# ID: svediakorp-gov2247
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 94,837
# sentences: 2,514
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Särskilda Utskottets Betänkande N:o -10.
5
att Han ej funnit nödigt i Resolutionerna upprepa hvad sorn i Förordningen finnes
uttryckligen stadgadt, afsagt sig ofvannämnde rättighet för dessa särskilda fäll,
kan jag så mycket mindre föreställa mig, som inga särskilda omkostnader behöfvas
för anläggande af sådana brännerier, som här äro i fråga, hvartill icke erfordras
annat än vanlig bränvins-brännings-redskap, och det således icke kan uppletas
ett enda skäl, hvarföre Kongl. Maj:t skulle ansett sig böra omgärda dessa, företrädesvis
gynnade, 7 stycken bränvins-fabriker med en större orubblighet i deras
verksamhet, än den Kongl. Förordningen tillerkänner nära 40,000 andra brännerier
i Riket. Den hårklyfvande åtskilnad man velat finna emellan en allmän Kongl.
Förordning och en Kongl. Resolution för enskild man, i ett fall som handlar om
samma sak i en ekonomisk lagstiftnings-fråga, lärer ej kunna bortblanda begreppet
i hufvudsaken. I förevarande fall skulle man snarare kunna säga, att den allmänna
Förordningen, som rörer mångas rätt, står, i betydelse, ett steg högre, än
den särskilda Resolution, som rörer en endas rätt. Hvad Betänkandet innehåller
om tydningen af 90 § Regerings-formen, förbigår jag, såsom en alltför långt drifven
orimlig sats; ty, med gillande af densamma, hade Rikets Ständers rätt, enligt
89 § Regerings-formen och 34 § Riksdags-ordningen, blifvit till en del afskuren.
På grund af alla dessa skäl, föreslår jag, att Rikets Ständer besluta ingå till
Kongl. Maj:t med en underdånig anhållan,
att Kongl. Maj:t behagade i nåder pröfva, huruvida icke, under nuvarande
förhållanden, all bränvins-bränning i sammanhang med press-jäst
tillverkning
borde upphöra, och att, i sådant fall, de under helt an
/
dra förhållanden utfärdade Kongl. Resolutioner, hvarpå dylik bränvins
tillverkning
grundar sig, varda, så fort ske kan, återkallade.
Häri hafva Herr Österberg, Lars Larsson från Elfsborgs Län, Magnus Månsson
från Östergöthlands Län, A. Medin från Kronobergs Län, Jöns Persson från
Blekinge Län och Erik Jansson från Stora Kopparbergs Län instämt.
Prosten Carlander, Nils Stensson från Christianstads Län och Georg Nyqvist
från Wermlands Län hafva begärt få antecknadt, att de icke voro närvarande, då
betänkandet beslöts.
STOCKHOLM, 1854. /. A. Walldén.
Särskilda Utskottets Memorial, »V.o 44.
4
M 11.
Ankom lill Exp.-Utsk. den S Juli 1854, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande N:o 8,
med förslag till Förordning angående vilkoren för Bränvins
tillverkning.
Detta betänkande har blifvit af Hederv. Bondeståndet, genom beslut den 26
April, återremitteradt i sin helhet, utan uppgift å några särskilda ogillade punkter,
men, såsom al öfverläggnings-protokollet synes, med förkastande af de hufvudgrunder,
hvarpå den föreslagna tillverknings-lagen hvilar, och af det system, som
Utskottet ansett böra för framtiden råda i denna handtering. Utskottet torde
desto mindre böra ingå i speciel och omständlig pröfning af denna återremiss,
«om dervid endast skulle komma i fråga att upprepa de skäl, hvarpå Utskottet
grundade betänkandet och lagförslaget. De paragrafer deruti, hvilka Bondeståndet
icke ensamt återremitterat, skola till behandling upptagas; men uti dem,
hvarom tre Stånd redan fattat sammanstämmande beslut, kunna ett Stånds återremisser
icke till någon ytterligare pröfning föranleda, med undantag af de paragrafer,
som innefatta frågor om afgifters bestämmande, och hvilka paragrafer
längre fram skola uppgifvas.
Högvördige Preste-ståndet och Vällofl. Borgare-ståndet biföllo deremot till en
början (det förra den 27 och det sednare den 26 April) Utskottets lagförslag i
dess helhet, men hafva sedermera (den 13 och den 17 Maj), efter inbjudning, förenat
sig uti Höglofl. Ridderskapet och Adelens under den 26, 27 och 29 April fattade
beslut om ändrad lydelse af de lagförslagets paragrafer, som här nedan
uppräknas.
Bih. till R. St. Prat. 4855 och 4854. 44 Sami. 9 Häft. 4
Särskilda Utskottets Memorial, iS:o H.
Ridderskapet och Adelen fann nemligen för godt besluta, att det af Utskottet
framlagda förslaget skall i Usta § 1 mom. erhålla följande lydelse:
”Bränvin må på landet och i stad tillverkas al en hvar, som antingen är
enligt författningarna berättigad att idka fabriksrörelse eller ock eger eller innehar
i mantal satt eller särskildt skattlagd jord 5”
och att i samma § 2 morn., efter ordet ”folkskole-lärare,” skola tilläggas
orden: ”i tjenst varande eller praktiserande läkare.'1'’
Då dessa båda ändringar blifvit af Preste- och Borgare-stånden gillade och
sålunda utgöra Rikets Ständers beslut, erhålla 1 §:ns Usta och 2:dra moment
den ordalydelse, förslaget utvisar. t '
I samma paragrafs 3:dje mom. beslöt Ridderskapet och Adeln, att efter ordet:
”korporation”, skall tilläggas orden: ”eller indelningshafvare.” Ändringen gillades
af Borgare-ståndet 5 men Preste-ståndet beslöt, att ”indelningshafvare” bör utbytas
mot ”boställs-innehafvareDetta sistnämnde ord torde vara det riktigaste, dä
hemman, som är til! någon på lön indeladt, icke alltid af honom disponeras; och
Utskottet hemställer,
att Ridderskapet och Adelen, samt Borgare- och Bonde-stånden
måtte uti Preste-ståndets beslut sig förena.
I 3:dje § har Ridderskapet och Adelen beslutat tillägg af ett nytt moment, så
lydande: ”Bränvins-tillverkning i mindre bränneri får ulöfvas endast af den, som
eger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord.” Detta tillägg har
blifvit af Högv. Preste-ståndet gilladt, men afgörandet af Borgare-ståndet uppskjutet.
Som tillåtelsen att tillverka biänvin i mindre brännerier var ämnad att ersätta
den gamla s. k. husbehofs-bränningen, hvilken alltid varit fästad vid jorden, och
då detta slags bränvins-tillverkning icke kan betraktas såsom i stats-ekonomiskt
hänseende fördelaktig, bör man svårligen kunna önska henne vidare utsträckt.
Städerne, som egentligen skulle kunna anses hafva vunnit én utvidgad rätt genom
det allmänna tillåtandet af detta lillverknings-sält, torde icke hafva någon
särdeles betänklighet emot dess återförande till den gamla inskränkningen, häldst
om rättigheten att destillera bränvin göres oberoende af dess tillverkning, såsom
Utskottet här längre fram kommer att, med frångående af sitt förslag i 20 §, hos
Rikets Ständer hemställa. Utskottet inbjuder således
Borgare- och Bonde-stånden att förena sig uti Ridderskapet*
och Adelens ifrågavarande, af Preste-ståndet bifallna tillägg
till 3
Såsom en gifven följd af detta beslut har Ridderskapet och Adelen äfven
uteslutit 2:dra mom. i 15 §, så lydande: ”1 fall tillverkningen (i mindre brän
neri)
skall utöfvas af den, som icke på grund af jord är dertill berättigad, bör
vid anmälnings-skriften fogas sådant tillståndsbref,, som i 12 § omförmäles.” Att
Särskilda Utskottets Memorial, N:o
Preste- och Borgare-stånden slädnät i samma beslut härom, som om tillägget i
3 §, varén gifven följd af förutnämnde beslut; och Utskottet får till Borgare-och
Bonde-stånden hemställa,
att de äfven i delta hänseende antaga Riddepskapet och
Adelens, af Preste-ståndet biträdda beslut.
1 32 § 2 mom. har Ridderskapet och Adelen utbytt orden ”nve innehafvaren”
mot ”siste innehafvaren,” och ordet ”fångesman” mot ”denne”, samt i 42 § orden
”3R:drl6 sk.” mot 6 R:dr 32 sk. Båda dessa ändringar äro bifallna af Presteoch
Borgare-stånden och utgöra sålunda Rikets Ständers beslut.
I 55 g 1 mom. har Ridderskapet och Adelen beslutit, att orden: ”i stad af
Borgerskapets Äldste och på landet af socknenämnd,” utbytas mot orden: ”af
Konungens Befallningshafvande.” En följd deraf är, att hela 2:dra momentet af
samma paragraf skulle bortfalla. Preste-ståndet har om dessa förändringar sig
förenat; men Utskottet har icke kunnat öfvertyga sig, att denna ändring rätt
ölverensstämmer med hvad i den nu föreslagna och lill största delen af Rikets
Ständer gillade lagstiftning är antaget, såsom grund för kommunala myndigheters
inflytande på bränvins-näringens bedrifvande. De personer, som kunna vara de
tillförlitligaste och lämpligaste såsom vittnen, må utan tvifvel antagas bättre vara
kändo af de lokala myndigheterna än af länets styrelse. Utskottet hemställer derföre
till Ridderskapet och Adelen samt Preste- och Bonde-stånden,
att de måtte gilla 55:te paragrafen Usla morn., sådant detsamma
är föreslaget.
De af Ridderskapet och Adelen återremitterade paragrafer äro: den 9:de,
10:de, 20:de, 52:dra, 53:dje och 67:de, hvilka äro återremitterade äfven af Bondeståndet,
enär det återförvisat Utskottets betänkande i dess helhet.
Ilos Ridderskapet och Adeln framställde flere talare den åsigten, att den
skilnad, som förslagets 9 § uppställer mellan tiilverknings-tiden vid större och
mindre brännerier, är icke fördelaktig för idkarne sjelfva och hinderlig för kontrollen.
Det antogs nemligen, att en handterings drifvande under en sammanhängande
tid i allmänhet ger fördelaktigare resultat, än under skilda kortare tider,
och att detta i synnerhet i förevarande fall Vore förhållandet, då det rå-ämne, som
af de mindre jord-brukarne hufvudsakligen användes till bränvins-tillverkning, eller
potäter, ofta skadas under ett längre förvarande och således med säkraste fördelen
användes på hösten, och då kreaturs gödning, hvartill drank är tjenligare än
till deras framfödande, icke kan fullbordas på en månad. Hvad åter angår kon
trollen
öfver författningens efterlefnad, så ansågs den enstaka vår-månadens tillverkning
lättare föranleda lön-bränning, och dessutom lagens kringgående kunna
ega rum derigenom, att å samma egendom, der tillverkning med större bränneri
på hösten skett, ytterligare tillverkning med mindre bränneri skulle kunna på
Särskilda Utskottets Memorial, N:o \Å.
tåren företagas. Anledningen till den föreslagna olikheten i brännings-tiden antogs
tara en eftergift för Bonde-ståndets åsigter och önskan, hvarå i denna fråga afseende
mest ansågs böra fästas; men flere bland lalarne inom Ridderskapel och
Adeln trodde, att denna önskan icke vore allmän, utan olika på olika orter.
Utskottet, som anser dessa skäl ega icke ringa vigt, men icke kan finna,
att det förslag, som egentligen blifvit, såsom de mindre jord-brukarnes uppgifna
fördel, yrkadt, eller frihet att välja mellan en vår-månad och en af höst-måDad'ernar
bör eller kan bifallas, får, med frångående af sitt förra förslag, hemställa, att
för bränvins tillverkning i mindre bränneri liden blifver ovilkorligen
bestämd från och med den 15 Oktober till den 15
November, och från och med den 15 November till och
med den 15 December
Då ingen skilnad i tillverknings-tid för större och mindre bränneri sålunda
komme att finnas, böra 4:de och 9:de §§ försvinna och 2:dra § få följande lydelse:
”Bränvins-tillverkning skall, så framt ej högst vigtiga omständigheter
föranleda dess inställande, vara tillåten under två
månader af året, nemligen från och med den 15 Oktober
intill den 15 November, sami från och med den 15 No
vember
intill den 15 December. Bränvins-lillverkare må under
endera eller begge af dessa månader handteringen utöfva
; och vare en månad den kortaste lid, för hvilken någon
må sig till bränvins-tillverkning anmäla.’*
Mäsk-beredning eller bränvins-tillverkning vare likväl ej
medgifven från klockan tio om aftonen näst före sön- eller
helgedag till klockan tio om aftonen å sådan dag.
De hos Ridderskapet och Adelen mot 10 § framställda inkast rörde dels den
följd, som deraf kan blifva, att egaren af en större egendom drifver flera bränne
rier,
fördelade på de olika hemman, som egendomen tillhöra, dels bristande upp
gift
på, hvad ”gård och lägenhet” i stad betyder, hvilket skulle vara nödigt att
bestämma, då Utskottet funnit sig böra uttala, hvad med ”egendom” på landet
menas, och dels den strid, hvaruti paragrafen skulle kunna komma med städernas
betryggande mot eld-fara.
Att en person, som eger flera, ordentligen bebyggda och såsom särskilda
gårdar skötta hemman, kan drifva flera brännerier, torde icke kunna förekomma*
eller ens innebära någonting oriktigare/ och farligare, än att samma person eger
flera fabriker af ett annat slag. Hvad ”gård och lägenhet” i stad betyder, anser
Utskottet vara så kändt, att derom ingen beskrifning erfordras. Skälet, hvarföre
en särskild sådan ansågs nödig i fråga om egendom på landet, är, såsom också
under öfverläggningen hos Ridderskapet och Adelén anmärktes, att dervid skulle fästa*
Särskilda Utskottets Memorial N:o H.
bränvins-tillverknings-rätt, hvilket icke kommer i fråga om gård eller lägenhet i
stad. Den omtanka, som är nödig för trygghet mot eldfarliga anläggningar i städerna,
hörer till dessas byggnads- och brand-ordningar och får icke derstädes uraktlåtas.
Utskottet anser sig, på dessa grunder, icke böra tillstyrka några förändringar,
eller annat tillägg, i lö eller (såsom nummer-följden, efter de i föregående
paragrafer gjorda förändringar; blifver) 8'$, än att i stället för orden: ”i stad”,
insättas orden: ”å stads område”, och får derföre hemställa, att, för större tydlighets
skull, 10 § må erhålla den lydelse, som förslaget utvisar.
De invändningar, som hos Ridd. och Adelen blifvit gjorda mot Förordningsförslagets
20 §, hafva i första rummet angått paragrafens mening, hvilken af somliga
talare blifvit så fattad, att bränvins-tillverkaren vid större bränneri borde vara
berättigad att, i fall han kunde tillverka sitt anmälda qvantum på kortare tid än
de dagar, hvarför skatt blifvit erlagd, då destillera fritt under de återstående dagarna
af anmälnings-tiden, af andra åter så, att han, i stället för att tillverka, egde
destillera emot erläggande för dag af skatten för den tillverkning, hvartill han sig
anmält. De små brännerierne, som skatta efter panne-rymd, skulle sakna den fördel,
hvilken för de större läge uti den förstnämnda tydningen; men vissa talare
ansågo detta vara ersatt genom afverknings-förmågans beräkning, hvilken skulle
vara för lågt antagen, så att tid för skattfri destillering i sjelfva verket förefunnes.
Möjligheten af dessa så olika tolkningar tyckes redan bevisa, att ämnet kan
behöfva tagas i ytterligare öfvervägande. Då dertill kommer, att genom Ridd. och
Adelens, af Preste-ståndet bifallna beslut, 3:dje § fått en lydelse, hvarigenom städerne
skulle förlora rätt att deltaga uti begagnande af det slags bränvins-redskap,
som utan tvifvel mest kommer att användas till bränvins-destillering; har Utskottet
funnit, att hela systemet för denna handtering torde böra byggas på andra grunder.
Billigt afseende på städernas rätt, äfvensom på den stats-ekonomiska, sanitära
och sedliga vinst, hvartill en lättad och allmännare spridd förädling af det råa
och orena bränvinet bör leda, fordrar en närmare bestämd lagstiftning för destillerings-rörelsen,
hvilken förtjenar att, från en blott tillfällig binäring vid bränvinstillverkningen,
uppstiga till en egen fristående näring.
De förslag, som under öfverläggningen hos Ridd. och Adelen framställdes,
gingo egentligen ut på att antingen tillåta bränvins-tillverkare att under vissa dagar,
efter slutad bränning, skattefritt omdestillera sin tillverkning — eller att i städerna,
såsom en fristående näring, tillåta hvar och en till bränvins-tillverkning behörig
att anmäla sig till destillering — eller ock att bibehålla 33 § i nu gällande
Förordning.
Då Utskottet utan tvekan ansett böra antagas, att endast renadt bränvin,
hvartill förnämligast bör räknas destilleradt, får till salu hållas, måste destillerin
-
6
Särskilda Utskottets Memorial, N:o -H.
gen icke underkastas några tvångs-band, sorn, göra henne svår och dyr; inskränkning
i tiden, vare sig till några dagar efter bränvins-tillverkningen, eller till de
två tillverknings-månaderna, bör således icke komma i fråga. Tvärtom anser Utskottet
destilleringens drifvande såsom särskild näring böra vara förbuden just under
de för tillverkning tillåtna två månaderna, men endast under dem. Detta torde
vara nödvändigt för kontrollens skull, då lön-bränning med en panna, som för
destillering hålles oförseglad och i bruk, kan vida lättare döljas, än om sådan
panna icke finge vara oförseglad under samma tid.
Då fråga blifvit att bestämma, huru rättighet till destillerings-rörelses bedrifvande
bör förvärfvas, har Utskottet trott någon annan befogenhet eller åtgärd icke
behöfva föreskrifvas, än hvad i nu ifrågavarande förordning är antaget för vinnande
af rättighet till bränneris drifvande. Då tillverkare .torde böra, enligt den redan
föreslagna 20 §, hafva rätt att, om de så förmånligt finna, destillera, i stället för
att bränna, så kunna andra egenskaper och annan behörighet icke anses erforderliga
Hos den, som vill drifva destillering såsom särskild näring. Skilnaden bör
blott vara, att destillatorn icke får tillverka bränvin, utan endast förädla det; och
för säkerhets skull föreslås, att det bränvin, som destilleras, icke får vara under
5 graders styrka, så att det missbruk icke må kunna ske, alt lank eller icke kia-'
rädt bränvin förvaras från brännings-månaderna och sedan destilleras, eller under
berörde tid tillverkas i mindre bränneri, för att destilleras i större. Sättet att
kontrollera, att destillations-rätten icke missbrukas till bränning, är den enda svåra
uppgiften; och huru Utskottet tänkt sig dennas lösning, ses af efterföljande.
Då hufvudorsaken, hvarföre en högre beskattning å bränvins-tillverkning blifvit
af Utskottet föreslagen och af tre stånd bifallen, är, att tillgången på varan
måtte minskas; och då destillationen befordrar detta syfte, anser Utskottet någon
särskild skatt icke böra å destillationen läggas, utom den, sorn Taxerings-kommitté
kan finna skäl att bestämma för idkaren, i förhållande till den vinst, han anses
hafva af sin handtering.
Hvad destillerings-pannans storlek och konstruktion angår, så har Utskottet
ansett sig böra föreslå endast sådana stadganden, sorn bidraga att förekomma hennes
användande till bränvins-tillverkning. Att mäsk och några till dennas beredande
ämnade kärl icke finnas uti destillerings-verk, hörer jemväl till de nödvändiga
forsigtighets-mått, sorn böra vidtagas.
Imedlertid och oaktadt alla dylika kontroller, som kunna ligga i redskapens
inrättning och reglementariska föreskrifter derom, är ändock att befara, det försök
till missbruk och underslef skola kunna framkallas af den betydliga vinst, som tillverknings-skattens
undansnillande erbjuder. Utskottet har derföre ansett en särskild
bevakning genom tillsatta tillsyningsmän icke kunna undvaras. Då tillsynen
vid destillerings-verk likväl ej kan erfordra den ständiga närvaro eller så fullkomligt
upptaga tiden, som kontrollen vid större bränneri, har Utskottet antagit, att flera
Särskilda Utskottets Memorial, N;o
7
destillerings-verk kunna ställas under uppsigt af en person, och att en fullt qvafificerad
sådan skulle kunna fås för ett vida mindre arfvode än det, som Rikets
Ständer beslutat för kontrollörer. Utskottet har derföre föreslagit,
att en vid destillerings-verk anställd tillsyningsman arfvode
skall bestämmas till högst 3 r:dr 16 sk. banko, och derutöfver
honom tilläggas 1 r:dr banko, allt för dag beräknadt,
till underhåll af häst, då liera, från hvarandra aflägsna destil
lerings-verk
under hans tillsyn ställas.
Då Utskottet fruktat, att Stats-verkets inkomst af bevillning å destination icke
blifver tillräcklig att betäcka de omkostnader, tillsynen medförer, har Utskottet
ansett sig böra föreslå, att en mindre pannerymds-afgift, såsom bidrag till dessa
omkostnader, af destillatorn erlägges; och torde det dessutom vara skäligt, att,
under det tillsyningsman uppehåller sig hos destillator, denne, utan ersättning, förser
honom med samma förmåner, dem kontrollör bör hos bränvins-tillverkare åtnjuta.
Denna pannerymds-afgift har Utskottet ansett böra beräknas till 1 r:dr
banko i månaden för hvarje kanna af pannans rymd, då redskapen är enkel och
drifves omedelbart med eld, med en i förhållande till den förmodade afverkningslörmågan
lämpad förhöjning, ej mindre för redskap, som drifves med ånga, än för
sådan hvartill rektifikations-apparat är fogad, enligt hvad förslaget till författningsparagrafer
närmare utvisar.
I stället för den i första förslaget förekommande § 20 får Utskottet sålunda
till Rikets Ständer hemställa,
att de dels nya, dels förändrade stadganden, som finnas i
bifogade förslags §§ 18, 19, 20, 21, 22 och 23 måtte af
Rikets Ständer antagas.
Ridderskapet och Adelen har återremitterat 52 och 53 (58 och 59) §§, dem någre
talare ansett innefatta detalj-bestämmelser, som icke borde finnas i sjelfva Förordningen,
utan lämpligare hafva sin plats i den ordnings-stadga för kontrollörer, hvilken
Utskottet kommer att föreslå. Andre talare bestridde denna åsigt och ansågo
paragraferna böra förblifva sådana, som de i förslaget förekomma. Då meningarne
varit så delade hos Ridderskapet och Adeln, och då Bonde-ståndet i detta hänseende
ingen särskild anmärkning gjort, får Utskottet till Ridderskapet och Adelén
samt Bonde-ståndet hemställa, det de
förena sig uti det bifall, som Preste- och Borgare-stånden lemnat
paragrafen, sådan han i förslaget är uppställd, med undantag af att
i mom. i 52 (58) § får det tillägg, att sprithållare, till vinnande af
säkrare kontroll, skola vara stående i särskildt rum.
67 § är äfven af Ridderskapet och Adeln återremitterad, på det att de derstädes
förekommande föreskrifter om destillerings missbruk måtte bringas i öf
-
S Särskilda Utskottets Memorial, N:o~\\.
verensstämmelse med de ändringar, som kunna blifva gjorda uti den likaledes
återremitterade 20 §. Bland de nya redaktioner, som till (öije af sistnämnde
paragrafs omarbetning blifvit nödvändiga, hafva äfven de ändringar och nya straffbestämmelser,
som 67 § (75) ansetts behöfva, blifvit föreslagna.
§ 38 är af Ridderskapet och Adelen samt Preste- och Borgare-stånden bifallen.
Då densamma handlar om bevillning, deruti tre stånds beslut icke är gällande, och då
Hederv. Bonde-ståndet icke yttrat sig om ifrågavarande paragraf, hemställer Utskottet,
att Bonde-ståndet måtte förena sig med de andra stånden
uti bifall till 38 § (42).
Med 40 § är enahanda förhållande, så att Utskottet hemställer,
att Bonde-ståndet måtte förena sig med de andra stånden i
bifall till 40 g (44).
I afseende på den underrättelse, som följer efter den i denna paragraf intagna
tarif, får Utskottet hänvisa till, hvad här nedan yttras om en i § 100
(108) förekommande likadan underrättelse.
I § 100, hvars 1 mom. och tarif blifvit af Ridderskapet och Adelen samt
Preste- och Borgare-stånden bifallna, har nemligen Ridderskapet och Adelen beslutat,
att den efter tarifen följande underrättelse om brutet kannetals uteslutande ur
beräkning af panne-rymd, då det ej uppgår till half kanna, skal! lyda så: ”Brutet
tal af kanna i panne-rymd, uppgående till en half karina eller deröfver, räknas
för en half,• under en half kanna beräknas ej.” Utskottet hemställer,
att Preste-, Borgare- och Bonde-stånden måtte i detta beslut
sig förena.
Då alldeles enahanda underrättelse äfven förekommer efter tarifen i g 40 (44)
och oundgängligt är, att föreskriften på båda ställena bringas till öfverensstämmelse,
så får Utskottet föreslå,
att alla fyra stånden antaga slut-underrättelsen i § 40 (44)
till lika lydelse med den i § 100 (108).
Alla de i det med betänkandet N:o 8 afgifna författnings-förslagets stadganden
och paragrafer, som här ofvan i detta betänkande icke blifvit särskildt behandlade,
äro godkända af tre stånd, nemligen Ridderskapet och Adelen, samt Presteoch
Borgare-stånden.
Utskottet har imedlertid ansett nödigt att, för beqvämare öfversigt, låta trycka
icke blott de omarbetade paragraferna, utan äfven de oförändrade, så att lagförslaget
kan i sin helhet och utan afbrott tagas i betraktande. Dervid blef äfven,
till jemförelsens lättande, nödvändigt att åt de bibehållna paragraferna gifva dub
bel
numrering och att med särskild stil utmärka det tillagda i de nya förslagen.
Stockholm den 1 Juli 1854.
Reservationer:
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 41.
*
Reservationer:
friherre Raab, Ä, C.: Då Utskottet gick att å nyo öfverväga frågan om och
på hvad vilkor destillering borde tillåtas, framställde jag det förslag, att destillering
såsom särskild näring ej borde få utöfvas med mindre panna än af 21 kannors
rymd, och att denna näring företrädesvis borde vara förlagd i städerna, der upp
sigten
derå ej kan vara svår, men endast undantagsvis tillåtas på landet, der möj
ligheten
och således frestelsen till underslef är större, hvarföre jag också yrkade,
att den, som erhållit tillstånd att å landet drifva sådan näring, skulle sjelf bekosta
kontrollör.
Sedan Utskottet emedlertid, i afseende på grunderna för destillerings-rättigheten,
kom att, genom omvexlande majoriteter vid omröstningarna, fatta åtskilliga
beslut, sorn voro gynnsammare för näringens bedrifvande på landet, än i städerne,
uppkom svårighet att uppställa de reglementariska föreskrifterna så, att majoriteten
kunde med dem åtnöjas.
Häraf förklaras den besynnerliga företeelse, att tvifvelsutan flertalet af Utskottets
medlemmar genom reservation uttrycka sin missbelåtenhet med de angå-,
ende destilleringen fattade besluten.
För min del medgifver jag desto hellre, att förslaget kunnat blifva bättre,
om grunderna för destilleringens utöfning blifvit annorlunda beslutna, som jag
sjelf hade, såsom jag här ofvan nämnt, förslagit andra grunder.; men respekterande
de under diskussionen varmt försvarade anspråk, som landtmannen icke
utan skäl kan anses ega att ej se sina interessen tillbakasätta, har jag fogat mig
efter majoritetens åsigter och, efter bästa förmåga, sökt att i det nu framställda
förslaget få inlagda sådana föreskrifter, som böra betrygga samhället för missbruk
af den tillstyrkta destillerings-rättigheten. Jag kan i allt fall icke dela den
temligen allmänt yttrade farhågan, att destilleringen såsom särskild näring skall
lemna särdeles tillfälle till underslef. Man bör ihågkomma, att för tillverkning af
bränvin fordras mäsk och kärl att bereda och förvara den uti, och att bränvinsbränning
ej kan verkställas, utan att lemna residuum drank. Dessa ämnen, deras
förvaringskärl, deras genomträngande lukt och det utrymme de fordra roja vida
mer en oloflig bränvins-bränning, än innehafvandet af ett för afbränningen användbart
redskap, som kan anbringas i det minsta rum och inrättas på en mängd
olika sätt.
I England, Skottland, Irland och Danmark, — länder, der lönbränning blifvit
drifven till förvånande höjd, är destilleringen likväl tillåten, »tan att synnerlig
nih. till fl. St. Prof. 4833'>ocfc 485 1. 4 4 Sami. 9 Haft. 8
40
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 41.
gen stora försigtighetmått emot missbruk deraf ansetts erforderliga 5 likväl och för
så vidt jag kunnat efterforska, har ingen klagan försports öfver underslef vid utöfvandet
af denna handtering, och i Norge är destilleringen en fullkomligt fri och
obeskattad näring, utan att vara underkastad på långt när så stränga kontroller,
som Utskottet föreslagit.
Ehuru jag sålunda tror, att Utskottets förslag är i hufvudsakligaste delar
ändamålsenligt, anser jag mig dock böra yrka rättelse i följarde paragrafer.
§ 20.
Utskottet har föreslagit, att den, som vill utöfva destillering i stad, skall
derom göra ansökan hos Magistraten.
Jag kan icke finna något skäl, hvarföre den, som bor på landet, och den,
som bor i stad,, skola hafva olika forum för dylika ansökningar. Både stad och
land stå under Landshöfdingens styrelse, och för både stad och land är det
Landshöfdingen,, sorn eger att bestämma om den nödiga uppsigten å destilleringsverken.
Jag, tillstyrker derföre, att all ansökning om destillerings-rättighet må ske
hos Konungens Befallningshafvande, och föreslår för denna § följande lydelse:
”Bränvins destillering må derjemte under tid, då bränvins tillverkning icke
är tillåten, nemligen från den 15 December ena året till den 15 Oktober det
nästföljande, kunna såsom särskild näring utöfvas af den, som enligt 1 § må
tillverka bränvin. Ansökning om sådan destillerings-rätt göres hos Konungens
Befallningshafvande, med bifogande af bevis, som sökandens behörighet styrker.”
(2 mom. utgår.)
S 53.
Utskottet har för den afgift, som destillerings-idkare skall erlägga till godtgörande
af Stats-verkets kostnad för uppsigt å destillerings-verken, antagit de olika
redskapens afverknings-förmåga till beräkningsgrund. Om detta förslag skulle
gillas, blefve följden deraf den, att, alldenstund det skulle kosta föga att anmäla
sig till destillering med en liten enkel redskap (för 12 kannors panna under 14
dagar endast 6 r:dr), destilleringen i allmänhet blefve förrättad med sådan. Deraf
följde åter, att staten finge vidkännas en icke ringa uppoffring för uppsigten å en
mängd smärre verk, hvilka icke allenast konsumerade mera arbete och bränsle-—
en skada, som ej bör befordras — utan, hvad värre vore, att kontrollen blefve
verkligen svårare å de små verken på landet, än å de större, derföre att tillrustningarne
för lönbränning i den mån äro lättare att dölja, som de ske i liten
skala. Orimligt synes då vara, att en afgift, som skall utgå såsom ersättning för
kontrollen, skall ökas eller minskas i rakt motsatt förhållande till den kostnad,
staten skulle få vidkännas för dess bestridande. Då destillerings-näringen skall
Särskilda Utskottets Memorial, N.o -H.
egentligen beskattas efter bevillnings-grund af taxerings-kommitté, träffas härigenom
de större redskapen på ett billigt sätt med den högre afgift, som en större rörelse
skäligen bör draga.
Jag tillstyrker alltså, alt den afgift, som varder ålagd för uppsigtens bekostande,
måtte utgå lika af hvarje större eller mindre redskap, och tror densamma
skäligen kunna bestämmas till 1 r:dr banko om dagen. — Med denna afgift
är jag öfvertygad, att stats-verkets kostnader böra fullt betäckas, helst den
uppsigt, som erfordras i destillerings-verken, ej är af beskaffenhet att fordra ständig
närvaro. I Stockholm skulle utan tvifvel en uppsyningsman kunna kontrollera
minst 10 å 12 sådana verk. I smärre städer eller å landet, der tilläfventyrs
endast ett eller två verk blifva ställda under samma persons uppsigt och
detta bestyr endast skulle upptaga en ringa del af hans tid, kunde arfvodet blifva
ganska måttligt, helst samma person, jemte den tjenst eller befattning, han tilläfventyrs
kunde innehafva, icke blott vore oförhindrad, utan borde fast hellre hafva
till pligt att åtala förbrytelser emot bränvins-förordningarne i allmänhet — ett
bestyr, som hittills utgjort mångens stora inkomstkälla och fruktansvärdt efter
detta torde blifva ännu mera lönande.
För den händelse Rikets Stander skulle fästa afseende å denna min åsigt,
har jag uppgjort följande förslag till §:
”Den, som destillering, såsom särskild näring, enligt 20 § utöfvar, skall,
utom den bevillning, som taxerings-kommitté kan enligt Bevillnings-förordningen
ålägga, i ersättning för det arfvode, som efter 66 § till tillsyningsman utgår, gälda,
för hvarje till destilleringen uppgifven redskap, en afgift af 1 r:dr om
dagen under den tid, hvarför han sig till destilleringen anmält, utan afdrag för
sön- eller helgedag.
Denna afgift skall för minst en half månad i sender förskottsvis erläggas till
den, som eger uppbära kronoutskylder i den ort, der destilleringen skall utöfvasj
hvarvid bevis företes bör, att anmälan enligt 21 § blifvit behörigen gjord.”
<5 65.
Denna §'är en tillämpning af ett genom voteringarnes stundom något nyckfulla
lyckokast tillkommet beslut, att alla destilleringsverk i städerna skulle vara
ställda under särskild uppsigt, men icke så på landet. En hvar inser, utan all
bevisning, att försigtigheten bjuder en noggrannare uppsigt å landet, än i staden,
der lönbränning kan, efter min tanka, omöjligen utöfvas utan att varda röjd, för
så vidt der finnes någon polis. Jag har derföre trott §:n böra få följande lydelse:
-
it' Särskilda Utskottets Memorial, Nio , -J fä
”Rönungens
Befallningshafvande förordne behöflig! antab personer att hafva
tillsyn vid destillering, sorn enligt 20 § utöfvas, och bestämme,. hvilka destilleringsverk
under hvarderas tillsyn ställas må.
Der destillerings-verk är så beläget, att det icke skäligen kan-, med annat
under uppsigt af gemensam tillsyningsman ställas, eger Konungens Befallnitrgshafvande
att särskild tillsyningsman för detsamma förordna.”
Friherre von Kramer: Mot 18 och följande rörande destillenngi af
bränvin, får jag mig reservera. Jag anser nemligen att, då destillering, vare- sig: i
större eller mindre bränneri, utöfvas under den tid, för hvilken anmälan lill bran'-  vins-tillverkning skett, bör-derför ingen annan afgift erläggas, än den, som för brän-.
vins-tillverkningen blifvit: erfagd. Utskottet har för mindre brännerier antagit denna
grundsats, men lör de störe deremot föreslagit dels försegling under destille-*
rings-tiden af mäske-kar och. jäst-kärl, hvilken föreskrift föranleder åtskilliga vidlyftiga
och för bränvins-tiiiverkären högst besvärliga och kostsamma iakttaganden,
dels att en afgift skall erläggas,, motsvarande kontrollörens aflöning under den tid
destilleringen pågår. Då likväl påtagligt torde vara, att den, som bekostat en
större bränvins-redskap och för dess begagnande erlägger en dryg skatt, icke med
fördel kan använda densamma till destillering vidare än mot slutet af den tid,
Sorn för bränvins-tillverkningen är honom medgifven, och då jemväl antalet af
dygn för destilleringen kunna bestämmas, synes mig billigt, att kontrollörens aflöning
dervid bekostas på' enahanda sätt, som för den tid destillering icke verkställes.
Jag anser vidare att rättighet'till' destillering under den lid, då hränvinstillverkning
icke är tillåten, icke må, på sätt Utskottet föreslagit, medgifvas.
I stad, der polisbetjening städse är till hands och der tillvaron af drank lätt
blir röjd, är faran för missbruk ringa; och torde bränvins-destillering der, såsom
särskild näring, kunna medgifvas med enkel redskap från 21 till 30 kannors
rymd och mot erläggande af den skatt, sorn för enkel redskap vid bränvinstillverkning
är bestämd, och i förhållande till pannans rymd. Men att på landet i
allmänhet medgifva en sådan rättighet för den tid bränvins-tillverkning icke är
tillåten skulle, efter min åsigt, försvåra eller rättare tillintetgöra all kontroll, ty
troligt är, om en sådan rättighet på landet tillkommer hvar och en, som får tillverka
bränvin, att ett betydligt antal personer sig dertill anmäler och att, då afgifjten
derför är en obetydlighet, sådan anmälan göres för 10 månader af äret.
Följden blefve, att i dessa destillerir.gs-brännerier skulle redskapen till en väsendtlig
del förblilva oförseglad under bela denna tid och- lön-bränning der i stor
skala lätteligen kunna, bedrifvas. Man säger väl, att mäske-karen äro förseglad©
och att dessutom tillsyningsman komma att hindra missbruken. Men härvid ansnärkes,
att mäsk kan beredas annorstädes än i bränneri och vid. lägligt tiH
-
Särskilda Utskottets Memorial, N:o -H.
telle dit transporteras; och, om än en hel skara af tillsyningsman skulle antagas,
är det väl troligt att deras tillsyn kunde,- under så lång tidrymd, vara pålitlig,
isynnerhet om hvardera får liera destillerings-verk på skilda ställen att bevaka?
En signalering, som i tid angifver tillsynings-mannens ankomst, är lätt tillställd,
och då icke bruten försegling å redskapen kan rödja lönbrännaren,. kommer
han, i de liesta fall, alt gå fri från ansvar. För att likväl icke göra omöjligt
för å landet boende personer att idka bränvins-distillering som en särskild
näring, äfvensom för att icke utesluta begagnandet af fullständigare destilleringsverk,
torde böra stadgas, att ansökan derom må kunna göras hos Kongl. Maj:t.
Skatten derför synes lämpligen kunna fastställas till det minimi-belopp för dag,
hvilket för bränvins tillverkning i större bränneri är bestämdt, och rörelsen böra
ställas under ständig tillsyn af kontrollör, till förekommande af oloflig bränvinstill
verkning.
Till följd af hvad jag sålunda i korthet anfört, får jag vördsamt föreslå följande
föreskrifter lör bränvins destillering:
§ 18 (20),
Vill någon under den tid, då han till bränvins tillverkning i större bränneri
är berättigad, destillera bränvin med den redskap, han för bränvins-tillverkningen
uppgifvit, må det, utan särskild afgift, ske, dock under tillsyn af kontrollör, och
endast under de fyra sista dygnen af hvarje månad, hvarför han till bränvins tillverkning
sig anmält. Begagnandet af denna destilleringsrätt berättigar icke till
återfående af eller nedsättning i den för bränvins-tillverkningen förskottsvis erlagda
eller bestämda afgift.
% 19-
[ mindre bränneri må under tid, hvarför anmälan till bränvins tillverkning
skett och tillverknings-afgift blifvit erlagd, bränvins tillverkare, utah Särskild afgift,
verkställa destillering med den för bränvins tillverkningen uppgifna redskap.
§ 20.
Bränvins destillering må äfven wider tid, då bränvins-lillverkning icke är tillåtm,
kunna i stad, såsom särskild näring, utöfvas med enkel redskap, sådan den
i 6 $ (7) besk,rifven är, från 21 till 30 kannors rymd, och mot afgilts erläggande
efter samma grund, hvarefter afgiften för enkel redskaps begagnande vid bränvins
tillverkning i 44 § (40) bestämd är.
Ansökan, om sådan destilleringsrätt göres hos Magistraten, som, då tillstånd
dertill meddelas, skall hos Konungens Befallningshafvande derom genast göra anmälan.
u
Särskilda Utskottets Memorial, N:o -H.
Afgift för sådan destillering erlägges förskottsvis och för en half månad i sender
till den, som eger kronoutskylder i staden uppbära.
§ 21.
Vill någon under tid, som nyss sagd är, i stad öller å landet, såsom särskild
näring, idka destillering med redskap af annan beskaffenhet, än i 20 § är
tillåtenj gore derom ansökning hos Kongl. Maj:t. Sådan destillering skall ske
under ständig tillsyn af kontrollör och mot den afgift för dag, som för bränvins
tillverkning i större bränneri minst erläggas får. Afgiften skall förskottsvis och
för minst en half månad i sender inbetalas tiil den, sorn äger krono-utskyider i
orten uppbära.
% 22.
Den, som vunnit rättighet till bränvins destillering, vare sig i stad eller på
landet, under tid, då bränvins tillverkning icke är tillåten, skall, minst 14 dagar förr
än han destilleringen företager, sådant hos Konungens Befallningshafvande skriftligen
anmäla och uppgifva den lid, hvarunder han vill destilleringen utöfva, äfven
som
till rymd och beskaffenhet den destilleringsredskap, af hvilken han sig begagna
vili; bifoge ock i hufvudskrift, eller bevitnad afskrift, justerarens mätningsbevis
om redskapen samt vederbörnnde uppbördsmans intyg att destilleringsafgiften
blifvit för en half månad i förskott erlagd.
Destilleringsidkare, som sin redskap ändrar, skall derom hos Konungens Befallningshafvande
göra anmälan, innan den ändrade redskapen får begagnas.
Minsta tid, hvarför någon må enligt denna § till bränvins destillering sig anmäla,
vare en månad.
* 23.
Med destilleringsredskaps mätning, stämpling och försegling under tid, då
destillerings-rätt icke utöfvas, förhållas på sätt angående redskap för bränvins tillverkning
stadgadt är.
§ 24.
Apothekare må alla tider af året etc.
I händelse detta förslag till lagstiftning för bränvins destillering skulle af Rikets
Ständer befinnas antagligt, undvikes mäske- och jäst-karens försegling, tillsyningsmäns
förordnande och deras aflöning m. m., och komma följande af Utskot
-
Särskilda Utskottets Memorial, Avo -H.
•15
tet föreslagne nya'paragrafer att utgå, nemligen §§ 18, 19, 20, 21, 22,23,38,
52, 53, 65 och 66.
Någon förändring i paragraf-följden och i rubrikerna, äfvensom i straffbestämmelserna
måste, i sådant fall, äfven göras.
Prosten Lagergren och Herr Rydin hafva häri instämt.
Grefve Mörner, Axel: Instämmande för öfrigt uti den af Friherre von Kramer
afgifna reservation, synes mig dock den afgift, sorn af Herr Friherren blifvit
i 20 och 21 §§ föreslagen, vara nog hög, då för destillerings-verk icke torde
kunna beräknas en så bestämd och till beloppet lika afverkning, som för bränvinsbrännings-redskap.
Af sådan orsak får jag för nyssnämnde §§ föreslå följande förändrade lydelse:
§
20.
Bränvins-destillering må, under tid då bränvins-tillverkning
icke tillåten är, i stad kunna, af den som är behörig att bränvin
tillverka, såsom särskild näring utöfvas med enkel redskap
och panna af från och med 21 till och med 30 kannors
rymd. Redskapep skall i öfrigt vara inrättad i öfverensstäm
melse
med föreskrifterne i 6 §, dock att mäskvärmare eller
inrättning till åstadkommande af omröring i pannan ej får
finnas.
Ansökan om sådan destillerings-rätt göres hos Magistraten,
med bifogande af de bevis, som sökandens behörighet
styrka.
För destilleringen erlägges icke annan afgift än den Bevillnings-förordningen
för fabriks-rörelse bestämmer.
§ 21.
Vill någon under tid, som nyss sagd är, i stad eller å
landet, såsom särskild näring, idka destillering med redskap
af annan beskaffenhet än i 20 § är tillåten, gore derom
ansökning hos Kongl. Maj:t.
Sådan destillering skall ske under den kontroll och de
vilkor, som för hvarje fall bestämmas; och må, utom den afgift,
som till betäckande af kontrollerings-kostnaden pröfvas
böra utgå, icke åläggas annan afgift än den Bevillnings-förordningen
för fabriks-rörelse bestämmer.
Särskilda, Utskottets Memorial, iV.o -H.
Skulle dessa stadganden varda antagne, kan slutet af den utaf Friherre von
Kraemer föreslagna 22 §, frän och med orden ”samt vederbörande uppbördsman»
intyg,” bortgå.
Herr Hjärne har mot den föreslagna nya lagstiftningen för bränvins destillering
anmält reservation, och Herr Braunerhjelm har begärt lä anteknadt, att han
i densamma icke deltagit.
Herr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har nu, likasom då Särskildta Utskot
tet
.afgaf sitt lörsta Betänkande N:o 8, rörande bränvins tillverkning, tvekat om en
derifrån skild rättighet till varans destination skulle, i anseende till svårigheten
att förekomma missbruk, kunna medgifvas. Men jag har dock, när frågan derom,
vid återremissens besvarande, i Utskottet å nyo förekom, röstat med dem, hvilka
velat tillåta destillationens bedrifvande, såsom fristående näring. Jag har gjort det,
dels derföre, att den skadliga varan måtte, genom hennes förädling, blifva mindre
menlig till förtäring, och mera användbar, vare sig till techniska behof inom Riket,
eller till utförsel, dels derföre att destillationen hittills varit en särskild näring i
våra städer. Om hon der skulle få fortsättas, borde det destomindre vara någon,
förmenadt att idka henne å landet, sorn det der torde kunna ske med mindre
kostnad samt större vinst, och som det jemväl kunde utgöra någon ersättning åt
landtbrukaren för den redan gjorda, efter min tanke allt för stora, inskränkningen
i tiden för bränvins tillverkning.
Enär jag således röstat för ,bränvins-destillationens bibehållande, såsom fristående
näring, både på landet och i stad, har jag ansett billigheten kräfva, att hon
icke betungades mera på det förra, än på det sednare ställeL, samt att afgifterna,
ehuru de borde, för en råvaras förädling, blifva ringa, dock icke måtte drabba
den ene närings-idkaren, med afseende på hans boningsort, tyngre, än den andre,
eller till högre belopp, än motsvarande det, hvartill redskapens afverknings-förmåga
skäligen kan beräknas. Mot de afvikelser från dessa grunder, hvilka i Utskottets
betänkande förekomma, och mot några andra stadganden, får jag mig härmedelst,
på nedanskrifne sätt, reservera, och, hvad straff-beslämningarne angår, i allmänhet
åberopa hvad jag derom vid 8:de Art. i Betänkandet N:o 8 anfört.
§ 23
anser jag böra utgå, emedan sakkunnige män, inför Utskottet, uppgifvit, det man
företrädesvis använder underhaltigt bränvin, att destilleras till förtäring.
§ 53,
Utskottet har antagit afverknings-förmågan, hos destillerings-redskap med rektifikations-apparat,
vara dubbel, och ännu större, än då sådan apparat saknas. Jag
anser
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 11.
17
anser denna beräkning vara för hög, emedan de sakkunnige männen, så vidt jag
kunnat förstå deras mundtliga yttranden, förklarat, dels att det bränvin, hvaraf 100
proc. mera kunde, genom rectifications-apparats begagnande, erhållas, föga vore
tjenligt för annat än techniska behof, dels att det bränvin, som till förtäring destilleras,
vore till beloppet mycket betydligare, än det förra, och blefve till beskaffenheten
bättre, om destillationen ginge långsamt. Af dessa skäl, och då de sakkunnige
männen förklarat sig icke kunna, utan ledning af föregående rön, upgifva
någon bestämd ziffra för den finare destillationens Tortskyndande, genom rectifications-apparats
tillsättning, anser jag mig icke böra på förhand beräkna det öfver
hufvud utgöra mer än 10 proc., i öfverensstämmelse hvarmed de i denna § stadgade
afgifter följaktligen böra, efter min tanke, nedsättas.
Den föreslagna afgiften, 1 Rdr i månaden, för hvarje kanna af den vid destilleringen
använda pannans rymd, anser jag vara högre, än kontrollerings-kostnaderna
erfordra. Utan föregående erfarenhet, som ännu saknas, kan intet bestämdt yttrande
derom uttalas; men, på grund af de beräkningar, som i Utskottet gjordes, och
sorn en hvar sjelf kan anställa, rörande afgiftens belopp, synes det blifva vida mer
än tillräckligt för behofvet, hvadan jag, inom Utskottet, röstat för den mening, som
förföll, eller att 16 sk., i stället för 1 Rdr, hade varit nog.
§ 65. \
Författningen synes böra, ej mindre om bränvins distillation, än angående
dess tillverkning, antaga, att tillsyn mot missbruk är lika »ödig på det ena, som
andra stället, utan afseende på ägaren, samt åt vederbörande myndighets bedömande
öfverlemna i hvad mon upsigten, öfver flera eller färre destillations-verk,
kan af samme tillsyningsman medhinnas. Att till denna befialtning använda Kronobetjent
torde ej hafva bordt ifrågasättas, då det icke skett | afseende på bränvins
tillverkning, emedan samme person bör kunna användas tilli bäggedera och vara
befriad från åklagare-kallets utöfning, ej mindre i hänseendet lill bränvins destination,
än till dess bränning. Jag föreslår alltså att 65 § niette erhålla följande
lydelse:
”Hvarje destillations-verk skall stå under upsigt af någon 1 tillsyningsman, som
vederbörande embets-myndighet, för ett eller flera dylika verk, ljörordnar.
Jag har begagnat ordalagen ”vederbörande embets-mynditghet”, emedan 7:de
Art. § 54 säger, att ”Controlleur förordnas, och hans arfvode,1 jemte resekostnadsersättning
bestämmes af den embets-myndighet Konungen updrakg dertill gifver.”
Om denna myndighet möjligen blefve någon annan, än Konungen* Befallningshafvande
: så synes det vara olämpligt, att särskilda myndigheter förorflnade om befattningar,
hvilka borde och kunde af samma personer utöfvas.
flik. till R. St. Prot. 4855 och 4S54. 1\ Sami. 9 Iläft.
ts
Särskilda Utskottets Memorial, N;o -H.
§ 66.
Att bestämma aQöningen till högst 3 r:dr 16 sk. om dagen, för uppsyningsman
öfver destination, när dubbla beloppet, ellet 6 r:dr 32 sk. blifvit bestämdt
för den, som har tillsyn öfver bränvins bränning, synes mig vara desto mera origtigt,
som kostnaden kan vara lika, och som man derigenom försvårar möjligheten att
få, till bägge befattningarne, begagna samma personer. Jag anser följaktligen
siffran böra höjas till 6 r:dr 32 sk. Det är derföre icke sagdt, att tillsyningsmannen
alltid skall erhålla detta högsta belopp, utan aflöningen bör naturligtvis rättas efter
hans möda och de erforderliga kostnaderna, samt alltså vara i städerna, der inga
resor behöfva företagas, mycket ringare än på landet.
Det förekommer mig äfven vara en misshushållning att beräkna underhåll för
en häst om dagen, åt den tillsyningsman, som behöfver resa, antingen han
begifver sig från stället eller icke. Han vinner då på, att hålla sig stilla. Ansloge
man deremot skjutspenningar för 2:ne hästar: så kunde man hoppas att
han desto oftare före, åtminstone med en, och oförvarandes komme öfver destillatorerne.
'
Att tillsyningsman skulle, hos destillatorn, få tillgodonjuta boningsrum och
kost, kunde på landet, Hvarest destillationen blott med en 12 kannors panna be
drefves,
blifva så betungande, att näringen fördenskujd icke kunde, med den
minsta tillåtna panne-ryn^den, idkas. Annat är förhållandet med den minsta tillverkning
för hvilken en/bränvins-brännare, som skall hysa och föda en kontrollör,
får anmäla sig, nemligen 300 kannor om dygnet. I stad torde dessutom
ingen tillsyningsman behlöfva att bo hos destillatorerna, hvarigenom dessa blefve
der lindrigare beskattade, än på landet.
På förenämnde jskäl föreslår jag, att 66 § måtte erhålla .följande lydelse
: /
”Tillsyninsman, aom i 66 § o-mförmäles, åtnjute, under tjenstgöringstiden,
af allmänna medel, /aflöning, i förhållande till sin befattnings omfång och dermed
förenade kostnader, alock högst 6 r:dr 32 sk. om dagen 5 och der afståndet
mellan särskildta desjillations-verk gör hästars begagnande nödigt, skjuts för 2:ne
sådana. Al destillatäonsidkare på landet åtnjute tillsyningsman derjemte, så ofta
han sig på destillejrings-stället infinner, samma förmåner, som kontrollör hos
bränvins-brännare tilllkomma, likväl mot den godtgörelse, som derföre, af taxan
för resande, på näpmaste gästgifvaregård, bestämmes.”
Lektor Sondan: I motsats mot en åsigt, hvilken Herr Friherre Raab i sin reservation
uttryckt, anser jag faran för destillerings-rätts missbruk till lön-bränning
ganska stor. O/aktadt förbudet i § 23 mom. 2, kan nemligen en destillator sjelf,
eller dess gransjRe, med hvilken han står i förbindelse, i närmaste granngård, (rån
Särskilda Utskottets Memorial, N.o -H.
hvilken destillerings-rummet ej behöfver vara skildt med annat än en mur eller
vägg, uppställa mäske-kar, reservoirer för vört eller annat sprithaltigt ämne, som
under tillsyningsmannens frånvaro lätt rinner i destillerings-pannan, hvilken derige--  nom begagnas till bränvins-tillverkning under så lång tid, som med trygghet kan
påräknas innan nästa besök — och oförmodade besök kunna, såsom en annan
reservant anmärkt, genom anställd signalering lätt undvikas.
Detta oaktadt, och dä min enskilda mening, att destillator borde sjelf bekosta
hvad för tillsynen erfordras, — hvarken mer eller mindre, — har föga utsigt
att blifva gällande, förenar jag mig i det resultat, hvartill Herr Friherre Raab i
sin reservation kommit, blott med det tillägg att i % 65 första punkten framför
ordet tillsyn tillägges ordet daglig. Detta tillägg anser jag aldeles oumbärligt till
förekommande af de vådor, hvilka af en sådan opinion, som anser en mindre tragen
tillsyn tillräcklig, kunna uppkomma. En sådan opinion hos Konungens
Befallningshafvande mäste vinna stöd af dess pligt att med sparsamhet vid statsmedlens
användande icke tillförordna flere lillsyningsmän än behofvet kräfver. På
det nämnda auktoriteter må undvika beskyllningen å ena sidan att, genom för
stor sparsamhet vid tillsyningsmäns förordnande, gynna lön-bränneriet, och å den
andra att, genom tillsättande af allt för många dylika tjenstemän, öfverskrida behofvet
och derigenom förorsaka onödiga stats-utgifter, anser jag det vara lagstiftningens
ovilkorliga pligt att, på sätt jag föreslagit, närmare bestämma hvilken tillsyn,
som må anses erforderlig. i
Prosten Carlander har häri instämt.
Herr Henschen: Jag reserverar mig i afseende å
§ 1.
Morn. 1, som, i följd af Ridderskapets och Adelns beslut, med hvilket
Preste- och Borgare-stånden sig förenat, bort erhålla följande lydelse:
Bränvin må tillverkas af en hvar, som är behörig idka fabriks-rörelse,
eller ock eger eller innehar särskildt skattlagd jord.
Till stöd för denna redaktion åberopas:
l:o) följande å sidd. 23, 24 i Bil. N:o 2 till Utskottets Betänkande N:o 8
befintliga strof:
”Slutligen torde vid granskning af detta moments redaktion ej böra lemnäs
alldeles oanmärkt: dels, att deri nyttjade ord: ”på landet och i stad” tillkomne
egentligen med afseende å äldre lagstiftningen, hade kunnat, utan att
sådant orsakat missförstånd, gerna uteslutas, enär tillverkningen måste ske antingen
”på landet eller i stad,” och icke något onödigt ord bör sättas i lag-text,
hvars prydnad och kraft bestå i korthet och noggranliet: dels ock, att, om ordalydelsen
skulle strängt (strictissime) följas, någon kunde ifrågasätta, huruvida
20
Särskilda, Utskottets Memorial, IV:o li;
man ”är, enligt Fabriks- och Handtverks-Ordningen af den 22 December 1846,
till Fabriks-rörelses idkande berättigad”, innan man erhållit ett af de två i den
författningens 24 § omförmälda bevis med tillstånd att idka någon i nämnda paragraf
åsyftad rörelse. Och en skämtsam granskare skulle altså kunna påstå, att
endast den, som redan fått tillstånd att idka annan fabriks-rörelse, vore behörig
söka tillåtelse alt bränvin tillverka, utan att ega eller innehafva särskildt skattlagd
i ord.”
2:o) den omständighet, att orden ”enligt författningarna” äro öfverflödige,
enär rättigheten att idka fabriksrörelse här i landet icke räknas bland s. k.
”medfödda”, ”naturliga” eller ”allmänna medborgerliga” rättigheter, utan länge
grundats endast på ”författningarna”: samt
3:o) min åsigt, att ali i ”mantal satt jord” är ”särskildt skattlagd,” enär
mantals-sättningen (en kameral åtgärd) utgör grunden för o ner a, af hvilka t. ex.
väg- och kyrko-byggnad, äfvensom brandstod af nästan alla, samt inqvartering
under krigstid m. m. af hvarje slags hemman utgöres; hvaraf följer, att endast
det allmännare uttrycket ”särskildt skattlagd” kunnat och bort nyttjas, enär det
innefattar jemväl det speciellare begreppet ”i mantal satt.”
4:o) ofvannämnde tre stånds beslut, ”att i de foll, Ridderskapet och Adeln
lättat beslut, skiljaktiga från Utskottets förslag, åt detsamma skulle öfverlemnas
att i ordalagen göra de ändringar, som sammanhanget i det hela kunde anses
erfordra:” eller, såsom orden i Borgare-ståndets protokolls-utdrag lyda: ”att
till Utskottets bedömande öfverlemna redaktionen.”
Den omständighet att ■§ 6 ^7),
jemte öfriga '§§, som hafva ett afgjordt inflytande å beskattningen, hade, efter
mitt förmenande, bort behandlas enligt 71 § Regerings-formen, helst vid
Grundlagarnas tolkning praxis ej får hufvudsakligen afses (§ 83 Reger.-form.).
§ 23.
l:o) Emedan sakkunnige män yttrat, att bränvin, som skall destilleras lill
förtäring och blifva ”extra fint,” bör vid reningen, för finkel-oljans afskiljaude, vara
utblandadt till lägre sprithalt, än 5 grader; anser jag, att ej så högt gradtal här
bort bestämmas.
2:o) Som vid destilleringen fås ”lank” eljer ”annan sprithaltig vätska,”
hade redaktionen ej bort vara sådan, att en kitslig åklagare deraf kunnat hemta
anledning til! åtal, tvert emot lagens rätta mening. Denna anmärkning gäller ock
i afseende å det i
§ 24
nyttjade ordet ”annat sprithaltigt ämne.”
Särskilda Utskottets Memorial, JY o \ I.
24
S 53.
Rörande afgiften åberopas Friherre Raabs reservation.
S 65.
Af (lera skäl instämmer jag i Friherre Raabs, och, hvad redaktionen beträffar,
i Presidenten von Harlmansdorffs reservation.
Herr Hasselrot har begärt få antecknadt, att han icke var närvarande, då
utlåtandet beslöts.
Magnus Månsson från Östergöthlands Län, med hvilken Georg Nyqvist från
Wärmelands Län och Eric Jansson från Stora Kopparbergs Län sig förenat, har
reserverat sig mot den i Utskottets utlåtande yttrade åsigt, att frågan om det stadgande,
som förekommer i 7 § af gamla förslaget (6 § i det nya), bor anses vara
genom tre Stånds beslut definilift afgjord och icke innefatta ett ämne af bevillning*
natur, hvilket bör till omröstning i förstärkt Stats-utskott hänskjutas.
Georg Nyqvist från Wärmelands Län: Ehuru jag har all anledning att tro,
det Rikets tre Stånd lika litet nu som då lagstiftningen i sin helhet för tillverkning
af bränvin behandlades inom Riks-stånden, fäster sig vid Ledamöternas af Bondeståndet
reservationer mot Särskilda Utskottets för bränvins-frågans behandling afgifna
betänkande i följd af åter-remisserna, så anser jag mig ändock skyldig dervid
göra följande anmärkningar, nemligen:
Vid behandlingen af den nu föreslagna destillerings-rätten, har Utskottet frånträdt
den grundsatsen, som i öfrigt genomgår hela författningen, för så väl tillverkning
som försäljning af bränvin, nemligen att upbringa varan till högt pris.
Utskottet har dervid frångått sitt förut gjorda förslag, att för destillerings utöfvande
skulle betalas samma afgift per dygn, som vid tillverkning af rått bränvin,
och såmedelst kommit till det orättvisa resultat, att fabriks-brännaren berättigas att
destillera under den för bränvins-bränning tillåtna tiden, för endast en afgift för
kontrollören, som understiger den verkliga kontroll-kostnaden, då tillverkaren med
den enkla redskapen deremot får för sin destiilering fortfarande erlägga den förut
bestämda tillverknings-skatten.
Vid den föreslagna destilleringen såsom särskild näring är afgiften endast beräknad
till betäckande af tillsyn för förekommande af lön-bränning, och det äfven
lå lågt tilltaget, att det icke heller betäcker kontroll-kostnaden.
Jag gillar att destiilering får ega rum, så väl under tillverknings-tiden af rått
bränvin, som under den öfriga tiden af året, men icke på andra grunder än mot
samma skatt per dygn, som för tillverkning af rått bränvin kommer att erläggas.
Utgår man från denna synpunkt, så sker alla lika rätt och man vinner ändamålet:
bränvinets fördyrande, och vinner dessutom förenkling af författningen, äfvensom
22
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 41.
mindre fara för lön-bränning, som annars den särskildt medgifna destillerings-rätten
möjligen skulle medföra.
Jag yrkar derföre destillerings-rätt, så väl för stad som land, på de grunder
jag här anfört, under hela året; men om detta icke medgifves på angifne grunder
lör beskattningen, så yrkar jag återgående till första bestämmelsen, att deslillering
endast tillätes under brännings-tiden och mot den dervid bestämda afgift, nemligen
lika sora om rått bränvin tillverkades.
Utskottet bar på svaga och ej på verkliga fakta grundade motiver föréslagit
ett nytt sätt, att betaga den mindre jordbrukaren fördel af bränvins-bränningen,
nemligen att föreslå förflyttning af tillverkning från April till tiden emellan den
15:de November och 15:de December. Inskränkningarna för nämnde klass inom
samhället hafva blifvit nog hardt åvägabragte denna förändring förutan, men som
pluraliteten så väl inom Utskottet, som i de 3 med-stånden, tycks, helt och hållet
förbise dessas billiga anspråk vid ifrågavarande lagstiftning, så lärer väl ej vara att
förvänta någon rättvis behandling mera i denna än öfriga delar i detta ämne, hvadan
denna i alla afseenden stjufmoderligt behandlade stora del af nationen får nöja sig
dermed, att hafva tillverknings-rätten af bränvin blott qvarstående i författningen,
utan att densamma kunna sig tillgodogöra.
Stockholm den 5 Julii 1854.
I ofvanstående reservation förena sig:
Magnus Månsson, från Östergöthlands län*
Eric Jansson, från Kopparbergs län.
Lars Larsson, från Elfsborgs län.
STOCKHOLM, 1854. J. A. Walldén.
11
För slag'
till
Förordning angående vilkoren för bränvins tillverkning.
1 Art.
Om rättighet till brdnvins tillverkning och tiden för dess utöfning.
% i.
Bränvin må, på landet och i stad, tillverkas af en hvar, som antingen är,
enligt författningarna, berättigad att idka fabriksrörelse eller ock äger eller innehar
i mantal satt eller särskildt skattlagd jord.
Öfver—Ståthållare, Under-Ståthållare, Landshöfding, Landssekreterare, Landskamererare,
Kronofogde, Läusman, Lands- eller Stads-fiskal, polistjensteman, domare
på landet, Borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik embets-
eller tjensteman, kyrkobetjent, folkskolelärare, i tjenst varande eller praktiserande
läkare, justerare af bränvinstillverknings-redskap, bränneri-kontrollör eller
tillsyningsman, så ock i allmänhet embets- eller tjensteman, som, till följd af sin
innehafvande befattning, kan komma att deltaga i beslut om bränvins tillverkning
eller kontroll derå, må dock icke befatta sig med dylik tillverkning, der han ej
år 1852 eller 1853 sådan idkat, i hvilket fall han å den egendom', hvarå tillverkningen
då idkades, får intill 1857 års slut densamma fortsätta.
A ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock å annan Kronans jord,
som ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvins tillverkning förbuden; dock
varde den, som vid denna författnings kungörande, på grund af kontrakt med
Kronan, vederbörande myndighet, korporation eller boställsinnehafvare, såsom brukare
eller arrendator sådan jord innehar, vid den honom i dylik egenskap då
tillkommande tillverkningsrätl bibehållen, så länge kontraktet gäller.
§ 2.
Bränvins tillverkning skall, su framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda
dess inställande, vara tillåten under tvä månader af året, nämligen frän och med
den 15 Oktober intill den 15 November samt från och med den 15 November intill
den 15 December. liränvinstillterkare må under endera eller begge af dessa
månader handleringen utöfva; och vare en månad den kortaste tid, för hvilken hagon
må sig till bränvins tillverkning anmäla.
Bil. M 1 lill Särsk. Ulsk. Bet. M 11. 1
2
Mäskberedning eller bränvins tillverkning vare likväl ej medgifven från klockan
tio om aftonen näst före sön- eller helge-dag till klockan tio om aftonen å sådan dag.
% 3-
Bränvin må tillverkas antingen i Större bränneri, der redskap af hvilken storlek
och beskaffenhet som helst får begagnas, eller i Mindre bränneri, der endast
enkel redskap af cn till pannerymden begränsad storlek är tillåten.
Bränvins tillverkning i Mindre bränneri får utöfvas endast af den, som
äger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord.
§ 4 (fordna 5 §).
Den minsta tillverkning på dygn i Större bränneri, för hvilken anmälan får
ske, vare 300 kannor och den största 1000 kannor sex-gradigt bränvin, allt i
medeltal under månad räknadt.
§ 3 (6).
' I Mindre bränneri får bränvin tillverkas blott med enkel, omedelbarligen med
eld drifven redskap, med eller utan mäskvärmare.
Med enke! redskap förstås den, som består af en panna för mäskens kokning
och en till pannan hörande s. k. hatt samt, för bränvinsångans afkylande,
pipor, slang eller kylare.
Mäskvärmare är en inrättning, i hvilken mäsken genom den från pannan
utgående ånga uppvärmes, innan mäsken insläppes i pannan.
§ 6 (7).
För den i nästföregående § omförmälda redskap gäller:
att pannan får äga hvad form som helst;
att den icke får drifvas annorledes, än genom eldens verkan omedelbart på
dess botten och sidor;
att hatten, inberäknadt löst eller fastsittande rör, som sammanbinder pannan
med afkylningsredskapen eller mäskvärmaren, icke får innehålla mer än tre fjerdedelar
af pannans rymd;
att lös hals för pannans förening med hatten ej får användas;
att mäskvärmaren icke får innehålla mer än en femtedel utöfver pannans rymd;
alt ånga hvarken från pannan ej heller annorledes får insläppas uti den i
mäskvärmaren inneslutna mäsk, utan blott ledas derigenom medelst rör;
att lankrum hvarken i mäskvärmaren ej heller i andra delar af redskapen
får finnas;
att bränvinsångan, sedan den utgått från hattröret, icke får ledas i uppåt
gående riktning, samt
3
att med redskapen icke får vara förenad något slags rektifikations-apparat,
ej heller någon af redskapens delar vara så inrättad, att bränvin kan åstadkommas
utan omkokning eller s. k. klarning.
§ 7 (8).
I Mindre bränneri får pannans rymd ej understiga tolf och ej öfverstiga
tjugo kannor; och vare, der mäskvärmare begagnas, största pannerymd femton kannor,
allt med inberäkning af två kannors kokrum.
§ 8 (10).
På samma egendom å landet, eller gård eller lägenhet å stads område får
bränvin icke samtidigt tillverkas i flera än ett bränneri, ej heller i samma bränneri
flera än en redskap finnas.
Med egendom å landet förstås här hemman, hemmansdel eller lägenhet, försedd
med egen ladugård, der utfodring sker.
§ 9 (**)•
Bränvinstillverkning, hvartill jord berättigar, må ej annorstädes än å samma
jord utöfvas.
§ 10 (12).
Den, som vill tillverka bränvin, utan att genom jords innehafvande vara dertill
behörig, gore derom ansökning, om han å landet bor, hos Konungens Befallningshafvande
i länet, och, om han i stad är boende, hos Magistraten. Vid ansökningen
foges bevis, som hans behörighet styrker. Derest sökanden finnes vara
till handteringens utöfning behörig, varde tillståndsbref för honom utfärdade
Besvär öfver Magistrats eller Konungens Befallningshafvandes beslut i sådan
fråga anföras på sätt i 45 § af Fabriks- och Handtverks-Ordningen föreskrifves.
§ 11 (13).
Bränvinstillverkning i större bränneri skall, minst 6 veckor innan den får
företagas, hos Konungens Befallningshafvande skriftligen anmälas, hvarvid uppgifves
tid och ställe för tillverkningen, jemte beloppet deraf. Vid anmälningsskriften foges
antingen tillståndsbref, som i 10 § omförmäles, eller ock bevis, att tillverkaren
äger eller innehar särskildt skattlagd jord. Finner Konungens Befallningshafvande
hinder för handteringens utöfning icke möta; utförde derom för tillverkaren
bevis, innefattande tillika Landskontorets uträkning å den afgift, som för den ifrågavarande
tillverkningen utgå bör.
§ 12_ (14).
Vill den, som till bränvins tillverkning i Större bränneri för endast den första
af de 2 tillåtna månaderna sig angifvit, sedermera tillverkningen under den
4
andra månaden fortsätta, eller vill någon, efter att hafva för tillverkning af ett
visst belopp sig angifvit, densamma under endera eller begge månaderna utvidga;
gore derom, minst 14 dagar före den tid fortsättningen eller utvidgningen afser,
skriftlig anmälan hos Konungens Befallningshafvande, som öfver sådan anmälan
utfärde bevis, innefattande tillika Landskontorets uträkning å den fyllnad i till—
verkningsafgift, som erläggas bör. Vill han åter från tillverkningen afstå eller
uppgifven tillverkningstid från två månader till en inskränka eller uppgifvet tillverk
ningsbelopp för endera eller begge månaderna minska; anmäle det hos Ko
nungens
Befallningshafvande minst 14 dagar före den lid, afsägelsen eller inskränkningen
afser, så vida han vill åtnjuta befrielse från motsvarande till verkningsafgift.
S‘13 (IS).
Bränvinstillverkning i Mindre bränneri skall, minst en månad innan den får
företagas, hos Häradsskrifvaren i orten skriftligen anmälas, hvarvid uppgifvas tid
och ställe för tillverkningen samt företes mätnings- och stämplingsbevis å den redskap,
som skall begagnas.
Vill någon för begge de tillåtna månaderna sig på en gång anmäla; håfve
dertill rätt.
Ofver sådan anmälan meddele Häradsskrifvaren skriftligt bevis, innefattande
tillika uträkning å den afgift, som för tillverkningen sig belöper, och återlemne
derjemte mätnings- och stämplingsbeviset, försedt med påskrift om uppvisandet.
I lösen för bevis och påskrift åtnjute han tillhopa 16 sk.
Häradsskrifvare åligge att, sist 8 dagar från slutet af den tid, inom hvilken
anmälningsskrifterna skola till honom ingifvas, desamma, jemte å dem soknevis
upprättade förtekningar, till Konungens Befallningshafvande insända.
§ 14 (16).
För den, som till bränvinstillverkning i Mindre bränneri sig anmält, men sedermera
vill, mot befrielse från afgift, tillverkningen frånträda, gälle om tid och
ställe för anmälan derom hvad i 12 § sägs. Vill han tillverkningen i afseende
ä redskaps rymd eller beskaffenhet utvidga, eller, mot befrielse från motsvarande
tillverkningsafgift, inskränka; gore derom skriftlig anmälan hos Konungens Befallningshafvande
sist 8 dagar före den tid förändringen alser. Vid sin anmälan foge
han bestyrkt afskrift af mätnings- och stämplingsbevis å den redskap, hvarmed
han tillverkningen utöfva vill. Öfver anmälan, som nu sagd är, utfärde, Konungens
Befallningshafvande bevis, innefattande tillika Landskontorets uträkning å den
fyllnad i tillverkningsafgift, som erläggas bör, eller å det belopp, tillverkaren är
berättigad återbekomma, och varde derjemte mätnings- och stämplingsbeviset, försedt
med påskrift om uppvisandet, till honom återlemnadt.
5
§ 18 (17).
Öfver anmälningar och uppgifter, som, enligt 11, 12, 13 och 14 till
Konungens Befallningshafvande inkomma, läte han erforderliga förtekningar, för kontroll
och eftersyn, tillställas vederbörande kronobetjente samt bränneri-kontrollörer
och tillsyningsmän.
Kronobetjent skall af förtekning, sonrr honom tillställes, låta, inom 8 dagar
från emottagandet, i sitt distrikt anslå afskrift i soknestuga eller, der sådan ej
finnes, å annat lämpligt ställe i soknen.
§ 16 (18).
I sammanhang med pressjästberedning får brär» vinstill verkning icke utöfvas af
annan än den, som till den sednare berättigad är, eller under annan tid eller med
andra vilkor, än som för bränvins tillverkning i allmänhet stadgade äro.
§ 17 (19).
Vid ättikeberedning eller annan fabrikation får bränvinstillverknings-redskap
icke begagnas af den, som ej till bränvins tillverkning berättigad är, eller under
andra vilkor, än som för bränvins tillverkning gällande äro.
2 Ari.
Om hrånvins destillering ock rening.
% 18.
Vill någon under en del af den månad, hvarför han till bränvins tillverkning
i Större bränneri sig anmält, destillera bränvin med den redskap, han för bränvinstillverkningen
uppgifvit, må det, sedan alla i bränneriet varande mäske-kar och
jästkärl blifvit förseglade, ske under uppsigt af den kontrollör, som enligt 54 §
vid bränneriet anställd blifvit, och utan annan afgift än den, som till godtgörande
af hans arfvode under destilleringstiden erfordras.
Begagnandet af denna destilleringsrält berättigar icke till återfående af eller
nedsättning i den för tillverkningen förskottsvis erlagda eller bestämda afgift.
§ 19-
1 Mindre bränneri må under tid, hvarför anmälan till bränvins tillverkning
skett och tillverkningsafgift blifvit erlagd, bränvinstillverkare, utan särskild afgift,
verkställa destillering med den för bränvinstillverkningen uppgifna redskap.
§ 20.
Bränvins destillering må derjemte under tid, då bränvins tillverkning icke är
tillåten, nemligen frän den 15 December ena året till den 15 Oktober det nästföl
-
G
jande, kunna såsom särskild näring utöfvas af den, som enligt 1 § må tillverka
bränvin. Ansökning om sudan destilleringsrätt pä landet göres hos Konungens
Befallningshafvande och i stad hos Magistraten, med bifogande af bevis, som sökandens
behörighet styrker.
Dä tillstånd till destillering blifvit af Magistrat meddeladt, gore Magistraten
hos Konungens Befallningshafvande derom genast anmälan.
§ 21.
Den, som sålunda vunnit rättighet till destillering, skall, minst 14 dagar före
hvarje gång han destillering företager, sådant hos Konungens Bafallningshafvande
skriftligen anmäla och uppgifva den tid, hvarunder han vill destilleringen utöfva,
äfvensom till rymd och beskaffenhet sä väl den destilleringsredskap, som alla för
destilleringen i öfrigt erforderliga kärl, af hvilka han sig begagna vill; bifoge ock
i hufvudskrift eller bevilnad afskrift justerares mätningsbevis om redskapen.
Destilleringsidkare, som sin redskap ändrar, skall pä enahanda sätt derom göra
anmälan, innan den ändrade redskapen får begagnas.
Minsta tid, hvarför någon må enligt denna § till bränvins destillering sig
anmäla, vare en half månad.
% 22.
För den redskap, som begagnas till destillering, såsom särskild näring, gäller:
att pannans rymd ej får understiga 12 kannor, >
att någon inrättning för omröring ej får i pannan finnas samt
att ånga ej får insläppas i det bränvin, som destillering undergår, men
att för öfrigt redskapen får vara af hvad form och beskaffenhet som helst.
S 25.
Förbränna, lank eller annan sprithallig vätska, än bränvin af minst 5 graders
styrka, får ej till destillering enligt 18 eller 20 § användas.
Mäsk eller annat sprithalligt ämne, hvaraf bränvin kan tillverkas, får ej fin
nas
i det rum, der destillering efter 18 eller 20 § verkställes, ej heller af destilleringsidkarcn
å samma egendom eller i samma gärd innehafvas. Samma lag vare
om oförseglade mäskekar, jästkärl och andra kärl än dem, som för destillering uppgifna
äro, när destillering efter 20 § sker.
§ 24.
Destillering af bränvin vare ej medgifven från klockan 10 om aftonen näst
före sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan dag.
§ 25 (21).
Apothekare må alla tider af året för pharmaceutiska behof utan afgift nyttja
två destilleringspannor, en af högst tjugo och en af högst tolf kannors rymd, kokrummet
inberäknadt.
7
Skulle på något ställe apotheksrörelsen göra flera pannors begagnande nödigt,
må ansökning derom hos Konungen ske.
§ 26 (22).
Bränvins rening vare en hvar afgiftsfritt tillåten, då den sker utan eld eller ånga.
3 Art.
Om redskaps målning och stämpling.
% 27 (23).
En hvar, som förfärdigat redskap för bränvins tillverkning eller destillering,
vare skyldig, innan han redskapen från sig lemnar, ej allenast att med stämpel
af sitt namn och hemvist samt årtalet förse panna, hatt och afkylningsredskap,
äfvensom löst bröst, mäskvärmare och rektifikationsapparat, än ock att besörja
redskapens uppmätning och stämpling af dertill förordnad justerare. För honom
skall redskapstillverkareu noga uppgifva redskapens beskaffenhet till alla dess delar,
samt om den skall drifvas omedelbart med eld eller med ånga.
Då redskap på ett eller annat sätt ändras, eller ny del tillsättes, skall redskapen
af justerare å nyo granskas samt den ändrade eller tillsatta delen stämplas,
efter mätning, om den är sådan underkastad, och ändringen anteknas i mätningsbeviset.
Den, som ändringen verkställt, vare skyldig alt, på sätt i 1 mom.
stadgas, om uppmätningen och stämplingen föranstalta.
§ 28 (24).
Till redskaps uppmätning och stämpling förordne Konungens Befallningshafvande
ett behöfligt antal justerare, och tilldele hvardera ett visst distrikt, lämpadt
efter hans hemvist. För sådan förrättning vare justerare lika ansvarig, som för
målkärls justering.
§ 29 (23).
Bränvins- eller destillerings-panna skall vid mätningen vara försedd med löst
bröst, då sådant finnes, och med hatt eller stängselskifva och rör samt öfriga tillbehör,
som, enligt nästföljande § ärq stämpling underkastade. Pannans hela kubikinnehåll
mätes med vatten till öfversta kant eller läckande brädd. Om hatten
är försedd med en eller flera luckor eller någon annan öppning än ångröret, skall
den vid mätningen påsättas och redskapen uppmätas till öfversta luckans eller öppningens
nedra kant, till så stor höjd, som mäsk kan deri inrymmas.
Hatten med ångrör skall äfven till hela sitt kubikinnehåll uppmätas. Den
fals, som är ämnad att nedskjutas i pannan, ingår i mätningen för den del, hvarmed
den möjligen kan öfverstiga ett tum.
8
Likaså uppmätes mäskvärmare, der sådan finnes, till hela sin rymd, med afdrag
för derigenom gående rör.
Då panna, som är försedd med aftappningsrör, uppmätes, skall tappen eller
vridhanen insättas och intet afdrag för rörets innehåll äga rum.
§ 30 (26).
På panna och dertill hörande hatt eller stängselskifva, löst hattrör, afkylningsredskap,
löst pannebröst, mäskvärmare och rektifikations-apparat skall justeraren
med stämplar utmärka sitt namns initialbokstäfver, årtalet då uppmätningen skett,
nummerordningen för året å den redskap, som stämplingen undergår, samt, å både
panna och hatt, redskapens pannerymd, utan afdrag af kokrummet. På pannan
anbringas stämpeln å halsen eller pannans öfversta del och på öfriga uppräknade
delar å ställen, der den blir väl synlig, ulan att skada redskapen.
§ 31 (27).
För redskaps mätning och stämpling åtnjute justerare i arfvode 6 runstycken
för hvarje kanna af redskapens uppmätta rymd. Varder justerare i sådan tjenstförrättning
kallad från sitt hemvist till enskild man, tillkomme honom derjemte i
traktamente 1 R:dr 16 sk. om dagen, tillika med skjuts efter en häst till och
Irån förrättningsstället. Der flera redskap på ett ställe, eller i en by eller soken,
kunna af justeraren vid samma tillfälle mätas och stämplas, beräknas resekostnadsersältning
och dagtraktamente endast såsom för en resa. Justerare erhålle af
redskapsägare erforderligt handtlangarebiträde vid förrättningen, meu bör sjelf vara
försedd med justerade och krönta målkärl.
Utan särskild betalning skpll justerare meddela skriftligt betyg, enligt denna
författning bifogadt formulär, öfver så väl mätning som stämpling. I betyget intages
noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras dimensioner.
Derjemte utsättes, huruvida redskapen är inrättad att drifvas omedelbarligen med
eld eller med ånga. Vid hvarje månads slut skall justerare lemna Konungens
Befallningshafvande del af de betyg, som under månaden utfärdats.
§ 32 (28).
I Mindre bränneri må ej inmuras annan del af redskap, än panna, ej heller
panna och hatt med hvarandra sammanfogas genom nägling eller lödning. Vid
pannas iomurning iakttages, att stämplingen alltid skall vara lätt åtkomlig.
§ 33 (29).
När redskap i Mindre bränneri befinnes vara af större rymd, än stämplingen
och justerarens betyg utvisa, men öfverskottet ej stiger öfver en femtondedel af
den rymd, hvartill pannan är upptagen, och detta med skäl kan anses hafva till
-
9
kommit genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare justeraren fri från ansvar
för felaktig stämpling och oriktigt betyg. I denna händelse skall ägaren debiteras
för den löpande bränningstiden med den högre afgift, hvartill pannans
större rymd föranleder, och redskapen genom hans försorg å nyo mätas och stämplas,
innan ny bränningstid inträder.
§ 34 (30).
Destilleringspanna, som apothekare för pharmaceutiska behof använder, bör
mätas och stämplas, i likhet med hvad om bränvinspanna stadgadt är och under
enahanda ansvar.
4 Art.
Om anmälan af redskap får brdnvins tillverkning och deslillering.
§ 35 (31).
Innehafvare af, redskap för bränvins tillverkning och destillering skall, inom
en månad från denna författnings kungörande, på landet hos närmaste kronobetjent
och i stad hos Magistraten, aflemna skriftlig uppgift å redskapen, stället der deri
finnes, dess beskaffenhet, åsätta namn och rymdstämplar, samt afskrift af mätningsoch
stämplingsbevis. Saknas sådant bevis, skall redskapsägare med skriftligt intyg
af två ojäfviga män styrka riktigheten af sin uppgift.
De uppgifter, som sålunda .inkomma, skola, sedan de blifvit med förenämnda
bevis eller intyg jemförda, af Magistrat och kronobetjening inom 8 dagar från
månadens utgång till Konungens Befallningshafvande insändas.
§ 36 (32).
Vid mantals- och skattskrifningen bör hädanefter all bränvinstillverkningsoch
destillerings-redskap, sorn då icke är till begagnande anmäld, årligen uppgifvas
till pannerymd och beskaffenhet, tillika med stället, der redskapen finnes.
Öfvergår sådan redskap till annan innehafvare, eller varder den eljest från stället
tlyltad, bör den siste innehafvaren, eller den, som låtit flyttningen verkställa, inom
8 dagar derefter sådant skriftligen anmäla, i stad hos Magistraten och å landet
hos närmaste kronobetjent, hvilken sednare skall anmälningsskrifteu till Häradsskrifvaren
öfverlemna inom 8 dagar sedan den inkommit. Då redskapen öfvergått till
annan innehafvare, bör denne jemväl uppgifvas.
Anmälan, som nu sagd är, vare dock ej nödig, då redskap förflyttas till dens
verkstad, som sådan förfärdigar.
Öfver uppgifter, som göras enligt i mom. i denna §, skall mantals- och skatt—
skrifvare inom 14 dagar från mantals- och skattskrifningarnas slut till Konungens
Bil. M 1 till Särsk, Ut sk. Bet. M 11. 2
10
Befallningshafvande insända soknevis upprättade förtekningar. De skriftliga anmäl
ningar,
som enligt 2 mom. till Magistrat och Häradskrifvare inkomma, skola inom
B dagar derefter till Konungens Befallningshafvande insändas.
§ 37 (33).
Af de uppgifter, som enligt föreskrifterna i denna Art. till Konungens Befallningshafvande
inkomma, lemne han vederbörande kronobetjente samt brännerikontrollörer
och tillsyningsmän erforderlig del.
5 Ari,
Om försegling af redskap får bränvins tillverkning eller destillering.
§ 38 (34).
Under de månader, då enligt denna författning bränvins tillverkning icke får
utöfvas, så ock under den öfriga tid af året,.t för hvilken Konungen kan finna nödigt
bränvins tillverkning förbjuda, skall bränvinslillverkning s-redskap, och under de
månader, dä bränvins tillverkning är tillåten, den redskap, hvilken begagnas till sådan
destillering, sorn i 20 § omförmäles, städse vara förseglad. Försegling verkställes
af den, på hvilken sådan ankommer, utan att redskapsägaren är pligtig att
anmälan derom göra.
Äfven undey tid, då bränvins tillverkning, eller då sådan destillering, som i 20
§ omförmäles, lofgifven är, må den, som sig dertill ej anmält, icke hafva sin redskap
oförseglad, utan galle härvid hvad i förestående moment i afseende å redskaps försegling
stadgadt är.
Mäskekar och jästkärl, som finnas der destillering enligt 18 eller 20 § verkställes,
skola, så länge destilleringen utöfvas, vara förseglade, så att de ej må kunna
begagnas.
§ 39 (35).
Redskap, som finnes å dens verkstad, hvilken sådan förfärdigar, eller i hans
vård, behöfver ej vara förseglad. Men när redskapen derifrån flyttas, skall innehafvaren,
om hän ej är berättigad att inom 8 dagar derefter densamma begagna,
den till försegling anmäla.
Detsamma iakttage den, som sig till bränvins tillverkning eller destillering anmält,
men innehar flera brukbara redskap eller delar deraf, än han till begagnande
uppgifvit.
§ 40(36).
Genom förseglingen skola panna, hatt och afkylningsredskap, af hvad beskaffenhet
denna vara må, sättas ur stånd att för bränvins tillverkning eller destillering
11
nytljas. Är panna inrättad med löst bröst, förseglas endast bröstet, så att pannan
må kunna till husbehof begagnas. Försegling skall ske på det sätt, att messingstråd
trädes uti borrade eller stampade fina hål och sedan, sträckt öfver midten af pannans,
hattens, det lösa bröstets, rörens eller pipornas öppning, hopfästes genom en
linnelapp samt förseglas på båda ändarna med förrättningsmannens sigill.
Mäskekar och jästkärl skola, då de förseglas, vara försedda med lock, hvilka
genom försegling på tre eller flera ställen fästas vid kärlen.
Kronobetjente och andra af Konungens Befallningshafvande förordnade personer
skola, med ledning af de förtekningar, sorn från Konungens Befallningshafvande erhållas,
ofördröjligen, efter det rättigheten till bränvins tillverkning eller destillering
för någon eller några redskapsinnehafvare inom ett distrikt upphört, utan föregången
anmälan, redskapens försegling på landet verkställa.
Å tid och lämpliga ställen inom distriktet, hvilka af förseglaren i kungörelse
utsättas, äge en hvar, som icke föredrager att få redskapen i sitt hemvist förseglad,
densamma förete.
I stad läte Magistraten ombesörja förseglingen.
Den för materialier’ till försegling åtgående kostnad skall af Kronans medel
från Landtränterierna förskjutas och ersättning derför i vanlig ordning af Statskontoret
meddelas, emot behörig redo och räkning i landsboken. . Arfvode för för—
seglingsbestyret bekostas deremot af redskapsinnehafvaren och utgår för hvarje kanna
af pannerymden med en skilling för inmurad redskap, som förseglas i innehafvarens
hemvist, och sex runstycken för sådan redskap, som å mötesställe förseglas, samt
med 16 sk. för hvarje mäskekar eller jästkärl.
Du, för verkställande af försegling å destilleringsrcdskap, mäskekar eller jästkärl,
särskild inställelse erfordras, åtnjute den, som förseglingen verkställer, tillika
resekostnadsersättning och dagtraktamente. Vid andra tillfällen få sådan ersättning
och traktamente af förseglare icke beräknas.
§ 41 (37).
De, som enligt 95 § äga att i afseende på bränvinstillverkning göra undersökningar
och beslag, vare berättigade att, när de för Kronans rätt och till kontroll
mot underslef anse sådant nödigt, låta Uppmäta redskap i Mindre bränneri,
fastän den förut är uppmätt och stämplad. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel
och betyg utmärka, vare ägaren saklös, der ej underslef skett och han deri del tagit.
6 Art,
Om afgift för bränvins tillverkning eller destillering.
§ 42 (38).
Afgiften för bränvins tillverkning utgår med 16 skillingar för hvarje tillverkad
kanna, bränvinet beräknadt till 6 graders styrka.
12
§ 43 (39).
Vid tillverkning i Större Iränneri beräknas afgiften efter det tillverkade beloppet,
och uppmätes detta under kontrollörs tillsyn.
'§ 44 (40).
Vid tillverkning i Mindre Iränneri beräknas afgiften efter redskapens afverkningsförmåga,
och antages tillverkningen under dygn uppgå till fem sjettedelar af
paunerymden, då redskap utan mäskvärmare användes, samt till ett med en tredjedel
derutöfver förhöjdt helopp, eller en och en niondedels gång paunerymden, då redskap
med mäskvärmare begagnas, pä sätt efterföljande tarif utvisar:
Tarif å afgiften, beräknad för dygn.
Pannerynid, som åter-  står, sedan 2 kannors
kokrum afdragits.
,
Redskap ulan mäskvärmare.
, Redskap med mäskvärmare.
Banko.
R:gs.
Banko.
R.gs.
Kannor.
R:dr.
sk.
r.
R:dr.
sk.
r.
R:dr.
SÅ.
r.
R.dr.
s/c.
r.
10
2
57
4
4
8
—
3
55
9
5
26
7
10%
2
44
—
4
18
—
3
42
8
5
40
—
11
5
2
8
4
28
—
4
5
6
6
ä
5
11‘A
3
9
4
4
58
—
4
12
5
6
18
7
12
3
16
—
5
—-
—
4
21
4
6
52
—
12%
3
22
8
5
10
—
4
50
5
6
45
4
15
5
29
4
5
20
—
4
59
1
7
10
7
13%
5
56
—
5
50
—
14
5
42
8
5
40
—
14%
4
1
4
6
2
—
15
4
8
-—
6
12
—
15%
4
14
8
6
22
—
16
4
21
4
6
52
—
16%
4
28
—
6
42
—
17
4
54
8
7
4
—
17%
'4
41
4
7
14
—
18
5
—
—
7
24
Brutet tal af kanna i pannerymd, uppgående till en half kanna eller deröfver,
räknas för en half; under en half kanna beräknas ej.
§ 45 (41).
Afgift för bränvins tillverkning erlägges förskottsvis och för minst en half månad
i sender.
13
% 46 (42).
Afgift för den bränvinstillverkning, hvarför anmälan sker hos Konungens Befallningshafvande,
erlägges i Landtränteriet, och för den tillverkning, som hos Häradsskrifvaren
anmäles, till Kronofogden.
Dervid företes uträkning, som i 41, 42, 43 eller 44 § omförmäles.
§ 47 (43).
Skulle i Större bränneri tillverkning under en månad öfverskjuta det belopp,
hvarför anmälan skett och afgift blifvit erlagd, vare tillverkaren pligtig att inom 8
dagar efier månadens utgång till Landtränteriet inbetala den afgift, som för sådant
öfverskott sig belöper, efter den uträkning, Landskontoret meddelar, då med brännerikonlroliörens
skriftliga intyg styrkes, till hvad belopp öfverskotlet uppgått.
Detta skall, intill, dess afgiften derför blifvit gulden, uti särskildt säkert rum å
det ställe, der tillverkningen skett, under kontrollörens lås förvaras.
Afgift för öfverskott skall utgå med en fjerdedel förhöjning utöfver hvad i
42 g finnes bestämdt, om öfverskottet stiger öfver en tiondedel af det tiliverkningsbelopp,
för hvilket anmälan skett och afgift blifvit förskottsvis erlagd.
Öfverskoltstil 1 verkning,- som med mer än en, femtedel öfversliger nämnda tillverkningsbelopp,
vare bränvinstili verka re förbuden.
§ 48 (44).
i fall åter under en månad tillverkning ej skulle uppgå till det belopp, hvarför
afgift blifvit erlagd, åge bränvinslillverkare att, då ett sådant förhållande med brånnerikontrollörens
intyg hos Konungens Befallningshafvande styrkes, återlyfta så stor
del af den erlagda afgiften, som mot minskningen i hans tillverkning svarar; dock
må hvad han sålunda återly fta får ej öfverstiga en femtedel af den erlagda afgiften
och återstoden icke i något fall understiga den afgift, sorn svarar mot den minsta
tillverkning, hvarför anmälan enligt 4 § får ske.
Bränvinstillverkaren skall inom nästpåföljande månads utgång sig bos Konungens
Befallningshafvande till återlyflningen anmäla, vid förlust af rättigheten dertill.
§ 49 (43).
Har någon anmält sig att bränvin tillverka, men vill derifrån afstå, eller uppgifven
tillverkning till tid elier belopp inskränka, och bar han icke, på sätt 42 eller
44 § innehåller, anmälan derom gjort; vare skyldig att den oafkortade afgiften erlägga
före den dag, då tillverkningen skolat börjas. Sker det ej; varde afgiften hos honom
ofördröjligen utmätt, och miste han all rätt alt under det löpande året bränvin tillverka.
§ 30 (46).
Till säkerhet för afgift, som ogulden är, äge Kronan pariträtt i den skattskyldigas
bränvinstillverknings-redskap samt ali i bränneriet till mäskning och jäsning inrättad
14
redskap, jemte det i bränneriet eller å det ställe, der bränneriet befinnes, varande
bränvin och de kärl, hvari detta . förvaras.
§ 51 (47).
Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördt, må i förhållande
till tiden, hvarunder bränvinstillverkning måst till följd deraf inställas, afkortning
eller återbäring af bränvinslillverknings—afgiften beviljas. Om sådan afkort
ning
eller återbäring må ansökning, åtföljd af undersökningsbandlingar om olyckshändelsens
tillkomst och förloppet dervid, ingifvas till Konungens Befallningshafvande,
hvilken ansökningen pröfvar och sitt beslut Kammar-Rätten underställer.
När bränvinstillverkningen af Konungen inställos under tid, då den enligt
denna författning eljest tillåten är, äge tillverkare att återfå den till verknings—afgift,
han för sådan tid förskottsvis erlagt.
§ 52.
Den, som under månad, hvarför han till hränvins tillverkning i Större
bränneri sig anmält, destillering enligt 18 § utöfvar, skall, inom 8 dagar från
månadens utgång, hos den, som äger i orten kronoutskylder uppbära, förete kontrollörens
bevis öfver den tid, som för destilleringen åtgått, och erlägga den i nyssnämnda
§ stadgade afgift.
§ 53.
Den, som destillering, såsom särskild näring, enligt 20 § utöfvar, skall, utom
den bevillning, som Taxerings- kommitté kan, enligt bevillning s-förordningen, honom
ålägga, i ersättning för det arfvode, som efter 66 § till tillsyningsman utgår, gälda
en afgift, som för hvarje kanna af den vid destilleringen använda pannas rymd
under en månad sålunda beräknas:
Banko R:gds
R:dr,sk. r:st. R.dr sk. r:sl.
för redskap, som drifves omedelbarligen med eld,
dä redskapen icke är försedd med rektifikations-apparat 1: — — 1: 24. —
då desi är med sådan försedd 2: — — 3: — —
för redskap, som drifves medelbarligen med ånga,
vare sig att ångan omsluter pannan eller medelst rör
genom densamma ledes, då redskapen icke är försedd
med reklifikations-apparat , ... 1: 9. 8. 1: 38. 6.
dä den är med sådan försedd 2: 24. -r- 3: 36. —
Afgiften skall för minst en half månad i sender förskottsvis erläggas till den,
som äger uppbära kronoutskylder i den ort der destilleringen skall utöfvas. Dervid
bör öfver anmälan, som enligt 21 § skett, företes bevis, innefattande tillika de upplysningar,
sorn för afgiftens beräknande erfordras.
15
7 Art.
Om tillsyn vid bränvins tillverkning i Större bränneri och vid destillering.
§ 54 (48).
Vid hvarje Större bränneri skall, då bränvin der tillverkas eller enligt 18
§ destilleras, vara anställd en edsvuren kontrollör, der ej liera sådana brännerier
kunna under uppsigt af en gemensam kontrollör ställas. Denne kontrollör, som antages
särskildt för hvarje termin, hvarunder bränvins tillverkning är tillåten, erhåller
under tiden af Staten arfvode med högst 6 R:dr 52 sk. om dagen och af bränvinstillverkaren,
utan ersättning, kost och ett eget, möbleradt, eldadt och städadt
boningsrum å det ställe, der bränvinstillverkningen eller destillering en utöfvas.
Kontrollör förordnas och hans arfvode, jemte resekostnadsersättning, bestämmes
af den embetsmyndighet, Konungen uppdrag dertill gifvert
§ 55 (49).
Finner kontrollör vid det under hans uppsigt ställda bränneri någon afvikelse
från denna författning vara begången; gifve ofördröjligen sådant tillkänna hos allmän
åklagare, hvilken skall afvikelsen åtala.
§ 56 (50).
De sålunda anställde kontrollörer lyda under öfverkontrollörer, hvilka skola hålla
allmän tillsyn öfver författningens efterlefnad. Öfverkontrollör lyde under den af nu
befintliga embetsmyndigheter, åt hvilken Konungen sådan öfverstyrelse uppdrager.
Efter förslag, som nämnda embetsmyndighet upprättar, varde öfverkontrollörer,
till ett inskränkt antal, förordnade af Konungen, som deras arfvode och resekostnadsersättning
bestämmer.
§ 57 (51).
Öfverkontrollörer och kontrollörer ställe sig lill noggrann efterrättelse den särskilda
ordningsstadga, som varder utfärdad.
§ 58 (52).
I hvarje Större bränneri skall finnas en eller två sprithållare, uti hvilka,
vid bränvins tillverkning, spriten eller bränvinet genom ett rör från imkylaren inle—
des. Dessa kärl skola vara stående i särskildt rum. De böra vara fullkomligt
täta, enkla och fristående,, så att, genom besigtning å deras bottnar och sidor, med
lätthet kan utrönas, att hemliga afledningar å dem ej finnas, skola vara af den storlek,
att i hvartdera rymmes minst ett dygns tillverkning, samt inrättade med tätt
slutande och med lås försedda lock.
16
Vid bränneriet skall jemväl hållas en, efter faststäldt formulär upprättad, anteknihgsbok,
utvisande beloppet af så väl de sädesslag, jordfrukter och andra ämnen,
hvilka till bränvinstillverkningen användas, sorn det bränvin, deraf erhålles.
Bränvinstillverkare ställe sig derjemte till efterrättelse, hvad ofvannämnda ordningsstadga
om hans åligganden innehåller, samt de föreskrifter, kontrollören i en
lighet
med densamma meddelar.
§ 69 (35).
Med undantag af endast det i 38 § omnämnda, från imkylaren till sprit—
hallaren gående, afloppsrör samt ett alledriingsrör för luften, får å redskap i Större
bränneri någon afledning för branvinsångor ej finnas och således något särskildt
rör för länkens aftappning å redskapen icke anbringas. På alloppsröret få ej finnas
kranar eller ventiler, eller annan öppning än den, hvarigenom bränvinet inledes i
den såkallade lyktan, om hvars beskaffenhet ordningsstadgan innehåller närmare föreskrifter.
Nämnda rör skall omedelbarligen ledas från imkylaren till lyktan och.
derifrån i sprithållaren. Så väl imkylaren som afloppsröret med lyktan skola
vara obetäckta och enkla samt i öfrigt så inrättade, att hemliga öppningar elier afledningar
icke kunna å dem anbringas.
Luftröret, som anbringas å kylarens afloppsrör eller på lyktan, skall så inrättas,
att bränvin derifrån icke kan afleda? eller upphämtas.
§ 60 (64).
Allt bränvin, som i Större bränneri tillverkas, skall mätas och profvas, på sätt
ordningsstadgan närmare bestämmer.
§ 61 (63).
Då bränvin uppmätes och profväs af den i bränneriet anställde kontrollör, skall, .
såsom vitne, när vara en i orten boende trovärdig och edsvuren person, som dertill
särskildt för hvarje termin utses, i stad af borgerskapets äldste och på landet af
soknenämnd.
Der bränvinstillverkare å landet skulle äga eller innehafva mer än halfva antalet
af hemmanen i soknen, utses vitnet af den soknenämnd inom närbelägen
soken, åt hvilken Konungens Befallningshafvande detta uppdrag lemnar.
1 fall antingen vitne icke väljes eller valdt vitne uteblifver, äge kontrollören
att annan lämplig person tili vitne kalla.
Vitne tillkomme vid mätnings- och profningsförrättning lika dagtraktamente
som god man vid landtmäteriförrättning erhåller.
I afseende på tiden för vitnets närvaro och biträde vid bränneriet ställe sig
vitnet till efterrättelse, hvad ordningsstadgan derom innehåller, och de föreskrifter,
kontrollören i enlighet med densamma meddelar.
Vid bränvins uppmätning och profning äge, efter derom erhällen underrättelse,
bränvinstillverkare, sjelf eller genom ombud, vara tillstädes; men förrättningen må,
för hans uteblifvande, icke inställas.
§ 62 (86).
Om, för lättad kontroll vid bränvins tillverkning, Konungen skulle finna för
godt förordna, att särskilda instrument för bränvinets mätning och profning skola
i de Större brännerierna å redskapen anbringas, vare bränvinstillverkare skyldige
att, på egen bekostnad, sådana instrument anskaffa och underhålla.
§ 63 (87).
Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om uppmätt bränvins
styrka, insändes deraf, under bådas försegling, prof till Konungens Befallningshafvande,
som, efter det sakkunnig person undersökt profvet och skriftligt yttrande
derom afgifvit, afgör tvisten genom beslut, som ej öfverklagas må. Den, som tvisten
tappar, skall gälda så väl den af undersökningen uppkommande kostnad, som
vederpartens utgifter och besvär.
§ 64 (88).
Bränvins tillverkning eller destillering i Större bränneri må ej företagas, innan
bränneriet blifvit af vederbörande kontrollör besigligadt och befunnet icke vara annorlunda
inrältadt, än denna författning och ordningsstadgan medgifva. Sådan besigtning
bör anställas, innan tiden för bränvinstillverkningen infaller. Varder besigtningen
af kontrollör fördröjd, förhålles som i ordningsstadgan föreskrifves. Vid
besigtningen skall kontrollören öfver bränneriet upprätta beskrifning i tre exemplar.
Dessa skola af honom och bränvinstillverkaren underteknas. Ett exemplar insändes
till Konungens Befallningshafvande, och skola kontrollören och bränvinstillverkaren ett
hvardera till sig laga.
Så ofta redskap i Större bränneri ombytes eller förändras, skall på lika sätt
tillgå, innan bränvins tillverkning eiler destillering der företagas må.
§ 68.
Konungens Befallningshafvande förordne behöfligt antal personer att hafva tillsyn
vid destillering, som enligt 20 § utöfvas, och bestämme, hvilka destillering sverk
under hvarderas tillsyn ställas må.
Finnes å landet något destilleringsverk vara sä beläget, att det icke kan med
annat under uppsigt af gemensam tillsyningsman ställas, och anser Konungens Befallningshafvande
icke behöfligt att särskild tillsyningsman för detsamma förordnas,
må destilleringsverket ställas under uppsigt af närboende kronobetjent
Bil.
M 1 till Särsk. Lisk. Bet. J\i 11. 3
' § 66.
Tillsyningsman, som i 65 § sagd är, ätnjute under tjenstgöringstiden, af allmänna
medel, aflöning i förhållande till antalet af de destilleringsverk, som under
hans tillsgn ställda äro, dock högst Tre R:dr 16 sk. om dagen och, der af ståndet
emellan särskilda destilleringsverk gör begagnandet af häst nödigt, En R:dr för
hvarje dag till dess underhåll. Af de stiller in g sidkar e ■ ätnjute derjemte tillsyningsman,
så ofta han pä de stiller ing s stället sig infinner, samma förmåner, som kon
trollör
hos bränvinstillverkare tillkommer.
I v '
% Art.
Om ansvar får ofvertradelser af författning ens föreskrifter.
§ 67 (59).
Den, som tillverkar bränvin, utan att anmälan dertill skett och afgift blifvit
erlagd, eller under lid, då bränvins tillverkning ej är tillåten, gälde tillverknings—
afgift och bote, för lönbränning, första gången ett med afgiften lika belopp och
andra gången dubbelt. Den, som andra gången med sådan förbrytelse beträdes,
bafve derjemte förverkat rättighet att bränvin tillverka. Skulle han ytterligare blifva
dermed beträdd; erlägge afgift såsom för loflig tillverkning och bote fyra gånger
afgiftens belopp. Missbrukas till oloflig bränvinstillverkning sådan destilleringsrättig,-  ' het, som enligt 18 eller 20 § utöfvas får; vare rättigheten förbruten.
Har lönbränning skett med enkel redskap, med eller utan mäskvärmare; varde,
efter den grund, som i 44 § stadgad är, afgiften beräknad i förhållande till redskapens
pannerymd .och afverkningsförmåga: är tillverkningen utöfvad m^d mera
sammansatt eller medelst ånga drifven redskap; beräknas afgiften för det belopp,
som, efter hvad utredas kan, tillverkadt blifvit, dock för minst 300 kannor på
dygnet. I begge dessa fall skall afgiften utgå för minst en månad; men har tillverkningen
blifvit utöfvad in på andra månaden, utgöres afgift för två månader, in
på tredje månaden, för tre månader, o. s. v.
§ 68 (60).
Skulle någon under tid, hvarför han till bränvins tillverkning i Mindre bränneri
sig anmält och afgift erlagt, tillverka bränvin med större eller annorlunda beskaffad
och högre afverkningsförmåga ägande redskap, än han uppgifvit och till begagnande
hvaraf han är berättigad; då skall afgiften beräknas såsom i nästföregående
§ stadgadt är, men derifrån afdragas hvad han förskottsvis erlagt, och bote
tillverkaren första resan ett med den överskjutande afgiften lika belopp, andra resan
dubbelt samt tredje och följande resorna fyra gånger den överskjutande afgif
-
19
ten. Har han begagnat enkel redskap med pannerymd öfver 20 kannor; gälde afgift
såsom nu sagdt är, men bote såsom för lönbränning, och varde allisa böterna beräknade
i förhållande till det belopp, hvartill afgiften, utan afdrag af förskottet, uppgår.
Tillverkare vare från ansvar för redskaps beskaffenhet fri, derest den uppgift,
han, vid anmälan till bränvins tillverkning, om redskapen lemnat, öfverensslämmer
med stärnplingen och justerarens betyg, samt redskapen enligt samma stämpling och
betyg icke är af annan rymd eller beskaffenhet, än att bränvinstillverkaren är lill
dess begagnande berättigad, och han icke har sig redskapens afvikelse från stämplingen
och betyget bekant; erlägge dock fyllnaden i den afgift, som i förhållande ,
till sådan redskaps afverkningsförmåga utgå bör.
§ 69 (61).
Tillverkar någon samtidigt bränvin å samma egendom uti (lera brännerier eller
i samma bränneri med flera särskilda redskap, eller å annat ställe än han uppgifvit;
bote från och med 50 till och med 1,000 r:dr.
§ 70 (62).,
Den, som tillverkar eller destillerar bränvin med ostämplad redskap, bote 20 r:dr,
§ 71 (63).
Uti de i 67, 68, 69 och 70 §§ omlörmälda fall af oloflig bränvinslillverkning
vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande
förvaringsrum vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras,
förbrutna. Kan det styrkas, alt någon del af bränvinet är lofligen tillverkadt;
vare dock sådan del icke förbruten.
§ 72 (64).
Den, som vid bränvins tillverkning i Större bränneri från mätning lill beskattning
undansnillar något af det bränvin, sorn tillverkas, eller, för sådant ändamål,
begagnar tillverkningsredskap eller sprithållare med dold öppning eller afledning,
hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas, eller bryter försegling eller öppnar eller
borttager lås, som kontrollör åsatt till förekommande af det tillverkade bränvinets
lönliga uttagande, straffes med fängelse vid vatten och bröd efter brottets beskaffenhet,
gälde den lillverkningsafgift, som för det undansnillade bränvinet sig belöper,
och bafve förbrutit redskapen, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum
vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras.
§ 73 (65).
Till redskap, som enligt 71 eller 72 § är förbruten, räknas hvarje i bränneri
för kokning, mäskning, jäsning och bränning inrättad redskap, äfvensom sprithållare,
der sådan finnes.
20
§ 74 (66).
Om den, som tillverkar bränvin i Större bränneri, dervjd under en månad
öfverskrider det enligt 47 § tillåtna högsta tillverkningsbelopp; håfve han förbrutit
öfverskottet, erlägge derför afgift enligt 43 §, förhöjd med en fjerdedel, och bote
första gången ett med den förhöjda afgiften lika belopp, andra gången afgiftens
dubbla belopp samt derefter Vid hvarje ny sådan öfverträdelse fyra gånger afgiften,
§ 75 (67).
Destillerar den bränvin, som lill destillering icke är berättigad, eller verkställer
någon destillering under tid. dä sådan icke är för honom tillåten, eller utöfvas
destilleringsrätt, som på 18 eller 19 § grundad är, under tid, hvarför anmälan
till bränvins tillverkning ej skett eller tillner kniv gsafgift ej , blifvit erlagd, eller
varder sådan destillering, hvilken enligt 20 § idkas såsom särskild näring, utöfvad
under tid, hvarför anmälan till destilleringen ej skett, eller öfverträdes förbud, som
i 23 § gifvet är; bote den, som destillering sålunda olofligen utöfvar eller olagligen
förfar, frän och med 100 till och med 1,000 R:dr.
Den, som till destillering, hvilken på grund af 19 eller 20 § utofvas, använder
redskap af annan rymd eller beskaffenhet, än han uppgifvit och till begagnande
hvaraf hail är berättigad, bote från ock med 13 R:dr 16 sk. till och med 133
R:dr 16 sk., erlägge ock skilnaden emellan den afgift, han erlagt, och den han
erlägga bort, dock för minst en månad och, i fall destilleringen än längre fortfarit,
för tvä, tre eller flera månader, tiden beräknad på sätt i 67 § föreskrifves.
§ 76 (68).
Apothekare, som för pharmaceutiska behof nyttjar destilleringspanna af större
rymd, än medgifven är, eller destilleringspannor utöfver tillåtet antal, böle från och
rned 13 r:dr 16 sk. till och med 133 r:dr 16 sk.
§ 77 (69).
Öfverläder bränvinstillverkare det förbud, som i 2 § sista mom. gifvet är, mot
mäskberedning samt bränvins tillverkning från klockan tio om aftonen näst före
sön- eller helge-dag till klockan tio om aftonen å sådan dag'; gälde den tillverk—
ningsafgift, som mot en dag svarar, och bote afgiftens dubbla belopp.
Verkställes annat lill bränneri hörande arbete emellan kl. 8 på morgonen och
kl. 5 om aftonen å sön- eller helge-dag, eller öfverträdes förbud, som * 24 § 9’fvet
är; bote éräMMMstillverkare eller destillering sidkar e från och med 3 r:dr 16 sk.
till och med 53 r:dr 16 sk.
Vid de förbrytelser, nu sagda äro, vare så väl JränmVwtillverkaren eller de
stilleringsidkaren,
som de arbetare, hvilka honom biträdt, underkastade ansvar för
sabbatsbrott, enligt allmän lag.
21
§ 78 (70).
Har justerare oriktigt stämplat redskap eller i stämplingsbetyg sådan oriktigt
beskrifvit, och är det fall icke för handen, som i v33 § omförmäles; böle från och
med 13 r:dr 16 sk. till och med 153 r:dr 16 sk. och miste tillika befattningen,
eller varde från ulöfningen deraf under viss tid skild.
§ 79 (71).
Den tillverkare af redskap, som missleder justerare med falsk uppgift om
redskapens beskaffenhet, böle från och med 33 r:dr 16 sk. till och med 333 r:dr
16 sk.
§ 80 (72).
För underlätet iakttagande af hvad i 27, 52, 34, 35 eller 56 § eller uti
58 § 2 eller 3 moni. /öreskrifves, vare ansvaret böter från och med 13 r:dr 16
sk. till och med 133 r:dr 16 sk., och af hvad i 104 § sägs från och med 3 r:dr
16 sk. till och med 35 r:dr 16 sk.
Har någon under tid, hvarför han anmält sig till Iränvins tillverkning i
Större bränneri, verkställt deslillering, men underlåtit att godtgöra kontrollörs
arfvode, såsom 52 § föreskrifver; bote från och med 3 B:dr 16 sk. till och med
33 R:dr 16 sk.
Samma lag vare för den, som, innan han destillering enligt 20 § utöfvar,
icke erlägger den afgift, som enligt 53 § derför utgå bör.
§ 81 (73).
Den, som underlåter att till försegling anmäla innebafvande redskap, då sådant
ske bör, efter hvad i 40 § sägs, böle från och med 16 r:dr 32 sk. till och med
166 r:dr 32 sk.
§ 82 (74).
Har bränvinstillverknings- eller destillerings - redskap blifvit förseglad, och finnes
sedan, under tid då redskapen ej får begagnas, förseglingen vara bruten, skall in
nehafvaren
eller, i bans frånvaro, den, som i bans ställe satt är, inom två dagar
efter erhållen kunskap att brytning skett, sådant anmäla bos den, som öfver förseglingen
tillsyn äger, och betala kostnaden för redskapens försegling å nyo. IJraktlåtes
sådan anmälan, eller varder innehafvaren öfvertygad att hafva utan våda brytningen
verkställt eller verkställa låtit; bote han från och med 20 till och med 200
r:dr, och vare derjemte redskapen förverkad.
Varder annan öfvertygad att, utan innebafvarens vetskap och samtycke, hafva
utan våda förseglingen brutit; bote som sagdt är och gälde redskapens värde, så
ock kostnaden för dess förnyade försegling.
22
§ 83 (78).
Vägrar man den, som i afseende å förbrytelser mot denna författning äger
undersökning anställa, tillträde till rum eller byggnad, der, enligt 89 §, under
sökning
ske må; bote från och roed SO till och med 1000 r:dr.
§ 84 (76).
När förbrytelse mot denna författning åtalas, ansvare bränvinstillverkare för
hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anställda arbetares gerningar, i fall
bötesansvar eller förlust af redskap, eller tillverkad vara, eller kärl hvari den för
varas,
ifrågakommer, derest icke omständigheterna visa, att förbrytelsen skett utan
tillverkareps vetskap och vilja.
Bedskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, fastän bränvinstillverkare
icke är ägare deraf, förbrutna dömas, när förbrytelse, som sådan påföljd
medförer, är begången af bränneriets arrendator eller föreståndare, eller ock efter
arrendatorns eller föreståndarens föreskrift.
§ 85 (77).
Bränvinstillverkare eller destilleringsidkare, som åt den vid hans bränneri an
ställde
kontrollör eller tillsyningsman såsom gåfva något gifver eller erbjuder, bote
från och med 13 r:dr 16 sk. till och med 133 r:dr 16 sk. Kontrollör eller tillsyningsman,
som gåfvan mottager, vare lika ansvar underkastad och miste derjemte,
befattningen.
§ 86 (78).
Skulle brännerikontrollör eller den, hvilken tillsyn vid bränneri såsom tjenstepligt
eljest åligger, eller den, som är pligtig att förbrytelser mot denna författning
åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning eller destillering, eller, att hafva
främjat sådan förbrytelse eller tillverkares försnillning af den afgift, han erlägga bör;
varde dömd till straffarbete från och med sex månader till och med 3 år.
Visar någon, hvilken det åligger att tillsyn vid bränneri' hålla eller förbrytelser
mot denna författning åtala eller redskap under försegling ställa, försummelse eller
vårdslöshet i dessa åligganden; varde antingen för alltid eller under viss tid från
tjensten eller befattnihgen skild eller ock fälld till böter eftey domarens bepröfvande.
§ 87 (79).
Varder, till utrönande af förbrytelse mot denna författning, undersökning hos
någon anställd emellan klockan 9 oro aftonen och klockan 5 om morgonen, men
sådan förbrytelse ej upptäckt; bote förrättningsmannen från och med 3 r:dr 16 sk.
till och med 33 r:dr 16 sk., der han ej finnes hafva till undersökningen giltig an
ledning
haft.
23
Vägrar den, som undersökning i bränneri anställt, att betyg, som i 99 §
sägs, åt bränvinstillverkare genast utfärda; bote 10 r:dr.
§ 88 (80).
Varder vid undersökning eller i anledning deraf förrättningsman våldförd, eller
föröfvar han sjelf våld i oträngdt mål; gånge dermed efter allmän lag.
§ 89 (81).
Böter, som enligt 67, 68, 69, 79 eller 85 g ådömas, skola, då tillgång
brister, till straffarbete sålunda föryandias:
böter till och med 100 r:dr till straffarbete i 5 månader,
» från 100 till och med 200 r:dr » 4
» » 200 » 400 » » 5
» » 400 » 600 » » 6
» » 600 » 900 » » 7
» » 900 » 1,200 » » 8
» » 1,200 » 1,500 » » 9
» » 1,500 » 1,900 » » 10
» » 1,900 » 2,500 » » 11
» >j 2,500 » 2,700 » » ett år.
För hvarje fulla 500 r:dr härutöfver ökes straffarbetet med en månad intill
2 år, hvarutöfver icke någon må för brott mot denna författning till straffarbete
hållas.
Öfrige i denna författning utsatte böter skola, enligt 8 mom. i Kongl. Förklaringen
den 25 Mars 1807, till fängelse förvandlas.
§ 90 (82).
Då böter, som olika förvandlas, på en gång till uttagande förekomma, skola
först utgå de, som till enkelt fängelse, dernäst de, som till fängelse vid vgtten och
bröd, och slutligen de, som till straffarbete förvandlas.
Hafva böter till en del utgått, förvandlas återstoden efter de i Kongl. Brefven
den 5 Februari 1768 och den 27 October 1820 stadgade grunder.
§ 91 (85).
Af böter, som enligt denna författning ådömas, samt värdet af bränneriredskap
och annan egendom, som förbruten anses, tillfälle två tredjedelar åklagaren och
en tredjedel den stads- eller sokens fattigkassa, hvari den åtalade förbrytelsen är
begången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
24
9 Art.
Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.
§ 92 (84).
Konungens Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i denna författning stadgadt är.
§ 93 .(83).
Lands- och Stadsfiskaler, Krono-, Stads- och Polis - betjente samt de personer,
hvilka särskildt förordnas att vaka öfver denna författnings efterlefnad, åligge
att förbrytelser mot densamma åtala, äfven utan särskild angifvelse.
I öfrigt äger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal, dock
ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot husbondefolk.
Då åtal anställes af annan person än den, som il momentet af denna § nämnd
är, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets
utförande öfvervara.
§ 94 (86).
Rättighet, att förbrytelse mot denna författning till åtal af allmän åklagare angifva,
tillkomme en hvar, utom barn mot föräldrar.
Soknenämnd å landet och borgerskapets äldste i stad böra egna synnerlig
uppmärksamhet deråt, att sådana förbrytelser varda till åtal angifna.
Tillträde till bränneri må derföre ej förvägras dem, eller den ledamot, de
bland sig utse att öfver bränneriet tillsyn hafva.
§ 95 (87).
De i 93 § 1 momentet omförmälde allmänna åklagare och tillsvningsmän äga
anställa undersökning om förbrytelser mot denna författning äfvensom att verkställa beslag.
§ 96 (88).
Den, som förrättar undersökning, bör, för att tillgodonjuta det skydd, honom
dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbudet tjenste
teken,
eller, innan förrättningen företages, fullmakt eller förordnande uppvisa.
I orten boende eller känd krono- eller stadsbetjent vare likväl frikallad från
skyldigheten att sin behörighet sålunda styrka.
§ 97 (89).
Undersökning må alla tider på dygnet anställas i bränneri, kök, brygg- och
bagarstuga, så ock i annat rum eller byggnad, som kan begagnas för bränvins till
verkning
eiler destillering.
25
Då vid undersökning någon förbrytelse ej upptäckes, vare för undersökningens
anställande förrättningsmannen icke underkastad ansvar, så vida ej undersökningen
blifvit företagen emellan klockan 9 örn aftonen och klockan 5 om morgonen. I sådant
fall gånge som i 87 § sagdt är.
§ 98 (90).
När å tid, då bränvin får tillverkas, undersökning om pannas rymd skall anställas,
vare förrättningsmannen, om redskapen begagnas, när ban sig till förrättningen
inställer, pligtig att afbida tiden, då pannan afrunnit; och må för sådan
undersökning bränvinstillverkningen ej längre uppehållas, än nödigt är.
§ 99 (91).
Har vid undersökning någon felaktighet ej funnits; vare undersökningsförrättare
pligtig att genast tillställa tillverkaren ett, af tillstädesvarande vitnen bestyrkt, intyg
örn tidens längd, under hvilken tillverkaren varit af undersökningen hindrad att
bränvin tillverka. Delta betyg berättigar tillverkaren att hos Konungens Befallningshafvande
återlyfta I1/* gång den afgift, som mot samma tid svarar.
§ 100 (92).
Beslag skall göras i två vitnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag tages
eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon af hans husfolk, skall
om beslaget förut tillsägas.
§ 101 (93).
Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin och sig dertill
behörigen anmält, må hvarken panna utbrytas ej heller någon del af tillverk—
ningsredskap honom fråntagas, eller han från tillverkningens fortsättande hindras,
innan förste domstol i målet dömt redskapen förbruten. Härifrån undantagas de fall,
l:o då tillverkare i Mindre bränneri begagnar redskap af större pannerymd,
än vid sådan tillverkning tillåten är, och det förhållande icke är för handen, hvilket
i sista momentet af 68 § omförmäles,
2:o då vid tillverkning i Större bränneri något af det bränvin, som tillverkas,
från mätning till beskattning undansnillas,
3:o då för sådant ändamål begagnas tillverkningsredskap eller sprithållare med
dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas, samt
4:o då tillverkare bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrollör
åsatt, till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande.
§ 102 (94).
Bedskap, som i beslag tages, skall, till förekommande af dess utbyte mot
annan, af beslagaren med särskild stämpel utmärkas, der ej redskapen vid beslaget
ägaren fråntages, i hvilket fall den skall i allmänt förvar sättas.
Bil. M 1 lili Särsk. Ulsk. Bet. M tä. 4
26
§ 103 (95).
Vid beslag skall, lill säkerhet för de böter, som ådömas kunna, det i bränneriet
och dertill hörande förvaringsrum befintliga, lofligen tillverkade bränvin i
förvar tagas.
S 104 (96).
I bränneri skall under tid, då bränvins tillverkning eller destillering der verkställes,
städse vara i bevitnad afskrift anslaget vederbörandes bevis, att tillverknings
afgiften
för samma tid blifvit erlagd. Beviset bör derjemte i hufvudskrift vara att
tillgå, när dess uppvisande påfordras af brännerikontrollör eller den, hvilken tillsyn
vid bränneri såsom tjenstepligt eljest åligger eller som är skyldig att förbrytelser
mot denna författning åtala.
§ 105 (97).
De i denna författning utsatta afgifter och böter beräknas i bankomynt.
10 Art,
Om redskaps inlåsning.
§ 106 (98).
Enkel redskap, med eller utan mäskvärmare, skall, till de delar densamma utgöres
af koppar eller malm, för allmänna medel inlösas, med en tiondedels förhöjning
utöfver det värde af gammal koppar och malm, Konungen bestämmer. Redskapsägare,
som vill sig af sådan förmån begagna, skall dock, inom tre månader
efter det denna författning trädt i verkställighet, redskapen anmäla och aflemna å
de möten, Konungens Befallningshafvande för sådant ändamål utsätter.
11 Art.
Särskilda stadganden får den bränvinstillverkning, som ntåfvas i Mindre
bränneri är 1855.
§ 107 (99).
Den, som år 1852 eller 1853 till bränvins tillverkning begagnat enkel redskap
af större pannerymd, än enligt 7 <§ är tillåten, vare berättigad attsmed enkel redskap
af högst 27 kannors pannerymd utan, eller högst 20 kannors med mäskvärmare,
år 1855 i Mindre bränneri tillverka bränvin; dock må ej den, hvars redskap under
ettdera af de förstnämnda åren icke uppgått till 27 kannors rymd utan, eller 20
27
kannors med mäskvärmare, med större eller annorlunda beskaffad redskap, än han
då begagnat, år 1853 tillverkningen utöfva.
§ 108 (100).
För bränvins tillverkning i Mindre bränneri utgår under året 1855 afgiften
efter redskapens afverkningsförmåga, sålunda beräknad, att det under ett dygn tillverkade
bränvin anses uppgå till tre fjerdedelar af pannerymden, då redskap utan mäskvärmare,
och till lika belopp med pannerymden, då redskap med mäskvärmare begagnas,
på sätt efterföljande tarif utvisar:
28
Tarif & af giften, beräknad för dygn.
Pannerymd, som åter-
Redskap utan mäskvärmare.
Redskap med
mäskvärmare.
står, sedan 2 kannors
kokrum afdragits.
Banko.
R:gs.
Banko.
R:gs.
Kannor.
B:dr.
sk.
r.
R:dr.
sk.
r.
R:dr.
sk.
r.
R:dr.
sL
r.
10
2
24
—
5
56
—
5
16
5
—
—
10%
2
50
—
5
45
—
5
24
—
5
12
11
2
56
—
4
6
5
52
—
5
24
—
11%
2
42
—
4
15
—
5
40
—
5
56
—
12
5
—
4
24
4
—
—
6
—
—
12%
5
6
—
4
55
—
4
8
—
6
12
15
5
12
—
4
42
—
4
16
—
6
24
13%
5
18
—
5
5
—
4
24
—
6
56
—
14
5
24
—
5
12
—
4
52
—
7
14%
5
50
—
5
21
—
4
40
—
7
12
—
15
5
56
—
5
50
—
5
—
7
24
—
15%
5
42
5
59
—
5
8
7
56
—
16
4
—
—
6
—
—
5
16
—
8
—
—
16%
4
6
•—
6
9
—
5
24
8
12
—
17
4
12
—
6
18
—
5
52
'
8
24
—
17%
4
18
—
6
27
—
5
40
8
56
—
18
4
24
—
6
56
—
6
9
—
—
18%
4
50
—
6
45
—
19
4
56
—
7
6
—
19%
4
42
—
7
15
—
20
5
7
24
—
20%
5
6
—
7
55
—
21
5
12
—
7
42
—
21%
5
18
—
8
5
22
5
24
8
12
—
22%
5
50
—
8
21
—
25
5
56
—
8
50
—
25%
5
42
—
8
59
—
24
6
—-
9
—
24%
6
6
—
9
9
—
25
6
12
—
9
18
—
Bråtet tal af kanna i pannerymd, uppgående till en half kanna eller deröfver,
räknas för en half; under en half kanna beräknas ej.
29
Formulär
tm
Mätnings- och stämplingsbevis å bränvinstillverknings- (destillerings-) redskapen J\é
Enkel
j f med
fast)
[ pannaj med
löst >
Dubbel '
) (utan
)
Conisk
Ihatt med
00
3
©: qj
sn «
Cylindrisk jångrör
Enkel \ rektifikations-apparat,
i fästad vid hatten, att
>sättas emellan pannan
loch afkylnings-redska
Dubbel
/pen.
Mäskvärmare.
koppar
00
00
00
00
3 3
3
S til
£ 3
39
3
1 st. oval af
1 6 t. diam. /
) 1 st. rund af (
, 1 t. diam. '
att drifvas omedelbarligen ined eld,
Redskapen ar inrättad
latt drifvas med
som insläppes i pannan,
att drifvas med ånga som ledes omkring
(omkring och i rör genom) pannan.
!hd ls )
öfversta deli—
På panna, hatt, mäskvärmare och rektifikations-apparat åsatt min namnstämpel
årtal och ordningsnummer.
S. S. 185 — N. N. den
— 185 —
(Justerarens namn.)
Bil. j\£ 1 till Särsk. IIlsk. Bet. J\i 11.
STOCKHOLM, TRYCKT I10S JOH. BECKMAN, 1854.
Rättelse,
Uti Särskilda Utskottets Memorial, N:o 11.
Sid. 12. Uti den af Friherre Raab afgifna reservation hafva Herrar Ekenman,
Indebetou och Österberg instämt.
Bih. till b. St. Prot. 1853 & 18Si. 11 Sami. 10 Baft.
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 42.
4
JW 12.
Ankom till Exp.-Utsk. den 12 Juli 1854, kl. 7 e. m.
/ anledning af ålerremiss af Ustkottets Betänkande N:o 9, om inställande
af bränvins tillverkning under innevarande års höstmånader
och om tillåtande, i dess ställe, af tillverkning under
någon lid af nästkommande år.
Utskottets den 18 April afgifna förslag om denna fråga har blifvit af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln återremitteradt, men af Högv. Preste-ståndet samt Vällofl.
Borgare-ståndet bifallet och af Hederv. Bonde-ståndet med ogillande lagdt till handlingarna.
Det åligger sålunda Utskottet att besvara återremissen och å nyo om
frågan sig yttra.
Den i Utskottets betänkande N:o 9 tilllstyrkta underdåniga skrifvelsen skulle
omfatta två förslag, nemligen dels en underdånig anhållan, att all bränvins-tillverkning
under innstundande höst mätte inställas, dels tillstyrkande att, i stället för den sålunda
under höstmånaderna inställda bränvins-tillverkningen, sådan tillverkning
måtte varda medgifven under någon tid af nästinstundande år, då bränvins tillverkning
eljest vore förbuden.
Ilvad angår den förra delen häraf, så har densamma genom Kongl. Majit*
Nåd. Kungörelse af den 1 sisth Juni, hvarigenom all bränvins-tillverkning under
en och en half månad af den annars dertill bestämda tid instundande höst förbjudits,
redan blifvit afgjord; till följd hvaraf något vidare yttrande derom af Utskottet
numera icke är af behofvet påknlladt. I afseende åter å sednare delen af
Utskottets förslag i Betänkandet N:o 9, anser Utskottet sig deröfver böra å nyo
utlåtande afgifva.
Bih. till R. St. Prot. 4 855 och 4854. 44 Sami. 44 Häft. 4
3
Särskilda Utskottets Memorial, N:o \ 2.
Ehuru bränvins-tillverkningen sisth höst och vår af många idkades med stor
ansträngning, måtte tillverknings-beloppet i Riket varit mycket ringare än föregående
årens, aldenstund tillgången på spanmål och potäter sedermera visat sig
vida större, än man under vintren hade anledning förmoda, efter en i allmänhet
svag skörd. Förrådet af bränvin lärer derföre icke kunna vara så stort, att det
lemnar synnerligt öfverskolt för nästa års behof. Väl kan åtgången genom prisstegring
betydligt minskas j men enär tull-satsen å utländska sprit-drycker intill
innevarande års slut är bestämd till 28 sk. banko för kanna vid 12 graders styrka,
— motsvarande ungefär 32 sk. rgs vid 6 grader, — och priset i Danmark
och Preussen, efter inbergandet af årets gröda, icke kan förmodas blifva
högre än det, hvartill bränvinet under vanliga förhållanden der afyttras, nemligen
högst 24 skillingar banko för hvarje Svensk kanna, sedan exportören fått sig till
godo räkna ersättning för den erlagda skatten, samt då kändt är, att åt vanligt
bränvin, med ringa kostnad, kan gifvas utseende och en viss smak af cognac,
arrak eller rum, kan priset medelst inskränkning i tillverkningen inom landet ej
uppdrifvas till en sådan höjd, att förbrukningen derigenom hämmas y ty bristen
skulle ersättas genom införsel af utländskt bränvin, för hvilket tillgången å silfver
i banken komme att anlitas, under det våra egna produkter, särdeles potäter,
möjligen kunde sakna afsättning.
Kongl. Maj:t eger visserligen grundlagsenlig magt att förbjuda all införsel af
utländska sprit-drycker; men Utskottet, som ej anser sig behöfva här ingå i någon
bevisning om olämpligheten af åtgärder, som afse att hindra all tillgång å
varan, erinrar blott om de menliga följder, dylika försök medfört så väl under
åren 1757 till 1760, som vid andra tillfällen, och kan ingalunda förorda en åtgärd,
som i så hög grad skulle kunna föranleda lag-öfverträdelser.
Att vigten och betydelsen af ofvan anförda skäl, på hvilka Utskottets tillstyrkande
i betänkandet N:o 9 var grundadt, ingalunda förringas af den omständighet,
att Kongl. Maj:t i nåder medgifvit bränvins-tillverkning under en half månad
instundande höst, visar sig, då man betänker, dels att af den blifvande skörden,
hvarför utsigterna redan från vårens början allmänt i landet visat sig hoppgifvande,
och hvartill utsädet redan var verkställdt före utfärdandet af Kongl.
Maj;ts nåd. Kungörelse af den 1 Juni7 det, som icke egnar sig till utförsel, och
i synnerhet potäter, svårligen kan med lika vinst tillgodogöras annorlunda, än på
det sätt, vana och redan befintliga anstalter anvisa, dels ock att Utskottet, som i
Betänkandet N:o 8 angående vilkoren för bränvins tillverkning tillstyrkt, att en
dylik tillverkning i mindre bränneri måtte tillåtas under April månad, i sitt sednast
lill Rikets Ständer afgifna betänkande i samma ämne frånträdt denna sin
åsigt och hemställt, att bränvins tillverkning, vare sig i större eller mindre bränneri,
måtte ega rum endast under höstmånaderna.
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 42. 5
Onekligen kan mycket bränvin tillverkas under den halfva dertill medgifna
månaden i höst5 men de ansträngningar, som komma att för detta ändamål göras,
blifva större eller mindre, allt efter som utsigten till vinst är lockande. Vinsten
skulle, derest bränvin får tillverkas i början af nästinstundande år, icke kunna beräknas
större, än skilnaden mellan den nu fastställda och den för nästkommande
år utgående tillverknings-afgiften; och för denna vinst lära inga nya brännerier
komma att anläggas. Skulle åter tillverkning i vinter icke blifva tillåten, kan,
utom skatte-skilnaden, såsom vinst jemväl påräknas den pris-stegring, som till följd
af förmodad brist i förhållande till förbrukningen kan uppkomma, och för hvilken
ingen annan gräns kan bestämmas än det pris, hvartill utländska sprit-drycker
kunna här afyttras. Häraf följer, att bränvins-tillverkningen i höst sannolikt ökas i
den mån, tiden för en dylik tillverkning i vinter inskränkes. Men de kapital, som
användas, för att åstadkomma den ökade tillverkningen, äro till större del bortslösade,
så vida anläggningarne ej framdeles begagnas, i hvilken händelse åter staten
skulle befrämjat dem.
Af alla dessa skäl, och enär dessutom stats-verket, derest ingen bränvinstillverkning
i vinter blefve medgifven, ginge miste om en påräknad betydlig inkomst,
och det just på samma gång som tvifvelsutan stora utgifter å statsverkets sida
tarfvades till bränvins-redskapens inlösning enligt den af Rikets Ständer bifallna 10
art. af Utkottets förslag till Förordning angående bränvins tillverkning, har Utskottet
funnit sig böra tillstyrka, att bränvins tillverkning måtte få medgifvas under
någon tid i början af instundande år, och att Rikets Ständer ingå med en underdånig
skrifvelse härom till Kongl. Majit.
Utskottet, som förmodar, att under den medgifna halfva månaden i höst
fullt lika mycket bränvin kommer att tillverkas, som under vanliga förhållanden på
en månad, anser tiden för bränvins tillverkning under instundande vinter kunna
inskränkas till en månad, och tror denna lämpligast böra utsättas till början af
nästa år, på det att potates-grödan måtte hinna tillgodogöras.
Utskottet får sålunda tillstyrka Rikets Ständer att i underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit anmäla, att, derest Kongl. Majit skulle finna
lämpligt och nyttigt tillåta bränvins tillverkning en månad under
första qvartalet af nästa år, Rikets Ständer medgifva, att
sådan tillåtelse må meddelas under de vilkor, som innehållas i den
förordning om bränvins tillverkning, hvilken varder utfärdad på
grund af Rikets Ständers beslut vid innevarande Riksdag.
Stockholm den 10 Juli 1854.
4
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 42.
Reservationer:
Herr von Hartmansdorff,j Äng.: I sitt Betänkande N:o 9 föreslog Utskottet
Rikets Ständer att hos Konungen i underdånighet anhålla, det bränvins-bränningen
måtte inställas, under den i nu gällande förordning tillåtna tid på hösten innevarande
år, eller 2 månader; och hemställde tillika, det bränvins tillverkning måtte,
derest Konungen icke skulle finna vigtiga omständigheter innebära hinder derför,
varda medgifven högst 2 månader af den tid, år 1855, under hvilken bränningen
eljest icke blefve tillåten, samt under de vilkor den nya författningen derom i
öfrigt föreskrefve. Till dessa vilkor hörde bland annat, att, både af större och
mindre bränneriers ägare, skulle 2:ne månader få, efter hvarje års skörd, för
varans tillverkning begagnas. När nu Konungen medgifvit bränningen, under 14
dagar instundande höst: så hade följdrigtigt varit, det Utskottet tillstyrkt den ifrågaställda
tillåtelsen, under en och en half månad i Usta qvartalet af 1855. Derigenom
hade, om Konungen samtyckt, bränvins-brännarne fått begagna, för 1854
års skörd, de 2:ne brännings-månader, hvilka Rikets Ständer velat, genom bifall
till Utskottets betänkande N:o 8, dem bevilja. Ett dermed öfverensstämmande förslag
har jag äfven i Utskottet gjort; men som det der fallit, får jag detsamma, såsom
reservation, till Rikets Ständers pröfning härmedelt underställa.
Friherre Raab och Grefve Mörner hafva häri instämt.
Herr Henschen har mot utlåtandet anmält reservation.
A. Medin från Kronobergs Län: Jag anser l:o Utskottet icke hafva bort
upptaga frågan, vid det förhållande att blott ett Riks-stånd återremitterat Betänkandet
N:o 9, men två Stånd bifallit detsamma och ett Stånd af det skäl lagt
det till handlingarna, att Kongl. Maj:t genom kungörelsen den 1 nästlidne Juni
redan hade afgjort den fråga, hvarom betänkandet hufvudsakligen handlade.
2:o Skulle en så kallad ersättningstid af en månad blifva medgifven, borde
väl, så vida den skall anses innefatta en verklig ersättning, de, som äro till bränvins-bränning
berättigade, få derunder begagna den redskap, som de äga använda
under den del af November, då bränvins-bränningen får utöfvas, och som de skulle
ägt använda under återstående delen af den lagliga bränningstiden innevarande år,
i fall förbudet ej mellankommit. Likaledes borde väl skatten blifva densamma,
som då bordt utgå.
Georg Nyqvist från Wärmelands Län: Emot detta utlåtande anhåller jag att
få anmäla min reservation.
Liksom det i allmänhet numera synes förgätet hvad som vid början af bränvinsfrågans
behandling förledet år angafs dervid utgöra hufvudsaken — att minska
bränvinets tillverkning och förbrukning — har Utskottet i detta utlåtande frångått
Sär ahilda Utskottets Memorial N:o 4 2.
5
allt hyckleri med denna hufvudpunkt, hvilket röjer sig i betraktelserne öfver den
sannolika tillgången å bränvin för instundande höst och derpå följande vår. Man tror
”att tillgången för närvarande på denna vara ej kan vara så stor, att den lemnar
något synnerligt öfverskott för instundande år.” Jag nödgas härvid anmärka, att
Utskottet alldeles onödigtvis anser sig kalladt att göra kalkyler öfver möjliga tillgången
på en vara, om hvilken det i början hette att den var onödig, onyttig,
förderflig. Hvarifrån härleder sig då nu denna ömhet om ”konsumentens rätt”? Hvarför
skall Sverige nu anses vara i behof af denna vara, hvars förbrukning man så
högeligen fördömt, och hvilken fördömelse utgjorde förevändningen för alla åtgärder
att fördyra henne och åstadkomma en utomordentligt stegrad beskattning?
Jag reserverar mig ytterligare mot den påtagliga motsägelsen i Utskottets motiver
vid det ena och andra tillfället af denna frågas behandling. Det må nemligen
ihågkommas att, när minoriteten i Utskottet ville försvara de rättigheter hvilka
man fordom tilierkändt jordbrukarne, att ostörde af revolutionära omkastningar i
lagstiftningen, få tid på sig att bereda öfvergången till ett förändradt landtbrukssystem
och fördenskull emot den föreslagna brådstörtande förändringen anförde,
bland sannolika följder deraf, att lurendrejeri med utländskt bränvin kunde upp
komma,
äfvensom att man hade sitt landtbruk så beräknadt att man behöfde bränningen
för att använda sitt större förråd af potatis — genmälte man, att smyghandel
med bränvin icke kunde befaras i någon större utsträckning; och åter i
afseende på den anordnade stora potatisodlingen, att potäterna kunde begagnas till
boskapens utfodring —- nu åter har majoriteten, såsom skäl för sin önskan om
utsträckt bränningstid upptagit just dessa, minoritetens, motiver, dem man förut
vederläde. Nu kalkylerar man Öfver differenserne i utlandets ocb de inhemska
bränvinspriserne och kommer till det resultat att genom införsel priserna å bränvin
i landet ”ej skall betydligt höjas öfver det gängse”. För att riktigt verka till
förmon för sin åsigt af behofvet att bränna mera, försmår man icke ens begagna
den snart utridna käpphästen om ”Bankens Silfvertillgång, som skall anlitas”, —
under det våra egna produkter, framför allt potäter, tilläfventyrs saknade afsättning.”
Nu duger således icke anvisningen om potäternas användande till utfodring. Ett
sådant sätt att kasta motiver, samma motiver för eller emot, allt efter som behofvet
för tillfallet gör nödigt, är stötande, antingen det betraktas ifrån förståndssidan
eller från hederns fordringar.
Utskottets majoritet bemöter också i förhand ett uppstäldt inkast om förbud
mot utländska spritdryckers införande, och finner sig ”ingalunda kunna förorda åtgärder
som i så hög grad skall kunna föranleda lagöfverträdelser”. Hvad härmed
menas är icke utsagdt; lagöfverträdelser genom smyghandel hafva vi förut anmärkt
af samma pluralitet vara vid frågans första behandling förnekad till dess möjlighet;
lönbränning återstår då, men äfven denna har majoriteten vid samma tillfälle för
-
6
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 12.
klaral icke kunna tagas i beräkning säsom utöfvande något betydligare inflytande.
Men nu passar det bättre i stycke, att antaga dessa lagöfverträdelser ”i hög|grad”.
Jag ville att en ambition skulle finnas till motvigt mot ensidigheten.
Utskottet återkommer ännu en gång till potäterna, dem man nu anser ”svårligen
kunna med vinst tillgodogöras annorlunda än på det sätt vana och befintliga
anstalter anvisa”. Potäterna anses således här åter behöfva bränvinspannan för att
med vinning tillgodogöras; men hänvisningen till vanan och befintliga anstalter är
märklig. Vanan är, år 1855, afvänjd hos den mindre jordbrukaren, och de hos
honom ”befintliga anstalterne” hafva icke mera vanans, det vanligas möjlighet, när
man tillräckligt vet hvilken verkan den nya lagen derpå utöfvar, nemligen att göra
bränvins-bränningen i enkla småpannor ekonomiskt omöjlig. Det återstår då endast
ångbränneriernes ”redan befintliga anstalter” för hvilka åtgärden blefve tillämplig; och
att för dem allt göres och att för dem hela den nya lagstiftningen i bränvinsfrågan
är beräknad, utgör icke mera någon hemlighet äfven för den som icke på
nära håll betraktat alla de härvid öfvade intriger.
Utskottet anser sig ej kunna neka, det ansträngningar i höst komma att göras
för att rätt strängt kunna begagna den medgifna halfva månadens bränningstid,
men påstår att sådant skall blifva ”beroende af den vinst som genom en sådan
tillverkning synes kunna påräknas”. Detta är blott ett tomt ord. Medgifver man
att stora ansträngningar komma att göras, så är det utan afseende på vissheten
af den blifvande vinsten, som ju ej kan beräknas, emedan den just kommer att
bero af den tillökning de 14 dagarne kunna åstadkomma i den förut varande tillgången
å varan. Yttrandet är så mycket olämpligare som det just i Utskottet
blifvit ådagalagdt att stora beställningar på apparat-förändringar och nya redskaper
för hösten blifvit gjorda, så att tillverkare, som förut åstadkommit t. ex. 250 kannor
om dagen, blifva i tillfälle att bränna ända till 3 å 4000 kannor dagligen.
Utskottet anser icke vinsten blifva större än efter skillnaden i beskattningen. Men
om vinsten icke blefve större, kan den väl anses vara så liten, om man förtjenar
16 sk. per kanna? Ar icke den vinsten oerhördt stor? Ar den icke tillräcklig
att locka till oerhörda ansträngningar? Är den icke stor nog att föranleda en
sådan förmodad bränning, der kostnaden för apparatens förändring uppväges af
kanske två dagars tillverkning, lör att å de återstående tolf dagarna föranleda en
behållning svarande mot en hel förmögenhet?
Hvilken ersättning kan man under sådana omständigheter begära?
Hänsyftningen på Statsverkets vinst af en blifvande bränvins-bränning under
vintern år 1855, är verkligen ingen tomhet; men då man låtsat komma ifrån kärleken
till bränvin, och då man velat låta påskina att man mera skulle fästa afseende
på det moraliska tillståndet i landet, kan intet afseende på statsverkets behof
fl komma ifråga.
Särskilda Utskottets Memorial, N:o -12.
7
Det är hög tid att komma ifrän detta vacklande mellan stridiga bevekelsegrunder.
Man måste säga rent ut, antingen att man vill hafva ordning, seder och
välstånd i landet eller också att man, för Statens eller enskilde vinglares förmon
och vinning skall gifva Nationens väl till spillo. Ettdera. Att hyckla Stats-ekonomiska
och andra motiver, än upptagande än förbigående de moraliska, finner jag
för min del obehagligt och klent; och får jag för min del, på grund af här ådagalagde
ohaltbarhet i majoritetens motiver, på det kraftigaste reservera mig emot
Utskotts-beslutets hufvudtanke att någon serskild bränvins-bränningstid under kommande
nyår skall hos Kongl. Majit begäras.
I ofvanstående reservation förenar sig
Lars Larsson, från Elfsborgs län.
Eric Jansson från Stora Kopparbergs län: Emot Utskottets beslut om den
så kallade ersättnings-månaden under de första tre månaderna 1855 får jag mig
reservera, emedan jag icke kan göra mig rätt begripligt, hvem som berörde ersättning
träffar, fabriks- eller husbehofs-brännaren, eller måhända drinkaren; jag tror
verkligen, alt det är fabriks-brännaren, som ensam kommer att skörda vinsten häraf;
och tvärt emot Utskottets förr uttalade åsigter att befrämja nykterheten har nu
den segrande majoriteten kommit till det beslut, som befrämjar bränvinsflodens förökande,
hvaremot den jordbrukande eller husbehofs-brännaren är ur stånd satt alt
kunna begagna sig af berörde bränningstid.
Stockholm den 12 Julii 1854.
STOCKHOLM, 1854. J. Å. Walldén.
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 45.
4
M 13.
Ankom till .Eip.-Utsk. den 19 Juli 1854, kl. S e. m.
1 anledning af åtskilliga motioner om vilkoren för bränvins försäljning.
Då det af Rikets Ständer tillsatta Särskilda Utskott för bränvins-frågans behandling,
efter alt hafva afgifvit sitt betänkande (N:o 8) om första afdelningen af
denna fråga, eller tillverkningen, nu går att yttra sig om dess sednare del, försäljning
en, saknar Utskottet ledning af Kongl. Maj:ts nåd. Proposition, som blott
omfattade den första afdelningen; men från Stånden hafva flera motioner blifvit
remitterade, hvilka innehålla förslag angående frågans sista afdelning. Åtskilliga af
dessa motioner vidröra äfven tillverkningen och hafva sålunda, vid dess behandling,
redan blifvit omnämnda; några andra åter hafva inkommit, som endast behandla
försäljnings-frågan.
De motioner, som dels vidrört båda delarna af frågan och sålunda redan äro
omnämnda uti föregående Utlåtande, dels endast behandlat försäljningsfrågan, äro
väckta:
hos Högloll. Ridderslcapet och Adlen-, af Herr Dalman, W. F. A.; af Friherre
Cederström, A.; af Herr Reutersvärd, P. A.; af Herr Stjernsvärd, G. M.
och af Friherre Hjerta, F. P ;
hos Högvördiga Preste-Ståndet: af Herr Prosten Melén; af Flerr Prosten
Wåhlander, och af Flerr Domprosten Doktor Thomander;
hos Vällofl. Rorgare-Ståndet: af Herr Spångberg; af Pierr Boman; af Herr
Öhrström; af Herr Indebetou och af Herr Henschen;
hos Hedervärda Bondc-Ståndct: af E. J. Rudberg från Öland; af Olof Pehrsson
från Westerbottens län; af J. Lekberg från Örebro län; af vice Talemannen
Bih. till R. St. Prof. 4855 och 4854. 44 Sami. 42 Haft. 4
2 Särskilda Utskottets Betänkande, ttio 45.
Svartling^ af A. Bäckström från Norrbottens län; af Elof Andersson från Wermland;
af Petter Gabrielsson från Kronobergs län; af Nils Svensson från Blekinge;
af Anders Jonsson från Östergöthlands län; af Erik Jansson från St. Kopparbergs
län; af Maurits Sahlén från Westernorrlands län; af Erik Ersson från St. Köp-'
parbergs län; af Johan Petter Andersson från Elfsborgs län; af A. J. Sandstedt
från Jönköpings län; af Ola Månsson från Christianstads län; af G. Wassmuth från
Stockholms län; af Lars Andersson från Gefleborgs län; af f. d. vice Talemannen
Pehr Eriksson från Wermland; af Jöns Pehrsson från Blekinge; af Nils Larsson
från Jemtland och af Nils Nilsson från Wermland
De
af dessa motionärer gjorda förslag omfatta stadganden och ansvars-bestämmelser
uti nästan hvarje del af frågan om försäljning af bränvin och andra spritdrycker,
ifrån det oviikorliga förbudet för all handel dermed, ända till rätt för tillverkare
att sälja en kanna till främmande och en fjerde-dels kanna till eget folk,
äfven som til! burskaps och privilegiers fritagande från att underkastas de allmänna
föreskrifterna om denna handel. I allmänhet hafva större inskränkningar
och strängare ansvar, än de nu gällande, blifvit föreslagna; och i nästan
alia motionerna framlyser en allvarlig öfvertygelse, att om missbruket af spritdrycker
skall kunna hämmas, måste handel dermed lika v äl, som tillverkningen öeraf,
underkastas strängare och mera inskränkande band och kontroller än hitintills;
en öfvertygelse, som Utskottet fullkomligen delar.
Allmänt förbud (ifrån år 1861) för all handel med sprit-drycker, så i parti
som minut, yrkas af Erik Jansson från St. Kopparbergs lön; förbud mot ali bränvinshandel
på landet föreslås af Nils Larsson frän Jemtland.
Att kommun skall ega spärra sig mot all handel med sprit-drvcker, är
föreslaget af Olof Pehrsson från Westerbottens län, af A. Bäckström från Norrbottens
län och af A. J. Sandstedt från Jönköpings län. Hufvudsakligen samma
tanke ligger uti Nils Svenssons från Blekinge, Ola Månssons från Christianstads
län och Lars Anderssons från Gefleborgs län förslag, att. kommunen må äga tilllåta
eller vägra inrättande af utskänkning.
Införsels-förbud för bränvin är förordadt af Herr Boman samt af Anders Nilsson
från Hallands län, och hög tull å utländska sprit-drycker af Herr Nornan samt
Erik Ersson från St. Kopparbergs län.
Att krogar å landet ej må finnas, är föreslaget af Prostarna Melén och
Wåhlander.
Förbud mot all utborgning föreslås af Herr Boman.
Att minutering vid marknader ej må tillåtas, yrkas af A. J. Sandstedt, samt
att det ej heller må ske vid ting, skattskrifning, auktioner eller andra folksamjingar,
af f. d. vice Talemannen Pehr Eriksson.
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 15.
5
Strängare ansvar för lön-krögeri yrkas af Herr Reutersvärd samt af G. Wassmuth
frän Stockholms län, och böters förvandling till vatten och bröd eller allmänt
arbete, af Prosten Melén, af ./. Lekberg från Örebro län och af Joli. Peller
Andersson från Elfsborgs län. Fördubbladt ansvar för fylleri och lön-krögeri föreslås
af Petter Gabrielsson från Kronobergs län och af A. J. Sandstedt från Jönköpings
län.
Konfiskation af varan vid oloflig försäljning eller skänkning, samt vid forsling
utan förpassning, föreslås af Lars Andersson från Gefleborgs län, samt olika böter
iör olika klasser minutörer, af vice Talemannen Svartling.
Angående rättigheten att försälja bränvin, hafva många olika förslag blifvit
framställda. Iteglementering af tillverkares samt handlandes och försäljnings-idkares
rätt att afyttra bränvin har i allmänhet blifvit yrkad af Herr Öhrström. Om tillverkares
eller hemmans-egares försäljnings-rätt särskildt hafva förslag blifvit gjorda
af A. J. Sandstedt från Jönköpings län, som vill, att tillverkare ensamme må äga
sälja mindre än en half-ankare 5 af Ola Månsson från Christianstads län, som anser
endast tillverkaren eller den, som erhållit särskildt tillstånd, böra äga afyttra
mindre än 16 kannor, eller å tiilverknings-stäilet, men icke annorstädes, ända ned
till en kanna 5 af Nils Svensson från Blekinge, som yrkar, att hemmans-ägare må
hafva rätt att till eget folk afyttra så litet, som en fjerde-dels kanna, och till andra
en kanna, och af Elof Andersson från Wermland, som icke vill tillåta landtbrukare
att sälja till andra än underhafvande eller, vid gästgifvare-gårdar, tiil resande.
Angående det minsta qvantum, som bör få afyttras af annan än minut-försäljare,
hafva dessutom förslag blifvit framställda: af Herr Dalman, W- F. A., och
Friherre Cederström, A., sorn vilja, att försäljning under en half-ankare skall anses
för minutering, samt af Herr Indebetou, som yrkar, att en eller minst en
halfankare må fastställas såsom det ringaste qvantum, hvilket får försäljas af annan
än den, som är berättigad till minutering. E. J. Rudberg från Öland önskar
förbud, vid strängt ansvar, för landthandlare att sälja spirituosa i mindre qvantum
än half-ankare. Vice Talemannen Svartling yrkar, att mindre parti bränvin än en
half-ankare icke må försäljas å gård eller öppen plats i stad. Herr Spångberg
vill, att med minutering bör förstås försäljning af mindre än hel- eller halfankare.
Att handlande med andra varor i allmänhet, men isynnerhet landthandlare,
icke bör befatta sig med försäljning af bränvin, åtminstone icke i mindre parti, är
en tanke, som ganska allmänt framstår i petitioner och äfven i flera motioner.
Sålunda yrkar Friherre Cederström, Ä., att försäljning af bränvin ej må tillåtas
den, som drifver handel med andra varor, och Mauritz Sahlén från Wester-Norrlands
län, att handel med spirituosa ej må drifvas af den, som ej dertill erhållit
särskildt tillstånd. Herr Dalman, IF. F. A., föreslår förbud för landt-handlare
4
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 13.
första gången vid 100 R:dr böter, andra gången vid förlust af handels-rättigheten,
att försälja bränvin i parti eller minut; och enahanda förbud yrkas äfven af Herr
Boman, som deremot föreslår, att minuterings-rätt i stad eller köping må, mot
afgift, tillkomma alla, som äga förädla eller försälja bränvin, och minsta minuteringsqvantum
blifva en åttonde-dels kanna, hvilket dock icke skulle få förtäras på
stället.
I fråga om den myndighet, som skulle äga att meddela rättighet till bränvinsförsäljning,
hafva de fleste motionärer öfverensstämt i den åsigt, att meddelandet
bör ske genom Konungens Befallningshafvande, men med ett inflytande från menigheters
eller lokala myndigheters sida, hvilket de olika motionärerne tänkt sig något
olika. Sålunda har Friherre Cederström, A., föreslagit, att minuteringsrätt
meddelas af Konungens Befallningshafvande, med begifvande af sockne-nämnd
å landet och fattigvårds-styrelse i stad; Lars Andersson från Gefleborgs län, att
minutering eller utskänkning ickq får hållas å annat ställe, än kommun tillåtit;
Ola Månsson från Christianstads län, att tillstånd för annan än tillverkare att försälja
bränvin kannevis meddelas af staden eller församlingen, och att Konungens
Befallningshafvande tillser, att ej öfverdrifvet antal af försäljnings-ställen inom kommunerna
beviljas; Herr Öhrström, att rättigheten till bränvinsförsäljning måförvärfvas
genom högsta anbud vid anställd auktion. Herr Spångberg gör det förbehåll,
att de, som, till följe af innehafvande burskap eller privilegier, äro berättigade till
minutering af spirituosa, må undantagas från stadgandet i 56 § af nu gällande
författning.
Den skatt, som bör drabba försäljning af bränvin, har blifvit till siffran föreslagen
endast af två motionärer, nemligen af Friherre Cederström, A., som yrkar
12 sk. b:ko afgift per kanna för allt bränvin, försåldt i mindre parti än 15 kannor,
och Lars Andersson från Gefleborgs län, som anser 12 sk. såsom minsta
skatt, hvilken borde af fabriks-ägare erläggas vid försäljning af mindre än 30 kannor,
samt af alla minuthandlare och utskänkare. Ola Månsson från Christianstads
läri yrkar, att hvar och en, som, i egenskap af tillverkare eller efter särskildt
tillstånd, säljer bränvin kannevis, bör erlägga 100 r:dr b:ko till stadens eller socknens
fattig-kassa; och har denne motionär, äfvensom Herr Balman, W. F. A.,
ansett lämpligt, att taxerings-kommitté äger dessutom ålägga försäljare en särskild afgift
af minst 20, högst 100 r:dr b:ko. Herr Dalman vill, att denna sistnämnda taxering
må kunna drabba äfven kända lön-krögare. Herr Boman föreslår, att minimibeloppet
af minuterings-afgift bestämmes i stad af magistrat och stadens äldste och
i köping af kommunal-styrelse.
Att hvad som stadgas om bränvins-försäljning, skall gälla äfven om andra
brända eller destillerade, in- eller utländska spirituösa drycker, föreslås af Herr
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 45.
5
Spångberg,• och A. J. Sandstedt från Jönköpings län vill, att hvad han föreslagit
om försäljning af bränvin, äfven må stadgas i afseende på andra rusgifvande
drycker.
Om gästgifvares försäljnings-rätt har f. d. vice Talemannen Pehr Eriksson
föreslagit, att de, samt köpmän, källaremästare, värdshus-idkare och krögare, ensamme
må äga sälja bränvin, emot skatt, men icke kunna dertill förpligtas, hvaremot
de böra vara skyldige, dock skatt-fritt, alt hålla porter, öl och svagdricka,
hvartill dessutom hvarje välfrejdad person borde vara berättigad.
Friherre Hjerta, F. P., samt Domprosten Doktor Thomander hafva motionerat,
att bränvins-försäljningen måtte regleras efter den Norska lagen, med de
förändringar, som svenska förhållanden kunna göra nödiga. Sistnämnde motionär
samt Herr Stjernsvärd, G. M., hafva yrkat, att intet annat bränvin må få försäljas
än sådant, som är renadt eller från finkel-olja befriadt.
/
Att utskänkning, der mat ej iortäres, icke må vara tillåten, föreslås af Nils
Svensson från Blekinge, och af A. ./. Sandstedt från Jönköpings län, att gästgifvare
ej må sälja bränvin till andra än spisande gäster.
F. d. vice Talemannen Pehr Eriksson anser skäligt, att åtal å förbrytelser
mot bränvins-författningen uptagas och afdömas af Konungens Befallningshafvande,
och att hela bötes-beloppet tillfaller åklagaren.
Om användnings-sättet för de af bränvins-försäljningen inflytande afgifter hafva
åtskilliga förslag varit väckta; och de fleste, som behandlat den frågan, hafva velat,
att dessa medel, eller åtminstone en stor del deraf, skola tillfalla menigheterna
och allmänt nyttiga eller välgörande lokala inrättningar. Så har Herr Dalman,
W. F. A., uttalat den åsigten, att minuterings-afgiften bör användas till kommunala
behof, men på det sätt, att densamma först ingår till länets kassa, hvarifrån
det samlade sedermera utdelades på kommunerna 5 hvilken tanke Friherre Cederström,
A., äfven delat.
Anders Jonsson från Östergöthlands län anser lämpligt och till ändamålet ledande,
att kommunala myndigheter biträda till'hämmande af lön-krögeri, och att
böter för detta, äfven som för fylleri, skola, då de blifvit ådömda till följe af
dessa myndigheters verksamhet, tillfalla kommunens skole-väsende och fattigvård.
Det åligger nu Utskottet att yttra sig öfver dessa förslag och att söka utfinna,
hvilka stadganden och åtgärder böra anses kunna säkrast leda till det sökta
målet: ett sådant ordnande af handlen med sprit-drycker, att å ena sidan de, som
förbruka en vara, hvars tillverkning är loflig, må deraf kunna erhålla sitt behof
på ärlig och tillåten väg, och att å andra sidan en allt för allmänt spridd och
lätt tillgång icke må locka den lättsinniga oerlarenheten, utan att offentliga myn
-
6
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 13.
digheter eller menigheternas styrelser äga tillfälle eller befogenhet att motarbeta
missbruken. Frågan är af stor vigt, då äfven de ändamålsenligaste lagar för tillverkningen
skulle kunna göras kraftlösa genom ett oklokt ordnande af försäljningen.
Till en början vill Utskottet uttala den öfvertygelsen, att förbud mot all bandel
med bränvin icke kan komma i fråga, då man icke ansett sig kunna förbjuda
dess tillverkning. Om man söker hindra offentlig och loflig försäljning af en
vara, som man icke kan hindra att finnas i landet, så tillskapar man endast en
hemlig och oloflig handel dermed; och följden af försöket blifver, eniigtUtskottets
öfvertygelse, ingen annan, än att det egna behag, som förbjudna njutningar ofta hafva
för sinnen, hvilka icke vaktas af ovanligt starka grundsatser, retar tili ifrigare
eftersträfvande af den otillåtna varan, och att om begäret kan tillfredsställas,
utan att varan fördyras al några afgifter till stat eller särskild menighet, utöfver
hvad tillverknings-skatten föranleder, så finnas icke tillräckliga band på en rörelse,
som så lätt urartar till ett fördärf. Dessutom kan den stränga kontrollen öfver
försäljningen utgöra ett biträde åt kontrollen öfver tillverkningen.
Hitintills har handlen med bränvin icke varit reglerad och beskattad
mera än i ett stadium, nemligen vid utskänkning eller försäljning att på stället
förtäras, och i ringare belopp än en kanna. All annan handel dermed har i allmänhet
och, liksom handel i allmänhet med landtmanna-varor, varit fri och icke underkastad
annan afgift, än hvad taxerings-kommittéer kunnat ålägga någon, som
upgifvit sig för, eller annars ansetts hafva haft inkomst af parti-handel med varan.
Utskottet har trott den omedelbara öfvergången från den minsta försäljningen, d.
v. s. utskänkningen, till den fria parti-handelen utgöra en lucka, som behöfver
fyllas. Behofvet af en mellan de båda stående sort af försäljning har redan visat
sig i Stockholm och andra städer, genom destillatorernes rätt att hålla öppen bod
eller s. k. bränvins-magasin; och Utskottet anser en dylik böra blifva allmänt antagen
för både land och stad. Rättigheten för hvar och en att, utan anmälan
och skatt såsom handlande, sälja så litet qvantum, som en eller fjerde-dels kanna,
måste hafva den verkan, att en betydlig, icke erkänd och reglerad, men ändock
verklig minuthandel uppstår; och erfarenheten har visat, att denna utminutering,
såsom en dylik handel i sjelfva verket kan kallas, både blifvit mycket allmän
och öfverskrida sin tillåtna minimi-gräns, och att hon urartat till försäljning
af ännu mindre partier än det verkligen medgifna. Kontrollen öfver inskränkning
till denna gräns har dessutom varit försvårad af tillåtelsen äfven för hvarje till
bränvinsbränning berättigad jord-brukare att till eget folk och underhafvande afyttra
så ringa qvantum, som en fjerde-dels kanna; en rättighet, som ofta blifvit missbrukad
till försäljning af ännu mindre belopp och visat sig synnerligen menlig för
sedligheten, då varan derigenom blifvit allmänt spridd och tillgänglig.
Särskilda, Utskottets Betänkande, N:o \Z.
7
De lika kända, som öfverklagade missbruken i delta afseende tyckas visa, att
det icke går an att låta en bränvins-handel, som så mycket närmar sig utminute
ring,
förblifva en alldeles fri näring; och Utskottet har kommit till den öfvertygelse,
att det qvantum, som hvar och en, utan särskildt förvärfvade handelsrättigheter,
skall äga försälja, måste bestämmas vida högre. Men å andra sidan
synes det, såsom redan anmärkt är, ej heller rådligt att lägga ali minut-handel
med bränvin i utskänkares händer. Man må tänka om bränvins-förtäring hvad
man vill, man må anse henne ovilkorligen förderflig eller möjligen oskadlig,
så torde man dock i alla händelser nödgas erkänna, att krog-lifvet, eller en
mängd personers vana att tillbringa en del af sin tid i samqväm på ställen, der
rusgifvande drycker tillhandahållas, utgör en ovilkorlig och stor våda för sedlighet
och arbets-drift; och hvarje anledning, som lockar till en sådan vana, bör derföre
omsorgsfullt undanrödjas. Bland dylika anledningar vore säkert den icke den minsta,
att hvar och en, som ansåge sig behöfva köpa ett mindre belopp sådana
drycker, för att i hemmet förbruka, skulle nödgas infinna sig på ett ställe, der de
icke blott försäljas, utan äfven förtäras, och der han träffade bekanta, hvilka, oftast
under rå glädje och cyniskt öfvermod, på stället åtnjuta, hvad han ämnar hemta
till sparsamt och derigenom mera oskadligt bruk. Erfarenheten har visat, huru
lätt dylika tillfällen och exempel förleda till ovanor, hvilka icke lika lätt afläggas;
och farligast äro de för barn och oerfarna yngre personer, som skickas att köpa,
hvad hus-lädren anser sig behöfva; af hvilket sistnämnde skäl Utskottet föreslagit
ett särskildt förbud mot bränvins utlemnande till minderåriga personer (§ 27).
Att alldeles utrota bränvinets bruk i landet torde vara föremål mera för önskan
än hopp, åtminstone för det närvarande och en icke allt för kort framtid;
men att småningom minska det anstötliga och hemska af dryckenskaps-lastens företeelser
är säkerligen icke omöjligt genom ändamålsenliga anstalter och författningar;
och dit hörer att söka undanrödja lockelsen, snart sagdt tvånget för den, som
anser sig behöfva ett mindre qvantum bränvin, att för det ändamålet besöka
en krog.
Då Utskottet sålunda funnit sig böra föreslå allmänt antagande af en särskild,
reglerad bränvins-handel, utan rättighet till försäljning af det för den ögonblickliga
förbrukningen lämpligaste och vanligaste minsta qvantum, samt utan förtäring på
stället eller rättighet och skyldighet alt försälja mat, har det icke kunnat undfalla
Utskottets upmärksamhet, att vid denna handel, hvaråt benämningen Minut-handel
med bränvin lämpligen torde kunna gifvas, måste föreskrifvas ett något ringare
försäljnings-minimum, än som hittills varit tillåtet uti de vanliga minut-handels-bodarna,
hvilka både i småstäder och på landsbygden allmänt befattat sig med samma handel,
som den Utskottet nu anser böra anvisas åt den särskilda bränvins-minuthandlen.
Det har blifvit, och icke utan skäl, anmärkt, att om minut-handlen
9
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 45.
skall kunna tälla med utskänknings-slällena eller de s. k. krogarna och uttränga
dem, genom att mera vänja allmänheten att hemma hos sig förtära det bränvin,
sorn vana och fördom ännu göra lill ett behof, sä måste inköpet af varan till denna
förbrukning i hemmet lättas genom ringheten af det belopp, som får på minuterings-stäliet
köpas; men erfarenheten visar, att om ett så obetydligt qvantum, som
en åttonde-dels kanna, hvilket varit såsom minimum föreslaget, lår där köpas, så
hemföies det icke alltid, utan förtäres genast, om ej i sjelfva försäljnings-boden,
åtminstone i dess granskap, och det utan mat.
Det synes derföre icke vara rådligt att bestämma minut-handels-minimum allt
för lågt; men å andra sidan skulle ändamålet säkert icke vinnas, i fall detta minimum
sattes så högt, att den vanlige arbetaren, som sällan har på en gång större
penninge-tillgång än en dags eller några få dagars förtjenst, icke förmådde köpa
det. Skillnad torde imedlertid böra göras mellan stad och-land, i så måtto att
arbetaren, hvars förtjenst i stad är mera tillfällig och oftare uttages, får köpa ett
mindre parti än en person af motsvarande klass på landet, där arbets-förtjenst och
lefnads-ordning icke äro så för dagen inrättade, utan stadigare, och böra i allmänhet
tillåta längre beräkning och något större förlag. Torparen, den mindre
jord-brukaren, bruks-arbetaren o. d., som icke sjelf tillverkar bränvin, men tror
sig behöfva att i sitt hus äga ett mindre förråd deraf, bör kunna få tillfälle att
förskaffa sig detta uti samma parti, som han hitintills kunnat erhålla hos hvarje
enskild eller hos landt-handiaren. Mindre behöfver det ej vara, hvaremot stadsbon
skulle tvingas att vända sig till krogen, om han ej annorstädes kan få mindre
än ett belopp, öfverstigande det, som han vant sig att få uti det s. k. bränvinsmagasinet.
Dessutom kan icke nekas, att om äfven på landet så litet qvantum,
som en fjerde-dels kanna, finge försäljas på minuterings-ställe, skuile svårligen någonsin
kunna hindras, att det köpta förtärdes i närmaste granskapet, och miriuthandels-stället
vore i sjelfva verket till utskäriknings-ställe lörvandladt; hvilken olägenhet
är vida mindre att befara i stad, där polis och allmänna upmärksamheten
långt mera förmå bevaka, hvad utom hus företages.
Af minut-handlens införande biifver en otvungen följd, att den icke med särskild
handels-rättighet förseddes befogenhet att i parti handla med bränvin måste
betydligen inskränkas. Utskottet tror sig icke behöfva frukta allt för vigtiga inkast,
då det föreslår, att denna allmänt tillåtna parti-handel icke måtte få drifvas
med mindre qvantum än ett helt fat eller 60 kannor. Därifrån torde dock tillverkaren
böra undantagas, då han försäljer sin egen tillverkning. Honom kan det
lätt hända, att han behöfver afyttra äfven ett mindre förråd, som han fått färdigt;
och Utskottet anser billigheten fordra, att han må äga däraf sälja så ringa belopp,
som en ankare, eller 15 kannor. Dock bör det icke tillåtas honom att därmed
handla
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 45.
handla hvar som häldst, utan blott ifrån det ställe, hvarest tillverkning skett. Annars
skulle han kunna handla äfven med andras tillverkning, under förevändning
att det vore hans egen; men delta blifver, om icke omöjligt, åtminstone svårare,
i fall han endast får sälja från förvarings-rummet vid sin egendom. Det belopp,
han där försäljer, kan, jemfördt med den tillverkning, hvarför han skattar, gifva
åt bevakande myndigheters forskning en ledning, som alldeles saknades, i fall han
finge med sitt nedsatta qvantum handla hvar som häldst; och enda kontrollen, som
då vore möjlig, komme att bestå uti s. k. produktions-bevis, hvilkas olägenheter
och missbruk, i fråga om andra varor, redan äro allt för mycket kända. Dessutom
bör besinnas, att i det skick, hvaruti hela bränvins-handteringen kommer genom
den nu af Rikets Ständer beslutna reglementering och beskattning, kan behof
af försäljning i små partier icke synnerligen upstå; den rättighet, Utskottet anser
böra lemnäs tillverkaren, att hemma hos sig försälja mindre partier, än det i den
egentliga parti-handelen tillåtna minsta, afser en lättnad för en icke bränvins-tillverkande
graune, som kan vilja skaffa sig något till eget bruk, och för utskänka
ren,
som behöfver inköpa till sin rörelse, men ej har tillfälle att på en gång
lägga sig till, elier icke på kortare tid finner sig kunna afsätta, 60 kannor. Båda
desse skulle kunna nödsakas att antingen köpa mera, än de behöfde, eller att köpa
det hos minut-handlaren, där det redan är fördyradt genom afgift; och Utskottet
anser så det eria, som det andra, ligga i strid med de grundsatser, Utskottet trott
böra antagas i denna lagstiftning.
Hvad den tredje sorten af bränvins-försäljning angår, så har Utskottet ansett
föga afvikelser behöfva ske från hvad hittills finnes därom stadgadt. Den grund
satsen,
att varm eller snart uppvärmd mat alltid bör finnas att tillgå för den, som
koper utskänknings-miriimum af bränvin, torde icke böra ur författningen borttagas;
tv om än icke utan allt skäl skulle kunna sägas, alt den tron, att mat nödvändigt
måste åtfölja bränvin, kan underhålla och stärka den falska tron, att bränvin bör
åtfölja mat, så torde man dock nödsakas fästa afseende vid gamla och inbitna åsigter,
häldst om de icke äro skadliga, utan, från viss synpunkt åtminstone, verkligen
kunna befordra ett godt ändamål; och dit hörer den föreställningen, att bränvin»
förtärande är, utan mat, för hälsan mera fördärfligt än i sammanhang därmed, och
att i det förra till och med ligger någonting skamligt, såsom utmärkande den verklige
”suparen” i ordets lägsta betydelse. Det är väl sant, att sprit-dryck icke utgör
ett nyttigt ret-medel vid måltid; men den föreställningen kan dock hafva e*
välgörande verkan, i så måtto att, då förmågan att äta är långt mera begränsad
än förmågan att förtära drycker, den sednare förtäringen inskyänkes, då den förra
icke kan fortsättas, i fall den tron är temligen allmän, att d.e. böra åtföljas
Bih.
till R. St. Prof. 4855 oeh -(854. 44 Sami. 42 H&fU %
40
Särskilda Utskottets Betänkande, N.o 45.
På alla dessa grunder hemställer Utskottet, att den fördelning af bränvinshandelen,
som i 1, 2, 3 och 4 föreslås, må fastställas.
Hvad som i särdeles hög grad bidragit att sprida bränvinet, har varit, att
detta blifvit behandladt nästan som en kram-vara, hvilken funnits i de flesta handelsbodar,
i synnerhet i den, såsom det kallas, icke separerade handlen uti mindre
städer och på landet. Rättigheten att i sådana bodar sälja så litet, som en kanna,
åstadkom nara nog omöjlighet att kontrollera, att icke ännu mindre parti
såldes.
Utskottet måste derföre, såsom ett nödvändigt vilkor för en väl ordnad handel
med bränvin, föreslå, att denna måtte skiljas från och icke få utöfvas i sammanhang
med annan sådan handel, till hvars drifvande burskap eller särskildt tillstånd
erfordras, vare sig i stad eller på landet. Naturligtvis utgör tillämpningen
af denna grundsats icke hinder (ör dem, som idka den fria handelen med kmdtmanna-varor,
att äfven försälja bränvin; och Utskottet har ej heller tänkt sig någon
nödvändighet att förbjuda andra handlande att köpa och sälja bränvin i större
parti (60 kannor och däröfver), eller att, efter vederbörligen vunnen rättighet, idka
minut-handel med eller utskänkning af bränvin, blott det sker utan sammanblandning
med deras andra handel (§ 5).
Sättet och ordningen för vinnande af rättighet att i minut försälja eller utskänka
bränvin torde böra förblifva ungefärligen sådana, som förut stadgadt är.
Konungens Befallningshafvandes rätt att förordna om minuterings- och utskänkningsställens
inrättande eller uphäfvande anser Utskottet böra bibehållas, dock med den
inskränkning, att menigheternes vilja, genom deras kommunal-myndigheter. uttalad,
på sätt uti författnings-förslaget (§§ 7, 10, 13 och 14) synes, må kunna hindra
inrättande af nya eller bibehållande af gamla minuterings- och utskänknings-ställen.
Det har synts Utskottet skäligt, att de vältänkande och kloke bland församlingarnas
och kommunernas innevånare må kunna från den mindre stadgade delen af
befolkningen aflägsna Iåckelser och tillfällen till missbruk af starka drycker.
För undanrödjande af de betänkligheter, dem afseendet å möjligen befintliga
häfdvunna rättigheter och egendoms-förhålianden kunde föranleda, har Utskottet
föreslagit stadganden om förmåner och särskilda vilkor för utskänknings-rätts tillgodonjutande
af gästgifvare å landet, samt innehafvare af burskap eller äldre tillstånds-resolutioner
i stad ($§ 7, 8 och 12).
Under de verkligen brydsamma öfverläggningar, Utskottet haft om den skatt,
som bör drabba bränvins-handlen, och om medlen att, så noggrant, som möjligt,
utröna beloppet af det bränvin, som verkligen går genom de båda lägre sorterna
af denna handel och således bör draga skatt, har Utskottet slutligen trott sig finna,
att om en bestämd afgift skall sättas å hvarje försåld kanna bränvin, så kan det
belopp, som hvarje handlande bör anses afsätta, icke bestämmas genom något an
-
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 45.
44
nät medei än täflan mellan dem, som uro hugade att åtaga sig handlen med varan.
Att genom oafbruten upsigt kontrollera, hvad en försäljare verkligen afsätter,
lärer vara olänkbart; och då finnes således ingen annan utväg än att, efter
beräkning af det qvantum bränvin, som på de tillåtna försäljnings-ställena inom
hvarje kommun bör kunna afsättas, ålägga hvartdera en på förhand gifven skatt.
Men huru man skall försäkra sig, att detta med något slags tillförlitlighet sker,
det är just den svåra uppgiften. De på stället befintliga och med förhållandet
närmast bekanta mvndigheterne, de kommunala, komma naturligtvis i första rummet
i åtanka; men'icke ens för dem är det möjligt att med full säkerhet göra en
sådan beräkning; och det' skulle således kunna inträffa, att de antingen förutsatte
ett för stort qvantum, då ingen skulle kunna komma ut med skatten, eller ett för
litet, då den, som finge försäljnings-rättigheten, kunde hafva en oskälig fördel och
hans antagande bland Hera sökande blifva en gunst, som föranledde intriger och
möjligen användande af otillbörliga medel, för att vinna den gunsten.
Utur denna svårighet torde intet annat sätt finnas att reda sig, än att låta
den fria och öppna täflan afgöra frågan. I det hela skulle det väl kunna anses
likgiltigt, om anbuden skedde i någon viss summa penningar, eller i ett visst kannetal
bränvin, som bjudaren tilltror sig att afsätta, och hvarför han åtager sig skatta;
men Utskottet har valt det sednare, emedan de, som skola föreslå det afgifts-minimum,
hvilket bör utgöra grund för utropet, möjligen hafva betänklighet vid att
uttala en betydlig penning-summa, men blygas att allt för lågt uppskatta ett belopp
bränvin, hvars åtgång lätt kan bedömmas al hvar och en, som på närmare håll
ser rörelsen, och emedan närings-idkarens möjligen öfverdrifna vinst kan för nästa
arrende-års blifvande täflare Jättare döljas, om en penninge-snmma, än om ett belopp
afyttradt bränvin kan anföras.
Fastän frågan sålunda, enligt Utskottets åsigt, hufvudsakligen och ytterst bör
komma att bero af täflande anbud, har Utskottet ändock, såsom här ofvan är antvdt,
trott böra bestämmas ett minimum., hvarunder intet anbud må antagas (§ 16),
dels emedan en bränvins-försäljning, där icke åtminstone så mycket afsattes, som
det Utskottet såsom minimum antagit, redan därigenom bevisade sig vara obehöflig
och otjenlig, dels emedan en ölverraskning eller tillställning möjligen skulle kunna
göra täflan overksam och kasta en handels-rättighet i kanske dåliga händer, till
ett allt för lågt pris.
Då det är angeläget, att en handel, hvars lag-enliga och ärliga bedrifvande
är vigligare än de liesta andra rörelsers, icke skötes af personer, hvilkas vandel
och karakter icke äro kända eller erbjuda någon borgen för ärligt och samvetsgrant
fullgörande af åtagna förbindelser, har Utskottet tiott nödigt vara, att vederbörande
myndighet äger pröfnings-rätt öfver gjorda anbud, eller icke nödgas
ovilkorligen antaga det högsta (§§ 10 och 14). Man behöfver icke frukta, att ett
4*
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 46.
förkastande sker i oträngdt mål eller af manna-mån, då den, hvars målsmän skol*
därom besluta, nemligen kommunen, kommer att hafva fördel af en betydlig afgift;
Just ur detta skäl kunde en motsatt farhåga lättare förklaras, eller den alt
kommunal-myndigheterne, af nit att bereda kommunen inkomst, möjligen skulle,
icke blott antaga hvarje bjudare, så vida han utfästade sig att erlägga högsta af*
giften, utan äfven på andra sätt befordra försäljnings-ställens anläggning och brärivinets
spridande; och Utskottet, som icke förbisett denna betänklighet, har därför®
föreslagit, att afgifterne icke må omedelbart tillfalla hvarje kornmun af hennes egna
bränvins-försäljnings-ställen, utan ingå till en för länet, eller för ett störr distrikt,
gemensam kassa, hvarifrån medlen sedermera borde utdelas bland dess samtliga
socknar, efter folkmängd (§ 23). Den benägenhet, som man skulle kunna befara
hos de särskilda kommunerna, att uti afgifterna för bräuvins-försäljningen skaffa sig
inkomster utan sträng beräkning af medlen eller följderna, måste blifva vida mindre
verksam, då hvardera nödgas erkänna, att hvad hon lyckats genom de fördärfliga
medlen samla, kommer dock slutligen endast till en del henne sjelf till godo, och
att det mesta tillfaller andra. Den tanken, att största delen al de af folket utlagda
penningar för förtärdt bränvin kommer slutligen folket till godo och bidrager
till lättande af de kommunala bördorna, skall imedlertid säkerligen upmuntra
folket och dess kommunal-styrelser att med upmärksamhet följa denna händel och
medverka till upptäckande och hämmande af sådan försäljning, hvaraf ingen afgift
erlägges. Att göra menigheterna angelägna om lön-krögeriets utrotande har varit
ett af de ändamål, Utskottet trott kunna befordras genom anvisande af försäljningsskattens
betydligaste del åt meningheternas egna behof; och då den lagliga handlens
förmåga och benägenhet att därtill bidraga det mesta möjliga, beror utaf skyddet
mot intrång af en olaglig och obeskattad försäljning, inse kommunal-styrelserne
utan tvifvel sig af fördel och pligt upmanade att understödja de offentliga myndigheterna
i bemödandet att undertrycka den ololliga försäljningen. Äfven ligger en
billighet däruti, att om den så betydligt större inkomsten, al tillverkningen tillfaller
stnts-verket odelad, det mesta af inkomsterna för försäljningen kommer till folket
tillbaka och användes till behof, hvartill medel eljest måste af folket omedelbart
sammanskjutas. Den tionde-del af auktions-summans belopp, hvilken Utskottet tror
böra tillfalla Kronan, kommer säkerligen att motsvara, hvad hon förut åtnjutit uti
bränvins-minuterings-afgifl och bevillning ä denna rörelse; och äfven om så icke
vore, blifver dock, såsom ofvan anmärkt är, stats-verkets inkomst af bränvinsbandteringen
i det hela vida betydligare, än hon någonsin varit.
Den skilnad, som blifvit gjord för städerna, kan, hoppas Utskottet, nöjaktigt
förklaras utur den olika ställning, hvaruti dessas styrelse och förvaltning befinner
sig emot landt-kommunernas, och den vana och häldvunna rätt, som städerne hafva
alt hvar för sig omedelbart draga inkomsterna af starka dryckers försäljning.
Särskilda Utskottet» Betänkande, N:o -IS.
Städerne komma för öfrigt, enligt Utskottets förslag, att, i samma män med landet,
aflemna andel af inkomsten till den gemensamma läns-kassa, som torde böra
bildas till beredande af möjjighet för länen att, utan innevånarnas särskilda betungande
för hvarje tillfälle, bekosta företag, som kunna befinnas nyttiga och nödvändiga
för länen i deras helhet, och hvaraf både städer och land hafva fördel
(S 23).
Förslaget att ställa dessa kassor under Ilushållnings-säliskapernas styrelse har
tillkommit af deh anledning, att någon annan kommunal auktoritet för länen hnna
icke finnes. Pröfnings-koromittéérne, som äro lagliga läns-myndigheter, kunde icke
komma 1 åtanka, dels emedan de äro utsedda efter grunder, dem allmänna tanken
troligen icke numera skulle finna fullt tillfreds-ställande för sammansättning af en
förvaltande myndighet, dels emedan de icke äro permanenta, hvilket för en sådan
är nödvändigt, utan tillkomma och uplösas för tillfället. Således har Utskottet,
som trott ett mindre område, än ett län eller åtminstone en mera betydlig det
däraf, vara för ändamålets vinnande olämpligt, kommit till den öfvertygelse, ätt
Hushållnings-sållskaperne böra tili det i fråga varande förvaltnings-bestyret välja*
(§ 23). De äro särdeles lämpliga till ändamålet, i anseende till beskaffenheten af de
ärenden, hvarmed de sig sysselsätta, och hvilka just äro sådana, hvartill den samlade
lätis-kassan företrädesvis torde böra användas. Där Hushållningssällskap möjligen
i något län kan komma att upphöra, måste man då tills vidare använda Pröfnings-kommiUéerna,
som dock Utgöra kommunala läns-myndigheter, om än icke af
den lämpligaste beskaffenhet, som kan önskas. Utskottet tror, att om någon gång
de föreslagna läns-namnderne, eller några motsvarande myndigheter under annaa
benämning, skulle bildas, så vore de väl sjelfskrifna till ett sådant förvaltnings-bestvr,
sorn det i fråga varande.
liland de äldre, häfdvunna rättigheter, för hvilka, såsom förut är nämndt,
andantags-förmåner torde böra medgifvas, måste, hvad landet angår, afseende fästa*
h Gäslgifveriernas urgamla bade pligt och rätt att utskänka alla sorters förtäring,,
och däribland sprit-drycker. Då denna pligt är stadgad i en Kunglig författning,
nemligen Gästgifveri-ordningen af den 12 Dec. 1734 10 §, har Utskottet ansett
nödigt uttryckligen uttala, att åliggandet kommer att upphöra (§ 11). Onekligti
är, att de flesta hemman, som varit lill gästgifverier anslagna, förvärfvat ett högr®
värde genom den hittills ovilkorlig! medföljande utskänknings-rättighet; och om den- ,
samma skulle med ett penn-drag uphäfvas, så kunde mången, som köpt eller i arfskifte
öfvertagit ett dylikt hemman efter ett högre värde, verkligen lida en, oför»
»kvllad förlust. Att förekomma en dylik är utan tvifvel lagstiftningens pligt} me®
å andra sidan kan ej heller ett för dylik handel antaget allmänt system sönderbry».
tas, för att i allo skydda det gamla privilegiet. Upgiften är således att. söka fina%
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o Å5.
en utväg mellan dessa båda betänkligheter; och Utskottet har icke trott densamma
kunna annorlunda finnas, än som uti hosföljande lag-förslag är försökt, eller genom
gästgilvares förpligtande att för bränvins-utskänkning, om de vilja densamma
bibehålla, erlägga samma skatt med hvarje annan utskänkare. Fn auktions-täflan
om utskänknings-rälten vid ett gästgifveri kan dessutom icke påtänkas, då ägaren
af det hemman, hvarvid det är fristadt, icke kan förpligtas att der lemna inroparen
lokal, och då, om det än vore möjligt, gästgifvaren i alla fall måste bibehållas vid
sin rätt och pligt i öfrigt att herbergera och bespisa resande, hvilka således hos
honom skulle åtnjuta allt, med undantag endast af de spirituösa drycker, som kunde
begäras. Ej heller kan det bero af kommunal-myndigheternas beslut, huru vida
gästgifvaren skall behålla eller förlora sin gamla, på författningar grundade rätt,
utan afseende på huru vida han vill därvid bibehållas eller icke (§ 12).
Att ägaren af gästgifveri kan förverka eller må afsäga sig bränvins-utskänkningen,
är i enlighet med den grund-tanke, som Utskottet trott böra råda i hela
denna lag-stiftning; och om denna tanke är riktig, så är äfven gifvet, att i sådant
fall försvinner det vid stället fästade privilegium och bör, såsom sådant, icke kunna
vidare dit återförvärfvas, hvaremot en blifvande gästgifvare på samma ställe kan
vinna personlig, årlig utskänknings-rätt, så vida kommunal-myndigheterne och Konungens
Befallningshafvande anse en sådan böra i den trakten finnas och gästgifvaren
stadnar för högsta anbudet (§ 19). Utskottet har imedlertid ansett nödigt
att lägga vigt därå, att den vid gästgifveri fästade särskilda rättigheten skall upsägas
eller förverkas af gästgifveriets ägare sjelf, och att hon kan därmed åter förenas,
i fall hon gått utan hans förvållande förlorad, såsom genom arrendators eller målsmans
förvållande (§ 19).
Då äfven den vid stället fästade utskänknings-rätten bör vara underkastad skatt
på samma grunder och till samma belopp, som dylik personlig rätt, men då skattebeloppets
utrönande genom auktion icke kan komma i fråga, har Utskottet icke
trott sig kunna uptänka någon bättre utväg, än att låta de vanliga Taxerings-kommittéerna,
efter Sockne-nämnds förslag, bestämma det kanne-tal bränvin, för hvars
afyttrande gästgifveri bör erlägga afgift (§ 12). Naturligtvis kan detta icke iå bestämmas
lägre än det i allmänhet antagna minimum; ty finna Sockne-nämnd och
Taxerings-kommitté försäljningen vid ett gästgifveri böra antagas icke upgå till åtminstone
det beloppet, torde utskänknings medgifvande derstädes vara onödigt.
Det förhållande, som mångenstädes äger rum, att hemman, som till gästgifveri
är anslaget, äges af flera, och att gästgifveri-hållningen således är mellan flera
fördelad, utgör en svårighet för verkställande af detta förslag; men oöfvervinnelig
är dock denna svårighet icke. Åsämjas samtlige åbocrne alt afsäga sig utskänknings-rätten,
eller vilja de samtlige den samma bibehålla, då äger ingen betänklighet
rum; i sednare fallet utgöra de gemensamt skatten och utöfva utskänkningen
Särskilda Utskottets Betänkande, JV.a 15.
hvardera för den tid, då han gästgifveriet förestår. Om en eller flere vilja afsäga
sig nämnde rätt, så kan svårigheten äfven lösas på det sätt, att de öfrige del-ägarne
funne sig hugade att öfvertaga de upsagda rättigheterna och erlägga afgiften derför,
i hvilket fall saken upgöres utan behof af någon offentlig myndighets mellankomst.
Men skulle de icke sålunda åsämjas, behöfver ändock ingenting särskildt derom
föreskrifvas; och under den tid, då den del-ägare, som afsagt sig utskänknings-rätt,
besörjer gästgifveri-hållningen, hvilar bränvins-utskänkningen vid gästgifveriet och
vidtager åter, då den eller de åboer, som bibehållit den samma, å nyo förestå
gästgifveriet. Hvardera af dem, som bibehållit utskänknings-rätt, erlägger skatt
endast för den del af året, hvarunder han gästgifveri-hållningen besörjer, och är
under deri öfriga tiden hvarken skyldig att skatta eller berättigad att utskänka
(§ 12). Erfarenheten har redan flerestädes visat möjligheten af ett sådant förhållande,
då en del åboer på samma gästgifvare-gård begagnat och en del afsagt sig
utskänknings-rättigheten; och de förtsnämnde åboernes återhållsamhet, som redan
visat lyckliga verkningar för nykterhet och lugn, skall blifva ännu verksammare,
sedan de sistnämndes krog-hållning icke vidare kan blifva oafbruten utan
blott tidtals utöfvas, så alt de lättsinnige och okynnige hinna under mellan-tiden
afvänjas från det krog-lif, hvartill gäsgifvare-gårdarnas bränvins-afvttring så ofta ger
anledning.
För att kunna, till förmån för gästgifveriernas häfdvunna anspråk, göra detta
undantag från de i allmänhet upställda reglorna för förvärfvande af utskänkningsrätt,
har Utskottet, såsom af författnings-förslaget (§ 12) synes, icke funnit annan
utväg, än att afgiften för nämnde rätts utöfning ålägges gästgifvare på samma väg,
som den vanliga för bevillnings-taxering, endast med den skilnad att Taxeringskomittéerne
skulle för sitt beslut i detta fall hafva ledning af ett utlåtande från
Sockne-nämnden, som bäst bör vara i tillfälle att bedöma, huru stor bränvinsafsättning
kan vid gästgifveriet antagas blifva.
Samma helgd, som Utskottet ansett böra lemnäs åt häfdvunna rättigheter å
landet, torde ej heller böra nekas dem, som i stad kunna hafva anspråk på
lika aktning för välförvärfvad rätt, d. v. s. antingen sådana som innehafva
burskap, hvilket berättigar till bränvins utskänkning, eller sådana, åt hvilka dylik
rättighet blifvit genom vederbörande myndigheters beslut förlänad på bestämd tid,
hvilken före ingången af det nästföljande försäljnings-året icke tilländalöper (§ 7).
Billigt afseende på deras sålunda befintliga rätt kräfver, att de dervid bibehållas,
antingen för lifstid, då det är burskap eller då resolutionen sådant innehåller, eller
i annat fall så länge den beviljade rättigheten fortfar; och bestämmandet af den
skätt, de skola erlägga, torde böra ske på samma sätt, som för gästgifverier å
landet är föreslaget, eller genom Taxerings-kommittéer (§ 8). Såsom allmän grundsats
anser Utskottet böra gälla, både för stad och land, att den rättighet, sorn
46
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 4S.
»om sålunda åtnjuter helgd, ovilkorligen försvinner, så snart afbrott i dess begagnande
sker genom afsägelse eller sådan förseelse eller åtgärd, hvarigenom ho»
förverkas; och skilnaden mellan stad och land är endast, att rättigheten i stad
gäller person, på landet egendom. Den, som upsagt ett, om det så får kal
las,
privilegium, bör imedlertid, så vida han annars är behörig, kunna på den i
allmänhet föreslagna vägen, eller genom auktion, åter förvärfva utskänknings-rätt;
men denna blifver då endast personlig och årlig (§ 19).
Hvad skattens belopp angar, så har Utskottet, efter allvarligt begrundande,
staduat vid de siffror, som uti förslaget synas (§ 16 och 17). Om man beräknar,
hvad det qvantum bränvin, som vanligast på en gång förtäres, eller omkring
en trettiondetvående-dels kanna, oftast mindre, bör, med den antagna tillverkningsskatten,
kosta, så öfverstiger delta föga eller intet, hvad nu allmänt derför vid
utskänkning tages. Den fördyring, som man ansett för ett hufvud-ändamål, kan
således endast i obetydlig grad vara att vänta, om icke någon temligen dryg skatt
äfven drabbar försäljningen; och Utskottet har trott sig böra föreslå lika afgift för
utskänkning af en kanna bränvin, som för dess tillverkning, eller 16 sk. Kannan kommer
i alla fall icke att stå högre än 32 sk., med tillägg af hvad hon utan all skatt
skulle kosta, eller för rå-ämnen och tillverknings-kostnad, hvilket stundom icke
varit öfver 16 sk. Om verkliga priset på en kanna bränvin sålunda bör blifva
ungefär 1 rdr bko, så kan en sup med vinst säljas för 2 sk., hvilket redan n«
derför tages. Medgifves ytterligare på supen en vinst af 8 rst, så blifver utskänkning*-  priset ändock ej högre än 4 sk. rglds; och med det priset bör förtäringen väl
något minskas, men likväl visst icke omöjliggöras.
Då Utskottet fattat ändamålet för den nu tillämnade lagstiftningen ur den synpunkt,
att man bör fördyra bränvin et och derigenom minska dess bruk, så har
Utskottet dock insett, att detta icke kan ske hastigt eller allmänt. Missbrukets
anstötligaste former och de grofsta lockelserna dertill torde böra först angripas;
och de ligga uti krog-lifvet. Detta motarbetas utan tvifvel verksammast derigenom,
att rusdryckers anskaffande göres lättare och mindre dyrt på annan väg än genom
besök på krogen; och Utskottet har tänkt sig ett allmänt införande af minuthandel
såsom en hälsosam motvigt mot detta förderfliga krog-lif och lika mycket
eller mera mot lön-krögeriet, hvarföre också försäljnings-skatten vid minut-handien
bör vara lägre än vid utskänkningen. Detta är skälet, hvarföre hälften, eller
8 sk., blifvit föreslagen för minuteringen af en kanna (§ 17).
Det minimum af kanne-tal, som bör läggas till grund för hvarje rättighet att
utminutera eller utskänka bränvin, har Utskottet trott böra fastställas sålunda, att,
i stad ingen utminuterings-rättighet får medgifvas, der icke inroparen af ny eller
den, som bibehåller gammal sådan rättighet, utfäster sig att skatta för åtminston®
2000
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 45. 47
2000 kannor (§ 16). På landet, der afsättningen utan tvifve lblifver obetydligare,
kan väl detta minimum icke bestämmas högre än till 600 kannor lör någondera
af de i fråga varande handels-rättigheterna. Föreslaget ställe, der icke åtminstone
så mycket kan afsättas, torde kunna anses öfverflödigt; och man kan säkerligen
antaga, att af flera i samma granskap föreslagna skola så många förblifva
oinropade, att sluteligen någon befinnes värd att, mot afgift för det fastställda minimum,
öfvertagas. Utskottet anser denna utgång vara önskvärd, då mångå små
försäljnings-ställen äro svårare att bevaka, och då en större rörelse kan locka
förmögnare idkare, hvilka erbjuda större säkerhet både för ordning och för afgifternas
erläggande.
För att undvika borgens-system, som i allmänhet är för samhälls- och affärslifvct
skadligt, har Utskottet trott angeläget vara, att de afgiflcr, som näringsidkare
på detta sätt åtaga sig, varda i förskott erlagda (§ 18). Imedlertid vore
det utan tvifvel betungande och afskräckande, om man föreskrefve, att afgifter.
för hela året erlades på en gång; och ville man, såsom först inom Utskottet varit
påtänkt, inskränka sig till erläggande af jemnt en fjerde-dels års-afgift vid hvarje
(jvartals början, så' kunde lätt inträffa, att en eller ett par qvartals afgifter erlades,
men den påräknade inkomsten för den öfriga delen af året uteblefve och tillgång
vid dess utsökande saknades. En sådan sakens utgång kunde till och med vara
af inroparen förut beräknad, då det nästan är gifvet, att afsätlninged blifver lilligare
och mera lönande under första qvartalel, som innefattar jul-tiden, än under de påföljande.
Om vederbörligen tillåtna försäljnings-ställen sålunda uphörde och endast
tid-tals funnes, skulle säkert smvg-försäljning upstå, mot hvilken den lagliga försäljningen
är den säkraste motvigten.
Utskottet har mot dessa befarade olägenheter tänkt sig ett botemedel uti afgiftens
erläggande på det sätt, att oförtöfvadt efter auktionen och anbudets antagande
inroparen betalar för en femte-del af det åtagna beloppet, för en femtedel
någon kort tid före början af försäljnings-årets första qvartal, ytterligare för
en femte-del vid andra qvartalets början, och så allt jemnt, så att hela års-afgiften
vore gulden före sista qvartalet (§ 18). Idkaren läge på det sättet jemnt i
något, ehuru allt mindre förskott, så att han aldrig kunde hafva någon vinst att
öfvergifva företaget.
Utskottet tror sig icke behöfva utförligt framlägga anledningarna till det i 22
§ af hosföljande lag gjorda förslag, att utskänknings-rätt för kortare tid än ett år
må kunna beviljas för lokaler eller tillfällen, hvilka sådant fordra. Sättet för bestämmande
af afgiften för dylik kortare utskänkning står i öfverensstämmelse med
de grunder, hvarpå afgiftens bestämmande i alla de fall, der utbjudning på auktion
ej är lämplig, blifvit föreslagen att hvila.
Bih. till B. St. Prot. 4855 och 4854.' 44 Sami. 42 Haft. 3
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 45.
Då det är kändt, att de flesta och anstötligaste företeelser af dryckenskapslasten
visa sig vid större folksamlingar, der icke blott exemplet allt lör lätt förleder,
utan äfven följderne i synnerhet väcka förargelse och föranleda kif och
brott, har Utskottet trott, att lagstiftningen bör vara särdeles omtänksam att förhindra
försäljning af sprit-drycker vid dylika tillfällen (§ 24). Utskänkning af
sådana drycker samt parti- och minut-handel dermed under sön- och helgedagar
torde äfven böra förbjudas, med det enda undantag, att i stad, der månge finnas,
som icke hafva eget hushåll, utan nödgas att på värdshus dagligen förse sig med
mat och dryck, utskänkning af sprit-drycker må hållas spisande gäster tillhanda
under ett par måltids-timmar (§ 26). Det oskick, som tyvärr inrotats, att de dagar,
hvilka borde hållas i helgd, just företrädesvis blifvit likasom anslagna till ett tanklöst
och hejdlöst lefverne, torde böra motarbetas med alla medel, som stå lagstiftning
och styrelse till buds; och den ovilja, hvarmed ett dylikt lag-bud, som
det nu föreslagna, möjligen kommer att mottagas af det gamla oskickets invanda
vänner, bör icke förvilla eller afskräcka de för sedlighet och ordning nitälskande.
Vissa stadganden, som till största delen redan i förra författningar finnas, angående
förbud för utskänknings-ställes tillstängande under utskänkningen (§ 28),
angående förbud mot försäljning och förtäring af sprit-drycker på Apothek (§ 25),
angående skyldighet att icke utskänka till förut öfverlastad person och att icke utdrifva
den, som på stället öfverlastat sig (§ 27), angående förbud mot bränvins
utdelning till skänks i handels-bod (§ 30) och äfven pä utminuterings- eller utskänknings-ställe
under tid, då försäljning ej är tillåten (§ 29), angående utsökning
af fordran för utskänkt bränvin (§ 31), angående bytes-handel med bränvin
(§ 32) — dessa stadganden torde icke kräfva någon särskild motivering.
En föreskrift, som icke i förra författningar finnes, men som Utskottet ansett
sig böra föreslå, är, att det bränvin, som försäljes, måste vara renadt från finkelolja
och icke försatt med något för helsan skadligt ämne, ej heller understiga 5
graders styrka. Det lärer nemligen vara både på vetenskapliga grunder
utrönt och af erfarenheten besannadt, att fylleri-lasten i sin styggaste skepnad egentligen
väckes och underhålles genom vanan att förtära en vara, som är orenad af
den i det vanliga, råa bränvinet befintliga finkel-oljan, eller af andra ämnen, som
medfölja eller till och med stundom med Hit tillsättas, för att göra varan skarp
och retande. Denna till ny förtäring allt jemnt manande skärpa, som ofta icke är
förenad med verkligen högre sprit-halt, är mera än någonting annat föranledande
till drinkares oförbättrelighet; och Utskottet tror, att ett stadgande i den syftning,
som 33 § af författnings-förslaget visar, skulle, om det noga handhafves, utgöra
ett icke ovigtigt steg till fylleri-lastens minskning. Det är förordadt af flera motionärer.
Särskilda Utskottets Betänkande, No 43.
49
Ordnings-stadgandena om förpassning och tull-försegling af bränvin, som forslas
från ort till annan, äro nästan de samma, som förut, och förklaras lätt utur
den nödvändiga omtankan, alt oloflig införsel må förekommas (§ 34).
I fråga om straff-bestämmelser för brott mot denna försäljnings-lag, har Utskottet
först och främst trott sig finna, att ansvaren böra ökas, emedan de hitintills
stadgade icke visat sig äga kraft att hämma öfverträdelserna och således säkert
blifva ännu otillräckligare att hämma dem, sedan frestelsen ökas genom den
ökade skatten. Förvandling af böterna till enkelt fängelse torde då böra utbytas
mot förvandling till fängelse vid vatten och bröd; som är mera afskräckande äfven
för sådana personer, som dem, hvilka ofta låta sig af den verklige ägaren eller
förläggaren framskjutas såsom synliga och ansvariga föreståndare för en bränvinsförsäijning.
Men på det böterne icke skola allt för ofta vid förvandling medföra
högsta kropps-pligt, och således nödiga gradationer i straffet försvinna, har Utskottet i
vissa fall trott böra så ställas, alt icke hela ansvaret ådömes i form af böter, utan
det mesta, såsom af förslaget synes (§ 39 mom. 2, samt § 40), såsom ersättning
för försnillad försäljnings-afgift. Skall åter icke inträffa, att böterne blifva
erlagda och afgifts-ersättningen ogulden och slutligen afskrifven, så torde böra föreskrifvas,
att om någon tillgång finnes, denna tillgång icke må tagas till gäldande
af böterna, utan först af afgifts-ersättningen, så att den dömde följaktligen icke
undgår det egentliga straffet, om icke tillgång finnes till gäldande af hela det
ådömda beloppet. Om den icke synlige förläggaren vill rädda brottslingen från
straffet, måste han följaktligen först betala hela ersättningen och sedan böterna.
Härigenom torde det kunna lyckas att icke obetydligt försvåra det oskick, som
ofta hittills försports, att meddellösa och om sitt anseende och sin välfärd liknöjda
personer låta lega sig att framstå såsom synliga försäljare och underkasta sig straff,
för hvad i sjelfva verket icke är deras egen förseelse.
För fjerde resan sådan olod. bränvins-försäijning, som i 39 § omförmäles,
har Utskottet ansett något svårare straff, än hvad förut varit för brott af denna
art stadgadt, böra antagas; och straff-arbete, som Rikets Ständer redan såsom antagligt
erkänt i tillverknings-lagen, torde äfven i fråga om försäljningen kunna
stadgas för det i fråga varande grofva och för trefnad och sedlighet så menliga
lön-krögeriet, då föröfvaren genom allt för många iterationer visat sig oförbättrelig.
Utskottet har ansett nödigt att i lagen måtte enkom uttryckas, att vid åtal
för olaga bränvins-försäijning icke någon må såsom jäfvigt vittne anses endast
på den grund, att han dervid bränvin köpt eller förtärt (§ 57); hvilket stadgande
jemväl är förenligt med nu gällande förordnings mening. Men då det icke finnes
deri uttryckt, har lagens tillämpning blifvit olika hos olika domstolar; och då bevisning
om missbruk af bränvins-försäijning bör underlättas, så vidt med rättvisa förenligt
är, har Utskottet trott angeläget vara, att grundsatsen uttryckligen stadgas.
20
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 45.
Hvad angår tiden för denna författnings tillämpning, så är det gifvet, att då
Kongl. Förordningen af d. 10 Okt. 1851 gäller endast intill d. 1 Jan. 1855,
så måste den nya förordningen från och med den dagen träda i verksamhet. Men
del är påtagligt, att af denna finnas åtskilliga delar och föreskrifter, som icke
kunna genast verkställas, då innevarande år redan så långt framskidit, att de derför
bestämda förberedande åtgärder icke hinna vidtagas. De beräkningar,
som af kommunal-myndigheter skola upgöras, borde till en del redan vara gjorda
i denna stund; och då dessa jemte flera åtgärder, som vore nödiga för förordningens
verkställande, ännu mindre hinna efter hennes kungörande vidtagas inom
den tid, som erfordras och är föreskrifven, har Utskottet sett sig nödsakadt att,
i afseende pa bränvins-försäljningens utöfning, föreslå vissa öfvergångs-stadgandem
sorn uti sista, eller 58:de paragrafen finnas uptagna, och hvilkas anledning torde
vara allt för påtaglig, för att behöfva särskildt förklaras. Till dess det nya kan
tillämpas, har Utskottet ansett det gamla böra gälla, och i enlighet dermed bestämt
afgiften för den del af år 1855, hvarför afgift efter den nya författningen
icke kan utgå.
Slutligen får Utskottet förklara anledningen, hvarföre vilkoren för bränvins
tillverkning och för dess försäljning blifvit af Utskottet behandlade i särskilda författnings-förslag,
tvärt emot det hitintills vedertagna bruket att sammanföra dem i samma
förordning, med fortlöpande paragraf-nummer. Sistnämnda förfarande har Utskottet
trott vara olämpligt, då de båda ämnen, hvarom sålunda i sammanhang
blifvit lagstiftadt, i sjelfva verket synas vara af lika skild natur, som handtverk
eller fabriker å ena och handel å andra sidan; handtverks- och fabriks-ordningar
hafva icke blifvit sammanförda i en författning med handels-ordning. Genom skiljandet
kan större reda och ordning säkerligen vinnas; och de flesta andra länder, hvaribland
Norrige må nämnas, hafva särskilda lagar för bränvins tillverkning och för
dess försäljning. Utskottet får hemställa, att Rikets Ständer måtte för sin del vidtaga
enahanda förfarings-sätt.
Stockholm den 18 Julii 1854.
STOCKHOLM, 1854. /. A. Walldén.
Förslag
till
Förordning ang. vilkor en för Bränvins Försäljning.
§ i.
Bränvin må ej till mindre belopp än 60 kannor säljas af annan än den,
Sorn enligt 2 eller 4 § dertill berättigad är.
Bränvinstillverkare må likväl af det bränvin, han sjelf tillverkat, sälja, minst
15 kannor, men blott från det ställe, hvarest tillverkningen skett.
§ 2.
Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får sälja, i
stad, minst en fjerdedel, och å landet, minst en kanna.
§ 3-
Vid handel, som i förestående §§ omförmäles, må hvad såldt blifvit icke
afhämtas i mindre belopp, än det minsta, som i hvartdera fallet säljas må, eller
något af det sålda å försäljningsstället förtäras.
§ 4.
Den, som erhållit rättighet att idka utskänkning af bränvin, må sälja huru
litet belopp som helst, och må detta å stället förtäras eller derifrån afhämtas.
Å utskänkningsslälle skall varm mat alltid vara att tillgå.
§ 3.
Minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin må ej utöfvas i förening med
annan handel, till hvars idkande särskildt tillstånd erfordras.
§ 6.
Rättighet tili minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin må ej tilldelas
annan än den, som har god frejd, gjort sig känd för ordentlighet) kan försvarligt
skrifva och räkna samt pröfvas i öfrigt tjenlig vara.
Bil. M 1 lill Särsk, Ulsk. Bet. år 1834, JW 13. 1
2
Den, som, enligt Förordningen angående vilkoren för bränvins tillverkning,
icke får med sådan sig befatta, må ej tilldelas rättighet till minuthandel med, eller
utskänkning af, bränvin.
§ 7-
I stad skall Magistraten hvarje år inom första hälften af Maj för K. Befallningshafvande
uppgifva de källarmästare, vinskänkar, idkare af schweitzerirörelse,
traktörer och värdshusidkare, hvilka å sin rörelse innehafva burskap, äfvensom de
näringsidkare, hvilka rättighet lill sådan rörelse, som i denna författning med utskänkning
förstås, blifvit förlänad för bestämd tid, hvilken före ingången af nästa
försäljningsår icke tilländalöper.
I sammanhang dermed och i samråd med Stadens Äldste skall Magistraten,
efter beräkning af det kannetal bränvin, sorn genom minuthandel, och det, som
genom utskänkning, må anses komma att under försäljningsåret i staden föryttras,
till Konungens Befallningshafvande afgifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet
att då idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin må andra personer tilldelas,
och, i sådant fall, uppgifva deras antal, äfvensom i hvilken trakt af staden
hvarje försäljningsställe finnas må, i fall föreskrift jemväl i sistnämnda hänseende
anses nödig.
Konungens Befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i ämnet och gifve
det Magistraten tillkänna; dock må ej, mot både Magistratens och Stadens Äldstes
afstyrkande, beslutas, att näringsidkare enligt 2 mom. antagas skola, ej heller
sådana näringsidkares antal bestämmas högre än det, hvarom Magistraten och
Stadens Äldste äro ense.
§ 8.
För hvarje sådan näringsidkare, som i 1 mom. af 7 § omförmäld är, skall
årligen, så länge hans rättighet fortfar, den kommitté, som för be vi llnings taxering
satt är, före den 15 Juni beräkna det kannetal bränvin, som må anses komma
att af näringsidkaren under det nästföljande försäljningsåret i staden föryttras, i
fall han sin rätt till bräqvins försäljning då fortfarande utöfvar.
Besvär öfver beräkningen få anföras inom den tid och i den orduiug, som
äro för öfverklagande af Taxerings-kommittés beslut i allmänhet bestämda. Yarda
besvär anförda, gånge dock afgiften för försäljningen ut efter det af Taxeringskommittéen
bestämda kannetal, så länge'det icke blifvit ändradt genom beslut,
som vunnit laga kraft.
Näringsidkare, sorn' icke före den första Juli sin rätt till bränvins försäljning
hos Magistraten uppsagt, vare underkastad den afgift, som bör, under det nästföljande
försäljningsåret, utgå för det kannetal, hvilket i nu stadgad ordning
blifvit bestämdt.
3
§ 9.
Burskap, som hädanefter meddelas, medföre ej rättighet till minuthandel med,
eller utskänkning af, bränvin.
§ 10.
De i 2 mom. af 7 § omförmälda försäljningsräitigheter varde derefter, jemte
dem, som Magistraten och Stadens Äldste finna skäligt låta i uppsagda eller förverkade
rättigheters ställe under det nästföljande försäljningsåret utöfvas, innan
Juli månads utgång af Magistraten utbudna på offentlig auktion åt den eller dem,
som åtaga sig afgift för högsta kannetal. Magistraten och Stadens Äldste bestämme,
om flera rättigheter skola utbjudas samfäldt i ett utrop eller hvarje rättighet
särskildt. I händelse dessa myndigheter äro härom af olika meningar,
skilje Konungens Befallningshafvande dem emellan. Auktionsanbuden profves af
Magistraten, som äge dem, med tillbörligt afseende å de bjudandes behörighet
och tjenlighet, antaga eller förkasta.
§ H
Gästgifvare
vare ej pligtig att bränvin till utskänkning hålla.
§ 12.
Gästgifveri å landet, för hvilket, vid den lid då denna författning blifvit till
efterlefnad gällande, utskänkningsrältighet utöfvas, varde vid rättigheten fortfarande
bibehållet, intilldess densamma upphör genom uppsägning eller förverkas.
Hvarje år, så länge rättigheten varar, skall, innan Bevillnings-taxerirtgs-kommitté
för soknen sammanträder, soknenämnden beräkna det kannetal bränvin, som må
anses komma att under det nästföljande försäljningsåret å gästgifveriet försäljas,
i fall utskänkningsrättigheten der fortfarande utöfvas. Taxerings-kommittéen pröfve
beräkfiingen och bestämme det kannetal, för hvilket afgift skall erläggas. Besvär
öfver kommittéens beslut få anföras inom den tid och i den ordning, sorn äro
för överklagande af Taxerings-kommittés beslut i allmänhet bestämda. Varda
besvär anförda, gånge afgiften ändock ut efter det af Taxerings-kommittéen bestämda
kannetal, så länge det icke blifvit ändradt genom beslut, som vunnit
laga kraft.
Gästgifvare, som icke inom en månad från det Taxerings-kommittéens förrättning
blifvit afslutad, hos soknenämnden uppsagt deri rätt till bränvins utskänkning,
som gästgifveriet åtföljer, vare underkastad den afgift, som bör under
det nästföljande försäljningsåret utgå för det kannetal, hvilket i nu stadgad ordning
blifvit bestämdt.
Der gästgifverihållning är mellan flera åboer fördelad, må utskänkniögsrättighet
af dem icke samtidigt utöfvas, utan af hvardera endast under den tid, han gästgif
-
verihållningen besörjer. Den, sorn vill sin andel i utskänkningsrättigheten uppsäga,
vare dertill berättigad, der uppsägning sker inom den tid, som i 3 mom.
är bestämd. Har uppsägning skett, gånge afgift ut endast för den eller de åboers
andel, hvilka vilja utskänkning fortfarande idka, och deltage i afgiften hvardera i
förhållande till den tid, han utskänkningsrätten i förening med gästgifverihållningen
utöfvar.
§ 13-
Huruvida inom soken å landet utskänkning af bränvin eljest idkas må, på
huru många ställen den må utöfvas och i hvilken trakt hvartdera skall vara be
läget,
profves hvarje år för det nästföljande å soknestämma, som, efter pålysning
två söndagar å råd, hålles minst åtta dagar innan Bevillnings-taxerings-kommitté
sammanträder.
Å samma soknestämma varde jemväl pröfvadt, huruvida minuthandel med
bränvin må under det ifrågavarande året i soken utöfvas, på huru många ställen
det ske må och i hvilken trakt hvartdera stället skall vara beläget.
Kyrkoherden insände ofördröjligen soknestämmoprotokollet härom, jemte eget
utlåtande i ämnet, till Konungens Befallningshafvande, som derefter fatte sitt beslut
i ämnet och gifve det soknenämndens ordförande tillkänna; dock må ej,
mot både soknestämmas och kyrkoherdes afstyrkande, beslutas, att utskänkningsställe,
som i denna § omförmäles, eller ställe för minuthandel med bränvin i
soknen finnas må, ej heller utskänknings- eller minuthandels-ställens antal bestämmas
högre än det, hvarom kyrkoherden och soknestämman äro ense.
Till soknestämman ingifve soknenämnden utlåtande om huru stort kannetal
bränvin, som genom minuthandel, och huru stort, som genom utskänkning, i
fall begge slagen af försäljning tillåtna varda, må anses komma att under försäljningsåret
i soknen föryttras.
§ 14.
Rättigheterna för andra tillåtna utskänkningsställen än gästgifverier, äfvensom
för minuthandelsslällena i soknen, varde derefter, innan September månads utgång,
af soknenämnden utbudna på offentlig auktion åt den eller dem, som åtaga
sig afgift för högsta kannetal. Soknenämnden pröfve de anbud, som dervid
göras, och äge dem, med tillbörligt afseende å de bjudandes behörighet och tjenlighet,
antaga eller förkasta.
Der ulskänkningsrättighet för gästgifveri blifvit uppsagd inom tid, som i 11
§ är bestämd, äge soknenämnden, om den så för godt finnér och derest ej å
den i 13 § föreskrifna soknestämma blifvit annorledes beslutet, att vid den
auktion, som hyss sagd är, ny utskänkningsrättighet, med utsättande af stället för
5
dess utöfning, i den uppsagda rättighetens ställe, för det nästföljande försäljningsåret
likaledes utbjuda och auktionsanbuden pröfva.
§ is.
Försäljningsåret räknas för stad från den 1 Oktober och å landet från den
1 November.
, § 16.
Vid beräkning, som är i 8 § för stad föreskrifven, må kannetal icke sättas
för minuthandelsställe under 2,000 och för utskänkningsstäile under 1,000, och
vid beräkning, som är i 12 ^ lör gästgifveri å landet föreskrifven, icke under
600. Ej heller får auktionsanbud, som enligt 10 eller 14 § för hvartdera sla
get
af handel antages, understiga i stad det derför nu bestämda minsta kannetal,
eller å landet 600 kannor.
§ 17.
Så i stad som å landet utgöres afgiften vid minuthandel med 8 sk. och vid
utskänkning med 16 sk. för hvarje kanna af det bränvin, som enligt 8 eller 12
§ beräknadt blifvit eller hvarför afgift enligt 10 eller 14 § åtagen är.
§ 18.
Årsafgift för minuthandel med och utskänkning af bränvin skall förskottsvis
erläggas, först med Vs minst 14 dagar efter det beräkning enligt 8 eller 12 §,
eller auktion enligt 10 eller 14 § verkställd blifvit, och sedermera med V5 minst
14 dagar före början af hvarje qvartal, samt inbetalas till den, som äger kronoutskylder
uppbära.
§ 19-
• Den, som sin rättighet tili minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin i
stad en gång uppsagt, må ej till dylik försäljning ånyo vinna rättighet annorledes
än i 10 § medgifves.
Har för gästgifveri å landet rättighet till bränvins utskänkning en gång
blifvit af ägaren uppsagd, må den icke kunna för gästgifveriet åter förvärfvas.
Gästgifvare må dock kunna för sin person vinna rättighet till bränvins utskänkning,
på sätt i IS § medgifves.
§ 20.
Rättighet till minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin må ej på annan
person öfverlåtas, utan att denne i stad af Magistraten och å landet af soknenämnd
pröfvas tjenlig och i öfrigt behörig.
6
§ 21.
Innan minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin företages af den, som
till sådan försäljning rättighet undfått, vare han pligtig, att, i stad hos Magistraten
och å landet hos Kronobetjeningen, anmäla, å hvilket ställe han försäljningen
idka vill. Så ofta sådant försäljningsställe ombytes, varde anmälan derom likaledes
gjord. Der enligt 7 eller 15 § viss trakt för försäljningsstället blifvit bestämd,
varde det iakttaget.
§ 22.
För kortare tid än år må, efter vederbörandes anmälan, rättighet till bränvinsutskänkning
af Konungens Befallningshafvande meddelas vid läger eller der
trupp eljest är för flera dagar sammandragen, vid helsobrunn eller badort, på
passagerare-fartyg, eller der värdhusrörelse af annan anledning kan komma i fråga
under endast någon del af året utöfvas.
Afgiften bestämmes af den för bevillnings-taxering näst derefter sammanträdande
kommitté, men får ej understiga det belopp, som för den. ifrågavarande
tiden svarar mot den afgift, hvilken enligt de i 16 och 17 <§§ stadgadé beräkningsgrunder
för år minst utgå bör. Skulle tiden ej uppgå till en månad, må
dock afgiften ej för kortare tid beräknas. Innan utskänkningen må företagas,
skall nyssnämnda belopp förskottsvis erläggas till den, som äger kronoutskylder
uppbära.
Då till utskänkning,, nu sagd är,(tillstånd meddelas, underrätte Konungens
Befallningshafvande derom vederbörande skattskrifvare.
§ 25. , -
Utaf de afgifter, som inflyta för minuthandel med, och utskänkning af, bränvin,
vare sig i stad eller å landet, gånge till kronan '/io ' stället för dels den
särskilda afgift, som för bränvinsminutering hittills påbuden varit, dels ock den
bevillning, som enligt Bevillnirigslörordningen varit rörelsen ålagd.
Derefter afsättes '/«> till en för hela Länet gemensam kassa, hvilken tills
vidare ställes under Hushälluings-Sällskaps förvaltning, eller, der i Länet sådant
ej finnes, under pröfnings-kommittés förfogande, att användas till ändamål, som
för Länet nyttiga äro.
Af de afgifter, som i stad influtit, tillfälle de återstående 8/io staden; men
af dem, som från soknar å landet ingått, aflemnas de i Landtränteriet,
hvarifrån det för hela Länet sammanlagda beloppet fördelas på dess samtliga
soknar i förhållande till hvarderas folkmängd. Skulle Pröfnings-kommitté tillstyrka
och Konungen bifalla, att Län för sådant ändamål indelas i distrikt, af
hvilka dock hvartdera bör innefatta minst ett fögderi, utdelas, likaledes efter folk
-
7
raangden, de från distriktet influtna 8/m emellan dess samtliga soknar. Hvad
stad- eller soken sålunda tillfaller, användes till kommunala behof inom staden
eller soknen.
§ 24-
Å landet må bränvin ej genom minuthandel eller utskänkning försäljas på
eller invid det ställe, der ting, uppbördsstämma, mantalsskrifning, mönstring, auktion
eller marknad hålles, eller vid kronoskjutsning, skallgång eller annan till
folksamling föranledande förrättning.
§ 2S.'
På apothek må ej bränvin, med eller utan droguer eller andra tillsatser, i
minut säljas, utskänkas eller annorledes till förtäring på stället utdelas.-
§ 26.
Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är förvttradt genom parti
eller
minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.
Å så väl gästgifvaregård, som annat näringsställe i stad och å landet, vare
utskänkning då förbuden; dock må i stad klockan mellan 1 och 3 eftermiddagen
utskänkning ske till spisande gäster.
Under gudstjenst skall utskänkningsställe vara tillstängdt.
§ 27.
Bränvin må icke utlemnas till den, som synbarligen är öfverlastad, ej heller
å utskänkningsställe till den, som minderårig är.
Den, som öfverlastad är, får ej utdrifvas från utskänkningsställe, der han
starka drycker förtärt, eller utan vård lemnäs.
§ 28.
Då minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin sker, får dörren till försäljningsrummet
icke vara läst.
§ 29.
Den, som äger rättighet till minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin,
vare förbudet, att, äfven utan betalning, utlemna sådan vara vid tillfälle, då försäljningsrätten
ej utöfvas får.
§ 30.
I öppeu salubod för handel med andra varor än bränvin, vare bränvinsutdelning,
äfven utan betalning, förbuden.
8
§ 31
Ej vare någon berättigad att utsöka betalning för bränvin, sora blifvit vid
utskänkning utborgadt.
§ 32.
Byteshandel med bränvin vare lika med bränvins försäljning ansedd.
§ 33.
Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne, eller som icke
är renadt från finkelolja, eller hvars styrka icke uppgår till minst 5 grader, får
icke vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas.
§ 34.
Då bränvin sändes från stad med fartyg sallsjövägen, bör tullförpassning
bränvinet åtfölja samt kärlen med tullförsegling vara försedda; dock inbegripes
icke härunder skeppsbesättnings förråd, räknadt till 2 kannor på man.
Förpassning å bränvin må ej af Tullkammare utfärdas, innan afsändaren aflemnat
tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifna, bevis, att bränvinet är af
honom å uppgifvet ställe tillverkadt.
Sådant bevis bör åtfölja bränvin, då det föres emellan inrikes orter, antingen
sjöledes från skärgård eller i större parti än 60 kannor.
§ 33.
Med undantag af hvad 35 § innehåller, skall hvad i denna förordning är
stadgadt om minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin gälla äfven för andra
brända eller distillerade, in- eller utländska, spirituösa drycker, äfvensom för
drycker, hvilka äro dermed tillagade.
§ 36.
Å gästgifveri, der rörelsen är emellan flera åboer fördelad, skall en, af kronobetjent
påteknad, uppgift om den tid, hvardera åboen är till bränvins utskänkning
berättigad, vara anslagen hos den, som för tillfället försäljningsrätten utöfvar,
och hos honom, under samma tid, jemväl skylt vara anbragt, på sätt i 57 .§
föreskrifves.
§ 37.
Der minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin idkas, skall vara anbragt
skylt, som rörelsen utvisar.
9
§ 38.
Af denna förordning bör å det ställe, der minuthandel med, eller utskänkning
af, bränvin idkas, ett exemplar alltid vara i försäljningsrummet anslaget.
§ 39.
Den, som säljer bränvin i mindre belopp, än hvartill han enligt 1 eller 2 §
i hvarje fall är berättigad, bote första gången från och med 10 till och med
20 R:dr, andra gången från 20 till och med 40 R:dr och tredje gången från
40 till och med 80 R:dr. Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse
beträdes, dömes till straffarbete från och med två månader till och
med ett år.
Förbrytaren varde derjemte dömd att utgifva minuthandels- eller utskänkningsafgift,
dock ej under det belopp, som för V4 år, eller utöfver det, som för
ett år svarar mot det minsta, somf enligt de i 16 och 17 §§ stadgade grunder,
för år minst utgå bör.
Dessutom vare af det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och med
60 kannor tillika med kärl, som för deras afhämtning tjenliga äro, underkastade
beslag och lörbrutna.
Har förbrytelsen skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med böter från
och med 10 till och med 20 R:dr.
§ 40.
Öfverträdes förbud, som i 23 § gifvet är, vare lag som i 39 § sägs.
§ 41.
f
Underlåter den, som erhållit rättighet till minuthandel med, eller utskänkning
af, bränvin, att afgift derför i föreskrifven tid erlägga, varde afgiften genast
utmätt. Vid sådan underlåtenhet andra gången vare minuthandels- eller utskänknings-rättigheten
förverkad, och varde försäljningen genast inställd, i stad af
Magistraten och å landet af Kronofogden; men näringsidkaren vare ändock pligtig,
att, under försäljningsåret, afgiften fortfarande utgöra.
Den, som idkar minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin under tid,
hvarför afgift icke blifvit i föreskrifven ordning erlagd, bote första gången från
och med 10 till och med 20, och andra gången från 20 till 40 R:dr.
§ 42.
Den, som idkar minuthandel eller utskänkning å annat ställe än dertill
uppgifvet är, eller, då han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, tillåter
att något af det sålda på försäljningsstället förtäres, eller ej hindrar köpare att
Bil. M 1 lill Särsk. Ulsk. Bet. år 1854, JVf 13. 2
10
för sådant ändamål i försäljningsrummet qvarblifva, eller sig mot 24 g, 26 § 2
eller 3 mom. eller 29 § förbryter, bote första gången från och med 10 till och
med 20 R:dr, samt andra gången från 20 till och med 40 R:dr, och vare
dessutom andra gången sin minuthandels- eller utskänknings-rätt förlustig.
§ 43-
Handlande, som mot S eller 30 § sig förbryter, bote första och andra
gången enligt 42 §, och bafve andra gången dessutom sin handelsrättighet
förverkat.
§ 44.
Förbrytelse mot 4 § 2 morn., 21 §, 26 § 1 morn., 27, 28, 33, 36, 37
eller 38 §§ straffes med böter från och med 5 till och med 20 R:ur.
Då förbrytelse skett mot 33 §, vare tillika det till salu hållna bränvin
underkastadt beslag och förbrutet.
§ 43.
Skulle den, som är pligtig att förbrytelser emot denna förordning åtala,
sjelf beträdas med oloflig bränvinsförsäljning, vare han förfallen till dubbla böter
och miste tjensten,
§ 46.
Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är under tilltal
ställd, samma förbrytelse fortsätter, skall, för hvarje gång stämning derför
utfärdas och honom delgifves, fällas till de böter, som för sådan förbrytelse
stadgade äro.
§ 47.
Husbonde ansvare för förbrytelse, som mot denna förordning begås af hans
hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom vore förbrytelsen af
husbonden sjelf gjord, derest icke, på grund af för handen varande omständigheter,
antagas må, att den skett utan hans vetskap och vilja.
§ 48.
Underlåtes vid transport af bränvin föreskrift, som i 34 gifven är, vare
bränvinet lörbrutet.
Finnes detsamma vara å utländsk ort tillverkudt, straffes förbrytaren såsom
för oloflig varu-införsel.
§ 49.
De i denna förordning utsatta afgifter och böter skola i bankomynt beräknas.
11
S SO.
Böter, som enligt 39, 40, 41 eller 42 § ådömas, skola, då tillgång brister,
enligt 5 kap. Straffbalken till fängelse vid vatten och bröd förvandlas.
Öfrige i förordningen utsatta böter skola, enligt 8 inom. i Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807, förvandlas till fängelse.
§ 51.
Då minuthandels- eller utskänkningsafgift jemte böter enligt denna förordning
ådömda blifvit, må, der tillgång till afgiften eller någon del deraf saknas,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå
det straff, som enligt 50 § mot böterna svarar.
§ 52.
Skola böter, som olika förvandlas, på en gång uttagas, gånge de böter först
ut, som till enkelt fängelse, och dernäst de, som till fängelse vid vatten och
bröd förvandlas.
Hafva böter till en del utgått, förvandlas återstoden efter de i Kongl.
Brefven den 5 Februari 1768 och den 27 Oktober 1820 stadgade grunder.
§ 53.
Af böter, så ock af minuthandels- eller utskänknings—afgift, som enligt denna
förordning ådömas, samt värde af bränvin, som förbrutet anses, tillfälle % åklagaren
och Vi den stads eller sokens fattigkassa, der den åtalade förbrytelsen är
begången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
§ 54,
Konungens Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i förordningen stadgadt är.
§ 55.
Lands- och stads-fiskaler, krono-, stads- och polis-betjente, samt de personer,
hvilka särskildt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad, åligge
att förbrytelser mot densamma åtala, äfven utan särskild angifvelse.
I ölrigt åge en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal,
dock ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot
husbondefolk.
Då åtal anställes af annan än den, som i 1 mom. af denna § nämnd är,
gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna må
lets
utförande öfvervara.
12
§ 56.
Rättighet, att förbrytelse mot förordningen till åtal af allmän åklagare angifva,
tillkomme en hvar, utom barn emot föräldrar.
Å landet bör soknenämnd och i stad Stadens Äldste egna synnerlig uppmärksamhet
deråt, att sådaua förbrytelser varda till åtal angifna.
Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i Sä § 1 mom. omförmälda
allmänna åklagare. Reslag skall göras i två vitnens närvaro.
§ 57.
Ej vare någon jäfvig att angående oloflig bran vinsförsäljning vitne bära,
endast på den grund att han dervid bränvin sig tillhandlat eller förtärt.
§ 58.
Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med början af år
18ää, dock med följande undantag:
a) Den rättighet till försäljning af bränvin, hvilken, då försäljningsbeloppet
icke understiger en kanna, hittills tillkommit en hvar, fortfare att vara gällande,
för stad till den 1 Oktober, och för landet till den 1 November 18Sä.
b) Jordbrukares rättighet att kunna å landet till underhafvande eller den,
som hos honom förrättar arbete, sälja bränvin till belopp af minst % kanna,
gälle fortfarande till den 1 November 18ä5.
c) Rättighet att sälja bränvin under en kanna, utan att låta detsamma
på försäljningsstället förtäras, och sådan rättighet, som svarar mot hvad i denna
förordning med utskänkningsrätt förstås, må,'der den blifvit förlänad för tid,
som före år 18ää icke tilländalöper, fortfarande utöfvas i stad till den 1 Oktober
och å landet till den 1 November 1859, mot de afgifter till stad eller
kommun, hvilka vid rättighetens förlänande åtagna blifvit.
Till kronan skall gästgifvare, som under år 1835, utskänkningsrätt fortfarande
utöfvar, erlägga i afgift för tiden till 1 November samma år, utom den
i bevillningsförordningen påbudna bevillning, från och med 4 R:dr 24 sk. till och
med 75 R:dr, samt idkare af värdshus-, spisqvarters- eller annan näringsrörelse,
hvars rättighet då fortfar att vara gällande, från och med 15 till och med 75 R:dr,
efter pröfning af kommitté för bevillnings-taxering, hvilken kommitté bör bestämma
en högre afgift än den nu i allmänhet stadgad är, då afsättningen anses vara af
större betydenhet. För sådant gästgifveri, hvilket är att anse såsom endast skjutsombytningsställe,
vare minsta afgift till kronan för nämnda tid 2 R:dr 12 sk.
d) Hvad i 5, 18 eller 23 § stadgadt blifvit skall ej gälla för stad före
den 1 Oktober eller för landet före den 1 November 1855.
STOCKHOLM, TUVCKT HOS JOH. BECKMAN. 1854.
Bil. N:o S till Särsk. Disk. Bet. N:o 13.
1
Reserv a ii o ner:
Af friherre Raub, A. C., »1 nedanstående paragrafer har jag icke delat majoritetens
mening:
O
§• 2.
Då bränvin hittills varit tillgängligt snart sagdt öfver allt både på land och i
stad till sa ringa belopp som en kanna och derunder, har Utskottet ansett nödigt, till
förekommande af oloflig försäljning, att bränvin på laglig väg äfven hädanefter måtte
blifva åtkomligt i mindre parti än 15 kannor; men sorn det förföriska umgänget på
krogarne oftast utöfvar ett för sedligheten vådligare inflytande, än sjelfva bränvinsförtärandet,
bar. Utskottet, på det att icke allt för många sådane må blifva anlagda,
tillstyrkt inrättandet af s. k. minuterings-ställen, der bränvin icke skulle få förtäras på
stället, men kunna erhållas i mindre partier till afhemtning.
Då jag för öfrigt instämmer i delta förslag, har jag icke kunnat gilla den skillnad,
som blifvit gjord mellan stad och land, vid bestämmandet af minimibeloppet för försäljningen
på minuthandels-ställen. I stad skulle detta minimum blifva ^ kanna,
men på landet 1 kanna. Likvisst är mindre behof att sätta detta minimum lågt i stad,
hvarest man hvarken lärer vilja eller kunna afstå från rättigheten att hafva värdshus,
källare och krogar, än på landet, der afståndet kan och bör blifva ganska långt mellan
utskänknings-ställena. Det är sannt, att i regeln har en kanna hittills' varit minsta försäljningsbeloppet,
men då derifrån undantag egt rum för jordbrukare, som haft rättighet
att till underhafvande och arbetare sälja \ kanna, har undantagandet i verkligheten blifvit
regel, alldenstund de flesta köpare på landet varit hänförliga till kategorien af underhafvande
eller arbetare. Sålunda har det vanliga partiet af ett »halfstop» varit för de
mindre bemedlade på landet tillgängligt i de flesta gårdar och byar, liksom en »butelj»
bränvin, cognac eller punsch varit och äfven hädanefter skulle blifva det i stad.
Det vore i min tanke en stor vinst för nykterheten att i en socken, der nu
bränvin halfstopsvis fås på 40 å 50 ställen, kunna inskränka försäljnings-ställenas antal
till 1 eller 2. Väl om minuteringen kunde hållas inom denna gräns! Går man längre,
— vill man betaga arbetsklassen på landet all utväg alt i sitt grannskap kunna lagligen
åtkomma sitt förmenta behof, så skjuter man, efter min öfvertygelse, förbi målet.
1 den mån skatten å den lagliga försäljningen blir hög, ökas vinsten — följaktligen
frestelsen — för lönkrögare, och i den mån den lagliga åtkomsten för köparen försvå
Bil.
A<:o 2 till Särsk. Utsk. år 1854. Bet. iV:o 13. 1
2
Bil. N:o 2 till särsk. Viik. Bet. N:o 13.
ras, är han angelägen att icke förråda den, sorn tillfredsställer hans begär efter en så
kär njutning. Visserligen är straffet för lönkrögaren afskräckande, men ju härdar#
delta är, desto mera öfverseende fruktar jag alt han kan påräkna.
Då till dessa skäl kommer ännu del, att landtmannen svårligen vill skilja sig
från föreställningen, alt stadsboen velat i lagstadgandet vinna den fördel, att af sina
försäljningsställen draga stora inkomster, till hvilka omkringliggande landsbygd finge
skatta, och derjemte bereda tillfälle för Herremännen att buteljvis köpa utländska spirituosa,
kan jag ej frånträda mitt i Utskottet gjorda yrkande, att minsta belopp vid
minuthandel med bränvin måtte, så på landet som i stad, blifva ^ kanna. Paragrafen
torde då böra erhålla följande lydelse:
Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin,
får sälja minst en fjerdedels kanna.
§. 5.
Denna §., befarar jag, kan med den ordalydelse, Utskottet för densamma föreslagit,
blifva underkastad misstydning, hvarföre jag föreslår, alt den matte lyda som
föijer.*
Minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin, får ej af samma
person i samma gård utöfvas i förening med annan handel, till
hvars idkande särskildt tillstånd erfordras.
§. 7.
Mom. 1. Minuthandel med bränvin har, ehuru den bordt ega företräde framför
krognäring, här blifvit alldeles utelemnad. Det är icke blott skadligt för nykterheten,
utan jemväl orättvist emot de näringsidkare, som, för längre tid än till ingången
af nästa försäljningsår, möjligen hafva rättighet att hålla branvins-magasin. Jag
hemställer alltså, att i detta mom. orden: »med utskänkning» måtte ändras till: »under
minuthandel eller utskänkning af bränvin».
Mom. 2. Orden: »i samråd» borde rättas till »efter samråd», ty det synes vara
oriktigt påbjuda, del magistraten och stadens äldste skola gemensamt afgifva utlåtande
om bränvinsforsäljningen, utan alt stadga huru rösterne böra beräknas, eller hvilkendera
myndighetens mening skall hafva företräde, om den ena blifver af skiljaktig tanke
från den andra. Rättast torde vara att, i detta, såsom i andra fall, Stadens Äldste
höras, innan Magistraten utlåter sig.
§. 10.
Utan att Utskottet bestämdt föreskrifvit, att bortauktionerandet af bränvinsförsäljnings-rätligheten
ej får ske för längre tid i sender än ett år, vill det likväl af föreskrifterna,
sådane de äro af Utskottet föreslagna i åtskilliga paragrafer, synas blifva
en följd, att tiden ej kunde vid bortauktionerandet blifva utsatt längre.
Månne likväl det alltid vore nyttigt att ställa de personer, som befatta sig med
ifrågavarande näring, på en så osäker fot? Jag tror det ej, och se här mina skäl:
Det torde vara obestridligt, att, ju redbarare och pålitligare de personer äro,
som åtaga sig bränvinsförsäljning, desto mindre ondt åstadkomma de, och ju förmögnare
de äro, desto säkrare erlägga de afgifterna och desto angelägnare äro de att ej
förverka rättigheten. Men svårligen kan man hoppas, att personer med ofvannämnda
Bil. N:o 2 tilt Särsk. Utsk. Bet. A’.-o 13. 3
egenskaper vilja egna sin verksamhet eller nedlägga sin förmögenhet på en rörelse,
som, osäker i sig sjelf, ej erbjöde dem någon utsigt för framtiden. Om de lyckades
för året att på rörelsen göra någon vinst, kunde de alltid befara, att rörelsen ginge ur
deras hand det följande. Jag fruktar derför att endast sådane personer, som ingenting
ega att förlora, skulle egna sig åt yrket, eller ock att, derest förmögnare personer
derpå spekulera, de endast skulle göra det såsom förlagsmän åt de förra, i hvilket fall
ansvaringen endast med kroppen kunde böta för de felsteg, hvartill han ofta skulle
göra sig skyldig, då han ingenting hade att förlora. I Norrige, der försäljnings-rältigheten
meddelas genom burskaps-bref (se 2 §. i Lov af 6:te Sept. 1845), fortfar den tills
den uppsäges eller förverkas eller genom en ny lag skulle blifva återkallad.
Af dessa skäl och då del för närvarande i flera städer är sedvanligt, att försäljnings-rättigheterna
bortlemnas på tre år i sender, tror jag det jemväl hädanefter böra
öfverlåtas åt lokal-myndigheterna alt, der de finna det ändamålsenligt, bort-auktionera
dessa rättigheter pä ett, två eller högst tre år.
I formelt hänseende gäller äfven här anmärkningen vid §. 7 mom. 2., rörande
oriktigheten att med hvarandra sammanblanda 2:ne skiljda myndigheter, Magistraten
och Stadens Äldste. Behofvet alt, i händelse dessa myndigheter blefve af olika mening
om försäljnings-rättigheternas utbjudande, låta Konungens Befallningshafvande skilja
dem emellan, förfaller, om orsaken undanrödjes.
Då bolag i flera släder redan bildat sig lill öfvertagande af bränvins-minutering
och utskänkning, i syfte att göra denna rörelse mindre skadlig, hvilket äfven lärer lyckats,
anser jag gagneligt att genom särskild föreskrift bemyndiga Magistraterna att kunna
sluta aftal med sådana bolag.
Jag hemställer alltså, att paragrafen måtte erhålla följande ordalydelse:
De i §. 7 mom. 2 omförmälda försäljnings-rätligheter varde derefter,
jemte dem, som Magistraten, sedan Stadens Äldste hörde
blifvit, finner skäligt låta, i uppsagda eller förverkade rättigheters
ställe, under nästföljande försäljnings-år ulöfvas, innan Juli månads
utgång, af Magistraten utbjudna på offentlig auktion, för
högst tre år i sender, åt den eller dem, som åtaga sig afgift för
högsta kannetal. Magistraten ege att, efter Stadens Äldstes hörande,
bestämma, om flera rättigheter skola utbjudas samfäldt i
ett utrop eller hvarje rättighet särskildt. Äuktions-anbuden pröfvas
af Magistraten, som ege dem, med tillbörligt afseende å do
bjudandes behörighet och tjenlighet, antaga eller förkasta.
Bildar sig i stad bolag för öfvertagande af all den minuthandel
med eller all den utskänkning af bränvin, eller af beggedera,
hvilka eljest skolat, enligt nästföregående moment, på auktion
derstädes utbjudas, må Magistraten, sedan Stadens Äldste
hörde blifvit, härom med bolaget, utan föregången auktion, sluta
aftal för högst tre år i sender. Härvid får dock afgiften ej bestämmas
lägre, än sammanlagda beloppet skolat, enligt 16 §.,
minst utgöra, i fall försäljnings-rätligheterna varit åt särskilda personer
upplåtna.
§• 13.
Utskottet har föreslagit, att å landet skall hvarje år på sockenstämma förekomma
fråga, huruvida sock nema anén önska, att minul-haudei med eller utskänkning af
i
Bil. N:o 2 till Särsk. Utsk. Bet. N:o 13.
bränvin skall i socknen få ega rum. Nu finnas lyckligtvis flera socknar, der föga bränvin
förtäres, och der ingen tänkt sig behofvet af något försäljnings-ställe. »Alla frågor
äro farliga,» heter det, och den årligen förnyade frågan på socknestämma skulle tvifvelsutan
mångenstädes framkalla en håg. som kanske annars aldrig blifvit väckt, för
anläggandet af krog eller minuthandels-ställe i socknen. En sådan anläggning kan, til!
förekommande af lönkrögeri, vara behöflig der, hvarest folket är vandt att på nära håll
få köpa bränvin halfstopsvis, men skadlig, der sådan anledning ej är för hand. Dertill
kommer, att de årliga förfrågningarne göra icke blott eli onödigt besvär inom socknarne,
utan alstra en mängd protokoller, utlåtanden, besvärshandlingar och förklaringar,
som alla skola granskas af Landshöfdinge-Embetena, hvilkas tid ock derigenom oftast
ändaroålslöst upptages.
Jag har trott det vara nog, att sådan fråga upptoges och behandlades, om och
då hon inom socknen väcktes. Jag har likvisst icke ansett det till fyllest, att frågan
då förekomme endast å socknestämma, der öfverrumpling icke så sällan eger rum och
ärendena ofta, i anseende till den sorglöshet, folket beklagligen visar för sina kommunala
angelägenheter, afgöras af några få personer efter en och annan inflytelserikares
diktamen. Jag har derföre ansett ett så vigtigt ärende böra beredas af Socknenämnd.
Mångenstädes är denna myndighet så sammansatt, att dess omdöme är vida tillförlitligare
än de vid socknestämman tillfälligtvis närvarandes.
Men om ock Socknenämnd ej är så qvalificerad, väcker den åtminstone genom
sina i olika trakter af socknen boende ledamöter socknemännens uppmärksamhet på
frågan, som derefter sorglalligare behandlas å den förestående socknestämman.
Af dessa skäl föreslår jag, alt denna §. mätte erhålla följande lydelse:
Vill någon väcka fråga, alt annan utskänkning, än den, som kan
gästgifveri tillkomma, må i socken å landet fä idkas; gore derom
framställning hos socknenämndens ordförande före utgången af
Mars det är, då försäljningen skall börjas. Socknenämuden afgifve
deröfver yttrande innan slutet af April med utsättande, i
händelse bifall till utskänkningen tillstyrkes, af den trakt, hvarinom
det må ske, hvarefter yttrandet lill kyrkoherden öfverlem
nas.
Denne inhemte, innan Maj månads utgång, på socknestämma,
som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens utlåtande
i ämnet. Varder framställningen af både socknenämd och
socknestämma ogillad; förfalle frågan. Har åter endera eller
begge bifall tillstyrkt, sände, inom 3 veckor från det socknestämma
blifvit hällen, kyrkoherden socknestämmo-protokollet och socknenämndens
yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, tili Konungens
Befallningshafvande in. Konungens Befallningshafvande fatte deri
sitt beslut och gifve det socknenämndens ordförande tillkänna.
Fråga, huruvida i sådan ordning tillkommen utskänkningsrätlighet
bör upphöra, sedan tiden för dess tillvaro tilländaIupit,
skall likaledes väckas och hehandlas. Tillstyrka både socknenämnd
och socknestämma att rättigheten skall indragas; förblifve
dervid. Har åter endera eller begge upphörandet afstyrkt; insände
kyrkoherden socknenämndens yttrande och socknestämmoprotokollet,
jemte eget utlåtande, till Konungens Befallningshafvande,
som ege i ämnet besluta. Der fråga uppstår, att rättighet
till minuthandel med bränvin i socken må beviljas eller ock
Bil. N:o 2 till Särsk. Utsk. Bet. N:o i 3.
5
beviljad sådan rättighet upphöra, förfares på lika sätt, som om
utskänkning nu stadgadt är.
§. 14. Mom. 1.
Af skäl, som vid 10 §. anförde äro, yrkar jag, att ifrågavarande moment måtte
blifva så lydande:
Rättigheterna för andra tillåtna utskänknings-ställen än gästgifveriet
äfvensom för minuthandels-ställena i socknen, varde derefter,
innan September månads utgång, af socknenämnden utbjudna på
offentlig auktion, för högst tre år i sender, åt den eller dem, som
åtaga sig afgift för högsta kannetal. Socknenämnden pröfve de
anbud, som dervid göras, och ege dem, med tillbörligt afseende
å de bjudandes behörighet och tjenlighet, antaga eller förkasta.
§. 16.
Den för minuthandel med och utskänkning af bränvin föreslagna minimi-afgift,
som skulle uppgå på landet till 150 R:dr för den förra och 300 R:dr för den sednare
rörelsen, och i stad till 500 R:dr R:gs för hvardera, synes mig så hög, att den flerestädes
har samma verkan, som ett förbud mot all sådan rörelse. I Norrige är minimum
bestämdt till 80 R:dr R:gs. Många af Utskottets ledamöter äro ock ense derom,
all nedsättning bör ske. Jag tillstyrker att nedsättning måtte beslutas å det kannetal,
för hvilket inroparen åtagit sig skatt, och ej å afgiften per kanna, emedan, derest en
hög afgift är bestämd för hvarje försåld kanna, ett motsvarande fördyrande af halfstopet
eller supen blir en följd, och ändamålet att genom ett högre pris inskränka förtäringen
vinnes. Skulle en eller annan försäljare derpå göra betydlig vinst i början, så
vore delta så mycket bättre; ty derigenom framkallas redbara spekulanter, och utskänknings-rätten
blir vid nästa auktion så mycket högre betald.
Jag föreslår alltså, alt paragrafens ordalydelse måtte blifva följande:
Vid beräkning, som är i 8:de §. för stad föreskrifven, må kannelalet
icke sältas för minuthandels- eller utskänknings-ställe lägre
än 600 kannor, och vid beräkning, som är i 12:te §. för gästgifveri
å landet föreskrifven, icke lägre än 300. Ej heller får auklions-anbud,
som enligt 10 eller 14 §. för hvartdera slaget af handel
antages, i stad understiga 600 eller på landet 300 kannor.
§• 19-
Mom. 2. Då Utskottet icke ansett sig böra frånkänna gäslgifverier den urgamla
förmån, att åt sina innehafvare medföra rättighet att, om de så önska, få utskänka
bränvin, hade Utskottet, efter min tanke, ej bordt ställa en sådan, icke åt person, utan
åt egendom, medgifven, rättighet i beroende af en tillfällig egares beslut att nedlägga
rörelsen. Jag har derföre yrkat, att §:n måtte lyda, som följer:
Har gästgifvare å landet uppsagt eller förverkat sin rättighet till
bränvins-utskänkning, må densamma icke kunna för gästgifveriet
åter förvärfvas, så länge det af samma person innehafves. Uppsägning,
som sålunda skett,' må dock icke utgöra hinder att för
-
6
Bil. N:o 2 till Särsk. Vtsk. Bet. N:o 13.
▼larfva rättighet till bränvins-utskänkning, på sätt i 15 §. omförmäies.
§• 24.
Utskottet har i denna paragraf föreslagit förbud för al! bränvins-försäljning vid
ting, mönstringar, mantalsskrifningar m. m. Obestridligt är det en ovana att supa vid
måltider, dricka punsch på eftermiddagen o. s. v., och väl vore om denna ovana kunde
utrotas. Jag hoppas, att så skall småningom ske, derest lagstiftaren räcker handen
åt sedoläraren. Jag fruktar likväl, att målet icke vinnes, om den förre går alltför
långt framom den sednare och söker alt med lagens hammare bryta gamla ovanor,
hvilka endast långsamt och på den moraliska vägen kunna utrotas. Så häftigt gingo
ej våra bröder Norrmännen till väga i Bränvins-försäljnings-Iagen af den 6 Sept. 1845,
icke ens i tillägget till samma lag af den 19 Augusti 1848. Till och med på marknader
är bränvins-försäljning ännu tillåten i Norrige.
Då det emedlertid i ett eller annat pär län visat sig verkställbar! och på det
hela välgörande, om ock föranledande något underslef, att förbjuda bränvins-försäljning
på landtmarknader, tillstyrker jag att lagen måtte innehålla en sådan helsosam föreskrift,
och att förbudet äfven måtte omfatta försäljningen vid auktioner, beväringsmönstringar
och sådane samlingar, der hufvudsakligen ungdom och tjenstefolk komma
tillstädes, men att förbjuda ali bränvins-försäljning vid andra mönstringar, ting, man
talsskrifningar
och dylika tillfällen, tyckes mig innebära en öfverdrift, hvartill jag ej
vill göra mig skyldig.
På dessa skäl föreslår jag, ali ifrågavarande paragraf mätte erhålla följande
lydelse:
Å landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbuden
pä eller invid det ställe, der auktion, marknad eller mönstring
med bevärings-manskap hålles, eller der menighet för kronoskjutsning
eller skallgång samlad är.
Vid annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting
eller annan till folksamling föranledande förrättning må ej bränvin
försäljas annorlunda än vid måltider åt spisande gäster.
§• 26.
I denna §. skulle ali försäljning af spritdrycker å sön- eller helgedag blifva på
landet alldeles förbuden och i stad tillåtas endast kl. emellan 1 och 3, för så vidt ej
gudstjenst inom staden hålles på denna tid.
Af enahanda motiv, som framkallat min reservation i 24 §., kan jag ej annat
än afstyrka denna kraftåtgärd. Det skulle, om §. antoges oförändrad, blifva förbudet
att å sön- eller helgedag få den s. k. aptitsupen för den, som icke hade tillfälle att
äta på utsatt klockslag och äfven för denne, om tiden för gudstjensten något ändrades.
Det skulle blifva förbudet i ett läger att å en sön- eller helgedag få något slags
spirituosa q. s. v. Föreskriften, som ej komme att af opinionen godkännas, blefve ej
iakttagen och försvagade dymedelst endast helgden af de öfrige. På grund häraf föreslår
jag för §. följande ordalydelse:
Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt genom
parti- eller minuthandel, tiil köpare utmätas eller utlemnas.
På landet vare då all annan utskänkning förhuden, än på
gästgifvaregårdar vid måltider till resande, i stad ege vederhö
-
Bil. A.-o 2 till Särsk. Vtsk. Bet. A:o l .3.
7
rande injndigliet att bestämma, hvilka timmar om dagen utskänkningen
må vara tillåten.
Under gudstjenst skall utskänknings-ställe alltid vara tillstängdt.»
af Grefve Mörner, Axel, E. K.
»Ehuru jag, på de grunder Herr Professor Carlson i sin reservation anfört, lika
med honom anser den af Utskottet föreslagna beräkning af det kannetal bränvin, som
må kunna å minuthandels- eller utskänknings-ställen försäljas, vara otjenlig och öfverflödig,
helst afgiften icke kommer alt utgå efter de i stad af Magistraten och Stadens
Äldste samt å landet af Sockne-nämnden gjorda beräkningar, utan dels efter Taxeringsoch
Prölnings-kommittéers bestämmande och dels efter de anbud, som å auktion göras,
vågar jag icke hoppas att förordningen om vilkoren för bränvins-försäljning kommer att
ändras till öfverensstämmelse med de af Professor Carlson närmare utvecklade åsigter.
Med antagande deremot af de utaf Utskottet framställda hufvudgrunder, hvilka voro
definitivt bestämda redan före mitt deltagande i Utskottets öfverläggningar, torde en
väsendtlig förbättring i Utskottets förevarande förslag kunna vinnas genom de af Friherre
Raab i hans reservation upptagna redaktions-förändringar, i hvilka jag för min
del instämmer, äfvensom uti den af Herr von Hartmansdorff i afseende å 22 §. föreslagna
förändring.
I öfrigt får jag reservera mig emot följande §§., nemligen:
§. 31.
1 denna §. talas endast om de till utskänkning berättigade; men om den som
idkar minuthandel med bränvin skulle ega att utsöka och utbekomma betalning för det
bränvin han vid sådan handel utborgat, blefve onekligen det med stadgandet i denna §.
afsedda ändamål väsendtligen förfeladt. Derföre och då gäldande af fordringar, sedan
de blifvit inför domstol anmälde, kan ifrågakomma utan egentlig lagsökning, såsom
t. ex. efter bevakning i konkurs, får jag föreslå, att denna §. mätte erhålla följande
lydelse:
Ej må någon ega rätt alt utsöka eller utbekomma fordran för
bränvin, som vid minuthandel eller utskänkning blifvit utborgadt.
§. 39.
Utskottet har i denna §. föreslagit, att den, som fjerde gången, eller oftare, beträdes
med oloflig bränvins-försäljning, skall vara förfallen till urbota bestraffning. Antages
detta, skulle således den, som fjerde gången ställes under tilltal för berörde förbrytelse,
kunna, likasom andra grofva brottslingar, med hvilka han hittills ansetts
icke böra jemföras, genas't insättas i häkte, vid eller möjligen före början af målets
handläggning, och sedermera få i häktet afbida målets slut, som ofta kan dröja ganska
länge, flera månader, kanske år, om sådana omständigheter inträffa, som vålla uppskof,
hvilket är mycket vanligt. Härigenom skulle en obillig och tilläfventyrs godtycklig
stränghet lätteligen uppstå, och personlig ovilja erhålla ökadt tillfälle till åstadkommande
af mångfaldiga och stora svårigheter och olägenheter, särdeles då, enligt Utskottets
förslag, enhvar, utom barn emot föräldrar och tjenstehjon emot husbondfolk, eger
icke allenast att angifva oloflig bränvins-försäljning, utan ock att derom anställa och
utföra åtal. — Af dessa orsaker, och då Utskottet redan för den, som tredje gången
8
Bil. N:o 2 till Särsk. Vlsk. Bet. N:o t3.
beträdes med sådan förbrytelse, föreslagit strängare bestraffning än hvad i allmänna lagen
stadgas för vida gröfre brott, får jag vördsamt hemställa, att Irsta momentet i
denna §. måtte ändras till följande lydelse:
Den, som säljer bränvin i mindre belopp, än hvartill han enligt
l:a eller 2:a §§. i hvarje fall är berättigad, bote, första gången
från och med 10 till och med 20 R:dr, andra gången från 20 till
och med 40 R:dr, och tredje gången, äfvensom der förbrytelsen
oftare sker, hvarje gång frän 40 lill och med 80 R:dr.
Herr Braunerhjelm har begärt få antecknadt, att de flesta besluten uti förevarande
ämne blifvit hos Utskottet lättade vid tillfällen, då han icke varit närvarande.
Herr Hjärne, Harald, har mot förslaget till förordning i ämnet anmält reservation.
Af Herr v. Hartmansdorff, Aug.:
§. 2.
Här instämmer jag hufvudsakligen med Friherre Raab, men går ännu längre.
Genom föreskriften att minuthandlare med bränvin icke fä, i stad, sälja mindre än j
och å landet minst 1 kanna, försvåras och torde, synnerligen på landet nästan alldeles,
förhindras uppkomsten af minuthandel med bränvin, eller s. k. hränvins-magasin, der
rusdrycker icke få på stället förtäras. Dylika försäljningsställen borde dock gynnas
framför krogarne, der bränvin må på stället förtäras, och der frestelsen alt sitta qvar
är så förledande och så farlig för kunderna. Om man, på hränvins-magasin, linge, likasom
på utskänknings-ställe, försälja huru litet belopp som helst: så torde på landet,
der en hvar, utom lösdrifvaren och tiggaren, hörer till något hushåll, och der följaktligen
ingen behöfver att på krog taga sin föda, något dylikt näringsställe kunna i en socken
alldeles umbäras, samt kroglefnaden derigenom förekommas, utah att ens den fattige
kunde klaga deröfver, att man nödgade honom köpa mera bränvin, än han ville, så
framt han skulle erhålla något. Äfven i städerna kunde krogarnes antal betydligt förminskas,
och frestelserna till dryckenskap i samma mån undanrödjas, om minuthandlare
med bränvin linge sälja huru litet belopp som helst. Jag anser följaktligen 2, 3 och
4 §§ böra ändras till innehållet, och, hvad antalet beträffar, sammandragas till 2:ne af
följande ordalydelse:
§. 2. »Vid handel, som i förestående § omförmäles, må, hvad såldt blifvit,
icke afhemtas i mindre belopp, än det minsta, som i hvartdera fallet säljas får.»
§.3.
»Den som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, eller utskänkning
deraf, må sälja huru litet belopp som helst.»
»Endast å utskänknings-ställe, der varm mat alltid skall vara att tillgå, må något
af det sålda bränvinet, pä försäljnings-stäilet förtäras.»
Om
Bil. N:o 3 till Särsk. Vtsk. Bet., N:o 13.
9
Öm denna rättelse vidtages, bör de följande §§:s numerering rättas derefter.
Emedlertid anföras de i min reservation, under den numerering, som de i betänkandet
innehafva.
Hvad 7, 10, 13 och 16 §§ beträffar, instämmer jag med Friherre Raab.
§. 22.
Det är för mycket alt Slägga en närings-idkare betala afgift för minst 1 månad,
när hans förtjenst blott varat 14 dagar. Det kan hända att hvarken möten, eller andra
folksamlingar räckt längre, samt att förtjensten icke ens uppgått till minimum. Så harT
i Kammar-rätten, t. ex, förekommit klagan deröfver, att en närings-idkare, som försålde
rusdrycker vid en kälkbana, blifvit för hårdt beskattad, emedan utskänkningen, i anseende
till inträffadt töväder, alltför hastigt upphörde. Jag föreslår fördenskull, att i
slutet af §:s 2:a mom, efter orden: »ej för kortare tid,» tillägges, »än 14 dagar.»
§. 23.
Afgiften ^ af bränvinsförsäljnings-skatten, hvilken här blifvit Kronan, i ett för
allt, tillerkänd, tyckes vara nog ringa. Hittills har Kronan, af den minsta krog, baft i
minulerings-afgift 20 och i bevillning 10, eller tillsammans 30 R:dr. Hädanefter skulle
bon, af den ringaste minuthandel på landet, eller den, som försäljer 600 kannor, blott
få 10 R:dr, d, ä. TV af de 100 R:dr, hvilka, för denna försäljning, borde i det bela erläggas.
Då menigheterna, i alla fall, skulle få största delen af bränvinsförsäljningsskatten,
hvilken, för landsförsamlingar, blefve en alldeles ny tillgång, borde Kronans inkomster
af denna rörelse åtminstone icke förringas. Jag tillstyrker alltså, att Kronan
måtte erhålla och, sedan den till länets gemensamma kassa föreslagna afgått,
de återstående T<^ tillfalla vederbörande stad, eller socknar på landet. Om denna åsigt
gillas, böra siffrorna, i denna §, rättas i öfverensstämmelse härmed.
Jag anser oriktigt, att den till länets gemensamma behof anslagna andelen ställes
under förvaltning af Länets Husbållnings-Sällskap, emedan detta icke är någon lagstadgad
myndighet, och fördenskull kan, såsom tillförene, i somliga län, saknas. Jag
föreslår alltså, att i §:s 2:a mom. orden: »under Hushållnings-Sällskaps förvaltning,
eller, der i Länet sådant ej finnes,» utgå.
24 och 26 §§.
Jag instämmer i det slut, hvartill Friherre Raab, rörande dessa §§, kommit.
Af Professoren Carlson:
»Det system, Utskottet antagit för åläggande af bränvins-försäljnings-afgiften, är
en blandning af Norska lagstiftningen och af Auktions-systemet. Mig synes den förra,
utan tillsats af det sednare, vara bättre. Reräkningen af det kannetal bränvin, som
man anser under året komma alt försäljas, åsyftar att, sedan afgiften för hvarje kanna
blifvit en gång för alla bestämd, fastställa en total-summa af skatt för bränvins-försäljningen
i hvarje kommun, hvilken skatt derefter i lika delar fördelas på alla befintliga
försäljnings-ställen. Följden blir naturligtvis den, att de svagaste ibland dessa uppgifva
sin rörelse; då de falla undan, och samma total-summa, som först, fördelas pä färre
Bil. N:o 2 till Särsk. Vtsk. år 1833. Bet. N:o 13. %
10
Bil. A;:o 2 till Särsk, lltsk. Bet. N:n i
händer, blifver hvars och ens andel ännh större, hvarigenom åter några bortfalla, och
sä vidare, till dess rörelsen är samlad på några få punkter. Verkan häraf är visserligen
i någon mån likartad med den af en auktion, men förfaringssättet är vida enklare
och innefattar för öfrigt en säkerhet för den, som vill fortsätta sin försäljning, att icke
nästa år uteslutas af en annan, som bjuder öfver honom. Han är dervid tryggad, så
länge han erlägger den på honom belöpande andel af skatten.
Enligt Utskottets förslag skola Magistraten och Stadens Äldste beräkna, huru
stort kannetal bränvin under det följande året skall komma att föryttras genom utminutering,
och huru stort qvantum, som skall utskänkas, samt derefter auktioner anställas.
Svårigheterna dervid synas vara flera. Att förslagsvis bestämma det qvantum bränvin,
som, på det hela taget, i en stad åtgår för året, kan låta sig någorlunda göra;
men att på förhand beräkna, huru stor andel af detta qvantum, som kommer att föryttras
på minuteringsställen, och huru många kannor som åtgå genom utskänkning, är
en uppgift, hvars lösning kunde komma alt sätta älven den bäst underrättade Magistrat
i förlägenhet. Dernäst förekommer, att, då antalet försäljningsställen är faststäldt, och
å andra sidan det totala kannetalet äfven bestämdt, torde det icke alltid kunna antagas,
att vid de blifvande auktionerna summan af anbuden siår in med total-summan af
kannetalet. Man kan då föreställa sig, att kannetalet blir genom stora anbud förr
slut än antalet försäljnings-ställen, och då måste, i synnerhet om vissa trakter af staden
blifvit för dessa bestämda, en omreglering af dem försiggå. Eller ock uppgår icke
det budna kannetalet på det bestämda antalet ställen lill det beräknade, och då måste
antingen försäljningsställenas antal ökas, hvilket strider emot ändamålet, eller ock kommer
en del af den beräknade skatten att icke gå ut. Vidare, då redan befintliga rättigheter
måst undantagas från auktionerna, uppkommer ett för dem alldeles eget beskattningssätt,
nemligen af Taxerings-kommiltéen, som skall bestämma kannetalet för
hvarje ställe särskildt. Detta har stora vanskligheter, och de besvär, som det är medgifvet
att hos Pröfnings-kommiltéen anföra öfver Taxerings-kommittéens beräkning af
bränvins-försäljningen på ett eller flera af utskänknings- eller minuterings-ställena i en
stad, kunna föranleda till besynnerliga tvister. Dessutom uppkommer af möjligheten
att hvart kommande år öfverbjudas och sålunda gå rättigheten förlustig på det försäljnings-slälle,
der ett visst kapital redan är nedlagdt, en osäkerhet, som kanhända icke alltid
medverkar till att framkalla hos idkare af denna visserligen icke önskliga, men ännu
tills vidare oumbärliga rörelse, den redbarhet, som städse ansetts vara ett godt.
Slutligen synes det på landet, hvarest sannolikt i mången kommun icke kommer att
finnas mera än ett enda försäljningsställe för socknen, vara mindre lämpligt att genom
auktion framkalla ett anbud på försäljningen af det högsta möjliga kannetal för socknen.
De resultater, man vill vinna, synas på ett vida enklare och säkrare sätt uppkomma,
om man, utan inblandning af auktion, antager den lagstiftning, som efter nio
års erfarenhet i brödrariket befunnits god och hvars grunder derföre blifvit orubbade
vid hvarje förändring i denna försäljnings-lag, som i öfrigt tid efter annan skett. Utskottet
har en gång i nära öfverensstämmelse dermed fattat ett beslut, hvilket synes
mig heldre böra antagas än det nu föreslagna. Det lydde hufvudsakligen sålunda: I
stad skola Magistraten och Stadens Äldste (Magistraten, efter Stadens Äldstes hörande)
hvarje år, efter beräkning till huru stort kannetal bränvin under det nästföljande året
sannolikt kommer att derstädes genom minuthandel eller utskänkning förytlras, bestämma
totalsumman af de afgifter, som under samma år böra för sådan handel utgå.
Denna afgiltsssumma skall af Magistraten lika fördelas å alla dem, som under året äro
till minuthandel eller utskänkning berättigade. — Samma grunder voro äfven tillämpade
på bränvins-försäljningen å landet.
Bil. N:o 2 till Särsk. Vtsk. Bet., N:o 43.
11
När man ålägger beskattning på grund af beräkning, huru stort qvantum bränvin
som för året säljes, utgår man från det antagandet, att utminutering och utskänkning
af bränvin egentligen är en och samma rörelse. Detta antagande synes också
bekräftas af den näston oöfvervinneliga svårigheten att kontrollera huruvida minuteraren
säljer i minsta möjliga qvantitet eller utskänker. Utskottet har emedlertid uppdragit
en skarp gränslinea emellan dessa tvänne slag af försäljning och åsatt det bränvin,
sorn utskänkes, en 100 procent högre skatt, än det som utminuteras. Afsigten dermed
har varit att förekomma det skadliga vistandet på krogarne. Ovisst är huruvida denna
afsigt vinnes. Oafgjord! torde äfven vara, huruvida bränvins-supandet såsom hemvana
är någonting mera önskligt än bränvins-förtäring på krogen. För att upprätthålla den
gjorda gränsbestämningen, har Utskottet beslutit sig till en så sträng åtgärd, som att,
vid iteration, stadga ett urbota straff af till och med ett års straffarbete för den bränvins-minuterare,
som skulle beträdas med att försälja i stad så liten qvantitet som
ett qvarter, på landet som sju qvarter bränvin. Den som förjttrar en vara, till hvars
försäljande han i stadgad ordning förvärfvat rättighet, och för hvars hela försålda qvantitet
han betalar skatt, skulle sålunda vara förfallen till samma straff, som lönnkrögaren,
hvilken både drifver en förbjuden, på ortens sedlighet menligt inverkande, rörelse
och undansnillar staten en betydlig inkomst. Polismjndigheterne äro genom detta stadgande
tvingade till bemödandet alt öfver qvantiteten af det för hvarje tillfälle utminuterade
bränvin utöfva en kontroll, som gränsar till det omöjliga. Genom denna skarpa
gränslinea har slutligen äfven den möjlighet försvunnit, som eljest kunnat, nu eller
framdeles, gifvas, att afskaffa utskänknings-slällen på landel.
Efter min tanke skulle borttagandet af minimum för utminuteringen och stadgandet
af samma afgift för utminutering och utskänkning vara vida enklare och mera
ändamålsenligt. Derigenom hade äfven de många föreskrifter för verkställigheten kunnat
undvikas, hvilka, sådana de nu förefinnas, både för bristande enkelhet och i anseende
till de betydliga svårigheter, hvilka de sannolikt vid utförandet blifva underkastade,
synas mindre egnade att tillvinna sig bifall.
Prosten Lagergren har i första delen af denna reservation instämt.
Af Lektorn Sondén:
Då Utskottet fattade sitt beslut angående bejäkattnings-systemet, hade jag ej den
förmånen att i dess förhandlingar deltaga. I detta hänseende är min mening hufvudsakligen
öfverensstämmande med den af Professor Carlson yttrade. Bristerna i de
liilhörande §§. 7, 10 och 13 äro af Herr Baron Raab tydligen påpekade, och i händelse
beskattningssättet skulle, i väsendtlig öfverensstämmelse med Utskottets förslag,
af Rikets Ständer antagas, skulle jag förena mig med hvad bemälde reservant om dessa
§§. yttrat.
Dä mot 24 §. blifvit anmärkt, att vid ting, hvilka på somliga orter vara halfva
året, försäljning svårligen kan eller bör undvikas, sä vill jag tillstyrka, att detta ord
må uteslutas och slutorden i denna §. blifva: — skallgång eller annan förrättning,
som föranleder tillfällig folksamling för en eller annan dag.
I §. 26 medgifves undantagsvis att utskänkning af bränvin i stad må ske klockan
1—3 e. m. — Jag erkänner villigt, att en lag, som icke har något stöd i sed,
blir vanmäktig. Men jag kan icke föreställa mig, att aplitsupen ännu har ett så afgjordt
stöd uti allmän sed, att den icke en enda dag i veckan skulle kunna umbäras,
och man icke heller skulle kunna af den, som menar sig deraf ega behof, fordra att
han sjelf dagen förut borde vara omtänkt att få detta behof tillfrédsstäldt. Då jag
12
Bil. N:o 2 till Särsk. Ulsk. Bet. N:o 43.
anser det vara af synnerlig vigt till nykterhetens befrämjande,' alt försäljniogs-ställena
blifva stängda den dag, då, till följe af den ledighet, som eger rum från vanliga arbeten
och sysselsättningar, det mesta ofog med öfverflödig förtäring af starka drycker
bedrifves, och det måste vara vida lättare att upptäcka öfverträdelse, om intet undantagsstadgande
medgifves, så yrkar jag och föreslår att sista momentet i denna § må
erhålla följande lydelse:
Utskänkning vare dä Jörbjuden.
I afseende på §. 31 instämmer jag i Herr Grefve Mörners reservation.
Af Herr Henschen:
»Jag reserverar mig i afseende å
§• 6,
emedan den icke innefattar föreskrift, hvarigenom de i 2:dra morn. 1 §. af förslaget
»till förordning angående vilkoren för bränvins-tillverkning», åsyftade embels- och tjenstemän
förbjudits idka parti- eller grosshandel med bränvin. Jag anser att sådant
förbud bordt föreslås, enär ifrågavarande näringsfång: l:o) i allmänhet lätt kan menligt
inverka på sådana embetsman» sjelfständighet och tjenstenit; 2:o) säkerligen skall
åstadkomma, för deras pligters noggranna och stränga uppfyllande, skadliga hinder,
derigenom att t. ex. embetsmännen lätt blottställas för angifvelser att de förbrutit sig mot
ifrågavarande författning m. m.; 3:o) föranleder förbindelser mellan de bränvins-handlande
embetsmännen samt deras kunder, bränvinsbrännare och krögare; och 4:o) är för
embetsmännen opassande och skadligt, helst deras hela arbetsförmåga, för hvilken de
emottaga lön, bör användas till det allmännas bästa samt embetsmännens förkofran i
kännedom af det, som tjensten tillhörer; hvarföre ock åtskilliga föreskrifter i dylikt
syfte meddelats i Kyrkolagens 19 kap:s 22 och 25 §§. rörande prester, samt i Fabriksoch
Handtverks-ordningen den 22 December 1846, §. 1 mom. 2, hvari från rättigheten
att hålla handtverks-verkstad undantagas de, som i statens tjenst med lön äro anställda.
En sådan verkstad kunde dock för tjenstemannen vara mindre farlig samt mindre tidsoch
tankeödande än börsspelet med slutsedlar om bränvins-Ieveranser, eller partihandel
drifven såsom yrke. Jag vill icke söka utveckla allt det ansfötliga deri, att sådant
näringsfång skulle få uppenbarligen idkas af högre embetsmän, ja äfven af dem, hvilka,
i följd af deras embeten eller upphöjdare samhällsställning, blifva i tillfälle att hastigare
än andra få en vink om tilltänkta eller under utarbetning varande bränvinsbrännings-förbud.
Jag torde ej heller behöfva ådagalägga den af lagstiftare och jurister
antagna skilnaden mellan handel, drifven såsom yrke (Esta och 5:te art. Handelsordningen)
och ett tillfälligtvis verkstäldt uppköp af en vara, den man ernar åter afyttra.
Att det sednare skulle vara förbudet, har jag aldrig påstått.
§§. 7, 10 och 13,
augående hvilka jag instämmer i Friherre Raabs reservation.
§. 16.
För mig hafva sakkunnige personer uppgifvit, alt krögare i allmänhet sälja vida
mer än tre kannor om dagen. Och alldenstund på utskänkning af blott 1000 kannor
årligen icke gerna kan vinnas så mycket, som åtgår till l:o) dryga utskylder till Kro
-
i
Bil. N:o 2 till Särsk. Ulsk. Bet. N:o 13.
13
nan och kommunen, 2:o) hyra för ruin och ofta derjemte för kroghållnings-rättighet,
d:o) föda och kläder lill tvä personer, 4:o) ränta å det i rörelsen nedlagda kapital,
samt 5:o) billig ersättning för tids försummelse, omtanka och besvär med ett så odiöst
yrke; fördenskull måste jag antaga att berörde uppgift är grundad på verkliga förhållandet
i den ort, der uppgiften meddelades, samt att alltså det af Utskottet i denna §.
bestämda minsta kannetal för utskänkningsställen är, åtminstone för vissa orter, allt
för lågt.
§• 31,
rörande hvilken jag instämmer i Grefve Mörners reservation.
§• 44.
Det häri bestämda straff, böter af 5 till 20 R:dr och varans konfiskation, är för
lindrigt lör den, som mot 33 §. till förtäring utskänker »bränvin, som är försedt med
något för helsan skadligt ämne.»
Af Herr Hasselrot, Carl:
»Emot Utskottets beslut i följande hänseenden får jag mig reservera.
§. 1.
Den af Utskottet i denna §. utstakade gräns emellan parti- och minuthandel med
bränvin anser jag vara allt för högt satt, och den förmånsrätt, Utskottet i delta hänseende
tillerkänt bränvins-tillverkare, torde icke kunna försvaras. I min tanke bör det
sta en hvar fritt alt, här såsom i Norrige, skattefritt försälja ett hel-ankare eller 15
kannor bränvin, och alt, först när ett mindre kannetal försäljes, sådant bör till minuthandel
räknas och med afgift beläggas. Alt i detta afseende gynna bränvins-lillverkare
på de handlandes bekostnad, finner jag både oklokt och obilligt: oklokt, emedan
tillverkarne härigenom förvandlas till minulörer och lönnkrögare, samt obilligt, enär
härigenom en klass af medborgare gynnas på andras bekostnad. Författningen kan äfven
härigenom eluderas, då ingen kan kontrollera huruvida icke en tillverkare säljer
vida iner än han tillverkat, hvarigenom äfven minulhandlanden, som för sin rörelse erlägger
en dryg skatt, i hög grad förnärmas. Jag vågar alltså föreslå att 1 §. må erhålla
följande lydelse:
»Bränvin må ej till mindre belopp un 45 kannor sliljas af annan lin den, som
enlig't 12 eller 4 §. dertill berättigad är.»
§• 5.
Beträffande denna §. instämmer jag i Friherre Baabs reservation.
§. 7.
Utskottets förslag i 2 morn., att Magistraten, »i samråd med Stadens Äldste»,
skall meddela utlåtande angående antalet af försäljnings-ställen, anser jag både otydligt
och olämpligt. Otydligt, enär ej finnes bestämdt, hvilken af dessa myndigheter skall
vara den rådande, om de ej kunna samrådas, och olämpligt, om meningen skall vara
14
Bil. N:o 2 till särsk- Vlsk. Bel. iV:o 13.
att de ega lika röst vid frågans afgörande, enär utgången väl då skulle bero på lottkastning.
Gemensamt, såsom en enda myndighet, kunna de ej heller besluta, då någon
röstberäkning dem emellan ej finnes bestämd. Endera myndigheten bör alltså, i
min tanke, hafva afgörande rätt, och torde denna utan tvifvel böra tillerkännas Magistraten,
som dock bör infordra de Äldstes yttrande i ämnet.
Utskottet har vidare i detta morn. föreslagit, att Magistrateii skall beräkna det
kannetal bränvin, som genom minuthandel och det som genom utskänkning må anses
komma att under försäljnings-året i staden föryttras. Detta stadgande är hemtadt ur
Norska försäljnings-lagen, som innehåller, att en sådan beräkning årligen bör ega rum
och att den på grund häraf för hela staden bestämda skatten skall jemnt fördelas på
alla dem, som i bränvinshandeln deltaga. Med en sådan tillämpning är stadgandet
riktigt, och jag har äfven inom Utskottet sökt få detsamma i sin helhet här antaget,
men förgäfves. Utskottet har i sin ifver, att från försäljnings-rätten utestänga alla
handlande, i stället sammanfört två särskilda methoder och väl föreskrifvit, alten årlig
beräkning skall ske, men, utan allt sammanhang härmed, i 10 §. stadgat, att försäljnings-rättighelerna
skola på auktion till den högstbjudande försäljas. Föreskriften om
beräkningen står således alldeles naken, utan allt inflytande på skattens bestämmande,
och är således utan allt annat ändamål än att årligen praktiskt visa att en till det
rätta sig närmande beräkning icke är verkställbar. 1 min tanke hade man, då det
Norska förslaget ej blef i sin helhet antaget, handlat mest enkelt och praktiskt, om
man åtnöjt sig med att bestämma en minimi-afgift och sedan utbjudit rättigheterna på
auktion till de högstbjudande, såsom redan nu inom städerne tillgår med krogrätligheterna.
Då emedlertid så icke skett och den föreskrifna beräkningen, enligt Utskottets
förslag, är ändamålslös, får jag föreslå, att föreskriftén derom försvinner, och hemställer
jag alltså vördsamt, att 7 §. 2 mom. må förändras till denna lydelse:
»7 sammanhang dermed skall Magistralen, sedan Stadens Äldste deröfver hörde
blifvit, till Konungens Befallningshafvande afgifva utlåtande, huruvida der/em te
rättighet till minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin må andra personer tilldelas
etc.» <
l
§. 10.
Sedan Utskottet i 7 §. 2 mom. stadgat, att vederbörande myndigheter skola bestämma
antalet af de personer, som ega rätt alt i stad utminutera och utskänka bränvin,
föreslår Utskottet här i 10 §., att utropen af rättigheterna skola kunna ske samfäldt,
eller, med andra ord, att alla rättigheterna skola kunna åt en person upplåtas.
Detta är en uppenbar motsägelse, och föreskriften härom bör således utgå; deremot i
denna §. bör inrymmas ett stadgande derom, att hela lörsäljnings-rätten må kunna upplåtas
åt ett sådant bolag, som för befrämjande af allmänt väl vill densamma öfvertaga,
såsom redan i flera städer skett; och vågar jag således föreslå att 10 §. må lyda
sålunda:
»De i mom. 2 af 7 §. omförmäldaförsäljnings-rättigheter varde derefter, jemte
dem, som Magistraten, efter Stadens Äldstes hörande, funer skäligt, låta i uppsagda
eller förverkade rättigheters ställe under det nästföljande försälj nings-året utöfvas,
innan Juli månads utgång af Magistraten utbudna på offentlig auktion åt den eller
dem, som åtaga sig afgift för högsta kannetal. Äuktions-anbuden pröfvas af Magistraten,
som ege dem, med vederbörligt afseende å de bjudandes behörighet och tjenlighet,
antaga eller förkasta.
Bil. N:o 2 lill Särsk. Utsk. Bet. H:o 13.
15
Bildar sig i stad bolag för öfvertagande af alla de rättigheter till minuthandel
med, eller utskänkning af, bränvin, hvilka enligt nästföregående moment eljest skulle
derstädes pä auktion utbjudas, eller till både minuthandeln och utskänkningen, ege
Magistraten, sedan Stadens Äldste hörde blifvit, att, ulan föregången auktion, härom
med bolaget sluta aftal för högst 3 år i sender, dervid afgiflen icke får bestämmas
lägre, än sammanlagda beloppet af de af gifter, som för försä/jnings-rältigheterna,
enligt 16 §., minst utgå bordt, i fall de varit ål \särskilda personer upplåtne.
§• 13.
1 afseende på denna §. instämmer jag i Herr Friherre Raabs reservation.
§. 16.
Det i denna §. bestämda minsta kannelal, derför skatt bör erläggas, anser jag
för högt beräknadt. Det är uppenbart att, i anseende lill varans dyrhet, mindre bränvin
, framdeles än hittills kommer att försäljas, och att dessutom mången kommer att, för
att erhålla bättre pris, köpa varan i första hand af tillverkaren.
Sättes således skatten allt för högt, drager sig den ärlige handlanden tillbaka,
och lönkrögaren fyller behofvet. Då jag derjemte är öfvertygad derom, att minuthandlare
ej kommer alt sälja mer än krögaren, får jag föreslå att 16 §. må erhålla
följande lydelse:
»yid beräkning, som är i 8 §. för stad föreskrifven, må kannetal icke sättas
under 1,200 kannor, och vid beräkning, som är i 12 §. för gästgifveri å landel foreskrifven,
icke under 600. Ej eller etc.
§. 17.
På skäl, som vid 16 §. anförda blifvit, får jag hemställa, alt afgiften må nedsättas
för utskänkare till 8 sk. och för minuthandlande till 4 sk. banko kannan, och
att §. i enlighet härmed rättas. Minsta afgift blir då, i stad, för utskänkare 200 R:dr
och för handlande 100 R:dr banko, samt på landet hälften mindre, hvilket allt är högt
nog, då rörelsen är obetydlig. Anmärkas bör äfven, att denna afgift kommer att hårdt
nog träffa den, sorn i en mindre stad håller spisning för ett färre antal gäster, om
dessa icke vilja afsäga sig bruket af bränvin vid måltiderna.
§. 23.
Jag har deltagit i beslutet derom, att -fa af försäljnings-skatten afsättes i en för
länet gemensam kassa, under den förutsättning, alt de sålunda samlade medlen skulle
användas till länets gemensamma behof, såsom till arbetsinrättningar och till uppfostringsanstalter
för vanvårdade barn och dylikt; men, vid derefter skedd omröstning om sättet
för dessa medels användande, segrade, med ringa pluralitet, den meningen, att medlen
skulle ställas till Hushållnings-sällskapens disposition. Ingen kan högre än jag uppskatta
dessas, för jordbruket välgörande, verksamhet; men jag tror icke alt de böra uppehållas
på städernas bekostnad. Ifrågavarande afgifter utgå nemligen hufvudsakligast från
städerna, och det blir således dessa, som få tillsläppa bidraget. Jag föreslår således
lortfarande att ifrågavarande medel ställas under Pröfnings-kommitléernas förvaltning
intill dess Läns-nämnder hinna uppstå, då de böra till dem öfverlemnas.»
16
Bil. N:o 2 till Särsk. Utsk. Bet. N:o i 3.
I denna reservation hafva Herr Österberg helt och hållet, Herr Indebetou hufvudsakligen
och A. Medin från Kronobergs län i afseende på nedsättning i försäljnings-afgiften,
instämt.
Lurs Larsson från Elfsborgs län har mot förfallnings-förslaget sig reserverat.
Af Georg Nyqvist frän Wermlands län:
»Mot Särskilda Utskottets för bränvins-frågans behandling betänkande N:o 13 får
jag i följande delar mig reservera, nemligen:
§. 2 medger att i stad får säljas j:dels och på landet 1 kanna bränvin i minuthandel.
Då jag anser, alt nian bör föredraga hvad som medför mindre skada framför
det, som verkar till en större, så anser jag ock, ali å landet, der man finnér sig nödsakad
hålla bränvin lill försäljning i mindre partier, det vara bättre att det blir tillgängligt
på magasin än på krog, och hoppas att på landet skall, i de flesta fall, kroglifvet
kunna undvikas; men då blir det en gifven nödvändighet att nedsätta minimibeloppet
vid minuthandeln på landet, i likhet med i stad, lill |:dels kanna, hvilket jag
på uppgifna skäl får föreslå.
I 13 §. föreskrifves, huru årligen förfaras hör för särskild rättighets vinnande
till utskänknings- och minuterings-rätt af bränvin. Den härom gjorda föreskriften synes
mig öfverflödig till ärlig tillämpning för andra än dem, som af näringens utöfning
sig vilja begagna, hvadan jag hemställer, om icke de kommuner, som vilja vara befriade
från bränvins-minutering och utskänkning, äfven måtte befrias från föreskrifterna i
denna paragraf, och att ordalydelsen i densamma derefter blir lämpad.
I §. 18 föreskrifves om skattens utläggande i femtedelar. För enkelhet vid uppbörden
och större säkerhet för afgiftens utbekommande föreslår jag, alt {:del utbetalas
14 dagar efter auktion, ^:del 14 dagar före tillträdet af rörelsen och sedan -]-:del 14
dagar före andra qvartalets ingång, samt £:del 14 dagar före 3:dje qvartalets ingång.
23 §. 3 mom. föreskrifver fördelning af skatte-beloppet lill -jVdel för kronan
och TV=del till en gemensam Läns-kassa, samt resten eller Tsff:delar till kommunerna.
Kronan eller Stats-verket får, utan att taga någon del i denna afgift, en mångdubblad
inkomst af bränvinet än tillförene, genom den föreslagna höga,tillverknings-skatten; —
Läns-kassan deremot får, oaktadt denna föreslagna inkomst ökas till ^:del af det hela,
, ändock små tillgångar till bestridande af alla de kostnader, som uppkomma genom nödiga
förbättringar, såsom byggande af nya, och förbättringar af gamla, vägar och broar,
äfvensom för vattensänkningar etc., som kunna och böra forldrifvas inom länen.
Utskottet har, ehuru motion inom Riks-Stånd derom varit väckt, icke ansett lagöfverträdelserna
i denna föreslagna förordning höra afgöras af Konungens Befallningshafvande;
— jag deremot ser i en förändring härutinnan, nemi. uti den, att de mindre
förbrytelsernas afgörande förflyttades från Härads-rälternas till Läns-slyrelsernas domvärjo,
ett fortskyndande af författningens tillämpning utöfver hvad som är verkställbar!
vid Härads-rätt, hvadan jag ock hos Rikets Ständer förordar en sådan förändring.
Alla de inskränkningar i hränvins-försäljningen som äro gjorda för landet, der
större folksamlingar ega rum, äfvensom under sön- eller helgedag, tror jag skola verksamt
befordra nykterheten. Jag hade hoppats att Utskottets majoritet åtminstone i något
fall kommit till samma resultat i städerna, men så har icke inträffat; derföre anser
jag mig böra påpeka detta förhållande, i hopp om, att Rikets Ständer, vid behandlingen
af betänkandet, fästa den uppmärksamhet vid Utskottets olika behandling härutinnan
-
Bil. N:o % lill Särsk. Vlsk. Bel. N:o 13.
17
utinnan, för stad och land, som kan vara för nykterhetens befrämjande af behofvet
påkallad.
Ur detta författnings-förslag är uteslutet den i nu gällande förordning lemnade
föreskrift i 44 §. 2 mom. »till samma ansvar vare den förfallen, som å landsbvgden
far med bränvin ifrån by till by eller från gärd till gård, att dermed köpslaga.» Detta
stadgande anser jag af högsta vigt blir bibehållet i den nya författningen; föreslår derföre
dess bibehållande och införande, med den botes- och redaktions-förändring som de
förändrade förhållanderna kan påkalla.»
Erik Jansson från Stora Kopparbergs län har häri instämt.
Nils Svensson från Christianstads län: »Jag instämmer med NyqvisCuti hans reservation,
med undantag af hvad den rörer forum för handläggning af förbrytelser
mot förordningen, hvilket jag anser böra vara å landet Härads-rält.
Emot 24 §. måste jag mig reservera uti hvad den innehåller förbud mot försäljning
af bränvin, der ting, uppbördsstämma, mantalsskrifning eller mönstring hålles,
likasom vid tillfälle af kronoskjuts.»
A. Medin från Kronobergs län och Anders Andreasson från Elfsborgs län hafva,
på lika sätt, som Nils Svensson, med Nyqvist sig förenat.
Bil. N:o S till Särsk. Vlsk. år ISSi. Bet. N:o 13.
3
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Särskilda Utskottets Memorial, 14.
1
M 14.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 1 Aug. 1834, kl. 7 e. m.
Memorial, med Ordningsstadga för Större brannerier.
I sitt Betänkande M 8 har Utskottet tillkännagifvit sin afsigt att till Rikets
Höglofl. Ständer inkomma med förslag till Ordnings-stadga för Större bränneriet-;
och en dylik är förutsatt och åberopad uti förslaget till Förordning angående vil—
koren för bränvins tillverkning (§§ 58 och 60). Då Utskottet nu fullbordat sitt
förslag till sådan Ordnings-stadga och härmedelst detsamma till Rikets Höglofl. Ständer
öfverlemnar, torde föga behöfva anföras till förklaring af de grunder, hvarpå
hon är bygd. Dessa grunder ligga redan i ofvannämnde, af Rikets Ständer hufvudsakligen
bifallna Förordning, der de imedlertid icke kunde utföras i omständliga
reglementariska föreskrifter; och till dessas utveckling är utan tvifvel en enkom för.-  fattning erforderlig. Hela det beslutna kontrollerings-sättet är någonting här i landet
förut alldeles oförsökt, likasom de i sammanhang dermed stående föreskrifter,
som efter förra skatt-systemet icke varit behöfliga, men hädanefter komma att blifva
det, för en sådan inrättning af tillverknings-redskapen vid större bränneri, att underslef
och försnillning blifva, så mycket som möjligt, förhindrade och de anställda
kontrollörernes vaksamhet derigenom understödd. En kontrollör, ehuru vaksam och
skarpsynt han än må vara, kan icke i hvarje ögonblick på dygnet öfvervaka bränningens
gång och försäkra sig, att ingen ting af tillverkningen hemligen uttages;
och sålunda bör, så vidt ske kan, sjelfva redskapens inrättning bereda en möjlighet
att någon stund i sender kunna afbryta den personliga uppsigten, utan att befara
undansnillning under den stunden.
Det är efter upprepadt inhämtande af kunniga och erfarna mäns yttranden,
som Utskottet ansett sig böra föreslå de i hosgående förslag (§§ 1, 2 och 3) framställda
föreskrifter angående redskapens och spritbållarens inrättning. Hålles noga
hand Öfver dessa föreskrifters iakttagande vid dessas konstruktion, så skall hvarje försök
att bedraga kontrollören blifva mycket svårt, nära nog omöjligt.
Närmare, än som i § 4 skett, har Utskottet icke trott sig kunna i Ordningsstadgan
yttra sig om åliggandet för bränvins-tillverkare att anskaffa särskilda bränvins-mätare,
då de med dylika instrumenter företagna försök icke ännu hunnit så
fullbordas, alt något bestämdt omdöme derom kan fällas.
Angående kontrollörs inställelse vid bränneriet och besiglningen före tillverkningens
början (§§ 5, 6, 7, 8 och 9), äfven som om de vid uppmätningarna förn
lill «. St. Prat. 1853 & 1854. 11 Sami. 13 Häft. 1
2
Särskilda Utskollels Memorial, JY2 14.
reskrifna vitnen, och angående protokollet vid bränvinets gradering och målning (§§
10, 11, 12, 13 och 14), måste utan tvifvel de bestämdaste och noggrannaste föreskrifter
meddelas, på* det ingen må kunna förebära okunnighet, och på det godtycklig
stränghet eller efterlåtenhet icke må kunna utöfvas. Utskottet har icke blott
sökt sjelft uttänka, hvad som bör kunna till dessa ändamål bidraga, utan bar äfven
rådfrågat främmande lagstiftningar i ett ämne, der inhemsk erfarenhet ännu saknas.
Billigheten fordrar, att om bränneri genom olyckshändelse blifver obrukbart
under tid, hvarför anmälan skett och skatt är erlagd, ägaren må befrias från kontrollörens
aflöning, under det bränneriet åter i ordning ställes, likasom han, på
grund af Tillverknings-förordningen, befrias från skatten under samma tid. Men om
skadan icke är svårare, än att hon kan på kort tid botas, bör det tillåtas bränneriägaren
att, till undvikande af tids—utdrägt vid tillverkningens återbörjande, behålla
kontrollören qvar, dock i sådant fall med skyldighet att honom aflöna under väntningstideu,
med undantag af tre dagar, då arfvodet af kronan erlägges (g 16).
Dessa tre dagar torde kunna anses utgöra den längsta lid, som bör erfordras fqr
en mindre reparation; och erfordras en betydligare och längre, så bör det icke bero
af bränneri-ägaren att derför ådraga kronan kostnad, utan bör han då antingen
låta kontrollören aflägsna sig, eller ock sjelf bekosta hans underhåll.
Föreskrifterne orri kontrollörs pligter och tjenstgöring, samt om hvad han derunder
bar att iakttaga (§§ 17—30), behöfva, hoppas Utskottet, föga förklaring eller
motivering. En klok och omtänksam kontrollör inser säkerligen sjelf det mesta, han
har att iakttaga, för att hindra försnillningar; men vissa allmänna former och regler
böra dock stadgas, dem hvarje kontrollör ovilkorligen måste (öija, på det likhet
mellan allas förfarande skall, så vidt möjligt, finnas, och de högre bevakande myndigheterna
hafva en öfversigt af kontrollens handhafvande i hela riket. Sålunda skall
protokollens insändande hvarje half månad till Konungens Befallningshafvande och till
öfverkontrollör [§ 17) sätta dessa myndigheter i stånd, att oafbrutet bedöma tillverkningens
gång. Om den dagliga uppsiglen öfver redskapens beskaffenhet (§§ 18,
19 och 20) bör kontrollören genom Ordnings-stadgan påminnas, äfven sorn om
skyldigheten att noga vårda nycklar och handlingar (§§ 22 och 25), samt att dem,
vid befattningens slut, aflemna (§ 28). För den händelse alt kontrollör blifver genom
sjukdom hindrad alt sin befattning sköta, bör föreskrifvas, huru denna under
tiden skall vårdas (§ 25). Kontrollör är icke sjelf kronobetjent eller åklagare; och
han måste, då han märker verkliga öfverträdelse!-, sådant hos åklagare angifva (§ 27).
Men det är icke nog, att kontrollörerne hafva ett reglemente att taga rättelse
utaf; utom den skrifna regien måste äfven en öfverkontrollör finnas, hvilken när som
helst kan vara lill hands och meddela upplysningar, tillrättavisa, varna den ärlige,
men oerfarne och icke uppmärksamme, slutligen aflägsna från tjenstutöfningen den
oärlige eller försumlige, med ett ord en lefvande kraft, som sammanhåller, ordnar,
öfvervakar alla de särskilda kontrollerna inom hvarje distrikt.
Särskilda Utskottets Memorial, Jtä 14.
3
Imedlertid har Utkoltet icke ansett sig böra särdeles ingå i detalj om öfverkontrollörornes
tjenstgöring oell magt, än mindre om deras tillsättning, konstituering
och aflöning, eller om deras förhållande till den centrala myndighet, hvarunder de
kunna komma att lyda (med undantag af hvad i 53 eller sista §:n är föreslaget
om skyldigheten att till den centrala myndigheten afgifva rapporter, så ofta något
anmärkningsvärdt förekommit). Detta allt kommer säkerligen bäst att af Kongl.
Maj:t ordnas. Det utkast lill stadga om öfverkontrollörernes befattning och verksamhet,
som Utskottet trott sig böra framställa, vidrörer deras rätt och pligt i allmänhet
att inspektera brännerierna och tillse, huru kontrollörerne fullgöra sina åligganden
(<§ 31); att vid besök uti bränneri sjelfve föreskrifva rättelse af hvad kan
oriktigt befinnas, men anmäla lill åtal verkliga förbrytelser (§ 52); att förflytta eller
suspendera kontrollör, samt förordna vikarie tills vidare. Såsom en säkerhet både
för sig sjelf och för kontrollör, bör Öfverkontrollören antekna sina anmärkningar
i det protokoll, sorn måste af kontrollör vid bränneri bållås (§ 34).
Slutligen finner sig Utskottet böra framlägga grunden för det i 10 <§ föreslagna
stadgande, att, då bränvin icke kan genom en kokning åstadkommas, utan
afrinningen måste omkokas, kontrollören bör utur sprithållaren för ändamålet utlemna
den undergradiga afrinningen. Då större bränneri får inrättas med redskap af hvad
beskaffenhet som helst och således äfven med enkel redskap, som vid första kokningen
lemnar underhaltig produkt, och då detta medgifvande skulle kunna derigenom
blifva overksamt och illusoriskt; så bör uti Ordnings-stadgan sådan föreskrift
meddelas, att Tillverknings-förordningens medgifvande af enkel redskaps användande
i Större bränneri kan verkställas.
Stockholm den 28 Juli 1854.
Ordnings-stadga för Större bränncrier.
1 Art. Om bränncriredskapen.
§ 1
Å redskap i Större bränneri får ej anbringas särskildt rör för länkens aftappning
eller annat afloppsrör för bränvinsånga, än det, hvarmedelst ångan genom imkylaren
och vidare från profningsrummet eller den s. k. lyktan ledes till sprithållaren.
På delta afloppsrör få ej finnas kranar eller ventiler, men väl ett luftrör,
hvilket skall vara upprätt stående och räcka till minst imkylarens halfva höjd. Luftröret
får ej hafva annan öppning än fina hål, inrättade för luftens genomgång och
anbragta i rörets öfversta ända samt högst 2 tum från dess ändpunkt, så att bränvin
icke må kunna på något sätt från luftröret uttagas.
4
Särskilda Dlskollels Memorial, M 14.
Så väl imkylaren, som afloppsröret med lyktan, skall vara obetäckt och enkel
samt i öfrigt så inrättad, att hemliga öppningar eller afledningar icke må kunna derå
anbringas.
§ 2.
Lyktan, hvars enda ändamål är att omsluta en profvare så, att bränvinets styrka
må kunna iakttagas, utan att detsamma varder åtkomligt, skall vara förfärdigad af
metall. Å lyktan få vara anbragta 2 glasrutor, hvardera af högst 2 tums bredd
och 4 tums höjd eller, der rutorna äro af rund form, högst 3 tums diameter.
Glaset i rutorna skall vara minst 3/s turn tjockt' och rutorna så fästade, att de ej utan
uppenbar våldsverkan kunna från sina fogningar lossas. 1 öfrigt skall lyktan vara
så inrättad, att bränvin icke må kunna derifrån uttagas eller annorledes afledas än
till sprithållaren. Det lock eller den öppning å lyktan, som för profvarens åtkomlighet
må anses nödvändig, skall kunna med lås tillslutas.
§ 3-
Sprithållare skall vara stående i särskildt rum, fullkomligt tät, enkel och fristående
samt rymma minst ett dygns tillverkning. Å sprithållaren får icke finnas
något aflopp eller annan öppning än den öfverst å densamma anbragta, genom hvilken
bränvin uppbemtas.
Denna öppning skall vara försedd med tätt slutande lucka, inrättad att med
lås tillstängas, och öppningen vara så stor, att kontrollören må kunna genom densamma
besigtiga sprithållarens sidor och botten.
Yill bränvinstillverkare hafva 2 sprithållare, vare det honom tillåtet; dock skall
hvardera innehålla minst den rymd och i öfrigt vara af den beskaffenhet, som ofvan
föreskrifven är. Till hvardera skall ledas ett afloppsrör från lyktan och i denna
vara anbragt en s. k. stjelpbrvgga, hvarmedelst bränvinet kan insläppas ömsom i
hvartdera röret* Den från lyktan utgående ledningsstång, hvarmed stjelpbryggan
styres, skall vara så inpassad i det derför inrättade hål, att bränvin ej må kunna
genom detsamma utrinna eller uttagas.
§ *•
I händelse Konungen skulle påbjuda användande af särskildt instrument för
bränvins mätning och profning, och i detta instrument finnes inrättning, som motsvarar
lyktan, vare begagnande af särskild lykta ej tillåtet.
2 Art. Om Kontrollörs åligganden.
% s.
Kontrollör skall vid bränneri, hvarvid han blifvit anställd, sig infinna minst 36
timmar före den anmälda tillverkningstiden.
Särskilda Ulskollels Memorial, JYs il.
5
§ 6.
Genast efter sin ankomst till bränneriet vare kontrollör, der bränvinstillverkare
så fordrar, pligtig företaga den i 61 g (gamla 58) af Förordningen angående vil—
koren för bränvins tillverkning föreskrifna besigtning, bvarförinnan tillverkningen ej
får börjas. Yid besigtning skall det för bränvins uppmätning och profning utsedda
vitne när vara; och må derjemte tillverkaren tillkalla vitnen, on> han så nödigt anser.
Finnes vid besigtningen bränneri icke vara inrättadt i öfverensstämmelse med
Förordningen angående vilkoren för bränvins tillverkning och denna stadga, äge kontrollören
föreskrifva nödig rättelse. Kan den ej ske innan tiden för tillverkningen
inträder, eller förklarar inför kontrollören tillverkaren sig med föreskriften icke åtnöjas,
anmäle kontrollören förhållandet genast hos öfverkontrollören, som äge att i
frågan besluta. Bränvinstillverkningen må emedlertid af kontrollören icke inställas,
der han ej vill på eget ansvar inställandet påbjuda, hvarom han då bör skriftligt
besked bränvinstillverkaren meddela. Låter kontrollören deremot bryta redskapens
försegling och bränvinstillverkningen företagas, skall kontrollören, der han, till följd
af hvad vid besigtningen anmärkt blifvit, anser ständig tillsyn af kontrollör vid bränvinstillverkningen
nödig, antaga tjenlig person att tillsynen med honom vexelvis utöfva.
Denna person erhåller af tillverkaren kost, husrum och aflöning, hvilken af öfverkontrollören
bestämmes, dock icke öfver Tre B:dr 16 sk. för hvarje dag, intill
dess att den föreskrifna rättelsen blifvit verkställd eller föreskriften derom ogillad.
Öfver besigtningen föres protokoll, hvaraf utskrifvas tre exemplar. Dessa underteknas
af kontrollören och bränvinstillverkaren. Ett exemplar insändes till Konungens
Befallningshafvande, och tage kontrollören och bränvinstillverkaren till sig
ett hvardera.
Så ofta redskap i Större bränneri ombytes eller förändras, skall besigtning på
lika sätt i bränneriet anställas, innan bränvins tillverkning eller destillering der företagas
må.
§ 7-
Finnes vid besigtning, som i 6 § föreskrifvits, bränneri vara lagligen inrättadt,
må, när tiden för bränvinstillverkningen inne är, och sedan tillverkaren med behörigt
qvitto styrkt, att afgiften derför blifvit erlagd, deu redskapen åsätta försegling
brylas, sedan den blifvit af besigtnings-förrättaren undersökt.
§ 8.
Varder kontrollör af sjukdom eller annat förfall hindrad, att å tid, som i 5 §
bestämd är, sig vid bränneri infinna; gifve han det ofördröjligen tillkänna hos den
embetsmyndighet, som honom antagit, och förordne embetsmyndigheten annan kontrollör
att besigtningen verkställa och öfver bränneriet tillsyn hafva, intilldess alt den
förre kontrollören dit anländer.
6
Särskilda Utskottets Memorial, Jtä 14.
§ 9-
Har kontrollör sig ej inställt 24 timmar innan tillverkningen börjas skall, åge
tillverkare att göra derom anmälan i stad hos Magistraten och å landet hos närmaste
kronobetjent. Magistraten eller kronobeljenten besörje, att annan tjenlig
person besigtningen genast verkställer; och vare denne, der, enligt 6 eller 7
den redskapen åsätta försegling varder bruten, innan kontrollör binner till bränneriet
anlända, pligtig att intill bans ankomst å stället qvarstadna och den kontrollör
åliggande tillsyn utöfva. Den, som i kontrollörs ställe sålunda satt är, åtnjute den
aflöning och de öfriga förmåner, som kontrollören tillkomma.
§ 10.
Kontrollör beslämmc för en vecka i sender den eller de limmar hvarje dag,
då bränvins uppmätning och gradering verkställas skola, och underrätte derom så
val bränvinstillverkaren, som det vitne, hvilket skall vid mätnings- och graderingsförrättningarna
när vara.
Skulle i något Större bränneri begagnas enkel redskap, så att bränvin icke
kan genom en enda kokning der åstadkommas, vare kontrollören pligtig att minst
två gånger hvarje dygn från sprithållaren utlemna förbrännan till omkokning, efter
hvars fullbordande uppmätningen och graderingen skola verkställas.
Bränvins uppmätning och gradering skola ske emellan kl. 6 om morgonen och
kl. 6 om aftonen.
§ 11
I händelse antingen vitne icke blifvit, enligt 61 § (g. 55) af ofvanberörda
förordning, utsedt eller ock utsedt vitne uteblifver, skall kontrollör annan lämplig
person till vitne kalla.
Af bränvinstillverkares eller hans ombuds uteblifvande må förrättningen icke
uppehållas.
§ 12-
Öfver bränvins gradering och mätning föres protokoll, inrättadt med särskilda
kolumner för:
1) dagen, då förrättningen verkställes,
2) timman, då den börjas,
5) det uppmätta bränvinets kannetal,
4) dess värmegrad,
5) dess styrka,
6) del uppmätta och profvade bränvinets, efter 6 graders styrka vid 15 graders
värme, reducerade kannetal, och
7) tillverkningsafgiftens belopp.
Särskilda Ulskottels Memorial, JM 14.
7
§ 13.
Vid brunvins mätning och gradering iakttages:
o) att före profningen bränvinet ej må utspädas,
b) att bränvinets värmegrad och styrka undersökas efter uppmätningen,
c) att värmegraden beräknas efter Gelsii bundragradiga, behörigen justerade
tbermometer,
d) att efter utrönt kannetal, värmegrad och styrka uträknas det kannetal,
hvartill, enligt de af Kongl. Vetenskaps-Akademien utfärdade tabeller, bränvinet uppgår
efter 6 graders styrka vid 15 graders värme, med uteslutande af bråk under
en half kanna.
Härom varde vid förrättningen antekningar genast gjorda uti de i protokollet
derför inrättade kolumner.
§ 14.
Protokoll öfver bränvins uppmätning och gradering varde vid hvarje förrättnings
slut underskrifvet af kontrollören, vitnet och bränvinstillverkaren eller dennes
ombud.
Vägrar tillverkare eller hans ombud att protokollet underskrifva, eller framställer
någondera mot detsamma eller mot förrättningen anmärkningar, varde antekning
derom i protokollet gjord.
Radering eller öfverstrvkning i protokoll vare ej tillåten, utan skall missskrifning
eller missräkning deri rättas medelst antekning, som af vitnet särskildt
bestyrkas bör.
§ lä.
Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om bränvins styrka;
gånge enligt 63 (57) § i ofvan åberopade Förordning.
§ 16.
När, till följd af vådeld eller annan olyckshändelse, bränvinstillverkning måste
inställas, gore kontrollören derom, så ock om liden, då tillverkningen inställes, antekning
i protokollet och försegle den brukbara redskapen. Förklarar bränvinstillverkaren
sig kunna inom kort tid, IVån det tillverkningen inställd blifvit, densamma
åter företaga, och vill han, för att ej hindras i sin tillverkning genom afvaktan
af kontrollörens återkomst, att denne skall qvarstadna, intilldess att bränvinslillverkningen
åter företages; åtnjuta kontrollören aflöning af Kronan för de tre första
vänlningsdagarna, men af tillverkaren för de öfriga.
§ 17.
Af protokoll, som i 1 (1 § omförmäldt är, skall kontrollör, för en half månad
i sender, till Konungens Befallningshafvande och till öfverkontrollören insända afskriften
hvilkas riktighet kontrollören och vitnet bestyrkt.
8
Särskilda Utskottets Memorial, JK 14.
§ 18.
Kontrollör skall dagligen noga tillse att, under det bränvinstillverkning pågår,
icke finnes lönlig öppning för bränvins uttagande å imkylare, afloppsrör, luftrör,
graderingsrum eller sprithållare.
§ 19-
Lyktan, sprithållaren och det rum, hvari denna inneslutes, skola vara af kontrollören
försedda med lås.
§ 20.
Då bränvinstillverkare erhåller fri tillgång till graderingsrum eller sprithållare,
för dess rengöring eller reparation, skall kontrollören vara tillstädes, för att tillse
det missbruk dervid icke må äga rum.
§ 21.
Då, enligt 10 § 2 morn., förbränna blifvit från sprithållare till omkokning
utlemnad, skall kontrollören noga tillse, att förbrännan varder i bränneriet använd
till åstadkommande af det bränvin, hvarför tillverkningsafgift utgå bör.
§ 22.
Då ägare till Större bränneri vill begagna den honom i 18 § af ofvanåbero
pade
förordning medgifna rättighet, att under de fyra sista dygnen af den tid, un
der
hvilken han, på grund af skedd anmälan, är berättigad att tillverka bränvin,
destillering verkställa, skall kontrollör dervid jemväl tillstädes vara och tillse, att
bränvins tillverkning då icke utöfvas.
§ 23.
Kontrollör skall noga förvara graderings- och mälnings-protokoll, nycklarna till
de af honom åsätta lås samt det sigill, han i bränneri vid föreskrifna förseglingar
begagnar, så att obehörig person icke må till dem äga tillgång.
§ 24.
Kontrollör gore för hvarje gång han tillfälligtvis lemnar bränneri, hvarvid han
anställd är, uti särskildt derför inrättadt protokoll antekning om tiden så väl för
sitt aflägsnande, som för sin återkomst.
§ 23.
Insjuknar kontrollör under tid, då han är vid bränneri anställd, så att han
icke kan sina åligganden fullgöra, skall han det anmäla hos den embetsmyndighet,
som
Särskilda Utskottets Memorial, JVs 14.
9
som honom förordnat, och utse annan tjenlig person att, intilldess embetsmyudigheten
annorlunda föreskrifver, öfver bränneriet tillsyn hafva.
Skulle kontrollör insjukna så häftigt, att han detta ej fullgöra kan, skall bränvinstillverkaren
det genast anmäla i stad hos Magistraten och å landet hos närmaste
kronobetjent. Magistraten eller kronobetjenlen underrätte om förhållandet skyndsamt
den embetsmyndighet, som kontrollören förordnat, så att annan kontrollör må
kunna vid bränneriet anställas, bch föranstalte tillika att, intilldess sådan hinner anlända,
tjenlig person öfver bränneriet tillsyn tager.
Den, som af kontrollör, Magistrat eller kronobetjent sålunda i kontrollörs
ställe förordnas, åtnjute, under den tid tjenstgöringen påstår, den aflöning och de
öfriga förmåner, som kontrollör tillkomma.
§ 26.
Af den antekningsbok, som, enligt S8 g i Förordningen angående vilkoren
för bränvins tillverkning, vid bränneri föras bör, skall kontrollören upprätta och, vid
slutet af hvarje termin för bränvins tillverkning, till öfverkontrollören insända ett
sammandrag, utvisande beloppet af det under terminen vid bränneriet tillverkade
bränvin samt af de sädesslag, jordfrukter och andfa ämnen, hvilka blifvit till bränvinstillverkningen
använda.
§ 27.
Finner kontrollör öfverträdelse af ofvannämnda förordning eller denna stadga
vara begången; gifve det ofördröjligen tillkänna hos allmän åklagare.
§ 28.
Då kontrollörs befattning vid bränneri upphör, aflemne han sina protokoll samt
mottagna graderings- och mätnings-tabeller, profvare, jemte lås och nycklar, till den,
som till deras mottagande af vederbörande embetsmyndighet förordnats.
§ 29.
Kontrollör äge att öfver det dagtraktamente och den resekostnads-ersättning,
som honom för förrättningar tillkommer, för 14 dagar i sender insända' räkning
till den embetsmyndighet, som honom förordnat; och besörje denna att, sedan räkningen
undergått granskning, hvad kontrollören tillkommer, till honom utbetaldt varder.
§ 30.
Kontrollör ställe sig i öfrigt till efterrättelse, så väl Förordningen angående
vilkoren för bränvinstillverkning, som de föreskrifter, hvilka varda af öfverkontrollör
honom meddelade.
Bih, till R. St. Prot. 1835 & 1834. 11 Sami. 13 Haft. 2
10
Särskilda Utskottets Memorial, M 14.
3 Art. Om Öfverkontrollörs åligganden.
§ 31.
Öfverkontrollör, hvilken det, enligt 56 § i ofvannämnda Förordning, åligger
att hålla allmän tillsyn öfver förordningens efterlefnad, skall under tid, då bränvins
tillverkning är medgifven, resa omkring i sitt distrikt och tillse, att under honom
lydande kontrollörer sina åligganden fullgöra, att brännerierna äro lagligen inrättade,
och att bränvinstillverkning icke idkas, utan att tillverkningsafgiften blifvit erlagd.
För alt kunna undersöka, om de af kontrollörerne begagnade profvare äro riktiga,
bör han ett sådant instrument städse med sig hafva. Öfverkontrollör bör ställa
sina resor så, att han ofta kan kontrollörers graderings- och mätnings-förrätlningar
öfvervara.
§ 32.
Finner öfverkontrollör vid besök i bränneri något att anmärka, besörje han
om skyndsam rättelse. Är öfverträdelse begången, som ansvar medföra bör, gore
han derom anmälan hos allmän åklagare.
§ 33.
Öfverkontrollör äge att från ett till annat bränneri förflytta kontrollör eller
honom från befattningen skilja, när kontrollören finner det behöfligt; gore dock
derom genast anmälan hos den embetsmyndighet, som kontrollören antagit, och förordne
annan tjenlig person, att kontrollörens befattning utöfva, intilldess att embetsmyndigheten
i ämnet besluter.
Den, som sålunda i kontrollörs ställe förordnad är, åtnjute under tiden den
aflöning och de öfriga förmåner, som kontrollör tillkomma.
§ 34.
Så ofta öfverkontrollör besöker Större bränneri, gore han derom, samt om
hvad han lill rättelse och iakttagande anmärker och påbjuder, antekning i det protokoll,
som i 12 § omförmäles.
§ 33.
Efter hvarje slutad besiglningsresa aflemne öfverkontrollör skriftlig rapport,
om hvad derunder anmärkningsvärdt förefallit, till den embetsmyndighet, under hvars
lydnad han är ställd.
Särskilda Ulskollels Memorial, JM 14.
11
Reservationer:
Friherre Raab, A. C., Prosten Melén och Doctor Säve hafva begärt få anteknad^
att de icke deltagit i beslutet om de stadganden, som förekomma i 10 § 2
mom. och 21 § af förslaget till Ordnings-stadga.
Grefve Mörner, Axel K. K:
§ 10 mom. 2.
»Utskottet har i detta moment föreslagit ett stadgande, hvarigenom den, som
i Större bränneri begagnar enkel redskap, så inrättad att bränvin icke kan genom
en enda kokning der åstadkommas, skulle tilläggas rättighet alt minst 2 gånger
hvarje dygn af kontrollören från sprithållaren utbekomma förbrännan till omkokning,
efter hvars fullbordande uppmätningen och graderingen skola verkställas.
Om den af mäsken vid första kokningen erhållna förbränna kan erfordra ytterligare
omkokning, en eller flera gånger, för att klpras och blifva bränvin, är en
fråga, som angår sättet för detsammas tillverkning. Derföre hade äfven, om sådant
ansetts nödigt, bordt i tillverkningslagen införas någon föreskrift, medförande för
ägaren af Större bränneri, der enkel redskap begagnas, den rättighet, Utskottet nu
velat medgifva honom, genom stadgandet i detta moment. Då likvisst ingen sådan
rättighet blifvit genom tillverkningslagen förunnad, erfordras ej heller i Ordningsstadgan
nåaon bestämmelse om sättet, att denna icke medgifna rättighet utöfva.
Ännu mindre har Utskottet ägt att, såsom nu skett, i Ordnings-stadgan intaga föreskrifter,
som göra ändring uti det i 58 § af Förordningen angående bran vinstill—
verkning införda stadgande, att spriten eller bränvinety (men icke förbränna), skall
i sprithållaren inledas, derom Rikets Ständer redan fattat sitt beslut. Af dessa
skäl yrkar jag,
att ifrågavarande moment mätte utur Ordningsstadgan uteslutas.
Antages detta förslag, skulle äfven 21 § komma att utgå.»
Friherre von Kraemer har häri instämt.
Prosten Carlander: »Särskilda Utskottet hade, efter mitt förmenande, icke bort
befatta sig med uppsättande af ifrågavarande Ordnings-stadga, utan, såsom händelsen
varit i Norge, öfverlemna detta åt Kongl. Majit; men då så icke skett, hade man
åtminstone bordt förebygga, alt den icke råkat i strid med det af 3:ne Stånd antagna
Förslag till förordning angående vilkoret) för bränvinstiliverkning, hvilket inträffat
i 2 mom. 10 <§ af ofvanstående Ordnings-stadga. Deruti bar, med 6 röster
emot 5 inom Utskottet, blifvit föreslaget, att »om i större bränneri enkel redskap
begagnas, så att bränvin icke kan genom en enda kokning åstadkommas, vare kontrollören
pligtig att minst 2 gånger hvarje dygn från sprithållaren utlemna förbrännan
till omkokning, efter hvars fullbordande uppmätningen och graderingen skola
verkställas.» Huru rimmar sig detta med föreskriften i 58 § Tillverknings-lagen,
der det heter: »att i hvarje större bränneri skall finnas en eller två sprithållare,
12
Särskilda Vlskotlets Memorial, JYt 14.
uti hvilka, vid bränvinstillverkning, spriten eller bränvinet genom ett rör från imkylaren
inledes», då således endast sprit eller bränvin, men icke någonting annat, får
i sprithållaren inledas?!
Härigenom lättas underslef, och kontrollen försvåras och fördyras, då en särskild
kontrollör blir nödvändig för hvarje sådant verk, och sålunda den i 54 § af Tillverknings—lagen
förutsatta möjligheten att, under en sådans uppsigt, förena liera
större brännerier, försvinner.
Då nu till denna stridighet emot här citerade §§ af Tillverknings-lagen äfven
kommer, alt näppeligen någon bränvinsfabrikant lärer vara nog klen kalkulator att
ens försöka drifva ett större bränneri med »enkel redskap», så vill det synas mig,
som 2 mom. 10 § af ifrågavarande Ordnings-stadga icke allenast är inkonseqvent
och i flere afseenden skadligt, utan äfven högst öfverflödigt.»
Lektoren Sondén har häri instämt.
Hrr österberg och Rydin hafva i Grefve Mörners och Prosten Carlanders reservationer
instämt.
Georg Nyqvist från Wermlands Län: »6 § föreskrifver aflöning för extra kontrollör
eller ordinarie kontrollörs biträde, efter öfverkontrollörs bestämmelse, dock
högst till 3 R:dr 16 sk. Banko. Då denna kontroll ingalunda är mindre maktpåliggande
eller lättare att åstadkomma än öfrig kontroll, så får jag föreslå, att aflöningen
här likasom i §§ 25 och 33 bestämmes, eller lika med den ordinaries,
hvarvid dock fogas det tillägg, att tillverkaren bestrider hela kostnaden för densamma.»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
Särskilda Ulsknllels Betänkande, N:o IS.
I
V:o
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Augusti 1854, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af motion., om förklaring af Kongl. Maj:ls
Nådiga h un gör else den / sistl. Juni, rörande ansvaret för
brunvins tillverkning pä Söndagarna, under den lid af nästkommande
höst, dä bränvins-bränning är medgifven.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har blifvit af Riksdags-fullmäktigen Ola
Månsson den 22 sistl. Juli väckt den motion, att då, genom Kongl. Majtts
nådiga Kungörelse den 1 Juni detta år, bränvins tillverkning är under nästkom
mande
host tillåten från och med den 1 till och med den 15 November, men i
den nådiga Kungörelsen uttryckligen föreskrifves, att Söndagarne aro undantagna,
och det följaktligen kan inträffa, att en förbrytelse mot detta stadgande belägges
med enahanda ansvar, som för bränvins tillverkning under förbuden tid, samt
på det bränvins tillverkare må blifva förvissade om påföljden af ett i denna väg
begånget lag-brott, Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla om nådig Förklaring, huruvida ansvaret för bränvins-bränning på
helgdag under första hälften af nästkommande November månad föranleder till
redskapens konfiskation, eller endast till de böter, som nu gällande Förordning
för sådan förbrytelse stadgar.
Motionen blef af Bonde-Ståndet remitterad till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet; men sedan bemälde Utskott förklarat sig icke tillhöra att
behandla motionen, har densamma blifvit af de tre öfriga Stånden remitterad till
detta Utskott, som sålunda har att sig deröfver yttra.
Det är onekligt, att tvekan hos domare verkligen skulle kunna uppstå
om tillämpningen af den nu gällande Förordningen, ifall icke uttryckligen blifvcr
Bih. lill II. St. Brot. ISS3 A tSöi. U Sami. ti Haft. I
2
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 15.
bestämdt, hvilkendera paragraf deraf, den 35:te eller den 4 liste, skall gälla om
bränvins tillverkning under någon af Söndagarna i första hälften af nästkommande
November månad. A ena sidan kan sägas, att enligt den gällande Förordningen,
§ 41, är tillverkning på Söndag under i allmänhet tillåten tid, och med vederbörligen
anmäld och laglig redskap, belagd endast med böter af 3 R:dr 16 sk.
till 10 R:dr, jemte ansvaret för sabbatsbrott, och att grunden för detta lindrigare
ansvar ligger deruti, att oanmäld redskap dock icke blifvit begagnad eller för
segling
bruten, å hvilka försvårande omständigheter vigt utan tvifvel blifvit lagd
vid bestämmande af det olika ansvaret i 35:te och 41:sta paragraferna; men å
andra sidan hafva de i Kongl. Kungörelsen den 1 Juni d. å. tillagda orden, hvarigenom
Söndagarne undantagas, icke uti föregående förbud funnits och kunna
således föranleda, att, i olikhet med hvad hitintills händelsen varit, Söndagarne,
äfven under den i allmänhet tillåtna tiden, kunna, enligt 35 §, betraktas såsom
förbuden tid.
På dessa grunder finner sig Utskottet böra tillstyrka,
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Majit måtte utfärda Nådig Förklaring, huruvida bränvins
tillverkning under helgdag med redskap, hvarmed sådan,
tillverkning lagligen får under första hälften af nästkommande
November månad ske, skall anses efter 35:te eller efter 41 ista g
i Kongl. Kungörelsen den 10 Oktober 1851, angående vilkoren
för bränvins tillverkning och försäljning.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
Reservationer:
Herr von HartmansdorffJ Äng.: ”Om de tvänne orden, Söndagarne undantagne.
icke varit tillagda i Kongl. Kungörelsen den 1 Juni 1854, så hade
ingen tvekan kunnat uppstå. För en hvar hade det varit tydligt, att Kongl.
Förordningen af den 10 Oktober 1851 skolat tillämpas så, att ehvem som under
medgifven bränningstid tillverkade bränvin på någon sön- eller helgedag borde
derföre böta, enligt § 41, blott med 3 Ridr 16 sk. för sabbatsbrott. Men då
förenämnde ord äro i förbudet införda, så torde det nog hända, att åtskilliga
åklagare och domare tyda föreskriften så, som skulle de ifrågavarande Söndagarne
höra till den förbuilna tiden, och den, som å dem tillverkade bränvin,
följaktligen kännas skyldig att, enligt § 35, dessutom mista sin brännings-redskap.
Jag erkänner alltså, att en förklaring af Kungörelsens mening kan vara
Särskilda Utskollels lielänkande, S:o lii.
3
behöflig, dock endast för den, som vill begå en förbrytelse genom sabbatens
ohelgande. Den åter, som, i detta hänseende, vill vara laglydig, äfventyrar inga
böter, än mindre att mista sin brännings-redskap. Det vore således endast för
brottslingars räkning och bästa, som Rikets Ständer skulle begära en lagförklaring,
hvars egentliga innehåll blefve, om än i förtäckta ordalag, dock en anhållan,
att de, som ohelga sabbaten med bränvins tillverkning, måtte, i anseende
till den korta bränningstid, sorn blifvit dem förunnad, slippa ifrån sin förbrytelse
för bättre köp än brännings-redskapens mistning. Jag finner en sådan anhållan,
hvilken stöder sig på förutsatt brottslig afsigt hos dem, till hvilkas fördel framställningen
göres, desto mindre vara den lagstiftande magten värdig, som enskild
man förmodligen torde sky att om en sådan uttydning anhålla. Likväl skulle ■
Rikets Ständer, den förnämsta myndighet, näst Konungen, befatta sig dermed.
Skulle någon göra det, så vore det väl de embets-myndigheter, som ega att
bränvins-brännings-författningarne tillämpa. Jag reserverar mig alltså mot Utskottets
tillstyrkan.»
Herr Hasselrot, Carl: -Afven jag finner den tillstyrkta åtgärden, att hos
Kongl. Maj:t göra underdånig förfrågan om det pris, till hvilket ifrågasatte förbrytelse
må få utöfvas, vara obehöflig och olämplig.
Då en undantagslag bör tolkas efter orden, och ifrågavarande Kongl. Kungörelse,
som till vissa dagar inskränker brännings-tiden, bestämdt innehåller, att
Söndagarne äro från den lofgifna tiden undantagne, anser jag häraf otvetydigt
följa, att bränvins bränning å dessa undantagne dagar bör anses såsom bränning å
förbuden tid, och straffas lika som om man med anmäld redskap bränt en dag
före, eller en dag efter den lofgifna tiden; och enär jag alltså, för min del,
härutinnan finnér högstberörde Kongl. Kungörelse tydlig och klar, får jag vördsamt
tillstyrka:
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Skulle åter en motsatt mening göra sig gällande, vågar jag fästa Rikets
Höglofi. Ständers uppmärksamhet deruppå, att den begärda förklaringen, huruvida
ifrågasatte förbrytelse skall beläggas med högre eller lägre ansvar, afser den del
af bränvins-lagstiftningen, som Konung och Ständer gemensamt utöfva, och att
förklaringen följaktligen bör af båda Statsmagterne beslutas för att blifva gällande.»
Friherre von Kraemer, Lektoren Sonden och Lars Larsson från Elfsborgs
län hafva begärt få antecknadt, att de i beslutet 0111 förestående betänkande
icke deltagit.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, ittei.
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 46.
M 16.
Ankom till Exp.-Utsk. den 11 Aug. 1854, kl. 2 e. na.
Betänkande, i anledning af motion om Konsumtions-afgift för alla,
som icke afsäga sig bruket af bränvin.
Hos Högvördiga Preste-Ståndet har Herr Hof-Predikanten Hasselrot föreslagit,
att hvarje Svensk undersåte, som, då han, vid upphunna aderton års ålder,
ingår i bevillning, icke afsäger sig bruket af destillerade in- och utländska spritdrycker,
vare sig oblandade eller med andra ämnen försatta, i något annat fall
än då läkare det möjligen föreskrifver, må, till dess ett sådant afsägande sker,
debiteras till en årlig afgift af 32 skillingar banko till kommunens fatlig-vård;
och föreslår motionären böter af 3 r:dr 16 sk. för den, som, oaktadt skedd afsägelse,
bevisligen förtärt sprit-drycker.
Svenska beviilnings-lagstiftningen, likasom de flesta andra länders, har fordom
innehållit konsumtions-afgifter; men här, såsom i allmänhet annorstädes, hafva de
uphört i sin direkta form och blifvit ersatta af tull-, handels- och tillverkningsafgifter,
genom hvilka endast indirecte skattas för varors förbrukning. Vanligast
under namn af öfverflöds-afgifter, skattades fordom för bruket af åtskilliga, mest
utländska varor ; och sedan år 1809 har dylik skatt vid den ena riksdagen varit
ålagd, vid den nästa uphäfd, ända tills vid 1823 års riksdag konsumtions-afgift
afskaffades, Utan att sedermera åter hafva blifvit uplifvad. Utskottet anser dessa
afgifter vara i allmänhet olämpliga, ”på grund (såsom nu varande Bevillningsutskott
yttrar, i sitt betänkande N:o 4) af erfarenhetens vittnesbörd derom, dels
”att den icke i någon mån inbragt, hvad man deraf väntat, dels att betänkliga
”olägenheter upstått för kontrollerna emot missbruk och underslef i de upgifter,
Bih. till R. St. Prot. 4835 och 4834. 4 \ Sami. 43 Häft. 4
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o /16.
”hvarefter beviilningen skulle tillämpas;” och Särskilda Utskottet får i afseende på
det i fråga varande förslaget om konsumtions-afgift å bruket af bränvin tillägga,
att densamma blefve säkerligen i så måtto orättvis, att alla förbrukare af varan
måste skatta lika, ehvad de använde henne i öfverflöd eller ganska måttligt.
Ändamålet att hämma rus-dryckers missbruk förfelades således; och hvad statsverkets
inkomst af konsumtions-afgiften angår, så blefve densamma utan tvifvel icke
så betydlig, att det vore väl beräknadt att endast för dess skull åter uplifva ett
längesedan utdömdt skatte-system. Den inkomst, samhället kan och bör draga af
bränvinet, torde lämpligen böra läggas å tillverkning och försäljning.
Då dessutom frågan om konsumlions-afgilter i allmänhet redan är af Revillnings-Utskottet,
i anledning af annan motion, behandlad och afstyrkt samt grundsatsen
af Rikets Ständer afgjord, får Särskilda Utskottet föreslå,
alt Hof-Predikanten Hasselrots i fråga varande motion ej må
bifallas.
Stockholm den 11 Augusti 1854.
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o \1.
M 17.
Ankom till Eip-Utsk. den 11 Aug. 1854, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af motion om förlängd bränvins-lillverknings-tid
under instundande hust.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet liar Riksdags-fuHmägligen Jöns Pehrsson från
Blekinge län framställt det förslag, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit anhålla
om en förlängning i tiden för bränvins tillverkning under näst instundande
höst, utöfver hvad i Kongl. Kungörelsen den 1 Junii della år blifvit medgifvet,
på det sätt att hela November månad må dertill kunna af dem, som enligt nu
gällande författning äro lill dylik tillverkning berättigade, samt under de redan föreskrifna
vilkor, begagnas; för hvilket ändamål motionären ansett tiden lämpligast
böra indelas i tvä terminer af femton dygn hvardera. Motionen blef den 22
sisth Juläi till Utskottet remitterad.
Uti sitt betänkande N:o 12, med tillstyrkan af bränvins-tillverknings tillåtande
under en månads tid i början af instundande år, i stället för den half-annan månad
då bränningen under hösten blifvit inställd, har Utskottet framlagt sin åsigt,
alt en längre lid, än den i höst tillåtna halfva månad, för bränvins-tiilverkning af
1854 års gröda kunnat vara lämplig; men då Kongl. Majit, såsom nämndt är,
så nyligen beslulit bränvins-bränningens inskränkande för återstoden af detta år
till en half månad, och då det förslag, som Utskottet ansåg sig böra i nämnde
afseende förorda om handteringens tillåtande under någon tid af nästa års början,
blifvit af samtlige Riks-Stånden afslaget, kan Utskottet icke anse förhållandet annorlunda,
än att båda de lagstiftande stats-magterne redan tydligen uttalat sin vilja,
att ingen ytterligare bränvins-tiilverkning af detta års skörd bör eller får äga rum,
4 Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 47.
an den, sorn uti Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 1 Junii medgifves; och
hemställer Utskottet således,
att Jöns Pehrssons ifrågavarande motion måttfe lemnäs utan
alseende.
Stockholm den 11 Augusi 1854.
Reservationer:
Nils Svensson från Christianstads Län: Då ovanligt rik skörd är för det
mesta inbergad, anser jag, att Utskottet intet haft skäl att, på sätt som skett, afstyrka
motionen, helst den jordbrukande klassens af medborgare lagliga rätt att
idka bränvins-bränningen under tillsamman en månads tid innevarande års höst
synes, efter mitt sätt att se saken, vara för nära trädd.
Magnus Mänsson från Östergöthlands Län och A. Medin från Kronobergs
Län hafva häri instämt, den sednare med tillägg, att han ansåge Utskottet hafva
handlat inkonseqvent, då det tillstyrkt bränvins-bränning under nästkommande
vinter, men afstyrkt sådan under nästkommande höst, och att den af motionären
föreslagna förlängning i tiden för bränvins-bränningen under hösten vore desto mer
behöflig, som den vanliga potates-sjukan nu redan sig inställt.
STOCKHOLM, J. A. Walldén 1854.
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o -IS.
4
M 18.
Ankom till Exp.-Utsk. den 29 Ang. 1854, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af motion, dels om användande af tillverkning
s-skatten och införsel-tullen för bränvin till premier
för anläggning af porter- och öl-bryggerier, dels om skyldighet
för gästgifvare alt till salu hålla öl, porter och svagdricka,
jemte skattfrihel för sådan försäljning, så framt han ej tillika
försäljer egentligen så kallade starka drycker, dels ock om
rättighet för hvarje välfrejdad person att skalte-fritt sälja öl,
porter och svagdricka.
En af f. d. vice Talemannen Pehr Eriksson inom Hedervärda Bonde-Ståndet
räckt och till Utskottet remitterad motion har, i fråga om sina flesta föremål, blifvit
behandlad i Utskottets Betänkanden N:ris 8 och 13, men innehåller tillika för»lag
i de tre här upräknade ämnena; och det åligger Utskottet att äfven derom
»ig utlåta.
Frågan om premier för öl-bryggerier har, i anledning af en inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vackt motion, varit af Stats-Utskottet behandlad (Betän
kandet
N:o 158) och är af Rikets Ständer afgjord; hvarföre
f. d. vice Talemannen Pehr Erikssons motion i denna del icke
kan till någon Rikets Ständers ytterligare åtgärd föranleda.
Hvilka varor gästgifvare är skyldig att hålla gäster tillhanda, är bestämdt uti
Gästgifveri-Stadgan; och då öl och svagdricka deribland äro uttryckligen uptagna,
men porter endast är benämningen på ett slags öl, anser Utskottet, att
motionen ej heller i denna del bör till någon åtgärd för
anleda.
Motionärens förslag, att hvarje välfrejdad person må ega försälja öly porter
och svagdricka, kan nu mera icke blifva föremål för pröfning, då Rikets Ständer
Bih. till R. St. Prof. 48S5 och 4S54. 44 Sami. 46 Haft. 4
2 Särskilda Utskottets Betänkande, A':o )S.
redan bifallit Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande (N:o 25), hvaruti
en inom Borgare-Ståndet väckt motion afstvrkes, som yrkar, att hvar och en
välfrejdad och myndig person, efter blott anmälan hos Magistrat eller Kronofogde,
samt således utan afvaktan af Magistrats eller Konungens Befallningshafvandes tillstånd,
skulle äga rättighet utminutera öl, vin och mat, hvartill äfven må läggas
svagdricka.
Lika med motionären erkänner Utskottet nyttan deraf, alt bränvins förtäring
måtte minskas äfven derigenom, att jästa malt-drycker, såsom öl och svagdricka,
i stället begagnades och för den skull blefve allestädes i riket, och ej minst i
städerna, för billigt pris hållna allmänheten tillhanda. Hittills har, så vidt Utskottet
känner, serskild tillåtelse att på landet i minut försälja öl eller svagdricka icke
erfordrats. Ej heller har sådan försäljning der varit med serskild afgift belagd,
om ej någon dylik ansetts innefattad under den bevillning, sorn gästgifvare bordt
för sin rörelse utgöra. I vissa städer åter, hvarest i sednare tider serskilda försäljnings-ställen
för öl och svagdricka, eller s. k. ölstugor, blifvit uprättade, har
utan tvifvel för dem, såsom för all annan borgerlig rörelse, hvaraf inkomst hem
tats,
bevillning blifvit érlagd. Då nu den allmänna beskattnings-grunden, att en
hvar skall, antingen han är Borgare eller ej, utgöra bevillning i förhållande till
inkomsten af sin rörelse, blifvit, utan undantag för någon annan än s. k. Nykterhets-värdshus,
(örnyad och förtydligad genom 8 och 13 §§ i den BevillningsStadga,
hvilken vid innevarande Riksdag är under utarbetning; så befarar Utskottet,
att ifrågavarande skatte-frihet icke skulle i städerna komma minut-försäljningen
af jästa malt-drvcker till godo, om hon ej uttryckligen innefattades under nyssnämnde
undantag. Sker åter det, så vinnes äfven den likhet både inom städerna
och på landet, i viikoren lör samma rörelses bedrifvande, hvilken BevillningsFörordningen,
der det sig lämpligen göra låtit, åsyftar och påbjuder. I öfverensstämmelse
med dessa förhållanden, får Utskottet föreslå,
att i den under utarbetning varande Bevillnings-Förordningens
10 § (Bevillnings-Utskottets Betänkande Nco 4 s. 10) måtte,
efter orden: ”att hvarken vin- eller sprit-drvcker dervid tillhandahållas,
” fogas orden: eller för minutförsäljning af öl,
porter eller svagdricka; så att ordalydelsen blefve följande:
”För den spisqvarters- eller värdshus-rörelse, som idkas under
upsigt al kommunen, mot förbindelse, att hvarken vin- eller
sprit-drycker dervid tillhandahållas, eller för minut-försäljning
af öl, porter eller svagdricka, äger bevillning efter denne
artikel ej rum.”
Slockholm rden 29 Augusti 1854.
•Särskilda Utskottets Betänkande, N.o 18.
Reservationer:
Grefve Mörner, Axel E. K.: ”Bland de motioner, som, näst efter motions
tidens
slut, blefvo från Hedervärda Bonde-Ståndet remitterade till Särskilda Utskottet,
var äfven den, som föranledt afgifvandct af förestående Betänkande. Denna
motion innehöll åtskilliga förslag, angående dels tillverkningen och försäljningen af
bränvin, samt dels anläggande af öl-bryggerier och rättighet för hvarje välfrejdad
person att skatte-fritt försälja porter, öl och svagdricka.
Då Särskilda Utskottet icke äger att taga befattning med andra ärenden
än dem, som angå bränvins tillverkning eller försäljning och hvad dertill hörer,'
synes mig, som om det tjenligaste hade varit, att Utskottet till ofvanbemälda Riksstånd
återiemnat den del af ifrågavarande motion, som angick öl-bryggerierna och
öl-försäljningen, såsom ej hörande till Utskottets befattning. Detta blef sannolikt
i anseende till de många ämnen, som i motionen innefattades, och af hvilka största
delen tillhörde Utskottets åtgärd, dock ej iakktaget inom den i 44 § 3 mom.
Riksdags-Ordningen föreskrifna tid. Om, i följd häraf, skyldighet och derjemte
rättighet att afgifva utlåtande i saken kan för Utskottet upstå, är en fråga, som
inom Utskottet väcktes, dervid jag påyrkade, att de i afseende å öl-försäljningen
ali motionen framställda förslag ej borde till hufvudsaklig handläggning af Särskilda
Utskottet företagas.
Hvad åter sjelfva saken beträffar, anser jag visserligen önskvärdt och förmånligt,
om en lättad tillgång å porter och öl skulle kunna bidraga till bränvinets
undanträngande och ett förminskadt bruk deraf; men då ingen skatt nu finnes
särskildt bestämd för försäljningen af porter eller öl och det å landet icke är någon
landtman förmenadt alt försälja dessa drycker i huru litet belopp som helst,
enär de, åtminstone hvad ölet angår, ännu anses såsom iandtmannavaror, samt, i
stad, så kallade nykterhetsvärdshus, ställda under kommunens upsigt, blifvit fritagne
från all bevillning, enligt det vid denna Riksdag upgjorda lörslag till ny
Bevillnings-Förordning, så anser jag allt vidare lagstiftande i afseende å rättigheten
att försälja öl eller porter för närvarande öfverflödigt och får, på nu anförda
grunder, vördsamt tillstyrka afslag å Utskottets förslag till ändring uti 10 $ i den
under utarbetning varande Bevillnings-Förordningen”.
Prosten Melén har i sednare delen af denna reservation instämt.
Doktor Säve och Herr Rydin hafva mot Betänkandet sig reserverat, den
sednare med tillkännagifvande, att han ansåge det icke hafva tillkommit Utskottet
att med ämnet sig befatta och öi-försäljnings-ställena desto mindre böra gynnäs,
sorn af dem lön-kregar sannolikt komme att upstå.
k Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 4$.
Prosten Carlander, A. Medin från Kronobergs Län och Magnus Månsson
från Östergöthlands Län hafva begärt få antecknadt, att de ansåge Utskottet icke
hafva varit behörigt att handlägga de i Betänkandet omförmälda frågor.
Herr Hjärne, Prosten Lagergren, Lektoren Sondén och Herr Ekenman hafva
låtit anteckna, att de icke voro närvarande då Betänkandet beslöts, och Georg
Nyqvist från Wermlands Län, att han icke deltagit i alla de beslut, hvarå Betänkandet
sig grundade.
STOCKHOLM, J. A. Walldén 1854.
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 19.
1
Wto 19.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Sept. 18S4, kl. 11 f. m.
Memorial, med förslag till voterings-propositioner i anledning af
Riks-Slåndens olika beslut om beskattning å bränvins
tillverkning och destillering.
>
Sedan samtlige Riks-Stånden numera definitift yttrat sig om de i Utskottets Memorial
N:o 11 framställda, omarbetade förslag angående vilkoren för bränvins tillverkning,
och då ett af Stånden stadnat uti ett från de tre öfrigas så hufvudsakligen afvikande
beslut, att, i läll detsamma skulle blifva Rikets Ständers i fråga om beskattningen
å bränvins tillverkning och destillering, flera af de lag-bestämmelser, dem de tre
Stånden antagit i de delar af frågan, hvilka af tre Stånd afgöras, skulle blifva otillämpliga;
har Utskottet ansett nödvändigt, att beskattnmgs-frågan först bhfver afgjord, innan
slutlig pröfning och sammanjemkning af besluten i frågans ekonomiska delar
företages.
De af Ridderskapet och Adlen samt Preste- och Borgare-Stånden antagna stadgande,
hvilka angå beskattning, innehållas i följande paragrafer:
Den 20:de, så lydande:
»Bränvins destillering må äfven under tid, då bränvins tillverkning icke är til»låten,
kunna i stad, såsom särskild näring, utöfvas med enkel redskap, sådan den i 6:te
»§:n beskrifven är, af minst 21 kannors pannerymd, och mot afgifts erläggande efter
»samma grund, hvarefter afgiften för enkel redskaps begagnande vid bränvins tillverk»ning
i 44 (40) §. bestämd är.»
*
Den 42:dra §:
»Afgiften för bränvins tillverkning utgår med 16 sk. för hvarje tillverkad kanna,
»bränvinét beräknadt till 6 graders styrka.»
Den 43:dje §:
»Vid tillverkning i större bränneri beräknas afgiften efter det tillverkade belop»pet,
och uppmätes detta under kontrollörs tillsyn.»
Den 44;de §:
»Vid tillverkning i mindre bränneri beräknas afgiften efter redskapens afverk»nings-förmåga,
och antages tillverkningen under dygn uppgå till fem sjet tedelar af pan»nerymden,
då redskap utan mäskvärmare användes* samt till ett med en tredjedel der»utöfver
förhöjdt belopp, eller en och en niondedels gång pannerymden, då redskap
»med mäskvärmare begagnas, på sätt efterföljande tarif utvisar:
Bih. lill tt. St. Prot. 1SS3 & 18Si. 11 Samt. 17 Haft. 1
2 Särskilda Utskottets Memorial, N:o 19.
Tarif å afgiften, beräknad för dygn.
Pannerymd, som återstår,
sedan 2 kannors kokrum
afdragits.
Redskap utan
mäskvärmare.
Redskap med mäskvärmare.
Banko.
R:gs.
Banko.
R:gs.
Kannor.
R:dr.
sk.
r.
R:dr.
sk.
r.
R:dr.
sk.
r.
R.dr.
sk.
r.
10
2
37
4
4
8
—
3
33
9
5
26
7
io|
2
44
4
18
3
42
8
5
40
ii
3
2
8
4
28
4
3
6
6
5
3
il!
3
9
4
4
38
—
4
12
5
6
18
7
12
3
16
5
—r
4
21
4
6
32
—
12!
3
22
8
5
10
—
4
30
3
6
45
4
13
3
29
4
5
20
—
4
39
1
7
10'
7
13!
3
36
5
30
—
. 14
3
42
8
5
40
14!
4
1
4
6
2
15
4
8
6
12
15!
4
14
8
6
22
-—
16
4
21
4
6
32
16!
4
28
6
42
—
17
4
34
8
7
4
17!
4
41
4
7
14
18
5
—
7
24
—
»Brutet tal af kanna i pannerymd, uppgående lill en half kanna eller deröfver,
»räknas för en half; under en half kanna beräknas ej.»
Den 47:de §:
»Skulle i större bränneri tillverkning under en månad öfverskjuta det belopp,
»hvarför anmälan skett och afgift blifvit erlagd,» — — — — — — — —
3 mom. »Afgift för öfverskott skall utgå med en fjerdedels förhöjning utöfver hvad i
»42 § finnes bestämdt, om öfverskottet stiger öfver en tiondedel af det tillverknings»helopp,
för hvilket anmälan skett och afgift blifvit förskottsvis erlagd.»
Den 108:de §:
»För bränvins tillverkning i mindre bränneri utgår under året 1855 afgiften ehster
redskapens afverknings-förmåga, sålunda beräknad, att det under ett dygn tillver»kade
bränvin anses uppgå till tre ljerdedelar af pannerymden, då redskap utan mäsk»värmare,
och till lika belopp med pannerymden, då redskap med mäskvärmare begag»nas,
på sätt efterföljande tarif utvisar:
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 10.
Tarif å afgiften, beräknad för dygn.
3
Pannerymd, som ålerstår,
sedan 2 kannors kokrum
afdragits.
Redskap utan
mäskvärmare.
Redskap med
mäékvärmare.
Banko.
R:gs.
Banko.
R:gs.
Kannor.
li.dr.
sk.
r.
R:dr.
sk.
r.
11 dr.
sk.
r.
R.dr.
sk.
r.
10
2
24
3
36
3
16
5
—
10|
2
30
3
45
—
3
24
5
12
—
ii
2
36
4
6
—
3
32
5
24
il*
2
42
—
4
15
—
3
40
5
36
12
3
—
4
24
—
4
—
6
—
12*
3
6
—
4
33
—
4
8
6
12
13
3
12
4
42
—
4
16
6
24
13!
3
18
5
3
—
4
24
—
6
36
14
3
24
—
5
12
—
4
32
—
7
14!
3
30
5
21
—
4
40
—
7
12
15
3
36
5
30
—
5
—
—
7
24
15!
3
42
5
39
—
5
8
—
7
36
—
16
4
6
—
—
5
16
8
— -
16!
4
6
6
9
—
5
24
8
12
17
4
12
6
18
—
5
32
—
8
24
17!
4
18
6
27
5
40
8
36
18
4
24
6
36
—
6
9
—
18-!
4
30
6
45
—
19
4
36
7
6
19!
4
42
7
15
—
20
5
—
7
24
20!
5
6
7
33
21
5
12
—
7
42
—
21!
5
18
—
8
3
—
22
5
24
—
8
12
22!
5
30
—
8
21
—
23
5
36
—
8
30
23!
5
42
8
39
—
24
6
—
9
—
24!
6
6
—
9
9
25
6
12
—
9
18
»Brutet tal af kanna i panneryrad, uppgående till en half kanna eller deröfver,
nr altnas för en half; under en half kanna beräknas ej.»
4
Särskilda Utskottets Memorial,' N:o 19.
Uti dessa beslut om 20, 42, 43 och 44 §§., 3 mom. af 47 §. och 108 §. inbjudes
det Hedervärda Bonde-Ståndet att sig förena; men för den händelse att så icke
sker, måste om de frågor, som deruti innefattas, omröstning i Förstärkt Stats-Utskotl,
enligt 73 §. Riksdags-Ordningen, för sig gå; och åligger det Utskottet för sådan omröstning
föreslå propositioner. Dervid måste anmärkas, att, då frågan om beskattning
å destillering är beroende af beskattning å tillverkningen, och då Utskottet i sitt föregående
Memorial intog beskattningen å destillering under §. 53, anser sig Utskottet
böra, med åsidosättande af paragrafernas numerföljd, föreslå, att första omröstningen
blifver om det ämne, som är föremål för §§. 42, 43, 44, 47 och 108, eller bränvins
tillverkning, och att frågan om destilleringens beskattning först derefter blifver företagen.
De propositioner, Utskottet underställer Rikets Ständers bepröfning, blifva
sålunda:
N:o 1.
Den, som vill, att afgiften för bränvins tillverkning utgår med 16 skilling för
hvarje tillverkad kanna, under de vilkor och bestämningar, som uti de, i det vid Särskilda
Utskottets Memorial N:o 11 fogade förslag till Förordning om vilkoren för bränvins
tillverkning intagna, §§. 42, 43, 44 och 108 innehållas, äfvensom att, derest i
större bränneri tillverkning under en månad med mer än en tionde-del öfverskjuter det
belopp, hvarför anmälan skett och afgift blifvit erlagd, afgiften för öfverskottet skall
utgå på sätt uti 47 §. 3 mom. af samma förslag är bestämdt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej, kommer afgiften för bränvins tillverkning att utgå enligt föreskrifterna
i Kongl. Förordningen den 10 Oktober 1851 angående vilkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin, dock med den förändring, att afgiften för en månad bestämmes
att utgå med lika högt belopp, som förut ägt rum för 6 månader.
N:o 2.
Den, som vill, att för bränvins destillering, hvilken såsom särskild näring utöfvas
under de vilkor och bestämningar, som innefattas i den af tre Riks-Stånd antagna
20 §. af förslag till förordning om vilkoren för bränvins tillverkning, afgift erlägges
efter samma grund, hvarefter afgiften för enkel redskaps begagnande vid bränvins tillverkning
i mindre bränneri bestämmes, röstar
Ja>
Den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutit, att, i enlighet med 33 §. af Kongl.
Förordningen den 10 Oktober 1851, annan afgift icke skall sådan destillering åläggas
än den, som Bevillnings-Förordningen för Fabriks-rörelse bestämmer.
Så snart frågan i de delar, som röra beskattningen, blifver slutligen afgjord,
skall Utskottet inkomma med utlåtande i frågans öfriga delar.
Stockholm den 22 September 1854.
Reser
-
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 49.
5
Reservationer:
A. Medin från Kronobergs län: »Då Bonde-Ståndet i frågan om vilkoren för
bränvins tillverkning ännu ej erhållit Medståndens svar på gjord inbjudning, och då, i
fall svaret utfaller afslående, ny inbjudning möjligen kan komma att af Bonde-Ståndet
beslutas, å hvilken svar bör afvaktas, innan frågan bör kunna anses hafva blifvit definitift
afgjord, anser jag de voterings-propositioner, som nu framläggas, hafva för tidigt
tillkommit; hvarföre jag, för min^del, ej kan desamma godkänna.»
Nils Svensson från Christianstads län: »Jag reserverar mig emot den uppsatta
voterings-propositionen för närvarande, emedan Bonde-Ståndet ej fattat beslut i förevarande
fråga angående bevillning för bränvins tillverkning, utan endast gjort inbjudning
till respektive Medstånden, att sig i dess inbjudning förena.»
Jöns Persson från Blekinge län: »För min del anser jag hela behandlingen af
frågan om den bevillning, hvilken enligt 60 §. Begerings-Formen bör såsom Husbehofsbränneri-medel
utgå, vara så stridande mot i Grundlag föreskrifven ordning, samt föreskriften
i 71 §. Regerings-Formen så otillämplig för Särskilda Utskottet, att jag icke kan
i något beslut deltaga.»
liih. till R. St. Prot. 1853 & 4884. 11 Sami. 17 Baft.
2
/
I
*
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
>
Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 20.
\
M 20.
Ankom till Exp.-Uisk. den 26 Sept. 1854, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-slåndens beslut och återremisser vid
behandling af Utskottets betänkande N:o 13, med Förslag till
Förordning angående vilkoren för Bränvins Försäljning.
Utskottets i fräga varande förslag liar af Hedervärda Bonde-ståndet blifvit i
sin helhet förkastadt sålunda, att Ståndet beslutit, att Kongl. Förordningen af den
10 Oktober 1851 skall intill nästa Riksdag gälla, i hvad bränvins försäljning angår.
Bland de öfriga Stånden hafva Höglofl. Ridderskapet och Adelen samt Hervord.
Preste-ståndet dels bifallit åtskilliga paragrafer af förslaget, dels åter-remitterat
några och dels beslutit annan lydelse för de flesta, men Vällofl. Borgareståndet
åter-remitterat samtliga paragraferna, med undantag af elfva, som blifvit helt
och hållet bifallna, hvaribland en, elen 4:de, är endast i sitt Usta moment bifallen
och förändrad lydelse af 2:dra mom. antagen.
Under sådant förhållande, och då dessutom de båda Stånd, som i allmänhet
heslutit annan lydelse af paragrafer, eller Ridderskapet och Adelen samt Presteståndet,
dervid i många fall icke stadnat uti fullkomligt lika beslut, anser sig Utskottet
icke kunna lämpligen på annat sätt förfara, än att förslaget paragraf för
paragraf genomgås och de olika besluten uptagas, då tillfälle blifver att iramlägga
Utskottets åsigt om den bästa lydelsen i de punkter, der icke tre Stånds beslut
ölverensstämma. De paragrafer, som sålunda blifvit af tre Stånd antagna, äro §
4 mom. 1, g 11, § 25, g 27, § 32, g 36, g 45, g 49, g 54, g 55 och g
57$ och dessa paragrafer äro samtlige af den natur, att tre Stånds beslut derom
är Rikets Ständers.
Bih. till B. St. Prof. 183o och 1834. H Sami. 18 Haft. .j
2
Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 20.
Angående § 1 af Utskottets förslag, med den deruti framlagda grundsats, att
det minsta qvantum bränvin, hvarmed hvar man bör vara berättigad att handla
utan särskildt förvärfvad rättighet, skulle vara 60 kannor, hafva Ridderskapet och
Adelen samt Preste-ståndet fattat det sammanstämmande beslut, att beloppet skall
bestämmas till 15 kannor. Då af diskussionen hos Borgare-ståndet, vid paragrafens
återremittering, kan slutas, att de fleste inom det Ståndet anse den af Utskottet
föreslagna siffra för hög, och då den nu gällande författning, som sätter
den samma ganska lågt, blifvit af Bonde-ståndet bibehållen, anser sig Utskottet
böra frångå sitt första förslag och hos Rikets Ständer hemställa,
att Ridderskapets och Adelens samt Preste-ståndets beslut,
sådant det i hosgående förordnings-förslags § 1 synes, måtte
äfven af de öfriga båda Stånden bifallas.
§ 2 har af Ridderskapet och Adelen samt Preste-ståndet blifvit ändrad derhän,
att i minut-handel med bränvin må säljas minst en fjerde-dels kanna; och
Utskottet, som äfven i Borgare-ståndets diskussion och Bonde-ståndets beslut trott
sig finna benägenhet för nedsättning af försäljnings-minimum, anser sig böra frångå
sitt förslag om olika minimum för minut-handel i stad och på land och tillstyrka
samtliga Stånden,
att förena sig i ofvannämnde beslut i § 2.
Ridderskapet och Adelen samt Preste-ståndet hafva gjort ändring i orda-lydelsen
af § 3 af Utskottets förslag, i så måtto att, enligt Ridderskapets och Adelens
beslut, ordet ”må” är utbytt mot ordet ”får” och ordet ”eller” mot orden: ”ej
heller får”-, Preste-ståndet åter har bibehållit ”må”, men för ”eller” satt: ”ej heller”.
Ord-ställningen torde blifva bestämdast och klarast på det sätt, som hon
i hosgående ändrade förslag lyder, hvilket Utskottet
tillstyrker Rikets Ständer att antaga.
§ 4 är, såsom nämndt, hufvudsakligen bifallen af tre Stånd, med den enda
skilnad, att Borgare-ståndet beslutit, att i 2:dra mom. ordet ”varm” framför ”mat”
skall försvinna, i Då Borgare-ståndet, på skäl, hvarmed Bonde-ståndet genom vidhållande
al nu gällande förordning, der ordet ej förekommer, sig förenat, förkastat
tillägget, hvarigenom två Stånd stadnat mot två, anser Utskottet
frågan hafva förfallit.
Om $ 5 hafva Ridderskapet och Ad'elen samt Preste-stånden fattat beslut,
hvilkas olikhet består deruti, att det sistnämnda Ståndet vill förbjuda idkare af
annan handel, så väl i stad som på land, att utöfva både minut-handel med och
utskänkning af bränvin, men Ridderskapet och Adelen vill endast å landet göra
annan handel oförenlig med både minut-handel med och utskänkning af bränvin,,
hvaremot denna oförenlighet skulle i stad endast drabba utskänkningen.
Särskilda, Utskottets Utlåtande, N:o 20.
5
Utskottet har, vid närmare öfvervägande, trott sig finna, att mera noggrann
bestämmelse i frägan verkligen är af nöden, och att lagen bör uttryckligen stadga,
hvad som menas med orden: ”i förening med”. Utskottet anser sig sålunda böra,
såsom af hosföljande förslag till lag-text synes, hemställa, att utskänkning af bränvin
må i stad idkas hvarken af samma person, som idkar annan handel, hvartill
särskildt tillstånd erfordras, eller i samma lokal, och på landet hvarken af samma
person eller i samma gård. Hvad åter angår minut-handel med bränvin, så anser
Utskottet Ridderskapets och Adelens beslut vara att föredraga och har lagt det till
grund för sitt förnyade förslag till paragrafens ordalydelse. Att minut-handel med
bränvin icke kan vara oförenlig med vin-handel, ligger i sakens natur, och Utskottet
har trott, att detta borde i författningen särskildt uttryckas. Utskottet föreslår
sålunda, att Rikets Ständer
antaga det omarbetade förslagets § 5.
§ 6 är bifalfen af Ridderskapet och Adelen samt Preste-ståndet, endast med
den skilnad, att sistnämnde Stånd beslutit, att i 2:dra morn. mellan orden: ”en
ligt
Förordningen”, orden: ”2:dra momentet i 1 :ste paragrafen af’ etc. skola insättas.
Utskottet anser sig böra vidhålla sitt, af ett Stånd ordagrant och af ett
hufvudsakligen bifallna förslag, med iakttagande af nämnde tillägg, som Utskottet
finner vara riktigtigt och till tydlighet bidragande; och hemställes,
att Rikets Ständer gilla hosgående förslags § 6.
Uti § 7 hafva, hvad dess första moment angår, Ridderskapet och Adelen
samt Preste-ståndet beslutit den ändring, att orden : ”sorn i denna författning med
utskänkning förstås”, skola förändras till orden: ”sorn i denna författning under
minut-handel med eller utskänkning af bränvin förstås”. Utskottet finner sig böra
tillstyrka det af två Stånd sålunda fattade beslut och föreslår
antagande af Usta mom. uti hosgående förslags § 7.
Uti samma paragrafs 2:dra mom. har Ridderskapet och Adelen fattat beslut,
dels, i enlighet med Preste-ståndet, att orden:' ”i samråd med Stadens Äldste”,
skola utbytas* mot orden: ”sedan Stadens Äldste hörde blifvit”, dels att den föreslagna
beräkningen af det kannetal bränvin, som anses kunna föryttras, skall bortfalla
och Magistrat blott afgifva utlåtande om minuterings- och utskänknings-ställens
antal. Den förra föreskriften om kannetals-beräkningen är af Preste-ståndet bibehållen;
men då af Borgare-ståndets diskussion vid åter-remissen synes, att en dylik
åtgärd i allmänhet hade Ståndets tankar emot sig, och då den i fråga varande
beräkningen måste blifva svår och otillförlitlig, samt dessutom öfverflödig, då i alla
fall auktion kommer att bestämma summan, har Utskottet
funnit sig böra frångå sitt förra förslag och förorda Ridderskapets
och Adelens.
4
Sär skilda Utskottets Utlåtande, N:o 20.
I afseende på 3 morn. af 7 § har Utskottet deremot icke funnit] skäl att
frånträda sitt förslag, som af Preste-ståndet är godkändt och af ingen talare inom
Borgare-ståndet ogilladt.
Utskottet anser sig böra vidhålla sina förslag till 8:de och 9:de §§, som äro
af Ridderskapet och Adelen samt Preste-ståndet bifallna, men af Borgare-ståndet,
dock utan några hufvudsakliga anmärkningar, åter-remitterade.
Om ICkde § hafva Ridderskapet och Adelen samt Preste-ståndet stadnat i
beslut, som äro olika endast derutinnan, att Preste-ståndet, men icke Ridderskapet
och Adelen, velat medgifva, att ”Magistraten äge, efter Stadens Äldstes hörande,
bestämma, om flera rättigheter Skola utbjudas samfäldt i ett utrop, eller hvarje
rättighet särskildt”. Då detta tillägg häfver all tvekan om Magistrats befogenhet
att uplåta bränvins-minutering och utskänkning åt bolag, som i flera städer redan
bildat sig och haft lyckliga resultat, anser Utskottet sig böra
tillstyrka antagande af Preste-ståndels beslut, så som det i
hosgående lagförslags § 10 lyder.
För 12:te §, som är af Ridderskapet och Adelen samt Preste-ståndet bifallen,
men af Borgare-ståndet återremitterad, tror Utskottet sig böra vidhålla sitt förra
beslut.
Uti 13:de § hafva Ridderskapet och Adelen samt Preste-ståndet fattat beslut,
som båda skilja sig från Utskottets förra förslag hufvudsakligen derutinnan, att de
förutsätta förslag från enskild person, för att Kommunal-styrelse skall uptaga fråga
om utskänknings inrättande på landet, utom befintligt gästgifveri; och de skilja sig
från hvarandra deruti, att det sistnämnda Ståndet vill åt sockne-nämnd och socknestämma
tilldela rätt att, om de äro ense, vägra utskänknings-ställes inrättande i
socknen. Då detta beslut närmast öfverensstämmer med, hvad Utskottet förut föreslagit
och anser bäst vara, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer att antaga Preste-ståndets beslut, sådant
det i lag-förslagets § 13 synes.
14:de § har af Ridderskapet och Adelen blifvit så ändrad, att Konungens
Befallningshafvande skulle äga på landet, för högst tre år i sender, meddela rättighet
till utskänkning af och minut-handel med bränvin; men Preste-ståndet har
bifallit Utskottets förslag, endast med den skilnad att utbjudandet på auktion icke
skulle ske för ett, utan för tre år i sender. Utskottet föreslår Rikets Stän- -  der att
antaga 14:de § med de, i enlighet med Preste-ståndets be
slut,
vidtagna förändringar, som lag-förslaget utvisar.
15:de § har af Ridderskapet och Adelen erhållit en förändrad lydelse, som
samma Stånds beslut om föregående 14 § gjort nödvändig; men då Utskottet icke
ansett sig kunna tillstyrka antagande af det beslutet, kan ej heller ändringen i 15:de
Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 20. 5
§ förordas, och Utskottet, hvars förra förslag till § 15 är af Preste-ståndet gilladt,
hemställer,
att Rikets Ständer bifalla 15 §, sadan den samma i förra
förslaget befinnes.
I fräga om 10:de § hafva Ridderskapet och Adelen samt Preste-ståndet fattat
beslut, och båda olika, angående minimi-beloppet af kanne-tal för minut-handel med
och utskänkning af bränvin. I stad har Ridderskapet och Adelen bestämt 800
kannor för den förra, 1,200 för den sednare, på landet 400 för minut-handel,
600 för utskänkning; Preste-ståndet åter har för både minuthandel och utskänkning
bestämt 1,000 kannor i stad och 400 på landet. Med fästadt afseende på
ungefärliga medeltalet af de olika besluten och af hvad Bonde-ståndet genom gamla
författningens bibehållande antydt, äfvensom af hvad diskussionen i Borgare-ståndet
synes tillkännagifva, har Utskottet trott sig böra, med frångående af sitt förra förslag,
underställa Rikets Ständer, att de måtte
bestämma minimum i stad till 800 kannor både för minuthandel
och utskänkning, samt å landet till 400, i enlighet
mdd hvad 16 § i hosgående förslag till förordning innehåller.
17 § har af Preste-ståndet blifvit bifallen och af Borgare-ståndet återremitterad,
men af Ridderskapet och Adelen ändrad på det sätt, att afgiften å både
minut-handel med och utskänkning af bränvin utgår ”oberäknadt den afgift, som enligt
bevillnings-förordningen erläggas bör,” hvilken mening äfven tydligen finnes i Presteståndets
beslut att utesluta 1 mom. i 23 §, och hvilken förstnämnde afgift skulle
utgöras, vid så det ena som andra slaget af försäljning, med 8 sk. för kanna. Utskottet,
som anser någon skilnad i afgift för minut-handel och utskänkning böra finnas,
om ej den förra skall blifva omöjlig och de lyckliga verkningar försvinna, hvilka
man beräknat deraf till krog-lifvets utrotande, har imedlertid trott afseende böra
fästas både å Ridderskapet och Adelens beslut och å Bonde-ståndets, hvarigenom
en ännu betydligare minskning i afgiften åsyftas; hvarföre en nedsättning af hvad
i förra förslaget är antaget för utskänkningen, eller 16 sk. för kanna, torde vara
billig och rådlig. Utskottet får således, med vidhållande af sitt beslut i öfrigt,
föreslå Rikets Ständer,
att § 17 blifver .oförändrad, med undantag af att afgiften å
utskänkning blifver 12 sk. för kanna.
§ 18 är af Preste-ståndet gillad, utom det att ordet ”minst” på två ställen
blifvit förändradt till ”sist”. Ridderskapet och Adelen har beslutit ändring uti hela
uppställningen af paragrafen, och att afgiften skall erläggas förskottsvis för halft år,
att densamma skall i Stockholm inbetalas till Drätsel-kommissionen, att qvittenset
skall å landet inom 8 dagar hos Härads-skrifvare företes till annotation, och att
afgifts-förskottet för minut-handels- och utskänknings-ställe, hvars afgift ännu icke
G
Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 20.
är uträknad, dä försäljningen tager sin början, skall erläggas efter det minsta kannetal,
som fär åsättas. Borgare-ståndet har åtterremitterat paragrafen. Utskottet
anser icke af behofvet påkalladt, att annan ändring i paragrafen sker, än
att ordet ”minst” utbytes mot ”sist”, att föreskrift medelås om
afgiftens inbetalning, i Stockholm, till Drätsel-kommissionen,
samt att rättighet för den, som sådant vill, att på en gång
förskottsvis erlägga flera delar af afgiften uttryckligen stadgas,
på sätt den omarbetade paragrafen innehåller.
§ 19 är af Ridderskapet och Ädelen hufvudsakligen bifallen, endast med ändring
af några ord, men icke af meningen. Preste-ståndet har gillat, med anmärkning
att ”§ 15” genom tryckfel inkommit i stället för ”§ 14”. Borgare-ståndet
har återremitterat paragrafen. Utskottet inser icke behofvet af någon annan ändring
än af tryckfelet, och föreslår,
att § 19 enligt förra förslaget gillas, med iakttagande, att
orden ”§ 15” ändras till ”§ 14”.
§ 20 och 21, gillade af Ridderskapet och Adelen samt Preste-ståndet, men
af Borgare-ståndet återremitterade,
torde få förblifva oförändrade.
§ 22 är af Preste-ståndet i allo gillad och af Borgare-ståndet återremitterad 5
Ridderskapet och Adelen har beslutit den ändring i 2:dra morn., att minsta tiden
bör vara 14 dagar i stället för en månad, som Utskottet föreslagit. Ut
skottet,
som icke kunnat öfvertyga sig om nödvändigheten eller lämpligheten af
den förkortade tiden, då vid sådana tillfållen, som de i fråga varande, alsättningen
gemenligen är ganska .liflig, hemställer, i Ista mom.
att paragrafen måtte gillas, med iakttagande att ordet ”alt”
insattes efter ordét ”fråga”.
Angående 23:dje § hafva Ridderskapet Adelen samt Preste-ståndet fattat
olika beslut5 men båda äro ense deruti, att Utskottets förslag om en tionde-del
af minuthandels- och utskänknings-afgifterna, hvilken skulle gå till Kronan, ogillas.
I öfrigt har Ridderskapet och Adelen beslutit, att en femte-del, och Preste-ståndet
att en tionde-del skall ingå till den gemensamma läns-kassan.
Då Rikets Ständer redan, pä Bevillnings-Utskottets förslag, yttrat sig om bevillning
för minut-försäljning och utskänkning af bränvin, och då en skatt till kronan,
beräknad i vissa procent af en genom auktion bestämd kommunal afgift,
verkligen torde, genom sin obestämdhet, vara mindre lämplig, anser sig Utskottet
böra frångå sitt förra, af två Stånd uttryckligen förkastade förslag i denna del
och hemställa,
att Usta mom. af 23 § må försvinna.
Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 20.
7
I fråga åter om fördelningen af den inflytande afgiften, anser Utskottet Ridderskapet
och Adelens beslut om en femte-dels användande till nyttiga ändamål
för länet gemensamt vara att föredraga framför Preste-ståndets, som dertill vill anvisa
blott en tionde-del. De särskilda kommunernas andel blefve i alla fall den
samma, som från början var påtänkt, eller fyra femte-delar. Utskottet anser sig
sålunda böra tillstyrka antagande af en femte-del, såsom tillfallande den gemensamma
läns-kassan, men med ordställningen af hela paragrafen föröfrigt i enlighet
med Preste-ståndets beslut, då 2:dra mom. i Utskottets förra beslut blefve det
första och
erhölle den lydelse, som hosföljande lag-förslag utvisar.
Med undantag af ändring af ordet ”influtit” till ”inflyta” och af siffran
”1/10” till ”1/5”, blefve det förra tredje, men nu mera
2:dra mom. oförändradt.
I enlighet med Ridderskapet och Adelens'beslut torde, för tydlighets skuld,
ett nytt moment böra införas, af innehåll, att
i Stockholm tillfälle hela afgiften staden.
24 § är bifallen af Preste-ståndet, men har af Ridderskapet och Adelen blifvit
ändrad och utvidgad på det sätt, som Usta, 2:dra och 3:dje momenten af
hosföljande förslag utvisa. Dessa ändringar och tillägg anser Utskottet hafva skäl
för sig, äfvensom ett 4:de moment, hvarigenom likhet mellan stad och land ' antages
i afseende på inskränkning af bränvins föryttrande vid marknader. Utskottet
hemställer, att Rikets Ständer
antaga 24:de §, sådan han i hosgående förslag till lag-text
sig visar.
26 §:ns Usta mom. är gilladt af Ridderskapet och Adelen samt Preste-ständet.
I afseende på 2:dra mom. äro dessa båda stånds beslut i så måtto olika,
att Ridderskapet och Adelen vill, att på landet skall, derest Konungens Befallningshafvande
ej särskildt undantag meddelar, all annan bränvins-utskänkning under helgdag
vara förbuden än på gästgifvare-gårdar vid måltider till resande, samt att, i
stad, vederbörande myndighet äger bestämma, hvilka timmar om dagen utskänkning
må vara tillåten; Preste-ståndet åter har beslutit ovilkorligt förbud, under
sådan dag, för utskänkning å landet, men i stad velat öfverlemna åt vederbörande
myndighet att bestämma, om och hvilka timmar den må vara tillåten, dock att
tillåtelsen ej utsträckes öfver två timmar.
Mellan dessa så skilda åsigter anser Utskottet sitt förra förslag vara en
lämplig medelväg, om tillåtelsen af ett par timmar utsträckes äfven till landet;
och då den olikhet i stadganden, hvilken kunde uppkomma mellan olika län och
städer, i händelse ofvannämnde Stånds beslut blefve gällande, icke synes vara
önskvärd, föreslår Utskottet,
att 26:te §:n, sådan han i förra förslaget lyder, må gillas,
g Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 20.
med undantag af alt orden ”i stad” i 2:dra mom. borttagas,
men ordet ”alltid” i 3:dje mom. tillsättes.
28, 29 och 30 §§ äro gillade af Ridderskapet och Adelen samt Presteståndet;
och då Borgare-ståndets diskussion vid återremissen icke innehåller några
hufvudsakliga anmärkningar, får Utskottet
vidhålla sina förslag till dessa paragrafer.
31 § har af Ridderskapet oeh Adelen blifvit gillad, endast med tilläggande
af orden ”minut-handel eller” framför ordet ”utskänkning”. Preste-ståndet har
gjort samma tillägg, men tillika förändradt paragrafens Usta ord: ”Ej vare någon berättigad
att utsöka” etc. till: ”Ej må någon äga rätt att utsöka eller utbekomma” etc.
Då minut-handel med bränvin just är beräknad att minska de förderfiiga verkningarna
af utskänkning, hvaribland den minst förderfiiga visst icke är lockelsen för
obetänksamma personer att skuldsätta sig för, hvad som på stället och för ögonblicket
förtäres, och då endast de minsta beloppen, dem minut-handlaren får sälja,
kunna i .detta afseende äga någon jemnförlighet med utskänkning, torde han, så
snart han afyttrar någorlunda betydliga belopp af sin vara, böra åtnjuta samma
lagliga skydd, som hvarje annan handlande, att kunna utkräfva fordran för utborgad
vara 5 och Utskottet föreslår, att Rikets Ständer måtte
godkänna Utskottets redan afgifna förslag til! 31 §, med det
tillägg, som det här bifogade förslaget innehåller.
33 § är gillad af Ridderskapet och Adelen, men återremitterad af Presteoch
Borgare-stånden. Utskottet har icke funnit de hos dessa stånd anförda skäl
öfvertygande och hemställer, att Rikets Ständer målte
godkänna 33 §.
34 § är bifallen af Preste-ståndet, men återremitterad af Ridderskapet, och
Adelen samt Borgare-ståndet. Då föreskrifterne hufvudsakligen öfverensstämma med
nu gällande författning, hvilken ej blifvit beskyllad för öfverflödig stränghet, och
dä 'åtminstone lika skarpa kontroller mot briinvins olofliga införsel erfordras, om
det blifver dyrare, anser sig Utskottet icke böra frångå sitt beslut, utan hemställer,
att Rikets Ständer
godkänna § 34, sådan han i förra förslaget finnes.
I 35:te § har Ridderskapet och Adelen beslutit en förtydligande ändring,
hvars behöflighet Utskottet erkänner; Preste- och Borgare-stånden hafva återremitterat
paragrafen. Skulle, utom i de undantagna afseendena, olika grunder för handel
med utländska spirituösa drycker, emot dem som gälla för inhemskt bränvin,
antagas, så blefve författningen lätt gäckad och kringgången, då underslef genom
färgs elfer kryddors tillsättande lätt bedrifvcs. Utskottet föreslår derföre, att Rikets
Ständer måtte, med gillande af Ridderskapet och Adelens beslut,
antaga
Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 20.
9
antaga paragrafen utan annan ändring, än att orden: ”hvad
33 § innehåller,” utbytes mot: ”den i 33 § meddelade föreskrift
om bränvinets rening och styrka”.
37 och 38 §§ torde, då två stånd bifallit och ett återremitterat endast för
ordet ”minut-handels” skuld, af Rikets Ständer
godkännas.
39 § är återremitterad af Ridderskapet och Adelen samt Borgare-ståndet;
Preste-ståndet har gjort den ändring, att orden: ”Den, som säljer bränvin i mindre
belopp, än hvartill han enligt i:sta och 2:dra § i hvarje fall är berättigad,”,
skola utbytas mot orden: ”Den, som genom minut-handel eller utskänkning föryttrar
bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet”, i följd
hvaraf de i mom. stadgade straff ej blifva tillämpliga på andra än lön-krögare.
Preste-ståndet har äfvenledes vid denna paragraf tillagt ett nytt. moment, upptagande
straff-bestämmelser för minut-handlare, som säljer mindre parti än det tillåtna,
men som rätteligen torde höra till 42 §. — 2:dra, 3:dje och 4:de momenterne
äro af Ståndet gillade. Hvad angår de hos Ridderskapet och Adelen samt Borgare-ståndet
gjorda anlnärkningar mot paragrafen, så röra de det för fjerde resans
förbrytelse föreslagna straff, som synts de flesta talarne allt för hardt, samt konfiskationen
af det i försäljnings-rummet befintliga bränvin, till ett belopp af högst 60
kannor.
För minut-handlare är ansvaret, i anledning af Preste-ståndets fattade beslut
och de i Ridderskapet och Adelen samt Borgare-ståndet gjorda anmärkningar, förändradt
och särskildt bestämdt. Deremot äro, enligt Utskottets tanke, öfvervägande
skäl förhanden att bibehålla det i 39 § föreslagna straff lör den, som försäljer bränvin,
utan att dertill hafva i laglig ordning förvärfvat rättighet, och utan att derför
erlägga stadgad afgift. Lön-krögeriet innebär nemligen icke blott den uppsåtliga
försnillningen af en betydlig allmän afgift, ulan medför vanligen högst menliga
följder för en hel orts sedlighet. Stadgar icke lagstiftningen en svårare påföljd för
den, som, efter att trenne gånger hafva blifvit för en sådan förbrytelse straffad,
ändock icke derifrån afstår, så måste verkan af denna lagstiftning anses vara i
väsendtlig mån förfelad. Att det hittills stadgade ansvaret för oloflig bränvins*
försäljning ingalunda verkat tillräckligt afskräckande, lärer knappast bestridas. Så
mycket mera är en skärpning af detta ansvar i den nya författningen behöflig,
som lockelsen att begå samma förbrytelse blifver, vid den betydligt tillökade skatten,
så mycket större, och äfven en dryg penninge-bot så mycket lättare att erlägga.
Förnyade brott emot tull-lagarna äro äfven belagda med urbota bestraffning.
I Kongl. Förordningen den 22 December 1841 belägges nemligen tredje resan
oloflig varu-införsel, icke blott med böter af det olofligen införda godsets dubbla
Bih. till Ii. St. Prot. 4855 och -4854. 44 Sami. 48 Haft. 2
<0
Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 20.
varde, utan jemväl med arbete vid korrektions-hus eller arbetsinrättning ända tili
2 år. Ett dylikt straff är, i det af tre stånd godkända Förslaget till Förordning
angående bränvins tillverkning, stadgadt för undansnillning af tillverkadt bränvin.
Under diskusionen i Stånden har väl blifvit yttradt, att den Norska Bränvins-försäljnings-lagen
för denna förbrytelse stadgar ett mildare straff; men Utskottet bör
upplysa, att detta förhållande vid innevarande års Storthing blifvit förändradt, och att
i följd af den erfarenhet, som visat det förr åsätta straffets otillräcklighet, blifvit i
”Lov, indeholdende Forandringer i og Tillaeg til Lovgivningen angaaende Braendeviins
Salg og Udskjaenken”, af den 26 sistlidne Aug., stadgadt, att oloflig bränvins-försäljning
skall straffas 4:de gången med fängelse eller böter från 40 till
200 Speciedaler och 5:te gången eller oftare med fängelse eller straff-arbete i
femte grad, d. v. s. straff-arbete af till och med tre år.
Konfiskationen af bränvinel torde kunna lätt försvaras genom jemnförelsen
med andra lagar, som förklara förbrutet det verktyg, hvilket vid ett brott begagnas,
eller det föremål, hvarför det samma begås.
Mot 2:dra momentet har någon egentlig anmärkning hos de återremitterande
Stånden icke skett; men vid 4:de mom. tror, i anledning af anmärkning, Utskottet
imedlertid, att ett förtydligande tillägg angående särskild påföljd för sabbats-brott
bör göras, sådant det finnes i hosgående förslag, äfvensom ett 5:te moment tillfogas,
hvilket förut varit förbigånget, men torde befinnas nödigt, af innehåll att
brott bestraffadt efter äldre författningar inräknas vid lag-brott efter den nu föreslagna,
i fråga om iteration. Billigheten torde dock fordra, att liera förbrytelser,
straffade under en mindre sträng lag, icke räknas såsom lika många under en
strängare; och Utskottet har således föreslagit, att ehvad det är en eller flera förbrytelser,
hvarför någon varit straffad under den gamla författningen, så skall det
blott räknas såsom en vid konstituerande af iteration under den nya.
Utskottet hemställer på dessa grunder, att Rikets Ständer måtte
antaga 39:de § sådan han i hosgående förslag är affattad.
Utskottet har, vid närmare öfvervägande, trott sig böra näst efter 39 § föreslå
en ny paragraf, ämnad att närmare utveckla 43 §. Denna nya paragraf, som
blifver den 40:de, omfattar den vigtiga frågan om ansvar å handlande, som genom
oloflig minut-handel med eller utskänkning af bränvin sig förbryter, och om förlust
af hans handels-rättighet vid andra resans sådan förbrytelse. Nödvändigheten
att med skarpa straff-bestämmelser söka förekomma författningens eludering af dem,
som genom sitt yrke lättast äro i tillfälle att eludera, torde utan omständlig deduktion
inses; och Utskottet hemställer, att Rikets Ständer
gilla den nya 40:de §.
41:sta § (gamla 40), gillad af Ridderskapet och Adelen samt Preste-ståndet
och af Borgare-ståndet utan diskussion åter-remitterad, torde af Rikets Ständer
Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 20. | \
blifva bifallen.
A § 42 (gamla 41) har åter-remiss skett hos Ridderskapet och Adelen samt
hos Borgare-ståndet; men Utskottet har icke af de gjorda anmärkningarna funnit
skäl att frångå sitt förslag och hemställer, att
42 § (gamla 41) antages, med tillägg, i sista morn., af orden
: ”och med”.
43 § (gamla 42), bifallen af Preste-ståndet, men återremitterad af Ridderskapet
och Adelen samt Borgare-ståndet, har med anledning af anmärkningar blifvit
omarbetad, med ett tillagdt moment innefattande straff-bestämmelser för gårdfari-handel
med bränvin; och föreslås, att Rikets Ständer
bifalla 43 § (gamla 42), sådan han i hosgående förslag är
affattad.
44:de § (gamla 43) är gillad af Preste-ståndet, men åter-remitterad af Ridderskapet
och Adelen samt Borgare-ståndet. Utskottet föreslår, att
paragrafen antages, med den förändring, att orden: ”5 eller” utgå.
45:te § (gamla 44), är bifallen al Preste-ståndet, men återremitterad af
Ridderskapet och Adelen samt Borgare-ståndet, emedan han äger sammanhang med
andra återremitterade paragrafer. Då dessa äro behandlade och till en del ändrade,
men ändringarne icke äro sådana, som inverka på den förevarande, föreslås,
att Rikets Ständer
gilla 45:te $ (gamla 44).
47:de § (gamla 46) är antagen af Ridderskapet och Adelen samt Presteståndet,
men återremitterad af Borgare-ståndet. I anledning af gjorda anmärkningar
föreslår Utskottet, att
47:de (gamla 46) § antages med den ändring, att efter orden:
”fällas till de böter”, införas orden: ”eller det straffarbete”,
samt att vid slutet tillägges: ”dock må straff-arbete
icke öfverstiga ett år”.
48:de (gamla 47) § är bifallen af Preste- och Borgare-stånden, men ny redaktion
af Ridderskapet och Adelen besluten, hvilken Utskottet funnit riktigare än
den förut föreslagna, då det är svårt för en husbonde att öfvervaka den försäljning
af bränvin, hvilken kan i hans hus af andra bedrifvas; och hemställes, att
Rikets Ständer
gilla 48:de (gamla 47) §:s lydelse, sådan den samma är i
hosföljande författnings-förslag.
49:de (gamla 48) är af alla tre de nyssnämnda Stånden åter-remitterad, med
den hufvudsakliga anmärkning, att den i nu gällande förordning medgifna rättigheten
att bevisa varans inhemska tillverkning ej borde saknas i den föreslagna lagen.
Utskottet får på grund häraf föreslå, att
•12 Särskilda Utskottets Utlåtande, No 20.
49:de (gamla 48) § förändras på det sätt, att efter första
momentet tilläggas orden: ”derest ej ägaren gitter visa, att
varan är af inhemsk tillverkningsamt att 2:dra momentet
utgår.
51:sta § (gamla 50) är bifallen af Preste-ståndet, men återremitterad af Ridderskapet
och Adelen samt Borgare-ståndet, med anmärkningar om böters förvandling
i vissa fall till enkelt fängelse, i andra till fängelse vid vatten och bröd.
Utskottet anser sig icke böra frångå de förvandlings-grunder, det antagit, i öfverensstämmelse
med hvad i tillverknings-lagen är (öreslaget och gilladt, och hem
ställer,
att Rikets Ständer
gilla 51:sta (gamla 50)
52:dra § (gamla 51) är antagen af Ridderskapet och Adelen samt Presteståndet
och af Borgare-ståndet återremitterad endast derföre, att ordet ”minuthandel”
der förekommer. Utskottet vidhåller sitt förra förslag och hemställer, att
Rikets Ständer
gilla § 52 (gamla 51).
53:dje $ (gamla 52) är bifallen af Preste-ståndet, men åter-remitterad af
Ridderskapet och Adelen samt Borgare-ståndet. Förvandlings-sättet för böter har
samma förklaring, som vid § 51 (gamla 50) nämndt är. Att sedan en del af
böter utgått, återstoden förvandlas, hr enligt med gamla bränvins-författningen och
nyss af Rikets Ständer i Tillverknings-lagen antaget. Utskottet föreslår, att Rikets
Ständer
gilla § 53 (gamla 52).
54:de § (gamla 53) är bifallen af Ridderskapet och Adelen samt Presteståndet,
men återremitterad af Borgare-ståndet, utan diskussion. Utskottet har ingen
anledning att frångå sitt förra förslag, och hemställer, att
Rikets Ständer måtte gilla § 54 (gamla 53).
57:dc § (gamla 56) är bifallen af Ridderskapet och Adelen samt Preste-ståndet,
men åter-remitterad af Borgare-ståndet. Då Utskottets förslag är af två Stånd
bifallet, får Utskottet hemställa, att
§ 57 (gamla 56) varder giilad.
59:de § (gamla 58) är bifallen af Ridderskapet och Adelen samt Presteståndet;
och då han väl är af Borgare-ståndet återremitterad, men utan framställande
af någon anmärkning mot innehållet, anser sig Utskottet icke böra frångå
sitt förslag, utan hemställer
att § 59 (gamla 58) gillas.
Stockholm den 25 September 1854.
STOCKHOLM, 1854. J. A. Walldén.
Förslag
Förslag*
un
Förordning ang. vilkoren för Bränmns Försäljning.
§ i
Bränvin
må ej till mindre belopp än 15 kannor säljas af annan än den,
som enligt 2 eller 4 § dertill berättigad är.
§ 2.
Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får ej sälja
mindre än en Vt kanna.
% 3-
Vid handel, som i förestående §§ omförmäles, må hvad såldt blifvit icke
afhämtas i mindre belopp, än det minsta, som i hvartdera fallet säljas må; ej
heller får något af det sålda å försäljningsstället förtäras.
§
Den, som erhållit rättighet att idka utskänkning af bränvin, må sälja huru
litet belopp som helst, och må detta å stället förtäras eller derifrån afhämtas.
Å utskänkningsställe skall mat alltid vara att tillgå.
§ 3.
Ej mä den utskänka bränvin eller å landet dermed idka minuthandel, hvilken
drifver annan sådan handel, hvartill särskildt tillstånd erfordras.
Minuthandel med eller utskänkning af bränvin får ej idkas å landet uti samma
gärd eller i stad uti samma lägenhet, der annan sådan handel drifves, hvartill
särskildt tillstånd erfordras.
Minuthandel med och utskänkning af bränvin må dock kunna i förening med
vinhandel idkas.
§ 6.
Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin må ej tilldelas
Bil. till Särsk. Utsk. Bet. år 18S-4, JYs 20. j
&
annan än den, som har god frejd, gjort sig känd för ordentlighet, kan försvarligt
skrifva och räkna samt pröfvas i öfrigt tjenlig vara.
Den, som, enligt 2 mom. i 1 § af Förordningen angående vilkoren för bränvins
tillverkning, icke får med sådan sig befatta, må ej tilldelas rättighet till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin.
§ 7.
I stad skall Magistraten hvarje år inom första hälften af Maj för K. Befallningshafvande
uppgifva de källarmästare, vinskänkar, idkare af schweitzerirörelse,
traktörer och värdshusvärdar, hvilka å sin rörelse innehafva burskap, äfvensom de
näringsidkare, hvilka rättighet till sådan rörelse, som i denna författning under
minuthandel med eller utskänkning af bränvin förstås, blifvit förlänad för bestämd
tid, hvilken före ingången af nästa försäljningsår icke tilländalöper.
I sammanhang dermed, och sedan Stadens Äldste hörde blifvit, skall Magistraten,
efter beräkning af det kannetal bränvin, som genom minuthandel, och det,
som genom utskänkning må anses komma att under försäljningsåret i staden föryttras,
till Konungens Befallningshafvande afgifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet
att då idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin må andra personer
tilldelas, och, i sådant fall, uppgifva deras antal, äfvensom i hvilken trakt af staden
hvarje försäljningsställe finnas må, i fall föreskrift jemväl i sistnämnda hänseende
anses nödig.
Konungens Befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i ämnet och gifve
det Magistraten tillkänna; dock må ej, mot både Magistratens och Stadens Äldstes
afstyrkande, beslutas, att näringsidkare enligt 2 mom. antagas skola, ej heller
sådana näringsidkares antal bestämmas högre än det, hvarom Magistraten och
Stadens Äldste äro ense.
§ 8-
För hvarje sådan näringsidkare, som i 1 mom. af 7 § omförmäld är, skall
årligen, så länge hans rättighet fortfar, den kommitté, som för bevillnings taxering
satt är, före den 15 Juni beräkna det kannetal bränvin, som må anses komma
att af näringsidkaren under det nästföljande försäljningsåret i staden föryttras, i
fall han sin rätt till bränvins försäljning då fortfarande utöfvar.
Besvär öfver beräkningen få anföras inom den tid och i den ordning, som
äro för överklagande af Taxerings-kommittés beslut i allmänhet bestämda. Varda
besvär anförda, gånge dock afgiften för försäljningen ut efter det af Taxeringskommittéen
bestämda kannetal, så länge det icke blifvit ändradt genom beslut,
som vunnit laga kraft.
Näringsidkare, som icke före den första Juli sin rätt till bränvins försäljning
hos Magistraten uppsagt, vare underkastad den afgift, som bör, under det näst
-
3
följande försäljningsåret, utgå för det kannetal, hvilket i nu stadgad ordning
blifvit bestämdt.
§ 9-
Burskap som hädanefter meddelas, medföre ej rättighet till minuthandel med
eller utskänkning af bränvin.
§ 10.
De il § 2 mom. omförmälda försäljningsrättigheter varde, jemte dem, som
Magistraten, sedan Stadens Äldste hörde blifvit, finner skäligt låta, i uppsagda eller
förverkade rättigheters ställe, under nästföljande försäljningsår utöfvas, innan
Juli månads utgång af Magistraten uthudna på offentlig auktion, för högst tre år
i sender, åt den eller dem, som åtaga sig afgift för högsta kannetal. Magistraten
äge att, efter Stadens Äldstes hörande, bestämma, om flera rättigheter skola utbjudas
samfäldt i ett utrop eller hvarje rättighet särskildt. Auktions anbuden profves
af Magistraten, som äge dem, med tillbörligt afseende u de bjudandes behörighet och
tjenlighet, antaga eller förkasta.
Bildar sig i stad bolag för öfver lagande af all den minuthandel med eller all
den utskänkning af bränvin, eller af beggedera, hvilken eljest skolat, enligt nästföregående
moment, på auktion derstädes utbjudas, må Magistraten, sedan Stadens Äldste
hörde blifvit, härom med bolaget, utan föregången auktion, sluta aftal för högst
tre år i sender. Härvid får dock afgiften ej bestämmas lägre, än sammanlagda
beloppet skolat, enligt 16 §, minst utgöra, i fall försäljningsrätligheterna varit åt
särskilda personer upplåtna.
§ 11
* Gästgifvare vare ej pligtig att bränvin till utskänkning hålla.*)
§ 12.
Gästgifveri å landet, för hvilket, vid den tid då denna författning blifvit till
efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvas, varde vid rättigheten fortfarande
bibehållet, intilldess densamma upphör genom uppsägning eller förverkas.
Hvarje år, så länge rättigheten varar, skall, innan Bevillniugs-taxerings-kommitté
för soknen sammanträder, soknenämnden beräkna det kannetal bränvin, som må
anses komma att under det nästföljande försäljningsåret å gästgifveriet försäljas,
i fall utskänkniugsrättigheten der fortfarande utöfvas. Taxerings-komrnittéen pröfve
beräkningen och bestämme det kannetal, för hvilket afgift skall erläggas. Besvär
öfver kommittéens beslut få anföras inom den tid och i den ordning, som äro
*) De med stjerna (*) utmärkta paragrafer äro af tre stånd bifallna.
4
för överklagande af Taxerings-kommittés beslut i allmänhet bestämda. Varda
besvär anförda, gånge afgiften ändock ut efter det af Taxerings-kommittéen bestämda
kannetal, så länge det icke blifvit ändradt genom beslut, som vunnit
laga kraft.
Gästgifvare, som icke inom en månad från det Taxerings-kommittéens förrättning
blifvit afslutad, bos soknekämnden uppsagt den rätt till bränvins utskänkning,
som gästgifveriet åtföljer, vare underkastad den afgift, som bör under
det nästföljande försäljningsåret utgå för det kannetal, hvilket i nu stadgad ordning
blifvit bestämdt.
Der gästgifverihålin ing är mellan flera åboer fördelad, må utskänkningsrättighet
af dem icke samtidigt utöfvas, utan af hvardera endast under den tid, han gästgifverihållniugen
besörjer. Den, som vill sin andel i utskänkningsrättigheten uppsäga,
vare dertill berättigad, der uppsägning sker inom den tid, som i 3 mom.
är bestämd. Har uppsägning skett, gånge afgift ut endast för den eller de åboers
andel, hvilka vilja utskänkning fortfarande idka, och deltage i afgiften hvardera i
förhållande till den tid, han utskänkningsrätten i förening med gästgifverihållningen
utöfvar.
§ 13
Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning, än den, som kan gästgifveri
tillkomma, må i soken å landet få idkas; gore derom framställning hos soknenämndens
ordförande före utgången af Mars det år, då försäljningen skall hörjås.
Soknenämnden skall innan slutet af April deröfver afgifva yttrande och deri, om
bifall till utskänkningen tillstyrkes, utsätta den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter
yttrandet till kyrkoherden öfverlemnas. Denne inhemte, innan Maj månads
utgång, på soknestämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst, soknemännens
utlåtande i ämnet. Varder framställningen af både soknenämnd och soknestämma
ogillad; förf alle frågan. Ilar åter endera eller begge bifall tillstyrkt, sände, inom
tre veckor frän det soknestämma blifvit hållen, kyrkoherden soknestämmoprotokollet
och soknenämndens yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till Konungens Befallningshafvande
in. Konungens Befallningshafvande fat te deri sitt beslut och gifve
det soknenämndens ordförande tillkänna.
Fråga, huruvida i sådan ordning tillkommen utskänkning sr attighet lör upphöra,
sedan tiden för dess tillvaro tilländalupit, skall likaledes väckas och behandlas.
Tillstyrka både soknenämnd och soknestämma alt rättigheten skall indragas,
förblifve dervid. Ilar åter endera eller begge upphörandet af styrkt; insände kyrkoherden
soknenämndens yttrande och soknestämmoprotokollet, jemte eget utlåtande,
till Konungens Befallningshafvande, som äge i ämnet besluta. Der fråga uppstår,
att rättighet till minuthandel med bränvin i soken må beviljas eller ock beviljad
sådan rättighet upphöra, för jares på lika sätt, som om utskänkning nu stadgadt är.
5
§ 14.
Rättigheterna för andra tillåtna utskänkningsställen än gästgifverier, äfvensom
för minuthandelsställena i soknen, varde derefter, innan September månads utgång,
af soknenämnden utbudna på offentlig auktion, för högst tre år i sender, åt den
eller dem, som åtaga sig afgift för högsta kannetal. Soknenämnden pröfve de
anbud, som dervid göras, och äge dem, med tillbörligt afseende å de bjudandes
behörighet och tjenlighet, antaga eller förkasta.
Der utskänkningsrättighet för gästgifveri blifvit uppsagd inom tid, som i
12 § är bestämd, äge soknenämnden, om den så för godt finnér och derest
ej å den i 13 § föreskrifna soknestämma blifvit annorledes beslutet, att vid den
auktion, som nyss sagd är, ny utskänkningsrättighet, med utsättande af stället för
dess utöfning, i den uppsagda rättighetens ställe, likaledes utbjuda och auktionsanbuden
pröfva.
§ 13.
Försäljningsåret räknas för stad från den 1 Oktober och å landet från den
1 November.
§ 16-
Vid beräkning, som är i B § för stad föreskrifven, må kannetal icke sättas
för minuthandels- eller utskänknings-ställe under 800, och vid beräkning, som är
i 12 § för gästgifveri å landet föreskrifven, icke under 400. Ej heller får auktionsanbud,
som enligt 10 eller 11 § för hvartdera slaget af handel antages, understiga
i stad 800 eller å landet 400 kannor.
§ 17.
Så i stad som å landet utgöres afgiftcn vid minuthandel med 8 sk. och vid
utskänkning med 12 sk. för hvarje kanna af det bränvin, som enligt 8 eller 12
§ beräknadt blifvit eller hvarför afgift enligt 10 eller 14 t§ åtagen är.
§ 18-
Årsafgift för minuthandel med och utskänkning af bränvin skall förskottsvis
erläggas, först med Vj sist 14 dagar eftpr det beräkning enligt 8 eller 12 g
eller auktion enligt 10 eller 14 § verkställd blifvit, och sedermera med V5 sist
14 dagar före början af hvarje qvartal, samt inbetalas i Stockholm till stadens
Drätselkommission och i öfriga orter till den, som äger kronoutskylder uppbära.
Vill någon flera delar af af giften ■på en gång förskottsvis erlägga; vare det til
låtet.
% 19-
Den, som sin rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin i
Å
6
stad en gång uppsagt, må ej till dylik försäljning ånyo vinna rättighet annorledes
än i 10 § medgifves.
Har för gästgifveri å landet rättighet till bränvins utskänkning en gång blifvit
af ägaren uppsagd, må den icke kunna för gästgifveriet åter förvärfvas. Gästgifvare
må dock kunna för sin person vinna rättighet till bränvins utskänkning,
på sätt i 14 § medgifves.
§ 20.
Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin må ej på annan
person öfverlätas, utan att denne i stad af Magistraten och å landet af soknenämnd
pröfvas tjenlig och i öfrigt behörig.
§ 21.
Innan minuthandel med eller utskänkning af bränvin företages af den, som
till sådan försäljning rättighet undfått, vare han pligtig att i stad hos Magistraten
och å landet hos Kronobetjeningen anmäla, å hvilket ställe han lörsäljningen
idka vill. Så ofta sådant försäljningsställe ombytes, varde anmälan derom likaledes
gjord. Der enligt 7 eller 13 § viss trakt för försäljningsstället blifvit be
stämd,
varde det iakttaget.
§ 22.
För kortare tid än år må, efter vederbörandes anmälan, rättighet till bränvins
utskänkning af Konungens Befallningshafvande meddelas vid läger eller der
trupp eljest är för Hera dagar sammandragen, vid helsobrunn eller badort, på
passagerare-fartyg, eller der värdshusrörelse af annan anledning kan komma i fråga
att under endast någon del af året utöfvas.
Afgiften bestämmes af den för bevillnings-taxering näst derefter sammanträdande
kommitté, men får ej understiga det belopp, som för den ifrågavarande
tiden svarar mot den afgift, hvilken enligt de i 16 och 17 §§ stadgade beräkningsgrunder
för år minst utgå bör. Skulle tiden ej uppgå till en månad, må
dock afgiften ej för kortare tid beräknas. Innan utskänkningen må företagas,
skall nyssnämnda belopp förskottsvis erläggas till den, som äger kronoutskylder
uppbära.
Då till utskänkning, nu sagd är, tillstånd meddelas, underrätte Konungens
Befallningshafvande derom vederbörande skattskrifvare.
§ 23.
Utaf de afgifter, som enligt denna förordning inflyta för minuthandel med
och utskänkning af bränvin, vare sig i stad eller å landet, afsättes Vs till en för
7
hela Länet gemensam kassa, hvilken tills vidare ställes under Hushållnings-sällskaps
förvaltning, eller, der i Länet sådant ej finnes, under Pröfnings-kommittés förfogande,
att användas till ändamål, som för Länet nyttiga äro.
Af de afgifter, som i stad inflyta, tillfälle de återstående % staden; men
af dem, som från soknar å landet ingå, aflemnas de Vs t Landtranteriet, hvarifrån
det för hela Länet sammanlagda beloppet fördelas pä dess samtliga soknar i
förhållande till hvarderas folkmängd. Skulle Pröfnings-kommitté tillstyrka och
Konungen bifalla, att Län för sådant ändamål indelas i distrikt, af hvilka dock
hvartdera bör innefatta minst ett fögderi, utdelas, likaledes efter folkmängden, de
från distriktet influtna 4/s emellan dess samtliga soknar. Hvad stad eller soken
sålunda tillfaller, användes till kommunala behof inom staden eller soknen.
1 Stockholm tillfälle hela afgiften staden.
§ 24.
o
A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbuden pä eller
invid det ställe, der auktion, marknad eller mönstring med beväringsmanskap hålles,
eller der menighet för kronoskjutsning eller skallgång samlad är.
Vid annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting eller annan till
folksamling föranledande förrättning må ej bränvin försäljas annorlunda, än vid
måltider åt spisande gäster.
Ej må någon i landsbyggd fara med bränvin frän by till by eller från gård
till gård, att dermed köpslaga.
I stad må pä eller invid det ställe, der marknad hålles, bränvin icke genom
minuthandel eller utskänkning försäljas.
§ 25.
* På apothek må ej bränvin, med eller utan droguer eller andra tillsatser, i
minut säljas, utskänkas eller annorledes till förtäring på stället utdelas.
§ 26.
Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt genom parti
eller
minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.
Å så väl gästgifvaregård, som annat näringsställe i stad och å landet, vare
utskänkning då förbuden; dock må klockan mellan 1 och 3 eftermiddagen ut
skänkning
ske till spisande gäster.
Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.
§ 27.
* Bränvin må icke utlemnas till den, som synbarligen är öfverlastad, ej heller
å utskänkningsställe till den, som minderårig är.
8
Den, sora öfverlastad är, får ej utdrifvas från utskänkningsställe, der han
starka drycker förtärt, eller utan vård lemnäs.
§ 28.
Då minuthandel med eller utskänkning af bränvin sker, får dörren till försäljningsrummet
icke vara läst.
§ 29.
Den, som äger rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
vare förbudet att, äfven utan betalning, utlemna sådan vara vid tillfälle, då försäljningsrätten
ej utöfvas får.
§ 30.
I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin, vare bränvinsutdelning,
äfven Utan betalning, förbuden.
§ 31.
Ej vare någon berättigad att utsöka betalning för bränvin, som blifvit vid
Utskänkning utborgadt.
Lag samma vare, dä bränvin blifvit vid minuthandel till mindre belopp än en
kanna utborgadt.
.§ 32.
* Byteshandel med bränvin vare lika med bränvins försäljning ansedd.
% 33.
Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne, eller som icke
är renadt från finkelolja, eller hvars styrka icke uppgår till minst 5 grader, får
icke vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas.
§ 34.
Då bränvin sändes frän stad med fartyg saltsjövägen, bör tullförpassning
bränvinet åtfölja samt kärlen med tullförsegling vara försedda; dock inbegripes
icke härunder skeppsbesättnings förråd, räknadt till 2 kannor på man.
Förpassning å bränvin må ej af Tullkammare utfärdas, innan afsiindaren aflemnat
tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifna, bevis, att bränvinet är af
honom å uppgifvet ställe tillverkadt.
Sådant bevis bör åtfölja bränvin, då det föres emellan inrikes orter, antingen
sjöledes från skärgård eller i större parti än 60 kannor.
9
§ 3ä.
Med undantag af den i 33 § meddelade föreskrift om bränvinets rening och
styrka, skall hvad i denna förordning är stadgadt om minuthandel med eller utskänkning
af bränvin gälla äfven för andra brända eller distillerade, in- eller utländska,
spirituösa drycker, äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade.
§ 36.
A gästgifveri, der rörelsen är emellan flera äboer fördelad, skall en, af kronobetjent
påteknad, uppgift om den tid, hvardera åboen är till bränvins utskänkning
berättigad, vara anslagen hos deri, som för tillfället försäljningsrätten utöfvar,
och hos honom, under samma tid, jemväl skylt vara anbragt, på sätt i 57 §
föreskri fves.
% 37.
Der minuthandel med eller utskänkning af bränvin idkas, skall vara anbragt
skylt, som rörelsen utvisar.
§ 38.
Af denna förordning bör å det ställe, der minuthandel med eller utskänkning
af bränvin idkas, ett exemplar alltid vara i försäljningsrummet anslaget.
§ 39.
Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin, utan ätt i
stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, bote första gången från och med
10 till och med 20 R:dr, andra gången från 20 till och med 40 R:dr och tredje
gången från 40 till och med 80 R:dr. Den, som fjerde gången eller oftare
med sådan förbrytelse beträdes, dömes till straffarbete från och med två månader
till och med ett år.
Förbrytaren varde derjemte dömd att utgifva minuthandels- eller utskänkningsafgift,
dock ej under det belopp, som för ‘A år, eller utöfver det, som för
ett år svarar mot hvad, enligt de i 16 och 17 §§ stadgade grunder, för år
minst utgå bör.
Dessutom vare af det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och med
60 kannor, tillika med kärl, som för deras afhämtning tjenliga äro, underkastade
beslag och förbrutna.
Har förbrytelsen skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med böter från
och med 10 till och med 20 R:dr, utom det ansvar, som, enligt allmän lag, bör
för sabbatsbrott ädömas.
Den, sorn, enligt äldre författning, en eller flera gånger blifvit straffad för
Bil. JYi 1 lill Särsk. [flsk. Bet. år 1854, JYi 13. 2
10
oloflig bränvinsminutering, varde ansedd såsom vore han, enligt denna förordning,
för oloflig minuthandel eller utskänkning en gång straffad.
% 40.
Idkar den, som lill minuthandel med bränvin berättigad är, andra gången
oloflig utskänkning; vare tillika sin handelsrättighet förlustig.
Annan handlande, som andra gången idkar oloflig minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, vare likaledes sin handelsrättighet förlustig.
§ 41
Öfverträdes förbud, sorn i 23 § gifvet är, vare lag som i 39 § sägs.
§ 42.
Underlåter den, som erhållit rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, att afgift derför i föreskrifven tid erlägga, varde afgiften genast
utmätt. Vid sådan underlåtenhet andra gången vare minuthandels- eller utskänknings-rättigheten
förverkad, och varde försäljningen genast inställd, i stad af Magistraten
och å landet af Kronofogden; men näringsidkaren vare ändock pligtig
att, under försäljningsåret, afgiften fortfarande utgöra.
Den, som idkar minuthandel med, eller utskänkning af, bränvin under tid,
hvarför afgift icke blifvit i föreskrifven ordning erlagd, bote första gången från
och med 10 till och med 20, och andra gången från 20 till och med 40 R:dr.
§ 43.
Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin å annat ställe, än
dertill uppgifvet är, eller tillåter den, sorn icke är till utskänkning berättigad, att,
dd han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af det sålda pä försäljningsstället
fortares, eller förbryter den, som till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin berättigad är, sig mot 24 §1,2 eller 4 morn., 26 <§ 2 eller
3 mom. eller 29 §; bote första gången från och med 10 till och med 20 R:dr,
samt andra gången från 20 till och med 40 R:dr, och vare dessutom andra gången
sin minuthandels- eller utskänknings-rätt förlustig.
Öfverträdes det förbud, som i 24 § 3 mom. gifvet är; vare bot första gången
från och med 10 lill och med 20 R:dr, andra gången från 20 till 40 ll:dr
samt tredje och följande gånger från 40 till och med 80 R:dr. Det medförda
bränvinet vare derjemte förbrutet. Säljes dervid mindre än 15 kannor; ansvate
förbrytaren tillika enligt 39 §.
11
§ 44.
Handlande, som mot 30 § sig förbryter, bote första och andra gången enligt
43 §, och håfve andra gången dessutom sin handelsrättighet förverkat.
§ 43.
Förbrytelse mot 4 § 2 morn., 21 §, 26 § 1 morn., 27, 28, 33, 36, 37
eller 38 § straffes med böter från och med 5 till och med 20 R:dr.
Då förbrytelse skett mot 33 <§, vare tillika det till salu hållna bränvin un
derkastadt
beslag och förbrutet.
.§ 46.
Skulle den, som är pligtig att förbrytelser emot denna förordning åtala,
sjelf beträdas med oloflig bränvinsförsäJjning, vare han förfallen till dubbla böter
och miste tjensten.
§ 47.
Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är under tilltal
ställd, samma förbrytelse fortsätter, skall, för hvarje gång stämning derför utfärdas
och honom delgifves, fällas till de böter eller det straffarbete, sorn för sådan
förbrytelse stadgade äro; dock må straffarbetet icke öfverstiga ett år.
§ 48.
Husbonde ansvare för förbrytelse, som, vied hans vetskap, mot denna förordning
begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom vore
förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.
§ 49.
Underlåtes vid transport af bränvin föreskrift, som i 34 § gifven är, vare
bränvinet förbrutet, derest ej agaren gitter visa, att varan är af inhemsk tillverkning.
§ 30.
De i denna förordning utsatta afgifter och böter skola i bankomynt beräknas.
% 31.
Böter, som enligt 39, 41, 42 eller 43 § ådömas, skola, då tillgång brister,
enligt 3 kap. Straffbalken till fängelse vid vatten och bröd förvandlas.
Öfrige i förordningen utsatta böter skola, enligt 8 mom. i Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807, förvandlas till fängelse.
12
§ 52.
Då minuthandels- eller utskänkningsafgift jemte böter enligt denna förordning
ådömda blifvit, må, der tillgång till afgiften eller någon del deraf saknas,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället under
gå
det straff, som enligt SI g mot böterna svarar.
§ 53.
Skola böter, som olika förvandlas, på en gång uttagas, gånge de böter först
ut, som till enkelt fängelse, och dernäst de, som till fängelse vid vatten och
bröd förvandlas.
Hafva böter till en del utgått, förvandlas återstoden efter de i Kongl. Brefven
den S Februari 1768 och den 27 Oktober 1820 stadgade grunder.
§ 54.
Af böter, så ock af minuthandels- eller utskänknings-afgift, som enligt denna
förordning ådömas, samt värde af bränvin, som förbrutet anses, tillfälle % åklagaren
och Vs den stads eller sokens fattigkassa, der den åtalade förbrytelsen är
begången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften, af åklagarens andel.
§ 55.
Konungens Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i förordningen stadgadt är.
§ 56.
Lands- och stads-fiskaler, krono-, stads- och polis-betjente, samt de personer,
hvilka särskildt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad, åligge
att förbrytelser mot densamma åtala, äfven utan särskild angifvelse.
I öfrigt äge en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal,
dock ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så lange de i tjensten äro, mot
husbondefolk.
Då åtal anställes af anuan än den, som i 1 mom. af denna § nämnd är,
gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna må
lets
utförande öfvervara.
§ 57.
Rättighet, att förbrytelse mot förordningen till åtal af allmän åklagare angifva,
tillkomme en hvar, utom barn emot föräldrar.
Å landet bör soknenämnd och i stad Stadens Äldste egna synnerlig upp
märksamhet
deråt, att sådana förbrytelser varda till åtal angifna.
13
Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i 56 § 1 mora. omförmälda
allmänna åklare. Beslag skall göras i två vitnens närvaro.
§' 58.
Ej vare någon jäfvig att angående oloflig bränvinsförsäljning vitne bära,
endast pä den grund att han dervid bränvin sig tillhandlat eller förtärt.
§ 59.
Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med början af år
1853, dock med följande undantag:
a) Den rättighet till försäljning af bränvin, hvilken, då försäljningsbeloppet
icke understiger en kanna, hittills tillkommit en hvar, fortfare att vara gällande,
för stad till den I Oktober, och för landet till den 1 November 1855.
b) Jordbrukares rättighet att kunna å landet till underhafvande eller den,
sorn hos honom förrättar arbete, sälja bränvin till belopp af minst ‘A kanua,
gälle fortfarande till den 1 November 1855.
c) Rättighet att sälja bräuvin under en kanna, utan att låta detsamma
på försäljningsstället förtäras, och sådan rättighet, som svarar mot hvad i denna
förordning med utskänkningsrätt förstås, må, der den blifvit förlänad för tid, som
före år 1855 icke tilländalöper, fortfarande utöfvas i stad till den 1 Oktober
och å landet till den 1 November 1855, mot de afgifter till stad eller kommun,
hvilka vid rättighetens förlänande åtagna blifvit.
Till Kronan skall gästgifvare, som under år 1855 utskänkningsrätt fortfarande
utöfvar, erlägga i afgift för tiden lill 1 November samma år, utom den
i bevillningsförordningen påbudna bevillning, från och med 4 R:dr 24 sk. till och
med 75 R:dr, samt idkare af värdshus-, spisqvarters- eller annan näringsrörelse,
hvars rättighet då fortfar att vara gällande, från och med 15 till och med 75 R:dr,
efter pröfning af kommitté för bevillnings-taxering, hvilken kommitté bör bestämma
en högre afgift än den nu i allmänhet stadgad är, då afsättningen anses vara af
större betydenhet. För sådant gästgifveri, hvilket är att anse såsom endast skjuts—
ombytningsställe, vare minsta afgift lill Kronan för nämnda tid 2 R:dr 12 sk.
d) Hvad i 5, 18 eller 23 § stadgadt blifvit skall ej gälla för stad före den 1
Oktober eller för landet före den 1 November 1855.
Res ervationer:
af Grefve Mörner, Axel E. K.: »Emot Utskottets förslag i nedan antecknade §§
får jag mig reservera, nemligen:
§ 5.
Sedan, enligt nu afgifna förslaget, handlande i städerne få idka minuthandel
med bränvin, om de dertill förvärfva sig rättighet, synes förbudet emot bränvinsminuthandelns
idkande i samma gård å landet eller i samma lägenhet i stad, der
annan handel bedrifves, vara öfverflödigt; ty om en handlande i stad säljer en
butelj eller kanna bränvin i sin handelsbod, eller i ett särskildt bränvinsmagasin
i samma eller nästgränsande hus, gör ej stor skillnad, och å landet får bränvinsminuthandel
icke utöfvas af den som idkar annan handel. Genom borttagandet
af dessa förbud, skulle äfven blifva öfverflödigt att stadga ett särskildt undantag
för vinhandeln. Derföre får jag lör denna § föreslå följande, med Ridderskapet
och Adelns beslut öfverensstämmande, lydelse:
Utskänkning af bränvin må icke utöfvas af den, som idkar annan
handel, till hvars bedrifvande särskildt tillstånd erfordras.
Å landet vare lag samma för minuthandel med bränvin.
$ r
För
åstadkommande af öfverensstämmelse emellan mom. 2, som blifvit ändradt,
och mom. 3, samt på det att tvekan icke måtte uppstå, huru förfaras skall
om Magistraten och Stadens Äldste äro af olika meningar i afseende å bestämmandet
af bränvins-försäljarnes antal, torde i detta sistnämnda mom. orden »hvarom
Magistraten och Stadens Äldste äro ense» böra utbytas emot en så lydande
slutmening:
hvilket Magistraten eller Stadens Äldste tillstyrkt.
§ 13.
Skulle, på sätt Ridderskapet och Adeln vid behandlingen af Utskottets betänkande
JVI 13 beslöt, den i <§ lä för ett så kalladt »försäljningsår» föreslagna
särskilda tidsberäkning komma att bortgå, synes det i nu ifrågavarande § föreslagna
stadgande af viss månad, inom hvilken framställning om förvärfvande af
15
* * t- -1 i 0
rättighet till bran vins-försäljning inom socken skall hos sockne-nämndens ordförandé
göras, vara öfverflödigt och mindre tjenligt, samt ändring häruti böra ske, äfvensom,
i sammanhang dermed, i hvad angående tiden för afgifvande af soCknénämndens
utlåtande är föreskrifvet.
§ I*
Att å landet genom auktion upplåta rättigheterne till bränvins-försäljning,
torde medföra flere svårigheter, i anseende till brist på medtäflare och tjenliga lokaler,
m. m. — Derföre och då Hederv. Bondeståndets beslut i afseende å sättet
för meddelande af rättighet lill bränvins-försäljning å landet närmast öfverensstämmer
med hvad Bidderskapet och Adeln i denna del beslutat, får jag föreslå,
att denna § måtte erhålla följande lydelse:
Rättighet att enligt föregående § å andra tillåtna utskänkningsställen
än gästgifveriet äfvensom å minuthandels-ställe i socknen
försälja bränvin, meddelas af Konungens Befallningshafvande för
högst tre år i sender.
§ is.
Inrättandet af en ny tideräkning under benämning »försäljningsår,» synes föga
påkallad af behofvet och kan möjligen endast tjena till att inveckla en i sig sjelf
enkel sak, helst två särskilda begvnnelse-perioder blifvit bestämda för den nya
aeran. Af detta skäl får jag föreslå, att den af Utskottet föreslagna § IS måtte
få utgå och i stället under samma § införas ett, i händelse den af mig vid § 14
föreslagna ändring bi fal les, behöfligt, af Ridderskapet och Adeln beslutadt stadgande,
så lydande:
Då Konungens Befallningshafvande, enligt nästföregående §, meddelat
tillstånd till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
bestämme näst derefter för socknen sammanträdande Taxeringskommitté
det kannetal bränvin, som anses å hvarje sådant ställe
årligen blifva försåldt, under den tid tillstånds-resolutionen är gällande.
Skulle dessa ändringar varda antagne, föreslås, i följd deraf, för §§ 16 och
17 följande förändrade lydelse, nemligen:
§ 16.
Vid beräkning, som är t 8 § för stad föreskrifven, må kannetal icke sättas
för minuthandels- eller utskäoknings-ställe under 800. Ej heller får auktionsanbud,
som enligt 10 § för hvartdera slaget af handel antages, understiga det
här bestämda kannetal.
Vid beräkning, som är i 12 g för gästgifverier å landet föreskrifven, äfven
-
16
som för minuthandels- och utskänknings—ställen å landet, hvilka enligt 14 § tillåtas,
må kannetal icke sättas under 400 kannor.
§
Utom den afgift, som enligt Bevillnings-förordningen erläggas bör, utgöres så
i stad som å landet afgiften vid minuthandel med 8 sk. och vid utskänkning med
12 sk. för hvarje kanna af det bränvin, som enligt 8, 12 eller 13 §§ beräktiadt
blifvit, eller hvarför afgift enligt 10 § åtagen är.
S J8-
Dek i anseende till ofvan föreslagna förändring i sättet för meddelande af
rättighet till hränvins-försäljning å landet och för bestämmandet af den kanne
talsafgift
derför bör erläggas, samt dels för åstadkommande af lättnad och enkelhet
så väl vid utgifvandet af berörda afgift, som i Kronans räkenskaper, föreslås
här följande ändrade lydelse:
Kannetals-afgift för minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
skall för hvarje halfår förskottsvis erläggas och inbetalas i Stockholm
till stadens Drätsel-kommission, samt i öfriga orter till den
som eger krono-utskylderne uppbära, hvarefter å landet, Uppbördsmannens
qvitto bör, sednast inom en månad till annotation hos
Häradsskrifvare!) företes.
Minuthandels- eller utskänknings-ställe, för hvilket afgiften ännu
icke, då försäljningen derstädes tager sin början, blifvit af Taxerings-kommitté
bestämd, erlägge likaledes i afräkning å samma afgift,
hvarje halfår förskott, bcräknadt efter det minsta kannetal,
som enligt 46 § 2 mom. får åsättas. Varder sedermera högre
kannetals-afgift bestämd, betalas det öfvcrskjutande beloppet då den
i Bevillnings-förordningen stadgade afgift erläggas bör.
§ 19-
Då rättigheten till bränvins-utskänkning blifvit gästgifveriernes innehafvare
tillagd hufvudsakligast med hänseende till de resandes beqvämlighet, föreslås, att
mom. 2 skulle utgå, ty eljest kan en gästgifvare till en viss grad bestämma huru
med bränvins-försäljningen å gästgifveriet och rörelsen derstädes långt efter hans
död skall förhållas, hvilket ingalunda angår honom och hvartill lian åtminstone
hittills saknar befogenhet. För vinnande af det ändamål, som med ifrågavarande
stadgande blifvit afsedt, torde befinnas tillfyllestgörande, att åt mom. 1 gifva följande
förändrade lydelse:
Den som sin rättighet till minuthandel med eller utskänkning af
bränvin
1?
bränvin en gång uppsagt, må ej till dylik försäljning ånyo vinna
rättighet i annan ordning, än denna författning föreskrifver.
§ 24.
Utskottet har i denna § alldeles opåkalladt, och utan ringaste anledning i
återremisserne, insatt ett nytt stadgande, innehållande förbud emot bränvinsförsäljning
på eller invid det ställe der marknad i stad hålles. Emot detta tillägg får
jag fortfarande mig reservera.
§ 26.
Då förhållandena inom olika landsorter äro högst olika, så att, t. ex. i Södermanland,
gudstjensten vanligen kan anses vara slutad före klockan 1 på dagen,
men deremot, enligt hvad jag hört uppgifvas, i Westergöthland och på några
ställen i Skåne, der många kyrkor finnas inom samma pastorat, gudstjensten ofta
icke kan begynnas förr än klockan 1 eller 2, vågar jag, på det att i hvarje
landsort måtte kunna vidtagas sådane föreskrifter, som med hänseende till omständigheterna
befinnas tjenligast, och på det att städerne måtte i afseende å denna
förmån sättas i jemlikhet med landet, föreslå att mom. 2 ändras i öfverensstämmelse
med Ridderskapet och Adelns beslut, så lydande:
På landet vare då, derest Konungens Befallningshafvande ej särskildt
undantag meddelar, all annan utskänkning förbjuden, än på
gästgifvaregårdar vid måltider, till resande. I stad ege vederbörande
myndighet, att bestämma hvilka timmar om dagen utskänkning
må vara tillåten.
§ 59.
Då Utskottet här vidblifvit bestämmelsen af urbota straff för fjerde resan
oloflig bränvinsförsäljning, änskönt anmärkningar häremot blifvit gjorde, så väl hos
Ridderskapet och Adeln, som hos Vällofl. Borgareståndet, nödgas jag i afseende
härå åberopa min vid Utskottets betänkande J\s 13 fogade reservation emot detta
stadgande.
§ 47.
Med deu ordalydelse Utskottet i denna § föreslagit, skulle minuthandelseller
utskänkuingsafgift icke, på sätt i § 39 eljest är stadgadt, komma att, jemte
det öfriga straffet, vid hvarje uttagen stämning ådömas, oaktadt förbrytaren verkligen
undansnillat sådan afgift, hvarje gång han olofligen försålt bränvin. Detta
stadgande medförer äfven den olägenhet, isynnerhet om alia de särskilda åtalen
skola på en gång afdömas, hvilket af många påyrkas, att en tilltalad, genom ett
oupphörligt förnyande af samma förseelse, skulle* om nya stämningar i följd deraf
Bil. lill Särsk. Ulsk. Bet. år 1854, JM 20. 3
ift
uttagas, kunna ganska länge uppskjuta och undandraga sig erläggandet af förr—
berörde afgift. Afdömas åter icke alla åtalen på samma gång, kan synas ovisst
om försäljningsafgiften bör ådömas vid afgörandet af det först eller af det sist
instämda åtalet. På grund häraf, och då jag ej kan inse något skäl till lindring
i straffet för den som, medan han är under tilltal för oloflig bränvinsförsäljning,
ånyo gör sig till sådan förbrytelse saker, får jag föreslå att sista meningen i denna
§, efter ordet »delgifves,» blefve så lydande:
fallas till det ansvar som för sådan förbrytelse stadgadt är.»
af Lektoren Sondén: »Från den dag, då ett särskildt Utskott till behandling
af bränvinsfrågan tillsattes, har jag ansett dess uppgift vara, att, så vidt genom
lagstiftning lämpligen kan ske, inskränka den öfverflödiga förbrukningen af starka
drycker. För den, som delar denna öfvertygelse, borde det måhända synas glädjande
att Utskottet, om än sent, dock till slut vågat tillkännagifva, att minuthandel
med och utskänkning af bränvin är onödig vid marknader, så väl i stad,
som på landsbygden, och således äfven vågat föreslå det förbud sorn återfinnes i
24 § mom. 4. Det skäl Utskottet förebär, för att nu föreslå detta förbud, är
att man vill antaga »likhet mellan stad och land». Mången med mig torde lik
väl
mer värdera den likhet mellan samma författnings särskilda punkter, hvilken
plägar kallas konsequens. I Utskottets förslag g 22 medgifves att trupp, som
samlas till flera dagars öfning, att brunns- och badgäster m. fl. må erhålla hvad
de anse för sitt behof af bränvin, genom utskänkning tillfredsställdt; i 26 <§ visar
man sådan ömhet om middagssupen, att man ej vågar stänga utskänkningsställena
en hel sön- eller helgedag, förmodligen af fruktan, att en eller annan
bland dem, som anse sig deraf hafva behof, skulle kunna glömma att dagen förut
förse sig med varan, och derföre nödgas umbära den en hel dag. Då en stadsmarknad
stundom varar flera dagar och veckor, då strängheten icke blott mot
den folkmassa, som der sammanströmmar, utan till och med mot dem, som redan
förut finnas inom stadens eget område, allt för mycket strider mot dessa stadganden,
hvilka jag icke vågar hoppas skärpta till Öfverensstämmelse dermed, nödgas
jag för konsequensens skull yrka
att mom. 4 af § 24 må utgå.
Härmed vill jag dock icke förklara § 26 för förträfflig, eller ens tadelfri,
Vill man verkligen uträtta något för minskningen af bränvinets öfverflödiga bruk,
så torde man, af skäl som jag i min reservation till Utskottets betänkande JM
13 anfört, böra vara betänkt på utskänkningens förbjudande under sön- och
helgedagar. Man har icke tvekat, att afkorta tillverkningstiden från 6 månader
till 2 eller 1; det synes ock, om siffrorna skola gälla, vara en vida mindre brådstörtad
reform, att afkorta utskänkningstiden från 7 dagar till 6. Denna sistnämnda
reform skulle troligen visa sig vida mer verksam än den förra. Våra
bröder Norrmännen hafva icke skytt att i detta hänseende taga steget ut, såsom
19
kan synas af följande ur <§ 4 i deras Lov af den 26 Aug. 1854 utdragna
stadgande:
— —• — »Likaledes må ingen till försäljning eller utskänkning berättigad
i smått eller stort försälja eller utskänka bränvin dagen före sön- eller helgedag, efter
klockan fem eftermiddagen, och icke heller på sön- och helgedag, härunder
inbegripen tiden intill vanlig försäljningstid följande morgon.» Bryter någon häremot
straffas han med böter, första gången frän 5 till 8 speciedaler, andra gången
10 till 15, och för hvarje följande gång från 20 till 25 speciedaler.
Jag vågar väl icke hoppas, att allmänna tänkesättet bland Sveriges representanter
befinnes moget för en så genomgripande reform. Men att något i denna
riktning kan och bör göras, synes man allmänt erkänna; Utskottets förslag, att
inskränka söndags-utskänkningen till tvenne timmar, är också något. Det har dock
tvänne brister, den ena, att det icke är, hvad det föregifves vara, en medelväg
mellan ståndens yttrade meningar, den andra att det för ganska få personers ringa
beqvämlighets skull öppnar tillfälle till stora missbruk. I förra afseendet må anmärkas,
att Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet lemnat åt vederbörande
myndighet att i stad bestämma, hvilka timmar om söndagen utskänkning må vara
tillåten, Presteståndet med det tillägg, att denna tillåtelse icke må utsträckas öfver
två timmar. Icke kan man anse sig hafva gått en medelväg mellan dessa
meningar, dä man i stället bestämmer samma utskänkningstimmar öfver hela riket.
Faran deraf, att de tillåtna timmarne skulle blifva olika för olika städer, synes mig
icke blifva större än den, som kommer deraf, att i allmänhet olika menniskor och
olika orter hafva olika måltidstimmar; men de fördelar det skulle medföra, om lokalmyndigheterna
egde att reglera och inskränka utskänkningstiden, äro påtagliga.
Ridd. och Adeln vill, att bränvinsutskänkningen på landet må vara tillåten
under helgedag till resande vid måltider, och äfven annars der Konungens Befall
ningshafvande
meddelar särskildt undantag; Presteståndet åter vill att ali sådan
utskänkning på landet skall under helgedag förbjudas. Det förra öfverensstämmer
temligen med den af Bondeståndet gillade nu varande författningen. Men innan
det ännu är för sent vågar jag til! Riksståndens ompröfning vördsamt hemställa,
om några få resandes vana förtjenar dfet undseende eller det behjertande, att man,
på det denna vana ej må lida det minsta intrång, bör hålla krogarna öppna äfven
om helgedagarne, då erfarenheten tillräckligt visat de otaliga missbruk, som
derigenom uppkomma. En hvar, som vill supa, vore han äfven hemma i närmaste
by, kan ju kallas resande. För min del skulle jag dock tro, att ingen
enda resande, äfven af den klass, som, lik den grekiske vise, bär allt sitt bohag
med sig, har en så tung packning, att densamma, ökad med en flaska, innehål
lande
hans eget söndagsförråd af bränvin, skulle blifva allt för tryckande. Om
det, till följe häraf, måste anses alldeles onödigt, att, för resandes beqvämlighet, tillåta
bränvinsutskänkning om helgedag, så är det icke heller välbetänkt, att, såsom
20
Utskottet föreslagit, öppna den ki. 1, den tid, då folket kommer från kyrkan.
Det är synnerligen då en mängd drängar m. fl. råkas, som den ene lockar den
andre.
Det uppdrag Ridderskapet och Adeln velaf lemna Konungens Befallningshafvande,
att åt några utskänkningsställen bevilja undantagsprivilegier, anser jag,
med all vördnad både för bemälda Högh Stånd och ifrågavarande auktoriteter, så
svårt att utöfva, att jag icke kan föreställa mig följden deraf blifva någon annan
än den, att dessa undantagsprivilegier beviljas åt alla eller åt intet. Af dessa
skäl anser jag, att Utskottet bort föreslå Rikets Ständer antagandet af följande
lydelse af 26 §:s andra och tredje moment:
På landet vare då ali utskänkning förbjuden
I
stad åligge det vederbörande myndighet att bestämma, om utskänkning
får ske, och i detta fall, hvilka timmar om dagen den må
vara tillåten. Dock må denna tillåtelse icke utsträckas öfver två
timmar.
Vid diskussion af § 2 bade Presteståndet lör sin del beslutat, att på lämpligt
ställe borde tilläggas ett stadgande, i närmaste öfverensstämmelse med 17 §
af Norges lag af den 6 September 1845. Under Utskottets öfverläggningar togs
detta förslag i allvarsamt öfvervägande, och en otvetydig pluralitet syntes då benägen
för införandet af ett dylikt stadgande äfven i vår lag. Frågan derom blef
dock uppskjuten, och under Utskottets mångfaldiga öfriga öfverläggningar sluteligen
bortglömd. DA det emellertid synes vigtigt, alt icke bredvid en tillåten minuthandel
uppkommer en välvillig värd, som utan all rätt till utskänkning, öppnar
sitt hus för dem, som vilja tillsammans förtära hvad de nyss inköpt, lärer ett sådant
stadgande vara af behofvet påkalladt, och hemställer jag, att det må tilläggas
i särskild §, näst efter den 29, och blifva al följande lydelse:
Ej må någon tillåta tjenstehjon eller lösa personer, som sjelfva
anskaffa bränvin, att samlas i hans hus eller bostad, för att der
vistas under bränvinets förtärande.
I sammanhang härmed bör straffbestämmelse för brott häremot införas i § 45.»
af Doktor Säve, som instämde med Lektoren Sondén i afseende på 2 <§ samt
4 mom. i 24 §.
Friherre von Kraemer har hegardt få antecknadt, att, i fall han hade deltagit
i förhandlingarne uti förevarande ämne, då detsamma efter återremiss hos Utskottet
förekom, och till följd deraf hade egt rött att mot de i ämnet fattade beslut
sig reservera, Friherren skulle velat instämma i Lektoren Sondéns reservation.
af Herr Henschen: »Då endast förslaget till förordningen, icke de derför uppstäda
motiver, komma att utgöra föremål för Ständernas beslut, samt redaktio
-
21
nen kan i vissa fall äfven af Regeringen ensam ändras; anser jag mig böra, Utan
att bär ytra något om motiveringen, anmärka blott ett och annat i afseende å
förslaget.
§ 4.
Emedan Bondeståndet icke i detalj pröfvat förslaget, samt bestämmelsen om
varm mat biel' på goda grunder af Utskottet föreslagen och af två stånd godkänd;
hade ordet »varm» ej bort uteslutas vid revisionen af förslaget.
§ S
1:a
morn.: Konseqventare och klarare torde följande red. vara: »Ej må utskänkning
af eller minuthandel å landet med bränvin idkas af den, som drifver»
etc. Harige nom undvikes ordet »därmed», och begreppet »idkas» kommer att tillhöra
äfven utskänkningen, ej blott minuthandeln. För begge åsyftas enahanda
föreskrift.
Dock hade helst hela detta mom. bort uteslutas, enär förbudet deri ganska
lätt eluderas, och det dessutom för ordningens vidmakthållande är bättre att Myndighéterne
få direkt vända sig mot en mer förmögen och ansedd person (en handlande)
än mot en s. k. »ansvaring», en fattig gumma eller en dylik, som har föga
att våga, vare sig anseende oller egendom. — Om en förmögen och för samhällets
väl nitälskande handlande v ille, i en mindre stad, såsom bolag i vissa städer
gjort, öfvertaga alla krogar, för att minska oordningarna och osedligheten å dem,
borde det icke vara Myndigheterna förbudet att antaga ett sådant välvilligt och
välgörande anbud. Derföre hade Utskottets förra förslag bordt bibehållas. Se sid.
10 i motiv, till Bet. N:o 13, och detta förslag § 10, mom. 2.
§ *3
Mom. 1, •punkten 2, torde heldre kunna lyda: »Soknenämnden skall däröfver,
före slutet af April, till kyrkoherden lemna yttrande och, om bifall till utskänkningen
tillstyrkes, nämna den trakt, hvarinom den må idkas. Kyrkoherden
inhemte» etc.
§ 22.
Mom. 1. Som enligt många äldre och nyare författningar, till exempel 29 §
i Kongl, resol. den 16 Oktober 1723, Kongl. kung. d. 16 December 1818,2 mom.
43 § i Kongl, förordn. den 10 Oktober 1831 m. fl., Magistrat tillkommer
antaga dem, som i stad eller å dess område få idka utskänkning af eller minuthandel
med bränvin, vare sig på längre eller kortare tid, samt inskränkning i
detta Magistratens åliggande ej gjorts genom Kongl, brefvet den 28 Maj 1813 ;
böra orden ändras sålunda: — — — »bränvinsutskänkning på landet af Ko
-
22
nungens Befallningshafvande och i stad af Magistrat meddelas. —• Ändringen är
icke motiverad (se sid. 17 i motiv, till Bet. N:o 13) eller af omständigheterna
päkallad, och skulle säkerligen i mången från Landshöfdingeresidenset aflägsen
stad med missnöje upptagas. Dessutom hafva Landshöfdingarne så mångfaldiga
olikartade och vigtiga göromål, att de ej böra belastas med frågor om hvilkendera,
bland en mängd sökande »madamer», är den mest meriterade att för en
kort tid utskiinka bränvin inom en aflägsen stad, där Landshöfdingen svårligen
sjelf kan om alla »madamernas» karaktärer och egenskaper ega den speciela och
säkra kännedom, som fordras för frågans pröfning. Härtill kommer ock att tillfället
till' sådan försäljning, som af »annan» (dylik?) »anledning» kan uppkomma,
skulle kunna gå förloradt om ansökningen skulle göras hos en aflägse Landshöfding,
Magistraten i orten däröfver höras och beslutet dit anlända innan försäljningen
finge börjas.
§ 24.
Uti den Utskottet meddelade svenska öfversättningen af Norges lag angående
bränvins försäljning och utskänkning, är 6 § af lagen den 19 Augusti 1848 så
lydande: »Hädanefter är det förbjudet vid de i städerna hållna marknader att på
torg eller gata utskänka eller i mindre delar än 40 potter utsälja bränvin»; —
— — Och uti 20 § i lagen af den 6 Sept. 1845 stadgas: »Vid kyrka, på
ling, på auktioner eller vid annan offentlig sammankomst får ingen utdelning af
bränvin ega rum vid böter af 1 till 10 Spdr.»
I öfverensstämmelse därmed var 24 § i Bet. N:o 13 redigerad och sid. 18
motiverad, samt blef af Presteståndet godkänd. — Nu äro mom 1, 2 ändrade
enligt Adelns beslut, och två nya mom. tillagde. Till undvikande af missförstånd
om rätta meningen af sista mom. böra orden: »eller invid» borttagas. Ingen bör
klaga däröfver, att bränvin ej får säljas ä sjelfva marknadsplatsen eller det torg,
där salustånden äro uppsatte eller försäljningslassen eller varorna äro utställde.
§ 31
kunde lyda sålunda: »Ej må betalning utsökas för bränvin som blifvit vid
minuthandel till mindre belopp än en kanna eller vid utskänkning borgadt». —
Men äfven här kunde för minuthandel och utskänkning bestämmas enahanda belopp:
i hvilket fall § kunde lyda: — — — »som utborgats till mindre belopp
än en kanna.»
§ 39.
Mom. 1. Uti Bet. N:o 13 lydde detta mom. sålunda: »Den som säljer
bränvin i mindre belopp, än hvartill han enligt 1 eller 2 § i hvarje fall är berättigad,
bote» etc. En ledamot af Borgareståndet yttrade, att genom denna redak
-
23
tion vore ej straff å (vanligt) lönnkrogen stadgadt. En annan anmärkte att detta
ytrande säkerligen härledde sig deraf, att man icke betänkte, att rättigheten att
sälja bränvin till större belopp än det i 1 § vöre allmän: i följd hvaraf ock
nämnde § hade redigerats i blott förbjudande (negatif) form. — Alle tre ifrågavarande
§§ voro medlertid klare och otvätydige. — Mot den af Utskottet nu
föreslagna, med Presteståndets beslut öfverensstämmande redaktionen, kunde anmärkas:
l:o) att detta mom. blifvit dunklare och i saknad af den nyttiga om ej
behölliga hänvisningen till 1 och 2 §§, hvilke innehålla just de bestämmelser,
som karakterisera de nya, i lagstiftningen ej förr sä bestämda begreppen »minuthandel»
och »utskänkning»: 2:o) att, som det generellare begreppet (genus definitionis),
hvaraf desse två äro uuderafdelningar, kan likaväl vara en rättighet (jus)
som en handling (factum), man svårligen kan säga, att den, som icke har en af
de rättigheter, hvilka benämnas med orden minuthandel eller utskänkning, kan genom
den icke existerade rättighetens utöfning sig förbryta; hvaremot Utskottets
förra förslag innehöll den enkla, klara, rent och blott faktiska bestämmelsen: —
— — »säljer bränvin i mindre belopp». Den redmen antydde ock blott ett
enda lättare bevisligt factum: »säljer», vare sig en eller flera gånger; hvaremot
utstryken »minuthandel» och »utskänkning» antyda en förbrytelse genom konsekutifva
handlingar d. v. s. genom något som mer liknar idkandet af en rörelse; således
en fortsatt försäljning: 3:o) att, som man ej kan »förvärfva» ifrågavarande
eller någon annan rättighet utan att det sker i »stadgad» d. v. s. någon af lagen
godkänd »ordning», eller, hvilket är detsamma, på lofligt sätt, orden »i stadgad
ordning» äro alldeles öfverflödige, och böra således icke »sättas i lagtext, hvari
prydnad och kraft bestå i korthet och noggranhet.» Kortare och klarare uttrycktes
samma begrepp sålunda: »Den som olofligen idkar minuthandel med eller utskänkning
af bränvin» bote etc.
Då det för 4:de resan Iönnkrögeri föreslagna urbota straff kan leda därtill:
att en person längre tid kan hållas häktad: att för ransakningen, huruvida en sup
är såld, liera urtima Ting hållas: och alt dryga kostnader för kronan och tjenstemän
åstadkommas; anser jag att för 4:de resan Iönnkrögeri böra sättas blott
högre böter t. ex. 80 å 800 R:dr, hvilke, där tillgång brister, böra, enligt 8 och
9 §§ i Tillverkningslagen, som Ständerne godkänt, förvandlas till straffarbete;
§ 43.
Det i 42 § bestämda ansvar för säljare, som ej hindra köpare att för bränviuets
förtärande i försäljningsrummet qvarblifva, hade icke bort uteslutas; utan tvertorn
hade bort tilläggas straffbestämmelse för den, som icke aflägsnar sig utan
qvarstadnar, sedan han blifvit afvisad. Äfven borde den böta som olofligen utöfvar
sin utskänkningsrättighet i flera lokaler.»
24
Herr Ekenman har instämt dels i Lektoren Sondéns reservation, så vidt den
ufsåg införande af en ny § näst efter den 29 och i sammanhang dermed af en
straffbestämmelse i 45 §, dels och i Herr Henschens reservation beträffande 24
och 43 SS- , . , „
af A. Medin från Kronobergs Län: »På det alt stad icke må, mera an socken
å landet blifva interesserad för kroghållning, som, då den idkas i stad, ofta
är för kringliggande landsbygd lika skadlig som för sjelfva staden, skulle jag vilja
att, sedan af minuthandels- och utskänknings-afgifterna V5 ingått till den före
slagna
länskassan, de återstående % samihanlodes för hela länet, utan något privilegium
för städerna att behålla de 4/> af deras erlagda afgifter, och att alltså 2
mom. i 23 § erhölle följande lydelse:
»Af de afgifter, som inflyta så i stad som på landet, aflemnas de
»återstående % i Laudtränteriet, hvarifrån det för hela Länet sam»manlagda
beloppet fördelas på dess samtliga socknar, i förhållande
»till hvarderas folkmängd.»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 183i.
Rättelse:
Uti Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 20, sid. 2. Motiverne för g 4 böra
lyda:
?> 4 är försvinna. Bonde-ståndet bar, genom vidhållande af nu
gällande förordning, der ordet ‘’varm” icke förekommer, uttryckt samma mening,
som den Borgare-ståndet antagit; och två stånd hafva sålunda slädnät mot två i
fråga om tilläggets lämplighet. Vid närmare öfvervägande af skälen för och emot
ifrågavarande tillägg, får Utskottet, med frångående af sitt förra förslag, tillstyrka,
att ordet ”varm” utgår.
Bih. till B. St. Prot. 1855 och 135 5. 11 Sami. 19 Haft.
STOCKHOLM, ISSI. J. a. Walldin.
Sär sisilia Lflskotlets Memorial, Jt? 21.
As 21.
Arik. till Exp.-Utsk. d. 3 Oct. 1854, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å Utskottets Memorial JM 19,
med förslag till votering s-propositioner i Förstärkt Stats
utskott
om beskattning ä bränvins tillverkning och destillering.
,
Utskottets ifrågavarande Memorial JV2 19 har den 30 i sistförlidne September
månad blifvit behandladt af Hedervärda Bonde-Ståndet, som vidblifvit sitt
redan fattade beslut och återremitterat memorialet, i hvad det angick voteringspropositionerna,
samt ålagt Utskottet att, åtta dagar efter delfående af handlin—
garne, med yttrande öfver återremissen till Stånden inkomma. Men då förslagen
till voterings-propositionerna blifvit d. 27 Sept. af Höglofliga Ridderskapet och
Adlen samt Högvördiga Preste-Ståndet och d. 29 i samma månad af Vällofliga
Borgare-Ståndet godkända och således innefatta Rikets Ständers beslut, får Utskottet,
som, i anledning af i Bonde-Ståndet gjord anmärkning, anser sig böra
tillkännagifva, att, i Memorialet JVI 19, § 73 Riksdags-Ordningen af misstag
blifvit åberopad, i stället för § 71 Regerings-Formen, vördsamt anmäla, att
återremissen icke kan till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Oktober 18S4.
Reservationer:
Lars Larsson från Elfsborgs län: »Då Grundlagen från de ämnen, hvilka kunna
genom tre Stånds beslut afgöras, undantager dem, som omförmälas i 60, 66,
69 och 71 §§ Regerings-Formen, och det nu förevarande ämnet obestridligen
måste räknas till dem, som i sistnämnda § afses, får jag mot förestående Memorial
mig reservera.»
Nils Svensson från Christianstads län och Jöns Pehrsson från Blekinge län
hafva häri instämt.
Magnus Månsson från Östergöthlands län och Daniel Danielsson från Örebro
län hafva mot Memorialet anmält reservation.
Bih. lill, R. Sl. Prol. 1855 å 1884. 11 Sami. 20 Häft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
Särskilda Utskottets Memorial, N'.o 22.
1
M:o 32.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Okt. 18S4, kl. 9 f. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut, angående
vilkoren för brännvins tillverkning.
Sedan, enligt Utskottet tillhandakommen underrättelse, blifvit, genom
voteringar i Förstärkt Stats-Utskott, den 19 uti innevarande månad, afgjorda
de uti Särskilda Utskottets Memorial N:o 19 framställda frågor af
bevilinings natur, hvilka innefattas uti 20 § 1 morn., 42, 43 och 44 §§,
47 § 3 mom, och 108 § af det vid Särskilda Utskottets Memorial N:o 11
fogade förslag till förordning, angående vilkoren för bränvins tillverkning,
åligger det nu Utskottet att anmäla, hvilka öfriga delar af förslaget blifvit
genom Rikets Ständers beslut afgjorda, samit föreslå dels sättet för sammanjemkning
af Riks-Ståndens olika beslut, dels ock de ytterligare åtgärder,
som för ämnets bringande till slut hos Rikets Ständer erfordras.
Utskottet får dervid, till en början, tillkännagifva; att Hedervärda
Bonde-Ståndet afslagit Utskottets förslag i dess helhet samt för sin del
antagit föreskrifterna i Kongl. Förordningen den 10 Oktober 1851, med
den förändring, att tillverkningsliden inskränkes till endast November månad
hvarje år, och att den, som vill begagna endast halfva branvins-bränningsliden,
skall vara dertill berättigad.
Höglofliga Piidderskapet och Adeln, Högvördiga Preste-Ståndet och
Välloiliga Borgare-Ståndet hafva bifallit de stadganden, som igenfinnas uti
Bih. till B. St. Prot. 1853—54. 11 Sami. 21 Haft. 1
2
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 22.
det vid Memorialet N:o 11 fogade förslag i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,
11, 12, 13, 14, 15, 16, 17 och 19 §§, 21 § 2 och 3 mom., 24, 25, 26,
27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36 och 37 §§, 38 § 1 och 2 morn.,
39 §, 40 § 1, 3, 4 och 5 morn., 41, 45 och 46 §§, 47 § 1,2 och 4 morn.,
48, 49, 50, 51, 54, 55, 56, 57, 58, 59 och 60 §§, 61 § 3, 4, 5 och 6
morn., 62, 63, 64, 67, 68, 69, 70, 71, 72, 73, 74, 76, 77, 78 och 79 §§,
80 § 1 morn., 81, 82, 83, 84, 86, 87, 88, 89, 90, 91, 92, 93, 94, 95, 96,
97, 98, 99, 100, 101, 102, 103, 104, 105, 106 och 107 §§. Och som
dessa stadganden äro af den beskaffenhet, att, enligt 75 § Riksdags-ord
ningen,
tre Stånds mening derom är gällande,
äro de alltså genom Rikets Ständers beslut antagna.
Sistbemälda tre Riks-Stånd hafva, med ändring i Utskottets ifrågavarande
förslag, sammanstämmande beslutit, att
§ 18
skall lyda så:
”Vill någon under den tid, då han till bränvins tillverkning i större
”bränneri är berättigad, destillera bränvin med den redskap, han för brännvinstillverkningen
uppgifvit, må det, utan särskild afgift, ske, dock under
”tillsyn af kontrollör och endast under de fyra sista dygnen af den tid,
”under hvilken han, på grund af skedd anmälan, är berättigad att tillverka
bränvin. Begagnandet af denna destilleringsrätt berättigar icke till
”återfående af eller nedsättning i den för bränvins tillverkningen förskottsvis
”erlagda eller bestämda afgift.”
20 §:ns
morn. 2, skall hafva denna lydelse :
”Ansökan om sådan destillerings-rätt göres hos Magistraten, som, då
”tillstånd dertill meddelas, skall hos Konungens Befallningshafvande derom
”genast göra anmälan.”
21 §:ns
mom. 1 skall lyda sålunda:
”Den, som sålunda vunnit rättighet till destillering, skall minst 14
”dagar före hvarje gång han destillering företager, sådant hos Konungens
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 22.
3
”Befallningshafvande skriftligen anmäla och uppgifva den tid, hvarunder,
”och det ställe, hvarest han vill deStilleringen utöfva, äfvensom destille”rings-redskapens
rymd och beskaffenhet; bifoge ock, i hufvudskrift eller
”bevittnad afskrift, justerares mätningsbevis om redskapen.”
22 och 23 §§
skola utgå;
38 §:ns
mom. 3 likaledes skall utgå;
40 §:ns
mom. 2 skall utgå, och
i mom. 6 skola uteslutas följande ord: ”samt med 16 skilling för hvarje
”mäskekar eller jästkärl,” så att momentet får följande lydelse: ”Den för
”materialier till försegling utgående kostnad skall af Kronans medel från
”Landt-ränterierna förskjutas och ersättning derför i vanlig ordning af
”Stats-kontoret meddelas, emot behörig redo och räkning i landsboken.
”Arfvode för förseglings-bestyret bekostas deremot af redskaps-innehafvaren
”och utgår för hvarje kanna af pannerymden med en skilling för inmurad
”redskap, som förseglas i innehafvarens hemvist, och sex runstycken för
”sådan redskap, sorn å mötes-ställe förseglas.”
52 och 53 §§, 65 § 2 mom. och 66 §
skola utgå;
i 75 §:ns
1 mom. skola uteslutas orden: ”eller öfverträdes förbud, som i 23 § gifvet
är;” hvarigenom momentet kommer att lyda så: ”Destillerar den bränvin,
”sorn till destillering icke är berättigad, eller verkställer någon destillering
”under tid, då sådan icke är för honom tillåten, eller utöfvas destillerings
”rätt,
sorn på 18 eller 19 § grundad är, under tid, hvarför anmälan till
”bränvins tillverkning ej skett eller tillverknings-afgilt ej blifvit erlagd,
”eller varder sådan destillering, hvilken enligt 20 § idkas såsom särskild
”näring, utöfvad under tid, hvarför anmälan till destilleringen ej skett;
”bote den, sorn destillering sålunda olofligen utöfvar eller olagligen förfar,
”från och med 100 lill och med 1,000 R:dr.”
De af tre Riks-Stånd, angående 18 §, 20 § 2 morn., 21 § 1 morn.,
22j och 23 §§, 38 § 3 morn., 40 § 2 och 6 morn., 52 och 53 §§, 65 §
2 morn., 66 § samt 75 § 1 mom. sålunda fattade beslut
utgöra, enligt 75 § Riksdags-ordningen, likaledes Rikets Ständers.
4
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 22.
Sedan, genom omröstning i förstärkt Stats-Utskott, nu mera blifvit
beslutet, att dett destillering, hvilken idkas såsom särskild näring, icke
skall beläggas med annan afgift, än den, som Bevillnings-förordningen för
fabriksrörelse bestämmer, får Utskottet hemställa, att, såsom följd häraf,
a) från 6 artikelns rubrik orden: ”eller destillering,”
må uteslutas;
b) frågan om införande näst efter 46 § af följande antagna,
nya stadgande: ”Afgift, som för destillering enligt 20 §
'utgå bör, skall för minst en half månad i sender förskottsvis
erläggas till den, som eger krono-utskylder uppbära i
”den stad, der destilleringen skall utöfvas. Dervid bör äfven
”anmälan, som, enligt 21 § skett, företes bevis, innefattande
”tillika de upplysningar, som för afgiftens beräknande erfordras,
”
må förfalla;
c) från 75 § 2 mom. orden: ”erlägge ock skillnaden
"emellan den afgift, han erlagt, och den han erlägga bort,
”dock för minst en månad, och, i fall destilleringen än län”gre
fortfarit, för två, tre eller flera månader, tiden beräknad
"på sätt i 67 § föreskrifves,”
må uteslutas; samt
cl) följande, för 80 § 2 momentet antagna, nya stadgande:
”Den, som, innan han destillering enligt 20 § utöfvar,
icke erlägger den afgift, som derför utgå bör, bote från
"och med 3 R:dr 16 skillingar till och med 33 R:dr 16 skillingar,”
må utgå.
Tillika får Utskottet hemställa,
att följande, i öfverensstämmelse med de om destilleringen
sednast fattade beslut, upprättade förslag till formulär för
mätnings- och stämplings-bevis, må varda antaget:
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 22. 5
F o r in 111 ä r
till
Mätnings- och stämplings-bevis å bränvinstillverknings- (destillerings-) redskapen M
Enkel 'j fmed fast)
l panna < med löstj, bröst
DubbelJ (utan J
Conisk ) hatt med 00 tums
Cylindrisk J ängrör
Enkel \ rektifikations-apparat,
I fästad vid hatten, att
> sättas emellan pannan
l och afkylnings-redDubbel
; skapen.
Mäskvärmare.
Med (utan) ång-apparat.
>■
B
koppar
00
00
00
00
- tn
B I.
t-i
a
O
t«r
o
»ö >-t
o
^ S
ro
^
f-«
P
D
5'
cm
»
0 st. oval af
0 t. diam.
0 st. rund af j
0 t. diam.
Redskapens rymd är stämplad å pannans jjjj^grsta jg]}—00.
På panna, hatt, mäskvärmare och rektifikations-apparat åsatt min namnstämpel,
årtal och ordningsnummer.
S. S. 185—
N. N. den 185-
(Justerarens namn).
6
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 22.
Utskottet går nu att afgifva förslag till sammanjemkning af RiksStåiidens
skiljaktiga meningar uti de delar, hvilka ännu icke äro genom
Rikets Ständers beslut afgjorda,
Uti 40 § af ifrågavarande författnings-förslag, har Ridderskapet och
Adeln för 7 mom. beslutat följande lydelse: ”Vid dessa tillfällen få reseoch
traktaments-penningar icke af förseglare beräknas.” Preste- och Borgare-Stånden
åter hafva godkänt detta moment, med uteslutande af orden:’
”mäskekar eller jästkärl,” så att momentet skulle lyda sålunda: ”Då, för
”verkställande af försegling å destillerings-redskap, särskild inställelse erfordras,
åtnjute den, som förseglingen verkställer, tillika resekostnads-ersätt”ning
och dagtraktamente. Yid andra tillfällen få sådan ersättning och
”traktamente af förseglare icke beräknas.”
Det af Ridderskapet och Adeln för ifrågavarande moment antagna
stadgande öfverensstämmer så väl med det af Bonde-Ståndet bibehållna, hvilket
förekommer i 26 § af 1851 års förordning, som jemväl med Utskottets
första förslag i ämnet (Se Bet. N:o 8); och får Utskottet inbjuda
Preste- och Borgare-Stånden att instämma uti Ridderskapet
och Adelns samt Bonde-Ståndets beslut rörande 40 § 7 mom.
Derest inbjudningen icke antages af Preste- eller Borgare-Ståndet,
lärer i denna fråga, enligt 73 § Riksdags-ordningen, omröstning
böra anställas i förstärkt Särskildt Utskott; och
får, i sådant afseende, Utskottet föreslå följande voteringsproposition
:
Den, som antager det, för 40 § 7 mom. af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet beslutna, här ofvan anförda
stadgande, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Yinner Nejj, hafva Rikets Ständer antagit det stadgande,
Preste- och Borgare-Stånden för ifrågavarande moment beslutit.
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 22.
7
61 § 1 och 2 momenten skulle, enligt Utskottets förslag, lyda så:
”Då bränvin uppmätes och profvas af den i bränneriet anställde
”kontrollör, skall, såsom vitne, när vara en i orten boende trovärdig och
”edsvuren person, som dertill särskildt för hvarje termin utses, i stad af
”borgerskapets äldste och på landet af sokne-nämnd.”
”Der bränvins-tillverkare å landet skulle ega eller innehafva mer än
”halfva antalet af hemmanen i soknen, utses vitnet af den sokne-nämnd
”inom närbelägen soken, åt hvilken Konungens Befallningshafvande detta
”uppdrag lemnar.”
Dessa begge moment äro antagna af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet; hvaremot Preste-Ståndet vidblifvit den förändring, som detta
Stånd, efter inbjudning från Ridderskapet och Adeln, vid behandlingen
af Betänkandet N:o 8 antagit, att orden: ”i stad af borgerskapets äldste och
på landet af sokne-nämnd,” skola utbytas mot: ”af Konungens Befall
ningshafvande;”
till följd hvaraf 2 momentet skulle utgå.
Då kommunal-myndigheter böra antagas vara, mera än Konungens
Befallningshafvande, i tillfälle att bedöma, hvilka personer i orten äro lämpliga
såsom vitnen vid bränvins mätning och profning, och ett nämnde
myndigheter visadt förtroende torde öka deras nit vid författningens handhafvande,
anser Utskottet sig
böra inbjuda Preste- och Bonde-Stånden, att förena sig med
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet om godkännande
af 61 § 1 och 2 mora., sådana de från Utskottets förslag
blifvit här ofvan anförda.
Skulle denna inbjudning afslås af både Preste- och Bonde-Stånden,
lärer omröstning uti frågan böra ske uti förstärkt Särskildt Utskott;
i hvilket afseende Utskottet föreslår följande voteringsproposition:
Den,
som antager 61 § 1 och 2 momenten, sådana de
lyda uti det vid Särskilda Utskottets Memorial N:o 11 fogade
författnings-förslag, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej.
8
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 22.
Vinner Nej> komma, enligt Preste-Slåndels beslut, uti
61 § 1 morn., orden: ”i stad af borgerskapets äldste och på
landet af sokne-nämnd,” att utbytas mot: ”af Konungens
Befallningshafvande,” och 2 momentet i samma § att utgå.
65 § 1 morn. och 85 § hade i Utskottets ifrågavarande författningsförslag
följande lydelse:
65 1 mom. Konungens Befallningshafvande förordne behöfligt
”antal personer att hafva tillsyn vid destillering, som enligt 20 § utöfvas,
”och bestå mine, hvilka destillerings-verk under hvarderas tillsyn ställas må."
”§ 85. Bränvins-tillverkare eller destillerings-idkare, som åt den
”vid, hans bränneri anställde kontrollör eller tillsyningsman såsom gåfva
”något gifver eller erbjuder, bote från och med 13 R:dr 16 sk. till och
”med 133 R:dr 16 sk. Kontrollör eller tillsyningsman, som gåfvan emot”tager,
vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befallningen.”
Ridderskapet och Adeln har beslutit, att 65 § 1 mom. skall från
förslaget utgå och, i öfverensstämmelse dermed, att de på två ställen i
85 § förekommande orden: ”ejler tillsyningsman” skola uteslutas.
Preste- och Borgare-Stånden hafva deremot, bibehållit 1 mom. i 65
§, med tillägg af orden: ”mot lämpligt arfvode,” näst efter ”behöfligt antal
personer att,” och oförändrad antagit 85 §.
Sedan Rikets Ständer nu mera beslutit, att den destillering, hvilken
utöfvas såsom särskild näring, icke skall beläggas med annan afgift, än den,
som Bevillnings-förordningen för fabriks-rörelse bestämmer, lärer det vara
så mycket mer angeläget att, genom uppsigt af tillsyningsman, söka förebygga
missbruk af destillerings-rätten. Utskottet får derföre
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, att instämma
i de andra Ståndens beslut, rörande 65 § 1 mom.
och 85 §.
För den händelse, alt denna inbjudning hvarken af Ridderskapet
och Adeln ej heller af Bonde-Ståndet antages, får Utskottet,
för
I
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 22. 9
för omröstning i förstärkt Särskildt Utskott, föreslå följande
voterings-proposition:
Den, som vill, lika med Preste- och Borgare-Stånden,
uti det vid Särskilda Utskottets Memorial N:o 11 fogade
författnings-förslag bibehålla 65 §:s l:a morn., med tillägg
af orden: ”mot lämpligt arfvode” näst efter ”behöfligt antal
personer att,” och oförändradt antaga 85 §, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Ney
Vinner Nejj hafva Rikets Ständer beslutit, att 65 § 1
mom. skall utgå och i 85 § de på två ställen förekommande
orden: ”eller tillsyningsman” uteslutas.
Derjemte får Utskottet fästa uppmärksamheten derpå, att i sednare
fallet orden: ”eller destillerings-idkare” icke lämpligen böra i 85 § qvarstå;
hvarföre Utskottet hemställer,
att, derest Nej vinner, dessa ord må från §:n utgå.
Stockholm den 21 Oktober 1854.
Bih. tilt K. St. Brot. 1853—64. ii Samt. 21 Båft.
9
10
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 22.
Reservation:
af Herr Hjärne: ”Emot den ”hemställan,” som förekommer vid slutet
af detta Memorial, att, derest Nej vinner vid den i Memorialet sist
föreslagna omröstning, orden: ”eller destillerings-idkare” må från 85 § utgå,
får jag reservera mig, emedan jag anser detta sätt att tillvägabringa ett
definitivt beslut stridande emot Riksdags-ordningens föreskrifter.
Efter den behandling Utskottets förra Betänka uden JN;is 8 och 11
redan erhållit inom Riks-Stånden, tillkommer det Utskottet, i detta Memorial,
endast att, enligt 73 § Riksdags-ordningen, söka ”sammanjemka”
Ståndens ”skiljaktiga meningar,” samt att föreslå voterings-propositioner i
den händelse ”detta försök till sammanjemkning skulle fruktlöst aflöpa.”
Men Utskottet har ej befogenhet att föreslå och uppmana Stånden till sådana
uteslutningar, tillägg eller förändringar i deras redan fattade beslut,
som föranleda till ett definitivt beslut, hvilket, enligt de Utskottet till—
bandakomne Protokolls-utdrag, icke blifvit fattadt, eller ens varit föremål
för öfverläggning inom något Riks-Stånd. Detta skulle likväl inträffa, om
Utskottets hemställan bifölles, att ordet: ”destillerings-idkare” skall utgå ur
Ridderskapel och Adelns redaktion af 85 § af det ifrågavarande Lag-förslaget.
Detta är icke någon sammanjemknings-åtgärd; det innefattar ett
alldeles nytt förslag. Om dylika förslag skulle kunna föranledas af den
Ulskotts-behandling, hvarom 73 § Riksdags-ordningen handlar, så kan det
inträffa att, genom votering i Förstärkt Utskott, ett förslag antages, som,
tvärtemot föreskrifterne i 49 § Riksdags-ordningen, icke varit föremål för
öfverläggning inom Riks-Stånden.
Uti nu ifrågavarande fall, är saken af ringa eller ingen vigt; och
jag skulle derföre gerna biträdt Utskottets hemställan om den form-enligt
kunnat ske. Men det vådliga i prejudikatet är, i denna fråga, hufvudsak.
Om raan än skulle förbise det olagliga i Utskottets hemställan, så lärer
man likväl icke, vid närmare eftersinnande, kunna förbise det olämpliga
deri, då man lätt inser på hvilka formela nya svårigheter man derigenom
inlåter sig. Om 3:ne Stånd bifalla Utskottets hemställan, så är visserligen
allt godt och väl, enligt Utskottets tanke. Men en hemställan förutsätter
pröfning inom Stånden, som kan leda, icke blott till bifall, utan äfven till
afslag. Om nu 2:ne Stånd bifalla och 2:ne Stånd afslå den gjorda hemställan,
— skall då Utskottet åter söka sammanjemka dessa olika meningar
och, om detta ej lyckas, föreslå en preliminär votering i Förstärkt Ut
-
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 22.
11
skott om denna skiljaktighet särskildt? Man kan då möjligen komma till
det resultat, att man antingen måste upphäfva all verkan af denna sednare
votering, eller ock ändra förut bifallna voterings-propositioner. Dessa 2:ne
alternativ skulle man kunna få att välja emellan, om de i detta Betänkande
föreslagna voterings-propositioner bifölles, men den gjorda ”hemställan”
lemnäs oafgjord till vidare sammanjemkning.— Vidare kan man fråga:
skall, ifall Ridderskapet och Adeln afsiår Utskottets hemställan, men de
öfriga Stånden bifalla densamma, man kunna anse det såsom en, enligt
73 § Riksdags-ordningen, verkställd ”sammanjemkning,” att 3:ne Stånd tagit
det 4:de Ståndets beslut till förevändning, för att i detta beslut åstadkomma
en sådan förändring, som af detta Stånd blifvit afslagen? Och
slutligen kan man med skäl fråga: Hvar finnes gränsen för en frågas oändliga
behandling, om ett Utskott eger rätt att vid voterings-propositioners
uppställning foga dylika hemslällningar om nya förslags antagande?
För dylika oförenligheter har nu Utskottet, genom sin ifrågavarande
”hemställan” öppnat dörren; och då jag ej lyckats i Utskottet förekomma
det, har jag åtminstone ansett min särskilda mening vara af beskaffenhet
att böra, jemte Utskottets, underkastas Ståndens pröfning, såvida Herr
Landtmarskalken och Herrar Talmän ens anse sig kunna medgifva någon
pröfning af Utskottets förslag i denna del.”
STOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1854.
Särskilda Utskottets Memorial, JY2 23.
1
Jtä 23.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 24 Okt. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till sammanjemlcning af olika beslut
och till voterings-proposilioner i frågan om beskattning
å bränvins-försäljning.
Efter erhållen del af Riks-Ståndens beslut i anledning af Utskottets Utlåtande
JM 20, och då uti den deri behandlade frågan om vilkoren för bränvins-försäljning
ett af Riks-Stånden, nemligen Hedervärda Bonde-Ståndet, genom vidblifvande af
förut fattadt beslut att bibehålla sladgandena i Kongl. Förordningen den 10 Okt.
1831 beträffande bränvins-försäljning, stadnat uti ett från de öfrigas så hufvudsakligen
afvikande beslut, att, i fall detsamma skulle blifva Rikets Ständers i fråga om
beskattningen å bränvins försäljning, flera bland de till införande i förordning angående
vilkoren för sådan försäljning föreslagna stadganden, hvilka icke omedelbart
afse beskattning, utan äro af den natur, att tre Stånd kunna om dem med Rikets
Ständers rätt besluta, skulle blifva olillämpliga, har Utskottet ansett nödvändigt alt
heskattningsfrågan af Rikets Ständer först afgöres, innan frågan om sammanjemkning
af olika bolut rörande nyssnämnda stadganden hos Rikets Ständer förekommer.
Det stadgande i Utskottets sednasle förslag till förordning angående vilkoren
för bränvins försäljning, hvarigenom skatten å sådan försäljning bestämmes, innefattas
uti 17 § och innehåller, att så i stad sorn å landet afgiften skall utgöras vid minuthandel
med 8 sk. och vid utskänkning med 12 sk. för hvarje kanna af det bränvin,
som beräknadt blifvit eller hvarför afgift åtagen är.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva antagit detta stadgande;
hvaremot Borgare-Ståndet i stället besluti t ett stadgande af det innehåll, att så i
stad som å landet afgiften skall utgöras vid minuthandel med 4 sk. och vid utskänkning
med 8 sk. för hvarje kanna af det bränvin, som beräknadt blifvit eller
hvarför afgift åtagen är.
Och har, på sätt redan anmärkt är, Bonde-Ståndet bibehållit de föreskrifter i
allmänhet angående vilkoren för bränvins-försäljning och således äfven i afseende på
beskattningen derå, hvilka förekomma i Kongl. Förordningen den 10 Oktober 1831,
angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Utskottet inbjuder
Borgare- och Bonde-Stånden, att om antagande af del utaf Utskottet
föreslagna stadgandet med de öfriga Riks-Stånden sig förena.
För den händelse, att inbjudningen icke af begge do förstnämnda Stånden an
tages,
föreslår Utskottet
Bih. till R, St. Pral. 18,53 cfc 1834. 11 Sami. 22 Haft. 1
2 Särskilda Utskottets Memorial, J\i £3.
följande omröstningar i förs'ärkt Slats-Utskolt:
A) oin contra-propositionen:
Den, sorn vill till contra-proposition vid slutliga omröstningen antaga
deri af Borgare-Ståndet beslutna bestämning, att så i stad sorn
å landet afgiften vid minuthandel skall utgöras med 4 sk. och vid
utskänkning med 8 sk. för hvarje kanna af det bränvin, sorn beräknadt
blifvit eller hvarför afgift åtagen är, röstar
Ja;
Den, som det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, anlages lill contra-proposition Bonde-Ståndets beslut,
att. i afseende på beskattningen å bränvins-försäljning bibehålla föreskrifterna
i 57 § af Kongl. Förordningen den 10 Oktober 1851,
angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
B) i hufvudsaken:
Den, som vill bestämma skatten för bränvins-försäljning i enlighet
med det uti 17 § af Särskilda Utskottets förslag till förordning angående
vilkoren för sådan försäljning förekommande stadgande, af
innehåll, att, så i stad som å landel, afgiften skall utgöras vid minuthandel
med 8 sk. och vid utskänkning med 12 sk. för hvarje
kanna af det bränvin, som beriiknadt blifvit eller hvarför afgift
åtagen är, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer antagit
(l:a alternativet) Borgare-Ståndets beslut;
(2:a alternativet) Bondc-Ståndets beslut.
1 fall ettdera af de inbjudna Stånden bifaller inbjudningen, erfordras naturligtvis
icke någon omröstning om contra-proposition, hvartill då anlages det andra Ståndets
beslut.
Stockholm den 23 Oktober 1854.
Reservation:
Herr Henschen har hegart få här anteknad!, att han, rörande hvad i förestående
memorial föreslagits och uti åtskilliga i sammanhang dermed väckta frågor,
varit af annan mening än den Utskottet antagit.
STOCKHOL M, TRYCKT HOS JOII. BECKMAN, 1854.
\
Särskilda Utskottets Betänkande, Avo 24.
i
N:o 21.
i nk. lill Exp.-Utik. d. SG Okl. 1854, kl. 1 c. ra
Betänkande, om användande af en del utaf den för Bränvin s-tillverkning
inflytande skatt till kostnaders bestridande för
kontroll och tillsyn å eflerlefnaden af författningarna, angående
wikaren för Bränvins-lillverkning och försäljning,
tm m.
Utr Kongl. Förordningen den 10 Oktober 1851, angående vilkoren för
tillverkning och försäljning af Bränvin, förekommer, nti 62 § ett stadgande, af
i natell ali att en procent af den summa, som genom bevillning å Bränvins-bränning
och försäljning inflyter, skall innehållas och till Stats-kontoret ingå, för
att, enligt hvad af Kongl. Majit., efter Pröfnings-kommittéens förslag, för hvarje
Ilin fastställas, användas till ersättning1 för do ökade besvär och kostnader, hvilka'
med debiteringen och redovisandet af denna bevillning äro, förenade.
Då Utskottet afgaf Betänkande i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition
och väckta motioner om vilkoren för Bränvins-tillverkning, tillkännagaf
Utskottet (i Bet. N:o 8, pag. 44), att någonting motsvarande hvad nyss anförde
62 § innehöll då ännu icke kunde af Utskottet föreslås, enär någon ledning
ej fanns att bedöma hvad den efter det nya beskattnings-systemet påräkneiiga
Stats-inkomst kunde komma att utgöra, men att Utskottet ville, sedan
lUkets Ständer bestämdt, beskattningens belopp, föreslå någon summa, som torde
för samma ändamål böra ställas till Kongl. Maj:ts disposition; äfvensom Utskottet
(pag. 43) förbehöll sig att få inkomma med särskildt förslag att er£ordesdjga
medel måtte för kontrollens handhafvande anvisas..
Vik; tM R, St. Prof. 1853 £ 1854. 11 Sami 93 Höft.
S Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 84l
Sedan skatten ä Bränvins-tillverkning, hvilken skatt kommeT att till Statsverket
ingå, na mera blifvit af Rikets Ständer bestämd, är alltså tide» inne fe
»{gifvande af de nyss omförmälde förslagen. .
Då medel blifva behöfliga ej blott till vedergällning för de Kr ofian s
embets- osh tjenstemän, hvilka skola debitera och redovisa afgifterna för
bränvins-tillverkning och försäljning, utan ock till de blifvande Bränneri
kontrollör
ern as och öfver-kontrollörernas aflöning, till - arfvodenj åt vittnen,
sorn skola öfvervara Bränvins-mätning och profning i större Brännerier, samt
till kostnaders bestridande för den tillsyn å de nya författningarnes efterlefnad,
som i öfrigt kan erfordras, har Utskottet, i betraktande deraf, att vid den tid,
då tillämpningen af de nya författningarna inträder, betydligare kostnader torde
erfordras för anordnandet af den stränga kontroll och tillsyn, som äro nödvändiga
för ernåendet af de med den nya lagstiftningen åsyftade vigtiga ändamål,
och efter det Utskottet, genom uppställda kalkyler, sökt för sig åskådliggöra
den Stats-inkomst, sorn bör förmodas kunna genom beskattningen å llrfin
vins-tillverkningen
påräknas och beloppen af de för kontrollen och tillsynen bohöfliga
utgifter, ansett sig böra hos Rikets Ständer hemställa,
att af den frän början af år 1855 till slutet af det år, onder
hvars lopp ny bevillning af Rikets Ständer fastställd b lifver,
för Bränvins-tillverkning inflytande skatt åtta procent må anslås
och ställas till Kongl. Majrts disposition, att användas
dels till vedergällning åt de Kronans embets- och tjenstemän,
hvilka skola debitera och redovisa afgifterna för
Bränvins-tillverkning och försäljning, dels tili de blifvande
Bränneri-kontrollörernas och öfver-kontrollörernas aflöning,
dels till arfvoden åt vittnen, som skola öfvervara Bränvin*-  mätning och profning i större Brännerier, dels ock till kostnaders
bestridande för i öfrigt erforderlig- tillsyn å efterjjefnaden
af de om vilkoren för Bränvins-tillverkning och försäljning
utgående nya författningar, dock så, att hvad årligen
får användas till vedergällning för afgifters debitering
och rodovisning ej må öfverstiga det belopp, sorn för sistnämnde
ändamål hittills årligen högst utgått.
Stockholm den. 23 Oktober 1854.
Särskilda Uteko Hets Betänkande, N:o 24.
3
R eser v alianer:
af friherre Raab. A. C, sorn tiUkännagifvit. att han ansåg Utskottet
icke hafva bordt, utan sammanträde..medi Stats-Utskottet, behandla ifrågavarande
ärende.
Af Magnus Mänsson från Östergöthlands län: »Emot Utsottets beslut,
att tillstyrka, åtta procent af blifvande skatt tor Bränvins-tillverkningen åt öfver-
o dr under-kontrollörer äfvensom polis-tjenstemän jemte uppbörds- och dcbiteriirgs-mifn,
får jag mig reservera, på den grond, att jag anser frågan tillhör*
Stats-Utskottet, som troligen icke underlåter att i denna sak inkomma
med Utlåtande,»
Häri har Pamel Danielson från Örebro län instämt.
Jlin» Persson från Blekinge Län och Erik Jansson från Stora Kopparbergs
län, hafva begärt få hän anteknadt, att de i beslntet om förestående
Betänkande icke deltagit.
STO<'KH()l,M. i. H- AcJmitse# Hobtwcaeri.
Särskilda Utskottets Memorial, M 2S.
1
JW 25.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 8 Nov. 1884, kl. 11 f. ra.
Särskilda Utskottets Memoriali anledning af återremisser å
dess Memorial J\° 23 med förslag till voterings-propositioner
om afgiften för brdnvins försäljning.
Samtliga Riks-Stånden hafva återremitterat i fråga varande förslag till voteringspropositioner;
och Borgare- och Bonde-Stånden hafva derjemte afslagit den af Utskottet
framställda inbjudning att sig med Ridderskapet och Adlen samt UresteStåndet
förena.
De skäl, som hufvudsakligen blifvit anförda mot de föreslagna propositionerna,
äro: att den i fråga komna kannetals-afgiften för bränvins-försäljning blefve, icke
bevillning till Statens allmänna behof, utan koimne att användas för Kommunernes;
att tre stånd redan erkänt detta genom bifall till Utskottets förslag om skattens
användande till annat ändamål an statsbehof; att en kommunal-afgift, som denna i
sådant fall blefve, skall kunna åläggas genom tre stånds beslut med Konungens
sanktion; att en bevillnings—afgift ej skulle kunna ställas i motsats till en kommunalafgift,
då derigenom kunde hända, att, om den förra antoges, tre stånds redan
fattade beslut om en kommunal-afgift skulle förfalla; att förslagen till ja- och nejproposition
således röra frågor af olika natur; att voterings-propositionen om de
af hvarandra oberoende frågorna således bordt delas i två, hvaraf den ena, om
kommunal-afgift, bordt i de delar, der de tre stånd, hvilka beslutit, att en sådan
afgift skall ntgå, varit af skiljaktig mening, afgöras i förstärkt Särskildt Utskott,
och den andra, om bevillning, skolat afgöras af förstärkt Stats-Utskott; och att,
såsom kontra-proposilion mot hvardera, bordt uppställas endast, att sådan afgift icke
skall ega rum.
Mot förslaget till votering emellan Ståndens olika beslut orri beloppet af
kannetals-afgiften hafva äfven inkast blifvit framställda al flera Stånds-ledamöter,
som ansett frågan om minut-handeln böra skiijas Iran den om utskänkningen, och
hvardera behandlas i särskild proposition, emedan de icke med hvarandra egde
ovilkorligt sammanhang, och det borde vara de röstande öppet att bestämma endera
Bih till R. St. Prol. 1833 & 18S4. 11 Sami. 21 Haft. 1
2
Särskilda Ulskotlels Memorial, M 25.
afgiften, oberoende af den andra; i annat fall skulle den, som anser ett Stånds
beslut om afgifts-siffran böra för ena näringen antagas, men ej för den andra,
vara nödsakad att i ettdera fallet rösta mot sin öfvertygelse.
Då det nu åligger Utskottet att yttra sig öfver de gjorda anmärkningarna,
får Utskottet, i likhet med flere talare inom Stånden, i första rummet anmärka,
att bland de skatter, som grundlagen omnämner, finnes ingen med benämning
af kommunal-skatt. Oekså har allt jemut den grundsats varit följd, att allmänna
skatter och pålagor, äfven om meningen varit att anvisa dem lill enskilda kommuners
eller inrättningars förmån, blifvit af Rikets Ständer behandlade och åtagna på
samma sätt som bevillning, hvilken varit beräknad till hvad Staten tarfvar utöfver
de ordinarie inkomsterna. Sålunda har frågan om kurhus-afgiflen, som af hvarje
läns invånare utgöres till länets särskilda behof, vid 1840 års och följande Riksdagar
blifvit behandlad i den lorm, som för bevillnings—frågor i allmänhet är föreskrifven.
Sammalunda har kort-slämplings-afgiflen blifvit, äfven vid denna Riksdag, behandlad,
ehuru en stor del deraf är anvisad till en särskild välgörenhets-inrätlning. Detta
behandlings-sätt grundar sig på Regerings-fbrmens föreskrift, i 37 §, att Svenska
folkets urgamla rätt att sig sjelf beskatta utöfvas af Rikets Ständer allena vid allmän
Riksdag. Att i fråga varande afgift är en af Rikets Ständer beroende be
skattning,
har ingen hestridt; men deraf följer ock, att den bör åläggas af Rikets
Ständer allena, och ej af båda Statsmakterna gemensamt.
Ett exempel af ett motsatt förfarings—sätt med en fråga, hvilken blifvit anförd
såsom egande jern förlighet med den förevarande, hafva några talare trott sig
finna i behandlingen af den om kommunernas afgifter till fattigvården. Denna fråga
afgjordes vid 1840—1841 årens Riksdag, genom tre Stånds beslut och Konungens
stadfästelse; men förhållandet är i sjelfva verket icke jemförligt med den nu förevarande
frågan, då kommunernas pligt att sörja för hvar sina fattiga är af ålder
stadgad i författningar, hvilka bestämmas genom ekonomisk lagstiftning, och den
nya författningen icke stadgade om beskattningens belopp annorlunda, än att tillskott,
beroende af behofvet, borde af kommunernas medlemmar erläggas.
Det enda stadgande, i afseende på kommunai-skatter, hvilket i denna fråga
skulle kunna åberopas, innehålles i Ansvarighets-lagens 3 §, som medgifver, att
under de afgifter, hvilkas påläggande eller ökning genom regerings-beslut är förbuden,
»icke begripas sådana i § 60 Regerings-formen ej omnämnda afgifter,
hvilkas föremål äro inrätttningar till enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet,
såsom Båk-, Bro-, Färj- och andra afgifter af dylik beskaffenhet». Af »dylik» enskild
beskaffenhet kan icke den nu föreslagna allmänna afgift å bränvins försäljning
anses vara, då densamma af Rikets Ständer ålägges till enahanda belopp uti alla
Rikets delar.
Intill närvarande Riksdag har frågan om bränvins tillverkning och försäljning
varit behandlad i samma betänkande, och de för hvardera rörelsen inflytande medel
Särskilda Utskottets Memorial. M 23.
3
räknats till och behandlats på enahanda sätt som de i 60 § Regerings-formen
uppräknade Bevillningar. Lika litet lärer nu afgiften för den ena rörelsen förändra
sin natur af bevillning derföre, att densamma blifvit föremål för särskildt betänkande,
och medlen anslagne till ett visst ändamål, sorn Tullmedlen för vissa varor skulle
kunna förlora sin natur af bevillning, om de, behandlade i särskildt betänkande,
föresloges att användas för något särskildt behof.
På dessa skäl, och då dertill kommer att, i fall ena frågan behandlades såsom
bevillnings— fråga, den andra sorn kommunal-sfgift, lätt kunde inträffa, hvad intet
Stånd yrkat, att två särskilda afgifter för bränvins försäljning blefve stadgade, anser
sig Utskottet icke kunna frångå sin i Memorialet JV2 23 följda åsigt, alt denna
fråga hör lösas i Förstärkt Stats-Utskolt.
Hvad åter angår den af Utskottet föreslagna voteringen om kannetals-afgiftens
belopp, så bar anmärkning dervid blifvit inom alla Riks-Stånden framställd. De
skäl, som föranledt Utskottet att i förra betänkandet sammanföra utminuteringsoch
utskänknings-afgilternas bestämmande i en proposition, voro de samma, som
äfven af talare inom Stånden vid återremissens beslutande blefvo framhållna, nämligen
alt ett sammanhang melian de båda näiingarne finnes, hvilket skulle störas,
både om beskattningen blefve lika för båda, och om hon blefve allt för olika, då
i förra fallet minut-handeln, af hvars allmännare antagande man torde kunna vänta
lyckliga verkningar till krog-lifvets minskning, icke finge den för detta ändamål
nödiga fördel framför utskänkningen, men i sednare fallet frestelserne til! missbruk
af minulhandels-rättigheten blefve allt för stora. Dessutom ansåg Utskottet någon
betänklighet ligga deruti, att Bonde-Ståndets beslut icke erbjöde någon bestämd
kontra-proposition, root den nu antagna sort af bränvins-handel, som fått namn af
minut-handel, enär sådan handel icke är nämnd eller beskattad i nu gällande författning;
hvarföre, i fall Bonde-Ståndets mening skulle vid omröstningen segra,
minut-handeln med bränvin skulle blifva skatt-fri; en utgång, den säkerligen icke
något Stånd önskat.
Denna sistnämnda betänklighet har imedlertid Utskottet sökt undanrödja genom
det sätt hvarpå propositionerna numera blifvit uppställda. I fråga åter om den
betänklighet, som Utskottet ansett, ligga i möjiigheten af propositionens förryckande,
så erkänner Utskottet, att å andra sidan ej får förbises det en röstande, sorn ansåge
en större olikhet i algifts-beloppet önskvärd, än den någotdera Ståndet beslut it,
vore, i fall de båda olika näringarnes beskattning sammanfördes, förhindrad att rösta
efter sin öfvertygelse.
Derföre, och med afseende derå, att inom alla fyra Riks-Stnnden den mening
blifvit uttalad, att frågan bordt delas, har Utskottet ansett sig böra i -denna del
frånträda sitt förut afgifna förslag.
De propositioner, för omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, det Särskilda Utskottet
alltså anser sig böra föreslå, äro följande:
4
Särskilda Utskottets Memorial, M 23.
JVs 1.
Den, som vill att, i öfverensstämmelse med Ridderskapels och Adlens samt
Preste- och Borgare-Ståndens beslut, afgift vid minut-handel med och utskänkning
af bränvin skall, så i stad som å landel, utgöras med ett visst penningebelopp för
hvarje kanna af det bränvin, som af Bevillnings-Taxerings-Kommitlé beräknas
komma att genom minut-handeln eller utskänkningen försäljas, eller för hvilket afgift
antingen på auktion, eller af bolag ulan auktion, åtages, röstar
Ja;
den, som det ej vill, röstar
Nej.
Yinner Nej, kommer, i Öfverensstämmelse med Bonde-Ståndets beslut, icke
annan afgift för minut-handel med eller utskänkning af bränvin att af Rikets
Ständer åläggas, än den, som enligt Kongl. Förordningen den 10 Oktober 1851,
angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, kan af BevillningsTaxerings-Kornmitté
bestämmas.
I fall vid denna omröstning Ja vinner, torde beloppet af den sålunda beslutna
afgifien ätt för hvardera försäljningen bestämmas genom följande omröstningar:
A) afgiften vid minut-handel:
JV2 2.
Den, som, lika med Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet, vill all, så
i stad som på landet, afgiften vid minut-handel med bränvin skall utgöras med
8 sk. banko för hvarje kanna af det bränvin, som af Bevillnings-Taxerings-Kommilté
beräknas komma att genom minut-handeln försäljas eller för hvilket afgift
antingen på auktion, eller af bolag utan auktion, åtages, röstar
Ja;
den, som det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, varder, på sätt Borgare-Ståndet beslutat, ifrågavarande afgift be
stämd
till 4 sk. banko.
B) afgiften vid utskänkning:
M 3.
Den, som, lika med Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet, vill alt, så
i stad som på landet, afgifien vid utskänkning af bränvin skall utgöras med 12 sk.
banko för hvarje kanna af det bränvin, som af Bevillnings-Taxerings-Kommitté beräknas
komma alt genom utskänkningen försäljas, eller för hvilket afgift antingen
på auktion, eller af bolag utan auktion, åtages, röstar
Ja;
den, som det ej vill, röstar
Nej.
Särskilda Utskottets Memorial, M 2!5.
5
Vinner Nej, varder, på sätt Borgare-Ståndet beslutit, ifrågavarande afgift bestämd
till 8 sk. banko.
Stockholm den 8 November 1834.
Reservationer:
Af Herr Hjärne: »Jag reserverar mig emot särskilda propositioners uppställning
öfver minuthandels- och utskänknings-afgiflen, emedan denna sönderdelning af 17
§ i författnings—förslaget kan föranleda till en beskattning af bränvins-försäljningen,
som icke af något Riks-Stånd blifvit beslutad, — i den händelse minuthandelsafgiften
skulle bestämmas till 4 sk. och ulskänknings-afgiften till 12 sk. Detta
skulle, efter min tanke, innefatta ett nytt beslut, som icke under frågans föregående
behandling varit föremål för öfverläggning inom Stånden och hvartill Utskottets nu
förevarande sammanjemknings-åtgärd, enligt 73 § Riksdags-Ordningen, icke, grundlagsenlig!,
bordt kunna föranleda».
Af Herr Carlheim Gyllenskiöld: »Särskilda Utskottets åtgärd att i memorialet
J\s 25 uppställa tvenne voterings-propositioner, hvilka afvika från Riks-Ståndens beslut
angående kannetals-afgift för rättigheten till minuthandel eller utskänkning af
bränvin, måste jag högeligen ogilla.
Enligt Utskottet meddelade protokolls-utdrag har dess förslag till förordning
angående vilkoren för bränvins-försäljning blifvit af 3:ne Riks-Stånd hufvudsakligen
bifallet, endast med den af Borgare-Ståndet gjorda ändring, att afgifterne blifvit i
någon mån nedsatte. Utskottets inbjudning till Borgare-Ståndet, att instämma uti
Ridderskapets och Adelns samt Preste-Slåndets beslut angående afgiftens belopp, har
Borgare-Ståndet afslagit.
Tre Stånd hafva således varit ense derom, att så i stad som å landet afgift
vid minuthandel skall utgöras med ett mindre, vid utskänkning med ett större
belopp för hvarje kanna af det bränvin, som i stadgad ordning blifvit beräknadt
eller hvarför afgift åtagen är.
Afgiftens belopp har af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet blifvit bestämd
vid minuthandel lill 8 sk., vid utskänkning till 12 sk.; af Borgare-Ståndet
för minuthandeln till 4 sk., för utskänkningen till 8 sk.
Sedan Utskottet, uti memorialet JVs 20, efter min tanka rätteligen, föreslagit
omröstning mellan dessa tvenne olika beslut i deras helhet, har Utskottet, på grund
af enskilde talares inom alla fyra Riks-Stånden gjorda yrkande att omröstning måtte
företagas särskildt angående afgiften å minutering och å utskänkning, frångått sin
förra, af endast en enda reservant inom Utskottet då ogillade mening. Jag anser
detta icke blott oriktigt, utan, såsom prejudikat, i liera hänseenden ganska betänkligt.
Och då prejudikater vid sättet för Riksdags-ärendenas behandling ofta åberopas
och få gälla, anser jag för den skull, ehuru ringa och likgiltig frågan än i
6
Särskilda Utskottets Memorial, M 25,
och för sig må synas, mig pligtig att på densamma fästa Rikets Ständers närmare
uppmärksamhet.
Den mening har blifvit yttrad och förfäktad, att det skulle innebära missaktning
mot Riks-Stånden, om ett Utskott, oaktadt ålerremiss från alla fyra Stånden, likväl
vidhölle en åsigt, mot hvilken inom .Stånden anmärkningar blifvit gjorda, och man
har, bland annat på denna grund, yrkat frångående af Utskottets förra beslut.
En temligen lång Riksdags-erfarenbet säger mig, att återremiss af Utskottsbetänkanden
ofta från Stånden göres, icke derföre, att det återremitterande Ståndets
fleste ledamöter uti anmärkningarne instämma och derför påyrka betänkandenas för—
ändiing, utan emedan en eller flera anmärkningar kunna synas förtjente alt af Utskottet
tagas i närmare öfvervägande, äfvensom alt, derest grundade anmärkningar
mot någon del af ett moment eller en kortare § uti ett lag-förslag, blifvit gjorda,
hela momentet eller §:n återremitteras med deröfver fällda yttranden, ehvad de
samma äro vederlagda eller icke. Redan häraf följer, hvad erfarenheten äfven visar,
att inom Riks-Stånden gjorda anmärkningar, då de icke föranledt uttryckliga beslut,
ej ålägga Utskotten någon förbindelse att sina utlåtanden ändra, så framt icke skäl
d. ä. grundade anledningar dertill finnas. Hvarje Ulskott. åligger det, att pröfva
anmärkningarne och, om de väl grundade linnas, vederbörligt afseende å dem fästa
och sig derefter rätta; men alt, i annan händelse, tillstyrka Rikets Ständer hvad
det för bäst och rättast håller. Riks-Slåndens återremiss af voterings-propositionen
rörande denna § synes mig derföre icke, i och för sig, hafva innefattat tillräcklig
grund för Utskottet att frångå sitt förut afgifna förslag. Utskottet har i förra delen
af memorialet haft mod att, oaktadt sådan enhällighet vid återremissen, vidblifva sin
mening. Med samma rätt och på goda skäl synes mig Utskottet hafva bordt sammalunda
förfara med afseende å memorialets sednare del.
Att ådagalägga oriktigheten och faran af det sätt, att uppställa voteringspropositioner,
hvilket Särskilda Utskottet nu antagil, torde endast behöfva åberopas
det sammanhang som vanligen eger rum mellan särskilda delar af en lag-§, hvilket
ofta gör att ändring af ena delen ovilkorligen bör föranleda ändring af äfven andra
delar. Det är t. ex. i vår allmänna lag ej ovanligt att för likartade brott straff
utsattes i samma §, merendels först för de gröfre, derefter för lindrigare ansedde
brott af samma slag. Anlagom, att olika meningar hos Riks-Stånden rörande straffbestämmelserne
uppstått, så alt elt eller flera Stånd för ett ringare brott bestämt
enahanda eller svårare straff, än de öfriga ansett lillfyllestgörande för ett gröfre
brott. Omröstning företages efter den af Utskottet följda grundsats att sönderplocka
§:ns särskilda — icke punkter, icke delar, utan — bestämmelser. Den lindrigare
meningen segrar först, den strängare vinner viden sednare omröstning; och sålunda
har man möjligen erhållit en lag al det innehåll, att en uppsåtlig öfverträdelse straffas
mindre hardt än den som skett af obetänksamhet o. s. v. En hvar inser orimligheten
häraf. Men till sådana följder leder Utskottets förfaringssätt.
Särskilda Utskottets Memorial, J\s 25.
7
Funnes hos oss, såsom annorstädes, rätt för lagstiftaren, sedan ett lag-förslags
särskilda delar blifvit genomgångna, att medelst slutlig omröstning afgöra om an
tagande
eller förkastande af det hela, så vore faran mindre. Rikets Ständer ega ej
en sådan rätt. Desto olämpligare är det att biträda den af Utskottet anvisade väg,
Jag anser, att Ståndens beslut, sådana de i sin helhet blifvit Utskottet en gång
meddelade, utgöra enda rätta grunden för voterings-propositioner ehvad enskilde
riksdagsmän, efter deras från Ståndens beslutande majoriteter möjligen afvikande meningar,
må deremot bafva anmärkt, och tillstyrker alltså, att Rikets Ständer må, med
godkännande af Utskottets i memorialet IM 23 uppställda propositioner, bifalla den
första och med ogillande lägga till handlingarna sednare delen af förevarande
memorial.
Al II err Lektor Sondén: »Oaktadt inom Stånden gjorda anmärkningar mot de
i betänkandet JVs 23 uppställda voterings-propositionerna har Utskottet icke funnit
skäl att åtskilja den kommunal-afgift, hvarom tre Stånd beslutat, från den bevillning
hvilken enligt Bonde-Ståndets beslut fortfarande bör utgå, men deremot har Utskottet
funnit sig föranledt att uppställa tvenne voterings-propositioner hvaraf den
ena blott rörer afgiften för minuthandel med, den andra för utskänkning af, bränvin.
J båda afseendena har jag varit af olika mening med Utskottets pluralitet. På
de af flere talare inom Stånden afgilua, och al Herr Hasselroth i dess reservation
utvecklade, grunder anser jag alt kommunal-afgiften samt bevillningen böra i särskilda
voteringar bestämmas. Deremot anser jag de skäl öfvervägande, hvilka tala
för sammanförandet af minuthandels- och utskänknings-afgiften i en gemensam votering.
Utom hvad Utskottet sjelfl, i nu algifna betänkande samt Herr Kapten Hjärne
i sin reservation lill styrkande deraf anfört, vill jag blott erinra, att den frihet Utskottet
nu velat förbehålla hvarje enskild röstande att följa sitt lycke i alla fall måste
i viss grad begränsas af Ståndens beslut, och att derföre denna frihet icke bör utsträckas
derhän att den grund, hvarpå Ståndens beslut hvila, kan uppbäfvas. En
olika beskattning, högre för utskänkning än minuthandel, så att den sednare drager
två tredjedelar eller åtminstone hälften skatt mot den förra, är en sådan tydlig grund.
För att med visshet bibehålla den orubbad så, att minuthandels-skatten hvarken
sjunker till en tredjedel af eller böjes till likhet med utskänknings-afgiften, finnes
ingen annan utväg än den att sammanföra båda i en voterings-proposition. Så har,
vid innevarande Riksdag, eli annat Utskott förfarit, och dess förfarande blifvit gilladt.
I Bevillnings-Utskottets Betänkande JV2 28 sammanfördes i en voterings-proposition
både bevillning för handel, fabriker, näring m. m. och bevillning af fast egendom
pä landet och i städerna. Delta hindrade ej Stånden att godkänna voterings-propositionerna,
ej eller förstärkta Slats-Ulskottet att derom votera, (se Stats-Utskottets
Betänkande JV° 309).
Att minuthandeln med bränvin har en vida större frändskap med utskänkningen,
än den som handel, fabriker m. m. har med fast egendom, lärer svårligen kunna
8
Särskilda Vlskottels Memorial, M 23.
nekas, hvarföre det synes mig följdriktigast, att om de förra votera gemensamt, såsom
redan skett om de sednare.
Af Herr Henschen: »I reservation mot Utskottets memorial JY2 23 med förslag
till voterings-propositioner om afgifter för minuthandel med och utskänkning af
bränvin, har jag, för att icke väcka formtvister, endast i allmänna ordalag tillkänna—
gifvit, att jag varit af annan mening, än den Utskottet antagit rörande hvad i memorialet
föreslagits och åtskilliga i sammanhang dermed inom Utskottet väckta frågor.
Dessa angingo afgifternas konstitutionella beskaffenhet och huru olika meningar derom
skulle grundlagsenlig! afgöras.
Då nu likväl någre af dessa formtvister blifvit i Stånden väckte, och verkat
återremiss, torde här böra anmärkas, att, — ehuru, å ena sidan, skulle, genom dels
egentligen historiska skäl, dels exempel örn sältet huru likartade frågor vid Riksdagar
efter år 1809 behandlats, dels ock bevisning ex absurdo, kunna göras sannolikt:
att våra grundlagars stiftare förutsatt, att såsom »bevillningar» skulle anses alla
»allmänna afgifter» (60 § Regerings-fortnen) eller »nya pålagor» (73 g Regeringsformen)
hvilka Ständerue beslutade, d. v. s. beviljade: att således ej blott den minuterings-afgift,
Bonde-Ståndet, åberopande Kongl. Förordningen den 10 Okt. 1851
angående vilkoren för bränvins-försäljning, ansett böra fortfarande utgå, utan ock den
kannetals-afgift, hvars tillvaro och användande de tre andra Riks-Stånden beslutit,
fastän de ej alla orri beloppet ännu förenats, är »bevillning»; och att således frågan
derom bör, enligt 71 § Regerings-formen, behandlas i förstärkt Stals—Utskott, —
härvid dock å andra sidan förekommer:
l:o) att samme grundlags-stiftare i Regerings-formens 83 § oviikorligt och
utan undantag föreskrifvit, ej blott att någon för framtiden gällande förklaring af
grundlagarna ej får stadgas på annat sätt, än det i 81 och 82 §§:na bestämda; i
följd hvaraf 3 i ansvarighets-lagen för Stats-Rådets ledamöter af den 10 Febr.
1810 rätteligen ej bör vid grundlagarnas tolkning åberopas; utan ock att desse
skola i hvarje särskildt fall tillämpas efter deras ordalydelse, således ej tydas efter
egentligen historiska skäl eller några enstaka exempel (s. k. prejudikater), eller efter
utbildad och fortfarande praxis, om sådan funnes, men stridde mot »ordalydelsen»,
ej heller efter den mening som kundo utletas genom någon bevisning om de förmenta
orimligheter (ex absurdo) som af dessa lagars tillämpning skulle följa: hvilken
bevisning destomindre kan i denna fråga gälla, som den härvid ytterst grundar sig
på den förutsättning, att Konungens och tre Riks-Slånds rätt att besluta afgifter
till kommunerna skulle för folket eller Staten vara vådligare, än fyra Stånds enahanda
rättighet, utöfvad genom förstärkt Stats-Utskott, äfven om det fjerde Ståndet
ej deri deltoge, eller dess mening blefve undertryckt, eller beslutet eljest tillkornme
genom pluralitet af blott en enda röst, d. v. s. att antagas borde, att Konungen
i Stats-Rådet skulle uti en fråga, deraf hvarken Han eller någon Stats-Räds ledamot
hade någon direkt nytta, eller ens stats-kassan kunde få någon fördel, icke lika väl
som
Särskilda Ulskollets Memorial, M 23.
9
*om en enda ledamot af förstärkta Stats—Utskottet inso eller vilja befordra folkets
sannskyldiga väl. Nej! vid tolkning af ett kontrakt, sådant som det, hvilket genom
grundlagarna är uppgjordl mellan Konung och folk samt de fyra Stånden inbördes,
får ej stort afseende fästas å de skiljda, ofta stridiga, påståenderna, att vid den
ordagranna tillämpningen skulle uppkomma orimligheter derigenom, att Konungen
ensam, eller Han och tre Stånd, elier ock blott tre eller alla fyra Stånden utan
Konungen finge afgöra frågan. Stats-maktens, i grundlagarna klart beskrifna och
obestridda, fördelning kunde leda lill så stora och många orimligheter, att bevisningen
om möjliga, olyckliga, följder ej får verka mot grundlagarnas i 83 § Regcrings-formen
ovilkorligt anbefallda tolkning. Om man betänker och för sig utvecklar,
hvilka oinstörtningar och olyckor, allmänna och enskilda lidanden, kunde åstadkommas
genom dels tre Stånds envåldsmakt öfver Banken och Riksgälds-kontoret samt Statens
inkomster, dels ock Konungens envåldsmakt, att totalt ändra de »lagar som rikets
allmänna hushållning röra» och »allmänna inrättningar af alla slag» (§ 89 Regeringsformen):
och att, genom resreglementen samt hvarjehanda expeditions- och arvodestaxor
tillägga sina egna tjenstemän, ja sjelfva Stats-Rådets ledamöter, oerhörda inkomster:
samt alt alldeles ändra lagar om »uppfoslrings- och undervisnings-verken, allmänna
fattigvården, landthushållningen, bergverken m. m.» (Riksdags-Ordningens 34 § 1 morn.);
— så förmodar jag, att man finner sig ej böra vid grundlags-toikning söka begagna
bevisningen ex absurdo. Hafva gruodiagsstiflarne anförtrott Konungen så vidsträckt
och vådlig makt, ja äfven makten att ömsom förbjuda och tillåta all bränvins-lillverkning
och försäljning; så kan man tryggt antaga att samma grundlags-stiftare äfven vågat
anförtro Konungen och tre Stånd att bestämma afgifter till kommunerna för branvins
minutering, NB. om ordalydelsen ej strider mot sådant antagande.
2:o) att, då således endast ordalydelsen i grundlagarna bör afses vid undersökning
om hvad i dem förstås med orden »bevillning» och »bevillningar», noga bör
märkas, att delta sista ordet är tydligen förklaradt dels genom en beskrifning i 59
§ Regerings-formen och 1 mom. 30 § Riksdags-Ordningen, hvarest står, att »hvad Staten»
(således icke kommunerna) kan tarfva utöfver de ordinarie» i (Riksdags-Ordniugen
»vanliga») inkomster, »genom bevillningar» bör »fyllas», dels ock genom
dessa bevillningars uppräknande i Regerings-formens 60 § l:sta punkt, så lydande:
»till dessa sednare »(bevillningar)» räknas tull- och accis-medlen, postmedlen, chartoe»sigillatse-afgiften,
busbehofs-bränneri-medlen samt hvad Riksens Ständer dessutom
»särskildt hvarje Riksdag såsom bevillning sig åtaga». Men icke ett ord finnes om
den särskilda minuterings-afgiften, sorn hittills utgått till staten, samt fördenskull
hittills behandlats såsom bevillning, än mindre om någon afgift till kommunerna för
bränvinsförsäljning. Då nu hvarken beskrifningen passar å afgiften lill kommunerna,
eller denna afgift är uppräknad bland bevillningarna, vågar jag ej till dem hänföra den,
än mindre påstå att frågan derom skall i förstärkt Stats-Utskott afgöras.
Bih. till R, St. Prol. 1833 & 1834. 11 Sami. 24 Baft. 2
10
Särskilda Utskottets lUtmorial, JYi 1!5.
3:o) att, om den i det Utskottet afgjordes, afgiften icke skulle fortfara längre,
än »intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af Riksens Stän»der
faststäld blifver» (§ 61 Regeringsformen), hvilket jag ej tror varit meningen
hos de pluraliteler, som redan bestämt, att dessa medel skola direkte lill kommunerna,
ej till Statskassan, utgå.
4:o) att grundlagsstiftarne, sedan de i §§ 53—83 Regeringsformen och §§
27—74 af Riksdags-Ordningen meddelat åtskilliga föreskrifter om riksdagsärendernas
behandling, slutligen i Riksdags-Ordningens 75 §, särdeles i dess 2:dra och 3:dje
momenter, leinnat de allmänna reglorna i frågan, huru många Stånds sammanstämmande
mening erfordras för ett Rikets Ständers beslut: och att från de deri
nyttjade orden: nalia öfriga», ej få göras andra undantag, än de i samma § uttryckligen
bestämda: samt att dessa undantag, liksom dylika i andra lagar, måste
tolkas strictissime verbis: hvaraf ock följer, att i frågor om afgifter till kommunerna
gäller den allmänna regeln, att »tre Stånds mening» är Rikets Ständers beslut.
5:o) att, — då denna bestämmelse om medlens användande således utgör ett Rikets
Ständers heslut, som fördenskull ej får af förstärkta Stats-Utskottet ändras,
och hvarom icke särskildt i grundlagarna stadgats, — »Konungens samtycke» till
beslutet, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, bör sökas, hvarefter beslutet lärer ej
kunna ändras utan Konungs och Ständers ömsesidiga bifall, liksom beslut om folkskoleafgift
och vissa andra afgifter.
6:o) att, — som, sedan Särskildta Utskottet, i l:a momentet 23 § af det
förslag till förordning om bränvins försäljning, hvilket åtföljt Utskottets Betänkande
JVS 13, föreslagit att '/i0 af kannetalsafgiften skulle till kronan utgå »i stället för
»dels den särskilda afgift, som för bränvinsminutering hittills påbuden varit, dels ock
»den bevillning, som enligt Bevillningsförordningen varit rörelsen ålagd», — alle fyra
Riksstånden ogillat detta förslag, och tre af dem beslutat, att hela den särskilda
afgift, som (utom allmänna bevillningen) komme att erläggas för minuthandel med
och utskänkning af bränvin skulle till kommunerna, icke till kronan, utgå, detta
rörande medlens disposition af tre Stånd fattade beslut bör gälla, ehvad BondeStåndets
eller de tre andra Ståndens beslut om sättet, huru denna afgift skall bestämmas
(antingen blott genom Taxeringskommitté, eller på sätt Särskilda Utskottet
föreslagit), slutligen blir Rikets Ständers beslut: och att således icke i något fall
denna afgift kommer att ingå till kronan.
På grund häraf, och med stöd af hvad Konslitutions-Utskottet vid den Riksdag,
grundlagarne stiftades, i fråga om 75 § Riksdags-Ordningen yttrat, samt hvad
i öfrigt inom Riks-Stånden och i Utskottet i denna fråga förekommit, tager jag mig
frihet föreslå
att i Särskilda Utskottet, enligt 73 g Riksdags-Ordningen förstärkt
till 30 personer af hvart Stånd, må röstas öfver följande
Särskilda Utskottets Memorial, M 25.
11
Propositioner:
l:o) om afgiften för minuthandel med bränvin:
A) om kontrapropositionen:
M i.
Den, som vill till kontraproposition vid slutliga omröstningen i förevarande
ämne antaga Borgare-Ståndets beslut, att den särskilda lill kommunerna ingående
afgiften för minuthandel med bränvin skall, så i stad som på landet, utgöras med
4 sk. banko för hvarje kanna af det bränvin, hvilket Bevillnings-taxerings-kommitlé
beräknar blifva genom minuthandeln försåldt, eller för hvilket afgift vid auktion, eller
af bolag utan auktion, varder åtagen, röstar
Ja;
den, som det icke vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, antages till kontraproposition Bonde-Ståndets beslut, alt för minuthandel
med bränvin, vare sig i stad eller på landet, Rikets Ständer icke skola,
»utom den vanliga bevillningen» ålägga annan afgift, än den som, enligt Kongl. Förordningen
den 10 Oktober 1831, angående vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, Taxerings-kommitté bestämmer.
B) i bufvudsaken:
M 2.
Den, som vill att, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelns samt
1'reste-Ståndets beslut, afgiften för minuthandel med bränvin skall, så i stad som
på landet, utgöras med 8 sk. banko för hvarje kanna af det bränvin, hvilket Be
villnings-taxerings-kommilté
beräknar blifva genom minuthandeln försåldt, eiler för
hvilket afgift vid auktion, eller af bolag utan auktion, varder åtagen, röstar
Ja;
den, som det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, antages
(l:a alternativet) Borgare-Ståndets beslut;
(2:a alternativet) Bonde-Ståndets beslut.
2:o) om afgiften för utskänkning af bränvin:
A) om kontrapropositionen:
M 3.
Den, som vill till kontraproposition vid slutliga omröstningen i förevarande ämne
antaga Borgare-Ståndets beslut, att afgiften för utskänkning af bränvin skall,
så i stad som på landet, utgöras med 8 sk. banko för hvarje kanna af det bränvin,
hvilket Bevillnings-taxerings-kommilté beräknar blifva genom utskänkningen försåldt,
eller för hvilket afgift vid auktion, eller af bolag utan auktion, varder åtagen, röstar
Ja;
12
Särskilda Ulskollels Memorial, J\i 25.
den, som det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, ontages till kontraproposition Bonde-Ståndets beslut, alt för utskänkning
af bränvin, vare sig i stad eller på landet, Rikets Ständer icke skola,
»utom den vanliga bevillningen», ålägga annan afgift, än den som, enligt Kongl. Förordningen
den 10 Oktober 1851, angående vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, Taxerings-kommilté bestämmer.
B) i hufvudsaken:
JM 4.
Den, som vill alt, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelns samt
Preste-Ståndets beslut, afgiflen vid utskänkning af bränvin skall, så i stad som på
landet, utgöras med 12 sk. banko för hvarje kanna af det bränvin, hvilket Bevinnings—taxerings-kommilté
beräknar blifva genom utskänkning försåldt, eller för hvilket
afgift vid auktion, eller af bolag utan auktion, varder åtagen, röstar
Ja;
den, som det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, antages
(l:a alternativet) Borgare-Ståndets beslut;
(2:a alternativet) Bonde-Ståndets beslut.
Och torde jag lill ytterligare stöd för detta förslag böra anmärka, att propositionerne
äro af Särskilda Utskottets ordinarie Herr Ordförande för Utskottet framlagda
såsom innefattande bans egen mening, och af mig blott i afseende å några
ordalag jämkade.»
Af Herr Hasselrot: »Ehuru alla fyra Riks-Slånden, på grund af deremot gjorda
anmärkningar, till Utskottet återremitterat dess i memorialet JM 25 framställda förslag
till voterings-propositioner i fråga om afgiften för bränvins försäljning, bar likväl
Utskottet nu med en majoritet af 10 röster mot 7 vidhållit sin, i förra förslaget
antagna, åsigt att den af 5 Riks-Stånd beslutade kannetalsafgift är af bevillningsnalur
och alt örn densamma följaktligen bör i förstärkt Stals—Utskott voteras; och
får jag emot delta beslut mig reservera; med förklarande att det enligt min uppfattning
ålegat Utskottet att ställa sig lill efterrättelse den inom Riks-Stånden tydligt
uttalade mening, att ifrågavarande afgift är en kommunalskatt och icke af bevillnings
natur. Då emellertid Utskottet vidblifvit sin mening, må det tillåtas mig
att gifva skäl för min, eller ali kannetalsafgiften är en kommunalskatt. För att rätt
klart inse detta mäste man gå tillbaka för att tillse huru förhållandet varit tillförens
och huru kannetalsafgiften tillkommit.
Man finner då att bränvinsminulering i städerna hittills varit belagd med tro
särskilda afgifter, nemligen: en under namn af bevillning jemlikt bevillningsförord—
ningen, en minuteringsafgift enligt Kongl, förordningen den 10 Oktober 1851 an
-
Särikilda Utskottets Memorial, M 28.
13
gående vilkoren för bränvins tillverkning och försäljning, samt en så kallad krog-skatt,
som, i Städerne, kommunen sjelf ålagt, och lill kommunen ingått, men som på olika
ställen blifvit till beloppet bestämd på olika sätt; hvaremot på landet någon dylik
afgift icke egt rum. Den första af dessa afgifter, eller bevillningsafgiften, är af alla
4 Riks-Stånden vid denna Riksdag bibehållen, och enligt Utskottets första förslag
skulle äfven de två sednare fortfarande utgå. Utskottet hemställer nemligen i 25
§ af sitt första förslag, att af kannetalsafgiften '/I0 skulle ingå till kronan i stället
för den gamla minuleringsafgiften, och alt återstoden skulle tillfalla kommunen, hvadan
kannetalsafgiften skulle motsvara både minuteringsafgiften och kommunalskatten.
De tre första Stånden funno likväl alt Staten, med tillverkningsafgiften, hade beskattat
bränvinet tillräckligt och förklarade alt hela kannetalsafgiften skulle till kommunen
ingå. Endast Ronde-Ståndet, som ej ville veta af någon kannetalsafgift, ville bibehålla
den gamla minuteringsafgiften. Häraf synes nu klart, att kannetalsafgiften är
samma skatt som, inom städerna, kommunerne hitills sjelfve ålagt och uppburit; och
det förhållande, alt Rikets Ständer velat ordna dessa kommunernas angelägenhet så i
stad som på landet, och meddela föreskrifter huru afgiften skall bestämmas, kan väl
ej förändra dess natur, då den fortfarande kommer alt till kommunerne ingå; och
öfvertygas man ännu mera härom, då, enligt Utskottets egna förslag, det skulle åligga
kommunernas principaler, stadens äldste i stad eller sockennämnden på landet, att
taga verksam del i ordnandet af kommunens ifrågavarande angelägenhet; likasom den
omständighet, att afgiftens belopp, hvilket icke, såsom Utskottet yttrat, blifvit antaget
lika öfver bela landet, skall bestämmas genom auktion, tydligen utvisar dess egenskap
af kommunalafgift, enär stadens intrader och bevillningsafgifter icke på detta
sätt bestämmas; men, säger man, då icke kommunerne sjelfve, ulan Rikets Ständer
besluta ifrågavarande afgift, måste den anses såsom en bevillning. Jag hyser likväl en
annan mening, och hämtar för den stöd, så väl af Grundlagens ordalydelse, som af
Ständernas sätt att gå tillväga i likartade fall.
Då man jemlör 59 och 60 §§ af Regeringsformen, finner man att hvad Slaten
kan larfva utöfver de ordinarie inkomsterna, skall fyllas genom bevillningar, och att
till dessa räknas lull- och accismedlen, postmedlen, chartae-sigillataj-afgilten, husbehofsbrännerimedlen
samt hvad Rikets Ständer (för Statens behof) dessutom särskildt
hvarje Riksdag såsom bevillning sig åtoge. Efter dessa bestämmelser innehåller 60
§ vidare den föreskrift, att ej några allmänna afgifter af hvad namn och beskaffenhet
som helst, ulan Rikets Stunders samtycke, kunna förhöjas. Häraf synes således
alt andra allmänna afgifter än bevillningar, kunna af Rikets Ständer beslutas; och
enär enligt 75 § Riksdags-Ordningen, tre Stånds mening jemte Konungens samtycke
gäller i alla frågor, som ej äro i samma § undantagna och hvaribland äfven
räknas bevillningsfrågor, följer häraf, att tre Stånd ega besluta andra allmänna algifter
än bevillningar. Så har Grundlagen ock blifvit tolkad af föregående Ständer
i likartade frågor. Så har, på förslag af Lag- och Ekonomie-Utskotten, en allmän
14
Särskilda Ulskollels Memorial, JYs 25.
personlig afgift af 8 sk. för man och 4 sk. för qvinna, för fattigvården, vid 1841
års Riksdag blifvit af 3 Stånd beslutad, utan att någon då ifrågasatte att denna
allmänna afgift, den kommunerna äfven lått behålla, varit af bevillnings natur, derom
bordt voteras i förstärkt Stats—Utskott. På enahanda sätt afgjorde, vid samma Riksdag,
på förslag af Stats— och Ekonomi-Utskotten, tre Riks-Stånd frågan om en
allmän personlig afgift till folkskolan, hvilken afgift kommunerne äfven fått behålla
och som följaktligen ansetts såsom en kommunalafgift; och jag vågar påstå att Utskottet
sjelft och Rikets nu församlade Ständer, just i den fråga, som nu omtvistas,
antagit enahanda grundsats, eiler huru skulle Utskottet kunnat föreslå och Rikets
Ständer besluta, att ifrågavarande afgift skall kommunerne tillfalla, om den ej ansetts
vara en kommunalskatt? Hade den utgjort en bevillningsafgift, skulle det nemligen
ej tillkommit Särskilda Utskottet, ulan Stats-Utskotlet, att föreslå dess aflätande till
kommunerne. Då nu så ej skett hafva Rikets S-tänder, efter min uppfattning, redan
afgjort frågan om afgiftens egenskap, och lärer deraf följa, att, då tre Stånd redan
beslutat att en dylik afgift skall till kommunerne utgå, detta beslut i förevarande
fråga måste anses såsom Rikets Ständers, hvilket således ej kan eller bör ställas
till kontraproposition emot Ronde-Slåndets, om en helt annan fråga fattade, beslut,
eller om en minuteringsafgift till Staten, enär man då skulle komma att i förstärkt
Utskott votera om ett beslut, som redan är Rikets Ständers.
På dessa grunder anser jag, för min del, att den af Bonde-Ståndet uppkastade
fråga huruvida en särskild minuteringsalgifi skall till Staten ingå, bör slitas i för
stärkt
Stats-Utskolt; men alt, emellan Ridderskapet och Adelns s imt Preste-Ståndets
beslut å ena, och Borgare-Ståndets å andra, sidan, angående kannetalsafgiftens belopp,
bör voteras i förstärkt särskildt Utskott. Jag vågar således vördsamt föreslå
att öfver de skiljaktiga meningarne må röstas efter följande voleringspropositioner:
Propositioner för omröstningar.
A) i förstärkt Stats—Utskott:
Den, som, lika med Bonde-Ståndet, vill att, i enlighet med Kongl. Förordningen
den 10 Oktober 1831, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin, minuteringsafgift skall utgöras och till Staten ingå, röstar
Ja;
den det icke vill, röstar
Nej.
"Vinner Nej, kommer någon sådan minuteringsafgift ej att utgöras och till Staten
ingå.
B) i förstärkt Särskildt Utskott:
J\1 1.
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln saint Preste-Ståndet vill, att af
giften
vid minuthandel med bränvin skall, så i stad som å landet, utgöras med 8
sk. banko för hvarje kanna af det bränvin, som af Bevillnings-taxerings-kommitté
Särskilda Ulskollets Memorial, M 23.
15
beräknas blifva genom minuthandeln försåldt, eller för hvilket afgift på auktion, eller
af bolag utan auktion, varder åtagen, röstar
Ja;
den, som det ej vill, röstar
Nej.
Yinner Nej, varder, på sätt Borgare-Ståndet beslutat, ifrågavarande afgift bestämd
till 4 sk. banko.
M 2.
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, vill att afgiflen
vid utskänkning af bränvin skall, så i stad som å landet, utgöras med 12
sk. banko för hvarje kanna af det bränvin, som af bevillnings-taxerings-kommitté
beräknas blifva genom utskänkningen försåldt, eller för hvilket afgift på auktion, eller
af bolag utom auktion, varder åtagen, röstar
Ja;
den, som det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, varder, på sätt Borgare-Ståndet beslutit, ifrågavarande afgift bestämd
till 8 sk. banko.
Häri hafva, Professoren Carlson, Prosten Lagergren, Herr Rydin och Herr
Österberg instämt.
STOCKHOLM, TRTCKT HOS JOIL BECKMAN, 185J.
Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 26.
1
Xlii 26.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Nov. 1854, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af åtter remis ser af Utskottets Betänkande N:o
24, om användande af en del utaf den för bränvins tillverkning
inflytande skall till kontroll och tillsyn å efterlefnad
af författning arne, angående vilkoren för bränvins
tillverkning och försäljning m. rn.
Ridderskapet och Adeln, som, vid ifrågavarande Betänkandes föredragning tillika
med Stals-Utskottets Utlåtande N:o 339, i anledning af vackt motion om medels anvisande
till bestridande al erforderliga kostnader vid kontrollen af bränvins-tillverkningen,
bifallit det sistnämnda, har, på grund af gjorda anmärkningar, återremitterat af det förra,
eller Särskilda Utskottets Betänkande N:o 24, den del, som rörer vedergällningeu åt
de Kronans embets- och tjenstemän, hvilka skola debitera och redovisa afgifterna för
bränvins tillverkning och försäljning, samt i öfrigt lagt betänkandet till bandlingarne.
Preste-Ståndet har, pä grund af sitt beslut öfver Stats-Utskottets Utlåtande N:o
339, funnit den del af Särskilda Utskottets hemställan, som innefattas från begynnelseorden
natt af den från början» intill orden »utgående nya författning ar», hafva förfallit;
men den återstående delen af Utskottets hemställan har al Ståndet blifvit återremitterad,
med anmodan till Utskottet att inkomma med särskildt förslag till underdånig skrifvelse,
rörande arfvode för debitering och uppbörd af afgifterna för bränvins tillverkning
och försäljning.
Borgare-Ståndet, som äfvenledes bifallit Stats-Utskottets Betänkande N:o 339, har
återremitterat Särskilda Utskottets ifrågavarande Betänkande, i ändamål alt Utskottet må
uppgöra förslag till den uppbörds-provision, som bör tillkomma Kronans embets- och
tjenstemän för debitering och redovisning af afgiften för bränvins tillverkning och försäljning.
Af Bonde-Ståndet har Betänkandet, såsom innefattande ett ämne, det der icke tillhörde
delta Utskotts behandling, blifvit ogilladt och lagdt till handlingarne.
Till följe af tre Stånds beslut, har Utskottet således icke att yttra sig öfver
annat än vedergällningen åt Kronans embets- och tjenstemän lör debiteringen och redoliih.
till R. St. Prot. 1853 & 1854. 11 Sami. 25 Hält.
2
Särskilda Utskottets Utlåtande, N:o 26.
visningen af afgifterna. Utskottet anser sig icke ega anledning att frångå den i Betänkandet
antagna grund, att det, som bör af den inflytande skatten till ändamålet anslås,
må bestämmas genom beräkning al någon viss andel deraf; och alldenstund afgiften redan
är bestämd och inkomsten törslagsvis beräknelig och af Bevillnings-Utskottet beräknad
å tillverkningen, men ännu icke å försäljningen, måste yttrandet för närvarande inskränkas
lill den förra, hvaremot Utskottet vill med utlåtande om den sednare inkomma
i sammanhang med de sammanjemknings-förslag, som Utskottet skall afgifva, så snart
Rikets Ständer slutligen afgjort skatte-beloppen för bränvins-försäljningen.
Embets- och tjenstemänuens besvär med debitering och redovisning af lillverknings-skatten
kommer säkerligen icke att blifva större än hitintills, tvärtom sannolikt
mindre, enär all anledning förefinnes, att bräuneriernas antal minskas; och att större
summa än den, som nu användes till vedergällning för detta besvär, bör dertill anslås,
är icke af behofvet påkaliadt. Denna summa har, enligt hittills gällande procent-beräk
ning,
uppgått till omkring 6,000 R:dr B:ko; och då det af Bevillnings-Utskottet förslagsvis
beräknade inkomst-beloppet utgör 3,000,000 R:dr, skulle den till samma provisionssummas
beredande erforderliga andel häraf utgöra -*■ procent. Beräkningen efter procent
af skatle-beioppet torde böra bibehållas, emedan en gammal vana dervid finnes; men intet
billigt anspråk är för handen, att vedergällningen skulle kunna stiga utöfver hvad
hitintills embets- och tjenstemännen tillfallit för ett besvär, som, i anseende till det troligen
minskade antalet af brännerier, icke blifver mera betungande, än det förut varit.
På dessa grunder får Utskottet föreslå,
att af den från 1855 års början, intill slutet af det år, under
hvars lopp ny bevillning af Rikets Ständer fastställd blifver, inflytande
skatt för bränvins tillverkning -i procent eller två af tusende
anslås och ställas till Kongl. Maj:ls disposition, att användas till
vedergällning åt, de Kronans embets- och tjenstemän, hvilka skola
debitera och redovisa afgifterna för bränvins tillverkning; dock så,
att hvad till detta ändamål årligen användes,• icke öfverstiger det
belopp, som derför hittills årligen högst utgått.
Stockholm den 14 November 1854.
Reservation:
af Herr Henschen.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Särtkilda-Uukoltels Memorial, A!:o 17.
1
\:o 27.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 18 A'ov. 1854. kl. Ja e. m.
Särskilda Ulskotlels Memorial, med förnyadl förslug till voleringspropositioner
om afgijten för bränvins försäljning.
Sedan Högv. Presle-Ståndel under d. 15 innevarande månad, med frånträdande
af sitt förra beslut, rörande § 17 uti förslaget lili förordning angående vilkoren för
bränvins försäljning, antagit Borgare-Ståndets inbjudning derom, att vid minut-handel
4 sk. och vid utskänkning 8 sk. skola erläggas för hvarje kanna bränvin, samt Hederv.
Bonde-Ståndet, under förlidne gårdag, i hvad rörer afgiflen för bränvins försäljning,
frånträdt sitt beslut att bibehålla föreskrifterna i Kongl. Förordningen af d. 10 Oktober
1851 samt antagit Ridderskapet och Adlens inbjudning i afseende på nyssnämnde
§., att åsätta 8 sk. såsom afgift vid minut-handel och 12 sk. vid utskänkning för
hvarje kanna bränvin, hafva samtliga Riks-Slånden ansett de af Särskilda Utskottet i
dess Memorial N:o 25 framställda voterings-proposilioner böra förfalla samt anmodat
Utskottet att uppgöra förslag lill de nya voterings-proposilioner, hvilka af det numera
förändrade förhållandet påkallas.
Då fråga således numera endast är att skilja mellan Ridderskapet och Ad/ens
samt Bonde-Ståndets beslut å ena samt de Iva öfriga Riks-Slåndens/å andra sidan,
hvad beträffar sjelfva afgifts-beloppet, får Utskottet, på de grunder, Memorialet N:o 25
innehåller,
framställa följande förslag till voterings-propositioner för omröstning
i Förstärkt Slats-Ulskott:
N:o 1.
Den, sorn, lika med Ridderskapet och Adlen samt Bonde-Ståndet, vill att, så i
stad sorn på landet, afgiften vid minut-handel med bränvin skall utgöras med 8 sk.
banko för hvarje kanna af det bränvin, som af Bevillnings-Taxerings-Kommitté beräknas
komma att genom minuthandlen försäljas, eller för hvilket afgift antingen på
auktion, eller af bolag utan auktion, åtages, röstar
Ja;
Den, som det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, varder, på sätt Preste- och Borgare-Stånden besluta, ifrågavarande
afgift bestämd till 4 sk. banko.
!i>h. lill ö. St. Prot. 18,18 A 18Si. 11 Sami. 28 Haft.
2 Särskilda-Utskottets Memorial, N:o 27.
N:o 2.
Den, sorn, lika med Ridderskapet och Adlen samt Bonde-Ståndet, vill att, så i
stad som på landet, afgiften vid utskänkning af bränvin skall utgöras med 12 sk. banko
för hvarje kanna af det bränvin, som af Bevillnings-Taxerings-Kommitté beräknas komma
att genom utskänkningen försäljas, eller för hvilket afgift antingen på auktion, eller af
bolag utan auktion, ålages, röstar
Ja;
Den, som det ej vill, röstar
Nei’
Vinner Nej, varder, på sätt Preste- och Borgare-Stånden beslutit, ifrågavarande
afgift bestämd till 8 sk. banko.
Stockholm den 18 November 1854.
Reservationer.
Lektoren Sondén har reserverat sig mot motiveringen och tillika ansett oriktigt
alt uppställa två voterings-propositioner, då, af skäl, som redan i hans reservation vid
Memorialet N:o 25 blifvit framställda, en enda proposition skulle varit tillräcklig.
Prosten Lindberg har i denna reservation instämt.
Herr Henschen har tillkännagifvil, att lian dels, på de grunder, lian anfört i sin
reservation sid. 8, 9 'och 10 vid Särskilda Utskottets Memorial N:o 25, ansett, att
ärendet bör af Förstärkt Särskildt Utskott behandlas, dels ock ej kunnat gilla motivernas
uppställning eller voterings-propositionemas redaktion.
STOCKHOLM, trjckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Särskilda Utsholtels Memorial, M 28.
1
JW 28.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 18 Nov. 18S4, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af Riks-Sländens olika beslut angående
vilkoren för brånvins försäljning.
Då Hedervärda Bonde-Ståndet numera angående afgiften för bränvins försäljning
frånträdt sitt beslut alt antaga sladgandena i Kongl. Förordningen af den 10
Oktober 1851, och förslag till sammanjemkning af Riks-Slåndens olika beslut öfver
de i Utskottets Memorial JM 20 framställda öfriga bestämningar rörande ofvannämnda
försäljning således kan uppställas, utan att afvakta utgången af de i Mern.
JM 27 föreslagna omröstningar i Förstärkt Stats—Utskott, får Utskottet nu framställa
ifrågavarande sammanjemknings-förslag.
Derförinnan får Utskottet anmäla,
dels att de sladganden, som uti dess Memorial JM 20 förekomma i § 16 och i
59 § litt. c. mom. 2, enär delta sednare är öfverensstämmande med 57 § i ofvannämnde
1851 års Förordning, blifvit af alla fyra Stånden gillade;
dels att §§ 1, 3, 4, 6, 7, mom. 1, 8, 9, 10, 11, 12, 20, 21, 22 mom.
3, 24 mom. 3, 25, 26 mom. 1 och 3, 27, 28, 29, 30, 31 mom. 1, 32, 34 mom.
1, 2 och 3, 36, 57, 38, 39 mom. 2, 3 och 4, 41, 42, 46, 48, 50, 51, 52,
53, 54, 55, 56, 57, 58 och öfriga delar af 59 §§, blifvit af tre Stånd, nemligen
Ridderskapet och Adlen samt Preste- och Borgare-Stånden godkända och alltså,
enligt 75 § Riksdags-Ordningen, äro genom Rikets Ständers beslut antagne;
dels ock alt § 2 är lemnad utan annan anmärkning, än alt ordet »en», som
orätt sig insmugit framför siffran »Vi», bör utgå.
§
För denna § i författnings-förslaget bade Utskottet tillstyrkt följande stadganden:
Bih.
lill R. St. Prot. 1853 & 1854. 11 Sami. 27 Haft. ^
2
Särskilda Olskollels Memorial, Jtä 28.
»Ej må den utskänka bränvin eller å landet dermed idka minut-handel, hvilken
drifver annan sådan handel, hvartill särskildt tillstånd erfordras».
»Minut-handel med eller utskänkning af bränvin får ej idkas å landet uti
samma gård eller i stad uti samma lägenhet, der annan sådan handel drifves,
hvartill särskildt tillstånd erfordras».
»Minut-handel med och utskänkning af bränvin må dock kunna i förening med
vin-handel idkas».
Preste-Ståndet har antagit dessa sladganden, utan annan förändring, än att i
3 mom. orden »och utskänkning af» skulle uteslutas; hvaremot Ridderskapet och
Adlen samt Borgare-Ståndet beslutit, all paragrafen skall lyda så:
»Utskänkning af bränvin må icke utöfvas af den, som idkar annan handel, till
hvars bedrifvande särskildt tillstånd erfordras».
»Å landet vare lag samma för minut-handel med bränvin».
Då Ridderskapet och Adlens samt Rorgare-Ståndets beslut äro lika, och då
hvad af nu gällande författning Bonde-Ståndet vidhållit, icke innehåller något stadgande
om det genom tre Stånd medgifna nya försäljnings-sättet, minut-handel, får
Utskottet
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden att antaga de förstnämnda Ståndens
beslut.
§ 7-
Utskottet hade för 2 och 3 mom. häri föreslagit följande stadganden:
»I sammanhang dermed, och sedan Stadens Äldste hörde blifvit, skall Magistraten,
efter beräkning af det kanne-tal bränvin, som genom minuthandel, och det,
som genom utskänkning må anses komma att under försäljnings—året i staden föryttras,
till Konungens Befallningshafvande afgifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet
att då idka minut-handel med eller utskänkning af bränvin må andra personer
tilldelas, och i sådant fall uppgifva deras antal, äfvensom i hvilken trakt af staden
hvarje försäljnings—ställe finnas må, i fall föreskrift jemväl i sistnämnde hänseende
anses nödig».
»Konungens Befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i ämnet och gifve
det Magistraten tillkänna; dock må ej, mot både Magistratens och Stadens Äldste*
afstyrkande, beslutas, alt näringsidkare enligt 2 mom. antagas skola, ej heller sådana
närings-idkares antal bestämmas högre än det, hvarom Magistraten och Stadens
Äldste äro ense».
Ridderskapet och Adlen samt Preste- och Borgare-Stånden äro ense derom,
alt orden »elter beräkning af det kannetal bränvin, sorn genom minuthandel, och
det, som genom utskänkning må anses komma att under försäljnings—året i staden
föryttras», från 2 mom. utgå. Beträdande åter lydelsen i öfrigt af detta mom.
hafva Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet antagit Utskottets redaktion J
hvaremot Borgare-Ståndet beslutit, att 2 mom. skall lyda sålunda:
Särskilda Utskotlels Memorial, M 28.
3
»I sammanhang dermed, och sedan stadens äldste hörde blifvit, skall Magistraten
till Konungens Befallningshafvande afgifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet
att då idka minut-handel med eller utskänkning af bränvin må andra personer
tilldelas, och i sådant fall föreslå försäljnings-ställenas antal, äfvensom i hvilken
trakt af staden hvarje försäljnings—ställe finnas må, i fall föreskrift jemväl i sistnämnda
hänseende anses nödig.»
Det af Utskottet föreslagna 3 mom. är godkändt af Preste- och BorgareStånden,
men afslaget af Ridderskapet och Adlen, som vidblifvit förut fattadt beslut,
alt orden »hvilket Magistraten eller stadens äldste tillstyrkt» införas i stället
för »hvarom Magistraten och stadens äldste äro ense».
Den nu gällande förordningen, hvilken i 43 § bestämmer sättet för rättighets
meddelande till »hränvins-minutering», innehåller ingen föreskrift i afseende pä
sådan försäljning, hvilken i Utskottets förslag benämnes minut-handel; och är alltså
Bonde-Ståndets beslut icke förenligt med, hvad de öfriga tre Stånden sammanstämmande
beslutit derom, att ifrågavarande 7 § skall innehålla jemväl föreskrift, hurusom
rättighet till sistnämnda slags handel skall meddelas.
Då Ridderskappt och Adlens samt Preste- och Borgare-Ståndens beslut om
2 inom. öfverensstämma i hufvudsak, men det utbyte af orden »uppgifva deras antal»
mot orden »föreslå försäljnings-ställenas antal», som är af Borgare-Ståndet antaget,
synes Utskottet vara lämpligt, såsom mera öfverensstämmande med det i 10
§ af tre Stånd beslutna stadgande, att dera försäljnings-stallen kunna i ett utrop och
af en person öfvertagas, får Utskottet hemställa,
att Borgare-Ståndets beslut om 2 momentets lydelse må af de tre
öfriga Stånden biträdas.
I afseende på 3:dje momentet varda
till instämmande i Preste- och Borgare-Ståndens beslut de öfriga
Riks-Stånden inbjudna.
§ 13.
För denna § hade Utskottet föreslagit följande lydelse:
»Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning än den, sorn kan gästgifveri
»tillkomma, må i soken å landet få idkas; gore derom framställning hos sokne»nämndens
ordförande före utgången af Mars det år, då försäljningen skall börjas.
»Sokne-nämnden skall innan slutet af April deröfver afgifva yttrande och deri, om
»bifall till utskänkningen lillstyrkes, utsätta den trakt, hvarinom det må ske, hvar»efler
yttrandet till kyrkoherden öfverlemnas. Denne inhämte, innan Maj månads
»utgång, på sokne-stämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst, sokne-männens ut»låtande
i ämnet. Varder framställningen af både sokne-nämnd och sokne-stämma
»ogillad; för fa lie frågan. Har åter endera eller begge bifall tillstyrkt, sände, inom
»tre veckor från det sokne-stämma blifvit hållen, kyrkoherden soknestämmo-protokol»let
och sökne-näinndeus yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till Konungens Be
-
4
Särskilda Ulskallels Memorial, M 28.
»fallningshafvande in. Konungens Befallningshafvande fatte deri sitt beslut och gifve
»det sokne-nämndens ordförande tillkänna».
»Fråga, huruvida i sådan ordning tillkommen utskänknings-rältighet bör upp»höra,
sedan tiden för dess tillvaro tilländalupit, skall likaledes väckas och hehand»las.
Ti-istyrka både sokne-nämnd och sokne-stämma, att rättigheten skall indragas,
»lörblifve dervid. Har åter endera eller begge upphörandet afstyrkt; insände kyrkoherden
»sokne-nämndens yttrande och sokneslämrno-prolokollet, jemte eget utlåtande, till Ko»nungens
Befallningshafvande, som ege i ämnet besluta. Der fråga uppstår, att rät»tighet
till minut-handel med bränvin i soken må beviljas eller ock beviljad sådan
»rättighet upphöra, förfares på lika sätt, som om utskänkning nu stadgadt är.»
Preste- och Borgare-Stånden hafva godkänt §:n, det sednare dock så, att i 2
mom. ordet »likaledes» utbytes emot »på enahanda sätt», och att uti författningen
utmärkes, att sista punkten, hvilken börjas med orden »Der fråga uppstår», utgör
särskildt moment.
Ridderskapet och Adeln har deremot vidblifvit sitt förut fattade beslut, enligt
hvilket §:n skulle lyda så:
»Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning än den, som kan gästgifveri
»tillkomma, må i soken å landet få idkas; gore derom framställning hos sokne-nämn»dens
ordförande före utgången af Mars det år, då försäljningen skall börjas. Sokne»nämndeir
afgifve deröfver yttrande innan slutet af April, med utsättande, i händelse
»bifall till utskänkningen tillstyrkes, af den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter
»yttrandet till kyrkoherden öfverlemnas. Denne inhemte, innan Maj månads utgång,
»på sokne-stämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst, sokne-männens utlåtande i
»ämnet. Inom tre veckor från det sokne-stämma blifvit hållen, insände kyrkoherden
»soknestämmo-protokollet och sokne-nämndens yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet,
»till Konungens Befallningshafvande, som derom fatte sitt beslut och gifve det sokne»nämndens
ordförande tillkänna.»
»Fråga, huruvida i sådan ordning tillkommen utskänknings-rättighet bör upp»höra,
sedan liden för dess tillvaro tilländalupit, skall likaledes väckas och behandlas.»
Den af Ridderskapet och Adlen samt Borgare-Ståndet anmärkta felaktighet,
alt sista punkten, börjande med orden »Der fråga uppstår» icke blifvit utmärkt såsom
ett särskildt moment, är af Utskottet lill rättelse iakttagen.
Då det af Bonde-Ståndet vidblifna 43 §:ns 3 mom. af nu gällande författning
väl innehåller motsvarigt stadgande om utskänkning, men intet om minut-handel, och
då Preste- och Borgare-Stånden lill innehållet godkänt Utskottets förslag samt det
af Borgare—Ståndet beslutna utbyte af ordet »likaledes» emot orden »på enahanda
sött» synes innefatta en redaktions-förbättring, får Utskottet
inbjuda dels Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet att, lika
med Borgare-Ståndet, antaga Utskottets förslag till 13 §, med den
förändring att ordet »likaledes» utbytes emot orden »på enahanda
Särskilda Utskottets Memorial, JftJ 28.
5
sätt», dels ock Preste-Ståndet att i nyssberörde ord-förändring instämma.
§ 14-
I denna § hade Utskottet tillstyrkt följande sladganden:
»Rättigheterna för andra tillåtna utskänknings-ställen jin gästgifveriet äfvensom
»för minuthandels-ställena i soknen, varde derefter, innan September månads utgång,
»af sokne-nämnden ulbudna på offentlig auktion, för högst tre år i sender, åt den
»eller dem, som åtaga sig afgift för högsta kannetal. Sokne-nämnden pröfve de an
»bud,
som dervid göras, och ege dem, med tillbörligt afseende å de bjudandes be
»börighet
och tjenlighet, antaga eller förkasta.»
»Der utskänknings-rattighet för gästgifveri blifvit uppsagd inom tid, som i 12
»*§ är bestämd, ege sokne-nämnden, om den så för godt finnér, och derest ej å
»den i 13 § föreskrifna sokne-stärnma blifvit annorledes beslutet, alt vid den auk
»tion,
som nyss sagd är, ny utskänknings-rällighet, med utsättande af sjället för dess
»utöfning, i den uppsagda rättighetens ställe, likaledes utbjuda och auktions-anbu»den
pröfva.»
Preste- och Borgare-Stånden hafva antagit dessa stadganden, det sednare dock
med förändring i 2 mom. af ordet »likaledes» lill »på enahanda sätt».
Ridderskapet och Adlen har deremot afslagit stadgandena, med vidblifvande af
förut fattadt beslut, att i deras ställe skulle införas två §§, så lydande:
»§ 14. Rättighet att enligt föregående § å andra tillåtna utskänknings-ställen
»än gästgifverier, äfvensom å minuthandels-ställe i soknen, försälja bränvin, meddelas
»af Konungens Befallningshafvande för högst tre år i sender.»
»§ IS. Då Konungens Befallningshafvande, enligt nästföregående §, meddelat
»tillstånd till minut-handel med eller utskänkning af bränvin, bestämme näst derefter
»för soknen sammanträdande Taxerings-koinmitté det kannetal bränvin, som anses å
»hvarje sådant ställe årligen blifva försåldt under den tid, för hvilken tillstånds—resö—
»lutionen är gällande.»
Af Bonde-Ståndets beslut skulle möjligen kunna hit hänföras 43 § 3 mom.
af nu gällande författning, enligt hvilket stadgande rättigheter icke meddelas på längre
tid än ett år, då deremot de tre Stånden äro ense om deras meddelande på högst
tre år. Berörde § innehåller dessutom 'intet stadgande rörande minut-bandel och är
således ej i denna fråga tillämplig.
Då Preste- och Borgare-Stånden till innehållet antagit Utskottets förslag till
14 §, och det af Borgare-Ståndet jemväl här beslutna utbyte af ordet »likaledes»
emot orden »på enahanda sätt» innefattar en redaktions-förbättring, inbjuder Utskottet
dels Ridderskapet och Adlen samt Bonde-Ståndet att, lika med Borgare-Ståndet,
antaga Utskottets förslag till 14 §, med den förändring,
att orden »på enahanda sätt» införas i stället för ordet
6
Särskilda Ulskollets Memorial, JtJ 28.
»likaledes», dels ock Preste-Ständet alt instämma i nyssnämnde ordförändring.
§ IS.
skulle enligt Utskottets förslag lyda så:
»Försäljnings-året räknas för stad från den 1 Oktober och å landet från den
»1 November.»
Detta stadgande hafva Preste- och Borgare-Stånden antagit, men Ridderskapet
och Adlen uteslutit.
Bondé-Ståndets beslut innebär ingen särskild års-beräkning för bränvins-försäljning
och inga bestämmelser för den del deraf, som i Utskottets förslag kallas minuthandel.
Utskottet inbjuder
Ridderskapet och Adlen samt Bonde-Ståndet att om 15 §:ns antagande
med de förstnämnda Stånden sig förena.
§ 17.
hade Utskottet föreslagit att lyda så:
»Så i stad, som å landet utgöres afgiften vid minut-handel med 8 sk och vid
utskänkning med 12 sk. för hvarje kanna af det bränvin, som enligt 8 eller 12 §
beräknadt blifvit, eller hvarför afgift enligt 10 eller 14 § åtagen är.»
Frågan om beskattningen är bänskjuten till omröstning i förstärkt Stats-Utskolt.
Hyad åter beträffar redaktionen, torde
citationen af paragraferna blifva beroende af de beslut, som rörande
samma §§ komma att af Rikets Ständer fattas.
§ 18.
skulle enligt Utskottets förslag lyda så:
»Års-afgift för minut-handel med och utskänkning af bränvin skall förskottsvis
»erläggas, först med en femtedel sist fjorton dagar efter det beräkning enligt 8 eller
»12 §, eller auktion enligt 10 eller 14 § verkställd blifvit, och sedermera med en
»femtedel sist fjorton dagar före början af hvarje qvartal, samt inbetalas i Stockholm
»till stadens Drätsel-kommission och i öfriga orter (ill den, som eger krono-utskylder
»uppbära. Vill någon flera delar af afgiften på eu gång förskottsvis erlägga, vare
»det tillåtet.»
Preste-Ståndet har antagit förslaget, men Ridderskapet och Adlen ogillat detsamma,
med vidblifvande af förut fattadt beslut om antagande af ett så lydande
stadgande:
»Kannetals-afgift för minut-handel med och utskänkning af bränvin skall för
»hvarje halfår förskottsvis erläggas och inbetalas i Stockholm till stadens Drätsel
»kommission
samt i öfriga orter till den, som eger krono-utskylder uppbära, hvar
-
Särskilda Uhkoltels Memorial, JM 21!.
7
»efter, å landet, Uppbördsmannens qvitto bör, för att vara gällande, sednast inom
»8 dagar tfll annotation hos Häradsskrifvaren företes.»
Borgare-Ståndet har beslulit följande stadgande:
»Kannetals-afgift för minut-handel med eller utskänkning af bränvin skall för
»hvarje halfår förskottsvis erläggas och inbetalas till vederbörande uppbördsman.»
Hvad Bonde-Ståndet af nu gällande förordningen bibehållit, innehåller endast
för stad det stadgande, alt antingen borgen skall ställas för skattens utgörande, eller
densamma i förskott erläggas, men icke bestämning af särskilda terminer för skattens
betalning, eller till hvilken eller hvilka inbetalningen skall ske.
Till sammanjemkning af de olika meningarna, och då Utskottet finnér BorgareStåndets
beslut, att afgiften skall lill «vederbörande uppbördsman« erläggas, vara att
föredraga, enär derigenom frihet lemnäs för de städer, der Drätsel-kamrar nu finnas,
att uppbörden åt dem öfverlemna, inbjuder
Utskottet samtliga Riks-Stånden att antaga följande förslag:
»Års-afgifl för minut-handel med oéh utskänkning af bränvin skall för hvarje
»halfår förskottsvis erläggas och inbetalas till vederbörande uppbördsman.»
Till införande i 18 §, såsom det andra momentet, har Ridderskapet och Adlen
beslulit följande stadgande:
»Minuthandels- eller utskänknings—slälle, för hvilket afgiften ännu icke, då
försäljningen derstädes tager sin början, blifvit af Taxerings-kommitté bestämd, erlägge
i afräkning å samma afgift förskott, heräknadt efter det minsta kannctal, som
enligt IG § 2 mom. får åsätlas.»
Borgare-Ståndet har likaledes beslutit att införa ett nytt stadgande, men af
följande lydelse:
»Minuthandels- eller utskänknings-ställe, för hvilket afgiften ännu icke, då försäljningen
derstädes lager sin början, blifvit af Taxerings-kommitté bestämd, erlägge
likaledes i afräkning å samma afgift, hvarje halfår, förskott, beräknadt efter det minsta
Isannetal, som enligt 16 § 2 punkten får åsättas. Varder sedermera hägre
kannetals-afgift Ires tamd, betalas det öfvérskjutande beloppet, då den i Bevillnings—
förordningen stadgade afgift erläggas bör.»
Enär det i dessa tillägg förutsatta fall, att afgiften ej hunnit bestämmas före
tiden för dess erläggande, icke bör kunna inträffa, om de af Utskottet föreslagna
14 och 15 §§ varda gillade,
får Utskottet, i öfverensstämmelse med Preste-Ståndels beslut, hemställa,
att intetdera tillägget må införas.
§ 19.
Utskottets förslag tili denna § var så lydande:
»Den, som sin rättighet till minut-handel med eller utskänkning af bränvin i
s
Särskilda Ulskollcls Memorial, JM 28.
»stad en gång uppsagt, må ej till dylik försäljning ånyo vinna rättighet annorledes,
»än i 10 § medgifves.»
»Har för gästgifveri å landet rättighet till bränvins-utskänkning en gång blifvit
af egaren uppsagd, må den icke kunna för gästgifveriet åter förvärfvas. Gästgifvare
må dock kunna för sin person vinna rättighet till bränvins-utskänkning, på sätt i
14 § medgifves.»
Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet hafva antagit förslaget; hvaremot
Borgare-Ståndet har för §:n beslutit följande lydelse:
»Den, som sin rättighet till minut-handel med eller utskänkning af bränvin en
gång uppsagt, må ej till dylik försäljning ånyo vinna rättighet i annan ordning, än
denna författning föreskrifver.»
Då Utskottets förslag är af Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet bifallet,
och då hvad Bonde-Ståndet af nu gällande författning vidhållit, icke innefattar
något dit hänförligt stadgande,
fåc Utskottet inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att sig med de
öfriga Stånden förena.
§ 22.
Mom. 1 och 2 voro af Utskottet föreslagna så lydande:
»För kortare tid än år må, efter vederbörandes anmälan, rättighet lill bränvinsutskänkning
af Konungens Befallningshafvande meddelas vid läger, eller der trupp
eljest är för flera dagar sammandragen, vid helso-brunn eller bad-ort, på passagerarefartyg,
eller der värdshus-rörelse af annan anledning kan komma i fråga att under
endast någon del af året utöfvas.»
»Afgiften bestämmes af den för bevillnings-laxering näst derefter sammanträdande
kommitté, men får ej understiga det belopp, som för den ifrågavarande tiden
svarar mot den afgift, hvilken, enligt de i 16 och 17 §§ stadgade beräkningsgrunder,
för år minst utgå bör. Skulle tiden ej uppgå till en månad, må dock
afgiften ej för kortare tid beräknas. Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnde
belopp förskottsvis erläggas till den, som eger kronoutskylder uppbära.»
Förslaget är af Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet, hvad angår
1 morn., antaget.
Deremot har Borgare-Ståndet beslutit, att rättighet till sådan utskänkning,
hvarom här är fråga, skall meddelas å landet af Konungens Befallningshafvande och
i stad af Magistrat.
I afseende på 2:dra momentet, sorn af Preste-Ståndet jemväl är bifallet, har Ridderskapet
och Adlen samt Borgare-Ståndet beslutit, att orden »en månad» skola
utbytas emot »fjorton dagar», hvarjemte Ridderskapet och Adlen uteslutit orden »till
den, som äger krono-utskylder uppbära», hvaremot Borgare-Ståndet i stället för dessa
ord antagit »till vederbörande uppbördsman».
Då
Särskilda Uiskollels Memorial, JV? 28.
9
Då den af Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet godkända föreskriften
i 1 morn., att den der omförmälda utskänknings—rättighet skall af Konungens Befallningshafvande
meddelas, öfverensstlimmer med den af Bonde-Ståndet bibehållna sista
punkten i 48 § af nu gällande författning,
lärer alltså 22 § 1 morn., mot hvars uppställning någon anmärkning
i öfriga delar ej förekommit, vara genom Rikets Ständers beslut
antaget.
Som Ridderskapet och Adlen samt Preste- och Borgare-Stånden äro derom ense,
att en minimi-tid skall bestämmas för beräkningen af den afgift, hvarom i 2 momentet
är fråga, men beträffande minimi-tidens längd Ridderskapet och Adlen samt BorgareStåndet
sammanstämmande beslutit, alt densamma skall från en månad till fjorton
dagar inskränkas; så, och då den nu gällande författningen härom icke innehåller
något stadgande, anser Utskottet sig böra
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden att i detta beslut instämma,
I afseende på sista punkten af 2 momentet och i öfverensstämmelse med förfarandet
att vid 18 § inbjuda Ridderskapet och Adlen samt Preste- och BondeStånden
att instämma i Borgare-Ståndets beslut derom, att afgiften skall inbetalas till
»vederbörande uppbördsman», får Utskottet
inbjuda förenämnde tre Riks-Stånd att Borgare-Ståndets ifrågavarande
beslut antaga.
§ 25
skulle, enligt Utskottets förslag, hafva följande lydelse:
»Utaf de afgifter, som enligt denna förordning inflyta för minut-handel med
»och utskänkning af bränvin, vare sig i stad eller å landet, afsätfes en femte-del till
»en för bela länet gemensam kassa, hvilken tills vidare ställes under Hushållnings-säll»skaps
förvaltning, eller, der i länet sådant ej finnes, under Pröfnings- kommittés
»förfogande, att användas till ändamål, som för länet nytfiga äro.
»Af de afgifter, som i stad inflyta, tillfälle de återstående fyra femte-delar sta»den;
men af dem, som från soknar å landet ingå, aflemnas de fyra femte-delarne i
»Landt-ränteriet, hvarifrån det för hela länet sammanlagda beloppet fördelas på dess
»samtliga soknar, i förhållande till hvarderas folkmängd. Skulle Pröfniugs-kommitté
»tillstyrka och Konungen bifalla, alt län för sådant ändamål indelas i distrikt, af
»hvilka dock hvartdera bör innefatta minst ett fögderi, utdelas, likaledes efter folk—
»mängden, de från distriktet influtna fyra femte-delarne emellan dess samtliga soknar.
»Hvad stad eller soken sålunda tillfaller, användes till kommunala behof inom staden
»eller soknen.
»1 Slockholm tillfälle hela afgiften staden.»
Denna § är af Preste-Ståndet antagen; Ridderskapet och Adlen har deremot
för densamma beslutit följande lydelse:
Bih lill R. St. Prot. 1853 & 1854. 11 Sami. 27 Häft. 2
10
Särskilda Vlsltollels Memorial, J\I 20.
»Utaf den kannetals-afgift, som inflyter för minut-handel med och utskänkning
»af bränvin, vare sig i stad eller å landet, insattes en femte-del i Landt-ränteriet
»för Hushållnings-sällskapets räkning, för att af detsamma förvaltas och användas till
»ändamål, som för länet nyttiga äro.»
»Af den kannetals-afgift, som i Stad inflyter, tillfälle de återstående fyra femte»delar
staden; men af den, sorn från soknar å landet ingått, aflemnas de fyra femte»delarne»
etc. (Detta moment för öfrigt lydande så, som Utskottet det föreslagit.)
»1 Stockholm tillfälle hela kannetals-afgiften staden.»
Enligt Borgare-Ståndets beslut skulle §:n lyda så:
»De afgilter, som* enligt denna förordning, inflyta för minul-bandel med och
»utskänkning af bränvin, tillfälle i stad stadens kassa och ingå från soknar å länsdel
lill Landt-ränteriet, hvarifrån det för hela länet sammanlagda beloppet fördelas
»på dess samtliga soknar, i förhållande till hvarderas folkmängd. Skulle Pröfnings»kommitlé
tillstyrka och Konungen bifalla, att län för sådant ändamål indelas i dis»trikt,
af hvilka dock hvarldera hör innefatta minst ett fögderi, utdelas, likaledes
»efter folkmängden, de från distriktet influtna medel emellan dess samtliga soknar.
»Hvad stad eller soken sålunda tillfaller, användes (ill kommunala behof inom staden
»eller soknen.»
Huruvida ordet »afgifler», som på tre ställen i §:n förekomma, skall, på sätt
Ridderskapet och Adlen beslutit, utbytas emot »kannetals-afgift»,
torde få bero af Rikets Ständers beslut, huruvida i § 18 ordet
»års-afgift» skall emot »kannetals-afgift» utbytas eller icke.
För öfrigt äro Ridderskapet och Adlen samt Preste- och Borgare-Stånden
derom ense, alt afgiften icke skall till slaten ingå, utan får lill kommunala behof
användas, hvadan, enligt 73 § Riksdags-Ordningen, Utskottet anser frågan i
det hänseendet vara af Rikets Ständer afgjord; men berörde tre Stånd äro deruti
skiljaktige, att Borgare-Ståndet icke velat, lika med Ridderskapet och Adlen samt
Presle-Ståodet, att någon del af afgiften skulle lill en för län gemensam kassa afsättas.
Då Utskottet anser sig Döra tillstyrka Rikets Ständer att stadna vid det
beslut, hvarom två Stånd redan äro i hufvudsak ense, återstår blott valet af ordalydelsen;
och enär den af Ridderskapet och Adlen beslutna, hvarigenom uttryckligen
påbjudes, att den femte-del, som komme att förvaltas af Hushållnings-sällskap, skulle
i Landt-ränteriet insättas, innebär en fullständigare föreskrift, men de, vid det
kända förhållandet, ali Hushållnings-sällskap nu mera finnes i hvarje län, öfverflödiga
orden »eller der i länet sådant ej finnes», etc. kunna uteslutas, får Utskottet
till instämmande i Ridderskapet och Adlens beslut de öfriga Stånden
inbjuda.
§ 24.
1, 2 och 4 mom. hade i Utskottets förslag följande lydelse:
»Å landet vare minut-handel med och utskänkning af bränvin förbuden på
Särskilda Utskottets Memorial, M 28.
11
»eller invid det ställe, der auktion, marknad eller mönstring med bevärings-manskap
»hålles, eller der menighet för krono-skjutsning eller skallgång samlad är.»
»Vid annan mönstiing, uppbörds-stämma, mantals-skrifning, ling eller annan
»till folksamling föranledande förrällning, må ej bränvin försäljas annorlunda än vid
»måltider åt spisande gäsler.»
»I stad må på eller invid det. ställe, der marknad hålles, bränvin icke genom
»minut-handel eller utskänkning, försäljas.»
Första och andra momenten äro af Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet
antagna. Borgare-Ståndet har deremot beslutit, alt hegge momenten skola utbytas
emot eli stadgande, så lydande:
»Å landel må vid ting, uppbörds-stämma, mantals-skrifning, mönstiing, auktion,
»marknad, krono-skjutsning, skallgång eller annan till folksamling föranledande för—
»rättning, bränvin icke i minut försäljas, ej heller utskänkas annorlunda än vid mål
»tider
åt spisande gäster.»
Bonde-Ståndets beslut innefattas, hvad utskänkningen beträffar, uti BorgareStåndets;
men hvad det förra Ståndet bibehållit utaf den nu gällande förordningen,
innehåller icke några särskilda stadgar.len om minut-handel.
Då två Stånd gillat Utskottets förslag, hemställes,
att Borgare- och Bonde-Stånden måtte förena sig med de båda
öfriga Stånden uti bifall till 24 §:ns Usta och 2:dra moment.
4:de momentet är af tre Stånd afslaget och kommer följaktligen att förfalla.
§ 26 mom. 2.
var af Utskottet sålunda föreslaget:
»Å. så väl gästgifvare-gård, som annat nä rings—ställe, i stad och å landet, vare
utskänkning då förbuden; dock må kl. mellan 1 och 3 eftermiddagen utskänkning
ske till spisande gäster.»
För detta moment har Ridderskapet och Adlen beslutit följande stadganden:
»På landet vare då, derest Konungens Befallningshafvande ej särskildt undantag
meddelar, all annan utskänkning förbuden, än på gästgifvaregårdar vid måltider
till resande. I stad äger vederbörande myndighet att bestämma, hvilka timmar om
dagen utskänkning må vara tillåten.»
I stället för samma moment har Preste-Ståndet antagit följande stadganden:
»På landet vare då all utskänkning förbuden.»
»I stad åligge det vederbörande myndighet att, efter innevånarnes hörande, bestämma,
om utskänkning får ske och, i detta fall, hvilka timmar om dagen den må
vara tillåten. Dock må tillåtelse icke utsträckas öfver tiden efter klockan 4 eftermiddagen.
»
Borgare-Ståndet har afslagit 2 morn., utan att sätta annat stadgande i stället.
Den nu gällande förordningen innehåller i 47 § det stadgande, att å sön- och
12
Särskilda Utskottets Memorial, M 28.
andra helge-dagar bränvin icke må i minut försäljas annorlunda än å gästgifvaregårdar
och andra tillåtna minuterings-ställen vid måltider.
Då tre Stånd, nemligen Ridderskapet och Adlen samt Preste- och Bonde-Stånden
äro ense derom, att för utskänkning å sön- och helgedag inskränkning i tiden
här skall stadgas, lärer
Borgare-Ståndets beslut, enligt hvilket ifrågavarande moment skulle
utgå, utan att något annat stadgande sättes i stället, hafva förfallit.
Och får Utskottet inbjuda samtliga Biks-Stånden
att antaga följande med Ridderskapet och Adlens samt Bonde-Ståndets
beslut hufvudsakligen öfverensstämmande stadgande:
»På landet vare då ali annan utskänkning förbuden än på gästgifvaregårdar vid
måltider till resande. I stad äge vederbörande myndighet att bestämma, hvilka
timmar om dagen utskänkning må vara tillåten.»
Preste-Ståndet har beslutit, att näst efter 29 § skulle, i en särskild paragraf,
införas följande nya stadgande:
»Ej må någon tillåta tjenstehjon eller lösa personer, som sjelfva anskaffa bränvin,
att samlas i hans hus eller bostad, för att der vistas under bränvinets förtärande.
»
Men som intet af de öfriga Stånden i denna mening instämt,
lärer frågan om det nya stadgandet hafva förfallit.
§ 31 mom. 2.
För detta moment bade Utskottet föreslagit följande stadgande:
»Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minut-bandel till mindre belopp än
en kanna ulborgadt.»
Preste-Ståndet har antagit ifrågavarande moment, hvilket deremot är af Ridderskapet
och Adlen samt Borgare-Ståndet afslaget.
Nu gällande författning innehåller i 52 §: »Ej må någon, som utminuterar
bränvin, ega rätt till utbekommande af fordringar för det bränvin, han sålunda utlemnat
på räkning eller kredit»; hvadan således Bonde-Ståndets beslut hufvudsakligen
öfverensstämmer med Preste-Slåndets.
Med erinran derom, att Utskottets förnyade förslag tillkommit i anledning
af följande Ridderskapet och Adlens beslut öfver Utskottets utlåtande JVs 13: »Ej
vare någon berättigad att utsöka betalning för bränvin, som blifvit vid minut-handel
eller utskänkning utborgadt», anser sig Utskottet böra inbjuda Ridderskapet och
Adlen samt Borgare- och Bonde-Stånden
att godkänna ifrågavarande moment.
§ 33,
lydande i Utskottets förslag sålunda:
Särskilda lllskotlels Memorial, M 28.
13
»Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne, eller som icke
är renadt från finkel-olja, eller hvars styrka icke uppgår till minst 5 grader, får icke
vid minut-handel eller utskänkning till salu hållas»,
är bifallen af Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet; men BorgareStåndet
har ansett orden »eller hvars styrka icke uppgår till minst 5 grader»
böra utgå.
Då förslaget är af två Stånd bifallet, och då hvad Bonde-Ståndet af nu gällande
förordning bibehållit icke innehåller något motsvarande stadgande, anser Utskottet
sig böra inbjuda
Borgare- och Bonde-Stånden att sig med Ridderskapet och Adlen
samt Preste-Ståndet förena.
Till § 34,
hvilken är af tre Stånd antagen, har Ridderskapet och Adeln beslutit följande tillägg
i ett fjerde moment:
»Yarder införsel af bränvin från utrikes ort tillåten, iakttages dervid de föreskrifter,
sorn Konungen bestämmer»;
och har Preste-Ståndet anmodat Utskottet att inkomma med förslag till de
tillägg i så väl denna, sorn 49 §, hvilka kunde anses behöfliga för den händelse,
att nu gällande förbud mot införsel af bränvin blefve upphäfvet.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva i detta afseende sig icke yttrat.
På grund af Preste-Slåndcts anmodan, och i så nära öfverensstämmelse med
Ridderskapet och Adlens beslut, som lämpligt vara torde, får Utskottet föreslå,
att Rikets Ständer antaga ett nytt moment i § 34 af följande
lydelse:
»Vid införsel och transport af utländska brända eller destillerade spirituösa
drycker galle, hvad särskildt derom stadgas.»
§ 33,
af Utskottet föreslagen att lyda så:
»Med undantag af den i 33 § meddelade föreskrift om bränvinets rening och
styrka, skall hvad i denna förordning är stadgadt om minut-handel med eller utskänkning
af bränvin gälla äfven för andra brända eller destillerade in- eller utländska,
spirituösa drycker, äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade», är
bifallen af Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet; men Borgare-Ståndet har,
i öfverensstämmelse med sitt vid 33 § fattade beslut, ansett orden »och styrka»
böra utgå.
Borgare-Ståndets uteslutning var en följd af samma Stånds beslut angående
33 §; och 33 §:ns lydelse
14
Särskilda Ulslcollcls Memorial, M 23.
lärer således komma att bero af hvad Rikets Ständer angående §
35 besluta.
§ 39 mom. 1
skulle, enligt Utskottets sednare förslag, hafva följande lydelse:
»Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryltrar bränvin, utan att i
stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, bote första gången från och med
10 till och med 20 R:dr, andra gången från 20 till och med 40 R:dr och tredjo
gången från 40 till och med 80 R:dr. Den, som fjerde gången eller oftare med
sådan förbrytelse beträdes, dömes till straff-arbete från och med två månader till
och med ett år.»
Detta moment är bifallet af Preste- och Borgare-Stånden, hvaremot Ridderskapet
och Adlen ansett det böra, i öfverensstämmelse med Utskottets förra förslag,
börjas sålunda: »Den, som säljer bränvin i mindre belopp, än hvartill han enligt
1 eller 2 § i hvarje fall är berättigad, bote» &c.; hvarjemte sistnämnda Riks-Stånd
bestämt straffet för den, som fjerde gången eller oftare beträdes med ifrågavarande
förbrytelse, till böter från 80 till ocb med 100 R:dr.
Det af Bonde-Ståndet antagna, motsvarande stadgande i § 45 af nu gällande
förordning innehåller icke uttrycklig föreskrift för det fall, att sådan handel, som af
Utskottet benämnes minut-bandel, olofiigen utöfvas; och Ståndets beslut kan således
icke anses instämma med något af de andra Ståndens.
Som Utskottets förslag, att 1 mom. skal! börjas så: »Den, som genom minuthandel
eller utskänkning föryttrar bränvin, utan alt i stadgad ordning hafva dertill
förvärfvat rättighet», är af Preste- och Borgare-Stånden bifallet, får Utskottet
till antagande deraf de öfriga Stånden inbjuda.
Om ansvars-beslämmelserna för första, andra och tredje resan oloflig minutbandel
och utskänkning äro tre Stånd ense.
Som beträffande det ansvar, hvilket skall för dylik förbrytelse ådömas, då den
fjerde gången eller oftare föröfvas, två Stånd, nämligen Preste- och Borgare-Stånden,
bifallit Utskottets förslag, enligt hvilket skall till straff-arbete från och med två månader
lill och med ett år dömas, inbjuder Utskottet
de öfriga Riks-Slånden att detsamma antaga.
Mom. 5, lydande i Utskottets förslag sålunda: »Den, som, enligt äldre författning,
en eller flera gånger blifvit straffad för oloflig bränvins-minutering, varde
ansedd såsom vore han, enligt denna förordning, för oloflig minut-handel eller utskänkning,
en gång straffad», hafva Bidderskapet och Adlen samt Borgare-Ståndet
beslutit skola utgå, hvadan Utskottet hemställer,
alt ifrågavarande moment måtte ur författnings-förslaget uteslutas.
Särskilda Utskotlcls Memorial, Jtä 28.
15
§ 40
uti Utskottets förslag lyder sä:
»Idkar den, som till minut-handel med bränvin berättigad är, andra gången
oloflig utskänkning, vare tillika sin bandels-rättighet förlustig.»
»Annan handlande, som andra gången idkar oloflig minut-handel med eller utskänkning
af bränvin, vare likaledes sin bandels-rättighet förlustig.»
Paragrafen är bifallen af Preste-Ståndet och afslagen af Borgare-Ståndet; men
Ridderskapet och Adlen har för densamma heslutit följande redaktion:
»Om den, som till minut-handel med bränvin berättigad är, andra gången
beträdes med oloflig utskänkning, vare han tillika sin bandels-rättighet förlustig.»
»Annan handlande, som andra gången beträdes med oloflig minut-handel med
eller utskänkning af bränvin, vare likaledes sin handels—rättighet förlustig.»
Ridderskapet och Adlens beslut är i hufvudsaken öfverensstämmande med
Utskottets, af Preste-Ståndet gillade förslag till paragrafens lia moment; och skilnaden
ligger i användandet af ordet »beträdes med», i stället för ordet »idkar», eu
ändring, hvars företräde Utskottet erkänner, då denna § jemföres med hvad i § 47
stadgas.
Någonting tillämpligt till l:a momentet kan den nu gällande författningen icke
innehålla, då minut-handel med bränvin der icke förekommer; hvaremot nämnda
författning, i afseende å föremålet för 2:a mom. i 40 § af Utskottets förslag,
innehåller i 43 mom. 4 följande stadgande: »Den, sorn, efter erhållet tillstånd
att å landet idka handel i öppen salubod, andra gången fälles till ansvar för öfverträdelse
af hvad i denna § stadgas, vare derjemte dömd handels-rätligheten förlustig.»
Då således tre Stånd äro i afseende å ansvars-påföljden för landt-handlare ense,
lärer frågan härom vara af Rikets Ständer, afgjord.
Och enär Ridderskapet och Adlens beslut om stadgandets innehåll i öfrigt
med Preste-Slåndets öfverensstämmer, samt den af Ridderskapet och Adlen antagna
orda-lydelse är att föredraga,
får Utskottet till antagande af det föreslagna momentet, med dea
redaktions-förändring, Ridderskapet och Adlen beslutit, de öfriga tre
Riks-Slånden inbjuda.
§ 43.
För denna § voro föreslagna följande stadganden:
»Idkar någon minut-handel med eller utskänkning af bränvin å annat ställe,
»än dertill uppgifvet är, eller tillåter den, som icke är till utskänkning berättigad,
»att, då han i parti eller genom minut-handel säljer bränvin, något af det sålda
»på försäljuings-stället förtäres, eller förbryler den, som till minut-handel med eller
»utskänkning af bränvin berättigad är, sig mot 24 § 1, 2 eller 4 morn., 26 §
»2 eller 3 mom. eller 29 g; bote (örsta gången från och med 10 lill och med
16
Särskilda Utskottets Memorial, J)i 28.
»20 R:dr samt andra gången från 20 till och med 40 R:dr, och vare dessutom
»andra gången sin minut-handels- eller utskänknings-rätt förlustig.»
»Ofverträdes det förbud, sorn i 24 § 5 mom. gifvet är; vare bot första gången
»från och med 10 till och med 20 R:dr, andra gången från 20 till 40 R:dr samt
»tredje och följande gånger från 40 till och med 80 R:dr. Det medförda brän»vinet
vare derjemte förbrutet. Säljes dervid mindre än 15 kannor; ansvare för»brytaren
tillika enligt 39 §.»
§ 7 är af Ridderskapet och Adlen samt Preste- och Borgare-Stånden antagen,
dock så att Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet, till följd af sina beträffande
24 § fattade beslut, uti första mom. förändrat orden »mot 24 § 1, 2
eller 4 mom.» till »mot 24 § 1 eller 2 morn.», men Borgare-Ståndet ändrat dem
till »mot 24 § 1 mom.»
Sistbemälda Riks-Stånd har derjemte anmärkt, hurusom i 2 mom. orden
»från 20 till 40 Rdr» böra lyda så »från 20 till och med 40 Rdr», hvilket Ut
skottet
till rättelse iakttagit. Denna §:s lydelse i öfrigt torde
få bero af de beslut, som vid 24 § varda fattade.
§ 44,
lydande i Utskottets förslag sålunda:
»Handlande, som mot 30 § sig förbryter, bote första och andra gången enligt
43 § och bafve andra gången dessutom sin handels—rättighet förverkat», är bifallen
af Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet; men Borgare-Ståndet har ansett
orden »och håfve andra gången dessutom sin handels-rättighet förverkat» böra utgå.
Då så väl Ridderskapet och Adlen samt Preste-Ståndet, som ock Bonde-Ståndet,
hvilket sistnämnda Stånds beslut i förevarande fall finnes uttryckt i 45 g 3 och
4 mom. af nu gällande Förordning, så lydande:
»Uti öppna salubodar och på Apothek må icke bränvin, med eller utan dro»guer
eller andra tillsatser, emot eller utan betalning, i minut utdelas, eller an»norlunda
tillhandahållas, vid ansvar, som för oloflig bränvins-minutering här ofvan
»stadgadt är.»
»Den, som, efter erhållet tillstånd att å landet idka handel i öppen salubod,
»andra gången fälles till ansvar för öfverträdelse af hvad i denna § stadgas, vare
»derjemte dömd handels-rältigheten förlustig»,
äro ense derom, att ett stadgande af dylik syftning, som det ofvan stående, skall i
författnings-förslaget intagas, förefinnes skiljaktighet mellan de tre sistnämnda Stånden
endast i frågan, huruvida den särskilda påföljden af handels-rättighetens förlust
skall drabba, ej blott landt-handlare, hvilket Rikets Ständer beslutit, ulan jemväl
annan handlande; och får Utskottet
inbjuda
Särskilda Utskottets Memorial, JM 28.
17
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att sig med Ridderskapet och
Adlen samt Preste-Ståndet om godkännande af Utskottets förslag
till ifrågavarande paragraf förena.
Preste-Ståndet bar, på grund af sitt beslut att näst efter 29 § intaga förbud
mot upplåtande af lius eller bostad åt tjenstehjon eller lösa personer för bränvins
förtärande, beslutit, att i 45 § skall, för förbudets öfverträdande, införas en straffbestämmelse
i enlighet med 17 § i Norska bränvins-försäljnings-lagen af år 1845.
Men då, på sätt ofvan år anlordt, frågan om nyssberörda förbud förefallit,
lärer någon straff-bestämmelse för förbudets öfverträdande ej heller
böra ifrågakomma.
§ 47.
För denna § var föreslaget följande stadgande:
»Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är under tilltal
ställd, samma förbrytelse fortsätter, skall, för hvarje gång stämning derför utfärdas
och honom delgifves, fällas till de böter eller det straff-arbete, som för sådan förbrytelse
stadgade äro; dock må straff-arbetet icke öfverstiga ett år».
Stadgandet är anlaget af Preste- och Borgare-Stånden; hvaremot Ridderskapet
och Adlen, i öfverensstämmelse med sitt angående 39 j§ 1 mom. fattade beslut
bar uteslutit orden »eller det straff-arbete», samt »dock må straff-arbetet icke öfverstiga
ett år».
Af 1 momentets i 59 § blifvande lydelse torde alltså
få bero, om orden »eller det straff-arbete» samt »dock må straffarbetet
icke öfverstiga ett år» skola här qvarstå.
§ 49.
är of Utskottet föreslagen att lyda så:
»Underlåtes vid transport af bränvin föreskrift, som i 54 $ gifven är, vare
bränvinet förbrulet, derest ej egaren gitter visa, att varan är af inhemsk tillverkning.»
Denna § ' är antagen af Ridderskapet och Adlen samt preste- och Rorgare
Slånden,
af hvilka dock förstnämnda Riks-Stånd beslutit, att näst efter ordet »till
verkning»
tillägga »eller, så vidt införsel af bränvin från utrikes ort varder tillåten,
att densamma blifvit vederbörligen förtullad». Och har, />å sätt här ofvan vid 34 §
finnes anmärkt, Preste-Ståndet anmodat Utskottet att inkomma med förslag lill de
tillägg i så väl nyssnämnde §, som den nu förevarande, hvilka kunna anses beböfliga
för den händelse, alt nu gällande förbud mot införsel af bränvin varder
upphäfvet.
I öfverensslämmölse med sitt tillstyrkande vid 54 §
får Utskottet hemställa, så väl att förevarande § må börjas sålunda:
»Underlåtes vid transport af bränd eller destiilerad spirituös dryck
llih. till It. St. Prol. 1833 & 1884. 11 Salm. 27 IIafl. 5
18
Särskilda Ulskollcls Memorial, M 28.
föreskrift» etc., som ock att vid slutet af paragrafen må tilläggas följande
ord: »eller blifvit vederbörligen förtullad.»
Stockholm den 18 November 1834.
Reser v ationer:
Af Herr Hjärne:
emot § 31 mom. 2. »Då 2 Stånd afslagit detta mom. och Bonde-Ståndet
lågt detsamma (jemte hela Betänkandet) till handlingarne, anser jag, att Utskottet
bort inbjuda Preste- och Bonde-Stånden att instämma i de andra Ståndens beslut.
Emot 34 § 4 morn.: Då Utskottet beslutat ett sådant tillägg i denna §, som
Ridderskapet och Adeln antagit, och hvarpå äfven Preste-Ståndets beslut syftar; sa
har Utskottet varit af 49 och 73 §§ P«iksdags-Ordningen förbindradt att föreslå en
annan redaktion än den som innefattas i Ridderskapets och Adelns beslut.»
af Herr Henschen mot Utskottets beslut i afseende å 1 mom. i 59 § och inledningen
(de två första raderna) i 59 §.
af Herr Österberg: »Emot det beslut, Särskilda Utskottet fattat öfver 25 <§,
får jag mig reservera, icke i afseende på sjelfva beslutet, emedan det var af 2:ne
Stånd bifallet, och borde alltså vidblifvas Utskottets förslag, då dessa voro de 2:ne
första Ståndens, som äro för det mesta från landet och hafva derför intresse af att
bifalla denna mening. Men i saken anser jag det icke riktigt, utan önskar bifall på
Borgare-Ståndets beslut, vid behandling af Betänkandet J\s 20, och anser att ingen
gemensam kassa för länen skulle blifva nyttig, utan endast föranleda till stridigheter
emellan stad och land, vid dess begagnande, och vill derför, att stad och land skola
som hittills vara skiljda, och att de hvar för sig begagna sina derigenom tillkomna
medel tiil de nyttiga ändamål, de för godt finna. Och som förut ingen länskassa finnes,
anser iag icke, att städerna tiil största delen komme att här tillskjuta medel,
hvarken rätt eller nödigt samt en sådan kassa endast skulle medföra besvär och
obehag emellan kommunerna. Den förespeglade stora vinsten, som för städerna skulle
uppstå, tror jag genom bränvinets fördyrande icke blir nu så stor, utan snarare
mindre än den föret varit, ty man skall väl antaga, att superiet skall minskas och
äfvenså krögarnes antal, sorn jag för min del mycket önskar.
Emot 33 § rörande gradtalet af bränvin hade äfven 2:ne Stånd antagit denna
§, och alltså skulle Utskottet vidblifva sin förra mening. Jag anser då bränvin är
renadt, kan det icke medföra för helsan någon skadlig inverkan med ett mindre
gradtal; och derför anser jag det bör utgå; och suparen eller konsumenten kan sjelf
få bestämma, om det starkare eller svagare behagar honom bäst, och derigenom vinnes
betydligt i polisuppsigt, som eljest skulle medföra mycket besvär.»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 4834.
Särskilda Utskottets Betänkande, M 29.
1
M 29.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Nov. 1834, kl. H f. m.
Betänkande, om provision till embets- och tjensteman för debitering
och redovisning af afgifterna får brdnvins försäljning.
1 Utlåtandet JVs 26 tillkännagaf Utskottet sig vilja med utlåtande om debiterings-
och redovisnings-provision å afgiften för bränvins försäljning inkomma, i
sammanhang med de sammanjemknings-förslag, som borde uppgöras, så snart skattebeloppen
för samma försäljning vore bestämda; men då, genom samtliga RiksStåndens
bifall till inbjudningen angående 16 § af förslaget till Förordning i ämnet,
det hinder blef undanröjdt, som stod i vägen för de öfriga stadgandenas behandling
före och oberoende af skatte-frågans afgörande, fann Utskottet sig kunna
afgifva sammanjemknings-förslagen i Memorialet M 28, utan att afvakta omröstningen
i Förstärkt Stats-Utskott, och följaktligen utan att kunna på samma gång
yttra sig om den i fråga varande provisionen.
Sedan Förstärkt Stats-Utskott numera bestämt beloppet af afgifterna för bränvins
försäljning, är Särskilda Utskottet i tillfälle att inkomma med förslag om beloppet
af den provision, som bör tillfalla de embets- och tjenstemän, hvilka debitera
och redovisa nämnde afgifter; och får Utskottet, i likhet med hvad o/n debiteringsoch
redovisnings-procent för tillverkningen af bränvin är antaget, föreslå,
att af afgiften för minut-handel med och utskänkning af bränvin
en femtedels procent användes till vedergällning åt de embets
och
tjenstemän, som debitera och redovisa uppbörden af nämnde
afgift.
Stockholm den 28 November 1884.
Bih. lill R. St. Prot. 1833 & 1834. 11 Sami. 28 Hafi.
Särskilda Ulskoltels Memorial, JU 50.
M 30.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 28 Nov. 1854, kl. 11 f. m.
Memorial’ med uppgift å användningen af de 1,500 R:dr B:ko,
dem Rikets Ständer bemyndigat Utskottet att af Riksdagskostnads-medlen
använda till försöks anställande med Bränvinsmätning
s-apparater.
De af ifrågavarande medel bestridda utgifter Lafva varit:
för åtskilliga Utskotts-ledamöters resa till Enstads gästgifvaregård,
för att öfvervara en prof-bränning  23: 24. —
för förfärdigande af en af Professoren vid Kongl. Technologiska
Institutet, B. O. Nycander, uppfunnen Bränvins-mätnings-apparat . 290: 6. 8.
för förfärdigande af en af Professoren E. Edlund och Laboratorn
vid Kongl. Technologiska Institutet, Bergs-fiskalen K. Styffe,
uppfunnen dylik apparat; räkningens belopp af komprornissarier
bestämdt till 58S: 8. —
för apparaternas afhemtning från Enskede, der de till profning
varit uppställda  3: 16. —
Utom de ofvannämnda hafva två mätnings-apparater blifvit
företedda och profvade. De äro icke bär i landet uppfunna; men
då deras införande från främmande land skett i anledning af den
spridda kännedomen om en önskan att framkalla uppfinningar och
försök i den i fråga varande riktningen, bar Utskottet, för att äfven
med de båda sistnämnde apparaterna kunna anställa försök, inlöst
ett exemplar af hvardera, på det sätt, att lillverknings-koslnaden
blifver införskrifvarne ersatt; och har Utskottet på denna grund
anvisat:
till Kopparslagaren A. Hybinette, hvad han, enligt räkning,
ungefärligen utgifvit för en uti Preussen antagen Bränvins-mät
nings
apparats inköp, med
200: — —
samt till Civil-Ingeniören O. Nauclér, för en i Österrike uppfunnen
apparats tillverkning, efter räkning, med  186: 40. —
Öfverföres 1,288: 46. 8.
m
i . ■'
;Sanhilda Dlskoltets Memorial, M 30.
3
Öfverfördt 1,288: 46. 8.
Utskottet, sorn af egaren till Enskede egendom, Kongl. Sekreteraren
Ax. Odelberg, på förfrågan erhållit det svar, att han icke
ville emottaga någon ersättning för den kostnad och det omak,
som apparaternas uppställning och profvande honom förorsakat, har
uppdragit åt sin Ordförande, att för Kongl. Sekreterarens oegennyttiga
tjenstvillighet uttrycka Utskottets erkänsla, samt till honom
öfverlemna, till utdelning bland det arbets- och tjenstefolk, som
med apparaternas uppställning och skötsel haft besvär .... 55: 16. —
till mätnings-apparaternas förflyttning från Utskottets rum till
Kongl. Technologislia Institutets modell-samling, der de komma att
förvaras
2: — —
Hela den utjifna summan stiger sålunda till  1,524: 14. 8.
Stockholn den 28 November 1854.
Reservationer:
Af Anders Andreasson från Elfsborgs Län: »Emot Utskottets upprifvande af förut
fattade beslut om drickspenningars utdelande för bränvinsmätares tillsyn vid Enskede,
får jag mig reservera.»
Härmed förena sig:
Magnus Mänsson från Östergöthlands Län, och Erik Jansson från Kopparbergs
Län.
STOCKHOLM, TRYCK T HOS JOH. BECKMAN, 1854.
Vnnehålls-Förteckning
öfver de af Rikets Sländers Särskilda Utskott, under 1855—/85i
årens Riksdag afgifna Memorial, Betänk anden och Utlåtanden.
N:o 1. Memorial, angående tillsättande af Utskottets Kansli.
» 2. d:o, angående öfversättning och tryckning af Norska Bränvins
lagstiftningen,
med dertill hörande handlingar.
Betänkande, öfver väckta motioner om Bränvins-bränningens inställande
under April månad 1854, och om åtgärder mot ett befaradt
kringgående af Kongl. Kungörelsen af den 13
Juli 1853.
Memorial, med öfverlemnande af Norska Bränvins-lagstiftningen och
dertill hörande handlingar.
d:o, angående anställandet af ännu en Kanslist.
Utlåtande, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut, rörande Memo
rialet
N:o 3, om Bränvins-bränningens inställande under
April månad 1854.
» 7. l:o, i anledning af väckt motion, om belöning för uppfinning af ett
instrument, som utvisar mängden och gradtalet af tillverkadt
Bränvin.
» 3.
” 4.
» 5
» G.
TI 8.
samt
Betänkande, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
åtskilliga inom Riks-Stånden väckta motioner, om vilko
ren för Bränvins-tillverkning.
» 9- d:o, angående regleringen af Bränyins-tillverkningen unde
höstmånaderne detta år.
.. K| i
\f , i
Jt.
5sr:o 10. Betänkande, angående inställande af pressjäst-beredning i samman
hang
med Bran vins-tillverkning under år 1854.
» 11. Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande N:o 8,
. med förslag till förordning, angående vilkoren för Bränvins
tillverkning.
„ 12. d:o, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande N:o 9,
om inställande af Bränvins-tillverkning under höstmånaderna
1854 och om tillåtelse, i dess ställe, af*tillverkning
under någon tid af nästkommande år.
„ 13. Betänkande, i anledning af väckta motioner om vilkoren för Biän
vins-försäljning.
14. Memorial, med förslag till Ordnings-stadga för större Brännerier.
» 15. Betänkande, i anledning af väckt motion, om förklaring af Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 1 Juni 1854, rörande
ansvar för Bränvins-tillverkning under SCndagarne innevarande
års höst.
i anledning af motion om Ivonsumtions-afgift för alla,
sorn icke afsäga sig bruket af Bränvin.
i anledning af motion om förlängd Bran vins-till verknings*
tid under hösten 1854.
i anledning af väckta motioner, dels om användande af
tillverknings-skatten och införsels-tullen för Bränvin tillpremier
för anläggning af porter- och öl-bryggerier, dds om
skyldighet för-gästgifvare att till salu hålla öl, porter och
svagdricka, jemte skattefrihet för sådan försäljning, m. m.
19. Memorial, med förslag till voterings-propositioner, i anledning af
Riks-Ståndens olika beslut om beskattning a Bränvins
tillverkning och destillering.
20. Utlåtande, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut vid behandling af
Utskottets Betänkande N:o 13.
21. Memoria1, i anledning af återremiss utaf Memorialet J:o 19.
22. d:o, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut, angående vil
koren
för Bränvins-tillverkning.
23. d:o, med förslag till sammanjemkning af olika beslut och till
voterings-propositioner i frågan om beskattning af Bränvinsförsäljning.
IG.
d:o,
17.
d:o,
18.
d:o,
1
N:o 24. Betänkande, om användande af- en del utaf den för Bränvins-tillverlc
niiig
inflytande skatt till kostnaders bestridande för kontroll
och tillsyn å efterielhaden af härom utfärdade författningar.
» 25. Memorial, i anledning af återremisser utaf Memorialet N:o 23.
» 26. Utlåtande, i anledning af återremisser utaf Betänkandet N:o 24.
x 27. Memorial, med förnyadt förslag till voterings-propositioner om afgif
ten
för Brän vins-försälj ning.
» 28. d:o, i anledning af Riks-Stindens olika beslut, angående vilkoren
för Bran vins-försäljning.
ii 20. Betänkande, med förslag till embets- och tjensternäns provision för
debitering och redovisning af afgifterne för Bränvins-försäljning.
» 30. Memorial, med uppgift om användningen af de 1.500 Rrdr banko,
deni Rikets Ständer bemyndigat Utskottet att af Riksdags-kostnads-medlen
använda till försöks anställande med
Bränvins-mätnings-apparater.
STOCKHOLM, f. d. Schnit)se's ftoktryokeri, 1854
