# ID: svediakorp-gov2249
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 136,286
# sentences: 3,988
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M A.
9
må till Kongl. Maj:ts disposition för utgifterna dervid anvisa 20,000 R:dr årligen
i tre år från och med året 1833;
e) att, derest Rikets Ständer, i följd af den särskilda proposition, som från
Kongl. Majit nu derom adåtes, vid denna riksdag besluta väsendtligen högre beskattning
å tillverkningen af bränvin, Rikets Ständer måtte bemyndiga sina fullmäktige
i Riksgäldskontoret att, såvida uppbörden af denna skatt under året 1833, eller
först år 1836, visar sig, utöfver behofvet för derå möjligen, i följd af Kongl. Majrts
förslag, skeende andra anvisningar, lemna ett netto-öfverskott af minst 613,000
R:dr, successivt, i mån af behof, genom upplåning, på sätt ofvan förmäldt är,
anskaffa och till Kongl. Maj:ts disposition utbetala det kapitalbelopp, som, enligt ofvananförda
beräkning, erfordras för anläggningen af jernvägs-stambanan från Stockholm
till Götheborg, med afdrag af sträckningen mellan Köping och Hult, om hvilken
anläggning väg- och vattenbyggnads-styrelsen då borde för statens räkning genast
gå i författning, i öfverensstämmelse med de planer och särskilda föreskrifter,
sorn för sådant ändamål varda af Kongl. Maj:t fastställda och meddelade;
f) att hvad som erfordras till ränta och amortissement å de statsobligationer,
hvilka sålunda varda från Riksgäldskontoret utfärdade, må för åren 1836 och 1837
godtgöras af bränvinsskattens då influtne öfverskottsmedel; ankommande på Rikets
Ständer att för hvarje ny statsregleringsperiod besluta, huru berörda ränte- och
amortissementsutgift, så länge den är af nöden, må bestridas; och
g) att, såsom hittills, på den enskilda industrien och företagsamheten i landet
må ankomma att företaga och utföra de smärre jernvägsbanor, hvilka för kommuuikationsbehof
af mindre utsträckning erfordras, dock att ingen sådan bana, som
kan bänföras under egenskapen af allmän väg, må kunna sättas i verket, innan
Kongl. Maj:t, efter skedd anmälan om banans rigtning och beskaffenhet, dertill lernnät
tillåtelse, och att, då dylika kortare jernvägar, såsom, bland redan i frågaställda,
exempelvis de bi-banor, hvilka äro ämnade att med Köping-Hults-stainlinien
sammanbinda städerne Askersund och Christinehamn, synas för tjente att med
statsunderstöd ihågkommas, det bör, likasom förut, på särskild pröfning i hvarje fall
bero, om och i hvilken mån dylika förelag må af staten understödjas, vare sig genom
direkt anslag, eller med lån af allmänna medel.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåiirceus
-
Bih. till R St. Prol. 1835 & 1834. 1 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
10
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JU 4.
Utdrag af protokollet öfver Civil' ärenden, hållet inför llans Alaj:t Konungen
i Stats-Rådet pä Stockholms Slott den 16 November 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitise-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
H. Ex., Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Stierneld,
Stats-Raden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Föredragande Departements-chefen anförde i underdånighet:
»Sedan, å sistförlidna riksdag, Rikets Ständer fattat beslut om statsgaranti tili
befrämjande af en jernvägsanläggning, att genom ett aktie-bolags försorg utföras
mellan sjöarna Mälaren och Wenern, för befordrande af en hastigare förbindelse
mellan rikets tvänne största städer, Stockholm och Götheborg, här inom de flesta
delar af riket, der förbättrade kommunikationsanstalter visat sig nyttiga och behöfliga,
hågen blifvit all manligen väckt och allt mera lifvad för åstadkommande af jernvägar
i flera rigtningar.
Såsom följd af ofvan utvecklade förhållanden, anser jag mig böra underdånigst
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t må täckas föreslå Rikes Ständer, för den pröfning
och medverkan, sorn på dem ankommer:
a) alt såsom grundsats antages, att hädanefter icke några jernvägs-stamlinier
i Sverige niå anläggas och utföras annorlunda än medelst statens omedelbara försorg
och på t dess bekostnad;
b) att, för utförande af sådana stamlinier, så vidt icke direkta stats—tillgångar
dertill kunna' af Rikets Ständer anvisas, medel må, i den mån det erfordras, efter
Rikets Ständjers pröfning och bemyndigande, af deras fullmäktige i Riksgälds-kontoret
beredasi medelst upplåning mot obligationer, löpande med viss måttlig ränta,
samt underkastade amortering i en bestämd proportion årligen eller i mån af tillgångarna
för ,återinlösning;
c) att likväl sådan upplåning af medel icke må äga rum, och följaktligen ej
heller derpå llieroende byggnad af statsbanor företagas, utan så vida och allt efter
som Kongl. Majit och Rikets Ständer finna statsinkomsterna kunna beräknas lemna
sådant öfverskott, som för betäckande af ränta och amortissemenl å byggnadskapitalet
tills vidaae årligen erfordras;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, JW i.
11
d) alt, för dylika statsbanors framtida utförande, i de delar och med dea
hufvudrigtning, hvarom Kongl. Maj:t och Rikets Ständer kunna komma att besluta,
noggranna topografiska undersökningar må, genom styrelsens för allmänna väg- och
vattenbyggnader försorg, få verkställas, samt fullständiga planer med kartor, profiler,
detaljritningar och kostnadsförslag, på grund deraf, upprättas, och att Rikets Ständer
må till Kongl. Maj:ts disposition för utgifterna dervid anvisa 20,000 R:dr årligen
i 3 år från och med året 1855;
e) att, derest Rikets Ständer, i följd af den särskilda proposition, som från
Kongl. Maj:t nu derom aflåtes, vid denna Riksdag besluta väsendtligen högre beskattning
å tillverkningen af bränvin, Rikets Ständer måtte bemyndiga sine fullmäktige
i Riksgäldskontoret att, så vida uppbörden af denna skatt under året 1855
eller först år 1856 visar sig, utöfver behofvet för derå möjligen i följd af Kongl
Maj:ts förslag skeende andra anvisningar, lemna ett netto öfverskott af minst
615,000 R:dr, successivt, i mån af behof, genom upplåning, på sätt ofvan förmäldt
är, anskaffa och lill Kongl. Maj:ts disposition utbetala det kapitalbelopp, som, enligt
ofvananförda beräkning, erfordras för anläggningen af jernvägs-stambanan från Stockholm
till Götheborg, med afdrag af sträckningen mellan Köping och Hult, om hvilken
anläggning väg- och vattenbyggnads-styrelsen då borde för statens räkning genast gå
i författning, i öfverensstämmelse med de planer och särskilda föreskrifter, som för
sådant ändamål varda af Kongl. Maj:t fastställda och riieddelade;
f) att hvad som erfordras till ränta och amortisseftient å de statsobligationer,
hvilka sålunda varda från Riksgäldskontoret utfärdade, må, för åren 1856 och 1857,
godtgöras af bränvinsskattens då influtna öfverskottsmedel; ankommande på Rikets
Ständer att för hvarje ny statsregleringsperiod besluta, hurri berörde ränte- och
amortissementsutgift, så länge den är af nöden, må bestridas;
och g) att, såsom hittills, på den enskilda industrien ocf) företagsamheten i
landet må ankomma att företaga och utföra de smärre jernvägs-banor, hvilka för
kommunikalions-behof af mindre utsträckning erfordras, dock att ingen sådan bana,
som kan hänföras under egenskapen af allmän väg, må kunna sättas i verket, innan
Kongl. Maj:t, efter skedd anmälan om banans rigtning och beskaffenhet, dertill
lemnat tillåtelse; lärande, på sätt under redan förfluten tid tillgått, det böra på
särskild pröfning i hvarje fall bero, om och i hvilken mån dylika företåg må af
staten understödjas, vare sig genom direkt anslag, eller helst med lån af allmänna
medel.
Till hvad jag sålunda i underdånighet anfört och föreslagit, utbeder jag ifiig
slutligen att endast få tillägga några ord, för alt bemöta det inkast, som möjliget)
kunde komma att förebringas om bristande öfverensstämmelse mellan de åsigter.
hvilka nu skulle göras gällande och de beslut, som Kongl. Maj:t i jernvägsfrågan
förut, uppå min underdåniga föredragning, meddelat. När Grefve A. von Rosen, i
början af Maj 1848, inlemnat sin underdåniga ansökning om understöd från statens
sida till anläggning af en jernväg mellan Örebro och Hult, aflat Kongl. Maj:t icke
12
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, M 4.
något förslag till Rikets Ständer om ett sådant understöds beviljande; med kännedom
deraf, alt under riksdagen väckta enskilda motioner angående åtgärder till befrämjande
af jernvägsföretag i Sverige, ännu voro beroende på Rikets Ständers handläggning,
öfverlemnade Kongl. Maj:t blott ansökningshandlingarne till Stats-ulskottet, på det
Rikets Ständer måtte komma i tillfälle ali närmare öfverväga hvad åtgärd å det
allmännas sida i afseende på det vigtiga ärendet vöre att vidtaga. Rikets Ständers
beslut å nästlidne riksdag, angående stalsgaranti i afseende på anläggningskostnaden
för en jernväg mellan Köping och Hult, fattades utan någon föregående kommunikation
från Kongl. Maj:t. Att Kongl. Maja icke desto mindre år 1848 hufvudsakligen
godkände Rikets Ständers då anmälda beslut om statsunderstöd åt ett bolag
för jernvägsanläggning mellan Orebro och Hult, och sedermera år 18S2 förordnat
om verkställighet af Rikets Ständers beslut rörande slatsgaranli jemväl åt ett bolag
för jernvägs anläggning mellan Köping och Hult, torde icke böra anses som bevis
att Kongl Majit gillat methoden såsom en allmängiltig princip för all framtid, ehuru
det bevittnar Riksstyrelsens nitälskan för den vigtiga saken, eller att början med en
större jernvägsanläggning omsider äfven i vårt land kunde göras, på sätt och under
vilkor, som då ensamt stodo styrelsen till buds. Under tiden har den af mig
underdånigst åberopade erfarenheten i andra länder hunnit en ytterligare utveckling;
och det är först efter denna dag som, derest, i följd af Kongl. Maj:ts nu afgående
Nådiga förslag, någon betydligare bränvinsskatt varder af Rikets Ständer beslutad,
en särskild medeltillgång forde vara att påräkna, hvarpå ett gagneligt statsobligations—
system må kunna grundas.»
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet Herr Friherre Palmstjerna yttrade
i underdånighet:
»Den mening jag mera än en gång uttalat emot en sådan början till större
jernvägsanläggninga^r uti Riket, som sedermera, till följe af Kongl. Maj:ts bifall till
Rikets Ständers beslut egt rum, genom oktrojerandet af Köping-Hults-jernvägen, kan
ej vidare vara tillståndigt att upprepa. Sedan Konung och Ständer, genom öfverensstämmelse
/uti åsigter, inträdt på den banan, att med stora uppoffringar påskynda
anläggandet éf för handels-trafiken och resande hufvudsakligen afsedde jernvägsförbindelser,
/är det min pligt att i min mån och så vidt jag förstår att bedöma
detta ämbe, råda till det bästa och för rikets sanna nytta mest ändamålsenliga användande
af de medel, hvilka för fullföljandet af det påbegynta verket kunna stå till
bujfg. Ett halfgjordt arbete är till ingen eller ringa nytta; allenast ett fulibordadt
k,an motsvara de förhoppningar, som fästats vid första tanken derpå. Derföre anser
jag ock, alt den började Köping-Hults-jernbanan ej bör betraktas annorlunda än
såsom det första steget till eli aflägse mål, som man föresatt sig alt söka och som
måste uppnås, om detta steg skall blifva fruktbringande.
Af dessa skäl instämmer jag uti det förslag, föredragande Departements-chefen
afgifvit. Om ej staten är egare af dessa utomordentliga kommunikationsmedel, utan
den trafikerande allmänheten skall vara beroende af fremmande, endast vinstsökande
Kongl. Majus Nåd. Proposition, M i.
entreprenörer, kan, i min tanka, aldrig det åsyftade allmänna gagnet af de nedlagda
kostnaderna vinnas, eller de verkligaste fördelarne deraf i framtiden åtnjutas af kommande
slägter.»
Kongl. Maj:t behagade, uppå underdånigt tillstyrkande af Statsrådets
öfrige ledamöter, med godkännande af föredragande Departementschefens
förslag och derför anförde motiver, besluta, att, i öfverensstämmelse
dermed, nådig proposition, sådan den vid detta protokoll
finnes bilagd, skulle till Rikets Ständer i vanlig ordning expedieras.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
Bih. lill H St. Prot. 1SJS3 N St!o4. 1 Sami. I Afd 5 Haft.
3
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1833.
Kongl. Maj:h Nåd Proposition, N:o 5.
1
N:o 3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Dec. 1853, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:fs Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
rörande anslag till ombyggnad af Nockeby bro, å
vägen emellan Stockholm och Kongl. Lust-slotlet
Drottningholm å Lofön i Färentuna härad af Stockholms
Län; Gifven Stockholms Slott den 16 November
1853.
Sedan Kongl. Majit, uti Nådig proposition till Rikets åren 1850 och 1851 församlade
Ständer, fästat deras uppmärksamhet å det i allmänhet biistfälliga skick,
hvaruti, oaktadt under sednare åren vidtagna, efter tillgångarne lämpade, reparationsåtgärdcr,
de på vägen emellan Stockholm och Drottningholms lustslott varande, med
allmänna medel uppförde, så kallade Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar
sig befinna, och dervid tillika framställt angelägenheten att utan tidsutdrägt företaga ombyggnad
af den förstnämnde eller Tranebergs bro; hafva Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 20 Augusti 1851, anmält, att, “som en ombyggnad af Tranebergs
bro är af behofvet påkallad, samt Staten allt hittills, utan någon kommuns deltagande,
bekostat de utgifter, som med byggandet och underhållet af de på vägen emellan
hufvudstaden och Drottningholm befintliga broar varit förknippade, Rikets Ständer
beviljat det af Kongl Majit till förenämnde ändamål begärda anslag, Fyratioåtta Tusen
riksdaler, att från Riksgälds-kontorct utgå; hemställande Rikets Ständer derjemte,
att för brons begagnande sådan afgift måtte bestämmas, hvarigenom en fond
kunde bildas för brons framtida underhåll och ombyggnad."
Bilt. till R. St. Prof. 1853 1854. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 1
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 5.
Efter det att Kongl. Majit, i följd häraf, anbefallt Dess styrelse för allmänna
väg- och vatten-byggnader att ofördröjligen besörja ombyggnaden af Traneberg»
bro, enligt gillad plan och dertill hörande kostnads-förslag, har Kongl. Majits Befallningshafvande
i Stockholms län, sorn, jemlikt Kongl, brefvet den % Februari
1819, eger hålla tillsyn öfver ifrågavarande Irenne broar, uti underdånig skrifvelse
den 5 Mars 1852, med hemtad anledning af Rikets Ständers ofvanomförmälda hemställan
och då tiden för arrende-kontraktet om bropenninge-uppbörden vid berörde
broar med September månad samma år skulle löpa till ända, tili Kongl. Majrts Nådiga
pröfni ng och fastställelse öfverlemna t förslag till förändring och förhöjning af
nu gällande taxa å bropenningarnc vid Tranebergs, Nockeby och Drottningholms
broar, med hemställan tillika, att så val 1852 års, som blifvande arrendet af dessa
bropenningar icke vidare måtte, såsom hittills, ingå till Stats-verket, utan reserveras i
Landtränteriet för bildande af den i Rikets Ständers ofvanberörda skrifvelse antydda fond,
helst fullständig ombyggnad af Drottningholms bro med det snaraste vore oundgänglig
och Nockeby bros längre eller kortare varaktighet ej heller kunde med tillförlitlighet
beräknas; — att fonden måtte få förvaltas af en särskild direktion, med landshöfdinden
till ordförande och tre, uppå hans förslag, af Kongl. Majit förordnade ledamöter
ibland egendomsegare i Färentuna härads att direktionen skulle förränta medlen: —
att fonden icke finge anlitas till reparationer å broarne förr, än den uppgått till minst
100,000 ridr banko, utan broarnes vidmagthåilande under tiden, såsom härtills, varda
bekostad af anslaget till underhåll af kronans hus och byggnader i landsorterna; —
att, om härtill erfordrades Rikets Ständers samtycke, broarrende-medlen likväl måtte
få ifrån och med år 1852 uteslutas från fögderiets räkenskaper och levereras till
landtränteriet samt derifrån till Kongl. Majits och Rikets Stats-kontor öfversända»,
i ändamål att der reserveras under afvaktan af Rikets Ständers beslut.
Häröfver har Kongl. Majit infordrat underdånigt utlåtande äf Dess och Rikets
Kammar-kollegium, sorn, i anledning häraf, låtit Färentuna häradsboer inför
vederbörande Härads-rätt i ämnet höras, hvarvid desse väl godkänt Kongl. Majits
Befallningshafvande» förslag till föreskrifter för arrende-fondens förvaltning, men.
deremot beslridt förslaget angående bropenningarnes förhöjning, helst härads-boerne
redan hade andra långa broar emellan, öarne att underhålla, och särdelies allmogen,,
sorn nödgades färdas flera mils väg till hufvudstaden med landtmanna-produkter,.
icke syntes böra betungas med en ytterligare afgift, som. minskade behållningen af
dessa varor; och har Kammar-kollegium, för egen del,; uppå anförda skäl,, ansett sig,
icke kunna understödja Kongl. Majits Befälfningshafvandes förslag, utan trott enklast
och säkrast vara, att Stats-verket af sina årliga tillgångar besörjde kostuaderne
för ifrågavarande trenne broars byggnad och underhållande, hvilka alltid kunde antagas
öfverstiga de inkomster, arrendet af bropenningarne lemnar och deremot bland'
sina årliga inkomster upptager dessa, likasom öfriga kronan» arrende-medel; i sammanhang
hvarmed Kammar-kollegium gifvit tillkänna, att kollegium, i afvaktan af
Kongl. Majits Nådiga beslut i denna fråga, genom utfärdade arrende-kontaakter den
4 Oktober 1852, endast för tre år utarrenderat bropenninge-uppbörden,. emot årlig,
arrende-afgift för Tranebergs bro af 300 ridr samt för Nockeby och Drottningholms;
broar af 533 ridr 16 sk., tillsammans Åttahundrade trettiotre ridr 16 sk. banko, med knonam
förbehållen rättighet, att sex månader före hvart arrende-års utgång uppsäga kontrakt em,.
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition, N:o 5.
8
Vid föredragningen af detta ärende har Kongl. Majit, i afseende på tillkomr
sten af och utgifterne för den så kallade Drottningholms-vägen med dertill hörande
broar, inhemlat följande förhållanden, hvilka Kongl. Maj:t vid detta tillfälle anser
nödigt att, för fullständig utredning af det ämne, som Kongl. Majit nu gör till föremål
för Rikets Ständers öfverläggning och beslut, Rikets Ständer meddela.
Till Lofön och närliggande öar i Mälaren, inom Färentuna härad af Stockholms
län, begagnades i äldre tider vägen från hufvudstadens norra tull, genom Solna
skogen lill Bellsta-bro och vidare öfver Ulfsunda m. fl. egor uti Bromma församling till så
kallade Tyska botten, hvarifrån på färja eller båt öfverfarten skedde till Lofö-landct.
Som denna 1 £ mil långa, illa underhållna, väg fanns vara särdeles besvärlig
och obeqväm vid den Kongl. Familjens resor till Drottningholms lustslott, väcktes
redan år 1759 förslag till ny vägbyggnad deremellan och Stockholm.
1783 den 17 Januari beslöt Kongl. Majit att anläggningen af den nya Drottiiingholms-vägen
skulle företagas öfver Kungsholmen och Stadshagen inom Stockholms
område förbi Christineberg, med bro öfver sjön till Tranebergs-landet, och vidare genom
Ulfsunda och Åkeshofs egor till Nockeby, med bro öfver sjön till Kersö, samt
derifrån medelst bro till Drottningholmslandet på Lofön.
Denna nya väg, utgörande från Kungsholmstullen något öfver ^ mil, med
nyssnämnde Irenne broar, Trallebergs 220 famnar, Nockeby 398 famnar och Drottningholms
135 famnar lång, fulländades år 1787.
Vägbyggnaden öfver Stockholms stads egor bekostades af staden med en
summa af 17.480 Ridr 32 sk. 2 rst. specie, men den återstående delen af vägen, äfvensom
brobyggnaderne erfordrade en utgift af 100,454 Ridr 10 sk. 8 rst. specie.
Den nya Drottningholms-vägen blef, enligt Ståthållare-embetets på Drottningholm
kungörelse den 20 Augusti 1787, upplåten till allmänt begagnande, så väl till
Kongl, lustslottet Drottningholm, som oek derförbi, af resande och allmoge till och
från Svartsjö län, genom såkallade Malmgatan åt stora vägen, förbi ladugården och
vidare efter utsatta visare. Denna kungörelse innefattar icke föreskrift om någon
afgifts erläggande vid de trenue broarne.
Underhållskostnaden bestriddes till och med slutet af år 1802 utaf den för
byggnader och reparationer vid Drottningholms och Haga slott då anslagna summa,
20,000 Ridr årligen. Bchofvet at större reparationer lärer emedlertid hafva ledt tanken
på möjligheten att genom bropenningar bereda tillgång till nämnde underhäll,
och i sådant afseende blefvo, på Drottningholms slottskassas bekostnad, brostugor
uppförde för uppbörd af bropenningar, hvilka fastställdas genom en den 27 September
1802 utfärdad taxa. Redan året derpå eller 1803 erfordrade Nockeby bros iståndsättande
en utgift af 7,288 Ridr 32 sk. banko.
Uti Nådigt bref den 23 Augusti 1810 förordnade Kongl. Majit, att bropenningarnc,
som dessförinnan användts till större förbättringar, med arrendatorerne afbroafgiften
ålagd skyldighet att afhjelpa mindre bristfälligheter å broarne, borde ingå
blund Statsverkets inkomster.
Genom Kongl, brefvet den 28 April 1814 anbefalldes, att koslnaderne för
broarnes och vägens underhållande skulle af Statsverket förskjutas och sedermera af
besparingarne å Riksstatens första hufvudtitel eller öfverskotten på inkomsterne ersättas
samt bohofvet derefter hos Rikets Ständer anmälas.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 5.
Vidare och sedan kostnaderne för broarnes ombyggnad och ändring uppgått
till betydligare belopp, som måst särskildt hos Rikets Ständer askas, utan att do
härtill beviljade anslag ändock funnits tillräcklige, beslöt Kongl. Maj:t, enligt Nådigt
bref den 2 Februari 1819, dels förhöjning i bropenninge-taxan, dels utarrendering på
sex års tid i sender at bropenninge-uppbörden, hvaraf arrendet skulle, jemlikt Rikets
Ständers beslut, oförryckt till broarnes underhåll användas, dels ock att de kostnader,
som för broarnes reparation, utöfver hvad Rikets Ständer anslagit, erfordrades,
finge af samma års statsanslag för kronans allmänna byggnader i landsorterne ersättas;
i sammanhang hvarmed jemväl tillsynen öfver broarne uppdrogs åt Kongl.
Maj:t$ Befallningshafvande i Stockholms län.
Uti'Nådigt bref till Kammar-kollegium den 29 November 1829 stadgade Kongl.
Maj:t, att snöskottningen å vägen emellan Nockeby och Traneberg» broar skäll af
kronan bekostas och af allmänna byggnadsanslaget utgå.
På grund af Kongl, brefvet den 12 November 1831 utfärdade Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Stockholms län den 23 Maj 1832 den förnyade, dock ej förhöjda,
taxa för bropenningarne, hvilken ännu är gällande.
Jemlikt Kongl, brefvet den 5 Oktober 1833 blef bropenninge-uppbörden utarrenderad,
utan någon dermed förenad underhålls- eller nybyggnads-skyldighet.
Vid 1834 och 1835 årens Riksdag funno Rikets Ständer godt, att, för underhållet
af Drottningholms broar, uppföra å Rikstatens dåvarande åttonde hufvudtitel
800 R:dr årligen, att disponeras i sammanhang med anslaget för publika byggnader
i landsorterna, emot det att arrende-afgiften för nämnde broar inginge till Statsverket;
och vid samma tillfälle blef, för underhållandet af vägen emellan Stockholm
och Drottningholm, ett årligt stats-anslag af 670 R:dr å förberörde hufvudtite! anvisadt,
äfven inbegripet under byggnadssumman för landsorterna, hvilket sistnämnda
belopp, genom Kongl, brefvet den 20 Augusti 1835, ställdes till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Stockholms län disposition, emot redovisning.
För tillsyn öfver broarne emellan Slockholm och Drottningholm bestämdes
genom Kongl, brefvet den 8 Januari 1839 ett årligt arfvode af 100 R:dr banko, att
utbetalas till den härtill af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utsedde person.
Ar 1849 upphörde Kammar-kollegii befattning med byggnadsanslaget för
landsorterne och förflyttades på Kongl. Öfver-intendcuts-cmbetet, som, lill följd häraf,
numera eger besörja jemväl underhållet af ifrågavarande ttenne broar.
Räkenskaperne för åren 1834-1849 utvisa, att Stats-verkets inkomst af bropcnninge-arrendet
under nämnde tid utgjort sammanlagdt 11,188 R:dr 33 sk. 9 rst.
eiler i medeltal för hvart år 699 R:dr 14 sk. 1 rst. banko.
Under samma tid har Statsverkets utgift endast för reparationor å broarne
uppgått till 29,956 R:dr 29 sk. 10 rst. eller, för år räknadt, öfverhufvud till 1,872 R:dr
13 sk. 10 rst. banko, som mer än 2 4 gånger öfverstiger inkomsten.
Nvbyggnadskostnaden för vägen och broarne uppgick, såsom förut är nämndt,
år 1787 till
100,454: 10. 8 specie.
Isiåndsättandet af Nockeby bro år 1803 till  7,288: 32. — „
d:o af Trallebergs och Drottningholms broar år 1815 till 8,416: 44. 11.
och iståndsättande af Nockeby bro år 1819 till. . . . 13,258: 32. 4.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 5.
5
— hvilka belopp utgått dels af särskilda stats-anslag, dels af allmänna anslaget för
kronans hus och byggnader i landsorterne; hvartill nu ytterligare kommer, för nybyggnad
vid Traneberg, af Rikets Ständer år 1851 anvisade  48,000: — —
Efter öfvervägande af allt detta, jemte hvad Kammar-kollegium, för sin del,
i afseende på Kongl. Majlis Befallningshafvandcs ofvanberörda förslag, underdånigst
upplyst och anfört, har Kongl. Maj:t, då det icke utan allmänhetens alltför stora betungande
låter sig göra att, genom förhöjning af nu sällande taxor å bropenningeuppbörden
vid Trallebergs, Nockeby och Drottningholms broar, bilda en fond, tillräcklig
att bestrida alla för dem erforderliga underhålls- och byggnads-kostnader,
samt enär hinder härför dessutom möter derigenom, att, enligt Rikets Ständers vid
1835 års riksdag fattade beslut, broafgifterne böra ingå bland Stats-verkets inkomster,
genom nådigt beslut den 4 nästiidne Maj, förklarat sig för närvarande icke finna
skäl, att till den ifrågaställa förhöjningen uti de vid öfverfarten af förstnämnde
broar hittills bestämda afgifter lemna nådigt bifall.
Sedan under de sistförflutne åren Nockeby bro, särdeles vestra delen deraf,
befunnits vara så bristfällig, att Kongl. Maj:t ansett sig föranlåten, genom nådigt
blef den 15 Maj 1852, anbefalla Styrelsen för allmänna väg- och vatten-byggnader,
att tills vidare låta frenne gånger om året, under våren, sommaren och hösten, å
berörde bro anställa besigtning och förhållandet med samma bro derefter till Kongl.
Majit inberätta, samt derjemte anbefallt förbemälde styrelse att, under innevarande
år, med iakttagande af största möjliga hushållning, ombesörja nödiga reparationer
för Nockeby brons hållande i farbart skick, har, i följd häraf, Styrelsen, uti underdånigt
memorial den 9 sistlidne Augusti, anmält, att, å den otillförlitligaste eller vestra
delen af bren, karet n:o 2 sjunkit och dervid afbrutits på midten; att styrelsen låtit,
jemte åtskilliga smärre, oundgängliga lagningar å körbanan m. m., provisionel! afhjelpa
förenämnde opåräkuade skada, hvilken synes härleda sig icke blott från bottnens
lösa beskaffenhet, utan ock deraf, att brokarens sammanhuggning numera befinnes
vara i hög grad opålitlig; att af de öfriga brokaren, sedan vårbesigtningen, endast
n:o 24 och n:o 26 märkbart rubbat sig; samt att, som brons vestra del emellan
rullbron och stranden nu endast uppbäres af tvenne osäkra brokar och för öfrigt af
provisionel stöd , hvilka successivt måst' anbringas i följd af att der förut varande
flere brokar rasat, vestra brodelen icke kan anses vara säkert farbar, och således
larfvar att med möjligaste första ombyggas; för hvilket ändamål jemväl blifvit föreslaget,
att denna del af bron måtte förändras till chaussée på fascinbäddar, i enlighet
med af synförrättaren, kapitenen F. W. Leijonancker, upprättad arbetsplan med
ritning och kostnads-törslag, slutande sig å en summa af 27,000 r:dr banko, hvilken arbetsplan
blifvit af Kongl. Majit den 4 sist). Maj godkänd; och som Kongl.Majit, vid samma
tillfälle, med afseende å det bristfälliga skick, hvaruti, enligt, hvad upplyst blifvit,
Nockeby bro i dess helhet för näivarande befinlies, i nåder anbefallt Stytelsen för
allmänna väg- och vatten-byggnader, att skyndsamligen låta uppgöra ritning och
kostnads-förslag till ombyggande jemväl af den öftiga eller östra delen af bron, på
det sä't, som med minsta möjliga kostnad bäst uppfyller ändamålet, samt att derefter
med berörde ritning och kostnadsförslag, jemte eget underdånigt utlåtande i ämnet,
till Kongl. Majit inkomma, har förbemälde Styrelse, till åtlydnad häraf, den 18
nästförflutue Augusti till Kongl. Majit aflemna! uuilerdånigt betänkande med ritning
6
Kongt. Maj:ls Nåd. Proposition\} N:o 5.
och kostnads-förslag, som hufvudsakligen afser att, med bibehållande af nuvarande
rörliga brodelen, emellan densamma oell östra landet, såsom åudamålsenligast och
med minsta kostnad förenadt, anlägga flottbro, enligt samma principer och konstruktionssätt,
som iakttagits vid ombyggnaden af Trallebergs bro, på en längd af 1,075
fot och utsträcka östra landfästet 20 fot från stranden, med fast väg, som bygges
på pålgrund öfver dervarande grunda vattnet; för hvilken ombyggnad kostnaden
blifvit, med ledning af den vid Trallebergs brobyggnaden vunna erlarenhct, beräknad
att uppgå tin 55,944 r:dr 31 sk. 4 rst. bauko; tillstyrkande Styrelsen underdånigast,
att företräde måtte lemnäs åt Nockeby bros ombyggande enligt denna plan, framför
den eljest behöfliga åtgärden, att nedlägga en kostnad af omkring 10 till 12,000 r:dr,
sorn troligen skulle erfordras för nuvarande östra brodelens iståndsättande, helst
härigenom i alla fall icke kunde vinnas bestämd säkerhet för brons varaktighet, emedan
de på 40 å 50 fots vattendjup sänkta gamla brokaren, derå icke någon reparation
är möjlig, icke betrygga brons framtida bestånd; i hvilket underdåniga yttrande
Kongl. Öfver-intendenls-embetet, uti underdånigt memorial den 27 sistföiflutne September,
instämt, med anmälan derjemte, att stats-anslaget för kronans hus och byggnader
i iandsorterne icke, utan åsidosättande af andra oundgängliga arbeten, lemnar
tillgång nästkommande år till bestridande af större eller mindre del utaf ofvannämnda
betydliga reparationskostnad.
Med anledning häraf och då, enligt hvad vid ofvanomförnaälda besigtningar
blifvit utredt, den å vägen emellan hufvudstadcn och Drottningholms lustslott varande
Nockeby bro numera bcfinnes i det bristfälliga skick, att vestra delen deraf
oundvikligen måste oförtöfvadt ombyggas, och att å östra delen af samma bro, derest
densamma vidare skall kunna begagnas, en alltför kostsam reparation erfordras, genom
hvilken likväl brons bestånd endast kan för en kortare tid betryggas, har Kongl.
Majit, vid sådant förhållande, ansett mest ändamålsenligt, att bron i hela dess sträckning
med ens ombygges; och som kostnaden för denna ombyggnad på det sätt, att
vestra delen deraf förändras till chaussée på fascinbäddar, och östra delen hufvudsakligen
ersättes genom flottbro, blifvit förslagsvis beräknad:
hvartill mede) på annat sätt helt och hållet saknas, finner Kongl. Majit sig nödsakad
härmed föreslå, att Rikets Ständer måtto till omförmälda ändamål anvisa en
jemn summa af åttatiotre tusen riksdaler banko.
De till förevarande fråga hörande handlingar, ritningar och kostnadsförslag
skola särskildt Rikets Ständers Stats-utskott tillställas; och Kongl. Majit förblifvcr
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra
för vestra brodelen till
och för den östra d:o
Ridr 27,000: —
„ 55,944: —
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 5.]
7
Utdrag af Protokollet ofver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majd
Konungen i Stats-rädel å Stockholms Slott den 16 November
1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitise-Statsministern, Herr Grefve Sparre',
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Frih. Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
till justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Majus, uppå Statsrådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Maj-.ts nådiga
proposition till Rikets Ständer, angående anslag till ombyggande af Nockeby bro
å vägen emellan Stockholm och Kongl, lust-slottet Drottningholm.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll biiagdt,
samt befallde, att, i enlighet dermed, nådig proposition skulle till Rikets
Ständer aflåta».
Ex protocollo.
Mildhog Lundgren.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 6.
N:o 6»
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Dec. 1883, kl. 10 f. m.
*
Kongl. Majds Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i
fråga om förmedling af räntan (ör lägenheter å förra
kronoparken Strandskogen på Öland; Gifven
Stockholms Slott den 16 November 1853.
Med fästad uppmärksamhet å angelägenheten af en förbättrad vård örn allmänna
skogarne i landet, hafva Rikets Ständer, dels i underdånig skrifvelse den
26 April 1810, ibland andra utvägar att främja skogshushållningen, åt Kongl. Majit
öfverlemnat att låta försälja och under egande-rätt åt enskilde upplåta sådana kronans
parker och skogar, hvilka icke vore för allmänt behof erforderliga, dels ock, genom
beslut vid 1817 och 1818 arens riksdag, stadgat följande, efter Rikets Ständers
åsigt, till ofvannämnda ändamål ledande grunder.
l:o att alla kronans disponibla skogar och allmänningar, med undantag af de
för flottornes eller andra kronans behof nödiga samt sådana, hvartill antingen menigheter
eller enskilda kunna ega någon laglig rätt, och hvilket genom behörig undersökning
bör utredas, måga uppå öppen auktion till den mestbjudande under skattemanua-rätt
försäljas;
2:o att årliga räntan bestämmes till minst sex skillingar banko för hvarje
tunnland skog eller jord, hvarunder det icke må försäljas; och att någon annan skattläggning
härå till Täntans bestämmande icke må ega rum, ej heller några frihetsår;
3:o att skatteköpe-skillingcn bör erläggas med sex gånger den ränta, hvarå
högsta anbud göres vid auktionen för hvarje tunnland skog eller jord; och att ej
mindre den årliga räntan, än skatteköpe-skillingen skall beräknas i spanmål efter ett
medeltal af Länets markegångspris under de vid köpet nästförflutna tio åren; böran
-
de äfven
Kongl. Maj:!s Nåd. Proposition, N:o 6.
9
de äfven nöjaktig säkerhet ställas för årliga räntans utgörande och för skatteköpsskillingens
riktiga erläggande;
4:o att skatteköps-skillingcn må få utbetalas på sex år, eller ock kortare tid,
allt efter omständigheterne, som dock böra ankomma på Kongl. Maj.ts nådiga pröfning
för hvarje särskildt fall, der något uudantag kau ega rum;
5:o att auktionerna böra ske på en och samma dag uti Kongl. Maj:ts och
Rikets Kammar-kollegium och Lands-kansliet i orten, samt å det närmast till skogen
belägna tingsställe, sedan kungörelser derom blifvit utfärdade inom länet och
angränsande län, samt uti allmänna tidningarne; och
6:0 att Landshöfdingen eger föreslå samt Kammar-kollegium pröfva och fastställa
i huru många tunnland hvarje utrop vid auktionen bör. ske.
I enlighet med detta Rikets Ständers beslut, som genom underdånig skrifvelse
den 13 Juni 1818 blef Kongl. Maj:t meddeladt, biföll Kongl. Majit under den 8
Maj 1821, att kronoparken Strandskogen i Glömminge och Algutsrums socknar af
Ölands södra mot i Calmar län, med en sammanräknad area af 832 tunnland 25
kappland finge, fördelad i tolf lotter, till rymden omvexlande emellan 38 tunnland och
85 tunnland 28 kappland, på offentlig auktion till köp med skattemannarätt utbjudas
under ofvannämnda af Rikets Ständer i allmänhet stadgade vilkor. För de lotter,
hvilka vid försäljningstiden hade största tillgång å skog, uppdrefvos anbuden ganska
högt, ehuru jorden til! dessa lotter ingalunda ar ansedd vara af bättre egenskap, än
å dem, hvarest skogen då redan var medtagen och för hvilka sednare, med afseende
härå, vida lägre anbud erhöllos. Lotterne N:fis 1 och 4, innefattande den förra 61
tunnland 27 kappland; den sednare 71 tunnland 21 koppland, blefvo af nyss uppgifna
orsak inropade för endast 15 till 17 skillingar tunnlandet, under det att auktionspriset
för öfriga lotter uppgick från 24 sk. lill och med till 1 r:dr 1 sk. för hvarje
tunnland; i följd hvaraf årliga räntan, förvandlad i spanmål, utgör: för lotten N:o 1
0111 61 tunn- 27 kapp-land, två tunnor 11 kappar; för lotten X:o 2 om 78 tunn- 15
kapp-land, sex tunnor 24 kappar; för loiten 3V:o 3 om 84 tunn- 15 kapp-land, åtta
tunnor 18 kappar; för lotten X:o 4 om 79 lunn- 21 kapp-land, tre tunnor 14 kappar;
för lotten N:o 5 om 65 tunnland, åtta tunnor 2 kuppar; för lotten N:o 6 om 60 tunnoch
26 kapp-land, sex tunnor 5 kappar; för lotten X:o 7 om 65 tunn- 21 kapp-land,
fem tunnor 9 kappar; för lotten X:o 8 om 38 tunnland, tre tunnor 6 kappar; för
lotten N:o 9 om 60 tunn- 16 kapp-land, lie tunnor 24 kappar; för lotten NrolOom
74 tunn- 4 kapp-land, sex tunnor 12 kappar; för lotten i\T:o 11 om78tuun- 16 kappland,
fyra tunnor 25 kappar; samt för lotten X:o 12 om 85 tunn- 28 kapp-land, åtta
tunnor 9 kappar, hälften råg och hälften korn.
Denna ränta var likväl af föga betydenhet för flertalet af de första egarne,
Iniika genom skogens nedhuggande och försäljning tillskyndades en vinst, hvaraf
de lörsta årens utskylder utgjorde en ringa del. Dessa lottegare hastade ock, efter
lith. till II St. Fröt. 1853 § 1854. 1 Sami. 1 Afd. 4 lliift.
2
10
Kongl. Maj:le Nåd. Proposition, N:o 6.
skogens förödande, att stycka och afyttra sina lotter, hvilket haft till följd, att för
närvarande bland dessa lotter en, nemligen lotten N:o 7, är sönderstyckad mellan
icke mindre än 16, en annan eller loiten N:o 1 mellan 14, lotten N:o 3 mellan 10,
lotten N:o 12 mellan 7 delegare o. s. v. En så beskaffad ytterligare styckning är
väl genom Kammar-kollegii cirkulär af den 5 Maj 1843, grundadt 5 Kongl, brefvet
den 8 April samma år, numera förbjuden; men dessförinnan hade emellertid största
delen af de styckade lotterna blifvit upplåten åt inhyseshjon och arbetsfolk, som
derå uppfört en mängd backstugor, till mycket bekymmer för ortens fattigvård. Alla
lotterne, nära nog bcröfvade sin skog, äro visserligen odlade, men jorden är i allmänhet
svag, bestående af endast mosand, å en del ställen blandad med någon lera
och mossjord. Årliga afkastuingcn lärer i medeltal icke kunna skattas till högre, än
40 till 50 tunnor spanmål för hel lott, hvarå anses kunna lödas från 5 till 10 kreatur,
ehuru någon tillgång på äng icke finnes.
Med åberopande af dessa förhållanden hafva nuvarande egare af lotterne N:ris
5, 6 och 12 hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län begärt, att som lotternes
årliga räntor, hvilka, enligt Kammar-kollegii skattebref af den 15 Februari
1822, uppginge för lotten Nro -5, af 65 tunnland, till åtta tunnor 2 kappar, för lotten
N:o 6, af 60 tunnland 26 kappland, till sex tunnor 5 kappar, och för lotten X:o 12,
af 85 tunnland 28 kappland, till åtta tunnor 9 kappar, hälften råg och hälften korn,
numera sedan den å lotterna befintliga skog, sorn tillförene utgjort deras egentliga
värde, blifvit nästan helt och hållet afverkad, vore alltför höga och icke, utan sökändernas
fullkomliga obestånd, kunde utgöras, dessa räntor alltså måtte nedsättas till
likhet med lotten N:o 1, hvaraf erlades en kappe på tunnlandet. Uti resolution den
28 September 1849 förklarade, i anledning häraf, Kongl Majus Befallningshafvande
sig icke kunna ansökningen bifalla, enär ofvanberörde räntor icke tillkommit i så beskaffad
ordning och på det sätt, att förmedling deri kunde ega rum; hvilken resolution,
uppå deröfver anförda besvär, jemväl blifvit af Kongl. Majus och Rikets Kammar-kollegium
fastställd; och då besvärandcrne sedermera hos Kongl. Maj:t fullföljt
sin klagan, har Kongl. Maj:t, vid målets pröfning den 25 Augusti sistlidet år, funnit
skäl ej vara af klaganderne anfördt, som kunnat verka ändring af Kammar-kollegii
utslag.
Då emellertid klaganderne i den underdåniga besvärs-skriften tillika framställt
anhållan, att Nådig Proposition, rörande förmedling af räntan för ofvanberörde skogslotter,
matte till Rikets Ständer aflåtas, och Kongl. Majit, med anledning häraf, nu
tagit sistnämnde fråga uti öfvervägande, har Kongl. Majit dervid icke kunnat lemna
utan uppmärksamhet, att vederbörande kronofogde och härads-skrifvare, på grund af
anställd syn-förrättning, bestyrkt de uppgifter å hvilka förrbemälde skogslotte-egare
stödt sina i äninet anförda besvär, samt att Kongl., Maj:ts Befallningshafvande i Calmar
län jemväl intygat, att de af meranämnda lägenheter utgående räntor äro vida
högre, än sorn, efter skattläggnings-methodcn för orten, kan på lägenheterna belöpa;
och enär således sannolikt är, att deras nuvarande innehafvare, som af oförstånd och
lockade af de låga försäljningspris, hvarför, efter skogens förstöring, lägenheterna
kunnat till dem upplåtas, desamma öfvcrtagit, icke skola framgent förmå att den i
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N:o 6.
11
allmänhet drvga räntan utgöra, och fördenskull anledning är, både att Kronan kommer
att tiiiskvndas förluster och äfven att lägenheternas talrika befolkning skall råka
i obestånd och falla ortens fattigvård till last, finner Kongl. Maj:t, vid dessa omständigheter,
Sig föranlåten föreslå, det Rikets Ständer må för sin del medgifva, att
skattläggning efter ortens method må på Statsverkets bekostnad ega rom, ej mindre
å dom af ifrågavarande lägenheter, hvilkas innehafvare nu klagat öfver den lägenheterna
Asalia dryga räntan, an äfven å öfriga på förra Strandskogen befintliga lägenheter,
hvilkas egare inom 8 månader efter derom utfärdad låns-kungörelse hos
nyssbemäide Kongl. Majits Befallningshafvande anföra enahanda klagan; att denna
skattläggning härefter må i vanlig ordning, enligt i allmänhet gällande författniugar,
pröfvas; och att, sedan skattläggningarne blifvit behörigen stadfästade, den derigenom
bestämda nya räntan skall, i stället för den nuvarande, utgöras af hvar och en lägenhet,
hvars innehafvare inom tre månader efter erhållen del af beslutet om den nya
räntans belopp, derom hos Kongl. Maj:ls Befallningshafvande gör anmälan. Kongl.
Maj:t förblifvcr Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest istädse välbevågen.
Dalum ut supra.
OSGAR.
C. O. Palmstjerna.
ludra g af Protokollet öfver Finuns-Ärenden, hållet inför Hatti Majit
Konungen i Sluts-Rådet å Stockholms Slott den 16 November
1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitise-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld.
samt Stats-Ilåden; Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-Rådef, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
till justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå
12
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 7.
Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade beslut blifvit uppsatt till Kongl. Majit»
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående förmedling af räntan för lägenheter
å förra krono-parken Strandskogen på Öland.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
samt befallde, att, i enlighet dermed, Nådig Proposition skulle tdl Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo.
Mildhog Lundgren.
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Dec. 185», kl. 10 f. m.
Kongl. Maj.is Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer
i anledning a fräckt fråga om inbetalning tild Rikets
Ständers Riksgälds-kontor af en mot köpeskillingen
för f. d. Hofbageri-egendomen i Stockholm svarande
summa af Myntverkets tillgångar; Gifven Stockholms
Slott den 16 November 1858.
Sedan Rikets Ständer, vid 1848 års riksmöte, enligt underdånig skrifvelse
den 25 Juli samma år, för bestridande af de kostnader, som med inköpet af Mynt
-
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 7. T
13
och Kontroll-verkens nya lokal samt dessa verks flyttning voro förenade, dels anslagit
den genom då medgifven försäljning af f. d. Hofbageri-egendomen i Stockholm
uppkommande tillgång, dels å Rikets Sländeis Riksgälds-konlor anvisat ett
särskildt, till hela beloppet sedermera Iyftarlt anslag af 30,000 r:dr; och Kongl.
Majit derefter, uti till Rikets sednast församlade Ständer den 15 November 1850 aflåten
Nådig Proposition, angående tillbyggnad aJ Kongl. Operahuset i hufvudstaden,
ibland andra utvägar för verkställigheten af en sådan tillbyggnad, föreslagit, att sorn
Myntverkets ställning under de nast, föregångna åren så förbättrats, att då befintliga
behållning af detta verks egna medel skall kunna godtgöra den del af byggnads-kostnaden
vid samma verk, hvartill förberörda köpeskilling, 16,666 r:dr 32 sk. blifvit
använd, sistnämnde belopp alltså matte få öfverflytlas till ”anslaget för byggnad
och underhåll af publika husen i Stockholm", hafva, med häraf hemtad anledning,
Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 26 Augusti 1851, anhållit, att Kongl.
Majit måtte meddela Nådig föreskrift, att bemälde köpeskillings belopp, i den mån
detsamma är eller varder disponibelt, skall genom Kongl. Majlis och Rikets Statskontor
till Riksgälds-koutoret öfverlemnas.
Efter inhämtande dels af Stats-kontorets underdåniga utlåtande, dels af Öfver-direktörs-embetets
vid Mynt- och Kontroll-verken yttrande, har Kongl. Majit
tagit Rikets Ständers ofvannäronde hemställan i nådigt öfvervägande, och då, en
ligt.
hvad erfarenheten ådagalagt, det förråd af ädla metaller, hvilket för tillverkning
af mynt och medaljer oundvikligen måste finnas i Myntverkets förvar, icke kan
minskas under 16 % guld och 600 % fint silfver, motsvarande i
penningvärde
Ridr 38,333: 16. -—
hvarförutan så väl för skiljemynts-präglingen som för legeringen,
till en fjerdedel emot vigten, af nästan allt det silfver, sorn från
Banken och från grufvorna till förmvntning afleronas, alltid bör
finnas ett betydligt inventarium i koppar, hvilket kan upptagas
i värde till vid pass
8,000: — —
äfvensom inventarium af ved, kol, deglar m. fl. förnödenheter
kan beräknas till minst
3.500: — —
så och enär utöfver dessa för Myntverkets drift erforderliga inventarie-belopp, uppgående
till ett sammanräknadt värde af 49,833 r:dr 16 sk. banko, Myntverket är i
oundgängligt behof af ett särskildt rörelse-kapital af omkring 10,000 r:dr,, att anlitas
vid de tillfällen, då starkare silfvermyntning ifiågakommer och särdeles vid prägling
af det nya silfvermyntel å 4 sk. banko, hvars tillverkning medför betydlig kostnad,
som af myntskatten endast till en del betäckcs, anser Kongl. Majit Myntverkets
nettobehåiining,-hvilken den 30 nästlidne Juni uppgick till 62,741 r:dr 42 sk. 8 rist,
vara behöflig såsom ett förlag, hvilket måste bibehållas för Myntverkets behöriga
drift.
Vid sådant förhållande och då för öfrigt ingifvande! af förenämnde nya silf—
vermynt å 4 sk. bar kö haft till följd, att tillverkning af kopparmynt å enahanda vallor
numera alldeles icke eller i högst ringa mån ifrågakommer, samt Myntverket
derigenom gått r mistning af’ deri lill omkring 6 å 7,000 r:dr årligen beräknade vinst,
r 14
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 7.
hvilken med sistberörda tillverkning varit förenad, och då slutligen, niom myntningskostnaden,
angelägna utgifter, förslagsvis upptagna til! mer än 18,001) rulr och hufvudsakligen
bestående i slutlig återbetalning al skuld tili Rikets Ständers Bank för
erhållna förskotter; af behofvet påkallade reparationer å nya rnynthusot; anskaffande
af ny ångpanna för valsverkets bedrifvande samt mynt-tomtens förseende med stängsel
emot sjön m. m , måste under den närmast förestående tiden för Myntverkets
räkning bestridas, har Kongl. Majit, under sådana förhållanden, funnit Myntverket
icke kunna, utan stor olägenhet, undvara den summa af 16,668 ridr 32 sk. banko,
söm genom försäljning af den så kallade hofbageri-egendomen influtit och af Rikets
år 1848 församlade Ständer blifvit, utan då ifrågasatt återbetalnings-skyidighet, anvisad
för Myntverkets ordnande å dess nuvarande lokal; och har Kongl. Majit fördenskull
velat härigenom gifva Rikets Ständer tillkänna, att Myntverkets tillgångar
för närvarande icke medgifva den inbetalning till Riksgälds-kontoret af merberörde
16,668 ridr 32 sk., hvarom Rikets sednast församlade Ständer gjort underdånig
framställning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCA R.
C. O. Palmstjerna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 7. 15
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Råde t å Stockholms Slott den 16 November
1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitias Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Sfats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteeny.
Gripenstedt, '»i-i
Gretve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stals-Rådet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
till justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppa
Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Majits
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående vackt fråga om inbetalning till Rikets
Ständers Riksgälds-kontor af en emot köpeskillingen för f. d. Hofbageri-egendomen
i Stockholm svarande summa af Myntverkets tillgångar.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-Rådels underdåniga tillstyrkande, i
Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt, samt
befallde, att, i enlighet dermed, Nådig Skrifvelse skulle till Rikets Ständet
aflåtas.
Ex Protocollo.
Mildhog Lundgren,
i
Rättelse.
Bil. X:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. 1853 om Statsverket
Sid. 12, r, 19 nedifrån står: 1,000,000 R:dr, läs: 1,600,000 R:dr.
STOCKHOLM, f. d. Schultze’» Boktryckeri 1853.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition. N:o 8.
i
N:o 8..
Ank. till Exp. Utsk. den ii Dec. 1855, kl. i f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Stunder angående de uti
ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling.'
Gifven Stockholms slott den 16 November 1855.
Till följe af (let Beslut Rikets sednast församlade Sländer, på Kongl. Maj:ts derom
gjorda Nådiga proposition, fattade angående grundräntornas förenkling, har Kongl. Maj:',
tinder den 10 Oktober 1851, genom Nådigt Cirkulär anbefallt Dess Befallningshafvande uti
Rikets samtlige Län, utom Malmöhus, der icke något härom förekommer, att inhemta iedetbörande
Räntegifvares yttranden i frågan, på det sätt: att sedan, vid i behörig ordning
utlysta sockenstämmor, ett ombud för hvarje församling blifvit valdt, desse sålunda utsedde
Socken-ombud af Kronofogden kallades tili sammanträde, hvarvid ombuden egde att ut-e
visse Deputerade till ett antal för hvarje fögderi af minst 5 och högst 6, hvilket Kongl.
Maj:ts Befallninghafvande, efter fögderiernas storlek och beskaffenhet, egde att bestämma,
åt hvilka Deputerade skulle uppdragas, att å rantegifvarnes vägnar det äskade yttrandet
afgifva; samt att desse Deputerade skulle inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samm inträda
och, efter det för dem blifvit uppläst: i:o Förteckning å alla de skattetitlar, af hvilka
jordeboks- och hemmantals-räntorna inom Länet för närvarande utgöras, och 2:o ett uppgjordt
förslag å de persedlar, som lämpligen kunna komma i fråga att för framtiden såsom
särskilda skattetitlar bibehållas, uppmanas att vid berörda förslag framställa de anmärkningar,
hvartill Deputerade kunde finna sig befogade. I sådant afseende uppgjorda förteckningar,
och förslag meddelades, vid hvilka, så vidt ske kunde, fordringarne på enkelhet och
på jemnlikhet mellan de särskilda Länen iakttagits, så att, med största inskränkning i antalet
af till bibehållande föreslagne räntepersedlar, det sammanräknade värdet af de persedlar,
hvilka skulle komma att förvandlas uti bestämd penningeränta ej uti ett Län uppgick
till alltför betydligt större andel af hela grundränte-beloppet, än uti ett annat, för hvilket
ändamål det likväl var nödigt att i vissa Län till bibehållande föredå ett större antal räntepersedlar,
än uti andra, dock ingenstädes öfverstigande åtta; äfvensom att till en räntepersedel
omflytta vissa andra af likartad beskaffenhet, hvarigenom icke allenast ett färre antal rånteper
edlar uppkom, utan äfven endast sådana bibehöllos, som utan svårighet kunde åsättas gällande
priser, och således vore tjenlige att qvarstå såsom värderingsgrunder, i stället för andra
dertill olämpliga. Kongl. Maj:ts Befallninghafvande anbefalldes, att, jemte insändande al
de, vid med Deputerade hällne sammanträden, förda protokoll, jemväl inkomna med egna
utlåtanden. Med öfverlemnande af alla sålunda infordrade handlingar, anbefalldes derefter
Kammar-kollegium att underdånigt utlåtande häröfver afgifva, hvilket under den 8 Oktober
1852 jemväl afgifvits.
Hilt. lill l(. S(. Pral. 1853 & 1855. 1 Sami. 1 Afd. 8 Håfl, j
s
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o $.
Af de meningar, hvilka vid de hållna sammanträdena utaf Länets Deputerade uttalats,
har Kongl. Maj:t, på sätt längre fram närmare skall omförmälas, inhemtat: att Deputerade
uti 9 Län, nemligen: Östergöthlands, Elfsborgs, Wester-Norrlands. Wester-bottens,
Christianstads, Blekinge, Götheborgs och Bolms, Jemtlands och Norrbottens, ansett de afgifna
förslagen böra utan förändring gå till verkställighet, ehuruväl Deputerade både uti Östergöthlands
octi Elfsborgs Län heldre önskat, att jemväl dagverksräntan förvandlats till penningeränta,
samt de uti Norrbottens Län ansett med det allmänna bästa mest förenligt, att alla
räntepersedlar till kontanta penningar förvandlades; att Deputerade uti 12 Län. nemligen:
Stockholms, Kronobergs, Jönköpings, Westmanlands, Södermanlands, Calmar, Kopparbergs,
Gefleborgs, Örebro, Wermlands, Gottlands samt Hallands, an-ett en del af de till bibehållande
föreslagna persedlar böra mot andra utbytas, hvarjemte Deputerade uti Stockholms,
Westmanlands, Gottlands och Calmar Län, äfvensom de uti Gestrikland, uttryckt den önskan,
att en större del af persedel-räntorna, samt Deputerade uti Kopparbergs och Wermelands
Län, äfvensom de uti Helsingland, att allesammans kunde förvandlats till penningeränta;
att Deputerade uti Upsala Län ansett, att såsom grundprincip borde antagas alla persedel-räntornas
förvandling till penningar; samt att Deputerade uti Skaraborgs Län förklarat,
att deras önskan vore att hela ordinarie-räntan måtte i bestämd penningeränla utgå,
och att bibehållandet af nuvarande räntepersedlar vore att föredraga framför ett öfvergående
till en förenkling enligt de föreslagna hufvudgrunderna. De af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i de särskilda Länen afgifna utlåtanden skola, i hvad de hufvudsakligen skilja sig
(rån Länens Deputerades, bär nedanför omnämnas.
Af Kammar-kollegii utlåtande, hvaruti jemväl anmärkts åtskilliga felräkningar eller
misskrifningar till silTran uti de Länens Deputerade meddelade förslag, men hvilka siffror
icke på frågan hafva det ringaste inflytande, har Kongl. Majit, förutom en framställning
sammandrag af ärendets beskaffenhet och behandling, bland annat, som är af mindre vigt,
hufvudsakligen inhemtat: att Kollegium tillstyrker de i ordinarie räntan ingående hufvudpersedlarncs
utbyte mot ett färre antal, lämpade efter hvarje orts näringsfång och särskilda
förhållande och så, att, vid bestämmandet af de nya persedlarne, afses att de i stigande
eller fallande pris gifva hvarandra en motvigt, samt icke blifva sådane, att hela persedelräntan
kan på en gång högt uppstegras eller falla till lågt värde emot andra varor. Kollegium
anser derföre, att spanmål och smör, som redan nu ingå till ganska betydligt belopp
uti hemmansräntorna uti Rikets flesta Län, böra framdeles bibehållas och åtskiilige andra
persedlar dertill förvandlas, äfvensom Ivollegiurn icke finner ringaste tvekan att tillstyrka
bibehållandet af den till betydligt belopp utgående dagverksräntan, hvilken bland hufvudpersedlarne
varit minst underkastad omväxling i pris och fördenskull är att betrakta såsom
säker och tillförlitlig värdemätare, samt jemväl enligt erfarenheten företett det särskilda
förhållande, att den vanligen icke varit underkastad pris-stegring vid de tillfällen då spanmålsprisen
stigit, utan då fastmera nedgått i värde, och såmedelst varit en regulator för
vinnande af mera jemnhet i beskattningen under olika tidskiften. Deputerades i de flesta
Län förklarade önskan, att icke bibehålla sistnämnda ränta, synes Kollegium hafva tillkommit
under förutsättning, att den skulle framdeles komma att utgöras in natura, och således
i saknad kännedom af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut om räntepersedlarnes lösande
efter medel-markegångspris; hvarför Kollegium anser Deputerades framställning i detta
amlie så mycket mindre förtjena afseende, som bibehållandet af denna räntepersedel, hvars
utgörande in natura numera icke kan ifrågakomma, medför i allmänhet båtnad för dea
skattdragande vid utskyldernas beräknande. Nuvarande räntepersedlarne hö, fläsk, strömming
och lax samt tackjern i Wermland och Westmanland hemstäler deremot Kollegium
icke måtte bibehållas såsom hufvudpersedlar, dels i anseende till beloppens mindre
betydlighet, dels såsom efter Kollegii omdöme mindre tjenliga.
I enlighet härmed föreslår Kollegium, att såsom hufvudräntor hädanefter må förblifva ;
Kongl, Maj:ls Nåd. Proposition X:o S.
3
a) Penningar i alla Län; b) Spanmål, Smör och Dagsverken i de Län, der dessa nu utgå;
eller spanmål i alla Län utom Jemtlands; smör i alla Län utom Blekinge, Christianstads,
Stora Kopparbergs och Jemtlands; dagsverken i alla med undantagaf Blekinge,
Christianstads, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens Län; c) Tackjern i Orebro Län;
och yttrar Kollegium den mening, att öfrige af Kongl. Maj:t till ytterligare bibehållande
föreslagna persedlar, om de ej böra till penningar förändras, må förbytas, inom Stora Kopparbergs
Län, der smörränta förut icke finnes, till endast spanmål, och i alla de öfriga Länen
till spanmål och smör, efter den proportion dessa persedlar för det närvarande i hvarje
Län utgöra, dock så att minsta lämpliga bråk dervid användes. Derjemte tillstyrker Kollegium,
att de af Kongl. Maj:t till förvandling uti penningar föreslagna persedlar måtte
dertill förändras. Kollegium tillstyrker dessutom: att förvandling till penningar af bråktalen
i persedelräntan och uteslutande af runstycken i penningeräntan måtte ega rum vid
hvarje eget hemman, äfven om det icke uppgår till hell mantal, och vid hvarje för sig sjelf
bestående lägenhet eller mantal, dock icke klufne delar af ett hemman; att all spanmålsränta,
härunder mjöl och malt inbegripne, bör utgöras i de sädes-slag, hvaruti kronotioriden
inom socknen af ålder utgått eller bör utgå, der ej särskilda föreskrifter derför lägga
hinder i vägen, att den hvarje hemman eller lägenhet åliggande ränta må i jordeboken
upptagas endast under titel af Ränta, med uteslutande af nu brukliga benämningarne:
jordeboks eiler ordinarie ränta, mantalsränta, termin- eller salpeter-skatt eller extra ordinarie
ränta, årlig ränta, landtågsgärd, vinterkörsel, boskaps-, skjutsfärds- och dagsverkspenningar.
Härförulan har Kollegium, jemte åberopande i vissa delar af sitt under den 19
Oktober 1842 afgifna utlåtande och af Kommittorades för beskattningsväsendets förenkling
den 30 April 18-17 afgifna betänkande, ansett nödvändigt att, för kontroll vid ränteförenk1
ingens verkställighet och till reda för framtiden, i den först upprättande - jordeboken både
samla och nya förhållandet med räntorna böra intagas, och att dervid de persedlar, hvilkas
betalning beror på markegångspris, införas med det värde, hvartill de vid ränteförenklingen
blifvit beräknade, äfvensom att de persedlar, som förvandlas till penningevärde, härvid
upptagas, då gamla kronovärdiet framdeles blir öfverflödigt. Särskildt har Kollegium
ansett sig, för bevakande af så väl Statens, som den enskildes rätt, böra tillstyrka det stadgande,
att de nya räntornas utgörande icke må vidtaga förr, än uträkningen deröfver blifvit
vederbörligen granskad och godkänd. Kollegium hemställer äfvenledes att ett stadgande
om de så kallade Spillmarkernes uteslutande från all beräkning måtte meddelas.
Kongl. Majit, som, vid pröfningen af detta vigtiga ämne, tagit uti öfvervägande så
väl allt hvad nu anlördt blifvit, som ock hvad handlingarne i öfrigt innehålla, äfvensom
hvad vid de särskilda magtpåliggande frågornas närmare skärskådande förekommit, liar
ansett Sig böra fästa allt det afseende på de i Länen sammanträdde Deputerades uttryckta
meningar, som med Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers år 1831 i hufvudsaken fattade beslut
öfverensstämmer och med rikets allmänna gagn och bästa är förenligt. I följe häraf
har Kongl. Majit låtit uti det förslag, som nu till Rikets Ständer öfverlemnas, införa åtskilliga
betydliga förändringar af de Länen förut meddelade, förslagsvis uppgjorda beräkningar
af de räntor, hvilka för framtiden afsågos att såsom hufvudpersedlar kunna komma
i fråga att qvarblifva. Men i afseende på dagsverksräntan, hvilken Deputerade i de
flesta länen önskat utbyta, finner Kongl. Majit, på de af Kammar-kollegium i dess underdåniga
utlåtande anförda skäl, och då markegången å denna till betydliga belopp utgående
ränta har visat sig mindre föränderlig, än den på de öfriga hufvudpersedlarne, och således
dess utbyte mot persedelränta skulle medföra en större ojemnhet uti de skattdragandes
utskylder, än sorn kan ega rum om dagsverksräntan förenklad bibehålies till båd*
4
Kongl. Maj-.ls Säd. Proposition JV.e 8.
de skattdragandes enskilda och statsverkets allmänna fördel, Sig ega full anledning, att
vidblifva grundsatsen för de Länen i detta hänseende meddelade förslag, helst något utgörande
in natura af denna ränta ej mera ifrågakommer. Kongl. Majit anser, i öfverensstämmelse
härmed, att följande allmänna föreskrifter, i och för verkställigheten af den beslutade
grundräntornas förenkling, höra stadgas, nemligen:
l:o Vid de beräkningar, hvilka göras så väl för en del räntepersedlars förvandlande
till penningeräntan, som för en annan dels förvandlande lill andra persedlar, skola markegångspriserna
i orten för Kronans behållna ränta, från och med år 1852 till och med år
I8S1, läggas till grund, och medeltalet af dessa 20 årens pris för hvarje persedel utgöra
det värde, hvartill persedelslaget bör beräknas vid allt utbyte och all förvandling inom länet
eller markegångsdistriktet.
2:o Det efter nämnda grund uträknade beloppet af de persedlar, hvilka till penningar
förvaudlas, skall, jemte förut åsatt penningeskatt samt de i öfverensstämmelse med
nu gällande stadganden efter ständiga priser, eller utan förhöjning, i penningar utgående
räntor, och med tillägg af det penningebelopp, som enligt nästföljande punkten 4:o kan
tillkomma, blifva en bestämd, hemmanet eller lägenheten åtföljande, uti jordeboken upptecknad
penningeränta, som utgår i reda penningar, likmätigt myntbestäinningslagen af den
I Mars 1850.
5:o Det efter samma grund uträknade beloppet af de persedlar, hvilka uti andra
persedlar förbytas, eller till andra förvandlas, skall, jemte likaledes uträknade beloppet af
de oförändradt bibehållna persedlarne uti jordeboken för hemmanet eller lägenheten såsom
en samma hemman eller lägenhet åtföljande persedelränta antecknas, hvarje persedelslag till
qvantitet och dess vid detta tillfälle beräknade värde särskildt utsatt.
4:o Den dagsverks-ränfa, som nu utgår efter markegångsförvandling under namn af
öke-, dränge- och hjelpe-dagsverken m. m., bör sammanföras till endast dränge-dagsverKen,
genom förvandling efter den uti första punkten fastställda grund. Med persedelräntan
”kött” förstås torrt nötkött.
S:o För att, så vidt lämpligen ske kan, undvika bråktal i räntorna, bestämmes för
hvarje persedelslag en enhet såsom den minsta, hvartill samma persedel i jordeboken uppföres
för helt mantal och för de mindre hemman, utjordar och andra lägenheter, hvilka
i jordeboken upptagas under särskild nummer eller med särskild åsatt ränta. För klufna
hemman är minsta enheten blott det minsta, som med lagligt mått mätes eller laglig
vigt väges.
Vid tillämpningen af stadgandet om bestämmande af minsta enheten för räntorna i
hela mantal samt de hemman och lägenheter, hvilka i jordeboken upptagas under särskild
nummer, böra, der en del af persedelslaget är gammal ränta och en del tillkommen genom
utbyte eller förvandling, båda delame sammanslås till en qvantitet, innan beloppet af
den blifvande nya hela räntan beräknas. Hvad som då deraf, likasom när persedelslaget
består af ensamt ny eller ensamt gammal ränta, betinnes utgöra bråk af minsta enheten,
skall, efter samma grund, som för småpersedlarne finnes bestämd, förvandlas och tilläggas
penningeräntan. Hvad som derefter i penningeräntan af runstycken öfverstiger i skilling
anses för hel, och hvad som understiger eller endast uppgår till i skilling uteslutes. Penuingeräntans
minsta enhet blir för så val helt mantal, som för mindre med särskild jördeboks-nummer
samt äfven för lägenhet utan åsatt mantal en skilling. Minsta persedel-enheten
för helt mantal och för de mindre hemman, utjordar och andra lägenheter, hvilka
i jorde-boken upptagas under särskild nummer eller med särskild åsatt ränta, är uti:
Spanmål i kappe,
Smör
1 skålpund, viktualievigt,
Kött ............. „ „
Kongl. 31aj:ls Nåd. Proposition N:o X.
d
Hö 1 Lispund \iktualievigt.
Strömming  ,, „
Dagsverken i mans
Tackjern 1 Lispund.
6:n De persedelräntor, hvilka för hvarje län, eller del deraf, bestämmas såsom hufvud-räntepersedlar,
undergå till sitt nuvarande belopp ingen annan förändring än den, som
kan vara en följd af någon annan räntepersedels-förvandling till densamma, hvilken bestämmes
såsom hufvudränte-persedel, eller blifver föranledd af nästföregående 4:de och 3:te
punkterna, eller ock af de särskilda stadganden, hvilka för Länet eller någon del deraf äro
härnedanför, biand samma Län enskildt rörande föreskrifter, intagna. Dock bör i de orter,
der afraden beslår utaf flere slags spanmål, mjöl, malt, m. m., de särskilda slagen, så vidt
ej serskildt annorlunda föreskrifves, förvandlas till sådan spanmål, hvaraf ortens kronotionde
består; skolande förvandlingen verkställas i öfverensstämmelse med föreskrifterna uti punkterne
3:o och J5;o.
7:o Alla mjölqvarnar nu åliggande räntor i spanmål och mjöl förblifva oförändrade, der
de ej, med qvarnegarens begifvande och utan förlust för Statsverket, kunna förvandlas till
sådan spanmål, hvaraf ortens kronotionde består; i hvilket fall förvandlingen verkställes i
öfverensstämmelse med föreskrifterne uti punkterna 5:o och 5:o.
8:o Der något enskildt verks privilegier nu lägga hinder för fullkomliga genomförandet
af förevarande förenkling uti grundräntorna, skall det, i den mån förenklingen ej nti kan ega
rum, tills vidare och intilldess att sådana privilegier kunna komma att upphöra, förblifva
vid hvad hittills blifvit stadgadt.
9:0 Hittills i jorde-böcker och redogörelser särskildt uppförda titlarne jorde-boksoch
hemmantals-räntor, samt, i vissa orter, jemväl termins- och salpeter-skatt, landt-tågsgärd,
vinterkörsel, boskapspenningar m. fl. skola efter ränteförenklingens verkställande upphöra
att användas, och deremot all hemmanet eller lägenheten åliggande grundskatt föras
under den enda hufvudsakliga titeln «Ränta». Kronotionde!] föres dock alltid särskildt.
10:o De nya jorde-böckerna skola upprättas så skyndsamt ske kan, och i den mån
hvarje Läns jorde-bok medhinnes färdig, skall den tjena till efterrättelse för länet, sedan
hufvudsaklig granskning deraf föregått. Kammar-kollegium meddelar stadfästelse på fördelningen
och beloppet af den ränta, hvilken för hvarje hemman eller lägenhet bör i jordeboken
antecknas. Besvär kunna i alla hänseenden anlöras uti i allmänhet föreskrifven ordning.
ll:o Uti först upprättande jorde-bok skall, jemte nya penningeräntan och nya persedelräntan
med hvarje persedels vid förenklingen beräknade varde, äfvenväl förutvarande persedelräntor
med deras kronovärdi antecknas; hvaremot, om och när nya jorde-böcker uti
en framtid behöfva upprättas, de gamla persedlarne med deras kronovärdi uteslutas.
12:o Så snart beslutet är fattadt rörande de persedlar, hvilka såsom hufvudräntor komma
att qvarstå, skola, fastän ny jorde-bok för Länet ej ännu hunnit upprättas, likväl, och
utan undantag för annat än Upsala och Skaraborgs Län samt der privilegier eller räntetagares
rätt utgöra hinder, alla småpersedlarne, som böra till penningeränta förvandlas,
blifva de skattskyldige uti Länet debiterade och af vederbörande uppburne till det vid förenklingen
beräknade beloppet, efter medeltalet af de 20 årens markegångspris från och med
1832 till och med 18S1, samt med iakttagande tills vidare af hvad i 5:te punkten stadgas
om minsta enheten i penningeräntan.
13;o Som all leverering in natura af de persedlar, hvarå uti Norra Länen Spillmarker
vid sådan leverering beräknats, nemligen smör, kött, talg, m. fl. kommer att upphöra,
böra ock, vid alla i oeh för ränteförenklingen skeende beräkningar, dessa spillmarker derifrån
uteslutas.
6
Kongl. Majas Nåd. Proposition JV.o £.
14:o Ilvad härutinnan stadgas skall icke i någon mån inverka på frälseräntors beskaffenhet
eller utgörande, med mindre vederbörande äro om förändringen ense; i hvilket
fali behörig uträkning må lösas hos Häradsskrilvaren samt stadlastas af Kongl. Majits Befallningshafvande.
13:o Såvida Rikets Ständer lemna sitt bifall till Kongl. Maj.-ts Nådiga proposition rörande
salpeterhjelpen i Småland, biar för Kronobergs, Jönköpings och Calmar Län iakttagas,
att denna utskylds beiopp afdrages från persedelräntorna, utan att någon förvandling
deraf må ega rum, samt att det belopp, sorn deraf framdeles skall utgöras, tillägges penningeräntan.
16:o I händelse Rikets Ständer lemna bifall till Kongl. Majits Nådiga proposition om
antagandet af ^ Riksdaler Silfver Specie till räkne-enhet och denna enhets fördelande uti
hundrade-delar, så böra, ehuru med bibehållande af de uti föregående punkter bestämda beräkningsgrunder,
likväl siffrorna lör de nya räntornas belopp uppföras i enlighet med ofvannämnda,
af Kongl. Maj:t afgifna förslag, och till följe deraf minsta enheten i penn ingeräntan,
i stället för en skilling, blifva två etthundrade-delar af den Riksdaler, som antages
till räkne-enhet.
Upsala Län.
Af nuvarande räntepersedlar ansåg Kongl. Maj:t lämpligen kunna komma i fråga att
såsom särskilda skattetitlar bibehållas;
Span mål,
Smör,
Hö,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar;
•och att alla andra nu befintliga räntepersedlar skulle till ständig penningeränta förvandlas.
Flertalet af de i Länet valde Deputerade, som, vid sammanträde den 2 April 1832,
förklarat sig för en sådan ränteförenkling, att alia räntor måtte med penningar lösas efter
ett medelpris af tjugu års markegång och bestämmas till ett oföränderligt penningebeiopp
efter myntlagen af den 1 Mars 1830, hafva, vid förnyadt sammanträde den 18 Maj samma
år, vidblifvit sin ofvannämnda mening, utan att viljå yttra sig vidare i afseende på den
större eller mindre lämpligheten af de persedlar, hvilka Kongl. Majit ansett böra komma
i fråga att för framtiden bibehållas.
Kongl. Majits Befallningshafvande i Länet anser både för det allmänna och för räntetagare
och räntegifvare förmånligast, att de uti det af Kongl. Majit afgifna förslag nämnda
hufvudpersedlar bibehållas.
Kongl. Majit, som redan vid afgifvande af Nådig proposition till Rikets år 1847 församlade
Ständer ansåg hemrnansräntornas förvandling i penningar icke böra ifrågakomma,
samt, utgående från enahanda synpunkt, uti Nådig proposition till Rikets Ständer den 1-  Februari 1831, föreslog, att endast små-persedlarne skulle till penningar förvandlas, men
hufvudränte-persedlarne inom hvarje Län bibehållas, och till hvilket förslag Rikets Ständer
lemnat sitt bifall, finner något annat afseende på förenämnde Deputerades yttrande ej kunna
fastas, än att det må vara de skattdragande inom Upsala Län medgifvet, att tills vidare få
bibehålla alla de ränte-persedlar oförändrade, hvarmed de för närvarande utgöra sinajordeboks-
och hemmans-räntor.
Men på det att en förenkling jemväl i detta Län må kunna i en framtid ega rum och
utan vidare omgång bringas till verkställighet, när Länets invånare önska, att, i likhet med
andra orter, vinna en sådan förmån, vill Kongl. Majit nu, i öfverensstämmelse med hvad
Kongl, åluj.is A åd. Proposition A:o S.
7
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemväl ansett för Länet lämpligast, föreslå Rikets Ständer
alt besluta, att:
l:o Såsom htifvud-ränfepersedlar inom Upsala Län bestämmas: Span mål, Smör, Hö,
Dagsverken, hvilka vid deras nuvarande belopp bibehållas, med blott de jemkningar, hvilka
blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter;
2:o Alla öfriga nuvarande, uti jorde-boks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripna persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skaf te-titeln npenningar», utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder;
3:o Denna förenkling af grundräntorna går, i Öfverensstämmelse med i allmänhet stadgade
grunder, uti verkställighet, först sedan vederbörande skattdragande uti Länet derom i
behörig ordning till Kongl. Maj:t ingått med underdånig anhållan.
Stockholms Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Majit lämpligen kunna komma i fråga att
såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Fläsk,
Kol,
Ved.
Hö,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar;
med tillägg, att Kol-räntan, som öfverklagats vara under kastad en fortgående pris-stegring,
kunde till spanmål omflyttas. Alla andra nu befintliga ränte-persedlar ansågos böra lill
ständig penningeränta förvandlas.
Flertalet af de i Länet valde Deputerade hafva, med önskan att en större del af persedel-räntan
blifvit förvandlad till penningar, i afseende på det gjorda förslaget ansett lämpligast,
att skatte-titeln »spanmål» fortfarande bibehölls, och att alla de till bibehållande föreslagne,
öfriga ränte-persedlar förvandlades till spanmål, samt att således spanmål och penningar
borde blifva de enda skatte-titlarne för Länet.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har i sitt underdåniga utlåtande tillstyrkt, att nuvarande
kol- och ved-räntorna måtte förvandlas till spanmål, samt hö och (läsk till smör,
hvarigenom hufvud-persedlarne för Länet blefvo spanmål, smör och dagsverken, i hvilka
skeende prisförändringar, enligt Kongl. Maj-.ls Refallningshafvandes tanke, vanligen dels härröra
af olika orsaker, dels ega rum uti omvändt förhållande.
Med lästadt afseende på Rammar-kollegii ofvananförda mening om lämpligheten att
bibehålla dagsverks-räntan och så väl ladugårdsprodukterna som spanmålen samt, i betraktande
deraf att spanmålsprisernas föränderlighet skulle medföra större ojemnhet uti skatter,
om nästan hela grundskatten skulle bestämmas uti ensamt spanmål, äfvensom för att, i
enlighet med Deputerades afsigt, inskränka antalet ränte-persedlar till det minsta, som kari
befinnas lämpligt, föreslår Kongl. Majit nu Rikets Ständer, att:
l:o Såsom hufvud-ränte-persedlar inom Stockholms Län bestämmas: Spanmål, Smör,
llii, Dagsverken;
2:0 Nuvarande hufvud-ränte-persedlarnc spanmål, smör, hö och dagsverken bibehållas,
med blott de förändringar, som blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter; kol och
s
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o S.
red förvandlas enligt förutnämnda grunder till spanrnåls-ränta af hälften räg och hälften
korn; samt nuvarande ränte-persedeln fläsk till smör-ränta;
3:o Alla öfriga nuvarande uti jorde-boks- och hemmanstals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd pcnninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå eldigt i allmänhet stadgade
grunder.
Skaraborgs Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Majit lämpligen kunna komma i fråga al*
såsom särskilda skatte-tillar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar.
Flertalet af de i Länet valde Deputerade hafva först uttryckt deras önskan, alt hela
ordinarie räntan måtte förändras till bestämd penn inge-ränta, samt derefter Jörklarat sig
anse bibehållandet af nuvarande ränte-persedlar vara att föredraga framför ett ölvergående
till den föreslagna förenklingen af ordinarie räntan; och hafva i öfrigt icke framställt någon
mening om antalet eller beskaffenheten af de skatte-titlar, hvilka af dem kunde anses för
detta Län vara lämpligast.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet har tillstyrkt, att, såvida de redan bestämda
grunderna för grund-skatternas förenkling ej frångås, spanmål och smör måtto bibehållas,
inen dagsverken förändras till penninge-ränta; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
likväl äfven framställt de skäl, hvilka Kommitterade för beskattningsväsendet år 1847 lagt
tili grund för i då afgifvet underdånigt betänkande framställde, men dels af Kongl. Majit
år 1847, dels af Rikets Ständer år 1848 förkastade förslag.
Enär det af Kongl. Majits och Rikets Ständer fattade beslut om persedelräntornas
förenkling hufvudsakligast, jemte Statsverkets bättre ordnande, afser en förmån för de
skattdragande; men desse, förbiseende det åsyftade allmänna gagnet, föredraga, att qvarblifva
vid det, som hittills varit stadgadt, rörande grundskatternas debitering och beräknande,
vill Kongl. Majit icke här påyrka oförtöfvade verkställigheten af det i afseende på
räntornas förenkling fattade beslutet, utan öfverlemnar åt Rikets Ständer aft medgifva, att
■» det uti Skaraborgs län må tills vidare få förblifva vid hvad hittills uti nyssnämnde afseen
de
varit stadgadt.
Kongl. Majit är likväl fortfarande af den mening, att en förenkling af ordinarie
räntan uti Skaraborgs län vore af både enskildt och allmänt gagn, om spanmål, smör och
dagsverken bibehållas såsom hufvudräntepersedlar, samt alla öfrige förvandlas till penningar,
i öfverensstämmelse med hvad för andra rikets län stadgas, och föreslår derföre nu
Rikets Ständer att besluta, att:
lio Såsom hufvudräntepersedlar inom Skaraborgs län bestämmas: spanmål, smör,
dagsverken, hvilka vid deras nuvarande belopp bibehållas med blott sådana jemkningar,
sorn kunna blifva en följd af i allmänhet stadgade grunder.
2:0 Alla öfrige nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penningeränta att, jemte nuvarande skatteliteln
penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
3:0 Denna förenkling af grundräntorna går, i öfverensstämmelse med i allmänhet
stadgade grunder, uti verkställighet, först sedan vederbörande skattdragande uti länet derom
i behörig ordning till Kongl. Majit ingått med underdånig anhållan.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 8.
9
Kronobergs Län.
Af nuvarande räntepersedlar ansåg Kongl. Maj:t lämpligen kunna komma i fråga
att såsom särskilda skattetitlar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Fläsk,
Kolt,
Ved,
Hö,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar; äfvensom att oxe, ko, får och lamm lämpligen kunde till kött
förvandlas samt halm till hö.
I länet valde Deputerade hafva förenat sig i den önskan, att persedlarne till den
ränta, som fortfarande skall bero af markegång, måtte bestämmas sålunda, att hälften utgöres
för spanmål, en fjerdedel för kött, en åttondedel för talg och en åttondedel för fläsk.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har instämt häruti, med det undantag, alt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett smör, såsom en förutvarande betydlig ränta, böra
qvarstå, i stället för den af Deputerade föreslagne persedelräntan talg.
Kongl. Maj:t anser, i öfverensstämmelse med hvad af Kammar-kollegium i dess
underdåniga utlåtande blifvit anfördt, den uti Länet för närvarande så betydliga skattetiteln
Dagsverken böra bibehållas, emedan den utgår med minsta föränderligheten uti värde, och
dess förvandlande till annan räntepersedel skulle för de skattskyldige medföra större äfventyr
af skatteförhöjning, eller ojemnhet uti skattebidragen, ju större denna ränta för närvarande
är; hvaremot, genom dess bibehållande framgent, sådane olägenheter undvikas och
förutvarande dagsverkenas utgörande in natura icke kan ifrågakomma. Kongl. Maj:t anser
äfven, att den nuvarande föga betydliga talgräntans förvandlande till en hufvudräntepersede),
hvilket den ingenstädes är, hvarken i de Småländska länen eller i de öfriga, skulle
blifva olämpligt, likasom den med de flesta län gemensamma smörräntans utbytande mot
annan persedelränta vore. Smörräntans bibehållande, af Kammar-kollegium förordadt, är
af Jönköpings och Calmar Läns fastlands-deputerade jemväl ansedt böra ega rum. Men i öfrigt
vill Kongl, Maj:t, med afseende på det af Länets deputerade framställda förslag, som
inskränker antalet räntepersedlar och tillökar spanmålsräntans förutvarande, ej särdeles betydliga
belopp, nu föreslå Rikets Ständer att:
l:o Såsom hufvudräntepersedlar inom Kronobergs Län bestämmas: spanmål, smör,
fläsk, kött och dagsverken;
2:o Nuvarande räntepersedlarne, spanmål, smör, fläsk, kött och dagsverken bibehållas
med blott de förändringar, som blifva en följd af nedanstående tillökning och i allmänhet
gifne föreskrifter; oxe, ko, stut, får och lamm förvandlas till kött. Det belopp,
hvartill nuvarande ved-, hö- och halmräntorne, enligt markegångspriserne för de tjugu
åren 1832 till och med 1831 uppgått för hvarje hemmansnummer eller särskild jordeboks-lägenhet,
sammanlägges och förvandlas, enligt samma markegångsberäkning, till hällten
till spanmål, tili en fjerdedel till fläsk och till en fjerdedel till kött, samt påföres sålunda
samma hemmansnummer eller särskilda jordeboks-lägenhet, att framgent uti den i
allmänhet för persedlarne stadgade ordningen utgöras. Spanmålen blir hälften råg och hälften
korn. Dock må lägenhet, som nu utgör sin skatt med endast en enda af förenämnde,
förvandling underkastade, persedlar, äfven framgent få behålla dylik enkel ränta, så vidt
den förvandlas till någon af Länets hufvud-räntepersedlar, enligt allmänt gällande grunder;
liih. till It. Sl. Prot. 1SS3 & ISSi. 1 Sami. i Afd. S Höft. ~ 2
10
Kongl, Maj:ls Nåd. Proposition, N:o S.
5:o De från Qvarnar och Verk utgående räntorna förvandlas till endast spanmål hälften,
råg och hälften korn, men i öfrigt enligt stadgade grunder;
4:o Alla öfriga nuvarande, till jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan hörande
persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Dervid iakttages hvad i punkten 15 af de allmänna föreskrifterna särskildt för Småländska
Länen är anmärkt.
Jönköpinga Län*
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Majit lämpligast kunna komma i fråga att
såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Fläsk,
Kött,
Ved,
Hö,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar; äfvensom att nuvarande ränte-persedlarne oxe, ko, får och lamm
lämpligen kunde till kött förvandlas.
I Länet valde Deputerade hafva ansett, att, förutom penningar, endast spanmål, smör,
lläsk och kött borde såsom ränte-titlar bibehållas, samt ved, hö och dagsverken förvandlas
hälften till spanmål och hälften till kött.
Kongl. Majits Befallningshafvande har uti underdånigt utlåtande hufvudsakligen tillstyrkt
Deputerades förslag, med det tillägg, att det syntes vara mera betryggande om persedlarna
ved, hö och dagsverken förvandlades, förutom till spanmål, jemväl till smör och fläsk.
I afseende på skatte-titeln Dagsverken åberopar Kongl. Majit hvad här ofvan derom
blifvit sagdt, men vill i öfrigt med afseende på Deputerades mening, nu föreslå Rikets
Ständer att:
1:0 Såsom hufvudränte-persedlar inom Jönköpings Län bestämmas: spanmål, smör,
fläsk, kött, dagsverken;
2:o Nuvarande hufvudränte-persedlarne, spanmål, smör, fläsk, kött och dagsverken
bibehållas med blott de förändringar, som blifva en följd af nedanstående tillökning och i
allmänhet gifna föreskrifter; oxe, ko, får och lamm förvandlas till kött; ved och hö
förvandlas till hälften till spanmål af hälften råg och hälften korn, samt till hälften till
kött. Dock må lägenhet, som nu utgör sin skatt med endast en enda af förenämnde, förvandling
underkastade, persedlar, äfven framgent få behålla dylik enkel ränta, så vidt den
förvandlas till någon af Länets hufvudränte-persedlar, enligt allmänt gällande grunder;
3:o De från Qvarnar och Verk utgående räntorna förvandlas till endast spanmål hälften
råg och hälften korn, men i öfrigt enligt stadgade grunder ;'
4:0 Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- elier ordinarie räntan inbegripna
persedlar förvandlas till bestämd penninge-iänta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder. Dervid iakttages hvad i punkten 43 af de allmänna föreskrifterna, särskildt för
de Småländska Länen är anmärkt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o S.
11
Westmanlands Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Maj:t lämpligen kunna komma i fråga att
såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
S panmål,
Smör,
Fläsk,
Tackjern,
Hö,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar, äfvensom att nuvarande ränte-persedlarne, osmundsjern, afradsjern
och stångjern lämpligen kunde till tackjern förvandlas.
Flertalet af i Länet valde Deputerade hafva uttryckt den önskan, att alla persedelräntorna,
förutom spanmålen, måtte till bestämd penninge-ränta förvandlas; men derjemte
hafva Deputerade enhälligt förklarat sig för bibehållandet såsom ränte-persedlar af Spanmål,
smör, hö och tackjern, samt att fläsk måtte förvandlas till smör, och dagsverken
till kött.
Kongl. Maj:ts Defallningshafvande i Länet har, på angifna grunder, tillstyrkt bibehållandet
af Dagsverks-räntan, samt att fläsk måtte till smör förvandlas.
Kongl. Maj:t, som ej kan medgifva större andels af nuvarande persedel-räntorna förvandling
till penninge-ränta, än hvad i framställningen till Länets Deputerade varit afsedt
och som, på förut här ofvan meddelade grunder, anser dagsverken fortfarande böra utgöra
en skatte-titel, finner intet hinder mot Deputerades förslag, att fläsk måtte till smör förvandlas;
och föreslår nu, i öfverensstämmelse härmed, Rikets Ständer, att:
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Westmanlands Län bestämmas: spanmål, smör,
hö, tackjern, dagsverken, som bibehållas, utom andra förändringar än sådane, hvilka
blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter;
2:0 Af nuvarande ränte-persedlarne förvandlas Fläsk till Smör, samt Osmundsjern,
Afrads- och Stångjern till Tackjern;
3:0 Alla öfriga nuvarande uti Jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan inbegripna
persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Östergöthlands Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Majit lämpligen kunna komma i fråga alt
såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar.
De i Länet valde Deputerade hafva förenat sig uti det förklarande, att de ansågo det
icke andre eller flere ränte-titlar än de ofyannämnde föreslagna borde för framtiden bibe
-
12
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o S,
hållas. Flertalet Deputerade uttryckte jemväl den önskan eller hemställan, att Dagsverksräntan
måtte förvandlas till penningar.
Kongl. Majds Befallningshafvande, som ansett dagsverks-räntan vara en värde-mätare,
lika rättvis för Staten som för ränte-gifvaren, och dess qvarstående vara behöfligt för bibehållande
af billighet i beskattningen och undvikande af betydligare rubbning, har underdånigst
hemställt, att så väl dagsverken, som i öfrigt på förslaget upptagne skatte-titlar
måtte fastställas till framtida bibehållande.
Då Kongl. Maj:t, på förut meddelade grunder, anser Dagsverks-räntan fortfarande böra
utgöra en skatte-titel, föreslår Kongl. Maj:t nu Rikets Ständer, att:
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Östergöthlands Län bestämmas: spanmål, smör,
dagsverken ;
2:o Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan inbegripne
persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränfa, att, jemte nuvarande skatte-titeln
penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Södermanlands Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Majit lämpligen kunna komma i fråga att
såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Fläsk,
Hö,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar.
4
Deputerade i Länet hafva förenat sig i den åsigt, att af persedlarne endast spanmål
och smör borde bibehållas, samt fläsk och dagsverken omsättas i spanmål, hö uti
smör.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har uti sitt underdåniga utlåtande anfört, att bibehållandet
af de flere ränte-persedlarne synes ega företräde framför de af Deputerade föreslagne,
i det afseende, att minsta rubbning uti nuvarande förhållanden derigenom uppstår,
samt att skatterna böra hafva mindre benägenhet att stiga eller falla, om sådane värdemätare
qvarstå, som t. ex. spanmål och dagsverken, hvilkas högre eller lägre pris vanligen
står uti motsatt förhållande till hvarandra.
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan, med hänsigt till Kammar-kollegii yttrande
om dagsverks-räntans bibehållande såsom hufvud-persedel blifvit af Kongl. Majit i allmänhet
antaget och i öfrigt med fästad t afseende på Deputerades framställda mening, föreslår
Kongl. Majit nu Rikets Sfänder, att:
Ilo Såsom hufvudränte-persedlar inom Södermanlands Län bestämmas: spanmål, smör,
dagsverken;
2:0 Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmål, smör, dagsverken, bibehållas med
blott dé förändringar, som blifva en följd af i allmänhet gifne föreskrifter; fläsk förvandlas,
enligt förutnämnda grunder, till spanmål af hälften råg och hälften korn och nuvarande
ränte-persedeln hö till smör-ränta.
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 8.
15
3:o Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan inbcgripne
persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Elfsborgs Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Maj:t lämpligen kunna komma i fråga att
såsom särskilde skatte-titlar bibehållas:
Spanmål,
Smör, »
Dagsverken, samt dessutom
Penningar.
I Länet valde Deputerade hafva ansett att de ränte-titlar eller persedlar, som borde
för framtiden fortfarande bibehållas, lämpligast kunde bestämmas på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
derest icke dagsverks-räntan, i likhet med de så kallade små-persedlarne, finge till
penninge-ränta förvandlas, hvilket Deputerade önskade och hvarå de anhöllo att Kongl.
Maj:t måtte fästa Nådigt afseende.
Kongl. Maj;ts Befallningshafvande har jemväl häruti instämt.
Då Kongl. Majit, på förut meddelade grunder, anser dagsverks-räntan fortfarande böra
utgöra en skatte-titel, föreslår Kongl. Majit nu Rikets Ständer, ■ att:
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Elfsborgs Län bestämmas: spanmål, smör,
dagsverken ;
2:o Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan inbegripna
persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte nuvarande skatte-titeln
penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Calmar Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Majit lämpligen kunna komma i fråga att
såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Fläsk,
Kött,
Ved,
Hö,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar, äfvensom att nuvarande räntc-persedlarne ose, ko, får och lamm
lämpligen kunde till kött förvandlas.
Flertalet af de i Länet valde Deputerade hafva yttrat sin önskan, att, med undantag
af Spanmålen, alla öfrige persedlarne måtte få förvandlas till penninge-ränta, men, derest
detta icke kunde vinna bifall, antogo de förenkligen såsom otvifvelaktigt, ehuru i mindre
mån, för ränte-gifvarne gagnelig och önskvärd, samt ansågo: att Spanmål borde qvarstå
14
Kongl. Maj:t» Nåd. Proposition, N;o 8.
såsom ränta af hälften råg och hälften korn, till hvilka sädesslag alla i annan malen eller
omalen säd utsatta räntor borde förvandlas, och att i öfrigt skilnad borde ega rum emellan
stadganderne om de persedel-räntor, hvilka skulle bibehållas på Oland och på fastlandet.
Flertalet af Deputerade för fast-Iandet hafva ansett lämpligast att, förutom spanmålen,
endast smör och fläsk såsom ränte-persedlar bibehöllos, och att de öfrige hufvud-persedlarne,
kött, ved, hö, dagsverken, samt oxe, ko, får och lamm förvandlades till spanmål,
smör och fläsk, en tredjedel af hvartdera slaget. Flertalet af Deputerade för Oland
ansågo lämpligast att aila förenämnde, till bibehållande föreslagna persedel-räntor, förvandlades
till spanmål, med förbehåll derjemte, i afseende på träd-persedlarnes utgörande i pen
ningar,
enligt Kongl. Brefvet den 50 April 1828.
Landshöfdinge-embetet har afstyrkt antagandet af Deputerades förslag, att så betydligt
inskränka ränte-persedlarnes antal, under förmening, att en sådan inskränkning skulle medföra
en för de skattdragande kännbar ojemnhet i utskylder, samt ansett af största vigt, att
räntorna bestämmas i persedlar, som äro produkter af så väl åkern som ladugården och
skogen.
Kongl. Majit, som ej kan medgifva större andels af de nuvarande persedel-räntorne
förvandling till penninge-ränta, än hvad i framställningen till Länets Deputerade varit afsedd,
och som jemväl finner betänkligheter vid antagandet af det förslag, att alla persedelräntorna
skulle förvandlas till en spanmåls-ränta, hvars ofta ombytliga penninge-värdeskulle
medföra en större ojemnhet uti de årliga utskylderna, än önskligt är, åberopar i afseende
på dagsverks-räntan, så väl hvad utur Kammar-kollegii utlåtande här ofvan är anfördf,
som de skäl för denna räntas bibehållande, hvilka Kongl. Maj:t rörande Kronobergs Län
framställt. Derjemte och då Deputerade uti de närbelägna Kronobergs och Jönköpings
Län ej allenast ansett bibehållandet af kött-räntan nyttig, utan ock begärt annan persedelräntas
förvandling till kött, anser Kongl. Majit att denna ränta bör bibehållas på fastlandet
af Calmar Län, der förhållanderne äro så likartade med dem uti de båda förenämnde Länen.
Men med i öfrigt fä sta dt afseende på hvad af Deputerade ansetts vara för orten lämpligast,
föreslår Kongl. Majit nu Rikets Ständer, för fastlandet af Calmar Län, atti
l:o Såsom hufvudränte-persedlar bestämmas: spanmål, smör, fläsk, kött, dagsverken;
2.0 Nuvarande ränte-persedlarne spanmål, smör, fläsk, kött och dagsverken bibehållas
med blott de förändringar, som blifva en följd af nedanstående tillökning och i allmänhet
gifne föreskrifter; oxe, ko, får och lamm förvandlas till kött. Det belopp,
hvartill nuvarande ved- och hö-räntorne, enligt medelmarkegångs-priserne för de tjugu åren
1832 till och med 18S1, uppgått för hvarje hemmans-nummer eller särskild jordebokslägenhet,
sammanlägges och förvandlas, enligt samma markegångs-beräkning, till en tredjedel
till spanmål, en tredjedel till smör och en tredjedel till fläsk, samt påföres sålunda
samma hemmans-nummer eller särskilda jordeboks-Iägenhet, att framgent uti den i all
mänhet
för persedlarne stadgade ordningen utgöras; spanmålen blir hälften råg, hälften korn.
Dock må lägenhet, som nu utgör sin skatt med endast en enda af förenämnde, förvandling
underkastade, persedlar, äfven framgent få behålla dylik enkel ränta, så vidt den förvandlas
till någon af Länets hufvudränte-persedlar, enligt allmänt gällande grunder;
3:o De från Qvarnar och Verk utgående räntorna förvandlas till endast spanmål, hälften
råg och hälften korn, men i öfrigt enligt stadgade grunder;
4:0 Alla öfriga nuvarande till jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan hö->
rande persedlar, förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
Kongl Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 8.
bråktalen samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Dervid iaktages hvad i punkten 15 al' allmänna föreskrifterna särskildt rörande Småländska
Länen är anmärkt;
för Öland, att:
l:o Såsom hufvudränte-persedlar bestämmas: spanmål, smör, dagsverken;
2:o Nuvarande ränte-persedlarne smör och dagsverken förblifva utan annan förändring
än den, som kan blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter. Fläsk, kött med oxe,
ko, får och lamm, ved och hö förvandlas, enligt de i allmänhet stadgade grunderne, till
spanmål, och tilläggas förutvarande spanmålsräntan, hvilken skall utgöras med hälften råg
och hälften korn.
5:o Alla öfrige nuvarande till jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan hörande
persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Dervid iakttages hvad i punkten 15 af allmänna föreskrifterne särskildt rörande Småländska
Länen är anmärkt.
Stora Hopparbergs Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Maj.t lämpligen kunna komma i fråga att
såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
Spanmål,
Kol,
Ved,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar; med tillägg att ATol-räntan, som cfverklagats vara underkastad en
fortgående prisstegring, kunde till spanmål omflyttas.
Flertalet af de i Länet valde Deputerade hafva, under uttryckande af sin önskan att
räntorna måtte förvandlas till endast penningar, föreslagit att alla räntor förvandlas till
spanmål och penningar, hälften af hvardera, samt att ränte-spanmålen måtte bestämmas i
alla slag, allt efter orternes hufvudsäde-, hvarförutan Deputerade tillagt, att, derest förenämnde"
förslag icke kunde medgifvas, ville de fortfarande utgöra dagsverks-räntan med anhållan
enkannerligen, att både kol och ved måtte såsom ränte-persedlar försvinna.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti Länet har, uti underdånigt utlåtande, jemte utredning
af åtskilliga förhållanden med ränte-persedlarne, tillstyrkt så väl kol- som vedräntans
omflyttning i allmänhet till annan persedel-ränta, och bibehållandet af Dagsverksräntan,
samt särskildt förordat snara tillvägabringandet af kol- och ved-räntornas förvandling
till annan slags persedel-ränta, uti den del af Länet, der icke Fahlu Bergslags-privilegier
lägga hinder i vägen för sådan förändring, och oberoende deraf att ränte-lörenklingen
icke kan ske samtidigt för Länet i sin helhet.
Kongl. Maj:t, som icke kan medgifva större andels af nuvarande persedel-räntorna
förvandling till penninge-ränta, än hvad i framställningen till Länets Deputerade varit afseot,
och som befarar, att spanmåls-prisernes ojemnhet skulle medföra kännbara olägenheter
för de skattdtagande, om hela beloppet af kol- och ved-räntorna skulle utgöras i spanmål
anser visserligen lämpligare, om en tredjedel deraf förvandlades till smör-ränta, hvarå priset
är mindre ombytligt; men, med fästadt alseende derå, att Länets innevånare ej öfver
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o S.
sådant utbyte blifvit hörde och varit i tillfälle att sig deröfver yttra, samt med anledning
af den vid sammanträdet anförda, flertalets af Deputerade, mening, föreslår Kongl. Maj:t nu
Rikets Ständer, att:
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Stora Kopparbergs Län bestämmas: spanmål
och dagsverken;
2:o Nuvarande ränte-persedlarne Spanmål och Dagsverken bibehållas med blott de
förändringar, som blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter; kol och ved förvandlas
till spanmåls-ränta af sådant slag, som hvarje orts kronotionde; allt i den mån särskildt
gifna privilegier det tillåta;
3:o Nya spanmåls-räntorne- utgöras i de sädesslag, som, i öfverensstämmelse med
allmänt antagna grunder, kunna för hvarje ort af Länet befinnas lämpligast;
4:o Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan inbegripna
persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen, samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
örebro Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Maj:t lämpligen kunna komma i fråga att
såsom särskilda skalte-titlar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Fläsk,
Kött,
Ved,
Tackjern,
Hö,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar; hvarjemte Kongl. Maj:t ansåg att nuvarande ränte-persedlarne oxe,
får och lamm lämpligen kunde till kött förvandlas, halm till hö, samt osmundsjern och
stångjern till tackjern.
Flertalet af de i Länet valde Deputerade uttryckte sin önskan alt spanmål, hö och
tackjern måtte qvarstå såsom ränte-persedlar, att fläsk och dagsverken måtte förvandlas
till spanmål, samt halm, smör, kött, oxe, får och lamm till hö; osmundsjern, stångjern
och ved till tackjern. Derjemte hafva deputerade från Nora och Lindes fögderi
ansett sig böra bibehållas vid kontraktet om räntornas utgörande af den 8 Juni 1664.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet har anfört betänkligheter att bibehålla Spanmål
och hö såsom de hufvudsakligaste ränte-persedlarne, emedan deras pris är så ombytligt;
hvaremot dagsverks-räntan ej på de sednare tjugu åren undergått någon förändring;
tillstyrker i öfrigt bibehållandet af nyssnämnde 1664 års kontrakt.
Af skäl, som förut här ofvan äro anförda, och dem Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anfört, anser Kongl. Maj:t Dagsverks-räntan böra fortfarande, med förut föreslagna förändring
i sättet för dess beräknande, qvarstå; hvarjemte Kongl. Maj:t anser olämpligt och
till räntegifvares betungande föranleda, att förvandla smör, kött, oxe, får och lamm till
hö.
Kongl. Maj-.ls Aåd. Proposition, JV:o 8.
17
lii>; enär dessa skiljaktiga slags ränte-persedlar tvärtom synas böra finnas för att motväga
hö-räntans ombylliga värden. Men Kongl. Majit vill för öfrigt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af Deputerade yttrade mening, nu föreslå Rikets Ständer, att:
1:0 Såsom hufvudränte-persedlar inom Orebro Län bestämmas: spanmål, smör, kött,
liö, tackjern, dagsverken, som bibehållas utan andra förändringar än sådana, hvilka blifva
en följd al i allmänhet gifna föreskrifter;
2:o Nuvarande ränte-pérsedeln fläsk förvandlas till spanmål af hälften råg och hälften
korn ränte-persedlarne oxe, får och lamm förvandlas till kött, samt halm till hö;
ränte-persedlarne stångjern, osmundsjern och ved förvandlas till tackjern;
5:o Den uti Nora och Lindes fögderi sedan år 1664 gällande förvandling af jorde
hoks-
och hemmantals-räntornes persedlar till tackjern, skall, oförändrad, fortfarande förblifva
vid kraft och verkan, sådan den genom Kammar-kollegii bref af den 8 Juni nyssnämnde
år Idof bestämd;
4:o Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Wermlands Län.
Af nuvarande ränte-persedlarne ansåg Kongl. Majit lämpligen kunna komma i fråea
att såsom särskilda skatte-titiar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Fläsk,
Kött,
Ved,
Tackjern, '
Hö,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar; äfvensom att nuvarande ränte-persedlarne oxe, ko, får, förvandlas
till kött, samt osmundsjern till tackjern.
I Länet valde Deputerade yttrade sig helst hafva önskat alla räntors förvandlande
till penningar, men ansågo nu att ränte-titlarne spanmål, smör, hö och dagsverken borde
bibehållas, samt lläsk och kött, oxe, ko, får och lamm utbytas mot smör; ved, tackjern
och osmundsjern förvandlas till spanmål.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet har ansett, att kött borde förblifva en
ränte-persedel, emedan priserne derå icke följa priserne på spanmål och hö, utan falla eller
stiga i motsatt förhållande, hvarföre den kunde i någon mån minska skiljaktjgheterne uti
grund-räntornes penningevärde vid olika skördar.
Kongl. Maj:t anser jemväl att kött är en ränta, som bättre än smör motväger de
mera ojemna priserne på spanmål och hö, men finner likväl intet hinder möta för bifall
till det af Deputerade framställda förslag.
Kongl. Majit föreslår, i öfverensstämmelse härmed, nu Rikets Ständer, att:
Hill. lill n. St. Prot. 1SS3 it '1884. i Sami. 1 Afd. S Haft.
3
1«
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o S.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Wermlands Län bestämmas: spanmål, smör,
liö, dagsverken;
2:o Nuvarande hufvud-räntepersedlarne spanmål, smör och dagsverken bibehållas
med blott de förändringar, som äro en följd af i allmänhet gifna föreskrifter. Yed, tackjern
och osmundsjern förvandlas till spanmål af hälften råg, och hälften korn; oxe, ko, får
och lamm till kött, samt fläsk till smörj
3:o Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penningeränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skattctiteln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Gefleborgs Län.
Af nuvarande räntepersedlar ansåg Kongl. Majit lämpligen kunna komma i fråga att
såsom-särskilda skatfelitiar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Kött,
Strömming och Lax,
Jern,
Hö,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar; äfvensom att nuvarande räntepersedlarne oxe och får kunde förvandlas
till kött samt halm till hö.
Deputerade från Gestrikland, som sammanträdt uti Gefle, hafva, för denna del af
länet, tillstyrkt det meddelade Nådiga förslaget, blott med vilkor att, som strömming och
lax der förekommer endast för tvänne lägenheter till obetydliga belopp, så ansågo de lämpligast,
att dessa persedlar förvandlas till penningar. Derjemte hafva dessa Deputerade an'-sett,
att, i stället för bestämmandet af minsta enheten, efter helt mantal beräknadt, samina
bestämning måtte ske för hvarje hemman, som har särskild ränta i jordeboken, utan
afseende å hemmanets storlek; äfvensom att, bland räntorne nu ingående hvete och -hafra
samt i allmänhet råg och korn böra reduceras till hälften råg och hälften korn, och att
de olika jernsorternes förvandling till tackjern bör ske efter medelpriset på Thorsåkersoch
Ofvansjö-tackjernet. Deputerade tillstyrkte ock, att öke- och dränge-dagsverken förvandlas
tiil endast mans-dagsverken.
Deputerade från Helsingland, som sammanträdt i,Söderhamn, hafva först förklarat
sig helst önska, att all grundskatt blefve bestämd uti en viss ständig penningeränta; men
som detta ej vore förenligt med Konungs och Ständers fattade beslut, ansågo de spanmål,
smör, kött och hö böra antagas såsom hufvudräntor. Flertalet af Deputerade antogo likväl
slutligen det förslag, att spanmål, till en fjerdedel råg och tre fjerdedelar korn, smör,
torrt nötkött, hö och mans-dagsverken skulle utgöra hufvudräntorne för orten och bestämmas
till lika belopp för hvarje helt mantal, nemligen två tunnor spanmål, trettiotvå marker
smör, trettiotvå marker kött, tjugufyra lispund hö, åtta mans-dagsverken och att det
öfriga af nuvarande persedel-räntor, som ej af förenämnda räntor motsvarades, skulle förvandlas
till penningar och jemte förutvarande penningar, utgå med 7 R:dr 43 sk. 8 rist.
per helt mantal; för de lägenheter, som äro mindre än ett mantal, i förhållande derefter.
Ivone!. Majifs Pefallningshafvande i länet har tillstyrkt Deputerades förslag, samt, i
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 8.
19
afseende |>å Gestrikland, dessutom anfört, att räntorne der utgå efter tre olika grunder,
nemligen efter Jordeboks-öreslandet, Hästeståndet eller hemmanet och Gärdemantalet, hvarföre
i denna ^.provins persedel ta let ej kunde bestämmas för hvarje helt mantal lika och i.
proportion derefter för mindre hemmantal. Derjemte har Kongl. Maj:ts Befallningshafvandeunderdånigst
hemställt, om och hvilken åtgärd må kunna vidtagas i afseende på spillmarkerne,
som för vissa persedlar beräknas, men hvilket ej mera torde böra ega rum, sedan
leverering in natura af samma persedlar icke vidare kommer att ske.
Kongl. Maj:t, som, i afseende på spillmarkerne, härofvan uti 14:de punkten af de
allmänna föreskrifterne, intagit nödigt stadgande, anser Deputerades från Helsingland algifna
förslag till förenkling af dervarande persedelräntor, i öfverensstämmelse med dervarande
enahanda skattläggning å alla hemman, böra tagas uti särskildt betraktande, och finner
intet hinder att grunderna för ränteförenklingen blifva olika för de i skatternes fördelning
redan förut olika båda provinserna Gestrikland och Helsingland.
Hvad Gestriklands fögderi angår, kan det anmälda förhållandet med dervarande frenne
särskilda skattläggnings-grunder icke medföra några ökade svårigheter vid tillämpningen
af det förslag, Kongl. Maj.-t afgifvit; men enär strömming och lax uti detta fögderi endast
utbringa qvantitet utgå från tvänne fisken, anser Kongl. Maj:t dessa båda räntepersedlar
kunna, utan olägenhet, förvandlas till penningeränta. I öfverensstämmelse härmed föreslår
Kongl. Majit nu Rikets Ständer, att:
1:0 Såsom liufvud-räntepersedlar inom Gestriklands fögderi af Gefleborgs län bestämmas:
spanmål, smör, kött, tackjern, hö, dagsverken;
2:0 Af nuvarande räntepersedlarne bibehållas smör och dagsverken, utan annan förändring
än den, som kan blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter; spanmålen förvandlas
till sådan, som utgöres till hälften af råg och till hälften af korn; oxe och får förvandlas
lill kött och tilläggas gamla persedelräntan kött. Halm förvandlas tillhö samt tillägges
gamla höräntan; skattejern, fatläns-, öfvervigts- och hytte- eller osmundsjern, äfvensom
stångjern förvandlas till tackjern efter Thorsåkers- och Ofvansjö-tackjernets medelpris
för åren 1832 till och med 1881.
5:0 Alla öfriga nuvarande uti jordeboks-och hemmantals-eller ordinarie räntan inbegripne
persedlar lörvandlas till bestämd penningeränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skattetiteln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Hvad Helsinglands båda fögderier beträlTar, finner Kongl. Majit det af deputerade,
gjorda förslag till sina grunder både enkelt, redigt och verkställbart; men då summan al
de för hvarje hemman utaf deputerade föreslagna persedlar icke fullt motsvarar summan
af dem, hvilka af Kongl. Majit ansetts böra såsom räntepersedlar bibehållas, så måste någon
härtill ledande jemkning i beloppet ega rum. Till följe häraf vill Kongl. Majit nu föreslå
Rikets Ständer, att:
lio Såsom liufvud-räntepersedlar inom Helsinglands båda fögderier bestämmas: spanmål,
smör, kött, hö, dagsverken;
2:o Af dessa hufvudpersedlar utgöras på hvarje helt mantal: 2 tunnor spanmål, bestående
till en fjerdedel af råg, trefjerdedelar af korn, 1 h££. 12 £1. smör; 2 L££. 8 £/.
kött; 24 L£(. hö, samt 8 mansdagsverken, samt i förhållande derefter på mindre hemmantal;
hvaremot de för närvarande hemmanen åliggande persedelräntor af spanmål, smör,
kött, oxar, får, strömming, lax, jern, hö och dagsverken försvinna och upphöra. Al i
mantal ej satte lägenheter, qvarnar, fisken m. m., utgöras de i förestående punkt nämnda
hufvudpersedlar oföiändradt till deras nu åliggande belopp, med rättelse endast i afeeeuda
på minsta enheten af hvarje slag;
Kongl. Maj-.ls Kåll. Proposition, N:o 8.
3:o Alla öfriga nuvarande uti första punkten ej nämnda, men hittills uti ordinär e
räntorne inbegripne persedel-räntor förvandlas till bestämd penn inge-ränta, att, jemte till
penningar förvandlade bråktalen samt nuvarande'skatte-titein penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
IVester-Norrlands Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Maj:t lämpligen kunna komma i fråga
att såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
Span mål,
Smör, ,
Kött,
Strömming och Lax,
Ilo,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar;
äfvensom att nuvarande ränte-persedlarna oxe och får kunde förvandlas till kött samt halm
till hö.
I Länet valde deputerade hafva ansett detta förslag böra antagas.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har dervid intet erinrat.
Enär strömming och lax nu mera, enligt de uppgjorda förslagen, skulle uti alla
undra Län, der de utgjort hufvud-ränte-persedlar, komma att förvandlas till annan persedel-ränta
och jemväl uti detta Län lämpligen kunde förvandlas till smör eller till hälften till
smör och hälften till kött, så öfverlemnar Kongl. Majit till Rikets Ständer att taga denna förändring
uti öfvervägande. Men då deputerade i Länet ej varit i tillfälle att deröfver uttala
sin mening, vill Kongl. Majit nu ej föreslå annat, än i öfverensstämmelse med deputerades
yttrande, nemligen, att:
1:0 Såsom hufvud-ränte-persedlar uti Wester-Norrlands Län bestämmas: Spanmål,
smör, kött, strömming, lare, hö, dagsverken;
2:0 Af nuvarande ränte-persedlar förvandlas oxe och får till kött, halm till hö;
3:0 Alla öfriea nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade
yrunder.
/Vesterbottens Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Majit lämpligen kunna komma i fråga
ait såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
Spanmål,
Smör, samt dessutom
Penningar.
I Länet valde Deputerade för de socknar, der någon förändring blifvit afsedd, hafva
Kongl Majds Nåd. Proposition, N:o S.
91
instämt; och, i öfverensstämmelse härmed, föreslår nu Kongl. Maj.t Rikets StänuL*r,
ait:
l.o Såsom hufvud-räntepersedlar inom Westerbottens Län bestämmas: Spanmål
och Smör;
2:o Alla uti dessa persedlar nu fastställda räntor bibehållas oförändrade och alla
öfrige uti ordinarie räntan inbegripne, förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte
nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Gottlands Län.
*
Af nuvarande ränfe-persedlar ansåg Kongl. Maj:t lämpligen kunna komma i fråga
att såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Fläsk,
Strömming,
Hö,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar; *
äfvensom att nuvarande ränfe-persedlarne får, lamm och talg lämpligen kunde till fläsk
förvandlas.
I Länet valde deputerade ansågo spanmål och smör böra bibehållas; men önskade
att den del af spanmålen, som nu utgöres af hvete och hafra, måtte försvinna och spanrnålen
utgå endast med råg och korn, hälften af hvarje slag, och att strömming, hö och
dagsverken måtte förvandlas till penningar. Derjemte anhöllo deputerade, att får mätte
såsom ränte-persedel bibehållas, och fläsk, lamm och talg till lår förvandlas.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet har uti sitt underdåniga utlåtande framställt:
att ved och tjära måtte bibehållas såsom ränte-persedlar, samt tillstyrkt deputerades
förslag att jemväl får bibehålles och att fläsk, lamm och talg till får måtte förvandlas.
Kongl. Majit anser likväl lefvande får vara en olämplig ränte-persedel och en alltför
oviss mätare af åliggande utskylder, enär dess värde beror på kreaturets storlek, hull
och ullrikhet, hvilka förhållanden icke genom några föreskrifter kunna bestämmas så noga,
som vederbör, i fråga om beloppet af en till Statsbehof utgående skatt, och hvarigenom
markegångspriset på denna ränte-persedel alltid skulle i viss mån ankomma på ett godtycke,
till men för de skattdragande eller till förlust för Statsverket, hvilket så mycket snarare
kunde gifva anledning till tvist om det rätta, som efter ränte-persedlarnes fläsk, lamm
och talg förvandling till får, beloppet af under denna titel debiterade utskyld uti betydlig
mån skulle ökas utöfver hvad som hittills under denna benämning utgjorts.
Likaledes anser Kongl. Majit skogseflekter vara otjenliga att såsom ränte-persedlar
fortfarande bibehållas på Gottland, der deras med tiden stigande värde troligen skulle medföra
en ej afsedd tillökning uti de skattdragandes utskylder; hvaremot Kongl. Majit icke
kan medgifva större andels af nuvarande persedel-räntorne förvandlande till penninge-ränta,
än som af Kongl. Majit förut varit afsedd.
För att, så vidt med dessa grunder är öfverensstämmande, lämpa det blifvande förhållandet
med grundskatterne i detta Län, till enlighet med Deputerades framställda mening,
vill Kongl. Majit nu föreslå Rikets Ständer, att:
22
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N.o 8.
l:o Såsom hufvud-ränte-persedlar inom Gottlands Län bestämmas: spanmål, smör,
fläsk, liö, dagsverken;
2:0 Nuvarande hufvud-ränte-persedlarne spanmål, smör, fläsk, hö och dagsverken
bibehållas med blott de rörändringar, som blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter
samt de nedan i denna punkt omnämnde; talg, får och lamm samt strömming förvandlas
till hälften till spanmål och till hälften till smör, samt hvete och bafra till spanmål af
hälften råg och hälften korn;
5:o Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande Silfverskatten och skatte-titeln penningar, utgå enligt i
allmänhet stadgade grunder.
Christianstads Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Majit endast lämpligen böra såsom särskild
skatte-titel bibehållas:
Spanmål, samt dessutom
Penningar.
Deputerade i Länet hafva häruti instämt, äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;
och Kongl. Majit föreslår således nu Rikets Ständer, att:
l:o Till hufvud-ränte-persedel inom Christianstads Län bestämmes Spanmål;
2:0 De öfriga nuvarande föga betydliga persedel-räntorne lörvandlas till bestämd
penninge-ränta, att, jemte nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Blekinge Län. '
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Majit endast lämpligen böra såsom särskild
skatte-titel bibehållas:
Spanmål, samt dessutom
Penningar.
Deputerade i Länet hafva häruti instämt, med yttrande att de ansågo, att, vid brädernas
förvandling till penningar, sådant borde ske efter markegångsprisen å bräder om sju
alnars längd och en och en fjerdedels tums tjocklek.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har ej ansett sig hafva något att tillägga.
Kongl. Majit föreslår nu, i öfverensstämmelse härmed, Rikets Ständer, att:
l:o Till hufvud-ränte-persedel inom Blekinge Län bestämmes Spanmål;
2:o De öfriga nuvarande in natura ålagde föga betydliga räntor förvandlas på förenämnda
sätt till bestämd penninge-ränta, att, jemte nuvarande skatte-titeln penningar, utgå
enligt i allmänhet stadgade grunder.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 8.
23
Hallands Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Maj:t lämpligen kunna komma i fråga
att såsom särskilja skatte-t i tiar bibehållas:
Span mål,
Smör,
Ved.
Ilo,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar;
med tillägg att räntegifvarnes yttrande skulle inliemtas, huruvida de ansågo lämpligt att redräntan
omflyttades till Spanmål.
I Länet valde Deputerade hafva ansett lämpligast, att endast spanmål och smör bibehållas
såsom hufvud-räntor, men ved- och dagsverks-räntan förvandlades till spanmål, hvaraf
en tredjedel råg, en tredjedel korn, en tredjedel hafre, samt att hö förvandlades till smör.
Kongl. Majrts Befallningshafvande i Länet har förordat detta deputerades förslag.
Kongl. Maj:t, som af härofvan meddelade skäl i allmänhet anser dagsverks-räntan
böra bibehållas, finner i öfrigt intet hinder för skatteförenklingens i detta Län verkställande
uti öfverensstämmelse med Deputerades mening. Kongl. Maj:t föreslår således nu Rikets
Ständer, att:
1:0 Såsom hufvud-ränte-persedlar uti Hallands Län bestämmas: spanmål, smör och
dagsverken;
2:o Nuvarande hufvud-ränte-persedlarne, spanmål, smör och dagsverken bibehållas
med blott de förändringar, som blifva en följd af i allmänhet gifna föreskrifter; ved förvandlas
till spanmål, hvaraf en tredjedel blir råg, en tredjedel korn, samt en tredjedel bafra;
hö förvandlas till smör;
3:o Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte till penningar förvandlade
bråktalen samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Götheborgs och Bohus Län.
Af nuvarande ränte-persedlar ansåg Kongl. Maj-t lämpligen kunna komma i fråga
ali såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
Spanmål,
Smör,
Dagsverken, samt dessutom
Penningar.
Deputerade från den mindre del af Länet, der persedel-räntor efter markegångspris
utgå, hafva häruti instämt, med tillägg af det förslag, att spanmålen måtte få beräknas uti
råg, korn och hafra, en tredjedel af hvardera, för så vidt ej i hela det öfriga Riket, der
ränfeförenkling ifrågakommer, spanmålsräntan skulle bestämmas till en tredjedel råg och
två tredjedelar korn, då sådant äfven syntes lämpligt att här blifva gällande.
24
Kongl. j}laj:ls Nåd. Proposition, N:o S.
Derjemte har erinrats, att på de Götheborgs städ donerade räntor af SälYedahls
härad, som utgå etter bestämda lösningspris, må ränteförenklingen icke inverka eller tilllämpas.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet har jemväl tillstyrkt denna mening.
Kongl. Majit, som, lika med deputerade, anser spanmåls-ränforne höra förenklas,
så att de åtta särskilda titlar, hvarunder dessa nu utgå, förminskas till de frenne af Depu
terade
föreslagne, och som likaledes finner ränteförenklingen ej kunna inverka på beloppet
af de Götheborgs stad donerade, efter bestämda lösningspris utgående, räntor, föreslår nu
Rikets Ständer, att:
l:o Såsom hufvud-räntepersedlar inom de härader af Götheborgs och Bohus Län,
der persedlarne utgöras med markegångs-förvandling, bestämmas: spanmål, smör, dagsverken;
2:0
Nuvarande spanmåls-räntorne af flera slag förvandlas till viss spanmål, bestående
af en tredjedel råg, en tredjedel korn, en tredjedel hafra; smör och dagsverken
bibehållas;
3:o Alla öfriga nuvarande uti jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan
inbegripne persedlar förvandlas till bestämd penninge-ränta, att, jemte nuvarande skattetiteln
penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Jemtlands Län.
Af de få ränte-persedlar, som uti detta Län utgå med förvandling efter markegång,
ansåg Kongl. Majit ingen lämpligen böra såsom sådan bibehållas.
Deputerade från Herjeådalen hafva häruti instämt, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
har ej ansett nödigt kalla Deputerade från Länets öfrige tvänne fögderier, enär
endast persedlar till kronovärdi af 81 R:dr 6 sk. 1 r.-st derifrån utgöras med förvandling
efter markegång, samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett dessa, såsom utgående al
Qvarnar, Sågar, Afradsland och Fiskevatten, med högst få undantag icke vara ständiga
räntor, utan arrenden, och komma till en del att försvinna, i den män lägenheterna blifva
skattlagda; hvarjemte anmälan gjorts, att de i sednare tider tillkomne hemman, likasom de
äldre, endast tili penninge-ränta äro skattlagde.
Enär, enligt hvad jemväl Kammar-kollegium upplyst, en del af de uti persedlar
utgående skatterne äro att anse såsom arrenden och således ej föremål för närvarande reglering,
förfaller all fråga derom.
Kongl. Majit, som anser Qvarn-räntorne uti Jemtland, likasom uti andra Rikets
provinser, kunna utan olägenhet fortfarande uti Spanmål utgöras, föreslår nu Rikets Ständer,
att:
1:0 De inom Jemtlands Län varande Spanmåls-qvarnräntor bestämmas fortfarande
i spanmål, såsom uti Rikets öfriga Län;
2:o Alla öfriga nuvarande uti ordinarie räntan inbegripne persedlar förvandlas till
bestämd penninge-ränta, att, jemte nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet
stadgade grunder.
Norr
-
K»n/L 9faj:(t Sid. Preposition, N-.a t.
Norrbottens Län.
9S
V
Af nuvarande ränte-pcrsedlar ansåg Kong!. Majit lämpligen kunna komma i frå^a
att såsom särskilda skatte-titlar bibehållas:
Span mål.
Smör, samt dessutom
Penningar.
Flertalet af i Länet valde deputerade hafva yttrat sig väl anse med det allmänna
hästa mest förenligt att alla ränte-persedlar till kontanta penningar förvandlades, men då sådant
mot Konungs och Ständers beslut ej kunde vinnas eller egentligen utgjorde föremål för deputerades
yttrande, ingingo de på det af Kongl. Maj:t framställda förslag. Deputerade ausågo
derjemte, att den mindre betydliga qvarn-ränta, som nu utgår uti råg, borde till
korn förvandlas.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet har ej anfört något emot förslaget.
Kongl. Maj:t föreslår nu, i öfverensstämmelse härmed, Rikets Ständer, att:
l:o Såsom hufvud-riinte-persediar inom Norrbottens Län bestämmas: spanmå! och
smör;
2:o Alla uti desse persedlar nu fastställda räntor bibehållas med blott den förändring,
att spamnålen utgöres öfverallt uti korn, hvartill de mindre betydliga, uti annat
sädesslag nu utgående, förvandlas;
3:o Alla öfriga nuvarande uti ordinarie räntan inbegripna persedlar förvandlas till
bestämd penninge-ränta, att, jemte vid spanmålens förvandling till korn möjligen uppkommande
bråktal samt nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadga.1«
grunder,
Kongl. Majit anser förenklingen uti grundskatterne vara en angelägenhet, hvars
snara tiflvägabringande är af synnerlig vigt; och finner, i anledning häraf, nödigt lästa Rikets
Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten att bereda medel dertill, att det för ärendenas
vanliga gång i vissa afseenden knappast tillräckliga antalet tjenstemän må sätta* i
stånd att, sedan Rikets Ständer afgifvit svar på denna Kongl. Majits Nådiga proposition
och ändtligt beslut i ämnet är fattadt, med önskelig skyndsamhet bringa förändringen i fidi
verkställighet. Kongl. Majit vill i sådant afseende gifva alla behöfliga föreskrifter; men,
på det att öfrig;» dagliga göromålen ej må lida af det ifrågavarande ärendets behandling, är
nödigt att vederbörande Tjenstemän och Embets-verk erhålla det biträde, som sakens beskaffenhet
erfordrar. Till arfvoden åt sådane biträden samt till bestridande af de i och
för ändamålet oundgänglige omkostnader, måste Kongl. Majit af Rikets Ständer äska elt
utomordentligt försiags-anslag af högst 40,000 Riksdaler Banko att disponera, dels redan
nästkommande år 1834, flir den händelse att Rikets Ständer i början af det året fatta
beslut i denna angelägenhet, dels sedermera för fullständiga ordnandet af hvad deraf bluen
följd..
tlih. lill h. Sl. Prat. 1S ■'!3 {i i Sä i, 1 Sami. 1 Afd. •> lläfl.
4
2«
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N.o 8.
Slutligen och då ej på förhand' kan' beräknas -Kurd stort anslag under nästföljande
åren erfordras för att godtgöra den forsellön, hvilken, till följd af det under sednaste Riksdag
derom fattade beslutet, skall af Stats-verket lemnäs uti ersättning åt innehafvare al
ränte- och tionde-anslag för upphörandet af deras rätt att utfordra dessa anslag in natura,
får Kongl. Maj:t föreslå Rikets Ständer att, i öfverensstämmelse med hvad vid sednaste
Riksdag beslutades, beloppet af denna ersättning, sedan den blifvit af Stats-kontorets linder
händer hafvande medel förskjuten, måtte af Riksgälds-Kontoret återersättas vid uppgörandet
af den mellan Stals- och Riksgälds-Kontoren årligen upprättande liqvid.
De detta mål rörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Utdrag af Protokollet Öfver Finans-Ar enden., hållet inför Hans
Maj:t Honungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 16
November 1855.
Närvarande:
Jfans Excellens, Justitiaf-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
S.tats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Uner,
lleuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
till justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets
enhälliga tillstyrkande fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och
förenkling.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt
befallde, att, i enlighet dermed, Nådig proposition skulle till Rikets Ständer
aflåtas.
Ex Protocollö.
Mildhog Lundgren.
Uaj.it
i7
\:o 9.
Ant. till Exp. Utsi. den 11 Dec. 1853, kl. 1 e. m.
Kongl. Mnj:ti Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående nedsättning
i kopparräntan å tillverkningarne vid Stora Kopparberget,
samt i anledning af ånyo väckta frågor dels om upphörande
af y/lfmogens inom vissa trakter af Kopparbergs Län
skyldighet att till Stora Kopparbergs Bergslag in natura leverera
Hemmansränte- och Mantals- eller Qvarntulls-kolen, dels
ock om uppiili frände af öfrige åt Stora Kopparbergs Bergslag
och Hytte-egare tillerkände privilegier och särskilda förmåner;
Gifven Stockholms Slott den 16 November 1855.
Redan 5r 1829 gjordes af Stora Kopparbergs Bergslag hos Kongl. Majit underdånig
ansökning om förmedling i den af koppar-fillverkningen utgående räntan, sålunda att denna
ränta, i stället lör den genom Kongl. Resolutionen den S Mars 1803 fastställda beräkningsgrund
af hvart tionde Sk//, måtte få med hvart trettionde Sk/f. af tillverknings-qvant
i telen erläggas. Enär Kongl. Majit, enligt Dess und* r den 19 Juli 1854 härom utfärdade
Nådiga Resolution, funnit giltiga skäl då icke förekomma att den sökta nedsättningen i
koppar-räntan bifalla, förnyade Stora Kopparbergs Bergslag, genom Grufve-rätten och Direktionen
för Bergslagets Enskilda Verk, medelst en deri 8 December 1837 ingifven underdånig
skrift, samma anhållan, hvarefter, och med anledning af de vid 1840 och 1841 årens
Riksdag gjorda framställningar om befrielse för vissa socknar inom Kopparbergs Län från
åliggandet att tili Stora Kopparbergs Bergslag in natura leverera hemmans-ränte- och mantals-
eller qvarntu\ls-kolen, Rikets då församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den 8
Maj 1841 begärde, att undersökning måtte i behörig ordning verkställas till utrönande af
så väl beskaffenheten utaf de privilegier, å hvilka Bergslagets rättighet till kol-räntornas
utfordrande in natura sig grundar, som ock beloppet af den qvantitet, hvilken, i förhållande
till Fahlu grufvas tillstånd, kunde anses erforderlig för koppar-tillverkningens bestånd
oell fortfarande bedrifvande, äfvensom att, så framt icke Bergslagets privilegier deremot
lade hinder i vägen, den behöfliga ko^qvantiteten måtte, till utgörande på dittills föreskrifvet
sätt, fördelas eme'Jan de närmast belägna socknarna, hvarest tillgång å til! kolning
passande skog funnes, samt allmogen i de socknar, från hvilka räntorna med kol utgjordes,
förklaras berättigad, att erlägga mantals-penningarne och hemmans-räntan i öfverens
-
*8
Ken yl. Alu;: It Råd. Propttilion, 9.
stämmelse med de för dessa skatters utgörande i allmänhet stadgade grunder, eller de förr*
i kontant till deras i orten bestämda belopp och de sednare efter årets markegångs-priri.
Sedan Kongl. Maj:t, med bifall lill denna Rikets Ständers anhållan, den 17 Juli 1815 förordna
t, att de sålunda väckta frågor om förmedling i den af koppar-tillverkningen utgående
ränta samt om förändrade före:>kri(ler rörande levereringen af skatte-kol till Stora Kopparbergs
Bergslag, borde närmare utredas genom en för sådant ändamål tillsatt särskild kommission,
bestående af en ledamot från bvartdera af Kammar- och Bergs-kollegiprne, och
denna kommission, efter att hafva på stället inhemtat Bergslagets tankar och begifvanden i
afseende på allmogens lindring vid hemmansränte- och qvarntulls-kolens framtida utgörande,
och efter att äfven hafva låtit, vid särskilda sammanträden, öfverläggning hållas med allmogen
i de socknar, från hvilka ränte-kol illgöras, den 25 Juni 1814 afgifvit underdånigt
betänkande i ämnet, har Kongl. Maj:t, efter Kammar- och Bergs-kollegiernes hörande, den
18 November 1847 till Rikets då församlade Ständer aflåtit Nådig proposition angående
detta ärende, innefattande hufvudsakligen följande förslag:
att, i enlighet med den genom Kongl. Förordningen den 21 Juni 1831 stadgade
beskattningsgrund för bergverk i allmänhet, den från Stora Kopparbergs Bergslag utgående
koppar-ränta måtte bestämmas till hvart 30:de Skäf., under vilkor, dels att Bergslaget underkastade
sig den förändring i sättet för hemmans-ränte- samt mantals- eller qvarntullskolens
utgörande, som af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer pröfvades böra ega rum, dels
ock att det anslag af IJ Skäf.:s tiondekoppar, hvarmed kronan bidrager till preskerskapets
aflöning, äfvensom Bergslagets uteslutande rätt till kol-upphandling inom det, genom Kongl.
Resolutionen den 2 Juli 1816 bestämda distrikt, för framtiden skulle upphöra, hvaremot
den af Bergsfrälse-jorden vid Fahlun utgående så kallade vedhygges- eller vedhyggstersräntan
borde, såsom vederlag för den genom Kongl. Brefvet den 29 December 1820 Bergstaget
tills vidare ålagda utgift till aflöning för förste läraren vid Bergsskolan i Fahlun, fortfarande
komma Bergslaget tili godo, intilldess annan lämplig tillgång för nämnde lärares
aflöning framdeles kunde utfinnas;
att, beträffande den allmogen inom vissa trakter åliggande leverering af ränte-kol,
detta åliggande måtte alldeles upphöra för de skattskyldige, som tillhöra Thorsång* och
Stora Schedvi, Rättviks, Leksands, Säthers och Gustafs Socknar, jemte delar äf vissa andra
socknar, äfvensom några särskilda byar, hvilka alla skattskyldige i stället skulle /örpligtas
dels att, utan uppsägningsrätt, erlägga lösen efter markegångs-pris med penningar för hemmansränte-kolen,
dels ock att _betala mantals-penningar till det för orten stadgade belopp
af åtta skillingar banko, men Ahls socknemän, med fortfarande skyldighet att leverera
hemmansränte-kolen in natura, vinna befrielse blott från sådan leverering af mantals- eller
qvarntulls-kolen under vilkor af mantals-penningars utgörande på nyssberörda sätt, samt
föröfrigt de skattskyldige inom Wika, Sundborns, Svärdsjö, Bjursås, större delen af Gagnefs
och Tuna äfvensom Husby Socknar, enligt deras egen tillkännagifna önskan, fortfarande
till Stora Kopparbergs Bergslag leverera så väl hemmansränte- som mantals- eller
qvarntulls-kolen;
att skillnaden emellan markegångspriset å kronans behållna ränte-kol, efter hvilket
pris de skattskyidige komme att för dessa kol till kronan erlägga lösen, och det progressiva
markegången understigande lösningspris derå, som Stora Kopparbergs Bergslag egde
att sig tillgodoberäkna, må fortfarande af hytte-egarne åtnjutas och af kronans medel utgå;
samt
att, med anledning af den väckta frågan om upphäfvande a/ Kongl. Resolutionen den
13 November 1747, angående inskränkning af en del socknars i .Dalarne rättighet att an
-
k’otofl,
vända siu skoj;, Torkan af berördo Resolution nii, såsom följd af den föreslagna nedså lili
ingen i koppar-räntan, förfalla.
Uti underdånig skrifvelse den 4 Mars 1848, hafva Rikets Ständer tillkännagifvit att
de, uppå de skäl, som i den underdåniga skrifvelse!) äro anförde, anse sig ieke kunna bifalla
den af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagna nedsättning uti den af Stora Kopparbergs
Bergslag utgående koppar-räntan från hvart tionde till hvart trettionde Skeppund å den årliga
tillverkningen, samt att, såsom följd häraf, Rikets Ständer funnit den tillika väckta
frågan om upphörande af allmogens inom åtskillige socknar utaf Kopparbeigs Län skyldighet
att in natura leverera hemmansränte- och mantals-eller qvarntulls-kolen böra »för närvarande
förfalla»; och har äfven, i öfverensstämmelse härmed. Kongl. Maj:ts Nådiga Bref
till Kammar- och Bergs-kollegierne under den 12 Maj samma år aflåtits.
Medelst en sedermera af Bonde-Ståndet vid 1847 och 1848 årens Riksdag, den 16
September sistnämnda år, till Kongl. Majit afgifven underdånig skrifvelse, har Bonde-Ståndet
ytterligare fästat Kongl. Majrts Nådiga uppmärksamhet å det förevarande ärendet, såsom
en fråga af vidt omfattande och utomordentlig vigt för Bergslagen och hvars behandling
kunde för framtiden medföra ganska många, för hela landet menliga, följder; anhållande
Bonde-Ståndet, att detta ärende, enligt de genom ofvanbemälde särskilda kommission utredda
billiga och rättvisa grunder, måtte af Kongl. Majit i Nåder behjertas, och att åtminstone
de af skatte-allmogen, hvilka genom deras skogars ända till 7 å 8 mil från Stora
Skepparberget aflägsna läge, äfvensom, och med ännu större skäl, innebyggare i de socknar,
hvilka, i brist af skog, ej kunde några kol leverera, måtte i Nåder befrias ifrån en levere-rings-skyldighet,
sorn genom transport-kostnaden komme att uppgå till mer än dubbelt af
kolens verkliga värde.
I anledning af denna underdåniga skrifvelse hafva, till följe af Kongl. Majits Nådiga
befallning, underdåniga utlåtanden blifvit afgifue;
a) den 29 September 1849 af Stora Kopparbergs Bergslag, som, jemte åberopande
af den fullständiga utredning af ämnet, hvilken i ofvanbemälde kommissions underdåniga
betänkande af den 25 Juni 1844 innefattas, hufvudsakligen anfört: att allmogens skyldighet
till kol-skattens utgörande in natura vore forngammal och grundad i Bergslagets äldsta privilegier,
samt vidare genom många, så väl äldre som nyare författningar bekräftad; att
kol-räntorne, inalles utgörande omkring 55,550 stigar, förr varit åt Bergslaget anslagnc,
emot låga lösningspris, nemligen mantals- eller qvarntulls-kolen, sorn år 1845 utgjort 9,859J
stigar, efter kronovärdiet 6 sk. 8 rst. per stig; kol-räntan från häradsfjerdingen i Leksand,
utgörande 1,150 stigar och anvisad till konst-statens underhåll, utan lösen; lönings-kolen
eller de indelda ränte-kolen 8,991i stigar, efter 20 sk. per stig; samt skatte-koien eller
kronans behållna hemmmansränte-kol 15,551.1 stigar, lika med qvarntulls-kolen efter kronovärdiet;
men att, då, genom Kongl. Resolutionen den 5 Mars 1805. koppar-räntan blifvit
nedsatt från hvart åttonde tili hvart tionde skeppund å tillverkningen, hade tillika blifvit
bestämdt att, såsom ersättning till kronan för dess sålunda förminskade inkomst, Bergslaget
skulle lösa samtlige kol-räntorna efter fullt markegångspris, med undantag af kronans behållna
hemmansränte-kol, för hvilka stadgats en progressiv förhöjning i lösningspriset med
2 sk. per stig årligen, till dess markegångs-priset upphunnits; men för hvilka sistnämnda
ränte-ko! Bergslaget äfven erlade fullt markegångspris, emedan skillnaden af särskild anledning
tillfälle hytte-egarne under benämning af »hytfe-reveny»; att Bergslaget, sorn sålunda
50
Kongl. Haj.U .Vårf. Proposition, JV:« 9.
Josie alla kol-räntorna efter markegångspris, ehuru af nyss omförmälda orsak en obetydlig
del af denna lösen ännu ej ingår till kronan, icke hade någon annan nytta eller förmån af
kol-räntorna, än den att med större säkerhet kunna påräkna kol-behofvets fyllande för
koppar-tillverkningen; att emellertid denna fördels bibehållande vore oundgänglig för kopparverkets
bestånd, åtminstone så länge detsamma är hetungadt med en tredubbelt högre
skatt än andre bergverk; att då koppartillverknings-qvantitefen, hvilken under åren före 1814
utgjort 2,400 å 2,500 Sk//, årligen, under den sedermera (öljde tid eller åren 4846, 1847,
1848 och 849 betydligen stigit (nemligen till 5 å 4,000 Sk//, och derutöfver), så vore
den kol-tillgång, som erfordrades blott för den genom merbemälde kommission antagne årliga
produktions-qvantitet af 2,500 Sk//., med beräkning af 15 stigars kol-åtgång fiir hvart
skeppund (således 57,500 stigar) ganska knapp för att kunna anses motsvarande beholvet;
och det vore derföre af högsta vigt, att kol-räntorna blifva bibehållna, på det kol måtte
kunna påräknas jemväl från de skogar, som äro något aflägse från koppar-verket, helst
koppar-tillverkningens ökande till en högre qvantitet än den nyssnämnda af 2,500 Sk//,
äfven vore det enda vilkoret för möjligheten af bergsbrukets fortsättande utan förlust för
näringsidkarne; förmenande Bergslaget slutligen att, på alla dessa skäl, Bergslaget icke kunde
afstå från sin rätt att fortfarande erhålla kol-räntorna in natura, så vida icke Bergslaget
genom koppar-räntans förmedling till hvart trettionde Sk//., sättes i tillfälle att bära de
höga kol-pris och den ökade tillverkningskostnad, sorn af kol-räntornes frånträdande skulle
blifva en följd;
bj den 29 September 4849, af Landshöfdinge-ernbetet i Stora Kopparbergs Län,
som i underdånighet yttrat: att Bergslaget icke utan dess eget medgifvande kunde frånkännas
dess på privilegier grundade rätt till ränte-kolens erhållande in natura; att emellertid,
och då denna leverering medförde en obillig tunga så väl lör allmogen i de socknar, hvilka
äro belägna på ett betydligare afstånd från Stora Kopparberget, som ock för den allmoge,
hvilken saknar egen skog till kolning, Landshöfdinge-ernbetet ansåge någon uppoffring, från
Statens sida kunna skäligen äskås för eje skattdragandes befriande från berörda, i begge
nämnda fall olämpliga levererings-skyldighet, förmodade Landshöfdinge-ernbetet en ytterligare
framställning till Rikets Ständer om ifrågavarande skyldighets upphörande emot förminskning
i den Bergslaget nu åliggande beskattning, böra så billig och rättsenlig anses, att
den ej kunde annat än röna bifall;
c) den 40 April 4850 af Kammar- och Bergs-kollegierne, hvilke i underdånighet
förmält sig till alla delar instämma uti hvad Landshöfdinge-ernbetet yttrat om billigheten
af en del allmoges befriande från dem åliggande kol-ieverering, men derjemte andragit: att,
enär, sedan år 4844, då bemälde kollegier, uti afgifvet utlåtande angående förevarande fråga,
på grund af utredda förhållanden, i underdånighet tillstyrkt koppar-räntans nedsättning till
hälften eller från hvart tionde till hvart tjugonde skeppund af tillverkningen, ställningen nu
vore, genom den ökade koppar-produktionen, väsendtligen förändrad till både Bergslagets
och kronans fördel, kollegierne ansågo Bergslagets icke desto mindre fortsatta anspråk att,
såsom' vederlag för eftergifvandet af en del utaf allmogens kol-levererings-skyldighet erhålla
koppar-räntans nedsättning till hvart trettionde skeppund af tillverkningen, vara allt för
högt, emedan den årliga minskningen i kronans påräknade afrad dymedelst skulle komma
i jemförelse med värdet af Bergslagets eftergift, blifva högst betydlig; att deremot det vore
för kronan och det allmänna, likasom för en stor del af allmogen inom Kopparbergs Län,
af särdeles vigt om, såsom förut äfven blifvit ifrågastäldt, Stora Kopparbergs Bergslags
ännu. återstående privilegier och särskilda förmåner kunde för framtiden alldeles upphöra,
samt deribland Bergslagets i äldre tider, på allmogens och ortens bekostnad, erhållna företrädesrättigheter
i afseende på ved- och virkes- samt kol-handeln inom vissa socknar af )änet;
hemställande fördenskull Kollegierne i underdånighet, om icke Stora Kopparbergs
Kongl Maj-.it Råd. Proposition, R.-o 9.
31
Bergslag borde ånyo höras, med föreskrift att öfver denna fråga fullständigt sig yttra; hvarefter
det i*3 Kongl. Majds förnyade Nådiga pröfning, efter inhemtande af Rikets Ständers
tanka i amnet, blefve beroende, om och hvad reglering i afseende på den sökta befrielsen
från skatte-kolens leverering må kunna med Bergslaget, till den skattskyldige Allmogens
förmån, i förenings väg uppgöras.
Till Kongl. Maj:t är vidare den 12 December 1830 ingifven en af Riksdagsfullmäktigen
utaf Bonde-Ståndet för Näsgårds fögderi inom Kopparbergs Län, Anders Ersson i
Norrhyttan på Hedemora, Folkärna, By och Grytnäs församlingars skattskyldige hemmansegares
vägnar gjord underdånig ansökning om förvandling till spanmål eller penningar af
deri kol-ränta, sorn utaf skatle-hemmanen i samma socknar utgöres, till det, Stora Kopparbergs
Bergslag underlydande, Avesta bruk, till stöd för hvilken ansökning sökanderne åberopat
dels den allmänna grundsats, att sådane ränte-persedlar, som antingen äro för jordbrukets
uppkomst och förkofran hinderlige eller ock upphört att vara hufvudsakligen näringsalster
för de orter, i hvilka de skola erläggas, böra få utbytas emot sådaiie artiklar,
sorn vanligen i hvarje ort frambringas, dels bristen å erforderlig skog vid de flesta af sökandernes
hemman, samt, beträffande några hemman, som möjligen ega hjelplig skogstillgång,
olägenheten af en långväga transport, dels ändtligen det jemförelsevis med priset å
andra ränte-persedlar allt för betydligt stegrade kol-priset, hvilket, när kronan afhändt sig
eganderätten till Avesta bruk (år 1777) utgjort allenast 21 skillingar, men år 1830 uppgått
till 2 R:dr 20 sk. per stig, och framgent skulle än vidare ökas i samma " mån skogstillgångarne
förminskades, intill dess de Skattskyldige blefve alldeles oförmögrtc att sina räntor
utgöra.
Uti en särskild ansökning, som den 28 November 1830 till Kongl. Majit inkommit,
hafva Stora Schedvi, Thorsång*, Säthers, Leksands, Åhls samt Rättviks sockneinän inom
Kopparbergs Län, genom utsedde ombud, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit måtte
till Rikets Ständer aflåta Nådig proposition om fri dispositionsrätt för de inom Stora Kopparbergs
koldistrikt belägna socknar, af skatteskogarna derinom, äfvensom af bergsfrälse
skogarna, och om rättighet för dessa socknar att till Stora Kopparbergs bergslag i stället
för skattekolens leverering in natura få erlägga värdet af hemmansränte-kolen antingen med
spanmål eller med en bestämd billig penningeränta, allt efter tillgång på det ena eller andra
af dessa lösningsmedel och eget val, samt betala mantals- eller <ivarnttills-koIen med
penningar, i likhet med hvad inom häradsfjerdingen i Leksand af ålder Öfligt varit. Emedan,
vid 1817 och 1818 årens Riksdag, bland andra skäl emot bifall till Kongl. Majits då
gjorda Nådiga proposition, härom äfven anförts, att, vid frågans behandling år 1844 hös forhcmälde
kommission, en del af allmogen väl skulle hafva begärt att från skattekolens leverering
in natura befrias, men andra deremot framställt önskan att dermed få fortfara, hafva
Stora Schedvi och Thorsångs socknemän, såsom bland alla de skattskyldige inom Sfora Kopparbergs
koldistrikt egande största anledning till missbelåtenhet med det nuvarande beskattningssättet,
inbjudit samtlige öfrige socknarne inom koldistriktet till gemensam talan i detta
afseende; Och hafva sålunda, förutom de ofvannämnda sex socknarne, de skattskyldige inom
Vika socken med Hossjö kapells-lag, Sundborns, Husby, Gagnefs, Stora Tuna och’Gustaf? socknar
förklarat sig instämma i den underdåniga ansökningen, med det af Vika, Sundborns och
38
fongt. Uaj:t* Sid. Profoiiiion, S;o 9.
Gagnefs socknemän dervid gjorda tillägg, atl de, lika med hvad Aids socknemän äfven hegart}
önskade få med penningar, ej med spanmål, kolskaften sig afbörda; hvarförutan Vika sockr
nemäns bergsfrälse jordegare åt sitt ombud uppdragit, att, ifall socknarnes önskan om fri
dispositionsrätt till skogarne icke i allo kunde bifallas, söka verka dertill, att dylik rättighet
mätte erhällas, åtminstone i afseende på skogarnes afkastning i allt öfrigt utom kolhandeln.
Leksands och Åhls socknemän hafva dessutom gjort förbehåll om oförminskad rätt för allmogen
till den genom Rikets Ständers beslut dem tillerkände lindring i personela bevillningen.
Deremot har allmogen inom Svärdsjö och Bjursås socknar förklarat sig icke vilja
biträda den gjorda ansökningen, utan önska att fortfarande få afbörda sig kolskatterne in
natura. Sökanderne hafva emellertid i underdånighet begärt, att sistnämnda tvänne socknars
vägran ej måtte utgöra något hinder för frågans behandling till alla de öfriga skattskyldigas
bästa, och att för socknemänncn inom Svärdsjö och Bjursås antingen kolprestationen
in natura må qvarstå, eller ock, om ett för alla bindande beslut ansågs erforderligt,
dessa socknemän tilllörbindas att foga sig efter de öfrigas åstundan, helst äfven de skattskyldiga
inom Svärdsjö och Bjursås socknar komma att, enligt sökändernas tanka, hemta
stora fördelar i stället för befarad skada och förlust af kol-Ievereringens upphörande.
Såväl i anledning af hvad Kammar- och Bergs-kollegierne uti deras bär ofvan omförmälda
utlåtande af den 10 April I8S0 underdånigt andragit, som ock öfver bondeståndets
förberörda särskilda skrifvelse och de nämnda socknarnas underdåniga ansökning har
Kongl. Maj:t, genom Dess Befallningshafvande i Länet inhemtat, Stora Kopparbergs bergslags
underdåniga yttrande, hvarefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, uti underdånig skrifvelse
den 10 Mars 185i, till Kongl. Maj:t insändt:
A) en underdånig ansökning af Floda och Näs socknemän, innefattande klagan öfver
de till dessa socknars skada och förfång i flera hänseenden ledande samt för hela den fattiga
Vester-Dals-orten i hög grad tryckande privilegier, dem Stora Kopparbergs bergslag ansåge
sig ega såväl å uteslutande rättighet till timmerhandeln i Ve^ter-Dalarne, som ock å
flottningen af timmer å Vester-Dalelfven. Med förmälan, hurusom Stora Kopparbergs Grufverätt,
dels genom en den 5 Februari 1848 utfärdad resolution, gifvit sökanderne tillkänna,
•tt bergslaget egde rätt till obehindrad timmerflottning på Vester-Dalelfven, samt jemväl, i
följd deraf, ehuru utan stöd af någon uppgifven urkund förbjudit sökanderne att öfver elfven
anlägga de broar, som för sökanderne äro behöfliga till kommunikation med deras på elfvens
andra sida belägna egor, dels ock, medelst allmänna kungörelser i Länets tidning, of
fentliggjort
åtskilliga äldre författningar, på hvilka bergslaget ville grunda sin uteslutande
rett till disposition af sökandernes skogar, hafva socknomännen, till vederläggning häraf, åberopat
Kongl. Maj:ts den 12 Januari 1802 till Kammar- och Bergs-kollegierna aflåtna Nådiga
Bref, hvarigenom åt Vester-Dalarnes invånare vore tillerkänd rättighet att, på sätt dem
bäst syntes, afyttra sina skogar, sedan desamma blifvit afvittrade, och medelst hvilken Kongl,
lörådaring de äldre författningarne i samma ämne måste, enligt sökandernes förmenande,
vara upphäfda; och hafva sökanderne i underdånighet anhållit att, om bergslagets yrkade
privilegium på flottleden uti Vester-Dalelfven befinnes ogrundad! och det åberopade
Kongl. Brefvet den 12 Januari 1802 ännu eger lagligen gällande kraft, Kongl. Maj:t måtte
tillförsäkra sökanderne de rättigheter, dem de trodde sig författningsenligt ega; om Ater
bergslaget skulle af ifrågavarande för sökanderne obilligt tryckande privilegium vara i besittning,
hafva sökanderne i underdånighet begärt, att Nådig proposition om upphäfvande
deraf mitte af Kongl. Majit till Rikets Ständer aflfitas;
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 9.
33
B) Det af Stora Kopparbergs bergslag genom deputerade, under den 3 Februari 1831,
afgifna ytterligare utlåtande i anledning af allt hvad, enligt nu omförmälda handlingar, i afseende
på förevarande frågor förekommit.
Bergslaget har i underdånighet förmält sig icke innehafva några andra privilegier
och förmåner på Statsverkets bekostnad eller till möjlig olägenhet för ortens allmoge, än
följande:
1:0 Den forngamla rättigheten att erhålla hemmansränte- och mantals- eller qvarntulls-kolen
in natura, hvarom Kongl, förmedlings-resolutionen den 3 Mars 1803 och den
särskilda bergskommissionens år 1814 i underdånighet afgifna betänkande innehålla närmare
upplysningar. Bergslaget erlägger emellertid för dessa kolräntor full betalning efter markegångspris,
ehuru för en del deraf, nemligen de kronan behållna räntekolen (15,331 i stigar)
Statsverket icke åtnjuter detta pris till fullo, så länge icke Iösningspriset derå med den genom
1803 års Kongl. Förmediings-resolution stadgade progressiva förhöjning, uppgår till
markegångspriset; varande skillnaden, hvilken för år 1830, å 21 skillingar 4 r:st per stig,
utgjort 3,934 Riksdaler under benämning af «hyttereveny», anslagen åtegarne till de sjutioen
hytteugnarne. Bergslaget har härvid yttrat den förmodan att, om skyldigheten till räntekolens
leverering in natura upphör, den deraf för kopparverket minskade tillgång å kol, i
förening med fri kolhandel inom distriktet, fri virkeshandel i Vester-Dalarne samt ökad
koppartillverkning, otvifvelaktigt skall uppjaga kolpriset och markegången derå;'jj
2:o Uteslutande kolköperätt inom bergslagets genom Kongl, resolutionen den 2 Juli
1816 till gränserna utstakade koldistrikt;
3:o Uteslutande rättighet till timmer- och virkes-handel inom bergslagets så kallade
afrihet», hvartill höra Sundborns, Wika, Svärdsjö, Schedvi, Tuna och Thorsångs socknar
samt Öster- och Vester-Dalarne, enligt flera af bergslaget åberopade äldre författningar och
resolutioner;
4:o Det anslag af ett halft Sk$C tionde-koppar, hvarmed kronan deltager i den till
Presterskapets aflöning anvisade så kallade Probste-kopparn, som i öfrigt utgöres af bergslaget;
3:o
Den så kallade Vedhyggster-räntan, sednast bestämd genom Kongl. Brefvet den
26 Mars 1816 till 3 sk. 4 r:st af hvarje durchtågs-spannland bergsfrälsejord, och uppgående
inalles till 1,163 R:dr 13 sk. 2 r:st, hvarförutan nämnde jord åligger en icke närmare
bestämd förbindelse att vid olycksfall bidraga till grufvans och kopparverkets upphjelpande.
Vidare och enär under förevarande frågas behandling vid 1847 och 1848 årens
riksdag, Rikets Ständers Stats-utskott, bland andra utaf bergslaget innehafde privilegier och
förmåner, äfven uppgifvit dels bergslagets så kallade afradskassa och dels den afradsfrihet,
som bergslaget skulle tillgodonjuta för all den koppartillverkning, som åstadkommes af malmer
från nyare grufvor utom Stora Kopparberget, äfvensom af slaggsmältning, har bergslaget,
hvad den så kallade afradskassan beträffar, i underdånighet erinrat, att denna kassa
vore en bergslagets, men icke Statens, tillhörighet, ehuru Staten egde sig förbehållen rättighet
att hålla tillsyn derå, att samma kassas medel behörigen vårdas och till kopparverkets
drift i behörig ordning användas; hvarföre ock genom Kongl. Brefvet den 10 Augusti 1813
en uppmärksam granskning af kassans räkenskaper blifvit Bergs-kollegium ålagd och hvarmed
äfven Kongl. Maj:ts under den 11 Maj 1824 till nyssbemälda kollegium aflåtna Nådiga
Bref angående denna kassas uppkomst och förhållanden i allo öfverensstämde; samt
Bih. lill R. St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 3
34
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o 9.
hvad anginge den afradsfrihet, som bergslaget ansetts åtnjuta för en del af koppartillverkningen,
i underdånighet upplyst, huruledes bergslaget, såsom tills vidare ansedt för jordegare,
men hvarom tvist vore anhängig, har del i en enda grufva utom Stora Kopparbergs grufvas
utmål, Nikolai grufvan benämnd, men hvilket icke hindrat eller skäligen, äfven om bergslaget
ensamt varit egare till densamma, kunnat hindra denna grufvas skattläggning, som
också, i förening med skattläggningen af tvänne andra, enskilde helt och hållet tillhöriga,
grufvor utom utmålet, blifvit år 1830 genom Kammar- och Tlergs-kollegiernes åtgärd verkställd,
äfvensom, vidkommande slutligen koppartillverkningen af slagg, bergslaget i underdånighet
förmält, att denna tillverkning, som äfven bedrifves af enskilde personer utan Bergslagets
deltagande deri, nu mera nästan helt och hållet upphört, samt att slaggens ringhaltighet
och den obetydliga fördel, som af denna koppartillverkning vunnits, men icke bergslagets
privilegier, varit orsaken till den skattefrihet, som för slaggbruket vid Stora Kopparberget
hittills åtnjutits; kunnande för öfrigt slaggbrukningen anses snarare skada än gagna
bergslaget, alldenstund sådan koppartillverkning erfordrade en vida större qvantitet kol än
maimsmältningarne.
Oaktadt den stora vigt och inflytelse, som bergslaget ansåge skattekols-förläningen
cga för kopparverkets framtida drift, och ehuru bergslaget-svårligen kunde göra sig förvissadt
att förmånen af kopparräntans nedsättning till hvart trettionde skeppund å tillverkningen
skulle blifva svarande emot den förhöjning i kolpriserne, hvilken kunde förväntas blifva
en följd af upphörandet utaf allmogens kol-Ievererings-skyldighet samt bergslagets uteslutande
kol-upphandlingsrätt inom 1816 års distrikt, och hvartill ytterligare koinme osäkerheten
af råkopparens försäljningspris, har dock bergslaget förklarat sig villigt:
a) att afstå från rättigheten till hemmansränte- och mantals- eller qvarntulls-kolens
uppbärande af alla de skattskyldige, som från dessas leverering in natura yrkat befrielse,
under förbindelse för bergslaget dels att, om några socknar komme att dermed fortfara,
deras kol-skatt på de hittills ömsesidigt gällande villkor emottaga och dels att, efter träffande
öfverenskommelse, godtgöra hytte-egarne den dem tillkommande så kallade hytterevenyen,
efter den hittills vanligen följda grund för dess beräknande;
b) att afstå från rättigheten till uteslutande koluppköp af skatte-allmogen inom det
sednast år 1816 fastställda köpekols-distriktet, samt från den uteslutande timmer- och virkes-handel
inom bergslagets så kallade «frihet» med dertill hörande socknar i Oster- och
Vester-Da larne;
c) att afstå från den så kallade vedhyggsters-räntan af bergsfrälsejorden, i händelse
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer besluta denna räntas afsöndring från Fahlu grufva ocfy
indragning till Statsverket, för hvilken händelse bergslaget härvid fästat det förbehåll, dels
att bergslaget fortfarande må ega uppbära samma ränta såsom ersättning för det från afradskassan
utgående lönebidrag till förste läraren vid Fahlu bergsskola, intilldess bergslaget från
denna löneutgift befrias, dels ock att den ifrågavarande räntans afsöndring från kopparverket
emot det genom kopparräntans förmedling äskade vederlag, icke nu eller framdeles må
kunna åberopas såsom skäl till bergsfrälsejordens skattläggning. I öfrigt har ock bergslaget
förmält, att detsamma hvarken egde rätt eller befogenhet, att i afseende på sina privilegier
och sitt förhållande till Bergsfrålset göra några medgifvande!) till förminskning af bergsfrälse
jordegarnes fri- och rättigheter, helst desse jordegare icke heller blifvit härom hörde; och
hvilken anmärkning jemväl framförts i anledning af Kammar- och Bergs-kollegiernes underdåniga
hemställan, att det framdeles borde på Kongl. Maj:ts pröfning ankomna, om och
hvilken ytterligare utskyld skulle, efter indragning till Statsverket af vedhyggsters-räntan å
bergsfrälsejorden, utgöras i stället för den förbindelse, som hittills ålegat innehafvarne af
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 9.
35
denna jord, att vid olyckshändelser bidraga till kopparverkets upprätthållande; hvarjemte
och beträffande särskildt bergsfrälse-skogarne, bergslaget i underdånighet hemställt, att dessa
skogars urgamla förhållande till grufvan och kopparverket icke måtte i någon mån blifva
beroende af den väckta frågan om fri disposition af de kopparverket underlagde skatteskogarne
;
d) att öfvertaga och utgöra den af kronan hittills bestådda andel i presterskapets
aflöning med 1^ skeppund koppar årligen.
Vid dessa eftergifter och åtaganden har bergslaget (ästat det vilkor: att Stora Kopparbergs
grufva och kopparverk måtte komma i åtnjutande af förmedling i kopparräntan till
hvart trettionde skeppund af tillverkningen; och har bergslaget, till vederläggning af de uti
ofvan omförmälda handlingar framställda tvifvelsmål om eller invändningar emot beståndet
af bergslagets skogsprivilegier, i underdånighet åberopat såväl Kongl, resolutionen den 15
November 1747 samt en af Högsta Domstolen den 18 April 1848, i anledning af särskild
åtalan och rättegång, gifven dom, hvari samma Kongl, resolution tillämpas, som ock 76
§ af Kongl, förordningen om skogarne i Riket den 1 Augusti 1803, hvarefter utstakandet
af den friare dispositionsrätt, som skattemän öfver deras skogar dädanefter borde åtnjuta,
förklaras: «att derigenom icke förminskas eller förändras den rättighet till kolfång och andra
skogsförnödenheter, som bruk och bergverk, efter den förunnade resolutionen, ega och dittills
åtnjutit;» hvarjemte bergslaget förmält, att då bergslaget, emot ofvan uppgifne vilkor
medgifvit sig vilja ofvanomförmälda privilegier afträda, sådant dock skett under förhoppning
att Kongl. Majit måtte i Nåder förklara, det Stora Kopparberget i afseende på anläggningen
af nya, koltärande verk i dess grannskap, under inga förhållanden nu eller framdeles
må blifva sämre lottadt än andra verk, äfven de*obetydligaste, enligt hvad genom
Kongl. Förordningen angående sfångjernssmidet och den gröfre jernförädlingen af den 27 April
1846 är föreskrifvet; anhållande bergslaget slutligen, hvad det Stora Kopparbergs bergslag
genom köp tillhöriga Avesta bruk särskildt anginge, att emedan detta bruk i förevarande
hänseenden icke hade annan gemenskap med Fahlu kopparverk, dess privilegier och beskattning,
än att dessa verk af gemensam egare innehafvas, frågan om den sökta förvandlingen
af Avesta bruks kolräntor icke måtte göras beroende af skattskyldigheternas förändring
inom Fahlu kopparverks distrikt och indragningen af sistnämnda verks privilegier.
C) Det af Stora Kopparbergs bergslag, genom deputerade, under den 22 Februari
1831, afgifna särskilda utlåtande i anledning af de skattskyldiga hemmansegarnes inom Hedemora,
Folkärna, By och Grytnäs socknar, genom riksdagsfullmäktigen Anders Ersson gjorda
ansökning om förvandling af den kolränta, som till Avesta bruk erlägges.
Med åberopande af det mellan kronan och bergslaget under den 12 November 1777
om Avesta f. d. kronobruk afslutade köpekontrakt och den bergslaget deri uttryckligen tillerkända
rättighet, att, likmätigt Avesta bruks privilegier och särskilda författningar, icke
allenast nyttja den åt bruket upplåtna kolhandels-rättigheten i berörde fyra socknar, utan
ock uppbära, kol-skatten i dessa socknar emot betalning för de räntekol, som äro indeldte,
efter årlig markegång, och för kronans behållne räntekol med 16 sk. per stig, har bergslaget,
som af dessa kolräntor jemte köpekols-privilegierna påräknar fyllande af brukets kolbehof,
i underdånighet yttrat, att, under hänsigt till skogs-och kol-privilegiernas i allmänhet
stora värde för bergslaget, det icke billigen kunde ifrågasättas, att bergslaget skulle,
utan särskild ersättning, afstå från de på köpe-aftal grundade skogsprivilegierna för Avesta
bruk, hvilka dessutom, enligt bergslagets förmenande, ej hade någon gemenskap med
Fahlu kopparverks privilegier; och bar bergslaget således, hvad de indeldte räntekolen beträffar,
förbehållit sig att af statsverket årligen få uppbära skillnaden emellan det bestämda
36
Kongl. Slaj-.ls Nåd. Proposition, N:o 9.
lösningspriset af 16 sk. per stig och blifvande markegångspriser i Näsgårds fögderi, samt för
de indeldte kolen, jemte köpekols-rättigheten i de fyra socknarna, fordrat, såsom ersättning
för dessa förmåners afträdande, full garlön af statsverket för Kronans räntekoppar, i stället
för den, genom köpekontrakt, bestämda betalning af 24 å 36 sk. per skeppundet, utgörande
den fulla garlönen för närvarande (år 1851) 3 R:dr 40 sk. b:ko per skeppund, inberäknad
transportkostnaden från Fahlu kopparvåg till Avesta.
D) Det af Stora Kopparbergs Grufverätt den 1 Mars 1851 afgifne yttrande, i anledning
af samtlige till målet hörande ansökningar och betänkanden.
Med erkännande af billigheten af skogsegarnes yrkande på rättighet att afyttra sina
skogsefiekter der, hvarest de finna det förmånligast, har Grufverätten ansett, att inlösen af
de en gång gifna privilegier, hvaraf denna rättighet inskränkes, ej kan åligga någon annan
än Staten, som gifvit dem. Att bergslaget ej velat afstå från alla sina privilegier och förmåner
utan undantag, samt hufvudsakligen förbehållit sig sina rättigheter i afseende på bergsfrälsejordens
skogar, har Grufverätten, äfven för dess del funnit vara «väl befogadt», och har
Grufverätten yttrat den förmodan, att bifall härtill ej skall möta hinder, enär Grufverätten
vöre öfvertygad, att bergsfrälsejordens egare icke skola, om de blifva hörde i ämnet, medgifva
någon annan beskattning å sin jord, än den nuvarande.
Efter en af Grufverätten approximativt gjord beräkning af förhållandet emellan bergverkets
vinst och dess förlust genom den ifrågaställa förändringen, komme bergslaget att
endast genom kolprisens deraf föranledda stegring, vidkännas en årlig utgift af cirka 6,666
R:dr 32 sk. b:ko utöfver den bergslaget tillgodokommande skillnad i kopparräntan; och när
till denna förlust Iades ersättningen till hytte-egarne, eller den så kallade hvtte-revenyen,
samt det genom virkeshandelns frögifvande stegrade pris på öfriga skogsefiekter, har Grufverätten
ansett bergslaget hafva gjort allt hvad för beredande af allmogens befrielse från den öfverklagade
inskränkningen i dess disposition utaf skogarnas afkastning billigtvis kunde fordras.
Derjemte har Grufverätten, med afseende å vigten och fördelarne för det allmänna
af det stora kopparverkets fortgång, och emedan derstädes ett vida större behof af virke
och kol, än på något annat ställe, vore «på en enda punkt koncentrerad t», i underdånighet
hemställt, att för framtida betryggande af den erforderliga tillgången å skogsefiekter, ej
allenast bergslagets äskande om ett bestämdt förbud emot nya koltärande verks anläggning
på ett afstånd af minst två mil från Stora Kopparberget må vinna bifall, utan ock att en
sträng kontroll och tillräcklig uppsigt må anbefallas derå, att skogarnas bestånd icke genom
enskildes egennytta eller okunnighet, till men för kopparverket och skada för det allmänna,
äfventyras; äfvensom Grufverätten, beträffande skattekols-och kolhandels-privilegierna
för Avesta bruk, fästat Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att
kolprivilegierna för nyssnämnda kopparförädlingsverk icke blifva indragne, såvida tiondeRedsättning
ej vinnes för råkopparen vid Stora Kopparberget.
Vid betraktande af hvad sålunda å både den ena och den andra sidan anfördt blifvit,
tillika med hvad i öfrigt förekommit, har Kongl. Majit funnit de förändringar tiden medfört
uti flerfaldiga afseenden fordra ett ytterligare öfvervägande af detta för Stora Kopparbergs
Läns innevånare vigtiga ärende. Sedan innevånarnes ökade antal ökat behofvet af utvidgade
näringskällor, blir friheten att begagna dem, hvilka naturen i denna ort bereder, så mycket
dyrbarare och angelägnare för befolkningens bergning. Sedan angränsande orters lifligare
rörelse allt mera närmat sig de aflägsnare bygderna uti Kopparbergs Län, har hågen att
mera verksamt kunna deltaga uti häraf uppkommande fördelar jemväl derstädes tilltagit;
och sedan en mindre väl betänkt hushållning med skogstillgångarne uti en del trakter, samt
forlönernas stegring gjort tjenstbarheterna till Stora Kopparberget mera svåra och betun
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N;o 9.
37
gande, hafva olägenheterna af jordeganderattens inskränkning genom bergslagens privilegier,
visat sig allt mera påfallande. Kongl. Majit anser derföre denna på hela provinsens välmåga
inverkande fråga, vara af den stora vigt för det allmänna, att Staten bör, medelst en
billig lindring i kopparverkets nuvarande högre beskattning, medverka till dess lösning på
ett sätt, som, jemte detta verks framtida upprätthållande, befordrar provinsens välstånd och
vidare utveckling till framtida förkofran. Kongl. Majit anser, att båda dessa ändamål kunna
vinnas, om de allmänna beskattnings-grunderna tillämpas såväl på kopparverket, som på jordegarne,
utan att förhållandet för någondera blir beroende af förpligtelse till den andra.
Genom Kongl. Förordningen den 21 Juni 1831 är grunden stadgad för beskattning
i allmänhet af de bergverk, utaf hvilka viss procent å tillverkningen skall, såsom tionde,
till Kronan utgöras; och om Stora Kopparbergets beskattning kan till öfverensstämmelse
med den sålunda gällande allmänna grunden förmedlas, emot frånträdande å bergslagets
sida af de särskilda rättigheter och förmåner, dem bergslaget undantagsvis och till
förfång för ortens skattskyldiga innebyggare ännu åtnjuter, skulle den uppoffring, som Staten
genom den årliga kopparräntans minskning finge vidkännas, tillskynda det allmänna en länge
önskad fördel af bättre ordnade förhållanden och af skatteallmogens förhjelpande till en
friare och mer rättsenlig disposition af hemmanens skogar och deras afkastning, hvarförutan
jemväl någon direkt ersättning för Statsverket måhända torde kunna påräknas genom
oafkortade ingåendet af alla de utskylder, som den från bergslagets privilegii-tvång befriade
allmogen skulle utgöra. Kongl. Maj:t anser derföre, att, såvida Stora Kopparbergs bergslag
är villigt att såsom vederlag för kopparräntans förmedling från hvart tionde till hvart
trettionde skeppund af årliga koppartillverkningen afstå från alla bergslaget tillerkända eller
hittills af detsamma åtnjutna privilegier och förmåner, dels i afseende på levereringen af
skatteallmogens räntekol vid Stora Kopparberget och vid Avesta, dels ock i de andra hän
seenden,
som härmed ega gemenskap, skulle en i behörig ordning härom träffande öfverenskommelse
blifva för framtiden till ömsesidig båtnad ländande; och Kongl. Majit föreslår,
att Rikets Ständer må bemyndiga Kongl. Majit, att låta med Stora Kopparbergs bergslag
formligen uppgöra erforderligt aftal om koppartiondens nedsättning efter nyssberörde grund,
under följande hufvudsakliga vilkor och bestämmelseri
l:o Att alla de särskilda privilegier och förmåner, som hittills varit Stora Kopparbergs
Bergslag tillerkände, så väl i afseende på uteslutande rätt till koluppköp af
skatteallmogen inom det genom' Kongl. Resolutionen den 2 Juli 1816 bestämda distrikt,
som ock i afseende på timmer- och virkes-handeln inom Bergslagets så kallade »frihet,»
med dertill hörande socknar inom Oster- och Wester-Dalarne, skola hädanefter upphöra,
och de särskilda äldre författningar, hvilka till stöd för de af Bergslaget sålunda åtnjutne
förmåner åberopats, till all kraft och verkan upphäfvas;
2:0 Att samtlige de skattskyldige inom Kopparbergs Län, hvilka enligt nu galande
sladganden och föreskrifter, ega åliggandet att in natura till bergslaget leverera hemmansränte-
och mantals- eller qvarntulls-kolen, vare sig till Stora Kopparberget och dess verk
eller ock till Avesta bruk, må från detta åliggande befrias, och hemmansränte-kolen eller
motsvarande ränte-persedel deremot af de skattskyldige till Statsverket lösas med penningar
efter hvarje orts i behörig ordning årligen fastställda markegångspris; dock att härifrån
må tills vidare undantagas Svärdsjö och Bjursås socknar, i hvilka socknar de skattskyldig#,
enligt deras egen framställda önskan, må bibehålla åliggandet och rättigheten att kol-skatterna
in natura uppå hittills gällande ömsesidiga vilkor till bergslaget leverera, intilldess
Kongl. Majit kan pröfva skäligt att jemväl för dessa socknars innebyggare stadga enahanda
ordning och förbindelser i afseende på kol-skatternas betalning, som för samtlige öfrige
ifrågavarande skattskyldige blifva gällande; likväl allt under förbehåll och vilkor, att de
58
Kongl. Maj-.t» Nåd. Proposition, N:o 9.
sålunda från förenämnde åligganden mot bergslagen frikallade skattskyldige i öfrigt förpliglas
att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande skogsvården, hvilka nu i allmänhet
äro gifne eller framdeles kunna stadgas;
5:o Att för de oindelda eller kronan behållna kol-räntor, som än vidare till bergslaget
kunna komma att in natura levereras, skall från samma tid, som kopparräntans förmedling
vidtager, lill Kronan erläggas full betalning efter hvart års markegångspris. och
således det genom Kongl. Förmedlings-resolutionen den 5 Mars 1803 stadgade särskilda
eller progressiva Jösningspriset för desse kol upphöra; hvaremot det skall ankomma på
bergslaget att, utan någon ifrån Kronan ifrågakommande ersättning, hålla egarne af de til!
Storå Kopparberget lydande hytte-ugnar skadeslöse för möjlig förlust å den inkomst, som
under benämning af »Hytte-revenv», enligt förre stadganden framgent eller tills vidare skolat
dem tillfalla, motsvarande skillnaden emellan det progressiva lösningspriset och den årliga
markegången;
4:0 Att det årliga bidrag till Presterskapets aflöning eller den så kallade »Probstekopparen»,
som nu af kronans behållna tionde-koppar utgöres med ett och ett halft skeppund,
framdeles skall af bergslaget ensamt vidkännas;
5:o Att den skatt, som under benämning af Vedhugges- eller Vedhyggsters-ränta, jemlikt
äldre författningarne utgår af bergsfrälsejorden, och som nu erlägges till Stora Kopparbergs
bergslag med 3 skillingar 4 runstycken för hvarje durchtågs-spannland, utgörande
ett sammardagdt belopp af 1,163 R:dr 13 sk. 2 r:st årligen, skall af bemälde jordegare
hädanefter, i likhet med andre allmänna utskylder till Kronan erläggas, hvaremot den aflöning,
hvilken, jemlikt Kongl. Brefvet den 29 December 1820, från bergslagets så kallade
Afrads-kassa utgår till förste läraren vid Bergsskolan i Fahlun med 1,200 Riksdaler, å
Stats-verkets medel anvisas, och bergslaget sålunda derifrån befrias;
6:o Att dessutom Bergslaget afsäger sig alla de tjenstbarheter, som af bergsfrälsejorden
hittills bordt till Stora Kopparberget utgöras, samt de rättigheter beträffande skogarnes
disposition eller i öfrigt, som bergslaget kan ega i afseende på bergsfrälsejorden;
7:o Att den så kallade Afrads-kassan, såsom en bergslagets tillhörighet, må genom
bergslaget till kopparverkets gagn och bästa disponeras, likväl med vilkor, att denna kassas
kapitalfond (56,000 R:dr) icke förminskas, samt jemväl med bibehållande af den tillsyn
och kontroll, som, enligt Kongl. Brefven den 10 Augusti 1815 och den 11 Maj 1824, är
Bergs-kollegium ålagd öfver kassans behöriga användande till det dermed afsedda ändamål;
8:o Att någon särskild rättighet för Stora Kopparbergs Bergslag till afrads- eller
tionde-frihet för sådan koppar-tillverkning, som kan åstadkommas af malmer från nyare
grufvor utom Stora Kopparberget, äfvensom af slaggsmältning, icke blifver gällande, utan
hvad författningarne om afrad för bergverk i allmänhet stadga, härvid kommer att lända
till efterrättelse;
9:o Att likaledes i afseende på anläggningen af nya kol-tärande verk inom den
Stora Kopparberget närmast omgifvande ort skall iakttagas hvad i allmänhet är eller framdeles
blifver stadgadt rörande dylika verk;
10:0 Att den förbindelse Kronan hittills egt att låta de inom Grytnäs, Folkärna,
By och Hedemora socknar, eller Näsgårds fögderi inom Kopparbergs Län, Kronan förbehållue
eller oindeidte ränte-kol årligen till Stora Kopparbergs bergslag, såsom egare af
Kongl. Majas Nåd. Proposition, N:o 9.
39
Avesta bruk, levereras mot det genom 9:de punkten af 1777 års köpe-kontrakt stadgade
lösningspris af sexton skilLingar för hvarje tolftunne-stig, skall upphöra, samt Kronan vara
från all uppoffring i detta hänseende befriad ; och
ll:o Att, med frånträdande af den genom 7:de punkten af nyssberörda köpe-kontrakt
Kronan förbehållna rättighet att för råkoppar, som vid Avesta bruk för kronans räkning
gårås eller garkokas, erlägga en garlön af 24 skillingar lör hvarje skeppund, då
kopparen vid Avesta på något sätt förädlas och 56 skillingar för skeppundet, när kopparen
blott garkokas, Statsverket hädanefter blifver förbundet att för ifrågavarande koppar erlägga
full garlön, i likhet med hvad för annan vid samma bruk garad koppar betalas.
Slutligen vill Kongl. Majit äfven hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå,
att genom 140 § af nu gällande bevillnings-stadga är, i likhet med hvad äfven genom
föregående Bevillnings-förordningar varit medgifvet, befrielse från en del af den allmänna
bevillningen tillerkänd allmogen uti vissa trakter af Kopparbergs Län, och att, enär denna
befrielse grundat sig antingen på allmogens skyldighet att leverera mantals- eller qvarntulls-kolen
in natura till Stora Kopparbergs bergslag, eller ock på utgörande af den så
kallade Kungsgårds-hjelpen, föreskrifterna om lindring i bevillningen jemväl synas böra undergå
den förändring, hvartill de beslut, hvilka komma att af Rikets Ständer fattas i följd
af nu framställda förslag samt vid öfvervägande af ortens behof och af dess innevånares
uttryckta meningar, anses gifva skälig anledning.
Samtlige, till Kongl. Majit inkomne handlingar, som ifrågavarande ämne angå, skola
till vederbörligt Utskott aflemnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OS C AR.
C. O. Palmstjerna,
Utdrag af Protokollet Öfver Finans-Arenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den tö
November 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stals-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld, samt
Stats-Råden : Herr Friherre Palmstjerna.
Fåhrasus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
till justering det förslag, som, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits, uppå Stats-Rådets
40
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 9.
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
jtill Rikets Ständer angående nedsättning i kopparräntan å tillverkningarne vid Stora Kopparberget,
samt i anledning af ånyo väckta frågor dels om upphörande af allmogens inom
vissa trakter af Kopparbergs Län skyldighet att till Stora Kopparbergs bergslag in natura
leverera hemmansränte- och mantals- eller qvarntulls-kolen, dels ock om upphäfvande af
öfrige åt Stora Kopparbergs bergslag och hytte-egare tillerkända privilegier och särskilda
förmåer.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, i
Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt, samt
befallde, att, i enlighet dermed, Nådig Proposition skulle till Rikets Ständer
aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Rättelser: ,
Sid. 17, raden 4 nedifr. står: finner likväl läs; finner i öfrigt
» 18, » 1, 2 uppifr. » smör, hö, » smör, kött, hö,
» » » 3 » » smör och dagsverken » smör, kött, hö och dagsverken
STOCKHOLM, TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI, 1833
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
1
M:o IO.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Dec. 1833, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer med öfverlemnande
af det utaf särskilde liomiterade afgifna underdåniga
betänkande och förslag i fråga om ordnande af kreditväsendet
och låneanslalterne i Riket; Gifven Stockholms
Slolt den 16 November 1853.
Uti underdånig skrifvelse den 28 Juni 1848 yttrade Rikets då församlade Ständer,
att de i Riket inrättade Enskilda Banker, uti deras närvarande skick, icke lemnade
de, för rättigheten lill idkande af en så vidsträckt penningerörelse, nödige garantier,
samt att, i följd häraf, oktrojer för inrättande af dylika Banker icke vidare borde
beviljas; men att Rikets Ständer likväl icke förbisett nödvändigheten deraf, alt, till bedrifvande
af den penningerörelse, Privat-Bankerne utöfvat, andra för ändamålet mer
lämpliga åtgärder vidtogos, på det omförmälda Bankers verksamhet, då de för dem
meddelade oktrojer löpa lillända, mätte, utan men för det allmänna, kunna upphöra;
hvadan Rikets Ständer i underdånighet anhöllo, dels att Kongl. Majit täcktes låta utarbeta
förslag om åtgärders vidtagande, hvarigenom penningerörelsen i landet på säkrare
och mer bestående grunder måtte kunna så ordnas, att, vid de stadgade oktrojtidcrna.
s slut, Privat-Bankerne, utan olägenhet för det allmänna, kunde upphöra, dels
ock att under tiden oktrojer för nya Privat-Banker icke måtte meddelas.
Kongl. Majit, som delade Rikets Ständers öfvertygelse i afseende på nödvändigheten
af sådano anstalters vidtagande, hvarigenom, i händelse de nuvarande Privat-Bankerne
komme alt upphöra, de menliga följderne af dessa låneinrällningars indragning
måtte kunna förebyggas, ansåg emellertid, så länge den tidpunkt, då Privat-Bankernas
oktrojer gå till ända, ännu var mer aflägsen, någon åtgärd i omförmälda afseende från Dess
sida icke vara lämplig eller böra ega rum. Då likväl numera af dessa Bankers oktroj-tid
endast återstå några få år, linner Kongl. Majit liden vara inne att bereda ett
sådant ordnande af Rikets penninge-väsende, att allmänna rörelsens ostörda och oafbrutna
gång må blifva fullt betryggad för en längre framtid.
Val hafva Rikets sednast församlade Ständer anslagit en summa af 1,500,000
Ridr Banko till bildande af så kallade Filial-Banker, hvilka skulle förena Riks-Bankens
säkerhet med de Enskilda Bankernas friare verksamhet; och inom flere af Rikets provinser
hafva jemväl uppstått dylika Filial-Banker, för hvilka Reglementen blifvit af
Kongl. Majit i Nåder fastställde. Likväl är härigenom endast åstadkommet, att sådane
låneanstalter inrättats på orter, der Enskilda Banker ej funnos, och derför qvarstår
oförminskadt det ofvanomförmälda behofvet af särskilda anstalter och åtgärder till föregå.
till B. St. Prot. 1853 å 1855. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 1
2
Kong1. Majda Nåd. Skrifvelse, N:o i0,
kommande af den stockning i allmänna penninge-rörelsen samt i bandel och näringar,
som Privat-Bankernas upphörande ovilkorligen måste föranleda, så framt icke deras verksamhet
varder öfverflyttad på andra inrättningar, hvilka i sig innebära trygghet för de
allmänna kreditförbållanderne och åt dem kunna gifva riktning, säkerhet och stadga,
samt inom sig ega eller på naturlig väg åt sig bereda de af ett utvidgadt jordbruk, stigande
industri och tilltagande folkmängd påkallade hjelpkällor, de der för det allmännas
förkofran och ökade välstånd icke böra saknas.
Jemte de åtgärder, hvilka af förenämnda behof påfordras, måste uppmärksamhet
jemväl egnas den betydliga inverkan på penningerörelsen, som är en följd af hvpotheks-föreningarnes
operationer med utomlands upptagna lån, hvilka bringat uti rörelsen
ganska ansenliga kapitaler, som småningom på bestämda tider skola återgäldas och
utur Riket utgå, ulan afseende på en mera eller mindre förmånlig konjunktur. Ur sigte
må ej heller lemnäs inverkningarne af de lånetillgångar, som de i Riket befintliga kassor
af flerfaldiga slag hafva att erbjuda.
I betraktande af dessa omständigheter och då Kongl. Majit funnit nödigt att uti
denna vigtiga och inflytelserika fråga inhemta insigtsfull och upplyste mäns på erfarenhet
och sakkännedom grundade mening, har Kongl. Majit uppdragit åt en af Ordförande
och fyra Ledamöter sammansatt Komité alt, efter mogen pröfning af alla
med detta ämne sammanhang egande förhållanden, till Kongl. Majit inkomma med underdånigt
betänkande och förslag till sådant ordnande af kreditförbållanderne och låneanstallerne
i Riket, som, med fästadt afseende å Rikets Ständers, genom grundlagarne
förvarade rätt ali besluta om förvaltningen af Rikets Ständers Bank, uppgåfve de tjenligaste
utvägarne alt befordra penninge-cirkulationen och att bidraga till näringarnes
utveckling på ett med Rikets närvarande ställning samt nationens lynne och verkliga
behof öfverensstämmande sätt, äfvensom till framtidens betryggande emot de hvällningar
i penninge-väsendet, hvaraf Riket i förra tider rönt kännbara olägenheter. Bemälde
Komiterade hafva ock under den 8 April innevarande år afgifvit deras sålunda
i Nåder infordrade underdåniga betänkande, och har detsamma, med dertill hörande
bilagor, blifvit, på Kongl. Majits Nådiga befallning, till trycket befordradt.
Då Kongl. Majit nu öfverlemna!- eli tryckt exemplar af förenämnda Komitébetänkande,
anser Sig Kongl. Majit böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, alt Rikets Ständers Banks verksamhet måtte så ordnas, att all den
lättnad för allmänna rörelsen beredes, som med dess betydliga tillgångar kan åstadkommas.
Kongl. Majit finner likväl nogsamt, att dessa tillgångar, hvilka i första rummet
skola afse betryggandet och upprätthållandet af myntvärdet, icke kunna vara eller
blifva tillräcklige att bemedla större förlags-kapitaler för näringarne, hvilkas årliga tillvext
erfordrar alltjemt ökade rörelse-medel, samt att del är på enskildes samlade kapitaler
och gemensamma kredit, som hufvudsakligen anstalter för sådant ändamål måste
grundas, om de skola blifva tillfyllestgörande. Emedlertid vill Kongl. Majit afvakta
de beslut, som i omförmäldte hänseende varda af Rikets Ständer vidtagne, innan Kongl.
Majit till slutligt afgörande företager dessa på Rikets penningeställning i så hög grad
inverkande frågor, hvilka utgöra föremål för Kongl. Majits ständiga omsorg och noggranna
pröfning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
3
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 16
November 1853.
Närvarande:
H. E. Justitia;-Sta Is-Ministern, Herr Grefve Sparre,
II. E. Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-rådet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
till justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts,
uppå Stats-rådets enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, med öfverlemnande af det utaf särskilde
Komiterade afgifna underdåniga betänkande .och förslag i fråga om ordnande af kreditväsendet
och låneanstalterne i Riket.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes delta protokoll
bilagdt, samt befallte att, i enlighet dermed, Nådig skrifvelse skulle
till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
4
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse, N:o t0.
Underdånigt Betänkande till Eangl.
Maj st, angående Hreditforliållandernes
och liåne-anstalternes ordnande,
a (gifvet den 8 April 1858
af särskildt i Måder utsedde Komiterade.
Då Kongl. Majit ansett angeläget att i tid -vara betänkt på vidtagande af sådana
åtgärder, sorn, i händelse de i riket nu befintliga enskilda Banker skulle vid oktrojlidernes
utgång upphöra, må kunna på ett tillfredsställande sätt förekomma den stockning
i allmänna penninge-rörelsen samt i handel och näringar, som dessa lån-inrättningars
upphörande ovilkorligen måste medföra, så framt icke deras verksamhet varder
öfverflyttad på andra anstalter, hvilka i sig inneburo trygghet för de allmänna kreditförhållanderné
och åt dem kunde gifva riktning, säkerhet och stadga, samt inom sig
egde eller på naturlig väg åt sig beredde de af ett utvidgad t jordbruk, stigande industri
och tilltagande folkmängd påkallade hjelpkällor, som för det allmännas förkofran
och ökade välstånd icke borde saknas; så har Kongl. Majit, genom Nådigt Bref af
den 9 Juli 1852, uppdragit åt en Komité, att, efter' noggrann pröfning af ämnet, med
underdånigt betänkande derom lill Kongl Majit inkomma. Enligt Kongl. Majlis Nådiga
föreskrift åligger det Komitén att deruti framställa förslag till sådant ordnande
af kredil-fdrhållanaérne och läne-ansta lierne, hvarigenom, med fästadt afseende å Rikets
Ständers genom grundlagarne förvarade rätt att bestämma om förvaltningen af Rikets
Ständers Bank, penninge-cirkulationen och näringnrnes utveckling på ett med rikets
nuvarande ställning samt folkets lynne och verkliga behof öfverensstämmande
sätt må kunna befordras, äfvensom trygghet för framtiden beredas emot de hvalfningar
i penningeväsendet, hvaraf riket i förra tider rönt kännbara olägenheter.
Kongl. Majit bemyndigade Komitén, för sådant ändamål, att så väl ifrån vederbörande
infordra de uppgifter och meddelanden, Komitén kunde finna erforderliga, som ock
höra personer, af hvilka Komitén ansåg sig kunna erhålla gagneliga upplysningar.
Vid fullgörandet af det vigtiga uppdrag, Komitén sålunda erhållit, har ordnandet
af kredit-fÖrhållanäerne ansetts höra i första rummet komma under betraktande,
såsom grundval både för samhällets förkofran och för en ändamålsenlig bankrörelse.
Folkets lynne och verkliga behof skola, enligt orden i Kongl. Majlis Komitén gifna
uppdrag, dervid afses.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
5
Det torde icke kunna förnekas, att under den sednare tiden, mera än förr, hos
Svenska folket ujutningsbegäret spridt sig till alla samhällsklasser, att det ti 11 vext och
lillvexer, ofta i större förhållande än tillgångarne, samt att utborgningar af varor och
oordentlighet i betalningar blifvit särdeles allmänna. Detta härflyter väl till en del
ifrån den utvidgade täflan, som är en oundviklig följd af den under de sislförflutna 30
åren utvecklade större frihet i näringar och handel, hvaraf följt icke allenast större
tillverkning af varor, utan ock en öfverdrift i deras utbjudande till försäljning; men det
torde ock i hufvudsaklig mån höra tillskrifvas bristerna uti vår närvarande kredit-lagstiftning.
I bredd med denna skuldsättning för varor, ofta förtärda långt innan betalningstiden
inträffar, har bildat sig ett nät af ömsesidiga borgensförbindelser till en vidd,
hvarom man i andra länder icke har begrepp, äfvensom ett förderfligt lån eller byte
af skuldsedlar, icke grundade på verklig försträckning eller försäljning.
En af Komiténs ledamöter har, uti ett till Komitén aflemnadt anförande, hvari
Komiténs pluralitet hufvudsakligen instämt, fullständigt framställt såväl de skadliga följderna
af detta skuldsättnings- och borgens-system, i moraliskt och ekonomiskt hänseende,
som bristfäiiigheterna i våra kreditlagar och medlen att tillvägabringa bättre ordning
härutinnan.
Af detta anförande synes, att de väsendtligaste bristerne i nämnde lagar bestå
deruti:
att en noggrann skillnad emellan real och personlig kredit ej blifvit uppgjord;
att alla handelsfordringar, som behörigen styrkas, icke ega samma rätt till
skyndsam och sträng utsökning;
att bandelstvister, i stället för att höra till särskilda domstolar med förenklade
rältégångsformer, hos oss afgöras af de vanliga civila domstolarne, hvilka, till följd af
deras sammansättning och de långsamma former, som der för ärendernas behandling
och i bevisningsväg erfordras, icke äro egnade för handelstvisters summariska afdömmande;
att
konkurslagen icke gör skillnad emellan handlande och icke handlande;
att bestämd föreskrift saknas om beskaffenheten af den ordentliga bokföring,
sorn en handlande åligger; samt
att Sältet för konkursers behandling och långsamheten dervid lemna tillfälle för
svekfulla betäckningar och tillgångarnes undandöljande eller förskingring.
Ofvanberörde anförande är bilagdt detta betänkande, (Litt. A.) och Komitén tillstyrker
i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt sakkunniga män, att, så
skyndsamt som möjligt, utarbeta förslag till förbättrade kreditlagar, hvarigenom de anmärkte
bristerne hlefve undanröjde, och hvarvid kunde tjena till ledning den redan i
flere länder antagna Franska handels-lagstiflningen med de förändringar, som uti ett
tillägg vid anförandet (Litt. B.) äro af författaren antydde, eller i öfrigt särskilda förhållanden
hos oss kräfva.
En sådan förbättrad lagstiftning, med allvar och skyndsamhet tillämpad, skulle
utan tvifvel frambringa ordning och redbarhet i förhållandena emellan köpare och säljare,
hos alla verka til! den omtanka och sparsamhet, sorn mera än ökade låntiilgångar
utgöra folkets verkliga behof, samt i allmänna rörelsen framkalla äffars-papper, hvarpå
ändamålsenliga, till Och med utvidgade, bankanstalter kunde och borde grundas.
Mången hyser den mening, alt sistnämnde syftemål skulle kunna ernås, Om föreskriften
i 2 § 2 morn. af Kongl. Förordningen den 28 Juni 1738, angående skyldighet
för den, som tillhandlär sig varor partivis och dervid betingar sig 3:ne eller flere månaders
anstånd med betalningen, att genast, emot qvitterad räkning, till säljaren utgifva
sitt skuldebref å beloppet, utsträcktes och beledsagades af en, i högstberörde För
-
6
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
ordning icke påbjuden, ansvarspåföljd, i hvilken riktning äfven Kongl. Förordningen af
den 6 Oktober 1848, om bevis öfver emottagna varor, utfärdades. Komitén bar sig
bekant, att handels- och fabriks-föreningarne i rikets förnämsta städer träffat särskilda
öfverenskommelser i afseende, på verkställigheten af denna Förordning och genom cirkulärer
derom underrättat vederbörande handlande; men erfarenheten har ådagalagt,
att densamma, likasom förut åberopade föreskriften uti 1798 års förordning, i de flesta
fall förblifvit ulan tillämpning. Dylika tvångs-stadganden om skriftligt bevis öfver
hvarje köp eller försäljning af varor, ogillade af godkände rättslärde, såsom- stridande
emot handelns på förtroende grundade fria utveckling, hafva äfven blifvit uteslutna
ifrån sednare tiders handelslagstiftning i andra länder, och det kan med skäl antagas,
att endast lättad bevisning af handelsfordringar, inför en af sakkunnige män sammansatt
domstol, och lika utsökningsrätt för dem alla förmå undanrödja nuvarande betänkligheter
hos köpare, att vid handel på tid acceptera vexel eller utställd räkning eller
anvisning för det borgade beloppet.
Såsom en öfvergångsåtgärd, bidragande till ändamålet, vore det utan tvifvel nyttigt,
om utlåningen på reverser med burgen, hvilken, på sätt bilagan N:o 1 utvisar,
vid slutet af är 1852 i Rikets Ständers Bank och dess lånkontor samt de 8 PrivatBankerna
uppgick till mer än 15 millioner R:dr B:ko, kunde småningom, med all nödig
varsamhet, förminskas och det indragna beloppet, om så erfordrades, öfverflyttas på andra
mera ändamålsenliga låne-grenar.
Näst efter den bättre ordning i förhandlingar emellan enskilda personer, som i
lagstiftningsväg skulle tillvägabringas, böra de allmänna förhållanden öfvervägas, som
kunna inverka pä myntväsendet.
Under de sistförflulna åren bär en oväntad och rik tillgång på guld uppkommit i
Kalifornien, och Australien. Hittills har den ej förorsakat något märkligt fall i guldets
pris, eller, som är detsamma, förändring i dess värde jemförelsevis till silfver. Måhända
är det en skickelse af Försynen, att, genom denna tillökning i den ädlaste metallens
myckenhet, den stora och tillvexande utgifningen af banksedlar skulle motverkas eller
uppbäras, eller dymedelst de kriser förekommas, som ständigt ökade varu-tillverkningar
och utvidgade handelsföretag eljest kunnat framkalla. Alan har beräknat myckenheten
af guld och silfver, omlöpande i myntad form på jordklotet, till 150 millioner £ sterling
i guld och 250 millioner £ sterling i silfver, tillsammans 400 millioner £ sterling, svarande
emot 1,800 millioner R:dr silfver. Summan af omlöpande banksedlar, endast i
Europa, anses svara emot 1,261 millioner R:dr silfver, vid en cirkulation af omkring
1,200 millioner R:dr Specie uti guld- och silfvermynt. I förhållande till dessa ofantliga
summor är tillförseln af guld ifrån Kalifornien och Australien långa, och det är sannolikt,
att, äfven om denna tillförsel blir fortfarande, guldets fallande i pris skall ske
gradvis under en längre tidrymd, såsom med både guld och silfver inträffade efter Amerikas
upptäckande. Anledningar saknas emedlertid icke redan, som synas bekräfta
geologernas mening, att guld- och silfverstreck på jordytan icke länge äro gifvande. Anmärkas
må älven, alt priset på omyntadt guld i London under hela året 1851 hållit
sig öförändradt vid myntpriset 3 £ 17 s. 9 d. per standard uns, samt att priset på
omyntadt silfver derstädes föga omvexlat under samma år. Det var nemligen högst i
Januari 5 s. Ig d. per standard uns, lägst i September 5 s. d.; medelpriset under hela
året 5 s. d. Enahanda förhållanden hafva egt rum år 1852. 1 alla fall komme en
förändring i guldets värde, om också ledande till hvälfningar uti de länder, som hafva
guld till värde-måttstock, ej att medföra samma olägenheter för dem, som dertill hafva
endast silfver, utan egentligen uppenbara sig genom ett, af handelns gång oberoende,
/
Kong!. Maj:!* Nåd. Skrifvelse, N:o i 0. 7
fall i kursen på förstnämnde länder. Någon våda för Sveriges myntförhållanden är
alltså i detta hänseende icke att befara.
Uti intet land af Europa är beloppet af metalliskt mynt i rörelsen så ringa, sorn
i Sverige. Sedan utgifningen af banksedlar å 8. 12 och 16 samt 10 och 11 skillingar
upphörde, och deras utlöpande summa minskats ifrån 2,180,201 R:dr 8 sk. vid slutet
ai ar 1847 till 681,738 R:dr 32 sk. vid slutet af år 1852, utan att summan af nyare
banksedlar å 32 sk. B:ko under samma tid i betydligare mån ökats, har behofvet af
skiljemynt utan tvifvel blifvit fvldt genom utvexling af silfvermynt å ,i,.- och ^
Riksdaler Specie, svarande emot 16, 8 och 4 skillingar Banko. Man kan således antaga,
att 5 å 600,000 R:dr Specie mera än förut äro i sådane myntsorter spridde i rörelsen,
hvilken förmodan bekräftas af de uppgifter om silfvermyntningen emellan åren
1843 och 1852 samt om utförseln af silfver i myntad form under samma tid, som bilagan
N.o 2 innehåller. När återstoden af de äldre skillings-sedlarne försvunnit ur rö
relsen,
skall den hafva upptagit ytterligare omkring 250,000 R:dr Specie i silfver-skiljemvnt,
och om de nyare sedlarne å 32 sk. Banko, vid 1852 års slut utgörande 1,923,828
R.dr 16 sk., indrogos, skulle för deras ersättande erfordras 700,000 R:dr silfver i myntad
form. Den under öfverläggningarne om de äldre skillings-sedlarnes indragning
yttrade förmodan, att deras utbyte mot silfvermynt å lägre valörer skulle föranleda tiil
ökad ultagning utur banken äfven af större silfvermynt, har emedlertid ej blifvit af erfarenbeten
bekräftad.
Banksedlar, som vid anfordran inlösas med utsatt metallisk valuta, ega, såsom
ett beqvämare och mindre kostsamt rörelse-medel, företräden framför metalliskt mynt,
särdeles i ett land som Sverige, der afslånden orter emellan äro långa, och fullständiga
kommnnikations-anstalter ännu saknas. Folkets vana vid banksedlar, i följd hvaraf
endast silfvermynt å lägre valörer för rörelsen erfordras, gör det onödigt alt genom
indragning af banksedlar å 32 sk. söka att ytterligare uttvinga silfvermynt. Någon förändring
i valörerna å Rikets Ständers Banks sedlar synes alltså för det närvarande icke
behöflig, helst det för myntvärdets upprätthållande gör tillfyllest, om den, som vill ur
banken uttaga silfver till större belopp, erhåller sådant i plans eller ock vexel å Hamburger
Banko. När likväl frågan om mynt-enhetens bestämmande till eller Riks
daler
silfver blir slutligen afgjord, torde det böra komma under pröfning, om icke ett
emot samma enbet svarande prägladt silfvermynt då borde spridas i allmänna rörelsen,
och minsta valören å Rikets Ständers Banks sedlar blifva dubbla beloppet deraf.
Sedan den år 1830 beslutade myntbestämningen vunnit stadga och tillämpning
genom öppnande af Rikets Ständers Bank till utvexling af silfver den 1 Oktober 1834,
hafva flera hypotheks-föreningar emellan fastighets-egare blifvit stiftade, alla åsyftande
att genom lån ställda på successiv afbetalning i stadgad ordning, bereda lättnader för
afbördandet af de i fastigheterna intecknade skulder.
Ett af föremålen för Finans-Komitéens förberedande arbeten bar bordt vara att
undersöka, hvad verkan de af dessa hypotheks-föreningar, under den Sednare tiden,
på utrikes orter upptagna lån och de derå skedda indragningar utöfvat på såväl penninge-förhållanderna,
som produktionen inom landet.
Enligt erhållna uppgifter äro af Bruks-Societelens Hypotheks-Kassa och af Ilypotheks-Föreningar
emellan jordegare följande utländska lån afslutade och indragningar
derå verkställde:
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o t0.
af Bruks-Societelens Hypotheks-Kassa, stiftad år 1833 och 1835:
år 1835  Hamb. B:ko m:k 4,500,000
» 1839
» » » 6,000,000 iq,500,000
och hela beloppet deraf indraget åren 1835 till och med 1841;
af Östgötha Hypotheks-Företling, stiftad år 1845:
år 1846 å 10 millioner mark Hamb. Banko
och deraf indragne:
år 1846 Hamb. B.ko m:k 1,000,000
,, 1847  » » » 2,988,000
» 1849  » » » 1,477,500
» 1850  »> » » 760,000
,, 1851  » » » 600,000
» 1852  » » » 1,600,000
Summa Hamb. B:ko m:k 8,425,500;
af Hypotheks-För eningen emellan jordegare i Småland m. fl. provinser, stiftad
år 1846:
år 1849  Hamb. B:ko m:k 5,000,000
» 1852
» » » 5,000,000 10,000,000
derå indraget:
år 1850  Hamb. B:ko rink 4,499,500
» 1852
» » » 500,000
Summa Hamb. B:ko m:k 4,999,500;
af Hypotheks-För eningen emellan jordegare i Örebro Län, stiftad år 1849:
år 1851 Hamb. B:ko m:k 6,000,000
och derå indragne:
år 1851 Hamb. B:ko m:k 2,300,000
» 1852
» » » 1,040,000
Summa Hamb. B:ko m:k 3,340,000;
af Hypotheks-För eningen emellan jordegare i Elfsborgs samt Götheborgs och Bohus
Län, stiftad år 1852:
år 1852 Hamb. B:ko m:k 3,685,000
och hela beloppet snart derefter indraget;
likaledes år 1852  £ st. 450,000
och derå indragne samma år » » 103,500;
af Hypotheks-För eningen emellan jordegare i Wermland, stiftad år 1850:
år 1851 Hamb. B:ko m:k 3,300,000
och derå indragne:
år 1851 Hamb. B:ko m:k 2,800,000
» 1852
» » » 500,000.
Skånska Hypotheks-Föreningen, stiftad år 1836, har ej upptagit utländskt lån,
utan bedrifvit sin rörelse med obligationer, utgifne i Svenskt banko.
Den
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
9
Den år 1847 sliftade Ihj poth eks-För en ing emellan jordegare uti M utäre-p r o v inser
na har ännu icke kommit i verksamhet.
Hvad reglementena för Hypotheks-Föreningarne i allmänhet beträffar, må för öfrigt
den åsigt (ramställas, att det är af största vigt, att den ursprungliga grunden för
deras stiftande oförsvagad bibehålies, att de nemligen alltid skola hafva i sin värjo
goda intecknings-handlingar, fullt sparande mot beloppet af deras ulgifna skuldförbindelser;
alt arman utlåning, än genom amorteringslån lill delegare, endast undantagsvis
och under bestämd kortare tid medgifves, .samt att framför allt en sådan utsträckning
ej tillätes, som eger rum uti det år 1847 för Hypotheks-Föreningen emellan jordegare
i Småland m. fl. provinser utfärdade förnyade reglemente, der det i 29 § heter, att
nämnde förenings upplåningar skola motsvaras af intecknade reverser, goda räntebärande
papper eller reda penningar i kassan.
Bilagan N:o 3 visar närmare förhållandet med Hypotheks-Föreningarne och upptager
jemväl beloppet af deras obligationer i Svenskt mynt, af deras till jordegare utgift
a amorterings-lån, af annan utlåning och af återstående skuld.
Häraf inhämtas:
alt Bruksegares Hypotheks-Kassa åren 1835 och 1839, på 2:ne utrikes afslutade lån,
indragit för ett belopp, utgörande i Svenskt B:ko .... R:dr 8,444,444' 21. 4.
att 5 Hypotheks-Föreningar emellan jordegare, på enahanda sätt, under åren 1846 till
och med 1852 indragit för B:ko R:dr 19,324,666: 32: —
att 6 Hypotheks-Föreningar vid 1852 års slut hade utelöpande obligationer, i Svenskt
banko till eli saminanräknadt belopp af .... B:ko R:dr 11,546,928:
att summan af deras till jordegare vid samma lid
ntgifne amorterings-lån steg till B:ko R:dr 23,303,277:
och att beloppet af annan utlåning då utgjorde ... » » 4,015,522: — —.
De af Bruks-Societetens Hypotheks-Kassa utrikes upplånte medel, hvarå nu
8.611.000 m:k Hatnb. B:ko återstå, hafva kommit jernverks-röreisen till godo, och det
torde till en del hafva härrört af deras inflytande, att stångjerns-tillverkningen, som i medeltal
för åren 1835—1839 utgjorde 501,557 skeppund, sedan den tiden ökats med nära
200.000 skeppund.
Vid nämnde låns upptagande inträffade för öfrigt:
att år 1835
310,294: 1. 4.
och ar 1839
. 501,894: — —
eller tillsammans 812,188: 1. 4.
Il:dr silfver blefvo, enligt afslutade kontrakter, till Rikets Ständers Bank levererade.
Af de 23,303,277 R:dr B:ko, som genom 6 Hypotheks-Föreningar blifvit till
jordegare uti särskilda landskap såsom amorteringslån utlemnade sedan år 1836, men
förnämligast under tidrymden mellan åren 1846 och 1852, har en del ulan tvifvel användts
lill inlösen af äldre inteckningar, för att i Hypotheks-Föreningärne vinna inträde,
ehuru intecknings-beloppet i fastigheter på landet för utlåningar ifrån allmänna verks
och åtskilliga stiftelsers kassor uti Stockholm och Götheborg icke under tiden förminskats,
såsom af bilagan N:o 4 inhemtas. Med skäl bör det kunna antagas, att större
delon af nämnde betydliga summa åtgått för det tillökla förlag, sorn ett förbältradt
och ulvidgadt jordbruk erfordrat, och äfven verkat till förkofran af andra näringar.
Af en jemförelse, som på grund af de åren 1832, 1812, 1847 och 1850 afgifna
Läns-berällelser blifvit uppgjord, inhemtas, att tillökningen i årligt utsäde och antalet
af underhållna kreatur varit öfver hela landet ganska betydlig under tidrymden emel
Dih.
till R. St. Prot. 1833 & 1834. 1 Sand. 1 Afd. 6 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
lan åren 1842 och 1850 (se bilagorna N:is 5 & 6), så att, efter en måttlig beräkning,
den derigenom uppkomna större afkastning i säd och potates kan uppskattas till ett
värde af 6 millioner Riksdaler Banko årligen; och jordbrukets lillökla kapital, genom
ett större antal underhållna kreatur, till 6 ä 7 millioner Riksdaler. Denna tillvext har
i begge hänseendena varit störst i Skåne och särdeles i Malmöhus Län.
I detta gjorde tillökningen i utsäde:
emellan åren 1832—1842. emellan åren 1842—1850.
tunnor. tunnor.
Af Hvete  611 2,577
»Råg  1,246 21,438
» Korn  9,364 25,356
»Hafre
21,296
» Blandsäd  516 17,529
» Arter  985 11,800
» Potates  5,476 42,494
och uti antalet af underhållna kreatur:
emellan åren 1832—1842. emellan åren 1842—1850
stycken. -stvcken.
Hästar  1,018 6,836
Oxar . .  2,027
Kor  2,685 19,821
Ungboskap  4,593 5,626
Får  8,172 33,257
Svin
16,861.
Sannolikt är derjemte, att beskaffenheten af underhållna kreatuy nu är bättr*
än tillförene.
Åkerbruksredskapen äro utan tvifvel nu allmännare än förr, af ändamålsenligar*
och kostsammare beskaffenhet.
Äfven andra grenar af näringarna hafva under den sednare tiden märkligen
förkofra ts.
Endast i Stockholm äro ifrån och med 1848 och till och med 1852 försäkringar
å nya hus och tillbyggnader å gamla meddelade för en sammanräknad summa af
4,702,506 R:dr 18 sk. 2 rst.
Läsletalet af seglande fartyg är emellan åren 1842 och 1851 ökadt med 20,000
läster; antalet af hästkrafter för ångfartyg med 1,500.
Sjöfarten på utrikes orter sysselsatte år 1851: 130,729 läster emot 99,565
läster år 1842.
Inkomsten af kanalerna, som år 1844 utgjorde tillsammans 209,469 R:dr, stego
år 1851 till 365,090 R.dr. _
Tillverkningsvärdet vid inhemska fabrikerna, år 1842 uppgifvet till 15,055,576
R:dr, utgjorde år 1851: 24,305,603 R:dr; — antalet af vid dem sysselsatta arbetar*
förstnämnde året 16,578, det sistnämnda 23,248.
Ylleväfnadsslöjden i Norrköping, som år 1842 vid 83 fabriker med 2,681
arbetare frambragte 550,666 alnar, Irambragte år 1851 vid 120 fabriker med 3,228
arbetare 1,028,836 alnar.
Vid inhemska bomullsspinnerierna, som under den tid, till slutet af år 1830,
då utländskt bomullsgarn under N:o 26 var till införsel förbjudet, åstadkommo 60,000
å 70,000 ii. årligen, och efter förbudets upphörande år 1831 155,192 ii. samt år
1842: 1,092,772 tillverkades år 1851: 6,005,081 ii och år 1852: 6,578,789 ii.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
11
Under åren 1846 till oell med 1851 infördes till ett uppgifvet värde af tillsammans
2,611,754 R:dr machinerier och redskap för nja fabriker, hvilkas anläggning
äfven i öfrigt erfordrat betjdliga kapitaler.
Uti Stockholms Sparbank utgjorde delegarnes behållningar:
den 31 December 1841 B:ko R:dr 958,844: —
den 31 December 1852
» 1,954,797: —
och delegarnes antal har under tiden stigit ifrån 9,684 till 17,427 personer.
Uti åtskilliga Sparbanker i landsorterne, från hvilka uppgifter inkommit, hafva
delegarnes behållningar ökats
ifrån 1,034,000 R:dr vid slutet af år 1841
lill omkring 4,000,000 » » 1852.
Flera likartade exempel på inhemska slöjdflitens förkofran under de sista 10 åren
»kulle kunna anföras.
Anmärkas må för öfrigt, att den utvidgade In- och utrikes handel, som under
»ista tiotalet af år egt rum, mjeket mera än förr drifves med inhemska kapitaler, så
att Svenska handelns förlagsskuld på utrikes orter betydligen förminskats.
Om den tillvext och förbättring, jordbruket och andra näringar under sednare
tider vunnit, är obestridlig, så har å andra sidan dermed följt en ständigt ökad,
ofta öfver tillgångarne sträckt, förbrukning af utländska varor, mer och mindre nödvändiga.
Sålunda hafva
förtullade qvantileterna
af kaffe, som emellan åren 1816 och 1825, då införsels-afgiften var 3 sk. Ilamb. B:ko
per €1., i medeltal utgjorde 1,500,000 ti årligen och emellan åren 1830 och 1839,
sedan afgiften blifvit nedsatt till 3 sk. Svenskt Banko, efter samma beräkning
2,690,000 ii. om året,
stigit år 1842 till 6,227,012 ii.
» 1851 »> 8,945,522 »
» 1852 » 9,989,723 »
och af rätt socker, som under åren 1830—39 i medeltal utgjorde 10 millioner it.
årligen,
stigit år 1842 till 16,235,906 it.
1851 » 24,700,329 »
1852 » 25,035,468 »
Förbrukningen af kaffe, fördelad på hvar invånare, har således stigit ifrån f ii.
under tidpunkten emellan 1830 och 1839 och 2 it. år 1842 till nära 3 it. åren 1851
och 1852, och förbrukningen af rått socker, efter samma fördelning, ifrån 3ij- ii. årligen
emellan 1830 och 1839 till 5J it. år 1842 och mer än 8 ti. 1851 och 1852.
Härvid må, för jemförelses skull, nämnas: att medelförbrukningen i England
af kaffe stigit, ifrån 1T1T uns på person år 1801 till 14 uns år 1849, och af socker
ifrån 15 ii. år 1821 till 24 ti. är 1849, samt att under de sista 50 åren priset i England
fallit å kaffe ifrån 200 shilling per centner till 117 och å socker ifrån 80 sh.
per centner till 41.
Socker och kaffe äro visserligen de utländska förbruknings-arliklar, som uppgå
till högsta värde i summan af vår införsel från andra länder, men tillökning har
ock under den sednare tiden egt rum för andra införda varor, hvilket sjnes deraf,
att införselstullen, som emellan 1830 och 1839 gjorde i medeltal 2,500,000 R:dr
om året,
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:p 40.
uppgick år 1842 till 3,735,662
>» 1851 » 5,232,064
» 1852 » 5,186,150.
Det är tvifvelaktigt, om en sådan fortfarande tillökt förbrukning af utländska
varor hade kunnat ega ruin, om icke de af Hypotheks-föreningarne indragne summor
i utländskt injnt hade lemnat en lättad utväg för deras betalande.
Att desse indragningar icke verkat till förökning af Bankens metalliska kassa
synes, deraf, att densamma utgjorde
den 31 December 1845 . . . R:dr Sp. 4,977,067
den 31 December 1852 ... » 4,870,965.
Den 'enda påföljd deraf för Banken har varit, att den tid efter annan inköpt
Hypotheks-föreningars å utländskt mynt utgi.fne obligationer till ett belopp, utgörande
vid 1852 års slut 856,500 m:k Hamb. B.ko.
Bilagan N:o 7 visar förhållandet med beräknadt värde å utförseln och införseln
af varor, äfvensom af silfver, under åren 1844 till och med 1851, men de summor i
metallisk valuta, som genom vexlar disponerats, äro deri ej inbegripne.
Ibland så kallado nödvändighetsvaror, som tidtals blifvit från utrikes orter införde,
förekommer en, som kan anses till största delen hafva varit umbärlig, det är
spanmål. Svenska jordbruket har nemligen vunnit den förkofran, att landet, äfven
vid mindre god skörd eller till och med missvext, icke har, annorlunda än undantagsvis,
behof af utländsk säd, och erfarenheten har jemväl ådagalagt, att införskrifningar
deraf, sannolikt under de sista åren mest föranledda äf större behof för bränvinsbränningen
i ersättning för minskad tillgång på potates, ofta varit förenade med
förlust.
Under åren 1841 till och med 1851 hafva från Sverige blifvit utförda tillsammans
3,130,964 tunnor spanmål, omalen, och införde 822,667 tunnor (se bilagan
N:o 8), hvarvid likväl bör märkas, att största deleu af utförseln bestått af hafre, utaf
införseln af råg■ och korn.
Sålunda utfördes år 1851:
198,776 tunnor hafre,
25,487 » korn,
442 » råg,
1,684 » ärter.
Och infördes:
34,065 tunnor hvete,
74,864 » korn,
235,208 » råg,
327,334 lispund rågmjöl.
År 1852 utfördes:
131,542 tunnor hafre,
6,095 » korn,
1,012 » råg,
204 » ärter.
Och infördes:
20,318 tunnor hvete,
86,913 » korn,
185,785 » råg,
592,067 lispund rågmjöl.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
13
De tvänne sistförflutne årens införsel af hvete, korn och råg, tillsammans:
54,383 tunnor hvete,
420,993 » råg,
919,401 lispund rågmjöl,
101,777 tunnor korn,
kan ej uppskattas till mindre än 6 å 7 millioner R:dr B:ko, en summa, som väsendtligen
inverkat på våra betalningar till utlandet under dessa år, och hvaraf största
delen, utan våda för hungersnöd, hade kunnat undvikas.
■ 1 sammanhang härmed torde briinvins-tillvcrkningen inom vårt land böra komma
under särskildt betraktande.
Den så kallade husb ehojs-br anning en, som vid 1809 och 1810 årens Riksdag
frigjordes från förut gällande inskränkningar, har medfört de mest bedrölliga följder i
både moraliskt och ekonomiskt hänseende. Antalet af taxerade bränvinspannor var
störst år 1829, då det steg till 173,126 stycken. Sedermera har det undergått en
fortfarande minskning och utgjorde:
år 1834 .... 161,751 st.
» 1840 .... 106,350 »
» 1844 .... 72,113 »
» 1847 .... 51,035 »
» 1850 .... 43,947 »
och antalet af taxerade pannor af till och med 20 kannors rymd, som år 1829 var
112,823 och ännu år 1834 102,345 stycken, har år 1850 nedgått till 34,075, så att
af minskningen i antalet på det hela, 129,179 stycken, 78,748 utgöras af sådana
pannor. Denna minskning i de små lyftpannornas antal har troligen härrört, icke så
mycket af en förhöjd beskattning, som af de vid större brännerier införda förbättrade
redskap och tillverkningssätt, särdeles under den sednare tiden medelst tillsats af ångpannor,
så att vid dem bränvin kunnat med mindre kostnad åstadkommas, och någon
minskning i den årligen tillverkade qvantiteten har, efter all anledning, derigenom icke
uppkommit. Inskränkningen i de små pannornas antal må likväl anses såsom en
öfvergång till ett bättre tillstånd och skall göra det möjligt alt införa en förhöjd och
ändamålsenlig beskattning på fabriks-tillverkningen af bränvin, sedan erfarenheten
tillfyllest ådagalagt origtigheten af nuvarande grund för afgiftens beräkning efter
pannerymden. Den vid statsregleringarne påräknade inkomst af bränvins-beviliningen
har sällan uppnåtts. Således, till exempel, beräknades vid 1848 års statsreglering
denna inkomst till 700,000 Riksdaler; den har utgjort:
år 1849 .... R:dr 657,468: 37. 8.
» 1850 .... » 561,830: 40. 10.
Under åren 1845 lill och med 1848, då den efter beräkning bordt utgöra tillsammans
2,680,000 R:dr eller 670,000 R:dr årligen, har den icke uppgått till mer än 2,128,845
R:dr 13 sk. 10 rst. eller i rundt medeltal till 532,000 R:dr årligen (se bilagorna
N:ris 9, 10 & 11).
Om efter inkomst-beloppet år 1850, 560,000 R:dr, afgiften skulle beräknas
göra 1 skilling banko för hvarje kanna bränvin, så uppkommer derigenom ett årligt
tillverknings-qvantum af 26,880,000 kannor, hvilket ej torde vara långt ifrån sanningen,
men berörde afgift utfaller sannolikt högre på tillverkningen med små enkla
pannor, hvilka derjemte icke oafbrutet d rifva s, lägre på den med kon&tapparater.
Till exempel, enligt nu gällande förordning om bränvins-bränningen, är en 30 kannors
panna i 4:de klassen och drifven med ånga belagd med 720 R:dr B:ko i skatt,
en summa, som förefaller hög; men om, såsom uppgifvet blifvit, en sådan panna kan
14
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
ander den lofgifna bränningstiden åstadkomma 60,000 kannor bränvin, så blir afgiflea,
lika med 34,560 sk:r banko, föga mer än 6 rst. för kannan. Antages årliga tillverkningen
af bränvin till endast 25 millioner kannor bränvin och afkomsten af en tunna
säd till 20 kannor, så skulle dertill årligen åtgå 1,250,000 tunnor säd, eller omkring
ett trefaldigt tunnetal potates.
Då det lyckats i Norrige, att, genom ett ihärdigt sträfvande till målet, uppbringa
afgiften på bränvinstillverkningen till 6 sk. specie per pott eller något mer än
16 sk. banko för en Svensk kanna (se om bränvinsbränningen i Norrige, bilagan
N:o 12), under sträng kontroll öfver den åstadkomna qvantiteten, och att derjemte
belägga försäljningen af bränvin i mindre partier med en afgift, svarande mot omkring
12 sk. banko för 1 Svensk kanna, borde det väl icke anses omöjligt, att i Sverige
småningom få beskattningen höjd till exempelvis 8 sk. banko kannan, antingen genom
dess bestämmande efter det qvantum, som med en uppgifven apparat kan under en
viss tid tillverkas, hvilket bör kunna på vetenskapliga och erfarenhetsgrunder beräknas,
eller ock öfverlemnande åt Taxerings-komitéerna att, efter pröfning af socknenämndernes
uppgifter om tillverkningen vid hvart bränneri inom socknen, fastställa afgiftens
belopp, såsom Landshöfdingen i Upland, uti dess Länsberättelse för åren 1848, 1849
och 1850, föreslagit. Den härigenom uppkommande större inkomst kunde, i lämpligt
förhållande, delas emellan Staten och kommunerna; och om, genom förhöjd beskattning,
tillverkningen och förbrukningen af bränvin minskades, så vore det en dubbel
vinst. Ordning och trefnad skulle då beredas i många hushåll, der de nu saknas; —
besparade sädestillgångar Iemnade riklig föda åt en tillvexande folkmängd eller öfverskott
till utförsel för betalning af utländska varor, och all tanke på införskrifning af
främmande säd skulle, äfven under missvextår, försvinna.
Man skulle kunna säga, att kredit-lagstiftningens ordnande och bränvinsbrdnningens
inskränkning vore de enda åtgärder, som behöfde vidtagas, för att i
landet frambringa ett allmänt välstånd. De utgöra alltså föremål för en faderlig regerings
yppersta omsorg.
Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse om Komiténs förordnande, har anledningen
dertill varit angelägenheten att vidtaga åtgärder, som, i händelse af nuvarande
Privat-Bankers upphörande vid oktroj tidernas slut, kunde förekomma den stockning i
allmänna penningerörelsen samt i handel och näringar, dessa lån-inrättningars upphörande
måste medföra. Detta ämne utgör således ett vigtigt föremål för Komiténs
öfverläggningar.
De på 10 år beviljade oktrojer för nuvarande 8 Privat-Banker tilländagå, för
sex ibland dem, under loppet af år 1856, för tvänne år 1857, och det är sannolikt,
att de dessförinnan måste vara betänkte på förminskning af deras utlåningar och
sedel-utgifning, särdeles om de sakna anledning att förvänta oktrojernas förnyande.
Det är dessutom tänkbart, att delegarne uti några af dessa Banker icke önska med
rörelsen fortfara.
Vid slutet af år 1852 utgjorde summan af samtlige Privat-Bankernas utelöpande
sedlar B:ko R.dr 11,082,338
af deras kassa-behållningar i riksmynt  » » 3,679,511
af deras utlåningar i vanlig så kallad diskontväg  » » 7,148,901
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, Å':o 40.
15
af deras utlåning genom lyftning på beviljade kassakreditiver
för en sammanlagd summa af 6,269,560 R:dr B:ko R:dr 3,578,212.
af deras skulder, oberoende af sedelutgifning  » » 1,749,753.
af delegarnes tillskott  » » 10,490,880.
hvaraf i reda penningar  » » 2,922,720.
(Se Bilagorna N:ris 13, 14 och 15).
Det är obestridligt, att indragning af Privat-Bankernas sedlar, utgörande vid
1852 års slut, då deras kassabehållningar i rikets mynt frånräknas, 7,402,827 R:dr,
och upphörande af en, i diskontväg och genom beviljade kassa-kreditiver, beredd låntillgång
af mer än 13 millioner R:dr, skulle i allmänna rörelsen förorsaka de svåraste
följder, om såväl sedelbeloppet, sorn lån-tillgången icke kraftigt och skyndsamt ersattes
genom andra anstalter. 1 detta hänseende kunna 3:ne utvägar komma i fråga:
l:o att fylla behofvet genom motsvarande utgifning af sedlar och lån ifrån Rikets
Ständers Bank eller utvidgade eller nya afdelningar af densamma uti landsorterna;
2:o att förnya nuvarande Privat-Bankers oktrojer, eller meddela sådana åt andra
sedelulgifvande enskilda Banker;
3:o att i större skala befrämja uppkomsten af icke sedelutgifvande, så kallade
Filial-Banker, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad vid sista Riksdag i denna
del beslöts.
Den första utvägen, att ersätta upphörda sedelutgifvande Banker, genom lånafdelningar
af Rikets Ständers Bank, skulle vara för allmänna rörelsen mindre förmånligt,
för Banken skadligt. Det ligger nemligen i sakens natur, att allmänna lån-inrättningar,
som äro föga egnade att handhafva annan utlåning än emot real-säkerhet, och
måste förvaltas i öfverensstämmelse med bestämda reglementariska föreskrifter och af
dertill ståndsvis valda ombud med biträde af offentlige tjenstemän, ej kunna lemna
(amma lättnader vid försträckningar, som enskilda Banker, hvilkas styrelser handla fritt
och bättre förstå att bedöma de mångfaldiga förhållanden, hvaraf personlig kredit
beror. Detta hafva Rikets Ständer förut jemväl erkänt, då de, i underdånig skrifvelse
af den 23 November 1823, hos Kongl. Maj:t anmälde deras åsigt, att förlägenheten i
i allmänna rörelsen skulle kunna minskas genom upprättande af enskilda bolag, till bestridande
af en sammansatt upplåning och utlåning, hvilka, oberoende aj Rikets Ständers
penningeverk, skulle förena de kapital-egandes och kapital-behöfvandes intressen
och småningom göra den vidsträckta utlåning umbärlig, som hittills varit för allmän
räkning bedrifven; hvadan Rikets Ständer ansågo diskont-rörelsen heldre böra öfverlemnas
åt den enskilda omtanken, än utgöra föremål för Stats-förvaltningens omsorg.
Rikets Ständer afgåfvo ock förslag till den författning om enskilda Banker eller diskonter,
som Kongl. Majit, med gillande af deras åsigt, den 14 Januari 1824 utfärdade,
och hvilken ännu tjenar till efterlefnad. För Rikets Ständers Bank skulle utvidgade
utlåningar genom aidelningar i de orter, der upphörda Privat-Banker haft sitt säte,
och en dermed förenad större utgifning af dess sedlar förorsaka, vid myntvärdets upprätthållande,
svårigheter och förluster, som vida öfvervägde räntevinsten af den tillökta
lånerörelsen. På dessa skäl afstyrker Komitén, att denna utväg till Privat-Bankernas
ersättande må vidtagas.
Om företrädet mellan de 2:ne andra ulvägarne, bibehållande af sedel-utgifvande
enskilda Banker eller inrättning af sådane utan egen sedelutgifning äro meningarne
mycket delade.
Oaktadt de många, till en del välgrundrade, inkast emot sedelutgifvande enskilda
Banker, som ofta blifvit framställda, synas de dock, i vissa hänseenden, ega företräde
för enskilda eller så kallade Filial-Banker, som röra sig med förlag af Rikets
16
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
Ständers Bank och följaktligen med dess sedlar. Härvid förutsätter Komitén emedlertid,
dels att större säkerhet och bestämdare begränsning för enskilda Bankers sedelutgifning
lillvägabringas, dels att de med skäl öfverklagade olägenheter vid dessa sedlars
omlopp varda undanröjde, så vidt sig göra later.
Enskilda Banker, som utgifva egna sedlar, fordra ej något bidrag afBikets Ständers
Bank, och genom fortsatt tillåtelse att stifta sådana Bank-inrättningar skulle den
bekymmerfulla omsorgen undvikas, att anskaffa erforderligt förlag åt Filialbanker, till
ett belopp någorlunda svarande emot det af nuvarande Privat-Baukers i allmänna rörelsen
spridda sedlar, efter afdrag af deras kassabehållningar i rikets mynt. Sistnämnde
belopp har i medeltaL för de fem sistförflutna åren, såsom förut är anmärkt, utgjort
7,243,000 R:dr, och det är klart, alt en sådan utgifning af nya sedlar ifrån Rikets
Ständers Bank icke borde ega rum utom i förening med särskilda åtgärder till förstärkning
af dess metalliska kassa. Då enskilda Banker måste vid anfordran inlösa sina
sedlar med rikets mynt och i följd deraf ständigt i sina kassor hafva förråd af sådant,
så kunna deras sedlar icke trycka på Riksbankens metalliska kassa i samma mån som
dess egna sedlar.
Åliggandet för enskild Bank, att vid anfordran med rikets mynt infria sina sedlar,
utgör för öfrigt det säkraste bandet å deras styrelser, att vid utlåningar och sedelutgifningar
iakttaga all nödig varsamhet.,
Yid öfverläggningarne i detta ämne har Komitén tagit kännedom af en till
Kongl. Maj: t ingifven och till Komitén i nåder öfverlemnad skrift utaf Direktionen för
Wermlands Privat-Bank, deruti Direktionen, enligt uppdrag af bank-bolaget, fästat
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på landsorternes behof af ändamålsenliga lån-inrättningar,
och, till ådagaläggande af det kraftiga bistånd, som närings-idkare uti Wermland
och Dalsland erhållit af Wermlands Privat-Bank, under dess verksamhet ifrån och med
år 1834 till sistlidet års slut, anfört, att under denna tidrymd af 19 år Banken befrämjat
näringarnes drift med kreditiv-anslag af 14,290,000 R:dr, och med diskontlån
å 10,301,000 R:dr, tillsammans 24,591,000 R:dr, hvilken summa, fördelad på hvarje
år, utgör i medeltal nära 1,294,263 R:dr årligen. Direktionen har derjemte yttrat den
öfvertygelse, att, då andra Privat-Banker utan tvifvel verkat på enahanda sätt, de numera
oktrojerade Filial-Banker, med det af Rikets Ständer anslagne allmänna understöd,
endast till en ringa del skola kunna motsvara näringsidkares behof af penningeforsträckningar.
De olägenheter af sedelutgifvande enskilda Banker, som mest öfverklagas, äro:
att deras sedel-ulgifning icke är nog begränsad och kontrollerad;
att deras sedlar äro af flerfaldigt olika valörer, format och utseende, hvarigenom
misstag och förluster lätt uppkomma;
att de få utgifvas på nog små valörer ;
samt att, då de icke uti Kronans uppbörd emottagas, deras innehafvande med
för
skada och svårigheter, särdeles för allmogen.
Komitén anser dessa olägenheter böra och kunna hufvudsakligen afhjelpas genom
en förändrad lagstiftning för sedelutgifvande enskilda Banker, och denna lämpligen
fördelas uti en af Konung och Rikets Ständer stiftad lag, innefattande de juridiska bestämmelserna
om deras rätts-förhållanden och vilkoren för deras uppkomst, och en förordning,
deri reglementariska föreskrifter om deras rörelse och förvaltning intogos.
Förslag till sådan lag och förordning äro uppgjorda och detta yttrande bilagda
(se Bilagorna N:ris 16 och 17). Förslaget lill lag grundar sig hufvudsakligen på hvad
Kongl. Majda Nåd. Skrifvelse, N.v 40.
17
Kongl. Kungörelserna af den 14 Januari 1824 oell den 9 Januari 1846 i afseende på
delegares i, enskild Bank gemensamma ansvarighet och andra rättsförhållanden innehålla,
samt i de punkter, som röra' sättet för den gemensamma ansvarighetens utkräfvande,
ordningen vid enskild Banks upphörande, frivilligt eller genom konkurs, års-slämning
m. in., på det vid 1844 och 1845 årens Riksdag afgifna, men af Kongl, Majit icke
antagna, lagförslag, som likväl, efter Komiténs åsigt, hade den ofullkomligheten, att financiela
och administrativa bestämmelser voro
ytterligare säkerhet äro, i det nu upprättade förslaget, tillagde föreskrifter, att till enskildt
Bank-bolags stiftande erfordras minst 30 namngifne delegare, såsom för de sistlidet
år oktrojerade Filial-Bankpr är stadgadt, samt att i sådan Banks konkurs innehafvare
af dess tryckta eller graverade kredit-sedlar ega förmånsrätt framför dess andra
borgenärer och böra af först i massan inflytande medel njuta betalning.
Tillägget, att enskild Bank skulle kunna drifva handel äfven med in- och utrikes
vexlar samt allmänna räntebärande papper, grundar sig på hvad i oktrojerna för redan
stiftade Filial-Banker är medgifvel.
Den föreslagna förordningen om sedel-utgifvande enskilda Bankers rörelse och
förvaltning innehåller flera föreskrifter, som afse afhjelpande af de öfverklagade olägenheterna,
men dels afvika från nu gällande, dels för ytterligare säkerhet äro tillagde.
Sålunda föreslås:
alt lotterna icke må ställas på mindre belopp än-400 Kalr Biko, såsom ledande
lill bättre ordning och trygghet i förvaltningen af bolagets angelägenheter;
alt enskild Banks tryckla eller graverade kredit-sedlar ej må, såsom äfven i
Kongl. Kungörelsen af den 9 Januari 1846 är stadgadt, lyda å mindre valör än 6 Ridr
32 sk. Biko, enär det synes lämpligt, att den dagliga mindre rörelsen bedrifves uteslutande
med Rikets Ständers Banks sedlar å 2 R:dr och 32 sk., och tillräckligt rådrum
för öfvergången ifrån nuvarande lägsta valör å 3 Ridr 16 sk. är beredt genom Kongl.
Maj :ts den i iSovember 18ol meddelade tillåtelse, att enskild Banks sedlar a sistnämnde
valör få till slutet af år 1854 utgifvas;
alt sådana sedlar skola utfärdas på blanketter, hvilka, likformigt upprättade och
lydande på samma valörer för alla enskilda Banker, genom Kongl. Finans-Departementet
tillhandahållas, emot ersättning för kostnaden;
alt behållningar i enskild Banks egna kassor af rikets gångbara mynt, eller på
depositions-räkning i Rikets Ständers Bank, må, såsom ledande till osäkerhet vid be-'
räkningen af enskild Banks sedelstock och svåra att kontrollera, ej vidare antagas till
grund för sedelutgifning, utan dertill endast tjena dels bolagets odisponerade tillgångar
i hy po th eker tillhörande grundfonder, dels inuehafvande säkerhelshandlingar för beviljade
kassa-kreditiver, i den mån de anlitas, med vilkor, alt sistnämnde handlingar
äro lika beskaffade med dem, som för grundfonden äro föreskrifna, och att härpå grundad
sedelutgifning ej må ega rum till större sammanlagdt belopp, än hälften af grundfonds-hypothekernas
summa;
att bevis öfver medel, insatta på räkning uti enskild Bank, skall, i likhet med
attester ifrån Rikets Ständers Bank, vara stäldt lill viss person och icke kunna på annan
person öjverlåtas;
att till reservfond för inträffande förluster skola afsättas minst 5 procent af den
årligen behållna vinsten, hvarmed fortfares till dess reservfonden uppgått till T^:del af
hela teckningssumman;
att årliga utdelningen till lottegarne af behållna vinsten ej må öfverstiga 8
procent å de i reda penningar tillskjutna medel; börande återstoden användas till reBih.
till H. St. Prot, 1833 å 4834. I Sami. 4 Afd. 6 Haft. 3
18
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o i 0.
servfondens ökande, intilldes den uppnått förenämnde belopp,^varefter öfverskottet jemväl
må utdelas;
att i den årliga revisionen ett af Kongl, Maj:t lillförordnadt Ombud skall
deltaga;
samt slutligen alt utgifning af enskilda Bankers sedlar, i kraft af den föreslagna
förordningen, tills vidare ej må öfverstiga en, emot medeltalet af nuvarande 8 PrivatBankers
utelöpande sedlar, under de fem sistförflutna åren, i det närmaste svarande
summa af 10,000,000 Riksdaler, fördelad emellan de nja Bankerna, på sätt Kongl.
Maj:t finner godt besluta.
Sedelutgifvande enskilda Banker, stiftade på de sålunda föreslagna grunder, skulle
sannolikt kunna röra sig utan någon menlig verkan på allmänna penningeväsendet, och
icke gifva anledning till samma klander och missbelåtenhet, som de nuvarande Privat-Ban
kerna.
Till ytterligare upplysning i ämnet biläggas delta yttrande utdrag af lagarne om
enskilda Banker uti staterne NewYork och NewJersey af Norra Amerika (se bilagorna jr
N:ris 18 och 19.)
Om inkasten emot sedelutgifvande enskilda Banker anses öfvervägande, och företräde
lemnäs åt så kallade Filial-Banker, som drifva sin rörelse med Rikets Sländers
Banks sedlar eller anvisningar på densamma; så blir det, för ändamålet ali ersätta
upphörda Privat-Banker, nödvändigt, att Filial-Bankerne inrättas på större skala, än som
vid sista Riksdag bestämdes. De dertill då anslagne 2,500,000 Riksdaler genom ny
sedelutgifning, utöfver det i öfrigt fastställda maximum, skulle ej kunna fylla den brist
på låntillgångar och rörelsemedel, som Privat-Bankernes upphörande förorsakade. Lämpligast
vore väl, att Filial-Banker bildades uti de orter, der Privat-Bankerne haft sin
verksamhet, och med ungefärligen lika stora grundfonder, som Privat-Bankernes, samt
att förlaget ifrån Rikets Ständers Bank, genom ökad sedelutgifning, uppgick till ett belopp,
ungefärligen svarande mot det af omlöpande privatbanksediar, elter afdrag af deras
kassabehållningar i riksmynt, eller omkring 7 millioner Riksdaler, hvarvid dock borde
tagas i beräkning den summa af 1,500,000 Riksdaler, som för redan stiftade FilialBanker
dels utgått, dels snart komma att anlitas. De lill nuvarande Privat-Bankers
grundfonder hörande säkerhetshandlingar utgöra öfver 7 millioner Riksdaler, och en del
af dessa, genom nämnde bankers upphörande, ledigblifna säkerheter skulle sannolikt användas
för vinnande af delaktighet i Filial-Banker.
Enligt nu gällande grunder för Filial-Bankers stiftande skola bolag för sådant ändamål
bildas genom aktieteckning och utgöras af minst 30 personer, hvilka, en för alla
och alla för en, ansvara för Bankens förbindelser. Af teckningssumman skall minst en
fjerdedel erläggas i rikets mynt, och för återstoden ställes säkerheter, i stadgad ordning
godkände. Filial-Bank oktrojeras på högst 10 år.
Dessa allmänna föreskrifter äro införda uti de under loppet af år 1852 utfärdade
oktrojer för Filial-Bankerne i Gefle, Halland, Blekinge, Mariestad och Christianstad;
men olikheter dem emellan förekomma i andra hänseenden. Sålunda omvexla
beloppen af teckning ssummorna ifrån 666,666 R:dr 32 sk. till 200,000 R.dr, och af
lotterna ifrån 666 lLdr 32 sk. till 100 R:dr. Uti en Filial-Bank utgifvas ej lottbref\
men delegarne berättigas, att för f- af teckningssumman, utan särskild säkerhet, erhålla
kassa-kreditiv, som ej meddelas andra utan emot real säkerhet. I de öfriga 4 FilialBankerne
utfärdas lottbref, ställda lill viss man, och för beviljande af kassa-kreditiver
erfordras i alla fall sådan särskild säkerhet, sorn af Direktionen godkännes. Till reserv-fond
afsättes, uti en Filial-Bank, hälften af första årets behållna vinst och sede- v
mera endast hvad som återstår efter utdelning af sex för hundrade å Ijerdedelen af
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
19
hvarje delegares teckning; i de andra Filial-Bankerna skola minst fern procent af bolagets
behållna årliga vinsl afsättas för bildande af en reserv-fond, som förräntas emot
inteckning eller annan godkänd säkerhet.
Önskligt synes vara, att för Filial-Banker, som hädanefter stiftas, teckningssummorna
ej sättas iill allt för lågt belopp; att ett minimum af t. ex. 300 B:dr för lotterna
bestämmes; alt,vid kassa-kreditivers beviljande särskild säkerhets ställande äfven
af delegare föreskrifves, samt att, till betryggande emot förluster, fem procent å behållna
årliga vinsten skola till reserv-fond afsättas, tilldess den uppgått till en tiondedel af
teckningssumman.
Alla Filial-Bankernas rörelse skall, enligt deras oktrojer, beslå i diskontering af
vexlar, räntebärande obligationer och aktier, belåning af varor och effekter samt i sista
rummet lån mot annan säkerhet, dock ej till sammanlagdt högre belopp än -jk af hela
teckningssumman, och derutöfver endast till ett emot summan af insättningar på uppoch
afskrifnings-räkning under en längre lid svarande belopp. Härvid torde kunna anmärkas,
att den nyttiga inskränkningen uti lån emot annan säkerhet, hvarmed sannolikt
åsyftas skuldförbindelser med borgen, motverkas af tillägget, att till sådan utlåningjemväl
må användas ett obestämdt belopp af de på upp- och afskrifnings-räkning insatta
medel, hvilka för öfrigt, mindre än andra, synas dertill egnade.
Det förlag, som Filial-Bank, enligt nu gällande föreskrifter, kan af Bikets Ständers
Bank erhålla, svarar emot den del af teckningssumman, för hvilken, säkerhet blifvit
af delegarne ställd, dock ej för någon Filial-Bank till högre summa än 500,000 B:dr
B:ko. Af försträckningen skola -j- utgå i reda penningar såsom lån, och den återstående
femtedelen i form af kreditiv; börande förstnämnde f ovilkorligen vara lill hela
beloppet ifrån Biks-Banken ultagne inom ett år ifrån det Filial-Bank trädt i verksamhet.
På kreditivet eger Filial-Bank att utfärda assignationer, hvartill tryckta numererade
blanketter, lydande på 100, 150, 500 och-1,000 Biksdaler, frän Banko-fullmägtige
utlemnas;»och skall med först afgående post efter assignationernas utgifvande förteckning
å desamma, med uppgift å deras nummer, datum och summa, till Riks-Banken
insändas. Så väl å de i reda penningar försträckte f:delar, som för de på kreditivet
lyftade summor, erlägger Filial-Bank till Riks-Banken 3 procent ränta.
Bestämmelsen af 500,000 R:dr såsom maximum för det förlag, som af RiksBanken
lemnäs Filial-Bank, har till påföljd, att en sådan ej skall uppstå med högre
teckningssumma än 666,666 R:dr 32 sk. Örn likväl inrättandet af Filial-Banker i större
skala skulle finnas för allmänna rörelsen fördelaktigt, om, till exempel, delegarne i Götheborgs
Privat-Bank, som hafva en grundfond af 2,000,000 R:dr, hvaraf 800,000 R:dr
i reda penningar och 1,200,000 R:dr i säkerheter, skulle vid oktrojens upphörande
vilja använda dessa säkerheter för bildandet af en Filial-Bank derstädes, så borde någon
synnerlig betänklighet ej uppstå, att af Rikets Ständers Bank lemna ett motsvarande
förlag, utan att derigenom öfverskrida den för sådant ändamål på det hela afsedda
summa. Ett lika förhållande kunde inträffa med Skånska Privat-Banken, hvars
grundfond i säkerhetshandlingar utgör 825,000 R:dr. Deremot synes det vara nyttigt,
att, derest Filial-Banker på sådan skala uppstodo i Götheborg och i Malmö, den af
Rikets Ständers Banks nuvarande lånkontor i dessa släder bedrifna utlåning på personlig
säkerhet upphörde, och de derigenom till Riks-Banken återgående 3 millioner Riksdaler
användes till ytterligare förlag för Filial-Banker, så vida denna form för lånrörelsen
företrädesvis anloges.
Föreskriften, att f:de!ar af Riks-Bankens till Filial-Bank lemnade förlag skola
utgå i reda penningar och dessa ovilkorligen, vara till fullo uttagne inom ett år efter
det Filial-Bank trädt i verksamhet, har ett menligt inflytande på sådan Bank, enär den
20
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse. N:o 40.
derigenom nödgas belasta sig med större kassabehållning, äm som tilläfventyrs kan till
diskontering eller lån användas. Till förekommande häraf föreslås den förändring, alt
endast J:dcl af det hvarje Filial-Bank i Riks-Banken beviljade förlag skall uttagas i
reda penningar, och alt de återstående' f:delarne ställas på kreditiv, att genom assignalioner,
utfärdade i stadgad form, begagnas i mån af behof; men att deremot 3 procent
ränta i räkning påföres ifrån assignationernas utgifningsdcip;, och icke, såsom nu,
ifrån den dag, då de i Riks-Banken infrias. Dessa assignationer kunna i sjelfva verket
lill en del blifva i allmänna rörelsen löpande såsom bankosedlar, och något skäl
synes icke vara för banden, att Riks-Banken skulle lemna Filial-Bankeéne, på längre
eiler kortare tid, en rån te fri försträckning. Såsom vilkor för Riks-Bankens förlag åt
Filial-Banker är väl stadgadt, att ett af Banko-Fullmägtige utsedt ombud skall deltaga
i så väl pröfningen af de till grundfonden börande säkerheter, som den årliga revisionen
af Filial-Bankens räkenskaper och förvaltning under det föregående året. Till ytterligare
säkerhet skulle det utan tvifvel bidraga, att Banko-Fullmägtige egde, genom Ombud,
när som helst, taga kännedom af en Filial-Banks alla räkenskaper, protokoller och
handlingar, samt att berättelsen om den årliga revisionen genom allmänna, tidningarne
offentliggjordes. Föreskrifter i öfverensstämmelse härmed tillstyrkas såsom tillägg i blifvande
oktrojer.
Bilagan N:o 20 lemnar underrättelse om beskaffenheten af icke sedelutgifvande
Banker uti England och Skottland.
Vid slutliga pröfningen af företrädet emellan enskilda Banker, som utgifva egna
sedlar, och sådana, som drifva sin rörelse med Rikets Ständers Banks sedlar, höra
sorgfälligt öfvervägas å ena sidan fördelarne, att hafva endast eli sedelmynt inom landet
löpande och att en ökad vinst tillskyndas Riks-Banken genom förlag åt Filial-Banker,
ä andra sidan de svårigheter, som äro förenade med nödvändigheten att vidtaga
särskilda åtgärder till förstärkning af Riks-Bankens metalliska kassa, i följd af den 1
större sedelulgifning, som nämnde förlag skulle förorsaka. — Att utan sådana åtgärder
med flera millioner Riksdaler förlägga Filial-Banker mäste, såsom vådligt för myntbeslämningens
bestånd, på det högsta alstyrkas. >
Sista delen af det Kömitén i nåder gifna uppdrag afser beredande för framtiden
af trygghet emot de hvälfhinyar i penninge-väsendet, hvaraf riket i förra tider rönt
kännbara olägenheter.
Denna trygghet för framtiden beror af bibehållen stadga i myntvärdet, sådant
som det genom lagen af den 1 Mars 1830 blifvit af Konungen och Rikets Ständer bekräftad!,
och hvaraf under snart ett fjerdeffels århundrade flere lill samhällets förkofran
ledande påföljder utvecklat sig. Omvexlingar i myntvärdet kunna uppslå såväl genom
öfverdrifven utgifning af Riks-Bankens sedlar, utan motsvarande redbar fond, som medelst
hastiga indragningar af sådana i omlopp varande sedlar. Förflutna tider förete
många exempel på den förstnämnda af dessa ytterligheter, men de sakna ej heller erfarenhet
om den sednare. Begge äro skadliga, ehuru på olika sätt, och böra sorgfälligt
undvikas.
Ofverdrifna utgifningar af Riks-Bankens sedlar, under skydd af hemligheten i
dess förvaltning, hafva förnämligast egt rum för Statens behof, i stället att fylla dem
genom ökad beskattning eller upptagna lån. Svenska Statsverkets tillstånd är för ,det
närvarande högst förmånligt. Långt ifrån att besväras af skuld eller brist för de årliga
utgifternas bestridande, eger det ett samladt förlag, hvarigenom de kostsamma åtgärder
kunna undvikas, som i andra länder måste vidtagas för fullgörandet af skattkamma
-
Kongl. Majdi Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
21
rens betalningar, under väntan på det löpande årets inkomster. Det vore således endast
i utomordentliga fall, som Statens behof kunde påkalla Riksbankens anlitande, och
säkerhet deremot finnes i första rummet i en upplyst Regerings omvårdnad. Dertill
skulle utan tvifvel ytterligare bidraga, att ett på riktiga grunder ordnadi fond-system
blefve införd!, så att det, under lugna tider befästad!, kunde i behofvets stund med
större lätthet i vidsträcktare män begagnas. Införandet af ouppsägbara räntebärande
statsobligationer, utgifna för Stålens utomordentliga behof eller till befrämjande af
allmänt nyttiga'förelag, hvaraf efterkommande hemta största vinsten, skulle, derjemte
för samhället bereda fördelar, äfven i andra hänseenden, och i sjelfva verket bilda en
sparbanks-inrättnihg för hela nationen. Om till exempel en del af de till extra statsregleringen
hörande utgifter, och deribland i första rummet anslag för befrämjande af
lättade kommunikationer, bestriddes med Riksgalds-kontorets ouppsägbara obligationer
å 100, 250 och 500 R:dr silfver Specie med 4 procents ränta, och anslag beviljades
såväl för räntan som till 1 procent amortissement medelst uppköp af obligationer, så skulle
dessa papper snart vinna allmänt förtroende och lemna tillfällen för användande af
mindre summor, som nu ligga ofruktbara eller gå förlorade -genom osäker utlåning.
Lagen för Rikets Ständers Bank, såsom allmän Civillag icke föränderlig i annan
ordning, än i Regeringsformens 87 § stadgadt är, innehåller väl, dels att alla stadgar
och reglementen angående Bankens rörelse och förvaltning skola upprättas i noggrann
öfverensstämmelse med de i lagen fastställda grunder, dels ock att Bankens kapitalöfverskott
eller grundfond skall utgöra en summa af 10 millioner Riksdaler Banko,
hvadan möjligen inträffande kapitalförminskning under året ersältes af vinsten; men
som besluten om Bankens rörelse och förvaltning, enligt Regeringsformens 72 §, bero
af Rikets Ständer allena, så finnes egentligen icke något lagligt hinder för en öfverdrifven,
lill våda för myntbestämningen ledande, sedelutgifning genom utsträckning af
Bankens utlåningar. Till större säkerhet i detta hänseende skulle det lända, om den
förändring i sist åberopade § lillvägabragtes, att Konungens gillande erfordrades för
Rikets Ständers beslut om Banken i de delar, som på mynlbestamningen hafva inflytande.
AU anledning är emedlertid till den förhoppning, att en allmännare kännedom
af Rikets och Bankens sannskyldiga fördel, i förening med offentligheten af Bankens
förvaltning och besluten derom, skall motverka alla förslag till en vådlig sedelutgifning
i låneväg; och Banken står på säker grund, så länge Rikets Ständer icke frånträda
deras under sednare tiden antagna regel:
att begränsa såväl lånrörelsens särskilda grenar som sedelutgifningen utöfver det
emot metalliska kassan svarande belopp, hvilket icke är detsamma, sorn att begränsa
rörelsekapitalet; samt
att icke i förväg förordna om användande af Bankens årliga vinst, deraf omkostnader
och förluster alltid skola i första rummet utgå.
En väsendtlig skillnad eger rum emellan det såkallade rörelsekapitalet eller penningestöcken
i ett land och det fasta eller förlagskapitaiet. Det sistnämnda, bestående
af allt som för jordbrukets och andra näringars bedrifvande är af nöden, kan till enskild
och allmän båtnad stundligen tillvexa, men stora olägenheter åtfölja alia, genom
konstlade medel tillvägabragta, tillökningar eller förminskningar i det förra. Penningestockens
tillräcklighet, såsom bytesmedel, beror för öfrigt mindre af dess arithmetiska
belopp, än af sättet, hvarpå den rörer sig, och nekas kan icke, att ju Sverige i detta
hänseende ännu saknar många, annorstädes sedan längre tid införda, lättnader i allmänna
penningcröreisen.
22
Kongl. “Majus Nåd. Skrifvelse, N.-o 10.
Huru penningestocken i ett land kan i naturlig väg ökas, synes af förhållandet
hos oss år 1847, då en ovanlig förening af gynnande omständigheter, såsom stor och
förmånlig utförsel af jern, trädvaror och spanmål, samt lönande frakter, beredde ett
verkligt öfverskott, så att, ehuru indragning å ett utrikes upptaget hypotheksföreningslån
under året skedde för endast omkring 900,000 R:dr Hamb. B:ko, Bankens metalliska
kassa ifrån 5,893,568 Riksdaler Specie vid slutet af år 1846, steg till 8,252,528 Riksdaler
vid slutet af år 1847, med en deraf föranledd tillökning i dess utelöpande sedelstock
ifrån 25,890,403 Riksdaler Banko den 31 December 1846 till 28,910,066 Riksdaler
samma tid 1847, hvarjemte summan af medel, innestående uti depositions-afdelningen,
ökades under år 1847 med nära 3 millioner Riksdaler Banko. Bilagan N:o
21 upplyser närmare detta förhållande och visår derjemte, huru denna tillvext i sedelstocken,
utan att hinna spridas i alla grenar af allmänna rörelsen, försvann under de
för afsättningen af våra produkter missgynnande åren 1848 och 1849, samt ådagalägger
för öfrigt, huru under åren 1849, 1850, 1851 och 1852 Riksbankens utelöpande
sedlar hållit sig vid nära oförändrad summa af omkring 22,500,000 Riksdaler Banko
årligen, och Privatbankernas sedlar, efter afdrag af kassabehållningar i Rikets mynt,
vid omkring 7 millioner, hvaremot de sistnämnde vid 1847 års slut utgjorde endast
5,892,361 Riksdaler.
Nu gällande Banko-Reglemente stadgar uti 112 §, att Fullmägtiges i Banken
första pligt är att upprätthålla myntvärdet, och uti 114 §, att Bankens metalliska kassa
ej får bibehållas vid ett belopp, som understiger 2,500,000 Riksdaler i silfver, oberäknadt
hvad för Bankens räkning finnes å utrikes ort nedsatt. För dessa ändamål berättigas
Fullmägtige, dels genom 120 § att, då Bankens säkerhet det kräfver, till förstärkande
af metalliska kassan upptaga utländskt lån till ett belopp, motsvarande högst 3
millioner Riksdaler silfver, dels genom' 121 § att, när större uttag af silfver från Banken
ega rum eller Bankens ställning i öfrigt det påkallar, minska Bankens utlåningar
och indraga beviljade kreditiver, i den ordning, samma § föreskrifver, och samtidigt
dermed antingen försälja obligationer, som af Banken innehafvas, eller upptaga lån.
Åtgärden att upptaga ett utländskt lån å 3 millioner Riksdaler silfver skulle naturligtvis
bidraga till metalliska kassans förstärkning; men dervid må anmärkas, att, om
sådant uppsköts tilldess behofvet inträffade, underhandlingarne om lånets afslutande
kunde draga ut pä tiden och vilkoren blifva dryga, så att tilläfventyrs vådan för Banken
vore öfverslånden, då undsättningen erhölls. Komitén tror, att det vore betryggande
och ändamålsenligt, om Banko-Fullmägtige bemyndigades, att, på de förmånligaste
vilkor, som kunna erhållas, betinga sig ett kreditiv på 2 å 3 millioner Riksdaler
Hamburger Banko, som alltid skulle vara disponibelt genom afgifvande vexlar på 90
dagar, och sedermera kunde, om Banko-Fullmägtige så nödigt funno, förvandlas till
lån på vilkor, i förväg öfverenskomna. Ett sådant kreditiv skulle bäst uppfylla ändamålet,
och den årliga utgift, som Banken finge vidkännas, så länge kreditivet ej begagnades,
blefve sannolikt föga betydlig. Det är för öfrigt klart, att såväl denna utgift,
som ränta och öfrige omkostnader å upptaget lån böra af Bankens vinst bestridas.
Försäljning af obligationer, särdeles sådana, som äro ställda å utländskt myntslag,
är en åtgärd, som väl kunde föregå den, att begagna kreditivet eller upptaga
lån utrikes.
Kong'. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 4 0.
23
Då fortsatta uttagningar af silfver ifrån Banken inträffa, bör sorgfälligt undersökas,
om det sker i följd af underbalans i betalningar på utrikes ort, och om denna
underbalans är fortfarande eller tillfällig och öfvergående, saint åtgärderne derefter
lämpas. Att vid en, af allmän missvext elier yttre hinder för utförseln af våra produkter,
förorsakad tillfällig förminskning i Bankens metalliska kassa och dermed förenad
minskning af sedelstocken, indraga dess utlåningar, skulle för aila näringsgrenar
medföra de svåraste följder, och i sådant fall borde Bankens utländska kredit, till sin
yttersta gräns, företrädesvis begagnas, samt rådrum sålunda beredas att kunna, vid
gynnsamma förhållanden, småningom ersätta den förlust, nationalförmögenheten lidit.
Finnes åter minskningen i Bankens metalliska kassa härröra från en fortgående underbalans
i betalningar på utrikes orter, förorsakad genom större förbrukning af utländska
varor, än utförselns värde kan betäcka, så är tvifvelaktigt, om sådant kan afhjelpa*
utan genom en förminskning i Bankens lånrörelse och sedelstock, som skulle verka
till större elier mindre förlägenhet i allmänna rörelsen.
Ibland utvägarne till betryggande af Riksbankens säkerhet må äfven räknas den
i 211 § af Banko-Reglementet medgifna, att förslräckningar till Filial-Banker kunna,
efter ett års förutgången uppsägning, åte'rfordras med en femtedel årligen under hvartdera
af de följande fem åren; men denna senfärdiga återbetalning bereder vid en inträdande
kris lör Riksbanken ringa nytta, och en kortare tid för uppsägning och återbetalning,
ledande till minskning i Filial-Bankernas utlåningar, synes för ändamålet vara
af nöden.
Riksbankens förmåga att, med en genom lag försäkrad grundfond af 10 millioner
Riksdaler Banko, och fordringar till ett belopp af 22 millioner Riksdaler derutöfver,
samt en metallisk kassa af mer än 5 millioner Riksdaler silfver Specie, hindra försämring i
värdet af dess sedlar, kan icke betvifla*; men det hörer, såsom här ofvan är anmärkt,'till
stadga i myntvärdet, äfven alt det icke må förhöjas; ty en måttstock, som kan förkortas,
är icke tjenligare, än en som kan förlängas. En sådan värdeförhöjning skulle
snart inträffa genom en fortgående minskning af Bankens sedelstock, vare sig medelst
indragningar af lånrörelsen eller uppläggande af Bankens årliga vinst; men den kan
jemväl i någon mån tillfälligtvis ega rum i följd af de begränsningar, som äro salta
för Bankens handel med vexlar.
Enligt Banko-Reglementets 115 §, äro Fullmägtige bemyndigade att, till bibehållande
och förstärkning af Bankens metalliska kassa, låta, efter en kurs af 128 sk. eller
derunder, på Stockholms och Götheborgs Börser, uppköpa vexlar, dragna på 90 dagar
eller kortare tid å Hamburg eller Altona, betalbara i Hamburg, och på tjenligaste vis
disponera den för Bankens räkning i Hamburg stående fond, antingen medelst afgifvande
af vexlar eller införsel af silfver. Vexlar må dock ej afgifvas förr, än vexelbrist
visar sig genom vexeikursens stigande så högt, att ultagning af silfver från Banken,
till begagnande för betalning af skulder på utrikes ort, kan med fördel verkställas;
och uti HG § stadgas derjemte, att det för Bankens räkning i Hamburg stående
24
Kongl. Majl.-s Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
belopp ej må under vintermånaderna öfverstiga En million och under sommarmånaderne
500,000 Riksdaler Hamburger Banko; börande öfverskottet i silfver till Banken indragas.
Såväl det i Hamburg stående belopp, som silfver under transport, upptages
i beräkningen af Bankens metalliska kassa.
Införsel och utförsel af silfver äro förenade med betydlig kostnad, utgörande
för hvarje Riksdaler specie vid införsel, med beräkning af slagskatt, omkring 4 sk. och
vid utförsel 2 sk. Sv. Banko. Kursen på Hamburg kan således omvexla mellan 124
och 130 sk., särdeles om, under den tid af året, då sjöfarten är stängd, en ymnigare
tillgång på vexlar skulle inträffa och Bankens vexelköp redan hade uppnått det för dem
bestämda maximum. Då emedlertid silfver för inrikes penningc-rörelsen ej erfordras,
fram- och återsändningar af silfver medföra onödiga kostnader, och goda vexlar på
Hamburg utgöra det beqvämligaste och förmånligaste medlet för liqvider på utrikes
ort; så anser Komitéen, äfven till undanrödjande af en tillfällig och för handeln menlig
förbättring af bankosedelns silfvervärde, det vara af vigt, att förändrade föreskrifter om
Bankens vexelhandel blifva meddelade.
1 detta hänseende föreslås:
att Banko-Fullmäglige må bemyndigas, att till obegränsadt belopp, efter en kurs af
127 sk., köpa godkända vexlar i Hamburger Banko, dragna på 90 dagar eller kortare
tid, och i Hamburg betalbara;
att Bankens i Hamburg slående fond må under alla tider af året kunna uppgå till
En million Riksdaler Hamburger Banko;
att indragning af silfver till Banken endast må ega rum, då det erfordras för
myntning eller till fyllnad af det för Bankens siifverförråd nu bestämda minimum af
2,500,000 Riksdaler silfver specie;
att vexlar å Bankens I Hamburg stående fond må afgifvas på 90 dagar efter en
kurs af 129 sk. eller på kortare tid med godtgörelse af diskont derutöfver;
samt ali, med diskont-beräkning, vid alla tillfällen, vexlar pä kort tid må af Banken
kunna säljas, och deremot vexlar på 90 dagar af densamma köpas.
När Bankens behållning i Hamburg uppgått till En million Riksdaler Hamburger
Banko, synes öfverskottet af uppköpta vexlar lämpligen kunna användas till inköp af
Svenska Hypotheks-Föreningars i nämnde, myntslag ställda och i Hamburg kurserande
obligationer. Dessa obligationer kunde alltid, vid förefallande behof, emot metallisk
valuta der åter föryttras, och den förlust, som tilläfventyrs någon gång vid försäljningen
skulle inträffa, ersattes genom den ränta, Banken å dem under tiden erhållit; och
om de kunde lill större belopp af Banken inköpas och bibehållas, så hade derigenom,
utan skada för Banken, ett bidrag blifvit lemnadt till minskning af Svenska jordegares
skuldsättning på utrikes ort. Någon synnerlig betänklighet torde ej möta, alt, åtminstone
till |:delar af deras nominela belopp, intaga sådana obligationer i beräkning af
Bankens metalliska kassa, hvarigenom omsorgen skulle underlättas, att bereda fond för
den ytterligare sedelutgifning af 5 å 6 millioner Riksdaler Svenskt Banko, som komme
att ega rum, i händelse enskilda Bqnker, med förlag af Rikets Ständers Bank, skola
inrättas i stället för sedelutgifvande enskilda Banker.
Det förlag för Filial-Banker, som genom ny sedelutgifning, öfverstigande det
nu bestämda förhållandet till metalliska kassan, måste af Rikets Ständers Bank beredas,
bör icke utgå utan i den mån, som de upphörda Privat-Bankernas sedlar ur rörelsen
försvinna; och Komitéen anser, för sådan händelse, lil! ytterligare säkerhet uti Rikets
penninge-väsende erforderligt, att den, äfven ur annan synpunkt nyttiga, åtgärd vidtoges,
att småningom, till exempel med ^e:del årligen, minska den summa af 8,000,000
- Rik "daler,
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
25
Riksdaler, sorn nu är i Riks-Banken anslagen till utlåning på reverser med borgen, oell
att använda de sålunda återgående medlen till uppköp af Hypotheks-Föreningars eller
andra godkända räntebärande obligationer. Under nuvarande organisation af Rikets
Ständers Bank och dess Styrelse skulle dess ställning utan tvifvel blifva enklare och
säkrare i samma mån, som den befriades ifrån en blott på pröfning af personliga förhållanden
grundad lånrörelse.
Undertecknade von Troil, Beskow, Arnberg och Warburg åberopa de i vissa
delar skiljaktiga meningar, som innefattas uti deras, detta betänkande bilagda (Litt. C,
!). 'E och F), särskilda yttranden. Stockholm den 8 April 1853.
C. D. SKOGMAN.
GUST. BESKOW.
MICHAEL S. WARBURG.
E. v. TROIL.
J. A. ARNBERG.
Bih. till K. St. Prot. 18S3 & 185i. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.
4
26
Kongl. ilaj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
BILAGOR.
i
IsiU. A.
Frågan om kredit-lagstiftningen sönderfaller sjelfmant i tvänne ganska bestämdt
skiljda delar, hvilka, hvar för sig, fordra ett specielt betraktande, en särskild lösning,
nemligen den om real- och fastighels-kr edilen och den om personal- eller handels-krediten;
båda i samband med de för hvardera af dem afsedda kredit-institutioner, banker
och låne-anstalter.
I öfverensstämmelse med det uppdrag, respektive Komitéen behagat anförtro mig,
kommer personal- eller handets-kredil-lagstiftningen att utgöra egentliga föremålet för
denna uppsats: ett fält tillräckligt vidsträckt för forskning och begrundande, Ämnadt
mera att utgöra föremål för en diskussion, än att anse såsom en afhandling, är utlåtandet
i vissa delar måhända alltför begränsadt. Bristande kunskaper och en af enskilda
göromål upptagen tid torde vördsamt få åberopas till vinnande af ett vänligt öfverseende
med dess många fel och ofullkomligheter. En varm och fast öfvertygelse om
ärendets stora allmänna vigt, en djup undersåtlig tacksamhet till den regering, som upptagit
detsamma, bland de många, som utgöra programmet för Dess landsfaderliga verksamhet,
hafva uppmanat till ett öppet och oförstäldt uttalande af sådana sanningar, hvaraf
ämnets utredning är beroende, och till uppdagande af flydda tiders misstag och förvillelser.
Kredit-lagarnes förbättring är ett erkändt behof; allmänna rösten, landets
närings-förhållanden hafva länge påkallat dem.
Anspråkslöst och förtroendefullt öfverlemnas det ringa arbetet till' respektive Komitéens
granskning, för att till sina grundsatser 'antagas, eller för att utbytas af andra,
möra öfverensstämmande med fäderneslandets gagn och rättvisa fordringar.
Real-kredilen i sin dubbla egenskap af säkerhet i lös eller fast pant, det egentliiga
hypotheket, är äfven den af stort inflytande på landets väl, men den är till sin natur
alldeles skiljd från handcls-kredilén; och de förändringar som, beträffande densamma,
böra ifrågakomma, kunna verkställas fullkomligen oberoende, och med särskildt fästadt
afseende på dess fordringar, till undvikande af svårare skakningar vid återgång från
möjligen oriktiga grundsatser till det mål, som bör eftersträfvas: den fasta egendomens
största möjliga successiva frigörande från de skuldbördor, som beklagligen alltför mycket
trycka den. Betänksamhet, varsamhet, uppmärksamhet på förhållandena, sådana
de nu äro och hvilka Staten i viss mån sjelf inledt och framkallat, äro här lika mycket
af nödvändighet som af sträng rättvisa påkallade. Staten sjelf kan det minst vara tilllåtet
att våldsamt förtrampa anspråk, som den sjelf fostrat. Vid tillämpningen af rik
-
kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N;0 4Ö.
tigare grundsatser måste den första omsorgen blifva att läka de sår, hvartill den väsendtligen
medverkat.
Men om detta gäller i afseende på lagarne för fastighets-krediten, så är det ännu
mera nödvändigt alt oaflåtligt följa regeln i fråga om handels- eller personal-krediten,
särdeles i Sverige, der förvillelserna varit så långvariga, der, under politiska hvälfningar,
nationen, så att säga, blifvit inledd på förderfvets väg och der alltmer fördjupat
sig. Framfarna tiders erfarenhet står varnande emot alla dessa reaktionära åtgärder,
hvilka mer än en gång bringat landet i olyckor, förqväft den späda broddén af ett lofvande
handels- och närings-lif, och under långa årslöljder försänkt det i vanmakt och
armod — dessa åtgärder, åt hvilka man gifvit den träffande benämningen af strypsystem.
Sorgfälligt och såsom en Statens pligt emot sig sjelf och dem, som äro inledde
till begagnande af handels-kredilen och de dermed sammanhängande låne-anstalterne,
sådana de utvecklat sig och nu äro, måste derför hvarje åtgärd vara så beräknad, att
den icke dödar i stället för att lifva, att den stödjer och upprätthåller, under det att
den bereder återgång.
Der icke detta med lika mycket allvar i viljan, som uppmärksamhet vid verkställigheten
iakttages, skall reformen förfelas och olyckor deraf alstras, som förtjena
namn af orättvisor, emedan de af individerna i många fall icke kunna förekommas.
Det är isynnerhet i fråga om kredit-institutionerna eller låne-anstalterna, som denna
stränga uppmärksamhet måste iakttagas. Stafven skall brytas, icke öfver de skuldsatte,
utan öfver skuldsättnings-systemet. Att stadna på den vilsna vägen, räcka en Ariadnestråd
till de vilseförda och utstaka en ny bana, bepröfvad af erfarenheten, godkänd af
förstånd och kärlek till fosterland och medmenniskor, se — den är den ordning, i hvilken
reformen skall företagas, fortgå och fulländas, långsamt men bestämdt, utan våldsamma
skakningar, som motarbeta den och göra den förhatlig.
Uppoffringar blifva af nöden, men till dessa är äfven Staten skyldig. De äro
försonings-offer, och för vida mindre vigtiga ändamål har Staten användt sina medel,
uppbjudit sina krafter.
Sådane äro i fråga om sjelfva reformen och dess genomförande de åsigter, som
läggas till grund för denna korta uppsats.
Men för de ändamål, som sökas: stadga i myntvärdet, ordning och punktlighet i
affärer och liqvider, äro inga bank-lagar, inga kredit-lagar hvar för sig tillfyllestgörande.
De äro med hvarandra så intimt förbundne, att de endast i ett sammanhang och
med stöd af hvarandra kunna föra till målet. Man må från andra länder låna eller
sjelf nedskrifva de mest godkända, de yppersta kredit-lagar: de skola blifva fruktlösa,
om icke kredit-institutionerne lämpas derefter; man må införa det mest bepröfvade banksystem:
det skall förfela sitt ändamål, om ej lagarne, som röra krediten, ställas i öfverensstämmelse
dermed. Sanningen häraf är enkel och påtaglig, men den har dock i
vårt fädernesland varit förbisedd i nära halftannat århundrade. Detta förbiseende har
orsakat, att man under tiden genom ändringar i kredillagarne velat bola oredor, som
ostridigt haft sitt upphof uti ett förvändt bank-system, och felen uti lagarne rörande
krediten, genom ändringar och obetänkta utsträckningar vid ordnandet af bank-väsendet
och låne-anstalterna. Sålunda har man så småningom aflägsnat sig från de grundsatser,
dem den Europeiska rättsutvecklingen gjort gällande, och från de coulumer, dem
verldens mest upplysta handelsfolk antagit.
Huru denna parallela förstöringsprocess oafbrutet fortgått, inhemtas, om man
med det förtjenstfulla arbetet: »Anteckningar om Rikets Ständers Bank»*), jemför de
*) Stockholm 1845 af C. D. S.
28
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
författningar rörande krediten, sora under samma tider ufgåfvos, Vid hvarje period
af penninge-väsendets förstöring hafva, i afsigt att framtvinga en ordning och redbarhet,
som endast genom bank-väsendet kunde vinnas, stränga kreditlagar påbjudits, och
sålunda afvek man alltmer från förra tiders riktigare grundsatser i afseende på utsöknings-
och konkurs-rätten.
Hedan uti 1730 års konkurslag och de klagoskrifter och författningar, som näst
föregingo den, skönjer man dessa afvikelser i spåren af mynt-teckens-perioden. Den
äldre lagen, att plöjningen om afträdes- eller alskrifnings-förmån skulle först och för
sig sjelf afgöras, alldeles skiljd frän borgenärernas inbördes rättstvister, är redan här
utesluten, och denna vigtiga pröfning lemnad att i sammanhang med konkursen afdömas;
och det antagna rättsbruket, motsvarande andra länders lag, att, i fråga om ackord,
minoriteten måste vika för majoriteten, är jemväl utelemnadt. Under den s. k.
Frihetstiden, och särdeles på 1750- och 1760-lalen efter de svindlande sedelemissionerna
och låneutsträckningarne, hvarpå vanligen följer kreditbrist, undergiiigo kreditlagarne
en ny och än större förstöring, derom en mängd författningar bära vittnesbörd; af
hvilka det torde vara tillfyllestgörande allt åberopa 1756 års förordning rörande bysättning,
— bysättning utan skonsamhet* för nära nog ali slags gäld.
Efter Riksgälds-Kontorets sedelemissioner och näst 'före 1800 (1803) års realisation
utkommo de s. k. 1798 års förordningar, dikterade af samma reaktionära anda
och byggda på samma falska grunder som deras föregångare uti exekutiv- och konkursprocesseyi.
Ånyo vacklade myntvärdet, sedan, likasom vid sjuåra kriget, kostnaderne för
1808 års krig blifvit kastade på Banken. En ny sedelflod öfversvämmade landet, diskontrörelsen
utvidgades, och straxt efter det gifna moratorium följde 1818 års konkurslag,
med bibehållande af alla grundfel från sina föregångare, och i samma anda följde
en ny, 1830, samtidigt med de ifriga förberedelserna till 1834 års realisation.
Djupt måste man beklaga, att inga åtgärder då vidfogos till återgång från det i
början af seklet införda systemet af lån mot personel borgen och med rätt till omsättning.
Detta system, vidrigt till sin princip, stridande mot allt begrepp om rörelsens
fordringar och i sina yttersta verkningar undergräfvande familjelyckan, välståndet, enskilda
rättskaffensheten och offentliga moralen, har, tyvärr, sedermera allt vidare utgrenat
sig. Systemet, som växte, och fick fast fot i principerna genom Filial-Diskonterne,
Banko-Diskonten och Låne-Kontoren, inympades på Privat-Bankerne, icke endast i utläningsväg,
utan äfven medelst Kreditiv-rörelsen, hvilken i ganska många fall icke annat
varit än en under förändradt namn bedrifven utlåning mot borgen. Det har erhållit
en ytterligare utsträckning genom Hypotheks-Föreningarne, hvilka icke förkastat att
på fiktiva papper med personlig borgen sprida de penningar, dem fastigheterna temporärt
icke kunnat absorbera, samt slutligen mångenstädes ingått såsom utlånings-maxim
uti de så menskovänligt tänkta Sparbankernas rörelse.
Ingen förkastelsedom är för sträng öfver detta system, denna näringarnes vampyr,
denna kräfta för nationens moralitet och välstånd; inga uppoffringar äro för stora,
för alt utan skakningar derifrån återkomma till en nyttig och rationel diskontrörelse.
Emedlertid har sedan 1834 myntvärdet varit fast och orubbadl. Men om en
inre .vantrefnad under samma tid vittna Riksdagarnes annaler, med den stora mängden
af motioner till ändring uti utsöknings- och kredit-lagarne, äfvensom de flere författningar,
hvilka derefter utkommit, alla åsyftande att leda till en bättre sakernas ordning,
men vanmäktige, emedan de blott voro nya utvexter på ett i sin innersta rot under
nära halftannat århundrade från all handelsrätt afvikande system, och derjemte icke egde
stödet af sitt conditio sine qua non, ett ordnadt Bankväsende.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
29
En, fast' flyktig*-öfversigt af den närvarande ställningen med afseende på våra
handels- och närings-förhållanden skall närmare åskådliggöra denna vantrefnad.
Om. å ena 'sidan, det med tillfredsställelse erkännes att, i bredd med en stigande
folkmängd, landets handel och näringar under de sednare decennierne vunnit en betydlig
tillväxt, att dess jordbruk uppuålt en förut aldrig hunnen böjd, attén och annan
näringsgren med sällspord hastighet uppblomstrat och att dess handelsflotta vidgat sitt
lästetal och sitt farvatten, så kan, å andra sidan, det icke förnekas, att det länge
gått och ännu går en allmän klagan i stad och land öfver penningebrist och bristande
förtroende, öfver opålitlighet i uppfyllande af aftal och ingångna förbindelser, öfver
osäkerhet vid bedrifvande af rörelse, öfver ett alltmer tilltagande allmänt obestånd,
öfver alltför mycken frånvaro af moral, då fråga är om affärer, öfver otrygghet, då
fråga är om den eganderält, som af dem beror.
Och vi kunna icke tillbakavisa denna klagan. Den vitsordas af erfarenheten dag
för dag. Officiela tidningen med sina konkurs-kallelser är derom ett aulhentikt, fast
sorgligt, bevis. Domstols-annalerne vittna icke allenast om mängden af utsökningar,
utan äfven om den långsamhet, sorn ofta vidlåder dem. Den Svenska, länge och med
skäl beprisade, ordhålligheten är vorden en saga i fråga om penninge-Iiqvider, och redbarheteii
är tvifvelaktig vid egendoms-afträdelser. Att söka betäckning hos en gäldenär,
hvars oförmåga att göra alla fullt rätt dock är känd, anses knappt såsom vanhederlig!,
och sådana gäldenärer äro ej heller mycket tveksamma vid meddelande af
betäckningar. ,
Vi befinna oss ungefärligen i samma förhållanden, som åtskilliga af de talare
skildrat, hvilka i Frankrike förberedde antagandet af 1807 års Handelslag (Gode de
Commerce), och det torde tillåtas, att till jemförelse derutur låna några utdrag.*)
»Hela verlden biel’ handlande, hvarje hus ett magasin, hvarje undervåning en
köpmansbod, hvilken, smyckad med stora kostnader på kredit och med hopp om
framgång, snart slängdes med skandalen af en bankrutt och ånyo öppnades af okunnigheten
eller sveket., oerfarenbeten eller oredligheten.»
»Ordning och sparsamhet, dessa båda källor till'framgång i ett borgerligt hus,
äro icke allmänligon regerande och de äro alltför litet bemärkta, isynnerhet i de större
städerne. Magasinernas och butikernas prakt, bostädernas och personernas lyx äro
alltför mycket rådande bland mängden af näringsidkare, och de hafva trädt i stället
för den grannlaga uppmärksamhet, den anspråkslösa redlighet, den stränga noggrannhet,
sorn fördom gjorde af köparen en kund och af kunden en vän.»
»Man har sett affärsmän utan böcker, böcker utan ordning och sammanhang
och ganska ofta böcker, hvilkas skenbara riktighet för det sista året icke annat vär än
en veckas verkliga bedrägeri, ett skrifveri, uppstäldt att för borgenärerne fördölja
sveket, för rättvisan brottet.»
»Konkurser**), långt ifrån att vara föremål för blygsel, hafva blifvit medlet
till en förmögenhet, hvars källor man knappt bryr sig om att dölja; och om denna
mängd af bankrutter icke alltid voro ett verk af brottet, voro do åtminstone ett verk
af okunnigheten, emedan hela verlden ville göra affärer utan att veta, hvad dertill
fordrades.»
»Allmän ordning har icke varit mera garanterad än enskild eganderält.»
*) Corps de Droit Commerciat Frangais. Paris 1841, pag. 168 et 169. (Regnaud dc S:t Jean d’Angely).
**) Ibid. pag. 208 et 209. (Segur).
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
»Också, oaktadt lagens stränghet emot brottsliga bankruttörer, har ingenting
varit mera sällsynt, än dess tillämpning; och i sanning, ingenting har så uppmuntrat
till dessa brott, som just denna strafflöshet.»
»Och seder och tänkesätt hafva varit och äro ännu alltför öfverseende med ett
sådant handlingssätt. Lagarne äro icke tillfyllestgörande emot så grofva förbrytelser.»
»Beklagligen har en rättvis, sträng lag blifvit ett allmänt behof; den allmänna
oviljan påkallar den, den allmänna rösten väntar den, och allt hvad landet har ädelt
bland näringsidkare gör derpå anspråk.»
Sådana tecknas Frankrikes kommerciela förhållanden af de utmärkte män, sorn
motiverade antagandet af Gode de Commerce, och vi hemställe till hvar och en, som
eger någon närmare bekantskap med Sveriges inre närings- och handelsförhållanden,
om teckningen icke kunde gälla äfven för detta sednare Iand. Yi rekapitulera den.
Hela verlden söker handelsrätt. 1 hvarje hus inredes handelsbod. Ordning och
sparsamhet saknas. Lyx och öfverflöd utmärka lefnadssättet. Reda och noggrannhet
i bokföring äro ej allmänna.
Konkursernas antal tilltager. De hafva sitt upphof i oerfarenhet och vårdslöshet
och sluta med brott. Lagen träffar dem sällan och allmänna moralen glömmer
deni alltför snart.
Om det ej kan nekas, att ställningen, utan all öfverdrift, är sådan, så ligger
det ock för en dag, huru den måste leda till sedernas och moralitetens förfall, huru
derunder en landets allmännare uppblomstring i dess rörelse är omöjlig.
De stundligen återkommande löftesbrotten vid liqvider måste så småningom vänja
de trafikerande från all löfteshelgd och förlika dem med lögnen. Den alltför ofta
under betänkliga förhållanden gångna eden att »han icke vidtagit eller vidtaga låtit
någon åtgärd, som till en eller annan borgenärs förfång lända kunnat,» måste föda af
sig ett alltmera allmänt förakt för hvad samhället har mest heligt, och detta just inom
den medborgareklass, hvars ständiga beröring med den stora massan af folket borde
utgöra föredömet för andra. Se der i få ord den i moraliskt hänseende så djupt
beklagansvärda följden af det närvarande tillståndet. Ensamt detta påkallar Statsmakternas
allvarliga uppmärksamhet, uppmanar hvarje ädel medborgare att kraftigt
medverka till en nödvändig återgång. Det gäller att bevara samhällets förnämsta
grundval: kärleken till sanning och dygd.
Men föga mindre värdt af uppmärksamhet är detta närvarande tillstånd utur
materiel synpunkt med afseende på allmänt och enskildt välstånd.
I och för sig sjelf är det redan en bekymmersam sakernas ordning, att eganderätten
så ofta kränkes både i fråga om tiden för utfäst betalning och om sjelfva betalningen.
Det är klart, att denna omständighet återhåller företagsamheten, inskränker rörelsen,
tvingar lill en större försigtighet och varsamhet, än som annars vore nödig,
och fjettrar näringslifvet i alla dess utgreningar.
Det är denna inbetalningarnes osäkerhet, som förklarar det för vårt land så
egna och visserligen icke lyckliga förhållandet, att en näringsfirma så sällan går genom
flera generationer, som orsakar att rörelseidkaren så ofta drager de kapitaler, han
möjligen lyckats att samla, utur rörelsen och lägger dem uti fastigheter.
Det är samma opålitlighet i liqyiders ingående som nödvändigt ammat och underhåller
detta absolut förkastliga borgens-syslem, hvars kombinationer af förbindelser pro
et contra orsaka, att den deri invecklade, till sin borgerliga existens, icke mera beror af
egna affärer utan af andras, af hvilkas ordningssamma verksamhet ingen gemensam fördel
betingas, men af hvilkas motgångar eller försummelser allas ofärd är beroende.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
31
-Det är denna personlighetens pantförskrifning, vare sig i form af borgen eller
af skuldsedlar utan erhållen valuta, som upprätthåller dessa allmänna och enskilda låneanstalter,
hvilka med glömska af all erfarenhet, med blindhet för de sorgliga företeelser,
som dock ligga under ögonen, i sin ordning bidraga att förvärra det onda.
Det är ytterligare denna onaturliga lätthet att i offentliga låne-anstalter erhålla
lån, utan att beviset öfver en föregången affär derför ligger till grund, som förer till
obetänksamhet och vanvård i penningarnes användande, rycker dem från produktiva
ändamål och ger dem till pris ål flärd och lyx, alstrar öfverdrifna och omåttliga njutningsanspråk,
gör för en tid umbärlig all ordningssamhet och beräkning i affärers bedrifvande,
och som verkar, först till försummelse, sedermera till ohåg, derefter till ving
leri
och svek och slutligen till en upplösning med brott.
Och vid sidan af desse här antydde förhållanden kan en redbar och stadgad han
delsrörelse,
kunna fasta och vexande näringar svårligen trifvas.
Den ordningssamme köpmannen, som kalkylerar sina inköp och försäljningar, och
noggrannt beräknar den vinst, honom med rätta bör tillkomma, måste oftast uppoffras
genom dessa ständigt återkommande handelns parasiter, hvilka, utan beräkningar, endast
köpa och sälja, lika mycket om med vinst eller förlust. Hans arbetsamhet, hans
omtänksamhet, hans redbarhet, hans sparsamhet läro icke tillfyllestgörande för sjelf-upprätthållelse
uti en så onaturlig tällan.
Och lika blottställde äro näringsidkarne i allmänhet. De hafva att uthärda konkurrensen,
icke allenast med tillverkare, som aflåta sina arbeten, utan att sjelfva veta
hvad de kosta, utan äfven med deras konkurslager, hvilkas varor spridas öfverallt, utan
pris, utan gräns för underpris,
»Det är dessa forcerade försäljningar, dessa dagliga publika auktioner, som omintetgöra
all naturlig täflan och som jemna den redbare köpmannen valet af en ruinerande
uppoffring eller skadlig overksamhet.» *)
Med ett ord: man skulle kunna säga, att den närvarande ställningen, sådan den
under många år utbildat sig, är ett oordentlighetens och oredlighetens monopol till förfång
för redbar handel och starka näringar. Och slutligen har den redlige, sålunda
uppoffrade, affärsmannen .endast aflägset för sig möjligheten att rädda hedern undan
det allmänna skeppsbrottet, ty, med sällsporda undantag, ställes den redlige affärsmannen,
som genom verkliga motgångar nödgas att afstå sin egendom, på samma linie, som
den vårdslöse eller bedräglige.
Lagen skiljer icke nog skarpt emellan olyckan och brottet. Den har förlorat sin
rättvisa mildhet emot den förra, sitt svärd emot det sednare.
Om den skildring af landets kommerciela tillstånd, som här ofvan är vågad, icke
kan förnekas att vara enlig med sträng sanning och bekräftad af erfarenheten, så måste
det ligga något djupt ingripande misstag, något grundfel uti de principer, som genomgått
förra liders handels-lagstiftning och som ännu fortgår.
Delta misstag, denna pritna föns et origo mali ligger tvifvelsutan uti handelsrättens
inblandning uti eller förblandning med civil-rätten.
Bevisen lör denna mening torde lill en början få sökas uti den här förut anmärkta
långsamheten vid utmätningar. Till det ovanliga eller till undantagen hörer det
*) Corps de Dr. Comm. pag. 9-i (Stora Commissiouen).
:32
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
\isst icke, alt utsökningsmål uppehållas af former eller af invändningar, sorn påtagligen
åsyfla endast tidsutdrägt, eller af konsideralioner, eller af betingelser med exekutorer,
icke allenast dagar och veckor, utan månader och år. Likaså befinnas dessa
långsamma former, så gagneliga i rent civila mål, ytterst menliga vid inträffande konkurser.
Betäckningarne, sveken och möjligheten att dem dölja, att för dem undgå bestraffning,
allt della, hvars tillvaro, tyvärr, dagligen vitsordas, allt delta är och mäste
vara en gifven följd af den civil-process, hvarunder dessa är,ender sortera.
Ifrån en annan sida måste man antaga, att det väsendtligen är denna skillnad
-emellan civil- och handels-rätt, så i grundsats sorn tillämpning, som i andra länder förmått
att införa en punktuel ordning vid liqvider, en för både gäldeiiärer och borgenärer
så lycklig skyndsamhet vid konkurser.
Civil-rälten med sina långa stämningstider och tidsödande formaliteter, kallelser,
kommunikationer, vittnesförhör o. s. v. är icke lämplig för frågor, som röra handelskrediten.
Ledamöterne inom dessa domstolar kunna icke eller förutsättas ega de kunskaper,
som erfordras för bedömmande af kommerciela frågor. Lagen och dess former **
måste för dessa vara helt annorlunda. De måste hafva för ändamål att betrygga betalning
på den tid, sorn ulfäst är, lika mycket som den summa, hvarom tvisten handlar,
emedan båda dessa vilkor äro lika nödvändiga för handelns och näringarnes lif och
trefnad. Civilproceduren uppfyller föga dessa vilkor. Formerne åstadkomma, så att säga,
ett lagligt förhalande af tiden, och derigenom försvaga de jemväl säkerheten för kapitalet.
Saknande de första elementerne till handelns och rörelsens betryggande, är derföre dess
inflytande på handelskrediten förgäfves.
Må det tillåtas att ånyo lyssna till yttrandet af den kommission, hvilken, af Förste
Konsuln nedsatt, hade sig uppdraget att redigera den Franska handelslagen. Sedan
lagstiftningens vigtigaste grundfrågor äro afhandlade, falla orden *):
»Vi hafva slutat vårt arbete med förslag till införande af handels-domstolar, hvilket
efter vår mening bör vara slutstenen. Det har synts oss icke tillfyllestgörande, att
hafva åstadkommit ett godt vapen, man måste också anförtro det åt händer, skickliga
att föra det.»
»Kommerciella förhandlingar skilja sig genom sin natur och isynnerhet genom
sina verkningar så väsendligen från civila, att det är allmänneligen (universellement)
erkändi, att äfven lagstiftningen hör grundas på skiljaktiga, utaf de olika förhållandena
betingade, principer. Det är derföre nödvändigt, att lagens tillämpning ställes under
särskilda former. Uti civila frågor är det, som vi förut hafva visat, saken, som man
följer; den är nästan alltid tvistens föremål. Formernas visa långsamhet, lagens mångfaldiga
försigtighetsmått, långt ifrån att skada parternas intressen, sträfva att befästa
dem; då föremålet för tvisten icke kan förskingras, kan det icke eller vara någon verklig
fara, om domen faller äfven efter en längre tid.»
»Uti kommerciela frågor åter, hvarest föremålet är rörligt, är det peiponen, man
söker. Dervid är alltid fara för förskingring. Derföre är det nödvändigt, att formerne
äro hastiga och lagens tillämpning skyndsam.»
»Formaliteter äro föga passande för kommerciela förhandlingar, (säger den odödlige
författaren till LiEsprit des Lois): dessa förhandlingar förekomma hvarje dag, för
att hvarje dag efterföljas utaf dylika af samma natur; derföre måste de ock kunna afgöras
hvarje dag. Helt annorlunda är förhållandet med sådana handlingar i lifvet, hvilka
visserligen ega ett stort framtida inflytande, men hvilka mera sällan förekomma. Man
*) Corps de Dr. Comm. pag. 98 och följ.; se jemväl pag. 88 och 89.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
33
gifter sig merendels icke mera än en gång; man gör icke alla dagar donationer och
testamenten; man blir icke myndig mer äu en gång.»
»Att det finnes speciela domstolar för handelsfrågor är sålunda lika mycket grundadt
på sakernas natur, sorn det är i lagskipningens eget intresse.»
»Nästan alla handelstvister hvälfva sig kring faktiska frågor, hvarest affärsmannens
erfarenhet är lika nödvändig som domarens integritet. Huru kan man hoppas,
att domare, ovana vid handelsaffärer, skola vara skickliga att afdöma tvister, der beskaffenheten
af ett tyg och de invecklade detaljerna af en mängd operationer, ellér der
granskningen af en räkning, ofta utgöra tvistens grund. Domare, vande vid alla de
former, som den civila lagskipningen fordrar, huru skulle de vexelvis kunna förändra
system och dagligen öfvergå från de vanliga långsamma civilprocedurerne till skyndsamheten
af de kommercielä. Vi tro att det skulle vara att fordra, mer än billigt är, en
den mest böjliga uppmärksamhet, och att deraf skulle härflyta en olägenhet, lika stor,
som om man ville gifva rättvisan två slags mått och mål, och att det skulle förstöra
all den lagskipningens enhet, som man velat åstadkomma.»
»Seklers erfarenhet har bekräftat nyttan af special-domstolar för handelsärenden.
De hafva motstått hvarje anfall af privat-intressen, de hafva bibehållit sig midt i revolutionernas
hvirfvel, emedan de hade lill sin fördel en karakter af oväld, som alltid
gjorde dem vördnadsbjudande.»
»Vi äro icke obekante med de missbruk, som man med rätta förebrår dessa domstolar;
vi veta att lagens anda der ofta förqväfdes af den makt, som ligger i härdvunna
bruk; vi känna, alt deras jurisprudens var osäker och att prejudikaterna förändrades
efter olika handels-orters sedvanor; vi veta också att man i dylika domstolar
icke funnit något fullt tillförlitligt medel att betrygga lagens tillämpning och formernas
regelbundenhet.»
»Men det är just dessa missbruk och afsteg, som det tillhör oss att afskaffa, och
hvilka ingalunda bevisa inrättningens ögagnelighet.»
»Om man erinrar sig alla de omständigheter, som föranledde dessa missbruk och
afsteg, så finnér man lätt, att de icke voro verkningar af institutionen i och för sig
sjelf, utan att de bade sitt upphof uti de prerogativer, med hvilka största delen af handelssläderne
under den gamla styrelsen, genom undantagslagar, voro privilegierade.»
»Den gamla lagen bestämde handels-domstolarnes behörighet efter det stånd personerne
tillhörde; deraf följde en mängd betungande tvister. Behörigheten kan dock.
icke afgöras efter parternas samhällsställning, utan efter den handling, som föranleder
rättegången. I del vi lillegnat dem deras verkliga attributör, hafva vi upphäft den
ståndsskilnad, handlande emellan, hvilken våra nuvarande lagar icke erkänna.»
»Öfverlemnande åt affärsmännen sjelfve att välja sina domare, hafva vi gifvit rörelsen
all den garanti, den fordrar. En sådan måste äfven gifvas Styrelsen och Samhället.
Yi tro oss hafva lemnat den genom insättande i hvarje domstol af en ledamot,
förordnad af Styrelsen, hvilkens åligganden äro lika med dem, som tillkomma Styrelse-kommissarierne
vid civila domstolar.»
Dessa utdrag skulle kunna ökas med en mängd andra, *) utur olika författares
erkändt goda arbeten, hvilka ända in på den närvarande tiden behandlat dessa ämnen,
om icke sådant läge utom omfånget för detta vördsamma utlåtande. Det redan an
-
*) T. ex. Lo commerce ordinaire de la vie civile, uniquement reduit aux cngagemens contractés entre
tes individues, que leurs besoins mutuels et certaines convenan^es rapprochent, no doit ctrc confondu
avec le commerce proprement dit, dont le ministére est de rapprocher lps nations et les
Bih. till R. St. Prat. 48S3 & 48Si. 4 Sami. 4 Afd. 6 Haft. 5
\
34
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
förda torde ock vara tillfyllestgörande för vårt yttrande, att en bland grundorsakerne
till de öfverklagade oredorne, till oordentlighet och osäkerhet i liqvider, underslef och
brott vid konkurser är den omständigheten, att man sammanfört handels- och civil-rälten.
De äro båda, till sin idé och sina verkningar, hvar och en sui generis och måste
såsom sådane behandlas, så vida lagen skall kunna utöfva något större inflytande på
krediten såsom ett vilkor för nationalvälmågan.
De theorier, som i motsatt riktning äro uttalade inom fäderneslandet af män,
hvilkas varma fosterlandskärlek, hvilkas djupa kunskaper allmänt äro erkända, äro oss
alldeles icke obekante. Men det oaktadt hafva vi icke kunnat undertrycka den mening,
som här är yttrad, dertill manade lika mycket af liflig öfvertygelse, som af pligt, och
vi ställa emot dessa uniformitets-läror snart sagdt all verldens erfarenhet. Och om vi
häri skulle se felt, om dessa sammanförnings-theorier, som man här tillämpat och än
ytterligare vill tillämpa, vore riktiga, hvarföre och huru hafva vi då kommit till denna'
frnnkt af oreda och osäkerhet? Hvarföre hafva icke alla dessa dels stränga, dels efteråtande
stadganden förmått alt verka till ordning och skick?
Vi hafva öfverlefvat verkningarne af 1798 års konkurslag, med å ena sidan
bibehållande af beneficium cessionis, å den andra med ytterst stränga straff mot kreditens
vanvård. Vi hafva pröfvat samma års förordning, med ©vilkorligt påbud, alt öfver
alla, äfven parti-affairer, qvitto eller bevis skulle fordras och lemnäs, ett försök att i
tvångströja föra handeln till ett önskadt mål af trygghet och i rörelsen framkalla diskontahla
papper, grundade på verkliga affärer.
Hvarföre förmådde icke dessa och icke eller 1818 och 1830 årens konkurslagar
att sätta en gräns för oordningar och konkurser? Hvarföre synas inga inrikes vexlar
i rörelsen, oaktadt våra rätt goda vexel-lagar? Hvarföre har förordningen af den 6
Oktober 1848, ett nytt tvångsmedel, i strid med handelns natur och fordringar, icke
förmått framkalla ens dessa qvitlenser öfver försäljningar, oaktadt den risk, som vid
uraktlåtenheten deraf är fästad, oaktadt alla dessa öfverenskommelser, handelsföreningar
och korporationer emellan, oaktadt alla dessa cirkulärer till lagens ovilkorliga upprätthållelse?
Hvarföre hafva alla dessa stadganden af skärpt ansvar för kautioner eller
försvagad utsökningsrätt för bokfordringar icke fört till något resultat? Med ett ord:
hvarföre har ingen af alla dessa åtgärder, eftergifvande eller stränga, positiva eller negativa,
hvarföre hafva de icke fört oss en hårsmån närmare det sökta målet af ordning
och redbarhet, utan fastheldre aflägsna! oss derifrån?
Tviflande att ett annat svar gifves, finna vi orsaken uti en missförstådd uppfattning
af handelns och rörelsens intressen och behof, uti en olycklig förblandning af
civilrätt och handelsrätt och i närmaste sammanhang dermed uti en felaktig domstolsorganisation.
1 det föregående hafva vi sökt visa, att oredorne i våra inre kreditförhållanden
äro till hufvudsaklig del vållade genom fel i de lagar, som röra handelsrätten, och i
bristande handels-domstolar.
peiiples, de pourvoir aux besoins de la société universelle des homraes. Cette espece de commerce
dolt étre reglée par des lois particuliéres qui ne peuvent entrer dans le plan d’un code
civil. L’esprit de ees lois ditfére essentiellement des lois civiles (Discours préliminaires de Code
Civil) (Portalis).
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
35
Vi öfvergå nu lill en annan del af kredil-lagstiftningen, icke mindre vigtig till
sina grundsatser och verkningar, till exekutions- eller utsöknings-Iagarne.
Uti andra civiliserade lander, der handelns och näringarnes utveckling gick i
t‘emnbredd med mera utvecklade begrepp om deras fordringar och rättsanspråk, der
>lef den stränga noggrannheten i uppfyllande af ingångna förbindelser en coutume,
ett vilkor för fortsättande af borgerlig rörelse, och lagstiftningen har der endast behöft,
så att säga, gifva lagliga former åt ett antaget och godkändt rättsbruk.
Huru ytterst olika förhållandena hos oss äro, det vet en hvar, som med handelsalfärer
haft att skaffa. Det är icke nog att bokfordringar och en hel serie af fordringskalhegorier
hafva en i lag bestämd olika och graderad utsökningsrätt; processen
är derjemte förenad med så inånga omgångar och formaliteter, att utsökningen af äfven
den klaraste fordran kan dröja och dröjer i åratal.
Ordning är dock själen i våra jordiska värf och den förutan äro företag och
framgång endast en hazard. Men dertill hörer främst, då fråga är om handel och
näring, ett punktuelt uppfyllande af ingångne aftal eller, med andra ord, ordning i
liqvider. Detta är del mål, dit lagstiftningens sträfvanden sålunda böra riktas.
Den på Kongl. Maj: Is Nådiga befallning år 1807 utgifna samling af Författningar
och Stadgar ger en temligen fullständig, om än icke kronologisk, öfversigt af denna
vigtiga del af vår kredit-lagstiftnings historia *).
Förgäfves söker man här ett system i vårt exekutions-väsende, en klar uppfattning
om dess ändamål med afseende på rörelsens behof. Utan att förneka, att
der och hvar goda och rikliga grundsatser deruti finnas, synes dock målet, dit man
borde komma, Beständigt hafva legat i dimmor. Ett blir dock för läsaren fullt tydligt,
nemligen att man aldrig förstått och uppfattat nödvändigheten af en god och skyndsam
ulsökningsprocess för erhållande af en ordnad inre kredit. Då man nemligen ser den
sekelslånga följden af befallningar till speciel skyndsamhet för indrifvande af Kronans,
publika Verks och Inrättningars fordringar, så följer deraf att samma skyndsamhet icke
är anbefalld för indrifvande af enskildes fordringar. Handelns behof är här icke glömdt,
icke förbisedt, det är tillbakasatt; och olika vilkor för uppfyllande af alldeles lika förbindelser
är icke allenast ett stort ekonomiskt misstag, det är i strid med all rättslära.
Huru exekulionslagstiftningen på sin oklara väg fortskridit sedan början af delta
århundrade, derom vittnar så väl vår Riksdagshistoria som den sednare tidens lagsamling,
och en antydning derom är så väl uti inledningen som annorstädes uti detta
anförande gjord.
Men huru Staten sjelf arbetat emot all ordning, det blir ännu mera åskådligt,
om man med kredillagstiftningen jemför den dermed samtidiga banklagstiftningen. Må
man erinra sig dessa anmaningsbref från Diskonter och Låneanstalter, hvilka utgå från
förutsättningen om oreda, oordning hos låntagaren; må man betänka, att dessa så
allmänt belånade fiktiva reverser icke annat äro än en uppenbar osanning, må man
ihågkomma dessa, äfven åt affärsmän lagligen medgifna, s. k. respitmånader, och den
närvarande förbislringen skall låta sig lätt förklaras. Dä offentliga utlåningsanstalter
meddela sådana förord, att den skyldige kan efter behag under en viss tidrymd fullgöra
eller icke fullgöra betalning, huru vill man då uti enskilda penninge-lransaktioner
införa den bestämdhet, som betingar rörelsens säkra och jemna gång. Gerna må man
bibehålla dessa påminnelser, denna anståndstid för personer, som icke tillhöra näringsstånden,
emedan de, utur mänga skäl, deraf kunna vara i behof, men för köpmannaståndet
är en sådan beskedlighet i strid med all grundsats och nära nog en skymf.
’) Pagia. 502 och följande.
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
Alla handels fordringar måste erhålla en lika ovilkorlig belalningsrätl, åtföljas af
lika exekutivt tvång och behandlas efter samma summariska process och vid samma
forum, på en gång domstol och exekutor; detta är den regel, som öfverallt är gällande
och söm äfven här måste göras gällande. Detta är måhända det första vilkor
för all reform i våra handelskredit-förhållanden. Icke är det eller kan det vara formen,
som egentligen betingar betalningen; det är kontraktet, den konstaterade fordran, sorn
bestämmer betalningsanspråken, lika rättvisa, lika utsökningsgilde, ehvad form kontraktet
än har, revers eller bokfordran, endast att fordringen behörigen styrkes.
Förbiseendet af denna sanning bar, så vidt kreditlagarne ensamt betraktas,
orsakat att den, fast ringa, inrikes-^ vexel rörelse, som i vårt land funnits, gått förlorad,
och att hvarje bemödande att återlifva den varit förgäfves. Det ligger ock för
tanken lika klart, som det är af erfarenheten bevittnadt att, sä länge en konkurrens i
försäljningen finnes, detta vilkor för goda varor och goda priser, så drager sig ock
rörelsen till sådane försäljnings-kathegorier, som lemna de största möjligheterna för
tidsutdrägt vid liqvider. X
Hvarken vexel-lagarne af 1834 och 1850 eller den billigare ränta, sorn'vid
diskontering af vexlar varit medgifven, har kunnat framkalla sådane, åtminstone icke
sådane, som varit grundade på verkliga affärer. Ingen lag, intet tvång, inga lockmedel,
inga retmedel, inga de trafikerandes bemödanden eller överenskommelser skola
någonsin förmå alt framkalla denna för landets näringslif så vigtiga rörelse, utan ensamt
förbättrade exekutionslagar, byggde på en rätt och sann grundval.
Och denna brist på inrikes vexlar är i sin ordning moder till den lika allmänna
som rättvisa klagan öfver penningebrist. Man må inrätta hypotheksföreningar och indraga
fremmande kapitaler, de skola snart blifva otillräcklige; man må organisera nya
Banker, det är fruktansvärdt alt do förvärra det onda. Man må öka diskontfonderne
och förlänga betalningsterminerna, allt är förgäfves, så vida man icke, genom en
bestämd och förkortad utsökning, kallar till lif och rörelse de millioner riksdaler, som
nu ligga döde i affärsmännens böcker. Garanterade af lagen genom en säker och
skyndsam exekution, och genom ett till denna exekution stadgadt förtroende, skola de
döda kapilalerne vakna till verksamhet, antingen direkt, såsom liqvidations-medel,
eller indirekt, såsom diskontpapper, och sålunda lifva företagsamheten och mångdubbla
möjligheten dertill. Slutligen skall ock den ränta, som nu så tryckande tynger hvarje
näring, den ranta, som nu genom utländsk skuldsättning står som ett hotande moln
på framtidens horizont, så småningom försvinna i den mån våra inhemska kapitaler
göras fruktbärande.
Men för att åstadkomma detta skyndsamma afgörande och derpå en lika skyndsam
verkställighet vid handelstvisters behandling, är det nödvändigt att ånyo rådfråga
erfarenhetens vittnesbörd, icke endast inom vårt eget land, ulan ock frän andra länder,
der en stadgad handelskredit råder. Den uti 1798 års Förordning uttalade och sedermera
uti 1848 års Författning vidhållne grundsats, att vittne, bevis eller qvitto skall
tagas öfver hvarje affär, förfaller då såsom absolut förkastlig, och medlet är att finna
endast uti en underlättad parternas bevisning inför domare, som ega insigter uti
kommerciela angelägenheter. På denna grund hvilar den Franska lagstiftningen *) och
tillämpas så i den vidsträckta handelsverld, der denna lag gäller. Uti det förslag till
en allmän handelslag för Tyskland**), som år 1849 afgafs af de rätlslärde, Grimm,
*) So Corps de Droit Comm. Franc.
'*) Se Das Handels-Gesetzbuch der König). Rheinprovinzen (Köln arn Rhein 1835. Broicher etGrimm).
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
37
Broiciiox-, Thol och Weidenmann, är dotia ämne klart och praktiskt behandladt och
niotiveradt. Likaså hafva Doktorerna i Lagfarenheten M. Delamarre och M. dePoitvin
m. fl. grundligt och öfverbevisande genomfört denna på handelskrediten så inflytelserika
angelägenhet*)- För denna den stora handelsverldens mångåriga erfarenhet och för
de öfvertygande bevisen om lärans rättvisa, nylla och nödvändighet, har den mening
måst falla, som äfven vi försvarat, att ett allvarligt återupplifvande af 1798, års Författning
skulle vara gagneligt och ledande till målet. Med ett öppet frånträdande af
denna mening äro vi nu fullt öfvertygade, att en säker, skyndsam och bestämd utsökningsprocess
ytterst hvilar på en i sakens natur grundad bevisning inför handelsdomstolar,
i allmänhet befriade från bojorne af positiva bevisningsreglor, och att ett
bland hufvudvilkoren för en ordnad handelskredit är antagandeL och tillämpningen af
denna grundsats.
Men i direkt samband härmed och under förutsättning alt alla handelsfordringar
blifva berättigade lill samma exekutiva behandling och påföljd, hvarigenom, såsom
sagdt är, förnämsta hindret för en inrikes vexelrörelse är undanröjdi, så följer då,
alt, likasom för vexlar, man äfven för öfriga handelsförordningar, som icke på utsatt
förfallodag betalas, skall känna behofvet att genast låta protestera dem. I och för sig
sjelfve äro sådane protester eli godt medel till införande af ordning och punktlighet,
men de medföra derjemte den nyttan att, då fordringsanspråket göres anhängigt inför
handcls-domslolen, väsendtligen hafva underlättat och förenklat rättegången och bevisningen.
Men för alt ett sådant önskvärdt bruk må kunna blifva allmänt, så måste
ock skyndsamma anstalter vidtagas till reformerande af den föråldrade notarial-institutionen,
hvartill hörer omarbetande af de sekelsgamla stadgarne rörande notariatet och
att i städerne utses personer med skicklighet och nödiga kunskaper till förrättande af
notarii-pnblici ijenslerne.
Vi öfvergå nu till kredillagstiftningens sista moment, konkursrätten, som är
utsökningsprocessens yttersta slutpunkt och hvars brister i ganska många fall sammanhänga
med domslols-organisationen.
Främst ibland de anmärkningar, som mot konkurs-lagstiftningen kunna göras,
är den, alt lagen icke vet af mer än ett slags konkurser, att den icke åtskiljer
emellan personer idkande handel och rörelse, och dem, som icke kunna hänföras till
denna kalhegori **).
Det vittnar derom, att vi icke kommit till någon klar insigt om näringarnes
behof och alt begreppet oin handelsrätt till skilnad från civilrätt ännu icke vunnit
någon bestämdhet. Huru ytterst olika äro dock icke köpmannens och icke-köpmannens
(civila personers) vilkor och förhållande till samhället?
Ju mera den förre kan vidga sin kredit på säkert och ordningsamt sätt, desto
gagneligare är han för det allmänna, ju mera den sednare, icke-köpmannen, rörer sig
utan begagnande af krediten, desto mera betryggad är han i sin gagneliga verksamhet.
Vådorna af den förres vanvård och missbruk af krediten äro för det allmänna
stora och djupt ingripande, afdon sednares sällan af någon betydenhet.
*) Se Code de Commerce expliquée par ses motifs par M:r Bravard. (Bruxelles 1842). Frankfurt am
Mayn 1842.
**) Hvilka personer, som lagen hänför tilt handlande oell lydande under handelsrätten, Commerfants,
Handelsleute, Traders m. 11., är uti utländske handelslagar, angifvet och deras definitioner åbe<,
ropas till redande af begreppet vid de ofta förekommande uttrycken: handlande, köpmän, närings
och
rörelse-idkarc m. 11.
38
Kongl. Majt:s Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
I samhällets intresse ligger att uppmuntra och underlätta affärsmannens rörelse
och företagsamhet; samma intresse fordrar, att fe&e-affärsmannen ordnar sina angelägenheter
och behof, så vidt möjligt är, utan skuldsättning. Skulder äro för rörelseidkare
en nödvändighet, för icke-rörelseidkare ett positivt ondt.
Under så olika förhållanden i afseende på personernes verksamhet och ställning
till det allmänna, huru vill man då, med sken af rätt, ställa dem under samma bestämmelser,
så i afseende på exekutiv rätt i allmänhet, som specielt med hänsigt till
konkursrätten.
Men då detta ämne eller skillnaden i vilkor och förhållanden emellan köpmän
och köpmanna-vederlikar, å ena sidan, och fastighetsegare, embels- och tjenste-män,
mindre handtverkare m. fl. å andra sidan, hos oss är något så föga utredt, torde det
vara angeläget att deröfver ingå i en närmare undersökning, särdeles som tillfälle sålunda
lemnäs att vidröra frågan om bysättning.
Det är det egna och väsendtliga i köpmannens ställning att han, till följd af sin
rörelse, hör antagas att ständigt hafva, hvad man kallar kassa, eller, då inbetalningen
uteblifvit, kredit för att fylla en ögonblicklig kassabrist.
Som köpmannen följaktligen måste anses ständigt hafva penningetillgång, så kan
och bör man, lika mycket i hans enskilda som i det allmännas intresse, utaf honom
fordra att han punktuelt på dagen skall betala alla förfallande handels- éller affärs-skulder,
och i full öfverensstämmelse dermed, är det ock enligt med sakens natur oell
billighet, att han, genom ett ögonblickligt inträdande af exekutift tvång, nödgas att fullgöra
denna skyldighet i fall han tredskas. Förmår han, det oaktadt, icke att betala,
så antyder detta, att äfven hans kredit är slut, att denna grundval för och själen i hans
yrke är borta, och att, med den konstaterade oförmågan att uppfylla förbindelser, insolvens
eller konkurstillståndet faktiskt in träd l. (Gode du Gomm. §. 437.)
Då är det både en välgerning emot honom sjelf, för att rädda honom undan
vingleriels och svekets frestelser, och en akt af rättvisa mot alla fordringsegare att konkurstillståndet
de jure inträder.
Derföre bör ett utmätningsutslag, när det icke genast betalas, eller ett bysättningsutslag
emot en köpenskapsidkande person vara fullt laga skäl för handels-domstolen att
förklara konkursen inträdd och genom qvarstad å tillgångarne förekomma deras förskingring.
Vida olika är deremot t. ex. fastighetsegarens eller embetsmannens ställning.
Den sednare har blott sin lön att på bestämda tider uppbära, den lörre blott afkastningen
af sin fastighet att realisera. Intet berättigar derföre till den förutsättningen,
alt äfven dessa skola, under alla förhållanden, vara försedde med kassa eller hafva kredit
för erhållande af penningar. Lemnäs dem kredit till betydligare belopp, så sker
sådant under förutsättning af någon egande real säkerhet, pantförskrifven eller icke,
och för upprätthållande af denna realkredit, bör lagstiftningens syftemål vara, att undanrödja
alla onödiga hinder och svårigheter för fastighetens skyndsamma försäljning,
och att borttaga alia sådana tysta förmånsrätter, som förringa dess värde, förutsatt att
lagstiftaren på annat sätt drager skyldig försorg om omyndiges rätt.
Men då vi, i realkreditens intresse, påyrka detta, så är ock dermed allt gjordt,
som bör göras till långifvarens betryggande; och denne har med gäldenärens person
och frihet ingenting att skaffa, och vi tveka derföre icke alt förorda alskaffandet af bysättningstvånget
emot alla personer, som icke tillhöra kathegorien af köpmän.
För detta förord hafva vi äfven andra i sakens natur grundade skäl.
Bysättning är icke annat än qvarstad å person, och handelsrätten erkänner den
icke såsom tillämplig mot andra personer än sådane, som kunna anses fugce suspecti.
Kongl. Maj ds Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
39
Mod tili denna kalliegori kunna icke jordbrukare, embetsman m. (1. hänföras. De äro
genom för mänga band, förhållanden och vanor fästade vid fäderneslandet, för att en
sådan synpunkt vore behörig. Annorlunda är äfven i detta hänseende en handlandes
ställning. Likasom de förres kredit är real, så är den sednares personal. Det är
förtroendet till bans insigter, hans redbarhet oell ordentlighet, hans hushållsamhet
o. s. v., som egentligen grundar hans kredit, hvilken följaktligen är personal, och emot
honom är derföre ett personell exekutionstvång pä sitt ställe. En handlandes tillgångar
äro vanligen ock på flerahanda sätt lätt realiserade, och beskaffenheten af hans yrke
gör det för honom nära nog lika lätt alt annorstädes slå sig ut som i fäderneslandet
(ubi bene, ibi patria).
Bibehållandet af det personliga exekulionstvånget emot personer, hörande till
handels-kathegorien, är således icke någon principvidrig undanlags-lagstiftning, i afseende
på vissa personer, utan ett exekutionssätt, som har sin grund uti handelsyrket och de
kommerciela förhållandenas egna beskaffenhet.
För öfrigt är delta exekutionssätt mera ett af lagstiftningen stadgadt, nödvändigt
hot, än i verkligheten förenadt med något lidande. Ty så länge köpmannen har kredit,
blir om dess tillämpning aldrig fråga, och, när denna upphört och hans oförmåga alt
uppfylla ingångna förbindelser derigenom blifvit konstaterad, så inträder konkursen de
jure och personal-arresten upphör med egendomens öfverlemnande.. Upplyses det vid
undersökningen, att han förhållit—sig brottsligt, så går han i statens fängelse, tills han
blifvit dömd, men detta får med den personliga exekutionen för penningeskuld icke
förblandas.
Men likasom det finnes och måste finnas en emot personer riktad särskild exekutionsprocess,
till betryggande af personal-krediten, så måste det ock, för handelsidkande
personer af alla kathegorier, gifvas en särskild, af handelns egna vilkor och förhållanden
betingad konkursrätt och konkursprocess. Härmed är dock icke sagdt, att konkurs
och cessio bonorum skola vara förmenade personer, som tillhöra andra samhällsstånd
än köpmannens *).
För dessa, likasom för alla, måste det vara en skyldighet, att göra alla fordringsegare
lika och möjligast största rätt. Men till följd af dessa personers yrken, tiilgångarnes
beskaffenhet, kreditens föga utsträckning m. m. behöfva icke föreskrifterna vara
så minutiösa, hvarken i afseende på valet af förvaltare, eller på sjelfva förvaltningen,
eller på en noggran och bevisande bokföring, som vid handelskonkurser äro af nöden.
Sådane äro i korthet de skäl, som, i öfverensstämmelse både med förnuftets och
erfarenhetens läror, påkalla särskilda, så att säga civil- och handels-konkurslagar.
Men vi gå vidare i våra erinringar emot den nu gällande konkurslagen och betrakta
den dervid endast såsom en integrerande del af handels-lagstiftningen.
Rådfråga vi erfarenheten om tidpunkten, då de många förderlliga och brottsliga
transaktioner egt rum, hvilka i det öfvervägande flertalet af konkurser förekomma, sä
erhålla vi otvetydigt det svar, att den största förstöringen af boets egendom skett in i
den sista tiden, näst före konkursens utbrott och sedan oförmågan att kunna göra alla
fullt rätt måste antagas såsom allmänneligen känd. Det är dä, just i den tidpunkt, då
allmän ordning och enskilda rättsanspråk med fullt skäl kunde fordra lagens mellankomst
till bevarande af allmän och enskild rätt, som, sedan vinglerierne måst upphöra,
betäckningarne ske, och åtgärdei vidtagas alt godtyckligt distribuera den gemensamma
egendomen. 1 detta stadium synnerligast är konkursen ett remedium juris och får ej af
tidsödande former fördröjas, om lagen icke skall motverka sig sjelf. Och delta är lika
*) Se Delamarre et Poitvin pag. 10 et 11.
40
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
angeläget i gäldenärens eget som i fordringsegarnes gemensamma intresse. Uti g~äldenärens,
på det att han i sin slagna stallning måtte kunna ställa sig under skydd af
lagen och undgå tyranniet af närboende fordringsegare, hvilka, med lockelser örn framtida
hjelp eller med hot om framtida förföljelse, vilja förmå honom att afvika från det
rättas väg och ingå på transaktioner, som lända till förstörande, lika mycket af hans
sinneslugn, som af hans rättvisa anspråk, att åter varda förhulpen till nyttig verksamhet;
i fordringsegarnes, på det att dessa må komma i åtnjutande af lika rätt och göra
den möjligaste minsta förlust.
Och likväl lägger den nu gällande lagen så många hinder i vägen för ett skyndsamt
egendoms-afträdande, både genom de formela föreskrifterna i första kapitlet och
genom de återhållande sladganderne i 42 och 43 §§ rörande de 30 dagarne.
Dessa ovisa stadganden hafva mycket bidragit lill de upprörande tilldragelser,
som så ofta vid konkurser förekomma. De hafva gifvit godt rådrum för brotten och,
än mera, de hafva lemnat tillfällen att befästa brötlen med lagliga former och göra lill tr
rätt inför lagen, hvad som dock inför förstånd och samvete är orätt.
Men det är ej nog att lagen icke, såsom hittills, underlättar eller legaliserar brotten,
den måste hafva i sin makt att uppspåra de redan begångna, — och i denna riktning
är den närvarande, efter hvad erfarenheten länge visat, alltför vanmäktig.
Det finnes ingen fast grund för det stadgandet, att början af en konkurs skall
räknas från den dag gäldenärens ansökning är af Rätten upplagen, eller från den, då
Domstolen gifver sitt bifall till borgenärens begäran om försättande i konkurstillstånd.
Den rätta tidpunkten för konkursens början kan icke a priori bestämmas: den bestämmes
efter pröfningen af de handlingar, som föregått konkursens synliga utbrott, derigenom
alt gäldenärens böcker och räkenskaper genast -öfverlämnäs till skyndsam undersökning
af dertill utsedde, opartiske, sakkunnige, edsvurne personer, hvilkas afgifna
yttrande till handels-domstolen öfverlemnas. Efter granskningen häraf, måste det för
domaremakten gifvas en rättighet att förlägga konkursens början lill en föregående tid
och sålunda omintetgöra verkningarne af alla brottsliga och svekfulla anläggningar.
Finnes icke en sådan rättighet, så är allmänna moralen kränkt, ty den på förhand bestämda
dagen blir alltid en demarkationslinie, som, i strid med allt begrepp om rätt, i
dag förklarar för olagligt, hvad som i morgon blir lagligt, eller, med andra ord, ger en
preskriptionstid för brottsligheten.
Och en sådan latitud lemnar icke den gällande konkurslagen. Gäldenären håller
sig undan de trettio dagarne, och förbrytelsen godkännes af lagen eiler han låter begära
sig i konkurstillstånd, sedan brotten äro begångna, och han trotsar rättvisan. Att
anföra exempel på sådane tilldragelser torde få anses öfverflödigt. De äro beklagligen
alltför många, alltför allmänna.
En annan, icke mindre olycksbringande, glömska i vår handels-lagstiftning är
saknaden af bestämda föreskrifter om hvad med en ordentlig bokföring bör förstås.
En klar definition, ett positivt stadgande i detta hänseende är lika gagnande lör affärsmannen
sjelf, som det är nödvändigt i samhällets välförstådda intresse. Likasom en
ordentlig, af lagen godkänd, bokföring är ett af de yppersta bevisningsmedel vid rättegång
och utsökning i handelsfrågor, så är den ock af yttersta vigt vid inträffande konkurser.
Den ådagalägger den redliges motgångar och förråder den brottsliges bedrägerier.
Den är olyckans och motgångens försvar mot enskildes hämnd och förföljelser.
Den är det protokoll, som berättigar till undseende af lagen.
»Affärsmannens
Kongl. Uaj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
41
»Affärsmannens samvete skall finnas i hans böcker; det är der som domaren skall
vara förvissad att alltid finna det.»*)
Alltför uselt står det till med detta vittnesbörd i vårt land. En naken bok,
utan sammanhang med något föregående, utan verifikationer, ofta »en veckas bedrägliga
skrifveri», se der allt hvad cessionanler i allmänhet erbjuda, hvad domstolarne fordra.
En ytterligare väsendtlig brist i vår konkurs-lagstiftning är den ansvarsfrihet,
hvarmed enskilde fordringsegare kunna bereda sig betäckning bos personer, hvilkas obestånd
de dock redan känna. Visserligen finnes ett och annat stadgande i riktning att
motverka dessa betäckningar, men de äro alltför mångtydiga, alltför spatiösa, för att
vara verksamma, hvilket ock af en sorglig erfarenhet intygas.
Få förhållanden i det borgerliga lifvet torde vara mera förtjenta af lagstiftarens
speciela uppmärksamhet än just detta. Å ena sidan stå vinningslystnaden och frestelsen,
äggade af det advokatoriska svepskälet, att den fordran, för hvilken betäckning
äskås, är laglig och rättvis, nedtystande derigenom den röst, som ropar, att handlingen
är ett brott emot andras rätt; å den andra står den frestade nedslagen och rådvill,
oförmögen af en sjelfständig tankegång, bekymrad för en framtid, öfver hvilken frestaren
ensam kastar ett irrsken, ett förvillande ljus.
Om gäldenären här icke kan och bör frikännas från ansvar, huru mycket mindre
då den, som är handlingens fader, den som med berådt mod tog, hvad honom icke
med rälla tillkom, och som på samina gång lemnade gifvaren till pris åt meneden. Och
likväl har lagen glömt denne i sin straffafdelning, och lågt den återhållande makten endast
på den svage gifvaren, lemnande emottagaren i god ro med sitt orättfångna gods.
Oss hafva dessa tilldragelser länge förekommit såsom ett tillstånd af rättslöshet;
ett tillstånd som framför allt förtjente att behjertas och afhjelpas.
Såsom de äldste, så har ock sednare tiders koukurslagstiftning lagt en särdeles
vigt på denna angelägenhet; och äfven den i brödrariket nedsatta Kommission för utarbetande
af lagar, rörande kreditväsendet, har derpå fästat ett tillbörligt och allvarligt
afseende. **)
Vi vända oss nu med några anmärkningar emot sjelfva proceduren vid konkurser.
Då en gäldenär inser sin oförmåga att uppfylla ingångna förbindelser, eller då
bristande liqvider tillkännagifva hans obestånd, öfverlemna!- han sig sjelf eller öfverlemnas
han med al! sin egendom i rättvisans händer. Sådan är konkursprocessens mening.
Allmän och enskild rätt fordra då tvänne väsendtliga åtgöranden af denna rättvisa,
nemligen att hon så skyndsamt som möjligt pröfvar den afträdandes förhandlingar,
för att utröna, om det finnes anledning till förbrytelser, som i samhällsordningens
intresse böra straffas, och ali hon, till bevarande af enskild rätt, ställer den aflrädda
egendomen under sin speciela vård.
Den nu gällande konkurslagen uppfyller ingendera af dessa fordringar. Vilkorligt
innehåller väl 89:de § ett medgifvande till särskild pröfning om aflrädesförmån,
men så väl bristen på en positiv lag i denna del, som erfarenhetens vittnesbörd, intyga
tillfullo att grundsatsen icke varit erkänd. Å andra sidan är stadgandet i 51 §, att gäldenär
skall på liknelser till vårdslöst eller bedrägligt förhållande i allmänt häkte inmanas,
en lemning från förflutna tiders barbari.
Skyndsam pröfning af förhållanderne är hvad allmän och enskild rättvisa fordra;
— förbiseende af brottet eller våld emot personer är hvad denna rättvisa afskyr.
*) Corps de Droit Commercial.
**) Se »Udkast till Lov örn Fallit og Fallitboers behandling.» §§ 31 och 32.
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd, 6 Häft.
6
42
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
Icke bättre är förhållandet med vården om den afträdda egendomen. Sedan
denna blifvit anförtrodd åt en eller flera gode män, ofta utsedde bland sådane fordringsegare,
som deltagit i de brottsliga förberedelserna till konkursen, genom en röstpluralitet
af fingerade fordringsbelopp, uppbär från denna stund, de facto och de jure, allmänna
myndigheternas befattning och kontroll öfver massan. Den egendom, som ställdes
under rättvisans speciala vård, och der bordt förblifva, öfvergår således i enskilda
händer, de der lemna den möjligast minsta garanti för god och redbar behandling.
Om brottets spår nu igensopas, om den förskingrade egendomen icke återkommer
lill massan, eller om ny förskingring eger rum, allt detta är för domstolen likasom
för enskilde en hemlighet, som, efter hvad erfarenheten jemväl visat, icke afböjes af de
åtskilliga illusoriska stadgandena i lagen, åsyftande en bättre ordning.
Tvärine stora brister ligga här i dagen, hvilka i andra länders konkurslagstiftning
längesedan äro insedde och afhulpne, nemligen att iugen af den offentliga makten förordnad
person tager handlingarne om band, skiljer det kriminela från borgenärernes
inbördes rättsanspråk och öfverlemnar detta till sitt laga forumj samt att i öfrigt kon- r
kursdomstolen icke följer boets utredning med sin ständiga uppmärksamhet.
I sammanhang härmed torde äfven böra anmärkas den godtyckligt långa utrednings-processen
och dröjsmålet med domen. Ju förr kreditorerne få sin dividend, ju
förr gäldenären kan komma i förnyad verksamhet, desto bättre uppfyller lagen sitt ändamål.
Äfven häruti förljenar andra länders lagstiftning att efterföljas.
Vi afslula denna korta granskning af konkurslagen med att tillse, hvad lagen
gjort till redlighetens och olyckans försvar.
»Om det är nödvändigt», säger den ofta åberopade Fransyska Kommissionen, »att
lagen väpnar sig med ett skyndsamt, allvar emot bedrägeriet, är den ock skyldig olyckan
all sin mildhet.» *)
Denna mildhet, detta s. k. beneficium cessionis, är helt knapphändigt afspisadt
uti Lagens 39 och 40 samt, i viss mån, uti 54 och 89 §§. Yi fästa oss icke här vid
de åberopade anledningarne af sjö- och brandskador. Dessa äro längesedan antiqverade,
och assurans-kompaniernas uppkomst var för dem en dödsdom.
Men det finnes andra motgångar i den verld, på det baf, der handeln och industrien
röra sig, som väl äro värde alt behjertas.
»Ganska ofta», säger Segur, **) »är konkursen ett skeppsbrott, för hvilket man
ensamt kan anklaga ett oblidt öde. Handeln har sina stormar lika yäl som oceanen.
Verldshändelse!-, politiska omstörtningar, kriget, freden, nöden, ja sjelfva öfverflödet,
framkalla oförutsedda förändringar, underkasta näringarne plötsliga skakningar och svika
de mest kloka beräkningar. Ofta finner sig ändlligen en handlande, bedragen i sitt
förtroende till andra och på en gång tryckt af en mängd konkurser, sjelf nödgad att
mankera ingångna förbindelser, hvilka han ansåg sig säker att kunna uppfylla. Dessa
rättvisa och mägtiga orsaker böra tillvinna sig lagstiftarens största uppmärksamhet och
skilja honom lika mycket från en allt för oböjlig stränghet, som från en allt för farlig
efterlåtenhet.»
Och i denna del lemnar Sveriges konknrslagstiftning alltför mycket öfrigt att
önska. Den vet ej af något lagligt ackord inför och genom domstolen, icke någon
laglig eftergift af skulden, icke något formelt återinsättande i fullt medborgerliga rättigheter,
om än stormarne, som vållat skeppsbrottet, voro det dunkla ödets, hvilka den
skickligaste och uppmärksammaste seglare icke förmår undkomma.
*) Corps de Droit Comm. pag. 97.
*’) Se Corps de Droit Comm. pag. 210.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N.-o ■10.
43
Dessa brister äro fel både emot menniskorätt och menniskokärlek, ty en sund
rättslära kan omöjligen pålägga straff, der intet brott finnes, och menniskokärleken fordrar
välvilja i främsta rummet för ölyckan.
Dessa brister äro så stora, att vi icke tveka att tillägga dem den drygaste skulden,
icke allenast till konkursernas djup och de dervid förekommande sveken, emedan
de afskräcka från ett klokt och tidigt upphörande med affärer, som ej bära sig, utan
ock lill denna oblyga fräckhet, hvarmed den brottslige sjelf uppbär sitt hufvud, emedan
en lag, som icke tillbörligen upprätthåller hedern, lätteligen för till glömska deraf. Den
låter sig ock näppeligen tillämpas så sorn hvarje lag bör tillämpas, just emedan den är i
strid med rätt och billighet, och detta åter tillskrifva vi den icke allmänt förnekade
domrarnes glömska af den gyllne regeln: conscienlia legis vincit conscientiam hominis.
Och ingen kan tadla menskohjertat derföre, alt det heldre dömer brottsligheten lill hederns
leder, än hederns lill brottslingarnes, då intet annat val gifves. Men följden af
denna dom blir i längden, just hvad vi här hafva sett: glömska af hederns fordringar
och brottslighetens öfvervälde.
Och i denna del, till upprätthållande af redbarhet, tro och heder, till hjelp och
stöd åt den oförvållade olyckan, äro vi beredde till alla de medgifvanden, som den
Europeiska rättsutvecklingen gjort gällande. Yi anse alla dessa icke såsom mildhet,
såsom nåd*), utan såsom en akt af den högsta rättvisa, såsom kronan på en fulländad
handels-kredit-Iagstiftning.
Om respektive Komitén gillar och godkänner de här uttalade grundsatser, läror
och åsigler, och följaktligen beslutar alt lägga dem till grund för de förslager, sorn
Komitén är förbunden .att a fgifva, så torde långt mindre svårigheter för dessas genomförande
uppstå, än man i allmänhet är böjd att tro.
Fransyska handelslagen är vorden, så att säga, universel, likasom handeln
sjelf**). På dess grundsatser hvila i allmänhet de läror, dem vi anse som riktiga, och
på grund häraf tillstyrka vi hufvudsakligen antagandet af denna Lags l:sta Boks lista
och 2:dra kapitel, om handlande och handelsböcker, samt 3:dje och 4:de Böckerne, om
konkurs och domstols-organisation; och vi äro beredde att, i sammanhang med en kort
kritik öfver samma Lag, föreslå de förändringar, som, i öfverensstämmelse med civilisationens
fordringar och andra länders sednaste tillämpning deraf, med fästadt afseende
på våra inre förhållanden, kunna vara af behofvet påkallade.
Hvad sålunda verldens största handelsfolk antagit såsom rätt och godt, hvad äfven
de minsta stater kunnat tillämpa, det måste väl antagas vara rätt och godt och til
-
■) Benådningsrätten tillhör endast Konungen.
**) Fransyska handelslagen har blifvit grundvalen för atla nyare handelslagstiftningar. Den gäller,
oförändrad elter med smärre modifikationer, i Rhen-Preussen, Rhen-Bäjern, Rhen-Hessen, Baden,
Belgien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Pohlen, Krakau, Lombardisk-Venetianska Konungariket,
i Toscana, Parma, Piacenza, Guastalla och Lucca. Uti Kyrko-Staten förkastades dea
1814, men infördes åter 1821. Uti Konungariket Bada Cicilierna antogs år 1819 i dess ställe en
i väsendtlig öfverensstämmelse dermed uppgjord ny lag. Såsom ny är den införd 1828 i Haiti,
1835 i Grekland, 1810 i Wällachiet, 1841 på Joniska Öarne, 1843 i Sardinien.
Den är den viisendtliga grundvalen för Spanska handels-lagen af 1829, för den Portugisiska
af 1833, den Holländska af 1838, den Ungerska af 1839 och 1840, och slutligen öfvereosstämmer
den väsendtligen med Engelska Konkurslagen af 1849. (Se: Entwurf eines Allgem. HandelsGesetz
Buch fur Deutschland. Frankfurt am Mayn 1849, pag. IX).
44
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10'.
lämpligt äfven för vårt land, isynnerhet som handelslagen är en jus gentium och följaktligen
föga har att göra med våra öfriga konventionella förhållanden eller civil-lagen.
Men de tillägg, utgallringar och ändringar, som denna sednare eller civil-lagen i
sammanhang härmed bör undergå, och hvilka torde böra blifva föremål för lagfarne
mäns pröfning och förslag, äro väl icke eller något egentligt hinder för den efterlängtade,
af nationens verkliga behof påkallade, reformen af handels-kredit-lagstiftningen.
J. A. Arnberg.
Efter att så grundligt, som mig möjligt varit, och så samvetsgrannt, som milt
uppdrag det fordrar, hafva öfvertänkt det yttrande med förslag till ändring uti våra
kreditiagar, som utaf en af Komiténs ledamöter, likasom jag tillhörande det borgerliga
yrket och kommande från landsorten, blifvit afgifvet, finnér jag mig uppmanad, att härmed
förklara, att jag deruti till alla delar instämmer.
Den teckning af våra inre förhållanden, som der är esquisserad, jäfvas icke af
min erfarenhet, och förenar jag mig derföre derom, att en bestämd skillnad måtte uppdragas
emellan real- och ' personal-krediten, med särskiljande af fora för behandling
af frågor, rörande hvardera af dem. Jag instämmer likaledes uti yrkandet om en förändrad
exekutionsprocess, i öfverensstämmelse med de åsigter, som uti anförandet finnas
uttalade, och slutligen uti de grundsatser, som i afseende på konkursprocessen, inclusive
frågan om bysättning, der äro ådagalagde.
Derjemte får jag uttrycka den mening, att, derest icke dessa grundsatser uti
kreditlagarne äro antagne, så torde det blifva ganska svårt att på ett gagneligt sätt ordna
vårt bankväsende med dertill hörande låneanslalter; anhållande jag vördsammast, att
denna min mening måtte biläggas Komiténs handlingar.
Michael S. Warburg.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelset N:o /0.
45
Fransyska Konkur slag en af år 1838 och åtskils
liga titlar utur Mandelslagboken af år 1807.
(Hörer till Bil. Litt. A.)
HANDELS-LAGBOK.
FÖRSTA BOKEN.
Om Ml andel och rörelse i allmänhet (du commerce
en generel
FÖRSTA TITELN.
Om dem som idka, liandel elier rörelse (Des corn
mercants.
)
1. Idkare? af handel eller rörelse (commenjants) äro alla de, som köpa för att
åter sälja hvad de köpt, vare sig i förändradt och förädladt eller oförändradt och oförädladt
skick (qui exercent des aptes de commerce), och af sådan rörelse göra sitt vanliga
näringsfång.
2. Minderårig, af man- eller qvinn-kön, hvilken fyllt aderton år, som i laga ordning
är vorden emanciperad, och som utaf den i 487 art. i Civil-lagboken medgifna
rätten, att handel eller rörelse idka, vill göra bruk, må ej kunna börja att göra affärer,
eller med laga verkan och ansvar såsom fullmyndig häfta för ingångna affärsförbindelser,
derest han eller hon icke:
a) utaf sin fader, eller, der han är död eller frånvarande, utaf sin moder, eller,
om begge äro aflidne eller frånvarande, genom ett af slägten (conseil de famille) fattadt,
utaf allmänna Civil-domstolen faststäldt, beslut, blifvit på förhand dertill bemyndigad;
och om,
b) i öfrigt icke tillstånds-urkunden blifvit inregistrerad och offentligen anslagen vid
Handelsdomstolen uti den ort, der han eller hon lagligt hemvist hafva.
3. Hvad i föregående art. föreskrifvet är, gälle äfven för omyndiga, de der ej
idka handel eller rörelse, i afseende på alla sådana deras handlingar, hvilka i 632 och
633 art. utaf denna lagbok blifvit för handels-affärer förklarade.
4. Hustru, hvars man ännu lefver, vare utan hans tillåtelse icke berättigad att
handel eller rörelse idka.
5. Hustru, som handel eller rörelse idkar, stånde, utan någon mannens ytterligare
tillåtelse, i ansvar för de förbindelser, hon ingått och som hennes handel eller rö
-
\
46 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
reise angå; häfte ock mannen för slika hennes förbindelser, derest deras giftermålskontrakt
innehåller, att deras förmögenhet icke skall vara skiljd, utan boet gemensamt (s’il
y a communauté entre eux).
Idkar mannen handel, och hustrun ej på annat sätt i hans rörelse deltager, än
att hon åt honom utsäljer sådana varor, hvarmed han handel drifver, vare hon då icke
ansvarig och ansedd såsom skulle hon sjelf idka handel eller rörelse; endast i det
fall, att hon drifver någon särskild rörelse, vare hon såsom idkande handel eller rörelse
ansedd.
6. Minderåriga, som handel eller rörelse idka, och som, på sätt ofvan sagdt
är, blifvit dertill bemyndigade, må äfven i afseende på deras fasta egendom kunna ingå
förbindelser och i denna gifva inteckning. Sådan egendom må de äfven kunna föryttra,
dock ej utan iakttagande af de föreskrifter, som i 457 art. Allmänna Civil-lagen
stadgas.
7. Hustru, som handel eller rörelse idkar, vare det äfven, änskönt hennes man
lefver, obetaget att i och för' hennes fasta egendom förbindelser ingå, och alt denna
inteckna eller föryttra. Innehåller äklenskapskontraktet, att makarnes förmögenhet skall
vara skiljd, må likväl hennes enskilda egendom endast kunna intecknas och föryttras i
de fall och på det sätt Allmänna Civil-lagen uttstakar.
ANDRA TITELN.
Om Itandcisliocker.
8. Hvar och en, som handel eller rörelse idkar, vare förpligtad att hålla en bok
öfver deri dagliga rörelsen (un livré journal), och att i denna bok dag efter dag
uppteckna sina fordringar och skulder, sina handelsföretag, sina penninge-affärer, sina
accepter och endosseringar å handelspapper, korteligen allt hvad han, af hvad grund
som helst, mottager eller utgifver, och att i densamma, månad efter månad, anteckna
de summor, som till hushållsutgifter äro vordna använda, — allt detta oberoende utaf
öfrige i handeln bruklige, men icke oundgängligt nödige böcker.
Likaledes åligge honom att låta sammanhäfta alla mottagna bref, och att uti en
kopie-bok införa afskrifter utaf dem, han afsänder.
9. Jemväl vare han förpligtad att hvarje år upprätta en förteckning (Inventairebalance-extract),
med sin underskrift besannad, öfver all sin fasta och lösa egendom,
samt fordringar och skulder, och att afskrift af densamma uti en särskild bok införa.
10. Journalen och inventarieboken måste å hvarje sida vitsordas af vederbörande
med antecknadt märke (parales), och likaså för dem en gäng årligen uppvisas och
med deras påskrift förses (visés). Brefkopieboken vare dock ej denna formalitet underkastad.
1 alla nu nämnde böcker måste inskrifningarne göras noga efter dag
och månad, utan tomma mellanrum, luckor eller tillägg i brädden (transports en marge).
11. Böcker, som idkare af handel eller rörelse, enligt föregående art. 8 och
9, är vorden ålagd att föra, vare en ledamot af handelsdomstolen, eller borgmästaren i
staden, eller borgmästarens biträde, pligtig att kostnadsfritt och i vanlig förm foliera,
parafera och visera, och skola sådana böcker af den, handel eller rörelse idkar, minst
tio år bevaras.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
47
12. Ordentligt förde böcker öfver handel och rörelse må i affärstvister emellan
deni, som handel eller rörelse idka, kunna såsom bevisningsmedel af domare tillåtas.
13. Har idkare af handel eller rörelse, vid förandet af de böcker, dem han
är pligtig att hålla, icke iakttagit de föreskrifter, som ofvan stadgade äro, må de ej >
kunnä såsom bevis för honom inför rätta företes eller antagas; galle dock, utan hinder
härutaf, hvad i lilie boken om konkurs (des fallissements et banqueroutes) varder
bestämdt.
14. Endast i tvister om arf, boskillnad och delning af bolags-tillhörigheter må
domare kunna förordna att böcker och balance-extrakter skola till domstolen öfverlemnas,
för att genomses.
15. Likaså ege domare, jemväl då sådant icke af någondera parten äskas, att
kunna förordna böckernas företeende inför domstolen, för att från dem utdraga hvad
den omtvistade frågan angår.
16. Nu befinna sig böcker, hvilkas företeende erbjudes, äskas eller förordnas,
på ort, som ligger aflägse ifrån det ställe, der domstol, hos hvilken målet är anhängiggjordt,
häfver sitt säte; aflåte då domstolen skrifvelse tili handelsrätten i den ort,
hvarest böckerne äro befintlige, eller uppdrage åt fredsdomaren i samma ort, att låta
böckerna förete och utur dem taga till protokoll hvad målet angå och upplysa kan,
samt derefter det häröfver förda protokollet insända.
17. Nu vägrar part, åt hvars böcker motparten vill gifva vitsord, att dem förete,
stånde då domaren fritt att för fyllnad i bevisningen denne sednare edgång tillåta.
48
Kongl. Maj.is Nåd. Skrifvelse. N:o 19.
FJERDE BOKEN.
Om Iuga domstol i handelsmål.
FORSTA TITELN.
f
Om organisationen af Iiandcl$ilom$to!ar.
Art. 615. En särskild förordning bestämmer antalet af handelsdomstolar och
de städer, hvilka genom omfånget af deras handel och industri äro utaf sådan beskaffenhet,
att dylika domstolar der kunna inrättas.
616. Handelsdomstolens domvärjo är ^enahanda med; civildomslolens i orten ;
hafva flera handelsdomstolar inom en civildomstols område blifvit inrättade, varder för
hvar och en dess särskilda område utslakadt.
617. Hvarje handelsdomstol är sammansatt utaf ordförande domaren, domare
och suppleanter. Utom ordförande må domrarnes antal icke vara under två, ej öfver
åtta. Suppleanternas antal rättar sig efter behofvet. En särskild förordning bestämmer
för hvarje handelsdomstol domrarnes och suppleanternas antal.
618. Handelsdomstolens ledamöter skola genom val utses. De förnämligare
idkarne af handel eller rörelse (les commercants notables), och särdeles hufvudmännen
för de firmor, de der genom ålder, rättskaffenhet och ett redbart ordningssinne gjort
sig förtjente af aktning och förtroende, vare de valmän, som ega att domstolens ledamöter
utse.
619. Förteckningen på dessa valmän åligge det Prefekten att upprätta, och varde
den derefter fastställd af Inrikes Ministern. Deras antal må i stad af 15,000 invånare
eller derunder icke vara mindre än 25; är befolkningen större, varde antalet ökadt med
en för hvarje tusende invånare.
620. Hvarje idkare af handel eller rörelse må kunna lill domare eller suppleant
väljas, när han fyllt trettio år, och under fem år på ett värdigt och hedrande sätt handel
eller rörelse idkat; till ordförande må icke någon väljas, som icke uppnått fyratio
års ålder.
621. De flesta rösterna bestämma valet; skall ordförande väljas, varde sådant,
innan valförrättningen må försiggå, uttryckligen tillkännagifvet.
622. Vid först inträffande val varde ordförande och hälften af domrarne och
suppleanlerne utsedde för två år, andra hälften väljes blott för ett år; alla derefter
skeende val skola för två år göras.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
49
623. Ordförande domare och domare må ej längre än två år fortfara i embelef,
och kunna först efter eli års förlopp väljas ånyo.
624. Vid hvarje handelsdomstol skola förordnas en sekreterare (greffier) och tjenstemän,
som verkställa kallelser och utföra domstolens beslut (huissiers); de utnämnas af
regeringen, hvilken genom ett särskildt reglemente utstakar deras åligganden och skyldigheter
samt de algifter, dem de för sina förrättningar hafva att uppbära.
625. Endast i hufvudstaden tillsättas särskilda exekulions-tjenstemän, hvilka ega
att verkställa bysättningsutslag (gardes de commerce); ett särskildt reglemente bestämmer
deras organisation och åligganden.
626. Dom må ej al handelsdomstol utfärdas, der ej trenne domstolens ledamöter
öfvervarit målet och i beslutet deltagit; endast för att göra detta antal fulltaligt må
suppleant tillkallas.
627. Sakförare (avoués) må ej vid handelsdomstol uppträda och talan föra; dock
må närvarande part begagna rättegångsbiträde eller genom speciel fullmakt åt sådant
biträde uppdraga att för sig svara; så beskaffad fullmakt, den der äfven kan skrifvas
på stäm ni ngsurk unden, skall före målets upprop förevisas sekreteraren, hvilken det åligger
att den kostnadsfritt med sin påskrift vitsorda.
628. Domarebefattningen i handelsdomstol är ett medborgerligt förtroendekall; lön
eller arfvode åtnjutes ej derför.
629. Domare i handelsdomstol aöägge embetsed inför appellations-domstol, derest
sådan finnes, och har sitt säte inom delområde, som för handelsdomstolen är utstakadt;
i annat fall uppdrage appellalionsdomstolen åt civildomstolen inom distriktet, att låta
eden inför henne atläggas, och insände då tivildomstolen protokollet öfver edgången till
appellationsdomstolen, hvilken det i sitt registratur införer, allt utan kostnad eller afgift
för den utnämnde. Allmänna åklagaremakten håfve vårdnad å, att dessa formaliteter
varda iakttagne.
630. Handelsdomstolarne stå under Juslitie-Ministerns uppsigt.
ANDRA TITELN.
@i» BiamIcls«lomste!s beliäri^lict.
631. Handelsdomstol döme:
l:o i alla tvister, som angå förbindelser och öfverenskommelser (engagements et
transactions) emellan handlande i parti och minut samt bankirer (negociants,
marchands et banquiers). <
2:o emellan alla andra personer uti sådana tvister, som angå handeisaffärer.
632. Såsom handeisaffärer (actes de commerce) betraktar Lagen:
köp af lifsmedel eller varor, för att antingen i oförändradt skick eller förarbetade
och i förändrad form dem åter sälja, eller ock till bruk och nyttjande utlega;
fabriks- eller manufaktur-anläggning och rörelse, kommissions-affärer och befraktningseller
transport-företag lill lands elier vatten;
leverans- och agentskaps-affärer, auktions-anstalter för varu-försäljning, och offentliga
skådespels-företag;
vexel-, bankirs- och mäklare-affärer, samt offentliga Bankers operationer; aflfärsBih.
till B. St. Brot. 18S3 & 1854. i' Sami. 1 Afd. 1 C Haft. 7
50
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o / 0.
förbindelser emellan handlande i parti och minut samt bankirer, samt, emellan personer
utan åtskillnad, vexlar och penningeremisser, gjorde från en ort till annan.
633. Likaledes betraktar lagen såsom handels-affärer:
skeppsbyggnad pä entreprenad eller ackord} och alla köp, försäljningar och återköp af
fartyg för den inhemska och utländska sjöfarten;
försändning af yaror sjöledes; köp eller försäljningar af skeppsinventarier och skeppsproviant;
fartygs-befraktningar,
bodmeri-lån, sjöförsäkringar och andra aftal, som angå skeppsfarten
;
öfverenskommelser och aftal öfver sjöfolks hyra och lön, och coopvserdie-sjöfolks
förbindelser.
634. Handelsdomstol döme jemväl:
l:o öfver käromål emot handlandes och rörelseidkares faktorer, bokhållare och tje
'
nare i sådana ämnen, som blott angå husböndernas handel och rörelse.
2:o öfver betalningsbevis, utställda af offentliga kassors uppbördsman och redo
'
görare.
635. Sådan domstol döme äfven i allt hvad som angår handels- och rörelseidkares
konkurser, på sätt i 3:dje boken af denna lagbok är vordet föreskrifvet; (obs. denna
art. införes här enligt den mycket förbättrade redaktion, som den erhållit genom lagen
af den 28 Maj 1838).
636. 1 de fall, då, enligt art. 112, vexlar ej äro alt anse för annat än enskildt
erkännande af skuld (reverser till viss man), och när på löpande förskrifningar befinna
6ig namnteckningar af personer, de der icke handel eller rörelse idka, och sådane
namnteckningar ej eller härröra från handels-affärer i parti eller minut, eller vexel-,
bankir-, eller mäklare-affärer, åligger det domstol, att käromålet tiil civildomstolen förvisa,
derest svaranden det yrkar.
637. Befinna sig uppå vexlar och löpande förskri fningar namnteckningar båda
af bandel- eller rörelse-idkande personer och icke handel- eller rörelse-idkande personer,
så döme deröfver handelsdomstol; dock må domstolen de sednare icke bysättning
ålägga, med mindre det är handels-affärer i parti eller minut, eller bank-, vexel- eller
mäklare-affärer, i och för hvilka de sig förpligtat.
638. Käromål, som emot godsegare och jordbrukare anställes för försäljning
utaf deras egna produkter, och likaså käromål emot idkare af handel eller rörelse för
bekommande af betalning för förnödenheter och varor, dem de för egna behof inköpt,
upptage handelsdomstol icke till pröfning.
Förskrifningar, utgifne af idkare utaf handel eller rörelse, varde dock ansedde
gåsom vore de utgifne i och för rörelsen, derest uti desamma icke annan orsak till
deras lifgifvande är vorden uttryckligen förklarad; och gälle om förskrifning, utgifven
af offentlig uppbördsman eller förvaltare, samma förutsättning, eller att förskrifningen
anses i och för uppbörden eller förvaltaren utställd, der den icke annat uttryckligen
innehåller.
639. Handelsdomstol döme i sista instansen:
l:o öfver alla käromål, i hvilka hufvudstolen icke öfverstiger 1,000 Francs;
2:o öfver alla käromål, i hvilka parterna kunna hafva lagligen på förhand för
klarat,
att de afsäga sig rättigheten att appellera emot handelsdomstolens dom.
640. 641. I de städer, der handelsdomstolar icke äro inrättade, ulöfve civildomstol
deras åligganden och döme i de mål, i hvilka denna lagbok uppdragit domsrätten
åt handelsdomstol. I sådana fall förfare civildomstol efter samma former, som
handelsdomstol, och de förras domar medföre enahanda verkningar, som de sednare*.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10,
51
TREDJE BOKEN.
Om WmlUssemeuter aefo IS anti er o Uter*
FÖRSTA TITELN.
Örn Fallissement» '
Allmänna Bestämmelser.
Art. 437. Hvarje handels- eller rörelse-idkande person, som upphör att betala,
Sr i fallissements- eller konkurstillstånd. ' s
Dör handels- eller rörelse-idkande person och hade vid den tidpunkten sina betalningar
inställt, må konkurstillståndet äfven efter hans frånfälle kunna förklaras; dock
endast under loppet af 1 år, räknadt ifrån dödsfallet, vare sig att konkurs begäres
af borgenären elter afgöres af domstol å embelets vägnar.
KAP. I.
Om konkurs-utslag och dess verkningar,
438. Hvarje handels- eller rörelse-idkande person, som upphör att betala, åligge
att inom tre dagar derefter, den dagen inräknad, då betalningarna inställdes, ingifva
förklaring om sitt insolvens- eller konkurstillstånd till Sekreteraren vid den handelsdomstol,
inom hvars domvärjo han häfver sitt lagliga hemvist. Är det ett bolag med handelsfirma,
åligge det bolaget att uppgifva hvar och en af de solidariska medlemmarnes
namn och hemvist till den handelsdomstol, inom hvars domvärjo bolagets hufvudkoutor
är beläget.
439. Jemte anmälan om insolvens-tillståndet åliggö det gäldenären, att till domstolen
ingifva förteckning å tillgångar och skulder eller, i annat fall, att tillkännagifva
skälen, sorn hindrat dess ingifvande. Förteckningen å tillgångar och skulder skall innehålla
uppteckning af gäldenarens fasta och lösa egendom, med utförda värden, uppgift
å fordringar och skulder, utdrag af räkenskapen öfver vinster och förluster, samt
likaså öfver omkostnaderne för rörelse och hushåll, börande sanningsenligheten utaf
samtliga dessa handlingar intygas utaf gäldenären, och desamma vara utaf honom daterade
och undertecknade.
440. Konkurs-rättegången öppnas genom domstolens utslag, gifvet antingen på
grund af gäldenärens anmälan (art. 438), eller i följd af en eller flere borgenärers yrkande,
eller ändtligen af embetspligt.
Detta utslag, hvari ändring kan vinnas, gånge emedlertid genast i verkställighet.
441. Uti det utslag, hvarigenom konkurs-rättegången blifvit öppnad, eller genom
ett sednare utslag, afgilvct efter inhemtadt utlåtande från den domstols-ledamot, som
blifvit till referent i målet och massans öfverförvaltare (Juge Commissaire) utsedd,
åligge det domstolen, antingen å embetets vägnar eller på behörig paris framställning,
att bestämma den tidpunkt, då betalningarnes upphörande skedde (»eller då konkurstillståndet
faktiskt begynte och hvarmed äfven dess juridiska verkningar inträda»).
Har domstolen ej något sednare särskildt utslag derom utfärdat, anses betalningarnes
52
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
upphörande hafva egt rum den dag domstolens utslag om konkurs-processens Öppnande
afkunnades.
442. Domstolens, i kraft af de nästföregående arliklarne, afkunnade tvänne
utslag skola olfenlligen anslås och införas i utdrag uti tidningarne, så väl i den ort,
der konkursen blifvit öppnad, som på alla de ställen, hvarest gäldenären har kontor
(etablissements).
443. Domstolens utslag, som öppnar konkursen, medförer genast, utan något
vidare utlåtande, gäldenärens skiljande från förvaltningen af alia hans tillhörigheter,
jemväl sådana, som kunna, så länge konkurstillståndet varar, honom tillfalla.
Ifrån denna tidpunkt må ej heller någon talan, vare sig i afseende å lös eller
fast egendom, i rättegångs- elier utsökningsväg, anställas emot konkursgäldenären, utan
bör sådan talan vändas emot konkursboets sysslomän eller kuratorer (les syndics); domstolen
dock efterlåtel, derest den finner sådant lämpligt, att i slika mål höra gäldenären
såsom mellankommande part.
444. Alla gäldenärens skulder, hvilkas förfallotid ännu icke inträffat, äro, så
snart utslaget om konkursens öppnande blifvit- a flum nåd t, att anse och behandla såsom
förfallne.
Har utgifvare af löpande skuldförbindelse, eller vexel-acceptant, eller trassent
utaf, för saknadt lillg o do hafvande, icke accepterad vexel, gjort konkurs, åligger det de
öfrige, som häfta i ansvar för förbindelsens eller vexelns betalning vid förfallotiden, att
derför ställa säkerhet, derest de ej föredraga att den omedelbart infria.
445. Utslag om öppnande af konkurs afbryter ifrån och med den dagen,
men endast emot konkursboet, ränteberäkning å alla fordringar, som icke äro tryggade
genom laga förmånsrätt, pant eller hypothek; fordringar, som sålunda äro försäkrade,
må ränta ej eller tillgodokomma vidare än som tillgång dertill gifves i den egendom,
sorn för förmåns-, pant- eller inteckningsrätten häftar.
446. Ifrån den tidpunkt, hvilken af domstolen blifvit bestämd såsom den, då
betalningarne upphörde (»eller då konkurstillståndet faktiskt tog sin början»), och ytterligare
tio (10) dagar före-denna tidpunkt, vare utaf ingen laglig verkan samt återgång
ovilkorligen underkastad hvarje handling eller åtgärd af gäldenären,
l:o hvarigenom fast eller lös egendom blifvit bortskänkt;
2:o hvarigenom a) ännu icke förfallne skulder blifvit liqviderade vare sig genom reda
penningar, transport af fordringar, eller försäljning af egendom och varor,
qvittning o. s. v. eller h) verkligen förfallna skulder äro vordne liqviderade
på annat sätt än genom betalning i reda penningar eller uti vexlar och andra
såsom betalningsmedel cirkulerande papper (effets de commerce);
3:o hvarigenom, frivilligt å gäldenärens sida eiler genom domstols utslag, intecknings-,
införsels- eller panträtt tillskyndats någon borgenär för fordran utaf
äldre datum.
447. På samma sätt kunna äfven alla afhandlingar, som af gäldenären, emellan
tidpunkten för belalningarnes inställelse och den, då konkurstillslåndet genom domstolens
utslag lagligen inträdde, hafva blifvit titulo oneroso, slutade, återgång underkastas
och blifva till ali laglig verkan tillintetgjorde, derest den eller de, som mottagit valuta
af gäldenären (qui ont recu) eller med honom afhandlat, haft kännedom om hans insolvens-tillstånd,
d. v. s. varit medvetande om att han sina betalningar inställt.
448. Hypotheks- och förmånsrätter, på giltigt sätt förvärfvade, kunna intecknas
ända till den dagen, då konkursen de jure eller genom domstolens utslag blifvit
öppnad.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10,
53
Sådane inteckningar, tagne efter tionde dagen, som föregått betainingarnes upphörande,
eller konkursens begynnelse do facto, oell intill dagen för domstols-utslagel,
som förklarar dess början de jure, kunna likväl upphäfvas och återgå, derest det förflutit
mer än 14 dygn emellan den dag, då hypotheks- eller förmånsrätten medgafs, och
dagen, då sjelfva intecknandet egde rum. Denna frist ökas med ett dygn, i fall afslåndet
emellan orten, der hypotheks- eller förmånsrätten medgafs, och stället, der intecknandet
sker, är mer än fem myriameter, och ytterligare med ett dygn för hvarje
fem myriameters längre afstånd.
449. Har vexelbref blifvit betaladt utaf gäldenären emellan de bestämda tidpunklerne
för konkursens början de facto och de jure, kan återgångstalan endast anställas
emot den, för hvars räkning vexeln blifvit tagen. 1 afseende på löpande skuldförskrifning
gäller samma stadgande emot första endossenten. Med hänsigt till båda åligger
bevisningsskyldigheten, att de voro medvetande om insolvensen eller faktiska konkurstillståndet,
den, som återgångstalan anställa vill.
450. Alla utmätningsålgärder för hyra emot den lösa egendom, som begagnas
för bedrifvande af gäldtjnärens rörelse, inställ os under de 30 dagar, som följa omedelbart
på konkursens öppnande de jure; dock att härigenom hinder icke må läggas i vägen
för hyresvärden alt bevara och försäkra sin hypotheksrält i dessa lösören, likasom
ej heller hyresvärden härigenom är stängd från att under liden återtaga sin uthyrde
okal, ifall han sig sådan rätt betingat.
KAP. II.
O/n förordnande af referent och öfoer förvaltare i konkursmål.
451. Uti samma utslag, som förkunnar öppnandet af konkurs,- förordnar handelsdomstolen
äfven en af sina ledamöter till referent i konkursmålet och till konkursmassans
öfverförvaltare (Juge Commissaire).
452. Denna referent och öfverförvaltare åligger särskildt pligten att påskynda och
hafva tillsyn öfver konkursmålets handläggning och allt hvad som hörer till massans
utredning. Jemväl vare han pligtig alt i domstolen föredraga alla tvister, som af konkursmålet
föranledas och öfver hvilka domstolen är behörig att döma.
453. Uti hvad denna referent och öfverförvaltare besluter och förordnar, kan icke
sökas ändring utom i de händelser, som af denna lag äro utstakade. I tby fall sökes
ändring hos handelsdomstolen.
454. När sorn helst under konkursens behandling stånde det handelsdomstolen
fritt, att, i stället för den först utsedde referenten, dertill förordna någon annan af
domstolens ledamöter.
KAP. III.
Om försegling af konkursboet och hvad genast är mot konkursg
alden är en alt vidtaga.
455. 1 det utslag, som förkunnar öppnandet af konkurs, ege handelsdomstolen
jemväl att anbefalla försegling af konkursboet och koiikursgäldenärens förvarande i bysättningshäkte,
eller vakt om hans person af en polistjänsteman eller gendarm.
Anser domstolsreferenten uppteckning af boets tillgångar kunna på en enda dag
förrättas, må dock försegling icke ega rum, ulan skall då uppteckning genast försiggå
54
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o iO.
Sedan omförmälda ålgärd blifvit mot gäldenären vidtagen, kan annat bysättningsutslag
emot honom icke sältas i verkställighet.
456. Har gäldenären ställt sig till efterrättelse hvad i föregående art. 438 och
439 finnes stadgadt, och är han, vid anmälandet om sitt obestånd, hvarken häktad för
skuld eller för annan orsak, stånde det handelsdomstolen öppet, att befria honom från
bysättningshäkte och från vakt om hans person; beroende dock på domstolen, att, när
gäldenär fått sådan befrielse åtnjuta, densamma, efter pröfning af omständigheterne,
jemväl af embetspligt sedermera återkalla.
457. När handelsdomstolen afkunnat utslag om öppnande af konkurs, åligge
det domstolens sekreterare att omedelbart tili behörig fredsdomare utfärda meddelande
af beslutet rörande försegling af konkursboet.
Fredsdomaren må dock, äfven fjöre handelsdomstolens utslag, kunna verkställa
försegling, så väl på grund af embetspligt, som på gjord anmaning af en eller flere
borgenärer, dock endast i fall af gäldenärens afvikande eller undanstickande af samtlige
eller en del af hans tillgångar.
458. Försegling äro underkastade gäldenärens magasiner, kontor, kassa, böcker,
handlingar, husgeråd och öfriga lösegendom.
Är konkursgäldenären en bolagsfirma, gånge på sådant sätt försegling i verkställighet
icke blott å den ort, der bolaget har sitt hufvudkontor, utan äfven på alla ställen,
der särskilda solidariska bolagsmän hafva deras hemvist.
Fredsdomare åligge att i hvarje fall, sedan försegling gått för sig, ofördröjligen
derom till handelsdomstolens ordförande afgifva berättelse.
459. Inom tjugu fyra timmar, sedan handelsdomstolen afkunnat utslaget om öppnande
af konkurs, vare domstolens sekreterare jemväl pligtig att utaf samma utslag till
krono-åklagaren i distriktet meddela utdrag, upptagande de hufvudsäkligaste omständigheter
och beslut, utslaget innefattar.
460. Verkställigheten af handelsdomstolens beslut angående konkursgäldenärens
insättande i bysättningshäkte, eller vakt om hans person, åligger krono-åklagaren eller
gode männen, hvem skyndsammast det utföra kan.
461. Finnas ej penningar i konkursboet, lillräcklige för utgifterne i och för utslaget
om konkursens öppnande, för samma utslags offentliga anslående och införande i
tidnipgarne, för förseglingen, för gäldenärens bysättning eller vårdnad, må dessa kostnader
förskjutas utaf statsmedel på anfordran af domstolsreferenten, och skall, hvad sålunda
utaf statskassan förskottsvis kan varda utbetaldt, återgäldas med förmånsrätt af
de först til! konkursboet inflytande penningar, dock oförkränkt den pant- eller hypotheksrätt,
för hvilken de först försålde tillgångarne kunna häfta.
KAP. IV.
Om förordnande tillsvidare af syssloman och förnyelse af valet utaf desamma,
462. Uti det utslag, som förklarar konkurs öppnad, utser handelsdomstolen äfven
en eller flere syssloman lills vidare.
Utan dröjsmål och sednast inom fjorton dagar åligge konkursmålets referent och
öfverförvallare alt sammankalla de förmodade borgenärerne och att inhemta de då till
städeskomnes
mening om hvilka borgenärerne äro och deras ställning till konkursboet,
samt om utnämning af nya sysslomän. Vid detta sammanträde skall protokoll föras,
hvari de närvarandes utsagor och anmärkningar upptagas, hvarefter detta protokoll till
domstolen ingifves.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
55
Efter föredragning af detta protokoll och inhemtad kännedom om de förmodade
borgenärerne, deras fordringsbelopp och vilkor, utnämner handelsdomstolen nja syssloman
eller bibehåller de förut lills vidare utsedde.
De sålunda förordnade sysslomannen förblifva i deras befattning, domstolen dock
obetaget, alt dem derifrån skilja och andra i deras ställe utse, uti de händelser och på
Sätt, som härefter bestämmes.
Antalet af sysslomän bestämmes efter sig företeende omständigheter under konkursen,
dock ej flere än tre; de kunna utses äfven bland personer, främmande för
massan, och erhålla, antingen de äro fordringsegare eller icke, efter aflagd redogörelse
för deras förvaltning, ett arfvode, som, efter i saken gifvet utlåtande af konkursmålets
referent, utaf domstolen pröfvas och bestämmes.
463. Till syssloman må icke utses någon gäldenärens anförvandt eller slägting
till och med fjerde led.
464. Förekommer anledning att förstärka antalet af redan förordnade syssloman,
eller att, i stället för någon eller några af dessa, utse nja; gore referenten derom
hemställan hos domstolen, hvilken då, enligt de i art. 462 utstakade former, eger alt
förordna i ämnet.
465. Hafva sysslomän blifvit nämnde flere än en, handle dock i gemensamt råd
och med gemensam ansvarighet, derest icke konkursens referent och öfverförvaltare .
uppdragit och bemyndigat en eller flera bland dem, att några åtgärder, hörande till
massans förvaltning, särskildt utföra, i hvilket fall de dertill af honom förordnade äfven
ensamt för utförandet ansvara.
466. Vill någon klandra sysslomännens åtgärder, anmäle sådant klander hos
referenten och öfverförvallaren, hvilken åligge, att sist inom tre dagar deröfver besluta,
den eller de klandrande obetaget, att i beslutet hos handelsdomstolen söka ändring;
gånge dock under tiden beslutet i verkställighet.
467. Hafva klagomål öfver sysslomannen blifvit hos referenten anförde af konkursgäldenären
eller af borgenärerne, ege lian, der han finner sådant lämpligt, att föreslå
det en eller flere af sysslomännen må frän deras befattning skiljas; varande honom
ock obetaget att af embetspligt och egen myndighet sådant föreslå; har referenten ej
inom åtta dagar öfver sådana hos honom anförda klagomål sig utlåtit, måga de hos
handelsdomstolen kunna anmälas. I förra som i sednare fallet lätte och afkunne handelsdomstolen,
samma dag anmälan gjorts, (en chambre du conseil) dess utslag öfver
den väckta frågan om sysslomännens entledigande, sedan domstolen först hört dessas
förklaring och referentens yttrande.
O J
KAP. V.
Om sysslomannens åligganden.
l:sta Sect. Allmänna bestämmelser.
468. Har försegling icke blifvit verkställd före sysslomännens förordnande, åligge
desse, att genast anlita fredsdomarens embetsbiträde för verkställighet deraf.
469. På framställning af sysslomännen, stände det referenten fritt alt från förseglingen
undantaga:
l:o nödiga kläder och husgeråd för gäldenären och hans familj, enligt skriftlig
förteckning, upprättad af sysslomännen, hvilken af referenten påtecknas;
2:o sådana varor, som äro underkastade försämring elier förskämning eller hastigare
fallande i värde, eller som medföra en alltför kostsam vård eller magasinshyra;
56
Kongl. Maj:ts_Nåcl. Skrifvelse, N:o 10.
3:o sådane varor af gäldenärens tillhörigheter, hvilka äro nödvändiga för fortsättning
af dennes rörelse eller yrke, derest denna eller detta icke kan afbrytas
utan borgenärernes skada;
å de i sistnämnde två punkter omförmäide, från försegling undantagne, effekter,
skall genast i fredsdomarens närvaro förteckning upprättas med åsätta
värden och hvilken af denna med sin påskrift vitsordas.
470. Om försäljningen af sistomförinälde, från försegling undantagne, varor och
effekter, likasom om fortsatta bedrifvandet af rörelsen eller yrket, åligge det sysslomännen
att draga försorg, på gifvet bemyndigande af referenten.
471. ,A gäldenärens böcker öfver rörelsen skall förseglingen brytas af fredsdomaren,
och desamma, sedan de af honom blifvit påtecknade (arretées), till gode männen
öfverlemnas; uti fredsdomarens protokoll upptages korteligen i hvad skick de befunnits.
Från kassaförseglingen må äfven af fredsdomaren uttagas vexlar, hvarpå accept
bör sökas, andra försknfningar, hvilkas förfallotid snart stundar, och i allmänhet sådana t
handlingar, innehållande fordrings- eller rättsanspråk, för hvilkas bevakande någon åtgärd
bör vidtagas. Alla sådana dokumenter öfverlemnas åt sysslomännen till bevakning
och indrifning, sedan noggrann förteckning derå blifvit tili referenten lemnad. Andra
fordringar indrifvas likaledes af gode männen mot deras qvitto Bref. ställde till
gäidenären, öppnas af gode männen; dock må denne, derest han är närvarande, biträda
vid öppnandet.
472. Domstolsreferenten må, efter den ställning, som gäldenärens bo synes
honom hafva, kunna föreslå gäldenärens försättande i frihet, genom tillsvidare utfärdadt
frids- eller lejdébref. Beviljar domstolen lejden, må den dock kunna ålägga gäidenären
att för något, efter omständigheterne bestämdt, belopp, ställa borgen att han på
kallelse skall inställa sig; hvilket belopp förverkas och hemfaller till massan, i fall han
deremot bryter.
473. Ilar referenten sådant lejdebref för gäidenären icke föreslagit, vare denne
obetaget, att sjelf derom anhålla hos domstolen, hvilken, efter referentens inhemtade
yttrande, deröfver ege att i offentlig session sitt beslut fatta.
474. Underhåll må gäidenären och hans familj kunna utaf massans tillgångar
tilldelas; och varde beloppet, sedan sysslomännen derom afgifvit förslag, utaf referenten
bestämdt, kunnande dock i referentens beslut ändring sökas bos domstolen.
475. Sysslomännen åligge, att kalla gäidenären till dem, för att i deras öfvervaro
boets böcker och räkningar afsluta. Infinner han sig icke på deras enskilda anmodan,
varde han bevisligen anmanad, att sist inom tvänne dygn sig inställa.
Antingen gäldenär erhållit lejdebref eller icke, stånde det honom fritt, att genom
ombud inställa sig, der han företett sådana hinder för sin personliga inställelse,
»om utaf handelsdomstolen godkända blifvit. 7
476. Har gäldenär icke till domstol ingifvit förteckning å tillgångar och skulder,
vare sysslomännen pligtige, att sådan förteckning genast upprätta, på grund af de upplysningar,
dem de från gäldenärens böcker och handlingar och i öfrigt kunna sig förskaffa,
hvilken förteckning dem åligger att till domstolens sekreterare aflemna.
477. Domstols referent bafve makt att förhöra gäidenären, hans kontorsbetjening
och öfriga tjenare och jemväl hvilken annan person som helst, så väl öfver hvad
som kan angå gäldbundna boets tillgångar och skulder, sorn rörande orsakerne till och
omständigheterne vid gäldenärens obestånd.
\
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
57
478. Ilar gäldenärs bo efter bans död blifvit försatt i konkurstillstånd, eller har
gäldenär, efter anmälan om sitt obestånd, aflidit, ståndc det bans enka, barn eller anhörige
fritt, att antingen sjelfve eller genom ombud i den aflidnes ställe biträda så vid
uppteckningen af boets tillgångar och skulder, som vid alla öfriga till konkurs-utredningen
hörande åtgärder.
2:dra Sect. Om förseglingens borttagande och bouppteckning.
479. Inom tre dagar åligge det sysslomannen, alt begära förseglingens borttagande
och att förrätta uppteckning och värdering af all gäldenärens egendom i fast och
löst, vid hvilken bouppteckning gäldenären vederbörligen kallas att komma tillstädes.
480. I den mån förseglingen hinner borttagas, verkställe sysslomännen, i fredsdomarens
närvaro, uppteckningen och värderingen, och protokollet deröfver varde tväfaldt
upprättadt samt af fredsdomaren påtecknadt, hvarje gång förrättningen a (bry tes.
Det ena af dessa protokoller varde till domstolen inom 24 timmar aflemnadt, det andra
heliade sysslomännen sjelfve. Sysslomän kunna, för protokollets uppsättning och
för värderingen, taga lill biträde hvem eller hvilka de behaga. Hvad som vid förseglingen
blifvit undanlaget och särskildt enligt art. 469 upptecknadt och värderadt, varde
vid bouppteckningen öfversedt, samt i hvad tillstånd det befinnes antecknadt.
481. Ilar gäldbundet bo, efter gäldenärens död, blifvit försatt i konkurstillstånd
och liar bouppteckning icke derförinnan skett, eller har gäldenären aflidit, efter tillkännagivande
utaf sitt obestånd, men före bouppteckningens verkställighet, gånge denna
genast för sig, såsom i föregående artikel stadgas, och skola gäldenärens arfvingar
vederbörligen kallas att dervid vara tillstädes.
482. Sysslomännen i hvarje konkursmassa åligge, alt, inom fjorton dagar efter
deras tillträde af sysslomans-befatlningen eller deras bibehållande vid densamma, till
domstolsreferenlen afgifva en summarisk berättelse eller redogörelse öfver konkursens
synbara förhållanden, öfver de hufvudsakligaste orsakerne till och omständigheterne vid
densamma, och öfver den karakter, den tyckes hafva. Denna berättelse, med referentens
egel utlåtande beledsagad, vare denne pligtig alt utan dröjsmål till den offentliga
åklagaren aflemna. Ilar berättelsen icke blifvit af sysslomännen inom stadgad tid till
referenten afgifven, tillkännagifve denne sådant jemte orsakerne dertill för offentliga
åklagaren.
483. Offentliga åklagaremaktens tjenstemän stånde fritt, att inställa sig uti gäldenärens
hemvist och bouppteckningen öfvervara; och håfve de jemväl, under hvarje
tidpunkt af konkursen, magt att äska meddelande utaf alla handlingar, papper och böcker,
som konkursen angå.
3:dje Sect. Om försäljning af konkursboets varor och öfriga lösegendom samt
inkassering af boets fordringar.
484. Efter slutad uppteckning och värdering varde gäldbundna boels samtlige
tillhörigheter i reda penningar, varor, fordringar, böcker, handlingar, samt gäldenärens
husgeråd och annan hans lösa egendom, till sysslomännen öfverlemnade, hvilka, genom
å boupptecknings-handlingen påtecknadt erkännande, derför ikläda sig ansvarighet.
485. Sysslomännen åligge, att, under domstolsreferentens tillsyn, fortfara med
indrifvande af konkursboets fordringar.
Bih. lill It. St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd. S Haft. 8
58
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N.-o 10.
486. Domstolsreferenten tillkomme, alt, sedan gäldenären blifvit hörd eller han
blifvit bevisligen för slikt ändamål kallad, bemyndiga sysslomannen, att skrida till försäljning
af konkursboets handelsvaror och öfriga lösegendom. Honom åligge likaså,
att afgöra huruvida försäljning må ske under hand eller å öppen auktion, med biträde
af mäklare eller andra för sådant ändamål förordnade offentliga tjenstemän. Syssloman
vare berättigade, alt bland den klass af offentliga tjenstemän, referenten sålunda
bestämt, utse de personer, dem de vilja använda.
487'. Sysslomän vare, efter dertill af referenten erhållet tillstånd och sedan
gäldenären deröfver hörts eller för sådant ändamål blifvit bevisligen kallad, berättigade
att ingå förlikning i alla konkursboets tvister, jemväl rörande sådana, som angå rättigheter
och talan i och för fast egendom.
Är föremålet för förlikningen utaf obestämdt värde eller öfverskrider det 300 francs,
håfve dock icke förlikningsaftalel laga verkan, derest det ej blifvit godkändt och faststäldt,
utaf handelsdomstol, i fall förlikningen angår lösegendom, utaf civil domstol, i händelse
det rörer fastighet.
Gäldenären varde kallad och hörd, förrän öfver fastställelsen afgöres, och håfve rätt
att fastslällelse-utslaget klandra. Ilar fastställelsen till föremål fråga om fast egendom,
vare hans anmälda klander tillräckligt att betaga förlikningsaftalel gällande kraft.
488. Har gäldenär blifvit från bysättningshäkte befriad, eller har han lejdebref
erhållit, må sysslomän kunna använda honom att biträda och upplysa dem i deras förvaltning,
och bestämme referenten det arfvode, sorn. bör honom derför tilldelas.
489. Alla penningar, influtne för försålde tillgångar eller inkasserade fordringar,
efter afdrag utaf' sådant belopp, som af referenten pröfvas nödigt för konkurs-förvaltningens
omkostnader och utgifter, åligge det sysslomän, att, å statskassans räkning, för depositionsmedel
insätta, sist inom tre dagar sedan penningarne influtit, och vare sysslomän
pligtige att för referenten sådan insättning styrka och redovisa; dröja de utöfver denna
tid med insättningen, gälde de konkursmassan ränta för alla summor, de uraktlåtit att
insätta.
Alla sådane i statskassan på deposition sräkning af sysslomän eller annor man för
konkursmassan insatta penningar måge ej lyftas, utan i kraft af referentens skriftliga
anordning. Har lyftning blifvit af referenten förordnad, men blifvit af någon bestridd,
och är lill följd utaf sådant bestridande qvarstad yrkad eller beviljad, åligge det sysslomän,
alt för qvarstadens undanrödjande vidtaga nödiga åtgärder.
Referenten vare berättigad att anordna utbetalning af konkursmassans insatta penningar
ifrån Statens deposit-kassa direkte lill borgenärerna efter utdelningslista, uppsatt
af sysslomännen och af referenten godkänd och lili verkställighet påtecknad.
4:de Sect. Om vidtagande af säkerhetsåtgärder i afseende å konkursmassans
tillhör igheter.
490. Sysslomän vare pligtige, alt, från den dag de i sin befattning inträda,
vidtaga alla nödiga åtgärder för betryggande af konkursboets rättsanspråk emot dem
de kunna angå, alt taga inteckning i fastigheter, som kunna vara pantförskrifna till säkerhet
för konkursgäldenärens afträdda fordringar, derest gäldenär sjelf ej inteckning
begärt, och varde inteckningen tagen i konkursmassans namn. Likaså åligge dem, att
för konkursmassans räkning laga inteckning uti konkursgäldenärens fasta egendom, derest
sådan är veterlig; sysslomännen anmäle, uti deras ansökning om inteckningen, blott
att konkurs eger rum och datum å det utfärdade utslaget, hvilket dem till sysslomän
utnämnt.
Kongl. Uajds Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
59
5:le Sect. Om for äring arnes anmälan och bevisning.
491. Ifrån den dag utslaget blifvit afkunnadt, hvilket öppnar konkurs, stånde
det borgenärerne fritt, att till domstolens sekreterare ingifva bevisen för deras fordringsanspråk
med bifogad förteckning, upplagande fordrans belopp. Sekreteraren vare
fdigtig, att öfver alla anmälda fordringar föra anteckning och att om de mottagna handingarne
gifva bevis. Likväl vare han icke ansvarig för sådana handlingar längre än
fern år efLer den dag, dä i hvarje konkursbo fordringarnes anmälan begyntc.
492. Borgenärer, som, vid den tidpunkt, då de ordinarie sysslomännen utnämndes,
eller de tills vidare förordnade såsom ordinarie (art. 462) bibehöllos, ännu ej hafva
enligt näst föregående art. sina fordringar anmält, varde genast anmanade, både genom
tillkännagivande i tidningarne och sekreterarens kallelsebref, att de, inom' tjugo dygn
ifrån lillkännagifvandets dalum, hafva alt sjelfve eller genom fullmäglige till gäldbundna
boets svsslotnän göra anmälan om deras fordringar och ingifva bevisen, hvarpå dessa
sig stödja, derest de ej föredraga, ali hos domstolens sekreterare, på sätt förr nämnts,
sine bevakningar verkställa, och erhålle, i hviiketdera fallet, öfver ingifvandet bevis af
den eller derti, som vederbör.
För de borgenärer, som, boende inom Frankrike, hafva sitt hemvist utom konkursdomstolens
domvärjo, ökas denna frist utaf 20 dagar med en dag för hvarje myriameters
längre afstånd ifrån domstolens säte till borgenärens hemvist.
För borgenärer, som hafva sitt hemvist utom Frankrikes gränsor på Europas fasta
land, ökas denna frist i öfverensstämmelse med de i 73 art. af Civila Rätteg.-ordn.
utstakade grunder.
493. Hafva tre dagar förflutit efter den frist, som i 1 och 2 mom. af nästföregående
artikel blifvit bestämd, tage granskningen af de anmälda fordringsanspråken
sin början och varde fortsatt utan afbrott på den dag och timma och å det rum som
af domstolsreferenten tilikännagifves. Sådant tillkännagivande varde borgenärerne meddelad
t uti den kallelse, som i föregående art, omförmäld är; och skola dessutom borgenärerne
genom ny anmaning, på enahanda sätt utfärdad, sammankallas.
Sysslomannens fordringsanspråk varde utaf domstolsreferenten granskade. Utaf
alla andra fordringar skall granskningen föregå inför referenten, i fordringsegarnes och
sysslomännens närvaro, hvilka sednare det åligger, att emot dem anföra de jäf, som
fordringsanspråkets beskaffenhet kan föranleda; — hvad å begge sidor anfördt blifvit
tage referenten till protokollet.
494. Borgenär, hvars fordran finnes upptagen i förteckningen öfver gäldbundna
boets skulder eller hvars fordringsanspråk blifvit, såsom ofvan förmäldt är, granskadt,
vare berättigad, att öfvervara granskningen af de öfrige borgenärernes fordringar och
att emot desse anföra sina jäf, ehvad granskningen af desamma redan är gjord eller
ännu pågår; samma rätt håfve ock konkursgäldenären sjelf.
495. Uti det af domstolsreferenten öfver granskningen af fordringarne förde
protokoll, varde antecknade fordringsegarnes eiler deras fullmägtiges hemvist jemte en
kort uppgift om beskaffenheten utaf de bevis och handlingar, hvarpå fordringarne sig
stödja; och varde deruti jemväl anmärkt, om uti dessa bevis och handlingar iiågon radering
eller skrift emellan raderne förekommer; skolande ock deruti slutligen upptagas,
om fordringsanspraket blifvit lemnadt utan anmärkning och godkändi eller bestridt.
496. Vid granskningen utaf hvarje fordran håfve referenten, äfven utan något
derom gjordt påstående, magt att å embetets vägnar ålägga borgenär, att sina böcker
och handlingar förete, eller utdrag utaf desamma, gjordt af den domstol, inom hvars
domvärjo han sitt hemvist häfver.
60
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
497. Varder fordran leninad utan anmärkning och godkänd, åiigge sysslomannen
att å 1'ordringsbevisen teckna följande förklaring:
v Godkänd fordran i konkurs lill belopp af den »
Referenten vitsorde ytterligare, med sin påskrift, denna sysslomannens förklaring.
Sist inom 8 dagar, sedan hans fordran blifvit granskad, åiigge hvarje borgenär,
att inför referenten med ed bekräfta fordringsanspråkets sannfärdighet.
498. Är fordran vorden bestridd, håfve referenten magt, att, inom utsatt kort
tid, de tvistande utan vidare kallelse lill handelsdomstolen förvisa, hvilken, sedan referenten
målet föredragit, detsamma pröfvar och afgör.
Anser handelsdomstolen nödigt, att, före pröfningen af målet, andra personer
varda deruti hörde och upplysningar inhemlade, ege domstolen anbefalla sådan undersöknings
anställande inför referenten, som eger att dertill kalla de personer, hvilkas hörande
anses behöflig!.
499. Har invändning blifvit gjord emot någon fordran och har det bestridda
fordringsanspråkets pröfning, på sätt nu sagts, blifvit till domstolen hänskjuten, men
domstolen funnit, att målet icke kan hinna med slutlig dom afgöras inom förloppet af
den frist, som i art. 492 och 497 är utstakad för anmälan af inom Frankrike boende
borgenärers fordringar, håfve då domstolen magt att efter omständigheterne besluta, att
med dom öfver sådan fråga skall anslå, tills borgenärerne hafva blifvit öfver frågan
om ackords ingående sammankallade och hörde.
Besluter domstolen uppskof med tvistens afgörande, stånde det den fritt att i
uppskofsutslaget tills vidare bestämma något visst belopp, för hvilket fordringsanspråkets
innehafvare må uppträda och rösta vid borgenärernes sammanträden.
500. Mäste sådan tvist till civildomstol hänskjulas, beslute jemväl handelsdomstolen
på förhand, om slik hänvisning må omedelbart försiggå eller uppskof dermed ega
rum; i förra fallet åiigge civildomstolen, alf, ulan vidare formaliteter, blott på anmälan
af svsslomännen, vederbörligen meddelad svarande borgenären, utan dröjsmål bestämma,
huruvida denne må tills vidare kunna i öfrige borgenärers öfverläggningar och
beslut deltaga, och för hvilket belopp.
Måste något fordringsanspråk hänvisas till ransakning inför brottmålsdomstol eller
inför korrektionel polisdomstol, ege handelsdomstolen likaledes att besluta uppskof eller
målets omedelbara hänvisning; dock må, i sistnämnde fall, handelsdomstolen icke medgifva
innehafvare utaf sådant fordringsanspråk, alt, förrän behörig kriminaldomstol i målet
dömt, uti de öfrige borgenärernes öfverläggningar och beslut deltaga.
501. Borgenär, emot hvars fordran invändning icke blifvit gjord, utan endast
emot yrkad förmåns- eller bypoiheks-rält för densamma, ege för fordrans belopp talan
föra såsom vanlig borgenär.
502. Har den frist gått till ända, som för borgenärer, utom Frankrike boende,
är uti art. 492 och 497 utstakad, åiigge det handelsdomstolen, alt genast företaga handläggning
af frågan om ackord emellan gäldenären och borgenärerne; dock med de förbehåll,
som i afseende på förstnämnde borgenärer uti 567 och 568 art. stadgade varda.
503. Hafva borgenärer, kände eller okände, uleblifvit och icke inom de ofvanföre
utstakade fristerne sine fordringsanspråk styrkt eller beedigat, måga de icke upptagas
å utdelningslislorne; dock stånde dem i thy fall öppet, alt återvinningstalan anställa,
ända till dess alt sisla utdelningen skett, dock träffe kostnaderne dervid dem
sjelfve. Har återvinning blifvit sökt, må anställandet af sådan talan ej utgöra hinder
för verkställighet af redan utaf domstolsreferent anbefallde utdelningar; men varder
ytterligare utdelning beslutad, förrän domstolen öfver slik anställd talan dömt, varde den
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
61
eller de borgenärer, som återvinning sökt, upptagne på utdelningslistan till sådant belopp,
domstolen lills vidare (provisoirement) bestämmer, och skola dessa belopp innestå
tills dömdt i saken blifvit.
Kommer borgenär och på föreskrifvet sätt styrker fordran, sedan utdelningar blifvit
gjorda, ege han ingen rätt till delaktighet i de massans tillgångar, som redan äro
vordne utdelade; men återslå ännu ouldelade tillgångar, vare honom hans rätt förbehållen,
alt utur dessa erhålla utdelning i den mån de andra borgenärerne förut sådan
bekommit och att i hvad derefter kan blifva öfrigt med dessa njuta lika rätt.
KAP. VI.
Om ackord och horgcnärcrncs bolag (du concordat et de 1’union).
504. Inom tre dagar efter de frister, som för fordringsanspråkens styrkande äro
utstakade, vare referenten pligtig att, för öfverläggning om ackord, genom domstolens
sekreterare sammankalla alla borgenärer, hvilkas fordringar blifvit styrkte och beedigade
eller, på sätt ofvan är sagdt, tills vidare erkände. Genom tillkännagifvande i tidningarne
och uti kallelsebrefven varde sammanträdets ändamål uppgifvet.
505. På dag, timma och ställe, som af referenten blifvit bestämda, ege, under
hans ordförandeskap, sammankomsten rum; de i föregående artikel oraförmälde borgenärer
instäile sig der (s’y presenteront) personligen eller genom behörigen befullmägtigade
ombud.
Konkursgäldenären varde jemväl kallad till delta sammanträde, och åligge honom
att, derest han på fri fot vistas, personligen tillslädeskomma. Endast i det fall att
referenten godkänt af gäldenären uppgifvet förfall, må det vara denne tillåtet att ställa
för sig befullmägligadt ombud.
506. För de församlade borgenärerne aflägge sysslomännen berättelse öfver konkursmassans
ställning, öfver de åtgärder och formaliteter, som blifvit verkställde och
iakttagne, och varde gäldenären häröfver börd.
Sysslomännens berättelse, utaf dem underskrifven, varde till referenten öfverlemnad,
hvilken det åligge, att till protokollet anteckna, hvad vid sammanträdet blifvit anförd
t och beslu tadl.
2:dra Sect. Om ackordet.
§. 1. Om ackordsaftalets ingående. '
507. Derest icke ofvansagde formaliteter blifvit iakttagne, må ej något ackordsaftal
emellan de tillstädeskomne borgenärerne och gäldenären (entre les creanciers deliberanls
et le debileur failli) kunna öfverenskommas.
Häfver icke så stort antal borgenärer, att de utgöra majoritet och tillika innehafva
tre fjerdedelar af styrkte och beedigade eller tills vidare erkända fordriogsbelopp,
till ackordsaftalet samtyckt, vare detta ogiltigt.
508. Borgenärer, som hafva inteckning, pant eller laga förmånsrätt, må icke för
sålunda försäkrade fordringar deltaga i beslut och omröstning om ackords-afhandlingen,
derest de icke intecknings-pant eller förmånsrätten sig afsäga. Rösta de, varde det
ansedt som en sådan afsägelse.
509. Kommer ackordsaftal till stånd, varde det genast, förrän sammanträdet
upplöses, underskrifvet. Har borgenärcrnes majoritet dertill samtyckt, men innehafva
dessa ej, på sätt förut sagts, tre fjerdedelar af fordringsbeloppet, eller tvertom hafva
62
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N.-o 10.
de bifallande väl fordringar till sådant belopp, men utgöra icke majoritet, varde då
öfverläggningarne uppskjutne allra högst åtta dagar, och de vid första sammanträdet
fattade'besluten håfve ingen verkan.
510. Har gäldenären blifvit sakfälld och dömd för bedrägligt förhållande
(eller efter andra och högsta strafifbarhetsgraden), må något ackord icke kunna afhandla».
Har ransakning emot gäldenär för bedrägligt förhållande blifvit anställd, varde
borgenärerne sammankallade för att afgöra, huruvida de förbehålla sig rättighet, att, i
fall af gäldenärens frikännelse, derefter öfverlägga och besluta om ackord; dock må
uppskof endast kunna beslutas af sådan majoritet, som i art. 507 beslämts. Nu har
uppskof i laga ordning blifvit öfverenskommel lills efter gäldenärens frikännelse; gälle då för
öfverläggningarne derefter om ackordet ofvan föreskrifne formaliteter och stadganden.
511. Har gäldenären blifvit sakfälld och dömd för »vårdslöst» förhållande (eller
efter första och lägsta s Ira liba rh e tsgra d c n ), må sådant icke utgöra något hinder för ackords-öfverenskommelse.
Är åtal emot gäldenären anstäldt för »vårdslöst» förhållande,
vare det likaledes borgenärerne obetaget alt öfverläggningarne om ackord uppskjuta
lill dess dom fallit, med iakttagande af de föreskrifter, som i art. 110 stadgade äro.
512. Hvarje borgenär, den der berättigad varit, alt i beslutet om ackord deltaga,
eller hvars rättighet dertill är vorden sedermera erkänd, håfve ock rätt att hos
handelsdomstolen sådant beslut klandra. Den slikt klander anställer, anföre i sin skrift
skälen derför, och lillkännagifve inom åtta dagar efter ackordets afslutande för sysslomännen
och gäldenären sin klandertalan vid äfventyr att annars icke varda hörd; kalle
ock då sysslomän och gäldenär, alt å klandret svara vid handelsdomstolens första derefter
inträffande session.
Nu har blott en syssloman blifvit förordnad, och vill han ackordsaftalet klandra,
begäre då, att ny syssloman må utses, och åligge honom, att emot den förordnade nye
sysslomannen iakttaga de formaliteter, som ofvan stadgade äro. Har det anställda klandret
sammanhang med andra frågor, hvilkas afgörande icke tillkommer handelsdomstolen,
uppskjule då denna sitt utslag, tills dessa frågor afdömde blifvit, och ålägge ho
nom,
som klandertalan väckt, alt, inom viss utsatt lid, berörde frågor vid behörig domstol
anhängiggöra och deröfver bevis till handelsdomstolen ingifva.
513. Ackordsaftal vare kraftlöst, derest det icke af handelsdomstolen fastställes.
Sådan fastställelse (homologation) meddele domstolen uppå yrkande af den part, som
aftalet först anmäler; dock må domstolen ej öfver sådan anmälan beslut fatta, förrän
den frist af åtta dagar förliden är, hvilken i föregående art. utstakas.
Har, under sagde frist, klander anställts, döme domstolen i ett och samma utslag
både öfver klandret och fastställelsen. Pröfvar domstolen det anställda klandret vara
på laga skäl grundadt, afkunne domstolen då det utslag, att ackordet är upphäfdt samt
utan verkan för hvar och en, hvars rätt det angå kan.
514. I alla frågor om fastställelse af ackord eller klander deremot, åligge refe
renten
att utlåtande afgifva öfver konkursmålets karakter och ackordsaftalets behörighet
(admissibilité), och må handelsdomstolen icke besluta, förr än sådant yttrande afgifvet
är.
515. Hafva ofvan stadgade föreskrifter icke blifvit iakttagne, eller synas så beskaffade,
ifrån det ailmännas eller borgenärernas intresse hämtade, bevekelsegrunder
förekomma, de der ackord hindra, ege domstolen fastställelse derå vägra.
§ 2. Om ackordets verkningar.
516. Ackordsaftalets fastställelse håfve förbindande kraft för alla borgenärer,
uppgifne eller icke, antingen de hafva bevakat och styrkt sina fordringar eller ej, och
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
63
jemväl för sådane, som utom Frankrikes fasta land hafva hemvist, likasom ock för dem,
hvilka, enligt art. 499 och 500, tills vidare fått borgenärstalan sig medgifven, hvad
helst belopp än genom slutlig dom kan varda dem tillagdt.
517. Genom ackordsfastställelsen varde samtlige borgenärerne bibehållne vid
den hypotheksrätt, hvilken de, medelst den enligt 3 § 490 art. tagna inteckningen,
förvärfvat i gäldenärens fasta egendom. För sådant ändamål åligge sysslomännen, att
i intecknings-protokollet låta införa ackordsfastställelse-utslaget, derest icke annorlunda
genom sjelfva ackordsaftalet blifvit beslutadt.
518. Sedan fastställelse-utslaget blifvit afkunnadt, må ej något klander, yrkande
ackordsaftalets ogiltighet och upphäfvande, upptagas, så vidt icke sådant klander
åberopar efter fastställelse!! upptäckt svekligt förhållande af gäldenären, antingen genom
undandöljande af tillgångar (diminution de 1’actif) eller falskeligen uppgifna skulder
(éxaggeration du passif).
519. Ilar fastställelse-utslaget vunnit laga kraft, upphöre genast sysslomännens
förvaltning.
1 närvaro af referenten afgifve sysslomän då till gäldenären slutlig redogörelse,
hvilken af denne påskrifves, sedan han deraf tagit kännedom och haft tillfälle göra sina
anmärkningar; likaledes öfverlemne de till honom samtliga konkursboets tillhörigheter
jemte alla böcker, handlingar och papper, hvaröfver gäldenären gifve sysslomännen bevis,
med godkännande af deras förvaltning. Referenten upprätte protokoll öfver hvad
sålunda vid sammanträdet blifvit gjordt och anfördt, och upphöre dermed hans befattning
såsom föredragande i konkursmålet och massans öfvérförvaltare.
Uppstår tvist emellan sysslomännen och gäldenären, döme deröfver handelsdomstolen.
,
§ 3. Om ackordets upphäfvande eller återgång.
520. Varder ackordsaftal upphäfdt, antingen på grund af svek, upptäckt efter
dess ingående, eller till följd af fallen dom, hvarigenom gäldenären efter lästställelsen
dömts till ansvar för bedrägligt förhållande, vare alla löftesmän för gäldenärens uppfyllande
af ackordsvilkoren befriade från deras ingångna förbindelser.
Fullgör gäldenär icke ackordsvilkor, må påstående om ackordsaftalets återgång
emot honom vid handelsdomstolen kunna väckas, hvilken dock icke må i frågan döma,
utan alt gäldenärens löftesmän blifvit hörde eller bevisligen kallade.
Upphäfver domstolen ackordsaftalet; vare dock löftesmännen derigenom icke befriade
från den större eller mindre ansvarighet, de för ackordets fullgörande sig iklädt.
521. Har, efter ackords fastställelse, åtal blifvit anstäldt emot gäldenär för bedrägligt
förhållande, och han i förvar eller allmänt häkte insatt, må handelsdomstolen
sådana åtgärder kunna föreskrifva, som den till borgenärernas säkerhet pröfvar nödige.
Dock upphöre dessa åtgärder genast från den dag, åklagaremakteu förklarat, att anledning
icke förekommer att åtalet fullfölja, eller gäldenären, anklagad, blifvit från åtalet
frikänd.
522. Varder för handelsdomstolen företedt utslag, hvarigenom gäldenär blifvit
till ansvar för bedrägligt förhållande fälld, eller har domstolen, genom dess eget utslag,
dömt, att ackordsaftal skall upphäfvas eller återgå, förordne då å nyo referent i konkursmålet
och en eller flere sysslomän.
Dessa sysslomän åligge:
att låta försegla gäldenärens tillhörigheter och böcker m. m., om de finna det nödigt;
64
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
att, med fredsdomarens biträde, utan dröjsmål skrida lill genomgående och jemförande
af samtliga gäldenärens tillgångar, papper o. s._v., enligt den förut upprättade
förteckningen, och att till denna göra sådana tillägg som saken föranleder;
att upprätta ny fullständig redogörelse för tillgångar och skulder; och
att genast låta offentligen anslå och i de derför utsedda tidningarne offentliggöra,
• jemte utdrag af domstolens för dem utfärdade sysslomanna-förordnande, kallelse till
borgenärerne, alt sist inom tjugo dagar förete och styrka deras fordringar, hvilken
kallelse ock varder utaf domstolens sekreterare till dem skriftligen utfärdad, i öfverensstämmelse
med art. 492 och 493.
523. Utan tidsutdrägt varde derefter, i enlighet med hvad i nästföregående art.
stadgadt är, fordringsauspråkens bevisning företagen, hvarvid likväl ny granskning af
sådana fordringar icke må ega rum, som förut blifvit godkända och beedigade, dock
utan hinder för förkastande eller nedsättning af fordringsanspråk, som kunna hafva blifvit
helt och hållet eller till en del godlgjorde.
524. När förenämnde åtgärder försiggått, sammankalle sysslomännen genast,
der nytt ackord icke mellankommit, borgenärerne, att yttra sig öfver sysslomannens
bibehållande eller förordnandet af nya.
Någon utdelning må icke beslutas, förrän, till bevarande af nya tillkomne borgenärers
rätt, den frist förlupii, hvilken uti art. 492 och 497 är vorden stadgad för utom
Frankrikes fasllands-område hemvist ägande borgenärer.
525. Aftal och åtgärder, ingångne och vidtagne utaf gäldenär efter ackordslastställelsen,
men före upphäfvandet eller återgången utaf denna, vare icke ogiltighetsoch
återgångs-talan underkastade, derest de icke svikligen skett till förfång för borgenärernes
rätt.
526. Borgenärer, hvilkas fordringar äro äldre än det upphäfua eller återgångna
ackordet, återinlräde uti alia deras rättigheter emot gäldenärens person, men till konkursboets
tillgångar hafva de blott rätt i förhållande till sådant belopp af deras styrkta
och godkända fordringar, som, efter erhållne utdelningar, slår åter att gälda.
Hvad i denna art. stadgadt blifvit, galle äfven i det fall, att, utan upphäfvande
eller återgång af ackordsaftalet, gäldenären råkar i nytt obestånd och för andra gången
varder i konkurstillstånd försatt.
3:dje Sect. Om nfslutande af konkurs för bristande medel.
527. Hafva före ackordsfastställelse eller inträdandet af borgenärernes bolagsförening
(1’Union), vid hvilken tidpunkt af konkursen som helst, konkursåtgärderna måst
inställas för bristande tillgångar till derför nödiga utgifter, må handelsdomstolen, efter
inhämtadt yttrande af referenten, kunna, jemväl å embetets vägnar, hesluta oeh afkunna:
att vidare behandling af konkursmålet upphörer. Har sådant utslag blifvit
fälldt, medföre det den verkan, att hvarje borgenär åter inträder i utöfningen af sin enskilda
rätt emot gäldenären, så emot person som emot egendom ; dock må verkställighet
af slikt utslag hvila, tills en månad efter afkunnandet förflutit.
528. Gäldenären, eller eho saken rörer, vare ohetaget, att, under den i nästföregående
art. utstakade tid, hos handelsdomstolen begära återkallelse utaf beslutet om
konkursens afslulande; dock åligge den, som sådan återkallelse söker, att antingen
styrka, det tillräckliga tillgångar finnas för konkursmålets fortsatta behandling, eller ock
att derför nedsätta hos sysslomännen så stort belopp, som pröfvas nödigt. De kostnader,
som för konkursboet uppstått lill följd af de åtgärder, som i kraft utaf föreskrifterna
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse. N:o 40.
65
terna i nästföregående art. kunna blifvit vidtagne, vare ock sökanden pligtig att på förband
godtgöra.
4:de Sect. Om borgenärernes b o lags förening (de 1’union des creanciers).
529. Är ackordsaftal icke kommet till stånd, träda borgenärerne, utan någon öfverenskommelse
sig emellan, blott till följd af sakens natur, till hvarandra i ett förhållande
af bolagsförening. Referenten åligge då, att skyndsamt inhemta deras yttrande
så väl öfver hittills förordnade, sysslomannens förvaltning, som huruvida de anse dessa
Jiöra bibehållas eller andra i deras ställe utses, Vid detta sammanträde hafva äfven
pant-, intecknings- och laga förmånsrätts-innehafvare rösträttighet, och referenten tage
till protokoll hvad borgenärerne yttrat; detta protokoll ingifve referenten derefter till
domstolen, hvilken, efter inhemtande derutaf, besluter, såsom i 462 art. säges.
Har domstolen icke bibehållit de förut förordnade sysslomannen i deras befattning,
utan nya utsett, aflägge de förra för de sednare, uti referentens närvaro, redogörelse
för deras förvaltning.
530. Borgenärerne varde jemväl hörde, om och huruvida understöd utaf konkursboets
tillgångar må tilldelas gäldenären. Har flertalet af borgenärerne sådant understöd
tillstyrkt, ege syssloman att föreslå beloppet och referenten att detta bestämma.
Uti hvad referenten sålunda bestämt må ändring kunna sökas hos domstolen, dock endast
af sysslomännen.
531. Har handelsbolag råkat i konkurs, må borgenärerne kunna medgifva en
eller flere af bolagsmännen ackords-förmån. Har sådant ackord blifvit afslutadt, förblifve
icke desto mindre bolagets gemensamma tillgångar under borgenärernes förvaltning,
hvilken dock icke må sträcka sig lill enskild egendom, tillhörig de bolagsmän, med
hvilka ackordet blifvit träffadt, och hvad dessa i aftalet utfästat sig, att till borgenärerne
erlägga, må icke utgå af gemensamma konkursboet, utan blott af deras enskilda tillgångar.
Den bolagsman, som ackord slutit, vare från all solidarisk ansvarighet fri.
532. Syssloman vare berättigade att tala och förvalta å konkurs-borgenärernes
vägnar, och åligge dem att påskynda utredningen och fordringarnes betalning; borgenärernc
dock obetaget, att uppdraga sysslomännen fortsättning af gäldenärens rörelse.
Besluta borgenärerne att gifva sysslomännen sådant uppdrag, bestämme de då
uti beslutet jemväl tid och omfång- för uppdraget samt huru stort belopp af reda penningar
sysslomännen, för nödiga utgifter i och för rörelsen, må kunna hafva hos sig innestående:
sådant beslut ege ej kraft, derest det icke blifvit fattadt i referentens närvaro
och samtyckt utaf | af borgenärerna, så till antal som fordringsbelopp. I beslutet
må borgenär af skiljaktig mening, och jemväl gäldenär, kunna hos domstolen ändring
söka, genom hvilket klander beslutets verkställighet dock icke må hindras.
533. Föranleda sysslomannens åtgärder i och för rörelsens fortsättning sådana
förbindelser, som öfverstiga konkursboets tillgångar, vare blott de borgenärer, som deltagit
i beslutet om rörelsens fortsättning, personligen ansvarige utöfver deras andelar i
tillgångarne, likväl blott inom gränsorna för det gifna uppdraget; och drabbe dem sådan
ansvarighet pro rata efter fordringsbeloppen.
534. Syssloman vare pligtige, likväl under referentens tillsyn, att påskynda försäljningen
af konkursboets fasta egendom, varor och lösören, och att boets fordringar
indrifva och dess skulder betala, utan att de hafva nödigt att dervid tillkalla
gäldenären.
Dih. till R. St. Prot. 48S3 & 4854. 4 Sami. 4 Afd. 6 Häft. 9
66
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
535. Syssloman håfve makt, all, när de sialia sig lill efterrättelse föreskriflerne
i 487 art., ingå förlikning i alla tvisler rörande rättsanspråk, tillhörige konkursboet
eller emot detsamma, och må icke gäldenärs klander utgöra något hinder emot sådan
förlikning.
536. Referenten vare pligtig att, under, den tid konkursboets utredning sålunda
fortgår, sammankalla borgenärerne minst en gång under första året, och äfven under
de påföljande åren, om anledning dertill förekommer. Vid sådana sammanträden aflägge
sysslomännen redogörelse för deras förvaltning, och kan då jemväl fråga upptagas om
deras bibehållande i svsslomansbefattningen eller om förordnande af nya, på sätt i art.
462 och 529 stadgadt är. . . /
537. Nu är konkursboets utredning slutad och tillgångarne utdelade; sammankalle
då referenten borgenärerne, och varde äfven gäldenären behörigen kallad; sysslomännen
aflägge vid delta sista sammanträde slutlig redogörelse; borgenärerne gifve ock
utlåtande, öfver huruvida gäldenären är ursäktlig (excusable) eller icke'; hvad då borgenärerne
hvar och en yttra, tage referenten till protokollet.
Med åtskiljandet af detta sammanträde väre äfven borgenärernes bolagsförening
upplöst.
538. Referenten ingifve lill domstolen protokollet, upptagande borgenärernes utlåtande
öfver gäldenärens ursäktlighet eller icke, beledsagadt utaf eget yttrande öfver
konkursens karakter och förhållanden, hvarefter domstolen afkunnar sitt utslag, huruvida
gäldenären är ursäktlig eller icke.
539. Har domstolen förklarat gäldenär icke ursäktlig, inträde då borgenärerne i
full utöfning hvar för sig utaf deras rättigheter och anspråk, så väl emot hans person
som hans egendom.
Är han vorden ursäktlig förklarad, vare då fri från alla anspråk utaf konkursborgenärerne
emot hans person, och håfve desse endast makt att emot hans egendom
göra deras rätt gällande, dock med de undanlag, som i särskilda lagar utstakas.
540. Ursäkllige må icke kunna förklaras gäldenärer, sakfällde för bedrägligt förhållande,
stellionatärer eller personer dömde för stöld, försnillningar, missbrukadt förtroende,
och ej heller allmänna medels förvaltare.
541. Ansökning om beneficium ccssionis bonorum utaf handlande må icke
kunna upptagas.
KAP. Xll.
Om olika slag af borgenärer och deras räll.
lista Sect. Om med-ansvarige och löftesmän.
542. Rorgenär, den der innehafver förskrifningar, undertecknade, endosserade
eller försedde med solidarisk betalningsförbindelse utaf gäldenären eller andre med-ansvarige,
som också befinna sig i konkurstillstånd, vare berättigad alt bevaka sitt fordringsanspråk
i samtlige konkursmassorna, och att mot dem göra sin rätt gällande till
förskrifningens fulla betalning.
543. För verkställde utdelningar å sådan, i flere konkursbon bevakad, fordran,
må icke något utaf dessa bon kunna väcka ersättningstalan mot ett eller flere utaf de
andre, förutan i den händelsen, att ifrån samtlige konkursboen erhållne utdelningar öfverstiga
fordrans belopp till hufvudstol, räntor och omkostnader, i bvdken händelse det
Kongl. Majits Nåd. Skrifvelse, Ako 10.
67
utbetalda öfverskottet återgår till den af dc med-ansvarige, för hvilken, efter förbindelsernes
ordning, de öfrige äro löftesman.
544. Har borgenär, innehafvare af förbindelser, för hvilka konkursgäldenär och
andra häfta solidariskt, före konkursen förskottsvis erhållit afbetalning å sin fordran,
ina sådan fordran endast med afdrag utaf förskottet godkännas i konkursen, och ege
han att, för hvad utur konkursboet icke kan blifva guldet», bålla sig till med-ansvarig
eller löftesman.
Har med-ansvarig eller löftesman gjort sådan afbetalning^ vare han berättigad,
att i konkursboet såsom fordran bevaka allt hvad han 'för konkursgäldenären uthetalt.
545. Har konkursgäldenären träffat aftal om ackord, vare det oaktadt borgenär
berättigad, att för hela sin fordrans belopp göra sin rätt gällande mot gäldenäreus
med-ansvarige.
2:dra Sect. Om borgenärer, som innehafva pant eller laga förmånsrätt i lösören.
546. Borgenär, som häfver laggild säkerhet i pant för sin fordran, vare endast
förbe hållsvik upptagen i förteckningen öfver konkursboets fordringsegare.
547. Panter må sysslomännen, med referentens tillåtelse, när som helst återlösa
lill förmån för konkursboet, mot betalning af den gäld, hvarföre de häfla.
548. Har pant icke blifvit af syssloman återlöst, utan är densamma vorden af
borgenär försåld för belopp, det hans fordran öfverskjuter, uppbäre dä sysslomän öfverskottet;
uppgår försäljningssumman deremot icke" lili fordrans belopp, vare borgenär
berättigad att för bristen erhålla utdelning i konkursboet såsom vanlig borgenär.
549. Arbetare, använde af gäldenären, ege för innestående arbetslön under den
månad, som konkursens öppnande föregick, laga förmånsrätt inom samma klass, sorn
civil-lagen lili ari. 2101 förunnat tjenstehjon.
1 samma klass åtnjute ock kontorsbetjening laga förmånsrätt för innestående lön
under de sex månader, som konkursen föregingo.
550. Den laga förmåns- och \indikations-rätt, som civil-lagen uti 4 mom. 2102
art. förunnat säljare af husgeråd, ege vid konkurs icke rum.
551. Sysslomän framlägge för referenten de borgenärers skäl, hvilka laga förmånsrätt
i konkursboets lösa egendom påstå, och anordne han, om skäl dertill förekomma,
å först inflytande medel godlgörandel utaf sådana fordringar.
Bestrides påstådd laga förmånsrätt, afgörc handelsdomstolen tvisten.
3:dje Sect. Om intecknings- och laga för måns-rätts innehafvares rätt till
fasta egendomen.
552. Sker utdelning af fastigheternas försäljningssummor före eller liktidigt med
utdelningen af lösa egendomens försäljningsbelopp, ege intecknings- och laga förmånsrätts
innehafvare, som vid utdelningen af fasta egendomens influlne försäljningspris icke
njutit full betalning, att för deras återstående fordringar taga Utdelning jemte de oprioriterade
borgenärer ne och i samma förhållande som desse, derest de sina fordringar
, styrkt och beedigat, såsom ofvanföre är sagdt.
553. Sker, förr än fasta egendomens försäljningssumma varder utdelad, en eiler
flera utdelningar utaf för försåld lösegendom inllutne medel, ege intecknings- och laga
förmånsrätts innehafvare att uti dessa sednare utdelningar deltaga i förhållande till hela
beloppet af deras fordringar, dock med de förbehåll, som här nedanföre stadgas.
68
Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse, N:o iO.
554. Nu har försäljning af fastigheterna försiggått, och är prioritetsordningen
emellan intecknings- och förmånsrätts-egande borgenärer vorden bestämdt utstakad, tage
då de ibland desse, som för sina fordringar blifvit till fulla beloppet hänvisade å fastigheternas
försäljningssumma, utdelning och betalning utur denna, efter afdrag af hvad
de utaf försålde lösörebeloppet förut uppburit;'hvad sålunda är vordet å fastighetsförförsäljningssumman
afdraget, gånge åter till utdelning emellan de oprioriterade borgenärerne.
555. Med inteckningshafvare, sorn blott för en del af deras intecknade fordringar
kunna blifva godtgjorde utur fasta egendomens försäljningssumma, förfares på det
sätt: att deras rätt till ytterligare utdelning utur den försålda lösegendomen bestämmes
i samma förhållande, som de oprioriterade borgenärernes, men efter afdrag af det fordringsbelopp,
för hvilket de genom utdelning utur fasta egendomens försäljningspris
varda godtgjorde. Hafva de génom föregående utdelningar af lösa egendomens försäljningsmedel
redan uppburit högre belopp, än hvad sålunda bestämts böra dem tillkomma,
varde öfverskottet innehållet å den utdelning, de från fasta egendomens försäljningsbelopp
hafva att undfå, och komme detsamma oprioriterade borgenärerne till godo.
556. Inteckningsha fvare, till godtgörande af hvilkas fordringar ingen tillgång
uppstår utur försäljningsbeloppen för de intecknade fastigheterna, njute samma rätt, som
de oprioriterade borgenärerne, och vare underkastade enahanda bestämmelser och föreskrifter,
som för dessa gällande äro, så väl rörande ackordsaftalet, som i allt öfrigt.
4:de Sect. Om hustrurs rätt.
557. Kommer gift man i konkurstillstånd, och är emellan honom och hans hustru
genom äktenskaps-kontraktet aftaladt, att den fasta egendom, hon då eger eller
som henne framdeles tillfalla kan, skall hennes enskilda tillhörighet utgöra, tage hon sin
fasta egendom åter, ehvad den genom arf, gåfva eller testamente häfver henne tillfallit.
558. Hustru, som sådant äktenskapsaftal gjort, återtage likaledes fastighet, som
af henne och i hennes namn är vorden förvärfvad för medel, de der härflutit från inkomsten
af fastighet, henne genom arf, gåfva eller testamente tillfallen; dock njute hon
ej denna rätt, derest icke uti köpeafhandlingen uttryckligen finnes intaget, att köpeskillingssumman
sålunda utgjort hennes egna tillgångar, och genom bilagd bouppteckning
(inventaire) eller annan fullt vitsordsegande handling (aete authentique) detta förhållande
jemväl styrkes.
559. Utom i det fall, att äktenskapsaftal uttryckligen innehåller sådan bestämmelse,
sorn i föreg. art. 557 sagd är, vare del alltid laga förutsättning (une présomption
legale), att fast egendom, inköpt af hustru, tillhörer mannen och med hans penningar
blifvit betalad, samt följaktligen utgör en del af konkursboets tillgångar, så vidt
icke hustrun gitter motsatsen bevisa.
560. Likaledes vare hustru berättigad, att återtaga sådana lösören, till hvilka
hon genom äktenskapsaftalet förbehållit sig eganderätt, vare sig att de då voro hennes,
eller genom arf, gåfva eller testamente henne sedermera tillfallit, och ej heller till det
gemensamma boets tillhörigheter någonsin öfvergått; dock måste, för åtnjutandet af sådan
rätt, styrkas genom bouppteckning eller annan vitsordsegande handling, att ifrågavarande
lösören äro desamma.
Brister hustrun i sådan bevisning, vare alla lösören, så för mannens bruk sorn
för hustruns, liemfallne till konkursboet, på hvad sätt än äktenskapsaftalet må vara
uppgjordt; sysslomän dock förbehållet att, med referentens begifvande, till hustrun återlemna
det linne och de kläder, som för henne äro nödvändiga.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
69
561. Sådan vindikalions-talan, hvartill art. 557 och 558 förvara hustrus rätt,
må dock af henne ej utöfvas med annat vilkor, än att hon ansvarar för de skulder
och inteckningar, för hvilka fastigheterna kunna lagligen häfta, vare sig att hon frivilligt
dertill förhundit sig eller i laga ordning blifvit det ålagd.
562. Har hustru hetalt skulder för sin man, varde det antaget som laga förutsättning,
att hon verkställt dessa betalningar med mannens penningar; och, derest hon
icke motsatsen bevisa förmår, må hon följaktligen någon talan derför icke kunna emot
konkursboet anställa.
563. Är mannen idkare af handel eller rörelse (commercant) vid äktenskapets
ingående, eller har han, då utan bestämdt yrke, sådan rörelse under loppet af året begynt,
utgöre endast de fastigheter, dem han vid äktenskapets ingående egde, eller som
honom sedermera genom arf, gåfva eller testamente tillfallit, hypotbeks-säkerhet för
hustrun :
l:o För de penningar och den lösa egendom, hon genom dotal afhandling kan
hafva i boet infört, eller som efter äktenskapet genom arf, gåfva eller testamente henne
tillfallit, hvilka penningars utbetalning eller hvilken lösegendoms öfverlemnande till
henne hon dock vare pligtig att genom vitsordsegande handling af visst datum bestyrka
; 2:o för vederlag af sådan egendom, som under äktenskapet kan hafva blifvit afhänd;
3:o för godtgörande af skulder, dem hon gemensamt med sin man kan hafva gjort.
564. Var mannen idkare af handel eller annan rörelse vid äktenskapets ingående,
eller har han, då utan visst yrke, under loppet af det år, som på äktenskapet
följde, sådan rörelse begynt, ege hustrun icke någon talan emot konkursboet för de
fördelar, som uti giftermålskontraktet kunna vara henne af mannen utfästade, men ege
icke heller borgenärerne tvertom emot henne någon talan för de fördelar, som hon till
mannen kan häfva i samma kontrakt utfästat.
KAP. VIII.
Om fördelningen bland borgenärerne af lösöreboets försäljningsbelopp.
565. Beloppet af försåldadösöreboet, efter afdrag af kostnader och utgifter för
konkursförvaltningen, af det understöd, som kan hafva blifvit till gäldenären och hans
familj lilldeladt, och af de summor, som kunna hafva blifvit till laga förmånsrätt egande
borgenärer utbetalde, varde fördeladt emellan borgenärerne mark om mark efter
deras styrkta och beedigade fordringar.
566. För sådant ändamål vare syssloman pligtige, att till referenten hvarje månad
aflemna redogörelse för konkursboets ställning och för beloppen, som för boet äro
vordne insatte å statskassans räkning för deponerade medel; pröfvar referenten lämpligt,
anordne han då utdelning bland borgenärerne, bestämme summan deraf och håfve
vårdnad å att borgenärerne varda om utdelningen underrättade.
567. Till borgenärer, som hafva hemvist i Frankrike, varde ingen utdelning
verkställd, förrän motsvarande belopp blifvit afdraget och satt i förvar för borgenärer,
bosatte utom Frankrike, i förhållande till de fordringar, för hvilka de kunna vara i
den upprättade förteckningen öfver skulderna uppförde.
Äro icke sådana fordringar upptagne i förteckningen till viss summa, må referenten
kunna besluta, att det i förvar satta beloppet skall ökas, i hvilket beslut sysslomännen
likväl kunna bos handelsdomstolen ändring söka.
568. Det i förvar satta beloppet fortfare att innestå på statskassans räkning
för deponerade medel ända lill utlöpandet af den frist, som i sista § af art. 492 är
70
Kongl. Alaj.-ts Nåd. Skrifvelse, Nio 10.
vorden bestämd; hafva de borgenärer, som utom Frankrike hemvist ega, icke bevakat
och styrkt sina fordringar, på sätt denna lag stadgar, varde beloppet utdeladt till de
erkända borgenärerne.
På samma sätt varde i förvar nedsatt motsvarande belopp för sådana bevakade
fordringar, hvilka ännu icke hafva blifvit slutligt pröfvade och godkända.
569. Sysslomännen må ej utdelning verkställa till någon borgenär, som icke
uppvisar den handling, hvarpå fordringsanspråket sig stödjer; uppå denna handling anteckne
sysslomän den summa, som af dem blifvit ötbetald, eller som blifvit tili utbetalning
anordnad. Kan sådan handling omöjligen företes, håfve referenten ändock magt,
att, efter inhemtande af hvad bevakningsprotokollet öfver den i fråga varande fordran
innehåller, gifva till utbetalningen lof. Borgenär erkänne ock skriftligen på utdelnigsräkningen
den af honom mottagna summan.
570. Har ackord icke kommit till stånd, må sådana konkursboets fordringar
och anspråk, hvilkas indrifvande ej kunnat verkställas, utaf borgenärerna, efter i behörig
ordning fattadt beslut, dock icke utan att handelsdomstolen, efter gäldenärens behöriga
kallande, dertill gifvit lof, kunna i helt eller delvis till den mestbjudande försäljas;
afhandling derom och vidtagande af nödiga åtgärder för försäljningen åligge
sysslomän.
Rörande det ämne, hvarom här stadgats, stånde det hvarje borgenär fritt att utaf
referenten yrka borgenärernes sammankallande för att derom beslut fatta.
KAP. IX.
Om försäljningen af gäldbundna boels fasta egendom.
571. Borgenär, som icke i någon fastighet häfver inteckning, må ej för fasta
egendomens försäljning kunna vidtaga någon laga påföljd egande åtgärd.
572. Har ackord icke, på sätt och i den ordning föreskrifvet är, kommit till
stånd, och är före denna tidpunkt laga åtgärd till fasta egendomens försäljning icke
vidtagen, vare sysslomän till slik åtgärds vidtagande allena behörige; vare de ock pligtige,
likväl med referentens lof, att inom åtta dagar efter berörde tidpunkt till sådan
åtgärd skrida, med iakttagande utaf de formaliteter, som för a fy 11 ring af minderårigs
gods utstakade äro.
573. Nu hafva sysslomän sådana åtgärder vidtagit, och har auktion derpå följt,
och har vid auktionen gjordt anbud blifvit med klubbslag fästadt; då må sedermera
'icke högre anbud antagas på andra vilkor oeh annat sätt, än som bär stadgas:
l:o Det högre anbudet skall göras inom 14 dagar efter auktionen, och må icke
vara under den vid auklionstillfället bjudna och med klubbslag fästade summan, med
tillägg af en tiondedel utaf samma summa; detta anbud göres vid allmänna civildomstolens
i orten sekreteriat, i öfverensstämmelse med den i civila rättegångs-lagboken 710
och 711 art. föreskrifna ordning, och ingen må det vara förvägradt, att sådant högre
anbud göra.
2:o Ilar sådant högre anbud gjorts, stånde det ock hvar och en fritt att bjuda
öfver detsamma; högsta sålunda gjorda anbud varde med klubbslag befästadt, och må
ej derefter något ytterligare anbud kunna antagas.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
71
KAP. X.
Om vindikation.
574. Nu är konkurs öppnad, och finnas då i konkursboet remisser af vexlar
och andra löpande skuldförskrilningar, som ännu icke äro betalda, bafve egaren magt
alt sådana papper vindicera, der han dem till konkursgäldenären insändt, med det uppdrag
allena, att desamma inkassera och antingen ställa beloppet till bans förfogande
eller använda det till vissa uppgifna utbetalningar.
575. Likaledes må egaren kunna vindicera, helt och hållet eller till en del, så
länge de in-specie finnas till, varor, afsända lill konkursgäldenären, för att hos honom
uppläggas eller af honom för egarens räkning försäljas.
Köpeskillingen, hel och hållen eller till en del, må ock för sådana till försäljning
öfverlemnade varor kunna utaf deras egare vindiceras, när köpesumman icke blifvit betald,
eller ej till beloppet bestämd (ni regte en valeur) och ej heller i conto courant
emellan köparen och konkursgäldenären godtgjord.
576. Ändtligen kunna ock varor vindiceras, de der blifvit försålda och afsända
till konkursgäldenären, så länge de ännu ej blifvit införda och mottagna, i hans magasiner,
eller uti den kommissionärs, åt hvilken konkursgäldenären kan hafva uppdragit
alt desamma för hans räkning försälja.
Dock vare ej sådan vindikation medgifven, då de afsända varorna hafva före ankomsten
blifvit utaf konkursgäldenären utan svek försålda efter faktura och konnässement
eller efter forsedel, behörigen undertecknad utaf afsändaren.
Den der sålunda varor vindicerat vare dock pligtig att ersätta konkursboet allt
hvad han i förskott å varorna uppburit, likasom ock alla andra förskottsvis betalde utgifter
för frakt- och forsel-lön, kommissionskostrtader, assuranser, eller andra omkostnader,
jemväl ock att betala de skulder, för hvilka varorna af sådan anledning
häfta kunna.
577. Säljare vare berättigad qvarhålla varor, som af honom, då köparen råkade
i konkurstillstånd, ännu icke blifvit till denne utlemnade eller afsända, vare sig
till denne sjelf eller lill annan man för hans räkning.
578. Vilja sysslömän, med referentens lof, lösa varor, hvarom handlas i de
tvänne föregående arliklarne, bafve de magt dertill; erlägga de dock i slikt fall den köpeskilling,
som emellan säljaren och konkursgäldenären blifvit öfverenskommen.
579. Vindikationskraf må af sysslomän, dock ej utan referentens godkännande,
kunna bifallas; kommer tvist upp, döme deröfver handelsdomstolen, sedan referenten
blifvit i saken börd.
KAP. XI.
Huru ändring sökes uti utslag och domar i konkursmål.
580. Uti utslag, sorn förklarat konkurs öppnad, eller som bestämt inträdandet
af konkursens juridiska verkningar vid en föregående tidpunkt, kan ändring sökas såsom
återvinningstalan (opposition), inom åtta dagar af konkursgäldenären och inom en
månad utaf hvar och en annan i saken delegande part; dessa frister räknas ifrån den
dag, då utslagen offentligen anslogos och i tidningarne tillkännagåfvos, såsom i 442 art.
föreskrifvet är.
72
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
581. Söker borgenär, att dagen, från hvilken betalningarnes upphörande skall
räknas, må bestämmas vid annan tidpunkt, än domstolen bestämt, varde sådan ansökning
ej upptagen, der den ingifves efter de frister, som för fordringsanspråkens
bevisning och beedigande hafva blifvit utstakade; hafva dessa frister utlupit, vare tidpunkten,
hvarifrån betalningarnes upphörande skall räknas, oåterkalleligen för borgenärerne
bestämd.
582. Inom 15 dagar ifrån delgifvandet må ändringssökande genom appell fullföljas
uti hvilken dom som helst, fallen i konkursmål. För part, som eger hemvist,
längre aflägset från domsätet än fem myriameter, varde denna frist ökad med en dag
för hvarje fem myriameters längre afstånd.
583. Hvarken såsom återvinningstalan, eller genom appell, eller i kassationsväg
må ändring kunna sökas:
l:o i de utslag, som förordna konkursreferent eller annan domstolsledamots utseende
i de först förordnades ställe, eller tillsättning eller entledigande af syssloman;
2:o i de utslag, sorn afgöra frågorna om konkursgäldenärens personliga frihet och
underhållet för honom och hans familj;
3:o i de utslag, som gifva lof till försäljning af konkursboets varor och lösören;
4:o i de utslag, som bestämma uppskof i ackordsfrågans afgörande och att borgenär,
hvars fordran blifvit bestridd, må tills vidare deltaga och rösta vid borgenärernes
sammanträden;
5:o i de utslag, genom hvilka handelsdomstolen afgör besvär, som öfver de åtgärder,
dem referenten inom området för hans embetsmyndighet anbefallt, hafva
blifvit förda.
ANDRA TITELN.
©in förseelser och brott i konknrsniHl.
KAP. I.
Om förseelser i konkursmål, eller sådant gäklenärens förhållande, som efter
första straffbarhetsgraden bestraffas (de la banqueroute simple *).
584. Konkursgäldenärens förseelser bestraffas såsom i allmänna strafflagen (Gode
Pénal) bestämmes; sådana åtal kunna väckas och utföras af sysslomän, af hvar och en
borgenär och utaf allmänna åklagare; de afdömas af Correctionella polis-domstolarne.
585. Dömd och slraffad efter första straffbarhetsgraden varde konkursgäldenär
för följande förseelser:
l:o om hans personliga eller husbålls-utgifter pröfvas öfverskrida hvad behörigt varit
(sont jugées excessives);
2:o om han har förlorat och förstört stora penningesummor på spel, vad och dylika
äfventyrliga företag, eller på diktade varu-, statspappers- och aktieslutningar
(börs- och leveransspel);
3:o
*) Motsvarande ungefärligen begreppet »vårdslöst förhållande» i Svenska konkurslagen.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
73
3:o om, i afsigt alt fördröja sin konkurs, han köpt för att sälja till underpris, och
i samma syftemål inlåtit sig i betungande lån- eller vexelcirkulations-alfärer,
eller andra förstörande utvägar, för att bereda sig penningetillgångar;
4:o om, efter betalningarnes upphörande, han har betalt någon borgenär till de
öfriges skada.
586. Efter första straffbarhetsgraden må konkursgäldenär kunna dömas till straff
i följande fall:
l:o om han för annor man, utan mottagen valuta, ingått i ansvarighetsförbindelser,
som, jemförda med hans samtida förmögenketsställning, pröfvas öfverstiga
hvad behörigt varit;
2:o om han på nytt råkar i konkurstillstånd, utan att hafva fullgjort, hvad han i
träffadl ackordsaftal lill sina förra borgenärer häfver utfästat;
3:o om han ingått äktenskap med dotalkontrakt, eller båda makarnes skilda förmögenhet,
och icke ställt sig till efterrättelse, hvad denna lag stadgar i 69 och
70 artiklarne;
4:o om inom tre dagar efter betalningarnes upphörande han icke för behörig domstol
tillkännagifvit sitt obestånd, på sådant sätt art. 438 och 439 stadga, eller
om detta lillkännagifvande icke uppgifvit namnen på alla hans solidariska bolagsmän
;
5:o om, utan lagligt förfall, han uteblifver på kallelse af referent eller sysslomän
i stadgade fall och inom utstakad frist, eller han icke inställer sig för rätta,
personligen eller genom fullmäktig, då han sin personliga frihet tillgodonjuta fått;
6:o om han icke-fört bok öfver sin rörelse och för hvarje år ej behörigt balansextrakt
upprättat; — om hans böcker och balans-extrakter äro ofullständiga
eller oordentligt förde och upprättade; — om hans räkenskaper icke sannfärdigt
framställa tillgångar och skulder, detta dock utan svekfull afsigt å
hans sida.
' 587. Har åtal efter första straffbarhetsgraden blifvit emot konkursgäldenär af
allmän åklagare fullföljdt, må kostnaderna derför ej i någon händelse falla konkursboet
till last.
Är ackprd kommet till stånd, må statskassan icke väcka någon talan emot gäldenären
för ersättning af sådana kostnader, förrän de betalningstider lupit till ända,
till hvilka han emot borgenärerne sig förbundit.
588. Är åtal å borgenärcrnes vägnar vordet emot gäldenären ulfördt af sysslomän,
falle kostnaderna konkursboet till last, der denne blifvit frikänd; har han blifvit
fälld, drage statskassan kostnaden, för hvilken hon dock ege ersättningstalan mot gäldenären,
på sätt i föregående ari. är sagdt.
589. Ej må sysslomän mot gäldenär anställa åtal efter första straffbarhetsgraden,
eller i sådant åtal uppträda såsom civil part, derest icke borgenärerne vid sammanträde,
med enkel röstpluralitet efter antalet, hafva slikt beslut fattat.
590. Har enskild borgenär sådant åtal anställt, bäre han sjelf kostnaderna, der
gäldenär blifvit frikänd; har han blifvit fälld, åligge det statskassan.
Bih. till R. St. Prot. 1833 & 1831. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 10
74
Kongl. Maj:t$ Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
KAP. If.
O/n bedrägligt förhållande eller gäldenärens brottslighet efter andra straffbarhetsgraden
(banqueroute frauduleuse).
591. Såsom bedräglig gäldenär varde dömd och straffad, på sätt allmänna strafflagen
bestämmer, hvarje handels- och industri-idkare, som förstört eller undandöljt sina
böcker, som undansnillat eller, under falskt förebärande, minskat någon del af sina tillgångar,
eller som i sina böcker och papper, eller genom offentliga handlingar eller enskilda
förskrifningar, eller i sin förteckning öfver tillgångar och skulder svikligen erkänt
gäld, för hvilken han icke häftar.
592. Har åtal för bedrägligt förhållande blifvit full följd t, må kostnaderna derför
uti ingen händelse kunna drabba konkursboet; häfver en eller flere borgenärer deltagit
i åtalet såsom civile parter, falle kostnaderna, i händelse af frikännelse, på
dem sjelfva.
KAP. III.
Om brott och förseelser, begångna i konkurs/nål af andra an gäldenär en.
593. Till samma straff som bedräglig gäldenär skola dömas:
l:o hvar och en, som blifvit förvunnen, att till gäldenärens fördel hafva undansnillat,
gömt eller, under falskt förebärande, minskat någon del eller det hela
af gäldenärens tillgångar i löst eller fast, utan att sådant må lägga hinder för
bestraffandet af öfriga brott, som i 60 art. af allm. strafflagen uppräknas;
2:o hvar och en, som i konkurs svikligen bevakat och beedigat diktade fordringar,
antingen i eget namn eller genom andra personers begagnande ;
3:o hvar och en, som, idkande rörelse i annans eller dikladt namn, blifvit förvunnen
lill sådana brott, som i art. 591 uppräknas.
594. Make (conjoint), gäldenärens anhörige i upp- eller nedstigande led, eller
släglingar i samma skyldskapsgrader, hvilka, utan att hafva handlat i samråd med honom,
blifvit beträdde med att hafva undansnillat, gömt eller afhändt något gods, konkursboet
tillhörigt, straffas såsom för stöld.
595. Uti de fall, hvarom i föregående artiklar stadgas, åligge den domstol, hos
hvilken åtalet är vordet anhängiggjordt, att, äfven då den åtalade blifvit frikänd, upptaga
och besluta:
l:o jemväl der sådant yrkande ej gjorts, öfver konkursboets återinsättande i den
egendom, de rättigheter och de anspråk, som blifvit detsamma svikligen undanhållne; och
2:o öfver fordrad skadeersättning, hvars belopp domstolen ege att efter omständigheterna
bestämma.
596. Syssloman, som gjort sig skyldig till oredlig förvaltning, straffas »korrektionelt»
(correctionellement), såsom i art. 406 i allmänna strafflagen säges.
597. Borgenär, som, genom aftal med gäldenär eller eho det vara må, betingat
åt sig särskilda fördelar för sitt röstande vid horgenärernes sammanträden, eller som,
genom enskildt ackord, utverkat åt sig någon särskild förmån utur konkursboets tillgångar,
straffas korreklionelt med fängelse, dock ej mer än ett år, och med böter, som
likväl ej må öfverstiga 2000 francs.
Är den brottslige syssloman uti konkursboet, må fängelsetiden kunna fördubblas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o i 0.
75
598. Afhandlingarne varde dessutom förklarade upphäfne och utaf ingen verkan,
så väl emot andra, som emot gäldenären sjelf; de summor eller värden, dem
borgenär genom slika aftal uppburit, varde han äfven förpliktad att återbära.
599. Är talan om sådana aftals upphäfvande i civil väg väckt, döme derom
handelsdomstol.
600. Alla utslag och domar, hvarigenom, så väl i kraft af detta som de tvänne
föregående kapitlens stadganden, någon blifvit fälld och straff ådömd, skola på den
sakfälldes bekostnad offentligen anslås och publiceras, på sätt i 42 art. i denna lagbok
»tadgas.
KAP. IV.
Om förvaltningen af konkursboets tillhörigheter, då gäldenär blifvit anklagad
och sakfälld ejter 1 \a eller 2: dr a straffbar helsgraderne.
601. Ilar gäldenär blifvit lagförd och dömd för straffbart förhållande, vare ali
annan civil talan än sådan, hvarom i 559 art. säges, skild ifrån åtalets utförande, och
domstol, hvilken öfver åtalet åligger att döma, korrektionel polisdomstol eller hofrätt,
må icke tillvälla sig eller inblanda sig uti någon af de åtgärder, som äro föreskrifne
om , och angå förvaltningen af konkursboets tillhörigheter.
602. Sysslomän vare dock pliktige alt tillhandagå allmänna åklagaren med alla
de upplysningar, papper och handlingar, sorn kunna af denne äskas.
603. Sådana af sysslomännen tillhandahållna papper och handlingar skola
under ransakningens fortgång meddelas allmänna åklagaren genom handelsdomstolens
»ekreteriat, hvilket dertill vare förpligtadt, på sysslomannens anmaning; syssloman ock
obelaget, att så väl utur dessa handlingar och papper göra enskilda anteckningar, som
att ifrån dem genom sekreteriatet erhålla styrkta och vitsordade utdrag.
Papper och handlingar, som ej enligt behörigt förordnande skola hos domstolen
förvaras, varde till sysslomännen emot deras bevis återställda.
TREDJE TITELN.
Om »réliaMlitatlon».
604. Konkursgäldenär, som till fulla beloppet godlgjort sina borgenärers fordringar
med räntor och omkostnader, må kunna varda rehabiliterad.
Är han bolagsman uti handels- eller industribolag, må han dock ej réhabilitation
erhålla', derest icke samtlige bolagets skulder blifvit på sådant sätt godlgjorde, skulle
han äfven, för sin enskilda andel-i dessa såsom bolagsman, hafva erhållit ackord.
605. Ansökning om réhabililation ingifves till den hofrätt, inom hvars dornvärjo
den sökande häfver sitt hemvist. Vid ansökningen varde bilagde borgenärernes
qvitto, bref och öfriga handlingar, som till bevis för densamma kunna tjena.
606. Ilofrättens advokatfiskal (le procureur general), till hvilken ansökningen
varde meddelad, afsönde utaf honom styrkta utdrag utur densamma, till ordföranden ,i
handelsdomstolen och allmänna åklagaren (le procureur du Roi) i del distrikt, hvarest
sökanden är bosatt, och, i fall denne sedan konkursen förändrat bostad, lill ordföranden
i den handelsdomstolen och till den allmänna åklagaren, hvilka med konkursmålet
76
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:0 10.
haft befattning, jemte åliggande för dessa att inhemta och inkomma med upplysningar
öfver sannfärdigheten af sökanderngs anförda skäl.
607. Genom ordförandens i handelsdomstolen eller allmänna åklagarens försorg,
varde för sådant ändamål en afskrift utaf berörde utdrag offentligen anslagen
under loppet af tvänne månader så väl i distriktsdomstolarnes sessions-ram, som på
börsen och marens embetslokal (a la matson commune), och må den jemväl i utdrag
i tidningarne införas.
Ö08. Borgenär, hvars fordran icke blifvit till hufvudstol, räntor och rättegångskostnader
godtgjord, likasom ock hvarje annan i saken delaktig, stånde det fritt att
under anslagstiden bestrida réhabilitations-ansökningen. Bestridandet, bifogadt med
bevishandlingarné, ingifves till hofrättens sekreteriat, utan att dock den, som ansökningen
sålunda bestridt, härigenom varder part i frågan eller deri blifvit kallad och
hörd.
609. Ordföranden i handelsdomstolen och allmänna åklagaren, hvar och en
för sig, insände efter de två månadernas förlopp till hofrättens advokatfiskal de upplysningar,
dem de kunnat inhemta, så väl öfver ansökningen, som öfver möjligen deremot
gjorda bestridanden, och afgifve derjemte sina egna utlåtanden i frågan.
610. Advokatfiskal föredrage derefter målet och tillstyrke bifall eller afslag,
hvarefter Hofrätten beslutar och afkunnar utslag. Har ansökningen blifvit afslagen,
må den icke förr än efter ett års förlopp kunna förnyas.
611. Hofrättens utslag' delgifves allmänna åklagarne och handelsdomstolarne,
till hvilka ansökningen har varit öfvertemnad. Handelsdomstolarne läte utslaget i
offentlig session uppläsa och införe det i sina handlingar.
612. Réhabilitation må icke beviljas gäldenär, som blifvit dömd för bedrägligt
förhållande, ej heller någon, som blifvit sakfälld för stöld, vingleri (escroquerie) eller
tnissbrukadt förtroende, ej heller stellionatairer, förmyndare eller förvaltare och uppbördsman,
som icke redogjort för och inbetalt deras uppbörd eller om händer hafda
medel.
Konkursgäldenär, som blifvit dömd och undergått straff efter första straffbarhetsgraden,
må kunna réhabilitation erhålla.
613. Ej må någon handels- eller industri-idkare, som varit i konkurstillstånd
försatt, men icke är vorden rehabiliterad, någonsin på börsen kunna sig visa.
614. Konkursgäldenär må äfven efter döden kunna varda rehabiliterad.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:0 40.
77
Litt. b.
Anmärkningar vid frånsila Uonhurs-lag stiftning en.
Uti do orationer och afhandiingar, som föregingo antagandet af Code de Commerce,
finner man grundsatser uttalade, hvilka tillvinna sig lika mycket förståndets,
sorn hjertals bifall. Med en slående klarhet i uttrycken, med en öfverlägsen skarpsinnighet
i omdömet, iakttagas der handelns, näringarnes, ordningens och den allmänna
välfärdens intressen, utan att mensklighetens och enskildes anspråk förtrampas.
Men dessa grundsatser fingo dock icke en fullständig tillämpning vid den slutliga
redaktionen af lagens 3:dje bok eller konkurs-lagstiftningen.
Denna afdelning uti 1807 års lag visar sig nemligen mera såsom en inqvisitorisk
polis- och brottmålslag till upptäckande af förseelser och brott, begångna af handelsidkande
personer i deras värf, än såsom en verklig handels- och exekutionslag; och
den af 1838 har ännu qvar många af sina föregångares brister. Den predomioerande
synpunkt, som dikterat detta arbete, är Statens pligt att tillse, det begångna brott ej
skola undgå bestraffning, och fördenskull äro handelns och kreditens föga mindre rättvisa
och för samhället vigtiga intressen här alltför mycket förbisedda, och både den
insolvente debitorns och hans borgenärers ovilkorliga rättsanspråk för nära trädda.
Derifrån härleder sig den allmänna och högt uttalade anmärkningen, att Franska
konkurslagen icke, såsom man velat, förmått att utestänga vingleri och svek, samt
förekomma konkurser med brott och ringa utdelningar uti moderlandet Frankrike.
Grunden till dessa afvikelser från de riktiga grundsanningar, som under tiden
af lagens förberedande uttalades, torde böra sökas uti landets egna ställning och förhållanden
vid samma tidpunkt.
Det förstörda penningeväsendet, reaktionen emot assignat- och mandat-raseriet,
och framför allt den revolutionära anarkiens oordning och förfärliga immoralitet, förklara
det öfverdrifna i sträfvandet att i moralens och sedlighetens intresse af handelslagen
göra en polisförordning. En allmän känsla af missbelåtenhet, hvilken vanligen
föregår stora hvälfningar, vare sig inom politikens eller ekonomiens spher, gjorde sig
gällande, utan att begreppet om orsakerna till denna missbelåtenhet ännu hade fullkomligen
klarnat.
Annorlunda hafva åtskilliga andra handelsfolk förfarit, och derigenom att de
haft rörelsens och kreditens egna fordringar till lagstiftningens uteslutande eller egentliga
ledstjernor, hafva de ock i den delen kommit närmare ordningens och sedlighetens
efterslräfvade mål.
Men vid sidan af detta grundfel, har den Fransyska handelslagstiftningen så
stora förtjcnster, att den tvifvelsutan här, som mångenstädes, förljenar att tagas till
mönster och läggas till grundval för en af behofvet påkallad förbättring. Genom sina
formela bestämmelser sträfvar den att underlätta egendomsafträdelser, då förhållanderne
dertill föranleda; den garanterar i allmänt och enskildt intresse valet af gode
män och af massans förvaltning, och i samma intresse lemnar den god ledning till
upptäckande af brott och till omintetgörande af svekfulla anläggningar. Den har der
-
78
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelst, N:o iO.
jemte förtjensten af en långvarig tillämpning och en lill följd deraf utbildad jurisprudens
uti de delar, som både böra och kunna tagas till föresyn; och en öfverflytilling
på vårt språk af de ypperliga förklaringar och högsta domslut, hvilka numera
öfverallt finnas bifogade denna lags text, skulle, så att säga, pä en gång gifva oss
lagen och erfarenheten om dess tillämpning och verkningar. Den har slutligen den
icke ringa fördelen af att vara nära nog universel, och att sålunda på en gång betrygga
landets inre rörelse och befästa dess handelsförbindelser med andra nationer.
Fransyska lagens grundfel sammanverka dertill, att insolvenle debitorer afskräckas
från det steget att i tid ingifva sina sessionsansökningar och instämma sina
kreditorer. Det sker derigenom:
l:o att lagstiftningen på ett kränkande och skymfligt sätt onödigt hotar gäldenärens
personliga frihet, då han sjelf frivilligt inlemnar sin cessionsansökan.
Visserligen kan hvarje insolvent debitor, tillhörande den handelsidkande klassen,
i allmänhet anses såsom fuga; suspectus, men just den omständigheten, alt han frivilligt
instämmer sina borgenärer och åt dem öfverlemna!' sin egendom, utan att taga
lill flykten, bevisar, alt en sådan debitors rymning icke är att befara. Ilegeln bör
derföre vara, att vid frivillig cessionsansökning personen får vara på fri fot, åtminstone
mot personlig borgen, intill dess undersökning om hans förhållande egt rum, så vidt
ej särskilda graverande omständigheter emot honom förekomma, hvilkas pröfning heror
på domstolens afgörande.
2:o att undersökning om gäldenärens förhållande fördröjes under fortsatt presumlion
om hans brottslighet, så att hans frihet och heder alltför länge hotas.
Utan tvifvel är det en det allmännas ovilkorliga fordran, att brott, begångne af
insolvente debitorer, skola beifras och bestraffas. Men att derföre handla efter den
Eresumlion, att alla insolvente gäldenärer äro brottslige, kan svårligen försvaras,
varken såsom rött eller klokt. Den redlige, men olycklige, gäldenärens ovilkorliga
rättsanspråk måste vara, att, så skyndsamt och noggrannt som sig göra låter, få sitt
handlingssätt, sina böcker och öfriga handlingar undersökta, på det att hans heder
måtte framstå ofläckad af en kränkande presumtion utur den i alla fall hårda pröfningen;
och klokheten fordrar denna skyndsamma granskning, såsom en uppmuntringsåtgärd
till ett redligt och tidigt egendoms-afträdande.
Den Fransyska lagen talar väl flerestädes om en sådan skyndsam undersökning,
men det tydliga positiva stadgandet derför, och i sammanhang dermed för gransk
ningens
verkställighet, saknas. Denna lucka bör, vid den här föreslagna tillämpningen
af Franska konkurslagen, fyllas, lika mycket i allmänna moralens, som i den enskilda
välfärdens intresse.
3:o alt lagen icke medgifver afskrifning af skulden, huru många och stora och
omöjliga att förutse och afböja, förlusterna och olyckorna än varit.
Uti motiverna till lagen ordas mycket om en rättmätig mildhet, men tillämpningen
deraf har undsluppit redaktionen. Måhända har också begreppet i denna del
icke varit fullkomligen klarnadt, ty frågan är här egentligen icke om mildhet och nåd,
utan om rätt. Den lyder helt enkelt: har en redlig, men af motgångar förföljd, gäldenär
rätt att fordra afskrifning och befrielse från sin gäld? Fransyska lagstiftningen
har nekande besvarat IVågan, den Engelska deremot har, med lika mycken liberalitet
som humanitet, besvarat den jakande, och den Engelska har tvifvelsutan närmare
tpäflat målet af det rätta och gagneliga, i öfverensstämmelse med hvilken grundsats
ackordet eller konkordatet derföre hör lämpas.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
79
4:o alt lagen, i fråga om sådana gäldenärer, hvilka, till följe af mer eller mindre
graverande omständigheter, icke berättigas till afskrifningsförmån, lägger de största
länder för en ny gagnelig verksamhet.
Har gäldenär en gång afträdt all sin egendom, utan alt derigenom alla hans
skulder betäckas, så hafva visserligen, då afskrifningsförmån ej är beviljad, fordringsegarne
fulla betalningsanspråk, men dessa böra hållas inom behöriga, af rättvisan bestämda,
gränsor. Dessa uppdragas genom ett stadgande, i likhet med andra och äldre
lagars, att af den nyförvärfvade förmögenheten till äldre fordringsegare må utbetalas
så mjcket som domstolen pröfvar honom kunna undvara (qvantum facere possit), Utan
alt sednare fordringsegares rätt till det sednare boet förnärmas. Ett sådant stadgande
finnes ej i den Franska konkurslagen, och denna brist medverkar till fördröjda konkurser,
i strid med moralens och handelns intresse.
5:o alt lagen vid qvalifikationen af Banqueroule simple har alltför godtyckliga och
otillämpliga bestämmelser, så att icke ens gäldenären sjelf vet, om han skall hänföras
till de brottsliga eller icke brottsliga.
6:o att lagen icke medgifver ett återinsättande i fullt medborgerliga rättigheter
(réhabililation), med mindre än att alla fordringsegare hafva erhållit full liqvid ,
så för kapital som räntor.
Denna grundsats underkännes af den Engelska konkurslagstiftningen. Olvifvelaktigt
är, att stadgandet afskräcker från det i alla fall hårda steget af en cessionsansökning;
tvifvelaktigt deremot, om ett vanärande straff kan framkalla moraliskt
vackra handlingar, eller frivillig betalning, hvilket förmodligen dermed är afsedt.
Dessa anmärkningar e^ot den Franska konkurslagstiftningen sammanverka, såsom
sagdt är, hufvudsakligen till ett i allmänt och enskildt intresse skadligt förhalande
af tiden, alt genom konkurs uppgöra liqviden, då affärerna luta lill undergång.
Intet hinder af betydenhet synes möta för att, vid en förutsatt lagens tillämpning
i Sverige, undanrödja dessa anmärkta brister, såvida i öfrigt de uttalade åsigterna
finnas vara i öfverensstämmelse med rättvisans och civilisationens fordringar.
80
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
N:o 1.
Uppgift om utlåningar i vanlig sä kallad diskont-vug emot reverser
med borgen.
X
Vid slutet af år 1852:
Riksdaler B:ko.
Af Rikets Ständers Bank:
genom Banko-Diskonten i Stockholm  5,000,000.
» Lån-Kontoret i Götheborg  2,000,000.
» Lån-Kontoret i Malmö 1,000,000.
» Lån-Kontoret i Wisby  100,000. 8,100,000.
af 8 privatbanker, tillsammans
~ [ ! ~ 7,148,601.
Summa 15,248,601 f
N:o 2.
Uppgift om förhållandet med de af Rikets Ständers Bank utgifna
skillingssedlar, samt om myntningen af silfver och utförsel af
silfver i myntad form.
Riksdaler Banko.
Sedlar
Sedlar
Sedlar
ä 16, 12 och 8 sk.
a 14 och' 10 sk.
ä 32 skiliingar.
Vid slutet af 1847
2,180,201: 8
13,683: 32
1,763,866: 32
»
»
1848
2,183,202: 24
12,379: 28
1,897,100: -
»
))
»
1849
1,753,198: 32
69,660: 40
1,974,766: 32
»
))
1850
1,173,905: io
32,098: 46
1,923,186: —
»
»
))
1851
831,613: 32
20,233: 46
1,931,574: —
»
»
1852
681,738: 32
15,473: 46
1,923,828: 46
Häraf synes, att då summan af sedlar å 16, 12 och 8 sk. sedan den 31
December 1848 minskats med omkring 1,500,000 R:dr Banko, utan att summan af
utelöpande sedlar å 32 sk. i någon betydlig mån ökats, så kan det med ali sannolikhet
antagas,
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10. 81
antagas, att rörelsens behof af skiljemynt, i stället för de till banken ingångna äldre
småsedlarne, blifvit fyldt genom utvexlade silfvermynt å fa och fa Riksdaler,
svarande emot 16, 8 och 4 sk. Banko.
Rikets Ständers Banks förråd i myntadt guld och silfver med Svensk pregel
utgjorde:
Dukater.
St.
IJela Specier.
It:<1 r Sp.
i Specier.
R:dr Sp.
l Specier.
R:dr Sp.
Specier.
R:dr Sp.
T‘5 Specier.
R:dr Sp.
Den 31 Dec. 1842
Emellan 1843 och
1852 myntade .
21,450
301,609
357,232
732,904
13,500
88,819
288,000
87,698
690,000
5,700
12,900
415,446
Summa
323,059
1,090,136
102,319
375,698
695,700
428,346
Rikets Ständers
Banks förråd d.
31 Dec. 1852 .
33,023
112,350
72,450
92,700
339,000
118,650
Återstod
290,036
977,786
29,869
282,998
356,700
309,696
Tull-specialerna visa under åren 1843—1851 en utförsel af tillsammans 171,000
stycken dukater och 1,470,000 Riksdaler silfver i myntad form, utan att göra skillnad
emellan Svenska och fremmande mynt. Om man nu antager, att ofvanstående skillnader
emellan Bankens förråd den 31 December 1842 och 1852 af hela, halfva och
fjerdedels specier blifvit utförde med tillsammans 1,290,553 R:dr silfver och att utförsel
af Spanska piaster fyllt summan af 1,470,000 R:dr silfver, så skulle deraf följa, att
sammanlagda beloppet af uttagna ■§• och fa specier, 676,396 R:dr silfver, vore inom
landet cirkulerande, hvilket ej är osannolikt.
Bih. till R. St. Prat. 18S3 & 18S4. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.
11
82 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
Sammandrag öfver utmxjnlningar af guld i dukaler och af silfver i
speciemynl å Kongl. Myntet i Stockholm under åren 1843—1852,
enligt räkenskaperne.
Guld-ut-  mynt-  ning, be-  räknad i
Enkla
Dukater.
Silfver-utmyntning,
beräknad
i hela Specie Riksdaler.
Hela
ll:dr.
i R:dr.
i 11: dr.
i R:dr.
tV R:dr-
äV R:dr.
Summa Silf-  ver-Specie.
Stycken.
Stycken.
R:dr.
s.
R:dr.
l S.
R:dr.
s.
R:dr.
s.
R:dr.
s.
R:dr.
S.
4r1843 1 4,405 st. fyrdubbla
Ariö4o | 2,195st. dubbla
95,880
» 1844
940
88,480
42,768
111,297
59,645
185,100
88,480
53,911
„ 1845
45,985
23,661
17,737
36,952
10,882
41,131
261
2 100
27
27
9 i
» 1846
24
55,231
209 759
„ 1847
59 645
» 1848
24,990
—
10,950
—
—
260,820
30
—
481,869
30
» 1849 .
13,828
23,177
16,330
11,816
21,517
33,333
110,700
174,746
j> 1850 .
69,746
121,796
40,954
52,950
42
4?
» 1851
» 1852
27,113
54,072
5,700
58,350
15,000
133,122
Summa
301,609
732,904|88,819|24|
87,698|
5,700|—(415,446
3|l5,000|
-1
1,345,567(27
Kongl. Maj:ta Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
N:o 3.
Uppgift om Hypotheks-Föreningarne.
83
Brukscgares Hypothekskassa . .
Skånska Hypolhcks-Föreningcn .
Östgötha d:o d:o
Smålands och Hallands d:o d:o .
Örebro Läns d:o d:o . . . .
Wermlands d:o d:o
Elfsborgs och Bohus Läns d:o d:o
Afslutade lån
i utländskt
' mynt.
Deraf åter-  stående skuld
vid slutet af
1852.
Utgifne Obli-  gationer i
Svenskt B:ko.
Deraf återstå-  ende vid slutet
af 1852.
Utgifna Amorte-  ringslån emot in-  teckning i fastig-  heter, påfdandet.
Andra lån’
yid slutet af
1852-
Återstod att in-  draga å utrikes
gjorda lån vid
slutet af 1852.
Mark
Ilb. B:ko.
10,500,000
Mark
Hb. B:ko.
8,611,000
R:dr.
327,500
4,378,628
2,956,500
3,609,700
200,000
208,000
194,100
R:dr.
R:dr B:ko.
6,628,407
4,608,582
6,918,036|
6,274,492
1,491,475
1,502,046|
2,508,645
R:dr B:ko.
1,275,974
Mark
Hb. B:ko.
3,941,628
1,543,500
2,919,750
200,000
208,000
194,100
8,425,500
10,000,000
3.340.000
3.300.000
3.085.000
8.081.500
9.879.500
3,305,900
3,247,940
3,685,000
970,638
492,425
910,605
998,061
637,793
1,247,500
4.500.000
2.660.000
Summa
Sistnämnda Hypothcks-Förening .
39,250,500
£ Sterl.
•450,000
36,810,840
£ Sterl.
450,000
11,874,428
9,006,978
29,931,684a.
5,291,496
8,407,500
£ Sterl.
346,500
84 Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
N:0
Uppgift om utlåningar ifrån åtskilliga kassor
Ifrån 52 uppgifna kassor och fonder i
Stockholm *)
Ifrån 22 uppgifna kassor och fonder i
Götheborg
Vid slutet af år 1843.
Emot intecknin-  gar i fastigheter
å landet.
Emot intecknin-  gar i fastigheter
uti stad.
Emot annan
säkerhet.
B:ko R:dr.
10,370,969
49,993
sk.
B:ko R:dr.
4,752,401
497,680
sk.
B:ko R:dr.
4,237,522
652,877
sk.
16
Summa
*) Dessutom af förmyndare'i Juslitiae-  Kollegium deponerade reverser . .
10,420,962
5,250,081
4,890,399
*
16
'
Anm. Utlåningar ifrån Rikets Ständers Bank och Riksgälds-Kontor äro i denna uppgift
ej inbegripne.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
4.
och fonder i Slockholm och Götheborg.
85
Vid slutet af år
1847.
Vid slutet af år 1852.
Emot inteckningai
i fastigheter
å landet.
Emot intecknin-  gar i fastigheter
uti stad.
Emot annan
säkerhet.
Emot intecknin-  gar i fastigheter
å landet.
Emot intecknin-  gar i fastigheter
uti stad.
Emot annan
säkerhet.
B:ko R:dr.
sk.
B:ko R:dr.
sk.
B:ko R:dr.
sk.
B:ko R:dr.
sk.
B:ko R:dr.
sk.
B:ko R:dr.
sk.
11,670,106
32
5,416,845
—
4,032,191
—
11,033,069
32
6,603,296
—
7,083,770
—
42,994
—
475,283
719,454
66,177
—
716,017
—
891,863
—
11,713,100
52
5,892,128
4,751,645
11,099,246
1,661,619
32
7,319,313
2,369,ä43
7,975,633
652,754
I Stockholm
Götheborg
Summa Summarum.
Vid slutet af år 1843.
. . . . 19,300,892: 16.
• • • • 1,200,550: — 20,561,442: i«.
I Stockholm
Götheborg
Vid slutet af år 1847.
.... 21,119,142: 32.
.... 1,237,731: —
22,356,873: n.
Vid slutet af år 1852.
I Stockholm .... 24,720,135: 32.
Götheborg . . . 1,674,057: — 26,394,192: 32.
86
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
N:o 5.
Sammandrag för hela Riket — Landet.
J t
1832.
1842.
1847.
1850.
Utsäde:
af Hvete T:r
Råg
Korn
Hafre
Blandsäd
Ärter
Potates
32,018
384,697
397,677
425,422
188,619
64,147
549,108
37,134
404,108
402,280
457,397
190,608
66,614
691,048
44,112
448,769
432,295
532,374
212,258
82,636
827,179
47,492
463,728
419,606
501,530
206,459
88,073
824,176
Underhållna kreatur:
Hästar • St.
Oxar . •
Kor
Ungboskap v .
Får
Svin .
375,070
261,828
956,834
430,775
1,416,678
516,352
Tillökm
372,308
261,877
973,654
445,307
1,447,510
506,479
ng
375,755
282,668
1,068,864
484,758
1,525,748
546,673
375,846
288,246
1,025,427
486,567
1,546,198
605,110
Emellan åren
Emellan åren
Emellan åren
1832—1842.
1843—1847.
1847—1850.
i utsäde:
af Hvete T:r
5,116
6,978
3,380
Råg
19,411
44,661
14,959
Korn
4,603
30,015
(12,689
Hafre
31,975
74,977
(minskning) ] 30,844
Blandsäd .......
1,989
21,650
5,799
Ärter
2,467
16,022
5,437
Potates . .
141,940
136,131
(minskning) 3,003
i antal underhållna kreatur;
Hästar .
St.
(minskning)' 2,762
3,447
91
Oxar
49
20,791
5,578
Kor
..
16,820
95,210
(minskning) 43,437
Ungboskap
14,532
39,451
1,809
Får
30,832
78,238
20,450
Svin
(minskning) 9,873
40,194
58,437
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10. 87
N:o 6.
Skåne: Lundel.
Tillökning
emellan åren
1832 och 1842.
Tillökning
emellan åren
184? och 1847.
Tillökning
emellan åren
1847 och 1850.
1 utsäde:
af Hvete
. . T:r
947
4,362
323
Råg
4,481
24,006
3,041
Korn
13,408
16,451
9,804
Hafre
956
27,658
1,880
Blandsäd
928
13,191
8,222
Ärter
1,496
13,184
3,544
Potates
23,271
84,706
(minskning) 11,170
Uti antalet af underhållna kreatur:
Hästar
. . - St.
1,476
3,851
1,081
Oxar
2,474
4,810
(minskning) 3,244
Kor
3,784
17,840
3,867
Ungboskap
7,565
12,650
297
Får .
13,492
41,621
2,312
Svin
1,815
37,854
3,906
88 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
N:o 7.
Uppgift om beräknadt värde ä utförda och införda varor
åren 1844—1851.
Beräknadt värde
af ifrån Sverige
utförda varor.
R:dr Banko.
Beräknadt värde
af till Sverige
införda varor.
R:dr Banko.
Utfördt silfver
för
R:dr Banko.
Infördt silfver
för
R:dr Banko.
/
Silfver inbegr.
Silfver inbegr.
Införsel afdragen.
Utförsel afdragen.
Ar 1844
21,680,000
18,480,000
893,000
» 1845 .....
24,400,000
21,250,000
3,661,000
» 1846
24.860.000
30.920.000
20.580.000
28.040.000
1.853.000
7.274.000
» 1847 ....’.
» 1848 .'....
26,400,000
23,200,000
4,819,000
» 1849
26.346.000
24.505.000
26.958.000
25.521.000
23.987.000
28.048.000
2,083,000
456.000
164.000
» 1850
» 1851
548,000
N:o 8-
x
Kongl. Ma]:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10. -89
N:o 8.
Utförsel af Spanmåf.
Införsel af Spanmål.
Summa
af
Utförsel.
Summa
af
Införsel.
År.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafre.
Alla slag.
Alla slag.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
, T:r.
T:r.
1841 . . .
1,191
1,235
23,884
101,889
9,533
35,388
1,947
52
128,199
46,920
1842 . . .
28
229
87
112,426
6,686
56,437
28,096
80
112,770
91,299
1843 . . .
8,059
1,296
29,558
59,589
1,637
21,371
5,012
44
98,502
28,064
1844 . . .
19,123
12,345
153,776
103,655
16,930
4,871
1,156
36
288,899
22,993
1845 . . .
475
8,500
54,702
270,947
34,329
8,356
2,335
125
334,624
45,145
1846 . . .
841
21,550
4,047
162,194
6,983
36,922
38,389
95
188,632
82,389
1847 . . .
44,306
156,193
121,442
161,630
96
7,137
1,909
129
483,571
9,271
1848 . . .
14,032
38,832
116,921
244,872
250
3,932
493
40
414,657
4,715
1849 . . .
15,374
23,209
109,632
368,794
182
18,360
043
16
517,009
19,201
1850 . . .
743
418
31,675
305,723
1,066
121,073
2,837
783
338,559
125,759
1851 . . .
837
442
25,487
198,776
34,065
235,208
74,864
2,774
225,542
346,911
Summa
105,009
264,249
671,211
2,090,495
111,757
549,055
157,6Sl| 4,m| 3,130,964
| 822,667
Bih. till li. St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Åfd. 6 Hdft.
12
90
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
N:0 9. ;
Uppgift ä beloppet af laxerade Brcinvinspannor, från och med år 1829, dä
antalet var störst, till och med år 1850.
Antalet
Pannor.
År 1829
173,126
» 1830
170,572
» 1831 - . . . .
154,820
» 1832
150,348
» 1833
156,823
» 1834
161,751
» 1835
152,273
»1836
120,900
» 1837  , . . . .
121,878
»> 1838
109,484
» 1839
110,299
» 1840
106,350
» 1841
101,682
» 1842
75,418
» 1843
72,173
» 1844
72,113
» 1845
65,466
» 1846
54,629
» 1847
51,035
» 1848
52,772
» 1849
51,153
» 1850
43,947
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N--o 10.
91
N:0 10.
Uppgift ä antalet taxerade Bränvinspannor af till och med 20 kannors
rymd, för åren frän och med 1829 lill och med 1850.
Antal
Pannor.
År 1829
112,823
» 1830 .
109,662
»1831
100,212
» 1832
96,721
» 1833
100,387
» 1834
102,345
» 1835
98,248
» 1836
•
75,213
» 1837
80,701
» 1838
71,898
» 1839
72,311
70,208
». 1841
68,449
»1842
53,117
50,766
51,046
» 1845
48,507
»1846
40,506
» 1847
38,187
» 1848 . '  '.....
39,408
» 1849
38,555
»1850
34,075
92
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
N:o 11.
Uppgift å beräknad och influten Bränvinsafgift, för åren från och med
1829 till och med 1850.
R:dr.
År
1829 ....
429,000
»
1830 ....
460,000
»
1831 ....
460,000
»
1832 ....
460,000
»
1833 ....
460,000
»
1834 ....
460,000
»
1835 ....
750,000
»
1836 ....
750,000
»
1837 ....
750,000
»
1838 ....
750,000
»
1839 ....
750,000
1840 ....
750,000
»
1841 ....
750,000
»
1842 ....
750,000
»
1843 ....
750,000
1844 ....
750,000
»
1845 ....
' 670,000
»
1846 ....
670,000
»
1847 ....
670,000
»
1848 ....
670,000
»
1849 ....
700,000
»
1850 ....
700,000
I riks-staten påräknad
inkomst.
" Öfverskotter.
sk.
R:dr.
27,804
sk.
28
r.
3
2,520
7,851
42
33
4
1
—
—
—
Rrister.
Räkenskaperna upp-  taga behållning till
riks-staten.
R:dr.
sk.
r.
II: dr.
sk.
r.
20,108
44
1
456,804
439,891
28
3
3
11
30,201
35
5
429,798
12
7
232,691
40
5
227,308
7
7
—
—
462,520
467,851
42
33
4
1
433,916
15
1
316,083
32
11
44,833
45
—
705,166
3
—
20,818
13
4
729,181
34
8
119,492
14
11
630,507
33
1
246,639
37
3
503,360
10
9
118,269
41
9
631,730
G
3
186,775
38
—
563,224
10
—
77,645
44
672,354
4
—
74,303
44
11
675,696
3
1
64,347
41
9
685,652
6
3
90,473
40
2
579,526
7
10
140,575,
—
9
529,424
47
3
184,597
fi
1
485,402
41
11
135,508
35
2
534,491
12
10
42,531
10
4
657,468
37
8
138,169
7
2
561,830
40
10
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
93
N:o 12.
Anteckningar om Bränvinsbränningen i Norrige.
Enligt lagen af den 17 Augusti 1848, jemförd med lagen af den 14 Augusti
1851, ega följande bestämmelser rum i afseende på tillverkning och omdistillering af
bränvin.
Hvar och en, som har burskap i städerna, eller på landet eger eller brukar särskildt
skattlagd jord, är berättigad att tillverka bränvin, äfvensom att omdistillera tillverkadt
bränvin.
Härifrån undantagas Amtman, Domare, Prester samt Tull- och Polis-tjenstemän,
äfven då de ega eller bruka jord.
Under tidrymden ifrån och med den 1 Maj till och med den 30 September
(d. v. s. under fem månader af året) må tillverkning och omdistillering af bränvin
icke företagas.
För tillverkning och omdistillering af bränvin må icke begagnas panna af mindre,
rymd lin 100 potter (nära 37 kannor) tili öfversta rand.
Uti b vart bränneri skola finnas 1 eller 2:ne käril till emottagning af det färdiga
bränvinet, så stora, att de kunna rymma 1 dygns tillverkning, och så anbragta, att de
kunna in- och ut-vändigt undersökas, samt med kontroll-personalens egna lås stängas.
Hvarjp bränneri ställes under ständig kontroll, och ingen tillverkning må börja,
förrän kontroll-personalen tillstädeskommit.
Ett bränneri anses vara i gång ifrån redskapens öppnande till dess försegling.
Så ofta ett bränneri sättes i gång, skall afgiften för detsamma beräknas minst för
15 dygn och en tillverkning af minst 1,500 potter i dygnet, om också tiden för till
verkningen
och afkomsten för hvarje dygn varit ringare. (Således skattas för minst
omkring 8,300 Svenska kannor.)
Hvar bränneri-egare skall anskaffa och tillhandahålla ett särskildt väl förvaradt
rum, der, i den mån bränvins-tillverkningen fortgår, skall, lill säkerhet för afgiften, under
allmän vård, afsättas minst så mycket bränvin, som i värde svarar emot afgiftens
belopp för det samtidigt tillverkade. I det sålunda afsatta bränvinet, äfvensom i kärilen,
hvaruti det förvaras, har Staten panträtt för skatten.
Den som företager bränvins-lillverkning eller omdistillering, i strid med lagen,
botar första gången ifrån 10 lill 100 Speciedaler, och vid förnyade öfverträdelser ifrån
20 till 200 Speciedaler, eller straffas med fängelse vid valten och bröd.
Den som undansnillar något af det under bränningstiden erhållna bränvin, eller
nyttjar redskap med hemliga öppningar eller aflopp, hvarigenom bränvinet kan utflyta,
eller bryter försegling, straffas med fängelse vid vatten och bröd, eller straff-arbete i
5:te graden.
1 alla ofvannämnde fall förverkas dessutom de till mäskning, gäsning, bränning
eller omdistillering begagnade redskap, äfvensom allt i bränneriet' befintligt bränvin med
kärilen, hvaruti det förvaras. Försnillad afgift skall derjemte ersättas.
Först år 1848 lades afgiften på det tillverkade bränvinet af 50 procent alkohol
i styrka, och bestämdes då till 4 sk. specie per pott under tidrymden ifrån den lista
Juli samma år till den Usta Juli 1851. För de tre åren ifrån den lista Juli 1851 till
den lista Juli 1854 höjdes den till 6 sk. specie per pott, ehuru Konungen hade föreslagit
endast 5 sk. Tiilverknings-afgiften utgör således nu omkring 16 sk. banko för
en Svensk kanna.
94
Kongl. Majds A'ad. Skrifvelse, N:o 10.
Bränvins-skaltens förhöjning, i förening med föreskriften, att ej mindre pannor än
om 100 potters rvmd må begagnas, har verkat till en betydlig minskning i både bränneriernas
antal och tillverkningens belopp. År 1833 funnos i Norrige 5,677 pannor
under 60 potters rymd och omkring 100 stycken af större. Innan den högre beskattningen
inträdde ansågs årliga tillverkningen af bränvin uppgå till 14 millioner potter.
Under bvartdera af åren 1851 och 1852 hafva i hela konungariket Norrige endast 33
brännerier varit i gäng', och tillverkningen har utgjort:
emellan den 1 Juli 1850 och 1 Juli 1851
10,102,785 potter.
» den 1 Juli 1851 och 1 Juli 1852
6,363,473 »
De år 1848 till nyttjande förbjudna bränvinspannor under 100 potters rymd
blefvo af Staten inlösta efter metallvärdet med y1,,- förhöjning.
Inkomsten af bränvins-afgiften beräknades i Riks-stalerna:
för åren 1845—1848 till Spcciedaler 160,000 årligen
» » 1848—1851 » » 275,000 »
» » 1851—1854 » '» 375,000 »
Den har utgjort år 1846
123,000 *
1847
100.000 »
ifrån d. 1 Juli 1849 till d. 1 Juli 1850 257,200 »
»» d. 1 Juli 1850 » d. 1 Juli 1851 336,700 »
» d. 1 Juli 1851 >» d. 1 Juli 1852 318,200 »
Uti Riks-staten äro 20,000 Speciedaler uppförde till kostnader vid kontrollerna
öfver tillverkningen, och denna summa har i det närmaste varit tillräcklig.
Under de första åren efter 1848 förekommo många åtal för oloflig bränvinsbränning,
men de hafva sedermera småningom förminskats, i den mån nyttan af nu gällande
lagstiftning blifvit allmännare insedd och erkänd.
Till hvad grad bränvius-tillverkningen i Norrige öfvergått till fabrikshandtering synes
af följande uppgift.
Uti staden Moss och dess grannskap tillverkades under Oktober, November och
December månader 1851, vid sju brännerier, tillsammans 1,204,820 potter bränvin,
hvartill åtgingo 58,250 tunnor potates och 7,250 tunnor korn och malt. Tillverkningsalgiften,
som skall månadtligen erläggas, utgjorde för de tre månaderna 60,241 Speciedaler.
Ett af dessa brännerier drefs på den skala, att der under nämnde 3 månader
åstadkommos 486,214 potter, för hvilka afgiftcn gjorde 24,340 Speciedaler 84 sk.
Utom den höga afgiften på tillverkningen af bränvin i Norrige, är genom lagen
af den 6 September 1845 en afgift af 4 skillingar Specie per pott derstädes lagd pä
försäljning af bränvin, såväl inhemskt som utländskt, i mindre partier än 40 potter
(nära 15 Svenska kannor) äfvensom vid utskänkning till förtäring. Egare af bränneri
må ej sälja sitt bränvin, fritt för denna afgift, annorlunda än i partier af 40 potter
och deröfver.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
95
Denna förbruknings-afgift betalas i 2:ne terminer inom den 15 Januari och den
15 Juli hvarje år, med hälften hvardera gången: och dess årliga belopp bestämmes
på följande sätt:
l:o Uti Staderna:
Innan medlet af Oktober månad hvarje år sammanträda stadens förmän och representanter
(Stadsnämnden) för att pröfva huru stort qvantum bränvin kan anses blifva
i staden under det påföljande året utsåldt i mindre partier än 40 potter. Å den sålunda
fastställda qvantitelen beräknas 4 skillingar specie per pott, och den derigenom
uppkommande summa skall utgöra förbruknings-afgiften under det följande året. Derefter
åligger Magistraten, att inom den 30 November upprätta förteckning på de personer,
som erhållit tillstånd att sälja eller utskänka bränvin i mindre partier, och inhemta
deras förklaring, om de vilja med näringen fortfara. Magistraten fördelar då hela den
bestämda summan på alla dem, som med försäljning eller utskänkning fortfara, således
att afgiften blir lika för alla, utan afseende på omfånget af deras rörelse. Om efter
denna fördelning afgiften för hvar och en ej skulle uppgå lill 20 Speciedaler, bör dock
minst detta belopp påföras.
2:o l'å Landel:
Hvar och en, som erhållit rättighet att i mindre partier sälja eller utskänka
bränvin, och icke inom den 30 November hos Styrelsen för socknens fattigvård afsagt
sig rättigheten, taxeras af samma styrelse till den qvantitet bränvin, han anses kunna
under det följande året utsälja, och beskattas med 4 skillingar specie för hvarje pott
deraf; dock må afgiftens sammanlagda belopp för den, som drifver försäljning eller utskänkning
närmare en stad än ^ mil, icke bestämmas lägre, än för hvar och en sådan
försäljningsman inom staden är fastslälldt.
Om vederbörande, såväl i städerna som på landet, finna att inkomsten å förbruknings-afgiften
å bränvin är större, än som för fattigkassan erfordras, så kunna de anvisa
öfvcrskottet för andra kommunala behof.
Uti konungariket Danmark (utom Hertigdömena) har tillverkningen al bränvin,
under åren 1841—1850, i medeltal utgjort 18,038,010 potter, om 8 graders styrka,
årligen, och afgiften derå, likaledes i medeltal, inbragt 962,035 Riksbankdaler om året.
I tiilverknings-beloppet är ej inbegripet hvad som blifvit utfördt.
Stals-inkomsten af beskattningen å bränvins-bränningen kan beräknas utgöra
i Sverige, med en folkmängd af 3,500,000 menniskor, 560,000 R:dr Ranko.
i Norrige » » af 1,300,000 » 848,000 » »
i konungariket Danmark » » af 1,500,000 » 1,282,000 » »
96
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
N:o 13.
Privat-Banker na.
t*
Ar.
vid slutet af.
Utelöpande sedlar.
—^
Kassabehållning i
Riksmynt.
Öfverskott.
R:dr Banko.
R:dr Banko.
R:dr Bauko.
1834
1835
1836
1837
1838
1839
1840
1841
1842
1843
1844
1845
1846
1847
1848
1849
1850
1851
1852
1852
1852
1852
570,000
627.251
974,565
1,253,142
2,531,249
3,396,845
3.994.000
3.992.000
3.901.000
4.514.000
3,968,814
4,088,207
3,861,161
5,892,361
6,811,225
7,019,935
6,874,806
7,337,220
7,924,182
7,189,224
7,714,943
7,402,827
den 31 Mars
den 30 Juni
den 30 September
den 31 December
7,972,686
8,962,384
10,359,401
10,521,304
10,266,528
10,073,691
10,940,235
11,943,116
10,410,193
11,105,966
11,082,338
3,884,479
5,101,223
4,467,040
3,710,079
3,246,593
3,198,885
3,603,015
4,018,934
3,220,969
3,391,023
3,679,511
N:o 14.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:0 10.
97
N:o 14.
Privat-Bankernes ställning (len 31 December 1852.
Oktrojer på 10 år.
Utelöpande
sedlar.
Skuld,
oberoen-  de af
sedel-  utgifuing.
Beviljade
kassa-
'krediti-
ver.
Kassa-  behåll-  ning i
Riks-  mynt.
Utlåning
i vanlig
diskont-  väg.
Utlåning
genom
lyftning
på kassa-  kreditiver.
Skånska, 25 November 1846
Smålands, 26 Maj 1846
Östgötha, 4 November 1846
Örebro, 26 Maj 1846
Wermlands, 25 November 1846. . . .•
Stora Kopparbergs, 15 Maj 1846 . - .
Mälare-Provinsernas, 19 Januari 1847
Götheborgs, 12 Januari 1847
R:dr B:ko
1,637,564
2,174,244
1,195,778
1,376,740
1,031,476
522,569
1,303,300
1,840,666|
11:dr B:ko
185,000
311,310
534.370
244.370
i 12,530
174,600
112,580
74.993
U:dr B:ko
755,160
1,132,500
365,600
1,000,000
839.500
601.500
1,050,800
524.500
lt:dr B:ko
517,975
579,624
456,970
420,007
297,325
384,338
346,115
677,091
R:dr B;ko
1,124,741
970,669
1,321,802
689,560
648,646
438,943
537,810
1,416,730
R:dr B:ko
489,380
685,972
214,910
609,410
452.070
58,400
843.070
225,000
Summa
11,082,338-  derå lyl
återstod
1,749,753|6,2G9,560
tadt 3,578,212
att lyfta 2,691,348
3,679,511
7,148,901
3,578,212
N:o 15.
Tillskott af Delegarne i Privat-bankerne den 31 December 1852, dels kontant,
dels uti deponerade säkerheter.
Skånska . . . B:ko R:dr 1,100,000,
( deraf kon-  j tänt Aidel.
= 275,000;
( Aktiens eller )
| lottens belopp j
R:dr
= 400
sk.
Smålands
))
1,880,800
))
470,200
» »
400
Östgötha
)>
1,000,000
»
»
250,000
)> »
500
—
Örebro
»
1,200,000
»
»
300,000
» »
100
—
Wermlands
»
983,000
»
»
245,750
» »
100
—
Stora Kopparbergs
»
676,080
»
»
169,020
» »
360
—
Mälare-Provinsernas
»
1,651,000
»
»
412,750
» »
66
32.
Götheborgs
))
2,000,000
»
»
500,000
j) »
1,000
—
Summa » 10,490,880 » » 2,622,720
15 procent mera för Götheborgs Privat-Bank 300,000
Summa 2,922,720
Bih. till R. St. Prot. 1833 & 1834. 1 Sami. 1 Afd. 6 Haft.
13
98
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N.-o 40.
N:0 16.
Förslag till Lag för enskilda Banker.
§. 1.
Bankrörelse, med rättighet att utgifva tryckta eller graverade kreditsedlar, må
utaf enskilde personer endast i förening lill bolag bedrifvas, efter dertill af Kongl.
Maj:t meddeladt tillstånd. •
Sådant .tillstånd må beviljas på högst 10 år, och kan, såvida ansökning om förlängning
blifvit af bolaget bos Kongl. Majit gjord 18 månader innan nämnde lids utgång,
förnyas, dock ej öfver 10 år för hvarje gäng.
§■ 2.
Till Bank-bolags stiftande erfordras minst 50 namngifne delegare, under den
ansvarighet, som i denna lag bestämmes.
§• 3.
Rådstugurätten i den stad, der Bankens hufvudkontor upprättas, vare i alla
mål bankbolagets lagliga forum.
Inför denna pätt skola i hufvudskrift företes och i dess inteckningsprotokoll intagas
så väl Kongl. Majits tillståndsbref, som bolagsreglorna och förteckning på delegarne:
börande kungörelse om det ingångna bolaget och uppgift om delegarne, genom
rättens försorg, i allmänna lidningarne införas.
§. 4.
Vid utlåning ege Banken att för hela låntiden afdraga högsta lagliga ränta, då
utlåning icke är ställd på längre tid än sex månader. Betalar låntagaren ej å förfallodagen,
erlägge derefter, till dess betalning sker, ränta efter en half för hundrade i månaden;
börande lagsökning inom en månad ifrån förfallotiden anställas.
Vid fordringars utsökande njute enskild Bank samma rätt till handräckning,
som för Rikets Ständers Diskontverk nu är eller framdeles varder beviljad.
§• 5.
Enskild Bank må ej ega annan fastighet, än som för bankrörelsens bedrifvande
är erforderlig; men vare oförhindrad att inropa pantsatt eller utmätt fastighet, som på
auktion utbjudes, dervid Bankens rätt kan vara i fråga: dock med iakttagande, att sådan
faslighet åter varder försåld, så snart det utan förlust för Banken ske kan.
§. 6.
Enskild Bank ege ej att drifva handel med annat än guld och silfver, in- och
utrikes vexlar samt allmänna räntebärande papper.
Kongl. Ma]:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
90
§• 7-
Delegare i enskild Bank svare, en för alla och alla för en, för uppfyllandet af
Bankens alla förbindelser, på sätt och i den ordning här nedan stadgas.
§■ 8.
Derest ej enskild Bank med Bikets metalliska mynt eller sådana sedlar, som lika
med mynt j Riket gälla, •vid anfordran inlöser sina kreditsedlar, äfvensom derest af
densamma utfärdad invisning å Rikets Ständers Bank, vid uppvisandet derstädes, i anseende
till bristande behållning, icke inlöses, åtnjute borgenären ränta af den enskilda
Banken efter 8 för 100 om året, ifrån den dag, då betalning af kreditsedel eller invisning
vägrad blifvit, intill dess inlösning åter vidtager.
Vare det ock, när enskild Bank sålunda brustit i betalning, hvar och en af Bankens
borgenärer obetaget, att väcka fråga om dess försättande i konkurstillstånd, derom
anmälan göres hos Konungens Befallningshafvande, som genast undersöker Bankens
ställning. Gitter direktionen då ej visa, att den inträffade oförmågan härrört af en
skyndsamt öfvergående tillfällighet, och att Banken alla sina borgenärer förnöja kan,
åligge det Konungens Befallningshafvande att låta inställa bankrörelsen, och öfverlemna
målet till domstol, som beslutar att Banken i konkurstillstånd försättes.
När konkurs inträdt, har ock bolaget förverkat rättigheten att vidare begagna
sig af det erhållna tillståndet till bankrörelses bedrifvande.
§. 9.
Uti enskild Banks konkurs ege innehafvare af dess tryckta eller graverade kreditscdlar
förmånsrätt framför dess andra borgenärer: börande sådana sedlar med först
i massan tillgängliga medel infrias.
§. 10.
Oberoende af den i 8 § enskild Banks borgenärer tillagda rätt, ege innehafvare
af kreditsedel, som ej inlöses, att genast erhålla qvarstad å en eller flera ledamöters i
direktionen egendom, samt alt, sedan en månad förflutit från den dag, kreditsedels inlösen
vägrad blifvit, lagsöka en eller flera direktionens ledamöter, med samma rätt att
använda utmätningstvång, som lag och författningar i allmänhet medgifva.
§. 11.
Hafva direktionens samtlige ledamöter undergått utmätning, men full tillgång
saknas i deras lösa egendom, kan bristen, under enahanda tvång, genom ny lagsökning
utkräfvas hos den eller dem af delegarne i bolaget, fordringsegaren för godt finner.
§. 12.
Af Bankens delegare eller deras arfvingar eller sterbhusdelegare vare ej någon
berättigad att träda från bolaget eller sin lott å annan person öfverlåta, med mindre
bolaget dertill samtycker och det i § 2 stadgade minsta antal af delegare derigenom
icke understiges.
100
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o i0.
Äro den, i afgången bolagsmans ställe inträdde, nje delegarens grundfonds-handlingar
i föreskrifven ordning pröfvade och å bolagsstämma godkände; då är, efter dess
slut och sedan sex månader förflutit efter det den skedda förändringen blifvit hos rätten
anmäld och i allmänna tidningarne kungjord, den afgångne delegaren icke ansvarig
för annan bolagets skuld, än den, hvarför han dessförinnan kan hafva blifvit lagsökt.
§. 13.
Den genom Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 för skuldfordring i allmänhet
bestämda preskriptionstid af 10 år ege ej rum i afseende på enskild Banks kreditsedlar,
ej helier skall bevakning deraf, enligt konkurslagen, erfordras i sådan Banks
konkurs, eller i anledning af årsstämning, som vid bolagets upplösning må utfärdas å
dess borgenärer.
När bolaget utan konkurs upplöses, äfvensom derest det råkat i konkurstillstånd,,
vill Konungen, uppå anmälan derom, genom allmän kungörelse förelägga en hvar, som
fiågon den enskilda Bankens kreditsedel innehafver, att, vid förlust af all betalningsrätt,
sedeln till inlösen i samma Banks hufvudkontor uppvisa inom två år från kungörelsens
datum: börande kungörelsen under bvartdera af de 2:ne åren två gånger från predikstolarne
uppläsas.
En summa, svarande emot det belopp i kreditsedlar, som inom förenämnda två
år ej blifvit till inlösen uppvisadt, skall af bolaget, innan dess upplösning, anslås till
något allmänligen nyttigt föremål i den ort, der dess bankrörelse varit bedrifven.
§.14.
Ilar direktionen af enskild Bank, eller bolaget, i ett eller annat afseende, afvikit
från de föreskrifter, som i denna lag, Kongl. Förordningen om enskilde Banker, Kongl.
Maj:ts tillståndsbref eller fastställda bolagsreglor äro gifne, ankomme på Kongl. Majit,
att, uppå derom skeende anmälan, genom föreläggande af vite i penningar, tillhålla bankstyrelsen,
att det felaktiga rätta, eller, uti svårare fall, förklara det till bankrörelsens
bedrifvande meddelade tillstånd förverkadt.
§. 15.
I afseende på enskilda Banker, som ej utgifva egna kreditsedlar, gäfle hvad om
bolag i allmänhet uti lag och författningar nu är eller framdeles varder stadgadt. Der
dylik Bank, på sätt i lagen om aktiebolag säges, sökt och vunnit Kongl. Maj:ts tillstånd
till sin rörelses bedrifvande, må de i 4:de § af denna lag bestämda förmåner samma
Bank tillgodokomma.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
101
N:o 17.
Förslag till Förordning om hvad iakttagas bör vid bedrifvande af Bankrörelse
af enskilde personer, med rättighet att utgifva tryckta eller
graverade kreditsedlar.
§. 1.
Enskilde, som förena sig till bolag, för att bedrifva bankrörelse med egna, tryckta
eller graverade, kreditsedlar, skola om Vårt nådiga tillstånd dertill sig anmäla, samt
vid ansökningen bifoga uppgjorda reglor och utlånings-regiemente, efter granskning
hvaraf och pröfning tillika, huruvida den sökta bankinrättningen kan vara för landet
nyttig, Vi vilje fatta nådigt beslut i fråga om tillstånd dertill, i öfverensstämmelse med
lagen för enskilda banker och hvad i denna förordning stadgas.
§. 2.
Till enskildt bankbolags stiftande erfordras en teckningssumma af minst 666,666
R:dr 32 sk. B:ko, motsvarande 250,000 R:dr Silfverspecie, tillskjutna i reda penningar
eller säkerhetshandlingar, på sätt här nedan stadgas.
§. 3.
E nskild Bank eller dess afdelning får endast i stad inrättas.
§. 4.
Delegarne i bolaget böra inom sig utse en ansvarig och, efter bolagets godtfinnande,
! afsättlig direktion, för att, enligt af bolaget gifven instruktion och under sådan
kontroll af offentlig myndighet, som i denna förordning stadgas, Banken förvalta och i
alla mål för bolaget tala och svara.
§. 5.
Bolagsreglorna, genom hvilka delegarne skola sig inbördes förbinda, böra dessutom
innefatta öfverenskommelse och stadganden i följande ämnen:
a) om beloppet af teckningssumman eller grundfonden och dess fördelning i lotter,
hvilka ej må ställas å mindre belopp än 400 R:dr B:ko;
b~) om det belopp i reda penningar, som delegarne vilja tillskjuta, och på hvad tider;
c) om antalet af direktionens ledamöter, hvilka vid hufvudkontoret böra vara
minst fem;
d) om tiden och sättet för årlig revision af förvaltningen och revisionsberättelsens
kungörande i allmänna tidningarne;
e) om tiden för den årliga ordinarie bolagsstämman, vilkoren för sammankallande
af extra bolagsstämma och om röstberäkningen;
f) om sättet för ändring i bolagsreglorna;
g) om sättet för utlåning och om kassa-kreditivrörelse;
h) om deposition på räkning i banken.
102
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
§• 6.
Mom. 1. Såsom säkerhet för den del af teckningsumman eller grundfonden,
som ej uti reda penningar tillskjutes, må begagnas icke allenast guld och silfver, ulan
äfven sådana aktier eller allmänna verks och inrättningars räntebärande obligationer eller
faslighetsinteckningar, som för ändamålet af bolaget godkännas, efter pröfning, den Wår
Befallningshafvande, eller den han i sitt ställe förordnar, bör öfvervara, med rättighet
att dervid göra anmärkning, om skäl förefinnes;
Mom. 2. Samma rättighet tillkomme ock Wår Befallningshafvande vid pröfning
af handling, som inlemnas till utbyte emot förut ställd säkerhet, när sådant utbyte, af
en eller annan orsak, blifvit af bolaget medgifvet;
Mom. 3. Enskild Banks lottbref må såsom hypolhek för grundfond i sådan
Bank icke antagas;
Mom. 4. Ej må insätt grundfond genom utdelning minskas, så länge Bankens
rörelse fortfar, och icke heller vid dess upplösning i vidsträcktare mån, än att återstoden
fullt motsvarar beloppet af Bankens utelöpande förbindelser af alla slag;
Mom. 5. Den del af grundfonden, hvarom i 1 mom. af denna §i förmäles,
bör i Landtränteriet eller annat säkert förvaringsrum nedläggas uti kassakista med särskilda
lås, dertill en eller flere af direktioriens ledamöter och ett af Wår Befallningshafvande
utsedt allmänt ombud håfve hvar sin nyckel.
§. 7.
Förrän enskild Bank må öppnas och träda i verksamhet, skall inför Wår Befallningshafvande
styrkas:
n) att, på sätt lagen för enskilda Banker stadgar, så väl det af Oss utfärdade tillståndsbrefvet,
som ock bolagsreglorna, blifvit i hufvudskrift förevisade för Rådhusrätten
1 den stad, der Bankens hufvudkontor är beläget och i rättens inteckningsprotokoll
intagne, samt att rätten låtit i allmänna tidningarne införa kungörelse om det ingångna
bolaget;
6) att uppgift på delegarne i bolaget blifvit till samma Rätt aflemnad och uti dess
inteckningsprotokoll intagen, samt i allmänna tidningarne kungjord;
cj att till Banken blifvit inbetald minst hälften af det i Rikets mynt uti bolagsreglorna
bestämda tillskott, äfvensom att handlingar, af bolaget efter pröfning godkände,
äro till Banken aflemnade såsom säkerhet för inbetalning af återstoden å samma tillskott
inom ett år derefter: öfver fullgörande hvaraf Wår Befallningshafvande äge
hålla tillsyn;
d) att de hypotheker, som, enligt nästföregående §., skola utgöra säkerhet för den
öfriga delen af grundfonden, blifvit af bolaget i föreskrifven ordning godkände och till
Banken inlemnade.
§. 8.
Mom. 1. Enskild Banks tryckta eller graverade kredilsedlar eller andra löpande
förbindelser, hvarå ränta icke är utfäst, skola vara ställde till innehafvaren alt vid anfordran
inlösas och må ej lyda å mindre belopp än 6 R:dr 32 sk. B:ko, motsvarande
2 R:dr 24 sk. silfver;
Mom. 2. Enskild Banks förbindelse, hvarå ränta är utfäst, må icke lyda å
mindre belopp än 333 R:dr 16 sk. B:ko.
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
103
Mom. 3. Bevis öfver medel, insatta på räkning uti enskild Bank, skall vara
stäldt till viss person och må icke på annan person öfverlåtas.
§• 9.
Sådana kreditsedlar eller förbindelser, som i 8 §. 1 mom. omförmälas, skola utfärdas
på blanketter, hvilka, likformigt upprättade och lydande på samma valörer för
alla enskilda Banker, genom Wårt Finans-Departement tillhandahållas, emot ersättning
för kostnaden.
Innan de få utgifvas, åligge bolaget hos Wår Befallningshafvande styrka, att
uppgift å de personer, som komma att dem underskrifva, blifvit i allmänna tidningarne
kungjord: börande sådant vid hvarje förändring i detta hänseende iakttagas.
§. 10.
Bankafdelning ege ej rätt att utgifva andra egna förbindelser, än till viss person
ställda invisningar på hufvudkontoret.
§. 11.
Ej må enskild Bank utgifya sådana tryckta eller graverade kreditsedlar eller
förbindelser, som 8 §. 1 mom. omförmäler, till större sammanlagdt belopp, än som
motsvaras: ,
a) af bolagets odisponerade tillgångar i hypotheker, enligt 6 §., tillhörande grundfonden;
de af Banken belånta förbindelser sålunda härvid ej beräknade;
K) af innehafvande säkerhets-handlingar för beviljade kassakreditiver, i den mån de
anlitas, hvilka säkerheter böra vara lika beskaffade med dem i 6 §. 1 morn. för grundfonden
föreskrifna, dock härför icke lill större sammanlagdt belopp än hälften af
grundfonden.
Derest genom vexling eller annan orsak det sålunda bestämda förhållandet rubbas,
åligge det Bank-Direktionen, att inom en månad hafva detsamma återställt, hvaröfver
Wår Befallningshafvande handhålle.
§. 12.
Enskild Banks lottbref må icke uti sådan Bank .belånas.
§. 13.
Till reservfond för inträffande förluster skola afsättas minst fem procent af enskild
Banks årliga vinst, sedan förvaltningskostnader och osäkre fordringar blifvit afdragne,
hvarmed fortfares till dess reservfonden uppgått till TV^el af teckningssumman.
Årliga utdelningen till lottegarne af behållna vinsten må ej öfverstiga 8 procent
ä de i reda penningar tillskjutna medel; börande återstoden användas till reservfondens
ökande, intill dess den uppnått förenämnde belopp, hvarefter öfverskottet jemväl
må utdelas.
104
Kongl. Maj.-ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
§• U.
Finnes enskild Bank hafva gjort förluster till en tiondedel af dess grundfond,
skall bankrörelsen genast upphöra och bolaget, efter skedd utredning, upplösas.
§. 15.
Uti den revision, som 5 §. omförmäler, skall ett af Oss förordnadt ombud deltaga.
§. 16.
Direktionen åligge, alt genast efter hvarje qvartals slut, i närvaro af Wår Befallningshafvande
eller dess ombud, uppgöra och sedermera ofördröjligen till Oss insända
öfversigt af Bankens ställning, upprättad enligt formulär, som af Wårt FinansDepartement
meddelas. Wår Befallningshafvande må derjemte, äfven under tiden mellan
qvartalsuppgifterne, af Direktionen äska upplysningar om Bankens tillstånd. Likaledes
skall Direktionen vara förbunden, att när som helst hålla Bankens räkenskaper och
handlingar tillgängliga för den undersökning, som Wi kunna finna för godt att låta anställa.
Dock få icke i något af dessa fall enskildes förhållanden till Banken för allmänheten
yppas.
§. 17.
1 afseende på delegares ansvarighet, bolagets rättighet att afdraga ränta och i
vissa fall beräkna 6 procent ränta, äfvensom i fråga om preskriptionstid för inlösen af
enskild Banks kreditsedlar och bevakning deraf i dess konkurs eller årsproklama, gälle
hvad i Lagen för enskilda Banker derom stadgas.
§. 18.
Finner Wår Befallningshafvande vid den pröfning, hvarom i 6 §. förmäles, anledning
till anmärkning, och varder rättelse icke genast vidtagen, eller har Direktionen
af enskild Bank eller bolaget i ett eller annat hänseende afvikit ifrån de föreskrifter,
som uti Lagen för enskilda Banker och denna Förordning äro gifne, eller genom fastställda
bolagsreglor bestämde, åligge det Wår Befallningshafvande att sådant hos Oss
ofördröjligen anmäla, då Wi vilje, till rättelses vinnande, vidtaga erforderliga åtgärder,
i öfverensstämmelse med 13 §. i ofvanåberopade Lag.
§. 19.
Utgifning af enskilda Bankers sedlar, i kraft af denna Förordning, må ej tills
vidare öfverstiga en sammanlagd summa af 10,000,000 Riksdaler- Banko, fördelad dem
emellan på sätt Wi finne godt i nåder besluta: kommande följaktligen maximum för
hvarje enskild Banks sedelutgifning att i dess ‘oktroj utsättas.
Det alle etc.
N:o 18.
Kongl. Majäs Nåd. Skrifvelse, N:o 10,
105
N:o 18.
Lag om Banker i Slaten New-York 1850.
Egare af Bank-aktier är med hela sin förmögenhet ansvarig för alla Bankens
skulder till ett be,lopp lika med pari-värdet af de aktier han eger.
Aktierna måste vara ställde på viss man och kunna icke utan särskilda formaliteter
öfverlåtas.
Kapitalet för Aktie-banker är minst 100,000 dollars.
För alla Bank-sedlar, som utgifvas, skall motsvarande säkerhet ställas under
allmänt förvar.
Denna säkerhet må bestå:
af Staten New-Yorks obligationer;
af hälften Staten New-Yorks och hälften Förenta Staternas obligationer;
af hälften Staten New-Yorks obligationer och hälften inteckningar uti landtegendom
inom Staten;
af hälften Staten New-Yorks obligationer och för andra hälften en del uti Förenta
Staternas obligationer och återstoden uti inteckningar.
Obligationerna skola bära minst 6 procent ränta.
Vid mindre ränta ökas kapitalet, så att det inbringar 6 procent. Inteckningarne
må ej öfverstiga |delar af fastighetsvärdet, ulan beräkning af byggnader, och de skola
bära minst 7 procent ränta.
Vid utlåningar må Bankerne afdraga:
H ögst 7 procent å papper, som hafva mer än 03 dagars förfallotid;
Hö gst 6 procent å papper på kortare tid.
Alla utgifna Bank-sedlar skola, för att vara gällande, antecknas och stämplas
af offentlig myndighet, sedan behörig säkerhet blifvit ställd.
Sedlar må ej utgifvas på lägre valör än 5 dollars.
Innehafvare af en Banks sedlar hafva företräde framför andra dess borgenärer.
Alla Banker skola vid anfordran inlösa sina sedlar med Specie (guld- eller silfvermynt
efter Bankernes godtfinnande) vid hvarje Banks hufvudkontor, och dessutom, emot |-  procent diskont, för dem tillhandahålla Specie i städerna New-York och Albany.
Statens lagstiftande församling må icke utfärda speciela Bank-privilegier eller
tillåta inställelse af Bankens skyldighet att vid anfordran inlösa sina sedlar.
N:o 19.
Författning om Banker i Staten New-Jersey år 1850.
I. Bolag för Bankrörelses bedrifvande, med rättighet att utlåna sina egna sedlar,
måste bestå af minst 7 medborgare i Staten New-Jersey.
Bih. till B. St. Prol. 1SS3 & 18S4. 1 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 14
106
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse N:o 10.
II. Hvarje Banks kapital får ej vara mindre iin 50,000 och icke större än
500,000 dollars.
lil. Aktie-egare äro, personligen och med hela sin förmögenhet, ansvarige,
hvar för sig, för brist uti Bankens förbindelser, dock ej till högre belopp än en sum
ma,
lika med den af deras innehafvande aktier.
IV. Bank-noter utlemnas till Banken af Statens Skattmästare, sedan hos honom
blifvit deponerade Förenta Staternas, eller Staterna New-Jersejs och Massachusets obligationer
till motsvarande belopp, beräknadt al pari efter 6 procent; dock må en tredjedel
af deposilionsfondcn bestå .af inteckningar, betalbara med G procent ränta inom
ett år, och inom Iplel af fastighetens värde, samt med vilkor att hvarje särskild inteckning
ej öfverstigcr 5,000 dollars.
V. Bank-noter, utlemnade under denna förordning, må tillsammans icke öfverstiga
3,000,000 dollars.
VI. Bank-noterna skola vara ställde att betalas vid anfordran utan ränta, och V
endast vid Bankens hufvudsäte.
VII. Utdelning till aktie-egare må icke ske med mindre Bankens kapital är
oförminskadt.
VIII. Bank-noter, som ej vid anfordran inlösas med klingande mynt, draga 12
procent ränta.
IX. Tre dagar efter vägrad inlösen af bank-not skall skattmästaren kungöra,
att alla noter, utgilna af den Bank, som vägrat inlösen, komma att betalas af honom:
och på honom beror, att 10 dagar derefter sälja alla Bankens säkerhets-handlingar,
som af honom innehafvas, eller uppskjuta sådan försäljning i G månader, men
icke längre.
X. Skattmästaren må ock, när så nödigt pröfvas, vägra utbetalning af ränta å
deponerade säkerhelshandlingar, eller fordra tillökl deposition.
N:o 20.
Om Banker i England och Skottland, sorn cj utgifva sedlar.
Dessa Bankers föremål är att, på vissa vilkor, emottaga penningar af enskilde
personer och alt vid anfordran återställa hvad insatt blifvit. När en person inlemnar
penningar, säges han öppna räkning med Banken. När han fortfar, alt der inlemna
och uttaga penningar, heter det i London, all han håller en Bankier.
En Bank af detta slag, som har icke flera än sex delegare, kallas en Privatbank;
men då bolaget består af ett större antal personer, kallas det i Skottland en
Publik Bank, i England en Aktie-Bank.
Gemensam ansvarighet eger rum för alla delegare.
I Skottland har nästan hvar person räkning i någon Bank. Den rike affärsmannen
håller räkning, emedan hans rörelse derigenom underlättas; den rike utan
affärer, emedan han får ränta på sina penningar, under det de äro i godt förvar till
dess han finnér bättre placering; medelklassen, emedan den, jemte lättnad i rörelsen,
kan i Banken få diskontera innehafvande vexlar och anvisningar, samt till och med,
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse N:o 10.
emot 2:ne mäns borgen, erhålla så kallade kassa-kreditiver. De fattige insätta i Banken
sina små besparingar, för säkerhetens skull och emedan ränta godtgöres.
I London deremot är räknings hållande i en Bank på långt när ej så allmänt
som i Skottland. Londonska Bankerne kunna begagnas blott af de rike. Dessa Ban
ker
fordra, att hvar och en, som håller räkning, alltid skall dei’å lemna ett öfverskott,
och om de icke anse det nog stort, så uppsäga de räkningen. De medgifva i allmänhet
ej någon ränta å insatte medel. Dessutom måste hvarje räkningshållare i dessa
Banker till betjeningen årligen betala en viss summa under namn af Julpenningar.
Men under de sednare åren hafva i London uppstått Aktie-Banker, som inrättat
sin rörelse på det Skollska viset. Den första af detta slag var London- och IVestminslcr-Banken,
som jemte sitt hufvudkonlor har 5 afdelningar i särskilda trakter af London.
Denna Bank medgifver räknings öppnande utan förbindelse att hålla öfverskott,
men emot en kommissions-afgift, som vid öppnandet bestämmes, och motsvarar hvad
man i andra Banker får erlägga under namn af Julpenningar. Banken godtgör ränta
å insättningar, ehvad de äro större eller mindre.
Hvar och en, som i Banken öppnat räkning, erhåller kostnadsfritt en så kallad
Bank-bok, der insättningar och uttagningar införas, och ett häfte blanketter till assignationer,
eller så kallade checks, å Banken.
Banken hålles öppen hvarje söcknedag ifrån kl. 9 f. m. till och med 5 e. m.
Bänla efter 2| för hundrade om året godtgöres ifrån och med den dag insättning
skett, till dess den uttages. För summor under 1,000 £ erfordras ingen uppsägning.
Oberoende af räknings hållande emotlager Banken jemväl penningar, minst 10
£ St., emot deposiiions-bevis och 2|- procent ränta, stundom mera. Dessa bevis kunna
icke ifrån man till man öfverlåtas, och personlig inställelse i Banken erfordras för
penningars insättning eller ultagning.
Bankerne besörja i allmänhet såväl betalning, som inkassering af vexlar och anvisningar
för dem, som i Bankerne hålla räkning.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
Innestående medel på läkningar i deposilionsafdelningen
i Rikets Sländers Bank . . . .
deraf odisponeradl på beviljade kreditiver
Utelöpande Banko- och Riksgälds-scdlar. . .
deraf Riksgälds-sedlar
Privat-Bankernes utelöpande sedlar, efter afdrag
af deras kassa-behållningar i Rikets
mynt
Summa af utelöpande Banko- oell Riksgäldssedlar
samt privat-sedlar, efter ofvannämn
de
afdrag
Summa af Rikets Ständers Banks ansvarighet
för utelöpande sedlar och medel, stående
i depositions-afdelningen
Rikets Ständers Banks metalliska kassa, eval
verad
i Banko å 128 sk
eller
i silfver och guld R:dr Specie
deraf stående i Hamburg . . » »
i guld, dukater st.
Medelkurs på Hamburg
Rikets Ständers Banks behållna vinst för året
Utlåningar i diskontväg och på kreditiver:
af Rikets Ständers Bank
af Prival-Bankerne
i
N:o
Uppgift om Penninge
-
d. 31 December
1844.
d. 31 December
1845.
d. 31 December
1846.
6,219,045
3,367,077
20,105,608
361,801
8,192,930
3,656,008
23,747,592
8,499,562
3,685,365
25,890,403
y-
3,968,814
4,088,207
3,861,161
24,074,422
27,835,799
29,751,574
26,324,653
31,930,522
34,389,975
8,828,648
13,272,179
15,716,181
3,310,743
140,000
4,977,067
453,938
5,893,568
713,075
161,545
127 sk. 3 r.
1,247,362
128 sk. 11 r.
846,793
127 sk.
1,642,785
15,851,110
15,776,600
16,026,600
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, iV-o 10.
109
21.
ställningen i Sverige.
d. 31 December
1847.
d. 31 December
1848.
d. 31 December
1849.
d. 31 December
1850.
d. 31 December
1851.
d. 31 December
185?.
11,417,507
5,374,270
28,910,060
9,029,602
4,773,989
26,064,517
9.529,124
4,407,849
22,724,286
9,179,289
3,796.862
22,362,426
10,907,469
5.607,469
22,575,962
8,747,236
3,592,120
22,586,277
T
5,892,361
6,811,225
7,019,935
6,874,806
7,337,220
7,402,827
34,900,427
33,645,974
29,744,221
29,237,232
29,913,162
29,989,205
40,327,033
35,094,119
32,253,410
31,541,715
33,483,433
31,333,653
22,006,741
15,673,900
12,904,883
12,196,817
12,934,834
12,989,241
8,252,528
447,653
129,782
127 sk. 2 r.
777,830
5,877,712
5,894
103,838
129 sk. 10 r.
1,003,838
4,830,380
228
87,569
129 sk. 2 r.
944,272
4,573,806
190,767
72,384
128 sk. 5 r.
929,582
4,850,563
550,485
58,178
128 sk. 4 r.
963,092
4,870,965
798,241
46,358
128 sk. 4 r.
985,683
16,001,600
7,438,699
15,991,600
10,049,698
16,360,000
11,058,356
16.370,000
10,063,169
16,370,000
9,532,975
16,370,000
10,727,113
110
Kongl. Maj:!» Nåd. Skrifvelse, JV.*o 40.
JLitt. C.
Finans-Komiténs första åliggande lärer vara, alt för sig sjelf göra klart ändamålet
äfvensom omfånget af det densamma i nåder lemnade uppdrag.
Då Kongl. Maj:t sednast, för mer än 30 år sedan, lät sammankalla^en dylik
Komité och infordra dess utlåtande, voro förhållandena väsendtligen olika med de närvarande.
Myntvärdet hade under en följd af år saknat stadga, och den naturliga följden
deraf, stor förlägenhet i allmänna rörelsen, hade inträffat. Talrika bankrutter förekommo,
och fastigheter försåldes med svårighet, äfven till vanpris. Vi kunna nu
glädja oss att dessa bekymmersamma företeelser hafva upphört. Sedelmyntets silfvervärde
har under snart tvänne årtionden varit orubbadt, och skall så förblifva, om ej
stora misstag af Regering och Ständer begås, hvaremot säkerhet härvidlag tyckes ligga
i den klarare insigt i financiella ämnen, som mer och mer hunnit spridas och göra sig
gällande. Förlägenhet i allmänna rörelsen eller hvad i dagligt tal benämnes penningebrist
förspörjes föga eller icke; utländska kapitaler hafva till betydliga belopp inkommit
i landet, flerfalaiga offentliga kreditanstalter hafva uppkommit, räntefoten har, åtminstone
på säkra fastighetslån, nedgått under den lagliga; fastighetsvärdena hafva varit
i stigande och tyckas fortfarande vara det. Vi torde alltså kunna antaga att hvad
Kongl. Maj:t afsett med denna Komité ej varit, att den skulle framlägga ett förslag
lill upphäfvande af de hufvudsakliga förhållanden, som genom eller till följd af realisationen
inträdt, utan faslhellre att tillse, hvad som må kunna erfordras till desammas
befästande, på det ej närvarande penningeställning i en närmare eller fjermare framtid
måtte befinnas hafva varit endast en öfvergående god konjunktur, efterföljd af en förstörande
krisis, äfvensom ätt uppgifva, huru nämnde förhållanden ändamålsenligast må
kunna utvecklas till befrämjande af nationalvälståndets jemna och säkra tillväxt. Denna
erfordrar inom samhället: egendomssäkerhet, näringsfrihet och tillgång på förlag (kapital),
samt inom samhällsmedlemmarne: omtanke, idoghet och sparsamhet. Komitén
lärer höra af dessa vilkor undersöka de delar, som kunna anses vara af financiel natur.
Vid egendomssäkerheten förekommer då främst myntvärdets orubblighet. Då,
såsom hos oss, det beror af den betalande att lemna antingen silfver eller bankosedlar,
så erfordras för denna orubblighet, att silfret skall bibehålla sitt värde i förhållande till
varor i allmänhet, och bankosedeln sitt i förhållande lill silfver. I förstnämnde afseende
hafva farhågor uppkommit genom de nyupptäckta guldgrufvor, som under de sednare
åren blifvit bearbetade och lemnat en särdeles rik afkastning, och nekas kan ej
alt guld och silfver till en viss grad ersätta hvarandra, att sammanräknade värdet af
allt i omlopp varande guld och silfver bestämmes af rörelsens behof inom alla jordens
länder, uch alt, om detta förblifver oförändradt, under det mängden af ädla metaller
betydligen ökas, så faller hvarje stycke af de sistnämnde i värde, och tvärtom. Denna
theoretiska sats är bekräftad af erfarenheten. Sålunda finner man, under 15:de seklet,
silfvervärdet i stigande, men efter Amerikas upptäckt visar det sig åter fällande, så att
det under 16:de och 17:de seklerna, i förhållande lill hvete, förlorade vid pass f af sitt
värde. Under 18:de seklet visar det sig åter stigande, emedan folkökning och industri
då framgingo fortare än bearbetningen af de ädla bergverken. Hade man ej under tiden
med papper till betydlig del ersatt silfver och guld, skulle nämnde stigande otvifvelaktig!
visat sig mycket betydligare, och är det troligt, att de civiliserade folkens i
flera verldsdelar med raska steg fortgående förökning skulle hafva verkat till fortsättning
af stegringen, derest ej de nya guldgrufvorna blifvit upptäckte. För att nu kunna
grunda en aning om, huruvida denna upptäckt skall verka blott ett återhåll i stegringen
af silfvervärdet eller en nedsättning deraf, bör man ihågkomma, att ett föränderligt för
-
Kongl. ilaj:ts Nåd. Skrifvelse. N:o 10.
lii
hållande I de särskilda värdena af silfver och guld äger rum, och att guldökningen hufvudsakligen
kommer att verka nedsättning af det sednare, hvilket vid medeltidens slut
var 10 ä 12 och sedan stigit till 15 å 16 gånger det förstnämnda. Om sålunda guldet
skulle åter nedgå till att endast vara värdt 10 gånger sin vigt i silfver, men det
oaktadt värdet af hela del omlöpande guldbeloppet genom ökad mängd erhålla ett högre
värde, så komme sådant utan tvifvel, i den mån guld såsom mynt ersätter silfver, att
verka till nedsättning af det sednares värde, men det är hvarken omöjligt eller osannolikt,
alt full motvigt häremot under tiden skulle uppkomma, genom det ökade behof
af silfvermynt, som förorsakats af mera utbredd civilisation samt tilltagande industri och
folkmängd. Någon synnerlig anledning torde således ej vara för hand att oroa sig öfver
en förestående rubbning i silfvervärde!, men del kan vara nyttigt att komma ihåg,
att della ingalunda är absolut oföränderligt, ulan, såsom nästan allt annat här på jorden,
beroende af stora händelsers inverkan, hvilken ofullkomlighet dock ej hindrar att
bland alla varor silfver är den, som närmast uppfyller ändamålet att erhålla eli mynt med
stadgadt värde.
I afseende å bibehållandet af bankosedelns silfvervärde hafva, såvidt jag kunnat
förmärka, farhågorna endast baft afseende på en mer eller mindre aflägsen framtid, och
uppgifvits grundade på a) ITypotheksföreningarne, b) Privat-Bankerne och c) Rikets
Ständers uteslutande lagstiftningsrätt öfver sin Bank. Hvardera af dessa torde böra
särskildt undersökas.
a) Hypotheksföreningarne hafva, säger man, under en följd af sednare år skuldsatt
landet för många millioner, och, oaktadt ett nära motsvarigt belopp silfver såmedelst
blifvit från utlandet indraget, har Riks-Bankens metalliska kassa dock, på det
hela taget, icke stigit, hvaraf följer, säger man, att, då detta fortsatta utländska lånande
en gång måste finna sin gräns, kommer Bankens förråd af silfver ej längre att motsvara
vcxlingens behof och följaktligen alt uttömmas. Ilade ej, fortfar man, de utländska
lånen blifvit indragne, skulle nämnde olycka redan hafva inträffat, och detta sistnämnkan
visserligen ej nekas, såvida silfverutförseln i alla fall varit lika stor, men just
detta torde böra tagas i närmare eftersinnande. De, som hysa nämnde farhåga, antaga
alt silfvermynlet inom ett land kan obegränsadt ökas och qvarstadna, utan att falla i
värde. Yäl hafva de sett, alt, då ett land begagnar mot guld eller silfver ej inlösbart
pappersmynt, så faller detta i värde i mån som det ökas; vi håfve sjelfve inom värt
land haft allt för mycken erfarenhet deraf. Yäl måste de medgifva, att värdet af silfver,
genom den förökning deraf, som uppkom under de tvänne sekler, som följde på Amerikas
upptäckt, nedgick, men morn ett rike särskildt för sig måste förhållandet, mena
de, vara annorlunda. Det synes mig dock böra vara temligen lättfattligt, alt samma
orsak måste hafva samma verkan, vare sig inom det stora samfund, som utgöres af alla
handlande nationer, eller inom en särskild stat för sig, hvilket i förevarande fråga äfven
längesedan blifvit bekräftadt af en stor erfarenhet. Man må nemligen ej föreställa
sig, att det, efter Amerikas upptäckande, var Spanska Regeringens afsigt, att Perus och
Mexikos ädla metaller skulle komma andra stater tillgodo. De skulle tvärtom föras
till Spanien, och deras utförande derifrån var vid lifsstraff förbjudet. Spanien fick sålunda,
att börja med, vida mera silfver än något annat folk; värdet deraf sjönk inom
landet så, att piastern köpté mera varor utom än inom detsamma, och denna skilnad
hlef så stor, att det stränga utförselförbudet befanns kraftlöst, många behof fylldes genom
en ökad import af utländska varor, inhemska industrien tynade, och vi hafva
slutligen sett detta folk, långt ifrån att vara i besittning af verldcns guld och silfver,
nödgas fördjupa sig i ett oerhördt belopp af utländsk skuld.
112
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
Om nu silfver hemtas ur egna grufvor, eller genom lån, måste verkan vara alldeles
enahanda till minskning af dess värde inom landet, och till förökad import af andra
varor, och det synes mig derföre antagligt, att förklaringsgrunden här igenfinnes
till vår under de scdnaste åren betydligt ökade import, äfvensom att, om våra utländska
hypotheksförenings-lån ej hade inträffat, hade Riks-Bankens silfverförråd varit ungefär
hvad det nu är. Då hade deremot skuldsatte jordegare och industri-idkare ej
blifvit hugnade med en nedsatt räntefot, många nyttiga företag hade af kapitalbrist uteblifvit,
fastighetsvärdena hade måhända ej stigit och verklig penningebrist torde någon
gång hafva uppkommit. Indragandet i landet af utländska kapitaler äfven genom lån,
då sådant behöfves, må derför ej i allmänhet klandras; men om den, likasom mången
annan på det hela nyttig åtgärd, är förenad med vissa olägenheter, torde vara skäl att
tillvägagå på sätt, att desse i möjligaste måtto undvikas, och anser jag af sådan grund
att det hade varit önskligl, att indragningen af de utländska lånen hade skett mera
småningom, då med mera sannolikhet kunnat påräknas, alt de i sin helhet blifvit an- y
vända till produktiva förelag, och man hade undgått en högt uppdrifven varuimport,
med deraf föranledd ökad vana vid och behof af utländska varor, hvilket behofs tillfredsställande,
sedan den utländska skuldsättningen ej vidare kan fortgå, kommer alt
bero på huruvida vår produktion af exportabla varor under tiden hunnit i samma mån
tilltaga.
b~) Privat-Baiileerne kunna, då deras sedlar ej äro lagligt betalningsmedel, väl ej
hafva omedelbar inverkan på myntvärdet, men de utöfva en betydlig sådan på RiksBanken.
Likasom denna en gång genom riksgäldssedlarne nödgades att minska sin
sedelstock till samma belopp med metalliska kassan, för att af denna söka bibehålla den
lilla återstod, som fanns qvar, äfvenså har i sednare tider Privat-Bankernes sedelulgifning
föranledt en emot densamma svarande minskning af Riks-Bankens. Privat-banksedeln
uppfyller allmänna rörelsens behof af mynt, om ej alldeles lika, dock ganska
nära såsom bankosedeln. Det omlöpande myntkapitalet utgöres alltså af Riks-Bankens
utelöpande sedlar, i omlopp varande silfvermynt och utelöpande Privatbanksedlar tillsam-.
mantagne. Om denna summa, likagodt i hvilkendera af sina delar, ökas utöfver allmänna
rörelsens verkliga behof, inträffar ett fall i myntvärdet, som vållar Riksbankssedlars
utbyte mot Bankens silfver, hvilket exporteras. Skulle Privat-Banker uppkomma
till den mängd och storlek, att deras sedlar nedträngde Riks-Bankens sedelstock
under det belopp (20 millioner), som, utan afseende på metalliska kassans tillstånd, är
afsedt alt hållas i omlopp, så blefve det för Banken ganska svårt, att kunna verkställa
alla anbefallda utlåningar och tillika hålla metalliska kassan vid eller öfver bestämdt
minimum (2|- millioner specie). Det sistnämnda blefve att hälla i ett såll. Hvad som
med kostnad blifvit införskaffad! ginge genast ut igen. Häremot invändes väl, att Privat-Bankerne
ej kunna handla så oförståndigt, att verka till försvinnande af de Riksbanksedlar,
Prival-Bankerne sjelfva behöfva för sin vexlingsrörelse, men det kan vara
ganska tvifvelaktigt, huruvida, med en utlöpande Riksbanks-sedelstock af t. ex. blott
10 millioner, det må för Privat-Bankerne vara omöjligt att fylla hela det öfriga behofvet
af rörelsekapital. Det lagliga myntets alltför betydliga förminskning medför dessutom
så många andra olägenheter, att meningarne ej torde blifva särdeles delade derom,
att Privat-Bankernes sedelutgifning bör vara begränsad. Den är det äfven nu för hvarje
särskild Privat-Bank genom Kongl. Reglemente, dock med vissa undantag, hvaribland
alt utöfver det bestämda beloppet må utgifvas hvad som motsvarar i Privat-Bankens
kassa inneliggande Riksbanksedlar. Detta undantag är theoretiskt fullkomligen riktigt,
emedan det i Riket omlöpande pappersmvntets totalsumma ej förökas derigenom, att en
sedel
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
113
sedel inlöses i Privat-Bankens kassakista, och en annan lika stor i stället utgifves, men
man har, och såsom det vill synas med skäl, uppgifvit, att det gör kontrollen på Bankens
sedelutgifning svår, och att missbruk förmodas hafva egt rum, hvadan det synes, i
praktiskt afseende, vara både enklare och riktigare, att bestämma ett visst maximum
för hela det belopp sedlar, Privat-Banken får utgifva. Hela summan för alla PrivatBankerne
torde böra bestämmas lill högst hälften af hvad Riks-Banken får, utöfver
egande metallisk kassa, utgifva, börande hvarje Privat-Bank, under vård af annan offentlig
myndighet, nedlägga hypotheks-obligationer eller andra godkända säkerheter för
hela det belopp af egna sedlar, Privat-Banken på en gång må hafva utelöpande, utan
att något undantag dervid må ega rum.
Om man får antaga, att den vid sednaste Riksdag rådande mening angående
Privat-Bank erne kommer fortfarande att göra sig gällande, så lära de komma att inom
en ej aflägsen tid upphöra och ersättas af under Rikets Ständers Bank ställda Filialbanker.
Då denna förändring likväl ej ännu kan anses vara fullt afgjord, torde Finans^
Komitén böra undersöka dess lämplighet, och får jag i sådant afseende yttra, att jag
visserligen inser, att olägenhet är förenad med de i omlopp varande många slag af
banksedlar, hvilkas godkännande såsom betalningsmedel ej är i lag stadgadt, men att
denna likväl torde i väsendtlig mån upphöra, när beslutet om minimum af fiij- R:dr för
dessa sedlar blifvit bragt till verkställighet; hvarefter ett betydligare belopp af lagligt mynt
mäste komma alt inom hvarje landsort finnas i rörelsen. Å andra sidan måste jag
medgifva, att de väsendtliga fördelar i afseende å sättet för utlåningarne, som Privatbanker
anses ega framför en af Statens embetsman förvaltad, böra kunna genom Filialbanker
uppnås, men hvad som vid dessa förekommer betänkligt är, att Rikets Ständers
bank skall vara deras förläggare. Då Rikets Ständer vid realisalionstiden behandlade
privatbankfrågan, ansågs temligen allmänt, att ett sådant förhållande skulle medföra
våda för Stats-banken, hvartill hågkomsten af de fordna Provins-diskonterna utan tvifvel
var vållande. Nu må medgifvas att, om banken ej Iemnar förlag utom emot godkänd
real-säkerhet, så kan väl ingenting i anseende till återbetalningen vara att befara,
men en annan fråga är, huruvida ej anspråken från de särskilda orterna, att erhålla
egna banker med förlag af Rikets Ständers, komma alt blifva så stora och så ifriga,
att det i längden blifver svårt för Rikets Ständer att vidhålla de bestämda reglorna för
begränsningen af deras banks sedelstock. Om en svårare penningebrist inträffar, hvilket
utan tvifvel under tidernas längd någon gång kommer att ske, blifver sannolikt
inom hvarje, äfven mindre, ort omlankan riktad pä inrättandet af egen bank med förlag
af Rikets Ständers. Så många enskilda intressen komma att förenade yrka förökning
för ändamålet af Riks-Bankens sedelutgifning, att det torde blifva tvifvelaktigt, huruvida
de, som mera akta på myntvärdets bibehållande än på skriket om en tillfällig
nöd, förmå göra sina åsigter gällande.
c) Den tredje farhågan, som uppgifvits i afseende å bibehållandet af bankosedelns
silfvervärde, ansågs grundad på Rikets Ständers uteslutande lagstiftningsrätt öfver
sin bank, och nekas kan ej, all denna under förra tider blifvit i hög grad missbrukad.
Man har såsom botemedel föreslagit, att i Bankostyrelsen skulle deltagande inrymmas
dels åt Regeringen och dels ål enskilde aktieegare, men för mig vill det synas, att hvardera
af dessa utvägar för sig, eller båda på en gång använda, skulle medföra ett ännu
trögare machineri för Bankoförvaltningen, utan att befrämja den sökta*större säkerheten,
ty om Rikets Ständer nu mera, sedan kunskapen om banken ej är slängd inom
Banko-Utskottet, skulle med berådt mod så förfära, att silfverutvexlingen afstadnade,
t så är anledningen förmodligen deras önskan, att villfara Regeringens begäran om stora
Bih. lill II. St. Prol. 1833 & 1834. 1 Sami. 1 Afd. 6 Hafi. 15
114
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
anslag för vigtiga behof, som ej tåla uppskof, och kan man väl under sådana förhållanden
hoppas eller ens begära, alt Regeringen skall begagna sitt veto? Hade Banken vid
ett sådant tillfälle enskilde aktie-egare, komme de, genom räntan af den förökade sedelmassan,
att erhålla större inkomst af sina aktier, och är det väl då att vänta eller
ens begära, att de skulle sätta sig i strid på en gång mot Regering, Ständer och sin
egen fördel? Exemplet af Engelska Banken tror jag härvidlag vara"upplysande. Den
eges och förvaltas af aktie-egare, enligt af Regeringen och båda Parlamentshusen fastställd
charta.
Under de stora krigen på 1790:lalet lemnade Banken Regeringen betydliga försträckningar,
hvaraf följden blef, att Regering, Parlament och Bankstyrelse år 1797 be- •
slöto, att Banken skulle, hvad man hos oss kallar, slänga sin lucka, och den förblel
stängd nära ett fjerdedels sekel. Då denna åtgärd mäste vidtagas, hade Banken, enligt
hvad af en nedsatt Parlaments-Komité utreddes, en behållning utöfver aila sina skulder
af 15|- millioner Pund St. (186 millioner Sv. B:ko), hvilket i förbigående må anmärkas
för dem, som tro att Rikets Ständers Bank kunde öka sin sedelutgifning, om ?
den ej till Statsbehof aflepinade sin behållna räntevinst, utan i dess ställe immerfort
förökade sin grundfond. Denna fond är nyttig, för att betrygga det hvarje fordringsegare
vid slutlig utredning skall erhålla full betalning, men ingen grundfond, vore deri
ock större än hela sammanräknade sedel- och depositions-skulden, kan gifva en Bank
förmåga att, med fortgående invexling, hålla i omlopp ett större belopp sedlar, än att
dessa genom rörelsens behof bibehålla sitt värde. Försökes sådant, utbetalas sedlar
mot silfver, som utföres. Banken utgifver då i stället nya sedlar, för att med betydlig
uppoffring åter införskaffa silfver, hvilket snart åter utföres likasom det förutnämnda
och så immerfort, och hela följden af försöket blifver, att Banken utan ringaste nytfa
för landet bortslösat summor, som kunnat bättre användas. Svenska Riks-Bankens
trångmål efter de 3 sista krigen med Ryssland har föranledts af ökad utgifning af
Banko- och Riksgäldssedlar. Regeringens behof af penningar kan vid sådana tillfällen
visserligen ej afvisas, men man kan af tvänne onda ting välja det minst skadliga, som
är statslån med åtföljande högre beskattning, i stället att genom utgifning af sedlar förstöra
myntvärdet och såmedelst åstadkomma allmän fattigdom. Mången fosterlandsvän
hade derföre önskat, att vi redan under freden hade förskaffat oss statsskuld, på det
statskrediten vid inträffandet af krig måtte vara stadgad, och derigenom lån då på billigare
vilkor erhållas.'
Det är möjligt, att sådant i någon mån kan ega sin riktighet, men bevisas kan
det ej, och de vilkor, hvarpå lån vid inträffande krig kunna erhållas, blifva i alla fall
hufvudsakligen beroende på helt andra förhållanden, af hvilka de som af Sverige och
dess Regering kunna på förhand beredas äro: nationalrikedom, stadgadt samhällsskick,
ordnadt försvarsverk och mäktiga förbund: I alla händelser böra vi hoppas, att låns
upptagande vid verkligt behof ej skall vara mera omöjligt för Sverige än för andra icke.
mäktigare stater. Industrien behöfver förlag (kapital), och för att kunna täfla med
fremmande länder måste kapital kunna erhållas mot samma räntefot, sorn inom dessa,
hvartill åter fordras, att i förhållande lill industriens behof kapitallillgången skall vara
lika stor. Den enskilde kan ej åtkomma kapital annorlunda än genom lån eller förvärf.
Sammalunda förhåller det sig med ett helt folk. Endast genom arbete och sparsamhet
kan det egna national-kapitalet förökas, och betydande resultater i den vägen
kunna ej väntas plötsligen inträffade, utan böra motses efterhand under en längre tidsföljd.
Under tiden kan det vara nyttigt, att industriens behof fy lies genom lån från
fremmande land, men dervid bör städse såsom ögonmärke bibehållas, att, så fort ske
kan, förvärfva detta lånta kapital, och böra derföre de allmänna låne-inrättningarne all
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
115
tid ordnas med afseende på de dubbla föremålen, att tillhandahålla industrien nödiga
förlag, och att befordra ,den allmänna sparsamheten genom tillfälle att när som helst
göra alla små eller stora besparingar räntebärande med fullkomlig trygghet för förlust.
Det är i sistnämnde afseende som våra Banker och Hypotheks-Föreningar äro mest
bristfälliga.
Det torde härvid ej skada, att erinra om en visserligen länge känd sak, som
man dock allt för ofta finner glömd, nemligen skilnaden emellan rörelsekapital (mynt)
och förlagskapital, hvilket sednare måste vara mångfaldiga gånger större än det förstnämnde
och utgöres af nästan allt, som inom landet finnes genom arbete frambragdt,
såsom jordens odling, hus, materialier till förarbetning, machiner, redskap, förråd af
förnödenheter för menniskor och husdjur, sjelfva dessa djur m. m. m. m. Det är
detta ojemn förligt större kapital,, som jemte sjelfva jorden och arbetet är det verkligen
producerande. Rörelsekapitalet producerar egentligen ingenting, men det befrämjar på
verksamt sätt produktionen derigenom att det lättar utbytet, alldeles på samma sätt
^ som en väg, hvilken, sjelf fullkomligt ofruktbar, likväl höjer bytesvärdet af de vid densamma
befintliga alster. Förlagskapitälet kan sannolikt aldrig inom ett land blifva för
stort, åtminstone har jag mig ej något sådant exempel bekant, hvaremot rörelsekapitalets
ökande öfver måttan, enligt hvad redan nämndt är, föranleder detsammas till en
del utgående ur landet, eller, om sådant ej kan ske, ett minskadt myntvärde. Sålunda
hafva vi sett de, af våra Hypotheksföreningar i sednare tider upptagne, utländska lån
hafva varit oförmögna att öka landets rörelsekapital, men vi hafva måhända ej skäl
alt sörja deröfver, såvida de i dess ställe ingått i förlagskapitalet, till antagande hvaraf
anledning ej saknas, då vi se hvad under tiden blifvit nedlagdt i nybyggnader af hus
och fartyg, i ett förbättradt jordbruk och flerfaldiga andra industriella företag, och äfven
i den större handeln, som förut var nödsakad att på mera tryckande vilkor förskaffa
sig förlag från utlandet. Så länge förlagsräntan i Sverige är betydligt högre än
i andra länder, må man ej vänta, att den Svenska industrien skall kunna tälla med
den utländska.
De allmänna låneinrättning arne böra tillhandahålla industrien nödiga förlag,
men de böra ej underlätta improduktiv förbrukning utöfver tillgångarne, hvilket troligen
ej obetydligen egt rum genom det hos oss alltför utsträckta borgenssvstemet, som lärer
erhållit sin lulla fart genom våra allmänna Diskonter. Det utgör nu lill stor del ett
missbruk, som med svårighet och endast efter hand torde kunna afhjelpas, och ingalunda
tror jag sådant kunna ske genom Rikets Ständers Bank, på annat sätt, än att
dess belåning på namn kommer alt helt och hållet eller till största delen upphöra.
Namnbelåningen bör helst vara grundad på en verklig, efter bestämd tids förlopp inträffande,
tillgång. Sådan hr diskontering af vexlar, grundade på verkliga affärer och
ej på blanko-kredit eller annan konstlad utväg. Sådane lån äro ock nvttige, om de
lemnäs tili industri-idkare, som genom yrkesskicklighet, llit och redbarhet lemna en säkerhet,
att den materiella tillgång, de för närvarande sakna, kommer af dem att förvärfvas.
Men dessa lag-granna förhållanden kunna ej af Statens Embetsverk kännas
och än mindre bedömas. Sådant är ej heller alltid lätt vid en Privat-Bank med rörelse,
inskränkt till ett mindre område, och förvaltad af personer, som, sjelfve näringsidkare,
böra någorlunda kunna känna sina yrkesbröder, men möjlig bör dock der en
sådan, endast på öfvertygelse grundad och ej af embetsmannaformer bunden, pröfning
vara, och det är just deri som Privat-Bankens företräde ligger. Rikets Ständers Bank
synes derföre böra efter hand indraga sin utlåning på,namn och nöja sig med att belåna
publika papper, metaller och andra säkra panter, hvilken på bestämda reglor grundade
rörelse fullkomligen väl kan skötas af embetsman, utan behof af de flerfaldiga
116
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
onödiga omgångar, hvarmed allmänheten nu vid insättningar, uttagningar och öfverföringar
i Rikets Ständers Bank besväras. Banker af ena eller andra slaget äro dock ej
afsedde att lemna industrien förlag utöfver de mera tillfälliga behofven, hvilka medgifva
en återbetalning inom kortare tid, men derigenom att de fylla dylika behof, blifva andra
kapitaler lediga att användas för längre tider såsom stående förlag. Dylika måste
i allmänhet anskaffas genom aftal emellan enskilde personer. Det är blott jordbruket
och en del af bergsbruket, som härifrån göra undantag, emedan de kunna erhålla lån
på långa tider utaf Hypotheksföreningar, som nu finnas inom de flesta af våra provinser,
och emot hvilkas sätt att bedrifva sin fastighets-utlåning föga anmärkningsvärd!
förekommit.
De allmänna låneinrättning arne böra befordra den allmänna sparsamhelen genom
tillfälle att, när som helst, göra alla små eller stora besparingar riin te-bär ande
med fullkomlig trygghet för förlust. I sådant hänseende hafva våra Banker och Hypotheksföreningar
hittills varit föga verksamma. Privat-Bankerne hafva utgifvit sedlar,
och Hypotheksföreningarne hafva indragit utländska lån, men i föga mån har hos den
ena eller andra förmärkts omtanka att vilja göra fruktbara de inhemska kapitaler, som
dels legat obegagnade och dels efter hand sammanspara ts. Den ofta åberopade och
verkliga fördelen af statsskuld är lättheten för den enskilde att på säkert sätt göra sina
penningar fruktbärande, och då Svenska folket hvarken har eller vill hafva statsskuld,
så synes man utan densammas olägenheter kunna vinna dess hufvudsakliga fördel genom
Hypotheksföreningarne, om deras obligationer blifva ställda i Svenskt mynt med
räntebetalning i Sverige, samt ouppsägbara och kurserande, hvarigenom köparen alltid
finner säljare och säljaren köpare. Obligationer af detta slag äro i Sverige ovanlige
och följaktligen föga kände af den stora allmänheten, och det kan derför visserligen
ej antagas, att något synnerligen stort belopp skulle att börja med kunna afsättas inom
landet, men allmänheten skulle utan tvifvel snart inse den fördel, som åtföljer innehafvandet
af ett räntebärande papper, som, efter en i allmänna bladen nästan dagligen
kungjord kurs, när som helst kan utbytas mot mynt. Det synes mig derföre, att de
obligationer, som af Hypotheksföreningarne utgifvas för utländska lån, borde antingen
vara ställda i Svenskt speciemynt, eller, om deras värde å upplåningsorten derigenom
befarades förminskadt, innebära rättighet för egaren att, efter tillsägelse viss tid förut,
få dem i Svenskt silfverspecie, efter i obligationen utsatt parikurs, omställde, äfvensom
att få uppbära räntan i Sverige. Någon förlust kan derigenom ej tillskyndas Hypotheksföreningen,
ty om uppsägningstiden för omsättningen, såsom sagdt är, tages någorlunda
rymlig, kan ifrågavarande rättighet ej af obligationsinnehafvaren användas, för
att draga vinst af en tillfälligt låg vexelkurs, och liqvidalionsomkostnaderne blefve för
Hypoteksföreningen i allmänhet åtminstone ej stegrade derigenom, att den kunde på
eget kontor ombesörja liqviden i Svenskt mynt, i stället för att begagna kommissionär
å utländsk ort och till honom remittera vexlar. Sannolika fördelen af åtgärden blefve
deremot, att obligationerna inom Sverige blefve begärliga och efterhand, i början kanske
mycket småningom, komme att dit återgå. Yid tillfällen, då exporten betydligt öfverstiger
den vanliga och verkligen hehölliga importen, skulle skillnaden, efter hvad man
trott, fyllas genom införande af silfver och guld, men, enligt hvad jag ofvanföre sökt
visa, kan detta ej med fördel verkställas, om silfvervärde! inom landet redan, till exempel
genom föregående års förmånliga varuexport, skulle stå lägre än i utlandet. Handelsbalansen
jernnäs då vanligen genom import af obeböfliga lyxartiklar och andra varor,
som understundom med betydlig svårighet afsättas. Vore då obligationerna för
Hypotheksföreningarnes utländska lån ställda på sätt sagdt är, skulle de kunna utgöra
den till balansens jemnande tjenligaste importvara, och vi skulle sålunda kunna vinna
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 40.
117
tvenne goda saker, nemligen att få vår utländska skuld betald, och erhålla kurserande
obligationer i rörelsen.
Då man alser att genom sparsamhet föröka national-kapitalet, bör man ej glömma
att dervid lemna behörig vigt åt de hvar för sig ganska små besparingar, som derföre
ej omedelbart kunna nedläggas i obligationer. Sparbankerna hafva till föremål,
att emottaga dem, och böra derföre så bestämma sina maxima för hvad en person får
hos dem insätta, att de ej understiga lägsta valören af i omlopp yarande obligationer.
Arbetaren samlar då i Sparbanken de styfrar, lian kan upplägga för framtiden, intill
dess de blifva tillräckliga för uppköp af en obligation, då de uttagas och dertill användas,
hvarefter han åter börjar samla i Sparbanken till inköp af en annan o. s. v.
Privat- och Filial-bankerna kunna ock vara sparbankerna och Hypotheksföreningarne
bebjelplige att hopsamla nationens besparingar. De synas derföre, mera än
hittills varit fället, böra söka medel för sin utlånings utvidgande i upplåning mot lägre
ränta än den, för hvilken de utlåna. Till följe af bankrörelsens natur mäste deras upplåningar
dock alltid blifva till en viss grad tillfälliga och kunna ej påräknas att för alla
och alltid stå lill buds, såsom sparbankerna och de kurserande obligationerna., Det är
dessa, som tillsammantagna skulle utgöra nationens stora sparbössa.
Om obligationerna utgifvas af en slörr^ eller flere mindre Hypotheksföreningar,
kan härvidlag vara likgiltigt, men icke så med Sparbankerna. Sådane måste finnas inom
alla orter, om ändamålet öfverallt skall vinnas. Stiftandet af sådane besörjes utan
tvifvel bäst såsom en kommunal-angelägenhet, men kan dock i väsendtlig mån uppmuntras
och befrämjas af lokalmyndigheterna, och det vore måhända ej otjenligt, om desse
anmanades att söka tillvägabringa sparbanker på de orter, der sådane ej redan finnas.
Hypotheksföreningar, Privat-Banker och Sparbanker äro visserligen enskildes eller
kommuners tillhörighet, men de höra dock till det slag af inrättningar, på hvilkas behöriga
skötande allmänna säkerheten i så hög grad är beroende, alt de ej böra lemnäs
utan en noggrann kontroll af Regeringen. 1 detta afseende torde ännu något återstå
att förbättra. Väl hafva nämnda inrättningar af Kongl. Maj:t fastställda reglementen,
och lokalmyndigheterna hafva rättighet och till en del pligt, alt tillse det föreskrifterna
efterlefvas, men denna pligt är ingalunda lätt att fullgöra, ty äfven för det skarpaste
och mest vana öga faller det sig svårt, om ej omöjligt, att vid ett kortare besök
förvärfva visshet om alt alla säkerhetshandlingar äro i behörigt skick, att räkenskaperne
äro riktiga, och att allt hvad reglementet föreskrifter blifvit iakttaget. Jag tror derföre
att allmänna ombud böra deltaga i de årliga revisionerne af alla dessa inrättningar,
för de större af hvilka ombuden torde kunna förordnas genom Finans-Departementet,
och för de mindre af Landshöfdingen i orten, hvarefter de anmärkningar, sorn med afseende
på allmänhetens säkerhet blifvit gjorda, skulle insändas tili Finans-Departementet
och till Justitiae-Canzleren.
Stockholm den 5 Mars 1853.
E. v. Troil.
JLitl. n.
I Finans-komiténs beslut att såsom sitt eget antaga Herr Fabrikör Arnbergs anförande
angående Kredit-lagstiftningen, har jag ej till alla delar delar kunnat instämma.
118
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
Sålanda anser jag den bland premisserna förekommande teckning af Svenska
folkets tillstånd i financielt och moraliskt hänseende vara ganska öfverdrifven. Mycken
oordentlighet förekommer utan tvifvel i liqvider, men jag anser denna ovana vara
ett arf från förra tiders financeella oredor, då den genom ett vacklande myntvärde föranledda
förlägenhet hade vållat en nära nog allmän oförmåga att punktligt fullgöra
åtagna betalningsförbindelser, och de myndigheter, som hafva till åliggande att handhafva
ulsökningsväsendet, funno sig af förhållandernes tvång föranledda att eftergifva
betydligt af den skyndsamhet lagen fordrar. 1 jemförelse med förra tider, anser jag
förhållandet ej vara sämre utan Bättre; och finnée jag, i motsatts med Herr Arnberg,
officiella tidningen med sina konkurskallelser derom "vara ett authentiskt bevis. Man
jemföra allenast konkursernas mängd under tiden 1820'—30 och nu, synnerligen om
man från de nu förekommande fråndrager de konkurser af personer tillhörande arbetsklassen,
hvilka i sednare lider ofta nog blifvit föranledda af lagstadgandet att bysättning
upphört så snart konkurs börjat.
Att liqviders ordentliga fullgörande å bestämd tid är ett behof för handel och
annan industri, är otvifvelaktig!, men verksammaste medlet att komma derhän vöre,
sorn mig synes, att ej lemna försträckningar till personer, som visat sig vara oordentliga,
och ej varor på kredit utan lof att för betalningen draga vexel. Inom handelsverlden
torde vanan (usancen) ofta vara nära lika mäktig som lagen, men denna bör
utan tvifvel, så vidt möjligt är, användas för att förbättra den förstnämnda.
Herr Arnbergs skrift slutar med att tillstyrka antagande för Sverige af Franska
handelslagens Irsta boks Irsta och 2:dra kap. om handlande och bandelsböcker, samt
3:dje och 4:de böckerna om konkurs- och domstols-organisation, och jag bör dervid tillkännagifva,
att jag finner mycken betänklighet vid att inom vårt land införa ett alldeles
nytt slag af special-domstolar. I Frankrike äro handelsdomstolar gamla, och efter den
stora revolutionen hafva de blifvit bibehållna, emedan man var van viii dem. Alt man
likväl ej för närvarande är allmänt öfvertygad om deras lämplighet för just den klas»
af mål, hvarmed de efter Herr Arnbergs förslag skulle ensamt hafva att sig befatta,
torde synas af den petition 1200 betydande köpmän från 52 af Frankrikes städer nyligen
ingifvit tili Kejsaren, med begäran om konkursmålens öfverflyltande till andra domare.
(Se Post- och Inrikes-Tidningar lör den 30 sistlidne Mars). Klagomål öfver
mängden af kompetenstvister emellan handelsdomstolar och allmänna civila hafva redan
länge försports. Då man hos oss i sednare tider, såsom jag tror på goda skäl, efler
hand afskalfal nästan alla specialdomstolar i tvistemål, synes det mig, att man bör särdeles
noga betänka sig, innan man börjar att beträda’en alldeles motsatt bana. i Frankrike
skola handelsdomstolar finnas i de städer, som genom vidden af sin handel och
industri anses böra ega sädane; å andra orter handläggas handeismålen af de allmänna
domstolarne. Måhända finnas ej i Sverige rätt många städer jemförlige med förstnämnde
klass af de Franska. Huruvida de för redlighet, ordning och hushållning mest ansedde
chefer för gamla handelshus hos oss skulle vara särdeles belåtne med ifrågavarande
lönlösa och för dem alldeles nya bestyr, må vara tvifvelaktigt, men deremot vili det synas
tydligt, att tillsättandet af en domstol, sammansatt af endast handlande, kumla
hafva skäl för sig, om dess bestämmelse vore alt döma efter gamla handelsvanor, men
då det, blifvit föreslaget, att dess enda befattning skulle blifva, alt tillämpa en, för ossi
sina flesta delar alldeles ny, konkurslag, så synes delia åliggande med mera säkerhet
kunna öfverlemnas åt lagfarne domare. Det må visserligen ega sin riktighet, att konkursdomaren
är i behof af aftaVsvana mäns biträde, och om ej delta anses kunna vinnas
genom de illitterata rådmännen, så torde det kunna genom lag stadgas, att stadsdomstol
eger att för konkursmåls behandling med sig adjungera tvenne eiler trenne af
Kongl. Maj:!i Nåd. Skrifvelse, N:o 10. 119
tle stadens mest ansedde industri-idkare, som finnas uppförde å en af Kongl. Maj:t för
sådant ändamål fastställd lista, hvilken livart annat eller hvart tredje år kunde förnyas.
1 mera öfverensstämmelse med Franska lagen kunde oek, i fall det anses bättre, stadgas,
att Konungen endast fastställde en lista å elektorer, som sedan genom val utsåge
de adjungerade domarne; och tror jag alt, genom det ena eller andra af dessa alternativer,
det sökta ändamålet skulle bättre vinnas, än genom alldeles serskilda domstolar,
helt och hållet bestående af icke lagfarne män.
Deremot erkänner jag, att ganska många andra stadganden, som innefattas i
de nämnde delarne af Franska lagen, synas väl förtjente alt anmälas till Kongl. Maj:to
nådiga öfvervägande, såsom lista bok. 2:dra kap. om handelsbok, hvarigenom säkerhet
skulle vinnas mot det oskick, sorn uppgifvits hos oss understundom ega rum, att handeisböckerna
upprättas kort före konkursen och så ställas, att de visa det förhållande,
som dervid för gäldeuären kan vara i möjligaste måtto fördelaktigt. Enligt Franska
lagen skall journalen oell ingående balansen årligen af offentlig embetsman åtecknas
(parapheras). De skola af köpmännen förvaras i 10 år, allt vid äfventyr att annars,
om han under tiden råkar i konkurstillstånd, blifva dömd såsom vårdslös gäldenär.
I ^sjelfva konkurslagen är del, att börja med, vackert alt alldeles olika benämningar
blifvit gifne ål det oskyldiga cessionstiilståndet (faiilite) och det mer eller mindre
brottsliga (banqueroute). Stadgandet, att en egentlig köpman är under konkurs,
så snart domstolen erhållit kunskap om, alt han ej betalar förfallne skulder, torde visserligen,
i jemförelse med våra vanor, synas serdeles strängt, men lärer dock för sjelfva
handeln vara af betydlig nytta, och mindre verka till ökande af konkursernes antal, än
lill påskyndande af några, som i alla fall litet sednare inträffa; och torde den uppskofstid,
som vår nuvarande lag vid sådant tillfälle lemnaf, vanligen begagnas till det
vid konkurser hos oss mest öfverklagade underslef eller de så kallade betäckning arne,
hvarigenom en del borgenärer eller löftesmän erhålla nästan alla det gäldbunden boets
tillgångar. Emot detta missbruk sätter Franska lagén ett annat och större hinder i domarens
rättighet att bestämma den dag, då konkursen skall anses börjad, tidigare än
den, då obeståndet blifvit för domstolen anmäldt, och att förklara efter förstnämnde
dag, eller inom 10 dagar förut, af cessionanten gjorde affärer återgående.
Franska lagen synes äfven lemna större säkerhet för de afträdda tillgångarnes
förvaltande. Ifos oss är det ej sällan de prioriterade fordringsegarne, som äro säkra
ali i alla händelser erhålla full betalning, hvilka bestämma underhåll för gäldeuären,
tillsätta gode män m. m. till de oprioriterades förfång. 1 Frankrike utser domstolen,
samma dag den förklarar konkursen börjad, en af sina ledamöter att vara domare-ombudsman
(jugo commissaire) och förordnar, efter rådgörande med de kände fordringsegarne,
gode män, hvilke ej behöfva vara fordringsägare. Gode männen förvalta massan
under tillsyn af domare-ombudsmannen, som å domstolens vägnar skyndsamt afgör
förekommande frågor af flere slag, men inberättar allt väsendtligt lill domstolen.
Franska lagen vet ej af vår proklama efter sex månader, och än mindre af det
besynnerliga stadgandet, alt den, som ej då bevakar, är sin fordran qvitt, om ock gäidenären
framdeles blifver en mycket rik man. Bevakningsliden är inskränkt för på
stället varande borgenärer till 5 veckor från konkursens beslutande af domstolen. Öfrige
inländska borgenärer erhålla ett ytterligare anstånd af en dag för hvarje fern myriameter,
som de äro boende aflägse från domstolen, men försittande af denna lid
medför endast förlust af andel i den afträdda egendomen, och i vissa fall ej ens den,
om anmälan göres innan tillgängarne hunnit utdelas. I den mån bevakningshandlingar
inkomma, granskas de af domare-ombudsmannen och gode männen, och antingen godkännas
eller öfverlämnäs till domstolen.
r 120
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
Franska lagen, som utan barmhertighet sätter köpmannen i konkurstillstånd, så
snart han brister i betalning, bar dock en berömlig omsorg att åter förhjelpa honom ur
detta tillstånd, och den tyckes anse konkursens egentliga ändamål vara, att åstadkomma
ett billigt ackord emellan borgenärerne och gäldenären. Efter de förrättningar, som
ofvanföre blifvit omnämda, hvilka i vanliga fall torde medhinnas på 2 å 3 månader, sammankallar
domare-ombudsmannen borgenärer och gäldenären för afslutande af ackord
(concordat). Gäldenären uppgifver då, hvad han kan betala och hvilka säkerheter han
kan ställa, och lagen anser hans anbud antaget af alla fordringsegare, om det antages
af deras personella majoritet, representerande tre fjerdedelar af alla oprioriterade fordringar.
lnteckningshafvare och andre prioriterade fordringsegare få ej deltaga i denna
votering, så vida de ej vilja afstå sin förmånsrätt. Blifver konkordatet antaget och af
domstolen faststäldt, återinträder gäldenären i besittning och förvaltning af egendomen,
men han får ej visa sig på börsen, förr än han styrker att det äfven blifvit fullgjordt,
då han af Hofrätt kan réhahiliteras.
Kan intet konkordat bringas till stånd, så inträder konkursen i ett stadium, benämndt
union, då tillgångarne realiseras och utdelas ungefär såsom hos oss.
Det torde förefalla besynnerligt, att jag i en reservation uppräknat punkter, hvari
jag, öfverensstämt med majoriteten, men jag har dermed velat antyda, att jag tror, att
Komitén hade bordt något närmare redogöra för skiljaktigheterna emellan den lag vi
ega och den som Komitén föreslagit.
Stockholm den 8 April 1853.
E. v. Troil.
Editt» K.
Delande Komiténs mening att hos Kongl. Majit i underdånighet tillstyrka, det
Kongl. Majit täcktes åt sakkunnige män uppdraga att, så skyndsamt som möjligt, utarbeta
förslag till förbättrade kreditlagar, hvilka skulle frambringa redbarhet och ordning
i förhållanderne emellan köpare och säljare, samt i allmänna rörelsen framkalla affärspapper,
hvarpå ändamålsenliga bankanstalter kunde grundas, kan jag likväl icke i alla
delar biträda det anförande, hvilket en af Komiténs ledamöter afgifvit angående kreditlagstiftningen.
För att tillstyrka, att den Franska handelslagstiftningen företrädesvis skulle hos
oss tillämpas, förutsättes en säker kännedom icke blott om lagens föreskrifter, men ock
huru de tillämpas och verka, hvarvid dessutom hufvudsakligt afseende bör fästas vid
olika förhållanden, olika länder emellan. Vissa delar af handelslagstiftningen kunna öfverallt
vara nära desamma, emedan föremålet för dem är af nära enahanda beskaffenhet;
såsom bland annat händelsen är med vexellagen. Annorlunda är förhållandet med
föreskrifter och lagbestämmelser för de många andra grenar af handeln, uti hvilka, såsom
uti varuhandeln, icke blott qvantitet och pris, utan äfven andra vilkor bestämmas,
med den fullkomliga frihet som inom handelstransaktioner måste ega rum; för sådane
lärer
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
121
lärer man val icke i förväg kunna bestämma, från hvilket land mönstren för de ändamålsenligaslc
lagstadganden kunna hämtas.
Det är af synnerlig vigt, att handelslvister skyndsamligen afgöras och att bevisningen
i dem förenklas och icke genom rätlegångsiormer försvåras, samt att domstolarne,
der sådane tvister behandlas, äro så sammansatta, att inom dem fullkomlig och
praktisk kännedom om ärendernas beskaffenhet förefinnes. Sådant torde emellertid
kunna tillvägabringas, äfven om svårigheter mola, att i allmänhet införa den uti ofvanberörde
anförande upptagne förändring i domstolarnes organisation, en förändring, som
i ett .glesare bebodt Iand, der städernas antal icke är så betydligt, och der handel å
landet äfven idkas, icke i allmänhet på ett ändamålsenligt sätt torde kunna tillvägabringas.
1 städer af större betydenhet skulle deremot tillfälle kunna vara att vidtaga en
vidsträcktare förändring uti organisationen af sådana domstolar, hvilka hafva att handlägga
handelslvister. Bestämda föreskrifter om beskaffenheten af den ordentliga bokföring,
som en handlande åliggef, om sättet för konkursers behandling o. s. v. äro äfven
af mycken vigt, och sådane böra äfven, enligt min åsigt, införas; beträffande åter
den skiljaktighet, som göres emellan handlande och personer, som icke tillhöra kategorien
köpmän, i afseende å bysättning, så kan jag ingalunda biträda en sådan; förlusten
af den personliga friheten genom bysättning är en så sträng lagbestämmelse, att den,
efter mitt förmenande, bör upphöra, eller bibehållas för alla, utan afseende å den samhällsklass,
till hvilken den anklagade hör.
Delande Komiléns mening att, när Bankens behållning i Hamburg uppgått till 1
Million Riksdaler Hamb. Banko, öfverskotten af uppköpta vexlar lämpligen kunna användas
till inköp af Svenska Hypotheksföreningars i nämnde myntslag ställda och i
Hamburg kurserande obligationer, och att dessa obligationer vid förefallande behof kunna
mot metallisk valuta der åter afyttras, kan jag likväl icke biträda den åsigt, att derigenom
omsorgen skulle underlättas, att bereda fond för den ytterligare sedelutgifning
af 5 å 6 Millioner Riksdaler Svenskt Banko, som komme att ega rum, i händelse enskilda
Banker, med förlag af Rikets Ständers Bank, skola inrättas i stället för sedelutgifvande
enskilda Banker, helst nämnde obligationer, i ringare mån än vexlar, representera
metallisk kassa för den sedelutgifning, som för deras inköp eger rum. Det är
äfven beroende af omständigheterna, huruvida sådana obligationer kunna af Rikets Ständers
Bank inköpas till något större belopp, och, då desamma vid förefallande behof
böra emot metallisk valuta åter afyttras, så kunna de, efter min åsigt, icke underlätta
omsorgen alt bereda en fond för den betydliga sedelutgifning, som komme att ega rum,
i händelse Filial-Banker skola inrättas i stället för sedelutgifvande enskilda Banker.
Förstnämnde Banker skulle dessutom, efter min åsigt, icke kunna tillförbinda sig att i
mån af obligationernas försäljning återgälda de lån, hvilka af Rikets Ständers Bank, med
beräkning af nämnde tillgång, blifvit dem försträckte.
Då det förlag för Filial-Banker, som genom ny sedelutgifning, öfverstigande det
nu bestämda förhållandet till metallisk kassa, måste af Rikets Ständer beredas, icke bör
utgå utan i den mån som de upphörda Privat-Bankernas sedlar ur rörelsen försvinna,
så bibehålies derigenom sedelstocken af bankosedlar samt privatbanksedlar, tillsammans
beräknade, vid någorlunda oförändradt belopp. I händelse Filial-Banker skulle komma
att öfvertaga Privat-Bankernas funktioner, så skulle ett afbrott uti penningecirkulationens
jemna gång svårligen kunna förekommas, och anser jag derföre alt, om den successiva
indragningen af den fond, som nu är i Riks-Banken anslagen till utlåning på reverser
med borgen med Banko Riksdaler 800,000 årligen, skulle komma att vidtagas,
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 1851. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 16
122
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
denna åtgärd icke bör ega rum förr än förhållandet med ofvanberörde Banker blifvit
ordnadt. En sådan indragning, vidtagen samtidigt med Bankernas förändring, skulle
eljest, synnerligen i vissa orter, kunna medföra olägenheter, hvilka, så vidt möjligt är,
böra undvikas, då så vigtiga åtgärder äro i fråga, som förändringar uti en bankrörelse,
hvilken för landet är af så stort inflytande som nuvarande sedelulgifvande Bankers.
Stockholm den 8 April 1853.
Gust. Beskow.
Isin, F.
Då jag härmedelst vördsamt aflemnar mina, i vissa delar från pluraliteten afvikande,
meningar uti ,de ämnen, hvaröfver Komitén haft att yttra sig, anser jag mig till
en början böra på det högsta protestera emot en sådan tolkning af mitt till Komitén
afgifna förslag i kredit-lagstiftningsfrågan, som skulle jag hafva velat förorda Fransyska
handelslagens antagande oförändrad.
Visserligen borde jag förmoda, alt hvar och en, som tagit en närmare kännedom
om mina afgifna yttranden, deraf skulle hafva inhemtat, att jag i ganska väsendtliga
delar underkänner den Fransyska lagen och uti dessa föreslår en nödig förändring; men
då, med anledning af en artikel i den officiella Tidningen den 30 sistlidne Mars, röster
hafva höjt sig, i ändamål att förkasta ej endast lagen, utan äfven domstols-organisationen,
så torde en protest, sådan jag här antydt, med bestämd hänvisning till mina ofvan
åberopade anföranden, vara af nöden, på det att icke det verkligt goda mätte bortskäras
med det mindre goda eller skadliga.
Föröfrigt, om man af de i den omnämnda tidningsartikeln citerade konkursernas
stora antal och tidsutdrägten med deras afdömande m. m. i Frankrike under åren
1846—50 vill draga den slutsats, att förhållandet der är lika, eller sämre än i Sverige,
så irrar man sig tvifvelsutan ganska mycket, ehuru ställningen i Frankrike icke är
afundsvärd, af orsaker, som, särdeles uti mitt additionella anförande, äro uttalade. Vid
jemförelse de båda länderna emellan, får ej heller förglömmas, att, under den uppgifna
perioden, Frankrike rörde sig under de för all handel och rörelse mest förstörande förhållanden,
under vexlingen af monarki, anarki, republik och despotism med deraf följande
fullkomlig stagnation i affärer, kapitalernas förflyttande lill andra länder, fondernas
fall och lörqyäfd företagsamhet. Att under sådana förhållanden ett allmännare obestånd
skulle inträda, är klart; och det måste äfven antagas, att, under tider af sådan
oordning och upplösning, personer med mindre fasta moraliska grundsatser skola af
vinningslystnad öka konkursernas antal och framkalla behofvet af specialdomstolar och
serskilda åklagare för deras behandling.
1 Sverige rådde deremot under samma period ett ostördt inre lugn. Landet fick
i frod tillgodonjuta fördelarna af varuvärdenas fall uti största delen af kontinenten, och
det riktades derjemte af den exempellöst gynsamma exporten 1847 samt afen fördelaktig
frakthandel.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o iO. 123
Dessa väsendtliga olikheter måste tagas i noga betraktande vid jemförelse af de
båda ländernas borgerliga förhållanden, om deraf några välgrundade slutsatser skola
kunna dragas.
I öfrigt anser jag mig böra med anledning af Komiténs betänkande afgifva följande
enskilda meningar.
l:o. Då det såkallade borgenssystemet, såsom ett nationalondt, djupt ingriper både
på allmänna moralen och allmänna välståndet, och då en varsam återgång derifrån är
lika nödvändig för familje-Iyckan, som för stadga och ordning i affärslifvet, hade jag
trott, att, till befästande af en allmän öfvertygelse af systemets förderflighet, det hade
varit skäl att i betänkandet framlägga det vittnesbörd deröfver, som genom förordningen
af den 17 Februari detta år är uttaladt uti det fordom med Sverige förbundna
grannriket Finland. Denna förordning, slutande med en nära absolut förkastelsedom öfver
all vidare utlåning, mot säkerhet af borgen, från landels offentliga låneanstalter,
kan icke annat vara än högst tänkvärd äfven för oss, om det ock gerna medgifves, alt
en dylik förordning ännu vore förtidig härstädes. Såsom ett ytterligare tillägg till hvad
jag i detta ämne haft äran-anföra, beder jag derföre att här få anteckna anledningen
till den omnämnda förordningen, så lydande: »— ■— — — — — — — —
»sedan Wår uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att genom lån emot proprie borgen
obetänksamma personer lätteligen förskaffa sig medel till äfventyrliga företag, hvilka ofta
blottställa hela familjers välfärd och tillika undergräfva den allmänna krediten, håfve
Wi, sä vida, efter det Manufaktur- och Jordbruks-fonderna bildades, andra källor och
utvägar till understöd åt nyttiga och säkra företag redan blifvit öppnade, i nåder funnit
godt att, i afseende å lån utur nedannämnda fonder i Finska Banken, stadga som följer.»
2:o. I fråga om Hypolheksförcningar instämmer jag hufvudsakligen uti del af
General-Direktören v. Troil afgifna yttrande och anser, att, såvida sådana föreningar
hädanefter ifrågakomma, deras obligationer mätte ställas alt lyda i Svenskt mynt, med
ränta betalbar uti Sverige. Derigenom blifva dessa obligationer, så att säga, hit domicilierade
och i många afseende!) mera ändamålsenliga för landets behof.
3:o. Då jag är af den mening, att privatbanksedlar verka på silfverutvexlingen
hardt nära lika med Riks-Bankens; så är jag ock af den tanken, alt Filial-Banker äro
gagneligare än Privat-Banker, dels emedan de många och med skäl öfverklagade olägenheterna
af Privat-Bankernas hal (officiella mynt derigenom afjijelpas, dels emedan
Riks-Banken genom sitt direkta inflytande på Filial-Bankerna lättare kan förhindra eller
återställa ett rubbadt förhållande emellan metallisk valuta och myntrepresentation.
4:o. Beträffande frågan om framtida säkerhet för myntvärdets upprätthållande,
anser jag, att Komitén med alltför lätt hand förbigått en högst väsendtlig punkt, den
af håda Slatsmaglernas gemensamma garanti. Van att i alla jordiska värf se den verkliga
sanna styrkan ligga i endrägt och inbördes förtroende, finner jag den nu gällande
lagstiftningen lemna alltför mycket öfrigt att önska i denna riktning. Utaf denna delning
af Slatsmaglernas inflytande på Banken befarar jag, att den icke eger förmåga
att vid en inträffande kalamitet utveckla hela sin kraft: och att, vid en tidpunkt af allmän
penningförlägenhet, en röstpluralilet inom den andra Statsmagten skall kunna upp
-
124
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 10.
stå, sorn beslutar en, realisationen undergräfvande, sedel-emission, utan att medel gifvas
att omintetgöra verkningarna af ett förhastadt beslut.
5:o. Slutligen anser jag mig böra förklara, att i den plan till kredit-lagstiftningens
förbättring, hvilken jag haft äran inför Komitén framlägga, ingår äfven, ehuru nu
icke vidrörda, öfriga delar af Fransyska haudelslagen.
Slockholm den 9 April 1853.
J. A. Arnberg.
Uti förestående reservation, för så vidt den angår kredit-lagstiftningen och garantier
för myntvärdets upprätthållande, förenar jag mig till alla delar.
Michael S. Warburg.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 11.
1
M 11.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Dec. 1855, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående åtgärder
till beliöfvandes undsättning i missvextår; Gifven Stockholms Slott
den 16 November 4855.
Dä Kongl. Majit nu anser sig pligtig att bland de vigtiga ämnen, som utgöra föremål
för Rikets Ständers öfverläggningar och beslut, jemväl påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet
å angelägenheten att för den kommande tiden bereda erforderliga medel att
afvärja och hindra den nöd och förlägenhet, sorn felslagen eller förstörd sädesskörd kan
inom en eller flera orter föranleda, utgår Kongl. Majit från de grunder, hvilka, i öfverensstämmelse
med Kongl. Majits den 15 November 1850 afiåtna Nådiga proposition, antogos
af Rikets vid sistlidne riksdag församlade Ständer, enligt underdånig skrifvelse af den 16
April 1851.
Rikets Ständer öfverlemnade åt Kongl. Majit att för behöfvandes undsättning, vid
inträffande missvext eller eljest felslagen skörd, använda den, dels uti Rikets Ständers
Bank, dels i Riksgälds-kontoret, innestående behållning af ej mindre 1850 års kreditivmedel,
än de till dylik undsättning redan anvisade och influtna tullafgifter för utländsk
spanmål, jemte hvad som kunde inflyta genom återbetalningar å meddelade undsättningslån,
de tullafgifter för utländsk spanmål, som intill 1851 års slut ytterligare kunde ingå,
och slutligen de dylika medel, som från och med början af år 1852 och så länge de i
sådant hänseende då gällande tullbestämmelser blefve oförändrade, kommo att inflyta; hvar
jemte
Rikets Ständer, vid fastställandet af den kreditiv-summa, som till Rikets försvar eller
andra angelägna föremål blef på Riksgälds-kontoret anvisad, tagit i beräkning hvad utaf
denna summa kunde, utöfver olvanberörde tillgångar, intill Rikets Ständers nästa sammankomst,
behöfva för ifrågavarande ändamål användas.
Under den tid detta Rikets Ständers beslut blifvit tillämpadt, hafva i allmänhet
Sveriges fleste landskap varit hugnade af någorlunda tillräckliga skördar, så att Rikets
behof af spanmål, såsom födoämne, sannolikt kunnat genom dem hufvudsakligen fyllas,
derest icke bränvinsbränningen, hvarid, i följd af minskad eller felslagen potatisäring och
till vinnande af större afverkning, spanmålen företrädesvis blifvit förbrukad, medtagit en
betydlig del af tillgångarne inom landets sädesrikare orter, hvarigenom priserne uppstegrats
och innevånarne i de af missvext eller felslagen skörd hemsökta trakler mångenstädes
icke förmått förskaffa sig erforderligt bröd- och utsädeskorn, utan att Staten måst
mellankomma.
Tili följd häraf har, på sätt den underdåniga berättelse utvisar, som Kongl. Maj:!s
och Rikets Stats-kontor den 28 nästlidne Juli afgifvit rörande, ibland annat, fonden för
undsättningar vid inträffande missvexter, och hvilken berättelse, med tillhörande handlingar,
skall Rikets Ständers Stats-Utskott tillhandahållas, under åren 1851 och 1852 samt
Bih. till It. St. Prot. 1855, 1854. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häfl. 1
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, J\s 11.
intill ofvannämnda dag innevarande år, af nvssberörda kreditivfond blifvit för nödställda
orters behof anordnade och lyftade:
år 11131  100,000:
» liiS2 203.000: 5QS 000;
hvarförulan innevarande år anvisats  72,630
dsakad att utan
eller tillsammans 377,630
Af undsätlningsmedlen liar dessutom Kongl. Majit funnit sig nci
återbetalningsskyldighct anvisa:
från den 16 April till den 51 December 1831 .
20,466: 32. —
år 1832
10,785: 16. —
år 1833
3,700: — —
tillsammans 54,930: — —
Häremot hafva, jemlikt samma berättelse, blifvit till llikets Ständers Riksgäldskontor
inlevererade: ,
ej mindre återguldna undsättningsmedel:
år 1831 med 19,941: 21. —
» 1832
40,000: — —
» 1835 intill den 28 Juli med .... 93,000: — — 134941- 21.
Sn ock år 1831, för år 1830: spanmåls-tullmedel . . 150,038: 27. —
samt år 1852, för år 1851: enahanda medel .... 385,679: 39. —315738- 18.
tillsammans R:dr 668,679: 39. -—
uppgående spanmålstullen' för år 1832 till 568,641 R:dr 14 sk., hvilka, med undantag af
hvad som för undsättningar nu kan erfordras, jemväl skola lill Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
Af de räkenskapsutdrag, som äro vid Stats-kontorets berättelse bilagde och hvilka
närmare upplysa förhållandet på det hela med undsättningarne i landet och hvad af dem
återstår inom hvart och ett län, som deraf kommit i åtnjutande, inhémtas: att af det utaf
Rikets Ständer anvisade mindre kredilivet icke något behölt för undsättning, i följd af
missvext, anlitas; och att de tillgångar, som nu förefinnas att för sådant ändamål disponera,
utgöras af:
uti Rikseälds-kontoret den 28 Juli detta år innestående undsättningsmedel 954,179: 59. —
samt å Stats-kontorets räkning i Rikets Ständers bank insatte .... 783: 26. —
tillsammans B:ko R:dr 934,965: 17. —
hvartill kommer ofvanomförmälda spanmålstull för år 1852 med 368,641 R:dr 14 sk.
samt för innevarande år influtne omkring 156,000 R:dr, förutom hvad som i afbetalningar
för undsättningslån ytterligare inflyter.
Dessa tillgångar uppgå sålunda för närvarande, förutom hvad som af inbetalningar
å undsättningslånen kan påräknas, till ett sammanräknadt belopp i rundt tal af 1,480,000
R:dr R:ko. Kongl. Majit hyser den förhoppning att så betydliga understöd ej intill tiden
för nästa riksdag skola erfordras, att icke ett större öfverskott på ifrågavarande medel
uppkommer, hvilket för andra statsbehof kan användas med mera gagn för riket, än om
medlen qvarstå i Riksgälds-kontoret; och Kongl. Majit föreslår derföre Rikets Ständer
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, M 11.
3
att 700,000 R:dr häraf må aflemnas till Rikets Ständers disposition, såsom en ökad tillgång
för de utgifter, hvilka i andra afseenden äro nödige och hvarom Kongl. Maj:t till
Rikets Ständer a (lå ti t Nådig Proposition.
Enär den förflutna liden ådagalagt lämplieheten af de undsättningsanstalter, som
hittills blifvit af Kongl. Maj:t och i följd af Rikets Ständers vid nästföregående riksdagar meddelade
beslut, vidtagne, har Kongl. Majit velat föreslå, att Rikets Ständer måtte, till Kongl.
Majlis fortfarande disposition för behöfvandes undsättning vid inträffande missvext öfverlemna
:
a) den, efter afdrag af förenämnde 700,000 R:dr dels uti Rikets Ständers bank,
dels i Riksgälds-kontoret innestående behållning af ej mindre 1830 års kreditiv-medel, än
de till dylik undsättning redan anvisade, hittills influtna tullafgifter för utländsk spanmål
jemte hvad som kan inflyta genom återbetalningar å meddelade undsättningslån;
b) de tullafgifter för utländsk spanmål, som intill 1854 års slut ytterligare kunna
ingå; och c) de dylika medel, som från och med början af år 1855 och så länge de i
sådant hänseende då gällande tullbestämmelser blifva oförändrade, komma att inflyta.
Kongl. Majit, som i afseende på användandet af förberörda undsättningsmedel, i allmänhet
funnit enahanda, hittills följda grunder, som Rikets sednast församlade Ständer
fastställt, lämpligen kunna oförändrade bibehållas, måste likväl fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derpå, att omständigheter lätt kunna inträffa, då 50,000 Ridr till understöd
utan S ter betai ningssk y Id ighet blifva otillräckliga; helst Kongl. Majit alltid är nödsakad att
deraf innehålla en betydlig del för den händelse, att nöd i vidsträcktare mån uppstår,
äfven det sista året innan Rikets Ständer ånyo sammanträda. Kongl. Majit anser denna
summan böra fördubblas och tillgångarne, samlade i följd af de sistförflutna årens höga
spanmålspriser uti riket, medgifva jemväl ett sådant understöd åt de mest nödlidande samhällsklasserna.
Kongl. Majit föreslår alltså i
att af nyssnämnda medel en summa af högst Ett Flundra Tusen Riksdaler må från
och med år 1854 under tiden för nästa Statsreglering få begagnas till undsättningar, utan
återbetalningsskyldighet, åt sådane behöfvande, som icke äro i tillfälle att sjelfva förskaffa
sig arbete eller i stånd att af egna tillgångar återgälda de undsättningsanslag, hvilka dem
tilldelas; börande dock dylika understöd företrädesvis tillgodokomma de kommuner, som
tillförbinda sig att så använda desamma, att för dithörande fattiga och arbetslösa personer
derigenom beredes sysselsättning och möjlighet att medelst eget arbete förtjena sitt
uppehälle;
att härofvan omförmälda tillgångar för öfrigt må användas endast till räntefria låneunderstöd
med bestämda betalningsterminer och emot vederbörande större eller mindre
menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af Kongl. Majit godkänd säkerhet;
att, så vidt omständigheterne medgifva, tillfällen för de behöfvande skola beredas
att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag; samt
att de för undsättningar vid inissvexter eller felslagna skördar afsedda medel må,
till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till Riksgälds-kontoret öf
verlemnas,
emot skyldighet för detta verk, att det sålunda emottagna beloppet, vid skeende
reqvisition, för dermed åsyftade ändamål, Kongl. Majit tillhandahålla.
Ifongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbe
vågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.-
4
Kongl. Moj:ls Nåd. Proposition, M 12.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:l
Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 16 November 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiso-Statsministern. Herr Gref vo Sparre,
Hans Excellens. Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr^Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fähraeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,;
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste till justering
det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-rådets enhälliga
tillstyrkande fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Majrts nådiga proposition till Rikets
Ständer angående åtgärder till behöfvarides undsättning i missvextär.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt samt
befallte att, i enlighet dermed, nådig proposition skulle till Rikets Ständer
aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
M 12.
Anti. till Exp.-Utsk. d. 12 Dec. 18S3, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer angående eftergift till
förmån för Carlstads stadsförsamling af kronans rätt till ett efter
Närings-idlcerskan Johanna Emilia Hollander fallet danaarf i Gifven
Stockholms slott den 16 November 1853.
Sedan ogifta Narings-idkerskan Johanna Ernilia Hollander den 18 Maj 4848, utan
kända arfvingar, i staden Carlstad aflidit, samt, af sådan anledning, Carlstads Rådhus-rätt
genom den 25 April 1849 utfärdad stämning, som blifvit uti Post- och Inrikes-Tidningar
5:ne gånger införd, kallat och förelagt Närings-idkerskan Hollanders okända arfvingar, att,
inom natt och år efter det stämningen varit 5:dje gången i tidningarne kungjord, sin arfs
-
Kongl. Mnj:ls Nåd. Proposition, M 12.
5
rätt efter henne, vid den i IS Kap. 6 § Ärfda-balken stadgade p3följd, gällande göra, utan
att inom den sålunda utsatta tiden något arfsanspråk är vordet anmäldt, i följd hvaraf hennes
qvarlåtenskap, uppgående till 5,855 Ridr 7 skill. Banko, såsom dana-arf till Kongl.
Majit och kronan hemfallit; så har, efter af Carlstads stadsförsamling erhållit uppdrag,
Häradshöfdingen A. J. Pihlgren, jemte framställning ej mindre af de betydliga kostnader,
som, i anseende till det stora antalet af fattige, voro med den staden åliggande fattigvård
förenade, än äfven af behofvet att bereda dessa fattiga tillfälle till sysselsättning och arbetsförtjenst,
i hvilket afseende staden hade för afsigt att inrätta ett arbetshus, derest bidrag
af allmänna medel kunde erhållas till bestridande af de dertill erforderliga, till omkring
16,000 Ridr beräknade utgifter, dem stadens innevånare saknade förmåga att ensamma
vidkännas, uli en till Kongl. Majit ingifven skrift underdånigst anhållit om eftergift
af kronans rätt till ofvanberörde efter Närings-idkerskan Hollander, fallna dana-arf, 5,855
Ridr 7 skillingar Banko, och detsammas anslående till staden Carlstad, för att, emot redovisnings-skyldighet,
användas till inrättande af arbetshus för stadens fattiga.
Då Kongl. Majits Befallningshafvande, uli infordradt och afgifvet underdånigt utlåtande,
vitsordat hvad i förberörda ansökning blifvit uppgifvet angående ej mindre den staden
Carlstad åliggande betungande fattigvård, än ock behofvet af en arbets-inrättning derstädes,
äfvensom stadens innevånares oförmåga att, utan understöd, bekosta de med en
dylik anstalts tillvägabringande förenade dryga utgifter, samt härtill kommer, att Näringsidkerskan
Hollander, hvilken, enligt hvad upplyst blifvit, vid sin inflyttning till Carlstad saknade
alla tillgångar, inom nämnde samhälle förvärfvat den egendom, hon vid sin död efterlemnat,
vill Kongl. Majit härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att kronans rätt till ifrågavarande
dana-arf må, till förmän för Carlstads stadsförsamling eftergifvas, under vilkor, att
medlen varda till inrättande af arbetshus för församlingens fattige använde.
De denna fråga rörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Utdrag af 'protokollet öfver Fin ans-är end en, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Siats-Rådet å Stockholms slolt den 16 November 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärenden, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, M 15.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
till justering det förslag, som, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits, uppå Stats-rådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Majits nådiga proposition till
Pikets Ständer angående eftergift till förmån för Carlstads stads-lörsamling af kronans rätt
till ett efter Närings-idkerskan J. E. Hollander fallet dana-arf.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt
belällte, att, i enlighet dermed, nådig proposition skulle till Rikets Ständer
aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
M 13.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 12 Dec. 1853, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer om eftergift af kronans
rätt till dana-arf efter a/lidna enkan B. H. Sandelin; Gifven
Stockholms slott den 16 November 1853.
Genom en till Rikets sednast församlade Ständer under den 15 November 1850 aflåten
nådig proposition hade, med anledning af en utaf Norrtelje stads Magistrat och Äldste
hos Kongl. Majit gjord underdånig ansökning, Kongl. Majit i nåder föreslagit Rikets Ständer,
att kronans rätt till det dana-arf, som efter aflidna enkan B/-ita Helena Sandelin kunde
blifva kronan tillerkäodt, måtte varda uppå Norrtelje stad, till förmån för dess fattigvård,
öfverlåten; utgörande dana-arfvet, enligt bouppteckning, i löst och fast en behållning af
5,574 Ridr 21 sk. 10 rist. Banko, hvarifrån likväl till bestridande af åtskilliga utaf enkan
Sandelin gjorda testamentariska dispositioner, ett belopp af 1,615 Ridr Banko, eller om
någre bland dispositionerne, på sätt ifrågaställdt blifvit, uti riksgäldsmynt beräknades, 1,448
Ridr 16 sk. Banko, komme att afgå; till svar hvarå Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse
den 12 Mars 1851, anmälde, att emedan, i afseende på denna fråga, Rikets Ständer
inhemtat, att tvänne personer från Finland, hvilka uppgifvit sig vara enkan Sandelins närmaste
arfvingar, väckt anspråk på hennes qvarlåtenskap, samt att rättegång härom vore
hos domaren anhängig, vid hvilket förhållande ovisst vore, huruvida enkan Sandelins qvarlåtenskap
innehade egenskapen af dana-arf, Rikets Ständer funnit sig icke då kunna lemna
bifall till hvad af Kongl. Majit blifvit föreslaget.
Sedan härefter det af fiskeri-idkarne Henrik Sund och Johan Pehr Urnberg, den
sednare såsom målsman för sin hustru, Margaretha Catharina Sund, först till RådstufvuRätten
i Norrtelje instämde och vidare uti Kongl. Majits och Rikets Svea Hof-Rätt samt
slutligen hos Kongl. Majit fullföljde påstående om rättighet för bemälde personer att, såsom
arfvingar efter enkan Sandelin, hennes qvarlåtenskap tillträda, blifvit genom Kongl.
Maj.ts under den 1 Mars innevarande år ulgifna dom ogilladt, och berörde qvarlåtenskap
såsom dana-arf kronan tillerkänd, hafva fiskeri-idkarne Sund och Urnberg, medelst en tilt
Kongl. Majus Nåd. Proposition, JU 15
7
Kongl. Maj:t inglfveri underdånig ansöknins, begärt, att ifrågavarande arfsmedel måtte, utan
binder af rättsfrågans utgång, varda till sökandernes förmånjefterskänkte; och enär sökanderne,
genom de af dem hos särskilda Rådstufvu-Rätten i Norrtelje företedde och i bemälde
Rådstufvu-Rätts protokoll för den 16 Maj 1850 intagne bevis styrkt sig vara i skyldskap
med aflidna enkan R. H. Sandelin, samt närmare arfvingar sig icke anmält, vill Kongl.
Magt nu i r.åder föreslå Rikets Ständer att, med afseende å de härvid för '.öfrigt förekomna
omständigheter, den kronan tilldömde rätt till meranämnde qvarlåtenskap må till förmån
för fiskaren H. Sund och fiskaren J. P. Urnbergs hustru, M. G. Sund, eftergifvas; skolande
de detta mål rörande handlingar varda till vederbörligt Utskott aflemnade. Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms slott den 16 November 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitia>-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Herr Friherre Palmstjerna, uppläste tili
justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Rikets Ständer angående eftergift af kronans rätt till dana-arf efter enkan Sandelin.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befallte, att, i enlighet dermed, nådig proposition skulle till Rikets
Ständer allåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
8
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, M 14.
JY1 14.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 12 Dec. 1853, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer i anledning af Nota~
rien E. Lundblads, såsom arrendator af Strömsholms Kungsladugård,
underdånigst gjorda ansökning om eftergift af halfva spanmålsarrendebeloppet
för år 1852; Gifven Stockholms slott den 16 November 4853.
Uti till Kongl. Majit ingifven skrift har Notarien Erik Lundblad, såsom arrendator
af Strömsholms Kungsladugård i Kohlbäcks socken och Snefringe härad af Westerås län, i
underdånighet anhållit, att som, utom de missvexter, af hvilka han under sin arrendetid
varit hemsökt, icke allenast en stor del af råggrödan å Kungsladugården, genom den år
1831 inträffade ovanliga vattenhöjd i Mälaren blifvit förstörd, utan ock en mängd Kungsladugården
och Lundblad enskildt tillhörande byggnader blifvit genom åskeld den 50 Juli
1832 nerbrände, hvarvid en betydlig del inbergad gröda jemte inventarier gått förlorade,
samt ersättning härför, i anseende till låg brandförsäkring, endast i ringa mån erhållits,
om hvilket allt intyg af trovärdiga personer blifvit meddelade, Kongl. Majit fördenskull
måtte, i betraktande af sökandens härigenom förorsakade brydsamma belägenhet, hos Rikets
Ständer bereda honom eftergift af halfva spanmåls-arrendebeloppet för sistlidet år, utgörande
sextiosex tunnor 28% kappar råg, sextiosex tunnor 28% kappar korn och femtioen tunnor
16 kappar hafra, samt i nåder tillåta att med levereringen deraf till Strömsholms stuteri
finge anstå intill dess Rikets Ständer i ämnet sig yttrat.
Ofver denna underdåniga ansökning, som blifvit af Kongl. Majits Befallningshafvande
i Westerås län förordad, och hvaruti sökandens löftesmän för arrendet i särskild skrift
sig förenat, har Kongl. Majit inhemtat Dess och Rikets Kammar-kollegii, af vederbörandes
yttranden åtföljda, underdåniga utlåtande, hvaruti blifvit upplyst, att Strömsholms Kungsladugård
af 11% mantal tillika med lägenheterna Qvarnhagsvretarne, Qvarnhagsstranden,
Flyet, Holmen vid Flyet och Rigärdsstranden, enligt Kammar-kollegii kontrakt den 28
Mars 1844, blifvit åt sökanden upplåten på 50 år från samma års midfasta, emot ett årligt
arrende af 135 tunnor 24% kappar råg, 153 tunnor 24l/2 kappar korn, 103 tunnor hafra
samt 550 Lisp. hö och 3,698 Lisp. halm; och ehuruväl sökanden, jemlikt 7 mom. i
arrende-kontraktet, ej är berättigad till ersättning af staten för de lidna förlusterna, utan
kronan tvertom förbehållit sig frihet från att, efter inträffad vådeld, förse arrendatorn med
nya byggnader för egendomens bruk samt ålagt honom att sådana i afräkning på sin byggnadsskyldighet
sjelf uppföra, har Kongl. Majit dock, enär omständigheterna äro för sökanden
särdeies ömmande, velat, i öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium och samtlige
i ämnet hörde embetsmyndigheter underdånigst tillstyrkt, härigenom i nåder föreslå,
att Ifikets Ständer måtte bevilja sökanden den' begärda eftergiften af sistlidet års halfva
spanmåls-arrende för Strömsholms Kungsladugård, samt i sådant fall, på sätt såväl chefen
lör Strömsholms stuteri, åt hvilket stuteri-arrendet är anslaget, som ock Kongl. StuteriOfverstyrelsen
förutsatt och hemställt, tillika anvisa ersättning till stuteriet af statsmedel
till fyllande af den genom ifrågavarande eftergift uppkommande brist i 1832 års arrendebelopp.
Kongl.
Kongl. Majus Nåd. Proposition, JVf 14.
9
Kongl. Majit, sorn emedlertid bifallit, att sökanden ma, intilldess Rikets
Ständer rörande detta ärende sig yttrat, tillgodonjuta anstånd med erläggandet
aT ofvanomförrnälda arrende-andel, under vilkor att hans löftesmän fortfarande
ikläda sig den af dem för samma arrende-belopps utgörande ingångna
ansvars-förbindelse, bar i nåder befallt, att alla till frågan hörande handlingar
skola särskildt till Rikets Ständers Stats-utskott öfverlemnas. Och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Siats-Rådet ä Stockholms slott den 16 November 1853.
Närvä ra nde:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste till
justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits, uppå Stats-rådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Majlis nådiga proposition till
Rikets Ständer, angående Notarien Lundblads ansökning om eftergift af ett spanmåls-arrendebelopp.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt
befallte, att, i enlighet dermed, nådig proposition skulle till Rikets Ständer
afiåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Bih. till R. St. Prol. 1853, 1854. 1 Sami. 1 Afd. 7 Haft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, JVI 15.
JVs 15.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Dec. 1855, kl. 10 f. ro.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående upplåtelse
på viss tid åt enskild man af en, Kongl. Maj:t och Kronan tillhö
rig,
intill Kongl. Operahuset i Slockholm gränsande tomt; Gifven
Stockholms slott den i6 November i863.
Sedan Kongl. Majit uti en till Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag den 15 November
1850 aflåten nådig proposition föreslagit, att åt Kongl. Majit måtle öfverlemna», dels att
försälja de åt Kongl. Sundhets kollegium och Kongl. General-laridtmäteri-kontoret nu upplåtna
fastigheter inom hufvudstaden, äfvensom kronans vid Drottninggatan derstädes belägna
egendom, f. d. Preissiska huset, dels att med köpeskillingen för f. d. Hofbageri-egendomen
vid Regeringsgatan förstärka anslaget för byggnader och reparationer å kronans hus i hufvudstaden,
för att med sålunda beredda tillgångar låta å den Kongl. Majit och Kronan tillhöriga
tomt, som är belägen i Jakobs församling och qvarteret Mars, emellan Arsenalsga
tan,
nedra delen af Konung Carl Xllfis torg, Strömgatan och Kongl. Operahuset i Stock
holm,
enligt ritning och kostnadsförslag, slutande med 247.000 Ridr Banko, uppföra ett,
efter platsens utmärkt fördelaktiga, öppna och sköna läge samt angränsande byggnaders
arkitektoniska beskaffenhet lämpadt, stort och prydligt våningshus af sten, under vilkor,
bland annat, att för de behof, hvartill för.-tnämnde trenne fastigheter nu äro upplåtne, erforderliga
lokaler blefvo anvisade, antingen uti den nya byggnaden eller i andra, Kronan
tillhöriga hus; hafva Rikets Ständer, till svar härå, uti underdånig skrifvelse den 18 Januari
1851 anmält, att Rikets Ständer, som funnit betänkligt att afyttra General-landtmäterikontorets
för dess ändamål välbelägna egendom och befarat att försäljningssummorne för
öfriga, ofvannämnda kronans fastigheter blelve alltför ringa, för att staten, hvilken redan
inlåtit sig i kostsamma byggnadsföretag, skulle, i beräkning å nyss uppgifna tillgångar, begynna
en så betydlig byggnad, som den ifrågavarande, fördenskull ansett sig icke kunna
bifalla Kongl. Maj:ts i förrberörda proposition gjorda nådiga framställning.
Ehuru, i följd häraf, ofvannämnda byggnadsförslag måst förfalla, har likväl Kongl.
Maj:t, som dessförinnan, med särskildt afseende å angelägenheten att skydda Kongl. Operahuset
för eldfara, tillåtit att de å ifrågavarande tomt befintliga, förfallna träbyggnader, hvaruti
theaterns effekter förvarades, finge nedrifvas och att, i deras ställe, en tillbyggnad af
sten, inredd till magasin m. m. för theaterns behof, vid Operahusets östra långsida finge
uppföras, icke kunnat lemna ur sigte, att merberörda tomts nuvarande, högst vanprydliga
skick och utseende, som genom läget i hufvudstadens vackraste och mest besökta trakt
måste ännu mera falla i ögonen, allteftersom stadens försköning i öfrigt fortgår, med hvarje
år mera och mera påkallar ett byggnadsföretag, som är för den utmärkta belägenheten
passande, och som troligen icke heller skulle hitintills uteblifvit, om platsen tillhört staden
eller enskild man.
Med uppmärksamhet på allt, som kan bidraga till hufvudstadens förskönande, och i
afsigt att, så vidt ulan Statsverkets betungande ske kan, befordra sådane förbättringar, som
lända staden till förmån och riket till heder, anser Kongl. Majit derföre bebyggandet af
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 13.
ii
förutnämnda plats fortfarande utgöra ett ämne för sin omtanka; och då för närvarande an*
dra utvägar att vinna detta ändamål saknas, har Kongl. Majit varit betänkt att derför afstå
sin öfver platsen egande dispositionsrätt och upplåta densamma åt enskild man, att af
honom bebyggas. Enär emedlertid etl sådant upplåtande ej kan ifrågakomma annorlunda
än för en längre tidrymd, vill Kongl. Majit meddela Rikets Ständer denna sin afsigt, hemställande
huruvida Rikets Ständer å sin sida finna någon betänklighet vid ifrågavarande
tomts upplåtande på bestämd tid, af minst 30 och högst 100 år, åt enskild man, under
förutsättning att, ibland andra härvid erforderliga vilkor och försigtighetsmått, varder iakttaget,
att tomten skall inom föreskrifven termin bebyggas i enlighet med af Kongl. Majit
gillad ritning; att tomtören till lämpligt belopp skola under upplåtelse-åren till kronan erläggas,
äfvensom att kronan förbehålles rättighet, att emot bestämd summa inlösa åbyggnader! i
fullgodt skick och återtaga tomten, jemväl före upplåtelsetidens utgång, i händelse framdeles
behof deraf skulle ä Kongl. Majits och kronans sida uppstå.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. 0. Palmstjerna.
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Siats-Rådet å Stockholms slott den 16 November 1853.
Närvarande!
Hans Excellens, Justitise-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärenderne, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
tili justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits, uppå Stats-rådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Majits nådiga proposition till
Rikets Ständer, angående upplåtande på viss tid åt enskild man af en Kongl. Majit och
kronan tillhörig, till Operahuset i Stockholm gränsande, tomt.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befallte att, i enlighet dermed, nådig proposition skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Kongl. &laj:ts Nåd. Proposition, M 16.
.>2 16.
A,nk. till Exp.-Utsk. d. 12 Dec. 1853, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående framlidne
färre Departements-Chefen i Kongl. General-Tull-Styrelsen, KansliRådet
J. D. Valerii enkas och barns befriande från honom ådömdt
ersättningsansvar i målet rörande den efter aflidne Uppbörds-Tullförvaltaren
M. F. Finér yppade balans; Gifven Stockholms Slott
den 16 November 1855.
Då Kongl. Maj;t härmed till Rikets Ständers pröfning och behjertande öfverlemnar
den underdåniga ansökning, förre Departements-Chefen i Kongl. General-Tull-Styrelsen,
Kansli-rådet Johan David Valerii enka Aurora Christina Ingell, samt hennes fyra harn till
Kongl. Maj:t ingifvit, i ändamål att vinna befrielse frän den, bemälde Kansli-råd i lifstiden,
jemte åtskilliga Tullverkets embets- och tjenstemän, ådömda skyldighet att ersätla den
efter aflidne Tullförvaltaren M. F. Finér år 1857 yppade balans, anser Kongl. Maj:t sig
böra i Rikets Ständers minne återföra de omständigheter, som med nämnda fråga ega
sammanhang, fastän desamma redan vid flera föregående riksdagar varit hos Rikets Ständer
anmälda och foranledt särskilda af Rikets Ständer fattade beslut.
Sedan, vid pröfning af Kongl. Majrts och Rikets Kammar-rätts den 19 April 1841
gifna utslag, angående den af Tullförvaltaren vid Tulluppbörds- och Kassörs-kontoret i
Stockholm M• F. Finér åsamkade, och efter hans den 20 Mars 1857 inträffade död, yppade
balans å de till Uppbörds- och Kassörs-kassorne för åren 1856 och 1857 hörande medel,
fastställd, efter föregånaen utredning, till ett sammanräknadt belopp af 172,997 R:dr 3 sk.
5 r:st, men sedermera genom särskilda levereringar nedsatt till 125,644 R;dr 15 sk. 4 r:st.
Kongl. Majit, genom dess Högsta Domstol, medelst utslag den 6 Maj 1843, ibland annat,
ålagt Departements-chefen i General-Tull-Styrelsen, Kansli-rådet J. D. Valerius, att, näst
efter förre Kontrollören vid bemälda styrelses Uppbörds-kontor Paul Middendorff och
förre Kamereraren vid samma styrelses Kammar-kontor, Kammar-rätts-rådet J. Winroth, ej
mindre betala den brist, som efter proportionerlig fördelning på kassor och år, uppstod
å de 20,000 R:dr, hvilka under Valerii tjenstetid såsom Kameral-Repartements-Chef blifvit
dels år 1856, dels ock år 1857 anordnade till Kassörs-kassan för bestridandet af 1856 ärs
utgifter, och hvilken brist uppgår till 5,176 R:dr 58 sk. 8 r:st., än äfven ersätta 1857 års
balans i Uppbörds-kassan, 7,643 R:dr 26 sk. 11 r:st. och i Kassörs-kassan 2,985 R:dr
9 sk.; tillsammans utgörande en summa af Tretton Tusen Åttahundrade Sju Riksdaler 26
sk. 7 rist. banko; — har Kongl. Majit, i anledning af Ivansli-rådet Valerii underdåniga ansökning
om befrielse från den honom sålunda ådömda ersättningsskyldighet, uti till Rikets
Ständer den 19 Augusti 1844 aflåten nådig proposition fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
å den väsendtliga skiljaktighet, som företedde sig emellan beskaffenheten af de anmärkta
tjensteförseelserna hos aflidne Tullförvaltaren Finérs närmaste Kontrollanter, Kammar-rätts-rådet
Winroth och Kontrollören P. Middendorff, och den efterlåtenhet, som knnde
läggas Kansli-rådet J. D. Valerius till last; helst de förre varit i tillfälle att egna daglig
Kongl. Majus Nild. Proposition, Ni 16.
13
uppmärksamhet ät Finérs tjensleulöfriing och dervid bemärka hvarje till misstanka om
underslef föranledande omständighet, under det att Kansli-rådet Valerius deremot hvarken
kunnat eller varit pligtig alt utsträcka sin embets-ätgärd lill en så beskaffad närmare
tillsyn; hvarförutan han, till sitt urskuldande framför de förre, haft att åberopa tillvaron af
en föregående speciel kontroll, sorn, vederbörligen iakttagen, ensam varit tillräcklig att
förekomma eller leda till upptäckt af möjliga tillgrepp; vid hvilket förhållande och med
afseende för öfrigt å det gagn, som fäderneslandet tillförene hemtat af Kansli-rådet Valerii
långvariga, samt af nit och skicklighet utmärkta, embetsrnannaverksamhet, Kongl. Maj:t till
Rikets Ständers pröfning hemstälide, huruvida icke den ersättningsskyldighet, som i detta
mål blifvit Valerius ålagd, kunde honom eltergifvas.
Till svar härå anmälde Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den IS Maj 184S,
ibland annat, att Rikets Ständer, med afseende ej mindre å hvad Kongl. Maj:ts förberörda
Nådiga proposition innehåller, än å den långa följd af år, hvarunder Kansli-rådet Valerius
utan klander bestridt de till hans embeten hörande pligter, hans framskridna ålder och
försvagade helsa, samt det obestånd, hvaruti han jemte en talrik familj skulle genom utkräfvande
af Statens hos honom egande fordringsanspråk försättas, funnit godt medgifva,
att verkställigheten af Högsta Domstolens den 6 Maj 1843 gifna utslag, i hvad detsamma
angår Kansli-rådet Valerius ådömd ersättningsskyldighet för den efter aflidne Tullförvaltaren
Finér yppade balans, finge anstå intilldess Rikets Ständer, vid sitt nästa sammanträde,
ånyo företagit Irågan om ersättningsbeloppets indrifning eller afskrifvande; i sammanhang
hvarmed och på det Kronans säkerhet måtte behörigen iakttagas, men, å andra
sidan, Kansli-rådet Valerius icke, under albidan af målets slutliga afgörande, sakna utväg
för egen och sin familjs tarfliga bergning, Rikets Ständer funno att under tiden och intilldess
beslut i detta ämne kunde varda meddeladt, den af Kongl. Maj:t anbefallda qvarstad
skulle fortfarande ega rum å Valerii fasta och lösa egendom, med undantag likväl, på
sätt i likartade fall tillförene blifvit rriedgifvet, af bemälda embetsman tillkommande lön
och pension.
Efter det att Kongl. Majit uti Nådig skrifvelse den 7 December 1847 gifvit Rikets
då församlade Ständer tillkänna, att Kongl. Majit så väl i Nåder bifallit hvad Rikets Ständer
i nyss omförmälda hänseende för sin del beslutat, som ock förständigat vederbörande
embet-myndigheter om behörigt iakttagande deraf; hafva Rikets Ständer, med föranledande
häraf, uti underdånig skrifvelse den 16 September 1848, anmält, att som Kammarrätts-rådet
Winroth och Kontrollören Middendorff, hvilka, framför Kansli-rådet Valerius,
ersättningsskyldighet blifvit ådömd, dåmera aflidit, samt ännu icke hunnit utredas i hvad
mån deras uti konkurstillstånd efterlemnade sterbhus egde tillgångar att balansen godtgöra,
Rikets Ständer ansett ett uppskof med exekutiva åtgärder till försäljning af Kansli-rådet
Valerii egendom vara under tiden, till dess förhållandet med berörde godtgörelse blifvit
ådagalagdt, af rättvisa och billighet påkailadt, samt att på grund häraf och i betraktande
derjemte af de i detta ärende förekomna mildrande och ömmande omständigheter, Rikets
Ständer för sin del beslutat, att den till Statens säkerhet å Kansli-rådet Valerii egendom
lagda qvarstad komme att fortfara, med rättighet för honom, att under sin återstående
lifstid åtnjuta den honom tillerkända pension.
Detta Rikets Ständers beslut, hvartill Kongl. Majit funnit godt lemna bifall, har till
behörig efterrättelse blifvit vederbörande embetsmyndigheter meddeladt.
Sedan derefter slutlig utredning egt rum i sterbhusen och konkursmålen efter aflidne
Kammar-rätts-rådet J. Winroth och Kontrollören P. Middendorff, samt dervid sig
visat, att de afträdda tillgångarne endast till högst ringa del betäcka den efter Tullförvaltaren
Finér yppade balans, hvadan af Rikets Ständers ofvanåberopade beslut hinder icke
mötte för verkställighet af Kongl. Majits genom dess Högsta Domstol den 6 Maj 1843
gifna utslag, i hvad det rörer den öfriga deri omförmälde Tullverkets förre embetsmän
14
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 16.
ålagda ersättningsskyldighet, men under tiden en af desse, Presidenten P. af Billbergh
den 9 April 1850 genom döden afgått, hade Kongl. Majit, uppå underdånig ansökning af
Presidenten af Billberghs enka och barn. uti Nådig Proposition den 21 December 1830,
gjort framställning derom, att den uti Kongl. Majits Nådiga Proposition den 19 Augusti
1844 för Presidenten af Billbergh i lifstiden föreslagna befrielse från honom ålagdt ersättningsansvar
för den efter Tullförvaltaren M. F. Finér yppade balans, måtte varda af Billberghs
enka och barn beviljad; — och till denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer,
enligt anmälan i underdånig skrifvelse den 21 Juni år 1851, funnit godt lemna bifall,
hvarom jemväl vederbörande blifvit till underdånig efterrättelse förständigade.
Sedan numera äfven Kansli-rådet Johan David Valerius, den 4 Augusti sistlidet år,
gått ur tiden, och hans efterlefvande enka och fyra barn, hvaribland tvänne oförsörjda
döttrar, enär boets gäld, deruti inberäknadt det ersättningsbelopp, som blifvit Valerius i
lifstiden ådömdt, med 15,259 R:dr 43 sk. 8 rist. öfverstiger tillgångarne, skulle blifva uti
konkurstillstånd försalte, derest nämnde ersättningsskyldighet hos sterbhusdelegarne utkräfdes;
så hafva de uti förutnämnda till Kongl. Majit ingifna skrift underdånigst anhållit,
det Kongl. Majit, med behjertande af deras belägenhet, målte lill Rikets Ständer hemställa,
att den af Kongl. Majit redan tillförene för Kansli-rådet Valerius föreslagna befrielse från
merberörda ersättningsansvar måtte varda hans enka och barn medgifven.
1 anledning häraf och enär Rikets Ständer, hvarken vid besvarandet af Kongl.
Majits till dem, under den 19 Augusti 1844 aflåtna, Nådiga Proposition angående befrielse
ej mindre för Presidenten af Billbergh, än för förre Departements-chefen vid Tullverket,
Kansli-rådet J. D. Valerius, från dem ådömdt ersättningsansvar i målet rörande den efter
Tullförvaltaren Finér yppade balans, eller sedermera, efter det frågan blifvit vid de sednaste
båda riksdagarne i mfer eller mindre vidsträckt mån till Rikets Ständer ånyo hänskjuten,
meddelat hufvudsakligt yttrande i afseende på omförmälda, af Kongl. Majit föreslagna
eftergift, så vidt densamma angår Kansli-rådet Valerius; vill Kongl. Majit nu, med åberopande
af de skäl och omständigheter, som föranledt Kongl. Majits Nådiga Proposition i
detta ämne af den 19 Augusti 1844, samt med afseende jemväl å det ömmande förhållande,
att, genom utkräfvandet af den ringa andel utaf ifrågavarande ersättning, hvartill
Kansli-rådet Valerii bo skulle kunna lemna tillgång, denne förljente embetsmans familj
blefve alldeles utblottad, härmed till Rikets Ständer göra Nådig framställning derom, att, i
likhet med hvad förut blifvit Presidenten af Billberghs sterbhusdelegare medgifvet, befrielse
från fullgörande af den Kansli-rådet Valerius ådömda ansvarsskyldighet lör ifråga
varande
balans måtte, sedan Valerius numera allidit, varda bans enka och barn beviljad.
Kongl. Majit, som vid detta tillfälle anser sig böra gifva tillkänna, a 11 den efter
aflidne Tullförvaltaren Finér år 1857 yppade balans å tillsammans 172,997 Ridr 3 sk.
5 rist. banko numera, genom härå gjorda afbelalningar, blifvit förminskad till 111,822 Ridr
2 sk , har i Nåder befallt, att samtlige ofvanberörda ärende angående handlingar skola
särskildt till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnas; och Konni. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, Jt/i 16. 15
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stals-Rädel å Stockholms Slott den 16 November 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-Ministern lör Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld, samt
Siats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
till justering det förslag, sorn, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående framlidne förre Departements-Chefen i Kongl. General-Tull-Styrelsen, Kansli-rådet
J. D. Valerii enkas och barns befriande från ådömdt ersättningsansvar i målet rörande den
efter aflidne Uppbörds-Tullförvaltaren 31. F. Finér yppade balans.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalite, att, i enlighet dermed, Nådig Proposition skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 4853.
Kongl. Mapls Nåd. Proposition, N:o 17.
X:o 17.
Ank. till Exp. Utsk. d. 12 Dec. 1853, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag af
medel för nybyggande af ett Landshöfdinge-residens i Christianstad;
Gifven Stockholms Slott den 16 November 1853.
Sedan, till följe af Kongl. Maj:ts under den G Mars 1849 i Nåder meddeldta beslut,
befattningen med Kongl. Maj:ts och kronans hus och byggnader i landsorterne från och
med samma år öfvertagits af Kongl. Öfver-Intendents-Embetet, under hvars förvaltning de
på Riks-statens Sjunde Hufvudtitel för nybyggnader och reparationer af sådaneKronans hus
anslagne medel afven blifvit ställde, hafva ej allenast de vanliga behofven blifvit afhjelple
och arbeten af mindre omfång ifrågakommit, utan flerestädes äfven nödige befunne
särskilde reparationer och nybyggnader af större betydenhet företagits och, med anlitande
af allmänna byggnads-anslaget eller samlade besparingar, kunnat till verkställighet befordras.
Sålunda har, från nämnde tid räknadt, till fyllnad i kostnaderna för det nybyggda
Landshöfdinge-residenset i Östersund, åren 1849 och 1850 utgifvits ett sammanräknad!
belopp af 8,835 R:dr 22 sk. 7 rst.; den år 1852 fulländade utvidgningen och förbättringen
af Landshöfdinge-residenset i Malmö har erfordrat en under åren 1850, 1851
och 1852 utgifven kostnads-summa af tillsammans 21,267 R:dr 45 sk. 3 rst., och de likaledes
år 1852 fullbordade arbeten å Landshöfdinge-residenset i Calmar, samt inom Calmar
slott, hafva uppgått till en sammanräknad kostnad af 10,792 R:dr. För den år 1851
beslutade och numera till större delen verkställde påbyggnaden vid Landshöfdinge-residenset
i Mariestad har utgifvits: år 1852 ett belopp af 5,727 R:dr 5 sk. 4 rst., och innevarande
år, förskottsvis, en summa af 6,000 R:dr, således inalles 11,727 R:dr 5 sk. 4
rst. Vidare hafva till oundgängliga reparations-åtgärder å Wadstena slott blifvit utgifne
åren 1850 och 1851 .
R:dr 8,053: 26. —
år 1852
9,737: 44. —
hvartill komma de uti 1853 års Generalförslag
upptagne summor, nemligen för
Slottstornen
R:dr 4,528:
och för Slottsbron „ 1,750: n 6,332:
Såiedes tillsammans 24,123: 22. —
Bih. till R. St. Prot. 1868 & 1864. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft.
1
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, iV.-o 17.
hvaraf likväl 8,529 R:dr 29 sk. varit å särskilda medel anvisade samt 5,177 R:dr 22 sk.
8 rst. utgått af 1851 års anslag för magasins -byggnader; och alltså blott 10,416 R:dr 18
sk. 4 rst. från byggnads-anslaget utgifvits. Till anskaffande af ett residenshus för Landshöfdingen
öfver Norrbottens län uti Luleå, till hvilken stad detta Läne-residens är ämnadt
att från Piteå återflyttas, är beräknad en kostnads-summa af 31,194 R:dr 24 sk., hvaraf
, Kongl. Maj:t, å särskilda medel, anvisat 20,000 R:dr; men, för den derutöfver belöpande
kostnaden, tillgångarne å allmänna byggnads-förslaget måste anlitas.
Äfvenledes komma tillgångarne å det ordinarie byggnads-anslaget att tagas i anspråk
för uppbyggande af ett nytt embetshus åt Läne-styrelsen i Umeå, hvilken byggnad blifvit
i general-förslaget för innevarande års arbeten upptagen till 8,414 R:dr 35 sk., allt
banko.
Emedan tillbyggnad och förändrad inredning funnits erforderlige å Landshöfdingeresidenset
i Götheborg samt Läne-styrelsens embetshus derstädes, å hvilka byggnader, i
anseende till bjelklagens och en stor del af fönsterkarmarnes uppruttnade skick, med flere
bristfälligheter, en fullständig reparation eljest icke kunnat längre uppskjutas, har Kongl.
Maj:t funnit godt meddela Nådig befallning om verkställighet af berörde byggnadsföretag;
uppgående kostnaderna dervid till 38,194 R:dr för residenshuset, enligt de härom träffade
entreprenadsaftal, samt till 6,440 R:dr 24 sk. för embetshusef, eller tillsammans 44,634
R:dr 24 sk. B:ko, hvarmed byggnads-anslagets tillgångar ytterligare belastas.
Enär, vid nu uppgifne förhållanden och i betraktande jemväl af den mängd reparations-
och byggnads-åtgärder, som i öfrigt, för behörigt underhållande utaf kronans hus i
landsorterne, af nödvändigheten påkallas, de uti Riks-staten uppförda årliga anslags-summor,
såsom till de vanliga behofven afsedda, omöjligen kunna gifva tillgång till ytterligare arbeten
af större omfattning och betydligare kostnad, är Kongl. Maj:t föranlåten att till nedannämnda
byggnads-företag af Rikets Ständer äska särskildt anslag, i enlighet med deröfver
förslagsvis uppgjord kostnads-beräkning.
Efter det förre Landshöfdingen i Christianstads län, G. von Rosen, uppå begäran,
undfått Nådigt afsked, har den 5 Juli nästlidet år af Borgmästare och Råd i nämnde stad,
med biträde af tillkallade handtverkare och i vederbörliga krono-ombuds närvaro, af- och
tillträdes-svn blifvit förrättad å Landshöfdinge-residenshuset, hvarvid utrönts, bland annat,
att i de till residenset hörande hulvudbyggnader, eller de så kallade östra och norra
längorna, funnits flere bristfälligheter, hvilka, under hänsigt till dessa byggnaders dåliga
beskaffenhet till väggar och tak, det icke ansetts mödan värdt alt låta iståndsätta: att
timret i väggarne varit till största delen uppruttet, samt att husen, i följd deraf, sjunkit och
i öfrigt varit af den bofälliga beskaffenhet, att desamme icke kunde till en ändamålsenlig
bostad för Landshöfdingen iståndsättas utan så stor kostnad på den del af husen, hvars
underhåll Kongl. Maj:t och Kronan ålåge, att, för en sådan kostnads besparande, berörde
byggnader borde alldeles utdömas och med nya ersättas.
Medelst utslag den 12 Juli 1852 har Rådstufvu-synerätten, bland annat, i fråga
om residensets sammanbyggda östra och norra längan sig utlåtit: att som protokollet
gåfve vid handen, att dessa begge längor äro, i följd af deras ålder och bofäfliga beskaffenhet,
så förfallna, att all reparation å desamma skulle för en längre tid vara utan nytta,
eller annat ändamål, än att dermed ådraga Kongl. Maj:t och Kronan en högst betydlig
och gagnlös kostnad; alltså pröfvade Rådstufvu-rätten rättvist förklara, att berörde bygg
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o It.
3
nader, såsom helt och hållet förfallna och icke vidare kunnande ändamålsenligt repareras, utdömdes
och borde med nya ersättas; varande frågan om den sålunda nödige ansedda nybyggnaden,
likmätigt JO momentet i Kongl. Förordningen den 17 April 1828, öfverlemnad
till vederbörande Embetsverks bepröfvande.
1 anledning haral och då Rådstufvu-synerättens uvssberorda beslut, såsom icke
öfverklagadt, sedermera vunnit laga kraft, samt den genom Öfver-Intendents-embctet i underdånighet
gjorda ansökning om resning i målet äfven blifvit, genom Kongl. Majtt, i Dess
Högsta Domstol, under den 10 Februari detta år afslagen; har Kongl. Majit tagit frågan
om nybyggnad af det erforderliga Landshöfdiuge-residenshuset i Nådigt öfvervägande;
hvarvid förekommit: alt, på sätt äfven vid syne-förrättuingen anmärkts, det förutvarande
residenshuset eger ett olämpligt och eldfarligl läge invid ett af stadeus tätast bebyggde qvarter;
att vidare samma hus, såsom för enskildt behof uppbyggdt af korsvirke med inmuradt
tegel, och år 1819 för Kronans räkning inköpt, både, genom ålder och genom byggnadssättets
beskaffenhet ganska ofta tarfva! stora och kostsamma reparationer, hvilka icke dess
mindre saknat tillfredsställande påföljd; att inredningen deraf ej heller kunnat anses så beskaffad,
att huset vore till boställe för länets höfding i allo tjenligt; att då följaktligen anskaffandet
af ett nytt Läne-residens i det nuvarandes ställe och i förening med passande
lokaler för Läne-styrelsens embetsrum samt Provins-Landtmäterikontor, hvilka nu äro
på långt afstånd från residenset belägne, utan tvifvel är af behofvet påkalladt, någon tjenligare
tidpunkt för ett sådant nybyggnads-företagy i afseende på lokala förhållanden, svårligen
kan inträffa, än den innevarande, då, såsom följd af den i Nåder anbefallda raseringen
utaf Christianstads fästning, icke blott särdeles goda byggnadstomter, på fästningens fordnan
område, utan äfven en del byggnads-materialier efter fästningsvallarne finnas för krona,
. kostnadsfritt att tillgå, och de gamla residens- och embets-husen, såsom för handelsrö
elsen och för enskilde personers besittning fördelaktigt belägne, kunna, under det staden
efter den sednast derstädes inträffade eldsvåda icke hunnit fullt återbebyggas, sannolikt
med fördel för kronans räkning försäljas.
Enligt Kongl. Maj:ts till Dess Ofver-Intendents-embete aflåtna Nådiga befallning
har, sedan från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Christianstads län till nyssbemälda
Embete blifvit insänd dels en plan och afvägnings-ritning öfver den tomt, som ansetts vara
för ifrågavarande ändamål företrädesvis lämplig, dels vederbörande Fortifikations-befälhafvares
förklaring, att från fästningsverken kan påräknas gråsten mer än tillräcklig för
den blifvande byggnaden, Ofver-Intendents-embetet låtit upprätta fullständig ritning till ett
nytt Läne-residens af sten, enligt hvilken af Kongl. Maj:t i Nåder gillade ritning, bottenvåningen
komme att innehålla i hufvudbyggnaden embetsrum och i flyglarne arkiv-rum,
kök, handkammare och ett rum för betjening, hvaremot den öfre våningen skulle utgör
Landshöfdingens egentliga boställe.
Jemlikt ett tillika uppgjordt och genom Öfver-Intendents-embetet insändt samt af
Kongl. Majtt i Nåder gilladt kostnadsförslag, hvari gråstenen icke upptagits till hägre pris,
än som motsvarar utgifterna för dess transport från fästningsverken jemte läggning och
vidare bearbetning, är liela den omförmälda byggnaden beräknad att uppgå till en kostnad
af 80,219 Rtdr 40 sk. B:ko, hvilken summas betydliga belopp hufvudsakligen tillskrifvits
de i Christianstad gällande, ovanligt höga priser på byggnads-materialier. Men då från
nyssberörda kostnadssumma afräknas den köpeskilling, som, förslagsvis beräknad till 25,000
R:dr B:ko, påräknas genom de förra residens- och embetshusens försäljning, till hvilken
Kongl. Majtt hemställer, att Rikets Ständer måtte lemna bifall, utgör det belopp, som
återstår att fylla, 55,219 Rtdr 40 sk. Btko.
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 17.
Kongl. Maj:t ser Sig, till följd häraf, nödsakad föreslå, att erforderlig tillgång till
ifrågavarande nybyggnad må utaf Rikets Ständer, medelst särskildt anslag af jemt 55,000
R:dr B:ko, beredas; skolande ofvanberörde ritning och kostnadsförslag Rikets Ständers
Stats-Utskott tillhandahållas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. 0. Palmstjerna.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför H. M. Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 16 November 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellent, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Statsråden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet Herr Friherre Palmstjerna, uppläste
till justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Statsrådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, blifvit uppsatt till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående anslag af medel för nybyggande af Landshöfdingeresidens
i Christianstad.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 18.
5
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt,
samt befallde, att, i enlighet dermed, Nådig Proposition skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo.
Mildhog Lundgren.
M:o 18.
Ånk. till Exp. Utsk. d. 12 Dec. 1853, kl. 10 /. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående nedsättning
i det årliga ackords-amorteringsbidraget för Landshöfdinge-tjensten
i Calmar lån; Gifven Stockholms Slott den 16 November 1853.
Genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till Dess och Rikets Kammar-kollegium samt
Statskontor af den 24 Februari 1837, angående regleringen af lönevilkoren för Landshöfdinge-tjensterne
i Riket, förordnades, i afseende å Calmar län, att från tjensten borde framdeles
skiljas så väl de indelda respenningarne, som en del af löningsjorden, tillsammans i
penningar beräknade till 2,026 R:dr 21 sk. B:ko årligen, hvilken minskning uti löneinkomsterne
likväl, i anseende till det dryga ackord, som å ifrågavarande tjenst måste aftjenas,
icke borde vidtaga förr än särskildt derom vid inträffande ledighet kunde i Nåder förordnas.
Vidare blef genom det, till följd af Bikets Ständers underdåniga skrifvelse den 30
April 1841, under den 7 derpåföljde Juli i fråga om afskaffande af Landshöfdinge-ackorderne
till Statskontoret aflåtna Nådiga Bref, hvari det då återstående ackordet för Calmar
län upptages till 17,000 R:dr B:ko, stadgadt, att för amortering, till kapital och ränta, af
det från Rikets Ständers Riksgälds-kontor till ackordernes amortering utgifna lån skulle årligen
innehållas sex procent af ackords-beloppet.
Då emellertid Justitise-kanslern C. U. Nerman redan den 28 Mars 1840 till Landshöfding
i Calmar län i Nåder utnämndes och dervid förklarades berättigad att åtnjuta alla
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 18.
de med nämnde Landshöfdinge-tjenst dittills förenade löneförmåner, blef han, som, jemlikt
ofvanberörde Nådiga Bref den 7 Juli 1841, endast med 1,020 R:dr årligen bort till
amorteringen af ackords-beloppet bidraga, deremot tillförpligtad att för samma ändamål årligen
utgifva 1,400 R:dr.
Uti en lill Kongl. Majit ingifven skrift liar nuvarande Landshöfdingen i Calmar lan,
Friherre K. E. Sköldebrand, i underdånighet fästat Kongl. Majlts uppmärksamhet derpå,
att, i händelse Kongl. Majit icke funne skäl i Nåder tillåta honom att få bibehålla samma
löneförmåner, som varit hans företrädare, framlidne Landshöfdingen Nerman, medgifne,
utan deremot i Nåder beslutade, att den uti Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837 omförmälde
reglering af lönevilkoren nu genast borde inträda, samt att, oaktadt den deraf förorsakade
betydliga minskning i Friherre Sköldebrands löneinkomster, han icke desto mindre
skulle vara förpligtad att till amortering af det nu återstående ackords-beloppet, utgörande
6,825 Rldr 17 sk. 2 rist., årligen bidraga med lika stor summa, som hans företrädare,
eller 1400 Rldr, hvarigenom amorteringen kornrne att år 1859 fulländas, ett dylikt
förhållande blefve för Friherre Sköldebrand särdeles betungande; i anledning hvaraf och
då ett så betydligt årligt amorterings-bidrag desto mindre syntes vara af behofvet påkalladt.
som, efter den allmänna grund, hvilken för dessa återbetalningar inom öfriga län, som varit
med ackorder besvärade, blifvit tillämpad, de för dessa län återstående beloppen först
år 1871 komme att till kapital och ränta blifva till fullo amorterade, Friherre Sköldebrand
i underdånighet anhållit, att såsom en lindring uti den börda, hvilken genom ackordsamorteringen
är Landshöfdingen i Calmar län ålagd, WI måtte i Nåder tillåta, att det årliga
amorterings-bidraget finge hädanefter utgå till det nedsatta belopp, att nyssnämnda
återstod, 6,825 R:dr 17 sk. 2 r:st., blefve återgäldade först vid den tid, då hela ackordsumman
bort vara liqviderad, derest den allmänna grunden för återbetalningen från början
varit tillämpad, eller samtidigt med slutliqviden af öfrige Landshöfdinge-ackorder, new
ligen år 1871, i hvilket fall sökanden skulle årligen inbetala endast 550 R:dr.
Vid underdånig föredragning häraf den 20 sistlidne Juni har Kongl. Maj;t, med
seende å Rikets Ständers beslut rörande grunderne för amorteringen af det år 1841 frå i
Riksgälds-kontoret till Landshöfdinge-ackordernas inlösande utgifna lån, funnit Sig förhindrad
att till denna underdåniga ansökning i vidsträcktare män lemna Nådigt bifall, än att
från: och med innevarande år, i anseende till minskning i Landshöfdinge-allöningen, det
årliga ränte- och amorterings-beloppet är vordet nedsatt till Ett Tusen Tjugu Riksdaler,
svarande mot sex procent af det inlösta ackordet; men med hänsigt till hvad i ansöknin
gen
blifvit anfördt, och då ett så betydligt ytterligare afdrag å den nedsatta lönen ©tvifvelaktigt
kan verka menligt på utöfningen af ett vigtigt embete, som, för att rätt skötas,
fordrar inom länet vidlyftiga och kostsamma resor, vill Kongl. Maj:t härmed i Nåder föreslå
Rikets Ständer, att ränte- och amorterings-afdraget må för Calmar län sålunda bestämmas,
att, med tillgodoberäknande af förut skedd öfverbetalning, ackords-återstoden för nämnda
län kan varda återgäldad vid den tidpunkt, då slutliqvid skulle egt rum, i händelse af
betalning under hela tiden af sex procent.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse väl
bevågen.
Datum ut supra.
J. F. Fåhreeus
Kongl. Majits Nåd. Proposition, N:o 18.
7
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 16 November
1853.
Narva rån fl e:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Statsråden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhraus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-chefen, Statsrådet Fåhraeus, uppläste slutligen till justering trenne
särskilda, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut, uppsatta
förslag till Kongl. Majtts Nådiga Propositioner till Rikets Ständer i följande ämnen, nemligen:
3:o angående nedsättning i det årliga ackords-amorterings-hidraget för Landshöfdinge-tjensten
i Calmar län;
Och täcktes Kongl. Maj:t, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i Nåder gilla, samt befallde, att, i enlighet dermed, Nådiga
Propositioner, sådane de finnas detta Protokoll bilagde, skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Carl Ekström.
8
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition, N:o 19.
Wo 19.
Ank. till Exp. Utsk. d. 12 Dec. 1853, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående pension för
Krigsrådet S. G. Ehrenstams enka, Charlotta Gripenstierna; Gifven
Stockholms Slott den 46 November 4853.
Hos Kongl. Maj:t har Krigsrådet S. G. Ehrenstams enka, Charlotta Gripenstierna,
i underdånighet anhållit att, sedan hennes syster, Mariana Carolina Gripenstierna, hvilken,
till följe af Rikets år 1810 församlade Ständers beslut, åtnjutit en, med anledning af de
år 1755 genom Rikskammar-rådet Joél Gripenstiernas efterkommande åt Staten eftergifna
betydliga kronofordringar, henne tillerkänd och från Riksgälds-kontoret utbetald
pension af Etthundrade Sextiosex Riksdaler 32 skillingar Ranko årligen, i December månad
1851 med döden afgått, samma pension måtte af sökanden jemte dess sjukliga och
oförsörjda dotter. Hedvig Aurora Ehrenstam, hvilken varit gift med handlanden och fa
briksidkaren
L. G. Kling, men från honom blifvit i äktenskapet skiljd, få bibehållas.
Sedan Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor med infordradt yttrande i
detta ämne inkommit, har Kongl. Majit, i betraktande af de särskilda förhållanden, hvilka
föranledt det vid 1810 års Riksdag fattade beslut om den Mariana Carolina Gripenstierna
tillagda pension, samt med tillika fästadt afseende å den bekymmersamma ställning, hvaruti,
enligt hvad upplyst och styrkt blifvit, sökanden och hennes ofvanbemälda dotter sig
befinna, velat härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer, att Krigsrådet Ehrenstams enka
måtte, för sin återstående lifstid, och, med beräkning från 1852 års början, få på sig öfverflyttad
den årliga pension af 166 R:dr 32 sk. Ranko, som hennes aflidna syster Mariana
Carolina Gripenstierna å Riksgälds-kontorets pensions-stat intill nämnde tid innehaft,
äfvensom att enahanda pensions-förmån måtte efter enkan Ehrenstams död tillgodokomma
hennes dotter Hedvjg Aurora Ehrenstam, så länge hon i torftiga omständigheter sig
befinner.
De denna fråga Törande handlingar skola till vederbörligt Utskott aflemnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
9
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 16 November
1853.
A Närvarande:
"Sr
Hans Excellens Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stierneld samt
Statsråden: Herr Friherre Palmstierna,
♦t'
Fåhreeus,
fxh
Wallensteen,
xi
Gripenstedt,
*a<
Grefve Mörner,
w«
Ulner,
Reuterdahl och
WT
it •
Grefve Gyldenstolpe.
Ti
Chefen för Finans-departementet Stats-rådet Herr Friherre Palmstjerna uppläste
till justering det förslag, hvilket, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts uppå Stats-rådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut blifvit uppsatt till Kongl. Majrts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer angående pension för Krigsrådet S. G. Ehrenstams enka, Charlotta
Gripenstierna.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets tillstyrkande, i Nåder gilla
berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll bilagdt, samt befallte
att, i enlighet dermed, Nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåta».
!i
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
•ré •
'bi
f tr
-h-' , ■ ••
a£
Bih. till B. S. Brot. 1869—1854. 1 Sami. 1 Afd. 8 Bäfl.
%
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SÖ.
i\:o 30.
Ank. till Exp. Utsk. d. 12 Dec. 1853, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående understöd
till Hospitals-fonden; Gifven Stockholms Slolt den 19 November
1853.
I anledning af Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer vid sistlidna Riksdag gjorda Nå»
diga framställning om beviljande af årligt anslag till Hospitals-fondens understöd, beslöl#
Rikets Ständer att ett belopp af högst 25,000 R:dr årligen finge, under den tid, den vid
berörda Riksdag uppgjorda Statsreglering omfattade, från Riksgälds-kontoret utgå, att, i ml*
af behof och emot redovisnings-skyldighet, användas till betäckande af den Hospitals-foadens
brist, som under tiden möjligen kunde uppkomma derigenom, att fondens årliga in»
komster icke blefvo tillräckliga till utgifternas bestridande.
Jemte anmälan, att i följd häraf Serafimer-Ordens-gillet i Riksgälds-kontoret upp«
burit för år 1852, 25,000 R:dr och för innevarande år 12,000 R:dr, utom hvad som under
året vidare kan komma att lyftas, har Ordens-gillet, uti skrifvelse den 12 sistlidne Oktober,
i underdånighet anfört, att genom berörda bidrag, jemte de under sednaste tvänn*
åren gällande höga markegångsprisen å spanmål, Hospitals-fondens tillstånd i så målto
förbättrats att, utom det nödiga utgifter för Hospitals-vården och Hospitalens vidmakthållande
under tiden blifvit bestridda, Ordens-gillet kommit i tillfälle att till Kongl. Maj:t*
och Rikets Stats-kontor återbetala de 14,000 R:dr, hvilka år 1850 af statsmedlen förskjötos
till nödiga utbetalningar för fondens behof, ätvensom mindre afbetalningar å fonden»
skulder kunnat göras, men att, sådant oaktadt, fonden ännu häftar i skuld till belopp af
18,577 R:dr 37 sk. 4 rst.; och då, ehuru sannolikt vore, att markegångsprisen för innevarande
år icke blifva lägre än under de två sistförflutna åren, häraf likväl blir en omedelbar
följd att utspisnings-kostnaden vid Hospitalen blir i samma mån stegrad; — då erfarenheten
under en förfluten tid ådagalagt, att, efter det spanmålsprisen det ena året varit
höga, de under påföljande år, når skörden varit fördelaktig, fallit högst betydligt; —
då under sådana år, under hvilka markegångsprisen äro låga, Hospitalsfondens inkomster
icke äro tillräckliga för utgifternas bestridande, utan en större brist är att emotse; —
då af anspråken på en omsorgsfullare och mera ändamålsenlig vård om Hospitals-hjonen
äfven följer fordran å förbättrade lönevilkor, ej mindre för Hospitalens läkare, hvilkas tid
numera, nästan uteslutande, måste egnas åt de vansinnigas vård och kurativa behandling,
än äfven för de vid Hospitalen anställda prester, syssloman och betjening; — då utrymme,
så vidt ske kan, utan att större bvggnads-företag inledas, måste beredas till mottagande
af sådana patienter, för hvilka skyndsam Hospitalsvård är för deras återställande nöd
-
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 20. 11
tändig, men hvilka hittills, i saknad af rum å Hospitalen, ej kunnat der intagas; — då
fCr patienternas kurativa behandling en mera bestämd fördelning af dem efter de olika
graderna af vansinne, äfvensom de olika könens åtskiljande, är af behof påkalladt, men
•ådant ej låter sig göra utan förändringar i Hospitalens inredning; och då för berörda
åndamål, äfvensom för Hospitalsvårdens bättre ordnande i flera delar, högre utgifter än
hittils synas förestå, har Ordens-gillet, med anförande af dessa skäl, underdånigst hemställt,
att Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta Proposition derom, att anslag
till minst enahanda belopp som vid sednaste Riksdag, eller 25,000 R:dr årligen, under den
tid blifvande Statsreglering kommer att omfatta må till Ordens-gillets disposition anvisas,
•tt emot redovisnings-skyldighet användas till betäckande af den brist i Hospitals-fondens
Inkomster, hvilken för bestridande af nödiga utgifter till Hospitalens underhåll samt till
förbättring af Hospitals-vården möjligen kan uppkomma.
I betraktande af de utaf Serafimer-Ordens-gillet sålunda andragna skäl har Kongl.
llaj:t velat föreslå Rikets Ständer att, för den tid och till det ändamål Ordens-gillet uppgivit,
anvisa ett belopp af högst 25,000 R:dr årligen, att i mån af behof och emotredoTisnings-skyldighet
tili Ordens-gillet utbetalas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städs* vål*
bevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
B. Reuterdahl,
1% Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o SO.
■T
3
i
i
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans Majit
Honungen i Stats-i ådel under Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
närvaro d Stockholms Slott den 19 November 1853.
Närvarande:
i
i
l
Hans Exellens, Justit'’ae-S'a!s Ministern, Herr Grefve Sporre,
Hans Excellens, Stais Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stierneld,
Stals-råden: Herr Friherie Palmstjerna,
Faln ceus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Liner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Chpfen för Ecclesiastik-Departementet Stats rådet Reuterdahl upp'äste till jus'ering
underdåniga förslag till följande af Kongl. Maj:t den 9 innevarande månad beslutade
Nådiga Propositioner och Skrifvelse lill Rikets Sländer, nemligen:
l:<i Angående understöd lill Hospitals-fonden;
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
beiörda förslag i Nåder gilla, och befäl Ite att, i enlighet dermed. Nådig
Proposition, sådan den finnes delta Protokoll bilagd, skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex protocollo
Gast. R bbing.
Kongl. Majsts Nåd. Proposition, N:o Si.
13
Ank. till Exp. Utsk. d. 12 Dec. 1855, kl. 10 f. m.
Kongl. Majis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående den så
kollade kurhusafgiften; Gifven Stockholms Slott den 19 November
1853.
I enlighet med Rikets Ständers vid sistlidne riksdag fattade beslut, har Kongl.
Maj:t genom Nådig kungörelse den 1 Oktober 1851 förordnat, att till veneriska smittans
hämmande hvarje mantalsskrifven person skall årligen från och med år 1852 till och med
det år, då nu påbörjade riksdag slutas, erlägga en kurhus-afgift för Stockholms stad med
högst 16 skillingar och minst 1 skilling, samt inom öfrige delar af riket med minst 1
skilling och högst 5 skillingar, hvilket sistnämnda belopp dock inom de lasaretts- och
kurhus-distrikt, der lasarettets eller kurhusets bestånd det oundgängligen fordrar, må kunna
höjas till 6 skillingar, allt banko, lika för alla betalande inom hvarje kurhus-distrikt, efter
dess behof; att afgiften skall bestämmas af vederbörande inom hvarje distrikt, antingen till
ettdera af dessa belopp eller deremellan, men icke må, utan vid särdeles tvingande omständigheter,
fastställas till det högsta; att denna afgift skall utgå och redovisas inom hvart
kurhus distrikt särskildt, så att den blifver alldeles skiljd från hospitalers och lasaretters
fonder och räkenskaper; samt att de inflytande medlen skola i första rummet ovilkorligen
begagnas för de efter behof och öfverenskommelse på ett eller flera ställen inom länet
inrättade kurhus-anstalter och derefter, hvad icke är för veneriska smittans hämmande erforderligt,
användas för allmänna helsovården i länet, särdeles såsom bidrag till bestridande
af lasarettens utgifter för svårare skador och sådana sjukdomstiilfällen, som fordra kirurgisk
behandling.
För att ådagalägga i hvad mån ofvanberörde afgift fortfarande må vara för lasarettens
och kurhusens underhållande behöflig, har Serafimer-Ordens-gillet insändt uppgjordt
sammandrag af inkomne summariska räkningar och revisions-berättelser angående
kurhusmedlens belopp samt länslasarettens och kurhusens öfrige inkomster och utgifter
under år 1851, utvisande, det kurhusafgiften för året utgjort 161,887 R:dr 32 sk. 5
r.st. och öfrige inkomster lt0,203 R:dr 9 sk. 10 rist., samt att utgifterna uppgått till
226,670 Rldr 23 sk. B:ko; hvarjemte Ordens-gillet anfört, att, då häraf ådagalades, att
14
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 91.
nämnda sjukvårdsinrättningar utan kurhusafgiften icke kunna ega bestånd, samt denna af*
gift är bestämd att utgå endast till och med det år, hvarunder nu påbörjade riksdag slutas,
Ordens-gillet ansåge sig ega skäl i underdånighet hemställa, att Nådig proposition om
samma afgifts fortfarande måtte till Rikets Ständer aflåtas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit vill Kongl. Maj:t i Nåder hos Rikets
Ständer föreslå, att ifrågavarande så kallade kurhusafgift må till samma belopp och under
enahanda vilkor, som vid sednaste riksdag af Rikets Ständer bestämdes, fortfarande utgå
till och med det år, då nästa riksdag slutas.
Kongl. Majrt förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
B. Reuterdahl.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik ärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i Stats-Rådet, under H. K. H. Kronprinsens närvaro,
å Stockholms Slott den 19 November 1853.
Närvä rande:
Hans Excellens Justitiae-Statsministern Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Statsråden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhraus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Viner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Kongl. Ma]:ts Nåd. Proposition, N:o Si. 15
Chefen för Ecklesiastik-departementet, Stats-rådet Reuterdahl, uppläste till justering
underdåniga förslag till följande af Kongl. Majit den 9 innevarande månad beslutade Nådiga
Propositioner och Skrifvelse till Rikets Ständer, nemligen:
2:o Angående den såkallade kurhusafgiften.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i Nåder gilla, och befallte att, i enlighet dermed. Nådig
Proposition, sådan den finnes detta Protokoll bilagd, skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex protocollo.
Gust. Ribbing.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1853.
Kongl. Maj:is Nåd. skrifvelse, M 22.
1
JVs 22.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 12 Dcc. 18S3, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående folkskolelärares
pensionering; Gifven Stockholms Slott d. 19 November 1853.
Sedan Rikets Ständer vid -sistlidne riksdag i underdånig skrifvelse den 50 Augusti
1851 tillkännagifva, att al de besparingar, sorn vid nyssnämnda års slut kunde hafva uppkommit
å de vjd föregående riksdagar anvisade medel lill folkundervisningens befrämjande,
en summa af Åttaliotusen riksdaler banko blifvit afsatt och i Riksgälds-kontoret tills vidare
lemnad innestående, för alt af Kongl. Majt användas lill stiftsvis inrättade pensionsanstalter
för folkskolelärare under vilkor, alt herrvälde lärare och församlingar till sådana
anstaller lemnade bidrag, har Kongl. Maj t under den 1 Oktober samma år genom cirkulär
till samtlige Domkapitlen lemnat vederbörande underrättelse om hvad Rikets Ständer sålunda
beslut it samt anbefallt de åtgärder, som till ändamålets vinnande voro erforderliga.
Från nio stift, nemligen Linköpings, Strengnäs. Wexiö, Lunds, Götheborgs. Kalmar, Carlstads.
Hernösands och Wisby, hafva förslag, till största delen helt nyligen, inkommit, uppgjorda
med hänseende till de af Rikets Ständer bestämda vilkor. Dessa förslag halva icke varit
af den beskaffenhet, att Kongl. Majit funnit dem kunna fastställas, hvadan också hela anslaget
förblifvit oanvändt. Utom nyssnämnda för särskilda stift uppgjorda förslag har
Kongl. Majit fått från skolelärarne i Westerås stift emottaga underdåniga framställningar
åsyftande pensionering af afskedade folkskolelärare i hela riket, hvilken framställning
Kongl. Majit dock icke kunnat till noggrannare pröfning företaga, innan sig visat, huruvida
ändamålet kunde på det af Rikets Ständer beslutade sättet vinnas. Under sådana förhållanden
har Kongl. Majit velat till Rikets Ständer i nåder hemställa, att det vid förra
riksdagen gjorda anslaget af Åttaliotusen riksdaler banko måtte ytterligare få blifva i
Riksgälds-kontoret till nästföljande riksdag qvarstående, för att af Kongl. Majit användas
på det sätt och med de vilkor, som Rikets Ständer kunna finna vara för ändamålet
lämpliga.{
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
H. Reuterdahl.
Bih. lill R. St. Prol. 1853, 1851. 1 Sami. 1 Åfd. 9 Haft.
1
2
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Jtä 23.
Utdrag af Protohollet öfoer Ecclesiastik-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Slats-Itädet, under Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
närvaro, å Stockholms Slolt den 19 November 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Jnslilie-Slats-Ministern Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stals-Ministern för Utrikes ärendena Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Ecclesiastik-departomentet Stals-Rådet Reuterdahl uppläste till justering
underd/iniga förslag till följande af Kongl. Maj:t den 9 innevarande månad beslutade nådiga
Propositioner och skrifvelse lill Rikets Ständer, nemligen:
5:o Angående folkskolelärares pensionering.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Stats-Rädets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i nåder gilla, och befallde att, i enlighet dermed, nådig
skrifvelse, sådan den finnes detta protokoll bilagd, skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex protocollo
Gust. Ribbing.
M 23.
Ank. lill Eip.-Ulsk. d. 15 Dec. 1853, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående grunderna
för rättigheten att tillverka bränvin samt beskattningen derför;
Gifven Stockholms Slolt den 9 November 1853.
Bland de ämnen, som under den nu förestående riksdagen komma att utgöra föremål
för Rikets Sländers öfverläggningar, finnas få al större vigt än frågan om att så
ordna lagstiftningen och beskattningen i afseende på bränvin,-att de högst menliga följder,
som tillverkningen och bruket af denna vara nu medföra, måtte lörekommas eller förminskas.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, J\f 23.
3
De frågor, sora under riksmötet kunna komma under behandling, hemta nemligen
sin större eller mindre betydelse frän beskaffenheten af det ämne, sorn utgör deras föremål.
De, som afse statens eller folkets moraliska utbildning och fullkomnande, sättas billigt
i främsta rummet; derefter komma de, sorn stå i sammanhang med staUborgarnes fysiska
välbefinnande eller ekonomiska fördelar; men frågan om bränvins-lagstiltningens ordnande
efter sunda grundsatser omfattar alla de särskilda ämnen, som här blifvit antydda.
Tillverkningen af bränvin utgör en näring, som på en gång ingriper i hela folkets
moraliska, sanitära och ekonomiska tillstånd, och detta på ett sådant sätt, alt dess skadliga
inflytande på ettdera af dessa förhållanden sällan förekommer eusamt, utan merändels i
förening med lika menliga verkningar på de ölriga.
Denna företeelse, och hränvins-hränningens förderfliga inflytande på hela statskroppen,
hafva gifvit mer än tillräcklig anledning till djupa bekymmer för fäderneslandets framtida
väl; och Kongl. Maj:t tillförs er sig, att Kikels nu sammanträdande Ständer skola, i hvad
på dem ankommer, understödja Kongl. Maj:ts afsigt, alt, genom användande af verksamma
medel, hämma och förekomma ett ondt af så djupt ingripande beskaffenhet.
Det hi. fvutlsa k liga skälet för bränvins-bränningens hittills under vissa vilkor foregifna
allmänna utöfning har varit öfverlygelsen om dess nödvändighet för jordbruket, eller
snarare för boskaps-skötseln, åt hvilken den har ansetts lemna ett kraftigt stöd, hvarföre
den ock af förra tiders lagstiftare, blifvit fästad vid jorden. Erfarenheten har dock icke
bekräftat riktigheten af denna åsigt. Om de ifrån Landshöfdingarne i länen inkomna femårsherättelser
för år 1822 jemföras med dem, sorn redogöra för år 1850, så visar det sig,
att, oaktadt spanmåls-produktionen under dessa 28 år ökat sig med 49 procent, antalet af
underhållen boskap dock endast ökat sig med 23 procent; och boskapsskötseln har således,
oaktadt det förmenta stödet af bränvins.-hränningen, icke hållit lika steg med åkerbruket,
äfvensom det visar sig, alt, oansedt spanmåls-produktionen inom riket ökats i vida betydligare
mån än folkmängden, införsel af utländsk sparimål, synnerligast af råg och korn, erfordras,
så snart skörden utfaller under medelmåttan. Förklaringen af denna omständighet
kan endast finnas deri, alt den ökade produktionen af spanrnål till stor del blifvit använd
såsom medel för en omättligt uppdrilven bränvins-bränning, under det alt alfallet, dranken,
på det sätt den i allmänhet behandlas och användes, långt ifrån alt upphjelpa boskapsskötseln,
varit och är ett hindér för .uppdragandet af sunda och kraftiga djur, ett förhållande.
hvilket både vetenskap och prakti,k erfarenhet ådagalagt ej allenast beträffande
fabriks-bränningen, utan ock, i; lika hög om ej i högre grad, med hänsigt till husbehofsbränningen,
oaktadt man, hvad dien na sednare angår, sökt fiirsvara den med det påslåendet,
att hvad som saknades i produktion af sprit, återfanns uti och kom till godo genom dranken,
som förmenades vara bättlre viii denna tillverkning, just emedan man mindre lörstått
att tillgodogöra alla de sprilbiUlande beståndsdelar, som säden eller potälerna innehålla.
Under det boskapsskötseln sålunda af bränvins-bränningen blifvit hindrad i sin utveckling,
har åkern blitvit utsugen genom frambringandet af de lör denna närings bedrifvande
erforderliga råämnen, , medan odlingen af foderväxter blitvit tillbakasatt, och grödornas
framgång gjorts mera /beroende af väderlekens omvexlingar, än som skulle varit händelsen,
ifall jorden blifvit, uppbringad till den kraft och bördighet, hvari den i allmänhet
endast kan försättas geno;*) en högt nppdrifven, på foderodling grundad boskapsskötsel.
Af alla de skäl, med hvilka man försökt att försvara bränvins-bränningen, finnes således
ej något, som uthfärdar profvet af en strängare granskning. Intet land med högt
nppdrifven boskapsskötsel och lönande åkerbruk finnes, som för en sådan lycklig ställning
har att tacka Inänvins-jbränningen, och tron på dennas nödvändighet för jordbruket saknar
derföre allt stöd af tyen erfarenhet, som vunnits, såväl inom som utom fäderneslandet.
Den kan utan tvifvel bedrifvas, att idkaren deraf skördar vinst; men dess inflytande p§
J 1
(
l
/
4
Kongl. Majus Nåd. Proposition, JM 25.
jordbruket och boskapsskötsel, äfvensom pä landels ekonomiska utveckling i allmänhet, har
städse visat si? ej allenast icke gynnande, nian i hög erad skadligt.
Husbehofs-bränningen, sorn gifver den minsta och sämsta produkten bäde af sjelfva
varan och affallet, saint fordrar största qvantiteten bränsle och arbete, har derlöre, oaktadt
ganska lindrigt beskattad, länge visat sig vara i altagande. Antalet af bränvinspannor
under 23 kannors rymd, hvilket är 11(29 npp.dck till 125,305 stycken, hade år 11(41 nedgätt
till 55,045 och utgjorde år 1051 endast 54,474 stycken. Delta förhållande kan under
en sä låg beskattning, som den, hvilken hittills egt rum, icke förklaras på annat sätt, än
att husbehofs-bränuingens idkare funnit den-amma medföra ekonomisk förlust, hvarföre de
upphört med en tillverkning, hvars fördelar befunnits enda>t skenbara.
Men om bränvins-tillverkningen i ekonomiskt hänseende visat sig på det hela ofördelaktig,
äro dock verkningarne af det öfverlind på en rusgifvande dryck lör ytterst billigt
pris, som derigenom beredes, ännu mera lörderfliga. Genom den lika allmänna som
skadliga seden att tillåta barn och unga personer att förtära bränvin, hämmas kroppen i
sin utveckling och stannar i växten, under det att frön nedläggas till svaghet och sjuklighet
i den mognare åldern. Men äfven de, som först sedan kroppsbyggnaden hunnit blifva
fullständigt utbildad börja med begagnandet af denria dryck, hvars bruk och missbruk stå
hvarandra så nära, skada i allmänhet sin helsa och utsätta sig mången gång lör faran af
att slutligen använda den till öfverflöd och sålunda blifva offer för dryckenskapslasten med
alla dess olyckliga följder.
Kland dessa följder är både den moraliska förnedring, som det öfyerlastade tillståndet
medlör och deraf vanligen följande försvagad helsa och förstördt välstånd, så allmänt
insedde, att de här endast beböfver antydas. Det är en vid rikets domstolar lika allmän
som sorglig erfarenhet, att de flesta dråp och sjelfmord och största delen af de öfriga
griifre brott, som der äro föremål för åtal, föröfva,ts under öfverlasladt tillstånd. För
drinkaren är, under rusdryckens inflytande, ingenting heligt, och, sedan han slitit mensklighetens
starkaste band, slutar han ofta sitt brottsliga lif antingen genom lagens arm, eller
trälläd af naturens lika hämnande hand, som ändtligtyn beröfvar honom det förnuft, han
länge sökt tillintetgöra och låter honom sluta sitt lif i ett tillstånd af fullkomligt förstörda
både kropps- och själsförmögenheter.
Hedan vid flera föregående riksdagar har Kongl, t,Majit fäslat Rikets Ständers uppmärksamhet
på nödvändigheten att vidtaga åtgärder till förminskning i tillverkningen af en
vara, sorn utöfvar ett så förderfligt inflytande på hela folkfts sanna väl. De hittills vidtagna
lagstiftnings-ålgärderna hafva dock icke verkat till delta ändamål. Den skadliga
varan tillverkas ännu i omåttlig mängd samt säljes lill lågt pris, och erfarenheten har visat,
att dess förminskning icke kan tiilvägabringas med så svaga medel, som de, hvilka intill
närvarande dag blifvit använda.
Kongl. Majlis pligt, såsom den högste vårdaren af samhällets väl, Dess varma önskan
att se omkring Sig ett ädelt och sedligt folk, lika frljtt från de förnedrande bojor,
hvilka påläggas af låga begär, sorn från utländskt våld och inhemskt förtryck, samt hela
den länkande deleus af Svenska folket otvetydigt uttalade ömkan, föranlåta Kongl. Majit,
alt på del allvarligaste uppmana Rikets Ständer, alt, med åsidosättande af alla enskilda och
jernnlorelsevis obetydliga intressen, medverka till undanrödjande teller åtminstone förminskning
af elt onrlt, sorn, om det får ohejdadt fortgå, måste föra lanldet allt närmare till ekonomiskt
obestånd och moraliskt förderf. < \
Såsom verksamma medel att hämma öfverdriften af bränjvinels såväl tillverkning
som förbrukning finnes tvänne väsendtliga åtgärder att vidtaga. jDen ena af dessa åtgärder
är inskränkning af tidell, under hvilken hränvins-hränningven får utöfvas, i afsigt,
dels att derigenom minska, såväl sjelfva tillverkningens belopp, som'ock den anledning till
omåttlig förbrukning, hvilken en genom oafbruten tillverkning undbr 6 månader af året
\
Kongl. Mnj:ls Nåd. Proposition, M 23.
it
beredd daglig och lätt tillgång på bränvin alstrar, dels' äfven alt i sin mån förekomma de
för landet i ekonomiskt hänseende menliga följder, hvilka boskapsskötselns hufvudsakliga
grundande på bränvinsbränningen visat sig medföra.
Den andra åtgärden är förhöjd beskattning jemte bränvinets deraf följande högre
pris, som enligt flerfaldigt vunnen erlarenhet, äfven verkar till minskad förbrukning.
Vidkommande brännings-tiden, håller Kongl. Maj:t före, att densamma lämpligen kari
inskränkas till 2;ne månader: en på hösten, så att tillfälle må vara till begagnande af slösäd
eller skämd potates, en på våren, hvarigenom erbjuder sig en nödfallshjelp, om
fodertillgången börjar tryta, innan kreaturen kunna släppas på bete. Kongl. Majit skulle
dock icke anse berörde tidsinskränkning göra tillfyllest, såvida Kongl. Maj:t icke hyste den
förhoppning alt liikets Ständer i fråga om bränvins-tillverkningens väsendtligen högre beskattning
skola gå den allmänna rösten tillmötes. Då emellertid öfvergården till den förkortade
bränningsliden bör ske med varsamhet, för att bereda tillfälle åt nuvarande tillverkare
att efter de nya förhållandena förändra sin hushållning, finner Kongl. Majit, under
de tvenne första åren eller det den nya författningen (rädt i verkställighet, bränvinsbränningen
böra, såvida icke felslagen skörd föranleder särskildt undantag, tillåta 5:ne månader
hvarje år, nemligen: en och en half månad om våren och lika länge [pä hösten. Rn
Sådan ölvergångs-bestämning bör icke för långt utsträckas, enär sannolikt under mellantiden
bränvins-lillverkningen kommer att drifvas med ökad ansträngning.
Det är Kongl. Majit icke obekant, att flere jordbrukare högt uppskatta de fördelar,
som husbehofs-bränningen förmenas tillskynda landtbruket, och att, om än dessa vid närmare
granskning blott befinnas vara skenbara, deras borttagande dock skulle af mången
landtman anses såsom ett störande af hans ekonomiska välfärd. Då dessutom de mindre
bränvinspannornas antal så aftagit, att de numera icke kunna anses utgöra tredjedelen af
hvad de år 1820 i riket utgjorde, finnér Kongl. Majit, under sådant förhållande, husbehofsbränningen
hvarken böra förbjudas eller beläggas med lika hög skatt, som för de större
brännerierna kan anses lämplig.
Men ehuru det lider intet tvifvel, att, om en betydligt höjd bränvins-brännings-afgift
tillämpades lika på alla brännerier, de mindre, hvilka icke kunna bränna med samma fördel,
som fabrikanten genom konstapparat är i tillfälle att vinna, skulle befinnas oförmögna
att bestå vid sidan af de större, kan dock till de mindre brännerierna i sådant afseende
icke hänföras den bränvinstillverkning i större skala, som en stor del jordbrukare i alla
provinser utöfva såsom binäring till jordbruket, ulan blott den, som endast alser tillverk
ning
lill husbehof.
Det följer häraf, alt, om bränvins-bränningen, till vinnande af ofvan antydda vigtiga
ändamål, skall kunna högt beskattas, utan husbehofs-bränningens fullkomliga upphörande,
måste skillnad göras emellan husbchofs- och läbriks-bränning, samt skatten å dessa båda
särskilda grenar af samma industri bestämmas enligt olika grunder. Dock måste härvid
iakttagas den största varsamhet, så att icke, genom en till sin verkan alltför betydlig skiljakIiahet,
må åstadkommas ett premium för det i statsekonomiskt hänseende mindre "agneliga
tillverkningssättet, och således en uppmuntran beredas till många förut nedlagda husbehofs-pannnrs
återupptagande.
Vid husbehofs-bränningen synes den enda beskattningsgrund. som titan allt för stora
svårigheter vid tillämpningen skall kunna genomföras, vara panneryrnden, dock med Iinstämmande
af viss lorm och beskaffenhet af de pannor, sorn dertill få begagnas, och under
iakttagande att dessa icke få öfverskrida en viss rymd. Det är beräknadt, att en 18
kannors panna med mäskvärrnare och en 27 kannors panna utan sådan förmån, då redskapen
är af förmånligaste konstruktion, under 2:ne månader åstadkomma omkring 1.220
kannor bränvin; och derutöfver synes anspråket på husbehof å denna vara icke böra
sträckas.
6
Kongl. MajUs Nåd. Proposition JM 25.
Vid fabrikshränningen åter synes skattpns beslämmande efter inmäskningskarens
rymd vara den säkraste utvägen alt åstadkomma en mot tillverkningen svarande beskattning;
och härvid fordrar kontrollen, att mäsk-karen icke få vara under en viss större
rymd.
Beträffande bränvinsskatlens belopp, är, s§ vidt från publicistiska afbandlingar och
en mängd från alla landsorter till Kongl. Majit detta år ingångna petitioner i det riksvig
tiga1
ämnet får slutas, ett icke ringa antal medborgare af den mening, att afgilten ej bör
bestämmas ringare, än 52 sk. H:ko för hvarje tillverkad kanna. Hedan den omständighet,
att en derefter för busbehofs-bränningen lämpad skatt påtagligen skulie lör denna näring
verka lika med ett absolut förbud, förhindrar Kongl. Majit att nu föreslå afgiftens bestämmande
till så högt belopp. Det är dessutom, vid denna frågas pröfning, af vigt, att icke
förbise vådan af utländskt bränvins insmugling, hvartill frestelsen naturligen stegras, om
priset å den inhemska varan uppdrilves allt för högt. Om deremot skatten bestämmes
till hälften af nämnde belopp eller 16 sk. Biko lör hvarje kanna bränvin, som genom fabriksbränning
kan åstadkommas, anser Kongl. Majit icke allenast afseende, så vidt möjligt,
vara egnadt åt nyss antydda betänkligheter, utan jemväl all anmärkning undanröjd mot
varans oskäliga fördyrande för dess måttliga förbrukare. Sammanräknar man med det
för bränvin här i riket under vanliga år gällande partipris nyssnämnde afgift samt utminuterings
beskattning och minutförsäljarens vinst, kan lörbrukaren af denna vara erhålla
en kanna för 1 Hulr 4 sk. Biko, eller ett jumfrumått för 1 2/;s sk. När spanmålsprisen
stigit till nuvarande höjd, kan ändock en kanna bränvin i minut säljas för 1 Rirlr
16 sk. Biko d. v. s. jumfrumåltet lör 2 sk. Ungefärligen häremot svarande pris äro gällande
i Norrige, hvarest produktionsskatten är bestämd till ett belopp, som motsvarar 17 %
sk. svenskt Biko för kannan, och der dessutom erlägges en utminuterings-algift per kanna
af ungelär 12 sk. samma mynt. Det vore obestridligen icke uUn gagn om öfverensstämmelse
i pris, de förenade rikena emellan, kunde komma att ernås.
Om således fahriks-hränningen beskattas med en afgift, svarande emot 16 sk. Biko
för hvarje kanna af dess möjliga tillverkning, har dock Kongl. Majit, af ofvan antydda skäl,
trott afgilten för husbthofs-bränningen böra lämpas så, att för hvarje kanna af den qvantitet,
som dermed möjligen kan tillverkas, belöpa blott tre fjerdedelar eller 12 sk.
Med stöd af hvad här ofvan blifvit anfördt, anser Kongl. Majit följande grunder
för bränvinslagstiftningen böra antagas och tillämpas:
a) Bränningsliden inskränkes under åren 1855 och 1856 till Sine månader, samt
från och med år 1857 till 2:ne månader, hvarje år, och fördelas i tvenne terminer, hvilka
efter året 1856: utgöras den eria af April och den andra af November månad, dock obetaget
för den bränvinstillverkare, som sådant åslundar, att begagna den sednare terminen
från den 15 Oktober till den 15 November; hvaremot under förenämnde tvenne öfvergångsår
hvarje termin blifver halfannan månad, och beräknas den ena från den 15 Mars
till slutet af April, och den andra, efter tillverkarens val. antingen från November månads
ingång till och med den 15 December, eller från den 16 Oktober till November månads
utgång. Ifvar och en, som eger att idka bränvins-bränning, kan anmäla sig för dess utöfva
nde under endera eller begge af de terminer, då den är tillåten.
b) Rättigheten att tillverka bränvin blifver såsom hittills fastad vid jorden, och må
utöfvas i tvenne klasser
l:o Hushehofs- och
2:o Fabriks-bränning.
c) För husbehofs-bränning må icke användas ång-apparat, utan blott enida pannor,
till form och proportioner enliga med fastställd ritning, samt till rymd icke öfverstigande:
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JY£ 23.
7
18 kannor, då mäsk värmare begagnas, och
27 kannor, då sadan icke begagnas,
kokrummet i båda fall inberäknade
d) För fabriks-bränningen må användas hvad slags redskap som helst; men hvarje
mäske-kars rymd skall utgöra minst 1,000 kannor.
e) Reskatlningsgrunden föreslås alt blifva:
för husbehofs-bränningen, Pnnnerymden,
för fabriks-bränningen, Inmäshnings-gvnntifelen eller Masi,c-lurs-rymden.
f) Kongl. Maj:! föreslår llilu-ls Sländer att bestämma Brärivinsskallen sålunda:
t:o att, för fabriksbränning, afgiflen grundas på den qvaniitet mask, som användes till
bränning, och alltså utvår, för hvarje inmäsknins, med 2 sk. B:ko kannan af jästlärdig
mäsk, med iakttagande likväl att beräkningen, efter afdrag af l/,„ för jäsrummet,
alltid omfattar hela kar-rymden, antingen karet fylles helt och hållet, eller blott
till en del; varande nämnde afgift beräknad att, i förhållande lill afverkningsförmågan,
motsvara 16 sk. B:ko kannan af tillverkadt sexgradigt bränvin;
2:o alt vid husbehofs-bränhing afgiflen, i förhållande till pannerymden, utgår:
för pannor från och med 10 till och med 27 kannors rymd, då mäskvärmare
icke användas, med 3 IVsdr 52 sk. i månaden för hvarje uppmätt kannrum, samt
för pannor från och med 10 till och med 18 kannors rymd, lill hvilka enkel
mäskvärmare användes, med 8 R:dr 24 sk. i månaden för hvarje uppmätt kannrum;
hvilken afgift i båda alrlelningarna beräknats motsvara 12 sk. för hvarje kanna sexgradigt
bränvin, som med dem i månaden kan tillverkas.
Skatten anser Kongl. Majit böra erläggas för höst-tillverk ningen vid brännings-terminens
utsång, och för tillverkningen om våren under loppet af påföljande Maj månad.
g) l)e bränvins-bräuningsredskap, som förut varit i bruk, men icke blifva användbara
efter de nya föreskrifterna, skola, om egaren sådant åslundar, inlösas af staten mot
kopparns värde, med tillägg af 10 procent. Kopparvärdet kommer att, efter ett för hela
landet gällande medelpris, bestämmas af Kongl. Majit, sorn jemväl meddelar de i afseende
på inlösningen erforderliga regleuu nlariska föreskrifter.
Sedan Kongl. Majit inhemlat Rikets Ständers beslut, dels rörande här framställda
beskattningsfrågor och dels angående de i hränvinslagstiftningen ingående ansvarsbestämmelser.
hvartill Kongl. Majit särskildt, på grund af 87 § Regerings-lbrmen, ämnar till Rikets
Ständers pröfning aflåta förslag, vill Kongl. Majit låta utgå Sin nådiga Förordning, aria
gående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, att med 18SS års ingång träda
i verkställighet, och deri jemväl komma att meddelas de kontroll-föreskrifter, samt öfriga
ekonomiska eller ordnings-stadganden, som Kongl. Majit, med hänsigt till bränvinets tillverkning
och utminulering, prölvar nödige och för ändamålet lämplige.
Genom antagande af ofvan anförda grunder för ordnandet och beskattandet af den
inhemska bränvinslillverkningen, bör man otvifvelaktig! kunna påräkna belrämjandet af
hvad dermed åsyftas: tillverkningens förminskning och varans fördyrande. I huru vidsträckt
mån bränvinsproduktionens minskning må kunna af den nya lagstiftningen komma alt föranledas,
är visserligen, älven då frågan rörer en nära liggande framtid, svårt att med någon
säkerhet i förväg beräkrfa. Ett tillfälle erbjuder sig likväl att rådfråga erlarenheten i
Norrige, hvarest den införda högre beskattningen anses hittills hafva åstadkommit bränvinstillverkningens
förminskning med omkring 40 procent. Uti vissa offentliggjorda statistiska
afhandlingar upplages den årliga tillverkningen och förbrukningen af Svenskt bränvin
till icke mindre än 30,000,000 kannor. Med större sannolikhet är den af andra för
n
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, JVJ 23.
närvarande uppskattad till 56,000,000. Om delta qvantum, i anseende till förhöjd beskattning,
reduceras till 60 procent, och derifrån ytterligare afdrages en betydlig del med hänsigt
till briinningstidens förkortning, ehuru endast elt ringare antal af de Norrske fabrikanterne
för sin tillverkning begagnat längre tid årligen än den här ifrågasatta, skulle,
efter donna beräkning, ändock återstå såsom årlig produklionsqvantitét omkring 12 millioner
kannor. Under förutsättning, alt för ändamålet verksamma kontroller å tillverkningen
och skattens utgörande varda löreskrifna, bör alltså förmodas, att, genom antagande af de
afgiftsbestämmelser, som Kongl. Majit här ofvan föreslagit, en ganska betydlig statsinkomst
skall inflyta, utöfver hvad hittills beräknats och ingått.
Så angeläget det å ena sidan är, att sålunda till större belopp inflytande medel
icke i längre tid, till skada för landets näringar, undanhållas den allmänna rörelsen, så vigtig!
är det ock å ilen andra, att frågan om dessa medels användande behandlas med varsamhet
och från en omfattande synpunkt princip-enligt afgöres, med fästad uppmärksamhet
på hvad som leder till landets förkofran och styrka.
Kongl. Majit anser, åtminstone till dess någon tids erfarenhet vunnits om verkan
af det nya, här i landet förut oförsökta sättet att beskatta bränvins-tillverkningen, samt
om beloppet af den intägt, som genom skattens förhöjning kan framgent vara att med tillförlitlighet
påräkna, såsom grundsats böra antagas, alt nämnde skatt icke må i den ordinarie
statsregleringen ingå med en summa, som i betydligare mån öfverstiger hvad deruti
hittills bland inkomst-titlarna beräknats. Något direkt förslag till disposition af derutöfver
för bränvinstillverkning inflytande skattemedel utgör icke ämne för detta nådiga meddelande
tdl Rikets Ständer. Kongl. Majit vill här blott med några grunddrag antyda sin åsigt
rörande denna från den nya bränvins-lagstiftningen härflytande fråga.
Oå, vid försvårandet och inskränkningen af bränvins-fabrikations-näringen, de landtman,
som dermed varit sysselsatte, nödgas se sig om efter andra utvägar att realisera
sina produkter, anser Kongl. Majit, såsom följd häraf, främsta och naturligaste töremålet
för användande al bränvins-skattens öfverskottsmedel böra vara att, så mycket möjligt, befrämja
landets jordbruk och boskapsskötsel, samt bereda säkrare afsättlighet åt derifrån
utgående alster. Såsom i sådant hänseende maktpåliggande åtgärder kunna anföras: förbättrandet
af kommunikations-anstalterna inom Riket, till åstadkommande af lättare och
hastigare transporter mellan produktionsorterna och de tjenligaste afsättningsplatserna; anläggandet
af rior eller andra torkningsinachiner, i ändamål alt förvandla den skördade
säden till en begärligare och mera förvarhar vara; anläggande af holländerier till boskapsracernas
förbättrande i de län, hvilka deraf ännu äro i saknad; anstalter till stuteriernas
befrämjande; aftappning och utdikning af sjöar och sanka trakter, hvarigenom landet kan
vinna betydlig tillökning i åker och ängsfält; utveckling och förökande af de till landets
båtnad redan anordnade undervisnings-anstalterna för jordbruk och landtmanna-näringar;
samt hvarjehanda andra i särskilda provinser erforderliga företag tili landtbrukets förbättrande,
för hvilka, såsom utgörande föremål för hushållnings-sällskapernas verksamhet,
dessa i Rikets flesta län i underdånighet anhållit att, genom proposition till Rikets Ständer,
måtte utverkas nödiga stats-anslag.
Enär den öfverdrifna tillgången på rusgifvande drycker för arbetsklassen i icke
ringa mån bidragit att fostra lättingar och försvarslösa personer, finner Kongl. Majit lämpligt,
att bränvinsskatten lemnar medel lill grundfond för uppförandet af nya eller utvidgande
af redan befintliga arbetshus inom länen.
En utgift, som, jemte kostnaderna för de kontroller å tillverkningen, hvilka varda
anbefallde, må kunna anvisas att af den nya hränvinsskatfen efter Kongl. Majits Befäl!-  ningshafvandes pröfning och anordnande omedelbart utgå, innan inleverering af länens uppbörd
verkställes, är betalningen för sådane tillförene brukade, men efter de nya bestämmelserna
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, JYs 23.
9
melserna ej vidare användbara bränvinsredskap, hvilkas inlösen, såsom ofvan omförmäldt
är, egarne påfordra. De bränvinsredskap, som sålunda lili Staten inlösas, böra genom vederbörandes
försorg, likasom angående lörbriiten enahanda redskap redan är förordnad!,
medelst offentlig auktion försäljas, och redovisning för auktionsmedlen verkställas i sammanhang
med redogörelsen lör sjelfva bränvinsskatten, allt enligt de närmare löreskrilter,
som, under förutsättning att den högre bränvinsbeskattningen varder af Rikets Ständer
beslutad, Kongl. Maj:t vill särskildt meddela, när den nya författningen utfärdas.
De underdåniga ansökningar rörande bränvinslagsÉiftningen, hvilka från särskilda
orter i Riket till Kongl. Maj:t ingått, och som, till denna dag utgörande ett antal af 298,
alla syfta dertill att tillgången å bränvin måtte genom skattens betydliga förhöjning eller
andra kraftiga åtgärder i väsentlig mån förminskas, vill Kongl. Majit låta till Rikets
Ständers vederbörande Utskott ademnas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärehden, hållet inför Flans Maj:t Konungen
i Stats-rädet å Stockholms Slott den 9 November 1853, dervid
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen var närvarande.
Närvarandei
H. E. Herr Justitiaj-Statsministern Grefve Sparre.
Stats-Rådem Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
H. E. Herr Statsministern för Utrikes ärendena Friherre Stjerneld anmäldes vara
af illamående förhindrad att tillstädeskomma.
Departements-chefen, Stats-rådet Fåhreeus föredrog f underdånigheti
a) De framställningar, som, med afseende å angelägenheten af skyndsamma och
kraftiga åtgärders vidtagande till hämmande af den inom Riket allt mer och mer öfverhandtagande
förbrukningen af bränvin, under loppet af innevarande år blifvit _ till Kongl.
Majit i underdånighet ingifne, ej mindre af Hushållnings-sällskapen i Upsala, Orebro, Nyköpings,
Skaraborgs, Götheborgs och Bohus, Jönköpings, Westmanlands, Wester-Norrlands,
Westerbottens, Norrbottens, Calmar och Gottlands län samt Linköpings stifts presterskap,
Bilt. lill R. St. Prol. 1833 & 1834. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, M 23.
än äfven af (alrika menigheter, tillhörande såväl släder, som särskilda socknar inom Rikets
liesta landskap; uti hvilka underdåniga framställningar, uppgående till ett sammanräknadt
antal af 298, hufvudsakligen åsyftats, dels att Kongl. Maj:t, beträffande vilkoren för tillverkning,
distillering och försäljning af bränvin, måtte täckas meddela förändrade föreskrifter,
hvilande i väsendtligaste måtto på enahanda grunder, som den i sådant afseende uti
Norge gällande lagen af den 17 Augusti 1848, samt att skatten för nämnda varas tillverkning
och försäljning måtte, genom nådig proposition till Rikets näst sammanträdande
Ständer, föreslås i närmaste öfverensstämmelse med hvad omförmälde Norrska lag derom
innehåller, — dels att, jemte det rättigheten lill bränvinsbränning frånskiljdes jordbruket
och frigålves till utöfvande såsom en (äbriks-handtering, denna rättighet måtte så mycket
som möjligt inskränkas och sjelfva bränvinet fördyras medelst en betydligen förhöjd, under
noggranna kontroller utgående, beskattning å det verkliga tillverknings-beloppet,— dels
att tillåtelsen till bränvins-minutering måtte inskränkas, med kommunerne lemnad rättighet
att sjelfve bestämma, huruvida någon sådan minutering finge derstädes ega rum eller icke,
äfvensom att straffen för lönnkrögeri, och kontrollerne deremot, måtte skärpas samt tullen
å utländska spritdrycker förhöjas, — dels ock, att all tillverkning och försäljning af bränvin
måtte helt och hållet förbjudas, eller, derest sådant icke läte sig göra, sådana förändringar
åtminstone måtte vidtagas i afseende å lagstiftningen derför, att lörbrukningen af
denna vara derigenom blefve i möjligaste måtto inskränkt.
b) ------------
Föredragande Departements-chefen anförde i underdånighet:
Tillverkningen af bränvin utgör en näring, som på en gång ingriper i hela folkets
moraliska, sanitära och ekonomiska tillstånd, och detta på ett sådant sätt, att dess skadliga
inflytande på ettdera af dessa förhållanden sällan förekommer ensamt, utan merendels i
förening med lika menliga verkningar på de öfriga.
Hvad föredragande Departements-chefen sålunda i underdånighet anfört
och föreslagit, och hvaruti Stats-rådets öfrige närvarande ledamöter
instämde, behagade Kongl. Maj:t till alla delar i nåder gilla och bifalla;
kommande fördenskull nådig proposition till Rikets Ständer att i öfverensstämmelse
dermed afgå, på sätt det härtill af Departements-chefen
jemväl uppsatta och nu justerade förslag, vid detta protokoll bilagdt, närmare
utvisar.
Ex protocollo
Joh. Rob. Bergin.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, JH 24.
II
JVs 24.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Dec. 1853, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer i anledning af åtskilliga,
utaf Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte föreslagna, lagförändringar;
Gifven Stockholms Slott den 3 November 4855.
Nedannämnda, af Rikets sist församlade Ständer i underdånighet afiemnade förslag
till lagförändringar, öfver hvilka Kongl. Majit, innan Ständerna åtskiljdes, icke kunnat fatta
och meddela sitt nådiga beslut, har Kongl. Majit sedermera till pröfning förehalt, men icke
funnit godt att i nåder bifalla; och Kongl. Majt vill nu, på sätt i 87 § Regeringsformen
är förordnadt, underrätta Rikets Ständer om de skäl, som hindrat samma förslags antagande.
Uti underdånig skrifvelse den 2 Augusti 1851, hade Rikets Ständer föreslagit utfärdandet
af en författning, hvarigenom skulle stadgas, att, derest, för anläggning af allmänt
nyttig inrättning, jord eller lägenhet måste användas, utan att likväl jorden eller lägenheten
genom inrättningen gjordes lör egaren oanvändbar, anläggningen ej finge af honom förhindras,
om Konungen, i den ordning Kongl. Kungörelsen af den 27 November 1845 bestämmer,
så lörordnade, dock att egaren för det intrång, inrättningen medförde, skulle njuta
full ersättning och hälften derutöfver, hvilken ersättning, i händelse frivillig öfverenskommelse
ej kunde derom träffas, skulle bestämmas på sätt i Förordningen den 20 i nyssnämnde
månad föreskrifves.
Sedan Stats-rådet och Högsta Domstolen häröfver blifvit hörde, har Kongl. Majit
tagit Rikets Ständers berörda förslag i öfvervägande; men enär deremot blifvit anmärkt,
att de föreski iller, Förordningen den 20 November 1845 innefattar, icke lemna anvisning
till mätande och fastställande af ett lagligt och billigt skadestånd, då fråga är om skyldighet
att fördraga last och mehn eller intrång för en längre eller kortare obestämd tid eller
för alltid, i hvilka läll, på det ej intrånget måtte qvarstå såsom en tunga på jorden i blifvande
egares hand, utan bidrag till dem för utgörande af grundränta och andra allmänna
skyldigheter, ersättningen borde utgå, ej, såsom i nämnde Förordning finnes stadgadt, med
en viss summa i penningar, erlagd på en gång och i ett för allt, ulan genom årligt skadestånd,
icke allenast till den', sorn egde jorden, då intrånget toge sin början, utan äfven till
blifvande jordegare, så länge det fortfore, samt dessutom förekomme, alt ersättningen, bestämd
på det sätt Rikets Ständer föreslagit, skulle blifva för hög i den säkerligen icke
sällan inträffande händelse, att ett intrång, i afseende hvarå icke kunde förutses om och
när det upphörde, och hvilket således måste beräknas så, sorn skulle det för alltid fortfara,
komrne att förr eller sednare försvinna, samt följaktligen både jordegares och det allmännas
rätt fordrade, alt andra grunder stadgades för skadeståndets mätande, dertill kurn me,
att uppställningen af den föreslagna författningen derjemte kunde lägga hinder för Kongl.
Majit att, utan Rikets Ständers medverkan, i mån af möjligen inträffande behof förändra
administrativa föreskrifter för ärenden, som efter ifrågavarande lagförslag skulle behandlas,
har Kongl. Majit, på grund af hvad sålunda förekommit, funnit sig förhindrad att samma
12
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse,. JU 24.
förslag i det skick, det blifvit framstäldt, bifalla; men tillika anbefallt, att nytt förslag till
författning i detta ämne skulle uppgöras och Rikets Ständer föreläggas.
Rikets Ständer bade, uti skrifvelse den SO Juli 1831, gifvil tillkänna, att de, för deras
del, angående sättet för fullföljd af mindre brottmål, som med tvistemål ega nära gemenskap,
eller deraf härflyta, beslutat en förordning af den lydelse, nämnde skrifvelse
upptager.
Kongl. Majit, som funnit ett lagstadgande i detta ämne af behofvet påkalladt och
derför vid sistförllutna riksdag framlagt ett sådant, hvilket dock ej blifvit af Rikets Ständer
antaget, har väl ansett, att hvad i Rikets Ständers förslag förekommer derom, att den
ändringssökande, i händelse han i brottmålet blifvit till böter eller särskild ersättning dömd,
borde fullgöra hvad oin nedsättning deraf, ställande af borgen, eller företeende af fattigdomsbevis
funnes föreskrifvet, kunde, ehuru ej af behofvet påkalladt, dock utan särdeles
olägenhet antagas för de fall, då det brottmål, som i tvistemålet kommit, icke med detta
hade omedelbart och oskiljaktigt sammanhang; men då, på sätt i Slals-rådet och Högsta
Domstolen blifvit anmärkt, förhållandet vid andra tillfällen kunde vara, att det yrkade kriminela
ansvaret egde sin grund i det civila käromålet och i sådant fall, vid målets fullföljd,
den kriminela delen icke kunde från det civila hufvudmålet skiljas på sådant sätt, att bötesansvaret
qvarstode, sedan det civila domslutet, tili följd hvaraf böterna voro ådömda,
blifvit ändradt, och ett stadgande, hvarigenom i dylika mål borgens ställande för böterna
gjordes till vilkor för rättigheten att i högre Rätt söka befrielse derifrån, skulle leda derhän,
att äfven det civila hufvudmålets pröfning i Ofver-rätt komme att af samma prestandtim
bero, hvilket ej kan stå tillsammans med den frihet för doms fullgörande i andra
instansen, som, enligt Rätlegångs-ordningen för civila mål, i allmänhet gäller, har Kongl.
Majit ansett sig böra vägra bifall till Rikets Ständers ifrågavarande förslag.
Genom underdånig skrifvelse den 50 Juli 1831, hafva Rikets Ständer gifvit tillkänna,
att de, hvilka ansett en förklaring af stadgandena, angående den ort, der lysning .till äktenskap
rätteligen bör ske, vara af behofvet påkallad, för deras del beslutat utfärdandet af
en författning derom, att dessa stadganden hafva afseende å den församling, der bruden
sednast blifvit i husförhörslängd antecknad.
Då, enligt författninsarne, lysning till äktenskap bör ske der bruden har sitt rätta
hemvist och är boende, samt husförhörslängden ickealltid derom lemnar säker upplysning,
har Kongl. Majit, efter alt i frågan hafva inhemtat Sfats-rådets och Högsta Domstolens
underdåniga yttranden, ansett sig ej kunna detta Rikets Stärders förslag antaga.
Uti skrifvelse den 23 Augusti 1831, hafva Rikets Ständer anfört, hurusom de, för
deras del, beslutat ej mindre förändring utaf 1 § 50 Kap. Rättegångs-balken, så att detta
lagrum skulle erhålla den lydelse, skrifvelsen omförmälde, än ock en författning, hvarigenom
förklarades, att, för att hos Konungen fullfölja talan emot Hof-rätts beslut i frågor,
rörande intecknings vinnande i fast egendom, nedsättning af penningar, efter thy i ofvannämnda
lagrum säges, icke erfordrades.
Som det icke synts lämpligt alt i en tidpunkt, då, till följd af Lagmans- och
Kämnersrätternas upphörande, antalet af till Hofrätterna fullföljda tvistemål betydligen till
-
Kongl. 51aj:ls Nåd. Skrifvelse, JM 24.
13
tagit, bereda lättadt tillfälle för fullföljd af dessa mål från Hofrätt till Högsta Domstolen
genom såväl förlängning af tiden för revisions-sökande, som minskning i revisions-skillingens
belopp, en minskning, som i öfrigt desto mindre kunde anses vara af behofvet påkallad,
sorn revisions-skillingen vore, i följd af förändringar i myntvärde och varupriser, af
betydligt lägre värde, än hvarmed den utgått vid lagens stiftande år 1754, samt ordställningen
i Rikets Ständers förslag om sättet för inteckningsärendens fullföljd vore sådan, att
dylika frågor skulle komma att behandlas såsom revisionssaker, med endast den skillnad,
att nedsättande af revisions-skilliug icke erfordrades, derigenom ett särskildt rättegångssätt
skulle uppkomma för dessa ärenden, hvilket syntes hvarken behöfligt eller lämpligt, har
Kongl. Majit, efter att hafva öfver förslaget hört Dess Statsråd och Högsta Domstol, funnit
sig föranlåten vägra sanktion till det af Rikets Ständer uti berörda skrifvelse framställda
förslag.
Enligt underdånig skrifvelse den 28 Augusti 1851, hade Rikets Ständer, hvilka ansett
åtskilliga förbättringar ej mindre i Hofrätternas arbetssätt, än ock i vissa delar af
Rättegångsordningen vara af nöden och kunna bereda en i rättegångars afgörande saknad,
erforderlig skyndsamhet, för deras del beslutat, i afseende på fulllöljden och behandlingen
af mål i Hofrätt, en förordning af den lydelse samma skrifvelse upptager.
I anledning af detta förslag, deröfver så väl Hofrätterna, som äfven Stats-rådet och
Högsta Domstolen blifvit hörde, har blifvit anmärkt, att ehuru detsamma, enligt den deråt
gifna rubrik, skulle afse fullföljden och behandlingen af mål i Hofrätt, hade likväl dessa
ämnen, hvarom föreskrifter funnos i flera allmänna lagens rum och särskilda författningar,
icke blifvit i förslaget utförligt behandlade, utan endast vidrörde i vissa delar, hvilka icke
sins emellan stodo i omedelbart sammanhang. Häraf skulle, oberäknadt det fel, som i
möjligaste måtto borde undvikas i lagstiftning, att rubrik och innehåll af förordningen icke
öfverensstämde, uppstå den följd, att förordningen icke kunde tillämpas utan jemförelse
med andra, på spridda ställen förekommande lagstadganden, en jemförelse, som för domaren
kunde medföra svårighet och i åtskilliga fall tvekan om rätta tillämpningen, men för
den icke lagfarne rättsökande ofta blefve omöjlig att åstadkomma och desto mera vådlig,
som förslaget, genom inskränkning i vissa fall af de hänvisningar för talans fullföljd, hvartill
den rättsökande vore berättigad, hos honom fordrade större kännedom om lag och författningar,
än i dessa varit förutsatt. I öfrigt voro vissa af de uti förslaget upptagna stadganden
af den beskaffenhet, alt de, i stället att medföra den af Rikets Ständer åsyftade
verkan, kunde för part, som önskade vinna tidsutdrägt, blifva en hjelp för ernående af
detta mål, äfvensom åtskilliga föreskrifter, som i författningen bort finna plats, saknades,
medan andra, hvilka endast hade inflytande på sjelfva arbetsordningen, der förekommo,
hvarförutan stadgandena i flere hänseenden saknade erforderlig fullständighet och bestämdhet;
— och har Kongl. Majit, på grund af hvad sålunda blifvit anmärkt, funnit sig förhindrad
att till den af Rikets Ständer beslutade förordningen lemna bifall.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slott den 3 November 1855.
OSCAR.
G. A. Sparre.
14
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, M 23.
Utdrag af Protokollet öfver Justitice-departements-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Thorsdagen
den 3 November 1853.
Närvarande:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
Hans Excellens, Herr Justitiaa-Stats-Ministern Grefve Sparre,
Stats-Räden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Hans Excellens Herr Justitiae-Stats-Ministern anmälde:
ll:o. Att berättelse angäende de af Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte föreslagna
lagförändringar, hvilka Kongl. Maj:t, efter Ständernas åtskiljande, låtit till nådig pröfning
förekomma, men afslagit, är vorden, i enlighet med 87 § Regeringsformen, särskildt författad,
och blef denna berältelse, som nu upplästes, af Kongl. Maj:t i nåder gillad;
och skulle densamma, medelst skrifvelse, sådan den vid detta protokoll bilagd
finnes, till Rikets snart sammanträdande Ständer expedieras.
Ex protocollo
E. Adlerstråhle.
M 25.
Ank. lill Eip.-Utsk. d. 16 Dec. 1853, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, med färslag till ändring
af 7 och 17 §§ i 30 Kapitlet Rättegångs-balken; Gifven
Stockholms Slott den 6 December 1853.
Till följd af Rikets Ständers, vid nästförflutna Riksdag, fattade, af Kongl. Majit gillade,
beslut om löneförhöjning för Hofrätternas ledamöter, skola de så kallade revisionsskilliogar,
hvilka, enligt lydelsen i 7 och 17 §§ i 30 Kapitlet Rättegångs-balken, få af Hofrätt
behållas, väl, likasom förut, emellan dessa domstolars ledamöter fördelas, men icke på
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, M 23.
15
annat sätt dem tillgodokomma, än i afräkning å deras, af Rikets Ständer till beloppet bestämda,
i öfrigt från Statsverket utgående löner. Det skulle lända så väl till reda som
enkelhet i de allmänna räkenskaperna, utan all skada för Hofrätternas ledamöter, derest
detta på grund af lagens stadgande i ofvannämnde §§ bibehållna sätt för användande af
revisions-skillingarne blefve ändradt, så att desamma, hvilka numera i sjelfva verket utgöra
en inkomst för staten, komrne att, i likhet med de kronan i öfrigt förbehållna, omedelbarligen
till Statsverket utgå emot förbindelse att oafkortadt utbetala de Hofrätlsledamöterne
tillförsäkrade löner. I enlighet härmed vill Kongl. Majit, för undanrödjande af de
hinder, 7 och 17 §§ i 50 Kapitlet Rättegångs-balken häremot för närvarande lägga, föreslå
Rikets Ständer, att samma lagrum måtte erhålla följande förändrade lydelse:
§ 7-
Alt hvad i thessa fall är stadgadt varde i Hofrätten fullgjordt, inom then tid, att
parterne skola ställa sig hos Konungen in. Brister någon theri; må saken ej till Konungen
komma: utan stånde vid Hofrättens dom och falle the tuhundrade Daler, som i Hofrätten
insatte äro, kronan till. Ar alt rätteliga fullgjordt, sände Hofrätten inom then
tid, som sagdt är, till Konungen in de skrifter, som ther inlagde äro. Kan thet, som är i
saken mundtliga taladt och svaradt af parterna i Hofrätten, med skälen till domslutet, ej
vara tillika färdigt; thå skall thet utan dröjsmål försegladt insändas.
§ 17.
Ehvad parterna förlikas eller Konungen gillar Hofrättens dom, tillfälle kronan the
tuhundrade Daler, som i Hofrätten nedsatte äro. Ändrar Konungen Hofrättens dom, åge
then, som them nedsatt, rätt att få them åter.
Kongl. Majit förhlifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slott den 6 December 1853.
OSCAR.
G. A. Sparre.
Utdrag af protokollet öfver Juslilice-departementets ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 6 December
1853.
I närvaro af:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
Hans Excellens, Justitiae-Stats-Ministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe.
Justitiae-RSden: Schmidt,
Alexanderson.
16
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, J\i 25.
Hans Excellens Herr Justitise-Stats-Ministern anmälde i underdånighet:
l:o. Att sedan Hans Excellens låtit upprätta förslag till nådig skrifvelse till Rikets
Ständer om ändring af 7 och 17 §§ i 50 kap. Rättegångs-balken, samt, vid underdånig
anmälan af samma förslag i Statsrådet den 3 sistlidne November, Kongl. Maj:t, som funnit
att proposition om förändrad lydelse af nämnde lagrum borde, i den ordning 87 §
Regerings-formen föreskrifver, Rikets Ständer föreläggas, förordnat, att Högsta Domstolens
utlåtande öfver det uppgjorda förslaget skulle infordras; så hade, vid granskning af
berörde förslag, hvars lydelse inhämtas af bilagan till detta protokoll, Högsta Domstolen
emot förslaget icke funnit något vara att erinra.
Och täcktes Kongl. Majit, enligt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
den föreslagna skrifvelsen i nåder gilla.
Ex protocollo
E. Helling.
Särskildt protokoll öfver ett Justitice-ärendc, hållet uti Kongl. Maj:ls Högsta
Domstol, Måndagen den 14 November 1853.
Närvarande:
Justitiae-råden: Engelhart,
Nordenstolpe,
Grefve Snoilsky,
Hoffstedt,
Gyllenhammar,
Iggeström,
Qvensel.
Éxpeditions-chefen Thyselius anmälde i underdånighet, att, sedan Hans Excellens
Herr Justitiae-Stats-Ministern låtit upprätta förslag till nådig skrifvelse till Rikets Ständer
om ändring af 7 och 17 §§ i 30 Kapitlet Rättegångs-balken, så hade, vid underdånig anmälan
af samma förslag i Stats-Rådet den 3 innevarande månad, Kongl. Majit, som funnit,
att proposition om förändrad lydelse af nämnde lagrum borde, i deb ordning, 87 § Regerings-formen
föreskrifver, Rikets Ständer föreläggas, förordnat, att Högsta Domstolens
utlåtande öfver det uppgjorda förslaget skulle infordras; varande berörde förslag, som nu
upplästes, af den lydelse bilagda handling upptager.
Högsta Domstolen fann emot ifrågavarande förslag icke något vara
att erinra.
Högsta Domstolens ledamöter åtskiljdes vid vanlig tid.
Ex protocollo
S■ Adlerstråhle.
Kongl. Maj:ti Nåd. Proportion, M 26.
17
M 26.
Ank. lill E*p.-Ulsk. d. 16 Dec. 1883, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer, angående förhöjning
af lån-procenten vid inhemsk ulls belåning i Ull-diskont-fonden; Gifven
Stockholms slott den 16 November 1853.
Bland åtgärder, sorn ansetts kunna Indraga till uppkomsten af en ordnad ullhandel
här i landet, har hos Kongl. Maj:t blifvit föreslaget, alt den innehafvare af inhemsk ull
medgifna lånrätt i Ull-diskont-fonden, hvilken, enligt Kongl. Kungörelsen den 14 Augusti 1841,
nu utgör blott 50 procent af ullens taxerade värde, måtte förhöjas till dess förra belopp
eller 75 procent af samma värde.
Vid förehafvande af denna fråga har Kongl. Majit visserligen funnit, att nämnde
lånrätt icke bör bestämmas till större procent af uppskattningsvärdet å ullen, än som, med
beräkning dels af en prissänkning under låntiden, dels ock af upplupen förfallo-ränta, äfvensom
afgifterna till ull-kontoret och auktions-kostnaden, kan i allmänhet anses betryggande
inot förlust för Ull-diskont-lönden; men då det likväl icke synes vara att befara, att under
den tid af hoest elfva månader, som lån i Ull-diskonten får innehafvas, priserna å ull kunna
falla ända till hälften af det värde, som vid lånets beviljande var gällande, har Kongl.
Majit ansett att, under behörigt iakttagande af hvad i afseende på värdering af ull,
som för belåning i Ull-diskonten inlemnas till ull-kontor, är i Kongl. Kungörelsen den 19
December 1855 föreskrifvet, det nuvarande beloppet af lån-procenten kan, utan äfventyr
lör fonden, i någon mån förhöjas. I anledning häraf, och då den genom Kongl. Kungörelsen
den 14 Augusti 1841. skedda nedsättning af berörde lån-procent egt rum i följd af
Rikets Ständers vid 1840—1841 års riksdag aQåtna underdåniga skrifvelse angående ökadt
kreditiv för Ull-diskont-fonden och vilkoren för användandet deraf till ull-produktionens
ytterligare befrämjande, hvadan Kongl. Majit, ehuru detta kreditiv blifvit vid sednaste riksdag
åter nedsatt, ansett förhöjning af meranämnde lån-procent icke böra beviljas utan Rikets
Ständers medverkan, har Kongl. Majit velat härmed föreslå Rikets Ständer, att lånprocenten
i Ull-diskont-fonden må för inhemsk ull varda bestämd till högst sextiosex och
tvåtredjedels procent af det värde, hvartill ullen blifvit i föreskrifven ordning uppskattad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. I Afd. 9 Haft.
3
f 8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, Jt? 27.
Utdrag af protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Maj: t
konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 16 November 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-chefen, Stats-rådet Fähraeus, uppläste slutligen till justering frenne
särskilda, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut uppsatta förslag
till Kongl. Maj-.ts nådiga propositioner till Rikets Ständer i följande ämnen, nemligen:
4:o angående förhöjning af lån-procenten vid inhemsk ulls belåning i Ull-diskonten;
Och täcktes Kongl. Maj:t, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i nåder gilla, samt befallte att, i enlighet dermed, nådiga
propositioner, sådane de finnas detta protokoll bilagde, skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex protocollo
Carl Ekström.
M 27.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 16 Dec. 1883, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj-.ts Nådiga proposition till Rikets Ständer angående beviljandet
af ett lån för verkställande af tomt-regleringen i den afbrända gamla
stadsdelen af Lidköping, mot ansvarighet af tomt-egarne i nämnde
stadsdel; Gifven Stockholms Slott den 16 November 1853.
I anledning af Kongl. Maj:ts under den 20 December 1830 till Rikets Ständer aflåtna
nådiga proposition om beviljandet åt staden Lidköping af ett låne-understöd å 13,533
R:dr 16 sk., såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för tomt-regleringen efter den i
staden år 1849 timade eldsvåda, hvarvid den så kallade gamla staden derstädes till större
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, M 27.
1!)
delen nedbrunnit, tillkännagåtvo Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 6 Augusti
1851, det Rikets Ständer funnit skäligt att för sagda ändamål bevilja staden Lidköping ett
lån af ofvanberörde belopp, tinder vilkor att stadens Drätsel-kommission, efter dertill i vederbörlig
ordning erhållet uppdrag, i stadens namn och å dess vägnar, afgåfve en till Riksgälds-kontorel,
eller ordres, ställd skuldförbindelse å lånesumman, innefattande de för länets
användande och återbetalning stadgade vilkor; att hvad af samma lån icke blefve uttaget löre
slutet af år 1851 ej finge lillgodonjutas; att det lyflade låne-beloppet skulle, utan ränta
och kapital-albetalning, få innehafvas till 1854 års slut, hvarefter, och intilldess lånet vore
till fullo godtgjordt, sex procent af dess ursprungliga belopp borde till Riksgälds-kontoret
årligen inbetalas, deraf ränta eller fyra för hundra å det oguldna kapitalet först skulle beräknas
och afgå, och öfversköttet utgöra kapital-afbetalning; samt att ifrågavarande räntench
kapital-afbetalning borde vid hvart års slut verkställas, dock att, derest inbetalningsbeloppet
före den 16 Januari nästföljande är till Riksgälds-kontoret inkomme, samma
betalning skulle anses vara inom behörig tid verkställd, hvadan, i sådant fall, den sedan
nyssnämnde månads början å k a pita 1-a fbeta I nings-beloppet ytterligare upplupna ränta skulle
eitergifvas.
Då emellertid innevånarne uti den så kallade nya staden bestridt allt deltagande i
sådana kostnader, som den efter eldsvådan i gamla stadsdelen fastställda nya tomt-reglering
påkallade, under förmenande, att tomt-egarne i sistnämnde stadsdel ensamt borde dem vidkännas,
samt tvist derom blifvit vid domstol anhängig, hvilken ännu vore oafgjord, och
innevånarne i nya staden i följd häraf förklarat sig icke vilja medgifva en sådan gemensam
ansvarighet af stadens innevånare, som utgiorde vilkor för lånet, med mindre än att
innevånarne i gamla stadsdelen alsade sig allt anspråk på de i nya staden boendes deltagande
i lörstberörda kostnader, och ej heller ingå på ett framstäldt, af gamla stadens innevånare
för deras del antaget förslag, att desse sednare skulle ensamme vidkännas all betalningsskyldighet
i och för lånet, intilldess något deltagande deruti kunde blifva nya stadens
innevånare i laga ordning ålagdt, hafva tomt-egarne i gamla stadsdelen, uti en genom
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län till Kongl. Majit ingifven skrift, i underdånighet
anhållit, att, då stadens innevånare sålunda icke kunnat förena sig, att, emot
sådan gemensam ansvarighet, som varit föreskrifven, upptaga ifrågavarande lån, Kongl.
Majit täcktes till Rikets Ständer göra lörnyad framställning derom, att tomt-egarne i Lidköpings
gamla stad måtte, emot deras gemensamma ansvarighet, lå tillgodonjuta det beviljade
understödet. Vid öfverlemnande! af berörde underdåniga ansökning har Kongl. Majits
Befallningshafvande, under förmälan hurusom, i följd af ofvan åberopade förhållanden, den
beslutade nya tomt-regleringen, i saknad af tillgångar att bestrida dermed förenade kostnader,
uppgående öfver 30,000 Ridr, till största delen ännu icke kunnat tilivägabringas, och det
således vore oundgängligen af nöden att, om tomt-regleringen skulle kunna utföras, det afsedda
låne-understödet blefve derför disponibelt, af sådan anledning, och enär en gemensam
ansvarighet af samtlige tomt-egare i Lidköpings gamla stadsdel erbjöde fullkomlig säkerhet
för medlens återbetalande, i underdånighet förordat samma ansökning.
Med afseende å hvad sålunda förekommit vill Kongl. Majit härmed i nåder föreslå
Rikets Ständer, att det vid sednaste riksdag beviljade, men af ofvan uppgifne anledning icke
begagnade lån för tomt-reglering i staden Lidköping må ånyo anvisas, att, mot gemensam
ansvarighet af tomt-egarne i gamla stadsdelen, och i öfrigt under hufvudsakligen enahanda
vilkor, som vid förra riksdagen bestämdes, till sistbemälde tomt-egare utbetalas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
20
Kongl. Majtts Nåd. Proposition, JM 87.
Utdrag af protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans MaJ:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 16 November 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitise-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Departements-chefen, Stats-rådet Fåhraeus, uppläste slutligen till justering trenne
särskilda, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut uppsatta förslag
till Kongl. Maj:ts nådiga propositioner till Rikets Ständer i följande ämnen, nemligen:
2:o angående beviljande af ett lån för verkställande af tomt-regleringen i den afbrända
gamla stadsdelen af Lidköping, mot ansvarighet af tomt-egarne i nämnde stadsdel;
Och täcktes Kongl. Majit, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
berörde förslag i nåder gilla, samt befallte att, i enlighet dermed,
nådiga propositioner, sådane de finnas detta protokoll bilagde, skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Carl Ekström.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, M 28.
21
M 28.
A,nk. till Exp.-Utsk. d. 16 Dec. 18S5, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Rikets Ständer, angående anvisande
af medel till godtgörande af från Stats-kontoret, utaf andér händer
hafde medel, utgifne förskott, dels till understöd utan återbetalningsskyldighet,
och dels till lån åt de genom eldsvåda hemsökte innevånarne
i staden Gustavia å S:t Barthelemy; Gifven Stockholms Slott
den 9 December 1853.
Sedan eldsvåda den 2 Mars 1852 inträffat uti staden Gustavia på S:t Barthelemy,
hvarvid en betydlig del af staden lagts i aska samt månge af dess innevånare blifvit husville
och förlorat all sin egendom, fann Kongl. Maj:t, i betraktande af denna i många afseenden
vanlottade och hjelplösa kolonis beklagansvärda belägenhet, oundvikligen nödigt att,
på det under den närmaste tiden medel ej mätte saknas för de, i följd af branden, nödlidandes
lifsbergning och oundgängligaste behof, anvisa en summa, motsvarande, efter kurs,
1,000 pund Sterling, att af Guvernören å ön, i samråd med den efter branden nedsatta
Nödhjelps-komittéen, för omförmäldte ändamål användas. Derjemte beviljade Kongl. Maj:t,
för att underlätta återuppbyggandet af den nedbrända stadsdelen, och såmedelst bereda tillfälle
lill bostäders anskaffande åt dem af stadens innevånare, som deraf vore i saknad,
samt förekomma handlandes och industri-idkares utflyttning till andra orter, ett räntefritt
lörskott af 10,000 Spanska Daler, att al stadens Undsättnings-komitté disponeras till byggnadslån
ät dem, som sig dertill anmälte; men stadens innevånare förklarade sig icke vilja
för dessa lånemedels återbetalning ikläda sig den gemensamma ansvarighet, hvilken blifvit
såsom vilkor, vid beviljandet deraf, föreskrifven. Atskillige af de genom brandskadan hemsökte
inkommo likväl sedermera till Kongl, Majit med en ansökning, deruti de, under anförande,
hurusom, utom det nådigst anvisade gåfvo-anslaget, särskildt understöd af allmänna
medel vöre för den nedbrända stadsdelens återuppbyggande af oundgängligt behof påkalladt,
underdånigst anhöllo, det Kongl, Majit måtte i nåder medgifva, att dylikt understöd finge
utgå till nedsatt belopp af 5,000 Spanska Daler, utan gemensam ansvarighet, men emot
säkerhet af första inteckningen i de uppförda byggnaderna, jemte egarnes personliga ansvar.
I anledning häraf, och med afseende å de i detta fall förekommande särskilda omständigheter,
biföll Kongl. Majit, att en summa af högst 5,000 Spanska Daler finge, såsom
understöd vid återuppbyggandet af den genom ofvanberörda eldsvåda ödelagda delen af staden
Gustavia, utaf Finans-konseljen derstädes disponeras till lån åt dem af stadens genom
ifrågavarande olycka hemsökte innevånare, hvilka sig dertill anmälde och, tillika med personlig
ansvars-förbindelse för återbetalningen, aflemnade sådan inteckning eller annan
säkerhet, som af Konseljen godkändes såsom för kronan fullt betryggande emot möjligheten
af förlust; hvarjemte Finans-konseljen ålades att icke allenast emottaga, granska, förvara
och behörigen bevaka de särskilde lånlagarnes skuldförbindelser med dertill hörande intecknings-
och öfriga säkerhets-handlingar, utan äfven att hos låntagarne indrifva samt till
22
Kongl. Majus Nåd. Proposilion, M 28.
Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor på bestämda tider insända de utfäste afbetalningarne;
Och föreskrefvos i öfrigt för merberörde låne-understöd följande vilkor, nemligen:
l:o att behörigt kostnadsförslag borde uppgöras för hvarje byggnad, till hvars uppförande
lån begärdes, hvarefter, om huset blefve af sten, högst trefjerdedelar, och, i annat
fall, högst hälften af den beräknade byggnadskostnaden finge, såsom lån, meddelas, före
trädesvis
åt dem, hvilka saknade tillräckliga egna tillgångar att byggnaden uppföra, men
dock förmådde att ställa säkerhet för medlens behöriga användande och återbetalning;
2:o att lånen skulle, utan ränta, återbetalas på tio år med en tiondedel årligen på
det sätt, att första afbetalningen borde ske innan den 1 November 18SS och de öfrige liqviderna
sedermera årligen före den 1 Oktober, vid påföljd, att, derest afbetalningarne ej å
de sålunda utsatte tiderna verkställas, ränta kotnmer att erläggas efter fem för hundradet
å lånets återstod, hvarjemte, i sådant fall, låntagaren skulle vara underkastad det äfventyr,
att hela lånebeloppet varder hos honom utsökt;
5:o att hvad af de anvisade byggnadsmedlen icke inom den i Juli 1857 vore af lånsökanden
uttaget skulle till Stats-kontoret återlevereras; börande inom samma tid genom
handlingar styrkas, att de utbetalde beloppen blifvit till byggnaders uppförande använde, och
att husen inom foreskrifven tid äro färdige;
4:o att de sålunda nybyggde husen borde, så vidt ske kunde, brandförsäkras.
Efter det Stats-kontoret, till följd af erhållen nådig föreskrift, för Guvernörs-embetet
på S:t Barthelemy öppnat särskild kredit å förenämnde, såsom understöd utan återbetalningsskyldighet
beviljade 1,000 pund Sterling hos handelshuset i London Charles Tottie
& Söner, samt vexeldragningarne, för nämnde ändamål, blifvit efter olika kurser, genom
Stats-kontoret, af under händer hafde medel, betäckta, utgör, enligt hvad hos Kongl. Majit
är vordet i underdånighet anmäldt, Stats-köntorets hela förskott för ifrågavarande 1,000
pund Sterling, jemte omkostnaderna dervid, sammanlagd! 11,048 Riksdaler 40 skillingar 1
runstycke. *
Af de såsom lån beviljade 5,000 Spanska Piaster, hvarå kredit för Guvernörs-embetet
jemväl blifvit öppnad hos handelshuset Tottie & Söner, har åter, efter hvad Stats-kontoret
uti underdånig skrifvelse den 18 sistlidne November anmält, icke dittills anlitats mer,
än 1,250 Piaster, med deremot svarande 258 pund 16 shilling Sterling, belöpande, efter
kurs, till 5,019 Riksdaler 16 skilling Svenskt Banko, som likaledes blifvit genom Statskontoret,
af under händer hafde medel, bemälte handelshus godtgjorde.
Vid sådant lörhållande har Kongl. Majit härmed velat åt Rikets Ständer öfverlemna,
att anvisa erforderlig tillgång till godtgörande af ej mindre hela den, i och för det beviljade
understödet, utan äterbeta 1 ningsskyIdighet, utgifne summa . . . R:dr 11,948: 40. 1.
än äfven förskottet på låne-anslaget, 5,000 Spanska Piaster.... » 3,019: 16. —
eller tillhopa Banko R:dr 14,968: 8. 1.
hvarjemte Kongl. Majt föreslår, det Rikels Ständer måtte uppdraga åt Riksgäldskontoret,
att framdeles, efter uppgörande liqvid, ersätta Stats-kontoret hvad vidare kan komma att
förskjutas så väl till fyllnad i meraniimnde låneanslag, ilall det till fullo utgår, som ock för
de i och lör vexeldragningarne tiil anslagets lifgifvande belöpande omkostnader, emot det
att de afbetalningar, som å de utgifna lånemedlen lill Stats kontoret ingå, varda uti liqviderna
mellan Statsverket och Riksgäldskontoret sistnämnde verk godtgjorde.
Kongl. Maj:t lörblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
kongl. Majtls Nåd. Proposition, JYt 59
25
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Bans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 9 December 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Juslitias-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet, Herr Friherre Palmstjerna, uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer i fråga om anvisande af medel till godtgörande
af från Stats-kontoret, utaf under händer hafde medel, utgifne förskott dels till understöd
utan återbetalningsskyldighet, och dels till lån åt de genom eldsvåda hemsökte innevånare
i staden Gustavia å S:t Barthelemy.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stals-rådets tillstyrkande, i nåder gilla
berörde förslag, och befall to, att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer under denna dag afgå, sådan den finnes
protokollet bilagd.
Ex protocollo
L. L. Fries.
JVS 29.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Dec. 1883, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående Decimalsystemets
tillämpning på Rikets mynt; Gifven Stockholms Slott den
6 December 1853.
I)å Rikets vid sednaste riksdag församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse af den
28 Augusti 1851, anhållit, att ett enklare system för rikets mynt, grundadt på decimalindelningens
konseqventa och vetenskapliga tillämpning, måtte utarbetas och vid denna
riksdag föreläggas Rikets Ständer, så har Kongl. Majit tagit denna vid flera föregående tillfällen
väckta fråga ånyo uti öfvervägande.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, M 29.
Redan vid 1844 och 184S årens riksdag gjorde Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 15 Februari sistnämnde år, hos Kongl. Maj:t framställning derom, att svenska
myntets räkne-enhet måtte fastställas till en fjerdedels riksdaler i silfver, i enlighet med
det skrot och korn, som Mynt-ordningen af den 9 Maj 1835 bestämmer, och att denna
räkne-enhet, svarande emot En riksdaler riksgälds eller Trettiotvå skillingar banko, skulle
benämnas Riksdaler och indelas i 48 skillingar samt hvarje skilling i fyra styfver, och
lemnade Kongl. Maj:t härtill sitt nådiga bifall, hvarom Rikets Ständer uti skrifvelse den 8
Maj samma år underrättades, med förklarande derjemte, att Kongl. Majit, sedan de för
det nya mynt-systernets fullständiga ordnande och tillämpning i afseende å allmänna räkenskapers
förändring, utskylders debitering, vexel-kurseos noterande, böters beräkning rn. m.
nödiga upplysningar hunnit inhemtas, ville i nåder förordna om tiden och sättet för det
nya mynt-systemets bringande till verkställighet.
Vid meddelandet af nådigt samtycke till Rikels Ständers förberörda underdåniga
framställning undföll det icke Kongl. Majlis uppmärksamhet, hurusom, bland de liera förslag
till ett ordnadt mynt-systern, som tid efter annan blifvit väckte, de, hvilka afse 11
decimal-räkningens införande, rättvisligen tillvunnit sig många anhängare, och att, af åtskilliga
härvid uppgifna alternativer. räkne-enhetens indelning i etthundradedelar erbjöd väsendtliga
fördelar såväl med hänsigt till enkelhet och lättnad vid räkenskaps-föring, som
ock i anseende till detta systems öfverensstämmelse med bruket inom de Heste civiliserade
länder; men Kongl. Majit trodde sig, det oaktadt, böra lemna företräde åt Rikets
Ständers förslag, enär detsamma, i afseende på verkställigheten, syntes vara förenadt med
ett, jemförelsevis till fördeiarne af förändringen, ringare mått af kostnader och besvär, än
införandet af den från förra räknesättet mer afvikande tio- och hundra-tals-räkningen. Rå
emellertid de utlåtanden, angående sättet för det vid 1844 och 1845 årens riksmöte antagna
mvnt-systemets tillämpning i afseende på allmänna räkenskapers förändring m. m.,
hvilka sedermera från vederbörande embets-verk och myndigheter till Kongl. Majit inkommit,
utvecklade sådana förhållanden, på grund hvaraf det kunde antagas, att decimalräkningens
införande hvarken skulle åstadkomma betydligare kostnader eller förete andra
och större svårigheter, än som måste uppkomma vid tillämpningen af förstnämnde myntsystem,
samt mynt-enhetens indelning i lOOidelar äfven stod i samband med det på
lOitals-räkningen grundade nya systemet för mått, mål och vigt, hvilket Rikets Ständer
redan år 1823 för sin del antagit, aflat Kongl. Majit, under den 20 December 1847, till
Rikets då församlade Ständer en nådig proposition, deruti Kongl. Majit, jemte förklarande,
det Kongl. Majit ansåg lämpligare, att förändringen af systemet för rikets mynt verkställdes
efter deeimal-räkningen, i öfverensstämmelse härmed framställde de förslag, som Kongl.
Majit fann ändamålsenliga, för att åt det nya räknesättet gifva större fullkomlighet.
I anseende till inträffad skiljaktighet uti Riks-ståndens beslut, förföll likväl frågan
vid den då pågående riksdagen; men deremot anmälde, uti ofvanberörda underdåniga skrifvelse
den 28 Augusti 1851, Rikets sednast församlade Ständer, hurusom de, genom decimal-systemets
införande uti rikets mynt, uppkommande fördelar voro, i Rikets Ständers
tanke, af den mest betydande vigt, ej blott lör lättnad i alla räkenskaper, utan hufvudsakligen
derför, att, då de theoretiska kunskaper, som kunde bibringas den större allmänheten,
alltid måste blifva af obetydlig omfattning, borde, för att dessa ej skulle vara utan
gagn, alla medel vidtagas, att äfven lör de mindre knnnige underlätta tillämpningen af de
praktiska vetenskapernas resultater, hvilken fördel i hög grad befordrades genom den enkelhet
decimal-systemets användande tilläte vid all sådan praktisk tillämpning, deri räkning
förekomme; och anhöllo Rikets Ständer, under uttryckande af sin öfvertygelse om
nyttan att, i afseende på ej mindre rikets mynt, än mått, mål och vigt, införa ett enklare
system, grundadt på decimal-indelningens konseqventa och vetenskapliga tillämpning, det
Kongl.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, JVJ 29.
25
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och vid nästpåföljande riksdag i nåder förelägga Rikets
Ständer ett fullständigt förslag i berörde afseende.
Kongl. Maj:t förbiser ingalunda de svårigheter, som vid införandet af ett nytt räknesätt
uti rikets mynt måste möta, och de olägenheter, som i början af en sådan förändring
måste deraf blifva en följd. När mynt-enheten, hittills delad uti 48 delar och hvardera
af dessa åter uti 12 mindre, skall delas uti 100 delar, kunna icke dessa nya minsta delar
af enheten jemnt motsvara en eller (lera af de hittills varande minsta, eller med dem
jemföras utan att bråktal uppkommer. Antages det nya eller decimal-systemet, måste
derföre alla i skillingar och runstycken, eller med afseende derpå, beräknade skatter, af
gifter,
pålagor och taxor, aflöningar, reglementen och stadganden, förändras och rättas till
öfverensstämmelse med nya räknesättet, hvilket medför ej allenast mycket besvär utan
ock måhända, vid ölvergången, misstroende och missnöje hos många. Men som dessa
olägenheter äro förbigående och, en gång öfvervunna, ej mera återkomma, hvaremot de
verkliga fördelarne af enkelhet, redighet och naturlighet, en gång vunne, sedermera förblifva
alltjemt qvarstående och bidragande i sin mån till bildningens och civilisationens
framsteg under kommande tider, så tvekar Kongl. Maj:t ej att nu, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers underdåniga anhållan, framlägga förslag till förändrade stadganden i
afseende på mynt-enheten och dess underafdelningar. Åsyftas en dylik förändring uti
myntet, bör den införas i sammanhang med den förändring uti skatteväsendet, som blir
en följd af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut rörande detta, så många förhållanden
omfattande, ämne. Tidpunkten är derföre inne, då ett afgörande beslut afven i afseende
på mynt-enheten bör tagas.
Emellertid finner Kongl. Maj:t det vara af synnerlig vigt att undanrödja hvarjb anledning
till den föreställning, att någon den ringaste rubbning uti sjelfva myntfoten skulle
vid detta tillfälle ifrågakomma eller kunna deraf blifva en följd. En riksdaler silfverspecie,
sådan som den till skrot och korn är bestämd genom Kongl. Förordningarne öen 25 Juni
1830 och 9 Maj 1833, bör hädanefter såsom hitintills, förblifva rätta och verkliga mätaren
af alla värden, och den enhet, hvilken antages för beräkningar och liqvider i allmänhet,
bör deraf utgöra en viss, i jemnt tal bestämd, andel. I likhet med hvad Rikets
Ständer år 1845 hemställt och Kongl. Maj:t vid föregående tillfällen förklarat, anser Kongl.
Majit fortfarande att % riksdaler silfverspecie, hvilken nu, kallad en riksdaler riksgälds,
utgör, ehuru ej den lagliga, likväl den vanligaste, enheten vid värdeberäkningarne i den
dagliga handel och vandel, som eger rum på torg och marknader, i bodar och mindre
penninge-liqvider, helst bland allmogen, vara den storhet, som är lämpligast att antaga till
laglig räkne-enhet. Dock torde vid benämningen riksdaler böra fogas något tillägg, till
åtskillnad från de flere riksdalrar, som under namn specie, banko och riksgälds för det
närvarande förekomma.
Kongl. Majit föreslår derföre;
l:o Att, med fastställande af allmänna räkne-enheten till värdet af en fjerdedels
riksdaler silfver, enligt Mynt-Ordningen den 9 Maj 1835, denna räkne-enhet, motsvarande
en riksdaler riksgälds, eller trettiotvå skillingar banko, benämnes Riksdaler Riksmynt, till
skillnad ej blott från den nuvarande räkne-enheten riksdaler banko, utan ock från den
ursprungliga mynt-enheten riksdaler silfver;
2:o att räkne-enheten indelas i etthundra lika delar, benämnda Öre, deraf alltså
livar och en i värde motsvarar 14V,00 rist. silfver eller 58yi00 rist. banko eller 57%fi0 rist,
riksgälds, eller nära en half skilling sistnämnde mynt; |;. , ,,
3:o alt, efter det nya systemets verkställighet, all offentlig räkning må föras i 2:ne
kolumner Riksdaler Riksmynt och Öre; hvarvid, när så erfordras, jemte öretalet kan utsättas
deraf uppkommande bråk;
Bili. till R. St. Prot. 1853, 1854. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, JM 29.
4:o att taxor å allmänna afgifter undergå skälig jemkning till öfverensstämmelse
med det nya mynt-systemet, så att bråk, öfver- eller understigande V2 öre, undvikes;
S:o att, då, med tillämpning af det nya räknesättet, följande mynt af silfver och
koppar präglas, skrot oph korn må bestämmas sålunda:
A. Att af Silfvermynten, nemligen:
Ett st. af 1 R:dr silfver, som är lika med 4 R.dr Riksmynt =» 400 Öre = 2% R:dr B:ko =4 R:dr R:gs.
ett » af '/j » 2 » » = 200 » = 1V3 » » =2 » »
ett » af n 1 » » = 400 » — % eli. 32 sk. B:ko =1 » »
ett » af /s » '/, » » = SO » = */3 eli. 16 sk. » ==24 sk. r:gs.
ett » af1/6 » '/, » » = 2S » = ‘/6 eli. 8 sk. » =12 » »
ett » af » ‘/o » » = 10 » = 3 sk. 2% r:st. = 4 sk. 93/5 r:st.,
de 5 största fortfarande oförändradt utmyntas enligt Mynt-Ordningen don 9 Maj 1835, så
att mynten förblifva tolflödiga eller innehålla 3 delar fint silfver emot en del koppar, silfret
till den i nämnde Förordning bestämda vigt, under förbehåll af deri tillika utsatta remedia.
Det minsta silfvermvntet, eller det å 10 öre, anser Kongl, Majit deremot böra, för att
vara beqvämligen handterligt, erhålla enahanda storlek, som det nu gällande silfvermynt
å 1/3,,:dels R:dr specie, och, med afseende å den större kostnad, som åtföljer dess tillverkning,
föreslår Kongl. Majit, att detsamma må innehålla endast åttalödigt silfver, eller bestå
af iika delar silfver och koppar samt således väga y400 skålpund eller 0,25 ort och innehålla
0,125 ort fint silfver, med remedium i vigt af 15/1000 öfver eller under per skålpund
viktualievigt.
B. Att af Kopparmynten:
Ett st. af 10 Öre utmyntas efter 800 R:dr Riksmynt per Skepp:d koppar viktualievigt och
skall i nu gällande mynt motsvara 3 sk. 22/5 r:st b:ko = i sk. 9% r:st. r:gs.
ett st. af 5 Öre dito dito 800 dito 1 » 7l/& » » = 2 » ät4/5 » »
ett st. af 2 Öre dito dito 600 dito 71T/25» » = llly25» »
ett st. af 1 Öre dito dito 500 dito 32l/25» » =: 519/2.» »
ett st. af 1/2 Öre dito dito 500 dito 123/25 » » = 222/25 » o ;
blifvande således af 100 skålpid viktualievigt koppar utmyntade
10-Örestycken  2000 st.
5-Örestycken  4000 »
2-Örestycken  7,500 »
1 Örestycken  12,500 »
V2-Örestycken  25,000 »
De nya kopparmynten komma således att i värde nära motsvara 5, 2]/2, iy2 och */4
skilling riksgälds, men blifva till storleken något olika med de nu präglade;
6:o i sammanhang med beslutet om präglingen af det föreslagna nya skiljemyntet,
hvartill räknas, såväl det minsta silfvermyntet på 10 öre, som de nya kopparmynten, bör,
i öfverensstämmelse med hvad nu är stadgadt, förklaras att ingen är pligtig i betalning
eller vexling på en gång mottaga mer af detta skiljemynt, än En riksdaler riksmynt;
7:o slutligen föreslår Kongl. Majit-, att det nya räknesättet må träda i verkställighet
under loppet af år 1855, från och med den dag, som af Kongl. Majit genom minst
sex månader förut utfärdad kungörelse bestämmes, viljande Kongl. Majit inom berörde
tidpunkt låta vidtaga alla de förberedande åtgärder för detta ändamål, som af Kongl. Majit
bero, och hvarförinnan de för Riksbankens sedlar erforderliga nya formulärer äfven torde
hinna förfärdigas.
Kongl. Majus Nåd. Proposition, M 29.
27
Om det utaf Kongl. Majit nu framställda förslag af Rikets Ständer antages, böra
alla af Rikets Ständer vid denna riksdag bestämmande anslag, skatter och afgifter derefter
lämpas. (
Rörande d< cimal-systemets tillämpning på mått, mål och vigt, vill Kongl. Majit särskild
nådig proposition till Rikets Ständer afgifva.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna,
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 6 December 1853.
Närvarande:
Hans Excellens, Jnstitise-Stats-Ministern Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Stats-Ministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner och
Grefve Gyldenstolpe.
I
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Herr Friherre Palmstjerna uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt nådigt beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Majits nådiga proposition till Rikets Ständer, angående dccimal-syslemets tillämpning
på rikets mynt.
Kongl Majit behagade, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i nåder gilla
berörde förslag, och befallde, att riådiu proposition skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer under denna dag afgå, sådan den finnes
protokollet bilagd.
Ex protocollo
L. L. Fries.
28
Kongl. Maj.is Nåd. Skrifvelse, M 50.
M 30.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Dec. 1833, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående inrättande
af Tvångsarbetshus i Stockholms stad och rikets samtliga län;
Gifven Stockholms Slott den 9 November 4853.
Då,, för att bereda en af rättvisa och billighet lika påkallad, sorn, för vinnande af
minskning i de allmänna utgifterna, nödvändig förändring i sättet lör behandlingen af försvarslösa
personer. Kongl. Maj:t den 29 Maj 1846 utfärdade Dess nådiga Stadga angående
till allmänt arbete förfallne sådana personer, förklarade Kongl. Majit tillika Dess nådiga
afsigt vara att framdeles meddela föreskrift, när och huruledes försvarslös person, hvilken
icke enligt samma Stadga kunde till arbete dömas, men bettlade eller visade fortfarande
lättja och liderlighet, skulle genom annat tvång än den husbonderätt, som tillsyningsman i
församlingen öfver honom tillkommer, kunna hållas til! ordning och arbete \ id inrättning
inom orten. Vid den tid, berörde nådiga Stadga utfärdades, var under beredning förslag
till ny Fattigvårds-Lagstiftning, i hvilken frågan, huru försvarslös person af sistnämnde
, slag skulle rätteligen behandlas, väsendtligen ingick, och, sedan för fattigvården i riket ny
författning den 2S Maj 1847 utfärdats, var det, innan de i 1846 års Stadga utlofvade föreskrifterna
meddelades, angeläget att samla en större erfarenhet om det inflytande, som
nämnde hegge författningar medfört i afseende på antalet af personer, som kunde komma
i fråga att i enlighet dermed behandlas, samt om verkan deraf på de försvarslösas bringande
till ordning och arbetsamhet. Under den sedermera förflutna tidrymden har■ Kongl.
Majit från ej mindre Dikets Ständer, än särskilda orters innebyggare, fått emottaga underdåniga
framställningar om nödvändigheten deraf, att försvarslösa personer, äfven utan att
hafva varit för brott tilltalade, än mindre straffade, måtte kunna till tvångsarbete dömas;
och, med afseende på den allmänna klagan, som blifvit förspord öfver den allt mera tilltagande
mängden af lösa personer, hvilka föra ett oordentligt lefnadssätt och antingen
besvära allmänheten med tiggeri, oansedt de ej sakna förmåga att med arbete sig försörja,
eller ock genom utsväfvande lefnadssätt förstöra hvad de med sitt arbete kunnat förtjena,
hvilket slutligen måste leda till fattigvårdens oskäliga betungande och ofta nog till brott,
har Kongl. Majit, Som funnit lagstiftningens mellankomst nödvändig för att afhjelpa ett
förhållande, som, derest det fått ohejdadt fortfara, skolat motarbeta samhällets utveckling
till förkofran i sedligt och materiell hänseende och föröka den del af befolkningen, som
redan nog tungt ligger till last för så väl Staten, som dess nyttiga och verksamma medlemmar,
under den 13 Juli detta år utfärdat nådig kungörelse angående vissa ändringar
Uti och tillägg lill Stadgan den 29 Maj 1846, så att äfven andra försvarslösa personer, än
de, hvilka för vanärande brott blifvit tilltalade eller straffade, kunna, i vissa fall, på bestämd
tid till tvångsarbete dömas. I sammanhang dermed har jemväl i den under nämnde
dag, den 13 sistlidne Juli, utfärdade nådiga Förordning angående fattigvården i riket, blifvit
föreskrifvet att person, som efter fyllda femton år beträdes med bettlande, skall, derest Faltigvårds-stvref«en
icke åsidosatt den vård, som d ■( erdict samma författning tillkommer den
-
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse, JY° 30.
29
samma att om honom taga, behandlas lika med försvarslös person, ett stadgande, som
ock skall tillämpas på föräldrar, stjufföräldrar och fosterföräldrar, sorn befalla sina under
femton år gamla barn. att tigga.
Enär de personer, emot hvilka dessa stadganden komma att tillämpas, om ock de
slutligen kunna blifva hemfallna under brottmålslagarna, dock icke ännu visat sig vara för allmänna
säkerheten vådliga, så att Staten på sådan grund tillhörer om dem taga en närmare
vård, måste ock lagstiftningen beträffande deras behandlingssätt hufvudsakligen afse,
att, sedan alla bemödanden att väcka deras håg till arbete och ordentlighet visat sig fruktlösa,
och den makt församlingarne varit lemnad att dertill söka dem bringa icke varit
för ändamålet tillfyllestgörande, genom medgifvande! af ytterligare tvångsmedel, såsom inrättandet
af tvångsarbetshus, underlätta lörsamlingarnes bemödande i delta afseende, så att
nämnde personer ej matte utan verkligt behof falla fattigvården lill last. De anstalter,
som sålunda böra vidtagas, stå i eli nära sammanhang med fattigförsörjningen, som egentligen
hvilar på församlingarne, men, då omfånget och läget för dessa tvångsarbets-anstalter
synas böra så bestämmas, att å ena sidan en ändamålsenligare inrättning deraf åstadkommes
samt en noggrannare tillsyn och minskning i utgifterne vinnas, samt å andra sidan
kostsamma transporter undvikas och de särskilda lörsamlingarnes innevånare sättas i tillfälle
att äfven vid arbetsanstallen med uppmärksamhet följa de der intagnes uppförande
och den verkan till förbättring, som arbetstvånget medförer, hvarigenom dpssas bemödanden
att, efter fulländad arbetstid, ånyo erhålla sysselsättning äfven skulle underlättas, dertill
kommer att redan inom flera af länen särskilda mindre tvångsarbetshus varit inrättade
eller förberedda, har Kongl. Maj t ansett det böra såsom en allmän grundsats antagas, att.
arbetsanstalter af omförmälda beskaffenhet böra inom hvarje af rikets län, med minst ett
inom hvartdera, inrättas, och af länsinnevånarne, hvar inom sitt distrikt, bekostas och
underhållas; hvilket äfven borde vara gällande för Stockholms stad, som är att betrakta
såsom ett särskildt län.
Ifrån denna allmänna grundsats har Kongl. Majit likväl funnit ett undantag böra
medgifvas för de försvarslöse manspersoner, som äro arbetsföre. I afseende å dessa kan
ändamålet svårligen vinnas med mindre de varda ställda under strängare tillsyn och allvarligare
disciplin, i likhet med manskapet vid krono-arbets-korpsen. För hufvudstadens
och länens innevånare skulle dock knstnaderne för inrättande, inom de särskilda orterne,
af dylika arbets-korpser, med hänseende dertill att dessa kostnader blifva, i förhållande
till personalens antal, betydliga, i samma mån detta antal är mindre, kännas öfver måttan
betungande, likasom för manskapets ändamålsenliga användande inom flera af de särskilda
länen stora svårigheter kunde uppstå. Kongl. Majit, Som af dessa anledningar ansett
vården om de arbetslöre manspersoner, hvilka på grund af Kongl, kungörelsen den 13
sistlidne Juli kunna till arbete på viss tid dömas, böra af slaten öfvertagas, men funnit
att dessa personers sammanförande med det öfriga krono-arbetsmanskapet, hvilket, åtminstone
till största delen, utgöres af sådane, hvilka tor vanfrejdande brott gjort sig skäligen
misstänkta eller ådragit sig bestraffning, snarare skulle lända lill dess försämring
än förbättring, har derföre i nåder anbefallt uppsättandet af en uti reglementet för kronoarbets-korpsen
afsedd, men hittills icke inrättad klass deraf, der de, noga alskiljda från
korpsens fästningsklass, kunde någon tid hållas till arbetsamhet och ordning, för att sedermera,
efter vunnen större arbetshåg och skicklighet, återgå till sina hemorter att sig ärligen
försörja.
Då, hvad åter angår lösa qvinnor och mindre arbetsföra manspersoner, för deras
hållande till arbete, vid arbetsanstalt i orterne, icke sådana svårigheter uppstå, som de,
hvilka i afseende på arbetsföra manspersoner göra sig gällande, har Kongl. Maj t ock
funnit skäligt stadga, att de borde vid dylika anstalter lill tvångsarbete hållas; likväl och
då dertill lämpliga inrättningar ännu i de flesta orter saknas, har det varit nödvändigt att,
30
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, JVs 30.
intilldess sådana kunnat komma i ordning, i stället föreskrifva nämnde personers förvarande
för någon viss tid i fängelse, en åtgärd, som hufvudsakligen är att anse såsom öfvergående,
enär den icke kan nog kraftigt verka till det åsyftade ändamålet, deras återförande till
ordning och arbetsamhet.
För inrättande af arbetsanstalter af ifrågavarande beskaffenhet, vid hvilka, så vidt
ske kan, bör finnas jord för arbetshjonens sysselsättande med landtbruk, trädgårdsarbeten
samt andra göromål i fria luften, så länge årstiden det medgilver, erfordras likväl icke
obetydliga kostnader, såsom lör byggnader af flera slag, inköp af inventarier och redskap
samt förlag lill arbetens bedrifvande. Med afseende derå, att anskaffandet på eu gång
af härtill, erforderliga medel möjligen skulle för de särskilda orternas innevånare blifva
ganska kännbart, och då Kongl. Majit förväntar att under tiden intill nästa riksdag afgilten
för rättigheten att tillverka bränvin kommer, att, i enlighet med derom framställd särskild
nådig proposition, så ordnas att densamma skall lemna mera betydliga öfverskott, anser
Kongl. Majit, att någon tiel deraf bör öfverlåtas till Stockholms stads och rikets samtliga
län såsom understöd vid upprättandet af dessa arbetsanstalter, eller, der sådana redan finnas,
deras utvidgande, äfvensom för underhållet deraf, och detta, med desto större skäl,
sorn behofvet af nämnde anstalter torde vara att i större mån härleda just ifrån missbruket
af rusgifvande drycker.
Såsom följd häraf finner Kongl. Majit sig böra föreslå flikets Ständer att beslutas
måtte :
l:o Att i hvarje af rikets län bör, till emottagande af till tvångsarbete dömda försvarslösa
qvinnor och mindre arbetsföra manspersoner, finnas minst- en arbetsanstalt, försedd
med reglemente, som blifvit af Kongl. Majit giiladt, och förvaltad, under offentlig
myndighets tillsyn, af en direktion, utvald utaf länets innevånare; börande anstalten företrädesvis
vara förlagd i närheten af länets residensstad, samt jordbruk, så vidt tillgångar
och lokal medgifva, vara med densamma förenadt;
2:o att, derest i något län mera än en sådan arbetsanstalt kan lill vägabringas, en
af dem bör inrättas uteslutande för qvinnor, samt att, i allt fall, arbetshjon af olika kön
hållas, så vidt möjligt är. från hvarandra alldeles afskiljda;
5:o att dessa föreskrifter skola gälla äfven lör Stockholms stad, dock med de förändringar,
söm af särskilda omständigheter kunna föranledas och Kongl. Majit finner
skäligt medgifva;
A:o att af de öfverskott, som antagas böra uppkomma af ökade afgifter för rättigheten
att tillverka bränvin, under tiden intill nästa riksdag, afsättes ett belopp af 900,000
Ridr, att utgå med 300,000 Ridr årligen under åren 1835, 1836 och 1837, hvilka medel
ölverteinnas till Kongl. Majit, för att emellan samtliga länen och Stockholms stad fördelas;
dock att, efter det en sådan fördelning, hvarvid folkmängden inom de särskilda länen och
hufvudstadon bör hufvudsakligen tjena såsom grund, egt rum, utbetalning af det belopp,
som blifvit Stockholms stad eller något län tilldeladt, ej må ske torr än detta samhälle
vidtagit åtgärder lör arbetsanstaltens bringande i stånd, samt de derom gjorda anordningar
blifvit af Kongl. Majit gillade;
5:o att, till bestridande vid sådan arbetsanstalt inom länen af kostnaden för arbetshjonens
underhåll, samt till betryggande af densammas framtida bestånd, den socken eller
stad, dit ett arbetshjon hörer, skall vara förpligtad att lemna ett bidrag af minst fyra och
högst åtta skillingar banko för hvar dag hjonet å arbetsanstalten vistas, hvilken afgift
skall, för hälften af den bestämda arbetstiden, vid hjonets insändande förskottsvis erläggas,
egande de utaf länets innevånare til! kurhusafgiftens bestämmande utsedde deputerade, att
årligen för det nästföljande året inom förenämnde gränsor äfven fastställa beloppet af
ifrågavarande bidrag;
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, JV5 50.
31
6:0 att derest, till arbetsanstaltens vidmakthållande, ytterligare bidrag möjligen skulle
finnas af nöden, beloppet deraf bör af ofvanbemälde (jeputerade vid deras sammanträde fastställas
samt af dem fördelas pä hvarje församling och siad inom länet, i män af det å der varande
fastigheter, sä på landet som i staden, sednast satte taxeringsvärde, hvarefter den
afgift, som sålunda skall af en församling eller stad utgöras, bör inom densamma fördelas
och utgå efter enahanda grunder, som äro bestämda för bidrag till fattigvården.
De reglementariska föreskrifter, som ytterligare kunna finnas af nöden, vill Kongl.
Maj:t meddela, efter det Rikets Ständer, i anledning af det riri framställda förslaget, afgifvit
underdånigt yttrande.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slott den 9 Nov. 1855.
OSCAR.
G. A. Sparre.
Utdrag af protokollet öfver Juslitiw-departements är end er, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i Stats-Bådet å Stockholms Slott den 9
November 1855.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitire-Stats-Ministern Herr Grefve Sparre,
Sta Is-råden : Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Slutligen anmälde Hans Excellens, Herr Justitiae-Stats-Ministern, alt sedan Kongl.
Majit, vid utfärdandet af dess nådiga kungörelse angående vissa ändringar uti och tillägg
till Kongl. Majlis nådiga Stadga, angående försvarslösa och till allmänt arbete förfallna personer
af den 29 Maj 181G, den 15 nästlidne Juli förklarat Dess nådiga afsigt vara att till
Rikets näst sammanträdande Ständer framställa nådigt förslag om förpligtande för så väl
samtliga länen, som Stockholms stad, att hvar för sig inrätta arbetsanstalter, der försvarslösa
qvinnor och mindre arbetsföra manspersoner, hvilka ej varit för brott tilltalade eller
straffade, men ådagalade fortfarande lättja eller böjelse lör ett kringstrykande eller oordentligt
lefnadssätt, kunde till arbete och sedlighet hållas, så hade Hans Excellens till nådig
skrifvelse i ämnet uppsatt ett förslag, hvilket,
detta protokoll bilagdt, af Kongl. Majit, uppå Stats-rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gillades.
Ex p.rotocollo
N. Becker.
32
Kongl. Maj:is Nåd. Skrifvelse, JYi 31.
M 31.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Dec. 1853, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om, Calmar
läns fördelning i två län. Gifven Stockholms Slott den 29 Novem
ber
4853.
Sedan, i anledning al' redan år 1853 hos Kongl. Majit gjorda underdåniga ansökningar
af invånare i de lyra nordligaste häraderna af Calmar län samt städerna Westervik
och Wimmerby att, i anseende till de flera olägenheter och hinder,'som landshöfdingeresidensets
i nämnda län aflägsenhet från berörda härader och städer för dem medförde,
länet måtte blifva deladt i två landshöfdingedömen, Kongl. Majit, uti nådig proposition den
13 Januari 1810, föreslagit Rikets Ständer, att nämnde fördelning måtte verkställas på det
sätt, att af Norra och Södra Tjusts, Tunaläns, Sevedes och Aspelands härader, med städerna
Westervik och Wimmerby, bildades det norra länet, som skulle komma att utgöra
något öfver 47 qvadratmil, med Westervik till residens-stad, och att följaktligen det södra
länet, med Calmar till residens-stad, komme att innefatta de återstående häraderna Stranda,
Handbörds samt Norra och Södra Möre jemte Oland, och utgöra nära 30 qvadratmil, och
att till aflöning och omkostnader för den nya läns-staten måtte anvisas en årlig summa
af 11,209 Ridr 16 sk. Biko, men Rikets Ständer, genom skrifvelse den 8 September samma
år, i underdånighet tillkännagifva, att Rikets Ständer icke funnit skäl härtill lemna bifall,
samt jemväl vid 1844—43 års riksdag Rikets Ständer ogillat då i ämnet väckta motioner;
så hafva Rikets vid påföljde 1847—48 års riksdag församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse
den 29 Juli sistnämnda år, jemte anmälan, det Rikets Ständer funnit de skäl, på
grund hvaraf Rikets Ständer ansett sig icke kunna bifalla Kongl. Majits vid 1840 års riks
dag
aflåtna ofvanberörda nådiga proposition, till slörsta delen vederlagda eller åtminstone
till sin vigt förringade genom den närmare utredning af ämnet, som innefattades uti den
af Kongl. Majits Befallningshafvande i Calmar län den 50 Mars 1847 till Kongl. Majit aflåtna
underdåniga skrifvelse med hemställan om förnyad nådig propositions afgifvande om
anslag till de med den ifrågasatta förändringens utförande förenade utgifter, i underdånighet
anhållit, att, då, enligt Rikets Ständers åsigt, innan definitivt beslut om samma för
ändring
kunde lättas, undersökning och utredning af ärendet borde ånyo ega rum, såväl i
afseende å sättet för afhjelpandet af de olägenheter, som genom Calmar läns oformliga
och oljenliga indelning tillskyndades en stor del af dess invånare, som ock för beräknandet
af de kostnader, förändringen komme att medföra, Kongl. Majit måtte under förnyad nådig
pröfning taga frågan örn afhjelpandet af dessa olägenheter, samt, efter det nödig utredning
deraf föregått, till Rikets Stander aflåta nådigt förslag i ämnet, till förändring af de anmärkta
förhållandena på ett sätt, som motsvarade länets invånares billiga förväntan och
derjemte blefve i minsta möjliga män för statsverket betungande.
Med anledning häraf anbefallde Kongl. Majit under den 16 Augusti 1848 Kammarkollegium
och Stats-kontoret, att, sedan Kongl. Majits Befallningshafvande i Calmar län
blifvit
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse, J\i 31.
33
blifvit hörd, med underdånigt utlåtande oeh förslag i afseende på verkställigheten af hvad
med denna Rikets Ständers skrifvelse afsågs lill Kongl. Maj:t inkomma; och hafva, med
öfverlemnande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes infordrade yttrande, deruti Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, dels, beträffande utredning i afseende på sättet att afhjelpa de
anmärkta olägenheterna, lörmält sig anse det åsyftade ändamålet icke kunna vinnas på annat
sätt, än det redan föreslagna, eller länets delning i tvänne, dels ock, vidkommande beräkning
af de med denna förändring förenade kostnader, åberopat 1840 års nådiga proposition
i ämnet, med tillägg endast att de i sagde proposition upptagna kostnader tills vidare
torde komma att ökas med de ersättnings-summor, beräknade till ett belopp af 1,394
R:dr 24 sk. 1 rist. B:ko årligen, som, i händelse af länets delning, kunde komma att till
erkännas
i Calmar län nuvarande Lands-sekreterare, Lands-kamererare och Landt-räntmästare
för minskade inkomster. Kammar-kollegium och Stats-kontoret, uti afgifvet underdånigt
utlåtande, lör egen del hufvudsakligen anlört, att, då Itikets Ständer, utan att närmare
bestämma sättet för undanrödjande af de utaf Calmar läns nuvarande indelning härrörande
olägenheter, endast yttrat, att undersökning och utredning borde ånyo ega rum.
både i afseende derå och för beräkning af de kostnader, förändringen komine att medföra,
Kollegierna funnit sig böra undersöka, huruvida något annat sätt än länets delning möjligen
kunde förefinnas för det afsedda ändamålets ernående, och att, enligt Kollegiernas
åsigt, tvänne sådana utvägar funnos,_ nemligen: antingen att förlägga Norra och Södra Tjusts
härader jemte Westerviks stad till Östergöthlands län, eller ock alt flytta residenset i Calmar
län till något ställe, beläget mera i midten af länet än staden Calmar, dertill köpin
gen
Döderhultsvik blifvit förslagsvis uppgifven, hvilka båda alternativ hade det företräde,
att de för Statsverket blelve mindre betungande än länets klyfning, enär aflöning för ny
läns-stat icke tarfvades, utan endast, i sednare fallet, anskaffandet al residenshus och embetsrum
på det nya stället, och hvartill tillgångar ansågos kunna beredas genom försäljning
af nuvarande residens- och embetshus; hvaremot, om det åsyftade ändamålet icke kunde
vinnas genom något af dessa förslag, eller de väckta frågorna härom ansågos icke förtjena
vidare uppmärksamhet, intet annat, i Kollegiernas tanke, återstode, än att dela länet i två
delar, utan afseende å de betydliga kostnader, en sådan åtgärd såväl vid verkställigheten
för en gång, sorn äfven framdeles, årligen komrne att medföra; tilläggande Kollegierna, beträffande
dessa årliga kostnader, att den uti nådiga propositionen den IS Januari 1840 upptagna
aflönings-staten för det föreslagna nya länet syntes, med afseende å sedermera förekomna
förändrade förhållanden, böra förhöjas med ett belopp af 1,786 R:dr 52 sk., äfvensom
att Kollegierna ansåge nuvarande Lands-sekreterare, Lands-kamererare och Landt-räntmästare
i Calmar län vara berättigade till ersättning för den minskning i sportel-inkomster,
som genom länets delning för dem kunde uppkomma, efter derom skeende närmare utredning.
Enär, för en fullständig pröfning af ärendet, Kongl. Maj:t fann utredning erforderlig,
i afseende på de af Rammar-kollegium och Stats-kontoret sålunda framställda alternativa
förslag om residenset i Calmar län förflyttning till midten af länet, eller förläggandet af
en del af samma län till Östergöthlands län, blelvo från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
nämnde tvänne län underdåniga yttranden i dessa särskilda frågor infordrade. Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Calmar län anförde då i underdånighet, att, hvad först beträffade frågan,
i hvilken trakt midten af länet vore att igenfinna, Kongl. Maj:ts Befallninsshafvande
väl funne det vara obestridligt, att köpingen Döderhultsvik vöre mera än staden Calmar trelägen
i midten af länet, men dock ansåge i en fråga, hvilken, såsom den nu förevarande,
åsyftade att åt elt helt läns invånare bereda den största möjliga rättvisa och jemlikhet i
afseende på Landshöfdinge-residensets läge, folkmängden i länets särskilda delar och trakter
hufvudsakligen böra afses vid undersökning för utredandet af länets medelpunkt; att,
Bih. lill R. St. Prot. 18S3 & 18S4. 1 Sami. 1 Afd. 9 Baft. 5
34
Kongl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse, Jfö 31.
med hänsigt dertill, det lorekomme, hurusom folkmängden i Calmar län vore utbredd
på två långa och smala landsträckor, hvaraf den ena utgjordes af Småländska kustlandet,
som, med beräkning efter de allmänna farvägarne, holle i längd 28 och i bredd från
3 till 6 mil samt beboddes af 161,740 personer, hvaremot den andra bestode af den 14
mil långa, men högst 1 mil breda ön Oland, hvilken, med en folkmängd af 32,029 personer,
sträckte sig utefter södra delen af länets fasta land, derifrån skiljd genom ett sund,
hvilket vöre smalt i trakten af Calmar, men deremot vidgade sjg till betydlig bredd utåt
hafvet, mot så väl norra som södra sidan; att, då således Olands folkmängd, ehuru
ringa i jemförelse med det öfriga länets, likväl vore nog betydlig för att icke lemnäs utan
uppmärksamhet vid undersökning om länets rätta medelpunkt, och Öland måste anses uteslutande
tillhöra den sydliga delen af länet, emedan, i följd af lokalförhållanden, öns trafik
med fasla landet hade sin egentliga rigtning åt Calmar stad, och endast i obetydlig mån
ginge öfver sundets smalaste ställe vid Skäggenäs, som i allt fall låge endast två mil från
staden, Kongl. Majds Befallningshafvande trodde häraf följa, att länets rätta midt, när folkmängden
afsåges, borde vara på någon punkt å en linie, som, dragen Öfver länets fasta
land ifrån vester till öster, så fördelade folkmängden derstädes, att den del deraf, hvilken
bebodde landet norr om linien, vore lika stor med befolkningen å kustlandet söder om linien
jemte Oland; att om, med tillämpning häraf, från Döderhultsvik en linie droges vester
ut till länets gräns, blefve likväl förhållandet med folkmängden norr och söder om
en sådan linie betydligt olika, enär uti den del, som folie norr om samma linie, befunnes
en sammanräknad folkmängd af 81,261 personer, men åter söder om linien en befolkning
af 112,908 personer, hvaremot en linie, dragen från vester till öster straxt norr om Långemåla
sockens kyrka i Handbörds härad, skulle genomskära den punkt, hvilken, med
hänseende till folkmängden, borde anses vara midten af länet, och hvilken, om den söktes
vid kilsten, infölle obetydligt norr om köpingen Mönsterås, men ungefär 3 % mil söder
om Döderhultsvik, hvaraf åter följde att, enär afståndct mellan Calmar och Mönsterås är
fem mil, det nuvarande läns-residenset vore endast omkring en och en half mil mera aflägset
från midten af länet, än det, förlagdt till Döderhultsvik, skulle komma att blifva;
att, enär trafiken från Oland hade sin egentliga rigtning åt Calmar, det vore klart att, om
läns-residenset flyttades till någon annan ort, belägen i medlersta delen af länets fasta
land, de af Ölands invånare, hvilka vore nödsakade alt infinna sig vid läns-residenset,
finge, under vanliga förhållanden eller när direkt, sjölägenhet icke kunde begagnas, sin
väglängd ökad med det afstånd, som skiljde det nya residenset från Calmar eller åtminstone
gästgifvaregården Refsudden vid Skäggenäs, hvilken tillökning, derest residenset blefve
förlagdt till Döderhultsvik, tippginge till nio eller åtta mil; att häremot väl kunde invändas,
det hela våglängden, äfven från de yttersta ändarna af Öland, i allt fall blefve kortare,
än den nu vore mellan länets nordligaste trakter och Calmar, men att likväl dervid borde
tagas i betraktande, att länets norra gränsebebyggare, när de besökte Calmar, kunde färdas
hela vägen med egna hästar och således bespara de kontanta utgifter, allmoge gerna
ville undvika, hvaremot Ölands allmoge icke kunde nyttja egna fortskafiningsmedel längre
än till lärjplatsen, och knappast dit, emedan hästarne då icke skulle, såsom nu egde rum,
kunna qvarlemnas vid lärjplatsen, i afbidan på egarens återkomst samma dag; att det jemväl
kunde invändas, det ångbåtskommunikation skulle kunna inrättas mellan Borgholm och
Döderhultsvik, om residenset till sistnämnda ort förlädes, men att dervid måste anmärkas,
dels att, om en sådan kommunikation skulle kunna påräknas såsom tillförlitlig, densamma
horde vara inrättad genom kontrakt med kronan, under förbindelse för dem, som åtoge
sig denna kommunikations besörjande, att allt framgent hålla den vid magt samt ombestyra
öfverfart och transport på vissa tider emot billig betalning efter taxa, dels att denna betalning,
huru måttlig den än beräknades, likväl troligen komme att blifva så hög, att den
fattigare delen af allmogen måste försaka fördelarne af ett sådant fortskafiningsmedel, dels
Kongl. Maj'.ls Nåd. Skrifvelse, J\'i 51.
35
och slutligen, att ångbåts-kommunikation icke kunde ega runi bela äret om, hvartill komnie
att densamma, äfven under sommartiden, sannolikt ofta måste afbrytas i följd af svårigheten
att under storm eller hårdt väder angöra den öppna redden vid Borgholm, der säker
ankarbotten saknades; att, genom läns-residensets förflyttning från Calmar till något annat,
mera i midten af länet beläget, ställe, en fördel otvifvelaktigt skulle beredas invånarne i
länets norra trakter, men att, enär afstånden mellan Läns-styrelsens säte och de derifrån
längst bort belägna trakter, i hvad fall som helst, blefve så dryga, att samma olägenheter,
hvilkas afhjelpande varit alsedt vid förslaget om länets delning, endast obetydligt förmin
skade,
för en stor del af befolkningen qvarstode, det hufvudsakliga resultatet af en sådan
flyttning ej skulle blifva annat, än det, att sagda olägenheter, utan att invånarne i länets
nordligaste delar kunde derifrån i väsendtlig mån befrias, komnie att delas äfven af den
talrika befolkningen i Södra Möre härad och på Öland; och att, med afseende på dessa
omständigheter, och då äfven i betraktande tages, att staden Calmar vore den största och
folkrikaste inom länet, och i afseende å handelsrörelse och skeppsfart betydligare än någon
annan plats derstädes, samt att af alla andra till residens-ort möjligen passande punkter
ingen funnes, inom hvars närmaste grannskap vore boende en så stor folkmängd, som
kring nämnde stad, hvilken alltså hade företrädet af en liflig beröring med en stor del af
länet. Kongl. Majits Befallningshafvande ansåge, att, om det än gåfves någon, närmare
midten deraf befintlig, till residens lämplig ort, det föreslagna alternativet, att dit flytta residenset,
likväl i verkligheten skulle medföra föga båtnad för länet, i dess helhet betraktadt.
Vidare, och för den händelse ofvan omförmälda betänkligheter skulle finnas böra
stå tillbaka för de billighetsgrunder, hvilka i öfrigt talade för flyttning af läns-residenset
till något ställe närmare midten af länet, har Kongl. Majits Befallningshafvande, i fråga
om lämpligaste valet af sådan ort och de åtgärder, som för verkställigheten blefve nödiga,
hufvudsakligen i underdånighet yttrat, att i medlersta trakterna af Calmar län något ställe,
med hänsigt till storlek, rörelse och läge, icke vore till residens lämpligare än köpingen
Döderhultsvik; att, ehuru i denna köping funnes flera temligen ansenliga trähus, sorn möj
ligen
kunde få hyras eller köpas, för att begagnas till Landshöldinge-residens och embetshus,
ansåge Kongl. Majits Befallningshafvande desamma likväl icke vara för ändamålet
lämpliga, enär, till minskande af fara för inbrott och eldsvåda, ett residenshus, hvari ränterikassan
och angelägna handlingar skola förvaras, borde vara byudt af sten. och att residensets
flyttning till Döderhultsvik således förutsatte nödvändigheten att der uppbygga
ett nytt residenshus af sten, i hvilket fall det i Calmar befintliga, som då stod under
tillbyggnad, skulle försäljas, hvarvid det likväl kunde förutses, att den köpeskilling, som
derföre erhölles, komme att betydligt understiga nybyggnadskostnaden, synnerligast då det
beräknades, att residensets flyttning från Calmar skulle på flera vägar leda till minskning
af denna stads rörelse och deraf beroende folkmängd, samt följaktligen menligt inverka på
dervarande fastigheters saluvärde; att, då någon till länsfängelse tjenlig byggnad icke funnes
vid det föreslagna nya läns-residenset, jemväl ett sådant måste nybyggas, hvarvid förekomme,
att ett nytt fängelse med 102 celler då var under byggnad i Calmar och redan
långt fortskridit, hvadan betydlig kostnad samt stor förlust af verkstäldt arbete och be
stridda
utgifter skulle uppkomma genom nämnda byggnads afstadnande samt materialiernas
forslande till annat ställe; att, beträffande öfriga erforderligheter å sådan plats, der Länsstyrelse
och större fängelse funnes, i köpingen väl vore post-kontor och apothek samt
provincialläkare, åt hvilken fångarnes helsovård kunde uppdragas, hvaremot presterskap
för närvarande icke funnes anstäldt närmare derintill, än vid Döderhults sockens prestgård
på ett afstånd af J/4 mil, äfvensom i köpingen saknades särskild domstol, magistrat och
polis, så att dels för fångarnes själavård och förande af dertill hörande anteckningar skulle
erfordras en särskild fångpredikant, hvilken, då han icke kunde, såsom i Calmar nu vore
förhållandet, med denna befattning förena annan presterlig tjenst, måste tillerkännas högre
36
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, JYS 31.
aflöning, än den af 200 R:dr B:ko, som fångpredikanten nu åtnjöte, och dels tillgäng icke
funnes ä någon offentlig tjensteman, åt hvilken kunde anförtros den tredje nyckeln till
ränteriets kassa, hvarjemte saknaden af polis kunde medföra hinder och olägenhet vid tillfällen,
då dess handräckning blefve behöflig; samt att Kongl. Majtls Befallningshafvande ansäg
dessa hinder mot läns-residensets flyttning till Döderhultsvik icke kunna halvas på
annat sätt, än medelst denna köpings förseende med stads-privilegier; men att, om än köpingens
nuvarande borgerskap och öfriga invånare, för befordrande af redan flera gånger
framställd önskan i nämnda syfte, skulle vilja åtaga sig och mägta utgöra de dryga kostnader,
sorn blefve deraf erforderliga, någon säkerhet likväl icke syntes kunna ställas för
det framtida fullgörandet af ett sådant åtagande, hvarpå dock berodde möjligheten af ställets
fortfarande tillvaro såsom stad; och har Kongl. Majds Befallningshafvande slutligen
fästat uppmärksamhet derå, att Landshöfdinge-hoställena Skälby och Hossmo, belägna det
förra en qvart och det sednare en mil från Calmar, skulle, i händelse af läns-residensets
flyttning från denna stad, lör Landshöfdingen blifva mindre fördelaktiga eller inkomstgifvande,
i samma mån, som afslåndet mellan dem och hans vanliga hostad blefve förlängdt.
I afseende åter på det af Kammar-kollegium och Stats-kontoret föreslagna andra
alternativet, eller föreningen af Norra och Södra Tjusts härader jemte Westerviks stad med
Östergöthlands län, har Landshöldirige-emhetet i detta län i underdånighet andragit, att läget
af ifrågavarande härader och stad innebure ett stöd för förslaget och, då de nordliga delarne
af samma härader hade omkring fyra och de sydliga blott omkring tio mil till Linköping,
målet för den underdåniga ansökningen om Calmar läns delning, så vidt den inskränka
sig till berörda härader och stad, syntes genom den föreslagna föreningen kunna
ernås, samt att, ehuru, vidkotnmande den ökade verksamhet hos Läns-slyrelsen i Östergöthland,
som deraf skulle blifva en oundviklig följd, betänklighet väl fram-tällde sig, helst
folkmängden i länet derigenom sk tille vinna en tillökning af omkring 40,000 personer, och
sålunda komma att med omkring 24,000 öfverstiga invånarnes antal i det folkrikaste länet
i riket, Malmöhus, Landshöfdinge-ernbetet dock trodde bemälda Läns-styrelse, äfven om
Tjusts härader och Westerviks stad lades till länet, kunna uppfylla sina åligganden, under
förutsättning att förhöjning i inkomster blefve beviljad såväl Landshöfdingen, som Landssekreteraren,
Lands-kamreraren, Landt-räntmästaren, Öfver-jägmästaren, förste Landtmätaren
och Läns-bokhållaren, äfvensom att tjenstemanna-personalen förökades nied en Läns-nolarie,
en Kanslist, en Lands-kontorist och en skrifvare hos Räntmästaren, jemte en vaktmästare.
Slutligen hafva, enligt nådig föreskrift och efter irihemlade nödiga upplysningar från
orten, Ofver-intendents-emhetet samt Styrelsen öfver fängelser och arbets-inrättningar i
riket afgifvit underdåniga yttranden öfver det utgiftsbelopp, som kunde förslagsvis beräknas
såsom erforderligt för anskaffande, genom köp eller nybyggnad, af Landshöldinge-residens
och embetshus samt fängelsebyggnad i Westervik, derest den ifrågasatta delningen af Calmar
län komme att ega rum; och har i delta hänseende blifvit anmäldt och upplyst: att
fem särskilda lägenheter med åbyggnader inom staden blifvit till salu utbjudna, ehuru dessa
för andra ändamål inredda byggnader, af hvilka fyra dessutom voro uppförda af trä och
den femte till nedra delen af gjutet murbruk och till den öfra af tegelsten, ansetts icke
kunna till beqväma och lämpliga residens- och embetshus förändras; att inom staden i
öfrigt ingen lör uppförande af residens- och embetshus lämplig tomt, likasom icke heller
någon till fängelse tjenlig byggnad, vore att tillgå; att, af de flera i stadens granskap åter
befintliga, till byggnadsplatser såväl i ena som andra hänseendet erbjudna lägenheter, en
tätt invid staden utmed stora landsvägen belägen åkerlycka, under JYs 33, hvilken, innehållande
fyra tunnland och % kappland, kunde få köpas efter beräkning af fyra skillingar
banko för qvadrataln, ansetts företrädesvis lämplig, såsom med fritt och öppet läge egande
god grund för nybyggnad samt lemnande tillräckligt utrymme för uppförande derå af ej
mindre Landshöfdinge-residens och embetshus, än ock länslängelse-byggnad; att, med anta
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, JU 5i.
37
gande, att den ifrågaställa residens- och embetshus-byggnaden komme att utföras af sten,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i Ostersund sednast nybyggda, och förläggas
på ifrågavarande åkerlycka, koslnaden dervid beräknats till följande belopp, nemligen: för
inköp af platsen, 56,109% qvadtalalnar, efter 4 sk. banko qvadratalnen, till 4,675 R:dr37
6 r:st. banko, samt för uppförande af byggnader, jemte planering, plantering och stängsel,
till omkring 50,000 R:dr banko, hvarvid dock anmärkt blilvit, att inköpspriset för platsen
vore högt och torde kunna minskas genom tillämpning af Kongl. Förordningen den 20 November
1845 om jords och lägenhets afstående för allmänt behof; samt att kostnaden för
uppförande af ett fängelse, innehållande 66 celler, eller af samma storlek, som de minsta
hittills uppförda läns-cellfängelser, ungefärligen uppginge till 70,000 R:dr banko, inköpet af
tomt dock deri inberäknadt; varande, i sammanhang härmed, af Styrelsen öfver fängel-'
ser och arbets-inrättningar uppmärksamhet fästad derå, att, då det under byggnad varande
fängelset i Calmar, såsom beräknadt för hela Calmar län, skulle, om länet komme att delas,
blifva till utrymmet större, än som troligen erfordrades för ransakningslångar, detta
öfverflödiga utrymme kunde begagnas till förvarande af straff-fångar på kortare tid, äfvensom
att den af Syreisen år 1845 tillstyrkta byggnad af ett krono-häkte i Wimmerby icke
torde, åtminstone till föreslagen storlek, blifva behöflig, om länsfängele skulle komma att
i Westervik uppföras.
Jemte det Kongl. Majit härigenom meddelar Rikets Ständer den ytterligare utredning
af förevarande ämne, sorn sålunda egt rum, har Kongl. Majit tillika velat gifva Rikets
Ständer tillkänna, att, då, af de tvänne alternativa förslag, hvilka Kammar-kollegium och
Stats-kontoret till de öfverklagade olägenheternas afhjelparide framställt, det ena, åsyftande
residensets i Calmar län förflyttning till något i midten af länet beläget ställe, blifvit af
Kongl. Majits Refallningshafvande i nämnda län bemött med så vigtiga och ovedersägliga inkast,
att det skäligen måste förfalla, och jemväl det andra, som afser förläggningen till
Östergöthlands län af Norra och Södra Tjusta härader jemte Westerviks stad, icke kan
finnas antagligt, vid betraktande af deremot förekommande betänkligheter, såsom dels att
den tillökning uti Läns-styrelsens göromål, som genom sådan utvidgning af delta redan vidsträckta
och ganska folkrika län skulle uppkomma, svårligen kan ega rum utan menlig
inverkan på möjligheten att väl sköta alla embets-åligganden; dels att äfven derigenom erfordras
ökad tjeristemanna-personal vid Läns-styrelsens särskilda afdelningar, samt förhöjning
i de redan varande tjenstemännens löner, medförande en kostnad af omkring 2,000
Ridr årligen, — Kongl. Majit, om något för det omhandlade syftemålet bör (illgöras, finner
någon annan ändamålsenlig åtgärd icke vara att vidtaga, än sådan lans-fördelning, som redan
uti nådig proposition den 15 Januari 1840 blifvit af Kongl. Majit föreslagen.
Kongl. Majit lörblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhraeus.
38
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, J\i 32.
Utdrag af protokollet Öfver Civil-ärenden, hållet inför Flans Maj:l
Konungen i Slals-Rådet å Stockholms Slott den 29 November 1855.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitiae-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Stats-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mö’rner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Slutligen uppläste Heparlements-chefen till justering ett, till följd af Kongl. Maj:ts
den 20 sistlidne Oktober fattade beslut, uppsatt förslag till nådig skrifvelse till Rikets Ständer,
i fråga om Calmar läns fördelning i två län;
Och behagade Kongl. Majit, enligt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
gilla samma förslag, sådant det finnes protokollet tillagdt, samt befallte,
att skrifvelse, i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. A. Schalén.
JVs 32.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Dec. 18S3, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer om val af ett hemligt
Utskott; Gifven Stockholms Slott den 15 December 1855.
Med anledning af nu för handen varande allmänna politiska förhållanden, och i öfverensstämmelse
med 34 § Regeringsformen samt 28 § Riksdagsordningen, äskar Kongl.
Majit af Rikets Ständer, att ett hemligt Utskott må af dem utväljas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse, JYs 32.
39
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Maja
Konungen i Stats-Mdel å Stockholms Slott den 13 December 1853;
hvarvid 11. K. U. Kronprinsen var tillstädes.
När varande:
Hans Excellens, Justitiai-Statsministern. Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhroeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Civil-departementet, Stats-rådet Fåhraeus, uppläste ett, på Kongl. Maj:ts
nådiga befallning, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer om
val af ett hemligt Utskott.
Enligt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande, behagade Kongl. Majit
delta förslag, sådant det finnes protokollet bilagdt, i nåder gilla; och be(allie,
att nådig skrifvelse i ämnet, i öfverensstämmelse med samma förslag,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Vollrath Ekström.
40
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, M 35.
jyi 53.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 20 Dec. 18S3, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott, angående
verkställd fördelning emellan särskilda embetsverk af den vid
sistförflutna riksdag anslagna summa till gratifikationer och ljuspenningar
åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente; Gifven
Stockholms Slott den i6 November 4853.
Då Rikets vid näslförlidna riksdag församlade Ständer, tili underdånig skrifvelse
den .5 Maj 1J1S1, jemte anmälan om deras, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
vidtagna beslut att, i stället för de af statsmedel hittills till extra ordinarie tjenstemän
och vaktbetjente anordnade ljuspenningar, hvilka komma att upphöra, å Riks-staten uppföra
ett anslag af Tio Tusen Riksdaler Banko, att användas till gratifikationer åt dylika
tjenstemän och vaktbetjente vid allmänna embetsverken. med undantag af Tull- och Postverken
samt Styrelsen öfver fängelser och arbets-inrättningar i riket, och tillsvidare jemväl
till ljuspenningar åt sådane tjenstemän och betjente, hvilka redan deraf kommit i åt
njutande
och fortfarande genom flit och tjenstgöring kunde anses dertill berättigade; tillika
anhållit, det Kongl. Maj:t måtte meddela Rikets näst sammanträdande Ständer den definitiva
fördelning af ifrågavarande gratifikationsmedel, som af Kongl. Majit blefve beslutad, på det
Rikets Ständer kunde komma i tillfälle att på vederbörande stater å hufvudtitlarne uppföra
det belopp, som i förenämnde afseende tillkomme hvart och ett embetsverk, samt
att i förhållande dertill nedsätta anslagen för expenser, ved och ljus; så har Kongl. Majit
för sådant ändamål nu velat i nåder gifva Rikets Sländers Stats-Utskolt tillkänna, att
Kongl. Majit, efter inhemtande af Dess och rikets Stats-kontors underdåniga utlåtande, funnit
godt i nåder förordna:
l:o Att det anslag af Tio Tusen Riksdaler, hvilket Rikets Ständer beviljat till fördelning
embetsverken emellan, såsom tillgång för gratifikationer åt sådane lönlöse tjenstemän,
hvilka under tjenstgöring utmärkt sig för flit och skicklighet, äfvensom åt extra
ordinarie vaktbetjening, då behofvet så kräfver, skall framdeles, när summan blir till fullo
disponibel, fördelas emellan nedannämnde embetsverk till följande belopp åt hvartdera,
nemligen:
Kongl. Majits Justitiai-revisions-expedition  1,000: — —
Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium  1,000: — —
Kongl. Majits och Rikets Svea Hof-rätt  900: — —
Kongl. Majits och Rikets Götha Hof-rätt  900: — —-
Kongl. Majits och Rikets Krigs-kollegium
. . 900:
Kongl. Majits och Rikets Kammar-rätt
900:
Kongl. Majits och Rikets Stats-kontor med Mynt- och Kontroll-verken . 800: — —
Transport Ridr 6,400:
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse, J\? 33. 41
Transport R:dr 6 400:
Kongl. Maj:ts och Rikets Hof-rätt öfver Skane och Blekinge  400: —
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium  383: 16.
Kongl. Maj:ts Landtförsvars-departements Kansli-expedition  500:
Kongl. Maj:ts Civil-departements expedition  500: —
Kongl. Maj:ts Finans-departements expedition  500: —
Kongl. Maj:ts Ecklesiastik-departements expedition
300:
Kongl. Maj:ts Förvaltning al Sjö-ärendena . • .  500: —
Kongl. Maj:ts Krigs-hof-rätt ..."  100: —
Kongl. Maj:ts Justitiae-Stats-expedition  100: —
Kongl. Maj:ts Justitise-kanslers expedition  100: —
Kongl. Maj:ts Öfverståthållare-embete  100:
Poliskammaren i Stockholm  100:
—
Kongl. Maj:ts Ofver-intendents-embete  100:
Kongl. Maj:ts Sundhets-kollegium
100: — —
Carolinska Medico-chirurgiska institutet  100:
Kongl. Maj:ts Riks-archiv
100:
Kongl. Biblioteket
100: —
Kongl. Maj:ts Sjöförsvars-departements Kansli-expedition  66: 32. —
Kongl. Maj:ts Utrikes departements expedition  50:
Kongl. Maj:ts och Rikets Bergs-kollegium  50:
Kongl. Maj:ts General-landtmäteri-kontor  50: — —
Kongl. Museum  53: 16. —
Kongl. Witterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien  53: 16. —
Kongl. Maj:ts Tabell-kommission  53: 16. —
Summa R:ko R:dr 10,000:
2:o Att dessa gratifikationsmedel skola ställas till disposition af vederbörande Chef
för embetsverket, hvilken eger att, efter öfverläggning med Expeditions-chef uti Statsexpedition,
Revisions-sekreterare uti dustitia>-revisionen, Hofrätts-råden eller Kollegii-ledamöterne
uti Hofrätt eller Kollegium, samt uti öfrige verken med sin närmaste man, deraf
anvisa bestämda belopp, såsom vedergällning åt lönlöse tjenstemän, hvilka under tjenstgöring
vid embetsverket ådagalagt mera utmärkt flit och skicklighet, äfvensom att, der behofvet
någon gång sådant kräfver, anordna hvad som erfordras för extra ordinarie vaktbetjenings
biträde;
5:o att, då likväl de extra ordinarie tjenstemän, hvilka redan innan den 16 Maj
1851 varit i åtnjutande af ljuspenningar, och som genom fortfarande llit och skicklighet
kunna, i öfverensstämmelse med Kongl, brefvet den 15 Mars 1803, deraf anses förtjenta,
böra vid denna rättighets åtnjutande bibehållas, så länge enahanda förhållande eger rum
eller intilldess de i ett eller annat verk befordras till någon Tön på stat, och således de
tillämnade gratifikationsmedlen icke annorlunda än småningom blifva för det afsedda ändamålet
disponibla, vederbörande Departements-chefer ega tillse att, i den mån rättigheten
till erhållande af ljuspenningar vid till Departementet hörande embetsverk upphör, motsvarande
belopp antingen blir användt till gratifikationsmedel inom embetsverket, på sätt
nu är bestämdt, eiler, om den detta embetsverk, enligt förestående första punkt, tillkommande
inskränkta andel icke sådant medgifver, varder öfverfiyttadt till det embetsverk
inom Departementet, der tillgångarne äro ringare, än de jemlikt förutnämnda reglering
slutligen böra blifva.
Bih till R. St. fröt. 1853 <5t 1854. 1 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 6
42 Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, JYs 53.
Till följd häraf erfordras för ifrågavarande ändamål af expensmedels-anslagen:
för 2:dra Hufvud-fiteln 5,S00: — —
» 5:dje »
50: — —
» 4:de »
1.200:
» 5:te »
566: 52- —
» 6:te »  1,016: 52. —
» 7:de »  5,133: 16. —
„ 8:de »
735: 16. —
Summa B:ko R:dr 10,000; — —
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl, nåd och ynnest
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BUCKMAN, 1835.
I
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, N:o 34.
I
Lte N:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Jan, 1854, kl. 2 o. m.
Kongl. Maj:ts Kådiga Skrifvelse till Rikets Ständer an
gående
en, vid verkställd rotering af Köpingen Trelleborgs
jord, i denna Köpings Ordinarie Båtsmanshåll
uppkommen öfverskjuiande mindre roteandel; Gifven
Stockholms Slolt den 2Q:de Oktober 1858.
Sedan vid verkställighet inom Malmöhus län af den under den 21 September
1839 i Nåder anbefallda extra rotering till Båtsmanshåll af den Städerna i Riket tillhörande
priviligierade jord, köpingen Trelleborgs så beskaffade jord till dess betydligaste
del befunnits vara till arealen icke känd och behörigen uppmätt, förklarade
Kongl. Majit, under den 1 Februari 1841, att vid den för samma köping då föreslag
na
extra rotering finge tills vidare bero, intilldess en sådan afmätning försiggått, och
Kongl. Majit fastställde derefter under den 23 Juli 1842 en längd å den städernas
inora länet priviligerade jord åsätta Båtsmans-retering, men, efter det en förnyad
längd sedermera blifvit aflemnad, hvaruti dock åtskilliga extra rotering underkastade
lägenheters i Trelleborg beläggande dermed uraktlåtits samt til! följe deraf ytterligare
en ny„ roterings-dängd å den privilegierade stadsjorden inom Malmöhus län under den
4:de April 1846 blifvit upprättad och i underdånighet aflemnad, deruti Trelleborgs jord
Bilt. lill It. Sl. Prof. 1863 § 1864. 1 Sami 1 Afd. 10 Hcift. 1
2 Kongl. MajUs Nåd'. Skrifvelse•, N:x> 34.
upptag-ils. liH yi dels rote, har Kongl. Maj:!, uppå Dess Förvaltnings af Sjöärendena
samt Dess och Rikets Kammar-kollegii, uti,utlåtande den 10 Augusti 1848, afgifnaunderdåniga
tillstyrkan, under den 5:te nästpåföljde September i Nåder förordnat, att
sistnämnde längd skulle lända till efterrättelse, likväl, hvad Trelleborg anginge, endast
tills vidare och intilldess i laga ordning blefve afgjordt, om icke der finnes mera
priviligierad jord, ari som redan förut blifvit till extra rotering upptagen, om utredandet
hvaraf Kammar-kollegium egde föranstalta.
Med anledning häraf hafva Förvaltningen af Sjöärendena och Kammar-kollegium
derefter hos Kongl. Majit i underdånighet anmält: att af köpingen Trelleborgs
jord 47 särskilda lägenheter, uppgifne till 43,582 R:dr taxeringsvärde och till bevillning
af 87'R:dr 8 sk. 3-f rst, hvarken blifvit extra eller ordinarie roterade; att genom
den anbefallda utredningen blifvit ådagalagdt och genom utslag, som vunnit laga
kraft, afgjordt, att, utom förut till extra rotering för yf- dels rote upptagne lägenheterne
Malmö Hospitalsjord, Torupshejdan, Colliugehejdan och kyrkojorden Svenstorp,
af öfrige ifrågakomne 47 lägenheter i Trelleborg endast N:o 103, såsom tillhörande
kyrkan derstädes, är af privilegierad egenskap och således borde extra roteras, men
de återstående 46 af natur att böra med ordinarie rotering beläggas; samt att extra
O ÖB 7
rotering å berörde fem lägenheter sedermera blifvit i ett sammanhang af Rotcringskommissionen
verkställd, och derefter ny gemensam längd för all extra roterad stadsjord
i Malmöhus län under den 24 Januari 1851 upprättad, hvaraf inhemta», att dessa
fem lägenheter åsattes J'fy:dels mantal eller ^||:dels rote, samt att af dem
ff:delar ingått i en hel rote, och återstående T2?j7:delar upptagils ibland rotedelar,
som icke kunnat sammansättas; vid hvilken roterings-förrättning, deröfver besvär icke
blifvit anförda, Kollegierna icke haft något att erinra, utan till Nådig fastställelse
öfverlemnat sistnämnde roterings-längd, enligt hvilken sex hela extra Båtsmans-rotar
bildats, och T^y|-Jj:dels icke sammansättlige rote-andelar öfverblifvit, upplysande
Kollegierna att, efter afdrag af den förut roterade jorden äfvensom den sedan extra
roterade lägenheten JM 103, den återstående hvarken ordinarie eller extra roterade
jordens taxerings-värde utgjorde 43,066 r:dr och bevillning 86 r:dr 6 sk. 11 r:st,
hvarför ordinäre rotering borde utgöras; hvadan, då, enligt Kongl, brefvet den 21
September 1839, en hel rote motsvarar en bevillning af 429 r:dr 39 sk. 9 r:st, berörde
86. r;dr 6 sk. 1.1 r:st belöpte sig till 5TTT3T:^els' e^er i lämpligare bråk ^:dels rote,
Kongl. Majit$ Nåd. Skrifvelse, N:o 34. 3
så att, då Trelleborg i öfrigt blifvit indeldt till 1| idels rote, dess bela ordinarie Båtsmanshåll
skulle blifva 1 ^gidels rote, af hvilken förenämnde obetydliga tillökning i
den ordinarie roteringen rubbning synts Kollegierna icke böra föranledas uti den fastställda
regleringen af samtlige städernas Båtsmanshåll, vid hvilket förhållande Kollegierna
i underdånighet tillstyrkt, att för ifrågavarande uti Trelleborg tillkomna .jidels
rote, derför de uppgifue 46 lägenheterna skola ansvara, särskild vakans-afgift må
utgöras, intill dess en ny reglering af ordinarie Båtsmanshållet för samtlig® städerna
i riket kan ifrågakomma att verkställas.
Efter det Kongl. Maj:t sedermera under den 1 Oktober 1851 i Nåder fastställt
ofvanomförmälda sednast upprättade längd å den städerna inom Malmöhus län
tillhöriga privilegierade jord åsätta extra Båtsmans-rotering, har Kongl. Majit, beträffande
den i Trelleborgs ordinarie Båtsmanshåll tillkomna -Jidels rote, pröfvat lämpligt
förordna att, utan rubbning i regleringen af det för Rikets Städer fastställda Båtsmanshåll,
vakans-afgift för nämnde roteandel tills vidare skall utgöras, hvilket förhållande
Kongl. Majit härmed velat Rikets Ständer i Nåder meddela, för den åtgärd,
sorn från Rikets Ständers sida deraf kan föranledas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. H. Ulner.
4
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse, N:o 34.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Ärenden, håltet inför Hans Majd
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 20 Oktober
1833.
Närvarande:
Hans Excellens, Justilia: Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Grefve Mörner,
Vitter och
Reuterdahl.
Härefter uppläste Departements-chefen till justering följande, i öfverensstämmelse
med förut fattadt beslut, uppsatte förslag till Nådig Skrifvelse till Rikeis
Ständer, angående en i Trelleborgs köpings ordinarie Båtsmanshåll tillkommen
^:dels rote.
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Statsrådets öfriga ledamöters underdåniga
tillstyrkande, i Nåder gilla detta förslag, sådant det finnes Protokollet
bilagdt, samt befalla att Nådig skrifvelse, i enlighet dermed, skulle till
Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo.
Fritz Rgillén.
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N:o 35.
3
N:o 35.
Ank. till Exp.-Utsb. d. 11 Jan. 1S54, kl. 2 e. ej,
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående
tillägg till 61 $ Regeringsformen; Gifven
Stockholms Slott den 28 December 1853.
Det har städse varit en af Kongl. Maj:ts angelägnaste omsorger att, der hinder af lagstiftningen
mötte emot en friare utveckling af lofliga och nyttiga näringar, söka undanrödja
sädane hinder, samt lemna idogheten och fliten alla tillfällen till verksamhet och arbete för
beredande af enskild trefnad och allmän välmåga. Verkningarne häraf hafva ock visat sig
i ett fortgående ökadt frambringande af så väl råämnen, sora tillverkning af förädlade varor,
äfven af förut här i landet icke förfärdigade slag, derigenom ock många nya nä—
ningskällor blifvit för en tillvexande folkmängd beredde, j En större utveckling skulle
sannolikt häråt gifvas, om, medelst förändring i nu gällande tullagstiftning, en mera
öppen täflan med utländska tillverkningar skulle beredas, serdeles för erhållande till
lindriga priser af en uel för de dagliga behofven nödvändiga och vigtiga varor. Vid
förändringar af detta slag är likväl oundgängligt att iakttaga den största varsamhet,
så att icke enskild välfärd förspilles och landet på det hela, genom hastigare
åtgärder, underkastas svåra påföljder. Sedan mycken lång tid tillbaka hafva vissa
af landets näringsgrenar varit skyddade genom förbud emot införsel från främmande
land af dylik vara, deraf ock uppstått den följd, att högst betydliga kapitaler blifvit
i dessa näringar använde. En ganska stor del af landets befolkning finnes i samma
yrken inlärd och förskaffar genom sin konstflit bergning och trefnad för sig och de
sina, samt åt den angränsande jordbrukaren en lättare afsättning för öfverskottet
af jordens alster. Af icke mindre vigt än dessa med större kapital-tillgång och
© Kongl. Mafits Nåd. Proposition, N:o 35.
mångå arbetare drifne fabrikationer, äro för vårt land, med dess länga vintrar, husslöjden
och de binäringar, seni kunna af allmogen bedrifvas, hvilka till en väsendtlig de! äro
beroende af nämnde tillverkningar af större omfång. Af alla dessa vigtiga omständigheter,
och af omvårdnad för så många Dess undersåtares välfärd, har Kongl. Maj:t funnit
hinder möta för Sig, att borttaga det skydd, lagstiftningen sålunda lemnar, med mindre
full säkerhet kan gifvas att de bestämmelser, som komma att sättas i stället,
blifva beståndande någon längre tid, derunder näringsidkaren kan hinna bereda
sig på andra förhållanden.
Nöjaktig visshet härutinnan synes ej stå att erhålla, så länge, enligt 61 §
Regeringsformen, tullbevillningen i aila dess delar kan vid hvar riksdag underkastas
granskning och möjligen äfven förändring. Rikets Ständer lära nogsamt inse, att nåringarnes
uppkomst och förkofran i högst väsendtlig mån beror deraf, att lagstiftningen
i detta fall blifver mera fast och beståndande, så att ej tidt och ofta äfventyr för
näringsidkaren af menliga omkastningar uppstå. Då Kongl. Majit nu föreslår ett
tillägg till nämnde §, sker det ock i afsigt att bereda Rikets Ständer möjligheten
att åt detta slag af lagstiftning gifva en större varaktighet, utan att härigenom någon
rubbning sker i de Konungen eller Rikets Ständer genom grundlagen ömsesidigt
tillerkände rättigheter.
Med anledning häraf föreslår Kongl. Majit, att 61 § Regeringsformen måtte
erhålla följande lydelse:
Alla afgifter, som Riksens Ständer under de i föregående § nämnda Titlar
beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den nya Bevillningen
af Riksens Ständer fastställd blifver; Riksens Ständer obetaget, att då, i
stället för införsels- eller utförsels-förbud, tullafgift bestämmes, sådan afgift stadga
för en tid af högst tio år, derunder Riksens Ständer ej må densamma nedsätta eller
afskaffa.
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest stadie
väl bevågen. Stockkolms Slott den 23 December 1853.
OSCAR.
G. A. Sparre.
Kongl. Majds Nåd. Proposition>, N:o 5.5.
7
Utdrag af Protokollet öfver Justities- Departements-År ender, hållet inför
Hans Maj.t Konungen uti Siats-Rådet å Stockholms Slott, Fredagen
den 23 December 1853,
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitiae-Statsministcrn, Grefve Sparre,
Hans Excellens, Herr Siats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld,
Siats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,.
Ulner,
Reuterdahl,
Grefve Gyldenstolpe.
Hans Excellens, Herr Justitise Stats-ministern anmälde i underdånighet:
l:o
16: o
Att sedan Kongl. Majit, på sätt protokollet öfver Finans- och CiviMrenden
den 16 innevarande månad innehåller, funnit det skydd, sorn är åtskilliga
näringar förunnadt medelst förbud mot införsel af utländska tillverkningar
af samma slag med de i dessa näringar åstadkomna, icke böra bort
tagas,
förr än full säkerhet blifvit gifven derför, att de tulibestämmelser, sorn
kunde komma att mot förbuden utbytas, blefve beståndande någon längre tid,
derunder näringsidkaren kunde hinna bereda sig på andra förhållanden, samt Kongl.
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 35.
Maj:t af sådan auledning förklarat sig sinnad, att till Rikets Ständer aflåta Nådig
proposition om den ändring uti Grundlagen, som, för uppnående af detta ändamål,
blefve af nöden, så hade Hans Excellens Herr Justitia; Stats ministern till Nådig Proposition
om tillägg till 61 § Regeringsformen uppsatt förslag, hvilket af Statsrådets
öfriga ledamöter tillstyrktes; dervid dock Statsråden Fåhraeus, Wallensteen och Gripenstedt
särskildt yttrade, att de åberopade deras till protokollet öfver blandade
Finans- och Civil-ärenden den 16 innevarande månad afgifne yttranden, i fråga om
absoluta införsels-förbuds utbytande mot lämpliga skyddstullar, men likväl ansågo sig
nu kunna biträda ifrågavarande, enligt Kongl. Maj:ts vid nämnde tillfälle gifna Nådiga
befallning, uppgjorda förslag, helst den grundsats, hvarpå det sig stödjer, eller
att tullsatscrna icke må underkastas tätare omvexling, i allmänhet är af vigt, så val
lör rikets handel, som för dess fabriks- och handlvcrks-industri;
och behagade Kongl. Maj:t samma förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, i Nåder gilla.
Ex protocollo.
»SV. P. Ekstrand.
N:o 36.
Kongl. Maj:ls Naii. Proposition, N:o 36.
9
I\':o 36.
Aok. till Exp.-Utsk. (J. 11 Jas. 1354, kl. 2 e. ra.
Kongl. Majlis IS ådi ga Proposition lill Rikeis Ständer,
angående eftergift, till förmän för Upsala Stads Borger
skaps Gubb- oeh Enkelius-inräilning, of Kronans
rätt till dana-arf efter enkan Gharlotta Elisabelh
Bång och jungfru Chrislina Lundström. Gifcen Stockholms
Slolt den 21) December 1853.
Uti en till Kongl. Majit ingifven skrift kafva Borgerskapets äldste i Staden
Upsala underdånigst anhållit, att de arfsmedel, hvilka, jemlikt Upsala Rådst ufvu-Rätts
särskilda Utslag den 7:de Maj 1851 och 24 November 1852, blifvit, med sammanraknadt
773 Riksdaler 23 skillingar 10 rsl. banko, Kongl. Majit och kronan såsom
dana-arf tilldömde, nemligen dels efter enkan Charlotta Elisabeth Bång med 200
Riksdaler och dels efter jungfru Christina Lundström med 573 Riksdaler 23 sk. 10 rst.,
mätte få tillgodokomma Stadens Borgerskaps Gubbhus- och Enkehus-inrättuing; såsom
stöd för hvilken anhållan Borgerskapets äldste Underdånigst åberopat den alltmer tilltagande
fattigdomen bland stadens handtvcrksidkande borgerskap samt det bekymmersamma
förhållande, att för de många utfattiga, sjuklige och ålderstigne personer, gom uti
ofvannåmnde välgörenhets-inrättning voro inhyste, kunde i anseende till bristande till—
Bilt. lill B. St. Fröt. 1863 åf 1854. 1 Sami. 1 Afd. 10 Hifft. 2
10 Kongl. Mnj:ts Nöd. Proposition, N:o 36
gångar, något understöd icke i vidsträcktare mån meddelas, än att endast bonings
55
O 7 ö ~
rum och vedbrand dem bereddes.
Då uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Upsala län, jemte tillkännagifvande, att ifrågavarande dana-arfsmedel, i följd af
ofvanberörde laga kraftvunna beslut, numera blifvit i länets ränteri behörigen levererade,
jemväl för sin del, enär omförmälda Gubb- och EnUehus-inrättning vore en
välgörenhets-stiftelse för ålderstegne, fattige borgare och borgare-enkor, den nu
gjorda ansökningen understödt; vill Kongl. Maj:t härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer,
att Kronans rätt till ifrågavarande dana-arf må, till förmån för Upsala stads
Borgerskaps Gubb- och Enkchus-inrättning, eftergifvas, dock med det af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande föreslagna villkor, att beloppet af berörde dana-arfsmedel
skall utgöra ett stående, nämnde inrättning tillhörande, kapital, hvaraf endast räntan
må årligen användas, till de å inrättningen varande personers underhåll.
De denna fråga rörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; och Kongl. Maj:t för—
blifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 36. II
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Haus Majrt
Konungen i närvaro af H. K. 11 Kronprinsen uti Stats-Hudet
a Stockholms Slott den 29 December 1833.
Närvarande Slats-Råds-lcdamöter:
Hans Excellens, Justiiire-Statsministcrn, Herr Grefve Sparre•,
Hans Excellens, Stals-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Frih. Stjerneld,
S'.ais Håden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
G ripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-Rådet Hr Friherre Palmstjerna, uppläste
i underdånighet till justeiing ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt Nådigt
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående eftergift till fömån för Upsala Stads Borgerskap» Gubb- och Enkchujsinrättnmg
af Kronans rätt till dana-arf efter enkan Charlotta Elisabeth Bång och
jungfrun Christina Lundström;
Och behagade Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befallde, att, i enlighet dermed, Nådig Proposition skulle till Rikets
Ständer expedieras.
Ex protocollo.
C. F. Smerling.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 37.
N:o 37.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Jan. 1854, kl, 1 e. m.
Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
åtskilliga förändringar uti Tulltaxan; Gifven
Stockholms Slott den 23 December 1833.
Tull-lagstiftningens inverkan på landets näringar och nå stats-inkomsternc.
gör alltid denna gren af stats-hushållningen till ett vigt igt föremål för Kongl. Maj .is
omsorger och för Rikets Ständers öfverläggningar. Nödvändigheten alt lämpa de
grundsatser, hvarpå denna lagstiftning bör hvila, efter så väl de inom Riket redan
förhanden varande förhållanden,. som efter de handelsförbindelser, hvilka förefinnas
med andra länder och efter den utveckling industrien i allmänhet vunnit i bredd med
tidens fortgående nya uppfinningar och upptäckter, föranleder Kongl. Majit att meddela
Rikets Ständer förslag till de åtskilliga förändringar uti den vid scdnaste riksdag
beslutade Tulltaxa, hvilka Kongl. Majit anser böra vidtagas. Härvid har Kongl. Majit
i afseende på införselstullcn egentligast afsett lättnad för de näringsgrenar, som deraf
företrädesvis äro uti behof, samt stadgandet af sådana tullbestämmelser, sorn kunna
förebygga de flesta auleduingar till beviljande af undantag från författningarnes
allmänna föreskrifter. ,
För industriens, handelns och näringarnes bestånd, fortfarande förkofran och
tillväxande förmåga att befordra det allmänna välståndet, måste näringsidkarens och
Kungl. Majds Naii. Skrifvelse, N:o 37. 13
ilen handlandes uti rörelsen nedlagda eller nedläggande betydliga förlager och mångåriga
arbete, vara betryggade mot hastiga omvexlingar uti tull-lagstiftningen och förvissade
om ali den stadga oell säkerhet härutinnan, som genom allmänna lagstiftningen
kan och bör åstadkommas. För beredande af en sådan säkerhet, så mycket angelägnare
alt ernå, om en öfvergång från hittills följda, mera prohibitiva grundsatser
till en större handelsfrihet skall bära deraf förväntade frukter, vill Kongl. Maj:t, uti
särskild Nådig Proposition af denna dag, till Rikets Ständer afgifva det förslag, som
Kongl. Majrt anser uti förenämnde afseende nödigt.
Då Kongl. Majrt i öfrigt för det närvarande inskränker sig trll framställning
endast af vissa frågor, rörande sådana förändringar uti tullstadganderne, som af andra
åtgärder äro mera oberoende, vill Kongl. Maj:t likväl derjemte till Rikets Ständer
öfverlemna att äfven för sådana varor, som äro till införsel förbudna, uppgifva
dc eventuella tullsatser, hvilka Rikets Ständer skulle anse lämpliga, i händelse Kongl.
Majit, genom inträffande omständigheter, funne sig föranlåten att, för beredande af
väsendtliga fördelar för landet i det hela eller för någon särskild näringsgren,
antingen såsom följd af handelstraktat med främmande Magt eller eljest, borttaga
en eller annan för buds-bestämmelse.
Beträffande sådana förnödenheter, som ingå uti de för hvar oeh en dagliga
bchofven, anser Kongl. 31 aj:t:
att införselstullen på koksalt ej bör öfverstiga 18 sk. pr tuolja;
att införselstullen på smör bör nedsättas från 1 r.dr 16 sk. pr '■£, till 1 r:dr;
att införselstullen på ost bör nedsättas från 1 r:dr 12 sk. pr £ till 1 r:dr;
att införselstullen på kött, saltadt, bör bestämmas till 8 sk. pr £, odft på kött, alla
audra slag, till 20 sk. pr £•,
att införselstullen på ättika bör nedsättas från 6 sk. pr kanna till 2 sk. 8 rst;
att införselstullen på ved ej bör utgöra mera än för ek och bok 18 sk. pr famn,
för björk 12 sk., samt för andra slag 8 sk.
Bland de rudimatcrier, som införtullas under rubriken hudar och skinn, förekommer
va/saltade hudar, å hvilka införseltullen i anseende till deras större vigt
men i öfrigt goda beskaffenhet, synes böta nedsättas till 8 rst. pr
14 Kongl. Maj:fs Nild. Skrifvelse, X.-o 37.
Don nedsättning uti införsels-afgifien för af Svensk man från utrikes ort inköpt
fartyg, hvilken Kongl. Maj:t lien 11 nästlidne Juni beslöt, afscr en öfvergång
till ytterligare minskning af lie afgifter, hvilka utgjort hinder för sådana inköp, —-  en åtgärd, sorn för våra skeppsvarf icke kan blifva menlig, enär erfarenheten visat
alt till och med detta år 46 st. Svenska fartyg af sammanlagdt 3,926 lästers drägtighet
blifvit till utlänningen försålde. Närvarande forhållanden uti andra länder och
ändra verldsdelar hafva uppdrifvit frakterne till en förut osedd höjd, hvarigenom utförseln
af våra tyngre och i förhållande dertill mindre värdefulla varor är försvårad,
så att en betydlig del deraf qvarligger uti våra hamnar öfver vintern. Våra skeppsvarf
medhinna ej att bygga fartyg nog skyndsamt eller i tillräcklig mängd för att
fylla bristen; och har Kongl. Majit funnit Sig af dessa skäl åter böra fästa uppmärksamhet
på detta angelägna ämne. Kongl. Majit, som ej anser nedsättningen
uti afgifter böra utsträckas till jcrnfartyg eller ångfartyg, föreslår att tullafgifter—
ne vid införsel af fartyg af trä utaf 50 lauters drägtighet elter derutöfver, seglande
med tillbehör, från .utfällning af Svensk man inköpt, må blifva 5 procent af bevisliga
försäljnings-priset, styrkt genom auktions-protokoll eller vederbörligt embets-betyg.
Tillbehören, hvilka ej må öfverstiga behofvet efter fartygets byggnad, äro,
så länge de förblifva uti samma lärtygs bruk, icke underkastade vidare tullbehandling.
Fartyg under 50 läster må på enahanda vilkor få införas mot afgift af 10
proeent. Fartyg och båtar, alla andra, må bibehållas vid nuvarande afgift af 25 procent.
Bland skepps-inventarier hafva ketting ar numera blifvit en af de vigtigare
delarne och ehuruväl tillverkning deraf eger rum inom riket, så är denna tillverkning
likväl ej tillräcklig för hela vår handelsflotta, hvarföre fartygen till stor del dermed
förses på utrikes platser.
Kongl. Majit anser nedsättning af tull-afgifterne å alla dimensioner under 1|
tum böra Ske till 2 r:dr pr skeppund, så mycket mindre dervid befarande någon
förlust för inhemska industrien, sora. af denna redan tillverkas kettingur af större
/
tjocklek, ehuru tullen derå ej utgör mer än 1 r:dr 24 sk. pr skeppund.
Den höga iuförsel-afgifteu på skeppsknän, 15 r:dr pr skeppund, har för anlédt
ansökning om undantag från författningarne i detta afsoende, äfvensom i afseende
på införseln af så kalladt rundjern till skeppsbyggnads-behof; och då dylika
undantag, så vidt ske kan, böra undvikas, samt tullsatsen synes vara långt högre
Kongl. 31aj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 37. 13
lin nödigt är för bibehållande af det skydd, som erfordras för våra näringsidkare, helst
införsels-a,fgifVen pä, det inom riket likaledes tillveikade och nied fördel bedrifna,
smidet af vinkare ej öfverstiger en tredjedel af det nyssnämndas belopp, så anser
Kongl. Maj:!, ali införsels-afgiflen på de för skeppsbyggnad< ns behof erforderliga
draggar, raderjern, skepp sk nan samt spant- och rtmd-jern, lämpligen kunna bestämmas
till enahanda belopp som för ankare eller till 5 r:dr pr skeppund, samt att dessa
rubriker måtte i Tulltaxan sammanföras.
I sammanhang härmed och då Kong I. Majit vid flera tillfällen funnit Sig böra
lemna särskildt tillstånd till införande af sådan jernplåt, som nu är till införsel
förbuden, vid hvilka tillfällen det visat sig, alt inhemska tifverkningen af jernplåt ej
svarar mot be hofve t, men dylika undantag från Pörlättningarne hvaiken tillfredsställa
den etie eller den andre industri-idkaren, anser Kongl. Majit att införsel härafbör
allmänt tillåtas mot en sådan tull, ait. de, hvilka uti den inhemska tillverkningen
nedlagt betydliga förlager, icke finna skäl att klaga öfver förbiseende af deras fördelar.
Kongl. Majit anser införsel utaf all oföilcnt jernplåt böra vara tillåten mot en
tullafgift af 6 rtdr 32 sk. pr skeppund.
Nuvarande allmänna införsels-afgiften för redskap och tnachinerier, 25 för
htindradet af värdet, är hinderlig för industri-idkarne och torde skäligen kunna betydligt
nedsättas, utan olägenhet för machin—verkstaderne, såvida dessa ej genom
ofta förekommande undantag från allmänt gällande föreskrifter sättas ur stånd att
beräkna beholvet af arbetare, förlag m. m. Härvid förekommer emedleitid, att då
matcrialerne för jern-industrien här uti riket äro dyiare än t. ex. uti Stora Brittannien,
men daglönerne deremot mindre höga, så mäste de machiner, hvilka liro gröfre
och tyngre oell till hvilkas förfärdigande eifordras mer af materialcrna, men mindre
handarbete, i förhållande till verkliga värdet beläggas med högre tull an de finare
och lättare, så vidt de inom riket tillverkas.
Till följe häraf böra såväl andra tullbestämmelser för redskap och tnachinerier
stadgas, som ny redaktion af 13 § uti tulliaxe-underrättelserna uppställas. I förra
afseendet anser Kong!. Majit
att för redskap oell tnachinerier, finare och mera sammansatta, såsom spinnoch
kard-machiner, mekaniska väfstolar, appreteriiigs-ntachiner och dylika af ännu
16 Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse, N:o 37.
finare beskaffenhet för fabriks- och närings-idkares behof, i tulltaxan ej särskildt upptagna,
må bestämmas en införselstull af 10 procent utaf värdet; samt
att för gröfre, andra slag, i tulltaxan ej särskildt nämnde, bör bestämmas en utförselstull
af 15 procent utaf värdet; äfvensom
att 13 § af tulltaxe-underrättelserna bör erhålla följande lydelse:
l:o Vårt och Rikets Kommersekollegium eger att, efter pröfning af bchofvet,
då giltiga skäl förefimias, på derom i hvarje särskildt fall af vederbörande gjord
ansökning, lemna tillåtelse till:
af tullfri införsel af machin, machinevi eller redskap, hvaraf förut intet jcmförligt
slag uti riket finnes, är i bruk eller här tillverkas; af mrttprof i så ringa quantitet
att det ej kan till verklig förbrukning användas; af madell, införskrifven af
inhemsk slöjdidkare, som åstadkommer likartad tillverkning, dock ej för honom
mera än en af hvarje slag; klädespersedlar, guldnipper och silfverprydnader
dock undantagna;
h) införsel emot 5 för hundradel af värdet, utaf redskap, machineri, eller verktyg,
som erfordras för ordnandet af en ny fabriks-auläggnings behöriga gång
och som alldeles icke, eller ej till full godhet inom riket tillverkas, eller icke
inom lämplig tid här kan erhållas, samt med villkor att fabriks-egaren inom
ett års förlopp sig af tillståndet begagnar; äfvensom under enahanda förhållanden
och villkor af gröfre smidda machindelar, såsom axlar, vefvar rn. fl.
utaf mer än ett skeppunds vigt pr stycke;
<c) införsel, mot 32 sk. pr skeppund, utaf den quantitet tackjern, som vid'fiuare
mekaniskt verkstadsgjuteri kan prof vas, vara nödig för tillverkuingarnes
fullkomnande;
2:o lika med nuvarande tredje momentet;
3;° „ „ „ fjerde „
v yy femte
Då införsel af lin för segelduks-tillverkning är, efter pröfning af Kommersekollegium,
tillåten mot en lägre tull af 8 sk. pr lispund för ohäckladt och 16 för
häckladt, synes enahanda lättnad böra medgifvas för det lin, som erfordras till mekaniska
finspinneriers behof. Såsom vilkor dervid bör likväl fästas åliggandet för
spin
-
I
Kongl. Majlis And. Skrifvelse, A:o 37. 17
spinncri-cgaren, att, inom ett år efter införseln, uti Kommers-kollegium förete bevis,
att en motsvarande tillverkning egt rum.
Till lättnad för den finare linneväfnads-industrien, och då tillgångar af dervid
behöflig!, på tillfyllestgörande sätt blekt, lin-garn icke motsvarar behofvet, anser
Kongl. Maj:t att Ungarn, blekt och ofärgadt, otvinnadt, machin-spunnet, af n:o 50 eller
derutöfver, bör få införas mot en tnllafgift af 12 sk. per skålpund.
För näringarnes behof anser Kongl. Maj:t, att införsels-tullafgifterne på färger
och för g ning sömnen böra nedsättas sålunda, att de, hvilka uti nuvarande Tulltaxa
diaga en mil af 3 eller 4 r:st. per skålpund, nedsättas till 2 r:st.; de, hvilka
nu draga en tull af (i r:st. per skålpund, nedsättas till 4 r:st., med undantag af raspad
eller malen Feli nbock eller andra färgträdslag, l>.\ilka bibehållas vid nuvarande
afgifter; a 11 de, hvilka draga 1 sk. per skålpund nedsattas till 8 r:st.; Cochemlle nedså
tes till 8 sk. per skålpund; Indigo nedsättes till 2 sk. per skålpund; Spanskgröna
nedsättes till 2 sk.; Blyhvitt nedsättes till 1 sk. 4 i:st., likasom Zinkhvitt, Crerozerhvilt
och dermed jemförliga; att af andra slag ej specificerade, jordfärgerna och de
dermed jemförliga nedsättas till 2 r:st. per skålpund; att, i sammanhang härmed,Salmiak,
Galläpplen, Blysocker, Gummi alla slag och Vinsten nedsättas till 8 r:st. per
skålpund; att tullen på Antimonium, Borax, Fernissa, Folier och Kardläder nedsättes
till hälften mot den nuvarande, och den på Slipstenar tiH likhet med Bryn- och
Olje-stenar.
Det från såväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti Westerbottens län, sorn
| från Hushållnings-sällskapet uti Westei-Norrlands län, äfvensom från enskilde per
soner
uti de norra länen, underdånigst anmälda förhållande, att den yngre, ännu ej
fullmogna skogen till en förvånande mängd fälles för utskeppning, och att detäratt
befara, att det nordliga kustlandet uti eu icke aflägsen framtid skall blifva blottadi
på skog, som likväl utgör invånarnes enda tillgång under sådana, ej sällan återkommande,
år, då felslagen skörd inträffat, anser Kongl. Maj;t böra föranleda till en förändring
uti utförsels-tullen på sparrar af mindre dimensioner; en åtgärd, hvilken i
Bih. till 11. St. Prot. 1853 § 1854. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3
18 Kon yl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 37.
det längsta bordt undvikas, men som blir nödig då den enskilda omtankan, icke förmår
att åt framtiden bevara de tillgångar, hvilka för kommande slägten äro oundgängliga.
Såväl de höga prisen på trävaror, som den omständigheten, att eganderätten
till stora skogbevuxna landsträckor uti trorra orterna ännu, innan skiftesverket
hunnit fullbordas, är oviss, bidraga för närvarande till den öfverklagade öfverdrifva
skogsafverkningeu, hvars betydenhet jemväl bevisas deraf, att under åren 1851
och 1852 hafva från de norra harn aarne utskeppats 251,697 st. sparrar under 8 tums
tjocklek. Efter all sannolikhet öfverstiger det i år till utskeppning fällda antal af
dylika yngre träd mycket hvarje af de föregående årens, enär vid September månads
utgång 133,988 sådana redan voro utskeppade, och kändt är, att en ganska
betydlig del ännu är qvarliggaude af brist på fartyg. Såvida närvarande förhållande
får fortfara, är all anledning att denna utskeppning skall oförminskadt fortgå, så
länge tillgänglig skog finnes qvar. Emedlertid borttagas härigenom på förhand do
träd, hvilka såsom mogna skulle lemna riket långt större vinst, och, hvad som är
ännu betänkligare, landet blottas på ett för dess bebyggares välstånd och trefnad
nödvändigt naturalster, som, en gång borta, ej på sekel återvexer. Förbud mot all
utförsel af ifrågavarande slag, som af Hushållnings-sällskapet i Wester-norrlands
samt af Kong). Majtts Befallningshafvande, äfvensom af enskilde bruks- och sågverks-egare,
i Westerbottens län yrkats, finner Koagl. Majrt olämpligt; hvaremot blott
några få skillingars tillökning i utförselstull ej synes vara tillfyllestgörande för de
mindre dimensionerna. En betydlig förhöjning uti utförsels-afgiften är, i Kongl.
Majtts tanka, nödig, och i sådant afseende vill Kongl. Majttffästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på angelägenheten att häremot vidtaga nödiga mått och steg, och
föreslår i denna afsigt följande ändringar uti nuvarande Tull-taxas bestämmelser,
rörande utförsels-tullen på trävaror, nemligen:
l:o Såsom timmer anses blott de stockar, hvilka hafva minst 10 tums diameter
i lilländan;
2:o rubriken tillhugget timmer, ej specificeradt, utgår ur Tull-taxan ;
3:o Sparrar af 7 tums tjocklek midtpå och derunder beläggas, från och med
år 1855, med en utförsels-afgift af 32 sk. per stycke;
af tjocklek midtpå öfver 7 tum, men mindre an 8, från samma tid, med en
afgift af 16 sk. per stycke;
Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, N:o 37. 19
alla tillhuggna eller sågade trävaror, sorn hafva mer än 3‘ tums tjocklek, anses såsom
spanar eller bjelkar, de må för öfrigt ega hvad bredd som helst. Äro på dessa
bredden och tjockleken olika, sammanräknas båda, och hälften deraf utgör det mått,
hvartill tjockleken antagcs i och för tullbehandling. Hundstockar samt sådane, hvilkas
sidor mot hvarandra icke bilda räta vinklar, mätas efter omkretsen midtpå oeh
beräknas •§• deraf såsom det mått, hvartill tjockleken antages i och för tullbehandling.
Då Kongl. Maj:t funnit skäl att uti flera särskilda fall tillåta utförsel af kasserade,
söndersågade kanoner, och af gammal, brukad marinmelatt, mot nedsatt tull,
är det lämpligast, att tillåtelsen dertill blir allmän, på det att undantag från författningarne
icke må behöfva sökas eller medgifvas. Af sistnämnde skäl anser Kongl.
Maj:t, att uti tulistadganderia, rörande kopparskrot eiler gammal brukad koppar samt
kopparaska, metallskrot, äfvensom jernskrot, smidt eller valsadt, ändring bör ega
rum, så att utförscls-afgiftcn å kopparskrot eller gammal och brakad koppar samt
kopparaska, metallskrot och gammal brukad metall, sammansatt, alla slag, må nedsättas
från 16 r:dr 32 sk. per skeppund till 1 r:dr 32 sk.; att utförsels-afgiften på
kasserade kanoner och mörsare, söndersågade, samt bomber och leidor, äfvensom pä
jernskrot, smidt eller valsadt, må nedsättas från 2 r:dr per skeppund till 24 sk., äfvensom
att såsom skroljern, med lika tullafgift, må utföras afhuggna stång jernsändar,
under iakttagande att de försändas i packlår med påteckning skrotjern.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C; O. Palmstjerna.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 37.
Utdrag af Protokollet öfver blandade Civil- och Finans-ärenden, Håltet
inför Hans Maj:t Konungen i närvaro af H K. II. Kronprinsen,
uti Stats-Rådet ä Stockholms Slott, den li6 December
1853.
Närvarande Stats-Råds Ledamöter:
Hans Excellens,. Herr Justitia:-Statsministern, Grefve Sparre,.
Hans Excellens, Herr Siats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palmstjerna,.
Fåhreeus■,
Wallensteen■,
Gripenstedt,
Grefve Märner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Chefen för Finans-departementet, Stats-Rådet,. Herr Friherre Palmstjerna,,
samfäldt med Chefen förCivil-departementet, Stats-Rådet Fåhraeus, föredrog i underdånighet:
-
Chefen för Finans-departementet, Stats-Rådet, Herr Friherre Palmstjerna af—
gaf i underdånighet följande yttrande:
“Sednare tiders uppfinningar hafva uti så väsendtlig mån förändrat komuni—
kationsmedlen de skiljda länderna emellan, att handelns gång och i sammanhang dermed
stående förhållanden måste, uti florfalldiga afseenden, taga en annan riktning,
än den förut varande. Fastän Sveriges, genom aflägsenheten från verldshandelns
medelpunkter och genom klimatets stränghet, mera frånskiljda ställning medför en
egen och mot de flesta länder elika belägenhet, verkar likväl tidens förändrade skick
i betydlig mån äfven uppå våra. handels- och industriella, förbindelser, på ett sätt,.
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse, N:o 37. 21
som ej kunnat undgå att väcka uppmärksamhet och blifva föremål för al/varligt betraktande.
I följd af sålunda förändrade omständigheter torde andra åtgärder,.än der
hvilka under en förut gången tid egt rum, jemväl har böra uti både ett och annat hänseende
vidtagas, rörande så val våra förbindelser med främmande länder,, som våra
inre ekonomiska angelägenheter, och till följd deraf jemväl uti tull-lagstiftningen. Men
det samband, hvaruti samhällets lagar och föifattningar stå till hvarandra, bjuder en
varsamhet vid sådane åtgärders verkställande, hvilken ej får lemnäs ur sigte, vid
äfventyr att medföra de förlamande följder, hvaraf fäderneslandet under ett för flut—
tet tidehvarf haft sin märkbara känning. En stor del af våra näringars framgång beror
på vissheten, att tull-lagstiftningen icke utan mogen pröfning undergår hastiga
omvexlingatpå vissheten härom, hkasom på förlitandet lili kreditlagarnes ändamålsenlighet
samt den civila lagskipningens rättvisa och behöriga gång, beror närings-idkarens
och den handlandes trygghet, att utan tvekan våga uti sinrrörelse nedlägga
de stora kapitaler, som erfordras, för att på ett tillfredställande sätt kunna sköta sitt
vrke och motsvara allmänhetens rättmätiga anspråk. Då nu emellertid lagstiftningen
uti nyssnämnda hänseenden icke lemnar så fullt tillfredsställande garantier, som
ensidigt vore, anser jag att uti närvarande ögonblick, och intilldess de allmänna lagstadgandena
blifvit lämpade efter den erfarenhet, som sednare tider medfört, icke
några så hufvudsakliga, på våra näringars tillstånd omedelbarligen inverkande, förändringar
uti nu gällande tuilstadganden böra ifrågasättas, som borttagandet af nuvarande
förbuden mot in- och utförsel af vissa varor skulle medföra. Men, i anledning
af de här förut underdånigst anmälda skrifter,, rörande utvidgade handelsfriheter,
revision af tulltaxan m. m., tillstyrker jag underdånigt, att Eders Kongl. Majit
täcktes till Rikets Ständer göra Nådig framställning om skälig förminskning uti tull—
afgifterna, dels i allmänhet på en del för uäringarne nödige råämnen och materialier,
hvilka icke inom riket alstras, eller som icke här beredas af den beskaffenhet eller
till den myckenhet, sorn e* fordras, dels för några förnödenheter, hvilka ingå uti de
dagliga bchofven för hvar och en, och af hvilken nedsättning icke någon näringsgren
eller näringsidkare kan lida, samt dessutom till öfvervägande upptaga några
särskilda förhållanden, sorn. i min tanke, påkalla rättelse uti tulltaxan.'4
”1 öfverensstämmelse härmed föreslår jag underdånigst, att, Eders Kongl. Majit
täcktes meddela Rikets Ständer så väl de skäl, hvilka föranleda Eders Kongl. Majit att
22 Kongl. Maj:ls Nåd. Ski i frelse, N:o 37
annu hufvudsakligen bibehålla det system, som hittills varit i tull-lagstiftningen följd!,
som ock de förändringar uti tulltaxan, hvilka Eders Kongl. Majit anser böra medföra
lättnad för våra näringar och sätta dem mera i tillfälle att bestå i en täflan med
utländska tillverkningar. Finner Eders Kongl. Majit detta för godt, torde törst böra
tagas uti öfvervägande, hvilka iuförsels-afgifler, sorn för närvarande kunna anses
mest betunga näringarne.“
“I första rummet torde då böra nämnas ullen, nu belagd med en införsclsafgift
af 6 sk. pr W för den fina och 2 sk. för den grofva; hvilket i medeltal för
åren 1849 till och med 1852 inbringat Statsverket en årlig inkomst af 135,361 Ridr
B.ko. Denna summa utgör således en ej obetydlig beskattning på yllevarutillverkningen
och en af de omständigheter, hvilka försvåra våra yllefabrikers täflan med
de utländska fabrikaterne, äfven för den inhemska förbrukningen. Men enär icke
obetydliga uppoffringar för ullproduktionens befrämjaude skett, och en nedsättning
af tullen på denna vara kan anses såsom en åtgärd i motsatt riktning, hvilken torde
vara mindre lämplig, så länge, för en obestämd tid, förbudet qvarstår mot införseln
af vissa yllevaror, och detta förbud anses såsom ett fördelaktigt monopolium för yllefabrikanterne,
torde förändring uti tullen på ull svårligen af Eders Kongl. Majit nu
böra ifrågasättas.44
“Dernäst torde afgifterna på Lin och Lingarn, såsom nödiga materialer för
linneväfuads-industrien böra tagas under skärskådande. Hvad linet angår, så är det
en i alla landsorter odlad växt, som för vissa orter utgör en hufvudsaklig inkomstkälla,
och bör inom Riket kunna framalstras i tillräcklig mängd för alla våra behof.
Införseln deraf har också inskränkt sig till omkring 5000 £ årligen, och om afgifterna
på andra jordbrukets alster icke förändras, torde jemväl införselsafgifterna på linet
i allmänhet böra qvarstå sådane de äro. Men enär en särskild mindre tullafgift
ledan är bestämd för lin, som till segcldukstillverkning skall användas, och hvilken
genom Eders Kongl. Majits Nådiga beslut af den II sistlidne Juni är bestämd för
ohäckladt lin till 8 sk. pr lispund, torde en till enahanda belopp nedsatt tull böra
medgifvas för lin, som till mekaniskt linspinneris eget behof med Kommers-kollegii
tillstånd införskrifves, och mot vilkor att spinneriegare!) inom ett år efter införseln uti
Kollegium företer bevis att motsvarande tillverkning af garn egt rum. Med lingarnet är
åter förhållandet så tillvida olika, att inom Riket ej finnes tillräckligt antal spinneri
-
Kongl. Maj:!s Nåd. Skrifvelse^ N:o 37. 23
cr af lingarn, ej heller beredcs linet här så. att det annat än undantagsvis är bcgagneligt
till machinspinning af de finare nuinrorna af garnet. Blekningen af Ungarn
är också en konst, som ännu ej är rätt förstådd, åtminstone ej fullt ändamålsenligt
verkställd uti riket. Slen machinspunnet och fullkomligen blekt lingarn är
nödigt för duktygsväfnaden, och införseln deraf, till en viss finhet, kan icke skada
vår egen husslöjd, sorn ingalunda förmår åstadkomma garn till detta behof, hvarken
till riktig hvithet eller tillräcklig mängd. N:o 50 af sådant lingarn säljes här nu till
vidpass 2 r:dr b:ko pr skålpund; en tull af 12 sk. b:ko pr skålpund torde utgöra
vid pass 20 proeent af ursprungliga värdet ; och på dessa anförda skäl tillstyrker
jag underdånigst att Eders Kongl. Maj;t täcktes uti Sin Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer upptaga Ungarn, blekt och ofärgadt, otvinnadt, machinspunnet, af n:o
50 eller derutöfver, till en införsels-afgift af 12 sk. pr skålpund. Att tvinnadt och
fargadt. qvarstår vid nuvarande tull synes medföra nog stor skillnad mot det otvinnade;
men sorn dessa slag ej äro nödvändiga för våra väfvericr, är intet serdeles
skäl för handen att förändra stadgandena derom.”
„För näringarnes behof anser jag mig jemväl böra tillstyrka att införsels-afgifterna
på fiitger och färgningsämnen må nedsättas sålunda: att de, hvilka uti nuvarande
tulltaxa draga en tull af 3 eller 4 r:st pr skålpund, nedsättas till 2 r:st;de,
hvilka nu draga en tull af 6 rist pr skålpund, nedsättas till 4 rist, med undantag af
raspad eller malen fernbock eller andre färgträdsslag, som bibehållas vid nuvarande
afgifter; att de, hvilka draga 1 sk. pr skålpund, nedsättas tilt 8 rist; cochenill
nedsättes till 8 sk. pr skålpund; indigo nedsättcs till 2 sk. pr skålpund; att spanskgröna
ncdsältes till 2 sk.; att blyhvitt nedsättcs till 1 sk. 4 r:st pr skålpund, likasom
zinkhvitt, eremzerhvitt och dermed jemför ige; att af andra slag, ej specificerade,
jordfärgcrne och de dermed jemförliga, i edsättas till 2 rist pr skålpund; att i
sammanhang härmed salmiak, galläpplen, blysocker, gummi, alla slag, vinsten, nedsättes
till 8 rist pr skålpund; att tullen på antimonium, borax, fernissa, folier och
kardläder nedsättes till hälften mot den nuvarande, och den på slips'enar till likhet
med bryn- och olje-stenar.„
„De till näringarnes bedrifvande erforderliga machiner kunna visserligen tillverkas
inom riket, men här befintliga machinverkstäder hafva hvarken den utvidgning
eller de förlag, som äro nödige för att, så skyndsamt som oftast önskas, åstad
-
24 Kongl. Maj:1s X/it! Sinifreine, Aro 37.
komma större beställningar af finare machinerier iil! sådane anläggningar. som t. ex.
bomullsspinnerier. Antalet af dessa sistnämnde inrättningar synes väl numera vara
tillräckligt för våra behof och önskvärd! är ej alt har befordra tillkomsten af en försvagad
fabriksbefölkiiing; men tid efter annan förekommer anläggning af jemväl andra
verk, hvartill erfordras snar tillgång på ett vidlyftigare machineri, hvaraf svårligen
allt kail inom behöflig tid vid nu befintliga maohinverkstäd'*r uti riket tillverkas.
Ehuruväl jernindustrien i alla dess utgreningar är bland dem, hvilka synas mig företrädesvis
böra uppmuntras, torde likväl af förenämnde skal för det närvarande uti
tnllbestäinmelserna ännu böra bibehållas någon lättnad vid införskrifning utrikes ifrån
af machinericr tiil nya fabriksanläggningar, lika sorn nödigt är att nya uppfinningar
och förut härstädes okända machiner samt afven modeller och varuprof få tubfritt
införas. I öfrigt anser jag att undantag från erläggandet af i allmänhet bestämda
tullafgifter blott vid utomordentliga tillfallen bör medgifvas, hvaremot dessa afgifter
böra vara så afpassade, att de icke lägga alltför stora svårigheter i vägen för den,
som vill förse sig mod för sin närings bedrifvande nödig machin från utrikes ort.
Nuvarande allmänna införsels-afgiften för redskap och machinerier, 25 för hundradet
af värdet, förekommer allt för hög och torde skäligen kunna betydligt nedsättas utan
olägenhet för machin verkst äderne, såvida dessa ej, genom ständiga undantag från allmänt
tillämpliga föreskrifter, sättas ur stånd a*tt beräkna behofvet af arbetare, förlag
m. m. Härvid förekommer emedlertid, att, då matcriulcrna för jernindustrien här uti
riket äro dyrare, än uti t. ex. Stora Britaunien, men daglönerna deremot mindre höga
så måste de machiner, hvilka äro gröfre och tyngre, och till hvilkas förfärdigande
erfordras mera af materialierna, men mindre handarbete, i förhållande till verkliga
värdet beläggas med högre tull, än de finare och lättare, så vidt de inom riket tillverkas.
Utur denna synpunkt har jemväl Kommers-kollegium uti sitt utlåtande och
särskildt Presidenten Skogman sett förhållandet, ehuruväl de tullsatser, som af herr
presidenten föreslås, i min tanke, icke uppfylla det ändamål, som bör åsyftas. I
öfverensstämmelse härmed tillstyrker jag undcrdåuigst, att, uti den till Rikets Ständer
afgående Nådiga skrifvelsen, måtte intagas så väl andra tullbestämmelser för
redskap och machinerier, sorn ny redaktion af § 13 af tulltaxe-undcrrältelserne. I
förra afseendet tillstyrkes underdåQigst, att för redskap och machinerier, finare och
mera
*
Kongl. Maj:te flad. Skrifvelse, N:o 37. 25
mera sammansatta, såsom spinn- och kardmachiner, mekaniska väfstolar, aproterings-machiner
och dylika af ännu 'finare beskaffenhet, för fabriks- eeh närings-idkares
behof, i tulltaxan ej särskildt upptagne, må bestämmas en införsels-tull af 10
procent af värdet-; samt att för gröfre, andra slag, i tulltaxan ej särskildt nämnde,
hör bestämmas en införsels-tull af 15 procent af värdet, äfvensom att § 13 af tulltaxa-underrättelserna
bör erhålla följande lydelse:
l:o. Vårt och Rikets Kommerse-kollegium eger, att, efter pröfning af behofvet,
då giltiga skäl förefinnas, på derom i hvart särskildt fall, af
vederbörande gjord ansökning, lenina tillåtelse till:
m) tullfri införsel af mackin, mactrineri eller redskap, hvaraf förut intet jemförlig^
slag uti riket finnes, är i bruk eller här tillverkats; af mruprof i
så ringa qvantitet, att det ej kan till verklig förbrukning användas; af
modell, iwförskrifven af inhemsk slöjdidkare, som åstadkommer likartad
tillverkning, dock ej för honom mera än en af hvarje slag; klädespersedlar,
guldnipper och silfverprydnader dock undantagne;
h) införsel emot 5 för hundradel af värdet: utaf redskap, machineri eller
verktyg, sorn erfordras för ordnandet af en ny fabriks-anläggnings behöriga
gång och sorn alldeles icke eller ej till full godhet inom riket tillverkas
eller ieke -inom lämplig tid här kan erhållas, samt med vilkor, att
fabriksegare^ inom ett års förlopp sig af tillståndet begagnar; äfvensom,
under enahanda förhållanden och vilkor, af gröfre smidda maehindelar, såsom
axlar, vefvar m. fl. utaf mera än ett skeppunds vigt, stycket;
<c) införsel mot 32 sk. b:ko per skeppund utaf den qvantitet tackjern, SOOT
vid finare mekaniskt verkstadsgjuteri kan profves vara nödvändig för till—
verkuingarnes fullkomnande:
2:o lika med nuvarande tredje momentet
3:o „ „ „ fjerde „
4:o „ „ „ femte „
Hvad angår förnödenheterna för hvars och ens dagliga beho^ tillstyrker jag
underdånigst det, Kongl. Maj:t täcktas till Rikets StändeT hemställa:
Bih. UR R. SL Fröt. 4853 £ 1854. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Haft. 4
26 Kongl N5d. Skrifvelse, N:o 37.
att införsels-tullen på koksalt må förminskas från 36 skillingar tunnan till 18
skillingar;
att införsels-tullen på smör må nedsättas, från 1 r:dr 16 sk. per lispund, till 1
r:dr b:ko;
att införsels-tullen på ost må nedsättas, från 1 r:dr 12 sk. per lispund, till 1
r.dr b:ko;
att införsels-tullen på kött, saltadt, må bestämmas till 8 sk. b:ko per lispund och
på kött, alla andra slag, till 20 skillingar per lispund;
att införsels-tullen på ättika må nedsättas, från 6 skillingar b:ko per kanna, till
2 skillingar 8 r:st bko;
att införsels-tullen på ved må nedsättas, för ek och bok till 18 sk. b:ko, för björk
till 12 sk. per famn, samt för andra slag till 8 skillingar.*
“Hvad beträffar tull-afgifterne på andra landtmannavaror, anser jag mig ej
böra deruti föreslå någon förändring, dels emedan det alltid beror af Eders Kongl.
Maj:t att vidtaga denna åtgärd, om och när sådant pröfvas nödigt, dels ock derföre,
att. hvad spanraål angar, tidpunkten vore alltför illa vald, då inskränkning uti bränrinsbränningen
nu åsyftas och genomgripande åtgärder i detta afseende äro i fråga.*
“Bland de rudimaterier, som införtullas under rubriken hudar och skinn, förekommer
jemväl våtsaltade hudar, hvilkas vigt är dubbel mot de torras. Då emedlertid
upplyst är, att af dessa våtsaltade hudar beredes det bästa sullädret, synes
skäl vara, att tullen härå nedsättes, i förhållande till de öfriga slagen, och anser jag
mig böra underdånigst hemställa beloppet till 8 r:st b:ko per skålpund.*
“De af tobaksfabrikauterna uti Stockholm, Götheborg, Westerås och Mariestad,
äfvensom i Gefle och Carlskrona ingifne underdåniga ansökningar om nedsättning
af iuförsels-afgifterna på tobak anser jag mig ej kunna understödja med några
verkliga skäl. Det hufvudsakliga skälet, som af de sökande atiföres, nemligen: att
genom den i Norrige varande lägre tullen på tobaksblad förnuledes en dels oloflig,
dels loflig införsel derifrån landvågen till riket och hvilket medför skada för
de inhemska fabrikanterne och förlust för Stats-kassan, motväges utaf det förhållande,
att tullafgifien på tobaksstjelk, hvaraf snuset beredes, är| i Norrige
lika med den på tobaksklad, och således fullt så hög som den i Sverige för
denna vara stadgade afgift. Tobak är ej heller en vara, hvars förbrukning bör
uppmuntras genom nedsättning utaf en tull, hvilken för Stats-behofvet erfordras
Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 37. 27
■och snarast synes bera läggas på sådan® varor, som denna, hvilka ej äro nödvändigare
för någon, än att dess begagnande, med få undantag, helt och hållet beror
af det personliga godiyeket, smaken och varan. Skulle det i åtskilliga afseenden
önskvärda förhållande inträffa, att tuilafgifterna i de båda förenade rikena kunde bringas
till en närmare likhet, synes det långt lämpligare, att tullen på tobaksblad i
Norrige höjes, än att den i Sverige nedsättes.”
“Enär den nedsättning uti införseis-afgiften för af Svensk man från utrikes
ort inköpt fartyg, hvilken Eders Kongl. Maj:t den 11 sistkdue Juni beslöt, endast
afser detta och nästföljande år, torde nödigt vara, att denna fråga åter tages under
pröfning. Nyssnämnde åtgärd, om den äfven utsträckes till ytterligare minskning
af de afgifter, hvilka utgjort hinder mot sådaue inköp, som de förenämnde, kan för
våra skeppsvarf icke blifva menlig, enär erfarenheten visat, att till och med detta år
46 st. svenska fartyg af sammanlagdt 3,926 lästers drägtighet blifvit till utlänningen
försålde. Närvarande förhållanden uti andra länder och andra vcridsdelar hafva uppdrifvit
frakterna till en osedd höjd, och derigenom är utförseln al våra tyngre och i
förhållande dertill mindre värdefulla varor försvårad, så att en betydlig del deraf qvarligger
uti våra hamnar öfver vintern. Våra skeppsvarf medhinna ej att bygga fartyg
nog skyndsamt eller i tillräcklig mängd, för att fylla bristen, och derföre anser
jag mig nödgad att åter påkalla Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet uppå
detta angelägna ämne. För att, så vidt på styrelsen beror, afhjelpa detta missförhållande,
anser jag nödigt, att ännu ytterligare nedsatta äfgifterna för sådane seglande
fartyg af trä, som från utlänningen kunna inköpas; och då, i dylika fall, de
för fartygets förande från ort till annan nödvändiga skeppsinventarier ej kunna från
fartyget skiljas, måste äfven dessa inbegripas under den afgift, som stadgas. Med
anledning häraf anser jag mig böra underdånigst tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t
uti den nådiga skrifvelsen till Rikets Ständer, rörande tulltaxan, täcktes intaga förändrade
stadganden för införseln af fartyg och båtur, hvarigenom afses:
att fartyg af trä af 50 lästers drägtighet eller derutöfver, seglande, med tillbehör,
från utlänning, af svensk man inköpt, må få införas mot 5 procent af bevisliga
försäljningspriset, styrkt genom auktions-protokoll eller vederbörligt embetsbetyg.
Tillbehören må ej öfverstiga behofvet efter fartygets byggpad, och äro, så länge
de förblifva uti samma fartygs bruk, icke underkastade vidare tullbehandling;
28 Kongl. Maj:fs Nåd. Skrifvelse, N:o 37.
att fartyg onder 5() läster ntå på enahanda vilkor få inforas mot afgift af ffi;
procent; att fartyg och båtar, alla andra, må bibehållas vid nuvarande afgift af 25
procent.
Fartyg af jern oell ångfartyg, hvilkas byggande utgör en lefvande inhemsk
industri, ännu likväl så godt som i sin begynnelse, torde från tullnedsät!ningen tills
vidare böra uteslutas.*
“öland skepps-inventarier hafva ketti nyår numera blifvit en af de vigtigare
dalarne, och ehuruväl tillverkning deraf eger rum inom riket, så är denna tillverkning
likväl ej tillräcklig för hela vår handelsflotta, hvarföre fartygen till stor del dermed
förses på utrikes platser. Nedsättning af tull-afgifterna å alla dimensioner under
1 |:dels tum anser jag böra ske till 2 r:ér per skeppund, så mycket mindre
dervid befarande någon förlast för inhemska industrien, sorn af denna redan tillverkas
kettingar af större tjocklek, ehuru tullen derå ej utgör mer än t r:dr 24 sk. per
skeppund. Den höga införsels-afgiften på skeppskaän, 15 r:dr per skeppund, har
föranledt ansökning om undantag från författniugarne i detta afseende, äfvensom i
afseende på införsel af så kalladt rundjern till skeppsbyggnads-behof; och då dylika
undantag, så vidt ske kan, böra undvikas, samt tullsatsen synes vara långt högre än
nödigt är, för bibehållandet af det skydd, som erfordras för våra näringsidkare, helst
införsels-afgiften på det likaledes inom riket tillverkade och med fördel bedrifna smidet
af ankare, ej öfverstiger en tredjedel af det nyssnämndes belopp, så anser jag,
att införsels-afgiften på de för skeppsbyggnads-behof erforderliga draggar, roderjern,
skeppsknän samt spant- och rund-jtrn lämpligen kunde bestämmas till enahanda belopp,
som för ankare, eller till 5 r:dr per skeppund, samt att dessa rubriker måtte
sammanföras uti tulltaxan.*
“1 sammanhang härmed anser jag mig böra erinra om de flera särskilda tillstånd
Eders Kongl. Maj:t funnit sig böra lemna till införande af sådan jernplåt, som
är till införsel förbuden; och vid hvilka tillfällen det visat sig, att inhemska tillverkningen
af jernplåt ej svarar root behofvet. Enär dylika undantag från författniugarne
hvarken tillfredsställa den ena eller den andra industri-idkaren, anser jag med
rikets sanna gagn mera öfverensstämmande, att införsel häraf tillåtes allmänt, mot en
sådan tull, att de, hvilka uti den inhemska tillverkningen nedlagt sina betydliga förlager,
icke finna skäl att klaga öfver förbiseendet af deras fördelar. Jag får derföre
Kongl. mj:b Md. Skrifvelse, ,X:o 37. 29
underdånigst tillstyika antagandet af tillåten införsel af ali olörtent jernplåt’, mot éi>
afgift af 6 rrdr 3*2 sk per skeppund.*
uDet från så val Eders Kongl.. Maj:ts Befallningsliafvande uti Westerbottens
län, som från Hushålls-sällskapet uti Wester-Norrlands län, äfvensom från cuskilde
personer uti de norra läuen underdånigst anmäldte förhållande, att den yngre, ännu
ej fullmogna, skogen tili en förvånande mängd fälles för utskeppning, och att det är
att befara, att det nordliga kustlandet uti en icke aflägsen framtid skulle blifva blottadt
på skog, som likväl utgör innevånarnes enda tillgång sådabe, ej sällan återkommande
år, då felslagen skörd inträffat, måste, t min tanke, föranleda tili en förändring
uti ut försets-1 ii Ilon på sparrar af mindre dimensioner; en åtgärd, hvilken i det långata
bort undvikas, men sorn blir nödig, då den enskilda omtankan icke förmår att
ät framtiden bevara de tillgångar, hvilka för kommando slägten äro oundgängliga.
Så väl do höga prisarna på trädvaror, som den omständigheten, att egande-rätten till
stora skogbevuxna landsträckor uti norra orterna ännu innan skiftesverket hunnit
fullbordas, är oviss, bidraga för närvarande till den öfverklagade öfverdrifna skogsafverkuingeu,
hvars betydeahet jemväl bevisas deraf, att under åren 1851 och 1852
hafva från de norra hamnarne utskeppats 251,697 stycken sparrar under 8 tums tjocklek.
Efter all sannolikhet öfverstiger det i år till utskeppning fällda antal af dylika
yngre träd myeket hvarje at de föregående årens, enär vid September månads utgång
139,986 sådane redan vero utskeppade och kändt är, att en ganska betydlig
del ännu är qvarliggande af brist på fartyg. — Så vida närvarande förhållanden så
fortfara, är all anledning, att denna utskeppning skall oförminskadt fortgå så länge
tillgänglig skog finnes qvar. Emedlertid borttages härigenom på förhand de träd,
hvilka, såsom mogna, skulle lemna riket långt större vinst och, hvad som värre är,
landet blottas på ett för dess bebyggares välstånd och trefnad nödvändigt naturalster,
som, en gång borta, rj på sekler återvexer. Förbud mot all utförsel af ifrågavarande
slag, som af Hushålls-sällskapet i Wester-Norrlands samt af Kongl. Majda
Befallningshafvande och Bruks- oeh Såg verks-egare i Westerbottens län yrkats,
torde finnas olämpligt; hvaremot blott några få skillingars tillökning i utförsels-tull
ej synes vara tillfyllestgöraude för de mindre dimensionerna. En betydlig förhöjning
uti utförsels-afgift är i min tanke nödig, oeh jag får underdånigst i sådant afseende
•ch för att i öfrigt förekomma misstydning af föreskrifterna, tillstyrka, att Eders
30 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 37.
Kongl. Maj:t måtte fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten, att
häremot vidtaga nödiga mått och steg, och i denna afsigt föreslå följande ändringar
uti nuvarande Tull-taxas bestämmelser rörande utförsels-tullen på trädvaror, nemligen
:
l:o. Såsom timmer anses blott de stockar, hvilka hafva minst 10 tums
diameter i lilländan.
2;o. Rubriken tillhugget timmer, ej spccificeradt, utgår ur Tull-taxan.
3:o. Sparrar af 7 tums tjocklek midtpå och derunder, beläggas med en
utförsels-afgift, från och med år 1855, af 32 sk. per st.
af tjocklek midtpå öfver 7 tum, men mindre än 8 tum,
från samma tid 16 „ ,, ,,
Alla tillhuggna eller sågade trädvaror, som hafva mera än 3 's tums tjocklek,
anses såsom sparrar eller bjelkar, de må för öfrigt ega hvad bredd som helst. Ät o
på dessa bredden och tjockleken olika, sammanräknas båda och hälften deraf utgör
det mått, hvartill tjockleken antages i och för tull-behandling. Rundstockar samt
sådane, hvilkas sidor icke mot hvarandra bilda räta vinklar, mätas efter omkretsen
midtpå och beräknas £:delar deraf såsom det mått, hvartill tjockleken antages i och
för tullbehandling,* ,
“Då Eders Kongl. Majit funnit skäl att uti flera särskildta fall tillåta utföiscl
af kasserade, söndersågade kanoner och af gammal brukad tnarin-metall mot nedsatt
tull, torde lämpligast vara, att tillåtelsen dertill blir allmän, på det att undantag
från författniugarne icke må behöfva sökas eller medgifvas. Af sistnämnde skäl
anser jag mig äfven i sammanhang härmed böra underdånigst tillstyrka ändring uti
tull-stadganderne rörande koppar-skrot eller gammal brukad koppar samt koppar-aska,
metall-skrot äfvensom jern-skrot, smidt eller valsadt. Till följd häraf tillstyrker jag
underdånigst, att Eders Kongl. Majit uti deri till Rikets Ständer afgående Skrifvelsen,
rörande tull-lagstiftningen, måtte låta inflyta framställning derom, att utförsetsafgiften
å koppcrr-skrot eller gammal och brukad koppar samt koppar-aska, metallskrot
äfvensom gammal och brukad metall, sammansatt, alla slag, må nedsättas från
16 r:dr 32 sk. per skeppund till 1 r:dr 32 sk.“
“Att utförsels-afgiften på kasserade kanoner och mörsare, söndersågade,
samt bomber och kulor, äfvensom på jernskrot, smidt eller valsadt, må nedsättas
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 37. 31
från 2 r:dr per skeppund till 24 sk., äfvensom att, såsom skrot-jern, med lika tull—
afgift, må få utföras afhuggna stångjerns-ändar, under iakttagande, att de försändas
i packlår med påteckning skrot-jern.*
“Åtskilliga andra jemkningar uti gällande Tull-taxa samt förbättringar af redaktionen
deruti vöre jemväl nyttiga; men då Eders Kongl. Majit icke har för afsigt
att nu föreslå Rikets Ständer någon vidsträcktare granskning af samma Taxa, torde,
med de mindre vigtiga erinringar, som i dessa afseenden kunna göras, lämpliga böra
anstå.*
Chefen för Civil-departementet, Stats-Rådet Fåhrseus, yttrade i underdånighet,
att han, i frågan om de absoluta införselsförbudens upphäfvande i utbyte mot
lämpliga skyddstullar för de till införsel ännu icke lofgifna varu-artiklarne, med undantag
af bränvin, och i sammanhang dermed angående nedsättning i införselstullen
för finare ull, vidhöll och åberopade sina till Stats-Råds-protokollet den 23 Oktober
1847 afgifna underdåniga tillstyrkanden vid öfverläggningarne om det förslag till förnyad
tulltaxa, som Kongl. Majit sedermera under den 7 December samma år, med
Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer aflat. I alla öfriga delar af tulltarifens reglering
ansåg bemälde Stats-Råd sig böra biträda chefens för Finans-departementet underdåniga
hcmställanden, såsom åsyftande lättnad för Rikets handel och sjöfart, i bredd
med erforderliga fördelar för öfriga inhemska industrigrenar.
Stats-Rådet Gripenstedt anförde i underdånigheti “Att ett nära samband eger
rum mellan Tull-lagstiftningen och åtskilliga andra lagstiftningsgienar, och att dessa
genom den större eller mindre trygghet de lemna åt affärslifvet ech näringarue, på
desamma utöfva ett stort inflytande, måste obetingad! medgifvas.
Det uppstår häraf ökad anledning att i dessa afseenden söka bereda de rättelser,
som kunna vara af behofvet påkallade, och hvarje åtgärd, som kan anses leda
till ett så vigtigt ändamål, skall också af mig vid alla tillfällen efter bästa förmåga
understödjas och befrämjas. För min del kan jag likväl icke biträda den åsigten, att,
under af vaktan på dessa nyttiga och i sig sjelfva mycket önskliga åtgärder ingen
väsendtlig förändring bör göras uti den nuvarande tull-lagstiftningen, och att vissa garantier
för en större stadga i detta hänseende måste såsom nödvändiga vilkor förut
-
33 Kongl. Majils Nåd. "Skrifvelse, N:o 37.
sattas, innan det förbud s-system, hvilket till skydd för vissa näringsgrenar anna är
gällaode, med trygghet skulle kunna fränt rädas. Jag kan så mycket mindre dela
denna åsigt, som jag hyser dea öfvertygelsen, (utan att derföre vilja förringa värdet
af andra dertill bidragande medel) att den säkraste vägen tilldel åsyftade och önskyärda
måle,t — stadgad tull-lagstift ningen—består just deruti, att Tull-taxan efter billiga
och statskloka grunder jemkas till en närmare öfverensstämmelse med de nya
Väsendtligen olika förhållanden, som på sednare tider i dessa afseenden uppkommit.
Min underdåniga förmening är derföre deu, att tidpunkten verkligen nu är inne, då det a
sammanstämmande moraliska, .politiska och stats-ekonomiska skäl vöre tjenligt att
åtminstone i allmänhet utbyta ett, efter mitt omdöme, till sina följder i många rigt—
ningar skadligt och för sina ändamål till största delen overksamt förbuds-system,
mot sådaue bestämmelser, som kunde lemna rum för en laglikmätig, med lämpliga
afgifter belagd bandel. Med synnerligt afseende å artiklarne Jern och Väfnader, af
alla slag, får jag derföre i underdånighet tillstyrka, att en speciel och noggrann pröfning
af de i nu gällande Tull-taxa förekommande förbuden, äfvensom af de i många
fall otvifvelaktigt alltför höga tullsatserne, måtte företagas, och att förslag till nödige
jemkningar i dessa hänseenden till Rikets Ständer må framställas; och tror jag mig
så mycket heldre böra tillstyrka detta, som jag eljest befarar, att de föreslagna tull—
nedsättuingarne för åtskillige bland jordbrukets förnämsta produkter såsom smör, ost,
kött, ved, o. s. v., ehuru i sig sjelfva högst billiga, dock vid detta tillfälle, så vida ingen
lindring i tullen beredes, äfven å andia näringsgrenars alster, skola anses såsom
en nog ensidig rubbning af det bestående förhållandet, I händelse Eders Kongl.
Maj:t behagar i Nåder gilla denna underdåniga mening, utbeder jag mig att i underdånighet
vid hvarje särskildt fall närmare få utveckla mina åsigter.
Vidkommande åter de ändringar i tullsatserna, hvilka blifvit af chefen för
1’inans-deparlcmentet för vissa artiklar föreslagna, kan jag icke, för så vidt frågan
rörer tullen å machinericr och redskap samt förnödenheter och inventarier för fartygs
byggnad och utrustning, förena mig i de förslag, sorn i dessa hänseenden blifvit
framställda. Det är visserligen sannt, ali den närvarande allmänna tullen å machiuer
och redskap, sådan deu i larifen finnes utsatt, uppgår till 35 procent af värdet, oell
att således deri föreslagna nedsättningen till 10 å 15 procent af värdet ej synes vala
obe
-
Kongl. Maj:Is Kail. Skrifvelse, A:o 37.
33
ra obetydlig; men härvid måste likväl märkas, att på grund af nn gällande föreskrifter i
13 § af underrättelserna till Tulltaxan kunna berörde effekter, vid nästan alla de tillfallen,
dä någon införsel deraf ifrågakommer med Ivommerse-koliegii särskilda tillstånd,
inkomma, dels tullfritt, dels mot en tull af endast 5 procent af värdet allt
efter deras olika slag och ändamål. Att uudanlags-bestämmelser, sådane
sorn dessa, likasom enligt min åsigt nndantags-lagar i allmänhet, icke äro utan
olägenheter, torde svårligen kunna nekas, och jag biträder derföre gerna Chefens
för Finans-departementet mening, att, i sammanhang med en lämplig nedsättning
af den allmänna tullen för machinerier och redskap, den hittills medgifna
och i högst belydlig skala begaguade utvägen till licencierad införsel af dylika
effekter i viss mån måtte inskränkas. Men i sådant fall blir det också, efter min
underdåniga tanke, af största vigt, att den nya allmänna tullsatsen så bestämmes,
att icke de näringar, hvilka såsom nödvändighets-artiklar äro i behof af dessa redskap
och macbiner, genom den föreslagna förändringen, komma i en sämre ställning
än förut, hvilket jag förmodar ej kan vara meningen, men hvilket jag likväl fruktar
skulle blifva händelsen, derest de ifrågasatta tullsatserna antogos. Af den anledning
äfvensom af farhåga, att en fördelning i 2:ne klasser af dessa effekter, efter den
grund Chefen för Finans-departementet uppgifvit, skulle komma att medföra svårigheter
vid tillämpningen, anser jag mig i underdånighet böra tillstyrka, att införselstullen
å alla slags machiner och redskap må, i likhet med hvad. äfven Kommersekollegium
föreslagit, bestämmas till 5 procent af deras värde.
Enligt samma grundsats, eller så, att tullen ej kommer att öfverstiga 5 procent
af värdet, anser jag äfven, att tullafgifjferna för effekter och inventarier, hörande
till fartygs byggnad, tackling och utrustning, men ej hänförliga till husgerådssaker
och bcklädnads-persedlar, böra bestämn|ias. Förutom de anledningar härtill, som,
enligt min tanke, redan förefiiinas i deri nysjs åberopade 13 § af Tulltaxe-underrättelserna,
hvarigenom rättighet är medgifven (att mot 10 procents tull och 50 procents
restitution, häraf (således i sjelfva vejrket mot 5 procents tull) införa dylika
skeppsinventarier, då de i taxan ej äro Specificerade, äfvensom att, när varor af
ifrågavarande egenskap införas, för att anvandas till fartyg, hvilka byggas för utländsk
räkning eller såsom nya till utlännwjh försäljas, erhålla alla tullafgifter med
Bih., till R. St. Prot. 1853 § 1854. ÅSarnl. 1 Afd. 10 Höft. 5
34 Kongl. Maj:Is Nåd. Skrifvelse, X:o 37.
afdrag endast af det ringa belopp , som motsvarar nederlags-recognilions-afgiflen,
restituerade, — synes mig ett ännu vigtigare, efter mitt omdöme afgörande, skäl
till antagande af denna grundsats, ligga deruti, att, enligt Chefens för Finans-departementet
förslag och såsom jag tror, på goda grunder, tullen på främmande fartyg
af 50 lästers drägtighet och derutöfver, hädanefter skulle nedsättas till endast ä
procent af värdet.
Den allmänna regeln för bestämmandet af tullsatserna brukar, såsom bekant
är, vara den, att dessa sättas jemförelsevis lägst för råämncu och mindre förädlade
varor, samt sedermera högre i den mån produkterna blifvit genom arbete mera förädlade,
och då det färdigbygda fartyget, ehuru i sig sjelft blott ott redskap och ett
medel för andra yrkens bedrifvande, dock i förhållande till de förnödenheter och inventarier,
som vid dess byggnad och utrustning erfordras, nödvändigt måste betraktas
såsom en mera förädlad produkt, så vill det förefalla mig, som skulle ett slags
motsägelse uppkomma, i fall tullen för de effekter, hvilka för det inhemska skeppsbyggeriet
behöfva införas, bestämdes högre än den tull, som blifvit föreslagen för
det i fullständigt skick inkommande fartyget. På grund af hvad jag sålunda haft
nåden anföra, och då jag anser, att under närvarande omständigheter den ifrågavarande
tullnedsättningeu är af ganska mycken vigt för våra skeppsbyggericr och vår
sjöfart, får jag i underdånighet tillstyrka, att tullen å nedannämnde för skeppsbyggerierna
erforderliga effekter och inventarier måtte bestämmas som följer:
Jern: (
Ankare J 1 Skif. st. v. 2: 24. —
Rettingar med länkjernets diameter, af ■§ tum och derunder . . . . 2: 12. —
Kettingar med länkjernets diameter öfver £ tum 1: 24. —
Draggar, Armbultar, Roderjern, Spant
Plåtar, oförtenta, under f tum tjocka:
af till och med 6 LU:.s vigt stycke
af öfver 6 LU:.s vigt stycket . .
Lin:
För tillverkning af segelduk saijnt för linspinneri-fabrikers behof, efter «f
Kommerse-kollegium meddeladt särskilda tillstånd:
Ohäckladt 1 LU ^ . I
• • • 6 sk.
i och Rund-jern samt Skcppsknän. 3: —
3: 16.
2: —
Kongl. Mnj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 37. 35
Häcklad t 1 IM 12 sk.
Tågverke, nytt, d:o ,
8 sk.
Väfnader:
Linne- och Hamp-segclduk, och Tältduk, 1 U. 2 sk.
Zink:
Oarbetad och i plåtar 1 LU.
2sk.”
Stats-Rådet Wallensteen instämde i Chefens för Finans-departementet förslag
till förändrade tullbestämmelser, tilläggande att, ehuru nedsuttningar i tullafgifter
syntes böra i ännu vidsträcktare mån ega rum, han likväl icke tilltrodde sig att
derom framställa något förslag, synnerligast som dertill erfordrades en fullständigare
utredning än nu tillgänglige handlingar erbjuda, och hvilken kunde vinnas, innan den
Tulltaxa Rikets nu församlade Ständer antaga, komme att pröfvas af Kongl. Maj:t,
sorn då hade öppet besluta de ytterligare nedsättningar, hvilka kunde finnas lämpliga;
men att han, på de skäl som, ifråga om införsels-förbuds upphäfvande, finnas
anförda i Stats-Råds-protokollet öfver blandade Civil- och Finans-ärenden den 23
Oktober 1847, ansåg nu gällande förbud mot införsel af flere slags väfnader böra,
utan hinder af de utaf Chefen för Finans-departementet i sådant afseende framstälda
betänkligheter, utbytas mot sådana tullafgifter, sorn, utan att utgöra direkta förbud,
lemna nöjaktigt skydd för den inhemska tillverkningen; hvadan han i underdånighet
hemställde, att Kongl. Majit nu må taga under öfvervägande och gifva Rikets
Ständer tillkänna, hvilka afgifts-belopp för införseln af sådane väfnader, som för
närvarande ej få till riket införas, kunna ur nämnde synpunkt anses lämpliga, att,
såsom vilkor för förbudens upphäfvande, bestämma.
Stats-Rådets öfrige ledamöter förenade sig med Chefen för Finans-departementet
i afseende på de utaf honom yttrade åsigter och framställda förslag, dock
med det lillkännagifvande utaf Hans Excellens Stats-ministern för Utrikes ärendena,
herr Friherre Stjerneld särskildt, att lian, hvad angick tullen å machinerier och redskap
samt skeppsinventaricr, instämde uti Stats-Rådet Gripenstedts mening, samt,
med det af nyssbemälde ledamöter gjorda tillägg: att de visserligen funno, det Chefen
för Finans-departementet uti sitt afgifna yttrande i allmänhet omförmält nödvändigheten
af förändringar i lagstiftningen innan en mera genomgripande rubbning i
nu gällande tullbestämmelser åvägabragtes, men att, enligt deras tanke, en sådan
36 Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 37.
förändring tili beredande af ökad stadga åt tull-lagstiftningen syntes företrädesvis vara
af omständigheterna påkallad, så vida afseende skulle kunna fästas å de i sednare
tider af talrika röster gjorda framställningar 0111 borttagande af de förbud, som
nu förefinnas emot införsel här i riket af åtskilliga slag af väfnader, äfvensom af
tackjern och stångjern. Ett borttagande af dessa förbud skulle otvifvelaktigt medföra
flera fördelar särdeles för handeln och de större fabrikerna, inen som jerntiilverkningeu
utgjorde vidsträckta landsorters förnämsta, och på några trakter nästan
enda, näringsyrke samt uti andra orter idkande af spånad och väfnad vore en särdeles
vigtig husslöjd, och dessa fabrikationer samntanlagde voro för landet i det
hela af den betydenhet, att de, näst jordbruket, sysselsatte största antalet arbetare
och att icke allenast mycket betydliga kapitaler voro i dem nedlagda, utan tillika
genom dem på det lifligaste bereddes afsättning åt jordbrukets öfverskott och omflyttning
af rörelsemedlen, på samma gång som de genom tillfälle till forsling m. m.
lemnade arbetsförtjenst åt en mängd personer, samt härtill komme, att då dessa
jnäringar sedan århundranden varit af Staten uppmuntrade och skyddade, vore att
befara, det ett hastigt borttagande af förbuds-bestämmelserna och införandet i stället
äf lägre tullsatser utan lämplig förberedelsetid och utan att åt den nya sakernas ordning
tillika tillförsäkrades det bestånd, som vore ett så väsendtligt vilkor för att åt
densamma förskaffa förtroende, skulle i landets inhemska förhållanden kunna åstadkomma
en brytning af särdeles eftertänklig beskaffenhet och icke blott bereda ekonomisk
undergång åt en mängd redliga och flitiga medborgare, utan till och med
försänka hela landsorter i flerårigt armod och betryck. Då, tili förekommande häraf,
det skulle vara angeläget, att, när en gång förbuden komme att borttagas, dc tullsatser,
som i stället skulle fastställas, kunde bestämmas att blifva gällande för en
längre tid, än nu vore för tullbevillning i allmänhet uti 61 § Regeringsformen medgifvet,
ansågo desse ledamöter sig böra i underdånighet föreslå, att Kongl. Maj:t,
med tillkännagifvande af Dess nådiga afsigt att framdeles, då nödig säkerhet för en
större stadga i tullbestämmélserna kunde erhållas, ytterligare ur Tulltaxan borttaga
en större del af de återstående förbuden, täektes låta, genom Justitim-departementets
försorg utarbeta Nådig Proposition om det tillägg till nämnde Grundlags-paragraf,
som för sådant ändamål kunde blifva nödigt : hvarförutan dc, för den händelse,
att
Kongl. Majda Nåd. SkrifvelseN:o 37.r 37
att under tiden omständigheter skulle inträffa, sorn kunde föranleda Kongl. Majit,
att för beredande af väscndtliga fördelar för landet i det hela eller någon särskild
näringsgren, borttaga en eller annan förbuds-bestämmelse, antingen såsom följd af
handelstraktat med främmande Slagt eller eljest, hemställde, det Kongl. Majit täcktes
anmana Rikets Ständer att, för ett sådant möjligen inträffande fall, för de varor, som
nu äro förbudnc till införsel, stadga eventuella tullsatser, hvilka af dem ansågos
lämpligen kunna i allmänhet antagas till vid pass 25 procent af varans värde.
Med bifall till hvad Chefen för Finans-departementet, uti dess underdåniga
yttrande, hemställt och föreslagit, behagade Kongl. Majit jemväl
i nåder gilla den utaf Stats-Rådets fleste ledamöter i underdånighet
uttryckta mening, rörande utarbetandet, genom Justitise-departementet, af
förslag till Nådig Proposition till Rikets Ständer om tillägg uti Regeringsformens
61 §; hvarjemte Kongl. Majit uppå de af sistbemälde StatsRåds-ledamöter
anförde skäl, förklarade sig vilja till Rikets Ständer öfverlemna,
att för sådane varor, som nu äro till införsel förbudne, uppgifva
de eventuella tullsatser, hvilka Rikets Ständer skulle anse lämpliga,
i händelse Kongl. Majit funne Sig föranlåten att borttaga en eller
annan förbuds-bestämmelse; och befallte Kongl. Majit att förslag till Dess
nådiga skrifvelse till Rikets Ständer uti förevarande ämne skulle uppsättas
och särskildt justeras.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
t
Bih. till R. St. Prof. 1853 § 1854. 1 Sami. 1 Afd. 10 Baft.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri 1854.
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, M 58.
1
M 38.
Anil. till Exp.-Utsk. d. 15 Jan. 1854, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott, angående
anslag till försvarsverket; Gifven Stockholms Slott den 29 December
1853.
Uti den nådiga proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, hvilken Kongl.
Majit till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna!, är upplaget hvad sorn i allmänhet erfordras
för ordnandet och iståndsättandet af materielen till rikets försvarsverk till lands och
sjös, samt nödige anslag dertill äskade, dels årligen, dels för en gång och dels särskildt
för åren 1854, 4 855, 1856 och 1857.
Af förekomne omständigheter finner sig Kongl. Majit nu föranlåten att af Rikets
Ständer begära, det nedannämnde andelar af samma anslag måtte ställas till Kongl. Maj:ts
disposition så tidigt, att dermed afsedde utgifter må kunna bestridas innan början af nästa
sommar; nemligen:
l:o för Land/försvarets behof:
a) till anskaffning al rid- och anspanns- ined flere persedlar för nya fältartilleriet
87,000:
b) till anskaffning af reserv-fält-batterier med lavettage
och nödiga anspanns- m. 11. persedlar . . . . . 48,000: — —
c) den för år 4854 beräknade delen af beklädnads-och
utrednings-persedlar för Bevärings-manskapets behof
(»/a af 716,000)  258.666: 52. — 3y3 666. 32 _
2:o för Sjöförsvarets behof:
a) till komplettering af linieskeppen Gustaf den Store och Dristigheten
med inventarier, m. m  124,148:
b) den för år 1854 beräknade delen af Sjöbeväringsmanskapets
beklädnad  80,000:  2(^
Derjemte och då, på sätt bilagde protokoll ger vid handen, den i Carlskrona
befintliga arbetsstyrkan ej är tillräcklig, att, utöfver redan anordnade
varfs-arbeten, jemväl bedrifva de, hvilka nu erfordras lill
påskyndande af förenämnde linieskepps kompletterande, måste Kongl.
Majit särskildt af Rikets Ständer äska ett, för härtill oundgängligt
extra arbets-biträde, nödigt anslag af  12,000:
—
tillsammans Banko R:dr 589,814: 52. —
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. O. Palmstjerna.
Dih. lill R. St. Prot. 1853 & 1854. 1 Sami. 1 Afd. 11 Häft.
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse, JYi 58.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen, i närvaro af Ii. K. H. Kronprinsen, t Slats-Rädel å
Stockholms Slott den 29 December 1853.
Närvarande Sta ts-Råds-Ieda möter:
Hans Excellens, Justilise-Statsministern, Herr Grefve Sparre,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Stjerneld, samt
Stats-råden: Herr Friherre Palmstjerna,
Fåhreeus,
Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Reuterdahl och
Grefve Gyldenstolpe.
Hans Majit Konungen täcktes i nåder anbefalla Cheferne för Landiförsvars- och
Sjöförsvars-departementerne, att afgifva yttranden om och hvilka af de uti Kongl. Majits
sednaste Nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof upptagne summor, för
ordnande och iståndsättande af materielen till rikets försvarsverk, skulle vara af nöden att
tillgå tidigare än hittills varit ämnadt, för den händelse att, med afseende å förekomna
omständigheter, nästinstundande vår dels någon del utaf arméen funnes böra försättas på
krigsfot och förstärkas med en eller möjligen flera klasser af Allmänna Beväringen, dels
en större utrustning utaf Flottan ifrågakomme.
I anledning häraf yttrade Chefen för Landtförsvars-departementet, Stats-Rådet, Grefve
Gyldenstolpe:
»1 följd af Eders Kongl. Majits nådiga uppmaning till mig, att nu tillkännagifva, om
och, i sådant fall, hvilka af de extra anslag, Eders Kongl. Majit vid nu pågående riksdag
af Rikets Ständer för Landtförsvaret i nåder äskat, må, med anledning af nu för handen
varande förhållanden, behöfva tidigare vara att tillgå, än vid deras äskande beräknades,
utbeder jag mig få i underdånighet anmäla, att, för elen händelse omständigheterna skulle
nästinstundande vår påkalla någon del af arméens försättande på krigsfot och förstärkande
med en eller möjligen liera klasser af Allmänna Bevärings-manskapet, det efter min åsigt
vore af högsta angelägenhet, att nödiga medel lill fält-artilleriets och nämnde manskaps
bekliidnads-förråds fullständigande, för så vidt den knappa liden det medgilver, snart blefve
anvisade, på det alt uti bristande tillgångar hinder ej må uppstå för verkställande af de
i omförmälda afseende erforderliga anskaffningar; hvadan jag underdånigst håller före, att
bland ofvanberörda extra anslag följande borde med första af Rikets Ständer tagas under
pröfning och anvisas, nemligen:
l:o till anskaffning af felande rid- och anspanns- m. 0. persedlar för nya
fält-artilleriet
. Ridr 87,000:
2:o till anskaffande af reserv-fältbatterier med lavettage och nödiga
anspanns- m. fl. persedlar 48,000: — —
5:o den för år 1854 beräknade delen af det till Bevärings-manskapets beklädande
äskade anslaget (716,000 R:dr) eller
258,666: 32
tillhopa Banko R:dr 575,666: 52.—
varandes behöfligheten af deäsa anslag omständligt ådagalagd uti det Eders Kongl. Majits
Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof bifogade Stats-Råds-protokoll öfver
Landtförsvars-arenden.»
