# ID: svediakorp-gov2254
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 119,469
# sentences: 3,037
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


för ull-diskonten i afseende på belåningen af Svensk ull föreskrifver. Då Kollegium,
till föl jd häraf, vid nämnde marknad i Norrköping, genom en Kollegii ledamot,
tillhandahöll innehafvare af Svensk ull, som önskade att sådan ull i Ullkontoret
belåna, lörberörde summa, blef deraf 10,840 Rdr uti sex särskilda poster utlånad.
Med anledning af Kongl. Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-kommittés hos
Kongl. Maj:t gjorda framställning, bland annat, angående de omgångar och kostnader,
som förmenades vara förenade med begagnandet af den innehafvare utaf inhemsk
ull medgifna lånerätt i ull-diskont-fonden, samt Förvaltnings-kominittéens
afgifna förslag till dessa olägenheters afhjelpande, har Kongl. Majit, enligt nådig
skrifvelse till Kommerse-kollegium af den 6 April 1852, funnit godt tillåta, att tills
vidare innehafvare af inhemsk ull, sorn åstundar att vid ullmarknaden i Norrköping
sådan ull i ull-diskont-fonden belåna, må äga att till den ledamot af Kollegium, som
Kollegium bör utse att för berörde ändamål, å Kollegii vägnar, marknaden öfvervara,
inlemna de, för erhållande af dylika lån, i ull-diskont-reglementet föreskrifna
handlingar, samt, i händelse vid den pröfning af dessa handlingar, som af nämnde
ledamot då verkställes, någon anmärkning emot desamma icke förekommer, å Kollegium
utställa invisningar på jemna tiotal Riksdaler inom det belopp, som lånerätten
för det pantsatta ullpartiet utgör, såvida densamma uppgår till minst 100
Rdr, hvilka invisningar, som skola vara verkställda alt infrias fyra dagar efter uppvisandet
och innehålla medgifvande för Kollegium, att vid anvisningarnes inlösen
afdraga ränta derå från inlösningsdagen till lånets förfallotid, Kollegii förenämnde
ledamot vid marknadstillfället äger att, å Kollegii vägnar, acceptera till inlösen af
Kollegium, med förbehåll, att uppvisandet derstädes sker inom den för ull-diskonteringen
under året. genom reglementet fastställda tid. Vid den derefter sistlidet
år hållna ullmarknad i Norrköping hade likväl, enligt hvad Revisorerne inhemtat,
icke någon innehafvare af inhemsk ull sig anmält till begagnande af den sålunda
medgifna tillåtelsen till utställande af invisningar å Kongl. Kommerse-kollegium.
För öfrigt och oberäknadt ofvan omförmälda belopp af 10,840 Rdr hade a fondens
kreditiv i och för lånerörelsen begagnats:
1 afseende på de å riksstatens sjette hufvudtitel anvisade manufaktur-medel
äfvensom extra licent- och Eskilstuna, fristads-medlcn samt de från Kongl. General-tullstyrelsen
lefvererade tull- ochi besia,tjsandelar, få Revisorerne åberopa härvid
bifogadt sammandrag af de öfver samma medel för åren 1851 och 1852 förda
räkenskaper, af hvilka 1851 års äro i Kongl. Kammar-rätten granskade utan anmärkning;
hvaremot räkenskaperna för år 1852 ännu icke derstädes undergått revision.
Behållningen af samtliga ifrågavarande medel utgjorde vid
1851 års början
Rdr 43,943: 5. 10.
samt inkomsterna för åren 1851 och 1852
„ 30,728: 46. 1.
ar 1851
och år 1852
Rdr 45,128: 32. —
” 46,960: - —
Rdr 74,672: 3. 11.
— 8 —
hvaremot utgifterna, bestående af premier och stipendier, rcsebidrag
och understöd åt fabriks- och slöjdeidkare, aflöning
för tjenstemännen i Eskiltuna fristad m. m., uppgingo
till
så att vid 1852 års slut en behållning återstod af
Revisorerna få äfvenledes bilägga utdrag af 1851 och 1852 års räkenskaper,
dels öfver de medel, till belopp af högst 1,800 IIdr årligen, hvilka Kongl. Kommerse-kollegium,
jemlikt Kongl, brefvet af deri 30 Januari 1830, är berättigadt att
från Kongl. Stats-kontoret uppbära till godtgörande af Svenska Konsulers förskott
till nödstäldt, Svenskt sjöfolks underhåll och hemförskäffande, dels öfver det,
genom Kongl, brefvet af den 14 September 1843, å handels- och sjöfartsfonden tili.
Kongl. Komrners-kollegii disposition anvisade årliga anslag, stort 1,333 Rdr 16 sk.,
att användas till ersättande af sådana bevisliga utgifter för Svenskar och Norrmän,
hvartill Konsulerne, antingen i anseende till utgifternas beskaffenhet eller svårigheten
att derå anskaffa fullständiga verifikationer, ej äro enligt förut gällande
föreskrifter berättigade till godtgörelse af allmänna medel.
Dessa räkenskaper hafva i Kongl. Kammar-rätten blifvit granskade, utan att
någon anmärkning dervid förekommit, och utvisa, att ä förstnämnde anslag förefanns
vid sistlidet års slut en behållning af 1,668 Rdr 45 sk. 7 rst., deruti likväl
ingå fordringar bos vederbörande rederier för förskjutna ersättningar åt Konsuler
till belopp al 1,598 Rdr 14 sk. 4 rst., om hvilkas indrifning Kongl, liollegii Advokat-fiskal
fått sig uppdraget att besörja. Behållningen åter å det sednare anslaget
uppgick vid samma tidpunkt till 7,608 Rdr 42 sk. 7 rst.
Vid granskningen af samtliga ofvannämnda räkenskaper, hafva Revisorerne, i
afseende å ziffran, icke haft. något att anmärka; och äro utgifterna angående de i
Rikets Ständers Bank, vid hvarje revisionsårs slut, innestående behållningar genom
vederbörliga attester styrkta.
Revisorerne hafva jemväl anställt inventering af säkerhetshandlingarne för de
utur fonderna meddelta lån, hvilka handlingar befunnits med synnerlig omsorg ordnade
och säkert förvarade.
Af Ombudsmannens särskilda berättelser öfver fondernes balanserade fordringar,
äfvensom af de utaf honom förda lagsöknings-diarier, hafva Revisorerne äfven
tagit kännedom och dervid icke funnit något att erinra i fråga om det sätt, hvarpå
samma fordringar blifvit bevakade och indrifna.
För de i förestående revisions-berättelse intagna ziffer-uppgifter ansvarar den
Sekreterare, som vid granskningen af de under Kongl. Kommerse-kollegium ställda
fonders förvaltning och räkenskaper varit hos Revisorerne anställd.
Slutligen få Revisorerne anmäla, att de, med anledning af sin instruktion, till
Kongl. Majit i underdånighet insända ett exemplar af denna berättelse. Stockholm
den 15 November 1853.
Högloft. Ridderskapet och Adelns ledamöter:
CARL ÅKERHJELM. C. E. CEDERSTRÖM. C. A. MANDERSTRÖM.
AUG. OLIVECRONA. J. A. TORNERHJELM. J. M. BJÖRNSTJERNA.
Högvördig a Preste-ståndets ledamöter:
CARL FR. BJÖRKMAN. JOHANNES ROTHLIEB. A. F. SONDÉN.
F. O. CARLANDER. C. J. HOLM. JOHAN GAHNE.
Välloft. Borgare-ståndets ledamöter:
F. A. RINMAN. C. G. ÅSBRINCK. L. V. HENSCHEN.
F. C. BILLBERG. J. ÖHRSTRÖM. C. W. BAHRMAN.
Hedervärda Bonde-ständets ledamöter:
ANDERS ERICSSON. NILS PEHRSSON. HENRIC ANDERSSON.
C. THOLSON. AND. JANSSON. JONAS CHRISTOPHERSON.
C. F. Ström.
Bilaga Litt. A.
— 10 —
Kapitalslut öfver Manufaktur
-
Banko.
Debet.
Balans från år 1850.
Skulder:
l:o Till Rikets Ständers Bank,
Kongl. Kommerse-kollegii kreditiv för Manufakturdiskonten, emot
3 procents årlig ränta å
begagnadt kapital,  1,800,000: — —
obetald ränta till 1850 års
slut -
24,895: 44. 9. 1.824.895: 44. 9.
2:o Utevarande Banko-attester
1,498: — —
1,826,393
44
9
Afskrifning
af osäkra fordringar, enligt Kongl. Kommerse-kollegii utslag den 1
Juli 1851. -
14,759
25
7
Transport
1,841,153
22
4
— 11 —
diskonlfonden för år 18dl.
Banko.
Credit.
Balans från år 1S50.
Tillgångar:
l:o Behållning i Rikets Ständers Bank å räkningen N:o 5 med Depositions-afdelningen
110,177: 41. 7.
2:o Säkra fordringar:
a) Diskontlån
1,988,941: — —
b) Förlagslån 440,528: 2. 9.
upplupna räntor 9,892:32. 1. 450,420: 34. 10.
c) Anstånd slån 85,409: 32. 8.
upplupna räntor 1,517:31. 9. 86,987: 16. 5. 2,636,526: 44. 10.
3:o Osäkra fordringar:
a) Diskontlån
141,9S0: 15. 8.
b) Upplupen ränta å Rosenborgs
& Ekenmarks förlagslån
12,805: 13. 10. 154,785: 29. 6.
4:o Inventarier
1,488: — 8.
5:o Förskjutna medel:
Förskott till gamla ulldiskontfonden,
kapital  -  11,610: — —
upplupna räntor — - 364: 31. 1. 11,974: 31. 1.
6:o Fondens fasta egendom, enligt Kongl. Kollegii
beslut den 29 December 1843, upptagen
till dess brandförsäkringsvärde,
60,000: — —
Transport
2,864,775 10
2,864,775
10
— 12 —
Transport
1,841,153
22
4
Balans till år 1SU2.
Tillgångar:
l:o Behållning i Rikets Ständers Bank å räkningen N:o 5 med De-
positions-afdelningen
105,814: 47. 10.
2:o Säkra fordringar:
a) Diskontlån
1,936,225: 13. 4.
b) Förlagslån 494,111: 18. 9.
upplupna räntor 10,461: 29. 6. 504,573:
3.
c) Anståndslån 81,595: 17. 1.
upplupna räntor 1,462:46.— 83,058: 15. 1. 2 6^9 671- 2S 6
3:o Osäkra fordringar:
a) Diskontlån
152,719: 18. 9.
b) Upplupen ränta å Rosen-
borgs & Ekenmarks förlags-
lån
12,805: 13. 10. 105,524: 32. 7.
4:o Inventarier ....
— 1,567: 27. 4.
5:o Förskjutna medel,
Förskott till gamla ul [di-
skontfonden, kapital
11,930: — —
upplupna räntor
366: 39. 10. 12,296- 37 10
6:o Fondens fasta egendom, enligt Kongl. Kolle-
gii beslut den 29 December 1843, upptagen
till dess brandförsäkringsvärde,
60,000: — —
2,S69,080
30
3
Summa 14,710,214
4
7
Stockholm af Manufakturdiskont
-
F. A. Palme.
1o
Transport
Vinst- och förlustkonto.
Inkomster:
Ordinarie räntor
95,52$: 4. 4.
Kantor efter förfallotiden
4,062: 5. 2.
Hyra af en lägenhet uti fondens
egendom -  133; 16. — 99,723: 25. 6,
pjU t gift er:
l:o Aflöning och pension
13,406: 32. —
2:o Taffelpenningar och arfvoden
till Kongl. Kommerse-kollegii
PresidentochLedamöterm.fl. 3,585: — —
3:o Extra utgifter, såsom postporto,
skrifmaterialier, ljuspenningar
m. m.,  1,889: 34. 8.
4:o Diverse omkostnader för e
gendomen
882: 21. 4.
5:o Rikets Ständers Riksgäldskontor,
enligt Kongl, brefvet
den 9 November 1841,  14,000: — —
6:o Ränta till Rikets Ständers
Bank för af kreditivet begagnade
medel år 1851
50,679: 21. 7. 82,543: 13 7.
Fondens vinst utgjorde således år 1851 ,
Balans till är 1S52.
Skulder:
l:o Till Rikets Ständers Bank,
Kongl.Kommerse-kollegii kreditiv
för Manufakturdiskonten,
emot 3 procents årlig ränta
å begagnadt kapital,  1,800,000:
obetald ränta till 1851 års slut 25,304:17. 3. ]?825,304 17. 3.
2:o Utevarande Banko-attester  2,954: 13. 4.
Summa
kontoret den 19 Juni 1852.
S. Agrell.
2,864,775 10
17,180
1,828,258
4,710,214
11
30
11
Bilaga Litt. B.
— 14 —
Kapitalslut öfver manufaktur.
Bleket.
Balans från är 1851.
Skulder:
l:o Till Rikets Ständers Bank,
Kongl. Kommerse-kollegii kreditiv för Manufakturdiskonten, emot
3 procents årlig ränta å begagnadt kapital, 1,800,000: — —
obetald ränta till 1851 års slut
25,304: 17. 3.
2:o Utevarande Banko-attester  — 2,954: 13. 4.
A f s k r i f n i n g
af inventarier
Transport
Banko.
1,828,258 30 7
64 46 —
1,828,323 28 7
— 15 —
diskontfonden för år 18d2.
Banko.
Credit.
Balans frän år 1851.
Tillgån gar:
l:o Behållning i Rikets Ständers Bank å räkningen
N:o 5 med Depositions
afdelningen
-  105,814: 47. 10.
2:o Säkra fordringar:
a) Diskontlån
1,936,225: 13. 4.
b) Förlagslån 494,111: 18. 9.
upplupna räntor 10,461:29. 6. 504,573:
3.
c) Anståndslån 81,595:17. 1.
upplupna räntor 1,462: 46. — 83,058: 15. 1.
3:o Osäkra fordringar:
a) Diskontlån
152,719: 18. 9.
b) Upplupen ränta å Rosenborgs
& Ekenmarks förlagslån
12,805: 13. 10.
4:o Inventarier  -
5:o Förskjutna medel:
Förskott till gamla ulldi
skontfonden,
kapital
11,930: — —
upplupna räntor  —> 366: 37. 10.
6:o Fondens fasta egendom, enligt Kongl. Kollegii
beslut den 29 December 1843, upptagen
2,629,671: 28. 6.
165,524: 32.
1,567: 27.
till dess brandförsäkringsvärde,
12,296: 37. 10.
60,000: —
Vinst- och förlustkonto.
Inkomster:
Ordinarie räntor
91,052: 24.
Räntor efter förfallotiderna
3,759: 6.
Hyra för en lägenhet inom di
133:
16.
3.
9.
skontfondens egendom
94,944: 47.
2,869,060
30
Transport 94,944: 47. — 2,869,060 30
— 16 —
Transport
Balans till år 1S53.
Till
gangar:
l:o Behållning i Rikets Ständers Bank å räknin'
gen N:o 5 mecl Depositionsaldelningen
234,566: 38. 7.
2:o Säkra fordringar:
a) Diskontlån
1,S03,9G5: 6. —
b) Förlagslån 486,278: 2. 9.
upplupna räntor 10,192:24. 2. 49^470; 26. 11.
c) Anståndslån 75,511:37. 6.
upplupna räntor 1,961:45.11. 77,473: 35. 5. 2,612,476: 10. 11.
3:o Osäkra fordringar:
a) Diskontlån
181,850: 38
b) Upplupen ränta å Rosenborgs
& Ekenmarks förlagslån
4:o Inventarier
6.
12,805: 13. 10.
194,656: 4. 4.
1,524: 29. 4.
5:o Förskjutna medel:
Förskott till gamla ulldiskont!
onden, kapital
12,020: —
upplupna räntor
363: 45.
7.
12,383: 45. 7.
6:0 Fondens fasta egendom, enligt Kongl. Kollegii
beslut den 29 December 1843, upptagen
till dess brandförsäkringsvärde,
60,000:
1,828,323
2,881,040
28
42
Summa k,709,364;22
Stockholm af ManufakturdiskontF.
A. Palme.
Transport 94,944: 47. —
Utgifter:
l:o Aflöning, arfvode och pensioner
11,328: 24. —
2:o Taffelpenningar och arfvoden
till Kongl. [Kommerse-kollegii
PresidentochLedamöterm.fl. 3,765: — —
3:o Extra utgifter, såsom postpenningar,
skrifmaterialier, ljuspenningar
m. m.,  1,909: 21. 7.
4:o' Omkostnader för egendomen 453: 25. 4.
5:o Rikets Ständers Riksgäldskontor,
enligt Kongl, brefvet
den 9 November 1841,
14,000: — —
6:o Ränta till Rikets Ständers
Bank, för af kreditivet begagnade
medel, - 48,456: 18. 3. 79,912: 41. 2.
Fondens vinst utgjorde således år 1852 - -
—
Balans till år 1853.
Skulder:
l.o Till Rikets Ständersf Bank,
Kongl. Kommerse-kollegii kreditiv för Manufakturdiskonten,
emot 3 procents årlig ränta
å begagnadt kapital,
1,800,000: — —
obetald ränta till 1852 års slut
23,727: 21. 4.
utelöpande banko-attester vid 1852 års slut 1,544: 13. 4.
Summa
2,869,060
15,032
1,825,271
4,709,364
30
10
34
22
kontoret den 23 Juni 1853.
S. Agrell.
Bilaga Litt. C.
— 18 -
Kapitalslut öfver Gamla Gll
-
Banko.
fileliet.
Balans från år 1850.
Skulder:
l:o Till Manufaktur-diskonten för lemnade förskott,
kapital -
- 11,610: — —
ränta  364: 31. 1.
11,974: 31. 1.
2:o Till Kongl. Kommer se-kollegii Statistiska Kon-  tor, för lemnade förskott af influtna tull-  ocli konfiskationsmedel, .
4,487:
7. 8.
16,461
00
CO
9
Utgifter år 1S51:
Aflöning till Ullkontorets tjenste-  män och betjening 3,116: 32. —
Dito till Direktör Hofman Bang 1,000: — —
4,116: 32. -
Bese- och traktamentspenningar
till dito
803: 4. 6.
Diverse utgifter
183: 31. 2.
986: 35. 8.
Beparationer å ullmagasins-huset i Norrköping
Bänta till Manufaktur-diskonten för lemnade för-  skott
136:
366:
10. 4.
37. 10.
5,606
4,999
19
17
10
1
Afskrifning, enligt Kongl. Kommerskollegii utslag den 1 Juli 1851,
af en äldre osäker fordran
...
Balans till år 1852.
Tillgångar:
l:o Säkra fordringar,
hos Ullkontoret i Norrköping 316: 38. 11.
„ Bikets Ständers Bank, behåll-  ning å räkn. N:o 7,  49: 46. 4.
diskontlån
822: 45. 4.
1,189:
35. 2.
*
2:o Ullmagasins hus et i Norrköping
3:o Inventarier,
vid Ullkontoret i Norrköping 988: 4. 1.
„ Diskont-kontoret
187: 30. 6.
36,000:
1,175: 34. 7.
4:o Osäkra fordringar —
3,640:
1. 2.
42,005
22
11
Summa
69,073
2
7
Stockliolm af Manufakturdiskont
-
F. A. Palme.
— 19 —
diskontfonden för år 1831.
Bank
Credit.
Balans från år 1850.
Tillgångar:
l:o Säkra fordringar,
hos Ullkontoret i Norrköping
262: 13.
5.
„ Rikets Ständers Bank, be-
hållning å räkningen N:o 7,
6: 12.
7.
diskontlån
1,199: 21.
4.
1,467:
47.
4.
2:o Fastighet,
Ullmagasinshuset i Norrköping
36,000:
—
—
3:o Inventarier,
vid Ullkontoret i Norrköping
988: 4.
1.
„ Diskont-kontoret
187: 30.
6.
1,175:
34.
7.
4:o Osäkra fordringar
8,639:
18.
3.
47,283
4
2
Inkomster år 1851:
Ullsorterings-, värderings- och
magasins-afgifter
3.005:
1.
3.
Hyresmedel  -
447:
20.
—
Bidrag af manufakturmedlen, en-
ligt Kongl, brefvet den 9 No-
vember 1836,,
1,200: --
—
Ersättning af tull- och konfiska-
tionsmedlen, enligt dito af den
22 Juli 1851,
353: 27.
8.
1,553: 27.
8.
5,006
—
11
Balans till år 1852.
Skuld:
l:o Till Manufaktur-diskonten för lemnade förskott,
kapital
11,930: —
—
ränta
366: 37.
10.
12,296: 37. 10.
2:o Till Kongl. Kommerse-kollegii Statistiska Kon-
tor för lemnade förskott af influtna tull-
och
konfiskationsmedel
4,487:
7.
8.
16,783
45
6
Summa
69,073
2
7
kontoret den 19 Juni 1852.
S. Agrell.
Bilaga Litt. D.
— 20 —
Kapitalslut öfver Gamla Gll
-
Dcbet.
Balans från år 1S51.
Skulder:
l:o Till Manufaktur-diskonten för lemnade förskott,
kapital
11,930: — —
ränta
366: 37. 10.
2:o Till Konni. Kollegii Statistiska Kontor, för
lemnade förskott af influtna tull- och konfiskations-medel,
Utgifter år 1852:
Aflöning till Ullkontorets tjenstemän
och betjening
Dito till Direktören Hofman Bang
Rese- och traktamentspenningar
till dito
2,810:
1,000:
832: 27. 1.
Diverse utgifter
198: 29. 3.
Reparationer vid uilmagasinshuset i Norrköping
Ränta till Manufaktur-diskonten för lemnade förskott
Balans till år 1S53.
Till gån gar:
l:o Säkra fordringar,
hos Ull-kontoret i Norrköping
Rikets Ständers Bank, behållning
å räkningen N:o 7,
diskontlån
2:o Uilmagasinshuset i Norrköping
3:o Inventarier,
vid Ullkontoret, i Norrköping
„ Diskontkontoret —
200: 6. 8.
4: 22. 5.
542: 45. 11.
996: 4.
187: 30.
1.
6.
4:o Osäkra fordringar,
12,296: 37. 10.
4,487: 7.
3,800:
1,031:
102:
8. 4.
4. —
363: 45. 7.
747: 27.
36,000: —
1,183: 34.
3,640: 1.
Banko.
16,783
5,307
41,571
45
63,662
11
14
22 2
Summa
Stockholm af JlanufakturdiskontF.
A. Palme.
- 21 —
diskontfonden för år 1832.
Credit.
Balans från år 1S51:
Tillgångar:
l:o Säkra fordringar,
hos Ullkontoret i Norrköping 316: 38. 11.
i llikets Ständers Bank, behållningen
å räkningen N o 7, 49: 46. 4.
diskontlån
822: 45. 11.
2:o Ullmagasinshuset i Norrköping
-----
3:o Inventarier,
vid Ullkontoret i Norrköping 988: 4. 1.
„ Diskontkontoret
187: 30. 6.
4:o Osäkra fordringar,
Inkomster år 1852:
Ullsorterings-, värderings- och magasins-afgifter
Hyresmedel
Bidrag af manufakturmedlen, enl.
Kongl, brefvet den 9 November
1836,  1,200:
Ersättning af statsmedlen, enligt
Kongl, brefvet den 15
Juli 1852,  600: 18. 11.
Balans till år 1853.
Skulder:
l:o Till Manufaktur-diskonten för lemnade förskott,
kapital  -  12,020: — —
ränta
363: 45. 7.
2:o Till Kongl. Kollegii Statistiska Kontor, för
lemnade förskott af influtna tull- och konfiskationsmedel,
1,189: 35. 2
36,000:
1,175: 34. 7-  3,640: 1. 2.
2,538: 3.
447: 20.
1,800: 18. 11
12,383: 45. 7.
4,487: 7. 8.
Summa
Banko.
42,005
22
11
4,785
42
16,871
5 3
63,662
22 2
kontoret den 23 Juni 1853.
S. Agrell.
— 22 —
Bilaga Litt. E. Kapitalslut ölVer Nya Ull
-
Banko.
Debet.
Balans från år 1S50.
Skulder:
Till Rikets Ständers Riksgälds-  kontor för af kreditivet, år
1850, begagnade medel, ka-  pital
47,270: —
ränta härå till 1850 års slut 1,022: 9.
7.
48,292:
9.
7.
t
Öfverbetalning å ett infriadt lån —
10:
—
—
48,302
9
7
U tgilter:
Ränta till Rikets Ständers Riksgäldskontor för
af kreditivet begagnade medel
Rese- och traktaments-kostnader m. m. i och för
utlåningen vid 1851 års ullmarknad i Norr-  köping  -
1,224:
195:
45.
3.
8.
9.
1,420
1
5
Balans till år 1S52.
Tillgångar:
l:o Säkra,
Behållning i Rikets Ständers
Bank
— 15: 38.
Diskontlån
59,275: 46.
7.
5.
59,291:
37.
2:o Osäkra fordringar
632:
44.
8.
59,924
33
8
Summa
109,646
44
8
Stockholm af Manufakturdiskont
-
F. A. Palme.
- 23 -
diskontfonden för år 1851.
Banko,
Credit.
Balans från år 1850.
Tillgångar:
l:o Säkra,
Behållning i Rikets Ständers Bank 13: 7.
Diskontlån
49,889: 1.
3.
49,902: 8.
3.
2:o Osäkra fordringar ...
645: 26.
10.
50,547
35
1
Inkomster:
Ordinarie räntor
Förfallo-räntor  -
1,851: 18.
44: 9.
11.
1,895
27
11
Balans till är 1S52.
Skulder:
Till Rikets Ständers Riksgälds-  kontor, för af kreditivet, år
1851 begagnade medel, ka-  pital
55,968: 32.
ränta härå till 1851 års slut 1,224: 45.
8.
57,193: 29.
8.
Öfverbetalning å ett infriadt lån
10: —
—
57,203
29
8
Summa
109,646
44
8
kontoret den 19 Juni 1852.
;V Agrell
Bilaga Litt. F.
— 24 —
Kapitalslut öfver Nya Ull
-
fiebct.
Balans från år 1851.
Skulder:
Till Rikets Ständers Riksgälds-kontor, för af
kreditivet år 1851 begagnade medel, kapital
55,968: 32. —
ränta härå till 1851 års slut 1,224: 45. 8.
Öfverbetalning å ett infriadt lån
I
Utgifter:
Bänta till Rikets Ständers Riksgäldskontor för
af kreditivet begagnade medel  —
Rese- och traktamentskostnader i och för utlåning
vid 1852 års ullmarknad i Norrköping
Balans till år 1853.
Tillgångar:
l:o Säkra,
Behållning i Rikets Ständers
Bank
7: 24. 5.
Diskontlån
48,852: 43. 7.
Inventarier
13: 16. —
2:o Osäkra fordringar ...
1,241: 5. 5.
171: 40. 6.
48,873: 36. —
632: 44. 8.
Summa
Banko.
57,193: 29. 8.
10:  57,203
1,412
49,506 32 8
29
45
11
108,123 12 3
Stockholm af ManufakturdiskontF.
A. Palme.
1
— 25 —
diskontfonden för år 1852.
Banko.
Credit.
Balans från år 1851.
Tillgångar:
l:o Säkra,
Behållning i Rikets Ständers
Bank
..... 15:38. 7.
Diskontlån
59,275: 46. 5.
59,291: 37. —
2:o Osäkra fordrinqar
632: 44. 8.
59,924
33
8
Inkomster:
Ordinarie räntor
Förfallo-räntor - - —
1,540: 36. 3.
56: 32. 11.
1,597
21
9
Balans till år 1853.
Skuld:
Till Rikets Ständers Riksgälds-kontor för af kre-  ditivet år 1852 begagnade medel, kapital...
ränta härå till 1852 års slut
45,360:
1,241: 5. 5.
46,601
5
5
Summa
108,123
12
3
kontoret den 23 Juni 1853.
S. Agrell.
4.
— 26 —
Utdrag- af 1881 oell 18i>2 års råoch
konfiskations- samt
Hanko.
e It!
I»^i3
Helset.
Behållningar och fordringar
i ?,\ .,Vv-'. ,,V|
från år 1850
—
.... 44,000: 24. 4.
afgår skuld —y -
57: 18. 6.
43,943
5
Ut
Inkomster:
År 1851, manufakturmerilen
10,139:
14.
—
tull- och konfiskations- dito 2,392:
24.
6.
extra licent- dito  - 604:
30.
6.
Eskilstuna fristads- dito 100:
—
” 13.236: 21. —
År 1852,' manufakturmedlen
10,708: 46.
4.
tull-och konfiskations-dito 6,061:
22.
1.
extra licent- dito  - 622:
4.
8.
Eskilstuna fristads- dito 100:
— 17.492: 25. 1.
30,728
46
1
Summa
74,672
3
11
Stockholm af Kongl. Kommerse-kollegri
— 27 —
kenskaper för Manufaktur-, Extra licent-, TullEskilstuna
fristads-medel.
Credit.
Utgifter:
År 1851, af manufakurmedlen
0,569: 41. 1.
„ tull- och konfiskations
tlito
11,426: 43. 8.
„ extra licent- dito
1,019: 24. —
„ Eskilstuna fristads-dito 66: 32. — 22.0S2 44. 9.
År 1852, af manufakturmedlen
9,499: 35. —
„ tull- oell konfiskations
dito
12,880; 11. 10.
„ extra licent- dito
987: 6. —
„ Eskilstuna fristads-dito 66: 32. — 23,433' 36 10
Behållningar och fordringar
vid 1852 års slut:
af manufakturmedlen  10,454: 40. —
„ tull- och konfiskations
dito
-  16,036: 16. 10.
„ extra licent- dito  465: 35. —
„ Eskilstuna fristads- dito 2,416: 28. 8. gg 373. 94 g
afgår skuld —, -  218: 6. 2.
återstå tillgångar
Summa
Banko
45,516
29,155 18
33
74,672 3
Statistiska Kontor den 30 April 1853.
A. J. Lönnerberg.
— 28
Bilaga Litt. H.
Utdrag* af räkningarne öiVer uppburna medel
utgifter, Svenska Konsuler å utrikes orter be
-
Debet.
Enligt 1850 års räkning, utgjorde behållningen vid samma års slut
Inkomst:
Af Kongl. Stats-kontoret anordnade medel, hvilka blifvit, genom
Kongl, brefvet den 30 Januari 1830, anvisade till ersättande af
de utgifter, Svenska Konsuler å utrikes orter bestridt för Svenskt
si öfolk,
år 1851
1,800:
„ 1852
1,800:
Summa
Banko.
2,349
3,600
19
5,949
19 7
Stockholm af Kongl. Kommerse-kollegii
— 29 -
åren 1851 och 1852, till godtgörande af de
stridt för hem förskaffande af Svenskt] sjöfolk.
Banko.
Credit.
U tgifter:
Kongl. Statskontoret.
Till Kongl. Räntekammaren lefvererade medel, hvilka influtit såsom
ersättning för lemnadt understöd till Svenskt sjöfolk, hvarför Kon-  suler förskottsvis blifvit godtgjorde:
år 1851
2,374: 5. 11.
» 1S52
1,855: 5. 3. 4.229: 11. 2.
Afskrifnin g
af de till Konsuler förskottsvis gjorda utbetalnin-  gar, för hvilka någon ersättning ej kunnat erhål-  las, enligt Kongl. Kollegii beslut:
år 1851
38: 37. 6.
» 1852
1* 21. 4. 51. I0. 10.
4,280
22
Balans till år 1853:
Till Konsuler förskottsvis utbetalda ersättningar för bestridda om-  kostnader för Svenskt Sjöfolk, om hvilkas godtgörande af rederier
Advokatfiskals-embetet fått sig uppdraget att besörja, 1,596: 14. 4.
Behållning af kontanta medel uti Rikets Ständers Bank 72: 31. 3.
1,668
45
7
Summa
5,949
19
7
Statistiska Kontor den 30 April 1S53.
A. J. Lönneberg.
Bilaga Litt. J.
Utdrag* al* 1881 och 1852 års räkningar öfver
1845, al* handels- och sjöfartsfonden beviljade
Konsulers å utrikes orter utgif
-
Banko.
Debet.
Behållning från år 1850 -•
-
5.1)67
il
8
Inkomst:
Af Kongl. Konvoj-kommissariatet anordnade medel,
är 1851
1,333: lii. —
år 1852
1,333: 16. —
2,666
32
Summa
8,633
43
8
Stockliolm af Kongl. Kommerse-kollegii
— 31 —
det, gfenom Kon^l. brefvet den 14 September
anslag* till godtgörande af Svenska och Norska
ter för Svenskar och Norrmän.
Banko.
Credit.
Afskrifning
af tle till Svenska och Norska Konsuler förskotts-  vis gjorda utbetalningar, för hvilka någon er-  sättning ej kunnat erhållas, enligt Kongl, kol-  legii beslut:
år 1851
317: 47. 3.
år 1852
707: 1. 10.
1,025
1
1
Balans till år 1S53:
Behållningen af kontanta medel uti Rikets Ständers Bank
7,608
42
7
Summa
8,633
43
8
Statistiska Kontor elen 30 April 1S53.
A. J. Lönnerberg.
— 32 —
Kongl. Kominerse-kollegii
underdåniga utlåtande, i anledning af
Rikets Stånders Revisorers berättelse
oin granskningen af de under beinälte
Kollegium ställda fonders förvaltning
och räkenskaper för åren 1851 och 1852.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Genom nådig remiss, liar Eders Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af Rikets
Ständers Revisorers afgifna berättelse, angående innevarande år förrättad granskning
af de under Kommerse-kollegium ställda fonders och medels förvaltning åren
1851 och 1852, anbefallt Kollegium att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med det
yttrande, hvartill samma berättelse kunde föranleda.
Till åtlydnad af högstberörde nådiga befallning, får Kollegium i underdånighet
anmäla, att Kollegium ansett ifrågavarande berättelse icke påkalla Kollegii yttrande
i någon annan omständighet, än hvad densamma angår Revisorernes underdåniga
hemställan om afskrifning af gamla ulldiskont-fondens skuld för ett, från de
under Kollegii förvaltning ställda tull- och beslagsmedel, erhållet förskott af 4,487
Rdr 7 sk. 8 rst., rörande hvilket ämne Revisorerne inhemtat: att Kongl. Majit, med
anledning af f. d. Statsrådet och Presidenten m. m. Poppii, i sammanhang med redogörelse
angående anstalterna till ullkulturens befrämjande i riket, gjorda framställning
om särskilda åtgärder till fårskötselns befrämjande på Gottland och Öland,
genom nådigt bref af den 14 April 1837 bifallit, att 10U får af Soutlidown-race finge
för berörda ändamål, på allmän bekostnad, samma år från England införskaffas
och kostnaden dervid, beräknad till omkring 5,000 Rdr, förskottsvis utgåafomförmälda
tull- och beslagsmedel, för att sedermera, i den mån tillgångarne medgåfve, af
ulldiskont-fonden godtgöras; att derefter till bestridande af ifrågavarande kostnader,
som uppgått till ofvan angifna summa af 4,487 Rdr 7 sk. 8 rst., ett deremot svarande
belopp på föreskrifvet sätt blifvit förskjutet och sedermera årligen upptagits så väl
i gamla ulldiskont-fondens räkenskaper bland fondens skulder, som ock i räkenskaperna
öfver tull- och beslagsmedlen, såsomen denna fond tillkommande fordran; att
utaf de genom försäljning af kronan tillhöriga får influtna tillgångar visserligen, tid
efter annan, till Kollegium inlefvererats mindre summor, men att, då Kongl. Majit, genom
nådigt bref af den 19 Mars 1836, tillåtit, att de inkomster, som genom ifrågavarande
försäljningar kunde beredas, framgent finge af f. d. Statsrådet Poppius disponeras,
vare sig till anskaffande af något utmärkt race-djur vid utomordentligt behof,
eller till bildande småningom af nya schäferier, dessa medel ansetts icke kunna anlitas
för afbetalning å ofvannämnde från tull- och beslagsmedlen lemnade förskott.
Och då, hvad för öfrigt anginge tillgångarne å gamla ulldiskont-fonden, dennas inkomster,
under en längre tids förlopp, visat sig hafva understigit de å fonden anordnade
utgifter, så att fondens kapitalbehållningar undergått en väsendtlig minskning,
samt fonden, för fullgörande af densamma åliggande förbindelser, måste årligen
understödjas, ej mindre medelst numera af särskilda medel utgående anslag
till betäckande af deri, under det nästförflutna året, genom inkomsterna öfverskjutande
utgifter uppkomna brist, än ock genom räntefritt bidrag af manufakturmedlen, äfvensom
förskott mot ränta af manufaktur-diskont-fonden; vid hvilket förhållande icke
med sannolikhet kunde antagas, att gamla ulldiskont-fonden framdeles må vinna
flen förkofran, att af fonden kan godtgöra* ifrågavarande af tull-och beslagsmedlen
räntefritt förskjutna belopp af 4,487 Rdr 7 sk. 8 rst., hafva Revisorerne funnit sig
böra hemställa, att samma förskott måtte, till undvikande af summans fortsatta bokförande
i tvänne särskilda räkenskaper, derur afskrifvas.
Kollegium får i underdånighet vitsorda hvad Revisorerne anfört, angående
tillkomsten af förberörde, bland gamla ulldiskont-fondens skulder uppdebiterade, förskott
från de under Kollegii förvaltning ställda andelar i tull- och beslagsmedlen;
och då Kollegium, under förutsättning, att de anstalter till fårafvelns och ullkulturens
befrämjande, som för närvarande äga rum, komma att tillsvidare fortfara, och
således någon minskning af de å ulldiskontfonden nu anvisade årliga utgifter icke
torde kunna förväntas, äfven för egen del, anser ingen anledning förefinnas, att
samma förskott må kunna af fondens tillgångar godtgöras, tillstyrker Kollegium i
underdånighet, att meranämnde till gamla ulkliskont-fonden förskjutna belopp af
4,487 Rdr 7 sk. 8 rst. måtte ur räkenskaperna afskrifvas.
Den till Kollegium i nåder remitterade revisionsberättelsen återställes i underdånighet,
och Kollegium framhärdar med djupaste vördnad,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
undersåter och tjenare,
C. 1). SKOGMAN.
J. N. BORELIUS.
Stockholm den 20 December 1853.
L. S.
C. F. Ström.
1
BERÄTTELSE
TILL
RIKETS HÖGLOFL. STÄNDER
ANGÅENDE
AP
RIKETS STÄNDERS REVISORER.
År 1S5S.
STOCKHOLM.
TRYCKT HOS ISAAC MARCUS,
1853.
' ■ ■ ■.
.
.
Till Rikets Högloft. Ständer.
Undertecknade, i föreskrifven ordning, utsedde att granska Stats-, Bankooch
Riksgälds-Vcrkens tillstånd, styrelse och förvaltning, hafva, till åtlydnad
af föreskriften i Instruktionen för Rikets Ständers Revisorer öfver
Banko-Verket, å den för revisions-förrättningens början bestämda dag, den
15 näsllidne September, sammanträdt i Rikets Ständers Bank och, sedan
vi styrkt vår behörighet, lifligen aflagt samt med våra namn undertecknat
den tysthets-ed, som l:a § i omförmälde Instruktion upplager.
Med anledning af 2:a §. i samma Instruktion, jemförd med 20 och
31 §§. uti Banko-Reglementet, under den 21 Augusti 1851, äro lill Revisorerne
öfverlemnade följande berättelser, nemligen:
l:o af Banko-Fullmäktige, dels om Bankens tillstånd, rörelse och förvaltning
i sin helhet samt de hos Fullmäktige förekomna hufvudsakliga
ärenden, dels ock angående förvaltningen af Tumba Bruk;
2:o af Direktionerne öfver Banko-Diskont-Verket, Handels- och Närings-Diskonten
i Stockholm samt Låne-Contoren i Götheborg, Malmö
och Wisby, om dessa Diskont-Inrättningars rörelse;
3:o af Bankens Under-Styrelse, om den samma Styrelse äfvensom Departemental-Styrelserne
åliggande förvaltning, jemte dervid följaktiga serskilda
berättelser af:
«) Läne-Kansliels Chef och Kommissarier;
b) Chefen för Kontroll- och Revisions-Afdelningen;
c) Chefen för Boksluts- och Ekonomi-Afdelningen; samt
4:o af Bankens Fiskals-Embele, om de till samma Embetes befattning hörande
ämnen.
Revisorerne, som derjemte fått emottaga dels de af serskildt utsedde
Revisorer afgifna berättelser angående verkställd granskning af Banko-Diskont-Verkets,
Handels- och Närings-Diskontens i Stockholm samt Låne-Kontorens
i Götheborg, Malmö och Wisby räkenskaper och förvaltning
för åren 1851 och 1852; dels de hos Banko-Fullmäktige, Under-Sty
-
reisen och Kommissarierne i Låne-Kansliet förda Protokoll för den lid,
som utgjort föremål för Revisorernes granskning, eller från och med den
15 September 1851 lill samma dag innevarande år, samt dels Bankens
och Tumba Bruks räkenskaper för åren 1851 och 1852; hafva såväl ge
nomgått
omformäldta Protokoll, som granskat räkenskaperna för berörda
år; samt få nu, beträffande det dervid befunna förhållandet, afgifva följande
berättelse, hvilken redovisar för ärendena i den ordning, som i 1851 års
Revisions-Berättelse blifvit iakttagen.
§• i
ö/tttr-stxjrei-
Ofver-Slyrelsens ordinarie personal har undergått följande förändring:
sens personal. gfter Kyrkoherden och Ledamoten af Kongl. Nordstjerne-Orden, Ma
gister
M. C. Bergwall, som afled den 5 Mars 1852, har l:e Suppleanten
för Högv. Preste-Ståndets Ledamöter, Kongl. Hof-Predikanten, Prosten och
Kyrkoherden, Ledamoten af Kongl. Nordstjerne-Orden, Magister P. A. Fröst
inträdt i Ofver-Styrelsen, och sedan bemälde Fröst den 9 April detta år
med döden afgått, har 2:e Suppleanten, Komministern i S:t Catharin*
Församling F. IV. Öfverström intagit säte i nämnde Styrelse.
För öfrigt, och som Fullmäktigen af Hedervärda Bonde-Ståndet B.
Gudmundsson varit af sjukdom hindrad från tjenstgöring, har l:e Suppleanten
för sistbemälde Riks-Stånds Ledamöter, Josef Holm, i hans ställe deltagit
i Ofver-Styrelsen å de lider, då det, enligt den emellan nämnde Ledamöter
träffade öfverenskommelse, tillhört Gudmundsson att vara närvarande.
§• 2.
inspektionen I och för utöfningen af den Banko-Fullmäktige åliggande tillsyn öfver
^v"crhetk°~ordningens vidmakthållande inom Verkets Afdelningar, hafva de, genom deputerade,
inspekterat samtlige Departementer och Kontor, hvaröfver berättelser
och anmälanden blifvit till Fullmäktiges Protokoll afgifna.
§. 3.
tnven/erin- Inventering i Bankens alla Kassor och öfriga förvaringsrum är af
gar af Ban- Fullmäktige anställd den 26 Juli 1852 och den lii samma månad inne°'tl‘i;ema'~
varande år, utan alt någon, på ziffran inverkande, anmärkning dervid förekommit.
5
Besigtning å Bankens hus och inventarier så väl i Stockholm, som
vid Tumba Bruk, är ock årligen verkställd.
Revisorerne hafva, såsom tillförene öfligt varit, i den ordning Protokollen
utvisa, enligt uppgjorda verificerade förteckningar, inventerat Bankens
alla Kassor och öfriga förvaringsrum, hvarvid behållningarne i guld,
silfver och kopparmynt befunnits, som följer:
Silfver.
Myntadt efter 1664 års myntfot:
hela Riksdaler
två tredjedels d:o
en tredjedels d:o
en sjettedels d:o
en tolftedels d:o
en tjugufjerdedels d:o .
Myntadt efter 1830 och 1835 årens mynt-ordningar:
14,332: - -  2,940: - -  13,032: 16. -  3,911: 40. -  1,233: 13. -  1,240: 34. -
36,690: 6.
hela Riksdaler
halfva d:o .
fjerdedels d:o .
åttondedels d:o
sexlondedels d:o
tretiotvåendedels d:o
122,072: -  70,667: - -  94,315: 36. -  311,971: 36. -  90,883: 34. -  333; 45. —
Utländskt mynt, förvandladt i Riksdaler Silfver:
Spanska Piastrar . . . 1,066,778:
Franska Fem-Francsstycken 403:
690,243: 45.
5.
Omyntad t .
42- 11 • 1,067,181: 47. ii.
. . 3,222,715: 16. 7.
Summa R:dr Silfver 5,016,831: 19.
Myntadt:
1,261 dubbla
26,018 enkla
d:o
Omyntadt
Guld.
600 fyrdubbla Dukater
d:o
2,400
2,522
26,018
30,940: -  6,728,%.
Summa Dukater 37,668,%.
Besigtning
af Bankens
hus m. m.
Inventering
af Revisorerne.
6
Af nya prägeln:
uti 4 skiliingar
Köp par skiljemynt.
2
1
2
3'
1
3
l
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Riksgälds-Kontorets Polletter
6,633: 16.
8,156: 32.
5,101: 16.
2,570: -  975: 16.
710: -
__ 24,146: 32.
Af gamla prägeln ............ 3,262: 32.
690: 32.
Summa B:ko R:dr 28,100: —
Besvär icke
anförda.
§• 4.
Af Bankens Embets- och Tjenstemän äro besvär öfver förment lidande
vid befordringar eller andra dem rörande af Fullmäktige vidtagna åtgärder
och beslut ieke hos Revisorerne anförda.
§. 5.
phanfåtUi Sedan Herr Stats-Rädet m. m., Grefve C. G. D. Mörner anmält det,
kats ständers genom bans utnämnande lill Stats-Råd, för honom uppstådda binder att fort
Julljjs°jflm~
farande vara Suppleant åt Rikets Ständers Justiliae-Ombudsman; hafva Banko-Fullmäktige,
enligt Regerings-Formens 98 §., gemensamt med Fullmäktige
i Rikets Ständers Riksgälds-Kontor, under den 20 November 1851,
utsett annan person att Justitiae-Ombudsmannen efterträda; hvarvid valet
fallit på Herr Hof-Rätts-Rådet m. m. C. H. Pfeffer.
iia/fars-iipp- j öfverensstämmelse med 5 8. uti Lagen för Rikets Ständers Bank
giller och
Öjversigter. af aen 1 Mars 1830, jeronförd med Banko-Reglementets 24 §., är, dels,
för hvarje halft år, uppgift öfver förhållandet emellan Bankens Metalliska
Kassa samt utelöpande sedlar och depositions-skuld jemte obegagnade andelar
al Kreditiv och låneförlag, samt dels, efter hvarje års slut, öfversigt af
Bankens hela ställning upprättad, tryckt och med allmänna Tidningarne
utdelad.
Berörde uppgift har för tiden från och med sednare halfåret 1851 blifvit
uppställd enligt det formulär, hvilket vid sednaste Riksdag meddelades.
Som de wecAo-uppgifter öfver sedel- och depositions-skuld samt metallisk
Hassa, Chefen för Kontroll- och Revisions-Afdelningen har att lill Fullmäktige
aflemna, undfått en med halfårs-uppgifterna öfverensstämmande förändrad
uppställning; så, och med begagnande af de uti Tableaueri öfver
Lane- och Kreditiv-rörelsen befintliga upplysningar angående den del af
nämnde rörelse, som besörjes genom Bankens Låne-Afdelning, föres numera
vid Fullmäktiges expedition en tabell, utvisande, för hvarje vecka, den
summa, Fullmäktige, ulan alt öfverskrida det bestämda maximum för sedelstock,
kunna använda.
Den 15 nästlidne Oktober var förhållandet, jemnlikt nämnde tabell,
följande:
Bankens Guld- och Silf ver tillgång', ev alverad i R: dr B:ko 16,255,330: 39. 4.
Enligt 123 §. i Banko-Reglementet får sedelstocken
derutöfver högst utgöra  . 20,000,000: — —
Summa 36,255,330: 39. 4.
Sedelskuld.
Utelöpande sedlar, invisningar och insättningsbevis . 25,166,216: 31. 3.
Dep o s i tio ns-skuld:
Behållning, tillhörande allmänna verk och inrättningar
samt bolag och enskilde personer ..... 5,634,316: 18. ll.
Obegagnade andelar af Lane- och
K red i tiv-fö rlag:
tillhörande Depositions-afdelningen 3,817,767: 45. 8.
Låne- d:o 1,834,814: 36. - 5,652,582: 33. 8.
S:gr 36,453,115:35.10.
Afdrags-posler, enligt Banko-Reglementets 122 §■ . 1,087,263: 39. i.
Summa Sedelstock 35,365,851: 44. 6.
Skillnad häremellan och maximi-beloppet af Sedelstock,
beräknad likmätigt 123 §. i Banko-Reglementet 889,478: 33. 10.
Summa 36,255,330: 39. 4.
8
§ 7.
Val af Sup- Sedan Suppleanten för Högvördige Preste-Ståndels Ledamot i DirekPr
este-stån- Konen öfver Laue-Ho nior et i Wisby, Prosten och Kyrkoherden A. F.
dets Ledamot Hallenberg afsagt sig förtroendet att vara Suppleant; har, på sätt Banko1
Jt-Konto^tReglementets 26 §. föreskrifver, Stads-Komminisiern i Wisby Nils KruDircktion.
sell blifvit utsedd att i stället för Prosten Hallenberg vara Suppleant för
ofvanbemälde Direktions-Ledamot.
§• 8.
Val afleda- J ,]en ordning, 27 §. i Banko-Reglementet omförmäler, hafva Bankom"1
Kunut >a Fullmäktige, gemensamt med Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret, utsett MaDirektion.
joren och Riddaren J. Kleen, att, för åren 1852 och 1853, å Bankens
och Riksgalds-Kontorets vägnar, såsom Ledamot deltaga i Götha KanalDirektion,
samt till Revisor af Kanal-Verkets räkenskaper för åren 1851
och 1852 valt Ordföranden i Styrelsen öfver Riksgälds-Kontoret, Herr
Grefve Guslaf Lagerbjelke.
§• 9-
Förflyttning Efter hvad af Banko-Fullmäktiges Protokoll kunnat inhemtas, har
af redbarke- fråga hos deni icke uppstått om förflyttning till Carlsborgs fästning af
tema. någon del af Bankens redbarbeter, för att förvaras i den derstädes, enligt
28 §. i Banko-Reglementet, för Bankens räkning, tillgängliga serskilda
byggnad.
§. 10.
Angående Med anledning af den, genom 29 8. i Banko-Reglementet, Fullmäktige
Banho-Ver- , i , o . i . \ <■ ..
kets reorga- leninafle rättighet alt at. tre personer uppdraga utai betandet al förslag lill
nisation. en så beskaffad organisation af Banko-Verket samt reglering af dess Tjenstemanna-Personal
alt, jemte åstadkommande af större enkelhet i förvaltningen
och räkenskaperna, all möjlig besparing i Verkets förvaltningskostnader
på det hela samt ökad beqvämlighet för allmänheten må, utan
åsidosättande af nödiga kontroller, kunna beredas; hafva Fullmäktige utsett
Herr Presidenten och Kommendören med Stora Korset af Kongl. Nordstjerneorden
in. m. C. D. Skogman, Banko-Kommissarien och Riddaren af
Kongl. Nordsljerne-Orden C. A. Netherwood samt Banko-Kommissarien
0
R. G. Murray att ifrågavarande förslag utarbeta samt i fullständigt skick
till Fullmäktige aflemna före slutet af §r 1852; Och sedan bemälde Komiterade,
för fullgörande häraf, den 16 December sislberorde år jemte ett
till Fullmäktige aflåtet memorial, innefattande moliver och upplysningar i
ämnet, afgifvit förslag dels lill tjerislgörings-ordningar för de serskilde afdelningarue
samt dels till ijenslemanna-personalens reglering och dess lönevilkor,
öfver hvilka förslag Under-Styrelsen först den 14 Juli detta år
med in fordrad t utlåtande inkommit, hvilket blifvit Koinilerade delgifvet;
så beror frågan för närvarande på Fullmäkligas pröfning.
I sammanhang härmed, få Revisorerne anmäla, att Fullmäktige,
som uti ofvanberörde §. af Banko-Reglementet fått sig förbehållet, bland
annat, att medelst förordnande tillsätta dädanefter ledigblifvande tjenslebefattningar,
— under antagande att Rikets Ständer, medelst nämnde föreskrift,
åsyftat alt undanrödja det hinder för reorganisalionens verkställande,
som, vid det förhållande att, genom förändrad reglering af tjenstemanna
personalen
och dess lönevilkor, Bankens nuvarande Aflönings-Slat ej får
öfverskridas, ovillkorligen skulle uppstå, i händelse tjensterna i vanlig
ordning återbesattes innan sig visat om och hvilka tjenslebefattningar i
följd af berörde reglering kunna finnas obehöfliga eller böra till de dervid
anvisade göromåls omfattning och beskaffenhet förändras, — den 27 No
vember
1851 förordnat, att då redan lediga och än vidare ledigblifvande
tjenster komma att på förordnande tills vidare tillsättas.
§. 11.
Uti 6 §. af 1851 års Revisions-Berätlelse omförmäles, bland annat, Tjens/gö
att
Fullmäktige, med gillande af uppgjordt förslag till Tjenstgörings-Ordning
för Fiskals-Kontoret, uppdragit ät Under-Styrelsen att inkomma med Fiskals
förslag
till de föreskrifter uti gällande Ordnings-Stadga för Under-Styrelsens I,ontoreL
Expedition samt Tjenstgörings-Ordningar för Låne-Afdelningen och LåneKansliet,
som, i följd af 3 §. uti Tjenslgörings-Ordningen för FiskalsKontoret,
kunna anses erforderliga; hvarefter komme att bestämmas från
och med hvilken tid de uti sistberörda Tjenstgörings-Ordning intagna nya
eller förändrade föreskrifter skola tillämpas.
Som likväl Under-Styrelsen ännu ej afgifvit det infordrade förslaget,
har någon tillämpning af ifrågavarande Tjenstgörings-Ordning för FiskalsKontoret
icke kunnat ega rum.
Revisorer/tes Berätl. ang. Bankoverket. 2
10
§. 12.
pä^enn-onf ^en’ 8'enoin 57 §. 1 morn. i Banko-Reglementet, Fullmäktige leinnade
Stat. tillåtelse att, då sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång finnes
oundgängligen nödigt, kunna på Pensions-Slat förflytta en Tjensteman, som
af ohjelpligt sjukdoms-tillstånd eller afgjord oförmögenhet är förhindrad att
vidare gagna Verket, oaktadt han sig ej om afsked anmält samt, i sådane
fall, anordna hela lönen såsom pension, äfven om föreskrifna lefnads- och
tjenste-år icke äro uppnådda, hafva Fullmäktige under den tid, hvarom nu
är fråga, endast i ett fall begagnat, i det att de, under den 22 April
1852, uppå Under-Styrelsens derom gjorda framställning, förflyttat Bokhållaren
i Sedel-Kontoret J. IV. Schröder på Bankens Pensions-Stat, med
rättighet för honom att under hans återstående lifstid uppbära hela lönen,
800 R:dr Banko, såsom årlig pension; dock med vilkor att, i händelse
Schröder framdeles skulle, emot förmodan, blifva till helsan så återställd
att han kan till tjenstgöring i Banken återinträda, honom då åligger att,
uppå kallelse, emottaga och bestrida sådan tjenstebefattning, som, i afseende
å göromålens omfång och beskaffenhet, motsvarar den, han nu frånträda
§• 13.
Hemställan Sedan vid Revisionen af Banko-Diskontens räkenskaper och förval t°ii„{ndeUa'f
ning för år 1851 det inträffat, att fyra afde uti Revisionen deltagande Ledamöter
Instruktionen tillförene, såsom Ledamöter af dels Banko-Utskottoch dels Revisioner öfver Bankoevis
or er Verket, aflagt den dem i sådan egenskap föreskrifna ed, hvilken destoheldre måste
öfver Di- anses jemväl hafva inneburit förpligtelse om förtigande af enskilda persoSbeträffande
ners förhållanden till Banko-Diskonten, som Banko-Utskottets Ledamöter, ulan
åliggandet vidare edgång, granska detta Verks räkenskaper och förvaltning; så hafva
tysthetsed Diskoiit-Revisorerne, då den uti Instruktionen för Banko-Utskott och Revisorer
intagna tysthetsed ej innebär någon inskränkning till tid, och det,
med en rätt uppfattning af edens vigt och värde, icke bör ifrågakomma
att mer än en gång aflägga ed å samma sak, velat fästa nästsammanträdande
Banko-Utskotts uppmärksamhet derå, att Instruktionen för Revisorerne
öfver Banko-Diskont-Verket erfordrar det förtydligande, eller tillägg,
att föreskriften om ifrågavarande eds afläggande afser endast dem ibland
Revisorerne, hvilka icke tillförene nämnde eller ock den för Ledamöter af
Banko-Utskott eller Revisioner öfver Banko-Verket föreskrifna tysthetsed
aflagt; Och få undertecknade, med instämmande uti Diskont-Revisorernes
11
sålunda gjorda framställning, densamma till Rikets Ständers pröfning härmed
öfverlemna.
§• 14.
Revisorerne af Banko-Diskontens räkenskaper och förvaltning för år /tngående
Q6SI(HYld 0,1*0
1851 hafva, till undvikande för framtiden af obehaget för Revisorerne
„föreskrifter,
sjelfve att pröfva beloppet af den ersättning, som må tillkomma den hos ! a{^ittin
dem anställda kansli- och vakt-betjening, ansett bestämdare föreskrifter \ gen till den
afseende å berörde arfvoden, än som innefattas uti den för Revisorerne Kansli- oek
öfver Diskont-Verket utfärdade instruktion, vara al bebofvet påkallade oell, „i„g\ sorn
på grund deraf, beslutat bos Rikets Ständers näst sammanträdande Revi- amtäiies^
sorer öfver Banko-Verket hemställa, det blifvande Banko-LJtskotts upp- neviSOrer
märksainhet må å detta förhållande fästas. öfver Banko
Då
undertecknade, Revisorer, nu till Rikets Ständers bepröfvande Verket.
hänskjuta denna fråga, anse de sig likväl böra tillkännagifva, att, enär
Revisorerne öfver Banko-Diskonten bäst äro i tillfälle att, efter sig
företeende omständigheter, bestämma ifrågavarande arfvodens belopp, un
dertecknade
desto mindre kunna den gjorda framställningen biträda, som
ett af 1848 års Revisorer af Banko-Diskonten väckt förslag i enahanda
syftning, vid sislforflulna Riksdag, lemnades utan afseende.
§. 15.
Under förmälan, alt en af Välloflige Borgare-Ståndets, till deltagande
i Revisionen af Banko-Diskontens räkenskaper och förvaltning för är 1852 stånden
utsedde Ledamöter, vid Revisionens början, den 1 Mars innevarande år må utse Sup
•
ö leont or ut*
icke sig inställt, utan, efter hvad sedermera blifvit upplyst, afsagt sig det ReviSOreriie
erhållna uppdraget, och att, innan val af annan Revisor hunnit ega rum,<iA>er Banko
•
t Diskont
tiden
så framskridit, att denne Ledamot icke kunnat förr än den 1 på- Verket.
följde April i Revisionen inträda, hafva Diskont-Revisorerne, enär, med
afseende å Diskont-rörelsens betydliga utsträckning, ett noggrann! fullgörande
af Revisorernes åligganden svårligen kunde medhinnas, så vida icke
samtelige Ledamöterne vore under hvarje sammanträde oafbrutet närvarande,
ansett sig böra hos Rikets Ständers nästsammanlrädande Revisorer öfver
Banko-Verket hemställa, det blifvande Banko-Utskotts uppmärksamhet måtte
fästas å de omständigheter, som förorsakat, att Diskont-Revisorerne, under
större delen af den för Revisions-förrättningen bestämda tid, funnit sig
12
inskränkte till ett antal af endast sju Ledamöter, på det Banko-Utskottet
kunde blifva i tillfälle alt hos Rikets Ständer föreslå sådana förändringar
i grunderna för Revisorers utseende, hvarigenom de omvägar och den tidsutdrägt,
som med förnyade val under vissa förhållanden äro förenade, må
undvikas, och hvartill i främsta rummet syntes höra, alt Riks
Slånden
hädanefter valde Suppleanter, att, vid förfall för de utsedde Revi
sorerne,
deras ställe företräda.
Denna framställning, hvaruti undertecknade Revisorer sig förena, få
de härigenom till Rikets Ständers pröfning och bedömande hänskjuta.
§. 16.
Angående Efter det Rikets sednast församlade Ständer medgifvit, alt Kommendanten
å Carlsborgs fästning F. Bergenslråhles och f. d. Handlanden
eerisFp^es Bergelins Enkas, Charlolla Bergelins återstående skulder till Bankogeltns
m- Diskonten finge afskrifvas med vilkor, alt stadgade inbetalningar å lånen,
jnom viss tid, verkställdes; så har, oaktadt Kommendanten Bergenstråhle
e ' samt Enkan Bergelin försummat att, före den bestämda tidens utgång, deras
betalnings-skyIdighet fullgöra, Banko-Diskont-Direktionen likväl, uppå
gjorda ansökningar, ansell sig böra bevilja omförmälda eftergifter, emot
det alt sökanderne, hvar för sig, till Diskonten erlade de af Rikets Ständer
foreskrifna summor, tillika med ränta derå, beräknad från de dagar, då
de förra, enligt Rikets Ständers beslut, sednast bordt gäldas; hvilken Direktionens
.åtgärd, såsom innefattande en utsträckning a,f Rikets Ständers i
ämnet fattade Jtesjut, till deras bedömande härmed anmäles.
§. 17.
Angående Med bifall till Banko-Utskolfets vid sistförflutna Riksdag i utlåtandet
gfr,^indnf- ^:o ^2 gjorda hemställa^, funno Rikets Ständer för godt berättiga Direkningen
af de tjonerne öfver Banko-Diskonten i Stockholm och Låne-Konlprel j Gplhet,
u °®'h.™edborg att, »i och för fortsatta bevakningen ppli indrifniiigen pf de lill och
»lut vid med 1848 ars slut inom linien förda lån, tillhörande Allmänna Diskonttkonfverket
■('0Men’ antingen tilldela Ombudsmännen 25 procent af det belopp, som
inom linien kunde komma alt å dessa Ian hädanefter ingå, eller ock jjjt annan lämplig
förda lån. person uppdraga att, emot enahanda godlgörelse, indtifnings- oph bevajtning^-ålgärderne
för samma lån besörja.»
13
Banko-Diskont-Direkfionen, som genom utdrag af Banko-Utskottets
protokoll för den 2 September 1851 härom underrättades, beslöt den 26
Februari nästlidne år, att bestyret med ifrågavarande låns bevakning och
indrifning skulle åt Ombudsmännen fortfarande öfverlemnas, men ansåg,
hvad beträffade frågan om ersättning af 25 procent å hvad som kunde
komma att å dessa lån ingå, en dylik ersättning icke skäligen kunna
medgifvas för sådana belopp, som till Verket ingått eller dädanefter kunde
inflyta, vare sig pä grund af redan träffade, af Rikets Ständer, BankoUtskott
eller Direktionen gillade eller fastställda aftal, eller i följd af åtgärder,
som af Ombudsmännen blifvit vidtagne före den tidpunkt, då Rikets
Ständers omförmäldta beslut fattades; i följd hvaraf Direktionen förklarade
sig vilja vid hvarje års slut pröfva och bestämma om och å hvilka under
året influtna belopp, godtgörelse af 25 procent må Ombudsmännen tillerkännas
; Och bar vid nästlidne års utgång, sedan så väl Förste som Andre
Ombudsmannen, under åberopande af Rikets Ständers beslut i ämnet, äskat
godtgörelse, den förre å lefvererade 4,359 R:dr 10 sk:r med 1,089
R:dr 38 sk:r 3 r:st., och den sednare å lefvererade 2,644 R:dr 24 sk:r
11 r:st. med 661 R:dr 5 sk:r 11 r:st., Direktionens pluralitet, med tillämpning
af ofvananförda åsigter, ansett Ombudsmännen icke böra åtnjuta den
beräknade godtgörelsen af 25 procent för ingångna och till Verket lefvererade
inbetalningar å 13 st. lån, samt, på sådan grund, bestämt godlgörelsen
för Förste Ombudsmannen lill 727 R:dr 17 sk:r 11 r:st. och för
Andre Ombudsmannen lill 343 R:dr 23 sk:r 1 r:st., allt Banko.
I anledning häraf hafva sednast församlade Revisorer af BankoDiskonten,
med gillande af Direktionens åtgärd att åt Ombudsmännen uppdraga
de osäkra låuens fortsatta bevakning och indrifning, yttrat, att,
fastän Direktionen icke må anses hafva saknat anledning att tillämpa Rikets
Ständers beslut på sätt sorn skett; likväl och som åtgärden att årligen
pröfva och bestämma om och å hvilka inflytande belopp godtgörelse må
vederbörande tilldelas, skulle för framtiden både för Direktionen och Ombudsmännen
medföra flera svårigheter och obehag, hvilka kunde och borde
undvikas, ansågo Diskont-Revisorerne Ombudsmännen, som den 26 Februari
1852 undfått uppdrag att fortfarande ombesörja bevakningen ocb indrifningen
af förberörde osäkra lån, böra för alla från sistnämnde dag å samma
lån ingångna belopp, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers föreskrift,
få tillgodonjuta 25 procent.
14
Då, enligt Rikets Ständers åberopade beslut af den 2 September 1851,
ifrågavarande godtgörelse af 25 procent är vorden beviljad att för indrifningsoch
bevaknings-algärdernas fortsatta besörjande dädanefter utgå, vare sig
att åt Ombudsmännen eller annan lämplig person uppdroges alt med detta
bestyr laga befattning, hysa undertecknade, Revisorer, den åsigt att riyssberörde
godtgörelse desto heldre bordt, från och med den dag Rikets Ständers
beslut fattades, komma Ombudsmännen oafkortadt tillgodo, som, i händelse
omförmälda indrifnings- och bevaknings-åtgärder öfverlemnats åt annan
person, denne tvifvelsutan förklarats berättigad att, utan allt afdrag,
nämnde ersättning bekomma, hvilket ock synes vara med Rikets Ständers
afsigt samt rättvisans och billighetens fordringar fullt öfverensstämmande.
§. 18.
Angående re- Med afseende å det vid sednaste Riksdag Fullmäktige gifna uppdrag
afSBanko-Di-M ^or K'kets nästsammanlrädande Ständers Banko-Ulskolt framlägga förskont-Verketslag
till reorganisation af så väl Banko-Diskonten, som Låne-Kontoren i
*Vnt. Lane: Götheborg och Malmö, hafva Revisorerne inhemtat, att förslag till reorga
Kontoren
2.. „T0II> T 8 8
Götheborg msalion af Lane-Kontoren blifvit uppgjordt och är, sedan Låne-Kontorens
och Matmo. Djrektioner deröfver sig utlåtit, för närvarande på Fullmäktiges pröfning
beroende, men att Banko-Diskont-Direktionen, som blifvit anmodad att ett
dylikt förslag, i hvad delta Verk rörer, till Fullmäktige afgifva, ännu
icke dermed inkommit.
§. 19.
Decharge åt Efter verkställd granskning af Banko-samt Handels-och Närings-Diskonter
^åädeis-SaZhms
räkenskaper och förvaltning för åren 1851 och 1852, hafva de dertill ut
Närings-Di-
sedde Revisorer meddelat Direktionerne öfver nämnde Diskont-Verk decharge
skon t-Dir ek- pjj. sarama ars förvaltning.
tionerna. °
§. 20.
Om tiden för Uti 87 §. 1 morn. af det vid sednaste Riksdag utfärdade Banko-Reg
Dtskont-vin-
|emen[e ar vordet föreskrifvet, att de ä så väl Banko-Diskontens, som Han
siens
insan- 7 7
dande från dels- och Närings-Diskontens lånerörelse inflytande räntor och öfriga vinstS-rStr
me(^ ’c^e ^ utlånas, ulan skola, efter afdrag af utgifterna för Diskontborg.
Verkens förvaltning, förlusterna och de lån, hvilka vid de årliga revisionerne
kunna varda inom linien förda, till Banken inlefvereras för 2:dra och
15
4:de qvartalen inom dessas utgång samt för l:sta och 3:dje qvartalen genast
efter slutet af hvartdera.
Som vid tillämpningen af denna föreskrift, i hvad den rörer liden,
inom hvilken vinstmedel för 4:de qvartalet skola vara till Banken insända,
det vid Götheborgs Låne-Konlor förekommit, att, oaktadt det uppehåll i
utlåningen, sorn vid årets utgång för böckernas afslulande eger rum, inbetalning
af lån och räntor lili de serskilda lånerörelsegrenarne vid Kontoret
emottages och bokföres till och med sista dagen af året, äfvensom alt de
å Kassa-kreditiv förfallna räntor till stor del på samma dag liqvideras, samt
den vinst, som för ofvannämnde qvartal skall till Banken inbetalas, således
dessförinnan hvarken lill sin helhet ingått eller kan vara lill beloppet
känd; har Låne-Konlorels Direktion, under lillkännagifvande, att det icke
vore för Direktionen möjligt att ställa sig omförmälda Reglements föreskrift
till efterrättelse i vidsträcktare målto, än att Direktionen skulle inom den
bestämda tiden lill Banken insända så stor andel af vinstmedlen, som till
Kontoret influtit och hunne till Banken lefvereras, hos Fullmäktige anhål
lit
om den förklaring öfver mer åberopade föreskrift, som med ofvanuppgifna
förhållande vid Låne-Kontorel kunde blifva öfverensstämmande och
Fullmäktige funno af behofvet påkallad.
Med anledning häraf hafva Banko-Fullmäktige förklarat sig anse meningen
med förevarande stadgande i 87 §. 1 morn. af Banko-Reglementet icke kunna
vara arnian, än att de till Låne-Kontorel inflytande vinstmedel skola,
så nära ske kan, å den i berörde §. och morn. bestämda tid till Banken
inlefvereras; vid hvilken, af Fullmäktige meddelade förklaring Revisorerne,
för sin del, icke funnit något att erinra.
§. 21.
Utredningen af f. d. Ombudsmannen vid Götheborgs Låne-Konlor V. Slutliga ut
M.
Stenbergs år 1840 iråkade balans är nu mera afslutad och har, efter’^
hvad Låne-Kontorets Revisorer för år 1851 anmält, lemnat det resultat, budsmannen
alt till betäckande af de Låne-Kontoret med förmånsrätt tilldömde fordrin- blg\dgsGLdné
gar, utgörande dels uppburne och redovisade expens-medel 403 R:dr 12 Kontor, V.
sk., dels hushyra 106 R:dr 32 sk., dels verklig balans 14,384 R:drM- baf/e"nbscrs‘
9 sk. 4 r:st, dels ock ådömd ränta derå 664 R:dr 39 sk. 4 r:st, eller
tillhopa 15,618 R:dr 44 sk. 8 r:st, Låne-Kontoret innehållit af Stenberg
tillkommande medel 922 R:dr 19 sk. 6 r:st samt bekommit utur Stenbergs
konkursmassa 9,366 R:dr 32 sk. och af hans löftesmän 5,131 R:dr
12 sk., så att den del af Stenbergs proprie balans, hvarför Låne-Kontoret
icke erhållit godtgörelse, utgör endast 198 R:dr 29 sk. 2 r:st, hvilket
belopp förbenialde Revisorer lill afskrifning anmält.
§. 22.
Decharge åt För 1851 och 1852 årens förvaltning har Direktionen öfver Göthe'öfver
^oros Låne-Honlor undfått decharge, som, jemlikt 5:le punkten i RevisoKontoret
i rernes Instruktion, underställts Fullmäktige och af dem jemväl godkänts
Götheborg. set|an> hvad revisionen för förstnämnde år beträffar, Direktionen sig förklarat
öfver vissa dervid förekomna anmärkningar.
§. 23.
/ingående Ren uti 15 §. af 1851 års Revisions-Berättelse omformälda rätteTem
of förre r$ng emot förre Ombudsmannen vid Låne-Kontoret i Malmö, Radmannen
Ombudsman- //. Jungbeck för uraktlåten bevakning i Garfvaren G. Aulins vid Landsne-Rontoret~ikrona
Rådstufvu-Rält aiihängiga konkurs af Låne-Kontorels fordran, 270
Matmo, /fårf-R:dr 13 sk. med ränta, som i följd deraf underkänts, är genom Malmö
WJungbeck. Rådstufvu-Rätts den 15 September 1851 gifna, laga kraftvunna Utslag sålunda
afgjord, alt Rådmannen Jungbeck förpligtals alt hålla Kontoret skadeslöst
för den del af nämnde fordran, som icke kan utgå af Aulins medgäldenärers,
jemväl till borgenärers förnöjande afträdda tillgångar.
§• 24.
Decharge åt Decharge för 1851 och 1852 årens förvaltning af Låne-Kontoret i
öfver hLäne- Malmö är af utsedde Revisorer, efter verkställd granskning, Direktionen
'Kontoret i öfver nämnde Läne-Kontor meddelad och af Fullmäktige, jemlikt 5: te punkMatmo.
ten j Revjsorerries Instruktion, godkänd.
Löne-staten Sedan Rikets sednast församlade Ständer, i sammanhang med beslutet
Låne-Ronior.°m inrättande af ett Låne-Kontor i Wisby för Gottlands Län, föreskrifvit,
att omkostnaderna för detta Låne-Kontor, i ett för allt, ej finge öfverstiga
3,000 R:dr B:ko årligen, af hvilken summa anvisades till hvar och en
af de utaf Rikets Ständer förordnade Direktörer 200 R:dr, eller tillsam
-
17
mans 800 R:dr, inberäknadt så väl ljuspenningar, sorn resekostnads-ersättning;
hvaremot åt Banko-Fullmäktige öfverlemnades all, efter Direktionens
hörande, bestämma lönevilkoren och öfriga förmåner för icke allenast BankoOmbudet,
utan äfven Tjenslemännen och Vaklbetjenteu vid Låne-Kontoret,
under förbehåll likväl att det för Kontoret anvisade anslag, 3,000 R:dr,
jemväl afsedt för alla utgifter i öfrigt, ej måtte öfverskridas; sä hafva
Banko-Fullmäktige, efter inhemtande af Direktionens yttrande och förslag i
ämnet, för ifrågavarande Låne-Kontor, hvilket, på sätt i 18 §. af 1851
års Revisions-Berättelse redan finnes omfbrmäldt, med November månad
samma är trädde i verksamhet, fastställt följande Stat, alt tills vidare der
tjena till efterrättelse, nemligen:
Banko-Ombud, arfvode ........ B:ko R:dr 400: — —
Kamererare, »
» » 333: 16. —
Bokhållare och Registrator, d:o  » » 300: — —
Ombudsman, d:o .
. » » 133: 16. —
Vaktbetjent, d:o  » » 50: — —
S:gr B:ko R:dr 1,216: 32. —
hvadan med tillägg af Direklörerncs arfvoden . B:ko R:dr 800: — —
eli belopp af
. » » 983: 16. —
3,000: - -
återstår till bestridande af de för Låne-Kontoret i öfrigt, för hvarje år,
erforderliga utgifter.
§. 26.
I det genom 87 §. 1 moni. af Banko-Reglementet vederbörande Di- Rassabehåiiskont-Direktioner
i allmänhet gifna åliggande att, efter hvarje utlånings-^"sb^Ldnedag,
till Banken insända de kassabehållningar, som icke i och för rörelsen Kontor vid.
ovilkorligen erfordras, hafva, hvad beträffar Låne-Kontoret i Wisby, ^‘ndeficke
Banko-Fullmäktige, uppå dervarande Direktions framställning, funnit sig, till Banken.
med afseende å ortens afskiljda läge och i öfrigt förekomna omständigheter,
böra medgifva den jemkning, att det belopp af Låne-Kontorets kassakreditiv-fond,
sorn under sistföi flutna December månad förföll och till LåneKontoret
inflöt, skulle vid Kontoret få qvarblifva och på det sätt, Direktionen
ansäge vara för Låne-Kontoret mest säkert och ändamålsenligt, derstädes
förvaras intilldess medlen för det afsedda ändamålet åter erfordrades.
Iievisorernes Berätl. ang. Bankoverket. 3
18
Då dea af Banko-Fullmäktige i omförmäldta måtto vidtagna åtgärd,
ehuru icke öfverensstämmande med Reglementets föreskrift, dock varit af
lokala förhållanden påkallad, hafva Revisorerne ansett densamma ej böra
till anmärkning föranleda.
§. 27.
Decharge åt Wisby Låne-Konlors räkenskaper och förvaltning för liden från och
öfver ^Lån&~ tued Låne-Kontorets inrättande den 1 November 1851 till 1852 års slut
Kontoret i jjro granskade af Revisorer, som meddelat Direktionen decharge, hvilken
u y' är vorden af Fullmäktige godkänd, med vilkor alt ett mindre räntebelopp,
som, efter hvad vid revisions-förrättningen utrönt blifvit, är vordet till
Låne-Kontoret för litet erlagdt, af vederbörande godtgöres Låne-Contoret.
Vid berörde revisions-förrältning kom någon Ledamot för Vällofliga
Borgare-Ståndet icke tillstädes, hvilket likväl ej ansågs innefatta hinder
för förrättningens fortgång och afslutande.
§. 28.
Pensions-in- Sedan delegarne uti den serskilda Inrättningen för pensionering af
förtnEnSkor enkor och harn efter tjenstemän och betjente vid Banko-Diskonten, Låneoch
barn ef- Kontoren och Tumba Bruk, i föreskrifven ordning, utsett Styrelse i och
mänT<wTTe- f°'r förvaltningen af Pensions-Inrättningen, hafva Fullmäktige den 8 Januari
tjcnte vid 1852 till nämnde Styrelse öfverlemnat Inrättningens grundfond, 20,000
skonten DLå- ^:i^r B: ko, samt, i öfverensstämmelse med 219 §. i Banko-Reglementet,
ne-Kontorm vid slutet af nyssberörda år till Pensions-Inrättningen utanordnat 500 R:dr
0ehBruklba B:ko, utgörande beloppet af de besparingar å Banko-Fullmäktiges Dispositions-räkning,
hvilka icke voro till andra föremål afsedda.
Under den 26 Maj detta år har Pensions-Kassans Styrelse till Fullmäktige
aflemnat berättelse öfver verkställd granskning af Kassans räkenskaper
och förvaltning för år 1852, af hvilken inhemtades, att inkomsterna
under året utgjort  2,852: u. ll.
hvaremot utgifterna, bestående endast af pensioner till under
året aflidne Delegares enkor, uppgått till . . 230: 26. 8.
så att Kassans kapital förökats med  2,622: 18. 3.
Och sedan Revisorerne, med vitsordande af Styrelsens nit för Kassans
bästa, tillstyrkt, att decharge för 1852 års förvaltning mätte varda
Styrelsen meddelad, hafva Fullmäktige, med stöd af föreskriften i 32 §.
19
af Kassans Reglemente, beviljat Styrelsen full decharge för ifrågavarande
förvaltning.
§. 29.
Angående Metalliska Kassans förändringar, meddela Revisorerne ne- Metalliska
danstående fortsättning af den redogörelse härutinnan, som förekommer uti ^nfoingar*
1851 års Revisions-berättelse §. 19.
Utgifna Inkomna
Dukater. Dukater.
Minskning.
1851 den 31 December .
5,390.
219.
5,171.
1852 den 27 Mars . .
2,110*%.
—
2,110%.
» den 30 Juni . .
3,776-;%.
130.
3,646^%.
» den 25 September .
4,068.
—
4,068.
2,653%.
» den 31 December .
302.
12,910%.
432.
12,478%.
1853 den 26 Mars . .
—
1,206-%-.
» den 30 Juni . .
2,920.
—
2,920.
» 24 September .
1,755.
—
1,755.
5,881-%;.
—
5,881%;.
Förminskningen 23,531-;%
Summa 24,182%;. 651. 23,531^%.
dukater utgör i R:dr Silfver förvandlad 50,003 R:dr
.11 sk. 8 r:st.
Special-Kassorna hafva utgifvit:
1851 den 31 December
1852 den 27 Mars. .
» den 30 Juni . .
» den 25 Septemb.
» den 31 December
1853 den 26 Mars
» den 30 Juni .
i) den 24 Sept.
Silfvermvnt.
76,650
16,800
65,700
61,950
47,250
191,700
20,150
33,100
39,900
93,150
Summa 361,50C
Bankens Metalliska Kassa i myntadt och
omyntadt har effektivt:
ökats minskats
214,187: 37. S. 41,445: 21. 8.
2,001: 7. 6. 101,834: 1. 3.
1,500:  100,929:33. 7.
233,149: 9. 8.
488,879: 19. 4. 10,948: so. 2.
— 492,380: 26. io. 446,861: 28. 8.
435,436: is. h.
644,354: 36. ii.
37,929: 3. io.
1,365: 39. *.
26,993: 40. 9.
1,117,720: 13. s. 28,359: 32. 8.
efter afdrag af Silfvertillgångens
minskning  516,666: 34. 6.
och Guldtillgångens minskning 50,003: 41. 8.
uppkomer på det hela en ökning af ...
1,824,288: 29. ii. 516,666: 34. 6.
566,670: 27. u.
1,257,618: 2.—
20
Hankens tillgäng
i utländskt
mynt.
Försäljning
af Silfver i
omyntad
form.
Metalliska Kassan uppgick den 6 September 1851 till . . . . . 4,688,334: 39. 8.
och utgjorde, efter tillägg af ökningen  1,257,618: 2. —
den 24 nästlidne September  5,945,952: 41. 8.
sålunda redovisad: Dukater. R:dr Silfver.
Myntadt, gångbart i Kassa liggande 33,117. 741,382:
Utländskt mynt, efter evalvation.
1,315,796: l. 3.
Omyntadt  6,728-$^. 3,204,644: 12. 10.
Hos Kongl. Myntet innestående .  22,485: 33. —
» Handelshusen i Hamburg samt
i oremitterade vexlar . .  577,507:
S:gr 39,845T:i5V 5,861,814: 47. i.
Guldtillgången 59,845^^dukater,
efter afdrag af dukatskulden 251
dukater, utgörande 39,594T^°Tr,
belöper, evalverad i R:drS:r, till  84,137: 42. 7. g g^ ggg. 41 8
Under nästlidne Oktober månad har Metalliska Kassan ytterligare stigit, och utgjorde
den 29 i samma månad Silfver R:dr 6,364,964: 24. 6.
§■ 30-
Enligt 1851 års Revisions-berättelse §. 20, utgjorde tillgången i
utländskt mynt, förvandlad i R:dr Silfver, den 29 November 1851,
Silfver R:dr 1,325,228: 14. 5.
eller i Spanska Piastrar . . 1,324,824: 19. 6.
och i Franska Femfrancsstycken 403: 42. 11. j 39g 14 5
Inköp af utländskt mynt har sedermera icke kommit
i fråga; men försäljning af Spanska Piastrar har
egt rum till ett värde i R:dr Silfver af . 258,046: 14. 6.
hvarigenom tillgången i utländskt mynt på det hela
blifvit förminskad lill Silfv. R:dr 1,067,181: 47. 11.
hvilket belopp densamma den 29 nästlidne Oktober utvisade.
§. 31.
På grund af 104 §. 2 mom. tili Banko-Reglementet har, tili ett pris
af 27 M:k 12 sk. H:bgr Banko eller 24 R:dr 32 sk. B:ko för mark
finsilfver Cölnisk vigt, försäljning skett af omyntadt Silfver till värde af
Silfv. R:dr 96,056 R:dr 41 sk. 8 r:st, med en vinst för Banken af
4,333 R:dr 37 sk. 4 r:st B:ko.
21
§. 32.
De af Fullmäktige den 24 April 1851 bestämda in- och utvexlings- ln~ och utpris
å dukatcr, utgörande det förra 5 R:dr 24 sk. och det sednare 5 R:dr ”falkater^
40 sk., allt B:ko och per dukat, äro, under den sedermera förflutna tiden,
oförändrade bibehållna.
Invexlade äro:
Sednare balfåret 1851
339.
Hela året 1852 .
432. 771
hvaremot under första hälften af detta år icke någon dukat blifvit
invexlad.
Ulvexlade äro:
Sednare hal fåret 1851
8,604.
Hela året 1852
12,907.
Första halfåret 1853
4,126. 25 637
S:gr 26,408.
Vid jemnförelse emellan bokförings-värdet 5 R:dr 32 sk. B:ko per
dukat samt det pris hvartill in- och utvexling skett, har Banken på denna
rörelse tillskyndats en vinst af 4,401 R:dr 16 sk. B:ko.
§. 33.
Uti Silfvermynt af äldre prägel innehade Banken den 30 Juni sufvurmynt
1851
Silfv. R:dr 36,332. afä%lprä'
Denna tillgång har ökats med invexlade  12,500.
till
48,832.
men minskats med  14,700.
som i och för ömt/njutning blifvit lill Kongl. Mynt-Verket aflemnade;
så att Bankens behållning uti nämnde myntsort den
30 Juni 1853 utgjorde Silfv. R:dr 34,132.
hvilket belopp var oförändradt den 29 nästlidne Oktober.
§. 34.
Enligt 1851 års Revisions-berättelse §. 24, utgjorde Bankens be- och
hållning hos Handelshusen i Hamburg vid nämnde års ingång Silfver ^aftyexiar
R:dr
190,767: 1.
samt indrag
-
ning af Silf
-
Transport 190,767: 1. —
ver.
S3t
Transport 190,767: i. —
hvilken under året ökades:
l:o genom Banken tillgodoförd ränta å innestående medel 4,513: 40. —
2:o genom ränta och kapitalafbetalning å Bankens inne
hafvande,
ä utländskt mynt ställda, obligationer . 12,993: 16. —
3:o genom uppköpta vexlar 619,221: il. —
till
827,495: 20. -
men minskades:
l:o genom försäljning af vexlar . 74,069: 43. —
2:o » stämpel och porto . . 1,083: 7. —
3:o » indragning af silfver . 201,857: 41. — qjq. 43
så att behållningen vid 1852 års början uppgick till . 550,484: 25. —
under sistberörde år ökad:
a) genom ränta å innestående medel  8,686: — —
b) » ränta och kapitalafbetalning å obligationer . . 16,753: 16. —
c) » uppköp af vexlar ... i  487,059: 23. —
till  1,062,983: 16. -
och minskad:
a) genom försäljning af vexlar . 263,884: 36. —
b) • stämpel och porto . 857: 14. — 9g^ 2 _
hvadan densamma vid detta års ingång utgjorde . 798,241: 14. —
Till och med den 26 nästlidne Oktober äro vexlar
köpte till belopp af
1,780,454: 31. —
hvarförutan i ränta och kapital-afbetalning å Obligationer
influtit  6,043: 16. --
S:r Silfver R:dr 2,584,739: 13. -
Så att efter afdrag härifrån af:
l:o beloppet af inkommet Silfver 1,543,369: 12. —
2:o d:o af protesterade vexlar 9,283: 16. — j .,8 _
Bankens räkenskaper sistberörde dag den 26 Oktober
utvisade en behållning af . Silfver-R:dr 1,032,086: 33. —
hvilken sålunda redovisades:
Hos Handelshusen i Hamburg innestående » » 492,500: 13. —
Oremitterade vexlar  » » 539,586: 20.
S:r Silfver-R:dr 1,032,086: 33. —
n
Inkomst och Utgift har förhållit sig, som följer:
Inkomst:
1851.
1858.
Vinst å försålda vexlar
3,415:
20.
—
4,578:
7.
9.
d:o å uppköpta d:o .
12,284:
38.
e.
8,835:
18.
4.
Ränta af Handelshusen i Ham-
burg
12,036:
42.
8.
23,162:
32.
—
Summa B:ko R:dr
27,737:
5.
2.
36,576:
10.
1.
Utgift-.
Postporto
112:
29.
4.
91:
15.
—
Mäklare-Courtage ....
1,914:
41.
11.
2,182:
29.
1.
Provision samt Stämpel och
Porto i Hamburg
2,888:
18.
8.
2,286:
5.
4.
Omkostnader för indragning af
Silfver
10,307:
37.
1.
Stämpladt papper och diverse
60:
—
—
169:
21.
4.
Arfvode till Deputerade
1,500:
—
—
1,600:
—
—
d:o till Deputerades biträde.
450:
—
—
500:
—
—
Summa
17,233:
31.
—
6,829:
22.
9.
På vexelhaudeln har sålunda
uppkommit en vinst af .
10,503:
22.
2.
29,746:
35.
4.
eller tillsammans för åren 1851
och 1852
40,250:
9. 6.
Som vexel-köp och indragning af Silfver ännu fortgå, kan någon Utredning
öfver Inkomst och Utgift för innevarande år icke meddelas.
§. 35.
Till fortsättning af den uti 25 §. af 1851 års Revisions-Berättelse Utelöpande
förekommande redovisning för beloppet af Bankens utelöpande Sedlar, få SedlarRevisorerne
meddela att detta å nedanupptagna tider utgjort:
1851 Dec. 13
22,654,430: 33. 2.
1852 Jan. 10
22,608,008: 7. 11.
» Fehr. 7 i  23,199,302: 25. u
24
/Ingående
Silfver
myntningen.
1852 Mars 6 .
23,705,160: 26. i.
» April 10
23,591,491: 44. o.
»Maj 8
22,962,067: i. 2.
» Juni 12
22,507,280: 43. 5.
» Juli 10
21,922,641: 7. 5.
» Aug. 7
21,559,823: 29. 10.
» Sept. 11
22,013,256: 45. 8.
» Okt. 9
22,142,308: 11. 10.
» Nov. 6
21,869,631: 25. 11.
» Dec. 11
22,856,141: 25. 10.
1853 Jan. 8
22,852,976: 25. 4.
» Febr. 12
23,494,649: 16. 4.
» Mars 12
24,530,942: - -
April 9
24,529,984: 12. 2.
Maj 7
24,320,030: 38. 10.
Juni 11
24,679,870: 14. e.
Juli 16
24,373,828: 41. 11.
Aug. 13
23,943,101: 29. 4.
» Sept. 10
24,697,367: 43. 10.
» Okt. 1
24,593,216: 3. 5.
29
25,628,807: 3. 11.
§. 36.
Sedan Kongl. Maj:t, med bifall till Rikets sednast församlade Ständers
derom gjorda underdåniga framställning, enligt Nådigt Bref af den
4 Maj nästlidet år, förordnat att, jemte bibehållande af det redan präglade
Kopparmyntet å fyra skillingar banko, ett Silfvermynt af enahanda " valör
eller dels R:dr Specie må utmyntas af lika balt och remedium i finhet,
sorn enligt Kongl. Förordningen angående myntfoten af den 9 Maj 1835
finnes i anmänhet bestämde ocb med remedium i vigt af delar öfver
eller under per if. viclualievigt samt alt lills vidare och intilldess annor
lunda
kunde varda i Nåder föreskrifvet utmyntning af ifrågavarande silfvermynt
icke må ega runi till större belopp än som motsvarade en summa
af 40,000 R:dr Banko; så och efter det sig visat att Allmänheten med synnerlig
begärlighet Lill växlade sig omförmälde myntsort, har Kongl. Maj:t,
uppå Banko-Fullmäktiges, uti underdåniga skrifvelser af den 5 Augusti 1852
25
och den 23 Juni innevarande år, gjorda hemställan, huruvida Kongl. Majit
täcktes i Nåder anbefalla vederbörande att af denna myntsort låta utmynta
och lill Banken aflemna så stort belopp, som kunde komma alt motsvara
vexlings-behofvet, genom Nådiga Bref af den 28 November 1852 samt den
19 nästlidne Augusti anbefallt ytterligare utmyntning till sammanräknadt belopp
af CO,OOO R:dr Banko.
Af öfriga myntsorter har utmyntning skett i mohn af behof i och
för vexlingens oafbrulna
af nyaste prägel den 29 sistiidne Oktober:
uti Hela Riksdaler, .
» Halfva d:o
» Fjerdedels d:o .
» Ättondedels d:o .
* Sextondedels d:o
» Treliotväendedels d:o
fortgång, och utgjorde förrådet uti Silfvermynt
113,700
70,050
92,700
309,750
88,650
300
Summa Silfver-R:dr 675,150. — —
§. 37.
I afräkning å Bankens uti Banko-Reglementets 126 §. upptagna åter- 4fbeta,”inslående
fordran hos Kongl. Mynt-Verket för de af Banken till mynt
nings-koslnader, dels i kontant och dels i aflyst kopparmynt meddelade för- skuld
skott,
utgörande 18,000 R:dr, äro till Banken inbetaide
år 1851 6,000:
och år 1852 6,000: — —
Tillhopa B:ko R:dr 12,000
38.
I öfverensstämmelse med föreskriften i Banko-Reglementets 128 M'Vni~
hafva så väl för hvarje qvartal tabellariska öfversigter, fullständigt redo- ta/s-“ochdrtvisande
för allt det af Kongl. Mynt-Verket från Banken eller för den-.. rakningar
sammas räkning emoltagna Silfver och Guld, blifvit från bemäldte Verk skyfve"1 och
aflemnade, sorn ock serskilda års-räkningar för 1851 och 1852 imellan kopparBanken
och nämnde Verk upprättade samt i bägge Verken lill ömsesidigt
godkännande afslutade.
Revisorernas Berält. ang. Bankoverket.
26
§. 39.
inventering Vid inventeringarna å Kongl. Mynt-Verket hafva Fullmäktige, till
tt*turkiet ät]ydnad stadgandet i Banko-Reglementets 129 §., genom deputerade,
yn- deitagit; hvarvid, i hvad Banken rörer, någon anmärkning icke förekommit.
§. 40.
Ommyntning Behållningen uti Koppar skiljemynt af äldre prägel utgjorde den 30
af gammalt Jun; ^35^ B;k0 R;dr 3?100:
opparmynt. |jn(jer tjjen jygn sjstn:/mn(]e dag till Oell med
den 30 näsllidne Juni äro:
invexlade
» » 6,000: — —
S:r B:ko R:dr 9,100
samt till Kongl. Mynt-Verket aflemnade . 6,500
så att behållningen uppgick till R:dr  2,600
På ommyntningen af berörde kopparskiljemynt har Bankens förlust,
uppgående den 30 Juni 1851 till  11,740: 5. —
sedermera till och med samma dag detta år ökats med 792: 46. 6.
till B:ko R:dr 12,533: 3. 6.
§. 41.
Utvexling af Uti kopparmynt af nya prägeln egde Banken den sista Juni
skajimynt. 1850 ^ R:dr 23,050: - -
Till samma dag delta år äro:
från Kongl. Mynt-Verket aflemnade .... » 26,350
från allmänheten invexlade  » 9,600
S:r B.ko R:dr 59,000
hvadan, efter afdrag af de under tiden utvexlade . . . 30,400
räkenskaperna sistberörde dag utvisade en behållning af B:ko R:dr 28,600
§. 42.
Inkomnaf6r- Från och med den 1 Juli 1851 till och med den 30 Juni, innevarande
sllt-TlU Gefl'
förfärdigade år, hafva förslilna sedlar till Banken inkommit samt nya sedlar blifvit tillverkade^
nya tedlar. till följande belopp:
27
Inkomna försliln
sedlar.
Förfärdigade nya
sedlar.
B:ko H:d
B: ko 11: d
r
Af 500 R:dr-valören
5,223.500
—
7,500,000
—
—
»
100
» »
2,585,100
—
2,600,000
—
—
»
33}-
» »
940,833
16
—
1,400,000
-—
—
»
16|
» »
523.000
—
—
766,666
32
—
»
10
» »
2,492,500
—
—
2,620,000
—
—
»
6f
» »
1,375,000
—
1,333,333
16
—
»
2
» af nya slaget . . .
3,810.400
—
—
3,608,000
—
—
»
3
» med dubbla blad .
300
—
—
—
—
»
3
» med enkla blad . .
1/200
—
—
—
—
»
2
» med d:o d:o
800
—
—
—
32 sk. valör ....
1,999,166
52
—
2,048,000
—
—
16 » » ....
126,833
16
—
—
—
12» » ....
110,000
—
—
.—
8 » » ....
67,375
—
—
—
—
14 » » ....
6,416
32
—
—
10 » » ....
4,635
20
—
—
—
Summa B.ko R:dr
19,267,060
20
21,876,000
—
81,084: i. e.
Beloppet af utelöpande Transport-sedlar den 1 Juli 1851 ut -Beloppet af
fjärde
91,132: ». ,. gg-J
och äro från samma dag till och med den 30 Juni sedlar.
della år inlösta
10,04 8 : 32. —
till följd hvaraf sistnämnde dag ännu voro utelöpande .
hvaraf inneslod:
å räkningen öfver de äldre åren till
och med 1802 ....
å Transporträkningen N:o 1, 1803-
1815
å Transporträkningen N:o 2, 1803-
1836
36,552: 21. 1.
Transporträkningen N:o 3,1803-  1836
8,207: 43. 1.
1,517: 33. 4.
34,806: - -
43.
81,084 1. 8.
Banko-Fullmägtige hafva under den 13 Maj 1852 fastställt Instruktion
för Tryckeri-Föreståndaren i Banken, hvilken, i följd af förre inne-a Förestå^
dare.
28
hafvarens, Myntproberaren C. A. Brolings inträffade död, ledigblifna be
fattning,
derefter är vorden af Fullmäktige, medelst förordnande, återbesatt.
Nyssbemälde Broling innehade i lifstiden äfven befattningen såsom Bankens
Gravör, men denna är nu mera frän Tryckeri-Föreståndare-ljensten skiljd,
emedan, sedan Banken en gång förskaffat sig patricer till alla sedelvalörer,
det icke vidare erfordras annat graverings-arbete än för nytt föräudradt
sedelmynt, då sådant kan ifrågakomma, eller för vissa tillfälliga behof, hvadan
det ansetts mindre lämpligt och på längre lid komma att medföra större
kostnad att för dessa ändamål anlaga och belasta Löne-Stalen med en
Gravör, än om sådant arbete, vid förekommande fall, godtgöres serskildt,
då Banko-Styrelsen också är oförhindrad alt anlita den som kan finnas
mest skicklig att arbetet utföra.
I sammanhang med utfärdandet af ofvanberörde Instruktion hafva
Fullmäktige, efter Under-Styrelsens börande, funnit skäligt bestämma ersättningen
för tryckning, nuinmerering samt seriebokstäfvers anbringande
eller littereriug af Bankens sedlar, i ett för allt, till följande belopp, nemligen
:
för 1000 st. sedlar å 500 och 100 B:dr, till 4 R:dr 28 sk.
» » 33} » 16} » » 2 » 34 »
* » 10 » 6} » förut utgörande 2: 14. » 2 » 4 »
» » 2 » 32 sk. e 1: 17. »1 » 6 »
hvilken ersättning dock utgår med något högre belopp för sedlar, som
tryckas å papper, hvilket i halfva ark frän Tumba Bruk lefvereras.
§. 44.
Angående p;j j 34 8 af 1831 grs Revisions-Berättelse omformäles hade,
belöningen °
tiji Granören efter stämning af Gravören J. E. Akerberg och Sysslomannen i hans konkursmassa
Skräddaren Johan Malmlöf, Kongl. Svea Hof-Rält, genom Dom
prnfpd se- <R*n 5 September nämnde år, forpligtat Fullmäktige alt af Bankens medel
delmynt. genast till käranderne utbetala ett belopp af 8,000 R:dr Banko, såsom utläst
belöning för ett af Akerberg förfardigadt och till Fullmäktige aflemnadt
sedelprof, jemte 5 proc. årlig ränta från slämningsdagen, åtta dagar
löre den 29 Januari 1850, till dess betalning skedde, samt alt med tillhopa
25 R:dr Banko godtgöra rättegångskostnaden.
Sedan missnöje emot denna Kongl. Hof-Rältens Dom blifvit å Bankens
vägnar anmäldt, under anhållan, alt få samma Dom Kongl. Maj:ts Nådiga
29
pröfning underställa, samt Kongl. Hof-Rätten, i anledning deraf, medelst
resolution den 12 September 1850, föreskrifvit Banken att hos Öfverståthållare-Embetets
Kansli eller i taka händer nedsätta det Banken till utgifvande
ådömda belopp, 8,000 R:dr, jemte den derå stadgade ränta till dess nedsättning
skedde och förenämnde kostnadsersättning; till fullgörande af hvilken
föreskrift en summa af 8,705 R:dr B:ko blifvit, genom Bankens
Låne-Afdelning å Öfverstålhällare-Embetets Kanslis räkning N:o 1 insatt;
så liar Kongl. Majit, genom Dom den 14 September 1852, pröfvat i Nåder
rättvist att, med ändring af Kongl. Hof-Rätlens öfverklagade Dom så
väl i sjelfva saken som i fråga om ersättning för rättegångskostnaden derstädes,
ogilla Åkerbergs och Malmlöfs instämda käromål.
Emellertid hade Grosshandlaren J. L. Strindberg och Garfveri-idkaren
Lars Westerberg, den 2 Nov. 1851, med företeende af dels Kongl. HofRättens
omförmälda Dom, dels bevis från Öfverstålhållare-Embetets Kanslis
Kamererare-Köntor, att uti Banken inneslodo de 8,705 R:dr, hvilka, till
fullgörande af samma Dom, blifvit å Ofverståthållare-Embetets Kanslis räkning
insalta; dels ock Protokoll öfver ett med Borgenärerne uti Åkerbergs
gäldbundna bo den 29 Oktober nyssnämnda är hållet sammanträde, dervid
Borgenärerne heslutat, att Strindberg och Westerberg skulle ega att, å
massans vägnar, hos vederbörande lyfta och utqviltera det nedsatta beloppet,
emot deri borgen, som för lyftningen kunde erfordras, hos Ofver-Stäthällare-Embetets
Kansli, å Åkerbergs konkursmassas vägnar, sökt att,
emot af dem, en för bägge och bägge för en, ulhändigad, med
intyg om deras vederhäftighet försedd, löftesförbindelse, få lyfta och
utbekomma ifrågavarande 8,705 R:dr B:ko; Och ehuru den sålunda
af Strindberg och Westerberg yrkade lyftning af medlen blifvit af
Bankens Fiskals-Embete bestridd, på grund deraf, bland annat, dels
att, då medlen skulle af Strindberg och Westerberg lyftas och begagnas,
den af dem sjelfve ingångna borgen för medlens återbärande ej
borde såsom säkerhet derför godkännas, dels ock att dessa personers vederhäftighet
ej vore af Fiskals-Embetet känd, har likväl ÖfverstålhallareEmbetels
Kansli, genom beslut den 23 December 1851, utan afseende å
hvad af Fiskals-Embetet blifvit i ärendet hemstäldt och invändt, den sökta
lyftningen bifallit; i följd hvaraf bemälde Kansli samma dag lill Strindberg
och Westerberg, emot deras qvitto, utassignerat det deponerade beloppet;
30
hvarefter omförmäldta beslut val blifvit af Fiskals-Embetet hos Kongl. Svea
Hof-Rält öfverklagadt, reen af Kongl. Hof-Rälten, genom Utslag den 20
Apiii näsllidne år, fastsläldt. Enär såväl Strindberg som Westerberg, den
förre redan innan Kongl. Maj:ts Nådiga Dom i hufvudsaken utföll, och den
sednare, eller Westerberg, kort derefter föranlåtits alt sin egendom lill
borgenärers förnöjande afträda, har del lyftade beloppet blifvit, å Bankens
vägnar, bevakadt i Strindbergs och Westerbergs vid Stockholms Rådstufvurätt
anhängiggjorda konkursmål, hvilka ännu äro pä bemälde Domstols
pröfning beroende; hvarjemte Fiskals-Embetet, lill medlens utbekommande
af Åkerbergs konkursmassa, sökt handräckning hos Öfverståthållare-Embetels
Kansli, som ock, genom Utslag den 28 nästlidne Juni, förpligtat
nämnde konkursmassa att återbetala berörde medel, jemte ränta derå från
lyftningsdagen till betalning följer.
§. 45.
Mål angående Enligt 1851 års Revisions-Berättelse voro på vederbörande Domslooch^rfahk-*ars
pröfning beroende 6 mål, rörande efterapning och förfalskning af Banning
af «ed-kens sedlar samt ulprangling af så beskaffade falska sedlar; och hafva unlar'
der den derefter förflutna tiden anhängiggjorts 2 dylika mål; varande samte
lige
dessa 8 mål nu mera afdömde samt af de deruti tilltalade 11 personer
9 från ansvar frikände, men 2 sakfällde för delaktighet uti tillverkning
af åtskilliga till likhet med Bankens efterapade sedlar å 16 sk.
§. 46.
invexiing i Nedanupräknade Läns-Styrelser hafva under den tid, hvarföre nu
Landsorter- redovisas, från Banken reqvirerat förskott till invexiing af Jörslitna
nå "ilnkosed- småsedlar, nemligen Skaraborgs- Kronobergs- Jönköpings- Westman
lur.
lands- Östergöthlands- Södermanlands- Elfsborgs- Stora Kopparbergs
Örebro-
Wermlands- Gefleborgs- Westerbottens- Malmöhus- Christianstads-
Hallands- och Norrbottens, till ett sammanräknadt belopp af B:ko
R:dr
395,500.
hvaraf den 30 nästlidne Juni utestodo:
i Skaraborgs Län  1,000.
» Kronobergs »  • . 5,000.
Jönköpings »
5,000.
Transport 11,000.
»
31
»
Transport 11,000.
i Westmanlands Län  2,500.
» Östergöthlands »
2,500.
» Elfsborgs »
3,000.
» Örebro » .
5,000.
» Wermlands »
1,404: 4. —
» Gefleborgs »
4,500.
» Westerbottens »
3,000.
» Christianstads »
4,000.
Hallands »
1,833: 44. —
» Norrbottens » ......... 3,000.
Summa B:ko R:dr 41,738.
Till invexling af förslitna småsedlar äro under samma tid dessutom
anordnade:
till Låne-Kontoret i Götheborg  190,000.
» d:o i Malmö  195,000.
» d:o i Wisby  19,000.
hvaraf den 30 Juni detta år utestodo:
vid Låne-Kontoret i Götheborg  6,900.
» d:o i Malmö  5,000.
» d:o i Wisby  2,000.
Sammanräknade beloppet af de i berörda ändamål utgifna förskott uppgår
således till 799,500 R:dr, och summan af de utestående till 55,638
R:dr.
Sedan Fullmäktige, uppå Landshöfdinge-Embetets i Upsala Län derom
gjorda hemställan, den 15 Juli 1852 medgifvit alt Kassören vid MälareProvinsernas
Enskilda Ranks Afdelnings-Konlor i Upsala G. L. Aberg finge
såsom vexlingsförrättare inom Upsala Län antagas utan vexlingsförskott från
Banken, men med de rättigheter och skyldigheter i öfrigt, sorn finnas bestämda
i Ordnings-Stadgan för invexling i landsorterna af förslitna småsedlar;
så har bemälde Vexlings-förrättare till och med den 30 nästlidne Juni
till Banken insändt uti förslitna småsedlar tillhopa B:ko R:dr 22,500,
hvarför han, såsom vexlings-arfvode, uppburit B:ko R:dr 112: 24.
Vexlings-förrättarne inom följande tre Län, nemligen: Kronobergs,
Östergöthlands och Westerbottens, hafva understundom liqviderat någon del
af de till dem utgifna förskott, dels med andra sedlar än förslitna småsedlar
å 3 R:dr till och med 8 sk., och dels med silfvermynt, hvadan vid
Deposilions
röre/sen.
*
32
sådana tillfallen motsvarande afdrag skett pä det vexlingsarfvode, som bordt
dem tillgodokomma.
§• 47-
På Räkningar i Deposilions-Afdelningen innestodo den 30 Juni 1851
följande belopp, emottagne på grund af föreskriften i 140 §. af Banko-Reglementet
:
Dukater. R:dr Banko.
1 :sta Klassen:
Medel, som bero af Bankens egen styrelses disposition  86,787: 3. 10.
2:dra Klassen:
Äldre Kreditiv eller Förlag utaf Banken . . .  2,222,368: 31. 9.
3:dje Klassen :
Slaten samt dess Allmänna Verk och Kassor tillhörige
medel  533. 4,427,044:
i:de Klassen:
Medel tillhörande de under Stockholms Stads Styrelse
lydande Embets-Vcrk och Kassor, jemte
åtskilliga allmänna Inrättningar, Välgörenhetsanstalter,
Konkursmassor m. fl
1,298,556: 22. 6.
S:te Klassen :
Medel, tillhöriga Stiftelser och Bolags-föreningar,
grundade med beräkning på vinst för den enskilde,
äfvensom enskilda personer ....  617,171: — 3.
S:gr 533“ 8,651,927: io. 4.
Under tiden från sistnämda dag till den 1 nästlid
ne
Juli uppgingo insätlningarne lill  8,554. 128,454,571: 43. 6.
Summa 9,087. 157,106,499: 3. lo.
Då härifrån drages summan af under samma tid assig
nerade
8,753. 128,199,587: 2. io.
visar sig, att räkningshafvarne den sista Juni detta
år egde hos Banken innestående:
i:sta Klassen . . .  7,965: 21. G.
2:dra Klassen . . . 2,719, lil: 19. 11.
3:dje Klassen . . . 334. 4,023,840: 3. g.
4:de Klassen . . .  1,361,586: 21. s.
s:te Klassen . . .
794,408: 52. 8. 334 8,906,912: 3. -
33
Insätlningarne och assigneringarne inom de serskilda klasserna hafva
uppgått lill följande belopp :
insättuinga
Assigneringar.
lista
Klassen
5,869
30
8
84,691
13
—
2:dra
d:o
37,388,139
34
8
36,891,396
45
6
3:dje
d:o
58,289,933
45
10
58,693,137
42
4
4:de
d;o
21,747,137
41
6
21,684,107
42
7
5:te
d:o
11,023,490
34
10
10,846,253
2
5
Summa I5:ko IV.dr
128,454,571
43
c
128,199,587
1*2
10
Räkningarnes antal inom hvarje klass har utgjort:
1 :sta
klassen.
2:dra
klassen.
3: (1 j e
klassen.
4:de
klassen.
5: te
klassen.
S u m m a.
Under sednare halfåret 1851
8
26
73
149
41
297
» år 1852
7
22
74
150
25
278
» förra halfåret 1853 ....
7
23
68
134
27
259
§• 4S
Under
de tvänne år, som förflutit sedan den 30 Juni 1851, hafva öfver-assigböter
för öfver as signer ing a trenne publika Verks och korporationers räk- nenns
ningar
i Depositions-Afdelningen blifvit, efter derom hållna undersökningar, af
Under-Styrelsen ådömdc; men någon öfverassignering å enskilde personers
räkningar i nämnde Afdelning har, under samma tid, icke egt rum.
§. 49.
Uti afgifter för enskildes assignering å Depositions-J/delningen har Folie-afgtft
influtit: för enskildes
sednare halfåret 1851 R:dr B:ko 20/räkning
hela året 1852
1,544.
förra halfåret 1853
508.
llevisorernes Berätt. äng. Bankoverket.
Summa B:ko R:dr 2,072.
s
34
Afgift flr
Depositonshvalfvets
begagnande.
Om öppnandet
af åtskilliga
äldre deposita.
Å de i nedanupptagne assignanters konkurser bevakade belopp, nemligen
:
i Ryttmästaren C. W. Hammarskölds för 1849 och 1850 årens fo
lie-afgifter
B:ko R:dr 628.
samt i Brukspatronen C. G. Johanssons för 1849
års folie-afgift
240.
S:gr B:ko R:dr 868.
har hitintills icke något till Banken influtit.
I afräkning å den i Ofverste-Kammarjunkaren, Grefve Claes Lewenhaupts
konkurs bevakade, inom linien balanserade folie-afgift R:dr 134:
7. 9 B:ko, äro inbetaide 4: 28. 2, utgörande sista utdelningen i bemälde
Grefves vid Kongl. Svea Hof-Rätt anhängiga första Konkurs.
. 50.
Afgifter för Depositionshvalfvets begagnande hafva
ingått:
under sednare halfåret 1851
. . 426:
8. —
» hela året 1852
. . 563:
4. -
» förra halfåret 1853
. . 103:
— —
Summa B:ko
Rdr 1,092:
12. -
§. 51.
I afseende å 6 serskilda, i Banken qvarstående äldre deposita, för
hvilka, i saknad kännedom af egarne, någon depositions-afgift ej kunnat
utbekommas, beslöto Rikets sednast församlade Ständer, uppå Banko-Utskottets
hemställan, att, medelst kungörelse i Post- och Inrikes-Tidningar, beskrifning
å berörde deposita skulle lemnäs, med anmaning till den eller dem,
som innehade depositions-bevis derå eller eljest kunde styrka sin eganderätt
till det nedsatta godset, alt inom ett år från den dag, kungörelsen
blifvit första gången i tidningarne införd, den upplupna afgiften erlägga
och depositum återtaga; och att, i händelse något eller några af dessa deposita,
hvaribland ett, enligt påskrift, tillhörde den för längre tid sedan
upplösta General-Tull-Arrende-Societeten, icke skulle inom den sålunda bestämda
tiden uttagas, sistnämnde depositum borde afgiftsfritt erbjudas Kongl.
General-Tull-Styrelsen samt dit aflemnas och öppnas i närvaro af ett, utaf
Banko-Fullmäktige utsedt Ombud, som skulle åligga alt möjlige rättsinne
-
35
hafvares anspråk dervid bevaka; hvaremot Fullmäktige berättigades att
låta öppna öfriga tilläfventyrs qvarvarande deposita och, i fall deras innehåll
föranledde till någon upplysning om egarne, dem derom underrätta, antingen
genom kungörelse i lidningarne, eller på annat lämpligt sätt.
Sedan, till åtlydnad af Rikets Ständers beslut, ifrågavarande deposita
blifvit kungjorda, utan att, inom den stadgade tiden, någon till utbekom
mande
deraf sig anmält, har f. d. General-Tull-Årrende-Societetens depositum
erbjudits Kongl. General-Tullstyrelsen, som ock emottagit detsamma, hvilket
derefter i föreskrifven ordning öppnats och, enligt hos Fullmäktige
gjord anmälan, befunnits innehålla allenast åtskilliga, förenämnde Societet
tillhöriga, nu mera värdelösa handlingar, de der blifvit till Kongl. General
Tull-Styrelsen
öfverlemnade; Och som öfriga deposita, hvilka inför Fullmäktige
öppnats, ej eller innehållit något af värde, hafva Fullmäktige icke
funnit nödigt att i afseende å dem någon ytterligare åtgärd vidtaga.
§. 52.
Jemlikt §. 146 i Banko-Reglementet hafva, vid slutet af hvartdera Afbetalning
åren 1851 och 1852, 22 st. af Rikets Ständers Riksgäldskontor till" Kontorets*'
Banken utfärdade Obligationer för 1808 och 1809 arens krigs kosina- skuld tili
der å 4,000 R:dr hvardera, eller sammanräknadt 44 Obligationer å till- Banken
hopa
176,000 R:dr blifvit infriade, äfvensom vid hvartdera tillfället ett
års ränta å 4 proc. för Bankens vid det nästföregående årets slut hos
Riksgälds-Kontoret egde fordran blifvit godtgjord:
1851 med  119,680.
1852 med
116,160.
tillhopa R:dr 235,840.
Riksgälds-Kontorets återstående skuld till Banken utgör nu för 704
Obligationer B:ko R:dr 2,816,000.
§. 53.
Sedan det på räkningen: »Kopparvärdet i Riksgälds-Kontorets utelöpan- inlösen af
de Koppar skiljemynls-poletler» den 30 Juni 1851 befintliga saldo B:ko öoprorskiije
R:dr
. . '
. 54,331: 37. 8. getter.
blifvit, genom ytterligare från Riksgälds-Kontoret till Banken
lefvererade dylika poletter, minskadt med .  124: 23. l.
till
B:ko R:dr 54,207: u. 7.
36
har, i följd af Banko-Reglementets lil att nämnde poletter skola invexlas
i Bankens Kassor, sistnämnde belopp under den 11 December 1851
blifvit liqvideradt, medelst insättning, för Låne-Afdelningens räkning, af de
för Riksgälds-poletternas inlösande förut på serskild räkning i DepositionsAfdelningen
afsatte medel.
§• 54.
tinvmifé) bankens lili 147 och 148 §§. af Banko-Reglementet omförmälda,
balanserade in om linien balanserade fordringar hos Slaten och Södertelge Kanalfordringar.
Bolag Ilar endast på Kongl. f. d. Allmänna Magazins-lnrättningens skuld
för Ivftadt Kreditiv till uppköp af mvntbara metaller, influtit ett belopp af
5,000 R:dr B:ko.
h’rcd'nfrii Likmätigt nu gällande Banko-Reglemente äro följande summor anvisareisen.
de till Lane- oell Kreditiv-rörelsen genom Banken ocb derunder lydande
Diskont-inrättningar, nemligen:
Till låne-rörelsen mot pant af guld och silfver, jern m. m. 3,500,000.
» » mot pant af fast egendom (5,500,000.
» » för skiften ocb odlingar  80,000.
» Kreditiv åt Kongl. Kommers-Kollegium  1,800,000.
» » åt Jern-Kontoret
600,000.
» » åt Fahlu Bergslag samt Sparbankerna . . . 300,000.
» utlåning mot namn ocb reverser med oinsättningsrält . 8,000,000.
» » mot bypotbek af aktier ocb publika papper . 500,000.
» » ocb diskontering genom Handels- och Nä
rings-Diskonlerne
3,000,000.
» Kassa-Kreditiv åt enskilde genom d:o d:o . . 1,900,000.
» försträckningar åt Filial-Banker
980,000.
Summa B:ko R:dr 27,160,000.
Uti Låne- och Kreditiv-rörelsen utestodo den 15 näst). Oktober följande
belopp, nemligen:
37
mot pant af guld och silfver  338,257: - -
» » jeru, koppar, m. fl. vågförde effekter:
i Slockholm . . . 843,458: 24. 8.
i Götheborg . . 114,220: — -
» fast egendom: på landet .... 5,410,636: io. l.
i städerna .... 842,474: 41. il.
» » d:o och återbetalning i Silfver 192,714: 43. 8.
lån till skiften och odlingar  69,643: 45. 8.
af Kreditiven till Fahlu Bergslag och Sparbankerne. 133,000: — —
» Kreditivet till Kongl. Kommers-Kollegium . . 1,521,295: 27. 2.
» » » Jern-Kontoret  403,120: — —
vid Banko-Diskont-lerket i Slockholm:
af allmänna fonden  4,896,423: 44. 8.
» Handels- och Närings-Diskout-Fonden:
för diskontering och utlåning 1,703,741: 4. i.
'» Kassa-Krediliv . . . 520,437: 30. —
» publika pappersfonden  140,574: 34. 3.
vid Löne-lion twet i Götheborg:
» allmänna fonden  1,999,976: 35. o.
»> Handels- och Närings-Diskont-Fonden:
för diskontering och utlåning 674,651: li. 6.
» Kassa-Kreditiv . . . 310,490: — —
» publika pappersfonden  108,238: 40. 5.
vid Låne-Kontoret i Malmö:
» allmänna fonden  999,875: 39. —
» Handels- och Närings-Diskont-Fonden:
för diskontering och utlåning 381,700: — —
» Kassa-Kreditiv . . . 265,550: — —
» publika pappersfonden  500: — —
vid Låne-Kontoret i lVisby:
» allmänna fonden  99,590: — —
» Handels- och Närings-Diskont-Fonden:
för diskontering och utlåning 39,750: — —
» Kassa-Kreditiv . . . 34,700: — —
Transport 22,045,021: — 7.
38
Transport
af förslräckningen till Filial-Banken i Gefle . .
» d:o d:o d:o i Christianstad
» d:o d:o d:o i Blekinge
22,045,021: - 7.
356,700: - -  151,000: - -  130,400: - -
Summa B:ko R:dr
Vid jemförelse emellan den anvisade fonden för
rörelsegren och det återstående beloppet, uppkommer
uti följande utlåningsrörelser, nemligen:
mot pant af guld och silfver, jern, koppar m. m
» » af fast egendom,
till skiften och odlingar
Kreditiv lill Fahlu Bergslag och Spar-Bankerne
» » Kongl. Kommers-Kollegium .
» » Jern-Kontoret
till utlåning mot namn och reverser med omsätt
ningsrätt
till utlåning och diskontering genom Mandels- ocl
Närings-Diskonten
till Kassa-Kreditiv åt enskilda
» utlåning mot hypothek af publika papper .
af försträckningar till Filial-Banker ....
22,683,121: - 7.
hvarje serskild Låne
-
Summa R:dr
en oanvänd tillgång
2,204,064: 23.
4.
54,174: -
4.
10,356: 2.
4.
167,000: -
—
278,704: 20.
10.
106,880: -
—
4,133: 24.
10.
200,157: 32.
5.
768,822: 18.
—
250,686: 21.
4.
341,900: -
—
4,476,878: 47.
5.
§. 56.
Försträck- Under tillkännagivande att ansökningar om nya lån mot hypothek af
ntad Publika aktier oc^ publika papper blifvit till Götheborgs Låne-Kontor ingi fm» utöfPappers-
ver den behållning, som fanns obegagnad uti den för dylika låne-understöd
fojidenfrä/i yjj Kontoret anvisade fond, har Låne-Kontorets Direktion hos Fullmägtige
fonden, anhållit om förstärkning af nämnde fond, antingen från anslaget för denna
belåning på det hela, i händelse några medel deraf vore tillgängliga, eller
ock från den för lån på jern och metaller anvisade fond; med anledning
hvaraf Fullmäktige, den 15 April 1852, icke allenast medgåfvo, att fonden
för belåning af aktier och publika papper vid Götheborgs Låne-Kontor
finge tills vidare förstärkas med ett belopp af 50,000 R:dr B: ko, utan
äfven, med begagnande af den i Banko-Reglementets 150 §. dem lemnade
39
tillåtelse, berättigade Låne-Kontors-Direktioncn att af den till jernbelåningen
vid nämnde Låne-Kontor afsatta fond tills vidare och linder en tid af högst
tre månader använda 50,000 R:dr i och för belåningen af aktier och
publika papper
Enär lik\ cl i ^ cuici ii > au ui>uiaiuo i7ii ucu i/V
hos Fullmäktige anmält, den brist i publika pappers-fonden, som gifvit anledning
till Direktionens ofvanberörde anhållan, blifvit genom skedde inbetalningar
å lån på dylika papper håfven, hehöfde Direktionen icke begagna
den erhållna förstärkningen.
likväl, efter hvad bemälde Direktion den 12 Augusti samma är
57.
Län mol pant af guld och silfver äro
och belopp, nemligen:
sednare balfåret 1851
3,731 lån på
hela året 1852
7,993 » »
förra halfårel 1853  4,018 » »
utgifna till följande antal
Silfver.
161,972: - -
331,730
167,723
661,425
tillsammans 15,742 lån på
Inbetalningarne på ifrågavarande lån, deruti inberäknade de lån, hvilka
genom omsättningar och panternas försäljning å auktion blifvit liqviderade,
hafva utgjort:
sednare halfåret 1851
173,930: — —
hela året 1852
329,348: - -
förra halfåret 1853
161,202: — —
S:gr B:ko R:dr 664,480
När härifrån afdrages den utgifna Iånesumman
visar det sig, att inbetalningarne öfverstigit utlåningen
med
661,425
3,055: - -
§. 58.
Lån på jern, hoppar och andru väg för da
anta! och belopp, som följer:
hafva utgått till Belåning af
Jern, Hoppar
och atidra
effekter.
sednare hal fåret
1851
.... 121 lån på
952,325: - -
hela året
1852
1,892,550: - -
förra halfåret
1853
.... 69 » .
508,790: - -
tillsammans 453 lån på
3,353,665: - -
40
De verkstälda inbetalningarna hafva utgjort:
sednare halfåret 1851
996,958: 52. 2.
hela .året 1852
1,730,008: 52. 9.
förra halfåret 1853
632,084: 17. 9. 3,359,051- 34. g.
så alt en låneförminskning inträffat af  5,386: 54. 8.
§. 59.
På Tackjern har under nu ifrågavarande lid något lån icke utgått.
§. 60.
o
Lån på äldre A Lånen pä äldre Läne-Banko-Obligationer har influtit:
SSSS sednare halfåret 1851
246: 12. 6.
hela äret 1852
2,379: 12. to.
förra halfåret 1853
89: 31. 0.
Summa B:ko K:dr 2,715: 8. 10.
§ 61.
Utlåning mot Utaf de mot återbetalning i Silfver hos Banken upptagna fastig
injaftnSn-
hellan äro fullt liqviderade:
dom och A) Län åteg en do rn s-län;
återbetalning gednare halfåret 1851, 12 st. på Silfv. R:dr 1,774:40. 9. med B:ko R:dr 4,093:25.10.
« ijuer. ^g|a oret 1852, 15 st. på » » 3,097: 4. ti. » » » 7,590: 27. 8.
förra halfåret 1853, 8 sl. på » » 895:28. fi. » » » 2,191:26.—
S:r 35 st. på Silfv. Kalr 5,767: 25. 9. med B:ko R:dr 13,875:51. 6.
B) Stuasegendoms-län:
Under sednare halfåret
1851 och år 1852
tillsammans  3 st. lån på d:o 617: 4. — med d:o 1,459: 52. 4.
Tillsammans 38 lån på Silfv. R.dr 6,384 : 29. 9. medB:ko ll:dr 15,335: 15. 10.
Afbetalningar å dessa slags lån, hvaribland
inberäknade slutbetalningar med återstående
belopp i Silfver, hafva utgjort Silfv. R:dr 24,122: 12. 6.
så att dessa låns utestående belopp minskats
med tillsammans . . . Silfv. R:dr 30,506: 42. 5.
Den 30 nästlidne Juni återstodo
Silfv. R;dr 90,743: 56. 11.
deraf å
Landtegendomar  75,997: 13. 10.
Stads d:0
• • • 14>746: 25~ «•  90,743 : 36. 11.
41
§. 02.
I afräkning å lånen till Studer och Korporationer liar influtit: derochk^r
sednare hallaret 1851 B:ko R:dr 1,351: 14. — porationer.
hela året 1852  * » 4,152: 21. o
förra
halfåret 1853  » » 764: 26. —
Summa B:ko R:dr 0,268: 13. 6.
hvarigenom Bankens fordran för dylika lån till och med den 30 nästlidne
Juni nedgått till B:ko B:dr  24,320: 2. lo.
nemligen:
Lån till Calmar Consistorium  9,939: 41. 3.
d:o Calmar Domkyrka  7,5 65 : 33. 2.
d:o Landskrona Kyrka  4,921: 41. 3.
d:o S:t Petri Kyrka i Malmö ..... 1,892: 31. 2.
Summa B:dr 24,320: 2. 10.
§. 63.
Mot pant af fast egendom och återbetalning i sedlar äro följande lån Utlåning mot
ulgifna, nemligen: inteckning i
07 ° fastighet och
A) pä Landtegendomar: äterbetai
sednarc
halfåret 1851, 181 län på B:ko R:dr 163,466: 32. —
hela året 1852, 517 » » » » 418,116: 32. —
förra halfåret 1853, 251 » » » » 213,100: — — gg-j. lg
B) på Sladsegendomar:
sednare halfåret 1851, 9 lån på B:ko R:dr 19,500: — —
hela året 1852, 20 » » » » 50,550: — —
förra halfåret 1853, 13 » » » » 31,316: 32. — 3gg. 32
Tillsammans 991 lån på . . . . . , . B:ko R:dr 896,050: — —
Inbetalningarne hafva, omsältningarne oberäknade, utgjort:
å Bruksegendoms lån  18,812: 38. o.
» Landlegendoms »
719,990: 9. 5.
» d:o med 5 procents ränta .... 1,092: 19. 4.
» Stadsegendoms lån  97,817: 47. 7.
B:ko R:dr 837,713: 18. to.
Revisorernes Berätt. äng. Bankoverket. 6
42
Utestående Kapital-beloppet den 30 nästlidne Juni utgjorde:
Bruksegendomslån . . . 91,818: 45. 3.
Landtegendomslån '. . . 5,335,517: 3. fl.
5-procents-lån '. . . .  714: j_3._io. 5?428,050: 44. 7.
Stadsegendomslån  847,797: 33. 6.
Summa B:ko R:dr 0,275,848: 20. t.
§. 04.
■Anstaltenfår Deri vid sednaste Riksdag inrättade oell uti 53 §. af 1851 års Re
bfasha"hets^visions-bcrältclsc
närmare beskrifna serskilda anstalt inom Banken för betåns
inbetal-sörjande af de med fastighetslåns erhållande, omsättning och återbetalning
m"e’ förenade göromål, har, efter hvad Revisorernc inhemtat, af Allmänheten
blifvit med stigande rörtroende omfattad och synes sålunda motsvara det
af Rikets Ständer genom densammas inrättande åsyftade ändamål, alt bereda
lättnad och minskad utgift för låntagare mot pant af fast egendom
vid sina transaclioner med Rikets Ständers Bank.
§. 65.
Lagsökningar Under den tid, hvarför nu redovisas, hafva för Fastighetslån lag
Z7ldl*/
q
ning af fa- sökningar anställts, dels då dylika lån, i anseende till försummad afbelalstighetslän.
ning, skolat lill hela deras belopp indrifvas, dels till infordrande af allenast
uraktlåtna årsinbetalningar.
Af lagsökningsärenden utaf förstnämnde beskaffenhet voro den 1
September 1851
oa (gjorda 42.
hvarefter tillkommit 67.
och äro af dessa
inställde 12.
afslutade genom verkställd indrifning eller skedd omsättning . 75.
förfallen, i anseende till inträffad konkurs
1.
109.
88.
hvadan på handräckning af vederbörande exekutorer återstå ... 21.
Lagsökningar till indrifvande af uraktlåtna årsinbetalningar å Fastighetslån
hafva ej tillförene egt rum, enär, enligt äldre föreskrifter, de lån
43
3 hvilka utföst årlig afbetalning icke inom föreskrifven lid fullgjordes, derigenom
voro till hela deras belopp till betalning förfallne; ulan härleda
sig från det vid sistförfluten Riksdag af Rikets Ständer fattade i 177 g.
af Banko-Reglementet intagna beslut att, när stadgad inbetalning å för
Bankens räkning intecknad fordran utöfver tre månader uleblifver, allenast
den förfallna inbetalningen bör i laga ordning utsökas och indrifvas; med
tillämpning af hvilket stadgande, i afseende å de lån, derom ej i 176 g.
af Reglementet linnes annorlunda serskildt förordnadt, lagsökningar af förevarande
beskaffenhet från ingången af löpande året tagit sin början; Och
bar under tiden till den 1 sisllidne Augusti antalet af dessa lagsökningar
uppgått till . .....
403.
Häraf äro
förfallne i följd af dels verkställda insättningar före lagsökningarnas
afsändande, dels inträffade konkurser 46.
afslulade, genom verkställd indrifning, eller, efter lagsöknings
handlingarnes
afgång, skedde insättningar .... 109. ^45
och återslå alltså oafgjorda  158.
Fiskas-Embetet har bevakat
• , 1 i årsproklu
1
11, amål.
lån å Iandlegcndomar  23. 14.
» » sladsegendomar  '10. 2-
33. 16.
nemligen
g. 66.
Skiftes- och Odlings-lån hafva utgått lill följande antal och belopp, Skiftes- och
Odliiigs-lån.
sednare balfåret 1851, 11 lån å ... B:ko R:dr 6,430:
bela året 1852, 12 » » ... » » 11,750:
förra halfåret 1853, 10 » » ... » » 13,200:
S:gr B:ko R:dr 31,380: — —
Inbelalningarne hafva uppgått till  23,525: lä. 9.
så all utlåningen med B:ko R:dr 7,854: 32. 3.
öfvers tigit inbelalningarne.
Lagsokta
Skiftes- och
Odling s-lån.
Inventering
af säker hetshandlingar.
Riksgälds
Kontorets
Kreditiv.
Ko minersKullegii
Kreditiv.
Jern-Kon tore
ts Kreditiv.
Fahlu Bergslags
lånerättighet
å
Kopparsedlar.
44
0
A osäkra inom linien Torda Odlingslån har under ifrågavande tid inllutit
B;ko R:dr 216: 4. to.
§• 67.
Den 1 September 1851 uppgick antalet af de på lagsökning beroende
s. k. Skiftes- oell Odlings-lån till 6, hvarefter till lagsökning hänvisats
15, eller tillsammans 21 lån; men som af dessa lagsökningar blifvit
instälda 2 och afslulade genom verkstäld indrifning 17; så återslå följaktligen
endast 2 dylika lån.
Antalet af obetalda, inom linien förda Odlings-lån utgör fortfarande
14 stycken.
§. 68.
Säkerhets-handlingarne för lån mot pant af fast egendom i Städerna
och på landet samt till Skiften och Odlingar äro af llevisorerne, utan anmärkning,
inventerade.
§. 69.
Det åt Riksgälds-Kontoret anvisade Kreditiv å Banken har under den
tid denna berättelse omfattar icke varit begagnadt.
§. 70.
Kreditivet till Kongl. Kommers-Kollegium i och för fabrikernas
och manufakturernas understöd är begagnadt till det genom BankoReglementets
182 §. bestämda belopp af 1,800,000 R:dr B:ko.
§. 71.
1 granskningen af räkenskaperna Öfver Jern-Kontorets Kreditiv-fond
600,000 R:dr B:ko hafva Fullmäktige genom Ombud deltagit.
§. 72.
Den Fahlu Bergslag beviljade Kreditiv- eller lånerätt på kopparsedlar
är sålunda begagnad, att Bergslaget utbekommit 11 lån på
tillhopa  243,180: - -
och inbetalt tillsammans 215,171: 42. 7.
så att utlåningen på det hela ökats med .... 28,008: 5. 5.
45
§. 73.
Följande Spar-Banker hafva begagnat Kreditiv-rätt i Banken, nemligen:
Malmö
Christianstads
§• 74.
Af Banko-Diskont-Verkets i Stockho
borg, Malmö och Wisby räkenskaper för
visorerne framlägga nedanstående, med ledning af Revisions-Berältelserne,
upprättade sammanfattning:
A. Belåning af Aktier och Publika Papper.
. R:dr
50,000
— —
10,000
—. —
10,000
B:ko R:dr
70,000
— —
samt Låne-Kontorens i
G iit ho-
ren
1851 och
1852,
fa Re-
1851
1858
.
l:o. Vid Banko-Dishont-Verket i
Stoekholm.
Inkomster:
Förskotls-räntor
Ofvcr-räntor
11,019
351
14
29
10
7,214
353
18
13
3
S:a
11,370
45
10
7,567
31
3
Afskrifning:
Återstoden af eli Lån
5
46
9
Behållen vinst
11,370
43
10
7,561
32
6
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks för belåningen anvisade Fond
666,666
32
200,000
Tillgång vid årets slut:
Behållning på räk-  ning i Bankens
Depositions - Af-  delning .... 521,771:44.— 53,575:42.9.
Utestående Lån . 144,894: 36. — 146,424: 5.3.
666,666
32
200,000
Balans inom kolumn:
Osäkra Låne-fordringar B:ko R:dr
C©
1-0
34
10
584
34
10
Sparbankernes
Kreditivrätt.
Diskont
rörelsen.
46
1851.
185S
•
3:o. Vid littiic-lionlorct t Göthcliorg.
Inkomster :
Förskotls-ränlor ... v
7,159
132
i C CO
OI oi
1-
2
7,070
128
12
22
1
S:a
7,292
—
2
7,198
34
1
Utgifter:
Arfvoden .... 222: 10. 8. 222: 10. 8.
Omkostnader . . . 66: 54. — 57: äo.
288
44
8
279
30
8
Behållen vinst
• • • •
7,003
3
6
6,919
3
5
Skuld, vid årets slut:
Till Låne-Afdelningen för bcgagnadt Kreditiv . .
250,000
250,000
Utelöpande Assignalioner på Banken
13,000
—
—
—
—
Balanserad Diskont-vinst
423
8
8
73
17
4
Summa B:ko R:dr
263,423
8
250,073
17
*
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning
4,054
16
3
13,104 2i
11
Ilos Depositions -Afdelningen inncstående . . .
82,650
—
121,150
—
Utestående Lån
176,718
40
S
115,818 40
5
Summa B:ko lLdr
263,423
8
8
250,073
17
4
Dalans inom kolumn:
Osäkra Lånefordringar R:dr
3,839
39
3,839
39
2
3:o. Vid Eiåne-Kontoret 1 Malmö.
Inkomster:
Förskolts-räntor
2,097
4
908
36
Ofver-räntor •
—
—
1
18
8
Behållen vinst B:ko R:dr
2,097
*
—
910
6
8
Skuld vid årets slut :
Till Låne-Afdelningen för begagnadt kreditiv . .
83,333
16
50,000
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning i 166:32. —
Hos Depositions-Af-  delningeninnestå-
ende  55,833: 16. — 42,133: 16. —
Utestående Lån . . . 27,500;  7,700:
83,333
16
50,000
47
B. Utlåning på namn och reverser med Omsättning sr att.
l:o. Baiiko-nittkontcii 1 Stockholm
Inkomster :
Förskolls-ränlor
Ofver-räntor ;?....
Inbetalningar ä inom linien förda Lån:
Kapital . . . 4,284: 35. io. 5,286: sfi. 3.
Öfvcr-räntor . 1,100: 5. il. 509: 3». 3.
Summa R:dr
Utgifter:
Ordinarie aflöning .
Diverse arfvodcn och tillfälliga aflöningar . . .
Ljuspenningar
Revisioriskoslnad ..........
Ersättning för granskning och utredning af förhållandet
med Verkets osäkra fordringar ....
Dito lill Ombudsmännen för fortsatta bevakningen
och indrifningen af berörde fordringar -. . .
Lagsöknings- och bevaknings-utgifler .....
Omkostnader för skrifmaterialier, böcker, konsum
tions-arliklar,
m. m
Porto och breflösen ;
Afdrag för inom linien förda lån .....
S:gr
Behållen Vinst,
som qvartaliter lill Banken lefvererals ....
Summa R:dr
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks Förlagskapital . . . . .
Tillgång vid årets slut :
Behållning på räkning i Bankens Depositions-Afdclning.
. 14,855: 38. — 10,765: 39. -
Utestående
Lån . . 4,905,144: 10. - 4,889,234: 9. -
issa.
185».
205,675
48,534
5,384
259,594
18,183
1,180
697
2,000
2,484
2,264
2,705
6,039
35,555
224,038 /.7
39
36
37
202,881
48,286
5,796 20 6
256,964 12 3
18,090
1,249
711
2,857
1,070
2,285
3,273
2,562
32,100
2 224,864 is s
28 10
259,594 36
4,920,000
4,920,000
9 256,964) 42 3
4,900,000
4,900,000
48
1651.
1858.
Balans mom kolumn:
Osäkra Låne-fordringar ,
208,070
23
202,021
16
—
Säkra ansedda, men på Lagsökning, konkurser och
rättegångar beroende fordringar, upptagna bland
de vid årets slut utestående säkra lån ....
171,014
10
!_
138,434
9
S:o. liåne-Kontoret i Götheborg.
Inkomster :
Förskotts-räntor
76,691
36
78,381
18
Ofver-räntor
23,670 43
6
23,915
3
fi
Influtna osäkra fordringar:
Kapital . , . 804: 16. — 1,850: 41. 2.
Räntor .... 98: 46. 3. 145: i. 6.
903
14
3
1,995
42
8
Behållna Ilyresmedel
412
4
10
S:a
101,678
4
7
104,292
18
2
Utgifter :
Ordinarie aflöning . . 8,150:  8,850:
Diverse arfvoden och till-
fälliga aflöningar. . 1,613:32. 4. 1,283:40. 8.
Ljuspenningar . . . 523:21. 4. 488:10. —
Revisionskostnad . . 1,148:19.—■ 1,118:44.—
I.agsökningskostnad . 800:30. 3. 1,143:43. 3.
Omkostnader för skrifma-  terialier, böcker, kon-
sumtionsartiklar, m.m. 3,005:16. 4. 3,134:18.—
Fastighels-onera och un-
derhåll
113:41.10.
Postporto  1,528: 2. 4. 1,479: 41. 4.
Afdrag för inom linien
förda lån ... . 2,025: 32. n. 7,244: 43. 4.
18,795
10
6
24,857
42
3
Behållen Diskont-vinst  R-dr
82,882
42
1
79,434
23
9
Skuld vid årets slut:
Till Låne-Afdelningen för begagnadt Kreditiv ,
1,998,985
21
3
1,998,285
21
3
Innestående Vinstmedel
3,786
11
3
5,544
17
3
Värdet af Låne-Konlorels hus
58,000
58,000
Inventarier . . .
1,085
24
1,125
24
Summa B:ko R:dr
2,061,857
8
8
2,062,955,' u\
8
A 9
S§Sfl
1853.
1
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning • . . .
7,400
*
10
11,151
29
9
Utestående Lån
1,993,313
48
2
1,990,459
33
9
Förskjutna omkostnader
1,552
32
5
1,607
14
5
Fordran för restituerade Lånemedel
505
1
5
611
8
9
Låne-Kontorels hus
58,000
—
—
58,000
—
—
Inventarier
1,085
24
—
1,125
24
—
Summa B:ko
R:dr
2,061,857
8
8
2,062,955
14
8
Balans inom kolumn :
Osäkra Lånefordringar
36,962
45
5
42,251
16
8
På Lagsökning beroende, bland säkra Lån upptagna
fordringar
78,003
40
5
72,094
19
—
3:o. liåne-Hasslarct 1 Malmo.
Inkomster :
Förskolls-räntor
38,092
4
40,858
32
—
Ofvcr-räntor
9,509
24
9
9,986
36
Afbetalning å eli inom linien fördt Lån .
57
47
—
S:a
47,658
45
9
50,845
20
—
Utgifter:
Aflöning  6,900:  6,950:
Omkostnader . . . 3,280: 35. 8. 3,962: 27. 4.
Lagsökningskostnad . 11:38.— 23:46.—
Fastighets onera och
underhåll .... 3,072: 18. 3. 60: -  Inköpte Inventarier . 138:33. 4.
.
13,403
29
3
10,996
25
4
Behållen Diskon/vinst
R-dr
34,255
4 6
6
39,848
42
8
Skuld vid årets slut:
Till Lånc-Afdelningen för begagnadt Kreditiv
970,000
.—
1,000,000
Medel, inneslående å serskild Deposilions-räknin
o •
62
—
—
344
Yärdct af Låne-Kontorets hus
10,320
—
—
10,320
Inventarier
2,874
54
5
2,874
54
5
Summa B:ko
R:dr
983,256
54
5
1,013,538
34
5
Revisorcrnes Berätt. ang. Bankoverket. 7
50
1851
.
1853
•
Tillgång vid årels slut:
Kassa-behållning
183
3
-
476
41
—
Utestående Lån
969,212
13
—
999,267
7
—
Fordran för förskjutne Sedelvexlings-omkostnader .
666
32
—
600
■—
—
Låne-Kontorets hus
10,320
—
—
10,320
—
—
Inventarier
2,874
34
S
2,874
34
5
Summa 15:ko lUdr
983,256
34
s
1,013,538
34
5
Balans inom kolumn:
Osäkra Låne-fordringar
21,444
41
7
21,444
41
7
På Lagsökning beroende, bland säkra Lån upptagne
9,697
fordringar
9,962
13
—
7
—
4:0. Låne-Kontoret i Wisby.
Inkomster :
Förskolts-räntor
5,135
37
S
Ofver-räntor
1,119
5
4
Influten osäker Kapital-fordran ......
58
17
7
S:a
6,313
12
4
Utgifter:
Löner och arfvoden'
Omkostnader
2,632: 57.
577: 33.
4.
8.
3,210
23
Behållen Diskontvinst
3,102
37
4
Skuld vid årets slut:
Till Låne-Afdelningen för begagnadt Kreditiv . .
100,000
—
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning
Utestående Lån
880:
99,120:
100,000
Balans inom kolumn:
Osäkra Lånefordringar
4,291
14
11
51
Fördelning pä Distrikter, Näringar ock Yrken af de år 1851 utgifna
mja Lån på Namnsäkerhet med Omsällningsrätt.
Distrikter
Stockholms Stad . . .
Stockhoms Län ....
Södermanlands d:o . .
Upsala d:o
Westmanlands d:o .
Orebro d:o
Wermlands d:o. . .
Kopparbergs d:o . . .
Gefleborgs d:o . . . .
Wester-Norrlands d:o
Westerbottens d:o . .
Norrbottens d:o ...
Östergöthlands d:o
Jönköpings d:o ....
Kronobergs d:o ....
Calmar d:o
Gottlands d:o ....
Jemtlands d:o ....
Götheborgs Stad . . .
Götheborgs och Bohus Län
Skaraborgs d:o
Elfsborgs d:o ....
Hallands d:o ....
Malmö Stad
Malmöhus Län ....
Christianstads d:o . .
Blekinge d:o ....
S:a
Näringar och Yrken:
Jordbrukande utom Bondeståndet . .
» inom Bondeståndet . .
Bergsbruksidkande
Fabriksidkare
Handlande
Handtverkare
Embets- och Tjenstemän, Ecklesiastike,
vile och Militäre
Diverse
Ci
S:a
Eller :
Landtmanna-Naringar
Stadsmanna-Näringar
Tjenstemän och Diverse personer
S:a
Banko-Diskonten [
i Stockholm.
Låne-Kontoren
i Götheborg.
Malmö.
Aulal
5Ö9
164
84
433
191
219
235
537
45
9
45
30
406
158
198
343
39
72
3,808
409
1,817
171
93
261
196
845
16
3,808
2,397
550
861
It:dr.
Antal.
524,040
132,840
121.510
261,380
156.470
259,440
216,590
187,540
42,280
18.700
45,840
35,750
442,000
159,480
118,010
254,170
37,640
44,020
3,000
3,060,790
613,070
828,990
264,640
133,480
478,810
159,660
572,610
9,530
3,060,790
1,706,700
771,950
582,140
176
1,289
546
574
372
R:dr.
139,840
343,180
310,120
247,850
132,890
2,957 1,173,880
173
2,135
8
46
135
118
327
15
2,957
2,316
299
342
3,808| 3,060,790|| 2,957
186,830
486,770
22,550
37^650
157,280
45,94(1
229,760
7,100
1,173,880
696,150
240,870
236,860
Antal.
106
577
89
102
54
48
43
95
137
53
874
538
146
190
R.dr.
94,610
391,850
78,580
58,690
874| 623,730
87,400
239,500
18,550
70,450
50,500
124,170
27,160
623,730
326,900
145,500
151,330
1,173,88o| 874| 623,730
52
Fördelning
pä Distrikter, Näringar och Yrken af de år 1852 utgifna
nya Lån pä Namnsäkerhet med Omsältningsråtl.
Banko-Diskonten
Låne-
Kontoren
i Stockholm.
i Götheborg.
i Malmö.
i Wisby.
Antal.
R:dr.
Antal.
R:dr.
Antal.
R:dr.
Antal.
R:dr.
568
220
61
447
535,300
158,030
80,790
235 300
227
177
243
647
40
17
36
40
374
109
203
406
97
173,580
202,,320
235,470
210,010
42.450
28,780
47,230
49.450
441,380
154,100
114,890
304,660
58,200
193
1,288
602
521
139,910
337,670
306,800
223,550
180,050
99
508
95
168
100.030
327,690
102,590
88,670
3
5,800
1
2,500
133
80,610
4,006
3,095,330
3,149
1,187,980
870
618,980
133
80,610
443
2,052
133
101
282
188
646,520
935,840
201,900
142,460
477.450
141,580
174
2,317
7
189,190
524,060
14,200
45,900
154,460
63,770
55
502
109,050
239,210
7
21
5.900
7,670
53
128
135
10
49
97
29,250
92,040
47,370
19
38
21,850
16,650
782
25
534,160
15,420
318
17
189,700
6,700
98
59
75,610
. 26,450
48
28,540
4,006
3,095,330
3,149
1,187,980
870
618,980
133
80,610
2,628
571
807
1,784,260
761,490
549,580
2,498
316
335
727,450
264,130
196,400
557
156
157
348,260
168,660
102,060
28
57
48
13,570
38,500
28,540
4,006
3,005,330] 3,149
1,187,98o| 870
618,980
133
80,610
Distrikter
Stockholms Stad
Stockholms Lii»
Södermanlands d:o
Upsala d:o
Westmanlands d:o .
Orebro d:o .
Wermlands d:o .
Kopparbergs d:o
Gefleborgs d:o .
Wester-Norrlands d:o
Westerbottens d:o .
Norrbottens d:o
Ostergötlands d:o
Jönköpings d:o .
Kronobergs d:o .
Calmar d:o . .
Jemtlands d:o
Götheborgs Stad
Götheborgs och Bohu
Skaraborgs d:o .
Elfsborgs d:o
Hallands d:o.
Malmö Stad .
Malmöhus Län .
Christianstads d:o
Blekinge d:o.
Gottlands d:o
S:a
Näringar och Yrken:
Jordbrukande utom Bondeståndet
» inom Bondeståndet
Bergsbruksidkande
Fabriksidkare
Handlande
Handtverkare
Embets- och Tjenstemän, Ecklesiastike,
Civile och Militäre
Diverse
S:a
Elier:
Landtmanna-Näringar ....
Stadsmanna-Näringar ....
Tjenstemän och diverse personer
** S:a
I —
53
C. Utlåning och Diskontering genom Handels- och Närings
Diskonternc.
1851
1
1852.
l:o. Stockholms Handels- och
Nacings-lliskoiit.
Inkomster :
Af Utlåning mot hypothek:
Förskolts-räntor
09,206
12
63,385
Ofverräntor
540
23
—
260
40
—
Inbetalningar å inom linien förda lån
Kapital . . 303: 24. 2. 370: 14. 6.
Öfver-räntor . 818: 27. 3. — — —
1,122
3
5
370
14
6
Af Diskontering:
Innehållna räntor
15,017
23
6
17,261
27
\
S;a
85,886
15
11
81,277
33
7
Utgifter:
Arfvodenför Vexel-
diskonteringen . 1,000: — -—• 1,000: — —
Omkostnader . . . 319: 34. 1. 503: 14. 7.
1,319
34
1
1,503
14
7
Behållen vinst R:dr
84,506
29
10
79,774
19
—
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag .......
1,850,000
1,850,000
Till Stockholms Stads Sparbank
100,000
Summa B:ko R:dr
1,950,000,—
—
1,850,000'—
Tillgång vid årets slut:
Behållning på räkning i Depositions-Afdelningen .
27,231
8
s
36,580
9
o
Utestående Lån mot hypothek
.
1,406,279
47
2
1,282,810
,39
9
» » å Vexlar och Invisningar
516,488
40
3
530,608
! 47
1
Summa 15;ko R:dr
1,950,000
—
i,850,000
—
Balans inom kolumn:
Osäkra låne-fordringar
26,978
35
3
26,608
18
9
På lagsökning beroende, men bland säkra lån upp-  tagna fordringar
70,179
47
0
74,910
39
9
*
54
1851
•
1
1853
3:o. Götheborgs Tffantlcls* oclk
Aärings>Diskont.
Inkomster:
Af Ullåning mot hypolhek:
Förskolts-ränlor
Ofver-räntor
Af Diskontering:
Innehållna räntor
31,978
795
3,999
36
39
4
11
11
29,985
815
3,753
28
13
2
2
S:a
36,773
32
10
34,553
41
4
Utgifter:
Arfvoden för belåningen 6G6: 32, — 666: 32. —
d:o för Vexel-diskon-
teringen  500: — — 500:
Omkostnader  237: 38. — 93: 12. —
1,404
22
1,259
44
Vinst
B:dr
35,369
10
10
33,293
43
4
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag
Utelöpande Assignationer på Banken
Balanserad vinst
800,000
500
3,039
23
_
-
10
800,000
500
4,490
-
36
4
Summa B:ko R;dr
803,539
23
10
804,990! 36
4
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning
IIos Deposilions-Afdelningen innestående
Utestående Lån: mot hypolhek
å Vexlar och Invisningar .
13,253
1,075
668,839
120,371
26
23
23
6
8
8
38,457
51,075
588,143
127,314
36
47
4
8
7
Summa B;ko R:dr
803,539
23
10
804,990
36
4
Balans inom kolumn :
Osäkra fordringar
481
36
481
36
_
1851.
3:o. Malmö Handels- oell NaringsDiskont.
Inkomster :
Af utlåning mot bypothek:
Förskotts-räntor
Öfver-räntor
Af Diskontering:
Innehållna räntor
Behållen vinst
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Ranks förlag .
Kassa-behållning
. . . . .
Utestående
Lån : emot hypol
liek . . . .
d:oå Vexlar och
Invisningar . .
Tillgång vid årets slut:
236: 32. —
281,930:  300,000:
17,833: 16. —
13,208
104
792
14,105
300,000
n
32
1853.
13,360
208
485
36
ii 14,054i *26
4:o. Wisby Handels- oclt Närings'
Inkomster:
Af utlåning mot hypolhek:
Förskotts-räntor
.
Ofver-räntor
Af Diskontering:
Innehållna räntor
Ofver-räntor .
300,000 -  Diskont.
2,195: i. —
19: 40. 3
312: 32. 7.
42. 8
Behållen vinst
B:ko R;dr
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag •
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning
Hos Depositions-Afdelningen innestående . .
Utestående Lån: mot hypothek
d:o å Vexlar och Invisningar
4,130
800
37,670
7,400
300,000
300,000
2,214
313
u
27
2,528 bs| n
50,000
50,000
50
D. Kassa-Kreditiv-rörelsen.
1851.
185®
l:o. Vid Iliinilrls-Biskonten i
Stockholm.
Summan af beviljade Kassa-Kreditiv:
för helt år 975,000:  889,000:
på lider af
3,6 och 9
månader . 15,000: — — 208,900: — —
990,000
1,097,900
Inkomster :
Inträdesafgift
Influtna räntor
.
4,950
25,900
12
1
5,364
24,230
21
33
11
S:a
30,856
12
1
29,595
9
11
Utgifter :
Arfvoden . . . 1,450: — — 1,450: — —
Omkostnader . . 154: 17. 7. 79: 15. —
1,001
17
7
1,529
15
Behållen vinst R:dr
29,251
12
9
28,065
12
11
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag
Balanserad vinst
1,000,000
4,251
12
9
1,000,000
1,688
27
G
Summa B:ko R:dr
1,004,251
42
»{l ,001,688
27
e
Tillgång vid årets slut:
Hos Depositions-Afdelningen innestående
Utestående Kassa-Kreditiv
982,281
21,970
12
9
889,634
112,054
20
7
2
1
Summa B:ko R:dr
1,004,251
12
9
1,001,688
27
6
På Lagsökning beroende Kassa-Kreditiv ....
14,450
—
9,874
7
1
57
3:«. Vid BlaiirfelM-ISisS&cmteii i
Götheborg.
Summan af beviljade Kassa-kreditiv:
År 1851, för helt år, 167 st. å tillsammans .
År 1852, vid årets början:
på 3 månader 16 st. å . 46,000:
» 6 d:o 33 » å 111,500
» 9 d:o 40 » å . 148.000
»12 d:o 94 » å . 194,500
och sedermera vid berörda kreditivers förfallolidcr:
1852 den 1 April, på l år,
16 st. å  46,000: — -
den 1 Juli d:o 33 st. å . 111,500: — —
den 1 Okt. d:o 42 st. å . 150,500: — -
R:dr
Inkomster:
Inlrädes-afgifter
Influtna räntor .
S:a
1851.
497,000
1853.
500,000 —
308,000
497,000|—
A rfvoden .
Omkostnader
Behållen vinst
Utgifter:
1,666: 52. — 1,666: 52.
305: 2.
434: 26. 8
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag
Tillgång vid årets slut :
Kassa-behållning 313,000:  195,860:
HosDepositionsAfdelningen
in
nestående
. . . 186,000:  115,000:
Utestående Kassa-Krediliv
. . 1,000:
189,140:
Bevisorernes Berätt. aner. Bankoverket.
2,485
16,066
18,551
1,971 54
16,579 55
500,000
500,000
808,000
3,403 sn
11,493 7
14,896
— 2,101 40 8
45
s| 12,795| 55
500,000
500,000—,
58
3:o. Vid Handels-Dlskonlfii
f Malmö.
Summan af beviljade Kassa-Kreditiv ;
År 1851 från den 1 Oktober:
till den 1 Januari 1852, . . 86,000: —
lill den 1 April » • • 86,000:
till den 1 Juli » • • 83,000;
till den 1 Oktober » • • 95,000: — —
1§51.
1853.
350,000
350,000
I
i
lil
År 1852, vid berörde kreditivs förfaliotider . .
Inkomster;
Inträdes-afgifler
1,538
11,951
36
14
11
1,320
7,762
26
8
S:a
Utgifter :
13,490
732
2
11
{5,082
690
26
8
12,758
2
11
8,392
26
8
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag
Balanserad vinst
350,000
—
—
350,000
45
—
—
Summa B:ko R:dr
Tillgång vid årets slut;
Kassa-behållning
Hos Depositions-Afdelningen inneståcnde ....
Utestående Kassa-Kreditiv
350,000
—
—
350,045
25,820
60,500
263,680
—
64,895
74,500
210,650
—
Summa B;ko R:dr
350,000 —
—
350,045
—
—
50
1858
.
éio. lid llandclg-Dlskonten 1 Wl*by.
Summan af beviljade Kassa-Kreditiv
52,000
—
—
Inkomster :
Inlrädes-afgifter
Räntor
252
1,512
12
5
i
Behållen vinst
l!:ko R:dr
1,764
17
2
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag
50,000
—
—
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning 40,550: — —
Hos Depositions-Afdelningen inncstående . . . 5,200: — —
Utestående Kassa-Kreditiv  4,250: — —
50,000
§■ 75.
Den för belåning af Aktier och Publika papper, enligt 19G §. af Fördelning
Banko-Reglementet, anvisade fond, stor 500,000 R:dr, är emellan BankoDiskont-Verket
i Stockholm samt Låne-Konloren i Götheborg och Malmö Aktier "och
sålunda fördelad, alt Publika ,,ap
per.
Banko-Diskont-Verket undfått  200,000.
Låne-Kontorel i Götfiehorg  250,000.
samt Lånc-Kontoret i Malmö  50,000.
_________
Ifrågavarande lånerörelse bedrifves icke vid Wisby Lånc-Konlor.
§. 76.
Af fonden för utlåning på namn och reverser med omsällningsrätt, Fördelning
utgörande enligt 201 §. i Banko-Reglementet R:dr 8,000,000, är anvi- »Sjöndén
gjlJj . för allmänna
Dixkont-rö
relsen.
00
till Banko-Diskont-Verket  4,900,000.
» Låne-Kontoret i Götheborg  2,000,000.
i Malmö  1,000,000.
i Wisby  100,000.
S:gr R:dr 8,000,000.
Enär, i allmänhet, vid samtliga Diskont-inrättningarne, tillgång saknats
att genast utgifva bifallna lån-ansökningar; bar någon ändring uti
nämnde fördelning icke kunnat ega rum, ehuru vid Malmö Låne-Kontor bifallna
låne-ansökningar måst understundom hvila 9 å 10 veckor.
Beloppet af sådana lån, som i saknad af tillgängliga medel varit hvilande,
utgjorde i början af denna månad:
vid Banko-Diskont-Verket  21,750.
» Låne-Kontoret i Götheborg 40,020.
» d:o d:o i Malmö  03,170.
» d:o d:o i Wisby  1,700.
§. 77.
Fördelning Fonden för diskontering och utlåning genom Handels- och Närings
a£tfåning
ocADiskonterna, bestämd lill 3,000,000 R:dr, är på det sätt fördelad, alt Ilan
diskontermg
dels- och Närings-Diskonlen i Stockholm innehar .... 1,750,000.
dXZJtä- > Götheborg  800,000.
rings-Diskon- D:o i Malmö  400,000.
D:o i Wisby  50,000.
S:gr R:dr 3,000,000.
Sedan, i anledning af Direktionens öfver Låne-Kontoret i Malmö gjorda
anhållan om beredande af tillfälle för Direktionen att å Låne-Kontorels
Allmänna Diskont-fund disponera ytterligare 100,000 R.dr, Fullmäktige
den 9 Juni delta år för Direktionen lillkännagifvit, alt några medel till förstärkning
af berörda fond icke vore att tillgå, men alt hinder deremot icke
mötte för Låne-Kontoret alt från Stockholms Handels- och Närings-Diskont undfå
förstärkning inom ett belopp af högst 100,000 R:dr; så hade Direktionen, för
att, så vidt på henne ankomme, söka bereda ett gynsammare förhållande, än
det då befintliga imellan beloppet af sökta lån och utlåningsmedel vid LåneKontoret,
hemställt om förhöjning med 100,000 R:dr af fonden för utlåningen
vid Handels- och Närings-Diskonten i Malmö.
terna.
61
Med bifall härtill, Öfverlemnades från Ilufvud-Kontoret i Slockholm lill
Låne-Kontoret i Malmö 100,000 llrdr; inen sedan brist på medel å förra
stället yppats, förordnade Fullmäktige, under den 15 nästlidne September,
att Malmö Låne-Konlor, hvars rapporter då utvisade en odisponerad behållning
i nämnde lånerörelse af 58,400 R:dr B:ko, skulle genast återbetala
50,000 R:dr eller åtminstone det belopp, som vore oanvändt; lill följd hvaraf
Låne-Kontoret återlemnat 17,900 R:dr B:ko.
§• 78.
Uti den fördelning af fonden för kassa-krcdiliv, Banko-Reglementets Fördelning
209 §. mom. 2 upptager, liar någon förändring icke kommit ifråga, eme-aS/0,ul*"Jj)r
dan beloppet af sökta kassa-kreditiv vid nila Diskont-Kontoren vida öfver- tiv-röreisen.
stigit den för hvarje serskildt utlåningstillfalle tillgängliga fond.
Vid Låne-Kontoren i Götheborg och Malmö är den för hvarldera Kontoret
afsatta kassa-kreditiv-fond fördelad på fyra serskildta förfallotider under
året i ungefärligen lika stora delar; hvaremot vid Banko-Diskont-Verket
någon så beskaffad jemnare fördelning icke kunnat åstadkommas, oansedt
Fullmäktige, på Handels-och Närings-Diskont-Direklionens derom gjorda
framställning, den 23 September 1852, tillåtit Direktionen att äfven under
innevarande år lämpa kreditiv-afgiften efter tiden för kredilivens begagnande.
§. 79.
Uppå Direktionens öfver Stockholms Handels- och Närings-Diskont Angående tiframställning,
hafva Banko-Fullmäktige den 16 Oktober 1851, lill iakttagande
från och med 1852 års början, fastställt nytt formulär för kassakre- beviljade hreditiv-kontrakt,
innefattande, bland annat, den förändring, alt kreditiv skall d'Uvtill
kapitalet inbetalas 15 dagar före kredi ti vtidens slut, i stället för att
krediliv-tagare, enligt förut gällande ordning, egde att försl å sisla söknedagen
af den bestämda kredi liv-tiden, sin skuld lill Banken erlägga, likväl
utan rätt att å sådana insättningar, som verkställdes 15 dagar före förfallotiden,
beräkna sig ränta lill godo.
Till stöd för berörda förändring, hvilken, jemlikt Fullmäktiges tillika
meddelade föreskrift, skulle tjena till efterrättelse vid Stockholms Händelsen!]
Närings-Diskont, hvaremot beslutet blifvit endast för kännedom LåneKonlorens
Direktioner delgifvel, är, så vidt Fullmäktiges Protokoll gifver
62
vid handen, anfördt, dels att, då Rikets Ständer föreskrifvit, det kassakreditiv
ej finge begagnas såsom slående lån, så kunde ej eller kreditiv lå antaga
egenskapen af stående skuld, hvilket dock hlefve fallet, om kredilivtagare
tillätes begagna erhållet kreditiv ända till dess nytt sådant honom
beviljades; dels ock att genom ifrågavarande förändring Direktionen forsattes
i tillfälle att med större säkerhet pröfva förnyade kreditiv-ansökningar
samt bedöma kreditiv-tagares förmåga att uppfylla sina förbindelser.
livad det förra skälet beträffar, så synes detsamma icke förtjena synnerlig
uppmärksamhet, enär vederbörande Diskont-Direktioner, för det fall,
att kassa-kreditiv skulle, emot sin egentliga bestämmelse, begagnas såsom
slående lån, på grund af föreskriften i 209 §. 7 mom. af Banko-Reglementet,
eg a att sådant kreditiv till bela beloppet, eller någon del, till inbetalning
inom en månad uppsäga; oell torde för öfrigt emot så väl nämnde,
som det anförda sednare skälet om vinnande af ökad lätthet för vederbörande
att bedöma krediliv-sökandes förmåga att fullgöra ingångna förbindelser,
blott behöfva erinras, att kreditiv-tagare ej är berättigad alt af nytt
kreditiv sig begagna förr, än hans förut egande kreditiv blifvit lill fullo
liqvideradt.
Revisorerne, som således icke kunna godkänna de skäl, hvarpå Fullmäktige
grundat sin ofvanomförmälda åtgärd, anse sig derjemte böra anföra,
att åtgärden måste verka menligt på allmänna rörelsen då af den afsedda
fonden en del, vid hvarje kreditiv-års förfallotid, kommer alt under
16 dagar, på en gång, från rörelsen, undandragas; samt alt under
den lid, det sålunda indragna beloppet hvilar i Banken, denne går miste
om den ränta, som å samma belopp, derest det till krediliv-årels
slut utestod, kunde påräknas.
Under sådana förhållanden hafva Revisorerne ansett sig desto heldre
böra anmärka Fullmäktiges beslut om kassa-kreditivs inbetalning 15 dagar
före förfallotiden, som derigenom, enligt Revisorernes tanka, ändamålet
att i möjligaste måtto underlätta kreditivens begagnande, hvilket Fullmäktige,
genom 209 §. 10 mom. i Banko-Reglementet, fått sig ålagdt alt
tillse, ingalunda blifvit befrämjadt, ulan fastheldre motverkadt; hvarförutan,
då Fullmäktiges merberörda beslut till iakttagande meddelats Direktionen
öfver Stockholms Handels- och Närings-Diskont, men icke Låne-lionlorens
Direktioner, Revisorerne skolat fästa uppmärksamhet derå att en önskvärd
likhet i föreskrifter för samtliga Diskont-Verken blifvit åsidosatt.
63
§• 80.
Till sådana Filial-Banker, som, utan ändamål att ersätta upphörd Privat-Bank,
kunna inrättas, hafva Rikets sednast församlade Ständer enligt
Banko-Reglementets 211 §. anvisat ett belopp af 1,500,000 R:dr, hvilket
belopp skulle hildas dels af de 500,000 R:dr, hvarmed fonden Por belåning
af publika papper blifvit förminskad, dels af äldre odisponerade vinstmedel
samt dels af den från och med 1851 års början till och med innevarande
års slut inflytande behållna vinst.
Med stöd af de i åberopade Reglements §. intagna föreskrifter, hafva
Fullmäktige till nedanuptagna Filial-Banker, bildade utan ändamål att er
sätta
upphörd Privat-Bank, beviljat försträckningar å följande summor, nemligen
:
Till Filial-Banken i Gefle, som trädde i verksamhet den 1 November'
1852  *  500,000.
Till Filial-Banken i Christianstad, hvilken i slutet af Juni
månad delta år började sin verksamhet .... 300,000.
Till Blekinge Filial-Bank, som öppnades samtidigt med
denna sistnämnda  180,000.
samt till Skaraborgs Läns Filial-Bank, hvilken under näst
lidne
Oktober månad är vorden öppnad  375,000.
S:gr R:dr 1,355,000.
hvadan endast  145,000.
af hela anslaget R:dr 1,500,000.
icke äro anvisade.
Som Skaraborgs Läns Filial-Bank afleinnat säkerhet för allenast
300,000 R:dr B:ko; så har af den beviljade försträckningen större belopp
hitintills ej kunnat nämnde Filial-Bank tillhandahållas.
Vid granskning såväl af de till säkerhet för de beviljade försträckningarne
aflemnade intecknade förbindelser m. m. som Filial-Bankens i Gefle
räkenskaper har Banken, genom Ombud, deltagit; hvarförutan Ombud blifvit
utsedde, för att, jemte vederbörande Filial-Banks-Direktioner, vårda säkcrhets-handlingarne.
Försträcknmgar
till
Filial-Banker.
§. 81.
Bankens tillgång uti räntebärande Obligationer, som den 30 Juni 1851 Ban^ens till
**
an si uti
utgjorde ett sammanräknadt belopp af B:ko R:dr 6,143,846: 32, har ge-obligationer.
64
nom utlollning af Obligationer förminskats med B:ko R:dr 190,612: 10.
8., och uppgick den 30 nästiidne Juni lill R:dr 5,953,234: 21. 4.,
nemligen:
Riksgälds-Kontorets  2,816,000: — —
Arméens Accords-Amorterings-fonds .... 1,344,400: — —
Skånska Hypolheks-Föreningens  580,000: — —
Östgötha » »
500,000: — —
» » » å utländskt mynt 466,240: — —
Smålands och Hallands d:o d:o  246,594: 21. 4.
Summa B:ko R:dr 5,953,234: 21. 4.
Som denna summa med . 1,708,234: 21. 4.
öfversliger det belopp af . 4,245,000: — — 5 953 234- 21 4
hvaraf Banken, jemnlikt 213 §. i Banko-Reglementet, alltid skall vara innehafvare;
så bar något inköp af Obligationer, i det ändamål, samma §.
angifver, icke kommit i fråga.
§. 82.
Lefver erin- Af Bankens, från och med 1848 års början lill och med 1850 års
tfbistméfei slut influtne, behållna vinst, har, likmätigt 214 §. i Banko-Reglementet, ett
till Riks- belopp af 700,000 R:dr B:ko årligen vid slutet af hvarldera åren 1851
Salioret°.n och 1852 från Banken, i och för Statens allmänna behof, blifvit lill Riksgälds-Kontoret
aflemnadt.
§. 83.
Användandet Enär större delen af de behållna vinstmedel, hvaraf 2,100,000 R:dr
“vinstmedel, skull*3? enligt nyssåberopade Reglements-stadgande, till Riksgälds-Kontoret
aflemnas, af Fullmäktige blifvit använd till inköp af räntebärande Obligationer;
bar den under åren 1851 och 1852 influtna behållna vinst tagits
i anspråk för liqviden till nämnda Kontor; Och dä sislberörda vinst jemväl
till en del är afsedd till försträckningar åt Filial-Banker, har något
användande deraf för inköp af räntebärande Obligationer icke kunnat eg a
rum.
§. 84.
ily£gtMblm Genom uppköp af mynt och medaljer, bär metalliska värdet af Ban
kens
Mynt-Kabinett, som vid 1850 års utgång uppgick till 15,203 R:dr
65
31 sk. 3:st, vunnit en tillökning Sr 1851 af 975 Rdr 47 sk. och år
1852 af 283 R:dr 14 sk. 3 r:st; i följd hvaraf omförmäldta värde vid
näsllidet års slut utgjorde 16,402 R:dr 44 sk. 6 r:st B:ko.
Revisorerne hafva besett nämnde Kabinett och funnit dervarande samlingar
väl ordnade.
Angående Bunkens Pappersbruk Tumba.
§. 85.
Det speciela inseendet öfver Tumba Bruk har innehafts af Herr Capi- inspektionen
tainen och Riddaren m. m., Grefve A. G. Gyldenstolpe till den 8 Okto-0^c^.^mÄa
ber 1852 oell derefter af Herr Rådmannen C. C. Hörnstein.
§. 86.
Fullmäktige, som under den 30 September näsllidet ar till Tryckeri- Tillsättning
föreståndare i Banken anställt förre Förvaltaren vid Tumba Bruk, Profes- psrvaUaresoren
J. Bagge, samt under vakansen förordnat Grefve P. A. Sparre att befattningen.
Förvaltare-befattningen utöfva, hafva den 28 nästlidne Juli antagit och
förordnat Akademie-Docenten, Magister J. Larsson Samzelius att tills vidare
vara Förvaltare af Tumba Bruk; Och har han den 1 påföljde September
i nämnde befattning inträdt.
Förråden vid Tumba äro inventerade vid såväl Professoren Bagges,
som Grefve Sparres afgång från förvaltningen.
§. 87.
1 enlighet med 232 §. i Banko-Reglementet, hafva Fullmäktige den Besigtning ä
24 Juli 1852 och den 20 Juni detta år, genom Deputerade, på Tumba Bruket'
Bruk tagit kännedom af förvaltningen samt tillsett byggnaders och machineriers
tillstånd.
§. 88.
Sedan Banko-Fullmäktige, med anledning deraf att machineriet uti Reparation af
det så kallade Nedra Verkhuset vid Tumba befunnits så bristfälligt, att7Ve^“s^erA'
Revisorernes Bertill, ang. Bankoverket. 9
66
detsamma, enligt hvad Fullmäktige för Rikets Ständers år 1849 församlade
Revisorer omförmäit, dåmera svårligen kunde begagnas, utan erfordrade
en total ombyggnad, oell enär det kunde leda till oberäkneliga svårigheter
om Bruket blefve urståndsatt att tillhandahålla sådant papper, som endast
derstädes åstadkommes, den 5 September 1850 förständigat dåvarande
Bruksförvaltaren, Professoren Bagge att inkomma med kostnadsförslag
ej mindre å anskaffandet af ett nytt valsverk i Nedra Verkhuset, än äfven
å Mjölqvarnens flyttning till annat ställe, hade Fullmäktige till Höglofl.
Banko-Utskottet vid sednaste Riksdag öfverlemnat Sammandrag af de förslag,
(Litt. A, B och C) Förvaltaren, till åtlydnad af ofvanberörde föreskrift,
låtit, genom Byggmästaren Nilsson, upprätta öfver dels kostnaden
för reparation och insättning af nytt macbiueri i Nedra Verkhuset vid
Tumba, upgjordt under förutsättning att vattenfallet begagnades till nuvarande
höjd, eller att allenast hälften af tillgängliga fallet tillgodogjordes
och att verkstäderna bibehöllos vid enahanda inrättning som ditintills, slutande
delta förslag (Litt. A.) å 33,000 R:dr, dels kostnaden för ombyggnad
af samma Verkhus i den förutsatta händelse att hela tillgängliga
vattenfallet begagnades och att verkstäderna erhöllo fullständig inredning,
uppgående förslaget i sednare fallet (Litt. B) till 55,000 R:dr, samt dels
öfver kostnaden för ombyggnad af qvarnen, antingen med timmer Litt. C.
</.), dä densamma komine alt uppgå lill 8,800 R:dr, eller med sten (Litt.
C. b.), i hvilket fall kostnaden skulle utgöra 11,500 R:dr, allt banko;
hvarförutan Fullmäktige, rörande detta ärende, tili ett lill Utskottet afgifvet
memorial, anfört alt enär, enligt Bruksförvaltarens åsigt, den högre
kostnad, som förslaget Lilt. B. upploge, fullt motsvarades af de fördelar,
"detsamma erbjöde i mera ändamålsenliga verkstäder, större framtida bestånd
samt säkerhet mot vådan af vattenbrist, Fullmäktige, på grund häraf,
samt då i betraktande jemväl toges, alt vid den mera omfattande
reparation af Nedra Verkhuset, sorn ovilkorligen mäste ega rum, det icke
vore skäl alt, för undvikande af en högre kostnad, åsidosätta de fördelar,
som skulle kunna vinnas genom ombyggnad af ifrågavarande Verkhus, hvartill
såsom mest framstående borde räknas den, att hela tillgängliga vattenfallet
kunde begagnas, tillstyrkte alt Nedra Verkhuset vid Tumba måtte
få ombyggas i öfverensstämmelse med förslaget Litt. B, äfvensom Fullmäktige,
i fråga om qvarnens nybyggnad, med afseende å den mindre betydliga
skillnaden emellan de olika kostnadsförslagen samt då det syntes
67
vara allt skäl att St denna byggnad gifva nödig varaktighet, hemställde
att förslaget Litt. G. b. måtte få tjena till efterrättelse.
Då Nedra Verkhusels ombyggnad efter den högre kostnad, förslaget
Litt. B upptoge, icke komme att medföra någon större varaktighet, än
som kunde vinnas genom reparation enligt förslaget Litt. A, alldenstund
någon ombyggnad af sjelfva huset uti intetdera fallet komme alt ega rum,
utan den genom förslaget Litt B afsedda ombyggnad skulle inskränka sig endast
till inrättandet af flera kypar och valskistor samt Häglof). Banko-Utskottet,
vid besök på Tumba, funnit der befintliga verkstäder, så vidt
desamma blefve i tjenslbart skick försatta, vara för Brukets behof tillräckliga,
så att inrättandet af nya verkstäder icke syntes vara af nödvändighet
påkalladt, vid hvilket förhållande den deraf beroende frågan om qvarnens
flyttning utan olägenhet kunde förfalla, samt härtill komme icke allenast,
att vid Tumba, enligt hvad upplyst blifvit, någon för verkets gång hinderlig
vattenbrist icke sedan år 1826 inträffat, ulan äfven att vattentillgången,
med antagande af förslaget Litt. B, skulle komma att användas endast
en gång:, nien med förslaget Litt. A. Två gånger, eller en gång vid
hvardera af de nu befintliga vattenfallen, fann Höglofl. Utskottet, vid häraf
den 20 Juni 1851 företagen pröfning, skäl icke vara för handen att lemna
bifall hvarken till nybyggnad af qvarnen eller till Nedra Verkhusels ombyggnad
med den af Fullmäktige tillstyrkta högre kostnad, helst som,
genom kyparnas ökande till ett antal af 6 st., det med betydlig kostnad
anlagda Öfra Verk huset komme att blifva i det närmaste öfverflödigt;
hvaremot Höglofl. Utskoltet, vid det förhållande att Nedra Verkhuset
för det då närvarande vore obrukbart, pröfvade skäligt medgifva att detsamma
finge repareras och förses med nytt machineri, i enlighet med det
till Högloflige Utskottet öfverlemnade Sammandrag af kostnadsförslaget
Litt. A, hvilket var af följande lydelse:
»Sammandrag af förslag öfver kostnad för reparation af och insättning
af nytt machineri i Nedra Verkhuset vid Tumba Pappersbruk, då vattenfallet
begagnas lill dess nuvarande böjd, d. v. s. att allenast hälften
af tillgängliga fallet tillgodogöres, och verkstäderna bibenållas vid enahanda
inrättning, som de haft tillförene.»
68
Ränna, 15 alnar läng, 5 alnar bred och 1 aln hög, af
träd med slup och pådragsverk
799
•40
Ändring af afväringsmuren omkring huset och planering
356
32
—
Ulrifning af gamla machineriet, inläggning af bjelklag,
golf, undertak, afbalkningar, m. m
6,524
17
Vattenhjul med tillbehör samt utvexlingar för Verkets
drifvande
3,960
32
Machineriets uppsättning och målning
1,100
2 st.halfvalsar och 2 st. finvalsar, med allt tillbehör
7,200
Kypar, Materiebänkar, Byk- och Bleknings-inrättningar,
Tvättbaljor, Rörledningar, Imtrummor m. m. till
verkstaden hörande
7,122
18
Nytt Vattenhjul och utvexlingar lill qvarn med upp-  sättning
2,000
Diverse
1,500
Tillsyn vid arbetet
600
Byggmästare-arfvode och ritningar
1,500
—
Fyllnads-summa
336
5
Summa B:ko R:dr
33,000
—
Tumba dea 26 Mars 1851.
C. J. Niisson.t
Efter det Fullmäktige den 10 Juli sistberörda år uppdragit åt Förvaltaren
af Tumba Bruk, Professoren Bagge, att hos dem föreslå de åtgärder,
som i anledning af Höglofl. Banko-Utskottets förestående beslut borde
vidtagas; hade Professoren Bagge, uti Memorial af den 11 påföljde November,
jemte förmälan att han sökt förskaffa sig upplysning om någon
pålitlig Mekanikus med erfarenhet i pappersbruks-byggnad, hvilken kunde
icke allenast utföra arbetet på ett varaktigt sätt, ulan äfven anskaffa ma
-
69
chineri, arbetsfolk och materialier, saint sålunda ansvara derför att den af
Högloft. Utskottet för arbetet medgifna kostnadssumma icke blefve öfve inskrider],
samt alt Direktören C. Wallman i Fahlun, som i många år, til!
respektive Bruksegares belåtenhet, betjenat dem med utförandet af mekaniska
och vattenverks-byggnader, hvaribland äfven pappersbruk, förklarat
sig villig alt på ofvanberörde sätt åtaga sig ifrågavarande arbete, tillstyrkt
att Fullmäktige måtte tillåta Professoren alt med Direktören Wallman uppgöra
förslag till öfverenskommelse om verkställande af de utaf Höglofl.
Utskottet beslutade rcparalions-arbelen, med skyldighet att underställa detta
förslag Inspekterande Fullmäktigens godkännande.
Vid pröfning den 13 i sistnämnda månad af berörde framställning,
och sedan då varande Inspekterande Fullmäktigen gifvit tillkänna att lian
för sin del tillstyrkte den föreslagna åtgärden, såsom efter bans öfvertygelse
den mest lämpliga och ändamålsenliga, bade Fullmäktige, hvilka, enär
ifrågavarande kostnadsförslag redan blifvit af Utskottet gilladt, ansågo det
icke vara nödigt att arbetet på enlreprenade upplåta, med bifall lil! Professoren
Bagges framställning, åt honom uppdragit att med Direktören C.
Wallman uppgöra förslag till öfverenskommelse om verkställande af Nedra
Verkhusets å Tumba iståndsältande och reparation samt förseende med nytt
machineri, allt i enlighet med här ofvan intagna sammandrag af nyssberörda
kostnadsförslag Litt. A, samt under vilkor, att den deruti
upptagna kostnads-summa 33,000 R:dr banko ej blefve öfverskriden $
äfvensom att det förslag till öfverenskommelse, som med Direktören Wallman
kunde varda uppgjordt, borde underställas Inspekterande Fullmäktigens
pröfning och godkännande samt arbetet derefter, så fort ske kunde,
till verkställighet befordras.
Det af Direktören Wallman i anledning häraf den 5 Januari 1832
undertecknade, med borgen försedda, kontrakt, hvilket den 14 i samma
månad blifvit af då varande Inspekterande Fullmäktigen, Herr Grefve A.
Gyldenstolpe, godkändt, med anteckning derom, att arbetet kommer att besigtigas
och afsynas af Professoren J. Bagge och det biträde han åt sig
utser, hafva Revisorerne funnit i så måtto afvikande från det af Utskottet
fastställda, ofvanomförmäldta förslag, att Direktören Wallman derigenom,
mot en summa af 33,000 R:dr Banko, att på vissa terminer lyftas,
sig förbundit att i Nedra Verkhuset å Tumba Pappersbruk verkställa reparationer
och insättning af nytt machineri enligt samma förslag, »med
eflerjöljande förändringar och tillägg:
70
»l:o. I stället Tor den omförmalda vattenrännan af träd, inleda vattnet
för machineriets drifvande, medelst en läckt ränna eller trumma af
gjutet jern.
2:o. I stället för Vattenhjulet insätta 2:ne så kallade reactions-hjul af
gjutet och smidt jern med dertill hörande metaliager m. m.
3:o. I stället för nytt Vattenhjul till qvarnen samt dennes iordningsättande
å den lägenhet, sorn åt densamma i Nedra Verkhuset hittills
varit inrymd, flytta qvarnen till det nedanför belägna så kallade Kranhuset,
då vatten till qvarnens drifvande påräknas från den till Kranhuset
gående afloppsrännan, hvilken utan någon Wallmans kostnad
eller åtgärd bör iståndsättas; hvaremot Wallman förhinder sig att,
med af Tumba Bruk tillsläppt virke och taktegel, reparera och om
bygga
Kranhuset, som minskas till 26 alnars längd, så att det för
qvarnen blifver passande; men förbehåller sig att för qvarnens nu
omförmälda flyttning och igångsättande få begagna hvad som af gamla
Verket kan sättas i fullt tjenstbart och försvarligt skick.
4:o. Likaledes förbehåller Wallman sig att vid det öfriga arbetet i Nedra
Verkhuset få begagna allt hvad som derstädes kan finnas användbart.
»
Af Fullmäktiges protokoll för den 30 Juni innevarande år inhemtas
vidare, att under den af Fullmäktige den 20 i samma månad, genom Deputerade,
anställda besigtning fi Bruket, dess machineri och byggnader,
Deputerade, vid beseende af Nedra Verkhuset och den derstädes pågående
inredningen, efter tagen kännedom om det med entreprenören upprättade
kontrakt, ansett åtskilliga arbeten erforderliga utöfver hvad förenämnda
kontrakt bestämmer, samt pä sådan grund hemställt att på Brukets bekostnad
må för ifrågavarande Verkhus dels få förfärdigas och uppsättas en
hissmachin imellan byk- och blekningsrummet samt valsrummet, utom
den hissmachin, som entreprenören atagit sig att a annat ställe inom Verkhuset
uppföra, dels, emot ett pris ej öfverstigande 200 R:dr banko, anskaffas
en så kallad Flägt, för befordrande af vädervexling i formrummet
och papperets hastigare torkning, dels ock alt, då Brukets byggnader i
allmänhet äro försedda med jerndörrar, alla ytterdörrar till berörda Verkhus
jemväl må göras af jern; hvarvid dock bör iakttagas, att Iva
71
dörrar skola af entreprenören, enligt dennes åtagande, ersättas med 13
R:dr 16 sk. banko stycket; hvilka framställningar af Fullmäktige gillats.
Revisorerne anse sig härvid böra tillkännagifva, alt reparationen af
Nedra Verkhuset fortgått i enlighet med ofvanberörda kontrakt; alt, i stället
för den utrifna qvarnen, blifvit på nedra bolten beredd plats för bykrum
och på den öfra för valskistorna; att i den återstående delen af Nedra
Verkhuset, som tillförene varit begagnad till Pappersbruk, nedra
våningen vore ämnad till form- och limningsrum samt den öfra till skiljningsrum
och packkammare; men alt till torkning annan plats icke synes
återstå, än alt dertill inreda vinden; samt att Direktören Wallman, i afräkning
å den för byggnadsarbetet betingade summa, uppburit, nästlidet år
12,000 R:dr oell under della år 15,000 R:dr, eller tillhopa 27,000 R:dr
Banko.
Beträffande de vidtagna afvikelserna från det af Högh Banko-Utskottet
fastställda förslag för reparation af och insättning af nytt machineri uti
Nedra Verkhuset, hafva Revisorerne, vid det förhållande, alt Rikets snart
sammanträdande Ständers Banko-Utskott bäst blifver i tillfälle alt pröfva
lämpligheten af desamma, derom icke velat uttala annat omdöme, än alt,
genom förändringarne i förslaget, Nedra Verkhuset vunnit i användbarhet;
men att qvarnen, som redan är flyttad och anlagd i det gamla af träd
byggda kranhuset, med ditledd vattenränna från samma vatten-reservoir,
sorn matar Nedra Verkhuset, torde, när delta sednare kommer i verksamhet,
blott tidtals, då ymnigare vatten tillströmmar, kunna hållas i gång.
I sammanhang härmed, anse Revisorerne sig böra fästa uppmärksamhet
derå, dels att enär, vid den af Revisorerne anställde besigtning af Ofra
Verkhuset, blekanstalten med chlorgas, som är inrättad uti en vid samma
Verkhus tillfogad mindre byggnad, befanns hafva, till följd af chlorgasens
starka benägenhet att angripa vissa metaller, förstört ett kopparrör,
i hvilkets ställe ett blyrör nyligen är vordet insatt samt derjemte djupt
affrätt så väl ett större ångrör af jern, som den del af vattenrännan, likaledes
af jern, hvilken ligger i närheten af blekkistorna, det med fästadt afseende
icke allenast å machiueriets framtida bestånd, ulan äfven å arbetarnes
hälsa, som lider af chlorgasen, synes vara lämpligast att vid Nedra
Verkhuset anlägga blekbusct för chlorgas i en serskild byggnad utanför
det egentliga Verkhuset, hvartill icke erfordras någon betydligare kostnad,
enär berörde byggnad, som kan uppföras af träd, ej behöfver vara hvarken
hög, eller af någon längre utsträckning; och dels, alt då väggarna
72
uli del i Öfra Verkhusöt befintliga bykrum för lump, jemväl befunnits vara,
genom de frän byk-kammaren uppstigande vattenångor, starkt angripna
af röta, anledning deraf bordt hemtas att, i likhet med hvad vid andra
Pappersbruk lärer vara brukligt, frilägga bykrummet utanför 5 dock bör
härvid icke lemnäs oanmärkt att i Nedra Verkhuset faran för röta synes
blifva mindre, enär bykkaren derstädes komma alt läckas.
§. 89.
Förändrad Efter det att Höglofl. Danko-Utskoltet, vid nästförflulna Riksdag, till
^Redovisning iakttagande från och med är 1852, lills vidare fastställt då framlagdt förvid
Bruket. slag till förändrad bokföring och redovisning vid Tumba Bruk, med rättighet
för Fullmäktige att deruti för ett påföljande år vidtaga de förändringar,
hvartill omständigheterna kunde föranleda, har, vid tillämpning under
nästlidet år af berörde bokföring och redovisning, densamma, såsom serdeles
vidlyftig och tidsödande, befunnits påkalla åtskilliga till förenkling ledande
ändringar, hvilka sålunda blifvit af Fullmäktige gillade och antagna
att från och med innevarande års början, på försök, tjena till efterrättelse.
§. 90.
Sammandrag Af Brukets räkenskaper för åren 1851 och 1852 11 Revisorerne medräkeHnSkaper.
de,a följande sammandrag:
7.3
l:o. Ingående Balans.
Debet.
Kapital-behållning B:dr
Kredit.
Kassa-behållning
Fordringar bos Främmande
Tumba Bruk med Jordegendom, åbyggnader och
fasta inventarier
Rudimatcrier, förråder och lösa inventarier .
Papper under arbete från föregående året
585E.
5 852.
379,450
38
7
302,893
28
7
3,085
7,817
250,000
107,448
10,500
18
18
1
9
10
1,904
323
250,000
109,582
1,083
28
29
2
16
8
!i
7
Summa
8:0. Brukets Bakning med Lane-  Afdelningen.
JDebet.
Värdet af under året lill Banken aflemnadt papper
D:o af d:o till Främmande, mot lill Banken ingå-  ende liqvid
Kassa-bebållning hos Bruksförvaltaren vid årets slut
Förlags-utgifler utöfver värdet af del lefvererade
papperet
379,450 ss
7
302,893
28
7
54,149
15,940
1,905
31
12
28
8
8
8
30,800
9,738
2,459
899
U
26
30
23
3
7
8
2
Summa
Kredit.
Kassa-behållning hos Bruksförvaltaren vid årets bör-  jan,
Förskott under året till Brukets drift och byggna-  der
72,000
28
—
49,904
28
8
3,085
44,000
18
9
1
2
1,904
48,000
28
8
Låne-Afdelningen erhållit utöfver dess Förskott . .
24,315
G
Summa
72,000
2s|—
49,904
28
8
Revisorernes R er'åt t. ang. Rank nr er het.
10
74
18Ä1.
1853.
Sto. Räkning öfter Pappersfillrerk-
ningen.
Debet,
Papper under arbete från förra året
10,500
>-
1,083
i«
Egentliga kostnaden för Papperstillverkningen:
Aflönings-ulgifter:
Ordinarie Aflöning
14,498
20
14,780
36
7
Arfvoden ....
999
6
10
498
44
10
Ofver-arbele
1,500
17
i.
1,139
10
6
Skärning af papper
437
7
2
163
29
8
Form-arbete, dagsverken m. m
21i
13
51
34
8
Rudimaterier:
Lump
5,175
12
5
5,035
44
8
Lin och blånor
1,875
16
2
2,353
46
1
Kalk, Svafvelsyra, Alun, Färger, m. m. .
2,283
3
6
1,983
11
11
Använda Inventarier:
Mellanläggspapper och Filtar
1,182
23
11
492
—
Lamp-, Lin- och Bomolja
542
-13
8
346
41
4
Ved och Kohl
1,682
10
S
1,152
246
13
10
Förnölta inventarier
1,524
2
7
8
8
Machinericr i en Valskista
.—
—
—
100;
Omgöring af Formar
297
29
5
248
4
10
Diverse
967
47
1
704,1
10
7
S:a
43,683
13
10
30,380
17
11
Hitförda Omkostnader:
Nybyggnad och reparationer
5,940
29
8
5,625
1
7
Utskylder, skrifmaterialier och diverse allmänna
omkostnader
3,764
41
3,064
6
11
Medikamenter och helsovård
838
47
S
551
12
9
Pensioner oell Fattigvård
533
39
G
531
28
7
Resor och traktamenten
604
32
731
32
Utfodring för dragare
1,796
14
9
2,319
10
6
Vinst af Papperstillverkningen
7,205
10
10
13,465
28
8
Summa R:dr
64,367|
37
56,668
42!
11
75
Kredit.
Värdet af färdiggjordt papper:
För Bankens räkning, enligt specifikation Litt. a)
» åtskilliga Verk och personer, enligt d:o Litt. b)
» Brukets eget behof, enligt d:o Litt. c) .
Papper under arbete till påföljande år ....
Summa R:dr
4io. Räkning öfver HfjölijTariicn.
Debet.
Omkostnader:
Aflöning .
Öfverarbete .
Diverse
Vinst af Qvarnen
207: 29. a. 209: s. 4
59: 12. — 71: 53. —
288: n. b. 15: 83. 6,
349: 42: 4. 327: 18. it.
Kredit.
Influten Qvarntull
5:o. Räkning öfver Jordliriikct
Debet.
Omkostnader:
Utsäde: Råg och Hafra 14: 28. 8. 38: 14. i
Höfrö . . . 27: 13. 4. 2: so. 8.
, 95: 30. 4. 66: 51. ii.
Dagsverken m. m.
Vinst af Jordbruket
Summa
Kredit.
Årets skörd: Spanmål
Hö och halm .
Summa1
185 fi.
54,149
7,952
1,182
1,083
1859.
36,806
10,330
531
9,000
44
24
22
64,3671 3t|—| 56,668142* u
904
904
46
46
137
797
n
935 1 s
238
696
935
21,—
28! 3
1 3
623
623
107
1,032
32
32
28
lil 10
1,139 40 6
333
806
141 3
26 1
1,139|4o| e
76
6:0. Vinst- och Förlnst-Eionto.
Debet.
Kassa-behållningen vid årets början
Förlust å en försåld häst
Prisskillnad å Förråderna.
Differens genom runstycksbråk .
Banken tillgodokommcn Vinst .
Ökning i Brukets bokförda kapitalvärde
Summa
Försålt Rissel-affall .
» Pappersspån
» Spanmål.
Kredit.
. 28: 31. —
. 16: 16. —
. 39: 34. g.
Gammalt Jern . 539: 34. 9.
15:
Silfver efter gamla Formar
Koppar efter en gammal
Valskista .... 46: 32.
ITyresmedel för Magazinet i Stockholm ....
Vinst af Papperstillverkningen
» Qvarnen
» Jordbruket
Kassa-behållning vid årets slut
Bankens tillskott utöfver värdet af emoltaget papper
Minskning i Brukets bokförda kapitalvärde .
Summa
1851.
3,685
24,315
18
1
6 2
28,000|
2ä
686
500
7,205
349
797
1,904
16,557
28,000
28
10
10
11
28 —
1853.
1,904
28
166
32
846
33
15,766
18,684
500
13,465
327
1,032
2,459
899
18
17
18,684117
—
—
28
8
18
11
11
10
30
8
23
2
77
1851
1853
•
Itc. Ingående Balnns.
Debet.
Kassa-behållning
1,904
28
8
2,459
30
8
Fordringar hos diverse Verk och inrättningar m. m.
323
29
4
1,420
28
8
Tumba Bruk, med jordegendom, åbyggnader och
fasta inventarier
250,000
—
—
250,000
—
Kudimalericr, förråder och lösa inventarier
109,582
2
7
103,895
36
—
Förskott till Direktören Wallman å kostnaden för
reparation af Nedra Verkhusct
—
—
12,000
—
—
Papper under arbete lill påföljande år ... .
1,083
ig
—
9,000
—
—
Summa
362,893
28
7
378,775
47
4
Kredit.
Skuld för inköpt Malt
116
.
Kapital-behållning ....
362,893
28
7
378,659
47
4
Summa
362,893
28
7
378,775
47
i
Sto. HupUnl-Iiouto.
Debet.
Utgående Balans
362,893
28
7
378,659
47
4
Vinst- och Förlust-räkningen:
Minskning i Brukets bokförda Kapital-värde .
16,557
10
—
—
—
Summa B:ko R:dr
379,450
38
7
378,659
47
4
Kredit.
Ingående Balans
379,450
38
7
362,893
28
7
Vinst- och Förlust-räkningen :
Ökning i Brukets bokförda kapitalvärde . .
—
—
15,766
18
9
Summa B:ko B:dr
379,450
38
7
378,659
47
4
78
Specification ofver tillverkadt papper:
) För Blinkens räkning t
År 1851.
Sedelpapper: 30,000 blanketter för 16§- R:dr k 18 R:dr 540
249,500 » » 10 R;dr » 4,491
14,900 » » 6| R;dr » 268
625,000 » » 2 R:dr k 7 R.dr 4,375
1,413,000 » » 32 sk. » 9,891
9. 7.
För Deposilions-Afdelningen 188,000 blanketter å 12 R:dr .
Regalpapper 25 Ris k 30 R:dr
Skrifpapper N:o 1, 191 Ris k 6 R:dr
N:o 2, 160 Ris a 4| R:dr
Chartae-Sigillatse-Papper
Skrifnings 835,500 Blanketter k 33g R:dr
Biläggnings 172,800 » k 7^ R;dr
750
1,146
788
32.
28,267: 56. -  1,281: 28. 9.
För Banko-Diskonten 20,000 st. Konvoluter k 4; 34. 8.
Summa B:ko R:dr
Ar 1858.
Sedelpapper: 31,500 blanketter för 100 R:dr k 21 R:dr
43,700 » » 33|- R:dr a 18 R:dr
30,100
107.000
788.000
1,460,000
16| R;dr
6| R:dr
661: 24. —
786: 28. 9.
541: 38. 4.
1,920:
2 R;dr k 7 R:dr 5,516:
32 sk.
10,220:
Postpapper N:o 1, 11| Ris a 16| R.dr
Transport
19,565
2,256
2,684
29,549
94
9' 7
32
46
21
54,149:31
19,651
191
19,843
43
32 -  S7f 1
79
Transport
19,843
27
i
Chartas-Sigillatae-papper :
Skrifnings 409,500 blanketter å 33{i R.dr 13,854: 3G. —
Biläggnings 390,450 » a 7 K:dr 20 sk. 2,895: 39. 10
Vexelblankclter 16,000 stycken å 7 R:dr 19 sk. 118: IG. —
16,868
43
40
För Banko-Diskonten 20,000 st. Konvoluter ä 4: 34. 8
94
21
4
Summa B:ko R:dr
36,806
44
3
t) För åtskilliga Verk oell Inrättningar.
År 1851.
Smålands Privat-Bank 226,000 Blanketter å 6| R:dr ....
1,506
32
—
Örebro Enskilda Bank 125,000 d:o d:o ....
833
16
—
Skånska Privat-Banken 247,000 d:o d:o ....
1,646
32
—
Skånska Presterskapets Byggnads-Kassa 10,500 Blanketter å 33^ R;dr
350
—
Örebro Ilypothcks-Förening 24,000 Blanketter ä 12 R:dr ....
288
Wermlands Hypolheks-Förening 3,000 d:o ä 40 R:dr 120:
3,000 d;o k 80 R:dr 240:
3,500 d:o ä 33*- R:dr 116: 52. —
476
2
Götheborgs Hypolheks-Förening 13,800 d:o ä 40 R;dr 552:
2,100 d:o ä 33*- R:dr 70.
622
—
—
Kongl. Räntekammaren 12,000 d:o ä 9: 18
112
24
Kongl. Tabell-kommissionen 127 Ris k 16f R:dr
2,116
32
—
Summa B:ko R:dr
7,952 24
Ar 1858.
Smålands Privat-Bank 110,000 Blanketter å 6J- R:dr
733
IG
—
Örebro Enskilda Bank 84,000 d:o d;o
560
—
Östgötha Privat-Bank 55,000 d:o d:o
366
32
Wermlands Ilypotheks-Förening 2,000 Blanketter å 33|- R:dr .
66
32
—
Götheborgs d:o 4,000 d:o d.o
133
16
—
Transport
1,860!
—!
80
Transport
1,860
:
Smålands och Hallands d:o 4,000 Blanketter å 40 R:dr 160:
4,000 d:o å 80 R:dr 320:
480
—
Arméens Pettsions-Kassa 1,150 d:o å I83 R:dr ....
42
8
Korl-Konvoluter 442,000 d:o h 14 R:dr 6,188:
Korlhallslämplar 543,000 d:o h 2^ R.dr 1,267:
7,455
Fabrikslillverknings-stämplar 70,000 d.o ä 6J R:dr 466: 32. —
8,000 d:o h 3 ‘ R:dr 26: 32. —
493
16
Summa B;ko R:dr
10,330
24
—
c) För Brukets hellof.
Ar 1851.
Omslagspapper 63|- Ris ä 6jj- R:dr
425
—
Mellanläggspapper 127J Ris å 4 R:dr
508
32
Bindblader 6^ Ris ä 8 R:dr
48
16
Utskotls-papper 586 Lispund ä 12 sk
146
24
Pappersspån 232 d;o
53
37
4
Summa B;ko R:dr
1,182
13
4
Är 1853.
Mellanläggspapper 120^ Ris a 4 R:dr
480
40
Utskottspapper 208 Lispund 13 skålp. 23 lod a 12 sk. . . .
50
30
iO
Summa B;ko R;dr
531*
22
iO
81
Revisorerne hafva uti aflåten skrifvelse anmodat Banko-Fullmäktige alt Berättelsens
låta lill trycket befordra samt med allmänna tidningarne utdela denna Be- trUck""'Srättelse,
hvarförutan Revisorerne meddelat Fullmäktige åtskilliga vid räkenskapernas
granskning gjorda anmärkningar till den åtgärd, desamma anses
föranleda.
De under gransknings-förrättningen anmälda reservationer förvaras i de Beservatiovid
Revisorernes sammankomster förda Protokoll. ner'
För ziffcruppgifternas öfverensstämmelse med räkenskaperna eller de Ansvarighelill
Revisorerne aflemnade räkenskaps-sammandrag, är Banko-Sekreteraren tJcJvp!>gifansvarig.
tema.
Revisorerne, som granskat Bankens och Tumba Bruks räkenskaper för Decharge.
åren 1851 och 1852 samt läst Banko-Fullmäktiges Protokoll för tiden
från och med den 15 September 1851 till samma dag innevarande år, få
härigenom vitsorda, alt Fullmäktige fortfarande med synnerligt nit besörjt
förvaltningen af Banko-Verket, samt tillstyrka fördenskull att Banko-Fullmäktige
malte undfå full decharge för samma förvaltning till och med 1852
års utgång, äfvensom för de beslut och åtgärder, Fullmäktige till den 15
Revisorernes Berätt. äng. Bankoverket.
11
82
nästlidne September vidtagit och hvarför redovisning innefattas i Fullmäktiges
Protokoll.
Stockholm den 15 November 1853.
På Häglof]. Ridderskapet och Adelns vägnar:
o
Carl Åkerhjelm. C. E. Cederström. C. A. Manderström.
Avg:t Olivecrona. J. A. Tornérhjelm. J. M. Björnstjerna.
På Högv. Preste-Ståndets vägnar:
Carl Fr. Björkman. Johannes Bohllieb. A. F. Sondén.
P. O. Carlander. C. J. Holm. Johan Gahne.
På Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar:
F. A. Birman. C. G. Åsbrink. L. V. Henschen.
F. C. Billberg. J. Öhrström. C. IV. Bahrman.
På Hederv. Bonde-Ståndets vägnar:
Anders Ericsson. Nils Pehrsson. Henric Andersson.
Carl Tholsson. And:s Jansson. Jonas Christophersson.
C. O. Ossbahr.
Kikets Högloft. Ständers
år 18«)5 församlade
REVISORERS
BERÄTTELSE
om granskningen af
V
RIKS GÄLD S-KONTORETS
\
tillstånd oell förvaltning.
STOCKHOLM. 1S53.
Trvckt hos A. C k t> u r g h r. IV.
• s
'• '5 v- ;U - »-
undertecknade, inom Riks-stånden i stadgad ordning utsedde Revisorer, för
fullgörandet af sitt erhållna uppdrag att verkställa innevarande års revision af Stats-,
Banko- oell Riksgälds-verken, till följd af 61 § af sednaste riksdagsbeslut samt
Kongl. Maj:ts härom, under den 3:dje sisth Juni, utfärdade särskilda kungörelse,
den 15 derpåföljde September sammanträdde bär i bufvudstaden, fingo Revisorerne,
genom Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, emottaga de berättelser, som, enligt
det för sistnämnde verk gällande reglemente, skola vid Rikets Ständers Revisorers
sammanträden afgifvas af ej mindre Fullmäktige än Riksgälds-kontorets Kommissariat
samt dervarande Ombudsman; och bar sedermera den nuvarande Revisorer tillhörande
granskning af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, i öfverensstämmelse
med den af Rikets Ständer, vid 1840 och 1841 års riksdag, för Revisorerne
af detta verk fastställda instruktion, företagits och fullbordats.
På sätt, af Rikets Ständer sednast församlade Revisorers, den 13 December 1851, afgifna
berättelse om den dä förrättade granskningen af Riksgälds-verket inhemtas, blefvo
Riksgälds-kontorets hufvudböcker för åren 1849 och 1850 af dem reviderade samt
Fullmäktiges protokoller granskade från slutet af November månad si.stberörde år till
och med den 15 September 1851. Fortsättande den vid sednaste stats revision sålunda
verkställda räkenskaps- och protokolls-granskning, hafva Revisorerne nu reviderat
Riksgälds-kontorets för åren 1851 och 1852 afslutade hufvudböcker, jemte
dertill börande särskilda räkenskaper, samt genomgått och granskat de bos Fullmäktige
förda protokoller från medlet af September månad 1851 till och med den
15 September innevarande är; och hafva Revisorerne dessutom tagit kännedom om
så väl protokolls-föringen bos Kommissariatet under tiden från förstnämnde månads
början till slutet af nästlidne Augusti, sorn det registratur, deruti Kommissariatets
under samma tid afgifna utlåtanden och allåtna skrifvelser finnas intagna.
Vid slutet af år 1850, utgjorde Riksgälds-kontorets sladder, enligt den derå
i 1851 års revisions-berättelse meddelade uppgift, utan beräkning af de inom linien
i Kontorets räkenskaper upptagna skuldposter, ett samman
räknadt
belopp af
R:dr 5,778,890:23. 1.
Under loppet af år 1851 ökades skulderna med
„ 1,485,752: 29. 6.
och uppgingo följaktligen vid samma års slut till  R:dr 7,264,643: 4~ T.
Denna betydliga skuldtillökning måste helt och hållet tillskrifvas de mångfaldigä
utbetalningar, som under sednast förlidne riksdag blefvo å Riksgälds-kontoret
anvisade, att i egenskap af anslag utan återbetalningsskyldighet, redan under 1851
års lopp, i föreskrifven ordning tillhandahållas, och hvilka anslagssummor fördenskull
blefvo i sagde års hufvudbok upptagna samt dervarande kapitalräkning påförda
med tillsammans
R:dr 1,593,120: 44. 4.
Under år 1852 minskades deremot Riksgälds-kontorets skuldsumma återigen,
så att sammanräknade beloppet af Kontorets skulder vid innevarande års ingång
endast utgjorde
.. R:dr 6,770.298: 16. 9,
nemligen:
/.
Revisionen»
omfattning.
Riksgälds
kontoret*
skulder.
skulder med 5 procents årlig ränta R:dr 131,888: — —
,, med 4^ procents „ „ „ 11,600: — —
och „ med 4 procents „ „ „ 3,006,171: 12. 11.
eller räntebärande skalder — R:dr 3,149,659: 12. 11.
derå upplupna, men icke uttagna räntor „ 41,622: 20. 10.
samt ränte fr ia skulder
„ 3,579,016: 31. —
Hulr 6,770,298: 16. 9.
Då nu, såsom redan är uppgifvet, skulderna vid 1850
års utgång uppgingo till ett belopp af
„ 5,778,890: 23. 1.
så hafva detta verks skulder följaktligen, under de 2:ne sednast
förflutna åren, blifvit ökade med
— R:dr 991,407: 41. 8.
De inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper upptagna skuldposter, som
vid 1851 års början uppgingo till ett sammanlagdt belopp af R:dr 4,486,153: 37. 5.
hafva under nyssberörde och sistlidet år icke undergått annan
förändring, än att beloppet deraf ökats med
„ 5,329: 21. 3.
eller de, under dessa begge år, från Kongl. Stats-kontoret
till Riksgälds-kontoret ytterligare aflemnade och derstädes
sålunda bokförda depositiensmedel. Nu ifrågavarande skul-
der utgjorde följaktligen vid innevarande års början  R:dr 4,491,483: 10. 8.
Till fortsättning af den i föregående revisions-berättelser införda omständliga
utredning, angående beloppet och beskaffenheten af hvar och en i Riksgälds-kon
torets
räkenskaper förekommande särskild skuldpost samt dess ökning eller minskning
under revisionsåren, hafva Revisorerne trott sig jemväl böra i denna berättelse
meddela enahanda upplysningar, rörande:
Riksgälds-kontorets utbalanserade
Simi tlcr vid vid
f §50 års slut. 1§5S års slut.
Räntebärande:
Obligationer med 5 procents ränta, hvilka,
i anseende till deras ordalydelslse, icke
kunnat uppsägas
6,750:  6,750: — —
„ med 4 procents ränta, utfärdade till
Rikets Ständers Bank, eller dess or
dres,
att årligen, till ett antal af 22 st.,
å 4,000 R:dr hvardera, eller å ett sammanräknadt
kapital-belopp af 88,000
R:dr, infrias,
2,992,000:  2,816,000: — —
Insatt fond till säkerhet för Götha kanals
framtida underhållande, emot 5 procents
ärlig ränta,
93,926: — — 93,926: — —
lime,stående medel för ännu icke fulländade
hamnbyggnads-arbeten vid samma
kanal, emot dito,
1,942: — — 1,212: — —
Transport: 3,094,618:
2,917888:
— 3
Transport:
Beviljad och afsattfondiöv Södertelje kanals
underhållande, emot 5 procents ränta,
Innestående lösen för å skattejorden växande
ekar'; å hvilka fmedel 4 procents
fänta ekeplanteringskassan godtgö
res,
- —
Uti Riks-arkivets nuvarande hus intecknad
skuld till Stockholms Borger skaps
Enkhus-direktion; för hvilken skuld,
enligt] den derför afgifna förbindelse
af den 6 November 1794, borde till
en början erläggas 5 procents och
sedermera allt framgent 41 procents
ränta,
= 3,323,359: 1. 6. 3,149,659: 12. 11.=
Räntefria:
Förfallna 5 procents obligationer, med
derå till förfallodagarne upplupen ränta,
i
Dito med dito dito, utfärdade för Svenska
medborgares erkända fordringar; hos
Franska Regeringen,
Dito 3 och 4 procents obligationer af serierna
A. B. och C., för upplånta medel
till 1S4S års krigsrustningskostnader,
(Företedda till inlösen och infriade under
åren 1851 och 1852.)
Den af en i Hjelmare kanal-bolags fasta
egendomar intecknad skuldförbindelse,
jemte andra säkerhetsliandlingar,
bestående fond för nyssnämnde kanals
oell slussverks framtida underhållande
—  —
Återstoden af den, vid Kongl. f. d. Nummer-lotteri-inrättningens
upplösning,
till Riksgälds-kontoret öfverlemnade
s. k. brudgåfvofond
Verkställda och sedermera icke återtagna
insatser för den inställda l,144:de
dragningen vid samma Lotteri-inrättning
; -
Upplupen, outtagen ränta å de, år 1750,
för tillskott till Trollhätte slussverks
byggnad, utfärdade s. k. lottsedlar
Dito å Riksgälds-kontorets ännu räntebärande
5 procents obligationer
3,094,618:  2,917,888:
30,000:  30,000: —< —
187,141: 1. 6. 190,171: 12. 11.
11,600: — — 11,600:
3,760: 38. 1. 3,760: 38. 1.
559: 20. 4. 559: 20. 4.
55,250:  —
25,655: 4. 5. 28,284: 35. 6.
21,302: 18. 7. 20,702 18. 7.
58 : 25. 3. 58 : 25. 3.
6,065:  6,195:
156: 12. — 156: 12. —
Transport:
3,436,166 : 24. 2. 3,209,376: 18. 8.
— 4
Transport:
Upplupen, outtagen ränta å obligationerna
för de till 1848 års krig srustningskostnader
upplånta medel -
(Utbetaldes under åren 1851 och 1852.)
Dito å ekeskog smedlen -——
= 142,664:14. 1. 101,18:3:14. 7.=
Innestående Anslagssummor.
Beviljade under 1S40 och 1S41 års
riksdag:
Utaf anslaget, 100,000 R:dr, för häradshäktenas
ombyggande och förseende
med celler
Anslaget för fängelsebyggnader i städerna
utom Stockholm  -
Utaf den med 600,000 R:dr anvisade och
afsatta fond för Strömsholms kanalsoch
slussverks ombyggnad
„ det, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
anvisade belopp, 15,000
R:dr, för hamn-anläggningen vid Åhus
„ anslaget, 200,000 R:dr, för allmänna
landsvägar nes omläggning och förbättrande
„ anslaget, 7,000 R:dr, för anläggning
af en väg mellan Öfver- och Neder
Kalix
socknar i Norrbottens län
(Utbetaldes i September 1852.)
„ anslaget, 120,000 Rulr, för vattenaftappningar
och dammbyggnader till
förberedande af större odlings företag
morn Norrbottens, Westerbottens, Wester-n
orrian ds, Jemtlands, Gefleborgs
och Stora Kopparbergs län samt Elfdals,
Fryksdals och Jösse härader i
Wermland
Årliga anslaget till Garnisons skolans i
Christianstad ersättande för den, under
namn af portpenningar, till nämnde
skola tillförene utgångne afgift
(Utbetaldes i Januari 1851.)
= 556,412: 32. 10. 386,492: 32. =
Transport:
3,436,166: 24. 2. 3,209,376: 18. 8.
1,430;  _ _ _
28,426: 39. 5. 41,461: 8. 10.
98,500: — — 65,500: — —
130,000:  111,000:
300,000:  200,000: — —
10,000:  5,000:
3,010 : 39. 10. 2,720: — —
1,750:  —
12,911: 41. — 2,272: 32. —
240:  —
4,022,436: — 5. 3,637,335: 11. 6.
— 5
Transport:
Beviljade under 1844 och 1845 ars
riksdag:
Utaf det, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
disponerade belopp af då
anvisade medel, 150,000 R:dr, för odlingsföretags
beredande medelst utdikningar
och aftappning ar af sanka
trakter och sjöar ------
, anslaget, 370,000 ll:dr, för anläggning
och förbättrande eller omläggning af
vägar
—
(Återstoden häraf utbetaldes under år
1851.)
* anslaget, 30,000 R:dr, för’ strömrensningar
och mindre hamnbyggnader
(Detta återstående belopp utanordnades
i Maj 1852.)
„ anslaget, 5,000 R:dr, jemte ett lån af
10,000 R:dr, för upprensnings-arbeten
i Söderhamns skärgård
(Utanordnades i September 1852.)
„ anslaget, 3,000 R:dr, för utarbetandet
och ordnandet af Kapitenen B. Cronstrands
samlingar, angående Egyptiska
byggnadskonsten, -
(Affördes ur 1852 års hufvudbok, enär
Kapitenen Cronstrand uraktlåtit fullgöra
vilkoret för denna anslagssummas
utbekommande.)
=r 25,307: 26. 1. 1,300: =
Beviljade under 1847 och 1848 års
riksdag:
Utaf anslaget till Skeppsbygyeri-institutet
i Carlskrona för åren 1849 och 1850
„ dito** till arfvode» och expenser för
Lagberedningen
(Hela detta belopp blef, såsom besparing,
afskrifvet i 1851 års hufvudbok.)
De för år 1850 beviljade anslag till arfvoden
och stipendier för bildande al
Civil-ing enior er vid Mariebergs läroverk
— r
(Utbetaldes i Februari 1851.)
Utaf? det för åren 1848, 1849 och 1850
beviljade anslag för anläggning af nya
samt förbättring eller omläggning af
Transport:
4,022,436: — 5. 3,637,335: 11
5,589: 43. 3. 1,300: —
13,050: 46. 10. — -
3,666: 32. — - -
1,000:  — -
2,000: — — — -
3,202: 22. — 2,253: 30
2,816: 32. — — —
2,000:  — —
4,055,762: 32. 6. 3,640,888: 41
— 6
Transport: 4,055,762: 32. 6
backiga eller eljest mindre goda vägar,
33,333 Rdr 16 sk. årligen, - 42,111: 3. —
Anslaget för utskrifning af Kongl. Kansliets
registratur, till Riksarkivets kompletterande,
... 6,000: — —
Dito för reparationer och bokhyllor samt
ytterligare inredningskostnader i några
rum af Riks-arkivets hus
2,066: 32. —
Det, i ytterligare afräkning å anslaget för
national-museibyggnaden, 51)0,000 Rdr,
vid 1847 och 1848 års riksdag anvivisade
belopp af 150,000 Rdr, jemte
återstoden utaf den, vid 1844 och 1845
års riksdag, för nämnde byggnad anvisade
enahanda summa,  - 176,000: — —
Anslaget till inköp af boställe åt Predikanten
i Lekvattnets kapellförsamling
inom Fryksände socken i Wermland — - 1,000: — —
(Utanordnades i Mars 1851.)
Dito till befrämjande af goda. läseböckers
författande och lifgifvande för
allmogen
1,000: — —
= 236,196: 41. — 91,488: 3. 4. =
Beviljade under 1850 och 1S51 års
riksdag:
1851 och 1852 års anslag för anskaffningen
af redskaps-, rid-, stall- och an
spannspersedlar
åt fältbatterierna  — — —
Dito dito för nya pistolers anskaffande,  — — —
Dito dito för slagkrutshufvärs dito
— — —
1852 års anslag för befästning sarbeten vid
Waxholm, Carlsten och Carlskrona — — —
1851 och 1852 års anslag för kompletteringen
af Beväring s-manskapets reservförråd■
...
— i — —
Anslaget för inlösandet af dagsverksskyldigheten
till Gustafs och Carlbergs
kopparverk i Jemtland
— — —
(Utbetaldes i Mars 1853.)
Hälften af 1853 års anslag för iståndsättande
af krigsmaterielen vid sjöförsvaret
—
— — —
(Utanordnades i Augusti 1853.)
1852 års anslag till arfvoden och stipendier
vid Mariebergs läroverk, för bildande
af Civil-ingeniörer derstädes,  — — —
(Utbetaldes i Februari 1S53.)
3,640,888: 41
15,667: 37
500:
2,066: 32
70,000: —
1,000: -
14,666: 32
8,000: —
6,666: 32
105,000: —
53,333: 16
4,438: 5
100,000: —
2,000: —
Transport;
4,283,940: 19. 6.
4,024,228: 4.
—, 7
Transport: 4,283,940: 19. 6. 4,024,228: 4.
Återstoden af 1852 års anslag, 3,333 R:dr
16 sk., till aflöning m. 11. utgifter vid
Carlskrona Skeppsbyggeri-institut  — — — • 2,109: 7.
Anslaget för Wisby hamnbyyynads fullbordande
— — — 84,625: —
Återstoden af anslaget, 14,930 R:dr, för öfverbyggnaden
å den ena hamnarmen
vid Cimbritshamn
i  — — — 2,596: 32.
Dito af dito, 22,533 R:dr 16 sk., för hamnanläggningen
vid Engelholm och Rön
neäs
upprensning
— — — 16,900: —
Dito af dito, 34,736 R:dr 32 sk., för Landskrona
hamns förbättring
— — 17,345: —
Dito af dito, 35,386 R:dr, för hamnbyggnaden
vid Kalmar
— — — 25,386: —
Dito af dito, 50,000 R:dr, för hamnbyggnad
vid Hjo
— — — 33,333: 16.
Dito af dito, 13,200 R:dr, för förbättrandet
af Westerås hamn
— — — 3,200: —
(Utanordnades under är 1853.)
Dito af dito, 3,418 ll:dr, för hamnbyggnad
vid Öregrund —  *- — — — 2,418: —
Anslaget för kanal- och sluss anläggning
mellan Filipstad och Sjöändans lastageplats
i Wermland
— — — 65,000: —
Dito för en kanal genom Tjufholmssundet
vid farleden till Luleå -  — — — 8,000: —
Återstoden af anslaget, 10,700 R:dr, för x
Ljusne elfs upprensning mellan sjö
arne
Or och Warpen
.._ — — — 7,133: 16.
Dito af 1S51 och 1852 ars anslag, 333,333
R:dr 16 sk., för v äg an!ägg ning ar och
väg förb ättringar samt mindre ström
rensnings-
och hamnbyggnads-arbeten — — — 163,595: —
Det, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
anvisade statsbidrag för jernv
ägs anläggning mellan städerna Örebro
och Nora  — — — 75,000: —
Återstoden af det, såsom dylikt anslag,
anvisade och till utgående under åren
1851 och 1852 afsedda belopp,
13,333 R:dr 16 sk., för sanka trakters
samt sjöars utdikning och aftappning — — — 10,158: 16.
Dito af det utan återbetalningsskyldighet
beviljade statsbidrag, 9,333 R:dr 16
sk., {öv sänkning af sjön Möckeln inom
Kronobergs län
— — — 7,777: 37.
Trnsport: 4,283,940. 19. 6. 4,541,027: 43.
— 8
Transport: 4,283,946: 19. 6.
Anslaget till premier åt ägare af kreatur
utaf utmärktare slag  — — —
(Utbetaldt i Augusti 1853.)
Dito för slöjd-expositioners befrämjande
t —- —- — , —
Dito till belöning för en af Georg och
Eduard Scheutz uppfunnen räkne-ma
chin
— — —‘
Dito till en ny byggnad för kemiska, insti
tutignen
vid Upsala universitet
— — —
Dito för inköpande af Kanslirådet D. Krutmeijer
s gr avyr samling *  — — —
Återstoden af anslaget, 12,000 R:dr, för
inköp och utdelning till folkskolorna
af tidskriften: Låsning för folket  — — —
(Utbetaldes i Augusti 1853.)
1852 års anslag för afritande af sigiller
vid de i Svenskt diplomatarium tryckta
handlingar i  — — —
(Utbetaldes i Juni 1853.)
Återstoden af anslaget, 127,000 R:dr, för
Wexiö hospitals utvidgning och förbättrande
, -  ' — — —
= 1,014,577: 17. 6. =
Återstoden af 1843 års anslag, 6,500 R:dr,
för de till folkskolelärares bildande in
'
rättade Seminarier
500: —- —
Dito af 1845 med 1848 års dito, 36,400 R:dr,
för dito dito
1,100: — —
Dito af 1849,1850,1851 och 1S52 års dito,
9,100 R:dr årligen, för dito dito
1,766: 32.
Dito af 1845 års anslag, 12,000 R:dr, till
stipendier åt elever vid nämnde Seminarier
156; :J2. —
(Affördes i 1851 års hufvudbok.)
Dito af 1851 och 1852 års anslag, 24,000
R:dr, till dito dito
—  •
Dito af den vid 1S44 och 1845 års riksdag
reserverade summa, 50,000 R:dr,
utaf föregående årens anslag till folkskolelärares
aflönande
44,619: 16. 10.
(Affördes i 1851 års hufvudbok.)
Dito af 1845 med 1848 års anslag,
80,000 R:dr, till understöd för nyssnämnde
, lärares aflöning
39,389. 14. 7.
T ransport: 4,371,472: 18. 11,
4,541,027. 43. —
3,000:
3,000: — —
3,333: 16. —
66,666: 32. —
12,000:
5,695:
200:
102,000: — —
500:
666: 32: —
2,166: 32. —
1,050: — —
4,131: 31. II.
4,753,215: 32. 3.
,
— 9
■ • - • . \
Transport: 4,371,472: 18. 11
Återstoden af 1849, 1850, 1851 och 1852
års anslag, 20,000 R:dr årligen, till
samme lärares aflöning
24,056: 34. 8.
Afsatt fond för folkskolelärares framtida
pensionerande
— — —
= 111,588: 34, 1. 121,783: 27. 5. =
Återstoden af anslaget för riksdags-arki
vets
bildande
—  360: — —
= 360:  251: 28. — =
Dito af den för är 1850, enligt då gällande
stats-reglering, till 1,318,530 R:dr
bestämda statsfgllnadssumma
718,530: — —
(Utbetaldes under år 1851.)
Dito af den för år 1852, enligt dito dito,
till 1,183,880 H:dr fastställda enahanda
summa  /.
— — —
(Utbetaldes i Mars och Juli 1853.)
= 718,530:  1,083,880: =
Deponerade medel:
Lösningssumman för 5 st., till inlösen
icke företedda, aktier i Strömsholms
gamla, kanal-bolag, jemte derå innestäende
utdelning, -  367: 34. —
Såsom säkerhet för utbekommen ränta å
orne Trollhätte slussverks lottsedlar,
hvilka för mer än 10 år tillbaka blifvit
från innehafvare!! bortstulna, depone
-
radt kontant belopp
135: —
För behöfvandes undsättning i missväxt-år
anvisade och, intilldess de för afsedt
ändamål behöfva användas, till Riks
gälds-kontoret
öfverlemnade medel  590,500: —
= 591,002: 34. — 819,682: 25. — =
Utelöpande koppar-skiljemyntspol
etter:
R:gs Rulr 110,202: 47. 3., eller i bankomynt 73,468: 31.
(Den återstående behållningen häraf,
70,893 R:dr 44 sk. 10 rst., utassignerades
och insattes för R. St:s Banks
Läneafdelningsräkning i December
1851.)
Transport: 5,778,890: 23?
4,753,315: 32.
33,268: 27.
80,000: —
251: 28.
1,083,880: —
367: 34.
135: —
819,179: 39.
6,770,298: 16.
‘2.
— 10 —
Transport: 5,778,89(1: 23. 1. 6,770,298: 16. 9.
Inom linien upptagna skulder:
vid vjd
1850 Ars still. 1852 år» slut.
Till Rikets Ständers
Bank, för derstädes
af Riksgäldskontoret
, emot, diskontvilkor
oell 2
procents ränta, intill
1823 års slut begagnade
förskott, 4,014,852: 16. 3. 4,014,852: 16. 3.
(Denna skuld har
blifvit förd inom linien,
enligt Rikets
Ständers beslut vid
1828—1830 års riksdag.
)
För tillskott till
Trollhätte slussverks
byggnad, år
1750, utfärdade obligationer,
eller de
så kallade Trollhätte
slussverks lottsedlar;
för hvilka tillskott,
under de 3:ne
första åren, skulle
godtgöras 6 procents
årligt intresse ocb
derefter, eller från
den 1 Mars 1753, under
100 år, 12 pro- x
cent ärligen. Häraf
bär dock -£:del eller
3 procent innehållits -  såsom bevillningsåf
gift,
32,833: 16. — 32,833: 16. — *
(Dessa obligationers
kapital - belopp är
fördt inom linien,
enligt Rikets Ständers
beslut vid 1840
och 1841 års riksdag.
)
Det, enligt 1779 års
riksdagsbeslut, till
Transport: 4,047,685: 32. 3. 4,047,685: 32. 3. 5,778,890: 23. 1. 6,770,298: 16. 9.
— 11 —
Transport ; 4,047,685: 32, 3. 4,047,685: 32. 3. 5,778,890: 23. 1. 6,770,298:16. 9.
hemgift åt dåvarande
Hertigen af Södermanland,
sedermera
Konung, Carl
XIII, anslagna kapital
med 5 procents
årlig ränta
100,000: — — 100,000: — —
(Fördt inom linien,
enligt dito dito.)
Det i Svenskt mynt,
år 1815, omsatta be- \
lopp af ett på 1790-  talet i Haag upptaget
lifräntelän, för
hvilket räntan utgår
efter 84 procent årligen,
1  3,916: 32. - 3,916: 32. —
(Dito dito.) ' .
Lappmarks Ecklesiastik-verks,
vid Kgl.
f. d. Kanslistyrelsens
upplysning, år
1834, till Riksgäldskontoret
öfverlemnade
fond, för hvilken
Kontoret betalar
5 procents årlig
ränta,
r- 67,184: 37. 2. 67,184: 37. 2.
(Dito dito.)
Från Landt - ränterierna
samt Ofverståthållare-embetets
Kansli till Kongl.
Stats-kontoret inlevererade
samt, under
åren 1845, 1848,
1851 och 1852, till
Riksgälds - kontoret
öfverlemnade depositions-medel.
.  70,000: — — 75,329: 21. 3.
(Upptagna inom linien
i räkenskaperna,
enligt Fullmäktiges
beslut d. 8 Maj förstnämnde
år.)
För fullföljden af rättegången
angående
Baumanska arfvin
-
Transport: 4,288,787: 5. 5. 4,294,116: 26. 8. 5,778,890: 23. 1. 6,770,298: 16. 9.
i
— 12 —
Riksgälds
kontorets
tillgångar.
Transport: 4,288,787: 5. 5. 4,294,116/26. 8. 5,778,890: 23. 1. 6,770,298: 16. 9.
garnes kronofordran,
utaf Riksgäldskontoret
hos Öfverståthållare
- embetet
deponerade medel,
som derefter återbekommits
emot Riksgäldskontorets
förbindelse
af den 25
Maj 1845, att, i händelse
de uppgifna
arfvingarne skulle
förklaras berättigade
till lyftning af
större eller mindre
belopp, detsamma,
uppå anfordran, till
bemälte Kansli inbetala,
197,366:32.— 197,366:32. —
Sima: 4,486,153: 37. 5. 4,491,483:10. 8.
Summa R:dr 5,778,890:23.1. 6,770,298:16.9.
Riksyälds-kontorets samtliga fordringar och öfriga i räkenskaperna upptagna
tillgångar, de inom linien bokförda posterna dock ej beräknade, utgjorde vid 1850
års slut, såsom i sednaste revisions - berättelse, sid. 13, är uppgifvet, ett sam
manlagdt
belopp af - -  R:dr 7,305,424: 18. 6.
Sedermera hafva dessa fordringar och tillgångar ökats:
under år 1851, med R:dr 1,479,766: 20. 2. eller till 8,785,190: 38. 8.
och under år 1852, med „ 391,172: 21. 11. eller till 9,176,363: 12. 7.
samt följaktligen under
begge åren med
tillsammans  R:dr 1,870,938: 42. 1.
Utaf Riksgälds-kontorets, vid 1852 års slut, ägande fordringar samt öfriga tillgångar
var ett belopp af
- R»dr 4,258,627: 40. 3.
räntebärande, nemi.:
med 5 procents ränta  . R:dr 89,000: — —
44 procents d:o
„ 2,883,833: 36. 7,
4" procents d:o
„ 769,858: 27. 7.
r 3 procents d:o  —- „ 430,120: 41. 2.
„ 2 procents d:o
„ 85,814: 30. 11.
tillsammans R:dr 4,258,627: 40. 3.
Räntefordrinyarnr utgjorde
R:dr 96,286: 7. —
de fordringar, som framdeles, efter viss tids förlopp, komma
att bära. ränta  „ 389,156: 42. —
samt alla de öfriga fordrinyarne och tillyånyarne
„ 4,432,292: 19. 4.
Summa R:dr 9,176,363: 12. 7.
— 13 -
Beträffande särskilt de inom linien i Riksgälds-kontorets hufvudböcker förda
fordringar och andra tillgångar, hvilkas belopp vid 1850 års slut uppgick
till,*
.
R:dr 1,718,747:47. 8.
så hafva dessa under revisionsåren minskats genom den af
Rikets Ständer vid sednaste riksdag beslutade och i 1851
års hufvudbok verkställda afskrifning af Riksgälds-kontorets
dittills balanserade fordran för det, vid 1828, 1829 och
1830 års riksdag, till spanmålsundsättningar beviljade Kreditiv
å 1,000,000 R:dr; men som de, under åren 1851 och 1852,
af Riksgälds-kontoret förskottsvis utbetalda medel till bestridande
af kostnaderna för kolonien S:t Barthelemys förvaltning,
efter afdrag af ett derunder till detta verk aflemnadt
mindre belopp, blifvit tillagda Riksgälds-kontorets inom linien
upptagna fordran för enahanda förut verkställda utbetalningar,
har denna fordran ytterligare ökats med 11,608
R:dr 11 sk. 7 r:st.; så att samtliga, på berörde sätt bokförda,
tillgångar och fordringar, vid början af detta år, uppgin
go
till ett belopp af
-——— „ 730,356: 11. 3.
För att jemväl fortsätta de i föregående revisions-berättelser meddelade fullständiga
upplysningar, angående beskaffenheten af alla Riksgälds-kontorets tillgångar
samt betalningsvilkoren för de af detta verks medel, under sednare tider, utgifna
mångfaldiga låneunderstöd, hafva Revisorerne låtit uppgöra nedanstående utredning,
hvilken utvisar hvarje Iåns ursprungliga och nuvarande belopp samt den
förändring detsamma, enligt de af Revisorerne granskade räkenskaper, undergått;
varande jemväl i denna utredning alla, sedan början af 1840 och 1841 års
riksdag, till sjösänkningar eller andra vattenaftappningsarbeten inom hvart och ett
län beviljade och utbetalda lån sammanförda.
Uti Rikgälds-kontorets hufvudböcker utbalanserade
Fordringar och öfriga
Tillgångar:
Fastighet
vid vid
1950 års slut. 1953 års slut.
Den af Riksgälds-kontoret begagnade
egendom
60,000: — — 60,000: —
(Efter skedda nedsättningar i denna
egendoms brandförsäkringsvärde, utgör
detsamma för närvarande icke mer
än R:dr 57,666: 32 sk.)
Fordringar för meddelade lån
under längre tidi eller för vissa
bestämda ändamål:
a) By g ynadslän.
till Upsala Akademi, å ett ursprungligt
belopp af 50,000 R;dr, för nya biblio
-
Transport: 60,000: — — 60,000: — —
- 14
Transport:
theks-byggnaden vid nämnde Akademi
, emot 2 procents årlig kapital-afbetalning
och 3 procents ränta.. (Beviljadt
vid 1823 års riksdag och utbetaklt
under åren 1824 och 1825.)---  till Carlstads stifts Domkapitel, å ett ursprungligt
belopp äf 8,000 R:dr, för utvidgande
af läroverken inom nämnde
stad, emot 3 procents årlig kapital-afbetalning
och 3 procents ränta, sedan
lånet, som utbetaldes i December 1841,
under 5 år innehafts räntefritt. (Beviljadt
vid 1840 och 1841 års riksdag.)
, Strengnäs stifts Domkapitel, för utvidgning
och reparerande af skolhuset
i Nyköping, emot återbetalning af del
årligen utaf lånets ursprungliga belopp
samt 3 procents ränta för kapital-återstoden
; hvilken betalningsskyldighet,
dock, enligt Rikets sednast
församlade Ständers beslut, först
kommer att vidtaga 10 år efter lånesurnmans«
i Juli månad 1845 skedda,
lyftning. (Beviljadt, vid 1844 och 1845
års riksdag) --
,, Hernösands stads- och Hernö landtförsamling,
för fullbordandet af den
nya stiftskyrkan i Hernösand, emot
årlig inbetalning efter 1850 års slut
af 5 procent utaf det ursprungliga lånebeloppet;
varande nämnde stadsoeh
landtförsamling af Rikets sednast
församlade Ständer befriad från utgörandet
af ränta för detta lån. (Beviljadt
vid 1844 och 1845 års riksdag
samt utbetaldt under sistberörde är)
„ Christinehamns stads- och Warnums
landt, för samlingar, å 25,000 R:dr, för
uppbyggandet af ny kyrka i Christinehamn
; utaf hvilket lån 15,000 R:dr
under ar 1849 utbekommits, emot 3
procents ränta och afbetalning af 2
procent ärligen å det lyftade lånebeloppet.
(Beviljadt vid sistnämnde riksdag)
- —
„ Staden Lidköping, å 16,000 R:dr, för
ny kyrkas uppbyggande inom denna
60.000: — — 60,000: — —
31,000: — — 29,000: — —
6,997: 2. 4. 6,723: 22. 2.
3,000: — —
37,000: — —
14,463: 43. 5.
150,187: 17, 7.
3,000: — —
40,000: — — '
14,715: — —
Transport: 155,712: 2. 4.
— 15
Transport:
stad, hvars förra kyrka vid 1849 års
eldsvåda nedbrann; å hvilket Iåns ursprungliga
belopp skall före hvarje
års slut återbetalas 6 procent, dera!
4 procents ränta beräknas å det återstående
kapitalet. (Beviljadt vid 185Ö
och 1851 års riksdag samt utbetaldt
under år 1851) -
till Knäreds församling i Hallands län,
för uppförande af ny kyrka åt nämnde
församling, i stället för den år 1848
der förstörda kyrkobyggnad; hvilket
lån, sedan det räntefritt innehafts under
5 års tid, bör återbetalas med enahanda
årliga belopp och ränteberäkning,
som staden Lidköpings kyrkobyggnadslån.
(Beviljadt vid sistnämnde
riksdag och utbetaldt år 1852)
för Linköpings domkyrkas reparerande,
emot samma årliga kapital-afbetalning
oell ränteberäkning. (Beviljadt vid
1847 och 1848 års riksdag samt utbetaldt
år 1850)
„ fullbordandet af utvidgnings- och reparations-arbetena
å Wexiö domkyrka,
emot dito xlito. (Beviljadt vid 1850
och 1851 års riksdag samt utbetaldt
år 1852) - -
till staden Norrköping, å ett ursprungligt
belopp af 200,000 R:dr, för denna stads
återuppbyggande efter den derstädes
år 1822 inträffade eldsvåda, emot inbetalning
af 6 procent årligen, hvaraf
beräknas 3 procents ränta för återstående
kapitalbeloppet. (Beviljadt vid
1823 års riksdag- och utbetaldt under
åren 1824 och 1825)
„ staden Borås, å dito af 100,000 R:dr,
för denna stads återuppbyggande efter
1822 och 1827 års eldsvådor, emot inbetalning
af 6 procent årligen, hvaraf
beräknas 3 procents ränta för återstående
kapitalbeloppet. (Beviljadt vid
1823 och 1828—1830 ars riksdagar
samt utbetaldt dels under åren 1823
och 1825, dels under åren 1830 och
1831)
Transport:
155,712: 2. 4. 150,187: 17. 7.
— — 15,687: 5. 4.
16,000: — —
20,000:  19,484: 22. 9.
20,000:
45,341: 16. 6. 26,150: 21. II.
38,391: 44. 10. 32,392: 44. 1.
259,445: 15. 8. 279,902: 15. 8.
— 16
Transport:
till samma stad, å dito af 85,060 Rdr, för
dess återuppbyggande efter 1827 års
eldsvåda, hvilket låns, vid slutet af år
1840 återstående, belopp, 82,463 Rdr
24 sk., enligt Rikets Ständers beslut
under samma års riksdag, får på det
sätt liqvideras, att räntan utgöres med
4 procent och 2 procent å kapitalet
årligen afbetalas. (Beviljadt vid
1828—1830 års riksdag samt utbetaldt
under åren 1830 med 1832)
„ staden Öregrund, å dito af 5,000 Rdr,
för återuppförande af stadens år 1829
nedbrunna allmänna byggnader; skolande
detta lån, som är räntefritt, återbetalas
med ^,Tr:del årligen. (Beviljadt
vid samma riksdag och utbetaldt
år 1830.)
„ staden Wenersborg, å dito af 150,000
R:dr, för stadens återuppbyggande efter
1834 års eldsvåda; för hvilket lån
den lindring i betalningsvilkoren under
riksdagen åren 1840 och 1841 medgafs,
att stadens skuld vid sistberörde
års slut får godtgöras med 6 procent
årligen af den ursprungliga lånesumman,
hvarvid skall beräknas 4
procents ränta för det o gnidna kapitalbeloppet.
(Beviljadt vid 1834 och
1835 års riksdag samt utbetaldt under
åren 1835 med 1837)
, staden Söderhamn, å dito af 12,000
Rdr, för stadens nya reglering och
dess allmänna byggnaders uppförande
efter den år 1835 der inträffade
eldsvåda; å hvilket belopp ärligen
inbetalas 7 procent, deraf såsom ränta
beräknas 4 procent å kapital-återstoden.
(Beviljadt vid 1840 och 1841
års riksdag samt utbetaldt år 1841)
„ staden Wexiö, ä dito af 100,000 lldr,
för stadens nya reglering och återuppbyggande
efter 1838 års eldsvåda,
emot inbetalning af 6 procent ärligen,
hvaraf 4 procents ränta för det återstående
lånebeloppet borde beräknas,
samt räntan utgå från den 1 Juli 1843,
259,445: 15. 8. 279.902: 15. 8.
63,978: 27. 4. 60,580: 17. 6
2,250: — — 1,750:
117,136: 18. 7. 105,806: 11. 6.
i8.682: 42. 1. 7,132: 8. I
Transport:
451,493: 7. 8. 455,171: 4, 9.
V
— 17
Transport:
men kapital-afbetalningen först från
i samma dag 1846. (Å detta lån, hvilket
utgick af det vid 1834 och 1835
års riksdag anvisade mindre kreditiv,
afhetaldes 79,400 R:dr genom den, efter
1843 års eldsvåda, från Städernas
allmänna brandstodsbolag utbekomna
brandskade-ersättning)
till sistnämnde stad, för stadens återuppbyggande
efter den samma stad år
1843 ånyo öfvergångna eldsvåda; lånemedlen
fingo inneliafvas räntefritt
till den 1 Januari 1850, hvarefter 3 procents
årlig ränta skulle utgöras för lån
å lius af sten, kalkbruk eller med tej
gel beklädda trädhus, samt 4 procents
ränta för lån å andra trädhus; börande
från den 1 Januari 1853, såsom kapital-afbetalning
och ränta, årligen erläggas
6 procent å ursprungliga lånepummorna.
(Utgifvet af det vid 1840
I och 1841 års riksdag anvisade min
I
dre kreditiv.)
-—....
, staden Amål, för bebyggande af den
genom eldsvåda, under år 1846, ödelagda
del af denna stad; och har
i sagde lån, hvilket utgått af enahanda
vid 1844 och 1845 års riksdag anvisade
kreditiv, fått innehafvas räntefritt
till den 1 Januari 1852, hvarefter 6
procent å lånets ursprungliga belopp
skola årligen inbetalas, med beräkning
af 4 procents ränta å låne-åter
„
staden Christianstad, för återuppbyggande
af den del af staden, som i Juni
månad år 1847 nedbrann; hvilket
lån från Riksgälds-kontoret utbetalts
till nyssnämnde stads Drätsel-kommission,
och efter 1851 års slut bör
återbetalas med 6 procent årligen å
ursprungliga lånebeloppet, dervid 4
Erocents ränta å det oguldna kapitalet
eräknas. (Reviljadt vid 1847 och
1848 års riksdag samt utbetaldt under
åren 1848, 1849 och 1850.)
„ staden Lidköping, för uppbyggande af
den, vårtiden 1849, nedbrunna del af
Transport:
451,493: 7. 8. 455,171: 4. 9.
18,609: 22. 5. 18,117: 40. 6.
240,000:  240,000:
v
30,000:  30,000: — —
100,000:  100,090:
840,102: 30. 1. 843,288: 45. 3.
Q
— 18
Transport:
nämnde stad. Detta lån beviljades
vid 1850 och 1851 års riksdag med
ett belopp aft66,666 R:dr 32 sk., och
får utan ränta och kapital-afbetalning
innehafvas till slutet afår 1854, hvarefter
årligen bör inbetalas 6 procent
å sagde belopp, dervid 4 procents
ränta å det återstående kapitalet skall
beräknas. Utaf ifrågavarande lån rekvirerades
och utbetaldes under år
1852 : :
till staden Malmö, å ett ursprungligt belopp
af 50,000 R:dr, för kasern- och
stallbyggnader åt den der förlagda garnison.
Genom verkställda liqvider,
var,lånets belopp vid medlet af Maj
månad 1835 minskadt till 21,333R:dr
16 sk., af hvilket kapital 2 procent,
jemte 4 procents ränta å det återstående
lånebeloppet, skola årligen erläggas
---
„ Bruksägaren C. B. Fitinghoff', å dito
af 30,000 R:dr, för återupp förän de af
de genom vattenflöde, år 1844, förstörda
verkstäderna, jemte tillhörande
byggnader, vid Conradsforss bruk i
Östmarks .socken af Fryksdals härad
och Wermlands län, emot årlig inbetalning,
efter 1849 års slut, af 6 procent
utaf det ursprungliga lånebeloppet,
hvarvid beräknas 3 procents ränta
å kapital-återstoden. (Beviljadt vid
1844 och 1845 års riksdag samt utbe
taldt
under ar 1845)
= 824,135: 46. 1., 867,031: 6*. 4. =
b) För lag slån:
till staden Wexiö, å dito af 30,000 R:dr,
för dervarande handtverkares och andra
näringsidkares förseende med förlag,
efter 1843 års eldsvåda. Å detta
lån skulle en tiondedel, jemte 3 procents
frän den 1 November 1846 beräknad
ärlig ränta, återbetalas vid slutet,
af år 1847 och hvart och ett af
nästföljande nio ar. (Beviljadt och utgifvet
år 1844 utaf dåvarande mindre
kreditiv.)
_«
Transport:
840,102: 30. 1. 843,288: 45. 3.
42,444:
14,933: 16. — 14,080:
29,100: — — 272,18: 9. 1.
17,616: 36. 8. 12,533: 15. 7.
901,752: 34. 9, 939,564: 21. 11.
— 19
Transport:
till staden Amål, å 10,000 R:dr, för nämnde
stads handlande och näringsidkare,
i anledning af den derstädes år
1846 inträffade eldsvåda. Den vid slutet
af 1847 och 1848 års riksdag återstående
lånesumman, 6,200R:dr, borde
vid utgången af Januari månad 1849,
1850 och 1S51 inbetalas med en tredjedel
hvartdera året, jemte 4 procents
årlig ränta från den 22 Januari 1848
(Utgifvet af merberörde kreditiv.)
(Denna kapital-återstod inbetaides under
år 1851.)
„ staden Christianstad, likaledes å 10,000
R:dr, för understödjande af de handlande
och näringsidkare i denna stad,
hvilka genom 1847 års eldsvåda beröfvats
utvägarne att sin förut idkade
rörelse fortsätta. Sedan detta, genom
Kongl. Stats-kontoret;, är 1847, förskottsvis
utbetalda och sedermera, enligt
Rikets Ständers beslut, afRiksgälds-kontorets
medel ersatta, lån fått
inneliafvas räntefritt under 2:ne år,
skulle en tredjedel af dess ursprungliga
belopp, jemte 4 procents årlig
ränta, vid slutet af hvart och ett utaf
de 3:ne påföljande åren återbetalas...
= 26,395: 37. 6., 15,862: 2. 4. =
c) Lån till samma stad, för verkställighe
ten
af den nya regleringen af tomterna
derstädes efter ofvannämnde eldsvåda,
å hvilket lån, efter 1852 års
slut, 7 procent skulle vid hvarje
års förlopp inbetalas, hvarvid 4 procents
ränta å kapital-återstoden bör
beräknas. (Beviljadt vid 1850 och
1851 års riksdag samt utbetaldt under
sistnämnde år.)
==■—  13,333: 16. — =
d) Lån till Carlskrona, stads pastorat, å
ett ursprungligt belopp af 12,000 R:dr,
emot årlig inbetalning af 5 procent å
detta belopp, eller 600 R:dr, af hvilken
summa beräknas 3 procents ränta
för kapital-återstoden. (Beviljadt vid
1840 och 1841 års riksdag samt utbetaldt
år 1842.)
........
= 10,081: 32. 5. 9,543: 4. 8. ==
Transport:
901,752: 34. 9. 939,564: 21. 11.
2,108: 11. 1.
6,670: 37. 9. 3,328: 34. 9.
13,333: 16. —
10,081: 32. 5. 9,543: 4. 8.
920,613: 20. — 965,769: 29. 4.
/
— 20
Transport:
e) Län till Stockholms stora Barnhus,
emot återbetalning af 6 procent utaf
lånets ursprungliga belopp, sedan detsamma
under 5 år innehafts räntefritt,
af hvilka 6 procent beräknas 4 procents
årlig ränta å det återstående kapital-beloppet.
(Beviljadt vid 1850
och 1851 års riksdag samt utbetaldt
under år • 1851.)
= _ _ _ 30,000: =
f) Län till Kongl. Förvaltningen af sjö
ärendena,
, å 120,000 R:dr, för fyroch
båkinrättning arnes förbättrande,
emot årlig inbetalning af 9,333 R:dr
16 sk., hvaraf räntan för återstående
lånesumman godtgöres efter 4| procent.
(Beviljadt vid 1834 och 1835
års riksdag samt utanordnadt under
åren 1840 och 1841.)
= 69,332: 44. 1. 49,783: 36. 7. =
g) Lån för hamnbyggnader och
kommunikations anstalt er:
till staden Ystad,, för hamnbyggnaden derstädes
, å ett ursprungligt belopp af
20,000 R:dr, emot 2 procents årlig kapital-afbetalning
och 3 procents ränta
å den återstående lånesunynan. (Beviljadt
vid 1823 års riksdag och utbetaldt
år 1824.)
.
„ staden Malmö, å dito af 50,000 R:dr,
för d er varande hamns förbättring, enrot
10 procents årlig inbetalning ä sagde
belopp och 3 procents ränta å kapital-återstoden.
(Beviljadt vid 1840
och 1841 års riksdag samt utbetaldt
sistnämnde år.)
(Sista inbetalningen verkställd år 1851.)
„ staden Landskrona, ådito af 8,333 R:dr
16 sk., för iståndsättande af hamnen
vid denna stad, emot ärlig återbetalning
af 500 R:dr, som afgå å kapitalet
utan beräkning af någon ränta.
(Beviljadt vid samma riksdag och utbetaldt
år 1846.) —
„ staden Warberg, å dito af 20,000 R: dr,
för fullbordandet af hamnanläggningen
derstädes, emot årlig inbetalning af5
procent af denna summa, hvarvid 3
Transport :
920,613: 20. — 965,769: 29. 4.
50,000:
69,332: 44. I. 49,783: 36. 7.
9,668: 34. 10. 8,827: 17. 5.
10,000: — —
6,333: 16. — 5,333: 16. —
1,015,948: 18. 11. 1,079,714: 3. 4,
— 21 -
Transport:
procents ränta för kapital-återstoden
beräknas. (Beviljadt vid samma riksdag
och utbetaldt är 1844.) - -
till sistnämnde stad, å dito af 15,Olli) 11:dr,
för samma ändamål, emot årlig inbetalning
af 6 procent å hela lånesumman
och beräkning af 4 procents ränta
ä det återstående kapitalbeloppet. (Beviljadt
vid 1847 och 1848 års riksdag
samt utbetaldt år 1849.)
„ staden Cimbritshamn, för dervarande
hamnbyggnad, emot årlig inbetalning
af 5 procent å den utbekomna lånesumman,
dervid 3 procents ränta för kapital-återstoden
bör beräknas. (Be-,
viljadt vid 1840 och 1841 års riksdag
samt utbetaldt år 1843. Under
sednaste riksdag medgafs ytterligare
anstånd till 1852 års slut med! de föreskrifna
ränte- och kapital-inbetalnin
garne.
) - - -- -—
„ sistnämnde stad, för samma hamnbyggnad,
emot årlig inbetalning, under
14) års tid, af 8 procent å det
erhållna lånebeloppet, dervid räntan
bör beräknas efter 2 procent å kapital,
-återstoden. (Beviljadt vid 1844
och 1845 års riksdag samt utbetaldt
sistnämnde år; varande med detta låns
återbetalning jemväl enahanda anstånd
under sednaste riksdag medgifvet.)
„ staden Christianstad, för hamnanläggningen
vid Ahus, emot skyldighet att,
efter 5 års förlopp från lånets utbekommande,
inbetala 5 procent årligen
af den ursprungliga lånesununan; skolande
härvid beräknas 3 procents ränta
å det återstående kapital-beloppet.
(Beviljadt vid 1840 och 1841 års riksdag
samt utbetaldt år 1848.)
, staden Carlshamn, för iständs ättande
af stadens hamn, emot årlig inbetalning
af 8 procent af lånésumman under
14) år efter 1851 års slut. (Beviljadt
vid 1844 och 1845 års riksdag
samt utbetaldt år 1846.)
„ staden Sölvesborg, för hamnens upprensning
och fullbordandet af en kaj
Transport:
-
1,015,948: 18. 11. 1,079,714: 3. 4.
19,598: 16. — 18,756: 47. 7.
14,737: 30. — 14,073: 45. 7.
25,000:  25,000:
5,000: — — 5,000: — —
20,000:  20,000: — —
30,000; — 28,190:
M3(^2847!éTTT 1,190,735: — 6.
— 22
Transport:
byggnad vid denna stad, emot enahanda
årliga inbetalning efter 1852
års slut. (Beviljadt vid samma riksdag
och utbetaldt år 1817.)
till staden Linköping, å ett ursprungligt
belopp af 20,000 R:dr, för hamnbyggnadsarbeten
derstädes, emot årlig inbetalning
af 5 procent å detta belopp;
börande häraf 3 procents ränta för den
återstående lånesumman godtgöras.
(Beviljadt vid 1840 och 1841 års riksdag
samt utbetaldt sistnämnde år.)
„ staden Westerås, å dito af 20,000 R:dr,
för utvidgning Och förbättring af stadens
hamn, emot återbetalning af 6
procent årligen å hela lånebeloppet,
hvarvid beräknas 4 procents ränta för
det återstående kapitalet. (Beviljadt
vid 1847 och 184S års riksdag samt
utbetaldt år 1849.).
„ staden Christinehamn, för uppmuddring
af hamnen och segelrännan vid denna
stad, emot enahanda återbetalningsskyldigliet.
(Beviljadt vid samma riksdag
och utbetaldt år 1850.)
„ staden Wadstena, för hamnanläggningen
derstädes, emot dito dito. — (Dito
„ Direktionen öfver Götheborgs hamnoch
eif arbeten, å 140,000 R:dr, för
hamnbyggnaden vid nyssnämnde stad,
hvilket lån skulle utgå med 14,000
R:dr årligen samt efter 5 års förlopp
från slutet af det år, derunder första
hälften af lånesumman blifvit lyftad,
återbetalas genom årlig inbetalning
af 8 procent å lånets hela belopp under
14.1 års tid. (Beviljadt vid 1844
och 1845 års riksdag, och första tiondedelen
af lånesumman utbetald år
1848.)  - -
„ staden Söderhamn, för upprensning af
farleden genom den närmast staden
belägna skärgård, emot enahanda betalningsskyldighet
från och med år
1852. (Beviljadt vid samma riksdag
och utbetaldt år < 1846.)  —
för anläggningen af jernvägen mellan Chri
Transport:
-
1,130,284: 16. 11. 1,190,735: — 6.
10,000:  10,000:
16,257: 33. 9. 14,662: 20. 10.
19,604: 21. 4. 19,205: 17. 9.
24,000:  23,113: 34. 6.
32,000:  30,848: — —
42,000: — 70,000: — —
10,000. — — 8,575: 39. 6.
1,284,146: 24. — 1,367,150: 17. 1.
— 23 —
Transport: 1,284,146: 24. —
stinehamn och sjöändcms lastage-plats,
å ett ursprungligt belopp af 66,666 R:dr
32 sk., emot inbetalning af 6 procent
årligen å lånets hela belopp, hvarvid
4 procents årlig ränta för det återstående
lånekapitalet beräknas. (Bevilj
adt vid 1847 och 1848 års riksdag
samt utbetaldt år 1849.)
65,409: — —
till Hanekinds och Gullbergs härader i
Östergöthland, för uppförande af en
jernbro öfver Svartån, på landsvägen
mellan Linköping och gästgifvaregården
Berg, emot årlig inbetalning af 6
procent utaf lånesunnnan och med beräkning
af 4 procents ränta för det
återstående kapitalet. (Beviljadt vid
1850 och 1851 års riksdag samt utbetaldt
år 1852.)
i  — — —
= 359,600: 7. 11. 377,450: 2. 6. =
h) Lqnjör inlösande af de med åt
s
k i 11 ig a lands hö fding e b est ä Ilningar
förenade ackorder; börande
å detta lån, enligt Kongl. Statskontorets,
å landshöfdinge-ackordsfondens
vägnar, derför utfärdade obligationer,
ärligen inbetalas 6 procent
utaf de infriade ackordernas belopp,
hvarvid 4 procents ränta för den efter
hvarje liqvid återstående lånesumman
beräknas; dock hafva Rikets åren 1847
och 1848 församlade Ständer medgifvit,
att den årliga ränte- och kapitalinbetalningen
för det till 20,000 R:dr
fastställda ackords-ersättiiings - beloppet
vid landshöfdinge-beställningen i
Wermlands län må derefter utgöras med
900, i stället för 1,200 R:dr. (Beviljadt
vid 1840 och 1841 års riksdag å
ett. belopp af 154,957 R:dr 26 sk. 4 r.,
hvaraf dock endast 151,000 R:dr behöft
utbetalas)
117,683: 34. 7.
= 117,683: 34. 7. 112,647: 26. — =
i) Lån för v attenaft appning ar och
odling s - för et ag:
inom Upsala län:
till Majoren J. A. Sundmark, för aftapp
-
Transport: 1,467,230: 10. 7.
1,367,150: 17
62,519: 35
13,333: 16
112,647: 26
1,555,650: 46
— 24 —
Transport:
ningen af Bo- och Gallerå-sjöarne i
Elfkarleby socken af Örbyhus härad,
å 3,500 R:dr, emot återbetalning af 5
procent årligen å denna summa, dervid
3 procents ränta beräknas å kapital-återstoden
; hvilken betalningsskyldighet
vidtog år 1847, —
till deltagarne i upprensningen af valfendraget
genom Mösa, Råd- och Hesslinge
sjöar till Ekävik i Mälaren, för
beredande af aflopp för vattnet i träsket
Blackfjerden inom Lillkyrka och
Löths socknar af Trögds härad, å 4,000
R:dr, hvilket lån skall återbetalas genom
erläggande af 200 R:dr årligen
jemte krono-utskylderna för åren 1848
med 1877, och 199 R:dr 38 sk. för år
1878
„ deltagarne i sänkningen af Granebergs
och Hallarby sjöar uti Litslena
socken af samma härad, å 4,000 R:dr,.
dito dito af 200 R:dr jemte dito för åren
1849 med 1878, och ,199 R:dr 38
sk. för år 1879, -
M Kammarjunkaren J. von Engeström och
Possessionaten J. F. Björkman, för
utdikningen af Södra Visjö mosse
Eå Norunda härads allmänning, å 3,500
,:dr, dito dito af 175 R:dr jemte dito
för samma år, och 174 R:dr 39 sk. 3
r. för år 1879,  -
„ delägarna i Bälinge mossar, inom Bälinge
härad och socken, för utdikningen
och aftappningen af dessa mossar,
, å 2,058 R:dr« 6 sk., dito dito af 102
R:dr 43 sk. 6 r. jemte dito för samma
år, och 102 R:<li' 38 sk. 4 r. för år
1879
„ deltagarne i uttappningen af Sandby
sjön
i Wesslands socken af Örbyhus
härad, å 3,000 R:dr, dito dito af 150
R:dr jemte dito för samma år, och 149
R:dr 40 sk. 6 r. för år 1879,
„ dito i upprensningen af Slada-ån och
sänkningen af Barknåre- eller Griggebosjön
i Hållnäs socken af Olands härad,
å 3,333 R:dr 16 sk., dito dito af
166 R:dr 32 sk. jemte dito för åren
Transport:
1,467,230: 10. 7. 1,555,650: 46. 5.
3,282: 26. 8. 3,125: 35. 1.
3,884: 10. 8. 5,195: 16. 8.
3,916: 16. — 5,399: 38. —
3,395: 28. — 4,724: 39. 3.
1,984: 26. 2. 2,778: 17. 4,
2,924:  4,049: 40. 6.
1486,617: 22. 1. 1,580,924: 41. 3.
— 25
Transport:
1851 med 1880, och 166 R:dr 23 sk.
8 r. för år 1881, '
till Öfversten, Friherre C. G. Adlercreutz,
för utdikningen af Säfsta kärret i Husby-Sjutolfts
socken af Trögds härad,
å 400 R:dr, emot årlig inbetalning af
8 procent å denna summa, under 14-J
års
tid efter 1851 års slut, —
„ deltagarne i sänkningen af Tösjön i
Tierps socken af Örbyhus härad, å
305 R:dr 23 sk. 5 r., hvilket lån skall
återbetalas genom erläggande af24R:dr
24 sk. 1 r. årligen, jemte kronoutskylderna,
för åren 1S52 med 1865, och 12
R:dr 14 sk. 6 r. för år 1866,
„ dito i sänkningen af Wendelsjön i
Wendels socken af samma härad, å
344 Rdr 33 sk. 2 r., dito dito af 27
R:dr 27 sk. 7 r., jemte dito, för åren
1852 med 1865, och 13 R:dr 37 sk. 10
r. för är 1866,
„ dito i sänkningen af sjön Wiggan i
Tierps socken, å 2,047 R:dr 24 sk. 2
r:st., dito dito af 163 R:dr 38 sk. 5 r:st.,
jemte dito, för åren 1853 nied 1866, och
81 R:dr 43 sk. 2 r. för år 1S67,
„ dito i sänkningen af Uufsjön inom
Ekeby socken och Olands härad, emot
årlig inbetalning, efter 1857 års slut,
af 8 procent å hela lånesumman, dervid
beräknas 2 procents ränta för kapital-återstoden,
inom Stockholms län:
till Friherre Fritz Åkerhjelm, för utdiknings-arbeten
å l Var hg egendom i Huddinge
socken af Svartlösa härad, å
1,150 R:dr, hvilket lån skall återbe_
talas genom erläggande af 57 R:dr 24
sk. årligen, jemte jkronoutskylderna, för
åren 1850 med 1879, och 57 R:dr 21
sk. 2 r. för år 1880,
„ sedermera aflidna Friherrinnan S. M.
Friesenheim, född Stjernstedt, för utdikningen
af en mosse å egendomen
Fullerstad i samina socken och härad,
å 1,600 R:dr, dito dito af 128 R:dr,
jemte dito, för åren 1852 med 1865,
och 64 R:dr för år 1866,--
Transport:
1,486,617: 22. 1. 1,580,924: 41. 3.
3,333: 16. — 4,833: 7. 8.
400:  374- 26. 8.
305: 23. 5. 329: 44. 7.
344: 33. 2. 372: 12. 5.
/
2,047: 24. 2. 2,375: 5. —
600:
1,782: 21. 2. 1,609: 45. 2.
1,600:  1,856:
1,496,430: 44. — 1,593,275: 38. 9.
4.
— 26
Transport:
till Kapitenen H. Y. Zacco, för ett utdiknings-
oell aftappnings-arbete vid
Lockstaholm i Husby socken af Långhundra
härad, å 4,300 R:dr, dito dito
af 344 R:dr, jemte dito, för samma år,
och 172 R:dr för år 1866,...
„ delägarne i Barrsjökärret på SöderNånö
bys egor i Estuna socken af Lyhundra
härad, ä 220 R:dr, dito dito af 17
R:dr 28 sk. 10 r., jemte dito, för åren
1854 med 1867, och 8 R:dr 38 sk. 5
r. för år 1868,
inom Östergöthlands län:
till strandägarne. omkring sjön Tåkern i
Lysings, Dahls och Göstrings härader,
för sänkning af nämnde sjö, å
20,000 R:dr, hvilket lån skall återbetalas
genom erläggande, jemte krono-'
utskylderna, af 1,598 R:dr 34 sk. 2 r.
för åren 1848 med 1861, och 799
R:dr 17 sk. 1 r. för år 1862,
på Gottland:
till Prosten P. Wallgren, för utdikningen
af Burge myr i Ekstads socken af
Hubblinge ting, å 3,700 R:dr, emot
årlig inbetalning af 5 procent å denna
summa, dervid 3 procents ränta beräknas
för kapital-återstoden; hvilken betalningsskyldighet
vidtog år 1849,
„ bemälte Prost, för utdikningen af Mellings-myr
inom Ekstads och Sproge
socknar, emot enahanda, år 1855 vidtagande,
betalnings-skyldighet, —
„ Fältkamreraren G. M. de Berg, för
utdikningen af Hallbros myr inom
Westerhejde socken, emot dito år 1856
dito, -
„ Rådmannen P. H. Lindström, för utdikningen
af en Westöö hemman tillhörig
myr inom Halls socken, emot
dito dito, - -
„ delägarne i utdikningen och aftappningen
af Elingheims myr inom Hangvare,
Tingstäde och Stenkyrka socknar,
emot årlig inbetalning af 8 procent
å hela lånesumman, under 14| år
efter 1852 års slut,
„ delägarne i utdikningen och aftapp
Transport.
1,496,430: 44. — 1,593,275: 38. 9.
4,300:  4,988:
220:  255: 10. 1.
18,385: 8. 11. 15,187: 36. 7.
3,627: 26. — 3,503: 7. 8.
2,870:  2,870:
10,900:  10,900:
17536,733: 30. — p33,704: 45. 1.
— 27
Transport: 1,536,733: 30. —
ningen af Marlebo myr inom Martebo,
Lokrume, Weskinde, Stenkyrka,
Tingstäde och Lummelunda socknar,
emot dito dito,
25,200: — —
inom Kalmar län:
till deltagarne i vattenaftappningar inom
Dörby och Kläckeberga socknar af
Norra Möre härad, emot årlig inbetalning
af 8 procent å ursprungliga
lånebeloppet, under 14£ års tid efter
slutet af år 1851,  2,650: — —
„ Kapitenen P. Hammarsköld, för utdikningen
af Arvidsmåla mosse i Misterhults
socken af Tunaläns härad,
emot dito dito,
2,083: — —
„ deltagarne i utdikningen af kärrtrakten
Fänet inom Thorsås, Wissefjerda
och Arby socknar i Södra Möre härad,
emot dito dito efter 1853 års
slut,  4,239: 18. —
„ dito i utdikningen af kärrtrakten Mören
inom Ljungby socken af samma
härad, emot dito dito, -  4,212: 24. —
„ dito i upprensningen af Fmmabo-än
inom Wissefjerda socken af samma
härad, emot dito dito efter 1854 års
slut,
j, L  1,900: — —
„ dito i utdikningen af Wångerslätts mossar
inom Åby socken af Norra Möre
härad, emot årlig inbetalning, efter 1857
års slut, af 8 procent å hela lånesumman,
dervid beräknas 2 procents ränta
för kapital-återstoden,
— — —
inom Jönköpings län:
till Friherre Axel Hermelin och Majoren
H. Meurling, för sänkningen af Säbysjön
i Säby socken och Norra Wedbo
härad, å 3,664 R:dr, emot inbetalning
af 5 procent årligen å detta belopp,
hvarvid 3 procents ränta å kapital-återstoden
beräknas; hvilken be
talningsskyldighet vidtog år 1848,  3,664: — —
„ strandägarne vid sjön Nätaren i Barkeryds
och Jersnäs socknar af Tveta
härad, för sänkningen af nämnde
sjö samt Bruks- och Rekebo-åarne, å
2,650 R:dr 42 sk. 8 r., emot dito dito, 2,650 42. 8.
„ deltagarne i rensningen af Storån i
Transport: 1,583,333: 12. 7.
1,633,704: 45.
25,200: —
\
2,650: —
2,083: —
4,239: 18
4,212: 24
1,900: —
800: —
3,388: 29
2,487: 28
1,680,666: T
— 28
Transport: 1,583,333: 12. 7. 1,680,666: 1. 2.
Svartarps oell Lekaryds socknar af
samina härad, å 6,366 R:dr 32 sk., e
mot
dito dito, .—-
6,366: 32. — 5,957: 45. 4.
till deliat] arne i af tappningen af Stensjön och
Laggarbosjön i samma härad, å 3,000
R:dr, emot dito dito,
3,000: —- — 2,883: — —
„ Sven Johannesson i Krökesbo, för sänkningen
af Hökasjön i Forserums och
Barkeryds socknar af samma härad,
emot årlig inbetalning af 8 procent å
hela lånesumman, under 14| år efter
1851 års slut,
537 — — 537. — —
„ deltagarne i utdikningen af Barkeryds-sjön
jemte deromkring belägna
kärr, och mossar i sistnämnde socken,
emot dito dito,
<.
1,000: — — 1,000: — —
„ dito i sänkningen af sjöarne Ör och
Bunn samt Öfra och Nedra Qvarnsjön
inom Wista och Norra Wedbo
härader, emot dito dito,  “  [ 5,041: 16. — 5,041: 16. —
„ dito i sänkningen af Aneby, Flisby
och Wesselda sjöar samt .upprensningen
af några, dermed sammanhängande,
mindre vattendrag inom Bredesta,
Loinmaryds, Bälaryds, Flisby och Solberga
socknar af Norra och Södra
Wedbo härader, emot dito dito, - 14,000: — — 14,000: — —
Johannes Pettersson och Johannes Andersson
i Gunnestorp, för sänkningen
af Klackarps-sjön inom Lekaryds och
Forserums socknar af Tveta härad,
emot dito dito, efter 1852 års slut, 1,985: — — 1,985: — —
„ deltagarne i sänkningen af Kahn-sjön
i Malmbäcks socken af samma härad,
emot årlig inbetalning, efter 1857 års
slut, af 8 procent å hela lånesumman,
dervid beräknas 2 procents ränta för
kapital- återstoden,
— — -v 1,900: — —
„ dito i sänkningen af sjöarne Stora
och Lilla Nömmen samt Stensjön och
upprensningen af Källstorps-å inom
Östra och Westra härader, emot dito
dito,  - — — — 7,250: — —
inom Jönköpings och Kronobergs län:
till strandägarne vid sjön Widöstern inom
Östbo oell Sunnerbo härader, för denna
sjös sänkning, å 2,590 ll:dr, emot
Transport: 1,615,263: 19. 7. 1,720,320: 14. 6
— 29
Transport:
inbetalning af 5 procent årligen å ilen
ursprungliga lånesumman, dervid 3 procents
ränta bör beräknas å kapilalåterstoden;
hvilken betalningsskyldighet
vidtog år 1849,
till deltagarne i aftappningen af sjöarne
Dr afven och Bolmen inom Westbo och
Sunnerbo härader, emot återbetalning
af 8 procent å hela lånesumman, under
14£ år efter 1852 års slut,
inom Kronobergs län:
till jordägarne omkring sjön Elen i Wirestads
och Westra Thorsås socknar
af Albo härad, för nämnde sjös aftappning,
å 2,661 R:dr 20 sk. 8 r., emot
inbetalning af 5 procent årligen
å den ursprungliga lånesumman, dervid
3 procents ränta å kapital-återstoden
bör beräknas; hvilken återbetal
ningsskyldighet
vidtog år 1849,
deltagarne i utdikningen af Lillasjö
samt åtskilliga, i närheten deraf belägna,
kärr- och mosstrakter inom
Stenbrohults och Wirestads socknar
af Albo härad, emot årlig inbetalning
af 8 procent å hela lånesumman, under
14^ års tid efter 1850 års slut,
„ dito i utdikningen af kärrmark å hemmanen
Hyttinge och Buhults ägor inom
samma socknar, emot dito dito efter
1851 års slut, ....
„ förre Gästgifvaren Anders Gabrielsson,
för ett utdikningsarbete vid hemmanet
Elmhult i Stenbrohults socken af sistnämnde
härad, emot dito dito,
, Hemmansägarne Olof och Johannes
Nilssöner, för dito vid hemmanen Tångarne
- Faxagård och Westergärd i
samma socken, emot dito dito,
„ Hemmansägaren Anders Germundsson,
för ett dylikt arbete vid hemmanet
Rephult i samma socken, å 1,118
R:dr, hvilket lån skall återbetalas genom
erläggande af 89 R:dr 21 sk. 1
rist. årligen, jemte kronoutskylderna,
för åren 1852 med 1865, och 44 R:dr
34 sk. 7 r:st. för 1866,
1,615,263: 19. 7. 1,720,320: 14. 6.
2,590:  2,512: 17. 11.
14,850:  14*850: — —
2,661: 20. 8. 2,504: 28. 8.
\
6,000:  5,675: 32. —
825:  825:
1,592:  1,592:
975:  975: _ _
1,118:  1,296: 41. 9.
Transport:
1,645,874: 40. 3. 1,750,551: 38. 10.
— 30 —
Transport:
till deltagarne i aftappningen af Stenkulls-,
Mellan- och Mexarps-sjöarne
inom Qvenneberga, Slätthögs och
Mistelås socknar af Albo härad, emot
årlig inbetalning, efter 1857 års slut,
af 8 procent å liela lånesumman, dervid
beräknas 2 procents ränta för kapital-återstoden,
r
, dito i aftappningen och sänkningen af
sjön Möckeln mellan Albo och Sunnerbo
härader, emot dito dito,
inom Hallands län:
till vederbörande jordägare invid Himble
å, för samma ås upprensning, å 4,533
R:dr 16 sk., emot inbetalning af 5 pro
1
cent årligen å denna summa, dervid
bör beräknas 3 procents ränta å kapital-återstoden;
hvilken betalningsskyldighet
vidtog år 1848,
„ vederbörande jordägare invid Tollereds
å, af 2,133 Rdr 16 sk., för upprensningen
af denna a, emot dito dito, — -
„ deltagarne i upprensningen af Ysby å
inom Walda, Tölö och Släps socknar
af Fjäre härad, emot årlig inbetalning,
efter 1857 års slut, af 8 procent
å liela lånesumman, dervid beräknas 2
procents ränta för kapital-återstoden,
inom Elfsborgs län:
till deltagarne i sänkningen af Hasserås
sjön samt upprensningen af Lerbg och
Snapperuds elfvar inom Åmåls och
Mo socknar, emot inbetalning af 5
procent årligen å ursprungliga lånesumman,
med beräkning af 3 procents
ränta å kapital-återstoden; hvilken
betalningsskyldighet vidtog efter
1851 års slut,
delägarne i Hössna-mader inom Hössna
och Knättle socknar, för utdikning
deraf, å 8,386 Rdr, emot årlig inbetalning
af 8 procent å hela denna summa,
under 14 \ år efter 1853 års slut,
1,645,874: 40. 3. 1,750,551: 38. 10.
2,000: — —
4,533: 16. — 4,379: 26. I
2,038: 46. 2. 1,942: 44. 2.
i
— — — 2,400: — —
V _
3,600:  3,600:
7,000:  8,386:
Transport: 1,663.047: 6. 5. 1,791,926:45. 1
— 31
Transport:
till deltagarne i upprensningen af Säfve
å inom Kullings härad, emot ärlig inbetalning,
efter 1857 års slut, af 8 procent
å hela lånesumman, dervid beräknas
2 procents ränta för kapitalåterstoden,
-
inom Skaraborgs län:
till deltagarne i sänkningen af sjön Östen
uti Wadsbo härad, ä 5,553 R:dr,
hvilket lån skall återbetalas genom
erläggande af 277 R:dr 31 sk. 2 r:st.
årligen, jemte kronoutskylderna, för
åren 1849 med 1878, och 277 R:dr 17
sk. 4 r:st. för 1879, --
„ deltagarne i en kanal-anläggning genom
Kottholmsnäset vid Tida-ån samt
upprensningen af Sågströmmen inom
.samma härad, å 4,126 Rdr 24 sk., dito
dito af 222 Rdr 29 sk. 9 r:st., jemte
dito, för åren 1849 med 1875, och 106
R:dr 23 sk. 2 r:st. för 1876,
„ deltagarne i upprensningen af sjön
hången och sänkningen af Kräft-ån
inom samma härad, ä 7,700 R:dr, dito
dito af 385 R:dr, jemte dito, för
åren 1850 med 1879, och 384 Rdr 28
sk. 9 r:st. för 1880,  —
„ Löjnanten C. ./. //. Ramsaij, för utdikningen
af Hedeberga, egendoms andel
i Mönarps mossar inom Marka
socken af Wilske härad, å 1,000 R:dr,
dito dito af 80 R:dr, jemte dito, för
åren 1853 med 1866, och 40 R:dr för
1867,- - -
inom Wermlands län:
till deltagarne i sänkningen af sjön Björklången
inom Nyeds härad och socken,
å 2,200 R:dr, dito dito af 176 R:dr,
jemte dito, för åren 1852 med 1865,
och 88 R:dr för 1866,
„ sedermera aflidne Lagmannen A. P.
Sandberg, för ett vattenaftappningsarbete
å säteriet Agnhammars ägor
inom Grums härad och socken, å 1,400
R:dr, dito dito af 112R:dr, jemte dito,
för samina år, och 56 Rdr för 1866,---
1,663,047. 6. 5. 1,791,926: 45. 1.
3,370:
5,553:  7,496: 11. 8.
4,126: 24. — 5,226: 35. 5.
7,700:  10,779: 28. 9.
1,000: — — 1,160:
2,200: — - 2,552:
1,400:  1,624:
Transport:
1,685,026: 30. 5. 1,824,135: 24. II.
— 32 —
Transport:
till Majoren F. G. Lilliehöök, för vattnets
afhållande från ett odlingsbart fält å
säteriet Odenstads ägor i Gillbergs härad
och socken, å 870 R:dr, dito dito
af 69 Rdr 28 sk. 10 r:st., jemte dito, för
samma år, och 34 R:dr 38 sk. 5 r:st.
för 1866,
, deltagarn i aftappningen af en vattendränkt
trakt, benämnd Slödjan i Huggenäs
socken af Näs härad, emot inbetalning
af 5 procent årligen å ursprungliga
lånebeloppet, dervid bör
beräknas 3 procents ränta å kapitalåterstoden;
hvilken betalningsskyldighet
vidtog år 1850, ...,
, Inspektoren P. Norbäck, för aftappningen
af 4 myrer vid hemmanet Trangärdstorp
i Grafva socken af Carlstads
tingslag, emot årlig inbetalning'
af 8 procent å hela lånesumman, under
141 år efter 1851 års slut,
inom Örebro län:
till deltagarne i sänkningen af Lindesbysjön
och upprensningen af Rastelfven
inom Jernboås socken af Nora bergslag,
emot årlig inbetalning, efter 1857
års slut, af 8 procent å hela lånesumman,
dervid beräknas 2 procents ränta
för kapital-återstoden,
inom Westerås län:
till förre Ryttmästaren C. W. Hammarsköld,
för utdikningen af Hägervalls
och Skarfstads mossar samt aftappningen
af Mosjön inom Skultuna socken
af Norrbo härad, emot ärlig inbetalning
af 8 procent å hela lånesumman,
under 14 £ ar efter 1850 års slut,
, bemältp Ryttmästare, för sänkningen
af Frövi-sjön inom samma socken, e
mot
dito dito efter 1851 års slut,
, Agronomen F. R. Möller, å Direktionens
öfver Westmanlands Landtbruksskola
vägnar, för utdikningen af myrer
vid Julpa gård i Romfertuna socken
af samma härad, emot dito dito,
1,685,026. 30. 5. 1,824,135: 24. 11.
870:  1,009:] 10. 1.
3,140:  3,140:
670: — — 670: — —
—  1,450: — —
110,257: — — 9,642: 28. 9.
866: 32. — 866: 32. —
3,116:  3,116:
Transport:
1,703,946: 14. 5. 1,844,029: 47. 9.
— 33
Transport:
till detagarnc i utdikningen af Bredmossen
samt sänkningen af Laggarbo och
Harmsjöarne inom Kolbäcks och Bergs
socknar afSnefringe härad, å 3,340 Rdr,
hvilket'lån skall återbetalas genom erläggande
af 267 R:dr 4 sk. 7 r. årligen,
jemte kronoutsl^ylderna, för åren 1852
med 1865, och 133]R:r28sk. 10 r. för 1S66,
„ dito i utdikningen af kärr- och myrängar,
tillhörande byarne Nesse Ista, Holm,
myrkarby, Kattbyi och Nickbo inom
Hvittinge socken af Thorstuna härad,
åj,1,043 Rdr 16 skill., dito dito af 83
Rdr 22 sk. 5 r., jemte dito, för samina
år, och 41 Rdr 35 sk. 2 r. för 1866,
„ dito i aftappningen af Mursjön i Wester-Wahla
socken af Norbergs bergslag,
å 2,447 R:dr, dito dito af 195
Rdr 36 sk. 6 r., jemte dito, för samma
är, och 97 Rdr 42 sk. 3 r. för 1866,
„ Sergeanten G. Ekström och Arrendatorn
Jan Jansson i Djupmyra, för utdikningen
och aftappningen af Kolbäckssjön
samt kringliggande mossar
å Arboga stads södra skog, emot årlig
inbetalning af 8 procent å hela
länesumman, under 14£ år efter 1852
års slut,
„ deltag arne i upprensningen af Altuna,
å, till förekommande af öfversvämningar
inom Simtuna, Frösthults, Thorstuna
och Hernevi socknar, emot årlig
inbetalning, efter 1857 års slut, af 8
procent å hela länesumman, dervid 2
procents ränta för kapital-återstoden
beräknas,
inom Westerås och Upsala län:
till deltagarne i utdikningen af sanka ägor,
tillhörande byarne Rönna, Rotbrunna
och Bogården samt Norrby inom Hernevi
socken äf Thorstuna härad och
Wårfrukyrka socken ,af Åsunda härad,
å 939 R:dr 24 sk., hvilket lån skall återbetalas
genom erläggande af 74 Rdr 14
sk. ärligen, jemte kronoutskylderna, för
1,703,946: 14. 5.
3,340.
1,043: 16. —
2,447:
1,000:
1,844,029: 47
3,874: 19
1,210: 13
2,838: 25.
1,000: —
2,000: —
Transport:
1,711,776: 30. 5. 1,854,953: 9.
5.
— 34
Transport:
åren 1852 med 1865, och 37 R:dr 7
sk. för 1866,
inom Stora Kopparbergs län:
till deltagarne i aftappningen af Granuoch
Öfversjöarne samt utdikningen af
Wiganders och Har
Särna socken, emot årlig inbetalning,
efter 1857 års slut, af 8 procent å hela
lånesumman, dervid 2 procents ränta
för kapital-återstoden beräknas,
inom Gefleborgs län:
till deltagarne i utdikningen af Baggbo-,
Als-, hop- och Stormyr erna inom
Ljusdals socken i Norra Helsingland,
• emot årlig inbetalning, efter 1857 års
slut, af 8 procent å hela lånesumman,
dervid 2 procents ränta för kapitalåterstoden
beräknas,
„ deltagarne i utdikningen af Gamsäters
myrer inom Bergsjö socken i samma
provins, emot dito dito,
inom Westerbottens län:
till Bruksägarne O. Forssell och E. Häggström,
för utdikningen af Svartbergsoch
Nybruks-myrerna i Säfvars socken,
emot inbetalning af 5 procent ärligen
a ursprungliga lånesumman, 1,500
R:dr, dervid 3 procents ränta beräknas
för kapital-återstoden ; hvilken betalningsskyldighet
vidtog år 1849,
„ sedermera aflidne Postmästaren A.
Wall, för sänkningen af Degersjön
och Lillsjön i Nysätra socken, emot
dito dito. Betalningsskyldigheten vidtog
år 1859,
„ Expeditionsfogden C. J. Moritz, för
utdikningen af sjön Ökvattnet i Skellefteå
socken, hvilket lån skall, jemte
3 procents årlig ränta, under 10 års
tid från 1851 års början, återbetalas
med en tiondedel årligen,
= 250,784:' 13.10. 321,909: 19. 10. =
= 1,658,014: 24. 5. 1,817,560: 18. 3. =
1,711,776: 30. 5. 1,854,953: 9. —
939: 24. — 1,078: 45. 10.
— — — 2,000: — —
1,498: 18. — 1,409: 1. 10.
1,800: — .— ' ‘ 1,744: 9. 7.
2,000: — — 1,800:
Transport:
1,718,014: 24. 5. 1,877,560: 18. 3.
— 35 —
Transport- 1,718,014: 24. 5.
Fordringar, grundande sig på
Rikets Ständers särskilt meddelade
beslut och stadganden:
Ilos Hjelmare kanal- och slas sv erks-bolag-,
motsvarande beloppet af den för nämnde
kanal- och slussverk afsatta repations-fond,
bestående ursprungligen af
en i bolagets fasta egendomar Stora
Wallby och Oppeby intecknad skuldförbindelse
å 15,000 R:dr; hvilken fond
årligen tillväxer med 5 procent å det
belopp, densamma vid årets början
utgjorde,
-
25,655: 4. 5.
Hos åtskilliga Kollektörer vid Kongl. f. d.
Nummerlotteri-inrättningen
504: 38. —
Allmän bevillning för år 1850, upptagen
till det i då gällande Bevillnings-förord
ning
påräknade belopp, 1,850,000:
efter afdrag af hvad
häraf, under samma år,
influtit, eller  30,579: 29. 2. j gjg ^q- ig 10
Allmän bevillning för år
1852, dito dito, - -1,900,000:
efter afdrag af hvad
häraf, utöfver de af
Riksgälds-kontoret
med 4,170 R:dr 41 sk.
7 rst. ersatta taxeringskostnaderna
inom
Stockholms stad, under
samma års lopp
influtit, eller  23,958:17.11.
Den, till godtgörande af 1848 års krigsrustning
skostnader, för år 1850 anvisade
särskilda bevillning, efter afdrag
af det före årets slut deraf influtna
belopp, 583 R:dr 41 sk. 6 rst.,  299,416: 6. 6.
(Hela denna påräknade sär kilda bevillningssumma
har under loppet af
år 1851 ingått.)
Köpeskillingen för den vid Regeringsgatan
här i hufvudstaden belägna och
af Kronan försålda s. k. flofbageriegeädomen
— — —
=. 2^144,996: 19. 9. 1,921,494: 43. 3. =
1,877,560: 18. 3.
28,284: 35. 6.
501: 41. 8.
1,876,041: 30. 1.
16,666: 32. —
Transport: 3,863,010: 44. 2. 3,799,055: 13. 6.
— 36
Transport:
Kreditiv-fordringar:
För det begagnade beloppet af kreditivet
å 150,000 R:dr till
förstärkning, emot 3 procents årlig
ränta,
—
dito dito af det räntefria kreditivet
å 100,000 R:dr till underlättande af
Arméens ackords-reglering
De, till ersättande af förskottsvis bestridda
karavtänskostnader samt ytterligare
utgifter för anstalter mot kolerafarsoten,
lyftade summor utaf det vid
1S47 och 1848 års riksdag anvisade
mindre kreditiv
För reqvirerade och utbetalda medel utaf
det med 2,000,000 R:dr beviljade kreditivet
till bestridande af 1848 års
krigsrustning skostnader
De, under årén 1848, 1849 och 1850, utaf
detta kreditiv lyftade summor utgjorde
tillsammans R:dr 1,830,000:
hvartill böra läggas räntor
å de för dessa
kreditiv-lyftningar af
Riksgälds - kontoret
upplånade medel
87,985: 36. 8.
Summa Rulr 1,917,985: 36: 8.
häraf hade Riksgäldskontoret
dock, genom
den till detta verk
influtna krigsrustnings-bevillning,
utöfver
skedda restitutioner
och bestridda
taxeringskostnader,
erhållit godtgörelse
för ett belopp af 941,813: 4. 5.
hvadan Kontorets
återstående fordran
vid 1852 års slut utgjorde
11:dr 976,172: 32. 3.
Den särskilt anvisade och från Riksgäldskontoret
till hela sitt belopp, 150,000
R:dr, lyftade kreditiv summa för garnisonsförstärkningen
i Stockholm un-*
der vårtiden år 1845
= 1,639,036: 47. 4. 1,602,645: 30. 4. =
Transport:
3,863,010: 44. 2. 3,799,055: 13. 6.
47,270:  45,360:
26,099: 34. 8. 18,764: 21. 4.
450,000: - — 450,000:
1,000,667: 12. 8. 976,172: 32. 3.
115,000:
112,348: 24. 9.
5*502,047: 43^6. “1,401,700; 43. 10.
— 37
Transport:
Fordringar för utbekomna anslagssummor,
som måste återbetalas,
samt oredovisade
förskott:
Återstoden af det, såsom anslag, beviljade
och utbekomna belopp, 1,200 R:dr, förutdikningen
af sjön u levattnet i Skellefteå
socken af Westerbottens län,
hvilket belopp inbetaides till Riksgälds-kontoret
under år 1851.)
Det utbekomna anslags-beloppet fijr sänkningen
af Hunt)e-sjöarne inom Bodsjö
socken i Jemtland -
—
(dito dito.)
Hälften af det belopp, som utbekommits
utaf anslaget för sänkningen af Persöf
järden i Neder-Luleå socken af Norrbottens
län - -
(Inbetaldt under år 1852.)
Förskott till kostnader för 1850 och 1851
års riksdag
(Redovisadt före 1851 års slut.)
Dito dito för instundande riksdag
Dito till utgifter vid Rikets Ständers hus
Dito till expenser vid Justitie - ombudsmannens
Expedition
Oredovisadt förkott till kostnader för Justitie-ömbudsmaunens
embetsresor —1—
Förskott till s. k. kontors-expenser vid
Riksgälds-kontoret
-
Dito till omkostnader vid kort, stämpling en
Dito till dito vid tidningsstämplingen —
Förskjutna extra brandfÖrsäkrings-afgifter
år 1S49 af egendomar inom staden
Wenersborg, sorn för byggnadslån
äro intecknade,
(Återstoden inbetald under år 1852.)
Förskottsvis bestridda kostnader för en dylik
egendom i nämnde stad, som vid
exekutiv auktion måst för Riksgälds
kontorets
räkning inropas,
(Afskrifning häraf verkställd i 1852
års hufvudbok.)
= 31,132: 10. 5., 4,091: 42. 9. ==
5,502,047: 43. 6. 5,401,700: 43; 10.
300:  — — —
500: , — 1
465:  —
26,177: 43. 5. —
751; 27. 9.
938: 21. 3. 896: 3. 7.
—  46: 45. 6.
_ _ _ 115; 14. 8.
1,525: 23. 6. 1,148: 14. 4.
146: 20. — 119: 31. —
935: 35. 9. 1,014: 1. 11.
99: 33. 6. —
43: 25. — —
Transport:
5,533,180: 5. 11.
5,405,792: 38, 7-
— 38
Transport: 5,533,180: 5. 11. 5,405,792: 38. 7.
Tills vidare förräntade medel:
a) genom uppköpta obligationer,
Bruksägares Hypothekskassas, med 44 procents
ränta, 152,000: — — 104,000:
Skånska Hypoteksförening
ens, med
5 proc. dito, 50,000:  50,000
Dito, med 4’
proc. dito, 807,000: -  1,295,000;
Östgötha Hypotheksförenings,
med 5
proc. dito, 112,000: —
Dito, med 4*
proc. dito, 172,000:  621,500:
Smålands och
Hallands Hypotheksförenings,
med 5
proc. dito, 3,000:
8,000:
Dito, med 4£
proc. dito, 47,550:
712,550:
Elfsborgs samt
Götheborgs
och Bohusläns
Hypotheks-förenings,
med
4i procents
dito,
—  101,000:
Nya Trollhätte
kanalbolags,
med
5 procents
dito,
33,000:  30,000:
b) genom län
emot hypotek
afSkånska
Hypotheks-föreningens
obli
r
tioner med
procents
ränta, —„ — — _ 1,000:
1,376,550:
2,923,050:
Transport:
6,909,730: 5. 11 8,328,842: 38. 7.
— 39 —
Transport: 6,909,730: 5. 11.
Räntefordringar, hvaraf för tills vidare
förräntade medel: vid 1850 års
slut, 31,011 R:dr 30 sk. 3 r:st. och
vid 1852 års slut, 61,161 R:dr 32 sk.
8 r:st.,~ J
Kontan t behålliiing :
å Riksgälds-kontorets räkning N:o 1 i Rikets
Ständers Bank (för Kontorets inkomster
och utgifter)
Återstoden utaf den, genom Rikets Ständers
Bank, afsatta fond ä Riksgäldskontorets
dervarande räkning N:o 2,
(för invexlingen af utelöpande koppar
skiljemyntspoletter),
(Den återstående behållningen på denna
räkning utassignerades och insattes
i Bankens Låneafdelning under December
1851.)
finom linien upptagna tillgångar:
vid vid
1§50 års slut. års slut.
, Rikets Ständers
hus, beräknadt,
efter den derför
af Riksgäldskontoret
betalda
köpesumma, 33,000: * 33,000:
(Det bokförda
värdet häraf är
upptaget inom
linien, enligt Rikets
Ständers
beslut vid 1840
och 1841 års
riksdag.)
Det oersatta förlagskapitalet
till
bedrifvande af
lånerörelsen vid
f. d. General
assistanskontoret
38,482: 5. 4. 38,482: 5. 4.
(Fördt inom linien,
enligt d:o d:o.)
56,519: 12. 7.
266,922: 19. 2.
72,252: 28. 10.
8,328,842: 38. ' 7.
96,286: 7. —
751,234: 15. —
Transport: 71,482: 5. 4. 71,482: 5. 4. 7,305,424: 18. 6. 9,176,363; 12. 7.
40 —
Transport: 71,482: 5. 4. 71,482: 5. 4. 7,305,424: 18. 6. 9,176,363: 12. 7.
Det vid 1S28-—
1830 års riksdag
beviljade
och sednast efter
1845 års
missväxt, med
hela sitt innestående
belopp,
lyftade kreditiv
för spanmälsundsättningar
under missväxtår
1,000,000:——
(Fördt inom linien,
enligt d:o d:o,
och afskrifvet
uti 1851 års räkenskaper.
)
Det ännu oersatta
beloppet af de
medel, som lyftats
utaf det vid
1834och 1835 års ,
riksdag anvisade
s. k. mindre
kreditiv, 532,892: 34. 5. 532,892: 34. 5.
(Fördt inom linien, ,
enligt Rikets
Ständers beslut
vid 1840 och
1841 års riksdag.
)
Dito af det, såsom
kreditiv, beviljade
o ch un der åren
1833 och 1835
utanordnade anslag
för en vat- /
tenledning till
Carlskrona ..... 79,233: 44. 5. 79,233: 44. 5.
Förskottsvis under
åren 1848—
1851 utbetalda
medel till bestridande
af
kostnaderna, för
kolonien S:t
Transport: 1,688,608:36. 2. 683.608:36, 2. 7,305,424: 18. 6. 9,176,363: 12. 7.
— 41 —
Transport: 1,688,608: 36.2. (583,608: 36. 2. 7,305,424:18.6. 9,176,363:12.
Barthelemys för
-
valtning, under
förbehåll af den
framtida godtgörelse,
sorn, genom
koloniens
ökade afkastning
eller afträdande
till någon
främmande makt,
kan erhållas, — 35,139:11.6. 46,747:23.1.
Summa 1,718,747:47.8. 730,356.11.3.
Summa Hulr 7,305,424: 18. 6. 9,176,363: 12.
Då shnldernas orth tillyånyarnes belopp vid hvartdera årets slut sins emellan
jemföra,t, visar sig, att Riksgälds-kontorets bokförda tillgångar öfversteyo skulderna:
vid slutet af år 1850 med
Hulr 1,526,533: 43. 5.
vid slutet af år 1851 med  „ 1,520,547: 34. 1.
oell vid slutet afår 1S52 med
„ 2,406,064: 43. 10.
Skillnaden mellan skulderna och tillgångarne, eller II11; sy ä /ds-kon föret .v egent
liga
kapital-öfverskott, har således under år 1851 undergått en minskning
af  -  -  Hulr 5,986: 9. 4.
men deremot under sistförflutna år vunnit en tillökning af ej
mindre än
„ 885,517: 9. 9.
och har således detta kapital-öfverskott, enligt de nu granskade räkenskaperna,
ökats med
Hulr 879,531: — 5.
oaktadt de vid sednaste riksdag detta verk ålagda högst betydliga utbetalningar,
hvilka, under nu ifrågavarande 2:ne år, antingen, genom desammas verkställighet,
minskat den kontanta behållningen, eller, genom deras upptagande i räkenskaperna
och fortsatta balansering, bildat nya eller ökade skuldsummor.
Till förklarande af detta förhållande och upplysning om hvad som hufvudsakligen
föranledt omförmälda ansenliga tillväxt i Kiksgälds-kontorets, vid sagde riksdag, till
hela sitt då disponibla belopp, anlitade kapital-öfverskott, hafva Revisorerne trott
sig böra anföra de i Fullmäktiges berättelse uppgifna omständigheter, hvilka sedermera
förnämligast bidragit till Riksgäld s-kontorets nuvarande fördelaktiga ställning.
Bland orsakerna härtill, hafva Fullmäktige i första rummet anfört den väsendtliga
tillökning i Kontorets tillgångar, som förorsakats genom de öfverskott,
detta verk, under åren 1851 och 1852, fått emottaga dels å de ordinarie och extra
statsinkomsterna och dels å den dit omedelbart ingående allmänna bevillning.
Under nyssberörde år, har Riksgälds-kontoret sålunda kommit i åtnjutande af följande
öfverskotts-summor, nemi. :
å 1849 och 1850 års ordinarie och extra stats-inkomster Rulr 1,203,661: 21. —
samt ä allmänna bevillningen för 1850 och föregående år „ 207,487: 2. 6
eller tillsammans Rulr 1,411,148: 23. 6.
6.
Förhållandet
emellan
Riksgäldskontoret»
skulder och
tillgångar.
— 42 —
Skuldernas
och
tillgångarnas
belopp
den 30 Juni
1853.
Genom fortsatt förräntning af de i Riksgälds-kontoret innestående
anslagssummor samt de för undsättningar under missväxtår
afsedda medel jemte andra kontanta behållningar, har
Riksgälds-kontoret, under de 2:ne sednast förflutna åren, erhållit
en räntevinst af
R:dr 215,093: 7. —
Vidare har Kontoret, dels genom kapitalisering af räntan för
de vattenaftappningslån, som, enligt laga kraft vunna utslag, skola,
jemte allmänna utskylderna, med ett visst sammanslaget årligt
kapital- och ränte-belopp liqvideras, oell dels genom be.sparda
eller återburna anslagssummor, under dessa år, vunnit en kapital-tillökning
af nära
„ 30,000: — —
Dessutom måste härvid jemväl den omständigheten tagas i beräkning, att ett
betydligt belopp af de till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisade summor utgått
i egenskap af lån med bestämd återbetalningsskyldighet, hvadan dessa summors
utbetalande naturligtvis icke förorsakat någon förändring i total-heloppet af
Riksgälds-kontorets bokförda tillgångar; uppgående sådana, under ifrågavarande tidrymd
verkställda, utbetalningar till -
R:dr 259,333: 16. —
Slutligen torde till de fortfarande orsakerna till det förbättrade förhållandet mellan
Riksgälds-kontorets skulder och tillgångar likaledes böra hänföras den årliga
minskningen af Kontorets räntebärande skuld till Rikets Ständers Bank, för hvilken
skulds amorterande erforderliga medel i sednare tider blifvit vid hvarje stats-reglering
anvisade eller afsedda.
Såsom tillägg till här ofvan anförda, på Riksgälds-kontorets afslutade räkenskaper
grundade, upplysningar om beloppet af detta verks skulder och tillgångar,
hafva Revisorerne trott sig äfven höra meddela de i Fullmäktiges berättelse intagna
uppgifter, angående det ungefärliga belopp, samma shikler och tillgångar, så vidt
af de för innevarande år upplagda räkenskaper kunde inhemtas, vid näst!. Juni
månads utgång skulle utgöra; varande skulderna vid denna tidpunkt i nämnde berättelse
upptagna till-
R:dr 8,212,601: 23. 2.
hvaraf de räntebärande skulderna utgjorde
-  R:dr 3,146,450: 39. 2.
och härå upplupna räntor beräknades
till
„ 41,622: 20. 10.
De öfriga, skulderna utgjordes af:
deponerade undsättningsmedel „ 954,179. 39. —
åtskilliga andra deponerade fonder
och medel  ,, 28,845: 46. 9.
samt återstoden af den s. k. brud
gåfvofonden
„ 20,669: 2, 7.
äfvensom följande, i Riksgälds-kontorets
räkenskaper upptagna, men
före sistberörde tidpunkt icke re -  qvirerade eller ut bekomna anslagssummor,
nemligen.
innestående extra eller tillfälliga statsanslag,
beviljade under 1840 och 1841 års
riksdag, -
„ 332,220: — —
Transport: 4,523,988: 4. 4.
— -43 —
Transport: 4,523,988: 4. 4.
beviljade under 1844 och 1845 års
riksdag,  R:dr 1,000: — —
„ under 1847 och 1848 års
riksdag,
„ 60,471: 19. 4.
„ under 1850 och 1851 års
riksdag,
„ 1,422,456: 25. 8.
innestående anslag för folkundervisningens
befrämjande, med tillägg
af den summa, 80,000 R:dr, som
blifvit afsatt till fond för Folk
skole-lärares
pensionerande,  „ 126,410: 11. 5.
återstoden af den till stats-behofvens
fyllande för år 1852 anvisade
summa, och hela statsfyll
nadssunnnan
för innevarande är, „ 1,867,760: — —
samt detta års ränte-anslag till Hans
Maj:t Konungen
„ 200,000: — —
äfvensom några äldre förfallna obligationer
och räntoskulder •- „ 10,515: 10. 5.
R:dr 8,212,601: 23. 2.
Vid samma tid, skulle Riksgälds-kontorets fordringar och öfriga tillgångar
utgöra
- -
. R:dr 11,163,397: 41. 4.
nemligen :
fordringar för meddelade lånebiträden
till nedbrunna städers återuppbyggande,
kyrko- oehhamnbyggnader
samt vatten-aftappningar,
jemte åtskilliga andra byggnadsoch
arbetsföretag, äfvensom för
beviljade förlagslån, med flera
dylika understöd, R:dr 1,811,497: 22. 9.
genom uppköp eller belåning af räntebärande
obligationer, tillsvidare
förräntade medel-.
„ 3,362,050: — —
kontant behållning, innestående ä
Riksgälds-kontorets räkning i Rikets
Ständers Bank,
„ 1,626,159: 43. 8.
1853 års allmänna bevillning, efter
afdrag af hvad deraf under årets
första hälft redan influtit,  „ 1,885,330: 19. 5.
återstoden af den, vid sista riksdag,
för Riksgälds-kontorets utbetalningar
anvisade andel utaf Rikets
Ständers Banks behållna vinst
för de då sednast förflutna åren „ 700,000: — —
den till Riksgälds-kontoret likaledes
Transport: 9,385,037: 37. 10.
— 44 —
Transport: 9,385,037: 37. 10.
anslagna summa al* Manufakturdiskontens
vinstmedel för innevarande
år samt den erlagda oell
Riksgälds - kontoret tillerkända
köpeskillingen för en Kronans
försålda egendom här i hufvud
-
staden
I- „ 30,666: 32. —
fordringar för lyftade belopp utaf de å
Riksgälds-kontoret anvisade kreditiver
„ 1,556,958: 28. 9
fordran hos Hjelmare kanal- och slussverks
bolag, utots varan de den
bland Riksgälds-kontorets skulder
bokförda underhålls-fondens
belopp,
„ 28,284: 35. 6.
fordringar hos några f. d. Nummer-lot
teri-kollektörer
„ 501: 41. 8.
dito för åtskilliga, emot redovisningsskyldighet,
meddelade förskott
till expenser och riksdagskost
nader
m. m  „ 5,662: 2. 7.
räntefordringar, upptagna till enahanda
belopp, som dessa fordringar
utgjorde vid årets början, eller „ 96,286: 7. —
värdet af Riksgälds-kontorets hus ... „ 60,000: — —
R:dr 11,163,397: 41. 4.
Utaf dessa tillgångar och fordringar var ett belopp af R:dr 4,726,580: 24. 8.
räntebärande; och kommer, efter förloppet af vissa, i .skuldförbindelserna
utsatta, tider, räntie att jemväl beräknas
å ett ytterligare fordringsbelopp af
„ 288,288: 26. —
Sådana fordringar, hvilkas kapital- och räntebelopp
blifvit sammanslaget, för att, under stadgad tid, i sammanhang
med allmänna utskylderna inbetalas, utgjorde
„ 114,595: 4. 1.
Jemlikt ofvanstående uppgift å Riksgälds-kontorets tillgångar och fordringar,
hade dessa således, sedan innevarande års början, ytterligare
ökats med
„ 1,987,034: 28. 9.
hvilken summa öfversteg skuldtillökningen under samma tid „ 1,442,303: 6. 5.
med ett belopp af
JtJdT 544,731: 22. 4.
Detta belopp skulle följaktligen utgöra en, under innevarande års l:sta hälft,
åstadkommen förökning af Riksgälds-kontorets kapital-öfverskott, eller skillnaden
mellan dess skulder och tillgångar; hvadan detta vid sagde tidpunkt alltså skulle
uppgå till mer än 2,950,000 R:dr. Kommande dock nyssnämnde kapital-öfverskott
att minskas med ungefärligen sitt halfva belopp, derest Rikets Ständer bifalla den
här nedan föreslagna afföringen ur Riksgälds-kontorets räkenskaper af derstädes
hittills balanserade summor, som utbetalts a kreditiverna för 1848 års krigsrustningskostnader
och samma års garnisonsförstärkning, äfvensom å det vid riksdagen åren
1847 och 1848 anvisade mindre kreditiv.
— 45 —
Jemte de upplysningar om Riksyälds-kontorets samtliga inkomster och utgifter,
sorn innefattas i härvid bilagda utdrag ur detta verks räkenskaper för de 2:ne
sednast förflutna åren, (tabellen Litt. A.), har, för underlättande af jemförelse!! mellan
inkomsternas och utgifternas belopp, uppgjorts följande sammandrag, hvilket
till sin uppställning öfverensstäminer med de i enahanda hänseende vid föregående
revisioner meddelade tabellariska uppgifter samt ådagalägger ej mindre hvad
de, under sina vissa kathegorier sammanförda, inkomsterna och utgifterna under
hvartdera revisionsåret utgjort, än det belopp, hvarmed de förra öfver- eller understigit
de sednare:
Inkomster: under är ISSI. under år I85£.
Allmän bevillning samt kort och tid- ningsstämpel-afgifter,
jemte observations
'medel,
..
2,017,297: 37. 6. 2,033,840: 13. 5.
Afgift till bestridande af 1848 års krigs
rustningskostnader
321,493: 1. 6. 3,707: 46. 11.
Skatteköpeskillingar och ekeskogslösen 14,149: 6. —. 13,713: 15. 9.
Kapital-afbetalningar och räntor å för vissa
föremål eller under längre tid beviljade
Ian
98,862:27. 1. 98,252:39. 8.
Återbetalningar af lyftade kreditiv-medel
samt räntor derå
102,112: 38. 2. 58,793: 29. 8.
Återbetalningar af tills vidare förräntademedel,
jemte derå upplupna och godt
gjorda
räntor, 253,590: 36. — 612,094: 36. —
Erse tta förskott
50: 30. — 87: 20. 6.
Besparingar samt andra återbetalningar ä
de fran Riksgälds-kontoret utbekomna
anslagssummor
1,012: 32. 4. 1,093: 24. —
Aflemnade behållna öfverskott å stats-ver
kets
inkomster
851,559: 38. — 352,101: 31. —
Enligt Rikets Ständers beslut, till Riksgälds-kontoret,
för dess utgifter, öfver
lemnade
särskilda tillgångar
739,002: 44. 4. 749,283: 2. 7.
Deponerade undsättnings-medel .... .... 150,000: — — 383,679: 39. —
För försålda tryckta riksdags-och lagverks
handlingar
m. m. -
222: 6. 5. 16: 6. 7.
Summa R:dr 4,549,354: 9. 4. 4,306,664: 17. 1.
= '8,856,018: 26. 5. =
I tgiftei*: under år 1S5I. under ar ISIS®.
Årliga ränte-anslaget til! Hans Majit, Konungen
samt anslagen till stats-behofvens
fyllande, äfvensom andra med
ordinarie stats-regleringen gemenskap
ägande utbetalningar,  1,024,267: 21. 3. 1,518,530: — -
Transport: 1,024,267: 21. 3. 1,518,530:
Riksgäldskonforets
inkomster
och utgifter
under åren
1851 och
1852.
46
Extra stats-regleringen vid 1840 och 1841
års riksdag tillhörande anslagssummor,
med undantag af anslagen till
folkundervisningen ,
Vid 1844 och 1845 års riksdag, utan återbetalningsskyldighet,
beviljade tillfäl
-
liga stats-utgifter
Vid 1847 och 1848 års riksdag beviljade
dylika utgifter
- —
Vid 1850 och 1851 års riksdag dito dito
Utaf anslagen till folkundervisningens befrämjande
Lyftade kreditiv-summor och undsättningsmed
el  -
För vissa bestämda föremål beviljade låneunderstöd
Kapital-afbetalningar och räntor ä Riks
gälds-kontorets
skulder
Tills vidare förräntade medel
Kostnader för riksdagar och stats-revisiolier
samt aflöning och expenser för
Justitie-ombudsmannen och hans Expedition
—
Förvaltnings- och uppbördskostnader samt
pensioner m. m. ...
Restitutioner
Anläggningskostnad för en strandgata jemte
kajmur vid Riddarhohnskanalen, nedanför
Riksgälds-kontorets hus,
,024,267: 21.
3.
1,518,530: -
115,297: 45.
—
66,832: 23.
8.
16,718: 32.
—
6,033: 16.
■—
264,318: 18.
7.
72,176: 8.
257,220: 23.
2.
1,142,204: 18.
4.
32,253: 21.
11.
39,751: 32.
9.
195,490: —
—
256,272: 24.
—
97,444: 16.
—
161,889: —
—
280,755: 2.
9.
230,498: 26.
9.
932,055: 1.
4.
1,295,187: 18.
1.
206,574: 11.
3.
25,593: 12.
7.
60,355: 9.
7.
67,199: 31.
7.
'263: -
—
— —
—
— —
—
6,525: —
—
,483,013: 10. 10.
4,888,693: 19.
9.
8,371,706: 30. 7. —
Under ar 1851 öfverstego således inkomsterna
R:dr 4,549,354: 9. 4.
utgifterna  „ 3,483,013: 10. 10.
med icke mindre än
R:dr 1,066,340: 46. 6.
men under sistlidet år ägde ett motsatt förhållande rum, enär Riksgälds-kontorets
inkomster, som då utgjorde
R:dr 4,306,664: 17. 1.
med
582,029: 2. 8.
understet/o samma års utgifter
R:dr 4,888,693: 19. 9.
Den å Riksgälds-kontorets räkning i Rikets Ständers Bank innesläende behållning,
som vid 1850 års slut uppgick till -
R:dr 266,922: 19. 2.
hade följaktligen vid 1851 års utgång ökats till
„ 1,333,263: 17. 8.
men, vid slutet af nästlidet år, åter nedgått till ett belopp af „ 751,234: 15. —
Som de medel, Riksgälds-kontoret haft i Banken innestående, alltsedan 1851
års början, varit fullt tillräckliga för bestridande af alla de utbetalningar, som för
_ 47 —
Kontoret derefter ifrågakommit, så liar det, för stats-fyllnadssummans liqviderande
och öfriga detta verk åliggande utgifter, å Banken anvisade särskilda kreditiv, under
den sedermera förflutna tiden, icke behöft till större eller mindre del anlitas.
Enligt hvad Fullmäktige, uti ofvan åberopade berättelse, upplyst, hafva de inkomster,
hvaraf Riksgälds-kontoret under testa hälften af innevarande är kommit
i åtnjutande, utgjorts af:
Allmän bevillning och krigsruslnings-afgift samt observations-medel
Kalr 1,926,193: 30. 11.
Kort- och tidnings-stämpel-afgifter
„ 33,771: 39. 11.
Skatteköpeskillingar och ekeskogs-lösen
„ 8,583: 4. 1.
Kapital- och ränte-inbetalningar å utgifna lån  „ 03,878: 25. —
Återbetalda kreditiv-medel, jemte derå upplupen ränta, .. „ 40,001: 5. 5.
Från Kongl- Stats-kontoret aflemnade besparingar och depo
sitions-medel
„ 1,819: 23. 4.
Deponerade undsättnings-medel
„ 135,000: — —
Återbetalning af tills vidare förräntade medel —  „ 29,000: — —
Å sådana medel upplupna och godfgjorda räntor  „ 83,190: 4. —
För sålda tryckta handlingar
„ 13: 12. —
Summa inkomster Kalr 2,32S,057: — 8.
Deremot har Riksgälds-kontoref, enligt samma berättelse, under sagde tid, eller
de G första mänaderne af della är, fått vidkännas följande utbetalningar, nemligen:
Räntor å Kontorets skulder  Kalr 4,251: 12. —
Lyftade ekeskogsmedel och brudgåfvovinster
„ 4,033: 10. —
L tbetalde anslagssummor, beviljade vid 1840 och 1841 års
riksdag,
„ 54,272: 32. —
Dito, dito vid 1844 och 1845 års riksdag,  „ 1,000: -—- —
Dito, dito vid 1847 och 1848 års riksdag, - ,, 31,010: 32. —
Dito, dito vid 1850 och 1851 års riksdag,  „ 385,385: 35. 10.
Utgifna lån, beviljade vid 1S44 och 1845 samt 1850 och 1851
års riksdagar,
„ 20,400: — —
Uhetahle anslag för folkundervisningens befrämjande  ,, 30,473: 10. —
I ytterligare afräkning ä 1852 års stats-fyllnadssumma  „ 400,000: — —
Riksdagskosfnader
„ 1,311: 7. 0.
Aflöning för Rikets Ständers Justitie-ombudsman och hans
Expedition samt rese- och trycknings-kostnader
„ 4,105: 44. 10.
Kort- och tidningsstämplings-kostnader samt observationsocli
indrifnings-arfvoden, jemte åtskilliga fromma stiftelsers
andelar af 1852 års kort-stämpel-afgift,
„ 9,482: 30. 8.
Förvaltningskostnader samt pensioner och expektans - löner
m. m.
-  20,453: 33. 2.
Ytterligare kostnad för strandgatan och kajmuren nedanför
Riksgälds-kontorets hus
„ 0,225: — —
Tills vidare förräntade medel och vid räntebärande obligationers
uppköpande förskottvis godtgjorda räntor  „ 408,059: 42. —
Summa utgifter R:dr 1,453,131: 20. —
Riksgäldskontorets
inkomster
oell utgifter
under första
hälften af
år 1853.
Fonden för
kopparskiljeinynlspoletternas
invexling.
Utredning af
allmänna
bevillningens
årliga belopp.
— 48 —
Följaktligen hafva inkomsterna under ofvannämnde halfår öfverstiqU utgifterna
med
Kalr 874,925: 28. 8.
Sedan utaf den för invexlingen af utelöpande koppar-skiljemynts-poletter afsedda
oell å särskild räkning i Rikets Ständers Bank insatta fond, under 1851 års
lopp, användts för dylika poletters invexling
Rulr 293: lii. —
och för den, vid sistförflutna riksdag,ytterligare medgifna inlösen
al åtskilliga, efter preskriptions-tidens förlopp, i sådant afseende
företedda riksgälds-sedlar
„ 1,065: 16. —
eller tillsammans R:dr 1,358: 32. —
har, till följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut, denna fonds derefter
återstående belopp
Rulr 70,893: 44. 10.
före sagde års slut, blifvit utassigneradt till Bankens disposition; varande skillnaden
mellan nyssnämnde summa och Riksgälds-kontorets skuld för de, enligt sistnämnde
verks räkenskaper, dä utelöpande skiljemynts-poletter, å ett sammanlagdt belopp
af 109,762 R.dr 47 sk. 3 r:st. riksgälds, med 73,175 Rulr 15 sk. 6 rist. banko
i 1851 års hufvudbok afskrifven.
Såsom tillägg till och fortsättning af de i förut afgifna revisionsberättelser om
Riksgälds-kontoret intagna utredningar anya ende beloppet af den allmänna bevillning,
hvaraf samma verk för hvart och ett år kommit i åtnjutande, hafva Revisorerne
ansett sig böra meddela nedanstående uppgift å hvad denna statsinkomst, jemlikt
Riksgälds-kontorets räkenskaper, för de sednare åren utgjort samt det dera
uppkomna öfverskott utöfver den i gällande bevillningsförordning beräknade årliga
summa.
Enligt den i sagde hänseende, uti sednaste revisionsberättelse, sid. 44—46, förekommande
utredning, hade utaf allmänna bevillningen för är 7SIS till Riksgäldskontoret,
före slutet af 1851 års 3:dje qvartal, lefvererats eller vid derstädes förefallna
ränteliqvider innehållits ett belopp af  Rulr 1,897,358: 15. 5.
Då nu härtill läggas de bevillningsmedel, som Riksgäldskontoret,
under sista qvartalet af år 1851, fått för förstnämnde
äfvensom äldre är emottaga, utgörande  - „ 2,774: 4. 9.
uppkommer en summa af
.. Rulr 1,960,132: 20. 2.
öfverstigande således den i 1845 års bevillningsförordning
beräknade allmänna bevillning, eller  „ 1,730,000: —- —
med
.... Rulr 170,132: 20. 2.
Enligt samma berättelse, uppgick det, före slutet af 3:dje qvartalet 1851, till
Riksgälds-kontoret influtna eller der innehållna belopp utaf allmänna bevillningen
för är JS49 till
Rulr 1,968,842: 6. 7.
Derefter hafva, såsom bevillning för samma år, lill Riksgälds-kontoret
ytterligare lelvererats:
under 1851 års 4:de qvartal  Rulr 73: 13. 7.
samt under år 1852, med tillägg af restan
-
tierna för 1848 och äldre år,
„ 2,807: 40. 9.
2,881: 6. 4.
— 49 —
Dessa medel utgöra följaktligen ett sammanlagdt belopp
af
-
. R:dr 1.971,723. 12. 11^
och öfverskjuta den uti 1848 års förordning beräknade årliga
bevillningssumma
„ 1,850,000: — —
med
R:dr 121,723. 12. 11.
Utöfver det i meranämnde revisionsberättelse uppgifna belopp, som före den
30 Sept. 1851 kommit Riksgälds-kontoret till godo utaf allmänna bevillninqen för år
1S50, eller.
R:dr 1,900,636: 8. —
liar detta verk häraf uppburit:
under de frenne sista månaderna af år
1851  - R:dr 10,394: 7. 5.
under år 1852
„ 16,960: 26. 9.
oell under de frenne första qvartalerna af
innevarande år 1853, med tillägg af
1849 och föregående års restantier, „ 2,809: 43. —
30,164: 29. 2.
Då det sammanräknade beloppet af nu uppgifna poster  R:dr 1,930,800: 37. 2.
jemföres med den bevillningssumma ...
„ 1,850,000: — —
sorn, enligt ofvan åberopade för år 1850 gällande förordning,
var årligen påräknad, så visar sig ett öfverskott å denna
statsinkomst för samma år af
R:dr 80,800: 37. 2.
Efter afdrag af livad, till godtgörande af kostnaderna för bevillningens uttaxering
inom Stockholms stad, blifvit från Riksgälds-kontoret utbetaldt, men med tillägg
deremot af de, under årets lopp, influtna arfs- och testaments-bevillningsafgifter, har
Riksgälds-kontoret, såsom allmän bevillning för år 1S51, dels uppburit och dels,
vid utbetalningar å lifräntelånet samt Trollhätte slussverks lottsedlar, innehållit:
under samma år
R:dr 41,777: — 1.
under år 1852
„ 1,908,317: 20. 9.
och under de trenne f örsta qvartalerna af innevarande år „ 14,970: 30. 5.
eller tillsammans R:dr 1,965,065: 3. 3.
hvilket belopp alltså öfverstiger den bevillningssumma,
„ 1,850,000: — —
som beräknats i sistnämnde jemväl år 1851 gällande förordning,
med  -  R:dr 115,065: 3. 3.
Efter iakttagande af enahanda afdrag, och med tillägg af meranämnde särskilda
bevillningsafgifter, har Riksgälds-kontorets inkomst genom den för år IS52 uttaxerade
allmänna bevillning utgjort:
under samma år
Rdr 23,958: 17. 11.
och under Januari med September månader innevarande år „ 1,914,445: 26. 10.
hvadan det, före nästlidne September månads utgång, sålunda
influtna belopp
R:dr 1,938,403: 44. 9.
öfverstiger den i 1851 års bevillningsförordning uppgifna årliga
summa
—
„ 1,900,000: — —
med —- -  - -  R:dr 38,403: 44. 9.
7.
— 50 —
Landträntmästarne
E.
G. Harlins
och M. Toltins
balanser.
Tidningsstämplingen
oell derför
influtna medel.
Penningeremissers
expedierande
till
Riksgäldskontoret
med
allmänna posten.
Genom ytterligare afbetalningar, har den i flera föregående revisions-berättelser
omförmälda balans af Riksyälds-kontorets medel, som aflidne Landträntmästaren i
Wester-norrlands län E. G. Harlin, under sin tjenstetid, sig åsamkat, sedan 1851 års
stats-revision blifvit minskad från dess då uppgifna återstående belopp, 12,663 R:dr
20 sk. 7 r:st. till 9,514 R:dr 45 sk. 6 r:st.; med hvilken summa denna balans finnes
upptagen uti de från nämnde läns Ränteri till Riksgälds-kontoret sednast inkomna
månadsförslag. Deremot hafva, under sednare åren, några medel icke till
Riksgälds-kontoret influtit i afräkning å förre Landträntmästaren i Östergöthlands
län il/, follins i samma revisions-berättelser jemväl omnämnda uppbörds-balans;
hvadan densamma fortfarande i månadsförslagen upptages med enahanda belopp,
eller 1,845 R:dr 7 sk. 10 r:st., som häraf vid 1851 års revision återstod.
Med anledning af Rikets Ständers vid sednaste riksdag vidtagna och genom
nu gällande stämplade pappers-förordning kungjorda beslut, angående tidningsstämpel-afgiftens
förhöjning, och till förekommande deraf, att sådånt tidningspapper,
som fått, stämplas emöt erläggande af den dessförinnan stadgade afgift, skulle,
utan föregången omstämpling, kunna användas till de, efter nämnde författnings
tillämpande, utgifna tidningar, hafva, från och med 1852 års början, vid all så väl
här i hufvudstaden som i rikets öfriga städer verkställd stämpling af det för tidningar
afsedda papper, anskaffats och begagnats nya stämplar, sorn, genom textens
förändrade uppställning och valörens större tydlighet, äro märkbart olika de
vid stämplingen af enahanda papper förut använda stämplar.
För jemförelse mellan tidnings stämpel-af'giftens belopp före och efter den vid
sednaste riksdag deruti beslutade förhöjning och tili upplysning om den förökning
af meranämnde statsinkomst, som detta beslut medfört, hafva Revisorerne velat
meddela nedanstående uppgift å de, sedan 1849 års slut, till Riksgälds-kontoret influtna
afgifter för tidningsstämplingen i Stockholm och rikets öfriga städer:
Tidningsstämpel-afgi f t,
erlagd levererad
i från Landt- Tillsammans
Stockholm ränterierna
Under år 1850 R:dr 16,472: 10. 5. 5,330: 14. 9. 21,802: 25. 2.
Under år 1851
„ 16,932: 29. 10. 5,578: 12. 3. 22,510: 42. 1.
Under år 1852
„ 28,557: 38. 7. 8,827: 47. 1. 37,385: 37. 8.
Under första hälften af innevarande
år  -  „ 14,589: 21. 1. 6,513: 3. 1. 21,102: 24. 2.
Med hänsigt till de förändringar, som i rikets penningerörelse inträffat sedan
det stadgande, vid början af innevarande århundrade, meddelades: att den för liiksgälds-kontorets
räkning i Landtränterierna influtna och af småsedlar samt speciemynt
bestående uppbörd borda med kronoskjuts, under militärisk bevakning, till
Riksgälds-kontoret insändas, har, till beredande af enhet vid remitteringar af detta
verks medel samt förenkling i kontrollerna å samma medels vederbörliga leverering
samt insättning i Rikets Ständers Bank, genom Fullmäktiges cirkulärbref till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande af den 29 Oktober sisth är, blifvit föreskrifvet, att remisser
af sagde medel, tills vidare, endast få expedieras i rekommenderade paketer med allmänna
posten.
— 51 —
. Enligt hvad Revisorerne af Fullmäktiges protokoller inhemtat, har postverket,
på grund af ett Kongl, bref af den 23 Juni 1792, innefattande svar på dåvarande
Fullmäktiges underdåniga anhållan om Riksgälds-kontorets befriande från postporto
för ankomna inrikes bref, sedermera beräknat och erhållit godtgörelse för det porto,
som, enligt afgifna räkningar, belöpte för alla i fribrefsböcker införda och från
Stockholms Postkontor af Riksgälds-kontoret utbekomna bref. Då således Riksgälds-kontoret
måste godtgöra en del af den portofrihet, hvilken blifvit andra allmänna
verk och myndigheter tillerkänd, och detta syntes innefatta en destomera
anmärkningsvärd oegentlighet, som Riksgälds-kontoret icke kunde vägra att emottaga
alla de bref och handlingar, som af dessa verk blefve till Kontoret öfversända,
samt det ingalunda tillkomme Riksgälds-kontorets Styrelse att tillse och vaka deröfver,
att medgifven fribrefsrätt icke missbrukades eller öfverskredes, samt denna
Styrelse ej heller ägde föreskrifva i hvilka fall andra embetsmyndigheter skola
med Riksgälds-kontoret brefvexla; så och med hänsigt derjemte till de svårigheter
oell tidsödande göromål, som skulle vara förenade med beräkningen och kontrollerandet
af omförmälda postportos rätta belopp, hafva Fullmäktige, i början af sisth
år, ingått till Kongl. Maj:t med underdånig hemställan, huruvida icke Riksgälds'
kontoret kunde förklaras befriadt frän ersättningsskyldigheten för det postporto
samt de assurans- och rekommendationsafgifter, som, efter gällande posttaxa eller
andra författningar, kunde belöpa för de till detta verk addresserade och med posten
ankomna bref från sådana embetsmyndigheter och inrättningar, som vore i åtnjutande
af portofrihet. Till denna underdåniga framställning har dock Kongl.
Majit,, enligt Dess härå, under den 25 Augusti samma år, i nåder meddelade svar,
förklarat Sig icke hafva funnit skäl lemna bifall, enär den till statsverket ingående
andel utaf postmedlen vore af Rikets Ständer till visst belopp beräknad, samt de inkomster
som derutöfver till postverket inflyta, vore till postkommunikationernas underhållande
samt förbättringar i postväsendet oundgängligen erforderliga; hvarförutan emot
den för Riksgälds-kontoret sökta befrielse från stadgade afgifters erläggande
jemväl förekom, att, om denna beviljades, skulle enahanda förmån svårligen kunna
förvägras Rikets Ständers Bank samt de flera verk och myndigheter, som icke
åtnjuta fribrefsrätt och derföre, lika med Riksgälds-kontoret, äfven få vidkännas utgifter
af ifrågavarande beskaffenhet.
Under den nu verkställda granskningen af Riksgälds-kontorets för åren 1851
och 1S52 upprättade och afslutade hufvudböcker, jemte dertill hörande räkenskaper,
hafva Revisorerne funnit Rikets Ständers i afseende på bokföringssättet, inom Riksgälds-kontoret
meddelade föreskrifter, vid dessa hufvudböckers och räkenskapers
uppgörande, vederbörligen iakttagna; varande, i öfverensstämmelse dermed, alla under
sednaste riksdag, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, beviljade och till
utgående från Riksgälds-kontoret med visst bestämdt belopp anvisade statsutgifter
å sina särskilda konti i hufvudboken uppdebiterade för det år, under hvilket Riksgälds-kontorets
utbetalningsskyldighet vidtagit; och har hvad af dessa utgifter under
årets lopp utanordnats, blifvit å samma konti affördt, hvarefter återstoden, i likhet
med andra Riksgälds-kontorets förfallna, fastän icke verkställda, utbetalningar,
såsom en Kontorets återstående skuld, till nästa är utbalanserats. Deremot hafva
de af Rikets Ständer, för bestridandet af omförmälda jemte andra Riksgälds-kontoret
ålagda utgifter, anvisade inkomster upptagits bland detta verks bokförda tillgångar
från och med det år, för eller under hvilket desamma bort dit ingå.
Postporto för
de till Riksgälds-kontoret
ankomna
fribref.
Granskningen
af Riksgälds-kontovets
hufvudböcker
och
öfriga räkenskaper.
— 52 —
Utdragen af
Riksgäldskontorets
räkenskaper.
Anteckningsboken
öfver
Riksgäldskontorets
utgifter.
Uiggarne öfver
städernas
byggnadslån
saint anslagen
till vägtörbättringar
och vattenaftappningar
m. in.
Byggnadslånen
till städerna
Borås
och Norrköping.
Jemte rlet Revisorerrie få anmäla, att de i Riksgälds-kontorets Revisions-kontor
utan anmärkning granskade hufvudböekerna för ofvannämnde 2:ne år icke gifvit
anledning till någon anmärkning från Revisorernes sida, utan kafva befunnits
förda med ordentlighet och noggrannhet samt, i afseende på deruti upptagna inkomster
och utgifter, behörigen verificerade, anse sig Revisorerne böra tillika meddela
det yttrande, att det för dessa räkenskaper föreskrifna och begagnade bokföringssätt
förefallit Revisorerne enkelt, fullständigt och ändamålsenligt. Deiij i sammanhang
med hufvudböckernas granskning, anställda jemförelse!! mellan der befintliga
sammandrag öfver Landtränteriernas levereringar och samma Ränteriers månadsförslag,
äfvensom de från vederbörande Landskontor inkomna summariska räkningar,
har ej heller föranledt någon egentlig anmärkning; dock hafva Revisorerne härvid
funnit sig föranlåtne erinra, att jemförelsen mellan Riksgälds-kontorets räkenskaper
och de summariska räkningarne försvårats derigenom, att allt hvad utaf vissa afgifter
till Riksgälds-kontoret under hela uppbördsåret öfverremitterats, blifvit i de
summariska räkningarne, utan afseende å de särskilda levereringstiderna och remisserna,
i en enda post sannnanfördt.
Beträffande de, enligt reglementets föreskrift, sammanfattade och jemte allmänna
tidningarne utdelade utdrag af Riksgälds-kontorets räkenskaper för begge revisionsåren,
så hafva dessa utdrag, hvilka innehålla omständiga upplysningar om Riksgäldskontorets
inkomster och utgifter samt skulder och tillgångar, befunnits i ailä hänseenden
med hufvudböekerna öfverensstämmande.
Den af Fullmäktiges Sekreterare förda anteckningsbok öfver alla, enligt nu gällande
reglemente, Riksgälds-kontoret ålagda utgifter, hvaruti funnits intagna ej
mindre hufvudsakliga innehållet af de till Fullmäktige derom aflåtna Kongl, bref
och andra samma utgifter rörande beslut och upplysningar, än äfven de af Fullmäktige
verkställda utbetalningars belopp, har af Revisorerne äfven blifvit genomgången
och med reglementet samt Fullmäktiges protokoller jemförd; hvarvid Revisorerne
funnit denna utgiftsbok vara förd med noggrannhet och fullständighet.
Likaledes hafva de af Rikets Ständer jemväl föreskrifna särskilda räkenskaper eller
liggare öfver ej mindre städerna Norrköpings, Borås, Wenersborgs, Wexiös och
Åmåls bgggnadslån, än de under sednare riksdagar beviljade anslag till väganläggningar
och vägförbättringar samt sjösänkningar jemte andra vattenaftappningsarbeten,
äfvensom till folkundervisningens befrämjande, blifvit af Revisorerne genomgångna
och granskade, utan att någon anmärkning dervid förekommit.
För öfrigt få Revisorerne tillkännagifva, att de, enligt ej mindre dessa räkenskaper
än hufvudböekerna, verkställda utbetalningar befunnits öfverensstämmande med
Rikets Ständers i Riksgälds-kontorets reglemente intagna beslut och föreskrifter.
Under sistlidet och innevarande år, har Riksgälds-kontoret erhållit slut-liqvid
för större delen af de åt tomtägare i staden Norrköping, vid 1823 års riksdag, beviljade
bgggnadslån. Likaledes hafva alla, för staden Borås återuppbyggande efter
1822 års eldsvåda, dervarande tomtägare tilldelade och förut icke återbetalda
dylika lån blifvit, under detta år, till hela sitt återstående kapital- och räntebelopp
liqviderade. Härigenom kommer således någon minskning att förorsakas i de be
-
svårliga och tidsödande bevaknings- och indrifnings-åtgärder samt bokförings-göromål,
som, vid beviljandet af alla, före 1847 och 1848 års riksdag, utaf Riksgäldskontorets
medel utgifna dylika lån, blifvit detta verk ålagda.
Efter det flera åtgärder, utan dermed åsyftad påföljd, blifvit vidtagna till försäljning
af den Glasmästaren S. P. Dafgård förut tillhöriga och för ett byggnadslån
af 2,133 R:dr 16 sk. intecknade egendom i Wenersborg, som höstétiden år 1850
måst, till bevarande af Riksgälds-kontorets inteckningsrätt, för detta verks räkning
inropas, antogo Fullmäktige, på sätt redan i sednast församlade Revisorers berättelse
blifvit anfördt, ett å samma egendom, vid derå i September månad 1851 anställd
ytterligare auktion, erhållet köpeanbud af 1,005 R:dr, fastän detta anbud var vida
lägre, än den köpesumma, för hvilken samma egendom förut blifvit å Riksgäldskontorets
vägnar inropad. Skillnaden mellan hvad Riksgälds-kontoret sålunda betalt
och erhållit för denna egendom, jemte den å inropssumman upplupna ränta,
äfvensom de utgifter, Riksgälds-kontoret under egendomens iimehafvande derför
fått vidkännas, hafva fördenskull, såsom kapital- och ränteförluster å nämnde egendom
och det deruti intecknade byggnadslån, måst i 1852 års räkenskaper afskritvas
med tillsammans 1,124 R:dr 43 Sk. 5 r. Dessutom har fråga äfven uppstått om afskrifning
af Riksgälds-kontorets hos Glasmästaren Dafgård ägande fordran å 281
R:dr 9 sk. 10 r., motsvarande det belopp, hvarmed byggnadslånet, tillika med den
derå upplupna ränta, när egendomen af Riksgälds-kontoret inropades, öfversteg den
för densamma då bjudna köpesumma eller 1,900 R:dr. Denna afskrifning hafva Fullmäktige
dock förklarat sig hvarken kunna bevilja eller hos Rikets Ständer förorda,
utan hafva ytterligare åtgärder för sagde fordrans indrifning af Fullmäktige föreskrifvits;
men ännu har Riksgälds-kontoret ej erhållit någon godtgörelse för samma
fordran.
Sedan Bgggnads-kommittéen i Wexiö, inom den derför särskilt bestämda yttersta
termin elier slutet af sistlidet år, till Riksgälds-kontoret insändt föreskrifna
intecknings- och b rån d försä k r i n gs-ha n d li n ga r för det belopp, 20,300 R:dr, som utaf
nämnde stads, efter 1843 års eldsvåda, erhållna byggnadslån å 240,000 R:dr fått
användas för det nya rådhusets uppbyggande, och dessa handlingar, likasom de
från bemälte Kommitté till Riksgälds-kontoret förut inkomna skuldförbindelser och
säkerhetsliandlingar för enskilde tomtägare tilldelade läne-understöd, blifvit af Fullmäktige
godkända, har Kommittéen aflemnat den, vid lånets beviljande, jemväl föreskrifna
general-liqvidation öfver hela den utbekomna lånesumman; vid hvilken liqvidations
i Riksgälds-kontoret verkställda granskning något icke förekommit att mot
densamma erinra eller anmärka; ådagaläggande lånehandlingarne, att utaf sistnämnde lånesumma
ett belopp af 140,100 R:dr utgifvits såsom understöd för låneberättigade,
hvilka uppfört sten- eller gjutna kalkbrukshus samt med tegel beklädda trähus.
Enligt kapital-räkningarne i Riksgälds-kontorets hnfvudböeker, hafva förvaltningskostnaderna
vid detta verk samt derifrån utgående pensioner uppgått till följande
belopp, nemligen:
Enligt 1851 års kapital- Enligt 1852 års kapitalräkning.
räkning.
Aflöning - -  28,401: 12. — 28,587: 12. —
Resekostnads-ersättning till de utom Stockholm
bosatte Fullmäktige — 75: 16. — 71: 7. —
F. (1. Dafgårdska
egendomen
i
Wenersborg.
Det till staden
Wexiös
återuppbyggande
efter
1843 års eldsvåda
beviljade
lån.
Riksgälds
kontorets
förvaltnings
kostnader.
Transport: 28,476: 28. —
28,658: 19. —
Redovisandet
af förskott
till
kontorsexpenser
m. fl. dylika
utgifter.
(Riksgäldskontoret»
förändra de
organisation.
Kostnaderna
för 1850
och 1851 års
riksdag.
— 54 —
Transport: 28,476. 28. — 28,658: 19. —
Arfvoden, gratifikationer och begrafningshjelp
—-  1,150:  941: 32. —
Ljuspenningar- -  1,370: 25. — 1,370: 25. —
Pensioner  2,587: 5. — 2,331: 39. 8.
Anslag till Riksgählskontorets Enke- och
pupillkassa
1,000: — — 1,500: — —
Postporto  —
1,474: 42. — 1,689: 24. —
Expenser  —  3,180: 46. 5. 3,296: 10. 9.
R:dr 39,240: 2. 5. 39,788: 6. 5.
Uti här ofvan uppgifna expenssummor innefattas endast de till s. k. kontorsexpenser
hänförda utgifter, sorn blifvit bestridda före utbekommandet af det till sådana
utgifter, under hvartdera året, sednast beviljade förskott, emedan derefter verkställda
utbetalningar af expensmedlen först i påföljande årets hufvudbok upptagas
och redovisas. Således förekomma i hufvudboken för år 1852 icke några dylika,
efter den 22 September sagde år skedda, utbetalningar, utan lära dessa först blifva
synliga i 1853 års hufvudbok, der redovisningen för det, vid början af Oktober
månad 1852, till expenser beviljade och utanordnade förskott af 1,500 R:dr förmodligen
kommer att ingå. Då Revisorerne anse ifrågavarande utgifter, likasom andra
vid Riksgälds-kontoret förefallande förvaltnings-kostnader, så vidt sig göra låter,
böra igenfinnas och redovisas i räkenskaperna för det år, derunder de äro bestridda;
så och på det att utanordnade och af verkets egna tjenstemän uppburna förskott
icke må behöfva utbalanseras med större belopp, än deraf återstår vid slutet
af det år, som räkenskaperna omfatta, hemställa Revisorerne, att föreskrifvas måtte,
det redogörelse vid hvarje års utgång bör afgifvas för de till expenser vid Riksgälds-kontoret
förskottsvis utanordnade och dessförinnan icke redovisade medel.
Då enahanda förhållande, som nu blifvit anmäldt i fråga om kontors-expenserna,
jemväl äger rum i afseende på bokföringen och redovisningen af beviljade förskott
till utgifter för Rikets Ständers bus samt kostnader för kort- och tidningsstämplingen,
anse sig Revisorerne likaledes böra hemställa, att det nu föreslagna
stadgandet jemväl måtte varda tillämpadt för afgifvandet af redogörelserna för dessa
förskott.
Vid läsningen af Fullmäktiges protokoller, hafva Revisorerne funnit, att det,
enligt 205 § af Riksgälds-kontorets reglemente, Fullmäktige lemnade uppdrag, att
låta utarbeta ett fullständigt förslag till ny eller förändrad organisation af Riksgälds-kontoret
samt reglering af förvaltningsbestyren och tjenstegörorhälen inom samma
verk, jemte aflönmgsstat för dervarande tjenstemannapersonål, varit föremål för
Fullmäktiges synnerliga uppmärksamhet, och att Fullmäktige, jemlikt aberopade reglements
§., beslutat underställa Rikets näst sammanträdande Ständers pröfning det
af Fullmäktige i berörde hänseende uppgjorda förslag jemte öfriga samma ämne
rörande handlingar.
Revisorerne hafva jemväl granskat den upprättade och Riksgälds-kontorets
hufvudbok för år 1851* bifogade redogörelsen för de af Riksgälds-kontorets medel
verkställda utbetalningar till bestridande af kostnaderna för sednaste riksdag. Vid
— 55 —
denna redogörelses granskning, hafva Revisorerne icke funnit något att erinra i afseende
på nämnde utbetalningars verkställande och verificerande. Till upplysning om
det belopp, ifrågavarande kostnader utgjort för hvarje särskildt Riksstånd och Utskott,
hafva Revisorerne låtit uppgöra bilagde tabell (Litt. B.), hvilken till sin uppställning
öfverensstämmer med enahanda, jemte 1847 och 1849 års revisions-berättelser
meddelade, tabellariska uppgifter samt upptager alla hitintills af Riksgäldskontoret
bestridda kostnader och utgifter för sistl. riksdag. Då dessa utgifters sammanlagda
belopp utgör  R:dr 229,272: 30. 9.,
så hafva kostnaderna för nämnde riksdag med
17,316: 17. 11.
understigit den i 1849 års revisions-berättelse till
R:dr 246,589: — 8.
uppgifna kostnadssumma för riksdagen åren 1847 och 1848.
I sammanhang med granskningen af redogörelsen för riksdagskostnads-medlen,
hafva Revisorerne äfven tagit kännedom om den uppgjorda särskilda redovisningen
för de, genom Riksgälds-kontorets försorg, upphandlade samt till begagnande
hos Riksstånden och Utskotten, under sednaste riksmöte, utlemnade skrifmaterialier
m. fl. effekter.
I enlighet med det af Rikets sednast församlade Ständer vidtagna beslut, för
att ur Riksgälds-kontorets räkenskaper kunna framdeles afföra de, sedan många år
tillbaka, derstädes balanserade förfallna obligationer samt utelöpande assignationer
och attester, för hvilkas företeende till inlösen särskilda preskriptionstider vid föregångna
riksdagar blifvit af Rikets Ständer, för deras del, fastställda, har Kongl.
Majit, under den 12 December 1851, utfärdat nådig kungörelse om skyldigheten
för inneliafvarne af dessa obligationer och attester m. m. att, vid förlust af all vidare
betalningsrätt, inom 1861 års utgång, hafva för liqvids erhållande desamma till
Riksgälds-kontoret inlemnat.
Jemte den i Riksgälds-kontorets räkenskaper ännu balanserade, fastän, sedan
1840 och 1841 års riksdag, inom linien bokförda fordran, i anledning af dessförinnan
verkställda utbetalningar utaf mindre kreditivet, om hvilken fordrans a/färing
ur räkenskaperna sednast församlade Revisorer gjort framställning, finnas, på sätt
här ofvan är uppgifvet, i detta verkshufvudböcker, bland detsammas tillgångar, upptagna
fördringarne för lyflade och sedermera icke återbetalda eller ersatta medel
utaf följande, vid 1S47 och 1S4S ars riksdag beviljade, kreditiver, nemligen:
l:o utaf det, enligt regeringsformens 63 §., på Riksgälds-kontoret då anvisade så
kallade mindre kreditiv, hvaraf utbetalts:
enligt Kongl, brefvet den 10 November 1848,
R:dr 150,000:
enligt Kongl, brefvet den 2 November 1S49,
„ 100,000: — —
och enligt Kongl, brefvet den 11 November 1850,  „ 200,000:
eller tillsammans li:dr 450,000:
hvilka kreditiv-summor, jemlikt de utdrag af Stats-rådets protokoller, som varit
högstberörde nådiga bref bifogade, erfordrats dels till ersättande af förskottvis bestridda
kostnader för karantäns-anstalter emot kolerafarsoten och dels till ytterigare
förefallande enahanda utgifter;
Preskriptionstiden
för
några Riksgälds-kontorets
äldre
obligationer.
Afskrifning
af fordringar
för lyfta de
kreditivsninmor.
T
— 56 —
2:o utaf det särskilt beviljade kreditivet för bestridande af kostnaderna för den, genom
oroligheterna i hufvudstaden under Mars månad 1848, föranledda förstärkning
af härvarande garnison; hvilket kredifivs liela belopp, enligt Kongl. Stats-kontorets
reqvisition er, under Juni och Augusti månader samma år, blifvit utanordnadt
med
-
R:dr 150,000:
deraf likväl sedermera, genom Kongl. Stats-kontoret, till Riks
gälds-kontoret
återbetalts, i Januari 1850, R:dr 35,000: — —
och i Januari 1851
„ 2,651: 21. 3. <^7 g5]. 9] 3
så att Riksgälds-kontorets fordran för de å detta kreditiv lyfta
de medel nu mera utgör
R:dr 112,348: 24. 9.
och 3:o utaf kreditivet k 2,000,000 R:dr, för sådana utgifter ofch kostnader, som de
förberedande rustnmgarne under år 1S4S äfvensom andra af dåvarande politiska
förhållanden påkallade åtgärder medförde; af hvilken kreditiv-summa från Riksgälds-kontoret
reqvirerats oell utbekommits:
under Juni, Juli, Augusti och Oktober månader 1848,  R:dr 1,500,000: — —
under Mars och September 1849,
„ 250,000: — -—
samt under Februari och Julr 1850,
1 „ 80,000: — —
och således tillsammans R:dr 1,830,000: — —
Dessutom liar Riksgälds-kontoret, för de till utbetalningarne å
sistnämndekreditiv, genom upplåning emotKontorets obligationer,
anskaffade medel, fåttvidkännas följande ränteutgifter, nemligen:
under år 1848
R:dr 17,197: 46. 4.
„ år 1849
„ 40,123: — 4.
„ år 1850
„ 29,234: 38. —
„ år 1851
„ 1,190:
v år 1852, då de sista utelöpande obligationerna
företeddes till inlösen, „ 240: — — Q_ no_ 0„
———————————_o»
Såsom godtgörelse för dessa kreditiv- och ränte-utbe
talningar,
utgörande tillsammans
R:dr 1,917,985: 36. 8.
har Riksgälds-kontoret, genom den härtill för åren 1848, 1849
och 1850 uttaxerade särskilda bevillning eller såkallade krigsrustnings-afgift,
efter afdrag af taxeringskostnader och resti
tutioner,
hittills erhållit
„ 942,231: 27. 11.
hvadan Riksgälds-kontorets ännu återstående fordran förde
utaf kreditivet till 1848 års krigsrustningskostnader utbetalda
medel uppgår till
R:dr 975,754: 9. 8.
Då föreskrifna redovisningar för de å ifrågavarande 3:ne kreditiver lyftade summor
blifvit afgifna samt af Rikets Ständers Revisorer granskade; då Riksgäldskontoret
redan återbekommit hvad som å kreditivet till kostnaderna för garnisonsförstärkningen
här i hufvudstaden reqvirerats och utbetalts utöfver det till sagde kostnader
använda belopp; då vid dessa redovisningars granskning för öfrigt ingen anmärkning
förekommit, som kan föranleda ytterligare återbäring till Riksgälds-kontoret
af större eller mindre del utaf de utbekomna kreditiv-medlen; och då, hvad särskilt
beträffar det för karantänskostnaders bestridande utgifna belopp, Riksgäldskontoret
destomindre lärer hafva att, förvänta någon återbetalning deraf, som nuva
-
— 57 —
rande mindre kreditiv nyligen måst för enahanda kostnader ytterligare anlitas, så
synes det ändamålslöst att i Riksgälds-kontorets räkenskapnr än vidare upptaga
meranämnde kreditiv-fordringar. Revisorerne fä derföre, och på det att dessa fordringars
fortsatta balansering icke må föranleda någon oriktig föreställning om Riksgälds-kontorets
disponibla tillgångar, eller verkliga kapitalöfverskott, hemställa, att
desamma må med sitt återstående belopp i sagda räkenskaper afskrifvas.
Bland Riksgälds-kontorets bokförda tillgångar finnes, under titel: ”fordringar
"hos f. d. Nummer-lotteri-kollektörerupptaget ett kapital-belopp af 501 R:dr 41
sk. 8 r:st., utgörande, enligt Revisorerne meddelad upplysning, återstoden af Kongl,
f. d. Nummer-lotteriets, vid denna inrättnings upplösning, hos åtskillige Kollektörer
ägande och till Riksgälds-kontoret öfverlemnade fordringar, hvilka då uppgingo
till ett sammanräknadt belopp af 2,806 R:dr 37 sk. 6 r:st. Enär för det häraf ännu
återstående fordringsbeloppets liqviderande, efter hvad vid anställd utredning skall
hafva sig visat och Riksgälds-kontorets Ombudsman i sin till Revisorerne afgifna
berättelse anmält, tillgång saknats ej allenast hos gäldenärerne, förre Kollektörerne
C. //. Bolin och J. Akerman, utan äfven hos deras löftesmän, samt preskriptionstiden
för vidare utsöknings-åtgärders vidtagande dessutom skall hafva förflutit långt
innan målen, angående bemälte 2:ne Kollektörers uppbördsbalanser, blefvo till handläggning
af Ombudsmannen vid detta verk öfverlemnade, anse sig Revisorerne jemväl
böra tillstyrka ifrågavarande fordringars afskrifning i Riksgälds-kontorets räkenskaper.
På sätt i ofvan införda utredning angående beskaffenheten och beloppet af Riksgälds-kontorets
skulder är anfördt, beslöto Rikets Ständer redan vid 1840 och 1841
års riksdag, att kapital-beloppet, 32,833 R:dr 16 sk., af de, under den 1 Mars 1750,
för tillskott till Trollhätte-slussverks byggnad utgifna s. k. lottsedlar skulle föras
inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper, ”enär dessa obligationer syntes, enligt
deras innehåll, icke kunna betraktas annorlunda än som annuiteter, för hvilka
”någon kapital-betalning icke skäligen borde kunna ifrågasättas.” Genom berörde
lottsedlar, hade nemligen deltagarne i Trollhätte slussverks-byggnad och deras rättsinneliafvare
blifvit försäkrade, att för det i lottsedeln utsatta och vederbörligen utbetalda
penhingetillskottet, ”från hvarje betalningstermin, i de tre första åren, räk”nade
från den lista Mars 1750, njuta sex procentum årligt interesse, och sedan från
”den 1 Mars 1753, i Etthundrade år tolf procentum årligen, utan skyldighet att
”låta sig utlösas frän denna eller de flera förmåner och rättigheter, som i kungörelsen
af den 25 Oktober 1749 omförmälda finnas.”
Med förment stöd af nyssberörde, jemte andra uppgifna, kungörelser, hafva innehafvarne
af ett större antal dylika lottsedlar, uti en under sisth Februari månad
till Fullmäktige ingifven skrift, anhållit, att den 1 Mars innevarande är, ”emot be”höriga
lottsedlars aflemnande, utbekomma så väl den dä upplupna, förfallna och
”oguldna räntan, som ock lottsedlarnes kapital-belopp;” men, i betraktande af de
upplysningar och den utredning, som i anledning af det framställda fordringsanspråket
meddelats, och med derjemte fästadt afseende å ej mindre lottsedlarnes ordalydelse,
i fråga om den innehafvarne deruti tillerkända betalningsrätt, än den af Rikets
Ständer godkända åsigt beträffande meranämnde förbindelsers beskaffenhet,
hafva Fullmäktige förklarat sig icke kunna medgifva någon annan eller ytterligare
Fordringar
hos f. a.
Nummerlotterikollektörer.
Trollhätte
slussverks
lottsedlar.
— 58 —
Förbindelserna
för fordna
Svenska
statslanen
i Brabant.
Rättegången
angående
Banmanska
krono
fordran.
godtgörelse eller återbäring af det, enligt hvarje lottsedel, för Trollhätte-slussverk*
byggnad tillskjutna belopp, än den liqvid, vederbörande innehafvare, genom de förskrifna
årliga utbetalningarne, dels redan uppburit och dels, efter dåvarande månad»
utgång, ägde att, emot iottsedlnrnes aflemnande, i Riksgälds-kontoret uppbära. Sedermera
hafva, efter hvad för Revisorerne blifvit uppgifvet, samme jemte åtskillig©
andre lottsedelsinnehafvare, genom anställd oell ännu oafgjord rättegång emot Kongl.
Majit och Kronan, sökt att i domstolsväg fä sig tillerkänd betalningsrätt för det i
lottsedlarne utsatta kapitalbelopp.
Enligt hvad Herr Stats-ministern för utrikes ärendena, uti skrifvelse till Fullmäktige
af den 15 näst!. Augusti, tillkännagifvit, hade, redan under den 26 Juli 1844 och
den 24 Mars 184(1, vederbörande Chargé d’affaires i Belgien fått sig ålagdt, att,
på grund af de i sådant afseende från Riksgälds-kontoret meddelade uppgifter, vidtaga
lagliga åtgärder för äterbekommande af handlinr/ame rörande fordna Svenska
statslanen i Brabant; om hvilket uppdrags fullgörande nuvarande Chargé däffaires
sedermera erhållit påminnelse. Men då ingenting för sagde ändamål kunnat i laglig
väg tillgöras, hade sistbemälte embetsman, genom bemedling af 2:ne arfvingar efter
Bankiershuset Enkan J. M. Smets i Antwerpen, lyckats erhålla några dylika handlingar,
hvilka medelst ofvanberörde skrifvelse blifvit till Fullmäktige öfverlemnade;
dervid Herr Utrikes-stats-ministern förklarat, att, ehuru 'föga utsigt förefunnes, att
de ännu saknade handlingarne kunde återbekomma*, skulle dock Kongl. Maj:ts Beskickning
i Brussél blifva anbefalld att, med ledning af de uppgifter, som fran Fullmäktige
erhöUos, vidtaga de ytterligare mått och steg, hvartill omständigheterna kunde
föranleda.
Efter emottagandet af de Fullmäktige sålunda tillställda handlingar, hvilka — utom
Kongl. Maj:ts, under den 1 Juli 1803, utfärdade bemyndigande och förbindelse i afseende
på en allmän reglering af betalningsterminerna för ifrågavarande lån, samt
2:ne af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, åren 1789 och 1803, rörande samma län meddelade
förklarandet! — hufvudsakligen bestodo af räntekuponer, tillhörande de för
sistnämnde lån utglfna obligationer, hafva Fullmäktige till Herr Stats-ministern för utrikes
ärendena aflemnat en ny uppgift ä de autorisationer och förbindelser, sorn,
tid efter annan, blifvit för Svenska statslånen i Brabant utfärdade, men, såvidt af
Riksgälds-kontorets räkenskaper och öfriga handlingar kunnat inherntas, ännu ick«
äro till detta verk återställda.
Uti här ofvan omförmälda, vid sednaste revisions-herättelses afgifvande, hos
Kongl. Maj:ts Högsta Domstol anhängiga rättegång, angående utbekommandet af
den fordran hos Kort//t. Maj:t och Kronan, som åtskillige personer, i uppgifven
egenskap af arfvingar efter framlidne Hadsförvandt en i Stralsund. Nidas Bauman,
påstått sig äga, har Kongl. Maj:ts dom under den 25 Maj innevarande år blifvit
meddelad; hvilken dom hufvudsakligen innehåller: att som Kronans vederparter yrkat,
att, i egenskap af.skyldeman till Rådsförvandten Bauman eller desses rattsinu*-  hafvare, utbekomma den omtvistade fordringen, samt bemälte parters behörighet till
anställande af denna talan således vore beroende utaf de åberopade, men å Kronans
vagnar bestridda skyldskapsförhållandena; alltså och enär med laga rättegångsordning
instämde, att utredning och pröfning häraf skedde, innan något yttrande öfver
fordringsanspråkets preskriberande eller betalningsgiltighet i öfrigt kunde erfordras;
— 59 —
men Kongl. Svea Hof-rätt, fastän kära vid emes härstammande från Bauman blifvit
af Kronans ombud ifrågasatt och omtvistadt, deröfver icke afgifvit yttrande., sorn
kunde , anses innebära frågans pröfning; fann Kongl. Majit, helst denna tvistefråga»
angående Kronans vederparters befogenhet till kärande talan, vore af beskaffenhet,
att densamma icke, utan sådan föregången pröfning, borde till omedelbart afgörande
hos Kongl. Majit förekomma, nödigt att, med undanrödjande af Kongl, Hovrättens
dom, visa saken åter till Kongl. Hof-rätten, som hade att samma sak till
laglig behandling ånyo företaga, samt uti så väl förevarande, som öfriga fullföljda
frågor utlåtande meddela.
Till följd af högstberörde dom, är ifrågavarande rättegång således nu återigen
beroende på Kongl. Svea Hof-rätts afgörande.
Efter det ett nytt förslag till reglemente för utlåningen af den till Hjelmare
kanals och slussverks framtida underhållande afsatta fond, på sätt sednast församlade
Revisorer i sin berättelse anmält, blifvit inom Riksgälds-kontoret uppgjordt
och af Fullmäktige till Kongl. Majit i underdånighet ingifvet, har Kongl. Majit, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med samma förslag, under den 12 Januari 1852 i
nåder fastställt och utfärdat detta, uti flere föregående revisionsberättelser jemväl
osnförmälda, reglemente. — Då, vid den, efter reglementets utfärdande, anställda
granskning af de skuldförbindelser, jemte dertill hörande säkerhetshandlingar, som,
enligt hvad sagde revisions-berättelser innehålla, blifvit af Hjelmare Kanal-direktion
till Riksgälds-kontoret aflemnade, dessa förbindelser och handlingar befunnos icke
vara med reglementet öfverensstämmande samt derföre ej kunde af Fullmäktige godkännas
och antagas, hafva desamma, under sistlidet års lopp, blifvit af Kanal-direktion
utbytta mot sådana, med 5 procents ränta löpande, obligationer, som uti reglementets
lista §. mom. 2 äro uppräknade bland de för sagde fonds utlåning föreskrifna
säkerhetshandlingar.
Enligt hvad Revisorerne af såväl räkenskaperna sorn Fullmäktiges protokoller
inhemtat, har den årliga betalningsskyldigheten för en stor del af de, före sednaste
riksdag, från Riksgälds-kontoret utbekomna lån till sjösänkningar och myrutdikningar
samt andra vattenaftappning sarbeten, genom laga kraftvunna beslut, blifvit i
stadgad ordning fastställd, samt det belopp bestämdt, som, jemlikt Kongl, kungörelserna
den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848, bör, i sammanhang med allmänna
kronoutskylderna, af hvarje särskildt hemman eller hemmansdel erläggas intilldess
det erhållna låneunderstödet till hela sitt kapital-belopp, jemte derå upplöpande
ränta, blifvit godtgjordt; varande dock dessa utslag i laga ordning å Riksgälds-kontorets
sida öfverklagade vid de fäll, då hvarken af utslagen eller af öfriga
till Riksgälds-kontoret insända handlingar kunnat inhemtas, att, vid betalningsskyldighetens
fördelning, den af Fullmäktige i sådant afseende yrkade och af Rikets
Ständer godkända grundsats blifvit iakttagen, samt fördelningen i öfverensstämmelse
dermed verkställd efter vidden och beskaffenheten af den förbättrade eller nya
jord, hvarje betalningsskyldig! hemman till följd af vattenaftappningsarbetet erhållit.
Efter emottagandet af de rörande omförmälda låns återbetalningssätt meddelade
och emot vederbörande hemmansägare laga kraftvunna utslag samt dertill hörande
handlingar, och då samma utslag ansetts jemväl emot Riksgälds-kontoret böra vinna
laga kraft, har i Riksgälds-kontorets räkenskaper uppdebiterats och med lånets ka
-
Hj el ni are
kanal- otili
slussverks
underhållsfond.
Fördelningen
af återbetalningsskyldigiieten
för län
till vattenaftanpningsarbeten.
— 60 —
Köpeskillingen
för f. d.
hofbageriegendoinen.
Kapitenen B.
Cronstrands
samlingar
ang: de fornegyptiska
byggnadskonsten.
Utbetalningar
i anledning
af extra
stafs-regleringen
vid 1840
oell 1841 års
riksdag.
pital-belopp sammanslagits den ränta, som under hela betalningstiden skall för samma
lån utgöras och, jemte den årliga kapital-afbetalningen, såsom en allmän utskyld,
uppbäras, levereras och redovisas.
Under den i Revisions-instruktionen föreskrifna och af Revisorerne verkställda
undersökning om Riksgälds-kontoret kommit i behörigt åtnjutande af de åt detta
verk utaf Rikets Ständer anvisade inkomster och tillgångar, hafva Revisorerne
funnit, att det belopp, 16,666 R:dr 32 sk., som köpeskillingen för den vid Regeringsgatan
här i hufvudstaden belägna och af Kronan försålda så kallade hofbageriegendomen
utgjorde, hvilket belopp, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut,
i den män detsamma vore eller blefve disponibelt, borde till Riksgälds-kontoret
öfverlemnas, ännu icke till större eller mindre del kommit meranämnde verk till
godo; varande, så vidt af protokollerna kunnat inhemtas, någon underrättelse om
de hinder, som emot verkställigheten af detta beslut möjligen förekommit, icke Fullmäktige
meddelad.
Vid medgifvandet, att återstoden af det, vid 1844 och 1S45 års riksdag, Kapitenen
Baltzar Cronstrand med 3,(100 R:dr beviljade understöd för utarbetandet och
ordnandet af hans samlingar angående forn-egyptiska byggnadskonsten finge af Riksgälds-kontoret
fortfarande tillhandahållas och, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift,
utbetalas, fästade Rikets sednast församlade Ständer det förbehåll: att Kapitenen
Cronstrand, vid äfventyr att eljest hafva förlorat all rätt till detta understöds vidare
åtnjutande, skulle, före slutet af Juni månad 1852, med intyg af Kongl. Vitterhets-,
historie- och antiqvitets-akademien styrka, att han dessförinnan inför denna Akademi
till granskning framlagt berörde samlingar och att Akademien dervid funnit dem
i det skick, som vid understödets beviljande loreskrefs. Men som, enligt hvad bemälte
Akademi, uppå derom af Fullmäktige gjord förfrågan, uti skrifvelse af den
5 nasti. April, upplyst, Kapitenen Cronstrand icke inom den sålunda bestämda yttersta
tid fullgjort de för den återstående anslagssummans uppbärande stadgade vilkor,
och frågan om utbetalningen deraf fördenskull måste anses hafva förfallit; sä
har återstoden af detta anslag, vid gfslutandet af Riksgälds-kontorets hufvudbok för
sisth år, derur blifvit afförd.
För att fortsätta och fullfölja den i flera föregående revisionsberättelser meddelade
uppgift å alla, i anledning af extra statsregleringen vid 1S40 och 1S41 års
riksdag, från Riksgälds-kontoret utbetalda anslags- och lånesummor, varda sådana
utbetalningar, som, under den från början af 1851 års revision till den 15 nästlid ne
September förflutna tid, blifvit, jemlikt sagde statsreglering, verkställda af Riksgälds-kontorets
medel, här uppgifna:
Utaf anslaget för hamnanläggningen vid Åhus, 15,060 R:dr, af hvilken anslagssumma,
utom det för samma företag beviljade och år 1848 utbekomna ian å 20,000
R:dr, förut utbetalts 10,000 R:dr, ytterligare
R:dr 4,000: — —
„ för omläggningar och förbättringar af vägsträckor inom
Edsele socken af Wester-norrlands län, 848 R:dr 30 sk. 6
r:st, återstoden
H 198: 30. 6.
„ för utdikning af 15 myrer och frostnästen inom Bergs pastorat
i Jemtland, 3,700 R:dr, återstoden
„ 2,000: — —
Transport: 6,198: 30. 6-
— 61 —
Transport: 6,198: 30. 6.
Utaf anslaget för aftappning af Andsjön och Frösö myrer inom
Sunne pastorat i samina provins, 4,744 R:tlr, återstoden, sedan
anslagssumman blifvit med 956 Rdr 5 sk. nedsatt, „ 687: 43. —
„ för sänkning af Mussjön inom Offerdals socken i dito,
934 Rdr, återstoden
„ 467: — —
„ för sänkning af sjön Kriken inom samma socken, 305 R:dr
16 sk., återstoden -
152: 32: —
„ lor sänkning af Bredbusjön inom dito, 600 R:dr, återstoden
„ 120: — —
„ för myrutdikningar inom Hede socken i Herjeådalen, 1,825
R:dr, af hvilken summa dock innehållits 50 R:dr 40 sk.,
återstoden
„ 1405:20. —
„ för omläggning och förbättring af vägen från Kalix socken,
genom Haparanda, till Korpikylä by inom Torneå fögderi
af Norrbottens län, 9,000 R:dr, återstoden
„ 2,430; — —
„ för anläggning af en väg mellan Öfver- och Neder-Kalix
socknar i samma län, 7,000 R:dr, återstoden
„ 1,750: — —
Lånet till Fältkamreraren G. M. de Berg, för utdikning af Hallbros
myr inom Westerhejde socken och Gottlands södra
härad,  _
„ 525: — —
Dito till Rådmannen P. H. hindström, för utdikning af en
myr under Westöö hemman inom Halls socken och Gottlands
norra härad,
j„ 2,200: — —
Utaf lånet för utdikning af kärrtrakten Fänet inom Thorsås, Wissefjerda
och Arby socknar i Södra Möre härad af Kalmar
län, 5,652 Rdr 24 sk., återstoden
_
[„ 1,413: 6. —
„ dito för utdikning af Hössna mader inom Hössna och
Knättle socknar af Elfsborgs län, 8,386 R:dr, återstoden 1,386: — —
Anslaget, till Garnisons skolan i Christianstad för år 1851, såsom
ersättning för den, under namn af portpenningar, till
nämnde skola tillförene utgångne afgift
„ 240: — —
Återstoden af det rotehållarne vid Westerbottens f. d. Fältjägare-regemente
tillerkända understöd, motsvarande den rotefrihets-afgift,
sorn af nyhemman inom Norrbottens och
Westerbottens län intill 1846 års slut utgått,  „ 13,083: 26. 2.
1852 och 1853 års anslag lör ombyggnaden af Strömsholms
kanal och slussverk
„ 100,000: — —
Summa R:dr 131,059: 13. 8.
Då denna summa tillägges det i 1851 års revisions-berättelse,
sid. 54, uppgifna beloppet af de, före den 15 September
nämnde år, verkställda utbetalningar, tillhörande 1840 och
1841 års estra stats-reglering,  „ 4,201,722: 11. 11.
så befinnes, att, alla nu ifrågavarande utbetalningar tillsammans
uppgå till... _
R:dr 4,332,781: 25. 7.
— 62 -
Utbetalda
anslags- (vell
iänesilmmor,
beviljade vid
1844 och
1845 ärs
riksdag.
Utbekomna
lane- och
anslags-sumjnor,
beviljade
vid 1847
uch 1848 års
rike dug.
Utaf de vid 1844 och 1845 urs riksdag beviljade och till utgående från Riksgäids-kontoret
anvisade tillfälliga stats-utgifter, hafva följande summor, under tiden
från den 15 September 1851 till den 16 i samma månad innevarande år, blifvit af
detta verk utbetalda:
Anslaget, för utdikning af Säfsta-kärret inom Husby Sjutolfts
socken af Trögds härad och Upsala län _  R:dr 300: — —•
Det för sagde utdikningsarbete beviljade lån, 400 R:dr,
utanordnades redan under år 1846.
Utaf anslaget för sänkning af sjön Wiggart i Tierps socken
af ÖråyAtM'härad och samma län, 2,000 R:dr, återstoden s 668: 32. —
varande lånet för denna sjösänkning, 2,047 Rdr 24 sk. 2 r.,
år 1S47 utbetaldt.
„ dito för aftappning af Rösjön vid Es term arks by inom
Nysätra socken af Westerbottens län, återstoden af det
härtill anvisade, men från 1,820 till 1,600 R:dr nedsatta
belopp,
„ 280: — —
, dito för omläggning af den mellan Sundsjö by och Stugusundet
gående väg inom Stuguns, Sundsjö oell Refsunds
socknar i Jemtland, 5,000 R:dr, återstoden — „ 2,500: — —
dito för botande af den genom stormar förorsakade skada
å hamnarbetet vid Cimbritshamn, 11,666 R:dr 32 sk.,
återstoden
„ 3,666: 32. —
„ dito för upprensning sarbetet i skärgården vid Söderhamn,
5,000 R:dr, återstoden - - - —- , 1,000: — —
det härför beviljade lån utanordnades år 1846 med 10,000
Ralr.
„ lånet för Götheborgs hamnbyggnad, 140,000 R:dr, hvaraf
tillsammans 56,001) R:dr förut utbetalts, ytterligare „ 28,000: — —
Det till inköp af 300 exemplar utaf Svenska, Fornskriftssäll
skapets
samlingar för åren 1851 och 1852 beviljade anslag „ 1,400:
Genom dessa utbetalningar å tillsammans
,  Kalr 37,813: 1(4- —
har således den i sednaste revisionsberättelse, sid. 57, uppgifna
summa af .. -
„ 3,008,748: 32. 9,
som de under riksdagen åren 1844 och 1845 beviljade och
derefter af Riksgälds-kontoret utbetalda lån och anslag,
vid 1851 års Revisorers sammanträde, utgjorde, ökat
sig till
.
Ralr 3,046,562: — 9.
I ytterligare afräkning å de till ständiga statsbehofven icke Jtånförliga utgiftssummor,
sorn å Riksgälds-kontoret vid 1847 och 1848 års riksdag anvisades, hafva
nedannämnde belopp, efter medlet af September 1851 och till samma tid innevarande
år, från Riksgälds-kontoret utbekommits, nemligen:
Utaf 1851 års anslag till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
hofhållning, 75,000 Ralr, återstoden
Ruhr 18,750: — —
„ anslaget för förbättring af landsvägen vid Borg och
Löths backar mellan staden Norrköping och gästgif
-
Transport: 18,750: — —
*
— 63 —
Transport: 18,750:
varegården Brink i Östergöthlands län, 2,000 Il:dr,
återstoden  „
„ 666: 32. —
Utaf anslaget för omläggning oell förbättring af landsvägen
mellan staden Westervik och .Kårby gästgifvaregård
inom Törnefalla socken i Tjust härad af Kalmar län,
2,020 11 dr 30 sk., återstoden
„ 1,313: 18. —
, för omläggning af landsvägen förbi Grimsmåla, och
Dr otti ungbackar ne, äfvensom 5 smärre backar inom
Asarums socken af Bräkne härad och Blekinge län,
1,864 R:dr, återstoden  „ 021: 16. —
„ för chaussé-aiiläggning och dermed sammanhang ägande
byggnad af en bro öfver Rönne-å vid Tranarp incsn
Qvidinge socken af Södra Asbo härad i Christianstads
län, 34,820 R:dr, hvaraf 9,SS0 R:dr förut utbetalts,
ytterligare
„ 4.000: — —
„ för omläggning af landsvägen mellan Ledhestra och
Gullereds gästgifvaregårdar, för undvikande a?backarne
Hattäs-liar inom lledevägs härad af Elfsborgs län,
2.800 Hulr, återstoden
„ 800: — —
„ för några v äg omläggning ar inom Wäse härad i Wermlund,
1,550 kalr, återstoden
„ 516: 32. —
„ för omläggning af vägen inom Husby socken ni Stora
Kopparbergs län, från Säther och Hedemora till Gefle,
6.800 Rulr, återstoden
„ 800: -— —
„ för dito af landsvägen mellan Gefle stad och Harnäs
bruk saint vägomläggriing i närheten af Hvarfva by
inom Wahlbo socken af Gefleborgs län, 4,250 R:dr,
återstoden
.—  — „ 1,000: — —
„ för dito af landsvägen mellan Sundsvall och Östersund
förbi Kungsgårds- och Näfst a-back arne inom
Selångers socken i Wester-Norrlands län, 1,400 R:dr,
återstoden —
—-
» 466: 32. —
„ för anläggning och förbättring af åtskilliga broar och
trummor å allmänna landsvägen förbi byn Staa, inom
Ahve socken i Jemtland, till Norska gränsen,
4,161 Rulr 8 sk., återstoden
* 266: 32. —
, för dito af en ny landsväg utmed sjön Gesunden från
Stuguns-, förbi Strömnäs, gästgifvaregård till den vid
nämnde sjös östra ända mötande landsväg, inom Ragunda
pastorat af Jemtlands län, 14,800 Rulr, hvaraf
förut utbetalts 9,866 Rulr 32 sk., ytterligare — , 2,466: 32. —
„ för åtskilliga å allmänna landsvägen förbi byn
Staa i Åhre socken af Jemtlands län nödiga brobyggnader
oell reparationer, 5,063 Rdr 8 sk., återstoden „ 1,687: 34. 8.
för Skeppsbyygeri-institutet i Carlskrona, utgörande
för åren 1849, 1S50 och 1851 tillsammans 10,000 Rdr,
hvaraf förut anordnats 4,799 R:dr 22 sk., ytterligare „ 2,946: 44. —-
Transport:
36,3(42: 32. 8.
— 64 —
Beviljade anslag
för väganläggningar
och vägförbättringar.
Transport: 36,302: 32. 8.
Utaf anslaget för utskrifningen af registratur inom Kongl.
Kansliets af delningar, till Riksarkivets kompletterande,
6,000 R:dr, hvaraf förut utbetalts 3,500 R:dr, ytterligare „ 2,000: —■ —
Utaf de för national-mnseibyggnadens påbörjande och fortsättande,
vid 1844 och 1845 samt 1847 och 1848 års
riksdagar, till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade
anslagssummor å tillsammans 300,000 R:dr,
hvaraf under åren 1846—1851 utbetalts 166,000 R:dr,
ytterligare  „ 90,000: — —
Utaf anslaget för befrämjande af goda läseböckers författande
och utgifning för allmogen, 1,000 R:dr,
„ 500: — —
Summa R:dr 128,802: 32. 8.
Utgörande således nu ifrågavarande genom Riksgälds-kontoret
bestridda utgifter, då härvid jemväl beräknas hvad
som, enligt ofta åberopade berättelse, sid. 61, före sednaste
statsrevision utbetalts, eller
„ 2,335,995: 45. 3.
ett sammanlagdt belopp af
R:dr 2,464,798: 29. 11.
Till utgående af den för anläggning af nya och 'förbättrande eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, äfvensom för mindre ström- eller årensningsarbeten
samt smärre hamn- och brobyggnader, vid sednaste riksdag till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition anvisade summa af 500,000 R:dr, har Kongl. Maj:t, enligt
Dess till Fullmäktige derom aflåtna nådiga bref, beviljat följande anslag för här
nedan uppräknade 54 särskilda v äg anläggnings- eller vägförbättringsföretag, nemligen:
inom Upsala län :
för vägomläggning till undvikande af Balkarisbacken inom Näs socken, mellan Bar
-
karby och Tibble gästgifvaregårdar,
30,000: —
hvaraf utbetalts 20,000 R:dr.
inom Stockholms län:
för sänkning af Trappebergsbacke på vägen mellan Barkarby
och Tibble gästgifvaregårdar
1,000: — —
Hela anslaget är utbetaldt.
för förbättring af vägen vid Kronabacke på vägen mellan
Stockholm och Fittja gästgifvaregård
2,580: — —
hvaraf utbetalts 1935 R:dr.
inom Nyköpings och Östergöthlands; län:
för omläggning af vägen mellan Lilla Aby och Ändebohls
gästgifvaregårdar
8,400: — —
hvaraf utbetalts 5,600 R:dr.
för vägförbättringar och vägomläggningar mellan Krokeks
och Jäders gästgifvaregårdar
19,900: — —
hvaraf utbetalts 13,266 R:dr 32 sk.
inom Östergöthlands län:
för anläggning af vägen mellan Mälbäcks och Fröåsa gåst
gifvaregårdar
i Kinds härad
21,350: — —
hvaraf utbetalts 14,233 R:dr 16 sk.
Transport: 83,230: — —
— 65 —
Transport: 83,230: —
lör omläggning al" vägen mellan Lillu Aby oell Krokeks gäst
gifvaregärdar
-  20,700: — —
hvaraf utbetalts 13,800 R:dr.
för dito dito mellan Dala och Hesters gästgifvaregårdar 2,645: 16. —
hvaraf utbetalts 881 Rdr 37 sk. 4 r:st.
för förbättring af vägen vid Aby och Qvarntorps backar,
nära Lilla Aby gästgifvaregård, - — — 1,000: — —
hvaraf utbetalts 666 R:dr 32 sk.
inom Kalmar län:
för vägomläggningar mellan Lunds, Getterums och lskults
gästgifvaregårdar ...
- - 8,666:32. —
hvaraf utbetalts 8,000 R:dr,
för dito inom Odensvi, Hallingeberys och Gammelby socknar 7,940: — —
hvaraf utbetalts 5,293 :Rdr 16 sk.
inom Blekinge län:
för omläggning af vägen förbi Ekebergs-lid vid Nettraby,
inom Medelstads härad,
3,885: — —
hvaraf utbetalts 2,590 R:dr.
för omläggningen af vägen mellan gästgifvaregården Gäddviksås
och staden Carlshamn - 4,000: — —
hvaraf utbetalts 2,666 Rdr 32 sk.
för omläggningen afvägen förbi Stenige-lider i Bäckaryds
socken-
— -  5,000: — —
hvaraf utbetalts 3,333 Rdr 16 sk.
för vägomläggning vid oell sänkning af Johannisbergs backe
inom Östra härad  3,840: — —
hvaraf utbetalts 1,280 R:dr.
för dito vid och sänkning af Näfragöhlsbacken inom Medelst
ads härad
1,890: —- —
hvaraf utbetalts 630 R:dr.
inom Jönköpings län:
för vägomläggning mellan staden Grenna och gästgifvaregården
örserum  -  2,300: — —
hela anslaget är redan utbetaldt.
för nv vägs anläggning förbi Hesters lid, mellan Studstorps
och Kolhesters gästgifvaregårdar,  5,000: — —
hvaraf utbetalts 1,666: 32 sk.
inom Jönköpings och Östergöthlands län:
för den nya vägbanans utsträckning till Skrädeberg, vid omläggningen
af vägen mellan staden Grenna och gästgifvaregården
Ödeshög,
10,070: — —
hela anslaget är utbetaldt.
inom Kronobergs län:
för omläggning af vägen från Wexiö till Bergsnäs i Kinnevalds
härad —
6,639: 18. 8.
hvaraf utbetalts 2,206 R:dr 32 sk.
för vägförbättringar vid Nöbbeleds gästgifvaregård inom Wederslöfs
socken och samma härad ....
961: 40. —
Transport: 167,766: 10. 8.
9.
— 66 -
Transport: 167,768: 10
hvaraf utbetalts 020 Kalr 29 sk. 4 r:st.
för vägomläggning vid Marklanda backe inom Bergunda
socken af samma härad, «... 3,208: —
hvaraf utbetalts 1,066 födr 32 sk.
för dito vid Ueljevärma backe inom Öjaby socken af samma
härad
-  1,580: 37
hvaraf utbetalts 526 R:dr 32 sk.
inom Kronobergs och Blekinge län:
för vägomläggningar mellan Wexiö och Carlshamn, förbi
de branta backarne på gränsen af ofvannäinnde län.  6,725: —
hvaraf utbetalts 4,483 födr 16 sk.
inom Malmöhus län:
för anläggning al chaussé mellan Malmö och Kalman, jemte
dermed förenad brobyggnad öfver Sege-å
29,800: —
hvaraf utbetalts 25,000 födr.
för dito mellan Kalhurn och Lund
56,644: 32
hvaraf utbetalts 30,000 födr,
för omläggning af norra inkörsvägen till Helsingborg — 5,580: —
hvaraf utbetalts 1,860 födr.
hunn Götheborgs och Bohus län:
vägomläggning förbi Warpelid eller Westerlanda-backarne,
mellan Kongelf och Uddevalla, 3,000: —
hvaraf utbetalts 2.500 födr.
för dito vid den s. k. Svinabäcken inom Foss socken, mellan
Uddevalla och Strömstad,
4,866: 32
hvaraf utbetalts 2,433 födr 16 sk.
inom Elfsborgs län:
för vägomläggningar inom Ahle härad, pa vägsträckningarne
mellan Götheborg och Wenersborg samt Götheborg
och Stockholm,
19,640: —
hvaraf utbetalts 14,730 födr.
för dito inom Tossbo härad
6,850: —
hvaraf utbetalts 5,137 födr 24 sk.
för omläggning af vägen mellan Dollebo och Brunns gäst
gifvaregårdar,
inom Åhs och Redevägs härader,
17,000: —
hvaraf utbetalts 11,333 födr 16 sk.
inom Wermlands län:
för vägomläggning mellan Södra As och Olsäters gästgifvaregårdar,
inom Kils och Nedra Fryksdals härader, 4,900: —
hvaraf utbetalts 4,000 födr.
inom örebro län:
för anläggning af väg mellan staden Lindesberg samt Jern
boås
och Hjulsjö bergslager  7,500:
hvaraf utbetalts 5,500 födr.
för omläggning af vägen inom Grythytte och Hellefors
bergslager
S.OOO: —
hvaraf utbetalts 2,666 födr 32 sk.
Transport:
343,063: 16.
— 67
Transport: 343,063. 16.
inom Westerås län:
för vägförbättring vid Balundsås, på landsvägen mellan Westerås
och Stochholm,
.......
366: 32.
bela anslaget är utbetaldt.
för omläggning af allmänna landsvägen vid Näsbackar nr
mellan Ståltorps o eli Kolbäcks gästgifvaregårdar, i Snef
ringc
härad, . ......
333: 16.
inom Kopparbergs län:
för anläggning af ny väg inom Wemjans socken, mellan
Limå bruk oell Hgssa-a, vester om Siljan. ...  6,666: 32.
hvaraf utbetalts 6,333 Kalr 16 sk.
för omläggning af landsvägen dels öfver Sjur bergsbackar -  ne. mellan Rättviks kyrka och Wikarbyn, dels förbi Dunkhols-
oell Aldermobackarnc, inom Rättviks och Ohre socknar, 3,500: —
bela anslaget är utbetaldt.
för vägomläggning vid Nyckelby färjestad, pä vägsträck
ningen
mellan Fahlun och Stora fana socken,
800: —
hvaraf utbetalts 700 Hulr.
för anläggning af väg emellan Särna och FA fä als socknar 8,000: —
hvaraf utbetalts 7,666 Hulr 32 sk.
för omläggning af vägen öfver Aspeboda bergen mellan
Fahlun vch Stora Tuna socken
4,673: 16.
hvaraf utbetalts 3,115 R:dr 26 sk. 8 r.
inom Irejleborgs län:
för omläggning afvägen mellan Storbyns och Kårböle gästgifvaregårdar,
pä vägsträckningen från Hudiksvall till Jemtland
oell Herjeådalen.
4,266: 32.
hvaraf utbetalts 3,733 K:dr 16 sk.
för vägomläggningar mellan Kårböle och Kålsätts gästgifvaregårdar
13,500: —
hvaraf utbetalts 10,125 R:dr.
för omläggning och förbättring af landsvägen mellan Gefle
och gästgifvaregården Åsbacka, inom Wahlbo och Ofvansjö
socknar,
8,000;
hvaraf utbetalts 5,333 Hulr 16 sk.
för omläggning och förbättring af vägen söder om sjöarne
Dellen, inom Delsbo och Forssa socknar i Norra Helsingland,
—
18,666; 32.
hvaraf utbetalts 15,555 R:dr 26 sk. 8 r.
för förbättring af landsvägen mellan Gysinge bruk och
Hedesunda kyrkoby i Gestrikland  3,850; —
hvaraf utbetalts 2,566 R:dr 32 sk.
inom Westernorrlands län:
för omläggning af vägen mellan Hernösand och gästgifvaregården
Näsland i Säbrå socken  4,500: —«
hvaraf utbetalts 4,000 R:dr.
för vägomläggning inom Tuna och Stöde socknar — -« 9,673: 16.
hvaraf utbetalts 6,448 R:dr 42 sk. 8.
Transport: 429,760: —”
— 68 -
Anslag för
mindre
hamnbyggnader
och
strömrensningar.
Transport: 429,760: — —
inom Jemtlands län:
för vägomläggningar inom Undersåkers pastorat, på vägen
mellan Östersund och Norrige,
.
22,225: —
hvaraf utbetalts 14,816 Hulr 32 sk.
för anläggning af landsväg söder om Ljusne-elf, mellan Hede
kyrkoby och Söder-Långå by i Herjeådalen,
4,450: — —
hvaraf utbetalts 2,000 R:dr.
för omläggning af landsvägen öster om Mörvikens bg, i
närheten af Åhre kyrka,...
533: 16, —
hvaraf utbetalts 355 R:dr 26 sk. 8 r.
inom Norrbottens län:
för omläggning af vägen mellan Råneby och Töre gästgif
varegårdar
i Råneå socken
8,566: 32, —
hvaraf utbetalts 5,600 R:dr.
för anläggning af väg från Neder-Kalix till Ytter-Mord
jerf
7,000: — —
hvaraf utbetalts 4,666 R:dr 32 sk.
Summa R:dr 472,535: — —
Utaf ofvanstående uppgift inherntas, bland annat, att för anläggningen af en
chaussé frän Malmö till Kalinan, jemte dermed förenad brobyggnad öfver Sege a.
erhållits ett statsanslag af  R:dr 29,800: — —
samt för chaussé-anläggning mellan Kalinan och Lund dessutom „ 56,644: 32. —
och således tillsammans för förbättringen af vägen mellan Malmö
och Lund R:dr 86,444: 32. —
äfvensom att för en vägondäggning, till undvikande af Darlkarlsbacken
på vägsträckningen mellan Enköping och Stockholm,
anslagits ett belopp af  „ 30,000: — —
TJti ett och annat bland de Kongl, bref, som Fullmäktige, angående vägförbättringar
eller andra, med bidrag af allmänna medel understödda, arbetsföretag fått emottaga,
finnes det belopp uppgifvet, hvartill kostnaden för arbetets utförande, enligt
det deröfver uppgjorda samt af Kongl. Majzt i nåder gillade och fastställda kostnadsförslag,
skulle uppgå; och då häraf således äfven visar sig hvad det enskilda
tillskottet för samma företag beräknats utgöra, så anse Revisorerne, att det skulle
vara upplysande för ej mindre kommande Revisorer än Rikets Ständers Stats-utskott,
om en dylik uppgift i hvarje fall funnes bland Riksgälds-kontorets handlingar
att tillgå.
Utaf den, för mindre ström- eller årensningar samt smärre hamn- och brobyggnader,
af Rikets sednast församlade Ständer beviljade och uti anslaget för vägförbättringar
inbegripna summa af högst 30,000 R:dr har Kongl. Maj:t i nåder disponerat:
inom
Malmöhus län:
för anbringande af moringar till fartygs förtöjande vid Höganäs R:dr 3,333: 16. —
inom Kalmar län:
för hamnbryggas uppförande vid Mörbylånga köping på Öland „ 3,000: — —
hvaraf utbetalts 2,250 R:dr.
Transport: 6,333: 16. —
69
Transport: „ 6,333: 16.
för hamn- och väganläggning vid Fröbygärda färjeplats på samma
ö
„ 12,160: —
inom Gefleborgs län:
för Woxna elfs upprensning inom Hogdals, Loos och Ofvanåkers
socknar i Helsingland,
„ 5,200: —
hvaraf utbetalts 3,250 R:dr.
Tillsammans R:dr 23,633: 16.
Den, vid sednast» riksdag, lill Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för befrämjandet
af sanka trakters och sjöars ntdikning, anvisade summa af 100,000 R:dr har,
enligt de nådiga bref, Fullmäktige härom hittills erhållit, dels såsom lån och dels
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, blifvit, af Kongl. Maj:t i nåder disponerad
för nedannämnde 26 sjösänknings- och andra vattenaftappnings-arbeten, nemligen
:
inom Upsala län :
för sänkning af Hafsjön inom Ekeby socken af Olands härad,
lån
600: —
anslag utan återbetalningsskyldighet,  200: gyp.
hvaraf lånet och 100 R:dr af anslaget utbetalts,
för utvidgning och fördjupning af Trögdbodike, mellan Lagunda
och Trögds härader, lån
2,300: — —
anslag
200:  2,500:
Lånet är utbetald t.
inom /Stochholms län:
för sänkning af sj öarne Norrviken och Edsjön inom Sollentuna och
Wallentuna härader, lån  4,000: — —
ul betald I.
inom Kaimar län:
för utdikning af Wångerslätts mossar i Äbg socken och Norra Möre
härad,
lån
S00: —- —
anslag
.v  250: lj050.
hvaraf länet och 150 Kalr af anslaget utbetalts,
för uttappning af Skarfvesjön i Ålems socken samt utdikning af kringliggande
trakter,
lån
-
1,840:
inom Jönköpings län:
för sänkning af sjöarne Stora och Lilla Nömmen samt Stensjön och
upprensning af Källstorps-ä,
lån
7,250:
utbetald t.
för dito af Kalms jon i Malmbäcks socken och Tveta härad,
lån
.......
_  1,000:
anslag
350: 1?350;
hvaraf lånet och 200 R:dr af anslaget utbetalts.
Transport: 18,790:
För vattenaftappningsarbeten
beviljade
statsbidrag.
— 70 —
Transport: 18.790: —
för sänkning af Näsby- eller FUshultssjön samt upprensning af Flishults
n.
inom Näsby socken, lån -  3,500: —
utbetaldt.
för utdikning af Skifver stads, Bonarps och hannay år deus madängar,
inom Eksjö socken,
lån
1,165:
anslag
41; 32 — 1,206: 32.
Länet är utbetaldt.
inom Kronobergs län:
för aftappning af Stenhatts, Melian- och Mexarps-sjöarne inom Qvenneberga.
Slätt kör/s och Mistelås socknar.
lån.... .. '
2,000: —
utbetaldt.
för aftappning af Rinkaby och Barnsjöar no i Konga och Kinnevalds
härader,
lån
3,200:
anslag '340; 3,440; _
inom Christianstads län:
för utdikning af åtta myrer inom Örkeneds socken,
lån
2,000:
anslag
250: 2,250: —
inom Hallands län:
för Ysby ås upprensning inom Wallda, Tölö och Släps socknar,
lån'
2,400; —
utbetaldt.
inom Götheborgs och Bohus län:
för rensning af Brattefors-ä och sänkning af sjön Hellungen i Inlands
Nordre och Fräkne härader,
lån
3,000:
anslag
340: 3..340,. _
inom Elfsborgs län:
för upprensning af Säfve-ä inom Kullings härad,
lån  3,370: —
utbetaldt.
för upprensning af Steneby-elfven inom Stenby socken och Wedbo
härad,
lån
~ ... 6,500: —
inom Wermlands län:
för sänkning af Hänsjön inom Fryksände socken och Öfra Fryksdals
tingslag,
lån  8,400;
anslag
830: 9.239. — .
hvaraf lånet och 276 R:dr 32 sk. af anslaget utbetalts,
för myrutdikningar inom Södra Finnskoga kapellförsamling i Elfdals
härad,
Transport: 56,026: 32.
71 —
Transport: 56,026. 32.—
anslag utan aterbetalningsskyldighet
1,890:
hvaraf utbetalts 945 Kalr.
för sänkning af sjö arne Flaten, H elen, oell Kltiyyen inom Fryksda/s
härad,
anslag utan aterbetalningsskyldighet
5,333: 16. —
utbetaldt.
inom örebro län,:
för sänkning af TJndesbt/sjön och upprensning af Hast elfven, i Jernboås
socken,
lan
1,450
utbetaldt.
inom West eras län:
lör upprensning af Altuna a.
lån ...
.2,000:
anslag. ...._ 477k  2,475:
hvaraf länet och 250 Hulr af anslaget utbetalts.
inom Kopparbergs län:
för aftappning af Grana- och Öfversjöarne saint utdikning af Wiffanders
och Haraldsmyrenia i Särna socken,
lån
775: — —
anslag  ...... 1,000: — - 1,775.
hvaraf hela länet och 333 H:dr 16 sk. af anslaget utbetalts,
för utdikning af 7 myrer inom Jerna socken,
lån
500:
anslag
600: uoo.
inom Gefleborys län:
för utdikning af liayybo-, Als-, Lop- och Stormyrerna inom Ljusdals
socken af Norra Helsingland,
lån  i
13,800:
anslag
3,675: —17,475:
hvaraf länet och 2,000 Hulr af anslaget utbetalts,
för utdikning af Gamsätter s rnvr inom Ben/sjö socken,
lån
‘  ' 2,000:
anslag
1,775: 3,775;
hvaraf lånet och 591 Hulr 32 sk. af anslaget utbetalts.
inom Westerbottens län:
för sänkning af Klintsjön inom Nysätra socken,
anslag
—  1,900:
hvaraf utbetalts 1,400 Hulr.
Tillsammans R:dr 93,200:
Enligt hvad Revisorerne af den hos Fullmäktige förda utgiftsbok inhemtat, har
Riksgäld s-kontoret allt hittills icke fått vidkännas någon utgift i anledning af följande,
under sistförfluten riksdag beviljade och till utgående från detta verk anvisade,
anslay och låneunderstödnemligen:
Anslaget för anskaffning af redskaps-, rid-, stall- och anspannspersedlar åt fältbatterierna.
.....
— — R;dr 22,000: — —
Outtagne au
slags- och lä
nesmnmor.
— 72 —
Anslaget för nya pistolers anskaffande . ... 12,000: — —
„ för slagkruthiifvars dito
10,000: — -
„ för komplettering af beväringsmanskapets reservförråd 80,000: — —
„ för fullbordande af hamnbyggnaden vid Wisby medelst
vågbrytarens förstärkning oell grundlägggningen af 2:ne
landtarmar.
84,625: — —
„ för en kanalledning från Storsjön inom Daga härad i Södermanland
till Mäla ren
.. 100,000: — —
hvilket anslag skulle utgå med en tiondedel årligen under
10 års tid.
Statsbidraget för anläggningen af en jernväg mellan städerna
Örebro och Nora, hvaraf såsom lån beviljats 150,000:
och såsom anslag utan återbetalningsskvl
dighet
75,000:  225,000: — —
Anslaget för befrämjande af slöjdexpositioner
6,000: — —
„ för en af Auditören Georg Scheutz och hans son Edvard
Scheutz uppfunnen räknemaehin
3,333: 16. —
Förslagsanslaget till bestridande af de för kolonien S:t Barthelemys
förvaltning erforderliga kostnader, som icke af koloniens
inkomster betäckas,
- 18,000: — —
Anslaget för inköp af Kansli-rådet J). Krntmeijers gr avyr samling 12,000:: — —
Understödet för Arméens pensionskassa till fullgörande af denna
kassas pensioneringsskyldighet, årligen högst 22,000: — —
Lånet för ny reglering af tomterna inom Lidköpings gamla stad,
efter den nämnde stadsdel i Maj månad 1849 öfvergångna
eldsvåda,
- 13,333: 16. -
Utbetalningar
utaf
statsfyllnailssumnian.
Under den sedan 1851 års revision förflutna tid, har Kongl. Stats-kontoret från
Riksgäld s-kontoret reqvirerat oell utbekommit följande belopp utaf de, till betäckande
af skillnaden mellan statsverkets inkomster och utgifter, å Riksgälds-kontoret
anvisade årliga summor, nemligen:
utaf 1851 års statsfyllnadssumma,
under December samma år ... R:dr 100,000:
, Mars 1852
„ 200,000: *-
, Augusti ,,
200,000: — —
„ September „
* 400,000:
„ Oktober „
„ 200,000:
och under December „
» 218,530: — —
Tillsammans R:dr 1,318,530:
utaf 1852 års statsfyllnadssumma,
under December samma år
Rulr 100,000:
„ Mars innevarande år
400,000:
och under Juli „ -
-  „ 683,880: — —
Tillsammans R:dr 1,183,880: — —
- 73 -  utaf 1S5S års statsfyllnadssumma,
under Augusti månad detta år  - R:dr 300,000: —
samt under September
-  » 300,000: — —
Tillsammans R:dr 600,000:
Den Riksgäld s-kontoret åliggande skyldighet att, efter hvarje års slut, ersätta
Kongl. Stats-kontoret bristerna i de å riks-staten uppförda förs lags anslay har under
de sednaste åren icke medfört någon utgift för förstnämnde verk, emedan dels
besparing arne å enahanda anslay lemnat full tillgång till betäckandet af besagde
brister och dels den Kongl. Stats-kontoret, derutöfver för sådana brister tillkommande
ersättning utgått af de behållna öfverskotten ä Statsverkets inkomster tor
samma år.
Enligt de i Riksboksluts-kontoret uppgjorda och på riks-hufvudböckerna lör
åren 1850 och 1851 grundade liqvider mellan Stats- och Riksgälds-verken, angående
dessa brister och besparingar saint, öfverskott, hafva de Riksgälds-kontoret, påförda
bristerna, i för slag sami an en utgjort,:
för år 1850 .. .'.  ... R:dr 152,992:41. 3.
och för ar 1851
n 143,550: 37. 8.
eller tillsammans för begge aren R:dr 296,543: 30. 11.
hvaremot de i samma liqvider Riksgälds-kontoret tillgodoförda besparinyar å enahanda
anslag uppgått:
för är 1850 till
R:dr 219,491: 45. 8.
samt för är 1851 „ —
,
„ 130,544: 19. 5.
och således för begge åren tillsammans till R:dr 350,036: 17. 1.
Såsom öfverskott å Statsverkets inkomster, hafva följ an de'belopp i samma liqvider
Riksgälds-kontoret godtgjorts, nemligen:
för år 1850
R:dr 339,572: — 9.
och för är 1851
,  , 1,460,321: 25. 11.
Summa R:dr 1,799,893: 26. 8.
De å öfverskotten a nvisade och Riksgälds-kontoret deremot påförda utgifter
hafva utgjort:
för ar 1850
R:dr 19,015: 40. 10.
och för ar 1851
--- „ 25,100: — 4.
R:dr 44,115: 41. 2.
Den återstående behållningen utål nu uppgifna besparings- och öfverskottssummor,
hvilken, jemlikt meranämnde iqvider, ^skulle [Riksgälds-kontoret tillkomma, har
lor ar 1850 uppgått till -- -  -  R:dr 387,055: 12. 4.
och för ar 1851 till.....
.... » 1,422,215: 7. 4.
samt följaktligen för dessa 2:ne år till ett sammanlagdt
belopp af  -
- — R:dr 1,809,270: 19. 8.
af hvilket belopp Kongl. Stats-kontoret aflemnat till Riksgälds-kontoret,
i Juli 1852  | R:dr 350,000: — —
i Oktober samma ar—  „ 37,055: 12. 4. ^;tjr 387,055; 12. 4.
Transport: 387,055: 12. 4.
JO.
Brister oell
besparingar å
förslagsanslagen
samt
öfverskott å
statsinkomsterna.
— 74' —
Lyftade kreditivsammor.
Transport: 387,055: 12. 4.
i Januari månad innevarande år R:dr 1,188: 32. 8.
i Juni „ „ „ 500,000: — —
i Juli „ „ „ 400,000: — —
i Augusti „ „ „ . 100,000: — —
peli i Oktober B „ „ 421,026: 22. 8. # 1,422,215: 7. 4.
Summa R:dr 1,809,270: 19. 8.
Utaf det, för rikets försvar eller andra högst vigliga och angelägna ändamål,
till följd af regeringsformens 03 §, vid sistförlidne riksdag å Riksgälds-kontoret
anvisade kreditiv af 1,000,000 ll:dr, liar under den tid, hvars förvaltning och räkenskaper
utgjort föremål för nuvarande Revisorers granskning, någon utbetalning
icke ägt rum; men, enligt hvad Revisorerne vid genomgåendet af den hos Fullmäktige
förda utgiftsbok inhemta!, hafva, efter denna tid eller under Revisorernes sammanvaro,
från Riksgälds-kontoret requirerats och utanordnats ej allenast hela det
belopp, 500,000 R:dr, som vid sagde kreditivs anvisande bestämdes för att vara
att tillgå för rikets försvar, utan äfven 125,000 15:dr utaf den för andra ändamål
afsedda kreditivsumma, så att den obegagnade återstoden af detta kreditiv för närvarande
endast utgör 375,000 R:dr.
Det, för fårskötselns och ullproduktionens befrämjande, på Riksgälds-kontoret
anvisade1 särskilda kreditiv liar, äfven efter den under sednaste riksdag beslutade
nedsättning af detsammäs belopp från 300,000 till 150,000 R:dr, varit mer än tillräckligt
för infriandet af Kongl. Kommers-kollegii dera utfärdade invisningar. De
utaf sistnämnde kreditiv lyftade summor hafva tillsammans utgjort:
under år 1S51
R:dr 95,490:, — —
under år 1852
j
„ 46,960: — —
och under innevarande år  i  „ 37,950: — —
Den för de begagnade kreditivmedlen, efter 3 procent årligen, beräknade och
Riksgälds-kontoret godtgjorda ränta har uppgått till följande belopp, nemligen:
är 1851 till
R:dr 1,224: 45. 8.
och år 1852 till
„ 1,241: 5. 5.
Utom den å kreditivet för Arméens ackordsreglering, i början af år 1851, verkställda
och i sednast församlade Revisorers berättelse omförmälda återbetalning
af
—
R:dr 4906: 32. —
har å samma kreditiv, under sagde år, ytterligare återbetalts ett
belopp af
„ 6,741: 5. 4.
hvaremot deraf sedermera lyftats:
under år 1852 -i
-—.. u 4,312: 24. —
och under innevarande år  -  -  n 4,333: 16. —
utgörande det belopp, som utaf detta, vid 182S—1830 års riksdag bevil jade, räntefria
kreditiv af högst 100,000 R:dr för närvarande är begagnadt R:dr 23,697: 37. 4. If
Det särskilda, kreditiv, som vid sednaste riksdag, i sammanhang med beslutet
angående postskjutslegans förhöjning. anvisades a Riksgälds-kontoret, för bestridande
af den härigenom för postverket uppkommande kostnad, liar under innevarande
år med hela sitt belopp, 13,000 R:dr, blifvit till Kongl . General-post-sfyrélsens
disposition utanordnadi.
75 —
Sedan slutet af 1850 oell 1851 års riksdag, har Kongl. Stats-kontoret, efterförda
réqvisitioner, utbekommit följande belopp utaf de till Riksgälds-kontoret öfverlemnade
medel, som äro afsedda för undsättningar vid missväxter eller felslagna
skördar, nemligen:
under Oktober 1851 —*
R:clr 100,000:
„ Januari 1852
„ 100,000: — —
„ Mars „
„ 50,000: — —
och under Maj „
_ ..
„ 55,000: — —
eller tillsammans Kalr 0305,000:
Deremot har Riksgälds-kontoret utaf enahanda medel fått. från Kongl. Statskontoret,
emottaga:
under år 1851
R:dr 150,000: — —
„ ar 1852
.  ;
„ 42:3,679: 39. —
och under innevarande är  . :
„ 363,641: 14. —
och således tillsammans R:dr 937,321: 5. —
Härigenom har den, för ofvanomförmälda ändamål, i Riksgälds-kontoret
innestående behållning, hvilken vid 1851 års
början utgjorde
„ 590,500: — —
numera ökat sig till
Rdr 1,222,821: 5. —
Under hufvudsakligt bibehållande af de i sednaste revisionsberättelse, sid. 65,
uppgifna vilkor och bestämmelser i afseende på uppköpandet eller belånandet »/sådana
obligationer, emot hvilka liiksgälds-kontorets kontanta behållning, i öfverensstämmelse
med härom meddelade reglementariska stadganden, får tills vidare förränta#,
hafva dylika uppköp, i den mån tillgångarne medgifvit och tillfälle härtill sig erbjudit,
alltsedan 1852 års början, oafbrutet fortgått. Härigenom hafva, under denna
tid, följande belopp utaf liiksgälds-kontorets i Rikets »Ständers Bank innestående
medel utlemnats i allmänna rörelsen och blifvit för Riksgälds-kontoret räntebärande,
nemligen:
under år 1852, genom obligationers
uppköpande
-
R:dr 1,279,250: — —
och genom obligationers belånande „ 5,500: — — j 234 75Q. _
under innevarande års 3:ne första qvartaler,
genom obligationers uppköpande  R:dr 431,000: — —
och genom dylika pappers belåning „ 90,000: — — ^ 521.000-
—
eller tillsammans lt:dr 1,805,750: — —
hvarförutan, till godtgörande af alla å obligationerna, vid
deras uppköpande, upplupna, fastän icke förfallna, räntor,
utaf sagde medel utbetalts, under ar 1852
R:dr 10,437: 18. 1.
och under ofvannänmde 3:ne qvartaler af innevarande år-- „ 694: 43. 4.
Efter afräkning af dessa, genom Riksgälds-kontoret förskottsvis verkställda, ränteliqviders
belopp, har liiksgälds-kontorets ränte-inkomst af de till förräntande af
detta verks kontanta medel uppköpta obligationer och utgifna lån, utgjort:
under år 1851 _
i R:dr 59,535: 34. 8.
„ år 1852
„ 125,407: 17. 11.
och under Januari med September månader innevarande år „ 90,448:22. 8.
Summa R:dr 275,391: 27. 3.
För undsättningar
i
missväxtår
afsedda och
lill lliksgälds-kontoret
öfverleiunade
inedei.
Förräntandet
af Itiksgälds■
kontorets
kontanta behållning.
1
— 76 —
Riksgäldskontoret
tillhöriga
räntebärande
papper.
i
De Riksgälds-kontoret tillhöriga obligationer, .sorn, efter 1851 ars början, antingen
vid deras inköpande varit, eller sedermera iaf obligation.s-imiehafvarne;sjelfve
blifvit uppsagda och vid förfallotiderna i stadgad ordning infriats, hafva motsvarat
ett kapital-belopp af- - ------ ——r-  --- R:dr 687,750: — —
hvaraf de, under ar 1851, infriade obligationerna
utgiort
R:dr 175,000: — —
de under ar 1852
„ 471,750: — —
och de under innevarande ar „. 41,000: — —
R:dr 687,750 — —
A Riksgälds-kontorets sida, har deremot någon uppsägning eller försäljning af
oftannämnde obligationer under de sednare aren icke iiragakommit.
Vid den af Revisorerne, den 7:de i denna manad, förrättade inventering af de
för Riksgälds-kontorets räkning uppköpta samt detta verk för närvarande tillhöriga
obligationer, befunnos desamma utgöras al:
160 st. Bruksägarnes Hypothekskassan 4f procents
obligationer, hvilka förfalla till
inlösen efter 3 månaders föregången
uppsägning, lydande a tillsammans R:dr 106,000: — —
50 B Skånska Hypotheksföreningens 5 procents
obligationer, med 6 månader?
uppsägningstid, å R:dr 50,000:
1,433 „ 'samma Hypotheksförenings
4J procents
obligationer,
med enahanda uppsägningstid,
a  g 1,355,000: ^ 1,405,000:— —
595 „ Östgötha Hypotheltsförenings 4Ji pro
cents
obligationer, med dito, ä’ tillsammans
» 593,500: — —
4 „ Smålands och Hallands
Hypotheksförenings
5 procents
obligationer,
med dito, a
R:dr 4,000:
904 v samma Hypotheksförenings
4;j procents
obligationer,
med dito, a
„ 732,550: _ 736,550:
323 „ Wermlands Hypotheksförenings 4^ procents
obligationer, med dito, å
„ 250,000: — —
100 „ Örebro läns• särskilda Hypotheksförenings
4f procents obligationer, med
dito, å
—
„ 100,000: — —
Transport: 3,191,050: — —
— 77 —
Transport: 3,191,050: — —
och 27 „ Nya Trollhätte kanalbolags 5 procents
obligationer, med dito, å
„ 27,000: — —
Tillsammans 3,596 st. obligationer ä — R:dr 3,218,050: — —
Under ofvannämnde inventering, hvilken omfattade ej mindre nu uppräknade, än
öfriga under Fullmäktiges värd förvarade obligationer och handlingar, hafva Revisorerne
funnit alla dessa obligationer och handlingar omsorgsfullt ordnade och vårdade
samt till antal och beskaffenhet noga öfverensstämmande med såväl den deröfver
upprättade förteckning, som en på räkenskaperna grundad uppgift å de obligationer,
hvilka då af Riksgälds-kontoret innehades; och befanns bland berörde handlingar
jemväl det konvolut, som innehåller Rikets sednast församlade Ständers anordning
å det så kallade stora kreditivet; å hvilket konvolutförseglingen var orubbad.
Med ledning af deröfver upprättade förteckningar, hafva Revisorerne inventerat
de till Riksgälds-kontoret afgifna eller öfverlemnade samt under Kommissariatets
vård befintliga skuld- och borgensförbindelser för beviljade och utbetalda byggnads -  och vattenaftappnings-lån m. fl. dylika understöd, äfvensom de af Kongl. Maj:t i nåder
godkända samt hos Riksgälds-kontorets Kommissariat likaledes förvarade säkerhetshandlingar
för fullgörande af arbetsföretag, som blifvit med bidrag af allmänna
medel understödda; och har härvid någon anledning till anmärkning icke förekommit.
Dessutom hafva Revisorerne, under denna inventering, jemväl genomgått de af
Kommissariatet mottagna och förvarade borgensskrifter i afseende på utgörandet af
bevillning för erhållna testamenten, och, i sammanhang dermed, granskat det öfver dessa
borgensskrifter förda särskilda diarium; hvarvid ej heller något förekommit att
anmärka.
Af den berättelse, Riksgälds-kontorets Ombudsman till Revisorerne afgifvit, angående
nämnde verk rörande rättegångs- och utsöknings-äyenden, hafva Revisorerne
erhållit upplysning om dessa ärenden samt deras handläggningssätt. Så
vidt Revisorerne af denna berättelse kunnat inhemta, synes RikSgälds-kontorets rätt
och talan i afseende på der omförmälda mål och ärenden hafva vederbörligen iakttagits.
Vidkommande det af Rikets Ständer beslutade byggnadsarbete å den af Riksgälds-kontöret
begagnade egendom, så anse Revisorerne sig böra omförmäla: att, sedan
frågan om en föreslagen vilkorlig öfverlåtelse till Stockholms stad af en del
utaf den med Riksgälds-kontorets hus förenade och mellan detta hus och Riddarholms-kanalen
belägna tomt, i följd af Riksståndens skiljaktiga beslut, vid 1847 och
1848 års riksdag förfallit, ingingo Fullmäktige till Rikets sednast, församlade Ständer
med hemställan, huruvida icke en kajmur af huggen sten med jernstaket finge, på
Riksgälds-kontorets bekostnad, uppföras vid Riddarholms-kanalen långs efter nämnde
tomt, hvilken mur, enligt deröfver uppgjordt förslag, skulle komma att kosta 8,600
R:dr, om den borde.bestå af huggen sten på den åt kanalen vettande sida, men om
den finge göras af tuktad gråsten med betäckning af huggen granit, skulle kostnads
-
lnveutering
af de under
Fullmäktiges
vård förvarade
handlingar.
Inventering
af de hos
Kommissariatet
förvarade,
låneoch
säkerhetshandlingar.
Riksgäldskontorets
rättegångs-
och
utsökningsärenden.
Angående
anläggningen
af en strandgata
och kajmur
nedanför
Riksgäldskontoret»
lilis.
- 78 —
stimman endast komma att uppgå till 7,500 ll:dr, för hvilket belopp den Byggmästare,
som uppgjort kostnadsförslaget, förbundit sig att i sådant fall verkställa ifrågavarande
arbeten.
Emot det sålunda föreslagna och af Fullmäktige förordade sättet att inhägna
den obebyggda platsen mellan Riksgälds-kontorets hus och meranämnde kanal förekonnno
likväl hos
tande, för Rikets Ständer anmälda betänkligheter; hvarföre Utskottet, i stället, på
anförda skäl, understödde och tillstyrkte ett annat inom Utskottet väckt förslag,
enligt hvilket en strandgata borde anläggas nedanför Riksgälds-kontorets tomt med
en lägre kajmur invid kanalen, samt tomten å denna sida inhägnas medelst en mur
långs efter strandgatan. Med godkännande af hvad Stats-utskottet. uti ifrågavarande
hänseende yttrat och tillstyrkt, meddelade Rikets Ständer följande, genom
Stats-utskottets skrifvelse af den 30 Augusti 1851, Fullmäktige tillkännagifna beslut
och föreskrifter:
l:o Till landningsställe för båtar borde en strandgata af femton alnars bredd,
med en lägre kajmur, anläggas långs efter Riksgälds-kontorets tomt invid Riddarholms-kanalen.
2:o Denna strandgata linge, under oförändradt bibehållande af Riksgälds-kontorets
nuvarande ägande- och dispositions-ratt öfver den plats, der densamma klefve
anlagd, tills vidare upplåtas till allmänt begagnande för ofvanomförmälda ändamål.
3:o Emellan samma gata och den öfriga delen af nämnde, tomt, borde, såsom
stödjemur för jordvallen på gården samt till tomtens inhägnande pä denna sida, uppföras
en mur af huggen gråsten, hvilken mur, på lämpligt ställe, borde genombrytas
af en, med stängsel utaf jerngrindar försedd, nedgångstrappa fran gårdsplanen till
strandgatan.
4:p Ifrågavarande tomt borde, genom ett jernstaket på lägre stenfot samt ett
par grindar af jern, inhägnas på den obebyggda sida deraf, som gränsar till den öppna
platsen vid Riddarholmsbron; och
5:o den sålunda inhägnade delen af tomten borde nara vågrätt utjemnäs samt
ordnas och apteras för planteringar afträd och buskar, och skulle Fullmäktige äga
att, under iakttagande af här ofvan meddelade bestämmelser, ofördröjligen gä iförfattning
om alla dessa arbetens utförande på det sätt och i den ordning, Fullmäktige
lämpligast funné.
För de sålunda föreskrifna arbetenas vederbörliga verkställande, lafö Fullmäktige
dertill upprätta ett. detaljeradt och i April manad sistlidet år till FullmäktigeAngifvet
förslag jemte kostnadsberäkning; hvarefter och med afseende å den
ansenliga kostnad, öfvérstigamle 20,000 R:dr, sopi dessa arbeten skulle komma
att medföra, samt vigten och angelägenheten deraf, att de blefve på ett i allo
ändamålsenligt och Rikets Ständers, afsigt motsvarande sätt utförda, Fullmäktige
beslöto inhemta Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande öfver Särorna
forshag. Uti sitt i anledning häraf meddelade yttrande, tillkännagaf Styrelsen:
att den föreslagna byggnadsplanen — enligt hvilken den nya strandgatan skulle skiljas
från den öfriga delen af Riksgälds-kontorets tomt medelst en,- såsom stöd för
jordvallen, till 6f alnars höjd uppförd mur af huggen gråsten samt anläggas i ungefärligen
samma horizontella plan, sorn den mellan Riddarholnisbron och Riksgälds-kontorets
tomt förut befintliga gata, — icke fullt öfverensstämde med Styrelsens
åsigt om platsens ordnande i’ör att bereda tillfälle till framtida utsträckning
af en ändamålsenlig strandgata på Riddarholmen, samt att Styrelsen derföre låtit
upprätta en annan alternativ byggnadsplan. Enligt denna, af Kapitenen F. W. Leijonancker
uppgjorda samt af Väg- ock vattenbyggnads-styrelsen förordade, plan, bor
-
— ro
-
de strandgatan från Riddarholmsbron låggas i lika höjd med Riddarhustorget och
brons begge andar, eller 81} fot öfver den vid nordvestra sidan af bron befintliga
kaj, samt erhålla en sådan sänkning mot norr, att den vid Riksgälds-kontorets norra
tointlinea komnie att äga fots höjd öfver samma kaj. Härigenom skulle således
kajmuren småningom få en för de lägre stränderna passande höjd och slutligen
sättas i samband med kajen vid ångfartygsbryggan på andra sidan af Riddarholmen.
Dessutom borde, enligt näinnde plan, pä strandmurens yttre sida lemnäs en plats
af 4 alnars bredd och samma höjd, som den förra strandmuren. Från denna afsats
skulle 2:ne trappor leila upp till gatan, nemligen en på Riksgälds-kontorets tomt
och en nära Riddarholmsbron. Vidare skulle mot jordmassan på Riksgälds-kontorets
gårdsplan uppföras en mur, 2.} lot hög och stigande långs efter planens södra
sida, sa att höjden deraf, på ett visst afstånd från hörnet af Riksgälds-kontorets hus,
blefve lika med uppkörsvägen till huset förbi detta hörn.
Vid omförmälda 2:ne särskilda byggnadsplaners och förslags jemförande, funno
Fullmäktige det sednare förslaget företrädesvis antagligt, helst det förra gåfve
anledning till hufvudsakligen enahanda anmärkning, som hos Stats-utskottet förekom
emot det till Utskottet af Fullmäktige inlemnade förslag till planeringen och
inhägnaden af samma plats, eller att då frågan om och huruvida den del af Riksgälds-kontorets
tomt, som gränsade intill Riddarholmskanalen, framdeles kunde erfordras
för utförandet af en föreslagen broanläggning mellan staden och Norrmalm,
'ännu icke vore afgjord, syntes det mindre lämpligt att genom uppförandet af en
kostsam mur försvara och motverka detta brobyggnadsföretag, hvarförutan det af
Kapi ten en Leijonancker upprättade förslaget, hvad såväl ändamålsenlighet och varaktighet
som prydlighet beträffade, syntes närmast motsvara Rikets Ständers syftemål
med deras angående ofvanberörde arbeten meddelade beslut. Deremot förklarade Drätsel-kommissionen,
hvars yttrande af Fullmäktige infordrades, angående utförandet, på
stadens bekostnad, af de utaf detta förslag föranledda arbeten utanför sydöstra sidan
af Riksgälds-kontorets tomt: att Kommissionen, i anseende til! de flerahanda
svårigheter, hvilka skulle hindra verkställigheten af den arbetsplan, hvarpå samma
förslag vore grundadt, ansåg sig böra gifva företräde åt det andra förslaget,
efter iäktagandet af dervid hos Väg- och vattenbyggnads-styrelsen gjorda anmärkningar.
Sedan sistnämnde förslag härefter blifvit, i öfverensstämmelse med dessa
anmärkningar, uti åtskilliga delar granskadt och ändradt, anmälde Fullmäktige i
underdånighet begge förslagen samt dertill hörande ritningar hos Kongl. Majit, med
underdånig anhållan, att det förslag, Kapitenen Leijonancker uppgjort, måtte, för att
vid arbetenas utförande lända till efterrättelse, varda i nåder gilladt och antaget.
Härå meddelade Kongl. Majit, genom nådigt bref af den 11 Augusti sistl. ar,
det svar: att Kongl. Majit, pa de af Fullmäktige anförda skäl, funnit godt i nåder
fastställa Kapitenen Leijonanckers förslag och ritning till efterrättelse vid ifrågavarande,
pa Fullmäktiges utförande ankommande, arbeten.
Efter sålunda erhållen fastställelse af meranämnde förslag, beslöto Fullmäktige
att låta, i enlighet med samma förslag och den för verkställandet deraf uppgjorda
arbetsplan, företaga anläggningen af strandgatan och kajmuren långs efter
Riksgälds-kontorets tomt, helt och hållet öberpende af de beslut och anordningar,
som af Drätsel-kommissionen kunde varda vidtagna i afseende på den del af de
föreslagna arbetena, hvars gemensamma utförande varit ifrågastäldt.
Sedan entreprenad-anbud ä de arbeten, som, till följd af detta beslut, koinme
att för Riksgälds-kontorets räkning verkställas, blifvit i vanlig ordning infordrade,
och Kapitenen Leijonancker, häröfver hörd, förklarat sig icke vilia öfvertaga samma
arbetens utförande emot ersättning, i ett för allt, med det belopp eller 21,000
- so —
Decharge.
Zifferupp
gifterna.
R:dr, som hans kostnadsförslag upptog, så hlef det erhållna lägsta anbudet,
ehuru detsamma med 3,900 Rulr öfversteg sagde förslag, af Fullmäktige antaget;
varande uti den sålunda betingade entreprenad-summan, likasom i kostnadsförslaget,
äfven inbegripen kostnaden för tomtens planering, jemte några andra dermed
gemenskap ägande arbeten.
För öfrigt anse sig Revisorerne böra tillägga den upplysning, att, enligt det
med entreprenören afslutade kontrakt, skall hela arbetet sednast den 1 instundande
December vara färdigt.
Slutligen och enär Revisorerne funnit, att Fullmäktige, i Riksgälds-kontoret,
vid alla sina åtgärder, med fullkomligt nit och ospard möda uppfyllt de af Rikets
Ständer dem lemnade .föreskrifter, tillstyrka Revisorerne, att Fullmäktige må erhålla
decharge för sina i protokollerna antecknade beslut och åtgärder under den tid,
hvilken den nu fulländade granskningen af Riksgälds-kontorets förvaltning omfattat.
För alla i denna berättelse förekommande ziffer-uppgifter ansvarar den Sekreterare,
som under granskningen af Riksgälds-kontorets förvaltning och räkenskaper
varit hos Revisorerne anställd. ' ,
Stockholm den 15 November 1853.
CARL ÅKERHJELM
AUG. OLIVECRONA.
På Ridderskapet och Adelns vägnar:
C. E. CEDERSTRÖM. C. A. MANDERSTRÖM.
J. A. TORNERHIELM. J. M. BJÖRNSTJERNA.
CARL FR. BJÖRKMAN.
P. O. CARLANDER.
Pä Preste-ständets vägnar:
JOHANNES ROTHLIEB.
C. J. HOLM.
A. F. SONDEN.
JOHAN GAHNE.
F. A. RINMAN.
F. C. BILLBERG.
På Borgare-ståndets vägnar :
C. G, ÅSBRINK.
J. ÖHRSTRÖM.
L. V. HENSCHEN.
C. W. BAHRMAN.
ANDERS ERICSSON.
CARL THOLSSON.
På Bonde-ståndets vägnar:
NILS PEHRSSON.
ANDERS JANSSON.
HENRIC ANDERSSON.
JONAS CHRISTOPHERSSON.
C. tf*. Stuart.
Bilaga, Litt. A., till Rikets Ständers, år 1853 församlade, Revisorers berättelse, angående granskningen af Riksgälds-verket.
Sammandrag ur Ril;sgäIds-konlorets räkenskaper för åren ISkil och liEa*2. utvisande detta verks
Inkomster och Utgifter under nämnde år.
Inkomster:
Allmän Bevillning  .
.
Observations- medel
Stämpelafgift för spelkort,  -
Dito för tidningar
2,017,297: 37. 6. 2,033,840: 13. 5.
ler  - —
321,493: 1. 6. 3,707: 4G. 11.
Afgift, till bestridande af /SIS års krigsrustningskostnader
*.%arteAöjöe-skillingar:
Lösen för å skattejorden växande ekar
= 14,149: 0. — 13,713: 15. 9.
Kapital-a'.fbetalningar å för vissa föremål eller under längre tid beviljade lån
Räntor å dessa län . -
= 98,862: 27. 1. 98,252: 39. 8. =
Återbetalning utaf det, till garnisonsförstärkningen i hufvudstaden år 1848, beviljade
särskilda kreditiv
,  —-
Dito å kreditivet för befrämjande af ackordsregleringen inom Arméen  -
Dito å kreditivet för fårskötselns och ullproduktionens befrämjande
Godtgjord ränta för de å sistnämnde kreditiv lyftade medel - — -
= 102,112: 38. 2. 5S,793: 29. 8. =
Återbetalningar utaf tills vidare förräntade medel
= 253,590: 36. — 612,094: 36. — =
Ersättning lör förskjutna brand,försäkringsafyifter af för byggnadslån intecknade
egendomar  - - - -----
— - - -
Ersatta lagsöknings- och intecknings-k östlinder .
= 50: 30.
87: 20. 6.
Återbetalning af några för vettenaftappningsarbelen beviljade och] utbekomne an
Besparing
å anslaget till premier åt ägare af kreatur utaf utmärktare slag
Dito å anslaget till expenser för Lagbered ningen
= 1,012: 32. 4. 1,093: 24. — =
Aflemnade bebållna öfverskott å Statsverkets inkomster
= 851,559: 38.
äldre depositionsmedel —
352,101: 31. - =
Utaf Manufaktur-diskontens räntevinst-medel för åren 1850 och 1851 - ----
„ reservationerna å anslaget, under riksstatens fjerde liufvudtitel, till ackords
förskott
och ersättningar
„ dito å anslaget, på allmänna indraga ingsstaten, till emeritilöner vid elementa,r
Behållningen
å dito dito till godtgörande af indelning sbrist i Jemtland  —
Utaf Rikets Ständers Banks sedan 1848 års början upplupna vinsti
Nummer-lotterimedel
—
= 739,002: 44. 4. 749,283: 2. 7.
Deponerade undsältningsmedel
150,000:  383,679: 39.
För försålda tryckta riksdags- och lagnerkshandlingar.
„ den försålda qvarstående delen af ett plank på Riksgälds-kontorets gård
Försäljningssumman för några från kolonien S:t Barthelemy hemsända gevär—
= 222: 6. 5. 16: 6. 7.
Utgifter utöfver Inkomster år 1852
185 fl.
1,954,983:
5,663:
34,139:
22,510:
321,493:
12,447:
1,702:
57,196:
41,666:
2,651:
11,647:
86,791:
1,022:
185,800:
67,790:
10
38. 9.
42.
42.
1.
5.
16.
10.
23.
37.
16.
9.
36.
6.
50: 30.—
800:
126
86:
851,559:
5,000:
14,000:
20,000:
700,000:
2:
150,000:
190:
20:
11
24.
8.
38.
44.
47.
6.
fl »5*.
1,956,215:
7,800:
32,438
37,385:
3,707:
12,385:
1,32S:
63,025:
35.227:
57,568:
1,224:
476,250:
135,844:
4.
87:
1,093
352,101:
329:
14,000:
32.
45.
36.
20.
24
31.
21.
30,000:
4,953:
700,000:
383,679:
11.
5
582,029:
SUMMA R:dr
4,549,354:
9. 4. 4,888,693:
3.
29.
38.
37.
46.
5.
10.
2.
37.
29.
39.
6.
11
19. 9.
Ut gifter:
Årligt ränte-anslag till Hans Majit, Konungen
Anslag till statsbehofvens fyllande 1 -
Ersatta utgifter, anvisade ä öfverskotten af 1S45 års statsinkomster, —
— 1,024,267: 21. 3. — 1,518,530: =
Under 18/0 och 1841 års riksdag beviljade extra eller särskilda statsanslag:
för| häradshäkfenås ombyggnad och förseende med celler
„ uppförande af fängelsebyggnader i städerna utom Stockholm
„ vatt enkommunikationer ocli hamnbyggnader
„ Iandsväga,rnes omläggning och förbättring
n vattena.ftappningar och odlings företag, utom härtill utgifna lån,
till Garnisonsskolan i Christianstad
„ understöd för rotehållarne vid Westerbottens f. d. fältjägare-regemente
= 115,297: 45. — 66,832: 23. 8. =
Under 1844 och 1S45 års riksdag beviljade anslag:
för utdikningar och vattenaftappningar  l
„ landsväg arnes omläggning och förbättring
—
strömrensningar och smärre hamnbyggnader
upprensningsarbeten i Söderhamns skärgård
inköp af /'omskrift-säl!skåpets årliga samlingar
16,718. 32.
6,033: 16. —
för
Under 1847 och 1848 års riksdag beviljade tillfälliga statsutgifter:
Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona — -
-
Hans Kongl. Höghet, Kronprinsens hofhållning
tryckningen af Lagberedningens arbeten - -
uppförande af fängelser efter cellsystemet
Civil-ing eniar ers bildande vid Mariebergs läroverk1..
till
för
anläggning af nya samt förbättrande eller omläggning af backiga eller eljest
mindre goda vägar
ersättande af kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader  —
Riksarkivets kompletterande med registratur från Kongl. Majds Kansli
fortsättande af Nationalmusei-byggnaden
inköp af boställe åt Kapellpredikanten i Lekvattnets församling i Wermland
Serafimerlasarettets ersättande för minskad inkomst, genom tolag å Finska
varor
"= 264,318: 18. 7. 72,176: 8. — =
Under 1850 och 1851 års riksdag beviljade tillfälliga statsanslag:
inredningen af Deras Kongl. Högheter Kronprinsens och Kronprinsessans
våning å Stockholms slott m. m
uppförande af länsfängelser efter cellsystemet
åtskilliga landtförsvaret tillhörande föremål
lindrande af rustnings- och r otering sbesv är et inom Jemtland  —
sjöförsvarets ordnande
Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader aflöning
under sökning sko stnader vid allmänna arbeten
Civil-ing enior ers bildande vid Mariebergs läroverk
Navigationsskolan i Stockholm
Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona
samt för rese- och
hamnbyggnadsarbeten vid städerna Westerås, Kalmar, Landskrona, Cimbritshamn,
Engelholm, fljo och Öregrund
amorteringen af ett, lån för Linköpings hamnbyggnad och Stångåns upprensning
Ljusneelfs upprensning mellan sjöarne Or och Warpen i Helsingland—
v äg anläggning ar samt vägars förbättrande, eller omläggning
strömrensningar och smärre hamnbyggnader
utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar, utom de såsom låneunderstöd
för dylika företag utbetalda summor,
slöjdexpositionens i London besökande af Svenska industriidkare och handtverkare
—
ombyggnaden af Trallebergs bro på vägen mellan Stockholm och Drottninguppförande
af en ny byggnad för anatomiska institutionen vid Lunds universitet,
inköp af Magister ,/. F.
dito af femton årgångar af tidskriften: ”Läsning för folket”
fortsättandet af Svenskt Diplomatarium
Serafimer-lasarettets ersättande för minskad inkomst genom tolag å Finska
„ utvidgning och förbättring af Wexiö hospital  ...
„ betäckande af bristen för hospitalsfondens utgifter år 1851
— - —
„ ersättande af den för beväringen och båtsmännen inom Wester-norrlands län
bildade pensionskassas förlust genom Landträntmästaren Harlins balans
„ Majoren C. Bennichs ersättning för indragna hästhemmansräntor  -
„ restitution till löntagare vid Kalmar, Uplands och Dal-regementena af för högt
beräknad och erlagd lönebevillning  —
- -
„ dito af 1836 och följande års bevillning utaf de från Konvoyhassan uppburne
aflöningar och traktamenten m. m -
ersättande af värdet å 3:ne af rotz, under skjutsning af posten, smittade hästar
== 257,22(1: 23. 2. 1,142,204: 18. 4. =
Utaf anslagen för a,finnande af Folkskolelärare
Dito för de till Folkskolelärares bildande inrättade Seminarier
Dito till stipendier åt elever vid dessa Seminarier
-
= 32,253: 21. 11. 39,751: 32. 9. =
Å kreditivet för Ulldiskontens förstärkning
„ dito för befrämjande af ackordsregleringen inom Arméen -
Utaf deponerade undsättning smedel
= 195,490:  256,272: 24. — =
Låneunderstöd:
För vattenaftappningar och odlings företag, utaf dertill under 1840 och 1841 års
riksdag anvisade medel, ———
„ dito dito under 1850 och 1851 års riksdag dito
„ hamnbyggnaden vid Götheborg
_
„ nya kyrkors uppbyggande i staden Lidköping och Knäreds församling samt
Wexiö domkyrkas reparerande
—
„ uppförande af en jernbro öfver Svartån å landsvägen mellan Linköping och
gästgifvaregården Berg
„ ny tomtreglering i staden Christianstad
——
„ återuppbyggande af den år 1849 nedbrunna del af staden Lidköping
till Stockholms Stora Barnhus
= 97,444: 16. — 161,889: =
Kapital afbetalning ar å Riksgälds-kontorets skulder, utom innestående anslag,
Räntor å dito
- - - -
Utbetalda ekeskog smedel
— -
_ brudgåfvovinster
- —
= 280,755: 2. 9.
Tills vidare förräntade’, medel samt dervid förskottsvis godtgjorda räntor —
= 932,055: 1. 4. 1,295,187: 18.
Kostnader för 1847 och 1848 års riksdag
„ 1859 och 1851 års iriks
230,498: 26. 9. =
„ nu instundande riksdag
Rikets Ständers hus
Kostnader i anledning af Rikets Ständers Revisorers sammanträde
För inköpta böcker åt Riks dags arkiv et
—  _
Aflöning och expenser för Rikets Ständers Justitie-ombudsman och dess Expedition,
jemte rese- och tryckningskostnader,
—
Lön för Sekreteraren hos Bonde-Ståndets Kansli-direktion — -
= 206,574: 11. 3. 25,593: 12. 7. =
Löner, arfvoden, pensioner och expenser vid Riksgälds-kontorct
Expektanslöner för betjeningen vid f. d. General-assistans-kontoret
Taxering skostnad er inom Stockholms stad
— —
Kostnader för tidnings stämpling en derstädes  —
Dito för kort, stämpling en  -  '.."'7
Barnhusens m. fl. barmhertighetsinrättningars andelar i kortstämpelafgiften för åren
1851 och 1852
- - - -
Anmärknings- och indvifnings-arfvoden till Kongl. Kammar-Rättens betjening -
Ytterligare kostnad för en' Riksgälds-kontoret tillhörig, sedermera försåld, egendom
i Wenersborg
= 60,355: 9. 7. 67,199: 31. 7. =
Restituerad ränta för staden Wexiös byggnadslån
Kostnad för anläggningen af en strandgata jemte kajmur vid Riddarhohnskanalen,
nedanför Riksgälds-kontorets hus,
= _  6,525: =
Inkomster utöfver utgifter år 1851 - —
SUMMA R:dr
fl 8 5 fl.
fl S* 5 5g.
200,000:
818,530:
5,737:
33,009:
19,001):
55,000:
8,057:
240:
3,369:
12,649:
700:
2.686:
75,000:
149:
100,000:
2,000:
21,863:
11,619:
3,500:
42,000:
1,000:
4,500:
161,508:
42,000:
24,900:
8,400:
1,0S0:
12,000:
5,982:
1,080:
268:
11,853:
8,900:
11,500:
95,190:
100,000:
4,111:
14,000:
16,000:
13,333:
50,000:
139,980:
140,375:
400:
932,055:
1,441:
188,481:
2,000:
6,411:
191:
7,948:
100:
39,059:
2,431:
7,011:
3,000:
5,875:
2,978:
263:
1,066,340: 46
21.
45.
32
2.
34.
11.
18.
13.
43.
19
42.
21.
16
2.
4,549,354.
9
3.
8.
9.
4.
10.
4.
1.
5.
2.
200,000
1,318,530:
50,000:
1,948:
1,560:
240:
13,083:
666:
3,666:
1,000:
700:
1,
4,580:
2,000:
64,000:
100,000:
313,666:
9,000:
300,000:
24,900:
2,000:
1,224
73,025
1,080:
3.566:
167,788:
1,950:
4,730:
48,000:
9,400:
5,000:
6,305:
1,200:
4,500:
25,000:
25,000:
3,921:
10,946:
19,401:
8,900:
11,450:
46,960:
4,312:
205,000:
56,111:
14,000:
36,000:
13,333:
6.
42,444:
92.000:
136,298:
2,000:
200:
1,295,187:
13,308:
751:
2,000:
1,542:
417:
7,473:
100:
39,591.
2,1(5:
4,170:
2,000:
11,003:
6,306:
1,955:
66:
6,525:
32.
32.
32.
9.
32.
16.
26.
24.
21.
32.
24
32
16
26.
18.
25.
27.
39.
12.
3.
43.
24.
41.
5.
18.
11.
32
10.
10
6
9.
10.
8
7.
4.
4.(14,888,693. 1‘). 9,
Stockholm den 15 November 1853.
C. i*. Stuart.
Bilaga, Litt. B., till Rikets Ständers, år 1853 församlade, Revisorers berättelse angående granskningen af Riksgälds-verket.
Sammandrag* öfver de af Riksgäldskontoret bestridda omkostnader för 18d0 och i8ol års Riksdag*.
För Höglofl. Ridderskapet och Adeln -
„ Högvördiga Preste-ståndet
__
„ Vällofl. Borgare-ståndet
„ Hedervärda Bonde-ståndet * -
■>
„ Konstitutions-utskottet
„ Stats-utskottet
_
„ Bevillnings-utskottet'
„ Banko-iltskottet,
„ Lag-utskottet
„ Allmänna Besvärs- och ekonomi utskottet
„ Expeditions-utskottet
Allmänna omkostnader
...
hvaraf för skrifmaterialier  -
16,646: 25. 9.
samt för ljus och lyshållning inom Rikets Ständers hus 3,276: 24. 7.
SUMMA R:dr
Representations
kostnader.
3,872:
3,872:
3,872:
3,872:
33
33
33
33
15,490:
36
Månadsarfvoden och
dagtraktamenten.
Trycknings- och
häftningskostnader.
20,504:
13,417:
17,725:
23,245:
4,525:
12,730:
7,177:
5,862:
4,489:
7,300:
14,446:
131,425:
16
32
8
19
40
44
13
2
37
5
34
14
10
7
11
4
8
3
4
8
^,690
4,282
3,742
3,292
25,656:
42
8
38
20
29
41,664:
42
10
11
Klubbkostnader.
4,395
2,420
1,730
2,312
10,858:
16
36
24
28
11
Diverse utgifter.
1,923
687
777
655
174
506
502
161
186
240
219
23,796
29,833:
25
25
47
23
33
35
24
17
31
14
31
34
Summa.
35,386
24,680
27,849
33,378
4,700
13,237
7,679
6,023
4,676
7,540
40,322
23,796
229,272:
21
18
18
24
25
31
37
19
20
19
47
34
30
1
11
4
6
7
11
4
8
3
4
6
4
Stockholm den 15 November 1853.
C. 6r. Stuart.
BIH i IV G
TILL
äåOTM®å MRfr&U&BIDiaS
P10T0K0LL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1853 OCH 1854,
AAIHIl §AMLI^GEM.
Ii Afdelningen:
Btikets Siändees Itevisorers samt Justitieombudsmans
MSerättetser.
Justitic-omhiidsmans Berättelser.
RIKETS HÖGLOFLIGE STÄNDERS
J USTITIÄ-0MBUDSMANS
Be rättelse
TILE. RIKSDAGEN ÄR 1853,
åtföljd af Berättelse från TrycKfrihets-tLommitléen.
STOCKHOLM, 1853.
P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
'
INNEHÅLL.
Om kontroll öfver inneliggande domböckers fullständighet hos Underrätter 2.
Om penningar och effekter, som med häktade personer anhållas
Om omedelbar förvandling af ådömda böter
Om tillämpning af 1810 års Kongl. Förordning angående mildring i straffet för lägrad qvinna ... 3.
Om straffsystemet i allmänhet och särdeles fängelset vid vatten och bröd
Emot missbruk af Tryckfriheten
Om Opinionsnämnden
4.
Om arbetets organisation vid jordbruket
Om gentalan utan genstämning
Om skogarnos tillstånd och skogslagstiftning
Om sammanläggning af prygelstraff och böter 7.
Om straffet för innehafvande af dyrk
Om ådömande af tukthusstraff enligt Kongl. Brefvet den 4 Febr. 1766  —
Motions väckande uti dessa samt de i föregående berättelser efter sista Riksdag upptagna lagreformsfrågor 8.
Redovisning för åtal, anställda emot
1) en tillförordnad Ordförande i Hanekinds Häradsrätt för orätt förvandling af böter —
2) Magistraten i Westervik samt K. Bfhde i Calmar län för felaktigt förfarande vid verkställighet af
fängelse å Korrektionsinrättning
—
3) K. Bfhde i Elfsborgs län för verkställande af förvandlingsstraif utöfver högsta kroppsplikt ... 10.
4) Borgmästaren i Westervik för vägrad handräckning till verkställighet af ett skuldfordringsutslag . 11.
3) Ledamöter af Stockholms Rådstufvurätt för vägran att å sjukhus afhöra ett sjukt vittne ... 12.
6) Häradshöfdingen N. C. Claésson för upptagande af en icke instämd talan (forts, från 1851 års
berättelse) 13.
7) K. Bfhde i Kronobergs län för öfverträdelse af ett entreprenadkontrakt (forts, från 1851 års be
rättelse)
14.
8) Domhafvanden i Snefringe härad för dröjsmål med ransakning öfver en häktad person .... 15.
9) K. Bfhde i Jemtlands län för ogillande af en utmätningsauktion å fastighet 16.
10) K. Bfhde i Calmar län för underlätet besvarande af 3:ne skrifvelser 17.
11) En tillförordnad Ordförande i Kinnefjerdings Häradsrätt för origtig förvandling af böter ... —
12) Kämnersrättens i Calmar Ordförande för dröjsmål med allemnande af ransakning öfver cn häktad
person 18.
13) Karantänsbefälhafvaren vid Slitö för olaga spärrning af ett hus vid lägenheten Lenna (forts, från
1851 års berättelse) —
14) Rådstugurätten i Gefle för vägradt upptagande af angifvelse om fylleri 19.
15) Borgmästaren i Westervik för ofullständiga domböcker samt Ordföranden i Kämnersrätten der
städes
för försummadt allemnande af en ransakning med häktad person 20.
16) Domhafvanden i Edsbergs och Lekebergs m. fl. härader för vägran att ordna häradernes arkifver
(forts, från sista berättelsen) 22.
17) Kämnersrättens i Malmö Ordförande för dröjsmål med aflemnande af ransakning öfver en
häktad person —
18) Domhafvanden i Marks härad för häktade personers lösgifvande, efter det de blifvit sakfällde,
men innan de undergått straff —
Om bysättning för löpande förskrifning, ställd på längre förfallotid än tolf månader 23.
„ sid.
Om rätta beloppet af en förhöjning i Konsulstaxan för Svenska och Norrska Generalkonsuln i Abo
(forts, från sista berätt.) 26.
Om det af Juslitiä-Borgmästaren i Göteborg utöfvade befäl öfver der varande Stadssoldater (forts, från
sista berätt.) —
Om Kongl. Svea Hofrätts arkif (forts, från 1849 års berätt.) —
Bemärkelsen af hvad iagen kallar medgift eller hemföljd
27.
Huru bör i ansökan om inteckning fastigheten, som skall intccknas, vara uppgifven? Och är fastighet
såld, innan salubref är utfärdadt? 29.
Kan myndig sons fordran hos fader äga förmånsrätt såsom barnaarf, utan att fadren såsom förmyndare
åsamkat sig skulden? 31.
Kan gäldenärs egendom i Sverige utmätas, under det han i Norrige befinnes försatt i konkurstillstånd? 33.
Kan en fordringsägare i konkurs genom öfriga borgenärers beslut förmenas att utsöka gäldenärens
fordringar? - •
36.
Skall en ansökan om inteckning pröfvas i det skick, den vid ansökningens ingifvande befanns, och kan
sökanden icke utan förnyad ansökning njuta till godo en för honom före sakens afgörande uppkommen
fördel?
37.
Ytterligare anmärkningar i frågan, huruvida fastighetsköp må anses afslutadt, innan salubref är utgifvet —
Om de s. k. Trippiska godsen i Halland 40.
Om årets embetsresa jemte reflexioner om straffade brottslingars förbättring 49.
Om vårdande af vissa allmänna handlingar och andras afskiljande derifrån (se 1851 års berätt.) ... 52.
Bilagor: Uppgifter från Stats-Departementen på Rikets Höglofl. Ständers underdåniga skrivelser och i
anledning deraf vidtagna åtgärder 53.
De i dessa uppgifter förekommande ännu oafgjorda ärenden 81.
Tabell öfver förestående förteckningar 83.
Berättelse af Kommitterade för Tryckfrihetens vård
84.
Rättelser.
Sid. II råd. 6 slår: kommer; bör vara: komme
» 16 » 26 » K. Bfhdes » » K. Bfhde
» 64 » 16 nedifrån står: N:o 234; bör vara: N:o 237.
Uti Berättelsen för år 1852
» 1 rad. 6 nedifrån står: 24), som bör utgå.
-t' (iOC-o——
Till Rikets Höglo!!. Ständer.
ilodan jag för åren 1851 och 1852 i föreskrifven ordning utgifvit särskilda embetsberättelser;
återstår nu att för den derefter förflutna tiden fortsätta redovisningen af det uppdrag,
som jag vid sista Riksdag emottog, att vara Rikets Höglofl. Ständers Justitiä-Ombudsman.
I)å jag företager denna fortsättning, har jag att börja med den anmälan, att jag för denna
gången icke medhunnit något ytterligare försök i den ena af de hufvudafdelningar, som utgöra
embetets verkningskrets, eller Lagreformen. Men hvad som icke får underlåtas, så vida jag
ej bör anse mitt arbete i denna väg alldeles fruktlöst, är att ur de till sista Riksdag aflemnade
berättelser här upptaga en sammandragen öfversigt af de särskilda, ännu icke afgjorda
ämnen, på hvilka detta arbete blifvit an vändt; så att, i händelse något afseende skulle kunna
fästas på de behof af förbättringar, jag sökt ådagalägga, anvisning ej må saknas på de undersökningar,
berättelserne derom innehålla.
H, SI. Jusi. Ombudsm. Ernb.-Iierältelse för år 1853.
1
Uti 1848 års berättelse förekommer den iakttagelsen, (sid. 29) att sedan genom K. Förordri.
den 18 Dec. 1823 blifvit tillåtet att vid utskrifning af Underrätts dombok, som till Hofrätten
insändes, utesluta undersökningar i alla brottmål, samt endast utskrifva en kort rubrik jemte
utslaget, häraf på ett och annat ställe visat sig den verkan, att fullständiga protokoller ej
blifvit uppsatta i andra brottmål, än der parterne, för talans fullföljande i högre rätt, begärt
deras utlemnande. Sedan enligt K. Kung. den 6 Okt. 1848 nu mera äfven skyldigheten till
rubrikernes och utslagens införande försvunnit jemte upptagande af alla tvistemål, som icke
angå ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom, ägoskillnad, delning af jord, arf eller testamente;
har väl den af mig i berättelsen yttrade farhåga, att fullständiga koncept-domböcker
framdeles, kanhända snart nog, skulle komma att höra till undantagen, derest ingen ny ändamålsenlig
kontroll öfver deras fullständiga uppsättande kunde införas, ännu icke i verkligheten
bekräftat sig vidare, än att på ett och annat ställe, som jag under embetsresor besökt,
Underrätters domböcker, särdeles i städer, befunnits ofullständiga samt ett par gånger föranledt
till åtal, då deremot mestedels jag funnit mig kunna låta bero vid den försorg, vederbörande
efter min uppmaning dragit om bristernes afhjelpande.
Häraf har jag dock icke vågat sluta, det min farhåga varit ogrundad, eller en tillbörlig
försigtighet medgåfve att låta bero vid kontroller af den tillfälliga art, som uppstått genom
de af mig anställda inspektioner. Jag har derföre trott mig böra påminna om det förslag,
jag uti den åberopade berättelsen framställt, att den önskade kontrollen måtte genom Konungens
Befallningshafvande föranstaltas, nemligen på det sätt, att Underrätterna ålades att för K. Bfhde
uppvisa hvarje års dombok vid samma tid, som en del deraf skall renoverad skickas till
Hofrätten, och med betyg öfver detta uppvisande samt domböckernes dervid ådagalagda fullständiga
skick till Hofrätten inkomma.
Samma 1848 års berättelse upptager (sid. 50) en af mig hos Kongl. Majit den 14 November
samma år gjord underdånig hemställan om stadgande, att en hvar, sorn någon gripit,
ålåge att, så snart efter häktandet tillgång vore på vittnen, föranstalta om fångens visiterande
och behörigt bevittnande af hvad hos honom funnits i penningar och varor, samt att antingen
då genast eller vid fångens första aflemnande till offentlig myndighet låta uppsätta skriftlig
förteckning öfver sådana hos fången träffade penningar och varor, eller ock intyg derom,
att ej något vid visiteringen hos honom funnits, med vittnenas derå i båda fallen tecknade
bekräftelse; och borde fångens yttrande tillika inhämtas och i betyget eller förteckningen intagas,
huruvida han förhållandet vitsordade; hvarefter ett sådant betyg eller förteckning alltid
skulle vara att tillgå vid handlingarna i det häkte eller arbetskompani, der den häktade komme
att qvarhållas; äfvensom jag i underdånighet föreslagit, att angående förvaltningen af dylika
med fångar anhållna medel och effekter någon föreskrift måtte i Nåder meddelas, enär sådan
föreskrift hittills lärer saknas.
Meranämnde berättelse omförmäler (sid. 52) likaledes en af mig den 24 Juli 1848 hos
Kongl. Majit gjord underdånig hemställan, att 27ide punkten i Kongl. Förklaringen af den 23
Mars 1807, angående Underrätts skyldighet att söka inhämta underrättelse, huruvida ådömda
böter kunna utgå, och att i annat fall jemte böternes utsättande så väl i utslaget, som uti
saköreslängden, tillika genast föreskrifva nämnde böters förvandling uti motsvarande kroppsstraff,
måtte sålunda förklaras, att i hvarje utslag, hvarigenom böter ådömas, också ovilkorligen
borde utsättas det straff, hvari de vid bristande tillgång skola förvandlas; och har jag
härå genom Kongl. Majits den 6 Febr. 1849 aflåtna Nådiga Skrifvelse erhållit det svar, att
då mitt förslag innefattade ändring af det åberopade lagstadgandet, Kongl. Majit funnit den af
mig föreslagna föreskrift icke kunna såsom lagförklaring meddelas.
Då ej heller i lagstiftningsväg någon åtgärd vid detta ämne sedermera mig veterligen tillRommit;
liar jag bordt, med åberopande af de skäl, berättelsen innehåller, öfverlemna ärendet
till det afseende, som detsamma i sådan väg kan finnas förtjena.
Enahanda förhållande är med den af mig väckta, i samma års berättelse (sid. 55) förekommande
fråga om tillämpning af Kongl. Förordningen den 10 April 1810 angående mildring
i straffet för lägrad qvinna; och då behofvet af det tillägg i lagen, jag härom föreslagit,
ej upphört att röja sig uti fortfarande misstag vid lagtillämpningen, hvilka mer än en gång
föranledt till åtal och vederbörandes fällande till ansvar, men lagens efterlefnad onekligen dessutom
innebär ett högst olämpligt bestraffningssätt, vare sig enligt allmänna lagen eller högstberörde
Kongl. Förordning; har jag funnit äfven detta ämne böra till åtanka i lagstiftningsväg
ånyo anmälas.
Huruvida något för närvarande vid brottmåls-lagstiftningen i dess helhet är att göra,
derpå har jag föga tänkt under den tid, som förflutit efter den till Kongl. Maj:t gjorda underdåniga
framställning i ämnet, som finnes redovisad uti 1848 års berättelse, sedan något afseende
bära icke blifvit fristadt. Imedlertid har jag ej kunnat undgå att af daglig erfarenhet
undervisas om det trängande behofvet af förbättring i de gällande straffsätten. Straffens ändamål
äro att afskräcka och att förbättra, och om det sednare ej kan vinnas utan de svåra
och kostsamma reformer, som vore nödvändiga för införande af ett dertill syftande straffsätt;
så följer dock häraf icke, att straffens afskräckande egenskap imedlertid kan umbäras eller
behöfver åsidosättas. Detta är likväl, hvad som sker genom användande af det i allt afseende
odugliga och ändamålslösa fängelsestraffet vid vatten och bröd. Verkan deraf är lika
litet afskräckande, som det i de flesta fall innebär något verkligt straff; och det vore mer än
besynnerligt, om under allmän tillämpning af detta straff vid böters förvandling samt på vissa
urbota brott, hvilka förut varit strängare bestraffade, det icke skulle hända, att brottens
antal ökas.
Jag har då trott mig icke kunna underlåta att ånyo hänvisa till den undersökning af
ämnet, som innehålles i den nyss här nämnda underdåniga skrifvelsen, samt hemställa, om
icke Rikets Ilögloil. Ständer skulle linna nödigt att nu lägga någon verksam hand vid ärendet.
Ur 1849 års berättelse bör jag erinra om det af mig uppgifna förslag till hämmande af
tryckfrihetens missbruk. Det gick derpå ut, (sid. 9) att från den stora publiciteten eller folklitteraturen,
hvars öfverhand tagande välde uttränger den sanna upplysningen, upphämta åt
den bättre litteraturen en ökad utvidgningskraft och en fortskyndande rörelse, tvinga den ena
att till godtgörande af de skador, hon tillfogat den andra, kringföra jemte sina förvillelser äfven
hvad som tjenar till dessas botande, när nemligen upplysningen äger botemedel att erbjuda,
och ett skäligt anspråk på upprättelse henne tillkommer.
Grunden härtill låge uti den förmodade rättvisan deraf, att utgifvare af periodiska skrifter,
för hvarje gång de gifva offentlighet åt något som länder till mehn vare sig för enskild
person eller för framgången af en litterär produkt, ansåges vara förpligtade att i fortsättning
af samma litterära arbete, som varit organen för detta menliga yttrande, och utan annat
dröjsmål, än som pröfvades alldeles oundgängligt, gifva offentlighet, i lika stor och på lika
sätt spridd upplaga af detta arbete, åt en uppsats af till och med dubbelt så stor vidd, som
anförandet, hvaraf den föranleddes, när sådant begärdes af den, som personligen blifvit af
publicisten menligt omtalad, eller den författare, hvars tryckta skrift varit af publicisten menligt
omförmält. — Härmed syftades ej blott på sådana anfall, som under namn af förklenliga
kunde vara ansvar underkastade, utan ock på alla sådana, hvarigenom orättvis skugga
kastades, vare sig på personers lefnad, rättsförhållanden, förtjenster, eller på ett litterärt ar
-
bete, dess rätta förstånd, syftning, värde, genom hvilken orättvisa dels personens anseende
kunde lida, dels allmänna omdömet öfver ett litterärt arbete missledas. Gode män borde
i hvarje fall utlåta sig, hvad de ansåge menligt eller ej, och deraf skulle bero, huruvida den
äskade skyldigheten borde publicisten åläggas.
Opinions-nämnden, såsom ett hinder för lagskipningens fullkomning, har uti 1849 års
berättelse, (sid. 23 t. o. m. 30) äfven varit föremål för anmärkningar och ett förslag, huru
någonting mindre ändamålsvidrigt skulle kunna påtänkas. Jag bör endast tillägga, att min sedermera
fortsatta forskning i lagskipningens tillstånd icke försett mig med någon bättre idé,
än den jag i detta förslag framlagt, och min öfvertygelse om dess brukbarhet har blifvit bekräftad
genom de reflexioner, som denna forskning framkallat.
Samma årsberättelse innehåller, (sid. 173—177) några betraktelser om arbetets organisation
vid jordbruket, föranledda af ett öfverhandtagande bruk att vid större egendomar afhysa
underlydande hemman och torp, för att genom användande af statfolk och daglönare förskaffa sig
af sitt yrke den högsta möjliga behållning. ■— Jag har upptagit frågan, huruvida någon rättsgrund
vore att åberopa, som hindrade samhällets lagstiftning att inskränka friheten i ett sådant
hushållssystem, der säkerligen de husvilla hushållens lidande öfverträflär den vinst, som
deras husbönder kunnat göra sig af deras förjagande, och samhällshatets, socialismens, kommunismens
lågor underblåsas, medan talet af uslingar och brottslingar progressivt tillväxer. Och
på denna fråga har jag hämtat svaret från den grundsats, att jordäganderätten ej kan vara
heligare, än ali annan rätt, men att ingen sådan finnes, som icke viker för samhällets, hvilket
gifvit jordäganderätten, liksom all annan, med förbehåll, att ingendera må kunna till samhällets
ofärd användas. — Hvad jag, efter denna grundsats, önskat och trott vara möjligt, var
icke att hindra arbetares användande vid jordbruk, på hvad vilkor eller till huru stort antal
som helst; men för en viss del af detta antal, beräknad efter den i bruk varande jordens
vidd, ville jag göra jordägaren ansvarig, att desse arbetare eller deras hushåll icke falla fattigvården
till last, vare sig under den tid, de vid egendomen användas, eller inom viss tid derefter.
En sådan ansvarighet syntes mig böra försäkras genom inteckning i fastigheten; och
för den händelse, att denna förut vore för mycket graverad, att kunna lemna säkerhet, har
jag trott det böra föreskrifvas, att arbetarne skola vara försedde med jordbruk till en vidd
hvars minimum skall vara bestämdt.
Jag har trott mig här finna en af de stora pauperismens källor, utan hvilkas tillstoppande
all omsorg om fattigförsörjning skall förblifva otillräcklig.
Berättelsen till Rikets sist församlade Ständer, eller den för år 1850 upptager (sid 91)
ett förslag, att friheten till utförande af genkäromål utan stämning må förklaras alltid vara
öppen; hvarmed åsyftas att afskaffa en formalitet, som jag förmenat vara skadlig, enär den
endast tjenar att onödigtvis afskära ena partens talan, under det den andres anspråk bringas
i fullbordan.
Öfver skogarnes tillstånd i Riket har jag uti samma berättelse (sid. 92—107) anställt
betraktelser, föranledda af stora farhågor för framtiden. I detta ämne har jag lika litet, som
i frågan om stattorpare-systemet, kunnat inse lagstiftningens obehörighet att vårda samhällets
fördel; och jag har trott, att lagstiftaren kunde utsträcka sin omsorg icke blott till de skogar,
som stå under statens omedelbara vård och förvaltning, utan ock f:ll sjelfva hemmansskogarna,
änskönt de må innehafvas med den fullkomligaste äganderätt, i fall mina farhågor
icke äro grundlösa, utan den för hand varande skogshushållningen verkligen hotar fäderneslandet
med framtida skogsbrist i större mån, än som låter med dess välfärd förena sig; så
kan jag ej heller föreställa mig det lagstiftaren värdigt att förblifva en overksam åskådare af
en för fäderneslandet så förderflig förödelse, hvilken dock af sig sjelf aldrig botas, och som,
änskönt en gång botad, ej skulle underlåta att återkomma i följd af samma frestelser, samma
i alla rigtningar verkande orsaker, som redan varit dess upphof; — derest icke lagstiftningen
lyckas att lägga helsosamma hinder i vägen.
Jag har varit vidlyftig i detta ämne, visserligen utan att uttömma det; men jag bör
icke öka denna vidlyftighet, och dertill är ej heller nu tillfälle. Jag skall endast återgifva
grunddragen af det förslag, som jag vill hafva åtminstone åt framtiden öfverlemnadt, om än
tills vidare förhoppningslöst. Framför allt vill jag hafva lagstiftningens behörighet förfäktad
och jordäganderättens irriga anspråk bekämpade. Men för att börja med en antydan af ämnets
vigt, upptager jag ur min bevisning derom en och annan anmärkning.
Skogarnes fortgående förminskning under förevarande förhållanden och i händelse af
jemn afsättning med skogseffekter har förekommit mig otvifvelaktig äfven af andra skäl, än
de i allmänhet anförda. Att skog skall säljas, så länge den finnes och låter med fördel sälja
sig om intet hinder för föryttringen möter, har jag trott mig kunna antaga. De få bland
svenska allmogen, som härvid tänka på efterkommande och neka sig en erbuden vinst för
dagen, måste vara både mera tänkande och bättre lottade i ekonomiskt välstånd än vanligt.
Ej sällan ser man ju spekulanter för skogens skull köpa hemman, som deraf äga rik tillgång,
endast för att göra vinst på dess föryttring, och lemna hemmanen skoglösa. Ju mera
priset på trädvaror stiger, desto mera vinstgifvande blifva sådana spekulationer. 1 detta såsom
i andra ämnen bestämmes i allmänhet handlingssättet af vinningslystnaden för dagen, och verkan
deraf måste blifva, att våra skogar försvinna, i den mån tillfälle finnes till afsättning, och
detta tillfälle kan fritt begagnas. — — Nu har man ej ens under blidare luftstreck kunnat
såsom en öfverflödsvara eller någon ting umbärligt betrakta skogen, växtrikets största herrlighet.
Naturkunnigheten har upptäckt, att när skogarne försvinna, sjelfva förhållandet med nederbörden
ändrar sig, regnet blir i allmänhet sparsammare och all växtlighet i följd deraf aftager.
Skogar äro således fruktbarhetens naturliga skydd; och de vore för detta ändamål
oumbärlige, om än de i norden icke behöfdes i så stor mängd för uppbyggande och uppvärmande
af våra boningar.
Det är detta allmänna och trängande behof af skogen, som framför allt fordrar att afses.
Om än all stor industri en gång måste afstadna för brist på bränsle, och om detta kan
ske, utan att landet i öfrigt ödelägges; så må den förlust, som deraf uppstår, skattas huru
högt som helst; den blir dock på intet sätt jemförlig med saknaden af tillgång på skogsförnödenheter
för landets hemmansägare och jordbrukare. Huru med alla större skogar än må
gå; det är icke deraf, som våra hemmans duglighet att bebos i allmänhet beror. Men om
alla hemmansskogar i landet öfver hufvud utödas; då lära de flesta hemman i detta land, 1111
försedda med skog, af egen eller andra hemmans tillgång, ej mer kunna bebos. Så stor är
vigten af denna angelägenhet, från hvars bevakande jag ej kan afstå.
Det påstås, att äganderätten vore förnärmad, i fall hinder lades för detta hemmanens
ödesmål genom en lag, som lyckades att sätta gräns för hemmans-skogarnes utödande. Ty
det vore ju att hindra jordägaren från det bruk af hans egen skog, som honom godt syntes
att göra. Och det är likväl med en sådan rättighet, som han påstås hafva förvärfvat sin skogsmark,
ej mindre än sin öfriga jord, hvilken han efter behag kan så använda, odla, ödelägga,
göra för alltid onyttig, som hans eget välbehag det kräfver.
Jag hade deremot föreställt mig, att äganderätten till jord väl kunde vara något mera
inskränkt, men ingalunda vidsträcktare, än all annan äganderätt. Och efter den här uppställda
läran blefve den dock mera oinskränkt, än någon annan. Det gifves ej ens laglig rätt att
utöfver en viss grad förslösa eller uppsåtligen förstöra någon större del af sin rörliga förmögenhet,
och man kan derifrån hindras genom påtvunget förmynderskap — och detta änskönt
man sjelf förvärfvat sin förmögenhet. Men kan äganderätten till en förmögenhet i lösören
på detta sätt inskränkas; hvarföre skulle då någon dylik inskränkning vara omöjlig endast i
afseende på jord, den man åtminstone icke sjelf frambragt, och hvars bestämmelse ej kan
inskränka sig till att gagna endast dess nuvarande innehafvare? Det är ju en irring i rättsbegreppen
att begära en jordäganderätt, oberoende af samhällets fördelar, då all rättighet till
egendom är tillkommen endast genom samhälls-inrättningen och hvilar på inga andra grunder,
än dem samhället godkännt. Att antaga en äganderätt oberoende af samhället, vore att
förneka detta senares tillvarelse.
Men att äganderätt till jord så väl som till allt annat är beroende af samhället, vill
säga, att samhället äger bestämma äganderättens gränser och vilkor och att dessa måste så
ordnas, som samhällets behof och fördelar det fordra. Om det icke låter med allmän fördel
förena sig, att jord äges under så ovilkorlig rätt, att dess ägare kan förstöra dess fruktbarhet
eller göra den för längre eller kortare tid onyttig; så kan samhället genom lag förbjuda
ägaren att så behandla sin jord. Om det länder till allmän skada, att jordägare utöder sin
skog, eller underlåter att den vårda och om dess återväxt draga försorg; så kan lagen, (när
klokheten bjuder att nyttja denna makt) föreskrifva, till huru stor mängd skogen, der den
finnes, får förbrukas, huru den nedhuggna skogen skall genom återplantering ersättas, planteringen
fredas och skötas, huru på en egendom, der skog saknas, jord skall till visst belopp
afsättas för att användas till skogs uppdragande. Allt detta med ingen sämre rätt och
behörighet, än det lagstiftande samhället äger att jord inom sitt område med skatter och utskylder
belasta. Låt vara, att man förvärfvat sin jord fri från en sådan skogslag, och tror
jordens värde minskas genom denna lags införande. Så kan man äfven hafva förvärfvat sin
jord fri från dessa skatter och utskylder, och få dess värde genom deras påläggande oemotsägligen
minskadt.
Jag har anmärkt, att svenska jorden till en del af ålder varit, och till en annan del i
senare tider efterhand blifvit befriad från de nödiga inskränkningar i dispositionsrätten öfver
skog, utan hvilka en ändamålsenlig skogshushållining ej är att påtänka. Att skogarne denna
förutan gå förlorade, hoppades jag hafva ådagalagt. Jag har trott lagstiftningen böra numera
finna nödvändigheten att åter taga saken under sin hand; och jag har lemnat ett utkast till
hufvudinomenterna af de stadganden, hvarigenom hemmansskogarna skulle kunna bevaras eller
återställas eller från nyo uppfredas. I det skick, saken kommit, har jag funnit det vara ett
vidt utseende företag att ens uttänka en lag, som skulle kunna bota det onda, än mer att
bereda framgång och efterlefnad åt en sådan lag; och de grunddrag dertill, jag försökt att
tänka mig, har jag fått sådana, att deras framläggande vore hopplöst, så länge man ej har
att påräkna en fast och enhällig öfvertygelse, att en lag i denna rigtning är för allmän välfärd
oundgänglig.
Imedlertid har jag kallat lagens gamla förmynderskap helsosamt. Jag mente att
det var så till sin grund och väsende, icke att det så var i sin utöfning eller sjelfva
sina stadganden. Hvad lagen innehöll, blef vanmäktigt, efter mångas tanka derföre, att det
var för mycket — efter min tanka derföre, att det var för litet, alldeles ofullständigt, för ingen
del sådant, som det numera skulle kunna blifva, med begagnande af den upplysning, er
farenheten
och skoghushållningens vetenskapliga framsteg åstadkommit.
Under afbidande af tiden för framläggande af ett icke alldeles hopplöst lagförslag i ämnets
hela vidd, skulle dock, i en särskild fråga, nemligen om skifteslagarnes tillämpning på
enskilda hemmansskogar, ett förslag, såsom mindre genomgripande, möjligen kunna hafva en
utsigt för sig. Det skulle handla om den förändring, att hvarje ännu oskiftad skog eller utmark
finge, der alle delägarne ej annorlunda åsämdes förblifva oskiftad, och hvarje delägare i
en sådan lemnäs frihet att fordra antagande af det skogshushållningssätt, hvarom fråga var.
Och jag har trott det vara önskligt, om härtill kunde lemnäs ej allenast vitsord åt den delägare,
som sådant begärde, utan ock den nödiga indelningens verkställande på allmän bekostnad.
Uti 1850 års berättelse (sid. 107) förekommer vidare en fråga om rätta sättet att förfara vid
sammanläggning af förvandlade penningeböter med prygelstratf; och har jag, till afhjelpande
af skiljaktighet i författningarnes tillämpning på detta ämne, föreslagit, att af de i frågavarande
straden, prygel samt vatten och bröd, hvaraf ettdera borde blifva det, till hvilket
båda sammanlades, icke fängelset vid vatten och bröd, utan prygelstraffet, såsom det svårare,
måtte förklaras vara det, hvartill böterna borde förvandlas (eller hvari böternas förvandlingsstralT
borde öfvergå). Och jag har ansett denna förklaring vara angelägen, enär en brottsling,
som gjort sig skyldig till prygel, men vet, att i händelse han föröfvar äfven ett sådant
brott, som är belagdt med penningeböter, lian vid dessas sammanläggande med prygelstradet
får i ena bot båda straffen förvandlade till vatten och bröd, måste finna sig frestad att genom
dylik ytterligare brottslighet bereda sig ett lindrigare straff; hvilket strider mot strafflags ändamål
och lätteligen föranleder till nya brott.
I samma berättelse (sid. 109) är anmärkt olikheten uti tvenne på en och samma dag den 10
Juni 1841 utkomna Kongl. Förordningar, hvaraf den ena för olofligt innehafvande af dyrk
uttryckligen föreskrifver förvandling af nio par spö till tolf dagars fängelse vid vatten och
bröd, men den andra stadgar en allmän tarid' för böters förvandling, enligt hvilken beloppet af
de böter, som svara mot nio par spö, bör till endast nio dagars fängelse vid vatten och bröd
förvandlas; och bar jag tillstyrkt, att den ovisshet, som häraf i tillämpningen uppkommit,
måtte genom lagstiftande förklaring afhjelpas.
Till dessa äldre ärenden' har jag endast att lägga ett nytt, föranledt af en lags tillämpande,
som jag trott icke mer böra vara i bruk. Det är Kongl. Brefvet till Commercecollegium
den 4 Februari 1766 om brottsligas dömande till arbete på spinnhuset i Stockholm;
uti hvilket nådiga Bref särskildt för hulvudstaden stadgas, det Domstolarne måge hafva frihet
att jemte straffets utsättande efter lag döma brottsliga personer, hvilka beträdas med itererad
tjufnad, eller för någon grof vanart andra gången skola lida straff, på längre eller kortare tid,
efter brottets och personens egenskap, till arbete på Spinnhuset här i staden.
Huruvida en sådan förhöjning i straff, som bär tillätes särskildt för hufvudstaden, kan
företrädesvis der vara af nöden, är måhända icke lätt att afgöra. Jag bör endast anmärka,
att i brist af full visshet, huru härmed förhåller sig, också fullgiltig grund saknas för en lagstiftning,
som stadgar ett så beskaffadt undantag. Men om ock en sådan undantagslag för
hufvudstaden må anses nödig; så vore det, efter min tanka, dock alltid olämpligt, först och
främst att hvarken bestämma måttet af det straff, som kan ådömas, eller ens sjelfva brottets
art och beskaffenhet, som skall bestraffas, utan låta benämningen grof vanart användas efter
godtfinnande på huru skiljaktiga arter af vanart som helst, och dessutom att öfverlemna åt
domarens välbehag, antingen han vill använda det tillåtna straffet eller icke.
Då det nu visat sig, att den frihet härtill, som blifvit domaren gifven, ännu fortfar
att begagnas, och sålunda exempel förekommit, dels att en person, som förut undergått bestraffning
för stöld, och derefter befunnits innehafva en falsk nyckel, derför blifvit dömd, ej
allenast till nio dagars fängelse vid vatten och bröd, utan ock att, såsom med itererad vanart
beträdd, under ett års tid hållas till arbete vid allmänna straff- och arbetshuset å Norrmalm,
dels att en annan för begången stöld andra resan fått sig ådömdt aderton dagars fängelse
vid vatten och bröd med tillagdt tre års allmänt arbete vid korrektions-inrättningen å Långholmen,
samt dels att en tredje för förskingring af anförtrodt gods till belopp af 13 R:dr 56 sk. är
dömd att böta 6 R:dr 42 sk. samt för fylleri och sabbatsbrott 6 R:dr 32 sk. allt banko, och
att derjemte, enär han tillförene lidit straff för förskingring af anförtrodt gods, nu såsom ånyo
beträdd med grof vasart, försändas till allmänna straff- och arbetsfängelset å Långholmen,
för att derstädes ett år till allmänt arbete hållas; lärer det finnas tillräckligen ådagalagdt, att
den rättelse, som kan pröfvas skäligen äga rum, är af behofvet påkallad. För min del tror
jag skäl vara att den olämpliga föreskriften, åtminstone tills vidare, utan ersättning afskalfas.
Jag vet icke, huruvida, såsom jag hört sättas i fråga, någon ting annat erfordras, än
ett ärendes upptagande i Justitiä-Ombudsmannens berättelse, för att göra detsamma hos Rikets
Höglofl. Ständer anhängigt. Men i händelse den uti 14 § af Instruktionen mig ålagda
skyldighet att uppgifva förslag till förbättring af lagar, författningar och allmän hushållning
icke skulle anses vara nog formligen fullgjord genom sjelfva förslagens införande i berättelsen,
utan en särskild uttrycklig motionering derjemte vara erforderlig och kunna på mig ankomma;
får jag härmed vördsamast förklara, att ej allenast de nu här ofvan upptagna förslag, utan ock
de, som uti föregående efter sista riksdag utgifna berättelser förekomma, samt en här nedan
i ett lagskipningsämne upptagen hemställan rörande de s. k. Trippiska godsen i Halland lemnäs
af mig å embetes vägnar såsom motioner att hos Rikets Höglofl. Ständer behörigen handläggas
och pröfvas.
Härifrån har jag att öfvergå till de af mig anställda åtal, som denna gången böra redovisas.
Vid Hanekinds Häradsrätt hade genom utslag den 6 Juli 1850 blifvit stadgadt, att en
person, hvilken för första resan stöld af varor och penningar till värde och belopp af 13 R:dr
41 sk. 4 rst. borde böta 41 R:dr 28 sk. samt för inbrott särskildt ansvara med 9 dagars
fängelse vid vatten och bröd, skulle jemte uppenbar kyrkoplikt för alltsammans i en bot undergå
tjuguen dagars sådant fängelse å Östergötlands länshäkte, hvilket fängelsestraff den sakfällde
äfven undergått; och då jag, efter härom erhållen kännedom, ansett kroppsstraffet rätteligen
hafva bordt bestämmas till endast aderton dagars fängelse vid vatten och bröd; har
jag emot Häradsrättens tillförordnade Ordförande låtit inför Kongl. Göta Hofrätt anställa åtal
för orätt dom; hvaröfver Kongl. Hofrättens utslag fallit den 12 Januari innevarande år, af
innehåll, att ehuru tillförordnade Domhafvanden, som erkännt, att han särskildt förvandlat
stöldbeloppet och särskildt den för inbrott första gången i Kongl. Förordningen den 10 Juni
1841 stadgade påföljd af nio dagars fängelse vid vatten och bröd, i stället att fängelsestraffet
bordt i ett sammanhang uträknas och bestämmas samt den sakfällde sålunda undergå endast
aderton dagars så beskaffadt fängelse, hemställt, om och hvad påföljd för ifrågavarande förfarande
borde tillförordnade Domhafvanden ådömas, då Häradsrätten derigenom icke förmodades
kunna anses hafva öfverträdt något tydligt lagstadgande, Kongl. Hofrätten likväl funne
tillf. Domhafvanden hafva uti anmärkta hänseendet så felaktigt förfarit, att han derföre icke
kunde undgå laga ansvar, och förthy dömde honom, med stöd af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken,
och Kongl. Brefvet den 11 December 1766, att för hvad han sålunda under domareembetets
utöfning låtit sig till last komma, böta tio R:dr banko till treskiftes samt ersätta ej
mindre Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden för den sakfälldes utspisning med vatten och
bröd i Ostergötlands läns cellfängelse tre dagar längre än vederbordt, med tolf skillingar, än
äfven den sakfällde hans lidande med fordrade två R:dr allt banko. Och har ändring i detta
utslag icke blifvit sökt.
En Skeppare var af Rådstugurätten i Westervik genom utslag den 17 Febr. 1844
förklarad skyldig att, i saknad af tillgång till ådömda böter för brott emot tullförfattningarna,
undergå ett års fängelse med arbete, och hade för sådant ändamål blifvit af Magistraten i
nämnde stad insänd till länshäktet i Calmar samt der intagen den 15 Mars 1844 men hos
K. Bl lide genom företeende af betyg om en till Kongl. Majit ingifven underdånig nådansökning
vunnit befrielse från häktet och anstånd med straffets verkställighet, under afbidan af
nådig resolution på berörde ansökning; men efter derå erhållet afslag hade Skepparen i Juli
månad
månad 1847 återkommit till länshäktet, äfven da dit förpassad af Magistraten i Westervik för
fängelsestraffets undergående, vid hvilket tillfälle Skepparen, enär han, såsom af Magistraten
insände handlingar visat, skulle äga åtskillig läst och lös egendom, jemväl blifvit af K.
lifhde lösgifven; derjemte K. Bfhde uti skrifvelse den 29 Juli anmodat Magistraten att,
till utrönande, huruvida Skepparen kunde antagas sakna förmåga att böterna gälda, försälja
omförmälte egendom, äfvensom att, derest tillgång till böterna på sådant sätt ej vunnes, och
Skepparen icke hade andra tillgångar, befordra honom till det bestämda straffet; hvarefter
meranämnde Skeppare i påföljande November månad, likaledes af Magistraten i Westervik, är
vorden afsänd till länshäktet, derifrån han, i anseende till ofvannämnde utslags innehåll, att
straffet skulle undergås å närmaste korrektions- eller arbetsinrättning, blifvit i öfverens
stämmelse
med K. Bfhdes föreskrift afförd till K. Bfhde i Carlskrona, hvilken embetsmyndighet
tillkännagifvit, att, jemlikt ineddeladt besked från der varande Kommendantsembete,
i Carlskrona ej mera funnits någon korrektions- eller arbetsinrättning; hvarföre
K. Bfhde i Calmar den 29 nyssnämnde November hos Kongl. Fångvårdsstyrelsen gjort förfrågan,
hvarest oftanämnde Skeppare borde undergå sitt straff, derpå Kongl. Styrelsen
den 0 Dec. 1847 meddelat det svar, att han borde försändas till straff- och arbetsfängelset i
Malmö, dit han, under tiden i Carlskrona länshäkte qvarhållen, omsider också blifvit förpassad
samt framkommit den 22 Januari 1848.
I anledning häraf har Skepparen hos mig fört klagan, hvaröfver jag funnit nödigt att
höra ej mindre Magistraten i Westervik, än K. Bfhde i Calmar län, samt derefter till Adv.-
fiskalsembetet i Kongl, (löta Hofrätt öfverlemnat att föra talan l:o emot Magistraten derföre,
att behörig undersökning om tillgång hos Skepparen till böternas erläggande icke föregått
Magistratens den 17 Febr. 1844 fattade beslut om förvandlingsstraffets verkställande, enär
sådan undersökning först i följd af K. Bfhdes den 29 Juli 1847 meddelade förordnande
ägt rum, hvarigenom Skepparen tillskyndats otillbörligt lidande i så måtto, att han förgäfves
varit häktad och från Westervik afförd till Calmar, derifrån han, af K. Bfhde försatt på
fri fot, måst på egen bekostnad fortskaffa sig hem, äfvensom onödig kostnad i fångforsling
och förplägning Kongl Majit och Kronan förorsakats; derjemte och då det ej kunde anses
vara med full visshet utredt, huruvida Skepparen före sin första afsändning i Mars 1844 hos
Magistraten anmält den till Kongl. Majit ingifna nådeansökan, helst sådan uppgift icke förekommit
förr, än i Skepparens påminnelser öfver Magistratens förklaring, samt han för uppgiften
icke åberopat något bevis, jag ansett Magistratens yttrande deröfver vara erforderligt
samt Skepparen höra lemnäs tillfälle att uppgiften bestyrka, då, i händelse fel funnes hafva
förelupit, sådant äfven borde Magistraten till last räknas — samt 2:o emot K. Bfhde i
Calmar län, med anmärkning, att K. Bfhde, utan förfrågan hos Kongl. Fångvårds-styrelsen,
bordt hafva sig bekant, huruvida så beskaffad korrektions- och arbetsinrättning som den,
hvartill klaganden var dömd, då fanns i Carlskrona att tillgå, och att derest han icke blifvit
dit försänd, utan K. Bfhde i stället antingen lemnat honom åter på fri fot, tilldess frågan
om rätta stället för hans insättande hunnit afgöras, eller ock låtit honom, intilldess besked
lia förfrågan härom erhållits, qvarstadna i Calmar länshäkte och förses med det arbete, som
kunnat vara tillgängligt, den tid Klaganden sålunda der blifvit qvarhållen, kunnat och bordt
på hans strafftid alräknas, men i hvilketdera fallet som helst för honom undvikits en öfver
tlödig
fängelsetid samt derigenom ökadt lidande, utöfver hvad honom var ådömdt, och äfven
en onödigtvis använd kostnad för hans afförande till Carlskrona och qvarhållande derstädes
för Kongl. Majit och Kronan besparats.
Efter det sådant åtal blifvit utfördt och vederbörande deröfver hörde, har Kongl. Hofrätten
den 27 sisth Januari genom utslag sig utlåtit, att sedan upplyst blifvit, det Landskamereraren,
mot hvilken talan blifvit af missförstånd vänd, men sedermera nedlagd, i de
mot K. Bfhde beifrade åtgärder ej deltagit, och genom Landshöfdingen Nermans frånfälle
frågan om den påföljd, åtalet för honom kunnat medföra, förfallit, pröfningen af målet blifvit
inskränkt till den del deraf, som anginge Magistraten i Westervik och vederbörande Landsit.
S. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse för år 1853. 2
— 10 —
sekreterare; och ehuru undersökning om klaganden haft tillgång eller ej till ifrågavarande
böter, redan år 1841 ägt rum och dervid blifvit utrönt, att hans fastighet varit besvärad med
inteckning och hans lösa egendom med qvarstad belagd; likväl och enär Magistraten, vid emottagande
till verkställighet mera än två år derefter af Rådhusrättens förvandlingsbeslut, icke
bordt underlåta att i laga ordning utmäta, hvad Klaganden då kunnat tillhöra, och såmedelst
utreda, om eller i hvad mån hans egendom genom försäljning kunnat gifva något öfverskott
till större eller mindre del af böterna; men Magistraten, med åsidosättande af sin så beskaffade
embetspligt, två särskilda gånger till länshäktet i Calmar införpassat Klaganden; prof vade
Kongl. Hofrätten, med anledning af grunderna i 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, rättvist talia
Magistratens Ordförande och Ledamöter att för den felaktighet i embetets utöfning, dessa sålunda
låtit komma sig till iast, dels böta till treskiftes Ordföranden sexton R:dr 82 sk. samt
Ledamöterna hvardera åtta R:dr 10 sk., dels ock ersätta så väl Kongl. Maj:t och Kronan för
Klagandens underhåll och forsling, på sätt Adv.-fiskalsembetet yrkat, med trettiosju R:dr 2 sk.
1 rst, som ock Klaganden för det honom genom Magistratens förvållande tillfogade lidande,
med sexton Ridr 32 sk. allt banko.
Vidkommande Landssekreteraren, så alldenstund de författningar, från hvilka han velat
hämta ursäkt för K. Bfhdes förfarande att, sedan Klaganden sista gången till länshäktet
inkommit och, efter iråkad sjukdom tillfrisknat, låta afföra honom till Carlskrona, icke afsåge
sådant fängelsestraff, som det Klaganden ådömda, men deremot Kongl. Brefvet den 7 November
1827 och de den 27 Mars 1835 angående arbets- och korrektionsinrättningarna i Riket
utfärdade instruktioner klart och tydligt anvisade, huru vid verkställighet af det ifrågavarande
beslutet bordt tillgå, samt Landssekreterarens invändning derom, att K. Bfhde i Carlskrona
varit oförhindrad att derifrån vidare fortskaffa Klaganden, icke förtjente afseende, utan Landssekreteraren
måste lagligen ansvara, i den mån han bidragit dertill, att genom ofvan omförmälte
origtiga förfarande ej mindre Klagandens fängelsetid blifvit obehörigen förlängd, än ock
Kongl. Majit och Kronan fått vidkännas onödig kostnad för hans underhåll; fördenskull och
enär K. Bfhde i Calmar uti skrifvelse redan den 13 Dec. 1847 underrättat K. Bfhde
i Carlskrona om den för Klaganden slutligen bestämda straffort, vid hvilket förhållande det
icke kunde tillräknas K. förstbemälte Bfhde, att Klaganden, efter det sagde skrifvelse framkommit,
i Carlskrona läns häkte qvarhåliits: samt upplyst blifvit, att fångtransporterne emellan
Calmar och Malmö rätteligen höra taga vägen genom Carlskrona, hvaraf följde, att någon
förhöjd afgift i detta hänseende icke drabbat Kongl. Majit och Kronan; alltså blefve Adv'.-  fiskalsembetets påstående emot Landssekreteraren endast i så måtto bifallet, att Kongl. Hofrätten
dömde honom likmätigt grunderna för 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, att för den felaktighet
i embetets utöfning, hvartill han, i egenskap af Landssekreterare, i förberörde fall
vore saker, till treskiftes böta trettiotre Ridr 16 sk. samt godtgöra dels Kongl. Majit och Kronan
för Klagandens underhåll i häktet från och med den 18 Nov. till den 16 Hec. 1847
med två Ridr 44 sk. 6 rst banko, dels Klaganden för honom tillskyndadt lidande med trettiotre
Ridr 16 sk. enahanda mynt. Varande detta utslag laga kraftvunnet så väl emot mig som
Landssekreteraren; men Magistraten i Westervik har deröfver anfört underdåniga besvär, som
af nådig pröfning bero.
Sedan Kämnersrätten i Wenersborg dömt en och samma person dels under den 5 Sept.
1849 att för oloflig bränvinsförsäljning böta 40 Ridr eller, i saknad af tillgång dertill, hållas
21 dagar i fängelse med arbete, dels ock den 29 i samma månad att för ett sår, tillfogadt
annan med lifsfarligt vapen, och våld mot Polisuppsyningsman i ena bot plikta 103 Ridr 16
sk. till treskiftes eller, i brist af böter, undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd; samt
den sakfällde på grund af dessa beslut, å länshäktet i Wenersborg blifvit afstraffad från den
29 Nov. till och med den 27 December berörde år med fängelse vid vatten och bröd samt
vidare från sistnämnde dag till och med den 17 Januari 1850 med fängelse; så har jag, i
anledning af K. Bfhdes i Elfsborgs län underlåtenhet att i Kongl. Göta Hofrätt begära
— 11 —
förvandling i ett sammanhang af omförmälte böter, hvarigenom den sakfällde emot innehållet
af Kongl, brefvet den 2(5 Maj 1827 och 11 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars
1807, för brott som kunnat med böter försonas, i brist deraf, fått undergå bestraffning utöfver
högsta kroppsplikt, förordnat åtal emot K. bemälte Bfhde, efter hvilket åtals utförande Kongl.
Hofrätten genom utslag den 3 sistledne Februari, med förklarande, att då Landshöfdingen och
Kommendören P. Sandelhjelm aflidit, åtalet, så vidt det honom rörde, kommer att förfalla, samt
att den af vederbörande Landssekreterare gjorda hemställan om indragna Kämnersrättens i
Wenersborg hörande i målet, såsom utan inflytande derå, ej kunde bifallas, sig hufvudsakligen
utlåtit, att emedan upplyst och medgifvet vore, det K. Bfhde icke, på sätt ske bordt,
då besluten rörande de ådömda böterna på en gång förekommit till verkställighet och den
Sakfällde till desamma saknat tillgång, hos Kongl. Hofrätten begärt förvandling i ett sammanhang
af nämnde böter, i stället för hvilka den sakfällde ostridigt hållits först tjuguåtta dagar
i fängelse vid vatten och bröd och derpå tre veckor i fängelse, samt följaktligen, emot grunderna
för stadgandet i Il:te punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, fått undergå
bestraffning utöfver högsta kroppsplikt; ty och sorn den af Landssekreteraren för berörde
underlåtenhet föreburna ursäkt af bristande kännedom derom, att den sakfällde varit å länshäktet
insatt och der undergått bestraffning, desto mindre kunde för nöjaktig antagas, som
tillsynen öfver häktet K Bfhde såsom embetspligt ålegat, pröfvade Kongl. Hofrätten, i förmågo
af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken och Kongl. Brefvet den 11 Dec. 1766, rättvist döma
Landssekreteraren att för hvad K. Bfhde i omförmälte hänseende till last läge, böta sexton
R:dr 32 sk. till treskiftes samt ersätta ej mindre Kongl. Majit och Kronan för den sakfälldes
underhåll i häktet under tjuguen dagar med två R:dr ! 1 sk. 8 rst, än äfven denne sednare
för det honom genom obehörigt qvarhåilande i fängelse sistnämnde tid tillskyndade lidande
efter tolf skillingar om dagen med fem Hulr 12 sk. allt banko. Och äro underdåniga besvär
öfver detta utslag anförda af Landssekreteraren samt på Kongl. Majits nådiga pröfning
beroende.
På begäran om verkställighet å Landshöfdinge-embetets i Calmar län den 18 Mars
1847 meddelade utslag, hvarigenom en i Westervik varande vaktmästare och dess hustru
blifvit ålagdt infria ett den 1 Januari 1843 utgifvet skuldebref å 600 R:dr riksgäldssedlar, hade
hos Magistraten i nämnde stad handräckning icke blifvit fordringsägaren i rätt tid leornad, och
tillgångar till dess gäldande gått för honom genom dröjsmålet förlorade; hvarom fordringsägaren
lins mig gjort anmälan, med begäran att varda till sin rätt i målet förhulpen; och har
jag, i anledning häraf, funnit mig befogad att förordna åtal emot vederbörande Borgmästare,
såsom den der origtigt förfarit och derigenom vållat, att fordringsägaren gått miste om betalning;
efter hvilket åtals utförande vid Rådstufvurätten i Westervik denna Rätt genom utslag
den 9 December 1850 ansett det ej vara ådagalagdt eiler styrkt, att Borgmästaren vid behandling
af omförmälte utsökningsärende begått tjenstefel eller eijest låtit i afseende på ärendet
komma sig till last försummelse, hvadan, under åberopande af 17 kap. 33 .§ Rättegångsbalken,
Rådstufvurätten lrikännt Borgmästaren från ansvar och ersättning i målet. Då jag öfver detta
utslag anfört besvär hos Kongl. Majits och Rikets Göta Hofrätt, har genom dess utslag den
23 Januari 1852 blifvit förklaradt, att enär Borgmästaren, som erkännt, det fordringsägaren,
på sätt denne uppgifvit, den 8 Maj och den 12 Juni 1847 inställt sig hos Borgmästaren och
begärt att lå Landsh.-embetets ifrågavarande utslag befordradt till verkställighet, felaktigt förfarit
derutinnan, att han underlåtit att i sin egenskap af Magistratens i Westervik ordförande
genast emottaga utslaget och derefter ofördröjligen vidtaga åtgärder för detsammas verkställande,
samt sedermera det inträffat, att innan utslaget siuteligen den 4 Augusti sistnämnde år
blifvit hos Magistraten till verkställighet anmält, gäldenärens ägda fastighet i berörde stad var
å exsekutif auktion försåld, oeh gäldenären sjelf afyttrat all sin lösa egendom, samt att vid
anställd undersökning tillgång hos honom ej funnits, pröfvade Kongl. Hofrätten skäligt, i förmågo
af 1 kap. 7 § Utsökningsbalken, att med upphäfvande af Rådstufvurättens utslag döma
Borgmästaren att för det anmärkta origtiga förfarandet till närmaste fattighus böta det belopp,
som motsvarade den honom såsom Borgmästare tillkommande lön under en månad, hvarjemte
han förpligtades att ersätta fordringsägaren dels hans i och för målet hafda kostnader med
tjugu R:dr banko, dels ock den förlust, han genom Borgmästarens förfarande lidit i afseende
på fordringens utbekommande; men då Rådst.-rätten icke sökt utreda, huru stor del af fordringen
kunnat ur gäldenärens i Westervik ägda tillgångar uttagas, derest Landsh.-embetets
utslag, då fordringsägaren den 8 Maj 1847 sig hos Borgmästaren anmälte, blifvit emottaget
och i laga ordning befordradt till verkställighet, hvilken utredning lämpligen kunnat ske bland
annat medelst infordrande af liqviden i anledning af exsekutiva auktionen å fastigheten och
köpeafhandlingen rörande lösegendomen; visades målet i den delen åter till Rådst.rätten, som
efter utredningens fullbordande, och sedan parterne fått tillgodonjuta laga rättegångsförmåner,
hade att i fråga om den i omförmäite hänseende fordringsägaren tillkommande ersättning utlåtande.
, meddela, utan hinder af Rådst.rättens förra beslut.
Ofver detta Kongl. Hofrättens utslag har Borgmästaren i underdånighet klagat; och sedan
Kongl. Maj:t genom nådigt Utslag den 14 sistlidne Mars funnit skäl icke vara anfördt, som i
Kongl. Hofrättens utslag kunde verka ändring; så har återförvisningsbeslutet gått i verkställighet
och Rådst.rätten, efter företagen utredning, genom utslag den 11 sisth Maj sig utlåtit,
att som upplyst vore, det gäldenären vid den tid, då fordringsägaren sökte utmätning för sin
fordran hos honom,' ägde en tillgång af 75 R:dr 2 sk. Riksgäldssedlar, samt denna summa
sålunda bordt i mät tagas och fordringsägaren godtgöras; ansåge Rådst.rätten Borgmästaren
vara pligtig att ofvannänmde summa sjuttiofem R:dr 2 sk. Riksgäldssedlar genast till den nu
mera afledna fordringsägarens sterbhusdelägare emot qvitto utbetala samt gälda desse sistnämndes
kostnader uti målet med sex Riksdaler 32 sk. Banko.
Efter Borgmästarens begäran om hänvisning att öfver detta utslag klaga, har Rådst.rätten
förklarat, att sedan frågan om ansvar för olaga tjensteförfarande i denna sak blifvit af Kongl.
Majit i nåder afgjord, detta mål nu mera utgjorde en ren ersättningstvist, i följd hvaraf Svaranden
(Borgmästaren) hade att genom laga vad bana sig väg till ändring af utslaget. Men vad
har antingen icke blifvit erlagdt eller icke fullföljdt, och ej heller besvär anförda, så att Rådst.
rättens utslag har vunnit laga kraft, och troligen fordringsägarens sterbhus omsider kommit i
besittning af den ringa ersättningen.
Under handläggning af ett vid Stockholms Rådstufvurätt anhängig! mål har käranden till
vittne åberopat en person, hvilken var af sjukdom hindrad från inställelse, samt anhållit, det
Rådst.rätten måtte låta å Provisoriska sjukhuset förhör med detta vittne anställa, för hvilket
ändamål Käranden hos Rådst.rätten företett läkarebetyg, att vittnet i anseende till ett svårt
bensår icke kunde gå samt vore intagen å Provisoriska sjukhuset, dock icke liggande bland
koppsjuka. Men genom beslut den 1 Dec. 1851 har Rådst.rätten ansett sig icke kunna bifalla
Kärandens anhållan; och sedan klagan häröfver blifvit hos mig af Käranden förd; har
jag låtit inför Kongl. Svea Hofrätt tilltala Rådst.rättens i beslutet deltagande Ledamöter, med
anmärkning, att Domaren icke vore berättigad att undandraga sig ett vittnes afhörande, så
vida icke laga förfall förefunnes; efter hvilket åtals utförande Kongl. Hofrätten den 11 sisth
Mars meddelat det utslag, att emedan Käranden, som åberopat vittnet samt anhållit, att det
kunde varda å Provisoriska sjukhuset afhördt, hos Rådst.rätten företett betyg af vederbörande
Läkare derom, att vittnet i anseende till ett svårt bensår ej kunde gå och att han var å
nämnde sjukhus intagen; ty och som den af de tilltalade åberopade omständighet, att med
samma sjukhus vöre förenad en sjukvårdsanstalt för koppsmittade, destomindre utgjort giltig
anledning för Rådst.rätten att Kärandens anhållan afslå, som läkarebetyget tillika innehållit, att
vittnet ej var liggande bland koppsjuka; alltså och då icke heller i öfrigt laga hinder för bifall
till samma anhållan förefunnits, samt Rådst.rätten följaktligen, likmätigt 17 kap. 4 §
Rätteg.balken, icke bordt undandraga sig att det begärda vittnesförhöret å sjukhuset anställa;
men Rådst.rätten likväl genom det åtalade beslutet förklarat, att Kärandens anhållan derom ej
— 13 —
kunde bifallas, pröfvade Kongl. Hofrätten rättvist, det skulle de tilltalade Ledamöterne, hvilka
i Rådst.rättens omförmälte felaktiga beslut deltagit, derföre jemlikt 1 kap. 12 § Rätteg.balken
böta tillhopa tjugufem daler silfverrnynt med åtta R:dr 16 sk. banko; öfver hvilket utslag
någon klagan hos Kongl. Majit icke blifvit förd.
Uti 1851 års berättelse träffas ett mål, till hvilket jag nu med smärta nödgas återkomma,
emedan jag deri har att erkänna ett begånget fel, hvilket, i allt läll klandervärdt, skulle vara
oförlåtligt, oin det kunde härröra från någon ting annat, än ren villfarelse, och följaktligen
slarf.
Jag hade i mina underdåniga besvär öfver Kongl. Svea Hofrätts utslag af den 3 November
1851, hvarigenom Häradshöfdingen N. C. Claesson blifvit frikänd från tillvitelsen om
upptagande af en icke instämd talan, fällt det yttrande, att svarandens skriftliga anförande till
Häradsrätten blifvit atlemnadt vid ett rättegångstillfälle, dervid lian dock hvarken personligen
eller genom rättegångsombud kommit tillstädes.
Het utlåtande, som Hofrätten på nådig befallning i underdånighet afgaf öfver dessa besvär,
hänvisa i saken endast till de skäl, som det öfverklagade utslaget innehåller; men det
tillägges, att då min klagan till en väsendtlig del grundats å anförda förhållanden, hvilkas
verklighet icke af handlingarna bekräftades, besvären alltså påkallade att härutinnan med berigtigande
och upplysning bemötas. Denna väsendtliga origtighet låg nu i min här intagna
uppgift, att Svaranden vid det i fråga varande tillfället hvarken personligen eller genom ombud
kommit tillstädes; och Hofrätten anmärker, dels att Häradsrättens protokoll läst mer innehåller,
det Svaranden då kommit tillstädes genom skriftligen befullmäktigadt ombud, Inspektoren
N. N., dels att jag, som före aktionens förordnande ägt fullständig tillgång till Häradsrättens
protokoller, också i den till Advokatfiskalsembetet allåtna remiss ingalunda yttrat den
föreställning, att Svaranden skulle vid omförmälte ting saknat rättegångsombud, utan hade jag
så väl i sammanfattningen af mitt då på annan grund stödda klander af Häradsrättens förfarande,
som i den förutskickade redogörelsen för förloppet af målet upptagit, att Svaranden
vid tinget genom ombud sig inställt. Att nu åter ett motsatt förhållande kunnat af mig åberopas
bland skälen till åtalets fortsättning och till vinnande af ändring i Ifofrättens utslag, har
Hofrätten funnit desto svårare att förklara, som de anmärkta uppgifterne (utan annan felaktighet,
än den anförda) icke endast hade influtit i den underdåniga besvärsskriften, vid hvars
författande ett misstag medgifves kunna tänkas genom brådska hafva förelupit, utan derhos
ytterligare blifvit framställde vid ett senare tillfälle, der fullt rådrum till noggrannt öfvervägande
väl ej saknats, eller uti min sista genom trycket offentliggjorda och till en större allmänhet
spridda embetsberättelse.
Mitt felaktiga uttryck kan på intet sätt försvaras; och förklaringsgrunden dertill har från
mitt minne försvunnit; men förnuftigtvis kan jag icke tänka mig den annorlunda, än att jag
slarfvat, vare sig att jag skrifvit ur minnet i besvärsskriften och ur besvärsskriften i berättelsen,
eller på hvad sätt det må hafva tillgått. Att misstaget ej varit uppsåtligt, är det enda,
som jag utan minnets anlitande kan försäkra; och derpå skall svårligen någon tvifla, som gör
sig den frågan, hvartill ett uppsåtligt försök att tvertemot handlingarna förneka sanningen
skulle tjent.
Imedlerlid slipper jag lyckligtvis förebrå mig, att hafva slarfvat i en fråga af vigt. Långt
ifrån att hela saken, såsom man af Kongl. Hofrättens tillrättavisning skulle vilja sluta, berodde
af någon förvillelse, som mitt misstag kunde frambringa, var detta misstag fäst mer alldeles
utan inflytande på sakens utgång.
Frågan var, huruvida en af Käranderna gjord förändring i stämningspåståendet kunde
derföre, att den skett i svarandens eller hans ombuds närvaro, upptagas vid sakens pröfning
och vinna enahanda afseende, som om denna förändring från början funnits i stämningen och
blifvit genom dennas delgifvande anhängig. Min tanka är — och om jag deri misstager mig,
så förstår jag ingen rättegångsordning — att om än svaranden personligen varit vid tinget
— 14 —
tillstädes, och fått del af den förändrade stämningen, men icke uttryckligen medgifvit, att det
nya påstående, som förändringen innefattade, fick pröfvas utan stämning, detta påstående ingalunda
skulle kunnat lagligen till pröfning upptagas. Men irrar jag mig icke häruti; hvad
gjorde det då till saken, om Svaranden vid tinget inställt sig genom behörigt rättegångsombud
eller ej? Icke hade ombudet fullmakt att svara på annan stämning, än den som var hufvudmannen
tillställd, och det hade således ingen ting verkat, om än ombudet medgifvit, att den
ändrade stämningen fick pröfvas, hvilken icke blifvit hufvudmannen tillställd (såsom stämning
i laglig ordning). Och nu hade ej heller ombudet någon ting sådant medgifvit.
Ehuru således Svaranden inställt sig genom laga rättegångsombud — än mer, om han
än sjelf personligen varit tillstädes — Häradsrättens förfarande, att vid tinget, utan hans begifvande,
låta stämningen ändras, och döma på den ändrade stämningen, kan dock icke försvaras,
så länge det icke går an att i tvistemål döma utan stämning. Afven å högsta ort har
jag tappat; mina underdåniga besvär äro ogillade; men jag öfvertygas deraf endast om nödvändigheten
att bättre utföra de åtal, hvartill jag framdeles kan få anledning, för dömande i
tvistemål utan stämning; ty jag kan mot ingen domare lemna sådant opåtalt derföre, att Häradshöfdingen
Claesson' nu gått fri.
Kongl. Maj:ts nådiga Utslag, gifvet den 16 sisth Mars, innehåller, att enär det af mig i
de underdåniga besvären anmärkta förhållande, att vid 1849 års hösteting Svaranden skulle
hvarken personligen eller genom ombud kommit tillstädes, stöde i strid med hvad derom både
handlingarne i målet upplysa och jag jemväl i min till Advokat ti s k a I se m b et e t för åtalets anställande
aflåtna remiss upptagit, ansåge Kongl. Majit berörde anmärkning icke förtjena afseende;
finnande Kongl. Majit ej heller i öfrigt skäl vara anförda, föranledande till ändring i
Hofrättens öfverklagade utslag.
Berättelsen för år 1851 omtalar de underdåniga besvär' som blifvit anförda af Advokatiiskalsembetet
i Kongl. Götha Hofrätt öfver samma Hofrätts den 30 Sept. 1850 gifna utslag
uppå utfördt åtal emot K. Bfhde i Kronobergs län för öfverträdelse af ett entreprenadkontrakt.
Kongl. Majits nådiga Utslag i detta mål har utkommit den 16 sisth Mars, och innehåller,
att Kongl. Majit, lika med Hofrätten funne det åtalade förfarandet ej kunna till någon
ansvarspåföljd föranleda; och som Byggmästaren Palmaers anspråk på ersättning för den förlust,
han förment sig hafva lidit genom det ingångna kontraktets upphäfvande, vore af beskaffenhet,
att det icke i den ordning, detsamma blifvit väckt, kunde komma under pröfning, samt
Rikets Ständers Justitiä-Ombudsman ej påyrkat något åläggande för K. Bfhde att hålla
Kongl. Majit och Kronan skadeslös för hvad, i händelse Palmaer sitt berörde anspråk i laga
ordning utförer, Kongl. Majit och Kronan kan blifva förpligtad att till honom utgifva, utan
endast i detta hänseende förbehållit Kronan öppen rätt till talan, funne Kongl. Majit ej heller
skäl att göra ändring i Hofrättens utslag, så vidt derigenom den i detta mål emot K.
Bfhde framställda ersättningstalan blifvit lemnad utan afseende.
För att handla i öfverensstämmelse med de rättsgrunder, hvarpå detta nådiga Utslag är
hygdt, skulle Rikets Ständers Justitiä-Ombudsman kunnat mot K. Bfhde påyrka skyldighet
att hålla Kronan skadeslös för hvad Byggmästaren Pallmer kan af Kronan vinna, utan att
Justitiä-Ombudsmannen ägt fog att mot K. Bfhde yrka ansvarspåföljd. I annan händelse
hade ju frågan om ersättningsskyldighet, såsom beroende af ansvarspåföljden, förfallit i och
med detsamma, K. Bfhde från denna frikändes.
I öfrigt hörer det till rättsgrunderna flir detta nådiga Utslag, att väl Kronan, men icke
Palmaer, ^ kunde mot K. Bfhde äga skadeståndsanspråk, och att Palmaer, i fall lian ej fått
njuta till godo sitt kontrakt, borde vända sitt anspråk på upprättelse endast mot Kronan;
hvarefter Kronan fått söka sitt åter af K. Bfhde. Det kan nemligen icke vara annat, som
menas dermed, att Palmaers anspråk är af beskaffenhet, att det icke i den ordning, detsamma
blifvit väckt, kunde komma under pröfning.
— 15 —
Det är icke jag, som forordnat det ifrågavarande åtalet, utan detta hade skett i min
företrädares tid, på angifvelse af Byggmästaren Palmaer; och jag har vid åtalets utförande
ingen ting åtgjort Men jag finner mig icke destomindre skyldig att erkänna, det jag i min
företrädares ställe hvarken skulle kunnat underlåta att förordna åtalet, eller i dess utförande
följa annan rättsgrund, än han följt. Ty jag förstår icke, huru K. Bfhde skulle kunnat
dömas att gifva skadestånd, utan att vara förfallen till ansvarspåföljd af sitt förfarande, det vill
säga utan att häfva så felaktigt förfarit, att han varit till ansvar för embetsfel skyldig. Och
jag inser lika litet, huru Palmaer skulle kunnat hafva en skadeståndsfordran emot Kronan för
kontraktsbrott, utan att hafva rätt att erhålla åtal emot den embetsmyndighet, som å Kronans
vägnar brutit kontraktet, och af denna myndighets innehafvare njuta det skadestånd, hvartill han
lör embetsfeiet kunde dömas fastän det derföre icke var Palmaer betaget att, i stället efter
godtfinnande, vända sin talan mot Kronan, eller mot båda på en gång.
Efter denna förklaring återstår blott att tillägga den, att jag ej heller hos Kongl. Majit
haft någon del i sakens utförande, ehuru jag i rubriken af det nådiga Utslaget upptages, såsom
klagande tillika med Advokatfiskalen i Göta Hofrätt, utan har ali min åtgärd vid saken bestått
deruti, att sedan jag, på Advokatfiskalens förfrågan, gifvit honom tillåtelse att anföra underdåniga
besvär, och dessa blifvit af honom till mig insända, jag med ett missif öfverlemnat
desamma till Justitiä-Revisionen, såsom å mina vägnar anförda.
Emot Domhafvanden i Snefringe härad hade förekommit den anmärkning, att efter det
han den 6 Dec. 1850 genom K Bfhde i Westmanlands län lått underrättelse, att en person
blifvit häktad för stöld inom häradet, Domhafvanden icke inom tre veckor eller senast den 27
December vid Häradsrätten företagit undersökning med den häktade, utan i afbidan af imedlertid
infordrade upplysningar angående honom, låtit med bans hörande inför Häradsrätten
anstå till den 14 nästföljande Januari; hvarföre jag funnit mig icke kunna undgå att emot
Domhafvanden förordna åtal; och sedan detta blifvit inför Kongl. Svea Hofrätt utfördt; så har
Kong). Hofrätten genom utslag den 17 sistl. Mars sig utlåtit, att emedan, elter omförmälte underrättelse
om häktandet, det till följd af stadgandet i Kongl. Förordn. den 10 April 1810
ovilkorligen ålegat Domhafvanden att, så framt icke laga hinder mötte, inom trenne veckor
från det han erhöll nyssnämnde underrättelse, undersökning i målet företaga, men Domhafvanden,
som icke ens uppgifvit, att något hinder af nyssnämnde beskaffenhet mött, först den
14 Januari 1851 å utsatt urtima ting, och således aderton dagar senare än vederbordt, undersökningen
påbörjat; ty och som något afseende icke kunde fästas å hvad Domhafvanden till
sin ursäkt föreburit, dels derom att ransakningen, enär deruti erfordrats tillgång till åtskilliga
af Domhafvanden under tiden infordrade handlingar, icke kunnat förr, än som sedermera skett,
afslutas, dels ock derom, att då den tilltalade genom Häradsrättens i målet meddelade utslag
blifvit till fästningsstraff' för lifstiden dömd, hvarket något lidande för honom eller någon kostnad
för Kongl. Majit och Kronan genom åtalade dröjsmålet uppkommit; Kongl. Hofrätten alltså
pröfvade, i förmåga af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, jemförd med Kongl. Brefvet den 18
Nov 1762 och Kongl Cirkuläret den 15 April 1774, rättvist döma omförmälte Domhafvande,
för den försummelse i domareembetets utöfning, som han genom sitt dröjsmål med ransakningsmålets
handläggning låtit komma sig till last, böta efter tre daler silfvermynt för hvarje
dag ransakningens företagande blifvit obehörigen fördröjdt, tillhopa femtiofyra daler silfvermynt
med aderton Ridr banko.
Ehuru beloppet af de böter, hvarmed den åtalade förseelsen sålunda blifvit bestraffad,
icke i och för sig föranledt missnöje å min sida; har jag dock ej trott den grund, hvarpå
bestämmandet af samma bötesbelopp hvilar, vara sådan, att jag kunnat låta detta utslag vinna
laga kraft. De af Hofrätten åberopade författningarne bestämma nemligen ansvar för dröjsmål
med insändande till Öfverrätt af ransakningshandlingar i underställda brottmål. Men att, ehuru
äfven sistnämnde försummelse, i fall den tilltalade är häktad, medförer den påföljd, att fängelsetiden
obehörigen förlänges, samma försummelse dock icke i öfrigt är af enahanda be
-
— IG —
skaflenhet med den nu i fråga varande, har jag trott svårligen kunna bestridas. Ett dröjsmål,
hvarigenom förlängning af fängelsetiden endast drabbar den, hvars förfarande redan blifvit af
domstol befunnet sådant, att han bör i häkte hållas, synes mig icke vara i graden af straffbarhet
jemförligt med den försummelse, hvarigenom pröfningen af en möjligen olaglig häktningsåtgärd
uppskjutes, och således den, som tilläfventyrs kunnat anses icke till häkte skyldig,
likväl i häkte utan ransakning qvarhålles utöfver lagligen medgifven tid. Att den häktade
sedermera befunnits saker till lifstidsfästning, var i förevarande läll en omständighet, som vid
ansvarets bestämmande kunde hafva bordt mildrande inverka; men jag har icke trott förseelsens
art kunna derigenom så förändras, att straffbestämningen rätteligen skulle kunna grundas
på hvad som i sådant afseende blifvit för en annan och lindrigare förseelse stadgadt.
På sådan grund har jag hos Kongl. Maj:t i underdånighet besvärat mig öfver Kongl.
Hofrättens utslag; och målet beror för närvarande af nådig pröfning.
Vid en utmätningsauktion, som af K. Bfhde i Jemtlands län blifvit utsatt å en hemmansdel
i Hvattjom, hade Jon Nilsson i Hvattjom inropat denna hemmansdel, men sedermera
icke fått behålla den, enär auktionsförrättningen, på gäldenärens klagan, blifvit af K. Bfhde
ogillad den 30 April 1850. Ofver detta K. Bfhdes beslut hade Jon Nilsson besvärat sig i
Kongl. Svea Hofrätt, men erhållit Kongl. Hofrättens utslag den 27 Augusti s. å. hvarigenom
K. Bfhdes beslut fastställdes; hvarefter Jon Nilsson till mig inkommit med en klagoskrift,
åsyftande åtal mot vederbörande och ersättning för den skada, han genom auktionens ogillande
lidit.
Efter granskning af de hos Kongl. Hofrätten förvarade handlingar i ämnet och en i April
månad 1851 för sig gången brefvexling med Kongl. Hofrätten, har jag trott mig finna den
anmärkning ligga K. Bfhde till last, att auktionen blifvit ogillad på obehörig persons klagan,
och den försålda fastigheten således olagligen inroparen fråndömd; hvarföre jag förordnat åtal
emot K. Bfhde. Detta åtal, hvilket skulle kunnat med samma skäl vändas mot Hofrätten för
det fastställande, som emot K. Bfhdes för det fastställda beslutet, upptogs af Kongl. Hofrätten
till pröfning på samma Division, som meddelat fastställelsen; och sålunda hände, att tre af de
Ledamöter, som pröfvade min ansvarstalan, hade sjelfve en gång gillat det beslut, för hvilket
ansvar yrkades. Då nu desse tre utgjorde flertalet af de öfver åtalet dömande Ledamöter;
mäste deraf följa, att åtalet skulle ogillas, derest icke desamma, som förut dömt, skulle nu
sjelfve döma, att fel var begånget och ansvar förtjent genom det beslut, de då gillat. För att
pröfva den fråga, sorn nu förevar, måste de ock pröfva, huruvida de ville bekänna sig skyldiga,
lika med de tilltalade, till ett fel, som borde ådraga ansvar; och att göra en sådan bekännelse,
torde väl icke kunna kallas att döma.
Att jag icke visste, det någon grund till jäf kunde vara klarare, har jag anmärkt uti de
underdåniga besvär, jag anfört både öfver detta Hofrättens förfarande och öfver utslaget i
sjelfva saken, gifvet den 25 sistlidne April, hvilket utslag också verkligen innehåller, hvad som
erfordrades, för att icke vara en bekännelse om egen felaktighet, d. v. s. innehåller ogillande
af åtalet. Sjelfva saken och den utvickling af deri ingående tvistefrågor, som jag i de underdåniga
besvären försökt framställa, kan icke utan en större vidlyftighet fullständigt redovisas
och då, i den förväntade händelsen, att Hofrättens utslag kasseras, hufvudsakens afgörande
kan en längre tid dröja, skulle en redan nu företagen framställning af hvad i saken förelupit,
dessförinnan hinna att vara bortglömd, och således behöfva förnyas.
Jag inskränker mig derföre nu till en enkel uppgift af det förhållande, hvarom fråga är,
och som består deruti, att gäldenären, Olof Heljesson i Hvattjom, hos K. Bfhde öfverklagat
auktionsförrättningen, och fört talan om en honom tillfogad förnärmelse derigenom, att hemmanet,
som försåldes, icke mera tillhörde honom, utan var af honom några månader förut såldt
till en af löftesmännen för den utsökta gälden Olof Olofsson i Hackåsen, hvilken vid utmätningen
(som låg till grund för auktionen) hade erbjudit att hemmanet till Olof Heljesson återställa
;
— 17 —
ställa; att jag ansett denna Oiof Heljossons talan vara utan lieliörighet af honom förd; enär
hans rätt ej kunde förnärmas genom försäljning af en annans egendom, enär Olof Heljossons
förmenande, det den origtiga uppgiften om egendomens försäljning såsom honom tillhörig och
tor hans räkning, kunde hafva inflytelse på köpeskillingsliqviden imellan honom och hans köpare,
nämnde Olof Olofsson, var uppenbarligen ogrundadt, just derföre, att han aldrig samtyckt
till Olof Olofssons omförmälte erbjudande, samt enär e,n felaktig uppgift i auktionskungörelsen
och vid auktionen örn rätta ägaren till det utmätta hemmanet, som skulle säljas, ej
kunde lända någon annan än köparen till förfång, och således ej heller med befogenhet klandras
af någon annan än honom, köparen Jon Nilsson, hvilken, i stället att anföra sådant klander,
tvertoin var den, som klagade, att auktionen ej fått äga bestånd.
Det är vid detta förhållande', som jag funnit mig skyldig att åtala K. Bfhdes beslut,
hvarigenom afseende blifvit gjordt på Olof Heljossons, i min tanka obehörigt förda talan, utmätningsauktionen
sålunda ogillad och inroparen skild från den äganderätt, han genom sitt
inrop lagligen förvärfvat; hvarföre jag yrkat ansvar och skyldighet för K. Bflide att godtgöra
inroparen den skada, han härigenom lidit. Hvad som emot detta påstående blifvit anfördt, och
huru jag sökt förfäkta det, är hvad sorn återstår att en annan gång utreda.
Sedan vid granskning af fångförteckningar från Calmar län anmärkningar förekommit,
hvaraf blifvit föranledda .frenne från mig aflåtna skrifvelser till K. Bfhde i detta län den ena
af den 11 Dec. 1851, och de båda öfriga af den 15 i samma månad; men svar härå icke
följt, samt jag under den it och 15 Maj sisth år förgäfves anhållit om K. Bfhdes förklaring
(ifver orsaken till dröjsmålet; så har jag uppdragit åt Advokatfiskalsembetet i Kongl. Göta
Hofrätt att lagligen tilltala K. Bfhde för åsidosättande af dess tjenstpligt härutinnan; oell sedan
sådant åtal blifvit inför Kongl. Hofrätten utfördt, har utslag deröfver, efter det Landshöfdingen
m. m. C. U. Nerman under tiden allidit, den 22 sisth April fallit, deruti Kongl. Hofrätten sig
y ttrar, att emedan mina i fråga varande skrifvelser först den 1 Nov. sisth år, och således mer
än tio månader efter det skrilvelserne måste antagas hafva kommit Iv. Bfhde tillhanda, blifvit
af Landshöfdingccmbetet besvarade, samt vederbörande Landssekreterare medgift it; att han i
egenskap af expeditionshafvande varit till detta dröjsmål ensam vållande; alltså och då något
afseende icke kunde fästas å de af Landssekreteraren för hans urskuldande uppgifna, till laga
förfall icke hänförliga omständigheter; pröfvade Kongl. Hofrätten, likmätigt grunderna för 9
kaj). 5 § Utsökn.balken, rättvist enligt 1 kap. 12 § Rätteg.balken, döma Landssekreteraren
att för den af honom sålunda ådagalagda försummelse vid embetets utöfning böta tjugufem
ll:dr banko till treskiftes; och har ändring i detta utslag hos Kongl. Majit icke blifvit sökt.
Vid förvandling af dels ådömda böter för skogsåverkan 42 R:dr 32 sk. banko och dels
vitesbot 20 R:dr samma mynt, hvartill en och samma person blifvit förpligtad, hade Kinnefjerdings
Häradsrätt den 5 Febr. 1850 genom utslag,'som gått i fullbordan, förordnat, att den
sakfiilide skulle för böterna undergå högsta,kroppsplikt med tjuguåtta dagars fängelse vid vatten
odi bröd och derförutan, i stället' för vitesboten, tre veckors fängelse; och har jag för en
sådan förvandling låtit anställa åtal emot Häradsrättens tillförordnade Ordförande; hvarefter jag
under den 27 sisth April erhållit Kongl. Göta Hofrätts utslag af innehåll, alt emedan JI punkten
i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 uttryckligen stadgade, att då den, som är förfallen
till ensaks- eller vitesböter, tillika är för begånget brott dömd till högsta kroppsplikt eller
häkte å Kronans fästning, nämnde böter, ehvad de äro större eller mindre, skola begripas
under det svårare stralfct samt all vidare fråga om deras förvandling eller aftjenande med arbete
förfalla; ty och då Häradsrättens nu i fråga varande beslut stöde i uppenbar strid med
omförmälte stadgande, samt den sakfiilide till följd af nämnde beslut olagligen undergått tre
veckors fängelse; pröfvade Kongl. Hofrätten, i förmågo af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, rätt
il.
SI. Just. Ombud sm. Emb.-Berältelse för år 1853. 3
vist döma tillförordnade Domhafvanden att härför böta sexton R:dr 32 sk. till treskiftes, att
ersätta Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden för den sakfälldes underhåll i häktet under de tre
veckorna med två R:dr i 1 sk. samt godtgöra honom . för hans lidande med tjugu R:dr allt
banko. Varande underdåniga besvär öfver detta utslag icke anförda.
Ehuru Kämnersrätten i Calmar genom utslag den 5 Maj 1848 förklarat en person saker
till ansvar för tjufnadsbrott, men förvisat honom, för vidare ransaknings undergående, till
Ölands Södra Mots Häradsrätt; har likväl samma utslag jemte ransakningsnandlingarna först
uti skrifvelse från K. Bfhde i Calmar län och Öland den 13 påföljande Juli, och således ej
inom föreskrifven tid, kommit Ordföranden i sistnämnde Rätt tillhanda; hvarföre jag funnit
mig föranlåten att för försummelsen låta tilltala Kämnersrättens Ordförande; och efter utförande
af detta åtal hos Kongl. Maj:ts och Rikets Göta Hofrätt, har dess utslag i målet fallit
den 29 sisth. April, af innehåll, att emedan Kämnersrättens Ordförande uti afgifven förklaring
vidgått anmärkta försummelsen och underkastat sig det å honom derför yrkade ansvar; ty
och som i fråga varande ransakning och utslag, enligt Kongl. Brefvet den 22 Maj 181 G, jemfördt
med Kongl. Brefven den 18 November 1762 och den 15, April 1774, bordt inom fjorton
dagar från utslagets meddelande, och således., redan den 19 Maj 1848, vara til! K. Bfhde i
Calmar län och Öland eller Domhafvanden i Ölands Södra Mot allemnade, men samma handlingar
ej förr än den 13:de påföljde (påföljande)' Juni, och således femtiofem dagar senare än
vederbordt, till K. Bfhde inkommit, alltså pröfvade Kongl. Hofrätten, med stöd af ofvan åberopade
Kongl. Bref, rättvist döma Kämnersrättens Ordförande att för hvardera af berörde
femtiofem dagar böta en Riksdaler eller tillsammans femtiofem R:dr Kronans ensak, samt derjemte
ersätta ej allenast Kongl. Maj:t och Kronan för den sakfälldes underhåll i Calmar länshäkte
under denna tid, nied fem R:dr 28 sk. 8| rst., utan äfven den sak fällde för hans lidande
med af honom i sådant afseende fordrade fem R:dr, allt banko, och dessutom godtgöra
honom lösén för ett exemplar af Kongl. Hofrättens utslag med derå tecknade belopp; och har
detta utslag icke blifvit öfverklagadt.
Berättelsen för år 1851 upptager, redovisning för de af mig förordnade åtal emot K.
Bfhde i Gottlands län och Karantänsbefälhafvaren vid Slitö för olagliga, år 1850 företagna
spärrningsåtgärder, i anledning af yppad Kolerafarsot hos en å lägenheten Lenna bosatt engelsk
undersåte; och uti berättelsen för sistlidna år omförmälas de besvär, jag i underdånighet anfört
öfver Kongl. Svea Hofrätts den 16 Juli 1852 gifna utslag uppå det mot K. Bfhde anställda
åtal. De förut anförda, redan i förstnämnda berättelse tilikännagifna besvären öfver Rådsfufvurättens
i Wisby utslag angående Karantänsbefälhafvaren, hafva samfäldt med de besvär,
denne senare jemväl deröfver anfört, blifvit af Kongl. Hofrätten den 8 sisllidne Juni pröfvade;
och inhämtas af Kongl. Hofrättens då gifna utslag, att sedan Rådst.räften genom öfverkiagade
utslaget den 14 Januari 1852, dels i anledning af Karantänsbefälhafvarens invändning, att Just,
Ombudsmannen, enligt den för honom utfärdade instruktion, icke skulle äga att emot svensk
undersåte föra utländsk mans talan, och följaktligen icke heller skulle vara behörig att i fråga
varande åtal anställa, förklarat berörde invändning icke förtjena afseende, dels ock i hufvudsaken
sig utlåtit, att som Karantänsbefälhafvaren, om än antagas linge, att det af Herr Landshöfdingen
af Dalström, i hans egenskap af högste Karantänsbefäihafvare i länet, uttalade gillande
af Karantänsbefälhafvarens åtgöranden icke varit tillräckligt att från denne sistnämnde aflägsna
ansvarspåföljden för hans åtalade handlingssätt, i allt läll icke kunde anses hafva i sina tillgöranden
öfverskridit gränsen för de förfoganden, hvartill under omständigheter af så betänklig
och oroväckande beskaffenhet, som utbrott af pestartad sjukdom, ej mindre den till sin kraft
oförändrad qvarstående 27 § i Kongl. Ivarantänsförordningen den 7 Nov. 1806 vederbörande
i allmänhet bemyndigade, än äfven 4 mom. af Kongl. Karantänskomrnissionens kungörelse den
22 September 1834 berättigade hvarje mindre samhälle, samt derförutan de af Karantänsbe
-
— 19 —
fälhafvaren vidtagne åtgärder blifvit af en stor del utaf just de personer, *) hvilka tillämpningen
af sistnämnde lagstadgande närmast angått, med tacksamhet erkände; alltså och då vid det af
Watterston (målsiigaren) jemväl medgifnä förhållande, att den sjukdom, hvaraf hans son aflidit,
verkligen varit cholera morbus, Kar-aatänsbefälhafvaren för öfverklagade åtgärderna haft särskildt
stöd uti så väl K. Bfhdes den 3 Aug. 1848 utfärdade, i Rådst.rättens protokoll intagna
Kungörelse, som ock uti 37 § i Kongl. Kungörelsen den 12 Nov. 1831 om hvad i hänseende
till farsoten cholera iakttagas borde, förklarades, i förmågo af detta och ofvan åberopade lagrum,
förutom hvilka något annat hvarken vore för i fråga varande fall lämpligt eller ens blifvit
till stöd för åtalet åberopadt, Karantänsbefälhafvaren icke kunna till ansvar i målet fällas;
hvarförutan Rådst.rätten ogillat dennes yrkande att, på grund af 7 § i förrberörde Instruktion,
af mig undfå ersättning för sina i målethafda kostnader; så har Kongl. Hofrätten, efter vederbörandes
hörande öfver de ömsesidiga besvären, funnit i anledning af Karantänsbefälhafvarens
klagan öfver beslutet rörande hans invändning mot .lust.Ombudsmannens behörighet att åtalet
anställa, jemlikt 1 § i den för Just.Ombudsmannen utfärdade instruktion, ej skäl att i Rådst.-  rättens beslut ändring göra; hvaremot beträffande Advokatfiskalens (å mina vägnar) förda talan,
Kongl. Hofrätten väl funne Karantänsbefälhafvaren icke, enligt gällande lagstadgande eller särskildt
meddelad föreskrift, hafva varit berättigad att, på sätt sorn skett, vid i fråga komne
tillfälle den 19 Augusti 1850, emot Watterstons vilja, med vakt omgifva det lius, han med
familj bebodde, och sålunda hindra dem från gemenskap med andre; men med afseende å de
omständigheter, hvarunder omförmälte åtgärd tillkommit, samt enär skada deraf ej kunde anses
hafva inträffat, helst Watterston inför Rådst.rätten förklarat, att han i målet icke hade någon
ansvars- eiler ersättningstalan emot Karantänsbefälhafvaren att framställa, ansåge Kongl. Hofrätten,
lika med Rådst.rätten, särskildt ansvar derför icke kunna Karantänsbefälhafvaren
ådömas; varande denne sistnämndes klagan öfver Rådst.rättens utslag i fråga om ersättning
för hans kostnader i målet hos Rådst.rätten, äfvensom hans hos Kongl. Hofrätten väckta anspråk
på godtgörelse för hans ytterligare utgifter genom målets fullföljd (fullföljande) utan afseende
lemnade.
Detta utslag har icke blifvit öfverklagadt af den tilltalade; och äfven jag har trott mig
kunna låta dervid bero, att ansvar ej är honom ådömdt, ehuru han förklaras icke hafva varit
berättigad till den åtalade våldsamma åtgärden. Jag har härvid ingalunda gjort afseende på de
39 socknemännens af Rådst.rätten åberopade förord; utan har det af mig afsedda mildringsskäl
egentligen varit, att Karantänsbefälhafvarens åtgärd så kort tid fortfor, innan den af Landshöfdingen
gillades, och således för hans räkning fortsattes.
Till åtal inför Kongl. Svea Hofrätt har jag hänvisat ett af Rådstugurätten i Gefle den
12 Mars 1852 lättadt beslut, hvarigenom, uppå enskild mans påstående om ansvar å tvenne
Polisbetjenter, för det de skulle å en krog hafva varit af starka drycker öfverlastade, Rådst.-  rätten förklarat, att då, enligt 11 § i Kongl. Förordningen angående fylleri och dryckenskap
den 113 Nov. 1841, endast Lands- och Stadsfiskaler samt Krono-, Stads- och Dolisbetjento
äga att fylleriförseelser vederbörligen åtala, Rådst.rätten ansåge sig icke kunna, uppå enskilda
angifvarens åkäran, berörde åtal till pröfning upptaga; och har jag i detta mål erhållit Kongl.
Holrättens utslag den 9 sistlidne Maj af innehåll, att Rådst.rätten rätteligen förfarit derutinnan,
att den ansett angifvaren icke vara, såsom enskild person, behörig att åtalet vid domstolen
utföra.
Jag har ej kunnat nöjas åt detta utslag, utan deröfver i underdånighet besvärat mig.
Jag har anmärkt, att jag ej fått betrakta frågan såsom likgiltig eller obetydlig, så vida deraf
syntes bero, huruvida en allmänt åtal underkastad last, hvars förderflighet i så många afseenden
allmänt erkännes och öfverklagas,\ ej skall kunna i annat fall träffas af lagligt åtal och
bestraffning, än om Polismaktens tjenare finna sig dels befogade och dels hågade att den beifra.
*) De 39, hvilkas meningsyttring anföres uti 1851 års berättelse sid. 83.
— 20 —
Desse betjente måste då komma i frestelse att från skonsamhet mot de felande hämta otillbörlig
vinst; och anstötligheten af en sådan frestelse når siri höjd, om det fall inträffar, hvilket
här varit i fråga, att just Polisbetjente äro de, som angifvas hafva gjort sig skyldiga till öfverträdelse
och sjelfve såsom angifne vilja draga fördel af hindret för enskild angifvelses upptagande.
Jag har ej kunnat frångå min förut offenteligen yttrade öfvertygelse, att i brottmåls behandling
efter svensk rättegångsordning domarens rätt och pligt icke inskränker säg till sakernes
afgörande i det skick, parterne dem lemna, utan domaren åligger äfven att ransaka och hålla
hand deröfver, att sanning utletas, så vidt ske kan, och rätt sker. I mål, der talan icke är
målsägaren ensam förbehållen och ej kan af honom efter behag nedläggas, vore det alldeles
ändamålsvidrigt att i stället låta bero af allmän åklagares godtfinnande, att åtal sker eller ej;
och om icke på detta sätt godtycket, lika mycket hos hvem, skall afgöra brottens beifran; så
gifves viii ingen annan utväg, än att det måste ligga under domarens vårdnad, att hvarje brott
och förseelse af den art, hvars åtalande lagen anser nödigt, ej varda lemnade utan laglig behandling,
sedan de hos domaren blifvit anhängiggjorda, samt att den bevisning, som kan erbjudas,
ej lemnäs obegagnad och laglig pröfning af målet icke uteblifver. Och i öfverensstämmelse
med denna grundsats för svenska rättegångssättet har jag fattat den föresatsen, att till
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemna hvarje af min handläggning beroende mål, der samma
grundsats icke blifvit följd, på det frågan om dess .giltighet må varda genom stadgad lagskipning
afgjord. (Se artikeln härom i sista herätt. sid. 14).
Afvikelsen i förevarande fall lärer väl icke kunna urskuldas dermed, att Kongl. Förordn.
om fylleri och dryckenskap
samt Krono-, Stads- och Polisbetjente att å fylleriförseelser hafva noggrann uppsigt och dem
vederbörligen åtala, vid laga ansvar, om sådant åsidosattes. Det är just detta stadgande, sorn
bevisar, att fylleriet är allmänt åtal underkastadt; och skulle deraf äfven kunna slutas, att
endast de uppräknade allmänna åklagare hafva talan emot fylleri; så vore det lika mycket
skäl att från hvarje annan föreskrift om allmän åklagares skyldighet sluta, det ingen annan än
han får göra brottmål anhängigt. 1 den åberopade § af 1841 års Kongl. Förordning är det
en skyldighet, sorn blifvit de deri uppräknade allmänna åklagarna ålagd, och kan icke vara ett
dem förunnadt privilegium att utkräfva eller efterskänka det å förseelsen stadgade ansvar.
Rådst.rättens beslut, hvilket af Hofrätten gillas genom förklarande, att ffådst.rätten rätteligen
förfarit derutinnan, att den ansett ,den enskilda personen, såsom sådan, icke vara behörig
att åtalet vid domstolen utföra, innehåller den tydning af ofta åberopade 11 §, att »endast.»
(hvilket dock icke står i Förordningen) Fiskaler samt Krono- och dé ilere betjente skulle äga
att fylleriförseelser åtala; och detta domskäl har uti ett till mig inkommit yttrande af Rådst.-  rätten blifvit så förklaradt, som skulle den af Rådst.rätten antagna mening visa sig bekräftad
deraf, att den i 1813 års Kongl. Förordnings 13 § en hvar medgifna rätt att fylleribrott angifva
ej ens finnes upptagen uti den, efter dennas upphäfvande, nu gällande 1841 års nådiga
Förordning. Man bär således glömt den enklare förklaringsgrunden, att den en hvar obetagna
rättigheten att angifva ej mer i detta, än alla andra ämnen, behöfde stadgas, utan förstods af
sig, sjelf, när motsatsen icke var stadgad. Hade meningen varit att borttaga' denna rättighet;
så hade uteslutändet ej varit tillräckligt, utan motsatsen behöft uttryckligen stadgas; hvilket
dock ej skett.
På dessa skäl, något ytterligare utförda, och med åberopande af hvad handlingarne för
öfrigt innehöllo, bär jag i underdånighet yrkat bifall till mitt hos Hofrätten framställda ansvarspåstående;
och förväntar jag deröfver nådigt Utslag.
Under min embetsresa år 1851 har jag i Westervik vid undersökning af der varande
Rådstufvurätts och indragna Rämnersrätts arkrver dels funnit Rådst.rättens protokoll för
år 1850 så vida i ofullständigt skick, att för flera af Rättens sammanträdesdagar protokollet
cj varit afslutadt, för andra åter endast utgjorts af en och annan uppsatt paragraf, samt i öfrigt
af blott memorial-anteckningar, äfvensom nummerföljd helt och hållet saknats i de häften,
— 21 —
som tillhört senare delen af året, dels hafva så väl ltådst.rättens som Kämnersrättens arkifver
icke befunnits så ordnade, att tillförlitlig kännedom af deras fullständighet kunnat inhämtas;
och sedan jag i anledning häraf uppdragit åt A d v o k a tfi s k a I s e mb e t et i Kongl. Göta
Hofrätt att för den häri .uppdagade försummelse tilltala vederbörande, samt yrka laga ansvar
jemte föreläggande att utan vidare dröjsmål fullgöra de skyldigheter, sorn blifvit åsidosatta;
så har Kongl. Hofrätten, på Advokatfiskalsembetets hemställan, till utrönande, huruvida de
anmärkta bristerne blifvit afhulpne eller andra lörefunnes, förordna! arkifverries inventerande,
hvarvid sig visat, att redan vid första i n v en t eri n gsti 11 f äl 1 e t den 24 Febr. 1852 Rådst.rättens
protokoll för år 1850 varit fullständigt uppsatte och afslutade samt med ordentlig numerföljd
för hela året försedde; att Rådst.rättens domböcker från och med år 1635 varit fullständiga
och väl ordnade, ehuru från och med år 1842 ej inbundne; att af Kämnersrättens protokollsböcker
från och med år 1737 till och med 1849 dessa för åren 1760 och 1777 saknats,
för åren 1847 och 1849 ej varit underskrifna af Rättens Ordförande och Ledamöter och'
för åren 1846 till och med 1849 varit oinbundna, ehuru eljest i fullständigt skick; att-protokollen
öfver uppbuds- och lagfartsärenden samt intecknings- och förmyndaremål, likasom
dupletter af ingifna bouppteckningar, befunnits i god ordning, samt att vid senare inVenteringstillfället
den 21 sistl. Februari Rådst.rättens domböcker till och med år 1850 och småprotokoll
till och med 1851 varit inbundna, och Kämnersrättens domböcker för åren ,1847
och 1849 funnits underskrifne af Ordföranden, men ej af Ledamöterna, äfvensom samma
Rätts protokoll för åren 1846 till och med 1849 varit inbundne.
Ofver detta förhållande har vederbörandes förklaring blifvit infordrad samt åtalet vidare
inför Kongl. Hofrätten utfördt; hvarefter utslag fallit den 8 sistl. Juli af innehåll, att Kongl.
Hofrätten funnit anledning icke hafva förekommit, det Kämnersrättens domböcker för åren
1760 och 1777 bortkommit genom någondera af förklarandernes vållande eller ens under deras
tjenstetid; hvarföre förklaranderne ej heller kunde i denna del af åtalet något ansvar ådömas;
men då, hvad anginge de af Advokatfiskal i öfrigt gjorda anmärkningar beträffande
ofullständigheten i Rådst.rättens protokoll för år 1850 och oordningen i Rättens arkif, det
enligt Kongl. Brefvet den 2 Maj 1766 egentligen ålegat Borgmästaren, sås,om Rådst.rättens
ordförande, att tillse, det vid arbetet och sysslorna ordentligen tillgått, samt att följaktligen
Öfver domböckernes och protokollernes förfärdigande hålla hand, i hvilket afseende den från
Protokollsfprandens, Magistratssekreterarens sjukdom hämtade ursäkt destomindre vore antaglig,
sorn samma sjukdom, enligt iäkarebetyget, inträffat först i slutet af Maj månad 1851,
hvarförinnan 1850 års protokoll bordt hafva varit fullständigt uppsatte; alltså och med förklarande,
att anmärkta försummelsen, hvarigenom någon part ej veterligen lidit skada, icke
kunde för Rådmännen medföra ansvar, pröfvade Kongl. Hofrätten, i lormågo af grunderna i
l kap. 12 § Rättegångsbalken, rättvist döma Borgmästaren att för hans uraktlåtenhet härutinnan
och såmedelst ådagalagda vårdslöshet i hvad Borgmästareembetet tillhörer, plikta sexton
R:dr 32 sk. till treskiftes, dock så att Borgmästarens andel i stadens lott af nämnde böter
tillfölle länslasarettet i Westervik; och komme, vid det upplysta förhållande, att Kämnersrättens
domböcker för åren 1847 och 1849 då mera blifvit behörigen underskrifna, Advökatfiskalens
yrkande om särskildt föreläggande i denna del att förfalla.
För öfrigt är uti samma utslag äfven dömdt öfver det af mig till åtal emot Kämnersrättens
Ordförande hänvista förhållande, att han obehörigen fördröjt aflemnande af Kämnersrättens
ransakningshandlingar rörande tvenne häktade personer; och har Kongl. Hofrätten sig
häröfver utlåtit, det Ordföranden gjort sig skyldig till ansvar för det han utan laga skäl i
nära tre månader fördröjt att till Rådst.rätten insända ransakningen angående dessa personer;
hvarföre ineranämnde Ordförande, hvilken i sammanhang härmed äfven varit för andra
embetsfel tilltalad, med åberopande af grunderna i 1 kap. 12 § Rättegångsbalken, dömdes att
i en bot plikta det belopp, som motsvarade den honom i egenskap af Rådman i Westervik
anslagna lön under ett år till treskiftes, dock under iakttagande af samma föreskrift i afseende
på hans egen lott i Stadens bötesandel, som angående de Borgmästaren ådömda böter blifvit
stadgad, samt att derjemte godtgöra Stadens Sjumanskammare för de häktades underhåll i
häktet, åttatiofem dagar längre än vederbordt, med fyratiosju It:dr 10 sk. 8 rst. oell dessa
begge senares såmedelst orsakade förlängda lidande med fjorton R:dr 8 sk., allt banko, till
hvardera.
I detta utslag har ändring hvarken å min eller de tilltalades sida blifvit sökt; men Westerviks
Borgerskaps Äldste hafv.a anfört underdåniga besvär, som af nådig pröfning bero.
Enligt hvad i min sista berättelse omförmäles, hafva underdåniga besvär blifvit af Domhafvanden
i Edsbergs och Lekebergs m. fl. härader anförda öfver Kongl. Svea Hofrätts den
13 Juli 1852 gifna utslag, hvarigenom honom ålades att öfver alla de i domsagans arkiver
befintliga handlingar, som böra i häradskistan förvaras, upprätta samt hos K. Bfhde förete
förteckningar, samt bevis deröfver till Kongl. Hofrätten ingifva inom sex månader, allt vid
vite af femtio daler silfvermynt, eller ock att, i händelse laga hinder derföre mött, sådant
inom samma tid uppgifva och styrka; och har under den 11 sisth Augusti Kongl. Majits nådiga
Utslag uppå dessa underdåniga besvär blifvit meddeladt, af innehåll, att Kongl. Majit
funnit klaganden icke hafva anfört skäl,» som kunde verka ändring i Hofrättens utslag, varande
klaganden ålagdt att, vid deruti stadgadt vite, inom sex månader efter det nådiga utslaget,
fullgöra, hvad genom Hofrättens utslag blifvit honom förelagdt.
En häktad och för förfalskningsbrott tilltalad person, om hvilken Ivämnersrätten i Malmö
den 31 Oktober 1849 afslutat ransakning och hänskjutit pröfningen af målet till Rådstugurätten,
hade icke förr än den 15 Januari 1850 blifvit inför sistnämnde domstol inställd; och
sedan jag, i anledning häraf, begiirt och erhållit Rådstufvurättens utlåtande, hvarigenom blifvit
upplyst, det Kämnersrättens protokoll först den 31 December 1849 till Rådstugurätten inkommit;
så har jag mot Kämnersrättens Ordförande, hvilken erkännt, att dröjsmålet bordt
honom ensam i egenskap af Expeditionshafvande tillräknas, låtit för detta dröjsmål anställa
åtal inför Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som häröfver genom utslag den 22
Juni 1852 sig utlåtit, att som Kämnersrättens Ordförande medgifvit, att ifrågavarande ransakning
varit afslutad den 31 Oktober 1849, men det dervid förda protokoll icke förr än den
31 påföljande December blifvit till Rådstugurätten aflemnadt; alltså och då Kämnersyiittens
Ordförande lör detta sitt dröjsmål icke haft laglig ursäkt att förebära, pröfvade, med tillämpning
af Kongl. Brefven den 18 Nov. 17(i'2 och den 15 April 1774, Kongl. Hofrätten rättvist
att för berörde försummelse fälla honom att böta en R:dr banko för hvarje dag under tiden
från och med den 8 November till och med den 31 December 1849, eller tillhopa femtiofyra
R:dr likaledes banko; hvarjemte Ordföranden förpligtades att ersätta Kongl. Majit och Kronan
kostnaden för den häktades fångförplägning under sagde tid med 5 R:dr I I sk. 1 rst. banko;
men enär denne sistnämnde afstått från anspråk på ansvar och ersättning för sitt lidande genom
qvarhållandet i häkte, koinme frågan härom att förfalla.
Detta utslag, hvilket redan i sista årets embetsberättelse bordt upptagas, men genom tillfällig
försummelse icke förr än i sisth September månad kommit mig tillhanda, har icke blifvit
öfverklagadt.
Domhäfvanden i Marks härad hade uti ett den 22 Maj 1852 utgifvet betyg vidgått, att
åtskilliga personer, hvilka under ransakning för stöld varit i häkte hållna, blifvit af Länsmannen
i orten,, såsom tillsyningsman vid häradshäktet, efter Domhafvandens derom gifna tillsägelse,
ställde på fri fot, sedan de voro sakfällde för de dem tillvitade brott, men innan de undergått
de för samma brott dem ådömda straff. Detta Domhafvandens förfarande hade jag anmärkt
såsom felaktigt och derföre låtit emot honom anställa åtal, vid hvars pröfning Kongl.
Göta Hofrätt genom utslag den 19 sisth Juli förklarat, att som Häradsrättens särskilda utslag,
hvarigenom fångarne dömdes skyldige till begångna tjufnadsbrott, icke innefattade föreskrifter
— 2.3 —
af Häradsrätten, att dessa brottslingar skulle ur häkte lösgifvas, innan de undergått den bestraffning,
Häradsrätten deni ådömt; vid hvilket förhållande Kongl. Hofrätten funnit böra antagas,
hvad Domhafvanden i sitt betyg förklarat, att nemligen fångarnes lösgifvande varit föranledt
af bans tillsägelse derom till Länsmannen; alltså och då det icke tillkomme Häradshöfding,
såsom någon med hans embete förenad rättighet eller pligt, att utom rätten enskildt
förordna om fånges lösgifvande ur häkte, samt Häradsböfdingens tillsägelser till Länsmannen
om fångarnes frigifvande följaktligen icke borde betraktas såsom innefattande någon embetsåtgärd;
funné Kongl. Hofrätten förevarande åtal, såsom för fel i domareembetets utöfning, icke
föranleda till vidare yttrande; men i anledning af min anmärkning, att två bland fångarna,
hvilka icke varit angifne för gröfre brott än dem, för hvilka de blifvit sakfällde, bordt antingen
genast vid ransakningens början lösgifvas' eller ock efter sakfällandet qvarhållas i häkte,
tilldess de voro straffade, har Kongl. Hofrätten'yttrat, att enär samma personer varit ankla
gade
och jemväl blifvit sakfällde för första resan stöld, Kongl. Hofrätten funne Domhafvanden,
för det han låtit dessa personer i häktet qvarhållas under ransakningen, som påbörjades
den 4. °ch slutades den 11 Oktober 1848, icke hafva gjort sig till något ansvar skyldig.
Ofver detta utslag har jag anfört underdåniga besvär med anmärkning, att enär qvarhållandet
i häkte för ett endast angifvet och under ransakning stående brott omöjligen skulle
kunna gillas, om ej sakfällandet för samma brott borde medföra den brottsliges qvärbållande,
till dess lian undergått det honom ådömdå straff, det således ej kunde betviflas, att Hofrätten,
i fall åtalet för fångarnes lösgifvande blifvit hufvudsakligen pröfvadt, skulle hafva funnit detta
åtal välgrundadt. Och hvad beträffade Hofrättens yttrande i denna del har jag i underdånighet
anmärkt, hurusom Hofrättens tankegång innefattade, att om en domare i embetet företager,
hvad lill domareembetets utöfning ej rätteligen hörer, han derigenom icke begår embets
fel
och ej kan derföre dömas till ansvar af den öfverrätt, under hvars lydno och inseende
han såsom domare står; att det likväl syntes mig otvifvelaktigt, att den åtlydnad, Häradshöfdingens
tillsägelser rönt af Länsmannen, härrört endast från förutsättning deraf, att tillsägelserne
voro gifna i öfverensstämmelse med Häradsrättens beslut, och följaktligen borde anses
såsom officiella, då Domhafvanden såsom enskild man ännu mindre, än i egenskap af Häradshöfdinge,
kunde äga att meddela dylika tillsägelser; samt att om Länsmannen häruti misstagit
sig, och rätteligen bordt loinna tillsägelserna utan åtlydnad, häraf dock icke syntes kunna
uppkomma något urskuldande för Häradshöfdingen, hvilken ofelbart missbrukat sitt embete,
ehvad han öfverskrida dess gräns eller inom densamma meddelat tillsägelser, hvartill ingen
laglig rätt förefanns.
Härmed är redovisningen för åtalen slutad. Ibland de ärenden, som återstå, har jag
först att meddela en med Kongl. Göta Hofrätt förd brefvexling, föranledd af en bos mig af
enskild person gjord anmälan, att sedan han hos Iv. Bfhde i Hallands län blifvit lagsökt för
ett den 1 Nov. 1842 till viss man eller ordres utgifvet och den 1 April 1844 till inlösen
förfallet skuldebref å 271 R:dr r:gs med påstående om bysättningstvång, och Landshöfdingeembete!
i nämnde län genom utslag den 31 Juli 1844, under åberopande af 4 kap. 2 § Utsökningsbalken
ålagt gäldenären att vid påföljd af utmätning gbnast betala fordrade kapitalet
jemte ränta samt godtgöra lagsökningskostnaden; så hade, uppå besvär af fordringsägaren,
Kongl. Hofrätten genom utslag den 20 Maj 1845 sig utlåtit, att som enligt Kongl. Förordningen
den 31 Juli 1815 innehafvare af skuldebref, ställda till innehafvare!] eller viss man och
ordres, bör enligt Kongl. Förordningen dgn 19- Maj 1756 genast njuta bysättning och säkerhet
å gäldenäreh, derest lagsökning anställes emot utgifvaren inom sex månader från förfallodagen
eller om, såsom här vore fallet, denna är utsträckt till längre tid än tolf månader, inom
aderton månader från den dag, skuldsedlarne äro uthändigade; alltså och då lagsökning för
den nu i fråga varande skuldsedeln, hvilken förfallit till betalning sjutton månader efter det
ilen utgafs, blifvit anhängiggjord den 17 April 1844, och således inom aderton månader från
utgifmngsdagen, pröfvade Kongl. Hofrätten rättvist, med ändring i öfvérklagade utslaget, ålägga
— 24 —
gäldenären att genast, vid bysättningstvång, till fordringsägaren betala fordrade beloppet 271
U:dr r:gs; i följd af hvilket beslut gäldenären också blifvit bysatt saint derefter, enligt företedt
bevis, gälden betalt; och bar lian uti sin klagoskrift gjort anmärkningar emot detta Kongl.
Hofrättens utslag, såsom efter hans förmenande oriktigt derutinnan, att bysättning, utan föregående
utmätning, blifvit ådömd för en skuldsedel med bestämd förfallotid utöfver tolf månader
från utgifnirigsdagen; hvarföre gäldenären förmält sig önska' upprättelse och ersättning för
det honom öfvergångna lidande.
Denna klagoskrift bar jag uti skrifvelse den 23 sistlidne December tillsändt Kongl. Hofrätten
med anhållan om utlåtande deröfver; i anledning hvaraf Kongl. Hofrätten den 26 Januari
innevarande år uti skrifvelse sig yttrat, att grunden för stadgandet i de genom Kongl.
Hofrättens utslag tillämpade författningar af 1756, 1798 och 1815 vore, så vä! i den ena
som andra af dem, enahanda, eller att tvånget för utgifvare af skuldsedel, ställd till innehafvaren
eller viss man.och ordres, att vid äfventyr af bysättning hafva å förfallotiden penningar
i beredskap, borde inskränkas till viss tid; och ehuru sistnämnde två författningar innehölle.
att för den händelse tid till betalning blifvit i skuldsedeln bestämd, densamma ej må öfverstiga
tolf månader från förbindelsens dag, och att lagsökning bör ske inom sex månader från förfallotiden;
likväl och som, enligt 1815 års förordning, strängare exsekutif kraft tillkomme
skuldebref af ifrågavarande beskaffenhet, deri tid till betalning ej funnes utsatt, derest sådan
fordras eller lagsökning mot utgifvaren anställes inom sammanlagde aderton månader från
skuldebrefvets dag, samt gäldenären oafbrutet under denna tid kunde blifva nödsakad att hafva
penningar till hands, men det måste för honom vara mindre betungande att från någon viss
dag efter tolf, men löre aderton månader löre skuldebrefvets utfärdande, vara beredd till betalning;
hade Kongl. Hofrättens i målet deltagande Ledamöter funnit andan och meningen af
1815 års förordning ej kunna vara annan än den, att utgifvare af till innehafvaren eller viss
man och ordres ställd skuldsedel, deri förfallodag är utsatt utöfver tolf, men inom aderton
månader från utgifningsdagen, ovilkorligen vore underkastad bvsättning, så vida inom sistnämnde
tid betalning fordras eller lagsökning mot utgifvaren anställes.
Som likväl detta sätt att förklara meningen af de i fråga varande författningarna icke
syntes mig förenligt med deras ordalydelse, så bär jag uti skrifvelse den lii sisth Februari
anhållit att få ytterligare fästa Kongl. Hofrättens uppmärksamhet på ämnet; hvarvid jag anfört,
att nämnde författningar, Kongl. Förordningarne den 19 Maj 1756, den 28 Juni 1798
samt den 31 Juli 1815, väl öfverensstämma uti den af Kongl. Hofrätten åberopade syftning,
att tvånget för utgifvare af skuldsedel ställd till innehafvaren eller viss man och ordres, att
vid äfventyr af bysättning hafva å förfallotiden penningar i beredskap, borde inskränkas till
viss tid. Men jag erinrade, att de tvenne sistnämnda författningarne sammanstämma "dessförutan
äfven deruti, att förfallotiden i så beskaffad skuldsedel ej må vara utsatt senare, än tolf
månader efter dess utgifvande, samt innehålla i öfrigt, att derest betalning icke fordras inom sex
månader efter en sålunda bestämd förfallotid, fordringsägaren då, enligt den ena, alldeles icke
har annan rätt än för andra skuldebref och, enligt den andra, skuldsedeln förlorat dea strängare
exsekutifva kraft, den annars enligt 1756 års Kongl. Förordning medfört.
Endast i afseende på sådana förskrifningar, i hvilka viss förfallotid ej finnes bestämd
trodde jag ' betänklighet kunna uppstå, huruvida uppsägning måste vara gjord så tidigt, att
betalningstiden inträffar inom tolf månader efter utgifningsdagen, då derom uti 1815 års Förordning
väl anföres, att så varit af Rikets Ständer föreslaget, samt att Kongl. Maj:t i nåder
bifallit den i dessa delar gjorda hemställan, och förordnade i öfverensstämmelse dermed, men
ordalagen af det efterföljande nådiga förordnandet dock icke hafva samma lydelse, utan i
stället säga, att derest för löpande skuldebref, deruti förfallodagen ej är bestämd, "betalning icke
fordras eller lagsökning anställes inom sex månader efter den i 1798 års förordning stadgade
längsta betalningstid tolf månader, och således sammanlagdt inom aderton månader från don
dag, de äro utgifna skuldsedeln då förlorat den strängare exsekutifva kraften.
Den
— 25 —
Den tvekan, som häraf kan uppstå, huruvida förskrifning utan förfallotid må kunna bibehålla
den strängare exsekutifva kraften änskönt den icke genom uppsägning blir förfallen inom
tolf månader, endast lagsökningen eller krafvet anställes inom aderton månader från utgifningsdagen,
efter det genom uppsägningen tillkommit en förfallotid, som medgifver så tidig
lagsökning, denna tvekan äger deremot icke rum i fråga om förskrifning med utsatt förfallotid,
som inträffar senare än tolf månader efter utgifvandet, ty en sådan förskrifning är icke
obestämdt, utan bestämdt stridande emot 1798 och 1815 års Kongl. Förordningar, hvilka, enligt
hvad redan är anmärkt, uttryckligen förbjuda, vid äfventyr af den strängare exsekutifva
kraftens förlust, att ställa löpande förskrifning på betalningstid utöfver tolf månader från förskrifningens
dag.
Vid den slutledning, hvarigenom Kongl. Hofrätten kommit till resultatet af andan och
meningen i 1815 års Kongl. Förordning, fann jag ingenting annat att påminna, än att från
premisserna af denna slutledning äfven kan hämtas den följd, att sjelfva det maximum af
aderton månader, hvarutöfver förfallotid och lagsökningstid sammanlagda ej må sträckas, vore
för författningens ändamål lika öfverflödigt, sorn stadgandet om tolf månaders längsta förfallotid,
hvilket emedlertid qvarstår, samt att ändamålet, eller den af Kongl. Hofrätten antagna
enda grunden för alla tre författningarna, vore vunnet, endast lagsökningen, efter uppsagd eller
forsk rifve» förfallotid, icke finge dröja utöfver de stadgade sex månaderne. Men härmed
vore ock visadt, att ingen ting annat af 1798 och 1815 års Kongl. Förordningar ägde någon
betydelse, än stadgandet om sådan lagsöknings tid.
Att således argumentationen öfver andan och meningen af sistnämnde Kongl. Förordning
bevisar för mycket, äfven när fråga är om forsk ritningar ställda på uppsägning, det hade förekommit
mig o t v i f v elak tigt, om jag ock lemnade derhän, huru de tvetydiga ordalagen i denna
författning rätteligen må förstås och tillämpas. Beträffande åter de fall, då bestämd förfallotid
linnes i löpande förskrifning utsatt, syntes mig någon ovisshet ej kunna uppstå derom, att
denna förfallotid måste inträffa inom tolf månader, vid äfventyr af den strängare exsekutifva
kraftens förlust. Och då, i förevarande fall, den bestämda förfallotiden var utsatt utöfver tolf
månader, kunde jag icke instämma i den tankan, att gäldenären bordt dömas till bysättning,
innan utmätning honom öfvergått.
Jag trodde dock frågan om rätta förståndet af 1815 års Kongl. Förordning icke böra
lemnäs utan närmare eftersinnande. Jag anmärkte, att denna författning innebär en lagförändring,
hvars vidtagande berodde af Konungs och Ständers sammanstämmande beslut, och att
stadgandet ej kan hafva annan gällande betydelse än den, hvari båda besluten öfverensstämma.
Nu innehöll, i förevarande fråga, Rikets Ständers förslag: att löpande forsk ritningar, som icke
innehålla viss betalningstid, böra behandlas efter den beräkningsgrund, som 3 § af 1798 års
Förordning utstakar, och att om gäldenär förbundit sig till betalning af sådan skuldsedel inom
viss tid efter skeende uppsägning, och densamma verkställes så tidigt, att förfallotiden inträffar
inom tolf månader från den dag, skuldebrefvet är utgifvet, detsamma bör medföra enahanda
verkan, som i händelse betalning varit inom besagde tid utfäst. Denna Rikets Ständers
hemställan, intagen i sjelfva den utfärdade författningen (Kongl. Förordn. den 31 Juli
1815), är af Kongl. Maj:t bifallen, och enligt sjelfva Förordningens ord är det i öfverensstämmelse
med denna hemställan, som Kongl. Maj:t meddelat sitt nådiga förordnande i ämnet.
Skulle likväl detta nådiga förordnande, hvilket derefter följer, icke tydligen uttrycka samma
mening, som uti Rikets Ständers hemställan innefattas; så syntes mig intet tvifvel kunna uppstå,
att ju det otydliga måste förklaras i öfverensstämmelse med samma hemställan, med
hvilken författningen sjelf säger det nådiga förordnandet öfverensstämma.
Då nu i det nådiga förordnandet eller fastställelse!] på Rikets Ständers beslut förekommer,
att om betalningen icke fordras eiler lagsökningen anställes inom sex månader efter den
i 1798 års Förordning stadgade längsta betalningstid tolf månader, och således sammanlagdt
inom aderton månader från den dag, förskrifningen är utgifven, denna förlorat sin strängare
exsekutifva kraft; trodde jag det otydliga i dessa ordalag, eller den icke uttryckta meningen,
ii. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berätlelse för år 1853. 4
- 26 —
antingen betalningstiden efter uppsägning behöfver inträffa inom tolf månader eller ej, visserligen
icke kunna få annan antaglig förklaring, än den som innefattas i Rikets Ständers beslut,
att nemligen uppsägningen skall vara så tidigt verkställd, att förfallotiden inträffar inom
tolf månader från den dag, skuldebrefvet är utgifvet. Men så vida denna förklaring vore
tillförlitlig och enligt lagstiftningsgrund nödvändig; förmodade jag också intet tvifvel äga rum,
att ju äfven utgifvaren af en på uppsägning ställd löpande förskrifning är fri från omedelbar
bysättning, derest icke uppsägningen sker så tidigt, att betalningstiden inträffar inom tolf månader
efter förskrifningens utgilvande.
Under den 15 sisth Februari har den Kongl. Interimsregeringen beslutat öfver' min i; sista
berättelsen omförmälta underdåniga hemställan angående rätta förståndet af en år 1834
beviljad förhöjning i lösen för visering af resandes pass hos Svenska och Norrska Generalkonsuln
i Finland; och innehåller detta nådiga beslut, att alldenstund nu varande Generalkonsuln
G. af Forselles behörigen blifvit bemyndigad att uppbära den i fråga varande högre
lösen för passvisering af två R:dr svenskt banko och, i den händelse densamma nu skulle
undergå någon nedsättning, borde berättigas till ersättning för den derigenom under hans återstående
tjenstetid uppkommande minskning i inkomster, men något högre belopp än det,
jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga Beslut af den 10 Juli 1850, från Ffandels- och Sjöfartsfonden
till Generalkonsuln utgående anslag af 500 R;dr Hamb. banko årligen, icke kunde för närvarande
honom varda tiildeladt, Kongl. Majit funnit för godt i Nåder besluta, att någon förändring
uti den för Generalkonsulatet i Finland beviljade särskilda förhöjning uti passviseringslösen
icke må under Generalkonsul af Forselles’ tjenstetid äga rum, men att efter hans afgång
den i fråga varande förhöjning skall upphöra, samt den i expeditionstaxan till Kongl.
Majits nådiga Konsulsstadga bestämda lösen i stället inträda.
Min i sista berättelsen omförmälta, hos Kongl. Majit gjorda underdåniga hemställan, angående
Justitiä-Borgmästarens i Göteborg behörighet att ålägga stadssoldater derstädes extra
judiciella bestraffningar för mindre förseelser i tjensten, har nu mera blifvit besvarad med
Kongl. Majits nådiga Skrifvelse den 19 sisth Maj af innehåll, att då, efter hvad vitsordadt
blifvit, någon olägenhet ej försports deraf, att vid de tillfällen, då personer hörande till Stadsvakten
i Göteborg gjort sig till extra judiciell bestraffning förfallna, Justitiä-Borgmästaren derstädes
derom förordnat, Kongl. Majit ville vid detta under en lång tid iakttagna sätt att handhafva
disciplinen vid nämnde Stadsvakt äfven för framtiden låta bero.
Då jag uti berättelsen för 1849 upptagit min hos Kongl. Majit gjorda underdåniga hemställan
om anskaffande af saknadt utrymme för Svea Hofrätts arkiv, samt den Kongl. Regeringens
derå aflåtna nådiga svar af den 28 Augusti samma år, hvarigenom förklaras anledning
icke då för närvarande hafva varit att meddela något förordnande i ämnet, har jag nu bordt
lemna den underrättelse, att efter en af Kongl. Hofrättens President år 1851 gjord anmälan
om behof dels af ett sessionsrum för Hofrättens femte Division, och dels af större utrymme
för ökadt antal af Kantslitjenstemän, samt för Hofrättens arkif, Kongl. Majit uti nådig Skrifvelse
den 6 Mars 1852 förmält Sig hafva inhämtat, att lägenhet för Hofrättens arkif kunde i
bottenvåningen af samma flygel, der Hofrättens nu varande rum äro belägna, utan svårighet
beredas; hvarföre Kongl. Majit, i sammanhang med den af Herr Presidenten i öfrigt föreslagna
reglering, funnit godt till den föreslagna anordningen äfven i afseende på arkifvet meddela nådigt
bifall; och har, med begagnande af detta nådiga bifall, den del af Kongl. Hofrättens arki!,
som förut funnits på vindarna upplagd, nu mera blifvit uti omförmälte lokal i ordning
ställd samt början gjord till upprättande af fullständigt inventarium deröfver.
— 27 —
Forskningen angående lagskipningens tillstånd har på vanligt sätt blifvit sträckt äfven
till högsta instants, der nedanstående fall förekommit mig förtjenta af de sakkunniges uppmärksamhet.
Ibland de rättsbegrepp, som för lagskipningen behöfva vara klara, måste säkerligen räknas
begreppet om hvad lagen kallar medgift eller hemföljd. Giftermålsbalkens 16 kapitel, som
afhandlar detta ämne, innehåller, att son eller dotter, som hemföljd fått, skall den behålla, så
länge fader och moder, som den gilvit, båda lefva, men att när endera dör och arf skall delas,
alltsammans återgår till skiftes. Det stadgas vidare, att om son eller dotter dör barnlös, hemföljd
skall återgå, men att om barn lefva efter, de få den behålla med samma vilkor, som
deras fader eller moder den haft, samt att om de barn dö förr, än någondera af dem, som
hemföljd gifvit, den då skall återgå.
Hemföljd kan gifvas i jord, hus eller lösören, och skall, i den händelse, att när återbäring
bör ske, husgeråd är borta eller ej kan återbäras så godt, som det gafs, detsamma
gäldas efter thy, sorn det värdt var, då det gafs.
1 detta sista läll uppkommer fordran för hemföljd,s likasom man för lån eller inlags fä,
när det är förvandladt och ej i behåll, blir fordringsägare jemlikt 17 kap. 2 § Handelsbaden.
Men i allt annat fall är rättigheten till hemföljds återfående icke att förblanda med fordringsrätt.
Hemföljden blir icke emottagarens egendom, utan fortfar att, så länge den finnes i behåll,
tillhöra samma ägare, som den lernnat, men icke dermed afhändt sig eller föryttrat den.
Hemföljd är således hvarken mer eller mindre än lån — icke försträckning, utan hvad lagen
i 11 kap. Handelsbaden förstår med lån (commodatum) hvartill äganderätten hos långifvaren
qvarstadnar. Till förebyggande af allt missförstånd har dessutom lagen i 16 kap. Gifterm.balk.
uttryckligen förklarat, att om man till barn, vid deras giftermål, eller när de utur hus och
bo skiljas eller vid annat tillfälle, vill till full ägo gifva penningar eller andra lösören, eller ock
jord å landet eller hus i staden, man dertill må hafva fri makt, samt att det, som så gifvet
är, ej må till skiftes återbäras.
I ett fall, der tillämpning af dessa stadganden kommit i fråga*) var hemföljden gifven år
1813 i lösören, enligt förteckning med åsätta värden samt qvitto af mågen, hvilken å dotterns
vägnar persedlarna emottagit, alldeles såsom lagen derom föreskrifver. När mågens egendom
derefter redan följande år uppgafs till borgenärer; yrkade Svärfadern, efter skedd bevakning,
att ur gäldbundna boet utbekomma samma persedlar, eller ock i den mån, dessa efter medgifvande
af dotterns goda man blifvit försålda, utfå värdet deraf med förmånsrätt. Imedlertid
hade en del af persedlarna blifvit utmätt före konkursen och såld; och Svärfadern sjelf hade
under konkursen inför domstolen medgifvit det öfrigas försäljning å offentlig auktion; hvarföre
och då sådan för sig gått det anmärktes, att anspråk ej kunde göras på mer än det erhållna
försäljningsbeloppet; dock, bestriddes rättigheten äfven till detta, enär Svärfadern låtit uti en
tidning tillkännagifva, att han skänkt sin Dotter i fråga varande persedlar.
Genom dom i konkursen den 11 Juli 1845 yttrade sig Rådstugurätten, att som Svärfadern
företett gäldenärens vid äktenskapets ingående med hans Dotter utfärdade qvitto å bevakade
hernföljden, samt emot hans bestridande afseende ej kunde fästas å den åberopade tidningsannonsen;
blelve alltså de mot hans påstående framställda anmärkningar i hufvudsaken
ogillade; men då en del af hemföljdspersedlarna redan före konkursens början varit tagen i
mät för en gäldenärens skuld oeh satt under utmätningsmannens försegling, samt sedermera
blifvit försåld, och D. (Svärfadern) medgifvit försäljningen af hemföljdspersedlarna i öfrigt, kunde
ej större betalningsrätt tillerkännas D., än dels för hvad efter liqvid af den fordran, för hvilken
utmätningen skett, återstode (af köpeskillingen för det utmätta, och dels för värdet af de med
D:s begifvande sålda, ej utmätta persedlarna, hvilket allt D. förklarades berättigad att med
förmånsrätt utfå; hvaremot för det belopp, som blifvit till godtgörande af den utmätta fordran
användt, D. endast tillkomme betalning såsom oprioriterad borgenär.
') Jurid. Arkif 19 B. sid. 461.
— 28 —
Häröfver klagades å borgenärernes vägnar genom sysslomannen; och Hofrätten, sorn
dömde den 19 Febr. 1847, fann ej skäl att, på den i Hofrätten fullföljda vadetalan, göra ändring
i Rådst.rättens dom. Men då saken vidare fullföljdes, blef fråga att påbörda hemföljdspersedlarnes
ägare (Svärfadern) en med äganderätten i allmänhet oförenlig och för hemföljd
uttryckligen eftergifven skyldighet att med något annat, än innehafvares pget erkännande,
styrka sin rätt mot dennes borgenärer.
Det heter i 16 kap. 2 § Gifterm.balken: »Nu tins hvarken uppteckning eller qvittobref
ej eller annat bevis, och är likväl hemföljd gifven; bäre tå åter til skiftes med svornom ede».
Innehafvarens obestånd kunde ju i detta förhållande ingen ändring göra. Flan var skyldig att,
vid någondera ägarens (någonderas af Svärföräldrarna) dödsfall, återbära godset till skiftes med
svornom ede, i brist af förteckning eller annat bevis, och var således icke berättigad att till
sina borgenärers förnöjande uppgifva något af detta gods. På honom allena ankom att samtycka,
det godset nu genast (vid obeståndets utbrott) återtogs af ägarna; och den ed, hvarmed
han ägde bekräfta, hvad gods det var, som skulle återbäras, måste äfven gälla att styrka, det
hans borgenärer derpå icke ägde anspråk. Ehvad han sedan ville godset behålla eller till
ägarna det återlemna; så var han sky Idig, och derföre berättigad, att icke samtycka dess öfverIåtande
till borgenärerna. Men uraktlåt han denna skyldighet: så förlorade icke derigenom
Svärfadern sin rätt att från borgenärerna återfordra, hvad som obehörigen kommit i deras
våld; och med någon annan bevisningsskyldighet för begagnande af denna rätt kunde han icke
belastas, än den att med innehafvarens edgång (både Dotterns och Mågens) styrka sin af dem
erkända rätt.
I stället för godkännande af en sådan rätt, anmärktes hos Nedre Revisionen, att den
med gäldenärens namn och sigill försedda handling, hvarmedelst han erkännt, att hans Hustru
af sin Fader fått emottaga hemföljd till bestämdt värde, icke innehölle förteckning å hemföljdspersedlarna
till beskaffenhet och värde, samt att 1). ej heller förebragt någon bevisning, på
grund hvaraf, emot borgenärernes bestridande, antagas kunde, att större eller mindre del af
nämnde persedlar vid den inträffade konkursen fanns i boet qvar; vid hvilket förhållande D.
ansågs icke hafva varit berättigad att utbekomma de uppgifna hemföljdspersedlarna eller för
deras värde erhålla godtgörelse i konkursen med förmånsrätt, utan tillstyrktes ändring i Hofrättens
dom, så att beloppet af den bevakade hemföljden (det vid öfverlemnande! åsätta värde)
utginge af de afträdda tillgångarna endast med den rätt, 16 § i 17 kap. Handelsbalken bestämmer.
Denna tillstyrkan bifölls af Högsta Domstolens flesta Ledamöter, och Kongl. Maj:ts
Dom expedierades den 11 Januari 1848. Blott en af Herrar Ledamöter fastställde Hofrättens
dom.
Att denna nådiga Dom icke låter förena sig med begreppet om hemföljd, sådant det här
blifvit uppstäldt, har förekommit mig klart. Den, som lemnar hemföljd, bör aldrig i annat
fall behöfva i konkurs bevaka talan derom, än då persedlarne äro förvandlade och ej i behåll,
i hvilket fall han får nöja sig med ersättning ur massan utan förmånsrätt. Eljest äger,
utan hinder af konkursen, godsets innehafvare att behålla det, lika litet åtkomligt för borgenärerna,
som all annan, till honom leornad, men icke honom, utan annan man tillhörig egendom;
och yttersta nödvändiga bevisningen om ägarens rätt är för hemföljd just densamma,
som för hvarje annat lån eller inlagsfä, gäldenärens bouppteckningsed, i hvilken hans egna
tillgångar måste skiljas från alla andra. Lill han medgifva upphörande af förläningen; så har
han derom att göra endast med långifvaren; och när denne härtill fått hans bifall; återtager
han sin egendom utan allt hinder af lörläningshafvarens borgenärer. Jag kan således ej annat
förstå, än att Rådstufvurätten och Hofrätten i den förevarande saken dömt rätt.
Utan tvifvel kunna missbruk af lagen om hemföljd befaras; och det lärer ej ens kunna
betvifias, att lagstiftaren sjelf befarat dem. Att falskt föregifva en hemföljd och stjäla den
från sina borgenärer, kan ej sällan stå en menedare öppet, med biträde af ett par eller tre
andra menedare. Men lagstiftaren trodde förmodligen, att detta skulle sällan förekomma; och
att stänga utvägen dertill stod ej annorlunda i hans makt, än om han ville förbjuda allt lån
(vill säga lån elter lagens språkbruk, och betyder icke försträckning), vid äfventyr att ej kunna
— 29 —
återfå det, om låntagaren kommer på obestånd. Ty så länge man kan låna till annan man
något, dödt eller qvickt, måste låntagaren äga vitsord att erkänna lånet och det låntas identitet,
eller också kan knappast någonsin någotdera bevisas. Och skall i allmänhet en möjlighet
gifvas att sålunda utlåna och återbekomma; då gifves ju hvarken skäl eller utväg att mer förbjuda
hemföljdslån, än hvarje annat, eller förknippa det ena med annorlunda beskaffade vilkor,
än det andra, eller vägra tillämpning af enahanda lag och rättsgrund på det ena, som på de andra.
Ilos en Rådstufvurätt söktes, på en förbindelse till ansvarighet för en skuld, inteckning
i utgifvarens »inom staden och på dess område belägna fastigheter»; men dervid uppgafs icke
någon bestämd fastighet såsom utgifvaren tillhörig. Borde inteckningen då icke anses rätteligen
sökt i alla gäldenärens inom staden och på dess område belägna fastigheter? Denna
fråga, då den blifvit med nej besvarad, torde böra noga betänkas. Om det å ena sidan är
gifvet, att bestämdt bör anmälas den fastighet, hvars intecknande sökes; så synes det väl, å
andra sidan, svårt att neka, det bestämd anmälan häraf är gjord, när uttryckligen är sagdt,
att all gäldenärens i staden och på dess område belägna egendom är föremål för ansökningen.
Hade okunnighet förefunnits, hvilka fastigheter ansökningen gällde, d. v. s. hvilka gählenären
ägde; så hade väl derom fråga bordt uppstå hos Rådstufvurätten; hvilket dock icke inträffade.
Hvad som der blef ämne för tvist, var det förhållande, att gäldenären, som under
den 4 Okt. 1844 utfärdat den förbindelse, för hvilken inteckning söktes, hade redan den 12
nästförutgående Juli med annan man altalt om försäljning af den fastighet, som kom i fråga,
men med den blifvande köparen tillika gjort det aftal, att salubref ej skulle utfärdas förr än
den 1 April 1845; hvaraf händt, att lagfart å köpet ej heller ägt rum före den 24 Febr.
1845, då ansökningen om inteckning gjordes; och häröfver dömde Rådst.rätten den 5 Dec.
1846, att sorn nämnde aftal om dröjsmål med köpebrefvet vore lagstridigt och ingalunda kunde
fritaga köparen från den i lag stadgade föreskrift för köpare af läst egendom i stad att å den
söka lagfart inom tre månader efter kiipets afslutande, men han försummat rätt tid för dylik
lagfarts erhållande; så funne Rådst.rätten, i förmågo af 13 § i Kongl. Förordn. den 13 Juli
1818, med bifall till ansökningen, de af gäldenären försålda fastigheterna, en gård, med fem
till nummer uppgifna tomter, böra intecknas, sökanden till laga säkerhet för den i fråga varande
förbindelsen.
Grunden för detta beslut skulle jag icke vilja biträda. Jag kan ej påstå, att köpet borde
rätteligen betraktas såsom afslutadt förr, än köpebrefvet var utlärdadt. Om säljaren dessförinnan
dött; så skulle det väl svårligen kunnat någonsin vinna fullbordan. Men var köpet icke
att anse för afslutadt, och kunde det således ej rätteligen sägas, att lagfarten blifvit af köparen
försummad; så var han ej heller ännu att anse för ägare; och då borde, på denna grund,
säljarens gäld uti egendomen, såsom honom ännu tillhörig, intecknas. Huru än tvisten i detta
ämne betraktades, borde följaktligen det slut gillas, hvari Rådst.rätten stadnat.
Men det antastades från en annan sida af köparen, som i Hofrätten besvärade sig. Utgifvaren
af förbindelsen, hvarpå inteckningen skulle grundas, (P:n) hade inför Rådst.rätten uppgifvit,
att i denna handling en miss-skrifning förelupit, samt att den borgen, för hvilken inteckningssökanden
skulle hållas skadeslös, i sjelfva verket hade annat datum, än skadeståndsförbindelsen
(den, som skulle intecknas) omförmälte; och i denna uppgift hade ej blott utgifvaren
af den förskrifning, hvarå borgen blifvit tecknad, (S.) utan ock inteckningssökanden sjelf (Z.)
inför Rådst.rätten instämt, med förklarande af den sistnämnde, att han icke tecknat borgen å
någon under den genom misstag utsatta dagen (d. 8 Sept. 1844) utställd förskrifning af omförmälte
utgifvare (S.) till P:n. Detta misstag på datum begagnades såsom skiil emot giltigheten
af sjelfva den förbindelse, om hvars intecknande fråga var; och Hofrätten dömde den
28 Juni 1847, att som Z (inteckningssökanden) under ärendets behandling hos Rådst.rätten
förklarat, att han icke tecknat borgen å någon af S. den 8 Sept. 1844 till P:n (skadeståndsförbindelsens
utgifvare) utställd förskrifning, utan att denne sistnämnde skulle med sin förbindelse
den 4 Okt. 1844 åsyftat säkerhet åt Z. för den borgen, han den 26 Aug. s. å. för
S. sig iklädt; alltså och om än P:ns i detta hänseende gjorda lika beskaffade och af S. biträdda
— 30 —
uppgift, derest den ägde vitsord, kunnat under andra omständigheter vara för Z:s i fråga varande
anspråk tillfyllestgörande, denna åt P:ns förbindelse lemnade tydning, såsom tillkommen
sedan P:n genom sin egendoms afträdande till borgenärers förnöjande upphört att öfver densamma
sjelf råda, samt i allt fall ej öfverensstämmande med förbindelsens ordalydelse, icke
lagligen dårnera kunde göras gällande emot bestridande af den, hvars rätt derunder vore beroende
(köparen); vid hvilket förhållande honom (köparen) till last förd försummelse i afseende
på lagfart med köpet imellan honom och P:n vore utan inflytande på saken (såsom den i allt
fall bordt vara); funne, med anledning af 8 § i ofvannämnde 1818 års K. Förordning, Hofrätten
den sökta inteckningen ej böra beviljas.
Detta torde väl vara en argumentation; som bevisar för mycket. Det vitsord, P:n lemnade
åt den af Z. och S. gemensamt gjorda uppgift, att ingen af S. till P:n den 8 Sept. 1844
utgifven förskrifning blifvit med borgen af Z. försedd, var af enahanda beskaffenhet med det
vitsord, P:n lika med hvarje annan afträdande gäldenär, hade att gifva åt sina borgenärers
kraf; och någon särskild frestelse att falskt erkänna giltigheten af sin i fråga varande förbindelse,
genom vitsordande af ett deri begånget misstag, hvaraf den eljest skulle blifvit betydelselös,
var desto mindre för hand, som P:n, om han velat och kunnat undandraga sig detta
erkännande, med beräkning af någon verkan i öfverensstämmelse med Hofrättens mening,
hade dermed minskat summan af sin gäld, då han deremot, genom erkännandet och fordringens
dermed åsyftade giltighet ej kunde hämta någon vinst af den inteckning, som åsyftades,
och för hvilken regress till honom skulle tillkommit fastighetens köpare, hvari inteckningen skett.
Af inteckningssökanden Z. har saken blifvit ytterligare fullföljd; och först hos Nedre
Just.-Revisionen uppstod fråga om oegentligheten eller den påstådda origtigheten af sjelfva in
teckningsansökningen.
Denna ansökning skedde genom skrift den 24 Febr. 1845, med be
gäran
om inteckning i P:ns fastigheter; men de fastigheter, P:n ägt och hvari Rådst.rätten
beviljat inteckningen, hade han redan den 12 Juli 1844 afyttrat; och om detta afsalu hade
Z. destomindre varit i okunnighet, som han vid saluafhandlingens upprättande varit närvarande
och densamma såsom vittne undertecknat. Z. kunde således icke anses hafva den 24 Febr.
1845 sökt inteckning i berörde, P:n då icke tillhöriga tomter; och efter det sedermera en
annan person, på hvilken P:ns köpare öfverlåtit sitt köp, den 3 Mars 1845 erhållit uppbud å
tomterna; hade väl Z. den 10 i samma månad anmält sig vilja i dessa tomter tillgodonjuta
inteckningssäkerhet; men då förmentes hans begäran vara stridande mot 12 § 2 mom. af
1818 års Inteckningsförordning*), så att den icke kunde bifallas — om än antagas kunde, att
en misskrifning i afseende på dagen, då den i P:ns förbindelse åsyftade skuldsedel blifvit ut
händigad,
förelupit.
Härmed öfverensstämmer Kongl. Maj:ts nådiga Dom, hvilken, gifven den 22 Aug. 1848,
har sådana ordalag, att emedan Z. uti sin till Rådst.rätten den 24 Fehr. 1845 ingifna skrift,
till säkerhet för Pais förbindelse af d. 4 Okt. 1844, sökt inteckning uti Pais i staden N. och
på dess område varande fasta egendom, men Z. först den 10 Mars, sedan Enkan N., på
hvilken Pais köpare öfverlåtit sin förvärfvade äganderätt till tomterna N. N. i staden, den 3 i
samma månad fått uppbud å nämnde fastigheter, anhållit, att den sökta inteckningen måtte
deri fastställas; ty och då således i Z:s först gjorda ansökning någon bestämd fastighet icke
funnes uppgifven såsom P:n tillhörig; och Z:s senare anhållan ej vore framställd förr, än efter
det uppbud å de fastigheter, hvaruti inteckning söktes, blifvit för nya ägaren meddeladt; funne
Kongl. Majit i nåder skäligt fastställa det slut, hvari Hofrätten i målet stadnat.
Efter det ena argumentet i denna slutledning skulle förmodligen, om än sökanden den
24 Febr. bestämdt utsagt, hvilka fastigheter han menade, detta likväl icke hafva hulpit, då
han orätt kallade dem P:n tillhöriga, änskönt han visste, att denne förut afyttrat dem. Det
andra argumentet synes gå derpå ut, att ansökningen ej kunde gälla, då fastigheterne icke
voro deri specificerade, om än P:n varit deras ägare, när ansökningen skedde — helst den
*) Ej må inteckning beviljas i annan egendom, än den gäldenären veterligen genom laga fång förvärfvat
och deraf ban ägare är, då inteckning sökes.
— 31 —
först efter nya ägarens lagfart tillkomna specificationen ej kunde hafva någon verkan. Men
faller det senare argumentet på de skäl, jag här i början anfört; och antages derjemte, hvad
jag sökt bevisa i fråga om köpets afslutande; så tyckes första argumentet lika litet kunna
bestå. Förverkade sökanden ingen rätt dermed, att han ej nämnde fastigheterna annorlunda,
än såsom P:n tillhöriga och innefattande alla dem denne ägde i staden och på dess område;
och var det tillräckligt, att Rådst.rätten, som skulle meddela inteckningen, kände dem och mot
deras identitet ingen invändning af motparten (gäldenären) gjordes; än mindre kunde då sökandens
rätt förringas deraf, att han kallat fastigheterna P:n tillhöriga, sedan denna afyttrat
dem genom en handling, som sökanden väl bevittnat, men som icke innefattade afslutadt köp.
1 stället för afvittring efter afliden hustru slöt hennes efterlefande man med deras sons
förmyndare det aftal, att fadren skulle behålla all boets lösa och fasta egendom, emot förbindelse
att föda och uppfostra sonen, lör hvilken dessutom bestämdes ett mödernearf af 400
R:dr banko, som dock först vid fadrens död skulle utgå. Fadren kom, tretton år derefter, på
obestånd; och den ännu omyndiga sonens förmyndare bevakade hans fordran för arfskapitalet,
med påstående om förmånsrätt, såsom för barnaarf hos föräldrar eller förmyndare. Ep
sådan förmånsrätt bestriddes, och fråga blef, huruvida fadren, utan att vara förmyndare, fortfor
att stå i förmyndareansvar för medel, tillhörande den verkliga förmyndarens redovisningsskyldighet,
hvarifrån denne säkerligen icke kunde mera derföre fritagas, att medlen tilläfventyrs
ginge förlorade genom den tillåtelse, han lemnat fadren, att dem behålla. I afvittringskontraktet
hade han dessutom gjort, men sedermera lemnat obegagnadt ett förbehåll att kunna,
när så nödigt funnes, affordra fadren nöjaktig säkerhet, i brist hvaraf annan utväg, än kapitalets
indrifvande, naturligtvis ej varit att påtänka.
Hade fadren, såsom förmyndare, underlåtit att göra reda för sin förvaltning; så skulle
förmånsrätten hos honom, möjligen kunnat fortfara, ehuru annan förmyndare var tillförordnad.
Men sedan förordnande för annan förmyndare, kort efter modrens död blifvit meddeladt,
och fadren till honom redovisat sin befattning med sterbhuset samt för hans skuld till
sonen förbindelse till förmyndaren var gifven; hade väl förmyndare-ansvarigheten från fadren
öfvergått på förmyndaren, och fadren upphört att för denna förbindelse häfta annorlunda, än
såsom sonens gäldenär i allmänhet, i annan händelse vore det svårligen begripligt, att icke
hvarje faders gäld till sina barn, så snart den härrörde från låntagna arfsmedel, borde betraktas
såsom förmyndaremedel och med förmånsrätt ur hans egendom utgå.
Att emellan fadren och hans aflidne hustru i lifstiden blifvit upprättadt ett inbördes testamente,
enligt hvilket mannen skulle under sin lifstid förblifva orubbad i boets fasta och
lösa egendom, om han ej godvilligt annorlunda förordnade, har hos domare i saken jemväl
kommit i betraktande, oansedt afvittrings-föreningen, som gjorde testamentet kraftlöst och öfverllödigt,
slöts inom fyra månader efter hustruns död, och således långt förr, än testamentet
kunnat vinna laga kraft.
Emedlertid vann förmyndaren framgång i sitt anspråk på förmånsrätt, hos Rådstugurätten
den 19 April 1847, endast under förmälande, att medlen vore sonens hos fadren innestående
mödernearf, och hos Hofrätten den 25 Januari 1848 på sådan grund, att då ifrågavarande
400 R:dr, hvilka, efter hvad obestridt vore, utgjort den omyndige sonens arf efter
hans moder vid hennes död, förblifvit hos hans fader innestående, och icke visadt vore, det
något sådant aftal emellan den omyndiges särskildt tillförordnade förmyndare och hans fader
blifvit träffadt, hvarigenom medlens egenskap af hos fadren qvarstående barnaarf kunde anses
hafva upphört eller blifvit förändrad; alltså, och då den förmånsrätt, som enligt 17 Kap. 8
§ Handelsbaden denna fordran tillkomme, icke kunde vara beroende af förmyndarens underlåtenhet
att derföre affordra fadren säkerhet eller att samma fordran förut utkräfva, blefve på
dessa och öfriga af Rådstugurätten anförda skäl (hvilka rörde sjelfva fordrans giltighet) samma
Rätts dom i denna del gillad.
— 32 —
Huru beskaffad! det aftal bordt vara, hvarigenom medlens egenskap af barnaarf innestående
hos fadren, kunnat anses hafva upphört eller blifvit förändrad, i fall sådan förändring
icke inträffat genom afvittringsaftalet och fadrens förbindelse att för arfssumman till förmyndaren
ställa säkerhet, är en fråga, hvarpå svaret icke torde vara lätt att finna. Om ett aftal,
hvarigenom förmyndare disponerar öfver myndlingens medel, och öfverlemnar dem åt
dennes fäder, icke förändrar deras egenskap af barnaarf, hörande under fadrens förmynderskap
(med mindre fadren sjelf tillika är förmyndare); då bör en dylik förändring, hvarigenom
egenskapen af barnaarf upphörer, lika litet inträffa, när förmyndare eljest afträder och redovisar
till annan förmyndare, men får, enligt aftal med denne, såsom gäldenär fortfara att innehafva
arfsmedlen. Gäller icke ett sådant aftal till upphäfvande af barnaarfs-egenskapen i
den fordna förmyndarens hand; så vet jag icke, huru beskaflädt ett aftal skulle vara, för att
kunna åstadkomma detta upphäfvande, så länge medlen icke vöre af den afgångna förmyndaren
kontant utbetalta. Men att förmyndare-ansvarighet ej kan upphöra, utan en sålunda skedd
kontant utbetalning, och förmyndare följaktligen ej äga att på sitt ansvar låta medlen qvarstå
äfven så väl hos förra förmyndaren, som hos annan gäldenär, det lärer väl svårligen någonsin
förut varit i lagskipningen antaget.
Det kunde vara af nit för den omyndiges bästa, som man ville qvarhålla den från förmynderskapet
afgående fadren eller förmyndaren vid ansvarigheten, äfven sedan annan förmyndare
tinnes. Men då förmånsrätts-frågan uppstår endast vid fall af obestånd; kan just
detta nit blifva för den omyndigas fördel menligt, såsom medförande otillständig befrielse för
efterträdande förmyndaren och deraf följande förlust af förmånsrätt hos honom. Nedre Justitiä-Revisionen
tyckes, af någon omtanka i detta afseende, hafva velat komma derhän, som
skulle förmyndaren varit förordnad endast till fadrens biträde, samt ogillar den tankan, att lädrens
egenskap af förmyndare för sin son hade i och med förmyndarens förordnande upphört.
Hade förhållandet verkligen varit sådant, att fadrens förmynderskap icke upphört i och
med detsamma annan person till förmyndare utnämndes, utan denne endast fått förordnande
att fadren i förmynderskapet biträda; då hade ock detta såsom rätta skälet för den utgång,
saken fått, bordt vara af domstolarna anfördt. Nu är härom ingen fråga, då domsluten, hvilande
på helt annan grund, måste betraktas sådana de äro; och hade domstolarne förbigått
ett skäl af den vigt, som det af Nedra Revisionen uppgifna äger, för att antaga andra ogiltiga;
så vore besluten härigenom endast behäftade med en ytterligare brist.
I Högsta Domstolen yttrades tvenne särskilda meningar, ledande till ett gemensamt slut.
Den ena, uttalad i tvenne röster, innehöll, att emedan fadren, enligt inbördes testamentet imellan
honom och hans hustru, varit efter hennes död berättigad att under sin lifstid förblifva
orubbad i boets lästa och lösa egendom, oin han icke godvilligt annorlunda förordnade, samt
han följaktligen, såsom ock genom den imellan honom och förmyndaren å sonens vägnar slutade
förening blifvit ytterligare bekräftadt, ägt att till sin död behålla äfven den andel af boet,
hvilken sonen i mödernearf tillkom och uti nämnde förening hade blifvit bestämd att skola
utgöra 400 R:dr banko; ty hade för detta på berörde grund hos fadren qvarstående hans
sons mödernearf den säkerhet fortfarit att vara gällande, som i 17 kap. 8 § Handelsbaden
är stadgad för barnaarf hos föräldrar; och pröfvades alltså rättvist fastställa det slut, hvaruti
domstolarne rörande omtvistade förmånsrätten för nyss omförmälte medel stadnat.
Den andra meningen, genom tre röster utgörande majoritet, innehöll, att enär den omyndiges
fordran 400 R:dr banko, ehuru den först genom skriftliga föreningen imellan fadren
och sonens då mera tillförordnade förmyndare blifvit till beloppet bestämd, likväl redan förut
varit innestående hos fadren såsom sådan och såsom förmyndare, hvilken ock genom inbördes
testamente imellan honom och den omy ndiges moder blifvit förklarad berättigad att medlen till sin
död innehafva, samt fordringen vid sådant förhållande ej borde annorlunda, än såsom outtaget
barnaarf efter 17 kap. 8 § Handels-balken bedömas; pröfvades rättvist alt i fråga om en fordringsägares
rätt till betalning framför den omyndige, fastställa Hofrättens dom; (hvaremot
andre inteckningsägare, som befunnits hafva äldre rätt erhöllo företräde}.
Två
— 33 —
Två Ledamöter yttrade skiljaktig tanka, deri åberopas det förhållande, att förmyndaren
hade blifvit af vederbörande Rådstufvurätt förordnad, med åliggande att den omyndiges rätt
och bästa vid alla förefallande tillfällen lagligen iakttaga och bevaka, utan att af domstolen
härvid blifvit stadgadt, att förmyndaren skulle med fadren eller någon annan dela förmyndarebelättningen;
och hade fadren väl sedermera åberopat, vid bouppteckning efter hustrun, ett
makarna imellan upprättadt inbördes testamente *), hvarigenom den efterlefvande blifvit berättigad
för sin lifstid vara orubbad i boet, men då fråga om afvittring uppstått, trä flat med
sonens förmyndare den ofvan anförda öfverenskommelse!!; vid hvilket förhållande och enär
således det penningebelopp, som blifvit antaget utgöra den omyndiges mödernearf, befanns,
när fadren år 1845 afträdde sin egendom till borgenärer, innestå hos honom, icke i egenskap
af den omyndiges fader eller förmyndare, utan såsom den, hvilken derom med den lagligen
tillförordnade förmyndaren träffat beting, under den sednare uttryckligen förbehållen rättighet
att för de innestående medlen affordra fadren säkerhet, ansåges hvad i 17 kap. 8 § H. B.
stadgas angående förmånsrätt för barnaarf hos föräldrar eller förmyndare, icke vara i förevarande
sak tillämpligt, och funnes derföre, med ändring af Hofrättens och Rådst.rättens domar,
förmyndarens yrkande om förmånsrätt, så vidt det skulle på de ändrings-sökandes rätt
äga inflytelse, ■ böra ogillas.
Kongl. Maj:ts Dom utfärdades den 11 Juli 1848.
Det har händt, att en svensk jordägare, förmodligen också svensk undersåte och från
Sverige utflyttad, i Norrige uppgifvit sin egendom till borgenärers förnöjande, men att hans i
Sverige belägna fastighet (man vet icke, om den varit i Norrige uppgifven bland tillgångarne)
blifvit i mät tagen för svenska undersåters fordringar (anmälta såsom i norrska konkursen bevakade)
samt försåld och köpeskillingen använd till dessa fordringars gäldande. Jag har trott
det hörå närmare undersökas, hvad i detta ämne må vara rätt.
De ifrågavarande svenske fordringsägarne voro tre, af hvilka blott den ene sökt intekningssäkerhet,
som dock berodde af rättegång, och de öfrige två hade hos K. Bfhde sökt
utmätning, hvaraf följt exsekutiv försäljning, efter utmätning, både för deras fordringar och
för obetalta kronoutskylder; men vid köpeskillings-iiqviden hos K. Bfhde hade äfven infunnit
sig den inteckningssökande; och så väl han som de två öfrige hade anmält, att de uti gäldenärens
konkurs i Norrige bevakat sina anspråk. Huruvida så skett, förekommer icke såsom
utredt i de meddelade domsluten. För säkert är dock antaget, att redan före den tid, utmätnings-
och auktionsåtgärderne verkställdes, konkursen var anhängiggjord vid domstol i
Norrige; och norrska Sysslomannen i denna konkurs har vid köpeskillings-iiqviden hos K.
Bfhde, om ej dessförinnan, anmält sina hufvudmäns anspråk.
Vid ett sådant Förhållande, hvad hade väl exsekutorn att göra? Tillhörde det honom,
i' egenskap af svensk embetsmyndighet, att hafva afseende på, hvad som förelupit hos norrsk
domstol? Gäldenären hade ju icke i Sverige afträdt sin egendom eller blifvit dertill tvungen.
Var han då i Sverige att betrakta såsom stadd i konkurstillstånd ? Om detta låter betvifla sig;
så kan dock äfven en fråga om motsatsen uppställas. Afven svenske borgenärer kunna hafva
bevakat fordringar i norrska konkursen, och säkerligen icke derigenom förlorat någon rätt i
Sverige. Men skulle icke deras rätt efter svensk lag gå förlorad, om de hos en gäldenär,
hvars obestånd är kändt, icke linge njuta den konkursförmån, som dem efter svensk lag tillkommer
emot utmätningssökande andra borgenärer? Och de, som här lyckats att utbekomma
sin fordran genom utmätning efter konkursens början, huru skall det utredas, om icke de
derutöfver vinna utdelning ur konkursmassan och således ej blott njuta förmånsrätt framför
*) Detta testamente var efter stadsrätt, ogildt till fem sjettedelar, då barn fanns efter gifvarinnan, och
skulle således, i fall af klander, blifvit till så stor del upphäfdt. Nu förföll det, utan att ens vara bevakadt;
och sjelfva dess verklighet blef således aldrig pröfvad.
R. S. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse för år 1853. 5
— 34 —
öfriga borgenärer, utan ock erhålla öfverskott utöfver sin verkliga fordran? Eller vore icke
detta en lika oskälig vinst för dem sjelfva, som otillbörlig förlust för de öfriga?
Så vidt af besluten synes, har konkursen icke hos K. BfHde varit bekant förr, än den
utmätta egendomen redan var försåld. När klander af utmätningen yppades, uppgåfvo de utmätningssökande
sjelfve, att de i Norrige vid konkursen bevakat sina fordringar; och detta
hade skett före utmätningen, eftersom konkursen förut var anställd. Voro de nu icke skyldige
att låta sin rätt hel och hållen bero af konkursen; så voro de väl åtminstone skyldige
att visa, hvad de i konkursen ägde att vänta eller redan bekommit, innan auktionsmedlen för
utmätningen kunde till dem utbetalas. Härpå väcktes likväl ingen tanka.
Vid köpeskillingsliqviden yttrade K. Bfhde genom beslut den 2 December 1843, att
ehuru de två utmätningssökande, för hvilkas genom särskilda utslag af K. Bfhde fastställda
fordringar gäldenärens fastighet blifvit utmätt obh försåld, samt e,n annan fordringsägare, hvilken
äfven i densamma sökt inteckningssäkerhet, som dock vore beroende af rättegång, skulle
hafva uti gäldenärens konkurs bevakat och påstått betalning för deras fordringsanspråk, samt
i följd deraf såsom borgenärer vunnit delaktighet i konkursmassan, hvilken imedlertid med
försäljningen skulle hafva åtnöjts, under förutsättning och vilkor, att köpeskillingen komme att
till konkursmassan inflyta, derest icke äldre intecknings- och fordringsägare till densamma
hade bättre rätt, hvilket likväl, efter hvad kuratorn i konkursen förment, hvarken inträfläde
med de två utmätningssökande eller med inteckningssökanden, nyssbemälte fordringsägare
(dock) borde af ifrågavarande köpeskilling njuta betalning — och komme hvad af behållna
köpeskillingen återstode, alt lör den inteckningssökandes fordringsanspråk afsättas och,
derest detta anspråk jemte inteckningsfrågan vunne laga fastställelse, att i afräkning derå utbetalas
med — — hvaremot om detta anspråk blefve ogilladt, det afsakta beloppet komme
att utgå till dem, som i ordningen näst efter inteckningssökanden ägde fordringar, eller de två
utmätningssökande, för hvilkas räkning den försålda egendomen blifvit utmätt och
liqviden att med afseende derå .förändras och rättas.
Häröfver klagades i Hofrätten af norrska Sysslomannen, bestriddes den tilldömda betalningsrätten
och påstods, att köpeskillingsbeloppet måtte förklaras tillhöra gäldbundna boet
och böra af norrska Skiftesrätten borgenärerna imellan fördelas. Den 21 Aug. 1845 gaf Hofrätten
det utslag, att emedan den omständighet, att gäldenären, redan år 1839 vid domstol
inom Konungariket Norrige afträdt sin egendom till sina borgenärers förnöjande, äfven om
deribland befunnits den fastighet, om hvars köpeskilling tvist var, och om än de tre af borgenärerna,
imellan hvilka köpeskillingen blifvit af K. Bfhde fördelad, sina fordringar uti den
sålunda vid domstol utom Sverige anhä'ngiga konkursen bevakat, i allt fall icke utgjorde laga
hinder för dessa samt gäldenärens öfriga borgenärer, hvilka ägde inteckningar i fastigheten,
att i _ den ordning, de i Sverige gällande lagar stadgade, för deras under samma lagar uppkomna
fordringsanspråk njuta betalning ur gäldenärens omförmälta, här i riket befintliga egendom;
hvarföre Sysslomannens klagan blef af Hofrätten ogillad.
Hos Nedra Justitiä-Revisionen, vid sakens vidare fullföljande, uppstodo betänkligheter;
men de åstadkommo ingen lösning af frågan. Det anfördes blott, att Sökandens, norrska
Sysslomannens talan innefattade ett rättegångsanspråk, hvilket ansågs tillkomma domaren att
afgöra; och tillstyrktes derföre, att frågan om konkursmassans rättighet att komma i åtnjutande
af köpeskillingen måtte förklaras icke kunna handräckningsvis pröfvas, utan Sökanden
hänvisas att, jemlikt 2 kap. 5 § llts.balken, inom natt och år vid vederbörlig domstol göra
den talan i berörde afseende anhängig, hvartill han kunde finna sig befogad.
Tre Ledamöter af Högsta Domstolen hade äfven sina betänkligheter, hvilka endast i
formen skilde sig från Nedra Revisionens, och utan någon argumentation stadnade dervid, att
med stöd af 8 kap. 2 § Rätteg.balken, och med ändring af Hofrättens utslag, medlen skulle
sättas i qvarstad, med rättighet för dem, som hos K. Blhde vunnit, att lyfta de dem enligt
Hofrättens utslag tillkommande belopp emot borgen (så vidt medlen icke innefattade kronoskatter),
och Sysslomannen i konkursen äga att inom sex månader från den dag, då Kongl.
Maj-.ts dom utgåfves, vid behörig domstol anställa talan om återvinning, så vida han funne
sig dertill befogad.
Den 30 November 1846 utfärdades Kongl. Maj:ts Dom, beslutad af öfriga fyra Ledamöter,
Iivari förklaras, att ehuru två af de utrnätningssökande icke funnes hafva lagligen fullföljt
anhållan örn inteckningssäkerhet uti den ifrågavarande fastigheten för deras fordringar;
likväl då samma fastighet blifvit för berörde fordringar utmätt och försåld genom offentlig
auktion, deröfver någon klagan ej blifvit förd; fastställdes det slut, hvaruti Hofrätten stadnat.
Om frågan härmed är besvarad; hvad var då frågan? Om för att gilla auktionen och
köpeskillingsliqviden, det endast gällde att veta, huruvida oklandrad utmätning och auktion
försiggått; då förekom bär till pröfning ej annan talan, än som äger rum i en vanlig tvist
om utmätnings vigtighet och försäljningens bestånd. Men något annat, måtte det hafva varit,
sorn skulle här afgöras. Borde gäldenären rätteligen anses såsom stadd i konkurs; så kunde,
emot borgenärers (eller deras ombud Sysslomannens) bestridande, hans egendom icke för andra
borgenärers kraf utmätningsvis tillgripas; och luiru långt utmätningsförrättningen än fortskridit;
så kunde den dock icke afslutas, efter det konkursen yppat sig och borgenärer protesterat.
Ty konkurslagen bjuder i 9 §, att sedan, konkurs är börjad, utsökningsmål hvarken
må emot gäldenären upptagas, eller, om de vid konkursens början äro anhängiga, få
hos K. Bfhde fortsättas, utan skall dess befattning med dem upphöra. Nu var utsökningsmålet
ju ännu hos K. Bfhde anhängigt, emedan auktionsliqviden ännu återstod. Således, i läll
konkurs var för hand, borde K. Bfhdes befattning med utsökningsmålet upphöra. Om utmätning
och försäljning skett obehörigen, i okunnighet om konkursen; så fick ej derföre
köpeskillingsliqviden lika obehörigen försiggå, sedan man kände konkursens tillvarelse och andra
borgenärers anspråk var anmält. Hvad som i saken måste pröfvas, är således frågan,
huruvida konkurs var för hand eller ej.
Kan denna fråga med nej besvaras; utan tvifvel hade då i domen bordt uttalas ett sådant
svar. Men var det möjligt att gifva detta svar, då sjelfva de utrnätningssökande åberopade
sina gjorda bevakningar i den anhängiga konkursen? Låt vara, att en sådan utom
Sverige anhängig konkurs ej kan i alla afseenden betraktas lika med en här i landet och efter
svensk lag anställd; men till ådagaläggande af gäldenärens obestånd, bör den väl ostridigt
kunna åberopas; och när deremot ej ens någon gensägelse förekommer, är väl ock det förhållande
ostridigt för hand, som i konkurslagens åberopade stadgande afses, och icke medgifver
utsökningsmåTs ytterligare behandling hos K. Bfhde.
Det kan icke desto mindre vara grundadt, att den främmande konkursen icke medförer
omedelbar rätt lill gäldenärens här i landet befintliga egendom. Men kap sådan egendom
(eller den genom, dess försäljning indriliia köpeskilling) icke öfverlemnas till en utländsk Skiftesrätt
eller konkursmassa, när fordringsägare inom Sverige derpå göra anspråk; hvad annat
kan då häraf följa; än att en gäldenär, hvars obestånd är veterligt och medgifvet af sjelfva
de utrnätningssökande, måste här och efter svensk lag ställas under könkurs? Antingen har
någon tanka härpå aldrig uppstått, eller ock liar man från dess utförande funnit sig hindrad
deraf, att norrska Sysslomannen sjelf icke vändt sig till behörig konkursdomare med påstående
i ämnet. Men om ock ingen domstol eller myndighet i Sverige var skyldig eller behörig
att gilia de norrska fordringsägarnes ombud en anvisning, hvad som till deras rätts bevarande
behöfde iakttagas; åtminstone var man väl ej heller berättigad att vidtaga åtgärder,
hvarigenom dessa fordringsägares rätt afskars och vägen till laglig pröfning af deras anspråk
tillstängdes. En modifikation, mot hvilken sjelfva formalismen svårligen skulle haft något att
invända, hade det ju varit, om man t. ex. sagt: att i anseende till gäldenärens medgifna obestånd
och de anspråk, som af Sysslomannen i hans gäldbundna bo blifvit gjorda på hans
samtliga borgenärers delaktighet i de utmätta och försålda tillgångarna, någon köpeslpllingsliqvid
ej kunde äga rum, utan ankomme det på den eller dem af borgenärerna, som dertill
funne fog, att i den ordning, konkurslagen föreskrifver, hos vederbörlig domstol anmäla sig
om afträdande af gäldenärens inom riket befintliga tillgångar till borgenärernas förnöjande;
och skulle råderum härtill vara borgenärerna öppet i sex månader, under hvilken tid köpe
-
skillingsmedlen finge förblifva i allmänt förvar, med stöd af 8 kap. 2 § Rättegångsbalken, i
öfverensstämmelse hvarmed de utmätningssökande jemväl ägde att medlen emot borgen lyfta;
kommande, efter nämnde tids förlopp, i händelse målet icke blifvit vid domstol anhängiggjordt,
frågan om köpeskillingsliqvid att ånyo företagas och dermed lagligen förfaras.
Hade saken blifvit så behandlad, och derigenom uppkommit en ny svensk konkurs
jemte den förut anhängiga norrska; så hade derifrån härrört den olägenheten, att till förebyggande
af öfverbetalning för borgenärer, som i båda konkurserna bevakat, utdelningar ur
ingendera massan kunnat göras utan kännedom af den andras tillstånd. Men denna olägenhet
hade icke varit svårare, än hvad som inträffar i hvarje fall, när fordringar i särskilda konkurser
bevakas hos gäldenärer, som solidariskt för dessa fordringar ansvara. Det förstås, att
icke i någondera konkursen andre fordringsägare kunnat något erhålla, än de, som i densamma
bevakat, och att af ingendera konkursmassan kunnat utdelas andra tillgångar, än som
varit i dess land befintliga. Och för öfrigt inser jag icke, hvilka svårigheter denna behandling
af saken skulle vållat. Deremot hade den väl oemotsägligen åstadkommit rättvisa, i stället
att hvad som nu inträffat, varit tillvägabringande af en förmånsrätt åt de utmätningssökande,
utan allt stod af lag, som icke känner någon förmånsrätt, beredd genom utmätning,
om ej denna före konkursen försiggått.
Gäldbunden mans borgenärers rätt att indrifva hans fordringar synes vara för mycket
känd och utöfvad, att kunna sättas i fråga. Men om angående en viss fordran meningarne
imellan borgenärerna skulle dela sig, och någre vilja indrifva den, men andre icke; skulle då
de senare, i fall de utgjorde flertalet, äga eftergifva de förres rätt? — Till denna fråga får
man anledning i utgången af den tvist, söm här nedan omförmäles.
Gäldenären hade, före konkursens början, för 20,000 R:dr till viss man försålt sitt hela
lösörebo, betydliga varulager, fordringar och fastigheter, emot förbindelse derjemte för köparen
att utaf köpeskillingen godtgöra säljarens borgenärer, bland hvilka namngafs ett visst
handelsbolag för domfäst fordran till utsatt belopp. Detta åtagande hade köparen icke fullgjordt,
och blef derföre af handelsbolaget stämd, med påstående, att han mätte redogöra för
alla de medel, han i och för uppgörandet af gäldenärens aflärer emottagit, samt i afräkning
på bolagets fordran utgifva så stor del, som i jemförelse med de andra skulderna derå
kunde belöpa.
Sedan gäldenärens tillgångar blifvit till borgenärernes förnöjande afträdde, samt Käranderne
förordnade till gode män i boet; afgjordes saken hos Häradsrätten den 27 Juni 1844,
sålunda, att utredt vore, det Svaranden (köparen) åtagit sig redogöra för de belopp, hvilka i
följd af uppgjordt köp imellan honom och gäldenären skulle anses såsom köpeskilling för ali
den sistnämndes egendom; och emedan denne blifvit af vederbörlig domstol förklarad skyldig
att till borgenärernes förnöjande afstå sin egendom, samt Käranderne såsom sysslomän ostridigt
vore förvaltare af massans tillgångar; följde deraf ovilkorlig skyldighet för Svaranden att
till dem aflemna redovisning i pmförmälte afseende; men som dertill icke kunde hänföras den
ofullständiga liqvid, han under rättegången ingifvit, blef honom ålagdt, vid 50 R:drs vite, att
inom tre månader hafva till Käranderna aflemnat en med behöriga verifikationer försedd fullständig
redogörelse för den köpeskilling, han förbundit sig betala, samt dervid jemväl utlemna
afskrift af köpebrefvet, upprättadt den 7 December 1842.
Lagmansrätten deremot dömde den 19 Sept. 1845, att emedan den af Svaranden (köparen)
vid Häradsrätten meddelade redovisning varit den af Säljaren (gäldenären) före konkursen
godkända, samt icke visadt blifvit, att något klander utaf afhandlingen dem imellan
ägt rum, hvaraf följde, att den senare icke ägde annan redovisningsskyldighet än till konkursmassan;
alltså, och då Käranderne (sysslomännen) endast i egenskap af enskilde fordringsägare,
och icke för konkursmassans räkning, yrkat Svarandens redovisningsskyldighet, ogillades
Häradsrättens utslag, med förklarande, att stämningspåståendet, sådant det i saken blifvit
framstäldt, icke kunde vinna lagligt bifall.
Hade denna tankegång slutat sig dermed, att hvarken Sysslomannen såsom enskilde fordringsägare
eller någon annan ägde klandra redovisningen, då den af Säljaren sjelf var före
konkursen godkänd; så hade slutledningen tilläfventyrs haft sin rigtighet, och möjligen vore
äfven dess grund antaglig, i fall det nemligen verkligen så förhöll sig, att redovisningen var
af säljaren sjelf godkänd, innan den kfinde af någon annan klandras. Men att köparen, i
fall han ägde redovisningsskyldighet till någon annan än säljaren sjelf, skulle varit redoskyldig
endast till dennes konkursmassa, men icke till hvarje fordringsägare i massan, (som ej
särskildt rättigheten härtill förverkat), det vill icke blifva rätt begripligt — tankeföljden deri
vill icke låta sammanbinda sig.
Hofrätten, som dömde den 26 Febr. 1847, upphäfde Lagmansrättens dom och fastställde
Häradsrättens af Käranderna icke öfverklagade utslag. Men härvid stadnade det icke. Den,
som hade vunnit i Lagmansrätten, drog saken under pröfning på högsta ort, och vann, genom
Kongl. Maj:ts nådiga Dom den 3 Maj 1848, ändring af Hofrättens samt fastställelse af
Lagmansrättens mot Sökanden (köparen) laga kraftvunna dom.
Hade köparen af sin säljare, medan denne ännu var sui juris, fått ett verkligt godkännande
af sin redogörelse för köpeskillingen; så var väl detta godkännande fritt från allt klander, af
hvem det vara måtte; och hela Säljarens konkursmassa ägde lika litet, som någon enstaka
borgenär eller hvem som helst, någon talan emot giltigheten af en sådan frikännelse från
klander eller ytterligare kraf, i och för den handel, hvarom fråga är. Var åter frisägelsen
eller déchargen icke så beskaffad, att den gällde mot hvem som helst, följaktligen äfven mot
konkursmassan; huru kunde den då mot någon borgenär åberopas? Icke kunde massan äga
annan rätt, än som tillkom borgenärerna, eller desse samfäldt utöfva annan rätt, än som dem
hvardera tillkom. Eljest måste man föreställa sig, att ali fråga om konkursmassas tillgångar,
deras indrifvande och redovisande vore undandragen hvarje enskild borgenärs klander, och
kunde af borgenärernes majoritet afgöras efter välbehag.
Eller skulle denna sats vara tvist underkastad? Kan det möjligen bestridas, att i händelse
flertalet af borgenärerna efterskänkte en massans fordran, enskild borgenär skulle, utan
hinder deraf, äga rätt att på egen bekostnad och äfventyr fordringen utsöka, välförståendes
när han hvarken deltagit i flertalets beslut eller genom uteblifvande dertill samtyckt? Kunde
en sådan rätt för enskild borgenär bestridas; så skulle ju detta kunna ske äfven i de fall, då
flertalet ville eftergifva en fordran, till hvilken den enskilde borgenären ägde särskild, sig förbehållen
rätt — såsom just förhållandet var i förevarande fall. Att denna flertalets makt
ginge för 1 långt, bör kanhända medgilvas. Men huru finna den gräns, till hvilken hon bil
ligtvis
kunde gå? Och kunde denna gräns ock finnas; åtminstone är den ju icke funnen.
En fastighet, i hvilken inteckning söktes, kunde enligt de stadganden, sorn funnos, innan
Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845 blef gällande, hafva vid den tid, då ansökningen
gjordes, upphört att ägas af gäldenären, och derföre då icke häfta för hans gäld, men genom
lagfarts försummande af nya ägaren hafva åter blifvit underkastad inteckningsanspråk af den
förres fordringsägare, innan den anhängiga inteckningsfrågan ännu var afgjord. Behöfdes då
en ny ansökning, för att kunna draga fördel af den rätt, fordringsägaren genom lagfartens
försummande vunnit, och kunde det icke i allt fall antagas, att han ville njuta den rätt, honom
tillfallit och som han i en ny ansökning skulle haft att åberopa?
Jemte denna fråga förekommer i det ämne, jag här vill framlägga, äfven en annan,
hvarom redan i det föregående är taladt: huruvida salu af fast egendom är fullbordadt, innan
köpebrefvet ännu blifvit utfärdadt. På dessa båda frågor är det således, sorn jag har att här
utbedja mig läsares uppmärksamhet *).
Den 18 Januari 1843 söktes inteckningen hos Häradsrätt; och deröfver meddelades beslut
den 20 Juni 1845, hvari yttrades, att ehuru gäldenären skulle, före det intecknings
-
*) Jurid. Arkif 20 B. sid. 369.
— 38 —
ansökningen gjordes, med sin köpare träflat aftal om fastighetens försäljning, gäldenären likväl
icke bevisligen afhändt sig densamma förr än den 21 Sept. 1843, då han genom köpebref
öfverlåtit egendomen åt denna köpare, hvilken åter samma dag transporterat köpet å annail
person, som vid Vintertinget år 1844 erhållit första uppbudet; och söm egendomen, på
sätt af lagfartsprötokollet inhämtades, icke blifvit hos Häradsrätten lagfaren imellan den tid,
då gäldenären erhållit andra uppbudet och ändra köparen meddelats första uppbudet; så ansåges,
i stöd af 13 § i 1818 års lnteckningsförordning, Sökanden, hvilken .förr än gäldenären
bevisligen afhände sig egendomen, och nya Köparen vunnit första uppbudet, deri sökt inteckning,
hafva rätt att få samma inteckning fastställd; i följd hvaraf den beviljades med förmånsrätt
från 1843 års vinterting.
Meningen af detta utslag, ehuru icke fullständigt uttryckt, synes dock utan tvetydighet
innefatta, det inteckningen beviljades dels derföre, att gäldenären icke bevisligen hade föryttra!
fastigheten, innan inteckningen söktes, och dels derföre, att om deremot föryttringen
verkligen skett dessförinnan, det förhållande då var för hand, att lagfart blifvit af köparen
försummad och fordringsägaren således inträdt i den rätt, som Inteckningsförordningens åberopade
13 § omförmäler.
Sådan var äfven Hofrättens mening, då uppå nya jordägarens besvär dömdes den 24
Nov. 1846, att emedan om än det antoges, hvad Klaganden påstått, att gäldenären icke varit
ägare till hemmanet vid den tid, inteckningen hos Häradsrätten söktes, utan äganderätten till
fastigheten honom frångått till följd af ett i målet åberopadt, imellan honom och hans köpare
den 28 Nov. 1842 upprättadt köpekontrakt, likväl upplyst och ostridigt vore, att lagfart å
nämnde köp blifvit sökt först den 17 Januari 1844, och således icke inom den i Kongl. Förordn.
den 13 Juni 1800 bestämda tid, vid hvilket förhållande fordringsägaren, som den 18
Januari 1843 gjort unsökning om inteckning i egendomen, ägde, jemlikt uttryckliga stadgandet
i 13 § af Kongl. Förordn. den 13 Juli 1818, att sådan säkerhet erhålla; ty funne Hofrätten'ej
skäl ätt i Häradsrättens öfverklagade utslag göra ändring.
Jordägaren fullföljde sin talan. Nedre Revisionen hemställde, att Hofrättens utslag måtte
på de deri anförda skäl gillas. Men Kongl. Maj:ts Dom utföll den 18 Dec. 1848, efter omröstning,
sålunda: Handlingarne utvisa, att efter det M. (förste köparen) den 28 Nov. 1842
af L. (gäldenären) köpt egendomen N., men till påföljde (påföljande) vinterting instämt säljaren
med påstående om köpets återgång, så har Häradsrätten genom utslag den 6 Mars 1843
ogillat berörde påstående, hvilket beslut blifvit till efterrättelse ländande, sedan parterne ömsesidigt
nedlagt deras hos Lagmansrätten emot detsamma fullföljda vadetalan; och emedan följaktligen
L., för hvilkens såsom för egen skuld tecknade borgen inteckning i egendomen blifvit
sökt den 18 Januari 1843, icke varit ägare till fastigheten å den tid, inteckningen söktes,
och ej eller någon försummelse med lagfarten då ännu ägt rum; hvadan inteckningsansökningen,
om den genast kommit under hufvudsaklig pröfning, icke lagligen kunnat emot
fastighetsägarens bestridande beviljas, samt lagfart sedermera föregått, innan inteckningsärendet
den 20 Maj 1845 af Häradsrätten algjordes; alltså och enär den omständighet, att målet varit
hos, Häradsrätten hvilande å tid, hvarunder lagfarten förmenas hafva varit försummad, icke
kan på sakens utgång medföra inflytande, samt nu ej är fråga om någon imedlertid gjord
ansökning, utan endast om verkan af den, på sätt ofvanberördt är, hos Häradsrätten hvilande;
pröfvar Kongl. Majit, jemlikt 12 § uti Inteeknirigsförordningen den 13 Juli 1818, jemförd
ined 13 § uti samma Förordning och Förordningen orri lagfart den 13 Juni 1800, rättvist,
med upphäfvande af Häradsrättens och Hofrättens i saken fattade beslut, ogilla den utaf
inteckningssökanden förda talan.
Det hinder för inteckning, som enligt denna nådiga Dom blifvit gällande, skulle icke
hafva funnits, i läll ny ansökning om inteckningen skett vid det ting, som inföll näst efter
sex inånader, sedan köpet skedde den 28 Nov. 1842, eller möjligen vid ett efterföljande ting,
som inträffat medan gäldenärens köpare ännu var ägare till fastigheten. Att denna nya ansökning
behöft innehålla något mer, än blott begäran om inteckning, eller att den icke gällt,
om den ej varit motifverad, lärer väl svårligen kunna vara meningen. Till ansökningars bi
-
— 39 —
fallande i allmänhet erfordras ju icke, att i deni skola vara anförda gällande skäl, endast gällande
skäl till bifall ändock finnas. Och i öfverensstämmelse med denna regel innehåller åberopade
13 § i 1818 års Kongl. Förordning ej ens, att ansökning skall ingifvas (lika litet som
detta på något annat ställe i samma Förordning föreskrifves), utan det heter blott, att borgenären
»kommer med skuldebref eller annan handling, derföre inteckning tillåten är». Om nu
en ansökan inkommit, som innehållit intet skäl, hvarföre inteckningen skulle kunna beviljas,
men endast begäran om inteckning, och om denna ansökan inkommit, sedan försummandet
af lagfart ägt rum; då hade dess beskalfenhet icke hindrat dess bifallande. Häraf vill otvunget
följa, att den äfvenså väl bordt bifallas, om den innehållit ingen ting annat, än ett åberopande
af den ansökning, som redan var gjord (före den lid, då bifall ansågs kunna äga
rum). Men så länge en redan anhängig ansökning icke är återkallad; kan det väl någonsin
behöfvas att ingifva en ny, enkom för att åberopa den redan anhängiga?
Man skulle kunna göra det spetsfundiga inkast, att då ansökningen vid dess ingifvande
ej kunde åsyfta inteckningsrätt mot någon annan, än gäldenären sjelf, hvilken ännu då förmodades
vara jordägare, hans köpare kunde behöfva särskild underrättelse derom, att ansökningen
sedermera fullföljdes mot honom, efter det lagfarten blifvit försummad, så att han öfver
detta förhållande finge tillfälle att förklara sig. Men om saknaden af detta tillfälle var
anledningen till den nådiga Domen; så grundade sig denna icke på det skäl, sorn deri anföres;
och på andra säl, än som utsägas, kan man väl icke på högsta ort döma. Och för öfrigt
kan på inkastet svaras: Hade gäldenärens köpare lått del af ansökningen förr, än han
försummat lagfarten; så var han derigenom varnad mot dess försummande, och derjemte
skyldig att veta, det ansökningen förblef anhängig, till dess den var af domstolen pröfvad
eller af sökanden återkallad. Hade åter ansökningen blifvit honom till förklaring meddelad ej
allenast efter den tid, då den upphört att angå gäldenären såsom jordägare (i fall köpet borde
anses dessförinnan fullbordadt), utan ock efter det lagfartens försummande inträffat; så kunde
det än mindre vara honom obekant, att saken ännu var anhängig och på hvad grund den
rörde honom.
Af denna betraktelse har annan tanka hos mig icke kunnat uppkomma, än att den ansökning,
som redan var anhängig, ej hehöfde förnyas, upprepas eller ersättas af någon annan,
för att äga samma kraft och verkan, som om den varit sålunda förnyad eller ersatt,
ända till dess ärendet var af domstolen afgjordt; att den rätt, som för Sökanden boede härröra
från den af köparen försummade lagfart, ej kunde vara förlorad, när ansökningen, ehuru
gjord innan denna rätt inträdde, fortfor att efter dess inträdande vara anhängig, samt att
således, äfven på denna grund, inteckningen bordt beviljas, i fall nemligen det kunde för
grundadt antagas, att redan förut ett köp var fullbordadt, hvarigenom gäldenären upphört att
sjelf vara fastighetens ägare, så att hans gäld ej mer på denna grund borde i densamma
intecknas. |
Att undersöka denna fråga, är hvad som återstår. I den nådiga Domen anses gäldenärens
köpare hafva af honom köpt egendomen redan den 28 Nov. 1842, ehuru köpebref
icke blifvit utfärdadt förr än den 21 Sept. 1843. Den tvist, som imedlertid angående köpeafhandlingens
bestånd föregått, var slutad genom nedläggande af vadetalan emot Häradsrättens
utslag, hvarigenom påståendet om köpets återgång blifvit ogilladt. Genom detta parternes åtnöjande
med ett domslut, som afslog rubbning af köpeaftalet, erhöll detta aftal hvarken större
eller mindre kraft, än det förut ägde; och att det icke var ett afslutadt köp, visade sig derigenom,
att salubrefvet ännu saknades och först efteråt blef utfärdadt. Dessförinnan fanns
blott ett aftal, (lika mycket, om det blifvit mundtligen eller skriftligen imellan parterne uppgjordt),
att köp skulle ske; men sjelfva åtgärden, hvarigenom det skedde, hade icke för sig
gått, så länge handlingen, hvari det innefattades, ej var utfärdad. Och så länge denna åtgärd
icke för sig gått, kunde ej heller det »förvärfvande» sägas hafva inträffat, hvarpå lagfart bör
följa, vid det i 13 § af 1818 års lnteckningsförordning stadgade äfventyr, att säljarens gäld
må i egendomen intecknas.
— 40 —
Om delade meningar i detta ämne finnas; så kan jag dock, för min del, icke inse någon
grund till tvifvelsmål. Köp om fast egendom skall, enligt Jordabalkens 1 kap. 2 §, ske
skrifteligen med tvägge manna vitne; men icke är köpet derföre skedt, så snart en handling
derom är skriftligen upprättad med två vittnen. Ej ens om lösegendom, som kan säljas utan
skrift och utan vittnen, är köp slutadt derigenom, att man gjort ett aftal, muntligen eller
skriftligen, att köpet skall ske. Det har ännu icke skett, så länge ej utsagdt är, att det nu
är fullbordadt, så att dervid intet mer återstår att göra. Innehåller det skriftliga kontraktet
om fastighetsköpet, att köpebref skall utfärdas af säljaren, eller uttrycker det på_ något annat
sätt, att samma kontrakt icke utgör sjelfva afhändelsehandlingen, hvad som kallas köpe- eller
salubrefvet; så är köpet ännu ogjordt. Och att det icke förut varit gjordt, röjer sig bäst,
om och när det sedermera sker. Ty någon saluåtgärd af samma säljare kunde då ej mer
äga rum, i fall han redan sålt, emedan han då icke mer vore ägare, och man ej kan sälja,
hvad man icke äger.
Då nu, i förevarande fall, den åtgärd, hvarigenom gäldenären den 28 Nov. 1842 ansågs
hafva försålt fastigheten, icke hindrade utgifvandet af ett köpebref den 21 Sept. 1843, hvarigenom
samme gäldenär verkligen afhände sig samma fastighet, och hvilket köpebref då genast
öfverläts på annan person, som derefter med köpet lagfor; håller jag för härigenom bevisadt
och otvifvelaktigt, att ehuru den förstnämnda afhandlingen må hafva innehållit ett aftal
om köp, hvars återgång förgäfves blifvit hos domstol yrkad och genom dom afslägen, denna
afhandling likväl icke varit eller kunnat vara ett fullbordadt köp, hvarigenom äganderätten
skulle hafva från gäldenären öfvergått på hans köpare. Och då så icke skett, och följaktligen
gäldenären intill den 21 Sept. 1843 fortfarit att sjelf vara egendomens ägare; borde den dessförinnan
sökta inteckningen för hans gäld i samma egendom beviljas. *
De så kallade Trippiska godsen i Halland hafva varit föremål för åtskilliga tvister. Dessa
gods, utgörande 357^1, hemman, försåldes af Drottning Christina år 1653 till Adrian Tripp i
Amsterdam genom en afhandling af innehåll, att Hennes Majit afhände Sig och efterkommande
Konungar och Sveriges Krona dessa hemman, och tillegnade dem Adrian Tripp, hans hustru
och arfvingar, med hus, jord, åker, äng, skog, mark, .fiske och fiskevatten, strömar, qvarn
och qvarnställen, torp och torpstäder samt alla andra pertinentier och tillägor i våto och
torro, närby och fjerran, intet undantagandes af allt det, som dertill lyder, med rätta af ålder
legat häfver och lagligen tillvinnas kan, att njuta, bruka och behålla till everldelig ägo
samt allodialt och oconditioneradt frälse, alldeles så som Ridderskapet och Adeln uti provinsen
Halland deras välfångne egendom och frälsegods efter privilegiernes lydelse och innehåll innehafva
och besitta, dock skatteägande deras rätt efter lag dermed då och framdeles alldeles
oförkränkt; men att Hennes Majit Sig och efterkommande Konungar och Sveriges Krona förbehållit
makt att, enär lägligt och behagligt folie, dessa gods, emot köpeskillingen 89,773 Ridr
26 öre 13;\ penningar sillverinynt, af Adrian Tripp eller hans hustru och arfvingar åter- och
igenlösa, så att han eller de då, efter undfången nöjaktig betalning, skulle vara skyldige, utan
gensago, desamma att afstå och afträda. Genom reduktionen under Konung Carl den elfte
återtogs till Kronan så stor del af godsen, att endast 157f hemman återstodo.
Öfver de här upptagna köpevilkor hafva uppstått tvister, rörande tvenne frågor: a) huruvida
full äganderätt vore genom köpet förvärfvad, och b) huruvida, i annat fall, köparen
kan hafva erhållit rätt att antaga åboar på sådana bland hemmanen, hvilka före köpet icke
varit skattemän med äganderätt tillhöriga. Af skattehemmanen har Kronan nemligen ej kunnat
sälja annat än räntan; och skattemannens rätt är derföre honom oförkränkt förbehållen;
hvaremot kronohemmanen vid försäljningen varit innehafda af åboar, till hvilkas antagande
rättigheten blifvit i fråga satt imellan köparens arfvingar, hvilka från början synas hafva obestridd
utöfvat denna' rätt, samt fått dermed fortfara äfven efter det jordäganderätten blifvit
dem bestridd, och Kronan eller sådana åboar, sorti från Kronans jordäganderätt härledt sina
anspråk. Till
I
— 41 —
Till tvifvelsmål om köparens äganderätt måste väl anledningen vara förbehållet om Kronans
rätt att återlösa... Jag vet icke att detta tvifvel yppat sig förr, än vid uppkommen fråga
om tillåtelse för en Ofverste Toll att inlösa hemmanen, då genom ett Kongl. Bref den 17
Januari 1782 desamma benämndes Kronoförpantningsgods, med förklaring, att i händelse den
då beviljade lösningsrätten begagnades, ej större eller vidsträcktare nyttjorätt till hemmanen
finge utölvas, än som efter öfverlåtelsebrefvet åtföljde hemmanen i Trippiska arfvingarnes
händer, och att det derföre vore Öfversten Toll och hans arfvingar uttryckligen förbudet, så
väl att berörde hemmans då varande eller tillkommande åboar ålägga eller affordra större
ranta, städja, skatt eller tunga, än hvad de hittills utgjort, som ock att begära eller på hvad
annat sätt söka erhålla förvandling af ett eller flera utaf de under förpantningen hörande hemmans
enligt jordböckerna ägande krono- och skattenatur.
Den tillämnade inlösningen gick likväl icke i verkställighet; och beträffande den Verkan,
som 1782 års nådiga Bref kunde hafva på Tripps arfvingars rätt, torde det vara tillräckligt
att anmärka, det denna rätt här alldeles icke var i fråga, så vida den förbehållna inskränkningen
i den inlösandes rätt till hemmanen ej vidtog förr, än inlösningen skett och Tripps
arfvingar derigenom vore från hemmanen skilde. Emot dem var icke bönderna, genom
nämnde Kongl. Bref beviljad sådan åborätt, som de skulle fått, i händelse den åt Öfversten
Toll öfverlåtna inlösningsrätt blifvit begagnad. Det stod Kronan fritt att, för denna händelse,
efter godtfinnande bestämma de vilkor, hvarunder Kronans rätt ölverläts på annan man. Det
hade deremot varit alldeles rättsvidrigt, om Kronan sträckt dessa inskränkande vilkor äfven
till minskning i deras rätt, som redan voro hemmanens ägare — eller panthafvare, så framt
benämningen af förpantning icke var i det nådiga Brefvet origtigt brukad.
Med denna benämning åsyftades också säkerligen icke att göra intrång i Tripps arfvingars
rätt; men samma benämning vittnar om tillvarelsen af en så beskaffad föreställning
hos Kronans då varande rådgifvare; och denna föreställning, ehuru icke utsagd i någon emot
rättsägarna utfärdad handling, synes icke hafva underlåtit att utöfva sin verkan på deras rätt,
när tvist derom efteråt uppstod. Detta skedde, då i anledning af åboarnes på de inom Himble
härad belägna Trippiska hemman hos Kongl. Majit förda klagan öfver det lidande, som skulle
hafva dem öfvergått genom hård medfart af en Inspektor Jönsson i egenskap af Trippiska arfvingarnes
ombud, hvilken klagan genom Kongl. Maj:ts Utslag den 26 Juli 1786 blifvit, såsom
icke hörande till Kongl. Majits omedelbara pröfning, förvisad till utförande bos vederbörande
embetsmän eller domare i orten, och hvarvid till efterrättelse äfven anvisades, hvad i 1782
års Kongl. Bref särskildt förordnadt vore, omförmälte åboar, biträdde af Kronofullmäktig, till
1786 års hösteting, stämde Jönsson om ansvar bland annat derföre, att han för städjesedlars
utgifvande på hemman vid åboombyten tagit högre städja, än han qvitterat, samt i allmänhet
oredigt qvitterat böndernes utskvlder; hvaremot Jönsson sedermera tog stämning på Trippiska
frälseskattebönderna (ägarne af hemman, hvilkas ränta allenast blifvit till Tripp försåld) i Hunestad
socken, om skyldighet bland annat att utgifva penningeräntan till 3 daler silfvermynt
riksdalem och allertina persedelräntan in natura.
Denna tvist korn först år 1791 till afgörande, då Häradsrätten den 10 December gaf
utslag, och deri först upptog frågan, till hvad slags afhandlingar det öfverlåtelsebref rätteligen
borde förås, sorn Adrian Tripp erhållit, samt hurudan egenskap derigenom egentligen åkommit
hemmanen. Efter åberopande af nämnde brefs innehåll,' här ofvan upptagét, förklarade Häradsrätten,
i afseende på dervid i fråga kommande tillämpning af 24 § i 1723 års Adeliga
Privilegier, det samma § visade, huru de från Kronan genom köp afhände gods blifvit medelst
1655 års Reduktionsstadga för Adelns fasta arf och frälse ansedda, men sedermera genom
andra vidriga uttydningar i gemen lösen underställde; huru likväl sådan i senare tid Kronan
förbehållen inlösning stridde mot köpets egenskap och innehåll samt rätta meningen af det
första riksdagsbeslutet deröfver; hvarföre stadgades, att alla köpegods, dem Adeln köpt af
Kronan och då besutte eller för bortmist köpegodsränta komme till vederlag att njuta, skulle
som Adelns odallrälse anses, i Kronans räkenskaper således uppföras samt aldrig vidare stå
K. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättclse för år 1853, 6
under Kronans lösen, men detta stadgande beledsagades med det undantag, att kronoförpantningarne
icke borde derunder begripas; och bar Häradsrätten uti denna § af Adeliga Privilegierna
funnit ligga den stadga och förklaring, att alla under köpebrefsform ifrån Kronan komna
gods utgjorde tvenne slag, olika i sina följder och åtskilda af det kännetecken, att de ena alldeles
utan, de andra "uttryckligen med återlösningsförbehåll blifvit af Kronan öfverlåtna; att
under Konung Carl den elftes reduktionsperiod hade det varit vidriga uttydningar, hvarigenom
köpegodsen i gemen blifvit lösen underställde; att sådan då Kronan förbehållen inlösning stridde
emot köpets egenskap och innehåll; att derföre alla köpegods, som Adeln köpt af Kronan och
1723 besutte eller för bortmist köpégodsränta komme i vederlag att njuta, skulle som Adelns
odalfrälse eller, efter uttrycket i förordningen den 26 .luli 1731 § 3, som gammalt allodialt
frälse anses, i Kronans räkenskaper således uppföras och aldrig vidare stå under Kronans lösen;
att deremot af annan egenskap vöre de så kallade köpegods, som icke genom vidriga uttydningar,
utan genom uttryckligt förbehåll i den under köpebrefsform upprättade ölverlåtelsehandlingen,
blifvit Kronans lösen underställde; att dessa sistnärpnde gods borde föras, icke tHl
den klass, som iklädt sig odalfrälse natur, utan till den klass, som utgjorde kronoförpantningar;
vid hvilket förevetande och emedan de åt Adrian Tripp under köpebrefsform den 26 April
1653 öfverlåtne hemman blifvit genom sjelfva öfverlåtelsehandlingen ställde under Kronans
inlösen, hvadan Konungen — — 1782 kallar dem kronoförpantningsgods — — Häradsrätten
funne, att det åt Adrian Tripp meddelte öfverlåtelsebref innehölle sådan ordalydelse, som genom,
rikets författningar blifvit bestämd att uttrycka och betyda icke köp, utan kronoförpantning,
och att följaktligen den hemmanen derigenom påkomna hufvudsakliga och egentliga egenskap
medförde, att desamma vore kronoförpantningsgods.
Till beståndsdelarna af denna tankegång hörer] företrädesvis uppfinningen att indela de
så kallade köpegodsen (af Kronan försålda fastigheter) i två klasser, den ena med och den
andra utan vilkor om återlösen. Jag bestrider icke möjligheten af all grund till delina indelning,
d. v. s. att köpegods kunna finnas, som blifvit föryttrade utan förbehåll af återlösningsrätt.
Men . säkert är, att det stora ilertalet af alla de gods, Kronan verkligen sålt, icke förpantat,
är såldt med sådant förbehåll; och just den i fråga varande 24 § af Adeliga Privilegierna
visar, att verkligt salu, d. v. s. äganderätts öfverlåtande skett genom handlingar, som
innehållit villkor om återlösningsrätt för Kronan. Det är nemligen icke om förpantning, som
det säges, att »köpegods, dem Adeln köpt af Kronan, aldrig vidare skola stå under Kronans
lösen». Ty omedelbarligen derefter följer, att »kronoförpantniiigarne ej vore derunder begrepneiii
De egendomar, sorn förut statt, men nu ej mera skulle stå under Kronans lösen, voro verkliga
köpegods, af Kronan med äganderätt till Adeln försålda.
Redan genom 1655 .års Reduktionsstadga voro alla sådana gods,'de med återlösningsvilkor
så väl, som de utah dylikt vilkor försålda (i fall af senare slaget några verkligen funnits)
förklarade för Adelns fasta arf och frälse; och det var endast genom andra vidriga uttydningar,
som de sedermera, i gemen blifvit lösen underställda. Dessa vidriga uttydningar hade varit
sådana, som till köpares förfång befrämjat Kronans återlösningsanspråk, men utan att någonsin
hafva gått ända derhän, att förneka sjelfva äganderätten och förklara köpare vara endast förpantningshafvare.
En så vidrig uttydning är icke den, som i åberopade § af Adeliga Pri\ilegierna
omtalas; och 0111 en sådan har veterligen ingen fråga varit förr, än den uti Himble
Häradsrätts förevarande utslag förekom. Så vidrigt mot köpare har ingen förut tilltrott sig att
tyda det i de liesta, om icke alla Kronans salubref stadgade förbehåll om återlösen, att intet
salubret med detta förbehåll skulle kunna anses innefatta öfverlåtelse af verklig äganderätt,
utan böra hänföras till den klass af Kronans upplåtelsehandlingar, hvarigenom uppkoinmo endast
kronoförpantningar.
Att de skäl, för detta beslut, som af Häradsrätten anfördes,! icke voro väl grundade, torde
kanhända nu vara visadt. Men kan det ej sättas i fråga, om icke all öfverlåtelse af äganderätt,
med förbehåll om rättighet till återlösning, är ofullständig eller alldeles kraftlös?
Hade man på den tid, då föryttringen skedde, ansett den icke innefatta ett verkligt köp,
som medförde full äganderätt; så hade man skrifvit ord utan mening, när man i salubrefvet
— 43 —
skrof, att hemmanen afhändes Kronan och tillegnades köparen att njuta, bruka oell behålla till
everldelig ägo samt allodialt och okonditioneradt frälse. Var den fullständiga äganderätt, sorn
härmed uttrycktes, oförenlig med den Kronan förbehållna makt att godsen åter- och igenlösa,
när lägligt och behagligt folie; så var köpslutet bedrägligt, antingen på det sätt, att köparen
för sina penningar erhöll ingen ting, eller ock att han erhöll någon ting. annat, än hvad honom
lofvades, såsom t. ex. den panträtt, Himble Häradsrätt hans arfvingar tilldömdt, eller ock var
det till Kronans fördel gjorda förbehåll ogildt och betydelselöst, och ägaren fick derigenom
mer, än hvad honom lofvades. Och detta inträffade icke blott med försäljningen till Adrian
Tripp, utan med alla de föryttringar, som i enahanda ordalag skedde om andra Kronans gods
till andra personer, och hvilka voro de flesta af köpegodsen, om icke alla utan undantag. Men
ett sådant förhållande lärer icke kunna antagas; och när detta icke antages; återstår ju ingen
annan möjlighet, än att köpen voro gällande, sådana de i bokstafven lydde, med verklig äganderätt
för köparen, och rättighet för säljaren till återlösen.
Nu mera äro sådana saluafhandlingar förbudna genom Kongl. Förordningen den 1 Maj
1810, som stadgar, att säljare dädanefter ej må förbehålla sig eller andra att, emot någon i
samma afhandling bestämd penningesumma eller andra vilkor, få framdeles vinna egendomen
åter, samt att, om det sker, det skall vara utan verkan, och lagfart å sådant köp eller skifte
icke tillåten. Onekligen har också skäl funnits att påtänka detta förbud, så vida åtskillig/olägenhet
kan härröra från den i fråga varande återlösningsrätten. Osäkerheten om beståndet af
köparens äganderätt afhåller honom från företagande af kostsama förbättringar, och blir derigenom
i statsekonoiniSkt afseende skadlig. Säljaren åter kan vid begagnande af sin återlösningsrätt
finna egendomen besvärad med inteckningar; och tvister kunna uppstå, huruvida dessa
böra gälla, så vidt de öfverstiga det pris, hvartill återlösningsrätten är betingad. Imedlertid
synes af sjelfva 1810 års förordning, att dylika svårigheter dittills icke hindrat giltigheten af
återlösningsviikor, enär det först är dädanefter, som de skola vara utan verkan. Och rättsgrunden
för deras giltighet, innan de blefvo förbudna, ligger väl deruti, att de icke sträcka sig
utöfver säljares och köpares behörighet att om sina egna fördelar förfoga; att om köparen
betager sig den säkerhet, han behöfde, för att kunna på egendomen använda väl beräknade
kostnader, och om säljaren blottställer sig att antingen nödgas lemna återlösningsrätten obegagnad
eller ock vidkännas gravationer, öfverstigande den redan betingade köpeskillingen för
egendomens återfående, sådant allt tillhört dem sjelfva att förutse och. beräkna, samt att de
äga skylla sig sjelfva, när de det oaktadt inlåtit sig i en afhandling, som stod dem fritt att
företaga eiler underlåta.
I allt fall gäller icke 1810 års förordning för frågali om Kronans salu af gods till Adrian
Tripp. Men om ock denna förordning kunde få retroaktif verkan, och-frågan om Tripps genom
köpet erhållna äganderätt skulle afgöras efter nämnde förordning; så vore det icke genast
derföre klart, antingen det blefve äganderätten eller återlösningsvilkoret, 6om skulle komma att
vika. Förordningen säger icke, att i fall af dess öfverträdande köpet skall vara ogildt, utan
endast att lagfart derå ej är tillåten, och att förbehållet om egendomens återvinnande är utan
verkan. För att tillämpa dessa föreskrifter, utom hvad den förbudna lagfarten beträffar, måste
förutsättas klander å någondera sidan. Om nu köparen klandrar och vill befrias från återlösningsvilkoret;
skulle då säljaren kunna dömas att eftergifva detta vilkor, för hvars erhållande
han tilläfventyrs betydligen nedsatt köpeskillingen? Yrkar han i stället köpets återgång; månne
icke denna bör honom beviljas, derest köparen icke heldre vill behålla egendomen med återlösningsvilkoret?
— Åsämjas de att låta handeln bestå, under saknad af lagfart; kan då handeln
emöt deras vilja förklaras upphäfd? Och kan detta icke ske; så är ju köparen ägare,
fastän utan att kunna få lagfart. — Klandrar säljaren och återfordrar äganderätten, emedan
han tror sig icke kunna få behålla återlösningsrätten; kan då köparen begära att få köpet ändradt,
och behålla egendomen på bättre vilkor, än dem han sig betingat och hvarefter hans
köpeskilling tilläfventyrs är beräknad? Eller kan han dömas att återlemna, hvad han köpt, då
han icke undandrager sig det vilkor, hvarpå köpet hvilar? — Dessa frågor äro kanhända
svåra att upplösa — och svårigheter af denna ari torde icke böra vara oväntade, så snart
— 44 —
handlingar skola ogillas, dem ingen annan äger befogenhet att klandra, än den som sjelf i
deras afslutande deltagit, eller hans rätts innehafvare, hvilka lika litet som han sjelf äro befogade
att klandra, hvad han samtyckt.
Skall nu imedlertid någon gång, i en tvist om de här upptagna frågor, någon utväg finnas
att gifva betydelse och efterlefnad ät 1810 års i fråga varande förordning; så förmodar jag
knappast denna utväg kunna blifva någon annan, än att förnärma säljarens rätt och förklara
köpet böra bestå utan vilkor om återlösen. Sådan skulle då äfven blifvit utgången af den
förevarande tvisten, i fall nämnde förordning varit gällande före köpets afslutande år 1653.
Och om man äfven under denna förutsättning ej kunnat rättsenligt undgå att gynna köparen
på säljarens bekostnad; huru kunde man då, utan denna förutsättning, undgå det? Huru kunde
man häfva köpet, fråndöma köparen äganderätten, då ingen lag fanns, som ogillade ett köp af
den art, hvarom fråga var?
Det resultat af sina sorgfälligt sammansökta rättsgrunder, hvartill Häradsrätten nu kommit,
innefattar likväl icke ett domslut; och frågan, hvarom räsonnerandet handlar, var ej emot
jordägarna Tripps arfvingar genom stämning anhängiggjord; utan hela tankegången, hvarmed
deras äganderätt borträsonneras, stadnar vid ett domskäl, hvarifrån skall härledas beslut öfver
de instämda frågorna. Häradsrätten utvicklar detta domskäl sålunda, att hemmanens hufvudsakliga
och egentliga egenskap vore en kronoförpantning, men att det blifvit Trippiska arfvingarna
förunnadt att dervid njuta frälseförmåner; hvadan en hufvudsaklig egenskap af kronoförpantning
och en tillagd omständighet af frälsefrihet här sammanstötte; och derefter företager
sig Häradsrätten frågan, i hvad vidd med en kronoförpantnings egentliga natur må kunna
och böra sammanstå en utöfning af frälsemanna frihet. I denna fråga finner Häradsrätten,
bland annat, det vara panthafvarens rätt att af kronohemman njuta sådan städja vid åboombyten,
som Kronan vanligen låter uppbära; äfvensom Häradsrätten förklarar åboar å sådana
hemman böra ej allenast njuta i besittningen för sig och barn en lika säkerhet under skyldigheternes
fullgörande och ett lika äfventyr vid deras uraktlåtande, som andre kronoåboar, utan
ock vid ombyten bibehållas vid utgift af blott sådan städja, som andre kronoåboar lagligen
erlägga.
Detta yttrande om städjans belopp och åboars rätt till besittning af hemmanen för sig
och barn är väl sträckt utöfver åboarnes stämning, hvilken endast innehåller klagan, att Inspektoren
Jönson för städjesedlar vid åboars ombyten tagit högre städja, än han qvitterat, och
icke innefattar klander af hans eller Trippiska arfvingarnes rätt att åboar antaga och att med
åboarna öfverenskomma om städjans belopp. Men det är dock oförnekligt, att Häradsrätten i
detta ämne dömt, och frånkännt de verkliga jordägarna, nämnde arfvingar, denna rätt; likasom
Häradsrätten i öfrigt Xörpligtat dem att nöjas med de utskylder af hemmanen, som en i öfverlåtelsebrefvet
åberopad Kongl. Kammarkollegii förteckning och undervisning utstakade. Utan
att dömas från äganderätten, hafva således jordägarne förlorat en rätt, som synes utgöra en
väsendtlig del äfven af panträtten, från hvars förutsättande likväl Häradsrättens domslut utgår.
Förpantning med frälserätt, såsom,Häradsrätten kallar den, hvad skulle väl dermed menas,
om icke rättighet för panthafvaren att under förpantningstidpn utöfva frälserätt? Eller skulle
något tvifvel äga rum, hvad som härmed betecknas? Om en jordägare endast utarrenderar
sin frälsejord, utan förbehåll till fördel för de derå befintliga landbönder; kan väl någon tvekan
uppstå derom, att arrendatorn öfver dessa bönder utöfvar samma makt, som jordägaren sjelf
öfver dem äger? Eller skulle genom förpantning icke kunna upplåtas lika mycken rätt, som
genom arrende? Utan tvifvel måste landbo, der hans aftal med jordägaren innehåller rätt för
honom att qvarsitta viss tid, eller på lifstid, eller rätt för enka eller barn att efterträda honom,
också bibehållas vid dessa fördelar, när en arrendator eller panthafvare kommer i besittning
af jordägares rätt öfver samma landbo; och om jordägaren åt honom genom sjelfva pantbref vet
eller arrendekontraktet betingat ytterligare särskilda fördelar; så är det ostridigt, att dessa
måste landbon till godo komma. Men i brist af allt sådant förord och förbehåll synes det
vara icke mindre ostridigt, att landbo' äfvenså väl på en utarrenderad eller förpantad egendom,
som på en annan, måste nöja sig åt den behandling och de vilkor, som allmän lag omförmäler.
— 45 —
Om under närvarande förhållanden, då kronoåboar äga en sig och efterkommande tillförsäkrad
åborätt, från hvilken de icke utan försummande af sina skyldigheter kunna lagligen
skiljas, ett kronogods, försedt med sådana åboar, blefve till enskild man förpantadt; så måste
det ske utan förfång af en så beskaffad åborätt; och åboskapet komme följaktligen att oförkränkt
fortfara ej mindre under panthafvares eller arrendators besittning, än under jordägarens
egen. När deremot i fordna dagar, då Kronan ännu icke sjelf under dylika vilkor antagit
åboar på sina hemman, utan kronobönderne ansågös och behandlades såsom landboar, utan
vidsträcktare rätt, än sorn sådana efter allmän lag tillkommer, Kronan under panträtt öfverlät
hemman, försedda med dylika landboar eller kronobönder; kunde ju omöjligen desse bönder
genom pantsättningen vinna rätt till bättre vilkor, än de under Kronans egen besittning åtnjutit.
Och mot Kronan hade de aldrig haft rätt att vägra förhöjd skatt eller yrka bibehållande vid
förut brukliga vilkor, utan alltid varit underkastade uppsägning att efter åtnjuten laga fardag
flytta, och deremot endast berättigade att likaledes sig från hemmanen uppsäga. Genom förpantning.
af Kronans rätt till hemmanen kunde dessa vilkor för kronobönderna hvarken försämras
eller förbättras; och panthafvaren utöfvade, när annat förbehåll ej skett, just jemnt
samma makt och rätt öfver dessa bönder, som de redan under Kronans husbondevälde voro
underkastade. De i senare tider utgångna författningar om åborätt till kronohemman hafva
icke kunnat minska den panträtt, som Kronan förut hade på annan man öfverlåtit.
Nu var, under Drottning Christinas tid, då Tripp åtkom de i fråga varande hemmanen,
ännu icke stadgad någon inskränkning i Kronans rätt att efter lag uppsäga sina bönder, och
följaktligen, vid äfventyr af åboskapets förlust, förelägga dem att åtaga sig förhöjda utskylder.
Hade än så varit, att upplåtelsen till Tripp innebar, såsom Häradsrätten antager, endast förpantning,
men med tillagd frälsemannarätt, i stället för allt förbehåll till kronoböndernas fördel;
Tripp och hans rätts innehafvare skulle dock icke dess mindre,' så länge förpantningen räckte,
hafva mot bönderna ägt all Kronans rätt att dem uppsäga, antaga och dem affordra sådana
vilkor, för hvilka landbönder kunnat erhållas. Och om äfven under förpantning ej kunnat
betagas Tripp och hans arfvingar en så beskaffad husbonderätt öfver hemmanens åboar; så
kunde den än mindre dem betagas, när det var genom verkligt köp, som hemmanen till dem
upplätos.
1 dubbel mån misskändes således genom Häradsrättens utslag Tripps arfvingars lagliga
rätt: först äganderätten, som enligt köpebrefvets klara och bestämda ordalag dem tillhörde,
och sedan rättigheten att uppsäga och antaga hemmanens åboar, under sådana vilkor, som med
dem kunde genom begagnande af denna rätt och fritt uppgjorda aftal betingas. Då saken af
arfvingarna eller deras ombud Jönsson fullföljdes hos Lagmansrätten; tyckes den i dessa af
seenden
föga hafva blifvit utredd, och endast de följder hafva egentligen kommit i betraktande,
som Häradsrätten från de antagna rättsgrunderna dragit, eller att äfven rättigheten till fullt
åtnjutande af hemmanens räntor skulle inskränkas till det penningebelopp, som i salubrefvet.
var beräknadt. I denna del skedde ändring hos Lagmansrätten genom dom den 20 Sept. 1792,
af det väsendtliga innehåll, att den af Häradsrätten Trippiska godset på det sätt tillegnade förpantningsnatur,
att den skulle minska Trippiska arfvingarnes frälserättighet och disposition
öfver bemälte gods, efter Lagmansrättens pröfning så mycket mer försvunne, som hvarken
den del af 1653 års öfverlåtelsebref, som ställt dessa hemman under Kronans inlösen, eller
Kongl. Maj:ts till Dess Kammarkollegium den 17 Januari 1782 i nåder aflåtna bref, och ej
eller utslaget den 26 Juli 1786 härtill så föranledde, att Lagmansrätten, i brist af mera uttryckligt
stadgande, ansåge sig utan öfverskridande af sin gräns kunna deri ingå; utan pröfvade
Lagmansrätten rättvist att, med upphäfvande af alla Häradsrättens på denna grund i sin
dom fästade beslut, i anledning af åtskilliga åberopade författningar förklara samtlige i fråga
varande frälseskatte allmogen*) under Trippiska godset skyldige att till Trippiska arfvingarne,
på sätt de slikt påstått, uppfylla skyldigheter och utgöra räntor, efter som hvarje hemman af
*) Donna benämning motsvarar endast en del af hemmansåboarna, nemligen dem, sorn voro skatteman,
såsom ägare af hemmanens jord; men samma benämning användes origtigt äfven på de öfriga.
— 46 —
ålder funnes taxeradt enligt Kronans publike jordebok, och att penningentskybierne efter tre
daler silfvermynt riksdalern betala, och persedclsräntan antingen in natura eller i penningar
efter länets årligen fastställde markegång.
Emot denna dom fullföljdes talan endast å hemmansåboernes sida, med biträde af Kronans
ombud;-och Hofrätten dömde dan 2 Juli 1793, med åberopande af ingen annan grund,
än 1782 års Kongl. Bref och 1786 års nådiga Utslag, samt pröfvade med stöd deraf skäligt
att, med ogillande och upphäfvande af Lagmansrättens dom, Tingsrättens utslag gilla och fastställa;
hvaremot genom Kongl. Maj:ts dom den 12 April 1796 Lagmansrättens dom i så måtto
fastställdes, att bönderne, hvilka genom Hofrättens å deras sida laga kraft vunna dom blifvit
ålagdt att penningeräntan efter tre daler silfvermynt på riksdalern räknad, ifrån och med 1777
betala, skulle de persedlar af jordeboksräntan, som med förvandling utgöras, antingen in natura
lefverera eller efter hvarje års markegång i orten med penningar lösa och. i förra fallet, efter
erhållen anvisning, föra persedelräntan inom lagsagan, på sätt författningarne derom stadgade.
I denna rättegång biet således ingen ting afgjordt orri äganderätten till de inom llimble
härad belägna hemman, som i egenskap af krono voro både med jord och ränta till Tripp
försålda. Men genom den laga kraft, som emot Tripps arfvingar åkommit Lagmansrättens
dom, hvari den af Häradsrätten arfvingarna fråhdömda rättigheten att uppsäga och antaga
åboar icke blifvit återställd, lärer denna rättighet biira anses för arfvingarna förlorad, tillika
med den dem afhända, och utan sådan uppsägnings- och antagningsrätf kraftlösa befogenheten
att, i likhet med hvarje annan jordägare, genom fritt aftal med sina landbönder uppgöra vilkoren
för dessas bruknings- och besittningsrätt. De å Tripps arfvingars köpegods år 1791
befintlige landbönder erhöllo, genom utgången af denna tvist, framför sina företrädare och
framför alla öfriga åboar på köpegods (af Kronan försålda kronohemman), enahanda besittningsrätt,
som kronoåboar nu mera tillkommer, men som dem ingalunda tillkom vid den tid,
då de omtvistade hemmanen af Drottning Christina till Adrian Tripp försåldes.
Huru denna rätt sedermera blifvit af dom och deras efterkommande begagnad, har jag
mig icke annorlunda bekant, än att efter lång tids förlopp, då ett ombud för Tripps arfvingar
antagit åbo på ett af de i Himble härad belägna, i Trippiska köpet inbeg'ripna s. k. frälse
städjehemman eller sådana, som med jordäganderätt voro försålda, nemligen 1, mtl Blixtorp
Nio 6, en till förra åboen å delta hemman närskyld person till Häradsrätten instämt Trippiska
ombudet jemte den af honom antagna åboen, med påstående att framför denne blifva förklarad
berättigad till åboskapet; hvaraf således visar sig, att Tripps arfvingar, icke afstått från begagnandé
af deras fordna rätt tilt åboars antagande, och man äfven skulle kunna sluta, att
sådant antagande vanligen blifvit af åboarne lemnadt oklandradt, eller tilläfventyrs väckt klander
endast i de fall, då afgångna åboars afkomlingar och skyldemän blifvit förbigångne.
Himble Häradsrätt hade sjelf nu mera förgätit deh åborätt, som år 1791 blifvit af samma
domstol fastställd, och hvari någon ändring af öfriga domstolar icke var gjord; och nu dömdes
hos Häradsrätten don 26 Juni 1840, att då de af Drottning Christina den 26 April 1653 till
Handlanden Adrian Tripp upplåtna hemman och lägenheter, enligt öfverlåtelsebrefvets innehåll,
blifvit, med Kongl. Maj:t oell Kronan förbehållen rätt till återlösen, under full frälsemannarätt
tillegnade bernälte Tripp och hans arfvingar, i följd hvaraf de i senare tider utkomna författningar
om kronohemman icke vore i afseende på de sålunda upplåtna hemman tillämpliga,
samt Tripps arfvingar ostridigt borde anses lika berättigade som öfriga ägare af frälsehemman
i allmänhet, att efter eget godtfinnande antaga åboar å sina hemman; funne Häradsrätten käranden
hafva saknat skäl för sitt stämningspåstående, hvilket derföre ogillades. Detta domslut
fastställdes af Lagmansrätt och Hofrätt.
När saken hos Kongl. Majit fullföljdes; var det. icke bristande erinran orri förra rättegångens
förlopp, som vållade åsidosättande af hvad då blifvit dörndt; ty Nedre Revisionen omrörde
i sitt betänkande ej mindre 1782 års Kongl. Bref, än Häradsrättens den 10 Dec. 179!
gifna utslag, hvilket, i den delen icke ändradt, stadgade, att åboarne ej allenast borde njuta i
besittningen för sig och barn lika säkerhet emot skyldigheternes fullgörande och vidkännas ett
lika äfventyr vid deras uraktlåtenhet, som andre kronoåboer, utan ofck vid ombyten bibehållas
vid utgift af endast sadan städja, sorn andre kronoåboar lagligen erlade. Men saken upptogs
icke destomindre till ny pröfning (utan afstyrkande af Revisionen) oell Kongl. Maj:ts Dom den
15 Dec. 1843 erhöll sådan lydelse, att sorn det af Drottning Christina den 26 April 1653 till
Adrian Tripp lemnade upplåtelsebref uppå åtskilliga i Halland belägna hemman utmärkte, hvad
jemväl med 43 § i Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 17 Sept. 1723, Kongl. Brefvet
till Kammarkollegium den 17 Januari 1782 samt 29 § af Riksdagsbeslutet den 2 Maj 1810
öfvererisstämde, att samma upplåtelse innefattade kronoförpantning med tillagd frälserättighet,
hvaraf följde, att åboerne på de i denna förpantning varande kronohemman borde njuta i besittningen
för sig och barn lika säkerhet, emot skyldigheternes fullgörande, och lika äfventyr
vid uraktlåtande deraf, som andre kronoåboar; alltså och då omtvistade hemmanet, hvilket i
ofvannämnde upplåtelsebref benämndes klosterhernman, enligt ett från Kainmarkollegii Archivikontor
meddeladt bevis, jemväl såsom klosterhemman vore antecknadt i 1646, 1654 och 1717
årens jordehöcker; men derefter i 1718 och 1724 årens jordcböcker upptaget såsom kronohemman
och äfven såsom sådant måste vara att anses, oaktadt uti 1654, 1717 och 1718 års
jordeböcker vore antecknadt, att Tripp köpt hemmanet, samt 1725 års jordebok upptoge detsamma
såsom Utsockne frälse; pröfvade Kongl. Maj:t rättvist, med upphäfvande af Hofrättens
och Underrätternes sammanstämmande domar, förklara käranden, som vore dotter till en förutgående
åbo på hemmanet och syster till sista åbon derå, vara, jemlikt 3 mom. i Kammarkollegii
kungörelse den 29 Februari 1808, framför den med förra åboar icke veterligen beslägtade
svaranden, berättigad till åboskapet — — emot det bon till Trippiska arfvingarna
erlade vanlig städja samt fullgjorde öfriga benne såsom åbo åliggande skyldigheter. Två Ledamöter
pröfvade skäligt att fastställa Hofrättens och Underrätternes sammanstämmande dornar.
I Riksdagsbeslutet den 2 Maj 1810, innehåller den åberopade 29 §, det hemmansåboarne
bade anhållit att sjelfve, mot vissa vilkor, få dessa gods inlösa, hvartill Rikets Ständer tillstyrkt
nådigt bifall, jemte beviljande af särskilda friheter, enär förpantningens återinlösande blifvit
verkställd. Men allt hvad som i förevarande fråga kunnat hämtas från det anförda stället,
lärer väl vara, att ordet förpantning der nyttjas om den i fråga varande af Drottning Christina
gjorda öfverlåtelsen; och så vida rätta beska Renheten af den så kallade förpantningen
härvid icke varit föremål för pröfning; kan säkerligen ej heller blotta benämningen såsom bevisande
åberopas.
Underrätter och Hofrätt hade orätt förfarit deruti, att de åter till pröfning upptagit en
sak, uti hvilken dom var, som vunnit laga kraft. Samma fel begicks genom frågans upptagande
hos Kongl Maj:t. Men bade den kunnat rätteligen upptagas; bade annat beslut bordt falla,
än ett enkelt kasserande af domstolarnes förfaringssätt; så hade väl domen bordt annorlunda
utfalla, än som skedde.
Allt hvad sålunda i rättegångsväg förelupit rörande Trippiska förpantnings- eller rätteligen
köpegodsen, sträcker sig endast till dem, som ligga inom Himble härad Till alla de
öfriga hafva Adrian Tripps arfvingar ännu icke, mig veterligen, förlorat något af den rätt, som
genom 1653 års köpebref dem tillerkändes. De hafva deremot vunnit en förbättring i denna
rätt, genom befrielse från återlösningsvilkoret. Större delen af de i fråga varande köpegodsen
tillhörer dock icke nu mera Tripps arfvingar, enligt hvad jag skall med bevis styrka; utan
det är till största delen helt andra personer, .sorn det hädanefter kommer att angå, antingen
egenskapen af köp eller af förpantning skall tilläggas den omtvistade föryttringen.
Redan före 1828 års Riksdag hade Tripps arfvingar hos Regeringen anmält sig vara
benägna att afstå hemmanen till Kronan emot den lösen och de vilkor, som i köpebrefvet
vore bestämda; men Rikets Ständer hafva vid nämnde Riksdag, i anledning af Kongl. Maj:ts
derom gjorda nådiga Proposition, förklarat sig hafva funnit statens tillgångar icke medgifva en
så betydlig uppoffring, som med hemmanens återinlösen till Kronan vore förenad; hvarföre och
då några särskilda skäl icke förekomme att nu verkställa denna inlösen, Rikets Ständer funnit
frågan derom tills vidare böra hvila; och sedan Tripps arfvingar derefter till Kongl. Maj:t inkommit
med en skrift, uti hvilken de på anförde skäl förment något hinder för sig icke möta
att om sina frälsegods och räntor så föranstalta och afhandla, som med Sveriges lag och för
-
— 48 —
fattningar vore öfverensstämmande, samt alltså trott sig böra i underdånighet anmäla, hurusom
slägten, hvilken icke kunde låta bero vid det undvikande besked, Rikets Ständer gifvit, eller
längre se aflägsnadt ett önskadt slut på dess lika långvariga som ofördelaktiga öde att, såsom
hittills, innehafva och begagna egendomarna, beslutit att sina frälseräntor och sin frälsejord i
Hallands län till åboarna å samma frälsegods eller andra inländska svenska medborgare försälja;
i anledning af hvilken underdåniga anmälan Kongl. Majit genom nådig Skrifvelse den 27
April 1833 förklarat Sig hafva funnit något utlåtande icke erfordras; så har den af Arfyingarna
härmed yttrade föresats att hemmanen och räntorna försälja till betydlig del gått i fullbordan,
hvarigenom de flesta hemmanen och frälseräntorne nu mera befinna sig i förra åboars
och skattemäns händer. Jag har öfver de af Tripps arfvingar ännu icke föryttrade hemman
och räntor erhållit en förteckning, som visar, att intill deri 12 sistlidne September de sålunda
ännu i arfvingarnes ägo varande hemmanen ej voro flera än 27(1 j mantal.
I de till sina köpare utgifna salubref hafva Tripps arfvingar iakttagit den försigtigheten,
att åberopa Tripps åtkomstbref och sälja endast med den rätt, som enligt samma åtkomstbref
ägde rum (eller ordalag, som med dessa äro liktydiga). Huru vidsträckt köparnes rättighet
härigenom blifvit, derom har tvifvelsmål uppstått, i anledning af de här omförmälta rättegångarna.
Vanligen hafva köparne sökt och erhållit lagfart; och äfven inteckningar för köpares
gäld hafva jdifvit beviljade. Men icke alle domare hafva tilltrott sig att antaga, det hemmanen
med verklig äganderätt tillhört Adrian Tripp eller kunnat af hans arfvingar med sådan rätt
öfverlåtas; och äfven besvär af Kronans ombud i orten hafva blifvit anförda i sådana fall, der
lagfart erhållits, utan att utgången af dessa besvär är mig bekant.
Den osäkerhet i äganderätten, som från detta förhållande uppstår, vore från Kronans
sida afhulpen genom en förklaring att äfven om öfverlåtelsen till Tripp innefattat endast förpantning,
Kronan likväl nu mera icke vill begagna rättigheten till förpantningens inlösande.
Men härvid möter den svårigheten, att i fall samma öfverlåtelse rätteligen kan betraktas endast
såsom förpantning; Öfversten Tolls arfvingar skulle kunna väcka fråga om begaghande af den
återlösningsrätt, som genom 1782 års Kongl. Bref varit bemälte Öfverste upplåten; hvaremot
det är, uppenbart, att när Tripps fång betraktas såsom köp till full ägo, någon återlösningsrätt
åtminstone icke för Tolls arfvingar, och svårligen ens för Kronan kan äga rum emot den
genom Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849 gifna föreskrift, att om någon vid köp eller
skifte om jord och fastighet, förr än Kongl. Förordningen den 1 Maj 1810 blef till efterrättelse
kungjord, gjort förbehåll för sig eller andra att emot bestämd penningesumma eller andra
vilkor få framdeles vinna egendomen åter, den eller de, som förmente sig berättigade att ett
sådant förbehåll till godo njuta, skulle vara skyldige att inom 1850 års slut vid vederbörlig
domstol söka inteckning uti den försålda eller bortskiftade egendomen, men att om sådant försummades,
förbehållet skulle vara utan kraft och verkan. Ty någon fråga om inteckning af
återlösningsrätt till Trippiska hemman lärer icke hafva förekommit.
Efter hvad jag liar ofvan sökt visa, är nu lyckligtvis intet domslut gifvet, hvarigenom
äganderätten Tripps arfvingar eller dessas rätts innehafvare frångått, utan endast domskäl
hafva blifvit sökta uti räsonnementerna om förpantningsrätt. Det blir således ingen motsägelse
med förut gifven dom, i fall det händer, att efter käromål af Öfverstens, sedermera en af Rikets
Herrar Grefve J. C. Tolls arfvingar, om inlösande af förpantningsrätt till Trippiska godsen,
dessa gods genom dom förklaras icke hafva varit till Adrian Tripp förpantade, utan med
äganderätt honom tillhört, på grund af H. M. Drottning Christinas salubref. Tryggheten om
denna utgång af ött möjligen förväntadt så beskaffadt anspråk från Tollska arf\ingar är också
ett nödvändigt vilkor för säkerheten i de nu mera talrika ägarnes jordäganderätt till de omtvistade
godsen.
Men ehuru ingen försäkran emot möjligheten af Tollska arfvingars anspråk och af en
äfventyrlig utgång på en tvist härom kan jordägarna i förväg gifvas; tror jag dock icke derföre
böra lemnäs ogjordt, hvad som kan göras till ställningens betryggande. Och hvad jag
anser kunna, till verklig fördel, göras består deruti, att af Konung och Ständer gemensamt
beslutas
— 49 —
beslutas en författning, hvarigenom Kronan förklarar Sig nu mera icke äga någon rätt till de
i fråga varande Trippiska köpegodsen eller deras inlösande.
En embetsresa har under innevarande år blifvit verkställd genom Stockholms, Södermanlands,
Nerikes, Skaraborgs, Elfsborgs, Göteborgs och Bohus, Hallands, Kronobergs och
Jönköpings län; hvaröfver särskild dagbok på vanligt sätt är författad och bland handlingarna
förvarad. Hos några domstolar har dervid blifvit anmärkt ovanlig långsamhet i utförda måls
afgörande; och deraf, så väl som af en och annan i öfrigt yppad försummelse äro föranledda
åtal, hvilkas utgång kommer att i framtida berättelser visa sig. I allmänhet har förhållandet
funnits vara klanderfritt och af enahanda beskaffenhet med det, som förut i samma och andra
orter blifvit iakttaget.
På denna resa har jag besökt tre cellfängelser; och deras tillstånd har icke lemnat bekräftelse
åt den ogynnsamma tanka, som påstås hafva börjat gripa omkring sig, rörande fördelarna
af detta slags fängelser. Det är fåfängt att förneka, hvad de uträtta, ej allenast till
lättnad i brottmålsransakningar och afböjande af den eljest oundgängliga vexelundervisningen
imellan fångar i konsten att dölja sanningen, utan ock till brottslingars verkliga förbättrande
och minskning i antalet af de mindre brottsligas återfall. ,
Erfarenheten strider emot den förnedrande föreställningen, om menniskonaturen, att
brottslingar, som dock ingen ting annat äro än menniskor, icke skulle kunna förbättras. Man
säge, hvad man vill; från de ensliga fängelserna utgå ganska många förbättrade; med brottet
missnöjde och intagne af full föresatts att öfvergifva det. Om endast få af dem kunna hålla
denna föresats; så är orsaken dertill helt annan, än att de icke vilja det. Orsaken är, att
verldens skick, att tänkesätten hos deras ostraffade likar och beskaffenheten af samhällets inrättningar
ej tillåta dem att fullborda den goda föresatsen.
Man slösar barmhertighet på uslingar, hvilkas armod härrörer från lättja och vanart;
och man glömmer, att den näring, man dermed lånar åt dessa egenskaper, är just den, som
bereder uslingens öfvergång till brottet. Om all denna frikostighet mot lättjan, skrymteriet,
lögnaktigheten, liderligheten, således mot upplösningen af all sedekänsla, sparades, och någon
betydlig del deraf blefve använd på sådana förvillades räddning, som i fängelsets ensamhet fått
erfara förderfvets frukt och blifvit bragte till besinning; så skulle det utan tvifvel visa sig, att
denna uppoffring vore bättre använd. Det bör redan vara uppenbart för hvem som tänker,
att dock ingen annan utväg till den äreförgätne tiggarens eller den försoffade lättingens återförande
från deras förtappelse gifves, än att de lemnäs åt sig sjelfva och åt straffet, i händelse
de icke gripa sig an att i sitt anletes svett utan brott förvärfva sitt uppehälle. Och det bör
icke blifva svårare, det måste tvertom blifva lättare, att efter utståndet straff besörja om möjlighet
till räddning för den del af lättingar, som icke dessförutan gör bättring, än att eljest,
såsom nu, försörja dem alla utan åtskilnad och utan all förhoppning om deras bättring.
Hvad som först och främst göres behof, är således att upphöra med all utdelning af allmosor
och all fattigförsörjning för arbetsföra personer. Det fordras hårdhet härtill, samma
helsosamma hårdhet, som fordras att aga det okynniga barnet eller att utbryta den förskämda
och odugliga, värkande tanden. Men med blödighet allena, och saknad af allt mod att rätta
och bestraffa, bibehålies ingen samhällsordning, än mindre återstälies eller förbättras den, när
den förfaller eller hotas med upplösning. Och den bästa trösten för det blödiga hjertat, som
såras af hårdhetpn, är att om denna uraktlåtes och förderfvet får obehindradt fortgå, dess afhjelpande
också allt framgent blir svårare, ju längre det fortgår, så att rättelsen, i fall den
sedan skall försökas, kommer att kräfva ännu hårdare botemedel,
Tiggeri är förbudet för tiggaren; men hvem säger mig, hvarföre förbudet icke sträcker
sig till almosan, icke till gifvaren, så väl som emottagaren? Är det lagbrott att begära en
almosa; skulle det då icke vara lagbrott att efterkomma denna begäran och, uppmuntra den?
Är det icke denna sjelfstridighet i lagen, som förlamar och gör den alldeles overksam? Den
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse för år 1853, 7
— 50 —
ene deltagaren i handlingen skall straffas, under (let den andre gör sig en dygd af sitt deltagande
deri. Att ådraga uslingen straff, kan icke vara frikostighetens syftemål. Således är ju
klart, att man icke vill hafva lagen efterlefvad; och den blir det också icke förr, än den innehåller
ansvar så väl å almosors gifvande till tiggare, som å sjelfva tiggeriet.
Om i fattigvårdslagen införes ett sådant stadgande; så skall deraf troligen hända, att
många, som hittills börjat med tiggeri och slutat med stöld, komma att genast börja med
stöld, och stundom sluta med lifstidsfängelse, men också någon gång med förbättring, och det
tilläfventyrs mindre sällan, än som nu sker. Häraf uppstår icke genast någon nedsättning i
fattigvårds- eller fångförplägningskostnaden. Snarare föröka sig beggedera. Men deras framtida
tillväxt skall förebyggas; och den som eftersinnar, hvad detta vill säga, skall blifva nöjdy
Ett steg skall vara taget till det. vigtiga ändamålet, att sätta en gräns för det ondas oberäkneliga
tillväxt; och detta betyder något för 'den, som vet, att sanna reformer i samhället icke
mätas efter svärmares inbillningar, och att optimistiska drömar om afhjelpande af alla möjliga
brister måste utbytas mot klokheten att afväga den mindre svårigheten mot den större, och
välja den förra heldre än den senare, om någon förbättring i samhället skall komma till
fullbordan.
Men detta första steg är hvarken det enda eller det svåraste. Det andra är i förväg
beredt, när ensamhetsfängelserna äro färdiga. Det återstår då att rätt använda dem på nybegynnarna
i brott, och slutligen det svåraste, att gifva de omvända brottslingarna nödig uppfostran
och möjlighet att utan brott förvärfva sin utkomst. Detta sker icke med att utsläppa
dem handlöst i sammanlefnaden, värnlösa mot föraktet, utestängda från allt förtroende, ur stånd
att erhålla någon befattning, hvarmed de kunna ärligen lifnära sig. När de försättas i en sådan
belägenhet, och icke förmå att frivilligt underkasta sig hungersdöden; hvad annat än brott återstår
dem väl att företaga till uppehållande af ett eländigt lif? Ar det skäl att häraf sluta till
deras, oförbätterlighet, eller förneka verkligheten af deras förbättring?
Men kan väl samhället något för deras räddning åstadkomma? — Denna fråga är icke
ny, och i mer än ett samhälle hafva försök blifvit gjorda till dess besvarande. Hos oss vet
jag ej annat praktiskt försök dertill, än det, som blifvit gjordt af Christianstad läns Fångvårdssällskap,
och hvarom något i mina föregående berättelser är nänmdt. Enskild välgörenhet har
deruti visat, att icke all gagnelig verksamhet är omöjlig; och utan tvifvel kan den med lika
framgång vida längre utsträckas. Huruvida det är möjligt, vare sig för- enskild välgörenhet
eller för samhället, att komma ända derhän, som behofvet fordrar, lärer icke vara lätt
att afgöra.
Att taga de olyckliga i tjenst, är den enda utväg, som enskild man äger att till deras
räddning använda. Men misstroendet följer dem naturligtvis; och om än husbonden sjelf öfvervinner
det, efter någon vunnen bekantskap, eller han af ädelmod trotsar det, i hopp på möjligheten
att lyckas; så är dock misstroendet hos. hans husfolk icke dermed öfvervunnet. Hans
arbetare finna sig förnärmade af kamratskapet med en straffad tjuf, och om än deras fruktan
för hans fortfarande vanart skulle kunna försvinna; så vore de icke derigenom befriade från
fruktan för skammen att lefva tillsammans med en vanfrejdad person. De skulle anse sig
sjelfva deraf vanfrejdade; och för att blifva honom qvitt, komme de att skymfa och förfölja
honom, till dess han ej längre uthärdade att qvarstadna i deras sällskap. Agde husbonden
herravälde nog öfver sitt tjenstefolk, för att hindra sådan misshandling; så kunde han dock
dermed icke hindra, att folket flyttade ifrån honom; och han blefve omsider nödsakad att
gifva vika.
Den fördomsfrihet, som jag förutsätter hos husbonden, skulle kunna tillåta honom att
anställa den straffade såsom sin betjent, och derigenom skilja honom från egentligt kamratskap
med öfriga tjenstefolket; men att just med en sådan befattning, der han lättast kunde
skada genom otrohet, sätta den vanfräjdade först på prof, vöre kanske mer äfventyradt, än
man äfven af välviljan gerna kan vänta. Dessutom blefve det icke mångå, sorn på detta sätt
kunde användas. Bättre vore att sysselsätta dem med någon slöjd, som de kunde förrätta
antingen ensame eller äfven i sällskap med kamrater af enahanda fräjd; och der tillgång funnes
— 51 —
på dylikt slöjdarbete, vöre detta utan tvifvel en af de bästa utvägarna. Den blir dock säkerligen
alltid ganska otillräcklig.
Länge nog Isar jag omgåtts med tanken på en möjlighet att använda de i fråga varande
frigifna på sådan ort, der de vore af ingen kände; men vid nogare öfvervägande har jag funnit
mig icke kunna deraf vänta synnerlig fördel. — Ideen gick derpå ut, att en påtänkt enskild
association af de olyckliga frigifnas välgörare skulle hafva sina medlemmar fördelade i flera
landsorter, belägna ju längre från hvarandra desto heldre, så att hvarje frigifven kunde finna
tillllykt hos någon medlem boende å en ort, der den frigifne vöre alldeles obekant. Men om
ock detta blefve verkställbar^ och hvarje skyddlings hemlighet kunde för en tid bevaras; så
skulle dock detta i längden blifva omöjligt, då en enda upptäckt i hvarje ort gjorde alla dit
inflyttande långväga tjenstehjon misstänkta, hvarigenom ändamålet genast vore 1'Örfeladt.
Jag har bort talas om husbönder, som skött stora landtegendomar med idel korreklionister,
uttagna från allmänna arbetsinrättningarna. Om detta lyckats, hvilket jag har anledning att förmoda;
så finnes deri ett bevis, att det kan lyckas. Hafva desse arbetare haft försvarlig bergning; så
hafva de ju obehindradt kunnat fortsätta en oförvitlig lefnad; och säkerligen hafva de dertill funnit
mera uppmuntran, då deras kamrater varit obefogade att klandra deras fordna felsteg, än de
skulle funnit bland välfräjdade kamrater, af hvilka de måst uthärda oupphörliga förödmjukelser.
Olägenheten vore förmodligen', att tillsynen öfver dylika arbetare, åtminstone i början, behöfde
vara strängare och sorgfäiligare än öfver andra; och denna tillsyn, i samma mån kostsammare
än eljest, blefve således för husbonden en uppoffring, så vida han ej ville återtaga den ökade
kostnaden i förknappning på arbetarnes vilkor; hvilket åter vore att förneka den välvilliga
afsigten och förfela ändamålet med företaget.
Svårligen lärer dock finnas något vä) inrättadt jordbruk under en menniskovänlig husbonde,
som icke alltid är försedt med fullt antal åf välfräjdade arbetare; och det kan icke
komma i fråga att bortdrifva dessa, för att ersätta dem med vanfräjdade. Således vore företaget
aldrig verkställbart på gamla, förut väl skötta egendomar; och endast vid anläggningen
af ett nytt jordbruk skulle dess verkställande kunna äga rum.- Ett härtill tjenligt nytt jordbruk
låter inrätta sig endast genom en större odling, som kan särskildt bebyggas och ^kötas.
Der tillfälle är till sådana, och endast der, skulle det efter denna grundtanka blifva möjligt att
tillvägabringa kolonier af straffade brottslingar, om hvilkas förbättring hoppet ej vore förloradt.
Det bästa vore, om detta skedde genom enskild försorg; och utan tvifvel gifvas mångå fastighetsägare
i besittning af tillräckligt stora odlingsbara, ouppodlade jordrymder för så beskattade
koloniers anläggande. Ouskligt blott, att det måtte ske! De medborgare, sorn härtill äro i
tillfälle och vilja, äfven med uppoffring, befrämja en så stor vinst för menskligheten och för
samhället, skola säkerligen icke dröja att göra det, så snart de blifva öfvertygade om företagets.
ändamålsenlighet. För andra medborgare, med lika god vilja och tillgång på användbar
jord, kan möta hinder i bristande verklig förmögenhet af tillräckligt belopp för att tåla uppoffringen.
Och som detta torde oftast inträffa; så vore det troligen önskansvärdt, att sällskap
(associationer) kunde bilda sig, hvilka åtoge sig att hålla den jordägare skadeslös, som ville på
sin egendom företaga nyodling, tjenlig för ändamålet, samt der använda och. bosätta arbetare,
hvilka för stöld eller annan vanart första gången undergått straff.
Jag har bordt framkasta denna'tanka, emedan jag hoppas, att om den äger grund, den
också någon gång skall blifva erkänd och leda till någon påföljd. Skulle för dess realiserande
det finnas bättre, att samhället åtoge sig uppoffringen; så erfordrades ett anslag af fångmedlen,
att användas till skadestånd för de uppoffringar, som af enskilda jordägare kunde för saken
göras. Deremot skulle jag för min del icke tro mig kunna tillstyrka, att staten omedelbarligen
och för egen räkning företoge sig att anlägga tillflyktskolonierna på Kronans jord, enär jag
deraf icke vågar här vänta större framgång, än man med dylika försök i andra länder vunnit.
Såsom bihang får jag här slutligen till Rikets Höglofl. Ständer öfverlemna ett ämne, som
finnes förut upptaget, men icke med anmälan till Rikets Ständers pröfning. Detta är den i
— 52 —
1851 års berättelse intagna; hos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga hemställan om en anstalt för
vårdande af vissa allmänna handlingar och andras afskiljande derifrån. Efter Riksarkifvariens
hörande, hafva samtliga Hofrätterne inkommit med infordrade underdåniga utlåtanden öfver
denna hemställan, och jag deraf funnit mig föranlåten att afgifva underdåniga påminnelser.
Härvid har fråga uppstått, huruvida ämnet i vissa delar icke vore af den beskaffenhet," att det
borde anses innefatta förändring af allmän lag, och således af Konung och Ständer gemensamt
behandlas. För att undanrödja allt hinder af en sådan betänklighet, har jag derföre bordt, i
händelse Kongl. Maj:ts nådiga beslut icke före motionstidens utgång vid Riksdagen är fattadt,
allerödmjukast utbedja mig, att saken må hos Rikets Höglofl. Ständer upptagas, för att antingen
endast såsom önskningsmål till Kongl. Majit öfverlemnas, eller ock i lagstiftningsväg, till
den del som vederbör, handläggas.
Stockholm i Oktober 1853.
S. L. THEORELL.
N. A. Fröman.
i
Bilagor
till R. St. Justitiä-Ombudsmans Embetsberättelse till Riksdagen 4853.
Uppgift
pä Rikets Ständers under Riksdagen åren 1850 och 1851 aflåtna underdåniga skrifvelser,
hvilka ankommit till Kongl. Justitie-Departementet, jemte anteckning af de åtgärder, som i
anledning deraf blifvit vidtagne.
Iro af den 15 Februari 1851, angående sammandrag af Författningar i afseende på
kringvandrande gesäller och andra icke bofasta personer m. m. (9 *).
1851 den 8 April i Statsrådet anmäld; och uppdrogs åt f. d. Landssekreteraren i Upsala län,
Lagmannen och Riddaren J. Carlsson att utarbeta ett sammandrag af Författningarne om passväsendet,
samt att i sammanhang dermed afgifva förslag till de förändrade föreskrifter i ämnet,
som kunde anses nödiga och nyttiga. Ett sådant förslag är sedermera inkommet, men icke
inför Kongl. Maj:t i underdånighet anmäldt.
H:o af den 1 Mars 1851, angående val af Justitie-Ombudsman och dess suppleant. (17).
1851 den 11 Mars i Kongl. Regeringen anmäld och lagd till handlingarne.
3:o af den 1 Mars 1851, angående verkställd omröstning öfver Högsta Domstolens
ledamöter (16).
D:o — D:o — D:o.
4-:o af den 26 Februari 1851, angående godkände förslag till ändringar i Rikets
grundlagar (14).
Kongl. Maj:t har uti Statsrådet den 12 Augusti 1851 gillat och antagit hvad Rikets Ständer
föreslagit i afseende på 72 § Regeringsformen samt 14 och 22 §§ Riksdagsordningen; men
deremot vägrat nådig sanction å förslagen om ändring i 52 § Regeringsformen och 24 §
Riksdagsordningen, hvarom underrättelse blifvit meddelad Ständerna å Rikssalen den 23 Augusti
samma år. '
5:o af den 1 Mars 1851, i anledning af Kongl. Maj:ts förslag till ny Riksdagsordning
m. m.' (13). , ;
185-1 den 8 April i Statsrådet anmäld; och lagd till handlingarne.
©:o af den 26 April 1851, angående ändring i 23 Kap. 1 § Rättegångsbalken, sådan
den lyder i Kongl. Förordningen den 18 April 1849 (59).
Rikets Ständers förslag blef den 11 Juli 1851 i Statsrådet bifallet, hvarom Rikets Ständer
underrättades å Rikssalen den 23 derpåföljande Augusti, då Förordning i ämnet utfärdades.
9:o af den 3 Maj 1851, angående förlängd tid för måls fullföljd från Underrätt i
Stora Kopparbergs län (68).
D:o — D:o — D:o.
8:o af den 3 Maj 1851, angående serskildta föreskrifter för behandlingen af besvärsmål,
sorn från Gottland fullföljas till Hofrätt (69).
D:o — D:o — D:o.
9:o af den 3 Maj 1851, angående verkställighet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
utslag i skuldfordringsmål, utan hinder af deremot anförde besvär (70).
D:o — D:o — D:o; äfvensom nådig Kungörelse angående exsecutors skyldighet att kostnadsfritt
delgifva Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes utslag i skuldfordringsmål.
*) Det i slutet af hvarje rubrik utsatta siffertal visar skrifvelsens nummer i 10 Samlingen af Bihanget till
samtlige Riksståndens protpkoll vid 1850 och 1851 årens riksdag.
«
— 54 —
10:o af den 21 Juni 1851, angående pension för Justitierådet N. W. Stråle (80).
1851 den 26 Augusti i Statsrådet afgjord; och bref expedieradt till Statskontoret.
llio af den 21 Juni 1851, angående ändring för vissa orter af stadganderna om tiden,
då damlucka skall vara öppnad (81).
1851 den 23 Augusti i Statsrådet anmäld; och förordning under samma dag utfärdad.
o af den 5 Juli 1851, om inrättande af serskilda domstolar för behandling af
brottmål rörande häktade personer (92).
1851 den 7 Aug. i Statsrådet anmäld och remitterad till Rikets Hofrätter, hvilka med und.
utlåtanden inkommit, hvarefter ärendet öfverlenmades till Justitiekansleren, hvars und. utlå
tande
inkom den 26 Juli 1853. Kongl. Majit har derefter den 9 September beslutat i ämnet
höra Dess Högste Domstol.
13:o af den 12 Juli 1851, angående jäf emot domare (99).
Rikets Ständers förslag blef af Kongl. Majit i Statsrådet den 20 Dec. 1851 antaget och förordning
samma dag i ämnet utfärdad.
f 4:o af den 17 Juli 1851, angående regleringen af de under Riksstatens Andra Huf
vudtitel
till Rikets Hofrätter upptagne utgifter (104).
1851 den 23 Juli och den 20 December i Statsrådet anmäld; och nådiga bref i ämnet expedierade
till Kongl. Majits och Rikets Hofrätter och Statskontoret.
15:o af den 17 Juli 1851, om ersättning till Länsmän och Nämndemän i vissa
fall (105).
Förslaget blef den 17 September 1851 af Kongl. Majit i Statsrådet antaget; och Kungörelsen
under samma dag utfärdad.
16:0 af den 29 Juli 1851, angående rättighet för part att återfå till OfverRätt ingifna
handlingar (114).
Sedan Högsta Domstolen och samtliga Hofrätterna häröfver varit hörde, föredrogs ärendet den
26 April 1853 uti Statsrådet; och utfärdades under samma dag nådig Kungörelse.
H:o af den 30 Juli 1851, angående sättet för fullföljd af mindre brottmål, som med
tvistemål ega nära gemenskap eller deraf härflyta (121).
Kongl. Majit har i Statsrådet den 20 December 1851 vägrat bifall å Rikets Ständers ifrågavarande
förslag.
18:o af den 30 Juli 1851, angående förklaring af Lagens stadgande om rätta orten
för lysning till äktenskap (122).
D:o — D:o — D:o.
I9:o af den 2 Augusti 1851, om ytterligare anslag till uppförande af cellfängelser (120 .
1851 den 12 Aug. i Statsrådet anmäld; och nådiga Bref i ämnet expedierade till Statskontoret
och Fångvårds-styrelsen.
»Om af den 2 Aug. 1851, angående iakttagande af,vissa vilkor vid utländsk mans
naturalisation i Sverige (124).
Förslaget anmältes den 12 Aug. 1851 i Statsrådet; och förklarade Kongl. Majit Sig vilja, vid
de tillfallen då medborgarerätt här i Sverige komme att sökas af person, tillhörande nation,
derifrån, enligt hvad kändt vore, tillstånd att till främmande land utflytta, icke meddelades, i
hvarje serskildt) fall taga under nådigt öfvervägande hvad Rikets Ständer i underd. framställt,
a a 10 af den 5 Augusti 1851, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
Andra Hufvudtitel (118'.
1851 den 19 Augusti i Statsrådet anmäld; och nådiga Bref i ämnet expedierade till Statskontoret
och Fångvårds-styrelsen.
aSio af den 9 Augusti 1851, angående nyttjanderätt tili jord och lägenhet för anläggande
af allmänt nyttig inrättning (142).
Kongl. Majit tiar den 20 December 1851 i Statsrådet vägrat bifall härå; men deremot anbefallt
att i Justitie-Departementet skulle uppgöras nytt förslag i ämnet.
<55t:o af den 12 Augusti 1851, angående förklaring och ändring af 5 § 25 Kap.
Rättegångsbalken (149).
— 55 —
1851 den 20 December i Statsrådet anmäld; och nådig Förordning i ämnet under samma
dag utfärdad.-
34:o af den 15 Augusti 1851, om ersättning i vissa fall af allmänna medel till vittnen
i brottmål (155).
Ständernas förslag blef af Kongl. Maj:t i Statsrådet den 8 Oktober 1851 gilladt; och Kungörelse
samma dag utfärdad.
Ä5:o af den 13 Augusti 1851, om vidtagande af åtgärder för verkställighet i Sverige
af Norske och i Norrige af Svenske Embetsmyndigheters beslut (164).
Ärendet har den 13 Oktober 1853 blifvit hos Kongl. Maj:t i Statsrådet anmäldt, hvarvid beslut
fattades att Rikets Ständers skrifvelse skulle delgifvas Norska Regeringen, hvarefter och
sedan densamma sig yttrat, Kongl. Majit ville taga ärendet i förnyadt öfvervägande.
£f»:o af den 20 Augusti 1851, angående föreslagen ändring i föreskrifterna om rättegång
i Domkapitel (186).
1851 den 17 September i Statsrådet anmäld; och lagd till handlingarne.
18V:o af den 13 Augusti 1851, om antagande af ny vexel-lag (152).
1851 den 23 Augusti i Statsrådet anmäld; och nådig Förordning i ämnet under samma dag utfärdad,
ssio af den 23 Augusti 1851, med förslag till ansvarighets-lag för de af Rikets
Ständer förordnade Direktörer för Lånekontoren i orterne (201).
Rikets Ständers förslag blef den 4_Nov. 1851 af Kongl. Majit i Statsrådet gilladt; och nådig
Förordning, i ämnet under samma dag utfärdad.
S59:o af den 25 Augusti 1851, angående af Kongl. Majit föreslagen ändring i vissa
delar af Förordningen den 13 Juli 1818 om inteckning (205).
1851 den 17 September i Statsrådet anmäld; och lagd till handlingarne.
SO:o af den 25 Augusti 1851, angående ändring af allmänna lagens föreskrifter om
revisionsskilling m. m. (204).
Kongl. Majit har den 20 December 1851 i Statsrådet vägrat sanktion å Rikets Ständers förslag,
eflio af den 28 Augusti 1851, angående upphörande af den Akademiska jurisdik
tionen
(217).
1852 den 31 Mars och den 2 April i Statsrådet anmäld; och nådiga Förordningar i ämnet
under sistnämnde dag utfärdade.
3S:o af den 28 Augusti 1851, angående sättet för uppsägning af solidariskt ingångna
förbindelser (214).
Förslaget blef den 20 December 1851 i Statsrådet anmäldt; och Förordning i ämnet utfärdad.
33:o af den 28 Augusti 1851, angående förklaring af 21 Kap. 1 § Rättegångs
balken
(213).
D:o — D:o — D:o.
?24:o af den 28 Augusti 1851, angående förändring i rättegången och arbetssättet i
Hofrätt (209).
Sedan Högste Domstolen och Rikets tlofrätter varit hörde, har Kongl. Majit i Statsrådet den
26 April 1853 icke funnit skäl bifalla Rikets Sländers förslag.
JSSio af den 30 Augusti 1851, angående upphäfvande af 24 Kap. 4, 5 och 6 §§.
Byggninga-balken (221).
Sedan- Kongl. Majits samtlige Befallningshafvande varit hörde, har ärendet blifvit den 26 April
1853 i Statsrådet anmäldt; och nådig Förordning i ämnet samma dag utfärdad.
S@:o af den 30 Augusti 1851, angående vilkor för utländsk man att här i riket få
besitta fast1 egendom (222).
1851 den 20 December har Kongl. Majit i Statsrådet vägrat bifall till Rikets Ständers förslag.
81io af den 28 Augusti 1851, angående praescriptionstid för liqviderande af åtskilliga
i Itiksgäldskontorets räkenskaper balancerade äldre skuldposter (210).
1851 den 12 December i Statsrådet anmäld; och nådig Kungörelse under samma dag utfärdad.
Stockholm den 31 Oktober 1853. C. F. W. Lamberg,
Arkivarie i Justitie-Stats-Expeditionen.
— 56 —
Uppgift å de ärender, hvilka till Kongl. Maj:t, genom Rikets Ständers, vid Riksdagen
1850 och 1851 aflåtne underdåniga skrifvelser, inkommit, och som tillhört Kongl. ;Utrikes
Departements underdåniga föredragning.
3§:o af den 5 Augusti 1851, angående regleringen af utgifterne under Riksstatens
Tredje Hufvudtitel (119).
Vid underdånig föredragning häraf inför Kongl. Majit i Statsrådet den 1 Oktober 1851, behagade
Kongl. Majit anbefalla att Dess och Rikets Statskontor skulle erhålla vederbörligt förständigande
om innehållet af Rikets Ständers skrifvelse, äfvensom om Kongl. Majits, ined
föranledande deraf, vid samma tillfälle fattade nådiga beslut, att för en Arkivarie vid Kongl.
Utrikes Departementet å Ministerstatens anslag anvisa,, ett årligt arfvode af 800 Ridr banko.
39:o af den 20 Augusti 1851, angående Oresundska tullafgiften för Svenska fartyg
(147).
Sedan Kongl. Majit och Rikets Commerce-Collegii underdåniga utlåtande häröfver i nåder
blifvit infordradt, och af Collegium den 20 Januari 1853 afgifvits, samt den 2 derpåföljande
Mars till Kongl. Utrikes Departementet insändt, blef ärendet den 3 Juni 1853 i underdånighet
föredraget inför Kongl. Majit i Statsrådet. Kongl. Majit behagade i nåder1 besluta att Rikets
Ständers omnämnde underdåniga skrifvelse skulle, genom Statsministerns för Utrikes Arenderne
åtgärd, till behandling i Ministeriel! väg befordras.
Förteckning å Rikets Ständers vid 1850—1851 årens Riksdag till Kongl. Majit, genom
Dess Landtförsvars-Departement, aflåtna underdåniga skrifvelser, jemte uppgift om Kongl.
Majits i anledning af dem fattade beslut eller vidtagna åtgärder.
4rO:o af den 15 Januari 1851, angående medels anvisande till Topografiska Corpsens
arbeten nämnde år (2).
1851 den 21 Januari föredragen och nödiga föreskrifter vederbörande i nåder meddelade.
4*:o af den 15 Januari 1851, angående medels anvisande till fortsättning af Fästningsbyggnaden
vid Carlsborg samma år (4).
1851 den 21 Januari föredragen och nödiga befallningar i följd deraf vederbörande meddelade.
4S:o af den 1 Februari 1851, angående föreslaget utbyte af en del utaf den för
Götha Artilleri Regementes äldre stallbyggnad i Götheborg upplåtna tomtplats emot en
annan nämnde stad tillhörig lägenhet (5).
1851 den 11 Februari föredragen och Krigs-Collegium om Kongl. Majits och Rikets Ständers
sammanstämmande beslut för behörigt iakttagande förständigadt.
43:o af den 15 Februari 1851, angående förändring i sättet att tillhandahålla afskedade
Krigsmän m. fl. pensioner och nådegåfvor (11).
1851 den 23 Juli föredragen och nådig befallning i ämnet allåten till Kongl. Majits samtlige
Befallningshafvande.
44:o af den 15 Februari 1851, angående åtgärders vidtagande för att till Rotehållares
kännedom sprida författningarne rörande legokontrakts upprättande med rekryt (12).
1851 den 30 September slutligen föredragen; hvarvid Kongl. Majit, med afseende å hvad
Kongl. Majits Befallningshafvande i Länen uti frågan underdånigst andragit, i nåder fann förevarande
skrifvelse för närvarande icke fordra annan åtgärd, än att genom Krigs-Collegii försorg
till Kongl. Majits Befallningshafvande öfverlemnades nödigt antal exemplar af Stadc/anden
rörande Rotehållaren och Soldaten i hvad de hvarje Län angå, för att vederbörande till
skäligt pris tillhandahållas.
45:o af den 1 Mars 1851, angående förhöjning i dagtraktamente för Gottlands Nationalbeväring
under exercistid (24).
1851 den 2 Maj föredragen och förordnade Kongl. Majit i nåder, att Beväringsmanskapet å
Gottland hädanefter skall under sina årliga vapenöfningar åtnjuta underhåll, motsvarande det
som Beväringsmanskapet i Rikets öfriga provinser under vapenöfningarna undfår, hvadan och
då
— 57 —
då sistnämnde Beväringsmanskap åtnjuter i underhåll under exercistiden dagligen en natura
portion jemte l sk. 6 rst. i kontant, hvilket tillhopa ansågs motsvara 12 sk. banko, underhållet
för Gottlands Beväring under året i nåder bestämdes till 12 sk. bankp om dagen, hvarjemte
på framdeles pröfning skulle bero, huruvida underhållssättet för kommande år kunde
inrättas i likhet med hvad för öfriga Beväringen eger rum.
4«:o af den 8 Mars 1851, angående medels anvisande till fortsättning af fästnings
byggnaderna
vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona under nämnde/ år (29).
1851 den 11 Mars föredragen och nödiga föreskrifter vederbörande i nåder meddelade.
44:0 af den 2 April 1851, angående afsöndring af jord från f. d. Löjtnantsbostället
vid Westgöta-Dals Regemente Stommen N:o 1 utvidgande af Jerns församlings
kyrkogård inom Elfsborgs län (47).
1851 den 22 April föredragen samt Krigs- och Kammar-Collegierne om verkställigheten af
Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut förständigade.
4fS:o af den 2 April 1851, angående utbyte af Kapellansbostället Wiskeryd N:o 2
emot Trumpetarebostället Bjärstad Storegården N:o 1 (50).
1851 den 22 April föredragen samt Krigs- och Kammar-Collegierne anbefallda om ifrågava
rande
utbytes behöriga verkställande.
4»:o af den 2 April 185.1, angående upplåtelse af jord från] Trumslagarebostället vid
Calmare Regemente, Lilla Okna N:o 2 i Jönköpings län, till plan för socknestuga och
skolhus åt Okna församling (48).
1851 den 22 April föredragen samt Krigs- och Kammar-Collegierne om verkställigheten af
upplåtelsen och dermed förenade jordbyte förständigade.
5<l»:o af den 16 April 1851, angående upplåtelse åt staden Jönköping af plats till
Skolhus å den Jönköpings f. d. fästning tillhörande mark (52).
1851 den 2 Maj föredragen och Krigs-Collegium i nåder anbefaldt att inkomma med förslag
om den jordrymd, som för ändamålet borde af Kronan afstås; hvarefter och sedan bemälde
Collegium sådant förslag afgifvit Kongl. Maj:t, under den 12 derpåföljde November, i nåder
medgaf, att den af Collegium föreslagna areal finge åt staden Jönköping under äganderätt
upplåtas.
5f:o af den 3 Maj 1851, angående upplåtelse åt staden Götheborg af Kronan tillhörig
jord (66).
1851 den 16 Maj föredragen och Krigs-Collegium om verkställigheten af Kongl. Maj:ts och
Rikets Ständers sammanstämmande beslut i nåder förständigadt.
53:o af den 3 Maj 1851, angående lyftningen af hela återstående beloppet af de vid
sednaste Riksdag beviljade tillfälliga statsanslag till försvarsverkets förbättrande (67).
1851 den 5 Juli föredragen och föreskrift, i enlighet med Rikets Ständers underdåniga anhållan,
Krigs-Collegium nådigst meddelad.
S3:o af den 28 Maj 1851, angående dispositionen af de 1848 års Krigsrustningsfond
tillhörande persedlar, som blifvit i Stockholms Utredningsförråd inlemnade (74).
1851 den 12 Juni föredragen och Krigs-Collegium förständigadt att låta ifrågavarande persedlar
uti Arméens Utredningsförråd till uppbörd och redovisning intaga.
54:o af den 28 Maj 1851, angående åtskilliga för det nybildade Artilleri-batteriet i
Norrland Ifrågakomne ökade utgifter (75).
1851 den 5 Juli föredragen, och blef derefter, sedan Rikets Ständer pröfvat den väckta frågan
om löneförbättringar i allmänhet för Artilleri-regementerna samt derom uti sin skrifvelse, angående
regleringen af utgifterne under 4:de Hufvudtiteln gjort underdånig anmälan, ny Stat
för Artilleri-batteriet i Norrland den 30 September samma år i nåder fastställd.
55:o af den 28 Maj 1851, angående ersättning till Majoren G. Bennich för innehafda
hästhemmansräntor vid f. d. Westgötha Kavalleri-regemente (76).
1851 den 12 Juni föredragen samt Statskontoret om medlens lyftning och tillhandahållande
förständigadt.
5G:o af den 26 Juni 1851, angående befrielse för åtskilliga Pastors- o'ch Komministers-boställen
från utgörande af rotering eller om åtnjutande af ersättning derför (83).
Ofverlemnad till Sjöförsvars-Departementet.
5»:o af den 5 Juli 1851, angående Statsanslag till upprätthållande af den Arméens
1‘ensionskassa åliggande pensionering (89).
1851 den 11 Juli föredragen och nödiga föreskrifter Direktionen öfver Arméens1 Pensionskassa
i nåder meddelade.
S^io af den 29 Juli 1851,j angående vackt fråga om det i Kronans förråd befintliga
äldre, till krigsbruk oanvändbara kruts omarbetning till bergskrut (109).
1851 den 7 Augusti föredragen; och anbefalldes i Nåder Krigs-Collegium att gå i författning
derom att det i arméens och flottans förråd befintliga, före år 1831 tillverkade och nu till
krigsbruk oanvändbara krut, för så vidt detsamma icke till exercis- och salutkrut erfordrades,
blefve till ett belopp af högst 1,200 centner årligen, till bergskrut omarbetadt, hvarjemte för
öfrigt nödiga föreskrifter i Nåder meddelades.
59:o af den 5 Augusti 1851, angående väckt fråga om försäljning af en Kronan
tillhötig tomt i Malmö (137).
1851 den 22 Augusti föredragen, hvarvid Kongl. Majit med nådigt bifall, jemväl för sin <lel,
till ifrågavarande tomts afyttrande, åt Krigskollegium i nåder uppdrog att derom i behörig
ordning afsluta laglig afhandling.
60:o af den 9 Augusti 1851, angående befrielse från eller lindring i det komministersbostället
Mistelås åliggande roteringsbesvär (145).
1851 den 29 Augusti anmäld och remitterad till Krigs- och Kammarkollegiernes utlåtande
och sedan detta omsider inkommit den 13 Oktober 1853 slutligen pröfvad, hvarvid Kongl.
Majit, enär nämnde boställe, i följd af nådiga brefvet den 29 Februari 1844, redan erhållit
godtgörelse för roteringsbördan, i nåder fann, att någon särskild ersättning i berörda afseende
icke, hvarken på ena eller andra sättet kunde boställshafvaren förunnas.
»f:o af den 13 Augusti 1851, angående försäljning och utbyte af Christianstads f. d.
fästning tillhörande mark (160).
1851 den 5 September föredragen och nödiga föreskrifter i anledning deraf Krigskollegium i
nåder meddelade.
<»18:o af den 13 Augusti 1851, angående Inqvarterings-skyldigheten istockholm (158).
1851 den 30 September i underdånighet anmäld och Krigskollegium i nåder anbefaldt att, sedan
genom Ofverståthållare-embetet nödiga upplysningar för tillvägabringande af en fullständig
utredning öfver beskaffenheten och omfattningen af de Stockholms stad till lindring i inqvarteringsbesväret
tid efter annan förunnade förmåner och rättigheter blifvit infordrade samt
nämnde embete och öfrige vederbörande tillika lemnats tillfälle att sig uti frågan i underdånighet
yttra, till Kongl. Majit inkomma med det underdåniga betänkande i ämnet, som af Ri
kets
Ständers förevarande framställning påkallades. Detta betänkande har sedermera blifvit
afgifvit; och ärendet är nu på Kongl. Majits slutliga nådiga pröfning beroende.
©3:o af den 15 Augusti 1851, angående det rotehållarne inom Norrbottens län tillkommande
belopp af rotefrihetsafgift för nya hemman inom samma län (166).
1851 den 5 September föredragen och nådig befallning till Statskontoret aflåten med hänsigt
till verkställigheten af Rikets Ständer i ämnet fattade beslut.-
64:o af den 15 Augusti 1851, angående provinsen Jemtlands rotering (162).
1851 den 8 Oktober föredragen, hvarvid Kongl. Majit, med fastställande af roteringslängderne
och det nya knektekontraktet för provinsen, tillika meddelade nådiga beslut i öfriga delar af
ärendet.
©5:o af den 20 Augusti 1851, angående'regleringen af utgifterna under Riksstatens
4:de Hufvudtitel (169).
1851 den 17 September föredragen och vederbörande embetsverk derom i nåder förständigade
till behörig efterrättelse i hvad på dem ankomme, hvarjemte erforderliga föreskrifter medde
-
lades i afseende på användandet af de särskilda anslagen samt de åtgärder, som i öfrigt af
denna Rikets Ständers skrifvelse föranleddes.
l»©:o af den 20 Augusti 1851, angående Militiaeboställskassan (1901.
1851 den 28 Oktober föredragen och åtskilliga nödiga befunna föreskrifter Statskontoret meddelade
i afseende på utbetalningen af pensionerne för Militiaiboställskassans, enligt Rikets Ständers
beslut, på allmänna indragningsstaten öfverflyttade pensionstagare; hvaremot, beträffande
frågan om ordnande af förenämnde kassas förvaltning på sådant sätt att för dess egentliga ändamål
främmande utgifter framdeles måtte undvikas, icke något i detta hänseende, å Kongl.
Maj:ts sida, fanns för det närvarande kunna åtgöras.
«*:o af den 20 Augusti 1851, angående dispositionen af den å anslaget till ackordsförskott
och ersättningar befintliga reserverade behållning (191).
1851 den 17 September föredragen och meddelades Krigskollegium nådig befallning om
aflemnande, genom Statskontoret, till Riksgäldskontoret af 20,000 Ridr från ifrågavarande
behållning.
«§:o af den 20 Augusti 1851, angående beviljade extra anslag till försvarsverket till
lands (175).
1851 den 17 September föredragen och vederbörande i nåder underrättade om beloppen af de
för landtförsvarets tillfälliga behof af Rikets Ständer nu anvisade anslag, hvarjemte nådig befallning
meddelades om vidtagande af åtskilliga i följd deraf erforderliga åtgärder.
©9:o af den 22 Au gusti 1851, angående den tillökade soidatroteringen i riket (195).
1851 don 8 Oktober föredragen; och täcktes Kongl. Maj:t de nu af Rikets Ständer jemväl för
deras del gillade längderna och förteckningarna öfver den nya soidatroteringen uti ifrågavarande
tretton län i nåder stadfästa; samt jemväl tillåta att de tillkomna hela rotarne må, men
på samma sätt som de rotedelar, hvilka icke kunnat till hela rotar sammansättas, tills vidare
fullgöra roterings-skvldigheten medelst erläggande af motsvarande vakansafgift till statsverket.
*0:o af den i September 1851, angående befrielse för rusthållarne inom Ivungsöhrs
fögderi från dagsverkslösen för deras stamhemman (225).
1851 den 30 September föredragen och bifölls, hvarjemte Krigs- och Kammarkollegierne samt
Statskontoret i nåder anbefalldes att verkställigheten af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut
i denna fråga ombesörja.
Stockholm i Kongl. Landtförsvars-departementets Kansliexpedition den 7 November 1853.
M■ G. vjon Schantz.
Förteckning på de af Rikets Ständer vid 1850 och 1851 årens riksdag till Kongl. Majit
allåtna underdåniga skrifvelser, hvilka röra Kongl. Sjöförsvarsdepartementet, med de i anledning
af dessa skrifvelser vidtagna åtgärder.
?t:o af den 15 Februari 1851 angående förändring i sättet att tillhandahålla afskedade
krigsmän m. (1. pensioner och nådegåfvor (11).
1851 den 28 och 29 Mars vederbörandes underdåniga utlåtanden infordrade; samt, sedan de
blifvit afgifna.
1851 den 2 September i underdånighet anmäld, men lagd till handlingarna, sedan Kongl. Majit
redan under den 23 nästförutgångna Juli genom cirkulärbref förständigat samtlige Kongl. Majits
befallingshafvande i länen, angående sättet att tillhandahålla afskedade krigsmän m. fl. pensioner
och nådegåfvor.
'i'8:o af den 15 Mars 1851. angående väckt fråga om en Fyranläggning å klippan Björn
(34). 1851 den 4 April i underdånighet föredragen i sammanhang med afgifvet förslag till ombyggnad
af fyrbåken på Örskär; och sedan denna ombyggnad då i nåder beslöts, förständigades
Kongl, förvaltningen af Sjöärendena samma dag att, efter det ombyggnaden blifvit verkställd,
inkomma med underdånigt yttrande, huruvida en ny fyr å klippan Björn kan finnas af
behofvet påkallad. Ett sådant yttrande har ännu ej afgifvits, sannolikt emedan nödig erfaren
-
— 60 —
hot i ämnet icke hunnit inhemtas, efter det Örskärs fyr, i sitt förbättrade skick, ånyo blifvit
tänd sednare på hösten förlidet år.
JJiio af den 29 Mars 1851, angående undersökning i fråga om Fyrbåks anläggande
på Gottska Sandön (441.
1851 den 2 Maj i underdånighet föredragen; och förständigades förvaltningen af Sjöärendena
samma dag att, i sammanhang med den lotsinspektionsförrättning, som år 1852 skulle vid
Gottland äga rum, ombesörja verkställandet af den utaf Rikets Ständer föreslagna undersökning.
1853 den 11 Januari afgaf förvaltningen af Sjöärendena vederbörande förrättningsmäns berättelse
om en dylik förrättad undersökning, åtföljd af en framställning i ämnet utaf fyringeniören.
1853 den 10 Maj föredrogos dessa handlingar; men som Kongl. Maj:t icke fann ärendet i det,
för fattandet af nådigt beslut i ämnet nödiga utredda skick, anbefalldes förvaltningen af Sjöärendena
samma dag i nåder att inkomma med specifikt upprättade förslag, i afseende å så
väl tiden och, sättet för utförande af en fyranläggning å Gottska Sandön, som kostnaden der
för,
äfvensom med närmare yttrande rörande möjligheten af skeende förvexling emellan en
fyr på detta ställe och de närmast derintill stående fyrar, samt hvad, under förutsättning deraf,
må, till förekommande af en sådan olägenhet, lämpligast kunna vidtagas.
Detta infordrade yttrande och förslag har ännu ej algifvrts.
l?4:o af den 16 April 1851, i anledning af år 1849 verkställd revision af statsverkets
m. fl. fonders förvaltning (53).
1851 den 6 Juni, i transumt meddelad från Kongl. Finansdepartementet.
S. d. remitterad till förvaltningens af Sjöärendena underdåniga utlåtande; och sedan det
samma
inkommit,
1852 den 23 December, i underdånighet föredragen, hvarvid Kongl. Majit förklarade:
i fråga om åtgärders vidtagande, ledande till närmare kontroll i afseende å Kronans tillgångar
i inventarier och materialier, att, uppå dervid uppgifna skäl, Kongl. Majit funnit någon åtgärd
till- följd af den i dessa delar gjorda framställning icke vara af behofvet påkallad;
beträffande den uppgifna, angelägenheten af att vinna kännedom om verkliga kostnaden för
verkställda byggnader och andra arbetsföretag, att, då kostnaden för arbeten, som utföras med
extra statsanslag* redan hittills kunnat uppgifvas, någon vidare föreskrift i berörde hänseende
icke vore erforderlig; men att, hvad vidkomme andra med det ordinarie statsanslaget utförda
arbeten af större vigt och omfattning, Kongl. Majit funnit godt i nåder förordna, det vederbörande
vid flottans stationer böra vid alla arbeten af omförmälda beskaffenhet hädanefter alltid
iakttaga en sådan bokföring, att hvarje så beskaffadt arbetes verkliga kostnad i materialier
och dagsverken derigenom åskådliggöres; viljande Kongl. Majit, hvad anginge alla öfriga
arbeten af mindre vigt, framdeles taga i öfvervägande, huruvida någon framställning till Rikets
nästsammanträdande Ständer må göras om den tillökning i tjenstemannapersonalen, som för
vinnande af en fullständigare bokföring äfven i dessa delar skulle erfordras;
hvad åter rörer de ifrågaställda uppgifterna å värdet så väl af flottans armerade fartyg med
till dem hörande inventarier, som å byggnaderna vid flottans stationer med tillhörande inventarier,
äfvensom af materialtillgångarna i allmänhet, att Kongl. Majit, af omförmälda anledningar,
funnit närmare bestämmelser i ofvannämnde hänseenden för närvarande icke vara att vidtaga;
samt slutligen,
hvad angår de lotsverket tillhörande materialier och inventarier, hvarå all uppgift hittills
saknats, att Kongl. Majit funnit godt förordna, att vid detta verks hufvudböcker hädanefter
skall biläggas en tableau, utvisande det summariska värdet af lots- och fyrings-verkets förenämnde
tillhörigheter.
9&:o af den 3 Maj 1851, angående lyftningen af hela återstående beloppet af de vid
sednaste riksdag J>eviljade tillfälliga statsanslag till försvarsverkets förbättrande (67).
(1 afskrift meddelad den 2 Juni samma år från Kongl. Landtförsvarsdepartementet).
1851 den 5 Juli, efter det förvaltningens af Sjöärendena underdåniga utlåtande blifvit infor
-
— 61 —
drat, detta embetsverk, förständigadt, att hädanefter ställa sig till noggrann efterrättelse Kongl,
brefvet den 2!) Maj 1848, hvilket stadgar, att de för särskilta utgifter anvisade medel endast
i mon af behof skola reqvireras och lyftas.
»ttio af den 26 Juni 1851, angående lindring i rottehållares på Gottland skyldighet
att anlägga båtsmanstorp (82).
1851 den 5 Juli, Förvaltningens af Sjöärendena och Kämmarkollegii gemensamma underdåniga
utlåtande infordradt; och, sedan detsamma blifvit afgifvet,
1852 den 9 November, i underdånighet föredraget; och förklarade Kongl. Majit någon åtgärd,
i anledning af den gjorda framställningen, nu icke erfordras, enär genom Kongl, resolutionen
den 29 Januari 1824 blifvit medgifvet att, om någon rote på Gottland skulle, vid laga syn
och besigtning, linnas sakna nödig lokal till torps anläggande, frågan om de Båtsmannen i stället
tillkommande förmoner skall på laglikmätig pröfning ankomma.
t»: o af den 26 Juni 1851, angående befrielse för åtskillige Pastors- och Comministers-boställen
från utgörande af rotering, eller om åtnjutande af ersättning derför (83).
1851 den 5 Juli remitterad till Förvaltningens af Sjöärendena och Kamrnar-Collegii underdåniga
utlåtande, dervid Collegierne, under upplysning om förhållandet i hvarje uppgifvet fall,
i underdånighet hemställt, om icke Kongl. Majit, på grund deraf, skulle finna de hos Rikets
Ständer i förevarande afseende gjorda framställningar hafva saknat giltig anledning, äfvensom
att de i alla läll afsåge ämnen af beskaffenhet, att i första rummet tillböra vederbörande Embetsmyndigheters
pröfning; hvarefter ärendet den 25 Augusti 1852 i underdånighet föredrogs,
hvarvid Kongl. Majit, med anledning af hvad Collegierna upplyst och anfört, fann Rikets
Ständers ifrågavarande underdåniga framställning icke föranleda någon åtgärd; vederbörande
likväl obetaget att, i fråga om befrielse från delaktighet i rotering, eller ersättning derför,
efter befogenhet, väcka talan å ort och ställe som vederbör.
lJ»:o af den 29 Juli 1851, angående ersättning till en Pensionskasse-inrättning för
Beväringsmanskap och afskedade Båtsmän i Wester-Norrlands län (116).
1851 den 7 Augusti i underdånighet föredragen, samt bref under, samma dag till vederbörande
expedierade om Rikets Ständers i ämnet fattade beslut.
»O:o af den 13 Augusti 1851, i anledning af Kongl. Majits nådiga proposition, angående
särskildta till åtskilliga förvaltande Verk anvisade inkomsters utbytande emot
Statsanslag (138).
1851 den 21 Oktober i underdånighet föredragen, hvad Amiralitets-Krigsinanskassan beträffade;
och Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit föreslagit, vidtagna beslut
Direktionen öfver berörde kassa samma dag till kännedom och efterrättelse, i hvad på Direktionen
ankomme, meddeladt, med förständigande, att tillämpningen från och med år 1852
komme att vidtaga.
S0:o af den 8 Augusti 1851, angående åtgärder för verkställighet af beslutad indragning
till Statsverket af vissa arrenden af Statens egendomar, som äro till särskilda
ändamål anvisade (141).
1851 den 29 Augusti i underdånighet föredragen, och, hvad beträffar de boställen och bohemman,
hvilkas arrenden upptagits ibland 5:te Hufvudtitelns besparingar, oaktadt de åter till
en del såsom arlvoden utgått, Rikets Ständers beslut häruti samma dag Förvaltningen af Sjöärendena
till kännedom och efterrättelse meddeladt.
81:o af den 9 Augusti 1851 om en sådan reglering och indelning af Båtsmansro'tarne,
att till hvarandra närmast belägna rotedelar må komma att höra till samma
Rote (144).
1851 den 21 Augusti, Förvaltningens af Sjöärendena och Kammar-Collegii gemensamma underdåniga
utlåtande infordradt:
Sedan detsamma blifvit aflemnadt, målet
1852 den 25 Augusti föredraget, då, såsom tillägg till Kongl. Cirkulärbrefvet den 30 Maj
1826, angående utbyten af från Stamrotar aflägse Hjelprotar, i nåder förordnades, att, då
frågor i nämnde hänseende inom roterade Båtsmanshållet förekomma, hvilka finnas kunna
— 62 —
föranleda till sådan mera vidsträckt rotejemkning, hvarigenom olägenheterna af spridda rotedelars
aflägsenhet från Stamrotarne kunna på en gång inom något större distrikt afhjelpas,
det skall åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet att föranstalta derom, att vederbörande
Rotehållare må vid socknestämmor utse vissa deputerade, för att vid sammanträde med
Kronofogden i orten uppgöra och till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifva förslag till de
utbyten af rotedelar, hvilka, till vinnande af det utaf Rikets Ständer åsyftade ändamål, finnas
erforderliga och, utan rubbning af hemmanens taxation i Indelningsverket, kunna verkställas;
och skulle i öfrigt med ärendets behandling förfaras på Sätt i förrberörde Cirkulär är stadgadt.
Om Kongl. Maj:ts beslut i detta mål skulle Kammar-Collegium genom Cirkulär förständiga
vederbörande.
§*:o af den 13 Augusti 1851, angående upphörande af vacans- och förslagsliggetidssamt
begrafningshjelps-besparingar (154).
1851 den 17 September i underdånighet föredragen gemensamt med Cheferne för Landtförsvars-
och Finans-Departementerne; samt, i hvad ärendet rörde Amiralitets-Krigsmanskassan,
med gillande af hvad Rikets Ständer i ämnet beslutat, vederbörande derom till kännedom och
efterrättelse förständigade.
88:o af den 13 Augusti 1851, i fråga om grunden för beräkningen af Reservräntorna
vid Båtsmanshållet i Blekinge (156).
1851 den 1 Oktober i underdånighet föredragen, dervid Kongl. Majit för Sin del biföll hvad
Rikets Ständer, med anledning af Kongl. Majits i nåder gjorda framställning, i hvad på dem
ankommer, beslutat; hvilket vederbörande samma dag till kännedom och efterrättelse blifvit
meddeladt, med förständigande till Kammar-Collegium, att vidtaga nödig åtgärd till anställande,
kostnadsfritt för de skgttskyldige, af de utaf Rikets Ständer begärda undersökningar.
»4:o af den 13 Augusti 1851, i fråga om förändrad beräkningsgrund för Båtsmansvacans-afgiften
af nyroterad jord inom Blekinge län, m. m. (157).
1851 den 1 Oktober i underdånighet föredragen; och då Rikets Ständer, för sin del, icke
funnit skäl medgifva den ifrågasatta förändringen i sättet för utgörande af vacans-äfgiften för
den ny-indelade jorden i Blekinge, pröfvade Kongl. Majit godt, äfven för Dess del, bifalla hvad
Rikets Ständer i ärendet beslutat.
S5:o af den 20 Augusti 1851, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
Femte Hufvudtitel (170).
1851 den 2 September i underdånighet anmäld och vederbörande delgifven, med förklarande,
det Kongl. Majit framdeles ville i nåder besluta i afseende på de delar deraf, hvilka kunna
utgöra föremål för Kongl. Majits pröfning och bestämmande.
S«:o af den 20 Augusti 1851,' angående extra Statsanslag till föremål tillhörande
Sjöförsvars-Departementets handläggning (176).
1851 den 17 September i underdånighet anmäld och vederbörande delgifven, med förklarande,
det Kongl. Majit framdeles ville i nåder besluta rörande användandet af ifrågavarande, för tillfälliga
behof anvisade extra Statsmedel; i anledning hvaraf sedermera arbetsplanen och öfriga
nödiga föreskrifter blifvit utfärdade.
Stockholm och Kongl. Sjöförsvars-Departeipentet den 11 Oktober 1853.
C. Meinander.
Förteckning å de Rikets Ständers vid 1850 och 1851 årens Riksdag aflåtne underdåniga
skrifvelser, hvilka tillhört Kongl. Civil-Departementets föredragning, jemte anteckning af de i
anledning deraf vidtagne åtgärder och fattade beslut.
»ro af den 15 Februari 1851, med anhållan att Hamnordningen af den 24 Januari
1771 måtte öfverses och förbättras (10).
1852 den 29 Juni i underdånighet anmäld; då Kongl. Majit, som under samma dag i nåder
fastställde en förnyad Fiskeristadga, i sammanhang dermed behagade förklara, att Hamnord
-
— 63 —
ningen från och med den 1 Januari 1853, då bemälde Fiskeristadga skulle träda i verkställighet,
komme att till all kraft och verkan förfalla.
§»:o af den 26 Februari 1851, med anhållan om Riksdagens förlängning (15).
1851 den 27 Februari i underdånighet anmäld och bifallen.
*»:o af den 1 Mars 1851, angående undersökning om ändamålsenligheten af anstalterne
för färjningens bestridande mellan Oland och Calmar (22).
1851 den 11 Mars anmäld, och remitterad till Kammar-Collegium att, sedan vederbörande
blifvit hörde, afgifva underdånigt utlåtande, hvilket ännu icke inkommit.
»O:o af den 1 Mars 1851, med anhållan om upphörande i vissa läll af Vågafgifter
till Stockholms stad och Våginspektoren derstädes (21).
Vid underdånig föredragning häraf den 21 November 1851 täcktes Kongl. Majit, med) bifall till
Rikets Ständers underdåniga anhållan, i nåder förklara: att Vågafgift för Tackjern och andra
på Metallvåg vågbara ellekter, som passera Stockholms slussliriie, utan att på vågen föras,
komme att från och med år 1852 upphöra. Nådigt bref härom afgick till Bergs-Collegium.
(Se Svensk Författnings-Samling N:ö 49 för år 1851).
9l:o af den 19 Mars 1851, angående föreskrifter rörande låneunderstöd till brandskadade
städers återuppbyggande (35).
1851 den 4 April i underdånighet anmäld; hvarvid Kongl. Majit i nåder förklarade, att, då
fråga om sådant låns beviljande hädanefter förekomme, Kongl. Majit ville, i tillämplig^ delar,
antaga de vilkor och , stadganden, som Rikets Ständer nu anmält sig hafva fastställt; hvaremellertid
Kongl. Majits Befallningshafvande genom Cirkulär af samma dag anbefalldes att,
medelst utfärdande af Kungörelse, uppmana städernas husägare, att sina hus vederbörligen
brandförsäkra.
ö®:o af den 29 Mars 1851, angående verkställd granskning af de under CommerceCollegii
inseende ställde fonders förvaltning för åren 1847 och 1848 (43).
1851 den 8 Juli i underdånighet anmäld. Beträffande Rikets Ständers anhållan om granskning
af och ändring i nu gällande föreskrifter för låns utgifvande af Manufaktur-diskonten,
fann Kongl. Majit icke skäl att någon åtgärd i detta hänseende vidtaga; hvaremot Kongl. Majit,
i anledning af Rikets Ständers derom gjorda underdåniga hemställan, behagade i nåder förordna
om närmare föreskrifter rörande redovisning för de Kronan tillhörige får, som vid
Stamschäferierna underhållas, hvarom Commerce-Collegium samt Landtbruks-Akademiens Förvaltningskommitté
till iakttagande förständigades.
OtJio af den 16 April 1851, i anledning af Rikets Ständers Revisorers berättelse för
åren 1846 och 1847 (53).
1851 den 20 Juni i underdånighet anmäld; då frågan om beräkningsgrunden för Sveriges och
Norriges ömsesidiga bidrag till Konvoy kassans utgifter öfverlemnades till Justitie-Departementet,
för att till föredragning derstädes beredas, i sammanhang med det af Unionskommittén afgifna
förslag till grunder för de båda Rikenas ömsesidiga bidrag till alla förekommande, unionella
Statsutgifter, -r- Beträffande frågan om afskrifning af 2:ne balancerade poster vid OfverStåthållare-Embetets
Kansli, har Ofver-Ståthållare-Embetet under den 14 Februari 1853 i
underdånighet anmält, att densamma blifvit behörigen verkställd.
94:o af den 3 Maj ,1851, angående återbetalning^ af det f. d. Expeditionsfogden C.
J. Moritz beviljade lån till sänkning af sjön Ökvattnet i Westerbotten (64).
1851 den 16 Maj i underdånighet anmäld, då Rikets Ständers härutinnan fattade beslut blef
vederbörande till kännedom och iakttagande meddeladt.
»5:o af den 17 Maj 1851, angående anslag för beredande af tillfälle för ett antal
Svenska Industriidkare att besöka Industri-expositionen i London (72).
1851 den 12 Juni i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit, angående sättet för anslagets användande,
samt hvad i öfrigt för ändamålets vinnande iakttagas borde, täcktes i nåder meddela
vederbörande Embetsmyndigheter nödige föreskrifter.
Oftio af den 21 Juni 1751, angående beviljadt lån för verkställighet af den nya
Tomtregleringen i Christianstad (78).
Hvad Rikets Ständer härvid beslutit, meddelades genom nådigt bref af den 8 Juli 1851 Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Christianstad, till vederbörandes förständigande.
»S:o af den 26 Juni 1851, med anhållan om upphörande af mätarepenningar för
Stenkol, sorn till Riket införas (88).
Vid underdånig föredragning häraf den 4 Oktober 1853 har Kongl. Majit, i betraktande af
hvad Commerce-Collegium uti afgifvet underdånigt utlåtande anfört, icke funnit skäl att i anledning
af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse besluta någon förändring af gällande
stadganden.
9§:o af den 5 Juli 1851, angående ändring i stadgan för Fjerdingsmansbefattningen (93).
1851 den 9 Augusti i underdånighet anmäld; då Kongl. Maj:t, med godkännande af Rikets
Ständers i ämnet anmälda beslut, låtit under samma dag allmän Kungörelse derom utgå.
99:o af den 12 Juli 1851, angående Statsanslag för upprensning af Ljusne eif mellan
sjöarne Or och Varpen (97).
Sedan vederbörande sockenmenigheter icke funnits benägne att detta rensningsarbete öfvertaga,
men deremot trenne Sågverksägare förklarat sig beredvillige att detsamma verkställa, har det
af bemälde Sågverksägare undertecknade kontrakt om arbetets utförande enligt nådigst fastställd
plan blifvit af Kongl. Majit gilladt, samt föreskrift meddelad fullmäktige i Riksgäldskontoret
om medlens utbetalning. Jemväl har taxa å afgifter för flottning blifvit för en tid af
20 år i nåder fastställd.
IOOio af den 12 Juli 1851, angående statsanslag och låneunderstöd för Jernvägsanläggning
mellan Nora och Orebro (95).
1851 den 22 Juli i underdånighet anmäld, och innehållet af denna Rikets Ständers skrifvelse
delgifvet styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, med befallning att, till kännedom
och efterrättelse, derom 'förständiga Kongl. Majits Befallningshafvande i Orebro län, äfvensom
vederbörande intressenter i företaget.
Då den af Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse af den 2 September 1851 ifrågaställa
förening mellan Nora-Orebro samt Köping-Hult-Jernvägsbolagen icke kunnat komma
till verkställighet och Nora-Orebro-bolaget numera funnit sig böra inskränka sin verksamhet
till anläggning och underhåll af en lokomotiv jernbana från Nora till Ervalla, der KöpingHult-jernvägen
kommer att möta, har Kongl. Majit, uppå gjord underdånig ansökning af sistnämnde
bolag och sedan fullmäktige i Rikets Ständers Riksgäldskontor blifvit i ämnet hörde,
under den 11 sistlidne Juni bifallit att bolaget må för anläggning af en lokomotiv-jernbana,
med samma spårvidd som för Köping-Hult-banan är bestämd, från Nora stad till Ervalla, under
vissa vilkor, tillgodonjuta det af Rikets Ständer för en jernbana af mindre spårvidd mellan
Nora och Orebro beviljade anslag utan återbetalningsskyldighet, 75,000 Ridr; såsom följd
hvaraf det för sistnämnde jernbana medgifna lånebelopp, 150,000 Ridr, kommer att till Rikets
Ständers disposition reserveras. Se vidare här nedan Nio 234.
49f:o af den 17 Juli 1851, angående en Agronoms anställande inom Norr- och
Westerbottens län (100).
1851 den 14 November i underdånighet anmäld; då Kongl. Majit, som lika med Rikets
Ständer, fann det vara af synnerlig vigt att åt de tvänne nordligaste länens jordbrukande allmoge
kostnadsfritt biträde medelst undervisning och råd i anläggning af öfversilningsängar och
ängsvattning i allmänhet blefve beredt så snart en skicklig Agronom kunde'uteslutande för
detta ändamål blifva att tillgå, i nåder biföll att, i afbidan härå, någon af de redan antagne
Agronomerne finge, på sätt Landtbruks-Akademien i afgifvet yttrande tillstyrkt, erhålla uppdrag
att tvänne månader af året i ofvannämnde afseende besöka bemälde tvänne län.
IO*:o af den 29 Juli 1851, angående beviljadt lån till uppförande af en bro öfver
Dalelfven vid Gustafs kyrka (110).
Sedan det af Arbetsdirektionen afgifna kontrakt angående arbetets utförande på bestämd tid,
äfvensom den för kontraktets fullgörande ställde säkerhet, blifvit af Kongl. Majit under den
23 November 1852 i nåder godkändt, har nådig föreskrift samma dag blifvit fullmäktige i
Riksgäldskontoret meddelad angående lånets utbetalning till Direktionen. 193:o
— 65 —
103:o af den 29 Juli 1851, angående medel till fullbordande af Strömsholms kanals
ombyggnad (112).
I betraktande af Strömsholms kanalleds väsendtliga inflytande på och oumbärlighet för rörelsen
inom tvänne Rikets provinser, samt behofvet af ytterligare tillskott för arbetets fullbordande,
har Kongl. Maj:t under den 22 December 1851 i nåder tillförsäkrat Kanalbolaget att från
Handels- och Sjöfartsfonden årligen, för en tid af högst nio år, mot vissa vilkor utbekomma
50,000 R:dr, hvaraf .( såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och § såsom räntefritt förskott,
till successiv återbetalning.
t04:<> af den 29 Juli 1851, angående ändringar och tillägg i Skiftesstadgan och Kungörelsen
den 9 Juni 1832 (115).
Vid underdånig föredragning häraf den 7 Februari 1§52, har Kongl. Maj:t, i afseende på Rikets
Ständers anhållan om den ändring i 3 punkten af 3 § 2 Kapitlet Skiftesstadgan, att tiden
för Landtmäteriförrättnings företagande skulle från 4 till 2 månader inskränkas, enär denna
tidsbestämmelse, vid de tillfällen, då utom länet boende personer behöfde till förrättningen
kallas, möjligen kunde blifva otillräcklig, icke funnit skäl att å förslaget i denna punkt lemna
nådigt bifall.
Beträffande åter öfrige delar af Rikets Ständers förslag, har Kongl. Majit funnit godt
desamma i nåder gilla och antaga; och hvarom allmän Kungörelse blifvit under samma dag
utfärdad.
fOSio af den 30 Juli 1851, angående sammandrag af de föreskrifter, som nu äro
gällande i afseende på mätning af spanmål (125).
1851 den 21 November i underdånighet anmäld; då Kongl. Majit täcktes i nåder förordna,
att ett upprättadt sammandrag af de i afseende, på mätning af spanmål gällande stadganden
skulle uti erforderligt antal exemplar tillsändas Ofver-Ståthållaren och Kongl. Majits öfrige
Befallningshafvande, med föreskrift, att detsamma, vid vite af 3 Ridr 16 sk. banko, skall
finnas anslaget å hvarje Spanmålsmagasin i Städer och Köpingar, samt i öfrigt å de ställen,
der sådant, efter Kongl. Majits Befallningshafvandes förordnande, kan finnas af nöden.
flO©:o af den 6 Augusti 1851, angående beviljadt lån till återuppbyggande af den
nerbrunna delen af staden Lidköping, samt till ny tomtreglering derstädes (127).
1851 den 15 Augusti i underdånighet anmäld; och biel' Rikets Ständers beslut Kongl. Majits
Befallningshafvande i Skaraborgs län i nåder meddeladt, till vederbörandes förständigande.
af den 6 Augusti 1851, angående beviljadt anstånd med återbetalningen af de
för hamnbyggnaden i Cimbrishamn beviljade lån (128).
Rikets Ständers beslut har under den 15 Augusti 1851, blifvit Kongl. Majits Befallningshaf
vande
i Christianstads län, till vederbörandes förständigande, i nåder meddeladt.
•MIWio af den 6 Augusti 1851, angående förändringar i Rese-reglementet (134).
Kongl. Majit har under den 31 Oktober 1851 i nåder utfärdat ett förnyadt Rese-reglemente,
att tillämpas från och med den 1 Januari 1852.
;f$M>:o af den 6 Augusti 1851, i fråga om1 skyldighet för Reservhemman att utgöra
kronoskjuts (135).
Med bifall till Rikets Ständers förevarande underdåniga anhållan har Kongl. Majit under den
4 Maj 1852 i ämnet utfärdat nådig Kungörelse.
ffOio af den 7 Augusti 1851, angående sökt garanti af Staten för räntan å anläggningskostnaden
för en jernväg mellan Gefle och Fahlun (139).
Innehållet af denna underdåniga skrifvelse har genom nådigt Bref af den 22 Augusti 1851
blifvit Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader till kännedom och vederbörandes förständigande
meddeladt.
lilio af den 12 Augusti 1851, angående inskränkning af den genom Kongl. Förordningen
den 22 December 1846 beviljade frihet att å landet idka handel (150).
Sedan Commerce-Collegium häröfver afgifvit underdånigt utlåtande, har Kongl. Majit, under den
7 Februari 1852 i nåder låtit utfärda allmän Kungörelse, angående förändrad lydelse af 25 §
B- S. Just. Ombudsm. Emb.-Berättclse för år 1853. 9
— 66 —
i Handelsordningen den 22 December 1846, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer
begärt.
II*:o af den 20 Augusti 1851, angående reglering af utgifterna under Riksstatens
Sjette Hufvudtitel (171;.
1851 den 10 Oktober i underdånighet anmäld; och vederbörande Einbetsmyndigheter om innehållet
af denna Rikets Ständers skrifvelse förständigade, till efterrättelse i hvad på dem ankom.
Enär Rikets Ständer, i öfverensstämmelse' med Kongl. Maj:ts derom aflåtne nådiga proposition,
beviljat ett årligt anslag af 5,000 R:dr banko för inrättande af en teknisk Elementarskola
i Malmö, eller någon annan i Rikets sydliga landskap belägen stad, anbefalldes Commerce-Collegium
att, efter det Magistraten och Rorgerskapets äldste i Malmö blifvit hörde,
inkomma med underdånigt utlåtande och förslag, i afseende på inrättandet af en så beskaffad
skola derstädes. Sedan staden Malmö förklarat sig beredvillig att gå i författning om inrättande
af en dylik skola, har Kongl. Maj:t den 29 April 1853 i nåder fastställt Reglor fijr en
teknisk Elementarskola i Malmö, jemte dermed förenad Söndags- och Aftonskola, att tjena
till efterrättelse från September månads ingång 1853.
Som Rikets Ständer, för inrättande af en lägre Landtbruksskola i Jemtland eller något annat
af de Norra länen, jemväl anvisat ett årligt anslag af 2,000 R:dr banko, täcktes Kongl. Majit,
för beredande af verkställighet åt detta Rikets Ständers beslut, anbefalla Landtbruks-Akademiens
Förvaltnings-kommitté att inkomma med underdånigt förslag, i afseende å valet af den
ort, som för en dylik skola kunde linnas lämpligast. Sedan åtskilliga försök att för ifrågavarande
inrättning finna någon lämplig lägenhet inom Jemtland eller de öfriga nordliga länen
fruktlöst allupit, har Kongl. Majit, under den 4 Oktober 1853, godkänt ett ingifvet förslag
till inrättande af en lägre Landtbruksskola vid Lunne hemman i Wester-Norrlands län.
Vid anvisandet af 4,000 Ridr årligt anslag för Svenska Slöjdföreningens i Stockholm inrättade
Söndags- och Aftonskola, hafva Rikets Ständer tillika anhållit om meddelande af de kontroller,
som i afseende härpå kunde från Statens sida påkallas. Kongl. Majit har i anledning
häraf, och efter det Commerce-Collegium med underdånigt utlåtande och förslag i ämnet inkommit,
under den 1 Februari 1853 föreskrifvit de kontroller, som för ifrågavarande anslags
behöriga och ändamålsenliga användande ansetts nödige.
Sedan Statskontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande öfver den af Rikets Ständer
väckta frågan om utbytande mot kontanta anslag af de indelta räntor, sorn ingå i det under
titeln »Jordförluster genom kanal- och väganläggningar» å Riksstaten uppförda förslagsanslag,
hafva vederbörande ersättningstagare blifvit i ämnet hörde.
Jemlikt Rikets Ständers underdåniga begäran har Styrelsen öfver Ultuna Landtbruks-Institut
undfått nådig befallning att till Rikets Ständers Revisorer insända sina hufvudräkeiiskaper för
de år, hvarje Revision omfattar, hvarjemte nådig föreskrift meddelats Landtbrilks-Akademiens
Förvaltnings-Commité, att till bemälde Revisorer aflemna Direktionernas för öfriga Landtbruksskolor
årliga berättelser. Äfvenledes har Styrelsen öfver Ultuna Landtbruks-Institut erhållit
del, till behörigt iakttagande, af Rikets Ständers erinran om undvikande af större utgifter än
tillgångarne medgifva.
li&o af den 20 Augusti 1851, angående extra anslag till föremål, tillhörande CivilDepartementets
föredragning (177).
1851 den 17 September i underdånighet anmäld; och beslöts:
a) Att Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader skulle erhålla del af denna Rikets
Ständers skrifvelse i hvad den angick sådane frågor, som tillhörde bemälde Styrelses handläggning,
med föreskrift att vederbörande, i erforderlige delar, om Rikets Ständers beslut
underrätta, samt afgifva förslag till ny Allöningsstat för Styrelsen, och antagande af erforderligt
antal Ingeniörer, äfvensom att i öfrigt vidtaga de på Styrelsen ankommande åtgärder.
b) Nådigt bref till Statskontoret, om beviljadt anslag till premier vid Landtbruksmöten för
kreatur af utmärktare slag, och
c) Att Commerce-Collegium skulle underrättas om det till Slöjd-expositioners befrämjande medgifna
anslag, för vidtagande af den i sådant afseende nödige åtgärd.
— 67 —
lfi4:o af den 25 Augusti 1851, angående dels högre dagtraktamente för Nämdeman
och Fjerdingsman vid extra förrättningar, dels i fråga om ersättning för deras biträde
vid förrättningar för Kronans räkning (203).
1851 den 17 September i underdånighet anmäld; då Kongl. Majit beslöt att frågan om beloppet
af Nämdemäns dagtraktamente vid syne- och andra förrättningar, skulle förekomma i
sammanhang med frågan om nytt Resereglemente, samt att den sednare frågan, om godtgörelse
åt Nämdemän vid förrättningar för Kronans räkning, skulle öfverlemnas till Landtförsvars-Departementets
handläggning.
fI5:o af den 30 Augusti 1851, om ändring af 10 Mom. i Kongl. Brefvet den 1
Augusti 1804 rörande Storskiften m. m. i Stora Kopparbergs län (223).
1851 den 17 September anmäld i Statsrådet, och remitterad till Kammar-Collegium med befallning
att, sedan Kongl. Majits Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län blifvit hörd, afgifva
underdånigt utlåtande, hvilket ännu icke inkommit
Attlio af den 2 September 1851, angående ändring i vilkoren för den af Rikets
Ständer vid 1847 och 1848 års Riksdag lemnade garanti i afseende på anläggningskostnaden
för en jernväg mellan Orebro och Hult, samt om vägens utsträckning till
Köping (232).
Vid underdånig föredragning häraf, den 21 Oktober 1851 fann Kongl. Majit i nåder godt förordna
en serskild kommité af sakkunnige män, med uppdrag att utreda, huruvida en jernväg,
i den af Rikets Ständer afsedda sträckning, kunde förmodas i en framtid afkasta en mot årliga
omkostnaderna svarande inkomst, eller om jernvägen till större båtnad för det allmänna,
kunde genom en eller annan förändring i sin riktning hafva att påräkna större trafik. Sedan
bemälde kommité, efter anställde undersökningar och beräkningar, underdånigt betänkande i
berörde hänseende afgifvit, samt Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader med infordradt
underdånigt utlåtande inkommit, anmäldes detta ärende å nyo den 29 Maj 1852; och
enär det under den 28 December 1848 oktroijerade aktiebolaget för jernvägsanläggning mellan
Örebro och Hult, till följd af Kongl. Majits nådiga Resolution den 10 Oktober 1851, redan
blifvit upplöst, och de på denna oktröij grundade anspråk således undanröjde, behagade Kongl.
Majit i nåder föreskrifva de hufvudsakliga vilkor och iakttagelser, hvilka, utom de af Rikets
Ständer beslutade förbehåll, borde vid utförandet af den nu ifrågavarande jernvägen mellan
Köping, Örebro och Hult lända till efterrättelse. Sedan, i fiiljd häraf, ett af Svenske och Utländske
män bildadt aktiebolag, inom den af Kongl. Majit föreskrifnp tid, gjort underdånig ansökning
om nådig tillåtelse att, mot åtnjutande af de i nåder beviljade förmånerne, företaga
byggnaden af berörde jernväg, har Kongl. Majit efter pröfning af detta anbud, under den 13
November 1852, för bemälde bolag utfärdat nådigt^ privilegium att, på de af Kongl. Majit och
Rikets Ständer beslutade vilkor, den ifrågavarande jernvägsbyggnaden, med hvad dertill hörer,
företaga och utföra.
Sfl ?:o af den 3 September 1851, angående sättet och ordningen samt vilkoren för
utbetalning af Anslag och Lånebidrag till befrämjande af allmänna arbeten (231).
Vid underdånig föredragning häraf den 17 September 1851 har Kongl. Majit, med godkännande
af de allmänna grunder och vilkor, som Rikets Ständer ansett böra iakttagas för tillgodonjutande
af ifrågavarande Statsbidrag, i nåder befallt, att afskrift af denna Rikets Ständers
skrifvelse skulle Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader till kännedom och efterrättelse
meddelas. ,
fl t »:o af den 3 September 1851, angående ändring i Expeditionstaxan, i hvad den
rörer lösen för Rådstufvurätts dom eller resolution samt protokollsutdrag (230).
Med bifall till hvad Rikets Ständer i berörde hänseende begärt, har Kongl. Majit under den
31 Oktober 1851 utfärdat nådig Kungörelse i ämnet.
lfl?fl:o af den 26 Augusti 1851, om vidtagande af nödige kontroller å användandet af
städernas Tolagsmedel för dermed afsedda ändamål (207).
1851 den 1 Oktober i underdånighet anmäld; då Kongl. Majit, med bifall till Rikets Ständers
underdåniga anhållan, täcktes i nåder anbefalla Commerce-Collegium, att genom Cirkulär för
-
— G8 —
ständiga Drätselförvaltningarne i rikets stapelstäder, att vid 1852 års ingång, och sedermera
hvart 3:dje år, till Collegium för uppgifvet ändamål insända behörigen styrkta uppgifter öfver
beloppet och användandet af de städerne tillflutne Tolagsmedel för de nästförflutne 3:ne åren.
l«0:o af den 23 Augusti 1851, angående vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin (199).
1851 den 10 Oktober i underdånighet anmäld tillika med Högsta Domstolens infordrade underdåniga
utlåtande; och allmän Förordning, under samma dag, i nåder utfärdad.
Stockholm den l November 1853. -
P. Brändström.
Uppgift på Rikets Ständers vid lagtima Riksdagen 1850 och 1851 till Kongl. Maj:t uti
Dess Finance-Departernents-Expedition inkomna underdåniga skrifvelser samt å de åtgärder,
som i anledning af desamma egt rum.
lÄSm af den 15 Januari 1851, angående Riksdagskostnadernas bestridande genom
Riksgäldskontoret (1). .
Hvad Rikets Ständer i afseende på sättet för nämnde kostnaders godtgörande beslutat, har
Kongl. Majit, under den 1 Februari 1851 i nåder bifallit och Statskontoret till behörig efterrättelse
meddelat.
1 *5“«5:o af den 18 Januari 1851, i fråga om uppförande af en byggnad emellan Carl
, XIllis torg och Operahuset här i hufvudstaden (3).
Vid underdånig föredragning häraf den 1 Februari 1851 ansågs då denna fråga, i följd af
Rikets Ständers beslut, böra förfalla.
af den 1 Februari 1851, i fråga om öfverlåtelse på Fattigvårdsstyrelsen i
Sallerups socken inom.. Malmöhus län af Statens rätt till dana-arf efter Husmannen
Nils Hansson Modig i Ostra Kattorp af berörde socken (8).
4®-i:o af den 1 Februari 1851, i fråga om eftergift till förmon för Malmö stads
Fattigvård af Kronans rätt till dana-arf efter Arbetskarlen Anders Petterssons enka
hlelena Maria Hansdotter (7).
f af den 1 Februari 1851, i fråga om öfverlåtelse på köpingen Trelleborg till
förmon för dess fattigvård af Kronans rätt till dana-arf efter Postmästaren Adolf
Wallvik (G).
Rikets Ständers uti dessa 3:ne underdåniga skrifvelser anmälda, af Kongl. Majits nådiga framställningar
föranledda beslut hafva, under den 6 Februari 1851, blifvit Kongl. Majits Befallningshafvande
i Malmöhus län till kännedom och efterrättelse samt vederbörandes förständigande
i nåder meddelade.
1*0:0 af den 1 Mars 1851, angående afskrifning af en utaf Handels- och Sjöfartsfonden
utbetald förskottssumma till friköpande af slafvarne å ön S:t Barthelemy (25).
Med gillande af Rikets Ständers härvid anmälda beslut, har Kongl. Majit under den 21 Mars
1851 förständigat Convoy-Commissariatet att den ifrågavarande summans afförande i räkenskaperna
besörja.
jPS^io af den 1 Mars 1851, rörande reglering af vissa kronofisken (28).
Rikets Ständers af Kongl. Majits nådiga framställning föranledda beslut har, under den 12
Mars 1851, blifvit Kammar-Collegium till behörigt iakttagande meddeladt.
f*8:o af den 1 Mars 1851, i fråga om anvisande af indragna Fjerdingsmansboställe!
Mylinge till Klockareboställe för Ostra Hargs församling i Östergöthlands län i utbyte
emot Klockarebostället Klintorp (27).
Hvad Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits nådiga framställning, härvid beslutat
har under den 12 Mars 1851 blifvit Kammar-Collegium till kännedom och efterrättelse
samt vederbörandes förständigande i nåder meddeladt.
1*9:0 af den 12 Mars 1851, i fråga om öfverlåtelse på Nortelge stad till förmon för
dess fattigvård af Kronans rätt till dana-arf efter enkan Brita Helena Sandelin (30).
— 69 —
Rikets Ständers härvid anmälda beslut liar, under den 21 Mars 1851 blifvit Kongl. Majits
Befallningshafvande i Stockholms län till kännedom och efterrättelse samt vederbörandes förständigande
i nåder meddeladt, hvarefter och enär den på domstolarnes pröfning då beroende
rättegången slutligen sålunda utfallit, att det arfsanspråk som härvid väckts af tvenne Fiskare
från Finland blifvit ogilladt och enkan Sandelins qvarlåtenskap såsom dana-arf Kronan tillerkänd.
Kongl. Majit, \id underdånig föredragning den 5 Juni 1853 af bemälde Fiskares underdåniga
ansökning att ifrågavarande arfsmedel måtte varda till sökandernes förmon efterskänkte,
i nåder beslutat, att förnyad framställning i ämnet till Rikets Ständer aflåta.
fiKko af den 19 Mars 1851, om upphäfvande af stadgandet i afseende på kontrollen
å saltad lax och smör, som sjöledes fores från hamn i Norrbottens eller Westerbottens
län (38).
Efter inhemtände af General-Tullstyrelsens häröfver infordrade underdåniga utlåtande har Kongl.
Majit, under den 5 September 1851, i nåder förklarat att från och med år 1852 och tills
vidare tillämpning af stadgandet i omförmäldta hänseende icke må ega rum.
fl 51 tio af den 19 Mars 1851, angående förlängning i det åt Nämndemannen Jonas
Fredrik Jönsson upplåtna arrende af Motala kungsfiske och ipjölqvarn i Östergöthlands
län (37).
Jemte bifall till ett utaf Rikets Ständer härvid fästadt vilkor har Kongl. Majit under den 4
April 1851 om beslutet i detta mål i nåder låtit Kammar-Collegium till egen och vederbörandes
efterrättelse förständiga.
S:S*:o af den 19 Mars 1851, angående Statsverkets godtgörande utaf Riksgäldskontorets
medel för det belopp af 5,737 ltidr 21 sk. 3 rst. hvarmed, eldigt 1845 års
Rikshufvudbok, öfverskotten å samma års statsinkomster understigit derå anvisade utgifter
(36).
Om verkställigheten af detta Rikets Ständers beslut har under den 4 April 1851 Statskontoret
och Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgäldskontor erhållit nådigt förständigande.
*33:o af den 29 Mars 1851, rörande ett tillägg till föreskriften i Kongl. Cirkulär- -  brefvet den 20 April 1850 angående befrielse i visst fall från mantalspenningar erläggande
(42).
Efter inhämtande af Kammarrättens underdåniga utlåtande, har Kongl. Majit, genom Cirkulärbref
af den 10 Oktober 1851, härom låtit Kammarrätten och samtelige Kongl. Majits Befallningshafvande
till egen och vederbörandes efterrättelse i nåder förständiga.
fljfl-fiio af den 2 April 1851, angående godtgörelse till Arrendatorn A. Söderholtz för
vid hans tillträde till arrendet af Kungsbergs kungsgård i Nyköpings län befunnen
husröta (49).
Om detta Rikets Ständers af Kongl. Majits nådiga framställnings föranledda beslut har under
den 29 April 1851 Kammar-Collegium och Statskontoret till egen och vederbörandes efterrättelse
erhållit nådigt förständigande.
«:S5:o af den 2 April 1851,'i fråga om ytterligare begagnande af en del utaf det
staden Wexiö beviljade byggnadslån (51).
Hvad Rikets Ständer med föranledande af Kongl. Majits nådiga framställning härvid beslutit,
har under den 29 April 1851 blifvit så väl Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgäldskontor som
Kongl. Majits Befallningshafvande i Kronobergs län till behörig efterrättelse i nåder meddeladt.
f36:o af den 2 April 1851, angående restitution till Regementsskrifvaren A. G. Enell
af för högt beräknad och erlagd lönebevillning af löntagare vid Calmare regemente (46).
Härom har Kongl. Majit under den 29 April 1851 låtit Kammarrätten till kännedom samt
Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgäldskontor till hehörigt iakttagande i nåder förständiga.
l$9:o af den 16 April 1851, angående grunderna för val af Revisorer till granskning
af Bankodiscontens räkenskaper (57).
1 underdånighet anmäld den 7 Maj 1851, hvarvid densamma då ansågs ej erfordra åtgärd.
Sedermera hafva, uppå Fullmägtiges i Rikets Ständers Bank underdåniga anmälan, särskilda
embjetsskrifvelser, innefattande dels föreskrifter om vals anställande, dels erinran till redan valde
Revisorer att sig inställa, blifvit, under den 22 December 1851 och 23 December 1852, 1
vanlig ordning expedierade.
13S:o af den 16 April 1851, i fråga om förändringar i afseende på inrikes brefvexlingen
(56).
Med anledning häraf har Kongl. Majit, under den 7 Maj 1851 i nåder låtit anbefalla Generalpoststyrelsen
att, efter föregången på erforderliga och noggranna beräkningar grundad utredning
i hvad mon den af Rikets Ständer ifrågaställde förändring i postväsendet må kunna ega
rum, till Kongl. Majit i underdånighet inkomma med förslag och utlåtande, hvarefter Kongl.
Majit ville taga i öfvervägande, huruvida skäl må förefinnas att i detta ämne till Rikets Ständer
göra nådig framställning.
* 13»:o af den 16 April 1851, i fråga om åtgärder för behöfvandes undsättning under
missvextår (54).
Rikets Ständers i öfverensstämmelse med Kongl. Majits nådiga framställning fattade beslut
angående tillgångarne för undsättning i missvextår samt sättet för deras användande har, under
den 9 Maj 1851, blifvit Statskontoret till kännedom och efterrättelse meddeladt med föreskrift
tillika att om hvad Rikets Ständer i sistnämnde afseende stadgadt, Kongl. Majits samtelige
Refallningshafvande, genom aflåtande Cirkulärbref, förständiga; hvarjemte Fullmägtige i Rikets
Ständers Riksgäldskontor underrättats ej mindre om aflemnandet till Riksgäldskontoret af sådane
för undsättning vid missvext afsedde medel, som för anvisade utbetalningar icke vore
erforderlige, än äfven om Rikets Ständers beslut, beträffande afskrifning af en i Riksgäldskontorets
räkenskaper balancerad kreditivsumma å En million Riksdaler banko.
14«:o af den 16 April 1851, i anledning af Rikets Ständers Revisorers afgifna berättelse
om verkställd granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1846 och 1847 (53).
Den 27 Maj 1851 i underdånighet anmäld, då, med föranledande af hvad Rikets Ständer
yttrat och hemställt i sådane ämnen, som tillhörde Finance-Departementets handläggning, Kongl.
Majit i nåder förordnat:
att beträffande åtskillige Uti Chartae Sigillatse-verkets hufvudbok upptagne äldre proprie balancer,
Kammarätten borde vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom de af ifrågavarande balancemål,
hvilka ännu befinnas oafgjorda, må varda till skyndsamt slut befordrade;
att General-Poststyrelsen skulle ega att då sådant utan olägenhet läte sig göra, å entreprenadauktion,
på sätt i allmänhet är stadgadt, till verkställighet utbjuda upphandlingar, nybyggnader
och reparationer för Postverkets räkning;
samt att utbetalning af de i vissa förvaltande verks expencemedels räkningar afförda arfvoden
till tjenstemännen i Rikets Ständers Rank för framtiden icke finge ega rum.
För öfrigt har Kongl. Majit i nåder befallt, att transsumter af denna Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse borde öfrige vederbörande Stats-Departementer meddelas för underdånig föredragning
af åtérstående följande delar deraf, nemligen:
Genom Justitie-Departementet.
Om upphörande af en särskild Läkares anställande inom Styrelsen öfver Fängelser och
Arbetsinrättningar i riket.
Genom Sjöförsvars-Departementet.
a) om upprättande af Inventarii- och Material-Conti uti Flottans stationers äfvensom uti
Statsverkets hufvudböcker, samt
b) angående Lots- och Fy rings-medlens användande.
Genom Civil-Departementet.
a) angående beräkningsgrunden för Sveriges och Norriges ömsesidiga bidrag till Convoykassans
gemensamma utgifter; samt
— 71 —
b) angående afskrifning af tvänne uti Öfver-Ståthållare-Embetets Cancellies räkenskaper balancerade
poster.
Genom Ecclesiastik-Departementet.
a) angående förständigande för Direktionen öfver Danviks Hospital att vid framtida Statsrevisioner,
jemte räkenskaperna, afgifva dertill hörande berättelse;
b) angående upphörande af den Presterskapet hittills, utaf Direktionen för Stockholms allmänna
Barnhus tillagda ersättning för tillsynen öfver barnhusbarnen i landsorterna; samt
c) om åtskilliga föreskrifter i afseende på redovisningen och förvaltningen af Kongl, och
Hvitfeldtska stipendii-fondens medel.
14f.o af den 2G April 1851, angående utprägling af Silfvermynt å 3>2:dels Riksdaler
species eller 4 sk. bauko valör (58).
Sedan, uppå nådig befallning,. Statskontoret, efter Ofverdirektörens för Mynt- och Controllverken
hörande, häröfver inkommit med underdånigt utlåtande, åtföljdt af förslag till ritning å
omförmälte silfvermynt, har, under den 4 Maj 1852, allmän nådig Kungörelse i ämnet utfärdats.
14*:o af den 3 Maj ^ 851, angående upphörande af det särskilda skattebidraget till
gäldande af 1848 års Krigsrustningskostnader (63).
Härom har Kongl. Maj:t, under den 16 Maj 1851, låtit utfärda allmän nådig Kungörelse.
143:o af den 3 Maj 1851, angående eftergift af en förre Arrendatorn af indragna
Trumpetarebostället Berga i Badelunda socken af Westmanlands län, Inspektoren F.
Wedling ådömd arrendeskillnads ersättning (65).
Med gillande af Rikets Ständers härvid anmälda beslut, har Kongl. Maj:t under den 16 Maj
1851, detsamma Kammar-Collegium och Statskontoret till kännedom och efterrättelse i nåder
meddelat.
144:o af den 3 Maj 1851, i fråga om upphörande af Ljuspenningar för Embetsoch
Tjenstemän samt Betjening (62).
Om Rikets Ständers härvid anmälda af Kongl. Majit i nåder gillade beslut har Statskontoret,
under den 16 Maj 1851, erhållit nådigt förständigande med befallning att, efter inhemtade
nödige uppgifter, föreslå fördelning emellan de särskilda Embetsverken af den summa, stor
10,000 Ridr, som till ljuspenningar och gratifikationer för extra ordinarie Tjenstemän blifvit
af Rikets Ständer fastställd, och hafva, sedan Statskontoret med förslag härtill i underdånighet
inkommit, föreskrifter om nämnde summas fördelning Stats-Departementen emellan blifvit under
den 8 Maj och den 23 November 1852 Statskontoret i nåder meddelade.
44S:o af den 17) Maj 1851, angående ett tillägg vid 16 § 5 art. i Kongl. Stadgan
om Jagt och Djurfång af den 13 April 1808 (71).
Med anledning häraf har nådig Kungörelse, angående ansvar för den, som under förbuden tid
köper fridlyst villebråd, blifvit under den 24 Oktober 1851 utfärdad.
144*:o af den 24 Maj 1851, angående upplåtelse af Kronan tillhörig mark för hamnanläggningen
vid Wadstena (73).
Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits nådiga framställning, härvid anmälda
beslut har, under den 20 Juni 1851, blifvit Kammar-Collegium till kännedom och efterrättelse
samt vederbörandes förständigande i nåder meddeladt.
fl 4-4:o af den 28 Maj 1851, om undersökning af grunderna för städernes beskattning
(77).
Med bifall till Rikets Ständers härvid gjorda anhållan har Kongl. Majit, under den 3 Mars
1852, i nåder förordnat en särskild Comité att på sätt Rikets Ständer begärt, ifrågavarande
uppdrag utföra, samt i nåder låtit särskilda föreskrifter i och för verkställigheten häraf, vederbörande
meddela.
44Ä:o af den 21 Juni 1851, angående befrielse för Presidenten J. P. af Billberghs
sterbhusdelegare från honom ådömd ersättningsskyldighet i och för den efter Tullförvaltaren
M. F. Finér yppade uppbördsbalans (79).
— 72 —
Rikets Ständers, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga framställning, härvid anmälta
beslut liar, under den 8 Juli 1851, blifvit Kammarrätten till kännedem samt egen och vederbörandes
efterrättelse meddeladt.
t4B:o af den 26 Juni 1851, om vidtagande af erforderlige åtgärder för tillvägabringande
af en ändamålsenligare kommunikation emellan ön Gottland och öfriga Sverige (871-  Kongl. Majit, som vid underdånig föredragning häraf den 8 Juii 1851, ansåg de af Rikets
Ständer oinförmälte olägenheter vid den nuvarande postkommunikationen emellan Gottland
och fasta landet lämpligast kunna för framtiden undanrödjas på det sätt, att postföringeh deremellan
äfven under vintermånaderna besörjdes genom ångfartyg, när sådant vore möjligt, och
i annat fall medelst seglande fartyg, har för ombesörjandet af så beskaffad postföring i nåder
meddelat General-Poststyrelsen nödige föreskrifter.
150:0 af den 26 Juni 1851, angående postbevillningen (85)..
Med gillande af Rikets Ständers härvid anmälta beslut har Kongl. Majit, under den 8 Juli
1851, i nåder anbefallt General-Poststyrelsen att i enlighet dermed upprätta ny posttaxa för
Wisby, och densamma öfrige Postkontoren i Riket till iakttagande meddela.
flätio af den 26 Juni 1851, angående stämplingen af Spelkort och bevillningsafgiften
derför (84).
Hvad Rikets Ständer härvid hemställt har Kongl. Majit i nåder bifallit.
Sä^io af den 28 Juni 1851, om förändrade Tullbestämmelser för raffineradt socker
och sockersirup med hänseende till sockerraffinaderiet i Fredrikshall beviljade förmåner
(86).
Vid föredragningen häraf den 23 Juli 1851, har Kongl. Majit beslutat att till Rikets Ständer
aflåta nådig proposition i ämnet.
ISJJio af den 2 Juli 1851, angående tiden för Revisionerna af Stats-, Banko- och
lliksgäldsverkens m. il. fonders räkenskaper och förvaltning (91).
Härom hafva, beträffande 1851 års revision, vederbörande genom allmän nådig Kungörelse af
den 8 Juli samt särskilda embetsskrifvelsers aflåtande erhållit nödige förständiganden, äfvensom
i och för innevarande års revision allmän nådig Kungörelse under den 3 nästlidne Juni utfärdats
samt enahanda särskilda skrifvelser i vanlig ordning afgått.
154:o af den 12 Juli 1851, i fråga om boställsrum åt Stats-Departements-Cheferne (96).
Denna underdåniga skrifvelse, som den 23 Juli 1851 blifvit i underdånighet föredragen, ansågs
för det dåvarande icke till någon åtgärd föranleda.
155:o af den 15 Juii 1851, angående inrättande af s. k. transitupplag (98).
Sedan till följd af erhållen nådig remiss af den 23 Juli 1851, General-Tullstyrelsen den 14
Februari 1853 häröfver inkommit med underdånigt utlåtande, har under den 17 i samma
månad Coinmerce-Collegium jemväl blifvit i nåder anbefaldt att underdånigt yttrande i målet
afgifva.
I5G:o af den 17 Juli 1851, angående öfverlemnande till Riksgäldskontoret af den i
Statskontoret befintliga behållning af inlevererade depositionsmedel (102).
Detta Rikets Ständers af Kongl. Majits nådiga framställning föranledda beslut har, under den
1 Augusti 1851, blifvit Fullmägtige i Riksgäldskontoret äfvensom Statskontoret till kännedom
och efterrättelse i nåder meddeladt.
15*:o af den 29 Juli 1851, i fråga om anslag för beredande af rättelse uti beräknandet
af Salpeterhjelpen inom provinserne Småland och Oland (113).
Sedan till följd af hvad Kongl. Majit under den 9 Augusti 1851 i nåder förordnat, KammarCollegium
och Statskontoret låtit upprätta och till Kongl. Majit inkommit med sådane uppgifter,
som Rikets Ständer ansett för frågans pröfning erforderlige; så har Kongl. Majit, vid
underdånig föredragning den 7 nästlidne Juli af handlingarne i detta mål, förklarat Sig vilja
till Rikets Ständer förnyad nådig framställning i ämnet aflåta.
15$:o af den 29 Juli 1851, angående eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter vice
Länsmannen Peter Lök Rössler till förmån för hans arfvingar (107).
Detta
— 73 —
Detta Rikets Ständers af Kongl. Maj:ts nådiga framställning föranledda beslut bär blifvit vederbörande
till kännedom och efterrättelse under den 9 Augusti 1851 i nåder meddeladt.
fiiSWio af den 6 Augusti 1851, i anledning af de afgifna berättelserna om Sala Silfververks
ränteersättningsfond (133).
Enligt Rikets Ständers härvid gjorda anhållan har Kongl. Maj:t under den 5 September 1851
nåder låtit genom Rergs-Collegium förständiga Sala Grufverätt om noggrant iakttagande af
föreskrifterna i Kongl. Brefvet den 13 April 1847, rörande sättet för det årliga frugtbargörandet
af hela ifrågavarande ränteersättningsfond.
160:o af den 6 Augusti 1851, angående vissa iakttagelser vid verkställighet af beviljade
restitutioner af Riksgäldskontorets medel (132).
Efter inhemtande af ej mindre) Kammarrättens än Statskontorets underdåniga utlåtanden, har
Kongl. Majit, med hufvudsakligt gillande af Rikets Ständers beslut, under den 22 April 1853,
till nämnde Embetsverk äfvensom till Fulhnägtige i Riksgäldskontoret aflåtit nådige Bref, innefattande
föreskrifter om hvad härvid iakttagas må.
161:o af den 6 Augusti 1851, angående restitution till Regementsskrifvaren vid Dalregementet
P. G. Hanngren af för högt debiterad bevillning af åtskillige löntagare vid
nämnde regemente (131).
i.G8:o af den 6 Augusti 1851, angående restitution till Regementsskrifvaren vid Uplands
regemente F. C. Kant af för högt debiterade bevillningsafgifter af löntagare vid
samma regemente (130).
Rikets Ständers uti dessa 2:ne skrifvelser anmälde af Kongl. Maj:ts nådiga framställningar föranledda
beslut, har Kongl. Majit under den „19 Augusti 1851 låtit Kammarrätten och Fullmägtige
i Riksgäldskontoret till behörig kännedom och efterrättelse i nåder meddela.
lG3:o af den 6 Augusti 1851, angående ersättning för omkostnader i anledning af
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens förmälning (126).
Om detta Rikets Ständers i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga framställning fattade
beslut hafva, under den 19 Augusti 1851, Fullmägtige i Riksgäldskontoret, Statskontoret samt
Riksmarskalks-Embetet erhållit nådigt förständigande.
-f«4:o af den 5 Augusti 1851, angående reglering af utgifterna under Riksstatens
Första Hufvudtitel (117).
Hvad Rikets Ständer härvid beslutit, har under den 19 Augusti 1851 blifvit Statskontoret och
Riksmarskalks-Embetet till kännedom och efterrättelse meddeladt.
I65:o af den 6 Augusti 1851, om uppgörande af utredning och sammandrag till jemförelse
emellan nuvarande Statsinkomster och utgifter med enahanda inkomsters och
utgifters belopp åren 1809 och 1810 (129).
I anledning häraf har Kongl. Majit under den 3 Mars 1852 i nåder uppdragit Kammarherren,
Gommercerådet B. Rosenblad att med biträde af en Sekreterare och en Cancellist ifrågavarande
arbete, på Sätt Rikets Ständer föreslagit, fullgöra; hvarjemte Kongl. Majit i nåder bemyndigat
Chefen för Finance-Departementet att meddela vederbörande Embetsverk föreskrifter i afseende
på härvid hehöllige handlingars och upplysningars tillhandahållande, äfvensom att tillse både
arbetets i möjligaste måtto skyndsamma fortgång och dess uppställning på ett lättfattligt och
åskådligt sätt.
l€»©:o af den 8 Augusti 1851, angående åtgärder för verkställighet af beslutad indragning
till Statsverket af vissa arrenden af Statens egendomar (141).
Hvad Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits nådiga framställning härvid beslutit,
har under den 29 Augusti 1851 blifvit så väl Kammar-Collegium, som äfven Förvaltningen
af Sjöärendena till kännedom och efterrättelse i nåder meddeladt.
l«»:o af den 12 Augusti 1851, angående förändrad beräkning af resekostnadsersättning
och dagtraktamente för Rikets Ständers Revisorer (146).
Den 29 Augusti 1851, i underdånighet anmäld , och allmän Kungörelse i sammanhang med
Rikets Ständers skrifvelse angående instruktion för deras Revisorer öfver Banko-Diskontverket
samt Lånekontoren, under den 17 påföljde September, i nåder utfärdad.
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berältelse för år 1853. 10
— 74 —
16§:o af den 13 Augusti 1851, angående eftergift af ersätthingsskyldighet i följd af
förre Kronofogden Ohboms balance (151).
Om detta Rikets Ständers af Kongl. Maj:ts nådiga proposition föranledda beslut bar Kammarrätten
samt Kongl. Majits Befallningshafvande i Götheborgs och Bobus län, under den 29 Augusti
1851, erhållit nådigt förständigande till egen och vederbörandes efterrättelse.
169ö af den 13 Augusti 1851, angående afskrifning af afledne Kronofogden J. M.
Huss’ uppbördsbrist (t 01).
Med gillande af Rikets Ständers härvid anmälta beslut bar Kongl. Majit under den 5 September
1851 i nåder låtit härom förständiga Statskontoret och Kammarrätten samt Kongl.
Majits Befallningshafvande i Wester-Norrlands län till behörig kännedom och efterrättelse.
l.?ö:o af den 16 Augusti 1851, angående restitution af bevillning för den utaf Konungariket
Norriges bidrag till Convoykassan utgående aflöning (167).
Hvad Rikets Ständer, i anledning af Kongl. Majlis nådiga framställning, härvid beslutat, har
Kongl. Majit under den 5 September 1851 i nåder låtit meddela Kammarrätten, Ofver-Ståthållare-Embetet
och Convoy-Commissariatet; hvarförutan sistnämnde 2:ne Embetsverk erhållit
särskilda föreskrifter om hvad vid verkställigheten häraf borde iakttagas.
IM:o af den 16 Augusti 1851, angående de i Regeringsformens 63 § föreskrifna
Kreditivsuminor (168).
Den 5 September 1851 i underdånighet anmäld och Statskontoret till behörig kännedom i
nåder meddelad.
19‘£:o af den 13 Augusti 1851, i fråga om återbetalningen af Myntverkets äldre skuld
till Rikets Ständers Bank (163).
Om detta, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits nådiga framställning fattade beslut har Kongl.
Majit, under den 17 September 1851, låtit Statskontoret till behörigt iakttagande i nåder förständiga.
fl^Sio af den 13 Augusti 1851, angående Arrendatorn Anders Ericssons ansökning
om befrielse från eller nedsättning i arrendet för Corporalsbostället Astorp i Upsala
län (159).
Med gillande af Rikets Ständers härvid anmälda beslut har Kongl. Majit under den 5 September
1851, detsamma Kammar-Collegium till kännedom och efterrättelse samt vederbörandes
förständigande i nåder meddelat.
f34:o af den 13 Augusti 1851, angående särskilda till åtskilliga förvaltande Verk anvisade
inkomsters utbytande emot Statsanslag (138)
Hvad Rikets Ständer, med föranledande af Kongl. Majits nådiga framställning, i detta ärende
beslutit, har Kongl. Majit under den 17 September 1851 i nåder låtit meddela Statskontoret
till kännedom och efterrättelse äfvensom vederbörande förvaltande Verk, i hvad dem hvartdera
särskildt rörde, med föreskrift att för verkställighet af ifrågavarande beslut erforderliga
åtgärder vidtaga; hvarförutan särskilde Kungörelser angående upphörande ej mindre af de hittills
i Riksstaten bland Statsverkets ordinarie inkomster upptagna gerningsören, än äfven af vissa
på grund af äldre stadganden utgående allmänna afgifter blifvit i nåder utfärdade.
i?5:o af den 20 Augusti 1851, angående reglering af utgifterna under Riksstatens
Sjunde Hufvudtitel (172).
Rikets Ständers vid regleringen af denna Hufvudtitel fattade beslut har Kongl. Majit, under den
17 September 1851, i nåder meddelat Statskontoret till kännedom och efterrättelse, äfvensom
öfrige vederbörande Embetsmyndighetpr af samma beslut, i hvad dem särskildt rörde, del
undfått.
f?6:o af den 13 Augusti 1851, i fråga om utbetalning af bidraget till en Pensionsfond
för Borgmästare och Commissions-landtmätare samt deras enkor och barn (155).
Jemte det Rikets Ständers, i anledning af Kongl. Majits nådiga framställning beträffande denna
fråga, fattade beslut blifvit under den 15 Oktober 1852 Direktionen för Civilstatens Pensionsinrättning
samt Ofvérdirektören och Chefen för Landtmäteriet i riket till behörig kännedom i
nådér meddeladt, har från denna sistnämnde infordrats underdånigt utlåtande om eller hvilka
— 75 —
åtgärder lämpligen må kunna, under iakttagande af de utaf Rikets Ständer för det beviljade
anslagets utgående fästade vilkor, vidtagas för ifrågavarande Pénsionsinrättnings bringande till
verkställighet i hvad som rörde Commissions-landtmätare jemte deras enkor och barn.
1«M af den 13 Augusti 1851, angående upphörande af vacans- eller förslagsliggetids
samt begrafningshjelps- eller nådårs besparingar (154).
Med gillande af Rikets Ständers härvid anmälta, af Kongl. Majits nådiga framställning föranledda
beslut, har Kongl. Majit under den 17 September 1851 låtit utfärda allmän nådig Kungörelse
om upphörande af de under benämning af Vacance- och Förslagsliggetids- samt Nådårsbesparing
föreskrifna löneinnehållningar samt förordnat fördelningen af det vederbörande
Pensionsinrättningar beviljade ersättningsbeloppet, med förklarande att uppå vid hvarje års slut
skeende underdånig anmälan, nådig föreskrift om utbetalning från de särskilda Hufvudtitlarna
af fyllnaden i detsamma kotnme att meddelas, hvarom Statskontoret äfvensom, genom vederbörande
Departement, Direktionerna öfver de särskilda Pensionsinrättningarne erhållit nådigt
förständigande.
fl^Sio af den 23 August 1851, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
Nionde Hufvudtitel (174).
Rikets Ständers uti denna underdåniga skrifvelse anmälta beslut hafva under den 17 September
1851 i nåder meddelats ej mindre Statskontoret till behörig kännedom och efterrättelse
än äfven öfrige Embetsmyndigheter i hvad dem särskildt anginge, äfvensom nådige resolutioner
för de personer, hvilka fått pensioner eller dylika personella anslag sig anvisade,
blifvit i vanlig ordning utfärdade; hvarjemte Kongl. Majit i nåder förordnat dels att 3:dje
punkten af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående anslag till Professoren Doktor
Schlyter för utgifvandet af Sveriges gamla Lagar borde genom Justitie-Departementet i underdånighet
föredragas, dels och att hvad samma skrifvelse uti 38:de punkten innehölle angående
anslaget till Emeritilöner vid Elementar-läroverken skulle genom utdrag af protokollet, Ecclesiastik-Departementet
meddelas.
JB^IKio af den 22 Augusti 1851, angående nya Trollhätte-kanalbolags-direktions ansökning
att få till skatte lösa gamla slussen vid Lilla Edet (193).
Rikets Ständers i anledning häraf fattade beslut har, under den 17 September 1851, blifvit
Kammar-Collegium till kännedom samt vederbörandes förständigande i nåder meddeladt.
IWCPio af den 20 Augusti 1851, angående befrielse för Kronomagasinsförvaltaren i
Warberg A. Öhrvall från gäldande af ett ersättningsbelopp till Statsverket (188).
Med gillande af hvad Rikets Ständer för deras del beslutat bär Kongl. Majit under den 17
September 1851 derom låtit Statskontoret och Kammarrätten till behörig efterrättelse i nåder
förständiga.
IStio af den 20 Aug. 1851, om verkställande af undersökningar för utrönande af
rätta beloppen, hvarmed de i 15 § af Tulltaxeunderrättelserna medgifna tullrestitutioner
böra Utgå (184).
Häröfver har Kongl. Majit under den 17 Oktober 1851 i nåder infordrat Commerce-Coliegii
och General-Tullstyrelsens underdåniga utlåtande.,'
f8£:o af den 20 Augusti 1851, angående förhöjning af Postskjuts-legan (181).
Hvad Rikets Ständer på grund af Kongl. Majits nådiga framställning beslutat i afseende på
förhöjning i Skjutslegan för vissa delar af Postföringen äfvensom om anvisandet af ett kreditiv
å Riksgäldskontoret för bestridande af den genom nämnde förhöjning uppkommande ökade
utgift, har Kongl. Majit under den 17 September 1851 i nåder meddelat General-Poststyrelsen
till kännedom och efterrättelse samt jemväl härom aflåtit nådigt Rref till Fullmägtige i Riksgäldskontoret;
hvarförutan Kongl. Majit förklarat Sig vilja framdeles, uppå förnyad anmälan,
taga i nådigt öfvervägande, huruvida skäl må förefinnas att anbefalla en sådan undersökning
och uppskattning af de Posthemman och Postförare medgifna förmåner m. m., hvarom Rikets
Ständer uti denna deras underdåniga skrifvelse gjort framställning.
183:o af den 20 Augusti 1851, angående de uti Ordinarie räntan ingående persedlars
omsättning och förenkling (179).
Den 10 Oktober 1851 i underdånighet anmäld, då beslut fattades om vederbörande skattskyldiges
hörande på sätt och i den ordning härom till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflåtne
nådiga Cirkulärbref vid handen gåfvo; hvarjemte Kammar-Collegii underdåniga utlåtande infordrades
öfver den del af Rikets Ständers skrifvelse, som rörde markegångssättningen.
Efter inhemtande af de skattskvldiges jemte Kongl. Maj:ts Befallningsbafvandes yttranden,
har målet blifvit till Kammar-Collegiurn remitteradt med nådig befallning att derutinnan underdånigt
utlåtande afgifva; hvilket utlåtande jemväl inkommit, och är frågan nu beroende på
underdånig föredragning af det förslag till förnyad nådig framställning i ämnet, sorn kommer
att till Rikets Ständer aflåtas.
Beträffande åter markegångssättningen; så och efter det Kammgr-Collegii, enligt hvad ofvan
omförmäles, deröfver särskildt infordrade underdåniga utlåtande ingått, har Kongl. Maj:t, under
den 10 Maj innevarande år, såsom en förberedande åtgärd, meddelat föreskrift om priskuranters
upprättande å de i markegångstaxorna upptagna persedler ej mindre af städernas Magistrater
än af särskilda för landet fögderivis valde Nämnder till ledning vid bestämmandet af markegångsprisen.
fl8-8-:o af den 20 Augusti 1851, angående extra anslag till föremål, tillhörande Finance-Departementets
handläggning (178).
Om detta Rikets Ständers beslut, hvarigenom anslag beviljats dels till ombyggnad af Nockeby
bro, dels till utgifter för kolonien S:t Barthelemy, har Kongl. Majit under den 30 September
1851 låtit Statskontoret äfvensom Fullmägtige i Riksgäldskontoret till kännedom och efterrättelse
i nåder underrätta. ,
fSSio af den 3 September 1851, angående Fullmägtige i Riksgäldskontoret lemnadt
uppdrag att i underdånighet äfverlemna nya reglementet för nämnda kontor (227).
Denna underdåniga skrifvelse har, såsom icke fordrande åtgärd, under den 17 September
1851, ansetts böra till handlingarne läggas.
#S®|:o af den 3 September 1851, med Riksstaten för 1852 och följande år intill dess
nästa statsreglering vidtager (228).
Berörde Riksstat har under den 10 Oktober 1851 blifvit till Statskontoret i nåder öfverlemnad,
för att tjena till efterrättelse.
18?:o af den 22 Augusti 1851, i fråga om särskilda bestämmelser i afseende på införselstullen
för raffineradt socker (194).
Kongl. Majit, som i anledning häraf under den 30 September 1851 låtit utfärda allmän nådig
Kungörelse angående en särskild afgift utöfver den enligt gällande bestämmelse utgående införselstullen
för raffineradt socker från Norrige till Sverige, har vid de förändrade förhållanden,
som sedermera inträdt, under den 2 Juli 1852, i nåder förordnat att berörde särskilda afgift
borde från och med sistnämnde dag upphöra; hvarom likaledes allmän Kungörelse blifvit under
samma dag i nåder utfärdad.
188:o af den 2 September 1851, angående beräkningen af Statsverkets inkomster
för år 1852 och påföljande år intill dess nästa statsreglering blir gällande (224).
Hvad Rikets Ständer i afseende härå beslutat har under den 17 September 1851 blifvit Stats-'
kontoret till kännedom och efterrättelse i nåder meddeladt.
189:o af den 28 Augusti 1851, angående Decimalsystemets tillämpning på indelningen
af Rikets mynt samt på mått, mål och vigt (211).
Ar för närvarande under beredning till underdånig föredragning inför Kongl. Majit i Statsrådet.
lf>Oio af den 26 Augusti 1851, angående afskrifning af räntan å ett förre Regementsskrifvaren,
Fältkamreraren P. A. Arell ådömdt ersättningsbelopp (208).
Vid underdånig föredragning häraf den 17 September 1851 har Kongl. Majit i nåder gillat
Rikets Ständers hti förevarande fråga fattade beslut samt i nåder förordnat, att detsamma borde
Kammarrätten meddelas till kännedom och' efterrättelse samt Fältkamreraren Arells förständigande.
fifMio af den 26 Augusti 1851, angående köpeskillingen för den s. k. Hofbageriegendomen
vid Regeringsgatan i Stockholm (206).
Efter inhemtande af Statskontorets underdåniga utlåtande, har Kongl. Majit, som vid föredragningen
häraf den 27 Januari 1852 i nåder uppskjutit pröfningen af denna fråga, sedermera
under den 21 September 1853, i nåder beslutat att förnyad framställning i ämnet till Rikets
Ständer aflåta.
1018:0 af den 23 Augusti 1851, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Bankoreglementet
(202).
Med bifall härtill har Kongl. Majit under den 30 September 1851 låtit utfärda nådig Kungörelse
om Rikets Ständers beslut angående Bankoverkets styrelse och förvaltning.,
H{#3:o af den 23 Augusti 1851, om kungörande af instruktion för Rikets Ständers
Revisorer öfver Banko-Diskontyerket samt Lånekontoren i orterne (200).
Genom utfärdad nådig Kungörelse af den 17 September 1851 har berörde instruktion, hvarutinnan
det förändrade stadgandet i afseende å den Revisorerne tillkommande resekostnadsoch
traktamentsersättning, hvarom Rikets Ständer uti här förut omförmäld särskild skrifvelse
gjort underdånig anmälan, finnes intaget, blifvit allmänheten till kännedom meddelad.
fiSJ4:o af den 21 Augusti 1851, angående Tullbevillningea (197).
Sedan Commerce-Collegium och General-Tullstyrelsen med infordradt underdånigt utlåtande
inkommit, har Kongl. Majit under den 21 November 1851 i nåder låtit utfärda ny Tulltaxa
att tjena till efterrättelse från och med den 1 Januari 1852, samt särskildt nådig Kungörelse
angående inskränkning i Kredit-upplags och Nederlagsrätten för tryckt eller måladt oägta porcellin
då införsel deraf blifvit tillåten.
ISJSio af den 21 Augusti 1851, angående stämplade pappersafgiften (198).
Efter inhemtande af Statskontorets underdåniga utlåtande, har Kongl. Majit, med de jemnkningar
och förändringar, som åtskillige af Rikets Ständer föreslagna stadganden och föreskrifter
ansetts påkalla, under den 25 November 1851, låtit utfärda allmän nådig Kungörelse angående
stämplade pappersafgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden deraf iakttagas bör.
f0»:o af den 1 September 1851, med öfverlemnande af ny Bevillningsstadga (226).
I enlighet med Rikets Ständers underdåniga anhållan har, medelst nådig Kungörelse af den
30 September 1851, ifrågavarande Bevillningsstadga blifvit till allmän efterrättelse utfärdad,
äfvensom Öfver-Ståthållare-Embetet och Kongl. Majits Befallningshafvande, genom aflåtande
nådigt Cirkulär, förständigats att i underrättelserna om hvad till Riket ankommen utländsk
handlande åligger iakttaga, jemväl låta inflyta hvad Bevillningsstadgan rörande utländningars
beskattning innehåller, samt vid Landsboken bilägga uppgift å den bevillning, som vid utfärdandet
af pass för dylik resande visats hafva blifvit erlagd. '
Stockholm den 13 Oktober 1853. G. L. Munthe.
.Förteckning på Rikets Ständers vid Riksdagen åren 1850 och 1851 till Kongl. Majit i
Dess Ecclesiastik-Departements-Expedition ingifna underdåniga skrifvelser, med uppgift å de
åtgärder, som i anledning af de samma egt rum.
IttVio af dén 1 Mars 1851, angående undersökning i afseende å Ilelgonskylden i
Halland (20).
En dylik undersökning har på Kongl. Majits befallning egt rum och komma handlingarne i
ämnet att till Rikets Ständer öfverlemnas.
lOSio af den 1 Mars 1851, angående anslag till vin- och bygnadssäd för Askersunds
stads kyrka (26).
Hvad Rikets Ständer beslutat har Kongl. Majit den 21 Mars 1851 meddelat Kammar-Collegium
och Statskontoret till underdånig efterrättelse och vederbörandes förständigande.
f»9io af den 1 Mars 1851, angående rättighet att på Scenen uppföra Dramatisk
Författares arbete (23).
Den 14 Oktober 1851 anmäldt och remitteradt till Justitie-Canslers-Embetet, hvars underdåniga
utlåtande i ämnet den 11 Juni 1852 till Kongl. Majit inkommit, och äro jemväl i öfrigt
förberedande åtgärder för ärendets afgörande vidtagne.
— 78 —
«OÖio af den 12 Mars 1851, angående förändring i vilkoret) för ett till Skolhusets
i Nyköping utvidgning och reparation beviljadt lån (32).
Kongl. Majit har den 21 Mars 1851 i nåder meddelat Consistorium i Strengnäs, hvad Rikets
Ständer beslutat.
*01:o af den 12 Mars 1851, angående anslag till vin- och bygnadssäd för Lekvattnets
Capellförsamling (31).
Rikets Ständers i ämnet fattade beslut har Kongl. Maj:t den 21 Mars 1851 meddelat Kammar-Collegiuin
och Statskontoret till underdånig efterrättelse samt vederbörandes förständigande.
SOS:o af den 15 Mars 1851, angående allmogens valfrihet vid Klockares tillsättande
i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län (33).
Med afseende å hvad vederbörande Consistorier uti infordrade utlåtanden anfört, har Kongl.
Majit den 3 April 1852 i nåder förklarat skäl icke förekomma till ändring eller upphäfvande
af de föreskrifter, hvilka sednast blifvit meddelade i fråga om förslag till Klockaretjenster
inom ifrågavarande provinser; äfvensom och då de rättigheter i öfrigt, som i afseende å val
af Klockare serskildt tillkomma allmogen derstädes, äro genom gällande författningar tillräckligen
bestämda, Kongl. Majit funnit Rikets Ständers förevarande framställning icke till någon
åtgärd föranleda.
3!©5§:o af den 19 Mars 1851, i fråga om fördelning af allt för stora Pastorat (39).
Vid underdånig föredragning den 7 Maj 1851 har Kongl. Majit i nåder anbefalt Consistorierna
att, efter inhemtade erforderliga upplysningar, taga i öfvervägande, om och hvilka Pastorater
kunna anses böra undergå. delning, samt att, der sådan åtgärd linnes vara af behofvet
påkallad, låta i ämnet höra socknemännen; och har Kongl. Majit, sedan åtskilliga Consistorier
derefter inkommit med, efter vederbörandes hörande, uppgjorda förslag i ämnet, öfverlemna!
handlingarne till Kammar-Collegium för att deröfver afgifva underdåniga utlåtanden.
««4:o af den 19 Mars 1851, angående utarrendering af Presterskapet på lön anslagna
annex- och mensalhemman i Skåne, Halland och Blekinge (40).
Sedan Kongl. Majit den 14 April 1851 häröfver infordrat Kammar-Collegii underdåniga utlåtande
efter vederbörandes hörande, har detta utlåtande den 3 nästlidne Oktober tili Kongl. >
Majit inkommit.
SWöio af dén 29 Mars 185.1, angående upprättande af nytt sammandrag af de författningar,
som böra från Predikstolen årligen uppläsas (45).
Sedan Kongl. Majit i nåder gillat ett i berörde hänseende författadt sammandrag, och detsamma
blifvit till trycket befordradt, har Kongl. Majit under den 9 Juli 1852 låtit utfärda
allmän Kungörelse i ämnet.
SOOio af den 16 April 1851, angående den s. k. Curhusafgiften (55)
Härom har Kongl. Majit under den 1 Oktober 1851 utfärdat allmän Kungörelse.
SCIPIO af den 26 April 1851, angående åtgärder lor en förbättrad själavård i hufvudstaden
(60).
Sedan Hof- och Stockholms stads Consistorium infordrade utlåtanden afgifvit, har Kongl. Majit
den 28 sistlidne Maj anbefaldt Ofver-Ståthållaren att, i samråd med utsedde deputerade från
Kyrkoråden i Stockholms församlingar, sig i ämnet jemväl yttra, men hvilket yttrande ännu
ej till Kongl. Majit inkommit.
SOSio af den 26 April 1851, angående revision af författningarné rörande Vaccinationen
(61).
Sedan Kongl. Majit häröfver infordrat Sundhets-Collegii underdåniga utlåtande, har Kongl.
Majit under den 29 September 1853 låtit utfärda nådig Kungörelse i ämnet.
309:0 af den 5 Juli 1851, angående ett lån lör Homkvrkans i Wexiö utvidgning
och reparation (90).
Hvad Rikets Ständer i förevarande ämne beslutat, har Kongl. Majit den 19 Juli 1851'i nåder
meddelat Landshöfdingen och Biskopen i Wexiö till kännedom och efterrättelse.
»fittio af den 12 Juli 1851, angående afskafländet af handel med Apotheks-privilegier
(94).
— 79 —
Den 22 December 1851 anmäldt och remitteradt till Sundhets-Collegium, hvars utlåtande den
25 Januari 1853 till Kongl. Majit inkommit.
ISIlio af den 17 Juli 1851, angående anslag till inköp äf Tidskriften: »Läsning för
Folket» (101).
Under den 17 December 1851 har Kongl. Majit aflåtit nådigt Bref i ämnet till Statskontoret
och Fulbnägtige i Riksgäldskontoret, äfvensom Cirkulär till Consistorierna angående utdelning
af ifrågavarande Tidskrift.
18l18:o af den 17 Juli 1851, angående lån för uppförande af ett Lazarett och Curhus
i Warberg (103).
Hvad Rikets Ständer beslutat, har Kongl. Majit den 12 Augusti 1851 meddelat Dess Befallningshafvande
i Hallands län till vederbörandes förständigande.
ÄfSSio af den 29 Juli 1851, angående dito för Lazarettsbvggnaden i Lund (106).
Kongl. Majit har den 12 Augusti 1851 aflåtit nådigt Bref i ämnet till Dess Befallningshafvande
i Malmöhus län, med befallning att Rikets Ständers beslut vederbörande till kännedom
meddela.
*814:o af den 29 Juli 1851, angående 3:ne Kronan tillhörige jordars upplåtande till
utvidgning af kyrkogården i Calmar (108).
Den 12 Augusti 1851 har Kongl. Majit härom aflåtit nådigt Bref till Krigs- och KammarCollegierna
för vederbörandes förständigande.
l815:o af den 29 Juli 1851, angående lån för uppförande af ny Kyrka i Knäreds
församling (lil).
Rikets Ständers beslut härom har Kongl. Majit den 12 Augusti' 1-851 meddelat Dess Befallningshafvande
i Hallands län för att derom Knäreds församling förständiga.
l8tO:o af den 30 Juli 1851, angående tillfälle till undervisning i Latinska språket vid
Elementar-läroverken (123).
Handlägges i sammanhang med Läroverksfrågan.
«B?:o af den 7 Augusti 1851, angående lån för uppbyggande af den nedbrunna
kyrkan i Lidköping (140).
Hvad Rikets Ständer beslutat, har Kongl. Majit den 26 Augusti 1851 meddelat Dess Befallningshafvande
i Skaraborgs län till vederbörandes förständigande.
**»:o af den 9 Augusti 1851, angående ersättning för kreatur, som inom Eldsberga
församling måst nedslagtas till följd af lungsjuka bland boskapen (143).,
Sedan den af Rikets Ständer begärda undersökning egt rum, har Kongl. Majit den 3 Februari
1852 i nåder beviljat den ifrågavarande ersättningen.
S*»:o af den 13 Augusti 1851, angående Hospitalens förbättring och underhåll (148).
Vid underdånig föredragning den 17 December 1851 har Kongl. Majit i nåder meddelat vederbörande,
hvad Rikets Ständer beslutat; hvarefter och sedan vidkommande den beslutade
utvidgningen af Wexiö Hospital, Kongl. Majit den 11 påföljande Augusti, jemte fastställande
af de för samma byggnad upprättade ritningar, bemyndigat Ofver-Intendents-Embetet att om
densammas uppförande föranstalta. I fråga åter om utvidgning af Upsala Hospital, har Kongl.
Majit den 17 December 1851 anbefalt Ofver-Ståthållaren att i ämnet sig yttra. Sedan detta
yttrande den 1 November 1853 inkommit, har Kongl. Majit den 5 samma månad infordrat
Seraphimer-ordens-gillets underdåniga utlåtande.
18®W:o af den 13 Augusti 1851, om undersökning af förhållandet med Klockarejordarne
på Gottland (165).
Den 16 September samma år i underdånighet anmäldt och remitteradt till Kammar-Collegium
efter vederbörandes hörande; hvilken remiss ännu icke blifvit besvarad.
18181:0 af den 20 Augusti 1851, angående upplåtande till Domkyrkan i Calmar utaf
jordlägenheter, tillhörande Calmar f. d. fästning (180).
Jemlikt hvad Rikets Ständer uti förevarande fråga yttrat, har Kongl. Majit den 16 September
1851 förklarat densamma icke påkalla någon åtgärd.
— 80 —
af den 20 Augusti 1851, angående Stipendier till föreståndare för Folkskolelärare-seminarier,
hvilka söka kännedom om sättet att undervisa döfstumma och
blinda (182).
Sedan så väl Direktionen för allmänna Institutet för döfstumma ech blinda, som samtliga Consistorierna
med infordrade utlåtanden i ämnet inkommit, har Kongl. Majit beslutat, att framställning
i ämnet skall till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåtas.
af den 20 Augusti 1851, angående Folkundervisningen (183).
Efter det samtliga Gonsistorier sig i ämnet yttrat, har Kongl. Majit under den 29 September
1853 låtit utfärda nådig Kungörelse angående förändrad lydelse af 1, 4, 5 och 6 §§ i stadgan
angående folkundervisningen den 18 Juni 1842.
23 l:o af den 20 Augusti 1851, angående ersättning för de under gängse smittosamma
boskapssjukdomar nedslagtade kreatur (185).
Rikets Ständers beslut har Kongl. Majit den 1 Oktober 1851 meddelat samtlige Dess Befallningshafvande
till kännedom och efterrättelse.
33i»:o af den 20 Augusti 1851, angående löneförhöjning åt nuvarande bibliothekarien
vid Linköpings Gymnasii och Stifts-bibliothek (187).
1 anledning af hvad Rikets Ständer i denna fråga hemställt, har Kongl. Majit den 16 September
1851 i nåder förordnat, att ett årligt arfvode af 266 Ridr 32 sk. Banko må till Bibliothekarien
Wiede under hans tjenstetid såsom Bibliothekarie vid berörde bibliothek utbetalas af reservationerna
å anslaget till emeritilöner vid Elementarläroverken.
33©:o af den 20 Augusti 1851, angående statsanslag till bekostande af en utaf auditören
Schoutz uppfunnen räknemachin (189).
Vid underdånig föredragning den 24 Oktober 1851, har Kongl. Majit i nåder anbefallt Statskontoret
att af under händer hafvande medel utbetala 3,333 Ridr 16 sk. Biko till disposition
af Vetenskapsakademien, som skulle äga tillhandahålla Scheutz för arbetets utförande erforderliga.
belopp mot af akademien gödkänd borgen för medlens återbetalning, i fall räknemaschinen
antingen icke före slutet af år 1853 fulländas, eller, fulländad icke befinnes uppfylla
de dermed afsedda ändamål.
33*:o af den 21 Augusti 1851, angående lindring i betalningsvilkoren för det till uppbyggande
af stiftskyrkan i Hernösand beviljade lån (192).
Hvad Rikets Ständer beslutat har Kongl. Maj:t den 16 September 1851 meddelat konsistorium
i Hernösand till kännedom och vederbörandes efterrättelse.
228:o af den 28 Augusti 185], angående till Lycksele skola anslagen spanmåls utgående
in natura (219).
Kongl. Maj:t har vid underdånig föredragning den 3 Februari 1852 i nåder bifallit, att berörde
spanmålsanslag må för samma år in natura utgå; viljande Kongl. Maj:t derefter för
hvarje år bestämma, huru dermed skall förfaras.
%29:o af den 20 Augusti 1851, angående reglering af utgifterna under Riksstatens
8:de Hufvudtitel (173).
33W:o af den 22 Augusti 1851, angående extra anslag till föremål, tillhörande Ecclesiastikdepartementets
handläggning (196).
Kongl. Maj:t, som under den 1 Oktober 1851, antagit de af Rikets Ständer beviljade anslag,
har derom förständigat samtlige vederbörande.
331:o af den 28 Augusti 1851, angående ett i Riksgäldskontoret innestående, kaptenen
B. Cronstrand beviljadt anslag (212).
Rikets Ständers beslut har Kongl. Maj:t den 16 September 1851 i nåder meddelat dess
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademi till kännedom och kaptenen Cronstrands förständigande.
2S3:o Af samma dag i fråga om ändring i den angående fattigvården samt försvarslöse
och kringvandrande personer gällande bestämmelser (215).
, Kongl.
— 81 —
Kongl. Maj:t har under den 13 Juli 1853 låtit utfärda förnyad förordning angående fattigvården
i riket.
SJB3:o af den 3 September 1851, om förklaring af Kongl, förordningen angående
sockenstämmor den 29 Augusti 1843 (229).
Sedan Kongl. Maj:ts och rikets Kammarkollegium, efter vederbörandes hörande med anbefaldt
utlåtande inkommit, har Kongl. Majit den 22 April 1853 låtit utfärda nådig kungörelse i ämnet.
af den 30 Augusti 1851, angående bildande af en fond till understöd för afskedade
folkskollärare (220).
Medelst nådigt Cirkulär af den 1 Oktober 1851, har Kongl. Majit meddelat samtliga Domkapitlen
till kännedom och vederbörandes förständigande hvad Rikets Ständer beslutat, hvarefter
åtskilliga Domkapitel inkommit med förslag till reglementen uti ifrågavarande hänseende;
och kommer framställning i ämnet att till Rikets näst sammanträdande Ständer göras.
551S5:o af den 28 Augusti 1851, angående låneunderstöd för Allmänna barnhuset (216).
Hvad Rikets Ständer beslutat har Kongl. Majit, den 16 September 1851, meddelat ej mindre
Rarnhusdirektionen än Fullmäktige i Riksgäldskontoret, äfvensom Statskontoret.
SJ8«:o af den 28 Augusti 1851, angående anslag till inköp af en kanslirådet Krutmeijer
tillhörig gravyrsämling (218).
Elter det Akademien för de fria konsterna med anbefaldt utlåtande i ämnet inkommit, har
Kongl. Majit den 22 December 1851 aflåtit nådigt Rref till Statskontoret samt Fullmäktige i
Riksgäldskontoret, angående de för berörde ändamål beviljade medlens utbetalning.
Tillägg till förestående förteckningar:
55:S*:o af den 12 Juli 1851, angående Statsanslag och låneunderstöd för jernvägsanläggning
mellan Nora och Orebro (95)
Fortsättning från Nio 100.
Uppå gjord underdånig ansökning af Direktionen för Nora-Envalla jernvägsbolag, har Kongl.
Majit under den 2 November detta år i nåder medgifvit, att af de 150,000 Ridr, hvilka Rikets
Ständer anvisat såsom låneunderstöd för jernvägsanläggning mellan Orebro och Nora, ett
belopp af 100,000 Ridr må för jernvägen mellan Nora och Erwalla få utgå under de af Rikets
Ständer bestämda vilkor.
Förteckning på de i föregående uppgift intagna, af R. H. Ständer fattade beslut och
gjorda hemställningar, hvilka icke blifvit i underdånighet föredragna eller i nåder afgjorda.
Hos Kongl. Justitiä-Departementet.
1 af den 15 Februari 1851, angående sammandrag af Författningar i afseende på
kringvandrande gesäller och andra icke bofasta personer (9) *).
M9 af den 5 Juli 1851, om inrättande af särskilda domstolar för behandling af
brottmål rörande häktade personer (92).
555 af den 13 Augusti 1851, om vidtagande af åtgärder för verkställighet i Sverige
af norrska och i Norrige af svenska embetsmyndigheters beslut (164).
•) Se noten sid. 53.
B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrältelse för år 1853.
11
— 82 —
IIos Kongl. Landtförsvars-Departementet.
6‘j af den 13 Augusti 1831, angående Inqvarteringsskyldigheten i Stockholm (158).
Hos Kongl. Sjöförsvars-Departementet.
Vi af den 15 Mars 1851, angående väckt fråga om en Fyranläggning å klippan
Hjörn (34).
93 af den 29 Mars 1851, angående undersökning i fråga om Fyrbåks anläggande på
Gottska Sandön (44).
Hos Kongl. Civil-Departementet.
89 af den 1 Mars 1851, angående undersökning om ändamålsenligheten af anstalterna
för larjningens bestridande imellan Oland och Calmar (22).
885 af den 30 Augusti 1851, angående ändring af 10 mom. i K. Br. den 17 Aug.
1804, angående storskiften ni. m. i Stora Kopparbergs län (223).
Hos Kongl. Finans-Departementet.
138 af den 16 April 1851, i fråga om förändringar i afseende på inrikes brefvexlingen
(56).
955 af den 15 Juli 1851, angående inrättande af s. k. Transitoupplag (98).
998» af den 13 Augusti 1851, i fråga om utbetalning af bidraget till en pensionsfond
för Borgmästare och Kommissionslandtmätare samt deras enkor och barn (155).
188 af den 20 Augusti 1851, om verkställande af undersökningar för utrönande af
rätta beloppen, hvarmed de i 15 § af Tulltaxeunderrättelserna medgifna tullrestitutioner
böra utgå.
G *3 af den 20 Augusti 1851, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars
omsättning och förenkling (179).
180 af den 28 Augusti 1851, angående Decimalsystemets tillämpning på indelningen
af Rikets mynt samt på mått, mål och vigt.
Hos Kongl. Ecclesiastik-Departementet.
109 af den 1 Mars 1851, angående rättighet att på scenen uppföra Dramatisk författares
arbete (23).
af den 19 Mars 1851, i fråga om fördelning af allt för stora Pastorater (39).
304 af den 19 Mars 1851, angående utarrendering af Presterskapet på lön anslagne
Annex- och Mensalhemman i Skåne, Halland och Blekinge (40).
309 af den 26 April 1851, angående åtgärder för en förbättrad själavård i hulvudstaden
(60).
310 af den 12 Juli 1851, angående afskatfandet af handel med Apotheksprivilegier (94).
310 af den 30 Juli 1851, angående tillfälle till undervisning i latinska språket vid
Elementarläroverken (123).
319 af den 13 Augusti 1851, angående Hospitalens förbättring och underhåll (148).
330 af den 13 Augusti 1851, om undersökning af förhållandetfmed Klockarjordarne
på Gottland (165).
Tabell, utvisande, hvarest åtgärderne i anledning af R. H. Ständers vid 1850 års Riksdag
allåtna, i 10 Samlingen af Bihanget till Riksståndens Protokoll för samma Riksdag införda
skrifvelse!- finnas upptagne i Stats-Departementens afgifna Förteckningar.
{Första sifTertalet betecknar skrifvelsens nummer i nyssberörda samling, och det sednare talet nummern
i förenämnde Förteckningar eller Tillägg).
1.
12.
40.
204.
79.
148.
118.
21.
157.
84.
196.
230.
2.
40.
41.
*)
80.
10.
119.
38.
158.
62.
197.
194.
3.
122.
42.
133.
81.
11.
120.
19.
159.
173.
198.
195.
4.
41.
43.
92.
82.
76.
121.
17.
160.
61.
199.
120.
5.
42.
44.
73.
83.
56.
122.
18.
161.
169.
200.
193.
G.
125.
45.
205.
84.
151.
123.
216.
162.
64.
201.
28.
7.
124.
46.
136.
85.
150.
124.
20.
163.
172.
202.
192.
8.
12.1
47.
47.
86.
152.
125.
105.
164.
25.
203.
114.
9.
I
48.
49.
87'.
149.
126.
163.
165.
220.
204.
30. .
10.
87-
49.
134.
88.
97.
127.
106-
166.
63.
205.
29.
11.
43-
50.
48/
89.
57.
128.
107.
167.
170.
206.
191. j
12.
44-
51.
135.
90.
209.
129.
165.
168.
171.
207.
119.
13.
5-
52.
50.
91.
153.
130.
162.
169.
65.
208.
190.
; 14.
4-
53.
140.
92.
12.
131.
161.
170.
85.
209.
34. j
i 15.
88-
54.
139.
93.
98.
132.
160.
171.
112.
210.
37.
16.
3-
55.
206.
94.
210.
133.
159.
172.
175.
211.
189.
17.
2-
56.
138.
95.
100.
134.
108.
173.
229.
212.
231.
18.
*)
57.
137.
96.
154.
135.
109.
174.
178.
213.
33.
19.
*)
58.
141.
97.
99.
136.
**)
175.
68.
214.
32. !
20.
197-
59.
6.
98.
155.
137.
59.
176.
86.
215.
232.
21.
90-
60.
207.
99.
13.
138.
79.
177.
113.
216.
235.
22.
89-
61.
208.
100.
101.
139.
110.
178.
184.
217.
31.
23.
199-
62.
144.
101.
211.
140.
217.
179.
183.
218.
236.
24.
45-
63.
142.
102.
156.
141.
80.
180.
221.
219.
228.
25.
120-'
64.
94.
103.
212.
142.
22.
181.
182.
220.
234.
26.
198-
65.
143.
104.
14.
143.
218.
182.
222.
221.
35.
27.
128-
66.
51.
105.
15.
144.
81.
183.
223.
222.
36.
28.
127-
67.
52.
106.
213.
145.
60.
184.
181.
223.
115.
29.
46-
68.
7.
107.
158.
146.
167.
185.
224.
224.
188.
30.
129-
69.
8.
108.
214.
147.
39.
186.
26.
225.
70.
31.
201-
70.
9.
109.
58.
148.
219.
187.
225.
226.
196.
32.
200-
71.
145.
110.
102.
149.
23.
188.
180.
227.
185.
33.
202-
72.
95.
lil.
215.
150.
lil.
189.
226.
228.
186.
34.
72-
73.
146.
112.
103.
151.
168.
190.
66.
229.
233.
35.
91.
74.
53.
113.
157.
152.
27.
191.
67.
230.
118.
36.
132.
75.
54.
114.
16.
153.
24.
192.
227.
231.
117.
37.
131.
76.
55.
115.
104.
154.
82.
193.
179.
232.
116.
38.
130.
77.
147.
116.
78.
155.
176.
194.
187.
233.
39.
203.
78.
96.
117.
164.
156.
83.
195.
69.
*) Utfärdade förordnanden.
**) Skrifvelser, som af ett eller annat skäl icke blifvit expedierade.
TILL
Rikets Högloft. Ständer.
Berättelse
AF
Deras Kommitterade för Tryckfrihetens vård,
Afgifven vid lagtima Riksdagen i Stockholm år 1853.
Jemlikt 59 § i Riksdagsordningen samt R. H. Ständers skrifvelse den 15 Maj 1845, har del
ålegat undertecknade, i egenskap af Kommitterade för Tryckfrihetens vård, att hafva uppsigt
ej mindre deröfver, att de delar af Bihanget till Riksståndens protokoll, som vid sistförllutna
Riksdags slut ännu icke hunnit genom tryck offentliggöras, Liefve, jemte Registret öfver
nämnda Bihang samt Riksdagsbeslutet, af trycket utgifna, än ock att af dem bland Rikets
Grundlagar, hvilka, till följd af Konungs och Ständers beslut, undergått förändring, nemligen Regeringsformen
och Riksdagsordningen, omtryckning felfritt verkställdes.
För fullgörande häraf hafva vid tryckningen af Riksdagsbeslutet samt omtryckningen af
ofvannämnda Grundlagar två bland Kommitterade granskat de från Redaktionen af Svensk
Författnings-Samling ankomna korrekturarken; hvarefter och sedan tryckningen under hösten
1851 försiggått, nämnda Beslut och Grundlagar i det årets Författnings-Samling influtit. Korrekturläsningen
af det öfriga ofvanomlörmälta tryckningsarbetet har åter varit ombesörjd af
Kommitterades Sekreterare och utdelningen deraf till vederbörande i hufvudstaden blifvit, i
mån af tryckningens fortgång, verkstäld.
' Några ärenden rörande Tryckfrihetens vård hafva icke hos Kommitterade förekommit.
Hvilket allt till R. H. Ständer härmed vördsamast inberättas.
Stockholm den 15 November 1853.
S. L. THEORELL.
BROR EM. HILDEBRAND. ERIC SPARRE. L. M. ENBERG.
1. J. NORDSTRÖM. JOSEF WALLIN. JON LUNDSTEDT.
N. A. Fröman.
