8,862
101,288
1,336
4,496
464,528
331,410
795,939
rst.
6
10
7
9
4
7
10
6
2
6
7
3
11
3
8
9
35 8
32
27
11
Bränvinsbrän
-
nings-afgift.
R:dr
4,016
197
1,958
213
1,095
2,721
3,716
954
2,623
1,117
1,184
1,670
389
370
361
1,210
6,327
1,081
1,128
366
2,533
205
35,442
16,666
52,109
39
32
rst.
10
11
23 11
Ständiga Räntor.
Ordinarie ränta
eller Boskapsoch
Åkerskatt.
R:dr
75
19
18
50
710
731
928
103
342
40
200
160
261
52
227
168
7
44
4,147
130
4,277
rst.
Krono-tionde.
R:dr
11
198
'45
sk.
rst.
10
43
88
9
102
ii
1,143
1,143
is
Mantalspenningar.
Tionde och Räntor
af Bruk, Verk
och Inrättningar.
R:dr
1,279
705
1,343
367
1,261
1,605
3,940
1,030
1,594
1,700
962
1,216
1,036
2,046
910
254
814
4,586
1,230
2,477
1,058
4,181
124
463
rst.
.31
31
10
10
36,197
R:dr
sk.
rst.
1,797
34
3
296
2
340
_
/
10,999
390
59,389
46
24
393
39
1,353
37
28! 32 I —
Summa.
R:dr
3,153
1,020
1.701
417
1,266
13,314
4,672
2,350
1,698
2,049
60,590
1,416
1,942
2.701
962
522
814
5,939
1,319
2,477
1,226
4,181
140
637
sk.
rst.
3
2
6
8
Arrendemedel.
R:dr
44
2,164
3
97
3.3
15,624
36
51,822 2i
75,027
75,027
42
42
4 116,516
15,754
132,271
1,101
4,668
823
rst.
Kostnad för
Rotering.
R:dr
514
191
436
138
316
594
1,533
606
763
504
412
437
438
1,168
510
145
1,772
367
1,538
452
4,864
70
158
19 , i 8,902! i ) 7
36
8,902
17,9.36
16,001
33,938 i.30
ndrag’ af de Kongl. Majtts Befallningshafvande» Embets-Berättelser för åren 1848 1850 åtföljande Tabeller för Städerna.
Jnderhållna Kreatur.
Ungbo
skap.
St.
20
112
199
15
20
297
44
26
59
43
62
70
44
156
45
35
38
199
123
25
150
105
5
49
Får.
1,941
st.
130
270
333
6
140
979
174
282
101
449
126
87
78
270
62
10
391
826
304
30
204
58
10
181
Svin.
St.
326
392
581
110
590
987
366
406
325
163
230
263
285
438
137
55
457
1,092
236
20
239
199
15
48
Getter.
St.
16
2
31
395
220
25
14
6
18
84!
Uppskattadt värde.
Hus och Tomter.
R:dr
2,037,185
599,146
1,283,503
659,661
1,143,257
1,699,093
4,631,320
1,121,371
1,818,525
1,455,809
704,160
1,396,192
1,225,375
2,103,343
593,089
195,956
474,200
6,388,972
1,639,281
2,380,470
1,249,008
7,955,956
122,648
217,542
5,501 7,960
823
43,095,072
39,287,686
1,941! 5,50 1 i 7,960
823
sk.
10
Jord.
R:dr
304,332
138,913
277,314
40,439
212,243
818,283
376,152
258,715
326,148
251,733
165,695
392,388
349,174
623,391
214,317
49,685
153,845
828,248
272,006
122,748
224,289
327,340
169,849
9 - 6,897,255
36
82,382,758 45
6,897,255
Bruk, Manufakturier,
Fabriker
in. m.
rst.
R:dr
95,200
72,803
14,243
36,400
22,150
61,751
569,203
108,520
174,341
50,300
47,795
25,366
20,970
161,839
16,000
14,100
211,199
31,061
8,570
41,500
340,350
Summa.
rst.
24,360
7 6 2,148,025
2,148,025
46
R:dr
2,436,717
810,862
1,575,060
736,500
1,377,651
2,579,128
5,576,676
1,488,606
2,319,015
1,757,842
917,650
1,813,947
1,595,520
2,888,575
823,406
245,641
642,145
7,428,421
1,942,348
2,511,789
1,514,797
8,623,647
122,648
411,751
sk.
9
40
36
32
16
31
38
47
38
32
32
8
40
32
O
12
35
37
23
Allmän Bevillning.
Efter Esta
Artikeln.
52,140,353
- 39,287,686
15 2
36
46
91,428,040
10
R:dr
870
501
979
247
847
1,098
2,727
773
1,141
1,200
664
856
710
1,417
657
186
599
3,263
899
1,647
750
2,935
88
355
sk.
6
18
24
14
18
24
30
42
12
24
24
46
38
24
24
10
12
30
46
7
30
29
rst.
Efter 2:dra
Artikeln.
R:dr
15,872
5,847
9,193
3,687
18,239
17,375
44,618
12,099
15,598
13,570
13,762
13,436
12,260
21,504
9,232
3,084
8,614
52,920
12,934
23,260
8,111
98,232
4,248
4,140
25,4-20 4 6
438,847
10,859
36,279
12
16
320,218
759,066
Efter 3:dje
Artikeln.
R:dr
12
3
27
3
24
10
21
10
6
7
121
261
sk.
30
10
11
39
38
29
21
35
26
I
332124
rst.
11
t il t S
-
-B
Summa.
10
4I 593 32
R:dr
16,742
6,348
10,185
3,938
19,114
18,4-77
47,371
12,873
16,751
14,792
14,426
14,302
12,974
22,922
9,900
3,270
9,219
56,183
13,841
24,907
8,862
101,288
1,336
4,496
464,528
331,
795,939
27
11
Bränvinsbrän
nings-afcift.
R:dr
4,016
197
1,958
213
1,095
2,721
3,716
954
2,623
4,117
1,184
1,670
389
370
361
1,210
6,327
1,081
1,128
366
2,533
205
35,4-42
16,666
3 52,109
39
32
rst.
Ständiga Räntor.
Ordinarie ränta
eller JBoskapsoch
Åkerskatt.
R:dr
75
19
18
50
5
710
731
928
103
342
4-0
200
160
261
52
227
168
7
44
ii 4,147
rst.
130
23
11
4,277
Krono-tionde.
R:dr
198
745
9
102
7 11
11
1,143
1,143
sk.
10
43
IS
rst.
31 10
31
10
Mantalspenningar.
Tionde och Räntor
af Bruk, Verk
och Inrättningar.
R:dr
1,279
705
1,343
367
1,261
1,605
3,94-0
1,030
1,594
1,706
962
1,216
1,036
2,046
910
254-
814
4,586
1,230
2,4-77
1,058
4,181
124
463
rst.
R:dr
1,797
296
340
10,999
390
59,389
393
39
1,353
28
46
24
37
32
36,197 33
15,624
51,822
36
21
75,027
75,027
Summa.
42 4
R:dr
3,153
1,020
1.701
417
1,266
13,314
4,672
2,350
1,698
2,049
60,590
1.4-16
1,942
2.701
962
522
814
5,939
1,319
2.4-77
1,226
4,181
140
637
116,516 19 i
42 4
15,754
132,271
36
Arrendemedel.
R:dr
44
2,164-
3
97
1,101
4,668
823
8,902
8,902-
rst.
Kostnad för
Rotering.
R:dr
514
191
4-36
138
316
594
1,533
606
763
504
412
437
438
1,168
510
145
1,772
367
1,538
452
4,864
70
158
17,936
16,00'
33,938
44
34
30
Kostnad för
Städernas Styrelse.
R:dr
11,362
3,565
6,762
1,4-80
8,185
13,730
25,048
5,809
10,780
10,988
6,302
5,401
10,4-29
20,806
4,526
1,632
3,556
49,616
4,092
15,554
7,283
297,784
636
2,24-1
527,576 41
141,336
668,913
44
rst.
10
37
Klereci-Statens underhåll.
Pastorers.
Kapellaners.
Kyrkobetjenings.
Summa.
Fattigförsörjning.
Skjuts.
Väghållning
Diverse afgifter,
onera och all-  männa besvär.
Summa
Stats-Bidra
o-
n
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
R:dr
sk.
rst.
3,133
32
—
1,163
16
—
533
16
—
4,830
16
—
6,157
16
8
600
16
—
2,300
—
—
• 5,900
—
55,621
36
11
1,871
41
7
383
16
—
1,525
—
—
3,780
9
7
2,321
22
1
1,102
—
—
1,033
34
4
6,315
13
—
25,876
1
2
1,566
32
—
911
20
—
679
27
8
3,157
31
8
5,112
6
1
1
633
16
—
5,430
—
—
9,820
41
11
45,198
38
11
139
22
7
100
—
—
70
—
—
309
22
7
1,515
8
—
1,140
—
—
366
32
—
2,368
19
9
11,887
11
9
2,369
32
—
1,016
—
—
786
24
—
4,172
8
—
8,576
32
—
5,962
36
—
3,266
—
—
5,090
—
—
57,045
30
8
5,64-4
1
11
1,774
40
—
1,394
40
—
8,813
33
11
10,195
23
5
372
12
8
4,730
41
10
18,177
10
3
93,292
32
11
10,115
18
9
2,166
18
2
2,566
25
—
14,848
13
11
24,270
16
3
3,354
12
—
3,231
44
—
24,868
13
8
152,917
42
9
4,253
8
7
936
13
7
1,025
15
10
6,214
38
—
7,353
27
4
723
44
—
2,764
16
—
13,709
28
—
53,456
41
6
2,631
32
—
1,198
24
—
1,661
10
8
5,491
18
8
10,484
22
9
3,487
26
8
2,181
20
—
10,865
19
1
65,127
1
2,600
—
—
1,305
—
—
1,156
5
—
5,061
5
—
14,983
—
—
739
—
—
1,940
—
—
11,574
40
—
63,749
26
3
3,342
36
—
1,992
4
—
1,026
32
—
6,361
24
—
7,336
21
4
1,547
16
—
950
—
—
5,933
16
—
105,044
44
4
2,287
37
4
590
—
—
988
24
—
3,866
13
4
6,261
15
4
1,075
—
—
2,916
—
—
15,610
37
6
52,957
32
6
1,184
2
7
525
46
—
374
—
—
2,084
—
7
7,382
6
9
2,556
24
—
2,331
9
2
10,562
1
8
51,090
31
6
6,083
—
-
2,735
—
—
1,490
32
—
10,308
32
—
14,804
45
7
1,306
16
—
680
—
—
36,801
—
—
112,971
30
11
1,800
—
—
470
—
—
716
32
—
2,986
32
—
3,650
—
—
398
—
—
54-0
—
—
3,389
43
7
27,226
6
6
103
42
—
304-
4
—
135
20
—
543
18
—
889
16
—
110
17
—
126
24
—
364
41
—
7,605
20
11
799
—
—
295
—
—
60
—
—
1,154
—
—
1,417
—
—
300
—
—
1,917
—
—
5,390
—
24,977
8,534
15
2
2,793
—
—
1,549
46
S
12,877
13
10
36,218
26
9
9,861
o
—
13,116
43
6
135,890
16
2
327,803
44
10
3,589
32
—
1,025
—
—
233
14
8
4,847
46
8
4,424
20
—
978
16
—
600
37
8
4,252
26
6
35,805
29
—
2,933
16
—
1,266
32
—
1,663
16
—
5,863
16
—
17,081
45
—
2,192
37
2
1,508
39
6
26,79 1
36
9
103,713
16
3
4,525
24
—
776
32
—
1,291
16
—
6,593
24
—
6,207
—
—
987
16
—
2,077
4
6
6,744
29
8
41,624
44
5
23,272
30
11
2,695
16
3
3,884
8
—
29,852
7
2
65,709
—
9
11,006
7
5
1,663
33
8
6.2,577
26
7
581,461
42
4
20
o
S
300
—
—
328
32
—
648
34
8
2-68
25
—
—
—
24
26
8
131
1
6
3,462
25
2
428
—
—
620
—
—
284
22
—
1,332
22
—
1,512
—
—
155
—
—
527
16
—
2,612
28
—
13,672
20
11
93,229
28
1
27,343
42
—
25,425
27
6
145,999
1
7
264.132
13
1
50,589
26
11
56,224
38
10
425,742
10
7
2,113,591
29
5
Specifika uppgifter saknas.
56,464
28
5
166,081
14
3
233
16
—
44,541
25
3
206,655
31
3
995,147
—
3
202,463
30
—
430,213
27
4
50,822
42
11
100,766
16
1
632,397
41
10
3,108,738
29
8
Anmärkningar :
l:o Tabellen för Wermlands län upptager såsom staden
Carlstad tillhöriga 1,172^ tunnland jord, utan att denna
jords egenskap af åker, äng, skog eller betesmark blifvit,
enligt stadgadt formulär, i särskilda dertill afsedda
kolumner införd; men sedan från vederbörande erhållits
den upplysning, att nämnde jord utgöres af 879|§ tunnland
åker, 20^ tunnland äng samt 271§4 tunnland skog
eller betesmark, har ifrågavarande jord, sålunda specificerad,
blifvit i Sammandraget under behöriga rubriker
upptagen.
2:o Uppskattade värdet af »Hus och Tomter» i staden
Wisby, hvilket i Tabellen för nämnde stad uppgifvits
till 4(i4.200 R:dr, utgör dock, enligt hvad vederbörande
särskildt upplyst, rätteligen 10,000 R:dr mera, eller474,200
R:dr, hvadan sistnämnde summa blifvit i Sammandraget
införd. I samma stads Tabell äro under Bevillning efter
Andra Artikeln upptagne 6 R:dr, hvilka, såsom
utgående »enligt 37 g» i Bevillnings-Förordningen, rätteligen
bort hänföras till Tredje Artikeln, och alltså i
Sammandraget dit förflyttats.
3:o Enär, enligt upplysning, som först sedan Tabellen för
Städerna inom Malmöhus län redan var färdigtryckt
blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnde
län meddelad, Malmö stads oprivilegierade jord är åsatt
45t\ mantal, har det i Tabellen för länets städer till
allenast 88,44 tunnland beräknade hemmantalet i Sammandraget
blifvit ökadt med 45,09 och således utfördt
till 133,53.
4:o De uti Tabellerne för Skaraborgs, Östergöthlands, Örebro,
Malmöhus och Blekinge län under Bevillningen
eller i andra särskildt uppdragna kolumner införda
»1848 ars Krigsruslningskoslnader», hvarom specifika
uppgifter blott från dessa län erhållits, hafva, i likhet
med hvad som funnits vara af Länsstyrelserne i allmänhet
iakttaget, blifvit hänförde till »Diverse afgifter,
onera etc.» under hvilken rubrik äfven intagits ej mindre
de endast uti förstnämnde trenne Läns Tabeller
särskildt uppförde »Folkslcoleafgifter», än ock vissa
andra i nedanupptagne Stads-Tabeller under rubriken
»Ständiga räntor» införda medel, nämligen: Saluaccis
uti Tabellerne för Jönköpings, Östergöthlands, Wermlands
och Malmöhus län; samt Kurhusmedel uti Tabellen
för sistnämnde län.
5:o Hvad särskildt angår Tabellen för Stockholms Stad,
hvars innehåll tillförene icke i Sammandraget upptagits,
torde böra hänvisas till den vid samma Tabell införda
Anmärkning.
6:o Hcmmantalsbråken hafva i Sammandraget blifvit förvandlade
till decimaler, samt bråk af tunnland, tunnor
utsäde och afkastning ökade eller minskade till närmaste
hela tal.
7:o Öfrige, vid jemförelse af Sammandraget med despeeiela
Tabellerne, förekommande skiljaktigheter härleda sig
derifrån, att i en del af dessa sednare tabeller efter
desammas tryckning upptäckts åtskilliga skrifTel eller
missräkningar, hvilka ansetts böra i Sammandraget rättas.
