# ID: svediakorp-gov2250
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 104,562
# sentences: 2,809
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, M 38.
3
Chefen för Sjöförsvars-departementet, Statsrådet Ulner anförde i underdånighet:
»Sedan Eders Kongl. Maj:t, med anledning af nu förhanden varande förhållanden, i
nåder täckts anbefalla mig uppgifva, hvilka af de extra stats-anslag, Eders Kongl. Maj:t
vid nu pågående riksmöte för Sjöförsvaret i nåder äskat, må behöfva tidigare vara att
tillgå än vid aflerrmandet af den Nådiga Propositionen om berörde anslag afsågs, får jag i
underdånighet anmäla, alt, derest en större rustning af Eders Maj:ts flotta skulle nästkommande
vår blifva nödvändig, och hvarvid en eller flera klassers af sjöbeväringen uppbådande
till tjenstgöring oundgängligen erfordras, så är det, efter min åsigt, högst angeläget,
med betraktande af den knappa tiden för anskaffningen och verkställigheten i öfrigt, så
vidt för öfrigt sådant kan medhinnas, att nödiga medel icke allenast anvisas i och för
detta manskaps beklädande, utan jemväl till hvad som erfordras för att kunna komplettera
ytterligare tvenne linieskepp; hvadan jag anser mig böra i underdånighet hemställa, huruvida
icke, med möjligen första, frågan om följande anslag torde böra af Rikets Ständer
tagas under pröfning, för att sedermera kunna anvisas, nemligen:
l:o till kompletterande af linjeskeppet Gustaf den Stores bristande inventarier
' R:dr 63,645:
2:o till kompletterande af linieskeppet Rristighetens bristande inventarier,
äfvensom inredningens försättande i fullt stånd 60,305: — —
3:0 den för år 1854 beräknade del af det till sjöbevärings-manskapets
beklädnad äskade anslaget (240,000 R:dr) eller  80,000: — —
4:o till extra arbetsbiträden vid komplettering af ofvannämnde skepp . . 12,000: — —
Summa Banko l{:dr 216,148: — —
Behöfligheten af dessa medel är uti de, Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof, bilagde protokoller jemte bilagor öfver Sjöförsvars-ärendena
närmare ådagalagd, utom hvad rörer det här ofvan för extra arbetsbiträden
upptagna belopp, som utgör ett behof utöfver hvad redan äskadt blifvit, men hvilka extra
arbetsbiträden äro oundgänglige, derest komplett^rings-arbetena skola kunna till föreskrifven
tid verkställas, enär den vid Carlskrona station befintliga ordinarie arbetsstyrka, som
varit afsedd att begagnas vid ifrågavarande, först sednare tillärnade kompletteringar, nu
icke kan dertill påräknas, såsom varande fullt sysselsatt med redan nådigst anbefallda
arbeten.»
Uppå tillstyrkande af Stats-Rådets samtlige ledamöter beslöt Kongl. Maj:t, att hos
Rikets nu församlade Ständer begära det ofvanberörde af Cheferne för Landtförsvars- och
Sjöförsvars-departementenie såsom i främsta rummet behöflige ansedde anslag, tillsammans
uppgående till en summa af Fem Hundra Åttatio Nio Tusen Åtta Hundra Fjorton
(589,814) Riksdaler 52 sk. Banko, måtte ställas till Kongl. Majits disposition så tidigt, att
dermed alsedda utgifter må kunna bestridas innan början af nästa sommar; och uppläste
Chefen för Finans-departementet, Stats-Hådet Herr Friherre Palmstjerna i underdånighet till
justering ett, i öfverensstämmelse med nu lättade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majits
Nådiga Skrifvelse i ämnet, hvilket förslag Kongl. Majit, enligt Stats-Bådets ledamöters underdåniga
hemställan, täcktes i nåder gilla, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
hvarjemte Kongl. Majit befallde, att, i likhet dermed, nådig skrifvelse skulle till Rikets
Ständers Stats-Utskott expedieras.
Ex protocollo
C. F. Smerling,
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BK C KM A N r 1854.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N.-o 39.
X:o 39.
Ank. till Exp. Utsk. d. 18 Jan. 1854, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Siats-Utskott,
angående kapi talis ering af vissa till jordegare inom Elfsborgs
Län från sjette hufvudtiteln utgående årliga ersättningsbelopp
för jordförluster i följd af Trollhätte kanals anläggning; Gifven
Stockholms Slott den 29 December 1853.
1 följd af Kongl. Maj:ts den l:ste sistlidne Mars meddelade Nådiga befallning,
har dess Befallningshafvande i Elfsborgs. Län numera till Kongl. Maj:t insändt
de från vederbörande egare och innehafvare af hemman och lägenheter i
nämnde län, alla belägne inom Wäne Härad, infordrade yttranden öfver hvad,
i anledning af Rikets sednast församlade Ständers underdåniga framställning om
utbyte mot kontanta anslag af de efter förslagsmarkegång till ersättning för jordförluster
genom kanal- och väganläggningar, på sjette Hufvudtiteln uppförda indelda
räntor, blifvit i Kongl. Maj:ts och Rikets. Stats-kontors memorial af den
13:de sistlidne Januari i underdånighet föreslaget, ej allenast i afseende å ett
dylikt utbyte af indelda räntor , mot kontanta anslag, utan ock angående dels bestämmandet
till visst oföränderligt kontant belopp af de på ifrågavarande anslag
uppförda, efter årlig markegång å vissa räntepersedlar utgående ersättningar, dels
utbyte af de smärre ersättningsbeloppen mot kapitalersättning, en gång för alla,
hvaraf fem procent årlig ränta borde svara mot hvad eljest skulle årligen utgå.
Bemälde yttranden utvisa, att af dessa ersättningstagare, till hvilka ifrågavarande
årliga ersättningsbelopp utgå i anledning af den skada, sorn förorsakats
å deras egor genom uppdämning i Götha Elf vid Trollhätte kanalverk, följande
förklarat sig belåtne att hädanefter åtnjuta ersättningen i kontant efter hvarje
års markegångspris å de redan anslagne räntepersedlarne, med tillagd forlön för
den i räntorna inbegripna spanmål? nemligen:
/ Tunhems socken:
Egarne af N:ris 1, 2, 3 och 4 Malöga, tillsammans 4 mantal, för hvilka ersättningsbeloppet
utgör i kronovärdi  R:dr 42: 8. 8.
Bih. lill R. St. Prol. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd. 12 Hafi.
2 Kongl. Alaj.-ls Nåd. Skrifvelse, N:o 39.
I Wassända socken:
Egaren af N:o 1, öna, i mantal . . .
” 15.
Summa kronovärdi R:dr 42: 23. 8.
men att deremot alla de öfriga här nedan uppräknade ersättningstagarne äro vilfige
att, på det af Stats-kontoret föreslagna sätt, taga kontant ersättning, en gång
för alla, nemligen:
I Gerdhems socken:
Lilla Hojum, | mantal, för hvilket ersättningsbeloppet utgör i
kronovärdi
R:dr— 11. 3.
Stafvered, 1 d:o d:o  ” — 40. 11.
N:o 2 Hultsjö Bengtsgården, 1 d:o d:o
„ — 17. 5.
„ 4 ibid. Björsgården, 1 d:o d:o  „ — 3. 6.
„ 6 Assars- eller Eliasgården, |:dels d:o  „ — 13. „
I Tunhems socken:
Hede äng R:dr 5: 8. 5.
N:s 4 och 5 Bryggum Andersgården och Gudmundsgården, tillsammans
2 mantal  1: 18. 11.
N:o 1 Gäddebäck, 1 mantal  — 5. —
„ 2 Rånnum Snickaregården, i d:o
* • » — — 4.
„ 3 ibid. Andersgården, £ d:o  » — 1®- 9.
„ 4 ibid. Olofsgården, 4 d:o
„ — 10* —
„ „ ibid. Säteri, 1 d:o
— 2. 3.
,, 6 Sandgärdet, 4 d:o
?, — 10. —
„ 1 Westanå, { d:o  5, — 8. 9.
„ 1 Wargöna, J d:o  » — 5. 9.
I Naglums socken:
i' „ 1 Öfverby, 1 mantal  » — 37. 2.
„ 1 Ladugården Nedragården, f d:o
— 88. 6.
„ 2 ibid. Mellangården, 1 d:o
j
1: 3. 4.
„ 3 ibid. Flundbogården, 1 d:o  5? 3. 4.
„ 1 Knorren, J d:o . . .
— 26. 5.
„ 1 Kjelltorp, 4 d:o
» — 18. 6.
Summa kronovärdi R:dr 14: 9. 6.
motsvarande efter markegång på förslag, å 8 R:dr
. . 113: 28. —
Kongl. Maj:t, som hvad ersättningsbeloppen till öna och Malöga hemmansegare
beträffar, med hänsigt till förklaringarnes innehåll, finner någon förändring
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 39.
3
tills vidare icke kunna komma att ega rum, vill, enär öfrige ersättningstagare
inom Elfsborgs Län förklarat sig villige att, en gång för alla, emottaga kontant
godtgörelse sålunda, att fem procent ränta å ersättningskapitalet motsvarar hvad
eljest årligen skall utgå, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att af det för
»Jordförluster genom kanal- och väg-anläggningar» å sjette Hufvudtiteln uppförda
förslagsanslag i penningar må till sistbemälde ersättningstagare, till fördelning i
mån af deras ifrågavarande hemmansdelar, få utgå såsom godtgörelse, en gång
för alla, en summa af 2,271 R:dr 32 sk., hvaraf fem procent utgör 113 R:dr
28 sk. eller hvad som, efter förslagsmarkegång å 8 R:dr, motsvarar ett kronovärdi
af 14 R:dr 9 sk. 6 r:st.
I händelse Rikets Ständer bifalla denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning,
äfvensom hvad i Kongl. Maj:ts, rörande Statsverkets tillstånd och behof under
den 16 sistlidne November aflåtna nådiga Proposition, blifvit, i afseende på sjette
Hufvudtitelns anslag till »Jordförluster genom kanal- och väg-anläggningar» föreslaget,
skulle således på nämnde anslag komma att qvarstå:
Kontant förslagsanslag R:dr 1,800: —
indelda räntor, kronovärdi 220 R:dr 4 sk. 11 r:st.|  „ 1,760: 39.
indeld spanmål, 40 tunnor med förslagsvärde  ,, 240: —
Summa R:dr 3,800: 39.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
4
Kongl. Slaj-.ts Nåd. Skrifvelse, N.o 39.
Utdrag af Protokollet 'öfver Civil-År enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stals-Rådet, å Stockholms Slott den 29 December
j 853, dervid Hans Kongl. Höghet Kronprinsen jemväl
var tillstädes.
N ärvarande:
Hans Excellens, Justitise-Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Kåden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Fåhraeus, uppläste derefter till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott, angående
kapitalisering af vissa till jordegare inom Elfsborgs län från Sjette Hufvudtiteln
utgående årliga ersättningsbelopp för jordförluster i följd af Trollhättekanals
anläggning; och täcktes
Kongl. Maj:t, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i Nåder gilla, samt befallde att, i enlighet
dermed, Nådig skrifvelse, sådan den finnes detta protokoll
bilagd, skulle till Rikets Ständers Stats-Utskott expedieras.
Ex protocollo
Carl Ekström.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1854.
Kongl. Majus Nåd. Proposition, JYs 40.
1
M 40.
Ank. tillpEIxp.-Utsk. d. 9 Febr. 1834, kl. 12 m.
Kongl. Majus Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående utbyte af
ett Häradshöfdingen i Öfre Fryksdals samt Öfre och Nedre Elfvedal
tingslagers domsaga på lön anslaget qvarnställe; Gifven Stockholms
Slott den 47 Januari 4854.
Domhafvande!) i ofvanuämnde tingslager, Häradshöfdingen A. J. Pihlgren, som till boställe
innehafver Arnäs, ett mantal i Borgviks socken och Grums härad, till hvilket boställe hörer
rättigheten att ä en bergholme i Borgviks ström, på ett afstånd af en half mil ifrån Arnäs, anlägga
och begagna en tullmjölqvarn med tre par stenar, har uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Wermlands län insänd och förordad skrift i underdånighet anhållit,
att då Pihlgren vid sitt tillträde till embetet, enligt lagakraftvunnet beslut, fått emottaga
qvarnlägenheten utan åbyggnad, så att fördelen deraf inskränkte sig endast till byggnadsstället
och tullmälds-rätligheten, men räntan å de medel, som för uppförande af qvarnhus
ålginge, jemte kostnaderna för aflöning åt mjölnare samt underhåll af qvarnen med hvad
dertill hörde, skulle, efter uppgjord beräkning, med icke mindre än 430 R:dr R:gs öfverstiga
den inkomst, som genom mäldrättighetens begagnande kunde inflyta, det måtte varda
Häradshöfdingen Pihlgren tillåtet att till Kungsborgs bruks bolag, hvilket uti samma ström
eger tullmäldsrätt för 21 par qvarnstenar, deraf dock endast ett mindre antal begagnades,
få utbyta boställets qvarnställe emot vederlag, dels af */36 mantal kronoskatte Gullsjö,
Grums socken, dels ock af fri förmälning af ett visst belopp spanmål å de bolaget tillhöriga
qvarnar i Borgviks ström.
Vid undersökning, förrättad af Kronofogden och Häradsskrifvaren i orten i ändamål
att närmare bestämma vilkoren för det föreslagna bytet, har ej allenast riktigheten
utaf Häradshöfdingen Pihlgrens beräkning öfver den förlust, som skulle boställshafvaren
genom qvarnens uppbyggande och begagnande tillskyndas, blifvit vitsordad, utan ock den
upplysning vunnits, att det af Kungsborgs bolag erbjudna y36 mantal, hvilket bolaget för
166 R:dr 32 sk. banko inköpt, vid laga skifte erhållit sina egor, bestående af 2 tunnland
26,8 kappland åker, och 16 tunnland 7,6 kappland skogsmark i ett sammanhang utbrutna
och lagda invid Arnäs hemmans rågång, sä att desamma, för hvilka i arrende nu
utgjordes 73 dagsverken, skattade till 23 R:dr banko, jemte alla hemmansdelen tillhörande
onera och besvär, kunde med fördel begagnas-såsom torp till förenämnde boställe; Och
har Kungsborgs bolag såsom vederlag för ifrågavarande qvarnställe, jemte nämnde hemmansdel,
erbjudit boställsinnehafvaren fri mäld för femton tunnor råg och tjugu tunnor
hafra årligen.
I målet hördt, har Kongl. Maj:ts och^Rikets Kammar-Kollegium i underdånighet
anfört, att Kollegium, i likhet med hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samt KronoItih.
till R. St. Prot. 4833 & 4854. 4 Sami. 4 Afd. 43 Eäft. 1
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JK 40.
fogden och Häradsskrifvaren förklarat, fanne de föreslagna viikoren vara till fördel för
boställsinnehafvare^ som under nuvarande omständigheter ej kunde annorlunda än med
förlust begagna den rättighet han eger att i Borgviks ström drifva tullmjölqvarn, hvaremot
förvärfvandet deraf i så måtto kunde vara för Kungsborgs bolag af vigt, att det derigenom
ensamt fick disponera vattnet i strömmen och befrias från en möjlig medtäflare i
mälderörelsen, för vinnande af hvilka ändamål någon uppoffring syntes dem skälig. Räntan
för qvarnen, utgörande fyra fjerdingar tullmjöl, hade, såsom inbegripen i boställsinnehafvarens
löneindelning hittills icke blifvit utgjord, och af sådan anledning, vid bytesvilkorens
uppgörande, undfallit uppmärksamheten, ehuru denna ränta ej allenast borde åtfölja
qvarnlägenheten, som i en ny egares hand icke finge vara skattfri, utan ock hädanefter,
likasom förut, borde på ett eller annat sätt komma boställsinnehafvaren tillgodo; men som
utgörandet af denna ränta skulle innefatta en opåräknad tillökning i det mer än tillräckliga
vederlag bolaget erbjudit boställsinnehafvaren, samt qvarnen, genom förbindelsen för
bolaget att åt innehafvaren af Arnäs boställe fritt förmala 15 tunnor råg och 20 tunnor
bafra, i sjelfva verket blefve skattskyldig till boställsinnehafvaren för så mycket, som tulltägten
eljest skulle utgöra å denna mäld och således för vida mera än räntan nu utgör,
ansåge Kollegium all svårighet i detta hänseende kunna undanrödjas samt utan rubbning
i bytesvilkoren, qvarnens skattskyldighet och boställsinnehafvarens löneindelning lemnäs
oförändrade, derest den ränta, sorn för qvarnen ingår i Arnäs boställes ränta, derifrån i
jordeboken blefve utbruten och särskildt pålörd qvarnen, men med anteckning att boställsinnehafvaren,
i stället för att uppbära densamma, egde åtnjuta fri förmälning af ofvanberörde
spanmålsbelopp, på hvilket sätt och med vilkor i öfrigt, dels att boställshafvaren
skulle blifva ansvarig för de räntor och besvär, som åligga V36 manta' Gullsjö och hvilka
blifvit beräknade till Tre Riksdaler 25 sk. 5/18 runst. dels ock att nämnde hemmansdel
skulle öfvergå till krono och Arnäs qvarn till skatte, Kollegium i underdånighet tillstyrkt
bifall till ifrågavarande utbyte, innan hvars verkställighet Kungsborgs bruks bolag dock
skulle åligga att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i behörig ordning styrka hemmansdelens
gravationsfria beskaffenhet.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå,
att Rikets Ständer, med bifall till den af Häradshöfdingen Pihlgren gjorda ansökning, lemna
samtycke dertill, att den till Häradshöfdingebostället Arnäs lydande qvarnlägenhet i Borgviks
ström, må, emot det af Kungsborgs bruks bolag erbjudna vederlag, samt på det sätt
och de vilkor, Kammar-Kollegium i öfrigt föreslagit, få till nämnde bolag öfverlåtas.
De till ärendet hörande handlingar skola hållas det Rikets Ständers Utskott tillhanda,
till hvars behandling ärendet varder hänskjutet.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR
G. A. Sparre.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, M 41, 3
Utdrag af Protokollet öfver Justitice-Departements-ärender, hållet inför
Hans Majit Konungen, uti Siats-Rådet å Stockholms Slott den
17 Januari 1854, i närvaro af H. K. H. Kronprinsen.
Närvarande Stats-Råds-ledamöter:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Hans Excellens Herr Justitiae-Statsministern uppläste till justering följande, i enlighet
med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
propositioner, till Rikets Ständer, angående:
b) utbyte af ett Häradshöfdingen i Öfre Fryksdals, samt Öfre och Nedre Elfvedal
tingslagers domsaga på lön anslaget qvarnställe:
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande
i nåder gilla berörde förslag samt befalla att nådiga propositioner i enlighet
dermed skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
E. Helling,
JV2 41.
A.nk. till Exp.-Utsk. d. 9 Febr. 1834, kl. 12 m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående utbyte af
indragna Pukslagarebostället Hvetlanda Thomas- och Kullagårdarna
emot Häradshöfdingebostället Repperda Drakegården i Jönköpings
Län; Gifven Stockholms Slott den -17 Januari 18.74.
Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift har Häradshöfdingen i Östra Härad, Friherre
Malte von Liewen, i underdånighet anhållit, att, då det honom på lön anslagna bostället
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, M 41.
Repperda Drakegården, ett oförmedladt mantal, är beläget på ett afstånd af 1 l/2 mil ifrån
Hvetlanda, der den endast af ett härad bestående domsagan har sin tingsstad, men Kongl.
Maj:t och Kronan numera eger dispositionsrätt öfver indragna Pukslagarebostället Hvetlanda,
Thomas- och Kullagårdarna, förmedlade, från ett mantal hvardera, det förra till
3/4:dels och det sednare til! % mantal, det kunde varda medgifvet, att Repperda Drakegården
finge utbytas emot nämnde gårdar i Hvetlanda, helst vid det förhållande att Repperda
Drakegården vore taxeradt till 2,200 R:dr samt Hvetlanda Thomas- och Kullagårdarna
endast till 1,890 R:dr, någon förlust, genom bifall till ansökningen icke syntes kunna
för Kronan uppstå, men domhafvanden, hvilken uti häradets tingshus hade tillräcklig
bostad, medelst bytet uti flera hänseenden skulle beredas förde).
Af den värdering, som till följd af Kongl. Maj-.ts Nådiga föreskrift blifvit verkställd
å ifrågavarande hemman, inhemtas, att Repperda Drakegården, som enligt skattläggningsmethoden
af den 30 Januari 1688, samt ortens undervisning är taxeradt till 17 R:dr 30
sk. 3 rst. efter i byn förrättadt laga skifte, innehafver 31 Tunnland 26 kappland åker,
71 tunnland 12,8 kappland äng samt 318 tunnland 23 kappland hagmark; att hemmanets
åbyggnad ansetts i värde till 1,040 R:flr samt dess inkomster eller jordafkastning till
808 R:dr, hvarifrån afgå brukningskostnad, utgifter och onera, deribland ordinarie rotering
med tillsammans 417 R:dr 1 sk.; så att behållna inkomsten deraf skulle utgöra 390 R:dr
47 sk:r; samt att till Hvetlanda Thomas- och Kullagårdarna, skattlagda till 17 R:dr 22
sk:r 6 rst. och med åbyggnad värderad till 1,024 R:dr 52 sk:r lyda 28 tunnland 25,4 kappland
åker, 44 tunnland 23 kappland äng och 569 tunnland 13 kappland hagmark, samt
att inkomsten eller jordafkastningen deraf ansetts uppgå till 817 R:dr 16 sk:r, som, efter
afdrag för onera, brukningskostnad och öfriga utgifter med 598 lt:dr 41 sk:r 4 rst., lemnar
en behållning af 418 R:dr 22 sk:r 8 rst, hvilken uppskattning sålunda upptager värdet
af åbyggnaden vid Repperda 15 R:dr 16 sk:r högre än vid Hvetlanda, men att sistnämnde
hemman deremot gifver 27 R:dr 23 sk:r 8 rst. mera i afkastning, än Repperda;
varande Hvetlanda för det närvarande utarrenderadt till midfastan år 1871, under förbehåll
likväl att arrendet, efter laga uppsägning, upphör i fall det ifrågaställa bytet medgifves.
Då egaren af det hemman, som gemensamt med Repperda bildar en rote, bestridt
roteringsskyldighetens öfverflyttande från Repperda till Hvetlanda eller annat i sådant hänseende
föreslaget hemman såsom mera aflägset belägna, har Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-Kollegium, i ärendet hördt, funnit hinder möta för Hvetlandas inträde i ordinarie
rotering i stället för Repperda Drakegården; Och emedan den rotering Repperda drager,
efter tio års medelpris, utgör 30 R:dr 6 sk:r samt således endast 2 R:dr 29 skir 10 rst.
mera än det belopp 27 R:dr 24 sk:r 2 rst, hvarmed behållna afkastningen af Hvetlanda,
rätteligen beräknad, öfverstiger den som af Repperda erhålles, har Kammar-Kollegium ansett
bytet lämpligast böra ske på det sätt, att hvardera hemmanet bibehåller sina nuvarande
onera och att innehafvare!) af Hvetlanda till innehafvaren af Repperda årligen efter
markegångspris utgifver roteringsbördan motsvarande ersättning samt att den sednare godtgör
den förre då extra rotering utgöres för Hvetlanda Thomas- och Kullagårdarna, hvilka
nu till sådan rotering äro indelade för % mantal uti hvardera af rotarna N:ris 18 och 43
af soldathållet i Jönköpings län.
Enär ofvanberörde til! utbyte mot hvarandra föreslagna hemman, å ena sidan Repperda
Drakegården och å den andra Hvetlanda Thomasgården och Kullagården, finnas i
afseende pä åbyggnad i det närmaste jemngoda samt, enligt hvad de å samma hemman
i vederbörlig ordning verkställda värderingar, efter rättelse af en förelupen mindre missräkning
utvisa, den behållna afkastning, som Hvetlanda hemmanen kunna anses gifva, endast
med 27 R:dr 24 skir 2 rst. öfverstiger hvad Repperda är beräknadt att lemna, och denna
föga betydliga skillnad i hemmanens afkastning derjemte förminskas om i beräkning tagas
de vid värderingen förbigångna omständigheter, att Hvetlanda hemmanen dels äro underka
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, Jtä 41.
S
stade extra ordinarie rotering och dels såsom, innan förmedling derå medgafs, utgörande
två mantal, härdare drabbas af de utskvlder, som efter oförmedlade hemmantalet utgå,
men de ifrågavarande hemmanen i Hvetlanda, genom sin belägenhet, äro af särskildt värde
för domhafvanden i Östra härad, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Rikets Ständer, att det
för närvarande till boställe för bemälde domhafvande anslagna hemmanet Repperda Drakegården
må, på sätt Häradshöfdingen Friherre von Liewen sökt, få emot det till Statsverket
indragna Pukslagarebostället Hvetlanda utbytas, med bibehållande dervid af deras
förut bestämda onera; och under vilkor i öfrigt, att hemmanen å ömse sidor afträdas efter
skeende laga af- och lillträdessyn, med åbyggnader och stängsel i laga skick, samt behörigen
verkställdt trädesbruk och höstutsäde, hvarefter Repperda Drakegården bör genom
Kammar-Kollegii försorg i vanlig ordning för Kronans räkning utarrenderas.
De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; Och Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
G. A. Sparre.
Utdrag af Protokollet öfver Justilice-Departements Ärender, hållet inför
Bans Maj:t Konungen u'i Stats-Rädet å Stockholms Slolt den 17
Januari 1854, i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärenderna, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Hans Excellens Herr Justitiae-Stats-Ministern uppläste till justering följande, i enlighet
med Kongl. Majits förut fattade Nådiga beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, angående:
a) Utbyte af indragna Pukslagare-bostället Hvetlanda Thomas- och Kullagårdarne
emot Häradshöfdingebostället Repperda Drakegården i Jönköpings län;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, JM 42.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, i
Nåder gilla berörde förslag samt befalla att Nådiga propositioner i enlighet
dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
E. Helling.
M 42.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Febr. 1884, kl. 12 m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående tilldelande
af pension från Allmänna Indragningsstaten åt läkaren vid Straffoch
Arbets-Fängelset i Malmö, Christian Henrik Andersson; Gifven
Stockholms Slott den J7 Januari 185 4.
Hos Kongl. Majit har läkaren vid ofvannämnde fängelse, t. f. Bataljons-Läkaren
C. H. Andersson i underdånighet anhållit, att som han, vid uppnådd ålder af nära sjuttiotvå
år och såsom besvärad af en ofta återkommande sjuklighet, snart torde blifva nödsakad
att från tjensten vid fängelset afgå, sökanden, hvilken icke vore delegare i pensionsinrättning,
men hade en ålderstigen och sjuklig hustru, jemte en värnlös dotter att
försörja, kunde vid afskedstagandet från samma tjenst, varda i Nåder hugnad med förmånen
att under sin återstående lifstid få, såsom pension, uppbära den aflöning, sökanden
å fångvårdens stat åtnjuter.
Af vid ansökningen fogade handlingar inhemtas, att Andersson, hvilken är född d.
2 Februari 1782, icke allenast sedan år 1807 i egenskap af läkare tjenstgjort vid arméen
och bivistat flera fälttåg, derunder han jämväl blifvit sårad, utan ock i Maj månad år
1830 erhållit förordnande att vara läkare dels vid ofvan omförmälda fängelse och dels
för den i Malmö förlagda garnison, i hvilka befattningar Andersson med det nit tjenstgjort,
att, uppå vederbörandes hemställan, Andersson år 1850 fått sig tillagd den mindre
guldmedaljen för medborgerlig förtjenst; och innehåller ett af förre Regementsläkaren
U. Miillern utgifvet betyg, att Andersson under sin oafbrutna långvariga verksamhet, så
väl i fredstid som under de fälttåg, hvaruti han deltagit, ofta ådragit sig sjukdomar, hvilkas
följder, bestående förnämligast uti periodiskt påkommande kramp, rheumatisk ryggvärk
och paralytiska affektioner, blifvit alltmer kännbara, synnerligast sedan år 1850, då,
under choieralarsotens härjande i Malmö, Andersson dels vid vårdandet af en stor sjukpersonal,
nödsakades underkasta sig stora ansträngningar, dels slutligen sjelf blef af farsoten
angripen.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, har Styrelsen öfver Fängelser och Arbetsinrättningar
i riket, med afseende derå, att Andersson, förutan annan långvarig och
ansträngande tjenstgöring, sedan medlet af år 1830 till Maj månad nästlidne år med särdeles
nit bestridt Jäkarebefattningen vid fängelset i Malmö och under sin tjenstgöring
ådragit sig svåra sjukdomar, hvarföre han ock då mera åtnjöt tjenstledighet, hvartill kom,
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition, JV> 42.
7
att, enligt hvad Styrelsen egde sig bekant, Andersson befinner sig i torftiga omständigheter,
i underdånighet hemställt, att Kongl. Majit måtte täckas hos Rikets Ständer föreslå
Andersson till erhållande af rättighet att efter afskedstagande! från läkaretjensten vid
Straff- och Arbets-fängelset i Malmö, få under sin återstående lifstid å allmänna Indragningsstaten
uppbära det belopp, han i aflöning för samma tjenst nu åtnjuter, nemligen dels
i stat bestämdt arfvode, Fyra hundra Riksdaler, och dels ett Andersson för lemnad läkarevård
åt garnisonen personell beviljadt arfvode, till belopp af Sextiosex Riksdaler 32 sk.,
eller tillsammans Fyrahundra Sextiosex Riksdaler 52 sk. biko; uti hvilken hemställan
Kongl. Majlis och Rikets Stats-Kontor, fastän, vid .frågor om pension, personela arfvoden
i allmänhet icke tagas i beräkning, likväl, med hänseende till de beträffande Andersson förekomna,
bevekande omständigheter, ansett sig böra hufvudsakligen instämma.
Då Rikets Ständer, enligt hvad deras underdåniga skrifvelse d. 2 Juni 1848 innehåller,
ehuru de icke funnit godt lemna bifall till gjord framställning derom, att vid fångvården
anställde läkare skulle få bestämd pensionsrätt sig tillagd, likväl i sammanhang
dermed förklarat sig benägne, att, i händelse en eller annan bland desse läkare skulle
finnas särdeles förtjent att af en sådan förmon undantagsvis komma i åtnjutande, taga
frågan derom i särskildt betraktande, samt beträffande Andersson vitsordadt är, att han,
hvilken närmare Fyratiosju år varit vid arméen såsom läkare anställd, derjemte allt från
Maj månad år 1830 till samma månad nästlidne år, då Andersson, till följd af sjuklighet,
som han under sin långvariga tjenstgöring sig ådragit, erhöll ledighet, oafbrutet med särdeles
nit bestridt läkarebefattningen vid Straff- och Arbets-fängelset i Malmö, äfvensom
för den der förlagda garnison, vill Kongl. Majit härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer,
att Andersson, hvilken är omkring 72 år gammal, och med åldrig hustru, jemte oförsörjd
dotter, befinner sig i torftiga omständigheter, utan att för sitt uppehälle hafva att påräkna
bidrag ifrån någon pensionsinrättning, måtte, vid dessa särskildt förekomna ömmande
omständigheter, få vid afskedstagande uppföras å Rikets Allmänna Indragningsstat till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en oafkortad pension af Fyrahundra Sextiosex
Riksdaler 52 sk. biko årligen.
De till detta ärende hörande handlingar skola hållas tillhanda det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; Och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
G. A. Sparre.
Utdrag af protokollet öfver Justitice-Departemenls ärender, hållet inför
Hans Majit Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott, Tisdagen
den 17 Januari 1854, i närvaro af Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld)
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, M 43.
Stats-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
l:o
Hans Excellens Herr Justitiee-Stats-Ministern uppläste till justering följande, i enlighet
roed Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga propositioner till Rikets Ständer, angående:
a) _______ _ _ _ _
b) — — — — — — — — — — —
C) _ _ _ _ _______
d) Tilldelande af pension från Allmänna Indragningsstaten åt Läkaren vid Straff
och
Arbetsfängelset i Malmö G. H. Andersson.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stafs-Rådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, samt befalla att nådiga propositioner, i enlighet
dermed, skulle lill Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
E. Helling.
M 43.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Febr. ISSi, kl. 12 m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension
åt Regements-Kommissarien J. L. Aberg vid afskedstagandet; Gifven
Stockholms Slott den 2 Februari i85i.
Hos Kongl. Maj:t har, uti en af Generalbefälhafvaren i Första Militärdistriktet insänd
och förordad skrift, Regements-Kommissarien vid Skånska Husar- och Dragonregementena
Johan Ludvig Åberg, i underdånighet anhållit, att, då han, numera 74 år gammal, tjenat
Staten i 47 är, deraf 17 vid f. d. Passevolanskommissariatet och 23 i ännu innehafvande,
med en särdeles både betydlig och besvärlig uppbörd förknippade Regementskommissariebefattning,
till hvars längre utöfvande han kände sig genom ålderdomsbräckligheter vara
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, JV? 43.
9
öfÖrhäögeh, men hvilken han, enär pensionsrätt icke vore Regements-kommissarier i författningarne
tillförsäkrad, ändock af skyldig omtanke för eget och de sinas uppehälle nödgades
söka än vidare bibehålla, Kongl. Maj:t täcktes, med afseende ej mindre på omförmälda,
med vederbörliga betyg styrkte omständigheter, än å de sökanden af såväl fordna
som nuvarande förmän lemnade fördelaktiga vitsord om hans förhållande under den långa
tjenstetiden, nådigst förunna honom rättigheten att efter afskedstagande! få för sin återstående
lifstid oafkortadt tillgodonjuta nu innehafvande löneförmoner, bestående af 400 R:dr,
i aflöning för Regements-kommissarie-befattningen vid ofvannämnda 2:ne regementer och
100 R:dr såsom arfvode för vården af Skånska Dragonregementets tross-effekter, eller
inalles 500 Riksdaler b:ko årligen; hvartill sökanden trott att bevekande skäl äfven skola
finnas deruti, att ehuru, efter Passevolans-kommissarialets år 1830 nädigst anbefallda indragning,
den der anställde personal i allmänhet, genom Nådiga Brefvet den 27 Augusti
1831, fått sig tillerkänd förmånen att egande löneinkomster på indragningsstat bibehålla,
sökanden likväl, ehuru han redan längre tid vid Kommissariatet tjenstgjort, icke blott då
från en sådan förmån undantagits, utan äfven genom sitt ofrivilliga förflyttande till Regements-kommissarie-befattning
gått i mistning af rättigheten dertill för framtiden.
Vid öfvervägande häraf, äfvensom af hvad Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-kollegium
Uti afgifvet underdånigt utlåtande den 2 sistlidne December i ämnet anfört, har Kongl.
Majit väl funnit, att sökanden icke eger lagligen grundad rätt till nu sökte förmån; men
då för Regements-kommissarien Aberg, utom hans höga ålder och med läkarebetyg styrkta
bräcklighet, förekommer, att han, enligt förmäns honom lemnade enhälliga vitsord, under
40 års tid, först såsom anställd vid f. d. Passevolans-kommissariatet och derefter i egenskap
af Regements-kommissarie, med städse oförminskadt nit samt synnerlig ordning och
redbarhet oafbrutet om händer haft och redovisat ofvanberörda ganska betydliga uppbörd,
finnér Kongl. Majit sig likväl vid dessa och i öfrigt anförda förhållanden, samt med afseende
på den äfven anmälda omständigheten, att sökanden med hustru och fyra oförsörjda
döttrar befinnes i behof af bidrag till sin och deras bergning, ega skälig anledning att
härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer att medgifva, det må Regements-kommissarien Åberg,
efter vederbörligen erhållet afsked från samma befattning, få tilläggas rättigheten, att, under
sin återstående lifstid, från Allmänna lndragningsstaten såsom pension uppbära ett belopp
af Fyra hundra Riksdaler biko årligen, motsvarande den med Regements-kommissariebelättningen
förenade ordinarie aflöning, hvaremot det serskilda arfvode Åberg nu åtnjuter
för vården af Skånska Dragonregementets tross-effekter icke är af beskaffenhet, att nu föreslagna
pensionssumma skäligen bör äfven till detsamma utsträckas.
De ärendet rörande handlingar skola varda tillställda det Rikets Ständers Utskott,
åt hvilket handläggningen deraf blifver uppdragen.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse väibe*
vågen. Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe*
Éih. lill R» St. Prot. 1853 & 1854, 1 Sami. 1 Afd. 13 Baft.
10
kongl. Muj:ls Nåd. Proposition, M 43.
Utdrag af protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen, i Hans Kongl. Höghet Kronprinsens öfvervaro,
uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 2 Februari 1854.
« Närvarande:
Hans Excellens, Justitia;-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Räden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Grefve Gyldenstolpe uppläste derefter till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts här förut sålunda fattade Nådiga beslut,
uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Sländer, angående pension
åt Regements-kommissarien J. L. Aberg vid afskedstagande!;
Och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga hemställan,
berörde förslag i Nåder gilla samt förordna att, i enlighet dermed, Nådig
Proposition, sådan den finnes detta Protokoll vidfogad, skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex protocollo
J. Ax. Torenstedl.
M 44.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Febr. 18S4, kl. 2 e. ra.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om understöd af
allmänna medel åt Tidl-statens Enskilda Pensions-inrättning; Gifven
Stockholms Slott den 13 Januari 1854.
Då Kongl. Maj:t uti Nådig Proposition af den 2 December 1847 hos Rikets vid
1847—1848 årens Riksdag församlade Ständer föreslog, att såsom årligt Statsbidrag för
Tull-statens Enskilda Pensions-inrättning måtte anvisas en summa af Tio Tusen Riksdaler,
att utgå af Kronans andel i de vid Tullverket inflytande konfiskations- och bötes-medel»
Kongl. hl<ij:ls Nåd. Proposition, M 44.
11
hvilken andel i medeltal under de nästförflutna tio åren utgjort omkring 32,000 Riksdaler
ärligen, fästade Kongl. Majit Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att förenämnde välgörande
Inrättning, som. stiftad redan år 1805, då den utgjorde en förening af endast frivillige
delegare, sedan år 1826 fortgått med förbindelse för hvar och en i Tullverkets tjenst
på ordinarie stat anställd person att deruti inträda, vid den tidpunkt, då Kongl. Maj:ts Proposition
afläts, kommit, i följd af pensionärernes ökade antal, uti den betänkliga ställning,
att inkomsterna ej vidare försloge till utgifternas bestridande, och att Inrättningens snara
upplösning vore att emotse, derest icke dittills saknadt bidrag al allmänna medel blefve
densamma förunnadt: — att Tulltjenstemäns enkor och barn väl vöre vid bevislig fattigdom
berättigade, att till visst belopp af Tullmedlen undfå pension, men att de pensioner,
hvilka för nämnda fall enligt författningarne anslås, i alltför ringa mån uppfyllde det dermed
åsyftade ändamål; samt att behofvet för Tull-staten af ofvanberörde, genom enskilda
omtankan, bildade pensions-inrättning alltså svårligen kunde bestridas, likasom nyttan deraf
jemväl för det allmänna visade sig uppenbar, då i betraktande toges, att de från nämnda
pensions-inrättning utgående bidrag i väsendtlig roan beredde möjlighet för enkor och barn
efter den talrika och för det mesta i knappa vilkor stadda Tulltjenstemanna-personalen
att sig sjelfva försörja.
Till svar å denna Nådiga framställning anmälde likväl Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 20:de Oktober 1848, att enär under nästförflutna året af Tullmedlen utgått
pensions-nnderstöd till ett sammanräknadt belopp af 10,785 Riksdaler 3 skillingar 10 runstycken,
enligt trenne särskilda pensions-stater för Tulltjenstemäns i fattigdom efterlemnade
enkor och barn, samt Statsverkets dåvarande tillgångar icke medgåfve ytterligare understöd
al allmänna medel för ifrågavarande ändamål, Rikets Ständer funnit sig förhindrade,
att tili hvad af Kongl. Majit blifvit i omförmiilda hänseende föreslaget, lemna bifall.
Under tiden fortfor dock det oroande missförhållandet emellan Pensionskassans inkomster
och utgifter, härledande sig från på samma gång. ökad pensionering och minskade
intrader, att. oafbrutet tillväxa, samt hotade alt bringa Inrättningen ur förmåga att fullgöra
sina förbindelser derest hjelp icke snart mellankom; och Kongl. Majit ansåg Sig af dessa
omständigheter och uppå Direktionens för Tull-statens Enskilda Pensions-inrättning underdåniga
ansökning föranlåten genom Nådigt beslut den 11 April 1851 tillåta, att, till betäckande
af skillnaden emellan Pensions-inrällningens inkomster och utgifter, en emot den
för år 1850 uppkomna brist svarande summa finge utaf den till Kongl. General-Tull-Styrelsens
disposition ställda, så kallade Extramedels-fond, utbetalas; äfvensom Kongl. Majit
sedermera, uppå underdånig anmälan, i Nåder bifallit, att Pensionskassans brist för åren
1851 och 1852 finge på enahanda sätt kassan godtgöras.
Enär emellertid ett sådant tillskott, hvilket ovilkorligen skulle komma att hvarje
år betydligen ökas, och efter ej många år sannolikt skulle uppgå till högre belopp än hela
nuvarande Extramedels-fonden, sålunda icke fortfarande kunde påräknas af medel som äro
för andra angelägna ändamål afsedda, fann Pensions-inrättningens Direktion sig uppfordrad
att, till denna Inrättnings vidmakthållande, efter delegarnes hörande, afgifva förslag till åtskilliga
ändringar uti Inrättningens 20-åriga reglemente, hufvudsakligast åsyftande förhöjning
uti Inrättningens inkomster, hvilket förslag till nytt Pensions-reglemente jemväl af
Kongl. Majit den 25 Augusti 1852 i Nåder fastställdes, att från och med 1855 års början
tjena till efterrättelse.
Genom detta förnyade reglemente har inträdes-afgiflen blifvit höjd från 4 till 6 procent
å lön eller arfvode, hvarförutan, vid delegares första befordran,' tillerkänts kassan en
så kallad retroaktiv-afgift af En procent å lön eller arfvodes-beloppet för hvarje fullt år af
den tid utaf den befordrades ålder, som öfverstiger 30 år. Härjemte hafva de årliga ordinarie
afgifterna, som hittills utgått med 2, 3, 4 till 5 procent af delegares arfvode, lön
eller pension å stat, allt efter hans ålder vid inträdet i Tullverkets ordinarietjenst, blif
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, JU ii.
vit sålunda ökade, att dessa afgifter af hädanefter blifvande delegare, och i likhet med dem,
af hvarje redan varande delegare, som befordras till och tillträder högre lön eller arfvode,
komma att erläggas med En procent förhöjning utöfver nyssnämnda, hittills gällande, procent-tariff;
äfvensom bland Pensionskassans tillfälliga inkomster det förnyade reglementet
upptager två procent af den andel, åtskillige af Tullverkets tjenstemän efter allmänna författningar
och särskilda föreskrifter åtnjuta, i så väl Kustchef s-procent som Auktionsprovision.
Då likväl denna med kännbar uppoffring för Tullverkets i allmänhet obemedlade
tjenstemän och betjente beredda tillökning i bidragen till Pensionskassan, hvad de årliga
ordinarie afgifterna angår, efter all anledning icke kunde beräknas i medeltal lemna kassan
större framtida förhöjning i årliga inkomster, än omkring 1000 Riksdaler, icke ens linder
den närmaste tiden och ännu mindre framdeles komme att uppväga dels pensioneringens
fortfarande tillväxt och dels sannolikt inträdande minskning i Pensionskassans inkomster
uti ränteafkastningen å kapitalfonden, då, i följd af räntefotens allmänna nedsättning en del
af Pensionskassans utlånta medel lemnat allenast V-/^ procent ränta, hvadan, så framt ej
hjelp från annat håll mellankomme för betäckande af bristen, ingen annan utväg återstode,
än att anlita Inrättningens kapitalfond, hvilket dock slutligen skulle leda till Inrättningens
upplösning; så har Direktionen för Tull-statens Pensions-inrättning uti en till Kongl. Majit
ställd, af General-Tull-Styrelsen öfverlemnad och förordad, förnyad underdånig ansökning
påkallat Kongl. Majlis medverkan till förekommande af en sådan, för Tullverkets tjenstemän
och betjente smärtande, utgång: i hvilket afseende Direktionen, ibland annat, upplyst,
att Pensioos-inrättningens inkomster för närvarande uppgå till omkring 22,400 Riksdaler,
och att dess utgifter, bestående nästan uteslutande i pensioner till aflidne delegares enkor
och barn med lä procent å mannens eller fadrens vid frånfället innehafda lön, äro för år
1853 beräknade till omkring 26,400 Riksdaler, så att för året visar sig en brist af omkring
4,000 Riksdaler:—att Inrättningens kapitalbehållning, som år 1824 utgjorde 32,927
Riksdaler, och vid 1840 års utgång uppgick till 141,170 Riksdaler, vid 1853 års början
nedgått till 130,802 Riksdaler: — att vid slutet af år 1852 delegarnes antal var 2,103
och pensionärernas, som år 1853 utgjorde 490, uppgått till 731: — att då pensioneringsförbindelsen
i följd af den år 1833 upprättade talrika och sedermera vid flere tillfällen
ökade kust-och gräns-bevakningen ännu endast i ringare mån hunnit inträda, då den tullbevakningen
i allmänhet åliggande ansträngande och på lilskrafterna menligt verkande
tjenstgöringen förorsakar större afgång och tätare omsättning än bland andra stater och
corpser vanligen är fallet, samt då efterlemnade enkor och barn merendels under en längre
tid såsom pensionärer qvarstå; Direktionen genom anställda beräkningar kommit till det
resultat, att de årligen stigande pensionerings-utgifterna icke kunna antagas komma att
uppnå sitt maximum förr än 47 år härefter, vid hvilken tidpunkt det efter nämnde beräkningar
skulle utgöra icke mindre än 1,550, med ett, efter 36 Riksdaler medelpension,
till 50 å 53,000 Riksdaler uppgående sammanräknadt, årligt pensionsbelopp; samt att, enär
såsom tillgång återstode allenast delegarnes bidrag 14,000 Riksdaler, och den möjligen då
mera obetydliga afgiften å beslagareandelar m. m., årsbristen skulle komma att vid samma
tidpunkt utgöra omkring 37,000 Riksdaler.
Vid öfvervägande af hvad Direktionen för Tull-statens Enskilda Pensions-inrättning
sålunda underdånigst anfört och uppå de skäl, hvilka för öfrigt äro framställda dels i
Direktionens ofvanomförmälda underdåniga ansökning, som med tillhörande handlingar skall
till Rikets Ständers Stats-Utskott särskildt öfverlemnas, dels i Kongl. Maj:ts uti enahanda
ämne den 2 December 1847 aflåtna Nådiga Proposition, har Kongl. Maj:t ansett Sig böra
till Rikets Ständers bifall härigenom i Nåder föreslå, att såsom årligt Statsbidrag till ifrågavarande
Pensions-inrättning må anvisas Femtio procent af Kronans andel utaf till Tullverket
inflytande konfiskations- och bötes-medel, hvilken i medeltal under de tio sista åren
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 44.
13
utgjort 34,294 Riksdaler årligen; Och torde i händelse Rikets Ständer härtill samtycka,
detta af behofvet högt påkallade Statsbidrag iå ifrån och med detta år meranämnde välgörenhets-inrättning
tillgodokomma.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen, uti StatsRådet
å Stockholms Slott den 15 Januari 1854.
Närvarande Stats-Råd s-L e d a m ö t e r:
Hans Excellens, Jnstitiae-Statsrninistern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld, samt
Stats Raden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Herr Friherre Palmstjerna uppläste
till justering ett, i enlighet med Kongl. Majits lörut fattade Nådiga beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Majits Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående understöd af allmänna
medel åt Tull-statens Enskilda Pensions-inrättning;
Och behagade Kongl. Majit jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, samt befallde, att Nådig Proposition, i enlighet dermed, skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Carl von Schantz•
14
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M io.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 9 Febr. 1884, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående försäljning
af det såkallade Materialhuset JVs 274 i Kalmar stads vestra
qvarter; Gifven Stockholms Slott den 43 Januari. 4854.
I sammanhang med gjord anmälan om behofvet af ålskiliiga reparationer och förändringar
å Landshöfdinge-residenshnset i [ialmar, har Kongl. Majda Ofvtr-JntendentsErnbete
väckt fråga om afyttrande af det Kronan tillhöriga såkallade Materialhuset JVi
274 i nämnde stads vestra qvarter samt användande af den för samma byggnad erhållande
köpeskillingen, hvilken ansetts kunna beräknas till omkring 5000 Riksdaler, såsom bidrag
lill kostnaden för ifrågavarande reparationer och förändringar å Landshöfdinge-residenshnset
derstädes; Och då, sedan en af Kongl. Maj:t anbefalld tillbyggnad af Landtstats-Embelshuset
i Kalmar numera blifvit fullbordad, erforderligt utrymme derstädes erhållits för
Läns-Arkivet och Provins-Landtmäteri-kontoret, hvilka förut varit inrymda uti det såkallade
Materialhuset, föreslår Kongl. Majit härmed Rikets Ständer, att sistnämnde byggnad,
såsom icke vidare för Kronan behöflig, mätte få till den mestbjudande försäljas och
den derför inflytande köpeskillingen till anslaget för underhåll al Kronans hus och bjgg
nader
i landsorterna ingå.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med al! Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj.-t
Konungen, i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, uti StatsRådel
ä Stockholms Slott den 13 Januari 1854.
Närvarande Stats-Råds-Ledamöter:
Hans Excellens, Justitise-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerntid, samt
Stats-Råden Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, JYi 46.
15
Chefen för Finans-Departementet Stats-Rådet Herr Friherre Palmstjerna uppläste
till justering ett i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Majits Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående försäljning af det sä kallade
Materialhuset M 274 i Kalmar stads vestra qvarter;
Och behagade Kongl. Majit, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes delta Protokoll
bilagdt, samt befallde att Nådig Proposition, i enlighet dermed skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
M 46.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Febr. 1854, kl. 2 e. m«
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, om upphörande af
den till Statsverket nu ingående arrende-afgift för Carl Gustafs
stads kr onot ull-mjölqv arn; Gifven Stockholms Slott den 47 Januari
4854.
Sedan, uti en till General-Fält-Tygmästare-Embetet ingifven skrift, Styresmannen
för Carl Gustafs stads gevärsfaktori framställt vigten och angelägenheten för gevärsfaktoriet
att få använda den derinvid befintliga, för Kronans räkning till den 1 sistlidne Oktober
utarrenderade kronotull-mjölqvarnen vid Carl Gustafs stad i Forss socken, Vester-Rekarne
härad af Nyköpings Län, helst derigenom skulle beredas tillfälle till faktoriets utvidgning
medelst anläggning af ett sliphus för blanka vapen äfvensom plats för flera vigtiga
machiner, hvilka kunde ditflyttas vid sådana tillfällen, då, under inträffande större reparationer
å faktoriets hjul m. m., faktoriets verksamhet, till förlust för Kronan, annars
skulle afbrytas och dess talrika personal för längre eller kortare tid sakna arbete, samt
dessutom ej allenast den eldfarlighet afvärjas, som af qvarnens läge invid en af faktoriets
stora kolbodar och angränsande öfriga byggnader samt förrådet för närvarande vore att
befara, utan äfven flera nu förekommande olägenheter undanrödjas, såsom intrång på faktoriets
område af de mäldsökandes hästar och åkdon, för hvilka qvarnlägenheten saknade
nödigt utrymme, vägars och broars till och öfver faktori-holmen af trafiken vid qvarnen
försvårade underhåll, samt omöjligheten att upprätthålla ordning och snygghet vid läktoriinrättningen
så länge en så vidsträckt del ai' holmen som qvarnlägenheten, med ännu ej
bestämdt område och boning i faktoriets hus, af annan person innehades; så har GeneralFält-Tygmästare-Embetet,
uppå de af Styresmannen sålunda anförda och af bemälda Embete
vidare utvecklade skäl, hos Kongl. Majit i underdånighet hemställt, att Carl Gustafs
stads kronotull-mjölqvarn, efter arrendetidens utgång, icke måtte å nyo bortarrenderas, utan
16
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, M 46.
i stället till Kronans närliggande gevärsfaktori öfverlemnas, för att så till åbyggnader, sOtri
vattenfall för faktoriets bedrifvande nyttiggöras.
Uti häröfver afgifvet gemensamt underdånigt utlåtande hafva Krigs- och Kammarkollegierne,
ined lemnad upplysning derom, att Statsverkets behålin-a inkomst af ifrågavarande
qvarn under den förflutna tiden kunde uppskattas till omkring 1,118 R:dr banko
årligen, för öfrigt anfört, alt enär berörde qvarn jemte öfriga Carl Gustafs stads bruks
tillhörigbeter, jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga beslut den 15 Oktober 1812, för gevärsfaktoriets
anläggande inköptes, hade ock obestridligen qvarnlägenheten kunnat för detta ändamål
genast användas, derest Kongl. Majit då funnit behofvet så erfordra, hvadan det deremot
inträffade förhållande, att qvarnen, såsom för nämnda ändamål hittills ej erforderlig,
varit utarrenderad, efter Kollegiernas åsigt, icke kunde i någon mån inskränka, än mindre
upphäfva eller omintetgöra Kongl. Majits ofvanberörde höga dispositionsrätt öfver qvarnen,
derom äfven förbehåll för Kronans möjligen inträffande behof af qvarnen redan i
Kongl. Brefvet den 13 April 1813, angående densammas utarrenderande endast på kortare
tid, blifvit gjordt.
Vid underdånig föredragning af detta ärende den 31 Mars sistlidet år har Kongl.
Majit, med afseende å det sålunda för handen varande och redan vid egendomens inköp
för statens räkning afsedda behofvet för gevärsfaktoriet, att komma i disposition af ifrågavarande
qvarnlägenhet, funnit godt i nåder förordna, att då varande arrendatorn af denna
qvarnlägenhet skulle genom Kammar-kollegium erbjudas att, efter det löpande arrendekontraktets
utgång den 1 påföljde Oktober, under ytterligare ett år, räknadt från nämnde
dag, arrendet bibehålla på samma vilkor som hittills; Och har, då, efter hvad Kammarkollegium
i underdånighet inberättat, bemälde arrendator icke velat härpå ingå, qvarnen
sedermera, jemlikt Kongl. Majlis under den 20 sistlidne Juni fattade Nådiga beslut, blifvit
under nyssberörda tid till annan person utarrenderad för en arrende-afgift af 1,120 R:dr banko.
Hvad sålunda i ärendet förekommit vill Kongl. Majit nu, med hänsigt till qvarnens
användande för faktoriets behof från och med den 1 Oktober 1854, härmed i nåder gifva
Rikets Ständer tillkänna, i ändamål att någon afgift för qvarnen icke må för den påföljande
tiden påräknas att till Statsverket ingå.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför Hani
Maj:t Konungen, i öfvervaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 17 Januari 185i.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 47. 17
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Stats-Rädet och Chefen för Landtförsvars-Deparlementet, Grefve Gyldenstolpe, uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits förut fattade Nådiga beslut,
uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer om upphörande af
den till Statsverket nu ingående arrende-afgift för Carl Gustafs stads krono-tullmjölqvarn;
Och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i Nåder gilla, samt förordna att, i enlighet dermed,
Nådig Skrifvelse, sådan den finnes detta Protokoll bilagd, skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. G. Årman.
M 47.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Febr. 1854, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående förhöjning
af de Länsmännen tillkommande pensioner å allmänna indragningsstaten;
Gifven Stockholms Slott den i3 Januari 485i.
Jemte förmälan hurusom länsmännen, hvilkas aflöning vid 1840 och 1841 årens
riksdag blifvit bestämd till 200 R:dr, icke ega att å allmänna indragnings-staten åtnjuta
pension till högre belopp än 100 R:dr årligen, hafva sednast församlade Fullmäktige för
delegarne i Civil-statens pensions-inrättning hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att då
sättet för pensioneringen å allmänna indragnings-staten otvifvelaktigt utöfvar inflytande på
Civil-statens pensions-inrättning, samt i sednare tider väsendtligen förändrade förhållanden
med länsmännen inträdt derigenom att, enligt Kongl, brefvet den 22 December 1841, desse
tjenstemän skola hafva undergått vederbörlig universitets-examen, eller ock aflagt särskilde
kunskapsprof inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvadan billigheten fordrade, att länsmännen,
hvilkas befattningar äro ganska besvärliga, må kunna, i likhet med statens öfrige
tjenare, vid högre ålder taga afsked med pension, svarande mot deras innehafde lön, Kongl.
Majit måtte täckas vidtaga de åtgärder, som kunde erfordras för länsmännens pensionerande
å allmänna indragnings-staten, med ett belopp af 200 R:dr årligen.
Bih. till R. St. Prol. 1333 & 1834. 1 Sami. 1 Afd. 13 Bäft. 3
18
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, JYs 47.
Öfver denna underdåniga framställning har Kongl. Maj:t hört dess och Rikets Statskontor,
som till Givil-Statens fullmäktiges omförmälda underdåniga hemställan tillstyrkt
Nådigt bifall; och har Kongl. Majit, i betraktande af hvad till stöd för den ifrågaställa
pensionsförhöjningen för länsmännen blifvit anfördt och med afseende på behofvet att
tillöka dess nuvarande alltför ringa belopp, härmed Velat föreslå Rikets Ständer, det bemälde
tjenstemän må förklaras berättigade att, under iakttagande af de vilkor, författningarne i afseende
på ålder och tjenstetid m. in. innehålla, å allmänna indragningsstaten uppföras med
pensioner, motsvarande deras nu innehafvande aflöning, eller af Två Hundra Riksdaler
banko årligen.
De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen, i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, uti StatsRådet
å Stockholms Slott den 13 Januari 1854.
Närvarande Stats-Råds-Ledamöter:
Hans Excellens Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld, S3mt
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
till justering ett, i enlighet med Kongl. Majits förut fattade Nådiga beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Majits Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående förhöjning af delan s
männen
tillkommande pensioner å allmänna indragnings-staten;
Och behagade Kongl. Majit, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, samt befallde att Nådig Proposition, i enlighet dermed, skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Jtä 48.
19
JV2 48.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Febr. 18S4, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ifrågaställd
utsträckning af Nämndemäns rätt till skjuts- och traktamentsersättning
för syner och andra förrättningar; Gifven Stockholms
Slott den 2 Februari 485i.
Vid sistförflutna Riksdag väcktes hos Rikets Ständer fråga om Nämndemäns berättigande
att åtnjuta skjuts och traktamente för biträde vid alla boställs- och torp-syner m. fl.
förrättningar för Kronans räkning; Och då, vid det förhållande, att enahanda förmåner,
som de sålunda för Nämndemän ifrågaställa, redan genom Nådiga Kungörelsen den 2 Maj
1849 blifvit Magistratspersoner och Borgare förunnade, Rikets Ständer ansågo Nämndemän
böra tillerkännas rätt till ersättning för deltagande i syner och andra för Kronans räkning
skeende förrättningar, anhöllo hos Kongl. Maj:t, uti skrifvelse af den 23 Augusti 1851, Rikets
Ständer i underdånighet, det Kongl. Maj:t ville, efter vederbörandes hörande och föregången
Nådig pröfning i hvad mån utsträckning af den Nämndemännen redan medgifna
rätt till ersättning för inställelse vid sådane förrättningar må, med afseende på Statsverkets
tillgångar, ega rum, vid påföljande Riksdag till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition i
ämnet.
Uti häröfver, i följd af meddelad Nådig Remiss under den 28 sistlidne Oktober afgifvet
gemensamt utlåtande, hafva Krigs-kollegium och Förvaltningen af Sjöärendena, jemte
förmälan, att, enligt Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1842, Nämndemän nu äro, när de
tillkallas för att biträda vid syner, värderingar, besigtningar, m. fl. förrättningar för Kronans
räkning, berättigade till skjuts och traktamente, med undantag för de tillfällen, då
Nämndemännen, såsom ledamöter i Härads-Rätt, uti förrättningen deltaga, då de biträda
vid syner och besigtningar å ryttare-, knekte- och båtsmanstorp, och då sjelfva förrättningen
samt resan till och' från förrättningsstället tillsammans icke fordra längre tid än en
dag, för öfrigt i underdånighet anfört: att hvad först anginge syner och andra förrättningar,
i hvilka Nämndemän såsom Härads-Rätts ledamöter deltaga, kunde för försvarsverkets
räkning biträde af Nämndemän i sådan egenskap, Kollegierne veterligen, icke ifrågakomma
vid andra tillfällen, än vid laga syner å militia3-boställen, eller vid endast sådane
syneförrättningar, som af domhafvande eller auditör, hvilken äfven är domare, verkställas;
och som, jemlikt Kongl. Förordningen den 6 Juli 1720, Härads-Nämnd skall på extra ordinarie
kronoförrättningar sig sjelf underhålla, och Kongl. Resolutionerna på Allmogens besvär
af den 21 Januari 1748, § 15 och på Krigs-Befälets af den 11 Januari 1757, § 57,
förbjuda Nämnd alt fordra eller taga någon betalning för förrättningar i publika ärenden,
samt ordinarie eller för viss tid tillförordnad domare eller auditör, enligt berörde § af
1757 års nyss åberopade Resolution, ej vore berättigad till ersättning för syner och andra
publika förrättningar å militiae-boställen, hafva Kollegierna, enär åt Nämnden icke borde
tillerkännas en förmån, hvaraf dess ordförande ej kunde komma i åtnjutande, och dessutom
Nämndeman,, hvars befattning åtföljes af löne- och andra förmåner, ej kunde anses
sakna godtgörelse för deltagande i dylika förrättningar, ansett sig icke kunna i underdånighet
tillstyrka särskild ersättning åt Nämndemän vid sådana förrättningar, som dera i;
egenskap af ledamöter i Härads-Rätt åligga.
20
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, M 48.
Beträffande åter öfriga förrättningar å railitise-boställen samt torpsyner, vid hvilka
Nämndemäns biträde erfordras och som utgöras af: besigtningar å militise-boställens skog
äfvensom för erhållande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes tillstånd att till betesmark
få instänga erforderligt område af öppen skog ä militiae-boställe, jemlikt föreskrifterne i
58 § af Mihtiffi-Boställs-Ordningen den 25 Januari 4856; ekonomiska besigtningar å militiaeboställe,
enligt 55 § i nyssberörda Nådiga Författning; syner å ryttare- och soldattorp, vid
hvilka Nämndemäns biträde endast erfordras, då åligganden för rust- och rotehållare i afseende
på torpens åbyggnad och häfd ifrågakomma, såsom i gällande tjenstgöringsreglemente
för arméen samt Kongl. Brefven den 6 December 1854 och den 14 November
1855 finnes stadgadt, samt syner å båtsmanstorp, enligt Nådiga Brefvet den 11 December
1845, så förmäla i underdånighet Kollegierna, hurusom Nämndemän äro skyldige att i alla
dessa förrättningar deltaga, utan uttryckligt medgifven rättighet för dem att derför få uppbära
särskild ersättning, med undantag likväl för ekonomiska besigtningar å sådane militiaeboställen,
som äro till bostäder åt arméens befäl upplåtna; Och då, jemlikt 6 § i Kongl.
Kungörelsen den 25 Januari 1842, Nämndemän ega att för biträde vid sistnämnde besigtningar
tillgodonjuta skjuts och traktamente från anslaget å 4:de hufvud-titeln till resekostnader
i Landtförsvarets ärender, anse Kollegierne, vid sådant förhållande och enär
tidsspillan, besvär och äfven kostnad tillskyndades Nämndemän vid ofvan uppräknade extra
förrättningar, billigt vara, att den genom nyss åberopade Nådiga Kungörelse Nämndemän
vilkorligen medgifna rätt till skjuts och traktamente vid extra förrättningar för Kronans
räkning blefve utsträckt ej allenast till syner å ryttare-, soldat- och båtsmanstorp, utan ock
till sådane besigtningar och syner å militise-boställen, laga syner undantagna, för hvilka
skjuts och traktamente icke redan genom samma Nådiga Kungörelse äro dem tillagda, eller
dylik förmån borde dem på boställshafvares eller andra enskilda personers bekostnad
tillkomma.
I afseende derefter på de öfrige syner, värderingar, besigtningar och inventeringar
m. m., för deltagande i hvilka Nämndemän, jemlikt Kungörelsen den 25 Januari 1842,
äro berättigade till traktamente efter hvad dem i Expeditions-taxan för förrättningar hos
enskilda bestås samt derjemte till ersättning för resekostnaden efter gällande Rese-reglemente,
så framt sjelfva förrättningen samt resan till och från förrältningsstället inom Häradet
eller tjenstgöringsorten tillsammans fordrat längre tid än en dag, så förekomme väl
härvid, att genom Kongl. Kungörelsen den 51 Oktober 1851, angående ändringar i 1821
års Expeditions-taxa, Nämndemäns dagtraktamente för extra förrättningar redan förhöjts
från 24 till 52 sk., hvarigenom alltså någon förbättring i aflöningsvilkor blifvit dem beredd;
men då emedlertid Magistratspersoner och Borgare, hvilka för biträde vid syner och förrättningar
för Kronans räkning, enligt äldre stadganden, endast när förrättningen påstått
längre tid än en dag varit berättigade till traktamente, numera för sådant biträde, till följd
af Kongl. Kungöreläen den 2 Maj 1849, få uppbära traktamente, ehvad förrättningen varar
längre eller kortare tid, uti en eller flera dagar, anse Kollegierna det vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande, att enahanda förmån äfven blefve Nämndemän tillerkänd.
Vidkommande slutligen frågorne om dels de ökade kostnader, som genom Nådigt
bifall till den af Kollegierne ifrågaställde utsträckningen af Nämndemäns rätt till traktamente
och skjuts vid syner och andra förrättningar för försvarsverkets räkning skulle uppkomma
och dels de för gäldande af samma kostnader påräkneliga "tillgångar, så har, i
hvad dessa frågor angå Landtförsvaret, Krigs-Kollegium i underdånighet anfört, att då, i
anseende dertill att traktarnents- och skjutskostnaderna för Nämndemäns biträde vid dylika
förrättningar funnos inbegripne uti de från en mängd anslag och fonder årligen bestridda
utgifter lör byggnadsarbeten och persedel-anskaffningar m. m., en tillförlitlig utredning om
beloppet af de kostnader, Statsverket hittills under någon viss tid af ett eller flere år fått
vidkännas, vore svår, om icke omöjlig, att åstadkomma, skulle derifrån icke heller kunna
Kongl. Majus Nåd. Proposition, JW 48.
21
hämtas säker ledning för bestämmandet ens af något approximativt belopp, hvartill, efter
ifrägakomna utsträckning, berörda utgifter komme alt uppgå; men som likväl den härigenom
föranledda tillökning i kostnad sannolikt icke blefve obetydlig och vid det förhållande,
att rese- och traktaments-kostnaderna för Nämndemän, enligt nu gällande stadganden, i
allmänhet böra godtgöras från de fonder och anslag, af hvilka den besigtigade fastigheten,
varan eller arbetet, eller det inventerade förrådet underhålles och bekostas, dessa fonders
och anslags anlitande härför i större mån än hittills, tilläfventyrs skulle göra dem för dermed
afsedde behof otillräcklige, har Kollegium, af sådan anledning och enär till rese- och
traktaments-kostnader för Magistratspersoner och Borgare vid alla besigtningar redan å
Riks-Staten särskilda medel finnas anvisade, i underdånighet hemställt, att utsträckning,
vare sig större eller mindre, af den Nämndemän genom Kongl. Kungörelsen den 28 Januari
1842 vilkorligt medgifna rättighet till skjuts och traktamente vid extra förrättningar
för Landtförsvarets behof måtte af Kongl. Maj:t i Nåder bifallas endast så framt nödiga
medel till den häraf föranledda kostnadstillökning äfvensom, för enhets vinnande, till hittills
medgifna dylika kostnaders bestridande, blefve af Rikets Ständer beviljade antingen medelst
ett för ändamålet på 4:de hufvnd-titeln uppfördt särskildt förslagsanslag, eller heldre genom
utgifternas anvisande på det å nämnde hufvud-titel befintliga förslagsanslag till reseoch
traktaments-kostnader i Landtförsvarets ärenden, frän hvilket anslag Nämndemäns biträde
vid ekonomiska besigtningar å bostadsbostäiien, på sätt förut är Uppgifvet, nu redan
godtgöres; Och har, för så vidt sistnämnda 2:ne frågor röra Sjöförsvaret, Förvaltningen af
Sjöärendena, med anmälan att, enligt inkomna approximativa uppgifter från Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i de län, inom hvilka båtsmanstorp finnas, den tillökade statsutgift,
som skulle uppstå, derest traktamente tillerkändes Nämndemän vid syner å sådana torp,
kunde antagas utgöra omkring 1000 R:dr banko årligen, underdånigst anhållit, att för Nådigt
bifall till Rikets Ständers underdåniga framställning måtte fästas det vilkor, att Nämndemäns
rese- och traktaments-ersättning vid omförmälda tillfällen finge utgå från förslagsanslaget
å S:te hufvud-titeln till rese- och traktaments-kostnader; hvarvid Förvaltningen
tillika upplyst, att, då öfriga för Sjöförsvarets räkning förefallande syner* besigtningar och
inventeringar i allmänhet försigginge i de städer, som äro stationer för flottan, biträde af
Nämndemän vid dessa förrättningar sällan påkallades.
Kongl. Majit har tagit detta ärende under Nådig pröfning och, efter öfvervägande af
hvad dervid förekommit, i Nåder ansett Nämndeman skäligen böra tillkomma förmånen att
vid sådane boställs- och torpsyner samt andra extra förrättningar, för hvilka de efter nu
gällande författningar icke äro berättigade till någon godtgörelse, få, enligt bestämmelserna
i gällande Rese-reglemente, tillgodonjuta dagtraktamente, och sådant i allmänhet lika med
hvad för Magistratspersoner och Borgare redan blifvit beviljadf, jemväl i det läll, att kortare
tid än en hel dag till förrättningen åtgår; hvaremot, då Nämndemän, hvilka i och för
dessa sina befattningar äro i åtnjutande af skjutsningsfrihet och vissa andra fördelar, skäligen
kunna anses böra utan särskild skjutsersättning inställa sig vid förrättningar, som hållas
inom kortare afstånd från deras hem, Kongl. Majit ock, i betraktande häraf, funnit rättighet
till den i Rese-reglementet stadgade skjutsersättning för ifrågavarande syner och
förrättningar böra, i likhet med hvad i vissa läll är för vittnens godtgörande af allmänna
medel bestämdt, Nämndeman tillerkännas, endast såvida afståndet emellan hans hemvist och
förrättningsstället öfverstiger 3 mil. Då Kongl, Majit nu öfverlemnar detta ärende till Rikets
Ständer, föreslår Kongl. Majit derjemte, att de Nämndemän tillkommande skjuts- och traktamentsersättningar
få uti alla de fall, då de skola af allmänna medel gäldas, utgå af allmänna
Rese- och Traktamentskostnads-anslaget å den Riks-Statens hufvud-titel eller för
det Stats-Departement, hvars rätt kan af den vid hvarje tillfälle hållna synen eller förrättningen
anses hafva varit beroende.
lith. lill R. St. Prot. 1855 & 1854. 1 Sami, 1 Afd. 13 Baft. 4
22 Kongl. Maj.-ls Nåd. Proposition, M 4tt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen, i Hans Kongl. Höghet Kronprinsens öfvervaro, uti
Stats-Rådel å Stockholms Slott den 2 Februari 1854.
När varande:
Hans Excellens, Herr Justitiaj-Statsministern, Grefve Sparre,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Stats-Rådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Grefve Gyldenstolpe, uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut,
uppsatt underdånigt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
ifrågaställd utsträckning af Nämndemäns rätt till skjuts- och traktaments-ersättning för
syner och andra förrättningar;
Och behagade Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag i Nåder gilla, med befallning att, i enlighet dermed, Nådig
Proposition, sådan den finnes detta Protokoll bilagd, skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex protocollo
J. Ax. Torensledt.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOn. BECKMAN, i8B4.
Kongl. Maj:la Nåd. Proposition, N:o 49.
1
iV.o 4».
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Febr. 1854, kl. il f. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag af '12,000
Riksdaler till lindring i de kostnader, Carlskrona stad, lill
följe af Chöler a-far sotens härjande derstädes näsllidel år,
fått vidkännas; Gifven Stockholms Slott den i3 Ja-'
nuari 1854.
Med åberopande af 43 §. i Kongl. Kungörelsen angående hvad i hänseende till
farsoten cholera iakttagas bör af den 12 November 1831, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Blekinge Län till Kongl. Maj:t öfverlemnat och till Nådigt bifall förordat
en af Sundhets-nämnden i Carlskrona, å stadens innevånares vägnar, gjord underdånig
ansökning, det Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer göra Nådig framställning
om beviljande af anslag utaf allmänna medel till betäckande^ af de utgifter, uppgående,
enligt biiogadt sammandrag af Sundhets-nämndens räkenskaper, till 15,500 R:dr B:ko,
hvilka staden under sistlidet år, för Cholera-farsotens härjande derstädes, fått vidkännas,
och för hvilkas bestridande staden måst upptaga lån till motsvarande belopp. Till
stöd för denna underdåniga anhållan har hufvudsakligen blifvit anfördt, att staden varit
utaf farsoten på det hårdaste hemsökt, i det att ej mindre än 1,925 personer eller
nära ^:del af befolkningen varit sjuke i utbildad cholera samt af desse 1,055 aflidit; —
att, utom stadens samfälde och direkta utgifter till ofvannämnde summa, innevånarne
jemväl särskildt fått vidkännas uppolfringar och förluster, näringsidkare och arbetare i
följe af minskad rörelse och saknadt tillfälle till förtjenst samt de mera bemedlade genom
understöd och hjelp åt de öfrige;— att för framtiden ännu större utgifter förestode,
enär flertalet af de aflidne efterlemnat enkor och harn, och desse till största delen tillhörde
den fattigare klassen; — att fattigvården redan måst till full försörjning emottaga
100 stycken af de 451 barn, hvilka genom farsoten förlorat fcåda, eller endera af sina
föräldrar, jemte det understöd lemnats åt ett stort antal enkor med faderlösa barn,
och alt den tidpunkt sannolikt ieke vöre långt aflägsen, då ett lika, om icke ännu
större, antal värnlösa ytterligare måste af fattigvården underhållas;— samt att, ehuru icke
obetydliga gåfvor blifvit staden meddelade, desse likväl i förhållande till behofyen vöre
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. I A[d. 14 Haft. - — 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o i9.
otillräckliga, serdeles då i betraktande tages, att ganska få bemedlade personer finnas,
och att flertalet af stadens innevånare utgöres af Embets- och Tjenstemän med ringa
löner, borgare med obetydlig rörelse och till öfvervägande antal af arbetare, de fleste
tillhörande Kongl. Maj:ts Flotta, hvilkas arbetsförtjenst knappt förslår till fyllande af
de oundgängligaste behofven, samt att det fattigvårdsbidrag, som innevånarne hittills
efter taxering erlagt, årligen utgjoyt 9 å 10,000 R:dr B:ko.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Maj:t i Nåder för Rikets
Ständer föreslå, att till lindring i de, Carlskrona stad genom cholera-farsoten åbragte
kostnader ett belopp af Tolf Tusen Riksdaler Banko må af allmänna medel anvisas.
De till detta ärende hörande handlingar komma att till Rikets Ständers vederbörande
Utskott öfverlemnas, och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl.
Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
H. ■Reuterdahl.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Årenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen, i Hans Kongl. Höghet Kronprinsens närvaro, uti
Siats-Rådet å Stockholms Slott den 13 Januari 18Si.
Närvarande:
Hans Excellens Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-chefen, Stats-Rådet Reuterdahl uppläste i underdånighet till justering
de, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, i nedannämnde
ämnen uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer,
nemligen:
o) om anslag af 12,000 R:dr till lindring i de kostnader Carlskrona stad till
följd af cholera-farsotens härjande derstädes nästlidet år fått vidkännas — — —
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o i9.
3
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde trenne förslag, sådana de finnas Protokollet bilagda, i
Nåder gilla samt befallde, att ifrågavarande Nådiga Propositionér
skulle, i enlighet nied samma förslag, till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
Carl Gust. Brusewits.
M:o 30.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 15 Febr. 1854, kl. 11 f. m.
KONGL. MAJrTS
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående beviljande till Stockholms
stad af ett räntefritt lån af 100,000 R:dr lill 'understöd
för bestridande af de kostnader staden i anledning
af cholcra-farsotens härjande derstädes fått vidkännas;
Gifven Stockholms Slott den -15 Januari 1854.
Uti underdånig ansökning af den 17 November näsllidet år har Stockholms Allmänna
Suridhets-nämnd, åt hvilken stadens församlingar lemnat uppdrag att ordna och
leda de till följd af choléra-farsoten nödiga sjukvårdsanstalt, med rättighet att å församlingarnes
gemensamma vägnar upptaga de för ändamålet erforderliga lån, hos
Kongl. Maj:t, med hemtadt stöd af 43 §. i Kongl. Kungörelsen den 12 November
1831, i underdånighet anhållit, att, som Sundhets-nämnden tili betäckande af kostnaderne
i anledning af den nu i hufvudstaden gängse cholera-epidemi, nödgats emot ränta upptaga
lån till högst betydligt belopp, hvilkas återbetalande komme att blifva serdeles
känbart, i synnerhet för den mindre förmögna delen af stadens frinevånare, Kongl. Maj:t
måtte till Rikets Ständer göra Nådig framställning, att, till lindring i dessa kostnader,
ett räntefritt lån af allmänna medel kunde varda hufvudstaden béviljadt. Beträffande
det belopp, som i sådant afseende vore erforderligt, bar Sundhets-nämnden anfört, att,
ehuru, vid det förhållande, att sjukvårdsanstalterne till någon del ännu fortforé, samt
räkenskaperne i följd häraf ännu icke kunnat afslutas, Nämnden icke vore i tillfälle
att bestämdt uppgifva snmmart af ifrågavarande utgifter, dock med Säkerhet kunde antagas,
att, efter afräkning af den andel, som enligt åberopade kungörelse bör af allmänna
medel bekostas, de kontanta utgifterna sedan farsotens början komme att uppgå
till minst 150,OOR R:dr; hvadan och då de medel, som till samtlige kostnadernes
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 30.
betäckande erfordras, icke, utan att alltför mycket betunga stadens innevånare, ansåges
kunna på mindre än fem år uttaxeras, Sundhets-nämnden anhållit, att ett räntefritt lån
till nämnde belopp måtte hufvudstaden beviljas, med skyldighet att under loppet af
fem år från och med år 1855 med en femtedel årligen detsamma återbetala.
Efter öfvervägande af hvad sålunda anfördt blifvit, har Kongl. Maj:t, med afseende
å den längre tid, hvarunder hufvudstaden nu varit af cholera-farsoten hemsökt,
samt de betydliga kostnader, stadens innevånare till följd deraf måst för sjukvårdsanstalter
vidkännas, härmed velat för Rikets Ständer föreslå, att ett räntefritt lån af Etthundratusen
Riksdaler må Stockholms stad af allmänna medel beviljas, mot förbindelse
för staden att samma lån, på sätt föreslaget blifvit, återbetala.
De till ärendet hörande handlingar skola till Rikets Ständers vederbörande Utskott
öfverlemnas, och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, Nåd och
Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
H. Reuterdahl.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen, i Hans Kongl. Höghet Kronprinsens närvaro, uti
Siats-Rådet å Stockholms Slott den 43 Januari 4834.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitia5-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes-Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe,
Departements-chefen, Stats-Rådet Reuterdahl uppläste i underdånighet till justering
de, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, i nedannämnde
ämnen uppsatta förslag till Kongl. Majits Nådiga Propositioner till Rikets Ständer,
nemligen:
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:0 Si.
5
A) angående beviljande åt Stockholms stad af ett räntefritt lån af 100,000 Riksdaler
till understöd för bestridande af de kostnader, staden i anledning af cholera-farsoteus
härjande derstädes fått vidkännas;
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda Irenne förslag, sådana de finnas Protokollet bilagda, i
Nåder gilla, samt befallde, att ifrågavarande Nådiga Propositioner
skulle, i enlighet med samma förslag, till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo.
Carl Gust. Brusewits.
N:o 51.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 13 Fehr. 1834, kl. 11 f. m.
KONGL. MAJrTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag till Nu ditören
Georg Scheutz och hans son Edvard Scheutz för en
af dem uppfunnen maschin för uträkning och tryckning af
mathem atis ka tabeller; Gifven Stockholms Slott den 15 Januari
1854.
Uti underdånig skrifvelse den 20 Augusti 1851 anmälde Rikets då församlade Ständer,
att, i anledning af väckt fråga om beviljande af anslag åt Auditören Georg Scheutz
och hans son Edvard Scheutz, för att derigenom bereda dem tillfälle att ombesörja en
så fullständig modell af en utaf dem uppfunnen maschin för uträkning och tryckning
af mathematiska tabeller, att den kunde tjena till ledning vid frambringandet af sådana
apparater till hvad omfång som helst, Rikets Ständer, som icke betviflade nyttan af
ifrågavarande räknemaschin, ehuru de icke kunnat så tillförlitligt bedöma densammas
värde, att de på grund deraf anseit sig böra obetingadt anvisa det begärda anslaget, till
Kongl. Maj:ts disposition ställt ett belopp af 3,333 Rrdrlfisk. B:ko, att från RiksgäldsKontoret
utgå och till Auditören Scheutz utbetalas, i händelse Kongl. Maj:t, efter vederbörlig
pröfning, funne, alt ifrågavarande räknemaschin, färdiggjord, uppfyllde det dermed
åsyftade ändamål.
Sedan Auditören Scheutz härefter bos Kongl. Maj:t anhållit, att, för bestridande af
de för maschinens förfärdigande nödiga kostnader, den beviljade summan måtte få af
honom lyftas, förordnade Kongl. Maj:t under den 24 October 1851, att Dess och Rikets
Stats-Kontor skulle af under händer hafvande medel utbetala 3,333 R:dr 16 sk.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o SI.
B:ko till Kongl. Maj:ts Vetenskaps-Akademi, som af denna summa borde tillhandahålla
Auditören Scheutz de för arbetets utförande erforderliga belopp emot ställd, till
vederhäftigheten af Akademien godkänd borgen för medlens återbetalning, i fall maschinen
antingen icke före slutet af nästlidet år fulländades, eller, fulländad, icke befunnes
uppfylla det dermed afsedda ändamål, derom Akademien skulle hos Kongl. Maj:t göra
underdånig anmälan.
Till åtlydnad häraf har Vetenskaps-Akademien uti skrifvelse den 9 sistlidne November
med förmälan, att Akademien, tid efter annan och sedan det utförda arbetet
för hvarje gång blifvit besigtigadt, på ofvanbestämda sätt till Auditören Scheutz utbetalt
de erforderliga beloppen, hvartill hela anslaget åtgått, vidare i underdånighet anfört,
att vid den besigtning, som af särskilde utaf Akademien utsedde kommitterade
blifvit å oftaberörde maschin verkställd, densamma, hvilken numera vore färdiggjord,
befunnits icke allenast vara så fullständig, att den kan tjena till ledning vid frambringande
af sådana apparater till hvad omfång som helst, utan äfven sä fulländad både till
sin idé och i utförandet, att den, behörigen inställd och endast med en vanlig vef hållen
i verksamhet, sjelf beräknar serier med 4 differencer och ända till 15 ziffror och samtidigt
trycker resullaterna i tabellform med ända till 8 ziffror, sedan den sjelf vederbörligen
korrigerat den sista, hvadan Akademien ansåg denna maschin fullkomligen
motsvara det med densamma afsedda ändamål, samt att Auditören Scheutz och hans
son således i allo uppfyllt de för det beviljade anslagets utbekommande föreskrifne
villkor; varande slutligen af Akademien tillkännagifvet, att, enligt dess kommiterades
uppgift, anslaget icke varit tillräckligt ens lill de för maschinens utförande bestridda
kostnader, än mindre för det andra ursprungligen dermed åsyftade ändamål, företagandet
af en resa i utlandet i afsigt att derstädes förevisa maschinen.
Med afseende å hvad Vetenskaps-Akademien sålunda upplyst, har Kongl. Maj:t
funnit de för lyftning af det beviljade anslaget 3,333 R:dr 16 sk. stadgade vilkor vara
af Auditören Scheutz och hans son behörigen fullgjorde samt i följd häraf under
den 2 nästlidne December anbefallt Stats-Kontoret att från Riksgäldskontoret utrequirera
berörde summa för att användas till betäckande af de utbetalningar Stats-Kontoret
till Vetenskaps-Akademien verkställt.
Då emellertid det af Rikets Ständer i förrberörde afseende anvisade belopp,
enligt hvad Vetenskaps-Akademien vitsordat, icke ens varit tillräckligt för bestridande
af kostnaderne till räknemaschinens förfärdigande, än mindre beredt uppfinnarne tillfälle
att för spridande af kännedom om uppfinningen och vidare utveckling af dess
praktiska användbarhet genom företagande af en utrikes resa förevisa densamma särdeles
i de länder, inom hvilka instituter finnas inrättade fpr lifgifvande af årliga nautiska
och astronomiska tabeller,'har Kongl Majit med särskildt fästadt afseende derå,
att Auditören Scheutz och Edvard Scheutz fullgjort den uppgift de sig åtagit på ett
sätt, som bör lända till synnerligt gagn för vetenskapen och till heder för fäderneslandet,
härmed velat för Rikets Ständer föreslå, att ett ytterligare belopp af 3,333 R:dr
16 sk. B:ko må åt bemälde personer af allmänna medel anvisas.
De detta ärende rörande handlingar komma att till Rikets Ständers vederbörande
Utskott öfverlemnas, och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl.
Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
H. Reuterdahl.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o SI.
7
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj-.l
Konungen, i Hans Kongl. Höghet Kronprinsens närvaro,' tili
Stats-Rådet å Stockholms Slott den 13 Januari 1834.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjer?ield,
Siats-Råden: Herr Friherre(Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-chefen, Stats-Rådet Reuterdahl uppläste i underdånighet till justering
de, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, i nedannämnde
ämnen uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer
nemligen ?
c) om anslag till Auditören Georg Scheutz och hans sön Edvard Scheutz för
en af dem uppfunnen maschin för uträkning och tryckning af mathematiska tabeller.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde trenne förslag, sådana de finnas Protokollet bilagda, i Nåder
gilla, samt befallde, att ifrågavarande Nådiga Propositioner
skulle, i enlighet med samma förslag,1 till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo.
Carl Gust. Brusewitz.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o SS.
*:o 52.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Febr. 1834, kl. 11 f. m.
KONGL. MAJ: TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående Jör sälj ning af åtskilliga
Kronan tillhöriga byggnader och tomter i Götheborg,
samt för sälj ning smedlens användande till nya Artilleri
förråds-byggnaders uppförande derstädes; Gifven Stockholms
Slolt den 17 Januari 1854.
Sedan Kongl. Maj:t, uppå underdånig framställning af General-Fält-TygmästareEmbetet,
i Nåder tillåtit, ej mindre att, genom planering å det kronan numera tillhöriga
berget Lilla Otterhällan i Götheborg, byggnadsplatser för nya förrådshus till Götha
Artilleri-Regementes fältutredning finge beredas, än ock att, till byggnadsplatsens
behöfliga utvidgning, en i gorgen emellan de 2:ne södra bastionerne under nämnde
berg belägen tomt med åbyggnader finge inköpas, har bemälde Embete sist), år till
Kongl. Majit Nådiga pröfning och stadfästelse i underdånighet anmält en, genom Chefens
för Ingenieur-Corpsen försorg, uppgjord fullständig plan lill utförande å berörde
plats af åtskilliga för en Artilleri-förråds-änläggning nödige byggnails-planerings- och
väg-arbeten, hvarigenom, utom det att sålunda erhölles ändamålsenliga och säkra i
stället för nuvarande odugliga förrådshus för Götha Artilleri-Regementes fältmaterial,
äfven skulle vinnas den stora fördelen, alt alla nu kring hela Götheborgs fordna fästning
och till en del äfven i dess utanverk spridda Artilleri-förråd i en framtid blefve
belägne i närheten af nämnde Regementes kasern, till stor lättnad både vid förrådstjenstgöringen
och bevakningen; i sammanhang hvarmed General Fält-Tygmästare-Embetet,
jemte uppgift om den ordning, hvaruti, i dess tanke, de föreslagna arbetena borde
företagas, äfvensom de för handen varande tillgångar, som lill en början skulle kunna
för ändamålet användas, tillika i underdånighet hemställt, att, för beredande af ett
icke obetydligt bidrag till arbetskostnaderne, följande Kronan tillhöriga byggnader och
platser i Götheborg, hvilka dels redan kunde undvaras och dels framdeles, sedan de
nya förrådshusen hunnit färdigbyggas, icke mera behöfdes, måtte lä försäljas och försäljningsmedlen
till uppförande af byggnader för militär-behof på stället användas,
nemligen: den så kallade Franska tomten, fordna krutkällaren i S:t Eriks bastion, Tvgboden
i bastionen Johannes Rex med större delen af samma bastion, Kronans andel
uti
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 82.
9
uti det vid Östra Hamngatan belägna fordna Ostindiska Kompaniets hus samt de i
närheten af Skansen Lejonet belägna krutkapelier och tygbod.
Uti häröfver infordradt underdånigt Utlåtande har Kongl. Maj:ts och Rikets
Krigs-kollegium i underdånighet tillstyrkt Nådigt bifall till hvad General-Fält-Tygmästare-Embetet
härvid, så i ett som annat hänseende, hemställt och föreslagit; hvarefter
Kongl. Majit, vid ärendets pröfning den 19 sistlidne November, funnit godt i Nåder
gilla och fastställa ifrågavarande plan för en Artilleri-förråds-anläggning i Götheborg,
samt jemnväl befallt, att de i samma plan afsedda byggnadsarbeten skola, enligt det
upprättade kostnadsförslag^ och med användande af de utaf Kongl. Majit till en början
anvisade medel-tillgångar, utföras, i den ordning, som af General Fält-TygmästareEmbetet
ansetts böra dervid iakttagas; Och vill Kongl. Majit, i anledning häraf, nu i
Nåder föreslå Rikets Ständer, att de här ofvan till afyttring ifrågaställa Kronans byggnader
och tomter i Götheborg må, efter Kongl. Majits Nådiga bepröfvande och i den
mån de redan äro eller framdeles blifva för Kronan umbärliga, få försäljas samt de
derför inflytande medel för nu anmälda eller andra inom Götheborg förekommande
militäre byggnadsbehof användas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Utdrag .af Protokollet öfver L an dt för sv ar s-Är enden, hållet inför Hans
Majestät Konungen, i öfvervaro af Hans Kongl. Höghet Kro nprinsen
uti Stats-Rådet på Stockholms Slott den 17 Janua ri
1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1884. 1 Sami. 1 Afd. 44 Haft. 2
10
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N.-o 53.
Siats-Rådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Grefve Gyldenstolpe,
uppläste lill justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits förut fattade Nådiga
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majits Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående
försäljning af åtskilliga Kronan tillhöriga byggnader och tomter i Götheborg,
samt försäljningsmedlens användande lill nya Artilleri-förråds-byggnaders uppförande
derstädes;
Oell täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag i Nåder gilla, samtförordna att, i enlighet dermed,
Nådig Proposition, sådan den finnes detta Protokoll bilagd, skullo
lill Rikets Ständer aflätas.
Ex protocollo
C. G. Arman.
N o 53.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Febr. 18S4, kl. 11 f. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pensionsfyllnad
vid afskedslagandet jör Andre Balaillons-Läkarcn A.
B. Michaelsen: Gifven Stockholms Slott den 17 Januari
i854.
Hos Kongl. Majit har, uti en af Chefen för Dess Calmare Regemente insänd
och förordad skrift, Andre Rataillons-Läkaren vid Regementet Adam Bernard Michaelsen
i underdånighet anhållit, att, då han, vid numera uppnådd 70 års ålder och efter
en tjenstetid af närmare 48 år, derunder han med samma Regemente bevistat tre
fälttåg, kände sig icke längre kunna, tili egen tillfredsställelse och såsom sig borde,
fullgöra sin innehafvande tjenstebefattning, hvilken ofta fordrade ungdomens hela rörlighet
och uthållande kraft, men omlankan för framtida utkomst likväl nödgade honom
att i tjensten qvarstå, intilldess han vunne visshet alt för sin återstående lifstid hafva
att påräkna hvad som för en tarflig bergning erfordrades, Kongl. Majit måtte täckas,
för sökanden, som från Arméens Pensionskassa icke hade att förvänta högre pension
än enligt 9:de classen af dess pensionsstat, eller 150 R:dr Banco årligen, meddelst Nå
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 53.
11
dig framställning till Rikets nu församlade Ständer bereda förmånen att, vid afskedstagande!
från Andre Bataillonsläkareljensten, berättigas till bibehållande på indragningsstat
för lifstiden al de 375 R:dr nämnde mynt, hvartill hans löneinkomster för närvarande
uppginge; Och har denna underdåniga ansökning, uti deröfver infordradt underdånigt
utlåtande, äfven blifvit understödd af Kongl. Majits Sundhets-kollegium, som,
med intygande af de i ansökningshandlingarna förekommande uppgifters riktighet, tillika
vitsordat sökandens städse i tjenstens utöfning ådagalagda nit och redbarhet, hvilka
egenskaper jemväl år 1850 beredt honom utmärkelsen att af Kongl. Majit benådas
med medallien i guld för medborgerlig förtjenst.
Då hos Bataillons-Läkaren Michaelsen, vid hans höga ålder och i följd deraf
medtagna krafter, icke mera kan, hvad äfven Regemenls-chefen i underdånighet anmält,
påräknas den tjenstbarhet, som beskaffenheten af hans tjenstebefattning likväl
nödvändigt fordrar, samt det alltså är att förutse att extra läkare hädanefter ofta måste,
till särskild lunga för Stals-Verkel, beordras att Michaelsens tjenst förrätta, finner
Kongl. Majit ock, vid sådant förhållande, önskvärdt om bemälde Bataillons-Läkare
blefve, enligt sin nu liilkännagifna åstundan, försatt i tillfälle att medelst afskedstagande
kunna tjensten lemna. Sorn emellertid till Kongl. Majits disposition icke finnes
någon tillgång, som skulle författningsenligt kunna användas för att bereda Michaelsen
det tillskott utöfver honom från Arméens Pensions-kassa tillkommande pension,
hvarigenom han blefve tryggad, att efter undfånget afsked varda bibehållen vid ett inkomstbelopp,
motsvarande hans nu egande löneförmåner, hvilka utgöras af Andre
Bataillonsläkarelönen 250 Ridr Bico och den förhöjning derå af 50 procent, han med
125 Ridr nämnde mynt alltsedan år 1826 från Allmänna Indragningsstaten uppburit,
vill Kongl. Majit, som anser Michaelsen genom sin ovanligt långvariga och tillika berömliga
tjenstgöring hafva af den sökta förmånen gjort sig väl förtjent, härmed i Nåder
föreslå Rikets Ständer, att medgifva, det Bataillons-Iäkaren Michaelsen må, när
han efter derom gjord underdånig ansökning erhåller Nådigt afsked från Andra Bataillons-läkare
beställningen vid Calmare Regemente, få på Allmänna Indragningsstaten
uppföras lill åtnjutande för sin derefter återstående lifstid af ett belopp af Tvåhundra
Tjugufem Ridr Bico, eller skillnaden mellan den pension å 150 Ridr, som då kommer
att honom från Arméens Pensions-kassa tilldelas, och sammanlagda summan af den
löneinkomst han, på sätt förut berördt är, för närvarande med 375 Ridr toppbär, hvaremot
nu till honom utgående personella löneförhöjning 125 Ridr Bico i stället bör
indragas.
De ärendet rörande handlingar skola varda tillställda det Rikets Ständers Utskott,
som åt sig får uppdraget alt detsamma handlägga.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
väl bevågen. Datum ut supra
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
12
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N:o 83.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-frenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen, i öfvervaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
uti Stats-Rådet på Stockholms Slott den 17 Januari
1854.
N är varande:
Hans Excellens, Justitire-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Härefter uppläste Stats-Rådet och Departements-chefen, Grefve Gyldenstolpe,
till justering ett i öfverensstämmelse med nu fattadt beslut uppsatt förslag till Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pensionsfyllnad vid afskedstagande
för Andre Bataljons-Läkaren A. B. Michaelsen;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Siats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag i Nåder gilla, samt förordna, att, i enlighet
dermed, Nådig Proposition, sådan den finnes detta Protokoll bi
lagd,
skulle till Rikets Ständer aflålas.
Ex protocollo
C. G. Arman.
Kongl. Maj .is Nåd. Proposition, N:o Så.
13
M:o 54.
Ank. till Evp.-Utsk. d. 13 Febr. 1834, kl. il f. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående rättighet för Bataljon
s-chefen vid Iirono-Arbets- Corpsen, Majoren Jonas
Gabriel Schander att erhålla pension ä Rikets Allmänna
Indragnings stäp Gifven Stockholms Slolt den 41 Januari
1854.
Uti en af Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket öfverlemnad
skrift, har chefen för den å Carlsborg förlagda bataljon af Krono-Arbets-Corpsen,
Kapilenen utan lön vid Ingeniör-korpsen, Majoren och Riddaren af Kongl. Svärdsorden
J. G. Schander i underdånighet anhållit, att Kongl. Majrt täcktes till Rikets
Ständer aflåta Nådig Proposition derom, att Schander, hvilken är född den 9 October
1791 och år 1816 utnämndes till Under-Löjtnant vid Ingenieur-korpsen, hvarefter han
blifvit förordnad den 22 Januari 1827 till Kompani-chef och påföljde år till Bataljonschef
vid Pionier-korpsen -samt år 1843 till sin nuvarande befattning vid Krono-Arbetscorpsen,
måtte, när ålder och krafter icke vidare tillåta honom bestrida Bataljonschefs-beställningen,
få, vid afskedstagandet och intill sin död, åtnjuta de honom i
nämnde beställning tillkommande löneförmåner; och har ofvanbemälde Styrelse, uti
afgifvel utlåtande, anfört, att, då, enligt Kongl. Brefvet den 24 Maji 1841, pensionsrätl
blifvit tillagd, bland andra, föreslåndarne vid åtskilliga straff- och arbetsfängelset1,
att tillträdas vid fyllda 65 års ålder och efter tio tjensteår vid fångvården, samt de af
sökanden alltsedan 1827, dels såsom kompani- och dels såsom Bataljons-Chef för f. d. Pionier-korpsen,
och, eller densammas upplösning, vid den då organiserade Krono-Arbetskorpsen
innehafde befattningar kunde anses vara af likartad beskaffenhet med förenämnde
fängelse-föresländare-tjenster, hvartill komme, att dessa serdeles mödosamma
befattningar, enligt Styrelsens förmenande, i allmänhet icke kunde af deras innehafvare
bestridas med erforderlig drift och verksamhet ända lill den höga lefnadsåldern af 65
år, Styrelsen, med vitsordande af Sökandens nit, ordning och skicklighet, ansåge sig
ega anledning tillstyrka att sökanden kunde, när ålder och krafter icke medgåfvo honom
alt vidare bestrida sin befattning, från afskedstagandet få från Allmänna Indragningsstalen
åtnjuta pension, motsvarande sin nuvarande lön, utgörande Ett Tusen
Riksdaler samt personelt arfvode enligt Kongl. Brefven den 25 October 1843 och den
30 April 1845, Tvåhundra Riksdaler, allt Banko.
14
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o S4.
Sedan Kongl. Majlis och Rikets Stats-kontor, i ämnet hördt, i underdånighet
hemställt, om icke, i händelse Nådig Proposition ansåges böra till Rikets Ständer aflåtas,
Majoren Schander kunde föreslås till erhållande af Ett Tusen Riksdaler i pension,
när han fyllt 65 år, tjent omkring 40 år samt styrker att helsan är försvagad, har
Kongl. Maj:t tagit denna fråga i Nådigt öfvervägande; Och då de befattningar Majoren
Schander sålunda vid Pionier- och Krono-Arbets-korpscrna alltifrån år 1827 innehaft,
ehuru icke bland de tjenster, hvilkas innehafvare genom Kongl. Rrefvet den 24
Maji 1841 lått pensionsrätt sig tillerkänd, likväl, såsom Fångvårds-Stvrelsen äfven anmärkt,
uti flera hänseenden äro med desamma af likartad beskaffenhet, samt Majoren
Schander under sin mångåriga anställning uti dessa trägna och ansvarsfulla befattningar,
enligt hvad vitsordadt blifvit, städse ådagalagt nit och ett berömligt förhållande,
vill Kongl. Majit, med ansökningens öfverlemnande till Rikets Ständers pröfning, densamma
i så målto förorda, att Kongl. Majit i Nåder föreslår, att Majoren Schander,
när han uppnått en ålder af 65 år, vid hvilken tidpunkt äfven mer än 40 år från
hans anställning i statens tjenst förflutit, och han tillika styrker, alt hans helsa är
försvagad, må vid afskedstagandet från den Rataljons-Chefs-befattning, han vid KronoArbets-Gorpsen
nu innehafver och intill sin död, få å Rikets Allmänna Indragningsstat
åtnjuta en oafkortad pension af Ett Tusen Riksdaler Råneo.
De handlingar, hvilka höra till detta ärende, skola hållas tillhanda det Rikets
Ständers Utskott, till hvars behandling frågan varder öfverlemnad; Och Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
OSCAR.
G. A. Sparre.
Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition, N:o Si.
15
Utdrag af Protokollet öfver iustitice-Depärtementets-Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen, uti Stats-Rädel, å Stockholms Slott, Tisdagen
den 17 Januari 18Si, i närvaro af Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen.
Närvarande:
Haus Excellens, Justitiar-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna, _
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Justering af fyra Kongl. Maj-.is Nådiga Propositioner
till Rikets Ständer.
tro. Hans Excellens Herr Justitiaj-Statsministern uppläste till Justering följande,
i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut, uppsatta förslag till Kongl.
Majrts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, angående:
a)— — — — — — — — — — — — — — — — —
e) rättighet för Bataljons-chefen vid Kronoarbets-korpsen, Majoren J. G. Schander,
alt erhålla pension å Rikets Allmänna Iudragningsstat; och
d) —. — — — — — — — — — —
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag samt befalla att Nådiga Propositioner,
i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo.
E. Helling.
16
Kongl. Haj:ts Nåd. Proposition, N:o SS.
N:0 55.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Febr. 1834, kl. 11 f. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående årlig pension ål
framlidne f. d. Slats-Rådel Samuel Grubbes Enka, Margaretha
Johanna Grubbe; Gifven Stockholms Slolt den 21
Januarii i 854-.
Sedan f. d. Stats-Rådet, Commendeuren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden,
En af de Aderton i Svenska Akademien, Magister Samuel Grubbe, sorn, enligt Rikets
Ständers beslut, var å Rikets Allmänna Indragningsstal uppförd till åtnjutande af en
årlig pension af Två Tusen Riksdaler, den 6 November nästlidet år med döden afgått,
har hans Enka, Margaretha Johanna Grubbe, född Grave, uti en till Kongl. Maj:t inlemnad
skrift, åtföljd af boupptecknings-instrument, som utvisar att boets behållning utgör
endast 3,539 R:dr 42 sk. 8 rst, underdånigst anhållit, att Kongl. Maj:t måtte hos
Rikets nu församlade Ständer göra Nådig framställning om årligt understöd af allmänna
medel åt bemälda Enka och hennes trenne omyndiga döttrar; Och vill Kongl. Maj:t,
i anledning häraf, med fästadt afseende å framlidne f. d. Stats-Rådet S. Grubbes i
lifstiden ådagalagda utmärkta förtjenster såsom lärd, Akademisk lärare, författare och
embetsman, samt å de knappa omständigheter, hvari hans efterlemnade Enka, med
trenne oförsörjda döttrar, sig befinner, härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer att å
Allmänna Indragningsstaten uppföra bemälda Enka till en årlig pension af Åtta Hundra
Riksdaler Banko.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städso
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Utdrag
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 55.
17
.Utdrag af Protocollet ofver Finance-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen,
i Hans Kongl. Höghet Kronprinsens öfvervaro, uti StatsRådet
å Stockholms Slott den 20 Januari 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Stalsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
* Fåhreeus,
IV'il/ens leon,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-Rådet Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
till justering ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående årlig pension
åt framlidne f. d. Stats-Rådet Samuel Grubbes Enka, Margaretha Johanna Grave;
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta
Protokoll bilagdt, samt befallde, att Nådig Proposition, i öfverensstämmelse
dermed, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
Mildhog Lundgren.
Bih. till B. St. Prot, 4853 & 4854. 4 Samt. 4 Afd. 44 Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o SS.
\:o 56.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Febr. 4SS4, kl. 11 f. m.
*
KONGL. MAJrTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension på Allmänna
Indragningsstalen för Faktbetjeuten i ManufakturDiskon
t-kon tore t, J. E. Lindström; Gifven Stockholms
Slott den 3 Februari / 854.
Sedan Vaktbetjenten i Manufaktur-Diskont-Kontoret, Johan Erik Lindström, hos
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium anhållit om afsked från samma befattning,
äfvensom att något årligt understöd måtte honom för hans öfriga lifstid beredas,
har bemälde kollegium, under vitsordande att Lindström, som, född den 7 Mars 1797,
antogs år 1822, till e. o. Kammardräng hos Allmänna Magasins-Direktionen och år
1829 till e. o. Vaktbetjent i Kommers-kollegium, samt sedan den 21 Mars 1838 varit
anställd i sin nuvarande befattning, under största delen af sin tjenstetid med pålitlighet
och ordentlighet fullgjort sina åligganden, men numera till följd af sjuklighet är
urståndsatt alt sin tjenst behörigen förrätta, i underdånighet hemställt att, enär det för
kollegium, såsom ett penningeförvaltande verk, vöre af synnerlig vigt att de i Manufaklur-diskont-kontoret
anställde Vaktbetjente äro fullt tjenstbara personer, men, enligt
företedt läkarebetyg, Lindströms sjuklighetslillstånd, bestående i nervsvaghet, minnesslöhet
samt dålig hörsel och syn, icke vore af beskaffenhet att kunna förbättras,
Kongl. Majit måtte täckas till beredande af möjlighet för Lindström, som vid
afskedstagande skulle ega att från Civil-Statens Pensions-Inrättning åtnjuta pension till
endast ett belopp af 40 Ridr, att utan saknad af nödig tillgång för sin framlida bergning
kunna lemna sin nuvarande vaktbetjents-beställning, i Nåder tillägga honom vid
frånträdandet deraf och för hans återstående lifstid en årlig pension af J50 Ridr, motsvarande
tre femtedelar af den lön 250 Ridr, han å Manufaktur-Diskont-fonden
åtnjuter.
Med afseende å de af Kommers-kollegium sålunda anförda omständigheter, vill
Kongl. Majit härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer, att Vaklbetjenten Lindström måtte
å allmänna indragnings-staten varda uppförd till åtnjutande af en årlig pension af Ett
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 56. 19
Hundra Fcmlio Riksdaler Banko, att utgå från och med månaden näst efter den, då
afskedet för honom utfärdas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
*
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Är ender, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet på Stockholms Slott den 3 Februari 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes-Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Fåhreeus,
IVallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Derefter uppläste Departements-chefen till justering ett, till följd af förut fattadt
beslut, uppsatt förslag till Nådig Proposition till Rikets Ständer, angående pension
å allmänna indragnings-slaten för Vaktbetjenten i Manufaktur-Diskont-kontoret J. E.
Lindström;
Och behagade Kongl. Majit, enligt Stats-Rådels underdåniga tillstyrkande,
godkänna samma förslag, sådant det finnes Protokollet
bilagdt, samt befallde, att Nådig Proposition i öfverensstämmelse
dermed skulle lill Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. A. Schalin.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Kongl. Majda blad. Proposition, N:o 57.
1
N:o 57.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Febr. 1854, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om beviljande
af ett särskildt kreditiv; Gifven Stockholms Slott den
15 Februari 1854.
För att utan dröjsmål kunna vidtaga nödiga åtgärder till upprätthållande
af den, i anledning af befaradt fredsbrott emellan de stora sjömagterna, af Kongl.
Maj:t, i samråd med Hans Majit Konungen af Danmark, afgifna neutralitetsförklaring,
finnér Kongl. Majit, efter att hafva inhemtat Hemliga Utskottets yttrande
häröfver, Sig föranlåten, att af Rikets Ständer begära ett särskildt kreditiv
af två millioner fem hundra tusen (2,500,000) riksdaler banko, att, oberoende
af de uti 63 § Regerings-formen omförmälde kreditiv-summor, uti Riksgälds-kontoret,
i mon af behof och efter Kongl. Majits Nådiga Förordnande,
tillhandahållas Stats-kontoret på derifrån skeende reqvisitioner; och förväntar
Kongl. Majit att med möjligaste skyndsamhet erhålla del utaf det beslut, Rikets
Ständer i anledning häraf fatta.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Bi/i. till R. St. Prot. 1853 $ 1854. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft.
1
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 57
Utdrag eif Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen, i II. K. II. Kronprinsens Öfvervaro, uti StalsRådet,
ä Stockholms Slett den 15 Februari 4855.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitia; Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld, sarat
Stats-Räden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
IFallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
På det erforderliga åtgärder måtte kunna utan dröjsmål vidtagas till upprätthållande
af den, med anledning af befaradt fredsbrott emellan de stora sjtini
agtoni a, af Hans Maj:t, i samråd med Hans Majit Konungen af Danmark, afgifria
neutralitets-förklaring, fann
Kongl. Maj:t, som i omförmälde afseende inhemtat Hemliga Utskottets
yttrande, godt att, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkan, nu
besluta, att för nämnde ändamål skulle af Rikets Ständer begäras
ett särskildt kreditiv af två millioner fem hundra tusen (2,500,000)
riksdaler banko, att, oberoende af de uti 63 § Regerings-formcn
omförmälda kreditiv-summor, uti Riksgälds-kontoret, i mon af behof
och efter Kongl. Maj:ts Nådiga Förordnande, tillhandahållas Statskontoret
på derifrån skeende reqvisitioner; och befallde KongL Maj:t
att, i enlighet med Kongl. Majrts sålunda fattade beslut, Nådig Proposition
i ämnet skulle, sådan den finnes Protokollet bilagd, under
denna dag till Rikets Ständer afl åtas.
Ex Protocollo.
Carl von Schantz.
Kongl. Maj:ts Nåd. Svar, N:o 58.
3
N:o 58.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Mars 1854, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Svar vppå Rikets Stunders underdåniga
skrifvelse, angående Riksdagens förlängning; Gifvet Stockholms
Slott den 25 Februari 1854.
Jemte anmälan att mångfaldiga ärenden, hvaribland flera af hnfvudsaklig
vigt, ännu återstå att af Rikets Ständer handläggas under nu pågående riksdag,
hafva Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse af den 22 innevarande månad,
hos Kongl. Maj:t äskat, att riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad,
räknad från och med den 1 nästkommande Mars.
Kongl. Maj:t har i anledning häraf, och på grund af stadgandet i 109 §
Regerings-formen samt 80 § Riksdags-ordningen, velat i Kader förklarai, att
riksdagen må med den sålunda äskade tiden af en månad förlängas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
i
OSCAR.
J. F. Fåhraeus.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Svar, N:o 58.
••
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Arenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet, å Stockholms Slott den 25 Februari
1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitia; Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhraeus,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-chefen, Stats-Rådet Fåhraeus föredrog slutligen Rikets Ständers
den 22 innevarande månad aflåtna underdåniga skrifvelse, deruti, med anmälan
att mångfaldiga ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig vigt, ännu återstode
att vid nu pågående Riksdag handläggas, Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t
äskat, att Riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknad från och med
den 1 nästkommande Mars; oeh uppläste Departements-chefen derjemte ett af
honom uppsatt förslag till Svar å Rikets Ständers berörde skrifvelse.
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
samt befallde att, i öfverensstämmelse dermed, Nådigt Svar
skulle på vanligt sätt till Rikets Ständer expedieras.
Ex protoeollo
Carl Ekström.
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition, N:o 69.
5
N:o 59.
Ank. till Exp -Utsk. den 4 Mars 1854, kl. 2 e. m.
liongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer angående
ett anslag af 25,000 Ridr till uppförande af en Ladugårdsoch
en Mejeri-byggnad vid Ultuna Landtbruks-institut,• Gifven
Stochholms Slott den 16 Februari 1854.
Uti en vid sistlidne års utgång till Kongl. Maj:t aflåten underdånig skrifvelse
har styrelsen öfver Ultuna Landtbruks-institut, i enlighet med hvad i
styrelsens förut afgifna underdåniga berättelse angående Institutets ställning och
förvaltning egt runi, fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, hurusom en
stor brist vid Institutet förefunnes, derigenom att nämnde läroanstalt helt och
hållet saknar ett mejeri, samt att ladugårds-byggnaden, hvari Kronans dyrbara
och utmärkt vackra stamholländeri af Ayrshire-race inrymmes, är, med hänseende
till dess osunda läge och dess bofälliga samt i öfrigt mindre ändamålsenliga
beskaffenhet, ingalunda motsvarande hvarken behofvet eller nutidens fordringar,
ej ens å enskilde personers egendomar, således än mindre å en så beskaffad
statens mönster-inrättning, som Ultuna jemväl i detta hänseende borde vara, —
ett förhållande, hvilket äfven de till granskning af Institutets förvaltning och
räkenskaper förordnade revisorer anmärkt, med erinran att tillfälle borde beredas,
att elever och lärlingar vid Institutet måtte kunna vinna närmare kunskap
i den magtpåliggande del af landthushållningen, som rörer tillgodogörandet af
ladugårds-produkterna. Styrelsen anser uppförandet af ändamålsenliga ladugårdsoch
mejeri-byggnader vara högeligen af behofvet påkalladt för Institutets fulländning,
såsom läroanstalt, och på det att en fullständigare undervisning må
kunna vid Institutet meddelas, icke blott i boskapens ändamålsenliga vård och
skötsel i allmänhet, utan äfven så, att nödiga rön kunna anställas öfver kreaturens
olika utfodring och deraf härflytande förhållanden, samt på det mjölkhushållningen
må kunna bedrifvas på det sätt, att de vid Institutet varande
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59.
elever och lärlingar sättas i tillfälle att inhemta de raethoder, som härutinnan
gifva den mesta vinst, och sålunda, då de afgå från Institutet, medföra, till
vidare spridning, kännedom och insigt uti denna hittills i Sverige mycket försummade
del af landthushållningen. Genom ett fullständigt vid Institutet anordnad!
mejeri och ladugårds-skötselns i alla hänseenden rationela bedrifvande, såsom
det endast kan ske då härtill ändamålsenliga byggnader förefinnas, skulle, enligt
styrelsens åsigt, dessutom den stora fördel kunna vinnas, att genom de perso- (
lier, hvilka såsom tjenstehjon å Ultuna användas vid ladugården och mejeriet,
och hvilka tid efter annan kunde och borde ombytas, tillfälle yppades för enskilde
landtbrukare att i sin tjenst derefter få desse personer, som uti ladugårds-skötseln
och mejeri-hån dteringen egde de önskvärda insigter, som nödvändigt
erfordras, så framt denna del af landthushållningen skall med framgång
kunna bedrifvas; varande det styrelsens afsigt att, om tjenliga mejeri- och ladugårds-byggnader
vid Institutet blifva uppförde, äfven lemna, så långt utrymmet
det medgifver, tillfälle att från enskilde personer 'emottaga tjenare, som
skickas till Institutet för att vinna öfning i det praktiska af ladugårds-skötseln
och mejeri-handteringen, hvarigenom tillfälle äfven vore beredt till danande af
häruti kunnige tjenstehjon, hvilka, då de till sina hemorter återvände, skulle,
jemte öfrige personer, som från Institutet till landsorterna utgå, kraftigt bidraga
till spridande af en bättre och mera lönande ladugårds-skötsel, hvarigenom ett
väsendtligt steg blefve taget till hela den inhemska landtkushållningens synnerliga
förkofran. Af dessa skäl och med stöd af de åsigter, som uttalats vid alla
hittills här i landet hållna landtbrukare-möten, och då, i händelse en betydlig
inskränkning i bränvins-bränningen skulle kunna tillvägabringas, ladugårds-skötseln
måste tillvinna sig vida högre uppmärksamhet än hittills samt blifva en af
landtmannens hufvudsakligaste inkomstkällor, har styrelsen, som icke till sin
disposition egde några medel för tillvägabringandet af erforderliga mejeri- och
ladugårds-byggnader vid Institutet, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t
måtte till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition för erhållande af det belopp,
33,544 r:dr b:ko, som enligt redan år 1850 till Kongl. Maj:t ingifna kostnadsförslag,
skulle erfordras för uppförande vid Ultuna af en ladugårds- och en
mejeri-byggnad.
Sedan Öfver-intcndentsembetet, som erhållit Nådig befallning att, efter
granskning af berörda kostnadsförslag, afgifva underdånigt utlåtande i ämnet,
under den 10 sistlidne Januari i underdånighet anmält sig, i saknad af ritningar
å de tillämnade byggnaderna samt åtskilliga andra upplysningar, icke kunna ingå
i fullständig granskning af kostnadsförslaget, har Institutets styrelse, efter
häraf erhållen del, låtit upprätta och till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna
t dels ritningar å ifrågavarande tvänne byggnader, dels ett nytt kostnadsförslag,
enligt hvilket, hufvudsakligen genom minskning af mejeribyggnadens
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N:o 69.
7
dimensioner och förändrad inredning deraf, samt vissa ändringar i ladugårdshusets
byggnadssätt, kostnaden ansetts kunna nedsättas för ladugården till 17,411
r:dr oell för mejeribyggnad en till 7,635 r:dr 33 sk. 7 rst., eller tillsammans
25,046 r:dr 33 sk. 7 rst. bko; och har Öfver-intendentsembetet, uti underdånigt
memorial af den 7 innevarande månad, slutligt yttrande i ämnet afgifvit.
På de välgrundade skäl, som af Institutets styrelse, till stöd för det framställda
förslaget, blifvit i underdånighet anförda, och hvilka jemväl vunnit bekräftelse
genom vitsord af de för granskning af Institutets förvaltning under sistlidet
år särskildt förordnade revisorer, vill Kongl. Majit härmed i Nåder föreslå
Rikets Ständer, att till Institutets disposition, för uppförande vid Ultuna af ladugårds-
och mejeri-byggnader efter fullständiga ritningar, som kunna vinna
Kongl. Majits fastställelse, anvisa af medel, som för så beskaffade tillfälliga statsutgifter
må vara att tillgå, en summa af tjugufemtusen riksdaler, eller nära
sammanräknade beloppet af de för ändamålet uppgjorda nya kostnadsföslag, emot
Ii vilka Öfver-intendentsembetet funnit anledning till anmärkning icke förekomma.
Kongl. Majit, förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slott den 16 Februari 1854.
OSCAR.
J. F. Fåhraus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Siats-Rådet, å Stockholms Slott den 16 Februari 1864.
r Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitise Statsministern, Grefve Sparre,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Årendena, Friherre Stjerneld,
Statsråden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
{Vallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 59.
Efter föregången justering af — — — — — —
— — — — föredrog Departements-chefen, Stats-Rådet Fåhraeus i
underdånighet: — — — — — — — — —
En af styrelsen öfver Ultuna Landtbruks-institut den 25 December sisth
år aflåten skrifvelse, deruti, — — — — — —
— •—, bemälde Styrelse, '— — —, ansett sig böra till Kongl.
Maj:ts Nådiga bepröfvande ånyo hemställa frågan om tillvägabringande af ändamålsenliga
mejeri- och ladugårds-byggnader vid nämnde Institut, samt i sådant
afseende i underdånighet anfört *— — — — — -—
På de välgrundade skäl, som af Institutets styrelse blifvit till stöd för
det framställda förslaget i underdånighet anförda, och hvilka jemväl vunnit bekräftelse
genom vitsord af de för granskning af Institutets förvaltning under
sistlidet år särskildt förordnade revisorer, tillstyrkte Stats-Rådet i underdånighet,
att Kongl. Maj:t måtte täckas föreslå Rikets Ständer, att till Institutets
disposition, för uppförande vid Ultuna af ladugårds- och mejeri-byggnader efter
fullständiga ritningar, som kunna vinna Kongl. Maj:ts fastställelse, anvisa, af
medel som för sä beskaffade tillfälliga statsutgifter må vara att tillgå, en summa
af 25,000 r:dr, eller nära sammanräknade beloppet af de för ändamålet
uppgjorda nya kostnadsförslag, emot hvilka Öfver-intendentsembetet funnit anledning
till anmärkning icke förekomma; och hemställde Stats-Rådet, att, i händelse
af bifall härtill, Nådig Proposition i ämnet måtte få till Rikets Ständer
afgå, i öfverensstämmelse med det af Departements-chefen upplästa förslag,
som finnes detta Protokoll bilagdt. — — — — —
Kongl. Majit täcktes i Nåder gilla hvad, i afseende å samtliga .förestående
mål, blifvit af Stats-Rådet i underdånighet yttradt och hemstäldt.
Ex Protocollo
Joh. Rob. Bergin.
N:o 60.
Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition, N:o 60.
9
N:o 60.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Mars 1854, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
anslag för uppbyggande af ett Kapell i Korpilombolo by afÖfvcr-Torneå
socken samt understöd för a/lönande af en Kapell-predikant
derstädes; Gifven Stockholms Slott den 25 Fe
bruari
1854.
Innevånarne uti 22 till Öfver-Torneå, Pajala och Öfver-Ivalix socknar
hörande byar, belägna uti den trakt der desse socknar gränsa intill hvarandra,
hafva hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att då sökanderne, boendepå
ett afstånd af 5 till 8 mil från nämnde socknars kyrkor och i saknad af farbar
väg, svårligen kunna å annan årstid, än då slädföre inträffar, besöka kyrkorne
eller träffa sitt presterskap, samt endast uti tvänne af socknarne, eller Öfver-Torneå
och Pajala, finnas prester, som äro kunniga i Finska språket, det
enda sökanderne förstå, hvaraf blifver en följd att de af sökanderne, som hora
till Öfver-Kalix pastorat, äro underkastade fullkomlig brist på undervisning af
eget presterskap, Kongl. Majit måtte, för afhjelpande af de mångfaldiga olägenheter,
som af desse förhållanden härflyta, i Nåder tillåta, att en kapell-kyrka
finge i den i medelpunkten af denna trakt belägna Korpilombola by uppbyggas
och en särskild predikant för ifrågavarande byar anställas, samt derjemte,
enär sökanderne sakna förmåga att af egna tillgångar bestrida kostnaderne för
kyrkobyggnad, anskaffande af prestboställe och nödtorftig aflöning åt predikanten,
hos Rikets Ständer äska härtill nödiga anslag, i hvilket afseende sökanderne,
med beräkning att presterskapet i Öfver-Torneå, Pajala och Öfver-Kalix
pastorater komme att till den blifvande predikanten afstå tillsammans tunnor
korn och att sökanderne till hans aflöning bidroge med 10-g- tunnor samma sädesslag,
ansett erfordras kontant lön af staten 400 r:dr och 120 r:dr särskildt årligt
anslag till predikanten, i egenskap af jemväl skollärare i kapell-församlingen,
utom boställe, inköpt på allmän bekostnad; varande tillika gjord underdånig
ansökning om tillåtelse att genom kollekt och stambok öfver hela riket insam
-
Bih. till Ii. St. Prat. 1853 # 1854. 1 Sami. 1 Afd. 15 Höft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 60.
la bidrag till kapell-kyrkans uppförande utöfver hvad i stats-anslag kan för detta
ändamål beviljas.
I detta ärende hafva underdåniga yttranden blifvit afgifna af Landshöfdinge-embetet
i Norrbottens län, Konsistorium i Hernösands stift, Ofver-Torneä,
Ofver-Kalix och Pajala församlingar, desse församlingars kyrkoherdar, samt kronofogdarne
i Torneå och Kalix fögderier, hvilka alla. med vitsordande af de
utaf sökanderne uppgifna förhållanden, tillstyrkt bifall till deras begäran om den
ifrågavarande kapell-församlingens bildande; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallnings-hafvande
i nämnde län särskildt upplyst, att ett i närheten af den tillämnade
platsen för kyrkan beläget och till kapell-predikants-bostäile lämpligt
skattehemman, sorn ansåges värdt omkring 2,000 r:dr, förmodades kunna få
för ändamålet inköpas; och har slutligen Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium,
uti underdånigt utlåtande den 29 sistlidne November, jemte tillkännagifvande
att det föreslagna kapel-laget utgöres, oskattlagde nybyggen oberäknade,
af hemman till ett skattetal af tillsammans 51-jr.:dels mantal, samt att å
desse, jemte nybyggena, enligt mantalslängden^, äro skrifne omkring 750 personer,
i underdånighet hemställt, att, då inrättandet af en särskild kapell-församling
för ifrågavarande byar och nybyggen är af behofvet högeligen påkalladt,
Kongl. Maj:t måtte till den derom gjorda begäran lemna Nådigt bifall,
äfvensom att, enär sökanderne, i anseende till sin fattigdom icke förmå till kapell-predikantens
aflöning bidraga med mera än 10£ tunnor korn, motsvarande
i värde 70 r:dr 40 sk., eller kunna bekosta kapell-byggnadens uppförande
och inköp af predikants-boställe, Kongl. Maj:t täcktes ej mindre hos Rikets
Ständer göra framställning om beviljande af dels årligt anslag tills vidare och
intill dess kapell-boerne förmå att sin predikant sjelfve underhålla, af 400 r:dr
till hans aflöning, dels 2,000 r:dr till inköp af ett boställe åt honom, dels ock,
enär förutses kan, att hvad till understöd för kyrkobyggnadens bekostande medelst
stambok och kollekter i riket inflyter, icke på långt när blir för ändamålet tillräckligt,
ett förslagsanslag af 3,000 r:dr till bestridande af kostnaderne för
nämnde byggnad, än äfven af de till understöd för folkskole-lärares aflöning anslagne
statsmedel till predikantens aflöning såsom skollärare i Nåder anvisa ett
belopp af 133 r:dr 16 sk. årligen; hemställande kollegium i underdånighet, hvad
angår frågan om presterskapets i ofvanbemälde 3 församlingar bidrag till kapellpredikantens
aflöning, det konsistorium måtte anbefallas att, med tillämpning af
5 § i Förordningen den 8 Februari 1681, derom, efter vederbörandes hörande,
bestämma.
Med afseende å hvad vederbörande sålunda yttrat och vidare förekommit
angående såväl behofvet af en särskild kapell-församlings bildande förinnevånarne
i ifrågavarande delar af Ofver-Torneå, Ofver-Kalix och Pajala församlingar,
som sökandernes oförmåga att utan understöd bestrida kostnaderne för
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 60.
11
en kapell-kyrkas uppförande och en kapell-predikants aflöning, har Kongl. Majit
velat i Nåder föreslå, att Rikets Ständer må anvisa dels för en gäng 3,000
r:dr till bidrag för uppförande af kapell-byggnad i Korpilombola by och 2,000
r:dr till inköp af boställe ät en kapell-predikant derstädes, dels ock tills vidare
oell intilldess kapeM-boerne förmå, att sin predikant sj,elfve underhålla, 400
ridr, allt banko, årligen till hans aflöning.; och vill Kongl. Majit, sedan sig visat,
huruvida berörde för ändamålet oundgängligen nödiga medel beviljas, jemte
meddelande af erforderliga föreskrifter i afseende på kapell-lörsamlingens ordnande,
i Nåder besluta angående sökandernes anhållan om kollekt och stamboks-förmån
till ytterligare understöd för kapell-byggnadens uppförande, samt
tillse, huruvida något anslag må kunna kapell-predikanten, i egenskap af jemväl
skollärare inom församlingen, af för sådant ändamål anvisade medel tilläggas.
De till detta ärende hörande handlingar komma att till Rikets Ständers
vederbörande Utskott öfverlemnas och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
11. Reuterdahl.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför
II. M. Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 25 Februari
1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitia; Statsministern, Grefve Sparre,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld.
Stats-Rådcn: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Gripenstedt.
Grefve Mörner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
12 Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 60.
Departements-chefen, Stats-Rådet Reuterdahl, uppläste i underdånighet till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
anslag för uppbyggande af ett kapell i Korpilombola by af Ofver-Torneå
socken, samt understöd för atlönande af en kapell-predikant derstädes.
Och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag, sådant det finnes protokollet bilagdt, i Nåder
gilla, samt befallde, att, i enlighet dermed, ifrågavarande Nådiga
Proposition skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
Carl Gust. Brusewitz.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri 1854.
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 61.
1
N:o 61.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Mars 1854, kl, 6 e. m.
Iiongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående den å de Förenade Rikenas vägnar afgifna
Neutralitets-förklaring samt de, med anledning
deraf, frän främmande magter ingångne svar; Gifven
Stockholms Slott den 15 Mars 1854.
Då vid ulgången af nästförflutne år de politiska förhållandena i Europa begynt
antaga en för den allmänna fredens bibehållande allt mera hotande ställning, och
en spänning emellan de stora Sjö-Magferne uppstått, hvars följder kunde för norden
blifva af oberäknelig vigt, fattade Kongl. Maj:t, i samråd med sin höge granne, Hans
Majit Konungen af Danmark, det beslut, att för alla sjömagier i Europa och för de
förnämsta stater i Amerika, med hvilka Kongl. Majit underhåller diplomatiska förbindelser,
kungöra den politik, som Kongl. Majit, vid det möjligen inträffande utbrottet af ett sjökrig,
hade för afsigt att följa, i ändamål att bibehålla det goda förstånd och de vän
skapliga
förbindelser, hvilka mellan de förenade Rikena och alla Regeringar voro rådande.
Till följd häraf, och samtidigt med en alldeles enahanda åtgärd från Kongl.
Danska Regeringens sida, afgick, under den 15 December sistlidet år, Kongl. Majits
Nådiga befallning till Dess diplomatiska sändebud, att till Regeringarne i Athen, Berlin,
Bremen, Briissel, Constantinopel, Florens, Haag, Hamburg, Hannover, Lissabon, London,
Lubeck, Madrid, Neapel, Oldenburg, Paris, Petersburg, Rio Janeiro, Schwerin, Strelitz,
Turin, Washington och Wien aflåta en förklaring af följande lydelse:
“De politiska förvecklingar, som yppat sig till följd af den från Ottomanniska
Porten utgångna krigsförklaring, äfvensom deri förestående möjligheten
af ett sjökrig, hafva gjort till en pligt för Hans Majits Konungens
af Sverige och Norrige Regering att egna en allvarlig uppmärk
samhet
åt de tilldragelser, hvilka deraf kunna blifva en följd. Dess
Bih. till R. St. Prot. 1853 éc 1854. 1 Sami. 1 Afd. 16 Häft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse•, N:o 61.
uppriktiga önskan är att bibehålla oförkränkta de vänskapliga förbindelser
och det goda förstånd, hvilka så lyckligt råda mellan de Förenade Rikena
och alla Europas Regeringar. Hans Maj:t Konungen af Sverige
och Norrige, som ingenting lifligare önskar än att vidmakthålla och gifva
ökad styrka åt dessa förbindelser, anser derföre såsom en pligt att
ej lemna de sålunda vänskapligt sinnade och allierade magterna i okunnighet
om den politik, som Hans Maj:t har för afsigt att i ofvan antydda
händelse följa, till vinnande af detta mål.
Uppmanad ej mindre af den uppriktiga vänskap, som förbinder
de förenade Rikenas och Danmarks Konungar och folk, än ock af de
gemensamma intressen och politiska grundsatser," som ömsesidigt stödja
och styrka hvarandra, är det som Hans Maj:t Konungen af Sverige och
Norrige har funnit sig befogad att i främsta rummet träffa aftal med
Sin höge Vän, allierade och granne, Hans Maj.t Konungen af Danmark,
i afseende å de åtgärder, hvilka borde vidtagas till åstadkommande af
en samverkan, egnad att, genom dess fullkomliga öfverensstämmelse,
underlätta tillämpningen af det öfverenskomna systemet. Sedan dessa
framställningar funnit det gynnsamma gensvar, som man egde rätt förmoda,
har undertecknad, Hans Majits Konungens af Sverige och Norrige
Envoyé Extra-ordinaire och Minister Plenipotentiaire (Chargé d’affaires)
hos N. N., i kraft af de mellan de båda monarkerna träffade öfverenskommelse^
erhållit sin Konungs befallning att bringa till N. N. Ministéres
kännedom de allmänna grunder, hvilka Hans Maj:t Konungen af
Sverige och Norrige ansett sig böra fastställa till bestämmande af de
förenade Rikenas ställning för den beklagansvärda händelse, att fiendtligheter
skulle utbryta mellan med Kongl. Majit allierade och i vänskapligt
förhållande befintliga magter.
Det system, som hans Maj:t Konungen af Sverige och Norrige har
för afsigt att oförändradt följa och tillämpa, är det af en sträng neutralitet,
grundad på öppenhet, opartiskhet och en fullkomligt lika aktning
för alla magters rätt. Denna neutralitet skulle, enligt de båda
hofvens gemensamma uppfattning, ålägga Hans Majit Konungens af Sverige
och Norrige Regering följande förbindelser, samt tillförsäkra denna
Regering följande fördelar:
1:0 Att vid de stridigheter, hvilka möjligen kunna uppstå, afhålla
sig från allt deltagande i desamma, vare sig medelbart eller omedelbart,
till förmån för den ena af de krigförande makterna, och till skada
för den andra;
2:o Att tillåta de krigförande makternas krigs- och handelsfartygs
inlöpande uti svenska och norrska hamnar, under förbehåll likväl
Kongl. Maj:ls Nåd SkrifvelseN:o öl.
3
för Kongl. Maj:ts regering att utesluta förstnämnde fartyg från tillträde
till följande krig^jamnar, nemligen: Stockholms innanför Waxholms
fästning; innanför befästningarne vid Kaholmen;
inredden af norrska militär-stationen vid Horten; Carlstens och Carls
krona
hamnar innanför befästningarne, och Slitö hamn vid ön Gottland,
innanför batterierna vid Eneholmen.
De Sundhets- och Polis-stadganden, sorn omständigheterne kunde
hafva gjort eller göra af nöden, skola naturligtvis iakttagas och hållas
i helgd.
Kapare ega ej tillstånd att inlöpa i de förenade Rikenas hamnar,
eller att uppehålla sig på deras redder.
3:o Att tillstädja de krigförande makternas fartyg att uti de förenade
Rikenas hamnar förse sig med alla de varor och gods, hvaraf de
kunna vara i behof, med undantag af sådana, som hemfalla under benämningen
krigs-kontraband.
4:o Att utestänga från Sveriges och Norriges hamnar införandet
af uppbringade fartyg, med undantag för bestyrkta fall af sjönöd, —
deras dömande såsom förbrutna eller deras försäljning; och slutligen
5:o Att uti de förenade Rikenas handelsförhållanden med de
krigförande makterne förblifva i åtnjutande för svenska och norrska
fartyg, äfvensom för deras laddningar, af hvarje skydd och lättnad,
med skyldighet likväl för dessa fartyg att ställa sig till efterrättelse i
allmänhet stadgade och erkände bestämmelser för de särskilda fallen af
förklarade och i verkligheten tillvägabragte blokader.
Sådana äro de allmänna grunderne för den neutrala ställning, hvilken
Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norrige har för afsigt att intaga,
för den händelse att krig skulle utbryta i Europa. Kongl. Maj:t
gör Sig förvissad, att de skola erkännas såsom öfverensstämmande med
folkrätten, samt att deras noggranna och opartiska tillämpning skall göra
det för Kongl. Maj:t möjligt att fortfarande med de vänskapligt sinnade
och förbundne magterne underhålla de förbindelser, som Kongl.
Maj:t, för Dess folks väl, så högeligen önskar värna från hvarje afbrott.
Undertecknad anhåller, att N. N. måtte delgifva N. N:s Regering
innehållet häraf, och har äran försäkra etc.“
Å detta meddelande hafva tillfredsställande svar, innefattande godkännande af
det utaf Kongl. Maj:t lillkännagifua beslut, från de särskilda Regeringar blifvit uti följande
ordning afgifne, nemligen:
från Senaten i Hansestaden Hamburg, af den 5 sistlidne Januari;
från Kongl. Relgiska Regeringen, af den 7 Januari;
från Kejserliga Österrikiska Regeringen, af dea 10 Januari;
A
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N.o 61.
från Senalen i Hansestaden Lubeck, af den 10 Januari;
från Kejserliga Franska Regeringen, af denL0 Januari;
från Kongl. Nederländska Regeringen,4 Januari;
från Kongl. Slor-Britanniska Regeringen, af den 20 Januari;
från Stor-Hertigliga Mecklenburg-Strelitzska Regeringen, af den 2 2 Januari;
från Kongl. Preussiska Regeringen, af den 23 Januari;
fråu Kongl. Sardinska Regeringen, af den 24 Januari;
från Senaten i Hansestaden Bremen, af den 24 Januari;
från Kongl. Hannoveranska Regeringen, af den 25 Januari;
från Kongl. Neapolitanska Regeringen, af den 26 Januari;
från Stor-Hertigliga Mecklenburg-Schwennska Regeringen, af den 30 Januari;
från Kongl. Portugisiska Regeringen, af den 31 Januari;
från Kongl. Spanska Regeringen, af den 9 Februari;
från Stor-Hertigliga Oldenburgska Regeringen, af den 10 Februari;
från Förenta Staterna i Norra Amerika, af den 14 Februari;
från Oltomanniska Porten, af den 17 Februari; samt
från Kejserliga Ryska Regeringen, af den 7 dennes.
Alla dessa svar äro affaltade uti fullkomlig likstämmighet med dem, som tili
Kongl. Danska Regeringen blifvit från de särskilda magterne afgifne.
Kongl. Grekiska och Stor-Hertigliga Toskanska Regeringarne hafva inskränkt sig
till att erkänna emotlagandet af den (ill dessa hof aflätna förklaring.
Från Kejserliga Brasilianska Regeringen har svar ännu ej hit ingått.
Kongl. Majit har om detta, för ett ostördt fortsättande af våra fredliga yrken,
samt för vår handels- och sjöfarts oafbrutna gång så tillfredsställande måls uppnående,
velat lemna Rikets församlade Ständer kännedom, så mycket hellre, som derigenom
Sveriges och Norriges politiska förhållanden till alla främmande magter för närvarande
kunna anses fullt tryggade. Kongl. Majit erkänner med tacksamhet, att den fosterlands
känsla
och det förtroende till Kongl. Majits landsfaderliga afsigter, hvilka Rikets Ständer,
vid detta tillfälle så enhälligt ådagalagt, böra anses hafva till det åsyftade ändamålets
vinnande, i väsendtlig mån bidragit. Kongl. Majit, som lill Rikets Ständer hembär uttrycket
af Sin uppriktiga tillfredsställelse, skall fortfarande egna Sina oaflålliga omsorger åt
alla de åtgärder, som blifva erforderliga till Neutralitetens upprätthållande, i enlighet med
de af Kongl. Majit stadgade och tillkännagifna grundsatser. Kongl Majit förblifver Rikets
Ständer med all Konungslig Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Stjerneld.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 6i. 5
Afskrift af Protokollet öfver Utrikes-Departementets Ärende, hållet inför Hans Majit
Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 15 Mars 1S54.
o i
•
härvarande:
'a u i
Hans Exc. Herr Justitise-Stats-Ministern, urefve Sparre,
Hans Exc. Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fähraeus,
/Vallensteen,
Grefve Mörner,
Finer,
Il euterdalil,
Grefve Gyldenstolpe.
Siats-Ministern för Utrikes Ärendena anmälde i underdånighet, alt sedan nu svar
från alla främmande magter, hvilka erhållit meddelande af den å Kongl. Majlis höga
vägnar allåtna neutralitets-förklaring ingått, med undanlag af det från Kejserliga Brasilianska
Regeringen förväntade, hvilket, i anseende till det långa afslåndel, ej ännu hil hunnit
ankomma, Kongl. Majit i Nåder tiickls anbefalla honom att uppsätta förslag lill en
Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer, med underrättelse om det erkännande, som de Förenade
Rikenas neulralitets-förklaring vunnit, hvilket underdåniga förslag nu af StatsMinistern
upplästes;
Och behagade Kongl. Majit, jemlikt Siats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, berörde förslag i Nåder gilla,
och befallde att, i enlighet dermed, Nådig Skrifvelse,
sådan den finnes närvarande Protokoll bilagd, skulle till
Rikets Ständer afgå.
In fidem profocolli
C. Albert Ehrensvärd.
Bih. Ull R. SI. Vrot. 1853 & 1854. 1 Sami. i Afd. 16 Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1854.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 61.
1
i\:o 61.
Änk. till Exp.-Utsk. den 20 Mars 1854, kl, 6 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående den å de Förenade Rikenas vägnar afgifna
Neutralitets-förklaring samt de, med anledning
deraf, från främmande magter ingångne svar; Gifven
Stockholms Slott den 15 Mars 1855.
Då vid utgången af nästförflutne år de politiska förhållandena i Europa begynt
antaga en för den allmänna fredens bibehållande allt mera hotande ställning, och
en spänning emellan de stora Sjö-Magterne uppstått, hvars följder kunde för norden
blifva af oberäknelig vigt, faltade Kongl. Majit, i samråd med sin höge granne, Hans
Majit Konungen af Damnark, det beslut, att för alla sjömagter i Europa och för de
förnämsta stater i Amerika, med hvilka Kongl. Majit underhåller diplomatiska förbindelser,
kungöra den politik, som Kongl. Majit, vid det möjligen inträffande utbrottet af ett sjökrig,
hade för afsigt att följa, i ändamål att bibehålla det goda förstånd och de vän
skapliga
förbindelser, hvilka mellan de förenade Rikena och alla Regeringar voro rådande.
Till följd häraf, och samtidigt med en alldeles enahanda åtgärd från Kongl.
Danska Regeringens sida, afgick, under den 15 December sistlidet år, Kongl. Majits
Nådiga befallning till Dess diplomatiska sändebud, att till Regeringarne i Athen, Berlin,
Bremen, Briissel, Constantinopel,. Florens, Haag, Hamburg, Hannover, Lissabon, London,
Liibeck, Madrid, Neapel, Oldenburg, Paris, Petersburg, Rio Janeiro, Schwerin, Strelitz,
Turin, Washington och Wien aflåta en förklaring af följande lydelse:
“De politiska förvecklingar, som yppat sig till följd af den från Ottomanniska
Porten utgångna krigsförklaring, äfvensom deri förestående möjligheten
af ett sjökrig, hafva gjort till en pligt för Hans Majits Konungens
af Sverige och Norrige Regering att egna en allvarlig uppmärk
samhet
åt de tilldragelser, hvilka deraf kunna blifva en följd. Dess
Bilt. lill R. St. Prot. 1853 &. 1854. 1 Sami. 1 Åfd. 16 Haft. 1
2
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 61.
uppriktiga önskan är att bibehålla oförkränkta de vänskapliga förbindelser
och det goda förstånd, hvilka så lyckligt råda mellan de Förenade Rikena
och alla Europas Regeringar. Hans Majit Konungen af Sverige
och Norrige, som ingenting lifligare önskar än att vidmakthålla och gifva
ökad styrka åt dessa förbindelser, ahser derföre såsom en pligt att
ej lemna de sålunda vänskapligt sinnade och allierade magterna i okunnighet
om den politik, som Hans Maj:t har för afsigt att i ofvan antydda
händelse följa, till vinnande af detta mål.
Uppmanad ej mindre af den uppriktiga vänskap, som förbinder
de förenade Rikenas och Danmarks Konungar och folk, än ock af de
gemensamma intressen och politiska grundsatser, som ömsesidigt stödja
och styrka hvarandra, är det som Hans Maj:t Konungen af Sverige och
Norrige har funnit sig befogad att i främsta rummet träffa aftal med
Sin höge Vän, allierade och granne, Hans Maj.t Konungen af Danmark,
i afseende å de åtgärder, hvilka borde vidtagas till åstadkommande af
en samverkan, egnad att, genom dess fullkomliga öfverensstämmelse,
underlätta tillämpningen af det öfverenskomna systemet. Sedan dessa
framställningar funnit det gynnsamma gensvar, som man egde rätt förmoda,
har undertecknad, Hans Majits Konungens af Sverige och Norrige
Envoyé Extra-ordinaire och Minister Plenipotentiaire (Chargé d’affaires)
hos N. N., i kraft af de mellan de båda monarkerna träfrade öfverenskommelse^
erhållit sin Konungs befallning att bringa till N. N. Ministéres
kännedom de allmänna grunder, hvilka Hans Majit Konungen af
Sverige och Norrige ansett sig böra fastställa till bestämmande af de
förenade Rikenas ställning för den beklagansvärda händelse, att fiendtligheter
skulle utbryta mellan med Kongl. Majit allierade och i vänskapligt
förhållande befintliga magter.
Det system, som hans Majit Konungen af Sverige och Norrige har
för afsigt att oförändradt följa och tillämpa, är det af en sträng neutralitet,
grundad på öppenhet, opartiskhet och en fullkomligt lika aktning
för alla magters rätt. Denna neutralitet skulle, enligt de båda
hofvens gemensamma uppfattning, ålägga Hans Majit Konungens af Sverige
och Norrige Regering följande förbindelser, samt tillförsäkra denna
Regering följande fördelar:
1:0 Att vid de stridigheter, hvilka möjligen kunna uppstå, afhålla
sig från allt deltagande i desamma, vare sig medelbart eller omedelbart,
till förmån för den ena af de krigförande makterna, och till skada
för den andra;
2:o Att tillåta de krigförande makternas krigs- och handelsfartygs
inlöpande uti svenska och norrska hamnar, under förbehåll likväl
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, X:o öl.
3
fur Kongl. Maj:ts regering att utesluta förstnämnde fartyg från tillträde
till följande krigshamnar, nemligen: Stockholms innanför Waxholms
fästning; Christiania hamn, innanför befästningarne vid Råholmen;
inredden af norrska militär-stationen vid Horten; Carlstens och Carls
krona
hamnar innanför befästningarne, och Slitö hamn vid ön Gottland,
innanför batterierna vid Eneholmen.
De Sundhets- och Polis-stadganden, som omständigheterne kunde
hafva gjort eller göra af nöden, skola naturligtvis iakttagas och hållas
i helgd.
Kapare ega ej tillstånd att inlöpa i de förenade Rikenas hamnar,
eller att uppehålla sig på deras redder.
3:o Att tillstädja de krigförande makternas fartyg att uti de förenade
Rikenas hamnar förse sig med alla de varor och gods, hvaraf de
kunna vara i behof, med undantag af sådana, som hemfalla under benämningen
krigs-kontraband.
4:o Att utestänga från Sveriges och Norriges hamnar införandet
af uppbringade fartyg, med undantag för bestyrkta fall af sjönöd, —
deras dömande såsom förbrutna eller deras försäljning; och slutligen
5:o Att uti de förenade Rikenas handelsförhållanden med de
krigförande makterne förblifva i åtnjutande för svenska och norrska
fartyg, äfvensom för deras laddningar, af hvarje skydd och lättnad,
med skyldighet likväl för dessa fartyg att ställa sig till efterrättelse i
allmänhet stadgade och erkände bestämmelser för de särskilda fallen af
förklarade och i verkligheten tillvägabragte blokader.
Sådana äro de allmänna grunderne för den neutrala ställning, hvilken
Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norrige har för afsigt att intaga,
för den händelse att krig skulle utbryta i Europa. Kongl. Maja
gör Sig förvissad, att de skola erkännas såsom öfverensstämmande med
folkrätten, samt att deras noggranna och opartiska tillämpning skall göra
det för Kongl. Maja möjligt att fortfarande med de vänskapligt siunade
och förbundne magterne underhålla de förbindelser, som Kongl.
Maj:t, för Dess folks väl, så högeligen önskar värna från hvarje afbrott.
Undertecknad anhåller, att N. N. måtte delgifva N. N:s Regering
innehållet häraf, och har äran försäkra etc.“
k detta meddelande hafva tillfredsställande svar, innefattande godkännande af
det utaf Kongl. Maja lillkännaglfua beslut, från de särskilda Regeringar blifvit uti följande
ordning afgifne, nemligen:
från Senaten i Ilansestaden Hamburg, af den 5 sistlidne Januari;
från Kongl. Relgiska Regeringen, af den 7 Januari;
från Kejserliga Österrikiska Regeringen, af den 10 Januari;
7
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 61.
från Senalen i Hansestaden Lubeck, af den 10 Januari;
från Kejserliga Franska Regeringen, af den 12 Januari;
från Kongl. Nederländska Regeringen, af den 14 Januari;
från Kongl. Slor-Britanniska Regeringen, af den 20 Januari;
från Stor-Hertigliga Mecklenburg-Strelitzska Regeringen, af den 22 Januari;
från Kongl. Preussiska Regeringen, af den 23 Januari;
från Kongl. Sardinska Regeringen, af den 24 Januari;
från Senalen i Hansestaden Bremen, af den 24 Januari;
från Kongl. Hannoveranska Regeringen, af den 25 Januari;
från Kongl. Neapolitanska Regeringen, af den 26 Januari;
från Stor-Herligliga Mecklenburg-Schwerinska Regeringen, af den 30 Januari;
från Kongl. Portugisiska Regeringen, af den 31 Januari;
från Kongl. Spanska Regeringen, af den 9 Februari;
från Stor-Hertigliga Oldenburgska Regeringen, af den 10 Februari;
från Förenta Staterna i Norra Amerika, af den 14 Februari;
från Ottomanniska Porten, af den 17 Februari; samt
från Kejserliga Ryska Regeringen, af den 7 dennes.
Alla dessa svar äro affattade uti fullkomlig likstämmighet med dem, som till
Kongl. Danska Regeringen blifvit från de särskilda magterne afgifne.
Kongl. Grekiska och Stor-Hertigliga Toskanska Regeringarne hafva inskränkt sig
lill att erkänna emottagandet af den till dessa hof aflätna förklaring.
Från Kejserliga Brasilianska Regeringen har svar ännu ej hit ingått.
Kongl. Majit har om detta, för ett ostördt fortsättande af våra fredliga yrken,
samt för vår handels- och sjöfarts oafbrutna gång så tillfredsställande måls uppnående,
velat lemna Rikets församlade Ständer kännedom, så mycket hellre, som derigenom
Sveriges och Norriges politiska förhållanden lill alla främmande magter för närvarande
kunna anses fullt tryggade. Kongl. Majit erkänner med tacksamhet, att den fosterlandskänsla
och det förtroende till Kongl. Majrts landsfaderliga afsigter, hvilka Rikets Ständer,
vid detta tillfälle så enhälligt ådagalagt, böra auses hafva till det åsyftade äudamålets
vinnande, i väsendtlig mån bidragit. Kongl. Majit, som till Rikets Ständer hembär uttrycket
af Sin uppriktiga tillfredsställelse, skall fortfarande egna Sina oaflålliga omsorger åt
alla de åtgärder, som blifva erforderliga till Neutralitetens upprätthållande, i enlighet med
de af Kongl. Majit stadgade och tillkäunagifna grundsatser. Kongl Majit förblifver Rikets
Ständer med all Konungslig Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Stjerneld.
Kongl. Maj:ts Nåd. SkrifvelseN:o 6i.
5
Afskrift af Protokollet öfver Utrikes-Departemenlets Ärende, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 15 Mars 1854.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justilise-Stats-Ministern, Grefve Sparre,
Hans Exc. Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
l'Vallensteen,
Grefve Mörner,
Finer,
R euterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena anmälde i underdånighet, att sedan nu svar
från alla främmande magter, hvilka erhållit meddelande af den å Kongl. Majlis höga
vägnar aflåtna neutralilets-förklaring ingått, med undantag af det från Kejserliga Brasilianska
Regeringen förväntade, hvilket, i anseende till det långa afståndet, ej ännu hit hunnit
ankomma, Kongl. Majit i Nåder täckts anbefalla honom att uppsätta förslag till en
Nådig Skrifvelse lill Rikets Ständer, med underrättelse om det erkännande, som de Förenade
Rikenas neutralitets-förklaring vunnit, hvilket underdåniga förslag nu af StatsJliuistern
upplästes;
Och behagade Kongl. Majit, jemlikt Stals-Rådets
underdåniga tillstyrkande, berörde förslag i Nåder gilla,
och befallde att, i enlighet dermed, Nådig Skrifvelse,
sådan den finnes närvarande Protokoll bilagd, skulle tili
Rikets Ständer afgå.
In fidem protocolli
C. Albert Ehrensvärd.
Bill. till R. St. Prof. 1853 cfc 1854. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft.
O
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1854.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, A’:o G2.
1
N:o 62.
Ank. till Exp. Utsi;, den 3 April 1834, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om
antagande af decimalsystem för mått och vigt; Gifven
Stockholms Slott den 11 Mars 1854.
Uti underdånig skrifvelse den £8 Augusti 1851, angående decimalsystemets
tillämpning på indelningen af Rikets mynt, äfvensom på mått, mål
och vigt, hafva Rikets Ständer anfört, att, i deras tanke, de genom nämndasystem
uppkommande fördelar äro af den mest betydande vigt, ej blott för
lättnad i alla räkenskaper, utan hufvudsakligen derföre att, då de theoretiska
kunskaper som kunna bibringas den större allmänheten, alltid måste blifva af
obetydlig omfattning, böra, för att dessa ej skola blifva utan gagn, alla medel
vidtagas att äfven för de mindre kunnige underlätta tillämpningen af de praktiska
vetenskapernas resultater, hvilken fördel i hög grad befordras genom den
enkelhet, decimal-systemets användande tillåter vid ali sådan praktisk tillämpning,
deri räkning förekommer; och hafva Rikets Ständer fördenskull, med uttryckande
af sin öfvertygelse om nyttan att i afseende på ej mindre rikets
mynt, än mått, mål och vigt, införa ett enklare system, grundadt på decimalindelningens
konseqventa och vetenskapliga tillämpning, i underdånighet anhållit,
det Kongl. Majit måtte låta utarbeta och förelägga Rikets Ständer ett fullständigt
förslag i berörde afseende.
Innan Kongl. Majit går att, i anledning af denna underdåniga framställning,
hvad mått, mål och vigt vidkommer, meddela sina tankar, är af nöden
att i minnet återkalla det väsendtliga, som hittills i saken föregått.
Dä de flere olika slag af mått, mål och vigt, hvilka här i Riket tili bruk
förekomma, funnits medföra osäkerhet i näringar, handel och rörelse, samt en
vidlyftighet i förvandling och bokföring, som föranledt ofta förnyade erinringar
om nödvändigheten af en ny reglering, blef redan vid 1823 ars riksdag, ett
■efter vetenskapliga grunder uppfattad t förslag till införande af decimal-system
Bih. till B. St. Prat. 1853 A 1854. 1 Sami. 1 Afd. 17 Haft. 1
2
Kongl. Muj.ts Nåd. Proposition, N:o 62.
för Rikets mått, mål och vigt, af Kongl. Maj:t till Rikets Ständers pröfning
öfverlemnadt, hvilket af samtlige Riks-Ständen bifölls. Utfärdandet af de författningar,
hvartill i öfverensstämmelse härmed förslag utarbetats, nemligen dels
allmän Stadga om Rikets mätt, mål och vigt, dels särskild Förordning om hvad
vid verkställigheten af nämnde Stadga borde iakttagas, fann dock Kongl. Maj:t
godt att uppskjuta; men på det allmänheten emellertid måtte komma i tillfälle
att erhålla fullständig kännedom af det nya systemet i alla dess delar,
förordnade Kongl. Majit, att Författnings-förslagen skulle af trycket utgifvas och
på lämpligt sätt kringdelas, hvilket skedde genom deras utdelande såsom bihang
till N:o 46 af Svensk Författningssamling för år 1826.
Uti skrifvelse till Rikets Ständer den 10 December 1828 förklarade Kongl.
Majit, att en förändring, så ingripande uti alla medborgareklassers vanor och
inbördes förhållanden, borde med yttersta varsamhet tillvägabringas, och Författningarnes
utfärdande följaktligen anstå till dess en allmännare kännedom
blifvit spridd om det nya systemet, hvilket äfven efter detsammas slutliga fastställande
i alla fall borde, innan tillämpningen toge sin början, under en tiel
af minst 10 år hafva utgjort föremål för folkundervisningen. Kongl. Majit öfverlemnade
alltså den magtpåliggande frågan till Rikets Ständers förnyade
granskning, hvarvid särskildt äskades Rikets Ständers yttrande, huruvida det
funnes lämpligt och ledande till lättare införande af antagna förbättringar, att
bibehålla de gamla benämningarne och vid dem fästa rigtigare begrepp, i stället
för att införa till större delen nya benämningar. I anledning häraf utläto
sig Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 1 Februari 1830, att, ehuru
sålunda deras pröfning nu kunnat utsträckas till frågans återupptagande i hela
dess vidd, Rikets Ständer likväl i afseende på det hufvudsakliga deraf, eller
de olägenhet», som tillskyndades handel och allmän rörelse, medelst mångfalden
af de inom Riket brukliga mått, mål och vigt, samt behofvet och fördelarne
af en på vetenskapliga grunder utarbetad och till enhet reducerad Författning
i detta hänseende, funnit sig böra till alla delar instämma i de åsigter,
som länge och mera allmänt gjort sig gällande samt vid förra Riksdagen
blifvit godkände, hvadan Rikets Ständer nu ansett sig böra endast ingå i pröfning
af förslagets detaljer, emot hvilka i underdånighet framställdes åtskilliga
anmärkningar. För öfrigt och med antagande af den i Kongl. Majits skrifvelse
omnämnda tidrymd af 10 år, såsom den bestämda gräns, inom hvilken nödiga
förberedelser kunde vara fullbordade, och tillräcklig kännedom om systemets
inrättning bibringad den uppväxande generationen, tillstyrkte Rikets Ständer i
underdånighet den nya Stadgans utfärdande år 1839 till allmän efterlefnad.
Hvad särskildt anginge frågan, att antingen bibehålla de gamla benämningarne
med dervid fästade rigtigare begrepp, eller ock införa till större delen nya benämningar,
instämde Rikets Ständer äfven i detta hänseende i de grundsatser,
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 02.
3
sorn redan vid Stadgans författande blifvit följda. De deri antagna enheter
vore oförändrade såsom de af alder varit, och det borde icke för någon medföra
särdeles svårighet, att lära de få nya namnen för enheternas öfver- och
underafdelningar. Skulle deremot de förut nyttjade benämningarne bibehållas
med nya åsätta värden, blefve det att befara, att de gamla begreppen likväl
försvarade sin uråldriga företrädesrätt och icke utan svårighet kunde utträngas,
samt att således, genom sammanblandningen af nytt och gammalt, skulle uppstå
en förvillelse och oreda, helt och hållet motverkande det ändamål, som med
den nya författningen åsyftades.
Sedan, till följd af Kongl. Maj:ts den 6 Mars 1830 meddelade befallning,
Vetenskaps-Akademien inkommit med underdånigt utlåtande öfver omförmälda
af Rikets Ständer framställda anmärkningar vid förslagen till Stadga och Kungörelse
angående Rikets mått, mål och vigt, samt Akademien jemväl i underdånighet
öfverlemnat de genom dess försorg, i öfverensstämmelse med Kongl.
Brefvet den 9 Februari 1833, förfärdigade nya rikslikare, hvilka komma att
dels i Kammar-Collegium, dels i Landtmäteri-Contoret förvaras, fann Kongl.
Maj:t den 14 Juni 1834 godt uppdraga åt Professoren m. m. Berzelius och
Kammar-Rådet Cassel, att, på grund af Vetenskaps-Akademiens underdåniga
utlåtande, utarbeta och till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning öfverlemna en förnyad
redaktion af de föreslagna Författningarne, innefattande tillika lämpliga
föreskrifter angående de nya rikslikarnes vård och begagnande. Detta uppdrag
fullgjordes af bemälde kommitterade år 1838.
Den 5 Juni 1841 anhöllo Rikets Ständer, »för att i möjligaste måtto påskynda
ett snart införande af decimal-systemet för Rikets mått, mål och vigt»,
att Kongl. Maj:t täcktes låta genom Dess Vetenskaps-Akademi utarbeta en kort
handledning i ämnet, med komparativa tabeller, och anbefalla vederbörande
undervisnings meddelande i folkskolorna, ifrån år 1842, om det nya på decimalräkning
fotade systemet, samt att så snart någon allmännare kännedom
derom kunde anses vara spridd, Kongl. Maj:t måtte, dock sednast inom 10 är,
låta utfärda nådig Författning om det nya systemets antagande till efterlefnad;
och efter det Kongl. Maj:t, under den 15 Juli 1841, åt Vetenskaps-Akademien
uppdragit att utarbeta en för allmänheten lättfattlig och med komparativa tabeller
försedd afhandling i berörde ämne, hvilken sedermera borde Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning underställas, begärde Rikets Ständer ytterligare uti underdånig
skrifvelse den 22 Februari 1845, att sedan den handbok, hvilken bemälde
Akademi fått sig uppdraget att utarbeta, blifvit färdig, Kongl. Maj:t
mätte anbefalla vederbörande, att undervisning i folkskolorna blefve meddelad
uti det nya systemet, och att så snart en allmännare kännedom derom vore
spridd, Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda Nådig Författning om dess antagande
till efterlefnad, frän den tid Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt bestämma.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, A?.'o 6'2.
Kort derefter, eller den 8 Juni 1845, öfverlemnade Vetenskaps-Akademien till
Kongl. Maj:t en af sin ledamot Friherre Fabian Wrede författad afhandling om
decimal-b er åkning, jemte åtföljande jemförelsetabeller emellan Svenska mått-, måloch
vigt-systemets vanliga delning och dess delning i tio- och hundra-delar, med
underdånigt yttrande dervid, att visse bland Akademien utsedde Ledamöter, vid
granskning af detta arbete, funnit det icke allenast fullt motsvara det dermed
åsyftade ändamål, utan äfven, i hänseende, till framställningssättets lättfattlighet,
öfverträffa allt hvad i detta ämne genom tryck utkommit. Kongl. Maj:t lorordnade
då, under den 1 Augusti samma år, att berörde afhandling och dertill
hörande tabeller skulle genom Vetenskaps-Akademiens försorg och under dess
tillsyn till trycket befordras, — hvarefter 10,000 exemplar deraf borde till
Chefen för Ecclesiastik-departementet, för folkskolornas behof aflemnas, — och
efter det Akademien fullgjort nämnde Nådiga befallning, blefvo de tryckta
exemplaren i Juli 1849 från Ecclesiastik-departementet till Konsistorierna afsända.
för att i uppgifvet ändamål folkskolorna meddelas.
Rikets Ständers underdåniga framställning i skrifvelsen den 28 August
1851, har, i hvad den angår mått, mål och vigt, gifvit Kongl. Maj:t anledning
att medelst Nådig remiss ånyo påkalla Vetenskaps-Akademiens granskning' af
ärendet; hvarefter och sedan Akademien uppdragit en sådan ytterligare bearbetning
åt sina i saken kunnige ledamöter, General-majoren Friherre Wrede,
Professoren Selander och Öfver-Direktören Wallmark, deras omständliga yttrande
i ämnet, hvilket Akademien antagit såsom sitt eget, numera till Kongl. Maj:t i
underdånighet afgifvits.
Då Kongl. Maj:t sålunda kommit i tillfälle, att åter taga hufvudfrågan i
öfvervägande, har det icke kunnat undfalla Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, hvilka
svårigheter vid införandet af ett nytt system för längd-, yt-, rymd- och vigtberäkning,
skola möta, eller de olägenheter som af förändringen måste blifva en
följd, innan det nya räknesättet öfvergått till vana. Men enär uppenbart är,
att de länge och med skäl öfverklagade obeqvämligheter och oredor, som de
hittills brukliga räknesätten, genom deras mångfald och inbördes oregelbundenheter,
förorsaka, säkrast skola afhjelpas genom antagande af ett nytt lör hela
riket gemensamt och till alla delar följdrigtigt genomfördt system, —- då, såsom
redan tillförene blifvit ådagalagdt och nu ytterligare af Vetenskaps-Akademien
utveckladt, räknesättens decimal-indelning genom sin enkelhet och lättfattlighet
erbjuder högst väsendtliga fördelar, icke blott för vetenskapsmannen utan jemväl
i all praktisk användning, — och dä, i betraktande häraf, äfven Rikets
Ständer förnyat sin önskan om ett sådant räknesystems tillvägabringande,
linner Kongl. Maj.-t, som i sin Proposition till Rikets Ständer, af den 6 sistlidne
December, Föreslagit decimal-systemets tillämpning på Rikets mynt, sig nu
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 62.
5
mera utan tvekan kunna uttala den åsigt, att för framtiden bör blifva tjenligt
och gagneligt, att enahanda system antages jemväl för beräkning af längdmått,
ytor, rymder och vigt. r
När man, i fråga om bestämmandet af de särskilda räkneslagens enheter,
jemte dessas decimala öfver- oell underafdelningar, jeni förer V e t e n s k a p s-A k a d e -  lidens sednaste yttrande med samma Akadetnies föregående, af 1838 års kommiterade
i detta hänseende vidhållna förslag, befinnes, att de äldre förslagen
upptaga såsom enhet för längdmåttet den nu gällande foten, för rymdmålet den
nu gällande kannan och för vigten den nu gällande marken (viktualie-vigt), —
och skulle längdmåttet fördelas i fot, tum och linier, — rymdmålet fohl elas i
foting, kanna, mått och tumming, deraf foting och mätt borde användas för
torra, men kanna och tumming för våta varor, — samt vigten fördelas i centner,
mark, ort och korn. Uti sitt sednaste utlåtande har Vetenskaps-Akademien
upptagit, jemte längd- och rymdmått, äfven ytmått, samt, med markens
bibehållande under benämning af skålpund såsom enhet för vigten, föreslagit,
att foten skulle antagas till enhet icke blott för länginåttet, utan oek för ytoch
rymdmåtten; äfvensom Akademien, med tillägg af tvänne multipler för
denna enhet, nu föreslagit, att längmättet måtte fördelas i ref, stång, fot, tum
och linier, — yl- eller qvadratmättet i qvadratref, qvadratstång, qvadratfot,
qvadrattum och qvadratlinier, — samt rymd- eller kubikmättet i kubikstång,
kubikfot, kubiktum och kubiklinier; hvarjemte vigten skulle fördelas i centner,
skålpund, ort och korn, — allt på sätt fullständigare är att inhemta genom
Friherre Wredes, Professor Selanders och Öfver-Direktör Wallmarks ofvanomförmälda,
af Vetenskaps-Akademien biträdda betänkande, hvilket till erforderlig
närmare upplysning i ämnet härhos till Rikets Ständer öfverlemnas.
Hvad nu särskildt angår bestämmelserna för vigten, kan, i afseende på tillämpningen,
någon betänklighet icke möta antagandet af Vetenskaps-Akademiens förslag,
hvilket såsom enhet begagnar det redan gällande viktualie-skälpundet och
såsom dettas multipel den jemväl nu kända centnern. Afven hvad längd- och
ytmätlen beträffar, kan, med hänsigt till praktisk användning, näg.d icke vara
att anmärka emot den föreslagna enheten och dess decimala underafdelningar,
såsom både till benämning och innehåll öfverensstämmande med nu belintliga
förhållanden. Vidkommande åter de i Akademiens sednaste förslag upptagna
multiplame »ref» och »stäng», hvilka synbarligen ansetts böra i systemet ingå,
egentligen för att kunna vid landtmäteri-förrättningar eller i allmänhet vid jordytors
beräkning användas, men sorn för längd- och rymdmåtten äro föga behöflige,
torde det nya förslaget i denna del kunna förfalla.
Den största praktiska svårigheten går man till mötes vid verkställighet af
de föreslagna lörändringarne i afseende på rymdmåttet. Visserligen är det
6
; Kongl. Majtts Nåd. Proposition, N:o 62.
obestridligt att, då Vetenskaps-Akademien, i sitt sednaste förslag, så väl för
detta mått, som för längd- och ytmåtten antagit foten till enhet, samt tum och
linier till dennas underafdelningar, systemet vunnit i symetriskt hänseende och
kan, från vetenskaplig synpunkt, anses följdriktigast genomfördt. Men de omständigheter,
att det för allt slags säd och en mängd andra handelsvaror af ålder
brukliga tunnemåttet icke kunnat i det nya systemet ingå, — att intet af de
rymdmått, hvilka Yetenskaps-Akademiens sednaste förslag upptager, jemnt motsvarar
något af dem, som för närvarande i handeln begagnas, •—- och att de
föreslagne rymdmåttens benämningar, ehuru för tekniska och i allmänhet vetenskapliga
behof länge nyttjade och öfverallt kände, kunna synas för dagligt bruk
i handel och vandel mera främmande, — torde, vid förslagets utförande, icke
undgå att länge finnas stötande för folkets vanor och föreställningssätt. De
betänkligheter i afseende pä den praktiska utförbarheten, hvilka sålunda framstå,
ehvad Yetenskaps-Akademiens förra eller dess sednare förslag för rymdmåttets
indelning leonline att antagas, äro af den beskaffenhet, att de icke‘bort
af Kongl. Majit förbises; och de kunna skäligen föranleda upptagandet af den
fråga, huruvida icke säkrast vore att ej pä en gäng föreskrifva decimal-systemets
användning å alla slags mått, men att, med rymdmåttets uteslutande, för
närvarande inskränka Författningen till längd- och ytmåtten, jemte vigten. Vid
betraktande deraf, att den Svenska tunnan, hvad rymden beträffar, icke är af
normal beskaffenhet, utan för särskilda varor, och på skiljda orter jemväl för
samma varuslag, begagnas af mångfaldigt olika kubik-innehåll, är det emellertid
ostridigt, att en förbättrad lagstiftning äfven för landets rymdmått är af behof
påkallad; och då. såsom Vetenskaps-Akademien åskådligen visat, omständigheterna
icke lemna rum för den förhoppning, att tunnemättet någonsin kan
med fördel i decimal-systemet inpassas, samt Rikets Ständer dels redan år 1830,
yttrat sig anse nya benämningars antagande för de i systemet ingående förändrade
qvantitets-bestämmelserna vara att föredraga framför bibehållandet af äldre
namn för nya begrepp, dels ock i den underdåniga skrifvelsen af 1851
ånyo uttryckt sin öfvertygelse om nyttan att äfven för mått, mål och vigt införa
ett enklare system, grund adt på de eini alin d c In ing en .v konseqventa och vetenskapliga
tillämpning, finner Kongl. Majit icke heller, hvad rymdinåtts-indelningen
angår, skäl förekomma till afvikelse från Vetenskaps-Akademiens sednast
afgifna förslag. Derest denna åsigt biträdes af Rikets Ständer, anser Kongl.
Majit, som, lika med bemälde Akademi, funnit den generiska benämningen »mått»
vara för både längder, ytor och rymder tillämplig, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad Akademien föreslagit, följande grunder för en allmän Stadga
om mått och vigt i Riket kunna antagas:
Kongl. Majus Nåd.. Proposition, N:o 62. 7
1.
Såsom enheter fastställas:
för längdmaltet den nu gällande foten;
för ytmåttet, qvadrat foten, eller qvadraten pä den nu gällande foten;
för rymdmåttet, kubikfoten, eller kuben pä den nu gällande foten;
för vig ten det nu gällande skålpundet (eller den sä kallade marken viktualievigt).
2.
Till yttersta efterrättelse i afseende pä grund-enhetcrnas, fotens och skålpundets,
storlek, skola vara att tillgå en rikslikare för längdmåttet och en
för vigten. Angående dessa likares beskaffenhet, förvarande och begagnande,
med hvad mera dertill hörer, meddelas genom den allmänna Stadgan erforderliga
speciela föreskrifter, hufvudsakligen enliga med hvad Vetenskaps-Akademiens
hosföljande förslag i § 2 innehåller.
3.
Indelningen af mått och vigt blifver följande:
a) för Längdmåttet:
1 fot fördelas i 10 tum;
1 turn i 10 linier.
b) för Ytmåttet:
1 qvadratfot fördelas i 100 qvadrattum;
1 qvadrattum i 100 qvadratlinier.
c) för Rymdmåttet :
1 kubikfot (i de äldre förslagen s. k. »foting»): fördelas i 1000 kpbiktum
(= 10 kannor);
1 kubiktum i 1000 kubiklinier.
d) för Vig ten:
1 centner fördelas i 100 skålpund;
1 skålpund i 100 ort;
1 ort i 100 korn.
Längden af en mil förblifver såsom hittills 36,000 fot och omfånget af
ett tunnland jord 56,000 qvadratfot. Till vägande på Apotheken af medikamenter
efter läkares recepter må, till dess annorlunda förordnas, den nu brukliga
incdicinalvigten fortfarande begagnas.
«
4.
I handel, uppbörd eller leverering må icke begagnas mätstockar, målkärl
eller vigtlödjor som ej äro vederbörligen justerade och med kronomärke försedde,
samt påstämplade till deras innehåll jemte justerarens namn och årtalet
då justering skett.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, Av o 62.
5.
Mätstockar (hvartill äfven räknas mätskalor) må justeras och krönas, hållande
4, 1, 2 eller fleré fot. För att lätta öfvergången till decimal-systemet, må på
2 fots eller det gamla alnmåttet, jemte den nya indelningen, tills vidare äfven
utsättas den hittills gällande, i qvarter samt hela, halfva, i oell i verktum.
Målkärl för torra varor kunna vara af följande innehåll:
5, 3, 2 och 1 kubikfot;
5, 3, 2 och 1 kannor;
50, 30, 20 och 10 kubiktum.
Målkärl för väta eller flytande varor likaledes:
i konisk form;
50, 30, 20, 10, 5, 3, 2 och 1 kubiktum i konisk eller cylindrisk
form.
Vigter eller s. k. V/gtlödjor kunna hålla:
1 centner och de multipler deraf, som behofvet fordrar,
50, 30, 20, 10, 5, 3, 2 och 1 skålpund;
50, 30, 20, 10, 5, 3, 2 och 1 ort;
50, 30, 20, 10, 5, 3, 2 och 1 korn.
Af hvilka ämnen Mätstockar, Mälkärl och Yigtlödjor skola förfärdigas, och
hvad för öfrigt i afseende på deras inrättande och stämpling iakttagas bör, föreskrifves
i Stadgan enligt Vetenskaps-Akademiens förslag uti §§ 5—7.
G.
Då Förvarings- och Transportkär/, efter olika varors lämpligaste fördelning,
erfordras af skiljaktigt innehåll, må, till nödig beqvämlighet i handel och
rörelse, dylika kärl, sä vida de hafva mer än en kubikfots rymd och uppmätningen
kan ske med erforderlig noggranhet, justeras och stämplas till sitt innehåll
i kubikfot, kannor och jemna tiotal kubiktum, hvarvid de skola med justerarens
namn förses; men kronomärke! må icke å sådana kärl anbringas och
dessa ej heller såsom mälkärl nyttjas.
■ *
7.
De särskilda föreskrifter, som i Stadgan erfordras beträffande sättet för
varors mätning och vägning, jemte kontrollen derå, blifva hufvudsakligen lika
med hvad Vetenskaps-Akademiens förslag derom i §§ 9 och 10 innehåller.
8.
Beträffande öfverinseendet å mått och vigt i Riket, justerares förordnande
och allmänna åliggandan, samt General-Landtmäterikontorets förpligtelse att
under
-
1 kubikfot eller 10 kannor
5, 3, 2 och 1 kannor
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
9
undersöka och stämpla likare-mått och likare-vigter, af hvilka justerarne skola
i tjenstens utöfning sig begagna, meddelas i stadgan erforderliga föreskrifter, —
enliga lika med Vetenskaps-Akademiens förslag uti §§ 11—13.
9.
Hvar och en, som mått och vigt vid handel, uppbörd eller leverering nyttjar,
vare ansvarig efter lag för deras riktighet om de icke äro behörigen justerade
och krönta, i stad, inom året, och å landet, inom tvänne år, samt för öfrigt
befinnas i fullkomligt skick; ersätte ock ali den skada, som genom försummelse
i detta hänseende kan hafva timat; skolande ingen, sorn i handel och
rörelse nyttjar mätt och vigter, kunna förvägra justerare, polis- eller kronobetjent,
att i öppet magasin eller salubod jemnförelse och kontroll i berörda
afseende när som helst anställa.
I sammanhang med en allmän Stadga om mått och vigt blifver nödigt att
utfärda tvänne Special-Förordningar, den ene innefattande föreskrifter om hvad
för verkställigheten af den nya Stadgan iakttagas bör, .den andre innehållande
närmare instruktion jemte arfvodestaxa för justerare, till hvilken sednare Förordning
Landtmäteri-Öfver-Direktören afgifvit underdånigt förslag, som, i afvaktan
på beslut rörande hufvudförfattningen, hittills icke kunnat definitift
handläggas.
Beträffande Förordningen om hvad för verkställighet af den nya Stadgan
bör iakttagas, utgöres så väl det i 1826 års Författnings-Samling intagna, som
det af Vetenskaps-Akademien efter jemkningarne i hufvudbestämmelserna nu
omarbetade förslag, till största delen af en afhandling, omständligen utvecklande
anledningarne till reformen och de hufvudgrunder, hvarpå det nya Systemet är
bygdt, jemte detsammas förhållande till det äldre och bägges inbördes sammanhang.
Hela denna afhandling, såsom mindre utgörande föremål för en förordning,
torde lämpligast kunna särskildt genom trycket utgifvas och medelst öfverlemnande
åt Församlingarnes Socknenämnder, befordras till allmänhetens
närmare kännedom.
Med bifall till det väsendtliga af hvad Vetenskaps-Akademien i öfrigt rörande
denna Förordning föreslagit, anser Kongl. Maj:t, i afseende på tiden för
det nya Systemets bringande till verkställighet, kunna föreskrifvas:
att mätstockar, målkärl och vigtlödjor af de slag och fördelningar, som i
den nya Stadgan bestämmas, må, efter dennas utfärdande, när som helst förfärdigas,
justeras och krönas;
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd. 17 Uäft. 2
\
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
att, intill 1862 års slut, kubiska målkärl af 1, £ inåltunna, men icke
derunder, efter det gamla måttet må krönas, —- dock att äfven kanntalet bör
vara inbrändt, nemligen å måltunnan 56 kannor, å halftunnan 28, å fjerdedelstunnan
14, samt å åttondedelstunnan 7 kannor;
att deremot andra inålkärl, äfvensom vigter, efter 1858 års slut, icke må
krönas, så framt de ej äro enligt den nya Stadgan inrättade, utan allenast förut
befintlige omjusteras, der sådant erfordras;
att detta skall gälla äfven mätstockar, försedde blott med den gamla indelningen,
hvaremot mätstockar, inrättade efter både den gamla och den nya.
få krönas intill 1862 års slut, efter hvilken tid ingen med den gamla indelningen
försedd mätstock må krönas, om ock den nya tillika skulle vara derå
anbragt;
att under loppet af 6 år från den 1 Januari 1857 det må stå hvar oeh
en enskild fritt att i sin handel och rörelse använda, efter eget godtfinnande,
det hittills gällande eller det nya mått- och vigt-systeinet;
att till Kronans förråder och magasiner, efter nya Stadgan inrättade mätstockar,
målkärl och vigter, skola anskaffas före 1857 års utgång, så att Skattesäden
för året 1858 bör inmätas med de nya målkärlen, äfvensom att utleverering
på samma sätt verkställes, — dock att, om någon skattskyldig åstundar
att sädens uppmätning kontrolleras med förut brukliga målkärl, sådant, utom
hvad det afskaffade kappmåttet angår, icke må förvägras;
att i Kronans räkenskaper för skatte- och uppbörds-året 1858 och fyra
nästpåföljande år, äfvensom i debetsedlar för samma år, så väl gamla måttet
och vigten, som de nya, skola särskildt utsättas;
att, under samma tid, de årliga markegångstaxorna, äfvensom alla taxor
och förordningar om debitering eller uppbörd i varor och effekter, samt afhandlingar
mellan enskilde och Statens myndigheter, skola upptaga både gamla och
nya måttet och vigten;
Men att, från och med den 1 Januarii 1863, i Kronans räkenskaper och
Förhandlingar endast det nya Systemet må användas, och att, vid nämnde tidpunkt,
den nya Stadgan jemväl i öfrigt skall träda i full verkställighet.
För att desto säkrare bibringa allmänheten kännedom om det nya måttoch
vigt-systemet, i händelse det varder antaget, anser Kongl. Maj:t en kort
handledning med jemförelsetabell böra, genom Vetenskaps-Akademiens försorg, i
nästkommande Almanacha införas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J- F. Fåhreeus.
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 62.
11
Till Kongl. Vetenskaps-Akademien.
Sedan Kongl. Majit i nådig remiss af den 31 Oktober sistlidet år, befallt
Akademien att, till följd af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 28
Augusti 1851, i hvad den angår Mått, Mål och Vigt, inkomma med underdånigt
yttrande, har Kongl. Akademien behagat till oss remittera ärendet; och
få vi med anledning häraf äran afgifva följande utlåtande, som, till följd af
ämnets vidsträckta omfattning, hvilket fordrat vidlyftiga forskningar och beräkningar,
vi icke varit i tillfälle att förr afgifva.
Rikets Ständer hafva uti omlörmälda underdåniga, i nåder remitterade skrifvelse
anfört, dels att ett fullständigt förslag till decimal-räkningens användande
i afseende å mått, mål och vigt redan för längre tid sedan blifvit af Kongl.
Maj: t och Rikets Ständer antaget, fastän icke till verkställighet befordradt, dels
att Kongl Majit och Rikets Ständer jemväl beslutit införande af ett nytt system
i afseende å Rikets mynt, men att Kongl Majit sedermera, under 1847 och
1848 års Riksdag, i nåder föreslagit förändring i samma beslut, så att decimalräkningen
skulle äfven i afseende å myntet tillämpas, samt att Rikets då församlade
Ständer väl delat Kongl. Majits nådigst yttrade åsigt om samma räknesätts
företräde i myntväsendet framför det deri redan antagna, men att skiljaktiga
meningar om decimal-räkningens tillämpning uti detaljerne hindrat antagandet
af Kongl. Majits i ämnet nådigst allåtna Proposition. Då likväl de
fördelar, som skulle uppkomma genom decimalsystemets införande i afseende
å ej mindre mynt, än äfven mått, mål och vigt, vore i Rikets Ständers tanke
af den mest betydande vigt, hade Ständerna i underdånighet anhållit, det Kongl.
Majit mätte täckas låta utarbeta och vid nuvarande Riksdag Ständerne förelägga
ett fullständigt förslag till ett enklare system härutinnan, grundadt på decimalindelningens
konseqventa och vetenskapliga tillämpning.
Innan vi gå att i anledning häraf meddela vära åsigter uti den till Kongl.
Akademien i Nåder remitterade delen af frågan, anse vi oss böra förut framlägga
en kort öfversigt af de hufvudsakligaste åtgärder, som till befordrande af ifrågavarande
ärende, blifvit vidtagna från och med år 1822, dä Kongl. Akademien
afgaf sitt första underdåniga utlåtande och förslag i ämnet, i hvilket utlåtande
historiken för den föregående tiden finnes anförd.
Nämnda, på Nådig befallning afgifna, underdåniga förslag afsåg att införa
decimal-systemet i afseende å mätt och vigt, med bibehållande likväl, så vidt
möjligt, af de gamla måtten och vigtcrna och borttagande endast af dem, som
kunde göra oreda, samt att sålunda reducera systemet till högsta grad af enkelhet
och beqvämlighet. Kongl. Akademien medgaf visserligen det Fransyska
12
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 62.
Metersystemets fullkomlighet, men vågade ej föreslå detsammas införande hos oss, i
anseende till de dermed förknippade svårigheter:
Statens mått och vigter skulle komma att utgöras af följande:
l:o För längdmåttet: Foten, såsom enhet, skulle delas i 10 turn å 10 limér;
2:o För rymdmåttet:
a) För Flytande varor: Kannan, såsom enhet, skulle delas i 100 tamming;
b) För torra varor: antingen skulle Tunnan, såsom enhet, delas i 100 mått,
hvart och ett innehållande 63 kubiktum, eller heldre, om tunnan kunde
undvaras, Fotingen (— 1 kubikfot), såsom enhet delas i 10 Kannor;
varande i förra fallet torrvarumålet ett särkildt, med våtvarumålet icke
sammanhängande mål, men i det sednare fallet tillhörande samma decimalsystem,
som våtvarumålet;
3:o För Fig tan: Marken, såsom enhet, (= Yictualie-skålpundet) skulle delas
i 100 Ort å 100 Korn, och skulle 100 marker utgöra 1 Centner.
Antagande den princip, att tvenne olika mått, mål och vigter icke borde
få bära samma namn, hade Kongl. Akademien föreslagit, att Tackjerns-, Råkoppar-,
Bergs-, Uppstads- och Stapelstads-skeppund, markpund och marker
antingen, och helst, skulle alldeles försvinna, eller åtminstone få hvar och en
sitt särskilda namn.
För att sammanbinda vigten med längdmåttet och sätta detta i Förening
med ett oföränderligt naturmått, föreslogs att en undersökning borde föranstaltas,
för att kunna bestämma i Svenska decimaltum längden af den pendel, som på
någon bestämd Svensk orts latitud fullbordade hvarje enkel svängning på en
sekund vid hafvets yta och i lufttomt rum, samt att vidare vigten af en i
Svenskt mått bestämd kub vatten borde uträknas i decimalbråk af vigtens enhet.
Medelst dessa försök blefve då storlekdn af allt Svenskt mått och vigt en
gång för alla bestämd.
Detta, år 1823, från trycket utkomna Underdåniga Betänkande innehöll
fullständiga motiver För nämnda deri afgifna förslag, hvilka det likväl skulle
blifva för vidlyftigt att här närmare utveckla.
Vid 1823 års Riksdag täcktes Kongl. Majit äska Rikets Ständers medverkan
för antagande af en allmän författning om mått, mål och vigt enligt
decimal-systemet; och hemställde Ständerne, med bifall härtill, att Kongl. Majit
mätte täckas låta utfärda så väl en ny författning i hufvudsaklig enlighet med
Kongl. Akademiens förslag, — dock med tunnans uteslutande, — som ock,
till införande i de små Almanachorna, jemförelsetabeller mellan de gamla och
nya måtten och vigterna, äfvensom för öfrigt några underrättelser om decimalräkningen
i allmänhet och dennas användning å det nya systemet.
På Nådig befallning lät Kongl. Akademien ock upprätta samt i 1825—
1827 årens Almanackor införa dylika tabeller.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
13
Likaledes hade, på Nådig befallning, Akademien låtit föranstalta så väl
uppmätning i Svenska decimaltum af sekundpendelns längd vid Stockholms Observatorii-latitud,
och reducerad till hafvets yta samt till lufttomt rum, som
bestämmande af vigten i Svenska skålpund af en kanna rent vatten vid 16f
graders temperatur efter Celsii thermometer; hvilka försök utfördes år 1825
och finnas i Akademiens handlingar för samma år beskrifna.
Kongl. Majit, som funnit godt att uppskjuta utfärdandet af författningarne
angående det nya systemet för Rikets mått, mål och vigt, hade, på det allmänheten
emellertid mätte blifva i tillfälle att erhålla en fullständig kännedom
af detsamma i alla dess delar, i nåder bifallit, att de till ifrågavarande författningar
i underdånighet uppgjorda förslag skulle af trycket utgifvas och på
lämpligt sätt kringdelas; och utkömmo, år 1826, från trycket underdåniga förslag:
l:o till Kongl. Maj:ts Allmänna Nådiga Stadga om Rikets mått, mål
och vigt; och
2:o till Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning om hvad vid verkställigheten af
den nya Stadgan om mått, mål och vigt iakttagas bör.
Uti nämnda förslag till Allmän Nådig Stadga äro ofvannämnda Kongl.
Akademiens föreslagna mått- och vigts-enheter samt fördelningar, äfvensom det
genom förbemälda experimenter erhållna samband mellan dessa enheter och
naturmåtten, antagna såsom hufvudgrunder; dock är tunnan icke allsi systemet
upptagen, hvaremot medicinalvigten, som i Akademiens förslag icke är omnämnd,
är bibehållen, likväl endast till vägande af medikament efter läkares
recepter. Vidare äro föreslagna föreskrifter angående rikslikares samt andre
likares förfärdigande och förvarande; angående måttstockars, målkärls och vigters
förfärdigande, justering och kröning; om mätning och vägning och om
förvaringskärl; om allmänna inseendet öfver mått, mål och vigt, samt slutligen
angående justerares åliggande.
Förslaget till förordningen om verkställigheten innehåller, jemte motiverna
för det nya systemet och förklaringar öfver dettas samband med det gamla, åtskilliga
speciella stadganden, såsom att famnen skulle blifva oförändrad och
likasom luttills 6 löt; att milen skulle bibehållas om 30,000 fot eller 18,000
alnar, samt att tunnlandet skulle bibehållas om 56,000 qvadratfot eller 14,000
qvädratalnar; hvarjemte slutligen föreslås föreskrifter rörande tiden för de öfverflödiga
gamla måttens och vigternas försvinnande ur rörelsen.
Dessa tvänne underdåniga förslag, hvilka, så vidt Kongl. Akademiens protokoll
gifva vid handen, icke äro af Akademien upprättade, utan förmodas vara
uppgjorda af framlidne Stats-Rådet och Commendören Grefve Wirsén, täcktes
Kongl. Majit vid slutet af år 1828 förelägga Rikets då församlade Ständer,
hvilka på Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, tillstyrkte den nya stadgans utfär
-
14
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 62.
dande till efterlefnad 10 år derefter, dock med åtskilliga smärre ändringar i
detaljerna.
I anledning af Rikets Ständers förslag till sistomförmälda ändringar erhöll
Kongl. Akademien, år 1830, nådig befallning att afgifva underdånigt betänkande
deröfver. Akademien, som nu fann nödigt, att, innan de då ifrågavarande nya
författningar om mått, mål och vigt komme att utfärdas, förnyade bestämmanden
af sekundpendel-längden, äfvensom af vattnets vigt, borde ske, lät omgöra
dessa försök och äfven anskaffa en ny likare för längdmåttet samt en likare
för rymdmåttet; varande den nye likaren för vigten, på Akademiens föranstaltande,
färfärdigad redan år 1826.
Till följd af nyssnämnda experimentela undersökningar måste Akademien
dröja med sitt underdåniga utlåtande till år 1834, då detsamma, jemte de nya
rikslikarne, till Kongl. Majit öfverlemnades.
Uti detta underdåniga utlåtande hade Kongl. Akademien föreslagit en ny
redaktion af föreskrifterna rörande likarne, och derjemte dels vederlagt Rikets
Ständers i allmänhet mindre väsendtliga anmärkningar vid ofvannämnda förslag,
dels instämt i åtskilliga af dem.
De nya rikslikarne täcktes Kongl. Majit samma år till dess KammarKollegium
öfverlemna; och synes af den dermed åtföljande Nådiga Skrifvelsen,
att Högstdensamme täckts anbefalla utarbetandet af ett nytt förslag till redaktion
af Stadga för Mått och Vigt, grundadt på Akademiens; och sannolikt
hafva sedermera aflidne Herrar, Kammar-Rådet m. m. L. Cassel och Professoren
m. m. Friherre Jacob Berzelius erhållit nu nämnda uppdrag, enär de, på
nådig befallning, år 1838 gemensamt afgifvit det underdåniga förslag till Kongl.
Majits Allmänna Nådiga Stadga om Rikets mått, mål och vigt, hvilket, jemte
Friherre Berzelii enskilda promemoria, finnes bland de af Kongl. Majit till
Akademien i Nåder öfversända och af Akademien till oss remitterade handlingar.
Till detta sistnämnda förslag, som icke synes utgjort föremål för Rikets
Ständers granskning, skola vi i det följande återkomma.
Vid 1840 och 1841 års Riksdag anhöllo Rikets Ständer i underdånighet,
att, till påskyndande af det nya systemets införande, Kongl. Majit måtte täckas
låta genom Akademien utarbeta en kort handledning till decimalräkningen,
med jemförelsetabeller mellan de gamla och nya måtten och vigterna, samt anbefalla,
att undervisning om det nya mått- och vigt-systemet skulle i folkskolorna
införas från och med år 1842, och slutligen låta, sednast inom 10 år,
utfärda en ny författning om mått, mål och vigt.
Vid 1844 och 1845 års Riksdag anhöllo Ständerne i underdånighet, att,
då den handbok uti ifrågavarande ämnen, hvilken Kongl. Akademien fått sig
uppdraget låta utarbeta, blefve färdig, Kongl. Majit täcktes anbefalla vederbörande
att låta meddela undervisning i folkskolorna uti det nya, på decimal
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62-
15
räkning grundade systemet för mått, mål och yigt, samt att, så snart någon
allmännare kännedom derom kunde anses vara spridd, Kongl. Maj:t täcktes
låta utfärda Nådig Författning om det nya systemets antagande till efterlefnad
från den tid, Kongl. Maj:t kunde finna lämplig. År 1847 blef denna handbok
från trycket utgifven under titel: »Räknelära, uppställd med hufvudsakligt afseende
å tio-delningen i mått, mål och vigt.»
Under 1847 och 1848 års Riksdag vidtogs ingen åtgärd i detta ärende,
alldenstund Kongl. Maj:t i Nådig Proposition till Ständerne den 20 December
1847 angående särskilda jemkningar i det antagna myntsystemet, — innefattande
förslag till decimalsystemets användande äfven i afseende å myntet, —
tillkännagifvit Sig vara sinnad att, inom en icke aflägsen tidpunkt, bringa det
nya systemet för mått, mål och vigt i verkställighet.
Slutligen har, vid sista Riksdag, den underdåniga skrifvelse blifvit af Rikets
Ständer afgifven, som utgör föremålet för sistomförmälda Nådiga Remiss,
och som åtföljes af ofvannämnda underdåniga förslag af år 1826 och 1838
samt Öfver-Direktörens för Landtmäteriet till Herr Stats-Rådet och Chefen för
Civil-departementet afgifna Betänkande af den 16 November 1852, jemte en
Promemoria, innefattande förslag till ett decimalsystem i afseende å mått, mål
och vigt.
Efter tagen kännedom af de remitterade, äfvensom åtskilliga andra till
ämnet hörande handlingar, måste antagas, att Konung och Ständer sammanstämmande
beslutit tiotalsräkningens införande i mått och vigt.
Anmärkningar emot denna princip äro visserligen tid efter annan gjorda, hufvudsakligen
på den grund, att tiotalet är delbart allenast med tvänne tal, nemligen
2 och 5, då deremot tolftalet är divisibelt med fyra tal, nemligen 2, 3,
4 och 6, hvarföre decimal-systemet icke skulle vara så beqvämt, särdeles för
allmogen, som duodecimal-systemet; men denna anmärkning drabbar icke de
mått-, vigt- och mynt-system, som delas efter decimal-systemet, utan det talsystem,
som hela den civiliserade verlden numera antagit.
Hade detta varit duodecimalt, hvilket onekligen varit ändamålsenligare, så
hade ock alla mått-, vigt- och mynt-system bort vara likaledes duodecimala;
Och hade tal-systemet varit sexagesimalt, — som Ptolemeus anses hafva åvägabragt,
ehuru timmans och tidsminutens samt gradens och bågminutens underafdelningar
äro nästan de enda, som sedermera bibehållit sig enligt detta system,
— så hade äfven alla mått, vigter och mynt bort vara på samma sätt
indelade. Men nu, då ingen förändring i det en gång antagna tal-systemet
efter tiotal synes kunna komma i fråga, är ock onekligen tiotalsräkningen beqvämast
i afseende å mått, vigt och mynt, äfven för den mindre öfvade räknaren.
Också påstår en inhemsk författare, på grund af den erfarenhet, han
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62-
under en mångårig undervisning inhemtat, att räknekonsten skulle genom detta
systems antagande förlora två tredjedelar af sina svårigheter.
Ett säkert bevis för decimal-systemets praktiska användbarhet i afseende
å mått, vigt och mynt, torde finnas i detta systems stora utbredning. Då det
skulle leda till för mycken vidlyftighet, att fullständigt visa, hurusom decimalsystemet
i mått, vigt och mynt blifvit mer eller mindre fullständigt antaget i
olika länder, torde bär vara tillräckligt att uppräkna de stater, som vi för närvarande
erinra oss hafva, dels uteslutande, dels vid sidan af äldre, mer eller
mindre fullständigt antagit ifrågavarande indelningssätt i 10, 100 eller 1000.
Dessa stater äro:
l:o. I afseende å Mättet (för längder, ytor och rymder): Frankrike, Belgien,
Holland, Neapel, Kyrko-Staten, Konungariket Sardinien, Modena, Lombardiet,
Venedig, Schweitz, Wurtemberg, Baden, Rhen-Bayern, Hessen, Darmstadt,
China, Japan, utom många andra stater, som indela fältmåttet decimalt;
2:o. I afseende å Viglen: Frankrike, Belgien, Holland, Neapel, Kyrkostaten,
Lombardiet, Venedig, Baden, Rhen-Bayern, Grekland, Persien, China,
Japan, utom flera andra, som begagna Centner å 100 t&;
3:6. I afseende å Myntet: Frankrike, Belgien, Holland, Neapel, Kyrkostaten,
Sardinien, Toscana, Parma, Modena, Lombardiet, Venedig, Schweitz,
Portugal, Grekland, Joniska öarne, Ryssland, Persien, China, Japan, med flera
länder i Ost-Indi en, Nord-Amerikanska Fri-Staterna samt Canada och Texas;
en stor del af Vest-Indien, såsom Hayti, samt slutligen största delen af Södra
Amerika, nämligen Brasilien, Guiana, Venezuela, Nya Granada och Chile.
Man har beräknat att åtminstone en tredjedel af jordens invånare redan
begagna sig af decimal-systemet i afseende å mått, vigt eller mynt, mer eller
mindre fullständigt; Och då man tager i öfvervägande, hurusom flera länder,
bland andra, England, äro sysselsatta med förberedelser till decimal-systemets
införande, så torde man med temligen stor sannolikhet kunna antaga, att detta slags
indelning en gång kommer att blifva rådande öfver hela den civiliserade verlden.
Afven hos oss hafva förslag till decimal-systemets antagande i afseende å
mått, vigt och mynt blifvit tid efter annan afgifna. Redan för nära 200 år
sedan blef foten föreslagen att delas i 10 tum å 10 linier, ehuru denna indelning
först genom 1733 års Kongl. Förordning synes blifvit fullt laglig. Den vittre
Stjernhjelm, den förste som anförtroddes öfverinseendet öfver Rikets mått och
vigt, utgaf nemligen redan år 1664 en tafla i kopparstick under titel:» Mensuroe Regni
Snetice Ane tori ta te Regia ordinatoe,ii der foten är delad icke allenast i 12
tum å 12 linier, utan äfven derjemte i 10 tum å 10 linier, och kubikfoten är
delad i 10 kannor å 10 Römer å 10 follmåt å 10 minuter. 1665 års Riks-aln
lärer ock vara delad allenast i decimaltum, samt hela och halfva decimallinier.
Vår
Kongl. Maj:(s Nåd. Proposition, N:o 62.
17
Var berömde Svedenborg, en af sin tids utmärktastc sakkännare i hithörande
ämnen, säger ock, uti sitt år 1719 af trycket utkomna: »Förslag till
vårt mynts och mais indelning, så att räkningen kan lättas och allt brak
afskaf fas g uti inledningen följande: »Men vöre myntets, jemväl ock måttens,
indelning efter decimalen, thet är ställd pä tiotalet, så kunde then enfaldigaste
rakna som then klokaste, en Bonde så väl sorn Oppbördsskrifvaren.
Ther jemte skulle all handel och vandel, samt Rikets allmänna oell särskilda
oeconomie hafva therutaf en otrolig förmån och ett nöje.»
Faggot, Ofver-direktör för Landtmäteri et, dit justeringsverket då nyligen
var flyttadt, föreslog uti en i Kongl. Akademiens Handlingar för år 1742 införd
uppsats »Om Tijotälning» likaledes decimalindelning å mått, vigt och mynt,
och säger på ett ställe: »Det är mig ock nyligen förvisso berätladt, att Högstsalig
Konung Carl XII ernade ställa sådant i verket, efter en vitter mans
dertill gifna utväg, om ej döden beklagligen kommit emellan.»
Runeberg, Inspector öfver mått, mål och vigt, som uti sitt år 1757 inför
Kongl. Akademien hållna inträdestal, äfven föreslår decimalindelning, säger i
samma tal: »Skulle sedermera måttet och vigten få, såsom vårt fotmått,
delas efter tiodelningssutt, på samma vis, som Chineserne hafva sina mål
och vigter indelte, så vet jag ej hvad hos oss skulle felas i den redigaste
och fullkomligaste inrättning af mått, mål och vigt.»
Sedermera hafva flera projekter i afseende å decimalsystemets användande
å mått och vigt blifvit afgifna, men allt utan framgång, till dess Kongl. Akademiens
ofvanomförmälda, år 1822 i underdånighet afgifna, förslag lyckades
vinna Konungs och Ständers bifall; och man torde nu få anse frågan om decimalsystemets
införande hos oss i sjelfva verket afgjord, äfvensom den om
bibehållande af kända grundenheten för mått och vigter.
Enär likväl, vid sednare Riksdagar, åtskilliga förslag, det oaktadt, äro gjorda
att införa de af Fransmännen antagna enheterna, men gifva dessa, äfvensom
deras multipler och underafdelningar Svenska namn, ja till och med sådana
namn, som sedan långliga tider begagnats för åtskilliga af våra hittills allmänt
använda mått och vigter, så torde det anses åligga Kongl. Akademien att till
besvarande ytterligare upptaga denna fråga, hvarföre vi anse oss böra äfven
härom yttra våra tankar. Kongl. Akademien har redan, uti dess år 1822 afgifna,
underdåniga utlåtande, oaktadt sitt medgifvande af detta systems stora
fullkomlighet, på goda grunder icke föreslagit det till införande hos oss, »erne„
dan största delen af'den närvarande generationen sannolikt aldrig skulle förmå
sig lill den ansträngning, som fordras för att lära det, sedan man redan
vant sig vid en viss måttstock, med hvilken man förut alltid gjort sina
jemförelser.» Om Fransmännen, vid införandet af decimalsystemet, redan va
Bih.
till B. St. Prof. 1853 di 1S54. 1 Sami. 1 Afd. 17 Haft. 3
18
Kongl. Ma:jts Nåd. Proposition, N:o 62.
rit från äldre tider vana vid Metern, Litern och Kilogrammen, hade förändringen
©tvifvelaktigt gått för sig utan minsta svårighet, hvaremot nu, då enheterna
voro nya och icke stodo i något kommensurabelt förhållande till de
gamla, det behöfdes, oaktadt revolutionens maktspråk vid införandet af de nya,
ej mindre, än ett halft sekels öfningstid, då man ändtligen vågade bortskaffa de
gamla, och oss synes sannolikt, att i vårt fredliga och glest bebyggda land en
ännu längre tid skulle erfordras, om man nu samtidigt införde nya inkommensurabla
enheter och den nya indelningen. Helt annat blifver förhållandet, om
de väl kända enheterna bibehållas, då man endast har att bortskaffa det öfverflödiga
af det gamla, samt att lära sig inse, att decimal-indelningen i mått
och vigt endast är en konseqvent tillämpning af det enda räknesätt, som hvar
och en från barndomen inhemtat. Det praktiska England synes ock derföre,
att döma af de derstädes i sednare tider nedsatta kommitéers förslag, vara pä
god väg att, med bibehållande af gamla enheter, antaga decimalfördelningen i
mått, vigt och mynt. Beträffande benämningarne, så synes man hafva tagit
miste om hvad som leder till reda; då man föreslagit t. ex. att Metern skulle
benämnas aln, oaktadt den är 68 procent större än vår nu brukliga aln; att
Hedar en skulle benämnas tunnland, oaktadt dubbelt så stor som vårt nu brukliga
tunnland; att Kilogrammen (2j nu gällande skålpund) ékulle kallas skålpund
o. s. v. Med allmogens kända benägenhet att bibehålla det gamla i afseende
å -så väl benämningar, som motsvarande begrepp, skulle, försöket att öfverflytta
de gamla namnen på nya storheter säkerligen leda till den aldra
största oreda.
Annu andra skäl kunna visserligen anföras emot förslaget att nu införa
det metriska systemet, men då, såsom vi haft äran nämna, några andra än
förut hos oss kända och begagnade enheter icke lära nu mera komma i fråga,
så torde vi i stället nu böra gå till vår hufvudsakliga uppgift, som är att, om
möjligt, föreslå ett enkelt system, grundadt på decimal-fördelningen, och så vetenskapligt
och konseqvent som möjligt, med bibehållande likväl af kunda enheter,
eller, med andra ord, ett sådant system, som Rikets Ständer uti förstomförmälda
underdåniga skrifvelse begärt.
Enär, i vår tanke, Kongl. Akademiens ursprungliga, uti 1826 års underdåniga
förslag till Allmän Nådig Stadga i hufvudsaken följda system är fotadt
på goda grunder, så hafva vi att föreslå i sjelfva verket allenast modifikationer
deraf; dock våga vi hoppas att systemet skall blifva både enklare och
konseqventare, samt att vetenskapens rätt i denna fråga skall blifva ännu bättre
bevakad, enär man vid detta tillfälle icke uraktlåtit att begagna sig af de ytterligare
framsteg, vetenskapen gjort, sedan Akademien år 1834 afgaf sitt und
er d åniga B etänkande.
Kongl. Ma:jts Nåd. Proposition, N'o 02.
19
Hvad alltså först beträffar systemets grund-enketer, anse vi dessa arbiträra
storheter böra inskränka sig till enheter för längdmåttet och vigten, nemligen
för det förra den förut föreslagna Foten, och för den sednare det förut föreslagna
Skålpundet, alldenstund, enligt Geometriens foi dringar, enheten för ytmåttet
bör vara qvadraten på foten, d. v. s. en qvadratfot, och enheten för
rymdmåttet- bör vara kuben på foten, d. v. s. en kubikfot (10 af den förut föreslagna
enheten, kannan). Fotmålet omtalas, jemte alnmåttet, redan i provincial-lagarne;
men först i Norrköpings Riksdagsbeslut år 1604 stadgas, att
alnen i hela Riket skall rättas efter en viss normal-aln, nemligen den så kallade
Ryholmska alnen, och först genom Kongl. Plakatet om mått och vigt år
1665 föreskrifves, att denna alns halfdel en Svensk fot rigtigt hålla skall och
begagnas vid allt landtmäteri. Fotmåttet är alltså sedan långliga tider allmänt
kändt, och synes åtminstone i 250 år varit oförändradt till storlek och gemensamt
öfver hela Riket. Då nu detta mått under hela denna tidrymd varit för
geometriska behof deladt i 10 decimaltum å 10 decimallinier, hvilken indelning
är den enda, som i den nu gällande, äfvensom i alla äldre oss bekanta
allmänna författningar linnes omnämnd, och en decimal-linie är i det närmaste
lika med l verktum, så är allt skäl att i stället för alnen antaga foten såsom
enhet för längdmåttet. Derigenom vinnes ännu en fördel i afseende å rymdmåttet,
som vi straxt skola närmare betrakta. Ofvannämnda af foten beroende
enheter för yt- och rymdmåttet, nemligen qvadrat- och kubikfoten, bära naturligtvis
samma ålder, som foten sjelf, ehuru de mindre allmänt förekommit i
handel och vandel. Till följd häraf och i öfverensstämmelse med den mathematiska
konseqvensen, anse vi oss böra föreslå kubikfoten såsom enhet för
rymdmåttet, och icke, på sätt hittills föreslaget blifvit, kannan, hvilken endast
medelbarligen, nemligen genom kubikfoten, står i samband med foten, men dock
lyckligtvis utgör jemt en tiondedels kubikfot.
Benämningarne qvadrat- och kubikfot anse vi böra bibehållas i deras rent
mathematiska gestalt, likasom i öfrigt epiteten qvadrat och kubik till alla motsvarande
längdmåtts afdelningaar, dels emedan de benämningar, som sålunda
uppkomma, äro vida lättare att inlära och i minnet qvarhålla, än de många
för saken främmande namn, som i annat fall blefve nödiga, dels'ock emedan
denna anordning torde böra räknas till de medel, Rikets Ständer uti oftanämnda
underdåniga skrifvelse ansett böra vidtagas för att »äfven för den mindre kunnige
underlätta tillämpingen af de praktiska vetenskapernas resultater», enär
allmänheten sålunda skall lättare lära sig att beräkna yt-innehållet af en åker,
rymden af en spanmålslår, o. s. v.
Skålpundet har, under de sista 200 åren, icke heller undergått någon förändring
och är ännu mera allmänt kändt än foten, ehuru äfven under namnet
Mark. Hvad benämningen beträffar, hafva vi varit i någon villrådighet om den
-
20
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 02.
na enhet bör benämnas skålpund eller mark. Båda namnen förekomma i Svenska
handlingar redan för 500 år sedan; och begagnade man då, likasom ännu,
namnet skålpund för specerier o. d., och mark för viktualier o. d. Sedan, till
de förut brukliga viktualie- och stapelstads-vigterna, Konung Carl IX införde
Upstads-, Bergs- och Tackjernsvigterna, hafva alla utkomna författningar nyttjat
benämningen skålpund, allenast dä viktualievigt varit i fråga, men mark
då frågan varit om något af de öfriga fyra vigt-slagen; men denna skillnad har
icke i rörelsen blifvit i allmänhet iakttagen. Likväl, och som hädanefter blifver
fråga uteslutande om viktualievigten, har bibehållandet af benämningen
skålpund laghistorisk grund. Ehuru Kongl. Akademien i sitt första förslag begagnade
benämningen mark, synes oss således skålpundet böra få företrädet,
helst dertill kommer, att i alla andra af de många länder, der mark finnes,
den utgör endast hälften af landets skålpund, -— likasom myntmarken tillförene
hos oss utgjorde, åtminstone ungefärligen, i IL viktualievigt, •— och man, med
antagande af benämningen mark i stället för skålpund, hade att befara ett för
Sverige skadligt missförstånd af utländningen, som nu känner vårt skålpund
viktualievigt, men sannolikt skulle taga vår mark för ett halft sådant skålpund.
Emot antagandet af foten och skålpundet såsom grundenheter har man
invändt, dels att den förra icke står i ett jemnt förhållande till något naturmått,
dels att något enkelt samband icke finnes mellan måttet och vigten.
Hvad den förra förmenta bristen beträffar, så är denna af mindro vigt än mången
föreställer sig. Ehuru Fransmännens nya längdmåttsenhet är, som bekant,
bestämd till en tiomilliondel af jordens norra meridianqvadrant, så vore det
väl föga besvärligare att restituera densamma, om den vöre en annan del af detta
afstånd, såsom händelsen är t, ex. med vår fot. En vacker tanke ligger onekligen
till grund för bestämmandet af meterns storlek, men man får icke lemna
ur sigte, att det nu allmänt antagna metermåttet icke är exakt hvad man dermed
utlofvat, samt att vetenskapsidkaren måste noga skilja mellan »métre pär
definition» och »métre légale.-i Om längdenheten vore lika med eller utgjorde
en jemn del af sekundpendelns längd under någon viss latitud, medförde icke
heller detta någon vinst, enär måttets kontroll efter pendellängden genom denna
omständighet icke i ringaste mån vore lättare, än om längdmåttet utgjord©
hvilken annan del af pendellängden som helst.
(hiskligare hade visserligen varit, om en volym, lika med rymdenheten,
vatten af en viss värmegrad uppvägdes exakt af vigtenheten, emedan man dä
utan beräkning funne en kropps vigt af dess volym och specifika vigt. I Frankrike
bestämdes ock, som bekant, att en décimetre cubé (1 Litre) tätaste vatten
skulle i lufttomt rum väga, 1 Kilogram. Sednare undersökningar hafva dock
visat, att den antagna Kilogrammen än mindre uppfyllde sin bestämmelse som
representant af nämnda vattenqvantitet, än metern såsom jordmått, hvarföre
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 62.
21
vetenskapsidkare!! måste göra noga skillnad mellan »Kilog ramme pär definition»
och ”Kilogramme legale.» De fel som sålunda i sjelfva verket vidlåda likarne
för metern och kilogrammen, äro visserligen icke så stora, att sådant
har något inflytande i handel och rörelse, men de visa dock, att hänskjutningen
till naturmått icke bör ske förr än man är i saknad af tillförlitliga kopior
af de en gång antagna likarne.
En egen tillfällighet har knutit ett slags samband mellan vårt mått och
vårt skålpund, som må anföras såsom för begreppet särdeles underlättande.
En kubiktum 20| karats guld väger nämligen 1 skälp. Legeringens mekaniska
behandling kan dock häri åstadkomma en ringa afvikelse.
Det noggranna sambandet mellan foten och sekundpendellängden i Stockholm,
samt mellan-kubikfoten vatten och skålpundet, skall, likasom dessa enheters
multipler och underafdelningar, med hvad mera till detaljerna och verkställigheten
af det system vi våga föreslå hörer, närmare uppgifvas och, så vidt
nödigt är, motiveras uti de projekter, vi liärhos få äran Kongl. Akademiens
pröfning underställa, till ändring i åtskilliga delar af de förut är 1826 afgifna
underdåniga förslag, hvarvid vi till ledning begagnat, så vidt görligt varit,
Kongl. Akademiens underdåniga betänkande af år 1834, saint äfven i vissa delar
1838 års underdåniga förslag af Herrar Cassel och Friherre Berzelius.
Ehuru vi sålunda i sjelfva verket endast tillåtit oss att föreslå åtskilliga
ändringar och tillägg i förut i underdånighet afgifna förslag, hafva vi dock, lör
att åstadkomma en lättare öfversigt, i ett sammanhang omarbetat de båda förslagen
af år 1826, och i marginalen antecknat våra anmärkningar samt motiver
för gjorda ändringar.
Yi anse oss härvid böra fästa Kongl. Akademiens särskilda uppmärksamhet
derå, att vi icke vågat föreslå upphäfvande af alla hittills gällande författningar
0111 mått och vigt, emedan det ligger i sakens natur, att icke alla
specialförfattningar, såsom om mätning af fisk, kol, ved, garn m. m. kunna
dels inrymmas i den allmänna stadgan, som mäste vara kort, dels nu medhinnas
till utarbetning, särdeles den om kolmätningen. En revision af alla dylika
specialförfattningar synes emellertid vara af behofvet påkallad, äfvensom en
särskild instruktion för Justerare, hvilka nu hafva att ställa sig till efterrättelse
en mängd föreskrifter, spridda i åtskilliga författningar.
Afven böra vi särskildt fästa uppmärksamhet å nödvändigheten att, på sätt
vi föreslagit eller annorlunda, sprida kännedom om det nya mått- och vigtsystemet.
Då detta så nära sammanhänger med myntsystemet, så och ehuru det
icke är Kongl. Akademien ålagdt att afgifva yttrande i denna del, kunna vi ej
underlåta slutligen tillägga att, i händelse icke myntet skulle äfven blifva de
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62-
ladt efter tiotalsräkningen, man ej på långt när har den fördel af tiotal,sdelningen
af mått, mål och vigt vid beräkningar, som man torde hafva väntat sig.
Underdånigt Förslag till Kongl. Maj:ts
Allmänna Nådiga Stadga om Rikets
Mätt och Vigt.
VI OSCAR, med Guds Nåde Sveriges,
Noriges, Göthes och Vendes Konung,
gore veterligt: att enär de flere
olika slag af mått och vigt, hvilka här
i Riket för närvarande begagnas, medföra
oreda i näringar, handel och rörelse,
samt en vidlyftighet i förvandling
och bokföring, som, redan länge
insedd, föranledt ofta förnyade erinringar
om nödvändigheten af en ny
reglering, hafva Vi varit betänkte på
antagandet af ett system för Rikets
Mått och Vigt, som, möjligast öfverensstämmande
med den allmänna hushållningens
behof af en enkel beräkning
och ett lätt funnet sammanhang
mellan systemets delar, på ett fullständigare
sätt än hittills uppfyllde tidens
fordringar i denna vigtiga angelägenhet,
utan att likväl nya grundenheter
infördes eller minnet belastades
med många nya benämningar, eller nya
begrepp fästades vid förut kända namn;
och sedan det dertill gifna förslag, efter
föregången granskning, blifvit vid
sednaste Riksdag till Rikets Ständers
pröfning öfverlemnadt, samt, med Rikets
Ständers bifall beledsagadt, nu
till vårt nådiga afgörande förekommit,
vilje Vi härmedelst, med upphäfvande
af 1739 års reglering af Rikets mått
och vigt, och af de deri sedermera
fbreskrifna ändringar och tillägg, stadga
och förordna som följer:
Motiver och Anmärkningar.
1540 års Regeringsform nyttjar dels
uttrycket »Mått och Fidit g dels uttrycket
»richt, Alin och Muttp 1604
års Riksdagsbeslut: » Måhl och Fich t
(ehuru längdmått äfven förekommer);
1605 års båda Kongl. Mandater: »Aln,
Figt och Måhl;» 1665 års Kongl.
Plakat: »Figt och Mahl» (ehuru längdmåttet
äfven förekommer); 1733 års
Kongl. Förordning: »Mått och Figt»
(ehuru rymdmått äfven förekommer);
1737 års Kongl. Förordning: »Mått,
Måhl och Figt» ; samt 1739 års Kongl.
Förordning: »Måhl, Mått och Figt».
Enär ordet Mål, sorn är begagnadt
uti de underdåniga förslagen, sålunda
är till sin betydelse obestämdt, och
ordet Mått ju innefattar icke allenast
längd- och yt-mått, utan äfven rymdmått,
så anse vi ordet mål icke böra
i denna bemärkelse vidare begagnas,
än i det sammansatta ordet målkärl.
I 1826 års förslag förekommer här
uttrycket: »efter vetenskapliga grunder»,
hvilket vi anse öfverflödigt och
måhända mindre lämpligt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
23
Uttrycket i 1826 ars förslag: rutan
att allt för mycket afvika frän de
förut allmännast brukliga förhållanden,
» hafva vi utbytt mot förestående,
enär nämnda uttryck är mindre korrekt,
då man ju öfvergår till decimalindelningen,
och det för öfrigt torde
höra påpekas, att man sökt undvika de
fel, som vidlåda så många nya förslag
och äfven åtskilliga, redan utförda system.
I stället för uttrycket i 1826 års
förslag: »med upphäfvande af allt hvad
i detta ämne hittills varit gällande,»
hvilket måhända vore vådligt, enär åtskilliga
specialförfattningar skulle blifva
upphäfda, utan att något annat blefve
satt i stället, hafva vi upptagit det,
uti den 1838 års förslag (af Herrar
Cassel och Friherre Berzelius) bifogade
enskilda promemoria, af den sednare
föreslagna.
Om grunderna för Rikets Mått och
Figt.
§ 1.
a) Ett enda slag af mått och vigt
skall i Riket vara allmänt gällande.
b) 1) Längdmåttet skall hafva till enhet
den nu gällande Foten.
2) Ylmåttet skall hafva till enhet
Qvadralfoten, som är qvadraten
på den nu gällande foten.
I stället förordet: »hufvudgrunder»
i 1826 års förslag.
Hela denna § hafva vi ansett behöfva
en förändrad redaktion.
Ytmåttets enhet är i 1826 års förslag
icke omnämnd, ehuru sådant i vår
tanke bort ske.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
3) Rymdmåttet skall hafva till enhet
Kubikfoten, som är kuben på den
nu gällande foten och motsvarar 10
nu gällande kannor.
4) Vigten skall hafva till enhet det nu
gällande Skålpundet, eller den så
kallade marken viktualievigt.
§ 2-
a) Till yttersta efterrättelse för bestämmandet
af grundenheternas, fotens
och skålpundets, storlek äro förfärdigade
:
l:o) En rikslikare för Längdmåttet.
Denna är af messing och försedd med
2:ne inläggningar af platina, varande
2 mycket fina ritser eller streck, ett å
hvardera inläggningen, inristade vinkelrätt
emot likarens uppdragna medellinie.
Afståndet mellan dessa ritser är
3 fot, då det uppmätes längs efter
nämnda medel-linie vid + 15° å Celsii
thermometer hos likaren, då denna hvilar
allenast på 2:ne rullar, lagda hvar
och en 0,84 fot från stångens midt.
2:o En likare för Vigten. Denna
likare af platina och väger 1 skålpund
i atmosferisk med fuktighet halft mättad
luft af + 15° temperatur å Celsii
thermometer samt vid 2,56 fot barometer
höjd, då qvicksilfret i barometern
är reduceradt till noll grads temperatur
å samma thermometer.
b) Dessa rikslikare skola nedläggas
i Yår Skattkammare under Vårt och
Rikets Kammar-kollegii vård och få
begagnas endast till jemförelse af personer,
som af Yår Yetenskaps-Akademi,
eller annan af Oss utsedd vetenskaplig
auktoritet, anses ega de insigter
och den praktiska färdighet, som
Enligt 1826 års förslag skulle foten
bestämmas medelst sekund-pendelns
längd, och skålpundet medelst vigten
af en kanna vatten. Kongl. Akademien
har i sitt sednare underdåniga
utlåtande af den 12 Mars 1834 visserligen
föreslagit en ny redaktion af
hela denna §, men icke desto mindre
hafva vi ansett oss böra föreslå ännu
en annan, som vi hoppas, i öfverensstämmelse
med vetenskapens, sedan sistnämnde
tid ytterligare stegrade, fordringar.
De nyaste undersökningar hafva
nemligen gifvit alla anledningar till den
förmodan att, om nya pendelförsök skulle
anställas, man icke skulle åter få Svenska
foten med den noggrannhet, som en god
kopia af rikslikaren gifver. Likaså har
man funnit svårigheten att bestämma
vigten af en kanna vatten under uppgifna
förhållanden, vara så stor, att
man anser sig icke kunna på detta
sätt återfå skålpundet med den precision,
som en noggrannt komparerad
kopia gifver.
Som bekant blefvo vid Parlamentshusetsbrand,
år 1830,deEngelskä rikslikarne
ohjelpligt skadade; manhade visserligen
genom författning hänskjutit till
sekundpendellängden och till vigten af
en sålunda erhållen kubiktum vatten;
men den sakkunniga kommitté, som
Kouyl.
SI
Om förfärdigande, justering och kröning
af Mått och vigter.
- § 4.
En livar må förfärdiga eller förfärdiga
låta, samt för sitt enskilda behof begagna
hvilket mått eller vigt han åstundan
I
all handel, uppbörd eller leverering
må deremot icke begagnas måttstockar,
målkärl eller vigtlödjor, som
ej äro vederbörligen justerade samt
påstämplade med' kronomärke, innehåll,
justerarens namn, äfvensom årtalet då
justeringen skedde.
§ 5.
a) Måttstockar, hvartill äfven räknas
mätskalan, skola vara af någon
styf metall eller metallblandning, eller
ock af ben, eller något hårdt trädslag,
och må de justeras och krönas, som
hålla en half, en, två eller flera fot.
Hvad specielt medicinalvlgtcn beträffar,
så hafva vi, i likhet med hvad
förut föreslaget är, ansett den böra tills
vidare oförändrad qvarstå. Vi få dock äran
anmärka, att, enligt Pharinacopaia Svecica,
Ed. VI, Medicinal-skålpundet väger
7,416
= 0,838155 viktualie skålpund,
eller 83,8155 ort, och en medicinalgran
således irWdel deraf eller 1,4551
korn.
Medicinal-vigten kunde nu, säkerligen
utan någon fara i medicinskt hänseende,
antingen ökas med 0,22 procent
till jemt 84 ort på skålpundet, då
ett uns blefve 7 ort, eller ock ökas med
3,9 procent, då en gram blefve 1,5 korn;
men vi hafva icke ansett det tillkomma
oss att härutinnan förslag afgifva.
Detta är ett nytt stadgande, som vi
dock anse vara särdeles nödvändigt.
Detta moment hafva vi ansett nödigt
att omredigera af lätt insedda skäl,
samt dervid äfven föreslå justerandet
af halffotsmått, som mycket begagnas,
särdeles till landtmäteri-skalor.
Kongl. MajUs Add. Proposition, S\o 62.
Vi
b) Å måttstockar af två eller flera
fots längd, som i handel, uppbörd eller
leverering begagnas, skall på ena
sidan utsättas fotmåtten, hvaraf åtminstone
det yttersta skall delas i 10 tum
och åtminstone yttersta tummen i 10
linier. Afven skola å sådana måttstockar
anbringas dimensionerna å de kubiska
målkärlen, hvarigenom dessas rigtighet
lätteligen pröfvas.
I öfrigt må ock å 2 fots eller det
gamla alnmåttet, den hittills gällande
indelningen i qvarter, verktum och deras
undcrafdelningar i halfva, fjerdedels
och åttondedels verktum tills vidare
utsättas, till lättnad för öfvergången till
decimaldelningen.
§ 6.
a) Målkärl för torra varor skola göras
af trä i kubisk form, af godt och
torrt virke, och skola dessa målkärl
utvändigt på två motsatta sidor vara
försedda med vinkelrätt från botten inskurna
narar af något hardt trädslag,
helst af annan sort än det, hvaraf målkärlet
i öfrigt är förfärdigadt. Kronomärket
skall så anbringas, att det blifver
synligt vid brädden, både på narén
och kärlets kant, samt nedtill både
på narén och bottenträdets kant, men
kärlets innehåll utsattes på de tvenne
andra sinsemellan motstående sidorna.
Dessa målkärl skola förfärdigas och
justeras till följande kubikinnehåll, nemligen
:
5, 3, 2 och 1 kubikfot;
5, 3, 2 och 1 kanna samt
50, 30, 20 och 10 kubiktum.
Detta moment är omrodigeradt, hufsakligen
i enlighet med Kongl. Akademiens
underdåniga förslag år 1834.
Denna § är i öfrigt temligen lika
med den i 1826 års förslag, utom i hvad
rörer den der föreslagna runda tunnan
till mätning om skeppsbord, hvilken
vi, af de i Friherre Berzelii ofvanomförmälda
promemoria vid 1838 års
förslag anförda skäl, icke ansett böra
upptagas.
Vi hafva, på de af Kongl. Akademien
uti 1834 års underdåniga betänkande
anförda skäl, icke ansett oss
kunna föreslå det i 1826 års förslag
upptagna 6 kubikfots riiålkärlet, ej heller
det om 25 kubiktum. I likhet med
hvad Kongl Akademien då föreslagit
hafva äfven vi ansett kannmåttet böra
vara koniskt. Deremot hålla vi före,
att införandet af den exceptionella serien
50, 25 och 10 kubiktum kunde
lätt leda till misstag, då man i öfrigt
antagit systemet 50, 30, 20 och 10.
Till följd af de i afseende å verkställigheten
af denria riådiga stadga fö
-
Kongl. Xtay.st Xdd. Proposition, V:o C>2.
29
konseqvens i geometriskt, i afseende å
matten, och åsamkar sig behofvet af
en stor mängd namn, som af flera skäl
svårligen skulle lyckas att införa. Då
Fransyska Meter-systemet infördes voro
visserligen längdmåttets indelningar efter
tiotal, — deraf dock måtten mellan
kilometern (1000 meter) och metern
aldrig lära begagnas, — men ytmåttet
indeltes efter 100:tal och rymdmåttet
efter 1000:tal, ehuru man derjemte
införde 2:ne rymdmåtts-serier,
gående efter tiotal. Yigterna inrättades
likaså efter tiotal, ehuru ej alla
begagnas, och fastän mynt äfven är
inrättadt efter tiotal, så begagnas blott
Francs och Centimer. Med ett ord,
man har rättat sig efter beqvämligheten
vid begagnandet.
Beträffande benämningarne i afseende å
1) Längdmåtten, så hafva vi inskränkt
oss att föreslå en enda ny
benämning, nämligen å 100-fots måttet.
Vi hafva föreslagit namnet Ref
å detta mått, om 10 stänger å 10 fot,
— med anledning af uttrycket i 1665
års Kongl. Plakat om Mått och Vigt:
»Såsom ock alle Landtmätare och Recfvekarlar
plichtige och förbundne vara
skola, att hafva sigh det till ett visst
och funderat rättesnöre, och derefter
all jordh och åkerland refva och stångfälla,
icke fördristande sigh, att hafva
någon stång eller ref som icke är efter
en sådan Svensk och Stockholms
foot indelt», ehuru vi anse att namnet
Band äfven skulle kunna begagnas, enär
man numera ofta mäter med band.
Benämningar på 1000 och 10,000-  fotsmåtten kunna framdeles påtänkas,
Kongl. Maj:tt Nåd. Proposition, N:o 02.
om fråga möjligen blir att förändra
milen till 10,000 fot, hvilket dock för
närvarande synes mindre nödigt, helst
det skulle leda till betydliga kostnader.
2) I afseende å Ylmåttet anse vi
de. geometriska benämningarne Qvadrat-Ref,
-fot, -tum och -linier
vara de mest expressiva och derjemte
lättare inlärda än nya namn. Derigenom
undvikes äfven inblandandet af
rymdmått, då fråga är om ytmått, som
händelsen är i afsende å tunnland och
kappland, och äfven i afseende å det
af Kongl. Akademien föreslagna fotinglandet,
m. m.
3:o I afseende å Rymdmåttet hafva
vi äfven begagnat de geometriska benämningarne
kubik-stång, -fot, -tum
och -linier, hvarigenom alla nya namn
undvikas. De af Kongl. Akademien
föreslagna namnen Foting och T limming,
hvilka befunnits stöta månget öra, komma
således lika litet i fråga, som det föreslagna,
alltför generela namnet Mått.
Epitheten qvadrat och kubik äro för
öfrigt redan införda i några länder.
4) I afseende å Figten äro de förut
afgifna förslagen helt och hållet
följda, och det af så mycket mera skäl,
som Centnern är en allmänt känd vigt,
och ort samt korn redan hafva,
såsom vi haft äran nämna, vunnit ett
slags burskap. En större vigt om 100
Centner kunde måhända anses fordra
sin egen benämning vid bestämmandet
af skepps drägtighet, m. m.; men svårigheten
att finna ett lämpligt Svenskt
namn har afhållit oss från att föreslå
en sådan.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
färdigas, samt den form, som åt densamma
skall gifvas, äfvensom sättet för
deras begagnande, vill Kongl. Maj:t,
om och när sådant erfordras, i nåder
bestämma, i enlighet med vetenskapens
då gällande fordringar.
e) Förutom ofvannämnde rikslikare
samt kopior, skola till jemförelse och
efterrättelse finnas:
l:o) 1 G ener al-Landtmä te ri-kon föret:
ett 3-fots längdmått af messing,
med fina ritser å silfverinläggningar,
vid + 15° Celsii noggrannt inom 0,0001
fot och deladt i tiondedels fot eller
tum; den yttersta tummen i tiondcdels
tum eller linier; ett kannmått af glas
vid nämnde temperatur noggrannt inom
0,0004 kanna; samt en skålpundsvigt
af förgylld messing, noggrann inom
O,00001 allt räknadt i afseende
å noggrannheten öfver eller under.
2:o) / hvarje läns kansli, samt i
hvarje stad å Rådhuset: ett 2-fots
mått af messing, med förgyllda, mot
medel-linien vinkelräta ändplaner, mellan
hvilka måttet räknas, indeladt i
fot och tiondedels fot, eller tum, den
sista tummen i tiondedels tum eller
linier; Och skola dessa likare vara vid
nyssnämnda temperatur noggranna inom
0,001 fot; samt en skålpunds-vigt af
förgylld messing, noggrann inom 0,0001
allt likaledes öfver eller under.
Den noggrannhet, som erfordras hos
de i Kongl. Landtmäteri-kontoret nedlagda
likarne samt hos de för Länskanslien
och Städernas Rådhus föreslagna,
hafva vi trott oss böra utsätta,
ehuru sådant icke förekommit i föregående
förslag. Deremot hafva vi, i
likhet med Kongl. Akademiens i dessförra
underdåniga betänkande, icke ansett
nödigt, att, på sätt 1826 års förslag
innehåller, likare förvaras i Rikets
Bergs- och Kommerce-kollegium, Riksarkivet
samt ()fver-Ståthållare-Embetet,
enär det, hvad hufvudstaden beträffar,
synes oss fullt tillräckligt, då
sådane, förutom i Kongl. Skattkammaren
och Kongl. Vetenskaps-Akademicn,
finnas hos Kongl. General Landtmäterikontoret,
samt i Rådhuset och Landskansliet.
Ej heller anse vi nödigt, att
sådane likare utdelas till Landtmäterikontoren,
enär ju justerare i allmänhet
böra sjelfva anskaffa sig tillförlitliga likare
från General-Landtmäteri-kontoret.
Någon »rikslikare» för medicinalvigten,
hvilken är upptagen i 1826
års förslag, synes icke lämplig eller
ens erforderlig, enär ett medicinalskålpund
utgör en bestämd, om ock i
ett besvärligt bråk uttryckt del af viktualie-skålpundet.
Vi skola hafva äran
nämna något vidare om medicinal-vigten
här nedan.
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
§ 3.
a) Indelningen af mått och vigt skall
vara följande:
l:o) Längdmått fördelas sålunda:
1 Ref i 10 stänger;
1 Stång i 10 fot;
1 Fot i 10 tum;
1 Tum i 10 linier;
2:o) Yt- eller Qvadratmåttet fördelas
sålunda:
1 Qvadrat-Refi 100 Qvadrat-stänger;
1 » Stång i 100 » fot;
1 a Fot i 100 » tum;
1 » Tum i 100 » linier;
3:o) Rymd- eller Kubikmättet delas
sålunda:
1 Kubik-stång i 1000 kubik-fot;
1 » fot i 1000 tum eller 10
kannor;
1 » tum i 1000 kubiklinier;
4:o) Figten fördelas sålunda:
1 Centner i 100 Skålpund;
1 Skålpund i 100 Ort;
1 Ort i 100 Korn.
b) Utöiver de nu uppräknade mått och
vigter måga, intill dess annorlunda
förordnas, till allmänt bruk fortfa
rande
begagnas:
1 mil om 36,000 fot; samt, till
vägande af medikainenter på Apotheken
efter Läkares recept, den nu
brukliga medicinal-vigten. Men för
öfrigt skall, äfven på Apotheken, likasom
öfverallt annorstädes, den här
ofvan stadgade vigten allena nyttjas.
Indelningen af måtten bör, enligt vår
tanke, vara på en gång decimal och
rent geometrisk. Detta inträffar, då
längdmåtten förhålla sig, det större till
det närmast mindre, som 10 till 1.
Ytmåtten blifva qvadraterna på dessa
längdmått, då de således komma att
förhålla sig, det större till det närmast
mindre, som 100 till 1, samt Rymdmåtten
blifva kuberna på samma längdmått,
och komma således att förhålla sig,
det större till det närmast mindre, som
1000 till 1. Det enda undantag från
detta rent geometriska system är kannan,
som uppträder såsom en tiondedels
kubikfot, eller som 100 kubiktum.
Figten kunde man deremot visserligen
indela i 10, 100 eller 1000 efter
godtycke; men då delningen i 100
redan är känd i afseende å centner och
på de sednare 20 åren äfven med hänseende
till ort och korn, som under denna
till varit begagnade vid myntverket, af
guldsmeder, o. s. v., — samt denna indelning
är särdeles beqväm, så hafva vi härutinnan
följt Kongl. Akademiens förra,
genom tryck på flera sätt allmängjorda,
förslag. En och annan har påstått,
att, då man upprättar ett mått-, vigtoch
mynt-system efter decimal-systemet,
ali indelning bör ske efter tiotal,
och icke somliga efter tiotal och andra
efter hundratal, än mindre efter
tusental, emedan sådant vore inkonseqvent.
Men om man vill utföra systemet
med nämnda konseqvens i arithmetiskt
hänseende, så förlorar man ali
Kongl. Maj:ts Nåd- Proposition, JY:o 62.
2S
ett så grannlaga värf fordrar och i
närvaro af en af bemälda Kollegium
och en af den vetenskapliga institutionen
utsedd person, hvilka båda skola
tillse att ingen ändring eller skada dervid
sker, samt deröfver till Kammarkollegium
intyg afgifva.
För långa måtts jemförelse med likaren
skall en komparator med mikroskoper
finnas vid likaren att tillgå, och må
icke någon komparation ske annorlunda
än medelst mikroskoper, antingen å
nämnda eller annat tjenligt instrument.
Af hvardera utaf dessa rikslikare
skola tvänne kopior, af samma slags
material som rikslikarnes, tagas i så
nära öfverensstämmelse, som ske kan.
Det ena exemplaret af hvardera skall
förvaras i Vår Vetenskaps-Akademi och
det andra vid Vårt Universitet i Upsala.
Af protokollet öfver dessa kopiors
jemförelse, så viii med rikslikarne,
som sins emellan, skall ett exemplar
till Kammar-kollegium aflcmnas, och
ett vid hvardera kopian förvaras för
att tjena till efterrättelse, och skall minst
hvarje tionde år ny jemförelse ske och
protokoll deröfver likaledes afgifvas och
förvaras.
c) I händelse den ena eller andra
af de i Vår Skattkammare förvarade
rikslikare skulle blifva skadad eller förkomma,
skall den skadade eller förkomna
ersättas med den i VetenskapsAkademien
förvarade kopian. Skulle
äfven denna vara skadad eller förkommen,
tages till rikslikare den Vid Upsala
Universitet förvarade kopian. I
hvilkendera af dessa händelser iaktta
-
liade i uppdrag att ingifva förslag till
rikslikarnes återställande, har i dess
betänkande förklarat, att de försök, som
skulle sammanbinda dessa likare med
naturmåtten icke voro så noggrannt
utförda, att man kunde derpå grunda
de nya, utan föreslog Kommittéen, att
man i stället skulle uppsöka och till
grund för dessa sednare lägga de mest
tillförlitliga kopior, som funnos att tillgå
hos vetenskaps-idkarne, samt att
man för framtiden borde vidtaga ungefär
likartade åtgärder med dem, vi nu
våga föreslå.
Då det nemligen är af största vigt,
särdeles för de noggrannaste vetenskapliga
behof, att tidehvarf efter tidehvarf
alltid hafva en oförändrad likare att
tillgå, hafva vi, för den händelse rikslikaren
skulle blifva skadad eller förkomma,
ansett oss böra föreslå 2:ne
kopior deraf, hvilka borde förvaras å
särskilda, dock icke alltför aflägsna
ställen, samt att man, endast i händelse
så väl Originalet, som kopiorna
skulle samtidigt befinnas skadade eller
förkomma, borde gå till ofvannämnda
naturmått. Också är i vårt förslag
tydligen uttaladt, att man ej garanterar
den yttersta noggrannhet i afseende
å uppgifterna rörande sekundpendelns
längd, samt vattnets vigt. Hvad de
numeriska uppgifterna beträffar, hafva
vi följt den i Kongl. Akademiens sednaste
förslag upptagna med mycket små
modifikationer. Pä goda grunder hafva
vi upptagit sekundpendeln till jemt
3,35064 fot i stället för det af Akademien
föreslagna förhållandet, 3,350649
4
Bih. till R. St. Prat. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 A/d. 17 Haft.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, S:o (12.
ges den korrektion, som i sednaste
komparations-protokollet finnes antecknad.
il) Blifver en af de i föregående
moment omnämnda kopior till rikslikare
uppflyttad, skall den ofördröjligen
af annan ersättas. I den oförmodade
händelsen, att så väl rikslikaren som
nämnda kopior skulle förkomma eller
blifva skadade, utan att de genom andra
hunnit ersättas, då skall ny rikslikare
förfärdigas efter följande grunder,
dervid den närmaste öfverensstämmelse
med de nu gällande rikslikarne
är afsedd, nemligen:
l:o) Likaren för Längdmåttet göres
sådan att afståndet mellan 2:ne vinkelräta,
emot stångens medellinie utsatta
fina streck blifver vid + 15° å
Celsii thermometer, 3 fot, då en enkel
pendel, sorn vid Stockholms nuvarande
Observatorii latitud, och reducerad till
lufttomt rum och hafvets medelhöjd,
fullbordar 86,400 oscillationer på ett
medelsolardygn, eller behöfver för hvarje
enkel oscillation noggrannt en medeltids-sekund,
utgör 3,35064 fot.
2:o) Likaren för viglen göres sådan
att den, uppvägd i atmosferisk med
fuktighet halft mättad luft af + 15° temperatur
å Celsii thermometer och vid
2,56 fot, till noll grads temperatur hos
qvicksilfret reducerad barometerhöjd,
blifver 1 skålpund. Detta skålpund
bestämmes sålunda, att en kubikfot
rent vatten vid dess högsta täthet väger
i atmosferisk luft under nyssnämnda
omständigheter 61,522
Materialet, hvaraf dessa nya rikslikare
skola i händelse af behof för
-
fot, som i afseende & sista siffran synes
vara genom miss-skrifning felaktigt
uppgifven, enär, enligt den Svanbergska
uppgiften i Akademiens handlingar
för år 1834, sidorna 302 och
315, pendellängden i sjelfva verket är
3,3506399 fot, som utan märkbart fel kan
uttryckas på sätt vi haft äran föreslå.
Det torde vara öfverflödigt anmärka
felaktigheten i 1838 års underdåniga
förslag, i hvad rörer pendellängdens reduktion
till en viss temperatur, enär
nämnde längd är helt och hållet oberoende
af temperaturen. I afseende
å vigten af en kanna vatten hafva vi
äfven i det aldra närmaste följt Kongl.
Akademiens, på Rudbergs experimenter
grundade förslag, och endast förkortat
talet 6,15221 <tl. till jemt 6,1522
som gör 61,522 (i. för 1 kubikfot, enär
detta tal, jemte fördelen af att vara
kortare, äfven bättre öfverensstämmer
med våra på nyare experimenter öfver
luftens specifika vigt, utvidgning af
värmet, m. m. grundade beräkningar.
Yi hafva deremot ansett, att någon
rikslikare för rymdmått icke bör finnas,
dels emedan en sådan likare är öfverflödig,
då enligt vårt förslag kuben på
längd-enheten, foten, är enheten för
rymdmåttet, dels emedan det vore vådligt
att bestämma samma storhet på
tvänne olika och dock lika lagliga sätt,
hvilkas resultater det snart sagdt är
omöjligt att bringa i full öfverensstämmelse,
i anseende till de särdeles stora
svårigheter, som möta vid rymdmåtts
förfärdigande och rigtiga begagnande
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o 62.
33
i konisk
form.
ö) Vig ter
Figt
-
reslagna föreskrifter torde i alla fall
det gamla halfstops- eller 25 kubiktumsmåttet
komma att begagnas, till
dess man lärt sig inse den större beqvämligheten
af den sednare sorten.
b) Målkärl för våta och flytande varor
skola förfärdigas af koppar eller
messing, i hvilka fall de skola vara
invändigt förtenta eller försilfrade, eller
ock af tenn, nysilfver eller förtent jernbleck,
samt justeras och krönas till
följande kubik-innehåll:
1 kubikfot eller 10 kan
nor samt 5, 3, 2 och
1 kannor
och 50, 30, 20, 101 kubiktum i konisk el5,
3, 2, 1 Iler cylindrisk form.
Justeringen af dessa målkärl sker sålunda,
att ett på insidan utstående märke,
hvartill kärlet fylles, benämndt Pil,
anbringas minst en linie under brädden,
på de cylindriska kärlen å tvenne motsatta
punkter, och på de koniska, som
upptill skola vara snedt afskurna, å
allenast en punkt, nemi. å den högre sidan,
midt emot afskärningens lägsta kant.
Kronomärke, justerarens namn och årtalet
stämplas å en på utsidan fastlödd
blyskifva.
§ 7. ^
eller så kallade
lötljor af 1 skålpund och derutöfver
skola] gjutas af tackjern, messing eller
brons, af cylindrisk eller föga konisk
form, med passande grepe å
de större och knapp å de mindre.
Tackjernsvigterna, å hvilka siffrorna,
sorn utmärka vigten, skola vara anbragta
å sidan, jemkas medelst i lödjan helt
tiih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 1
Målkärl för våta varor torde böra
få tillverkas äfven af messing eller
nysilfver, såsom lämpligare materialier
än koppar. Af sanitära skäl hafva vi
ansett förtenning af messings- och koppar-målkärlen
nödig.
Denna punkt är derjemte i hufvudsaklig
öfverenstämmelse med omförmälda
1838 års underdåniga förslag.
Denna § motsvarar den 8:de i 1826 års
förslag. I stället för ordet kägelrund, som
nyttjas i detta förslag, hafva vi, i likhet
med hvad Kongl. Akademien tillförene
gjort, föreslagit det bättre ordet:
koniska. Föreskrift angående ett passande
handtag hafva vi ansett nödigt
tillägga, emedan en vigtlödja] i form
af en stympad kon vore obeqväm att
handtera.
Sami. 1 Afd. 17 Haft. 5
u
Kongl. Majlis Säd. Proposition, N-.o 62.
och hållet instöpt bly, till sin rätta tyngd,
hvarpå kronomärket och vigten, jemte
justerarens namn, äfvensom årtalet då
justeringen skedde, i blyet instämplas.
A messings- eller bronsvigterna, som
icke få hafva något ingjutet bly, anbringas
ofvannämnda justerings-stämplar
i sjelfva messingen eller bronsen.
Vigter under 1 skålpund skola ovilkorligenförfärdigasafmessing
eller brons.
b) Vigtlödjor skola förfärdigas, justeras
och krönas till följande värden:
1 centner och de multipler deraf, som
behofvet kan påkalla.
50, 30, 20, 10-, e. ,
5. 3, 2 och 1 ) SkHlPun<l;
50, 30, 20, 10,
5, 3. 2 och 1 I Urt’
50, 30, 20, 10 j Rorn.
5, 3, 2 och 1 I ’
(Jin Förvarings- och Transport-kärl.
§ 8.
Enär förvarings- och transport-kärl,
efter olika varors lämpligaste fördelning,
ofta erfordras af skiljaktigt innehåll,
såsom för kött, fisk, hummer och
ostron, mjöl, salt, kol, frukt, olja, öl,
dricka, vin,, beck, tjära, in. m., måga
äfven dylika kärl, så vidt dc hafva mer
än 1 kubikfots rymd, och uppmätningen
kan ske med erforderlig noggrannhet,
till nödig beqvämlighet justeras och
stämplas till sitt innehåll i kubikfot,
kannor och jemna tiotal kubiktum, samt
med justerarens namn förses; dock må
kronomärket å sådane kärl icke anbringas,
och dessa icke såsom målkärl
nyttjas.
Ehuru handel och leverering af dylika
varor vanligen ske, utan att dessa
i 11 sin myckenhet närmare undersökas,
Föreskrift angående messings- och
bronsvigters stämpling är i vår tanke
nödig.
I afseende å indelningen af vigtlödjorna
hafva vi helt och hållet följt
Kongl. Akademiens förslag af år 1834.
Föreskrifterna angående Betsman och
Pyndare hafva vi, i enlighet med 1838
års förslag, nedflyttat till dem om vägning
i allmänhet.
Denna §, utgörande i hufvudsaken §
9 mom. 6 och 7 uti 1826 års förslag,
hafva vi ansett böra under särskild rubrik
upptagas före artikeln om mätning
och vägning.
Afven sådana mindre kärl, såsom ankare
(15 kannor), torde böra räknas
hit, hvarföre vi nedsatt minimum betydligt,
under hvad 1826 års förslag
innehåller. Deremot hafva vi icke ansett
skäligt, att några förvarings- eller
transportkarl med kronomärke förses,
enär de då skulle möjligen kunna anses
såsom målkärl.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
35
må det icke vägras emottagaren, att genom
uppmätning eller vägning, efter
godsets beskaffenhet, sig om innehållets
tillräckliga myckenhet öfvertyga.
Om Mätning och Vägning.
§ 9.
d) Vid uppmätning af torra varor
skall, så länge varans mängd det medgifver,
det största målkärlet alltid begagnas,
efter den i § 6 anförda ordning.
b) Vid mätning af sådana varor, som
genom olika ifyllningssätt blifva mer
eller mindre packade, såsom spanmål,
salt, m. m. skall den, som förrättar ifyllningen,
stå helt nära målkärlet, dock
utan att under ifyllningen vidröra detsamma,
och närmast öfver kärlets brädd
inösa från skofvelbladets ända så mycket
som skofveln rymmer, utan något
slags kastning eller skofvelns högre
upplyftande, samt utan att kärlet på
något sätt skakas. När målkärlet på
detta sätt blifvit öfverfyldt, får- 'icke
någon strykning, än iniuidre tillpackning
ske med skofveln eller^jpå
annat sätt, utan strykes innehållet jemt
med ett strykbräde, sorn är tillräckligt
högt för att hindra råtgans återfall. Strykbrädets
undre sid^, sorn skall vara rak
efter längden, meja' icke skarpkantig, utan
afrundad vinkelrätt mot längden, och
icke tjockare än 2 tum, nedsättes
på en afjdirlets yttre bräddar, samt fd- j
res sajrta fram på de tvänne derifrån
utgjorde bräddar, till dess ien fjerde
^.{jfadbfen är passerad.
Beträffåiftdiv sådana varor,
som utgöras af större stycken, såsom
sten- och bränn-kol, krita, rot- och
trädfrukter, hvilka ej kunna jemnt afstrykas,
galle, att målkärlct skall vara
Motsvarar § 9 mom. 1 i 1826 års
förslag, men är ändradt i öfverensstämmelse
med 1838 års förslag.
Motsvarar § 9 mom. 2 i 1826 års
förslag, men är ändradt i öfverensstämmelse
med 1838 års förslag, och, som
vi förmoda, i nödiga delar till bestämdare
form.
Mätning med skruf, redan föreskrifven
i Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution
på Ridderskapets och Adelns besvär
år 1668, har, ehuru onekligen den säkraste,
icke kommit i verkställighet. I
brist af erfarenhet om dess rätta form,
m.. nu, hafva vi likväl icke vågat för
närvarande Cikeslå densammas begagnande.
Yi anse oss dock bära fästa
uppmärksamheten i företrädet af detta
«*«tningssätt, hvars användande skulle
inskränkas
V
36
Kongl. MajUs Xdd Proposition, N:o 62-
väl fyldt, dock utan att någon råga
derå inå påfordras.
c) Till de kubiska målkärlens kontroll
skall så väl i Wäre och Kronans,
som i privates magasiner och öppna
bodar, der sådana kärl begagnas, en
krönt måttstock af messing eller jern
finnas, derå längden af hvarje kubiskt
måtts inre sida är utmärkt.
§ 10.
«) Vägning sker medelst Bäg, hvars
balans är försedd, ej mindre med fast
midtelaxel, hvilande på hårda jemnliöga
pannor, än med fasta ändaxlar
för skälarnes uppbärning. Vågbalanser,
der ändaxlarne ersättas af krokar, försedda
med hål till skälarnes uppbärning,
äro icke i allmän handel tillåtneBalansens
armar skola vara lika långa,
räknadt från midtelaxelns till ändaxlarnes
eggar, och skall tungan stå vinkelrätt
emot den linie, som förenar
ändeggarne. _
Balansen skall ensam ställa tungan
pä nollpunkten lodrätt öfver midteiaxeln.
Efter skålarnos påhängning skab
tungan ställa sig på7samma sätt. likaledes
då skålarrfe byta plats, eUer
de vigter eller den vara, hvarmedelst
vågen förut visade jemnvigt, ombytes
från den ena skålen till den andr;1’
På större vågar, der skålarne ersätta?
af plana trädskifvor, hvilkas jemnvigt ä^
svår att unrjier fortsatt bruk bibehålla,
skall des^ns jemnvigt- med pålagda
tyngder/återställas, innan vägning företages^
,
b) Botsman af jern eller stål, gjorda
efter fastställd modell och uppstuckna
till högst 40 skålpund, få äfven justeras
och krönas, samt, då varans aflem
-
§ 9 mom. 3 i 1826 års förslag är
både i 1838 års förslag och af oss på
goda grunder uteslutet. Mom. 4 i
förenämnde § är i motstående moment
hufvudsakligen följ dt.
Motsvarande § 9, mom. 5 i 1826
års förslag, med ändring i åtskilliga
delar.
Föreskriften om vågens konstruktion
är hemtad ur Kongl. Akademiens förslag
i 1834 års betänkande; dock hafva
vi begagnat ordet våg, såsom utmärkande
hela vägnings-instrumentet,
och ordet vågbalans såsom endast en
del deraf eller den s. k. vågbaiken.
I afseende å vågens pröfning är 1838
års förslag till en del följ dt. Att här
ingiå. i de fysiska bevisen för vårt förslag
härutinnan, skulle leda till alltför
stor^ ' vidlyftighet och torde dess‘norn
Vara öfverflödigt.
Föreskriften uti 1838 års förslag, angående
vågens känslighet, anse vi böra
utgå, enär denna bör få lämpas efter
värdet af den vara &pui väges.
Motsvarar § 3, mom. 3 i 1826 års
förslag. Betsmannen böra göras efter
lastställd modell, emedan, som bekant,
Kongl. Maj:ts Kåd. Proposition, Avo 62.
37
nare och emottagare derom komma öfverens,
till vägning nyttjas; men betsman
af trä må hädanefter icke justeras
och krönas.
c) Pyndare, äfvensom så kallade Braach
Decimal-vågar, må till uppvägning
af halm, hö, malmer, tackjern, gröfre'
gjutgods och andra varor af ett jemförelsevis
ringare värde och obeqväma
att på våg uppvägas, äfven användas
om de ega antaglig konstruktion; dock
böra krönta vigter finnas till hands att,
när helst det äskas, vägnings-apparatens
rigtighet dymedelst utröna.
träbetsmannen äro hufvudsakligen för
den felaktiga konstruktionen förkastliga.
Motsvarar § 8, mom. 4 i 1826 års
förslag. Redaktionen af detta moment
är i närmare likhet med 1838 årsförslag
än 1826 års.
Som bro- och decimal-vågar numera
temligen allmänt begagnas såsom
särdeles beqväma och äro väl så pålitliga,
som vanliga pyndare, så hafva vi
ansett dem böra likaväl som dessa få
begagnas.
Som konstruktionen kan mycket variera
och tid efter annan förbättras,
kunna några modeller ej gerna föreskrifvas,
utan synes oss tillräckligt
stadga, att konstruktionen skall vara
antaglig.
Innan vi lemna artikeln: Mätning
och Vägning, torde tillåtas oss få tilllägga,
att vi, vid närmare granskning
af Kongl. Akademiens år 1834 afgifna
förslag ■— såsom tillägg till § 9,
mom. 5 uti 1826 års förslag angående
remedium å måttstockar, målkärl och
vigtlödjor — funnit, dels att de föreslagna
remedierna äro i allmänhet nog
knappt tilltagna, dels att föregående,
temligen vidlyftig praktisk undersökning
vore nödig för utrönandet af lämpliga
remedia.
I afseende å vigterna, beror remedium
så väsendtligt på vigtens storlek,
att den kan uttryckas endast medelst
en sammansatt mathematisk formel, eller
upptagas i en tabell, hvilka både
måste upprättas med afseende å justerarens
taxa samt det pris, hvartill pjeserna
i allmänhet hållas. För att emellertid
hålla rum öppet för ett såd
38
Kongl. Maj:ts Ndd. Proposition, N:o 02.
Om allmänna inseendet öfver Mätt och
Vigt, samt om Justerarens åliggande
i allmänhet.
§ Il
Rikets
mått och vigt står under Gett
er al-Landtmäteri-kontor ets öfverins e~
ende, Öfver-Ståthållaren i Stockholm
samt Yåre Befallningshafvande i länen
tillhörer ock att, såsom i öfriga ordningsmål
af allmän vigt, vaka deröfver,
att i allt hvad härtill hörer rätt och
behörigt tillgår.
A - § 12>
a) Öfver-Direktören öfver Landtmäteriet
utser och förordnar till justerare
dem, som, efter föregången pröfning,
linnas vara dertill skicklige, och anvisar
hvar och en af dem det distrikt,
hvarinom han för justeringen skall
vara ansvarig. Dessa justerare skola
ställa sig till efterrättelse den för dem
utkommande instruktion, samt för öfrigt
af Öfver-Direktören icke allenast
taga befallning och underrättelse om
hvad till justeringens behöriga verkställighet
vidare hörer, utan ock för
honom redogöra.
b) Stapelstäderna må hafva sine egne
edsvurne Justerare, som de sjelfve
löna; dock skola äfven desse vara af
Öfver-Direktören såsom skicklige godkände;
och gälle för öfrigt om dem
hvad om andre justerare i nästföregående
moment nämndt är.
c) General-Landtmäteri-kontoret åligger
att undersöka och stämpla alla li
-
stadgande, hafva vi uti § 13, mom. f)
infort en antydan derom.
Yi hafva tillagt uttrycket allmänhet^,
emedan justeraren torde böra
hafva en speciel Instruktion att ställa
sig till efterrättelse i afseende å det
tekniska, m. m.
Lika med § 10 i 1826 års förslag,
med undantag af öfverinseendet, som i
öfverensstämmelse med Kongl. Instruktionen
för General-Landtmäteri-kontoret
den 4 Maj 1827 torde fortfarande
böra tillhöra detta verk, utan att Kongl.
Kammar-kollegium dermed har någon
befattning.
Hela denna § är med några få anmärkta
undantag fullkomligt lika med
§ 11 i 1826 års förslag.
Anvisning till Instruktion, som synes
oss nödig, torde här vara på sitt ställe.
Denna redaktion af momentets sednare
del hafva vi ansett lämpligare än
den i 1826 års förslag.
Föreskriften i 1826 års förslag, om
General-Landtmäteri-kontorets skyldig
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
31)
karemått och likarevigter, samt att besörja
om tillhandahållandet deraf, då
sådane af vederbörande justerare reqvireras.
Justerare skola ock vara
förbundne att i tjenstens utöfning sig
af sådane likare-mått och -vigter betjena,
som med General-Landtmätcrikontorets
stämpel äro försedda.
il) De till undersökning af runda
förvarings- eller transport-kärl erforderliga
särskilda måttstockar eller så
kallade röjstockar, skola likaledes uti
General-Landtmäteri-kontoret pröfvas
och med kontorets stämpel förses.
§ 13.
a) Justerare åligger att, utan all
tidsutdrägt, justera och kröna de måttstockar,
målkärl och vigtlödjor, samt
förvarings- och transport-kärl, som till
honom öfverlemnas. De till sådan förrättning
erforderliga instrument och redskap
m. m. skall han sjelf på egen bekostnad
sig förskaffa, hvaremot han åtnjuter
justerings-arfvode enligt särskild
taxa.
b) Hvar och en, som mått och vigt
vid handel, uppbörd eller leverering
nyttjar, vare sjelf ansvarig efter lag
för deras rigtighet om de icke äro behörigen
justerade och krönte, i stad
inom året, och å landet inom tvänne
år, samt för öfrigt befinnas i oskadadt
het att äfven för andra än justerare
tillhandahålla likare, anse vi böra utgå,
ehuru vi hålla före, det skyldigheten
att justera sådane åt hvar och en, som
det åstundar, bör qvarstå.
Ordet transportkärl hafva vi ansett
böra äfven här tilläggas.
Lika med § 12 i 1826 års förslag
i hufvudsaken. De gjorda vigtigare
ändringarne och tilläggen äro här anmärkte.
Uttrycket: »han består sig sjelf»
hafva vi ansett' böra utbytas mot ett
bättre.
Hvad justerings-taxan beträffar, tillåta
vi öss anmärka, att den hittills
gällande är nära 100 år gammal, samt
att, om man ock reducerar då gällande
mynt till banko, enligt 1776 års Kongl.
Kungörelse, så är arfvodet allt för lågt
för att nu motsvara det besvär, som
en noggrannare justering tager i anspråk.
Vi hafva ansett nödigt, att en längre
tid utsättes för landsboer, som, särdeles
de aflägse boende, icke utan svårighet
torde kunna hvarje år låta verkställa
omjustering.
40
Kongl. Majlis Nild. Proposition, N:o 62.
skick; ersätte ock all den skada, som
genom försummelse i detta hänseende
kan hafva timat.
c) Det oaktadt skall det vara justerares
pligt att inom distriktet noga vaka
och hand hålla deröfver, att mått och
vigter på rätta tider undersökas och
justeras; skolande ingen, som i händel
och rörelse nyttjar mått och vigter,
kunna förvägra justerare, polis- eller
kronobetjent, att i öppet magasin eller
salubod jemförelse och kontroll i denna
del när som helst anställa.
d) Då Öfver-direktören eller Yåre
Befallningshafvande i länen ålägga justerare
genomresa distriktet, skall han
genom förutgången kungörelse kalla
dem, som åstunda justering af sina
mått, och vigter, att på utsatta beqväma
platser samt lämpliga dagar och timmar
sig dermed infinna.
e) Befinnes måttstock, målkärl eller
vigtlödja, betsman eller med justeringsmärke
försedt förvarings- och transportkarl
genom justerarens förvållande origtigt
justerade, eller fordrar justeraren
högre arfvode än efter taxan honom
tillkommer, stånde derför till ansvar, i
Stockholm inför Öfver-Ståthållaren, och
i landsorterne inför Yåre Befallningshafvande.
f) Uti särskild Instruktion för justerare
skall föreskrifvas, så väl det högst
tillåtna remedium för olika måttstockar,
målkärl och vigtlödjor, som hvad
i öfrigt justeraren tili efterrättelse länder.
Genom särskild, denna dag utfärdad
nådig Förordning håfve Vi påbjudit de
åtgärder, Vi ansett nödiga för att bringa
Vi hafva ansett, att äfven Kronobetjente
böra få undersöka riktigheten af
i öppna bodar befintliga mått och vigter.
Enär förvaringskärl icke får förses
med kronomärke, har redaktionen i detta
hänseende undergått förändring.
Krönta betsman anse vi dock höra
hit. Straffbestämmelserna för de af justerare
begångna förseelser, hvilka allmänna
lagen icke omtalar, anse vi böra
upptagas i den särskilda Instruktionen
för justerare.
Tillagdt, dels med afseende å hvad
vi i slutanmärkningen vid § 10 haft
äran anföra rörande remedium, dels för
att åtskilliga speciella föreskrifter äro
för justeraren nödiga, hvilka icke tillhöra
den allmänna nådiga Stadgan.
Enär den, som läser den nådiga Allmänna
Stadgan förr än den träder i
verkställighet, eljest kunde förmoda att
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
41
denna nådiga Stadga i verkställighet.
Det alle sorn vederbör etc.
Underdånigt Förslag till Kongl.
Maj:ts Nådiga Förordning om hvad
vid verkställigheten af den nya Stadgan
om Mått och Vigt iakttagas hör.
WI OSCAR med Guds Nåde Sveriges,
Norriges, Göthes och Vendes
Konung gore veterligt, att då Vi under
denna dag låtit utfärda Vår nådiga
stadga om Rikets Mått och Vigt, håfve
Vi, i sammanhang dermed och i afseende
på verkställigheten af samma nådiga
Stadga, velat i nåder tillkännagifva
och förordna följande:
I den mån en stigande upplysning
och vetenskapernas utveckling inflyta
på_ allmänna hushållningen, bör man
införa de af dem anvisade förbättringar
uti de Statsinrättningar, som hafva
till föremål att på genaste och lämpligaste
sätt beforda säkerhet, trefnad
och en liflig fart i allmänna rörelsen
medborgare emellan. Bland sådana ämnen
af synnerlig allmän betydenhet är
frågan om Landets mått och vigt.
I äldre tider har i afseende må ått
och vigt mycken oreda varit rådande
i Vårt Fädernesland, till stort mehn för
industri, handel och rörelse. Först sedan
de olika lyd-rikena blifvit lagda
under ett välde var att tänka på gemensamhet
i mått och vigt. Också
har efter denna tid detta vigtiga ämne
utgjort föremål för flere framfarne Svea
Rikes Konungars bemödande. Men de
fysiska och mathematiska vetenskaperna
hade då ännu icke ernått den utveckling,
än mindre spridning, att man inBih.
till /?. St. Prof. 1853 & 1854. 1
den redan är gällande, hafva vi ansett
nödigt här fästa uppmärksamheten å
den särskilda nådiga Förordningen i afseende
å verkställigheten.
Denna mening är temligen lika med
den i 1826 års förslag. Orden: »med
tiden och ett sådant förhållande fortgående
förändringar och rättelser»
synas oss böra dels utgå, dels ändras.
1826 års förslag sid. 13 rad. 19
till och med sid. 15. rad. 18, eller
från och med »Det ligger uppenbart»
till och med »lakegods» o. s. v. bör
i vår tanke utgå. Genom noggranna
forskningar hafva vi gjort oss öfvertygade
derom, att det sätt, hvarpå näringarne
i fordna tider bedrefvos, ej
hade något så väsendtligt inflytande pä
de, tid efter annan, skedda regleringar
i afseende ä mått och vigt, som i
nämda förslag är uttryckt. Då emellertid
historien om de olika måttens
Sami. 1 Afd. 17 Uä(‘.. G
42
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
såg både behofvet af gemensamhet för
liela Riket i afseende å de antagna
måtten samt vigterna, och nödvändigheten
af att öfver hela Riket ega allenast
ett enda slag af mått och vigt.
An mindre uppfattade man då ännu de
stora fördelarne af likstämmighet i måttenas
och vigternas öfver- och underafdelningars
sifferförhållanden, och af
något säkert sätt att förhindra, det de
en gång antagna mått och vigter ej
möjligen kunde ändras till deras storlek.
Yi skole i korthet visa, i hvilka
svårigheter man insnärjt sig derigenom,
att man ej insett eller nog uppskattat
vigten af ofvannämde vilkor för beqvämlighet
och säkerhet härutinnan, och
hvar och en skall säkert finna behofvet
af det frigörande från de oredor,
som sålunda uppkommit, hvilket Vi
med ofvanåberopade nådiga Nya Stadga
afsett; och anse Yi för sådant ändamål
tillräckligt allenast fästa uppmärksamheten
å hvad af äldre författningar
härutinnan hufvudsakligen qvarstår.
A) Hvad Längdmåttet beträffar, är
deremot visserligen minst att anmärka,
ehuru det är nog obeqvämt, att milen
är delad i 18,000 alnar eller 36,000
fot, stången i 10 fot, famnen i 3 alnar
eller 6 fot, alnen i 2 fot eller 4
qvarter, foten i 12 verktum eller 10
decimaltum, qvarteret i 6 verktum eller
5 decimaltum, decimaltummen i
10 decimallinier och verktummen i åttondelar.
1 stället för ett enda erforderligt
delningssätt, har man sålunda en
mängd olika, till stor mehn i all räkning.
B) Ytmåtten innefatta flera orimligheter,
ej mindre i afseende å fördel
-
och vigternas uppkomst är särdeles
svår att utreda samt vidlyftig, hafva
vi ansett bättre att något fullständigare
visa den oreda, som för närvarande
råder hos oss, såsom motsats
mot det enkla och rediga system, som
nu föreslås. Hvad särskildt vigterna
beträffar, hafva vi ansett bäst att förvandla
alla skeppund i viktualievigt, i
stället att enligt 1826 års förslag förvandla
dem i stapelstadsvigt. Emot sistnämnda
förslag är för öfrigt härvid att
anmärka, att ett markpund, enligt 1733
och 1737 årens Kongl. Förordningar
samt äfven 1739 års nu gällande, innehåller
20 marker, ehuru visserligen,
enligt 1665 års Kongl. Plakat, markpundet
är lika med en mark; samt att
Tackjernsvigt en är orätt upptagen till
520 markpund i stället för 572 marker.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o
ning, än i afseende å de större ytmättens
storlek. Ett tunnland utgör nemligen
14,000 qvadratalnar eller 56,000 qvadratfot,
och ett kappland är sz-del deraf
eller 437| qvadratalnar eller 1,750 qvadratfot.
För öfrigt begagnas qvadraterna
på alla ofvannämnda längdmått,
så att ännu flera olika delningssätt här
förekomma, än i afseende å längdmåtten,
hvarjemte den obeqvämlighet är
med tunn- och kapplandet förknippad,
att sidan till en qvadrat om ett tunnlands
innehåll icke håller något rundt
fot-tal, utan 236,64 fot, och sidan till
en qvadrat om ett kappland är 41,83
fot, utan att åkerfältet ändock får det
utsäde som dessa namn antyda.
C) Rymdmåtten äro vida mera invecklade.
Så finnas följande tunnmått:
1) För våtvaror i allmänhet, tjära, beck,
Salt, kött Och fisk, äfvensom packadt Kappar. Kannor,
salt och mjöl 27f 48.
2) Mål-tunnan i allmänhet, utan tillägg;
egentligt mått endast för kol vid Stora
Kopparberget  32. 56.
3) För salt och bränd kalk .... 34. 59£•
4) ö)För råg, korn, hafra, hvete och"\
ärter
b) Måltunnan för kol i Bergslagens 36 63.
utom Stora Kopparberget (TV-delsl
läst) f
5) För malt  38. 66*.
6) För stenkol, brännkol, obränd gips,
kalksten, krita och flera sådana
grofva varor, som ej tillåta tunnans
jemna afstrykning. 32 med råga.
7) Måltunnan för sill 45^ 80.
Men icke nog härmed. Den under
N:o 1 omnämnda tunnan (om 48 kannor)
delas uti halftunnor, fjerdingar och
åttingar, hvaremot hvar och en af alla
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o
de öfriga delas i 2 spann, 4 halfspann,'
8 fjerdingar eller 32 kappar. Förutom
andra större mått, såsom kol-lästen eller
tolf tunnes tigen om 12 gånger 63,
eller 756 kannor, åmen om 60 kannor,
ankaret om 15 kannor, med flera, begagnas
äfven kuben på längdmåtten,
samt kannan med dess underafdelningar:
stop, qvarter och jungfrur.
D) I afseende å vigterna äro olägenheterna
måhända ännu större. För
närvarande begagnas följande olika slag
deraf, nemligen:;
1) 1 skeppund tackjernsvigt, 26 lisp.
bergsvigt (med slitningsmarker) . .
2) 1 skeppund tackjernsvigt utan slitningsmarker
3) 1 skeppund viktualievigt. . . .
4) 1 d:o råkopparvigt (nyare) .
5) 1 d:o d:o (äldre) .
6) 1 d:o bergsvigt (med slitnings
marker)
22 lisp. 2 skälp. stapelstadsvigt
7) D:o d:o (utan slitningsmarker) 22
lisp. stapelstadsvigt
8) 1 D:o uppstadsvigt (med slitningsmarker)
21 lisp. 1 skälp. stapelstadsvigt
9) 1 d:o d:o (utan slitningsmarker) 21
lisp. stapelstadsvigt
10) 1 d:o stapelstadsvigt, (dock icke i
Gefle, som nyttjar uppstadsvigt)
Af dessa 10 slags olika skeppund indelas
alla på samma sätt som viktualievigten,
nämligen i 20 lispund å 20
marker etc., ehuru man i landsorterne
plägar räkna tackjernsvigtens lispund
och marker lika med bergsvigtens. Härtill
kommer ytterligare medicinalvigten,
som utgör 7,416 sådana ass, deraf
8,848 utgöra ett skålpund viktualie
-
$1. vikt. vigt.
459,68.
457,6.
400.
356,53.
355,05.
353,6.
352.
336,8.
336.
320.
Kongl. Maj:ls Nåd- Proposition, N:o 62.
45
vigt; hvarjemte må tilläggas, att 1 svår
läst håller 18 skeppund stapelstadsvigt
eller 14 skeppund 8 skålpund viktualievigt,
samt att 1 centner vanligen
räknas till 100 skålpund.
Då man nu söker utreda uppkomsten
af dessa olika slags vigter, finner man,
att stapelstads- och viktualievigten, särdeles
den sednare, varit från fordno i
någorlunda likhet med de nu gällande;
men att bergs-, uppstads- och tackjerns-
samt råkoppar-vigten sedermera
tillkommit: bergs- och uppstads-vigterna
på den falska grund, att jernet skulle
frakta sig sjelft, då det uppvägdes i
uppstad med en mindre vigt än vid
bruket, och i stapelstaden med mindre
vigt än i uppstaden, ja man har varit
till och med så långt på denna afväg,
att uppstädernas vigter icke ens skulle
vara sins emellan lika, utan drygare i
mån af afståndet till närmaste stapelstad.
Beträffande tackjerns- och råkoppar-vigten,
ansågs beqvämt att göra
dessa så mycket större, som afbränningen
under tackjernets förvandling till
stångjern, och råkopparens till garkoppar,
ehuru dessa afbränningar äro helt
och hållet beroende af tillverkningssättet.
Hvad de så kallade slitmngsmarkerna
beträffar, ansåg man sig böra göra
vigtlödjorna något större vid justeringen,
för att de skulle tåla slitning under
ett långvarigare bruk; men dåden
alltför drygt tilltagna slitningsmånen ej
fick i räkning observeras, så har den
orimlighet uppstått, att varan i sjelfva
verket väges med en annan vigt än
den, som i räkning upptages, hvartill
kommer den oegentlighet, att vid Stock
-
I afseende å slitningsmarkernas intågande
i vigtlödjorria, lärer sådant ske å
somliga vågar, å ändra icke.
46
Kongl. Ma:jCs Nåd. Proposition, N:o 62.
holms våg slitningsmarkerna icke äro
intagna.
Medicinalvigten synes ursprungligen
hafva varit den gamla Niirnbergska, med
hvilken den har samma indelning, och
äfven för öfrigt temligen nära instämmer.
Af det i nåder anförda synes hurusom,
äfven i afseende å vigternas indelning,
ingen regelmässighet egt rum.
Hvar och en kan nu lätt inse, hvilken
vidlyftighet, som är förenad med
det ena måttets eller vigtens reduktion
till ett annat mått eller vigt, och med
all bokföring, der sådane mått och vigter
förekomma, samt huru lätt den mindre
kunnige härigenom kunnat förvillas.
Det är dessa, för alla fattliga och
uppenbart i dagen liggande ofullkomligheter,
som det varit Yår Nådiga
afsigt att undanrödja och rätta. Det
har härvid ingalunda kunnat undfalla
Yår nådiga uppmärksamhet och Vårt
eftersinnande, huruledes ett ämne af så
allmän beskaffenhet, som det ifrågavarande,
ingriper uti dagliga förhållanden
man och man emellan, samt verkar till
rubbning uti det förhållande, som hvar
och en redan väl känner, och vid hvilket
man från ungdomen blifvit tillvand;
att alltså en verklig och allmänt erkänd
förbättring likväl i sin första öfvergång
omöjligen kan frånskiljas vissa
olägenheter och besvär, då deremot de
väsentligaste förmånerna och den allmänna
nyttan egentligen falla framtiden
till godo, samt att fördenskull tillämpningen
af hvilken förändring som helst
i fråga om Rikets mått och vigt, både
till tiden och till sjelfva utföringssättet,
fordrar en varsam behandling.
Detta stycke är lika med 1826 års
förslag med nedannämnda obetydliga
undantag.
Orden: nock förstå» i 1826 årsförslag
synas oss böra utgå.
Kongl 3Ia:jts Nåd. Proposition, N'o 62.
47
Vi sträcka likväl ingalunda Vår betänklighet
i afseende härå ända derhän,
att Vi skulle befara någon motvilja
hos Väre käre undersåter mot antagandet
af de rättelser härutinnan, som
tidens fordringar och sakens enkla beskaffenhet
naturligen påkalla och äro
såsom nyttiga allmänt erkända, äfven
om tillämpningen deraf i sin början
med något besvär blefve förbunden.
Ej ^heller tvifle Vi, att menige man af
Svenska folket skall sakna förmåga att
uppfatta och väl förstå de enkla rättelser,
som efterhand komma att införas,
jemte deras förhållande till hvad
som hittills varit gällande; Och slutligen
finne Vi äfvenledes icke tillräcklig
anledning att låta Oss uppehållas
i utförandet af denna vigtiga angelägenhet
af hvad som må kunna anföras
om förändringarnes verkan på slutade
ackorder och beräkningar med arbetare
i särskilda näringsgrenar, deras
vana vid de benämningar, som i olika
förhållanden utmärka olika myckenheter
af varor, och så vidare, emedan
tvertom omsorgen för allas rätt, och
nödvändigheten att till enkla, oföränderliga
och för alla lättfattliga samt öfver
hela riket lika gällande förhållanden
bringa inrättningen af Rikets mått
och vigt samt derigenom tillika möjligast
undanrödja anledningarne till svek,
förvillelse eller misstag, varit bland de
hufvudsakligaste anledningarne, att Vi,
efter Rikets Ständers derom flera gånger
förnyade underdåniga önskan, nu
ansett lämpligt att skrida till utförandet
deraf. Vi finne derföre för Oss
en kär pligt, att vid detta tillfälle för
48
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 62.
Vare trogne undersåter tillika närmare
i Nåder framlägga beskaffenheten af de
skedda förändringarne, deras förhållande
till hvad hittills gällt, samt huruledes
öfvergången derifrån till det
nya småningom skall ställas i verket.
Vid behandlingen af detta ämne har,
efter dess natur, först förekommit frågan
om de vetenskapliga grunder, hvarpå
det borde hvila, så väl till sin säkerhet,
som till kontrollen för dess oföränderlighet,
jemte lättheten i dess fördelning
och beqvämligheten i det dagliga
bruket deraf.
I likhet med åtskilliga andra länders
i enahanda rigtning gjorda forskningar,
har, för sådant ändamål, Vår Vetenskaps-Akademi,
genom anställda rön,
funnit och bestämt det samband, som
äger rum emellan vårt mått och vigt,
å ena sidan, och oföränderliga naturmått,
å den andra. Dernäst har såsom
angelägnast förekommit, att af de förut
gällande mått och vigter till bibehållande
uttaga dem, som, allmänt kända
och brukliga, bäst passade uti ett enkelt
system; och då detta kunnat så
väl utfalla, att Foten (i aln) för längdmåttet,
Qvadratfoten för ytmåttet och
Kubikfoten (10 kannor) för rymdmåttet
samt Skålpundet (eller den så kallade
marken viktualievigt) för vigten blifvit
såsom enheter antagna, utvisar detta
förhållande nogsamt, att förändringar
icke blifvit vidtagna, så vidt det förut
brukliga med fordel kunnat användas,
samt att rättelserna hafva haft till föremål
att undanrödja onödiga vidlyftigheter,
men ingalunda att införa nyheter.
Denna punkt är i tankegången lika
med deni 1826 års förslag, ehuru några
nödiga ändringar äro gjorda, af lätt insedda
skäl. Sekundpendellängden och
vigten af en kubikfot vatten kunna icke
sägas ligga till grund för det föreslagna
systemet, o. s. v.
Kongl. Maj:tt !S'åd. Proposition,' A:o 6$.
i afseende å fördelningen har en allmän
grund blifvit tillämpad, nemligen
efter tiotal, så väl för längd-, yt- och
rymdmåttet, som för vigten, då deremot
hvardera hittills haft sinsemellan alldeles
skiljaktiga delningssätt. Det är allmänt
erkändt, att mått- och vigt- samt myntindelningen
bör ske efter samma grund
som den, hvarpå det begagnade siffersystemet
är bygdt. Då nu vår och
hela den öfriga civiliserade verldens
räkning sker efter tiotals-systemet, är
ock tiotals- (decimal-) räkningens företräde
i afseende å mått, vigt och mynt,
så väl i dagligt bruk, som vid bokföring,
af ali erfarenhet erkändt, och ligger
uppenbart vid den först anställande
jemförelse mellan det hittills gällande
fördelningssättet, med de vidlyftiga reduktioner
från mindre till större och
tvertom, som detsamma erfordrar, —
och uppställningen i tiotal, dervid,’ genom
en enkel afskärning af hela siffertalen,
beloppet i helt tal genast utfmnes
med dess underafdelningar, och det utan
allt reduktions-besvär.
Detta system utesluter för öfrigt ingalunda
den fördelning i hälfter, fjerdedelar,
m. m., hvarvid man i dagliga
rörelsen vant sig, allenast dessa i bokföring
utmärkas såsom delar af hundra
med 50, 25 o. S. v.
Emellertid har det blifvit en nödvändig
följd , af ett sådant förändradt delningssätt
att införa några nya benämningar
på de antagna enheternas så
väl multipler (högre afdelningar), som
sub-multipler (underafdelningar), för att
ej, med bibehållandet af hittills nyttjade,
Bih. lill R. St. Trot. 1853 <5i 1854. 1 Sa
Vi håfve ansett oss här böra fästa
uppmärksamheten på hufvudskälet för
decimalsystemets begagnande i afseende
å mått, vigt och mynt, nemligen det
att vårt talsystem är sådant.
Ordet »några» hafva vi tillagt för
att utmärka, att de nya namnen ej äro
många.
!. 1 Afd. 17 Haft. 7
30
Kongl. Mäjiti Nåd. Proposition, N:o 62.
•då de ej mera utmärka samma störheter
eller samma fördelningar som förut, genom
det vid benämningen af vana fästade
begrepp om innehållet förvilla och
sammanblanda det gamla med det nya.
Den olägenheten att till bruk införa nya
benämningar, hvilken hastigt öfvergår,
men väsendtligt bör bidraga att bringa
de förut brukliga i förgätenhet, då nyttan
och företrädet af det nya systemet
uppfattas, måste alltså heldre fördragas,
än den, som skulle uppkomma vid de
gamla benämningarnes bibehållande med
do å dem satta nya värden och med
ett annat fördelningssätt dem emellan,
än hittills. Någon förändring är alltså
ej heller i denna del skedd, utan att
vara af nödvändigheten påkallad, och
hvad som vid dess första betraktande
kan förekomma betänkligt i anseende
till de nya benämningar, som blifvit Ordet •’flera» bör utg
införda, skall deremot icke allenast falla
bort vid ett närmare öfvervägande, utan
ock lemna rum för erkännandet, att de utgöra
ett oundgängligt vilkor för den
nya regleringens användbarhet, då den
i ett sammanhang, och med afseende å
dess tillämpning i öfvergången från det
ena systemet till det andra, med uppmärksamhet
skärskådas.
Efter denna allmänna framställning
om grunderna och anledningarne till de
ifrågakomna förändringarne, vilje Wi
nu specielt upptaga deras förhållande och
sammanhang med de hittills gällande,
hvarvid först förekommer
Om Längdmåttet.
Endast med undantag af ett mått om
10 stänger eller 100 fot, hvilket Wi
Konyl. Maj:U Nåd. Preposition, N:n C!.
benämnt Rcfåjiv ingen ändring gjord
uti de, genom hittills gällande författningar
och synnerligen i landtmäteriet,
sedan långliga tider begagnado måtten
och deras fördelning efter tiotals-räkningen,
men det så kallade verkmåttet
är deremot aflyst. Afven för dem, som
endast begagna det sednare, är dock
lätt att öfvergå till tiotals- eller decimalindelningen,
då man vet, att foten är
oförändrad, samt att en famn är 6 fot,
en aln är 2 fot, ett qvarter är i fot
eller 5 (decimal) tum, en verktum är
1 decimaltum, och att ^ verktum är
temligen lika med 1 (decimal) linie. Alnmått
kommer ock att hädanefter såsom
2 fots mått justeras.
Någon förblandning mellan det gamla
och det nya måttet bör icke. kunna
uppstå, då man vet att hädanefter foten
alltid delas i 10 tum och en sådan tum
i 10 linier, då således tillägget af ordet
decimal framför tum, åtminstone sedan
dan verkmåttet blifvit alldeles förbjudet
till begagnande, icke behöfves.
Oförändrad blir ock milen om 360
refvar, 3,600 stänger eller 36,000 fot.
Yimåttet.
1 allt landtmäteri och vid många andra
förrättningar har man likaledes sedan
långliga tider begagnat qvadraterne på
längdmåtten, och äro dessa yt- eller
qvadratmått, med tillägg af qvadraten på
refven eller qvadratrefven, nu i Nåder
föreskrifna till allmänt begagnande. För
dem, som vant sig endast vid verkmåttet,
är lätt att erinra, det 1 qvadratfamn
innehåller 6 gånger 6 (eller
36) qvadratfot; en qvadrataln är 2
Kont/l. Maj-.ls i\'åd. Proposition, J\’:o SS.
gänger 9 (eller 4) qvadratfot; 1 qvadratqvarter
är 5 gånger 5 (eller 25)
qvadrat (decimal) turn, och 1 qvadratverktum
är $ gänger 1 (eller fj) qvadrat
(decimal) tum, och så vidare. För
öfrigt är att erinra allenat, att 1 tunnland
innehåller 56,000 qvadratfot, utgörande
560 qvadratstänger eller 5-ft,
qvadratrefvar, samt att ett kappland
innehåller 1750 qvadratfot, utgörande
17t9„ qvadratstänger eller VAV qvadratref.
Rymdmåttet.
Kubikfoten, det vill säga kuben på
längd-enheten, är rymdmåttets enhet och
utgör jemt 10 kannor samt är, likasom
kannan, till sitt innehåll oförändrad.
Kubikstången, eller kuben på en stång,
innehåller 10 gånger 10 gånger 10
(eller 1,000) kubikfot, hvaremot kubik(decimal)
tummen är A gång TV gång TV
(eller Aira) kubikfot eller TJa kanna.
Kubiklinien, eller kuben på 1 linie,
är likaledes TAw kubiktum.
Någon egentlig skillnad emellan måtten
för torra och våta varor är visserligen
onödig, men sannolikt skall man
finna beqvämare att uttrycka mängden
af en större qvantitet torra varor, till
exempel spamnål, uti kubikfot än i
kannor, och myckenheten af våta varor,
af gammal vana, i kannor, beloppet
deraf må vara huru stort som helst,
och detta, oaktadt man i båda fallen
uppmäter beloppet, så långt ske kan,
med större mått än kubikfoten och
kannan.
För att i afseende å det nya rymdmåttet
undvika förvillelse och sammanblandning
af de flera rymd-storheter, som
Kongl. &laj:ls NåJ. Proposition. N:o 63.
5a
nian benämner lunna, har denna såsom
målkärl blifvit alldeles utesluten, då
deremot kannan står qvar såsom en
föreningslänk emellan det gamla och
nya rymdmålet. Då man således vet,
att en (fast) tunna spanmål innehåller
63 kannor, så uppmäter man en sådan
tunna med ett 5 kubikfots-, ett kubikfots-
och ett tre-kannsmått; 10 tunnor
spanmål uppmätas med tolf 5 kubikfotsmått
och ett tre-kubikfotsmått, o. s. v.
Likaså är kannans gamla fördelning,
som i bok och räkning utgjorts egentligen
blott af 32 delar, eller jumfrur,
i allmänna rörelsen stop kanna),
halfstop (1 kanna), qvarter (1 kanna)
och halfqvarter (TV kanna). Kannan
delas efter nya systemet deremot i 100
kubik- (decimal) tum, till följd hvaraf
1 stop är lika med 50 kubiktum;
\ stop ,, ,, ,, 25 „ ;
1 qvarter „ „ „ 12-& eller 12^;
y q\ arter ,, ,, ,, eller 6}-;
1 jungfru „ „ „ 3^ eller 3^;
Bland de stora fördelar, som det nya
systemet erbjuder i afseende å rymdmåttet,
äro följande ganska väsendtliga:
att kubiska mått-enheten, kubikfoten,
kontrolleras ytterst lätt genom uppmätning
af målkärlets sida, som är jemt
1 fot, då deremot sidan till måltunnan
är 17-,Vö3 (decimal) turn, och till kappmålet
S^VöV tum, hvilka mått äro svåra
att å tumstocken med noggranhet bestämma;
att ingen skillnad behöfver
göras mellan torr- och våtvaru-mål, samt
att de mindre beloppen af spanmål,
hvartill de skattskyldige debiteras, kunna
lättare beräknas och närmare uppmätas
med dö nya, än med de gamla måtten.
Kongl. MajAi Kå<l. Proposition, \:o 6t.
För öfrigt bör, i fråga om rymdmåttet,
noga erinras den skillnad. som
är mellan målk ari och förvaringseller
transportkarl. Under den allmänna
benämningen tunna har man
hittills ofta förblandat dessa begge olika
slag, och deraf har uppstått begreppet
om flera målkärl än do verkligen befintliga.
Det hörer visserligen till lättnad i
den allmänna rörelsen, att en vara, som
icke utan svårighet kan uppmätas för
hvar gång den i handeln omsättes, genom
förvaringskärlets oföränderliga innehåll
och den derå påsatta stämpel, som
är ett bevis om innehållet, antages med
samma tillförlitlighet som derest mätning
vid mottagning skett; men ett sådant
förvarings- eller transportkarl kan
icke derföre anses såsom målkärl eller
statsmått. Frukttunnor till exempel hafva
olika innehåll i olika orter, men deras
innehåll har likväl alltid utgjort vissa
kappar eller kannor, och således en
viss del af statsmålet; köparen har fått
se sig före, huru stor denna del varit,
för att icke låta förvilla sig af den allmänna
benämningen tunna; men möjligheten
af en härigenom uppkommen förvillelse
har emellertid utgjort en af anledningarne,
att denna benämning nu
ansetts böra från statsmålet alldeles utgå
och ensamt tillhöra förvarings- och
transportkärleö, hvilka Wi ock tillåtit
till justering och stämpling, dock utan
att desamma må med kronomärke förses.
Om Vigten.
Det är i synnerhet hvad vigten beträffar,
som rättelse påfordrats, och der
Detta stycke är i hufvudsaken i enlighet
med 1826 års förslag;, men åtskilliga
ändringar äro nödiga ansedda.
Så till> exempel är tjärtunnan ej omtalad
såsom varande genom författningbestämd
till sin storlek, lika öfver hela
riket.
De varor, sorn egentligen bestämmas
genom vägning, torde ej böra här omtalas,
då justeraren ej har något dermed
att skaffa, hvarföre ock Kongl.
Akademien uti underdåniga Betänkandet
af 1834 föreslagit borttagandet af ordet
» vägning.».
Kongl. 3iaj:ts Nåd. Proposition, JY.o 6t.
den Äfven blifvit af Oss vidtagen i en
större omfattning.
Genom bibehållandet af skålpundet
(eller marken viktualievigt), som är den
i handel och rörelse allmänt brukliga,
till fortfarande enhet för vigtbestämmelsen,
kan det nya systemet icke blifva
främmande för någon, som känner det
hittills gällande. För att icke komma
i förvillelse med de förra värdena,
skeppund, lispund, lod och qvintin, och
för att tillika på en gång undanrödja
för tanken de olika värdena, motsvarande
samma benämning, var nu nödigt
att helt och hållet bortskaffa dessa vigter.
Och då decimalsystemet äfven borde
tillämpas i afseende å vigten, så var
det särdeles lämpligt att få intaga den
temligcn allmänt bekanta och för vissa
behof i långliga tider begagnade cenlnctvi
om 100 skålpund. Beträffande
skålpundets underafdelningar håfve Wi
delat detsamma i 100 ort, hvartdera
om 100 korn. Jemförelsen mellan gamla
viktualievigten och nya vigten är sålunda
ytterst enkel:
1 skeppund utgör 4 centner,
5 lispund „ 1 ,, ,
l lispund „ 20 skålpund,
i, lispund „ 10 h ,
^ skålpund eller 16 lod, 50 ort,
i skålpund eller 8 lod, 25 ort, o. s. v.
För tillämpningen af det nya vigt- Detta stycke är i hutvudsaken det
systemet
kunna de nu brukliga viktualie- '»anima som i 1826 års förslag,
vigtlödjor användas ända ned till 8 lod.
och först för de derunder gående mäste
nya anskaffas, sorn alltså äro 1 de lättaste
och minst kostsamma.
I följd af denna allmänna och allena På ofvan anförda skäl bör man ej
gällande reglering af statsvigtcn, bort- gerna begagna.ordet ■*markpntld”. Den
-
Kongl. 31 ajUs Nåd. Proposition, N.~o 62.
falla alla de särskilda tackjerns-, bergs-,
råkoppar-, uppstads- och stapelstadsvigterna;
och reduceras t. ex. 1 skeppund
tackjernsvigt till 4 centner 16 skålpund,
och så vidare, sorn här ofvan anfördt är.
Dessa äro de hufvudsakliga grunder,
hvarpå det nya systemet för mått och
vigt är byggdt. Till allmänhetens fullständigare
efterrättelse vilje Wi låta upprätta
och på lämpligt sätt sprida jemförelse-tabeller
mellan de hittills gällande
och de nya måtten och vigterna.
I afseende å tillämpningen och
verkställigheten af Wår under denna
dag utfärdade Nådiga Allmänna Stadga
om Rikets mått och vigt håfve Wi funnit
godt i Nåder förordna:
1:o Måttstockar, Målkärl och Vigtlödjor,
af de slag och fördelningar, som
Wår Nådiga Stadga utsätter, få hädanefter
när som helst förfärdigas, justeras
och krönas.
2:o Från den 1 Januari 1857 eger
hvar och en frihet att i all handel och
rörelse sig deraf begagna.
3:o Under loppet af 8 derpåföljande
år, eller till 1864 års slut, men icke
längre, skall det stå hvar och en enskild
fritt att i sin handel och rörelse
använda, efter eget godtfinnande, det hittills
gällande eller nu stadgade nya systemet
för mått och vigt. Intill 1862
års slut må kubiska mälkärl af 1, i, i
na redaktion håfve Wi ansett Oss böra
föreslå i stället för den i 1826 års
förslag.
Meningen med uttrycket: »på lämpligt
sätt sprida» är att dylika tabeller
linge införas i några års almanachor
samt möjligen äfven beskrifningar i brochure-form
utdelas genom sockennämnderne.
Vi håfve valt detta årtal och icke
1856 derföre att, om ock innevarande
Riksdag skulle snart hinna blifva afslutad,
och Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga
skulle kort derefter utfärdas, det vore
för tidigt att tillåta försäljning efter det
nya systemet, innan köparen kan antagas
hafva genom bruk inlärt detsamma.
Enär vi ansett vådligt att inom en
så kort tid, som 1826 års förslag innehåller,
förbjuda begagnandet af alla
gamla mått och vigter, hafva vi utsträckt
denna till 8 år.
För att i tid minska begagnandet af
do äldre måtten och tillika bättre för
-
I
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o GS. 57
och \ måltunna efter det gamla målet bereda Sfvergången till det nya måttet,
krönas: dock skall äfven kanntalet vara , håfve vi tagit oss friheten föreslå mot
inbrändt,
nemligen å måltunnan 56 kan- stående redaktion,
nor, å halftunnan 28 kannor, å qvarttunnan
14 bannor samt å atton ded elstunnan
7 kannor, och må ej mindre målkärl
af gamla sorten krönas.
Andra målkärl, äfvensom vigter, må
deremot icke efter 1858 års slut krönas,
så framt de ej äro inrättade efter
nya stadgan, utan allenast de förut befintliga
omjusteras, der sådant erfordras.
Detta stadgande gäller äfven måttstockar,
sorn endast äro försedde med
den gamla indelningen, hvaremot måttstockar,
som äro inrättade efter både
gamla och nya indelningen, få krönas
till 1862 års slut; men efter denna tid
må ingen måttstock, som är försedd
med den gamla indelningen, krönas, om
ock den nya skulle derpå vara anbragt.
4:o Till Wäre och Kronans förråder
och magasiner skola Måttstockar, Målkärl
och vigtlödjor, inrättade efter den
nya Stadgan, vara anskaffade före 1857
års utgång. Skattesäden för uppbördsåret
1858 skall inmätas med de nya
målkärlen; dock om någon skattskyldig
åstundar, att sädens uppmätning kontrolleras
med de förut brukliga, må sådant
under de fem dcrpåföljande åren icke
förvägras, likväl så att alla smärre poster,
hvartill mindre målkärl än tunna
erfordras, skola mätas med 5, 3, 2
och 1 kannsmått, samt dettas underafdelningar,
dervid alltid det större måttet,
sa långt ske kan, skall begagnas
framför det mindre, men kappmålet skall
frän den 1 Januari 1858 vara alldeles
afskaffadt i Wår och Kronans uppbörd. •
Piil. till n. St. Pro t. i S 33 Sj issi. 1 Sami. i AfJ. 17 lldft. a
Kungl. Alu j -1s Nåd. Pt opotiliun,
Ifrån den tid, då intägt i Ware och
Kronans magasincr sker efter nya målet,
skall ock ali utleverering på lika sätt
verkställas, dock under samma rättighet
för en och hvar att under de derpå följande
fem åren anställa den kontroll
med gamla måttet, då de sådant åstunda,
som här för skattesädens inleverering
till magasinen blifvit i Nåder med- j
gifven.
5:o I Wäre och Kronans räkenskaper
för skatte- och uppbördsåret 1858
skola så väl gamla mått och vigter,
som de nya efter rätt uträkning särskildt
utsättas. Dermed fortfares uti 5
påföljande år, derest ej Wi skulle under
tiden finna, att de gamla kunde
alldeles uteslutas: men efter dessa 5 års
förlopp upptagas allenast de nya.
Alla debetsedlar för skatteåret 1858
inrättas ock i enlighet dermed, upptagande
både gamla och nya förhållandet,
hvarmed äfvenledes fortfares under
de 5 följande åren; men debetsedlarne
för 1863 års skatter skola innehålla
endast nya. Dock iakttages vid gamla
målets införande under dessa 5 år att,
i stället för tunnor och kappar, nyttjas
tunnor samt kannor och hundradelar
deraf.
0:o De årliga markegångs-taxorna skola
från och med 1858 till och med
1862 upptaga värden både efter gamla
och nya mättet och vigten, men från
och med 1863 års ingång allenast efter
den nya.
7:o I Wår och Kronans uppbörd och
räkenskap öfver varor och effekter skall
från och med skatteåret 1858 decimalräkningen
införas, så att inga andra
Kongl. Maj :ts Nåd. Proposition, N:o 62.
39
bråk af de nu stadgade benämningar,
än på fulla tiondedelar, hundradelar, tusendelar
och så vidare dervid nyttjas.
8:0 Alla taxor och förordningar om
debitering eller uppbörd i varor och effekter
skola från och med år 1858 upptaga
både det gamla och det nya måttet
och vigten, hvarmed skall fortfaras
i fem års tid; men från och med den
l Januari 1803 införas allenast de nya
benämningarne.
9:o På samma sätt skola ock i alla
afhandlingar, der enskilde sammanträffa
med Statens myndigheter, — såsom vid
angifning till tullklarering, mäklareslut,
auktioner genom publik försorg eller i
följd af domfäst exsekution, i räkningar
öfver leveranser till Kongl. Majit och
Kronan och så vidare, — från och med
1858 till och med år 1862 både det
gamla och det nu stadgade upptagas,
men från den 1 Januari 18G3 allenast
det nya.
10:o Från och med 1865 års ingång
skall allt köp och salu, äfven enskilde
emellan, äfvensom all öfrig leverans m.
m., ovilkorligen bestämmas och i utföringen
mätas och vägas, samt räkning
utgifvas efter den af Oss nu i Nåder påbjudna
nya Allmänna Stadga.
Likaså skola, för att ega vitsord, alla
handelsböcker och annan räkenskap från
samma tid föras och afslutas med de
nya benämningarne i mått och vigt.
ll:o Sålunda skola ock uti kontrakter,
hvilka från och med 1865, enskilde'emellan,
0111 varu-levcr ringar eller
andra bestämmanden, dervid fråga om
Sedan den nu ifrågavarande myntregleringen
blifvit afgjord torde blifva
nödigt att antalet decimaler af de minsta
mått, vigt oell myntslagen för Kronans
räkenskaper genom lag bestämmes.
60 Kungl. Maj:ls Nåd.
varor eller effekter förekommer, desse
anföras, antingen både uti gamla och
nya måttet och vigten eller ock allenast
i det nya. Men i öfrigt staude
hvar och en enskild fritt att inom sitt
område, oell i sin enskilda rörelse, så
vidt köp, annan afhandling eller liqvid
med annor man icke förekommer, efter
egen- beqvämlighet nyttja hvilket mått
eller vigt- och föra sin räkenskap som
honom godt synes.
12:o Uti allmänna skolor skall undervisning
lemnäs om denna nya reglering
af mått och vigt och ungdomen
inöfvas i dess bruk och tillämpning;
och skall ingen”anses hafva genomgått
en sådan skola, folkskolan inberäknad,
som ej derför kan göra nöjaktig reda.
13:o Wi anbefalle för öfrigt härmedelst
i Nåder samtlige Ware och Rikets
Kollegier, General-Tull-Styrelsen. Wäre
Befallningshafvande, General-Landtmäterl-Kontoret
samt öfrige vederbörande,
på hvilka verkställigheten af hvad som
rörer Wår Nådiga Allmänna Stadga 0111
Rikets mått och vigt i en eller annan
måtto ankomma kan, att sådant utan
allt uppehåll fullgöra, samt att till Oss
i underdånighet anmäla och föreslå hvad
dervid på Wår ytterligare åtgärd, samt
på anvisande af medel till uppköp och
tillhandahållande af nya mått och vigter
till allmänna förråder, magasin, uppbördsställen
m. m. ankomma må; äfvensom
ock hvar i sin väg häfver att i underdånighet
föreslå hvad till underlättande
af denna Wår Nådiga Stadgas
allmänna bruk och tillämpning i den
enskilda rörelsen må kunna tillgöra»-.
PrnnnsiUnn. N:o SS.
Tillägget om fordringarne vid afgång
från skolan, äfven folkskolan, anse vi
vara ett vigtigt medel att sprida kännedom
om det nya systemet.
Vi hafva uteslutit Allmänna Magasinsutredningen.
Kongl. Maj. 11 Nåd. Proposition, N:o (12.
61
14:o Slutligen håfve Wi i Nåder fastställt
och härvid bilagt den taxa, hvarefter
justerare af nya mått och vigter
hafva att betalning i ett för allt, såsom
arfvode och kostnadsersättning erhålla.
Det alle, som vederbör &c. &c.
De Nådiga Remiss-handlingarne få vi härmed äran återställa. Stockholm
den 25 Februari 1854.
Fab. Wrede. N. 11. Selander. L. J. Wallmark.
62
Kongl. Moj.U Naii. Proposition, VY.-o 52.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför II. Majit
Honungen i Stats-Råde t pä Stockholms Slott den 17 Mars 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitiae-Stats-Ministern, Grefve Sparre,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fähraeus,
IVållensteen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl, och
Grefve Gyldenstolpe.
Stats-Rådet Gripenstedt anmäldes vara af sjukdom hindrad att tillstädeskomma.
Sedan — — — — — — — — .— — — — — — —,
föredrog Departcments-chefen, Stats-Rädet Fähraeus, i underdånighet:
1 :o.
Frågan om an tagande af decimalsystem för Mätt och Vigt.
Uti und. skrifvelse den 28 Augusti 1851, angående decimal-systemetsj tilllämpning
på indelningen af Rikets mynt, äfvensom på mått, mål och vigt, hade
Rikets Ständer anfört att — — — — — — — — — — — —;
hvadan Rikets Ständer, med uttryckande af sin öfvertygelse om nyttan, att i afseende
på ej mindre Rikets mynt, än mått, mål och vigt, införa ett enklare
system, grundadt på decimal-indelningens konseqventa och vetenskapliga tillämpning,
i und. anliöllo, det Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och förelägga Rikets
Ständer ett fullständigt förslag i berörde afseende.
Föredragande Departements-chefen yttrade i underdånighet:
»Då de flera olika slag af mått, mål och vigt, hvilka här i Riket till
bruk förekomma, — — — — — — — — —
Derest denna åsigt biträdes af Eders Kongl. Majit och Rikets Ständer, anser jag,
Kongl. Maj:ts Nä/l. Proposition, N.-o 6’5.
sorn lika med bemälde Akademi, funnit den generiska benämningen »mått» vara
för både längder, ytor och rymder tillämplig, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad Akademien föreslagit, följande grunder för en allmän stadga örn mätt
och vigt i Riket kunna antagas:
l:o.
.»
Uti detta Departements-chefens yttrande instämde Stats-Rådet Liner.
Stats-Rådet, Herr Friherre Palmstjerna anförde i underdånighet:
»Med Föredraganden, Stats-Rådet Fuhr atus, instämmer jag fullkomligt, undantagandes
i hvad beträffar rymdemåtten, hvarvid många betänkligheter synas
mig möta.
Uti frågor, som angå förändring af gamla och allmänt öfver hela landet
sedan längre tid tillbaka gällande lagar, bruk eller vanor, måste alltid behöfligheten
eller gagnet af den ifrågasatta förändringen på det nogaste öfvervägas och
de olägenheter, sorn af dess antagande skulle blifva en följd, läggas uti den motsvarande
vigtskålen till jemförelse. Dä jag, i öfverensstämmelse härmed, betraktar
frågan 0111 förändring af nuvarande rymdemåtten, inser jag nogsamt behöfligheten
af vissi förändringar uti nu gällande Författningar derom; men kan ej derutaf
hemta skäl för en så fullkomlig rubbning af det bestående, som nu blifvit
ifrågasatt.
Don, enligt Författningarne, nu lagligen befintliga olikheten emellan rymdemåtten
bör otvifvelaktigt rättas och bestämmas efter, tidernas förändrade skick
samt stadgandena i sådant hänseende förenklas. Härvid förekommer först den
skillnad, som naturligen företer sig emellan uppmålningen af torra vgror och
våta varor, hvartill i de flesta länder, likasom här i dagligt tal och bruk samt
i räkenskaper, användas olika rymdemåtts-enheter. Jag ser ingen olägenhet
deruti, att denna skillnad fortfarande kommer att ega rum, i synnerhet som vi
äro invande att' beräkna våta varors, äfven den största qvantitet, hufvudsakligen
efter rymdemåttet kanna, om hvars bibehållande såsom mätande målkärl alla
meningar instämma. Någon större rymdemätare af våta varor erfordras ej; ty
lika v äl som Riksdalern för oss är tillräckligt stor enhet, vid beräkningen af
många millioners värden, så bör kannan kunna vara, och är redan, nog stor enhet
för att gifva klart begrepp om myckenheten af olja, vin, bränvin m. m., till
hvad qvantitet sorn helst. Hvar och en, äfven den minst bildade, har begrepp
om en kannas rymd; men att en flytande vara skall beräknas efter kubikfot
måste förekomma främmande för den stora mängd, som lägger hand vid saken.
04
Kongl.
Enär antagandet af större enhet för våta varors uppmätande, än kannan,
visar sig vara obehöfligt, och sådant i min tanke ingalunda skulle för den mindre
kunnige underlätta tillämpningen af de praktiska vetenskapernas resultater, anser
jag mig höra underdånigst afstyrka förslaget, att bestämma något större rymdemått
för våta varor, än den nuvarande kannan. Inskränkningen till denna enhet,
såsom den egentliga, hindrar ingalunda tillåtelsen att uppmäta våta varor med
större målkärl, blott dessa målkärl äro stämplade till sitt vissa kannetal och
delar deraf, i händelse målkärlets rymd ej noga instämmer med kannetalet. Det
hindrar ej heller våta varors, tjäras, ättikas, oljas, bränvins m. fl. försäljning
uti kärl af hvad storlek som helst, utan att detta bör gifva anledning till missförstånd,
blott det stadgas, att hvarje kärl, hvaruti sådan vara försäljes, bör
vara märkt med det kannetal, detsamma innehåller.
Hvad åter angår torra varor, inser jag nogsamt olämpligheten af att bibehålla
en laglig tunna för spanmål af 36 strukna kappar, en för malt af 38 och
en för kalk af 34. Men genom stadgandet att lagliga målet vid ali uppmålning
af torra varor skall vara tunnan om 36 strukna eller 32 rågade kappar,
kunna dessa oegentligheter afhjelpas, utan att den gamla enheten, tunnan, aflyses.
Bibehållandet af nuvarande tunnan, såsom hufvudsaklig måttstock för myckenheten
af torra varor, har i min tanke icke någon olägenhet med sig, enär den
utgör en jemn multipel af så väl kannan, som kubiktummet. Då alla rymders
storlek kan betecknas i kubiktum är deras reduktion till tunnetal ganska enkel
utan någon vidlyftig räkning; hvar och en som förstår quatuor species, kan göra
den när så erfordras; men den erfordras ganska sällan.
En förändring af nuvarande lagliga måtten för uppmätning af spanmål
(hvars benämning sedan långliga tider är bildad af sjelfva målkärlets namn), till
sådana, hvarvid kubikfoten blefve den regulativa enheten, och af hvilken enhet
underafdelningarne blefve tusendedelar och milliondelar, kunde visserligen för
vetenskapsmannen vara en hugnad, såsom förverkligandet af en idé; men att
något vid den praktiska tillämpningen (sorn är varans uppmålning eller uppskrifvande
till myckenhet) utgrundeligt eller märkbart gagn häraf skulle uppkomma,
kan jag ej finna. Deremot är jag af den förmening, att en sådan
förändring, hvarvid intet af de rymdemått, tunna och kappe, som för närvarande
begagnas i handeln med torra varor, jeinnt motsvarade den nya enhetens multipler
eller kunde af denna enhet utgöra någon jemn andel, skulle medföra en
ganska stor och allmän obelåtcnhet, utan att något gagn deraf i sjelfva verket
hemtades. Alla hittills uppfattade begrepp om spanmåls-qvantiteter ville icke
passa tillsammans med de nya stadgandena; (ien vanliga tunnan blefve af den
nya enheten endast en multipel med tillagdt bråktal, och den myckenhet som
förstås med tunnan, skulle icke kunna uppmätas med mindre än tre mätningar
s med
Kongl. ilaj-.ts Nåd. Proposition, N:o 6t.
C5
med tre särskilda målkärl. Kappen blefve nära omätbar, enär dess rymd ej
kunde uttryckas genom ett mindre tal än 196^ kubiktum, eller 196,875 kubiklinier.
Alla nu brukliga räkenskaper rörande spanmål, så väl som skattläggningar,
konventioner, arrendekontrakter och andra öfverenskommelser måste undergå
förändringar, till en del troligen ganska svårfattliga för dem, hvilkas intressen
det egentligen rörer.
En reform af det genomgripande slag, som den ifrågavarande, hvaraf alla
»ennhällsmedlemmar, som något ega eller köpa, få sin omedelbara känning och
dagliga erinran, bör, i min tanke, vara motiverad af ett allmänt erkändt behof,
påkallad af allmänna tänkesättet och gillad af praktiske män. Jag anser att
förhållandet nu icke är sådant i fråga om tunnans och kappens utbytande mot
kubikfoten, kubiktummet och kubiklinien; och får derföre underdånigst afstyrka
förslaget i detta hänseende.
Om nationen framdeles, efter införande af decimal-systemet uti Rikets mynt,
uti tyngd- och längd-Qiåtten, skulle vinna en allmän öfvertygelse derom, att
tördclarne af ett sådant systems tillämpning äfven på rymde-måtten för torra
varor böra uppväga olägenheterne vid öfvergången från det gamla till det nya;
om den då lefvande och verkande generationen, efter denna erfarenhet, skulle
vilja underkasta sig olägenheterne för att bereda den uppvexande en förväntad
och i andra hänseenden pröfvad fördel; så är intet hinder för ett sådant besluts
fattande och verkställande. Måhända kunde erfarenhet och eftertanke då lyckas
att utfinna en utväg, att äfven härutinnan tillämpa decimal-systemet, som vora
mera tillfredsställande, än det nu uppgjorda förslaget.»
Stats-Rådet, Grefve Mörner anförde: »1 fråga om den föreslagna förändrade
indelningen af längd- och yt-inått samt vigter, instämmer jag med Departements-chefen;
men beträffande rymdmåttet kan jag ej dela hans åsigt. Det
hufvudsakligaste skäl, som till stöd för det uppgjorda förslaget i denna del blifvit
anfördt, synes mig vara, att derigenom det nya systemet i det hela skulle
blifva mera systematiskt och fullständigt; men denna formella fördel är, enligt
min uppfattning, ej af den betydenhet att den kan anses i någon mån uppväga
alla de olögenheter, som kunna förutses blifva en följd af förslagets antagande,
eller att man för dess ernående bör så helt och hållet bryta sekelgamla vanor,
att ingen af allmänheten känd enhet kommer att för det nya systemet för rymdmåttet
ligga till grund, eller ens någon för samma allmänhet bekant storhet deruti
upptagas. I flere af de länder, der decimal-systemets införande blifvit i mer eller
mindre vidsträckt omfattning försökt, har man ej heller gått så till väga, utan har
man dels blott gjort förändringen partiel, med iakttagande af de jemkningar och
inskränkningar, som af redan bestående förhållanden påkallats, dels ock infört föriiih.
lill IL St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 ÅfJ. 17 Haft 9
6G
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o <51.
ändringen successivt, allt efter sora man .antagit, att det nya räknesättet hunnit
blifva kändt och gilladt; men dervid synes rymdmåttet hafva varit det, hvar*
förändring mött största svårigheten och hvilken derföre dels alldeles uppskjutits,
dels fördröjts, dels ock med minsta välbehag af allmänheten emottagits. I sjelfva
Frankrike, der systemet först och mest fnllständigt genomförts, har man ej
heller såsom enhet för rymdmåttet antagit en så obeqväm och för många fall
alldeles oanvändbar storhet, som kubikfoten, motsvarande tio kannor eller tvåtredjedels
ankare, utan utgöres derstädes enheten för spanmåls och flytande varors
mått af le Litre, hvilken innehåller 12^2j juinfrur, med fyra öfver- och
tre under-afdelningar. Genom antagande af det utaf Yetenskaps-Akademien nu
uppgjorda förslaget skulle olägenhetcrne af den alltför stora enhet, som ligger
till grund för systemet, äfven blifva i den dagliga rörelsen så mycket mera
känbara, som samma förslag, fastän det medgifver förfärdigandet af ett mått utaf
enahanda storlek med den nuvarande kannan, likväl icke åt densamma inrymmer
någon plats i systemet, utan såsom underafdelning till kubikfoten endast
upptager tusendedelen deraf, eller tummingen, rymmande blott ungefär en tredjedels
jumfru. Uti de äldre förslag, sorn blifvit uppgjorda för ordnandet af måtten
och vigterne här i landet, har man ej heller sträckt förändringen ända derhän,
som i det nu sednast afgifna, utan har, på sätt redan blifvit af Departeinents-chefen
anmäldt, man i dessa förslag antagit kannan såsom enhet, samt
det dessutom i det äldsta förslaget blifvit ifrågasatt, att jemväl tunnan skulle
bibehållas för mätning af spanmål och dylika varor, men fördelad i 100-delar,
hvilka således hvardera komme att blifva något drygare än i kanna, om man räknar
efter struken tunna, samt ungefär lika med 4 kanna, om man har afseende
på den rågade tunnan. För min del är jag af den underdåniga tanke, att för
våra förhållanden lämpligast är, att kannan fortfarande förblifver enheten för
rymdmåttet, och att tunnan bibehålies för mätning af spanmål och andra mera
skrymmande varor, och anser jag mig desto hellre kunna i underdånighet tillstyrka
denna modifikation i Vetenskaps-Akademiens sednast afgifna förslag, som
derigenom all väsendtlig rubbning i redan för handen varande förhållanden undvikes,
utan att, så vidt jag kan fatta, någon annan olägenhet uppstår, än att
de, som sysselsätta sig med förfärdigande af målkärl, måste hädanefter, såsom
hittills, hafva särskild kännedom om målkärlens konstruktion och sidornas dimensioner
på de fyrkantiga kärlen.»
Uti Grefve Mörners yttrande instämde Hans Excellens, Herr Stats-Ministern
för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld och Stats-Rådet Grefve Gyldenstolpe.
Stats-Rådet IVallensteen biträdde föredragande Departements-chefens underdåniga
tillstyrkande, utom i hvad angick rymdmåttet, i afseende hvarå han
Kongl. Majas Nåd. Proposition, N:o OS.
67
yttrade: »I det förslag till författning angående mått, mål och vigt, som af Rikets
åren 1828—1830 församlade Ständer pröfvades, var tiotals- eller decimalfördclningen
iakttagen, utom i afseende på vigten, hvars grader voro beräknade
i hundratal. Rikets Ständer ogillade denna centesimal-fördelning, och begärde,
att äfven å vigten decimal-fördelningen skulle iakttagas. Det skäl, som anfördes,
nemligen att för den i räkning mindre öfvade, som dervid behöfver flere
hvilopunkter för sin tankegång, är svårare att i minnet behålla och tillämpa
de siffertal, som förekomma emellan 10 och 100, än talen emellan 1 och 10,
synes mig förtjena synnerlig uppmärksamhet i afseende å nu förekommande förslag,
att bestämma rymdmåttets grader ännu mera afskiljda från hvarannan,
nemligen efter tusentals- eller millesimalfördelningen. De svårigheter, som vid
tillämpningen häraf uppkomma, såsom t. ex. derigenom, att hvad som i rymd utgör
från 1 till 10 kannor, eller från något mindre än 1 till något mera än 5
kappar, måste betecknas med siffertal från 100 till 1,000 i kubiktum, äro utan
tvifvel långt större än de, som skulle blifva en följd af rymdmåttets fördelning
i tiotalsgrader, sålunda att 1 foting skulle utgöra 10 kannor, 1 kanna = 10
mått och 1 mått = 10 tummingar, i enlighet med det, genom Vetenskaps-Akademiens
försorg, uppgjorda förslag, hvilket redan blifvit till folkskolorna utdeladt.
Detta förslag anser jag derföre böra får våta varor hellre antagas, än det af
Akademien nu afgifna, hvilket, om det blefve antaget, säkerligen i allt fall ej
kunde leda dertill, att hvad som understege kubikfot-måttet, eller 10 bannor, komme
att i allmänhet beräknas i kubiktum, synnerligast som kannan, ehuru ick*
ingående i rymdmåttets fördelning, likväl skulle fortfarande få utgöra föremål för
justering och kröning. Hvad åter rymdmåttet får torra varor angår, så, enär
hvarken den nya enheten eller någon dess öfver- eller under-afdelning jemnt
motsvarar den vanliga tunnan eller någon dess underafdelning, synes detta, i
förening dermed att kostnaden för nya målkärls anskaffande blefve kännbar för
de mindre bemedlade, hafva till följd, att ett påbud om ett så beskaffadt mätningssätts
antagande innan en längre tids erfarenhet vunnits angående fördelarne
af decimal-systemets användande i andra hänseenden, skulle af mängden emottagas
med en hög grad af obelåtenhet, samt under den längre följd af år, som
åtginge, för att, om sådant vore möjligt, fullständigt genomföra förändringen,
förorsaka alltför stora svårigheter och oredor; hvadan, och med afseende å de
betänkligheter, som i öfrigt i fråga om mätningssättet för torra varor blifvit af
andra Stats-Råds-ledamöter till protokollet anmälde, jag, utan att likväl förneka
fördelen af decimal-systemets användande äfven för mätningen af torra varor,
anser mig böra i und. hemställa, att med antagande af detta system, i hvad det
rörer torra varor, tills vidare må anstå, eller åtminstone, att, derest det, antages,
beslutet derom må förklaras icke vara förbindande att tillämpas lika snar
som systemet i öfrigt, utan att med beslutets påbjudande till allmän efterrättelse
68
Kongl. Maj-.ti Nåd. Proposition, N.o 63.
må kunna fördröjas, intilldess genom vana vid decimal-systemets tillämpning å
mynt, vigt, längdmått och rymdmått för våta varor, samt medelst undervisning i
folkskolorna, en allmännare kännedom om det nya rymdmåttets förhållande till
det förra tunne- och kapp-måttet hunnit beredas, och Kongl. Maj:t sålunda kan
finna tiden vara inne, att, med något hopp om framgång, förordna om förändringens
fullständiga utförande; varande ock redan vid sistförllutne Riksdag af tvänne
Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, den önskan
uttryckt, att de delar af decimal-systemet, som röra mynt och vigt, såsom
bäst passande att inöfva allmänheten' i det nya systemets begagnande, må allmänt
påbjudas ett eller annat år förr än de nya indelningarne för mått och
mål.»
Stats-Rådet Reuter daid yttrade i underdån.: * Jag anser mig skyldig att till
protokollet uttrycka min farhåga, att de ifrågakomna förslagen, att, i stället^ för
de hittills i handel och vandel använda räknesätten, införa decimal-system, skola
föranleda osäkerhet, oreda och måhända äfven förluster. Hade Rikets Ständer
begärt förslag i omnämnde hänseende, grundade på beqvämlighet och bestående,
väl bekant och utan synnerlig olägenhet följd ordning, hade jag icke ansett mig
kunna i underdånighet tillstyrka Nådigt godkännande af nu föredragna förslag.
Då dock Rikets Ständer endast velat hafva afseende fästadt på »konseqvent vetenskaplighet»,
och således ansett vidtagandet af en i väsendtliga delar ny ordning
icke hafva några betänkligheter, anser jag mig oförhindrad att med föredraganden
instämma.»
Detta yttrande biträdde Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern,
Grefve Sparre.
Kongl. Maj:t behagade till alla delar i Nåder gilla och
godkänna hvad Föredragande Departements-chefen i underdånighet
anfört, och befallde, att, i enlighet med Departementschefens
förslag, Nådig Proposition i ämnet skulle till Rikets
Ständer afgå, på sätt bilagan vid protokollet utvisar.
Ex Protocollo
C. A. Schalén.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, *034.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 63.
1
i\:o 63.
Ank. till Exp.-Utsk. den G April 1854, kl, 3 e m.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse till Rikets Ständer, angående hegardt
anstånd med föreskrifna kapital- och ränte-inbetalhingar
å de till hamnbyggnaden vid Cimbritshamn beviljade lån
af allmänna medel; Gifven Stockholms Slott den 47 Mars
185å.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, enligt underdånig skrifvelse den 6
Augusti 1851, pröfvat skäligt att medgifva anstånd intill 1852 års slut med beräkningen
och vidtagandet af de årliga kapital- och ränte-iubelalningarne å de för hamnbyggnaden
vid Cimbritshamn beviljade samt under åren 1843 och 1845 från Riksgäldskontoret
utbekomna tvänne lån, det ena å 25,000 R.-dr och det andra å 5,000 R:dr,
under vilkor att Cimbritshamns Magistrat och Borgerskaps Äldste i stadens namn och å
dess vägnar före 1851 års slut till Riksgälds-kontoret afgåfve en ny, för begge lånen
gemensam ansvarighets-förbindelse i afseende på de efter anstånds-tidens förlopp förestående
inbetalningarnes behöriga fullgörande, hafva Borgerskapets Äldste i Cimbritshamn,
jemte anförande, hurusom genom flera oförutsedde omständigheter och jemväl af brist på
erforderliga medel, nämnde hamnbyggnads-arbete, hvilket, enligt afslutadt kontrakt, bort före
1852 års utgång vara verkställdt, ännu vore till en icke obetydlig del ofulländadt, hos
Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, med afseende härå och då hamnbyggnaden i
sitt ofulländade skick endast lemnat obetydliga hamn-inkomster såsom bidrag till byggnads-kostnaderna,
samt staden för berörde arbete, hvarvid kostnaden primitivt beräknad
till endast 50,000 R:dr, redan uppgått till öfver 100,000 R:dr, användt alla sina disponibla
tillgångar och jemväl nödgats upptaga större låne-belopp, Kongl. Majit täcktes
Bih. till R. St. Prof. 1853 cfc 1854. 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 1
2
Kongl. Maj.ts Nåd. SkrifvelseN:o 63.
föreslå Rikets Ständer att förunna staden ytterligare anstånd intill nästa Riksdags slut
med kapital- och ränte-inbetalningarne å nämnde tvänne från Riksgälds-kontoret utbekomna
lån.
I betraktande deraf, att ifrågavarande föga bemedlade samhälle, som i afseende
å hamn-arbetet lidit stora och oförutsedda motgångar, likväl uppbjudit all sin förmåga
att öfvervinna dessa och att, utan hänsigt å kostnaden, slutligen tillvägabringa en för
framtiden varaktig anläggning, hvilket sistnämnda förhållande blifvit af Styrelsen för
Allmänna Väg- och Vatten-byggnader, på grund af de noggranna besigtningar, som § arbetet
vid särskilda tillfällen verkställts, i underdånighet vitsordadt, vill Kongl. Maj:t härmed
i Nåder föreslå Rikets Ständer att bevilja staden Cimbritshamn anstånd intill 1S56
års utgång med beräkningen och vidtagandet af de årliga kapital- och ränte-iubetalningarne
å meranämnde tvänne lån.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför H. M. Konungen i
Stals-rådet på Stockholms Slott den 1? Mars 1854.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitiae-Stats-Ministern, Grefve Sparre,
Hans Exc. Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Grefve Mörner,
Finer,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Stats-Rådet Gripenstedt anmäldes vara af sjukdom hindrad att tillstädeskomma.
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition, JV:o 64.
3
Slutligen uppläste Departements-Chefen till justering ett, till följd af förut fattadt
beslut, uppsatt förslag till Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer, angående hegardt anstånd
med föreskrifne kapital- och ränte-inbetalningar å de till hamn-byggnaden vid Cimbritshamn
beviljade lån af allmänna medel.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, godkänna samma förslag, sådant
det finnes Protokollet bilagdt, samt befallde, att skrifvelse,
i öfverensstämmelse dermed, skulle till Rikets
Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. A. Schalén.
Nso 64.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 April 1854, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
anslag för Hospitalernas förbättrande; Gifven Stockholms
Slolt den -/7 Mars 1856.
Uti underdånig Skrifvelse den 14 Augusti 1848 anmälde Rikets då församlade
Ständer, att, vid pröfning af åtskilliga framställningar angående förbättring af Hospitalsanstalterne
i fäderneslandet, Rikets Ständer vunnit den öfvertygelse, alt nämuda inrättningar
i sitt närvarande skick voro behäftade med flerfaldige brister, samt att dessa
brister skulle i väsendtlig mån kunna afhjelpas, om, i stället för de förut mera partielt
tillvägabragte, af inskräukta tillgångar beroende förbättringar, sådane komme att efter
en för hela riket gemensamt uppgjord plan verkställas. Af sådan anledning och då för
tefrämjande af omförmälde ändamål Rikets Ständer funnit Statens mellankomst blifva vid
din första förändringen nödvändig, hufvudsakligen i anseende till de flera nya byggnader
hvilka för ett efter vetenskapliga grunder ordnadt system för de vansinnigas behand
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition} N:o 64.
ling komme att erfordras, anhöllo Rikets Ständer, det Kongl. Maj:f, måtte genom skicklige,
i ämnets särskilda delar sakkunniga män låta upprätta förslag till de förbättringar
af liospitals-väsendet i Sverige, så i medicinskt som administrativt hänseende, hvilka utan
Statsverkets stora betungande kunde utföras och befinnas vara nödiga, samt sedermera
till Rikets Ständer härom aflåta Nådig Proposition.
%
Sedan, med anledning häraf, Kongl. Maj:t utsett särskilde kommitterade alt förslag
och betänkande i ämnet utarbeta, samt desse kommitterade inkommit med dylikt
betänkande, innefattande plan till hospitals-väsendets ordnande inom hela riket och åtföljdt
af erforderliga byggnads-planer och kostnads-beräkningar, lemnade Kongl. Majit
Rikets vid sistlidne riksdag församlade Ständer häraf del, hvarjemte Kongl. Majit i Nådig
Proposition den 22 April 1851 föreslog Rikets Ständer de åtgärder, som då ausågos
kunna vidtagas. Enär Hospitals-fondens tillgångar icke medgåfve någon uppoffring
för Hospitalernas utvidgande och förbättring, fann Kongl. Majit den summa af icke mindre
än 1,175,856 Ridr 17 sk. 2 rsf., som för den af kommitterade i detta afseende
uppgjorda plans fullständiga genomförande blifvit förslagsvis beräknad, vara mera betydlig,
än att Kongl. Majit ville sätta i fråga alt Rikets Ständer, med godkännande af samma
plan, då skulle bevilja hela eller ens någon betydligare del af densamma. Med afseende
emellertid å vigten och angelägenheten deraf, att den af behofvel högt påkallade
förbättringen af hospitalerna ju förr desto hellre, måtte kunna företagas, äskade Kongl.
Majit, att Rikets Ständer till en början måtte bevilja, hvad som enligt kommitterades plau
erfordrades för nybyggnad af Wexiö hospital, eller 127,500 Ridr.
I sammanhang med den sålunda gjorda framställning om förbättring af Hospitalerna
i allmänhet, lemnade Kongl. Majit jemväl Rikets Ständer del af ett från ÖfverStåthållare-Embetet
inkommet förslag till uppförande af nytt Hospital för hufvudstaden
och dess närmaste omgifning. Med afseende ä det erkända förhållande, att Hospitalet,
vid Danviken icke uppfyllde ändamålet med en kurativ-inrättniug för sinnessjuka och icke
heller kunde å sin nuvarande lokal erhålla dertill erforderlig utvidgning och förbättring,
hade Kongl. Majit redan under den 6 Maj 1843 anbefallt Öfver-Ståthållare-Embetet att,
då tillfälle yppade sig att inköpa någon för anläggande af en fullständig inrättning för
sinnessjukas kurativa behandling, tjenlig lokal med nödiga hus och byggnader, Öfver-Ståthållare-Embetet
egde derom samt om köpevilkoren inkomma med underdånig anmälan.
Sedan en till följd häraf den 29 Maj 1S47 af Öfver-Ståthållare-Embetet gjord framställning
om inköp för ändamålet af lägenheten Ramängen icke till någon påföljd föranledt,
hade bemälde Embete den 7 December 1850 i underdånighet anmält, att en för
Hospitals-anläggning tjenlig plats å Kongl. Djurgården skulle vara att för en summa af
34,000 Ridr tillgå samt insändl ritning till uppförande derstädes af nödiga byggnader;
beräknade för ett antal af 200 sinnessjuka, äfvensom koslnads-förslag, upptagande, ii- -  beräknadt inköps-summan för egendomen samt 15,000 Ridr till inventarier och sjukvånsinrättningens
första anordning, en summa af 379,000 Ridr hvarjemte Öfver-Ståtbåikre
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition\} N:o 04.
5
Embete*, enär någon tillgång till denna kostnad icke vore att påräkna af Danviks Hospitals
fonder och medel, utan äfventyrande af denna inrättnings bestånd, i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer äska beviljande af berörde summa.
Hvad Kongl. Majit sålunda äskat för uppförande af nytt Hospital i Wexiö blef
af Rikets Ständer pä det sätt bifallet, att en lill 127,000 Ridr jenmad summa för ändamålet
anvisades. Beträffande åter nyssberörda lill Rikets Ständers kännedom öfverlemnade
framställning af Öfver-Ståthållare-Embetet, anförde Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse af den 13 Augusti 1851, att då nybyggnad i närheten af hufvudstaden vore
betydligt dyrare än å andra ställen, och en utgift af 34,000 Ridr för att erhålla en
byggnadsplats, hvilken efter ett antal år klefve disponibel, utan löseskilling, förekomme
alltför stor, samt det dessutom syntes temligen öfverflödigt alt ega tvänue stora kurativanstalter
för sinnessjuka så nära hvarandra som vid Upsala och Stockholm, hvardera
beräknad för ett större antal än å någotdera stället befunnes; så, och med jemväl fästad!
afseende å den nytta en större inrättning sådan som den ifrågavarande, belägen i
närheten af Upsala, skulle tillskynda den medicinska undervisningen derstädes, ansåge
Rikets Ständer, som haft tillfälle taga närmare kännedom om Danviks Hospital och funnit
denua inrättnings ordnande till ett bättre skick vara af högsta behof påkalladt, sig
ega skäl att i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit måtte laga i Nådigt öfvervägande,
huruvida icke, i stället att i hufvudstadens granskap inrätta ett nytt hospital för sinnessjuka,
mera skäl vore att utvidga Hospitals-inrät(ningen i Upsala så mycket att större
delen af de kurativ behandling underkastade sinnessjuka från Stockholm och dess omgifning,
hvilka under närvarande förhållanden skola inrymmas på Danviken, kunde tinna
plats vid inrättningen i Upsala, hvarest tillräckligt utrymme för Hospitalets utvidgning
skulle vara all tillgå, och byggnadskostnaderne vore ringare än i hufvudstaden, helst
hospitalshjonens underhåll och vård icke torde genom flyttningen blifva för Danviks Hospitals
fonder kostsammare än om de sinnessjuke äfven framgent vårdades å Danviken;
dock alt det mindre antalet af sinnessjuka eller de obotliga, osriygga och stormande, fortfarande
borde å Danviken intagas.
I afseende å de anslag, hvilka vid innevarande riksdag böra ifrågakomma för
fullföljande af den plan, som ofvanbemälde Kommilterade till Hospitalernas förbättrande
uppgjort, har Seraphimer-Ordens-Gillet. uti underdånig skrifvelse den 17 November nästlidet
år, anfört, att, utom Wexiö Hospital, hvars uppförande för de af Rikets Ständer
dertill anslagna medel nu pågår, jemväl vid öfriga Hospitalerna i Riket erfordras nybyggnader,
för att bereda tillräckligt utrymme för vansinniga personers intagande och
nödiga anstalter för deras ändamålsenliga behandling, enligt de fordringar, mensklighet
och en större erfarenhet om lämpligaste sättet för dylika sjukes vård i lika hög grad
kräfver, samt att de, vid hvilka dylika byggnader för närvaranda vore mest behölliga,
äro Hospitalerna i Wadstena. Götheborg och Hernösand.
Wadstena Hospital, om hvilket General-Direktören och Kommendören med
stora korset af Kongl. Majlis Wasa Orden m. m. C. J. Ekströmer, efter derå nyligen an
-
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 64.
ställd inspektion, lemnat det fördelaktiga vitsord, att samma inrättning, genom derstädes
under sednare åren vidtagna betydliga förbättringar, så i afseende på lokal som sjukvård,
måste anses såsom den bästa inrättning i sitt slag inom riket, företedde dock ännu, med
hänsyn till de sjukas fördelning efter kön och sjukdoms-art, flera svårigheter, hvilka,
oaktadt lokal-styrelsens nitiska bemödande att dem minska, dock alltid qvarstode och
motverkade inrättningens fulländning. För uppnående af detta mai vöre nödvändigt, att
två stora, från hvarandra fullkomligt skiljda afdelningar, en för hvartdera könet, bildades,
oell enär Wadstena hospital, der för närvarande finnes ett antal af nära 300 sinnessjuka,
hvilket antal årligen ökas, i allt fall vore i stort behof af snar utvidgning,
ansåge Ordens-Gillet denna förändring böra vidtagas samt lämpligast kunna verkställas
genom till- och påbyggnad af det på stället nu befintliga, så kallade gamla Hospitalet,
hvilket sedermera skulle bestämmas uteslutande för sjuka af qvinnokönet, hvaremot dea
fordna klosterbyggnaden, eller numera så kallade stora Hospitalet, med dertill hörande
mindre byggnader, komme att endast för sjuka af mankönet användas; varande plan och
kostnads-förslag för denna till- och påbyggnad af förbemälde Kommitterade uppgjorda,
upptagande kostnaden derför till 48,544 R:dr 32 sk., hvilken summa likväl, med afseende
å sedermera ökade priser å byggnadsämnen, ansåges böra höjas till 50,000 R:dr.
Vidkommande åter Götheborgs Hospital, som enligt Kommilterades förslag,
skulle beräknas för ett antal af omkring 150 sinnessjuka, så vore detsamma i största
behof af så väl utvidgning, som för de sjukas vård och kurativa behandling nödig förbättring.
Det derstädes nu befintliga till Hospital använda stenhus vore för detta ändamål
alltför inskränkt, så att ej mera än 70 ä 80 patienter kunnat på en gång der
emottagas, samt för öfrigt så inredt, att det icke medgåfve behörig klassifikation och
separation af de sinnessjuka. Denna byggnad af fast beskaffenhet, men med ett för en
sjukanstalt mindre tjenligt läge invid allmänna landsvägen, vöre dock ganska lämplig att
i planen för ordnande af delta Hospital ingå, såsom användbar till boställsrum fur läkare
och syssloman, äfvensom till de för ekonomien oundgängliga lägenheter. Enligt den af
Kommitterade uppgjorda plan skulle från detta stenhus i riktning mot elfstranden uppföras
två flygelbyggnader, deruti sjukrummen komme att förläggas, hvarigenom en fullständig
separaiion af könen inom och utom hus, äfvensom de erforderliga underafdelningarne
efter olika sjukdoms-arter, kunde för hvartdera könet lillvägabringas, hvarjemte
tillfälle förefunnes att bereda nödiga promenadplatser för de sinnessjuka, samt att förskaffa
dem lämplig sysselsättning i fria luften. Enligt den af Kommitterade å nybyggnader
vid detta Hospital upprättade ritning med kostnads-förslag, skulle för densamma erfordras
ett belopp af 100,000 R:dr.
För Hernösands Hospitalsom förut varit förenadt med Lasarettet derstädes,
har, enligt hvad Seraphimer-Ordens-giliet vidare anmäler, för få år tillbaka en till dårhusinrättning
tjenlig plats utom staden blifvit anskaffad, äfvensom byggnad derstädes, lämpad
efter den personal, som å förra Hospilals-inrätlningen varit intagen, på Hospitalsfondens
bekostnad blifvit uppförd, hvilken byggnad likväl, enär fondens tillgångar icke med
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 64.
7
gifvit att gälda dea betydligare summa, som ett stenhus då skulle, i anseende till bristen
på tegelbruk i orten, hafva kostat, måst uppföras af träd; men då sedermera visat
sig, att antalet af sinnessjuka i de nordligare länen ökat sig i särdeles betydlig mån,
så alt berörde byggnad blifvit alldeles otillräcklig för emottagande af de personer i orten,
hvilka af hospitals-vård äro i behof, har, för beredande af ökadt utrymme för sinnessjukas
emottagande, plan och ritning å en byggnad af sten vid detta Hospital för ett
antal af ytterligare 60 sinnessjuka, med tillhörande vaktbefjening, blifvit uppgjord, äfvensom
förslag till den derför erforderliga kostnad, uppgående till 50,000 R:dr, är vordet
upprättadt och jemte ritningen nu till Kongl. Maj:t öfverlemnadt.
Och som Hospital-fondens tillgångar icke medgifva att gälda större eller mindre
del af de belopp, hvilka för nybyggnader vid nu ifrågavarande Irenne Hospitaler erfordras,
utgörande tillsammans 200,000 R:dr, men behofvet ovilkorligen fordrar, att dessa
Statens sjukvårds-anstaller försättas i ett skick, som visar alt vårt land ej eftergifver
andra i en ömsint vård om sådane vanlottade medmenniska-, hvilka framför andra fordra
en mild och noggrann behandling, har Seraphimer-Ordens-gillet i underdånighet anhållit,
att Kongl. Majit måtte täckas hos Rikets Ständer äska nyssberörda för ändamålet erforderliga
summa.
Angående åter frågan om beredande af tjenlig hospitals-vård för sinnessjuka från
liufvudstaden och dess närmaste omgifniugar, har Kongl. Majit öfver det af Rikets sednast
församlade Ständer framställda, ofvan omförmälda förslag inhemtat underdåniga yttranden
af Seraphimer-Ordens-gillet, Öfver-Ståthållare-Embetet samt Direktionen öfver Danviks
Hospital. Seraphimer-Ordens-gillet har härvid upplyst, att uti Upsala Hospital, beräknadt
för emottagande af vansinniga från Uplands, AVeslmanlands, Stora Kopparbergs
och Gelleborgs samt norra delen af Stockholms län, för närvarande finnas nära 200 patienter,
eller det antal, som i derstädes nu befintliga byggnader kan utan en för de
vansinniges kurativa behandling menlig trängsel inrymmas, samt att, då hospilals-hjonens
antal årligen ökas, en nybyggnad för berörda läns behof troligen kommer att framdeles
företagas, hvilken byggnad dock, med afseende å lokalens vidd och beskaffenhet, ej kan
gifvas större omfång än som erfordras för beredande af utrymme åt högst 250 sinnessjuka
inom hela Hospitalet; och då detta utrymme är behöfiigt för emottagande af patienter
från det för Hospitalet redan bestämda distrikt, samt lokalen icke medgifver uppförande
af någon särskild tillbyggnad för Danviks Hospitals behof, har Ordens-gillet afstyrkt
bifall till Rikets Ständers framställning. Danviks Hospitals Direktion, uti hvars utlåtande
Öfver-Ståthållare-Embetet instämt, har jemväl afstyrkt bifall lill samina framställning, under
åberopande af de utaf Öfver-Läkaren vid Hospitalet uti afgifvet yttrande anförde skäl, som
i medicinskt hänseende tala emot Rikets Ständers förslag, hvarjemte Direktionen särskildt
fästat uppmärksamheten på svårigheten eller omöjligheten att under en strängare årstid,
då fall af vansinnighet inträffa, genast kunna verkställa patienternas öfversändande till
Upsala, äfvensom på de förökade kostnader, som för Danviks Hospital ovilkorligen skulle
uppkomma, om berörde transporter samt patienternas nödvändiga beklädnad och vård un
-
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 64.
(ler forslandet skulle betalas af Hospitalets förut hårdt anlitade tillgångar. Öfver-Släthållare-Embetet,
sora sålunda ansett det ständigt ökade behofvet af en lämplig sjukvårdsanstalt
för vansinnige från Stockholm icke kunna på det af Rikets Ständer föreslagna
sätt afhjelpas, har derefter uti underdånig skrifvelse den 10 sisllidne December anmält,
att tillfälle nu yppat sig att få af enskild person för ett belopp af 35,000 R:dr inköpa
en å Kungsholmen här vid hufvudstaden belägen egendom, bestående af två lägenheter,
kallade Hedvigsberg och Conradsberg om 41 tunnlands och 12 kapplands rymd,
hvilken egendom, enligt afgifne yttranden af General-Direktören Ekströmer samt Professoren
>1. Huss, befinnes särdeles tjenlig för anläggning af en kurativ anstalt för vansinniga,
i synnerhet om till egendomen kunde erhållas en mindre del af kronolägenheten
Mariebergs egor, för att derigenom bereda tillfälle till den nuvarande körvägens förläggande
på längre afstånd från inrättningen. Öfver-Ståthållare-Embetet anser derföre
denna egendom böra för det ifrågavarande ändamålet inköpas, och åberopar i afseende
på den blifvande Hospitals-inrättningens omfång och planen för dess byggnader sitt den
7 December 1850 gjorda förslag, angående en dylik lägenhets anläggande å Kongl. Djurgården;
men då nödiga medel ej mindre för inköpande af ifrågavarande lokal än för
uppförande af de för inrättningen erforderliga byggnader saknas, helst Danviks Hospitals
tillgångar, hufvudsakligen bestående af oförytterliga jordegendomar, icke äro på långt när
tillräckliga för en dylik utgift och med mera skäl böra tagas i anspråk till den nya inrättningens
underhåll för framtiden, hemställer-Öfver-Ståthållare-Embetet i underdånighet,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att dels för anläggande å lägenheterna
Conradsberg och Hedvigsberg af en ändamålsenlig och mot tidens fordringar svarande
inrättning för sinnessjukas vård och kurativa behandling anvisa ett anslag af minst
300,000 R:dr, att, under vederbörlig disposiiion och redovisning, utgå under loppet af
fyra år med 75,000 R:dr årligen, dels medgifva att från kronolägenheten Marieberg må
afsöndras och till den ifrågasatta kuranstalten afstås de egor, som å en af Öfver-Ståthållare-Embetet
insänd situations-karta finnas med Litt. a. b. c. utmärkta.
Detta med hvad mera i förevarande frågor förekommit, har Kongl. Maj:t i Nådigt
öfvervägande tagit; och hvad först angår den af Öfver-Ståthållare-Embetet föreslagna
Hospilals-anlägguing här i hufvudstaden; så enär den vid Danviken befintliga Dårhus-inrättning
icke i någon mån motsvarar det med en dylik inrättning afsedda, ändamål, och,
lill följd af den otjenliga lokalen, icke heller lemnar tillfälle till utvidgning och förbättring,
samt det af Rikets sednast församlade Ständer framställda förslag, att, genom tillbyggnad
vid Hospitalet i Upsala, derstädes bereda rum för patienter jemväl från Slockholm,
enligt hvad vederbörande upplyst, icke kan till verkställighet befordras, finner
Kongl. Majit annan utväg för afhjelpande af det erkända behofvet af en kurativ anstalt
för sinnessjuka i hufvudstaden icke återstå, än att för sådant ändamål verkställa en ny
anläggning; och som en härtill särdeles lämplig lokal, på sätt Öfver-Ståthållare-Embetet
anmält, nu är att tillgå, föreslår Kongl. Majit att, för inköp af denna lokal, de å Kungsholmen
-
Kongl. Maj:(s Nåd. Proposition, N:o 64.
9
holmen belägna lägenheterna Hedvigsberg och Conradsberg, samt för uppförande derstädes
af en Hospitals-inrättning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Öfver-Slåthållare-Embetet
uppgifna plan, Rikets Sländer må bevilja ett belopp af 300,000 R:dr
Banko, hvaraf dock, då arbetet icke förr än med nästa år kan börjas, och det årliga
behofvet icke anses komma alt öfverstiga 75,000 R:dr, endast 225,000 R:dr behöfva
att under nästkommande statsreglerings-period anvisas, att med högst 75,000 R:dr årligen
från Riksgälds-kontoret i mån af behof utgå. Frågan om afsöndring af jord från
Marieberg står icke i det nödvändiga sammanhang med hufvudfrågan, att Kongl. Majit
anser densamma nu behöfva blifva föremål för Rikets Ständers öfvervägande.
Vidkommande derefter de af Seraphimer-Ordens-gillet ifrågasatta anslag till nybyggnader
vid Hospitalerne i Götheborg, Wadstena och Hernösand; så, ehuru Kongl. Majit
anser alla dessa Hospitaler vara i stort behof af de föreslagna förbättringarne, och icke
förbiser att genom desammas verkställande ett vigligt steg skulle tagas till vinnande af
det önskvärda målet af en väl ordnad hospitals-vård inom riket, vill Kongl. Majit likväl,
med afseeude derå, alt Statens tillgångar äro för- många andra angelägna utgifter tagna
i anspråk, nu endast hos Rikets Ständer äska, att den för nybyggnad vid Götheborgs
Hospital erforderliga summa 100,000 Ridr Banko må varda å Riksgälds-kontoret anvisad,
att i mån af behof för nämnde ändamål utbetalas; öfverlemnande Kongl. Majit till
Rikets Ständer att tillse, huruvida tillgång må kunna beredas jemväl till de belopp af
tillsammans 100,000 Ridr närande mynt, som för förbättringar å Wadstena och Hernösands
Hospitaler blifvit af Seraphimer-Ordens-gillet begärda.
Samtlige de till ämnet hörande handlingar, byggnadsplaner och kostnadsförslag
låter Kong!. Majit till vederbörande Utskott adenina och förblifver Rikets Ständer med all
Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
II. Reuterdahl.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-rådet på Stockholms Slolt den 17 Mars 1854.
Närvarande:
Hans Exc. Juslitim-Stats-Ministern Herr Grefve Sparre,
Hans Exc. Siats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Bill. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 65.
Stats-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Grefve Mörner,
Finer,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Sedan Protokollet öfver Ecklesiaslik-örenden för den 2:dra dennes blifvit justeradt,
uppläste i underdånighet Departeraents-chefen, Stats-rådet Reuterdahl, till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, uppsatta förslag
till Kongl. Maj.ts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemi.
l:o angående anslag till förbättring af Hospitalerne i riket;
2:o ________
3:0_ — — — — ______ — _ — ___och
4:o — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Och — — — — — — — — behagade
Kongl. 51aj:t, uppå underdånigt tillstyrkande af Stats-rådets
ledamöter, förrberörda förslag, sådana de under Litt.
A. finnas detta Protokoll bilagde, i Nåder gilla samt be
fallde,
att, i enlighet dermed, ifrågavarande Nådiga Propositioner
skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
/Ufred Ädelgren.
N:o 65.
Ank. till Exp. Utsk. d. 0 April 1854, kl. 3. e m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om
anslag af 22,000 R:clr Ranko till nybyggnad vid
Allmänna Institutet för döfstumma och blinda; Gifven
Stockholms Slott den 17 Mars 1854.
Uti skrifvelse den 22 October näsllidne år har Direktionen öfver Allmänna Institutet
för döfstumma och blinda hos Kongl. Maj-.t gjort underdånig framställning om behofvet
af nybyggnad vid Institutet, och anhållit, att Kongl. Maj:t måtte täckas dertill bereda
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 65. 11
nödiga medel, samt i sådant afseende i underdånighet anfört: att Institutet väl tid efter
annan fått sig anslagna årliga understöd af statsmedel, men att, då, med emottagande af
hvart och ett utaf dessa understöd varit fästad skyldighet att vid Institutet kostnadsfritt
underhålla ett tillökadt antal elever, och kostnaden för dessa varit större än att den kunnat
betäckas af de beviljade anslagen, en icke obetydlig förlust härigenom för Institutet
uppkommit. Då Direktionen derjemte nödgats bekosta åtskilliga betydligare reparationer
å Institutets byggnader och den för de betalande eleverna bestämda årliga afgift, hvilken
Direktionen, för att icke försvåra tillfället att begagna undervisningen vid Institutet, ansett
sig icke kunna höja, icke motsvarar de utgifter, Institutet för hvarje elev får vidkännas,
hade det för Inrättningens framtida ekonomiska bestånd menliga förhållande inträffat, att
de densamma tilldelade donationer och dess räntebärande fonder måst tillgripas. Direktionen
yttrar dock den förhoppning, att, efter afslutande af ofvanomförmälda reparationer,
Inrättningens årliga utgifter framdeles skola kunna med dess årligen påräkneliga inkomster
bestridas och förlusten å Stats-anslagen beläckas af Inrättningens egna fonders afkastning,
helst då dessa blifva från åtskilliga dem nu vidhäftande lifräntor befriade. Ett
behof återstode dock, som icke kunde med Inrättningens tillgångar afhjelpas. Af Institutets
allmännare anlitande och särdeles genom det ökade antalet af statens gratialister
hade nemligen en större lärosal för Institutets döfslum-afdelning, hvars elever för närvarande
utgöra ett antal af 85, blifvit oundgängligen nödvändig. Det nu befintliga utrymmet
för detta antal elever vore så mycket otillräckligare, som eleverne måste fördelas i
afskiljda läs-lag, dels efter könen och dels efter olika kunskapsgrad, fattningsgåfva och
flit. Lärorummen, hvilka ännu aro desamma, som ordnades för Institutet, då elevernes
antal utgjorde endast 1/5 eller 1/6 af det nuvarande, vore äfven i sanitärt hänseende af
menligt inflytande på så väl lärjungarnes som läraraes helsa och trefnad.
Med åberopande af dessa förhållanden anhåller Direktionen i bnderdåoighet, att
Kongl. Majit måtte i Nåder täckas, antingen genom anvisande af för ändamålet disponibla
tillgångar, eller genom Proposition till Rikets Ständer bereda nödiga medel för ifrågavarande
nybyggnad, för hvars utförande, enligt insändt och af Öfver-Intendents-Embetet
grauskadt och godkändt kostnadsförslag erfordras en alternativt beräknad summa af 22
eller 25,000 R:dr.
I betraktande af hvad Direktionen sålunda i underdånighet anfört och då några
under Kongl. Majlis disposition stående medel icke äro att för ändamålet använda, har
Kongl. Majit härmed velat för Rikets Ständer föreslå, att för uppförande af ofvanförmälde
nybyggnad ett anslag af 22,000 Ridr Banko må varda åt Allmänna Institutet för döfstumma
och blinda anvisadt.
De ärendet tillhörande handlingar låter Kongl. Majit till vederbörande Utskott öfverlemna
och förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
°SCAR. II. Reuterdahl.
12
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 65.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiaslik-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-rådet å Stockholms Slott den 2 Mars 18 54.
Närvarande:
Hans Exc. Jusiitiae-Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Exc. Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stals-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Viner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-Chefen, Stats-rådet Reuterdahl, föredrog i underdånighet:
5:o Direktionens, öfver Allmänna Institutet för döfstumma och blinda, underdåniga
skrifvelse af den 22 October näsllidet år, hvarmedelst Direktionen hos Kongl Maj.t gjort
framställning om behofvet af nybyggnad vid Institutet och anhållit, att Kongl. Maj:t måtte
täckas dertill bereda nödige medel, samt i sådant afseende i underdånighet anfört, att
Föredragande Departemenls-chefen yttrade i underdånighet, att han, i betraktande
af hvad direktionen sålunda anfört och då några under Kongl. Maj:ts disposition stående
medel icke äro att för ändamålet använda, ansåge sig böra underdånigst tillstyrka, det
täcktes Kongl. Maj.t för Rikets Ständer föreslå, att för uppförande af ofvanomförmälda
nybyggnad ett anslag af 22,000 R:dr Banko må varda åt Allmänna Institutet för döfstumma
och blinda anvisadt.
I detta underdåniga tillstyrkande förenade sig Stats-rådets öfrige ledamöter, utom
Stats-rådet Grefve Mörner, som yttrade:
Då den tillbyggnad, för hvars utförande anslag blifvit begärdt, icke synes mig
vara af den stora och oundgängliga nödvändighet att, i händelse med densamma något
skulle dröja, Institutets fortfarande verksamhet hädanefter skulle blifva hämmad eller
besvärad af några andra svårigheter, än som den sednare tidens erfarenhet visat kunna
genom Direktionens och Lärarnes samfälda bemödande öfvervinnas, men Direktionens
nu gjorda framställning så sent till Kongl. Majit inkommit, att den ifrågasatta summan
icke kunnat tagas i beräkning vid Statsreglerings-förslagets uppgörande, och härtill
kommer att Statens tillgångar för närvarande äro för högst angelägna och maktpåliggande
utgifter starkt tagna i anspråk, anser jag mig icke kunna tillstyrka framställningen
om äskande af det begärda anslaget.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 65. 13
Kongl. Maj:t behagade i Nåder bifalla hvad SiatsRådets
fleste Ledamöter i underdånighet tillstyrkt.
Ex protocollo
Carl Gust. Brusewitz.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj:! Konungen
i Siats-Rådet, pä Stockholms Slott den 17 Mars 1S54.
Närvarande:
Hans Exc. Justitise-Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Exc. Stats-Ministeru för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Grefve Mörner,
Glner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Sedan Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden för den 2 dennes blifvit justerad!,
uppläste i underdånighet Departements-chefen, Siats-Rådet Reuterdahl, lill justering följande,
i öfverenstämmelse med Kongl. Maj.ls förut fattade beslut uppsatta, förslag till
Kongl. Maj:ls Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nämligen:
l:o — — — — —■ — — — — — — — — — — — —
2:o — — — — — — — — — — — — — — — — —
3:o angående anslag till nybyggnad vid Allmänna Institutet för blinda och döfstumma;
och
4:o — — — — — — — —•' — — — — — — — — —
Och sedan Stats-Rådet Grefve Mörner i afseende
å frågan om anslag till nybyggnad vid Allmänna Institutet
för blinda och döfstumma åberopat sin till protokollet
för den 2 innevarande månad uti ämnet yttrade
särskilda mening, behagade Kongl. Maj:!, uppå underdånigt
tillstyrkande af Stats-Rådets Ledamöter, förrberörda
förslag, sådana de under Litt. C. finnas detta
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
Protokoll Magda, i Nåder gilla, samt befallde att, i enlighet
dermed, ifrågavarande Nådiga Propositioner skulle
till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
Alfred Adelgren.
N:o 66.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 6 April 1854, kl. 3 c. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående beviljande af anslag för uppförande af
nya lärohus i Wexiö och Wisby, samt utvidgande
af Carolinska skolhuset i Orebro: Gifven Stockholms
Slolt den 17 Mars 1854.
Hos Kongl. Majit hafva Konsistorium i Wexiö, Konsistorium i Wisby och
Ephorus för detta Stifts Elementar-Iäroverk Biskopen Doktor Hallström samt Ephorus för
Strengnäs Stifts läroverk Biskopen Doktor Annerstedt, uti särskilde underdåniga skrifvelser
anhållit, det Kongl. Majit måtte i Nåder täckas bereda anslag af allmänna medel till
uppförande af nya lärohus för elementar-läroyerken i Wexiö och Wisby samt till utvidgande
af Carolinska skolhuset i Örebro.
Beträffande läroverks-byggnaden i Wexiö har Konsistorium derstädes, med
åberopande af dess redan den 9 November 1S50 gjorda underdåniga framställning om
de flerfaldiga brister och olägenheter, af hvilka den nuvarande lokalen för Wexiö förenade
Gymnasium och skola besväras, samt angående omöjligheten, att kunna bekosta
uppförandet af ett nytt och lämpligt lärohus med en tillgång af endast 4,366 Ridr 32
sk. i Stiftets byggnadskassa, hvilken årligen mäste bestrida flere utgifter för underhåll
af skol- och gymnastik-hus i Jönköping samt gymnastik-hus i Wexiö, vidare i underdå
-
Kongl. Maj.ls Nåd. PropositionN:o 66.
15
nigkel anfört, att oaktadt under sistlidet år verkställde reparationer å skolhus-byggnaden
och en förändrad inredning deraf, densamma likväl fortfarande tinnes i många afseenden
bristfällig, samt att skolans samlingsrum är så litet, att lärjungarne i egentlig mening
måste der inpackas vid tillfällen, då de böra vara tillsammans, till mehn för deras helsa
samt för den ordning och den värdighet, som bör iakttagas och borde kunna påräknas
vid ett af Sveriges äldsta och talrikast besökta läroverk; Konsistorium anser derföre
oundgängligen nödigt, alt ett nytt, emot tidens fordringar svarande lärohus i Wexiö
uppföres och har för sådant ändamål insändt ritning, jemte kostnadsförslag, delta senare
slutande sig å en summa af 30,000 R:dr, dervid Konsistorium dock anmärkt, att denna
kostnad dels med afseende å nödvändigheten alt, för vinnande af nödigt utrymme, göra
lärohuset något större än ritningen upptager, dels ock till följd af under senare tider
betydligt stegradt pris på byggnads-materialier, tvifvelaktigt kommer att ökas med minst
5,000 H:dr, hvadan Konsistorium i underdånighet anhållit, att ett anslag af minst 33,333
R:dr 16 sk. måtte för ändamålet af allmänna mede! beredas, då det möjligen överskjutande
beloppet skulle kunna tagas af för handen varande medel i Stiftets byggnads-kassa,
samt, om äfven desse blefve otillräcklige, till en del upplånas. '
Till följd af Nådig befallning att med underdånigt Utlåtande öfver den uppgjorda
ritningen med dertill hörande koslnads-förslag inkomma, har Öfver-Intendents-Kmbetef,
som i anledning af såväl Konsistorii framställning om byggnadens utvidgande utöfver
hvad förslagsritningen utvisar, som af flere andra förekomne anmärkningar funnit ritningen
och kostnads-förslaget böra omarbetas, låtit till Iäroverks-byggnaden upprätta ny ritning,
hvars utförande, jemlikt insändt förslag, kommer att erfordra en kostnad af 46,240
R:dr, deruti inberäknad utgiften för en luftvexlings- och värme-apparat, hvars anbringande
inom en byggnad, afsedd till sådant ändamål, som den nu ifrågavarande, Öfver-Iutendents-Embetet
ansett oundgängligen nödigt.
I afseende å det ifrågasatta nya lärohuset i JVisby förekommer, att, sedan,
till följd af föreskriften i Nådiga Cirkulär-Brefvet den 6 Juli 1849 fråga uppstått om
dervarande gymnasii förening med stadens Lärdoms- och Apologist-skolor till ett gemensamt
läroverk, Stiftets Konsistorium uti särskilde underdåniga Skrifvelser den 19 December
1S49 och den 9 Oktober 1850 anmält, att ingendera af de förut för undervisningen
begagnade byggnader, såsom dels till utrymmmet inskränkta, dels förfallne, vore till
lokal för det gemensamma läroverket användbar, samt att (ill följe häraf en ny läroverks-byggnad
af behofvet högeligen påkallades; i sammanhang hvarmed Konsistorium
jemväl ifrågasatt skyldighet, för Wisby stad, att för ändamålet anskaffa lämplig tomt-plats.
Efter det staden likväl sådant vägrat, under åberopande deraf, att densamma, jemlikt
Nådigt Bref den 23 September 1830 skulle vara befriad från all annan byggnads-skyldighet,
än den, att underhålla det gamla skolhuset, har Kongl. Majit den 11 Augusti
nästlidet år anbefallt Stifts-Styrelsen att inkomma med underdånigt förslag till anskaffande
så väl af tomt-plats för uppförande af nytt hus för Elemeutar-Läroverket i Wisby,
som ock af nödige medel för berörde nybyggnad.
16
Kongl. Maf.ts N3d. Proposition, N:o G6.
Till underdånig åtlydnad häraf har Konsistorium uti skrifvelse den 4 sistlidne
Januari, deri Stiftets Biskop, Doktor Hallström i särskildt underdånigt Memorial den 6:te
derpåföljde Februari hufvudsakligen instämt, i underdånighet tillkännagifvit, att tillfälle nu
yppat sig att få för läro-verkets behof inköpa 2:ne serdeles väl belägna tomter i midten
af staden, samt att Konsistorium om desamma med egarne träffat vilkorligt köp för en
sammanräknad summa af 10,333 R:dr 16 sk. Om en i samma qvarter belägen tomt,
i värde uppskattad till 1,000 R:dr, jemväl komme att för ändamålet inköpas, skulle, enligt
hvad Konsistorium upplyser, den ytterligare fördel vinnas, att den nya tomten blefve
ett fritt och sjelfständigt helt, samt läroverks-byggnaden befriad från det eldfarliga
granskapet af ett å denna tomt befintligt boningshus af träd. Med afseende å desse
med liera fördelar har Biskop Hallström jemväl hemställt, att äfven denna tomt-plats måtte
få jemte de 2 öfriga inköpas.
Angående storleken af den nya läroverks-byggnaden har Konsistorium ansett,
att då lärjungarnes antal vid läroverket nu utgör 165, och i en icke aflägsen framtid
troligen kommer att uppgå till 200, utrymme för detta antal lärjungar, äfvensom för
bibliothek och samlingar, bör beräknas. I öfverensstämmelse härmed har ritning tili
byggnaden blifvit hos Öfver-Intendents-Embetet uppgjord och, jemte åtföljande kostnadsförslag,
upptagande en summa af 55,000 R:dr, Kongl. Maj:ts pröfning underställd. Kostnaden
för inköp af tomt och byggnadens uppförande kommer sålunda att erfordra en
sammanlagd summa af 65,333 R:dr 16 sk. eller, om alla de tre ifrågavarande tomterna
inköpas, af 66,333 R:dr 16 sk. Och som för betäckande af denna utgift annan tillgång
saknas, än en i Stiftets byggnads-kassa vid sista bokslutet befintlig behållning af
12,323 R:dr 7 sk., hvilken vid räkningarnes afslutande den 1 nästkommande Juli anses
komma att ökas med 1000 R:dr, har Konsistorium i underdånighet anhållit, att det bristande
beloppet af högst 53,010 R:dr 9 sk. mätte varda af allmänna medel åt Wisby
läroverk anvisadt.
Hvad slutligen angår frågan om utvidgad lokal för Carolinska skolan i Örebro,
har Biskopen, Doktor Annerstedt, uti skrifvelse den 10 December nästlidet år i
underdånighet andragit, att då för 20 år sedan det nu varande skolhuset, beräknadt för
200 lärjungar, uppfördes, detsamma ansågs ganska rymligt tilltaget, men att lärjungarnes
antal sedermera så ökat sig, serdeles sedan skolan år 1849 utvidgades (ill fullständigt
läroverk, att detsamma sistlidet års vår-termin utgjorde 321, hvarigenom en såväl
för undervisningens gång som lärjungarnes och lärarnes helsa menlig trängsel uppkommit;
att enär derjemte saknas runi för bibliothek och samlingar, nödige för en längre
fortskridande undervisning och af stor vigt för orten, som nu är i saknad af sådane
medel för bildningens spridande, en utvidgning af läroverks-byggnaden är oundgängligen
nödvändig, om en ändamålsenlig undervisning skall kunna beredas för det stora, alltjemt
vexande, antalet lärjungar; samt att Stiftets byggnads-kassa så mycket mindre eger några
medel att för detta ändamål använda, som densamma redan är till staten skuldsatt, med
ringa
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 66.
17
ringa utsigt att kunna denna skuld vid utsatt tid till fullo gälda, och utan påräkneliga
tillgångar för framtiden.
Med åberopande af dessa omständigheter har Biskop Annerstedt i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer göra Nådig framställning om beviljande
af de medel, som, enligt bifogade i orten upprättade ritningar jemte kostnads-förslag
för tillbyggnad och reparation å lärohuset erfordras, uppgående till en summa af
16,9 67 R:dr 29 sk. 4 rst., eller, om byggnaden förses med en uppvärmnings-och luftvexlings-apparat,
af 19,967 R.dr 29 sk. 4 rst. Och har ett stort antal medlemmar
af alla stånd inom Örebro län uti särskild underdånig ansökning uti denna anhållan
instämt.
Sedan Öfver-Inlendents-Embetet erhållit Nådig befallning, att med underdånigt utlåtande
öfver de insända ritningarne inkomma, har bemälde Embete funnit nödigt låta
upprätta, och under den 6 sistlidne Februari till Kongl. Majit öfverlemnat, ny ritning samt
kostnads-förslag till ifrågavarande byggnadsföretag, enligt hvilka kostnaden för detsamma,
inberäknad utgiften för en nödig ansedd luftvexlings- och värme-apparat, skulle komma
att uppgå till ett belopp af 21,983 Ridr 29 sk. 4 rst.
Hvad sålunda och i öfrigt i dessa ämnen förekommit, har Kongl. Majit tagit i
Nådigt öfvervägande; Och då behofvet af ifrågavarande nybyggnader blifvit af vederbörande
vilsordadt, samt Stiftens byggnads-kassor sakna medel att bestrida de för ändamålet
erforderliga kostnader, har Kongl. Majit härmed velat Rikets Ständer föreslå, att å Riks
gälds-kontoret
må varda anvisade, att i mån af behof utgå:
För uppförande af nytt lärohus i Wexiö  40,000.
» „ „ „ i Wisby  50,000.
Och för utvidgning och reparation af Carolinska skolhuset i Örebro . . . 20,000.
eller tillsammans Bico Ridr 110,000.
De till förevarande mål hörande handlingar, ritningar och kostnads-förslag komma
att (ill Rikets Ständers vederbörande Utskott öfverlemnas; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
II. Reuterdahl.
Bih. till R. S. Prof. 1853 <fc 1851. 1 Samt. 1 Afd. 18 Käft.
3
18
Kontfl. Maj:ls Nåd. Proposition, \:o 60.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärender, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stals-Rådet på Stockholms Slolt den 17 Mars 1854.
Närvarande:
Hans Exc. Justitiac-Slats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Exc. Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Siats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
[Vallensteen,
Grefve Mörner,
Finer,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Sedan Protokollet öfver Ecldesiaslik-Ärender för den 2;dra dennes blifvit justeradt,
uppläste i underdånighet Departements-chefen, Stats-Rådet Reuterdahl, till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut uppsatta förslag till
Kongl. Maj:ls Nådiga Propositioner lill Rikets Ständer, nemligen:
l:o — — — — — — — — — — — — — — — — —
2:o angående anslag till uppförande af nya läroverks-hus i Wexiö och Wisby
samt lill utvidgande af Carolinska skolan i Örebro;
3:o — — — — — — — — —— — — — — — — —
4:0 — — _ — — — — — — _____ — — — —
Och — — — — — — — —
behagade Kongl. Maj:t, uppå underdånigt tillstyrkande af
Stats-,rådets ledamöter, förrberörda förslag, sådana de
under Litt. 15. — — — finnas detta Pro
tokoll
bilagda, i Nåder gilla, samt befallde alt, i enlighet
dermed, ifrågavarande Nådiga Propositioner skulle
till Rikets Ständer expedieras.
Ex Prolocollo
/Ufred Adelgren.
Kongl. Maj:!* K ad. Proposition, N:o 67.
1!)
i\:o 67.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 April J854, kl. 3 e ni.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående anslag af 20,000 Rdr B:co till betäckande
af kostnaderne för en af vetenskapsmän, med fregatten
Eugenie, verkställd resa, samt för dervid gjorde
inköp af natur-alster m. m.; Gifven Stockholms
Slott den 17 Mars 1854.
Sedan Kongl. Majit i Nåder befallt, att den (lil dess flotta hörande fregatten
Eugenie skulle hösten 185 1 utgå på en längre expedition, hvarunder åtskillige på atlägsnare
delar af jordklotet belägne orter, särdeles inom de varmare luftstrecken, komme
att besökas, samt Vetenskaps-Akademicn, hvars uppmärksamhet blifvit fästad på de mindre
vanliga tillfällen lill vetenskapliga rön och iakttagelser, som genom denna expedition
erbjöde sig, till Kongl. Majit inkommit med förslag till de åtgärder, som Akademien ansåg
nödige för att åt vetenskapen bereda fördel af dessa gynnande omständigheter, förordnade
Kongl. Majit den 25 Juli nämnde år, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
Vetenskaps-Akademien föreslagit; att under den beslutade expeditionen skulle å fregatten
Eugenie lemnäs plats åt tvenne, i vetenskapligt ändamål expeditionen åtföljande, personer,
nemligen åt. Botanisten, Magister Docens N. J. Andersson, samt åt en Physiker, som Akademien
egde att utse; att bemälde personer, som egde åtnjuta kosthållning å fartyget,
dessutom af befälhafvareu skulle i mån af behof och emot framdeles afgifvande redovisning
förses med de för ofvan uppgifne ändamål erforderlige medel, dock icke öfverstigaude
för Botanisten 2,200 Ilidr, deri inberäknade 400 Ridr för utrustning och inköp
af föremål ur vextriket, och för Physikern 1200 Bidr; att Premier-Löjtnanten C. Skogman
och medicinae Doctorn J. G. M. Kinberg, hvilka på grund af särskilda förordnanden
komme att i expeditionen deltaga, skulle beredas tillfälle att, jemte tjenstgöringen å fartyget,
egna erforderlig tid åt vetenskapliga undersökningar, den förre genom anställande
af astronomiska och physiska observationer, och den sednare såsom Zoolog, dervid de
20
Kongl. Maj:ls Nåd. PropositionN:o 67.
borde af befälhafvaren förses med erforderlige medel, Skogman lill belopp af högst 800
R:dr och Kinberg af högst 3000 R:dr, deri inberäknade 1200 R:dr för utrustning och
inköp af föremål ur djurriket; att Vetenskaps-Akademien skulle ega att för ett belopp,
förslagsvis beräknadt tiil 4,500 R:dr, uppköpa nödige astronomiska och physiska instrumenter
och böcker till begagnande under expeditionen, samt att Botanisten och Zoologen
borde, vid återkomsten till fäderneslandet, aflemna alla för vetenskapliga ändamål under
resan gjorda samlingar (ill Natural-historiska Riks-museum, hvarifrån det, som kunde aflålas,
skulle till Rikets universiteter aflemnas.
I enlighet med hvad Kongl. Maj:t sålunda förordnat, hafva ofvanbemälde personer
samt i egenskap af Physiker, Studeranden K. J. Johansson, åtföljt fregatten Eugenie å
dess nu mera lyckligen fulländade verldsomsegling, och sedan de derunder gjorde samlingar
af natur-alster blifvit till Riks-museum aflemnade, har Vetenskaps-Akademien, uti
underdånig skrifvelse den 11 sisth Januari, aflemnat de af Vetenskaps-männen afgifne
redovisningar för af dem uppburne medel samt dervid med vitsordande af det insigtsfull
nit och de af fregattens chef verksamt understödda bemödanden i fullgörandet af sina
åligganden, som alla de i expeditionen deltagande vetenskapsmännen ådagalagt, yttrat
den öfvertygelse, alt de fördelaktiga resultater, som genom resan vunnits, skola, sedan
allt hunnit fullständigare ordnas, lända till velenskapernes gagn och fäderneslandets heder.
De aflemnade natural-historiska samlingarne innehålla nemligen, så vidt Akademien
redan kunnat inhemta, en stor mängd för våra inhemska museer högst värderika naturalster.
Den Zoologiska samlingen utgöres af 3,714 nummer, af hvilka hvartdera öfver
hufvud motsvarar flere, stundom många arter. Vextsamlingen anser Akademien, enligt
sannolikt öfverslag, kunna uppskattas till 5 ä 6000 arter i omkring 50,000 exemplar.
I afseende å kostnaderne för den verkställda resan anför Akademien: att af de
för inköp af instrumenter och böcker anslagne 4,500 R:dr ett belopp af 1805 R:dr 29
sk. lemnats obegagnad!; att af det åt Premier-Löjtnanten Skogman utöfver hans aflöning
såsom kommenderad officer å fregatten anvisade belopp 800 R:dr, endast 325 R:dr
38 sk. åtgått; att deremot Studeranden Johanssons redovisning utvisar att han, utöfver
de för honom bestämde 1200 R.dr nödgats utgifva 424 R:dr, hvilket belopp Akademien,
med afseende derå att han för anställande af observationer, varit nödsakad i land
bestrida åtskillige oförutsedde utgifter, hemställer mätte varda honom, jemte 5 procents
ränta från den 5 Juli näsllidet år, då han lemnade fregatten, godlgjordt af den å anslaget
lill Löjtnanten Skogman befintliga behållning; att de ät Doktor Kinberg såsom
expeditionens Zoolog anslagne 3000 R:dr visat sig för ändamålet i den mån otillräcklige,
att då, enligt hans afgifna räkning, användts i utrustnings-kostnader och för anskaffande
af förvaringskärl, sprit m. m. 2,47 1 R:dr 34 sk., för inköp af naturalier 1,596 R:dr
23 sk. 2 rsl., för 2l6 dagars vistande i land 2160 R:dr och för särskilde biträden
m. m. 204 R:dr 6 sk. eller tillsammans 6,432 R:dr 15 sk. 2 rsl., en brist uppstått af
3,432 R:dr 15 sk. 2 rsl., samt att det åt Botanisten Magister Andersson meddelade anslag
jemväl måst med ett belopp af 904 R:dr 16 sk. 9 rst. öfverskridas.
Kongl. Maj:ls Nu d. Proposition\3 N:o 67.
21
Utom det belopp af tillsammans 4,336 R:dr 31 sk. 11 rsf., hvarmed ulgifterne
för de Zoologiska och botaniska samlingarne sålunda öfversligit anslagen och hvilka medel
Doktor Kinberg och Magisfer Andersson enskildt förskjutit, hafva dessutom, enligt
hvad Akademien vidare anmäler, tillkommit följande ulgifts-poster, nemligen: frakt för en
sändning naturalier, hvilka till följd af bristande utrymme å fregatten blifvit från Valparaiso
hemsända, 321 R:dr 21 sk. 5 rst.; omkostnader för samlingarnes transport från
fregatten till Riks-museum 22 R:dr 4 sk., samt för den Zoologiska samlingens första
omläggning i ny sprit efter ankomsten till museum 350 R:dr 3S sk. 8 rst. eller tillsammans
694 R:dr 16 sk. 1 rst., hvilken summa, då den ej kunnat af Riks-musei årliga
anslag erhållas, genom förste Zoologise-Intendentens försorg tills vidare blifvit förskjuten,
hvarförutan, för att, så snart ske kan, bringa de erhållna rika samlingarne i
det skick, att de, så vidt Musei nu varande lokal medgifver, må kunna vetenskapligt ordnas
och bearbetas, ytterligare erfordras, för den zoologiska afdelningen, lill skåp, lådors
inredning, till omkring 3,000 glaskärl samt till sprit och andra materialier 4169 R:dr
och för den botaniska afdelningen, lill skåp, papper, upphäflning af växt-samlingen m. m.
8 00 R:dr eller tillhopa 4,969 R:dr.
Då det sammanlagda beloppet af dessa summor, utgörande 10,000 R:dr, är
oundgängligen nödigt dels för inlösen af de zoologiska och botaniska samlingarne, dels
på det desse må medföra det med dem afsedda gagn, men Akademien dertill saknar
medel, har Akademien i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes af allmänna medel
bevilja berörde belopp, hvarjemte Akademien hemställt, huruvida icke, då Doktor
Kinberg och Magister Andersson, nödgats genom lån anskaffa de af dem utöfver
anslagen utgifna 4,336 Hulr 31 sk. 11 rst., 5 procent ränta å denna summa kunde
dem tillerkännas från den 5 Juli sistlidet år, då samlingarne lill Riks-museum aflemnades.
Hvad Vetenskaps-Akademien sålunda och i öfrigt anfört, har Kongl. Maj=t tagit
i Nådigt öfvervägande; och dervid med tillfredsställelse inhemta!, att det med Kongl.
Maj:ts ofvanberörde Nådiga förordnande af den 25 Juli 1851 åsyftade ändamål, vetenskapens
gagn och -en värdefull tillökning i fäderneslandets natural-historiska samlingar,
blifvit genom de utsedde vetenskaps-männens berömvärda nit vunnet; och som kostnaden
för ifrågavarande resa och de derunder gjorda samlingarnes ordnande för vetenskapligt
bruk, uppgående till ett sammanlagdt belopp af omkring 20,000 R:dr Banko, är större
än att densamma kan af de å Riks-Staten uppförda, för bestämda behof afsedda anslag
utgå, har Kongl. Maj:t härmed velat hos Rikets Ständer äska, att, för betäckande af
dessa kostnader, nämnde summa 20,000 R:dr Banko må varda anvisad.
De detta ärende rörande handlingar komma att till vederbörande Utskott aflemnas
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
11. Reuterdahl.
22
Kongl. MajUs Säd. Proposition, iS:o 67.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärender, hållet inför Hans Majd Konungen
1 Stats-rådet, på Stockholms Slott den 17 Mars 1854.
Närvarande:
Hans Exc. Justitiae-Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Exc. Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
JViallensteen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Sedan Protokollet öfver Ecklesiastik-ärender för den 2 dennes blifvit justeradt,
uppläste i underdånighet Departements-chefen, Stats-rådet Reuterdahl till justering följande,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:(s förut fattade beslut uppsatta förslag lill
Kongl. Majds Nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
l:o — — — — — — — — — — — — — — — — —
2;o — — — — — — — — — — — — — — — — —
3-0 — — — — — — — — — och
4:0 angående anslag till betäckande af kostnaden för den af vetenskaps-män
verkställda resa med fregatten Eugenie samt för de derunder inköpta natur-alster m. m.
Och — — — — — — — — behagade
Kongl. Maj:f, uppå underdånigt tillstyrkande af Stats-rådets
Ledamöter, förberörda förslag, sådana de under
Lii t. — — — l). — — — linnas detta Protokoll bilagda,
i Nåder gilla, samt befallde, att, i enlighet dermed,
ifrågavarande Nådiga Propositioner skulle till Rikets
Ständer expedieras.
Ex protocollo
Alfred Adelgren.
Konr/l. Maj:ls Nåd. PropositionN:o 68.
23
68.
AdIw till Esp. Utsk. d. 6 April 1854 kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående inqvartering s-skyldigheten i Stockholm;
Gifven Stockholms Slott den 7 Mars i854.
Med anledning af Rikets Ständers, vid flera riksdagar gjorda, underdåniga framställningar
om ordnande af städernas iuqvarterings-besvär enligt den allmänna grund
sats,
att kostnaden för garnisonerande truppers inqvartering borde drabba Statsverket,
och endast förbindelse att förse' befäl och manskap med så kallad servis, eller sängar,
sängkläder, ved och ljus m. m., tillsvidare städerna fortfarande åligga, dervid Rikets
Ständer tillika erkänt behofvet af en särskild Inqvarterings-författniug för Stockholm,
hvarest högre hyror och öfriga lokala förhållanden gjorde förändrade föreskrifter nödiga,
öfverlemnade Kongl. Majit i Nåder vid början af 1S40 och 1841 årens riksdag till Rikets
Ständers pröfning särskildt utarbetade förslag till inqvarterings-ordningar ej mindre
för Stockholms stad, än för städerne utom densamma; äfvensom och enär, hvad Stockholm
angick, fråga väckts derom, dels att stadens inqvarterings-skyldighet blefve inskränkt
till den egentliga garnisonen, af hvilken vakt och vård inom staden besörjes, dels ock
att, till ytterligare lindring för inqvarterings-gifvarne, åt Svea Artilleri-regemente måtte
beredas förmånen att, lika med öfriga härvarande garnisons-regementen, erhålla kaserner
på statens bekostnad, Kongl. Maj:t härpå fästade Rikets Ständers uppmärksamhet med
hänseende till de nya utgifter, som derigenom för Statsverket komme att föranledas.
Sist omförmälda författnings-förslag blef derefter af Rikets Ständer hufvudsakligen gilladt,
och har den, på grund deraf under den 22 Februari 1841 i Nåder utfärdade inqvarterings-ordning
för städerna utom Stockholm, jemväl sedermera uti dessa städer vunnit
tillämpning; hvaremot Rikets Ständer, i afseende på inqvarterings-skyldigheten i Stockholm,
väl uti underdånig skrifvelse af den 20 Januari nyssnämnde år förklarade, det
Staten borde, emot det att servisen ensamt af staden bekostades, anskaffa och underhålla
kaserner, ej allenast för Svea Artilleri-regemente, utan ock för öfriga i hufvudstaden
förlagda trupper och korpser, stadens egen militär-corps undantagen, äfvensom att,
24
Kongl. Maj:ts Nåd. PropositionN:o 68.
jemlikt ofvan uppgifna grund för rättighet til! inqvartering i Stockholm, staden borde
befrias från utgörande af inqvarterings-ersältning till Lif-bevärings-regementet, Landtförsvars-Departementets
Kommando-expedition, Topografiska korpsen, Ingenieur-korpsen och
Artilleri-Staben, för hvilket sednare ändamål alltså beviljats och å Riks-statens fjerde
hufvudlitel blifvit, såsom förslags-anslag, uppförd en summa af 12,000 R:dr årligen,
ungefär motsvarande hvad som erfordrades till bestridande af den inqvarterings-ersättning,
som nämnde regemente och korpser dittills af Stockholms stad åtnjutit, men för
öfrigt i underdånighet anhöllo, att, då Rikets Ständer, i saknad af nödiga uppgifter för
bedömande af behofvet i afseende på anskaffandet af kasern för Svea Artilleri-regemente
samt underhållet såväl deraf som af gardes-regementenas kaserner, funnit sig förhindrade
att ingå i närmare pröfning om anvisande af medel dertill, samt icke heller trott sig
böra utsträcka granskningen af förslaget till ny inqvarterings-ordning för Stockholms stad
utöfver hvad derom blifvit anfördt och tillstyrkt, åt Rikets Ständer måtte meddelas, ej
mindre underrättelse huruvida någon Staten tillhörig och till kasern för Svea Artilleriregemente
användbar egendom funnes odisponerad samt, i sådan händelse, till hvad belopp
kostnaden för dess ändamålsenliga inredande komme att uppgå, men, i fall sådan
egendom ej förefunnes, förslag till inköp eller nybyggnad af tjenlig lokal för ifrågavarande
kasern jemte erforderliga handlingar för kostnadens bedömande, än ock vederbörligen
upprättade förslag öfver årliga kostnaden för underhållet såväl af Lif-gardes-regementenas
kaserner och Lif-gardets till häst stall, som af merberörde kasern för Svea
Artilleri-regemente, på det frågan härom måtte framdeles kunna behandlas i sammanhang
med den allmännare frågan om utgörandet af inqvarteringen i Stockholm. De sålunda
begärda uppgifterna blefvo derefter, enligt hvad Kongl. Maj;t uti Nådig skrifvelse den 11
Mars 1841 bland annat gaf Rikets Ständer tillkänna, från vederbörande embets-myndigheter
infordrade, men hunno likväl ej före riksdagens slut afgifvas och Rikets Ständer
meddelas, hvadan detta inqvarterings-ärende förblef hvilande till påföljde riksmöte, då
Kongl. Maj:t, sedan berörde uppgifter, åtföljda af kostnads-förslag och ritningar, emellertid
inkommit, under den 16 September 1S44 ånyo till Rikets Ständer öfverlemnade frågan
om den föreslagna inqvarterings-ordningen för Stockholms stad tillika med alla ärendet
rörande handlingar. I anledning häraf och då de Rikets Ständer meddelade kostnads-förslag
upptogo för uppförande af kasern med öfriga byggnader för Svea Artilleriregemente,
hvartill någon tjenlig, staten tillhörig, odisponerad byggnad eller tomt ej kunnat
uppgifvas, en utgift af 315,000 R:dr, utom köpeskillingen 30,000 R=dr för åtskilliga
å den föreslagna byggnadsplatsen belägna, (ill enskilda personer upplåtna tomter,
eller tillsammans 345,000 R:dr, samt till erforderliga byggnads- och reparations-arbeten
vid gardes-regementenas kaserner och stall ett kostnads-belopp för en gång af 82,724
R:dr 40 sk. och derjemte för årliga underhållet af berörda byggnader 5,860 R:dr, allt
Banko, oberäknad! det bidrag härtill, som å den från staden utgående inqvarterings-ersättniug
för nämnde regementens gemenskap inuehålles, men Rikets Ständer funnit, att
medel
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o G8.
25
medel till bekostande af omförmälda nya kasernbyggnad och de ifrågaställda reparationerna
å redan befintliga kaserner icke kunde af för handen varande tillgångar beredas,
samt alt för öfrigt frågan om kasernernas årliga underhåll af statsmedlen stöde i ett så
oskiljaktigt sammanhang med den om byggnaden och iorduingsställandet af desamma,
att dessa begge frågor icke lämpligen kunde åtskiljas, anmälde Rikets Ständer under den
5 April 1845 i underdånighet hos Kongl. Majit det några medel för ifrågavarande ändamål
då ej funnos att anvisa.
Vid den 12 Juli samma år skedd föredragning af denna Sikets Ständers underdåniga
anmälan, i följd hvaraf frågan om anskaffande af kasern för Svea Artilleri-regemente
tillsvidare förfallit, förordnade Kongl. Majit, huru, sedan Rikets Ständer förmält
sig icke kunna bevilja de för iståndsättande och underhållet af gardes-resementenas kasern-
och stallbyggnader nödiga anslag, dessa dyrbara byggnader borde med de tillgångar,
som kunde beredas, så vidt möjligt vore vidmakthållas; hvarjemte, och då Kongl.
Majit fann billigheten fordra, att d/wr äf Rikets Sidin der, vid liera riksdagar uttalade och
jemväl på städerna utom Stockholm redan tillämpad grundsats, att Stats-verket borde
vidkänpras kostnaden för i ständig garnison förlagda truppers inqvartering och endast den
så |«ällade servisen tillsvidare utgöras af städerna, framdeles i tillämpningen utsträcktes
äfvéto, till hufvudstaden, Krigs-koliegium och Stats-kontoret i Nåder anbefalldes alf, på
det fragen om inqvarteringens reglerande härstädes måtte vid en blifvande riksdag, då
densamnia kunde åter varda till Rikets Ständers pröfning öfverlemnad, finnas uti ett så
mycket j>om möjligt beredt skick, sig öfver det uppgjorda förslaget till ny inqvarteringsordning
för Stockholms stad i underdånighet utlåta, samt dervid tillika utreda och uppgifva
hvad uti de förslaget bifogade tariffer må anses utgöra egentlig inqvarterings-ersättning.
Detta Nådiga uppdrag fullgjordes derefter af bemälda emltefs-verk; och blef
ärendet sedermera, medelst Nådig skrifvelse af den 20 December 1847 till Rikets Ständer
ånyol öfverlemnadt, på det att, i fall omständigheterna det medgåfve, äfven åt Stockholms
städ måtte beredas en behöflig lindring i inqvarterings-besväret; i sammanhang
hvarmed '.Rikets Ständers uppmärksamhet särskildt fästades derpå, att den Kfigs-kollegii
och Slalsikontorets i ämnet afgifna underdåniga betänkande under Litt. B. bilägda uppgift,
eller itarif å inqvarterings- och servis-medel närmast öfverensstämde med dels. redan
varande olph dels af hufvudstadens inqvarterings-gifvare godkända förhållanden, äfvensom
att, för den händelse hufvudstaden skulle i större eller mindre mån från den egenfjiga
inqvarteringen befrias, angeläget vore, att af det anslag, som i sådant afseende kundeS^
varda beviljadt, finge till årliga underhållet af Lif-gardes-regementenas kasern- och stallbyggnader
utgå ett belopp, motsvarande hvad derför måst af den manskapet vid dessa
regementen af staden bestådda inqvarterings-ersättning med i allmänhet 2 Ridr Banko
för hvarje man årligen afsättas, så framt icke för detta behof nödiga medel tillika blefve
anvisade. Uti härå afgifvet underdånigt svar af den 2 Augusti 1848 förmälde emel
Bih.
lill R. St. Pral. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd. 18 f/a/?. 4
26 Kongl. Maj:t.s Nåd. Proposition, N:o 68.
lertid Rikets Ständer sig väl hafva funnit med billighet öfverensstämma, att Stockholms
stads inqvarteringsgifvare finge åtnjuta den af Kongl. Majit i .Nåder antydda lindring i
inqvarterings-tungan, men att några medel för ändamålet då ej funnos att tillgå, hvadan
frågan borde anstå till näst-infallande riksdag.
Af sådan anledning blef ock, genom Nådig skrifvelse af den 17 Januari 1851,
berörde fråga åter till Rikets sednast församlade Ständer öfverlemnad, på det alt den
lindring i inqvarterings-bördan, hvaraf hufvudstadens inqvarterings-gifvare vore i behof
och hvars billighet Rikets Ständer jemväl tillförene erkänt, måtte, derest Rikets Ständer
funne omständigheterna det medgifva, kunna hufvudsladen beredas, hvarvid Kongl. Maj:t
äfven förnyade den vid föregångna riksdagen gjorda erinran om nödvändigheten alt, i
sådan händelse, vederlag blefve beviljad! för det bidrag till underhållet af Lif-gardes-regemeuienas
kasern- och stall-byggnader som nu afsättes af den från staden för samma
regementens manskap utgående inqvarterings-ersättning. Häruppå afgåfvo Rikets Ständer
den 13 påföljde Augusti underdånigt ^rar, fiurVfr/.lsakligen innehållande: alt bland de i
handiingarne rörande della ärende upplysta förhållanden med' tvp-pftumsiew af ifrågavarande
inqvarterings-skyldighet sant dess fullgörande ifrån äldre tider förekommit, ..hurusom
ej obetydliga förmåner, till lindrande af detta besvär, blifvit Stockholms stad förikjuade,
såsom att genom Kongl. Brefvet den 16 Juli 1688 till inqvarteringens understöd på^udits
en s. k. tiliökningstolag med 3/4 procent för inkommande och 1/4 procent för utsyende varor,
hvilken då för tiden nästan varit tillräcklig för det dermed afsedda ändamål, men
hvarvid hvad sorn felats blifvit fyldt af Rorgerskapet intill är 1760, då husegalrne börjat
deltaga i utgifterna för inqvarteringen, hvarefter, sedan såväl stads- som inqvarterings-tolagen
undergått förändringar, tolags-inkomsten blifvit genom Kongl. Brefvet den 6 Maj 1^26 på det
sätt fördelad, att deraf till inqvarterings-verket anslagits 33/150 delar, hvilken anndel under
åren 1846— 1§50 i medeltal årligen uppgått lill 37,7 14 R:dr 18 sk. 2 rst., hvarförutan, genom
Kongl. Brefvet den 2S Maj 1717, de två år förut påbjudna dubbla vägare- o(ch mätarepenningar
beviljats Rorgerskapet i Slockholm till hjelp och understöd vid tnqvjarteriiigen;
och enar- de Stockholms stad sålunda tili understöd för inqvarterings-besvärelt beviljade
förmåuef- synts Rikets Ständer så betydliga, att de ej kunde lemnäs utan ajfseende vid
pröfuitjgen af den lindring, som blifvit ifrågasatt att beredas hufvudstadens insqvarteringsg
ifva re, men dessa förmåners verkliga värde icke varit så fullständigt ufredi att någon
^förlitlig beräkning deraf kunnat af Rikets Ständer åstadkommas, samt dessutom ovisst
vore, huruvida staden skulle vilja medgifva någon minskning uti samma förmåner, äfven
om ifrågavarande lindring uti det redan förut oell ytterligare genom Kongl. Brefvet dea
15 Februari 1841 minskade inqvarterings-besväret kornrne på det af Kongl. Majit i Nåder
föreslagna sätt att ega rum, hade Rikets Ständer funnit dessa outredda omständigheter
då förhindra slutliga afgörande! af delta ärende, samt anhöllo fördenskull i underdånighet,
att Kongl. Majit måtte låta undersöka beskaffenheten och utreda vidden af de
förmåner och rättigheter, hvilka tid efter annan kunde vara Stockholms stad förunnade
Kongl. Maj:!s Säd. Proposition} A':o 68-
27
såsom understöd åt inqvarterings-gifvarne eller lindring i inqvarteriugs-besväret, äfvensom
dermed sammanhang egande förhållanden, samt jemväl låta höra vederbörande, huruvida
staden ville samma förmåner afstå för den händelse, alt anslag af Stats-rnedel beviljas
till bestridande af inqvarterings-kostnaden utom servisen, och att, såvida staden sådant i
underdånighet begärde, Kongl. Maj:t täcktes härom till Rikets näst-sammanträdande Ständer
aflåta Nådig Proposition.
När derefter, under den 30 September ISSI, denna Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse hos Kongl. Majit i underdånighet anmäldes, fann Kongl. Majit för godt i Nåder
förordna, det skulle samma skrifvelse jemte öfriga ärendet rörande handlingar öfverlemnas
(ill Krigs-kollegium, som borde, sedan genom Öfver-Ståthållare-Embetet de, för tillvägabringande
af en fullständig utredning öfver beskaffenheten och omfattningen af de
Stockholms siad till lindring i iuqvarterings-besväret tid efter annan förunnade förmåner
och rättigheter, nödiga upplysningar blifvit infordrade, samt nämnde embete och öfriga
vederbörande tillika iemnats tillfälle att sig uti frågan i underdånighet yttra, till Kongl.
Majit inkomma med det betänkande, som af Rikets Ständers omförmälda framställning
påkallades; och hafva, till åtlydnad häraf, sedermera genom Krigs-kollegium blifvit infordrade
och insände säväl Öfver-Ståthållarens som Magistratens och Iuqvarterings-kommissionens
i Stockholm yttranden, af hvilka med dervid bilagda handlingar iuhemtas: att
stadens inkomster i och för iuqvarterings-verket bestå af dels den s. k. inqvarteringstolagen,
hvilken, år 1GS8 först påbjuden och sednast år 1822 bestämd till 11/3 procent
af både inkommande och utgående varor, sedan år 1826, då de flera slags, tid
efter annan för särskilda ändamål, staden beviljade tolags-afgifterna i Nåder förklarades
skola sammanslås lill en enda, utgått med 33/1 aoidelar af det hela samt för åren
1846 — 1850, efter afdrag af uppbörds-kostnaden och restitutioner, i medeltal årligen
utgjort ett belopp af Banko R:dr 36,810: —
och dels de dubbla våg- och mätare-penning arne, hvilka erläggas af alia
stadens Borgerskap icke tillhörande personer, som från utrikes ort införa
varor, och numera, efter enahanda afdrag som vid inqvarterings-tolagen,
endast uppgå till  497: —
samt år efter år förminskas  — -
eller tillsammans Banko R:dr 37,307: —
men deremot utgifterna utgöras i främsta rummet af inqvarterings-penningarna till
de i staden garnisonerande trupper, hvartill, enligt en specifik beräkning, åreu 1846 —
1S50 i medeltal årligen erfordrats Banko R:dr 50,304; —
så att, då inkomsten icke uppgått till mer än ofvanberörde 37,307 R:dr,
stadens inqvarterings-gifvare ensamt för detta ändamål årligen måst tillskjuta
12,977 R;dr, samt vidare kostnaden för underhållet af stadens 2:ne kaserner,
uppgående, oberäknadt räntan å inköps- och inrednings-utgifterna, i ine
Transport:
50,304: —!
23
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 68.
Transport: 50,-304: —
deltal årligen till Rtdr 2,845: —
kostnaderna för tillfälliga inqvarteringar  3,121: —
inqvarterings- eller hyres-afgifien till staden för Öfver-Slåthållare-huset 533: 16.
och inqvarterings-penningar lill stadens militär-korps  3.007: — 9,50(5:16.
eller tillhopa B:ko R:dr 5 9,810:16.
hvadan inqvarterings-gifvarnes årliga tillskott utöfver inkomsten af tolagen samt dubbla
våg- och mätare-penningarna uigjort omkring 22,4 00 Rdr B:ko, förvaltnings-koslnaden dock
ej deruti inberäknad; — att enligt nu ifrågavarande underdåniga förslag lill ny InqvarteringsOrdning
för Stockholms Stad samt dervid fogade, af Krigs-Kollegium och Stats-koutoret
uti underdåniga betänkandet af den 26 Maj 1847 tillstyrkta, taxa, Litt. A. Irsta alternativet,
inqvarterings-ersättniugen till de i Slockholm förlagda Garnisons-regementen komnie,
såsom en deröfver uppgjord och af inqvarterings-kommissionen insänd uträkning (Tab. 3)
ock utvisar, att uppgå till 64,376 R:dr 36 sk., deraf på kostnaden för servisen skulle,
jemlikt den samma kommissions underdåniga yttrande äfven bilagda uträkning derå (Tab. 4.),
belöpa 24,964 R:dr 25 sk., hvilken summa kunde antagas icke öfverstiga hvad för fyllandet
af det dermed åsyftade behof i Stockholm erfordrades; — samt att, då i afseende
på den af Rikets Ständer väckta fråga, huruvida staden må vilja afstå de till lindring uti
inqvarterings-bördan densamma förunnade förmåner, för den händelse att stals-anslag
skulle beviljas lill bestridande af inqvarterings-koslnaden utom servisen, förekomme, att,
om inqvarleringsverkets ofvan uppgifne inkomster, i medeltal 37,307 R.dr, skulle alldeles
frångå staden och denna ändock komma att i serviskostnad för Garnisons-regementena
utgifva 24,964 R:dr, de inqvarterings-skyldige sålunda skulle, istället att uti inqvarteringsbördan
åtnjuta den lindring, Rikets Ständer medgifvit vara med billighet öfverensstämmande,
blifva ytterligare betungade med en tillökning deri, motsvarande skillnaden emellan
uyssberörde 24,964 R:dr och de 12,997 R:dr, sorn till iuqvarteiingen för Garnisonsregementena
nu af staden tillskjutas, eller omkring 12,000 R.dr b:co årligen, stadens
inqvarterings-gifvare äfven, inför Magistraten i ämnet hörde, förklarat sig endast kunna
medgifva, att i samma män, men icke till högre belopp, än hvarmed stadens utgifter för
inqvarteringen genom beviljadt statsanslag förminskas, nedsättning må ega rum uti de inkomster,
staden lill lindring uti inqvarterings-bördan nu åtnjuter; i öfverensstämmelse med
hvilket af stadens samtlige inqvarterings-gifvare fattade beslut, och enligt deras uppdrag
Inqvarterings-kommissionen i underdånighet anhållit, det täcktes Kongl. Maj 1, med omförmälda
förbehåll, lill Rikets Ständer ånyo aflåta Nådig framställning om beviljandet af
Stats-anslag lill bestridande af inqvarterings-koslnaden i Stockholm utom servisen, hvilken
fortfarande skulle komma ali af staden utgöras; deruti äfven Magistraten och Öfver-Ståthällare-embelet
i underdånighet förmält sig instämma.
För egen del har Krigs-kollegium, uti sitt i frågan afgifnn underdåniga betänkande,
hufvudsakligen anfört, att, då Rikets Ständer vid flere föregående Riksdagar uttalat
den grundsats, hvilken ock redan år 1841 vunnit tillämpning på städerna utom
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 68.
29
Stockholm, att kostnaden fur garnisonerande truppers inqvartering borde drabba Statsverket,
och endast den s. k. servisen, tillsvidare ulgöras af städerna, billigheten hjude, att
Stockholm äfven af denna förmån komme i åtnjutande, hvadan Kollegium ansåge sig böra
i underdånighet tillstyrka Nådig framställning derom till Rikets Ständer, likväl med dervid
fästadt Nådigt afseende på de för Stockholm egna förhållanden i fråga om inqvarteringsskyldigheten,
hvilken omfattade:
1 :o vanlig och ständig inqvartering, sorn utgöres genom kontant inqvartering
s-er sättning :
a) till de stadens garnison utgörande trupper;
b) till stadens egna militäriskt uppsatta korpser;
2;o tillfällig och utomordentlig inqvartering, som utgöres in natura:
c) till mindre afdeluingar af Arméen och Flottan, som under tag till förrättande
af arbete för allmän räkning m. m. måste på kortare lid inom staden förläggas;
d) lill större truppkoinmenderingar, hvilka vid utomordentliga fall, såsom krig,
rustningar, upplopp m. m. behöfva i staden sammandragas eller erhålla nattläger;
hvarvid Kollegium, på anförda skäl, yttrat den åsigt, att den under mom. a)
och c) upptagna inqvartering borde af Slats-verket bekostas, men deremot den under
mom. b) och d) hänförda inqvarterings-skyldighet fortfarande staden ensamt åligga, helst
på särskildt bestämmande för tillfället borde ankomma, om i sistnämnda fall någon ersättning
må staden tilldelas. Enligt de sålunda af Krigs-kollegium uppställda grunder för
inqvarieringens utgörande i hufvudstaden, skulle inqvarterings-kostnaden för alldeles utomordentliga
fall äfvensom för stadens egna militär-korpser samt hvres-afgiften för Öfverståihållare-huset
icke ingå i beräkningen af Stats-verkets årliga tillskott; hvaremot och
då, efter Kollegii åsigt, inqvarterings-beslyret till här förut antydda omfattning och dermed
förenade medels-förvaltning borde lill Kollegium öfverflyttas, när Staten öfvertoge
inqvarterings-kostnaden, aflöning äfven borde anslås åt 2;ne nya tjenstemän hos Kollegium
lill bestridande af de genom omförmälda bestyr och förvaltning föranledda göromål,
hvartill nu hos Inqvarterings-kommissionen erfordrades tre tjenstemän och en årlig förvallnings-koslnad
af 2,550 R.dr banko, äfvensom, enär Kongl. Majit tillförne fästat Rikets
Sländers uppmärksamhet derpå, att den vid Kollegii och Stals-kontorels underdåniga
betänkande af den 26 Maj 1847 fogade Tariff Litt. B. å inqvarterings- och servis-medel
närmast ufverenssiämde med dels redan varande och dels af hufvudstadens inqvarteringsgifvare
godkända förhållanden, och således den af samma tarif, för så vidt den icke
genom sedermera skedda förändringar i Regementenas stater förlorat tillämplighet, föranledda
högre utgift jemväl måste läggas till grund för beräkningen af det blifvande
Slals-atrslaget, detta anslag alltså, såsom till beloppet beroende både af de tillfälliga omkostnaderna
och af de föränderliga inkomster tolagen samt våg- och mätare-penningarna
lemnade, hurde blifva förslags-anslag. För öfrigt har Kollegium underdånigst hemställt,
att, till förenklande af inqvarterings-medlens förvaltning, äfven inqvarlerings-ersätlningarnas
fördelning mätte blifva på Kollegium öfverflyttad, samt alt, i sådan händelse, staden
blefve ålagd att utan ersättning till Slats-verket aflemna sina för inqvarterings-medel in
-
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 68.
kopia 2:ne kaserner, hvilka vore omistliga, om inqvarleringen af tillfällig! i hufvudstadeii
förlagda mindre trupp-afdelningar skulle af Slaten öfveriagas; hvarjemte Kollegium, med
afseende pä bestämmandet af Stats-verkets bidrag till inqvarleringen i Stockholm, uppställt
följande beräkning:
inqvarterings- och servis-utgifterna för Garnisons-regementena, återstående personalen
af f. d. Lif-Drabant-korpsen undantagen, uppgå enligt Inqvarterings-kommissionens
ofvanberörda uträkning, Tab. 3, till B:ko R.dr 64,376: 36.
hvarifrån afgå inkomsterna af tolagen samt våg- och mätare-penningarna i
medeltal med  37,307: —
då således brista B:ko B:dr 27,069: 3 6.
hvartill komma;
för kasern-inrättningen
. 2,845: —
till särskilda utgifter i och för truppers inqvartering . . 150: — 0995-
till aflöning åt tjenstemän i Kollegium samt expenser  2,000: —
således tillhopa R:dr 32,064: 36.
Såsom följd af hvad sålunda blifvit andraget har Kollegium slutligen förmält sig
endast under här nedan upptagna vilkor våga i underdånighet tillstyrka Kådig framställning
till Rikets Ständer om öfverliyttande på Slats-verket af hufvudstadens inqvarteringsbesvär,
nemligen:
att staden fortfarande af egna tillgångar bestrider såväl inqvarterings- och servis-ersättning
(ill egna Mililär-korpser, som inqvartering in natura af större trupp-kommenderingar,
hvilka vid utomordentliga tillfällen behöfva i staden inqvarteras;
att Rikets Ständer till inqvarleringen i Slockholm anvisa ett årligt förslags-anslag
af 31,000 R:dr, expens-medel deri inberäknade;
ali inqvarterings-tolagen samt de dubbla våg- och mätare-penningarne ademnas
direkte till Kollegium, emot skyldighet att deraf för stadens räkning bestrida den staden
tills vidare åliggande servis-kostnad för-de trupper, för hvilka Stats-verket ufvertagit inqvarteringen;
att
på Kollegii stat uppföres lön för en Revisor med 1000 R:dr, samt till arfvoden
600 R:dr, motsvarande en lön i l:sta graden, emedan de göromål, hvarmed tjenstgöringen
ökas, äro af beskaffenhet att i sammanhang med öfriga göromälen böra på flere
tjenstemän fördelas och icke kunna till viss person i l:sla lönegraden öfverlemnas; samt
att Inqvarterings-verkets tvenne kaserner till Stats-verket utan ersättning aflemnas,
likväl med staden tillförsäkrad rättighet, att vid tillfälliga större, staden åliggande
inqvarterings-besvär få påräkna begagnande af samma kaserner, så vidt utrymmet för
tillfället det medgifver; i sammanhang hvarmed Kollegium i underdånighet erinrat derom,
att, för den händelse Slats-verket, emot den af Kollegium yttrade åsigt, kornrne att öfvertaga
inqvarterings-kostnaden för stadens egna Militär-korpser, det blefve nödvändigt,
att det ifrågaställa förslags-anslagef höjdes till 34,000 IGdr.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition^ N:o 68.
31
Vid öfvervägande af hvad sålunda nu i delta ärende förekommit, liar Kongl. Maj:t
i Nåder funnit, att den lindring i inqvarlerings-skyldigheten, «om Rikets Ständer vid förflutna
Riksdagar för städerna utlofvat och äfven låtit dem, utom Stockholm, redan tillkomma,
afser endast kostnaderna för de i stad ständigt, eller i garnison, förlagda
trupper, med undantag tillsvidare af utgifterna för den till iuqvarleringen hörande s. k.
servisen, samt att således den af Krigs-kollegium nu väckta fråga om lindringens utsträckande
för htifvudstaden jemväl till mindre trupp-afdelningar, som der tillfälligtvis
inqvarteras, äfven bör förfalla; likasom Kongl. Majit icke heller anser lämpligt att, såsom
bemälda Kollegium i öfrigt underdånigst föreslagit, större eller mindre del af iuqvarteringsbeslyret
i Stockholm och dermed förknippade medels-förvaltning varder från stadens Inqvarterings-kommission
öfverflyttad på Krigs-kollegium eller annan Statens embets-myudighet.
1 afseende åter på sältet för framtida utgörandet af de erforderliga kostnaderna
till de i Slockholm förlagda garnisons-truppers inqvartering, hvilken redan för mer
lin tjugu år tillbaka ansetts böra utgå efter den af särskilde kommitterade utarbetade,
samt uti Krigs-kollegii och Stats-konlorets meranämnde underdåniga betänkande af den
26 Maj 1847 tillstyrkte förhöjde taxa (Litt. A. Irsta alternativet), emot hvars bestämmelse
stadens nuvarande inqvarterings-gifvare icke heller haft något alt erinra; så och
då genom den numera tillvägabragta, här ofvan framlagda utredning öfver de Stockholms
stad från äldre tider i och för inqvarteriugen tilldelade ständiga inkomster i tolag samt
dubbla våg- och mätare-penningar väl sig visat, att beloppet af dessa inkomster kan i
medeltal beräknas lill 37,307 R:dr banko årligen, hvarmed den, enligt omförmälda nya
taxa och derpå grundade uträkning, till ungefärligen 39,700 R:dr uppgående utgiften för
den egentliga inqvarteringen alltså i det närmaste skulle kunna betackas1, men deremot
äfven härvid förekommer, att stadens inqvarterings-gifvare, under åberopande af Rikets
Ständers vid flera Riksdagar uttalade åsigter om billigheten af någon lindring uti det
staden redan då åliggande inqvarterings-hesvär, förklarat sig endast kunna medgifva, att
i samma mån, men icke till högre belopp, än hvarmed stadens utgifter för inqvarteriugen
genom Stats-anslag förminskas, nedsättning må ega rum i de inkomster, staden nu
lill understöd i inqvarterings-bördan åtnjuter, finner Kongl. Maj;t, som anser merberörde
förslag till förnyad taxa å inqvarterings-ersättningar för de i hufvudstaden förlagda Garnisons-regementen
vara upprätladt med tillbörligt och billigt afseende på här för handen
varande förhållanden, hufvudstadens inqvarterings-gifvare likväl, under nyss omförmälda
omständigheter, icke genom detta förslags fastställande böra, i stället för lindring, tillskyndas
någon ökad tunga; hvadan och enär, enligt oftanämnda taxa, årliga inqvarteringskostnaderna
komme att uppgå:
för de 3:ne Lif-Gardes-regementena och Svea Artilleri-regemente till R:dr 64,37 6: 36.
samt för återstående personalen af f. d. Lif-Drabant-korpsen, att i mån
af afgång indragas, till  227: 9.
eller tillhopa B:ko R:dr 64,603: 45.
Transport 64,603: 45.
32
Kongl. Majda Nåd. Proposition N:o 63.
Transport 6 4,603: 45.
men lill betäckande häraf endast finnas att påräkna:
stadens inqvarterings-gifvares kontanta tillskott till inqvarte
rings-utgifterna,
hittills i medeltal belöpande till . R:dr 12,997: —
samt stadens behållna inkomster af inqvarterings-tolagen
jemte de dubbla våg- och mätare-penningarna . . 37,307: — 50,304:  -
och således derutöfver skulle erfordras ett årligt bidrag från Stats-verkets
sida af  R:dr 14,2 99: 45.
sorn dock genom afgång af de ännu qvarlefvande af f. d. Lif-Drabant-korpsen efter
hand blefve något förminskadt, Kongl. Majit nu i Kader vill föreslå Rikets Ständer att,
till ordnande af inqvarteringen i Stockholm, med hvilken Iuqvarterings-kommissionen fort
farande
bör hafva befattning, bevilja ett reservations-anslag i rundt (al af 14,300 R:dr
banko, att för ändamålet å Riksstatens Fjerde Hufvud-Titel uppföras, under dervid från
Statens sida fästadt uttryckligt förbehåll, att Stockholms stads iuqvarterings-gifvare, jemte
erläggande hvarje år af det belopp, hvartill, på sätt omförmäldt är, deras kontanta tillskott
äfven i medeltal uppgått, allt framgent, såsom hittills, ensamme få vidkännas de
utgifter, som föranledas genom inqvartering i staden af ej mindre alla tillfälliga truppkommenderingar,
vare sig större eller mindre, än ock stadens egna militäriskt uppsatta
korpser, äfvensom hyres-afgiften till staden för Öfver-Ståthållare-huset och underhållet af
de staden tillhörande kaserner.
De till detta ärende hörande handlingar skola varda öfverlemnade lill det Utskott,
som af Rikets Ständer erhåller uppdrag att dermed taga befattning.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Kåd och ynnest städse
Välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
A, F. N. Gyldenstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför H. M. Konungen
i Stats-Rådet, å Stockholms Slott den 7 Mars 1854.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitiae-Stats-Ministern, Grefve Sparre,
Hans Exc. Herr SUts-Ministeru för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld,
Kongl. Maj:ts Säd. Proposition, N:o 68. 38
Stals-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-chefen, Stats-Rådet, Grefve Gyldenstolpe uppläste derefter till justering
eif, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts här ofvan, efter Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, fattade Nådiga beslut, uppsatt underdånigt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående inqvarterings-skyldigheten i Stockholm;
Och behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets
underdåniga hemställan, berörda förslag i Nåder gilla,
samt förordna, att, i enlighet dermed, Nådig Proposition,
sådan den finnes detta Protokoll vidfogad, skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
./. Ax. Torenstedt.
Bi/i. till K. St. Prof. 1853 $ 1854. i Sami. 1 Afd. 18 Haft.
V
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1854.
i
Kongl. Majda Nåd. Proposition, N:o 69.
I
N:o 69.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 April 1854, kl. 3 e. in.
I
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om beviljande
af ett län till förlag ät Handlande och Näringsidkare iJönköping;
Gifven Stockholms Slott den 47 Mars '1854.
Jemte anmälan, att vid den eldsvåda, som den lista innevarande månad
härjat den bäst bebygda delen af staden Jönköping och hvarvid 16 särskilda
gårdar blifvit lagde i aska, elden förstört ett med stora kostnader anlagdt boktryckeri,
två ölbryggerier, ett bageri, ett väl ordnadt färgeri, en spegelfabrik, enlinneväfnadsfabrik
af utmärktare beskaffenhet, samt en snickare- och en kopparslagareverkstad.
hvarjemte flere handlande drabbats af betydliga förluster, har Kongl. Majits
Befallningshafvande i Jönköpings län hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, då
staden Jönköping nyss förut varit hemsökt afen svårt härjande farsot, som ådragit staden
ganska b etydliga utgifter, för hvilka den nödgats skuldsätta sig, och då detta samhälle,
hvars befolkning till en del för närvarande befunne sig genom eldsvådanisaknad
ej blott af tak öfver hufvudet, utan äfven af arbetsförtjenst, icke förmådde lemna
•de brandskadade den skyndsamma hjelp, som erfordrades, synnerligast för dem,
hvilkas industriela verksamhet blifvit bruten, Kongl. Majit matte täckas, för
att i möjligaste måtto lindra följderne af berörde eldsvåda, låta anordna 20,000
ridr biko, för att genom den i Jönköping utsedda Nö dhj elps-ko m m it t é och under
kommitterades gemensamma ansvarighet för återbetalningen, utdelas, såsom räntefritt
förlagslån i vissa år, åt sådana bland stadens handlande, fabrikanter, handtverkare
och öfrige näringsidkare, som, i följd af eldsvådan, sakna utvägar att
fortsätta sin rörelse.
Med afseende å de af Kongl. Majits Befallningshafvande sålunda anförda
omständigheter, vill Kongl. Majit härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer, att
för ofvannämnde ändamål ett förlagslån af tjugutusen riksdaler må varda staden
Bill. till Ii. St. Prof. 1853 $ 1854. 1 Sami. 1 Afd. 19 Höft. i
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 69.
Jönköping beviljadt under lika vilkor, som för det af enahanda anledning åt
staden Christianstad, till följd af Kongl. Brefvet den 23 Juli 1847, utgifna förlagslån
varit stadgade, nemligen att lånet får räntefritt innehafvas under tvänne
år från lyftningsdagen, hvarefter en tredjedel af kapitalet, jemte fyra procent
årlig ränta, bör vid slutet af hvart oell ett af de nästpåföljande frenne åren återbetalas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af Protokollet Öfver Civil-ärenden, hållet inför II. M. Konungen
t Stats-rädet på Stockholms Slott den 17 Mars 7854.
N ärvarande:
Hans Excellens, Herr Justitia; Statsministern, Grefve Sparre,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, VrWmvve Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhraeus,
Wallensteen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Stats-rådet Gripenstedt anmäldes vara af sjukdom hindrad att tillstädes
komma.
Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition, N:o 69. 3
Sedan — — — föredrog Departements-Chefen, Stats-Rådet Fåhraus i
underdånighet:
17:o
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Jönköpings län underdåniga skrifvelse
af den 9 innevarande månad, deruti, — — Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånighet anhållit, att, — — Kongl. Maj:t
måtte täckas
låta anordna 20,000 r:dr b:ko, för att genom den i Jönköping
utsedde Nödhjelps-kommitté och under kommitterades gemensamma ansvarighet
för återbetalningen, utdelas såsom räntefritt förlagslån i vissa är åt sådana
bland stadens handlande, fabrikanter, handtverkare och öfriga näringsidkare,
som i följd af eldsvådan sakna utvägar att fortsätta sin rörelse.
Med afseende å de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda anförda
omständigheter, tillstyrkte Stats-rådet i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte
genom Nådig proposition föreslå Rikets nu församlade Ständer, att för ofvannämnda
ändamål, ett förlagslån af 20,000 r:dr må varda staden Jönköping beviljadt
under lika vilkor, som för det af enahanda anledning åt staden Christianstad,
till följd af Kongl. Brefvet den 23 Juli 1847, utgifna förlagslån varit
stadgade, nemligen att lånet finge räntefritt innehafvas under tvänne år från
lyftningsdagen, hvarefter en tredjedel af kapitalet, jemte fyra procent årlig ränta,
borde vid slutet af hvart och ett af de nästpåföljande trenne åren återbetalas.
Kongl. Maj:t, som godkände hvad Stats-rådet sålunda i underdånighet
tillstyrkt, befallde att, i öfverensstämmelse dermed, Nådig proposition
i ämnet, enligt det af Departements-chefen uppsatte och nu
till justering upplästa förslag dertill, som finnes protokollet bilagdt,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
C. A. Schalén.
4
Kongl. Maj:ls A åd. Proposition, N:o 70.
N:o 70.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 April 1854, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension för framlidne Landshöfdingen m. ml C. V• Nermans
enka; Gifven Stockholms Slott den o Mars 1854.
Sedan landshöfdingen i Kalmar län, f. d. Justitié-kansleren m. m. Claes
Ulrik Nerman, den 9 Oktober 1852 med döden algått, samt vid utredningen
af hans bo, såsom följd hufvudsakligen af de hans sterbhus till gäldande ådömde
betydliga husröte-ersättningar för de af honom i lifstiden innehafda boställen,
sterbhusets skulder och gravationer befunnits öfverstiga dess tillgångar, har
bemälde landshöfdings efterlemnade enka, simanda Olivia Melin, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, att, i anseende till den högst bekymmersamma
ställning, hvari hon, såsom beröfvad alla utvägar till framtida bergning, sig befinner,
ett ärligt pensions-understöd af allmänna medel måtte åt henne varda
anslaget.
I anledning häraf har Kongl. Maj:t, med lastadt afseende så väl å de utaf
landshöfdingen Nerman under en långvarig tjenstetid ådagalagda förtjenster i
liera åt honom anförtrodda vigtiga och ansvarsfulla befattningar, som ock å de
behöfvande omständigheter, i hvilka, enligt hvad behörigen styrkt blifvit, hans
cfterlefvande enka sig befinner, velat härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer,
att å Allmänna Indragnings-staten uppföra landshöfdingen Nermans enka,
Amanda Olivia Melin, till åtnjutande af en årlig pension utaf fyrahundra
riksdaler banka: skolande de detta ärende rörande handlingar tillhandahållas
det Rikets Ständers Utskott, till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. 0. Palmstjerna.
Kongl. Maj:ts JSud. Proposition N:o 70.
Vidrag af Protokollet Öfver Finans-Ärenden, hållet inför II. M.
Konungen, i närvaro af Ii. Ii. H. Kronprinsen, uti St a t s-R ledet
ä Stockholms Slott den o Mars 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitia; Statsministern, Grefve Sparre,
Hans Excellens,'Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld,
samt Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
/Vallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Viner,
Reuterdahl, och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Herr Friherre Palmstjerna,
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut,
uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
pension åt framlidne landshöfdingen C. V. Normans enka.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes protokollet bilagdt,
samt befallde, att, i enlighet dermed, Nådig proposition skulle
under denna dag till Rikets Ständer afgå.
Ex protocoBo
C. F. Smerling.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 71.
lN:o 71.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 April 1854, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Slätider, angående
Guvernörens ä ön St. Barthelemy, Öfversten J. H. Haasums
berättigande, att vid afskedstagande varda uppförd till pension
ä Rikets Allmänna Indragning s-stat; Gifven Stockholms
Slott den 2! Mars 1854.
Hos Kongl. Maj:t har guvernören uti svenska kolonien, ön St Barthelemy
i West-Indien, öfversten James Harlef Haasum, i underdånighet anhållit
att, till betryggande af hans lifsbergning, när brutna krafter eller andra af honom
icke beroende omständigheter nödga honom att lemna nämnda befattning
i rikets tjenst, Kongl. Maj:t måtte, genom framställning till Rikets nu församlade
Ständer, bereda honom rättighet att, ehuru icke tillhörande rikets ordinarie
stat, dock i likhet med rikets öfriga embets- och tjenstemän, vid afskedstagandet
från guvernörs-embetet, efter upphunnen sextiofem års ålder och på
grund af behörigt läkarebetyg om sjuklighet, blifva å rikets allmänna Indragnings-stat
uppförd till åtnjutande under kin öfriga lifstid af en årlig pension,
stor tretusen riksdaler banko, svarande emot det pensions-belopp, som för
landshöfdingar är i författningarne bestämdt, sjivida icke, genom koloniens afträdande
till annnan makt, tillfälle kunde för honom yppas att, utan statens
betungande, erhålla pension till samma belopp sorn lönen.
i Med anledning af denna ansökning, hvaröfver Kongl. Maj:t inhemtat
Dess och Rl^fé^^Srå£=iiöirtCTs “underdåniga utande, och då, i följd af den
bestäUningf^f«or:i°../uo.vtf//<, såsom guvernör å kolonien St. Barthelemy för
Härvarande innehar, han icke tillhör någon på riks-siaten uppförd aflönings»tat
—- då de medel, af hvilka ön St. Barthelemys förvåjtnings-kostnader be
-
Kongl. Maj:ts Naii. Proposition, N:o 71.
7
stridas, bestående af öns knappa inkomster, mod tillskott af särskildt anvisade
extra anslag frän Rikets Ständers Riksgälds-kontor, icke lemna tillgångar jemväl
för pensionerande af ä ön anställda tjenstemän; då det åt öfversten Haasum
anförtrodda guvernörs-embete i sig förenar både militär-befäl, civil-administration
och diplomatiska göromål samt aflöningen vid detta embete, hvilken
lörut uppgått till 7,500 dollars eller spanska daler, för närvarande utgör 2,500
spanska daler, motsvarande 6,666 r:dr 32 sk. svenskt banko, och guvernörens
på S:t Barthelemy embetsbeställning således är jemförlig med Kongl. Maj:ts inom
riket varande Befallningshafvandes embeten, samt då härtill kommer, att öfversten
Haasum under sin långvariga tjenstetid i särskilda befattningar å ön St.
Barthelemy, i ett för helsan menligt klimat, sednast mer än tio år förvaltatguvernörsembetet
och att han der är underkastad dryga representations-kostnader; vill, i
betraktande häraf, Kongl. Maj:t i Nåder föreslå, det Rikets Ständer måtte förklara
nuvarande guvernören" i svenska kolonien, ön St. Barthelemy, öfversten James
Harlef Haasum, berättigad att, under de för tillgodonjutande af pension å rikets
Allmänna Indragnings-stat i allmänhet stadgade vilkor, vid afskedstagandet
från guvernörs-embetet uppföras till dylik pension för sin återstående lifstid till
enahanda belopp, som, jemlikt Rikets Ständers vid 1834 års riksdag meddeldta
beslut, är för landshöfdingar bestämdt, eller 3,000 r:dr b:ko årligen.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvilket denna Nådiga proposition varder af Rikets Ständer
öfverlemnad; Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. 0. Palmstjerna.
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N:o 71.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 21 Mars 1854.
Närvarande:
Ilans Excellens, Herr Justitia; Ståts-Ministern, Grefve Sparre,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre S tjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl, och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rädet, herr friherre Palmstjerna, uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer, angående guvernörens
å ön St. Barthelemy, öfverste J. II. Haasums berättigande att vid atskedstagandet
varda uppförd till pension å rikets Allmänna Indragnings-stat.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-rådets tillstyrkande, i Nåder
gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, och
befallde, att Nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse dermed. tiU
Rikets Ständer under denna dag afgå.
Ex Protocollo
L. L. Fries.
N:o 7 2.
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N:o 72.
9
N:o 72.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 April 1854, kl. 3 e. ra.
Kong t. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i anledning
af vackt fråga om antagande af visst medel-porto för alla bref,
som genom Postverket inom riket befordras; Gifven Stockholms
Slolt den 21 Mars 1854.
Efter det åtskilliga förslag blifvit hos Rikets sednast församlade Ständer
väckte, att, till underlättande och befrämjande af den inrikes brefvexlingen, samt
åstadkommande af förenkling uti så väl uppbörden utaf Postverkets intrader,
som de härvid erforderliga kontroller, utan att Postverket derigenom för framtiden
beröfvades tillräcklig inkomst, porto-afgiften för alla bref af lika vigt,
hvilka mellan orter inom riket försändas, skulle jemkas till enahanda belopp
samt erläggas med ett å brefven fästadt särskildt slags stämpladt papper, genom
hvilka förändringar äfven möjligt blefve, att vid postvägarne, der sådant befunnes
lämpligt, med obetydlig kostnad inrätta nya bref-emottagningsställen,
hvarest penninge-uppbörd icke komme att ega rum, anförde, uti skrifvelse den
16 April 1851, Rikets Ständer i underdånighet, att om, å ena sidan, bestämmandet
af ett lågt medel-porto, lika för hvarje bref om samma lodtal, till alla
orter inom riket, utan afseende på afståndet deni emellan, och införandet, i
sammanhang dermed, af brefmärken, hvarmed postportot finge betalas, skulle
icke allenast föranleda till ökad brefvexling, utan äfven åstadkomma en nyttig
förenkling i uppbörden och redovisningen af postmedlen, samt i öfrigt fördelaktigt
inverka på industriens och handelns utveckling, så förekomme likväl, å
andra sidan, att en sådan förändring, åtminstone i början, kunde förorsaka minskning
i post-intraderne; hvadan och då, i saknad af fullt tillförlitliga beräkningar,
det ej kunnat, uteslutande med ledning af förhållanderne i andra länder på
Biå. till R. St. Prof. 1853 § 1854. 1 Samt. 1 Afd. 19 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, No 72.
förhand antagas, att denna minskning i post-intraderna icke skulle komma att
medföra en alltför betydlig uppoffring för Postverket, Rikets Ständer underdånigt
anhöllo, det Kongl. Majit täcktes i Nåder anbefalla Dess General-poststyrelse
att låta upprätta, pä tillförlitliga beräkningar grundadt, förslag tili införande
af ett i antydde syftning förändradt system i afseende å Postväsendet,
samt att derefter Nådig proposition i ämnet måtte varda till Rikets Ständer
aflåten.
Med anledning häraf meddelade Kongl. Majit, under den 7 Maj 1851,
Dess General-poststyrelse Nådig föreskrift att, efter föregången, på erforderliga
och noggranna, beräkningar grundad, utredning, i hvad mån ofvanberörde af
Rikets Ständer ifrågaställde förändring i postväsendet kunde ega rum, med utlåtande
och förslag i ämnet till Kongl. Majit inkomma; och har till följd häraf,
General-poststyrelsen, efter det utur samtlige postkontorens protokoll öfver
inrikes brefvexlingen för år 1851 utdragits och sammanförts antalet af alla med
posterne till inrikes orter berörde år expedierade betalde bref om lika vigt,
hvarvid blifvit skildt emellan dem af dessa bref, som varit ställde till orter, belägna
inom tre, inom fem, inom tio, inom tjugo och öfver tjugo mil från afsändnings-orterne,
samt, till undvikande af alltför stor vidlyftighet, brefven uppförts
till de lodtal efter hvilka porto för dem blifvit, efter tillgodonjuten moderation
i portot för bref öfver 8 lod, erlagdt, äfvensom de till antalet färre bref,
som uppgått till sådan vigt, att de varit underkastade betalning för mer än 48
lod, upptagits såsom tvenne eller flere bref, så att, med tillämpning häraf, t.
ex. bref om 9 till 12 lod upptagits i kolumnen för bref om 8 lod, bref om 45
till 48 lod i kolumnen för 17 lod, bref om 54 lod, såsom tvenne bref, ett i
kolumnen för bref om 17 och ett i kolumnen för bref om 6 lod, samt bref om
180 lod, såsom fyra bref, deraf ett i kolumnen för 17 lod, två i dito för 48
lod och ett i dito för 36 lod o. s. v., under den 18 nästlidne Oktober till
Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnat det öfver dessa utdrag upprättade
sammandrag, tillika med en särskild uppgift, innefattande ifrågavarande breis
sammanlagda lodtal, efter hvilket porto blifvit erlagdt; den porto-inkomst samma
bref inbringat; beräkningar, huru stor porto-intägt, ett lika antal bref af enahanda
vigt skulle hafva lemnat, om portot varit bestämdt till i uppgiften omförmälde
olika belopp; nu gällande porto-taxa, samt porto-moderations-tabell för
tyngre bref; hvarjemte General-poststyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande
och förslag, angående den ifrågaställa förändringen i postväsendet, samt hvad
dermed ansetts ega sammanhang.
Sedan slutligen Kongl. Majits och Rikets Stats-kontor blifvit bordt ifråga
om den inverkan, som förenämnde förändring kunde komma att ega på möjligheten
för Postverket att fortfarande utgöra det af Rikets Ständer till Statsutgifternas
bestridande påräknade bidrag af postmedlen, går Kongl. Majit nu
Kongl. Maj:ls Anti. Proposition, N:o 72.
11
att till Rikets Ständer göra de framställningar, hvartill Kongl. Maj:t ansett de,
med hänsigt till förevarande fråga utredda, förhållanden böra föranleda.
Efter införande i England af det Rowland-IIillska porto-systemet, — ett
likformigt porto af en penny, motsvarande 2 § skillingar svenskt banko period
för alla bref af lika vigt till samtliga orter inom det förenade konungariket,
och portots erläggande genom sä kallade frimärken, — har detta exempel
vunnit efterföljd inom liera andra länder, hvarvid likväl uti åtskilliga stater den
afvikelse från det ursprungliga systemet egt rum, att, i stället för ett enda likformigt
brefporto tvänne samt till och med trenne portosatser eller sä kallade
Raijons-porton blifvit bestämda. Kongl. Majit anser otvifvelaktigt, att antagandet
af ett dylikt system äfven i Sverige skulle medföra väsendliga fördelar,
enär derigenom vunnes den högsta grad af enkelhet vid porto-afgifternas erläggande,
uppbärande och redovisning, samt kontrollen derå; äfvensom en så beskaffad
förändring skulle lätta förhållandet emellan korrespondenterne och Postverket
genom att undanrödja behofvet af särskilda, för hvarje postkontor utfärdade,
taxor, med deras många olika portosatser, som nu förorsaka besvär
och tidspillan, att rigtigt inlära och tillämpa, samt ofta göra korrespondenten
tveksam, om han blifvit behörigen taxerad. Obestridligt synes det ock, att
dessa fördelar mäste i fullkomligare mån vinnas genom ett enda likformigt porto
för alla bref af enahanda vigt, än genom särskilda Raijons-porton, så vida nemligen
det låter sig göra att utfinna ett medel-porto så afpassadt, att det på en
gång betryggar Postverket mot alltför kännbar förminskning uti hittills åtnjutna
inkomster och motsvarar korrespondenternes anspråk, att icke öfver höfvan
betungas; hvaremot, i händelse ett medelporto, som fullkomligt uppfyller begge
dessa vilkor, icke under närvarande förhållanden står att finna, lämpliga Raijonsporton
företrädesvis torde böra antagas, åtminstone tills vidare eller intilldess,
genom ökad brefvexling, Postverkets inkomster vunnit den tillvext, att medelst
införande af ett lägre medel-porto, Postverkets förmåga, att af postmedlen lemna
bidrag åt Statsverket till ungefärligen enahanda belopp, som hittills, icke
äfventyras.
Generalpoststyrelsen uppgifver att, om summan af Postverkets portoinkomst
för inrikes brefvexlingen år 1851 fördelas på alla under året med posten
befordrade, betalde, inrikes bref, så blifver medeltalet af denna brefvexlings
portoafgifter 5 ' skillingar per lod, äfvenså att i händelse ett likformigt brefporto
bestämdes lägre än till nämnde belopp, måste derigenom för Postverket
uppkomma en förlust, hvilken enligt de i Postverket uppgjorde beräkninga me,
skulle, under enahanda förhållanden som år 1851, uppgå:
med 3 skillingars medelporto till omkring . . . R:dr 187,000: — —
med 4 skillingars d:o till d:o . . . » 98,700: — —-
och med 5 skillingars d:o till d:o ...» 12,500:
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 72.
hvarförutan införandet af frimärken komme att medföra en ej ringa utgift. Med
ett medelporto af 3 skillingar per lod skulle således Postverket icke kunna af
sina inkomster hvarken bestrida de mer och mer vexande omkostnaderne och
derjemte hafva något öfver för postanstalternes förbättrande eller lemna något
bidrag till Statsverket, af hvilket tvertom skulle erfordras ett särskildt tillskott
för Postverkets underhållande. Ej heller skulle, med ett medelporto af 4 skillingar,
Postverket ega sä tillräckliga inkomster, att, såsom hittills, något bidrag
derifrån kunde till Statsverket öfverlemnas. Den minskning äter uti postintraderne,
som enligt förenämnde beräkning blefve en följd af medelportots bestämmande
till 5 skillingar per lod, synes icke vara af större betydenhet, än ätt
Statsverket kunde densamma nu vidkännas och ersättning derför innan kort kunna
påräknas genom den årligen tilltagande brefvexlingen. Kongl. Maj:t anser likväl
ett sådant medelporto blifva alltför drygt för det betydliga antal korrespondenter,
hvilkas brefvexling är inskränkt inom kortare afstånd och sorn nu för sina
bref, uppgående till vid pass två femtedelar af hela antalet, betala i porto endast
2, 3 å 4 skillingar. För dessa skulle ett medelporto af 5 skillingar medföra
en ökad utgift af mera än 50,000 r:dr årligen.
Kongl. Majit, som, på grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, anser
ett enda likformigt brefporto, utan afseende på afständet mellan alsändnings och
adressorterne, böra vid den inrikes brefvexlingen införas, så snart sådant kan
verkställas utan korrespondenternes kännbara betungande och utan att Statsverket
äfventyrar någon betydligare minskning uti dess af postmedlen påräknade inkomst,
samt derjemte håller före, att ett medelporto af 4 skillingar per lod
skulle fullt motsvara allmänhetens billiga anspråk, är emedlertid af den öfvertygelse,
att, intilldess brefvexlingen mellan inrikes orter så tilltagit, att Postverket
af densamma, med ett, till sistnämnde belopp faststäldt, medelporto, kan
med säkerhet påräkna en inkomst, fullt tillräcklig icke blott att betäcka de ärliga
utgifterne samt bekosta erforderliga och tidsenliga förbättringar i postanstalterne,
utan ock att lemna Statsverket bidrag till ungefärligen enahanda belopp,
som för närvarande af postmedlen utgöres, det åsyftade ändamålet, att bereda
ökad beqvämlighet och lättnad så väl för korrespondenterne, som för Postverket,
skulle i väsendtlig mån vinnas genom antagandet af tvänne portosatser eller
Raijons-porton, hvilka Kongl. Majit anser lämpligen kunna bestämmas till fyra
skillingar för bref, som från en postanstalt försändes till annan dylik anstalt inom
tjugo mils afstånd, samt till sex skillingar för bref, som fortskaffas melian postanstalter,
belägna på längre afstånd från hvarandra än tjugo mil. Antagas
dessa begge portosatser, så vore redan derigenom för närmare 64 procent af
hela inrikes brefvexlingen infördt det medelporto, som Kongl. Majit anser lämpligt,
hvarjemte derigenom nu gällande porto-bestämmelser minskats för nära en
fjerdedel; och då i en framtid det högre portot af C skillingar kan borttagas,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 72.
13
blifver sådant en lättnad för många utan att medföra tillökning för någon.
Hade sådane brefporton af 4 och 6 skillingar per lod år 1851 funnits bestämda
för den inrikes brefvexlingen, så skulle enligt de i Postverket uppgjorde beräkningarne
dessa väl då endast hafva inbringat 412,054 r:dr. och således
36,000 r:dr mindre, än hvad uppbörden för inrikes brefvexlingen nämnde år
nu utgjorde; men ej heller denna brist synes vara större än att den till en början
kan fyllas af befintliga, de sednaste åren gjorda besparingar, under förutsättning
att utvidgad brefvexling skall innan kort betäcka samma brist och derutöfver
jemväl lemna tillgång till bestridande af de ökade utgifter för Postverket,
hvilka af den förändrade ordningen blifva en oundviklig följd.
För så kallade lösbref, hvarmed förstås sådane bref, hvilka inlemnade å
postkontoren, icke skola derifrån försändas till annat postkontor, utan antingen
uttagas af adressaten eller tillsändas honom uti de enskilde personer eller menigheter
tillhöriga väskor, som af egarne afhämtas på postkontoren eller blifva
med pösterne befordrade till något för afhemtning beläget ställe å postvägen,
erlägges vid inlemnandet, utan afseende å brefvets vigt, en skilling banko, som
tillfaller postförvaltaren; och för bref inlemnade ä Stockholms postkontor
samt ställde till i staden boende personer, betalas två skillingar, som delas mellan
postmästaren vid afdelningen för ankommande bref och brefdragarne, hvilka
besörja att brefven komma adressaterne tillhanda. Deremot åtnjuter Postverket
för dessa begge slags bref icke någon inkomst, hvartill orsaken igenfinnes
i den omständighet, att dä brefven ej komma till annat postkontor, saknas,
så vidt afgiften erlägges med penningar, utväg att kontrollera riktigheten
af postförvaltarnes uppgift ä brefvens antal och beskaffenhet; — ett förhållande,
som jemväl i viss män eger rum i afseende å bref, befordrade i brefiådor å ångfartygen,
samt med deligencer. Då emedlertid, genom införande af frimärken,
omförmälda svårighet vid kontoren komme att försvinna, helst postförvaltarne
kunna åläggas, vid ansvarspäföljd, att, så framt afgiften blifvit erlagd i penningar,
icke från sig utlemna brefvet förr, än detsamma genom hans försorg
blifvit med stämpel och frimärke försedt, anser Kongl. Majrt jemväl för bref af
ifrågavarande beskaffenhet böra stadgas ett lämpligt porto, hvilket skäligen torde
kunna bestämmas till två skillingar stycket för bref af till och med sexton
lods vigt, hvarutöfver sådane bref ej böra genom Postverket befordras.
Vid pröfning af förevarande fråga har det likväl icke, kunnat undfalla
Kon 1. Maj:ts uppmärksamhet, hurusom, genom införandet antingen af ett bestämdt
medelporto eller af tvenne Raijons-porton, med frimärken, samt indragning till
postkassan af de postförvaltarne och brefdragarne nu tillfallande afgifter för lös—
brefven, en betydlig minskning måste uppkomma uti de särskilda inkomster,
eller sportler, som postförvaltarne nu åtnjuta. Dessa särskilda inkomster, hvilka,
år 1846, enligt då lemnade uppgifter, bestego sig sammanlagdt till öfver
14
Kongl. Maj:ls Ä'åd. Proposition, N:o 72.
60,000 r:dr, utgöras, förutom afgifterne för lösbref, hufvudsakligen af arfvoden,
dels för posträkningar, hvilka, om frimärken begagnas till portots erläggande,
blifva endast i ringare mån erforderliga, dels för lösväskor, hvaraf, i händelse
särskilda brefemottagnings- och utlemnings-ställen varda inrättade, behofvet jemväl
förminskas, dels ock för hopsamlande och afläggning af de till hvarje korrespondent
ankomne bref, så att korrespondenten ej behöfver efterse dem ii
kartorne, hvilken sistnämnde inkomst helt och hållet försvinner, om, såsom
General-poststyrelsen hemställt och Kongl. Maj:t äfven anser lämpligt, namnkartor
å orekommenderade bref ej vidare varda upprättade, och ankommande
bref ordnas, icke såsom nu efter postkontoren, utan efter alfabet, i hvilket sednare
fall de kunna utbekommas vid uppgift af adressatens namn, utan särskildt
arfvode för afläggning. Postförvaltarnes inkomster äro, till följd af sportlerne,
särdeles ojemnt fördelade: och då, under nuvarande förhållanden, flertalet af dessa
tjenstemän äro ganska svagt aflönade, kan en ytterligare minskning af postförvaltarnes,
till större delen redan nu för behofvcn otillräckliga, inkomster icke ega
rum med mindre de för en dylik förlust erhålla skälig ersättning, hvilken Kongl.
Maj:t, enligt General-poststyrelsens förslag samt i betraktande deraf, att de nu
varande sportlerne rätta sig efter mängden af göromål, anser lämpligast kunna
meddelas genom viss uppbörds-procent, som ökade postförvaltarnes inkomst i
den mån korrespondensen och uppbörden stiga. Denna procent, hvilken General-poststyrelsen
ansett böra utgå å ali uppbörd, sä väl inrikes som utrikes
porto, rekommendations- och assurans-afgift, kan dock icke lämpligen blifva
lika för alla postkontor, enär den då skulle blifva alltför stor för några och
alltför ringa för andra, hvilket ådagalägges af de för 1849 års löne-reglering
infordrade uppgifter, utvisande, att, i förhållandet mellan hvarje kontors liela uppbörd
och de sportler, som för hvarje kontor skulle, helt och hållet eller till
större delen, gå förlorade, är en sådan olikhet, att de sednare utgöra emot uppbörden
ifrån endast en till och med tio procent. Genom den ifråga,ställda förändringen
i porto-bestämmelserna måste ock i viss män inträffa, att å samtlige
postkontor, der portot för större delen af brefvexlingen blifver högre än det
varit förr, uppbörden stiger, då den af motsatt skäl på andra kontor minskas.
Vid sådant förhållande skulle icke nu genast kunna, med full rättvisa, bestämmas
hvarje kontors uppbörds-provision; men om i sammanhang med förändringen
i öfrigt stadgades, ått på förenämnde sätt viss procent af hela postuppbörden
finge ställas till General-poststyrelsens disposition för att användas
till ersättning ät postförvaltarne för förlorade sportler, och samma procents belopp
mellan postförvaltarne fördelades med ledning af förhållandet 1846; så
kunde, elter ett eller två års erfarenhet, procenten fastställas för hvarje kontor,
hvarefter denna procent sedermera, allt efter uppbördens stigande, kornrne att
bestämma kontorets ersättning för de förlorade sportlerne. General-poststyrelsen
Kongl. Maj:ts A åd. Proposition, N:o 72.
15
har ansett förenämnde uppbörds-provision lämpligen kunna bestämmas till fem
procent af hela ifrågavarande uppbörden; och vill Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
dermed, beräkna behofvet för nyssnämnde ändamål.
Härförutan uppkomma, genom förändringen, flere utgifter för Postverket,
hvaribland må nämnas kostnaden för tillverkning af frimärken ungefärligen 1,000
r:dr årligen, provision för frimärkens försäljning, hvilken, om den, i likhet med
hvad i Danmark eger rum, varder bestämd till 2 procent af försäljningssumman,
torde kunna beräknas till omkring 8,000 r:dr om året, arfvoden till dem,
som skola hafva ansvaret för bref-inläggningslådor vid postlinierne, samt ökadt
antal brefdragare-löner, m. m.
På grund häraf vill Kongl. Majit nu föreslå Rikets Ständer, att antaga
följande allmänna bestämmelser:
l:o att för inrikes brefvexlingen mellan de orter, der postanstalter linnas,
antagas två särskilda portosatser, den ena af fyra skillingar för bref om ett lods
eller lägre vigt, som befordras på ett afstånd af tjugu mil eller derunder, och
det andra af sex skillingar för bref vägande högst ett lod, som fortskaffas längre
än tjugu mil; med iakttagande att för hvarje lod, som brefvet väger öfver
ett, skall, då vigten ej öfverstiger åtta lod betalas fullt porto, hvaremot för bref,
hvars vigt öfverskjuter sistnämnde lodtal, må tillgodonjutas porto-moderation i
enlighet med Kongl, förordningen den 13 Oktober 1785;
2:o att för lösbref eller sådant b-ref, som antingen inlemnas å postanstalt,
för att derifrån, utan att gå förbi eller ankomma till annan postanstalt, försändas
till någon ort utom postanstaltens läge, eller ock från sådan ort på enahanda
sätt till postanstalt ankommer, fastställes ett porto af två skillingar, så
vida brefvets vigt ej öfverstiger sexton lod; tyngre bref fortskaffas ej;
3:0 att iör lokal-bref eller sådant bref som inlemnas å postanstalt, lör att
befordras till person inom staden eller å stället, der postanstalten finnes, bestämmes
ett porto af två skillingar, så vida ej brefvets vigt öfverstiger fyra
lod, i hvilket fall det ieke må å postanstalten till förskaffande emottagas.
I händelse Rikets Ständer antaga Kongl. Maj:ts, uti särskild Nådig proposition
framställda, förslag, angående myntenheten och dess fördelande i hundradelar.
böra förenämnde portosatser utsättas i öre, så nära söm möjligt motsvarande
ofvannämnde belopp i skillingar banko;
4:o att vid inlemnande af bref å postkontor, postexpedition eller annan
postanstalt, det må ankomma på inlemnaren att erlägga porto antingen med
penningar eiler med ett eller flera frimärken, i hvilket sednare läll brefvet bör
16
Kongl. Maj'.ts Nåd. Proposition, N:o 72.
rara försedt med dylika märken till ett värde, som motsvarar det stadgade
brefportot:
5:o att bref, sorn inläggas i de breflådor, hvilka, efter General-poststyrelsens
föranstaltande, böra pä Postverkets bekostnad, anbringas vid alla postanstalter,
äfvensom å andra tjenliga ställen, der posterne färdas förbi, såsom
jern vägsstationer med flere, ovilkorligen skola vara försedde med frimärken, i
värde motsvarande det bestämda portot;
6:o att å diligencer och ångbåtar, som befordra passagerare och på bestämda
tider gå emellan vissa orter, skola finnas, genom Postverkets försorg
anskaffade, breflådor, hvaruti bref emottagas. Bref, som deruti inlägges, bör
likaledes vara försedt med ett eller flere frimärken till lika värde med brefportot,
vid äfventyr, att, i annat fall, brefemottagaren måste betala ej allenast
fullt porto, utan ock derutöfver särskild lösen, motsvarande ett enkelt porto;
7:o att bref, som behandlats allenast å en postanstalt, men ej befordrats
mellan tvänne, bör, innan det från postanstalten utlemnas, med frimärke förses
till erforderligt belopp, samt med postanstaltens stämpel;
8:o att brefdragare, som anställas vid de postanstalter, der General-poststyrelsen
finner dylike betjentes antagande vara af behof påkalladt, skola, så
vida adressatens bostad är känd och ej å det ankomna eller inlemnade brefvet
är antecknadt, att det skall å postanstalten qvarligga, kringbära nämnde
bref till adressaterne, hvilka derföre betala till brefdragarne en skilling för
hvarje bref.
Bifalles Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, angående nfyntenheten och
dess fördelande i hundradelar, bör den, brefdragarne i ofvanberörde måtto tillkommande,
ersättning bestämmas i öre till närmast motsvarande belopp;
9:o att frimärken, motsvarande värdet å de särskilda portosatserue, skola,
på sätt General-poststyrelsen derom förordnar, från Postverket utlemnas; börande
2 procent å hvad, genom frimärkens försäljning inflyter, användas till
ersättning dels till de personer, åt hvilka nämnde försäljning kan varda uppdragen,
dels åt den eller dem vid Postverket, som få vidkännas besväret med
och ansvaret för frimärkenas emottagande, vårdande och redovisande;
10:o att postkartorne skola upptaga endast antalet af afgående orekommenderade
bref, men icke adressaternes namn, så vida ej detta sednare särskildt
-
Kongl. Majda Nåd. Proposition, N:o 72.
17
skildt äskas utaf brefafsändaren, som då derföre erlägger en särskild afgift, hvars
belopp af Kongl. Maj:t bestämmes;
llio att af postmedlen ej mer än Etthundratusen riksdaler årligen må påräknas
att såsom behållen inkomst till Statsverket ingå; hvaremot blifvande
öfverskott hädanefter, såsom hittills, får af Kongl. Majit disponeras till postanstalternes
utvidgande och förbättring, äfvensom till ersättning, efter ofvanuppgifne
grund, åt postförvaltarne för förlorad inkomst af lösbref, jemte arfvodcn
för lösväskor, räknings hållande, m. m.;'
12:o att, sa snart Kongl. Majit finner Postverkets inkomster vara dertill
nog tillräckliga, eger Kongl. Majit att fastställa porto-afgiften för inrikes brefvexlingen
till fyra skillingar per lod för alla afstånd; utan att sådant medför
någon rubbning i öfrigt, hvarken uti stadganderne rörande lösbref, portomoderation
m. m. eller uti andra föreskrifter;
13:o att dessa stadgandens tillämpning skall taga sin början med den I
Juli 1855.
De detta ärende rörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers l tskott, till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; och Kongl.
Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. 0. Palmstjerna.
Bih. till K St. Fiol. JS63 $ 1S34. 1 Sami. J Afd. 19 Hafi.
3
18
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o 72.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Jlädel ä Stockholms Slott den 21 Mars 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitia? Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
lians Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Pältnsfjerna,
Fähraeus,
Wallensteen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl, och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet, herr friherre Palmstjerna, uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer i anledning af
yäckt fråga om antagande af visst medelporto för alla bref, som genom postverket
inom riket befordras.
Kongl. Maj:t behagade,' enligt Stats-rådets tillstyrkande, i Nåder
gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, och
befallde, att Nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse dermed, till
Rikets Ständer under denna dag afgå.
Ex Protocollo
L. L. Fries.
STOCKHOLM, f. d. Schultze’* Boktryckeri 1854.
Kongl■ May.ts Nåd. Proposition, N:o 73.
1
N:o 73.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 2 Maj 1854, kl. 12 m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Pikets Ständer, med
förslag till ändring i Förordningen den 20 November
■1835, om jords eller lägenhets af stående för allmänt behof;
Gifven Stockholms Slott den 6 April 1854.
Sedan hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord om nödvändigheten
att undanrödja det hinder, som för anläggning här i landet af Elektriska telegrafer
kunde möta derigenom, att egare till jord eller lägenhet, hvars begagnande
för sådan anläggning erfordrades, icke vore pligtig att för ändamålet
upplåta jorden eller lägenheten, med mindre eganderätten dertill löstes, hade
Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 2 Augusti 1851, föreslagit utfärdandet
af en Författning, hvarigenom skulle stadgas, att, derest för anläggning
af allmänt nyttig inrättning, jord eller lägenhet måste användas, utan att
likväl jorden eller lägenheten genom inrättningen gjordes för egaren oanvändbar,
anläggningen ej finge af honom förhindras, om Konungen, i den ordning Kongl.
Kungörelsen den 27 November 1845 bestämmer, så förordnade; dock att
egaren, för det intrång inrättningen medförde, skulle njuta full ersättning och
hälften derutöfver, hvilken ersättning, i händelse frivillig öfverenskommelse ej
kunde derom träffas, skulle bestämmas på sätt i Förordningen den 20 i nyssnämnde
månad föreskrifves.
Vid underdånig anmälan häraf, har Kongl. Maj:t, på de grunder, hvilka i
Dess skrifvelse till Rikets Ständer den 3 November nästlidne år, i anledning
af åtskilliga utaf Rikets Ständer vid sistförfluten Riksmöte föreslagna lagförän(tadngar,
finnas omförmälda, funnit sig förhindrad att förenämnde förslag, i det
skick det blifvit framstäldt, bifalla. Då likväl, med afseende å elektriska telegrafers
stora nytta för det allmänna, synes vara ,if vigt, att anläggning af dylika
inrättningar, dervid telegraflinien ofta måste anbringas öfver eller under
jord eller lägenhet, tillhörig enskild man, ej må kunna af egaren till sådan
jord eller lägenhet, genom vägran att deraf upplåta, hvad för ändamålet behöfBih.
till R. St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 1
2 Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition, N:o 73.
ligt är, förhindras; men Förordningen den 20 November 1845, angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof, hvilken förutsätter, å ena sidan, att
jorden eller lägenheten måste för ändamålets vinnande fullt afstås och, å den
andra, att eganderätten dertill löses, ej är tillämplig, då fråga endast är om
utläggning af ledningstrådar för elektriska telegrafer, derigenom vanligen något
väsendtligt hinder i jordens eller lägenhetens framtida begagnande egaren icke
tillskyndas; finnér Kongl. Maj:t, för detta af lagen ej förutsedda fall, särskilda
bestämmelser vara af behofvet påkallade; och då dessa lämpligen synas böra
intagas i den nu om jords eller lägenhets afstående gällande Författning, hvars
föreskrifter i vissa delar äfven kunna å nu ifrågavarande fall tillämpas, vill
Kongl. Maj:t, efter Stats-Rådets och Ilögste Domstolens hörande, föreslå Rikets
Ständer, att nedannämnde §§ i förberörde Förordning afdon 20 November 1845,
måtte erhålla följande förändrade Ivdelse, nemligen:
§' I
Der
Konungen pröfvar nödigt, att jord eller lägenhet, som enskild man,
menighet eller inrättning tillhörer, begagnas skall, antingen till Rikets försvar,
till allmän väg, bro, hamn eller lastningsplats, till torg eller gata i stad, till
uttappning eller sänkning af sjö, till strömrensning, farled, eller annan vattenledning,
till allmän byggnad eller till dylikt allmänt behof, vare egare pligtig att
afstå hvad för ändamålet fordras; njute dock den. som härigenom skada lider,
ersättning derför till fulla värdet och hälften derutöfver, der ej parterna om
andra vilkor åsämjas.
fr fråga om jordens eller lägenhetens begagnande endast för
utläggning af elektriska ledningstrådar, utan att genom anläggningen
eller dess framt da skötsel och värd något synnerligt men
i nyttjanderätten till jorden eller lägenheten egaren tillskyndas, bör
hvad för ändamålet behäfligt är upplåtas, utan alt jorden eller
lägenheten löses. För intrång, sorn derigenom må kunna f örorsakas,
vare dock den, som intrånget lider, om han derpå gör anspråkberättigad
till ersättning lill fulla värdet och hälften derutöfver.
Kan ej öfverenskommelse tränäs om ersättning, sorn ejler hvad ofvan
sägs, utgå bör, då skall frågan härom pröfvas af särskild nämnd, sorn Mit
Under-Rätt i den ort, der jorden eller lägenheten ligger, tillsättes på sätt här
nedan stadgas.
§ 2.
Göres hos den i § 1 nämnde underrätt skriftlig ansökning om särskilda
nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen godkänt behofvet af
jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande samt att tiden då
den skall afstås eller upplåtas blifvit genom Konungens förordnande elier
parternas öfverenskommelse bestämd, utförde Rätten stämning på egare och
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N;o 73.
andre, som uppgifvas i saken hafva del. Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse
för möjligen varande okända eller icke uppgifne rättsegare, tiden
för ärendets företagande varder, så väl från predikstolen i den sockens kyrka,
der fastigheten är belägen, som oek genom allmänna tidningarne, kungjord
trenne gånger, sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till sakens
företagande är utsatt. Jördens eller lägenhetens egare, dä han höres, vare
skyldig att hos Rätten, i ändamål af instämning, uppgifva den, som i anseende
till nyttjanderätt, med honom del i saken häfver, vid äfventyr, som i § 25
stadgas. Hos Rätten skall jemväl företes bevis derom, huruvida jorden eller
lägenheten är med inteckning besvärad; och egen parterna att, innan Nämnden
sättes, i laga ordning sin talan i fråga om ersättningens belopp och sältet Jör
dess utgörande utföra.
Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utläggning
af elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist huruvida
derigenom må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller
lägenheten lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet att
ersättning derför, enligt de i 2 mom. 1 § stadgade grunder utgå
bör, pröfve och afgöre Rätten sådant innan Nämnden sättes. Anses
ersättning för intrång böra ega rum, bestämme ock Rätten,
efter thy sorn intrånget finnes vara öfvergående eller fortfarande,
huruvida slik ersättning skall utgå på en gång eller i årlig afgift
under den tid, intrånget kommer att fortfara.
Emot Rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i HofRäitt
genom besvär, inom den tid i 25 Kap. 5 § Rättegångs-Hålken
stadgas. I Hof-Rättens beslut må ändring sökas likaledes genom
besvär, som, jemte borgen för kostnad och skada, skola till Konungen
ingifvas inom den tid 30 Kap. 18 § samma Balk bestämmer.
§ 13.
Då jord eller lägenhet af stås skall, uppskatte Nämnden i penningar
så väl jorden eller lägenheten efter dess rätta värde för egaren, sorn oek särskildt
den skada annan än egaren genom jordens eller lägenhetens afstående
lider, allt med afseende på tiden för afträdandet.
1 det fall att endast ersättning för intrång eger rum, uppskatte
Nämnden i penningar den skada, som genom intrånget förorsakas.
År af Rätten stadgadt, att ersättningen skall utgå i ärlig
afgift, rätte Nämnden uppskattningen derefter; och bör i detta
fall ersättning bestämmas särskildt för det intrång sjelfva anläggningen
medför och särskildt för det, som sker genom inrättningens
skötsel och drift.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 73.
Nämnden tillägge alltid uttryckligen den förhöjning, hvarmed, enligt § 1,
ersättningen utgå hör, och om fråga är om flera lägenheter, som tillhöra särskilde
egare, varde ersättningen bestämd särskildt för hvardera.
§ 14.
Erfordras för ändamålet att blott en del af lägenhet afstås, men
lägenheten, genom afskiljande af denna del, blefve för egaren eller innehafvaren
onyttig, bör hela lägenheten, enligt nu bestämda grunder, lösas, der egaren
det äskar. Lag samma vare om en del af jord afträdas bör och återstoden ej
uppgår till besutenhet. I dessa frågor meddele Rätten beslut, innan Nämnden
sättes och må klagan öfver det beslut föras i den ordning uti § 2 stadgas.
§ 2°.
Hvad Nämnden beslutat skall till efterrättelse lända. Ej må i Nämndens
beslut ändring någorstädes sökas. Dock ege ej Nämnden att sätta ut värdet
lägre än ersättningsskyldig medgifvit; och der så hända skulle, att Nämnden
höjde ersättningsbeloppet utöfver hvad ersättningstagande yrkat, gälle ej eller
beslutet för mera än äskadt varit, så vida ej jord eller lägenhet, sorn afstås
skall, är besvärad med inteckning, öfverstigande den fordrade summan; i
hvilket fall Nämnden må, utan afseende på ersättningstagandes anspråk, utsätta
löseskillingen så högt, som den finnes, enligt här ofvan stadgade grunder,
böra uppgå.
§ 24.
Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning
för intrång, hvilken skall på en gäng utgå eller blifvit beräknad
för sjelfva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens
begagnande yrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva
inom den för jordens eller lägenhetens af stående eller upplåtands
stadgade tid, eller, om ersättningsbeloppet derförinnan ej hunnit
bestämmas, inom tre månader efter det sådan bestämmelse skett.
För betalning af årlig afgift, sätte llätten ut tid, der parterne
ej åsämjas.
Hår ej öfverenskommelse om ersättning träffats eller Nämnden
sitt beslut meddelat inom den tid, dä jorden eller lägenheten afstås
eller upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande,
derest sökanden hos Konungens Befallningshafvande ställer full
borgen f ör lösnings- eller ersättningsbeloppet samt för kostnad och
skada. Kronan vare för sådan borgen fri.
Ar jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersättningsbeloppet
derför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade tid
nedsatt i Ränteriet hos Konungens Befallningshafvande, som kungör sådant
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 73.
5
vederbörande crsättningstagande och inteckningsegare, samt liqvid dem emellan
sedermera i laga ordning uppgör. Finnes härvid ersättningsbeloppet vara fastställdt
genom öfverenskommelse emellan den crsättningstagande och den, som
ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsegaren värdet hafva blifvit för lågt
beräknadt, vare denne berättigad att, der ej full liqvid för hans fordran honom
lemnäs, äska jordens uppskattning af Nämnd i den ordning förut i denna
lag är vordet stadgadt; dock gånge beslutet om jordens afträdande icke dessinindre
i verkställighet.
Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras Iean, må ej eller
utgöra hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit
inom stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda
eller begagna. Fördröjes utöfver nämnde tid betalningen; då skall,
i händelse någon till ersättningen berättigad det yrkar, frågan om jordens eller
lägenhetens afstående eller begagnande, så vidt på hans rätt inverkar,
vara förfallen och ankomma på ny pröfning.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut'supra.
OSCAR.
G. A. Sparre.
()
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 73.
Utdrag af Protokollet öfver Justitia;-Ärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högste Domstol, rl horsdagen den 9 Mars 1854.
Närvarande:
Justitise-Råden Engelhart,
Nordenstolpe,
Grefve Snoilsky,
Qviding,
Hoffstedt,
Gyllenhammar,
Qvensel
Oell föredrog härefter tillförordnade Revisions-Sekreteraren Berg i undånighét:
l:o.
i
Ett i Justitiai-Stats-Expeditionen upprättadt förslag till ändring i Förordningen
den 20 November 1845, om jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof; hvaröfver Kongl. Majit, jemlikt note ur protokollet öfver JustitiajDepartements-Ärender,
hållet inför Hans Majit Konungen i Stats-Rådet den 25
sistlidne Februari, för framställning af nådig proposition till Rikets Ständer i
den ordning, 87 § Regerings-Formen föreskrifver, om Författning i ämnet, infordrat
Högste Domstolens utlåtande; varande det upprättade förslaget i afskrift
detta protokoll bilagdt.
I enlighet med hvad Högste Domstolen den 25 September 1851, vid då
förehafd granskning af Rikets Ständers förslag i likartad fråga med den nu
förevarande, yttrat, ansågo Högste Domstolens fleste ledamöter, att då last,
men eller intrång, som egare till jord eller lägenhet kunde finnas skyldig att
derå för anläggande af elektrisk telegraf-inrättning fördraga, komme att
fortfara en längre eller obestämd tid eller för alltid, borde ersättningen, der
sådan egde ruin, ovilkorligen och ehvad den bestämdes genom öfverenskommelse
emellan parterne eller af särskild Nämnd, utgå genom årligt skadestånd
icke allenast till den, som, då intrånget toge sin början, egde jorden eller lägenheten,
utan äfven till sedermera blifne egare dertill, så länge intrånget fortfor;
i följd hvaraf bemälde Ledamöter, hvilka icke funno förslaget i öfrigt föranleda
till anmärkning, hemställde att ett stadgande i nämnde syftning måtte i författningen
intagas.
Justitie-Rådet Qvensel åter förklarade sig, för sin del, icke finna skäl till
någon anmärkning emot ifrågavarande förslag.
Ex Protocollo
Sv. P- Ekstrand.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, \:o 73. 7
Utdrag af Protokollet öfver dus ti liw- Degar tern en is- Ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Iiådet å Stockholms Slott den
ö April 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiaj-Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Ståts-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Rädcn: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
IVallens teen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe,
Justitise-Räden: Iggeström,
t Qvensel.
Sedan Högste Domstolen, enligt hvad dess protokoll den 9 nästlidne Mars
utvisar, afgifvit det underdåniga yttrande, sorn Kongl .Majit den 25 nästförutgångne
Februari äskat, i anledning af ett i Justitise-Stats-Expeditionen uppgjordt förslag
till ändring i Förordningen den 20 November 1845, om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, så anmälde Hans Excellens Herr Justitia1,-  Stats-Ministern ånyo berörde lag-förslag, dervid Hans Excellens i underdånighet
anförde, att, vid den granskning af förslaget, som i Högste Domstolen
egt rum, dess fleste ledamöter väl i underdånighet hemställt, att stadgas
mätte, att, när last, men eller intrång, som genom jords eller lägenhets begagnande,
flir utläggning af elektriska telegraftrådar tillskyndas jordens eller
lägenhetens egare, komme att fortfara en längre eller obestämd tid, eller
för alltid, ersättningen derför, der sådan egde rum, borde ovilkorligen utgå
genom årligt skadestånd, så länge intrånget fortfore: men enär föga sannolikt
vore, att sä beskaffade telegraf-ledningar skola i Sverige beslutas, angående
hvilka genast vid anläggningen kunde med säkerhet bestämmas, att de endast
en viss kortare tid skulle för begagnande vidmakthållas, samt, vid sådant förhållande,
i händelse den af Högste Domstolens fleste ledamöter föreslagna grunden
för bestämmandet, huruvida ersättningen skulle utgå på en gång eller genom
årlig afgäld, vunne obetingadt bifall, säkerligen skulle inträffa, att den
jordegaren tillkommande ersättning blefve i de flesta, om ej alla fall utsatt i
årligt skadestånd och vid många tillfällen komme att till jordegaren utgå med
så ringa belopj», att dess erhållande vöre för honom af foga eller ingen vigt, men
verkställandet af liqviden deraf och redovisningen derför skulle tillskynda det
allmänna kostnader, öfverstigande sjelfva afgäldens belopp; hvarförutan före
-
8
Kongl■ Majus Säd. Proposition, N:o 74.
komme, att, enär den, sorn, då intrånget toge sin början, egde jorden eller lägenheten,
måste antagas vara berättigad att jemväl för framtiden eftergifva allt
anspråk på ersättning för intrånget, den fördel för sednare jordegare, som genom
det inom Högste Domstolen föreslagna, ofvanberörda stadgandet synes
asyftadt, icke vore att med säkerhet vid alla tillfällen påräkna, Hans Excellens,
på dessa skäl, icke kunde instämma uti ofvanberörde hemställan af Högste Domstolens
flesta ledamöter, utan i underdånighet tillstyrkte, att Kongl. Maj:t måtte
täckas utan förändring bifalla det i Justitiae-Stats-Expeditionen uppgjorda, ifrågavarande
förslaget; Och behagade
Kongl. Maj:t, uppå tillstyrkan af närvarande Justiti®-  Råden och Stats-Rådets öfrige ledamöter, med bifall härtill,
förordna, att Nådig Proposition i ämnet skulle till Rikets
Ständer aflåtas, sådan den blifvit af Herr Justitiae-Stats-Ministern
föreslagen och finnes detta Protokoll bilagd.
Ex. Protocollo
N- A. Heurlin.
N:o 74.
Ank. till Exp. Utsk. den 2 iMaj 1854, kl. 12 m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
upplåtelse af mark från Eskilstuna Kungsladugård
till Skolhusbyggnad inom Klosters församling af Nyköpings
Län'; Gifven Stockholms Slott den 48 April 4854.
Hos Kongl. Maj:t liar Skolstyrelsen i Klosters Församling af Eskilstuna
Pastorat inom Nyköpings Län i underdånighet anhållit, att, emedan Församlingen,
sorn inom den, genom Kongl. Stadgan angående folkundervisningen i
Riket den 8 Juni 1842, föreskrifne tid inrättat fast folkskola, hittills ej kunnat
erhålla någon lämplig plats för egen skolhusbyggnad, utan måst af en enskild
hemmansegare för skolan hyra en lägenhet, hvars fortfarande tillgänglighet för
detta
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 74.
9
detta behof vöre osäker, Kongl. Maj:t måtte härtill i Nåder upplåta en på
Eskilstuna Kungsladugårds mark i närheten af Eskilstuna befintlig, stenig och
ofruktbar backe, Kapellbacken kallad, af två Tunnelands 11 Kapplands vidd,
jemte ett Tunneland derinvid belägen åker, till byggnadsplats för skolhuset och
till planteringsland för skole-läraren, att af Klosters Församling tillträdas, när
den tid, för hvilken Eskilstuna Kungsladugård nu är utarrenderad, tilländagår,
hvilket inträffar den 14 Mars 1862. Efter att i detta ämne hafva inhemtat
vederbörandes underdåniga utlåtanden, har Kongl. Maj:t väl för sin del funnit
den af Klosters Församling sålunda framställda begäran förtjena ett billigt afseende,
helst, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet upplyst,
otvifvelaktigt vore, att inom Församlingen, som förr eller sednare kommer i
behof af egen skolhusbyggnad, ieke någon lämpligare plats än den föreslagna
härtill lärer finnas och upplåtelsen af den ifrågasatte jordrymden, hvaraf
blott ett Tunneland utgör fruktbar jord, blefve för staten af ringa betydenhet
i jemnförelse med den stora fördel, som derigenom åt Klosters Församling
skulle beredas; men enär Eskilstuna Kungsladugård, på hvars egor den ifrågaställda
marken är belägen, tillhör de Kronan omedelbart förbehållne egendomar,
hvilka jemnlikt Regerings-Fcrmens 77:de § ej kunna utan Rikets Ständers
samtycke kronan afhändas, samt efter de genom Rikets Ständer föreskrifne
grunder skola förvaltas, har Kongl. Majit härmed velat detta ärende till Rikets
Ständers pröfning öfverlemna: och föreslår Kongl. Maj:t, att ofvannämnda under
Eskilstuna Kungsladugård hörande jordrymd af tillsammans tre Tunneland ellofva
Kappland, må från Midfastan år 1862, då det nu gällande arrendekontraktet
tilländagår, varda, emot årlig afgäld till Kronan enligt grunderne i
Kongl. Förordningen den 19 December 1827, åt Klosters Församling för ofvanberörda
ändamål upplåten; skolande de denna fråga rörande handlingar tillställas
det Utskott, till hvars handläggning målet af Rikets Ständer öfverlemnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra,
OSCAR.
C. 0. Palmstjerna.
Bih. till R. St. Prat. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 74.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ar enden, hållet inför Hans Maj: t
Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 18 April 4854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Stats-Ministern Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes ärenderna, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet, Herr Friherre Palmstjerna
uppläste i underdånighet till justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående upplåtelse af mark från Eskilstuna
Kungsladugård till Skolhusbyggnad inom Klosters församling af Nyköpings
Län.
Kongl. Majit behagade, jemnlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i Nåder gilla berörde förslag, sådant
det finnes detta Protokoll bilagdt, samt befalle att, i enlighet
dermed, Nådig Proposition skulle till Rikets Ständer
aflåtas.
Ex Protocollo
Mildhog Lundgren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 75.
ii
N:o 75.
Ank. till Esp. Utsk. den 2 Maj 1854, ki. 12 m.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angå
ende
anvisande af fyllnad i ersättningen till kVadstena
Krigsmanshus-kassan och Amiralitets-krigsmans-kassan för
de till Stats-Verket indragna rusthålls- samt en per mille
af gifter ne vid fastighetsköp ; Gifven Stockholms Slott den
48 April 1854.
Sedan Rikets, vid 1850 och 1851 årens Riksdag, församlade Ständer, i
sammanhang med deras, uppå Kongl. Maj:ts Nådiga framställning fattade och
uti underdånig skrifvelse den 13 Augusti sistnämnde år anmälde beslut, an
gående
vissa till förvaltande verk och Inrättningar anvisade inkomsters utbytande
mot Stats-anslag, förklarat att uti de, mot afträdande af rättigheten att
uppbära så kallade Af- och tillträdes-afgifter vid köp af rusthålls-hemman, äfvensom
den, enligt Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1811, utgående en per
mille afgiften vid försäljning af all annan fast egendom, Wadstena Krigsmanshus-kassa,
samt Amiralitets-Krigsmans-kassan i förhållande till medeltal af dessa
afgifters belopp under åren 1844—1848, beviljade ersättr.ings-anslag förhöjning
komme att vid blifvande Riksmöten ega rum, så framt kassornes
Styrelser framdeles kunde ådagalägga, att genom de dittills påbjudna afgifternes
fortfarande högre inkomst skulle för kassorne uppkommit; så hafva Kongl. Maj:ts
och Rikets Krigs-kollegium samt Direktionen öfver Amiralitets-krigsmans-kassan,
jemte tillkännagifvande hurusom ofvannämnde, numera till Stats-verket ingående
afgifter under sednare åren betydligt öfverstigit de derför bestämda ersättningsanslag,
underdånigst anhållit, att en emot skillnaden svarande tillökning
i berörde anslag måtte varda kassorne beviljad.
Med anledning häraf vill Kongl. Majrt hafva till Rikets Ständer öfverlemnat,
att, i enlighet med Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut,
uti de Wadstena Krigsmanshus-kassa och Amiralitets-krigsmans-kassan, i ersättning
för till Stats-verket indragne rusthålls- samt en per mille-afgifterne,
beviljade Stats-anslag anvisa de förhöjningar, som, på grund af nu utredde
12
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 75-
förhållanden, böra dessa kassor tillkomma; skolande, för sådant ändamål, de
denna fråga rörande handlingar varda till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnade.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl Nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför H. M. Konungen,
i Statsrådet å Stockholms Slott den 18 April 1854.
Närvarande:
Hans Excellens Justitiae-Stats-Ministern Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Herr Friherre
Stjerneld, samt
Stats-Råden:
Herr Friherre Palmstjerna.
Fåhreeus,
IVallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Herr Friherre Palmstjerna,
uppläste i underdånighet till justering det förslag, hvilket i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Majrts Nådiga skrifvelse
till Rikets Ständer angående anvisande af fyllnad i ersättningen till' Wadstena
Krigsmanshus-kassa och Amiralitets-krigsmans-kassan för de till Statsverket
indragne rusthålls- samt en per mille-afgifterne vid fastighetsköp.
Kongl. Maj:t behagade, jemnlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i Nåder gilla berörde förslag, sådant det
finnes detta Protokoll bilagdt, samt befalle, att, i enlighet
dermed, Nådig skrifvelse skulle till Rikets Ständer allåtas.
Ex Protocollo
Mildhog Lundgren.
STOCKHOLM, tryckt hos Rudolf Wall, 4 854.
Kony!. Mnjrts Naij, Proposition, N:o 76.
1
IS:o 7G.
Auli. till Exji.-Uisk. ilen 3 31 aj 1854, kl. 1 e. m.
Iiong!. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, med förslag
till Fridlysnings-stadga för allmänna kanal-, sluss-, jernvägsoch
telegraf-anläggningar; Gifven Stockholms Slott den 6
April 18 ö 4.
Då nu gällande lags stadganden i fråga om skadegörelse å annans egendom
icke synas åt jernvägs- och telegraf-inrättningar, som numera på flera
ställen inom riket kommit till stånd, lemna ett, i förhållande till dessa inrättningars
dyrbarhet och vigt för det allmänna samt de stora olyckor och olägenheter,
som genom deras skadande kunna förorsakas, lämpadt skydd; samt de
emot våld och åverkan å de inom riket befintliga allmänna kanal- och slussverk,
genom särskilda författningar och reglementen stadgade ansvarsbestämmelser
ej heller synas fullt ändamålsenliga och tillräckliga, har Kongl. Majit
funnit en för samtlige berörde verk och inrättningar gemensam skyddslag vara
af behofvet påkallad; och sedan förslag till sådan lag, blifvit, med ledning af
andra landers lagstiftning i ämnet, pä Kongl. Majits befallning uppgjordt och
Kongl. Majit deröfver inhemtat Stats-rådets och Ilögste Domstolens yttranden,
varder detsamma, med de förändringar Kongl. Majit deri funnit nödiga, till Rikets
Ständer öfverlemnadt.
Kongl. Majit föreslår, att, med upphäfvande ej mindre af Kongl, förordningen
den 1 Mars 1756 och Kongl, kungörelsen den 15 Juli 1778, angående
straff för våldsverkan å Trollhätte kanal, än äfven alla andra rörande
dylika inrättningar meddelda särskilda författningar i hvad de innefatta ansvarsBih.
tift Ii. 67. Pro!. 1863 1864. 1 Samt. t Af4. 21 Haft. 1
2
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N:o 76.
hestämmelser för sådane förbrytelser, hvarom här nedan förmäles, antagas må
följande
”Fridlysnings-stadga
för allmänna kanal-, sluss-, jernvägs- och telegraf-inrättningar..
§ 1-
Den, som uppsåtligen förstörer allmän kanal-, sluss- eller jern vägs-anläggning,
eller å desamma, dertill hörande byggnader, verk eller inrättningar, eller
de för framfarten å jernväg använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel gör
sådan skada, eller eljest vidtager sådane åtgärder, att fara eller olycka vid
kanal- eller jernvägslartens begagnande eller allmänt farlig öfversvämning deraf
uppkomma kan; straffes med arbete å lastning eller annan allmän straff-inrättning
från tea till fyra år, efter som brottet och omständigheterne äro till.
Får någon menniska deraf svår kroppsskada eller sjukdom, eller åstadkommes
allmänt farlig öfversvämning; straffes gerningsmannen med sådant arbete
från fyra till ätta år.
Spilies menniskolif och var den brottsliges handling af beskaffenhet, att
han bordt kunna inse, att en sådan olycka deraf var att befara; miste gernings
mannen
lifvet.
§ 2.
Har man af vårdslöshet, utan uppsåt att skada göra, förstört allmän kanal-,
sluss- eller jernvägs-anläggning, eller å dem eller något af deras ofvanomförmälda
tillbehör gjort sådan skada, som i § 1 sägs, eller vållat att fara för kanals
eller jernvägs begagnande uppstått, eller att olycka dervid timat; bote från
tjugu till tvåhundra riksdaler eller straffes med fängelse från två till sex månader..
Spilies dervid menniskolif, vare straff för sådant vållande såsom i allmän
lag stadgadt är.
§ 3.
Gör man uppsåtligen å allmän kanal-, sluss-eller jernvägs-anläggning eller deras
förenämnde tillbehör skada, som, utan att kunna medföra sådan fara eller olycka,
som i § 1 sägs, likväl åstadkommer väsendtligt hinder eller uppehåll i anläggningens
begagnande; eller vidtager man eljest åtgärder, hvilka till sådant hinder
eller uppehåll leda; straffes med fängelse eller med arbete ä fästning eller
annan straff-inrättning från tre månader till ett år.
Kon yl. Majlis And. Proposition, N:o 76. 3
För ringare skada än nu sagd är, vare straffet böter frän tjugu till tvåhundra
riksdaler.
§ 4,
År någon af vårdslöshet vållande till sådan skada eller sådant hinder eller
uppehåll, seni i föregående § omförmäles; böte från fem till femtio, riksdaler.
§ 5.
Underlåter eller försummar vid oftanämnde anläggningar anställd tjensteman
eller betjente hvad honom till förekommande af olyckshändelser åligger att
iakttaga, så att skada lätteligen ske kan; straffes med fängelse från en till sex
månader och, om skada timar, med fängelse eller med arbete å fästning eller
annan allmän straff-inrättning från tre månader till två år.
Sker det uppsåtligen; bestämmes straffet efter de grunder i § 1 stadga
de
äro; vare ock i sådant fall, äfvensom då genom grof vårdslöshet eller försummelse
skada timat, den brottslige eller felaktige från sin tjenstebefattning
för alltid skiljd,utan att vidare i dylik befattning kunna nyttjas.
§ 6.
Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän telegraf-inrättning, någon
dess beståndsdel eller tillhörighet eller vidtager åtgärder, hvarigenom telegra
feringen
hindras eller störes; straffes med fängelse eller med arbete å fästning
eller annan allmän straff-inrättning från tre till sex månader.
Yar skadan obetydlig och förorsakades ej derigenom något hinder i telegraf
eringen, må till böter från tjugu till etthundra riksdaler dömas.
Vållar man af vårdslöshet sådan skada eller hinder, som i denna § sägs,
bote från fem till femtio riksdaler.
§ 7.
I alla de fall, der någon efter denna författning till straff dömes, bör
jemväl honom åläggas ersätta den skada, hvartill han varit vållande.
§ 8.
De vid allmän kanal-, sluss-, jernvägs- eller telegraf-inrättning anställde
4
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 76.
tjenstemän och betjente böra i och för sådan befattning njuta det hägn oell
det vitsord, samt vara underkastade det ansvar, sorn enligt lag eller särskilda
författningar, gälla i afseende på dem, hvilka Konungens, Dess embetsmäns eller
rättens ärenden gå.
§ 9-
Hvad sålunda om allmänna kanal-, sluss-, jernvägs- och telegraf-inrättningar
är stadgadt, må äfven å sådan, som af enskilde personer, menigheter
eller bolag inrättas, kunna tillämpas, om Konungen finner godt derom förordna.
Ar sådant förordnande gifvet, men kanalen, jernvägen, slussen eller fielegraf-inrättningen
sedermera icke behörigen underhålles, må, uppå anmälan
derom, förordnandet kunna förklaras hafva upphört att gälla.»
Kongl. Majit förblifvcr Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
G. A. Sparre.
Kongl. Maj:/s A åd. Proposition, N:o 7G.
5
Utdrag af Protokollet öfver Justitiw-departements-ärenden, M//e/
inför Hans Maj:t Honungen i Stats-Rådet ä Stockkolms Slott
den 6 April 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitise-Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-Ministernför Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden,: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe,
Justitiai-Råden: Iggeström,
Qvensel.
Hans Excellens, Herr Justitise-Stats-Ministern anmälde i underdånighet
att, sedan Kongl. Majit den 25 nästlidne Februari i Nåder infordrat Högste
Domstolens underdåniga yttrande i anledning af ett i Justitise-Stats-expeditionen
upprättadt förslag till fridlysnings-stadga för allmänna kanal-, sluss-, jernvägsoch
telegraf-anläggningar, hade Högste Domstolen den 9 påföljde Mars aflemnat
ett sådant yttrande, hvilket nu upplästes.
Hans Excellens anförde derefter, att han, af det skäl Högste Domstolen
anfört, instämde i anmärkningen derom, att det i 1, 3, 5 och 6 §§ af förslaget
förekommande uttrycket »annan allmän arbets-inrättning- måtte utbytas mot
ett annat, dertill Hans Excellens föreslog »annan allmän straff-inrättning
och biträdde Herr Justitise-Stats-Ministern jemväl hvad Högste Domstolen i öfrigt
vid 3 § anmärkt, dock att, för förbrytelser emot samma §, skulle kunna
dömas icke allenast till arbete å fästning eller straff-inrättning, utan ock, efter
omständigheterne, i stället derför, till fängelse från tre månader till ett år.
G
Kongl. Maj: Is Nåd. Proposition, N:o 76.
I afseende pä de i 5 § 1 mom. föreslagne straff-bestämmelser för tjensteman
eller betjent, söm underlåter eller försummar hvad honom till förekommande
af olyckshändelser åligger, ansåg Herr Justitia-Stats-Ministern, på det straffet
må kunna bringas i ett till underlåtenhetens eller försummelsens beskaffenhet
mera afpassadt förhållande, sig böra tillstyrka den ändring, att, när skada
icke skett, fängelse-straffet måtte kunna nedsättas till en månad, i stället för två
månader, såsom förslaget upptager, samt åter, då skada timat, bestämmas, efter
omständigheterna, till straff-arbete ifrån tre månader till högst två år, i stället
för ett år, som förslaget innehåller, eller ock fängelse under lika lång tid; och
tillstyrkte Hans Excellens bifall ä hvad af Högste Domstolen vid 2 mom. af 3
§ blifvit anmärkt, med hemställan, att detta mom. skulle; erhålla följande lydelse
:
»Sker det uppsåtligen, bestämmes straffet efter de grunder, i § 1 stadgade
äro; vare ock, i sådant fall, äfvensom, då genom grof vårdslöshet eller försummelse
skada timat, den brottslige eller felaktige från sin tjenstebefattning för
alltid skiljd, utan att vidare i dylik befattning kunna nyttjas-«
I likhet med hvad Herr Justitise-Stats-Ministern vid föregående 3 och 5
§§ tillstyrkt, ansåg Hans Excellens sig böra hemställa, att hvad förslaget innehölle
derom, att förbrytelser af den beskaffenhet, som i 6 § 1 mom. omförmälas,
må, der så lämpligt funnes, kunna straffas med fängelse, måtte i Nåder godkännas,
dock att, med afvikelse från förslaget, tiden för fängelse-straffet blefve
bestämd ifrån tre till sex månader.
Justitiae-Rådet Qvensel, hvilken deltagit uti Högste Domstolens i ärendet
afgifna underdåniga yttrande, åberopade detsamma, hvaremot Justitiae-Rådet Iggeström
och Stats-Rådets öfrige ledamöter instämde uti hvad Herr Justitiae-StatsMinistern
i underdånighet hemställt och tillstyrkt; och behagade
Kongl. Majit, med bifall dertill, förordna, att Nådig Proposition i
ämnet skulle till Rikets Ständer aflåtas, sådan den finnes detta Protokoll
bilagd.
Ex Protocollo
N. A. Heurlin.
Kongl. Maj:ts Nått Proposition, N:o 76.
7
Utdrag af Protokollet öfver Justitia;-Ar enden, hållet uti Kongl.
Maj:ts Högste Domstol, Thorsdagen den 9 Mars / Höå.
N ärv a-rande:
Justitiäe-Råden Engelhart,
Nordenstolpe,
Grefve Snoilsky,
Quiding,
Hoffstedt,
Gyllenhammar,
Qvensel.
Och föredrog härefter tillförordnade”revisions-sekreteraren Berg i underdånighet:
-
2:o
Ett i Justitiae-Stats-expeditionen upprättadt förslag till fridlysnings-stadga
för allmänna kanal-, sluss-, jernvägs-och telegraf-anläggningar; hvaröfver Kongl.
Majit, jemlikt note ur protokollet öfver Justitiae-departements-ärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen uti Stats-rådet den 25 sistlidne Februari, för framställning
af Nådig proposition till Rikets Ständer, i den ordning 87 § Regeringsformen
föreskrifver, om författning i ämnet, infordrat Högste Domstolens utlåtande;
varande det upprättade förslaget i afskrift detta protokoll bifogadt.
Vid granskning af nämnde förslag fann Högste Domstolen anledning till
följande anmärkningar, nemligen:
att det i lista, 3:dje, 5:te och 6:te §§ begagnade uttryck nunnan
allmän arbet s-inr ulin ing », måtte, enär derunder jemväl kunde inbc
-
8
Kongl. Maj:!s Käd. Proposition, N:o 76.
gripas korrektions-inrättning, der det i nämnde §§ föreslagne straffarbete
ej syntes lämpligen böra få verkställas, varda utbytt emot
»annat allmänt straff-fängelsett',
att då skadegörelse eller åtgärd, hvarigenom ett blott obetydligt
uppehåll i kanal-, sluss- eller jernvägs-anläggnings begagnande vållades,
ej ansågs böra hänföras under stadgandet i Irsta momentet
af 3 §, Ilögste Domstolen hemställde, att i berörde moment förekommande
orden: v it stad t; omm er hinder eller uppehåll.-., måtte förändras
till: »åstadkommer väsendtligt hinder eller uppehåll«; hvarjemte
Högste Domstolen fann det i samma mom. föreslagne straff-arbete
från tre månader till ett år lemna tillräckligt utrymme för straffets
bestämmande i förhållande till brottets beskaffenhet och att således
den derjemte alternativt föreslagne straffbestämmelse af fängelse från
sex månader till två år desto heldre borde uteslutas, som, i händelse
fängelse-straffet blefve i cell verkstäldt, detsamma, ehuru afsedt
att utgöra en lindrigare straffart än fästningsarbete^ dock kunde
blifva för den brottslige svårare än det sednare;
att, om än det för den allmänna säkerheten vore af vigt, att vid kanal,
sluss eller jernväg anställd tjensteman eller betjente, som beträddes
med sådan underlåtenhet eller försummelse, som i 5:te § afväges,
blefve ifrån tjensten skiljd, utan att vidare kunna sådan befattning
anförtros, det likväl icke syntes- vara af behofvet påkalladt,
att försummelsen, till och med då den utan uppsåt tillkommit,
skulle, såsom förslaget innehåller, alltid ovilkorligen utestänga den
försumlige ifrån rättigheten att jemväl uti annan olikartad tjenst
nyttjas; hvarföre Högste Domstolen tillstyrkte, att de i 5 §-s'ista momentet
begagnade orden: vallmän tjenst.', måtte utbytas emot: r,dylik
befattning..-, äfvensom Högste Domstolen, rörande straffbestämmelserne
så väl i denna, som nästföljande §, åberopade hvad i afseende
derå blifvit vid 3 § anmärkt.
Ex Protocollo.
Sv. P. Ekstrand.
N:o 77.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 77.
9
N:o 77.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Maj 1854, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
upplåtelse åt enskild person af norra delen utaf Carl XIII:des
torg i hufvudstaden till bebyggande och disposition under viss
lid emot tomtöre-afgift; Gifven Stockholms Slott den 18
April 1854.
Ibland de kronan tillhöriga tomter inom hufvudstaden, hvilka genom fördelaktigt
läge och omgifningarnes beskaffenhet företrädesvis äro fortjenta att för
storartade byggnadsföretag användas, utmärker sig den vid Enkehusgränden,
emellan östra och vestra Trädgårdsgatorne befintliga, norra delen af f. d. Kongl,
trädgården, numera konung Carl XIILdes torg. Denna tomtedel, som, efter
rifning af förra så kallade Arsenalshuset, förutom en provisionel stenmur emot
Enkehusgränden, för närvarande icke har någon annan åbyggnad än ett äldre,
tillförene till orangeri inredt stenhus jemte en schweitzeri-butik af trä å tomtens
nordvestra sida, var af ofvan uppgifna skäl i fråga att begagnas vid det tillfälle,
då plats skulle utses för det National-museum, till hvars uppförande Rikets
Ständer vid 1844 och 1845 årens riksdag anslogo en summa af 500,000
r:dr banko. Då likväl genom undersökning af markens beskaffenhet utröntes,
att tillräckligt säker grund för en dylik byggnad å detta ställe icke kunde anläggas
utan föregången pålning, hvilken sednare ensam erfordrade en af vederbörande.
arkitekter och embetsmyndighet till 90,000 r:dr beräknad kostnad,
och grundläggningen följaktligen skulle medtaga en alltför betydlig del
af det för hela byggnaden beviljade anslaget, måste planen att till ifrågavarande
ändamål använda denna i öfrigt fördelaktiga tomt öfvergifvas.
Bilt. till R. St. Prat. 1853 §f 1854. 1 Samt. 1 Afd. 21 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:0 77.
Sedan härefter, ibland flere af enskilde personer framställda förslag i
afseende på tomtens begagnande, hos Kongl. Maj:t fråga väcktes af Civil-ingeniören
C. F. Chievitz om Nådigt tillstånd för honom och ett särskildt bildadt
bolag, att, mot erläggande af årliga tomtören, få åt sig upplåten erforderlig
plats å norra delen af Carl XIILdes torg, för att derstädes uppföra en
större stenbyggnad, inredd till basar, festivitets- och konsert-sal m. m., fann väl
Kongl. Maj:t godt lemna Nådigt bifall till härom uppgjordt förslag, men, sorn
sökanden uraktlät att inom bestämd tid anskaffa säkerhet för vilkorens fullgörande,
förföll äfven lrågan om det tillämnade byggnadsföretaget.
Då sedermera Kongl. Öfver-intendents-embetet hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmält, att det, enligt Iiikets Ständers år 1845 vidtagna beslut,
för 100,000 r:dr banko inköpta, vid Skeppsbron samt hörnen af Skeppsbron
och Sältkompani-gränden i hufvudstaden belägna, och den 1 Oktober samma
år kronan tillinventerade hus, som är upplåtet ät Kongl. Rik*-arkiv et samt
^Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien, redan vid inventeringen funnits
behäftadt nied åtskilliga sättningsskador, hvilka under de sednare åren visat
sig vara i tillvext, — att vid anställd noggrann undersökning, grunden
funnits vara af den bristfälliga beskaffenhet, att till Riks-arkivets betryggande
för framtiden, medelst ny grundläggning jemte murars och bjelklags iständsättande
skulle, enligt approximeradt kostnadsförslag, erfordras en utgift af 53,324
r:dr banko, vid hvilket förhållande och enär arkivhuset härförutan för handlingars
inrymmande framdeles erfordrade en vånings påbyggnad, Öfver-intendents-embetef
hemställt, huruvida icke lämpligare vore att till enskild man afyttra
nämnde för bostäder tjenliga och välbelägna egendom, som ansågs vara
värd 60 till 70,000 r:dr och i stället vid norra sidan af Carl XHIrdes torg
uppföra en monumental arkiv-byggnad; har, Kongl. Maj:t, i anledning häraf,
anbefallt Öfver-intendents-embetet att låta upprätta ritning och kostnadsförslag
å en sådan, för Riks-arkivets behof lämplig byggnad, till åtlydnad hvaraf Öfver-intendents-embetet
den 20 September 1853 nämnda ritning och förslag aflemnat
med uppgift, att kostnaden skulle uppgå för byggnad med pålning till
148,110 r:dr och för byggnad med endast pålbädd till 125,352 r-dr, oberäknad
en värmnings-apparat, upptagen till 12,500 r:dr; och har Öfver-intendents-embetet
i sammanhang härmed underdånigst hemställt, att Kongl. Majit
måtte i Nåder föreslå Rikets nu församlade Ständer att bevilja nödiga medel
för uppförande af ny Riksarkiv-byggnad, såsom fördelaktigast både i ekonomiskt
hänseende och för de dyrbara samlingarnes säkra förvarande. Vid öfvervägande
af detta ärende har, äfven med antagande att Riks-arkivet, i anseende
till den svaga och bristfälliga grunden under det hus, hvari detsamma nu
är inrymdt, icke länge kan derstädes förblifva, Kongl. Majit likväl ej ansett
lämpligt att för nämnda arkiv en ny byggnad må uppföras på en plats, hvar
-
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 77.
11
c4 grunden jemväl är befunnen mindre god och för en större och tyngre publik
byggnad otjenlig. Enär dessutom en sådan för Riks-arkivet ändamålsenlig
nybyggnad erfordrar dryg kostnadssumma och Kongl. Maj:t funnit oundgängligt
att af Rikets Ständer vid denna riksdag äska betydliga anslag för vigtigaré
behof, hvilkas fyllande icke vidare kunnat uppskjutas; så anser Kongl.
Maj:t sig under sådana förhållanden icke ega skäl att Nådig proposition i förevarande
ämne till Rikets nu församlade Ständer aflåta.
Men då emedlertid en prydligare bv^väifnr^gförande å norra delen af
Carl XIII:des torg skulle i väsendtlig, ihan bidraga tiTN .hufvudstadens förskönande
samt då på den inskränktare plats, som erfordras för' ett enskildt hus,
grunden torde utan mycken svårighet kunna så förstärkas, att en lättare byggnad
der må ega bestånd, vill Kongl. Majit, enär förenämnda mål licke på annat
sätt synes kunna ernås, härmed hos Rikets Ständer föreslå, att Rikets Ständer
må medgifva, att omförmälda tomt får åt enskild person till bebyggande
upplåtas, emot lämplig tomtöre-afgift, på längre, men viss bestämd tid. samt
under vilkor, ibland annat, att den blifvande byggnaden uppföres i öfverensstämmelse
med ritning, sorn af Kongl. Majit i Nåder godkännes och faståplles.
De till detta ärende hörande handlingar skola ~särsk ififf till hand aliÅil a s
det Rikets Ständers Utskott, till hvilket denna Nådiga proposition" varder af
Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med
ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
/
OSCAR.
/"
C. 0. Palmstjerna.
12
Kongl. Majda Nåd. Proposition, N:o 77.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför 11. M.
Konungen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 18 April 1854.
Närvarande:
Hans Excellerv?/f'IIerr Justitise-Statelttinistern, Grefve Sparre\
t i#
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre S tjerneld,
samt Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna.
Fåhreeus,
Wallensteen,
’ Gripenstedt,
/\ Grefve Mörner,
v x-r— Allner, -
_ — Reuterdahl, och ~ \
Grefve Gyldenstolpe. \
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet, hr friherre Palmstjerna, uppläste i
underdånighet till justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts förut fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till
Rikets Ständer, angående upplåtelse åt enskild person af norra delen utaf Carl
Xlllrs torg i hufvudstaden till bebyggande under viss tid emot tomtören.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
biiagdt, samt befallde, att, i enlighet dermed, Nådig proposition skulle
till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Kongl, Maj:t8 Nåd, Proposition, N:o 78,
13
N:o 78.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Maj 1854, kl. 12 m.
Kongl. MajUs Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension på Allmänna Indragnings-staten åt tvänne Afvittringslandtmätare
i Norrbottens län; Gifven Stockholms Slott den
i 8 April 1854.
Jemte anförande, hurusom, bland de åtgärder, hvilka leda till uppodling
samt utveckling och förkofran i ekonomiskt hänseende af Norrbottens län, afvittringen
intoge förnämsta rummet, hvadan påskyndandet af dess fortgång och
fullbordan vore af högsta vigt, men att ett hinder härvid mötte derigenom att,
bland de vid afvittringen anställde landtmätare, någre funnes, som, ehuru egande
skicklighet och god vilja, likväl vore, i anseende till ålderdom samt försvagade
kropps- och själs-kraftcr, urståndsatte att verkställa lika godt och lika mycket
arbete som yngre personer, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnde
län, enär sistberörde förhållande naturligtvis skulle i ännu högre grad menligt
inverka på afvittringens fortgång, när densamma nu snart komme att omfatta
Lappmarkerne och de aflägsnare, mera obebodda och oländiga trakterna
at kustlandet, der oförminskad helsa och kraft fomrades hos afvittrings-landttaren,
för att, under de mödor och umbäranden, som der möta, kunna fullgöra
sina åligganden, i underdånighet fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att de afvittrings-landtmätare, hvilka äro så gamla eller sjuklige,
att de icke kunna anses fullt lämplige för» sitt mödosamma och ansvarsfulla
kall, varda derifrån skiljde, men tillika i underdånighet anfört, hurusom
billighet och rättvisa fordrade, att de, hvilkas inkomster ej medgifvit besparing
för framtiden och hvilkas trägna tjenste-göromål satt dem ur tillfälle att på annat
sätt bereda sig ökade inkomster, blefve, vid entledigandet från afvittrings
-
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, Niti 78.
landtmätare-befattningen, hugnade med ett understöd, sorn försäkrade dem om
en tarflig bergning pä ålderdomen. Under åberopande af hvad salunda blifvit
i underdånighet yttradt, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning öfverlemna!, och med underdånigt förord beledsagat följande
af tvänne afvittiings-landtmätare, hvilka, enligt Kongl. Majrts Befallningshafvandes
intygande, med nit och drift fullgjort sina åligganden under den längre tid,
de varit vid afvittringen i Norrbottens län anställde, i underdånighet gjorda ansökningar,
nemligen:
a) af andre landtmätaren i meranämnda län, Erik Hollström, att han,
som är född är 1777, och, efter att alltifrån är 1803 hafva användts i åtskilliga allmänna
befattningar, år 1821 inträdt i landtmäteri-staten och sedan den 14
Mars 1832 varit anställd såsom afvittringslandtmätare i Norrbottens län, samt
genom Kongl, brefvet den 25 Juni 1842 särskildt förklarats berättigad att efter
fyllda 65 år få uppbära hela andre landtmätare-lönen, 198 r:dr 2 sk. 8 r:st.,
utan afkortning å afvittrings-landtmätare-arfvodet, nu utgörande 600 r:dr om
året, mätte för att vid nu mera uppnådd ålder af 76 år kunna frånträda sina
ifrågavaranda begge befattningar, utan att komma i saknad af nödig utkomst
för sig och sin familj, i Nåder förklaras berättigad att, jemte den. lör andre
landtmätare bestämda pension af 600 r:dr, under sin återstående lifstid uppbära
ett årligt belopp af 200 rdr; samt
b) af kommissions-landtmätaren i Norrbottens län, Jonas Lundberg,
att han, som, född är 1787. redan år 1810 konstituerades till landtmäteri-auskultant
och i mer än 43 är tillhört landtmäteri-staten. samt sedan den 7 Juni 1838
såsom afvittrings-landtmätare i nämnda län tjenstgjort, men, enligt företedt läkare-betyg,
numera vid 66 års ålder vore af sjuklighet så försvagad, att han
ej utan lära för helsa och lif kunde uthärda de ansträngningar, som med afvittrings-förrättningarne
äro förenade, måtte, såsom obemedlad och eganda en
talrik familj att försörja, efter afskedstagandet ifrån sina ifrågavarande befattningar,
få, utöfver den pension å allmänna indragnings-staten, hvartill han enligt
författningarne vore såsom kommissions-landtmätare berättigad, eller 336 r:dr
45 sk. 4 r:st., årligen upplMira så stort belopp, att hans inkomst motsvarade
det nuvarande afvittrings-lanatmätare-arfvodet, 600 r:dr.
Uti häröfver infordrade Utlåtanden har Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontor
i underdånighet vitsordat sökandernes författningsenliga rätt att, efter
afskedstagandet, uppföras å allmänna indragnings-staten till åtnjutande af årliga
pensioner, Hollström, såsom andre landtmätare af 600 r:dr och Lundberg såsom
kommissions-landtmätare, af ett andre landtmätare-lönen motsvarande belopp,
i allmänhet utgörande 336 r:dr 45 sk. 4 r:st, men i Norrbottens län
uppgående blott till 198 r:dr 2 sk. 4 r:st} och har Öfver-direktörs-embetet vid
landtmäteriet, hvad beträffar sökandernes anhållan att, efter afskedstagandet
Kongl. Maj:ts Nåd Proposition, N:o 78.
15
varda hugnade med något årligt understöd utöfver det, hvartill de voro berättigade,
i underdånighet anfört att, ehuru något lagligt hinder icke mötte, att
från afvittrings-verket när som helst aflägsna landtmätare, som befinnas till den
mödosamma tjenstgöringen derstädes mer eller mindre oförmögne, Ofver-direktörs-embetet
likväl trodde ett dylikt aflägsnande helst böra ske på ett sätt,
som icke lemnade den tjensteman, hvilken under denna tjenstgöring uppoffrat
helsa och krafter, utan nödtorftig bergning; i följd hvaraf Ofver-direktörs-embetet
ansåg sig, lika med Kongl. Majlis Befallningshafvande, böra i underdånighet
tillstyrka, att sökanderne måtte i Nåder tilldelas något årligt understöd
utöfver den pension, hvartill de, enligt författningarne, vore berättigade.
Med hänsigt till hvad Kongl. Majits Befallningshafvande och Öfver-direktörs-embetet,
äfvensom Stats-kontoret, i underdånighet anfört, föreslår Kongl.
Majit, att Rikets Ständer måtte bevilja pensioner å allmänna indragnings-staten
åt andré landtmätaren E. Hollström, med åttahundra, och åt kommissionslandtmätaren
J. Lundberg med sexhundra riksdaler banko, att utgå från och
med månaden efter den, hvarunder afsked varder dem beviljadt.
I sammanhang härmed vill Kongl. Majit, på de af Dess Befallningshafvande
åberopade skäl, begära Rikets Ständers bemyndigande att tillerkänna
hädanefter afskedstagande afvittrings- och storskiftes-landtmätare, som uppfyllt
de i afseende på ålders- och tjenste-år m. m. för statens embets- och tjenstemän
i allmänhet stadgade pensionerings-vilkor, pension å allmänna indragnings-staten
till belopp af sexhundra riksdaler, inberäknadt det pensions-belopp,
hvartill de såsom kommissions-landtmätare kunna finnas berättigade.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCA R.
J. F. Fåhraeus•
* 16
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 78.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet på Stockholms Slott den 4 8 April 1854.
Närvarande: ,
Hans Excellens, Herr Justitise-Statsministern, Grefve Sparre.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen, ‘
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Sedan — — — *— föredrog Departements-Chefen, Stats-Rådet Fåhreeus,
i underdånighet:
l:o
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande» i Norrbottens län särskilda underdåniga
skrifvelser af den 4 och 6 sistlidne Februari, deruti till Nådig pröfning öfverlefnnnats
följande af två inom länet anställde afvittrings-landtmätare gjorda underdåniga
ansökningar, nemligen:
a) af andre landtmätaren Erik Hollström, att han, som, — — ,
måtte för att vid numera uppnådd ålder af 76 år, kunna frånträda sina ifrågavarande
begge befattningar, utan att komma i saknad af nödig utkomst för sig
och sin familj, i Nåder förklaras berättigad att, jemte den för andre landtmätare
bestämde pension af 600 r:dr, under sin återstående lifstid uppbära ett årligt
belopp af 200 r:dr: samt
b)
Kongl. 3Iaj:/s Nåd. Proposition, N:o 78.
n
b) af kommissions-landtmätaren Jonas Lundborg, att han.
— — — — — —, matte — — — — — efter afskedsta
gandet
fran sina ifrågavarande befattningar, få utöfver den pension å Allmänna
lndragnings-staten, hvartill lian enligt författningarne vore såsom kommissionslandtmätare
berättigad, eller 3.46 r:dr 45 sk. 4 rst., årligen uppbära så stort
belopp, att hans inkomst motsvarade det nuvarande afvittrings-landtmätare-arfvodet,
600 r:dr;
— —  .
Med hänsigt till hvad Kongl. Majrts Befallningshafvande och Öfver-direktörs-embetet
vid landtmäteriet äfvensom Stats-kontoret i underdånighet anfört,
tillstyrkte Stats-rådet, det Kongl. Maj:t täcktes genom Nådig proposition
föreslå Kikets Ständer beviljandet af pensioner å Allmänna lndragnings-staten ät
Hollström med 800 och åt Lundberg med 600 r:dr banko, att utgå från och
med månaden efter den, hvarunder afsked varder dem beviljadt; hvarförutan på
de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åberopade skäl, Stats-rådet hemställde,
att Kongl. Maj:t, i sammanhang härmed, mätte begära Rikets Ständers bemyndigande
att tillerkänna hädanefter afskedstagande afvittrings- och storskifteslandtmätare,
som uppfyllt de i afseende på ålders- och tjenste-år m. in. för Statens
embets- och tjenste-män i allmänhet stadgade pensionerings-vilkor, pension
å Allmänna lndragnings-staten till belopp af 600 r:dr, inberäknadt det pensionsbelopp.
hvartill de såsom kommissions-landtmätare kunna finnas berättigade.
Kongl Maj:t täcktes i Nåder bifalla hvad Stats-rådet sålunda i underdånighet
föreslagit, och befallde, att Nådig proposition, i öfverensstämmelse
med ett af Departements-chefen uppsatt och nu till
justering uppläst förslag dertill, sota finnes protokollet bifogadt, skulle
till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
C. /I. Schalén.
Bil, lill R St. Pro/. 1853 Sf 1854. 1 Sand. 1 Afd 21 Höft.
3
18
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 79.
N:o 79.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Maj 1854, kl. 12 m.
Kongl. Maj tis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i f'åga om
erforderligt stats-bidrag till upprätthållande af den Arméens
pensions-kassa åliggande pensionering; Gifven Stockholms
Slott den 18 April 1854.
Före början af nu pågående riksmöte, anmäldes hos Kongl. Majit af
direktionen öfver Arméens pensions-kassa, hurusom det af Rikets Ständer vid
de tvenne sistförilutna riksdagarne beviljade anslag eller kreditiv på riksgäldskontoret
å 22,000 riksdaler banko årligen, att i mån af behof användas till
betäckande af den brist, som möjligen kunde uppkomma derigenom, att pensions-kassans
årliga inkomster icke blefve tillräckliga till utgifternas bestridande,
ej För åren 1849 och 1850 behöft anlitas, hvaremot för år 1851 utgifterna
kunde, efter ungefärlig beräkning, antagas komma att öfverstiga inkomsterna
med omkring 14,000 r:dr, äfvensom anledning vore för handen, att det beviljade
kreditivet blefve för åren 1852 och 1853 otillräckligt för ändamålet, eller
fyllandet af den i tillgångarne för pensioneringen uppkommande brist, ehuru
denna ej ens ungefärligen kunde förr än efter utgången af sistnämnda år till
siffran uppgifvas. Då de sålunda lemnade uppgifterna om förhållandet emellan
pensions-kassans årliga tillgångar och utgifter funnos allt för obestämda för att,
enligt direktionens underdåniga anhållan, en Nådig framställning till Rikets Ständer
om ökadt understöd för kassan skolat derpå kunna grundas, föranläts Kongl.
Majit häraf att, uti Dess Nådiga proposition om Stats-verkets tillstånd och behof,
endast meddela Rikets Ständer hvad kassans direktion i underdånighet anmält,
samt derjemte förbehålla sig att framdeles särskildt till Rikets Ständer aflåta
det förslag i ämnet, hvartill de derom från bemälda direktion ytterligare
förväntade upplysningar kunde finnas föranleda.
Kongl. Maj.-ls Nåd. Proposition, N:o 79.
19
Sedan derefter liqvidcrna öfver de Arméen* pensions-kassa tillkommande
3-5:tedelar af Wadstena krigsmanshus-kassas äldre inkomster för år 1851 och
af stats-anslaget till ersättning för samma inkomster år 1852 fått af direktionen
öfver förstnämnda kassa från Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-kollegium emottagas,
samt kassans hufvudböcker för de tvenne aren alltså kunnat afslutas,
har direktionen uti skrifvelse den 25 sistlidne Januari, numera, för närmare utredning
af förhållandet emellan kassans inkomster och utgifter, till Kongl. Maj:t
i underdånighet insändt kapital-räkningarne vid nyssberörde hufvudböcker, deraf
inhemta*, att bristen i inkomst för år 1851, i stället för beräknade 14,000
r:dr, i sjelfva verket uppgått endast till 8,937 r:dr 6 sk. 3 rst., men att åter
då, i följd af det vid sednaste riksdag beslutade utbyte af lönebesparingarne och
krigsmanshus-inkomsten emot bestämda kontanta anslag, dessa inkomster för år
1852 emot föregående årets inkomster minskats:
under förra titeln med B:ko R:dr 10,272: •— 11.
och under den sednare med
„ 12,480: 15. 2.
eller med tillhopa Banko Riksdaler 22,752: 16. 1.
samt deremot pensions-utgiften stigit med 12,646 r:dr 32 sk., hufvudsakligen
genom dessa förhållanden för år 1852 yppats en brist af icke mindre än 42,234
r:dr 45 sk. 2 rst., hvilken med 20,234 r:dr 45 sk. 2 rst. öfverstiger det för
året påräkneliga ersättnings-anslaget, eller kreditivet, 22,000 riksdaler: hvarvid direktionen
tillika i underdånighet anfört, att, då tillkomst och afgång bland kassans
pensionärer, och följaktligen äfven pensions-utgiften, under åren 1852 och
1853, sins emellan jemförda, visat sig ungefärligen lika, samt förhållandet kunde
antagas innevarande år blifva enahanda, så framt icke särskilda omständigheter
kornme att emot vanligheten påskynda afskedstagandet bland kassans tjenande
och till pensions erhållande fullåriga delegare, pensions-kassan alltså för de trenne
åren 1852, 1853 och 1854 skulle, utöfver det hittills bestådda årliga bidraget
af 22,000 r:dr, behöfva ungefärligen 20,000 r:dr om året eller tillsammans
omkring 60,000 r:dr, hvilken summa obetydligt öfverstege det belopp,
som för de trenne nästföregående åren varit obegagnadt, eller hela anslaget för
åren 1849 och 1850, 44,000 r:dr, samt 13,062 r:dr 41 sk. 9 rst. för år
1851, tillhopa 57,062 r:dr 41 sk. 9 rst.; hvarförutan härvid förekomme, att
den minskning i inkomst, pensions-kassan genom indragningen af Wadstena
krigsmanshus-kassas äldre inkomster och deras ersättande medelst kontanta anslag
fått vidkännas, tillskyndat stats-verket motsvarande vinst, hvilken för år
1852 redan uppgående till ofvan uppgifna belopp af 12,480 r:dr 15 sk. 2 rst.,
efter ali sannolikhet skulle, i följd af berörde inkomsters den sednare tiden visade
benägenhet att årligen stiga, för de påföljande åren blifva ännu större, s£
att stats-verkets tillskott, till fyllande af den härigenom och genom lönebespa
-
*0
Kongl. Maj:/s Nåd. Proposition, N:o 79. '
ringarnes upphörande för pensions-kassan ytterligare uppkomna brist, syntes i
verkligheten blifva ringa om ens något. Hvad vidare beträffar förhållandet emellan
pensions-kassan* inkomster och utgifter under den påföljande tiden, så
har direktionen väl yttrat den förmodan, att pensions-utgiften på det hela småningom
skall nedgå och följaktligen behofvet af stats-bidrag, till fullgörande
af den kassan åliggande pensionering, äfven minskas, men dock ansett sig icke,
utan att äfventyra missräkning, kunna på förhand uppgifva någon viss, för
hvartdera af de kommande åren erforderlig summa; hvaremot, i dess tanke,
ali svårighet skulle häfvas, om anslaget bestämdes att förslagsvis utgå, hvilket
för öfrigt vore närmast öfverensstämmande ej mindre med utgiftens beskaffenhet,
såsom beroende af tillfälliga omständigheter, än ock med det af Rikets
Ständer genom bidraget afsedda ändamål, att upprätthålla pensioneringen efter
nuvarande pensions-stat, oberäknadt att detta förslags-anslag lättare, än andra
dylika anslag, blefve att till sin utsträckning bedöma, enär denna alltid begränsades
genom vilkoren, att pensionerna skola utgå efter gällande pensionsstat
och endast tilldelas dem, som reglements-enligt blifva dertill berättigade,
hvartill ännu komme, att kassans räkenskaper numera underginge granskning jemväl
af Rikets Ständers revisorer; och har på grund af hvad sålunda andraget blifvit direktionen
i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t måtte till Rikets nuförsamlade Ständer
aflåta Nådig proposition, dels om anvisning af erforderliga medel till betäckande
så väl af den för är 1852 uppkomna brist af 20,234 r:dr 45 sk. 2 rst., som af
den, hvilken för åren 1853 och 1854 uppkomine. utöfver de för hvartdera af
dessa trenne år vid sednaste riksdag beviljade 22,000 r:dr, dels om fortsatt
beviljande af detta stats-bidrag, likväl med den förändring, att detsamma antingen
bestämdes att förslagsvis utgå, eller ock förhöjdes till ungefärligen det
belopp, hvarmed kassans utgifter för år 1852 visats hafva öfverstigit samma
års inkomster.
Vid öfvervägande af hvad sålunda i detta ärende förekommit har Kongl.
Majit fästat särskild uppmärksamhet dervid, att det kreditiv eller anslag å
22,000 r:dr b:ko årligen, som, i följd af Kongl. Maj:ts vid de tvenne sista
riksdagarne till Rikets Ständer gjorda Nådiga framställningar, varit från 1849
års början till understöd åt Arméens pensions-kassa på riksgälds-kontoret anvisadt,
först för räkenskaps-året 1851 hellöff i ringare män anlitas, samt att,
fastän det såsom erforderligt för pensioneringen frän och med år 1852 beräknade
bidraget är ganska betydligt, den nu af direktionen öfver nämnda pensionskassa
leinnade utredning likväl ådagalägger ej mindre att, derest icke det vid sista
riksdagen vidtagna utbyte af de kassan förut tillflutne löne-besparingar och
s. k. äldre krigsmanshus-inkomster emot bestämda stats-anslag egt rum,
ofvanberörda kreditiv äfven fortfarande förblifvit för behofvet tillräckligt, än ock
att
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 79.
21
ätt den vinst, som å de indragne krigsmanshus-inkomsterna stats-verket sedan
dess på pensions-kassans bekostnad tillfallit, sannolikt i det närmaste uppgår till
beloppet af det tillskott utöfver hittills anvisade kreditiv, om hvars beviljande
fråga nu af kassans direktion blifvit väckt. I betraktande af alla dessa omständigheter,
och då de afdrag, Arméens befäl får å sina i allmänhet små löner
vidkännas, redan äro betydligare, än att detsamma skäligen skulle kunna betungas
med ökade afgifter för vidmakthållande af den Arméens penssions-kassa,
enligt fastställd pensions-stat, åliggande pensionering, finnér Kongl. Majit Sig
föranlåten att härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer, att för nyssberörde ändamål
bevilja nödiga medel, till fyllande såväl af den för år 1852, utöfver kretitiv-summan,
yppade bristen, 20,234 r:dr 45 sk. 2 rst., i pensions-kassans inkomster,
som ock af hvad härtill under tiden för instundande stats-reglering erfordras,
i hvilket sednare afseende Kongl. Majit anser lämpligast, att ett särskildt
kreditiv fortfarande varder, under hittills bestämda vilkor för användandet,
på Riksgälds-kontoret anvisadt; kommandes af Rikets Ständers beslut i anledning
af Kongl. Majits denna dag aflåtna Nådiga skrifvelse om ökadt vederlag
till Wadstena krigsmanshus-kassa för de till stats-verket indragna s. k. rusthålls-afgifterna,
deraf Arméens pensions-kassa är berättigad till 3-5:te:delar, att
bero i hvad mån nyssberörda till förmån för sistnämnda kassa ifrågaställa kreditiv-summa
kan nedsättas under det belopp af högst 43,000 ridr bank», hvartill
densamma eljest behöfde bestämmas.
De ärendet rörande handlingar skola, till närmare upplysning derom, varda
Rikets Ständers Stats-utskott tillställda, och Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
. /. F. JV. Gyldenstolpe.
Bih. till B. St. Prut. 1853 $ 1854. 1 Sami. t Afd. 21 Höft.
4
22
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N:o 79.
Utdrag af Protokollet öfver Landt för svar s-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-rådet på Stockholms Slott den
18 April 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitise-Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-Ministernför Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteenr
Gripenstedt,
Grefve Mortier,
Ulner,
R euterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Härefter uppläste Stats-rådet och Departements-chefen, Grefve Gyldenstolpe,
till justering ett, i öfverensstämmelse med nu fattadt beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer, ifråga om erforderligt
stats-bidrag till upprätthållande af den Arméens pensions-kassa åliggande
pensionering;
Och täcktes Kongl. Maj:t uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
berörda förslag i Nåder gilla samt förordna, att, i enlighet dermed
Nådig proposition, sådan den finnes detta protokoll bilagd,
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
C. G. Arman.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1854.
Kongl. Slajds Nådiga Proposition, N:o SO.
1
]\T:o SO.
Ank. till Exp. Utsk. d. 9 Juni 1854, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Stunder, i fråga om
afsöndring af jord frän f. d. Korporals-bostullet vid Skånska
Hussar-Regementet Husie, till utvidgande af Husie församlings
kyrkogård inom Malmöhus Län; Gifven Stockholms
Slott den 27 April 1854.
Hos Kongl. Majit hafva Dess Befallningshafvande i Malmöhus län och
Biskops-embetet, i Lunds stift gemensamt i underdånighet anmält Husie, inom
nämnde län och Oxie härad belägna, församlings framställda önskan att, till vinnande
af en i anseende till dels förestående ombyggnad af församlingens kyrka
och dels bristande utrymme för begrafningar högst behöflig utvidgning af den
kyrkan omgifvande begrafnings-platsen, från det derintill gränsande f. d. Korporals-bostället
vid Skånska Hussar-regementet Jidels mantal N:o 3 och Jidels
mantal Nio 4 Husie, hvilket ännu innehafves af löntagare på gammal stat, men,
enligt Kongl. Cirkulär-Brefvet den 2 Februari 1833, är afsedt till bostad åt
Chefen för Lif-kompaniet af Södra Skånska Infanteri-regementet, måtte få afsöndras
en vid vederbörlig landtmäteri-förrättning å karta affattad och beskrifven
jordrymd af 10 TV dels kappeland, emot en efter ortens högsta vanliga jordpris
och spanmåls-arrende bestämd årlig afgäld af 35kappar, löst mål, hälften
råg och hälften korn, hvilken församlingen tillförbundit sig att den 1 Maj
hvarje år efter gällande markegängspris till boställshafvaren utgöra; dervid Chefsembetet
vid bemälde regemente, enligt afgifvet och tillika i underdånighet insändt
yttrande i ämnet, icke haft något att erinra, så framt bostället betryggades
i afseende på den erbjudna afgäldens ständiga fortfarande och församlingen ensam
/tili. till It. St. Prol. 1833 & tSS4. 1 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 1
2
Kongl. 3Iaj:ls Nådiga Proposition, N:o 80.
korn me att vidkännas kostnaden Teir ifrågavarande jordstyckes mätning äfvensom
dess afstängning från boställets öfriga plan.
Till följd af härå meddelad Nådig remiss hafva Kongl. Majits och Rikets
Krigs- och Kammar-Kollegier, med öfverlemnande af Skånska Hussar-regementets
Lönings-Direktions och nuvarande innehafvarens af bostället Husie infordrade
underdåniga yttranden, deruti icke något hinder emot den ifrågaställa jord-afsöndringen
förekommer, nyligen öfver ärendet sig i underdånighet utlåtit och dervid,
jemte erinran hurusom, enligt författningarne, församlingen ålåge såväl att
betala kostnaden för landtmäteri-förrättningen, derför den ock redan blifvit debiterad,
som äfven att bygga och fortfarande underhålla kyrkogårds-muren eller
stängseln emot boställets egor, ansett behofvet af kyrkogårdens utvidgande in pä
boställets ego-område, likasom tillräckligheten af den i sådant afseende föreslagna
afgäld vara genom liandlingarne fulleligen ådagalagda, hvadan Kollegierne i underdånighet
på det sätt tillstyrkt Nådigt bifall till förevarande ansökning, att afgälden
blefve, genom upphöjande af bråket till helt, fastställd till jemt en tunna,
hälften råg och hälften korn, samt derjemte, såsom i likartade fall tillförene
plägat stadgas, förklarades böra icke in natura, utan med penningar, efter ärligt
markegångspris, för Kongl. Majit och Kronan af församlingen erläggas vid den
tid, då uppbördsstämman i orten eger rum.
I betraktande af hvad sålunda i ämnet förekommit, vill Kongl. Majit nu
härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer att medgifva den ifrågaställa jord-afsöndringen
från ofvannämnde boställe för en, såsom ådagalagdt blifvit, behöflig utvidgning
af Husie församlings kyrkogård, emot en till 1 tunna afradsgild spanmål,
hälften råg och hälften korn, jemnad årlig afgäld, att af församlingen till
vederbörande boställshavare utgöras, på sätt Krigs- och Kammar-Kollegierne i
öfrigt derom hemställt.
De till målet hörande handlingar skola varda tillhandahållna det Rikets
Ständers Utskott, som med frågan kommer att taga befattning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
/t. F. N. Gyldenstolpe.
Kongl. Maj :U Nådiga Proposition, N:o Sd.
3
Utdrag af' Protokollet öfver Landtför snars- Ärenden, hållet inför
flans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet på Stockholms Slott
den 21 April 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre;
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Frih. S tjerneldr
Stats-Råden: Herr Fåhreeus,
IVallens teen,
Gripenstedt,
Grefve Mortier,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Dcpartements-Chefen uppläste derefter till justering ett, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts här ofvan, efter Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
fattade Nådiga beslut, uppsatt underdånigt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, i'fråga om afsöndring af jord från f. d. Korporalsbostället
vid Skånska Hussar-regementet Husie, till utvidgande af Husie församlings
kyikogård inom Malmöhus län;
Och behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga
hemställan, berörde förslag i Nåder gilla samt förordna, att,
i enlighet dermed, Nådig Proposition, sådan den finnes detta
protokoll vidfogad, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
A. Ekman.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 81.
l:o SA.
Ank. till Exp.-Utsk. J. 1) Juni 1854, kl. 2 e. m.
Kungl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
ifrtigastäldt utbyte af Kronan tillhörig emot enskild mans
jord i och för utvidgning af Andra Lif-Qrenadiei -Regementets
lägerplats Malmen; Gifven Stockholms Slott den 26
Maj 4854.
I ändamål att tillvägabringa en af behofvet påkallad utvidgning af Andra
Lif-Grenadier-Regementets lägerplats å Malmen, hvartill egaren af tiilgränsande
kronoskatte-hemmanet { mantal Sjövalla, beläget i Kärna socken och Hanekinds
härad af Östergöthlands län, samtyckt att afstå jord af hemmanets ego-område,
emot ersättning dels från nuvarande lägerplatsen och dels från kronoparken
Vestra Malmskogen, enligt ett af Förste Landtmätaren i länet uti författningsenlig
ordning uppgjordt förslag, har till Kongl. Maj:t blifvit af Chefs-embetet
vid nämnde regemente i underdånighet insändt det vid landtmäteri-förrättningen
den 12 sistlidne December förda protokoll ined tillhörande karta och beskrifning,
hvaraf sig visar: att af Sjövalla hemmans egor skulle till lägerplatsen utläggas
en jordrymd af 2 tunne- och 7 kappeland, emot vederlag af jord å gamla
lägerplatsen till 1 tunne- 10Tb kappeland och ä kronoparken till 28 Tb kappeland,
hvilken mark, vid derå anställd vederbörlig besigtning, befunnits å ömse
sidor vara af lika värde; att den å marken befintliga skog ömsesidigt komme
att utbytas och att Sjövalla hemmans egare för afstäende af 221 kappeland åker
tillkomme en odlings-ersättning af 7 R:dr B:ko, hvilken kostnad, likasom utgiften
för första flyttningen och uppsättningen af den nya stängseln, regementet
åtagit sig att bestrida.
Uti häröfver, jemlikt Nådig befallning, under den 26 sistlidne April afgifvet
underdånigt Utlåtande, hafva Krigs- och Kammar-Kollegierne öfverlemna!
Kongl. Maj:ls Nålliga Proposition, N:o SI.
de yttranden, sorn för ärendets utredning blifvit infordrade från Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i ofvannämnde län och öfrige vederbörande, bland hvilka
Ofver-Jägmästaren i länet ansett hinder emot det föreslagna jordbytet icke möta,
enär den skogsmark, som skulle från kronoparken afgå, vore belägen inom 2:dra
perioden af den för kronoparken fastställda hygges-ordning och i sammanhang
dermed nu förekomme till afverkning, men dock hemställt, att, då en förminskning
af periodens område skulle, vid framtida förnyad afverkning, föranleda rubbning
i hygges-ordningen och minskning i den påräknade skogs-afkastningen, åt
kronoparken måtte, om det begärda egobytet bifölles, till fyllnad i skogsmarken
tilldelas motsvarig ersättning af regementets mötesplats i dess nordöstliga hörn,
hvilken ersättningsmark kunde genom ofördröjligen verkställd skogssådd försättas
i skogsbördigt skick och sedan tilläggas hygges-ordningens 2:dra period vid nästkommande
afverkning; och enär såväl Förste Landtmätaren och Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i länet, som Regementets Chef funnit det sålunda föreslagna
förbehållet vara lämpligt och utan skada för mötesplatsen kunna ega rum, hafva
förbemälda Kollegier i underdånighet tillstyrkt, att det sökta jordbytet mätte
pä det sätt, Ofver-Jägmästaren derom hemställt, varda bifallet.
Dä med den utvidgning af Andra Lif-Grenadier-Regementets lägerplats,
som här ifrågakommit, hufvudsakligen åsyftas att der kunna vidtaga åtskilliga
helsovården inom regementet under dess årliga vapenöfningar befrämjande anordningar,
samt, efter hvad utredt är, genom det derför nödiga och af den enskilda
parten inedgifna jordbytet, någon uppoffring för Kronan icke komme att
ega rum, om dervid förfares på sätt af Öfver-Jägmästaren i länet hemstäldt blifvit,
anser Kongl. Maj:t samma jordbyte böra medgifvas under det af bemälde
tjensteman dervid föreslagna vilkor, och vill alltså härmed i Nåder föreslå Rikets
Ständer att härtill samtycka.
De ärendet rörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas,
och Kongl. Maj:t förblifvcr Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
©SCASft.
A. F. N. Gyldenstolpe.
6
Kongl. Majas Nådiga Proposition, N:o SI.
Utdrag af Protokollet öfver Land t för svars- Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i Stats-Rådet pä Stockholms Slott den
26 Maj >.1854.
Närvar a nde:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre;
Siats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
IVallensteen,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Slutligen uppläste Departements-Chefen till justering ett i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts under den 19 i denna månad, enligt Stats-Rådets tillstyrkan,
fattade Nådiga beslut, uppsatt underdånigt förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ifrågastäldt utbyte af Kronan
tillhörig emot enskild mans jord i och för utvidgning af Andra Lif-GrenadierRegementets
lägerplats Malmen;
Och behagade Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga
hemställan, berörda förslag i Nåder gilla, samt förordna att,
i enlighet dermed, Nådig Proposition, sådan den finnes detta
protokoll vidfogad, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
A. Ekman.
Kongl. 1
7
IV: o 82.
Ank. till Exp.-Utsk. d. f) Juni 1854, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
beviljandet åt staden Orebro dels af ett anslag utan återbetalningsskyldighet
och ett amorteringslån för verkställande
af ny tomtreglering derstädes, dels och af ett byggnadslån;
Gifven Stockholms Slolt den 7 Juni 7854.
A Örobro stads innevånares vägnar liar dervarande Magistrat, jemte framställning
angående det lidande, som i följd af den betydliga eldsvåda, hvilken
den 22 och 23 nästlidne Mars öfvergick nämnde stad och odelade den tätast
och bäst bebyggda samt folkrikaste delen deraf, nu i flerahanda rigtningar yppats,
i underdånighet anhållit om Kongl. Maj:ts Nådiga biträde till beredande af det
understöd, som för den afbrända stadsdelens återupprättande vore af nöden. I
sådant afseende har Magistraten, bland annat, anfört: att värdet af alldeles nedbrända
60 hela gårdar samt 12 stall och magasinsgårdar, sammanlagdt med
skadan å de egendomar, sorn blifvit till en del räddade, men likväl mer eller
mindre af ehlen härjade, enligt låg beräkning uppginge till 600,000 Kalr B:ko;
att. då härifrån afdroges det ersättningsbelopp af 340 å 350,000 Kalr, som i
löljd af brandförsäkring kunde påräknas, klefve den verkliga förlusten å fast
egendom, som brunnit, minst 250,000 R:dr B:ko, hvartill komme förlust å icke
brandförsäkrade varulager och lösegendom till ett lågt beräknadt värde af 50,000
Kalr nämnde mynt; att likväl de förluster, som drabba brandskadade näringsidkare,
hvaribland ett stort antal af stadens betydligare handlande och affärsmän,
derigenom att desse, i saknad af lokaler och de flesta utan kapitaler, för en
längre tid blefvo oförmögne att bedrifva sin rörelse, vore, ehuru samma förluster
icke kunde till siffran uppskattas, säkerligen de kännbaraste och äfven af vid
-
8
■Kongl. Maj:l* Varliga Proposition, i\':o S2.
sträcktaste inflytelse, enär ett sådant hämmande af den allmänna rörelsen menligt
inverkade ej allenast pä staden och kringliggande- ort, utan äfven pä närgränsande
län, för hvilka Orebro alltid varit en vigtig alfärsplats; a.t.t af de 1,200'
brandskadade vore 300 att räkna tili förut fattige eller mindre bergade, hvaremot
återstående 900, före branden välmående, kunde till stor del anses vara genom
olyckan bringade, om icke pä obestånd, åtminstone för en längre tid ur författning
att af blott egna tillgångar anskaffa nya bättre hem åt sig och de sina;
att emellertid stadens innevånare, under förhoppning orri understöd af allmänna
medel, antagit en ny, efter tidens fordringar på icke blott säkerhet mot större
eldsvådor, utan ock sundhet, trefnad och prydlighet, upprättad plan för stadens
bebyggande nu och i framtiden; att enligt denna plan, om hvars fastställande
särskild underdånig ansökning blifvit gjord, skulle, på sätt bilagde uträkningar
visade, till utläggning af gator pelt öppna platser inom den af brända delen af
staden, hvilka förut tillsammans utgjort endast 4 tunnland 21 kappland, men
hädanefter komme att upptaga en rymd af 12 tunnland 23 kappland, följaktligen
erfordras en tillökning af 8 tunnland 2 kappland, som till största delen mäste
tagas af dyrbarare tomtplatser, å hvilka kostsamma källare äro uppförda, hvadan
denna tomtreglering, efter noggrann uppskattning af värdet, medförde en kostnad
af 80,000 Rrdr B:ko, till hvars bestridande stadens innevånare, sorn dessutom
måste återuppbygga det nedbrända komminister-huset och för den staden nyligen
öfvergångna kolerafarsoten fått vidkännas stora omkostnader, vore alldeles oförmögne.
Af sådan anledning har Magistraten i underdånighet anhållit, att Kongl.
Maj:t, för åstadkommande af den gatu- och tomtreglering inom den afbrända
delen af Örebro, som nu genast kan verkställas, täcktes i Nåder bereda staden
ett statsanslag utan återbetalnings-skyldighet af 30,000 R:dr och ett amorteringslån
af 50,000 R:dr, på sä billiga vilkor, som möjligt, och emot stadens innevånares
gemensamma återbetalnings-skyldighet.
Dessutom och då, om stadens snara återbebyggandc på ett både varaktigt,
prydligt och för affärsrörelsen fullt ändamålsenligt sätt skulle kunna påräknas,
erfordrades att, mot billiga vilkor, af Staten undfå ett' byggnåds-amorteringslån
ä 600,000 R:dr B:ko, motsvarande, enligt anställda beräkningar, ungefär halfva
beloppet af den minsta summa, som dervid vore af nöden, har Magistraten i
underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t mätte till Rikets Ständer göra Nådig
framställning om beviljande åt Örebro stad af ett byggnadslån till sä stort belopp,
som Statens tillgångar medgåfve, med dervid fästadt vilkor, att endast de,
som uppföra byggnader af sten eller kalkbruk, finge af samma lån komma i
åtnjutande. I be
-
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, N:o 8i.
9
I betraktande af de högst kännbara förluster, sorn genom ofvannämnde brand
blifvit en stor del af Örebro stads innevånare tillskyndade, samt de betydliga
uppoffringar, som detta samhälle nödgas i och för ny tomtreglering samt stadens
återuppbyggande vidkännas, har Kongl. Maj:t, som anser närvarande tidpunkt
böra begagnas för att på ett fullt ändamålsenligt sätt ordna stadens gator, torg
och byggnadstomter, af sådan anledning funnit sig uppmanad att påkalla Rikets
Ständers biträde till underlättande af en dylik gatu- och tomtreglering, äfvensom
till återuppbyggande af meranämnde stad, hvilken utgör medelpunkten för liera
provinsers affärsrörelse. Kongl. Majit vill, i följd deraf, härmedelst föreslå Rikets
Ständer:
l:o. Att för åstadkommande af den gatu- och tomtreglering inom sednast
afbrända delen af Örebro, som, sedan en tomtregleringsplan blifvit af Kongl.
Majit i Nåder fastställd, genast kan verkställas, bevilja nämnde stad dels ett
anslag, utan återbetalnings-skyldighet, af Tjugufem tusen Ridr, dels oek, emot
gemensam ansvarsskyldighet af stadens innevånare, ett amorteringslån af Tjugufem
tusen Ridr, uppå enahanda vilkor, som för det vid sednaste Riksdag såsom bidrag
till tomtregleringen i Lidköping beviljade lån varit fastställde; och
2:o. Att för återuppbyggandet af den del af Örebro, som vid ifrågavarande
eldsvåda uppbrunnit, meddela samma stad ett lån af Tvåhundrafemtio
tusen Ridr, emot de för dylika lån vid sednaste Riksdag, i afseende på ej mindre
lånemedlens lyftning och användande, än desammas återbetalning och räntans
beräkning, stadgade vilkor och förbindelser, samt under förbehåll att låneunderstöd
af dessa medel endast få utlemnas till de tomtegare, som uppföra byggnader
af sten eller annat icke eldfarligt ämne.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OS CAM.
./. F. Fåhreeus.
Bih. lill R. St. Prol. 1853 $ 18öi. 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft.
2
10
Kongl. Maj:ls Kådiga Proposition, N:o 82.
Utclrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den t Juni 1854,
dervid Hans Kongl. Höghet Kronprinsen jemväl var tillstädes.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitise-Statsministern, Grefve Sparre;
Hans Excellens, Herr Statsministern för utrikes ärendena, Friherre Stjerneld;
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
JVallens teen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl, och
Grefve Gyldenstolpe.
Sedan — — föredrog Departements-Chefen, Stats-Rådet Fåhraeus, i underdånighet:
-
24:o.
En af Magistraten i Örebro ingifven underdånig skrift, deruti, jemte framställning
angående det lidande, som, i följd af den betydliga eldsvåda, hvilken
den 22 och 23 nästlidne Mars öfvergått nämnde stad och ödelagt den tätast
och bäst bebyggda samt folkrikaste delen deraf, nu i flerahanda rigtningar yppats,
Magistraten, å stadens innevånares vägnar, i underdånighet anhållit om Kongl.
Maj:ts Nådiga biträde till beredande af det understöd, som för den afbrända stadsdelens
återupprättande vore af nöden, i hvilket afseende Magistraten, bland annat,
anfört: —
Jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, beslöt Kongl.
Majit, att Nådig Proposition om beviljande åt staden Örebro,
dels af ett anslag utan återbetalnings-skyldighet å Tjugufem
tusen R:dr och ett amorteringslån å enahanda belopp eller
Kont/l. Maj:ls Nådiga Proposition, N:o SS.
tillsammans Femtio tusen R:dr B:ko, lor verkställande af ny
tomtreglering derstädes, dels ock af ett byggnadslån af Tvåhundrafemtio
tusen R:dr B:ko, skulle, i enlighet med det nu
justerade Propositions-fdrslag, som finnes detta protokoll bilagdt,
till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. J. Oscar Alströmer.
STOCKHOLM, typografiska föreningens Roktryckeri, 18S4.
Kongl. Maj:ls Näd. Proposition, N:o 83.
I
N:o 83.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Juni 1854, kl. 9 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående sökt förlängning i arbetstiden för jernvägen
emellan Köping och Hult; Gifven Stockholms
Slott den 1 Juni 4854.
Uti en till Kongl. Majit den 19 nästlidne Maj ingifven skrift, kar Direktionen för
“Kongl. Svenska Aktie-bolaget för jernväg mellan Köping och Hult* i underdånighet
anfört, alt sedan fråga inom Direktionen uppstått, huruvida, på sätt i Kongl. Majits för
bemälda bolag utfärdade Nådiga oktroj blifvit bestämdt såsom vilkor för åtnjutande af
de utaf Staten garanterade förmåner, jernvägen kunde blifva färdig att till allmänt begagnande
upplåtas sednast vid 1855 års slut, bade Direktionen i början af innevarande
år infordrat yttrande i ämnet af Bolagets ledande ingeniör, hvilken förklarat, att så vidt
bau kände, ingen jernväg af den längd och den fasthet i byggnads-sält sorn den ifrågavarande,
blifvit i något land utförd på den korta tid, som, efter afdrag af vinter-månaderne,
återstode af de tre år, inom hvilka från arbetets början banan skulle vara fullbordad,
samt att, då ett så skyndsamt utförande icke låtit sig verkställa uti länder, hvarest
så väl nödig arbets-redskap, som öfvadt arbetsfolk vore genast och utan svårighet
att tillgå, sådant ännu mindre kunde åstadkommas här, hvarest motsatsen egde rum och
all arbetsmateriel måste antingen från andra länder införas, eller af Bolaget sjelft på
stället förfärdigas; samt att vid ett derefter i London hållet sammanträde mellan Ordföranden
och en bland de Svenske Direktörerne samt de Engelske ledamöterue af Direktionen,
en ytterligare bekräftelse erhållits å Direktionens farhåga i afseende å möjligheten
alt inom bestämd tid afsluta arbetet, enär dels de af entrepenören gjorda beställningar
af lokomotiver och jernvägs-skenor, till följd af de talrika reqvisitiouer derå, hvarmed
Piil. lill II. SI. Prot. 1853 & 1851. 1 Sami. 1 Afd. 23 Uäft. 1
2
Kongl. Maj.-fs ATSd. Proposition, N:o 83.
alla Engelska fabriker varit öfverhopade, icke blifvit utförde, och entreprenören icke
kunde förbindas till de stora kostnader, som ett hastigt anskaffande, genom köp, af annan
materiel skulle föranleda, dels ock, liktidigt dermed att högt uppdrifne pris å alla
för arbetet nödige varor skulle göra uppoffringar å Bolagets sida utomordentligt stora,
den redan sedan någon tid tillbaka gällande höga räntefoten och det nu påbörjade krigets
inverkan på alia financiela förhållanden till den grad sänkt alla aktie-pappers värde,
att högst betydliga summors anskaffande utöfver det redan engagerade aktie-kapitalet,
som för detta ändamål skulle erfordras, mäste sätta Bolagets bestånd i fara. Då, i
följd af allt detta, Direktionen vunnit den öfvertygelse, att jernvägs-företagets fullbordande
till nästa års slut icke kan åstadkommas, har Direktionen i underdånighet anhållit, det
Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer aflåta Nådig proposition om medgifvande af ett års
förlängning i den för arbetets fullbordande föreskrifna tid; hvarjemte Direktionen, såsom
ytterligare stöd för sin underdåniga framställning, anfört, att derest, sedan Rikets Ständer
år 1851 beviljat ofvannämnde ränte-garanti, det för jernvägs-anläggningen tillämna
de
bolag kunnat, såsom anledning varit att förmoda, vara bildadt samt oktrojeradt inom
slutet af samma år, skulle detta Bolag då tillgodonjutit den beräknade tiden af fyra år
för hela arbetets utförande, hvaraf ett var afsedt för arbelsmateriels anskaffande, uppgörande
af jord-inköp samt andra preliminära åtgärder, men att nu i stället inträffat, att
Bolaget icke erhöll sin oktroj förr än den 13 November 185 1, och således af den påräknade
och såsom Direktionen trodde sig kunna antaga, äfven af Rikets Ständer vid
deras besluts fattande afsedda arbetstid, ett helt år utan Bolagets förvållande gått
förloradt.
Uti häröfver infordradt utlåtande har Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
i underdånighet anfört, att om än å ena sidan det icke torde af jernvägs
bolagets
Direktion kunna förnekas, att ifrågavarande arbete blifvit ganska lamt och med
användande blott af en, jemförelsevis mot behofvet, ringa arbets-styrka hittills bedrifvet,
fastän en särdeles gynnsam 'väderlek funnits både förlidna och detta år, samt oaktadt
arbetare varit att tillgå långt öfver det vid företaget begagnade antalet, ansåg sig Styrelsen
likväl hafva skäl att å andra sidan fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet derpå,
att den tid som Rikets Ständer vid nästlidne Riksdag bestämde för fullbordandet af
hela denna stora jernvägs-anläggning, med allt livad dertill hörer, onekligen blef något
för inskränkt, enär ärendet då ännu för ingen del befanns ens i tekniskt hänseende så
förberedt, att något arbete kunde påbörjas innan vidlyftiga forskningar och undersökningar
utefter hela linien hunnit förrättas; i följd hvaraf Styrelsen i underdånighet tillstyrkte, att
ifrågavarande ansökning måtte vinna Nådigt afseende.
På grund af hvad Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader i sistnämnda
hänseende anfört, vill Kongl. Majit härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer, alt ett års
förlängning i den för meranämnde jernvägs-anlägguiug, i sammanhang med beviljandet af
Statens garanti för företaget, stadgade tid för arbetets fullbordande och banans öppnande
till allmän trafik må varda Bolaget medgifven, utan rubbning af de förmåner, som
Kongl Maj.ts XSd. Proposition, N:o 83.
3
blifvit detsamma genom oktrojen tillförsäkrade, dock under vilkor, att vägbanan från
Örebro till Köping, jemte erforderliga lokomotiver fullbordas inom den förut bestämda
tiden, eller 1855 års slut.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
Stats-Rådet å Stockholms Slott den 1 Juni 1854, dervid Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen jemväl var tillstädes.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitiee-Stats-Ministern, Grefve Sparre,
Hans Exc. Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
IVallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner, ’
Finer,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Sedan föredrog Departements-Chefen, Stats-Rådet Fåhraus i underdånighet:
25:o
Direktionens för Kongl. Svenska Aktie-Bolaget för jernväg emellan Köping och
Hult underdåniga skrifvelse af den 15 sistlidne Maj, deruti Direktionen i underdånighet
anfört, att — — — — — — — — — — — — .—
— , vid hvilka förhållanden Direktionen, som i följd deraf kommit till dea
öfvertygelse, att jernvägsföretagels fullbordande till nästa års slut icke kunde åstadkommas,
i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer aflåta Nådig
proposition, om medgifvande af ett års förlängning i den för arbetets fullbordande föreskrifna
tid; — — — — — — — — — — — — — —
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 84.
I enlighet med Siats-Rådets underdåniga tillstyrkande
förklarade Kongl. Majit Sig vilja i Nåder föreslå
Rikets Ständer, att ett års förlängning i den för
ifrågavarande jernvägs-anliiggning, i sammanhang med
beviljandet af Statens garanti för företaget, stadgade tid
för arbetets fullbordande och banans öppnande till allmän
trafik må varda Bolaget medgifven, utan rubbning
af de förmåner som blifvit detsamma genom oktrojen
tillförsäkrade, dock under vilkor att vägbanan från Örebro
till Köping jemte erforderliga lokomotiver fullbordas
inom den förut bestämda tiden, eller 1S55 års
slut; Och skulle Nådig Proposition härom, sådan den
finnes detta Protokoll bilagd, till Rikets Ständer expedieras.
Ex prolocollo
C. ./. Oscar Alströmer.
N:o 84.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Juni 1854, kl. 9 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående ändring i 85 § Regerings-formen, i afseende
på Tryckfrihets-förordningens egenskap af
Grundlag, äfvensom i sammanhang dermed uti åtskilliga
i Regerings-f ormen och Riksdags-Ordningen;
Gifven Stockholms Slott den 6 Juni 185 d.
I öfverensstämmelse med de grundsatser, hvilka genomgå 1809 års Regeringsform,
har en allmän tryckfrihet med skäl blifvit ansedd såsom ett värn för de politiska
rättigheter, hvilka i Rikets Grundlagar äro så väl den offentliga makten som hvarje en
-
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition} N:o 84
5
skild medborgare tillförsäkrade. Rättigheten till tryckfrihet hvilar likväl ytterst på sanningens
rätt att blifva hörd. Smädeisen, förtalet och den försåtligt framsmygande illviljan
ega deremot ingen rätt att åberopa. Friheten, urartad till sjelfsvåld, förfjenar
ingen aktning, intet hägn. Hvarje god medborgare mäste derföre, med bekymmer för
ett älskadt fosterlands framtid, hafva iakttagit pressens med hvarje år stigande missbruk,
hvilka hota att undergräfva religionens helgd, samhällets bestånd och det enskilda lifvets
trefnad. Önskan, att en gräns för missbruken måtte af lagstiftningen sättas, har
blifvit allmän, och Kongl. Maj:t anser sig af en oeftergiflig pligt manad att gå denna
önskan till mötes.
Väl har erfarenheten ådagalagt, att en lag, som i verkställigheten kan anses
innebära en godtycklig behandling af tryckpressen, ingalunda förmår att motverka dess
missbruk, hvarföre ock Kongl. Majit medgifvit upphäfvandet af det år 1812 i sådan
syftning vidtagna lagstadgande. Emedlertid är det icke mindre uppenbart, att en alltför
efterlåten och ofullständig lagstiftning ej kan uppfylla sitt ändamål. Kongl. Majit
anser derföre nödigt, att nu gällande Tryckfrihets-lag undergår förändring ej blott i hvad
som rörer straff-bestämmelser, utan i flera andra väsendtliga delar, hvaribland hufvudsakligen
i afseende på sammansättningen af den nämnd, som skall bedöma om åtalad
tryckt skrift är brottslig, samt i fråga om ansvarigheten för tidningar.
De ändringar, hvilka sålunda komma i fråga, måste omfatta så många delar af
tryckfrihefs-Iagen, att denna torde böra i sin helhet omarbetas. För pröfningen hos
Rikets Ständer af ett sådant, i alla de särskilda delarne af frågan ingripande förslag,
om hvilket meningarne alltid måste blifva än i ett än i ett annat hänseende från hvarandra
afvikande, möta likväl, särdeles med afseende på sättet för grundlags-frågors behandling,
stora svårigheter, hvilka skulle blifva af mindre betydenhet, om formen medgaf
förändring i Tryckfrihets-förordningen i samma ordning, som för andra lagfrågor är
bestämd. Mellan Konung och Ständer kunde i sådant fall ett friare och lättare utbyte
af åsigter ega rum, och en mindre skiljaktighet i dessa ej hindra vidtagandet af en
förbättring vid deu Riksdag, då fråga derom blifvit väckt. Det bör ock vara tillräckligt
för betryggandet af allmän frihet och rätt, om i grundlagen dels bibehålies grundsatsen
af allmän tryckfrihet samt stadgandet rörande tryckningen af offentliga handlin.-  gar, och dels tillägges en föreskrift, att tryckfrihets-mål skola af nämnd eller jury afdömas,
samt stadgandet, att censur ej må ega rum, förtydligas, hvaremot alla de, vid
tillämpningen af dessa grunder förekommande särskilda bestämmelser, hvilka stundom
innefatta egenskapen af polis-föreskrifter, utan våda för allmän eller enskild frihet kunde
behandlas i likhet med frågorna om stiftande eller ändring af Civil- eller Criminallag
i allmänhet, enligt 87 § Regeringsformen.
Med full förtröstan, att Kongl. Majits afsigter ej skola af Svenska folket eller
dess ombud misskännas, föreslår Kongl. Majit derföre att nedannämnde §§ i Grundlagen
måtte erhålla följande lydelse:
6
Kongl. Maj:ts Käti. Proposition, N;o 84.
Regeringsformen.
§ 53.
Riksens Ständer välje ■ ; Ett Lag-Utskott, att utarbeta de från
Riksens Ständers plena remitterade förslag till Civil-, Criminal-, Tryckfrihets- och
Kyrko-lagarnes förbättring.
§ 85.
Såsom Grundlagar skola anses: denna Regeringsform samt Riksdag s-Ordningen
och Successions-Ordningen.
§ 86. ^
Med tryckfrihet förstås hvarje Svensk mans rättighet att, utan någon pä förhand
af offentlig myndighet anställd granskning, eller annat i förväg lagdt,
a f Ti \yckfrihels-lagen ej föreskrifvet, hinder, utgifva skrifter, att sedermera endast
inför laglig Domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna
derför straffas, än om en i stadgad ordning utsedd jury eller nämnd pröfvat innehållet
vara stridande emot nämnde lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan alt
återhålla allmän upplysning. Handlingar och Protokoll i hvad mål som helst må genom
trycket kunna utgifvas, med de undantag samma lag bestämmer.
§ 87.
Riksens Ständer ega gemensamt med konungen makt att stifta allmän Civil-,
Criminal-, Tryckfrihets- och Kyrkolag, samt att sådan
—
—.
§ 88.
Med förklaring öfver Civil- och Criminal-lag, Tryckfrihets-lag samt Kyrko-lag
förhålles .
R iksdags-Ordningen.
§ 33.
l<o Lag-Utskottet Förslag (ill af allmän Civil-, Criminal-,
Tryckfrihets- och Kyrkolag, samt
.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition\} N:o 84.
7
Af Rikets Ständers bifall till denna Proposition blifver en följd att nu gällande
Tryckfrihets-förordning af den 16 Juli 1812, med de derefter af Konungen och Rikets
Ständer antagna förändringar, fortfarande länder till efterrättelse, intilldess ändring
deri skett i den ordning 87 § Regeringsformen föreskrifver.
Kongl. Majit förbiifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra. ,
OSCAR.
G. A. Sparre.
Utdrag af Protokollet öfver Justitiaj-Departements ärenden, hållet å Stockholms Slott
Tisdagen den 6 Juni 1854, inför Hans Maj:t Konungen.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitiae-Stafs-Ministern, Grefve Sparre,
Hans Exc. Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld,
Stats-Råden; Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Finer,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Hans Excellens Herr Justitim-Stats-Ministern uppläste ett på Kongl. Majits Nådiga
befallning uppsatt förslag till Nådig Proposition till Rikets Ständer, om ändring i 85 §
Regeringsformen, i afseende på Tryckfrihets-förordningens egenskap af Grundlag, äfvensom
i sammanhang dermed, uti åtskillige §§ i Regeringsformen och Riksdags-ordningen;
hvilket underdåniga förslag, sådant det tinnes detta protokoll
bilagdt, Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med
Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, täcktes i Nåder
gilla; Och skulle den sålunda beslutade Nådiga propositionen
skyndsamt till Rikets Ständer allemnas.
Ex protocollo
Sv. P. Ekstrand.
8
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
]\:o 85.
* Ank. till Exp. Utsb. d. 14 Juni 1854, kl. 5. e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
i anledning af väckt fråga om Fyr-anläggning å
Gottska Sandön, eller utläggande af ett fyr far ty g
vid det i närheten deraf befintliga grundet Kopparstenarne;
Gifven Stockholms Slolt den 27
April 1856.
Med anledning af Rikets åren 1840 oell 1S41 församlade Ständers, i sammanhang
med beviljandet af extra anslag till förbättringar i båk- och fyringsväsendet,
m. m. derom gjorda underdåniga anhållan, samt till följd af Kongl. Majits till dess förvaltning
af Sjö-ärendena i ämnet meddelade Kådiga föreskrift, förrättades år 1844, af
dertill utsedda sakkunnige personer, undersökning för utrönandet af behofvet af en fyrs
anbringande å Gottska Sandön.
Förvaltningen af Sjö-ärendena med Lots-direktören yttrade väl, uti derefter den
28 Juni sistnämnde år om fyrväsendets fortgång afgifven underdånig berättelse, att den
ifrågasatte fyr-anläggningeu å Sandön af anförda skäl icke syntes af behofvet påkallad,
meu sedau hos Rikets Ständer vid sistförllutua riksdag erinran blifvit gjord om nödvändigheten
deraf, att till vägledning för sjöfarande anbringades ett varningstecken för det
på ett afstånd af 2 1/3 sjömil i nordvest från Gottska Sandön belägna farliga grundet
“Kopparstenarne®, samt att undersökning företoges till utrönande, huruvida i berörde ändamål
lämpligt blefve, antingen att å nordvestra udden af samma ö uppföra fyrbåk,
eller att i annat fall vid förenämnde grund förlägga ett fyrfartyg, anhöllo Rikets Ständer
uti underdånig skrifvelse den 29 Mars 1851 om anställandet af ny undersökning
för bedömandet af lämpligheten af en fyranläggning å Gottska Sandön, eller ock förläggandet
af ett fyrfartyg vid Kopparstenarne, samt att sedermera de åtgärder måtte
varda vidtagna, hvilka Kongl. Majit i anledning deraf kunde finna tjenliga.
' Sedan Kongl. Majit derefter den 2 Maj 1851 i Kåder anbefallt verkställandet
af ifrågavarande, af Rikets Ständer föreslagna, undersökning och Förvaltningen af Sjöärendena
under den 11 Januari 1853 om utgången deraf gjort underdånig anmälan,
samt,
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse•, N:o 85.
9
samt, livad särskildt beträffade frågan om ett fyrfartygs utläggande vid Kopparstenarne,
sådant helt och hållet afstyrkt, af skäl, dels att säker ankarbotten vid detta af kalkhällar
bestående grund icke finnes, hvarigenom, vid inträffande svåra stormar, ett derstädes
förlöjdt fyrfartyg skulle löpa fara att lösryckas och äfventyra att hålla sjön, om
hamn ej kunde uppnås, dels att ett dylikt fartygs underhåll komnie för Lots-verket att
medföra betydlig årlig kostnad; har Kongl. Majit, i frågan om fyrs anläggning å Sandön,
i afseende hvarå Förvaltningen af Sjö-ärendena vidhållit sitt förut gjorda afstyrkande,
med tillkännagifvande derjemte, att till bestridande af kostnaderna derför tillgångar å behållna
lots- och fyringsmedlen icke torde vara att påräkna, enär dessa medel i första
rummet tagas i anspråk för utgifter i och för vidmakthållande af den mängd fyrar,
känningsbåkar och öfriga sjömärken, som på sednare tider tillkommit och af den tilltagande
sjöfarten årligen framkallas, under den 10 Maj sistlidet år i Nåder förständiga!
Förvaltningen af Sjö-ärendena, att i underdånighet inkomma med specifikt upprättade
förslag i afseende å så väl tiden och sättet för utförandet af en fyranläggning å
Gottska Sandön, som kostnaden derför, äfvensom med närmare yttrande, rörande möjligheten
af skeende förvexling emellan en fyr på detta ställe och de närmast derintill
stående fyrar, samt hvad, under förutsättning deraf, kunde, till förekommande af en sådan
olägenhet, lämpligast vidtagas.
De sålunda infordrade förslag i fråga om fyrbyggnad å Sandön hafva härefter
under den 20 Januari innevarande år blifvit af Förvaltningen af Sjö-ärendena afgifua,
jemte de till samma förslag hörande ritningar; och har Förvaltningen dervid i underdånighet
anfört: att den uppgjorda planen afsåg att ett fyrtorn af träd på pålgrund skulle
uppföras på sandåsen af ofvannämnde ö, samt förses med en Leutille-apparat af
tredje ordningen ä feu fix, hvars ljus komtne att lysa 70 fot öfver åsen, och, då
denna ligger lika högt öfver vattenytan, alltså finge en höjd af 140 fot öfver hafvet,
samt kunde ses från vanligt skeppsdäck på fyra mils afstånd och en mil bortom grundet
Kopparstenarne; att derjemte tvänne boningshus skulle byggas, ett mindre för fyrmästaren
och ett större för den öfriga fyrbetjeningen, jemte nödiga uthus och källare,
äfvensom en brunn anläggas; att kostnaden för alla dessa arbeten beräknats (ill 4 1,500
riksdaler Banko, behöfliga inventarier och utredningspersedlar deruti inberäknade; alt ofvauberörde
bygguads-arbeteu, i händelse ifrågavarande fyranläggning i Nåder pröfvades
nödig, icke torde, i anseende till åtskilliga erforderliga förberedande åtgärder kunna företagas
förr än nästa år, hvaremot deras fullbordande år 1856 syntes möjligt, så vida
icke derför möta oförutsedda hinder, hvilka, i följd af ställets afiägsenhet och svårigheten
att der landa, lätt kunde inträffa; att, beträffande frågan om möjligheten att förvexla
den nu föreslagna fyren med andra närbelägua fyrar, härvid förekommej: att närmast
Sandön är den utanför Sandhamn på 13 1/2 geografiska mils afstånd liggande
Grönskärs stillastående fyr, hvilken synes till sjös på samma gång som Korsö omgående
fyr, samt icke längre än denna; att någon förvexling emellan en fyr på Sandön
Bilt. lill R. S. Brot. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd. 23 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. SkrifvelseN:o 85.
och dessa fyrar således icke rimligen kunde ifrågakomma; att den derefter närmast
befintliga stillastående fyr är Östergarns på 14 1/2 geografiska mils afstånd från Sandön,
men att deremellan finnes en omgående fyr på Holmudden å Fårön; att endast
för fartyg kommande från Finska viken förvexling emellan Östergarns stillastående fyr
och en sådan på Sandön vore att befara; att, lill jäfvande af denna fruktan likväl förekomme,
dels den omständigheten, att Dagerorts fyr, som vanligtvis är sista landkänning
från Finska viken, ligger så nära Sandön, att någon större missegling deremellan
icke med sannolikhet kunde antagas ske, dels ock alt, för den händelse att misstag
verkligen skulle ega rum och skeppare förvexlade Sandöns fyr med Östergarns, han
snart skulle blifva lagen ur denna villfarelse genom den omgående fyren på Fårön, hvars
sken synes nära nog ända till Sandön, hvadan någon olycka i följd af misstaget ej
borde kunna inträffa, enär skeppare efter vindens beskaffenhet är i tillfälle att segla
antingen på ena eller andra sidan om Gottland; alt vidare ej heller bör befaras någon
förvexling vare sig med den på ungefär samma afstånd från Sandön, som från fyrarne
vid Sandhamn befintliga Landsorts fyr, eller med ryska fyrarne å Kurländska kusten på
Ösel och Dagerort, enär dessa ligga uti en helt annan rigfning; att, om det också antoges
vara möjligt, att fartyg, som komma från Finska viken och icke haft sigte af
Sandöns eller Fårö fyrar, förvexlade deu förstnämnde med Östergarns fyr, det dock
syntes, att kursen från Dagerort och pejling af Filsands fyrar vid Ösel, i händelse
östra kusten hålles närmast, eller ock någon af de sistnämnde 2:ne fyrar fås i sigte,
skola gifva nödig rättelse för undvikande af misstag i berörde hänseende; att Förvaltningen,
på ofvananförde skäl, vore af den tanke att, om en stillastående fyr, såsom omförmäldt
blifvit, inrättas å Gottska Sandön, uppmärksamme och försigtige sjöfarande icke
löpa fara att begå något misstag genom förvexling af samma fyr med någon annan;
att det likväl icke kunde förnekas att den under segling i grannskapet af flera fyrar
erforderliga påpasslighet ej sällan uraktlåtes, hvarigenom misstag inträffa; men att enda
medlet att i förenämnde fall undanrödja hvarje anledning till föregifvande af en förvexlings
möjlighet skulle vara 2:ne fyrars uppförande å Gottska Sandön, utmed hvarandra,
hvilka hvardera borde förses med en Lentille-apparat af tredje ordningen med stillastående
sken; att genom den år 1852 å Sandön anställda undersökningen blifvit utrönt,
att på 120 fots afstånd i S.O. rigfning från den plats, hvarest förut omnämnde fyrtorn
skulle uppföras, finnes tjenlig lokal för uppbyggande af ett dylikt torn utaf trä, hvilket,
på det att båda fyrarne måtte erhålla lika höjd öfver vattenytan, borde blifva 10 fot
högre än förslberörde torn, och af sådan anledning kunde antagas komma att kosta 25
procent mera än detta; samt slutligen att, om Kongl. Majzt skulle i Nåder besluta 2:ne
fyrars anbringande å Gottska Sandön, kostnaden för deras uppförande m. m. komme,
enligt approximativ beräkning, att uppgå till 80,000 Riksdaler och årliga underhållskostnaden
att ökas med omkring 1,200 R:dr eller från 1,460 R:dr till 2,660 R:dr.
Då, på sätt ofvan blifvit omförmäldt, den väckta frågan om anläggandet af en fyr
å Gottska Sandön vid tvänne särskilda Riksdagar varit föremål för Rikets Ständers upp
-
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse•, N:o 85.
Ii
märksambet, samt vunnit det afseende, att underdåniga framställningar i ämnet till Kongl.
Maj:t egt rum, samt enär en fyr-inrättning derstädes af den lysnings-kraft, att grundet
Kopparstenarne folie inom fyrens lysningsvidd, utan tvifvel kan lända till nytta för sjöfartens
ytterligare betryggande i de deromkring belägna farvatten, och särdeles för fartyg,
kommande från Finska viken, har Kongl. Maj:t, efter pröfning af hvad i afseende å förevarande
ärende förekommit, funnit skäl icke saknas för en sådan anläggning, hvilken
dock derest den komme att utföras, bör, för undvikande af all förvexling med andra
fyrar, och för att kunna fullt uppfylla ändamålet att tjena sjöfarande till varning för
grundet Kopparstenarne, bestå af tvänne särskilda så beskaffade fyrtorn, som Förvaltningen
af Sjö-ärendena alternativt föreslagit, och hvarför kostnaden blifvit förslagsvis beräknad
till 80,000 R:dr; men enär tillgångar härtill för närvarande ej finnas, och andra
fyr-anläggningar, såsom af behofvet mera påkallade, böra, dä medel af nu påräkneliga
inkomster blifva att tillgå, framför denna komma i fråga, har Kongl. Maj:t, i afseende
härå, nu icke velat vidtaga annan åtgärd, än att genom framställning af förrberörda
förhållanden meddela Rikets Ständer kännedom om hvad i ämnet förelupit.
Kongl. Maj.t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. H. Ulner.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 27 April 1854.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitiae-Stats-Ministern, Grefve Sparre,
Hans Exc. Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Fåhreeus,
JVallens teen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
12
Kongl. Maj.ls Näd. Skrifvelse, N:o 85.
Chefeu för Sjöförsvars-Departementet, Stats-Rådet Ulner, uppläste till justering
ett, i enlighet med förut fattadt Kådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer, angående väckt fråga om fyr-anläggning å Gottska Sandön
eller utläggande af ett fyr-fartyg vid det i närheten deraf befintliga grundet “Kopparstenarne.
K
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i Kåder gilla berörde förslag, sådant
det finnes detta Protokoll bilagdt, samt befalla, att Kådig
Skrifvelse, i enlighet dermed* skulle lill Rikets Ständer
afgå.
Ex protocollo
Fr. R. Lorichs.
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1854.
Kung'. M»j:fg Nåd. PrepoeilioHj N:e 86.
I
N:o 86.
Auk. till Exp.-Utsk. dea S A a g. 1854, kl. 5 e. sa.
Kongl, Maj-.ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, * anleda
ning af Rcrgs-fbgdarncs underdåniga ansökning om ersättning
fur förlorade löne-inkomsler; Gifven Stoekholms Slolt den 14
Juli 4854.
Sedan uti Kongl. Maj:ts, under den 14 sistlidne Oktober till Dess och
Rikets Bergs-kollegium aflåtne Nådiga skrifvelse, angående förändrad organisation
af bergslags-staterne blifvit förordnadt, att bergsfogde-tjensterne komme att med
innevarande års utgång upphöra, hafva ordinarie bergs-fogden A. G. Slettengren,
samt tillförordnade bergs-fogdarne P. Roman, J. F. Agren, C. IV. Köhler,
C. Heronius och 0. F. Dalman, å egne och, enligt uppgift, å öfrige bergsfogdars
vägnar, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att som bemälde
tjenstemän genom detta nådiga beslut skulle förlora de inkomster, hvaraf de hittills
haft sin bergning, de matte, intilldess annan befordran för dem sig yppade,
elior de blifvit pensions-berättigade, få af Riks-staten sig anvisade ersättningar,
motsvarande så väl innehafvande ordinarie löner, som extra ordinarie inkomsterno
af Ijensten, efter den utredning deraf, som framdeles blefve uppgjord.
Uti häröfver infordradt underdånigt Utlåtande har Bergs-kollegium upplyst,
att bergsfogde-tjensterne, hvilka äro sexton till antalet, och hvarmed följande
göromål varit förenade, nemligen att ombesörja uppbörden af bruken och
bergverken åliggande utskyldcr, att vid förekommande frågor bevaka Kronans
rätt,och bästa, att såsom aktörer utföra åtal i mål, angående öfverträdelse af
Bergs-lörfattningarne, att i egenskap af under-exekutorer tjenstgöra, samt att
tillhandagå bergmästarne uti ekonomiska och administrativa ärenden, för närvarande
innehafvas af nedannämnde personer:
Bih till It. St. Prut. 1853 $ 1854. 1 Sami. 1 Afd. 24 Haft. \
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 86.
Bergs-fogdarnes namn.
a) Genom Fullmakt
utnämnde:
Helander, Erik, v. Adv.-fiskal
Sundin, Carl Adam
Bratt, Johan Fredrik
Slettengren, Anders Gustaf
b) Förordnade tills vidare
medelst konstilutorialer.
Roman, Pehr, Phil. Magister
Lychnell, Carl Erik, Phil.
Magister
Edström, Johan
Agren, John Fritz
Köhler, Carl Wilhelm
Almqvist, Carl Johan
Victorin, Carl Johan
Wahlberg, Claes Johan
Beronius, Carl
Dahm, Johan Peter
Dalman, Olof Fredrik
c) Förordnad intill 1854
års slut.
Wiberg, Gerhard Adolf
Datum på fullmakt
eller konstitutorial.
1813, d. 8 Febr.
1 813, d. 1 April.
1823, d. 20 Febr.
1828, d. 21 April.
1835. d. 21 Dec.
1837, d. 16 Nov.
1841, d. 18 Jan.
1844, d. 17 Juni.
1847, d. 14 Maj.
1847, d. 25 Febr.
1847, d. 21 Jan.
D:o d:o.
1848, d. 31 Jan.
D:o d:o.
1851, d. 25 Sept.
1853, d. 17 Nov.
Bergsfo gde-distrikter.
Wester-Bergslagen och Wester-Dalarne
i Kopparbergs
län.
Wermlands Bergmästaredöme.
Tabergs bergslag och Jönköpings
län.
Kronobergs län.
Öster-Bergslagen och österDalarne
i Kopparbergs län.
Gefleborgs, Wester-Norrlands
och Jemtlands län.
Lerbäcks bergslag.
Södermanlands län.
Lekebergs och Carlskoga
bergslag.
Nya Kopparbergs, Grythytte.
Hellefors och Hjulsjö bergslager.
Nora bergslag.
Kalmar län.
Dann emora-distrik t e t.
Lindes och Ramsbergs bergslager.
Norbergs och Skinnskattebergs
bergslager.
Östergöthlands län.
Kongl. Maj:Ib Nåd. Proposition, N:o 86.
3
Hvad sjelfva ansökningen beträffar, Inar Bergs-kollegium hufvudsakligen
anfort: att då, enligt ofvannämnde Kongl. Bref den 14 Oktober 1853, det
blifvit de med ordinarie fullmakt försedde bergs-fogdarne förunnadt att med
tjenstgöringen fortfara, syntes bergs-fogdarne Helander, Sundin, Bratt och
Slettengren icke kunna betraktas under samma kathegori, som de tillsvidare
konstituerade, utan böra hänföras till sådane ordinarie tjenstemän, hvilka, när
de med tjenstgöringen, till följd af skedd indragning, upphöra, äro berättigade
till löne-ersättning, eller vid afskedstagande!, efter uppnådd viss ålder och
tjenstetid, antingen undfå pension af eivil-statens pensions-inrättning, eller kunna
på rikets allmänna indragnings-stat varda uppförda; — att C. A. Wiberg’
såsom endast förordnad att tjenstgöra till 1854 års slut, icke syntes ega skäligt
anspråk på löne-ersättning; — samt att, hvad slutligen angick de ellva
personer, hvilka, medelst konstitutorialer blifvit förordnade att tillsvidare förrätta
bergsfogde-fjenst, mot åtnjutande under tiden af de tjensten åtföljande
löne-förmåner, desse tillförordnade bergs-fogdar, när de gjorde ansökning om
tjenstens erhållande, visserligen bort icke vara okunnige om de med densamma
förenade vilkor; men att då redan 26 år förflutit, sedan Kongl. Maj:t år
1828 i Nåder förklarade, att konstitutorialer tillsvidare skulle af Kollegium för
desse med flere bergs-statens tjenstemän utfärdas, och då, under denna framfarna
tidrymd, som för flertalet af bergs-fogdarne omfattat de mest verksamma
åren af deras lefnad och embets-utöfning, de sålunda tillförordnade skäligen
kunnat taga sig anledning till den förmodan, att deras förordnanden skulle
ännu ytterligare fortfara, tills de uppnått pensions-åldern, och derföre saknat
skäl att söka annan befordran, samt då härtill komme, att Kollegium måhända
icke torde hafva fått nog skicklige personer till tjensternas bestridande, om de
»ökande föreställt sig den händelse, att de, efter så lång tids förlopp, skulle
på äldre dagar, när de till äfrentyrs icke vidare vore qvalificerade för annan
tjenste-utöfning, alldeles komma i mistning af de inkomster, de en gång erhållit,
och hvaraf de för sin bergning oundgängligen vore i behof; så, ehuru
do tillsvidare konstituerade bergs-fogdarne icke egde fullt lagliga eller ovilkorligt
gällande anspråk på den af dem sökta ersättning, ansåge likväl Kollegium
den underdåniga ansökningen vara grundad på billighet och förtjent af
behjertande; hemställande Kollegium emellertid att, vid bestämmandet af eraättnings-beloppet,
någon åtskillnad måtte göras i afseende å den längre eller
kortare tid, de tjensterna bestridt.
På de af Bergs-kollegium anförda skäl, och då vid särskilda tillfällen
under sednare tid, såsom vid Lagmans-hmbetenas upphörande, Rikets Ständer
medgifvit godtgörelse af allmänna medel för såväl extra som ordinarie löneförmåner,
hvilka varit med indragna tjenster förenade, har Kongl. Maj:t desto
heldre ansett Sig böra härmedelst påkalla Rikets Ständers välvilja till bergs
-
4
Katty!. Maj:!* Nåd. Proposition, N:o 36.
fogdarnes fördel i detta hänseende, sorn indragningen af deras tjenstcr skeft i
öfverensstämmelse med Rikets Ständers derom i underdånighet gjorda an
hållan.
Beträffande först de i äldre tid tillsatte och sålunda definitivt utnämnde
b.ergs-fogdarnc, hvilkas antal, enligt- förlidet år från Bergs-kollegium erhållen
uppgift, skulle vara 3, men nu bofinnes utgöra 4,. visar sig af ett från Kongl.
Maj:ts och Rikets Kammar-rätt.' meddeladt, och vid <len underdåniga ansökningen
bifogadt räkenskaps-utdrag, att deras till taxering uppgifna löne-inkoraster
undor de fem åren 1848—1852 i medeltal årligen utgjort:
lör E. Helander 552: 11, deraf ordin, lön på Rikets stat . 146: 32. —
t> C• A- Sundin 785: 21. a * » » » » 110: — —-
x J. E. Bratt 500: — » a »a a » . 75: 32. —
■>! yl. G. Slettengren 108:30. » » » a » » . 75:32. —-
De tvänne förstnämnde äro, i anseende till sin högre ålder, enligt författningarne,
berättigade att, om de från tjensterna afgå, undfå pension å allmänna
indragnings-staten, motsvarande deras ordinarie lön. Det är dock sannolikt
att de, i fall afsked sökes, heldre begära pension från Civil-staten*
pensions-inrättning, der pensions-beloppet utgör för hvardera 300 r:dr, likasom
Bratt och Slettengren, derest de söka afsked, kunna från samma inrättning
undfå pension med 200 r:dr hvardera, likväl för Bratt att tillträdas först år
1856, då han uppnår 55 års ålder. Då emellertid Kongl. Maj:t vid bergslags-staternas
reglering i Nåder förklarat de ordinarie bergs-fogdarne icke böra
förvägras att personelt med Bergsfogde-tjenstgöringen fortfara, vill, för den händelse
att de sådant föredraga, Kongl. Maj:t i Nåder föreslå Rikets Ständer,
att, så vida icke bifall lemnäs till Kongl. Maj:ts i sednaste proposition om
Stats-verkets tillstånd och. behof framställda begäran, att det erforderliga beIbppet
finge utgå af Sjette hufvud-titelns anslag till belrämjande i allmänhet
af bergsbruket, berörde ordinarie bergsfogde-löner, tillsammans utgörande 40-8
r:dr, måtte å allmänna indragnings-staten varda uppförde, att från nästa år*
ingång tills vidare utgå.
De, som efter 1828 endast konstituerats att tillsvidare vara bergs-fogdar,
med åtnjutande under tiden såsom arfvode af de tjensterna åtföljande löneförmåner,
hafva, enligt ofvannämnde räkenskaps-utdrag, under åren 1848—-1852}
i medeltal årligen till taxering uppgifvit följande inkomster:
P. Roman ...... 492: 46. — deraf ordinarie lön . ..... 146: 32. —
C. E. Lychnell . . . 861: 23. — a a a  196: 24. —•
./. Edström 109: 18. —• » a
75: 32. —
./. F. Ågren .... 108: 29. — » v »....,. 97: — —
(J. W. Köhler , . . 173: a a a  146: 32. —
Kongl. Mnj:ls Nåd. Proposition, N:o 86.
C- J■ Ahnqvist . . . 405: 29. — deraf ordinarie lön
272: 8. —
C. J. I'ictovin ., . . 266: 32.— * » *
146: 32.—
C. ./. /Vahlberg ... 67: 26.— ehuru ordin, lönen utgör . . . 75: 32.—
C. Beronius  393: 35.— deraf ordinarie lön  146: 32.—
J. P. Dcihm .... 236: 26.— » »
146: 32. —
O. F. Dalman ... 881: 15. 6. » » »
146: 32. —
Vidkommande desse tillförordnade bergs-fogdar, synes skillnad skäligen böra
göras emellan de yngre oell dem, som i tio år eller derutöfver sysslorne innehaft,
samt alltså dertill förordnats innan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
den 22 Februari 1845 anhöllo om bergsfogde-tjensternas indragning.
Detta sednare förhållande inträffar med de fyra förstnämnde,o af hvilka Roman
konstituerats 1835, Lychnell 1837, Edström 1841 och sigren 1844. För
desse, hvilka, efter hvad upplyst blifvit, alla äro delegare i Civil-statens Pen»ions-irirättning,
anser Kongl. Maj:t sig böra föreslå, att, derest de icke för#
innevarande års utgång vunnit förflyttning eller befordran till annan publik befattning
med motsvarande lön, de måtte, från nästa års ingång, få intilldes*
pensionsrätt i Civil-statens Pensions-kassa kan tillträdas, eller befordran vinnes
till annan publik tjenst, å allmänna Indragnings-staten tillgodonjuta:
Roman, hvad som svarar emot pensions-beloppet i nämnda kassa 300:
Lychnell dito dito 300: — —
Edström, hvad som svarar emot berörde taxerade årsinkomst,
i ,rundt tal
108:
o
Agren dito dito 108: •— —
tillsammans 816: -— —•
öfrige ofvannämnde tillförordnade bergs-fogdar äro till sysslorne antagne,
Köhler, Almqvist, Bictorin och Wahlberg år 1847, Beronius och Dahm 1848
och Dalman 1851. Enligt af vederbörande meddelad upplysning, äro äfven
desse, dels redan delegare i Civil-statens Pensions-inrättning, dels ansedde berättigade
att der vinna inträde. Då de endast en kortare tid innehaft bergsfogde-befattningarne,
anser Kongl. Maj:t betänkligt att någon löne-ersättning
åt dem föreslå. Skulle likväl Rikets Ständer finna billigt att äfven åt dem
på allmänna indragnings-staten anslå någon godtgörelse, torde denna, såsom
Bergs-kollegium tillstyrkt, böra inskränkas till de föga betydliga beloppen af
ordinarie lönerna, tillsammans utgörande 1,081 r:dr 8 sk., att likaledes af dem
frånträdas, när pension i Civil-statens Pensions-inrättning| kan erhållas eller
befordran vinnes till annan publik tjenst.
r*
Kring/. Maj:/* Nådiga Preposition, N:o 86.
För tillförordnade bergs-fogden G. A. /Viberg, som först den 17 November
sistlidet år förordnats att sysslan till innevarande års slut förrätta, lärer,
såsom Bergs-kollegium rätteligen anmärkt, någon löne-ersättning skäligen
icke böra ifrågakomma.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd weh ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
O S C A R.
F. Fåhraus.
Kongl. Majit* Nåd. Proposition, N:o Sfi. 7
t /dra»' af Protokollet ofver Civil-ärender, hållet Inför Hans Maj:!
Honungen i S tals-fl adel å Stochholms Slott den I I
Juli 1854.
Närvaran ti e:
Hans Excellens. Justitiae-Statsministem, Herr Grefve Sparre,
Stats- Harlen: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Sedan — —- — — föredrog Departements-eliefen. Stats-rådet Fåhreeus
i underdånighet:
Derefter uppläste Departements-chefen till justering ett, i öfverensstämmelse
med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
till Rikets Ständer, i anledning af bergs-fogdarnes underdåniga ansökning
örn ersättning för förlorade löne-inkomster;
Och täcktes Kongl. Majit, enligt Stats-Rådets underdåniga
hemställan, i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, saint förordna att, i enlighet dermed. Nådig proposition
skalle till Rikets Ständer afgå.
Ex. Protocollo.
C. J. Oscar Ahlströmer.
5
Mongl. Maj:h Nåd. Proposition, N.e 87.
N.-o 87.
Anti. tili Exp.-Utsk. den 3 Äng. 1854, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition till Rikets Stunder, om anvisande
af anslag för Svenska Natur-alsters samt Induslrioeh
Konst-produkters öfversändande till 1855 års exposition
i Paris; Gifven Stockholms Slolt den i! Juli i85i.
Sedan *f Kejserliga Franska regeringen underrättelse blifvit meddelad, att
Tåren 1855 en allmän exposition kommer att i Paris öppnas för natur-als ter
»arnt industri- och konst-produkter från alla länder, och bemälde regering af
sådan anledning framställt rlen önskan, att en kommitté måtte blifva utsedd,
hvilken, för hvad Sverige angick, kunde träda i förbindelse med den af kejserliga
franska regeringen för anordnandet af expositionen tillförordnade kommission,
samt ombesörja samlandet, urvalet och öfversändandet af svenska bidragen till
expositionen, har Kongl. Maj:t för berörde ändamål förordnat en kommitté, hvilken
erhållit nådigt uppdrag att vidtaga eller, der så erfordrades, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet föreslå de åtgärder, som kunde finnas vara af nöden för
Sveriges deltagande i nämnde exposition, äfvensom att i underdånighet anmäla
i hvad mån allmänna medel för ändamålet behöfde anvisas.
Denna kommitté, som genast trädt i verksamhet, har nu hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmält, det kommittéen föreställt sig, att ändamålet med
det åt densamma lemnade uppdrag skulle på det för Statsverket minst betungande
sätt kunna ernås derigenom, att, sedan de svenska bidragen tili Pariseroacpositionen
blifvit tidigt på våren 1855 sammanförde i Stockholm, Götheborg
#eh Maknö, dessa expositions-artiklar toge* ombord på ett för traBsperterand#
af
Kungl Muj:ts Kati. Proposition, N:o 87.
9
af fraktgods passande större ångfartyg, hvilket utginge från Stockholm samt anlöpte
Malmö och Götheborg, och vidare afginge till Havre, hvarifrån desamma
pa kejserliga franska regeringens bekostnad fortskaffas till Paris, likasom bemälde
regering, efter expositionens slut hösten 1855, bekostar artiklarnes återförande
till någon fransk hamn, från hvilken de på Sveriges bekostnad sedermera
måste återherntas. Som kommittéen förmodar att bidragen från Sverige
till denna exposition, om tjenliga förberedelser i tid vidtagas, skola blifva temligen
talrika, och i följd deraf erfordra betydligt utrymme, men de härvarande
större ångfartyg, som tillhöra enskilda personer eller bolag, äro upptagna för
bestämda turer, hvilka icke utan största svårighet och endast mot hög betalning
kunna rubbas, har kommittéen i underdånighet anhållit, att något Kronans ångfartyg
måtte för expositions-artiklarnes a bandning och återförande varda ställdt
till kommittéens disposition. Hvad angår beloppet af de kostnader, som komma
att förorsakas af Sveriges deltagande i Pariser-expositionen, nemligen för expositions-artiklarnes
sammanhängande, deras emottagning och magasinering i Stockholm.
Götheborg och Malmö, inskeppning, afsändande till Havre, utlastning, arfvoden
och omkostnader i Frankrike för emottagandet och vården af artiklarne
under utställnings-tiden, nödiga anordningar inom expositions-lokalen, anslag för
resa och vistande i Paris åt den eller dem, som skola medfölja expeditionen,
äfvensom åt deras biträden, oförutsedda utgifter, artiklarnes återhemtning från
Frankrike och aftemnande vid återkommen till Sverige, assurans m. m., har
kommittéen för närvarande så mycket mindre tilltrott sig kunna med någon tillförlitlighet
uppgifva en bestämd summa, som kommittéen ännu icke känner beskaffenheten
och mängden af de expositions-artildar, den kan lyckas sammanbringa:
men med hänsigt till hvad total-kostnaden utgjorde för de särskilda oxpeditionerne
till 1851 års allmänna exposition i London, hvartill dä ledig» postångfartyget
Nordstjernan fick begagnas, har kommittéen, under förutsättning att
något passande Kronans ångfartyg ställes till kommittéens disposition, trott kostnaden
kunna beräknas till omkring 25,000 r:dr b:ko. hvadan kommittén s underdånighet
hemställt, att nämnde belopp måtte i nåder anvisas, att, i mån af
behof, fä af kommittéen användas på det sätt, den anser mest tj en ligt för sakens
befrämjande.
Det tillfälle, som genom ifrågavarande exposition, hvari de uti odling och
konstflit mest framskridna folkslag komma att deltaga, blifvit för Sverige öppnadt
att kunna framlägga prof på sina förnämsta natur-alster, såsom malmer,
sten-arter, skogs-produkter och sädes-slag, äfvensom de vackraste resultaten af
hus-slöjdens, fabrikernés och manufakturernes verksamhet, jemte arbeten af utmärktare
svenska idkare af de sköna konsterna, kan oell bör ej lemnäs obegagnadt,
enär genom den kännedom, som såmedelst hos hämmande nationer
B i/t. lill R. Si. Prot. 1853 £ 1854. 1 Sami. 1 AfJ. 24 Haft. 2
10
Kongl. Mctj:!s Nåd. Proposition, N:o 87.
sprides om Sveriges naturliga tillgångar saint industri- och konst-skicklighet, afsättningen
af landets produkter otvilVelaktigt måste befrämjas på samma gång,
sorn landet vinner i yttre anseende. Kongl. Majit hyser derföre don säkra tillförsigt,
att Rikets Ständer, i hvad på dem ankommer, icke skola undandraga sig
att med Kongl. Majit samverka till uppnående af det mål, hvartill första steget
blifvit taget genom tillförordnandet af nämnda kommitté, nemligen att Sverige
vid denna storartade, men fredliga täflan mellan de civiliserade nationerna må
blifva på ett värdigt sätt representeradt.
Ofvertygad att de härtill erforderliga kostnader, äfven om de komma att
uppgå till ett icke obetydligt belopp, skola blifva till rikets sanna fördel använde,
och med fästadt afseende å angelägenheten deraf att icke, i brist på nödiga
tillgångar, bemälde kommitté må hindras att vidtaga alla de åtgärder, som
densamma, för att motsvara Kongl. Majits förtroende, anser behöiliga, har Kongl.
Majit funnit angeläget att härmedelst till Rikets Ständer göra nådig framställning
om anvisande af nödiga medel, på det kommittéen må sättas i tillfälle att
behörigen fullgöra sitt uppdrag.
Som emellertid den för expositions-artiklarnes afsändande till Frankrike
och återhemtande derifrån beräknade kostnad blifver betydligt högre om kommittéen
icke kan få dertill begagna något Kronans ångfartyg, utan måste söka
att förhyra ett af de få härtill lämpliga enskilda ångfartygen, vill Kongl. Majit,
då nu på förhand icke kan med säkerhet bedömas, huruvida omständigheterna
nästa år medgifva begagnandet härtill af något krono-fartyg, i nåder föreslå, att
till bestridande af kostnaderna för sammanbringandet samt afsändandet till Frankrike
och återhemtningen derifrån, äfvensom vården i expositions-lokalen, af Sveriges
bidrag till 1S55 års allmänna industri- och konst-exposition i Paris, Rikets
Ständer måtte på deras Riksgälds-kontor såsom kreditiv anvisa en summa
af femtio tusen ridr biko, att af Kongl. Majit, i den mån behofvet det fordrar,
för ändamålet användas; kommande af detta belopp otvifvelaktigt en ganska betydlig
del att besparas, om, såsom Kongl. Majit önskar och jemväl finnér lämpligast,
något Kronan tillhörigt passande ångfartyg kan för transporten blifva att
tillgå.
Kongl. Majrt förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra,
OSCAR.
J. F. Fåkromt.
Kongl. M j:/s, Aad. rropositieu, N:o 87.
11
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärcnden, hållet inför Ilans Maj:l
Konungen i Stats-R lidet å Stockholms Slott den 11 Ju~
li 1S54.
Närvarande:
Hans Excellens. Jastitice-Stats-ministern, Herr Gröfre Sparre,
ätats-Itåden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fahraeus,
Vallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörnes',
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Sedan  — — föredrog Departemenks-ekefen. Stats-ridet Fåhreeus
i underdånighet:
23:o.
Den af Kongl. Maj:t den 19 sistlidnc Maj i Kader forordnade kommittés
för ombesörjande af urvalet och öfversändandet af svenska natur-alster samt
industri- och konst-produkter till 1855 års allmänna exposition i Paris, under
den 27 i samma månad till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse,
hvaruti kommittéen, jemte anmälan att kommittéen trädt i verksamhet och satt
sig i direkt förbindelse med den af kejserliga franska regeringen för nämnde
exposition förordnade kommission, i underdånighet anfördt, det kommittéen
föreställt sig — — — — — .— — — — .— — — —.
Sedan Departemcnts-chefen, såsom någon ledning för beräknandet af d«
kostnader, ifrågavarande expedition kunde au^es komma att förorsaka, i underdånighet
au iört: att. till betäckande af samtliga utgifteiHe i oeh för da särskilda af
-
12
Kongl. Maj:ti Nåd. Proposition, N:o 67■
sändningarno af svenska bidrag till 1851 års allmänna exposition i London,
i Nåder anvisats:
af den under Kommerse-kollegii förvaltning ställde andel af tull- och konfiska
tions-medlen
R:dr 5,900: — —
af besparingarne å sjette hufvudtitelns anslag till jordbruket,
handeln och näringarne. .
» 13,410: 26. 6.
af sjette hufvudtitelns extra utgifts-medel ..... » 1,471: 22. 5.
eller tillsammans banko R:dr 20,782:— 11.
samt att den första afsändningcn, sorn egde rum hösten 1850 och var af ringare
betydenhet, verkställdes med enskilda skeppslägenheter, hvaremot för den
sednare afsändningcn i Augusti 1851, pos-tångfartyget Nordstjernan fick begagnas,
yttrade Departements-chefen i underdånighet:
Kongl. Maj:t hehagade till alla delar gilla hvad Departementschefen
sålunda yttrat samt hemställt, och hvaruti Stats-rådets öfrige
ledamöter instämde; och skulle, i följd häraf, Nådig Proposition i
ämnet, i enlighet med ett af Departements-chefen nu uppläst förslag,
som finnes detta protokoll bifogadt, till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
C- J. Oscar Ahlströmer.
Kongl. Maj>k AåJ. Proportion, N:o 88.
13
IVo 88.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 5 Ang. 1854, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga om
allmänt stadgande huru förhållas bör tued en för obotlig ansedd
sinnessvag, larn eller blind tjensiemans skiljande från
ordinarie beställning; Gifven Stockholms Slott den i 1 Juli '1854.
Ilos Kongl. Majit har framställning blifvit gjord om de olägenheter, som
för Kronans tjenst uppkomma derigenom, att embets- och tjensteman, som blifvit
angripen af obotlig sinnessvaghet, lamhet eller blindhet, och således varit till
tjenstgöring oförmögen, icke desto mindre under en längre följd af år qvarstått
i sin befattning, hvars åligganden under tiden måst af annan tillförordnad person
mot ringa eller ingen aflöning bestridas. Ett sådant förhållande är olämpligt
icke allenast i det hänseende, att Statens tjenst härigenom lider och att den
lön, som blifvit anvisad för vissa tjenstebestyrs fullgörande, förvandlas till en
pension för den otjenstbare tjenstemannen, utan ock derigenom, att den vikarierande
personen går i mistning om den vedergällning, som bordt honom tillkomma
för hans verksamhet i Statens tjenst, och måste under tiden vänta på den
befordran, hvartill han kan hafva gjort sig förtjent. Om således å den ena sidan
måste medgifvas, att rättelse härutinnan är påkallad både af rättvisa och af
ett tillbörligt afseende å hvad Statens bästa kräfver, så bör deremot å den andra
ej heller lemnäs utan uppmärksamhet, att den tjensteman, som under en
tilläfventyrs långvarig och oförvitlig tjensteutöfning möjligen just till följd af de
dermed förenade ansträngningar ådragit sig den sjuklighet, hvilken gör hans olycka,
har billigt an-pråk pä att hans belägenhet af Staten behjertas och att
han icke på sådant sätt från sin befattning skiljes, att honom beröfvas utväg
till bergning för sig och de sina. Då för närvarande bestämd föreskrift saknas,
huru förfaras skall i dylika fall, som de här ofvan nämnda, har Kongl. Majit,
14
Kung!. Maj:te Nåd- Proposition, N:t> 88.
i ändamål att afhjelpa denna brist på ett sätt, sorn, titan att föranleda betydligare
utgifter för Staten, må kunna med det allmännas kraf och sanna fördel förena
ett billigt afseende på tjensternannens rättmätiga anspråk, funnit sig, med hänsigt
jemväl till det i 36 § Regerings-formen stadgade vilkor för deri omförmälda
embete- och tjenstemän» afslcedande utan egen ansökning, böra föreslå Rikets
Sitänder antagandet af ett så lydande stadgande:
Ernbcts- eller tjensteman, hvilken, i följd af vansinne, blindhet eiler
lamhet, under tre på hvarandra följande år oafbrutet varit urståndsatt att sin
tjenst förrätta, utan att anledning vidare är för handen att han kan återvinna
tjenstbarhet, må, sedan detta förhållande blifvit genom föregående ransakning
behörigen utredt och styrkt, kunna, äfven utan egen ansökning, från tjenste*
afskeda?, med vilkor dock:
a) att derest han då, enligt författningarno, är berättigad till pension från
allmänna indragnings-staten eller alimän pensions-inrätfning, sådan pension honom
för hans återstående lifstid genom Kongl. Maj:ts förordnande tillägges;
b) att, om han icke är sålunda till pension berättigad, elle» den honom
från allmän pensions-inrättning tillkommande pension är så ringa, att han för
egen eller hustrus eller omyndiga barns försörjning har behof af ytterligare understöd,
ett efter behofvet lämpadt årligt bidrag må å allmänna indragningsstaten
honom al Kongl. Maj:t tillerkännas, dock icke irtan Rikets Ständers särskilda
medgifvande, till högre belopp, än som motsvarar hälften af lians lön,
med afräkning likväl af det pensions-bclopp, som från allmän pensions-inrättning
kan honom tillfalla;
c) att han, för det fall att han möjligen framdeles kan blifva i stånd att
i tjenst åter inträda, må, vid derom skeende ansökning, tillgodonjuta den tor
oeh befordringsrätt, som han före afskedet innehaft, men med skyldighet vid
återingående i tjenst, hvarmed lön åtföljer, att frånträda pension, som honom
i följd af afskedet tillerkänts.
Hvad sålunda blifvit stadgadt skall icke ega tillämpning å embets- eller
tjensteman, hvars lön icke är upptagen på rikets stat, eller hvars löne-inkomster
blott tili någon ringa del från samma stat utgå, såvida ej, i sednare fallet, den pension,
hvartill han är berättigad, kan pröfvas vara för honom tillräcklig; kommande,
i afseende på tullverkets personal, att lända till efterrättelse hvad för densamma
särskildt är stadgadt.
Kongl. Maj:t förblifvcr Rikets Ständer med all Kongl. Nåd ®eh Ta-nast
Städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fuhrwus.
Änny/. Maj:ts Aud. Preposition, A:o 88.
lp
i t drag af Protokollet Öfver Civil-är enden, hållet inför Hans Maj:t
Honungen i Siats-Rådet å Stockholms Slolt dm H
Juli 1854.
Kärra rande:
Hans Excellens, Justitise-Statsministcrn, Herr Grefve Sparre,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
JFallenslccn,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Sedan, i anledning af ett genom General-befälhafvaren i fjerde militärdistriktet
till Landtförsvars-departementet insändt underdånigt memorial från
chefen för Westmanlands regemente, deruti bemälde chef, jemte anmälan att
tvänne officerare vid detta regemente, sedan hera år tillbaka varit, såsom våldsamt
vansinnige, q:varhållne å Wadstena dårhus, utan att målsmännen kunnat
förmås att föranstalta om deras afskeds-ansökningar, hvarigenom hinder för regementets
tjenstbarhet uppstode, i underdånighet hemställt, huruvida icke å
grundlagsenlig väg kunde tillkomma det stadgande, att officer eller under-officer,
som befunne sig i ofvannämnde belägenhet, finge af regements-chefen anmäla*
til! afsked, men likväl från Stats-verket åtnjuta nödigt underhåll, Kongl. Majrt
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 88.
vid ärendets föredragning den 9 sistlidne Maj, i Nåder förklarat, att då det vöre
af nöden att i ett sammanhang meddela föreskrifter af den omfattning, att
derigenom bestämdes huru i allmänhet med sinnessvag, äfvensom med blind
eller larn tjenstemans skiljande från innehafvande ordinarie beställning må förhållas,
underdånigt förslag i ämnet borde genom Civil-departementet underställas
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning; så och efter det sedermera denna fråga utgjort
föremål för öfverläggningar inom Stats-rådet, uppläste nu Departementschefen,
Stats-rådet Fåhreeus, ett af honom uppsatt och af Stats-rådets öfrige
närvarande ledamöter biträdt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till
Rikets Ständer, i fråga om allmänt stadgande huru förhållas bör med en för
obotlig ansedd sinnessvag, larn eller blind tjenstemans skiljande frän ordinarie
beställning;
Och behagade Kongl. Majit i Nåder gilla berörda, detta protokoll
bilagda förslag, i enlighet hvarmed följaktligen Nådig proposition
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
C. J. Oscar Ahlströmer.
N:o 89.
Meng!. Maj;t* Nåd, Proposition, N;o 89.
*7
N:o 89.
Ank. till Exp.-UUk. d. 5 Ang. 1854, kl. 11 f. ra.
Kongl. Maj:Is JSädiga Proposition till Rikets Ständer, angående
j or d-a fsöndring frän Carlbergs Kungsgård till utvidgande af
Stochholms Stads nya kyrkogård, samt plats för ett dödgräfvare-boställe
derstädes; Gifven Stockholms Slott d. 28 Juli 185 d.
Sedan kommittcrade för värden af Stockholms Stads, utom stadens norra
tull belägne, så kallade nya kyrkogård, uti tvenne särskilda till Kongl. Maj:t
ingifne skrifter underdånigst anhållit, dels om anslag af mark till utvidgande af
nämnde kyrkogård å södra sidan för behöfliga nya begrafnings-platser, dels om
upplåtelse af en tomt derinvid för ett dödgräfvareboställe; och kommitterade derefter,
uppå gifven anledning, föranstaltat om uppmätning och beskrifning af den
för berörde ändamål erforderliga mark, hvarvid blifvit utrönt, att till utvidgning
af kyrkogården erfordras ett område af tre tunnland, T7^ kappland, deruti inberäknad
en del af don förbilöpande vägen, till hvars omläggande ytterligare skulle
åtgå 17 ^ kappland, samt att, för dödgräfvare-bostället, jemte väntnings- och
vändnings-plats för likvagnar och andra åkdon vid begrafningar, 25 kappland
äro nödige, af hvilka områden,, tillsammans utgörande fyra tunnland, 11 Trkappland
af Carlbergs kungsgård, likväl 1 T7^ kappland redan förut, enligt Kongl.
Brefvet den 19 December 1844, blifvit till Solna församlings klockare-boställe
afsöndrade; så hafva uti häröfver, enligt Nådig befallning, genom Kongl. Maj:ts
Bihang lill Ii. St. Protokoll 1853 §> 1854, 1 Sami. 1 Afd. 24 Haft. 3
Kongl. MajJs Nåd. Proposition, N:o 89.
och Rikets Kammar-kollegium, infordrade underdåniga yttranden, dels Guvernörs-embetet
vid Krigs-akademien å Carlberg förklarat sig anse ifrågaställde
jord-afsöndring ieke för Carlbergs Kungsgård medföra någon olägenhet, såvida
Kungsgården på annat ställe erhöfle ersättning för den grusgrop, som derigenom
ginge förlorad, och hvarifrån allt väglagnings-ämne för Kungsgården nu
hemtades, uppgående till ett behof af omkring 2000 tunnor årligen; —-  dels Solna församling, genom sin kyrkoherde, erkänt nödvändigheten af den
ifrågasatta minskningen af klockare-bostället, på det kyrkogården måtte vinna
regelbunden form, samt hemställt att ersättning för den odlings-kostnad sorn
blifvit använd på den del af jorden, hvars afträdande vore föreslagen, måtte
medgifvas; — dels slutligen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms
län ansett hinder ej möta för bifall till hvad kommitterade i underdånighet
begärt; och har härefter Kammar-kollegium uti afgifvet underdånigt utlåtande
hemställt, att, då afsöndring af jord från Carlbergs Kungsgård, till den vidd
vederbörande landtmätares karta och beskrifning upptaga, synes vara för de
afsedda ändamålen af behofvet påkallad, Kongl. Majit, enär Kungsgården tillhör
de lägenheter, hvilka, jemlikt 77 § Regerings-formen, skola förvaltas efter
de grunder Rikets Ständer derom föreskrifva, måtte till Rikets Ständer i ämnet
aflåta Kådig proposition.
Med afseende härå, jemte hvad ej mindre Kammar-kollegium än öfriga
vederbörande uti detta ärende i öfrigt underdånigst upplyst och anfört, vill
Kongl. Majit härmed i Nåder föreslå, det Rikets Ständer måtte, för ofvanoinförmälda
ändamål, den begärda jord-afsöndringen från Carlbergs Kungsgård
medgifva, under förbehåll, att afgäld för den jord, som sålunda kommer att
afsöndras, skall bestämmas efter de grunder, Kongl. Förordningen af den 19
December 1827 föreskrifver, och genom kommitterades för Stockholms nya kyrkogård
försorg vederböraude årligen tillhandahållas, hvarmedelst såväl Kungsgårds-förvaltningen
vid Carlberg, sorn Solna församling och dess klockare blifva
godtgjorde för de förluster, som genom jord-afsöndringen dem tillskyndas;
dock anser Kongl. Majit, i enlighet med hvad Guvernörs-embetet i underdånighet
hemställt och Kongl. Brefvet den 20 December 1836, vid då förekommen
enahanda jord-afsöndring, innehåller, det böra föreskrifvas: att på den del
af platsen, som Kungsgården nu disponerar, all befintlig skog skall komma Krigsakademien
på Carlberg till godo samt på kommitterades bekostnad fällas och
uppläggas på närbelägna ställen, som anvisas af Akademiens ombud, hvilket
skulle ega tillse, att, vid det nya områdets inhägnande, närstående träd icke
skadas eller utan tillstånd fällas, äfvensom att, sedan slutlig utstakning egt rum,
ett exemplar af den upprättade kartan och beskrifningen bör Guvernörs-embetet
vid Krigs-akademien af kommitterade tillställas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 89. 19
Samtlige till frågan hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt, och
Kongl. Majit förhlifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSGAR.
C. O. Palmstjerna.
»0
Kongl. Majst» Nåd. Proposition, Nso 89.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Majst Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
28 Juli 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitim-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen och
Grefve Mörner.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet, Herr Friherre Palmstjerna
uppläste i underdånighet till justering ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut
fattade Nådiga beslöt, uppsatt förslag till Nådig proposition till Rikets Ständer,
angående jord-afsöndring från Carlbergs kungsgård, till utvidgande af Stockholms
stads nya kyrkogård, samt plats för ett dödgräfvare-boställe.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörda förslag sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befallde att, i öfverensstämmelse dermed, Nådig proposition
skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
Gustaf Hegardt.
Kongl. Majlis Nåd, Bropontio», Nio BO,
81
N:o 90.
Arik. till Exp.-Utsk. deu 5 Au g. 1854, k). 11 f. m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga om
j ord-a fsöndring från Eskilstuna Kungsladugård till utvidgande
af Eskilstuna, Klosters och Fors’s får samlin g ars begrafningsplats;
Gifven Stockholms Slott den 28 Juli 1854.
Då den för Eskilstuna stads-församling samt Klosters och Fors’s lands-församlingar
gemensamma begrafningsplats, som genom Kongl. Brefvet den 22 Maj
1829 blifvit åt dein upplåten från Eskilstuna kungsladugård, i Klosters socken och
Österrekarne härad inom Nyköpings län, visat sig vara, i följd af folkmängdens stora
tillvext i staden och vid Carl Gustaf stads krono^gevärs-faktori, för ändamålet otillräcklig,
hafva bemälde församlingar, genom sin kyrkoherde, prosten och ledamoten
af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-orden U. Lundgren, hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, att ytterligare ett tunneland 21 kappland af kungsladugårdens
jord måtte få till kyrkogårdens utvidgande anslås, när denna kungsladugård
vid midfastan år 1802 blifver till nytt arrende ledig, hvarförinnan församlingarne
hoppades att, genom särskild öfverenskommelse med nuvarande arrendatoren,
få disponera ifrågavarande jord, som blifvit af landtmätare uppmätt
och på karta affattad; och har, efter det vederbörande blifvit hörde och tillstyrkt
Nådigt bifall till ansökningen om utvidgande af förenämnda begrafningsplats,
hvilken begränsas dels af bebygde stadsdelar i Eskilstuna och dels af den
mark sorn tillhör kungsladugården, Kongl. Majrts och Rikets Kammar-kollegium,
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 90.
uti infordrade utlåtande, underdånigst hemställt, att lrågan om ofvanberörde
jords upplåtelse för begrafningsplatsens utvidgande, hvaraf behofvet dir vitsordadt,
måtte till Rikets nu församlade Ständer hänskjutas, i likhet med hvad genom
Nådig Proposition den 18 sistlidne April egt runi, i afseende på föreslagen upplåtelse
af mark, från Eskilstuna kungsladugård, till skolhus och planteringsland åt
skolläraren i Klosters församling.
1 anledning af hvad sålunda förekommit vill Kongl. Majit härmed i Nåder
föreslå, det Rikets Ständer måtte, för deras del. medgifva den sökta upplåtelsen
af ytterligare ett tunneland, tjuguett kappland, Eskiltuna kungsladugård
tillhörig, jord, till utvidgande af begrafningsplatsen för Eskilstuna stads-församling
samt Klosters och Fors’s lands-församlingar, emot skyldighet för dessa församlingar
att derför erlägga årlig afgäld till Kronan^ enligt grunderna i Kongl, förordningen
den 19 December 1827.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars åtgärd denna Nådiga Proposition varder af Rikets
Ständer öfverlemnad.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C- 0. Palmstjerna.
Kongl. .}laj;/s Nåd. Proposition, Nio. 9(k
2.1
bidrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Majit honungen i Stats-Ilådel u Stockholms Slott dea
28 Juli 1854.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsmimstern, Herr Grefve Sparre,
Stats-Häderi: Ilerr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
// allensteen, och
Grefve Mörner.
Chefen för Finans-departementet, Ståts-Rådet, Herr friherre Palmstjerna uppläste
i underdånighet till justering ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade
Nådiga beslut, uppsatt förslag till Nådig proposition till Rikets Ständer, i
fråga om jord-afsöndring från Eskilstuna Kungsladugård till utvidgande af Eskilstuna,
Klosters och Fors’ församlingars begrafningsplats.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befallde att, i öfverensstämmelse dermed, Nådig proposition
skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
Gustaf Hegardt.
STOCKHOLM, f. d. Schultze* Boktryckeri, 1854,
Kongl. Maj:tt Nådiga Skrifvilie, N:o 91.
1
N:o 91.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Aug. 1854, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständerj angående,
de i följd af provinsen Jemtlands omrotering vid
tagne
åtgärder till slutligt ordnande af försvarsverket
inom nämnda landskap; Gifven Stockholms Slott den 14
Juli 4854.
Uti den Nådiga Proposition, som i fråga om provinsen Jemtlands
rotering under den 22 April 1851 till Rikets då församlade Ständer afläts,
begärde Kongl. Maj:t bland annat af Rikets Ständer, att, då, genom
det uppgjorda roteringsförslagets antagande, den inom provinsen indelade
nummerstyrka blefve nedsatt till 925 rotar, deraf 400 skulle underhålla
en särskild Kavalleri-trupp af 200 nummer på tvänne Sqvadroner, motsvarande
den redan befintliga Hästjägare-korpsen, och återstoden, 525 rotar,
fördelade på fyra Kompanier, utgöra en Fotjägare-korps i stället för det dåvarande
Fältjägare-regementet, de genom detta Regementes reduktion å
dess aflönings-anslag uppkommande besparingar skulle, i den mån de blefve
disponibla, få af Kongl. Maj;t fritt och obehindradt användas, dels till
beredande framdeles af kontant aflöning åt furirer, gevärs-handtverkare och
spel i nummer vid den nya Fotjägare-korpsen, för att sålunda minska olägenheterna
af nedsättningen i nummerstyrkan, hvilken derigenom kunde
blifva effektiv, dels ock i öfrigt för ordnandet af försvarsverket i Jemtland
med afseende särskildt på behofvet af eget befäl åt Vester-Norrlands Läns
talrika bevärings-manskap, för hvars årliga vapenöfningar den blifvande
Bih. till B. St. Brot. 1853—54. 1 Sami. 1 Afd. 85 Baft. 1
(
2 Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 91.
Fotjägare-korpsens fåtaliga befäl i framtiden icke vore att påräkna; och
skulle, efter det den nya roteringen och deraf följande ombildning af förbemäldej
korpser hunnit utföras, korpsernas nya aflönings-stater Rikets
Ständer meddelas.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda i Nåder begärt, blef af Rikets Ständer,
i deras den 13 Augusti 1851 afgifna svar på ofvanberörda Nådiga Proposition,
till alla delar bifallet; hvarefter och sedan, till följd af de vid roterings-ärendets
föredragning den 8 påföljde Oktober gifna Nådiga föreskrifter,
vederbörande i underdånighet inkommit med förslag till organisation
af Jemtlands Fältjägare- och Hästjägare-korpser, Kongl. Maj:t lät under
den 21 April 1852 för dessa korpser utfärda nya interims-aflöningsstater,
slutande sig den för Fältjägare-korpsen å R:dr 19,152: 4.
och den för Hästjägare-korpsen å „ 10,453: 30. 9.
tillsammans B:ko R:dr 29,605: 34. 9.
och uppgjorda med hänsigt dertill, ej mindre att desamma, så vidt lokala
förhållanden det medgåfvo eller andra omständigheter icke föranledde jemkning,
blefvo så till personal som aflönings-förmåner öfverensstämmande med
dem, som för andra jemförliga korpser äro gåillande, än ock att tillgång
äfven för framtiden vanns till aflönande af det befäl, som hör fortfarande
finnas för att i vapnens bruk öfva det talrika bevärings-manskapet inom
Vester-Norrlands Län, hvartill den inskränkta befäls-personalen vid den
nya Fältjägare-korpsen fanns framdeles ej kunna påräknas, då den väl behöfves
för Jemtlands Läns icke heller fåtaliga beväring, och för hvilket
särskilda aflönings-behof, enär lönelillgångarne för Jemtlands dåvarande
Fältjägare-regemente och Hästjägare-korps sammanlagde utgjorde 38,876
R:dr 19 sk. 9 rst. Banko, således öfverbJef ett belopp af 9,270 R:dr 33 sk.
samma mynt; i sammanhang hvarmed från vederbörande i Nåder infordrades
förslag till så väl framtida användandet af denna sednare tillgång,
som till fördelning af den Fältjägare-regementet och Hästjägare-korpsen åliggande
ackordsränta samt öfriga för öfvergången till de nya staterna erforderliga
åtgärder.
Vid pröfning af detta, sedermera genom General-befälhafvaren i 5:le
Militär-distriktet inkomna, förslag, och Krigs-kollegii deröfver afgifna underdåniga
utlåtande, fastställde Kongl. Majit under den 25 Maj sistlidne år
ej mindre s. k. öfvergångs stater för Jemtlands Fältjägare- och Hästjägai’ekorpser,
att tillämpas från den 1 påföljde Juni, än ock interims-aflöningsstat
för befäl ät Vester-Norrlands bevärings-bataljon äfvensom fördelning
emellan de trenne korpserna af den, Jemtlands Fältjägare-regemente och
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, N:o 91.
3
Hästjägare-korps dittills påförda ackordsränta, samt förordnade tillika i Nåder,
att, då nyssnämnda Regemente i följd häraf vore att anse såsom upplöst,
Regements-chefen, Öfversten m. in. G. Armfelt och Öfverste-löjtnanten
på gammal stat, Öfversten m. m. A. Hammarskjöld, samt af öfriga befälet
så stort antal, som för nya Fältjägare-korpsen icke var behöfligt, och
derjemte förklarat sig sådant önska, skulle, med bibehållande af i onelia fvande
löner intill afgång eller befordran, förflyttas på indragnings-stat,
förbemälde Öfverstar utan annan bestämd tjenstgörings-skyldighet, än den
Kongl. Maj:t, vid förekommande behof deraf, kunde finna för godt att dem,
efter innehafvande grader i armeen, ålägga, men det öfriga öfvertaliga befälet
emot vissa jemväl bestämda tjenstgöringsvilkor, och deribland förbehållet
att företrädesvis användas till exercerande af Vester-Norrlands Läns beväringsmanskap;
hvarjemte General-befälhafvaren anbefalldes att, sedan utrönt
blifvit, huruvida de sålunda på indragnings-stat ställde Kompani-officerarne
funnos villige att med innehafvande löner till den nya bevärings-bataljonen
öfverflyttas, hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå vilkoren för
beredande åt dessa officerare af befordran inom bataljonen; och har, efter
det denna Nådiga befallning blifvit fullgjord och Kongl. Maj:t under den
29 December sistlidne år i Nåder meddelat de i berörda hänseende nödiga
befunna föreskrifter, General-befälhafvaren numera i underdånighet anmält,
att samtlige sistnämnde officerare af f. d. Fältjägare-regementet vederbörligen
tillkännagifvit sin underdåniga önskan vara, att på den föreslagna
öfverflyttningen till merberörde bataljon få, under derför stadgade
vilkor, ingå.
Då sålunda försvarsverket inom Jemtlands och Vester-Norrlands
Länkan anses numera vara slutligen ordnadt, om än, enär en del aflöningstillgångar
ännu innehafvas af löntagare på gammal stat, icke bragt till full
verkställighet, har Kongl. Majit, jemlikt Dess vid sistförflutna Riksdag i ämnet
aflåtna Nådiga framställning, nu velat, jemte öfverlemnande af ofvanberörde
tvänne nya aflönings-stater, hvad i ärendet åtgjordt blifvit Rikets
Ständer i Nåder meddela.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra,
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
i Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 91.
KONGL. MALTS i Nåder fastställda
Interims-Aflönings-Stat
för
Jemtlands Hästjäg are»korps.
Banko.
Staben.
1 Chef och Major
lön
2,000
1 Regements-Qvartermästare, som tillika är Chefens
Adjutant .......... ....
d:o
650
1 Förste Bataljons-Läkare
400
1 Hästläkare, arfvode
70
1 Beridare, d:o
66
32
1 Sadelmakare
lön
150
-
S:r B:ko R:dr 3,336: 32.
S(j vadrons -St atén.
2 Ryttmästare och Sqvadrons-Chefer, löner å 1,300 R:dr
2,600
2 Löjtnanter d:o å 650
»
1,300
2 Under-Löjtnanter d:o å 450
»
900
2 Fanjunkare (utom nummerlöner) . d:o å 250
»
500
_
6 Sergeanter d:o . d:o å 200
»
1,200
2 Sqvadronshäst-Läkare d:o . d:o å 150
»
300
4 Sqvadrons-trumpetared:o . d:o å 50
»
200
6 Korporaler, a 3 Tunnor Boställs-arrende-korn .
•
116
46
9
S:r R:ko R:dr 7.116: 46. 9.
Summa B:ko
R:dr
10,4531 30
9
Anmärkning: De Ecklesiastike, äfvensom Auditörs- och Regements
skrifvare-göromålen
vid korpsen förrättas af vederbörande tjenstemän vid
Jemtlands nya Fältjägare-korps. Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse
länder.
Stockholms Slott den 21 April 1852.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 91. 5
I
KONGL. MALTS i Nåder fastställda
In terims-Aflö ilin gs- Stat
för
Jemtlands Fältjägare-korps.
Banko.
Staben.
1 Chef och Öfverste-Löjtnant
lön
2,500
1 Major
d:o
1,200
1 Regements-Qvartermästare
550
1 Regements-Adjutant
1 Auditör, med skyldighet att i sådan egenskap
400
jemväl vid Jemtlands Hästjägare-korps tjenstgöra
1 Regements-Pastor, med enahanda tjenstgörings-
d:o
500
skyldighet
d:o
300
1 Regements-Läkare
d:o
500
1 Regements-Skrifvare, med skyldighet att jemväl
vid Hästjägare-korpsen bestrida Regements-Skrif-
vare-göromålen
750
1 Bataljons-Adjutant
200
1 Förste Hornblåsare
250
1 Pistolsmed
80
.
1 Stockmakare
80
-
Till Musikens underhåll
500
_
.
S:r 7,810 R:dr
Komp a ni-St atén.
4 Kaptener och Kompani-Chefer . . lön ä 800 R:dr
3,200
2 Andre Kaptener d:o å 500
»
1,000
—
_
4 Förste Löjtnanter d:o å 350
»
1,400
.
4 Andre Löjtnanter d:o a 300
»
1,200
Transport
14,610
å
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 91.
Banko.
Transport
4 Under-Löjtnanter lön å 200 R:dr
8 Förirer d:o ä 120 »
24 Korporaler å 5 tunnor kronotionde hvardera, i värde
12 Hornblåsare ä 33: 16
S:r 11,342 R:dr 4 sk.
14,610
800
960
640
960
782
400
4
—
Summa
B:ko R:dr 119,152
4
—
Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.
Stockholms Slott den 21 April 1852.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 91.
KONGL. MALTS i Nåder fastställda
Interlms-Stat
för
Befäl åt Wester-Norrlands Bevärings Bataljon.
1
Banko.
Staben
1 Chef och Major, lön
1 Regements-Qvartermästare, som tillika är Chefens
Adjutant och korpsens redogörare, lön
S:r 1,550 R:dr.
1,000
550
—
—
Kompani -Staten.
4 Kaptener, löner å 500 R:dr
4 Förste Löjtnanter, dito a 300 —
4 Andre Löjtnanter, dito å 250 —
4 Under-Löjtnanter, dito a 200 —
4 Fanjunkare, dito a 160 —
4 Sergeanter, dito a 120 —
8 Furirer, dito å 100 —
24 Korporaler, arfvoden å 25 —
8 Trumslagare (Hornblåsare) arfvoden å 25 R:dr . .
S:r 7,720 R:dr.
2,000
1,200
1,000
800
640
480
800
600
200
—
—
Summa Banko R:dr
9,^70
—
—
Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.
Stockholms Slott den 25 Maj 1853.
8
Kongl, Maj:ts Nåd. Shrifvelte, N:o 91.
Utdrag af Protokollet öfver Landtför svar s-ärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen uti Stats-rådet} å Stockholms Slott
den H Juli 185A.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern Herr Grefve Sparre
Stats -råden: Herr Friherre Palmstjerna^
Fåhreeus
J I
kVallensteenj
Gripenstedt,
Grefve Mörner
Ulnerj
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe
Derefter uppläste Departements-chefen, Stats-rådet Grefve Gyldenstolpe
till justering förberörda, enligt Kongl. Maj:ts på Stats-rådets underdåniga
tillstyrkan nyss fattade Nådiga beslut, uppsatta förslag till Nådig
skrifvelse till Rikets Ständer, angående de i följd af provinsen Jemtlands
omrotering vidtagne åtgärder till slutligt ordnande af försvars-verket inom
nämnde landskap;
och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Stats-rådets underdåniga
hemställan, samma förslag, sådant det finnes
detta Protokoll vidfogadt, i Nåder gilla och tillika förordna,
att, i öfverensstämmelse dermed, Nådig skrifvelse
skulle till Rikets nu församlade Ständer afgå.
Ex protocollo
3. H. E. von Knorring.
STOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1854.
Kongl. Nåd. Preposition, N:o 93.
1
\:o 92.
Anie. till Exp. Utsk. den 9 Aug. 1854, kl. 4 «. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständerj med
förslag till Grufve-Stadga; Gifven Stockholms Slott den
21 Juli 4854.
Under den sednare tiden har fråga särskilde gånger varit väckt om
granskning af ej mindre de under den 20 Oktober 1741 och 6 December
1757 utfärdade Kongl. Utmåls-förordningar, än äfven flera andra för Bergshandteringens
ordnande utkomna äldre ekonomiska lagar. Redan den 2
Januari 1827 inlemnade lill Kungl. Maj:t de för bergsförfatlningarnes öfverseende
då i Nåder förordnade tvänne kommitterade ett underdånigt förslag
till ny Grufve-stadga, hvarefter Kongl. Maj:t, under den 1 Juni 1830,i Nåder
utsåg trenne andre kommitterade alt, jemte dåvarande Justitiae-Stats-ministern,
granska berörde förslag. Sedan likväl dels tvänne af sistbemälde kommitterade
med döden afgått innan någon hufvudsaklig åtgärd för det Nådiga uppdragets
fullgörande af dem kommit att vidtagas, dels ock Rikets Ständer, uti
skrifvelse den 21 Februari 1835, bland annat, i underdånighet hemställt, att
sådana förändrade stadganden, rörande mutsedlars utgifvande och jordegande-rätten
i grufvor samt vilkoren för sjö- och myrmalms-tägters begagnande
måtte i Nåder meddelas, som med vården om eganderätten i allmänhet
vore förenliga, förklarade Kongl. Maj:t, uti Nådigt bref till dess
och Rikets Bergs-kollegium af den 16 Maj sistnämnde år, att, utan hinder
af det visse kommitterade sålunda förut lemnade uppdrag att inkomma
med underdånigt förslag till en ny utmåls-författning, Kollegium borde afgifva
underdånigt utlåtande öfver hvad Rikets Ständer i ämnet anfört.
Bih. till R. St. Prat. 1833—64. 1 Sami. 1 Afd. 36 Baft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o OS.
Denna fråga förehades derefter vid särskilda tillfällen hos Kollegium, i
sammanträden med några tillkallade bergs-ljenstemän; men som vissa af
de då ifrågasatte grunder för en ny Grufve-stadga dels måste blifva beroende
af förutgående lagförklaringar, dels ock förutsatte tillökning af markscheider-
och geschworner-tjenslerna och en för dem fastställd ny aflöningsstat,
samt äfven derför icke af pluraliteten inom Kollegium funnos antagliga
eller fullt tillämpliga, blef ärendet en längre tid hvilande, intilldess,
genom Nådigt bref den 27 April 1846, i sammanhang med det då skedda
utfärdandet af förnyade författningar om kolhandeln samt angående stångjernssmidet
och den gröfre jernförädlingen, Kollegium anbefalldes att, så
skyndsamt som ske kunde, öfverse då gällande ulmåls-förfullningar samt
med underdånigt betänkande och efter inträdda förhållanden lämpadt förslag
till förnyad författning i ämnet till Kongl. Mai:t inkomma.
Sedan Bergs-kollegium, i följd häraf, under den 18 September 1848
afgifvit underdånigt förslag till Grufve-stadga, och Fullmäktige i Jern-kontoret,
efter Bruks-societetens hörande, fått med underdånigt yttrande i ämnet
inkomma, har Kongl. Maj:!, genom Nådig remiss af den 27 Maj 1851,
med bifogande af samLlige, till della mål hörande, handlingar, i Nåder infordrat
sin Högsle Domstols underdåniga utlåtande öfver Bergs-kollegu
berörde förslag, hvilket utlåtande i sistlidne Januari månad till Civil-deparlernenlet
inkommit.
Delta angelägna ärende har sedermera utgjort föremål för öfverläggningar
inom Slats-rådet, hvarest, elter granskning och jemförelse af de
flera, tid efter annan inkomna, förslagen till författning i ämnet och med
hulvudsakligt afseende å hvad Högste Domstolens fleste ledamöter derutinnan
yttrat, ett förslag lill Grufve-stadga blifvit uppgjordt, hvilket underställts
Kongl. Majtts Nådiga pröfning.
Då likväl i detta så väl som Högste Domstolens förslag är ifrågasatt
alt, beträffande inmutningar å kronojord, i vissa fall på inmutaren
och i andra å krono-åbo, boställs-innehafvare eller annan disponent, öfverlåta
kronans rätt till deltagande i grufve-arbelen, samt ersättningar för inmutad
mark, men ett stadgande härom icke bör ega rum utan Rikets
Siänders medgifvande, och enär för öfrigt i en författning af sådan beskaffenhet,
som den förevarande, måste ingå flere beslämmanden, under hvilka
eganderätls-lörhållanden äro beroende, har Kongl. Maj:t, ehuru i den föreslagna
stadgan eganderällen blifvit väsendtligen mera än i de äldre förfatlningarne
tillgodosedd, velat härigenom för erforderlig granskning i Nåder
meddela Rikets Ständer det sednast utarbetade förslaget; viljande Kongl.
Majit, efter emottagande af Rikets Ständers svar, företaga den slutliga pröfningen
af frågan, samt om Stadgans utfärdande i Nåder förordna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Propositions N:o 93,
3
Det protokoll, som innefattar Högste Domstolens betänkande och
förslag i ämnet, bifogas härhos; skolande alla öfriga till detta mål hörande
handlingar tillhandahållas vederbörande Utskott, åt hvars handläggning
detta ärende varder af Rikets Ständer öfverlemnadt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
O 8 C A It.
J. F. Fähroeus.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proportion, N:o 99.
FÖRSLAG TILL GRUFVESTADGA.
1 Kap.
Om föremål för inmutning.
§ 1. '
Såsom föremål för inrnutnig och bearbetande af den, som sig dertill
anmäler, skola hädanefter endast följande mineral-fyndigheler anses,
nemligen:
l:o. Alla metaller och malmer, ehvad de anträffas i berg eller jordlager,
eller på bottnen af sjöar, myrar eller kärr;
2:o. Svafvelkis, Blyertz och Stenkol;
3:o. Så kallade Varp vid ödelagda grufvor eller bergverk, hvilka
innehålla något af de i moni. 1 och 2 upptagne mineralier;
Och slånde jemväl en hvar fritt att anmäla sig till inmutning ånyo
af förut inmutad fyndighet, som blifvit öfvergifven eller sonad, så
framt han den för bearbetande af något bland bär ofvan uppräknade mineralier
åter inmuta vill.
§2.
Är det ställe, der någon till inmutning lofgifven fyndighet anträffas,
beläget på mindre afstånd än 100 famnar från boningshus eller annan
vid gården uppförd åbyggnad, eller från tomtplats eller trädgård, vare
fyndighetens inmutning ej tillåten, utan tillstånd af såväl jordegaren, som
den, hvilken-nyttjande, rätt derLill innehar, då inmutning sökes.
Ej eller må inmutning af så beskaffad fyndighet ske på mindre
afstånd än 50 famnar från sådan förut befintlig grufva, för hvilken visst
Kongl. Maj:ti Nåd. Propoéition, N:o 99.
5
utmål ännu ej i stadgad ordning hunnit utläggas, så framt icke den äldre
grufvans innehafvare dertill samtyckt. Har deremot denne, sedan arbetet
vid hans grufva så långt fortskridit, att utmål derför, enligt 26 §, kunnat
och bordt utläggas, under mer än ett år försummat att utmål söka, så må
den nya fyndigheten inmutas, utan hinder af grannskapet med den äldre
grufvan; och gånge sedan med utmål för begge, som i 32 § säges.
9 Kap.
Om rn ut sedel.
§3.
Hvar som, å egen eller annans grund, någon till inmutning enligt
1 kapitlet lofgifven mineral-anledning med arbete belägga och sig tillgodogöra
vill, skall derom hos Bergmästaren i orten göra skriftlig anmälan
för erhållande af tillståndsbevis eller mutsedel. Uti denna anmälan,
som gäller från den dag densamma lill Bergmästaren inkommit, bör, jemte
uppgift om inmutarens namn, hemvist och yrke, tillika upptagas ej mindre
arlen af deu angifoa mineral-anledningen, än äfven å hvilket hemmans
egor eller annan grund den finnes, med så noggrann beskrifning på
ställets belägenhet i öfrigt, att någon osäkerhet derom ej må uppstå; och
skall det härförutan åligga inmutaren, der Bergmästaren så nödigt finner,
alt dels med två trovärdige mäns intyg styrka, att emot inmutningen icke
möler sådant hinder, som i 2 § oruförmäles, och dels, så vidt den angifna
mineral-anledningen är blottad och åtkomlig, derå förete prof.
Sökes inmutning af sjö- eller myrmalm, eller af varp, di skall sökanden
ock uppgifva det omiåde, han inmuta vill.
§ *•
Uppfinnare af fyndighet må ock kunna bevara sin företrädesrätt till
platsens inmutande genom muntlig anmälan hos Kronofogden eller Länsmannen
i orten, som eger deröfver meddela mutbevis, innehållande jemte
intyg om dagen, då anmälan skett, enahanda upplysningar om inmutarens
person samt fyndighetens art och belägenhet, som i nästförestående § sagde
äro; och skall sådant bevis gälla för uppfinnaren eller hans rättsinnehafvare
från den dag anmälan gjordes, så framt det inom tre månader
derefter till Bergmästaren aflemnas, för erhållande af mutsedel; men om
den lid försummas, bafve mutbeviset gällande kraft endast från den dag
det lill Bergmästaren inkom.
6
Kongl. Maj:t$ Nid. Proposition, N:o 01.
§ 5.
Öfver inkommen begäran om mutsedel skall Bergmästaren föra ordentlig
anteckning, med dag och år, då den inkommit, samt ofördröjligen
och sednast en månad efter emoltagandet skriftligt beslut meddela. Finner
Bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i afseende på arten
af den angifna mineral-anledningen, slällets belägenhet eller annan för
mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet, ege han förelägga inmutaren
att inom viss lämplig tid, räknad från den dag, beslutet gafs, dermed
inkomma; och vare, i händelse den tid försittes, den då skedda angifuingen
förfallen, hvilken påföljd i beslutet intagas bör. Finnes åter af de
inkomna handlingarne, eller efter infordrad upplysning, att fyndigheten
icke utgör föremål för inmutning enligt i §, eller att sådant hinder möter,
som i 2 § omtalas, varde inmutarens begäran alslagen.
§6.
Öfver Bergmästarens beslut, hvarigenom mutsedel blifvit vägrad
eller ansökning derom förklarad förfallen, må klagan hos Bergs-öfverstyrelsen
föras i den ordning, som för besvär öfver Bergmäslare-embetets åtgärder
och beslut i allmänhet stadgad är, hvartill hänvisning med fullständig
underrättelse om hvad klaganden har att iakttaga, bör af Bergmästaren
i beslutet meddelas.
§7.
Mutsedel, som alltid bör i deröfver fördt protokoll ordagrannt intagas,
skall innehålla:
l:o Tillstånd för inmutaren eller hans rätlsinnehafvare att, under
förbehåll af den rätt, jordegaren tillkommer och annan inmutare hafva
kan, med arbete belägga och, så länge grufvedriften i behörig ordning underhålles,
sig tillgodogöra den angifna fyndighelen, hvilken till belägenhet,
art och öfriga beskaffenhet, skall, i enlighet med de inkomne handlingarna
och förevisadt prof, der sådant blifvit infordradt, noggrannt beskrifvas;
2:o den benämning, hvarunder gruf-anläggningen från andra dylika
skiljas må;
3:o tiden, från hvilken, på grund af skriftlig anmälan eller aflemnadt
mutbevis, inmutningen gäller; så ock
Kongl. May.ls Nåd. Proposition, N:o 92.
7
4:o föreskrift för inmutaren alt inora två månader från mutsedelns
utfärdande, låta densamma kungöras i kyrkan till den socken eller församling,
der fyndigheten är belägen, vid äfventyr af inmutnings-rättens förlust,
om annan sig dertill anmält, innan kungörandet sedermera sker.
§8.
Ej må en mutsedel lyda å flere, på särskilda ställen befintliga, fyndigheter,
eller, i fråga om en och samma fyndighet, som i berg eller jordlager
blifvit anträffad, gälla för större fält deraf, än som med arbete i stadgad
ordning belägges.
§9.
Inmutning af varp medförer ej rätt till den grufva, hvarifrån varpet
blifvit upphemtadt; men med inmutning af grufva följer rätt till varp,
som befinnes eller varder liggande inom grufvans utmål och ej förut genom
inmutning särskildt försvaradt är.
§ io.
Hafva flere inmutare, hvar för sig, erhållit mutsedel å samma fyndighet,
tillkomme inmulnings-rätten den, som sig dertill först anmält, i den
ordning 3 och 4 §§ stadga, så framt han derjemte inom behörig tid fullgjort
föreskriften i mutsedeln om dess kungörande. Är anmälan på samma
dag af flere gjord, njuten de lika rätt, der ej visas kan, att den ene förut
afvelat den andres liilernade eller redan gjorda anmälan, i hvilket fall inmuLningsrätlen
den sednare ensam tillhör.
§ 11.
Har mutsedel blifvit meddelad å fyndighet, som efter 1 kap. ej inmutas
får, vare den ogild och utmål för sådan grufva förbjudet, om klander
deremot anmäles, då utmålet läggas skall; egande dock den, hvar»
rätt blifvit förnärmad, att dessförinnan, när han vill, få all verkan af mutsedeln
håfven genom klagan hos Bergs-öfverstyrelsen, om den inmutade fyndigheten
ej utgör föremål för inmutning enligt 1 §, men efter stämning
hos domaren, om för inmutningen sådant hinder mött som i 2§sägs; och
skall inmutaren för allt arbete, som blifvit verkstäldt vid en grufva, den
der sedermera förklaras hafva olagligen tillkommit, ansvara såsom för åverkan,
om åtal derå i laga tid anslälles.
8
Kongl. Maj:t» Nåd. Proportion, N:o 99.
Är mutsedel meddelad för inmutning ånyo af sådan äldre grufva,
som uppgifvits vara sönad eller ödelagd, vare förre innehafvaren, der han
ej om grufvans nedläggande gjort sådan anmälan, som i 50 § sägs, mot
sin vilja icke skyldig att för nya inmutaren vika, innan han blifvit dömd
sin rätt förlustig; och skall, i sådan tvist, klander mot den, som grufvan
under arbete innehar, icke gälla, der det grundas på försummelse eller
annat förhållande, som egt rum för längre tid tillbaka, än två år före
klandrets instämmande.
3 Kap.
Om skärpning och annat för söks-ar bete.
§ 12-
Den, som undfått mutsedel å någon fyndighet, vare berättigad, att
af angränsande mark begagna hvad till väg och utrymme i öfrigt nödigt
är, för anställande af sådant skärpnings- eller annat försöks-arbete, som
till fyndighetens närmare undersökning och blottande erfordras, innan utmål
derför läggas må; dock skall han, för hvad han sålunda begagna får,
gifva innehafvaren af jorden, så länge försöks-arbetet fortgår, full ersättning
i årlig afgift, och vare jemväl, i händelse gruf-anläggningen öfvergifves,
innan utmål derför varder lagdt, skyldig alt ersätta jordegaren eller den,
som i hans ställe till sådan godtgörelse berättigad är, all skada, som marken
genom försöks-arbetet för framtiden kan hafva tagit. Lag samma vare
ock om ersättning för fiske, sorn skadas genom sjömalmstägt.
§ 13.
Yppas tvist om beloppet af den årliga afgiften eller annan ersättning,
som efter 12 § utgå bör, oqh kunna ej parterne åsämjas om' tvistens slitande
af mätismän, som de sjelfve tillkalla, varde det stridiga bestämdt af
särskild nämnd, hvilken skall väljas och afgöra saken i den ordning, som
uti Kongl. Förordningen den 20 November 1845 löreskrifves, eller framdeles
för dylik Nämnd kan blifva stadgad; och falle kostnaden härlör den
tili last, som beloppet utgifva skall.
§ 14.
Innan något arbete må börjas å en inmutad fyndighet, skall inmutaren,
vid inmutnings-rättens förlust och skyldighet att för all genom arbetet
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 92.
9
betet förorsakad skada ansvara såsom för åverkan, lemna ett exemplar eller
bestyrkt afskrift af mutsedeln till så väl jordens egare, som den, hvilken
nyttjande-rätt dertill innehar; och gälle om sättet för sådant delgifvande,
ehvad Kronan, någon menighet, allmän inrättning eller enskild person är
jordegare, hvad om delgifvande af stämning stadgadt finnes; dock må, der
jorden eges elier innehafves af enskild person, som frånvarande är och låter
egendomen för sin räkning af syssloman eller annan förvaltas, den afskrift,
som honom tillställas bordt, till sysslomannen eller förvaltaren aflemnas,
med förbindelse för denne, att gifva sin hufvudman eller husbonde
deraf del.
Fordrar jordegaren eller nyttjande-rättens innehafvare, att säkerhet
ställes för den årliga afgift eller framtida ersättning, hvartill inmutaren,
enligt 12 §, är förbunden, då skall ock sådant fullgöras, innan något grufarbete
får börjas, eller fortsättas, om det redan börjadt är, då säkerheten
fordras; ankommande i annat fall på vederbörande Kronofogdes eller Magistrats
åtgärd, då de derom anlitas, att arbetet instäldt varder tilldess
sådan säkerhet, som antaglig finnes, blifvit anskaffad.
§ 15-
Sednast inom ett år från mutsedelns utfärdande skall inmutaren
hafva börjat gruf-arbetet, der ej, i anledning af yppad tvist, sådant hinder
härför mött, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott; och vare han,
sedan arbetet blifvit börjadt, skyldig att detsamma årligen fortsätta och
uppehålla, i den ordning och vid den påföljd, som för grufvedrilt i allmänhet
uti 6 kap. stadgas, utan att före utmåls-läggningen något hvilostånd
meddelas må för försöks-arbete på annans mark, så framt ej den,
som rätt till jordegare-andelen har, sådant medgifver.
Försummas arbetets påbörjande inom den tid, nu sagd är, håfve inmutaren
sin inmutnings-rätt förlorat.
§ 16.
Under försöks-arbetet, eller så länge ej visst utmål för gruf-anläggningen
blifvit anvisadt och marken inlöst, som i 5 kap. sägs, håfve inmutaren
icke lof att, utan tillstånd af jordens innehafvare, å den inmutade
platsen uppföra andra byggnader, än sådane, som till försöks-arbetets drifvande
oundgängligen erfordras. Sker annorledes, må innehafvaren af jor
Bih.
till II. St. Prol. 1853—1854. 1 Samt. 1 Afd. 26 Häft. 2
10 Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 93.
den anlita vederbörande Kronobetjent eller Magistrat, för att få byggnaden
på inmutarens bekostnad åter borttagen.
§ 17-
Vill inmutaren, efter det gruf-arbetet blifvit börjadt, men före utmåls-läggningen,
sin gruf-anläggning öfvergifva och nedlägga, gifve det så
väl egaren, som innehafvaren af jorden bevisligen tillkänna, och vare sedan
ej skyldig att för längre tid, än det då löpande året, betala afgift för
den mark, han begagnat; godtgöre dock den skada derå, som för framtiden
kan hafva uppkommit, efter thy i 12 § sagdt är. Öfvergifves gruf-anläggningen
utan sådant tillkännagivande, då må jordegaren eller den hans
rätt innehar, när han vill, efter det arbetet blifvit nedlagdt, åter sätta sig
i besittning af den till gruf-anläggningen begagnade marken och utsöka
den för dess försämring honom tillkommande skade-ersättning; hvaremellertid
inmutaren, tilldess denna ersättning blifvit erlagd, fortfarande skall
ansvara för fulla beloppet af den årliga afgift, som för markens begagnande
varit bestämd.
4 fiap.
Om jordegare-andelen i grufvor.
§ 18-
Jordegaren vare i allmänhet berättigad, att, till hälften med inmutaren,
i gruf-arbetet och den deraf fallande vinsten deltaga; men vid inmutning
af grufve- eller slagg-varp, är jordegare-andelen till |-dei inskränkt,
och öfriga l-delar tillhöra inmutaren.
§ 19.
Då inmutning sker å jord, som står under Kronans omedelbara
förvaltning, eller å allmänning, som tillhör Kronan eller utgör föremål för
afvittring, skall jordegare-andelen hädanefter tillkomma inmutaren, och
denne endast vara pligtig, att gifva ersättning för den mark, som till
gruf-anläggningen begagnas; öfver fullgörande hvaraf, så ock att säkerhet,
der sådan erfordras, för ersättningen varder ställd, Yår Befallningshafvande
eger hålla hand.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 93.
11
Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves, eller är
till boställe anslagen, eller blifvit till brukning på viss tid för Kronans
räkning upplåten, skall deremot krono-åboen, boställs-innehafvaren eller
den, som eljest nyttjande-rätten har, njuta jordegare-rätten tillgodo; egande
han ock, om han sin rätt till jordegare-andelen begagnar, att samma andel
sedermera såsom sin enskilda tillhörighet behålla.
§ 20.
Jordegaren må under försöks-arbetet när han vill, hos inmutaren
anmäla sig till begagnande af sin jordegare-andel, antingen till fullo eller
till någon viss del, och njute från den tid, sådan anmälan bevisligen skett,
delaktighet i grufanläggningen, dock med förbindelse att vidkännas motsvarande
andel i alla kostnader, som för grufdriften derefter erfordras, äfvensom
att i enahanda förhållande ersätta värdet af de för arbetet nödiga
och nyttiga byggnader eller redskaper och förråder, som dessförinnan af
inmutaren blifvit anskaffade; men i kostnad, som inmutaren förut haft för
skärpning eller annat arbete till fyndighetens undersökning och blottande,
vare jordegaren ej skyldig att taga del, hvaremot ock grufvans afkastning
under samma tid inmutaren odeladt tillhör.
Uppstår tvist om beloppet af den ersättning, jordegaren till inmutaren
gifva bör, gånge med bestämmandet deraf enligt 13 §, och jordegaren
njute icke destomindre under tiden sin andel i grufanläggningen tillgodo,
der han säkerhet för ersättningen ställer.
§ 21.
Försummar jordegaren att sednast vid utmåls-läggningen anmäla sig
till begagnande af sin jordegare-andel, håfve, med det undantag, som i
24 § sägs, förlorat all rätt ej mindre till det mineral, som då är under
bearbetning, än till hvarje annan fyndighet, som sedermera inom utmålet
kan anträffas, der ej annorlunda mellan honom och grufegaren öfverenskommet
är.
§ 22.
Äro inom ett utmål flere jordegare med laga skillnad sig emellan,
njuten de jordegare-andelen, hvar inom sitt område, så framt fyndigheten
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
är derstädes från dagen åtkomlig; och håfve i thy fall den ene ej rätt till
andel i det arbete, som sker å den andres grund, ehvad denne vill deruti
deltaga eller icke, utan vare endast berättigad att af den eller dem, som
arbetet der drifva, bekomma ersättning för sin andel i de byggnader, och
annat, som dervid användes, hvilken ersättning, i händelse af tvist, skall
bestämmas på sätt i 13 § sagdt är. Kommer åter, under eftersättande af
en fyndighet, som på djupet ligger, eller medelst fält-ort, arbete från den
ene jordegarens område in på den andres, njute den, å hvars grund anbrott
från dagen icke skett, rätt till deltagande endast för ?:del, och öfriga
frdelar tillhöra den eller dem, som orten förut drifvit, derest ej den nye
jordegaren gör på sin bekostnad fyndigheten från egen grund åtkomlig.
§ 23.
Eftersätter grufegare, med den rätt honom enligt 33 § tillkommer,
en på djupet liggande fyndighet medelst fält-ort utom sitt utmålsgräns,
håfve angränsande jordegare eller utmåls-innehafvare rätt att likaledes
för half jordegare-andel, eller |:del, uti arbetet inom sitt område deltaga
med den eller dem, som orten förut drifvit; och vare lag samma för hvarje
jordegare eller utmåls-innehafvare, på hvars område slikt arbete under dess
fortsättning inkomma kan.
§ 24.
I de fall, som i 22 och 23 §§ sagde äro, skall den, på hvars område
ett grufarbete först efter utmåls-läggningen inkommer, hafva öppet
att anmäla sig till begagnande af sin jordegare-andel sednast inom sex månader,
sedan arbetet på hans grund inkommit och han derom blifvit underrättad
af grufegaren, hvilken det åligger att sådan underrättelse meddela,
vid påföljd att till den, som jordegare-andelen tillkommer, hafva förverkat
allt hvad inom dennes område han dessförinnan sig tillgodogjort.
§ 25.
Om jordegare-andelen vid stoll-arbeten stadgas i 6 kap.
Kongl. Maj:t» Nåd. Proposition, N:o 92.
13
5 Kap.
Om utmål för grufvor.
§ 26.
För alla inmutade lägenheter skall, sedan grufarbetet så långt fortskridit,
att den angifna mineral-anledningen hunnit undersökas och blifva
känd, ett visst utmål anvisas, innefattande det utrymme på marken, hvarinom
grufegaren sedermera, utan annan inskräkning än som för stoll-arbeten
i 6 kap. sägs, har rätt att, med andras uteslutande, arbetet bedrifva,
så väl ofvan som under jord; och åligge det för thy grufegaren att till erhållande
af sådant utmål skriftligen anmäla sig hos Bergmästaren sednast
inom ett år, sedan arbetet blifvit påbörjadt, när inmutning skett af sjöeller
myrmalm, eller af varp, men eljest så snart den angifna fyndigheten
medelst jordrymning eller skärpning blifvit gjord åtkomlig och så blottad,
att den till art, läge eller sträckning och mäktighet bedömas kan,
§ 27,
Sedan grufegarens anmälan om utmål, deruti han jemväl skall till
namn och hemvist uppgifva den eller de jordegare, inom hvilkas område
han önskar att sitt utmål erhålla, till Bergmästaren inkommit, vare denne
skyldig att, så fort ske kan och tjenlig årstid är för handen, utmåls-läggningen
på stället företaga. Är Bergmästaren af förfall härifrån hindrad,
gore derom anmälan hos Bergs-öfverstyrelsen, som då eger, att i hans
ställe annan Bergsljensteman förordna.
§ 28.
Utmåls-förrättningen skall på grufegarens bekostnad af förrättningsmannen
verkställas med biträde af två gode män bland dem, som för egoskiften
i orien valde äro, eller, om utmåiet skall å stadsgrund läggas, af
två i staden bosatte män, de der nödig sakkunskap ega; Och varde tiden
och stället för förrättningen minst en månad förut kungjorde i kyrkan till
den eller de församlingar, inom hvilkas område det sökta utmåiet är beläget,
med kallelse till en hvar, som anser sin rätt af förrättningen beroende,
att dervid sig infinna och sin rätt bevaka. Har någon jordegare ej
sitt hemvist inom den församling, der kungörelse sker, då skall han lika
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
lång tid förut särskildt kallas, egande förrättningsmannen att vända sig till
kronobetjeningen i orten eller, der så nödigt är, till Vår Befallningshafvande
i Länet, för att genom dess försorg få kungörelsen i kyrkan uppläst
och särskilda kallelser vederbörande tillställda emot bevis, som före den
utsatta tiden böra till förrättningsmannen vara aflemnade.
Då förrättningen skall ske å någon kronan tillhörig jord, åligger det
förrättningsmannen att derom göra anmälan bos Vår Befallningshafvande,
som eger ej mindre sjelf förordna krono-ombud för bevakande af kronans
eller efterkommande jordinnehafvares rätt, än äfven föranstalta, att andra
allmänna ombud, der sådant kan finnas erforderligt, i stadgad ordning
blifva utsedde att förrättningen öfvervara.
§ 29.
Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den inställd; och ankomme
dess företagande sedermera på ny anmälan. Men ej må annan
parts eller allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång,
der den blifvit så kungjord, som i 28 § sagdt är.
§ 30.
Göres vid förrättningen jäf emot förrättningsmannen eller någon af
de biträdande Gode Männen, eller förekommer annan invändning mot förrättningens
företagande och fortgång, meddele förrättningsmannen deröfver
beslut. Gillas jäfvet eller invändningen, upphöre förrättningen, der ej frågan
rörer jäf emot god man, i hvilket fall annan god man skall i den jäfvades
ställe tillkallas. Har jäf eller annan invändning blifvit ogillad, då
skall förrättningen, ehvad missnöje emot beslutet anmäles eller icke, ändå
fortgå, med öppen rätt för den missnöjde att sin talan i sammanhang med
hufvudsaken fullfölja.
§ 31.
Utmål, som hädanefter anvisas, skola på marken utläggas sålunda,
att, i mån af gruf-egarens behof, honom tilldelas ett utrymme för metaller
och malmer, som i berg eller jordlager blifvit anträffade, äfvensom för
Svafvelkis och Blyerts, af högst 100 famnar i längd och bredd samt för
Stenkol af högst 200 famnar i längd och bredd; kunnande dock, der i
anseende till sådant hinder, som i 2 § sagdt är, belägenheten så fordrar,
eller gruf-egaren eljest det begär, och fritt fält förefinnes, utmål till den
bestämda vidden jemväl utläggas i annan sträckning, efter thy som lämp
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
15
ligt pröfvas, blott kroklinier och spetsiga vinklar i möjligaste måtto undvikas,
samt längden af utmålet, så vidt ske kan, ej öfverstiger dubbla
bredden.
För sjö- och myrmalmer må, utan afseende å det område, som vid
inmutningen blifvit uppgifvet, och i mutsedeln intaget, utmålets vidd i
hvarje särskildt fall lämpas efter omständigheterne och inmutarens behof,
dock så, att det ej omfattar mera än en hel sjö eller kärrtrakt af ringare omfång,
och, i fråga om större sjöar eller kärrtrakter, ej öfverstiger en vidd
motsvarande i sjö en half qvadratmil, och i kärr eller myrar 300 famnar
i längd och bredd.
För grufve- och slaggvarp, som till soffring blifvit inmutade, skall
likaledes, oberoende af mutsedelns innehåll, utmålet i hvarje särskildt fall
bestämmas efter som varpets belägenhet föranleder, och inmutarens behof
af utrymme för soffrings-ärbetet erfordrar.
På djupet skola utmål, som hädanefter anvisas, räknas efter lodlinien
af utmålens sidor ofvan jord, då malmgången är strykande i fält
eller ett stock- eller körtel-verk; men om den faller donlägig eller sidovärts,
så att den efter sitt fallande kommer på djupet att drifvas utom utmålets
linie, då bör utmålet i djupet ej räknas lodrätt, utan i lika fallande
med grufvan, på sätt att gruf-egaren uti djupet förbehålles så långt utrymme
på sidan ifrån malmgångens salband eller sidosköl nere i grufvan,
som samma malmgång uppe i dagen ligger ifrån utmåls-linien.
§ 32.
Finnes ej fritt och oinmutadt fält för så stort utmål, som gruf-egaren
önskar och i 31 § medgifves, åtnöje han sig med det utrymme, som
är att tillgå. Lag samma vare ock, om gruf-egaren under mer än ett år
försummat att söka utmål, sedan' anmälan derom enligt 26 § bordt göras,
och annan fyndighet under tiden blifvit i hans granskap inmutad; egande
Bergmästaren i thy fall att, i afseende på utmål för begge gruf-egarne dem
emellan jemka, som skäligt pröfvas.
Till fritt fält räknas dock äfven det utmål, som förut tillhört en
grufva, den der ödeligger, då inmutning af annan fyndighet i dess granskap
sker.
§ 33, -
Ofvan jord skall gruf-egaren vara skyldig att med sitt arbete hålla
sig inom det utmål han erhållit, och der sjelf bereda sig utrymme för
byggnader och varp-upplag med det mera, som vid grufve-driften tarfvas;
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
dock må han derutöfver få sig anvisad nödig väg och plats för sådant
verk, som drifves för vatten.
Anträffar gruf-egaren, på djupet, en förut okänd fyndighet, och vill
den med fält-ort eftersätta, då må det, med de vilkor, som i 23 och 24
§§ sagde äro, ske äfven utom utmålets gräns, dock endast till dess annan
gruf-egare med arbete från sitt utmål möter; och skall i dessa fall såsom
okänd fyndighet anses i oinmutadt fält hvarje fyndighet, som enligt 1 §
är föremål för inmutning, och i inmutadt fält all annan än den, som der
förut är under arbete.
§ 34.
Utmål skall på marken utstakas och med ordentliga rösen eller skiljomärken
förses, samt särskild ritning eller karta deröfver upprättas och bifogas
förrättnings-protokollet, hvilket derjemte bör upptaga fullständig beskrifning
så väl öfver utmålet med dess belägenhet och sträckning, som
öfver sjelfva grufvans art och huru fyndigheten med dess gångar eller lager
ofvan eller under jorden sig företer.
Öfver utmål i sjöar erfordras dock ej särskild ritning eller karta,
likasom ej eller annan utstakning deraf, än att, då utmålet ej omfattar en
hel sjö, gränspunkterne i sjön på lämpligt sätt utmärkas.
§ 35.
Anmäler sig jordegaren vid utmåls-förrättningen till begagnande al
sin jordegare-andel, eller bar sådan anmälan förut skett, varde ock det i
protokollet antecknadt med de vilkor, jordegaren sig förbehållit eller som
öfverenskomne blifvit. Kunna ej, då anmälan vid förrättningen sker, parterne
åsämjas om beloppet af den ersättning, hvartill jordegaren enligt 20
§ är förbunden för sådane kostnader, som förut blifvit på gruf-anläggningen
använde, då skall förrättningsmannen, elter al honom och gode männen
verkställd besigtning och värdering, utlåtande derom meddela.
§ 36.
För all den mark, som vid utmåls-läggning gruf-egaren till begagnande
anvisas och tilldelas, skal! han gifva ersättning och vare derjemte
skyldig att ensam hålla den stängsel deromkring, som nödig är; dock må
vid grufvor, som under jord bearbetas, gruf-egaren sjelf bestämma, huru
stort utrymme af det tilldelda utmålet han ofvan jord för sitt arbete tarf
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 92.
17
var och ersättning derefter lämpas. Har jordegaren för större eller mindre
andel i gruf-företa get ingått, åtnjute han ej eller större ersättning för utmålet,
än i förhållande till öfrige andelar.
§ 37.
Lösen för utmål skall vid utmåls-läggningen bestämmas. Åsämjas
ej parterne om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen
bestämdt, efter den uppskattning af marken till det värde annan mark
af enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller; skolande lösesuminan
med ränta derå från den dag beloppet blifvit genom öfverenskommelse
eller lagakraftegande beslut fastställdt, inom tre månader derefter
af grufegaren utgifvas till jordegaren eller den, som i hans ställe rätt
dertill har. Underlåter inmutare att inom sålunda bestämd tid erlägga
fastställd lösen, vare han utmålet och mutsedeln förlustig.
Å sådan Kronans jord, som är åt enskild åbo med ständig besittnings-rätt
upplåten, vare han berättigad att, i egarens ställe, den för utmål
bestämda lösesumman åtnjuta; men då fråga är om annan, vare sig
Kronan, allmän inrättning eller enskild person tillhörig jord, som under
nyttjande-rätt innehafves, må jordegaren sjelf uppbära lösesumman, mot
förbindelse att hålla innehafvaren skadeslös för hvad han i sin nyttjanderätt
genom utmålet mister. Är jorden för fordran intecknad, då skall lösesumman
tillhandahållas inteckningshafvarne, der de sådant fordra; och
vare förthy jordegaren ej berättigad att medlen lyfta, med mindre han
visar sig dertill hafva fått inteckningshafvarens lof, eller säkerhet ställer.
§ 38.
t
För all annan skada, som jordens egare eller innehafvare af utmålet
tillskyndas, skall grufegaren likaledes gifva full ersättning, och beloppet
deraf vid utmåls-läggningen, der sådant äskas, bestämmas, dock utan hinder
för den, som rätt till skade-ersättning har, att efter stämning lill Domstolen
särskildt utföra den talan, hvartill han under grufarbetets fortgång
kan finna sig befogad.
§ 39.
Har emot utmåls-förrättningen förekommit invändning på den grund,
att den inmutade fyndigheten förmenas ej vara föremål för inmutning enligt
1 §, och vill någon klaga öfver förrättningsmannens härom meddeldta
Bih, till R. St. Brot. 1853—54. 1 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 98.
beslut, eller öfver storleken af det utmål, som vid förrättningen blifvit
anvisadt, göra det bos Bergs-öfverstyrelsen i den ordning, som för besvär
öfver Bergmästare-embelets åtgärder och beslut i allmänhet stadgad är.
I andra frågor, som till utmåls-förrältningen böra, må missnöjd part sin
talan efter stämning vid domstolen i orten i laga ordning utföra; och åligger
det förrättningsmannen att, vid förrättningens slut, meddela parterne och
i protokollet inlaga fullständig underrättelse om hvad de för talans fullföljd
hafva att iakttaga.
§ 40.
Utan afseende å hvad nu stadgadt blifvit om de utmål, som hädanefter
läggas, skola för alla äldre grufvor jemte Bergslagernes så kallade
odal-grufvefält tillgodonjutas de utmål, som för dem förut varit gällande
och grufegarne af ålder innehaft, eller efter förra författningar lått sig
särskildt anvisade. Vill någon delegare i odal-fält särskildt grufve-arbete
efter inmutning der anställa, och finner Bergmästaren, sedan öfrige delegare
blifvit hörde, att sådant ske kan utan hinder eller förfång för de öfrige
grufvornas framlida bearbetande, då må ett mindre derefter lämpadt
utmål för honom utläggas. Men ej må sådant grufarbete eller utmål tillstädjas
annan än den, som i odal-fältet delegare är.
§ 41.
Förmenar grufegare, som för fyndighet af den beskaffenhet, § 1 bestämmer,
innehar ett mindre utmål, än i 31 § tillåtet är, ehvad utmålet
före eller efter denna författnings utfärdande blifvit honom lilldeladt, att
han för sin grufvedrift är i behof af större utmål, då må han derom göra
ansökning hos Bergs-öfverstyrelsen, som, i fall laga hinder ej möter och
behofvet sådant påkallar, eger förordna om nytt utmåls utläggande i den
ordning detta kapitel stadgar.
Vilja flere innehafvare af särskilda utmål, som gränsa intill hvarandra,
dem för lättnad i arbetet och gemensam grufvedrift till ett enda sammanlägga,
ege ock Bergs-öfverstyrelsen, på gjord ansökning, hvilken det
tillkommer Bergmästaren att emottaga och med sitt af fullständig beskrifning
åtföljda utlåtande till Bergs-öfverstyrelsen insända, att derom, i fall
hinder ej möter, förordna efter thy som lämpligt pröfvas, utan afseende
derå, att det sammanlagda utmålet innefattar större vidd, än eljest tillåtet är.
