# ID: svediakorp-gov2251
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 87,091
# sentences: 1,753
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
19
6 Kap.
Om Grufvedriften samt vilkoren dervid, sd ock om dagorters
eller s. k. Stollars anläggning.
§ 42.
Grufve- eller utmåls-egare skola vara förbundne att grufve-rörelsen
eller arbetet med den drift framgent fortsätta, att åtminstone antingen bergsprängning
till en kubikfamn, eller 4 ä 5 kubikfamnars jordrymning, eller
ock annat grufve- eller grufvebyggnads-arbete, motsvarande 200 dagsverken,
årligen på stället utföres. Dock gälla dessa föreskrifter ej sjömalms-tägter
samt grufve- och slagg-varp, hvilka emellertid aldrig längre tid än högst
3:ne år må lemnäs obegagnade eller utan bearbetning.
§ 43.
Försummas, utan behörig tillåtelse, under ett helt års tid allt arbete
i någon sådan grufva eller skärpning, hvarest, enligt nästföregående §,
årlig arbetsdrift underhållas skall, eller finnes arbetet derstädes, eller inom.
dithörande utmål, vara i den mån underlätet, att det icke under de 2:ne
sistförflutna åren tillhopa motsvarar brytnings- eller arbets-skyldigheten för
samma tid, enligt hvad ofvan sagdt är, eller lemna sjömalms-tägter, eller
grufve- eller slagg-varp, obegagnade eller utan bearbetning längre tid än
enligt nästförestående § medgifves, håfve inmutaren sin rätt dertill förlorat.
§ 44.
Emedan det allmännas rätt derunder i väsendtlig mån beror, att ej
allenast nya i jorden förvarade malmtillgångar uppsökas och nyttigt användas,
utan äfven att redan öppnade grufvefält för efterkommande tillgängliga
hållas, samt att grufvestalp och dermed förenade olyckor må förekommas;
alltså skall jemväl grufverörelsen i allmänhet, hädanefter som hittills,
underordnas Bergverks-styrelsen, samt grufegare och förvaltare fördenskull
vara pligtige att ställa sig Bergmästarens för nämnda ändamåls vinnande
gifna föreskrifter till noggrann efterrättelse. Uraktlåtes det uppsåtligen eller af
vårdslöshet, vare ansvaret derför hvarje gång böter från 10 till 50 R:dr,
jemte skyldighet att godtgöra all för framtiden uppkommen skada, der sådan
ersättning bestämmas kan.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 93.
§ 45.
Till allmänna iakttagelser vid grufve-brytningen skola för öfrigt följande
omständigheter räknas, nemligen:
Att afsänkningarne från dagen icke göras större än behofvet fordrar
samt så tilldanas, att dagvattnets ledande i grufvan, så vidt möjligt är,
undvikes; att, när arbetet nedkommit på djupet, band och pelare till grufvans
framtida säkerhet afsättas, der sådant behöfves och berget är fastare
samt det med minsta afsaknad för malm vinsten lämpligen ske kan; att
uppfordrings-schackt anläggas der, hvarest största malmvinsten kan väntas
och bergets beskaffenhet sådant medgifver; att kommunikations-orter mellan
sänkningarne inrättas till befordrande af berg- och vatten-uppfordringen
samt för ernående af vädervexling på djupet; att fält-orter anläggas
och fortdrifvas, så långt brytvärd malm dertill föranleder, alltid med beräkning,
att gruf-arbetet heldre med stross-arbete, än tak-brytning, må
kunna fullföljas; att försöknings-orter uppslås, dels till undersökande af
gång-artens mäktighet i längd och bredd, dels ock för att derinom upptäcka
malm eller derutom tilläfventyrs påträffa nya parallela malmgångar;
att alla gruf-arbeten anordnas till ernående af de förenade ändamålen af
största möjliga malm vinst, lättad upp- eller utfordring af berg och vatten
samt nödig vädervexling och beqväm vandring upp och ned i grufvan;
samt ändtligen, att lösbrutet berg icke får qvarlemnas i grufvan, eller,
utan Bergs-öfverstyrelsens särskildt meddelade tillstånd, i andra grufverura
eller tillgränsande gamla grufvor afsljelpas.
§ 46.
Bergmästare, som öfver grufve-brytningen eger den närmaste tillsynen,
åligge det att, efter öfverläggning med grufegaren, eller på stället
varande förvaltare, i tid afsätta och med tydliga märken beteckna sådana
pelare, baud eller bergfästen, som för grufvas säkerhet och framtida bestånd
nödiga anses; och må dylika, en gång afsatta band eller pelare icke
genom brytning angripas, skadas eller borttagas, så framt icke, på vederbörandes
derom gjorda hemställan, obehöfligheten deraf blifvit genom hållen
undersökning ådagalagd, eller, i anseende till all malmens redan skedda
utbrytning i grufvan, Bergs-ofverstyrelsen särskild tillåtelse dertill förut
meddelat. Sker sådan åverkan, som i denna § förbjudes, ansvare förbrytaren
med böter från 20 till 100 R:dr, då skadan är mindre än att grufvans
säkerhet och framlida bestånd derigenom kommit i äfventyr; men
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 92.
21
från 100 till 500 R:dr, då gruf-ras derigenom inträffat eller så äfventyrats,
att, till dess förekommande, särskilda åtgärder måst vidtagas.
§ 47.
Om under fullföljden af ett i gång varande gruf-arbete, ortens Bergmästare
finner detsammas fortsättande kunna för grufve-byggnaden medföra
skadliga följder, eller, genom ökadt vatten-tillopp eller eljest, blifva
för den grufvan eller annan tillgränsande menligt, skall arbetet derstädes,
genom nämnde tjenstemans försorg, så fort ske kan, inställas; och gälle
sådan inställelse så länge och intilldess att, i förra fallet, frågan blifvit af
Bergs-öfverstyrelsen pröfvad, eller ock, i sednare fallet, öfverenskommelse
om sättet och vilkoren för arbetets ytterligare fullföljd kunnat med angränsande
grufvas egare träffas.
§ 48.
Öfver grufvor, som inom distriktet äro under arbete, åligger Bergmästaren,
när han eller grufegaren eller Bergs-öfverstyrelsen finner det
nödigt, att, efter föregående uppmätning, upprätta och meddela fullständiga
Markscheider-kartor.
§ 49.
Angående de uti grufvorne årligen verkställde arbeten samt öfver
beloppet af vunnen malm och uppfordradt gråberg bör egaren eller förvaltaren
låta noggrann anteckning föras, hvarvid tillika böra anmärkas sådane
iakttagna förhållanden i afseende på grufvan samt dess sköl- och
malm-formationer, som kunna tjena lill ledning eller upplysning vid brytningens
framtida anordnande; och skall ett sammandrag deraf, inom Januari
månads slut, för det nästförutgångna året, Bergmästaren tillställas,
vid vite af 3 R:dr 16 sk., om sådant uraktlåtes; egande Bergmästaren,
vid förnyade försummelser, förelägga ytterligare tid, hvarje gång vid förliöjdt
vite, dock icke öfver 50 R:dr b:ko.
§ 50.
Vill egare till grufva, med visst utmål, densamma alldeles nedlägga
och för framtiden öfvergifva, vare lian skyldig att derom, med bifogande
af grufve-karta och tillhörande beskrifning, der sådan finnes upprättad,
göra anmälan hos Bergmästaren, som läte, sednast inom en månad efter
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 93.
det denna anmälan till honom inkom, från predikstolarne i Häradets kyrkor
kungöra, att grufvan kommer att af egaren öfvergifvas; och vare den, som
inom 4 månader från detta kungörande sig först hos Bergmästaren anmäler
till gruf-arbetets öfvertagande och fortsättande, berättigad, att, utan ersättning,
komma i besittning af de för vatten- och berg-uppfordringen eller
för grufvans framtida styrka och bestånd verkställde grufve-byggnader, och
att, mot skälig lösen, tillhandla sig de i öfrigt till grufvan hörande byggnader,
machinerier ocb redskap, hvilka han inom en månad från det sistnämnde
anmälan skett, tillkännagifver sig vilja inlösa. Befinnes det då,
att egaren låtit borttaga eller förstöra grufve-byggnader eller inventarier,
vare han förfallen till böter från 50 till 200 R:dr, med skyldighet, derest
något af de, till förekommande af ras, i grufvan anbragta förtimringar
och förstämplingar eller af de i grufvan varande vandringar j blifvit borttaget
eller förstördt, att detsamma i dess förra skick återställa, eller derför
gifva ersättning till grufvans blifvande innehafvare.
Varder, genom försummad grufvedrift, grufva sönad, och egaren förthy
dömes att densamma till annan afträda, vare den förre ansvarig för
och den sednare berättigad till grufve-byggnaderne och inventarierne, efter
hvad här ofvan stadgadt är; dock att allt, som är underkastadt lösen, får
af egaren fritt disponeras, derest den blifvande grufve-innehafvaren icke
om inlösen deraf sig anmäler inom en månad från resolutionens datum.
Uppstår tvist om beloppet af den ersättning för grufvas tillhörigheter,
som enligt denna § gifvas eller tagas skall, förfares, för bestämmande
deraf, på sätt i 13 § sagdt är.
§ 51.
När grufva öfvergifven är, eller egaren blifvit densamma förlustig
dömd, må hon af den, som enligt nästföregående § dertill berättigad är,
öfvertagas med samma rättigheter och förbindelser i hänseende till utmål
och grufvedrift, hvilka förre egaren innehaft. Då ett år förflutit från den
lid, då rättigheten tili grufvans öfvertagande inträdt, utan att gruf-arbetet
blifvit ånyo påbörjadt, skall all den mark, som, enligt denna författning,
varit till inmutare afstådd, hemfalla tili grundegaren, dock att ur grufvan
uppbruten malm må kunna för egarens räkning under ytterligare ett år
afgiftsfritt å marken qvarligga.
§ 52.
Till anläggande af dag-orter eller så kallade stollar för malmfältens
undersökande och nya fyndigheters upptäckande eller för ernående af en
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
23
lättare berg- och vatten-utfordring, vare alltid grufegare eller grufvebolag,
som hos Bergmästaren sig dertill anmäla, närmast berättigade, då de äro
delegare i grufvor inom det malmfält, hvarigenom dag-orten skall framdrifvas;
och må jordegare eller annan enskild grufegare i samma fält icke
kunna hindra verkställigheten af stoll-arbete, som med vederbörligt tillstånd
är påbörjadt.
§ 53.
Den, som inom eller utom grufvefält, antingen nytt stoll-arbete
företager efter att dertill, på gjord anmälan, hafva erhållit Bergmästareembetets
tillåtelse, eller ock sådant förut påbegynt arbete fullföljer, skall
dervid åtnjuta följande förmåner, nemligen:
l:o Hela uppfinnare- och halfva jordegare-rätten till de förut icke
under arbete varande malmer och mineralier, som han med dag-orten yppar,
jemte rätt till utmål derför inom omutadt fält; hvaremot återstående
halfva jordegare-andelen tillkommer grundegaren.
2:o Lika rätt tillgodonjute ock den, som stoll-arbete drifver inom
annans utmål, då förut obekant eller obegagnad fyndighet anträffas, dock
endast så länge och intilldess att utmåls-egaren med ort-arbete möter.
3:o Påträffar den, som stollen drifver, sådan malm- eller mineralfyndighet,
hvarå förut gruf-arbete är anlagdt, ege då rätt att erhålla i-del
af det, som derstädes vinnes, dock endast intilldess att grufegaren med sitt
arbete honom till mötes kommer.
4:o Af den besparing, som genom stollen kan tillskyndas angränsande,
i gång varande, grufvor, medelst vattens afförande samt malm- och
gråbergs-utfordring eller annat, tillfälle f-delar den, som stoll-arbetet drifvit,
derest icke annan öfverenskommelse kunnat träffas; och varde, i händelse
af tvist om den vinst, sora grufegaren genom stollen tillskyndas,
värdet deraf, sedan Bergmästaren utlåtande afgifvit, bestämdt på sätt i
13 § sagdt är, dook att kostnaden härtill skall drabba parterne efter thy
som domaren skäligt pröfvar.
7 Mai».
Om hv ilos t and för grufvor samt sättet och vilkoren för deras beviljande.
§ 54.
Rättighet att på bestämd tid låta arbetet hvila uti en förut i gång
varande grufva, eller uti påbörjad stoll, der kostnader redan blifvit å ar
-
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
betet af innehafvaren nedlagde, kan erhållas, när giltiga skäl dertill förekomma,
dock, hvad försöks-arbete å annan mark beträffar, med iakttagande
af hvad i 15 § finnes stadgadt. Den tillåtelse, som grufegare erhåller, att
grufvedriften under viss tid med egande-rättens bibehållande inställa, benämnes
hvilostånd.
§ 55.
Hvilostånd med grufve- och stoll-arbetens fullföljande må, på grund
af skriftlig derom gjord ansökning, af Bergmästaren under ett till och med
tre års tid beviljas, när sådane hinder emot grufvedriftens fullföljande finnas,
som grufve-egaren ej kunnat förekomma, eller andra giltiga anledningar
till sökt hvilostånd uppgifvas och behörigen styrkas. Sådant hvilostånd
skall hädanefter alltid utsättas att gälla från 1 Maj eller 1 Augusti
det ena året till samma dag det år, då det bör upphöra. För sjömalmstägter
samt grufve- och slagg-varp må dock hvilostånd af Bergmästaren
icke meddelas, utan gälle derom hvad särskildt i 42 § stadgadt är.
§ 56.
Förlängning af redan beviljadt hvilostånd må, på högst 2:ne års
tid, kunna af Bergmästaren medgifvas, då dertill gällande skäl och orsaker
äro för handen, hvarom dock endast påskrift behöfver af Bergmästaren
meddelas å den förut erhållna hvilostånds-resolution.
§ 57.
Sökes hvilostånd för sådan grufva, hvarifrån annan i arbete varande
grufva kan under hviloståndstiden blifva af ökadt vatten-tillopp besvärad,
må hviloståndet af Bergmästaren icke beviljas förr, än antingen egaren till
den angränsande grufvan sådant medgifvit, eller visas kan, att öfverenskommelse
med honom om vattnets undanhållande under hviloståndstiden
träffats, eller ock sökanden ställt till vederhäftigheten styrkt borgen för
all den skada, som under samma tid, genom ökadt vattentillopp, egaren till
angränsande grufva tillskyndas. Visar det sig, sedan hvilostånd redan beviljadt
är, att angränsande grufvor, på sätt förut nämndt är, förnärmas,
pröfve då Bergmästaren, efter vederbörandes hörande, och, om så erfordras,
på stället hållen besigtning, saken noga, och bestämme genom utslag,
derest vänlig förening ej träffas kan, de vilkor, hvarunder det gifna hviioståndet
får tillgodonjutas.
§ 58.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
25
§ 58.
Önskar grufegare längre tids hvilostånd, än Bergmästaren enligt 56
§ kan medgifva, söke då förlängning derå, med fullständig uppgift om orsakerne
dertill, hos Bergs-öfverstyrelsen, som, när skäl till beviljande förekomma,
må ega att ytterligare förlänga hviloståndstiden, dock icke utöfver
10 sammanräknade år ifrån den tid hviloståndet första gången medgafs,
derest särskilda omständigheter dertill icke föranleda.
I ’
§ 59.
Sedan hvilostånd af grufegaren sökt är, kan rättigheten till grufvan
icke förloras derföre, att med resolutionens utfärdande någon tid fördröjes;
dock skall förlängning af beviljadt hvilostånd, för att kunna bifallas, vara
hos vederbörande myndighet skriftligen sökt, innan det förra hviloståndet
tilländagått. Meddelas åter uppå sökt hvilostånd eller begärd förlängning
af hvilostånds-tiden afslag, skall det åligga vederbörande grufegare att, inom
åtta månader från resolutionens datum, grufarbetet återtaga och i föreskrifven
ordning fullfölja, såvida hans framtida rätt till grufvan eller fyndigheten
förvaras vill.
S Kap
Särskilda Stadganden.
§ 60.
Då flere personer, utgörande ett bolag, efter vissa lotter uti samma
grufve-rörelse deltaga, åligge det jemväl bolagsmännen, att ställa sig ej allenast
denna Vår nådiga Förordning till efterrättelse, utan ock de särskilda
'bolags-reglor, som kunna vara dem emellan upprättade. Bolaget ege ock
att inom sig utse någon viss disponent eller grufve-föreståndare, som dels
verkställer bolagets angående grufve-förvaltningen gifna föreskrifter, dels ock,
vid stadgadt äfventyr, iakttager hvad bolags-styrelsen, i enlighet med gällande
författningar, om grufve-brytningens rätta handhafvande föreskrifver.
Bih. lill II. St. Prat. 1853—54. 1 Sami. 1 Afd. 26 Haft. 4
26
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 92.
De tillskott för grufve-rörelsens bedrifvande, som beslutas vid allmän
bolags-stämma, hvilken blifvit 2:ne månader förut i allmänna tidningarne
utlyst och dessutom 2:ne gånger kungjord från predikstolen i den
sockens kyrka, der grufvan ligger, sista gången minst en månad före stämman,
skola af delegarne ovägerligen betalas inom den derföre utsatta tiden.
Men uteblifver någon delegare då med sitt tillskott, och erlägger han ej
eller detsamma inom 2:ne månader ifrån den dag lian derefter om betalningens
fullgörande blifvit bevisligen erinrad, vare han sina grufve-lotter
förlustig jemte dertill börande andel i byggnader, inventarier och effekter,
hvilket allt till bolaget hemfaller; men för de grufvan eller bergverket tillhörande
hemmanslägenheter, eller annan jordegendom, njute han af bolaget
full ersättning efter laga värdering, der ej om beloppet öfverenskommelse
träffas kan.
Innehålla i de ämnen, nu sagde äro, särskildt mellan delegarne
upprättade bolags-reglor andra bestämmelser, då skola de tjena till efterrättelse.
§ 61.
Uti de jernbergslager, hvarest, i följd af stadgandet i 7 § af 1757
års Kongl, utmåls förordning, grufve- eller malmöres-kassor redan finnas
bildade, skola desamma äfven framgent till grufve-rörelsens understöd oförryckta
bibehållas, samt ställas under Bergmästarens och 2:ne af delegarne
valde kassa-föreståndares förvaltning samt Bergs-öfverstyrelsens inseende
och kontroll.
I 4
Malmöres-afgiften till grufve-kassan, hvilken samtlige intressenter
uti de i fonden delaktige grufvorna skola utgöra, antingen de sälja malmen
eller densamma för egen blåsning använda, skall hädanefter erläggas med
En skilling banko för hvarje lass jernmalm om 3 skeppund, som årligen
från grufvan afföres; och förordnar Bergmästaren i samråd med kassa-föreståndarne
om de åtgärder, som i och för uppbördens debitering och indrifvande
samt medlens ändamålsenliga förvaltning kunna finnas lämplige.
Underlåter grufegare, eller bolag som dertill kan anses vara förbundet,
att ofvannämnde afgift till grufve-kassan inbetala, och sker sådant
icke under 2:ne på hvarandra följande år, oaktadt malm-afförsel från
grufvan under tiden egt rum, varén då gruf-interessenterne sin framtida
rätt till delaktighet eller understöd af kassan förlustige; och ankomme en
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
27
dast uppå kassans qvarvarande delegares vid allmän sammankomst fattade
beslut, om och huruvida, efter verkställd full inbetalning af de felande
års-afgifterna, det må tillåtas sådane uteslutne delegare att i fonden sin
delaktighet återvinna.
Har någon grufve-kassa redan vunnit den tillvext och stadga, att
räntan å dess uLlånande medel motsvarar vid pass hälften af grufegarnes
vanliga årsafgifter, i medeltal för 10 år beräknade, må det uppå vederbörlig
anmälan och Bergs-öfverstyrelsens beslut ankomma, att, då omständigheterna
sådant för öfrigt medgifva, under någon viss tid tillåta nedsättning
uti grufegarnes årliga afgifter till fonden.
Grufve-kassemedlen, öfver hvilkas förvaltning årlig redogörelse skall,
före slutet af April månad, af Bergmästaren insändas till Bergs-öfverstyrelsen,
komma hädanefter, såsom hittills, att hufvudsakligen användas till
de grufvors understöd, vid påkommande behof, hvarifrån malmören blifvit
till fonden behörigen inbetaide; men delning af den gemensamma grufvekassan,
likasom uttagning af de medel, någon viss grufva tillskjutit, må
icke i något fall tillåtas.
§ 62.
De böter, som enligt denna stadga varda ådömde, fördelas till treskiftes
på det sätt, att £:del tillfaller åklagaren, J:del Oss och Kronan, hvars rätt
likväl grufve-kassan, der sådan finnes, må tillgodonjuta, samt J:del församlingens
fattige; skolande böterne utgå af den sakfälldes egendom, så långt
den räcker, och vid bristande tillgång förvandlas till fängelse med tjenligt
arbete, på sätt att emot böter af
10 R:dr svara 7 dagar,
från 10 t. o. m. 25 R:dr 14 —
— 25 — 50 — 21 —
_ 50 — 100 — 30 —
— 100 — 150 — 45 —
— 150 — 200 — 60 dagar, eiler två månader
o. s. v., ända till ett år, som är den högsta fängelsetid, hvartill någon, i
brist af tillgång till böter, må dömas. Har någon del af böterna utgått,
förvandlas återstoden i öfverensstämmelse med föreskrifterna i Kongl. Brefven
den 5 Februari 1768 och den 26 Oktober 1820.
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
§ 63.
Allraänne åklagare åligger att, på vederbörande Bergs-tjenstemäns
anmälan, för öfverträdelser af denna stadga utföra åtal efter de upplysningar,
som dem af nämnde tjenstemän meddelas.
§ 64.
Denna Vår Nådiga Stadga skall träda i verkställighet den 1 November
1855, då och de hittills gällande Författningarne i ämnet komma att
till kraft och verkan förfalla.
Kongl. Maj:is Nåd. Proposition, N:o 92.
29
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför
H. M. Konungen i Stats-Rådet på Stockholms Slott den
Juli 1856.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitiae-Statsministern, Grefve Sparre,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen.,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner, och
Reuterdahl.
Sedan — föredrog Departements-chefen, Stals-Rådet Fåhreeus
i underdånighet:
l:o.
Underdånigt förslag till Grufve-stadga, i afseende hvarå förekommit:
att — — — — — — — — — — —
— —
samt att, sedan Bergs-kollegium, i följd häraf, under den 18 September
1848 afgifvit underdåniga förslag till Grufve-stadga, och Fullmäktige i Jernkontoret,
efter Bruks-societetens hörande, fått med underdånigt yttrande i
ämnet inkomma, Kongl. Maj:t genom Nådig remiss af den 27 Maj 1851,
med bifogande af samtliga till detta mål hörande handlingar, i Nåder
infordrat sin Högste Domstols underdåniga utlåtande öfver Bergs-kollegii
berörda förslag till Grufve-stadga, hvilket utlåtande under den 15 sistlidne
December till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifvits.
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
Föredragande Departeinens-chefen yttrade i underdånighet:
”Vid företagandet af den grannlaga pröfning, sorn detta redan i lång
tid af särskilda myndigheter bearbetade ärende kräfver, framställer sig naturligen
främst den hufvudfrågan, huruvida rättigheten att inom annans
ego-område uppsöka och sig till nytta använda malmer och mineral-fyndigheter,
om än i allmänhet gagnelig och nödvändig under en förgången tid,
må vidare kunna anses vara för ändamålet erforderlig. I betraktande af
de skäl och omständigheter, som vederbörande i detta hänseende vid sina
förslags afgifvande anfört, har jag måst antaga, att tiden, här såsom i flera
andra länder, ännu icke är inne för att, utan det allmännas skada, kunna
fullkomligt upphäfva berörde rättighet; men jag tror den böra betydligen
inskränkas, ocb dess utöfning derjemte omgärdas af sådana vilkor,
som tillfyllest kunna betrygga jordegare mot obehörigt intrång och sådana
olågenheter, öfver hvilka hittills klagan icke sällan låtit sig förnimma.
Efter granskning och jemförelse af de flera tid efter/ annan inkomna
förslagen till författning i ämnet, anser jag det af Högste Domstolens
fleste ledamöter afgifna, beträffande de fem kapitel, hvilka handla om
föremål för inmutningj om matsedel om skärpning och annat försöksarbetej
om jordegande andelen i grufvor samt om utmåla vara, såväl
i anseende till sina grunder, som till den formela uppställningen företrädesvis
antagligt; och jag tillstyrker alltså, under åberopande af de i Högste
Domstolens protokoll anförda motiver, att Eders Kongl. Majit måtte
täckas, till detta förslag lemna Nådigt bifall, dock med iakttagande af erforderliga
redaktions-jemkningar jemte följande förändringar:
att de vid början af § i förekommande orden: ”utan rubbning i
den rätt, som efter förut gällande författningar blifvit förvärlvad” uteslutas,
såsom öfverflödiga, enär längre fram i förslaget (§ 44) ett sådant förbehåll
finnes i mera positif form intaget;
att från de i § 1 uppräknade föremålen för inmutning undantagas
icke allenast ”ädlare sten eller hällearter,” på sätt Bergs-kollegium och
Bergslagernes Deputerade föreslagit, utan jemväl ”Alunskiffer,” enär denna
dels är användbar såsom brännmaterial, dels utan värde för aluntillverkning,
om ej tillverkaren eger marken;
att sista momentet i samma §, innehållande att ”alla öfriga mineralier
och bergarter skola vara från inmutning undantagna” etc., uteslutes,
emot det att i inledningen till 1 momentet inlägges ordet ”endast”;
att, på skäl som Justitiae-Rådet Alexandersson uti Högste Domstolens
protokoll anfört, de i § 2 förekommande orden: ”men förut okänd eller
obegagnad” samt ”i berg- eller jordlager,” äfvensom hela § 3j uteslutas;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
31
att i § 2 orden: ”100 famnar från jordegaren tillhörigt boninghus
eller annan vid gården uppförd åbyggnad, eller från hans tomtplats, trädgård
eller annan för prydnad gjord plantering” förändras i närmare öfverensstämmelse
med Bergs-kollegii förslag till ”100 famnar från boningshus
eller annan vid gården uppförd åbyggnad, eller från tomtplats eller trädgärd
i”
att \ § i (hvilken till följd af 3dje §:s uteslutning skulle blifva §
3) orden: ”samt huruvida fyndigheten är ny och dittills obegagnad; eller
förut varit bearbetad, men blifvit öfvergifven eller sönad,” äfvensom i §5
(§ 4) orden: ”sådan förut okänd eller obegagnad,” ”sorn i berg eller jordlager
anträffas,” med hänsigt till hvad vid §§ 2 och 3 blifvit anfördt,
jemväl utgå; — hvarförutan, enär Kronofogde eller Länsman skäligen icke
kan åläggas att det ifrågavarande mutbeviset ”utan lösen meddela” föreskrift
derom ej lärer böra ega rum;
att i § 6 (§ 5) den mellanmening, som antyder att mutsedel ”må
kunna med posten eller annorledes omedelbarligen till Bergmästaren insändas,
” såsom dels öfverflödig, dels möjligen ledande till osäkerhet, uteslutes;
att,
enär bestämmandet i samma § af tre dagars tid, hvarinom
Bergmästare angående mutsedel bör meddela beslut, kan, särdeles då han
företagit en embetsresa, blifva alltför kort, orden: ”senast inom tre dagar”
utbytas mot ”ofördröjligen och senast inom en månad”;
att, på sätt Justitiae-Rådet Alexandersson föreslagit, sista punkten i
6 §:s förra moment, äfvensom hela sednare momentet, utelemnas;
att i 8j (§ 7) den uti mom. 2 förekommande period: ”om mutsedeln
lyder å någon ny-upptäckt fyndighet, men i annat fall det namn,
hvarmed grufvan förut varit betecknad,” samt sista momentet i sin helhet,
likaledes enligt bemälde Justitiae-Råds på anförda skäl grundade hemställan,
uteslutas;
alt i § 10 (§ 9) lydelsen af sednare perioden, enligt Bergslags-deputerades
förslag, förändras sålunda, att med inmutning af grufva följer
rätt till varp, som ”befinnes eller varder liggande” inom grufvans utmål,
och ej förut genom inmutning särskildt försvaradt är;
att, på det icke till jordegares skada, mutsedel må kunna blifva
gällande för obestämd tid, sednare momentet af ^ ■/£_, (§ 15) varder inskränkt
till följande lydelse: ”Försummas arbetets påbörjande inom den
tid, nu sagd är, håfve inmutaren sin inmutningsrätt förlorat”;
att, enär inmutaren, så länge visst utmål för gruf-anläggningen ej
blifvit anvisadt, icke bör anses berättigad att å annans mark, emot jordegaren
vilja, uppföra ”andra byggnader än sådana, som till försöksarbetets
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
drifvande oundgängligen erfordras,” <$* 47 (§ 16) erhåller en härmed öfverensstämmande
lydelse;
att, på grund af hvad vid §§ 2 och 3 redan blifvit anfördt, början
af ,$* 49 (§ 18) inskränkes till följande lydelse: ”Jordegaren vare i allmänhet
berättigad att till hälften — — —
att i ^* 20 (§ 19) sista perioden: ”mot skyldighet att för marken
gifva sednare innehafvare af jorden ersättning,” med hänsigt till hvad Justitise-Rådet
Alexandersson derom anfört, uteslutes;
att, på grund af hvad Justitiae-Rådet Alexandersson yttrat, § 26 i
förlsaget uteslutes;
att ur § 28 (§ 26) uteslutas delSj med hänsigt till förändringarne
vid §§ 2 och 3, orden: "som icke redan vid inmutningen hafva ett af ålder
gällande eller särskildt tilldeladt utmål,” och delsi öfverensstämmelse
med Bergs-kollegii förslag, sista punkten, att ”i intet fall utmålsläggningen
må ega rum förr, än arbetet i sex månader fortgått, der det ej medgifves
af den, som rätt till jordegare-andelen har”;
att, enär det är af vigt, på sätt Bergslags-deputerade anfört, att icke
ovilkorligen föreskrifva, det utmål på djupet skola räknas lodrätt_, början
af § 33 (§ 31) omredigeras till följande lydelse: ”Utmål, som hädanefter
anvisas, skola på marken utläggas sålunda, att, i mån af gruf-egarens behof,
honom tilldelas ett utrymme för metaller och malmer, som i berg eller
jordlager blifvit anträffade, äfvensom för Svafvelkis och Blyerts, af högst
100 famnar i längd och bredd, samt för Stenkol, af högst 200 famnar i
längd och bredd; kunnande dock — — —”; hvarjemte, enligt bemälde
Deputerades förslag, ett nytt moment tillägges, så lydande: ”På djupet
skola utmål, som hädanefter anvisas, räknas efter lodlinien af utmålens sidor,
ofvan jord, då malmgången är strykande i fält eller ett stock- eller
körtel-verk; men om den fäller donlägig eller sidovärts, så att den efter
sitt fallande kommer på djupet att drifvas utom utmålets linea, då bör utmålet
å djupet ej räknas lodrätt, utan i lika fallande med grufvan, på sätt
att gruf-egaren uti djupet förbehålles så långt utrymme på sidan från malmgångens
salband eller sidosköl nere i grufvan, som samma malmgång uppe
i dagen ligger ifrån utmåislinien”;
att slutet af § 37 (§ 35), rörande det fall då parterne 'ej åsämjas
om beloppet af den ersättning, hvartill jordegaren är förbunden för kostnader,
sorn blifvit på gruf-anläggningeu använde, enligt Justitiae-Rådet
Alexanderssons förslag, inskränkes till det stadgande, att förrättningsmannen,
sedan han med Gode Män verkställt besigtning och värdering, skall
utlåtande derom meddela";
att,
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 92.
33
att, med hänsigt till hvad bemälde Justitiae-Råd anfört, och då lämpligt
vore att, vid grufvas öfvergifvande eller sönande, lika lid bestämdes
för grundegarens rätt att densamma öfvertaga, sednare momentet af $ 38
som dock lämpligare borde derifrån flyttas och i kapitlet om grufvedriften
upptagas (§ 51), der erhåller följande lydelse: ”När grufva öfvergifven
är eller egaren blifvit densamma förlustig dömd, må hon af den, som enligt
nästförestående § dertill berättigad är, öfvertagas med samma rättigheter
och förbindelser i hänseende till utmål och grufvedrift, hvilka förre
egaren innehaft. Då ett år förflutit från den tid, då rättigheten till grufvans
öfvertagande inträdt, utan att gruf-arbetet blifvit ånyo påbörjadt, skall
all den mark, som enligt denna författning varit till inmutare afstådd,
hemfalla till grund-egaren; dock att ur grufvan uppbruten malm må
kunna för egarens räkning under ytterligare ett år afgiftsfritt å marken
qvarligga;”
att, med afseende å angelägenheten deraf, att jordegaren göres förvissad
om löse-skillingens utbekommande inom stadgad tid, vid förra momentet
af 39 (§ 37) tillägges: ”Underlåter inmutare att inom sålunda
bestämd tid erlägga fastställd lösen, vare han utmålet och mutsedeln förlustig;”
att,
såsom jemväl Högste Domstolen uti sednare momentet af samma
§ afsett, å sådan kronans jord, som är åt enskild åbo med ständig besittningsrätt
upplåten, han varder berättigad att den för utmålet bestämda
löse-summan åtnjuta, men att, då kronojord eljest under nyttjande-rätt innehafves,
löse-summan tillfaller jordegaren, på lika sätt, som för enskild
under nyttjande-rätt upplåten jord föreslagits;
att i förra momentet af § 31 (§ 39) orden: ”fullföljes klagan deröfver
hos domstolen i orten genom besvär —• — — den dagen oräknad”
utbytas mot: ”må missnöjd part sin talan efter stämning vid domstolen i
orten i laga ordning utföra;”
att samma §:s sednare moment, såsom innefattande special-föreskrifter,
hvilka mera lämpa sig för en tjenstemanna-instruktion, uteslutes;
att, enär särskilda föreskrifter för rättegångs-ordningen borde undvikas,
jemväl § 32 ur förslaget utgår;
att § 33j hvars innehåll må kunna utgöra föremål för en blifvande
instruktion, från grufve-stadgan likaledes uteslutes;
att, i öfverensstämmelse med de vid vissa förutgående §§ tillstyrkta
förändringar, jemväl sednare momentet af § 33 (§ 40) utgår; och
Bih. till R. St. Prot. 1853—54. 1 Sami. 1 Afd. 26 Haft. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
att, till förkortande af processen, då innehafvare af särskilda utmål
önska deras sammanläggning, uti sednare momentet af § 45 (§ 41) införes
ett stadgande, föranledande att Bergmästaren må anses tillkomma att ansökningar
derom ”emottaga och med sitt af fullständig beskrifning åtföljda
utlåtande till Bergs-öfverstyrelsen insända.”
”Till grund för den ifrågavarande stadgans trenne återstående kapitel,
nemligen det 6:te om grufve-driften samt vilkoren dervid, och örn
dagorters eller s. k. stollars anläggning, det 7:de om hvilostånd för grufvor
samt sättet och vilkor en för deras beviljande, och det 8:de innefattande
särskilda stadganden, tillstyrker jag i underdånighet, att Bergs-kollegii förslag
måtte antagas med nödiga, till en del af det föregående föranledda
jemkningar i redaktionen, jemte följande förändringar och tillägg:
att ur § 50 i nämnda förslag (hvilken nu skulle blifva § 42), enligt
Högste Domstolens underdåniga hemställan, uteslutas orden ”vid förlust
af sin till grufvan eller fyndigheten vunna rätt” samt ”vid förlust af
rättigheten dertill";
att deremot slutet af 31 (§ 43) efter orden ”sagdt är” gifves följande
lydelse: ”eller lemnäs sjömalms-tägter eller grufve-eller slaggvarp obegagnade
eller utan bearbetning längre tid, än enligt nästförestående § medgifves,
håfve inmutaren sin rätt dertill förlorat;”
att, i öfverensstämmelse med Högste Domstolens tillstyrkande, uti
§ 32 (§ 44) ansvarspåföljden för åsidosättande af Bergmästarnes föreskrifter
uttryckes sålunda: ”Uraktlåtes det uppsåtligen eller af vårdslöshet, vare
ansvaret derför hvarje gång böter från 10 till 50 R:dr, jemte skyldighet
att godtgöra all för framtiden uppkommen skada, der sådan ersättning bestämmas
kan;”
att i § 34 (§ 46), enligt Högste Domstolens tillstyrkande, den föreslagna
vitesbestämmelsen uteslutes, men deremot vid slutet tillägges: ”sker
sådan åverkan, som i denna § förbjudes, ansvare förbrytaren med böter
från 20 till 100 R:dr, då skadan är mindre än att grufvans säkerhet och
framtida bestånd derigenom kommit i äfventyr, men från 100 lill 500 R:dr,
då gruf-ras derigenom inträffat eller så äfventyrals, att till dess förekommande
särskilda åtgärder måst vidtagas;”
att 56 (§ 48) inskränkes till följande: ”Öfver grufvor, som inom
distriktet äro under arbete, åligger Bergmästaren, när han, eller grufegaren,
eller Bergs-öfverstyrelsen finnér det nödigt, att, efter föregående uppmätning,
upprätta och meddela fullständiga markscheider-kartor;”
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
35
alt i § 37 (§ 49), enligt hvilken inom Januari månads slut ett
sammandrag af föreskrifna anteckningar om grufve-arbetena för det nästförutgångna
året bör, vid 3 R:dr 16 sk. vite, vederbörande Bergstjensteman
tillställas, enligt Högste Domstolens förslag, tillägges ett bemyndigande
för Bergmästaren att ”vid förnyade försummelser förelägga ytterligare tid
hvarje gång vid förhöjdt vite, dock icke öfver 50 R:dr;”
att deremot hvad vid slutet af samma § förekommer om skyldighet
för Bergmästaren att i ämnet till Bergs-öfverstyrelsen afgifva utlåtande,
uteslules såsom rättare utgörande föremål för Bergmäslare-instruktionen;
att, i nära öfverensstämmelse med Högste Domstolens förslag, § 38
(§ 50) kommer att innefatta följande:
”Vill egare till grufva med visst utmål densamma alldeles nedlägga
och för framtiden öfvergifva, vare han skyldig att derom, med bifogande
af grufve-karta och tillhörande beskrifning, der sådan finnes upprättad, göra
anmälan hos Bergmästaren, som läte, sednast inom en månad, efter det
denna anmälan till honom inkom, från predikstolarne i häradets kyrkor
kungöra, att grufvan kommer att af egaren öfvergifvas; och vare den, som
inom fyra månader från detta kungörande sig först hos Bergmästaren anmäler
till grufarbetets öfvertagande och fortsättande, berättigad att utan
ersättning komma i besittning af de för vatten- och berg-uppfordringen
elier för grufvans framtida styrka och bestånd verkställde grufve-byggnader,
och att mot skälig lösen tillhandla sig de i öfrigt till grufvan hörande
byggnader, machinerier och redskap, hvilka han inom en månad från det
sistnämnde anmälan skett, tillkännagifver sig vilja inlösa. Befinnes det då,
att egaren låtit borttaga eller förstöra grufve-byggnader eller invenltorier,
vare han förfallen till böter från 50 till 200 R:dr, med skyldighet, derest
något af de till förekommande af ras i grufvan anbragta förtimringar och
förstämplingarj eller af de i grufvan varande 'vandringar blifvit borttaget
eller förslördt att detsamma i dess förra skick återställa, eller derför gifva
ersättning till grufvans blifvande innehafvare.”
”Varder, genom försummad grufvedrift, grufva sönad, och egaren förthy
dömes att densamma till annan afträda, vare den förre ansvarig för
och den sednare berättigad till grufvebyggnaderne och inventarierne, efter
hvad här ofvan stadgadt är, dock att allt, som är underkastadt lösen, får
af egaren fritt disponeras, derest den blifvande grufve-innehafvaren icke
om inlösen deraf sig anmäler inom en månad från resolutionens datum.”
36
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 92.
”Uppstår tvist om beloppet af den ersättning för grufvas tillhörigheter,
som enligt denna § gifvas eller tagas skall, förfares för bestämmande
deraf, på sätt i 13 § sagdt är;”
att likaledes, på sätt Högste Domstolen föreslagit, uti § 40 (§ 53)
sisla perioden, som börjar med orden: ”Och må jordegare etc. — — —”
förändras till följande lydelse: ”Och varde, i händelse af tvist om den vinst,
som grufegaren genom stollen tillskyndas, värdet deraf, sedan Bergmästaren
utlåtande afgifvit, bestämdt på sätt i 13 § sagdt är, dock att kostnaden
härtill skall drabba parterna, efter thy som domaren skäligt pröfvar;”
att, i öfverensstämmelse med Högste Domstolens underdåniga yttrande
och förslag, § 41 (§ 54) omredigeras på följande sätt: ”Rättighet att
på bestämd tid låta arbetet hvila uti en förut i gång varande grufva, eller
uti påbörjad stoll, der kostnader redan blifvit å arbetet af innehafvaren
nedlagde, kan erhållas, när giltiga skäl dertill förekomma, dock hvad försöksarbele
å annans mark beträffar, med iakttagande af livad i 15 § finnes
stadgadt. Den tillåtelse, som grufegare erhåller, att grufvedriften under
viss tid med. eganderättens bibehållande inställa, benämnes hvilostånd;”
att i § 42 (§ 45) tiden hvarunder ”hvilostånd” må af Bergmästare
beviljas, utsträckes från ”ett eller tvänne år” till ”ett till och med tre år,”
att beräknas frän 1 Maj eller 1 Augusti ”det ena året till samma dag det
år, då det bör upphöra;”
att ur samma §, enligt Högste Domstolens hemställan, uteslutes det
ovilkorliga stadgandet om skyldighet för grufve-egare att, vid hviloståndstidens
slut, grufvearbetet återtaga och fullfölja;
att hvad vid slutet af § 43 (§ 56) förekommer om lösen för Bergmästares
resolution och påskrift uteslutes, enär särskild expeditions-taxa för
Bergmästare numera blifvit utfärdad;
att i § 44 (§ bl) orden ”af Bergmästare-embetet godkänd borgen,”
enligt Högste Domstolens tillstyrkan, utbytas mot orden ”till vederhäftigheten
styrkt borgen;”
att, enligt Bergslags-deputerades förslag, den jemkning vid slutet af
§ 45 (§ 58) må ega rum, hvarigenom hvilostånd må kunna af Bergs-öfverstyrelsen
beviljas utöfver 10 år, derest särskilda omständigheter sådant
föranleda;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
37
att § 47 (§ 60) erhåller följande af Högste Domstolen föreslagna
tillägg: ”Innehålla, i de ämnen nu sagda äro, särskildt mellan delegarne
upprättade bolags-reglor andra bestämmelser, då skola de tjena till efterrättelse;”
att
i § 49 (§ 62), enligt Högste Domstolens tillstyrkande, bötesfördelningen
bestämmes sålunda, att ”åklagaren” alltid erhåller j:del samt
derjemte angående böters förvandling intagas föreskrifter i öfverensstämmelse
med dem, som i åtskilliga den nyare tidens ekonomiska författningar
och sednast uti 1852 års Fiskeri-stadga, blifvit i nåder meddelade;
samt att derefter (§ 63), likaledes enligt Högste Domstolens förslag,
intages ett stadgande om allmänna åklagares åliggande att för öfverträdelser
af Grufve-stadgan utföra åtal uppå vederbörande JBergsljenstemans anmälanden.
”
”Beträffande tiden då den nya stadgan må kunna träda i verkställighet,
(Bergs-kollegii förslag § 50) föreslår jag underdånigst, att densamma,
med afseende å hvad Högste Domstolen härutinnan yttrat, måtte bestämmas
till den 1 November 1855.”
”Sorn emellertid uti den föreslagna stadgan (§§ 19 och 37) är ifrågasatt
att, beträffande inmutningar å kronojord i vissa fall få inmutaren
och i andra på krono-åbo, bostäfls-innehafvare eller annan disponent, öfverlåta
kronans rätt till deltagande i grufve-arbeten samt ersättningen för inmutad
mark, men ett stadgande härom icke bör ega rum utan Rikets Ständers
medgifvande, så, enär för öfrigt i en författning af sådan beskaffenhet,
som den förevarande, måste ingå flera bestämmanden, under hvilka
eganderätts-förhållanden äro beroende, anser jag, ehuru i den föreslagna
stadgan eganderätlen blifvit väsendtligen mera än i de äldre författningarne
tillgodosedd, mig böra underdånigst hemställa, att förslaget måtte genom
nådig Proposition meddelas Rikets Ständer och deras svar afvaktas, innan
Eders Kongl. Maj:t, efter slutlig pröfning, om stadgans utfärdande i nåder
förordnar.”
Hans Excellens Herr Justitias-Statsministern Grefve Sparre yttrade:
”Då en ny Grufve-stadga skall utfärdas, tror jag det vara fullt skäl
att afskaffa inmutnings-rätten i den utsträckning densamma genom författningarne
erhållit. Denna rätt, på långt när ej så gammal, man velat påstå,
utan sednare tillkommen för att uppmuntra till en vidsträckt bergverksrörelse,
har alltid varit i strid med en annan ännu vigtigare rätt, jord
-
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
egarens, som af den förre mer eller mindre lidit intrång. Jag anser tiden
nu vara inne och rättvisan fordra, att ät jordegaren återgifves hvad
honom tillhörer, nemligen egande-rätten till hvad som finnes under ytan,
så väl sorn ofvanföre densamma, intilldess han lagligen afhändt sig denna
rätt. En sådan förändring bör numera ej hafva någon betydligare inverkan
på bergsrörelsen; föga anledning torde förefinnas, att några större
jernmalros-fält, än de redan upptäckta, inom landet finnas, och, äfven om
sådana fält påträffas, står ju alltid öppet att med jordegaren öfverenskomma
om bearbetandet.”
”Författningen borde således, enligt min åsigt, i berörda hänseende
innehålla: att hädanefter endast jordegaren, eller den, uppå hvilken han sin
rätt öfverlåler, är berättigad företaga gruf-arbete, der sådant icke förut egt
rum; att, då malm-anledning blifvit upptäckt, jordegare må vara berättigad
till annan person upplåta densamma, tillika med lagligt utmål, äfven om
detta vore mindre, än författningarne om jord-afsöndring föreskrifva; att
alla nu befintliga grufvor skola bibehållas vid sina rättigheter och utmål,
men att, om de sönas, de då tillfalla jordegaren; att kronohemmans-åbo
är att anse såsom jordegare; att arrendator af kungsgårds- eller kronoeiler
annat publikt hemman, eller boställe, ej må medgifva anställande af
grufve-försök eller öde-grufvas upptagande, utan medgifvande af den myndighet,
som arrende-kontraktet utfärdat; att deremot å allmänningar, oafyttrad
utmark i de norra provinserna, äfvensom i sjöar, inmutnings-rätt
skulle, i enlighet med Departements-chefens förslag, fortfara, hvad upptagande
af sjömalmer beträffar, likväl med den inskränkning, att annans
fiske-rätt ej derigenom förnärmas. Vid bestämmande af den inmutningsrätt,
som sålunda komme att qvarstå, borde ock bestämdt utsättas, hvilka
metaller och mineralier skulle kunna vara föremål för inmutning, eller för
hvilkas bearbetande jordegare kunde utmål upplåta; hvarvid, efter hvad
jag förmodar, antalet deraf borde kunna inskränkas till: guld, silfver, platina,
bly, tenn, koppar, jern (äfven sjö- och myrmalmer), kobolt, zink,
nickel och qvicksilfver, samt kanske äfven till svafvel och stenkol; äfvensom
bearbetande af äldre varp borde kunna tillåtas. Deremot bör författningen
bestämdt utmärka, att bland föremålen för grufvedrift och erhållande
af utmål icke ingår kalk, som för jordbruket kan vara lika vigtig,
som för Bergshandteringen; likväl alltid förbehållen deras rätt, som nu
hafva mutsedel å kalkbrott med utmål.”
Biträdande i öfrigt de delar af förslaget, hvilka icke såsom följd af
den förändring i grundsats, som jag nu framhållit, skulle förfalla, anser
jag mig vid 60 § böra erinra, att då vid grufvor, som innehafvas af flera
intressenter, utan att desse sins emellan upprättat bolagsreglor, eller utan
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
> 39
att deruti blifvit något bestämdt huru förhållas skall, då delegarne icke
blifva ense om brytningens belopp, det vore nödigt, att något stadgande
derom funnes i författningen. Detta stadgande kan dock ej blifva något
positivt eller bestämdt, enär förhållandena äro af så mångfaldigt omvexlande
art; det synes ej kunna innehålla annat, än att, då tvist härom uppstår,
den, som ej nöjes med det beslut, som af delegarne efter flertalet af
röster, beräknade efter andel i grufvan, är vordet bestämdt, må söka Bergmästaren,
hvilken skulle ega parterne emellan skilja, med afseende å grufvans
bestånd för framtiden, å det belopp af malm, som under en längre
följd af år ur grufvan brutits och för viss hyttas behof blifvit använd,
samt å andra dylika förhållanden, de der på parternes rätt kunna inverka.
”
Stats-rådet Grefve Mörner anförde i underdånighet: ”Då jag i öfrigt
instämmer med Departements-chefen, har jag likväl ej kunnat biträda
hans åsigt derom, att, på sätt i 50 § af förslaget finnes intaget, grufegare,
som vill öfvergifva en grufva, skall vara skyldig att lill ny inmutare utan
ersättning afstå uppfordringsverk m. m., och att emot lösen tillhandahålla
denne inventarier och machinerier vid grufvan. Att den, som önskar öfvergifva
en grufva, förbjudes att derförut vid densamma vidtaga sådana
åtgärder, hvarigenom möjligheten af grufvans framtida bearbetande tillintetgöres
eller naturhinder deremot uppställas, synes både billigt och rättvist,
och deraf följer, enligt min tanke, att alla grufve-byggnader och pelare
i grufvan böra lemnäs orubbade, men att till rättigheten för ny inmutare
att utan betalning sätta sig i besittning af sjelfva grufvan, ytterligare
skall läggas förmånen att för intet tillegna sig vid densamma af
förre egaren anlagda, tilläfventyrs ganska kostsamma uppfordringsverk eller
annat sådant, som med grufvas bestånd ej har omedelbart sammanhang, eller
att tvinga förre egaren att emot lösen afstå inventarier och machinerier,
kan jag deremot icke finna af omständigheternas tvång oundgängligen påkalladt
eller öfverensstämmande med den fria dispositions-rätt, som eljest i
allmänhet tillkommer hvarje egare öfver sådan lös egendom, som flan sig
ärligen förvärfvat. Mig synes, alt det skäligen bör kunna öfverlemnas åt
de i frågan intresserade personer, att härom i hvarje särskildt fall i godo
öfverenskomma, på sätt de sjelfva bäst och lämpligast finna. Det stadgande
i enahanda eller ändå strängare syftning, som finnes i nu gällande utmålsförfattningar,
har äfven i allmänhet varit utan nytta och endast ledt derhän,
att grufegare sällan hos vederbörande auktoritet anmält sin afsigt att
öfvergifva en grufva. Bibehållandet af föreskriften kommer således sannolikt
att till intet annat gagna, än att ådagalägga lagens vanmakt och kanske
någon gång dess obillighet, då man väl ej kan fordra att en grufegare,
40
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 92.
sorn öfvergifvit en utbruten grufva och ämnar upptaga en ny, skall till
denna sednare inköpa nya inventarier m. m., endast på det hans vid gamla
grufvan redan egande förråd deraf skall derstädes förblifva orubbadt, för
att tillhandahållas framtida inmutare deraf, om någon sådan skulle sig
infinna”.
Uppå underdånigt tillstyrkande af Stats-Rådets öfrige närvarande
ledamöter, som biträdde föredragande Departements-chefens förslag,
täcktes Kongl. Maj:t i nåder besluta, att samma förslag, sådant
det vid detta protokoll finnes bifogadt, skulle till Rikets
Ständers granskning genom nådig Proposition, i enlighet
med ett af Departements-chefen nu uppläst, protokollet
jemväl bilagdt, förslag dertill, öfverlemnas; viljande Kongl.
Maj:t, efter inhemtande af Rikets Ständers underdåniga svar,
företaga ärendets slutliga pröfning.
Ex protocöllo
0
C. A. Schalén.
Note
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
Note ur Särskildt Protokoll öfver Justitice-Arenderj hållet
uti Kongl. Maj:ts Högste Domstol, Thorsdagen den 15
December 1853.
Närvarande:
Justitise-Råden:
Backmanj
Nordenstolpej
Grefve Snoilsky j
Alexander sson,
Qviding,
Gyllenhammar j
Gunther.
Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss med Bergs-Kol/egii underdå’-  niga förslag till Gruf ve-Stadga.
Till följd af Högste Domstolens beslut den 4 Mars 1852, vid underdånig
föredragning af Kongl Majrts, genom Civil-departementet aflåtna Nådiga
Remiss af den 28 Maj 1851, hvarigenom, med öfverlemnande ej mindre
af Bergs-kollegii förslag till Grufve-stadga, jemte dertill hörande bilagor
och handlingar, än äfven Fullmäktiges i Jernkontoret underdåniga skrifart.
till Kongl. Majus Md. Prop. 1834, Kia 9». 1 Sami, 1 Afd. 26 Baft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
velse med bergslagernes deputerades förslag i ämnet, Kongl Maj:t förklarat
Sig vilja inhemta Högste Domstolens utlåtande öfver förstberörde förslag,
hade handlingarne emellan Högste Domstolens ledamöter cirkulerat, och
företogs nu samma ärende till slutlig handläggning; dervid Justitiae-Rådet
Gunther afgaf följande skriftligen författade yttrande:
”Då vid fullgörande af den anbefallda granskningen Högste Domstolens
uppmärksamhet hufvudsakligen bör, efter min tanke, fästas på de
delar af ifrågavarande författning, som innefatta bestämmelser om rättsförhållandet,
dels emellan jordegaren, å ena sidan, och inmutaren, å den andra,
och dels emellan särskilda inmutare inbördes, har jag i främsta rummet
ansett angeläget att tillse i hvad mån de grunder, hvarpå de uppgjorda
förslagen i dessa delar blifvit byggda, kunna antagas såsom ändamålsenliga,
och som jag, vid granskning af dessa förslag, hvilka, ehuru i detaljerna
sinsemellan stridiga, dock alla utgå från enahanda hufvudgrunder, trott
mig finna samma grunder i flera delar vara af den beskaffenhet, att de
icke, efter min åsigt, uppfylla det med den nya författningen åsyftade ändamålet,
alt nemligen, i enlighet med Rikets Ständers yttrade önskan, i
möjligaste måtto förena jordegarens rätt till skydd mot obehörigt intrång
med Statens nytta af inmutnings-rättens bibehållande, der den för det
allmänna kan vara af någon verklig vigt, samt jag derjemte ej funnit någotdera
af de förutnämnde förslagen affalladt med den klarhet i uppställning
och bestämdhet i redaktion, som är af nöden, för att vid en så vidt
omfattande författnings tillämpning förekomma osäkerhet och missförstånd,
med deraf härflytande täta misstag, så har jag ansett mig häraf föranlåten
att, i stället för de fyra första kapitlen i Bergs-kollegii förslag, som uteslutande
angå ofvanberörde rättsförhållanden och sättet för såväl inmutare
som jordegare alt göra sina rättigheter gällande, uppgöra ett helt och hållet
omarbetadt förslag, hvilket, i 5 kapitel indeladt, här bilägges och åberopas,
hvarjemte jag anser mig höra i korthet redogöra för de grunder,
som dervid blifvit följde, såvidt dessa skilja sig från de förut uppgjorda
förslagen, med hvarandra jern för de.
Beträffande härvid först den i första kap. afhandlade frågan om de
slag af mineralier, sorn höra vara föremål för inmutning, så utvisa handlingarne,
alt meningarne härom varit mycket delade, såväl inom Bergskollegium
som emellan Bergslagernes deputerade och Bruks-societetens Fullmäktige.
Kändt är ock, att den nu gällande inmutningsrällen, som enligt
1723 års Forordning sträcker sig icke blott lill alla metaller, ulan äfven lill
alla andra mineralier och nyttiga fossi lier, eller herg- och jordarter af
hvad namn de vara må, medfört betydliga olägenheter, och ofta blifvit
missbrukad till inmutning jemväl af sådana ämnen, som jordegaren hellöff
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
3
för sitt jordbruk, eller af ålder utgjort föremål för jordbrukets binäringar;
och dessa förhållanden synas i hög grad påkalla, att den nya författningen
varder i berörde hänseende med tillräcklig noggrannhet till innehållet
bestämd. Ville man således med Bergslagernes Deputerade bibehålla inmutuingsrätten
i sin möjligaste utsträckning, så erfordrades att den nya
författningen såsom undantag derifrån fullständigt upptoge alla de slags
berg- och jord-arter, som icke utan jordegarens samtycke skulle kunna inmutas,
och måhända kunde i sådant fall nu mera aflidne Professor Säfströms,
till Bergs-kollegii Protokoll den 9 Mars 1837 afgifna, förslag till
dessa undantag vara lämpligt. Men då såväl Bergs-kollegium, sorn Brukssocietetens
Fullmäktige, i de nu afgifna förslagen, funnit mera ändamålsenligt,
att inmutningsrätten för framtiden inskränkes till de slag af mineralier,
som författningen sjelf uppräknar och förklarar för inmutbara, synes
denna utväg företrädesvis böra väljas, dock med iakttagande att föreskrifterne
erhålla nödig bestämdhet, och att inmutningsrätten icke utöfver
behofvet ulsträckes.
Af denna anledning har jag, utom alla metaller och malmer, hvilka
såväl af vetenskapen som genom allmänna språkbruket torde vara med
denna benämning tillräckligt noggrann! betecknade och om hvilkas fortfarande
inmutbarhet någon meningsslrid icke förekommit, väl ansett sådane
ädlare stenarter, som i allmänhet ej användas annorlunda än efter
slipning eller polering, jemväl böra vara föremål för inmutning, enär deras
bearbetning fordrar mera kostsamma inrättningar,- än jordegaren vanligen
kan anses vilja eller förmå deråt egna, men bland öfriga mineralier
endast upptagit de i Bergs-kollegii förslag uppräknade arlerne Svafvelkis,
Blyerts, Alunskiffer och Stenkol, helst det härvid af Bergs-kollegium gjorda
tillägg: ”med flera dylika mineralier, hvaraf för näringarne och handeln
nyttiga brukstillverkningar åstadkommas,” skulle, utan något af Kollegium
ens antydt behof, göra den nya författningen lika obestämd och tvetydig,
som de nu gällande. Hvad åter särskildt angår Kalk-, Qvartz- och Ställstensbrotten,
hvilka ej mindre Bergs-kollegium än Bruks-societetens Fullmäktige,
ehuru efter sinsemellan olika grunder, ansett endast i vissa fall
böra vara föremål för inmutning, så vittnar nogsamt det alltför obestämda
i båda de härom uppgjorda reda‘ktionerne huru svårt, om icke omöjligt,
det är, att annorlunda än på ett högst ofullständigt och godtyckligt sätt
uppdraga gränsen för de fall, då inmutningsrätten efter dessa åsigter skulle
ega rum; hvadan jag desto hellre trott en sådan rätt böra helt och hållet
försvinna, som någon säkerhet aldrig kan vinnas, att densamma uteslutande
skulle för det afsedda ändamålet, eller smältverkens hellof, blifva använd,
samt de ifrågavarande stenbrottens beskaffenhet, och sättet för deras
4
Kongl. Majsts Nåd. Proposition, Nio 92.
bearbetande i allt fall göra dem, hvarhelst de än må anträffas och för
hvilka behof de än må begagnas, mera lämpligt till föremål för en lätt
beredd binäring åt jordbruket, än för någon egentlig efter vissa reglor ordnad
grufvedrift. Uti Bergslagerne lära väl dessutom, till följd af de författningar,
som hittills gällt, och hufvudsakligen till deras förmån varit
gifna, de flesta dylika stenbrott redan vara för Hytte-lagens behof inmutade,
och då någon rubbning i förut förvärfvad rätt nu icke åsyftas, synas,
vid sådant förhållande, tillräckliga skäl saknas att för framtiden bibehålla
eller än ytterligare utsträcka en tvångsrätt, som öfver hela riket skulle befria
innehafvarne af ett smältverk från den hvar och en annan tillhörande
skyldighet att med jordegaren träffa öfverenskommelse om hvad de af
nämnde produkter vilja åtkomma och kunna hafva af nöden.
För öfrigt hafva vid de undantag från § 1, som i §§ 2 och 3 förekomma,
jemväl några afvikelser från de föregående förslagen egt rum.
Ett billigt afseende på jordegarens rättigheter fordrar väl, att hans tillstånd
sökes för en ny grufvas anläggande så nära intill hans bostad eller tomtplats
och derinvid gjorda planteringar, att han icke kan undgå att deraf
besväras, äfvensom att föreskriften härom likaledes får gälla för återupptagande
af så beskaffade äldre skärpningsförsök, som blifvit öfvergifne, innan
någon egentlig grufvedrift der kommit till stånd, och af hvilkas inmutning
ånyo jordegaren följaktligen kan anses hafva samma olägenhet,
som af en ny gruf-anläggning. Men att deremot i fråga om sådana grufvor,
som efter det arbetet der en längre tid varit i gång, af en eller annan
orsak blifvit öfvergifne eller kommit att sönas, låta rättigheten till
deras inmutande ånyo eller till bearbetande af derstädes samlade varp-högar,
blifva beroende af den tillfälliga omständigheten att någon åbyggnad
under tiden blifvit i dess grannskap uppförd, skulle icke allenast i de flesta
fall omintetgöra nämnde rättighet och sålunda komma att stå i strid
med den hufvudgrund för våra grufve-författningar, som i det allmännas
intresse lemnar dylika grufvors återinmutning fritt åt hvar man, som sig
dertill anmäler, utan synes jemväl vara alt sträcka omsorgen för jordegarens
beqvämlighet längre än skäligt är, då man besinnar, att, sedan grufvan
en gång blifvit upptagen och för en ordnad grufvedrift kommit till stånd,
jordegarens olägenhet af ett fortsatt grufarbete inom det bestämda utmålet
icke kan anses uppväga det allmännas förlust, om det på sådan grufva
nedlagda arbetet för ali framtid gjordes onyttigt, huru lönande det än kunde
finnas; och lika litet som, till följd häraf, en i grannskapet uppförd byggnad
eller anlagd plantering kan antagas såsom giltigt hinder för inmutning
ånyo af en öfvergifven elier sönad grufva af sistnämnda beskaffenhet, eller
för inmutning af der qvarlemnade varp, lika litet synas samma omsländig
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
heter rimligen kunna utgöra hinder för sjö- och myrmalmers inmutande.
Då emellertid någon säker grund för den skillnad, som härvid rätteligen
bör göras emellan öfvergifna skärpningsförsök och sådane ödelagda grufvor,
som varit föremål för en ordnad grufvedrift, icke kan hemtas från grufvornas
olika djup eller från den omständigheten, att ”lina deri varit nyttjad,
” såsom det heter i nu gällande författningar, har jag ansett grunden
för nämnde skillnad såväl i detta fall, som i de flera, hvilka i det
efterföljande förekomma, i stället böra hemtas från det förhållande, att grufvan
är med ett visst, af ålder gällande eller särskildt anvisadt, utmål försedd,
helst en så beskaffad allmän grund för den skillnad, lagen i flera afseenden
behöfver göra emellan en fullbordad gruf-anläggning och den, som
stadnat vid mindre betydligt försöks-arbete, icke allenast för framtiden
skulle i afseende på alia hädanefter upptagna nya grufvor blifva den tillförlitligaste,
i samma' mån man åt utmåls-förrättningarne gifver större vigt
och säkerhet, än hittills, utan äfven synes kunna utan olägenhet vinna
tillämpning på alla äldre grufvor, då dessa bibehållas vid den rättighet,
de nu ega, att med gammal häfd försvara de utmål de oklandradt innehaft.
En ny grufanläggning på otillåten plats förnärmar dock icke ensamt
egaren till jorden, utan äfven den som har nyttjande-rätt dertill, hvadan
rättvisan kräfver, att jemväl denne sednares tillstånd till anläggningen
erhålles. Så stadgar ock den Norrska lagen om bergsverks-driften derstädes
af år 1842, och den af mig i 2 § 1 mom. härom intagna föreskriften
torde hos oss vara desto mera angelägen, som man endast på detta sätt
kommer i tillfälle att fästa tillbörligt afseende på alla deras rätt, som här
i landet under en mera stadig besittning, men under mångfalldigt olika
vilkor i öfrigt, innehafva sådan jord, hvartill Kronan eller någon menighet
eller allmän inrättning är egare.
Slutligen bör äfven i sammanhang härmed anmärkas, i afseende på
flere inmutares ömsesidiga rättigheter, att då det ligger i sakens natur, å
ena sidan, att den som redan fått visst utmål anvisadt för sin inmutade
fyndighet, har uteslutande rätt till allt, som inom utmålet finnes, men å
andra sidan att han icke kan sträcka sina anspråk utöfver utmålets gräns
eller der hindra nya fyndigheters inmutande, förbudet i 2 § sednare mom.
att inmuta ny fyndighet inom visst afstånd från en redan inmutad, endast
erfordras för den tid, som förflyter emellan den först upptäckta fyndighetens
inmutning och utmålsläggningen derför, samt att följaktligen
den inmutare, som, oaktadt erhållet rådrum, försummat att för sin grufva
söka utmål, då sådant kunnat och bordt ske, icke vidare kan fordra företrädes-rätt
till de nya fyndigheter, som i hans grannskap anträffas.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
Vidkommande derefter 2:dra kap., som handlar om mutsedel, eller
sättet för dess erhållande och den verkan mutsedlen må medföra, har jag
i afseende på förfarandet vid matsedelns utfärdande ansett nu gällande
föreskrifter hufvudsakligen kunna bibehållas, likväl med några förändrin-,
gar eller tillägg och närmare bestämmelser, i anledning af hvilka här endast
torde behöfva erinras:
l:o att då den, sora vill inmuta ett varp eller en sjö- eller myrmalms-tägt,
icke kan af § 2 hemta skydd för andra inmutares obehöriga
intrång i hans granskap under tiden till dess han får visst utmål för sig
anvisadt, det blifvit angeläget att genom ett särskildt stadgande i 4 § gifva
en sådan inmutare anvisning att uti sin inmutnings-inlaga uppgifva det
område han vill inmuta, för att i sjelfva mutsedelns innehåll finna det
skydd han i nämnde hänseende behöfver;
2:o att, enär det nu gällande stadgandet, att ett mutbevis, som icke
inom föreskrifven tid blifvit till Bergmästaren afiemnadt, skall hafva förlorat
all kraft, synes innebära en strängare påföljd för den inträffade försummelsen,
än behofvet påkallar, helst beviset i allt fall innefattar en
skriftlig och af vederbörande tjensteman vitsordad anmälan, hvilken väl
bör få gälla lika med all annan hos Bergmästaren gjord skriftlig anmälan
om inmutning, jag i 5 § ansett ett för sent till Bergmästaren inkommet
mutbevis ändock böra gälla från den dag det inkom;
3:o att ehuru, i anseende till Bergmästare-distriktens vidsträcklhet,
rättighet bordt, på sätt sorn i 6 § skett, lemnäs inrnutaren, att omedel
barligen
till Bergmästaren insända sin inmutnings-inlaga, på det han icke,
så ofta Bergmästaren är aflägset boende, antingen skall besväras med personlig
inställelse eller nödgas anförtro inlagan åt ett ombud på främmande
ort, som möjligen kunde missbruka förtroendet till att för egen räkning
åtkomma inmutnings-rätten, man likväl svårligen kan göra till en skyldighet
för Bergmästaren att på officiel väg förskaffa inrnutaren del af det
beslut, som öfver ansökningen fattas; hvadan och då man således icke
lärer kunna fritaga inrnutaren från åliggandet att, sedan företrädes-rätten
blifvit genom den omedelbarligen insända inlagan förvarad, sjelf eller genom
ombud infinna sig hos Bergmästaren för att erhålla besked om hans
deröfver fattade beslut, det ock bör tillhöra denne sednare att meddela
beslutet inom någon viss, kort tid efter inlagans emottagande, på det inmutaren
må kunna med säkerhet beräkna när han eger att i nyssnämnda
ändamål sig inställa; och
Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition, N:o 92.
7
4:o att föreskrifterna i 8 § om hvad mutsedel bör innehålla blifvit
i så måtto förenklade, att der endast upptagits den för alla inmutare af
så väl nyupptäckta, som ödelagda grufvor gemensamma skyldigheten att
till allmän kännedom låta mutsedeln i kyrkan inom viss tid kungöras.
Att ålägga Bergmästaren härutöfver i mutsedeln lemna inmutaren underrättelse
om allt hvad han i hvarje fall för bevarande af sin inmutningsrätt
har att iakttaga, skulle icke allenast vara att belasta mutsedeln med
en onödig vidlyftighet, enär det är i sjelfva lagen, som inmutaren rätteligen
bör söka en sådan underrättelse, utan det skulle äfven vara skadligt
i så måtto, att det kunde föranleda till tvifvel och osäkerhet om den lagliga
påföljden för en inträffad försummelse å inmutarens sida, så ofta Bergmästarens
i mutsedeln gifna föreskrifter befunnos felaktiga eller mindre
fullständiga. På grund häraf och då dessutom skyldigheten att dels kommunicera
mutsedeln med jordegaren för att lemna honom tillfälle att i arbetet,
om han vill, deltaga, och dels ställa borgen för den skada, jordens
innehafvare af gruf-anläggningen kan tillskyndas, efter min åsigt icke hör
få någon tillämplighet på dem, som anmäla sig till återupptagande af äldre
med behörigt utmål försedda grufvor, enär dylika inmutare hittills haft den
frihet, vid hvilken de jemväl hädanefter synas höra bibehållas, att inträda
i förra grufve-egarens alla förvärfvade rättigheter till både grufva och mark,
utan någon åt jordegaren medgifven rätt att genom nya anspråk derför
lägga hinder i vägen, har jag ansett fullgörandet af berörde åliggande, der
sådant kan komma i fråga, mera lämpligt böra göras till vilkor för rättigheten,
att, med stöd af den erhållna mutsedeln, påbörja något grufve-arbete,
hvadan de nödiga föreskrifterna härom i stället blifvit i 3 kap. upptagne.
De nu omförmälda skiljaktigheterna, tillika med det nya stadgande,
som blifvit intaget i 9 §, och hvilket synes vara erforderligt för att förekomma
det missbruk, att genom inmutning på en gång af en större jordvidd
eller af flera särskilda fyndigheter, utestänga andra från delaktighet
i vidsträcktare mineralfält, afse emellertid blott det formela ordnandet af
en inmutnings-process. I fråga åter om den verkan mutsedeln må medföra,
har jag, till betryggande af så väl jordegarens, som flere inmutares
inbördes rättigheter, trott mig finna åtskilliga väsendtliga förändringar uti
det hittills följda och af Bergs-kollegium hufvudsakligen bibehållna systemet
vara af behofvet påkallade.
Enligt nu gällande författningar utgör mutsedelns utfärdande alltid
en terminus a <j-vo för så väl jordegaren, sorn andra rättegandfe, att bevaka
sina rättigheter emot en inmutares obehöriga intrång, och då derjemte ingen
viss ordning finnes stadgad för afgörande af de flera ersättningsfrågor,
hvartill hvarje ny gruf-anläggning föranleder, har man på delta sätt satt
8
Kongl. Maj:ti Nåd. Proposition, N:o 93.
hvar och en, som af en eller annan orsak finner sig föranlåten att protestera
mot inmutarens anspråk, i nödvändighet att sjelf uppträda som kärande
eller klagande part i särskilda rättegångar, hvilka dessutom vid
hvarje nytt stadium af inmutnings-processen kunna komma att förnyas;
äfvensom för jordegarens rätt att i anläggningen för sin jordegare-andel
deltaga, en så kort och olämplig tid blifvit bestämd, att han dessförinnan
högst sällan kan bedöma, huruvida ett sådant deltagande vore fördelaktigt
och sålunda i de flesta fall nödgas från jordegande-rätten afstå. I detta
sistberörda hänseende har väl Bergs-kollegium i någon mån sökt afhjelpa
de nuvarande författningarnes brister, genom de så kallade skärpnings-sedlarne
och föreskriften om mutsedelns utfärdande först sedan arbetet ett år
varit i gång. Men alt jordegarens rättighet att, innan han besluter sig
att i arbetet deltaga eller derifrån afstå, vara satt i tillfälle att med säkerhet
bedöma gruf-anläggningens art och beskaffenhet, jemte de utsigter för
framtiden, den kan erbjuda, härigenom icke på ett tillfyllestgörande sätt
blifvit betryggad, torde lätt vara insedt, då i betraktande tages, att ehuru
Bergs-kollegium velat göra till en skyldighet för inmutaren att alltid hafva
inom de 12 månader, hvarunder skärpnings-sedeln skulle gälla, så långt
fortskridit med sitt undersöknings-arbete, att den inmutade fyndighetens
rätta art och sträckning må kunna bedömas, sådant likväl mången gång
för inmutaren blefve omöjligt att fullgöra, så framt han ej under första
året skulle förbindas till en vida större arbetskostnad, än skäligt vore och
han mäktade bestrida.
Då således äfven med de föreslagna skärpnings-sedlarne någon visshet
ej kan vinnas, att ju icke den utan all föregående undersökning på
stället och endast efter inmutarens uppgifter meddelade mutsedeln ofta
skulle komma att utfärdas, innan gruf-anläggningen hunnit längre, än till
ett högst osäkert försöks-arbete, har det synts mig mera lämpligt, att, med
frånträdande af det hittills följda systemet, enligt hvilket jordegaren har
åliggande att bevaka sina rättigheter inom viss tid, sedan inmutning skett,
låta hans rätt att i arbetet deltaga stå öppen till utmåls-läggningen, och
i sammanhang härmed göra denna förrättning, såsom det sista och i sjelfva
verket väsendtligaste stadium för processen vid alla nya gruf-anläggningar,
till en terminus ad cjuem jemväl för alla andra mot inmutaren riktade
anspråk, helst genom ett sådant förfarande flere vigtiga fördelar ernås.
Icke blott att derigenom alla af en inmutning föranledda tvistefrågor
kunna göras till föremål för en enda rättegång, uti hvilken, enligt den
naturliga ordningen, inmutaren sjelf måste uppträda såsom kärande eller
sökande part, utan domaren får jemväl, sedan dylika tvister numera skola
afdömas
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 93.
9
afdömas af de allmänna Domstolarne i alla de fall, då parterne ej vilja
ålnöjas med Bergmästarens beslut, uti dennes undersökning på stället och
afgifna yttrande öfver allt, som vid förrättningen varit föremål för tvist,
en tillförlitlig ledning för omdömet, som i betydlig mån måste bidraga till
målens utredning och underlätta deras behandling vid domstolen; och
dessutom får man, på samma gång nödigt rådrum lemnäs jordegaren att
lära känna den inmutade fyndighetens rätta art, innan han bestämmer om
sitt deltagande i arbetet, uti inmularens eget intresse en garanti att med
utmåls-läggningen icke fördröjes längre än i hvarje fall behöfligt är, och
att följaktligen alla rättegandes ömsesidiga rättigheter blefve, så fort ske
kan, slutligen bestämda.
Med antagande af ett så beskalfadt system, hvilket gör matsedeln
å hvarje ny grufva till hvad den rätteligen endast bör vara, eller till ett
tillståndsbevis, att med försöks-arbete belägga den angifne fyndigheten, till
dess den binner till art, sträckning ocb mäktighet blifva så känd, att den
kan med visst utmål förses, och grufegarens rätt dermed för framtiden bekräftas,
blifva också de särskilda skärpnings-sedlarne alldeles öfverflödige,
likasom man då ej heller behöfver åt den administrativa myndighet, som
utfärdar mutsedeln, uppdraga en honom i sjelfva verket ej tillkommande
pröfning på förhand af mutsedelns verkan i öfrigt. Ty, ehuru det, till
förekommande af en mängd onödiga rättegångar, med rätta bör tillhöra
Bergmästaren att, innan mutsedel å någon ny fyndighet beviljas, förvissa
sig, så vidt ske kan, dels att fyndigbeten till sin art är af den beskaffenhet,
att den kan blifva föremål för inmutning, och dels att lagligt hinder
i afseende på ställets belägenhet ej möter, hvadan han äfven, när ett motsatt
förhållande finnes uppdagadt, bör ega makt att afslå inmutarens ibegäran,
kan likväl hans pröfningsrätt icke derutöfver utsträckas. Äfven om
Bergmästaren af anteckningarne i sitt diarium har sig bekant, att platsen
blifvit af annan förut inmutad, är han ej alltid i tillfälle att känna huruvida
den äldre inmutaren under tiden sjelfmant öfvergifvit eller förverkat
sin rätt, och om ett påstående i sistnämnde hänseende å ena sidan framställes,
men å den andra bestrides, tillhör pröfningen deraf icke Bergmästaren
utan domaren, till följd hvaraf den möjliga tillvaron af dylika stridiga
anspråk på bättre rätt till den fyndighet, hvarå mutsedel begäres, ej
heller bör kunna utgöra giltigt skäl för mutsedelns förvägrande, utan måste
efteråt blifva föremål för laglig utredning och dom, efter de grunder för
företräde till inmutningsrätt, som i 11 § finnas stadgade. För öfrigt säger
sig ock sjelft, att oaktadt efter detta system all talafn emot en olagligen
tillkommen inmutning står öppen ända till utmåls-läggningen, hvar och
Bil. lill Kongl. May.ts Nåd. Prop. 1864, A';o 93, 1 Sami. 1 Åfd. 36 Bäft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 93.
en sorn deraf blifvit förnärmad jemväl bör ega rätt att dessförinnan, om
han vill såsom kärande part uppträda, när som helst få all verkan af inmutningen
håfven, hvarföre anvisning härtill i 12 § 1 mom. blifvit lemnad
på sådant sätt, att, i händelse mutsedel blifvit meddelad å en fyndighet
som, enligt 1 §, ej är föremål för inmutning, dess upphäfvande skall
sökas hos Bergs-kollegium, lill hvars befattning dylika frågors bedömande
hörer, men alt, om mutsedeln lyder å en efter 2 eller 3 § otillåten plats,
talan deremot bör efter stämning anhängiggöras hos Domstolen, der den
bevisning, som i slika tvistefrågor skall grundlägga beslutet, lättast åstadkommes.
Emellertid har från dessa stadganden, som, på sätt förslaget utvisar,
skulle komma att gälla ej mindre för alla nyuppfunna grufvor, än för
sådana äldre, som antingen blifvit åter öfvergifna, innan något utmål hunnit
anvisas, eller ock redan så lång tid legat öde, att något visst för dem
gällande utmål icke kan ådagaläggas, undantag ansetts böra göras för de
fall, då fråga är om återupptagande eller inmutning ånyo af så beskaffade
grufvor med visst utmål, som uppgifvas vara ödelagda, utan att anmälan
om deras nedläggande hos Bergmästaren blifvit gjord eller eljest af honom
kändt är, att förre innehafvaren sjelfmant afstått sin rätt, emedan i slika
fall försigtigheten synes fordra, att ny mutsedel ej må utfärdas förr än
visshet vunnits att förra innehafvarens rätt upphört; helst denne sednare
eljest lätteligen skulle vara blottställd för det äfventyr, att, så ofta någon
aldrig så liten försummelse i grufdriften inträffat, blifva ur sin besittning
undanträngd af den, som under tiden vetat att å grufvan förskaffa sig en
mutsedel.
Med afseende härå har alltså i 6 § 2 mom. en särskild ordning
blifvit stadgad för inmutning ånyo af sistnämnde slags grufvor; hvarförutan
slutligen, till ytterligare betryggande af alla grufegares rätt, ehvad de
innehafva en grufva med eller utan visst utmål, i 12 § 2 mom. blifvit intaget
ett af billigheten påkalladt nytt stadgande, alt i tvist emellan särskilde
inmutare om bättre rätt till en grufva, sorn påstås vara af förre
innehafvaren förverkad eller sonad, klander emot den, som grufvan under
arbete innehar, ej må gälla, der det grundas på försummelse eller annat
förhållande, som egt rum för mer än två år tillbaka, eller med andra ord,
att en under två år behörigen upprätthållen grufvedrift skall freda från all
påföljd för dessförinnan inträffad uraktlåtenhet.
Sedan sålunda om sättet för mutsedels utfärdande och verkan deraf
blifvit i 2 kap. stadgadt, hafva i 3 kap. de bestämmelser blifvit intagne,
som ansetts erforderliga för att reglera alla ömsesidiga rättsförhållanden
under försöks-arbetet, eller den tid, som åtgår innan utmål för grufvan
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 93.
11
kan vara lagdt; och någon särskildt redogörelse för dessa bestämmelser
torde icke behöfvas vidare än i afseende på 14 §. På sätt redan här ofvan
blifvit anmärkt, har någon viss ordning för de af en grufanläggning
härledde skadestånds- och ersättnings-frågors afdömande hittills icke varit
stadgad, och då behofvet att nu afhjelpa denna brist är omisskänneligt,
samt man i sednare tiders lagstiftning blifvit alltmera ense derom, att alla
dylika frågor, hvilka icke kunna bedömas annorlunda än efter besigtning
och värdering, lämpligast öfverlemnas tilt afgörande i både första och sista
instansen af Gode Män eller så kallad särskild Nämnd, har jag desto hellre
ansett en sådan ordning böra uti ifrågavarande författning antagas, som vi
redan i Förordningen den 20 November 1845 hafva en lag för sådan
Nämnds organisation, hvilken tills vidare kan tjena till efterrättelse i alla
likartade fall. tJti 4 Kap. örn jordegare-andelen i grufvor har, utom i afseende
på uppställning och redaktion jemte de förändringar, som blifvit en följd af
den jordegaren medgifna rättigheten, att när som helst före utmåls-läggningen
anmäla sig till begagnande af sin jordegare-andel, annan hufvudsaklig
afvikelse från hvad dels Bergs-kollegii och dels de öfrige förut uppgjorda
förslagen innehålla, icke egt rum, än i 26 §, hvilken, med bibehållande
af hittills gällande grundsats, utesluter jordegaren från all rätt
till andel i sådan öfvergifven eller sönad grufva, som finnes med visst utmål
försedd, och gör en så beskaffad grufva till nya inmutarens ensamma
tillhörighet, der ej särskilda förbehåll blifvit af jordegaren i detta hänseende
betingade. Då ett försöks-arbete öfvergifves innan någon grufvedrift der
kommit till stånd, hemfaller platsen med rätta till jordegaren, som endast
varit skyldig att upplåta den till undersökning och ännu icke afstålt sin
egande-rätt dertill eller till de fyndigheter, der framdeles kunde upptäckas.
Men då en grufva med ordnad grufvedrift, för hvilken, med ålit hvad
jordegaren dertill afstått, han redan fått full ersättning, ödelägges , måste
förre grufegarens rätt anses vara hemfallen till Staten, hvilken, då den sedermera,
för det allmännas nytta öfverlåter sin rätt till en ny inmutare,
bör sorgfälligt tillse, att detta öfverlåtande icke sker, under mera betungande
vilkor för den nye inmularen, än nödigt är; och att, under sådana
förhållanden, afskräcka denne från ett alltid äfventyrligt företag, genom nya
åt jordegaren medgifna anspråk, har synts mig desto mindre ändamålsenligt
eller billigt, som jordegaren, i fall han förut deltagit i grufvans bearbetande,
sjelf densamma förverkat, och äfven om ett sådant deltagande ej
egt rum, dock aldrig kan på den tillfälliga omständigheten, att grufvan blifvit
af sin förre egare öfvergifven, grunda någon rätt att återfå en jordegareandel,
från hvilken han en gång, måhända mot erhållen ersättning, för all
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
framtid afstått. Det enda sorn i slika fall rättsenligt kan, efter min tanke,
jordegaren medgifvas, är, att ehuru han fått lösen för den mark, som till
grufvans utmål utgått, han likväl må berättigas att framför någon annan
begagna marken, så länge grufvan ödeligger; hvarföre ock särskildt stadgande
härom i 38 § förekommer. Fasthållandet vid ifrågavarande grundsats
hindrar dock ingalunda, att då en grufva så länge legat öde, och jordegaren
följaktligen under så lång tid fått såsom sin egendom begagna den
omgifvande marken, att något visst för grufvan gällande utmål icke vidare
kan ådagaläggas, den då bör, likasom hittills skett, vid förnyad inmutning,
i allo anses och behandlas såsom en ny grufanläggning, deri den dåvarande
jordegaren har sin jordegare-andel oförkränkt, och för att undvika allt missförstånd
om en sådan på flera ställen antydd författningens mening, hathär
i 26 § en uttrycklig föreskrift derom såsom allmän regel blifvit antagen.
Hvad slutligen angår 5 Kap., om utmål för grufvor, så har, med
antagande af hvad uti de föregående förslagen funnits lämpligast rörande
hithörande ämnen, endast blifvit tillagde de närmare och mera fullständiga
bestämmelser, i afseende på de formela föreskrifterna för en utmålsläggnings
verkställighet, som ansetts erforderliga för att åt förrättningen gifva
den helgd och det vitsord, att den, i händelse den icke i stadgad ordning
öfverklagas, kan för framtiden tjena till efterrättelse vid bestämmandet af
alla de rättigheter och skyldigheter, som med den genom utmåislägguingen
fullbordade grufanläggningen äro förenade; och jag torde, med hänvisning
till hvad Kapitlet i berörde afseende innehåller, såsom redovisning
för detta innehåll, hvilket till största delen blifvit hemtadt från hvad redan
i andra författningar finnes för liknande fall stadgadt, eller af Lagberedningen
i dess förslag till Allmän Civil-lag upptaget, blott behöfva särskildt
nämna, att ehuru en så beskaffad splittring uti ordningen för de vid en
utmåls-förrättning förekomna frågornas fullföljd, som uti 41 § omförmäles,
alftid måste medföra någon olägenhet, jag likväl i anseende till dessa frågors
beskaffenhet trott en sådan olikhet icke utan ännu större olägenheter kunna
undvikas, och derföre föreslagit, att de som äro af administrativ egenskap
böra fullföljas hos Bergs-kollegium, under det alla tvistefrågor gå till
domstolen.
En upplysning om skälen till de särskilda och i viss mån från
förslagets öfriga grunder afvikande bestämmelser, som förekomma i 44 §,
sednare momentet, torde dock behöfva tilläggas. Då. nemligen det alltid
är osäkert, huruvida en ödelagd grufva någonsin kommer att återupptagas,
synes, oaktadt rättighet dertill bör stå en ny inmutare öppen
under enahanda vilkor i allmänhet, som för den förre grufegaren
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
13
varit gällande, Jagen likväl icke lämpligen kunna, i afbidan härpå, låta det
till grufvan hörande utmålet stå obegagnadt för all framtid. Likasom det
derföre i 34 § blifvit stadgadt, att en öfvergifven grufvas utmål skall, under
den tid grufvan ödeligger, betraktas såsom ett för inmutning af annan
fyndighet fritt fält, samt häraf blifvit en följd, att den, som, efter det sådan
inmutning skett, vill åter upptaga den ödelagda grufvan, måste åtnöja sig
med den andel af det gamla utmålet, som då ännu kan återstå oinmutadt
af den under tiden tillkomna nya grufegaren; så har ock i 30 §, på sätt
redan är anmärkt, jordegaren fått rättighet att, så länge den öfvergifna
grufvan ligger öde, begagna den dertill anslagna marken, men med skyldighet
att, vid grufvans upptagande å nyo, lemna samma mark utan ny
lösen åter ifrån sig, såvida han eller hans rätts-innehafvare då ännu är
deraf i besittning. Emellertid kan det stundom inträffa, att under tiden
den jordegendom, hvartill ett ödeliggande grufve-utmål hörer, undergår laga
skifte, och som det vigtiga ändamålet, hvilket med skiftesverket afses, härvid
fordrar, att det för grufvedrift obegagnade utmålet, likasom all annan skifteslagets
mark, i skiftet ingår, är naturligt, att en först sedermera uppträdande
ny inmutares rätt, alt ulan ersättning njuta den ödelagda grufvans
förra utmål tillgodo, måste vika för den nya jordegarens anspråk på godtgörelse
för hvad han endast mot fullt vederlag i annan jord vid skiftet
bekommit, och att följaktligen inmutaren under sådana förhållanden bör
hafva skyldighet att för utmålet erlägga ny lösen.
Vidkommande härefter de tre sista Kapitlen i Bergs-kollegii förslag,
som hufvudsakligen afse reglementariska föreskrifter för grufvedriftens ordnande
i allmänhet, så har jag, utan att ingå i bedömande af de särskilda
förslagens företräde sins emellan, ansett Koliegii förslag, så vidt det i dessa
delar kan anses böra blifva föremål för Högsta Domstolens granskning, föranleda
till följande anmärkningar:
Vid 30 §.
Då i den nästföljande 31 § påföljden för en grufegares försummelse,
att behörigen upprätthålla grufvedriften i en sådan grufva, der årligt arbete
bör verkställas, finnes särskildt upptagen och närmare bestämd, torde
de i början af 30 § intagna orden: ”vid förlust af sin till grufvan eller
fyndigheten vunna rätt,” desto hellre böra uteslutas, som de på detta ställe,
utan några närmare bestämmelser, i sjelfva verket gifva åt stadgandet en
strängare mening, än som med 31 § står tillsammans.
Godkännes den af mig i del föregående uttalade åsigten, att Kalk-,
Qvartz- och Ställstens-brotten böra för framliden från inmutnings-rätten
14
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o 92.
uteslutas, lärer ock böra utmärkas, att hvad i 30 § om dessa stenbrott
förekommer endast har afseende på dem, som enligt förut gällande författningar
blifvit inmutade.
Vid 32 §.
Så väl i denna som åtskillige efterföljande §§, der ans vars-bestämmelser
förekomma, har ansvaret icke blifvit utsatt i böter, utan i vitén,
hvilket dock icke allenast strider mot den i 49 § föreslagna treskiftesfördeluingen
deraf, enär för all vitesbot annan fördelning finnes i allmän
lag stadgad, utan äfven synes mindre lämpligt med afseende på den grund
för förvandling, som vid bristande tillgång bör följas. I anseende härtill,
och då de särskilda föreskrifter för grufrörelsens bedrifvande, som Bergmästarne
kunna meddela, äro af den mångfaldiga art och olikhet, att ansvaret
icke alltid torde kunna blifva lika, utan bör rättas efter den större
eller mindre skada eller vådliga påföljd, sora öfverträdelsen medfört, hemställer
jag, att slutet af denna § efter orden: ”till noga efterrättelse,” måtte
erhålla följande lydelse:
”Uraktlåtes det uppsåtligen eller af vårdslöshet, vare ansvaret derför
”hvarje gång böter från 10 till 50 R:dr, jemte skyldighet att godtgöra all
”för framtiden uppkommen skada, der sådant kan ske.”
För öfrigt lärer sedan Geschworner- och Markscheider-tjensterna
enligt den af Kongl. Maj:t sednast beslutade organisationen af Bergs-staten,
skola indragas, hvad Bergs-kollegii förslag i denna och åtskilliga andra §§
innehåller om nämnde tjenstemän böra uteslutas, och de åt dem uppdragne
befattningar öfverflyttas på Bergmästarne.
Vid 34 §.
På enahanda skäl, som vid 32 § blifvit anförde, torde ansvaret för
all åverkan å de i en grufva alsatte pelare och band böra bestämmas till
böter, lämpade efter förbrytelsens olika beskaffenhet, sålunda, att de blifva
från 20 till 100 R:dr, då skadan är mindre, än alt grufvans säkerhet och
framtida bestånd derigenom kommit i äfventyr, men från 100 till 500
R:dr då gruf-ras derigenom inträffat eller blifvit så äfventyradt, att till
dess förekommande särskilda åtgärder måst vidtagas.
Vid 37 §.
Såvida på det här bestämda ansvaret af 3 R:dr 16 sk. skola tillämpas
samma fördelnings- och förvandlings-grunder, som på öfriga i författ
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
i5
ningen förekommande ansvarsbestämmelser, blifver af förut anförde skäl
nödigt, att beloppet icke såsom vite, utan såsom böter, varder ådömdt.
Måhända skulle dock, med afseende på beskaffenheten af ifrågavarande
stadgande, och då för ändamålets vinnande erfordras, att gruf-egare vid inträffad
försummelse må kunna tillhållas att vid förhöjdt ansvar sin skyldighet
fullgöra, det vara mera lämpligt, om författningen såsom vite bestämde
en viss påföljd för skyldighetens uraktlåtna fullgörande inom den
stadgade tiden, men derjemte tilläde Bergmästaren rättighet att, när denna
tid blifvit försuten, genom utfärdad embets-resolution förelägga ny tid vid
förhöjda vilen, af till exempel högst 50 R:dr, och att i sammanhang härmed
37 § undantages från dem som i 49 § åberopas, helst deraf utan vidare
stadgande skulle följa att för dylik vitesbot, då den efter anstäldt
åtal ådömes, komme att gälla enahanda fördelning och förvandling, som
för vitén i allmänhet finnes i lag förut bestämd.
Vid 38 §.
För att bedömma rättmätigheten af de i hvarje gruf-innehafvares
eganderätt djupt ingripande stadganden, som i denna § blifvit föreslagne,
och om hvilka det vid jemförelse emellan de särskilda förslagen visar sig,
att meningarne varit väsendtligen delade, är angeläget att uppmärksamheten
fästes på de tvänne olika sätt, hvarpå egancle-rätten till en grufva kan
öfvergå tili en ny inmutare. Egaren deraf kan nemligen antingen sjelfmant
nedlägga grufvan, såsom efter hans tanke ej vidare lönande, i hvilket
fall grufvan under en längre eller kortare tid kan förblifva öfvergifven
eller ödelagdj innan den af någon annan ånyo inmutas, eller ock kan egaren,
utan någon lillkännagifven afsigt att sjelf afstå sin rätt, genom underlåtenhet
att i stadgad ordning fortsätta grufarbetet, förverka ali rätt till
grufvan, hvilken i sådant fall kallas sönad.
I sistnämnde händelse fortfar dock förre innehafvaren, så länge han
hvarken genom anmälan hos Bergmästaren eller på annan sätt tillkännagifvit
sin afsigt att sjelfmant öfvergifva grufvan, att vara egare deraf, intilldess
han, på anställd talan af en ny inmutare, varder dömd sin rätt förlustig,
och något grufvans ödeläggande kommer således då icke i fråga,
utan den öfvergår omedelbarligen från förre innehafvaren till den nya inmutaren,
dervid dem emellan den frågan naturligtvis uppstår, huru mycket
af grufvans tillhörigheter jemväl skall anses lill den sednare förverkadt.
Alt med förlusten af sjelfva grufvan och dess utmål måste följa förlust af
allt sådant grufvans tillbehör, hvarförutan den icke för framtiden kan ega
bestånd, torde väl icke vara något tvifvel underkastadt, enär eljest genom
16
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 92.
borttagande eller förstöring deraf grufvan skulle kunna göras för nya inmutaren
onyttig. Men att derjemte förklara förre innehafvaren skyldig, att
utan ersättning afstå alla öfriga vid grufvan befintliga oell för dess behof
af honom begagnade inventarier och redskap, synes innefatta ett ingrepp
i eganderätten, hvilket desto mindre kan försvaras, som det lätteligen skulle
kunna missbrukas till inmutnings-rättens användande endast för att åtkomma
och göra sig till godo denna den förre gruf-egarens egendom, utan
någon allvarlig afsigt å nya inmutarens sida att grufarbetet fortsätta. Och
om det således måste medgifvas, att den gruf-egare, som förverkat sin rätt,
icke rättsenligt kan betagas att, der ej lösen af nya inmutaren erbjudes, fritt
förfoga öfver alla sådana grufvans inventarier och tillhörigheter, söm icke
äro från sjelfva grufvan så oskiljaktiga, att de måste anses såsom integrerande
delar deraf, och icke ens vid grufvans ödeläggande kunna få derifrån
söndras, för att ej göra dess återupptagande för all framtid omöjligt, så lärer
samma frihet ännu mindre kunna betagas den, som sjelfmant nedlägger
eller öfvergifver sin grufva. Lagen kan ej af honom fordra, att lian mot sin
vilja skall af sin egendom afstå mer än hvad den allmänna nyttan oundgängligen
kräfver, och hvilket derjemte är af beskaffenhet, att det åtminstone
i de flesta fall kan utan skada för egaren afstås jemte grufvan. Men
lagen kan med skäl i det allmännas intresse äska, att egaren, förrän grufva
nedlägges, offentligen tillkännagifva- sin afsigt, på det den som är hågad
att fortsätta grufvedriften, må komma i tillfälle aLt, emot ersättning för
hvad egaren derförutan ej vill afstå, öfvertaga grufvan innan den genom
en längre tids ödesmål tagit skada; och för att förvissa sig, att ett sådant
tillkännagivande alltid må ske så tidigt, alt det afsedda ändamålet kan
vinnas, synes annat stadgande icke vara af behof påkalladt, än ett med
lämpligt ansvar helagdt förbud för hvarje grufegare, att förrän viss tid
förflutit, efter det anmälan om grufvans nedläggande hos Bergsmäslaren
skett, borttaga eller förstöra några för grufarbetets behöriga gång anbragte
byggnader eller andra inrättningar, ehvad de äro att hänföra till grufvans
ständiga och derifrån oskiljaktige inventarier, eller till dem för hvilka
egaren är till lösen berättigad.
Att med tillräcklig noggranhet och bestämdhet uppdraga skillnaden
emellan sådane en grufvas tillhörigheter, som derifrån i ingen händelse
höra få skiljas, och dem för hvilka en ny inmutare hör hafva skyldighet
att erlägga lösen, om han vill dem behålla, är emellertid icke lätt och
fordrar, om skiljemärkena skola i författningen såsom sig vederbör upptagas,
en specielare sakkunskap, än att någon fullständig Redaktion dertill
här kan ifrågakomma.
Till
Kongl. Maj;ts Nåd. Proportion, N:o 92.
17
Till följd häraf och under åberopande för öfrigt af den i det föregående
uttalade åsigten, att gruf-egares olika skyldigheter i allmänhet ej
höra bestämmas efter grufvornas olika djup, utan efter det förhållande att
de hafva visst utmål, anser jag mig utan att uppgöra något förslag till
ifrågavarande paragrafs lydelse i sin helhet, endast höra hemställa, att den
må innefatta följande bestämmelser:
l:o Att då egare till en grufva med visst utmål vill densamma
alldeles nedlägga och för framtiden öfvergifva, han skall vara skyldig
att derom, med bifogande af grufve-kartan och dess beskrifning, der
sådan karta finnes upprättad, göra skriftlig anmälan hos Bergmästaren,
hvilken, till underrättelse för den, som kan vara hågad att efter ny inmutning
grufarbetet fortsätta, ofördröjligen eger utfärda kungörelse om grufvans
nedläggande och vända sig till Konungens Befallningshafvande i länet,
för att lå kungörelsen, tillika med en kort uppgift på grufvans beskaffenhet,
i kyrkorna inom länet uppläst.
2:o Alt, utan vederbörande Bergs-tjenstemans tillåtelse, egaren af
en grufva med visst utmål ej må, förrän efter sex månader sedan anmälan
om dess nedläggande skett, borttaga eller förstöra några för grufarbetets
behöriga gång der anbragta och nödiga byggnader eller andra inrättningar,
vid påföljd af böter från 50 till 200 R:dr, jemte skyldighet att, der
något blifvit borttaget eller förstördt, som för grufvans säkerhet och framtida
besLånd oundgängligen tarfvas, detsamma i dess förra skick återställa
eller derför gifva ersättning till den, som, efter ny inmutning, kan blifva
grufvans innehafvare.
3:o Att, utom grufvans sistberörde derifrån oskiljaktiga tillhörigheter,
hvilka, äfven om grufvan kommer i ödesmål, skola dervid förblifva,
och utan ersättning hemfalla till en efterkommande inmutare, gruf-egare,
som sjelfmant grufvan öfvergifvit, skall efter sex månader, sedan anmälan
derom skett, vara berättigad att fritt förfoga om alla öfriga till grufvan
hörande byggnader och inrättningar, eller redskaper och förråder, der ej
inmutning ånyo under tiden skett, och den nya inmularen vill dem till
sig lösa.
4:o Att, då, genom försummad grufvedrift, en grufva blifvit sönad,
och egaren deraf förthy är vorden dömd sin rätt förlustig, han likaledes
skall vara berättigad till ersättning för alla sådane grufvans tillhörigheter,
som icke för dess säkerhet och framtida bestånd oundgängligen tarfvas, såvida
den nye inmutaren dem behålla vill; och slutligen
til. till Kongl. Majai Nåd. trop. 1854, iV:o 92. 1 Sami. 1 Åfd. 29 BäfU 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
5:o att, då tvist uppstår om beloppet af den ersättning för grufvans
tillhörigheter, som sålunda gifvas eller tagas skall, med bestämmandet deraf
skall förfaras enligt 14 §.
Vid 40 §.
För att sätta sista momentet af denna § i öfverensstämmelse med
hvad i det föregående blifvit föreslaget om sättet för alla ersättnings-frågors
afgörande, hemställes att samma moment må erhålla sådan lydelse:
”Af den besparing, som genom stollen kan tillskyndas angränsande
i gång varande grufvor, medelst vattens afförande samt malm-och gråbergsutfordring
eller annat, tillfälle f den, som stoll-arbetet drifvit, derest icke
annan öfverenskommelse kunnat träffas; och varde, i händelse af tvist om
den vinst, som gruf-egaren genom stollen tillskyndas, värdet deraf, sedan
Bergmästaren utlåtande deröfver afgifvit, bestämdt på sätt i 14 § sagdt är,
dock att kostnaden härtill skall drabba parterne, efterthy som Domaren skäligt
pröfvar.”
Vid 41 §.
Då första punkten i denna § endast innefattar ett öfverflödigt och
i mindre bestämda ordalag uttryckt återupprepande af förut upptagne stadgande)),
torde densamma böra helt och hållet utgå; och om, på sätt jag i
16 § föreslagit, den åsigten godkännes, att hvilostånd aldrig må meddelas
för blotta försöks-arbeten på annans mark, utan att den, som har rätt till
jordegare-andelen, sådant medgifvit, lärer i andra punkten böra utmärkas,
att hvad här om hvilostånd säges, endast gäller med den inskränkning 16
§ innehåller.
Vid 42 §.
De här förekommande orden: ’’Och vare gruf-egare, som hvilostånd
”erhållit, ovilkorligen skyldig att vid hvilostånds-tidens slut gruf-arbetet
”utan uppehåll återtaga samt sedermera behörigen fullfölja, så framt rättig”heten
dertill bibehållas vill," synas, med afseende på de närmare bestämmelser
i samma ämne, sorn 46 § innehåller, böra uteslutas, och gäller för
öfrigt, hvad Kalk-, Qvartz- och Slällstens-brotten angår, samma anmärkning,
som vid 30 § blifvit framställd.
Vid 43 §.
Sedan särskild taxa för Bergmästares embets-resolutioner numera
blifvit utfärdad, lärer någonting derom i Grufve-stadgan icke behöfva intagas,
hvilket ock af mig i det föregående blifvit undviket.
Kongl. Majit» Nåd. Propotitiont Nio 93.
19
Vid 44 §.
Orden: ”af Bergmästare-embelet godkänd borgen” synas lämpligen
böra utbytas mot orden: "lill vederhäftigheten styrkt borgen,” för alt låta
bestyrkandet ske i den ordning lag i allmänhet stadgar, och icke uppdraga
åt Berg mästa re n en pröfning, sorn är främmande för hans befattningar i
öfrigt, samt ej af honom utan svårighet kan fullgöras.
Vid 47 §.
Sorn, enligt hvad motiverne till Bergs-kollegii förslag utvisa, de i 2
mom. af denna § intagne sladganden endast äro ämnade att tillämpas i de
fall särskildt upprättade bolagsreglor ej innehålla andra bestämmelser, torde
detta böra bestämdt uttryckas genom ett så lydande tillägg:
”Innehålla, i de ämnen nu sagde äro, särskildt emellan delegarne
upprättade bolagsreglor andra bestämmelser, dä skola de tjena till efterrättelse.
”
Vid 48 §.
Om meningen är, såsom den synes vara, att de förut inrättade
Grufve- och Malmöres-kassorna skola för framtiden bibehållas, utan rättighet
för delegarne att sjelfva besluta om deras upphörande, lärer den för
afgilternas underlåtna inbetalning af Bergs-kollegium föreslagna påföljden,
alt den försumlige endast skulle för framtiden förlora sin delaktighet i kassan,
icke göra tillfyllest, utan afgiflerna i stället böra göras på det sätt
exekutiva, att de, på Bergmästarens och Kassa-föreståndarnes anmälan, må
kunna af vederbörande exekutor uttagas.
Vid 49 §.
Som denna §, deruti åberopandet af 37 § bör, såvida den dervid
gjorda anmärkningen godkännes, uteslutas, endast stadgar om ådömde böters
fördelning, men icke om deras förvandling, vid bristande tillgång,
lärer det blifva angeläget, att tillägg derom bär göres, helst böternas förvandling
efter allmänna lagen till fängelse vid vatten och bröd ingalunda
synes lämplig; och anser jag mig dervid böra tillstyrka, att samma förvandlingsgrunder
må följas, som på sednare tider blifvit iakttagna uti de
flesta ekonomiska författningar och sednast uti den nya fiskeri-stadgan af
den 29 Juni 1852.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 99.
Men derjemte torde det särskilda förhållande, som här eger rum, ej
heller böra lemnäs ur sigte, att alla i denna författning stadgade ansvarsbestämmelser
äro hufvudsakligen riktade emot gruf-egarne sjelfva och att
beifrandet af inträffade öfverträdelser således sällan kan påräknas annorlunda,
än till följd af den tillsyn olver grufve-driften, som tillhörer bergsstatens
embets- och tjenstemän, af hvilka man dock icke skäligen kan
fordra, att de i dylika mål skola sjelfva inför domstolen uppträda, hvarken
såsom åklagare eller enskilde angifvare. Med afseende härå, och enär alltså
de flesta åtalen måste efter en af dem å tjenstens vägnar gjord anmälan
utföras af de i orterna anställda allmänna åklagarne, har det icke allenast
synts mig lämpligast, att vid böternas fördelning åklagaren eller den
som utförer åtalet, alltid får J deraf, utan äfven nödvändigt, att nästefter 49 §,
såsom det bäst passande stället, ett stadgande intages, som tillförbinder
allmänna åklagarne, att, på vederbörande bergs-ljenstmäns anmälan, utföra
åtal för öfverträdelser af ifrågavarande författning, efter de upplysningar,
som af nämnde tjenstemän blifvit dem meddelade.
Hvad deremot angår det i Bergs-kollegii förslag uteslutna, men i de
öfriga förslagen upptagna stadgandet om den ordning, hvari klagan bör
föras öfver bergmästarens beslut i alla hithörande frågor, så emedan det
säger sig sjelft, att samma ordning härvid skall följas, som i allmänhet gäller
för andra af bergmästare-embetet utfärdade resolutioner, der ej i författningen
finnes annorlunda bestämdt, har jag ej ansett andra stadganden
härom behöfliga, än de som förekomma i 7, 12 och 41 §§ af miLt förslag,
och hvilka egentligen endast afser att undanrödja all osäkerhet, huruvida
de der upptagne frågorna skola fullföljas i administrativ väg eller hos domaren.
Slutligen torde, jemte erinran om behofvet af en föreskrift, som vid
den tid den nya Grufve-stadgan träder i verksamhet, upphäfver alla förut
i ämnet gällande författningar, jemväl böra anmärkas i afseende på nämnde
tids bestämmelse, att då, med antagande af den nya Stadgan, sådan den
af mig blifvit föreslagen, grufve-utmålen skulle komma att till gruf-egarnes
säkerhet och bekräftandet af deras rättigheter erhålla en vida störe betydelse,
än de hafva enligt nuvarande författningar, der på dein så liten
vigt blifvit lagd, att sannolikt en mängd gruf-egare, särdeles bland dem
sora på egen mark upptagit sina grufvor, finnas, hvilka icke brydt sig om
att för dem söka visst utmål, äfven om de blifvit upptagne så nära intill
närvarande tid, att egarne icke med gammal och ostridig häfd kunna försvara
det utrymme de innehafva, försigtigheten synes fordra, att man lemnar
dylika gruf-egare tillräckligt rådrum, för att, efLer nu gällande grunder,
der de finna sådant nödigt, forse sina grufvor med visst utmål, in
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 99.
21
nan den nya stadgan träder i verksamhet, och att tiden härför följaktligen
varder derefter lämpad.”
Vid detta yttrande fanns fogadt det deruti åberopade förslag till de
5 första kapitlen af förutnämnde Stadga; hvilket förslag var af följande lydelse:
1
Kap.
Om föremål för inmutning.
§ I*
Utan rubbning i den rätt, som efter förut gällande författningar
blifvit förvärfvad, skola såsom föremål för inmutning och bearbetande af
den, som sig dertill anmäler, hädanefter följande mineral-fyndigheter anses,
nemligen:
l:o. Alla metaller och malmer, ehvad de anträffas i berg och jordlager
eller på botten af sjöar och myror eller kärr.
2:o. Svafvelkis, Blyertz, Alun, Skiffer och Stenkol.
3:o. Ädlare sten eller hällearter, såsom Jaspis, Marmor och Porfyr
med flera af det slag, alt de i allmänhet ej användas annorlunda än efter
slipning eller polering.
4:o. Så kallade Varp vid ödelagda grufvor och bergverk, hvilka
innehålla något af de i mom. 1 och 2 upptagna mineralier.
Och stånde jemväl enhvar fritt att anmäla sig till inmutning ånyo
af förut inmutad fyndighet, som blifvit öfvergifven eller sonad, så framt
han den för bearbetande af något bland här ofvan uppräknade mineralier
åter inmuta vill.
Alla öfriga mineralier och bergarter skola vara från inmutning
undantagne och såsom jordegarens tillhörighet anses.
§2.
Är det ställe, der någon till inmutning lofgifven, men förut okänd
eller obegagnad fyndighet i berg- eller jord-lager anträffas, beläget på mindre
afstånd än 100 famnar från jordegaren tillhörigt boningshus eller annan
vid gården uppförd åbyggnad, eller från hans tomtplats, trädgård eller
annan för prydnad gjord plantering, vare fyndighetens inmutning ej tillåten
utan|tillstånd af såväl jordens egare, som den hvilken nyttjande-rätt dertill
innehar, då inmutningen sökes.
22
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o Si.
Ej heller må inmutning af så beskaffad fyndighet ske på mindre
afstånd än 50 famnar från sådan förut befintlig grufva, för hvilken visst
utmål ännu ej i stadgad ordning hunnit. utläggas, så framt icke den äldre
grufvans innehafvare dertill samtyckt. Har deremot denne, sedan arbetet
vid hans grufva så långt fortskridit, att utmål derför, enligt 28 § kunnat
och bordt utläggas, under mer än ett år försummat alt utmål söka. då må
den nya fyndigheten inmutas, utan hinder af granskapet med den äldre
grufvan;. och gånge sedan med utmål för begge, som i 34 § sägs.
§ 3.
Hvad i 2 § sagdt är om förut okänd eller obegagnad fyndighet, som
i berg eller jordlager anträffas, galle äfven, då någon vill återupptaga en
ödelemnad grufva, utan visst utmål, men icke i fråga om inmutning ånyo
af sådan öfvergifven eller sönad grufva, för hvilken visst utmål finnes
anvisadt eller af ålder varit gällande, och icke heller vid inmutning af
förut oinmutade sjö- och myrmalmer eller grufve- och slaggvarp.
2 Kap
Orri
§ 4.
Hvar, som å egen eller annans grund någon till inmutning enligt
1 kap. lofgifven mineral-anledning med arbete belägga och sig till godo
göra vill, skall derom hos Bergmästaren i orten göra skriftlig anmälan, för
erhållande af tillståndsbevis eller mutsedel. Uti denna anmälan, som gäller
från den dag, densamma till Bergmästaren inkommit, bör, jemte uppgift
om inmutarens namn, hemvist och yrke, tillika upptagas ej mindre
arten af den angifna mineral-anledningen samt huruvida fyndigheten är ny
och dittills obegagnad, eller förut varit bearbetad, men blifvit öfvergifven
eller sönad, än äfven å hvilket hemmans egor eller annan grund den finnes,
med så noggrann beskrifning på ställets belägenhet i öfrigt, att någon
osäkerhet derom ej ma uppstå; och skall det härförutan åligga inrnutaren,
der Bergmästaren så nödigt finner, att dels med två trovärdiga mäns intyg
styrka, att emot inmutningen icke möter sådant hinder, som i 2 och
3 §§ oinförmäles, och dels, så vidt den angifna mineral-anledningen är
blottad och åtkomlig, derå förete prof.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92. 28
Sökes inmutning af sjö- eller myrmalm, eller af varp; då skall sökanden
ock uppgifva det område han inmuta vill.
§ 5.
Uppfinnare af sådan förut okänd eller obegagnad fyndighet, som i
berg eller jordlager anträffas, må ock kunna bevara sin företrädesrätt till
platsens inmutande, genom mundtlig anmälan hos Kronofogden eller Länsmannen
i orten, som eger deröfver meddela mutbevis, innehållande, jemte
intyg om dagen, då anmälan skett, enahanda upplysningar om inmutarens
person samt fyndighetens art och belägenhet, som i § 4 sagde äro; och
skall sådant bevis, hvilket utan lösen meddelas bör, gälla för uppfinnaren
eller hans rättsinnehafvare från den dag anmälan gjordes, så framt det
inom 3 månader derefter till Bergmästaren aflemnas, för erhållande af
mutsedel; men om den tid försummas, håfve mutbeviset gällande kraft
endast från den dag det till Bergmästaren inkom.
§ 6.
Öfver inkommen begäran om mutsedel, hvilken må kunna med
posten eller annorledes omedelbarligen till Bergmästaren insändas, skall
Bergmästaren föra ordentlig anteckning med dag och år, då den inkommit,
samt sednast inom tre dagar efter emottagandet skriftligt beslut meddela.
Finner Bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i afseende
på arten af den angifna mineral-anledningen, ställets belägenhet
eller annan för mutsedels utfärdande erforderlig omständighet, ege han
förelägga inmutaren att, inom viss lämplig tid, räknad från den dag beslutet
gafs, dermed inkomma; och vare, i händelse den tid försittes, den
då skedda angifningen förfallen, hvilken påföljd i beslutet intagas bör.
Finnes åter af de inkomna handlingarne, eller efter infordrad upplysning,
att fyndigheten icke utgör föremål för inmutning, enligt 1 §, eller att för
inmutningen sådant hinder möter, som i 2 och 3 §§ omtalas, varde inmutarens
begäran afslagen. Men ej må i andra fall, än nu sagde äro,
mutsedel vägras, der ej fråga är om inmutning ånyo af sådan äldre grufva,
för hvilken visst utmål finnes gällande, utan skall, i händelse tvist om
bättre rätt till den inmutade fyndigheten sedermera yppas, företrädet på
laga rättegång bero.
Angår deremot sökandens begäran en äldre grufva med visst utmål,
som påstås vara sönad, eller uppgifves hafva blifvit ödelagd, utan att anmälan
derom hos Bergmästaren skett, eller eljest af honom kändt är, att
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
grufvan blifvit af förre egaren öfvergifven, då må mutsedel sökanden ej
meddelas förr än styrkt är att förre egaren antingen sin rätt afstått eller
genom lagakraftegande dom blifvit förklarad den förlustig; och förelägge
Bergmästaren förthy sökanden, der frågan är tvist underkastad, att saken
till domstolen i orten inom natt och år instämma, och sådant inom tre månader
derefter hos Bergmästaren styrka, vid äfventyr, att inmutningsansökningen
eljest såsom förfallen anses, äfvensom att, sedan lagakraftegande
dom fallit, densamma inom tre månader vid enahanda äfventyr
hos Bergmästaren förete.
§ 7.
Öfver Bergmästarens beslut, hvarigenom mutsedel blifvit vägrad, eller
ansökning derom förklarad förfallen, må klagan hos Bergs-kollegium föras i
den ordning, som för besvär öfver Bergmästare-embetets åtgärder och beslut i
allmänhet stadgad är; hvartill hänvisning, med fullständig underrättelse om
hvad klaganden har att iakttaga, hör af Bergmästaren i heslutet meddelas.
§ 8.
Mutsedel, som alltid bör i deröfver fördt protokoll ordagrannt intagas,
skall innehålla:
l:o tillstånd för inmutaren eller hans rätts-innehafvare, att, under
förbehåll af den rätt, jord-egaren tillkommer och annan inmutare hafva
kan, med arbete belägga och, så länge grufve-driften i behörig ordning underhålles,
sig tillgodogöra den angifna fyndigheten,? hvilken till belägenhet,
art och öfriga beskaffenhet skall, i enlighet med de inkomna handlingarne
och förevisadt prof, der sådant blifvit infordradt, noggrannt beskrifvas;
2:o den benämning, hvarunder gruf-anläggningen från andra dylika
skiljas må, om mutsedeln lyder å någon ny-upptäckt fyndighet, men i annat
fall det namn, hvarmed grufvan förut varit betecknad;
3:o tiden, från hvilken, på grund af skriftlig anmälan eller aflemnadt
mutbe vis, inmutningen gäller; så ock
4:o föreskrift för inmutaren, att inom två månader från mutsedelns
utfärdande, låta densamma kungöras i kyrkan till den socken eller församling,
der fyndigheten är belägen, vid äfventyr af inmutningsrättens förlust,
om annan sig dertill anmält, innan kungörandet sedermera sker.^
Meddelas
Kongl. Majlts Nådiga Proposition, N:o 92.
Meddelas mutsedel å sådan öfvergifven eller sönad grufva, för hvilken
visst utmål finnes tillförene vara bestämdt, då skall ock, så vidt ske
kan, vidden af det för grufvan gällande utmålet i mutsedeln intagas, med
hänvisning till det beslut hvarpå utmålet sig grundar.
§9.
Ej må en mutsedel lyda å flera på särskilda ställen befintliga fyndigheter,
eller, i fråga om en och samma fyndighet, som i berg eller jordlager
blifvit anträffad, eller gäller för stora fält deraf, än som med arbete
i stadgad ordning belägges.
§ 10.
Inmutning af varp medförer ej rätt till den grufva, hvarifrån varpet
blifvit upphämtadt, men med inmutning af grufva följer rätt till varp,
som ligger inom grufvans utmål och ej förut finnes särskildt inmutadt.
§ 11
Hafva flera inmutare hvar för sig erhållit mutsedel å samma fyndighet,
lillkomme inmulningsrätten den, som sig dertill först anmält i den
ordning 4 och 5 §§ stadga, så framt lian derjemte inom behörig tid fullgjort
föreskriften i mutsedeln om dess kungörande. Är anmälan på samma
dag af flera gjord, njuten de lika rätt, der ej visas kan att den ena förut
afvetat den andras tilläinnade eller redan gjorda anmälan, i hvilket fall
inmutningsrätten den sednare ensam tillhör.
§ 12.
Har mutsedel blifvit meddelad å fyndighet, som efter 1 kap. ej inmutas
får, vare den ogild, och utmål för sådan grufva förbjudet, om klander
deremot anmäles, då utmålet läggas skall; ägande dock den hvars rätt
blifvit förnärmad, att dessförinnan, när han vill få all verkan af mutsedeln
häfven genom klagan hos Bergs-kollegium, om den inmutade fyndigheten
ej utgör föremål för inmutning enligt 1 §; men efter stämning hos
domaren, om för inmutningen sådant hinder mött, som i 2 och 3 §§
sägs; och skall inmutaren, för allt aibete, som blifvit verkställdt vid en
grufva, den der sedermera förklaras hafva olagligen tillkommit, ansvara
såsom för åverkan, om åtal derå i laga tid anställes.
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd Prop. 1854 N:o 92. 1 Sami. 1 Åfd 26 Baft., 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
Är mutsedel meddelad för inmutning ånyo af sådan äldre grufva,
som uppgifvits vara sönad eller ödelagd, vare förre innehafvare!!, der han
ej om grufvans nedläggande gjort sådan anmälan, som i (38 § af Bergskollegii
förslag) sägs, mot sin vilja icke skyldig att för nya inmutaren vika,
innan han blifvit dömd sin rätt förlustig; och skall, i sådan tvist, klander
mot den, som grufvan under arbete innehar, icke gälla, der det grundas
på försummelse eller annat förhållande, som egt rum för längre tid tillbaka,
än två år före klandrets instämmande.
3 Kap.
Om skärpning och annat försöks-arbete.
§ 13.
Den som undfått mutsedel å någon fyndighet, för hvilken visst utmål
ej finnes gällande, vare berättigad att af angränsande mark begagna
hvad till väg och utrymme i öfrigt nödigt är för anställande af sådant
skärpnings- eller annat försöks-arbete, som till fyndighetens närmare undersökning
och blottande erfordras, innan utmål derför läggas må, dock
skall han, för hvad han sålunda begagna får, gifva innehafvaren af jorden,
så länge försöks-arbetet fortgår, full ersättning i årlig afgift, och vare jemväl,
i händelse grufanläggningen öfvergifves innan utmål derför varder
lagdt, skyldig att ersätta jordegaren elier den, som i hans ställe till sådan
godtgörelse berättigad är, all skada, som marken genom försöks-arbetet för
framtiden kan hafva tagit.
Lag samma vare ock om ersättning för fiske, som skadas genom
sjömalmstägt.
§ 14.
Yppas tvist om beloppet af den årliga afgiften eller annan ersättning,
som efter 13 § utgå bör, och kunna ej parterna åsämjas om tvistens
slitande af mätismän, som de sjelfve tillkalla, varde det stridiga bestämdt af
särskild nämnd, hvilken skall väljas och afgöra saken i den ordning, som
uti Kongl. Förordningen den 20 November 1845 föreskrifves eller framdeles
för dylik nämnd kan blifva stadgad; och falle kostnaden härför den
till last, som beloppet utgifva skall.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
27
§ 15.
Innan något arbete må börjas å en inmutad fyndighet utan visst
utmål, skall inmutaren, vid inmutniugs-rättens förlust och skyldighet att
för ali, genom arbetet förorsakad, skada ansvara såsom för åverkan, lemna
en bestyrkt afskrift af mutsedelu till såväl jordens egare som den, hvilken
nyttjande-rätt dertill innehar; och galle om sättet för sådant delgifvande,
ehvad Kronan, någon menighet, allmän inrättning eller enskild person är
jordegare, hvad om delgifvande af stämning stadgadt finnes; dock må, der
jorden eges eller innehafves af enskild person, som frånvarande är och låter
egendomen för sin räkning af syssloman eller annan förvaltas, den afskrift,
som honom liltsLällas bordt, till sysslomannen eller förvaltaren aflemnas,
med förbindelse för denne att gifva sin hufvudman eller husbonde
deraf del.
Fordrar jordegaren eller nyttjande-rättens innehafvare att säkerhet
ställes för den årliga afgift eller framtida ersättning, hvartill inmutaren
enligt 13 § är förbunden, då skall ock sådant fullgöras, innan något grufarbete
får börjas, eller fortsättas om det redan börjadt är, då säkerheten
fordras; ankommande, i annat fall, på vederbörande Kronofogdes eller Magistrats
åtgärd, då de derom anlitas, att arbetet inställdt varder, till dess
sådan säkerhet, som antaglig finnes, blifvit anskaffad.
§ 16-
Sednast inom ett år från mutsedelus utfärdande skall inmutaren
hafva börjat grufarbetet, der ej, i anledning af yppad tvist, sådant hinder
härför mött, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott; och vare han,
sedan arbetet blifvit börjadt, skyldig att detsamma årligen fortsätta och
uppehålla i den ordning, och vid den påföljd, som för grulvedrift i allmänhet
uti 6 Kap. stadgas, utan att före utmålsläggningen något hviloslånd
meddelas må för försöks-arbete på annans mark, så framt ej den som rätt
till jordegare-andelen har, sådant medgifver.
Försummas arbetets påbörjande inom den tid, nu sagd är, bafve
inmutaren sin inmutnings-rätt förlorat, om annan sig dertill anmält innan
arbetet börjadt varder.
§ 17-
Under försöks-arbetet eller så länge ej ' visst utmål för grufanläggningen
blifvit anvisadt och marken inlöst, som i 5 Kap. sägs, håfve inmutaren
icke lof att, utan tillstånd af jordens innehafvare, å den inmutade
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
platsen uppföra andra bostäder, än för sig sjelf och eget husfolk. Sker annorledes,
må innehafvare!! af jorden anlita närmaste Kronobetjent, för att
få byggnaden på inmutarens bekostnad åter borttagen.
§ 18.
Vill inmutaren, efter det grufarbetet blifvit börjadt, men före utmålsläggningen,
sin grufanläggning öfvergifva och nedlägga, gifve det så väl
egaren som innehafvare!! af jorden bevisligen tillkänna, och vare sedan ej
skyldig att för längre tid än det då löpande året, betala afgift för den
mark, han begagnat; godtgöredock den skada derå, sorn för framtiden kan
hafva uppkommit efter thy i 13 § sagdt är. Öfvergifves grutaniäggniugen
utan sådant tillkännagifvande, då må jordegaren eller den hans rätt innehar,
när han vill, efLer det arbetet blifvit nedlagdt, åter sätta sig i besittning
af den till grufanläggningen begagnade marken och utsöka den för
dess försämring honom tillkommande skadeersättning; hvaremedlertid inmutaren,
till dess denna ersättning blifvit erlagd, fortfarande skall ansvara
för fulla beloppet af den årliga afgift, som för markens begagnande varit
bestämd.
4 Kap.
Om jordegare-andelen i grufvor.
§ 19.
Egaren till den jord eller grund, hvarå en förut obegagnad fyndighet
blifvit anträffad, eller en tillförene inmutad, men före utmåls-läggningen
öfvergifven, grufva blifvit till bearbetning åter upptagen, är berättigad
att till hälften med inmutaren i grufarbetet och den deraf fallande
vinsten deltaga; men vid inmutning af grufve- eller slaggvarp är jordegareandelen
till j:del inskränkt och de öfriga |:delar tillhöra inmutaren.
§ 20.
Då inmutning sker å Krono-allmänning eller annan jord, som står
under Kronans omedelbara förvaltning och vård, skall jordegare-andelen
hädanefter tillkomma inmutaren, och denne endast vara pligtig att gifva
rsättning för den mark, so m till grufanläggningen begagnas; öfver fullgö
-
Kongl. Maj:is Nåd. Proposition, N:o 99.
29
görandet hvaraf, så ock att säkerhet, der sådan erfordras, för ersättningen
varder ställd, Konungens Befallningshafvande ege hålla hand.
Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är
till boställe anslagen, eller blifvit till brukning på viss tid för Kronans
räkning upplåten, skall deremot krono-åboen, boställs-innehafvaren eller
den, som eljest nyttjande-rätten har, såsom jordegare anses och njuta dess
rätt lill godo; egande han ock, om han sin rätt till jordegare-andelen begagnar,
alt samma andel sedermera såsom sin enskilda tillhörighet behålla,
mot skyldighet att för marken gifva sednare innehafvare af jorden ersättning.
§ 21.
Jordegaren må, under försöks-arbetet, när han vill, hos inmutaren
anmäla sig till begagnande af sin jordegare-andel, antingen till fullo eller
till någon viss del, och njute, från den tid sådan anmälan bevisligen skett,
delaktighet i gi uf-anläggningen, dock med förbindelse, att vidkännas motsvarande
andel i alla kostnader, som för grufvedriften derefter erfordras, äfvensom
att i enahanda förhållande ersätta värdet af de för arbetet nödiga
och nyttiga byggnader eller redskaper och förråder, som dessförinnan af
inmutaren blifvit anskaffade; men i kostnad, som inmutaren förut haft för
skärpning eiler annat arbete till fyndighetens undersökning och blottande,
vare jordegaren ej skyldig att taga del, hvaremot ock grufvans afkastning
under samma tid inmutaren odeladt tillhör.
Uppstår tvist om beloppet af den ersättning jordegaren till inmutaren
gifva bör, gånge med bestämmandet deraf enligt 14 §, och jordegaren
njute icke destomindre under tiden sin andel i gruf-anläggniugen
till godo, der han säkerhet för ersättningen ställer.
§ 22.
Försummar jordegaren att, sednast vid utmåls-läggningen, anmäla sig
till begagnande af sin jordegare-andel, håfve, med det undantag, som i
25 § sägs, förlorat all rätt ej mindre lill det mineral, som då är under
bearbetning, än till hvarje annan fyndighet, som sedermera inom utmålet
kan anträffas, der ej annorlunda mellan honom och grufegaren öfverenskommet
är.
§ 23.
Äro inom ett utmål flere jordegare med laga skilnad sig emellan,
njuten de jordegare-andelen, hvar inom sitt område, så framt fyndigheten
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 09.
är derstädes från dagen åtkomlig; och håfve i thy fall den ene ej rätt till
andel i det arbete, som sker å den andras grund, ehvad denne vill deruti
deltaga eller icke, utan vare endast berättigad, att af den eller dem, som
arbetet der drifva, bekomma ersättning för sin andel i de byggnader och
annat, som dervid användes, hvilken ersättning, i händelse af tvist, skall
bestämmas på sätt i 14 § sagdt är. Kommer åter, under eftersättande af
en fyndighet, som på djupet ligger, arbete medelst fält-ort från den ena
jordegarens område in på den andras, njute den, å hvars grund anbrott
från dagen icke skett, rätt till deltagande endast för i-del och öfriga ij-delar
tillhöra den eller dem, som orten förut drifvit, derest ej den nye jordegaren
gör, på sin bekostnad, fyndigheten från egen grund åtkomlig.
§ 24.
Eftersätter grufegare, med den rätt honom enligt 35 § tillkommer,
en på djupet liggande fyndighet medelst fält-ort, utom sitt utmåls gräns,
hafva angränsande jordegare eller ulmåls-innehafvare rätt alt likaledes för
half jordegare-andel, eller J-del, uti arbetet inom sitt område deltaga med
den eller dem, som orten förut drifvit; och vare lag samma för hvarje
jordegare eller utmåls-innehafvare, på hvars område slikt arbete under
dess fortsättning inkomma kan.
§ 25.
I de fall, som i 23 och 24 §§ sagde äro, skall den, på hvars område
ett gruf-arbete först efter utmåls-läggningen inkommer, hafva öppet
att anmäla sig till begagnande af sin jordegare-andel, sednast inom sex
månader, sedan arbetet på hans grund inkommit, och han derom blifvit
underrättad af grufegaren, hvilken det åligger att sådan underrättelse meddela,
vid påföljd att till den, som jordegare-andelen tillkommer, hafva förverkat
allt hvad inom dennes område han dessförinnan sig tillgodogjort.
§ 26.
Inmutas ånyo en öfvergifven eller sönad grufva, med visst utmål,
håfve jordegaren ej rätt^lill någon andel deri, ehvad han i dess förra bearbetande]
deltagit eller icke, utan vare grufvan den nye inmutarens ensamma
tillhörighet; dock att, der någon årlig afgift eller annan rättighet
varit jordegaren särskildt förbehållen, han eger densamma tillgodonjuta
från den tid grufdriften ånyo kommit till stånd.
Kongl« Majtts Nåd. Proposition, N:o 9S.
31
Har deremot den åter upptagna grufvan så lång tid legat öde, att
något visst af ålder gällande, eller särskildt anvisadt, utmål för densamma
icke kan ådagaläggas, då skall den i allo såsom ny grufva anses och jordegaren
hafva rätt till jordegare-andel deri.
§ 27.
Om jordegare-andelefi vid stoll-*arbeta stadgas i 6 kap.
5 Kap.
Om utmål för grufvor.
§ 28.
För alla inmutade lägenheter, som icke redan vid inmutningen
hafva ett af ålder gällande eller särskildt tilldeladt utmål, skall, sedan grufarbetet
så långt fortskridit, att den angifna mineral-anledningen hunnit
undersökas och blifva känd, ett visst utmål anvisas, innefattande det utrymme
på marken, hvarinom grufegaren sedermera, utan annan inskränkning,
än som för stoll-arbeten i 6 kap. sägs, har rätt att med andras uteslutande
arbetet bedrifva, så väl ofvan som under jord; och åligge det
förthy grufegaren, att, till erhållande af sådant utmål, skriftligen anmäla sig
hos Bergmästai’en sednast inom ett år sedan arbetet blifvit påbörjadt, när
inmutning skett af sjö- eller myrmalm, eller af varp, men eljest så snart
den angifna fyndigheten medelst jordrymning eller skärpning blifvit gjord
åtkomlig och så blottad, att den till art, läge eller sträckning och mäktighet
bedömas kan. Dock må i intet fall utmåls-läggningen ega rum förr,
än arbetet i sex månader fortgått, der det ej medgifves af den, som rätt
till jordegare-andelen har.
§ 29.
Sedan grufegarens anmälan om utmål, deruti han jemväl skall till
namn och hemvist uppgifva den eller de jordegare, inom hvilkas område
han önskar att sitt utmål erhålla, till Bergmästaren inkommit, vare denne
skyldig att, så fort ske kan och tjenlig årstid är för handen, utmåls-läggningen
på stället företaga. Är Bergmästaren af förfall härifrån hindrad,
gore derom anmälan hos Bergs-kollegium, som då eger att i hans ställe
annan Bergs-ljensteman förordna.
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92,
§ 30.
Utmåls-förrättning skall, på grufegarens bekostnad, af förrättningsmannen
verkställas, med biträde af två gode män bland dem, som för
egoskiften i orten valde äro, eller, om utmålet skall å stadsgrund läggas,
af två i staden bosatte män, de der nödig sakkunskap ega; och varde tiden
och stället för förrättningen minst en månad, förut kungjord i kyrkan
till den eller de församlingar, inom hvilkas område det sökta utmålet är
beläget, med kallelse till en hvar, som anser sin rätt af förrättningen beroende,
att dervid sig infinna och sin rätt bevaka. Har någon jordegare
ej sitt hemvist inom den församling, der kungörelse sker, då skall han lika
lång tid förut särskildt kallas; egande förrättningsmannen att vända sig
till kronobetjeningen i orten, eller, der så nödigt är, till Konungens Befallningshafvande
i länet, för att genom dess försorg få kungörelsen i kyrkan
uppläst och särskilda kallelser vederbörande tillställde emot bevis,
som före den utsatta tiden böra till förrättningsmannen vara aflemnade.
Då förrättningen skall ske å någon Kronan tillhörig jord, åligge
det förrättningsmannen att alltid derom göra anmälan hos Konungens Befallningshafvande,
som eger ej mindre sjelf förordna krono-ombud för bevakande
af Kronans eller efterkommande jordinnehafvares rätt, än äfven
föranstalta att andra allmänna ombud, der sådant kan finnas erforderligt,
i stadgad ordning blifva utsedde att förrättningen öfvervara.
§ 31.
Uteblifver sökanden från förrättningen, varder den inställd; och
ankomme dess företagande sedermera på ny anmälan. Men ej må annan
parts eller allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång,
der den blifvit så kungjord, som i 30 § sagdt är.
§ 32.
Göres, vid förrättningen, jäf emot förrättningsmannen eller någon af
de biträdande gode männen, eller förekommer annan invändning mot förrättningens
företagande och fortgång, meddele förrättningsmannen deröfver
beslut. Gillas jäfvet eller invändningen, upphör förrättningen, der ej frågan
rörer jäf emot god man, i hvilket fall annan god man skall i den jäfvades
ställe tillkallas. Har jäf eller annan invändning blifvit ogillad, då
skall förrättningen, ehvad missnöje emot beslutet anmäles, eller icke, ändå
fortgå,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 99. 33
fortgå, med öppen rätt för den missnöjde, att sin talan i sammanhang med
hufvudsaken fullfölja.
§ 33.
Utmål, som hädanefter anvisas, skola alltid på djupet räknas, lodrätt
efter gränsorna i dagen, och på marken sålunda utläggas, att i mån
af grufegarens behof honom tilldelas ett utrymme, för metaller och malmer,
som i berg eller jordlager blifvit anträffade, äfvensom för Svafvelkis
och Blyerts, af högst 100 famnar i längd och bredd; för Alunskiffer och
Stenkol, af högst 200 famnar i längd och bredd, och för sådane stenarter
som i 1 §, 3. morn., omförmälas, af högst 50 famnar i längd och bredd;
kunnande dock, der i anseende till sådant hinder, som i 2 § sagdt är, belägenheten
så fordrar eller grufegaren eljest det begär och fritt fält förefinnes,
utmål till den bestämda vidden jemväl utläggas i annan sträckning,
efter thy som lämpligt pröfvas, blott kroklinier och spetsiga vinklar i möjligaste
måtto undvikas, samt längden af utmålet, så vidt ske kan, ej öfverstiger
dubbla bredden.
För sjö- och myrmalmer må, utan afseende å det område, som vid
inmutningen blifvit uppgifvet och i mutsedeln intaget, utmålets vidd i
hvarje särskildt fall lämpas efter omständigheterna och inmutarens behof;
dock så, att det ej omfattar mera än en hel sjö- eller kärrtrakt af ringare
omfång, och i fråga om större sjöar eller kärrtrakter ej öfverstiger en vidd,
motsvarande i sjö en half qvadratmil, och i kärr eller myrar 300 famnar
i längd och bredd.
För grufve- och slaggvarp, som till sofring blifvit inmutade, skall
likaledes, oberoende af mutsedelns innehåll, utmålet i hvarje särskildt fall
bestämmas efter som varpets belägenhet föranleder, och inmutarens behof
af utrymme för sofringsarbetet erfordrar.
§ 34.
Finnes ej fritt och oinmutadt fält för så stort utmål, som grufegaren
önskar och i 33 § medgifves, åtnöje han sig med det utrymme sorn
är att tillgå. Lag samma vare ock, om gruf-egaren under mer än ett år
försummat att söka utmål, sedan anmälan derom enligt 28 § bordt göras,
och annan fyndighet under tiden blifvit i hans grannskap inmutad; egande
Bergmästaren i thy fall, att i afseende på utmål för begge gruf-egarne
dem emellan jemka, som skäligt pröfvas.
Bil. till Kongl. Majits Nåd. Prop. 1854, N:o 99. 1 Sami. 1 Åfd. 96 Hafi. 5
34
Kongl. Maj:tt Nåd. Proposition, N:o 92.
Till fritt fält räknas dock äfven det utmål, som förut tillhört en
grufva, den der ödeligger, då inmutning af annan fyndighet i dess grannskap
sker.
§ 35.
Ofvan jord skall gruf-egaren vara skyldig, att med sitt arbete hålla
sig inom det utmål han erhållit, och der sjelf bereda sig utrymme för
byggnader och varp-upplag med det mera, som vid grufvedriften tarfvas;
dock må han derutöfver få sig anvisad nödig väg och plats för sådant
verk, som drifves för vatten.
Anträffar gruf-egaren på djupet en förut okänd fyndighet, och vill
den med fält-ort eftersätta, då må det med de vilkor, som i 24 och 25 §§
sagde äro, ske, äfven utom utmålets gräns, dock endast till dess annan grufegare
med arbete från sitt utmål möter; och skall i dessa fall såsom okänd
fyndighet anses, i oinmutadt fält, hvarje fyndighet som enligt 1 § är föremål
för inmutning, och, i inmutadt fält, all annan än den som der förut
är under arbete.
§ 36.
Utmål skall på marken utstakas och med ordentliga rösen eller
skiljomärken förses, samt särskild ritning eller karta deröfver upprättas och
bifogas förrättnings-protokollet, hvilket derjemte bör upptaga fullständig beskrifning
såväl öfver utmålet med dess belägenhet och sträckning, som öfver
sjelfva grufvans art, och huru fyndigheten med dess gångar eller lager,
ofvan eller under jord, sig företer,
Öfver utmål i sjöar erfordras dock ej särskild ritning eller karta,
likasom ej heller annan utstakning deraf, än att, då utmålet ej omfattar en
hel sjö, gränspunkterna i sjön på lämpligt sätt utmärkas.
§ 37.
Anmäler sig jordegaren vid utmåls-förrättningen till begagnande af
sin jordegare-andel, eller har sådan anmälan förut skett, varde ock det i
protokollet antecknadt, med de vilkor jordegaren sig förbehållit, eller öfverenskomna
blifvit. Kunna ej, då anmälan vid förrättningen sker, parterne
åsämjas om beloppet af den ersättning, hvartill jordegaren, enligt
21 §, är förbunden för sådane kostnader, som förut blifvit på gruf-anlägg
ningen
använde, då skall förrättningsmannen, efter af honom och gode
männen verkställd besigtning och värdering, beslut derom meddela; och
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92. 35
ege han jemväl till pröfning upptaga annan tvist rörande jordegare-andelen,
som vid förrättningen kan uppstå.
§ 38.
För all den mark, som vid utmåls-läggningen grufegaren till begagnande
anvisas och tilldelas, skall han gifva ersättning, och vara derjemte
skyldig att ensam hålla den stängsel deromkring, som nödig är; dock må
vid grufvor, som under jord bearbetas, grufegaren sjelf bestämma, huru stort
utrymme af det tilldeldta utmålet han ofvan jord tor sitt arbete tarfvar,
och ersättningen derefter lämpas. Har jordegaren, för större eller mindre
andel, i gruf-företaget ingått, åtnjute han ej heller större ersättning för utmålet,
än i förhållande till öfriga andelar.
Sedan jordegaren bekommit den lösen för marken nu sagd är, må
han väl, i händelse grufvan öfvergifves, åter sätta sig i besittning af samma
mark, och utan ersättning den såsom sin egendom begagna, så länge
grufvan ödeligger, men vare ej berättigad att af den, som till grufvans inmutande
ånyo sig anmäler, fordra ny lösen för större del af det en gång
anslagna utmålet, än som icke förut blifvit till grufvan inlöst.
§ 39.
Lösen för utmål skall vid utmåls-läggningen bestämmas. Åsämjas ej
parterne om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen
bestämdt, efter uppskattning af marken, tili det värde annan mark af enahanda
beskaffenhet och godhet i orten högst gäller; skolande lösesumman,
med ränta derå, från den dag beloppet blifvit genom öfverenskommelse
eller lagakraftegande beslut faststäldt, inom tre månader derefter af grufegaren
utgifvas till jordegaren eller den, som i hans ställe rätt dertill
har.
Å Kronans jord, som blifvit till nyttjande upplåten, är innehafvaren
alltid berättigad att, emot redovisnings-skyldighet till sednare innehafvare,
uppbära den för utmål bestämda lösesumman; men då fråga är om
annan jord, sora under nyttjande-rätt innehafves, må jordegaren sjelf uppbära
lösesumman, mot förbindelse, att hålla innehafvaren skadeslös för hvad
han i sin nyttjande-rätt genom utmålet mister. Är deremot jorden för fordran
intecknad, då skall lösesumman tillhandahållas intecknings-hafvarne,
der de sådant fordra; och vare förthy jordegaren ej berättigad att medlen
lyfta, med mindre han visar sig dertill hafva fått intecknings-hafvarnes lof,
eller säkerhet ställer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Propoittion, N:o 92.
§ 40.
För all annan skada, som jordens egare eller innehafvare af utmålet
tillskyndas, skall grufegaren likaledes gifva full ersättning, och beloppet
deraf vid utmålsläggningen, der sådant äskas, bestämmas, dock utan hinder
för den, som rätt till skade-ersättning har, att, efter stämning till domstolen,
särskildt utföra den talan, hvartill han under grufarhetets fortgång
kan finna sig befogad.
§ 41.
Har emot utmåls-förrättningen förekommit invändning på den grund,
att den inmutade fyndigheten förmenas ej vara föremål för inmutning, enligt
1 §, och vill någon klaga öfver förrättnings-mannens härom meddeldta
beslut, eller öfver storleken af det utmål, som vid förrättningen blifvit
anvisadt, göre det hos Bergs-kollegium i den ordning, som för besvär
öfver Bergmästare-Embetels åtgärd och beslut i allmänhet stadgad är. I
andra frågor, som till utmåls-förrättningen höra, fullföljes klagan deröfver
hos domstolen i orten, genom besvär, hvilka vid talans förlust skola till
rätten eller dess ordförande ingifvas inom 30 dagar efter förrättningens afslutande,
den dagen oräknad; och åligger det förrättningsmannen att,
vid förrättningens slut, meddela parterne och i protokollet intaga fullständig
underrättelse om hvad de för talans fullföljd hafva att iakttaga.
Före afresan från förrättnings-stället skall förrättningsmannen ock,
vid enahanda ansvar, som för domare finnes bestämdt, mot stadgad lösen
utgifva ett exemplar af förrättnings-protokollet, så väl till gruf-egaren,
hvilken tillika är skyldig att lösa ett exemplar af den öfver utmålet upprättade
kartan eller ritningen, som äfven till den eller dem bland öfriga
parter, hvilka af protokollet begära del.
£42.
När besvär öfver utmåls-förrättning till domstolen inkommit, skall
rättens ordförande, så fort ske kan, utsätta dag för sakens företagande antingen
på stället, der så nödigt är, eller å rättens vanliga samlingsplats;
läte ock dagen, minst 14 dagar förut, kungöras, som i 30 § sagdt är. Uteblifver
klaganden å den kungjorda dagen, håfve sin talan förlorat. Är annan
part eller allmänt ombud frånvarande, må saken ändå företagas; och
förfares dermed i öfrigt eller allmänna rältegångs-ordningen, dock att, då
tvist är om beloppet af ersättning eller lösen, som gifvas eller tagas bör,
rätten skall, förrän dom i saken meddelas, låta beloppet bestämmas af sådan
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
37
särskild Nämnd, som i 14 § omförmäles, hvartill kostnaden drabbar parterne,
efter thy om annan rättegångskostnad stadgadt är.
§43.
Inom sex månader efter hvarje års slut, skall Bergmästaren till
Bergs-kollegium insända ett renskrifvet exemplar af protokollet öfver alla
under året inom bans Bergmästare-döme hållna utmåls-förrättningar, med
dertill börande utmåls-kartor eller ritningar; öfver fullgörande hvaraf Bergskollegium
eger hålla noggrann hand.
Har utmåls-förrättningen blifvit af annan än Bergmästaren verkställd,
då skall förrättningsmannen, inom tre månader derefter, till Bergmästaren
aflemna såväl Protokollet i hufvudskrift med alla dertill hörande
handlingar, som ock det renskrifna exemplar deraf, hvilket till Bergskollegium
insändas bör, och varde han, på Bergmästarens anmälan om
inträffad försummelse härutinnan, af Bergs-kollegium tillhållen att sin skyldighet
fullgöra.
§ 44.
Utan afseende å hvad nu stadgadt blifvit om de utmål, som hädanefter
läggas, skola för alla äldre grufvor, jemte Bergslagernes så kallade
odalgrufvefält, tillgodonjutas de utmål, som för dem varit förut gällande
och grufegarne af ålder innehaft, eller efter förra författningar fått sig särskildt
anvisade. Vill någon delegare i odalfält särskildt grufarbete, efter
inmutning der anställa, och finner Bergmästaren, sedan öfrige delegare
blifvit hörde, att sådant ske kan utan hinder eller förfång för de öfriga
grufvornas framtida bearbetande, då må ett mindre derefter lämpadt utmål
för honom utläggas. Men ej må sådant grufarbete eller utmål tillstädjas
annan än den, som i odalfältet delegare är.
Inmutas ånyo en öfvergifven eller sönad grufva med visst utmål,
njute den nye inmutaren, så vidt fältet ej under tiden såsom fritt fält
blifvit af annan inmutadt, det förra utmålet till godo, utan skyldighet att
till jordegaren gifva ersättning för mera, än den del af marken, hvilken
icke tillförene blifvit till grufvan inlöst, som i 38 § sägs. Har deremot en
öfvergifven grufva så lång tid legat öde, att något visst för densamma
gällande utmål ej kan visas, eller har, till följd af laga skifte, utmålet under
den tid grufvan varit öfvergifven, och jordegaren haft rätt att den
dertill anslagna marken såsom sin egendom begagna, gått i utbyte mot
annan jord och fallit på annan delegares lott, då skall nytt utmål för gruf
-
38
Kongl. Maj:tt Nåd. Proposition, N:o 92.
van sökas, och jordegaren vara till ersättning derför berättigad, efter thy
förut är sagdt.
§ 45.
Förmenar grufegare, som innehar ett mindre utmål än i 33 §
tillåtet är, ehvad utmålet före eller efter denna författnings utfärdande
blifvit honom tilldeladt, att han för sin grufvedrift är i behof af större utmål,
då må han derom göra ansökning hos Bergs-kollegium, som, i fall
laga hinder ej möter, och behofvet sådant påkallar, eger förordna om nytt
utmåls utläggande i den ordning detta kapitel stadgar.
Yilja flere innehafvare af särskilda utmål, som gränsa intill hvarandra,
dem, för lättnad i arbetet och gemensam grufvedrift, till ett enda
sammanlägga, ege ock Bergs-kollegium, på gjord ansökning, att derom, i fall
hinder ej möter, omedelbarligen förordna, efter thy som lämpligt pröfvas,
utan afseende derå, att det sammanlagda utmålet innefattar större vidd än
eljest tillåtet är.”
Med Justitiae-Rådet Gunther instämde jemväl Högste Domstolens
fleste ledamöter, Justitiae-Råden Backman, Nordenstolpe, Grefve Snoilsky,
Qviding och Gyllenhammar.
Justitiae-Rådet Alexandersson åter utlät sig skriftligen sålunda:
”1 afseende på vissa delar af det nu afgifna utlåtandet samt derpå
grundade författningsförslag, och hufvudsakligen hvad angår frågorna om
föremålen för inmutning samt om ny inmutning al nedlagda grufvor, och
om forum för hithörande tvister, är jag från pluralitelen skiljaktig, på sätt
som inhemtas af följande erinringar, nemligen vid:
§ 1-
I betraktande af vigten såväl för den egentliga bruksrörelsen, som
för glasbruk, porslinsbruk och flera andra industriela anläggningar, att
hafva tillgång på kalksten, qvartz, ställsten och fältspat, finner jag icke
skäl att, i strid med de remitterade förslagen, från inmutning utesluta dessa
stenarter, utan tror i denna § böra tilläggas ett nytt 4:de moment, så lydande:
kalksten, qvartz, ställsten och fältspat, såvida fyndigheten ej förut
af jordegaren begagnas eller lemnar råämne för folk-näring i orten; och
anser jag stadgandet om varp, såsom ett 5:te moment, böra åberopa icke
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
39
allenast morn. 1 och 2, utan, i allmänna ordalag, de föregående momenten,
för att omfatta ailä de mineralier, som utgöra föremål för inmutning.
§§ 2 och 3.
De i § 2 förekommande orden: ”men förut okänd eller obegagnad,”
äfvensom de kort derefter påföljande orden: ”i berg eller jordlager,” samt
hela § 3 ville jag utesluta, emedan, enligt min tanke, hvarken förr känd
eller begagnad, men sedermera öfvergifven fyndighet, eller sjö- och myrmalms-trakter
borde få inmutas, utan med den inskränkning, som i §
2 sägs.
Hvad nemligen angår ödelagda grufvor, så tror jag det medföra
enkelhet och reda i lagstiftningen, samt säkerhet för jordegande-rätten, om
de sättas i likhet med omutadt fält, ehvad de varit försedde med utmål
eller icke. Sker undantag för ödelagda grufvor med visst utmål, så måste
man väl, för att ej göra dessa till res nulJius, antaga egande-rättens öfvergång
på Staten; men att sålunda gifva Staten nya, och, om ej ytterligare
inmutning mellankommer, evärdeliga besittningar midt inne uti enskildes
ego-områden, tror jag blifva lika onyttigt för Staten, som besvärligt
för den enskilde, hvilken icke har någon möjlighet att blifva grannskapet
qvitt. Frågan har gemenskap med flere följande stadganden, såsom
med § 8, sista punkten, samt §§ 26 och 38, och bör således i ett sam
manhang
dermed bedömas.
Hvarför åter byggnad, eller annan anläggning, i grannskapet afsjöeller
kärr skulle vara mindre skyddad, än sådan invid ett be;rg eller torrt
jordlager, kan jag ej inse.
§
Stadgande af ovilkorlig skyldighet för sökanden, att hos Bergmästaren
göra sin anmälan skriftligen, och att dervid uppgifva ”å hvilket hemmans
egor eller annan grund fyndigheten befinnes,” anser jag i viss mån motverka
författningens ändamål. Grufve-letarne äro nemligen ofta icke skrifkunnige
personer; och hvad sednare frågan angår, så torde det väl göra
tillfyllest, att, på sätt denna § jemväl innehåller, sökanden ålägges lemna
så nogrann beskrifning på ställets belägenhet, att någon osäkerhet derom
ej må uppstå, helst i fall något uti uppgiftens fullständighet möjligen skulle
brista, sådant skäligen må få räknas till de omständigheter, hvarom Bergmästaren,
enligt § 6 eger infordra upplysning, der så nödigt pröfvas.
Kongl. Maj:tt Nåd. Proportion, N:o 92.
Man synes böra, så vidt möjligt är, undvika sådane bestämmelser,
som blottställa rätte uppfinnaren för att, utan eget förvållande, blifva utträngd
af den, hvilken icke har någon del i upptäckten.
§5.
Om den vid §§ 2 och 3 af mig yttrade åsigt godkännes, skulle i
början af § 5 orden: ”af sådan förut okänd eller obegagnad fyndighet,
”sorn i berg eller jordlager anträffas” komma att utgå.
§ 6.
I öfverensstämmelse med ofvan yttrade mening, och då hvad i
denna § kan syfta på äldre grufvor, som ej äro nedlagde, synes vara öfverflödigt,
har jag trott slutet af första momentet, från och med orden:
"men ej må i andra fall” etc., äfvensom hela det påföljande momentet,
hvilket börjas med orden: ”angår deremot sökandens begäran en äldre gruf”va
med visst utmål”, böra uteslutas.
§7.
Med uteslutande af denna §, ville jag i stället, angående fullföljd af
besvärstalan m. m., föreslå ett allmännare stadgande, att inflyta mot författningens
slut.
§8.
Den i momentet 2 förekommande period: ”Om mutsedeln lyder å
”någon ny-upptäckt fyndighet, men i annat fall det namn, hvarmed gruf”van
förut varit betecknad”, anser jag böra uteslutas, helst inträffa kan,
att en äldre grufva fått sitt namn af annan fyndighet än den nu ifrågavarande,
ehuru äfven denna varit i fordna tider känd och bearbetad, så
att den icke kan kallas ny-upptäckt.
För öfrigt och i händelse den vid §§ 2 och 3 af mig yttrade åsigt,
angående nedlagde grufvors jemförlighet, hvad ny inmutning angår, med
icke inmutadt fält, godkändes, skulle sista punkten i § 8 från och med
orden: ”meddelas mutsedel å sådan öfvergifven eller sönad grufva” etc.,
komma att utgå, hvartill destomera skäl synes vara för hand, som stadgandet
åsyftar ett förblifvande vid förra utmålet, men den fordna grufverörelsen
kan hafva afsett helt annat mineral, än hvad nu kommer att utgöra
-
Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition, Nx> 92.
41
göra föremål för eflersökning, och, i allt fall, en sednare tids erfarenhet
kan påkalla förändrade grunder för ulmålets bestämmande.
§ 12.
Enär, enligt min tanke, hvarje inmutning af sådant som ej utgör
föremål lör denna författning, t. ex. en åker, skog, dytägt, torfmosse eller
dylikt, måste vara ogild, anser jag första momentet, om det ej kan få utgå,
endast böra åberopa § 2; och då ogiltigheten af en för äldre grufegare
förnärmande mutsedel ej lärer behöfva stadgas, isynnerhet som, enligt §
8 mom. 1, mutsedel alltid skulle utfärdas under förbehåll ”af den rätt jordegare
tillkommer och annan inmutare hafva kan,” har jag trott 2 morn.
i § 12, hvilket börjar med orden: ”är mutsedel meddelad för inmutning
”ånyo” eLc. böra uteslutas.
§ 13-
I enlighet med hvad här ofvan blifvit yttradt, ville jag för min
del utesluta orden; ”å någon fyndighet, för hvilken visst utmål ej finnes
”gällande.”
§ 14-
Jag anser afgift och ersättning, i brist af åsämjande, kunna, med
mindre omgång och kostnad för parterna, bestämmas af domaren, än på
sätt hiir föreslås, hvadan denna §, likasom åberopandet deraf på andra ställen
i förslaget, af mig uteslutes.
§ 15.
I afseende på orden: ”utan visst utmål” åberopas hvad här ofvan
är af mig yttradt.
§ 19-
På grund af det förut anförda hemställer jag, att början af denna
§ må erhålla följande lydelse: ”Jordegaren är berättigad att till hälften
"med inmutaren” etc.
Bil. till Kongl. JUaj.ts Nåd. Prop. 1854, N:o 92. 1 Sami. 1 Afd. 26 Bäft. 6
42
Kongl. Maj:ts~Nåd. Proposition, iV;o
§ 20.
Sista perioden: ”mot skyldighet att för marken gifva sednare innehafvare
af jorden ersättning,” ville jag utesluta, såsom öfverflödig, i fall
dermed afses den ersättning, hvilken tillkommer jordegare i allmänhet,
och såsom eljest förmodligen innebärande den mening, att åboen eller boställshafvaren
samt hans arfvingar skulle, när denne begagnat sig af jordegande-rätten,
komma att för all framtid häfta i särskild personlig ersättnings-skyldighet
till efterträdande innehafvare af grundegendomen, hvilket,
efter min tanke, vore olämpligt och ej ens väl förenligt med billighet,
emedan grufarbetet kan medföra förlust i stället för vinning, och efterträdande
jordinnehafvaren icke blir bunden vid förlusten, samt i öfrigt någon
ersätlnings-skyldighet ej drabbar den åbo eller boställs-hafvare, som, till
fördel för inmutaren, låter bli att af jordegande-rätten sig begagna.
§ 24.
För att häråt gifva ökad tydlighet och fullständighet, tror jag följande
måga tilläggas: Gör åter den angränsande jordegaren eller utmålsinnehafvaren,
på sin bekostnad, fyndigheten åtkomlig från egen grund,
tage han sedan alltsammans, och vare, utan hinder af hvad nu sagdt är,
en hvar obetaget att inmuta förut omutadt fält.
§ 25.
På det ej alltför långt sträckta efterräkningar må kunna uppstå,
samt grufegaren blottställas genom svårigheten att efter längre tids förlopp
visa, det jordegaren varit underrättad, torde det i slutet af förevarande §
medgifna anspråk böra inskränkas lill tiden, såsom för exempel genom
tillägg af orden: under sista året (eller annan kort period) före den dag
då jordegaren till deltagande sig anmäler.
§ 26.
Åberopande min vid §§ 2 och 3 yttrade åsigt, biträder jag den
uti de remitterade förslagen följda, för jordegaren fördelaktiga och icke
någons rätt förnärmande grundsats, att, då grulva blifvit alldeles nedlagd,
så att, för arbetets återupptagande, ny inmutning fordras, jordegaren är
oförhindrad att, vid skeende ny inmutning, göra sin jordegande rätt lagligen
gällande, hvilket synes mig hafva för sig destomera skäl, som jord
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
43
egaren, efter äldre författningar, ej sällan varit urståndsatt att inom fatalietiden
bedöma fyndighetens beskaffenhet. I enlighet härmed skulle § 26
uteslutas, hvilket föranleder till ändring af § 38 mom. 2.
§ 28.
Huruvida orden: ”sorn icke redan vid inmutningen hafva ett af ålder
gällande eller särskildt tilldeladt utmål” böra bibehållas, eller icke, beror
af det föregående.
§ 33.
För min del ville jag hafva uttryckt, alt ehuru jag biträder den i
nu afgifna förslaget följda grundsats, att, på djupet, utmål hör räknas
efter lodlinien, och tror samma grundsats, efter det i förslaget antagna system,
vida lättare än hiltils kunna ega tillämpning, enär utmålet ej skulle
bestämmas förr, än den angifna fyndigheten redan blifvit så blottad, att
dess läge eller sträckning kan 'urskiljas (§ 28), jag emellertid icke tilltror
mig att med säkerhet bedöma, huruvida, från ekonomisk synpunkt, den
här uppställda regeln fordrar något undantag, till enlighet med hvad Bergslagernes
Deputerade samt Bruks-societeten och Jern-konlorets Fullmäktige
förordat. Likasom jag också i allmänhet ville göra en likartad reservation,
med hänseende till andra i förslaget förekommande rent ekonomiska ämnen,
dem jag ansett mig höra vidröra endast för deras sammanhang med
författningens juridiska bestämmelser.
§ 35.
Den i andra momentet förekommande mellanmening: ”dock endast till
dess annan grufegare med arbete från sitt utmål möter,” lärer blifva öfverflödig,
om i slutet af § 24 göres det af mig föreslagna tillägg, hvilket
i öfrigt innefattar en behöflig utsträckning jemväl till jordegare, emedan
också denne, om han möter med arbete från egen grund, änskönt lian icke
sökt imnulning, bör ega uteslutande rätt till hela framlida afkastningen,
samt följaktligen den främmandes rätt upphöra.
I
§§ 37, 39, 40, 41 och 42.
Enär lagstiftningen på goda skäl, och enligt Rikets Ständers flera
gånger förnyade framställningar, under sednare tider fortgått i den riktning,
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
att till allmänna domstolarne öfverflytta administrativa myndigheters, och deribland
Bergmästares och Bergs-kollegii, domsrätt, samt giltig anledning icke synes
mig vara förhand, att nu åter göra Bergmästare och Bergs-kollegium till
domare i rena rättsfrågor, finnér jag mig böra i underdånighet hemställa: a) om
icke uti slutet af §37 i stället för orden: ”beslut derom meddela; och ege han
jemväl etc. kan uppstå” endast må tilläggas orden: Utlåtande derom meddela;
b) att § 39, hvars andra moment synes mig ej vara af behof på kalladt,
kunde erhålla följande lydelse: Fordrar jordegaren lösen för utmål, och
är fråga derom icke genom förening uppgjord, framställe han sitt påstående
hos Bergmästaren, sednast vid utmåls-förrättningen; och vare Bergmästaren
skyldig att, med gode männen, marken besigtiga och, efter hvad
annan mark af enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller,
uppskatta, samt yttrande i ämnet lill protokollet afgifva; och c) alt, med
uteslutande af §§ 40, 41 och 42, mot slutet af författningen följande stadganden
intagas:
§ . . . Den som ej åtnöjes med Bergmästare-embetets åtgärder och
beslut i frågor om mutsedels utfärdande, samt utmåls och hvilostånds meddelande,
med hvad i öfrigt efter denna Stadga lill embetels handläggning hörer,
må deröfver klaga hos Bergs-kollegium, i den ordning som för besvär öfver
Bergmästare-embetets åtgärder och beslut i allmänhet stadgadt är; och eger
Bergs-kollegium jemväl att, utan föranledande af sådan klagan, meddela
den rättelse, som med afseende på näringens och allmänna säkerhetens
kraf finnes vara af behof påkallad.
§ . . . Utan hinder af beslut, meddeladt i den ordning nästföregående
§ anvisar, må rättstvister parter emellan, angående tillämpning
af denna Stadga, äfvensom åtal för öfverträdelse af densamma, pröfvas af
allmän domstol.
§§ 38 och 44.
Med stöd af hvad här ofvan vid § 26 blifvit åberopadt och anfördt,
samt då jag i enlighet med de remitterade förslagen antager, att grufva
som sonås med detsamma upphörer alt vara förre innehafvarens tillhörighet,
ville jag för min del hemställa: a) att, i stället för 2 momentet af §
38, börjande med orden: ”Sedan jordegaren bekommit” etc., följande stadgas:
Ali den mark, som enligt denna författning till inmutaren afslås, skall,
om grufvan öfvergifves eller sönas, hemfalla till grundegaren, sedan i förra
fallet de uti §... stadgade.... månader, men, hvad sönad grufva beträffar,
Kongl. AlajUs Nåd. Proposition, N:o 92.
4 .
träffar, två år, räknade från det grufvan kom i ödesmål, förflutit, man
att emellertid någon hos Bergmästaren till grufarbetets fortsättande sig anmält;
dock med skyldighet för grundegaren att iakttaga hvad om bevarande
af grufvas hand, pelare och vissa tillhörigheter i § föreskrifves; b)
att på tjenliga ställen i sammanhang med bestämmelserna huru grufva sonas,
må införas stadganden derom, dels att den som inom nyss sagda tid
till grufarbetets fortsättning sig först anmäla, får öfvertaga grufvan, med
samma rättigheter och förbindelser i hänseende till utmål och grufvedrift,
hvilka förre egaren innehaft, dels och att, i fråga om grufvas sönande, klander
emot den, som grufvan under arbete innehar, icke gäller, der det grundas
på försummelse, som egt rum för längre tid tillbaka än två år före klandrets
instämmande; och c) att 2 mom, § 44, börjande med orden: ”Inmutas
ånyo etc.” finge utgå.
Hvad benämningarne böter och vitén vidkommer, så förmodas endast
den förra böra begagnas, då ansvars-påföljden är bestämd genom sjelfva
stadgan och icke heror af domstols eller annan myndighets föreläggande.
Och skulle detta Högste domstolens underdåniga utlåtande, genom
Note ur Protokollet, jemte handlingarne till Civil-departementet öfverlemna».
Ex protocollo
Sv. P. Ekstrand.
Bil. till Kongl. Majus Nåd. Prop. 1804, N:o 9t. 1 Sami. 1 Afd. 2<S Baft. 7
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1854.
Kongl. Maj;lt Nåd. Proposition, Ni 93.
i
Jti 95.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Aug. 18S1, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Pikets Stander; angående
afsöndringo af jord från Ultuna Kungsladugård och Kronoparken
Asen, till utvidgning af Upsala Central-hospitals
område; Gifven Stockholms Slott den 11 Augusti 1854.
Jemte förmälan, hurusom, efter hvad erfarenheten ådagalagt, sysselsättning
med trädgårdsskötsel och andra arbeten i fria luften i väsendtlig mån bidrager
till vansinnige personers återställande till förnuft och helsa, har Kongl. Maj:ts Seraphimer-Ordens
Gille, enär de jordrymder af dels 7 tunne- 6'A kappland från
kronoparken Åsen, dels 6 tunneland 28'A kappland från Ultuna kungsladugårds
egor, hvilka med Rikets Ständers samtycke blifvit, jemlikt Kongl. Maj:ts Nåd.
Bref d. 5 Sept. 1840, åt Upsala Central—hospital upplåtna, numera, efter det antalet
af patienter derstädes betydligen ökats, icke lemnade tillräckligt utrymme
för de vansinniges sysselsättande på omförmälda sätt, helst berörde jordrymder
varit afsedde att användas jemväl för anläggande af en begrafningsplats samt för
inrättande framdeles, då hospitalets tillgångar sådant medgåfve, af en särskild kuranstalt
för vansinnige personer af den bildade klassen, hos Kongl. Maj:t underdånigst
anhållit, det Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer göra nådig framställning
derom, att den mark som för berörde ändamål ytterligare erfordras, och
hvilken, upptagen under N:rne 23 och 26 å en, genom Seraphimer-Gillets försorg,
öfver hospitalets jord jemte angränsande egor upprättad karta, utgör:
af kronoparken Åsen, gränsbackar  1 tunneland 18,3 kappland
samt af Ultuna äng
3 » 3 »
eller tillsammans 4 tunneland 21,3 kappland
mätte för ifrågavarande ändamål till hospitalet upplåtas, samt att, i händelse någon
årlig afgift derför anses böra från hospitalet till Statsverket betalas, beloppet
deraf kunde varda bestämdt, i enlighet med de uti Kongl. Förordningen den 19
Dec. 1827 stadgade grunder.
Ofver hvad af Seraphimer-Gillet sålunda blifvit i underdånighet hemstäldt,
har Kongl. Majit inhemtat Styrelsens för Ultuna Landtbruksinstitut, Öfver-Jägmästarens
och Kongl. Majits Befallningshafvandes i Upsala län samt Chefens för
Skogs-institutet underdåniga yttranden, äfvensom Kongl. Majits och Rikets Karn
Bih.
lill R. St. Prot. 1833 & 1834. 1 Sami. 1 Åfd. 27 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JYs 95.
mar-kollegii underdåniga utlåtande; och då den ifrågaställa jordupplåtelsen uppgifvits
vara behöflig för att åt de sinnessvage bereda ökadt tillfälle till trädgårdsskötsel
och andra arbeten i fria luften, saint vederbörande icke baft något att
deremot erinra, helst hvad beträffar den del af marken, som tillhör kronoparken
Åsen, densamma icke ingått i parkens indelning till trakthuggning, utan tillhör
reservskogen, vill Kongl. Majit härmed föreslå, det Rikets Ständer, för deras del,
måtte medgifva, att ofvanberörde jordrymd af tillhopa 4 tunneland 21 Vi kappland
från Åsens kronopark och Ultuna kungsladugårds egor finge, utan afgäld,
åt Upsala Centra 1—hospital upplåtas, under vilkor att den å kronoparken® andel
växande skog, genom Skogsbetjeningens försorg, vid passande årstid fälles och till
Skogsplanterings-kassans förmån behörigen redovisas.
De denna fråga rörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; och Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför II. M. Konungen
i Ståts-Rådet, å Stockholms Slott den 11 Augusti 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitia3-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Herr Friherre Palmstjerna
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Majits Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående afsöndring
af jord från Ultuna kungsladugård och kronoparken Åsen, till utvidgning
af Upsala Central—hospitals område.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i Nåder
gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, och
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 94.
3
befallde att Nådig Proposition skulle, i öfverensstämmelse dermed,
till Rikets Ständer under denna das; afuå.
O O
Ex protocollo
L. L. Fries.
M 94.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Aug. 1854, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Stander, angående
ändring i 39, 40 med flera §§ i Reg ering s-Formen och
4, 6 med flera §§ i Riksdag s-Ordning en, i afseende på
sattet för Riksstyrelsens förande i vissa fall; Gifven
Stockholms Slolt den 11 Augusti 1854.
Vid antagandet af Regerings-Formen den 6 Juni 1809, då det icke fanns
någon annan medlem af Konungahuset på manslinien, än den regerande Konungen,
blef i denna Grundlag stadgadt, att vid de tillfällen då Konungen af resa
utrikes, eller af sjukdom vore hindrad sjelf vårda Regerings-ärendena, skulle Riksstyrelsen
under tiden utöfvas af Stats-Rådet, som jemväl borde föra Regeringen,
intill dess Rikets Ständer derom vidare förordnat, i fall vid Konungs frånfälle,
hans efterträdare vore omyndig, samt derest Konungahuset skulle på manliga sidan
utslockna. Sedan föreningen emellan Sverige och Norrige år 1814 försiggått,
blef i Riks-akten den 6 Augusti 1815, med anledning af stadgandena i Svenska
Regerings-Formen, samt de dermed sammanstämmande eller dit hänvisande
föreskrifterna i Norriges Grundlag, bestämdt, bland annat, huru Stats-Rådet borde
vara sammansatt vid de tillfällen då gemensam Styrelse lör de förenade Rikena
i nämnde fall erfordrades. — Emellertid hade, sedan Sverige erhållit Thronföljarc,
hvars ålder öfversteg den, som är i 41 § Regerings-Formen för Konungs myndigblifvande
fastställd, Rikets Ständer vid 1812 års Riksdag, äfvensom sedermera
vid 1818 års Riksdag, öfverlemnat och uppdragit åt nämnde Thronföljare personligen,
att vid tillfälle af Konungens sjukdom förestå Riksstyrelsen; varande lika
beslut fattade af Norriges Storthing, i hvad samma Rike angick. Efter Kongl.
Maj:ts Thronbestigning, upphörde likväl all verkan af dessa särskilda beslut; hvaraf
ock följde, att då Kongl. Maj:t sommaren 1852 var för sin helsås vårdande
nödsakad företaga en resa utom sina Riken, äfvensom då Kongl. Maj:t sednare
4
Kongl. Majus Nåd. Proposition, JVJ 94.
under samma år svårt insjuknade, den i Riks-akten föreskrifna Riksstyrelse af
Stats-Rådet, under benämning af Sveriges och Norriges Interims-Regering, måste
träda i verkställighet.
Ett annat förhållande, än som vid Grundlagens stiftande ägt rum, har dock
nu lyckligen inträdt, då inom Konungahuset en längre tid funnits Prinsar, som
hunnit ofvanuämnde ålder, och den glädjande förhoppning kan hysas, att detta
förhållande, med den Högstes nåd, älven för framtiden skall till de begge Rikenas
väl fortfara. Med Grundlagens anda synes dä vara mest öfverensstämmande,
att vid ofvanupptagne fall Thronföljaren, derest han uppnått sagde ålder, eller
eljest annan till denna ålder hunnen Prins af Konungahuset emottager Rikenas
styrelse i Konungens ställe. Först om sådan Prins ej funnes, borde Riksstyrelsen
öfverlemnas åt en af flere personer sammansatt Regering, men dervid synes det
åter kunna leda till flera olägenheter om den komme att bestå al så stort antal
medlemmar som hittills, eller tjugu.
Kongl. Maj:t har derföre varit betänkt på att i Sveriges Grundlagar och i
Riks-akten föreslå förändring i öfverensstämmelse härmed. Då likväl fråga om
ändring i Riks-akten behandlas olika i de begge Rikena, så att i Sverige, enligt
3 § i 1815 års Riksdags-beslut, en sådan kan vid samma Riksdag då den väckes
till afgörande förekomma, hvaremot i Norrige, der Riks-akten är Grundlag,
sådan fråga väckt å ett lagtima Storthing, först å nästa lagtima Storthing afgöres,
har Kongl. Maj:t, som nu till Norriges lagtima Storthing om förändring i Riksakten
framställer Nådig proposition, sådan den finnes härjemte bifogad, nu skolat
meddela detta förslag lill Rikets Ständers kännedom, med tillkännagifvande att
Kongl. Maj:t vill till Rikets Ständer vid nästa Riksdag afgifva enahanda proposition
för behandling efter i lag stadgad ordning.
Under förutsättning att detta förslag till förändring i Riks-akten varder af
begge Rikenas National-representationer antaget, hvaraf blifver en följd att Sveriges
Grundlagar i de delar, som röra detta ämne, måste undergå omändring, föreslår
Kongl. Majit derföre nu, att Rikets Ständer mätte, för sådant lall, godkänna,
att nedannämnde §§ i Regerings-Eormen och Riksdags-Ordningen måtte erhålla
följande förändrade lydelse, nemligen:
Regerings-Formen.
§ 39.
Vill Konungen utom Sverige och Norrige resa, meddele Han Stats-Rådet in
pleno denna sin föresats och inhämte dess tankar deröfver, på sätt 9 § omtalar.
Beslutar Konungen derefter sådan resa och den verkställer, befatte sig ej med
Rikets Styrelse, eller utöfve den Konungsliga makten; så länge Han utom sina
Riken vistas, utan föres Riksstyrelsen under hans frånvaro af Thronföljaren om
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 94.
5
han uppnått den alder, som i 41 § sägs. Ilan styre med all Konungslig malit och
myndighet, enligt denna Regeringsform; dock må han ej Adligt stånd och värdighet
förläna, eller till Grefligt och Friherrligt stånd upphöja, eller Riddarevärdighet
utdela; äfvensom alla lediga förtroende sysslor endast tills vidare kunna förvaltas af
dem, sorn Thronföljaren dertill förordnar.
tiar ej Thronföljare denna ålder uppnått, eller är han hindrad att Riksstyrelsen
öfvertaga, förordne honungen i Stats-Rådet till Regent annan, till Thronföljden
berättigad Prins, den der nämnde ålder hunnit. Är icke sådant förordnande af
Konungen gifvet, eller är den förordnade llegenten hindrad att Styrelsen utöfva, tillträde
den till Thronföljden närmast berättigade Prins, som fyllt aderton dr, Styrelsen
såsom Regent, samt om han är derifrån hindrad, den närmast efter honom till
Thronföljden berättigade Prins, hvilken nämnde ålder uppnått, och sä vidare efter
ar/följden. Arfprins styre med den rätt, som här ofvan blifvit för Thronföljare stadgad.
Finnes ej Prins, som, efter hvad nu är bestämdt, kan Riksstyrelsen emottaga,
tillträdes den af en Interims-Regering, sä sammansatt, som i Riks-akten, till bestämmande
af de genom föreningen emellan Sverige och Norrige uppkomna konstitutionela
förhållanden, är stadgadt■ Denna Regering före Styrelsen med samma makt
som Regent.
Regent, som af Konungen är förordnad, afträde Styrelsen till Thronföljaren,
sä snart denne fyllt aderton år, eller det hinder upphört, som vållat att han ej
förut kunnat Styrelsen emottaga. Regent, som icke är af Konungen förordnad, afträde
Styrelsen, då den af någon till Thronföljden närmare berättigad Prins såsom
Regent kan öfvertagas. lnterims-Regering afträde Styrelsen, dä den af någon till
Thronföljden berättigad Prins såsom Regent kan öfvertagas.
Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid än Tolf månader ur Riket
blifver, derom varder i 91 § stadgadt.
§ 40.
Blifver Konungen så sjuk, att Han icke Regerings-ärenderna vårdar, förhålles
med Riksstyrelsen, som i föregående § bestämmes.
§ 41.
Konung vare myndig vid fyllda aderton år. Dör Konung innan Thronföljaren
denna ålder uppnått, föres Styrelsen af Regent eller Regering enligt 39 §, i
Konungens namn, intilldess Riksens Ständer sammankomma och den FörmyndareStyrelse,
Riksens Ständer, jemte Norriges Storthing, i enlighet med Riks-akten, förordna,
Riksstyrelsen tillträdt.
§ 42.
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset, inom hvilket arfsrätten till
Riket räknas, på manliga sidan utginge, skall, intill dess nytt Konungahus blifvit
c
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JY§ 94.
utkoradt och deri valde Konungen Regeringen tillträdt, Styrelsen föras af Regering,
■på sätt i 39 § sägs.
§ 43.
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare inrikes orter, eller till Konungariket
Norrige reser, förordne Tre Ledamöter af Stats-Rådet, under den Ordförande, som
Han, antingen ibland Prinsar af sitt Hus eller ibland Stats-Rådets Ledamöter, särskildt
nämner, att föra Regeringen i de mål, Konungen föreskrifver. Med de mål,
Konungen då sjelf afgör, förhålles på det sätt, som 8 § stadgar.
Hvad nu om Konung sagdt är, gälle ock i afseende på Regent, dä Riksstyrelse
af Honom utöfvas.
§ »«•
I de fall, då Konungen eller Regenten eller Regeringen sammankalla Riksens
Ständer, fastställes liden till Riksdagens begynnelse efter Tretionde och inom
Femtionde dagen frän den, då kallelsen blifvit uti Hufvudstadens kyrkor kungjord.
§ 91-
I den händelse 39 § omtalar, att Konungen, efter företagen resa, utöfver
Tolf månader ur Riket blifver, sammankalle Regent eller Regering, genom öppet
Påbud, Riksens Ständer till allmän Riksdag, och läte kallelsen inom Femton dagar
efter berörde tids förlopp uti Hufvudstadens kyrkor, samt skyndsamligen i de
öfriga delar af Riket kungöra. Sedan Konungen derom underrättad blifvit, men
Flan ändock icke till Riket återkommit, tage Riksens Ständer jemte Norriges
Storthing, i öfverensstämmelse med Riks-akten, den författning om Riksstyrelsen,
hvilken de nyttigast finna.
§ 93.
Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, utfärde Regenten eller
Regeringen kallelse å Riksens Ständer, hvilken kallelse inom Femton dagar efter
Konungens död skall i Hufvudstadens kyrkor och vidare i Riket, kungöras. Riksens
Ständer åge, gemensamt med Norriges Storthing, i den ordning Riks-akten
bestämmer, att, utan afseende på något den aflidne Konungens testamente angående
Riksstyrelsen, förordna en eller flera Förmyndare, som, intill dess Konungen
myndig blifver, Regeringen i dess namn, efter denna Grundlag, må utöfva.
§ 94.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den Konunga-ått, hvilken arfsrätten
till Riket uppdragen vore, på manliga sidan utginge, kalle Regeringen inom
den i föregående § stadgade tid efter den siste Konungens död, Riksens Ständer
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JYs 94.
7
till allmän Riksdag. Riksens Ständer skola då gemensamt med Norriges Storthing,
pä sätt Riks-akten stadgar, ett nytt Konungahus utkora, med bibehållande af
denna Regerings-Form.
§ 95.
Om emot förmodan Regenten eller Regeringen underläte att i de fall, föregående
91, 93 och 94 §§ omförmäla, Riksens Ständer genast sammankalla, då
åligge det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen, Domkapitlen i Riket, Magistraten i
Hufvudstaden samt Landshöfdingarne i Länen, att, genom offentliga kungörelser,
underrättelse härom meddela, på det val af Riksdagsmän, der sådana val äga rum,
genast må kunna anställas, och Riksens Ständer sammankomma, att deras och
Rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan Riksdag öppnes å Femtionde dagen efter
den, då Regenten eller Regeringen sist bordt kallelse dertill i Hufvudstadens
kyrkor låta kungöra.
Riksdags-Ordningen.
§
I händelse Konungen efter företagen resa, utöfver tolf månader ur Riket
blifver, sammankalle Regenten eller Regeringen, genom öppet Påbud, Riksens Ständer
till allmän Riksdag, och late kallelsen, inom Femton dagar efter berörde tids
förlopp, uti Hufvudstadens kyrkor, samt skyndsamligen i de öfriga delar af Riket,
kungöra.
§ 6.
Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, utförde Regenten eller
Regeringen, i den omyndige Konungens namn, kallelse å Riksens Ständer, hvilken
kallelse, inom Femton dagar efter Konungens död, skall i Hufvudstadens kyrkor
och sedan vidare i Riket kungöras.
% 7.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den Konungaätt, hvilken arfsrätten
till Riket varit uppdragen, på manliga sidan utginge, kalle likaledes Regeringen,
inom den här ofvan stadgade tid efter den siste Konungens död, Riksens Ständer
till allmän Riksdag.
§ 9.
I de fall, då Konungen, eller Regenten eller Regeringen sammankallar Riksens
Ständer, fastställes tiden till Riksdagens begynnelse efter Tretionde och inom
Femtionde dagen från den, då kallelsen blifvit i Hufvudstadens kyrkor kungjord.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, M 94.
§ 10.
Om, emot förmodan — — — — — att deras samt Rikets rätt iakttaga
och skydda. Sådan Riksdag öppnas å Femtionde dagen efter den, då Regenten
eller Regeringen sist bort kallelse dertill i Hufvudstadens kyrkor låta kungöra.
§ 11
i:o. — — — — — — — — — — — — — —.
2:o. Om tiden för de Riksdagar, till hvilka Konungen Ständerna kallar,
lärer Konungen i Nåder Hof-Rätterna förständiga. Om tiden åter för sådana
Riksdagar, till hvilka Regenten eller Regeringen, eller ock, enligt Regerings-Formens
95 §, de i densamma nämnde vederbörande kalla, åligge det dem, att HofRätterna
underrätta.
§ 23.
l:o. Samma dag, då Riksdagens öppnande kungöres, utnämne Konungen —
— — — — och i Bondeståndet af den närvarande Ledamot, som de flesta
Riksmöten bevistat. Då, i händelse af underlåten kallelse af Regenten eller Rege
ringen
de i 10 § nämnde vederbörande till Riksdag kalla, äge Ridderskapet och
Adeln att nämua Landtmarskalk, och Borgare- och Bondeståndet, hvart för sig,
sina Talmän.
(2 och 3 mom. oförändrade.)
§ 26.
Konungen, eller, i de fall 4, 5, 6 och 7 §§ omröra, Regenten eller Regeringen,
läte genom en Härold — — — — — afträda.
§ 41-
Stats-Rådets och Högste Domstolens samtlige Ledamöter, äfvensom JustitieKansleren
och Justitie-Ombudsmannen kunna ej säte och stämma i sitt Stånds
plena förnekas, enär de, enligt hvad hvarje Stånds särskilda ordningar stadga, dertill
berättigade äro; dock för Stats-Råds Ledamot det fall undantaget, då honom enligt
Regerings-Formen uppdraget är, att vara medlem af Regering. I Utskott .
§ 61.
Då val till Konung eller Thronföljare skall förrättas, äge Riksens Ständer,
att dagen före den, som, enligt Riks-akten blifvit till valdag bestämd, i Ståndens
särskilda Plena, genom allmän omröstning välja, till en Nämnd, Sexton personer
för hvarje Stånd, med uppdrag att, vid förefallande skiljaktigheter emellan Riksstånden,
bestämma valet. Å den utsatte valdagen, skride hvarje Stånd särskildt
till val af Konung eller Thronföljare. Förena sig alla Stånden om en och samma
person,
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition, JM 94.
9
person, vare Ilan ansedd såsom af Sveriges Rikes Ständer ulkorad. Äro Ståndens
röster delade emellan flera, afgöre Nämnden; dock må ej lios densamma komma
under omröstning andre, än de, som flesta rösterna i hvarje Stånd erhållit; och må
ej något Stånd flera än en kandidat framställa. Ledamöter af Nämnden må ej
uteslutas från utöfniugen af deras Riksdagsmannarätt i Stånden, men träde tillsammans
dagen efter den, då valet i Stånden förrättadt är, och skiljes ej at förr
än de flesta rösterna om en person sig förenat. Omröstningen ibland Nämnden
skall ske per capita och med slutna sedlar, livar och en af Nämnden uppgifva,
ibland de af Stånden föreslagne, den han anser böra utköras. Falla dervid rösterna
till mer än hälften af de röstandes antal på En man, vare han behörigen
vald. Aro åter rösterna så delade, att en sådan full pluralitet, icke äger rum,
anställes, enligt det i 53 § beskrifna voteringssätt, ny omröstning, till antagande
af den, som Hesta rösterna erhållit, och, om han ej antages, af den, om hvilken
näst efter honom, de flesta af Nämnden sig förenat. Inträffar den händelse, alt
två eller tre personer undfå de flesta och lika många röster, anställes först särskild
votering, enligt sistnämnde g, öfver den ordning, hvarutinnan, om dessa
personer, bör röstas; och skall sedan, vid hvarje ny omröstning, på enahanda
sätt; en voteringssedel alläggas, intilldess en bestämd pluralitet är gifven.
Hafva Riksens Ständers och Norriges Stort/ungs val inträffat pä samma person,
vare Ilan lagligen uthorad till Konung eller Thronfö/jare. Skulle åter hvartdera
Riket hafva valt en olika person, förhålles pä sätt i Riks-akten stadgas.
§ 62.
Skola Riksens Ständer gemensamt med Norriges Storthing, jemlikt Riks-akten,
tillsätta Förmyndare för en omyndig Konung, sammanträde Riksens Ständer sist
dagen efter den, då Riksdagen å Rikssalen öppnad blifvit, och utvälje, genom allmän
omröstning, i deras särskilda plena, till en Nämnd, sexton personer för hvarje
Stånd, hvilka rösta per capita om de af plena, till antalet bestämda Förmyndare,
som skola vara antingen en, tre eller fem. Hvarje Ledamot af Nämnden uppteckue
å en sluten vallista de män, dem han anser förtroendet värdige, och så
många, att de med en person öfverstiga det af Ständerna utsatte antal. Af dem,
som dervid kommit i åtanka, ställes, på sätt i 53 § stadgas, först den, som fle
sta
rösterna erhållit, under ny omröstning, då Nämndens pluralitet gifve utslaget.
På samma sätt fortfares med den, som näst honom af de fleste blifvit kallad, och
så vidare, tills dess det föreskrifna antalet af Förmyndare Varder uppfylldt; kunnande
Nämnden ej åtskiljas förrän valet gjordt och fulländadt är; och gälle detta
val, såsom Riksens Ständers beslut. Nu händer att Riks-Stånden ej inom tre
dagar, sedan de å Rikssalen afhört den i 26 § omförmälda berättelse, åsämjas
om Förmyndarnes antal; förordne då genast, genom sina Elektorer, till ett Utskott,
sexton af hvarje Stånd, att medelst votering per capita, jemlikt 53 §, denna
Bilt. lill 11. St. Prot. 1853 A 185-1 1 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 2
10
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, M 94.
fråga, med samma kraft och verkan, som Riksens Ständers beslut, inom två dagar
aTgöra; skolande sedermera den utsedde Nämnden likaledes inom två dagar hafva
valet förrättat.
Åro Riksens Ständer och Norriges Storthing ense, vare då förmyndare den
eller de, som utsedde blifvit, och tillträde Styrelsen, så fort ske kan. Skulle åter
valet i hvartdera Riket hafva utfallit olika, förhnlles pä sätt i Riks-akten stadgas.
Kongl. Maj: t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
G. A. Sparre.
Utdrag af Protokollet öfver Justitice-Departements-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt Svenskt och Norrskt StatsRåd
å Stockholms Slott den 11 Augusti 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiffi-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Ha ris Excellens Norrske Statsministern, Herr Due,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe,
Stang.
Hans'Excellens, Herr Justitiee-Statsministern anmälde i underdånighet, att,
sedan Kongl. Maj:t anbefallt Herr Justitiae-Statsministern att uppgöra förslag till
de ändringar, dels i Riks-akten till bestämmande af de konstitutionel förhållandena
emellan Sverige och Norrige, samt dels, i sammanhang dermed, i Sveriges
Grundlagar, som kunde anses erforderliga för att stadga huru med Styrelsen i
begge Rikena borde förhållas vid de tillfällen, då antingen Konungen vore af sjukdom
eller resa utom sina Riken hindrad att Regeringen föra, eller ock vid Konungs
minderårighet, eller vid Thronledighet; så hade, med ledning af Unionskommittéens
betänkande den 4 November 1844, ett sådant förslag blifvit i JustitiaeDepartementet
uppgjordt, samt till Norrska Regeringens yttrande meddeladt; hvaruppå
det af nämnde Regering afgifna underdåniga utlåtande blifvit, enligt Kongl.
Kongl. AlajUs Nåd. Proposilion, Jt* 94.
11
Maj:ts i Norrskt Stats-Råd den 7 nästlidne Juli fattade beslut, till Svenska Just i—
liae-Departementets ytterligare handläggning öfverlemnadt; och föredrogs nu detta
ärende, jemte berörde utlåtande,
hvarvid Kongl. Maj:t, uppå Svenska och Norrska Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, beslöt, att förslag till förändring i och tillägg
till Riks-akten skulle till begge Rikenas National-representationer
framställas, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt; äfvensom
Kongl. Majit förordnade, i sammanhang dermed, uppå tillstyrkan af
Svenska Stats-Rådet, det skulle, enär nämnde förslag om ändring
i Riks-akten ej kunde vid denna Riksdag för Rikets Ständer framställas,
Nådig proposition om ändring i 39 m. fl. §§ i RegeringsFormen,
samt 4 rn. fl. §§ i Riksdags-Ordningen till Sveriges Rikes
Ständer nu afgifvas, sådan samma proposition finnes Protokollet
bifogad.
Under öfverläggningen härom hade Stats-Rådet Herr Friherre Palmstjerna,
i afseende på formen för ärendets framställning till Rikets Ständer, yttrat den
särskilda mening, att han ansåg förslaget till förändring uti Riks-akten böra redan
till nu församlade Rikets Ständers öfvervägande och beslut, genom Nådig Proposition
öfverlemnas.
Ex protocollo
G. \V. (Jsterdahl.
Klinga.
Förslag till förändring i och tillägg lill Riks-akten.
§ * •
Om vid något tillfälle, då det efter bestämmelserna i Sveriges och Norriges
Grundlagar samt Riks-akten hitintills tillkommit Sveriges och Norriges InterimsRegering,
att förestå Rikenas Styrelse, Thronföljaren uppnått aderton år, skall han
såsom Regent Riksstyrelsen under tiden föra.
Har ej Thronföljaren denna ålder uppnått, eller är han hindrad att Rikenas
Styrelse öfvertaga, förordne Konungen i sammansatt Stats-Råd till Regent annan
till Thronföljden berättigad Prins, den der nämnde ålder hunnit. Är icke sådant
förordnande af Konungen gifvet, eller är den förordnade Regenten hindrad att
Styrelsen utöfva, tillträde den till Thronföljden närmast berättigade Prins, som
fyllt aderton, Styrelsen såsom Regent, samt om han är derifrån hindrad, den närmast
efter honom till Thronföljden berättigade Prins, hvilken nämnde ålder uppnått
och så vidare efter arfföljden.
12
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JV§ 94.
Finnes ej Prins, som, efter hvad här ofvan är bestämdt, kan Rikenas Styrelse
öfvertaga, tillträdes den af Sveriges och Norriges Interims-regering.
Regent, som af Konungen är förordnad, afträde Styrelsen till Thronföljaren,
sä snart denne fyllt aderton år, eller det hinder upphört, som vållat att han ej
förut kunnat Styrelsen, såsom Regent, emottaga. Regent, som icke är af Konungen
förordnad, afträde Styrelsen, då den af någon till Thronföljden närmare berättigad
Prins, såsom Regent kan öfvertagas. — Interims-regering afträde Styrelsen,
då den af någon till Thronföljden berättigad Prins, såsom Regent, kan öfvertagas.
§ 2.
I stället för de i 7 § Riks-akten, sådan denna § blifvit antagen i Sverige
af Konungen och Rikets Ständer den 8 Maj 1841, samt i Norrige genom Riksakts-bestämmelse
af den 2 April 1845, befintliga föreskrifter, rörande Sveriges
och Norriges Interims-regerings sammansättning och ärendernas behandling af
densamma, stgdgas:
Interims-regeringen skall bestå af 8 ledamöter, nemligen:
från Sverige: Justitiee-Statsministern, Statsministern för Utrikes ärendena samt
två Stats—Råd; ocb
från Norrige: Norrske Statsministern, de två Stats-Råd, som äro i Stockholm,
samt ytterligare ett, antingen ordinarie eller särskildt tillförordnadt, Stats-Råd.
De Stats-Råd, som sålunda skola blifva medlemmar af Regeringen, kallas
dertill af Konungen, eller i annat fall utväljas i Sverige af Stats-Rådet och i
Norrige af den dervarande Regering.
Med såväl Svenska, som Norrska sakers föregående beredning och granskning
förhålles efter de i hvartdera Riket gällande föreskrifter.
I Interims-regeringen skola de Svenska ärendena af den Svenska Föredragande,
till hvars befattning de höra, föredragas, i protokoll fattas och expedieras
på Svenska språket, och de Norrska ärendena af den Norrska Statsministern föredragas,
i protokoll fattas och på Norrska språket expedieras.
Saker, som angå båda Rikena och ej genom sin natur tillhöra något särskildt
Departements handläggning, föredragas af Statsministern för Utrikes ärendena
och expedieras till hvartdera Riket på dess sprak, till Sverige genom bemälde
Föredragande och till Norrige genom dess Statsminister. Diplomatiska
ärenden föredragas äfven af Statsministern för Utrikes ärendena och införas i ett
särskildt protokoll.
Ärendena afgöras genom de flesta rösterna, och när rösterna äro lika, bestämme
Ordföranden utslaget.
Alla utgående expeditioner (resolutioner) underskrifvas af samtlige ledamöter.
Kongl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse, J\2 95.
13
Interims-regeringen skall hafva sitt säte i Stockholm, der ej sådane hinder
möta, sorn göra det antingen omöjligt eller vådligt.
I Interims-regeringen skall, för iirender, som angå begge Rikena, Sveriges
Justitiee-Statsminister eller Norriges Statsminister vara Ordförande, hvar sin vecka.
Genom lottning i första sammanträdet afgöres, hvilkendera först skall föra
ordet. Om den Statsminister, hvilken ordlörandet tillkommer, har förfall, uppträder
i hans ställe den främste närvarande Regerings-ledamoten från det Rike,
livartill den hindrade hörer. Då ärenden förekomma, hvilka angå det ena Riket
särskildt, föres ordet af den främste bland dess närvarande Regerings-ledamöter.
I Interims-regeringens sammanträden skall alltid antalet af medlemmar från
hvartdera Riket vara lika.
Ej må beslut fattas, der icke minst två ledamöter från hvartdera Riket äro
tillstädes.
§ 3-
Vid alla de tillfällen, då det efter Sveriges och Norriges Grundlagar, samt
Riks-akten, hitintills ålegat begge Rikenas Stats-Råd att sammankalla Riksens Ständer
i Sverige och Storthing i Norrige, för att om Regeringen förordna, skall
detta åliggande hädanefter tillhöra Regent eller Interims-regering.
Underlåter Regent eller Interims-regering att verkställa sådan kallelse, förfares,
som för sådant fall i hvartdera Rikets Grundlag är stadgadt.
M 95.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Aug. 1854, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Standerangående
hegardt understöd får fidlhordandet af Norbergs jernvåg;
Gifven Stockholms Slott den 15 Augusti 1854.
Sedan det bolag, hvilket, under benämning af Norbergs Jernvägs-bolag, bildat
sig för anläggning af en jernväg mellan Norbergs grufvefält i öfre delen af Westmanland
och sjön Åmänningen vid Strömsholms kanals segelled, hvilket bolag, mot
tillgodonjutande af ett lån å 100,000 R:dr från Handels- och Sjöfarls-fonden,
genom ett med Kronan afslutadt kontrakt, förbundit sig att inom viss tid hafva,
i enlighet med den af Kongl. Majit i nåder gillade plan, verkställt berörde arbete,
14
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, Jfs OS.
nödgats afbryta detta företag innan detsamma hunnit fullbordas, samt vid bolagsstämma
den 1 sistlidne April uppdragit åt vissa då utsedde delegerade, att å bolagets
vägnar, jemte anmälan af bolagets obestånd, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
göra framställning, angående jernvägsbyggnadens öfvertagande af Staten, äfvensom
de åtgärder, hvilka i öfrigt kunde för detta företags fortsättande blifva af
nöden, hafva bemälde delegerade, uti en den li nästlid ne Juli till Kongl. Maj:t
ingifven skrift, i underdånighet anfört: att anledningen till det missöde, som träffat
bolaget, hufvudsakligen vore att söka uti felaktiga beräkningar för anläggningskostnaden,
enär denna kostnad i det af Civil-Ingeniören C. Tottie i December
1851 sednast afgifna och vid arbetet följda förslag upptagits till endast 156,491
R:dr, hvaremot, vid jemförelse emellan bolagets räkenskaper samt ett af Löjtnanten
C. Adelsköld nyligen upprättadt kostnads-förslag, sig visade, att, ehuru, enligt
berörde räkenskaper, redan vid slutet af år 1853 blifvit för jernvägs-anläggnin
gen
utbetalde R:dr 132,212: 14. 5.
de återstående erforderliga utgifterna för jernvägens fall—
bördande och trafikens öppnande uppginge till . .
»
111,803:
21.
4.
så att hela kostnads-summan blefve
R:dr
244,015:
55.
9.
till hvars fyllande skulle, oberäknadt det från Ilandels-  och Sjöfarts-fonden erhållna länet
»
100,000:
samt de af aktieegarne tillskjutne
»
34,850:
—
—•
och en uppkommen räntevinst af
»
1,834:
7.
—
R.dr
136,684:
7.
erfordras ett ytterligare tillskott från aktieegarne af .
»
107,331:
28.
9.
Summa
R:dr
244,015:
35.
9.
att emellertid det till 500 st. bestämda aktie-antalet, hvaraf dock endast tecknats
427, numera, i följd af försummade inbetalningar för 177 st., vore inskränkt
till 250 aktier, hvilkas innehafvare icke funnit någon utväg att bära tyngden af
nyssberörde för denna jernväg erforderliga, högst betydliga ytterligare tillskott; —
samt att, då det nuvarande till halfva aktie-antalet reducerade bolaget sålunda sett
sig urståndsatt att kunna fullborda ifrågavarande jernvägsbyggnad, häraf blifvit en
följd, att bolaget, för att förekomma att de personer, hvilka försummat inbetalningar
på sina aktier, skulle kunna undandraga sig att lika med de öfrige aktieegarne
deltaga uti ansvarigheten för bolagets skulder, nödgats offentligen förklara
bolagets obestånd och till Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt ingifva bolagets
cessions-ansökning. Då sålunda det nuvarande inskränkta antalet intressenter
i Norbergs jernvägs-bolag saknade utväg eller förhoppning att kunna åstadkomma
de betydliga tillskott, som erfordras för fullbordandet af detta företag,
hvilket följaktligen, utan en direkt medverkan från Statens sida, skulle komma
att helt och hållet afstanna, samt i ofuliändadt skick förblifva, utan att de af bo
-
Kongl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse, M 93.
15
laget derå nedlagde kostnader medförde något gagn, men ifrågavarande kommuni--  kations-anstalt, enligt sammanstämmande vitsord af alla de embets-myndigheter,
som yttrat sig i fråga om det från Staten sökta lånebidrag, vore af synnerlig
vigt och nytta icke allenast för den närmaste orten, jemte den icke obetydliga
del af Westmanland, som med samma ort genom forslande eger beröring, utan
äfven för åtskilliga af Rikets utefter hafskusten belägna aflägsnare provinser, hvarest,
vid der anlagda masugnar, Norbergs välartade malmer skulle, till stor båtnad
för jernhandteringen, kunna i större mängd användas, hafva ofvanbemälde
delegerade, på grund af dessa förhållanden och då det med skäl kunde förväntas,
alt Norbergs jernväg, om den vunne fullbordan, snart skulle komma att utsträckas
i första rummet till den på ungefär 1% mils afstånd från Norbergs grufvor
i grannskapet af staden Hedemora belägna sjön Hofvan, som uti sig upptager
den derstädes på en längre sträckning segelbara Dalelfven och sålunda utgöra
början till en lättad transport för den i afseende på kommunikations-anstalter illa
lottade provinsen Dalarne, å bolagets vägnar i underdånighet anhållit, att den
påbörjade jernvägs-byggnaden, jemte alla af bolaget för densamma anskaffade materialier,
samt hvad dertill i öfrigt hörer, måtte, under vissa uppgifna vilkor, af
Staten öfvertagas och på dess bekostnad fullbordas; hemställande delegerade tillika,
derest berörde underdåniga anhållan icke vunne Nådigt bifall, huruvida icke Kongl.
Majit torde finna skäl att till Rikets Ständer framställa förslag om beviljande
för denna jernvägs fullbordande af ett anslag, stort 75,000 R:dr Banko, eller
enahanda summa, som för Nora-Ervalla jernväg blifvit anslagen, att för ändamålet
disponeras af ett bolag, som, på de vilkor, Kongl. Majit i öfrigt kunde finna
nödigt bestämma, förbundo sig att fullända Norbergs jernväg i öfverensstämmelse
med ofvannämnde af Löjtnanten Adelsköld uppgjorda förslag; och hafva delegerade
slutligen i underdånighet fästat Kongl. Majits uppmärksamhet derpå att, om bolagsmännens
ifrågavarande anhållan bifölles, deras förlust ändock blefve ganska
betydlig, enär å de 250 aktierna förlorades, så väl de för hvarje aktie redan
insatte 100 R:dr, som det tillskott, hvilket å aktierne komme att erläggas till
betäckande af det belopp, som återstode å skulden till Handels- och Sjöfartsfonden,
sedan den summa blifvit afdragen, hvarmed de aktieegare kunde tillförbindas
att bidraga, hvilke icke fullgjort föreskrifne inbetalningar.
Efter inhemtande af Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
underdåniga yttrande i ämnet, har Kongl. Majit tagit denna underdåniga ansökning
i behörigt öfvervägande och dervid, beträffande det förra alternativet, eller
att Staten skulle inlösa jernvägen, funnit sig sakna skäl att i sådan syftning vidtaga
någon åtgärd.
Hvad åter angår det sednare alternativet, innefattande anhållan, att Kongl.
Majit måtte till Rikets Ständer framställa förslag om beviljande för denna jernvägs
fulländande af Sjutiofem tusen Riksdalers statsbidrag, att för ändamålet dispo
-
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, M 95.
neras af ett bolag, som förbunde sig att utföra arbetet i öfverensstämmelse med
det af Löjtnanten Adelsköld sednast uppgjorda kostnadsförslag, har Kongl. Maj:t
visserligen funnit den omständighet härvid möta, att det nuvarande bolagets Direktion
förmedelst kontrakt förbundit sig att, utan annat Siats-understöd än det
från Handels- och Sjöfarts-fonden beviljade lånet, fullborda anläggningen; men då,
med hänsigt till ifrågavarande jernvägs nytta för ortens transport-rörelse och möjligheten
att derigenom till allmänt gagn, åt flera orter i landet sprida Norbergs
rika malmtillgångar, det kan synas icke obilligt, att jernvägs-företaget blefve annorledes,
än medelst lån, af allmänna medel understöd^ vill Kongl. Maj:t härme
delst
hafva till Rihets Ständer i nåder öfverlemnat denna del af ansökningen, på
det att, i händelse Statens tillgångar finnas för närvarande medgifva en så beskaffad
ytterligare utgift för kommunikationernas förbättrande, Rikets Ständer må
komma i tillfälle att taga under pröfning frågan om det sökta Stats-understödets beviljande,
hvarvid i sådant fall, jemte de för dylika understöd i allmänhet stadgade
vilkor, torde böra föreskrifvas, att ett nytt bolag skall inom detta års utgång
hafva bildat sig, som inlöser den färdiga delen af jernvägen och ställer antaglig
säkerhet för väg-anläggningens fullbordande inom nästa års utgång, i öfverensstämmelse
med Löjtnanten Adelskölds omförmälda förslag, sådant det, efter slutlig
kontroll-granskning, kan varda af Kongl. Maj:t i nåder faststäldt; — blifvande, i
alla händelser, det nuvarande bolaget förpligtadt att, enligt sitt åtagande, för
hvilket säkerhet blifvit ställd, ansvara för återbetalningen till Handels- och Sjöfartsfonden
af det derifrån utanordnade lånet.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag
Kongl. Maj-.ls Nåd. Skrifvelse, Jtl 95.
17
Utdrag af Protokollet öfver Civil-är enden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stals-Rädet å Stockholms Slott den 15 Augusti 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitise-Statsministern, Grefve Sparre,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Grefve Mörner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Civil-departementet, Stats-Rådet Fåhraeus föredrog i underdånighet:
En af f. d. Stats-Rådet m. m. F. O. Silfverstolpe, Ryttmästaren m. m. Friherre
W. F. Tersmeden, Häradshöfdingen m. m. E. W. Montan, samt Bruksidkarne
Th. Aspelin och L. Wetterdahl, såsom delegerade af Norbergs jernvägsbolag,
i underdånighet ingilven skrift, deruti bemälde delegerade anfört — — —
På grund af dessa förhållanden och då — — — — — — — —
hafva delegerade, å bolagets vägnar, i underdånighet anhållit, att den påbörjade
jernvägsbyggnaden, jemte alla af bolaget för densamma anskaffade materialier, samt
hvad dertill i öfrigt hörer, måtte af Staten öfvertagas och på dess bekostnad fullbordas,
under vilkor — — — — — — — — — — — —
hemställande delegerade tillika, derest berörde underdåniga anhållan icke vunne
Nådigt bifall, huruvida icke Kongl. Maj:t torde finna skäl, att till Rikets Ständer
framställa förslag om beviljande, för denna jernvägs fullbordande, af ett anslag,
stort 75,000 R:dr Banko, eller enahanda summa som för Nora-Ervalla jernväg
blifvit anslagen, att för ändamålet disponeras af ett bolag, som, på de vilkor Kongl.
Maj:t i öfrigt kunde finna nödigt bestämma, förbunde sig att fullända Norbergs
jernväg i öfverensstämmelse roed det af Löjtnanten Adelsköld uppgjorda förslag;
Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande af den 15 nästlidne Juli hade
Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader hufvudsakligen anfört — — —
Vidkommande förra alternativet af ansökningen, eller att Staten skulle inlösa
jernvägen, ansåg Stats-Rådet, i betraktande af hvad Styrelsen för Allmänna Vägoch
Vattenbyggnader i underdånighet anfört, sig sakna skäl att i sådan syftning
tillstyrka någon Kongl. Maj:ts åtgärd.
liih. till lt. St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 3
18 Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, M 93.
Hvad åter anginge sednare alternativet, innefattande anhållan, att Kongl. Maj:t
måtte till Rikets Ständer framställa förslag om beviljande, för denna jernvägs fulländande,
af 75,000 Riksdalers statsbidrag, att för ändamålet disponeras af ett
bolag, som förbunde sig att utföra arbetet i öfverensstämmelse med det af Löjtnanten
Adelsköld sednast uppgjorda kostnadsförslag, mötte härvid visserligen den
omständighet, att det nuvarande bolagets direktion, förmedelst kontrakt, tillförbundit
sig att, utan annat stats-understöd, än det af Handels- och Sjöfarts-fonden
beviljade lånet, fullborda anläggningen; men då, med hänsigt till ifrågavande jernvägs
nytta för ortens transport-rörelse och möjligheten att derigenom, till allmänt
gagn, åt flera orter i landet sprida Norbergs rika malmtillgångar, det kunde synas
icke obilligt, att jernvägsföretaget blefve annorledes än medelst lån af allmänna
medel understödt, hemställde Stats-Rådet i underdånighet, huruvida icke ansökningen
i denna del måtte varda Rikets Ständer genom Nådig Skrifvelse meddelad,
på det att, i händelse Statens tillgångar funnes för närvarande medgifva en så
beskaffad ytterligare utgift för kommunikationernas förbättrande, Rikets Ständer
måtte komma i tillfälle att taga under pröfning frågan om det sökta stats-understödets
beviljande, hvarvid, i sådant fall, jemte de för dylika understöd i allmänhet
stadgade vilkor, torde böra föreskrifvas, att ett nytt bolag skall inom detta
års utgång hafva bildat sig, som inlöser den färdiga delen af jernvägen och ställer
antaglig säkerhet för väg-anläggningens fullbordande inom nästa års utgång, i öfverensstämmelse
med Löjtnanten Adelskölds omförmälda förslag, sådant det, efter
slutlig kontroll-granskning, kan varda af Kongl. Maj:t i nåder faslställdt; — blifvande,
i alla händelser, det nuvarande bolaget förpligtadt att, enligt sitt åtagande,
för hvilket säkerhet blifvit ställd, ansvara för återbetalningen till Handels- och
Sjöfarts-fonden af det derifrån utanordnade lånet.
Hvad sålunda blifvit af Stats-Rådet i underdånighet anfördt och tillstyrkt,
behagade Kongl. Majit i nåder gilla; i följd hvaraf Nådig
Skrifvelse i ämnet, sådan den finnes detta protokoll bilagd, skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
Vollrath Ekström.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JYs 96.
19
AS 96.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Aug. 1854, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
anslag af vinsäd till Ulrica församling; Gifven Stockholms
Slott den 18 Augusti 1854.
Hos Kongl. Majit har Ulrica Församling af Östergöthlands län i underdånighet
anhållit, att, då densamma icke, i likhet med öfriga församlingar i Riket, åtnjuter
något kronotionde-anslag för inköp af erforderligt vin vid Nattvardsgångar,
den Kronan behållna tionde, som af vissa hemman inom socknen utgår, måtte
för berörde ändamål församlingen tilläggas; och som upplyst blifvit, att inom
socknen ett belopp af en tunna 29i7Aö kappar kronotionde är odisponeradt, nemligen
en tunna 24 kappar inom Göstrings och Wifolka, och 521/3g kappar inom
Kinds och Ydre häraders fögderi, har Kongl. Majit, i enlighet med hvad Dess
och Rikets Kammar-kollegium och Stats-kontor, uti underdånigt utlåtande af den
7 innevarande månad, äfvensom öfrige vederbörande tillstyrkt, samt i öfverensstämmelse
med hvad tillförene under enahanda förhållanden egt rum, härmed velat
föreslå Rikets Ständer, att såsom vinsäd åt Ulrica församling anslå nämnde en
tunna 2927/35 kappar kronotionde-spanmål.
Kongl. Majit låter till vederbörande Utskott aflemna de detta ärende rörande
handlingar och förblifver Rikets Ständer med all Konungslig Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
H. Reuterdahl.
20
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 96.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-liådet å Stockholms Slott den 18 Augusti 1854.
Närvarande: ,
Hans Excellens, Herr Justitiae-Statsministern, Grefve Sparre,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Grefve Mörner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-chefen, Stats-Rådet Reuterdahl uppläste härefter till justering
ett, med Kongl. Maj:ts fattade beslut öfverensstämmande, förslag till Nådig Proposition
till Rikets Ständer, angående anslag af vinsäd till Ulrica församling;
Och behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
i Nåder gilla samt förordna, att Nådig Proposition i‘ enlighet dermed
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
Carl Gust. Brusewitz.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 18S4.
Kungl. Maj: i» j\ud. Froj)ositicn} N:o 97.
1
N:o 97.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 25 Aug. 1854, k!. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, med förslag
lill förordning, angående Handels-böcker och Handelsräkningar;
Gifven Stockholms Slott den t-I Augusti 1854,j
Att nuvarande kredit-lagar i många afseenden icke motsvara vår tids
fordringar, har ofta och med skäl blifvit öfverklagadt, och en förbättring af
lesamma har derföre utgjort ett af föremålen för Kongl. Maj:ts Nådiga omtanke.
Vid den granskning af denna del af lagstiftningen, som på Kongl.
Maj:ts befallning egt rum, har frågan om handels-bok ansetts utgöra ett af de
ämnen, derom fullständigare bestämmelser än nu finnas, äro af behofvet påkallade.
Då köpmannen och i allmänhet hvarje näringsidkare, så snart hans
rörelse kommit till någon högre grad af utsträckning, ofta sättes i nödvändighet
att anlita krediten, och det således måste ligga i samhällets intresse, att
utvägarne för honom att erhålla kredit, så vidt ske kan, underlättas, blir det
på samma gång af stor vigt, att missbruk af densamma i möjligaste måtto
foreko mmes och, då det inträffar, allvarligen bestraffas. Sådant kan likväl ej
åke, med mindre, hvarje gång en närings-idkare kommer på obestånd, och
nödgas inställa sina betalningar, tillfälle gifves att inhemta tillförlitlig och fullständig
upplysning, huru han begagnat det af hans borgenärer honom lemnade
förtroende, och om anledningarne till hans obestånd. Den säkraste upplysning
i detta hänseende lemna ordentligen och ändamålsenligt förda handelsböcker.
Bokföring öfver rörelsen är således för narängs-idkaren en skyldighet ej
blott emot honom sjelf, utan äfven emot det allmänna, och bör förthy af lagen på
-
Sik. fil! R. St. Prat. 1853 $ 1854. 1 Samt. 1 Afd. 28 Baft.
1
*
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 97.
bjuda*. I nu gällande konkurs-lag stadgas väl ansvar för den gäldenär, som
idkat handel eller annan rörelse, deröfver bok hällas bör, men antingen icke
fört ordentliga böcker eller fört falska sådana, eller sina böcker förstört. Genom
detta stadgande synes dock det åsyftade ändamålet icke kunna fullt uppnås,
såvida icke derjemte noggrannare bestämmes å hvilka närings-idkare stadgandet
må ega tillämpning, samt huru bokföringen bör vara beskaffad, för att
kunna såsom ordentlig anses, och saknaden af nödiga föreskrifter i nämnde
hänseenden har derföre blifvit anmärkt såsom en väsendtlig brist i nuvarande
lagstiftning.
Beträffande vidare det vitsord, som bör ordentligen förd handels-bok tillkomma,
synes äfven ett tillägg till nu gällande lags stadganden vara erforderligt.
Sådant vitsord medgifves nu endast i fråga om fordran för borgade varor,
och tillbörligt afseende synes således icke vara fästadt å det förhållande,
som eger rum emellan affärsmän, hvilka med hvarandra träffat aftal om öppen
kredit. Till följd af sådana aftal kunna nemligen fordringar uppkomma, hvilka
härleda sig från penninge-utgifter, som den ena för den andra på grund
af affärs-förbindelserne dem emellan, bestridt från uppburne medel, remisser
och dylikt; och då, angående så beskaffade fordringar, å hvilka något kredit-papper
vanligen ej utfärdas, handels-böckerne med lika mycket, oin ej mera
skäl, än i fråga om fordringar för borgade varor, böra kunna tjena såsom bevisnings-medel,
synes äfven böckernas vitsord lämpligen böra till dem utsträckas.
På grund af de anmärkningar, som sålunda emot nuvarande stadganden
om handels-bok förekommit, har Kongl. Majit låtit upprätta förslag till ny
författning i detta ämne, deruti jemväl de dermed sammanhang egande frågorne
om handels-räkningar och motbok blifvit behandlade; varande uti det betänkande,
som bifogats förslaget, skälen för de deruti förekommande afvikelser
från nu gällande lag närmare uppgifne.
Berörde förslag, med de rättelser deruti, som, efter Stats-rådets och
Högste Domstolens hörande, funnits nödiga, varder härmedelst till Rikets Ständer
ofverl emnadt.
Kongl. Majit föreslår att, med ändring af Kongl. Förordningen, angående
handels-boks vitsord den 6 Oktober 1848, antagas må följande
”Förordning,
angående Handcls-böcker och Handels-räkningar.
§ I
En
hvar, som, i den ordning särskilda författningar innehålla, 1 stad el
-
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N:o 97.
S
ler på landsbygden, till sitt yrke gjort, att i gross eller i minuthandel så*
sorn näring idka, vare, ehvad det är enskild man eller bolag, pligtig ordentliga
handels-böcker föra, såsom bär nedan sägs.
Lag samma vare för dem, som gjort till sitt yrke, att varor till försäljning
tillverka eller bearbeta.
§• 2.
Under stadgandet i 1 § inbegripas: de, som penninge-handel och bankrörelse
drifva; de, som för egen räkning eller i kommission in- eller utrike»
varor uppköpa, för att dem åter utsälja; de, som i kommission varor till ut
8äljning
emottaga; de, som för in- eller utrikes sjöfart skepp eller fartyg bygga
eller utrusta, för att dem på frakt upplåta eller försälja; de, som mot sjö—
eller eld- eller annan skada försäkring öfvertaga; idkare af apotheks-rörelse;
Idkare af boktryckeri och bokförlags-rörelse; idkare af gröfre eller finare smides-bruk,
och af verk för tackjerns-blåsning och jern-gjuteri; idkare af fabriker
och manufaktur-verk; idkare af de borgerliga yrken, som hafva till ändamål
att lifsmedel eller drycker till försäljning bereda; och de, som till sitt
yrke gjort, att på beting öfvertaga uppförande och bättrande af hus och
byggnader.
Undan tagne äro: jordbrukare och idkare af de näringar, som med jordbruket
sammanhänga; idkare af grufve-drift och bergsmanna-handtering; handtverkare,
som endast på beställning varor förfärdiga; och de, som utan biträde
af andra, än hustru och barn, mångleri- eller annan sådan mindre handels-rörelse
idka, eller varor till försäljning tillverka.
§. 3.
De i 1 § föreskrifne handels-böcker skola vara: Dagbok, brefbok, inventariebok;
köpman dock obetaget, att, efter godtfinnande, derjemte andra
handels-böcker föra.
fr 4.
I dag-boken skola antecknas, dag efter dag, i den ordning de inträffat,
idla öfverenskommclser, företag och affärer utan undantag, som köpmannen för
egen del, eller för andras räkning, enligt uppdrag} afslutat och som med rörelsen
ega samband, de fordringar och den gäld, sorn; deraf eller annorledes tillkommit,
borgenärernas och gäldenärernas namn, de vexlar eller andra skuldförbindelser,
som blifvit utgifna, till betalning godkände, eller endosserade, d«
kontanta penninge-belopp, sorn, på hvilken, grund det må Vara,, fiix dage© milit
-
4
Kongl. Maj:ts Nild. Proposition, N:o 97.
tit eller utgått, och särskildt de varor till art, belopp och pris, som utborgads
blifvit.
I dag-boken skola ock antecknas beloppen af de summor, köpman för sin
hushållning från kassan uttagit-, såsom oek priset å de varor, han från sina förråder
tili hushållningen användt.
De penninge-belopp, sorn för dagen influtit för varu-försäljning i minut,
må för en gäng vid dagens slut i dag-boken antecknas.
§• 5.
År rörelsens omfång eller beskaffenhet sådan, att förande af en enda dag
bok
olämpligt biefve, må särskilda dag-böcker öfver särskilda slag af förekomna
affärer för dagen hällas.
g. 6.
Bref-boken skall innehålla noggranna afskrifter af alla i handels-ärenden
aflåtne bref efter deras datum och på det språk, hvarpå de skrifvits. -
Bref, sorn i handels-ärenden ankomma, skola, likaledes ordnade efter
deras datum, noggrann! bevaras.
g. 7.
Inventarii-bok skall upprättas vid den tidpunkt, köpman sin rörelse öpp
nar, och upptaga noggrann uppgift på allt hrad lian eger i fastighet, lösören och
varulager, med derå påfördt värde, på fordringar och gäld, och på beloppet af
hans kontanta penningar. Inom de sex första månaderne hvarje år skall ock
en balans-räkning uppgöras, utvisande de tillgångar, köpmannen då eger och de
gäld-belopp, lör hvilka han då, på en eller annan grund, häftar; börande den
na balans-räkning i sin ordning uti inventarii-boken inskrifvas.
Inventarii-bok och balans-räkning skola af köpmannen med hans underskrift
bestyrkas. År det ett bolag, som rörelsen idkar, och äro alla eller flere
medlemmar för bolagets förbindelser solidariskt ansvarige; då skola alla de, sjelfva
eller genom ombud, underskrifva, som sålunda förpligtade äro.
g. 9.
Dag-bok och inventarii-bok skola, innan de begagnas, inbindas och, hvaf
för sig, i fortlöpande sifferföljd, pagineras. Det, som införes, skall i oafbruten
följd, utan luckor eller toma mellanrum inskrifvas. Ej må något af innehållet
genom öfverstryknihg oller annorledes oläsligt göras, eller genom radering, utbyta
tf blad, inskrifning mellan raderne eller i kanten ändras eller tilläggas. Behof
-
Kongl. Mnj:ls Nåd. Proposition, iV:o 97.
5
res ändring eller tillägg, må det såsom fortlöpande text a bladet antecknas.
Hafva andra anteckningar deremellan tillkommit, varde ändringen eller tillägget
derefter inlördt, och i sådant fall dagen uppgifven, då ändringen eller tillägget
skedde.
§- 10.
Köpman är pligtig sina handels-böcker tinder tio år, räknade från den
dag, sista inskrifningen skedde, sä vårda, att de vid behof må tillgänglige vara.
§• 11-
Köpinan, sorn befinnes icke hafva efterkommit hvad orri handels-böcker
nu stadgadt är, vare, der han i konkurs-tillstånd råkar, underkastad den påföljd,
konkurs-lagen i thy fall bestämmer..
g. 12.,
Handels-böcker, som vederbörligen förde äro, kunna i handelstvister så
vä! emellan köpmän inbördes, som emellan köpman och andra, såsom bevisningsraedei
tjena, efter hvad derom, här nedan sägs.
g. 13.
Ar handels-bok ej så förd,, som ofvan är sagdf, ege den ej vitsord till
förmån för den, som sig derå beropar, så framt ej vederparten det medgifver
eller sakens beskaffenhet sådan är, att domaren finner boken i det målet vitsord
förtjena.
Godkänner, vid uppkommen tvist, part boken i de stycken, som honom
till fördel lända; ege densamma ock vitsord i de stycken, som äro emot han?
anspråk.
§• 14-
Emellan köpmän inbördes vare bevisning genom handels-bok tillåten i
tvister, som angå något handcls-ärende, hvarom i boken vederbörlig anteckning
förekomma bör; oförkränkt likväl vedeiparts rätt att motbevisning förete, eller,
der han det gitter, fel i boken eller sådana omständigheter visa, som boken
eller personen misstänkta göra.
g. 15.
Nu vill, vid tvist emellan köpmän inbördes om fordran, som på handelsbok
grundas, den, som sökes, likaledes med sin handels-bok visa, att den fordran
redan betald, elier annorledes gulden är; befinnas böckerna å båda sid,''1
vai a ordentligen lörda, men i den tvistiga frågan emot hvarandra strida; pröfv*
6
Kongl. Majits Nåd. Proposition, N:o 97.
domaren, huruvida i thy fall böckernas vitsord bör förfalla, eller om sådana omständigheter
äro för handen, att någondera öfvervägande trovärdighet mi
förtjena.
§• 16.
Det vitsord, ordentligen förd handels-bok tillkommer, må uti handelstvister
emellan köpmän ej för fullt bevis gälla, der ej den, som sökes, det medgifver,
eller andra omständigheter tillika förekomma, sorn boken bekräfta, eller
ock köpmannen, eller den, som boken fört, den med ed sannar; egande domarren,
efter sakens beskaffenhet, sådan ed i hvarje fall föreskrifva.
§. 17.
Åskar, under det någon emellan köpmän uppkommen handels-tvist inför
domstol anhängig är, någondera parten, att den andra, till sakens belysning,
sin handels-bok förevisa må, eller finner domaren eljest sådan åtgärd nödig; ege
han dertill förordna och utdrag, rörande det tvistiga, taga eller taga låta, der
sa behöfves.
§. 18.
Vägrar part att sin handels-bok förete, då det af domaren honom ålagdt
är, eller den andra parten sig erbjudit, att boken för fullt bevis godkänna; ankomme
på domarens pröfning, att den vägrandes påstående i saken omedelbart
förkasta, eller vederparten tillåta sin bok eller utsago med ed sanna.
§. 19.
Ilar köpman, utom de böcker, som enligt 3:dje § ovilkorligen hållas böra,
andra handels-böcker fört; ege domaren ock magt dem, vid förelagdt vit»
eller annan påföljd, infordra och af deras innehåll, beträffande tvistefrågan, kännedom
eller utdrag taga eller taga låta. Dock må något vitsord dessa böcker
ej tilläggas, der de ej, såvidt med deras ändamål förenligt är, uppfylla d»
vilkor, som för de förras vitsord äro fastställda.
§. 20.
Mot andra, än köpman, ege handels-bok ej vitsord i fråga om annaa
fordran, än den, som på utborgning af varor sig grundar.
Beropar sig, vid uppkommen tvist,' köpman på sin handels-bok, att si
beskaffad fordran styrka, och gitter ej vederparten visa fel i boken, eller sådana
omständigheter, som boken eller personen misstänkta göra, men nekar ändå
till krafvet; då ege boken mot honom det vitsord, att han skall vara skyl*ed
ed sig fria, der han ej hellre vill öfverlåta åt köpmannen, eller den sorn
Kungl. Maj:ts> Nåd. Proposition, N:o 97.
7
boken fört, att fordringens riktighet med ed sanna, eller ock domaren, i anseende
till omständigheterna, finnér skäl edgängen ät köpmannen eller bokföraren
uppdraga.
§. 21.
Handelsräkning, som af köpman utfärdas, bör med hans handels-böcker
aoggrannt öfverensstämma.
§. 22.
p
Ar emellan köpmän öppen kredit aftalad, antingen i allmänhet, eller för
ett visst handelsföretag; vare den, som kredit gifvit, pligtig räkning deröfver
den andra tillställa inom den tid, vanligt handelsbruk bestämmer, om ej annorlunda
aftaladt är. Finner den, som räkningen emottog, densamma oriktig
vara; åligge honom utan dröjsmäl, bevisligen derom tillsäga den, som räkningen
gaf, eller, der denne ej kan anträffas, klander mot den räkning hos Konungens
Befallningshafvande anmäla inom tre mänader, sedan han densamma emottog.
Försummar han det, och liar han ej heller inom den tid, som nu är
sagd, bevisligen tillställt den, som räkningen gaf, annan på sina böcker grundad
räkning, som mot den af honom emottagna strider; vare det ansedt så,
sorn hade han räkningen godkänt.
§. 23.
Räkning å varor, utborgade till köpman, utan aftal om öppen kredit,
eller till annan, iin köpman, skall, vid den fåföljd, 25 § utsätter, gäldenären
bevisligen tillställas sednast inom tie månader efter utgången af det år, hvarunder
det utborgade i handels-boken inskrefs, der ej annorlunda uttryckligen
aftaladt är.
§. 24.
År räkning gäldenären vederbörligen tillställd och har han ej inom tre
månader, sedan han den emottog, bevi-ligen tillsagt köpmannen, att räkningen
ej godkännes, eller ock till Rätten, hvarunder gäldenären lyder, klander derå
instämt; vare då räkningen lika utmätningsgild, som förfallet skuldebref. Har gäldenären
genom sin påskrift räkningen godkänt; vare lag samma.
§. 25.
Har köpman försummat, att räkning å utborgade varor gäldenären tillställa,
eller*honom derför hos Rätten eller Konungens Befallningshafvande söka
inom den tid, som i 23 § sägs; då må för den fordran handelsbok något vitsord
ej tillkomma.
8
Kongl. Maj:is Nåd. P/oposilion, A7:a 97.
§- 28, .
År emellan köpman oell någon -af deni, till hvilka han varor utborgat,
motbok kållen, och liar köpmannen den motbok, afsiutad, till gä kl eisa ren aflernnat
inom den i 23 § sagda tid: vare köpmannen cj skyldig annan räkning
öfver hvad motboken innehåller, gäldenären tillställa. Vill gäldenären boken ej
godkänna; gore derom tillsägelse eller i ris t amme klander efter thy som i 24 §
stadgas, och varde tiden för klandret räknad från den dag, gäldenären boken,
afsiutad, emottog. Sker ej tillsägelse eller anmäles ej klander; galle motboken
för fullt bevis ora hvad deruti uppfördt är.
§. 27,
Vägrar gäldenären att motbok förete, då lian kräfves, 'eller har den titan
något köpmannens vållande förkommit eller fått sådant fel. att den ej kan
i det, hvarom tvistas, för tillförlitlig anses; ege köpmannen eller bokföraren
feandels-boken med ed styrka.
§■ 28.
Hvad i denna förordning stadgadt är för köpman, gällö i alla hänseen•en
äfven för de öfrige af dem, som, enligt 1 och 2 §§, handels-böcker hälla böra.”
De till ärendet hörande handlingar åtfölja; och Kongl. Majit förblilver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum
st supra
OSCAR.
C. A. Sparre*
t
Pretokefl
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 97.
9
Protokoll öfver ett Justilie-ärende, hållet i Kongl. Maj:ts Högstt
Domstol Fredagen den 17 Mars 1854.
Närvarande: •
Ja-ititie-Råden Engelhart,
Backman,
Quiding,
Hoffstedt,
Gyllenhammar,
Gynther,
Quensel.
Föredragningen af det utaf särskilde kommitterade upprättade och af
Kongl. Maj:t genom remiss den 25 Februari innevarande år till Högste Domstolens
utlåtande öfverlemnade förslag till förordning om handels-böcker och
handels-räkningar fortsattes och afslutades.
Vid granskning af ifrågavarande förslag fann Högste Domstolen anledning
förekomma till följande anmärkningar, nemligen:
Vid 1 och 2 §§.
Enär det svårligen lät sig göra, att på förhand genom Lag fullständigt
•eh noggrannt bestämma, hvilka närings-idkare borde vara skyldige, att öf\er
»in rörelse föra bok, utan frågan härom ofta, såsom beroende ej blott af den
utöfvade rörelsens art, utan äfven af dess vidd och sättet, hvarpå den drifves,
måste i förekommande fall till domarens pröfning öfverlemnas, ansågo Högste
Domstolens fleste ledamöter, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i
nu gällande lag funnes stadgadt, bokföring, såsom vilkorlig skyldighet, borde
töreskrifvas endast för egentlige handlande, fabriks-idkare och andre, som idka
»adan roj ilse, att, för vinnande af ordning och reda, bok deröfver finnes af
»öden; dock med bibehållande derjemte af det vitsord, som genom förordningen
Bih. till Ii. St. Fröt. 1853 £ 1854. 1 Sami 1 Afd. 28 Höft.
t
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 97.
den 6 Oktober 18-18 blifvit medgifvet äfven åt hvar och en annan näringsidkares
böcker, derest de befinnas vara förda i föreskrifven ordning. I följd
häraf hemställde bemälde ledamöter, att ifrågavarande §§. måtto sammanföras
till en, innehållande den föreskrift, att cn hvar, som antingen i stad elter burskap,
eller på landet i öppen salubod; med särskildt tillstånd, såsom i Handelsordningen
bestämdes, idkade handel, ehvad det vore enskild man eller bolag,
skulle vara pligtig handels-bocker föra; samt att i slutet af författningen stadgades,
dels att nyssnämnde likasom öfrige i författningen i afseende å köpmän
förekommande föreskrifter skulle ega tillämpning äfven å fabriks-idkare och andre,
hvilka drefvo rörelse af den vidd och beskaffenhet, att, för vinnande af reda
och ordning deruti, bok öfver rörelsen erfordrades; dels ock att, i händelse
annan varu-tillverkare eller förädlare öfver sin rörelse i föreskrifven ordning fört
bok, sådan bok skulle, i fråga om fordran för utborgade varor och verkstäildt
arbete, ega enahanda vitsord, som, enligt författningen, handels-bok i nämnde
hänseende tillerkändes.
Justitie-råderne Backman och Quiding åter yttrade: att både för det
nära sammanhang, sorn frågan om skyldigheten att hålla handels-bok, har med
flere i förslaget till Konkurs-lag förekommande stadganden, angående köpmans
och närings-idkares konkurs, och med afseende å ansvarigheten för åsidosättande
af en sådan skyldighet, vore det angeläget, att med all möjlig bestämdhet
anvisas, huru vidsträckt densamma skall gälla, på det att, vid behandlingen utaf
konkurs-saker af nämnde beskaffenhet, tvekan ej må uppstå och ej heller
missförstånd om vidsträcktheten af berörde skyldighet må medföra oförskyldt
lidande. Om det, å ena sidan, måste medgifvas, att svårighet möter mot ett
fullständigt uppräknande af alla dem, hvilka det skall åligga att hålla handelsbok,
så syntes, å den andra, en i mera allmänna ordalag affattad föreskrift,
såsom föremål för olika tolkning, skola lemna rum för stridigheter, ledande tili
dröjsmål och tidsödande omgång i ett ämne, med hvars natur det öfverensstämmer,
att skyndsamhet erfordras, och till en för de särskilda slagen af närings-idkare
menlig osäkerhet. Begagnades deremot den utvägen, att bland dem, hvilka drifva
handel eller näring i egenskap af liufvudsakligt yrke, de klasser tydligen angåfvos,
som det tillhörde, att öfver rörelsen föra bok, så torde i allmänhet en
tillräcklig ledning för omdömet blifva lemnad. Detta hade uti förevarande §§
blifvit iakttaget, och det kunde förutsättas, att härigenom, så vidt ske kan, förebygdes
uppkomsten af tvetydiga fall. Olägenheten deraf, att, i dylika fall,
afgörandet måste bero på domarens, endast från jemförelse med de utsatta
klasserna och tilläfventyrs jemväl från afseende på handelns eller näringens vidd
och omfång härledda pröfning, blefve då också minskad. I den mån erfarenheten
visar behofvet af ännu flera klassers upptagande i lagen, kunde derom
medelst författning förordnas. På grund häraf funno Justitie-råden icke
Kongl. Majda A åd. Proposition, fäo 97.
11
anledning till annan anmärkning emot dessa §§, än dels att, då i 2 momentet
af 2 § undantag är gjordt lör dem, som idka bergsmanna-handtering, och då
denna handtcrings egentliga syftemål är tackjerns-blåsning, de uti 1 mom. förekommande
orden »idkare af gröfre eller finare smidesbruk, idkare af tackjernsblåsning
och jerngjuteri-verk» måtte utbytas emot »idkare af gröfre eller finare
smidesbruk samt af verk för tackjerns-blåsning och jerngjuteri,» helst här syntes
böra afses den händelsen, att vid ett större verk tackjerns-blåsning bedrifves
i förening med annan jerntillverkning, och dels att i slutet af 2 mom. uttryckcs
att »mångleri eller annan sådan mindre handels-rörclse» idkas utan biträde
af andra än hustru och barn.
Vid 4 §.
Det i 2 momentet af denna § föreslagna stadgandet syntes ej fullt tydligt
och bestämdt. Af dess lydelse kunde nemligen ej med visshet slutas, om
afsigten vore, att från den i 1 mom. uppställda regel, att allt hvad sorn för
dagen utginge, borde i dagboken antecknas, skulle göras undantag i fråga om
köpmannens liushålls-utgifter i så måtto, som dessa, om än vid särskilda tillfällen
under veckan ur kassan utgångna, likväl skulle kunna på en gång vid
veckans slut antecknas, eller om stadgandet hade för ändamål att ålägga köpmannen
skyldighet, att, jemte daglig anteckning, särskildt i dagboken redovisa
sina liushålls-utgifter för hvarje vecka.
Då det syntes vara öfverensstämmande med god ordning, att hvad ur
kassan utginge, äfven om det skulle användas till köpmannens hushåll, blefve
i dagboken inskrifvet samma dag uttagningen skedde, hvilket ej eller kunde
vara för köpmannen betungande, då endast det ur kassan uttagna belopp, och
ej hvarje särskild dermed sedermera bestridd utgift utgjorde föremål för anteckning
i handels-boken; samt ehuruväl af denna borde kunna inhemtas tillförlitlig
upplysning om köpmannens liushålls-utgifter stått i tillbörligt förhållande
till hans tillgångar, det likväl hvarken för berörde ändamål eller
af annan orsak syntes nödigt eller lämpligt att förhindra köpmannen
att ur kassan för sitt hushåll eller enskilda behof på en gång uttaga
hvad för flera veckor vore beräknadt, eller ålägga honom att i dagboken
redovisa, huru mycket af det uttagna för hvarje vecka åtgått, ansågo Högste
Domstolens fleste ledamöter de med 2 momentet af ifrågavarande § åsyftade
bestämmelser böra uteslutas; hvaremot, enligt bemälde ledamöters åsigt, tydligen
borde uttryckas, ätt ej hvarje särskild af köpmannen för hans hushåll eller
enskilda behof verställd utgift, utan blott det för desammas bestridande ur kassan
uttagna belopp behöfde införas i dagboken, men likväl på sådant sätt, att
de lätteligen kunde från de i och för rörelsen gjorde utbetalningar åtskiljas;
och ansågs berörde ändam ål lämpligast kunna vinnas, om il momentet uttrycg
I*
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 97.
ket »för dagen influtit eller utgått» utbyttes emot »för dagen i kassan influtit
eller derutur utgått» och i ett nytt moment tillädes ett stadgande derom, att hvad
köpmannen till underhåll af sin hushållning eller för enskildt behof uttoge, borda
under särskild rubrik utmärkas.
Justitie-råden Backman och Quiding yttrade i denna fråga: att den
nödiga öfversigten af hvad köpman eller närings-idkare har användt för underhållet
af sin hushållning, ansågo Justitie-råden väl kunna vinnas genom
summarisk anteckning på en gång vid förloppet af någon kortare tidsperiod, i
hvilket afseende den uti 2 mom. af denna § föreslagna, eller minst för hvarje
vecka, syntes antaglig; men som till fullständigheten af nämnde öfversigt hörde, att
anteckningen äfven omfattade de från varulager och andra dylika förråder till
hushållningen in natura utgångne varor, så hemställde dessa ledamöter, att till
de sista orden i momentet: »från kassan uttagit» må läggas »samt värdet, efter
utfördt pris, af de varor, han från sina förråder till hushållningen användt.*
Vid 7 g.
På det de i denna § föreslagna föreskrifter måtte blifva tillämpliga äfven
i dem, hvilka redan vore handlande, då ifrågavarande förslag kunde komma
att blifva gällande såsom lag, ansåg Högste Domstolen stadgandet böra i nämnde
syfte förtydligas.
Vid 9 g.
Enär köpmän ej syntes böra betagas tillfälle att, till besparing af tid
och arbete, vid afskrifters tagande af de utaf dem aflåtna bref, begagna s. k.
kopierings-machin, ansågo Högste Domstolens fleste ledamöter de i denna §
föreslagna bestämmelser ej böra ega tillämpning å bref-boken, i afseende på
hvilken de i 6 g meddelade föreskrifter syntes tillfyllestgörande.
Justitie-råden Backman och Quiding yttrade: att då det ofta kunde inträffa,
att i tvist, upplysning måste hemtas från bref-boken, vore det angeläget,
att äfven denna bok inrättades och fördes på ett sätt, som försvårar densammas
obehöriga förändrande, hvilket ändamål åtminstone i viss mån vunnes
genom användandet äfven på bref-boken af de i denna g meddelade föreskrifter;
och afseendet på berörde ändamål syntes böra vara af öfvervägande
vigt, i jemförelse med den sannolikt icke särdeles betydliga olägenheten,
gom må uppstå deraf, att köpmannen tilläfventyrs icke skall kunna begagna
andra lättare utvägar i stället för brefvens afskrifvande i bref-boken. Justitieråden
tillstyrkte derföre, att förevarande g måtte oförändrad bibehållas.
Vid 10 g.
Som böckers förvarande under längre tid än 10 år, ansågs endast un
-
Kungl. Mnj:ls Nåd. Proposition, N:o 87.
finntnn;svis beliöfligt, oell en sådan skyldighet syntes, särdeles nied afseende å
»let stränga ansvar, sorn för böckers förstöring eller förskingring kunde följa,
ej lämpligen böra utsträckas längre än nödigt vöre, hemställde Högste Domstolen,
att denna § måtte utbytas emot ett stadgande, af innehåll, att köpman
i allmänhet skulle vara pligtig att sina handels-böcker under 10 år, räknade
från den dag sista inskrifningen skedde, så vårda, att de vid behof kunde
vara tillgängliga, och att, om bokföringen för nämnde tid rörde förhållanden,
för hvilkas utredning och bestyrkande upplysning ur äldre bok erfordrades,
denna ock skulle förvaras.
Vid 12, 13, 14, 15 och 16 §§.
Då det vitsord, som ordentligen förd handels-bok må emellan köpmän
egn. hvarom 12, 13, 15 och 16 §§ handla, ansågs vara i Lag-beredningens
förslag till Rättegångs-balk, Hirra delen, 22 kapitlet 14 § tydligare och mera
bestämdt uttryckt, än i nyssnämnde §§ af ifrågavarande förslag, och de i 14
g af detta sednare förekommande nya stadganden, att handels-bok, äfven då
den ej vore förd i föreskrifven ordning, likväl under vissa omständigheter skulle
kunna tilläggas enahanda vitsord, som ordentligen förd bok, och att en
»varande-parts godkännande af en emot honom åberopad bok, i hvad deruti
vore honom till fördel upptaget, ovilkorligen skulle hafva till följd, att boken,
om ock ej ordentligen förd, likväl skulle tillerkännas vitsord, äfven i afseende
på de deruti svaranden till last gjorda anteckningar, som af denna bestriddes,
icke ansågs böra som lag antagas, hemställde Högste Domstolens fleste ledamöter,
att 12 till och med 16 §§ af förslaget måtte utbytas emot ett stadgande
af hufvudsakligen enahanda innehåll med omförmälde § af Lag-beredningens
förslag.
Justitie-råden Badman och Quiding åter yttrade: att, sedan i 12 $
handels-boks giltighet i allmänhet såsom bevisnings-medel blifvit bestämd, förekomma
i 13 till och med 19 §§ stadganden, rörande begagnandet af detta
bevisnings-medel i tvister emellan köpmän, hvaremot 23 § afser det fallet,
alt svarande-parten icke är köpman. Enligt Justitie-rådens uppfattning, följde
detta utaf jemförelse!) af dessa §§:s lydelse och utaf deras uppställning,
samt bestyrktes ytterligare af motiverna; men för att undanrödja möjlig
tvekan, huruvida 14 § skall vara inskränkt allenast till tvister af förstnämnde
slag, hemställde Justitie-råden, att innehållet af samma § matte föras
till 13 §, såsom särskilda momenter af denna.
Derjemte an-ågo desse ledamöter den erinran böra göras, att 2 mom. i
14 § icke tydligen uttrycker, hvad dermed, enligt anfördt motiv, åsyftas, eller
att part, som från den vitsord egande kraften hos en handels-bok vill, oaktadt
dess bristande öfverensstämmelse med föreskrifterne, huru sådan bok bör
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 97.
förås, hemta stöd för sitt påstående, icke skall egil frånkänna densamma vitsord,
i hvad den innehåller, stridande mot detta eller annat bemäldc parts påstående.
Ett sådant stadgande ansågo dessa ledamöter hvarken sakna skäl
eller vara öfverflödigt att upptaga. Likasom det i lagskipningen allmänneligen
vore såsom regel erkändt, att, när ett visst förhållande erkännes, hvilket derförutan
icke vore bcvisadt, men härtill fogas någon uppgift af beskaffenhet, att
den betager erkännandet dess verkan till förfång för den, som detsamma gjort,
de båda böra betraktas i oskiljaktigt sammanhang, så att erkännandet ej är
bindande med mindre, än att uppgiften också tillägges vitsord, så syntes äfven
hvad köpmans handels-bok innehåller till förfång för honom och till fördel
för vederparten, icke böra, på grund af bokens medgifna vitsord, antagas
vara bevisadt, utan så vidt vitsordet blefvc gällande jemväl i de med berörde
innehåll gemenskap egande stycken, som vore till köpmannens fördel, eller med
andra ord, att handels-bokens, å vederpartens sida godkända bevisnings-kraft,
skall vara odelbar, och tillämpas icke mera i fråga om det erkännande, den
innefattar i afseende på vederpartens tillgodohafvande hos köpmannen, än rörande
den förre till last gjorda påföringar.
I händelse denna erinran godkändes, hemställde Justitic-råden att, i öfverensstämmelse
dermed, ofvan omförmälda moment måtte erhålla förändrad
lydelse. 1
I öfrigt funno Justitie-råden Backman och Quiding icke anledning till
anmärkning emot ifrågavarande §§, hvilka, såsom det ock syntes vara nödigt,
lemna rum för domarens pröfning efter de olika omständigheter, sorn i särskilda
fall kunna böra inverka på frågan om handels-boks vitsord i och för
sig, eller i förening med annat bestämdt bevisnings-medel, det domaren skall
ega föreskrifva till fyllnad i bevisningen eller till dess vederläggande.
Vid 19 g.
Då den omständighet, att i denna § icke för det fall, att en part tredskades
att förete de deruti omförmälda böcker, något särskildt äfventyr blifvit
föreslaget, syntes kunna gifva anledning till den tydning, att en dylik tredska
ovilkorligen borde föranleda till den i föregående § utsatta påföljd, hvilken
Högste Domstolen ansåg icke i nämnde fall böra ega rum, hemställde Högste
Domstolen, att, till förebyggande af en sådan tydning, mätte uttryckas, att domaren,
vid infordrande af nämnde böcker, egde att för deras inlemnande förelägga
vite eller annan lämplig påföljd.
Vid 20 §.
Till följd af stadgandet i denna § att, ,der öppen kredit varit emellan köpmän
aftalad, hvardera vore pligtig tillställa den andre räkning och att den af
Kongl. Maj:ls Nåd. Preposition, N:o 97.
15
deni, som ej åtnöjdes med den räkning han fått emottaga, egde att densamma
klandra lios rätten, hvarunder han lydde, skulle, då räkningarne voro olika och
bägge köpmännen ansågo sig ega anledning till klander, en sådan klander-talan,
ehuru angående samma sak, likväl kunna på en gång hos olika domstolar anhängiggöra?.
På det sådant måtte förekommas, och då dessutom den föreslagna påföljden
för underlåtenhet att klandra räkning, eller att denna skulle anses såsom
godkänd, ej syntes böra tillämpas i det fall, att de ömsesidiga räkningarne voro
olika, i hvilket fall icke någondera räkningen borde till följd af försummadt
klander kunna tillvinna sig cxsekutiv kraft, hemställde Högste Domstolens fleste
ledamöter, att, i stället för hvad uti ifrågavarande § blifvit föreslaget, måtte
stadgas: att då emellan köpmän öppen kredit egt rum, antingen i allmänhet eller
för ett visst handels-företag, den som krediten gifvit skulle vara pligtig räkning
deröfver den andré tillställa inom den tid, vanligt handelsbruk bestämde,
om ej annorledes vore aftaladt; att om denne funne räkningen vara origtig, han
borde derom bevisligen tillsäga den, som räkningen gifvit, eller, om denne ej
kunde anträffas, för hvilket fall någon utväg borde beredas att afbryta preskriptions-tiden,
anmäla klander emot räkningen hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inom tre månader, sedan han räkningen emottog; att, om det försummades
och han ej heller innan han räkningen emottog eller inom den tid derefter
nyss sagd är, till den som låtit tillställa honom räkningen, lemnat annan på
sina böcker grundad räkning, som mot den af honom emottagna strider, det
skulle vara ansedt, såsom hade han denna sednare godkänt.
Justitie-råden Engelhart, Hoffstedt och Gynther, hvilka instämde i de
anmärkningar emot det föreslagna stadgandet i denna §, som här ofvan omförmäla?,
voro dock i så måtto af olika åsigt med Högste Domstolens öfrige ledamöter,
sorn de ansågo de anmärkta olägenheterna lämpligast undanrödjas derigenom,
att den ifrågavarande § ute-löts, och de i följande § af förslaget meddelade
bestämmelser, angående räkning å borgade varor, utsträcktes jemväl till
räkning å fordran, som på grund af andra handels-ärenden köpmän emellan
kunde uppkomma.
Vid 22 §.
Enär det i denna § omförmälda klander å tillställd räkning borde antingen
efter stämning blifva föremål för utredning och dom, eller åtminstone komma
till räknings-utgifvarens kännedom, ansåg Högste Domstolen protest hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej böra ega någon kraft i annat fall, än att
utgifvaren oj kunnat anträffas, i följd hvaraf en härmed öfverensstämmande förändring
af stadgandet i denna § syntes nödig.
18
Kongl. Maj: t a Nåd. Proposition, N:o 97.
Vid 25 och 26 gg.
Då motbok vanligen innehades af köparen, syntes det icke vara lämpligt
att, såsom föreslaget vore, ålägga köpmannen att inom en viss tid och vid
stadgad påföljd afsluta motboken och tillställa den gäldenåren; oell då gäldenärens
vägran att förete motbok stundom kunde härleda sig af omständigheter,
hvilka ej borde räknas honom till last, ansågs en sådan vägran icke alltid böra
föranleda till den påföljd förslaget derföre ovilkorligen utsatte.
På grund af dessa anmärkningar och då för öfrigt i afseende på motbok,
hvars egentliga ändamål endast vore, att lemna köparen ett medel till enskild
kontroll å hvad köpmannen i sin handels-bok honom påfört, men icke att
utgöra något i och för sig sjelf inför lagen giltigt bevisnings-medel, några särskilda
stadganden i den syftning med ifrågavarande §§ afsåges, ej' syntes påkallade
af behofvet, hemställde Högste Domstolen, att nämnde §§ måtte utgå.
För den händelse likväl, att några dylika stadganden skulle finnas erforderliga,
ansåg Högste Domstolen desamma böra bringas i öfverensstämmelse med
hvad Lag-beredningens förslag till Rättegångs-balk, förra delen 22 kap. 13 .§,
i ämnet innehåller.
Vid 27 g.
Angående innehållet af denna § åberopade Högste Domstolens fleste ledamöter
hvad af dem vid 1 och 2 §§ blifvit yttradt.
Justitie-råden Backman och Quiding åter lemnade denna § utan anmärkning.
Justitie-rådet Gynther utlät sig härefter: Ehuru jag med Högste Domstolens
öfrige ledamöter deltagit i den speciela granskningen af ifrågavarande förslag
till ny förordning om handels-böcker och deras vitsord, samt dervid, för
den händelse, att Kongl. Majit, i anledning af den väckta frågan om en förbättrad
kredit-lagstiftning, skulle finna för godt att lägga nämnde förslag till
grund för en proposition i ämnet till Rikets Ständer, inskränkt mig till de anmärkningar
mot förslagets detalj-bestämmelser, hvartill jag, för min del, funnit anledning
förekomma, anser jag mig dock slutligen böra tillägga, att berörde förslag,
äfven med de tillstyrkta förändringarno, efter min tanke, icke är af den
beskaffenhet, att det i någon väsendtlig mån kan bidraga till förbättrade kreditlagar
i de delar, der en förbättring är af behofvet mest påkallad, och förutan
hvilken en väl ordnad han dels-kredit svårligen någonsin skall kunna till v ägabringas.
Ty de föreslagna närmare bestämmelserna om hvad .med ordentliga handels-böcker
skall förstås, kunna visserligen i konkurser hafva sin nytta med sig,
för att lättare komma ett oredligt eller vårdslöst förhållande emot borgenärer
o
pa
Kongl Maj:ts Nåd. Preposition^ N:o 97:
XI
på spåren, men förmå på intet sätt förbättra sjelfva kredit-väsendet, oell hvad
kornmittcrades förslag i öfrigt innehåller om handels-böekers vitsord och aflemnade
handelsräkningars gällande kraft, är, med undantag af några förkortade
tidsbestämmelser, hufvudsakligen detsamma, som för närvarande finnes stadgadt.
Hvad som i afseende på våra kredit-förhållanden enskilda personer emellan
egentligen och redan länge med skäl blifvit öfverklägadt, är det alltmer öfverhandtagande
bruket att ställa alla varnförsträckniiigar, äfven i den större
handeln, på bok och räkning, i stället för löpande papper, och genom de derifrån
härflytande obestämda betalnings-terminerna göra alla. på dylika försträckningar
grundade, fordringar för en aldrig pä förhand beräknelig tid till ofruktbara
och för rörelsen oanvändbara kapitaler. Att bereda återgång från detta
skadliga brak, som på- ett så högst betänkligt sätt förlamar all företagsamhet,
inskränker landets rörelse-kapital och tvingar till högre varupriser, än hvarmed
säljarne eljest skulle kunna vara belåtna, är således hvad som i främsta rummet
måste sökas; och en undersökning, huruvida ej den hittills gällande lagstiftningen
om försträckningar i allmänhet sjelf framkallat det ifrågavarande bruket,
eller åtminstone väsendtligen bidragit till dess införande, skall härvid lemna den
säkraste ledningen för bedömande i hvad mån man uti förändrade kreditlagar
kan hoppas att finna botemedel mot det onda.
I 9:de kapitlet Ilandels-balken är den skilnad gjord mellan försträckningar,
som blifvit lemnade på bestämd eller obestämd tid, att då, vid uteblifven
betalning, fordringsegaren i förra fallet är berättigad till 6 procent ränta från
lbrfallodagen, har han i sednare fallet endast rätt till fern procent ränta från
det lagsökning egt rum. Om således köparen, vid ett på kredit skedt varuköp,
gifvit på förbindelse å skulden och deruti utläst sig att betala efter viss tid, så
har säljaren blifvit tillförsäkrad, att antingen vid den betingade förfallo tiden utfå
sina penningar, eller att derå, under den tid han måste vänta, tillgodonjuta
den högsta i lag tillåtna ränta, hvadan han, så framt han icke har skäl att
misstro köparens vederhäftighet,' icke behöfver brådska med en så beskaffad
fordrans ntkräfvande, utan det snarare blifver i köparens intresse, att genom
punktlig liqvid befria sig från den dryga räntan. Deremot är förhållandet alldeles
motsatt i den händelsen varans utborgning skett på räkning och betalnings-terminen
sålunda blifvit lemnad obestämd. Oaktadt i detta fall köparen
i sjelfva verket åtagit sig den vida strängare skyldigheten att betala vid anfordran,
eller så snart säljaren tillsäger honom om betalning, har lagen icke stadgat
annan påföljd för underlätet fullgörande al denria skyldighet, än fem procent
ränta, och denna icke beräknad från det betalningen i öfverensstämmelse
med aftalet blifvit hos köparen fordrad, utan först från den tid krafvet genom
lith. till R. St. Prof. 1853 $ 1854. 1 Sunil, i AfJ. 28 Höft.
3
18
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, A:o 97.
anställd lagsökning blifvit hos offentlig myndighet anhängiggjordt, hvarigenom
köparen, som med säkerhet kan påräkna, att den emot en handelskund alltid
obehagliga åtgärden af en lagsökning ej förr än i yttersta nödfall vidtages, får
en omedelbar fördel af att utdraga pä tiden med liqvid så mycket som möjligt
och på säljarens bekostnad gör en räntevinst för hvarje dag han med godvillig
betalning uteblifver. Icke ens då försträckningen skett på öppen kredit eller
så kallad löpande räkning medgifver den nu gällande lagen mera än 5 procent
ränta från lags öknings dagen för det saldo, hvarmed räkningen slutar, ehuru lagen
häruti står i strid med ett redan länge vedertaget handelsbruk, som lagskipningen
i sednare tideF väl i möjligaste måtto sökt, men icke alltid, emot
lagens bod, såsom t. ex. i konkurser, förmår att upprätthålla.
Det säger sig emedlertid sjelft, att en så beskaffad,, inför lagen uppdragen
skillnad emellan bättre och sämre slag af fordringar, nödvändigt måst, isamma
män den alltmera stigande mängden af sinsemellan täflande säljare lagt köpe-:
vilkoren i köparnes händer, föranleda till det bättre slagets utträngande och begagnande
i stället af de sämre, men för köparne mera fördelaktiga, bok-fordringarne,
på samma sätt, som ett sämre mynt alltid ur rörelsen uttränger ett
bättre. Skulle något särskildt bevis härpå behöfvas, så igenfmnes det ock uti
fruktlösheten af de hittills gjorda försöken att, med nämnde skilnads bibehållande,
tillvägabringa ett annat förhållande.. Redan år 1798 förordnades att i
ali partihandel på kredit köparen skulle vara skyldig att, i utbyte emot qvitterad
räkning, lemna sin skriftliga förbindelse å det borgade beloppet; men då
lagen fortfor att göra ett annat förfarande för köparne vida fördelaktigare, förblef
föreskriften utan tillämpning och befanns slutligen så ändamålslös, att den
genom Kongl, förordningen den G Oktober 1848 helt oeh hållet upphäfdes. I
denna sistnämnde författning sökte man åter, att genom inskränkningar i så
väl handels-böckernas vitsord , som i allemnade handels-räkningars gällande
kraft ännu ytterligare till sin beskaffenhet inför lagen nedsätta alla. bok-lbrdringar,
emedan man hoppades på sådant sätt göra det egna intresset hos säljarne
nog mägtigt, för att förmå dem att ej utlemna sina varor på en så äfventyrlig
kredit, men att utgången icke motsvarat dessa förhoppningar, bevittnas
tillräckligt af den dagliga erfarenheten. De många öfverenskommelse^ hvilka
kort efter utfärdandet af 1848 års förordning mellan de handlande inbördes ingingos
oeh offentliggjordes i ändamål att framtvinga ett kreditväsende, grundadt
på bestämda betalnings-terminer och förskrilven skuld, kunde, som bekant är,
knappt i 24 timmar upprätthållas. Den större handeln är i detta afseende beroende
af den mindre, och denna åter af förbrukarne, hvaraf följer, att så länge
lagen uppmuntrar dessa sistnämnda till oordentlighet i sina betalningar, kan
minuthandlaren ej heller iakttaga noggranhet i sina affärsförhållanden till grosshandlaren,
och en allmän oreda och osäkerhet blifva oundvikliga.
Kongl. IUaj:ls K åd. Proposition, N:o 07.
19
Skall en bättre ordning genom lagstiftning vinnas, vill det således synas,
sorn enda utvägen vore att, med frångående af det hittills följda systemet,
göra alia fordringar inför lagen lika goda och härtill erfordras i första rummet
att de blifva lika räntebärande, hvadan oek den angelägnaste förändringen
i våra kreditlagar enligt min tanke, är, att, i öfveresstämmelse med hvad lagberedningen
föreslagit, lagen, jemte det den uttryckligen godkänner bruket att
ä sådana försträckningar, som blifvit lemnade på öppen kredit och löpande
räkning, beräkna ränta från den tid försträckningen erhölls, förklarar all annan
skuld på obestämd tid böra,lika med den på bestämd tid satta döpa med den
högsta i lag tillåtna ränta från fö Häll o dagen, d. v. s. från det fordringen, genom tillställd
räkning eller annorledes, blifvit bos gäldenären bevisligen krafd. Härigenom
skulle icke allenast gäldenärerne betagas all vidare fördel af ett obehörigt dröjsmål
med sina bok-skulders liqviderande och nödgas sjelive vidkännas den häraf uppkommande
ränteförlusten, utan man skulle i samma män köparne i den mindre handeln,
der den på bok och räkning grundade krediten med obestämd betalningstid
icke kan undvaras, på sådant sätt finge i sitt egna intresse den kraftigaste uppmaningen
till mera noggranhet i betalandet af sina räkningar så snart dessa
blifvit dem tilLtällda, jemväl kunna påräkna i den större handeln en mera allmänt,
på bestämd tid och förskrifning ställd kredit, enär det, under i öfrigt
enahanda förhållanden, alltid i sådan handel, der fråga är om större summor,
måste för köparen vara fördelaktigare att, genom ett på förhand ingånget aftal
betinga sig räntefritt anstånd under den vissa tid han kan behöfva, än atf åtaga
sig betalningsskyldighet af en när som helst efter anfordran räntebärande
skuld.
För min del är jag åtminstone öfvertygad att en lagförändring i omförmälde
syftning, särdeles om dermed förenades det ifrån Lag-beredningen likaledes
hemtade stadgandet, hvarom jag i anledning af kommitterades förslag till
lag för invisningar får tillfälle att vidare yttra mig, angående skyldighet för
gäldenär, sorn icke å sin skuld utgifvit förskrifning, att godkänna en för beloppet
å honom ställd invisning, skulle, genom den lätthet, hvarmed alfa de
hittills alldeles Ofruktbara bok-fordringarne dymedelst kunde förvandlas till fruktbärande
och för rörelsen användbara kapitaler, medföra så helsosamma. verkningar
till förbättring af hela vårt kreditväsende, att alla särskilda föreskrifter
0m viss tid för så väl säljare att tillställa sin köpare räkning å hvad han borgat,
sorn för denne sednare att emot räkningen anmäla klander, sannolikt inom
kort skulle blifva lika obehöfliga hos oss, som de befunnits i andra länder;
hvarföre jag också, ehuru jag ej bestrider, att dessa särskilda föreskrifter under
sakernas närvarande skick kunna vara af behofvet påkallade, ingalunda skulle
vilja tillstyrka någon ytterligare skärpning deruti, pä sätt kommitterades förslag
£0
Kongl. Miij:ts Nåd. Proposition. N:.i 97.
innellållev, så framt de af raig ifrågasatte mera verksamma ätgärdernc blefve
vidtagna.
Justitiffi-rådet Engelhart utlät sig slutligen: att, ehuru det yttrande, han.
i anledning af Kongl. Maj:ts remiss, hade att afgifva, kunde inskränkas til! de
anmärkningar, som han emot det nu granskade förslaget framställt, ville han
likväl, då åsigter af ämnet ur en mera allmän och omfattande synpunkt blifvit
äf Justitie-rådet Gynther utvecklade, äfven för sin del hafva anmärkt, att han
till alla delar gillade dessa åsigter.
In fidem
C. P. A. Hallbäck.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departemcnts-ärcnden, hållet
inför Hans Maj:t Honungen i Siats-Rådet a Stochholms
Slott, Fredagen den 11 Augusti 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Stats-ministern, Herr Grefve Sparre,
Stats-Rådeift Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe,
Justitie-Råden: Quiding,
Hoffstedt.
Hans
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition•, N:o 97.
21
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-ministern anmälde i underdånighet:
l:o.
Att, till följd af Kongl. Maj:ts de» 25 Februari innevarande år, vid då
skedd anmälan af ett i Justitie-stats-expeditionen upprättadt förslag till förordning
om handels-böcker och handels-räkningar, meddelade Nådiga föreskrift
Högste Domstolen öfver berörde förslag afgifvit underdånigt utlåtande, af innehålPJdess
protokoll för den 17 sistlidne Mars utvisar. Och sedan samma protokoll
blifvit de personer, hvilka haft sig uppdraget utarbetandet af omförmälde
förslag, delgifvet med anmodan att, vid ytterligare granskning af förslaget, tillse
hvilka rättelser och ändringar till följd af de utaf Högste Domstolen deremot
gjorde anmärkningar eller eljest kunde anses nödige; hade bemälde personer uti
ett till Hans Excellens afgifvet memorial, i anledning af Högste Domstolens anmärkningar,
sig yttrat och dervid tillika aflemnat ett omarbetadt förslag i ämnet:
hvilket nu föredrogs.
Hans Excellens Justitie-Stats-ministern tillstyrkte att Kongl. Maj:t, med
godkännande för sin del af förslaget, sådant det nu, med afseende å de i Högste
Domstolen framställda anmärkningar, blifvit förändradt, täcktes om antagande
deraf till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition.
I denna underdåniga tillstyrkan förenade sig Stats-rådets öfrige ledamöter;
och åberopade de närvarande Justitie-råden, hvar för sig, de af dem vid förelagets
granskning i Högste Domstolen afgifna yttranden.
Hvad Hans Excellens Herr Justitie-stats-ministern och Statsrådets
öfrige ledamöter på sätt ofvan förmäles, tillstyrkt,
behagade Kongl. Majit i Nåder gilla; Och skulle i öfverensstämmelse
dermed Nådig Proposition, sådan den finnes
•Jetta Protokoll bilagd. till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
G. V. österdahl.
Hih. lill II 47. Prat. 1833 8 1834. 1 Sorni 1 Afd. 28 Haft.
4
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1854.
Kungl. Majli» Aå.liga Proposition, JV.-o 98.
1
i\:o
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Aug. 1854, kl. 10 f. m.
I\ovgl. Majlis Nådiga Proposition lill Pikets Ständer, angående
skatte - försäljning af åtskilliga lagenheter under Elfsborgs
kungsladugård i Götheborgs och Bohus län; Gifven Stockholms
Slott den 11 Augusti 1854.
Då Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med Regerings-Formens 77 §, nu
till Rikets Ständers pröfning hänskjuter den fråga om skatte-försäljning af åtskilliga
lägenheter under Elfsborgs kungsladugård, ett mantal i Örgryte socken och
Säfvedahls härad inom Götheborgs och Bolms län, hvilken, år 1844 väckt, un
der
den sedermera förflutna tiden utgjort föremål för vederbörande Embetsmyndigheters
utlåtanden och öfriga förberedande åtgärder, anser Kongl. Majit, enär
detta ärendes särskilda beskaffenhet fullständigt inhemtas af de handlingar, hvilka
Kongl. Majit låter tillhandahålla det Rikets Ständers Utskott, till hvars behandling
ärendet af Rikets Ständer öfverlemnas, sig böra till möjligaste korthet inskränka
framställningen af de förhållanden, hvilka föranleda Kongl. Majit, att
till Rikets Ständer nu afgifva denna Nådiga Proposition.
Genom Nådigt Bref af den 24 Februari 1837, angående reglering af Iönevilkoren
vid Landshöfdinge-tjenstcrne i Riket, stadgade Kongl. Majit, beträffande
Götheborgs och Bohus län, att frän Landshöfdinge-tjensten, med hvilken såsom
indelning åtföljer Elfsborgs kungsladugård, skulle, vid dåvarande Landshöfdings
afgång, skiljas den del af samma kungsladugårds utmark, som under framfarna
/lill. lill II. St. Pral. ISSI! A t hi;.',. I Sami. I Ajd. 29 Ilag. 1
It onyl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:r> 33.
tidor blifvit upplåten uti omkring 400 små lägenheter, hvilka utgöra förstäder
till staden Götheborg samt äro bebyggda och till en del odlade till trädgårdar
med åsatt grundskatt, af dels kontanta penningar, dels mans- och qvinno-dagsverken,
att efter årlig markegång i penningar utgå; varande i ofvannämnde Kongl.
Bref beräknadt, att för berörda lägenheter, af hvilka nä g fa redan förut blifvit
till skatte försålda, men de öfriga under ständig besittningsrätt upplåtna, grundräntan
skulle belöpa i kontant till  206: 45. —
3,664 mans-dagsverken å 24 sk. .  1,832: — —
285 qvinno- dito .
71: 12. —
2,110: 9. —
hvarifrån borde afdragas afkortningar för öfvergifna lägenheter
m. m. förslagsvis  260: 9. —
så att derefter återstod B:ko R:dr 1,850: — —
1 följd häraf och på grund af vidare i Kongl. Brefvet den 10 Juli 1843
meddelade föreskrifter, hade Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor, sedan Kongl.
Maji den 19 Juni samma år beviljat General-Majoren m. m. G. Edenhjelm afs.
ked från Landshöfdinge-befattningen och till Landshöfding" i stället utnämnt
General-Majoren m. m. Grefve C. Löwenhjelm, den 1 påföljde Augusti anmodat
Landshöfdinge-embetet tillse, det skillnaden emellan Landshöfdingens löne-inkomster
efter förut gällande stat och dem, som, enligt 1837 års reglering, skulle
sysslan åtfölja, hädanefter blefve under titel: »Besparingar af Landshöfdingen
lönerne» i räkenskaperne debiterad och levererad; men sedan, med anledning af
föreskriften i Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837, att grundlegorna, 1,850
R:dr banko, för lägenheterne under Elfsborgs kungsladugård, skulle frånskiljas
lönen och ingå till Statsverket, Landshöfdingen Grefve Löwenhjelm, af anförda
skäl, uti underdånigt Memorial den 25 September 1843, erbjudit sig att låta
denna så kallade kungsladugärds-skatt i den ordning, sorn från äldre tider varit
vanlig, uppbära samt att, mot vissa uppgifna vilkor, till Löne-reglerings-fonden
årligen inbetala de för dessa upplåtelser påräknade 1.850 R:dr, fann Kongl.
Majit, under den 2 Februari 1841, godt i Nåder bifalla, att med upplåtande af
lägenheter å ifrågavarande, till Elfsborgs kungsladugård hörande utmark samt
uppbörden af den för samma lägenheter belöpande afgäld finge, under Grefve
Löwenhjelms tjenstetid såsom Landshöfding, fortfarande tillgå på sätt dittills varit
öflig!; i följd hvaraf bemiilde Landshöfding skulle derunder öga att sagda
afgäld disponera från den tid, då förre Landshöfdingens rätt dertiil upphörde,
emot förpligtelse, att inom Mars månads slut hvart år till Stats-kontoret inbetala
den summa af 1,850 R:dr, sorn af nämnde lägenheter beräknats bland tillgångarne
till de i Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837 bestämda lönefyllnader för
vissa Landshöfdingar.
Kongl. Maj.-ls Nådiga Proposition, N:o OS.
•»
Dessförinnan hade likväl, sedan, enligt Indelningshafvare!! af Elfsborgs kungsladugård,
Landshöfdingen Edenhjelms yrkande, årliga grundlegan för de af staden
Götheborg innehafda lägenheterna Stora och Lilla Klippan å ladugårdens utmark,
blifvit, jemlikt stadens Äldstes medgifvande och Magistratens den (> Maj 1842 fattade
beslut, tili' vidare förhöjd från 4 R:dr 16 sk. banko till 122 dagsverken,
Magistraten samina dag uppdragit åt Götheborgs stads Drätsel-kommission, att
ombesörja underdånig ansökning, det Kongl. Majit, efter inhemtande af Rikets
Ständers samtycke, måtte förunna staden rättighet att, emot erläggande af lämplig
skatte-köpeskilling och de afgifter, som för Öfrigt äro vanliga vid skatteköp,
få till skatte inlösa ofvannämnde lägenheter, tillsammans utgörande G tunne- och
4 kappland jord.
Detta uppdrag har bemähia Drätsel-kommission fullgjort i en den 16 Juli
1844 till Kongl. Majit ställd, af Landshöfdinge-einbetet i Götheborgs och Bohus
län jemte underdånigt Memorial den 26 i samma månad insänd skrift, deruti
blifvit upplyst, att Götheborgs stad genom år 1813 utfärdade köpe-kontrakt,
blifvit, emot en summa af 33,334 Ridr banko, innehafvare af den besittningsoch
nyttjande-rätt, hvilken numera upplösta Svenska Ostindiska kompaniet, medelst
upplåtelse-bref af den 10 Maj 1774, erhållit å de Ländshöfdinge-bostället
Elfsborgs kungsladugård tillhörige lägenheterne Stora och Lilla Klippan med sjöviken
intill varfvet Kustens område, och hvilken besittnings- och nyttjande-rätt
kompaniet genom Kongl. Resolution den 27 Januari 1775, blifvit försäkrad t
att ostörd få behålla; att genom den så kallade sjövikens fyllning, planering och
omgifvande med stenkajcr samt bryggors anläggande, lägenheterne väl numera blifvit
sä förbättrade, att de utgöra beqvämliga platser, ej allenast för upplag af trävaror,
utan ock för lossning och lastning samt skepps utredande, men att dessa fördelar
icke vunnits utan högst betydliga kostnaders användande, hvarföre ock Drätselkommissionen
destolieldre gjort sig förhoppning om bifall till dess anhållan om
lägenheternes inlösande till skatte, som redan förut flere lägenheter å ifrågavarande
kungsladugårds område blifvit till enskilde personer försålde och deribland, enligt
Kongl. Brefvet den 22 April 1823, åtskilliga tomter med en areal af 8 tunnland
5§J kappland, emot en köpeskilling af 333 R:dr 16 sk. banko.
Derefter har uti underdånigt Memorial den 24 Augusti 1844, Landshöfdinge-embetet
i Götheborgs och Bohus län till Kongl. Maj:t öfverlemnat en. jemlikt
beslut å sockenstämma i Carl Johans kyrka den 26 November 1843, af
dervid utsedde Deputerade till Kongl. Maj:t ställd underdånig ansökning örn lösningsrätt
eller tillåtelse till skatteköp af de i nämnde församling belägna å
Elfsborgs kungsladugårds utmark med ständig besittningsrätt försedda tomtplatser
till ett antal af omkring 400. hvilka Indeimngshafvarne från långt
4
Iionpl. Maj:U Kådiga Proposition, N:u US,
aflägsna tider tillbaka emot grundlega upplåtit åt enskilde till uppförande
af boningshus, behöfliga för den till Götheborgs stad hörande befolkning,
som nu utgör nyssberörde församling, hvari för närvarande äro bosatta omkring
7,000 personer, bestående af ståndspersoner, burskapsegande skeppare,
viktualiehandlande, handtverkare, sjömän och arbetare vid fabriker och skeppsvarf;
anförande Deputerade till stöd för sin ansökning, att, till följd af ofvanbemälda
upplåtelse, en mängd större och mindre, till en del kostsamma och
prydliga byggnader blifvit ä ifrågavarande tomtplatser uppförda, hvilka byggnadsföretag
varit möjliga äfven för de mindre bemedlade, då före år 1818 inteckning i
hus var tillåten jemväl om ständig rätt till tomten saknades, så att lån emot intecknings-säkerhet
varit åtkomliga, hvadan ock de liesta der befintliga husen häftade
för betydliga intecknade belopp; men att 1818 års bestämdare inteckningslagstiftning
och domares olika begrepp om upplåtelsernes beskaffenhet gjort icke
blott den vunna intecknings-säkerheten tvetydig, utan äfven vidare inteckning
omöjlig; hvaraf följden blefvo, enär uppsägningar af lån måste inträffa, utan att
nya kunde anskaffas, att husens värde nedsattes, en stor del af de använda byggnads-kapitalen
eller köpe-skillingarne ginge förlorade och förlägenhet uppstode
för många, hvilka, oberäknadt denna olycka, befunno sig i torftiga omständigheter
inom ett distrikt, der, med afseende ä folkmängden och beskaffenheten af
dess yrken, betydliga summor måste årligen användas för upprätthållande af
dess kommunal-inrättningar; på grund hvaraf sökanderne underdånigst anhållit,
det Kongl. Majit mätte medgifva eganderätt till den jord, hvarå dessa hus äro
belägna; i hvilket hänseende sökanderne såsom köpeskilling erbjudit det kapital,
som af grundlego-beloppet uppkommer efter sex för hundrade, så att, derest
grundlegorne, beräknade till omkring 4,000 dagsverken, motsvarade 1,850 Ridr
eller något derutöfver,-kapitalet blefve ungefärligen 31,000 R:dr banko eller något
mera.
Sedan Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium, enligt Nådig remiss
och efter det vederbörande blifvit hörde, den 21 Oktober 1845 afgifvit underdånigt
betänkande i anledning af ofvan omförmälda tvänne ansökningar, och dervid
bifogat jordebok öfver torp och lägenheter å landshöfdinge-bostället Elfsborgs
kungsladugårds egor, jemte öfrige till frågans utredande erforderlige handlingar
och Kollegium härvid framställt förslag i afseende på sättet och vilkoren
för de ifrågavarande lägenheternes skatte-försäljning, innefattande, ibland
annat, att egendomarnes rätta värde borde genom offentligt utrop utrönas,
har Kongl. Majit, under den 20 April 1847, förständigat Dess Befallningshafvande
i Götheborgs och Bohus län att, i anledning af berörda förslag, höra så
väl Götheborgs Drätsel-kommission, som de öfriga sökanderne samt att med dessas
och kommissionens yttrande, jemte eget utlåtande, rörande förslagets antaglighet,
till Kongl. Majit inkomma.
Kungl. Maj:ls Nådiga Proposition, N:o 98.
Till fullgörande af denna Nådiga befallning, har Landshöfdinge-embetet i
Götheborgs och Bohus län den 13 Oktober 1847 till Kongl. Majit insändt
Drätsel-kommissionens samt Deputerades för Carl Johans församling underdåniga
yttrande, deruti de förklarat att, om tomternas bort-auktionering skulle, på sätt
Kammar-kollegium föreslagit, komma att utgöra vilkor för egande-rättens afhändande
från Staten, de hellre återkallade sina ansökningar om dessa tomters
skaf te-försäljning; hvarförutan Landshöfdinge-embetet för egen del anfort, att den
af Kammar-kollegium föreslagna bort-auktioneringen af lägenheterne till den högstbjudande
icke syntes kunna, emot sökandernes bestridande, ega rum, samt att
Landshöfdinge-embetet ansåg den löse-skilling, sökanderne erbjudit, icke vara för
ringa, så att genom dess antagande, hvarvid omgången med den värdering,
Kammar-kollegium föreslagit, undveks, något förfång icke blefve Staten tillskyndadt.
Då denna skatteköps-fråga i sådant skick den 25 Februari 1848 hos
Kongl. Maj:t förekom, fann Kongl. Maj:t, som ansåg billigt, ej mindre att de
enskilde sökanderne, lika med hvad Götheborgs stad erbjudit, såsom vilkor för skatteköp
af deras innehafvande lägenheter, derest sådant dem beviljas, blefvo tillförbundna
att, jemte erläggande af en emot tio års grundlega svarande löseskilling,
framgent utgöra viss årlig ränta, än äfven att, i sammanhang med skatte-köpet,
nu befintlig ojemnhet i skatte-beloppen för särskilda lägenheter i möjligaste måtto
undanrödjes, godt i Nåder anbefalla dess Befallningshafvande i Götheborgs och
Bohus län att, efter skedda undersökningar med hänsigt till skatteköps-frågans
vidare behandling, afgifva förslag till sådan jemkning i den af merberörda lägenheter
nu utgående jordskyld, att hela det nuvarande skatte-beloppet fördelades
på alla lägenheterna i förhållande till hvarje lägenhets area, godhet samt mer
eller mindre fördelaktiga läge, dock så, att för ingen lägenhet finge föreslås lägre
skatt än den, som beräknats enligt Kongl. Brefvet af den 24 Februari 1837,
allt i ändamål, att den skatt, som sålunda blefve åsatt, måtte kunna tagas till
grund för en emot tio års skatte-belopp svarande löse-skilling och jemväl sedermera
årligen , utgöras under iakttagande, att de, hvilka ej ville åtaga sig den
förhöjning i skatten, som sålunda kunde för vissa lägenheter uppstå, väl tills
vidare finge utgöra enahanda belopp som dittills, men deremot icke voro berättigade
att lägenheten till skatte lösa.
Efter det att, i följd häraf, till upplysning om tomtplatsernas area och
läge, afmätningar och karteläggning egt rum samt tillförlitliga upplysningar i
ämnet hunnit inhemtas, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 28 April
1852 med nyssomförmälda yttrande och förslag till Kongl. Majit inkommit, och
dervid bifogat förteckning å ifrågavarande jordlotter, utvisande, att deras antal
c
Kontjl. Maj:ls Nådiga Proposition, JV.-o 98.
uppginge till 410, utom åtskilliga under samma nummer hänförda så kallade
tillökningar; att likväl ibland dessa tomter numera voro öfvergifna oell öde
N:ris 121, 122, 144, 145, 16G, 195, en del af N:ris 196, 198, 211, 215,
226, 272, 282, 322, 382, 384 och 409 samt till allmän plats utlagda N:ris
376 och 377; — att N:ris 9, 10, 11, 242, 365, 375, 393 och 394 blifvit
den 5 Augusti 1823 köpta till skatte, emot utgörande af 80 mansdagsverken
årligen; — att N:ris 23 och 24 blifvit utlagde till allmänt torg; — att N:ris
127 och 128 gamla Reparebanan blifvit genom Kongl. Brefvet den 7 Oktober
1718 donerade till Kommendören Gathenhjelin och hans efterkommande; att
för N:o 234, Annedal, åsatte 160 mansdagsverken upphört att utgå, sedan uti
anhänggjord, ännu icke afslutad, tvist, vederbörande Härads-Rätt förklarat lägenheten
icke hafva någon jord af kungsladugårdens egor; att N:o 236, Vädersågen,
blifvit den 20 Januari 1724 köpt till skatte; — att tomten N:o 296,
Skottlandia, icke kunnat tillrättafås; — att tomten N:o 300, som år 1848 varit
öde, numera blifvit bebvgd utan åsatt ränta; — att N:o 373, Skogsledet vid
Stubbens, N:o 374, Lerbräckan eller Ekelund, 383, Lilla Oxhagen, 387, Stora Oxhagen,
388, Sandbacken, 392, Löfängen, 396, La belle alliance, 398, Lerbräckan
i Oxhagen och 399, Djurgårdsslätten, utgjorde stattorp till kungsladugården; —
att N:o 391, Boulevarden, vore allmän plats; — att N:o 408, Mariebergs
kyrkogård, vrore friplats och att N:o 410, Andrews gata, utgjorde allmän väg; —
att samtlige tomternas area uppgingo till 462 tunnland 17.A kappland, samt
att nuvarande grundräntorna belöpte sig till 155 R:dr 21 sk. och 3,942 manssamt
130 qvinnodagsverken, hvilka sammanlagda penningar och dagsverken Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ansett kunna, i följd af lämpliga befunna rättelser, utföras
till 4,275$ mansdagsverken; hemställande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
beträffande grunden för beräknandet af. omförmälda utskyld i kontanta
penningar, att, ehuru, efter den för ränteförvandling i allmänhet vedertagna beräkning
af sednaste 10 års medeltal af markegängen, ett inansdagsverke skulle
komma att motsvara endast 29-J skillingar, likväl och enär dagsverks-lönerne i
orten under en följd af år visat fortsatt benägenhet att stiga, så att för fem af
de sex sista åren och deribland åren 1850 och 1851 markegångspriset varit
till 32 sk. fastställdt, någon lägre förvandlingsgrund, än efter sistnämnda pris,
icke måtte antagas, helst skäl icke syntes vara för handen att, till enskildes
fördel, förringa de för en Embetsmannakorps’s aflöning beräkneiiga tillgångar.
Öfver nyssberÖrde förslag blef den 20 Juli 1852 Kammar-kollegii underdåniga
utlåtande infordradt.
Detta utlåtande, afgifvet den 28 November 1853 och åtföljdt af en utaf
Kammar-kollegium, uppå förekomne anledningar, från Kongl. Majds Befallnings
-
Kongl. Maj is A'ätliga Proposition, N:o 9H.
7
hafvande äskad förnyad förteckning å jordlotterna under Elfsborgs kungsladugård,
deruti, jemte andra rättelser, den tillförene föreslagna jordskylden eller grundräntan
blifvit nedsatt till 4,1911- mansdagsverken, innefattar, jemte omständlig
redogörelse för innehållet af Kongl. Mnj:ts Befallningshafvandes yttrande och
förslag, åtskilliga anmärkningar och rättelser, hvilka likväl ej inverka på hufvudfrågans
bedömande; och har Kammar-kollegium, beträffande först huruvida räntorna
för ofvannämnda lägenheter, derest de varda till skatte försålda, böra bestämmas
uti kontanta, penningar eller mansdagsverken, ansett det förra alternativet,
som medför mesta reda och enkelhet, vara med lägenheter af förevarande
beskaffenhet, hvilka numera utgöra en stadsdel, mest lämpligt och att i sådan
händelse dagsverkena böra till kontant förvandlas efter de sednaste tio årens
medelmarkegång eller för åren 1842—1851, utgörande för ett mansdagsverke
29 sk. 9 J rst. eller i jemn! tal 30 sk. b:ko, hvilket värde vore högre, än
hvartill dagsverken i hela riket, utom Wester-Norrlands, Westerbottens, Jemtlands
och Norrbottens län, i allmänhet uppskattas och således i en icke folkfattig
ort vore fullt tillräckligt.
För det fall åter, att Kongl. Maj:t skulle anse räntorna böra i mansdagsverken
fastställas, har Kammar-kollegium trott dem böra, utan rättighet till
utgörande in natura, bestämmas att årligen betalas icke efter årets markegångspris,
utan efter n>edium af de näst föregående tio åren, på sätt af Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer i fråga om Kronans räntor i allmänhet blifvit beslutadt.
Flary att hafva någon erinran att framställa emot sättet, hvarpå Kongl.
Maj:ts föreskrifter i Kongl. Brefvet den 25 Febr. 1848 blifvit af Kongl. Majrts
Befallningshafvande fullgjorda, har Kammar-kollegium i afseende på de lägenheter,
som må blifva föremål för skatteköp, underdånigst åberopat innehållet af
Kollegii utlåtande den 21 Oktober 1845 med de ändringar, som af sedermera
vunna upplysningar äro en följd.
I öfverensstämmelse med hvad Kollegium i sistnämnde utlåtande underdånigst
yttrat, borde alltså samtliga de lägenheter, som i förteckningen upptagas,
de nu utan upplåtelsebref begagnade eller öde varande, i den man detta
tillstånd upphör, blifva föremål för skatteförsäljning med endast följande undantag,
nemligen:
a) de redan skatteförsålda nio lägenheterna Kris 236, Vädersågen, 9,
Pollux, 10, Glasbruket, 11, Gamla Slottet, 242, Nylöse fäste, 365, Trekanten, 375,
Färgudden. 393. Femkanten och 394. Dammen;
8
Kongl. Maj :ls Kådiga Proposition, A:o 98.
b) de tvänne donerade N:ris 127 och 128. under det gemensamma minnet
Gamla Reparebanan;
c) de nio stattorpen, Niris 373, Skogsledet vid Stubbens, 374, Lerbriickan
eller Ekelund, 383, Lilla Oxhagen, 387, Stora Oxhagen, 388, Sandbacken, 392,
Löfängen, 396, La belle alliance, 398, Lerbräckan i Oxhagen, och 399. Djurgårdsslätten;
d)
de af Banehagen bildade tvänne lägenheterne Niris 363, Banängshörnet
och 364, Slätten vid Banehagen, så framt icke Kongl. Majit skulle i Nåder
finna skäligt, att äfven dessa tvänne lägenheter, som äro mindre betydliga,
innefattande den förra ££ kappland med ränta af 5, och den sednare 7 kappland
med ränta af 9 mansdagsverken, må skatteförsäljas vid det förhållande, att de
vid utarrenderingen af Banehagen i öfrigt, blifvit derifrån undantagna och såsom
särskilde lägenheter upplåtne;
ej de 8 allmänna platserna Niris 23, Triton, 24, Grimsberg, 166 a, Hebron,
376, Frigången, 377, Friberg, 391, Boulevarden, 408, Mariebergs kyrkogård,
och 410, Andrews gata;
f) N:o 234, Annedal; dock att äfven denna lägenhet, i händelse den genom
laga beslut uti den derom uppstådda rättegång förklaras innehafva kungsladugården
tillhörig jord, då bör till skatte försäljas; och
g) de lägenheter, som möjligen kunna komma i fråga att till Vädersågen
Nio 326 anslås, till fyllnad i de genom Kammar-kollegii skattebref den
20 Januari 1724 nämnde lägenhet tillagda 50 tunnland, hvarom egaren genom
Kongl. Majits Nådiga beslut den 28 Juli 1852 lemnats öppet att väcka särskild
talan.
Enär Kongl. Majit uti ofvanåberopade Nådiga bref den 25 Febr. 1848
förklarat sig anse, det köpeskillingen borde blifva tio års grundlega, så ock derest
denna blefve bestämd icke uti kontanta penningar, utan uti mansdagsverken,
har Kammar-kollegium hemställt, att dessa må beräknas efter markegången för
året näst före det, hvarunder ansökning om skatteköp göres.
Slutligen har Kammar-kollegium, då på ifrågavarande lägenheter Kongl.
Kungörelsen af den 15 December 1848 icke vore tillämplig, ansett de blifvande
skattebrefven böra af Kollegium utfärdas och dervid vanliga afgifter ega rum;
likväl med iakttagande, att, innan någon till skatteköp af Kongl. Majits Befall
-
Kongl. Majus Kådiga Proposition, N:o 38.
9
ningshafvande anmältes, kungörelse derom i Götheborgs stad oell Säfvedahls härad
skulle af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ombesörjas, med föreläggande
för den, som framför sökanden tror sig vara till lägenheten berättigad, att sin
talan derom inom en månad efter kungörelsens uppläsande, bos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande anhängiggöra, hvarefter dermed i vanlig ordning komrne att
förfaras; Och har sedan Kongl. Majit jemlikt Nådigt Bref af den 20 sistlidne
Juni, i förening med andra åtgärder för afslutande af Landshöfdinge-löne-regleringen,
förordnat att Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus län ifrån början af
år 1854 åter skall tillgodonjuta afkastningen af utmarken till Elfsborgs kungsladugård,
med vilkor, bland annat, att det till lönfyllnad åt andre Landshöfdingar
påräknade belopp, 1,850 Ridr, årligen derå innehålles och till Statskassan
redovisas, nuvarande Landshöfdingen, f. d. Stats-Rådet O. I. Fåhraus,
hvilkens rätt, i följd af den sålunda beslutade förändringen, blifvit beroende på
utgången af omförmälde skatteköpsfråga, för så vidt den angår grundräntornes
bestämmande för framtiden, uti en, till Kongl. Majit den 7 Januari detta år ingifven
skrift, med yttrad öfvertygelse om de för orten gagneliga följder, som af
skatteköpets verkställighet kunna emotses, underdånigst förklarat, att någon erinran
från hans sida icke skulle möta vid antagande af det ena eller andra af
Kammar-kollegii alternativa förslag till grundräntans bestämmande, ej heller vid
hvad Kollegium för öfrigt, i afseende å skatteköpets verkställighet, så vidt det
på räntegälden kunde inverka, i underdånighet hemställt, ehvad i en eller andra
delen Kongl. Majit kunde linna någon jemkning af förslaget erforderlig eller icke.
Då Kongl. Majit, efter det ärendet sålunda blifvit erforderligen beredt,
till Rikets Ständer öfverlemnar, att, för deras del, om ifrågavarande skatteköp
och vilkoren derför besluta, vill Kongl. Majit, på grund af hvad genom Dess
Nådiga Bref den 25 Februari 1848 är vordet i ämnet förklaradt och i hufvudsaklig
öfverenstämmele med hvad Kammar-kollegium uti sitt härom sednast afgifna
underdåniga utlåtande hemställt, härmed föreslå, att de till Elfsborgs kungsladugård
hörande jordlotter, som i Kongl. Majits Befallningshafvande*, den 12
Januari sistlidet år insända, förteckning äro upptagne och ej redan blifvit skatteförsålde
eller donerade, må, med undantag af de under kungsladugården lydande
stattorp och de till allmänna platser upplåtna tomter, af vederbörande innehafvare
få skatteköpas, — de nu utan upplåtelse begagnade eller (ide varande, i den
mån de varda behörigen upplåtne, under följande vilkor nemligen:
ltih. till It. St. rrot. I8S3 A t »Si. I Sami. I Afdctn. SO IJäfl. 2
10
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, N:o 9S.
a) att innehafvarne af berörde jordlotter framgent utgöra grundräntor i
penningar till belopp, motsvarande hvad i sagde förteckning är för hvarje lägenhet
uti mansdagsverken föreslagit eller uti, af Kammar-kollegium utfärdade,
upplåtelse-bref bestämdt, dagsverket beräknadt till 30 sk. B:ko, utgörande i det
närmaste medeltalet af sådana dagsverkens markegångspris i Götheborgs och
Bohus hän under de innan förslagets afgifvande nästföregångna tio åren; dock
att de räntor, som nu utgöras endast i penningar, men uti förslaget upptagits i
mansdagsverken efter 32 sk. förvandlingsgrund utan tillika afsedd tillökning i
räntebeloppet, nemligen för lägenhelerne N:ris 3, 17, 41, 64, 70 a, 73, 199,
235, 251 a, 253 b,. 292. 311 sista lotten, 313 a, 315 b, 317 b, 331, 366, 379,
och 404^, de förut bestämda penningeräntorna framgent må blifva gällande;
samt att, hvad angår de lägenheter, som äro öde eller fpr hvilka ränta icke är
bestämd, fastställandet af denna skatt skall bero på särskild pröfning i vederbörlig
ordning, om och när fråga om sådane lägenheters upplåtelse förekommer;
b) att de till skatteförsäljning föreslagna jordlotternas innehafvare underkasta
sig den förändrade reglering af tomterne och lägenheterne, som af framdeles uppgörande
plan för platsens mera regelbundna bebyggande och ordnande kan
pröfvas nödig och af Kongl. Majit fastställas; samt c) att för hvarje jordlott såsom
skatteköpeskilling erlägges ett kontant belopp, motsvarande tio års grundränta,
sä bestämd som här ofvan under mom. a) föreslagits; och torde dessa
skattoköpe-skillingar böra i enahanda ordning, som vid vanliga skatteköp å kronohemman
eger rum, redovisas, och skattebref af Kammar-kollegium utfärdas, under
iakttagande för öfrigt, att, innan någon lägenhet af Kongl. Majits Befallningshafvande
till skatteköp anmäles, kungörelse derom i Götheborgs stad och Säfvedahls
härad af Kongl. Majits Befallningshafvande utfärdas, med föreläggande för den,
som tror sig, ' framför sökanden, vara till lägenheten berättigad, att sin talan
derom, inom en månad efter kungörelsens uppläsande, hos Kongl. Majits Befallningshafvande
anhänggigöra, hvarefter dermed i vanlig ordning förfares.
Hvad särskildt angår den i förteckningen under Nio 234 upptagna lägenheten
Annedal; sä och dä tvist uppkommit, huruvida densamma innehar någon
jord af Elfsborgs kungsladugårds egor, kan, i följd deraf, skatteköp af denna
lägenhet icke, ega rum, utan så vidt lägenheten genom slutligt Utslag varder
förklarad att hel och hållen, eller till någon del, tillhöra nämnde kungsladugårds
område.
Likaledes och enär fråga blifvit utaf nuvarande innehafvaren af Nio 326,
Yädersägen, väckt om fyllnad från kungsladugårdens ego-område i de 50 tunnlands
areal, som, enligt det för nämnde lägenhet utfärdade skattebref, förmenats
Kongl. Majus Nådiga Proposition, N:o 95.
11
böra densamma tillhora och, i anledning af anförda besvär, Kongl. Maj:t förklarat
det vara klaganden öppet, att, i afseende härå, å ort och ställe, som
vederbör, väcka och utföra den talan, hvartill han kan finna sig befogad, finnér
Kongl. Majit de vid kungsladugårdens sednaste afmätning till sådan fyllnad ovilkorligen
föreslagna, och å den af Säfvedahls Härads-rätt den 4 December 1851
fastställda karta utmärkta lägenheter, som vid jeninförelse med den af Kammarkollegium
åberopade 1722 års karta, befunnes motsvara den derå utsatta mark,
böra från skatte-försäljningen för närvarande undantagas; men att verkställighet
af skatteköpet äfven för berörde lägenheter må ega rum, derest och i den mån
det af Vädersågens innehafvare väckta anspråk, i händelse det fnllföljes, varder
genom slutligt Utslag underkändt. ,
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kunglig Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
Datum ut supra.
ÖSCAE.
C. O. Palmstjei-na.
Utdrag af Protokollet ofver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj :t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
Fl Magus ti 1854.
Närvarande:
Hans Excellens Justitise-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhroeus,
fVallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Reuterdahl, och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Herr Friherre Palmstjerna,
uppläste till justering ett, i öfvercnstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt
13
kongl. Majus Nådiga Proposition, iV.o 1)3.
förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående skatteförsäljning
af åtskiliga lägenheter under Elfsborgs kungsladugård i Götheborgs
och Bohus Län.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
Nåder gilla berörde Förslag sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, och befallde, att Nådig Proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer under denna dag afgå.
Ex protocollo
L. F. Flies.
IV: O
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Augusti 1854, kl. 10 f.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
väckt fråga om upplåtande till staden Malmö af kronan tillhörig
mark för dels utvidgning af stadens begrafningsplats
och dels sammanbindande af tvenne gator derstädes m. m. •
Gifven Stockholms Slott den IS Augusti 1854.
Uti tvenne af |Landshöfdinge-embetet i Malmöhus Län insända och med
underdåniga förord beledsagade skrifter hafva, hos Kongl. Majit, Malmö stads
Äldste, bland annat i underdånighet anhållit, dels att, för behöflig utvidgning
af stadens begrafningsplats, åt staden måtte i Nåder öfverlåtas tvenne kronan
tillhörige, å en företedd karta med N:ris 1, och 2, utmärkta jordstycken, emot
förbindelse för begrafnings-platsens kassa att till nuvarande Place-Majoren i
Kongl. Maj:ls Kådiga Proposition, A :o 917.
13
Malmö årligen, så länge lian samma befattning innehade, utgifva ett nu utgående,
arrende-afgiften för omförmälda jord motsvarande, belopp, dels ock att, till befrämjande
af så väl den tilltagande rörelsen i staden som dennes försköning, tre
å särskild karta med N:ris 1, 2, och 3, betecknade jordstycken äfvensom den
emellan dem framgående genvägen från citadellet emot hamnen måtte likaledes
Nådigst varda till staden upplåtna, på det att sålunda Nya Slottsplats- och Norra
Vallgatorne måtte kunna med hvarandra sammanbindas samt jemväl stadens, vid
Norra f. d. fästningsgrafven belägna, promenad blifva längs Norra Vallgatan
utsträckt intill den s. k. Slottsplatsen.
Häröfver har Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-kollegium, efter att i ämnet
hafva hört Chefen för Ingeniör-corpsen under den 27 sistlidne Juli afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och deri tillstyrkt den sökta upplåtelsen af
ifrågavarande jordstycken, hvad angår genvägen från hamnen till Malmö f. d.
citadell likväl endast till så stor del, som fordras för Nya Slottsplats- och Norra
Vallgatornas förenande, men dock tillika ej mindre i afseende på det af sökanderne
föreslagna vilkor för upplåtande af jord till begrafningsplatsens utvidgning
fästat Kongl. Maj:ts Höga uppmärksamhet på behofvet af förhöjd aflöning för
nuvarande Place-Majorens i Malmö efterträdare i den mån inkomsterne vid tjernsten
förringades genom borttagande efter hand af de för densamma från ålder afsedda
löneförmånér, än ock, med lemnad upplysning derom, att den till ofvannämnde
tvenne gators sammanbindande erforderliga tomten N:ris 1, och 2. nu
vore, emot ett årligt arrende af 10 R:dr 31 sk 8 r:st. B:ko och på sex månaders
uppsägning, till enskild person uthyrd, underdånigst hemställt, det måtte staden
Malmö förpligtas att allt framgent utgifva ersättning för så väl nyssberörda, till
Ivollegii Fortifications-afdelning ingående .arrende belopp, som äfven den inkomst
vissa tjenstemän för det närvarande hemta af det till promenadplatsens förlängning
afsedda jordstycket N:o 3.
Genom hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t funnit det vara ådaga
lagdt,
att den kronans mark, om hvars afstående till staden Malmö underdånig
anhållan nu af dess Äldste blifvit gjord, är för de uppgifna ändamålens vinnande
verkligen behöflig, och vill derföre härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer att
medgifva, det samma mark, eller här ofvan närmare betecknade 5 jordstycken
må, jemte genvägen från hamnen till Malmö f. d. citadell, den sednare dock med
den af Krigs-kollegium föreslagna inskränkning, till staden Malmö upplåtas under
dervid fästadt förbehåll, att staden, från den tid, då den af de särskilda jordstyckena
kommer i besittning, och sedermera allt framgent årligen i behörig ordning
utgifver ersättning för de deraf nu till vederbörande ingående) arrende-afgifter
och öfriga inkomster.
14
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o ää.
De till ärendet hörande handlingar skola varda öfverlemnade till det Rikets
Ständers Utskott, sorn med handläggningen deraf kommer att taga befattning.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
Datum ut supra.
O S C A R.
■ A. F. N. Gyldenstolpe..
Utdrag af Protokollet öfver Landt för svars-ärenden, hållet inför
Hans Majit Iionungcn uti Stats-H åcke t ä Stockholms Slott
den 18 Augusti 1854.
Närvarande:
Hans Excellens Justitia;-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Stats-Råden: Herr Friherre Palms tjerna,
Fåhraeus,
Wallensteen,
Grefve Mörner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-Chefen Stats-Rådet Grefve Gyldenstolpe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts den 11 innevarande månad, uppå Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkan, fattade Nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition till Rikets Ständer, angående väckt fråga om upplåtande till
staden Malmö af kronan tillhörig mark för dels utvidgning af stadens begrafningsplats
och dels sammanbindande af tvenne gator derstädes m. m.
Och täcktes Kongl. Maj:t enligt Stats-Rådets underdåniga
hemställan, berörda förslag, sådant det tinnes detta Protokoll
bilagdt, i Nåder gilla, samt förordna, att Nådig Proposition
i öfverensstämmelse dermed skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Ii. E. Hindblad.
I
Kanyl. Maj:ti Sadi tja 1‘rnpotition, N:(i 100.
'Xiv i«©.
Atil;, till lixp.-Utsk. den 26 Augusti 1854, kl. 10 f. m.
f
Kongl. Maj:ts IS Miga Proposition till Rikets Ständer angående beviljande
dels af ett byggnads-lån åt de brandskadade i staden
Jönköping, dels och af anslag och lån i och för tomtregleringen
i nämnde stad; Gifven Stockholms Slott den 15
Augusti 1854.
Uti särskilda, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län unf
der den C och 10 nästlidne Juli i underdånighet insände och förordade ansök
ningar
har, på staden Jönköpings vägnar och i enlighet med vederbörandes
framställda önskan, dervarande Magistrat hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit,
dels att, då det skulle medföra ej allenast prydlighet, utan ock större sä
kerhet
mot eldfara, om stenhus derstädes blefve uppförda i stället för de vid
eldsvådan den 1 och 2 sistlidne Mars nedbrända trähusen, men nästan alla
egarne af nämnde hus härtill saknade medel, hvadan och i betraktande af de
höga pris, hvartill byggnadsmaterialier^ de sednare åren i Jönköping stigit,
vederbörande tomtägare ansett ett byggnadslån af 300,000 Ridr B:ko vara erforderligt,
Kongl. Majit måtte i Nåder bereda Jönköpings stad ett dylikt lån till
det belopp, som Statens tillgångar medgåfve och Kongl. Majit funne lämpligt,
dock under dervid fästadt vilkor att ifrågavarande understöd endast finge tilldelas
de tomtegare, som åtoge sig att uppföra hus af sten eller annat icke eldfarligt
ämne, dels ock att då kostnaden för den i anledning af berörde eldsvåda nödig
befunna tomtreglering, hvilken ansetts böra omfatta hela staden, enligt det af
Stadens invånare antagna och af Kongl. Majit numera, utom hvad f. d. fäst
-
16
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition, N:o 100.
nings-området angår, redan gillade förslag, skulle uppgå till 91,84(5 R:dr Ii:ko,
hvaraf endast 10,000 R:dr ansågos kunna framdeles blifva staden återgäldade, '
Kongl. Maj:t måtte, till bestridande af kostnaderna vid denna tomtreglering, i
Nåder tilldela staden ett anslag utan återbetalnings-skyldighet af 81,846 R:dr
och ett lån af 10,00.0 R:dr.
Kongl. Maj:t, som genom en från Magistraten i Jönköping infordrad uppgift
inliemtat, att brandskade-ersättningen för de vid ifrågavarande eldsvåda ,
nedbrända husen blifvit med 120,424 R:dr 21 sk. 2 r:st. af Städernas Allmänna
Brandstodsbolag utbetald, samt att värdet af samma hus ansetts utgöra
omkring 33^ procent utöfver husens brandförsäkringsvärde, i anledning hvaraf
och då byggnadsmaterialierne i nämnde stad innevarande år, synnerligast efter
branden, betydligt stigit, kostnaden för uppförandet af nya hus beräknats komma ,
att vida öfverstiga ofvanberörde brandförsäkringsvärde, vill, vid betraktande af den ,
förlust staden genom vådelden lidit och i jemförelse med hvad andra större städer 1
i enahanda hänseenden förunnats, härmed i nåder föreslå, det Rikets Stan- J
der måtte anvisa åt Jönköpings stad dels Ett hundra Tusen Riksdeler såsom J
byggnadslån, dels äfven i och för tomtregleringen Tio Tusen Riksdaler såsom
anslag utan återbetalnings-skyldighet och Tio Tusen Riksdaler såsom lån, allt
under enahanda vilkor och förbehåll, som Rikets Ständer fästat vid de statsbidrag
af lika beskaffenhet, hvilka nyligen blifvit Orebro stad beviljade.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. j
Datum ut supra.
OSCA II.
,/. F. Fahr wits.
F/drag
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, N:o 100.
17
Utdrag af Protokollet lifver Civil-är enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 15 Augusti
1854.
N ärvarande:
Hans Excellens Justitise-Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
JVallcnsteen,
Grefve Mörner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Civil-Departcmentet, Stats-Rådet Fåhraus föredrog i underdånighet:
-
Landshöfdinge-embetets i Jönköpings län underdåniga Memorial af den 10
sistlidne Juli, med öfverlemnande af Magistratens i Jönköping, på begäran af
egarnc till de vid eldsvådan den 1 och 2 nästföregångne Mars derstädes afbrända
tomter, i underdånighet gjorda ansökning att, — — — — — — —
Kongl Maj:t måtte i Nåder bereda Jönköpings stad ett byggnadslån till det belopp,
som Statens tillgångar medgåfve och Kongl. Majit funne lämpligt, dock
under dervid fästadt vilkor, att ifrågavarande understöd endast måtte tilldelas de
tomtegare, som åtaga sig att uppföra hus af sten eller annat icke eldfarligt
ämne; i sammanhang hvarmed föredrogs en af bemälde Landshöfdingeembete uti
underdånigt Memorial af den 6 nästlidne Juli insänd skrifvelse af Magistraten i
Jönköping, deruti Magistraten, jemlikt stadens invånares yttrade önskan, i underdånighet
anhållit, att då kostnaden för den i anledning af berörde eldsvåda nödig
befunna tomtreglering, hvilken ansetts böra omfatta hela staden, enligt det
Bih. lill R. St. Prat. 1833 & 1834. 1 Sami. 1 Afd. 29 Haft. 3
18
Kongl. Majus Nådiga Proposition, N:o i 00.
af stadens invånare antagna och af Kongl. Maj:t numera, utom hvad f. d. fiistnings-området
angick, redan gillade förslag, skulle uppgå till 91,840 R:dr tuko,
hvaraf endast 10,000 R:dr ansetts kunna framdeles blifva staden återgäldade,
Kongl. Maj:t täcktes till - bestridande af kostnaderne vid denna tomtreglering i
Nåder tilldela staden ett anslag utan återbetalnings-skyldighet af 81,846 R:dr
och ett lån å 10,000 R:dr.
Vid betraktande af den förlust staden genom vådelden lidit och i jemförelse
med hvad andra större städer i enahanda hänseende förunnats, ansåg Stats -
Rådet sig- böra i underdånighet hemställa det Kongl. Maj:t täcktes genom Nådig
Proposition till Rikets Ständer föreslå anvisandet åt Jönköpings stad, dels af
Ett hundra tusen Rikdaler såsom byggnadslån, samt dels i och för tomtregleringen
af Tio tusen Riksdaler såsom anslag och Tio tusen Riksdaler såsom lån,
allt under enahanda vilkor och förbehåll, som Rikets Ständer fästat vid de Statsbidrag
af lika beskaffenhet, som nyligen blifvit Örebro stad beviljade.
Med bifall till hvad Stats-Rådet sålunda tillstyrkt, behagade
Kongl. Maj:t i Nåder besluta, att Proposition i ämnet skulle,
i enlighet med ett af Departements-Chefen uppsatt, vid Proto
kollet
bilagdt förslag, till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo,
Vollrath Ekström.
STOCK HOT. M, typografiska föreningens boktryckeri, itiöi.
Kongl. Maj: t a Nåd. Proposition, N:o 101.
i
N:o 101.
ÅDk. till Exp.-Utsk. d. 22 Sept. 1854, kl. 8 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
särskilda anslag, dels för åtskilliga uti Kongl. Slottet i Stockholm
och Gripsholms Kongl. Lust-slott, till eldfaras förekommande,
nödiga befunna byggnads-arbelen, dels lill uppförande
af ett Ridhus för Kongl. Hof-stallets i Stockholm behof; Gifven
Stockholms Slolt den 13 September 4854.
Sedan, i anledning af den vådeld, som höstetiden sistlidet år härjade en
del af Tullgarns lust-slott, och hvilken, efter de upplysningar, som sedermera
vunnits, lärer uppkommit genom det derstädes använda felaktiga byggnadssätt,
att, med förbiseende af dermed förenad eldfara, ej allenast anbringa hvarjehanda
trävirke i närheten af skorstens-piporna, utan ock i desamma insticka
ändan af bjelkar i taklaget, Riksmarskalks-embetet föranstaltat, dels att genom
en officer af Kongl. Ingeniör-korpsen blefve verkställd noggrann undersökning,
huruvida enahanda förhållanden i afseende på byggnads-sättet, som
vållat branden vid Tullgarn, äfven egde rum vid Kongl, residens-slottet samt
det arffurstliga palatset vid Gustaf Adolfs torg i hufvudstaden, äfvensom vid
Haga, Drottningholms och Gripsholms Kongl, lust-slott, samt om skäl kunde
förefinnas att befara dylik olyckshändelse vid något af nyssnämnda slott och
palats, dels ock att, i sådant fall, uppgift blefve meddelad å de åtgärder, sora
till förekommande deraf kunde anses nödiga, äfvensom förslag upprättadt å den
derför erforderliga kostnad, har Riksmarskalks-embetet, uti underdånigt memorial
den 19 April detta år, aflemnat ett, efter föregångna besigtningar af der
-
Bih. lill R. St. Prut. 1853 $ 1854. 1 Sami. 1 Afd. 30 Höft.
1
8
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 101.
till beordrad ingeniör-officer författadt approximativt förslag a kostnaden för de
arbeten, som ansetts nödiga för att åt ofvan omförmälda slott och palats bereda
möjligaste säkerhet emot eldfara, uppgående till ett sammanräknadt belopp
af 28,000 r:dr, hvilken summa likväl, med hänsigt till de oförutsedda
åtgärder, som under ifrågavarande arbetens utförande kunde befinnas oundgängliga
för ätt emot eldfara betrygga dessa dyrbara byggnader, särdeles hvad
beträffar skorstens-pipors dragning i murarne och eldstäders anordning m. m.
inom de Kongl, rummen i Stockholms slott, ansågs böra beräknas, med tillägg
af ytterligare 2,000 r:dr, tili 30,000 r:dr banko; och då erfarenheten tillräckligt
ådagalagt, till hvilket högt belopp kostnaden för iståndsättandet af
större byggnader efter inträffad brandskada i allmänhet uppgår, hvarå, ibland
annat, jemväl den, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, på dess egen bekostnad
verkställda reparation af det nedbrända taket å Tullgarns slott och
dess genom elden skadade rum tn. m., uppgående till icke mindre än 20,000
r:dr banko, lemnar ett varnande exempel, samt då dessutom ytterligare tages
i betraktande det oskattbara värde, som i ofvan uppräknade slott förvarade
konstalster, böcker och andra saker af stor historisk märkvärdighet ega, och
den oersättliga förlust, som skulle uppkomma, derest desamma vid en möjligen
inträffande brand ginge förlorade eller blefve till större eller mindre del
ohjelpligen förstörda, har Riksmarskalks-embetet, som ansett den till förekommande
af en sådan olyckshändelse påräknade kostnaden icke vara för högt
tilltagen, underdånigst hemställt att, enär de för merberörde slott bestämda
årliga anslag, hvilka äro afsedde ej allenast till nödvändigt underhåll af byggnader,
samt skötsel och vård af park och trädgårdar, utan ock till aflöning af
erforderlig tjenstemanna-personäl och betjening samt arbetsfolk, äfvensom till
onera, fattigvård och förvaltnings-kostnader, icke kunna till nu ifrågakomna
utgift lemna tillgång, Kongl. Maj:t måtte, i betraktande af angelägenheten att
söka bevara meranämnde staten tillhöriga egendom, medelst Nådig Proposition
till Rikets nu församlade Ständer, för ofvanberörde ändamål äska ett anslag
för en gång af 30,000 r:dr banko.
Med anledning häraf, och då, hvad först beträffar Kongl, slottet i Stockholm,
bland de i kostnads-förslaget derför upptagne byggnads-åtgärder, jeradörrars
anbringande i brand-murarne emellan de särskilda delarne af vinden
och slotts-gångarne, samt vid vinds-trappor blifvit beräknade till 1,255: — —
och för brand-bottnars inläggande uti slotts-flyglarne 7,276: 32. —
samt för de vid sistnämnde arbete föreko mmande
oförutsedda utgifter  485:  7.761: 32.
eller tillsammans R:dr 9,016: 32. —
Kongl Majda Nåd Proposition, N:t> 101.
3
icke kunna räknas till sådant underhåll af Kongl, slottet, som af anslaget £
Riks-statens första hufvudtitel till reparationer å Stockholms slott med flere för
Kongl, hofven upplåtna byggnader, bör bekostas, utan måste anses höra till
sjelfva slotts-byggnadens fullbordande, föreslår Kongl. Maj:t härmed, det Rikets
Ständer måtte för ofvannämnde, till denna dyrbara byggnads skyddande emot
eldfara erforderliga arbeten, anvisa ett särskildt anslag för en gång af Nio tusell
riksdaler banko, att, i mån af behof, uppå skeende reqvisition, Riksmarskalksembetet
för ändamålet tillhandahållas.
Vidkommande derefter de vid Gripsholms slott, i följd af der begagnado
eldfarliga byggnadssätt, nödiga befunne förändringar, för hvilka blifvit i kostnads-förslåget
utförd en summa af 7,500 r:dr, oberäknade möjligen oförutsedda
mindre utgifter, vill Kongl. Majit, enär denna kostnad„icke kan bestridas af det
till 1,700 r:dr årligen inskränkta anslaget för samma slott å Riks-statens första
hufvudtitel, samt då detta dyrbara forntidsverk, för hvars återiståndsättan
de
betydliga summor under de sednare åren blifvit af Kongl. Majrts egna medel
använda, bör af staten underhållas, härigenom hafva för ofvanberörde behof
äskat en summa af Sju tusen fern hundra riksdaler banko, att, uppå skeende
reqvisition, till Riksmarskalks-embetet utbetalas.
ITvad deremot angår öfrige vid undersökningen anmärkte felaktigheter
och behöflige förändringar uti det Kongl, slottet samt Arfprinsens palats, äfvensom
vid Drottningholms och Haga lust-slott, ämnar Kongl. Majit icke härtill
af Rikets Ständer äska något särskildt anslag.
I sammanhang härmed vill Kongl. Majit meddela Rikets Ständer, att
Riksmarskalks-embetet, uti underdånigt memorial den 23 nästlidne Augusti, anmält,
att det trädskjul, livilket för omkring femtio år tillbaka uppfördes å gården
vid Kongl, hof-stallet i Stockholm, för att tills vidare begagnas såsom ridhus,
nu mera är så förfallet både till tak och väggar, att detsamma icke längre
kan anses brulcbart, i följd hvaraf hemställan blifvit gjord, att ett ändamålsenligt
ridhus, som för Kongl, hof-stallet är oundgängligen nödigt och hvartill ritning
blifvit uppgjord samt kostnaden beräknats till 30.000 ridr, måtte, så snart
ske kan, varda uppfördt å inre stallgården bredvid och utmed quaien vid södra
armen af Norrström. Genom en sådan byggnads uppförande vunnes jemväl ett.
prydligare utseende för denna mest besökta del af hufvudstaden. Men som
första hufvudtitelns anslag för underhållet af Kongl, slottet och dertill hörande
byggnader icke lemnar tillgång för nyssnämnda, af obestridligt behof påkallade
ggnads-företags bekostande på en gång, anser Kongl. Majit, vid detta förhållande,
Sig föranlåten i Nåder föreslå: det Rikets Ständer måtte för ifråga
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 10/.
varande ändamål anvisa en summa af Trettio tusen riksdaler banko, att al Riksgälds-kontorets
medel, på reqvisition af Riksmarskalks-embetet och till dess disposition,
i mån af behofvet, utbetalas, emot förbehåll, att denna summa af
30,000 r:dr varder, utan att ränta derå erlägges, med 1,500 r:dr årligen från
och med nästinstundande år, under loppet af tjugu år, till Riksgälds-kontoret
återgulden af ofvannämnda anslag å Riks-statens första hufvudtitel.
De förevarande frågor rörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets ’
Ständers Utskott, till hvars åtgärd denna Nådiga Proposition varder af Rikets
Ständer öfverlemnad; Och Kongl. Maj :t förb lifver Rikets Ständer med all Kongl.
Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
O S C A K.
C. 0■ Palmstjerna.
Kongl. Maj:ts Käd. Proposition, N:o lOt.
5
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Pans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 43
September 4853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-statsministern, Herr grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr iriherre Stjerneld,
Stats-råden: Herr friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet hr friherre Palmstjerna
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade
Nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikete
Ständer, angående särskilda anslag dels för åtskillige uti Kongl, slottet i Stockholm.
och Gripsholms Kongl, lust-slott, till eldfaras förekommande, nödige befunna
byggnads-arbeten, dels till uppförande af ett Ridhus för Kongl. Hofstallets
i Stockholm behof;
Och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes protokollet
bilagdt, samt befallde, att Nådig Proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
fCarl von Schants.
6
Mangi, Maj:t*. Nåd. Proposition, N:o 103.
Ns o 102.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Sept. 1S54, kl. 12 m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension å Allmänna Indragnings-staten för t. f. Chefen vid
Skogs-inslitutet, Hof-jägmastar en m. m. J. A. af Strom;
Gifven Stockholms Slott den 13 September 183 i.
.Hos Kongl, Majit liar t. f chefen och direktören vid Skogs-institutet,
Hof-jägmästaren m. m. Israel Adolf af Ström, uti en den 9 nästlidne Augusti
ingifven underdånig ansökning, jemte framställd begäran att, vid nu uppnådd
76 års lefnadsålder samt efter 60 års oafbruten tjenstgöring, undfå Nådigt
afsked från nämnde befattning, till Nådigt behjertande i underdånighet
hemställt, huruvida han må anses hafva gjort sig förtjent att härvid varda med
pension för sina återstående lefnadsdagar hugnad.
Jemlikt de allmänna föreskrifter, som innefattas i Kongl, förordningen
den 24- Januari 1778 och Kongl, brefvet den 25 Juni 1818, är väl den embetsman
af Civil-staten, som uppnått 70 års ålder och varit i oafbruten tjenst
under minst 30 års tid. berättigad att. vid afskedstagande!, undfå en pension,
motsvarande innehafd lön; men i afseende på Hof-jägmästaren af Ström förekommer
emellertid, att för chefs- och direktörs-befattningen vid Skog—institutet
någon lön icke finnes uppå rikets stat anslagen, utan har den inkomst af
800 riksdaler banko årligen, som han för denna direktörs-befaftning åtnjutit,
från år 1828 utgått af det anslag, som genom Kongl, brefven den 15 Oktober
samma år och den 12 Februari 1846 blifvit för Skogs-institutets underhåll,
med sammanlagdt 3,900 r:dr årligen, å Skogs-planterings-kassans tillgå»-
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition, N:o 10S.
7
f;ir, i Nåder anvisadt, hvarföre ofvanberörda allmänna författningar icke äro
på Hof-jägmästaren af Ström fullt tillämpliga.
Kongl. Maj:t får, med anledning häraf, och med fästadt afseende på de
mångfaldiga förtjenster och det synnerligen utmärkta nit, hvarmed Hof-jägmä*
ta ren af Ström, under sin långvariga tjenstemanna-bana, så väl genom sina
embetsåtgärder, som sina skrifter rörande skogshushållningen, verkat till fäderneslandets
gagn och bästa, härmed föreslå, det Rikets Ständer må förklara
Hof-jägmästaren af Ström berättigad att, vid numera upphunnen pensions-ålder,
och under de för civile embets- och tjenstemän i allmänhet stadgade vilkor,
varda, vid afskedstagandet från den af honom hittills innehafda befattning
såsom t. f. chef och direktör vid Kongl. Skogs-institutet, uppförd å Rikets
allmänna Indragnings-stat till en pension af Atta hundra riksdaler banko,
motsvarande det arfvode han i berörde egenskap åtnjutit.
De denna fråga rörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Stän
ders
Utskott, till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slott som ofvan.
OSGAR.
C. 0. Palmstjerna.
8 Kongl
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hullet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 15
September 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitioe-Statsministern, Herr grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-ministern för Utrikes ärendena, hr friherre Stjerneld.
Stats-råden: Herr friherre Palmstjerna,
Fähraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och /
grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet hr friherre Palmstjerna,
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts förut fattade
Nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majrts Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, angående pension å Allmänna Indragnings-staten för t. f. chefen vid
Skogs-institutet, hof-jägmästaren m. m. J. A. af Ström;
Och behagade Kongl. Majrt, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes protokollet
bilagdt, samt befallde att Nådig Proposition, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
Carl von Schantz.
N:o 103.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 103.
9
i
N:o 108.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Sept. 1854, ki. 10 f. na.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga om
beloppet af den uti 63 § Regerings-formen främst omförmälda
Krediliv-summa; Gifven Stockholms Slott den 19 September 1853.
Den summa, som, enligt 63 § af Regerings-formen, bör för oförutsedda
händelser vara tillgänglig, då Konungen till Rikets försvar eller andra högst vigtiga
och angelägna ändamål finner den vara oundvikligen nödig, har vid de båda
sednaste riksdagarne blifvit af Rikets Ständer bestämd till En Million riksdaler
banko, hvaraf hälften eller 500,000 r:dr för Rikets försvar och hälften för andra
högst vigtiga och angelägna ändamål. Dessa summor hafva visserligen den
förflutna tiden varit tillfyliestgörande, men de nu förhanden varande politiska omständigheter,
hvilka nödga Kongl. Maj:t att städse vara beredd att vidtaga de
mått och steg, som bevarandet af Rikets sjelfständiga. ställning i hvarje fall
kräfver, föranlåta Kongl. Maj:t att af Rikets Ständer äska, att den uti 63 §
Regerings-formen föreskrifna summa, som bör vara tillgänglig, då Kongl. Maj:t,
till Rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål, finner den
vara oundvikligen nödig, måtte, vid detta tillfälle, bestämmas till Två och en
half Millioner (2,500,000) riksdaler banko, deraf Två Millioner (2,000,000)
blifva till försvars-verket afsedde; samt Femhundra Tusen (500,000) riksdaler
till andra högst vigtiga och angelägna ändamål.
Hih till II St. Prut- 1853 $ 1854. 1 Sami. 1 Afd. 30 Höft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 103.
Kongl. Maj:t hyser den förhoppning att nämnde summa, jemte hvad som,
utöfver utgifterne detta år, kan påräknas vara i behåll af det kreditiv på
2 £ Millioner riksdaler banko, Rikets Ständer under den 25 sistlidne Februari
beviljat, skall, med möjligaste sparsamhet begagnadt, bliiva tillräckligt för behofvet
intill Rikets Ständers nästblifvande sammanträde; Och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSGAR.
C■ 0. Palmstjerna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o t03.
11
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 19
September 1854-.
Närvarande:
Han» Excellens, Justitie-statsministern, Herr grefve Sparre,
Stats-råden: Herr friherre Palmstjerna,
Fåhraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Herr friherre Palmstjerna,
utbad sig i underdånighet att få, fästa Kongl Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
derå, att, för den händelse Kongl. Maj:t äfven under påföljande år skulle finna
sig föranlåten sammandraga någon större del af arméen eller låta utrusta nå.
gon betydligare del af flottan, andra medel till bestridande af dervid förefallande
kostnader ej vore att tillgå, än dels hvad då kunde vara i behåll af det särskilda
kreditiv å 2,500,000 riksdaler banko, sorn Rikets Ständer under den
25 sistlidne Februari beviljat, dels den summa, hvilken Rikets Ständer, enligt
63 § Regerings-formen, böra anvisa att vara tillgänglig, då Kongl. Maj:t till
Rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål finner densamma
vara oundvikligen nödig; och hemställde herr Departements-chefen, med anledning
häraf, det Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer äska, att sistnämnde
summa måtte, vid innevarande Riksdag, bestämmas till Två millioner fem hun
-
1*
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 103.
dra tusen riksdaler banko, deraf Två millioner till Försvars-verket samt 500,000
r:dr till andra högst Tigtiga och angelägna ändamål.
Häruti instämde Stats-rådets öfrige ledamöter;
Och behagade Kongl. Majit i Nåder bifalla hrad sålunda hemställdt
blifvit, samt befallde, att Nådig Proposition i ämnet skulle, i
öfverensstämmelse med dertill uppsatt förslag, hvilket finnes protokollet
bilagdt, under denna dag till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
Carl von Schants.
STOCKHOLM, f. d. Schultze'* Boktryckeri, 1854.
Innehål ls~Förtec k nius:
öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse och Propositioner lill Pikets
Ständer, åren i 855—1854.
N:o
1. Proposition, angående Stats-verkets tillstånd och behof.
2. dito om upphörande af den åtskilliga hemman åliggande skyldig
het,
att utgöra dagsverken in natura till kungsgårdar och
andra kron o-lägenheter.
3. dito angående anslag till erforderliga ersättningar för beredande
af rättelse uti salpeter-hjelpens beräkning inom Kalmar,
Kronobergs och Jönköpings län.
4- dito angående statens medverkan för anläggande af jernvägar i
landet.
5. dito angående anslag till ombyggnad af Nockeby bro.
*»■ dito i fråga om förmedling af räntan för lägenheter å förra krö
no-parken
Strandskogen på Oland.
7. Skrifvelse, om inbetalning till Pikets Ständers Piksgälds-kontor, af en
mot köpe-skillingen för f. d. Hofbageri-egendomen i Stockholm
svärande summa af Mynt-verkets tillgångar.
8. Proposition, om de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsätt
ning
och förenkling.
2
N:o
9.
Proposition,
angående nedsättning i koppar-räntan a tillverkningarne vid
Stora Koppar-berget, m. m.
10.
Skrifvelse,
angående ordnande af kredit-väsendet och låne-anstalterne
i riket.
11.
Proposition,
angående åtgärder till behöfvandes undsättning i missvext-år.
12.
dito
angående »ftergift, till förmån för Carlstads stads-försainling,
af Kronans rätt till dana-arf efter J. E. Hollander.
13.
dito
angående eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter enkar»
B. H. Sandelin.
14.
dito
angående eftergift till arrendatorn af Strömsholms Kungs-  ladugård, E. Lundblad, af halfva spanmåls-arrende-belop-  pet för år 1852.
15.
dito
angående upplåtelse på viss tid åt enskild man af en intill
Kongl. Operahuset gränsande tomt.
16.
dito
angående kansli-rådet J. D. Walerii enkas och barns befri-  ande från. honom ådömdt ersättnings-ansvar, i målet rö-  rande den efter aflidne uppbörds-tull-förvaltaren M. F.
Finér yppade balans.
17.
dito
angående anslag af medel för nybyggande af ett landshöf-  dinge-residens i Christianstad.
18.
dito
angående nedsättning i det årliga ackords-amorterings-bidra-  get för landshöfdinge-tjensten i Kalmar län.
19.
dito
angående pension för krigs-rådet S. G. Ehrenstams enka.
20.
dito
angående understöd till hospitals-fonden.
21.
dito
angående den s. k. kurhus-afgiften.
22.
Skrifvelse,
angående folkskole-lärares pensionering.
23.
Proposition,
angående grunderna för rättigheten att tillverka bränvin samt
beskattningen derför.
24.
Skrifvelse,
angående åtskilliga af Rikets Ständer vid sistförflutna Riks-  möte föreslagna lag-förändringar.
3
N:o
25. Skrifvelse, med förslag till ändring af 7 och 17 §§ i 30 kapitlet Rättegångs-balken.
20. Proposition, angående förhöjning af låne-procenten vid inhemsk ulls belåning
i ull-diskont-fonden.
27. dito angående beviljandet af ett lån för verkställande af tomt
regleringen
i den afbrända gamla stadsdelen af Lidköping
28. dito om anvisande af medel till godtgörande af från State-kon
toret
utgifna förskott, till understöd åt de genom eldsvåda
hemsökte innevånarne i staden Gustavia å S:t Barthelemy.
29. dito angående decimal-systémets tillämpning på rikets mynt.
30. Skrifvelse, angående inrättande af tvångs-arbetshus i Stockholms stad
och rikets samtliga län.
31. dito i fråga om Kalmar läns fördelning i två län.
32. dito om väl af ett hemligt Utskott.
33. dito angående verkställd fördelning emellan särskilda embetsverk
af den vid sistförflutna Riksdag anslagna summa, till gratifikationer
och ljus-penningar åt extra ordinarie tjenstemän
Och vakt-betjente.
34. dito angående en, vid verkställd rotering af köpingen Trelleborgs
jord, i denna köpings ordinarie båtsmans-håll uppkommen
öfverskjutande mindre roie-andel.
35. Proposition, angående tillägg till 61 § Regerings-formen.
36. dito angående eftergift, till förmån för Upsala stads borgerskap
gubb- och enkehus-inrättning, af Kronans rätt till danaarf
efter C. E. Bång och C. Lundström.
37. Skrifvelse, angående åtskilliga förändringar uti tull-taxan.
38. dito angående anslag till försvars-verket.
39. dito angående kapitalisering af vissa, till jord-egare inom Elfs
borgs
län, från sjette hufvudtiteln utgående årliga ersättnings-belopp
för jord-förluster, i följd af Trollhätte kanals
anläggning.
4
N:o
40. Proposition, angående utbyte af ett häradshöfdingen i Öfre Fryksdal-!
-arnt Öfre och Nedre Elfvedal* tingslagers domsaga pålön
anslaget qvarnställe.
41. dito angående utbyte af indragne pukslagare-bostället Hvetlanda
Thomas- och Kulla-gårdarna, emot häradshöfdingebostället
Repperda Drakegården i Jönköpings län.'
42. dito angående pension från allmänna indragnings-staten åt läka
vid
straff- och arbets-fängelset i Malmö, C. 11. An
-
rén
dersson.
43. dito angående pension åt regements-kommissarien J. L. Åberg
vid afskedstagande!.. .
44. dito om understöd af allmänna medel åt tull-statens enskilda pen
sion
s-inrättning.
45. dito angående försäljning af det s. k. material-huset N:o 274 i
Kalmar stads vestra qvarter.
46. Skrifvelse, om upphörande af den till Ståts-verket. nu ingående arren
de-afgift
för Carl Gustafs stads krono-tull-mjölqvarn,
-47. Proposition, angående förhöjning af de länsmännen tillkommande pensioner
å allmänna indragnings-staten.
48. dito angående utsträckning af nämndemäns rätt till skjuts- och
traktaments-ersättning, för syner och andra förrättningar.
49. dito angående anslag till lindring i de kostnader, Carlskrona stad,
till följd af kolera-farsotens härjande derstädes, fått vidkännas.
50. dito angående beviljande af ett räntefritt lån till Stockholms stad,.
för bestridande af de kostnader, staden i anledning af
kolera-farsotens härjande derstädes fått vidkännas.
51. Proposition, angående anslag'till auditören Georg Schentz och hans son,
för en af dem uppfunnen maschin för uträkning och trycning
af mathematiska tabeller.
5
N:oi
52. Proposition, angående försäljning af åtskilliga kronan tillhöriga byggnader
och. tomter i Götheborg, samt försäljnings medlens
användande till nya artill eri- förråds-byggn aders uppfö
rande
derstädes.
.53. dito angående pensionsfvllnad vid afskedstagandet för andra,
bataljons-läkaren A. G. Michaelsen.
54. dito angående rättighet för bataljons-chefen vid Krono-arbets
corpsen,
majoren J. G, Schander, att erhålla pension å
Pikets allmänna indragnings-stat.
55. dito angående årlig pension åt framlidne f. d. statsrådet S.
Grubbes enka.
50. dito angående pension på allmänna indragnings-staten för vakt
betjenten
i Manufaktur-diskont-kontoret, J. E. Lindström
57.
dito om beviljande af ett särskildt kreditiv.
58. Skrifvelse, angående Riksdagens förlängning.
59. Proposition, angående anslag till uppförande af en ladugårds- och em
mej eri-byggn ad vid Ultuna landtbruks-institut.
60. dito angående anslag för uppbyggande af ett kapell i Korpi
lombolo
by af Öfver-Torneå socken, samt understöd för
aflönande af en kapell-predikant derstädes.
61. Skrifvelse, angående den å de förenade rikenas vägnar afgifna Neu
tralitcts-förklaring.
62. Proposition, om antagande af decimal-system för mått, mål och vigt.
63. Skrifvelse, angående anstånd med kapital- och ränte-inbetalningar, å
de till hamnbyggnaden vid Cimbritshamn beviljade lån af
allmänna medel.
64. Proposition, angående anslag för hospitalernas förbättrande.
65. dito om anslag till nybyggnad vid allmänna institutet för döf
stumma
och blinda.
66. dito angående anslag för uppförande af nya lärohus i Wexiö
och "Wisby, samt utvidgande af Carolinska skolhuset t
Orebro.
Proposition, angående anslag till betäckande af kostnaderne för en af
vetenskapsmän med fregatten Eugenie verkställd resa, samt
för dervid gjorde inköp af natur-alster, m. m.
dito- angående inqvarterings-skyldigheten i Stockholm.
dito om beviljande af ett lån till förlag åt handlande och nä
ringsidkare
i Jönköping.
dito angående pension för framlidne landshöfdingen, m. m. C. U.
Nermans enka.
dito angående rättighet för guvernören å ön St. Barthelemy, J. H.
Haasum, att vid afskedstagandet erhålla pension å rikets
allmänna indragnings-stat.
dito om antagande af visst medel-porto för alla bref, som ge
nom
postverket inom riket befordras.
dito angående ändring i förordningen den 20 November 1845,
och jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
, dito angående upplåtelse af mark från Eskiltuna kungsladugård,
till skolhusbyggnad inom Klosters församling af Nyköpings
län.
Skrifvelse, angående anvisande af fyllnad i ersättningen till Wadstena
krigsmanshus- och amiralitets-krigsmans-kassa, för de till
statsverket indragne rusthålls- samt en per-mille-afgifterne
vid fastighetsköp.
Proposition, med förslag till fridlysnings-stadga för allmänna kanal-,
sluss-, jernvägs- och telegraf-anläggningar.
dito angående upplåtelse åt enskild person af norra delen utaf
Carl XIII:s torg i hufvudstaden, till bebyggande och disposition
under viss tid emot tomtöre-afgift.
dito angående pension på allmänna indragnings-staten, åt tvenne
Afvittrings-landtmätare i Norrbottens län.
dito i fråga om stats-bidrag till upprätthållande af den arméens
pensions-kassa åliggande pensionering.
7
N:o
80. Proposition, angående afsöndring af jord från f. d, korporals-bostället
Husie, till utvidgande af Husie församlings kyrkogård inom
Malmöhus län.
81. dito angående utbyte af Kronan tillhörig jord emot enskild mans,
i och för utvidgning af andra lif-grenadier.-regementets lärgerplats
Malmen.
82. dito angående beviljandet åt staden Örebro, dels af ett anslag
utan återbetalningsskyldighet och ett amorterings-lån för
verkställande af ny tomt-reglering derstädes, dels ock af
ett byggnadslån.
angående förlängning i arbetstiden för jernvägen emellan
Köping och Hult.
angående ändring i 85 § Regerings-formen, i afseende på
tryckfrihets-förordningens egenskap af grundlag.
om fyr-anläggning å Gottska Sandön, eller utläggande af
ett fyrfartyg vid det i närheten deraf befintliga grundet
Kopparstenarne.
angående ersättning till bergs-fogdarne för förlorade löneinkomster.
angående anslag för Svenska natur-alsters samt industri- och
konst-produkters öfversändande till 1855 års exposition i
Paris.
huru förhållas bör med en för obotlig ansedd sinnessvag, larn
eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie beställning.
angående jord-afsöndring från Carlbergs kungsgård, till utvidgande
af Stockholms stads nya kyrkogård.
angående jordafsöndring från Eskiltuna kungsladugård till
utvidgande af Eskilstuna, Klosters och Fors’s församlingars
begrafningsplats.
angående de i följd af provinsen Jemtlands omrotering vidtagne
åtgärder, till slutligt ordnande af försvarsverket derstädes.
92. Proposition, med förslag till grufve-stadga.
83.
dito
84.
dito
85.
Skrifvelse.
86.
Propcfsitio
87.
dito
88.
dito
89.
dito
90.
dito
91.
Skrifvelse,
N:o
93. Proposition, angående jord-afsöndring från Ultuna kungsladugård och
kronoparken Åsen, till utvidgning af Upsala central-hospitals
område.
94. dito angående ändring i 39, 4(), m. fl. §§ i Regerings-formen,
och 4, C, m. fl. §§ i Riksdags-ordningen, i afseende på
sättet för riksstyrelsens förande i vissa fall.
95. Skrifvelse, angående understöd för fullbordandet af Norbergs jernväg.
96. Proposition, angående anslag af vinsäd till Ulrika församling.
97. dito med förslag till förordning, angående handelsböcker och han
dels-räkningar.
98. dito angående skatte-försäljning af åtskilliga lägenheter under
Elfsborgs kungs-ladugård i Götheborgs och Bohus län.
99. dito angående upplåtelse till staden Malmö af Kronan tillhörig
mark, för utvidgning af stadens begrafnings-plats, m. m.
100. dito angående beviljande dels af ett byggnads-lån åt de brand
skadade
i staden Jönköping, dels af anslag och lån i och
för tomt-regleringen derstädes.
101. dito angående särskilda anslag, dels för åtskilliga byggnads-ar
beten
uti K,o.ngl. Slottet i Stockholm och Gripsholms Kongl.
Lnst-slött, dels till uppförande af ett ridhus för Kongl.
Ilofstallets behof.
102. dito angående pension å allmänna indragnings-staten för t. f.
chefen vid Skogs-institutet, Hof-jägmästaren, m. m. J. A.
af Ström.
103. dito i fråga om beloppet af den uti 63 § Regerings-formen främst
omförmälda kreditiv-summa.
STOCKHOLM, f. d. SehulUcks Boktryckeri, 1855.
BIHANG
TILL
äåimil®! ME8-8V&BIDBDS
PROTOKOLL
VID
fliiig-tiiim Kikidagen i Stockholm
Åren 1853 och 1854*
FÄRSTA §ANLI1«IEM.
Afdelningen:
Berättelse om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit, sedan nästföregående
Riksdag, jemte de af Kongl. Maj:t uppå Riks-Salen
hällne tal samt Kongl. Maj:ts Nådiga svar uppå de
af Rikets Ständer gjorda underdåniga
0
framställningar och förslag.
,
VaviH uViV.nv. f- iynysYvWjt -A vÅ‘>;AiVt > \*Vi>. VvmsA uu* ••. ••»'•.’.'» ,VtnVL
«g\i><Ä-wVs»\ SvcmMi .iowoiV. aY»• t\i vAm\V*\ »W'n\\yvto^
s\v ', ‘»m. n\»\nv/ • sv. v-, it Av- .u>Vl '»vuv.v. .v,',
j^Vsmvhvvmu »n -vsl* >'.;d v.Vy»ViU \>i
.\m\iwi
fJtrrättclfe
nm bivab i Siiiet fcefé <&Uyvelfe ftij
tUtörm)it ftöan ftfta kifsta#;
©ifmcn ©to<fl)olm8 ©fett ä 9tif§=faten beit 24 9tobcmtcr 1853.
4je år, fjmilfa feban Duifetd ©tänberd febnafte fantmanträbe förflutit, t>afwa ma*
rit utntärfte af bet inre lugn od) ben i)ttre freb, font äro ounbgängliga milfor
för Sktioneité trefnab ocb ben fratnåtgåenbe utmecflingen af befi frafter. 2Bäl
I)ar, imber bet närntaft förbigångna tibffiftet, ^örftmen ålagt ©mettffa folfet f)årba
pröfnittgar: bet f)ar marit l)emföft af en fyärjanbe farfot od) förunnabt enbaft en
fttapp fförb, men bejia bett 2llömägtigeö fficfelfer Rafina tttcb tålig unbergifmenljet
od) orubbab jtttnedftyrfa blifmit entottagne, ocfy ©menffa folfet fjär albrig förlorat
betta förtroenbe till jin Sottung od) betta förlitattbe på ftfl fjelf, font utgöra
grunbmalarne för befi fielfftänbigljet od) befi tycfa.
$onuttgaf)ufet od) Stationen fjafma libit ett fmår, en bjttpf uppfattab 4 <§.
od) bittert begråten, förluft. @11 abel ^urfte, tneb båba genom be ttär= l"uilS af
ntafte battb förenab, od) font t lifa mått mar föremålet för båbaö öml)et frain’allfocb
ftoltfyet, l)ar, i blomman af filt ålber, öfmergått till bett bättre merlb,
font l)att genom fina ttppljöjba egenffaper mar få märbig att tillböra.
Jpatt lefmer numera ettbafi i minnet, inett betta är oförgängligt: färlef
33it). till 5R. ©t. s|3rct. 1853—1854 lia ©ami. 2:a 31 fb. 1
otfi tpälftgnelfer fiola ftäbfc åt ben rena, ben fläcffria Äonungafonen
egna en lifa maragtig forn frimtllig filning.
®.5D. st.st. ©it intlb $örfpn I) ar, rneb faberlig luilbbet, jlänft Äonuitga^ufet
!>eiSc|i^iu=öc^ be förenabe Oiifetta en barbar erfättning för benna fmärtfamma
fcpauä f^ctie.^r[u^ &cn ^älftguat <£erag ^ongl. .&ögf)eterö Äroit=$Prinfend od)
Ärott=?Prinfefanö ägtenffap ntcb be unga telningar, font fiola fortplanta
beråd ätt, od) en gång ärfma fina förfä ber d attfpråf på folfend toörbttab
od) färlef. £ett ftabga, font tfjroitföljben tounnit, ntåfte f)od fnrarje
gob tttebborgare ttpptoäcfa fättflor af tillfrebdftälletfe od) tacffaml)et.
fvcttiSttantet 35 e mänflapliga förbållaitben, font ttteb alla frätnmanbe SKagter
tia^aal«r.nfccfortfaranbe imber be febnaft förflutna åren marit råbanbe, f)afma lentnat
ingenting öfrigt att ött fia, od) Äongl. S9laj:t l)ar nteb oaflåtlig omforg
mårbat bibebållanbet od) utmecfiingeit af befta på ömfejtbig agtning od)
inborbed förtroeitbe gruttbabe, för befi Siifeit få förmånliga, förbittbelfer.
Äcnuenticu £ill bilägganbe af be flribigifeter, font inom ett af måra ©rann=
rårfsfoiitcli9 rifett pppat ftg, od) till uppttåeitbe af bet ottjfmätba ättbatttål, att för
fratntiben bejläittnta arfdföljbett till fTanfla Grottan, få att be till £an=
fia SUtonarfieit f)örattbe flater framgent blifma ttnber ett Spira förenabe,
ftar Äongl. 3)Zaj:t, i förening rneb ©nglattb, ^ranfrtfe, ^reufien, 9ipfi=
lanb od) Öjlerrife, uti Sonbon ben 8 9Raj ftfllibne år nteb danmart
afflutat en £raftat om tftronföljben i ftflnämnba Äonuttgarife, bmilfett
Xraltatö beflämtttelfer febttare blifmit af iDattfla iTiifdbagen antagne od)
gillabe.
Äongl. 3Raj:td l)öga upptnärffamfjet Ifar fortfaranbe, få mpcfet om=
araftattr. ^än&jg{)e(erue ntcbgifmit, marit rigtab på bibef)ållanbet od) utmibganbet
af be förmåner, font reban moro banbcln ocl) fjöfartett berebbe. @å=
luitba Ifafma nteb Sarbiniett uttber ben 25 3attuari 1852 od) nteb
SSåba Siciliertte uttber bett 11 Sanuart betta år, öfmereitdlomtttelfer
uti betta affeenbe btifmit iitgditgne. Me b beit fria -öaitfefiabeit Silbert
tjär, imber beit 14 September 1852, ett .£>anbelö= ed) ©jöfartöXraftat
btifmit afjlutab, på futlfomtigt enafmttba grunber mcb bent, bmitfa te=
bait nteb jamburg ocp 23remen moro tittmägabragte. Sifatebeö f>ar beit
ttteb ©reftanb åren 1836 od) 1837 tngåttgne <£>anbelö= od) @jöfartö=
Xraftat, imber bett 13 ©Höber 1832, btifmit fötttyab od) mibare ut=
mecftab. Huber fregatten Gntgettieö merlböontfegtingd=erpebitioit bär af
Sefätyafmareit btifmit, å fongt. Majitö t)bga magnar, ett mäitffapés ocf)
tytitbeléfötbunb nteb konungen af ^amaii=Öante ben l Sidi 1832 utt=
berterfnabt, työilfet btifmit af fongt. Majit imber beit 22 ftfiltbne 3uti
ratiftcerabt; ntcit unberrättetfe ont ratiftfatioiterneö ittmerting bär ej
ännu gunnit ingå.
Xitt fotjb af Slite tö ©tänberé mib febitafie Riföbag beront pttrabe s^ttnabcr t
öitffatt, t)afma framftattnmgar titt fongt. Xattffa Regeringen btifmit
gjorbe, i afjtgt att bereba lättitab för ©me tift a fartyg, font gå igenom
Örefuitb. C?bunt attt, font f)örntcb åtyftabeé, ej funnat ttppnåö, t)«r
.fongt. Daitjfa Regeringen lif mai, titt fotjb af befja tmbert)aitbtingar,
mebgifmit mitta lättitaber, tyoitfa egentligen tittgobofontnta fntärre ©meit=
ffa fartyg, font mib birefta refor meitan ©meitffa orter gå igenom
©mtbet, äfmenfom ett förmånligare ftabganbe röraitbe migtett ori) täfte*
beräfittngeit af mifja maror, enligt ben f uitgörelfe beröm, font fongt.
(Sotuuterce=(£o(tegium imber beit 16 Suni 1832 ntgifmit.
Uitberbattbltitgarite nteb ^ranfrife ont en .£anbeté=£taftatö affTu= UnK-r^tib*
tanbe t)afma ej amut funnat teba titt bet affebba änbamåtetö ttppitåenbe. |tm3ar'
Meb ben fria .jpanfeftabeit jamburg tjär imber ben 9 Marö 1852 ejrtrabMons»
en fotmeutiott röraitbe brottölingarö od) för brott anftagabe perfotterö
öntfejtbiga uttemnanbc btifmit afftutab; äfmettfont bett nteb Rpptanb åt
1828 uppgjorba öfmerenöfomtttelfe om (ööbrifmareö, tiggareö od) för*
4
bråtared ömfeftbiga återfänbanbe imber ben 29 December 1852 blifmit
förnpab.
SJleb Äonungarifet Rebetiänberiie äro unberfjonblittgar om en @r=
trabitionddonoention öppnabe, f>milfa fnart torbe leba till bet åfpftabe
änbamåtet, od) titt be förenta ©taterned i Skorra 3lmerifa legering
Ijar en framftättning om ett bplift förbragö tngåenbe blifmit gjorb.
(Srfättntng af Då unber loppet af år 1813 en afbelning ©panffa fotbater bf=
ingen, me t font mit titt ©merige, od) för beråd utredning, befläbnab od) uit=
berett en fumma af 52,218 R;br 52 ff. Sdo famt 6,148 R:br 13|
ff. pommer)! kurant blifmit af ©menffa ©tatdmerfet förjfjuten, Ijabe
framftättning titt Äoitgl. ©panffa Regeringen reban år 1815 i SÖ*lini=
fiedeli mag blifmit gjorb om utbefommanbe af erfättning för befie toftimber.
(Spunt Äongl. ©panffa Regeringen omitforligen från början
erfättt jin betalningdffplbigpet, pär orbnanbet af benna angelägenhet
bod mött flora fmårigt)eter. Ér 1815 merfftättbe $ottgl. ©panffa Re=
geringen en afbetalning af sooo ©panffa ijSiafter, Smitta foiitmit ©tatd=
merJfet tittgobo. Éterftoben, font, enligt år 1818 till Äottgl. ©panffa
Regeringen inlentitab uträfniitg, efter båmaraitbe lurd, utgjorbe 258,401
Realed be Seldon, 13 maraoebid, par, imber en lång följb af år, ut=
gjort föremål för ofta förnpabe erfättningdanfpråf, Emilla, titt följb af
mettattfotitmanbe omjlänbigpeter, ide förr än ben 15 Cftobcr 1852,
blifmit genom ett af .£>• S)t Drottningen af ©panieit fattabt beftut afgjorbe.
Ditt följb af betta beftut utbetalabed till Äottgl. SRajdd numaranbe
SRiitifler i SUlabrib, forn meb ferbeled nit ocp merffampet bebrtfmit
betta ärenbe, jtftomförmälbe fumma, font af f) o no ut infäitbed t mer=
lar å Soitboit för £ ©t. 2,508: 17 fl), il b., l)milfa, l)ärftäbed för=
fålbe, lernnat ett behållning af Sdo Ot:br 29,153: 21 ff., hvaraf, eit=
ligt $oitg(. SJtajdd beftut af beit 18 jtftlibne Satinad, en fumma. af
5
9/909 9?:br 26 ff. 10 rfl blifreit titt Äongl. $tigé=(£ottegtitm, fdfont
gobtgörelfe för befi bofförba forbran, öfroerlemnab, cd) dterftoben etter
19,223 9i:br 42 ff. 2 rft blifreit titt Äongl. ttiäntefammarett lefoererab,
för att i ©tatö=28erfetö liqoib meb ttiifetd ©tänberd 9iifdgälbé=Äontor
upptagad.
$ör att ytterligare unberlätta poffförbiitbelferne meb (Surc^aö fer= spofifonucn*
ffilba ©tater, od) berigenont bereba en fitabbare od) mera förtrolig ge* tlsnct'
ntenffap i atta förljdllanben, fyafrea lipa f)3oftfon»entioner blifmit afflu=
tabe meb IJkeufen ben 5 2lpril od) meb IDanmarf ben 29 SJtaj 1832.
©eban Äoitgl. 3ttaj:t ben 3 Suli näftlibet dr beflntat för ©in
yelfaö redrbanbe att företaga en refa titt tttlänbff babort, l)ar Äongl.@t»erige8 od>
9Jtaj:t itnber tiben öfverlemna t 9iify=©tt)relfen dt beit i be förenabe^tiÄtcgc?
Äomtngarifenad ©rttitblagar od) Otiffcaft föreffrifne ©reerigeö ocb5ior= xmi'
rigeé Snterim^ttJegering, font, efter Äoitgl. 9Jtaj:td aterfomft titt Äonnnga=
rifet Norrige, beit 16 September famma druppf)örbe. 2)d Äongl. 3Jtaj:t
febcrmera genom inträffab fredr fjufbom blef f)inbrab att ©ig meb
9iegerittgd=äretiberita befatta, fammattfattabe Äongl. 9Jlaj:t beit 23 pd=
följbe Oftober d tti)o bettna Snterim^lftegeriitg, font förrealtabe 9tifö=
©tyrelfeit, itttillbef Äoitgl. Sftajit, meb ben $ögfieö biftänb till l)elfan
dterftättb, ben 12 jtftlibne 2lpril benfamma ©jelf återtog.
SDe reib fanttliga bomftolar od) fjod reerfftällanbe mtmbigljetertta att= 31,jutte*
l)ättgiga mål od) äreitber, preilfa, enligt ftreab 3 tt ft i t i e-©ta tö-9)t i it i )1 er n 0,-ifviiäG mt ct3=
afgifita berättelfer utreifa, dr 1843 utgjorbe 337,431, men ttttber be t'aittcl,atre
näft berpd följbe drcit oafbrutet minffabed, fd att be dr 1848 raf=
ttabcö titt enbaft 483,669, fjafrea febermera titt od) ntcb dr 1831, bet
fxfta, för f)reilfet fatttmanförba uppgifter ftnnad, åter reartt i årligt titt=
tagattbe od) uppgingo fifinämnbe dr titt 525,513. 2>enna tittöfning,
Ijmitfeif egt rum få mät »ib Öfmer* o rf) Unber*2>om|Mar font od tjuf*
mubfafligeit t)od Äonungené SBefattningdljafmanbe, Jjar berf tcfe upp*
fontmit genom filtmatt i be inftämba tmiftemålenö antal, fjmitfa i att*
mandet fortfaranbe marit i aftagaube, el)uvu en mijj Käft beraf, item*
ligen fonfurd*, boffitlitabd* odj urarfmamåten, berifrån gjort unbatttag,
utan bett tjär, ttmab tDomftotarne angar, t)ärtebt jtg berifrån, att be
få fatlabe anmätningé* od) attföfningöärenber i betydlig mån mib Uitber*
2)ontjMarna tilltagit, äfmenfout ifrån bet fbrt)åttanbe, att, titt fotjb af
8agutanö=9iätternad inbragiting, miba flera mål än förut fommit ttnber
.£>of=9Mtternad pröfning, Ijmilfet åter, t anfeeitbe bertill, att jtftomför*
inatbe tDomftolar uitber tiben icte i famina mån mcbt)unnit afgöra be
bit futlfötjba måten, ntåft förorfafa en gaitffa {tor tittöfning af ber an*
t)ängige äreitber. SJtåtend titttaganbe ifrån od) nteb åt 1849 titt od)
nteb år 1851 t)ar boet, fåfont reban är näutnbt, marit mejt ntärfbart
t)od Öfmer=©tåt^å(tare*@mbetetd $ati$li od) Äommgettd 58efatlnmgdt)af*
manbe i Sälten, ber benita tittöfning uppgått titt 56,749, pmariötanö
22,328 i orterna afgjorba lagföfnittgrfärenber, tnebait få beffaffabe utål
beremot Ijod £fmer=@tåtyåttare=($:mbetet ntinffatd nteb 527.
Sentmäl antalet af begångna brott ocb förfeetfer aftog imber åren
1846—1848, äfmeitfom fortfaranbe be tmå följaitbe åren titt ben grab,
att be ifrån 39,105 nebgiitgo titt 34,978, men året 1851 tjafma be
åter öfatd titt 38,893. 35c gröfre brotten, f)milfa ifrån 1846, bå 7,294
fåbana åtalabcd, årligen aftogo ocb fijtitänmbe år ej moro flere äit
4,554, börjabe beremot ånt)ö tilltaga år 1850, bå be öfabed nteb 564, tynar*
titt år 1851 ytterligare fotnino 52. (Stytru brottntåtend betybliga tiltmäjrt
imber ftfinämnöe tmå år fålebed tilt en bet l)ärrörer ifrån tittöfning uti
be gröfre brotten, få fjär bet boet tynnertigaft marit öfmerträbelfer af
efoitomi*, politi* odj bi{fiptinär*författningar, font målfat bet aitmärfta
oförbelaftiga förl)ållanbet. 3 öfroerenéftämmelfe meb bejja ifrån 3ujtitte=
@tatäs9Jtinifterné berättetfer Ijenttabe upplysningar, utmifa äfwen be
ifrån ©tyrelfen öfwer fängetfer od) arbetsinrättningar i Diitet inlemna
uppgifter, att antalet af l)äftabe perfoner, fyuitlet ifrån nieblet af I840=talet
till od) meb år 1850 ntinjTabeS meb emtring 4000 perfoner, år 1851
åter otabeé meb mer än 5,000. @traff=fångarneé antal, forn ifrån år
1855 till ecb meb år 1849 warit i jemn tillwärt, l)ar wäl, få wibt
be till lifötiböarbete bbmbc angår, äfwcit unber åren 1850 ocp 1851,
ehuru i ininbre ftiganbe, tilltagit, men be på wiji tib börnbeö antal
bär berentot unber ftflnämnbe twå år i någon mån blifwit minffabt.
3br utrebitingen, l)itrttwiba be brott, forn beläggas meb ftraff-fängelfe,
äro unber en wiji tibryntb uti tiH= eller aftaganbe, utgör boet iete bet
på fäjiniitgarna waranbe fångantalet en fater måttftod. Jillwarten
eller minffningeit af betta antal beror i ljufwubfaftig mån på mängbett
af be fångar, forn afgå, ecb bet är följafttigen ifrån en jemförelfe
emellan antalet af be perfoner, t)wi(fa unber ferffilta tibéperiober, fåjont till
ftraffarbete förfallne, anfoinmit till fångmårbSanftalterna, font upplysning
l)äront är att l)cmta. 3 betta fjänjeenbe innehålla tnebbelabc uppgifter, att
år 1855 bit anlänbe 55 lifstibsfångar; 295 |traff=fångarpå wif tib
åren 1856—40 i mebeltal 92 „ 421 „
„ 1841—45 „ 147 „ 425 „
,, 1846—50 ,, 145 ,, 546 ,,
od)år 1851 ,, 144 „ 574 ,,
l)waraf milar fig, att ben ftarfa tillwärt i antalet af meb lifötibSfän=
gelfe ftraffabe brott, forn tilt od) meb goingoenniet 1841—45 egt rum,
unber be näft berefter förflutna jer åren, om än ide någon märfligare
återgång inträffat, bod ej mibare fortjfribit, lifafom bet i öfrigt är
worbet upplyft, att btanb be år 1851 nyanlomne jlraff=fångar ett be=
8
<Eettfä«geIfc=
Bgggttaber.
tåligt mtnbrc antal, än näjlförtttgångne året, blifvit för ftuårare förs
brt)telfer bömbt. litt be, i fatnab af laga förfinar, till allmänt arbete
f)ådne perfonerö antal f)ar träl, febait $ongl. $örorbningen beit 29 SJtaj
1846 träbbe t werffamljet, en betpblig förnttnffntng egt rnm, men betta
Isar bod ide marit en följb beraf, att ett färre antal fåbane perfoner
till fånginårböanjtalterna anlommit, utan beraf, att flere än förut beris
från afgått.
28ib fammaiträfning af be perfotter, f)trilla ljörbe till fronosarbetds
forpfen, unbergingo ftraffarbete på lifdtibett eller trifa år fantt för
gröfre brott ljöltod infatte på befättnelfe, beftmted, att antalet beraf utgjort
år 1833 3,236.
„ 1840
3,918.
„ 1845
4,572.
„ 1849
4,528.
„ 1850
4,155.
od) 1851
4,430.
3)e lättöfättgelfesbt)ggnaber efter cellfpftemet, fjtuilfa mib Oiifetd
©tänberd febnafte fanttnanfomft troro imber arbete i 9Beneröborg, ©arlds
Irona ocp ©almar, fmftua blifirit fttllborbabe, få att be litnnat till bes
gagttaitbe upplåtaö, be tioå förftnämnbe år 1851 od) bet i ©alntarbås
följbe året. Huber itäfllibtte år äro lifa beffaffabe bpggttaber påbörjabe
i SD^almö od) Suleå, odj är nteb bent rebatt få långt fomntet, att be
äro ttttber tal itppförbe od) aitfed unber loppet af näfta år bltftna färs
btga till fångard entottaganbe. Slftrettlebed f)ar Äongl. 9Raj:t förorbs
nät, att af be mebel, Otitetd ©tänber för änbamålet anmifat, en bel ffall
år 1854 antoänbad till påbörjattbe af ländl;äfte i Söefteråd, l)tnarförs
utan på nåbig pröfning beror, ljurmoiba ide unber famina år början
må
md ffe meb itp^foranbe af cedfäit gelfe för ©ötljeborgö od) SSofjué Sän.
@j mtnbre än 11 Sätt, 0tocff)olmö 0tab oberäfnab, Ijafma nu teban er=
fallit efter cedfpftemet inrättabe fängelfer meb tidfammané 1,074 celler,
od) ifrån alla befia orter ingå fortfaranbe unberrättelfer om be förmånliga
merfntngar, betta ftjjlent i befi anmänbning på ranfafningéfångar
mebförer. Sill fudborbanbe af be reban beflutabe od) unber arbete
waranbe (änöfängelferna, Ijwilfa fiola innehålla tidfammané 195 ceder,
äfwenfbm till uppföranbe af bplifa uti Sätt, font ännu äro i fafnab
beraf, mill Äongl. SJlajit af Slifetö 0tätiber äffa fortfatt anflag för be
år, beit ftatéregleriug, font af dtifetö @tänber beflutaö, fommer att ont=
fatta; blifwanbe beloppet af f>wab Äongl. Sftajct unber fantnta tib att=
fer för änbamålet erforberligt, upptaget uti Äougl. 9Jlaj:té ^ropofttion
om 0taté=2Berfeté tidfiånb od) beljof.
35leb itnberftöb af bet utaf 9iifetö @tänber år 1841 anwtfabe ait=
flag till uppföranbe af ftaté- od) Ijäraböljäften, inrättabe meb celler,
Ijafma febait febnafte Sftföbag blifroit fudborbabe od) berefter till begag=
ttaitbe upplåtna Räften i (Sffilétuna för nämitöe 0tab jemte Cfier= odb
SS5efter=9ftelarne ^päraber, famt i féarléfjainit för benna 0tab od) Srälne
Ijärab, bet förra fäitgelfet meb 22 od) bet febitare meb 50 celler, l)war=
förutan bet för ftjäre Ijärab od) Äungébada 0tab beflntabe fjäfte meb
12 ceder i jtflnämnbe 0tab, efter Ijmab anntälbt blifmit, emotfeö fnart
blifma få färbigt, att fångar berutt funna inrtmimaö. 9)teb bifall tid
beröm gjorba Ijemftädanben, f)ar 3fongl. S>taj:t bod unber toijja willor
förorbitat, att be npa fängelferna i ©ffilétuna od) (Sarlöljamn fiola an=
feö för fronofjäften famt beftraffning meb få wäl enfelt fängelfe forn
fängelfe wib matten od) brob funna ber merfftädaé.
©it), tilt ©t. pot. 1853—1854 l:a ©arnt. 2:a Siffe.
IO
©cmcnfiim 2)ieb attlebniitg af görorbniitgett ben «o 9lo»entbcr i84o od) fcban
Bro”?msffIt flcnom beit 8 ©ftober i8oi utfärbab allmän Äungörelfe b c ft amme (fe c
u'r ^(tc r.ri=b (i ft v i t ntebbelabc angåenbe erfättning till länsmän od) näntnbemän i
be fall, bå flere fjäraber fjafma gentenfam tingsftab, l)afma till Äongt.
Sftajd imber febitare åren infontmit framftäUningar berent, att ferffilta
b ära b er måtte mib be nya, efter ceHfpftetnet inrättabe, länöfättgelferna få
ega gentettfaut tiitgSjlab, Ijmarefi rattjafaS odt böntaS finge i brottmål,
angifvet emot fjäftab yerfott od) begånget inom någotbera af be fer=
(Tilta fjärabertta; £>d) bå forslin gen af Ijäftabc yerfoner till annan ort
för nnbergåettbe af ranfalnittg ide all ena ft mebförer betybliga foftnabet
för bet allmänna, utan od motioerfar od) ofta tillintetgör be tneb rånfafningsfångars
fönoaranbe i ettrum affebba förbelar, t)ar Äongl. 3)laj:t,
när beit föreflagtta förättbringen för menigbeterita ide ffolat merta af=
femärb olägenhet, leinnat ben begärba tillåtelfen od) fåntebelft, imber
m i fa af förl)åHanberita tvib Ij marje ferffilt tillfälle yåfallabe milfor, för=
orbttat, att Äoitga, Uppmibinge, Slorrmibiitge od) Silbo fjäraber må mib
länSfäitgelfet i SSeriö, SBabSbo IjärabS ft)ra ferffilta tingslag mib bet
i SJlarieftab, fatnt GarlftabS, ©ritntS od) föit)ls tingslager mib cell=
fängelfet i ©tabén ©arlftab fjafma gentenfam tingsftab för be mål,
ofmannämnbe ^örorbnittg affer.
5-tcM biBifto-' ©eban Äongl. 50laj:t, tneb gobfäiutanbe af be milfor, font af 9ii=
ner i »Jq of
äiätuni.
f fets ©tänber mib febitafte 9iifSbag fäftabeS mib bett för ^of^ättentaS
lebantöter bå bemiljabe löneförhöjning, i imber förorbnat, att i Omarbeta
af OiifetS fmf=3iätter fftille btlbaS ytterligare ett bioiftott, Ijafma ifrån
början af näftlibtte år, bå bett febnaft beflutabe ftats=regleritigen träbbe
i merffamfyet, .§of=3tätterna imber beraS orbinarie feSftotter arbetat
©mea* od» @otf)a= bmarbera på fern.
11
Sifroett imber be febnaft förflutna åren l)ar Äongl. 59laj:t, roib sncgtering af
bppabe lebigbeter af ,§ärabdböfbtngc*bejMningar, tagit i nåbigt betrak bon’,ageu
tanbe bet år 18n af båroaranbe 3uftitie=@tatd=9)iinijlertt afgtfita för*
[tåg till reglering af bomfagorna i tfttfet, od) ber föränbring i omfånget
för be inom något Sån maranbe bomfagor fuitnat ega rum od) flere
bomfagor berigenom bilbad, utan att bomarited löneförmåner efter nu
gällanbe aflöuingöfätt nebfatteö ituber bwab, forn för en anftänbig berg=
liing erforbrabeö, l)ar Äottgl. 2Ötaj:t, meb affeenbe |)å be »ib f)marje
tillfälle förefomna ferffilta förfyåtlanben, föft g i fira bomfagorna en få
beffaffab fammanfättniitg, att längre refor fnnbe uttömifad få mal för
bein, font bel)öfira lrib bomftolarna föla rätt, font od för bomartte.
Söib fråga om återbefättanbet af .£>äraödböföiitge*cmbetena inom held
28eftra l)ärab i Sönföpiitgd Sän, b eld Öfter* od) 5Befter*9Jefarne, Xaga,
Éferd od) Selebo bäraber uti Sööerntanlaitbb Sätt od) bold Storrå od)
©öbra Xjttfid bäraber i ©almar Sän, är morbet förflarabt, att b ef a
tre bomfagor fiola bibel)å(lad mib beråd, förut egaube omfång. 3de
eller bomfagorna i @todl)olind Sän Rafina anfettd böra unbergå förän*
bring i antalet, men Stärbingl)itnbra bärab, firiltet, jemte ©jufunbra,
St)l)itnbra, frötuna od) Sänna bäraber, bilbat en bomfaga, far blifirit
ifrån benfamnta affliljbt, för att förenad meb fyrödåferd £)ärab ocb SBäbbö
fielding, ^martfråit i ftället SSro ocb Sföätö ffeppdlager jlola utbrbtad
od) förläggad till ©jitl)unbra nt. fl. bäraberd juridbiftion, få fnart nu
toarattbc bombafmaitben i befi a jfeppdlager afgår eller befförinnan till*
fäUe fan uppftå att till ioerfftälligl)et beforbra ett fåbant utbyte, od)
foutntcr eiitellertib bontare*embetet i Slärbtttgbuttbra btcirnb att förmattad
af bombaftoanben i be bernteb förut föreitabe bäraber. Xotufagorna t
Örebro Sätt äro beftäntba att bli fina fyra, i ftället för tre, font be nu
öro, od) att iitgörad, S6cftet'*Slerifcö af Sunbbo, Sefebergd, Auntia,
-gmrbemo, (Sbébergö od) ©rimflend bäraber, Öfter^erifes af ®land=
hammarö, Örebro, Sffferö ocb @fööerfia gräber, Sinbes af ^ellittgdbro
f)ärab jemte Stya Äowarbergd, Slamdbergd ocb Sinbed bergdlager, fantt
Slöra af ©arldfoga bärab nteb ®rt)tbbtte odt> ^eflefor^ fantt Slöra od)
^»jutfjö bergdlager. Äobbatbergd Sätt f)ar äfmen blifmit förbetabt i fyra
botttfagor, nemligen |)cbemora bomfaga ttteb pollare f)ärab fantt $ebe=
mora, <£ndbt), @tora ©fyebmi od) @äfyerd fodnard tiitgdlag; $al)lims
bomfaga nteb X^oréängö, SOÖifa, Äopparbergd od) Slfyeboba, 0märbfjö,
®unbboritd famt Suna od) ©uftafy fodttard tingslag, Öftcr=öalarnc8
bomfaga eller Sleban= od) Öfman=®iljattd fögberi, nteb Seffanbd, SSlora
od) Söenjand, Slättmifd ocb Öf)re, Orfa od) ©Ifbaleitd famt @ärna fod=
nard tiitgdlag, tillita nteb ©agnefd tiitgdlag, fallit Söcjler=bcrg8lagett8
od) S®cjier=öalartte8 botttfaga nteb, fäfoitt fbntt, SJlalugnd, Sima ofy
Sfypelbo, Slåd, Serna od) $loba, ©rangärbed, Slorrberfed od) @bber=
berfed tiitgdlag. SöerffWHigljeteit af bontfage=reglertitgeit inom ftftnämn=
be tmå Säit är bod i mijja bäitfecnben beroenbe af en bet niimaranbe
^ärabdljöfbtngard afgång. @it uti SSefterbottend Sätt lebigblifmeit
bomfaga Ijar blifmit belab t tmå fåbana, omfattanbe beit ena Sfygbeå,
Söfångerd, Surträffd od) Slpfätra tingdlager, ocb beit attbra ®lellefteå
tiitgdlag, jemte Slroibdjaurd od) Slrjeblotigd lapbittarfer, bod nteb förs
biitbelfe för beit uti fiftomförmälba bontfaga utnämnbe ^ärabdböfbingen
att ifrån Sabbittarferna afflå, i bänbelfe be frambeled må ftnttad läntb=
ligen tunna forestad nteb bontfaga t Slorrbottend län, bit be i abnti=
niftratiot l)ättfeenbe bera. Uti Öftergbfylaitb, ber botnfagornad antal
blifmit beflämbt till åtta, hvaraf fern reban åren 1848 ocb 1849 äro
till omfånget reglerabe, b a fm a be tre återftåenbc nu äfmeit blifmit orb=
itabe på bet fätt, att Äinba od) §)bre l)äraber fortfaranbe förblifma en
bontfaga, att Slferbo, SBanlelinbd ocb ^»anefinbd bäraber utgöra ett få=
batt, famt att ©färfittbb fjärab är worbet lagdt titt ^ammarfinbö od)
@tegeborgd bontfaga. Slfwett i 6fåtte fafrna bontfagonta unbergått
reglering, tfwarwib beråd antal btifwit bejiämbt för 9Mntöt)ub San titt
fer cd; för ©f)riftian flabb titt fern, omfattanbe, i bet förra Sanet, en
Suggube t)ärab, ett Ottfjö, Oiöttnebergb od) dparjageré t)äraber, en lorita
od) Sara l)äraber, en Örte od) @fi)ttb t)äraber, ett 5Semmeitt)ögb, Sjunia
od) Jperreftabd l)äraber famt en $ärb od) grofia l)äraber, famt i bet
febnare Sanet, en Sngetftabb odb Serreftabb tmraber, cnSttbo od) ©ertb
t)äraber, en SSittanbb od) Ofira ©öinge fmraber, ett SBeftra ©öinge
I)ärab famt en Skorra od) @öbra Sibbo famt Sjäre gräber; fontmanbe
boet merfftä(ligf)eteii beraf att i wijia l)änfeenben bero på åtflittige förut
utnämnbe .ipära&bfwfbtngarb afgång; Od) äro fåtebeb, bå ©arlbfrona
Säit rebatt förut btifwit i betta tjänfeenbe orbnabt, famttiga bomfagonta
imber hofrätten öfwer 0fåtte od) Stefinge titt omfånget nu mera
befiämba.
lt|)|)å unberbånig anmälan, att för ärenöerttab fftjnbfamtna odt) ^ ^anira*
bef)ötiga t)anbläggitiitg inom .3uftitie=Äanbterb=©r:pebitioiien förändring
få mät t ©rpebitionenb organifatioit font uti göromåtenb förbeltting Gr^cblt,enc,t'
emettan ber förut anftätlbe tjenstemän more1 af betjofroet påfatlab, tiar
Äongl. SOlajit, efter pröfning af bet bertitl iitgifne förflagb tämptigpet
od) bå betfamma funitat brtitgab titt werfftätligt)et utan öfmerffribaitbe
af bet nämttbe ©rpebitiott bewitjabe aitftag, tåttt för benfamnta libbrätta
od) utfärda np flat.
©när uttrpettigt ftabganbe fafnabeb, fjwitfeit bomftot ffutte upptaga s„„m för
be åtal för tjenftefet, font funna anftättab emot Orbföranbett etter Se= {yänawSrbk
bantöterne i ©tprelfen öfwer fängetfer od) arbetbinrättningar i 9iifet, Sn'lc(f<m’
^ar Äongt. SDtajit, i öfwerenbftämntelfe med Ijwab i fåbant päitfeenPe
förut är förorbitabt beträffande Orbföranbett od) 3)epartementb=©f)eferne
*4
i ©eneral=£utt=©tyrelfen, foreffrifwit, att få bejfaffabc åtal må bod
©mea hofrätt anflätlaö od utföraö.
jnd^ftlcmns ^ci5 ^ rtf Siifetö ©tanber gjorb bemfiättatt, fjär Äongl.
upv'H’wnfcc. gjiaj:t genom ben 2 2(pril näfttibne år utfärbab ^örorbtting ftabgat, att
ben Unberftteten förut tittfommanbe bombrätt flätt ifrån od) mcb betta
årb början uppföra, utom btoab angår betö bijfiplinära mynbtgbetcit
öfwer be jtuberanbe, belé od rättigheten att titt ranfafning od) born
upptaga fet od) förfummelfer i embetet, bmida af Unioerjitetetb lärare
etter öfrige embete od tjenftcmän funna begåö.
ÄonDeittiimcr ©eban fongt. £Dlaj:t afftutat öfmerenéfotnmelfe ej minbre meb ben
"cÉ l^lantr.afria vöanfeftabeu jamburg om brottötingarö ocb för brott anftagabe
perfonerd ömfeftbiga utlemnanbe, än od meb .jpand 9)laj:t fejfarett af
Oiojjtanb röranbe ömfeftbigt återfänbanbe af lödbrifmare, tiggare od
förbrytare emedan ©werige od) 9tyj?lanb, f)ar .fongt. 9Jiaj:t genom ut=
färbabe f ungörelfer titt attmän efterrättetfe mebbetat innehållet af be=
rörbe öfwerendfomntelfer.
miS)ä tiir Stteb bäitfeenbc titt ben allmänna Hagan, forn från flere lattbd=
fBtficar§iB|(f orter blifwit förfporb öfwer beit attt uter titttaganbe mängben af pets
verun». ^onej^ oaftabt be ej falna förmåga att meb arbete jtg förförja,
tifwät tillbringa fxtt lif i fyfjlolödbet, bmilfet ntåfte leba till fattigwår=
bend offäliga betunganbc od ofta nog titt brott, boo .fongt. 9Äaj:t,
font äfwen ifrån tttifetd ©tänber fått emottaga framftättttingar om ttöb=
wättbigbeteit af ffärpta twångdåtgärber emot få beffaffabe perfoner, ge=
ttont ben 13 3uli ittnewaranbe år utfärbab futtgörelfe ftabgat, buru=
lebcd förfwardlöd perfott, äfwen om batt ej blifmit för brott titttalab
etter ftraffab, må i wipa fatt funna titt allmänt arbete bömad.
Saiiforanbrilt* 3)e af ttiifetd febttaft förfantlabe ©tänber framftällba förflag tilt
öar' lagförättbriugar, öfwer bwitfa fongt. £Diaj:t icfe funnat före ©tänber^
naé dtffiljanbe fatta ©itt beflut, tjäv Äongt. 9Jtaj:t feber mera, i ben
orbitiitg 87 § DlegcringeSformen bjuber, tagit imber öfroermäganbe, bmar=
mib Äongl. 20laj:t, efter mebbelabt nåbigt bifall till följanbe förflag,
låtit, i öfroerenéftämtnelfe bcrmeb, utfärba förorbningar imber liebau*
nämnbe bagar, nemligen:
1851 ben 8 ©ftober, angdenbe föränbrabe fiabganben i affeenbe på
erfättning i toijia fall af allmänna mebel till mittnen i brottmål;
1851 ben 4 9iooember, angdenbe anfmarigljetö-lag för be af Oiifetö
©tanber förorbnabe Direttörer för 8dne=Äontoren i orterna;
1851 ben 12 December, angdenbe loij} tib för betalning af åtffilliga
9lifögälbé=Äontoretö jlitlber;
1851 ben 20 december, angdenbe fättet för nppfägning af förbinbelfer,
för (»otila flere äro anfmarige;
1851 ben 20 December, angdenbe erfättning för bomé= eller ntflagé*
löfen till part, forn i hofrätt uteblinoit eller icfe marit förb;
1851 ben 20 December, angdenbe änbring i 25 Äap. 5 § SMtegdnges*
Sallen;
1851 ben 20 December, angdenbe tillägg till Sagenes flabganbe i 15
$ap. i § Stättegdngö^Sallen om jäf emot bomare;
1853 ben 26 Slpril, angdenbe rättighet för part att återfå till £>fmer*
rätt ingifna fanblingar; famt
1855 ben 26 Slprit, angdenbe nppfäfmanbe af 24 $ap. 4, 5 ocf6§§
Spggninga=Salfen;
fmaremot Äongl. 9Jlaj:t funnit Olileté ©täuberö unberbaniga förflag till
beles förorbning angdenbe fättct för fnllföljb af minbre brottmål, font
meb tmiftemdl ega nära geutenfFap eller beraf färflpta, belö förklaring
af ftabganberna angdenbe beit ort, ber lening till ältenffap rätteligen
bör ffe, belö författning om npttjanberätt till jörb ocb lägenget för an=
i6
SBapenofnin:
garnc.
StrméenS
mauriel.
Strogen.
tägganbe af allmänt nyttig inrättning, bele» änbrtttg i 30 $ab. i §
9tättegångé=35alfen, famt betö ^örorbniitg angåenbc fullfölja od) befjattb=
ling af mål i hofrätt, ide böra antagaö af ffäl, font genom ferfftlb
berättelfe fiola Oiifetd ©tänber ntebbelad.
Slrmeenö fåmäl inbelbta flam trubb er forn bemäringémanffab I) a frua
årligen marit fammanbragne till mabenöfitittg; be förra få långt möte&=
anflaget lemnat tillgång, bet febnare imber jin beftäntba öfningétib.
2öaftidningen i fäjlningö= ocjj garitifondorter fjär fjufmitbfafligett bltf=
mit befiribb af märfmabe trubbana, Emilla för öfrigt unbergått ferflilb
mabenöfning imber be manliga ererciö=månaberne. Sftågot ftörre öf=
itingöläger fjär imber be febnafte åren ide marit fantlabt, utan Ijafma
regementerna enbaft bå fina egna möteéblatfer fjaft tillfälle till ben ut=
bilbniitg i frigötmfet, font fåmebelfi flår att minna. £>eraö i allmänhet
goba fjällning od) ffid l)afma blifmit mitborbabe mib be i ftabgab orb=
ning pålina generalmtöitfirtngarna. Sfteb bemäringbmanflabet Ijafma
åtffilliga nöbiga befunna jentfningar blifmit mibtagua uti beit förfta bn
förföl tidämbabe förbetningen af betta manffab emellan arntcenb märfmabe
od) inbelbta trubber. ©erffilta fomntenberingar ur inbelbta armeen
fmfma ettbafi utgått för garnifottdförfiärlning, fångbetädning eller fåttg=
bemafiting å rifetd fäftniitgar ocb forreftion&unrättningar, äfmenfom,
faftätt i f)ögfl ringa mått, för allmänna arbeten.
Slrttteend materiel fjär blifmit uttberf)ållett nteb be berför tiClgäng=
liga mebel uti ett i allmänhet förfmarligt ffid. £>en bel f)äraf, forn i
ftmnerfjet tarfmar förbättring, eller trojjeit, fonmter nteb bet fitarafie
att fulljiänbigt å ttt)o ubbfättaö. (Stiligt ett af $ottgl. 9)taj:t faftftällb
troffblan, [fola nemligen alla fåmäl fara(leri= font i tt fa tt t er i=r eg em e tt t e it
förfed
förfeö meb trofjforbon efter nya mobetlen, i ben mait fåbaita forbon,
beräfnabe titt ett antal af sno ftyden, birnta att mib artitteri=merfftä=
berne t 0todf)olnt, ©ätteborg od) ©l)riftianftab förfärbigaö, Ijmarnteb
början ocffd reban är gjorb. Sitt beftribanbe af anffafftiingé=foftnabeit
fomnier trojtyafie»olané=fonbeit att lemna erforberltga mebel. Stya iit=
fanterigemär l)afma imber åren 1851-1853 titlmerfatö, för bertitt an^a infanteri*
mifabe ertra ftatöanflag, titt ett antal af omfring 12,000 ftytfett. Sif flcmar'
benna tittmerfniitg tillfommer .fpuöqmarna gemärö=faftori ett belopp af
7,200 ftyden od) ©ari ©uftafö @tabö faftori återftoben. ©rfafett titt
benna flittitab i tittn?erfningé=beloppet mib be begge faftorierne igenftit=
neb beruti, att ©art ©itftaty 0tabö faftori imber itutemaratibe år l)itf=
mubfafligett marit fyjjelfatt meb en gemärö=beftä(lning för ^-lottanb räf=
ning, i aitleöiting l)maraf .fpuöqmarna fått för året emottaga, utöfmer
bet manliga antalet, en ytterligare bejlättning på 1,200 gernar, font t
annat fatt ffolat från ©art ©iiftafö 0tab lefoereraö. £tttmerfitingö=yrifet
å infanterigemär mib Äroitaitö faftori, font år 1850 l)abe marit 21©eiuärö^rifci.
9i:bt 17 ff. 1 rft., itebgicf år issi titt 20 9i:br 27 ff. 11 rjl. ocp år
1852 titt 20 9i:br 24 ff. 1 rft. od) fjär fålebeö ttteb t)marje år utfallit
billigare; en följb af faftorietö fmåntngom tttmibgabe merffamfiet od)
briftiga förmaltniitg. benita nebfättning af gemärö=prifet mib $roitané
faftori l)ar äfmett merfat titt ide obetyblig förtttinffning i bet priö,
bronan förut fått erlägga för be mib qpuöqmanta förfärbigabe gemär,
od l)‘tr Äronotyaftoriet alltfå äfmett i benita omftäni»igf)ct utöfmat ett
förbelaftigt inflytaitbe yå gemärö=aitffaffitiitgeit.
0törre beten af faoalteriet l)ar blifmit förfebb ntcb nya piftoler. piftoter.
0lagfrutöl)itfmar etter tänbpattar äro af ftyrmerfaredoryfeit förfärbigabe @(rtfltrut§»
titt bett mydeitl)et, be berför affebba ertra anflagötillgångar ittebgifmit. r;ufu,ar'
23if). tilt 91. ©t, ^3vot, 1853—1851. i:a ©amf. 2:a 2fft>. 5
i.8
©ciu.us göräubriitgeu af älbre infantevi=geir»är för flagfv«tö=antänbntng f)ar mib
reparationer. rtr^ec{eté ^erffläbcr meb att brift fortgått, få att enbaft unber åren
issi od) 1832, för l)ii>tlfa officiel uppgift ^ittittö titt Äongl. Majit
iutommit, ett antal af nära 22,000 fåbana gemär blifmit föränbrabt
titt fTagtåö=gewär, lita font äfmen emtring 630 par älbre piftoler blifmit
för flagtrnté=antänbuing omarbetabe. Huber famina tib ^afma emtring
40,000 gernar blifmit mefanifft ffottftällba, famt emtring 23,000 ge=
mar belö reparerabe, betd enbaft rengjorbe cd) inoljabe. gör gält=
ftsttsartnic* artilleriet ^afma blifmit anffaffabe anfpanné^perfeblar titt i2Mga od)
rict' 24&ga batterierne, i ben mån anffaffningéfoflnaben funitat beftribad meb
bet af Ditfetö ©tanber mib förra Oiifybågen bertill bemiljabe extra anffag;
hvarförutan Äoitgl. Majit, meb anmifaitbe af influtna mebel för for=
fålba fafjerabe artitteri=pjefer, förerbnat om b ejla Ilning för artilleriet i
refero af 12 (tyden 6Siga od) 4 findén 12 aga fanoner. Hiet i hernös
fanb förlagba I4:be GSiga artitteri=batteriet l;ar blifmit fompletterabt
titt fer pjefer.
Dicferusfor* 9tefen>=förråbet bär, fåfont manligt, beböft för bemäringdmanffapetd
r,1ut' förfeenbe meb uöbig befläbnab, utrebuing m, m. anlitad. 5De berifråit
»ttagne pcrfeblar od) ntaterialier pafma bod rebait blifmit titt fiörre beten
förråbet åter erfatta, etter tomma, i l)mab forn ännu fan fela, att
erfättad; allt genom be af Oiifetd ©tanber ferffitöt för fåbana änbamål
anmifabe tillgångar.
stmmunis 2lmmunitiond=förråbet bär erl)åttit förvärfning af projeftiler ecb
tkm-Horuita.patroner af atta [lag; bmarjemte tänbfattar ocb antänbningdrör till betyblig
mäugb blifmit i förråb itpplagba.
ÄrutsfBmifcet. $rut=tittmerfningen bär i manlig orbning od) titt erforberligt bef)of
bebrifmitö mib frutbrufén i Diitet. ©tatd=merfetd infomjl af Erutförs
fätjuiugdmebel l)ar ide obetpbligt öfmerftigit b^^b i fåbant affeenbe
»9
warit t 9lifö-©taten beräfnabt. @11 ftörre förtujl af fritt, i refero ubbs
lagbt, f;ar inträffat genom erploftoit af bett i ett frutt/td här itnoib
(Staben förwarabe frut=<pantitet, wib ftwitfet tittfäffe omfring 2,500
centner af åtffitliga fortet* gingo förforabe. Set beftämba frut=ubbtaget
unbergicf mät härigenom någon förminffniitg för tillfället, men t;at* åter
bttfwit forfatt i fitt ttormafa fficf. ©eban Oitfetö ©tanber utebgifmit, sifbrc truts
att foflnaben för ätbre och titt frigbbntf oanmänbbart frutd omarbetning c",attctmn8*
titt bergöfrnt finge beflribaö af be årligen inflt)tanbe frutförfätjningd=
mebteit, l)ar fåottgt, Sftaj:t mebbetat förorbnattbe beröm, att fåbatt omarbetning
[fatt wib frntbrufen föranflattaö meb en qvantitet af t)ögjl
i/ioo centner årtigen utaf be befintliga 7000 centner bqlift fritt.
Sen int)emjla fatpeter-tittgången t)ar för året utgjort 17 a io,ooo ©numer*
tibbunb. ©atpeteiHwobuftionen t)ar fåtebeö töät icfe befunnit ftg i ti(lbafa=Vubllft,ouc"*
jfrtbanbe, men boet icfe titttagit, fåfom warit att förwänta af be betpbtiga
låitenttiberjlöb, fjwilfa från faty)eter=foitben räntefritt uttemnatd titt
brobuftioitenö itpphjelpanbe. Uttänbff fatbeter t;ar atltfå måft ittförffrifwaö
ungefär tift famina belobb forn förut, etter från io titt 12,000
liöyitnb årtigen. $råga här af fåommitmt för fa(beter=ärenberna warit
wärf t om förhöjning i bet imber en längre tib oföränbrabe intööningö=
brifet 5 9i:br 52 ff. 23:to tiöiumbet för ben inbemffa fatbetern, titt qttertigare
ubbmuittratt åt bvobuftionen inom lanbet; men fåöitgt. S)taj:tt)ar
funnit en förhöjning utöfwer betta briö, forn i allt fatt är betqbtigt
högre än bet, hvartill ben uttänbffa waran fan attffaffad, för bet när*
waranbe icfe tämbtig.
Sefäftningémrbetenn wib Söaxhotm, Garlfteit, ©arteborg och ©arfö- ^jimnas*
frona hafwa blifmtt fortfatta, få wibt meb be berför tittgängliga me= l'l'l5älu'l!!Cr”n*
bet låtit ftg göra, famt i öfwerendftäntmelfe meb årligen af Äongt.
SRaj:t gittabe arbetbbtaner. Sitt behöflig befthcfning af beit färbiga
20
beten af fraitbmerfeit mib (Sarlfen, par Äongt. SJlajtt, t fafitab af
ferfilbt aitflag berför, funnit 0tg förantåten anmänba fäfitiitgöfpcfeit,
font marit affebba för Söarpolmö fäfniitgömerf, men pmilfa fmtnat ber
©anfcns tidémibare umbäraö.
SBanfeitö npa bpggnab å ©arlaborg t)ar btifmit futtänbab.
^i;si;33tiaber. @åfout merffädba npbpggnaber för arnteend bepof må, btaitb an=
bra, pär omförmäla^: en flattt)t>ggnab af feit å 2)rottntngpolnt åt 8if=
regementetö $)ragon=forpd, i ftätlet för be af torpfen förut begagnabe
fadbpggnaber berfäbeé, pmitfa genom måbelb nebbrunnit, farnt en fad=
bpggnab jentmäl af feit åt 28enbeö arti(teri=regemente i ©prifianfab,
meb utrymme för 72 päfar; t)marjemte en tittförene en baft förpprb fad=
bpggttab af tra för 58 päfar btifmit åt ffnämttbe regemente inföpt.
%'åMätani £>eit af 9fifetö ©tänber »ib förra 9tiföbageit bemitjabe löneförpöj=
ror^fcn. w^t antal Bataljonsläkare mib armeen par btifmit bent
af Äongl 9Kaj:t titlbetab.
Stya rönings Sentmät ocp i anlebttittg af be öfabe löne=anfag, font Oiifeté @täit=
anittcviu ber anmifat åt artitteriet, pafma, t öfmerenöf äntmetfe bermeb, lipa Iönittgö=
fater för betta makett btifmit af Äoitgt. 9Jiaj:t utfärbabe.
ett artittcris ©mea 2lrtideri=regementeö 5:bje 5T)ep6t=fompani, font pittidö icfe
paTlmlitétsmarit uppfatt tift mer än 50 man, par btifmit fompletterabt titt fit
tcrabt.
futla fprfa af 75 man, meb anmånbaitbe af bidpoitibta tittgångar å
artiderkinfaget.
öfabtii imber* SJlanfapet mib ©otttanbd itational=bemäring par från ocp meb år
^ff4'cumb^ 1851 kommit i åtnjiitanbe af bet från 8 tid 12 ff. förpöjba bagnnber=
tionat=tc= påd imber e.rerciötibeit, pmitfet af Dttketd febnaf förfamtabe ©tanber
maring.
bemitjabeö.
Regementes8 3^å bett tibrpntb, pmatuitber Bopttd Sänd regementet 0öbra ba=
®tapomas Wi°n febnaf njutit befrietfe från fit enligt inbe(ningt=merfet åliggande
21
ryttarestjenfl, meb år 1852 gått titt änba, Ijar $ongl. 9ftaj:t titt pröfs
ning förcfyaft frågan, fjurumiba fåbait befrietfe, enligt ntftljållarned l)od
Äottgl. SÄajtt framftättba öitffan, ännu mibare futtbe mebgifroaö; Ödj
Ijar Äottgl. Sftajtt bermtb funnit för gobt t nåber tillåta, att benna t>a=
taljon må ytterligare unber tio år eller till 1862 ård utgång, unber
förut gätlanbe milfor od) förbehåll, tjenftgöra fåfont infanteristrupp.
3)eit nya rote=inbelningen i Semtlanb l)ar från od) meb år 1852
börjat tillämpad, od) prooinfeit fålebed fommit i åtnjutanbe af ett febatt
längre tib tillbafa åfyftab linbring i befi förra ruftningds od) rotertngd=
ffylbig()et. 3 affeenbe på beffaffenljeten af ben nu munna tinbringen
mill Äottgl. 9Jlaj:t erinra: att Senttlanbd lattbffap, font, enligt honung
©ari Xl;d reglering af 9)iilitte=merfet berftäbed, f)abe att itnberjjåHa
ett fa»alleri=fompani af loo man od) ett dragonregemente af 1000
man, oberäfnabt forporalerne, numera är inbelbt till inalled 923 fois
batsrotar, af f>milfa 400 underhålla 200 t)äftjägare od) be öfriga 525
man fotjägare, bå fålebed 2 rotar äro beräfnabe för lynar fmftjägare
fantt en rote för fjmar fotjägare; od) att, efjurtt be nya rotarne, i
jentförclfe meb be gamla, beld genom nebfättning af nummersantalet
od) beld genom anflagen, förut oroterab, jörb blifmit betydligt fördärf ta,
bet lifmäl blifmit rote^åHarne ntebgifmet, fåfont ytterligare unberjiöb mib
roteringettd utgörande, ej allcnajå att bibehålla be för ittbelningdsmerfet
i orten af gammalt anflagne räntor ocb fontanta mebel, utan äfmen att
anmättba Semttanbd refetontebeldsfafiad tillgångar, l)marmebelft fan be=
täcfad en icfe obetyblig bel af roterittgdsfojlitaben, fåfont lega, ben års
liga fontanta löiten, feroid, remotttering till mijjt belopp af 133 9i:br
16 ff. SB:fo, fantt bibraget tilt befläbttab od) fabelntuttbering, fjmitfet
allt närmare beftämnted uti bet meb prowinfeit ingångna od) af Äongl.
2Jtaj:t ftabfäftabe nya fneftesfontraft fautt i reglementet för prooinfend
ScmttanbS
votering.
22
roteriitg&fafa. 3)e 3emtlänbff(t fornfertte äro bcrentot numera od) tid
följ b af bet nt>a fneftefontraftet förbunbne att, i lifljet nteb Oiifetö öf=
riga trupper, tjcnftgöra äfmeit utom beit proiunö, ber be äro inbelbta.
' Scmtranbs 0ebatt roteringeit i Semtlanb fåtitnba träbt t toerfjlälligfjet, f)ar
”^atflflat^förefommit frågan om .jpäftjägare- ocb ^äftj[ägare=forpferneö flutliga or=
£ci)'’|c’:‘ gantfation; Ijtoartoib Semtlanbö forbna 3ältjägare=regemente, fåfom re
gemente,
bliftoit upptöfl od) t fiädet erfatt nteb Semtlanbé fältjägarefornö,
tnbelab på 4 fompanter, [arnt -Ipäftjägaredornfen, fåfom förut,
förbelab på 2 fgoabrotter. SSeträffanbe oflötiingett för fornferttaö befäl,
ett belö af bet gamla befälet förflpttanbe nå inbragningé=ftat, famt om
öfioerffjutanbe tillgångar^ antoäitbanbe till aflöning för bet befäl, font
är affebt för ererceranbe af 2Befter-9iorrlaitbö Sättö betoäriitgömanffan,
mill Äongl. 9ftaj:t ferffilb framftädning till Oiifetö ©tättber aflåta.
£Rotctiufl8^ 3>et to i b febnafte 9iiföbag åt förre ruft= ocb» roteljådarne i Sentt
Scmttånbs*
lanb beioiljabe unberftöb 9000 OJibr, imber åren 1848 till od) nteb 1851,
Ktcf;affau. ^ar ölifioit bent emellan toeberbörligett förbelabt.
extra rotcrin* 3 famntanfyang nteb orbittaric rotedttbelitingen i Senttlaitb, f>ar
8eutatib.cmU ertra roteringett ittottt n rofin fett jenttoäl fitdänbatö; od) l)ar Motigt.
SRaj:t äftoett å bettna rotering, bioarigettoni 9 e.rtra rotar unnfommit,
t ttåber mebbelat faftftällelfe.
jfya orbittarie (Sfter bet bett ttua orbittarie folbat=rotertngeit i Dfifet bliftoit äftoett
folbauotiun-af gjj^eté ©fäuber för beraö bel gillab ocl) antagen, Ivar Äottgl. 3)iaj:t
bcnfamnta till efterrättelfe faftfiällt famt jetnioäl tillåtit, att be tillfoitttta
liela rotarne, 295 tid antalet, ntå nå famnta fått font be rotebelar,
f)toilfa icfe funna tid l)ela rotar fatnmanfättaö, tidömibare fullgöra ro=
teriugö=ffi)lbig^eten ntebelft erlägganbe af oafané=afgtft tid 0tatö=toerfet.
Än’sv3niattsf;u5ä 3)å Söabftena frigötttaué^itö=fafiaö tillgångar funnat ntebgifioa för=
0,'1liat,|fcllu- Röjning t ett bel gratialifterö ttnberftåd, l)ar en fåbatt förmått bliftoit
20
förunnat) ej adettaft åt be bcgoe lägfta peitjtonödlafieriiaö uitberl)ådö=
tagare, fåluttba att befia numera få, truh uppljuniiett mifj åtber, ttpp=
ftpttaö t närmafl l)ögre fia;} ätt bett förut ittttefyafmanbe, utan äfwett
ltnber wifa willor åt forporaler, font frantbeleé afffebaö, Ijwilfa Dl t ftin t
berättigabe titt ttnberbåd t flaken itäft öfwer bett, Ijwaruti be, enligt
förut gäflanbe författningar, fuitnat ttppföraö.
Sopograftjfa forpfens arbeten, till Ijmilfaö ntföranbe crtra flatö- sro^ograftffa
anflag ftnttaö aitmifabe, f)afwa i wänlig orbtting fortgått; l)warförutatt Slen!
be febatt år 1848 företagna Jjöjbtnätningar, font jetttwäl äro ftällba ^oitmätni^
imber @l)efenö för Sopograftjfa torpfelt öfwerittfeettbe, wuttnit en iefe ö'n'
obetpblig utfträcfning, famt lemttat upplpfanbe bibrag till fänttebomeit
af lanbetö l)öjbförf)ådanben.
©eban rebatt förut från t röet et utfoinntit fneffedontraf terna, jjeniteutaifntng från
öfriga rotel)å(laren ocp folbaten rörattbe fiabganben, Isar fåottgl. SD^aj:t,trganbf/Imb=
i anlebnittg af 3iifetö ©täitberö frantfiäUba begäran, jetttwäl fogat an=ult!^cfw^ä
ftalt ont utarbetning af ett fainutanbrag öfwer fnnab gällattbe författa
ttiitgar t affeettbe å rufhtingöffplbtgfjeten iitttel)å(la, Jjwilfet, efter arbe=
tetö fttllborbattbe, foittnter att till upplåning för ruftl)å((are öd; rattare
genom trpefet alliitäitgöraé.
&rigö=(£ollegii älbre å Svaneberg förwarabe artin l)ar blifwit orb= tngs^rtiim
ttabt, famt fjaitblingante uti ontfvittg «ooo banb efter fatalog uppflätart minctcri!'
be, l)warefter bit blifwit öfwerlentttabe famtlige uti Äatiitnar^ollegii
artin bittidö förwarabe frigör äfen (taper od) attbra till frigöförwaltititt=
gett Rörattbe räfettffapö=l)nnbltitgar till ett antal af emtring 7,400 banb
eller buttbtar, otti fjwilfaö orbitaitbe, i litzel ttteb Ijwab font ffett nteb
be förra, åtgärb blifwit wibtagett. härigenom äro på ett fläde fatita
labé ocb för forftaren lätt åtfomliga l)attblittgar tid tapeten upplåning
i ©merigeö frigö- ödi fcigö-inrättningarö f)iftoria.
24
©onation. ©ettorn teflcimente af frantltbnc Sagmannett 9lifettfdjölbö numera
äfven meb böben afgåttgna enfa Söenbela $ammarffölb, Ijar blifvit
ffänft ett fa|)itaf=befoW af 40,000 9i:br Slifögälbö, fåfont fou b titt un=
berftöb åt obenteblabe militärer, font begagna bet l)ögre artitteri4äro=
verfet, nu förlagbt å Svarteberg; Od) t)ar Äottgl. SVajit utfärbat flabgar
titt iafttaganbe vib bettna fotibé förvaltning.
ernns oc^ flottans) ^raftiffa öfningar fmfva, genom be i febnare tiber be=
tvib%'lomu viljabc förl)öjba attflagen till exercis) af befi bemanning, vunnit en lifa
önffvärb font nöbvättbig utfträcfning, om od befantma ännu icfe funna
anfcö fullt ntotfvara befvfvet. hvarje år f)ar utruftatö en foroett
etter fregatt i od) för @jö=fabetterneé ererciö imber miitft 5 månaber,
äfvettfottt ferfftlta ntinbre fartyg titt ffeppögofjarneö öfning, jemte bet
år 1852 två bataljoner fanottjottar varit till erercié^expebttion utr«=
ftabe. ©it foroett f)ar befutom, meb uttbantag för inttevaraitöe år,
årligen varit ittfontntenöeraö |>å längre expebittoner meb ttttga fjö=
officerare, år 1851 till ®öbra Slnterifa od) SBejKSnbiett, hvarjemte i
år en ftörre öfning^erpebition etter effaber, meb ett linieffepp beriblanb,
funnat utruftaé, i Qvilfelt få vät Siorrffa font Tmitffa fartyg bettagit.
iDejjutont l)ar ®venffa flottan för förfta gången meb en fregatt verfftällt
en jorbontfegling, Qvilfelt, utom be flora förbelarna beraf för befälets?
od) manfTapetö praftijfa öfningar, genom bett ferbeleb framgång, hvaraf
ben oafbrutet varit gt)ttuab, gjort ®venffa örlogbjTaggatt fäitb oty t)ebrab
äfven i aflägéitafie Ijamnar, jemte bet beit berebt f>anbetit od) veten=
ffapenta utmärfta förbelar. 28ib flottans? ftatiouer pafva proty od)
målffjittningar förjtggått, äfvenfont å l)itfvubftationen en mera omfat=
tanbe ltnberviöniitg ntebbelats? å fafertv od) arti(leri=exerciö=fartt;g, jent=
te bet
25
te bet flottans 20larin=regentente blifvit anbefalbt iverffättatibet af artideri=
öfningar.
0tipenbier fyafiva titlbctatö pngre officerare, forn tjenftgjort på
främtnatibe uationerd frigöfartpg, äfivenfom åtffitlige flottans) officerare
åtnjutit unbenviéning etter tntjcmtat fännebom uti nteb priet fatnbaitb
cgaube betar, fåfom ivib ©pmtiafiffa (£entral=infitutet, ^at)tu 33ergé=
ffota, Motala Mefaniffa ivertfab ju. m.; hvarförutan en Melaniffa
• lorpfenö officer marit förfänb titt ©ngtanb, i änbamåt att taga nog=
gratin fånnebom om några för ivapnet ivtgtiga ämnen.
3)e fttottanö beiväringénnråben tidljöranbe I?en>äringéfft)(btgc tjaf'
iva unbergått vapenöfning gemenfamt meb lanbt=beiväringen ort) genom
befi befät, meb unbantag bodt för Skelinge Sänd beiväringémanffap, forn
blifvit erercerabt genom officerare från Marinregementet.
0eban Otifetö febnaft förfamlabe 0tänber titt Äongt. Majitö nåbiga
biöpofition anvifat ett årligt anftag i oct) för bitbanbet af en f. f. re=
ferv=fat för stöttan, bit ätbre ort) minbre tjenftbare af befi befät fuitbe
förflpttaö, få par ett reglemente för famina referv=jkt blifvit fafiftätbt,
innefattanbe bejiämmelfer för fättet, orbniitgen ort) ivitioren vib en få=
bait öfverfTpttning.
3 fötjb af bet vib febnafte Oliföbag bevitjabe fört)öjba anftag titt
$(ottam> 8äfare=iorpé, tiar en nt) normal=ftat för benna forpö blifvit
utfärbab, hvarigenom bet ivigtiga änbamåt funnat berebab, att vapnet
erpåtter en af bepofvet påtattab förre 8äiare=perfonat, jemte bet en
närmare ofiverendftämmetfe blifvit tittivägabragt emedan 9frmeend ort)
flottans) Säfare=forpfer. 0om berörbe nortna(=ftat bort irfe funbe träba
i fud iverfftättigpet, förrän erforbertiga tittgångar bertitt btefive berebba
S3tf). tift 9t. ©t, Spröt. 1853—1854, i:a ©arnt. 2:a Stfb.
93ematragS=
manfCapctä
öfning.
^flottans
vcferUsfinf.
flottans
Säfare=fcr))8.
2 6
genom ndgrad afgång d ben förra perfonaleit, l)ar tilldmibare en interitad
3)tebicinal=jkt för flottan blifmit faftftällb.
utfirMta ^cn= féfter bet SJtäfter od) 0etunb=lotfar reban förut wunuit fjögre
^fgfoS^cnftondrätt, t)ar, genom år issi od) ifpnnerfjet innewaranbe dr
0cmcuif>n). j-ftttabe n^jgft beftut, ^tottand öfriga gentenffap unbfdtt en ide oöett)b=
tig penjiondförjjöjniug efter afjfebdtaganbet, uppgående för be 2:ite tägfia
penjtondflajjerna titt «o procent, l)mitfeu utjiräcfta penjtondförmon bod
enbaft f unnat tittgobotomma bent, forn berefter cntlcbigabed; fymarjemte
en längre od) berömlig tjenftetib äfwenfom unber tjcnften bemidt-igen
dbragen fintlighet förflaratd berättiga titt pen gon i t)ögre penjiondtlafi
än t)ittiftd; allt utan åliggande för bet flottan tillfwranbe manffap att
titt 2lmiratitetd=frigömanöfa£an erlägga t)ögre årliga bidrag än tittförene.
©ratiars* 0eban förflag blifmit wäcft tift bitbanbe af en @ratiatd=inrättning
mat I” fc t/° 'titt förmon för eidor od) barn efter matrofer od) juugmän ivid $tot''ctffkuit.
01 tand matrod=torpd äfioenfom daglönare af flottans timmermand= od)
l)anbtmertd=ftater, ^witten inrättningd tittgdngar t)ufmubfaftigen ffulle
utgörad af mindre mdnabtliga bidrag af manffapetd aflöning, famt
35ireftioneit öfwer ?tmira(itetddrigdmand=fapan od) befi tjenftemän för=
flarat ftg berebwittige att utan mebcrgällitittg befor ja gratiatend utbe=
tätning od) rebowidtiing, t)ar ett reglemente för benna inrättning bltf=
mit faflftättbt, med förftaranbe, att bet md bero pd eget godtfinnande
t)od fimar od) en af nu i tjenft ma rande mib förenämnde toepfer, l)tt
rtnoiba
tjan en fdban betaftigljet, pd foreffrifna grunder, mitt fötmärf=
ma, men med dtigganbe bertill för beni af gemenjlapen, forn mib bejja
toepfer dädanefter inträda.
g-öHffnftet i 9tär mare bejlämmetfer t) a fm a btifmit mebbetabe i fråga om fättet
od) ordningen för tillträde od) utbetalning af underofficerare od) matr
,1UICU ffap mib flottan tillfommanbe 0märbd=penftoner.
2 7
3)å å cita ftbait itöbmänbigheten af fanonier=for^feité föröfaitbe Äanontc**
länge learit iitfebb, men å beit aitbva äfmen, att beit egentliga afjtgten tini?gJeiT
nteb bet leib 3-lottanö @tocfl)olmd flatton bittillö fet't agb a ffeppdgof e= mTu^ianT^f
fontpani, nemligen att fylla De b o fm c t af refiyter till förenäntitbe fotpé, ^rpfen!'*
eitbaft i ringa mott munitité, l)ar, nteb affeenbe å faitonier=forpfeitö
ftbrte migt för ffärgårbémapttet framför ffeppögofte=forrfelt, ittbragniitg
af ofmaitberörbe fompatti anbefalla, emot bet att fattottierdforpfen fomine
att till motfmaranbe antal öfaé, bmarmebelft äfmeit någon befpariitg i
aflöitingé=anfTag fitnnat bcrebaé.
@0111 brifteit på ntatrofer mib flottans flatton i ©arlöfroita mtb gnatres=rem*
flera tillfallen marit öfmerflagab, ilten fåbant manffap mtb flottans
@ötl)eborgö ftation, lifafont mib beit i @toteolin, lättare fttitbe unb=
maras, l;ar bet i ®ötf)eborg marattbe miitbrc matro&fompatti b (i fm i t
berifråit till (Särlöf rona förflyttabt o cl) på be bermarattbe matros
fontpanier förbelabt, l)marigettom lifatebeö befpariitg af arfoobeö-ntebel
egt rum.
3 aitlebitiitg af mäcft fråga om utbyten af från ftamrotar aflägfe©m utbrnt
tyjelprotar, E>ar förorbitaitbe ntebbelatS, att, bå frågor i itämttbe bänfe= «tcbc(ar?
enbe iitottt roterabe båtémanö^ållet förefoiittita, Ijmilfa' ftnnaö fttttita
föraitleba tilt fåbait mera mibfträcft rotejemfning, hvarigenom olägett=
l)etcnta af fpribba rotcbelarö aflägfeitljet från ftamrotarne fituna på ett
gång inom något flörre biflrift afbjelpaö, bet [fall åligga Äoitgl. SDtaj:té
SefaKitittgé^afmattbe i Sältet att foranflalta beröm, att meberböraitbe
rotehållare må mtb focfiteftäntmor ntfe mifa bepitterabe, för att mtb
fammaitträbe nteb Äronofogbeit i orten uppgöra od) till Äongl. 3Jtaj:tS
3Scfallittngbl)afmaitbe afgifma förflag till be utbyten af rotebelar, bjmilfa,
till miitttanbe af bet åfpftabe änbamåtet, finnas erforberliga ocp, utan
rubbning af hemmanens taration i 3nbelnittgö=2Berfet, funna merfjMtlaS.
28
•Mcgtcring af 35 å en närmare reglering famt efter förtjåtlanbena mera tämpab
fs(i3ganbma jemfittng af bet åtffittige embete od) tjenftemän mib flottan, jemte
avfuobcn. lönett, i od) för ferjlitbta åtigganben tittagbe arfoobeit på flat, tänge
marit af befjofmet påfattab, tiar en fåban btifmit merEftätlb, i ben mott
ben funnat åjlabfommad t)ufmubfaEtigen meb attmänbanbe enfamt af be
febnare åren iitbragna arfoobett od) berigenom uppEomna biöponibta
aftöningd=tiltgångar.
götfiojning i @eban IHifetö @tänber mebgifmit, att bet f)ögre aflöningébetopp,
Sroffc:,m.m!font en bet ^tottand matrofer, nnber benämning af itnber=offtceré=for=
porater, förut btifmit bemitjabt, fänge utfträcEad titt ett ftörre antal mt=
ber föränbrab benämning af i:fta Elaf matrofer, få tiar benna förtjöjba
aflöning btifmit bidpotterab.
Sifatebed t) a fm a be af UtiEetd ©tänber för artitteri=båtdmän od)
nice Eorporater bemitjaöc arfvoben btifmit ^lottand ftationer tittbetbta i
fört)åttanbe titt fmarje ftationd båtdmand=mumerär; äfmenfom ej ntinbre
ben för be orbinarie Eorporaterne ntebgifita arfbobedförfjöjning än titt=
öfntngen i portiondprifet för beit uppforbrabe båtdrnandjäprEan famt
jungmännen btifmit för änbamåtet bidponerabe.
st liftag titt ®et mib febnafte Oiifebag titt förtjöjb aflöning för ^lottand ti m=
~ödT4?anbt*"merntands od) t)anbtmerfd=ftater attmifabe aitftag får, titt ben bet
betfcxnmra icEe rebau förut marit bidponerabt, i afmaEtan, att en mera
omfattanbe reglering meb befa ftaterd töneförmoiter Ean mibtagad, btif=
mit förbelabt fåfom månabtlig aflöningdförtjöjning titt bent af benna
perfottal, fimitfa företräbedmid åbagalagt flit od) fEicEtigt)et.
cm cnimiga ©eban, i aitfeeiibe titt itppftåbb fråga om en föränbrab organis
dng af g^fation af be abminiftratioa 6mbetd=merEen, be i görmattningen af ©jö=
a’@jB'l«Lafärenberna tebigblifna beftättningar, i följb af år 1846 beröm ntebbelab
bcnia‘ befattning, feban befi marit otitlfatta od) genom förorbnanbett btifmit
29
bejlribba, men åtjfidiga anbra förmaltanbe 2öerf be febnare åren blifmit
reglerabe, E)av en nt) reglering af görmattningen af @jösärettberna äf=
men bltfmit merfftädb, bermib tönemilforen, å en för betta @mbctö=merf
faftftällb normat=ftat, xipptagitö i bufmubfaflig öfmerenéftämmelfe meb
bmab ntotfmarattbe gräber, mib en meb ^ottgl Ärigö=©odegium nyligen
förftggdngen organifatton, tidbelatö; jemte bet, meb affeeitbe å ben adt
ftbrre bet, bmarnteb lotö= od) fbringdmerfeté abntiniftration be febnare
becennterna blat ^örmaltningenö göromål, lotö= ocl) fprtngémeblen äf=
men i någon ftörre mott än fyittidé an fettö böra bibraga tid en regle=
ring af görmaltningenö aflöningöftat. @ont förenämnbe norntaljlat boet
funnits i ole böra minna full tillämpning, innan några tid inbragning
affebba tjenfterö iitnel)afmare afgått, l)ar berjemte en interimö=aftöniugé=
flat för $örmaltningen af @jö=ärenberna blifmit faftjåädb, att tidömibare
tjena tid nnberbånig efterrättetfe.
Unber be tmå fifta åren l)afma ångforoetten ©räbb af 200 båftarö gartt;gs mv
fraft, meb brobeder, fantt ®l)cfö=farti)get Söalfprian meb ångmacbin af
140 båftarö fraft fantt bropeder blifmit m;bi)ggba ocl) lubit af ftabelit;
4 fanoitflttbar l)afma fullborbatö, meb uitbantag af fmärre ännu briftan=
be betar; 4 bombfanoitflubarö nt)bt)ggnab börjats od) betbbligen fortgått;
2 faitottflnbar föränbratö tid bombfanonflubar, od) en lifa beffaffab än=
bring meb 2:ne anbra fortgåenbe, fantt 2 ^t>efé=fartt)gö af jern ttt)bt)gg=
ttab attbefadbe. fregatten 5iorrföbingé npbpggnab bor öejnitom få fort=
gått, att benna fregatt näftfontntanbe år blir till ada belar fudborbab
od) meb utrebning förfebb. Stnteffebben £)6car ocb ©ari XIII fjafma
blifmit rebarerabe famt till beflk)cfntitg ocb atla öfriga belar i fullt itt=
rnftabt fficf författa, bmitfet näftfontntanbe åré fomntar äfmett fontmer att
blifma forbådanbet meb linteffebbeit ©ari 3obau ocl) görjtgtigbeten. 31öbi=
ga rebarationer bafma berjemte blifmit merfftädba å anbra flottans fartyg.
3 o
derjemte fyaftoa för Ioté=w?erfetö räfiting ett fartyg od) ett djefd*
fartyg blifioit nybyggba, å $oft=toerfet tillfjöranbe ångfartyg reparation
ner toerf ftällba; nt. in.
itnbcryåa af Pitt oaflåtlig omforg fjär äftoen egnatö ljud, byggttaber od) inrätta
^nabet wibasningar 101 b flottans ftationer, jemte bet nya od) utioibgabe anftalter
tion«“n«ifttt.blif»it loibtagita, fjtoarigenont möjligt)et btifioit berebb att gtftoa be för
toaynet itöbiga arbeten fåroät en ftörre utfträdning font fullfomligfjet.
3 (Sarléfrona pär ett ny fafertt=byggnab till båtdmänd infaferttering
blifioit fttKborbab, d floen font ett maftffjnldbyggnab, jemte byggnab för ett
tyybrauliff fträcfmad)in; ett ftörre ffjttl blifioit uyyförbt till barfafjerd,
robbflitparö od) attbra fntå fartygd nybyggnab ocp reparation; ett fåg*
inrättning nteb åttgmacpitt af 12 päftarö fraft anflaffab, affebb att brif*
ma, utom fågctt, jemioäl attbra inrättningar, fåfont SBarfioetd fliyftenar,
färggioarnar, nt. nt. 2öib @todl)olmd ftatioit l)ar ett af bepofioct yå*
fatlabt e.rercidpud nteb gyntnaftiMnrätttititg blifioit lippförbt; artilleri*
merfftabdljufet yåbyggbt nteb en loåittitg od) förfcbt nteb en 16 päftard
åttgtttacpin till briftoattbe af flera inrättningar; ett ftörre förråödpttd
uppförbt, till fönoaranbe af ftenfol nt. nt.
©o(f6i)33* ®en nya £)odöyggnabeii i ©arldfroita, benotb äfioett åtffidiga ide
’lllblU obetybliga arbeten förefominit till ett nöbig fullättöning af be febatt
längre tiber tillhala byggba lifta, 2;bra od) 3:bje Codorna, är nu full*
borbab, nteb itnbaittag af ett ännu till ttågoit bel åtcrftåenbe gräfttingd*
ocp jorbfy(lningd*arbetc i ocp för betädanbet af bet bafont 3)odorna gå*
cubé ioatten=afleöniugd*galleri.
©cftydfmng ?lnffaffttingett af ben för ^lottand frigdfartyg itöbiga beftydning
u-apcu fann par för alla be fartyg, ptoilfad nybyggttab eller reparation nu fullbor*
pvejcctifcr»
batd, famtibigt bermeb egt ruut, famt åter för öfriga hylda fartyg, ber
brifter i berörbe affeettbe förefominit, ombeförjtd, i beit mott tillgångarna
fåbant ntebgifroit. Sif be rotb fifta Diiföbag beroiljabe ertva ftatdmebel
far ett below blifroit anroifabt till anjlaffattbe af projectiler för bontb=
fattoner, ferbeleö för ffargårbdflottanö befof. ©erffilba åtgärber hafira
berjemte bli froil roibtagna till Ätt ttgdf olmö fäftnittgd ffpnbfamnta förfe=
eitbe meb ben beftpefiting, jemte bertill föranbe materiel, froilfett före*
träbeöroid ouitbgängligeit påfadatd.
©n ftorre beftäKning af ontfring 2,100 gernar, att iititeroaraitbe
år lefverera^, fjär roib ©ari ©ttjiafd ©tabd geroärd=faftori blifroit gjorb,
affeeitbe fåroäl famntartabbningd= font roattliga gernar meb flagfrutdtåd,
för att emellan ftlottand ftationer, i mott af beråd brift bera, förbelad.
£i((roerfning af famt förför meb f. f. telegraf=rafeter, till ftgttale= R-ctfcf ^
ring om natten od) i ntörfer på längre afftånb, far egt rum, äfroen= °lcr
font meb uppfunna famt å åtffilliga fpr^ftationer jemte attbra flällett
uppfatta roinbntätare eller inftrumenter till beftämntanbe af roinbené fraft j
od) far anftällanbet af meteorologiffa obferoationer om borb å ^lottaitd
fartyg, efter en från förenta ©laterna i 9lorb=Slmerifa ntebbelab plan,
affccnbe betfbliga förbelar för fjöfarteit i allmänhet, blifroit anbefalbt ut. ut.
©eban beftyret meb båtdtnand=befläbnaben numera öfroertagitd af ©åtsmans*
Grottan för bent af båtämanéfåUet, font å föränbringett i betta affeeitbe t'ctlab"abc"*
önffat ingå, fafroa ruft= eller rotehållare för 4/64G rotar, eller nära
fyra femtcbelar af fela båténtanöfållet, antagit bet nya befläbnabdfättet,
©jöntätntngarna fafroa fmarje år fortgått, froarroib ej minbre en@jgmätntjtfl«r
bel af Softtdlänjfa od) ^»allättbffa luften blifroit ttttberföft od) uppmätt,
få att nu i bet närmafte fela luftfträclau emellan ftäberna Statberg
ocf ©iarftranb blifroit på farta affattab, utan jentroäl fjött Snuterud
återftåeube nitberföfiting od) mätning roerfftäUb, få att bettna fjö till
fela fitt roibfträdta omfång är uppmätt; froarjemte i famtnanfattg fär=
32
@jofartc=
lucrfct.
gt;r= od) Saf;
luäfcnbct.
ttteb SBpelfwett od) bermeb förettabe ittfjöar änba titt ©ulwifett blifvit
uppmätte od) unberföfte.
$ör utarbetanbet famt utgifwanbet från trpcfet nf feglingö=beffrif
ttingar öfwer pttre fuften ifrån (Saimar till ©röttffärd fpr utanför
©torholm fanit öfwer fjått ^Betient, l)afwa fonttoll=uttöerföfningö=e;tpe=
bitioner åren 1852 od) 1833 egt rum, äfwenfom famina år wibfträdta
obfert>ationö=erpebitioner tilt utrönanbe af fontpafmåleitö afwifelfer.
Snottt ©jöfarte=fontoret l)afwa utförtö: utarbetanbet af en farta t
ftörre ffala för mititärifft bef)of öfwer ett bel af SBlefittgffa fuftett, l)wil=
fen farta är nära färbig för att graoeraé; ntgifwanbet från foppar=
preben af ett utarbetab itp fnftfarta öfwer Örefunb, ett bplif öfwer
$anö=bugteit od) fern pamit^fpectatfartor, famt från trpcEet af st:e
belett af bett f. f. fegltngö=beffrtfttingen, innefattanbe ©fterfjönö föbra
od) fpbweftra bel, jemte bet 4:be belett af famina bejfrifnittg är nära
färbigtrpctt, Ijwilfa begge belar ttllfammanö omfatta pela Öfterfjöit; pågåettbe
utarbetning, för att ånpo graoeraö, af fufffartor öfwer 3iorrfö=
piitgd=bugteit ocp fjått SBenern; famt förut befintliga fpribba fartebelarö
fammattföranbe för l)warje fufttraft till en getnenfam farta.
od) båf=wäfeitbet par witttnit wäfettbtliga förbättringar. @å=
lunba Ijafwa SMörttd ftillaftåenbe lebfpr utanför .paparattba od) ©tora
Xjäberäggö omgåettbe fpegelfpr norr otti kolmått utanför Umeå bliftoit
fullborbabe; Örjfärö gamla fpr blifwtt ombpggb od) bett förra lpéitingd=
apparaten förättbrab till itp omgåenbe fpegelfpr af i:fta orbttittgett; epoltttö
©abbd ftenfolöfprö föränbrittg till ftillaftåenDe Sentin elter fpegelfpr före=
tageit, för att ttäffontmattbe år fttllborbaö; ©torjuttgfrunö ftenfoldfpr
förättbrab till ftillaftåenbe Sentillfpr af 3:bje orbttittgett; np ftillaftåenbe
lebfpr ttppförb å fläret Släöfttbben ocp bplif pantttfpr å ©rimffäret wib
©almar;
33
©aftnar; farnt ttpa fprar Ppggba på ltbben hjorten å Datbotanbet mib
Jöettern ocp å jläret Xjuf t 28etterit; pmarjentte Petpbliga reparationer
å ett bet ätbre fprPpggttaber od) Påtår egt ruin. Sepörig omforg par
marit egttab unberpåtlet af ätbre fjbmärfen od) pridar, jemte bet att
upa fåbatta Plifmit ttppförba, ber be funnitö Pepöftiga. Sthm bäctabe
totöbåtar pafma Plifmit anjfaffabe för åtjfittiga ftationer inom mejlra
od) fööra totö=biftriften; äfmeitfotn, i anfeenbe titt bett utmibgabe fjöfarten
i 9torrPottenö farmatten, flere ertra totfar, titt en bet å ttpa
ftationer, berftäbeö Plifmit anftättbe.
Då en förbättring i totöperfonatenö aflöningömilfor tänge marit sotsncrfona*
Påbe iufebb od) ifvågafatt, inett kinber för ett fintlig reglering i Perörbercnö arIenut9-  päitfeettbe pemtatö från bet förpållanbe, att lotö=jorbePofen ännu ide är
ittottt atla Sätt fullPorbab, pmarigenom be från totfarneö inttepafmanbe
lägenheter utgåeitbe förntotter ide funitat behörigen uppffattaö; få par
lotöperfonaleit böd från od) ttteb inttemaranbe år ocp titlömibare Ptifmit
titlbetab ett förbättring i frita lönemilfor, affeettbe att för befi otila gra=
ber Pereba ett Peflämbt infomftbelopp, ttteb iitPeräfttattbe bermtb af pmab
föregåettbe. åretö lotöpenningeförtjenft utgjort; jemte bet en bet totétärtingar
äfmett fått ftg tittagbt ett mifit årtigt penitiitge=uuberfiöb.
©it af Äotigl. StJlajdé attgelägnafle regeringöotttforger pär fortfa^
ranbe marit att föla befrämja tanbtmaitna=näringarneé ytterligare ut*
medling.
Det på fungölabugårbett Ulltuna i Upfata Sätt organiferabe ocp af u„barnis*
difctö 0täitber ttteb attflag itnberftöbba tanbtPrutödnftitut, font ttttber Slntw/
loppet af Oftober 1849 träbt i futt merffatnpet ocp pmareft 28 elever
od) 24 lärlingar, bet pögfta antal, för pmilfet platö berftäbeö fttttteö,
33ip. tift SR, ©t. ^3vot. 1853—1854, i:a ©amf. 2:a 2(tP. 3
fiftlibne läsår njutit unbernriSttittg, f)ar befunnits fullt motfroara litt
änbamål, od) anföfningar om inträbe berjiäbeS t) a fm a ingått från ett
långt ftörre antal ynglingar, än font fmtnat cmottagaS. £et å £ege=
berg år 1835 fiiftabe od; jentmäl meb ftatsbibrag unberflöbba lanbt=
brufSdnftitut l)ar, i följb af uppfägelfe från egarens ftba, från od) meb
bett 50 September 1852 uppl)ört fåfont högre läroanftalt för lanbtbru*
fet, Ijmaremot, enligt träffabt aftal, bett lägre lanbtbrufS|Man å ®e=
geberg oafbrutet fortgår, fåfont dittills, od) lentnar unberroiStting åt 24
lärlingar. Uppljöranbet af bet ^ögre lanbtbrufsdäroroerfet å degeberg
är emeblertib få mpdet mer att beflaga, font betfamma imber en längre
tibrpmb utroedlat ett för jorbbrufet ferbeleS nyttig merffambet, od) be=
fmfmet af en l)ögre läroanftalt ej blott för bett meblerfta, utan ocf för
bett föbra beldt af Oiifet, mer od) mer blifmit iitfebt. Utom bett fålttit=
ba till lägre lanbtbrnfsffola förtoanblabe läroanftalten mib degeberg,
finnas nu mera i 9lifct io bplifa ffolor, för fpoilfa anflag äro å 9iifS=
flaten uppförba, nemligen toib Orup i Slåtte, Söäberbrutnt i 9ipföpingS,
$liéf)ult i 3önföpittgS, Sfögcflab i ÖftergötljlanbS, Snipa i 2Beftman=
lattbS, S3o i (Jalmar, ©årbfjö i SöermlanöS, Oiifcbcrga i Örebro,
Sorp i kronobergs fantt Siofettbaljl i ©ottlanbS Satt; od) feban fleral)attba
fmårigl)eter mött för inrättanbe af bett lägre lanbtbntfsjfola i
något af be ttorbligare Sätten, för fgutlfett Ulifets febnajl förfamlabe
Stänber bemiljat flatsbibrag, lomttter benna läroanftalt nu att ti(lioä=
gabrittgaS å egettbomen Sunne i JöejlerdftorrlanbS Sätt. 3 änbamål
att åt ännu flera belar af 9iifet bereba förbclarne af imber itriSnittgS
mebbelattbe i jorbbrufet od) bernteb fammanfjänganöe näringar, od) font
be dittills orgattiferabe lägre lanbtbrufsdäromerfeit, l)toilfa i allmänhet
tillmunnit jtg allt l)ögre förtroenbe, ide etts lemna tillrädligt utrtsmme
för emottaganbet af inträbesföfanbe från be Sätt, ber [Morna ftg befttt=
35
na, I)ar $ottgl. Majit, uppå attföfning af Ijud$ållningd=fätlffäpeit i
©totffjoluid od) 33lefinge 8än, för inrättanbe af en lägre lanbtbruld^
fiola t Ijwartbera af bejla Sätt, år 1832 bewiljat årligt anflag till
enaljanba below, forn för be öfriga lägre lanbtbrufdffolorna, att utgå
i Wenne år eller intill flutet af ben tib, för ijwilfett nnmarattbe ftatd=
reglering är gällanbe, ocfe imber famina willor, forn för ftjlnämnbe fM
lor äro flabgabe. Meb affeenbe å belwfmet beraf, att be nteb bibrag
af allmänna mebel f)är i Jliifet inrättabe lägre lanbtbritfdjfolor blefwe
orbnabe efter ett getnenfam plan ocb att ttitbermtbningett fntfwubfafligen
erf)öllc en praftiff rigttting, lärnpab efter ben grab af ttnberbpggttab,
font eleoerne futtbe i allmänhet förutfattad ega »ib inträbet t jlolatt,
l)ar $ong(. Majit, ttttber bett 14 Sattuari 1831, för ifrågawaranbc
ffolor utfärbat nåbigt Reglemente, inttel)ållanbe föreffrifter ej rntnbre i
affeenbe å fjelfwa orgattifationen af bejla ffolor, än od röranbe bett
unbermidniitg, font »ib bent bör mcbbelad. Siltifa fjär ett premium
blifwit beftämbt för författanbet af en för få »äl be lägre lanbtbrnfe
(Morita, font ben minbre jorbbrufarett i allmänhet, tjenlig lärobof.
Mot erfättning tilt ett bet af ftatdwerfet od) till en bel af weberbö*
ratthe jorbegarc, l)ar itttbermibtting i jorbbrufetd förbättring mebelft
oölittgar, »attcnaflebitiitgar od) äugdwattningar mebbelatd af föra per=
fotter, beraf Irenne warit åtföljbe af l)war filt eleo, font af allmänna
mebel njutit ttnberflöb.
Äronand ftamfcpäferier fjafrna, wib årligen werfftädbe beftgtniitgar, ©tamfåä
befunnitd wäl wårbabe od) föräblittgen af be wib fcpäferierne befintliga ierict'
bjur i fortflribaitbe. tillfälle till inbemtanbc af råb od) upplpdnittgar
röranbe ett förbättrab fårffötfel- od) ulllultur öar, genom fortfaranbe
biträbe af en i bejla ämnen fttnttig perfon, blifwit jemwäl ettjlilbe
fcbäferi=egare berebt.
36
©lantlollans
berter.
SattbtSrufefå
Binäringar.
SanbtBrufarc:
möten.
£e år 1847 tid föräbling af ^ornboffapen infiäpta od) t ferjTilba
ftamhodänberier ttppflädba bjur Rafina fortfarit att trifioaS, od) b efia
inrättningar fpnaö alltmera utöfroa bett toerfatt, font nteb bent bliftoit
åfpftab.
Xtnberfiöb fjär lemnatS åt föreningen tid IjäftaftoelnS befräntjaitbe
inom Orebro Sätt, genom anflag af belö mebel tid refefoftnab åt bett
perfoti, font för föreningens räfntttg i frattlrile uppföpt t)äftar af ett
för @toerigeS jorbbruf fåfottt företräbeStoiS atttoätibbar attfebb race,
bels bibrag tid erfättning af foftnabeit för bjttreitS transport. Sif to en
åt föreningante tid häflaftoelttS beforbrattbe inom SBermlanbS od) 33le=
linge Sätt tjafioa mebel bliftoit antoifabe att antoänbaS fåfottt premier
för utmärlta inom ttätnttbe Sätt ttppföbba häftar.
©it fnnnig perfott l)ar bliftoit antagen att lemna ttpplpöningar ocb
biträbe toib linets oblittg od) berebiting efter SSelgiff methob, äftoenfom
attflag betoiljatS: åt 8införäbttngS=föreitiitgeit t Örebro Sätt, fåfottt bibrag
tid foftttaberne för ittladanbe af ett SSelgiff linarbetare; åt l)itSl)åditittgS=
fädffapet i SöerinlanbS Sätt för berebattbe af unberioiSnittg inom Sättet i
bttbbelfpinnittgS=met^oben; åt ©ottlanbS ^nö^ållningS=fädffap för l)ittttle=
obltttgettS befrätttjaitbe å itätitnbe ö; fatnt åt bet i l)itfioitbftabeit ftiftabe
fädjlap för beforbrattbe af inf)emff ftlfeSobltng.
(Sfter ett medatttib af tre år l)ar ttäjllibtte fontmar åter ett allmänt
lanbtbrufaremöte, bet fjette, bliftoit Ijådet i flabett Sibföpittg, votb f)ioil=
fet ferbeleS talrift beföfta möte på manligt fätt prisbelönittgar af ad=
mätttta mebel tidbelats egare af utmärlta IjttSbjur. 5Detta möte par
rjtterliga åbagalagt nattan af b olif a famtnaitfoiitfter, ber jorbbrufare
från ffiljba trafter af lätthet ega tillfälle att öntfejtbtgt utbpta touttnett
erfarenhet i be ferffilba grettartte af åferbruf, boflapsffötfel, ffogSpttS=
hållning, nt. m.
Sitt f)ämmanbe af flt>gfanben i några af be föbra Sälten Ijafrca gipgfanbens
anflag fortfaranbe utgått, därjemte aitfrcar blifmit flabgabt mot åmer= ^mmanbc*
fan å be på fanbfälten gjorba planteringar.
Så, ineb antebning af bett i flere (Sttropeiffa tanber ttteb fratn= ©o^aitcn
gång bebrifna focfertittmerfmng af ^mitbetor, fråga blifmit mätft ontaf -lintt'ctcrmöjligheten
af benita inbnftrigreité införattbe fjär i lanbet, har, uppå
Sanbtbntfé^ffabemienö uttberbåniga framftättning, fåfont bibrag titt
fortfatta unberföfttingar om focferfjalten af be i ©merige oblabe hmit=
betor, anflag blifmit i ttåber bemtljabt.
$ör att befrämja ett allmännare atttaganbe af fättet att på ria stiönitcpria.
torfa fpanmålen, h^r ttitberftöb blifmit anmtfabt för ttppförattbe af en
mönfter=ria, efter $inff mobett, toib lltttutta lanbtbrufeMnftitut.
3 antebning af bett boffapöfjufa, font åren 1848 och 1849 här = jt'rcntur§=fcrs
jabe inom några af be föbra Sälten, och febait 9iifetd ©tänber lt){j)fafnn8§'tu<,8-  jtftlibne ttiiföbag garanterat mifjt beltagaitbe från ftatenö ftba i erfätt=
ningen för bjur, font böbatö titt förefomntattbe af fmittanö fpribattbe,
hafina bolag titt förfäfrittg mot förliift af freatitr bilbatb i ett ftörre
antal Säit, för h^ilfa bolag reglementen blifmit af fåottgl. 3Raj:t i ttå=
ber faftftättbe.
©om ittitemaranbe årö omattliga foberbrift nöbgat lanbtmäitnen att Äreaturs*
i allmänhet förtttittffa frita labtigårbar, och åtffittige lanbtbrufare i be cmrt‘
meftra trafterna af ttiifet, för att tjarmib irfe äfmentpra en alltför fäittt*
bar förluft genom betpbligt nebfatta priö, marit betänfte på freatur&=
erport titt (Sitglanb, har utiberftöb af allmänna mebel blifmit tillbelabt
någre perfoner, font titt ttätnttbe laitb afreft i änbantål att ittleba ett
få beffaffab erporthattbel, hvilfelt reban fontntit i gång och hmaraf
refultaten, åtminftone för franttibett, fpttaö böra för lanbet blifma förs
belaftiga.
38
•gusfäffnings* Sebalt ett fuSfåttningS=fattffap år 1830 blifwit inom Norrbottens
Wapen. fjlt>itfet ftabgar famina dr i imber utfärbatö, finnaö
numera bpltfa fattflfap inom atta rifetS Säll.
®d be angåenbe ftfferierna tib efter annan utlemna förorbningar
reban länge befunnits i åtffittiga fänfeeitben otfbliga od) olämpliga,
famt i flera fatt föreffrifter falnats, fwaban äfwen från 9liletS Stän=
bers ftba unberbåniga framftättningar iwib ferffilba tillfällen b t i frit
gjorba om b ef o fm et af nt) författning i ämnet, far ÄongL 9Jlaj:t, fe=
ban 3BeteitffapS=5llabemien ftg pttrat öfwer bet af (Sommerce=(Sottegiitm
på itåbig befattning uppgjorba förflag titt förttpab Stabga röranbe ftjfes
rierna i ttiifet, famt -fpögfta Domftolen jemtoäl blifwit förb, funnit gobt
att, meb nppfäfwanbe af älbre författningar färom, i imber utfärba
cn f ifferi=ftabga, fwillen meb imtewaranbe årS början träbt i werf=
ftättigfet.
gtfecti» £itt ftfferiitäritigenS befrämjanbe i SofuSlänffa ffärgårben mebelft
jiaringcn. premjer nt){>i)ggba fiffeffutor fallit mibfättning åt ftffare för libna
förlitjler, far årligt fiatsbiörag fortfaranbe utgått, fwarjemte mebel be=
wiljatS titt belojlanbe af unberföfning, genom ©ottlanbS fuSfåttningS=
fällffapS förforg, om be ftätten i Öfterfjoit, ber ftff i förre fmnigfet
för ©ottlanbS ftffare funöe wara att tillgå.
ignnmanstfvf3 ©eban erfareiifeten åbagalagt befofwet af ferffilba föreffrifter i
"‘flffiinbtina^äiibamål att förfäfra efterlefnaben af gättanbe författning angåenbe grims
berna od) willoren för feiitmanSllpfuing oef jorbaffönbring, far ftongl.
SJlajit, meb anlebning jemwäl af Nitets StänberS farom gjorba frants
fällningar, funnit gobt utfärba nåbig förorbning i ämnet,
inbringar i Sebalt fteitgl. 9ftaj:t, i öfwereitSjfämmelfe meb NifetS StänberS
efiftcS|tatoaH.ullberbåniga anfåttan, beflutat ättbring od) tillägg uti 5 fap. 4 ocf
io g§ famt 12 lap. 2 § af 1827 årS SlifteSftabga, jentförb meb Äongl.
3 9
Äungörclfeit bett 9 Snitt 1832, E>av ttdbig Sttttgörelfe E;äroitt blifvit
utfärbab.
2tf fötefomtnen anlebntttg bar i »aber blifvit förorbnabt, att, ont sinbrtng t
un b afvittring inom 28efter=9lorrtattbd, Söefierbottené etter 9iorrbottendfs«baan fet te
nona Sälten.
Sätt förerommer bi), enjtafa Remman etter mtbbgge nieb bett belägenhet,
att biva b i tttegor för bt)ttö, hemmanets etter ntjbbggetö bejiånb erforbrad,
ej fatt inom bet i -1824 årö 2tfvittringS=ftabga för bejta Sätt be=
ftätnba ffifteSantatet inneftutaö, Sötigt. !9)lai:tö SSefattning^aftoanbe bå
eger att, febatt veberbörattbe blifvit bör be, för tnoarje fåbant fatt pröf=
iva, fntrutotba t)ögre ffifteé=antal må nnbantagévid titlåtad.
Sör afvittring och ffatttäggning i Suled Sapp ma rf är ett ferffilb
®tabga i ttåber utfärbab. Äutma?frt13p3
Uppå veberböranbed berent gjorba framftättttingar, t)ar Sötigt. 9Jtaj:t »cwfnings*
funnit ffäligt förorbtta, att be för Slifet i attmänbet gättanbe flabgan= utpötmfngs*
ben i affeenbe bå beräfningSgruttben för utflpttningö=unberflöb t fötjb af ,,llfca|tct!*
taga ffiften böra framgent tillämpad äfven i ©faraborgd Sätt, famt i
®fåtte od) på Ötanb, för bvitfa orter ferffilba förejfrifter i betta ämne
förut varit ntebbelabe.
3öib jfiftedverfet ocb tanbtmäteriet i attmänbet baftva årett 1830, Sanbtmätcri=
5 831 od) 1832 varit fvfelfatte 577 Sanbtmätare i mebeltat årligen,rcrrattnin3argenom
bvitfa 4005 taga ffiften od) 3,954 attbra tanbtmäteriförrättningar
blifvit afftutabe. T c förra hafva omfattat 4,232 mantal ttteb
22,052 betegare, beraf 14,173 qvarboenbe ocb 7,839 utftbttanbe, font
tidfammand fått 43,119 egototter, etter öfverbttfvub 2 tnvarbcra. £e
afftutabe utätningarne ^afn?a utgjort 2,049,724 od) betningarne 2,464,974
htnntanb, hvarförutan något öfver 107 midiotter atnar rågångar, bäg=
waber od) vägar blifvit mätte od) belbta. lltftt)ttningdunberfiöbet, i IJiifös
4o
(Staten uppför b t nteb ett förffagdanflag af 46,ooo 9?:br, tjär uppgått
dr 1850 titt 48,604, dr 1851 titt 58,595 Od) dr 1852 titt 76,110 9t:br.
©torfiiften. ©torffiftedförrättniugarne t ©tora Äopparbergd Sätt Ijafma omfattat
©»ärbfjö, Stora, Serna, §)tter= od) £)f»er=9Jtatungd, Ståd, ^toba,
appelbo, Stuta cd) SBettjand forfnar, inom fjmilfa 564,942 tunnlanb
btifmit afntätte, 11,849 tunnlanb betbte ocp utbrutne tilt 461 befutentjes
ter, [arnt 854,660 atnar rågångar etter fftftedtinier utftafabe.
stfreittringac. Sff»ittringd»erfet tjär fortgått: i Semttanbd Sätt inom Sitpd, ^ölin=
ge, Äatld, ©torfjö, 4?ebe, £äituäd, 3tagunba, SSergé, Stufettd, ©tromö,
$or£, ^ättefjb, Städ, Sltfend od) £>acfåd foditar; i ©efteborgd Sätt inom
Sjudbatd, Märita, Sood od) g)tter=.£ogbatb fodttar; i 2Befter=Storrtanbd
Sätt inom häfwerö, SSorgfjö, Sijurunba, Sttbald, Sibend, SSiffjö od)
Sjättfjo foditar; i Söefterbottend Sätt inom SBjur^otmd, tBegerforf, S3ttr=
träffd od) ©fettefteå foditar, famt i Siorrbottend Sätt inom 9tåneå,
Öfioer=Sttteå, ^Siteå, Sieber- od) £)f»er=@alir famt ©etlimare fodnar.
^ärunber t) a fm a 417,924 tunntanb blifmit afntätte, 912,149 betbte od)
utbrutne titt tjernman od) ltpbpggen, 249,300 afröfabe fåfom öf»er=
toppdmarfer od) 4,828,097 atnar rågångar etter ffiftedlinier utftafabe.
Säggad t)ärtitt refuttaterne af ftorffiftedmerfet, få äro ttnber ifråga»a=
ratthe tre år 982,866 tunntanb affattabe, 923,998 betbte od) utbrutne,
titt befutentjeter i ©tora $opparbergd, men titt Remman od) npbpggett i
be attbra Sätten, 249,300 afröfabe titt öftoertoppdmarfer od) 5,682,757
atnar rågångar etter ffiftedlinier utftafabe.
anBnjinfrifte' 3 äubämdt att föfa affjjetpa ben på ©otttanb råbanbe, för jörb*
^ ©ottiaub. bcllfet perftäbed ferbeled ffabtiga, egobtanbningen, fjafma på fiatend be=
fofittab förberebattbe åtgärber »ibtagitd, i fötjb ptoaraf fodttarna på ött
bliftöit af Sanbtmätare inbetbta i »ifa ffiftedtag, af f)»itfa ett tttt font=
mer
mer att läggad i laga ffifte, för att wifa be förbelar, font genom fd
beffaffabc ffiften funna bercbad.
Huber åren 1850—1852 fjafwa för upprättanbet af fartor meb @c*nr«t#r.
beffrifniitgar öfwer 62 focfnar gratijifationer utgått meb tillfantntand
6,655 9i:br.
gör att uitberftöbja utgifwanbet af ben geiteralfarta i ftörre ffala Äartor.
öfwer Swerige, meb t)warö utarbetanbe ftapitcneit 31. .fjalar ar ft) fe tfa 11
ocf) fnoaraf rebatt förfta f>äftet, iutteljållanbe twänne ontforgdfullt utar=
betabe blander, utfommit, f>ar nåbig förfdfrait mebbelatd om inledning
meb aKmditna mebel af ett wijjt antal exemplar af famina farta, jemte
bitl)öranbe beffrtfning, till förbelttiitg mellan embetdnttjnbigbeter od) läro=
werf. Semwal aro förberebanbe åtgärber träffabe för utgifwanbe af
en farta, i ftörre ffala, öfwer prooinfen ©eftriflanb.
©om Sanbdljöfbinge=reftbenfet t fJ3iteå wtb fållen fint blifwit ut= af
bömbt fåfont obugligt ocb obeboeligt, fantt nptt boningdljud för Sanbd=
fwfbiitgcit i Rorrbottend San fålebed måfte uppförad, I;ar, t anlebiting Kct|®‘j“cl,ä
l)äraf od) meb fäftabt affeenbe å be förbelar, font för näntnbe Sätt böra
uppftå genom Sanbdfjöfbinge=re|tbeitfetd förtägganbe till någon närmare
ntibteit af Sältet belägen ort, Äongl. SDiajit i imber beflutat, att ifråga=
waranbe reftbettö [fall flpttad från $iteå till Suled, fantt anbefallt åt=
gärberd wibtaganbe för inföp af ben jörb, font i anlebiting Imraf er=
forbrad.
SDfeb affeenbe å Rtfetd ©tänberd wib ferffilba tillfällen gjorba rcfe*
ttitberbåiiiga framftälluing, I)ar ett nptt Refe=reglemente blifwit af Äongl. rcätcmciItc9Raj:t
utfärbabt. Uti betta Reglemente, font från 1852 ård början blif=
wit tiHäntpabt, är f)äftantalet nebfatt för be l)ögre flajjerne, ^waremot
23itj, tift 91. ©t. Spröt. 1853—1854. l:a ©anil. 2:a Siffe. 6
4»
eit af beit föröfabe lefnaböloftitaben påfallab förhöjning i bagtraltameits
tet för mitta flater blifmit bemiljab.
stnbriiigar t Setttmäl b af ma, t anlebntng af Dtifctä ©tänbers unberbåntga an=
eTa;fln.n6s Råttan, anbringar uti 1821 års @rj)ebitionS=tara blifvit gjorba, i bmab,
angar löfen för 9iåbftufmu=9iättö tfiefotutioner od) bagtraftamente för
Scåmubennut. 3 affeenbe på löfen för be erfiebitioner, font af Sergé=
bauf) (mätt od) Serg maiia re utfärbaS, öar en ferjlilb tara Olifant fajifiällb.
g-Brfibjniitj i (Snar frifelt å öle= od) bräitgebagSmerfen, åftoenfont å föboäntnett
tawraln unber febnaft förflutna trettio dr fmåttingotn ftigit ocb en till 16 fftlliim
<trct.ci lir gar Saulo för baft för milen öefiäntb lega ej längre futtbe anfeS iit=
nefatta tillft)Keftgöranbe toeberlag för ffjutöitiitg unber be årStiber, bå
bolö, i anfecnbe till lanbetS flimatiffa förl)ållanbeit, farmägarne äro fee=
fmärligaft, på fautnta gång font ångfarttigödrafilcnö iitfiällanbe eller
aftaganbe l)ar till följb ffjittfeitS ftarfare anlitanbc, belS od allmogen
öar ftörfta behof af be för lanötöruiet erforberliga öåftarneS fparanbe,
bär Äottgl. 59laj:t, efter öfmermägaitbe af Sonbe=®tånbetd unber jijtlibne
DiifSbag gjorba itnberbåuiga anfölntitg out ffjutslegauö förhöjning, pröf=
mat ffäligt att, till iarttaganbe från ocb nteb Oftoöer 1862, i nåber
förorbtta, att tegan för gåftgifioeril)å(l od) rcferojfjuts toib gaflgifmare=
gårbar å laitbet, ber ffjutö=entrebrenab ide eger runt, flad från od)
nteb beit i SRarS till od) nteb beit 16 SJtaj, äfioeitfont unber ©ttober,
3co»entber od) December ntånaber, utgöras nteb 20 ffillittgar Saulo
milen för bmarje baft, ocb att legait för fottgé= orf> lrono=fljuté å lan=
bet unber bcrörbe tiber af året jetnmäl ffall nteb ftjlttäntnbe below utgå.
(snabtgftct för 3 öfmerettSfiänintelfe nteb 9iiletö febnaft förfamlabe ©täitbcrS ttn=
atfVwila^ttberbåniga anhållan, l)ar t nåber blifmit jtabgabt, att refcrodjemmait, font
llt:,C|t:iut3°tIC;gcmeitfamt nteb båtlt)emmait i fljutö=entreprenab ingått, ffall, få länge
eutreprenaben fortfar, utgöra fronoffjuté i lill)et nteb bållbentman, bereft
43
referö=E)emutanet ej bibtaget titt entreptetiab=foftttabeit i pögte mått ätt
påttpemntanet.
föieb gittattbe af ttiifeté febnaft fövfamlabe Stätibcrd för beråd bet ©fttaganbc t
fattabe bejlut, att, imber tvifla loidor, ffplbigpetcn att beltaga t $jer= mSfimt.
bingbmanö=beftt)ret itta, ttteb tmbaittag af be titt boftälleit åt civile, ttti=
litäre etter edleftaftife tjettftemän attflagtte Remman od) lägenheter, uU
fträdaö titt atta attbra hemman, ffattlagba fantt bebpggba od) ferffitbt
twärbe åfatte lägenheter, tvert od) inrättningar, jemte på tanbet boettbe
od) borgerlig rörelfe ibtanbe hanblattbe, bär fåottgl. 9ftaj:t härom låtit
ittfärba ttåbig Ättngövelfe.
öfter inpenttanbe af famtelige Öänöftprelferttad tv i b början af ftjllibite ©raim>m&>
3ttli afgiftta pttranbeit ont årstvärtens båtvarattbe beffaffenpet od) uhmftkanbc n»*
ftgterna för initetvaranbe ård [förb, fann Äottgl. 9)taj:t någon utotnor= “r tU!’tlK
bcntlig åtgärb titt afböjattbe af en eljeft för bröbföbatt i lanbet möjli=
gen uppfommanbe fpanntåldbrift bcfto mera mara af bepofmet påfallab,
font fpanntåldprifettd betpbliga ftegring fpnted bemittna fafttaben af fpait=
ntåldförråb pär i Oiifet från föregåettbe år, od) årdmärtett jetmväl i
flere attbra lättber libit af mifgpnttattbe mäberlef. 3 anlebning päraf
par Äottgl. S)taj:t fett 8ig nöbfafab förorbtta, att att bräntvindbränning
i Oiifet flätt imber initetvaranbe mittter ocp ltäflfommaitbe mår iitftällaö
i fp ra måttaber.
Uti Äongl. 3Raj:td tvib febitafte ttiiföbag aflåtita nåbiga ^Sropofitioit ccf,
ont 8tatd=2öerf'etd tittjlånb od) behof blef Siitetö Stanberg ttppntärh
fampet fäftab berpå, att t famina mån font pågett för mägförbättringar,
mattenaftappningar öd) attbra allmänt gagtteliga arbeten blifmit blattb
attntänpetett tvä dt, pabe od briften på ffidlige ingeniörer, få mät för
ptanerd uppgörattbe, font för lebttittgen od) ntföranbet, blifmit mera
fättttbar, (arnt att enba utmägen titt förelotittitanbe af be flerfallbiga
olägenheter, benna brifl förorfafabe, were att fota i bilbaitbet af en
(SiMl=titgeitiörö=forbd, hroaré tjettjlemäit, Ittbanbe imber ©ttjrelfen för all=
manna mäg= och mattenbbggnaber, funbe beorbraö att inom mifa bern
attmifabe brooinfet bete? uppgöra eller på fiället fontrollera nppgöranbet af
planer för ifrågafatta arbeten, belö hafira närmafte lebningeit eller en
fontrolteranbe uppftgt öfwer beråd uppföranbe; t anlebning hvaraf och
bå loib Sötariebergé artillerMäromerf en ferffilb lärofurö blifmit inrättab
od) fiipenbter anflagne för <Si»il=tngentöré=elet>er, famt fålebeö tillgång
bå fttnnige Sngeniörer more att båräfna, $ottgl. SJlajtt, till aflöning
gemenfamt för ©törelfen öfmer allmänna mäg= och mattenböggnaber
famt en 2Bäg= od) 30öattenbpggnabö=forbö, äffabe en förhöjning i bet
årliga anflagct för bemälbe ©tprelfe. Sill fmar härå mebbelabe Dti^
fetö ©tänber, imber erfännanbe af behofmet att ega tillgång bå fficfligc
Sitgeniörcr meb ferffilba för betta prfe förmärfmabe tl)eoretiffa öch braftiffa
inftgter, att 9Iifetö ©fäuber lifmäl förmobabe nämnbe änbamål funna
minnaö, utan att någon meb ©törelfen för allmänna mäg= och matten*
bpggnaber iitförlifmaö ferffilb forbd å ©tat ubbförbeö eller meb fafta
lotter förfågcö; hvarjemte Ditfetö ©tänber till Äottgl. 9Jtaj:tö bidbojttiott
för ett tib af tre år aitmifabe bet af Äottgl. SDlaj:t äffabe årliga be*
(öbby för att anmänbaö till aflöning eller arfooben för meranämnbe
©tprelfe famt befi tjenjfebiträben få mät i hufmttbflabett, font i lanbd*
orterna. 2öib förntwb bäfning af betta ärettbe och i betraftanbe af
hmab i berörbe hänfeettbe blifmit i be flefte durobeiffa tänber åtgjorbt,
l)ar $ottgl. 3)taj:t funnit omjtänbigfjeterna ej mebgifma att längre ttbb=
ffjuta bilbaitbet af ifrågamarattbe forbd, genom h»aré tillfomff något
hittber ettteblertib ej ubbftobc att till unberföfitittgar od) arbetöföretag af
ifrågamarattbe beffaffenhet attmänba fåbane utom forbfett maranbe Offt=
cerare eller attbre faffuttttige harfötter, forn bertill funtted tjenlige; od)
45
fjär i följb häraf itåbigt Reglemente btifmit utfärbabt för en ab interim
orgaittferab 2öag= od) 2öattenbt;ggnabö=forpö, f>maré tjenstemän fått fig
tillförfäfrab aflöning enbajl i form af arfoobett etter traftamenten för
be tiber, bå merftig tjenftgöring är beni uppbragett.
gråit be mebel, font Rifetd febnaft förfamlabe ©tanber affatt titt sssaartetm.
Äoitgl. 9Äaj:td bidpojttion för mägarbeten, äro unberftöb i nåber be=
miljabe för 51 mäganlägguingé= od) omläggningd=företag i ferjfilba
betar af lanbet, od) uppgår långben af fålunba anlagb od) förbättrab
mag fammanlagbt titt 48 mit 10,162 alnar. Utombefi l)ar Äoitgl.
9)taj:t, imber åren 1851—1855, från Rifd=@tatend ©jette <§itfmitb=
Sitet mebbetat anftag titt 4 mägarbeten, hvarigenom 4 mil 17,795
alnar mäg btifmit förbättrab etter antagb.
Uti ffrifmelfe ben 2 ©eptember 1851 anmälbe Oiifetd ©tanber i Äcuing -  unberbånighet, att, bå jerttmägard inrättanbe Ijärfläbed efter ett mät orb= jernåsen,
nabt fpftem more att anfe fåfom ett onnbgängligt milfor för möjligheten
att tittgobogöra en betpblig mängb af tanbetd naturalfter, famt Rifetd
©tänber trobbe bet för fomin n n i fa ti o u eril a 6 förbättranbe mara ferbeted
förbelaftigt, om beti mib 1847—1848 ård Rtfdbag ifrågafontne jernmäg
medan örebro och dputtö laftagcplatd utjlrädted titt ftabcn köping,
fjmarigeitont en fammanbinbning af Rifetd betpbtigajie ittfjöar, Söenertt
od) SOiätaren, fitnbe tillmägabringad, od) bpntebelft beforbrad en t)afti=
gare förbinbetfe mettan Rifetd tmänne jiörfta ftäber, famt jernmägett
fålunba lomma att få jttt fträduing beld genom tmänne börbiga fäbed=
probuceranbe laitbffap, beld äfmen genom od) i granffapet af flera utaf
Rifetd förnämfta bergdlager, Oiifetd ©tänber, imber förbehåll, att något
bolag ide funned, forn fitnbe göra lagliga anfpråf på gntnb af ^ongl.
S)taj:td ben 28 december 1848 utfärbabe nåbiga oftroj för ett bolag
titt anläggning af eti jernmäg mellan Örebro od) Jpult, för jin bel, meb
uppfjäfmanbe af Ijmab mib berörbe Slifébag blifmit flabgabt i affccnbc
på ben bå lemnabe garanti för räntan å anläggtiiitgéfojlnaben för ftfl=
nämnbe jernväg, bejlutat, blanb annat, att bereft, för utföranbe af en
jernbana mettan köping, Örebro od) «!putt, ett botag, åt Ijmitfct Äoitgl.
Majit funne betta företag funna meb fäferfjet anförtro^, bitbabe ftg od)
enligt ben plan, font af Motigt. Majit blefme i nåber faftftättb, år 1832
påbörjabe oct) inom 1833 ård flitt futtborbabe jernmägdantäggningen,
famt febennera fortfaranbe uitberfjötle benfamnta i fullt änbamåtdenligt
(lief, ©meitffa Staten ffittte titt förpligta ftg att, i pänbelfe imber ett
etter flera af be 40 år, font förflöte näft efter jerttbaitaitd fitHäitbanbe
od) öppnattbe tilt allman traftf, jernmägdsbolagetd årtiga netto=infomft
ffutte, enligt behörigen granffabt bofftut, beftnnad unberftiga 230,000
3l:br ®:fo, ntotfmaranbe fem procent å ben beräfttabe antäggningdfcfls
ttabett, fem midiotter i)i:br, tilt botaget erlägga fpttnaben i förftnämitbe
belopp, fjmitfen anfmarigbet bod i intet fatt finge utfträcfad it tö fm er
230,000 0f:br för året; böranbc, efter förtoppet af nämnbe 40 år,
jernbanan nteb bertitt böranbe jörb, bpggitaber, merfftäber oct) materiel
i fnttgobt fficf, utan löfen etter ferffitb loebergättning, tillfalla ©metijfa
©taten. ©eban Äongt. Majit, meb aittebning ftäraf, åt en ferffitbt i
nåber förorbttab komité af faffttnnige mätt uppbragit att, efter föregås
enbe tofata oct) fiatiftiffa förfiningar od) beräfttiitgar, afgiftoa unberbås
nigt utlåtanbe, bitrmoiba ben i 9Ufetd ©tänbcrd beflut affebba toägs
fträcfititig more för ett jernmägdanläggning fullt änbamåtdenlig, od) jerns
mågen fttttbe antagad fontina att gifma cit infomft, font betäcfte nnbers
båtléfoftnaben od) löpanbe utgifter, etter om, i befa bänfeenbett, fores
träbe borbe titterfännad en jernbana i mer etter mitibre föränbrab rigts
ning, famt Äoiniteit nteb fuHftänbigt betänfanbe i ämnet infontmit, t)ar
Äongl. Majit, font, enär bet imber ben 28 3Dec. 1848 oftrojerabe afties
bolaget för jernmägdanläggntng medan Örebro od) ^ult, tid följb af
utfäröaö nådig refolution, reban blifmit meöerbörligen up^löfl, anfelt be
anfpråf, fnxnlfa funbe grundad på berörbe oftroj, fåtunba mara itnöau=
röjöa, imber ben 29 Maj 1852 t nåber förflarat, att, bereft tid utfö=
tanbe af en jerttmäg medan köping, Örebro ocf> .£>ult, i beit fträditiiig,
forn för en bet af mågen bå blef beftämb od) för bett öfriga beten fom=
me att, efter inljemtabe närmare ttpplpöitingar, i nåber faftftädaö, ett
botag bitbabc ftg, ifottgl. 3Raj:t mide tcnina ett fåbant bolag intid flutet
af berpåföljattbe September öppet att ftg t)od Motigt. Majit i utiberbå=
nigt)et anmäla tid erf)ådanöe af nåbig tidåtetfe att öfmertaga jernmägd*
bpggttaben. £å derefter inom företagb tib ett antal ©mettjle od) nt=
lättbffe mätt ftg i berörbe affeenbe i mtberbånig^et anmält, bär .fongt.
Majit, ntebelft privilegium af bett 13 November 1852, i nåber oftrojerat
bet af fattima perfoner reprefenterabe botag, att företaga od) fudborba
antäggningett af ett jernbana medan föping ocb cgmlt jamt rörelfett
bcrå bebrifma imber en tib af 40 år från banand öppttattbe för admätt
trafd, bmarjemte reglor för botaget blifmit i nåber faftftädbe. 3 öf*
merendftämntetfe meb Oiifetd ©tänberd beflitt, t)ar före 1852 ård utgång
jernmägöarbetet blifmit af bolaget påbörjabt, bmarefter foutraft otti ar=
betetd utföranbe imber be i bet nådiga privilegium flabgabe milfor medan
frottatt ocb bolaget afflutatd.
r £å bett af Siifetd ©tänder affebba förening emedan f öpittg—^utt= gjerfl_
jentmägdbolaget od) bet bolag, font mib febitaftc diiföbag tidförfäfrabed Gmt^jerne
otti få mål ett anflag af 75,000 9i:ör, font ett lått å 150,000 9i:br,
för anläggning af en jernbana af minöre fpårmiöö medan Örebro od)
Slöra, ide funna! bottinia tid ftånb, ocb mib fåbant förrådande fiflttämn=
be bolag funnit ftg böra ittffränfa jin merftiingöfretö tid anläggning
od) unberfwdanbe af ett lofomotiv=jernbana, af lifa fpårmibb font £m(t—
48
Äöpingödmnan, från Slöra ftab tid ben punft i traften nf Armada,
fijlnämnbe jernmäg möter, t)ar Äoitgl. 9Jlaj:t, vå grunb af bet bemtmöigaitbe,
Olifetd Stanberg ofiöanitämitbe jfrifrcelfe af beit 2 0ep=
temöer 1831 t föremaranöe affeenbe [einnar, i nåber förflarat betta
bolag berättigabt att, fåfont unberftöb för Slöra — @mada=banané an=
läggning, tidgobonjuta beta ofmannämnbe anflag, jemte tron trebjebelar
af lånet, bmarö återflåenbe trebjebel tid Dlifetö Stänberö biöpojtttoit
referoeraö.
©tamimicr 0eban ©befeit för £opograftjfa torpfelt, ©eneraNBlajoren ©.
fot ietnroagat.^jrejj er{)ädit nåbigt uppbrag att afgifroa nnberbånigt pttranbe od) förflag
tid ett fpftematijlt bejlämntanbe af l)ufmub= edet ftamlinier för jernmägé=
fomntunifationer inom 0roerige, famt bentälbe ©enerakädajor berefter
tid nåbig pröfning öfmerlemnat ett preliminärt utfaft, antpbanbe beit
rigtning, hvaruti, enligt I;anö åfigt, ftamlinierna böra fträcfa ftg t ett
framtiba jermoägsfpftem för nteblerjla od) föbra belarne af 91ifet, bär
Äongl. 9daj:t, jemte bemitjanbe af ett begärbt ftatebibrag tid upprätt
tanbe af fudftänbig plan för jermoägéanläggniitg genom 0faraborgé Sätt,
från lämplig punft å beit oftrojerabe köping — .£>ult=banan i fträdittng åt
©ödjeborg, tid begagitaiibe för fåbait jernmägéattläggitittgö ntföranbe,
om od) när ben fratnbeleö fuitbe tömma tid merfftädigljet, i nåber an=
befallt ©eneral-Sdajoren Alfred att fortfätta fttta förfiningar för ett
närmare bejläntntaitbe af läiitpltgajle rigtitingen få mäl för återflåenbe
beleit af bttfwitbltnieit medan 0todbolm od) ©ödjeborg, font för jentmägéftamlinier
från 0torfl)oliit tid Sdalntö od) tid gränfeit mot Slorrige.
tillita l)ar $oitgl. 9daj:t beioiljat ftatöbibrag tid beloflanbe af imberfölning
od) arbetéplaitö npprättanbe i od) för bibanor från lämpliga
punlter å köping — ^ult-jermvägeit i rigtning belö tid ©brifdäebautn, belö
tid
49
tid Sffferfunb, äfmenfoni för jernwägen medan ©ödeborg, Sfliugéådod)
SSoråö; från 28arberg tid Öoråö; från JDalfarldbergd grufmefält od)
flön SCÖicfernd föbra ftranb tid fjöit Sdocfeln inom ©artffoga forfén,
famt från 3llmunbdrt)b i kronoberga £än tid ©arldl)antu, od) från
SKalmö tid Sunb.
$råit ^anbefd= ocb ©jöfartéfonben äro amorteringdlån i nåber hedmam fem*
miljabe tid unberftöb mib anläggning af en jernmäg för minbre lofomo= faerag!
tinér från Siorbergö grufmefält tid flön Almänningen, äfroenfont för ut=
föranbe af fmärre jernmägdanläggningar för transport ntebelft bäftfraft:
från ©rängedbergetd malmgrufmefält tid flön föbra forfén; medan flö=
arne 3)ngen od) Öfterflöit, famt från ftflnämitbe flö till Öjemettern;
medan flöarne §)ngen ocb 2>aglöfen, od) mellan flöarne dtänfen od)
©laföfjorben.
©eban, uppå ©trömdboluid noa kanafbolagd unberbåniga anföfning©tri>m%rms
om inebeld berebanbe genom ft a tenö medanfomft för fudborbanbet af fa= ^"ggLb!'’
nalenö ombnggitab, kongl. 9Jiaj:t, enär åbagalagbt blifmit, att nämnbe
ombi)ggnab irfe fnnbe merfftädaö utan en toäfenbtlig tidöfning i ben pri=
mitivt beräfitabe foflnaben, gifioit dtifetd febnaft förfamlabe ©fäuber
tidfänna, att, bereft OJifetö ©tänber, lifa meb kongl. 9Jtaj:t, funne bil=
ligbeten ocb bet allmänna^ förbel forbra, att be milfor, forn genom bet
angåenbe ombbggnaböarbetet afjlutabe fontraft blifmit flabgabc, i upp?
gifna affeenben blefme föränbrabe, kongl. 9Jiaj:t mide taga t öfmermä=
gaube, burumiba för fanalombbggnabeit enligt faflflädb plan ett ptterli=
gare unberftöb fnnbe bolaget i nåber tidbelaö af .£>anbelö= ocb ©jöfartö=
fonben; få ocb efter bet Oiifetö ©tänber, i anlebntng f)äraf, mebgifmit
mifa änbringar i nämnbe milfor, b^ kongl. 9)faj:t, i betraftanbe af
©trömöl)olmd fanal=lebö mäfenbtliga inflptanbe på ocb oumbärlighet för
SSitj. till 91. ©t. ^3vot. 1853—1854. 1:a ©anti. 2:a Slfb. 7
5o
.gamnBljggnas
Ber, fntärre
ftmater,
)iiubbti«g8ar=
Beten w. m.
rörelfett inom {wänne af Oiifetd pnwinfer, äfwenfot» af öfriga bätwib
förefommaitbe omftänbigljeter, i nåber tillförfäfrat bolaget att, fåfom
nnberftöb titt arbeteté futtborban, från ,j?anbetd= orf> ©jöfartöfonben årligen,
för en tib af fwgft nio år, mot wifia willor utbefontnta 50,000
■9hbr, bwaraf boel eubaft en trebjebel finge attfed fåfom andag utan
återbetalningéjfotbigljet, men be öfriga twå trebjebetarne ffulle utgöra
ett räntefritt förffott, att fucceöfwt återbetala^ från od) nteb år 1860.
£eld af mebel, font -Uiifetö 0täitber anwifat, beld från ,!paitbetd=
ocb 0jöfartéfonben, l)afwa bibrag utgått: tilt ^amnbnggttab wib Saimar,
wib gröbtjgårba färjeplatö på Olattb, wib fölarieftab, «öjo, 2)flab, Ore=
o
gruttb od) SitgeUjolm; till futlborbanbe af bantitauläggtuitgartte wib 3lt>uö
od) SBefteråd; till bamitbrt)gga wib ©rentia od) 3)törbt)långa på Olattb;
tid iftånbfättanbe af SBiébt) i>ttrc od» inre famnar faint forbjuptting af
ben febttare; till förbättranbe af l)amnen wib Sanbdfrona ocb Sjugarttö
bantu på ©ottlanb; för anbringanbc af ntoringar till farttjgö förtöjning
wib .fpögattäé; till öfwerbuggttab af bamn=armen wib Simbriöbatttn; till
utflräcfning af l)autn=ntubbringöarbetet wib Sljriftiitefyamn; till bonin*
anläggning wib .fongébacfa, nteb båtleb berifrån till ^afroet; tiU ntfö=
ratthe af ett jernbro öfwer 0wartått i Ojlcrgötl)laiib, famt af brobi;gg=
nab öfwer 5Dalelfwen wib ©ujtafö frjrfa; till itt>b)renöning af Sjitöne
Sif wib Saaforfen famt mellan fjöartte Or ocb 2öarpett, af fegelleben
till 9torrföbing, af föbra inloppet till ^etnöfanb, af fjött ^rulett, af
Slorfbuöfttnbct wib SSejlevwif, af 28 or na Sif, famt af ittloppctt till
Sllbrccftbfunbö fattat; till bortfprängnittg af bet fåfallabe Uiöba berget i
©ötl)a Sif; till fattal genom futtbet draget i 0torfbolmö Sänd ffär*
gårb, från i)3l)iltp|tab till 0jöänbatt, mellan fjöartte norra ocb föbra
Rörfelt, od) genom Ojttfbolntö futtbet wib Sttleå; till jeteebuggnab wib
0eff(e fattat; famt till anläggning å fäteriet Sittbl)olttteit nära ©ödeborg
af en upphatnitigdbäbb för favtt>gö reparerattbe, äfmenfom af en ffeppd=
reparationdbocfa mib Slätmo.
grån ben n?ib febttafte Otifdbag tid mattenaftappniitgar affatta foitb eiftawnfngs*
har .fongt. 9Kaj:t bemitjat bibrag titt 30 ferffilba utbifningdföretag, arK’,c”'
hmarigenom 14,936 tnnntanb jörb från matten befriad och blifma ob=
lingdbara. Derutom bär från ©jette .£>ufmub=£itetn unberftbb utgått
för 2 utbifningdarbeten, omfattanbe 320 tunntanbd mibb. ©änfningen
af Möcfetn m. fl. fjöar i fronobergd Sätt, titt bmitfet företag OTifetd
©tanber affatt ett ferjfitbt jtatdbibrag, är imber arbete, ocb antaged, att
otnfring 2,8oo tnnntanb mart härigenom tomma att från matten be=
friad. $ör utbifning af 2 mwror på ©otttanb, af tittfammand 141
tnnntanb, har anftag utgått af be för fåbant änbamåt ferjfitbt anmifabe
mebel.
Sfleb antebning af ett (förre antal jorbegared i be fring Mätaren statens
betagna prooinfer höö fongt. 9Jfaj:t gjorba unberbåniga framftättningar, fIctcn’
betd om nnberföfningd företaganbe titt utrebanbe af orfaferna, hvarför
Sftälarend af ffarf neberbörb mårén 1831 måttabe omanliga flöbe iefe
funnat meb erforberlig häftighet afrinna, betd om åtgärberd mibtaganbe
tift betrpgganbe för framtiben mot fåbana olägenheter, font för firanb=
egarne fring benna fjö egt rum genom benfatnmad hoga mattenftånb
mårén oct) en bet af fommaren nämnbe år, har fongt. 3flaj:t, febatt
©tocfhotmd ©tabd meberböranbe embetdmpnbigheter förftarat ffg bereb=
mittige att, i jtättet för be i antebning af jlufiombpggnaben berfiäbed
tittflängba öppningarna i ©öberftrönt, bereba lipa, fullt motfmaranbe
öppningar för affebanbe af SDtätarcnd ftobmatten, i nåber anbefallt ©tp=
retfen för attmänna 5öäg= ocb Skttenbpggnabcr att mafa öfmer ffpnb=
famt futtgöranbe af nämnbe anjfatter. Uppå gjorb framftättning af åt=
ffittiga ftranbegare mib Mätaren, har fongt. 3Jfaj:t i nåber förftarat,
5 a
att, bereji fröfaitbertte förbunbe fig att i behörig otbning låta afmäga och
utmäta beit bern tillhöriga jörb, font liber af frönö öfwerfmämningar,
ett jiatöbibrag finge påräfttad för ena^anba unberföfning i affeeitbe å
kronanö på lifa fatt libanbe ntarf.
9tellering «f Sitt bejiribaitbe af foftnaben för en af jtranbegare fring SBenern
nattmm. begärb unberföfning i fråga ont reglering af benna fröö mattenl)öjb titt
förefontntanbe af beitfantntad periobifft inträffanbe öfmer fwämn ingar, har
ett jiatöbibrag blifvit i ttåber bemitjabt.
stegtcting af ©eban, i famutanhang nteb utfärbanbet af itåbig ^örorbning ont
SSSf* upphöranbe nteb 1851 årö utgång af få toäl SSergötingé^ätterne, font
beit bomörått, hvilfelt tittfommit be wib ©tora kopparberget och ©ala
befintliga ©rufwe^Oiätter, kongl. ®tai:t anbefallt 23ergö=(£ottegium att
afgifroa unberbånigt förjlag titt orbttanbe af SSergölagöjiaterne och ber=
wib anftallbe tjenfiemänö befattningar och åligganbeit, framt 33rufd=
©ocieteten fått nteb unberbånigt pttranbe öfwer ©ottegii titt följb häraf
i unberbånighet afgifna förflag ittfontma, h«* kongl. 9Jiaj:t tipligett titt
nåbig pröfning förehaft berörbe förflag, jemte frågan, i hrcab mån för*
änbrabe jiabganbeit i affeeitbe på Öfmer=©tprelfeit för bergwerfen moro
af omftänbigheterna påfallabe; och l)ar kongl. 9Jlaj:t bermib, jemte faft=
ftällanbe af itp aflöningöfrtat för Sergö^ottegiunt, beflutat en föränbrab
organifation af SSergölagäjiaterne i orterna fantt %ufwe=©tprelferne
wib ©tora kopparberget od) i ©ala. 5Deitita lipa organifation, font
från och nteb 1835 årö ingång femmer att träba i werfjiällighet, l)ar/
äfmenfottt bett föränbrabe löneregleringen för 3Bergö=©ollegtum, befunnitö
funna ega runt nteb begagitanbe af bet totalbelopp, forn å 9itfö=
©taten är uppförbt för 3Sergö=6ottegiunt och SSergölagöjiatente.
Serntiawcrf* Slngelägenheten att för ©wenffa jernet bibehålla fortfaranbe afr
nmgen. |-^^nittg på wetlböntarfnabett och ber funna uthärba täflan nteb aitbra
53
lättberö jerittiflmerfiting, par förbelaftigt inmerfat på ben inpemffa j|ern=
panbteringené tefniffa utmecfling ocp J)oö befi tbfare åftobfommit ett bes
tnöbanbe att, meb iafttagaitbe af ftörfta möjliga folbefparing, införa för*
bättrabe tnetpober, båbe f)tt>ab tacfjerttéblåöningen ocp ftångjernéfmibet
angår, $ör att emebtertib fatta jertimerféegarett bättre i tillfälle att
rätta Itn tiHmerfning efter fonjunfturertteé elifa beffaffenpet, par Äongl.
9Jiaj:t, uppå anföfning af ett flörre antal brukegare, i imber förorbnat,
att, efter gjorb anmälan post $etgö=(£o(legiunt, nebläggning på befiämb
tib af fmältpärbar ocp fmibett mib jiångjernöbritfeit må, emot befrtelfe
för berå belöpanbe pammarffattés ocp öfriga utjfplber, imber mifa milfor
tillé mibare få ega rum. Slfmettlebeé fjär, i följb af Äongl. Sftajité,
uppå Dfifeté ©tänberé unberbåniga framfMiting, fattabe nåbiga befltit,
från ocp meb 1852 årö början ffplbigpeten uppfört att till ©tocfpolmé
måg erlägga afgift för tarfjerit ocp anbra på metadmåg mågbara effefs
ter, font papera ©tocfpoliitö flufliitte, utan att på mågen föraö eller ber=
ftäbeö ttppmägaö.
Stånga odt) ämneöjernéstiUmerfningen, font unber fmibeéåren I845a«965a«bie*
—1849 i ntebeltal årligen ntgjorbe 616,815 Sku, bär feberntera forts Tajinfna^
faranbe ftigit ocp uppgicf år 1852 till 703,343 SkM. tlnber fautnta
tib par jernmamtfaftnrstillmerfningen öfatö fiåit 72,649 tilt 96,161 Sk&
allt bergömigt. ©rporten af fiångjern ocp manufaftur beräfnabeö nits
ber fmibeéåren 1845—1849 t ntebeltal till 588,986 SkM ftapelftabé=
migt ocb uppgicf fmibeéåret 1852 till 589,723 SkM.. ©i(fmertiHmerf=
ningen, pmilfen marit i ftiganbc intill år 1851, bå bett ntgjorbe 6,815
lobiga tnarfer, ttebgicf år 1852 till 6,430 ntarfer, pmaremot foppars
tillmerfnittgen, från befi mebelbelopp af 9,ilo SkM unber åren 1845—
1849, berefter årligen öfaté famt år 1852 uppgicf tiH 11,139 Sku.
sssrb om Utöfwec homb i 1846 årS f abrifS- och .£>anbtmerfs*£)rbning ftitneö
flabgabt angåenbe mårben om ntinberåriga arbetare, £>ar Äongl. 9Jlaj:t
funnit nöbigt att genom ferfftlb $ttngörelfe belö fbreffriftoa, att loit»
fabriföinrättningar i Uiifet må irfe titt arbete nattetib anmänbaS arbe=
tare imber 18 årS alber, belé befiämma böteSanfmar för fabrik etter
hanbtmerfS=ibfare, font beträbeö att, i flrib nteb fabulös och ,§anbtmerfö=
Orbningenö föreffrift, Rafina i arbete antagit barn uttber 12 år, etter
font unbertåtit iafttaga bmab i berbrbc författning blifmit i affeettbe på
mårben af arbetarens tjetfa, feblighet och itnbermiSning bent åtagbt.
tscflärba @fter förel;afb pröfning af be bets utaf SBorgare=©tånbet mib feb=
%atlies*aof$ nafle UiifSbag, bets af fj>aitbtmerfs=S3orgerffa:pet i ett flörre antal af
Ctbnittgcn** 9lifetS @tåber i unberbånighet gjorba framftättniitgar ont mibtaganbe af
åtffittiga föränbringar i fabrifé= och $anbtmcrfS=£)rbningen, t)ar ÄottgL
3)iaj:t, nteb hånftgt titt hnmb i ämnet blifmit upplhft ocb mib betraftanbe
tillita beraf, att merfningarne af benna författning, font enbaft få år
marit tittäutbab, ännu irfe fuitbe nteb full tillförlitlighet beböntntaS, ej
funnit flät förebomma att beri mibtaga ättbrittg.
sritcägg mib deremot l)ar, i öfmerensftämmetfe nteb fjmab OiifetS ©tanber be=
SDtbningen. gärt, Äongl. 9Kaj:t i ttåber förorbnat, att, febatt meberböranbe ©orine*
ttäntnb blifmit l)örb, Äongl. 9Jlaj:tS SBefattningShafmanbe må ega att,
efter ftg företeenbe omjlänbigheter, afflå etter bifalla attföfning om rät*
tighet att å lanbet i öppen falttbob ibfa hattbel; hmarjemte blifmit före*
ffrifmct, att bett, font erhållit botil rättighet, flätt mara mantals* och
ffattffrifmen å bett ort, ber hnnbelérörelfen af honom tttöfmaS, äfmcnfom
att fåbatt hänbel ej må af fatitttta perfon famtibigt ibfas på tmå etter
flera jlättett.
g-atcifct. 2)et uppgifna märbet å fabriferttaS och mamtfafturcrnas tillmer!*
ttittgar, h^ilfet år 1831 uttberfleg 10 millioner, ^ar för bnmrtbera af
liren 1831 o# 1852 utgjort något öfwer 24 millioner 9l:br. .fpwab
be wigtigare fabriferna angar, fjär itnber be febnafte åren tittöfning i
tillmerfniugöbeloppet egt rum wib ntefaniffa bomullöfpinnerier, läberfa=
briter, gtaöbruf, oljeflagerier, papperöbruf, tobaföfabrifer od> focferbrnf,
hwaremot imber åren 1851 ocb 1852 en gaitffa betpblig minffning jfett
i tittwerfningen wib fläbeöfabriferna.
Set fapital, manufaftur=bijfonten anwänbt titt biifont=rbrelfe, hat »fcmtfaHu*-
« o . biffonten.
uitber hwartbera af aren 1850—1855 uppgått titt något öfwer 2,100,000
9f:br, tfwarjeinte titt förlagölån imber famina år ett fapital af en half
million 9t:br begagnatö. Sånerätten i manufaftur=bi|Ionten bär unber
befja fyra år omwerlat mellan iQ od) 16 procent för ltfta Hadenö
tittwerfniitgar, lof ocb 12 procent för 2:bra Hadenö famt ocb 8
procent för beit 5:bjeö.
Sitt ben erpofition af natur-, flöjb= ocb fonft=alfier från atta läns e^opticncr.
ber, forn år 1851 föranftaltabeé i Sonbon, £>afwa äfwen från Swerige
åtjfilliga btbrag blifwit lemnabe; od) anlebning fafitaé ej titt ben förs
mobait, att wipa bit affänba prof af ©wenffa tnbufiriené alfter funnat
ufyärba täflan meb anbra länberg, ^elfl åtffittiga befiättningar i följb
beraf titt Swerige ingått, ©enom unberftöb, forn 9Jifetö ©tanber, uppå
Äoitgl. S)iaj:t0 nåbiga framftättning, anwifat, bär ett ftörre antal fabrifös
ocp banbtwerfcMblare famt arbetare fått tillfälle att beföfa nämnbe werlbö=
erpofition famt berfiäbeö i affeenbe å inbuftrtenö framfleg i befi ferfftlba
grenar inhemta en erfarenhet, forn utan twifwel femmer att på be ilis
hemila näringarne utöfwa ett förbelaftigt inflptanbe. ©auitibigt meb
ofwatiberörbe, för atta ctoiltferabe folfflag beräfnabe, erpofition böttö t
©tocfljolm en bplif af ©wenffa flöjbalfter, h^arwib premier utbelabeö
meb bet af 9iiletö ©tanber för fåbant änöamål bewitjabe anftag. 2lfy
wen uti några ©taber i lanbsopterna hofwa fmärre erpofttioner af belö
56
freatur, belé flöjbaljter bejja febnare arén egt runt. £ib efter annan
Ijafrca unberftöb af allmänna mebel blifroit beroiljabe åt ibfare af flera
ferjltlba uärittgdprfen, för att fatta bent t tillfälle att genom refor till
frätnmanbe tanber od) något längre »iftaitbe berftäbeé utroibga fina i\\-  jtgter od) ftn fonftfärbigbet.
sEefnifja ©eban ftabctt SMntö förflarat ftg berebroillig att ingå på be mil=
fMor‘ för, l)toarmtber 9iifetd febnaft förfamlabe ®tänber bctoiljat årligt bibrag
till ttnberljållanbe af en tefnijf etcmeutarffola berftäbed eller i någon
annan inom ©meriged fpbliga lattbffap belägen ©tab, l)aftva ©tabgar foten
tefnijf elementarffola i SWalmö, jemte bermeb förenab fönbagd= odt
aftonjfola, blifmit af Äongl. 9)taj:t utfärbabe, fantt orbföranbe i ffol=
bireftionen, äfioettfom fbreftånbare för ffolatt i nåber förorbnabe, l)mar=
efter ffolatt imber fifllibite ©eptember träbt i merffamfjet. S)teb affeenbe
å bet årliga bibrag, font 9lifetd ©tänber bemiljat för ©roettffa ©löjb=
föreningen^ i ©toffl)olnt inrättabe fönbagds ocb aftonjfola, ^aftra träffa
föreffrifter blifmit mebbetabe, till berebattbe af ttöbig foittroll öfwer fktd=
anjlagetd bel)öriga amoättbaitbe.
utrites Sfter ben tillfälliga rubbning t ©roetiged utrifeö l)anbel od) fjöfart,
5anbc(n. ^om -r 1848 genom be i flera af ©ttropad betpbligajfe länber bå itt=
träffabc politiffa crcltgljeter förorfafabed, Ijar, imber åtennunnet Ittgtt
ocf» genom tnerlbdljanbelnd beraf föraitlebba återuppblomftranbe, ©teerin
ged l)attbel åter tilltagit t liflighet och wigt, fantt öftverfmftouö lentitat
förbelaftiga refultat, ont ätt, att bonta af offtciela uppgifter, erporten
för något tmjjt år ide fullt motfrcarat bet beräfttabe roärbet af famma
ård import, ett förhållande, l)toartill orfafett torbe böra förnämligaft fö=
fad beld i en fiigattbe wälmåga od) beraf förattlebb fiörre förbrnfttittg
af ntlänbjfa »åror, beld i frätttntanbe råänutettd tidtaganbe föräbling
tttont
inom lätthet, fantt beÉjofmet af utläitbffa ntadjiner odp rebffap ut. m. för
flera imber febnare arén futtborbabe inbuftriela anläggningar od) attbra
nyttiga företag, Varigenom nationalförmögenheten wunntt ide ringa
tillökning. ©ålttttba I)ar importen af rå bomull, font år issi ide
uppgid till «oo,ooo U. od) år 1841 enbaft öfaté till något öfwer 1,800,000
ii-, år 1851 ftigit till nära 8 millioner fantt år 1852 till mer än
8.600.000 U. Ilr 1831 importerabeé ntadnner od) rebflap för ettupp=
gifrcet wärbe af något ntiuöre än 20,000 9t:br, år 1841 (leg betfam=
itta titt 83,000, år 1851 till 452,000 od) år 1852 till 288,000 9l:br.
Sntporten af ftenkol od) fienkolbftpbb, font år 1831 uppgid till ide fullt
63.000 tunnor od) år 1841 ftigit till nära 139,000 tunnor, ^ar imber
()»artbcra af åren 1851 od) 1852 utgjort omkring 700,000 tunnor.
£)å befia betgbliga goantiteter fkettkol itäftan uteflutanbe anwänbtä för
probuftioa äitbantål, utgör beit fiiganbe åtgången ett omiffänneligt be=
totb på eit ntotftnaranbe tillökning i lanbetö inbuftriela merffanthet. llit=
ber åren 1851 od) 1852 hafina antalet od) läftetalet af fåteäl titt
©werige aitfomne, font berifråit afgångite ©toenffa fartyg tilltagit i
följ b af ben lifligarc l)aitbel, font tutber befia år egt runt, ^wilken lif=
ligljet åbagalägged, blanb annat, beraf, att beloppet af werelfluteit å
©todt)oltnb ocb ®ötf)eborgö börfer, ^millet år 1842 uppgid cnbaft titt
omkring 21 millioner, år 1851 ökatö titt 34^ od) år -1852 titt 37
ntittiottcr 9t:ör $:fo. sBlattb erportartiklarne är bet hnfmubfafligeit i
affeenbe å artikeln träbwaror, font en betpblig tittwärt är ntärkbar,
enär utförfeln af plankor od) bräber, font år 1831 utgjorbe 238,240
tolfter, år 1851 uppgått titt 865,533 ocb år 1852 titt 950,644 tolfter,
fantt imber itmeioaranbe år otwifwelaftigt (lutte f)afma uppgått titt ännu
bögre belopp, ont ide bri(l på fraftfökanbe fartyg inträffat, hvilken i
23il). till 91. ©t. ^3vot. 1853—1854. lia ©amf. 2:a Slft.
58
roij? man jemtoäl förftodrat erporten od) importen af flera anbra t}ait=
belöioaror.
utritc8 öfuru 8toenffa fanbetéflottan i febnare åren munnit ben tittioårt,
ffeppsfattcn. ^ j?eu ^ 183J fljr 75/i70 [öfter, brägtigfeten öfat
fig ar 1852 titt 116,291 läfter, bär lif ira! briftett pa fartyg för utför=
felit af 8toettffa probnfter i famina man titttagit, fivilfet får tittffrifmaé
ben för tanbetö ffeppöfart gmtnfaintna otnftänbigfet, att 8 toen ff a fartyg
nu, mera än förr, finna en förmånlig tyfetfättning genom fraktfart
mettan främmanbe länber. öfter beit föränbriitg, öngtanöé naoigationö=
tagar från od) uteb år 1850 unbergått, funna utlänbjfa fartyg i loib*
firäcftare mått begagna^ för betta laitbö fiänbtgt titttaganbe panhet nteb
fina fotonier ocb anbra tanber, tyoitfet f>aft titt fötjb, att, bå år 1849
eitbaft 28 8ioenffa fartyg om 2,088 täjler anfommo titt 8torbritan=
luffa famnar nteb taft från utrifeö ort, antatet af bptifa fartyg år 1850
öfabeö titt 112 om 13,010 läfter, år 1851 titt 132 om 15,087 läfler
od) år 1852 titt 154 om 17,691 täfter. Slfioen afläggare faf erbjuba
nu, titt fötjb af cioitifationens fratitfieg i ber belägna traf ter, ett fit=
titté näftatt ofänbt fält för 8ioenffa flagganö locrffautyet, fmilfett tuts
mera icfe är i befof af fåban uppmuntran titt företaganbe af toibfiräcf*
tare erpebitioner, font för några tiotal af år tittbafa anjagb böra bc=
rebaö genom itebfättniug i titttumgätberna för be från tranéattantiffa
tanber birefte fit införba probufter.
Snritcs .jpioab inrifeö fanbetöröretfen angår, funna underligen offtciela
ftcpporartnt. u^gj^er L,fa'et penfamitta icfe erfattaö, utom i affeettbe a ben marutraff,
font på fanalerna egt runt, ocb fioitfen, öftoertytftoitb taget, år=
ligen tittioårt i betpbenfet; men att lifioät toaru-omfättningeit inrifeö
orter emedan atttjemt titttager i wigt, fan flutaS beraf, bety att brägtigbeten
af be mib iitrifeö fjöfartett begagnabe fegtanbe fartyg ocf båtar
af fern taller ocb berutöfmer, Silfen år 1847 utgjorbe 29,403 lä|let,
intill år 1832 bfatö titt 36,473 läfter, belö ocf att täftetatet af be titt
ftapeljläbertta från aitbra inrifes orter antonine od) titt fåbana orter
från jlapelftäberna afgåttgita fåmät förpafiabe forn oförpafjabc fartyg,
äfioeitfont ben intjentffa ångfart^göftottan, imber be febnafte tio åren
marit i ett ide obetpbligt fttgattbe. 3>ctt öfabc migt, forn beit tnrifeö
fjanbetn od) rbretfeit fdtunba årligen minna, måfte anfeö få mndet mera
titlfreböflällanbe, font befja näringsgrenar bmita på fåfrare od) af fon=
juttfturerna i merlböbanbetn ntittbre beroettbe förbåflanbett, nemligen
fäberneölanbetö titttaganbe obltitg, inbuftri odb rcålntåga, bmarnti jettt=
mät torbe få föfaö anlebittngeit tift ben på febnare åren allmänt fptibba
t)åg för fommmitfationö=anftalternes förbättranbe genom tanater od) an=
bra mattenleber, äfmenfom jentmägar od) ångbåtsförbinbelfer nteb fåmät
inrifes, font utrifes orter.
ttti be på Statens befoftnab unbertjåftna åtta naoigationSffolorna KaUjgatic«ä
t)ar unbcrmiSningen oafbrutet fortgått, ocb befia (äroanftalter ^afma re=
batt imber beråd tolfåriga tittmaro genom bananbet af ett ffiefligt öfmer=
od) unberbefät i mäfenbttig mån bibragit att äfmett i främmattbe länber
ffaffa aitfeenbe ocb förtroenbe åt Smettffa f)anbetöffottan. 28ib fåbaitt
förbåttanbe ocb bå be i naoigationSffotorna bitbabe Äapitener ocb 0tpr=
mätt företräbeSmiS fota föfjeljattuing å be fartyg, bmarnteb Smerigc
attt uter od) uter börjar beltaga i fraftfavten på aflägsnare t)af, bur
Äongt. 3Jlaj:t anfelt, att, utan att motmcrta änbantålet nteb naoigations=
ffotortta etter mitt fia bågen för begagitanbe af ttnbermisningen berftäbes,
bett febatt längre tib titlbata af inmånante i ftera btanb fuftläneit wr=
fabe utmibgning i rättigheten för oeramitterab ffeppare att titt mifia
fräntmanbe täitber föra fartyg, borbe titt tanbtmannafeglationenS utmecf=
ling od) förfofratt funna i någon mån bemiljaS, brouban Äongl. SRajrt
6ö
t imber förflarat, att beit befrielfe fran flplbigfjeten att vib itavigattoitd=
ffota linberga ©jöfaptend^eramen, font genom $ongl. ^brorbntngen ben
7 SDlaj 1842 blifvit mebgifven för bern, Ijwilfa föra ©venfft I>anbetö=
fartyg t luftfart titrtfeö orter emedan eder tid fart å Norrige, ginlanb
od) 35anmarf, framgent må utfträcfad jemväl tid befälhafvare å bylift
fartyg meb beftämmelfe tid hvilfelt font helft af be vib Öfterfjön od)
(SlbejToben belägna hamnar.
©fcppsBtjg» Sid befrämjanbe af Svenda ffeppdbyggeriet, font numera börjar
0cn' att i främmanbe lättber åbraga ftg en förtjent uppmärffamhet, h<n bet
tid ^lottand varf i ©arldfrona förflyttabe ffeppdbyggeri=inftitutet vetf=
famt bibragit; och för benna vigtiga näringdgrend ytterligare förfofran
har ttttberfiöb af adntämta mebel tidbelatd en i yrfet funnig Officer,
hvitten på nåbig befallning företagit en refa tid flera främmanbe läit=
ber, för att föfa inhemta fännebom ont be berftäbed gjorba framfteg i
jfeppdbyggeri=vetenjfapeit.
@l8nat!I SJleb anlebning af Äoitgl. ©torbritanniffa fJiegeringend gjorba fratn=
a ftädning, att ©veitjfa fartyg måtte erhålla föreffrift att, tid ititbvifaitbe
af omborbläggniitg imber natt od) morter, använba bet för ©torbri=
tannijfa fartyg anbefadba fätt att för jjwaranbra tittfännagifva fitt täge,
nemligen mebeli! lanternor, lyfanbe nteb belö fulört, beld hwitt ffeit,
har nåbig ^örorbning blifvit utfärbab aitgåenbe be lanternor, hwarmeb
för berörbe äitbamål få väl ångfartyg i allmänhet, font be feglanbe
fartyg, hwilfa begagnad i faltfjöit eder å främmanbe farvatten, böra
vara förfebbe.
ftownbrab @fter inhemtaitbc af veberböranbed yttranben öfver bet af©orgate=
^numma" Stå tibet vib febnafte Oiiföbag afgiftta ititberbåniga förflag tid föränbrab
©”äberna* fladftftfation od) lutitimerorbniitg af diifetd ©täber, har Äottgl. Sftajit
funnit ffäligt att famina förflag i ttåber faftftäda.
6i
3 enlighet meb f)roat> Oiifeté ©tanber begärt, pafma, förminnanbe
af fontroH, purumiba be mebel, Olifetö ftapeljtäber ega att imber namn
af tolag uppbära, blifma till be affebba änbamålen anmälde, Drätfel=
förmaltningarna i nämnbe ©täber förptänbigatd att pmart trebje år till
©ommerce=©ollegium infänba behörigen ftptfta uppgifter öfmer beloppet
od) anmänbanbet af influtne tolagdntebel för be näftföregåenbe tre åren.
©n itp SftäflaresOrbning är i nåber utfärbab, l)ioitfeit ben i jift=
libne 3uli träbt i merfftälligpet; od) l)afioa, i följb betaf, merelfontroltörä=
befattningarne i ©torholm od) ©ätteborg meb famina bag upppört.
$ör fpra ©jö=2ljjpraiid=föreningar pafma lipa oftrojer mebbelatd,
pmarjemte åtffilliga .f?amn=£)rbttingar, famt ^>amn= od) $anal=taror blif=
mit utfärbabe od) Reglementen för Drätfelfamrar i 3 ©täber faftftällbe.
Uti åtta ©täber pär rättighet föntnnatö få mät lanbtmän, forn an=
bra perfoner, att i pmab qvantitet font pelfl berfläbeö ibba förfäljning
af fött, brob od) brida, pmaremot falu=accifen för famina ©täber uppl)ört.
©eban d)olerait imber 1850 ård fonmiar inträngt i lanbet od)
pärjat å flera orter i föbra od) meftra belarne beraf, uppl)örbe benfam=
ma omfriitg flutet af året. Rifet förbtef febermera i något öfmer tmå
ård tib förffonabt från benna farfot, men mib början af näftlibne fom=
mat l)ar fjidbomen återfommit od) berefter utbrebt jig öfmer en flor
bel af lanbet, famt flereftäbed uppträbt meb mpdeit målbfampet. Då
ben lifmät nu fmåningom minjfatd od) på flera ftällen pelt od) pållet
upppört, ppfer Äongl. 9Jiaj:t ben förpoppning, att fäbernedlanbet fnart
[fall från betta onba marba befriabt. 3or fartpg, faltfjömägen forn*
tnanbc från inpemff fmittab ort, par i allmänhet enapanba faran tänds
bepanbliitg bibepållitd, forn för fartpg från främmanbe fmittab panni
är förefftifmen; men bå ben imber febnare åren minina erfarenpet åba=
galagt, att, feban farfoten inträngt i Rifet, bet är utan änbamål att
Solna.
5ölnflnvc=
©vlmmg.
SReglcutenteit
ecfy Snjror.
@aht*acctä.
S('o(etnti.
båbjnba farantändbehanblittg för be bå mattenbragen i bet inre af latt=
bet gåenbe fartyg, od) bå farantändanftalter mot lanbmäga trafifen
fmårligen funna från ©tatend fiba ifrågafomma, bär mib be i ©eb=
tember 1834, i enlighet meb IHifetd ©tänberd bå nttrabe önffan, meb=
belabe föreffrifter i affeenbe på få mät fjömäga forn lanbmäga fommu=
nifationerne inom 9fifet, i allmänhet fått bero.
XXnber fommaren 1852, bå farfoten framträngbe till Soffa £>jier=
fjöfuften, blef, meb hånfigt beld bera, att i Sanmarf mi b nämnbe tib
alla egentliga farantändåtgärber mot chalenni moro itiftällbe, beld å ber
ringa affiånbet och ben lifliga fommnnifationen mellan Sanffa och ©fån=
ffa fujlerna, en ferffilb Äarantänd-fommidfion i SJtalmö tiCförorbnab,
meb infeenbe och befäl öfmer farantändmnftalterne mib ©fåned fufter;
od) feban dmleran imber innemaranbe ård fommar fpribt fig till flera
utlänbffa Öjferfjöbamtiar odi äfmen utbrutit i 3)ftab, blef bet öfmeritn
feenbe öfmer farantändanjfalterna på Dfifetd offra fujl änba till gränfen
mot ©fåne, hmilfet efter $arantänd=fommidjionend i ©tocfholm mot må=
ren 1852 ffebba ubblödning marit Cfommerce=(5ol(egium anförtrobt, i
nåber ubbbraget åt en nt), i ©tocfholm tillförorbnab, $araittänd'fom=
midffon.
utmaiibringar. 3 be utmaiibringar till främmanbe merlbdbelar, hmilfa reban från
längre tib tillbafa egt rum från åtffilliga fäuber i ©uropa, Imfma äf=
men ©menffa unberfåter i ftörre mängb börjat beltaga. ©om JXoitgl.
9Kaj:td ubbmärffamhet flera gånger blifmit fäftab å ben nöbffällba be=
lägenhet, hmnrt mångå fåbana utmanbrarc blifmit författe beld genom
briff bå mebel att från (Snglanb eller Snfflanb fortfätta refan, beld i
följb af be bebrägliga uppgifter och förefpegliligar, hmarigenom här i
lanbet fringtefanbe agenter för främmanbe minbre rebbara f. f. erpebi=
tiondhud öfmertalat bern att affluta oförbelaftiga fontrafter om beråd
63
mibare fortjTaffanbe ttfl be|ltnattonöorterna, fiafma fongt. a)iaj:té $e=
fatlningötjafroanbe unbfått nåbig föreffrift att genom fungöretfer, timar
inom fitt embetöområbe, mebbela ttöbiga marningar t ämnet.
JRöranbe förtiåttanbet rneb få mät be orbinarie odi ertra orbinarie
0tatöinfomjterne, forn 0tatö=28erfetS utgifter unber be ferffilta ^ufmubtitlarnc,
innefattar »fongt. 3Jiaj:tö nåbiga ^ropofition om 0taté=5Berfetd
tittfiånb ocb betlof ben utrebning, forn bör Olifetö 0tänber mebbelaö.
fongt. SJlajit, font fdlunba anfer en utförligare framftättning i betta
affeenbe nu icfe mara erforbertig, tiar tifmäl mib betta titlfätte ej metat
lemna obemätbt, fiurufom unber be år, för timitfa råfenffaperne efter
febnafte fftiföbagj blifmit afjtutabe, 0tatsinfomjierne, utöfmer ;beräfnin=
gante t 9iifö=0tafen, fortfaranbe lentnat bettjbliga öfmerffott, font fom=
mit 9lifégälbS=fontoret tittgobo, nemligen
för år 1849
9t:br 851,3.49: 38 —
för år 1830  „ 387,053: 12 4
oct) för år 1851 „ 1,422,215: 7 4
maranbe, et)uru 9iifst)ufmubbofen för år 1852 ännu icfe funnat afftu
taö,
tifmäl, på grunb af ubpgjorba beräfniitgar, antebning att förmänta,
att jemmäl för betta år ett icfe ringa öfmerjlott fommer att titt 9iifS=
gätbö^f ontoret ingå.
Uppå ffebb anmälan, bet 9lifetS febnaft förfanttabe 0tänber bifallit Quarter tå)
, 6cflut i ciffcs
fongt. 9Äaj:té titt bein gjorba fratnjWlImngar, angåcnbe betö be fåfal=cntc a j&efrattlabe
gerttingéöreiiaö ubptiöranbe fåfont ferffilb uppbörbétitel btanb 0tatö=(«nfciae m. m.
Jöerfetö infontfter, emot bet att be 0täbcr, font f>aft rättighet titt åtnju^
tanbe af anbelar uti berörbe gerningéören, berför ert)ö(to erfättning,
nträfnab för fjmarje år efter antalet af be gerningsmän etter focfne=
panbtioerfare, af pioilfad gerningdören hvarje ©tab, t pänbelfe benna
afgift fortfarit, ffutle egt jtörre etter ntinbrc anbet tittgobonjuta, fantt
att be imber nämnbe infomfttitel inbegripna afgifter i ftättet ffutle ioe=
berböranbe panbtioerfare påförad ocb poö beni upphärad i fammanpang
meb allmänna beioitlningen; belö loifta titt åtffilliga fönoattanbe 2Berf
ocb inrättningar amoifabe infomflerö ingåenbe titt ©tatd=3Serfet emot
erfättning titt bemätbe förioaltanbe Söerf ocp inrättningar genom fontanta
©tatdanflag; betd odf, i fammanpang pärmeb, upppöranbe af toifia,
på grunb af älbre jtabganben, titt allmänna fafor ocb fonber förut in=
gåenbe afgifter, pioitfad bibepållanbe för framtiben anfettö minbre lämp=
tigt; par $ongt. 9Jlaj:t mebbetat be föreffrifter, forn för loerfftätligpet
af SDef ocp 9tifetd ©tänberd i omförmätbe pänfeenben fattabe beflut
funnitö erforberliga.
6eban Äongt. 5)taj:t, meb pänfigt titt be uti ordinarie räntan in=
gåenbe perfebtarö omfattning ocb förenfting, uti titt 9iifetd febnaft för=
famlabe ©tänber aftåten nåbig Q3ropofition betö föreftagit, att, jemte
bet be i orbinarie räntan, få mät pmab beträffar ben inbetbta, forn
ben bronan bepåtlna anbet beraf, ingåenbe pnfionbperfebtar ffutle bibe=
påtlad, be minbre betpbtiga etter få fattabe fmåperfebtarne, pioitfa äro
beroenbe af marfegång, måtte efter ett, på grunb af näftföregåenbe tjugu
åreuö marfegångar, faftftättbt mebetprid, förioanbtad i penningar titt loift
belopp, betö ocf förflarat 0ig milja, feban Oiifetö 0tänber pärom meb=
betat jitt beftut ocp efter bet nöbtga upptpdningar blifioit inpemtabe, äf=
loen forn meberböranbe embetdmpnbigpeter meb nnberbåniga uttåtanben
infommit, titt tftifetd ©fäuber aflåta pttertigare nåbig $ropo|itiou, att=
gåenbe bejlämmanbe af be pnfionbperfebtar, pioitfa borbe titt utgåenbe
på pittittö manligt fätt bibepdtlaö; famt fftifetd ©tänber titt berörbe
nåbiga
G5
nåbiga frantftällning temnat bifall od) bérjemte, för beråd bel, beflutat,
att, febait för fmarje efter ränteförenflingen gmarfiåenbe perfebel mittfta
enheten blifvit beflämb, fmab i ferfebeltal, efter l)elt Remman beräf=
nabt, funned upptaget till ringare belopp ätt ben faftftällbe enheten,
ffnlle efter famina grunb, font för fntåperfeblarne more beftämb, för=
toanblad ocf tilläggad penningeräntan, ftvilfeit för fmarje felt mantal
borbe jentitad till fullt jfiHingtal, äfmenfom att ali i räntorne iitgåenbe
benningeffatt ffnlle berdfnad ocf utgå likmätigt Mfittbejfämniitgdlagett af
beit l Mård 1830; få far $ongl. Majit, nteb gillaitbe af JRifetd ©tältberd
ontförmälbte beflut, angåenbe mittfia enfeten för miga till bibefål=
laitbe affebba perfeblar nt. nt., låtit genom $ottgl. Majitd 3?efn(lningd=
fafmaitbe i Oiifetd fatntlige Säll, nteb unbantag enbafl af Maltnöfttd,
ber någon föränbring i affeenbe på räitteperfeblarned ittgöraitbe ide aitfettd
böra ega runt, t äntitet föra meberbörattbe räntegifvare, f ma ref
ter od) febait jemmäl öänd=flprelferite nteb uitberbåniga fttranben in=
fornmit, Äongl. Majit uti benna fråga infemtat fDef ocf IJiifetd $ant=
iitar=©olIegii unberbåiitga utlåtande; ocf mill Äottgl. Majit till IKifetd
^tanber göra fintlig nåbig fratitftäHitiitg ont bejlämtnaitbe af be fuf
mnbberfeblar, font böra bibefållad; fmarigenont en tänge önffab od) af
befofmet fögeligen påfallab förenfling af itnmaranbe grnnbbeffattniiigd=
ffftem ntå, utan rubbning af beftåenbe rättdförfållanben, funna ti(lmä=
gabrittgad.
$å bet att be utaf iltifetd febuafl forfamlabc ©tänber, i fufmub= ftMnbtabe
fattig öfmerendftämntetfe meb Äongl. Majitd itåbiga framftädning, beflita
tabe foränbrabe gruiibet för ntarfegåitgdprifend beflämmanbe må, genaft f^imanbe!
efter bet frågan om be uti ordinarie räntan iitgåenbe ferfeblard omfätt=
ning od) förenfling blifvit flutligen afgjorb, funna tillämpad, far ^ottgl.
Sif. till Siv ©t. sPvct. 1853—1854. lia ©ami. 2;a Siffe. 9
•Sölaj:t förorbnat, att be till lehning »ib faftftällanbet af nämnbc priö
efter tfrdga»aranbe föräitbrabe grttnber erforbertiga pridfuranter å full=
goba od) afrabdgillba »åror af be perfebelflag, Inrulla böra i ntarfe=
gdngdtarorne upptagaö, fiola för iitne»aranbe drd fyöjlmdnaber od) fram=
gent upprättad, ej nttnbre för @täberne, t enlighet meb torgprifen d I)»ab
ber förfäljed imber Oltober, ©ooentber od) ^December famt berpdföt=
janbe 3anuari, februari od) ©lard mänaber, utaf »eberböraube ©la=
giftrater, än äf»en för tanbet, fögberi»id, af ferjlilbe utaf räntegifroare
od) räntetagare fammanfatte ©ämnber; od) I)ar Äoitgl. ©läjd, i affeenbe
d fättet od) orbningen för bepa ©ämnberd tidfättning od) fammanträben,
mebbetat nöbiga föreffrifter.
Dm »afans* 3 öf»ercndjlämmelfe meb 8?ifetö febnaft förfamlabe Stänberd, af
ti^cm^famt^öngl. ©laj:td itdbiga framflädntug föranlebba, beflut, bär föcngl. ©laj:t
nnber ben 17 September 1831 låtit utfärba ndbig Äungörelfe om upp=
n'WwnK\p31)öranbe af be, enligt älbre författningar, imber namn af oafand= od)
förflagdliggetibd= famt &egrafnittgdf)jelpd= eller udbdrd=befparing, bejlämba
inneljällningar d embetd= od) tjenftemänd löner.
Siflagg imb Sifalebed l)av, uieb anlcbniitg af 31 ifetd febnaft förfamlabe @tän=
etrtät’pci)UI berd unberbduiga l)emftä(lan, Äongl. ©läjd imber ben 24 Oltober 1851
fcimfang. aflmänue{jgen Angöra ett till beforbranbe af änbamdlet meb »i(le=
bråbd friblpdning imber »tfa tiber af året, »ib 16 § 3 3lrt. i Äongl.
Stabgan om jagt od) bjurfdng af ben 15 Slpril 1808 beflutabt tillägg,
angdenbe anf»ar för ben, font imber förbnben tib tillfanblar ftg bplilt
»illebrdb, boillet ide bemidligett blifmit fdngabt d ben tib, bä fdbant
»arit tillåtet; f)»arjemte Äottgl. ©läjd, till förefomntanbe af©Igflägtetd
utöbanbe i 9lifet, funnit nöbigt förorbna, att, utom i fägnabe £jur=
gdrbar, jagt, fångfl eller böbanbe af @lg tilld »ibäre enbajl är tiddten
från ort) ineb ben i Sluguftt titt ort) meb ben 31 ©ftober Ijmarje år,
ilten annan tib af året, mib jtabgabt äfmentpr, förbubett; beröm ttåbig
Äungöretfe blifmit imber beit 30 ftfilibne September utfärbab.
2Jteb anlebtttng af gjorba frantjlällningar attgåcnbe be kinber ort) ggts„fctabe
fmårigf)eter, Ijmitfa förmenats ega rum för merffiäHigljeten af förejfrif= JpplltanlFaf
terne i Äongt. 3)laj:té nåbtga Bref beit 2 SJtaj 1826 od) beit 18 Suli^ffgmcrfciVf
1827, t fråga om erforberliga områbend tittbetanbe imber wänlig befitt=
niitgörätt åt fågwerfett t Oiifetd norra prooinfer utaf be bent emot ftubb=
broafgift upplåtna ffogdtrafter; och bå Äottgl. SJiaj:t funnit bet mara
åbagalagbt, att till oblittg otjenlig od) af cblingdbar jörb ej åtföljb fro=
noffogdntarfd ittbelnittg imber fågmerfen ort) ffattläggning till hemmantal
meb beräfiting af l)bgft sooo tnnnlattb för l)elt mantal, på fatt uti
Äongt. Brefmet ben 18 Sttli 1827 är föreffrifmet, tele, i anfeenbe till
flogettö af bet l)årba flintatet od) lanbert? allmänna bejfaffettljet förfenabe
återmärt, äfioettfont till följb af lofalförl)ållanbente i öfrigt, {Tulle på
ett nog tillfreböfiällanbe fätt uppfylla afftgteit meb be jkbganbett, Ijmtlfa
blifmit ntebbelabe till beforbrattbe af be wibfiräcfta ttorbliga prooinferneö
bebyggattbe ort) fiörre uppoblittg, utan tioärtom genom mcrf ftätligfjet beraf
more att befara, bet fågmerfettö för orten få angelägna beftånb ftnå=
ttingom lomme att nnbergräfmaé; l)ar, meb änbrittg t rnifa betar af
l)mab tillförene i förettämnbe affeenbe marit ftabgabt, Äottgl. 3Äaj:t,
jemte förf lara ttbe, att, febatt mib afmittringen ben bet afÄronattö till florik
fångfl förut upplåtna mart, font, i anfeenbe till befintliga oblittgélägen=
l)eter, bör till nya tjernman eller Irottotorp anmättbad, blifmit bertill, i
enlighet meb gätlanbe Slfmittringéftabga, ittbelab od) ffattlagb, fågmertö=
egare, font, på grttttb af fågmerietö privilegier, är berättigab till ftort=
fåttgjien, må af bett återftåenbe öfmerloppömarfen uttbfå få flor bel,
font beftnneö erforberlig för att betrygga fågmerfet mib tillgobonjutanbet
(58
Unbfattnmggi
anfiattcrne.
spoftoerfet.
af ben bet famina ttCCförfäfrabe årttga ftocffångft, tillita i nåber förorb*
nät, att ben åt fågmerfett fåtunba natatlia ffogéntatf icfe ffall titt tjern*
man inbetad etter titt l)emmantat ffatttäggaé, utan bör, i öfmerenPftäm*
metfe meb Äongl. Brefmet titt $ammar=(£otlegtum af ben 29 SRooetttber
1796, efter afräftting af impebimenter, fåfont fjöar, onyttiga ntåfiar,
berg odi fåbait ftenbitnben mart, fimarå gagnelig flög fimarfeit marér
etter fan mära, beläggaö meb jfogéränta, på fatt Äongt. $örorbningeit
beit 28 Suni 1775 famt $oitgl. Srefmet ben 5 ^December 1780 för
ffatttäggningarö merfftättanbe i @amotar octj karelen föreffrtfma; boet
meb iafttaganbe, att, berefl ffogPräntan, på betta fatt beräfnab, någor*
fläbeé ffutte fontina att unberftiga Ijmab bittittö för fiocffångftett påj farn*
ina utarf btifmit uti jlttbböreafgift ertagbt, räntan bå (latt titt ett nätttn*
be afgift motfmaranbe belopp beftämmaö.
SJitnbre gpttnfamma [förbar tjafma enbaft inom några af 9iifeto
Sätt, ttnber bett tib, forn från febitafie Oiifébag förflutit, i mif mån
påfattat anlitanbc af be titt Äongt. 3Jiaj:té biépofttion för unbfättning
mib mifjmärt jtättbe utebet. £itl närmare upplåning i affeeitbe bå
anmänbanbet af be för omförutätbte änbamåt anmifabe tittgångar, äfmen*
font aitgåettbe förtiåttanbet meb be ätbre nnbfättningédiqoibente famt
fortgången af f. b. allmänna magajinéfoitbenö utrebniitg, fomnter ben
beröm utaf meberböranbe (Smbetémerf afgifna berättetfe, ttteb titttiöranbe
tjanbtingar, att titt Oiifetö @tänber6 @taté4ttjfott öfmerlemttaö.
i}3oftförbinbetferne inom Oiifet fiafrna btifmit uitberlättabe genom
inrättanbe af flere itpa pofferpebitioner famt öppitanbe af åtffiltiga titia
poftgångar.
SJteb attlebtting af gjorb unberbåttig anmätait om betjofmet af en
[förre reparation å famnen mib ©rifitefiamn, tiar Äongt. 3ftaj:t förorb*
nät om merfftättanbe af ett fåbait reparation på ^Softmerfetö befoftttab,
t famntaga ti g proarnteb Äoitgl. 9)taj:t anbefallt pautiteitö förfättanbe i
fåbant fficf, att, för ben pänbelfe ångfartyg fratnbeleö fan fontina att
för pojlbeforbringen mellan ©rtylepamn oty fécferö atnoänbaé, ett iitiit=
bre bplift fartyg må funna obepinbrabt ut= oty inlöpa.
3Äeb affeenbe å migten för ^oftmerfet att i be gränéorter, berty
från poftfominuntfatton ineb utlanbet egenttigaft eger ruin, Rafina egna
pcjtyuö, par Äoitgl. S)taj:t låtit inföpa bety en för betta betlof tjenlig
bpggnab i 0taben §)jtab, bety ocf en för änbamålet ferbeleö mälöelägen
tomt i ^teljtngborg, att amoåtibaö till bpggitaböplatö för ett pofl=
pilö, om ltppföranbe pioaraf ®eiteratyi)3ofty@tyrelfen erhållit befallning
att foga anftalt; oty är $ongl. 9Raj:t ftnnab att, få fnart tillfälle ftg
pppar att, utan för jior uppoffring för poftroerfet, inlöfa någon för ätt=
bamålet pafiaitbe lägenget i ©ötpeborg, för inföpanbe beraf erforberliga
åtgärber toibtaga.
25et utaf öfifeté febnaft förfamlabe @tänber, i öfmereitöfiämntelfe
meb Äongl. Sföajitö nåbiga framställning, fattabe beflitt, ptoarigenont
pofiffjittöleganö förhöjning meb åtta ffillingar S5:fo milen för pioarje
f)äft ntebgifmity:
a) för all ben postföring, font af poftyeinmané=innefjaft»are ntgö=
reö utöfioer 312 mil ont året på pelt mantal oty, t förpåflanbe berefter,
för fiörre eller ntinbrc gentinanébelar;
b) för af poftyentntaityattttef)afit>arne fortffaffabe crtra pofter; fantt
c) för beit febait år 1830 tillkomna bubbla postföring, font af bent,
emot gäftgifmare-ffjutélega, beftribeö,
par btifioit i behörig oröiting till toerftälligpet beforbrabtj oty pär ber=
jemte Äongl. SDtajit, nteb affeenbe å bet öfabe befioär, font för be gäfty
giftoeriftylötge ltppEomniit genom åligganbet att fortffaffa fåban pojl,
proilfett, enligt beröm mebbelabe ferffilba ftabganben, bör nteb gäftgif=
weriffjuté beforbraé, famt be olägenheter, forn, i fötjb ej nttnbre af po*
fterneé imber febnare tiber betybligt öfabe tt>ngb, äit äfwett ben för
poftforétingen föreffrifna ffynbfambet, äro meb betta åligganbe förenabe,
imber beit 19 Sftaj förtibet år, tilt iafttaganbe från ocb meb påfötjbe
Oftober måitabä början, i nåber förorbnat, att ffjutölegan för fnä(t= ecb
pafetpofterne famt i allmänhet fåban poft, titt bwarö forétanbe gäftgif=
werijfjutö begagna*?, (Tätt, bå fortffaffanbct ffcr från gäftgifwaregårb,
ber entreprenab ej träffatö, utgå meb tjugufyra jfilliitgar 25:fo milen
för hvarje bäft, bereft ide genom beting linbrigare willor för bejja po=
fterö beforbranbe funna erljållaö.
SDteb l)äitjtgt till berebanbe af ytterligare lättnab i poftförbinbelfer=
itc meb fråntmanbc tanber fjafma, på fatt efwan är itämnbt, noa poft=
foiwentioncr meb ^reufett od) danmar! blifwit afflutabe; waranbe, i
följb af foneentionen meb förftnäninbc IJiife, mellan ©täberne ©ledholm
od) ©lettin öppitab birett poftfommunifation mebelft ångfartyg, hwitfelt
fortfaranbe imber fomntarmånaberne fomnter att itnberl)ållaö genom ett
©wenfft ecb ett ^renöftfft ångfartyg.
©eban ^»anblanben i Sonbon ^ontaé kleman, jemte mebintrefenter,
crbjubit ftg att, emot erfättning af 2000 IM. ft. årligen, intill 1857
årö flut eller längre tib, bereft ej uppfäguiitg eger rum, unberbålta
birett poftförbinbelfe emellan ©werige od) (Snglanb fönnebeljl 2:ne jernprope(ler=ängfartyg
af nyafte, änbamålöeitligafie fonjlruftion, beqwämli=
gen inrebbc för pafagcrare, af minil 100 häflarö fraft famt mäftiga
att unbcr wanliga förbållanben göra refan emellan ©ödeborg od) Sowejloft
på GsnglanbS eftra luft, meb anlöpanbe af ©briflianfanb eller
ftlederö i Norrige, på bögft femtiefe.r timmar, ed) meb ffylbighet att
för poftbeforbring, ifrån ben tib hvarje wår odf) få länge hvarje böjt,
wäberlefeit bet ntebgifwer, få wibt möjligt är, en gång i hvarje weda
/i
meb befia fartyg mertjtätta en teja fran ©ätteborg tift fionbon ocl; eit
refa från Sonbon titt ©ödeborg, atttib meb aitlöpanbe af Someftoft etter
©rtmöbt) t ©nglanb; fd fat Äongt. 5Jlaj:t uppbragit dt @eneral=ipofi=
@tfrelfeit att, pd be uppgifne miltoren, om en fdban birett pojifommu*
nifatioit affluta fontraft; f mittet lifmät, i anfeenbe titt anmätbt finber
d bet ©ngelffa bolagets ftba, icfe imber loppet af innemaranbc dr fun=
nät gd i futtborban.
5lntatet af meb poflernc beforbrabe bref, fmitfet dr 1849 utgjorbc
3,898,213 ft., fat imber ben febermera förflutna tiben öfaté, fd att
betfamma uppgått dr 1830 titt  4,076,411.
dr 1831 „ 4,178,218.
od) dr 1832 „  4,273,311.
ipoftuppbörben t)ar jemioäl pd bet fiola marit i fiigaitbe, fd att, bd
benna uppbörb
dr 1849 uppgift titt . . 623,413 9l:br 44 ft- 6 rfi., benfamma utgjort
dr 1830 „ „ . . 637,990 „ 33 „ 2 „
dt 1831 ,, ,, . . 669,364 ,, 42 ,, — ,,
ocb dr 1832, enligt appro.ti=
matift uppgjorb
beredning . . . 668,000 „
äfteb affeenbe d migteit od) npttan beraf, att fdbane i främmanbe eicftM^maa*
tanber införbe anftalter, fmarigenoiit öfabt tittfätte berebeé titt ffpnbfamt "g^^érs
fortffaffanbc af i fd mät politijft od) mititärifft, forn merfantitt fänfe= ”uattanbc*
enbe nöbiga unberrättelfer od) mebbetanben, marba i beit nion, fdbant
later ftg göra, jemmät får i Slitet tittmägabragte, far Äongt. 9Jlaj:t,
genom bertilt förorbnab faffunnig perfon, tdtit uppgöra ptan titt inrät=
tanbe, efter SDlotfejfa fpftemet, af elcftro=magneti|fa tetegraflinier i be
rigtningar, forn för framtiben aitfdgod mara i ena ocb anbra fänfeenbet
72
mejt beljöjtiga. (Sfter bet, titt följb häraf, en få beffaffab platt blifwit
utarbetat ocp Äottgl. 9Jtaj:té ttåbiga pröfning unberfiättb, fjär Äottgl.
9)Zaj:t, font af be bernti ifrågaflättba tetegraflinierne anfett bett, font
blifvit föreflagett att attläggaö från hufwubjtaben, öfwer Upfala, 2öe=
fteråö, Örebro, 3)tariejtab, Stbföpiitg och 2Betteréborg, titt Olifetö attbra
hanbelöfiab ©ötyeborg, fantt berifrått wibare titt ögtelftttgborg, och på
hwilfett linie fommunifatioit nteb Norrige lätteligen fatt från Söetterö*
borg åjtabtommaö, företräbeéwiö wara af jtörjta wigt, bett fålttnba fö=
reflagtta rigtitittgett af berörbe linie, nteb wipa ntiitbre betybliga förätt=
bringar, i ttåber gillat, bodt ttttbcr förflaranbe, att till ett början enbaft
anläggitittgett utaf bett bel af ifrågawaranbe telegraflinte, font jträcter
ftg från @toctf)oliii titt Upfala, ffutte, fåfont ett förföf för winnattbe af
ttöbig erfarenhet, titt merfftällighet beforbraé, fantt att för öfrigt bet
närmare beftäntmanbet af fjelfwa bett wägfträefning emedan Upfala od)
cjpelftngborg, ber lelegraflittiett (fatt framgå, fontnter att, efter föregångs
na noggrannare unberföfningar, blifwa föremål för ferffilb pröfning i
fantmanhang nteb bertill uppgorattbe mera betaljerabt fojlnabéförflag.
Öd) är förenämnbe mtnbre bet af tttetberörbe tetegraflinie, etter ben
från @toffl)olnt titt Upfala, rebatt fullborbab, få att bett fumtat titt att=
mänt begagitaitbe upplåta^.
SEufftBcrfct. 3 l)ufwttbfaflig öfwerenöftäntntelfe nteb bet utaf Oiitetö febitaft förs
fatttlabe @tänber uppgjorba förflag, har föntpab Sutttara nnber bett 21
jJiooentber issi blifwit af Äongl. 9Jlaj:t tttfärbab. @ebertnera har,
titt berebattbe af lättnab wib ffeppéfarteit, Äottgl. SDiaj:t genom Ättttgös
retfe ben 11 ftfilibtte Snitt mebgtfmit nebfättning intill ttäflfomntaitbe
årö flut af införfelétutten å utlänbffa, af @wenff utan inlöpta, feglattbe
fartyg
73
fartyg nteb tillbehör, äfmenfont å mijja för fartygd utrujlniitg erforber=
liga artiflar.
£udinfomftente l) a fira febait Uvifetö ©tänberd febnaftc fammanträbe
betybligett obatö oty fålimba mäfenbtligeit bibragit tid be öfmerffott, font
beté rebatt tommit 91if'dgälbd=$ontoret tid gobo, beld, i bett mott liq»i=
bente I)inttft att afflittad, fiola tid bemätbte kontor öfmerlentitad.
féfter bet Oiifetd febnaft författtlabe ©tauber, för beråd bet, bef(u= s^tt f«ftw=
tat, att, jemte bibef)ådattbe af bet rebatt prägtabe fobimtntyntet å tyra im'nt‘
ffidittgar Santo, ett ftlfmerutynt å enafjattba valör eder ett tretiotmåenbe=
beld IKibr ©bede ffttde utntyittad oty fattad i otnlobb, fjär Äottgl. ädajit,
nteb bifad tid Siifetd ©tänberd beront gjorba t)emfiädait, mebbetat fö=
rejfrift otti utntynttting af berörbe ttvta jtlfmerntyut tid få flott betobb,
font för begagttattbe i bett adittäntta rörelfett tyttilld anfettd erforberligt.
ftörmaltniitgeit af be för uttöettyådaitöe af Ärottattd tytd oty bt)gg= Oteliana r;ua
ttaber, få mät i fyufmubflabeit, font i tanbdorterne, attmifabe ferffitba^ t'-M"abcr©tatdanflag,
tjär af meberbörattbe entbctdntynbigljet btifmit bejltibb t ett=
tigtjet nteb beront giftta förejfrifter. ©ettont änbamåtdentigt anmänban=
be af bejja atiftag tjär bet äfmett imber nu ifrågamarattbe tibtymb låtit
ftg göra att, jemte bet manliga unberljådet, utföra åtjlidiga bt>ggnabd=
företag af ftörre omfattning, l)mariblanb må ttäntnad: tidbt)ggnab mib
@eneral=>Sanbtmäteri=$ontoretd tytd t tytfmuöftaöeit, Ijmarigenom ett be=
höflig tidöfntng i utrymme för betta embetdmerf blifmit berebb; b«bt)gg=
ttab af ett öfmermåttittg å reftbeitdtyufet mib bett åt Sattbdltyfbiitgeii i
©faraborgd Sätt itbbtåtna fnitgdgårbett SRartefmlnt; båbqggttab od) itt=
mibgttittg af Sanbdf)öfbiitge=reftbeitd= od) embetdtyufeit i ©ötyeborg, farnt
ubbförattbe ittmib Suleå ©tab af itytt reftbettdtyud för Satibbliöfbingett
i 5lorrbottend Sätt, jemte embetdlofal för Sänd=©tyrelfett berfläbed; för
23ty. tilt ©t. ^3vot, 1853—1854. lia ©arnt. 2:a Stfb. 10
74
fjmitfa ftfhtäntnbe bpggttabcr ftörre bibrag tia foflnaberneö beftribanbe
lifmäl ntåft anmifaé från be å 9iilö=@tatenö 7:be ^ufmubtitel upplemna
allmänna befparittgar. IDefiutom fjär Äongl. 9)laj:t, för ti(lmägabrin=
ganbe af nöbigt utrymme för Sänöarlivet t 3äf)lun, låtit inlöpa en in*
till Sanbtftatöembetöljufet berftäbeö närbelägen bpggttab, fjmtlfen blifvit
för berörbe änbamåt inrebb.
Dmtyflflnab ©eban Oiiletö febiiaft förfamlabc ©tänber, enligt Äongl. Sftajtté
beröm gjorba framftällning, bemiljat attflag för ontbpggitab af Sratte=
bergö bro, på wägen mellan ftufronbflabeit ocb Srottningbolntö luftflott,
bär nämnbe brobpggnab unber imtemaratibe år bltfmit fuUborbab. 3
fammanl)ang meb brobpggttaben, l)ar ett föränbring t mägenö fträctnitig
egt rum, ^warntebelft munnitö irfe blott förbelen af en fortare mäg,
utan ocf att några betnbligare bacfar funnat unbmilaö.
S-örtangnina Uppå af SireEtionerite öfmer be i 9iilet inrättabe eitffilba Sattler
spdBat*san" gjorba uttberbåttiga anföfningar, att, feban Äongl. 9Jiaj:t unber bett o o
natitfåtetfc att
Oftober 1850 funnit gobt intill beit l Sattttari 1852 förlänga ben,
at9!«äsiifsb! genom 8 § i mont. i Äongl. Äuitgörelfen ben 9 Sattuari 1846, att=
ig fr. 5^aufc. gåenbe ettffilba Sattler, Qwilla utgifma egna lrebit=feblar, befie Sattler
förunnabe rättighet att till 1850 årö utgång i allmänna rörelfen ut=
lemna till innefjafmarett ftällba, trpdta eller graverabe, frebitfeblar eUer
ttttber annan benämning ntgifita förbittbelfer, Ijmarå ränta ej är utfäft,
orb Ipbattbe å ntinft Sre STifsbaler ©ertott ffillingar Santo eller fått
9iiföbaler Solf ffillingar i ftlfmer, tillåtelfe måtte ifrågaroaranbe en=
ffilba Sattler mebbelaö att jeintttäl efter förlibet årö flut fortfaranbe
blattb allmänheten utgifma frebitfeblar å förut brufliga valörer; fjär
Äottgl. äftajtt, enär ben ittffränltting uti l]Brbat=Santerneé låtterörelfe,
font genom ittbragttittgeit af beraö feblar å fägre valörer, ätt @e.r 9itlö=
75
bater Xretiotivå ffittingar Santo funbe föranlebaö, fiamtolift ffutte, nit=
ber för hanben tvaranbe förhåttanbe, meb hänfgt titt attmänna penttinge=
fattningen t lanbet, åfabfomtna öfab förlägenhet, i imber mebgifvit,
att ben genom Äongt. Sttajitö nåbiga Sref ben 30 ©ftober 1830 titt
början af imteioaranbe år befämba termin, hvarefter $rivat=Saiiferite
irfe ffutte få utgifva febtar å minbre betopp än 0er Siifsbaler £retio=
tivå ffittingar Santo, ytterligare på tre år etter intill ben l Sanuari
löss förlängbeö, od) att fålebeé befja Santer ffutte ega att intill ff=
ttämnbe bag utlemna feblar af ben i 8 § i mom. uti Äongl. Äungö=
retfen beit 9 januari 1846 omförmätbte beffaffenpet å minfl Xre Oiifsbaler
@erton ffittingar Santo; boet meb l)änoib fäftabt förbehåll, belö
att, bereft, i följb af inträffabe föränbrabe förhåttanben, infftänfning
uti ben $rivat=Santerne fålunba bemiljabe febelutgifningörätt ffutte ftn=
liaé af otitfänbigheterua påfallab, bet bå på Äongt. Sftajd anfommer
att, äfven före utgången af ofvamtämnbe tib, beröm förorbita, belö
ocf att feblar af lägre valör än 0e.r ttiifööaler £retiotivå ffittingar
Santo icte få imber ifrågamarattbe 3:ne år af någon ^rioat=Sanf ut=
giftvaö titt förre famntanlagbt belopp, än att hela finnman af bef ute=
löpanbe fåbaite feblar irfe öftverftiger fwob beraf ben 30 Suni 1831
fannö mara från Santén utlemnabt.
Siloin åtfittiga af tttifets $roviufer haf^a Solag bilbat fg, för
att, imber benämning "Silial=Sanfer", bebrifioa banfrörelfe, bort utan
rätt titt utgifioanbe af egna tryctta etter graverabe frebitfeblar etter an=
bra, fåfont mynt, löpanbe förbinbelfer. Ser bylifa Silial=Sanfer i @efe,
cjpalmfab, Sfarieftab, ©arléfrona och ©heifianfab hofwa ttieglementeit,
i öfinerenéfäinmelfe meb be af ttiifeté febtiaf förfamlabe 0täitber fab=
gabe grttnber, blifvit af Äongl. 3Jlaj:t faffällba, ehuru, enligt h^ab
febermera blifvit fwö Äongl. 3)taj:t anmälbt, ben tillämnabc ^Utal=Sanf=
©silfer.
76
inrättningen i .fpalntftab, af uppgifne orfafer, icfe futtnat fotttttta tift
merfftädigljet.
fiifalebed fmr Äottgl. £Raj:t i näber faftjtädt Reglementen för
forettmgat. ^0^efg^renjUgnr jneClan jorbegare belö inom (Slfdborgd Sätt meb 5Dalé=
laitb famt @ötf)eborgd ocp Soljttd Sätt, beld ocf å ©ottlanb; därjemte
förnpabt Reglemente blifmit utfärbabt för .fpppotfjefdföreningen mellan
jorbegare inom 9Jiälare=proöinfertte.
9tänte= 0$ Ränte* od) Äapitalförfäfringdsanftalter fmfma blifmit bilbabe för
féffäftings* Sönföpingd od) Öftergötfdanbd Sätt; maranbe Reglementen för bejla
anfader. angajf.er aj; sRaj:t i itåber faftftällba.
Committé för 3M Äottgl. äftaj.-t anfelt angeläget att t tib mara betänft på mib=
rtcbtt^st“f taganbe af fåbane åtgärber, Arnilia, i f)änbelfe be i Rifet nu befintliga
tånemwtet etijftlba Sattler findé mib oftroj=tiberited utgång uppföra, må funna på
ett tidfrebdftädanbe fått förefontma ben ftocfniitg i adntättna penningen
rörelfen famt i f)anbel od) näringar, forn befta låne4nrättniitgard inbrag=
ning omilforligen måfie förattleba, få framt icfe beråd merffamljet mar*
ber öfmerflpttab på anbra anftalter, be ber i fig innebära trpggfyet för
be adntättna frebitförf)ådaitbetite, famt ega eder lunna på naturlig mäg
bereba be af ett utmibgabt jorbbruf, ftigattbe inDuftri od) tidtaganbe folf*
ntäitgb påfadabe f)je(pfädor, font för bet admännad förfofratt od) öfabe
mälfiåttb ide böra falnad, f)ar Äottgl. 9Jiaj:t uppbragt! åt en af fafs
futtttige män fammanfatt Committé att, efter noggrann pröfning af ätn=
net, tid Äottgl. 9Raj:t iitfomtna meb unberbåttigt betänfanbe od) förflag
tid fåbaitt orbnanbe af frebitförljådaitberne od) låne=anfialterne i Rifet,
fjmarigeitoiit, meb fäftabt affeenbe å Rifetd ©tänberd uti ©runblagarne
förmarabe rätt att beftämma otti förvaltningen af Rifetd ©tänberd Sani,
pennittgecirfulattoneit od) ttäringartted utmecfling på ett meb Olifetd närs
maranbe jtadttiitg od) ttalioitend merfliga beljof öfmerendftämmanbe fält
77
ntd hinna unberlättaö, äfrocnfom trtjggfjet för framtiben berebaö emot
be Ijwätfningar t peitningewäfenbet, fymaraf Oitfet t förra tiber rönt
hinnbara olägenheter. ©eban ett fåbant unberbdntgt betänfanbe och för®
flag af bemälbte Äommitterabe afgifmitö, t)ar betfamma, pd Äongt. Majdö
ttdbiga befattning, btifmit titt trådtet beforbrabt.
©eban 9lifetö febnaft förfamtabe ©tanber f)oö &'ongt. Majit att® Committé för
hållit om tittfättanbe af en Committé, meb uppdrag att nnberföfa och«?'flnmbTm
tttreba atta be förhåttanben, fptulfa böra läggaö titt grnnb för en riftig ^cfatmTng3
beffattning af ©täberneö tnbu|irt=ibfanbe tnitewditare, beraö egenbom od)
ben af bern ibfabe panhet etter annan röretfe, famt att afgifma utld®
tanbe öfwer fältet att bringa ©täbernaö beffattning titt ett jemnförtigt för®
håttanbe meb lanbetö; få tjär Äottgl. Majit, meb bifall härtitt, i imber
förorbnat en fåban, Committé för att ofwamtämnbe uppbrag fullgöra;
äfmenfom Äongt. Majit, meb anlebning af Oiifetö febnaft förfamtabe utrebnina of
©tänberö gjorba anhållan, i nåber anbefallt nppgöranbe, genom bertittmeb^wnfPa
ntfebbe perfoner, betö af en tittförtittig utrebning af t)wab ©wen|la foh^Xr'»^
fetö atta ffattebörbor och öfriga ittffplber, jemte ©tatö® och 9Jifögä(bé® IwnV^ifsbflg
tuerfenö famttiga utgifter, wib början af 1809 od) 1810 drettö Oiiföbag tuaratibc tib.
utgjorbe, häruti tihwät ej inberähmbe be ferffitba bibragen och fofttta®
berne för bdwarattbe frig, betö af ett famnianbrag utaf atla, meb t)äu®
figt titt berörbe ffattebibrag od) utgifter, unber beit febermera förflutna
tiben beftutabe od) werfftättba förättbringar, betö ocf af en fullftänbig
jemnföretfe emedan ffatterne od) fiatöutgifterne wib nämitbe tib famt
beraö nuwaranbe belopp; ffotanbe, i beit titon befia ttppbrag hinna fult®
göraö, be utaf Äommitterabe afgifioanbe uttåtanben od) förflag, tittifa
meb ofwanomfönnätbte utrebning, fanttnanbrag od) jemnföretfe®tabteau,
roarba OJifetö ©tanber mebbelabe.
@:t É kolonien ©:t SSartbelentt) bär, genom en i början af förlibet år
tcm'' iitträffab elbdmåba, en betpbltg bet af ftaben ©uftaoia blifmit tagb i
afta. Äoitgl. 9Jlaj:t fann ©ig itöbfafab att, titt be genom brattbett nöb=
libaitbeö nnbfättning, låta utbetala ett below «f 1000 £ ©lerling;
bmarjentte Äongl. 9)laj:t, i änbamål att åflabfomnta återuppbpgganbet
af ben nebbrunna jiabdbelett, ocb fåmebelft beld bereba bofläber åt bern
af innemåttarne, font beraf blifmit i fafnab, belö ocf förefomma utflött=
ntngar af fåbane ^anblattbe ocf) inbuftri=ibfare, bmilta mib branben för=
lorat juta luid, anmifat en ftttnma af sooo ©panjfa 3)ater, ttitgefärli=
gen motfmaranbe 13,533 0?:br 16 fl. bänto, att, fåfont räntefritt bt»gg=
nabdlån, enligt föreffrifne grunber bidponerad.
^attbel ecb rörelfe på benna £>, reban förut inffränfte mot b^ab
be ttnber förflutna tiber marit, t)afma emeblertib af olpcfdbänbelfen ptter=
ligare libit. Snfomfterne l)afma fortfaranbe marit otillräctlige för utgif
terned bejlribanbe, l)marför fcrffilba funtmor l)marje år tnåfi, för imber*
bållanbe af £)ttd brätfel, från ©tatdmerfet tilljfjutad.
3ictigion8s ®et fått, ^marpå ©Ijrifienbomend {»eliga angelägenheter blifmit mårs
toamåViKbabe, bär i allmänhet märit Äongl. £9taj:td tillfrebdfiätlelfe. (Snbafl ett
ringa antal fall, i Ijmilfa $refterffap fmitit fina bpra åligganben, bär
fontmit till Äottgl. SJtajttd fäitnebom, orf) bå fåbatta företommit, bär
Äottgl. 3Jtaj:t anfelt lagen böra i all befi jlräitgbet tillämpad. 3 några
laitbdorter b fl fm a be oromäcfanbe fönbrittgarne påfallat ej blott föntpabe
allmarliga marnittgar, utan ocf lagend aitlitanbe. Sittntt bbfer Äongl.
9Jtaj:t beit förhoppning, att fönbrittgarne fiola gifma mita för en bättre
inftgt ocb en cbrijlelig beftnniitg. 25c befpntnter i affeettbe på ©ön* ocb
^lögtibdbagarned manbelgb, font iprefleflånbet uttrpcft, belad af Äottgl.
SRajtt; ocb will $ongl. SDtajit meb bänfeettbe bertill mibtaga be åtgäfs
t>er, forn funna wara tjentiga. 3 antebning af diifetö ©tänberö ffrifs
wetfe om anftatter för en förbättrab fjätamårb i ^ufwubflaben, hofwa
förberebanbe åtgärber btifmit mibtagne, font i cfc ännu gunnit afflutaö.
gran be orter i 9iifet, fjtiutfaö aflägsna belägenhet, jemte anbra
förhådanbett, påfattat en ferffitb omforg från ©tatenö ftba t affeenbe på a»»,»«. w.
religionéunberwiöntngenö wårb, hofwa trttfreböfiättanbe unberrättelfer in=
gått. ©eträffanbe för^åttanbet t fåbant affeenbe blanb ginffa befotf=
ningen inom norra och föbra giitttffoga $apedförfamtingar famt i Jamits
fanbö och Öftmarfé focfnar af (Sartftabé ©tift, hmareft ©fottärare, font
fortfaranbe mebelft ftatébibrag aflönaö, tutber jtftförflntna året mebbetat
nnbermiéntitg åt 457 barn, tjär weberbörattbe SJJrefterjlap mitöorbat, få
mät att lärarne nteb flit och jficftighet futtgjort fttta åligganben, font att
förälbrar [och målsmän, få mibt för ben råbanbe fattigbomen jig göra
låtit, nteb berebmitlighet £)åttit barnen tid ffolan. ttnberwiéningen af
Sappffa admogenö barn i miéjtonéfMorna inom Sappmarfen har fort*
gått och, fåfom förut, mifat tidfrebéftädanbe refuttater. Cvn Catechet,
nteb årtig aflöning utaf ©taten, får btifmit anffättb för 5app=admogeit
ittöttt VtnbcrSåferö förfantling.
3tf flera antebningar hot bet mifat ftg betwfligt, att ©menffa $pr=
fånö fatecpeö och f)ant>f>of unbergittge en granffning och omarbetning,
hmarom önfftttngar ocffå btifmit framftädba af ^Sreftefiånbet mib näft=
föregåettbe Siifsbag. 9)Zeb antebning häraf hot' Äongt. 2)taj:t uppbragit
ett fåbant arbete åt faffuitnige män, font för bet ttärmaranbe bernteb
äro fhfetfatte. Äottgl. 3)iaj:t fjor antebning förmoba, att åtminstone ben
ena beten af arbetet inom fort flad mara färbig.
3)et ntöcfet gpnnfamma omböme om förflag tid titta prebifo=terter,
font btifmit uttatabt båbe af Siifetö 5T)omfapitel och af ^refteftånbet mib
föregåettbe dliföbag, hot' f)oö Äongl. 9Kaj:t mäcft ben förhoppning, att
8o
förflaget ffrtde tid lietta för förfamlittgen funna antagad. 3<fe beflo
mindre ^av $oitgl. 9Dtaj:t anfett @ig böra uppffjitta fajlftädelfen, intitt=
befi änbamåldenligbeten af förflaget hunnit admännare infeö famt anta=
gaitbet fan ega rum t famntanf)ang mcb ben föranbrabe gubötjenft=
ordning, forn ben pågående bearbetningen af Änrfotjanbbofen fan för=
anleba.
Unbcrfiöb åt £>et i 35orbeanr inrättabe $aped för fjöfaranbe af proteftantiffa
T^Hmauktroöbefännelfen f)ar fortfaranbe erhållit unberjtöb af admänna mebel tid
tanber. ^ ftjr goo g;raucg årligen.
Ät;rfctt)33na= Sill tjitgnfpra ntm fprfobpggtiaber, tid utwibgning, ombpggnab ecb
bcrftambct.cd? reparation af tjugnfer, tid tornbpggitab å femton famt tid orgelwerf,
altarprpbnaber och prebifftolar i tretionio fprfor b«fwa ritningar blifwit
af $oitgl. 9ftaj:t gidabe od; fiabfäfiabe. Xiii ntwibgning och reparation
af bötnfprfan i SBeriö famt tid åternppbpgganbe af Öibföpingd genom
wåbelb förfiörba od; Änärebd inftcrtabe fprfa l)afma be af 9tifetd 0tän=
ber bemiljabe aitffag af admänna mebel blifwit aitorbitabe. Xjuguitio
förfamlingar, bmilfa, enligt intpg af meberböranbe mpitbigbeter, fafnat
förmåga att enfamt meb egna tillgångar befojta nöbiga tprfobpggnaber,
bafwa erhållit tidfiånb att genom fodeft od; ftambof, belö öfwer l;ela
dfifet, beld enbaft inom bet 0ttft, be tidora, infatnla mebel för berörbe
bpggnabdföretag. Xiii unberfiöb för nöbig fprfobpggnab inom SOlallå
Äapedförfamling inom 2lrwibdjanrd Sappmarf l;ar ett belopp af 666
9l:br 52 ff. blifwit af fottbeit för ©cfleftafttfwerfet i Sappmarfen bemiljabt.
5'ctänbtiitgat 0ebatt Otiletd febttafi förfamlabe 0tänber l;od $ongl. *®taj:t an=
o^fbrfamih" fjådit om nöbiga åtgärberd wibtaganbe för betning af fåbaita paftorater,
9nr' forn moro få folfrifa od; mibfträcfta, eder beftobo af få många författa
lingar, att en betning af bent more för fjälamårbeitd behöriga l;unbl;af=
maitbe
manbe af befjofroet påfatlab, och Äongl. 9)laj:t i anlebning beraf anbe=
fällt Somtabitlen att rcibtaga förberebanbe åtgärber, hofwa fulljfänbiga
utlåtanben röranbe betta ärenbe f>itttllö ingått från SDomfapttlen i Ubs
fala, Sttttb, ©ätteborg, ©fara och ©almar; och hofwa till följe beraf
för åtffilliga bofiorater noggrannare unberfötningar blifvit anbefaKbe,
till ntrönanbe af be ifrågafatta belningarned möjlighet ecb tjenlighet,
©eban befja unberföfningat hunnit affhttad, och litnanbe i be öfriga
©tiften blifwit roertjlällbe, mill Äongl. 3)laj:t efter ^anb för hvarje fer=
ffilbt ©tift och boftorat taga belningdfrågan i nåbigt öfmerwäganbe.
$å ferjlilbt gjorba aitföfningar hofwa följanbe fodnar erhållit tillftånb
att, wtb reban inträffab eller näft inträffanbe breftlebighet, fftljad
från be meb bern förenabe förfatnlingar od) utgöra ferffilba bofiorater,
nemligen inom ©rfefiftet: .fpafela anner från SSergfjö moberförfamling;
inom Cittföbingd ©tift: 8oftaf)ammard anner från öofta moberförfam=
ling; inom 2öefteråd ©tift: herrbo anner från Äungdåra, od) Subwita
tabell från ©rangårbe moberförfamling; inom Sunbd ©tift: Sunfeflob
od) thilie fodnar från ©:t ^Betri förfamling i SMutö; inom ©artjiabd
©tift: 2öeftra ©mterwitd anner från ©mine moberförfamling; famt
inom ^»ernöfanbd ©tift: ©töbe anner «f*ån Sitna od) Slttmard för fatita
lingar, äfmenfom jättend od) SJiarbt) fodnar från ©unne utoberförfam=
ling. Sefutont hot ^»öganäd ftenfoldsoert erhållit tillåtelfe att ffiljad
från SS3ädbb och SOBifend förfantlingard paftorat och utgöra en ferffilb
brufdförfamling. Stya tabeller meb ferffilba yreftmän hofwa inom några
bafiorater blifvit inrättabe i fåbana trafter, hwilfad aflägfenl)et från
mober= eller anner=ft)rforna båfollat en bt)lif åtgärb, nemligen: Styhemd
tabell inom Sieffunbd, od) Särna tabell inom ©tenfele bojforat af öper*
nöfanbd ©tift, famt Siitgdåd tabell inom Söädelfångd boftorat af SSeriö
23ilj. tift 91. <2t. ^3rct. 1853—1854. l:a ©arnt. 2:a Stfb.
8a
©tift, hvarförutom Ofauifjö fapetlförfamling inom Öjuöbalö paftorat af
(Srfefiiftet, od> .gmtagenö fapeUförfantling inom fölinge pajtorat af .£ernö=
fånöö ©tift unbfått titlfldnb att utgöra egna, från moberförfamtingarne
affönbrabe och äfmentebeö meb ferffitba preftmän förfebba, fapelWag. fttere*
ftäbeö fmfma buar ocb Remman, för att pd närmare f)d(t minna fprftiga
förmåner, btifmit förtagba från ett tift annat pafiorat. 3nom dtffitliga
pajlorater, ber orbinarie preflerffapet funnitö otitträcftigt för fjätamdrbenö
behöriga befiribaitbe, fsafma titta prefiertiga beftättningar btifmit inrät=
tabe. 2>å tmännc orbinarie prefier inom Serldfa förfamling af (Srfe*
jliftet ide, i anfeettbe tift förfamlingettö ringa nubb ocb fotfmängb, an*
fettö behöfltge, f)ar (£omminifterd*beflä(fningen berftäbeö, pd förfamliitgö*
boerneö anföfning, btifmit inbragen.
qjreiterj»ai>ft8 2lf be Äongl. 9)taj:tö pröfning unberfMba förflag tift öfmerend*
fomme(|'ec om pvejträttigbeternaö utgörattbe f>afma 52 btifmit i ndber
ftabfäftabe.
Sorbaffönbriitgar fran prefiboftäften titt platö för ffol* od) fattig*
tutö, tiff utmiögning af fprfogdrbar m. m., bär Sötigt. 9Jiaj:t bernitjat,
ber fdbant pröfmatö mara änöafndlöcnligt, mot afgätb titt boftättöinue*
bafmaren entigt ^örfattningarneö föreffrift.
författningar Seträffanbe ben i 5 § 2 mom. af ^örorbningett ben 29 ?(itgufti
rcvoutbc $13rc=
ftetfropn 0^1843 örn focfenftämmor i 9tifet mebbelabe foreffrtft, att röfträtt mib
.Ki.rfcw.ikn- j'0(fen^mmfl f,eräfnaö efter hemmantal, ber bet futneö dfatt, barÄongl.
SDiaj:t genom ndbig Äungörelfe ben 22 2tpril 1853 funnit gobt ffabga,
bet benna föreffrift bör fdtunba tittämpaö, att, bd hemman är förnteb*
tabt, röfträttigheten beräfnaö efter förnteblabe hemmantalet, fd miba ej
aitnortunba är ferffitbt jtabgabt, etter fråga förefontmer om afgift, font
83
efter oförmeblabe hemmantalet utgår, i £>mitfet fall röjirättigheten flad
efter ftflttämnbe hemmantal utöfmaö.
Huber famina bag lmr Äongl. SKafit, på berent gjorb framftällning,
låtit utfärba nåbig Äuttgörelfe om fbräitbrab Ipbelfe af 10 och
11 mom. af 14 § i förorbnittgen ben 16 SRarö 1847 angåenbe focfeiuftämntor
i ©tocffjolmö ©tab.
Sif förefommeit attlebning t)ac Äoitgl. S)caj:t genom ©irfulär till
famtliga Äonftftorierna förflarat, att tiåbiga ©irfulär^brefmet beit 12
Slooember 1843 bör få förftåö, att beit, font foler prefterlig befattning,
för fntHtrö erhållattbe paj1oral=erantett erforbraö, jlall före fatalietibenö
utgång hofwa bentia eramen aflagt.
©tt af ^refteftånbet toib ftfta Slifébag afgifmet förflag till 11» ©rpebitionötara
mib £>otnfapitlen Imr blifwit gillabt od) faftftälbt.
Slutt fantmaitbrag af fåbana författningar, font böra från ptebif=
ftolarne uppläfaö, l)ar blifroit uppråttabt och från trprfet utgifmet.
Sif be 20,000 01:br, font Stile tö ©tanber mib ftftlibne Stiföbag g-citfCctotna.
aitioifat till folfffolelärareö aflöning, hofwa tutberfiöb, till ett fautittaits
lagbt belopp af 16,326 9l:br 52 ff., bltfmit bemiljabe åt 315 för*
fantlingar, af hwilfa 65 i ©rfeftiftet, 29 i Sinföpittgö, 36 i ©fara,
28 i ©treugnåö, 56 i Söefteråö, 46 i SCeriö, 64 t Öttttbö, 62 i ©ö=
theborgö, 13 i ©almar, 22 i ©arlftabö, 68 i ^»erttöfanbö od) 24 i
Söiöbt) ©tift.
©eban Äoitgl. 3)iaj:t, tilt att uppmuntra författanbet och utgifroanbet
af lämpliga läroböcfer i hilvia, geografi och naturlära för folfffo(or
och folfffolelärare=feminarier, äfmenfom af läfeböcfer för allmogen i
be ämnen, (iwari folfjfolan mebbelat förberebatibe uubermiöniitg, fortfar
tanbe utfäfiat belöningar, för be förflnämnbe utaf ben få faKabe Eileenfia
fonbeti till folfunbermiéningené befrämjanbe, orf> för be jtfhiämnbe
utaf bet anflag, Ofifetö ©tanber för fåbant änbamål bemiljat, l)afwa,
blanb flera tnfomna täjTingéffrifter, en "Särobof i naturläran för feifffolor"
ocb en "Säfebof t naturläran för ©merigeö allmoge", efter un=
bergängen granffning af bertill ittfebbe faffunnige män, funnitö förtjena
ocb erhållit be utfäftabe prifen. 3M bebofmet af pafanbe läfeböcfer för
allmogen uti t)ifioria ocb geografi fålebeé blifmtt ouppfylbt, b^v belös
ning för ben bäfta ffrift i bwartbera af befia ämnen ytterligare btifmit
utfatt. SÖibfommanbe åter bet i mifja ämnen ännu oitppfpllba bebofmet
af änbamålöenliga läroböefer för folfffolorna, bar Äongl. SPiajit, feban
belöningar tmänne ferffilba gånger blifmit utfatta för att uppmuntra
författanbet af bylifa ffrifter, utan att lifmät något förföf, font funnat
gobfännaö, blifmit berigenont framfaHabt, funnit lämpligt att tidé mibare
uppffjuta ytterligare åtgärber i betta bänfeenbe.
3lf 9lifetö ftft förfamlabe ©tänber ftäflbeö till Äoitgl. SDlaj:tö biö=
pofition en fumrna af 12,000 9f:br till inföp af utfomna femton år=
gångar utaf tibffriften "Säöniitg för joliet", att foftnabéfritt utbelaö tilt
famtliga folfffolorna i SKifet j ocb b«frca be anmifabe mehlen blifant för
bet åfyftabe änbamålet anmänbe.
(Stt ftort antal förfamlittgar f)ax, fåfom imber föregåenbe år, er=
bådit Äongl. 9Jlaj:tö tillåtelfe att ur fyrfofaforna uppbära bibrag till
befoffanbe af ffolbuébyggitaber, boet nteb milfor att återgälba befia bi=
brag, bå fyrforna beraf fomma i bebof.
25e af Äonftftorierna i unberbånigbet infänba uppgifter om fo!f=
ffotornaé tillftånb ben 1 Suli innemaranbe år, fammanftällba meb be
år 1850 afgifna enabanba uppgifter, utmifa följanbe förbåKanben:
85
Slr 18 50. år 18 53.
//
//
//
rr
rr
rr
rr
Sant, uttberwifabe t fafta ffolor
t ambnlatoriffa ffolor .
t alltnanna lärowerf . .
i etiffilbta unberwiénittg&=
anjlalter
„ i Remmet
fafnanbe uttberwiöning
Slntalet af barn inom ffolålbern
SBarn, font inhemta t fnnffaper öfwer minimum
„ font begagnat Sönbagöffolor
Slntalet lärare i fafta ffolor
i ambulatorijTa ffolor . . . .
eratttinerabe
oerantinerabe
6,228
17,465
128,996
//
// //
// //
Sif lärarne, tillita preftmän.
flocfare eller organifier
143,526
126,178
19,883
25,718
2,107
1,351
2,288
1,170
218
690
269,704
152,689
14,285
436,678
3.458
3.458
152,039
152,033
284,072
6,292
17,856
136,786
160,934
9,669
454,675
18,058
22,840
2,156
1,454
3,610
2,507
1,103
3,610
192
781
// // //
^öränbringar i ^olfjfoleftabgan beit 18 Sturi 1842 fmfrna af Äongl.
Sföajtt ben 29 ftfll. September blifmit fafljMbe.
JDe för folfffolelärareö bilbattbe inrättabe Seminarier f)afwa fort=
farattbe uppfyllt be ttteb betti åfyftabe änbantål, ocp elewerne, fjwilfaö
antal ftfllibtte mårtermin tttgjorbc 340, Rafina åtnjutit unberftöb af be
för fåbant änbantål af 9lifetö Stänber attflagtta mebel.
SöitetiHöfningar för Särare, font ingått på bett få faftabe Öfwer*
gångéftaten, arfyoben åt flättbiga 9ieftorer wib lärowerfett, erfättningar
åt Särare för miftabe terminöpeitningar, fatnt arfyoben åt buplifanter,
äfwenfotn Särare i gpntttaftif ocp terfning Rafina blifmit attmifabe å an*
flaget till @tetnentar*läromerfcn.
Sebalt Oiifetö Stäitber t betraftanbe beraf, att nahtrmetenffapen
beljöfbe mib fjwarje fuHftänbigt (£letnentar=lärowerf en ferffilb Särare,
©etfftolc»
lärare»
fcminarterita.
elementar»
läromerfen.
86
Uniberfttctcii.
(pilfelt £>ot*be a flön as t förbållanbc till unbermiöttingSämnetö migt o cl)
beit tubba af (jottom erforbrabeö, l)oö $ottgl. 9)taj:t anbållit, att, tntillbeti
fintlig reglering af läromerfen blifmit mer f (läll b, årliga loiten för
läraren i ofmannämttbe metenffap måtte förfjöjaS till 600 9i:br 95:io
mib fjmarje fullftänbigt (Slementartäromerf, ber en ntotfmaraitbe löttför*
Röjning icfe rcbait blifmit berebb, bär Äoitgl. 9)laj:t låtit ben fåluttba
begärba löneregleringen från 18S2 årS början fontina till ftånb toib famt=
liga ©tnnitafterna famt mib Upfala ÄatfjebraUjfola ocb mia (ilemeittar=
(Tolan i ©tocfljolm, bmarjemte Äongl. 3Jtaj:t bemiljat 600 3t:br fåfont
lött åt ett Särare i uaturmetenffab mib Äatl;ebral=j!olatt i Sitnb, ber nå=
gon aflöning för ett fåbatt Särare förut icfe marit attffagett.
Xiii titia btiggttaber för läromerfett i SSefleråö odj äftarieftab famt
till gi)mnafliffjuS för lärboiitSffdlorna i ©trettgitäS ocb falhult £)afma
ritningar blifmit af ftotigl. 3)iaj:t gillabe od' fafiftällba.
f örberebanbe arbeten till ett ttt) @folorbtting od) en faft reglering
af ffolflaterna for t fät ta S ocb fiola bringas till flut, få fort omftänöigbeterna
bet tttebgifma.
Uti ffrifmelfe bett 9 September 1840 gjorbe OiifetS ©tanber l)oS
Äongl. 9)1 a j: t uitberbåitig framftäflitittg om tillmägabringaitbe af förbättring
i Uittoerjttetenö ©tiirelfelagar. 3 aitlebitiitg beraf förorbttabe
.fongt. 9Wäj:t, att, genom ett mib fmartbera Uninerfitetet tillfatt Utffott
af fcr från be ferffilba Rafill(eterna utfebbe SjSrofejjorer, imber profanelerettS
orbförattbeffap, ett förberébattbe graitjfuing ffttlle företagas af alla
be frågor, font fitttbe blifma föremål för (janbläggiiing mib flutligt merfs
ftällanbe af reoiftonett utaf UniverftteteitS författningar, ©eban bers
efter förflag od) betättfanben från Uiiiverftteten afgifmitS, upbbrog
Äottgl. 9)laj:t bett 22 ^December 1846 åt ^attS Äottgl. dpögf)et ÄattSs
teren att utfe tmäntte ^rofeforer, ett från lima tibora Unioerfttetet, fjmitfa
jemte Äanölerö?@efretcrareit, ffittte imber .Ipattd Äottgl. öpogbetö (ebning
företaga ifrågawarattbe reriftott. f^brffag i ämnet blef af benna komité
utarbetabt, od) efter bet utlätanben beröfwer utaf be 5(fabemiffa $ottfi?
ftorierna afgifwitö, famt .tpaitö Äottgl. öpögbet Äattélereit berefter fore=
tagit fintlig granffitiitg af frågan i befi belbct, öfmerleittitabed till Äottgl.
3)iaj:t ben li Sfpril 1851 unberbånigt förflag till @tatnter för begge
llnirerftteteit, äfwenfont till görorbning angåenbe beit Uninerftteten
tidfommanbe biffiplittära mtmbigbet öfwer be ftuberanbe. ®ont bena
förflag moro uppgjorba imber förutfättning af Slfabemiffa bontörättenö
nbb^örattbe, bebagabe Äottgl. 9Jlaj:t, före bröfnittgeit af ärenbet i öfriga
betar, öfwerlemtta banblingarita till Suftitie?£>ebartementet, i ocb för
f)wab rörbc iibfmämnba fråga od) (nimb bernteb egbe fautmanbang; bwar?
efter od) ('eban <£>ögjla ITwmjiöleit utlåtit ftg få wät röranbe uppfyöranbet
af beit Slfabetniffa juriöbiftioneit font od angåenbe be i förflaget före?
fontmaitbe ftabganben, Inrida egbe gentettffab nteb allmän Siril? od)
ÄritttittaHag, .ftongl. 3ttaj:t tädteö, nteb nppl;äftrattbe af jttriébiftioiten,
inett bibel)å(lattbe åt Unirerjtteten af biffiplinär?mt>nbigf>etett öfwer be
ftuberanbe, bett 2 Steril 1832 utfärba ®tatuter för Unirerftteten i
Upfala ocb 8ttnb, att gälla från od) meb början af itutewaraiiöe år.
3 famittaitbang nteb bejja ®tatuter, bär Äöttgl. S)laj:t utfärbat ett
för båba llniverftteten geitteitfant ®tabga röranbe förättbrabe föreffrifter
i affeettbe bå be Sdabetttiffa erantina.
Slnflag till lön för tweitne nita ^Srofedftoner wib Upfala Uittoerfttet,
ett i ftemi od) ett i Böologi, blef wib förra Oiiföbagen af 9iifetd ®täit?
ber bewiljabt. Sif befa lärofiolar bär ben ena rebatt af $ongl. SJlajtt
blifwit befatt ocb för ben attbraö befättanbe pågå förberebattbe åtgärber.
®ebatt Dlifetd ©lätthet wib fattima Diiföbag anmifat åt fatittlige
orbittarie Slbjunfterne inom werlboliga ^afulteterna wib be båba litti?
88
SBctenfTapSs
Sffabcmicn.
Wationaf*
9J}ufcum.
oerjtteten, nemligen 14 i Upfata och 15 i Sutib, fåfom erfättning
för tnifiab fcr£>öjb tjenfiåröberäfuing en årlig lönetidöfning af iso 9l:br
SS:fo barbera, mot ffplbighet att offentligen föreläfa eller beflriba an=
nan beremot fwaranbe, efter otila förfjådanbeit och behof lätnpab, tjenft=
göring, l)ar Äotigl. 9Jlaj:t mebbelat nöbiga bejläiitntelfer i affeenbe på
åtnjutanbet af benna löneförhöjning.
2Bibfommaiibe be af Diifetö @tänber åt hmartbera Unioerfttetet
bemiljabe årliga aitflag, belö af 2000 9i:br att atircänbaö till jiipenbiet
åt utmärfte yngre Stlabemiffe Särare, belö af 1000 0ff:br tilt ftipenbier
åt mebetlöfe teologie ftuberanbe, h<u‘ Äongl. 9)laj:t för hvarje Uni»er=
fttet beftämt be förflitämnba jtipeitbiernaö antal tilt fer, Ijmartbera ut=
göranbe 333 9i:br 16 f!., och be ftflnämnbaö till tio, fnvartbera å 100
sJi:br; hmarjemte beflämmetfer i affeenbe på bejja fitpenbieré bortgifroan=
be och åtnjutanbe bltfmit i itåber mebbelabe.
Sill npa bpggnaber för Slnatomijla och öfriga SJlebicinffa 3nftitit^
tionerna i Siinb, famt för Äemijla och ^pftffa Snflitutionerna i Upfala,
hmartid dliletö @tänber bemiljat unberftöb af allmänna mebel, hofwa
ritningar blifwit af Äongl. £0Zaj:t flabfäjiabe.
Set åt 28etenffapé=2tf'abemien itppbragna, imber flera år fortgåenbe
grabmätningöarbetet t Sapplaitb hai' fommaren issi btifmit afflutabt.
Sid företaganbe af en trigonometri)*! höjdmätning medan SBottnifla
milen och Séhafmet, för att utreba frågan om ©fanbinainffa roadeitö
höjning, l)ar anftag af allmänna mebel btifnrit beroiljabt.
Spggnaben af ^ational^Sdufeum har blifmit fortfatt meb be me=
bel, forn Oiifetö @tänber bertid aminfat. 3lf befia mebel, tidfatiimand
utgöranbe 500,000 9i:br SS.-fo, hofwa 236,000 Olibr btifnrit Ipftabe, af
hmilta, enligt bpggnabéchefenö rebogöretfer, 35,000 9t:br äro belö oom
roänba
mättha, held amoättba titt ittföp af i besatt toaranbe materialier ad) in=
ftrumeittalier.
2Bib 9?ifd=2(rfioet bär beit föränbrabe reglering af tjenfierna blif= mtz*
mit mibtagen, att, i ftället för be förut roaranbe 2(ftttarie= od) $örfie SMlL’ct'
3lmanuend=beftällitingarne, ttoemte ferffilba 9lftuarie=tjenfter äro inrättabe,
af hwilfoö innehafware ben ene förestår beit abminiftratiwa, ben anbre
beti ^ifloriffa afbelntttgen utaf gåremålen; od) t)ar fammantagba bettty
pet af be forbtta 2lftuarie= ecb ^örfte 2ltnanuend4önerna blifvit mellan
be it^e 5lftuarierne lifa förbetabt.
3 anlebtting af Siifetd ©tänberd gjorba framftällningar om ätt= gattigmårben.
brittgar i $örorbnittgen ben 25 SDtaj 1847 angåettbe fattigwårben i
Oiifet, famt nteb lebnittg af ben erfarenhet, font uttber benfammad til=
lämpning wuttititd, l)ar Äongl. SDtaj:t funnit gobt upphäfva itötnitbe
görorbnittg, och ett tit) ©tabga om fattigwårben uttber bett 15 3uli
1853 utfärba.
Uppå 9tifetd ©tänberd fratttflättning, hurufotn 8app4>efolfnittgend
belägenhet tib efter annan förfämratd och befi antal aftagit, i anfeettbe
bertill, att betta nomabfotf genom täta naggen allt mera unbanträngtd
åt fjällen, har tid ttnberjlöb åt be fattige blattb bettna befolfning ett
årligt belopp af 1,200 D^tbr uttber tre år blifwit aitflaget.
3 anlebtting af rnädft fråga, huruwiba foftnabett för toårb, lemnab@j„fmätb 0*
å Öafarett åt perfotter, font tillhöra annat biftrift än bet, hvarifrån iÄn?ng«r.
afgifter till öafarettetd unberhållanbe utgå, bör, bå perfonerna fjelftoa
fatita tillgång, gobtgörad af toeberbörattbe fattigtoårbdfamhällen, hot
Äottgl. 9Jlaj:t genom ©irfulär till fatntlige £efi SSefaHntngdhafmanbe
bett 23 december 1852 förorbnat, huru i fåbatia fall bör förljållaö.
©eban Otifetd ©tänber toib ftfilibtte 3lifdbag för npbpggnab af
SSÖertö ,£>odpital bemiljat ett anjlag af 127,000 9f:br, hor ritning till
©ip. tilt tit. @t. tpvot. 1853—1854. l:a ©arnt. 2:a Sttt. 12
ben ttpa tyoöpitalöbpggnaben bliftoit af $ongl. 9)laj:t fafljMb, Ifioarefs
ter bpggnaböarbetet oafbrutet fortgått.
3)et i t)ufroubftaben inrättabe ©pmnaftifft==ortf)opebiffa Snflitutet,
forn 101 b 1848 årö Riföbag erf)öH ett artigt anflag af 1,500 0l:br, ftcf
wib ftfilibne Oiifömöte benna fumma fört)öjb titt 2,500 0Z:br. ®åfom
willor för åtnjutanbet af betta anflag bär, btanb annat, bliftoit fores
ffrifioet, att fju frista t fet för obemeblabe perfoner fiola loib Snftitutetö
gpntnaftil upptåtaö, famt att tre ortbopebiffa patienter fiola åtnjuta bef)anb=
ling utom inrättningen; hvarförutan ^öreftånbaren åligger att i ben
gpmnafiiffa fjulbebanblingen banbleba unga Sålare, forn beri buffa för=
loårfioa iujigt Sintalet af be patienter, font unber år 1851 bel)anbla=
beö io i b Snfiitntetö gpmnafiif, utgjorbe 180, blanb fnoitfa il på @ta=
tenö beloftnab.
®eban $ottgl. 3)Zaj:t, i anlebning af 0iiletö ®täitberö uitberbåniga
framflädning lotb 1848 åtö 0Zilöbag, låtit nebfatta en komité att un=
berföfa tillflånbet loib @todf)olmö Alllmänna SSarn^uö famt föreflå be
förbättringar, pioilfa af bebofioet påfallabeö, för att änbamålöenligt ocb
i öftoerenöftämmelfe nteb tibeitö forbringar orbita fönoaltningen af benna
inrättning t alla befi bclar, E)ar ^ongt. 3Jlaj:t, efter bet Äomiten fitt
utlåtanbe i ämnet afgifioit, unber ben 28 december 1850 utfärbat nptt
Reglemente för 3)ireltionen öfioer nämnba Sarnpuö. derefter bafioa
Riletö febnaft förfamlabe @täitber till inrättningenö uppbjelpaitbe be=
loiljat ett tån af 50,000 0i:br, ocp, fåfom IDireltionenö berättelfe för
näfltibet år upplpfer, bafioa 23arnf)ufetö tillgångar, belö genom befpas
ringar i fönoaltningen, belö genom gåfioor ocp teftamenten, belö genom
pen)tonerabe tjenftemänö afgång meb böben, bliftoit fötöfabe, bioarigenom
inrättningenö loätgöranbe loerffatn^et funnat utioibgaö.
91
Uppå anfötning af intoånarne i toeftra bele» af SSlefinge 8a»,
t)av Äoitgl. 3Raj:t tillåtit, att ett 2>iftrittö=tafarett må i ©arlépamn in=
rättaö.
Xiii Ion åt en np tprooincial=Säfare t ©ötpeborgP ocp SBopttö Sån, Spvel’iucial=
, , , , . , läfnremårben.
meb fatton t ©art 3opaitb förfamltng toth ©ötpeborg, od) Slöftms,
®äftoebalö famt Öfra od) 2Befra åöifngS pava b er fåfom tjenfgöringé=
bifrift, famt åt en itp ertra fkooinciat=Säfare för SOBiénumö pärab t
28erntlanbö Sätt, pafioa anflag af allmänna mebel bliftoit betoiljabe.
^Så berent gjorb framftällntng par ftoitgl. 9ftaj:t tillåtit, att fkooinctal=
Säfarcbefällningen i åpiibiföioallö biftrift må, i anfeenbe till betta bifriftd
toibfrädftpet, font forbrar en ferffilb Sätare, ffitjaö från ben ntcb
näntnba beflällning förut förettabe 33atatj[oné=Säfarebefattningen toib Jpel=
finge regemente, äftoenfom Äottgl, SDlaj:t ntebgiftoit, att 2öeftra ©öinge
pärab må filjaö från ©ngelpoltnö od) tillägga^ ©prifianftabP f3rooin=
aal=Säfarebifritt.
2Jleb Äottgl. 9Raj:ts uåbiga tillfånb paftoa trenne flialmpotpef, aipotet^
bet ena mib Étioibabergö foppanoert, bet anbra i tratten af Äofta lr'lfc"tct
glaöbruf i Äronobergö Sän od) bet trebje i Seffanbé forfén bliftoit in=
rättabc, famt apotpetet i Siätra tilt Örnffölbötoifé töping förflpttabt.
Sintalet af eraitttnerabe barnntorffor i Utitct uppgtcf år 1831 till ©atnfBric^
1,338, af ptoilfa 131 i ®tocfpolm od) 1,207 i Oiifetö öfriga ®täber ,un8*foM,,f"-  famt på lanbsbpgbeit. 3 pitfioubftaben bleftoo famina år 43 ocp i Smtb
20 barnmorffelärliitgat nteramiiterabe ocp goöfäitöa, blaitb ptoilfet förf=
ttämitba antal 31 erpållit unbertoiPning i inftrumentala förlofning^
fonfien.
Sintalet af älbre ocp pitgre perfoner, font nteb framgång bliftoit
pmpabe, uppgicf år 1830 till 94,489 ocp år 1831 till 92,733. i£å be
flefta fällen i tRitet par ffpbböfopppmpningen bliftoit ttieb nit od) ffict=
lig£)et utöfroab; x>accinationé=föreftånbarc od) preflterffap l)aftva meb orb*
liing od) upptnärEfambet tiflfett, att vacctnatörerna fullgjort fina åtig=
ganben, ^warförutan ^Sro»inciat= od) 0tabö*8äEare ItEalebed föEt att, i
pioab på bent berott, beforbra faferte framgång. 3)å emetlertib erfaren*
beten toifat, att be för fft)bbbfoppt)mpnittgeti ^ittitté gätlanbe föreffrifter
ide futtfomtigt uppfyllt bet meb bent åfyftabe änbamål, bär Äongl.
9Jtaj:t, meb anlebnittg jemioät af DiiEetö ©tänberö t ämnet gjorba fram*
ftättning, låtit utarbeta od) ben 30 fiftlibne ©eptember till efterrättelfe
faftftällt ett nt)tt 9ieglemeitte för ffybbéEoppbmpningen i diifet.
S5ctcvi»iär= SÖ3ib 3Seterinär=3nrättitiugeit i ©tocEbolm blef år 1851 unbertotd*
SnrÄttningtn. »ing mebbetab åt 44 elever, af bmilEa 8 från Storge od) 3 från $in*
tant», Slanb befie elever bofym 4 aflagt fulljlänbig ®jurläfare=eramen.
3öib 33eterinär=3nrättningen i ©fara bieftvo famina år 6 elever imber*
tvifabe ocb crantinerabe.
@n komité, font erhållit uppbrag att utarbeta förflag till reglering
af Uiifetö båba 3Seteriitär=ffolor, få ival meb affeenbe å befa inrätt*
Hingård abmiitiftratton font beråd ittbörbeö fötbållaitbe till brcaraitbra,
beftämntanbet af uitbenoiéningdämnen odi täroEurfer, äfivettfont beit ivib
btvarbera ffolan erforberliga lärareperfonal ocb befi aflöning, bor till
Äongl. SDiajit afgifmit ett fåbant förflag, E)iuiléet, efter bet 0uitbl)etd*
(kollegium beröftver afgiftvit utlåtanbe, nu är på Äoitgl. SDtajdd prof*
ttiitg beroettbe.
Äonjtfantä @tt ftörre gravt)r=famlittg bar för en funtnta af 12,000 9t:br blif*
ungar, niit inloft ocb till Äongl. SBibliotefet öftverlemttab.
förflag till Dteglementen odi 0tabgar för åtffilliga anftalter, font
åfpfta »välgörenhet, $etfo»uårb, gob orbning m. m,, fjaftua af Äottgl.
S0taj:t bliftvit pröftvabe od) fajiftällbe.
Äoitgl. S9iaj:t förbltftver dcifetö 0tänber meb all Äoitgl. itåb ocb
pnitefi jiäbfe ivälbeivågeit. ©todbolnté ©lott bett 24 Stovember 1853.
OSCAR.
G. A. Sparre.
@££>GiÄ#DSäJt, 1854. 5). 2t. Storftebt & ©ijner, Songl. 93oftrpcfare.
Äi o it fl I. Stal
tilt 9?t£fené Strin&cr på 9lifé=©alcti, U>ib Stfifétmgctié ©upttrtitbe,
ben 34 Stoucmbcr 1853.
38 öl bov itc, 21Me od> 38åUu>*&tflc, j&tcttiptfcifle,
SÖPtfcujc, 38dUår&e, 2lt‘cl>o*itc, ?yprft<tit&tgc,
3$d(a¥ta&e, Jpefccrumrfce pdj 9tefcli<je,
05ot>c Spettet och 0tt>eitffe Wlänl
Uttber bet ttbfftfte font förflutit [eban Sttfetå Stauber på betta ruut tuoro famtabc
ontfrtitg 9??ig, f;ar fyörfpttctt pålagt SD^tg ocf) SÄttt -pttS ett ftuår pröfning t
ben förluft, bidfelt be förcttabc SRifenaS tntuånate jemte 9Jitg begråtit. ®itnuct
af ä>tinc trogne odj älfbabe unberfåterS beltagatibc t 9?itn forg, få tua! font af bett
»uarnta tidgiftuenbet, f;tuaraf 3>ag, uttber ett ftuår od) lårtgtuartg fjttfbom, rönte
barbara od) rörattbe prof, ffatt atfttb af SWtg t taeffamt bjerta fönuaraö, od) öfar
betgben af be förbtnbetfer, font fäfta 9Jttg tuib ben SfanbtttaOiffa f;a£f=öttö äbta feif.
©en ©ubomlige g-örfpn, font fänbt Of pröfntngarne, ftar ttfluäl äftuett,
genom Satina S3arnabartt§ föbetfe, låtit Of erfara Sitt albrtg itpppöranbe nåb.
©en ftabga, t^rottfötjben börtgenom tuuitntt, är för Of ada en attlcbtttng titt
gläbje od) tacffamfjet.
Uttber ben farfot, font å npo ^emfoft 9tifet, bat Stuenffa groUet, fåfetn
tillförene, åbagalagt lugn unbergtftuenbet odj beftnntng.
S3tb. tfa 9t. ©t. spröt. 1853—1854. l:a ©ami. 2:a Stfb.
SBåra förpådanbett till a ((a främntanbe Stiagter 6 eiva fortfaranbe ftämpclit
af ömfefibtg mäitffap odj aftntitg. Spilta caffatftga ontforger fMa egttaö åt upp=
rättpådanbet af 'grofiertanbetS attfeenbe od) befrämjanbet af ©cjj fanna förbet.
Sorbbrufct, tanbetS pufmubnäritig, bär, imber fcbuaft förflutna årttottbeu,
gjort flora od) gtäbjanbe framfleg. ©e öfabc fförbar, forn bcrtgenont bttfmit fraut=
bragte, pafma tifmät icfc t famina förpådanbe bfbragit tift ett öfabt mätftånb.
Sitt flor bet förftöfabe på tidmerfuiugeu af eit brpcf, pmarö mtfjbruf polar att
uttbergräfma fotfetö abfafte fraftcr, banna be ej förmått pitibra betjofmet att från
fråmmanbe tanber införa be ttföförnöbenpeter, af pmitfa ben egna jorben, imber
en flötare puöpådntttg, i mantiga år ffitfte tcmnat ett ej obetpbttgt öfmerffott.
Sibcn år inne, (ymbe åperrar ocp ©mcitffe Stiän, att betråba en annan, titt attmånt
måt tcbanbe baita. ©it abet foftcrtånbff fånfta par bemäfttgat ftg atta goba mcb=
borgared finnen. Ty rån atta 9iifets betar pafma tatrifa frauiftädningar titt 9Jftg
ingått, åfpftanbe att en gränö måtte fättaö för cu öfmerbrtfmeit bräuminöttdmerf=
ntug, ocp ett, titt föfjb af ben (ättabc tiftgåugen, omåtttigt begagnanbc af betina
förberfftga brud. ©tt förftag, omfattatibe betta mtgttga äntttc, fotttmer att btifma
CSbcr företagbt, od) S^g Ppfer ben fåfra öfmertpgetfcn att 3 ffoteit gå Stiina faber=
tiga afftgter titt inöteö.
Sitt ©bert mogna bepröfmattbe ffatt 3jag tåta fraintägga förftag tilt be
färffitba bcfiättttitelfcr för grmtbräntornaö förenfting, pmitfa ännu återftå för att
tid filt fullborban bringa benna migttga angetägenpet, t enttgpet meb Stiina od)
©bra i pufiuubfafcn reban fattabo beftut.
©n af Söåra förfta omforgcr bör mara att fratttfada eit änbamåtöeiiltg
utmccflittg af taubetö fraftcr; att befrämja ttärtitgantcö förf ofvan; förbättra Söåra
fcminuitifattcnömcbet i öfmerenöftämmetfe tttcb ttbettö ftegrabc forbrtngar, famt åt
eit meb pmarjc år öfab fotfmängb bereba lipa ittmägar titt bergning od) mätftånb.
ttti Stiin framflädttiitg om jtatömerfetö orbnanbe ffeten fimta ojäfafttga bernis
3
på ättm otntuårbitab att uppnå betta flora utåt, od) 3tog räfttar bertutb på ©ber
upplyfta od) frafttga ntebtoerfatt.
idf ätttn Äonttngöltga pligt od) af ©uropaä ttärtoarattbe poltttfla ftällntng
bertill itppiitattab, ffall $ag låta fiirelägga ©ber en omfattanbe frantftåUning af
förftuarSlucrfctä Behof, od) af l)ioab font forbraå för att Bringa betfatnina uti ett'
fftcf, cgitabt att Betrygga 9tlfctS fjelfftänblgt)et. ,£)tuarje faun foftcrlaitbötnän utåfte
mcb allmar Behjerta bettna maftpåltgganbc angelägenhet. Stoén ff Sottung toänbcr
Sig albrtg förgäfmcö till Stoénft’c ättätt, bå bet gäller StocrtgeS ära od) fjelf=
Bcftåttb. 3 ficlen, 2>ng är beröm öfmcrtpgab, ^atibla fåfout märbtge tttålStnätt
för ett fyolf, hmars hjeltctnob od) alltuppoffranbe fofterlanböfänfla ttteb oförgätliga
brag tnrtftat Stocnfla namnet tttl tocrlbcttS liicft fräjbabc l)äfbcr.
2ölb grattfftttng af be förflag Sdg låter för ©ber, gobc ferrat od) Stocnffc
Ättätt, framlägga, fiolen 3 finna, att be tid Bcfrätttjattbc af lattbetS förlofran od)
tttlfctö fäferl)ct äffabc attflag tele påfalla tillökning l ben totb febitafte Silf obag
Beftätnbe allmänna Berntil tutt g.
S kraft af ©ruttblagettS föreffrtft, fÖrflarar 2fag nu betta Sagttnta 0ftf&=
ntötc öppnabt. Sng ttcbfaffar öftocr ©bra arBctctt bett StflBmäfttgcä mälftgttelfcr
od) förBltfmer ©ber, gobe -fpcrrar od) Siocttffe ättätt, alle famtltgett, fanit h^ar
od) ett t ft)ituerf)et, ttteb all Äottgl. ttåb od) pttttcfi ftäbfe toälBeioågctt.
@3:DO<§C>8©t, 1854. 81. SHorftcbt & ©iSnet, flona!. Software.
KONGL. MAJZTS
i
m
ätiffcttå <St«iti>er
pa s3ftf*3itlcit, toto $iifsto<tc|etto &int,
&en 5 ©ecemfce* 1854.
(Stocholm, 1854.
5L 9? o r f t e b t & @ ö n e r, $ottgl. SSoftrtycfcm.
aöBälfctmtc, 2lMe odE> ‘38rtH»ät&t<je, 2ltett>prfciöe, SSärfcifle, S&dfldrfce,
Strefoorite, ^prftattfciflc, 38äiaft«fcc, J^efcetiudrfca ©cf> $tefcU<ie,
täohc fåcvvav ucft &föetiffc Wan!
@bra toärf äro futtborbabe. ©å S«g från betta 9ttfämöte fjentförfofmar ©ber, erfat
Igag en fann tittfrebäflätteffe öftner bet fatt, hvarpå $ hafmen antuänbt ben ttb af niet
än ett år, font åtgått tift ©bra arbetenS afffutanbe. 0-äberneötanbet fjär beraf fförbat
båbe gagn ecb gebert befi inre få tnät font pttre ftättning tngifmer aftntng odj förtroenbe.
©ftcr moget öfmermägattbe fjär $ag tift ©ber pröfning fåtit öfmerfentna förffag,
befS om fättct för StiféMStpreffcttS förattbe i mitta fatt nti be g-örettabe SRifetta, belö
beröm, att jemte bet trpcffrifjeteit fortfaranbe i ^Regeringsformen förbefjåtteö ©mettffa grofs
fet, fåfom ett af befi bprbarafic rättigheter, be titt benfammaS betrpgganbe nöbmänbtga
ftabganbcu titt nämnbe ©runbfag ur 2£rpcffrthetSsg-örcrbmngen öfmerflpttaS, fjtnaremot öfs
rige tneb bc§ tillämpning fatnmanfjänganbe beftämmeffer fåfom attmän lag fomtna att be=
fjanbfaå. ©efta frågor, fritta förft tntb näfta 9ttföbag funna titt afgöranbe förefomma,
ffofa, 2>ng år beröm förmijsab, omfattaä meb bet admar ocf) ben fofterlanbSfärfef, forn
famfjättetä fraf odj ämnenaS migt forbra.
9Reb ttttfrebSftätteffe h«r Steg erfarit, att förbättring i brottmåfäsfagfttftningen mas
rit föremåf för ©bert omforgSfutta begrunbanbe. Sng ffatt åt benna migttga fråga egna
ben forgfätttgaftc uppmärffamhet.
©c beffut, font S/ meb anfebntng af äRttta titt ©ber gjorba framfiättntttgar, fattat
tttt attmättna ÄrcbttenS befäftanbe, famt om införanbet af ett mebefporto för inrifeö bref,
antaganbet af tiobcfntngSgrunbcn för 9ftfet§ mpnt, mått od) migt, odj anmtfanbet af atis
fenftga ©tatösbtbrag titt probufttPa ättbantåf, meb färfftfbt affeenbc å @taten§ mebmerfan
tttt fiörre jerttmägarS anlägganbe, ffofa mebföra mäfgöranbc föfjbcr.
3ff SRtn ÄomtngSftga pligt upptttattab, affät 3>ng titt ©ber, mib SRifäbagcttS börs
jan, ett förffag, åfpftanbe att titffrättfa tittmerfntngen och förbrufntngen af bett förbcrfftga
brpcf, hmarS ofpcfSbrtnganbe tnffptanbe på fyoffetS febftghet od) mäfftånb en beffagfigett
alltför fång tibS erfarenhet befräftat. äRcb fägttab har Sag förnummit bet attmarfiga,
fofterlänbffa nit, ^tcarmeb bettna famhäff8=angetägenhet blifmtt af ©ber omfattab. Qag
[fatt bert från Rantta ett frafttgt filib för be åtgärbcr, forn, till bet ntagtpåltgganbe ättbamå=
Ictå befrämjattbe, ätt mtbare på Sdfig anfomma.
©e grttnber, fgnttfa af ©ber för SudsfagfHftningcit beflutatö, utgöra ett bctpbelfe=
fudt fteg t ett friare rtfttthtg. ‘Sett för tanbet förmånliga liflighet, forn inom (janbcln
odj närtngarne är råbanbe, fpttc3 för bettna öfvergång bilba en lämplig ttbpunft.
äftcb 93?ig hafmen inftämt uti åtgärbcr, belö till föreufftttg af bcffattntitg3grun=
berne, belö till berebattbe af ffattffplbtgcö Itttbrtng t' åtffilliga migttga affeettbett, famt funnit
utmäg att, oaftabt betpbltgt öfabe attffag till @taten3 angelägna behof, tttcb mer ätt ett
trebjebel nebfätta bett allmänna bcmillntngcnä belopp.
Sftcb erfänfla har 3>ag erfarit ©ber berebtotdtgijet att bifalla öfabe mebel för nöb=
ItbanbcS unbfättning mtb tnträffanbe mtjimä.rUår.
©en mälmilja odj frifofHgljet, pmarnteb % omfattat uttbermtäning3= od) pälfotoårb§=
anftalterne t 9tifet, Ijafma ej geller funttat ttnbgå Sftitt uppntärffampet. Utom be attflag,v
font affc SBetenffaperne odj be gria Äonfterne, hafmen £5 bemiljat bctpbliga fittntttor för
allmänna bpggnaber, för bofpttal3=tnrättntngarne, famt till bcrebattbe af bättre milfor för
flera flater af (Statens tjenftemän.
©bra beflut om nöbiga trtebelS bemtljanbe till fyörfmarömerfet, bemtfa ©ber flarfpnta
uppfattning af g-ofierlanbet3 oeftcrgifltga fraf i betta affeenbe. ©ettorn ©bert bifall till
50?itt förflag ont beftämmanbet af be ftttnmor, font till oförutfebba befjof böra affättaS, bär
^ag fomrntt t tillfälle att mtbtaga be åtgärber, font af omftänbtgljetcr, ptutlfa ej funna
på för()attb bcräfitaS, möjligen ffola föranlebaä. $ag uppffattar ©bert förtroenbe, odj
fäntter be förpltgtelfer bet ålägger 50t tg.
©etta fUifSmötc ffall intaga ett uttnärft rum t måra Ijäfbcr. ©å S^g >ut afflutar
betfamma, t>t;fer 3>ag bett fäfra förhoppning att befi följber ffola btbraga till gmftcrlanbetä
Ipcfa od) ära; od) 2>ag uppfyller ett bprbar pligt bå 3>ag hembär ©ber uttrpefet af 50?t'n
tatffaml)et för bet goba % Ijafmcit merfat.
Qag förblifmcr ©ber, ©obc <£jcrrar od) Smcttffe 50?ätt, adc famtltgcn och htl-'ar odj
en ifynncrljct, tneb ad åbouuttgSlig ttåb och pmteft ftäbfe mälbemågett.
Kongl. Maj:ts Nåd. Svar å Riks-Salen.
1
KONGL. M A J: T S
Nådiga Svar, i anledning af åtkilliga utaf Rikets Ständer vid
innevarande Riksdag antagna Grundlag s-för ändringar; Gifvet
Stockholms Slolt å Rikssalen den 27 November lSo i.
Välborne, Adle och Välbördige, Ärevördige, Vördige och Vällärde, ■>
Areborne, Förståndige och Välaktade, Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Uti skrifvelse den 22 Mars detta år håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, i underdånighet anmält, att J, efter pröfning af de vid sistlidne riksdag
väckta och till afgörande vid innevarande riksmöte lagligen beredda förslag
till ändringar .i Rikets grundlagar, samfäldt godkänt och antagit de bland dessa
förslag, som afsett utvidgning af Konungens rätt att till vissa embeten och
tjenster kalla och nämna utländske män; ändring i åtskilliga Eevillnings-Utskottets
åligganden; hänvisning till förstärkt Bevillnings-Utskott af vissa för
närvarande till förstärkt Stats-Utskott hänvisade frågor samt förändrade grunder
för bildandet af sammansatta Utskott; och har Jag, efter inhemtande af
Mitt Stats-Rå ds tankar häröfver, funnit godt att dessa lidra förslag gilla och
antaga, till följd hvaraf 28, 53, 70 och 71 §§ Regerings-formen samt 31 och
43 §§ Riksdags-Ordningcn komma att hädanefter hafva den förändrade lydelse,
som berörde skrifvelse upptager.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Svenske Män, med all Kongl.
Nåd och Ynnest städse välbevågen.
OSCA ti.
Uih. till R. St. Prof. 1853 2
2
Kungl. Majlis Nåd. Svar ä Riks-Salen.
KONGL. M A J:TS
Nådiga Svar, i anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer, vid
innevarande Riksdag antagna La g-för ändringar ; Gifvet Stockholms
Slott å Rikssalen den 27 November '1854.
Välborne,. Adle och Välbördige, Ärevördige, Vördige och Vällärde,
Åreborne, Förståndige och VSlaktade, Hedervärde och Redlige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Till vinnande af Mitt Nådiga bifall håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, under loppet af innevarande Riksdag", tid efter annan, anmält Edra fattade
beslut uti åtskilliga lagfrågor ^ Och har Jag, efter Högste Domstolens och
Stats-Rådets hörande, i Nåder gillat och antagit de af Eder, genom följande
tre skrifvclser, öfveiiemnade förslag,' nemligen:
l:o. Genom skrifvelse den 3 sistlidne Maj, derom att 4 Kapitlet 2 §
Rättegångs-balken måtte erhålla denna förändradö lydelse:
»Tvista män och äskar käranden särskildt ting, då må Häradshöfding,
der käranden kostnaden hålla vill, slikt ting utsätta. Tappar den svarande,
gälde ej annan kostnad, än den å laga ting göras skulle- Åsämjas Parter inför
Rätten om särskildt ting, då må Häradshöfding det ock hålla. Då Häradshöfding
i dessa fall särskildt ting utsätter, kungöre det genast Hof-Rätten och
Konun ens Befallningshafvande.^
2:o. Geno-m skrifvelse den 7 sistlidne Juni, om utfärdande af följande:
»Förordning huru förhållas bör med egendom, som tillhört den, hvilken
längre tid varit borta, utan att låta höra af sig.
§ 1*
Ar någon borta, utan att man vet om han lefver, och har man ej heller
underrättelse, att den bortkomne inom de sist förflutna tjugo åren varit vid
Kongl. Maj:!s Nåd Svar ä Riks-Selen,
3
lif; dil må de, som, der lian afliden vore, egde rätt till hans qvarlåtenskap,
hos Rätten i den oi t, der lian sitt hemvist hade, söka förklarande, att han
skall för död anses. När sådan ansökan sker, höre Rätten deröfver den bortkonmes
make, om den till är och å känd ort inom Riket vistas, syssloman,
god man eller förmyndare, der sådan är till boets vård satt, Kyrkoherden i
församlingen och Kronans ombudsman i orten; kan det ej utrönas, att den bortkomne
varit vid lif inom tid, som sagd är, late Rätten tre gånger, minst en
månad emellan hvarje gång, i allmänna tidningarna kungöra kallelse å honom
att gifva sig an hos Rätten eller dess Ordförande.
§ 2.
Ilar den bortkomne veterligen blifvit i krig lifsfarligt sårad, eller befunnit
sig ombord på fartyg', då det förgicks, eller varit i annan sådan lifsfara,
och vet man ej att han räddad blef, då må, när fem år förflutit, sedan han
veterligen var vid lif, sä förfaras, som i 1 § sägs. Lag samina vare, der det
vises, att den bortkomnes ålder skulle, der han vid lif vöre, öfverstiga Nittio
år.
§ 3.
Varder ansökan, sorn efter 1 eller 2 § gjord är, fullföljd sedan år och
tlag förflutit från det kallelsen sista gången i tidningarne kungjordes, och varder
ej heller då veterligt, att den bortkomne varit vid lif inom tid, sorn för hvarje
fall sagd ur, eller att han aflidit, förklarc Rätt-en att han skall för död anses.
§ i
Då
genom laga kraftegande beslut är förklarad!, att den bortkomne skall
för död anses, gånge med hans qvarlåtenskap, sorn hade han aflidit, ifall ansökningen
efter 1 g skett, vid utgången af tjugonde året ifrån den dag, lian
sednast veterligen vid lif var, och, ifall ansökningen varit gjord efter 2 §, il
den dag lifsfaran inträffade, eller den bortkomne skulle, -om han vid lif varit,
fyllt Nittio år, eller vid utgången af femte året från den dag han sednast veterligen
vid lif var, om han då var öfver åttatiofem år; dock varde tid till
bouppteckning och testaments-be vakning räknad från den dag beslutet föll.
§ 5.
Finues, sedan laga kraftegande beslut fallit, som i 4 § sägs, den för död
ansedde vara vid lif, bäre hvar, som i följd äf sådant beslut hans egendom
tiliträdt, den åter. Ilar någon, sedan han egendomen så tillträdde, den öfverlåta.
pantsatt eller inteckna låtit, staude öfverlåtelse!!, pantsättningen eller inteckningen
fast, der egendomen panten eller inteckningen är af innehafvare!! på
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Svar å Riks-Salen.
god tro åtkommen; och söke i thy fall den för död ansedde skadestånd af
honom, som egendomen öfverlät, pantsatte eller inteckna lät.
§ 6.
Nu finnes att den för död ansedde är afliden, och att dödsfallet inträffat
å annan tid, än den, som, enligt 4 § varit för hans dödsdag antagen: hade
han vid dödsfallet andra arfvingar än dem, som egendomen tillträdt; gifven då
dessa till dem, som hans rätta arfvingar äro, arfvet ut, efter thy i 5 § sägs.
§ 7.
Den, som skall egendom afträda efter 5 eller 6 §, vare ock skyldig, att
gälda ränta eller afkomst, som af egendomen fallit, der lian ej i god tro var,
när han den tillträdde: var lian då i god tro, gälde ej ränta eller afkomst för
längre tid, än sedan talan, i läll som i G § sägs, af rätte arfvingeri instämdes,
eller innehafvaren, i fall som i 5 § sägs, veta fick, att den för död ansedde
fanns vid lif; dock njute han ersättning för all nödig och nyttig kostnad, sorn
han å egendomen nedlagt;« och
3:o Genom skrifvelse den 28 Augusti detta år,, om utfärdande af en
författning, hvarigenom förklaras, att, då någon enligt Kongl. Förordningen den
9 December 1756, dömes till fängelse vid vatten och bröd för innehafvande
af dyrkar, dubbla eller hufvudnyeldar eller falska nycklar, tiden för detta fängelse
bör beräknas efter de grunder, som bestämmas i 5 Kapitlet 4 § Straffbalken,
sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, utan hinder
af hvad sorn i särskild författning samma dag blifvit i sådant afseende
stadgadt.
Hvad åter angår öfrige af Eder i underdånighet aflemnade Lagförslag,
de der hunnit af Mig pröfvas, har Jag, efter Högste Domstolens och StatsRådets
hörande, stadnat i nedannämnda beslut:
Uti underdånig skrifvelse af den 29 Mars innevaraude år håfven J, Gode
Herrar och Svenske Män, anmält att J, som ansågen den nu i Lag vissa skyldemän
medgifna rätt att i börd lösa åter en till fjermare frände eller oskyld
genom försäljning, skifte, pantsättning eller testamente af händ fastighet af jord,
hus och tomt i stad, längesedan hafva förlorat sin fordna betydelse och, utan
att i förändrad form kunna gagna, tvärtom öfvergått till ett förkastligt medelför
vinningslystnaden, hvaröfver klagan länge förnummits, af sådan orsak för
Eder del beslutat, det skulle rättigheten att i börd lösa såld, bortskiftad pantsatt
eller genom testamente gifven fastighet i stad, ehvad den är ärfd eller
Kongl. Maj:ls Nåd. Svar å Riks-Salen.
5
aflinge, upphöra, och till följd deraf åtskilliga i Eder skrifvelse upptagne lagens
runi förändras, pä sätt samma skrifvelse vidare omfönnäler.
Lika med Eder, Gode Jlerrar och Svenske Män, anser Jag nuvarande
Lags stadganden i fråga om rättighet för vissa skyldeman att i börd lösa såld,
bortskiftad, pantsatt eller genom testamente gifven fastighet i stad lämpligen
kunna och böra upphäfvas; men då, på sätt Högste Domstolen erinrat, vid granskning
af Edert ifrågavarande förslag det befinnes, att icke allenast viderboendes och
nabos lösningsrätt till försåld fastighet i stad, hvilken lösningsrätt, enligt nu
gällande Lag. icke eger rum i de fall, då köpare och säljare äro med hvarannan
i det skvldskaps förhållande, som i G Kapitlet 1 § Jorda-balken omförmäles,
skulle, i händelse Edert förslag antages, komma att äfven till dessa fall
utsträckas, hvilket destomindre synes vara lämpligt, som med skäl kan förutsättas,
att vid köp emellan så närskylde personer säljaren ofta, af särskild
välvilja för köparen, ätnöjer sig med mindre fördelaktiga köpevilkor, än han
■eljest kunnat erhålla och den på sådan grund köparen beviljade förmån ej bil—
ligtvis bör komma en med säljaren icke beslägtad viderboende eller nabo till
godo, utan äfven, enligt förslaget, viderboende och nabo blifvit medgifvet längre'
rådrum för anställande af deras lösningstalan, än behofvet synes påkalla och
ändamålsenligt är; har Jag, på dessa skäl och med afseende tillika å de af
Högste Domstolen emot förslagets uppställning gjorda anmärkningar, funnit för
godt vägra Mitt samtycke till Edert omförmälde förslag i det skick detsamma
nu blifvit framstäldt; Viljande Jag vara betänkt att genom Nådig proposition till
Rikets härnäst sammanträdande Ständer öfverlemna nytt förslag i ämnet af hufvudsakligen
enahanda syftning med det af Eder framställda.
Med anledning af hos Eder väckt fråga om och i hvad mån oäkta barn
böra tillerkännas en mera utsträckt arfsrätt än dem enligt nu gällande Lag tillkommer,
håfven J uti underdånig skrifvelse den 3 sistlidne Maj, af anförde
orsaker, föreslagit utfärdande af en författning af följande lydelse:
u Oäkta barn, utom det, som är afladt i hordom, eller i svågerskapseller
skyldskaps-led, hvari äktenskap ej må ega rum. vare berättigadt, der moder
dör utan att efter sig lemna äkta barn och bröstarfvingar eller hafva genom
testamente i laga ordning om sin qvarlåtenskap annorledes förordnat, att
deraf njuta den del, som hon på sådant sätt bortgifva kunnat; och skall denna
del så anses, som vore den. genuin laga kraftegande testamente, barnet
gifven: egande dock modrens arfvingar, der någon af henne börd-köpt jord
finnes bland den qvarlåtenskap, sorn barnet tillkommer, den åter lösa, emot de
i 17 kapitlet 3 § Arfda-balken .stadgade vilkor, inom . natt och år efter det
barnets rätt ostridig biet'. Anmäler sig ej oäkta barn inom samma tid från
modrens död för tillgodonjutande af den With sådant barn nu tillagd är, håfve
det denna rätt förlorat, der det ej laga förfall visar-.#
Kongl. Maj:/s Xttd. St or å Riks-Salen.
Emot antagligheten af det stadgande, som salunda blifvit af Eder föreslaget,
är vordet anmärkt, dels att den rättighet en oäkta född person till
följd af detsamma skulle ega att söka åstadkomma bevisning om sin börd och
»åledes om ett förhållande, hvilket, ådagalagdt eller icke, komme att sätta en
fläck på den qvinnas minne, hvilken han förmenade sig hafva att tacka för lifvct,
icke synes stå viii tillsammans med hvad genom Kongl. Brefvet den 17
Oktober 1778 blifvit förordnadt i ändamål att betrygga häfdad qvinna emot
den skymf, afslöjandet af hennes felsteg skulle medföra, dels att ett så beskaffadt
stadgande otvifvelaktigt skulle gifva anledning till många i familjelifvets
ömtåligaste förhållanden djupt ingripande tvister, samt dels att i allt fall i förslaget
saknas bestämmelser, hvilka synas erforderliga för ordnandet af flera nya
rättsförhållanden, som deraf kunna framkallas. Vid öfvervägande häraf och dä
dessutom genom antagandet af ifrågavarande förslag, hvilket ej åsyftar införandet
af någon förändring i testaments-rätten, oäkta barn icke skulle kunna erhålla
större rätt till modrens efterlemnade egendom, än hon redan nu, derest
hon så för godt finner, eger att barnet tillägga, har Jag funnit Mig till samma
förslag ej böra lemna Mitt bifall.
Vidare håfven J, Gode Herrar och Svenske Män, uti underdånig skrifvelse
den 10 sistlidne .Tuni, anmält, hurusom J, på anförde grunder, beslutat
en författning af följande innehåll:
»Vill ogift qvinna, dä hon fyllt trettio år, blifva myndig, har hon att
derom göra ansökning hos den Rätt, derunder hon i förmyndare-mål lyder; och
pröfve Rätten, sedan hennes förmyndare och närmaste fränder hörde äro, om
don ansökning beviljas må. Beviljas den, sker dock derigenom ej någon förändring
i hvad Lagen i afseende på giftomanna-rätt samt tast egendoms förpantning
och försäljning stadgar och förmår; och bör, derest, efter det qvinna blifvit
myndig förklarad, arf skulle henne tillfalla, laga förmyndare vara vid delningen
deraf tillstädes, att hennes rätt dervid iakttaga och bevaka.«
Emot Edert berörde förslag har, ibland annat, blifvit anmärkt, att samma
förslag, hvilket icke närmare angifver huruvida, i fråga om ogift trettioårig
qvinnas försättande i myndighetstillstånd, den Konungen nu tillkommande dispensrätt
derefter komme att upphöra, eller om, med bibehållande af samma
rätt, på qvinnans val finge bero, att antingen hos Konungen eiler vid domstol
göra sin myndighe ts-ansökning, skulle, i händelse den förra tydningen an t ages,
leda till den motstridighet, att Konungens dispensrätt försvunne i afseende å
qvinnor af trettio års ålder, men fortfor i afseende ä dem. hvilka icke uppnått
denna ålder, och, derest åter den sednare tydningen b lefve, den gällande, kun
-
Kongl. Maj:Is K å d. Svar ä Iliks-Salen.
7
lia förorsaka korssande och stridiga beslut, i det att myndighets-ansökniug af
Konungen afslagen, sedermera kunde komina att, under oförändrade förliällanden,
af domstol bifallas, eller tvärtom,.
På grund häraf och då den föreslagna lagen i allt läll icke synes komma
att för den sökande bereda märklig lättnad i besvär och kostnad, utan, i
händelse af fortsatt tvist, fastmera öka omgången och utgifterne, har Jag funnit
Mig icke böra Edert nu ifrågavarande förslag antaga..
Jag förblifver Eder, Gode Ilerrar och Svenske Män, med all Kongl,
K åd oell Ynnest städse välbevågen.
OSCAR
STOCKHOLM, f. d. Schuitze’8 Boktryckeri, 1854.
