# ID: svediakorp-gov2246
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 155,408
# sentences: 4,006
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
såmnao immåTORa
PROTOKOLL
VID
Lsi^thim Hikstlstf^en i Stockholm
Åren 1853 och 1854.
EliFTE SAAlEIiWdEM.
Särskilda Utskottets Memorial7 Utlåtanden och JBetänkanden.
f
? I
Särskilda Utskottets Memorial. M:o
Jr
jw i.
Ankom till Exp.-litsle d. 30 Dec. 1853, kl. 10 f. ni.
Vördsamt Memorial.
Det af Rikets Höglotl. Ständer tillsatta Särskilda Utskott lör behandling af
Bränvins-frågan får vördsamligen anmäla, att Utskottet sammanträdt och utsett sitt
kansli, bestående af: en Sekreterare, en Notarie och en Kanslist, samt antagit
två vaktmästare'; och hemställer Utskottet,
att desse samtlige må beräkna arfvode från denna dag.
Stockholm den 20 December 1853.
På I-Iöglofl. Ridderskapets och Adelns På Högv. Rreste-Ständets Ledamöters
Ledamöters vägnar: ' vägnar:
A. RAAB. F. F. CARLSON.
På Valloll. Borgare-Ståndets Ledamö På Hederv. Bonde-Ståndets Ledamöters
vägnar: ters vägnar:
L. V. HENSCHEN.- L. LARSSON.
•/. P. Theorell.
Bih. till R. St. Prof. -1S35 och 1Slii, -M Sami., ^ Helft.
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 2.
JfS 2.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 19 Jan. 1854, kl. 10 f. m.
Memorial, angående öfversättning och tryckning af Norska bränvins-lagsliftningen,'
med några du hörande handlingar.
Bland skrifter och handlingar, hvaraf Utskottet tagit kännedom, såsom uppIvsande
i de ämnen, hvilka till Utskottets behandling höra, har man särdeles lastat
sig vid det betänkande, som af en Kommitté år 1847 afgafs till Kongl. Norska
Regeringen, vid förberedande af den nu i Norrige gällande lagstiftning förbränvinstillverkning
ocb försäljning. Nämnde betänkande innehåller värdefulla faktiska uppgifter
och jemförande undersökningar, angående andra länders olika lagstiftningsgrunder
för denna näring; och då åtskilliga i Stånden väckta motioner samt många
af de till Utskottet öfverlemnade petitioner visa, att den Norska hränvins-lagstiltningen
väckt allmännare uppmärksamhet hos en del af Svenska nationen, har l !-  skottet föreställt sig det kunna vara nyttigt, om denna lagstiftning och dess motil
blefve fullständigare och allmännare kända, på det sätt att icke blott de nu i
Norrige gällande branvins-författningar, utan äfven ofvannämnde betänkande och
Kongl. Norska Regeringens utlåtande deröfver blefve öfversätta ocb tryckta, lör
att bland Riksstånden utdelas. Utskottet får derföre vördsamligen föreslå,
att Rikets Högloll. Ständer målte åt sitt Expedilions-Utskott
uppdraga, att, sedan öfversättning af ofvan anförda Norska
handlingar blifvit genom Särskilda Utskottet besörjd, om tryckning
deraf gå i författning.
Stockholm den 19 Januari 1854.
STOCKHOLM, 1854. J. A. Walldén.
Särskilda Utskottets Betänkande, fit.o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Jan. 1854, kl. 1 e. m.
Betänkande öfver väckta motioner om inställande af Bränvins-bränningen
under April månad delta år, och om åtgärder mot ett befaradt kringgående
af Kongl. Kungörelsen den 13 Julii 1853.
Hos Ilögvörd. Preste-ståndet har Herr Prosten Doktor A. Sandberg väckt förslag,
att Rikets Ständer mätte ofördröjligen ingä med underdånig anhållan, det Kongl.
Maj:t täcktes förbjuda all vidare bränvins-bränning under vintern och våren samt
således låta inställa densamma under nästkommande April månad. Motionären
stödjer sitt förslag derpå, att Kongl. Maj:ts välmenta afsigt blifvit gäckad och
motverkad genom en mångdubblad afverkning under höst-månaderna, dels med de
förra redskapen, utvidgade och förstorade, dels med nya, förut ej begagnade bränvins-pannor,
såsom exempel hvarpå motionären anförer, att i Kalmar Län ej
mindre än 546 tillstånds-resolutioner för redskap, som förut icke blifvit anmäld,
blifvit af Landshöfdinge-embetet utfärdade; att mer än tillräckligt husbehofs-bränvin
således måste finnas, hvaremot det vore en bekymmersam fråga, huru det
komme att gå med husbehofs-brödet fram på våren och sommaren, och att betänkligt
vore, om under en månad på våren, då spanmålsprisen redan äro så utomordentligt
höga och hungersnöd sannolikt mångenstädes står för dörren, bränvinsbränning
på något ställe skulle få ega rum.
Den andra motionen, hos Högloll. Ridderskapet och Adeln väckt af Herr
Dalman, W. F. A., föreslår, alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit anhålla
om det tillägg vid Kongl. Kungörelsen den 13 sisth Julii, att, utöfver de vid sista
mantals-skrifning till bränvins-bränning under April månad gjorda anmälningar några
nya sådana icke må för giltiga anses eller några tillslånds-beslut af dylik anledning
genom Konungens Befallningshafvande meddelas, samt att förseglingen
å de bränvins-redskap, som under den förflutna hösten varit i två månader
begagnad, ej må brytas eller redskapen flyttas, till nyttjande i annat bränneri, före
den lista näslkommnnde Maji; hvilken motion blifvit från Högloll. Ridderskapet
och Adelen till Särskilda Utskottet remitterad.
Bih. till R. St. Prof. 1855 och 1854. 11 Sami. 2 Iläft. 1
I
Särskilda, Utskottets Betänkande, N:o 5.
*Herr Doktor Sandbergs motion, som blifvit de öfriga Stånden delgifven, har
icke blott af Hög' Preste-ståndet, utan äfven af Höglofl. Ridderskapet oell Adeln
samt af Vallöf!. Borgare-ståndet, inom hvilket densamma af Herr K. Almgren upptagits
såsom hans egen, blifvit hänvisad till Särskilda Utskottet; hvaremot Hederv.
Bonde-ståndet förvisat frågan till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hvilket
dock icke ansett sig böra dermed taga befattning. Då sålunda de tre förstnämnde
ståndens sammanstämmande beslut hänvisat henrie till Särskilda Utskottet,
får dét nu deröfver afgifva sitt vördsamma betänkande.
Utskottet, som erkänner förbuds-lrågans ömtåliga beskaffenhet, har egnat ali
skyldig uppmärksamhet, icke blott ät motionen, utan äfven åt de invändningar deremot,
hvilka vid öfverläggningarne derom gjorts. A ena sidan har blifvit anmärkt,
att då den nådiga Kungörelsen af den 13 Julii sisth år innehåller, hvad. Kongl.
Majit funnit omständigheterna bjuda i afseende på bränvins-handteringens inskränkande
under denna vinters brännings-termin, så borde näringens idkare kunna
trygga sig vid Konungens ord och icke behöfva befara ytlerligare undantags-åtgärder
under samma vinter; att då en de! bränvins-lillverkare, i förlitande på detta
ord, under hösten blott begagnat en brännings-månad, men andre kommit alt utbyta
April mot en höst-månad, skulle de förre icke blott finna sig lidande genom
missräkningen om en vinst, den de sednare gjort, utan möjligen äfven hafva ådragit
sig förlust genom öfverenskommelser, dem de, i förlitande på Kungörelsen af
den 13 Julii, ingått om varu-belopp, hvilka de förbundit sig att i vår lemna,
kanske med utfåstadt vite för underlåtenheten; att om än hvete- och råg-äringen
nästlidne höst varit svag, har vårsädes-grödan dock i allmänhet varit fullt medelmåttig
och potatis-skörden ymnig öfverallt; att det höga pris och de knappa förråd,
som verkligen förefinnas i vissa landskap, egentligen visa sig, der utskeppning egt
rum; att de höga prisen, som emedlertid icke äro synnerligen högre än vid samma
tid sistlidne år, sammanhänga med och äro en naturlig följd af de höga prisen i
andra länder, hvarmed Sverige står i handels-förbindelser; att foder-brist mera
hotar än sädes-brist; att om priset på boskap, hvilket man väntat få sistlidne höst
se omåttligen nedtryckt, hållit sig någorlunda, kan sådant förklaras ur den omständigheten,
att jordbrukaren bibehållit sin ladu-gård, emedan han hoppats kunna
genom bränvins-bränningen i April erhålla betydlig hjelp till kreaturens framfödande;
slutligen att, då Kongl. Majit kan bättre än Ständerne bedöma ställningen och
eger, utan deras påminnelse, ensam besluta i frågan, skulle Kongl. Majit, i händelse
af verkligen trängande nöd, utan tvifvel vidtaga de erforderliga åtgärderna,
hvadan en inblandning från Ständernas sida dels kunde förtydas såsom ett misstroende,
dels, om intet afseende å den underdåniga ansökningen vore att göra,
dock försätta Kongl. Majit i en brydsam ställning.
Särskilda, Utskottets Betänkande, N.a 3. t
2* i
Utskottet, som fullt uppskattar vigten af dessa anmärkningar, har likväl t
andra sidan måst taga i betraktande de skäl, soqn tala för en motsatt åsigt, och
funnit dem öfvervägande. Utskottet anser nemligen grundad anledning vara för
handen att befara, det spanmåls-brist och hungers-nöd, med alla de beklagliga
följder, dessa medföra, skulle inträffa? om bränvins-bränningen icke inställdes rinder
nästkommande vår. Grunderne för denna farhåga äro icke blott de samma,
som den 13 sist!. Julii föranledde Kongl. Maj:t att inskränka bränvins-bränningen
till två månader — nemligen betydligt stegrade sädes-pris och klen års-vext både
i Sverige och i andra länder, hvilken olycka ,då hotade, men numera verkligen inträffat
— utan äfven andra, sedermera tillkomna, ofördelaktiga förhållanden, i följd
af hvilka ställningen i afseende på spanmåls-tillgångarna är väsendtligen förändrad.
Det är bekant och har genom Konungens Befallningshafvandes sednaste prisrapporter,
af hvilka Utskottet tagit del, ytterligare blifvit ådagalagdt, att spanmålsprisen,
äfven i de rikare sädes-orterna, äro uppjagade till en höjd, som botar att
göra brödfödan svår att åtkomma för den fattigare klassen. Orsakerne dertill
äro tvifvelsutan flera. Om än några af de landskap, som vanligen framalstra mindre
säd, blifvit förlidne år välsignade med någorlunda god skörd, som betryggar
dem sjelfva mot brist, så kunna de dock icke med spanmål förse andra orter,
der skörden varit -så klen, att det nästan kan kallas missvext — helst sorn bland
dessa räknas de bördigare landskap, som vanligen gifva en tillflykt åt dem, hvilka
icke producera sitt fulla behof. Då vidare sädes-prisen i andra länder jemväl äro
höga, så har, redan på hösten, utförsel af spanmål egt rum. Men den förnämsta
anledningen till de höga prisen på födo-ämnen, hvilka antyda bristande tillgång
derå, är ©tvifvelaktigt den öfverdrift, med hvilken bränvins-bränningen under sistlidne
höst blifvit utöfvad, och i följd hvaraf mera bränvin anses hafva blifvit på vissa
ställen tillverkadt under en månad, än eljest plägar tillverkas på sex. I Östergöthland
voro, under hösten år 1853, utöfver 2,281 förut anmälda, 657 nya pannor
i gång, i Kalmar Län 546. Efter en sannolik beräkning hafva endast i Christianstads
Län denna höst blifvit brända mer än fem millioner kannor bränvin och
tillstånds-resolutioner för 896 förut icke anmälda pannor efter den 13 Augusti
beviljade. Sädes-prisen visa sig äfven vara högst i de orter, der bränvins-bränningen
starkast idkas, och i sjelfva verket uppdrifna till en höjd, sorn åstadkommer
fruktan för hungers-nöd ibland de fattigare medborgare-klasserna, hvilka dessutom,
för den dyra tidens skuld, dels sakna års-tjenst, dels tillfälligt arbete. Huru tryckande
dessa förhållanden inverka på orter, der bränvins-bränningen drifves i stor
skala, visar sig deraf, att t. ex. ii Blekinge, hvarest denna näring drifves starkare
än i de flesta andra trakter, prisen å säd och potates, oaktadt landets egna bördighet
och granskapet med en ännu mera sädesrik ort, stå högre än i någon annan del
af riket. Farhågan för hungers-nöd har ock i detta landskap redan framkallat oro
-
* *
' W > ^ ' t
r / Särskilda Utskottets Betänkande, N-.o a.
liga uppträden, hvilka utvisa, hvad som ytterligare kan vara att befara, i händelse
brännerierne åter skulle sättas i gång och utsigterna för tillgång på födoämnen
till nästa skörd göras än mörkare, än de redan nu äro. Skulle af sådan orsak
inträffa, att allvarsammare oroligheter, än dem vi redan sett, uppstode, hvilket
skulle gifva anledning till sammandragning af väpnad styrka, så blefve, utom alla
andra beklagliga följder, äfven spanmåls-behofvet än ytterligare ökadt och tillståndet
förvärradt.
De högt uppdrifna prisen torde redan tillräckligt ådagalägga, det skäl äro
för handen att befara brist på lifsmedel under loppet af nu ingångna år. Att en
sådan brist verkligen är att motse, bestyrkes än ytterligare deraf, att underdånig
framställning om undsättning af allmänna medel har ingått till Kongl. Maj:t från
Konungens Befallningshafvande i icke mindre än sju Län, nemligen Upsala, Westerås,
Stockholms, Nyköpings, Kronobergs, Hallands och Christianstads Län. Bland
dem har Landshöfdingen i Upsala anhållit om och fått beviljadt ett understöd för
länet af 26,000 r:dr, Landshöfdingen i Westerås, i anseende till missvext å säd
och gräs inom trettio specificerade socknar, i två särskilda underd. memorial, begärt
samt erhållit tillsammans 46,000 r:dr, Landshöfdingen i Halmstads Län hemställt,
i anledning af den svaga skörden, ej mindre om anstånd med inbetalningen
af ett förut beviljadt, räntefritt lån af 29,333 r:drl6sk. b:ko, än ock om 8,300
r:dr ny undsättning, af hvilka 4,000 r:dr utan återbetalnings-skyldighet, och Landshöfdingen
i Christianstad, med anförande, att ”den klena och i vissa trakter af
länet felslagna skörden så väl å spanmål, som fodervexter, jemte de till en ovanlig
höjd uppdrifna prisen å dessa förnödenhets-artiklar, gifva honom största anledning
till den fruktan, att behofven under instundande vinter skola bland den arbetande
klassen blifva än mera tryckande, än de varit under innevarande år”, i underdånighet
gjort framställning derom, att en summa af 10,000 r:dr måtte i nåder
ställas till hans disposition, till afhjelpande af dessa behof.
Ehuru ännu endast en så kort tid förflutit, sedan den sista skörden inbergades,
och ehuru ansökningarne om undsättning vanligen först längre fram på våren pläga
inkomma, hafva således redan öfver 94,450 r:dr b:ko, och om man anser
förlängningen på det räntefria lånet i Halland utgöra i sjelfva verket en undsättning
i annan form, 123,783 r:dr 16 sk. b:ko, blifvit af allmänna medel begärda
och beviljade till understöd för den hungrande befolkningen i skilda delar af riket.
Att bränvins-bränningen förblifver tillåten under år, som utvisa ett förhanden varande
större behof af undsättning, i följd af brist på lifsmedel, torde i allmänhet
kunna anses vara af tvifvelaktigt gagn lör det allmänna. Annu mera bestämdt synes
likväl lagstiftningens åtgärd att för den omedelbara förbrukningen bevara förhanden
varande förråd af säd och jord-frukter, vara af behofvet påkallad, när förhållandena
gifva anledning att vänta en så högst betydlig vinst för bränvins-brän
-
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o" 3. ^5
... . . * f
narén, som i närvarande ögonblick. Till följe af den genom förväntan på betydligt
högre skatt ökade efterfrågan utgör försäljnings-priset på bränvin här i Stockholm
redan 1 r:dr 24 sk. r:gs kannan, ehuru det torde kunna med säkerhet antagas,
att tillverknings-priset icke öfverstiger 40 sk. s. m. Att med den sporre, som
utsigten till en så betydlig vinst per kanna gifver, bränvins-bränningen skulle korn
ma
att drifvas med den yttersta ansträngning och sål des att förbrukas ett vida
större förråd af eljest tillgängliga lifsmedel än under vanliga förhållanden, synes
med säkerhet kunna antagas. Denna starka uppmuntran, hvilken ställer bränvins
bränningen
under instundande vår, i händelse den tillåtes, i ett verkligt undantags
förhållande,
förefanns icke då den Kungliga Förordningen af den 13 Julii utgafs.
Bränvinet gällde då i Stockholm högst 1 r:dr 1 sk. r:gs.
Om emedlertid från utrikes ort en tillräcklig tillförsel kunde vara att påräkna,
för att fylla den i vårt Iand sannolikt uppkommande brist, så skulle utsigterne för
det nu ingående årets spanmåls-tillgång icke vara i så hög grad bekymrande. Men
i nästan hela Europa har skörden förlidet år slagit fel. I Englands hufvudstad
har priset å hvete under innevarande vinter nästan oafbrutet stigit, någon gång
ända till 3 å 4 shillings sterling (omkring 3 r:dr rglds) per quarter (ungefär 1 7/8
tunna svenskt mått) i veckan. 1 Frankrike kan bristen i landets spanmåls-skörd,
enligt rikets officiela tidning, icke beräknas lägre än till 10 millioner Hectolitres
(något olver 6 millioner sv. tunnor); och deraf anses hälften icke ännu vara importerad.
Ett talande bevis på den brist, Holland och Belgien lida, finnes deri,
att direkta beställningar å spanmål från dessa lander ingått äfven till Sverige. Frågar
man nu, från hvilka spanmåls-rikare länder denna brist, hvilken, ehuru endast
några få exempel på densamma blifvit anförda, är nästan allmän i Europa, skulle
kunna fyllas, så befinnes, att under närvarande förhållanden tillförslen från just de
länder, hvilka vanligen starkast förse spanmåls-marknaden, minst är att påräkna.
Från Pohlen, hvars rika tillgång på säd eljest plägar fylla stora behof, har utförsel
af spanmål nyligen blifvit förbuden — ett förbud, som säkerligen åtminstone
medelbart inverkar på vår spanmåls-marknad; och i de länder omkring Svarta Hafvet,
hvilka eljest lemna Europa en mycket betydlig del af dess sädes-behof, har
kriget redan utbrutit. Allt större anledning synes vara att befara, del detta krig
äfven kommer att sträcka sig till Östersjön och förmodligen lägga hinder i vägen
för utförseln från dess hamnar, från hvilka införsel för oss skulle komma i fråga.
Dessa hotande utsigter lill krig innefatta ännu en af de förändringar, hvilka
sedan sistlidne Julii månad väsendtligt inverkat på i fråga varande förhållanden.
De anledningar, som förefinnas att förmoda utbrottet af ett krig emellan liera af
Europas mest betydande magter, kan icke tillhöra Utskottet att framlägga. Att
emedlertid icke blott ett krigs-tillstånd i öfriga delar af Europa är att befara, som
medför en ökad nödvändighet för hvart och ett land att, i afseende på tillgången
6
Särskilda, Utskottets Betänkande, N:o 5.
å lilsmedei, sörja för sig sjelf», utan att äfven Sverige, för de politiska förvecklingarnas
skuld och för det hotande krigets, mäste rusta, kan man sluta af Konungens
yttrande till det Statsråds-protokoll af den 29 sistlidne December, hvilket åtföljde
Kongl. Maj:ts samma dag till Stats-Utskottet afgifna nådiga Skrifvelse rörande
anslag till försvarsverket, då nemligen Hans Maj:t befallt vederbörande Departements-chefer
yttra sig, om och hvilka af de i Stals-propositionen upptagna summor
för rikets försvars-verk ”skulle vara af nöden att tillgå tidigare, än hittills varit
ämnadt, för den händelse alt, med afseende å förekomna omständigheter, näst
instundande vår, dels någon del af arméen funnes böra sättas på krigs-fot och
förstärkas med en eller möjligen (lera klasser af Allmänna Beväringen, dels en
större utrustning af Flottan i fråga komma”. Om man således har att förvänta
icke blott Flottans utrustning, utan äfven större trupp-massors sammandragning, i
hvilket fall fästningarnes förseende med ökade garnisoner . och motsvarande förråd
af lifs-medel otvifvelaktig! äfven blifver oundgängligt; så komma de betydliga uppköp,
som för Kronans räkning måste i dessa hänseenden göras, icke blott att än
mer medtaga tillgångarna, utan äfven att stegra prisen, till ändock känbarare kostnad
för stats-verket och till ganska svår tunga för den del af folket, som måste
köpa sin föda. Dessa tillgångar torde ytterligare komma att tagas i anspråk, äfvensom
prisen att än vidare stegras genom upphandlingar för Brödrarikets och möjligen
äfven för andra vänskapliga magters flottor, hvilka kunna komma att under
sommaren uppehålla sig i Östersjön, och hvilka man svårligen skulle kunna vägra
att på våra kuster upphandla lifs-förnödenheter.
Då så många förändrade förhållanden inträdt, hvilka förenade verka till en
förminskning af erforderliga tillgångar på lifs-medel intill nästa skörd, har Utskottet
icke tvekat att tillstyrka den i motionen föreslagna åtgärd, i ändamål att förekomma
förbrukningen af dessa tillgångar för bränvins-tillverkningens behof. Det
har val vid öfverläggningarna inom Utskottet blifvit anfördt, att denna tillverkning
skulle i någon mån komma att lätta bristen genom tillgången på drank för boskapen
under våren. Om äfven genom detta medel en lättad tillgång för kreaturens
underhåll skulle beredas dem, som bränna bränvin, måste likväl, i händelse materialier
dertill kunna förskaffas endast genom en betydlig åtgång af befintliga födoämnen,
en minskning i denna fördel för de, jemförelsevis med hela rikets folkmängd,
få hushåll, som vinna tillgång till drank, böra föredragas framför faran att
ådraga den talrika mängden af landets arbetande befolkning alla de lidanden, som
hungers-nöden medför. Men det synes i sjelfva verket ovedersägligt, att, om de
rå-ämnen, som skulle användas till frambringande af bränvin och drank, i stället
besparades, för att omedelbart begagnas till föda, ännu större utsigter skulle förefinnas
för ladugårdarnas underhållande och befolkningen tillika ega vida lättare tillgång
till en sund och närande föda.
f
Särskilda Utskottets Betänkande, No 5. 7
Det har äfven blifvit sagdt, att ett export-förbud å spanmäl skulle vara en
utväg, hvilken i värsta fall skulle kunna tillgripas, för att förekomma en hotande
nöd. Men det torde tillåtas Utskottet erinra, att ingen åtgärd inverkar så störande
på spanmåls-marknadens förhållanden och på handels-förbindelserna med andra
länder, som ett utförsels-förbud, hvaraf verkningarne utan tvifvel skulle komma att
sträcka sig till alla landtbrukare, som kunde hafva spanmål att aflåta, äfvensom att
under flera år låta känna sina skadliga följder. Det torde äfven kunna med säkerhet
antagas, att ett förbud för utförsel af spanmål, under tillåtelse att inom landet
förvandla den till bränvin, endast ganska ofullkomligt skulle åstadkomma den
verkan, som åsyftades. Man skulle derigenom förhindra den vinst för landet och
den tillökning i bankens silfver-förråd, sorn en utskeppning af säd medför; men
man hade ej förebyggt, att de sålunda qvarhållna lifsmedlen, utan att bidraga till
bröd-bristens alhjelpande, försvunne, för att förvandlas i en rus-gifvande, icke närande
dryck.
Påståendet, att en underdånig anhållan från Rikets Ständer om ett bränvinsförbud
skulle kunna uttydas såsom en opåkallad erinran och ett oförtjent misstroende
till Konungen, är af den beskaffenhet, att det, närmare betraktadt, vederlägger
sig sjelft. En allmän tillämpning deraf skulle inskränka Rikets Ständers
underdåniga skrivelser endast till lagstiftnings- och beskattnings-frågor, samt betaga
Sveriges representation den petitions-rätt, hvilken hvarje enskild medborgare åtnjuter.
Då det icke finnes någon gagnelig och magtpåliggande åtgärd, hvars vidtagande
icke kan sägas vara regeringens pligt, så skulle, efter en dylik tydning, Rikets
Ständer ej heller kunna i underdånighet begära eller förorda någon sådan,
utan att Konungens landsfaderliga tänkesätt ansåges vara betvifladt och Han sjelf
derigenom förnärmad.
De, som bestrida anhållan om ett bränvins-förbud, hafva likaledes hufvudsakligen
fästat sig dervid, att Konungens samtycke dertill skulle störa den tillit, som
rikets innebyggare grundat på hans ord eller på det medgifvande, genom hvilket
han skulle hafva afhändt sig rättigheten att ytterligare inskränka eller förbjuda
bränvins-bränningen, samt att enskilde medborgare, som satt sitt förtroende till detta
ord, skulle, genom dess rubbande och deraf uppkommande missräkningar få vidkännas
betydliga förluster. Men då Konungens ofta utöfvade och aldrig bestridda
rättighet att, i större eller mindre mån, inskränka eller ock helt och hållet förbjuda
bränvins-bränningen grundar sig på hans landsfaderliga pligt att skydda sina
undersåter för den nöd, som denna närings obehindrade utöfning möjligen kunde
vålla, så måste rättigheten vara lika oaflåtlig, som pligten att den begagna. Denna
rättighet, åt Konungen förvarad i grundlagarna, genom deras bestämmelser i
afseende på Hans magt öfver den ekonomiska lag-stiftningen, kan, utan förändring
af dessa, i intet fall honom afhändas; och Konungen har således ingalunda genom
*
S Särskilda Utskottets Betänkande, No 5.
Kungörelsen af den 13 Julii, som inskränker bränvins-bränningen till två månader,
kunnat betaga sig rättigheten att ytterligare inskränka den, eller att förbjuda den
för någon del af denna tid. Intet administrativt påbud lärer finnas, i hvilket tvingande
omständigheier, äfven om dessa ej vore i förordningan på förhand nämnda,
icke kunna föranleda en förändring; och således kan äfven den nöd, som i följd
af inträdda nya förhållanden hotar ett samhälle med hunger, icke annat än innebära
giltiga skäl till inskränkning af ett yrke, som i stort förtär tillgångarna på
lifsmedel. Denna särskilda beskaffenhet hos bränvins-bränningen måste alltid i ett
spanmåls-behöfvande land, där denna fabrikation drifves till en sådan höjd, som hos
oss, göra den till en osäker näring. Om så är, måste äfven hvarje bränvins-brännare
och öfrige medborgare, vid sina beräkningar och sina afhandlingar med hvarandra,
taga denna osäkerhet i betraktande, utan att regeringen kan i något hänseende
anklagas för ett löftesbrott, om den, i följd af förhållanden, som för massan
af landets befolkning medföra en hotande brist, vidtager en inskränkning af
nämnde tillverkning.
Utskottet kan således, ehuru det ingalunda misskänner den stora vigt, hvilken
så väl för allmänt, som enskildt väl ligger derpå, att sådana undantag från närings-författningarna,
som det i fråga varande, må kunna i möjligaste måtto undvikas,
likväl icke annat än finna en så beskaffad åtgärd rättfärdigad, då nöden står
för dörren. Det bör äfven anmärkas, att om, sedan frågan om ett förbud blifvit
väckt vid riksdagen, Rikets Ständer skulle ogilla densamma, så synes Konungen,
derest en sådan åtgärd likväl sedermera finnes vara nödvändig, hafva större svårighet
att då vidtaga en förändring, än han skulle hafva att lemna Rikets Ständers
underdåniga anhållan utan afseende, i händelse förhållandena utvecklade sig annorlunda,
än som nu synes vara att förvänta.
Slutligen torde äfven böra tagas i betraktande, att i närvarande fall lättas
olägenheterne af förbudet derigenom, att de ovanligt höga pris, till hvilka lifsmedlen
redan stigit, förvissa landtbrukaren om lönande afsättning på sina produkter,
äfven om bränvins-bränningen skulle inställas. Om, emot all sannolikhet, säd
och potatis funnes, vid April månads utgång, vara för handen utöfver rikets behof,
så blefve det både lättare och säkrare att, genom den då börjande sjö-farten,
afsätta den till utrikes ort än att, under motsatta förhållanden, anskaffa åt Sveriges
hungrande befolkning födo-ämnen i ersättning för dem, som till bränvin för
vandlats.
Dessa skäl synas Utskottet vara så giltiga, att det, ehvad afseende än de för
den motsatta åsigten anförda grunder må förtjena, finner sig böra vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte ingå med underdånig anhållan, att
Kongl. Majit täcktes i nåder förbjuda all bränvins-bränning
under
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 5.
9
under vintren och våren och således låta inställa densamma
äfven under nästkommande April månad j
hvarigenom Utskottet anser sig hafva, så vidt för närvarande erfordras, äfven besvarat
Herr Dalmans anförda motion.
Stockholm den 20 Januari 1854.
Reservationer:
Friherre Raab: ”De skäl, hvilka framkallat majoritetens beslut, må förtjena
allt behjertande. De äro likväl mera hemtade från en uppskrämd föreställning om,
hvad sorn kan komma att inträffa, än från de förhållanden, hvilka äro för handen.
Dessa synas icke mig vara af den beskaffenhet, att de bordt förmå Utskottet tillstyrka
Rikets Ständer att i underdånig skrifvelse begära, det Kongl. Maj:t, genom
ändring af sin den 13 sisth Julii utfärdade nådiga författning, skulle icke blott
åbringa alla dem, som, tryggade vid Kungsordet, derefter inrättat sin hushållning,
eller uppgjort sina köpslut, oberäkneliga förluster, utan ock, hvad farligare vore,
nedtsärama den för vårt samhälles trefnad och förkofran så dyrbara känslan af
förtroende lill helgden af Konungens beslut.”
Lars Larsson från Elfsborgs Län och A. Medin från Kronobergs Län hafva
häri instämt.
Friherre ”De Geer, Louis: ”Den häftiga omstörtning af en ekonomisk för
fattning,
rom al Utskottet är föreslagen, eller att, sedan Kongl. Majit, genom Dess
Förordning den 13 Juli 1853, uttryckligen tillåtit, att bränvins-bränning under
April månad innevarande år får ske, densamma likväl nu skulle, snart sagdt i sista
stunden, förbjudas, måste oundvikligen för enskilde medföra oförvållade lidanden
af mångfaldig art, och synes mig svårligen låta förena sig med den rättvisa,
samhället är skyldigt hvar och en af sina medlemmar. En sådan åtgärd kan endast
då försvaras, när den påbjudes af en tvingande nödvändighet, t. ex. en hotande
hungersnöd, som icke genom andra medel kan förekommas; men då med
visshet icke torde kunna antagas, att detta förhållande för det närvarande i Sverige
eger rum, anser jag mig sakna giltigt skäl, att tillstyrka underdånig hemställan
i ett ämne, som Kongl. Majit i allt fall är i tillfälle att vida säkrare än
Rikets Ständer bedömma 5 och reserverar mig derföre emot Utskottets beslut.”
Häri hafva Friherre Stjernstedt, Johan Wilhelm, och Herr Braunerhjelm,
Ferd., instämt.
Frosten Qviding: Blot särskilda Utskottets, gårdagen med 2 rösters plura
litet,
fattade beslut, att föreslå inställelse af bränvinsbränning i April månad, måste
jag anmäla min reservation, huru mycket jag än ogillar både bränvinstillverkning
och ständiga bruk, och huru mycket jag än önskat, att K. F. den 13 Juli 1853
Bih. till li. St. Prot. 1855 och -185 5. I I Samt, 2 Haft. (Omtryckt exemplar.) 2
40
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 5.
helt och hållet inställt all bränvinsbränning under denna vinter, genom hvilken sednare
åtgärd det ädla syftet icke skulle blifvit bemött med det oädla bemödandet att
eludera detsamma.
Att företaga inskränkning uti en ekonomisk förordning under loppet af den
tid den är bestämd att gälla och på hvilken beräkningar blifvit gjorda, måste förutsätta
och rättfärdigas af högst vigtiga omständigheter. K. F. den 10 October
1851 förutsätter sådana, och inskränkningen till 2 månaders bränning under denna
vinter rättfärdigas af den hardt nära till missvext gränsande 1853 års gröda, äfvensom
af den verkliga, ännu kännbarare missvexten på foder. Ingen har att öfver den
skedda inskränkningen under sådana omständigheter beklaga sig; enhvar har frivilligt
underkastat sig en sådan, med denna näring följande, honom förut bekant
risque, när han vid sitt jordbruk häftat en dylik näringsgren.
Att åter företaga en inskränkning uti inskränkningen, sedan den, genom denna
sednare, förunnade qvarblifna tid inträdt och beräkningar i förlitande derpå blifvit
gjorda, dertill lemnar icke förordningen förutsättningar, och beräkningarnas uppgörande
derefter kan icke af näringsidkaren fordras. Ett sådant företag måste då
förutsätta alldeles utomordentliga, under tiden inträffade, nya omständigheter, för
att af dem kunna rättfärdigas. Om sådana sedan inträdt, eller de skola inträda, på
förespeglingar hvaraf utskottets pluralitet tycktes grunda sitt beslut, så kan det icke
gerna .antagas, att sådana utomordentliga omständigheter skulle kunna undgå Kgl.
Majits egen höga uppmärksamhet, eller att Konungen skulle kunna underlåta, hvad
i sådant nödfall folkets väl kräfde. Att derom gifva Konungen en påminnelse,
skulle antyda ett misstroende till hans vaksamma omsorg. Att anse denna påminnelse
som ett stöd skulle förråda en föreställning, alt Konungen icke ville
eller icke vågade återtaga ett kungs-ord, då folkets nöd fordrade detta återtagande.
Jag vill icke neka, att, från synpunkten af bränvinets fördyrande, åtgärden för
detta ändamål skulle vara tjenlig. Men under det att vinsten deraf skulle tillfalla
dem, som, efter att hafva begagnat båda månaderna, sin produkt ännu icke försålt,
äfvensom dem, hvilka tillhandlat sig den sålda produkten, så skulle förlusten
till största delen drabba idkarne af husbehofs-bränning, hvilka beräknat denna för
att kunna framföda sina kreatur, hvilka behållits med förlitande på den foderhjelp,
som genom bränning i April månad kunde för dem beredas. Skulle nu dragarne
icke kunna framfödas, så komme detta att inverka på vårbruket och således äfven
på kommande årets skörd. Detta tyckes mig hvarken rätt eller billigt och
komme att äfven drabba arbetaren, så väl derigenom att arbetsgifvaren, vid förlusten
af en beräknad inkomst, skulle nödgas att derefter äfven inskränka arbetet,
som ock genom fördyrandet af äfven nästa års skörd.”
Nils Svensson från Christianstads Län: ”Då jag ej med min röst inom Utskottet
bidragit till att vilja alstra misstroende mellan regering och folk, måste jag äf
-
Särskilda Utskottets Betänkande, N:o 5.
II
ven offentligen reservera mig mot det beslut, Särskilda Utskottet med 2:ne rösters
pluralitet uttalat angående bränvins-bränningens fortsättande under instundande April
månad, och om jag än någon gång varit frestad dela lika åsigter med pluraliteten,
har jag så mycket mindre kunnat göra det, som jag alltid ansett det vara mindre
väl betänkt att vilja förmå någon svika gifvet ord och löfte, och då Kongl. Majit
har medelst Kungörelse den 13 Juli sistlidet år, påbudit alt ”bränvins-bränningen
”skall inställas under nästkommande vår och vinter i fyra månader, så att deri
”endast begagnas 2:ne månader nemi. November innevarande och April nästkommande
år; dock att de tillverkare, som möjligen finna för sin näring fördelaktigare
”att i stället för April månad såsom bränningstid begagna nästkommande December,
”må vara medgifvet att till denna sistnämnde månad förflytta bränningsrättigheten
”för April, under vilkor att sådant före den 15 November detta år anmäles etc.”
Detta är kungs-ord, och sin Konungs ord är folket vant att anse som oryggeliga,
och som sådane är det jag önskar de äfven nu måtte få förblifva, och jag
anser det vara under Ständernes värdighet att söka förmå Regeringen rygga det
minsta tillbaka härutinnan. Om någon kumle öfvertyga mig derom, att nödvändigheten
påkallar ett sådant tillgörande, då skulle jag genast söka medverka härtill;
men detta tror jag icke, ty då vore med ett export-förbud mot utförsel af spanmål
bela denna olägenhet afhulpen, och då nu härtill kommer, att de stora ångbrännerierna
redan gagnat till bränvins-bränning November och December månader,
och bränvinet kanhända redan öfvergått i handlarehänder, då undrar man intet,
att äfven dessa hafva sina målsmän. Hårdast skall det träffa husbehofs-brännarne,
som endast gagnat November månad, för att i stället för December nu gagna instundande
April månad, och derigenom kunna med biträde af dranken framföda
sina kreatur och nu svikne härutinnan måste nedslagta en del deraf.
Jag kan således ej på ofvan anförda skäl biträda en sådan brådstörtande förändring
af ofvannämnde Kongl. Förordning, utan måste emot detta Utskottets beslut
mig reservera.”
Georg Nijqvist från Wermlands Län: ”Med Särskilda Utskottets beslut af
framgång för Doktor Sandbergs motion för bränvins-bränningens inställande nästa
April, kan jag icke förena mig; grunderna härför äro följande:
l:o. Att jag tror en sådan årgärd icke är af nöden påkallad.
2:o. Att jag hyser den åsigt, att icke utan största nödtvång, Regeringen
bör åvägabringa inskränkningar i en handtering, som grundar sig på gifven lag;
anseende att Regeringen redan med inskränkning af bränvins-bränningen från 6
till 2 månader, utöfvat den rätt, som densamma tillkommer; kan i följd deraf ej
biträda en medverkan till förbud på förbud.
3:o. Alt jag i förbudet ser dem, som redan begagnat sig af den tillåtna
tiden, 2 månader, gynnade; icke allenast genom vinsten på tillverkningen, utan
m
\2 Särskilda Utskottets Betänkande, N-.o 5.
äfven genom en höjning i priset å varan, som genom förbudet måste blifva en
gifven följd, allt på bekostnad för dem, sorn begagna bränvins-tillverkningen som
sig bör, nemligen till en nödhjelp för ladugården,
4:o. Att jag icke vill medverka att leda Regeringen på en väg, som fortsatt
skulle qväfva all industri och för närvarande leda till löftesbrott af en nyligen rörande
bränvins-bränningen utfärdad författning, nemligen den af den 13 Juli 1853.
5:o. Att jag tror Regeringen genom ifrågasatte åtgärd ställes i frestelse att
utfärda ett förbud, som sannolikt annars aldrig kommit i fråga, än mindre gått
lill verkställighet.
Det kan väl icke nekas, att landets välstånd beror på, huruvida dess resurser
kunna användas eller icke. Bestående lagar, gynsamma lör industrien, framkalla
verkliga förmågor och kapitalister till företagsamhet, som lemnar bröd åt den behöfvande
och inkomst åt staten samt välförtjent inkomst och vinst för dem sjelfva.
I motsatt fall vågar kapitalisten icke sätta sina tillgångar i omlopp, och följden
blir, att förmågan förlorar sin spänstighet* samt den fattige arbetsförtjenst och följaktligen
äfven tillgång till bröd. Under dessa sednare förhållanden kan medelmåttan
deremot tjena penningar, blott den bereder sig kanaler för tidig underrättelse
om blifvande eller redan utfärdade förbud. Jag har i friskt minne, huru det berättades
sistliden sommar, att en köpman, i följd af sin påpasslighet, kort efter
det Kongliga påbudet om tidens inskränkning för tillverkning af bränvin, gjorde i
bränvin, som det heter i dagligt tal, så briljanta affärer på några dagar, att det
skolat medföra så stor vinst, att mången med fullt samma kapacité som denne,
skulle skatta sig lycklig, om han kunde genom uppoffringen af bela sin friskaste
arbetstid, kunna säga sig hafva en motsvarande sparpenning för ålderdomen. Denna
köpman var visserligen icke enda spekulanten vid ifrågasatte förhållande och skulle
icke eller blifva ensam, om ett förbud för tillverkning af bränvin i April kommer
att gifva anledning till nya affärer i samma väg. Huruvida dylika spekulationer
kunna lända til! landets båtnad eller ej, lemnar jag till hvars och ens bedömmande —
jag ser dem uppkomna på andras ruin och till föga gagn för den, som vidblifvit
vinsten, emedan lätt tjenta penningar vanligen och lätt gå förlorade; och om, som
oftast lärer vara händelsen, att andra finnas, som, ehuru icke synliga, ändock varit
intresserade i affären och följaktligen dela vinsten, så är behållningen, delad på
liera händér, så mycket snarare försvunnen. Vare dermed huru som helst, så
skall åtminstone icke jag biträda den åsigten, som efter mitt omdöme tillbakasätter
duglighet och verksamhet till förmon för en på mindre goda följder grundad spekulationsanda.
Jag reserverar mig således på förut antydde grunder mot beslutet
till förslag för bränvins-tillverkningens inställande i April månad.”
STOCKHOLM, 1854. /. A. Walldén.
Särskilda Utskottets Memorial, X:o 4.
t
IN:o 4L
Ank. till Uxp.-Utsk. den 24 Mars 1854, kl. 6 e. m.
Memorial.
På grund af Pikets Ständers bifall till Utskottets hemställan, om medels
anvisande till tryckning af den i Norrige gällande lag om Bränvins tillverkning
och försäljning, jemte åtskilliga dit hörande handlingar, har Utskottet gatt j
författning om tryckningen, och får härhos till Riksens Ständer öfverlemna de i
fråga varande handlingarna
Stockholm
den 24 Mars 1854.
Hilt till It St. Prol. 1663 $ 1864. II Sami. 3 Haft.
STOCKHOLM, f. d. ScMtze’s Boktrycken 1854.
i
tas
Norska Kommiss, Betänk, ang. Bränvinsbr anning en. 4
Betänkande, afgifvet utaf den, lill följe af Kongl. Resolutionen af den 5
Maj 1847 i Nåder för ordnade kommission för utarbetande af förslag
angående bränvinsbranning em beskattande m. m.
Medelst Nådigst kommissorium af den 5 sistlidne Maj hafva undertecknade blifvit
befallde att sammanträda till en kommission, för att utarbeta förslag till bränvinsbränningens
beskattning efter mäskekarens rymd-innehåll samt den kontroll/öring
öfver denna näring, som är erforderlig, äfvensom förslag öfver de omkostnader, som
med sådan kontrolls förande kunna vara förknippade, samt desslikes att afgifva ett utlåtande
om, huruvida införande af ett dylikt beskattningssätt kunde vara lämpligt med
afseende på tiden; hvarjemte det äfven varit kommissionen ålagdt att, i fall hon ej
skulle anse beskattning af mäskekaren vara den mest ändamålsenliga, hon då tillika
borde utarbeta förslag till ett annat beskattningssätt, hvilket vore lämpligare.
Då ett förändradt beskattningssätt måste göra nya lagstadganden behöfliga, aktar kommissionen
också nödigt att utarbeta förslag till lagstiftningen i detta hänseende på sådant
sätt, att den kunde passa för hvilketdera beskattningssätt, hvarom fråga kunde uppstå,
äfven för det fall, att ingen beskattning blefve påbuden. Då emellertid skattebestämmelserne
betinga lagstadgandena, så att dessa till större delen måste grunda sig på de
förra samt på hvad för dem blifvit anfördt såsom motiver, anser kommissionen rättast
att först afhandla:
A. Beskattningen.
Vid beskattning af bränvinsbränningen är det städse den färdiga produkten man
velat skattlägga, och endast när detta, till följe af lokala och andra förhållanden, icke
kunnat låta sig göra, har man valt att skattlägga sjelfva råämnet eller också hufvudstadierna
vid tillverkningen, nemligen jäsnings- och afbrännings-processerna.
Fastän kommissionen icke anser mäskebeskattningen böra anbefallas, måste hon likväl,
till följe af sitt uppdrag, utarbeta ett specielt förslag i denna rigtning, hvarjemte
hon tillika vill afhandla beskattningen å pannerymden samt å produkten, och deröfver
framlägga förslag, liksom kommissionen vid den sista af dessa punkter äfvenväl vill vidröra
beskattningen å materialet.
I. Mäskebeskattning.
Med mäskebeskattning förstår man beskattningen af det kar-rum (»mäskekaren»),
hvaruti det till bränvinsbränning bestämda material undergår jäsningsprocessen. Denna
beskattning tillämpas antingen så, som t. ex. i Preussen och i de Danska städerna, att
afgiften beräknas för hvarje gång ett mäskekar fylles och afjäses, eller också beräknas
afgiften för en viss gifven tidsrymd efter det antal gånger ett mäskekar under densamma
antages hafva kunnat begagnas till afjäsning, såsom det tillgår i de Danska brännerierna
på landet. Utom dessa 2:he beskattningssätt, begagnar man, efter hvad kommissionen
Bil. till Särskilda Utsk. Mern. N:o 4. \
2 Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
har sig bekant, ännu ett tredje i England, hvilket äfven kan kallas mäskebeskattning,
fastän afgiften stundom beräknas efter den erhållna produkten, nemligen när denna utkommer
med en större qvantitet alkohol, än den mäsk, hvaraf den är vunnen, kan antagas
hafva innehållit, oberäknad den förlust af alkohol, som man räknar ega rum under
destillationen.
Kommissionen saknar emellertid nödig kännedom om de närmare detaljerna af detta
beskattningssätt och den kontroll, som dermed måste vara förenad, och kan derföre icke
yttra sig deröfver; — emellertid förmodar hon, efter hvad hon derom fått sig bekant,
att detsamma ej kan hafva något väsendtligt företräde framför beskattningen å produkten,
sådan kommissionen aktar föreslå densamma.
Af de 2:ne andra anförda beskattningssätten torde beskattningen af karet för hvarje
gång det fylles med mäsk till afjäsning otvifvelaktig! vara att föredraga framför beskattningen
af kar-rummet efter det antal gånger, detsamma antages under en viss tidsrymd
hafva kunnat begagnas dertill. Begge beskattningssätten medföra väl den olägenhet, att
man, för att kunna begagna kar-rummet till afjäsning af det största möjliga qvantum
sprithaltig massa, och sålunda inbespara något af afgiften, föranledes att maska sä tjockt
som möjligt, hvarvid man förlorar i utbyte; men det sednare har tillika det onda med
sig, att jäsningsprocessen påskyndas (på samma sätt som afbränningsprocessen vid beskattning
å pannerymden), för att kunna medhinna så många afjäsningar som möjligt
på den gifna tiden, hvilket likaledes sker på bekostnad af utbytet. Det sista beskattningssättet
innehåller således 2:ne möjligheter att frigöra den färdiga produkten från
en del af den afgift, med hvilken man vid skattens bestämmande trott sig kunna träffa
densamma, samt följaktligen att göra osäker hvarje beräkning öfver ren inkomst som
utaf brännerirörelsen kan tillkomma statskassan, liksom den innebär en tvåfaldig uppmaning
att förslösa en del af det material, hvaraf man ämnat att bereda bränvin, så
vidt nemligen inbesparingen å skatten uppväger den förlust i utbyte, som bränneriegaren
gör. Härtill kommer vidare, att missbruk lätt kunna öfverskylas derigenom att
man låter jäsningsproeessen börja eller sluta i oskattlagda kar, såsom förmäskkar, kylskepp
eller mäskreservoirer.
Då det sistnämnda beskattningssättet sålunda har väsendtliga brister, utan att medföra
motsvarande fördelar, torde principen att beskatta karen för hvarje gång de begagnas
blifva den rigtigaste för det förslag, det åligger kommissibneh att utarbeta.
Innan vi öfvergå, till afhandling af detta förslag, vilje vi i korthet omnämna de
reglor för beskattningen, som gälla i städerna i Danmark och i Preussen.
Uti köpstäderna i Danmark är afgiften lagd icke blott på karen, utan äfven på materialet.
Innan redskapen, som under den tid, de ej begagnas, mäste vara under försegling,
få öppnas till bruk, och rörelsen får börja, måste egaren eller den som vill
begagna dem, först betala en afgift för förmalningen al den säd och malt, som skall
användas i bränneriet, liksom han äfven pä »konsumtionskontoret» måste betala afgift för
don mäskekarsrvmd, han ämDar använda. De qvittenser han härvid erhåller, s. k. »/ö'rmalningssedel»
och »brännsedel», mäste han förevisa när förseglingen å redskapen brytes,
och förvaras de i bränneriet under rörelsens bedrifvande, för att tjena till ledning för
kontrollen. Införas säd eller malt i malet tillstånd, betalas i stället för förmalningsafgitten
en »införsels-konsumtions-afgift», som ungefärligen svarar mot förmalningsafgiften.
En dylik införsels-konsumtions-afgift är lagd på potates. Användes annat
material än mjölhaltiga ämnen, betalas särskild afgift för detsamma, samt dessutom
redskapsafgift.
Vid uppmätningen förses pannorna, förmäskkaret, kylskeppet, mäskekaren, mäskreservoiren
och mäskvärmaren med stämpel och nummer, och deras plats i bränneriet
måste på en planritning deröfver uppgifvas, tillika med en förklaring öfver deras an
-
Norska Kommiss. Betänk, äng. Bränvinsbränningen.
5
vändande. Förmalningssedeln, som lyder på ett visst bestämdt mäskekar efter dess
nummer och storlek, gäller blott för 96 timmar från mäskningens början, hvilken räknas
från den tid, då godset instörtas i förmäskekaret, eller der sådant ej linnes, i mäskekaret.
Efter denna tids förlopp måste mäskekarets innehåll vara afverkadt, eller tömdt
1 mäskreservoiren, der ingen fortsättning af jäsningen tillåtes. Ingen mäskning får företagas
före det uti »brännsedeln» utsatta klockslag. Hjelpredskap, sådana sorn förmäskekar,
kylskepp, mäskreservoir, jästkar o. s. v. äro fria från afgift, dock under vilkor,
att det aldrig får linnas jäsande mäsk uti dem. Hvarje bränneri måste åtminstone hvarannan,
men merendels hvarje dag, kontrolleras, hvarvid särskildt protokoll fores.
Afgiftens storlek är olika i Köpenhamn och de öfriga köpstäderna. I Köpenhamn
utgör förmalningsafgiften il Rb. sk. 16 7/8 sk. Norskt) pr lU. malt, säd o. s. v.; redskapsafgiften
är 96 sk. (= 28 5/4 sk. N.) vid mäskning med säd, och 64 sk. (40 sk. N.)
för tunna (= 4 56 potter/ mäskekar-rum, när torrt malt användes, samt resp. 49 sk.
( = 50 5/8 sk.-N.) och 70 sk. (= 45 5/4 sk. N.), när man begagnar grönt malt. Denna
afgift antages träffa sädesbränvin med omkring 51/5 sk. (= 5 4/8 sk. N.) och potatesbränvin
med vid pass 4 4/2 sk. (= 2 7/S sk. N.) för hvarje pott af 8° Spendrup. I de
öfriga köpstäderna utgör förmalningsafgiften 44 sk. (= 6 7/8 sk. N.) pr lU. hvete, och
40 sk. (= 6 4/4 sk. N.) pr lU. malt och andra sädesslag. Redskapsafgiften utgör 24 sk.
(= 45 sk. N.) vid mäskning med säd, och 42 sk. (= 26 4/4 sk. N.) vid mäskning med
potates pr tunna kar-rum, när torrt malt begagnas, samt resp. 26 4/2 sk. (= 46 9/40
sk. N.) och 47 sk. (=±: 29 5/8 sk. N.) bär man använder grönt malt. Afgiften antages
träffa sädesbränvin med omkring 4 sk. (= 2 4/2 sk. N.) och potatesbränvin med omkring
2 6/7 sk. (= 4 6/7 sk. N.) pr pot ä 8" Spendrup’).
Derigenom att bränvinsbrännaren måste förevisa förmalnings- och brännsedel för
den massa, som är i hvarje kar, är det således möjligt för kontroll nten, att följa det
material, för hvilket nämnde sedlar äro lösta, genom alla stadier af produktionen.
För att detta emellertid må ske och missbruk må kunna upptäckas, måste kontrollanterna
nödvändigt vara väl bekanta med bränvinsbrännings-processen, särdeles mäskningen,
så att de förstå att bedöma, om den massa, som påträffas i de åtskilliga karen
är i jäsning, och i sådant fall i hvilket stadium, nemligen i tilltagande, i kulminerande
eller i aftagande, och i sista fallet huru länge massan kan hafva jäst, om denäri2:dra,
5:dje eller 4.de dagens jäsning. Likaledes måste de af mäskens utseende kunna döma
om den är af potates eller säd o. s. v.
Att införå ett sådant beskattningssätt i sin helhet hos oss, låter sig ej göra, när vi
ej hafva konsumtions- och förmalningsafgiften. Deremot läte den nog införa sig i köpstäderna,
så vidt afgiften blott lades på mäskekaren. Men icke ens under denna form
skulle den kunna användas i landtdistrikterna, dels emedan brännerierna ofta ligga
många mil från närmaste skattekontor (fogdekontoret) och dels emedan man ej skulle
kunna erhålla det erforderliga antalet kontrollanter, som hade tillräcklig insigt i bränvinshandtcringen;
och om någon olika beskattning för stad och för landsbygden kan,
efter hvad sorn på sista stortinget är beslutadt, i det nemligen båda, så väl genom lag
som utfärdad kungörelse om skatten, äro satta på lika fot, numera förmodligen ingen
fråga uppstå.
I Preussen är bränvinsafgiften, så vidt produktionen sker af mjölhaltiga ämnen, såsom
säd och potates, lagd ensamt på mäskekaren (der socker, sirap eller andra socker
Hal tiga ämnen: frukt, bär, vin, dricka o. s. v. användas, betalas skatten dels efter panneryinden,
dels efter materialet). — Hvar och en, som anskaffar sig bränneri- eller destil
-
*) För reduktion af här anförda mått, vigter, m. m. till Svenska förhållanden får man hänvisa
till den vid slutet af Betänkandet fogade särskilda uppsats.
4
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbr anning en.
lationsredskap måste anmäla detta på närmaste skattekontor, och anlägger han bränneri
måste han afgifva en generaldeklaration öfver samtliga i bränneriet varande pannor och
kar, hvilka, liksom i Danmark, mätas, stämplas och nummereras, samt förseglas, när
de ej äro i bruk. Tillika måste han aflemna en grundritning öfver bränneriet och mäskekarens
plats derstädes. Hvarje förändring, som sedermera der sker, måste anmälas
uti en s. k. special-deklaration, och förändringen utmärkas på grundritningen.
Innan rörelsen får börja, måste bränvinsbrännaren dessutom 5 dagar förut afge till
närmaste skattekontor en fullständig plan för rörelsen, som gäller för 4 månad eller
för den del af månaden som återstår.
I denna anmälan måste uppgifvas huru mycket material dagligen skall förbrukas;
hvilka pannor eller kar skola begagnas, samt hvartill och på hvilka tider de skola användas.
Man måste således uppge hvilka timmar på dagen pannorna äro beskickade
med mäsk, och från hvilket kar, samt när det klaras med dem; när hvarje mäskekar
fylles och när det afbrännes, samt när förmäskekar, kylskepp, jästkar m. m. skola
begagnas.
Hvarje öfverträdelse af denna anmälan medför en plikt af ända till -10 Th. samt
dessutom defraudationsstraff, der svek kan bevisas. Egentligen äro alla hjelpredskap,
såsom förmäskekar, kylskepp, mäskreservoir, mäskvärmare, samt jästkaren underkastade
skatt, men i hvarje ordentligt inrättadt bränneri, der alla kar stå i passande förhållande
till rörelsen och der' egaren har vederbörandes förtroende, kan han få dessa kar skattefritt
sig öfverlåtna, hvilken förmon likväl genast afhändes honom i händelse af svek.
För att jästkaren må kunna afgiftsfritt begagnas, är en hel mängd detaljer föreskrifven,
angående deras storlek och begagnande.
Afgiften utgör 2 Sbgr, pr 20 qvart mäskekar-rum (omkring 4 4/2 sk. N. pr 20 pol)
och antages träffa det färdiga bränvinet med 4,5 ä 4,8 sk. N. vid bränning af potates,
samt 4,5 ä 4,7 sk. för sädesbränvin.
Afgiften skall egentligen betalas på förhand, men skattekontoren kunna i detta af
seende
göra undantag.
Kontroll måste hållas hvarannan och hvar tredje dag, hvilket likväl ej anses tillräckligt
betryggande; åtminstone är det en bekant sak, alt bränvinsbrännare anse en
oftare inspektion nödvändig, för att helt och hållet afhålla missbruk. För att hålla
en verksam kontroll erfordras derjemte hos kontrollanterna en särdeles noggrann bekantskap
med hela handteringen, hvarföre de städse måste kunna bevisa att de ega en sådan
bekantskap, innan de få användas. De flesta underkontrollanter hafva också vanligen
tjenstgjort 4—5 år såsom surnumerärer, för att blifva tillräckligt bekanta med saken.
Hvad beträffar den närmare detaljen af bränvinslagstiftningen och bränvinsbränningens
beskattning och kontrollerande i Danmark och Preussen, hänvises till den af Kand.
Steenstrup derom afgifna berättelse, utaf hvilken man kan se, hvilken mångfald af detaljbestämmelser
det Preussiska beskattningssättet gör nödvändig, samt hvilken mängd af
skattekontor och kontrollörer för dess utförande erfordras.
Änskönt hela detta beskattnings- och kontrollsystem icke i verkligheten och när
man en gång vant sig vid dess användande, är så inveckladt och för de skattande så
besvärligt, som det företer sig i beskrifning, erfordras likväl för dess användande hos
oss en långt talrikare och i handteringen mera invigd kontrollpersonal, än vi kunna
åstadkomma, liksom det äfven erfordras administrativa myndigheter, försedda med en
mera afgörande makt, än fallet är eller kan förmodas blifva hos oss.
Till följe af de mera invecklade beskattnings- och kontrollbestämmelser, som det
Preussiska beskattningssättet gör nödvändiga, kan detta ämne svårligen till hela sin detalj
ordnas medelst allmänna lagstadganden, emedan man vid deras uppsättande icke
kan hafva alla möjliga inträffande fall för ögonen, hvadan sådana stadganden kunna
Norska Kommis. Betänk, ang. Bränvinsbränningen. 5
inflyta, som antingen ej kunna tillämpas, eller hvilkas ovilkorliga tillämpning kunde vara
till och med skadlig. För att nu afhjelpa detta har man äfven i Preussen varit nödsakad,
att gifva åt till och med de underordnade auktoriteterna en temligen vidsträckt
myndighet, för att i enstaka fall kunna supplera lagen, göra medgifvanden eller inskränkningar
i de allmänna lagbestämmelserna o. s. v., hvilket hos oss sannolikt skulle möta
mycket motstånd och nästan göra detta beskattningssätt i sin helhet oanvändbart. Desslikes
medför detta beskattningssätt alltid den olägenheten, att bränvinsbrännaren måste
medelst den plan för rörelsens bedrifvande, hvilken han på förhand skall afgifva, binda
sig för en längre tid, efter som han utan särskild tillåtelse hvarken kan utvidga eller
inskränka densamma, när den är beroende af vederbörande auktoritets godtfinnande.
Sjelfva medgifvandet att afgiftsfritt begagna hjelpredskapen är beroende af till och med
underordnade auktoriteters godtycke.
Ett nödvändigt vilkor för mäskebeskattningens införande hos oss vore, att den så
mycket förenklades, att samtliga de allmänna bestämmelserna, de egentliga hufvudbestämmelserna,
som ordna förhållandet mellan bränvinsbrännaren och staten, kunde upptagas
i sjelfva lagstiftningen, men att den egentliga detaljen, som angår utöfvandet
af statens kontrollmyndighet, blefve föremål för instruktionen för tjenstemännen.
Ju mera strängt handtoringen och de olika redskapens begagnande begränsas genom
lagstadganden, ju mindre nödig blir en stadigvarande kontroll, eftersom missbruk
af redskapen lättare, äfven med en mindre trägen kontroll, måste upptäckas genom det
derigenom inträffande afbrott eller förändringar i den bestämda serien af de särskilda
processerna samt kärlens uppgifna bruk.
Men skulle beskattningens- eller sjelfva lagens stadgande förenklas till en sådan grad,
då skulle också en stadigvarande daglig kontroll blifva af nöden, hvilket äfven af andra
skäl torde kunna anses önskligt. Väl hafva vi sett, att man i Preussen och Danmark
låter sig nöja med en mindre trägen inspektion; men oaktadt det sålunda ofta går en
hel dag förbi, utan att ett bränneri i köpstäderna i Danmark besökes, och ofta 2:nc dagar
i Preussen, kan likväl denna kontroll der anses tillräcklig, dels på grund af beskattuingssättet,
dels derföre att man vet att disponibel kontrollpersonal städse finnes på
nära håll, så att man ingen timma kan vara säker, att den ej kommer på en. Hvad de
Danska landtbrännerierna angår, så är kontrollens större eller mindre trägenhet till en
stor del beroendo på den tillit man sätter till bränvinsbrännaren. Men liksom den
beskattning, som gäller för dessa brännerier, såsom ofvan anmärkt är, anses vara mindre
att rekommendera, så skulle förmodligen äfven den kontroll, som dervid begagnas, knappast
anses tillräcklig hos oss.
För öfrigt kan anmärkas, att landtbrännerierna i Danmark icke äro af någon synnerlig
betydelse, enär bränvinsproduktionen hufvudsakligen försiggår i städerna, och efter
någon tid förmodligen så godt som uteslutande kommer att der bedrifvas, enär
det icke är tillåtet att i Östiften anlägga nya brännerier på landet, samt i Jutland det
endast kan ske under mycket inskränkande vilkor, samt man derhos försöker till en del
att efterhand indraga dem, som redan befinnas anlagda.
linder sistledne år funnos sålunda i hela Danmark (Hertigdömcna icke inberäknade) endast
62 s. k. landtbrännerier, derutaf 51 i verksamhet. Hvad de Preussiska landtbrännerierna
angår, så undersökas de, såsom anmärkt är, vanligen endast hvarannan och hvar tredje
dag,'hvilket med afseende på våra förhållanden knappast skulle kunna anses tillräckligt
betryggande. Härvid måste emellertid anmärkas, att de Preussiska beskattnings-reglorna,
genom att ingå i de aidraminsta detaljer med afseende på bedrifvandet, en noggrannhet,
som efter hvad ofvan nämndt är, knappast torde anses önsklig efter våra förhållanden,
så noga och skarpt begränsa de olika redskapens storlek och begagnande, att missbruk
lättare kunna upptäckas, äfven när inspektion icke sker så ofta. Då det emellertid städ
-
e
Norska Kommis. Betänk, äng„ Bränvin sbränning en.
se, när icke en ständig daglig kontroll eger rum, är en ganska simpel sak att t. ex. i
ett bränneri till afverkning införa mäsk, som är beredd uti utom bränneriet befintliga
oskattlagda kar, skulle den Preussiska lagen knappast vara betryggande, så vida ej kontrollen
hade ett stöd i den der så väl inpreglade respekten för skattepåbud och fruktan
att öfverträda dem, så att försök att i de bemälda brännerierna undansnilla afgiften ganska
sällan, efter hvad det förljudes, komma i fråga. På annat sätt förhåller det sig hos
oss i landt-distrikterna, hvarest erfarenheten har bevittnat, att med hänseende till bränvinsbränningen
visar sig ett temligt allmänt ringaktande af skattepåbuden uti en afgjord
benägenhet att kringgå dem. Det finnes nemligen hos oss knappast någon beskattning,
som till så hög grad betraktas med oblida ögon, sorn bränvinsskatten; det går så långt,
att man här och der hör dem, som betvifla dess rättmätighet, och i alla händelsor anse
den så otillbörlig, att man förmenar sig vara i sin fulla rätt, om man för att bespara
afgiften kan kringgå skattebestämmelser medelst påhitt, som nära nog ligga inne på
olaglighetens område.
Detta skulle emellertid, så vidt det ar går anmälda brännerier, knappt komma att gälla i
hela sin vidd, om bränvinsbränning endast tillätes i så stora brännerier, som kommissionen
ämnar föreslå, hvarigenom denna handtering i allmänhet komme att öfvergå i bättre
händer, än när den fördelas på en hel mängd småbrännerier.
Huru man emellertid än ordnar mäskebeskattningc-n hos oss, blir det dock förmodligen
alldeles nödvändigt alt hvarje bränneri sättes under daglig kontroll, antingen detta
sker medelst kontrollörer, som på olika tider infinna sig i bränneriet, eller sorn der
ständigt uppehålla sig. L båda fallen blifva omkostnaderna för denna kontroll så betydliga,
att det blir en nödvändighet att inskränka bränvins-brännings-rättigheten endast
till så stora brännerier, att afgiften utaf desamma förmår bära de utgifter, som äro
förknippade med brännerierngs kontrollerande.
Det torde för öfrigt vara öfverflödigt, att här inlåta sig uti besvarande af den frågan,
huruvida bränvinsbränning bör bedrifvas i stora fabriker eller i små brännerier, eftersom
denna fråga redan kan anses vara besvarad medelst den sist utfärdade lagen derom,
nemligen till fördel för de förra. 1
Med hänseende till bränneriernas storlek vilje vi anmärka följande : Enligt lagen af
den 4Aug. 4 845 är intet bränneri med mindre panna änJ200 potters innehåll tillåtet elter
slutet af år 4848, och enligt skatteregleringen af den 48 Okt. 4845 ärjafgiftcn af 4:sta
klassens apparater (enkel panna drifven med eld) från den 4 lan. 4847 bestämd så högt i
förhållande till den afgift, som betalas af 2:dra klassen, att man väl torde kunna anse
de få ännu återstående enkla apparaterna såsom de facto förbudna. I hvilketdera fallet
sorn helst är man, med anledning af den stigande skala efter hvilken afgiften för dylika apparater
är bestämd för åren 4S46—4848 samt, i samband härmed, bränvins-lagstiltningens
sednare historia, berättigad att antaga produktionen från den 4 Jan. 4 849 blifva inskränkt
derhän, att den kommer att fortgå endast i en sådan skala, som mera fullkomligt inrättade
(pistoriska) apparater med 200 potters pannerymd medgifva. Med andra ord,
man torde sannolikt kunna utgå från den åsigt, att bränvinsbränningen efter 4848
års utgång kan betraktas inskränkt till endast-pistoriska apparater om minst 200 potter,
hvilket vill säga 4600 ä 2000 potters daglig produktion, då ej något någorlunda
ordentligt inrättadt bränneri af förenämnde storlek och konstruktion under sistförflutne
år gifvit ett mindre utbyte, men somliga ett något större. Fastän vid bestämmandet af
den dagliga produktionen det icke synes vara någon orsak att nedgå under nyssnämnde
antal potter, finnas likväl i denna punkt olika meningar inom kommissionen, ithy att
2:ne ledamöter, Vogt och Bauge, rösta för att man ej bör gå högre vid bestämmandet
af det dagliga minimum än til! 4500 potters produktion, enär de antaga att de nuvarande
apparater icke skulle, så vida de ej, såsom nu fallet är vid beskattning af pannerymden.
Norska Kommis. Betänk, ang. B ränvinsb ränning en.
7
tvunges till en onaturlig produktion, gifva ett större utbyte, under det att Fauchauld
ieke anser sig böra gå högre än till 4200 potter, dejs emedan de nuvarande brännerierna
icke äro inrättade för en högre produktion, och dels emedan han anser en så stor
daglig produktion tillräcklig för uppnående af hufvudändamålet, nemligen ett fabriksmässigt
drifvande af rörelsen, samt finner att man ej bör gå längre än som för detta
ändamål anses nödigt, så att ej onödiga hinder och förluster för do i frågan intresserade
må uppkomma. Ifan antar derjemte såsom gifvet, att ett större qvantum än 4200
potter i alla fall skall blifva tillverkadt, för att man ej må blifva utsatt för straffskatt.
Steenstrup deremot kan ej finna att man bör gå tillbaka från det minimum, som
man ändtligen, under ständiga bemödanden att få denna rörelse inskränkt till att blott
bedrifvas i stora fabriksmässiga brännerier, lyckats tillkämpa sig. Han erkänner visserligen,
alt pistoriska brännerier pä 200 potter endast genom en på bekostnad af utbytet
och derföre skadlig drift kunna höja sig till öfver 4500 potter dagligen; men när.
såsom här, frågan endast är om den storlek, hvartill den dagliga produktionen kan, till
följe af lagen om skattebestämmelserna, antagas verkligen vara uppdrifven vid 484S års
slut, så kommer frågan om de närvarande redskapen och deras ändamålsenliga begagnande
här ej i betraktande. Kunna derföre de nuvarande redskapen icke längre med
fördel begagnas till en så stor daglig produktion, som dock faktiskt har egt rum, så få
vederbörande anskaffa större och sådane som bättre svara mot ett mera ändamålsenligt
bedrifvande. Emellertid kommer en daglig produktion af 4500 potter, såsom varande
pluralitetens mening, att här läggas till grund vid frågans vidare afhandlande.
När här talas om daglig produktion är det ej så att förstå, att föreskriften derom
skulle anses fullgjord derigenom, att ett bränneri, hvilket här vill säga én destilleringsapparat,
endast drefves vissa timmar om dagen, eller én dag i sender med en mellantid
af en eller flera dagars overksamhet, hvilket lätteligen, såsom hittills skett, kunde blifva
fallet. I sådant fall skulle nemligen föreskriften om 4500 potters daglig produktion
förlora sin betydelse, derigenom att t. ex. endast hvarannan eller hvar tredje dag detta
qvantum blefve afbrändt, hvarmedelst den dagliga produktionen i sjelfva verket icke
blefve större än 750 eller 500 potter.
Meningen är derföre den, att ett bränneri måste under en viss oafbruten, följd af
dagar tillverka minst 4500 potter hvaije dag, eller i medeltal detta qvantum dagligen.
Det är nödvändigt att uttryckligen bestämma detta, och har kommissionen trott att den oafbrutna
följd af dagar, under hvilka ett bränneri måste vara förpligtadt att dagligen
tillverka ofvannämnda qvantitet, kan bestämmas till 45 dagar, under hvilken tid hvarje
mäskekar kan hafva varit 5:ne gånger begagqadt, nemligen under förutsättning att det
tömmes 5:te dagen efter den, då det blifvit fyldt till afjäsning. Bestämmelsen härom
är upptagen uti lagen under § 26 a. Ett så stort tidsrum vore kanhända icke nödvändigt
ensamt för att uppnå den afsedda driften, enär 8 till 4 0 dagar kunde för detta
ändamål anses tillräckliga; ty är man nödsakad att'under så lång period, som den
sednast omnämnda, drifva ett bränneri med så stor daglig produktion, kan äfven rörelsen
anses reglerad efter den skala, man afsett; men när man detta oaktadt har trott att
perioden borde bestämmas så lång, som skedt är, har man gjort det hufvudsakligen
med afseende på de med koptrollväsendet förknippade utgifter, hvarom närmare kommer
på sitt ställe att anföras.
För öfrigt må märkas, att tiden räknas från den dag, då den första inmäskningen
företages, hvarvid produktionens storlek räknas efter det mäskerum man använder, och i
det förhållande mäskekaret är beräknadt att gifva bränvin per potterymd.
Man förutser väl, att så väl mot storleken af det omnämnda minimum, som hufvudsakligen
mot den oafbrutna afverkningen komma att göras vigtiga invändningar, sär
-
8 Norska Kommis. Betänk, äng. Bränvinsbr anning en.
deles tillfölje af den omständigheten, att flera af de brännerier, som äro försedda med
pistoriska apparater, dels af brist på vatten och dels derföre att den vid handteringen
fallande drank med större fördel') kan begagnas till kreatursfoder, endast varit i gång
under halfva dygnet eller under vissa timmar på dygnet, eller också endast hvart 2, 5
eller 4 dygn, och att man således med afseende på dessa ej kan säga att tillverkningen
ständigt varit 4600 till 2000 potter dagligen. Likaså äro flera af de nuvarande
brännerier, som äro försedda med mindre pistoriska apparater, anlagda på att kunna
från den 4 Jan. 4849 endast begagnas halfva dygnet, eller också hela dygnet hvarannan
dag med 200 potters pistoriska apparaters fulla afverkningsförmåga, och följaktligen på
en medeltillverknipg af endast 600 ä 800 potter dagligen.
Föreskriften om 4500 potters medeltillverkning dagligen oafbrutet under en längre tid
skullederföre för dessa vara detsamma sorn ett direkt förbud, hvarvid egarne, sorn trott sig
fullgöra hvad lagen kunde fordra genom att inrätta deras apparater för 200 potter,
skulle komma att förlora en del af det kapital, som blifvit nedlagdt i deras brännerier, i
förlitande på, att en större afverkning icke skulle påbjudas, än den, hvilken lagen afden
4 Aug. 4845 antages medgifva, och såsom det äfven varit praktiseradt.
Härvid måste emellertid märkas att man vid bestämmande af ett minimum för tilllåtna
brännerier, för att dymedelst bringa denna rörelse till ett fabriksmässigt bedrifvande,
måste antagas hafva tänkt sig, att den skattelagda rymden borde begagnas hela
dygnet, hvilket kan slutas så väl af sjelfva lagstadgandena, som af skattebestämmelserna,
som fastställa afgiften per dygn och endast för de timmar, som öfverskjuta dygnet,
fastställa afgiften per timma; ty, förstådd på annat sätt, skulle bestämmelsen om be^
sagde minimum sakna all betydelse.
Om nu en sådan mindre drift icke destomindre varit i gång, så är sådant endast
ett missbruk, som insmugit sig till följe af bristande noggrannhet vid lagens författande,
men hvilket man knappast kan tillerkänna någon vigt, om man förstår det så, som skulle
man derigenom vara förhindrad att i en ny lag förebygga ett dylikt missbruk; och
detta så mycket mindre, som lagen af den 4 Aug. 4845, såväl i inledningen som i sitt
innehåll uttryckligen tillkännager sig såsom endast ett interimistiskt tillägg till lagen
af den 4 Aug. 4827, intill dess att hela saken kunde ordnas medelst en ny fullständig
lag, och bränvins-brännarne följaktligen blifvit gjorda uppmärksamma på att denna interimistiska
lags bestämmelser förr eller sednare skulle blifva utbytta emot andra, som,
efter sednare tids ständiga bemödanden att koncentrera bränvins-bränningen, så att den
endast måtte ega rum i stort, svårligen kunde förmodas komma att gå ut på att beskydda
småbrännerierna, utan snarare på än ytterligare inskränkningar, allt i afsigt
att få handteringen mera drifven i stort. Man förmodar derföre, att på klagomålen öfver
förmenta oförrätter i detta hänseende icke kan fästas något afgörande afseende, om
än man kan medge, att det är illa nog, att de, hvilka det vidkommer, och som inrättat
sig för bedrifvande af bränvins-bränning, nödsakas att upphöra med rörelsen ochj utsättas
för dermed förknippade förluster.
Härvid måste emellertid anmärkas, ätt det i allmänhet står dem den utväg öppen,
att derest förhållanden förbjuda en att ensam på egen hand drifva denna näring, han
kan slå sig tillsammans med flera, som äro i samma belägenhet, och med dem anlägga
ett samfäldt bränneri, hvilket på sednare tider också blifvit allmänt, på grund af den i
lagen af den 4 Aug. 4845 gjorda inskränkning, i det att på flera ställen, hvarest jordbruket
-
*) Förhållandet är nemligen att dranken, som väl en längre lid kan förvaras utan att just taga
skada, likväl är mest tjenlig till kreatursfoder, när den förtäres varm, eller åtminstone
helt färsk.
Norska Kommiss. Betänk. ang. Bränvinsbränningen.
9
bruket ger ett öfverskott af potates, men likväl ej så mycket att derpå kan grundas en
sjelfständig bränneri-rörelse efter den skala, som bemälte lag afser, uppkommit bolagsbrännerier,
dit hvarje intressent förer sin potates och hämtar drank derifrån.
Sedan kommissionen sålunda afhandlat frågan om bränneriernas, eller rättare bränneri-rörelsens
storlek, öfvergår den till frågan om skattens storlek och dess tillämpning
på mäskekaret.
Hvad afgiftens storlek angår, erkänner kommissionen, att brän vinshand teringen företrädesvis
är passande att beläggas med en afgift så hög som möjligt, icke som skulle kommissionen
tro kig deruti finna något verksamt medel emot den i sina följder ofta så högst
förderfligt framträdande konsumtionen (emedan bränvin har ett allt för litet penningevärde,
för att man genom beskat ningen skulle kunna i någon märkligare mån försvåra
anskaffandet af varan), utan emedan denna näring till sitt väsende eller på grund
af sina följder förträffligt passar att bära en betydligare skattebörda.
Högre än till 5 sk. pr pott färdigt bränvin (hvilket, såsom väl bör märkas, utgör
50 ä 40 % af varans värde), vågar man emellertid ej gå i sitt förslag, emedan det är
att befara, att en högre afgift skulle framkalla en till följe af våra lokala förhållanden alltför
stor frestelse att undandraga sig afgiften, dels genom lönnbränning och dels genom insmuggling
af utländskt sädesbränvin, särdeles så länge detta kan erhållas så billigt, som
t. ex. från Danmark och Preussen, hvarest produktions-afgiften ersättes genom en drawback,
eller från Sverige hvarest denna afgift är så betydligt mindre än var nuvarande (t 5/4
å 4 4/2 sk. pr pott'), i det den nemligen i Sverige endast är beräknad att utgöra 2/5
sk. per pott, hvilket den likväl långtifrån uppgår till (för att ej tala om småpannor un
der
6 kannor, som ingen afgift erlägga).
Med hänseende härpå kunde en afgift af 5 sk. anses väl hög, men kommissionen har trott
att hon ändock borde föreslå densamma, af den orsak, att vid sista Storthinget man vid skattens
bestämmande lagt denna afgift till grund för beräkningarne, hvarvid kommission
nen äfven gått ut från den förmodan, att i en framtid, såsom äfven skedde på sista Storthinget,
det torde komma att beviljas statsmedel, för att åstadkomma kontrolljså vät mot
oloflig bränvinsbränning, sorn mot oloflig införsel af denna vara. I annat fall skulle en
så hög skattesats vara alltför vådlig.
Med hänseende till införsel af bränvin tillåter sig kommissionen vid detta tillfälle,
att påpeka ett par omständigheter, hvarigenom lagstiftningens föreskrifter, såsom äfven
erfarenheten utvisar, lätteligen kunna kringgås.
Uti lagen om mellanhandejn med Sverige af den 4 Aug. 4 827 § 4 är det tillåtet att
införa bränvin, när det ej sker i större qvantiteter än ett ankare. Det inses emellertid
lätt, att detta införande af bränvin ankarvis kan inrättas på sådant sätt, att förhållandet
blefve sådant, som om ingen inskränkning i fri införsel förefunnes. Detta var på den
tid lagen gafs, och då produktions-afgiften hos oss knappt var värd att nämna, af föga_
betydenhet, men är nu deremot af stor vigt, när denna samma afgift, såsom ofvan är
anfördt, är så betydligt högre hos oss än i Sverige, så att man kan befara att vi kunde
öfversvämmas med svenskt bränvin, infördt så väl på laglig väg på ankare, som kanske förnämligast
genom insmugling, hvartill den tillåtna införseln ger en förträfflig anledning.
Aäl har Finans-departementet, medelst en i skrifvelse af den 42 Jan. d. å. gifven,
förklaring öfver omförmälde lagstadgande, försökt att förhindra missbruk i detta afseende,
') Afgiften, som var beräknad till 3 sk. per pott har väl vid ett och annat bränneri utgjort mer
än 1 1/2 sk., men så finnas der också flera brännener nemligen små pistoriska under 200
potter, som icke betalt ens en full skilling.
Bil. till Särskilda Utsk. Mern. Na 4. 1 2
40
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
men så länge tillåtelsen ej är helt och hållet upphäfd, måste missbruk blifva oundvikliga.
I g 2 af Tull-lagen den 28 Julii 4S24 var införsel af vin-sprit endast tillåten från
Engelska, Irländska, Fransyska, Spanska och Portugisiska hamnar och från medelhafvet
samt ställen utom Europa, hvilken inskränkning blef upphäfd genom förordningen af den
9 Aug. 1859, så att införseln deraf nu är fri. Det är en bekant sak, att det, till och
med på kemisk väg, är så godt sam omöjligt att skilja sprit af. säd eller potates från
sprit af vindrufvor, och följden är, att en stor mängd af den förra införes under namn
af vin-sprit, särdeles från Hamburg och Altona, hvartill upphäfvandet af nämnde inskränkning
uti Tull-lagen af -1824 gifvit anledning. Sålunda hafva under åren 4844—
4846 utaf hela importen af sprit 50 till 60 % ensamt från de tvänne nämnda ställena
blifvit införda, hvarutaf det hufvudsakliga varit säd- och potates-bränvin, och det
oaktadt denna vara i lagstiftningen är förklarad för kontraband.
Detta ger kommissionen anledning att framlägga till öfvervägande, om det ej skulle vara
ändamålsenligt, att åter upptaga den ofvannämnda upphäfna inskränkningen uti Tulllagen
af -1824, likväl med undantag af den i lagen förunnade förmån för de Irländska
och Brittiska hamnarne,,eftersom i dessa länder icke tillverkas bränvin af vindrufvor.
Att fästa uppmärksamheten på införseln af vin, hvarunder, såsom bekant är, ett
betydligt qvantum bränvin gömmer sig, särdeles, sedan sista förordningen om brånvinsförsäljning
utkommit, kan vara öfverflödigt, efter sorn .det synes af Finans-departementets,
cirkulär-skifvelse af den 6 Okt d. å., att man redan träffat förfoganden i detta afseende.
Med hänsigt till bränvins-skattens storlek är vidare att märka, att till och med
i Danmark och Preussen, hvarest man just icke är så synnerligt rädd för att påbjuda
skatter, och hvarest man på grund af lokalförhållanden mera har i sin makt att hindra
lönnbränning och insmugling, än våra förhållanden medgifva, har man icke vågat
sig på en högre beskattning, ithy att afgiflen i Köpenhamn utgör, såsom förut är anmärkt,
omkring 5 1/5 sk. Norskt per pott sädesbränvin och 2 7/8 sk. per pott potatesbränvin,
och i de öfriga köpstäderna samt landtdistr'>kterna resp. 2 4/2 och 4 6/7 sk.
per pott, liksom den i Preussen endast utgör omkring 4,5 till 4,8 sk. per pott, fastän
den visserligen ifrån början är beräknad alt utgöra omkring 5 4/2 sk.
För att nu, vid beskattning af mäskekar-rymden, man med säkerhet må kunna träffa
den färdiga produkten med en bestämd skattesats, måste man först veta huru mycket
alkohol kan erhållas af ett uti ett bestämdt kar-rum jäsande qvantum mäsk, eller med
andra ord, man behöfver veta 4:o huru mycket alkohol kan erhållas af ett gifvet qvantum
råmaterial, samt 2:o huru tjockt man kan mäska och jäsa, eller med hur litet kar-rum
man kan hjelpa sig för inmäskning och fullständig afjäsning af materialet.
Med hänseende till det material, som användes, kan det hos oss förmodligen blifva
endast fråga om säd och potates. Yäl innehålla sädesslagen en större mängd mjölämne
än fallet är med potates, så att det kunde synas, som skulle det erfordras ett mindre
kar-rum till de förras inmäskning och afjäsning, än till de sednares, eiler rättare, att
utaf ett gifvet qvantum sädesmask kunde erhållas en större qvantitet bränvin än af samilia
qvantitet potatesmäsk. Men så förhåller det sig emellertid, icke alldeles, enär det vid
mäskning af säd behöfves en större mängd vatten för sockerbildningen, än vid mäskning af
ett motsvarande mått potates, som innehåller omkring 70 °/o af deras vigt vatten, när
råg, hvete och tvåradigt korn innehålla 40—44 °/o vatten, och sexradigt korn endast 9
procent. Erfarenheten visar derjemte, att man, genom att beskatta mäskrummet lika för
båda slagen af mäsk, träffar den färdiga produkten, både vid bränning af säd och af potates,
ungefärligen lika.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Brunvinsbränningen.
1 Preussen har derföre också mäskeskatten städse varit densamma för bränvinsbränning
af säd och af potates, likasom det hos oss städse varit samma pannskaft påbuden,
utan afseende på det material, hvaraf mäsken varit beredd, oaktadt det hade bordt vara
samma motiver för en olika afgift å pannan, hvaruti den färdiga mäsken afverkades, som
åt det karrum, hvari den bereddes. Sannolikt är det vida mera onödigt, att hos oss
göra skillnad i skatteafgiften, enär säd väl ej blifver använd annorlunda än såsom malt
vid bränning af potates, isynnerhet så länge bränvinsbränning är förbjuden under sommarmånaderna.
Kommissionen lägger derföre vid bestämmande af skattesatsen för mäskrummet
potatesbränvinsbränningen till grund.
Med hänseende till det utbyte man kan vänta af en tunna potates, anmärkes: Så
som
maximum för den qvantitet torr substans, som innehållcs i de slag af potates,
som användas till' bränvinsbränning, kan antagas 28,5 procent af deras vigt, samt de
öfriga 7-1,5 procent såsom vatten. Af dessa 28,5 % torr substans utgöras omkring 22
•/o af mjölämnet, som är den del af potatesen, som ger alkohol, och de öfriga 6,5 %
utgöras af skal, sådor m. m. -100 U. mjölämne ge, med tillsats af erforderligt vatten,
•122,22 U. stärkelsesocker, och d00 U. stärkelsesocker ge -16,46 U. alkohol. En tunna’)
potates kan i medeltal antagas väga 24 6 SJ"), och innehåller således 47,52 U. mjölämne,
som ge 58,07 U. socker, hvarutaf under fullständig utjäsning erhållas 26,07 U. alkohol.
En pot'") vattenfri alkohol väger 49 lod; således intaga 26,97 U. alkohol en
volum af 4 7,6 potter.
Vid bestämmandet af bränvinets styrka anser Kommissionen bäst att antaga procentförhållandet,
hvilken princip också blifvit följd vid indelningen eller graderingen af den medelst
Kongl. Resol. af den 16 Febr. 4S45 antagna 400-gradiga bränvinsprofvare, såsom
det, äfven brukas i Preussen, Frankrike m. 11. länder, hvarest Trallet 400-gradiga Alkoholometer
är införd.
Bränvin t. ex., som innehåller 70 d. vatten och 50 d. alkohol benämnes således
”bränvin af 50 %” — nemligen 50 % alkohol — och alldeles vattenfri alkohol får namn
af 400-procentig, hvilket för öfrigt icke svarar emot 46° Spendrup"”), enär vattenfri
alkohol efter den Spendrupska gradindelningen visar 48 4/2°, medan den med 46 grader
endast menar så ron alkohol, som kan erhållas genom destination utan sådana ämnen,
som absorbera vattnet. Emellertid svara 8° Spendrup mot 50 % på den 400-gradiga
eller Tralle’s bränvinsprofvare.
Enligt det ofvan anförda skall 4 tunna potates theoretisktgifva 47,6 potter vattenfri
alkohol, eller, uttryckt med procenttal 4 7,6 X 4 00 = 4 760 procent. Om man dividerar detta
tal med hvilken grad som helst af den 400-gradiga alkoholometern får man veta mot
huru många potter af den såsom divisor begagnade grad 47,6 p. vattenfri alkohol svara.
Dividerar man sålunda det nämnda procenttalet 4 760 med 50, så får man 55,2, hvilket
följaktligen vill säga att 47,6 P. vattenfri alkohol svara mot 55,2 P. bränvin af 50 •/•
eller 8° Spendrup.
(Då t. ex. af 400 P. vatten och 400 P. vattenfri alkohol icke erhållas fullt 200 P.
bränvin af 50 %, emedan vätskan vid blandningen sammandrager sig, brukar man vid
sådana beräkningar,^ såsom sedermera skall visas, reduktionstabeller för att finna det
absolut rätta förhållandet. Skillnaden är emellertid obetydlig).
4 tunna potates af 246 U. skall således theoretiskt kunna gifva 55,2 P. bränvin af
50 °/o eller 8° Spendrup.
*) 1 Nork tunna = 53 Sv. kannor.
**) 1 Norskt fE = 1,172 & Sv. v. v.
***) 1 Pot = 0,369 Sv. kanna.
**”*) Se härom den särskilda uppsatsen vid slutet
42 Norska Kommiss. Betänk, ang. Brånvinshränningen.
För att omsätta -106 fö af det i potates befintliga mjölämne till socker eller soc~
kerhaltig massa, erfordras 25,5 °/0 grönmalt eller 21,5% torrt malt; således till 1 tunna
potates resp. 12,1 och 10,2 fö. 25,5 fö grönmalt kunna antagas gifva samma qvantitet
alkohol, som 17,7 fö torrt malt. 1 fö torrt malt ger omkring 12 % alkohol, och
således det till 1 tunna potates erforderliga malt resp. 100,8 och 122,4 procent. Till
jäst behöfver 1 tunna potates 2,5 fö maltgröpe, som kan antagas till 27,5 procent.
Följaktligen skall 1 tunna potates med erforderligt malt till sockerbildning och jäsning
ge theoretiskt 1760 —}— 100,S —f- 27,5 = 1 SS8,5 procent, då grönmalt användes, och
1760 —122,4 —J— 27,3 = 1909,9 procent med torrt malt, eller resp. 57,8 och 58,2 P. bränvin
af 50 % eHer 8° Spendrup. (I förbigående må anmärkas, att man hos oss i allmänhet
använder ända till hälften mera malt.)
Ett så stort utbyte erhålles naturligtvis aldrig i verkligheten, emedan hvarken soekerbildningen,
jäsningsprocessen eller destillationen ske så fullständigt. 1 synnerhet går
en icke ringa portion alkohol förlorad under jäsnings processen, derigenom att en del
af massan, till och med vid den omsorgsfullaste behandling öfvergår till ättiksyra; men
den största förlusten eger rum genom en så starkt forcerad afdesti 1 lation, som pannerymdsbeskattningen
framkallat, dels derigenom att jäsningen försiggår mindre fullständigt,
emedan man mäste mäska tjockt, på det att averkningen mågkunna påskyndas, och
dels emedan den påskyndade afverkningen icke medger att uttaga all i mäsken befintlig
alkohol.
1 Preussen, hvarest mäsknings- och jäsningsprocessen sker med den största möjliga,
sorgfällighet, samt hvarest destillationen göres mycket långsamt, erhållas sålunda endast
50 P. bränvin af 50 % (under särdeles gynnande omständigheter skola der erhållas ända
till 55 P., hvilket emellertid dock är räknadt temligen högt) — och i Danmark endast
25 ä 26 P. af f tunna potates med erforderligt malt, och det oaktadt man der
använder mera malt än i ofvan anförda beräkning är antaget, nemligen 45 ä 45 fö per
tunna.
Hos oss kan man icke räkna ett större utbyte än 22 P. ofta endast 20 P. och dét
oaktadt, att man hos oss använder ett ännu större qvantum malt, nemligen 48 å 20 fö,
hvilket ringare utbyte, såsom anmärkt är, hufvudsakligen härrör af den påskyndade afdestillationen
och de deremot svarande förhållanden vid mäskningen. Med hänseende på
hvad här blifvit anfördt angående det utbyte 4 tunna potates utan malt enligt theorien
skalf kunna gifva, får slutligen anmärkas, att potates förekommer af så olika godhet,
att deras mjölhait varierar mellan 24 och 9 procent, och utbytet i följd deraf
mellan 4920 och 740 procent alkohol, eller mellan 58,4 och 1-4,8 P. 50, % bränvin,
samt med malt mellan 44 och 4 7 p. Men så goda potäter, som med 24 % stärkelsehalt
förekomma eller användas hos oss så godt som aldrig.
Emellertid visar denna stora skilnad huru osäker en beskattning blir, som är beräknad
efter det qvantum alkohol, som kan erhållas af en gifven volum mäsk.
Hvad angår det andra momentet, som betingar storleken af skatten å mäskningen,
eller hur litet kar-rum man kan använda, för att inmäska och afjäsa den mest alkoholhaltiga
massa, är att märka:
Såsom ofvan är anfördt, innehåller 4 tunna potates ä 246 fö 2S,5 fö torrsubstans.
Det minsta qvantum vatten, man utan skada för mäsknings- och jäsningsprocesserna kan
använda, utgör 5 gånger den torra massans vigt. 4 fö kokad och sönderkrossad potates
intar så stort rum, som 0,9 fö vatten. 4 fö skrotadt grönmalt intar ett rum så stort
som 0,85 fö vatten, och 4 Ä torrt malt så mycket som 0,75 fö vatten. 4 tunna potates
ä 246 fö innehåller således 64,6 fö torr massa, och resten eller 454,-4 fö är vatten.
Såsom förr är sagdt, behöfves till sockerbildningen 42 fö grönmalt eller 40,2
fö torrt malt. 42 fö grönmalt innehålla omkring 7 fö torr massa och 5 fö vätte».
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbrunntngen. 45
Ben torra massan multiplicerad med 5, ger 55 U. vatten. 40,2 U. torrt malt behöfva
10,2X5 = 54 U. vatten. Vidare får man härtill räkna 2-1/2 U. maltgröpe till jästen,
hvartill erfordras omkring 5 U. vatten. Den till mäskning af en tunna potates erforderliga
vattenmängd måste således utgöra, när man använder grönmalt, 508-f-55,-j-5 =
548 U., och när torrt malt begagnas 508-J-54 -J-5 = 564 U.. Då emellertid 4 tunna
potates innehåller 454,4 U. vatten och grönmaltet 5 ti, måste detta, tillsammans = 459,4
U., dragas från de förenämda 548 ti, hvilket gör 488,6 eller 489 ti vatten. Och vid
användande af torrt malt måste de i potatestunnan befintliga 454,4 U. vatten fråndragas
de ofvannämnda 564 U., så att följaktligen ej återstå mera än 209,6 = 24 0 U. vatten.
Till 4 tunna potates med grönt malt erfordras således 4S9 U. och med torrt malt 24#
U vatten eller, då 62 ti. vatten = 52 potter, resp. 97 och 408 P. vatten.
Nu intar 4 M. potatesmassa så stort rum, som 0,9 U. vatten, 246 U. således = 494,4
ti vatten. 4 U, grönmalt intar ett rum = 0,85 U., och 4 U. torrt malt = 0,75 ti,
således 42 U. grönmalt och 40,2 U. torrt malt = resp. 40 U. och 7,7 U. vatten. Härtill
komma 2 4/2 U. maltgröpe till jästen, som svara mot samma volum, som 4,9 H.
vatten. Rummet, som hela mäsken, oberäknadt det tillsatta vattnet, intar, är då, när
grönmalt användes = 494,4-4-,40-j-4,9 = 206,5 M vatten, och när torrt malt användes
= 494,4-f-7,7-J-4,9 = 204 ti., eller = resp. 406,5 och 405,5 potter. När nu härtill
lägges det erfordertiga vattnet, resp. 97 oell 40S P. synes det att mäsk af 4 tunna potates
med grönt malt intar ett rum af 406,5 —j— 97 = 205,5 P. och med torrt malt 405,5
—}— -40S = 245,5 P. Denna proportion är emellertid mycket föränderlig och rättar sig efter
potatesens olika godhet, i det att mindre goda potäter gifva en mindre qvantitet
mäsk, ända till endast 4 60—4 70 p. hvarvid naturligtvis utbytet blir så mycket mindre.
Ofvanstående beräkning är gjord för potates af god qvalitet, och en tunna af dessa
mea grönmalt (när handteringen blir mera inskränkt till endast fabriksmässigt drifna
brännerier och derigenom bättre ordnad, kommer begagnandet af torkadt malt förmodligen
helt och hållet att upphöra, såsom i Danmark och Preussen) erfordrar enligt densamma
ett kar-rum af 204 P. storlek, hvartill ännu kommer, det stigrum, sorn är nödigt,
för att massan under jäsningen ej skall rinna öfver. Detta rum måste antagas till minst
4/40 af mäsken, innan den börjat stiga, och således erfordras till afjäsning af 4 tunna
potates med erforderligt malt ett mäskerum af omkring 225 P. innehåll. Då 4 tunna
potates med grönmalt, enligt det ofvan anförda efter theorien bör ge 57,5 P. bränvin
af 50 %) mäste följaktligen hvarje pot mäskerum komma att beskattas med omkring 4/2
«k., för att kunna uppnå den tillämnade skattesatsen af 5 sk. per pot bränvin. Denna
proportion uppnår man likväl, hvad utbytet angår, icke i praxis. Sålunda! erhålles, såsom
anmärkt är, i Preussen, hvarest man, så vidt kommissionen har sig bekant, kommer det
nämnda utbytet närmast, i allmänhet icke öfver 50 potter, oaktadt der användes mera
malt, än ofvan är beräknadt, (hvilket emellertid måste,anses såsom ett utomordentligt
godt resultat), och dertill behöfves 24 potters kar-rum. För att den färdigaprodukten må
kunna beskattas med 5 sk. per pot, mäste följaktligen hvarje pot kar-rum påläggas en
afgift af något mer än 0,4 skilling.
I Danmark deremot erhålles af en tunna potates med malt, och med detta i större
mängd än i Preussen, nemligen omkring 45 H per tunna, endast 26 p. såsom förut är
sagdt. Härtill användes endast 480 p. karrum, och i denna sednare omständighet ligger förmodligen
också orsaken1 till det mindre utbytet, emedan man mäskar tjockare än i förhållandet
af 5:4 af vatten till torr massa, hvilket förhållande, såsom ofvan är anmärkt,
ej gerna kan öfverskridas utan på bekostnad af utbytet. För att uppnå en skattesats
af 5 sk. per pot måste man i Danmark likaledes beskatta kar-rummet med 0,4 sk. per
pot, således med samma belopp, som, såsom ofvanlöre är visadt, äger rum med hänseende
till förhållandet mellan kar-rummet och utbytet i Preussen; ty utbytet står i samma
Morska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
förhållande till det använda kar-rummet, som i sistnämnda land, men begge två i olika
förhållande till det materiaf män användt. Detta visar äfven genom exempel, att man
genom skatt på mäskekar-rummet tvingas lill ett i statsekonomiskt hänseende skadligt
bedrifvande af rörelsen, på samma sätt, som erfarenheten hos oss visat att det sker genom
skatt å pannerymden. Hos oss är utbytet ännu mindre än i Danmark, enär det, såsom
förut är bemärkt, icke öfverstiger 22 potter på \ tunna potates, med ännu mera malt
än i Danmark, nemligen -18 ä 20 U. per tunna. Att denna förlust i utbyte hufvudsakligen,
om icke uteslutande, härrör af den forcerade destillationen, visar sig nogsamt derutaf,
att förr, när man afverkade så långsamt, att samma slags apparat, hvarmed man
utbringar omkring dO potter bränvin per \ pott pannerymd i dygnet, endast gaf 5—A
potter per pott pannerymd, erhöll man ända till 25 potter bränvin af 50°/outaf^ tunna
potates med malt. £enora den påskyndade afdestillationen förlorar man icke blott medelst
den tjocka mäskningen, som är nödvändig för att mäsken ej skall drifvas upp under
averkningen, utan äfven dymedelst att man ej ger sig tillräcklig tid att uttaga alf den
alkohol, som innehål les i mäsken.
Med hänseende till det mäskekar-rum, som begagnas hos oss, varierar det efter den
kännedom kommissionen har, mellan omkring -160 och 200 potter per tunna potates, och
med stigrummet mellan-176 och 220 potter. Användes grönmalt, så behöfs väl ett något
mindre rum till sjelfva mäskningen, än för torrt malt, men så erfordras det då åter
ett större stigrum. Vid fall af het mäsk, som förnämligast inträffar, när man arbetar
med frusna potäter,' stiger mäskens volym ända till -1/7 med torrt och -1/5 med grönt
malt, således till resp. 185 och 192, samt 228 och 2i0 potter, och när det användes
frusna och sedan upptinade potäter, till 1/4 mod torrt och 1/5 med grönt malt, eller
resp. 200 och 215 samt 250 till 266 potter. Detta stigningsförhållande, som endast gäller,
när materialet är skadadt, och således ej under vanliga förhållanden, tror kommissionen
likväl ej böra tagas i betraktande vid bestämmande af skattesatsen, och den stöder
derföre sina beräkningar på de mäsknings- och stigningsförhållanden, sorn gälla för
ett normalt material.
Då man vid pannbeskattningen har samma orsak att maska tjockt, som när skatten
är lagd på mäskekar-rummet, emedan man nemligen inbesparar i pannerymd, liksom
tjock mask till en viss grad är nödig för en hastigare afdrifning, så ser man att det
hos oss mäskas lika tjockt som i Preussen och Danmark, ja till och med tjockare.
Att man här använder ett större stigrum, äfven under vanliga förhållanden, härrör,
såsom det synes, derutaf, att man derföre att mäskekar-rummet varit skattefritt, icke
vändt sin uppmärksamhet på att inskränka detsamma.
Det synes således, att man hos oss för närvarande hjelper sig med 220 potter mäskekar-rum,
men på detta förhållande tror sig kommissionen icke böra stöda sin beräkning,
då det utan motsägelse är bekant, att till och med 220 potters mäskrum är, med hänsigt
till utbytet, ett mindre fördelaktigt förhållande, som ensamt är framkalladt genom den
forcera de afbränningen, hvilken fordrar en tjock mäskning. Ett i statsekonomiskt hänseende
skadligt drifvande af rörelsen bör man väl ej lägga till grund för en skatteberäkning, utan
endast en sådan proportion, som en på erfarenheten och på kännedomen om dithörande
omständigheter grundad theoretisk beräkning, kan anse såsom den bäst passande. En
sådan proportion önner kommissionen 225 potter mäskrum, stigrummet inberäknade
vara för -I tunna potates, hvilket både öfverensstämmer med det kar-rum, som begagnas
i Preussen och med det, som man funnit genom den theoretiska beräkningen.
Att man i Danmark begagnar ett mindre stigrum, tror kommissionen sig icke böra
fästa uppmärksamhet på, när erfarenheten visar, att denna besparing erhål les genom en
stor uppoffring af utbytet.
Norska Kommiss. Betänk, äng. B rim vinsbrän n ingen. 45
Nu ger 4 tunna potates med malt under nuvarande skattesats hos oss ända till 22
potter bränvin, och för att detta må beskattas med 5 sk. per pott, skulle följaktligen
hvarje pott kar-rum beskattas med omkring 0,5 sk. Väl är det, såsom ofvan är visadt,
en bekant sak, att en lägre beskattning med en mindre forcerad afdrifning åstadkommit
ett utbyte af ända till 25 potter per tunna potates, och det vöre derföre ej att betvifla,
att det ju, om afbranningen blefvo fri och det ofvannämnde kar-rum, 225 potter, som
anses tillräckligt för en fullständig afjäsningsprocess, också blefve begagnadt, skulle erhållas
ett lika storf, utbyte, och att således, för att dessa 25 potter skola kunna beskattas
med 5 sk. per pott, det nämnda kar-rummet skulle kunna beskattas med omkring
0,555 sk. eller 4/5 sk. per pott; men då det emellertid, såsom längre fram skall visas,
icke är att antaga, att nämnda kar-rums-proportion (225 potter till 4 tunna potates)
blir begagnadt till mäskningen, enär här, såsom vid pannbeskattningen, qvarstår samma
orsak att uppoffra en del af utbytet, efter som derigenom kan vinnas en större besparing
i skatten, tror sig kommissionen vid denna beräkning, och när man velat antaga
en högre beskattning än för närvarande, böra blifva stående vid förenämnda skattesats
af 0,5 sk. per pott mäskekar-rum.
Detta allt under förutsättning af att endast säd och potates användas.
Väl har man hos oss ännu icke sett något annat material användas, åtminstone
icke i stort, men detta kunde likväl en gång blifva fallet, hvarföre man vid skattebestämmandet
bör vara betänkt derpå.
Det är nemligen icke osannolikt, att man, särdeles om afgiften blir så hög, som
ofvan är antydt, skall begagna stärkelse, och hufvudsakligen potatesstärkelse, enär man
derigenom kan inbespara en stor del af mäskrummet, hvarjemte det bör märkas, att,
der potates tidigt täger skada, det ofta torde vara enda sättet att draga fördel utaf
dem, att använda dem till stärkelse, i hvilken form de lättare kunna bevaras. I fall
således det blefve tillverkadt ett större parti stärkelse, än som kunde vinna afsättning
antingen såsom näringsmedel eller till annat bruk, såsom pappersfabrikation o. s. v.
skulle den sannolikt söka sig väg till bränvinspannorna.
Med hänsigt till skattesatsen skall kommissionen uppgöra följande beräkning: 400 U.
potatesstärkelse innehålla i allmänhet (stärkelsen torkad i luften och vid -j-20°j 48 U.
vatten samt endast 82®. torr substans. Till mäskning erfordras, såsom förut är bemärkt,
5 gånger den torra massans vigt vatten, och följaktligen behöfva 4 00 ® vanlig stärkelse
440 U. vatten. Till sockerbildningen och jäsningsprocessen erfordras omkring 55 U. grönt
malt (det lill jästen erforderliga maltgröpet omsatt till grönmalt inberäknadt). Då 42 H.
grönmalt innehålla 7 U. torr substans, erfordra 55 ® omkring 20 U. vatten, och följaktligen
400 U. stärkelse 450 U. vatten. 4 4/2 U. stärkelse intaga ett rum motsvarande
4 pott, således 400 U. stärkelse 66,6 potter, och då 4 2 U. grönmalt svara mot 5 potters
rymd, svarar 55 ® mot omkring 4 5 potter. Då derjemte 62 U. vatten svara mot
52 potter, intaga 450 U. ett rum af 222 potter. 400 U. stärkelse med erforderligt malt
behöfva således ett mäskekar-rum af 222 -j- 66,6 -j- 45 = 505,6 potter eller, med stigrummet,
555 potter.
Nu gifva 400 U. torr stärkelse 56,8 U. alkohol, således 400 U. vanlig (= 82 torr)
46,5 U. — 50,4 potter vattenfri alkohol (4 ® alkohol intar nemligen ett rum af 0,65
pott) som utgöra omkring 60 potter bränvin af 50°/O) och då de använda 55 U. grönmalt
ge omkring 7 potter erhälles följaktligen af 400 U. stärkelse med malt 67 potter
bränvin. Ett så stort utbyte skulle emellertid icke i verkligheten erhållas, emedan en
del förloras under mäskningen och jäsningen samt under destillationen, och denna förlust
anser kommissionen icke kunna antagas mindre än 46%) s& att följaktligen endast
56 potter utbyte kan påräknas. För att dessa skulle kunna beskattas med 3 sk. per pott,
måste hvarje pott mäskekar-rum beskattas med omkring 0,5 sk.
-tö Norska, Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
Då emellertid den process, hvarigenom man erhåller stärkelsen ur potates, är förenad
med åtskilliga omkostnader, tror kommissionen att afgiften kan nedsättas från 0,5 till 0,4
sk. per pott mäskekar-rum, utan att man äfventyrar att någon skulle försöka att vid produktionen
undandraga något af beskattningen genom att först bereda stärkelse, enär de
nämnda kostnaderna äro så betydliga, att bränvinsbränning af potatesstärkelse, till och
med med en lägre skattesats, endast komme att ega rum, när en sådan stärkelsefabrikation
varit nödvändig för att bevara något af potatescns värde
En lika beskattning bör också fastställas för det fall, att ett i England brukligt
sätt blefve användt, nemligen, att sedan sockerbildningen försiggått, men innan
jästen tillsattes, mäsken renäs från skal, sådor m. m.; det som då återstår, är 1 det
hufvudsakliga likt den mäsk, sorn fås af potatesmjöl. Att tillämpa denna beskattning
på det fall, då man begagnar malt-extrakt eller infusion på malt, istället för malt, tilt
sockerbildning, hvarvid följaktligen också en del af mäsken är befriad från skal, skulle
eljest ej, anses nödvändigt, så vida det ej kunde leda till det missbruk, att, i händelse
sädespriserna sådant medgåfve, man hufvudsakligen kunde bränna af malt-extrakt, hvarföre
kommissionen också anser vara rättast, alt, i händelse maltextra{U användes på förenämnde
sätt, samma afgift eger rum, som när hela mäskmassan skiljes från skal m. m.
Deremot finnes ingen orsak alt höja skattesatsen, derest öljäst eller affall vid ölbryggerierna
användas till jästbildning, antingen ensamt eller i förening med konstgjord jäst.
Förutom stärkelse kommer det förmodligen hos oss icke att blifva fråga om andra
ämnens användande till bränvinsbränning, än kanhända sirup, sockervatten eller affallen
vid sockerraffinaderierna, honungsvatten, öl och dricka, samt något obetydligt med bär
och frukter.
Då man hos oss börjat tillverka socker och sirup af potates, är det icke osannolikt,
att under denna industris vidare utveckling, sirup samt affall vid sockertillverkningen
kunna blifva använda. Af de Danska skattebestämmelserna synes, att sockervatten och
sockerskum beskattas betydligt mindre än sirup, hvaremot annat affall vid sockertillverkningen
beskattas högre.
För att icke framkalla några meningsskiljaktigheter om hvad som kallas sockervatten
och sockerskum, anser kommissionen rättast att allt affall vid sockerberedningen
heskattas lika med sirup, äfven om skattesatsen för vissa slag derutaf skulle blifva
något hög.
Då kommissionen med hänseende till sirup, socker, sockervatten o. s. v. saknar nödig
kunskap om de förhållanden, som här kunna komma i betraktande, har den sökt upplysning
derom från Danmark, hvarest bestämd skatt är lagd på dessa materialier, och hvarest
kommissionen förmodade skulle finnas tillräcklig erfarenhet i detta afseende. Af de erhållna,
upplysningarne visar det sig emellertid, att man ingen bestämd erfarenhet har i delta
fall, hvarjemte man förklarat, att de i konsumtionsförordningen anförda skattebestämmelser
på dessa materialier äro oförändrade sedan år 1758, och att de data, hvarpå de
äro grundade, redan år 178-1 blifvit erkända såsom opålitliga.
Uti den Preussiska beskattningen finnes ej heller någon vägledning, enär de ifrågavarande
materialierna till en del beskattas efter panneryinden, och man efter densamma,
icke kan bygga någon beräkning för våra förhållanden. 1 brist af tillförlitliga data har
kommissionen enne!lertid trott, att de bär nämnda materialierna rättast böra betraktas
i likhet med potatesstärkelse, då man kan antaga att de i allmänhet gifva relatift mera
alkohol lin potates- eller sädesmask, utan att kommissionen för öfrigt kan med någon
grad af säkerhet uppgöra någon beräkning öfver förhållandet.
Ilvad honungsvatten angår, så är detta i Preussen belagdt med samma skatt som
sirup, hvarföre också bär föreslås, att båda må beskattas lika.
Slutligen
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
Slutligen får kommissionen med hänseende på öl anmärka, att enär detsamma icke
behöfver bringas i mäskekaret till afjäsning, utan kan omedelbart inhällas uti pannan
till afdestillering, kan det ej heller blifva fråga om att på detsamma tillämpa raäskebeskattning.
Då öl har ett tillräckligt eget värde, så att det ej kan löna sig, att först tillverka
öl, för att deraf bränna bränvin, kan endast blifva fråga om bränvinstillverkning af sådant
öl, som blifvit skadadt och odugligt såsom dryckesvara, eller åtminstone förlorat en
stor del af sitt värde såsom sådan. Af vanligt öl, som börjat surna, kan man antaga
att 4 pott i medeltal ger 4/42 pott bränvin af 50 °/0, och i följd häraf måste 42 potter
sådant öl, som användes till bränvinsbränning, beskattas med 5 sk. och hvarje pott med 4/4.
Då kommissionen icke eger någon kännedom om huru fort öl låter afdestillera sig, anser
kommissionen rättast att lägga afgiften för bränvinsbränning af detsamma på materialet.
Utom de här nämnda ämnena kunna kanhända bär och frukt blifva använda till
bränvinsbränning. Då kommissionen emellertid icke har någon erfarenhet om dessa ämnens
sprithalt, samt ingen ledning står att erhålla uti den Preussiska beskattningen, i det att
bränvinsproduktionen af bär och frukter dels beskattas efter pannan, dels efter materialet
kan kommissionen icke bestämma någon speciell skattesats för desamma, utan hemställer
att de må komma under den för stärkelse m. m. föreslagna. Då skattepåbuden endast
gälla för 5:ne år, samt för öfrigt i alla händelser ingen synnerlig mängd af bär eller
frukter troligen kommer att användas, är ingenting att äfventyra genom att provi'
soriskt bestämma beskattningen så, som antydt är, till dess man får nödig erfarenhet
om huru man skall kunna träffa bränvinstillverkning af dessa ämnen med det afsedda
allmänna skattebeloppet — hvilken anmärkning också till större del gäller de andra
här ofvan anförda ämnena.
Enär det, så snart pannbeskattningen upphör, icke tinnes någon orsak att bibehålla
beskattningen å omdestillation af redan färdigt bränvin, ämnar kommissionen icke att föreslå
någon skatt för densamma, och det så mycket mindre, som det, från flera sidor betrak'
tadt, vore önskligt att denna handtering frigåfves. Derigenom skulle t. ex. rening ge
nom
omdestillation af den orena finkelhaltiga produkt, som erhålles, särdeles genom en
påskyndad drifning af pannan, då blifva mera allmän, hvartill kommer, att när orndestillationen,
såsom fallet då blefve, utvecklades till en större fullkomlighet, skulle en
stor del af vårt potatesbränvin finna användande till tekniskt bruk, så väl sorn till beredning
af åtskilliga luktvatten, likörer, s. k. franska bränviner m. m., hvartill för närvarande
införas betydliga qvantiteter utländsk sprit, hvilkas import under t. ex. de sista
6 åren utgjort i medeltal omkring 600,000 potter årligen, utom hvad deraf är infördt
såsom likör o. s. v.
Med hänsigt till ofvananförda tillåter sig kommissionen att föreslå följande
Beslut
angående beskattning af bränvinsbränning.
Afgiften lör bränvinsbränning lägges:
d:o. På mäskekaret (det kar, hvaruti det till bränvinsbränning bestämda material undergår
afjäsningsprocessen) och det med följande belopp per pott af karets fulla
rum-innehåll till öfversta randen för hvarje gång det begagnas till afjäsning, nemligen
med:
a) '5/40 sk. per pott, när man ensamt använder mjölhaltiga ämnen, såsom potates
och spannemål, samt när dessa ämnen begagnas utan att vara rensade från
skal, sådor o. s. v. samt när maltextrakt icke användes i stället för malt till
sockerbildningen.
Bil. till Särskilda Utsk. Mern. N:o A. 5
18 Norska Kommiss. Betänk, ang. Brännvinsbränning en.
b) ' 4/10 sk. per pott, när andra ämnen (öl och dricka undantagne) begagnas,
samt när mjölhaltiga ämnen användas, sedan de, men innan jäsningen, blifvit
skiljda frän skal m. m. eller när man till sockerbildningen, istället för malt,
använder maltextrakt.
2:o. På det material, som användes, när bränvinstillverkning sker af öl eller dricka,
med \(\ sk. per pott — härunder inbegripas icke öljäst och bärme, när de begagnas
såsom jäsningsmedel.
Med afseende på kontrollväsendet häröfver, är förut omtalad nödvändigheten af att
hvarje bränneri städse står under daglig tillsyn. Utom hvad i detta afseende förut är
anfördt, får här vidare anmärkas, att då man, under förutsättning af så hög afgift, att
den medelst ett mindre kar-rum uppnådda inbesparing af skatten uppväger den förlust,
som uppkommer genom tjock mäskning, kan mäska och afjäsa så tjockt, att mäsken,
till och med med ångapparat, endast med svårighet kan afverkas, med mindre den utspädes
med vatten, så är det, för att så myckel som möjligt inskränka den tjocka mäskniugen,
nödvändigt, att den mogna mäsken icke får utspädas med vatten, innan den
bringas till destination, hvilket också, såsom bokant är, är förbjudet öfverallt der afgiften
är lagd på mäskekaren. Af samma orsak får ej heller lanken utspädas med vatten,
så vidt den fylles i mäskreservoiren eller uti pannorna till afdestillation.
Vidare är en ständig tillsyn nödvändig, för att förekomma anbringande af lösa ringar
på karen till upptagande af den mäsk, som eljest under jäsningens kulminationsperiod
kunde rinna öfver karets rand, eller för att tillse, att det, som rinner öfver, icke
uppsamlas, för att jäsa till slut i andra icke skattepligtiga kar.
Kommissionen anser deremot, att hvad angår undansnillande af skatten, det ej
kan vara något hinder för, att utaf mäskekaren tagas så stora qvantiteter, som äro
nödvändiga, antingen till jästberedning, för att begagnas uti ett följande kar, eller till
pressjäst, enär det sålunda borttagna icke kan användas till bränvin annorlunda än på
ett annat skattelagdt kar.
Den mask, som jäser öfver, får ej heller blandas till lanken, då denna vanligtvis
fylles pä mäskreservoiren, för att derifrån, tillsammans med mäsken, bringas uti pannorna
till förnyad afdrifning.
Och för att halv,a tillsyn öfver, att det ej sker missbruk i dessa afseenden, eller'
att mäsk, som är afjäst i oskattlagda kar, afverkas, är det ingalunda? tillräckligt, att
hvarje bränneri besökes en gång om dagen pä obestämda timmar, utan anser kommissionen
nödvändigt, att hvarje bränneri sättes under en ständig kontroll, så att i allmänhet
en kontrollör kan vara tillstädes så dag som natt, samt att följaktligen hvarje
bränneri får hos sig anställd egen kontrolibetjening.
Hvad städerna angår, så kunde det kanhända låta sig göra, att 2:ne bränneriers
kontrollering öfvertoges af samma personal, men på landet skulle sådant i allmänhet
icke gå an, då brännerierna som oftast ligga långt ifrån hvarandra.
För att kontrolleringen skulle, såsom föreslaget är, kunna ega rum både natt och
dag, blir det nödvändigt, att i hvarje bränneri, anställas 2:ne kontrollörer, som böra
vara edsvurna, såsom fallet nu är med de s. k. förseglingsmännen.
För att försäkra dessa kontrolleringsmän bostad uti bränneriet, ämnar kommissionen
föreslå upptagande i lagen af ett stadgande, att vid hvarje bränneri skall åt kontrollörerna
kostnadsfritt upplåtas passande rum med säng. hvilket rum hränneriels egare
skall vara ålagd hålla eldadt och städadt.
Vid uppmätningsförrättningen skola icke blott pannorna, utan äfven för-mäskekar,
\ mäskekar, mäskreservoir samt jästkar stämplas, hvarjemte de förses med fortlöpande
nummer, liksom äfven på mäskekaren och jästkaren deras rymdinnehåll bör inbrännas.
Så väl nummer som stämpelmärke inbrännas likaledes på trä-kar.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
De olika karens nummer och potterymd införas i protokollet vid förrättningen. För att
bidraga, att så vidt som möjligt, sätta en gräns för tjock mäskning, måste afjäsningstiden
bestämmas, och kommissionen har antagit 5 dygn vara vid vanlig mäskning fullkomligt
tillräckliga för afjäsning af hvarje kar. Kommissionen tänker derföre föreslå upptagande
i lag^n af etti stadgande, att hvarje mäskekar skall vara tömdt inom 5 gånger 24 timmar
från den tid mäsken är påfylld detsamma ifrån kylskeppet.
Dels för att häröfver kunna föra kontroll, och dels för att man skall kunna veta
huru många gånger hvarje kar, under den tid bränneriet är i gång, varit fylldt till afjäsning,
mäste finnar under kontrollörens förvar ett protokoll, hvaruti dag och timma
anföras, när hvarje mäskekar fylles och tömmes, likasom öfver hvad annät kontrollörerna
kunna hafva att anmärka hvad rörelsedriften angår. Derjemte måste det åläggas
kontrollörerna att tillse:
4. Att till mäsken icke sättes jäst, förr än den kommer på kylskeppet. Härifrån
undantages dock den mäsk, som begagnas till proljäst, och som, efter hvad kommissionen
ämnar föreslå i lagen, icke får utgöra öfver 4/5 af profkarets rymd;
2. Att mäskekar-rummet icke ökas genom tillsättning af lösa ringar eller på annat
sätt, samt att den mäsk, som under jäsningen kan rinna öfver karets rand, icke
slås tillbaka i samma kar, utan göres obrukbar till bränvinsbränning elter på
ofvan anfördt sätt användes till jästbildning;
5. Att mäsken icke utspädes i mäskekaret, mäskreservoiren eller mäskvärinaren, ej
heller i pannorna med annat än den erhållna lanken, samt att ej heller denna
utspädes innan den bringas tillsammans med mäsken eller tages i pannorna till
förnyåd afdestillation;
4. Att uti bränneriet icke förefinnas andra kar och redskap (hvarunder naturligtvis
icke innefattas byltor, skopor, pumpar o. s. v.) än de uti anmälan och på ritningen
upptagna, liksom att der ej finnas andra rännor, rörgångar eller kanaler
mellan de olika karen, än nödvändigt är för en ordnad och laglig rörelse;
5. Att mäsken i mäskreservoiren efter hvarje påfyllning från mäskekaren minskas i
proportion till hvad som afbrännes;
6. Att icke i samma mäskokar begagnas materialier, som, enligt hvad förut är sagdt,
äro olika beskattade, med mindre att vederbörande finna sig uti att hela karet
beskattas efter den högsta satsen.
7. Alt intet kar begagnas till annat ändamål än uppgifvet är, och isynnerhet att
afjäsning icke företages i något annat än i de till skatt anmälda mäskekaren,
liksom att till bränneriet icke töres afjäst mäsk till afdestilleriug, hvarföre uppmärksamheten
bör t. ex. synnerligen fästas på de kärl, som ditkomma för afhemtande
af drank;
Vidare mäste kontrollören vara tillstädes och tillse, när mäsken ifrån kylskeppet
fylles i mäskekaret, för att derom kunna göra erforderlig anteckning i protokollet, nemligen
så väl hvad angår tiden, sorn materialets beskaffenhet, hvarjemte, vid hvarje sådan
anteckning, följer kontrollörens underskrift, hvilken anses egafull bevisningskraft, derest
egaren eller någon på hans vägnar icke genast på stället deremot gör anmärkningar,
hvilka likaledes införas i protokollet.
Ett stort stöd för kontrollen skulle det vara, om det ålades kontrollörerna att i
ofvannämnda protokoll införa anteckning för hvarje gång pannorna fyllas med mäsk
och med huru mycket; ty derigenom kunde man icke allenast förvissa sig om, att det
ej blefve afbrändt mera mäsk, än som varit beredd i de skattlagda karen, utan man
skulle äfven hafva ett band på kontrollörerna, hvarigenom deras ständiga närvaro i bränneriet
kunde kontrolleras.
20 Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
Detta tror sig kommissionen emellertid icke för närvarande kunna föreslå, så längs
man ingen erfarenhet har huru fort afbränningen kommer att ske, när pannskatten
blifver upphäfd. Såsom afbränningen nu föregår, skulle det nemligen icke kunna låta
sig göra, då pannorna fyllas sä många gånger i timman, att kontrollörerna ej finge tillräckligt
rådrum att hafva inseende öfver rörelsen i öfrigt, i fall de skulle vara närvarande
hvarje gång pannan fylldes. Skulle det deremot sedermera visa sig, att man införde
en mera långsam afbränning, skulle den antydda kontrollen öfver afbränningen
vara ganska nyttig. Eftersom afgiften kommer att beräknas efter de anteckningar om
de olika mäskekarens påfyllning och tömmande, som innehållas i de protokoll, som af
kontrollörerna skola föras, mäste dessa vara ansvariga för, att protokollet icke förkommer,
samt derföre städse hafva det under deras förvar, liksom de vid hvarje veckas utgång
böra taga en afskrift derutaf, hvilken i städerna tiilställes by- eller skattefogden,
och i landtdistrikterna med först afgående post vederbörande fogde, för att af honom
begagnas för uträkning af afgiften och såsom bilaga till räkenskaperna.
Vid bränningsterminens utgång, eller när ett bränneri upphör med sin rörelse för
den terminen, skall sjelfva protokollet tillställas nämnde embetsman, och af honom insändas
till finansdepartementet, sedan han öfvertygat sig om dess öfverensstämmelse med
de förut erhållna afskrifterna, för så vidt dessa icke redan skulle vara insända med
räkenskaperna. Vid hvarje förfallotid bör bemälte departement tillställas en beräkning
öfver afgiften med tillägg af huru mycket derutaf är inbetaldt, samt hvad som kan vara
gjordt för restantiernas infordrande.
f nämnde protokoll måste tillika anföras om rörelsen genom någon tillfällighet
varit afstannad under någon tid, samt huru länge; om något svekfullt eller annat straffbart
förhållande yppat sig o. s. v. Protokollerna få icke makuleras eller förändras genom
radering eller öfverstrykning, utan hvarje felskrifning rättas medelst speciell anmärkning.
Kommissionen inser visserligen, att det förhållande, hvaruti kontrollörerna komma
att stå till bränneriegaren genom att hafva en stadig bostad i hans hus, icke är det önskligaste
för kontrollens betryggande,' i det att dels chikaner från den sednares sida, och
kontrollörens naturliga intresse att stå på god fot med honom, dels bestickningar,
som på så många sätt kunna användas, lätteligen kunde beveka den mindre starke att
glömma sin pligt, om just ej till den grad, att han tåt olagligheter, som föregå inför
ögonen på honom, dock så vida att han underlåter att föra den tillbörliga stränga
tillsynen, samt ser genom fingrarna med ett och annat, som kunde förekomma honom
misstänkt.
För att så mycket som möjligt förekomma detta, har kommissionen trott sig böra
tillråda, att kontrollörerna oftare flyttas från det ena bränneriet till det andra. Derjemte
anser kommissionen det vara högst nödvändigt, att dessa kontrollörer, som böra
vara edsvurna, sättas under en öfverkontroll, som på obestämda tider dag eller natt
kunde infinna sig i brännerierna, för att tillse om kontrollörerna äro på deras post,
om protokollerna föras ordentligt och riktigt, hvilket sednare med någorlunda säkerhet
kan bedömas genom undersökning af mäsken uti karen, samt om allt i bränneriet är i
laglig ordning. Dessa öfverkontrollörer, som för öfrigt icke behöfva verka i förening
med hvarandra, utan hvar för sig, skulle då tillika bestämma om underkontrollörernas
flyttning, oeh borde, liksom dessa, vara edsvurna. Vid deras inspektioner af brännerierna
böra de i det ofvannämnda protokollet anföra den tid, de kommo tillstädes, samt hvad
för öfrigt de kunde hafva anledning att anmärka, angående kontrollörernas- förhållande
samt rörelsen i bränneriet, samt i händelse att olagligheter eller felaktigt förhållande
förefunnes, derom inberätta,, hvarjemte de böra hafva rättighet att suspendera underkontrollörer,
som befinnas åsidosätta deras pligter, samt i stället förordna andra, hvar
-
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbrunningen. 24
om genast måste inberättas. Öfverkontrollörerna har kommissionen trott böra utnämnas
af Konungen, och underkontrollörerna af vederbörligt departement. De förras antal anser
kommissionen kunna bestämmas till 5, nemligen en för Aggerhuus, Smålänenes, Buskeruds,
Jarlsbergs och Laurvigs samt Bratsbergs amter, en för Hedemarkens och Christians
amter, en för det Trondbjemska och för sydliga delen af Nordlanden, och 2:ns
för den öfriga delen af riket. Underkontrollörernas antal måste deremot blifva obestämdt,
i det detsamma måste rätta sig efter det antal bränncrier, sora vöre i rörelse.
Angående deras utnämning har kommissionen tänkt sig, att vederbörande departement
borde i tid kungöra i de offentliga tidningarne, att sådana tjenster voro lediga, med
tillkännagifvande af, att ansökningar om beställning såsom kontrollör kunde inlemnas
genom vederbörande amtmän, hvilka det tillika borde åläggas att förklara sig öfver de
sökande, nemligen huruvida de kunde anses passande, hvarefter de mest lämpliga skulle
utnämnas och tagas ed utaf. De som sålunda blifvit utnämnda skulle förpligta sig att
vara beredda, att, när helst så fordrades, infinna sig i de brännerier, dit de kunde beordras.
För att de skulle kunna vara tillstädes vid rörelsens börjande, borde det åläggas
hvar och en som ämnade bränna bränvin, att anmäla detta i tillräcklig tid förut för
den embetsman, åt hvilken uppmätning, stämpling och försegling af bränvinsapparaterne
äro uppdragne, hvilken tid kommissionen anser böra bestämmas till 4 veckor i landtdistrikterna
och 8 dagar i städerna. Så snart en sådan underrättelse inkommer, skall
länsmannen genast underrätta fogden derom, och denne beordrar då 2:ne af de närmaste
kontrollörer att vara tillstädes i bränneriet på bestämd tid. 1 städerna besörjer
polismästaren om att kontrollörerna tillsägas. Föranleder någon bränvinsbrännare genom
sin anmälan att kontrollörer sättas i verksamhet, utan att de blifva begagnade till
kotrollering af hans bränneri, bör han ersätta de utgifter, som dermed äro förenande.
Då detaljerna vid kontrollens utförande förmodligen komma att ardnas gonom särskilda
instruktioner, har kommissionen endast velat helt lösligen uppgifva huru hon
tänkt sig denna ordning, och öfvergår nu till en undersökning af huru stora omkostnader,
som kontrollen kan antagas medfpra. Den första frågan, som här möter oss, är
huru många brännerier man kan antaga skola komma att vara i gång under de här
föreslagna vilkor. Fastän detta icke med någon säkerhet kan förutsägas, tror kommissionen
dock, att hon kommer det rätta någorlunda nära, om hon till grund för beräkningen
lägger det antal brännerier, som under sistförflutna år varit i gång, och jemför
deras produktion med den, hvilken kommissionen trott sig böra för framtiden utsätta
såsom minimum för hvarje bränneri, nemligen 4,300 .potter dagligen.
Under bemälte år hafva uti samtliga landtdistrikter 404 brännerier varit i gång,
hvarutaf 42 med enkel redskap, och pannorna med- få undantag under 400 potter. Då
de sednare varit i verksamhet endast under få dagar, de flesta mindre än 8 dygn, kunna
desamma med hänseende på den fråga, sorn är förhanden, med fog utlelemnas, särdeles
som de tillika för det mesta ligga så spridda omkring hela landet, att man ej kan hänföra
summan af flera bränneriers produktion till ett enda, eller med andra ord, att det
ej kan antagas, att de komma att ersättas af ett eller flere brännerier af ofvan antydd
storlek.
De öfrige af förenämnda 4 04 brännerier, nemligen 59> äro pistoriska, och utaf dem
endast 4 7 af 200 potter eller derutöfver. Af de öfriga 4.2. äro 2 öfver 400 potter, 9
öfver 50, 26 öfver och 5 under 20 potter, och af dessa 42 brännerier kunna de 44 förutnämnda
antagas blifva utvidgade till den här ofvan föreslagna drift, samt således allt
framgent förblifva i verksamhet, liksom äfven de 47 brännerierna med 200 potters panaerymd.
Af de sednare 3U brännerierna, som, på få undantag när, ligga i Totens och
Hedemarkens fögderier, torde också några komma att utvidgas till den storlek kommissionen
föreslagit, hvaremot do flesta troligen komma att nedläggas, mea möjligen ers&t
-
22 Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
tas af några färre större bolagsbränncrier, såsom erfarenheten redan visat att man gjort
början med på grund af den genom lagen af den 4 Augusti 4S45 gjorda inskränkning
uti denna handterings sönderstyckande i mindre brännerier. Antager man nu att de
största 5 af dessa brännerier komma att fortfara, och att för hvart 5:dje af de öfriga
uppkommer ett bolagsbränneri, så får man i stället för dessa 54 endast 4 4, så att för
det hela man kan antaga att i samtliga landtdistrikterna endast 42, eller för att vara
säker att ej hafva räknat för lågt, 50 brännerier komma att sättas i gång. Väl kan det
sistförflutna året, på grund af mindre god skörd, icke anses såsom ett normalår med
hänseende till bränvinsproduktionen, men man torde dock få antaga, att förhållandena
icke varit mera ogynnsamma, än att alia de brännerier, som under vanliga omständigheter
kunna hållas i gång, verkligen äfven då varit i verksamhet, likväl under en kortare
tid, än förhållandet varit under bättre år.
Eftgr den kännedom kommissionen har örn de distrikter, som vid denna fråga hufvudsak!
igast komma i betraktande, samt efter de upplysningar den har sökt att förskaffa
sig, skulle endast 42 brännerier kunna hållas i verksamhet under de vilkor, som kommissionen
uppställt.
I städerna hafva under samma år varit i gång 54 brännerier af 2:dra klassen och
4 af den 4 :sta, utom omdestilieringsapparaterna. Af dessa 55 brännerier kan man knappt
antaga, att flera än 50 komma att fortsätta sin rörelse, enär, när brännerierna på landet
blifva inrättade och drifna så ändamålsenligt som i städerna, hvilket kommer att
blifva fallet, när näringen öfvergår till fabrik, bränvinsbränningen kommer att kunna
skötas för lägre pris pä landet än i städerna, emedan både byggnadsgrund och arbetslöner
der åro billigare, liksom man der ej heller är inskränkt i sina dispositioner genom
några byggnads-ordnings-stadganden o. s. v. och såsom en följd häraf kommer
bränvinsbränningen sannolikt att draga sig från städerna till landet. Erfarenheten visar
också, att bränvinsbränningen de sednare åren aftagit i städerna, så att den i vissa städer
helt och hållet upphört, utan att derföre i de, der den är bibehållen, hafva tilltagit,
utan snarare tvärtom.
Såsom förr är anmärkt, anser kommissionen nödvändigt, att det anställes 2 kontrollörer
för hvarje bränneri, hvadan följaktligen för det hela skulle erfordras 460 kon+
trollörer. Hvad aflöningssättet angår, anser kommissionen det vara rättast, att lönen
fastställes till ett bestämdt belopp för hvarje dag, som kontrollörerna äro i verksamhet,
och icke med bestämd årslön, då det är osäkert huru länge hvarje särskildt bränneri
kan komma att vara i verksamhet, och det följaktligen lätt kunde hända, att man
för några få dagars tjenstgöring komme att utbetala en lön, som vore beräknad för
flere månader. För att nu få pålitliga kontrollörer, tror kommissionen att det dagliga
traktamentet icke bör sättas lägre än till 2 Spd. 60 sk., hvilket kommissionen anser komma
att utgöra omkring 200 ä 500 Spd. årligen för hvarje kontrollör. Denna lön kunde
man anse väl hög, men det får märkas, att då de antagna kontrollörerna, under de
samtlige 6 månader, under hvilken tid bränvinsbränningen, enligt hvad kommissionen
ämnar föreslå, kommer att blifva tillåten, måste hålla sig färdiga, att när sorn
helst kallas till tjenstgöring, och således under denna tid till större delen afstå från
sina öfriga förrättningar, för att möjligtvis blott under några fä dagar blifva använda
vid ett bränneri, torde man ej böra kunna göra sig räkning på att få tillförlitliga personer
för ett mindre dagtraktamente.
Den andra frågan, hvarpå kontrollafgifterna komma att blifva beroende, blir derefter
huru länge hvarje bränneri kan antagas komma att vara i verksamhet.
För att kunna uppgöra någon beräkning i detta afseende, har kommissionen trott
sig kunna utgå från den produktion, som egt rum under förlidne år, till hvilken man
approximativ kan sluta utaf den erlagda afgiften. Denna har i landtdistrikterna utgjort
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
{2,000 Spd. och i städerna 84,659 Spd. eller i rundt tal 84,000 Spd., då de 659Spd. kunna
betraktas såsom utgörande afgiften af de till omdestillation. begagnade pannor. Efter de upplysningar
kommissionen erhållit, kan afgiften för nämnde år i medeltal anses hafva utgjort
för landtdistrikterna 4 4/4 sk. per producerad pott bränvin. (Kommissionen vet väl,
att utaf de mindre apparaterna erlagts en mindre afgift, men å andra sidan åter är det
flera brännerier, som erlagt en högre, hvarför kommissionen tror sig kunna antaga 4 4/4
sk. såsom medeltal.) Enligt denna beräkning bör man i landtdistrikterna hafva afverkat
4,052,000 potter. Uti städerna kan afgiften, likaledes i medeltal, antagas att hafva
utgjort 4 4/2 sk. per pott, hvarföre följaktligen 6,480,000 potter böra hafva varit tillverkade.
Enär det under förra året blef brändt mindre bränvin uti landtdistrikterna, än
man kan antaga fallet vara under vanliga år, dels till följe af den sämre skörden, dels
emedan det mesta af hvad som var bestämdt till bränvinsbränning under vintern 4S45
och 4 846, redan innan början af förra året hade, på grund af den högre beskattning,
som då inträdde, gått igenom bränvinspannan, kan förbemälte år icke anses såsom ett
normalår med afseende på bränvinsbränningen, utan kan man antaga att under vanliga
förhållanden något mera bränvin produceras. Emellertid tror kommissionen icke, att
hädanefter det kommer att tillverkas en större qvantitet i städerna, hvaremot den största
produktionen, på skäl, som förut äro anförda, sannolikt kommer att ega rum på
landet. Antager man derföre, att produktionen, som under förlidne år, på grund af då
förevarande omständigheter, var omkring 40 4/2 million potter, hädanefter under vanliga
år kommer att utgöra omkring 25 °/o mera eller 45 millioner potter, så kan man förmodligen
antaga produktionen i städerna att blifva endast hvad den nu är, nemligen 6 4/2
million, och de öfriga 6 4/2 millionerna uti landtdistrikterna. För att tillverka 6 4/2
millioner potter bränvin, måste hvardera af de förenämnda 50 stadsbrännerierna, under
förutsättning att 4,500 potter dagligen tillverkas, vara i verksamhet 5 månader om året,
hvilket också i verkligheten torde blifva fallet. Då man ej kan påräkna att mäsken kommer
att blifva afverkad förr än 3 dagar, sedan den är bragt i förmäskekaret, och ingen
del af mäskprocesscn får börjas, innan kontrollörerna kommit till bränneriet, samt dessa
måste vara närvarande ända till dess pannorna förseglas, inser man, att för hvarje gång
ett bränneri sättes i rörelse, kontrollörerna der mäste uppehålla sig och allönas 5 dagar,
under hvilka bränneriet ingen skatt erlägger. Ju kortare tid ett bränneri hvarje gång
är i rörelse, ju dyrare blifver således kontrollen. I städerna kommer detta ej alt betyda
något särdeles, emedan dessa brännerier förmodligen komma att drifvas så träget,
att verksamheten kanhända icke mera än cn gång under hela terminen kommor att
afbrytas.
Enligt denna uträkning skulle kontrollutgifterna i stadsbrännerierna årligen utgöra
omkring 24,000 Spd. För att tillverka de ofvan antydda 6 4/2 millioner potter måste
hvardera af de 50 landtbrännerierna drifvas under 5:ne månader om året. Då det icke
är osannolikt, att dessa sednare endast under 45 dagar i sender skulle komma att vara
i verksamhet, så måste till de omnämnda 5 månaderna eller 90 dagarne vidare läggas
5 dagar för hvarje gång rörelsen skall börja, hvilket tillsammans gör 420 dagar för
hvarje apparat, eller 6,000 dagar för samtliga, och kontrollafgiften således tillsammans
50,000, eller för landt- och stadsbrännerier tillsammans omkring 54,000 Spd. Emedan
kontrollörerne, såsom förut är anmärkt, böra omflyttas från ett bränneri till ett annat,
måste de hafva ersättning för skjuts med 4 häst, hvilket man kan antaga belöpa sig till
56 sk. dagligen för hvarje kontrollör, och således i det hela till omkring 6,500 Spd.
Hvad ö.verkontrollörernes aflöning angår, har kommissionen trott, att denna borde
anslås till 600 Spd. för hvardera, liksom de böra erhålla skjuts för 4 4/2 häst, hvilket,
24
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
efter den upplysning, sorn erhållits utaf de personer, sorn på finans-departementets befallning
förlidne vinter gjorde kontrollresor, kan antagas till 200 Spd. för hvardera.
Hela summan af kontrollutgifter skulle således utgöra omkring 64,000 Spd.
Sedan kommissionen sålunda nu i enlighet med det Kongl, kommissorium, utarbetat
förslag till bränvinsbränningens beskattning efter mäskekar-rummet samt till kontrolls
förande deröfver, äfvensom kostnadsförslag för kontrollen, tillåter sig kommissionen att
anföra några omständigheter, som, efter kommissionens förmenande, göra införandet af
mäskekarbeskattningan ännu mindre rådligt, än den hos oss hittills begagnade beskattningen
af pannerymden.
Ett af de hufvudsakligaste inkasten emot beskattningens läggande å pannerymden är,
att man, för att inbespara en del af afgiften, forcerar destillationen till en så hög grad,
att förlust uppkommer så väl med afseende på produktens qvalitet, som myckenhet,
hvilket man anser komma att försvinna, om skatten lägges på mäskekaren.
Härvid får emellertid anmärkas, att man genom mäskebeskattning väl undgår det
skadliga påskyndandet af destillationen, men icke förlusten i utbytet. Ty på samma
sätt, som man, för att inbespara en del af afgiften, påskyndar afbränningen med förlust
i utbytet, pä samma sätt kommer man förmodligen äfven, att genom tjock mäskntng
inbespara en del af mäskekar-rummet, hvilket, såsom ofvan är visadt, likaledes leder
till förlust i utbytet, och är det sannolikt, att man i denna rigtning torde komma att
gå lika långt, som vid beskattningen å pannerymden, nemligen intill att värdet af hvad
man förlorar närmar sig den afgift, man inbesparar. Sålunda se vi också, att i Danmark,
hvarest mäskeskatten är större än i Preussen, det vid potatesbränningen mäskas tjockare
och erhålles mindre. Under det man således i Preussen till 4 tunna potates behöfver
224 potter kar-rum, behöfver man i Danmark endast 4S0, och således 44 potter mindre.
456 potter kar-rum betala i Köpenhamn 64 sk. i skatt och i de öfriga köpstäderna 42
sk., hvardan således 44 potter resp. 24 sk. och 44 sk. insparas, hvilken besparing godt
uppväger förlusten af ett par potter i utbyte.
Den förmodan, att man genom införande af mäskebeskattningen skulle undgå den
betydliga förlust i nationalförmögenhet, som map medger ega rum vid pannbeskattningen,
och som, efter hvad ofvan är visadt, kan antagas till 45—44 °/o af det material,
som användes, är således oriktig, enär mäskebeskattningen under en lika hög skattesats
medför alldeles lika förlust, som längre ned kommer att visas uppgå till 53,000 Spd.
årligen, om endast 4 2 millioner potter brännas.
Vidare får märkas, att mäskebeskattningen medför en förlust i material, som icke
ens vid pannbeskattningen eger rum. Vid denna sednare kan man nemligen vid mäskekarens
eller mäskreservoirens tömmande afskölja med vatten den mäsk, som stannar
qvar så väl i karen som i rännorna, och slå den i pannan till afdestillering, hvilket
icke kan ske vid mäskbeskattningen, eftersom det måste vara förbjudet att utspäda mäsken
med vatten. Då det, som efter en tjock mäskning stannar qvar i kar och rännor,
icke är obetydligt, måste följaktligen icke ringa qvantiteter mäsk gå förlorade.
Utom dessa förluster måste det här omförmälta beskattningssätt äfven medföra andra
och ganska yäsendtliga olägenheter.
Såsom ofvan bemärkt är, är den för mäsken under jäsningen nödvändiga stigning
beräknad efter det rum, som behöfves, när mäskningen sker af i allmänhet god och oskadad
potates, nemligen endast 4/40 af mäskens yolym, när det deremot är en bekant sak,
att frusen potates, hvaraf, såsom anmärkt är, en betydlig del användes i brännerierna,
särdeles i städerna, fordrar ett långt större stigningsrum, ända till 5 gånger så mycket.
Genom mäskebeskattning skulle man således omintetgöra användandet af frusen potates
till bränvinsbränning, hvarigenom årligen en betydlig del af detta material helt och
hållet
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
25
hållet skulle förloras, enär sådan potates är så godt som otjenlig till föda för menniskor,
liksom den, sedan den blifvit upptinad och derigenom tagit skada, ej heller finner
något fördelaktigt användande i landthushållningen. Eller också skulle man derigenom
tvinga landtmannen eller bränvinsbrännaren att inreda åt sig dyra källare, hvaruti han
kunde förvara hela sin potatesskörd och skydda den mot frost, eller åtminstone hela
den qvantitet, som han under vinterns lopp bestämt till bränvinsbränning. Men icke
ens härmed vore man helt och hållet hulpen, eftersom potates till följd af deras stora
vattenhalt är så lätt utsatt för att frysa, att nian vid deras, ofta (lera mil långa, transporterande
under vinterkylan, äfven om man omsorgsfullt håller dem betäckta, icke kan
freda dem derifrån, liksom det äfven får märkas, att man blott behöfver öppna
dörren till deras förvaringsrum en kall vinterdag så mycket sorn erfordras för framtagande
af den qvantitet, som man behöfver, för att de öfversta lagren frysa, hvarvid det
öfriga äfven lätt utsättes för att taga skada.
Hvad som vidare talar emot mäskbeskattningen och förmodligen gör dess användande
omöjligt hos oss, är den kontroll sorn erfordras. För att man nemligen må vara
fullt betryggad emot missbruk, äfven under ögonen på den mest vaksamma kontroll,
måste nödvändigt hvarje kontrollör vara så noga bekant med brännerirörelsen, särdeles
hvad mäskningsprocessen angår, att han förstår att bedömma alla hithörande omständigheter.
Men huru skulle man kunna erhålla det härtill nödiga antal (-loö)j personer,
som i denna riktning ville utbilda sig, endast för att möjligen under 1 a 2 månader
om året blifva begagnade såsom kontrollörer? Annorlunda förhåller det sig t. ex. i
Preussen, hvarest man i den permanenta betjeningen för infordrandet af och kontrollen
öfver flera andra vigtiga slag af beskattning på förhand har en till bränvinskontrollen
användbar personal, derigenom nemligen att hvar och en vid skatte- eller kontroll-väsendet
anställd person äfven måste utbilda sig i denna ifrågavarande riktning, hvarföre
också de flesta, såsom förr är anmärkt, en längre tid tjenstgöra såsom surnumerärer,
för att erhålla den erfarenhet, som är erforderlig.
Härtill kommer vidare den omständigheten, att kontrollen öfver mäskebeskattningen
kommer att erfordra särdeles betydliga utgifter, långt mera än någon af de andra skatter,
som hos oss kunna komma i fråga, och det utan att erbjuda motsvarande fördelar.
Såsom ännu ett inkast emot mäske-beskattningen kan äfven den omständigheten
anföras, att den medför nödvändigheten af olika skatt på mäskekar-rummet, allt efter
som olika material användes, liksom ännu dertill ett på en annan grundsats byggdt beskattningssystem,
nemligen materialbeskattning, som derigenom blir nödigt.
Med hänsigt till hvad man ofta hör yttras, att man nemligen genom mäskebeskattningen
skulle få en säker grundval att stöda beräknandet af skatten uppå, för att den
vid skattesatsens bestämmande påräknade afgift per pott produkt äfven verkligen skulle
utgå, får Kommissionen slutligen upplysa, att detta är ett misstag, i hvilket hänseende
man endast behöfver hänvisa till mäskeskattens historia i Preussen, hvarutaf det synes,
att den i osäkerhet i nämnde afseende ieke ger pannebeskattningen mycket efter.
Vid mäske-skattens införande år -IS20, beskattades mäskekaren med \ sbgr. 5 pf.')
per 20 Quart"), för, att kunna träffa den färdiga produkten med enskattafl Ggr. 3 pf.*"),
hvilken skattesats redan -1824 biet' förhöjd till t ä/2 Sgr. per 20 Quart mäskerum, och
*) En Preussisk Thaler = 30 Silfvergroschen ,=s 360 Pfennige, svarar mot 88 sk. Svenskt banko.
1 sbgr. således = 2 sk. 10 1/5 rst.
**) En Quart = 0,4375 Sv. kanna. JO Quart således = 8,75 kannor.
***) En guter Groschen = 3 sk. 8 rst. banko.
Bil. till Särskilda Utsk. Mern. N:o A. 'i
26
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
oaktadt man -1858 åter förhöjde satsen till 2 Sgr. för att uppnå samma beskattning på
den färdiga produkten, visade det sig redan förledne år, att man genom förbättringar i
mäskprocessen bragt det derhän, att den färdiga produkten drager en afgift af endast 8
å tO pf., så att man åter måst böja skattesatsen ända till dess dubbla belopp. Härvid
får tilläggas, att det ännu ej visat sig om en under försök varande förbättring i
mäskningen lyckas, hvarvid afgiften vidare måste höjas med omkring 4/4 (Se Cand. Steenstrups
berättelse p. 90 samt hans dervid fogade skrifvelse till Inrikes-departementet af
den 20 Febr. sistl. år). Den sist omnämnda förbättringen består uti det ofvan anförda
sättet att, såsom i England, afskilja skal och sådor från mäsken, innan den undergår
jäsning.
Väl erhåller man genom mäskebeskattning en bättre produkt, än vid beskattning af pannerymden,
nemligen dels derigenom, att det bränvin som erhålles blir renare, till följd af den
långsammare afdestillering, som mäskebeskattningen medger, och dels också derigenom att
omdestillering af det redan färdiga bränvinet blir mera allmän, när densamma genom
pannbeskattningens upphörande kan frigifvas.
Likaledes medför mäskbeskattningen den fördel, att genom den långsammare destillation
en del brännmaterial inbesparas.
Men dessa fördelar kunna efter Kommissionens förmenande icke uppväga de olägenheter,
som denna beskattning, såsom här är visadt, medför, hvarföre Kommissionen ej
heller kan rekommendera detta beskattningssätt, och det så mycket mindre, som det är
en annan beskattning, nemligen produktbeskattningen, som icke allenast har med sig
de enstaka fördelar, som raan måste erkänna följa med mäskbeskattningen, utan äfven
andra och långt vigtigare, och det utan att lida af någon af de brister, som vidhänga
den andra, liksom äfven dess utförande med hänseende till kontrollväsendet hvarken
medför de utgifter eller möter samma hinder som mäskbeskattningen.
Kommissionen som i anledning af det hittills anförda icke kan tillråda beskattning
.å mäsken, öfvergår nu till:
II. Produktbeskattningen.
Med produktbeskattning förstås i allmänhet antingen beskattning af den färdiga och
genom destination erhållna produkten, eller också beskattning af de produkter och materialier,
som användas vid bränvinsbränning.
Med hänseende till sistnämnde beskattningssätt får Kommissionen anmärka, att det
erfordrar en lika oupphörlig och vaksam kontroll, som mäskbeskattningen, liksom det
äfven lider af den väsendtliga olägenhet, att det måste baseras på en högst osäker och
föränderlig grundval, emedan nemligen det material, som användes, kan vara af en högst
olika godhet, samt följaktligen måste gifva ett ganska olika utbyte. Sålunda kan potates,
hvarmed bränvinsbränningen så godt som uteslutande kommer i framtiden att drifvas
hos oss, variera i godhet i ett förhållande som 9:24.
Med hänseende till det utbyte af bränvin, som kan erhållas af potates och sädesslag
af ordinär beskaffenhet, får Kommissionen meddela följande.
Under förutsättning af att så väl mäsknings- som afverknings-processerna frigifvas
från skatt, och att de, såsom en följd deraf, komma att gå för sig så fullkomligt, som
möjligt, kan man med temlig visshet påräkna, att af 4 tunna vanlig potates å 24 6 SE
kunna erhållas 20 potter, 4 tunna råg å 200 U. 60 potter, 4 Sunna korn ä 485 U. 45
potter, 4 tunna kornmalt ä 440 S! 40 po ter, 4 tunna hafre å 445 SE 50 potter, 4 tunna
hafremalt eller malt af blandsäd å 420 SE 25 potter, samt 4 skpd hafremjöl
(520 SE) 75 potter.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
27
Detta beskattningssätt komme derjemte, med hänseende till användandet af råmaterialierna,
att medföra samma olägenhet som mäskbeskattningen, nemligen att de bästa
och till näringsmedel mest tjenliga potates- och sädesslag skulle gå till bränvinspannan,
och det sämre- materialet icke användas, hvilket företrädesvis gäller frusen och skadad
potates, som sålunda ic e skulle finna något fördelaktigt användande. Det måste föröfrigt
märkas, atl när kommissionen här talar om ett fördelaktigt användande, det ej så
bör förstås, som skulle kommissionen anse bränvinsbräuningen i och för sig sjelf önsklig,
utan, eftersom en gång denna handtering är tillåten och man ej kan förhindra konsumtion
af bränvin, det då måste vara fördelaktigare, att till besparande af sådana materialier,
som kunna begagnas till föda, man använder andra som dertill föga eller alldeles
icke duga, hellre än att desamma skulle blifva alldeles obegagnade.
Härtill kommer att kontrollutgifterna skulle blifva ganska betydliga och lika stora,
som vid mäskbeskattningen.
Det är derföre ingalunda detta beskattningssätt, som kommissionen ämnar att föreslå
under namn af ”produktions-beskattning”, utan det förutnämnda, nemligen beskattning
af den färdiga produkten eller det erhållna bränvinet, och de orsaker, som förmått
kommissionen att föreslå detta beskattningssätt, tillåter sig kommissionen här att anföra.
Då såväl mäsknings- som afverknings-processen blifver skattefri, ifall afgiften lägges
på det erhållna bränvinet, så förfalla de motiver, hvilka, såsom ofvan är visadt, förmå
bränvinsbrännaren, att på utbytets bekostnad inskränka mäskrummet eller påskynda afbränningen.
Under det de förenämnda beskattningssätten sålunda till en stor del leda
dertill, att uppmärksamheten vändes ensamt på inbesparing af afgiften, fastän med uppoffring
af en del af utbytet, d. v. s. för så vida den förlust, som uppkommer, uppväges
af den inbesparade afgiften, gör produktbeskattningen deremot händerna alldeles fria med
hänsigt till rörelsens ändamålsenligaste drifvande, och är en sporre att söka hela vinsten
uti en tillökning i utbytet och produktens godhet, följaktligen till ett drifvande af
rörelsen, som i statsekonomiskt hänseende är det mest fördelaktiga.
Med hänsigt til! den förlust i utbyte, som föranledes genom beskattning af panneryrnden,
får hänvisas till hvad förut är sagdt, nemligen ätt det är en bekant sak, att
med apparater af samma konstruktion, som de, med hvilka nu af en tunna ordinär potates
med malt utbringas 22 potter bränvin, förut erhöilos ända till 25 potter, nemligen
den tid skatten utgjorde endast en ringa del af hvad den för närvarande är, och
då det således icke fanns någon så stor anledning som nu att påskynda averkningen.
Enär det vid lika hög skatt är samma anledning att försöka inbespara i mäskrum,
och dervid lika mycket går förloradt, som vid pannbeskattningen, kan man antaga den
förlust i nationalförmögenheten, som vid mäskebeskattningen uppkommer, vara lika stor
med den, som nu äger rum, när pannan beskattas. För öfrigt torde här få upprepas,
hvad ofvan är sagdt, att så stort utbyte, som en tunna potates efter den anförda tbeoretiska
beräkningen skulle gifva, eller det som i Preussen erhålles, icke är att vänta
hos oss, ‘enär vår potates i allmänhet icke uppnår en så stor rikedom på mjölämne,
som den Preussiska, eller som den, hvilken är lagd till grund för beräkningen.
Mel lertid antar kommissionen, att när mäsknings- och afverknings-processerna
blifva fria, och man således får friare händer att anställa försök, för att finna det ändamålsenligaste
sättet att drifva rörelsen, d. v. s. det sora ger det största utbytet, det bör
kunna erhållas mera än de ofvannämnde 25 potterna. Men om man till och med ej
skulle kunna vinna mer, så utvunne man ändock 14 procent.
Då bränvinsbränningen hufvudsakligen eller uteslutande sker med potates, komma
följaktligen, när pannan beskattas, och den årliga produktionen antages endast till -12
millioner potter, att dertill användas omkring 515,000 tunnor potates och omkring
28
Norska Kommiss. Betänk, äng. Bränmnsbränningen.
68,000 tunnor malt, när deremot, om produkten beskattas, endast 4S0,000 tunnor potates
ock 60,000 tunnor malt komma ätt användas, så att besparingen utgöres af 65,000
tunnor potates och 8,000 tunnor malt.
Antages medelpriset af 1 tunna potates till 72 sk. och af \ tunna malt till 2 Spd.,
så utgör den årliga besparingen i nationalförmögenheten 55,000 Spd.
Det må här anmärkas, att oaktadt priserna under de sista 2:ne åren varit betydligt
högre, har kommissionen ej tagit desamma i betraktande vid bestämmandet af ofvan
anförda medelpris.
Till denna besparing kommer vidare en annan i brännmaterial, till följe af en mera
långsam afverkning.
Det är nemligen gifvet, att till afverkning af samma qvantitet mäsk erfordras vid
en påskyndad bränning mera bränsle än vid en långsammare. Efter de uppgifter, som
blifvit kommissionen meddelade, användes under den mera påskyndade afbräuningen
bränsle för omkring 0,41 sk. per pott af det erhållna bränvinet, när deremot med en
mera passande och långsammare afverkning, brännmaterialets värde endast utgör 0,27
sk. Skilnaden af 0,T 4 sk. kommer således för en produktion af \2,000,000 potter, att
utgöra i4,000 Spd, och hela besparingen af material vid produktbeskattningen blir således,
efter ofvan antagen förutsättning, 69,000 Spd årligen. Då vid mäskbeskattningen
inbesparas samma värde i brännmaterial, sorn vid produktbeskattningen, kommer fördelen
vid den sednare att, jemförd med den förra, blifva endast 55,000 Spd. Utom denna
betydliga besparing medför produktbeskattningen den väsendtliga fördel (hvilken för öfrigt
äfven följer med mäskbeskattningen), att man erhåller en renare och i fysiskt afseende
mindre skadlig produkt. Det är nemligen en bekant och intet tvifvel underkastad
sak, att medelst den nu påskyndade afverkningen af pannan, och endast till följe af denna,
framkommer en produkt, som innehåller mera finkel och andra orenande ämnen, än när
afdestilleringen försiggår med erforderlig långsamhet. Endast den omständigheten, att
till följe af den forcerade afverkningen ofta nog ingen tid blir öfrig att företaga den
nödiga rengöringen af apparaten, bidrager mycket till ett orent och dåligt bränvin.
Men utom det att produktbeskattningen medger att vid den första afdestillationen,
nemligen vid mäskens afverkning, erhålla en bättre produkt än vid pannbeskattningen,
medför den äfven, lika med mäskbeskattningen, den väsendtliga fördel, att af
giften för omdestillering förfaller, hvarom ofvanföre är taladt. Produktbeskattningen
har derjemte det företräde framför mäskbeskattningen och beskattningen afjden råa naturprodukten,
att den medger att begagna ett mindre godt material, ja till och med frusna
och skämda potäter, som icke på annat sätt kunna finna något nyttigt användande.
Vidare får det,såsom ett särdeles väsendtligt skäl för produktbeskattningens användande,
märkas, att man genom den uppnår en på en långt säkrare grundval stödd beskattning,
än fallet är med någon annan, i det man nemligen med säkerhet kan räkna
på att hvarje skilling, hvarmed man i författningen beskattar den färdiga produkten,
blir en verklig skilling, och icke blott en diktad, som endast figurerar på papperet, liksom
man äfven undgår nödvändigheten att bestämma olika skattesatser, efter som olika material
användes. Det får derjemte märkas, att detta är det enda beskattningssätt, hvarmed
man kan gå så högt i beskattningen, sorn man önskar, utan att framkalla någon produktions- <
method, sorn skadligt inverkar på nationalförmögenheten; snarare kan man, genom bestämmande
af. en hög afgift, framkalla det i statsekonomiskt hänseende förmånligaste
sättet för rörelsens bedrifvande, enär man derigenom sporrar bränvinsbrännaren att söka
ersättning för skatten i det största möjliga utbytet af råmaterialet, och således tvingar
honom, att, i det hela taget, inrätta sin rörelse på det mest fördelaktiga och mest
ekonomiska sätt.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
29
Slutligen kommer härtill, att detta beskattningssätt fordrar en mindre dyr kontroll änbåd
e mäskbeskattningen och beskattningen af det material, som användes, enär denna kontroll,
såsom längre fram skall visas, endast erfordrar ett årligt belopp af omkring 52,000 Spd.
hvartill kommer att här icke, såsom vid mäskbeskattningen, erfordras andra egenskaper
hos kontrollören, än förnöjsamhet och ärlighet, egenskaper, som äro lika nödvändiga
under hvarje beskattning.
Summan af allt detta är således, att man genom produktbeskattningen, l:o, under
förutsättning af en årlig tillverkning af \2 millioner potter, inbesparar af nationalförmögenheten
69,000 Spd. af det material, som användes; 2:o ger bränvinsbrännaren
händerna fullkomligt fria att fördelaktigt inrätta sig, ja till och med tvingar
honom dertill, och det i ju högre grad, ju högre skatt man pålägger, när deremot motsatsen
äger rum vid de öfriga beskattningssätten; 5:o att intet hinder lägges i vägen
för användandet af skadade och till annat bruk odugliga födoämnen ; 4:o att man erhåller
en renare och i fysiskt afseende mindre skadlig produkt ; 5:o att?omdestillering, frigifves,
hvarmedelst, bland annat, en import från utlandet af flera tusende Spd värde undvikes;
G:o att man har en säker grundval för beskattningen, samt undgår olika skattesatser för
olika material, — samt allt detta med en enklare kontroll och mindre utgifter än vid
mäskbeskattningen.
Sedan kommissionen framlagt dessa resultater, söm förefalla kommissionen alldeles
afgörande till förmån för produktbeskattningen, öfvergår nu kommissionen till behandling
af sjelfva sättet för beskattningen, och huru dermed bör ställas.
För att vara säker, att ingen ting af den vid afverkningen utkommande produkten
må kunna undandragas afgift, måste det från imkylaren utgående röret, -genom hvilket
destillatet framkommer, ledas omedelbart ned i bränvins-reservoiren, hvarest mätning
och profning sker, liksom aflops-röret för lanken ledes direkte ned I lank-reservoiren.
För att det må låta sig göra för bränvinsbrännaren att åtskilja lanken från det
rena och starka bränvinet, måste på det från imkylaren till bränvins-reservoiren gående
attedningsrör anbringas ett aflpppsrör till lank-reservoiren, äfvensom det är honom medgifvet
att på bränvinsröret anbringa ett graderings- eller profnings-rum, den s. k. lyktan,
hvarigenom det genom röret nedrinnande destillatets gradstyrka kan nndersökas medelst
en i lyktan anbringad alkoholomcter eller profvare. Lock måste detta rum vara på
sådant sätt slutet, att bränvinsbrännnaren ej kan åtkomma destillatet, utan med kontrollbctjeningens
tillåtelse, hvarföre bemälte rum måste vara under kontrollörens lästa
förvar, eller i nödigt fall, försegling.
Under närvarande forcerade pannedrift skulle detta medföra mycket obehag för
bränvinsbrännaren, ja knappast låta sig verkställa, emedan det lätt kan hända att mäsk
till följe af ångtrycket drifves upp genom hela apparaten och ut i graderingsrummet
och kastar profvaren upp ur sin plats, — men med den långsammare afdrifning, som
blir en följd af produktbeskattningen, är sådant icke att befara.
Dér hvarest finnas tvenne spiritusbehållare kan spritröret nedanföre der lankröret är
anbringadt delas i 2:ne armar, hvarutaf hvardera för till en särskild spritbehållare.
Uppmätning och profning företages blott en gång i dygnet, hvarföre spritbehållaren
måste vara så stor, alt den rymmer ett dygns produktion, hvilket också bör vara fallet
med lank-reservoiren. Förenämnde sprit- och lank-rör böra derjemte vara så inrättade,
att det icke är möjligt för fabrikanten under tiden, att bortleda något af det erhållna
destillatet, hvarföre dessa samma rör böra ligga alldeles fria, så alt inga hemliga afloppskanaler
kunna anbringas. Då vanliga kranar lätt kunna leda till missbruk derigenom
att sjelfva krantappen uttages ur röret, bör det ej vara tillåtet att använda dylika
kranar vid lankrörets afledning eller spritrörets delning i förenämnde 2:ne armar, utan
bör afledningen ske medelst ventiler, som ligga inuti röret, på samma sätt som vanligen
50
Norska Kornmiss. Betänk, äng. Bränvinsbränningen.
brukas i «lyktan« för länkens afledning. I likhet med förenämnde rör böra äfven imkylaren,
sprit- och lank-behållarne stå alldeles fria, så att de så väl ut- som invändigt
kunna undersökas, för att man må vara förvissad om att inga hemliga afloppskanaler
äro anbringade.
Förenämnde behållare böra derjemte vara lörsedda med ett tätt slutande lock, som af
kontrollbetjeningen kan läsas, liksom det äfven anses nödvändigt, att de tillika förseglas
för hvarje gång de varit öppnade, eftersom ett lås lätteligen med tillhjelp af falsk nyckel
kan uppdyrkas. När ett bränneri sålunda är inrättadt, anser kommissionen det icke
nödigt såsom vid mäskbeskattningen, att der städse är en kontrollant tillstädes, och att
således 2:ne kontrollörer skulle hafva fast bostad i bränneriet, för att åtminstone en i
sender kunde vara tillstädes. Utan anser kommissionen det vara tillräckligt betryggande
om för hvarje b:änncri anställes en kontrollör, som hvarje dygn och pä olika timmar
dag eller natt kan vara närvarande. För detta ändamål torde det emellertid vara
nöddigt att bränvinsbrännaren ålägges, på samma sätt som vid mäskbeskattningen,
att hålla ett rum i ordning för kontrolipersonalen.
Uppmätningen af bränvinet och dess profning får deremot icke ske af kontrollören
ensam, hvarföre det för hvarje bränneri bör utnämnas 2:ne eller flera pålitliga personer,
af hvilka en och en i sin ordning hvarje dag på bestämd timma infinner sig i bränneriet,
för att tillsammans med kontrollören och under samma ansvar som denne, företaga
uppmätningen och profningen. Dessa personer skola vara edsvurne. Om länsmannen
härtill anses passande, samt bor i närheten af bränneriet, kan han härtill utnämnas.
Dels för att ännu mera stärka kontrollen, och för att man ej må råka i för=
lägenhet, i händelse sjukdom eller annat förfall hindrade den det vederbör att infinna
sig i bränneriet, har kommissionen ansett det vara rättast, att åtminstone 2:ne utnämnas
för hvarje bränneri. För hvarje förrättning dessa personer, ellhr länsmannen, öfvervara,
har kommissionen ansett att man borde tillerkänna dem 56 sk.
Emedan kommissionen antar, att lönnbrännings-kontrollörer komma att tillsättas,
som utom deras egentliga göromål äfven så vidt möjligt borde hafva inseende öfver de
anmälta brännerierna, så böra dessa kontrollörer under deras närvaro i brännerierna
delta i uppmätnings- och profnings-förrättningarne.
Der brännerier på landet ligga helt nära hvarandra, torde på samma sätt, som i
städerna, kontrolleringen uti 2 ä 5 brännerier öfvertagas af samma kontrollör.
Finnas ibland polisbetjeningen i städerna dertill tjenliga personer, så bör en sådan
städse deltaga med kontrollören uti uppmätnings-och profnings-förrättningen; eljest bör,
så vida det låter sig göra, tagas personer af tullbctjeningen. Dessa erhålla likaledes 56
sk. för hvarje förrättning hvari de deltaga.
De kontrollörer, som, när tillsynen öfver flera brännerier öfvertages af en kontrollör,
kunna besparas, har kommissionen tänkt kunna begagnas vid brännerier på landet, der länsmannen
ej kan erhållas, och hvarest det kunde blifva svårt att finna någon pålitlig person
att öfvervara uppmätningen, så att i ett sådant bränneri följaktligen blefve 2:ne
kontrollörer. För öfrigt borde, i likhet med hvad vid mäskbeskattningen är anfördt,
tillsättas 5 öfverkontrollörer, för att på obestämda tider besöka brännerierna, samt hafva
tillsyn öfver underkontrollörcrna, särdeles med hänsigt till utförandet af mätnings-och
profnings-förrättningarne, hvilka de, så vidt möjligt är, böra söka att öfvervara.
Såsom förut är bemärkt har kommissionen bestämt skatten till 5 sk. per pott bränvin
af 8° Spendrup eller 50 °/0 Tralles.
Med afseende på valet af den alkoholometer, som vid profningen skall begagnas,
finner kommissionen att den hundra-gradiga, som bestämmer styrkan af bränvin eller
dess balt af alkohol efter hundradelar af volymen, bör hafva företrädet, enär någon liten
oriktighet vid densammas användande hvilket man knappt kan vänta sig att undgå?
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
icke har så stort inflytande på beräkningen af den samlade alkoholmängden i den qvantitet
bränvin, som skulle profvas, som vid Spendrups profvare, i det t. ex. 4/8 grads felaktig
profning af 4 500 potter af vanlig styrka (det minsta qvantum, hvartill den dagliga
produklionen är bestämd) gör ett fel af 5,7 potter med den hundra-gradigä profvaren,
när deremot med den Spendrupska ett fel af omkring 25,4 potter af 50 % bränvin
uppkommer.
Den hundra-gradiga (Tralle’s) alkoholometern är också genom Kongl. Resöl. den
46 Febr. 4845 antagen hos oss, likasom den brukas i Sverige Preussen, Frankrike
och flera länder. Då hvarje alkoholometer endast är beräknad för en bestämd temperatur
af den vätska, som skall graderas, och således endast gäller för denna temperatur
(enligt nämnda Kongl. Resol. är temperaturen antagen = 4 5° C. eller 42" R.) samt då
så väl vatten, som alkohol utvidgas genom värme och sammandragas genom köld, hvar
vid den egentliga vigten förändras, hvilket åter har inflytande på areometerns sjunkande
eller stigande, och således på det utslag, den ger öfver vätskans mängd af alkohol,
måsto den qvantitet af alkohol, sorn intrumontet anger uti en varmare eller kallare
vätska reduceras till hvad instrumentet skulle visa, om profningen hade skett vid den
normaltemperalur, för hvilken det är beräknadt. Då dessutom vatten och alkohol, när
de blandas i olika förhållanden, sammandragas, och den blandade vätskan intar ett rum,
som är olika mindre efter blandningens beskaffenhet, måste denna sammandragning äfven
intagas i beräkningen öfver huru många volymer alkohol ingå uti en viss mängd
sprithaltig vätska, på samma sätt som den olika volym en viss vätska intar under olika
temperaturer också måste beräknas. Derföre har man också för profning af sprithaltiga
vätskor låtit utarbeta reduktionstabeller, som på Justitie-departementets föranstaltande
äro utgifne.
Genom att begagna dessa tabeller i enlighet med den anvisning, som för desamma
är gifven, kan man med säkerhet utröna huru mänga potter alkohol, eller huru mänga
potter bränvin ä 50 % en bestämd myckenhet sprithaltig vätska af en gifven temperatur
innehåller.
Slutligen får märkas, att då omdestillation af redan tillverkadt bränvin, enligt
kommissionens förmenande samt på ofvan anförda grunder, bör frigifvas från afgift,
endast beskattning af det bränvin, som erhållits genom afbränning af mäsk eller annat
sprilhaltigt material, bör föreslås.
Då nu det vid afverkningen erh dlna svaga och orena bränvin, de sä kallade «föroch
efter-dropparne» eller ((lanken» kunde, om de bortfördes från bränvinet till en destillations-anstalt,
för att omdestilleras till drickbart bränvin, undandragas beskattning,
hvilket skulle vara så mycket skadligare för statsinkomsterna, som i sådant fall man
skulle låta till och med månggradig sprit ingå i lanken, är det nödvändigt att denna
kontrolleras med samma omsorg, som det färdiga bränvinet, och upptages till beskattning
på samma sätt som detta sednare, såvida den icke i kcntrollbetjeningens åsyn
hringas uti den redskap, som begagnas till mäskens afbränning, eller uppblandas me'd
minst 5 gånger så mycket af den till afbränning bestämda mäsken eller också göres
otjenlig till omdestillering.
Väl kan lanken) lill följe af dess olikartade beståndsdelar, icke nöjaktigt angifva
sin verkliga sprithalt på profvaren, som är inrättad endast för en blandning af vatten
och alkohol, men skillnaden blir i alla fall så ringa, att den här ej bör komma i betraktande;
ty den innehåller väl etheriska oljor, som äro lättare än vatten, men mängden
af dessa är högst obetydlig i förhållande till vattenmängden, och i hvilket fall som
helst kommer den icke' fullt noggranna uppgiften statskassan till ingen skada.
Mod anledning af hvad anfördt blifvit, tillåter sig kommissionen att föreslå, att det
fattas följande
52
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbr anning en.
Beslut
till beskattning af bränvinsbränningen.
»Afgiften erlägges för det genom afbränning af hvarje afjäst vätska erhållna bränvin
af 50 °/„ alkoholhalt (svarar mot 8° Spendrup) med 5 sk. per pott, hvilken afgift äfven
erlägges för den erhållna lanken (det vid destillationen erhållna svaga och orenare bränvin,
eller de s. k. »för- och efter-dropparne»), såvida den ej göres otjenlig till omdestillation,
eller bringas tillbaka på den i bränneriet varande destillationsredskap antingen
direkte eller uppblandad med det till afbränning bestämda materialet, i en proportion af
minst 1:5 af det sednares volym.
Såsom förr är bemärkt, erfordrar produktbeskattningen icke så stadig kontroll, som
mäskbeskattningen, d. v. s. under förutsättning af att kylslängan eller afkylningsinrättningen
i kylkaret, afledningsrören för det erhållna destillatet samt sprit- och lankbehållarne
äro försvarligt inrättade.
När bränneriet upplåtes till verksamhet, bör detta noga undersökas af vederbörande
embets- eller förrättnings-män, liksom äfven af den vid bränneriet tillsatta kontrollör,
som bör vara■tillstädes, och böra de samtliga derom afgifva sin förklaring uti protokollet.
Befinnas förenämnde rör och redskap icke försvarligen inrättade, får bränneriet
ej öppnas till rörelses bedrifvande.
Såsom förr är anfördt, anses en kontrollör för hvarje bränneri, eller i städerna
samt der lokalförhållanden på landet sådant medgifva, en för tvänne eller flera brännerier,
tillräcklig. Dock måste kontrollören flera gånger på dygnet, natt och dag, på
olika timmar vara tillstädes.
Med hänseende till så väl öfver- som under-kontrollörers utnämning o. s. v. förhålles
såsom vid mäskebeskattningen är anfördt, börande de äfven, såsom likaledes antydt
är, vara edsvurne.
Kontrollörerna hafva isynnerhet att fästa sin uppmärksamhet på imkylaren, det
derifrån gående afloppsrör för destillatet, graderingskammaren samt sprit- ooh lankbehällarne,
för att tillse, att inga hemliga afloppskanaler äro anbringade, hvarigenom
något af det vunna destillatet kan undandragas beskattningen. Sålunda måste de tillse,
att kylslangan och det från denna till behällarne gående rör, äro hela och i försvarligt
skick, sämt att locken till behåjlarne sluta tätt, så att icke t. ex. någon häfvare hemligen
kan nedbringas i dessa kar, liksom det, hvarje gång behållarno tömmas, måste undersökas,
om der finnes spår till något anbringadt hål eller öppning. Locken till såväl
behällarne som profningskammaren måste städse stå under kontrollörens lås och försegling,
med undantag af den tid, då karen tömmas, eller bränneriets egare till följe
af rengöring, reparation o. s. v. kunde önska fri tillgång dertill, och i detta fall måste
öppningen på det från imkylaren i behällarne nedgående rör försvarligen tilltäppas och
förseglas, så vida ej kontrollörerna äro tillstädes hela den tid, under hvilken behällarne
af anförda skäl äro fritt upplåtna åt bränvinsbrännaren.
Liksom vid mäskebeskattningen mäste äfven nu vid bränneriet finnas ett protokoll,
hvilket emellertid, då kontrollören icke kan påräknas såsom varande oaflåtligen tillstädes,
nemligen här flera brännerier äro under hans tillsyn, förvaras af bränvinsbrännaren,
för att kunna öfverkontrollören förevisas, när han besöker bränneriet. Bränneriegaren
måste vid vite vara ansvarig för att protokollet genast finnes att tillgå, samt
att det ej är makuleradt, så vida han ej mottagit det försegladt, hvilket han eger rätt
att fordra.
Dti detta protokoll skola så väl öfver- som under-kontrollören anföra hvilken tid
de i bränneriet varit tillstädes, med vidfogad anmärkning om allt varit i behörigt skick.
I hän
-
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbrunningen. 53
I händelse de skulle anträffa något bedrägligt förhållande, eller sådan oordning, som
syntes antyda att något bedrägligt passerat eller varit tillämnadt, ega de att fordra förklaring
deröfver af egaren eller af hans folk, samt att derom göra behörig anmälan,
hvilken tillika måste undertecknas af bränvinsbrännaren eller förses med hans anmärkningar.
Kontrollören anmäler detta oförtöfvadt hos fogden i distriktet, eller i städerna hos
politimästaren. Finner öfverkontrollören att underkontrollör gjort sig skyldig till försumlighet
eller bevisligt orätt förhållande, eger han att suspendera honom och tillkalla
en annan af de utnämnde kontrollörerna till tjenst i bränneriet, hvarjemte han inberättar
saken till departementet, eller vederbörande fogde eller politimästare.
Likaså eger öfverkontrollören att beordra underkontrollörerna till omflyttning till
olika brännerier så ofta som möjligt.
Uti förutnämnde protokoll införas tillika uppmätnings- och profningsförrättningarne,
hvarvid tillgär på följande sätt:
Först undersökes bränvinets temperatur, samt den sprithalt, som profvaren, när
den omedelbart efter temperaturens undersökning, nedsänkes i vätskan, anger, hvarefter
uppmätningen får företagas. Såväl den uppmätta qvantiteten som temperaturen och den
af profvaren angifna styrkan införas i protokollet.
I händelse af, alt det uppmätta och profvade bränvinet under profningen befinnes
hafva en temperatur under eller öfver 15° C. eller 12° R., göres reduktion enligt de
förenämnda reduktionstabellerna, för att linna dess verkliga styrka och qvantitet, hvilket
likaledes införes i protokollet. Genom att multiplicera den sålunda funna sprithalten
med den funna qvantiteten bränvin, erhålles den verkliga qvantiteten alkohol, och genom
division af denna produkt med 50 erhålles det antal potter af 50 procent bränvin, för
hvilket skatt skall erläggas. Denna uträkning införes också i protokollet.
Profningen, så väl som undersökningen af bränvinets temperatur, sker med justerade
instrumenter (den förutnämnde genom Kongl. Resol. den 10 Februari 1845 antagne
bränvinsprofvaren); För hvarje bränneri anskaffas på allmän bekostnad 2:ne profvare,
sorn under det bränneriet är i gång förvaras af kontrollören, och sedermera tillställas
länsmannen i distriktet, eller politimästaren i stad, att förvaras.
Kontrollören är under den tid, rörelsen är igång, ansvarig för instrumenterna, och
om ett af dem skulle gå sönder, eger han att genom vederbörande fogde reqvirera ett
nytt, hvilket han sjelf måste betala.
Ofvanförmälda anföranden i protokollet undertecknas hvarje gång såväl af vederbörande
kontrollör, som af den person, hvilken, efter hvad förut sagdt är, måste vara
tillkallad, och som skall deltaga i uppmätnings- och profningsförrättningen, äfvensom af
bränneriegaren eller en af hans folk å hans vägnar. När öfverkontrollören öfvervarar
dessa förrättningar, bör han likaledes underteckna protokollet, samt tillika undersöka
om de i bränneriet af underkontrollösen begagnado instrumenter likaledes äro i fullkomlig
ordning, till hvilket ändamål han städse för ett sådant med sig.
Derest lanken icke i kontrollörens närvaro göres obrukbar till bränvinsbränning,
eller, såsom förut är sagdt, bringas på det i bränneriet varande afbränningsredskap, för
att ånyo destilleras, måste den likaledes uppmätas och beräknas till skatt, hvilket allt
på förut uppgifvet sätt anföres i protokollet.
Emedan afgiften beräknas efter de af kontrollören och derjemte närvarande person
uti protokollet anförda qvanliteter, och det sålunda kunde stå i bränvinsbrännarens förmåga
att genom förstöring af i hans händer varande protokoll göra sig fri från afgift
eller försvåra dennas beräknande, måste kontrollören vid hvarje uppmätnings- och profit//,
till Särskilda Utsk. Mern. N:0 4. 5
54
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbr anning en.
ningsförrättning taga en afskrift af hvad i protokollet blifvit infördt, hvilka afskrifter
han har i sitt förvar till veckans slut.
Med så väl protokollerna som afskrifterna förhålles sedermera på sitt uti mäskebeskattningen
är antydt.
Sedan kommissionen sålunda i korthet antydt, huru hon tänkt sig att kontrollväsendet
borde ordnas, öfvergår hon till beräkningen af de utgifter, som dermed äro
förenade.
Såsom förut är anmärkt, när mäskebeskattningen afhandlades, kan man antaga, att
högst 50 brännerier på landet och 50 i städerna komma att vara i verksamhet, hvarjemte
de förra antagas komma att vara i gång högst 5 och de sednare 5 månader på
året. Då kontrollörerna icke behöfva vara närvarande flera dagar än afbränniUgsredskapen
är i drift, och under hvilka afgiften således erlägges, kommer det icke här, såsom
vid mäskebeskattningen, i fråga huru många gånger under den tiden bränneriet
afstannat.
Deremot anser kommissionen det lika nödvändigt vid produkt- som vid mäskebeskr.
ttningen, att hvarje bränneri måste hållas i gång, eller betala samma afgift, som
om det oafbrutet varit i gång, under 45 dagar från dess öppnande, emedan det skulle
vara förknippadt med för stora svårigheter att erhålla kontrollörer för en kortare tid
eller för, enstaka dagar, när de, såsom föreslaget är, skulle njuta aflöning för hvarje
dygn, de tjenstgöra.
Bestämmelsen i detta afseende är upptagen i lagen under § 27, a.
Likaledes gäller naturligtvis här hvad ofvanföre är yttradt om qvantiteten af den
dagliga produktionen, äfvensom om kontrollörernes aflöning.
När nu, såsom ofvan är anfördt, en kontrollör anställes för hvarje bränneri, måste
den årliga aflöningen komma att uppgå til! 22,500 Spd. Härtill kommer det honorarium,
som bestås de personer, sorn med kontrollörerna skola deltaga i uppmätnings- och profningsförrättningarne,
nemligen 50 sk. för hvarje förrättning, således 56 sk. för hvarje
dag ett bränneri är i gång, liksom äfven godtgörelse för skjuls för 4 häst på resor vid
omflyttning från ett bränneri till ett annat, hvilken ersättning kan antagas till omkring
5 sk. dagligen för hvarje kontrollör. Ilonorariet till de omförmälde deltagarne i uppmätnings-
och profningsförrättningarne samt ersättning för skjutsen kommer således årligen
att belöpa sig till 5,400 Spd.
Såsom ofvan är sagdt, anser kommissionen nödigt att 5 öfverkontrollörer tillsättas,
på samma sätt, som vid mäskebeskattningen, med 600 Spd. årlig lön samt skjutsersättning
för 4 4/2 häst, hvilket för hvarje kontrollör kan på sin höjd uppgå till 200 Spd.
om året, och således inalles SOö Spd, för hvardera, eller 4,000 Spd. för samtlige.
Summan af utgifterna för kontrollen kommer då att bestiga sig till 54,900 Spd.
eller i rund summa 52,000 Spd. årligen.
Detta kan väl i och för sig anses såsom ett betydligt belopp, men de betänkligheter,
som man kunde från detta stora belopp hemta mot införande af produktbeskattningen’
torde enligt kommissionens förmodan helt oeh hållet försvinna vid betraktande af de
synnerligen väsendtliga fördelar, som man, såsom förut är utred t, kommer att uppnå
derigenom, hvaribland blott må nämnas den betydliga förökning i inkomster, som statskassan
erhåller (ifrån 450,000 eller 450,000 Spd, till 700,000 Spd.) äfvensom en besparing
i nationalförmögenheten af omkring 60,000 Spd. om året.
Att kontrollväsendet kommer att medföra sina olägenheter, erkännes visserligen,
men å andra sidan måste också medges, att desamma ingalunda äro så stora, att dc
höra afskräcka ifrån detta beskattningssätt.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
55
lil. Beskattning af pannerymden.
För den händelse, att man ej skulle vilja bestämma sig för produktbeskattningen
(mäskbeskattningen förmodligen ännu mindre), sä återstår väl ingenting annat, än att
qvarhålla sig vid pannebeskattningen med alla dess brister, så vida man ej föredroge att
göra bränvinsbränningen alldeles fri, hvilket kommissionen likväl ej vågar föreslå, oaktadt
många röster höjt sig derföre.
Änskönt kommissionen redan i det föregående omförmält de brister, som vidlåda
pannebeskattningen, vill kommissionen likväl, för att hafva allt samladt på ett ställe,
här i korthet upprepa följande:
Under förutsättning, att det icke kommer att tillverkas mindre än 12 millioner potter
årligen, förloras i nationalförmögenhet, under närvarande skattesats, e.tt värde af 69,000
Spd. om året, hvilken förlust vidare ökas, isamma mån som skatten höjes. Man erhåller
derjemte en mindre ren och i fysiskt afseende mera skadlig produkt och försvårar dess
rening genom oradestillering, derigenom att denna rörelse måste, i likhet med pannan,
beskattas, och det lika högt som bränvinets tillverkning af sitt råmaterial, liksom man
af samma orsak förlorar den ofvan anförda fördelen af fri omdestillering.
När kommissionen icke anser rådligt, att omdestillering, när beskattningen är lagd
på pannan, göres fri från afgift, är det icke derföre att kommissionen just mycket fruktar,
att omdestilleringspannan skall missbrukas till afverkning af mäsk, ty detta bör lika
så väl kunna förekommas här, som när beskattningen är lagd på mäsken eller på produkten;
men kommissionen fruktar, att lank, eller hälffärdigt bränvin, skulle omdestilleras,
hvarigenom statskassan skulle gå miste om en del af den afgift, som vore påbuden
för bränvins, nemligen färdigt och drickbart bränvins, tillverkning af rå materialier. För
att kunna hålla kontroll häröfver, måste hvarje till omdestillation anmäld panna stå
under ständig tillsyn, hvilket skulle erfordra en långt talrikare kontrollpersonal, än den
man vill använda vid pannebeskattningen, och till och med med en dylik tillräcklig
kontrollpersonal skulle det hafva sina stora svårigheter att afgöra om hvad som användes
är lank eller färdigt bränvin, då lanken rätt ofta kan hålla till 7° Spendrup, och
bedömandet häraf hufvudsakligen måste ske genom profning, enär de yttre tecknen kunna
vara temligen enahanda.
Destillatorerna betala nu bränvin efter dess styrka, utan något synnerligt afseende
på dess renhet, hvilket visar, att det för omdestilleringen är temligen likgiltigt, om bränvinet
är rent eller ej, och denna omständighet kunde möjligen förorsaka, att bränvinsbrännarne
skulle forcera afbränningen ännu mera än nu är fallet, då det ej kan vara
af någon synnerlig fördel för dem, att vid bränningen producera rent drickbart bränvin,
när som reningen får ske skattefritt, eftersom omdestillecingskostnaden fullkomligen
skulle betäckas genom det större värde som sålunda renadt bränvin skulle hafva, och
den besparing i afgift, som erhölles genom den öfveransträngda afbränningen skulle blifva
en ren vinst. På detta sätt skulle pannerummet kunna begagnas att utvinna en långt
större qvantitet bränvin på en gifven tid, än man nu vet af eller kunnat påräkna, när
skatten bestämdes. Utom det att frigifvande af omdestilleringen skulle ge bränvinsbrännaren
anledning att på förenämnda sätt undandraga det utbyte, han får, en del af
skatten, eller att vinna pannerum till mäskens afbränning, genom att låta lanken gå till
de skattefria omdestillationspannorna, i stället för att, till förnyad destination fylla den
på mäskpannän, skulle äfven den ofvanantydda öfveransträngningen med bränvinspannan
också medföra en större förlust i utbytet, än redan nu eger rum, såsom rörelsen nu
bedrifves.
Erfarenheten har derjemte visat, att grunden för denna beskattning är högst osäker,
i det man nemligen, oaktadt skatten blifvit vid hvarje storting betydligen höjd, ändock
aldrig uppnått den inkomst för statskassan, som man påräknat.
56
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvin sbränning en.
Under det man sålunda vid de 2:ne sista skattepåbuden hade påräknat, att träffa
den färdiga produkten med en afgift af 5 sk. per pott, har afgiften i verkligheten knappt
utgjort 4 till 4 4/2 sk. Ännu osäkrare blir denna beskattning derigenom, att man kan
vänta sig, att, såsom redan i smått börjat visa sig, annat material än säd och potates
blir användt, såsom bär eller frukter, likasom kanske äfven potatesstärkelse eller sirup
o. s. v. om hvilkas sprithalt man ingen erfarenhet har, så att man följaktligen ej heller
kan veta, huru många potter bränvin j dygnet kunna erhållas af dessa materialier med en
gifven pannerymd. Slutligen må här äfven anmärkas, att, enligt hvad det blifvit kommissionen
meddeladt, i England försök skola blifvit anställda med ett nytt slag af destilleringsapparater,
om hvilkas konstruktion kommissionen icke har någon tillförlitlig
kännedom, och följaktligen ej heller kan göra någon beräkning öfver deras produktionsförmåga.
Skulle dessa apparater befinnas ändamålsenliga och här komma till användande,
skulle man dels komma i förlägenhet i afseende på deras afmätning, och dels äfventyra,
att den afgift, som nu bestämmes för de apparater, som äro i bruk hos oss, icke
passar för de andra, hvarigenom den erhållna produkten kunde blifva lägre beskattad
än påräknadt var, när skattesatsen bestämdes.
Det får också anmärkas, att derest den i England brukliga mäskningsmethod, hvarvid
skal m. m. afskiljas från mäsken, innan den undergår jäsning och destillering, här
blefve införd, skulle också betydligt af afgiften kunna inbesparas, hvilket likaledes bidroge
att göra statskassans inkomst af denna näring osäker.
Skulle pannebeskattningen det oaktadt blifva bibehållen, blir det nödigt att företaga
förändringar i skattebestämmelserna, för att, så mycket möjligt år, tillförsäkra sig den
påräknade afgiften, då erfarenheten nemligen har visat, att de bestämmelser, som för
närvarande gälla, gifva anledning till missbruk, och man ännu ingen visshet har om
huru långt dessa missbruk kunna drifvas. Det är möjligt att de kunna drifvas ännu
längre än hittills, samt att afgiften sålunda med ett ännu mindre belopp träffar den
färdiga produkten, än fallet är för närvarande.
När afgiften i början beräknades efter pannans rymd till »öfversta randen», och
apparatens hatt således var skattefri, gjorde bränvinsbrännaren den sednare så stor, till
och med större än pannan, att densamma, utom sin egentliga bestämmelse att mottaga
spritångorna, begagnades lika med sjelfva pannan att fyllas med mäsk, som skulle afverkas.
Då skattebeslutet -1842 hämmade detta missbruk genom bestämmande, att afgiften
skulle beräknas efter apparatens rymdinnehåll »till den högsta punkt, hvartill det ifyllda
fluidum kunde stiga och medelst sin egen tyngd rinna tillbaka i pannan», alltså utan
afseende på om rummet hette panna eller hatt, inrättade man det i mäskvärm^ren befintliga
lankrummet, hvars egentliga bestämmelse är att tjena till rektifikation af de i
detsamma samt i bäckenen kondenserade ångorna, så stort, att det, såsom en egen destillationspanna
kunde upptaga en betydlig mängd mäsk till afdestillering. Det fanns
sålunda apparater, hvilkas pannerymd endast var 20 till 50 potter, när lankrummet
deremot rymde 200 potter.
Under det att pannorna här figurerade såsom endast betecknande det rum, efter hvilket
afgiften skulle beräknas, försiggick den egentliga averkningen i lankrummet, som
var afgiftsfritt.
För att förekomma detta missbruk, blef genom lagen af den 4 Augusti 4845 bestämdt
ett maximum för lankrummiets storlek, med tillägg, att ett större lankrum skulle
anses såsom panna, hvilket maximum icke sattes större, än man ansåg nödvändigt, för
att lankrummet skulle uppfylla sin egentliga bestämmelse.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbrunningen.
57
Då man sålunda, sedan bemälde lag träd! i verkställighet, ej längre kunde begagna
lankrummet till afgiftsfri afverkning af mäsken, eller åtminstone endast en ringa del af
detsamma, har man gått ännu ett steg längre, i det man nemligen nu sednast drifvit
mäsken upp i det öfver lankrummet anbringade nedersta bäckenet, hvarest desti 1 lationen
försiggått och sålunda ett afgiftsfritt destillationsrum är vunnet. Åt bäckenen, särdeles
det nedersta, har man nemligen till den ändan gifvit ett till deras ursprungliga bestämmelse,
nemligen kondensering af vattenångorna, oproportionerligt rymdinnehåll, — och
genom att ännu mera öka detta skulle man kanhända kunna drifva detta missbruk ännu
längre än för närvarande är fallet.
Väl inser kommissionen, att detta sätt att drifva rörelsen på det sätt apparaterne
nu äro inrättade, icke bringar bränvinsbrännaren någon verklig fördel, och att det således
ej kan bibehålla sig i längden, men det är att befara, att genom förändringar och
förbättringar utaf detsamma kunna utveckla sig vidare missbruk, som kunna stiga till 6n
för statskassans inkomst skadlig höjd.
Man måste derföre söka att förekomma detta, hvilket icke tros kunna ske på annat
sätt, än genom att äfvenledes skattlägga lankrummet, utan hänseende till dess storlek,
äfvensom bäckenen, der nemligen lankrum och bäcken finnas, samt tillika alla
rörledningar, genom hvilka de utvecklade ångorna passera för att komma till imkylaren,
hvarest de kondenseras, för att uppsamlas såsom sprit eller bränvin.
Enär kommissionen ämnar föreslå att det tillåtliga minimum af apparaternas rymdinnehåll
måtte beräknas på samma sätt, vill kommissionen i förslaget till beskattningen,
med afseende på hvad, som i en apparat skall anses såsom den skattskyldiga rymden,
endast hänvisa till dithörande lagparagrafs bestämmande, om huruledes det tillåtliga
minimum skäll beräknas. M '<§
Med afseende på skattesatsens storlek, märkes följande: med en pistorisk apparat
af 200 potters pannerymd, och som drifves med ånga, kan till och med med en mindre
ansträngd afverkning, erhållas dagligen 1500 potter, hvilket är den produktion,
som ofvanföre är antagen såsom minimum för den tillverkning, som hädanefter skulle
ske. Väl kan, såsom tillförene är anmärkt, ett större potteantal åstadkommas, men detta
kan endast ske genom ett öfveransträngdt och i flera afseenden skadligt bedrifvande, och
på ett sådant vill kommissionen icke grunda beräkningen, fastän följden deraf sannolikt
blir, att man ej uppnår del påräknade skattebeloppet. Men detta skulle förmodligen
också blifva fallet, om man antager produktionsförmågan större, så att man i begge
fallen kommer ungefärligen lika långt. Stadnar man derföre vid -1500 potters daglig
tillverkning och vid den förut föreslagna afgiften 5 sk. per pott af produkten, måste
följaktligen apparaten beskattas med 4500 sk. om dagen. Då det nu, efter den erfaren
het man har, för pistonska apparater med pannor af 200 potters rymd fordras ett lankrum
af 50 potter, bäcken med +80 potters rymd och till samtliga rören 20 potter, så
blir följaktligen apparatens skattskyldiga innehåll = 450 potter, och då dessa skola
bära en afgift af 4500 sk. måste hvarje potterymd i eli sådan apparat beläggas med +0
sk. i dygnet. Då 450 potters rymd, räknadt till det ställe, der ångan eller det erhållna
destillatet går in i imkylaien, är, enligt hvad kommissionen ämnar föreslå, den minsta
tillåtliga storlek för afbränningsapparaterna, skulle den dagliga afgiften följaktligen bli
57 4/2 Spd. hvilken, beräknad efter 5 sk. per pott af produkten, kommer att svara mot
ofvannämnda minimiproduktion af +500 potter.
Den här anförda beräkningen gäller endast de mera sammansatta pistoriska apparaterne,
och fastän uti enkla apparater af samma storlek icke på långt när kan tillverkas
en så stor qvantitet bränvin, tror kommissionen likväl ej att man bör föreslå en lägre
skattesats för dessa (hvarmed naturligtvis ett bestämmande om en i proportion så mycket,
större pannerymd måste följa), för att icke råka in på en olika klassindelning, hvil
58 Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränning en^
ket man på sednare tider sökt undvika af orsaker, som det är onödigt att här upprepa,
liksom för öfrigt enkla apparater redan kunna, till följe af den vid 4849 års början
inträdande högre skattesatsen, anses de facto vara förbjudna, hvadan det är så mycket
mindre skäl att derpå fästa vidare afseende.
Hvad nu här ofvan är sagt med afseende på produktionsförmågan, gäller endast när
bränvinsbränning sker af säd eller potates på hos oss nu vanligt och allmänt sätt, nemligen
utan att skal, sådor m. m. afskiljas från mäsken, på det sätt som ofvan är sagdt
att det brukas i England.
Men derest man bränner af annat material, eller då sådornam. m. afskiljas från mäsken,
är samma skäl, som vid mäskbeskattningen, nödigt att bestämma olika skatt, hvilket
kommer att fordra en annan och trägnare kontroll i bränneriet, än nu är fallet, ehuru
likväl förmodligen icke en så talrik personal, som vid de öfriga omnämnda beskattningssätten,
kunde vara behöflig. Kommissionen anser nemligen att en kontrollör i hvarje
stad skulle vara tillräcklig, liksom en sådan i landtdistrikterna i de flesta fallen kunde
öfvertaga flera brännerier, hvarigenom kontrollörernas antal knappast skulle komma att
öfverstiga 50. Då kontrollörernas verksamhet följaktligen icke komme att vid detta bcskattningssätt,
såsom vid mäsk- och produktbeskattningen, blifva fästad vid hvarje särskildt
bränneri, utan man kan antaga, att hvar och en af dem blefve i 'erksamhet under
största delen af bränningstiden, tror kommissionen vara rättast, att de erhålla en
fast årlig lön af 250 ä 500 Spd., samt 400 Spd. årligen i skjutsersättning, hvilken sednare
emellertid icke skulle tillkomma de uti städerna tillsatte.
Denna kontroll skulle således kosta omkring 4 0,000 Spd. årligen, öfverkontrollen
icke inberäknad.
Ilär kunde emellertid göras en fråga, om den tillökning i inkomst, som statskassan
antages komma att erhålla medelst den här ofvannämnde högre afgiften, skulle blifva
så betydlig, att den uppväger de med äinnde kontroll förknippade utgifter, eller, att
skatteförhöjningen skulle löna sig, när man måste hafva en så dyr kontroll. Denna
fråga tror kommissionen böra besvaras nekande. Ty dels är förhöjningen i nämnde
skattesats, som vid pannerymdsboskattningen förmodligen borde sättas i samma förhållande
till skattesatsen för säd- och potatesbränningen, som vid mäskbeskattningen, i sig
sjelf ej af synnerlig betydenhet och dels skulle, åtminstone till en början, endast ett
högst obetydligt qvantum af ifrågavarande materialier komma att blifva användt liksom
äfven det Engelska förfaringssättet att afskilja skal m. m. från mäsken ej heller, åtminstone
i förstone, blefve synnerligen allmänt, så att den högre afgift, som man ville lägga
på dessa materialier eller på den Engelska mäskningsmethoden, ej skulle inbringa, statskassan
någon synnerlig fördel, Skulle det’ längre fram visa sig, att dessa materialiers
användande till bränvinsbränning eller också den Engelska melhoden blefve mera allmänna,
så kan man ju genom skeende skattepåbud lägga en högre afgift på denna produktion.
Kommissionen ämnar derföre föreslå, att samma skattesats bestämmes för bränvinstillverkning
af andra materialier, som af säd och potates, samt detta utan afseende på huru
mäsken är beredd, antingen sådor m. m. äro afskiljda eller icke, fastän kommissionen
anser såsom gifvet, att det vid den förstnämnda produktionen erhållna bränvinet, äfvensom
när säd- eller potatesmäsk beredes på nämnda sätt, icke kommer att blifva beskattadt
så högt, sorn när säd och potates användes på det vanliga och hos oss allmänt
brukliga sättet.
ått kommissionen, oaktadt hvad ofvan är anfördt om den sannolikt mindre vigtiga
betydenhet för statsinkomsterna, som en på ofvannämnda produktion lagd högre afgift
skulle ega, ändock har föreslagit en högre skatt på samma produktion, i den händelse
att mäskbeskattningen infördes, har sin grund deri, att man, utan hänseende till dea
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
59
elika beskattningen på olika materialier, måste hafva en så fullständig kontroll, att beskattningen
icke åstadkommer någon tillökning i utgifterna.
Slutligen får märkas, att då, till följd af hvad anfördt är, omdestiliering icke kan
göras fri från afgift, måste de apparater, som dertill begagnas, beskattas lika med dem,
som begagnas till bränvinstillverkning af råänmen.
Med hänsigt till ofvanstående tillåter sig derföre kommissionen att föreslå, att följande
Beslut fattas om Bränvinsbränningens beskattning:
t:o. Afgift erlägges af hvarje destillations-apparat, antingen den begagnas till brän
vinsbränning,
klarning eller omdestiliering, samt beräknas med -10 sk. per dygn för
hvarje full pott af apparatens rymdinnehåll, uppmätt så väl för de apparater med tillbehör,
som brukas till bränvinstillverkning af råämnen, som för omdestilleringsapparaterna,
på sätt i g 2 af lagen af den d. å. är föreskrifvet.
2:o. För den tid, som öfverskjuter ett dygn, räknas afgiften för hvarje full timma.
Med afseende på kontrollväsendet vill kommissionen derjemte anmärka, att kommissionen
anser det vara af nöden, så väl vid pannbeskattning, som vid beskattning af mäsken
‘och produkten, att öfverkontrollörer anställas, och komma kontrollutgifterna följaktligen
att blifva omkring -1000 Spd om året, utgifterna för kontroll öfver lönbränning
oberäknade.
Då, såsom förbemält är, ingen kontrollör kommer att blifva tillsatt specielt för
hvarje bränneri, blir det icke här, såsom vid mäske- och produktbeskattningen, någon
nödvändighet att fastställa en viss bestämd tid, under hvilken tid ett bränneri skall
vara i oafbruten gång. Deremot finnes det, för att kunna åstadkomma ett fabriksmässigt
bedrifvande af bränningen, eller en rörelse i den skala, som ofvan blifvit antydd, såsom
varande mest önsklig, samma skäl att bestämma en viss tid för rörelsens oafbrutna fortsättning,
och har kommissionen ansett det vara tillräckligt för reglering af rörelsen efter
den skala man afser, om hvarje bränneri förpligtigas att erlägga skatt för en rörelse
af -1500 potters daglig produktion under en tidrymd af 8—tO dagar för hvarje gång det
sätte» i verksamhet.
Dan dagliga produktionens storlek har kommissionen bestämt genom utsättande af
det nämnda minimum för apparaterne samt genom storleken af skattesatsen; och för
att försäkra sig om det oafbrutna bedrifvandet af bränneriet, har kommissionen i 2S g af
lagen upptagit den bestämmelse, som härvid är af nöden, hvarvid är att märka, att fastän
8 dagar kanhända kunde vara tillräckliga, har kommissionen likväl ansett det säkrast,
att bestämma terminen till fö dagar hvarigenom tillika hvarje mäskekar kunde 2:ne
gånger vara afverkadt, under förutsättning att averkningen af detsamma endast egde
rum hvar 5:te dag.
Utom de här ofvan afhandlade systemer för beskattningen, har kommissionen tänkt sig
ännu ett sätt, på hvilket beskattning af bränvinsbränningen kunde åstadkommas, nemligen
genom att tillåta densamma endast mot bevillning, som specielt meddelas för hvarje
särskildt fall, samt mot ett bestämdt årligt belopp lika för alla brännerier, med eller
utan inskränkningar i afseende på bedrifvandet.
Detta kunde antingen ordnas på så sätt, att vid hvarje skattebeslut det fastställdes en
bestämd årlig afgift för de följande tre åren för hvarje bränneri, utan afseende på huru
många de blefve, eller också på det sättet, att hela den sammanlagda skatten bestämdes
till en viss summa, som till lika belopp fördelades på hvarje af de brännerier, som
nom en viss bestämd tid vore anmälda till bedrifvande.
40
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
Begge beskattningssätten hafva den fördel, att man derigenom undviker de flesta af
de olägenheter, som äro förenade med kontrollväsendet, dymedelst att man öfverläte ät
bränvinsbrännarne att inrätta sig, så som de funne för godt, likväl med nödig inskränkning
i afseende på apparaternes antal och storlek.
Oaktadt kommissionen icke anser sig kunna rekommendera någotdera af dessa beskattningssätt,
; tminstone ej för det närvarande, kan hon dock ej underlåta att i korthet
antyda, huru hon har tänkt sig den närmare detaljen, liksom äfven på samma gång
omförmäla de omständigheter, som, enligt kommissionens förmenande, icke göra dom
tillrådliga.
Med hänseende till det förstnämnda beskattningssättet får märkas:
Under förutsättning af att minimum för den dagliga produktionen blir, såsom ofvan
är antaget, 4500 potter, och afgiften bestämmes till 5 sk. för hvarje pott prbduceradt
bränvin, kan man, efter hvad förut blifvit anmärkt, antaga, att i städerna koinmaomkring
50 brännerier att blifva i gång, hvarutaf på hvarje en afgilt af 5,500 Spd. om året
kommer att belöpa sig, och på landet omkring 50, utaf hvilka hvardera skulle årligen skatta
5,500 Spd. Då intet skäl linnes, att, under den här antydda beskattningen, sönderstycka
bränvinshandteringen mera, än vid de öfriga beskattningssätten, måste den årliga utgiften
för hvarje bränneri anslås till 5,500 Spd. Men i detta fall skulle det i landtdistrikterna
påräknade antal af brännerier icke kunna hållas i gång, och deras antal
kanhända reduceras tili hälften, hvarigenom följaktligen den årligen påräknade afgiften
icke skulle inflyta. Den afgift, för hvilken hvarje bränneri skulle svara, måste följaktligen
ökas, för att man måtte hinna upp till den påräknade hufvudsumman, hvarvid
iandtbränneriernas antal återigen skulle förminskas, hvaremot stadsbränneriernas antal
förmodligen förblefve detsamma, efter som man i allmänhet i städerna bättre kan åstadkomma
de kapitaler, som äro af nöden för så stora anläggningar och ett så vidsträckt
bedrifvande af rörelsen, hvilket deremot knappast blefve fallet på landet, liksom äfven
de i städerna vmera lätta tillfällena till afsättning af produkten samt tillförseln utrikesifrån
af säd och potates, äfven skulle bidraga till att undantränga brännerihandteringen
från landsbygden, och i hvarje fall spela den i händerna på dem, som ega kapitaler,
med uteslutande af mindre förmögna.
För att emellertid bibehålla en någorlunda jemnvigt till förmån för dem, sorn
under sådana omständigheter icke skulle kunna drifva bränvinsbränning, mås.te det, enligt
kommissionens tanke, sättas en gräns för afbrännings-apparaternas storlek, liksom
endast en apparat borde linnas för hvarje bevillningsandel, emedan man eljest äfventyrade,
att icke blott enstaka bränvinsfabriker skulle uppkomma, utan hela fabriksstäder
uppstå för en eller flera bevillningsandelar, hvarigenom det skulle stå i enskildas
makt, att helt och hållet rycka till sig denna näring, dymedelst att afgiften genom
dess fördelning, på en så stor produktion, skulle träffa det erhållna utbytet med ett så
obetydligt belopp, att brännerier i mindre skala ej skulle kunna konkurrera med dem.
Men genom alt bestämma ett visst maximum för apparatens 'storlek skulle man
å andia sidan framkalla den ofvannämnda, i flera hänseenden så skadliga öfveransträngningen
vid averkningen, så att denna utväg således ej är synnerligen att rekommendera.
Att begränsa rörelsens utsträckning gonofn att, bibehålla förbudet emot sommarbränning,
har deremot förmodligen mindre olägenhet med sig.
Hvad det andra af de 2:ne ofvannämnda beskattningssätten angår, så skulle det å
ena sidan lätteligen kunna leda antingen till ett resultat, som komme nära ett totalt
förbud emot bränvinsbränning, när det nemligen kunde inträffa härvidlag detsamma,
som man set inträffa på åtskilliga ställen i afseende på rättigheten att försälja bränvin
i mindre partier än 40 potter, att fruktan för att komma att bära en opåräknadt
stor
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
stor andel af den fastställda hufvudsumman, eller till och med att ensam'~få svara för
densamma, afhölle hvar och en att anmäla sig. Eller också kunde det å andra sidan
leda dertill, alt brännerirörelsen blefve sönderstyckad i en oräknelig massa små brännerier,
för hvilka man under sednare tid så mycket sträfvat alt sätta en gräns.
Det skulle nemligen kunna hända, att under tidens lopp allt flera och flera brännerier
uppstode, sedan först så många uppkommit, att fruktan att utsätta sig för en
för stor skatt icke längre afhölle någon från att anmäla sig, och gränsen för en sådan
sönderstyckning är icke lätt alt förutse.
Det första fallet, hvarigenom man på en omväg skulle komma till att réalisera en
idé, som efter hvad som passerat under sista Storlhinget samt hos regeringen, förmodligen
får anses såsom förkastad af båda statsmakterna, kunde emellertid möjligen förekommas
genom att fastställa ett minimum för antalet af tillåtliga brännerier, så att en
anmälan ej vore bindande med mindre än att ett bestämdt antal hade anmält sig,
hvarigenom således ingen äfventyrade att åtaga sig en större förbindelse än han hade
påräknat.
Den andra olägenheten, nemligen brännerirörelsens för stora fördelning mellan en
mängd småbrännerier, kunde väl äfven förekommas genom att fastställa ett maximum
för bränneriernas antal.
Men om man bestämmer antalet, måste man äfven bestämma hvarest eller i hvilka
distrikter brännerier skulle vara tillåtliga, liksom äfven huru mångå sådana Ange
finnas på hvarje ställe, emedan eljest de, som först anmält sig, skulle så snart antalet vore
fullt, betaga dem, som anmälde sig sednare, rättigheten att drifva denna handtering.
Men det är lätt att inse till hvilka godtyckligbeter sådant skulle leda, så mycket mer,
som man saknar all pä erfarenhet grundad kännedom om de lokal-förhållanden, som
här borde komma i fråga, innan man kan göra en sådan fördelning.
För att slippa att inlåta sig i en sådan fördelning, kunde man väl, så snart som
maximum af antalet brännerier blifvit anmäldt, sätta det bestämda antalet bevillnings-andelar
på auktion mellan dem, som hade anmält sig, så att endast de mestbjudande
erhöilo dessa bevillningsandelar, tills det tillåtna antalet blifvit fyldt. Men detta
skulle sannolikt mera än något annat beskattningsystem leda till ett spekulationsraseri
i en ingalnnda önskvärd riktning, hvarigenom enskilda - blefve rika och massan ruinerad.
I hvarje fall måste man äfven här, såsom vid det andra, redan afhandlade, beskattningssättet,
fastställa ett maximum för afbränningsapparaternas antal och storlek i hvarje
bränneri på hvilket bevillningen lydde, samt såmedelst äfven framkalla samma olägenhet,
som vid panne-beskattningcn, nemligen öfveransträngning vid afverkningcn.
Likaledes skulle det beskattningssätt, hvarom här handlas, huru det än ordnades,
uttränga bränvinsbränningen från landsbygden, och spela denna rörelse i händerna på
den mera förmögne, med utestängande af de mindre bemedlade, samt sålunda möjligen
draga denna näring från de ställen, dit den naturligast skulle höra, och följaktligen
framkalla ett onaturligt och sålunda äfven mindre statsekonomiskt bedrifvande
deraf.
Slutligen kan kommissionen icke hålla tillbaka en anmärkning, att det här afhandlade
beskattningssystem föga öfverensstämmer med vår statsförfattning, emedan man
derigenom inkommer på ett monopoliseringsgebiet.
Af ofvan antydda grunder finner sig kommissionen icke kunna rekommendera något
af dessa 2:ne beskattningssätt, och äfven, om de skulle kunna tilltros vara antagliga,
saknar man dock för närvarande den erfarenhet, som är af nöden, för att kunna göra
något bestämdt förslag i denna riktning.
Bil. till Särskilda Utsk. Mern. N:o 4. 6
42 Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
Möjligen skulle sådant kunna låta sig göra längre fram, sedan bränvinshandteringen
blifvit ordnad efter de förslag eller undej de vilkor, som kommissionen ofvan har framlagt,
hvarigenom med hänseende till rörelsens skala en öfvergång till det här sist afhandlade
systemet blifvit förmedlad, och nödig erfarenhet i: afseende på rörelsens utsträckning
m. m. blifvit samlad.
B. Lagstiftningen.
Önskningar om en ny lagstiftning angående bränvinsbränningen framburos vid Stortinget
4855, och man har också, inberäknadt de förberedelser, som måst föregå, arbetat
derpå under de 4 sista stortingen, utan att man likväl uppnått mera, än att sista
stortinget i sitt förslag till lagen af den 4 Aug. 4 845 åstadkom ett tillägg och en förändring
i lagen af den 4 Aug. 4S27.
Skälet hvarföre det sista stortinget icke kom till något beslut om en fullständig
lag, grundade sig derpå, att man önskade sig ett nytt beskattningssystem, och derföre
endast ville underj tiden göra de stadganden, som antingen ansågos mest trängande under
bestående förhållanden, eller mest ändamålsenliga för att förbereda införandet af
en annan beskattning.
Då således den nuvarande lagstiftningen icke kan anses så fullkomlig, som önskligt
vore, samt då ett nytt beskattningssystem gör nya eller förändrade stadganden nödvändiga,
har kommissionen för afsigt att utarbeta förslag till en ny lagstiftning i detta
ämne, så, att den kan tillämpas under hvilketdera beskattningssystem, som blefve antaget.
För detta ändamål har kommissionen genomgått den lagstiftning, som för närvarande
eger rum, nemligen lagärne af den 4 Augusti 4827 och den 4 Augusti 4845, sakens
behandling af regering och storting sedan 4 825, den Svenska förordningen af den
45 Juni 4845, samt den Danska och Preussiska lagstiftningen efter den af Steenstrup
meddelade framställning den 4S Februari d. å.
Med hänseende till rättigheten att-tillverka bränvin af råämnen, anser kommissionen
att de i lagen af den 4 Augusti 4827, gg 4 och 4 stadgade inskränkningar böra
bibehållas, så vidt som denna rättighet hittills varit förenad med burskap i städerna
samt besittning af skattelagd jord på landet.
Likaledes bör, enligt kommissionens förmenande, det uti lagen af den 4 Augusti
4845, g 42, med afseende på åtskilliga embets- och tjenstemän på landet, gjorda undantag
bibehållas.
Det i lagen af den 4 Augusti 4845, g 5, befintliga förbud mot bränvinsbränning
under sommarmånaderna, har kommissionen trott icke blott böra bibehållas, utan vidare
utsträckas till 6 månader.
Såsom skäl för detta lagstadgande måste i första rummet antagas, att man icke
kan under sommarmånaderne bedrifva rörelsen med samma fördel, som under vintermånaderne,
samt att under de förra hufvudsakligen, ja nästan uteslutande, begagnas säd,
som måste tagas från utlandet.
Till dessa skäl kommer vidare, att, sedan bränvinsbränningen blifvit inskränkt till
fabriksrörelse, den qvantitet af varan, som konsumtionen erfordrar, kan åstadkommas på
mindre tid, samt att denna tid bör, så mycket möjligt är, göras kortare för kontrollens
Norska Kommiss. Betänk, äng. Bränvinsbränningen.
45
skull och de omkostnader, som med densamma äro förknippade, — äfvensom, att en
kortare bränningstid mera försäkrar om ett högre och stadigare pris.
Uti Sverige är bränvinsbränningen också inskränkt till 6 månader, nemligen från
den 4 November till don 4 Maj.
Kommissionen tror emellertid att, med hänsyri till begagnande af skadad potates,
man ej får förlänga uppehållet så länge om hösten, som till den 4 November, utan låta
rörelsen få börja så tidigt som i medio af Oktober, då potatesen vanligen är upptagen,
och de skadade kunna afskiljas från de friska, så mycket mer, sorn man derigenom bereder
tillfälle för de producenter, som hafva brist på förvaringsrum, att kunna göra sig
af med sin vara. I följd häraf kommer bränningsförbudet, att inträda tidigare om våren,
eller i medio af April.
Väl kommer detta att medföra någon olägenhet i afseende på kreaturens underhåll,
men när sådant på förhand är vederbörande bekant, böra de kunna ställa sig derefter,
lika väl som alla andra, som ej hafva tillgång till drank för sina kreaturs föda.
Det får derjemte märkas, att då drank, till och med sedan den varit förvarad 6 å
S veckor, med nytta kan användas till utfodring åt kreatur, bör man kunna vara för
sedd
dermed, ända till dess kreaturen utsläppas på bete.
Genom att inskränka bränvinsbränningen till sagde tid, åstadkommes också att den
eger rum under en årstid, då man vanligen har slädföre till framforslande af de materialier,
som äro nödiga, samt införande till städerna af den färdiga produkten.
I öfverensstämmelse härmed har Utkastets -Usta g blifvit uppsatt.
Såsom ofvanföre anfördt är, utgår kommissionen från den förutsättning, att de små
pannorna på landet icke komma att efter slutet af år 4848 begagnas, såsom stadgadt är
i lägen af den 4 Augusti 4S45, samt att på landet, så väl sorn i städerna, bränvinstillverkningen
endast är en fabriksnäring.
I enlighet med hvad under beskattningen är anfördt, bör, för att bränvinsbränningen
må inskränkas till en fabribsrörelse, såsom en ovilkorlig regel bestämmas huru stor en
afbränningsapparat bör vara, och har kommissionen trott att en sådan bör bestämmas
Winst till 450 potters rymdinnehåll, nemligen panna, inberäknade samtliga kaviteter och
rörledningar, ända till det ställe, der de utvecklade ångorna öfvergå i imkylaren, antingen
nu denna rymd utgöres af en eller flera pannor, lankrum, bäcken eller rör, som
tjena till att upptaga, afleda oller förädla de ångor, som utvecklas, och att således deruti
icke är inberäknadt det rum uti mäskvärmaren, som har till ändamål mäskens uppvärmning.
För detta rum synes det onödigt att bestämma något mått, då dess storlek
rättar sig efter behofvet, samt detta rum icke kan, utan olagliga tillägg, missbrukas.
När lankrummet inberäknas i det sammanlagda rymdinnehållet, är det äfven öfverflödigt,
att, såsom det är stadgadt i lagen af den 4 Augusti 4845, g 4, att bestämma
någon viss storlek för detsamma, utan öfverlåtes åt vederbörande, att efter godtfinnande
fördela den uppgifna rymden på apparatens olika delar, endast att det egentliga pannerummet
icke är under 200 potter.
Den sorn vill begagna apparater utan lankrum eller bäcken, må använda hela rummet
lill pannor och rör; men eftersom boskattningen blir lika stor för alla slag af
apparater, såsom äfven ändamålet var med förra stortingets beslut angående beskattningen,
inser nog hvar och en nödvändigheten af att förse sin apparat med tillägget af
lankrum och bäcken.
I öfverensstämmelse härmed är 2:dra § föreslagen.
Dels för att kontrollen lättare må kunna tillse, att ej de kar, som äro skattefria,
missbrukas, dels för att ej brännerierna må öfvcrfylias med öfverflödiga kar, hvarmedelst
kontrollörernos uppmärksamhet kunde missledas, har kommissionen i g 5 upptagit
de kar och redskap, som erfordras för drifvandet af en sådan apparat, som
Morska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
i g 2 är omnämnd, och som väsendtligen kommer att tagas i betraktande, i händelse
mäskebeskaltningen blefve införd, samt bestämt deras antal och inbördes förhällanden,
äfvensom att de skola anbringas uti rum, som kunna läsas med lås, för att förhindra
ombyte.
För den händelse, att skatten komme att läggas på den färdiga produkten, måste
uti bränneriet vara minst ett, samt, så vida icke bränvinsbrännaren föredrager att göra
uppehåll med averkningen under den tid produkten mates, 2:ne spritbehållare, som kontrollören
kan hålla under lås och försegla, samt hafva under sin speciella tillsyn.
För det fall, att bränvinsbrännaren ej vill låta lanken rinna in i spritbehållaren,
måste han hafva en Iankreservoir till upptagande af det orena eller svagare bränvinet.
Denna Iankreservoir måste likaledes vara under kontrollörens lästa förvar, för att ej
lanken må kunna bortföras, för att på annat ställe destilleras.
Föreningsröret emellan imkylaren samt spritbehållaren och lankreservoiren måste
derjemte vara så inrättadt, att bränvinsbrännaren icke utan kontrollörens mellankomst
kan åtkomma något af det erhållna destillatet, innan det inkommer i sprit- eli r lankreservoirerna.
1 enlighet med hvad under artikeln beskattningen är anfördt, måste lanken beskattas
på samma sätt som bränvin, så vida den ej göres otjenlig till skattefri destination eller
behandlas på samma sätt, som det, hvilket framkommer i spritbehållaren.
Hvad i detta afseende är nödigt finnes föreslaget i g 4.
För den händelse, att pannebeskattningen bibehålies, eller möjligen ånyo införes,
bör skatten, såsom anfördt är, beräknas efter apparatens hela rymdinnebåll (med undantag
för det rum, hvari mäsken uppvärmes) till den högsta punkt, der ångorna ingå i
imkylaren, och i detta fall blir det nödvändigt att införa i lagen sådana bestämmelser,
att det göns omöjligt att missbruka imkylaren, eller den deri befintliga inrättning, till
rektifikation af destillatet, hvarföre kommissionen uti lagförslaget upptager g 5, som
härpå har afseende.
Omdestillationen af bränvin bör, såsom under artikeln beskattning är anfördt,’ så
mycket som möjligt lättas, och då densamma icke med någon fördel kan göras uti de
afbränningsapparater, som ensamma, enligt det föregående, äro tillåtna, och som, derest
mäsk- eller prodnktbeskattning införes, snarare komma att blifva större än mindre,
måste man, på samma sätt som skett vid affattningen af 4 g i lagen af den 4 Augusti
4845, göra undantag för de destilleringsapparater, som nyttjas till omdestillering af redan
färdigt bränvin.
Kommissionen finner inga tillräckliga skäl att utesluta dem, som befatta sig med
bränvinsbränning, från den fördel, som kan uppkomma genom dessa mindre pannors
bruk till omdestillering, så snart nemligen missbruk, att i dem bränna bränvin af mäsk,
kan förekommas.
Begagnas lådana pannor på ett ställe, der intet bränneri finnes, måste det, till
missbruks förekommande, vara egaren förbudet att hafva några mäske- eller afjäsningskar.
För så vidt omdestillering af bränvin försiggår i ett bränneri under samma tid som
bränvinsbränningen, kan, då mäskekars- etler produktbeskattning eger rum, intet missbruk
sko, när man antager att ständig kontroll är tillstädes; men under hvarje annan
tid böra omdeslilleringspannor i ett bränneri icke tillåtas, med mindre mäske- och atjäsningskaren
äro förseglade.
Kontrollen för dessa pannor måste vara densamma, som för de andra destilleringseller
afbränningsapparaterna.
Uti 6:te § äro lagstadganderna i detta afseende föreslagna.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
45
Den kommission, som till följe af kommissorium af den 23 Maj 4844 tillsattes, har
uti sitt betänkande af den 49 November s. å. (seBil.N:o2S till stortingsförhandlingarne
för 4S43, samt lagförslaget § 2) föreslagit, att pannor under 4 00 potters rymdinnehåll
skulle, efter den tid, då sådana ej längre få begagnas, »af staten inlösas efter kopparens
värde, beräknadt efter det medelpris för hela riket, som af konungen bestämmes,» samt
vidare, »att hvar och en, som, efter den för inlösningen bestämda tid, funnes i besittning
af en dylik panna, måtte anses som hade han ämnat begagna den till olaglig
bränvinsbränning». Detta blcf icke bifallet, hvarken uti den Kongl, propositionen den
45 Februari 4845, eller uti stortingets beslut, ehuru det föreslogs i odelstinget af en
utaf dess ledamöter.
Emellertid hyser närvarande kommission samma åsigt, som ligger till grund för
ofvanstående förslag, och Anner stöd för densamma uti de resultater, som framkallades
medelst det Kongl. Danska plakatet af den 23 Februari 4843, hvaruti ett likadant stadgande
bestämdes för Danmark, med tillägg af amnesti för hvad som intill inlösningstiden
kunde hafva varit olagligen bedrifvet med sådana pannor, hvilket hade den verkan,
att endast i Jutland framkommo 44,000 olagliga pannor.
Kommissionen inser ej huru en fullständig kontroll kan hållas öfver lönnbränning,
så länge hvar och en kan lagligen vara i besittning af bränneriredskap, utan att de kontrollerande
ega någon kunskap om sådanas föreOnnande.
Kommissionen tillåter sig i detta hänseende anmärka, att år4S55 funnos 5,677 årsbeskattade
bränvinspannor under 60 potters rymd, hvilka, till följe af bestämmelserna
uti lagen af den 5 Augusti 4827, hafva stått utan att vara förseglade.
Väl kan man antaga, att en del af dessa under tidens lopp blifvit förstörda, men
förmodligen äro de till en del ersatta med nya, utaf hvilka många icke ens äro stämplade,
och det Annes således en mängd pannor, som stå utan stämpel och utan försegling,
samt således utom all kontroll, förnämligast till följe af den oordning, hvarmed de
anbefallda uppmätnings- och stämplings-protokollerna i allmänhet blifvit i landtdistrikterna
förda, hvilket också till en del gäller för de större apparaterna. Det första vilkoret
för möjligheten, att kunna få dessa pannor under kontroll, är derföre att det
ålägges egarne af samtliga dessa redskap, att anmäla dem hos vederbörande tjenstemän
inom en bestämd tid, liksom hvar och en, som sedermera kommer i besittning af sådan
redskap, eller ock hvar och en som sådana påträffar, måste göra anmälan derom, hvarigenom
fullständiga förteckningar till hjelp och vägledning för kontrollen kunna erhållas.
Kommissionen måste derföre anse det vara af högsta vigt, att de pannor, som i afseende
på lönnbränning äro mest farliga, nemligen de under 400 potter, hvilka också,
i enlighet med lagförslaget, ej heller för framtiden äro tillåtna till brännvinsbränning,
indragas, och, för att uppmuntra till deras aAemnande, måste kommissionen, i likhet
med hvad den 4844 nedsatta kommission påyrkat, föreslå att egarne godtgöras för deras
värde, hvarjemte, för alt ej fruktan för straff måtte afhålla dem, som med dessa pannor
drifvit olaglig bränvinsbränning, frän att anmäla och aflemna dem, allt ansvar, som för
dylikt missbruk kunde träffa deras egare, måtte eftergifvas, såvida anmälan skett inom den
bestämda tiden. Derjemte bör utfästas ett lämpligt straff för underlåtande af en dylik
anmälan, liksom i lagen bör, för detta fall, upptagas ett uttryckligt stadgande, att dessa
pannor skola anses, som hade de blifvit begagnade under en viss gifven tid, för hvilken
skatt hade skolat erläggas. I det fall någon egare af en bränvinspanna, sådan att den
ej får begagnas, eller en sora han ej tänker begagna, kunde önska att få behålla den,
mäste densamma på vanligt sätt förseglas, hvilket äfven gäller de till pannan hörande
hattarne, hvarefter alltsammans hör under kontrollväsendet.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvin sbränningen.
Såväl derför, att olaglig bränvinsbränning icke kan ske utan panna och hatt, som
emedan inlösningen af dessa icke utgör någon särdeles stor uppoffring å statens sida,
bör inlösningen inskränkas till dessa.
Svårigheten att i sjelfva lagen kunna gifva en bestämd definition på hvad som menas
med en bränvinspanna, gör det, enligt kommissionens tanke, mindre råd ligt, att gifva
någon förklaring deröfver. Emellertid tror sig kommissionen här böra anmärka, att
hon dermed menar hvarje panna, som antingen har bröst, eller är försedd med sådana
inrättningar, vid hvilka bröst, lock eller hatt kunna fästas, och som för öfrigt visar sig
kunna användas till bränvinsbränning, liksom äfven hvarje annan panna, som en gång
blifvit stämplad, men stämpeln icke på laglig väg utslagen.
Som de här omförmälda anmälanden och förseglingar ej äro till förmån för egarne,
utan en nödvändig inskränkning i deras egande rätt, tili stöd för den allmänna kontrollen,
bör densamma ej få förorsaka dem någon utgift, af hvilken orsak förrättningarne böra
af vederbörande embets- och tjenstemän verkställas utan betalning; emellertid är det
icke obilligt att egaren ersätter skjutsomkostnaden, ifall han låter tjensteman komma
till sig, för att försegla densamma, helst han sjelf kunnat, på samma gång, som
anmälan, medhafva eller medsända ifrågavarande redskap.
Med afseende härpå äro lagförslagets 7—10 gg affattade.
För att i alla händelser kunna bevaka, att till bränvinsbränning icke begagnas mindre
apparater, än som äro tillåtna,^måste det uttryckligen fastställas såsom ett ovilkorligt
stadgande, att ingen apparat får begagnas, innan den är uppmätt och förklarad för
laglig, liksom äfven, ifall beskattningen lägges på mäsken, mäske- och jäst-karen, samt
mäsk-reservoirerna, böra mätas. Samtlig uppmätt redskap måste derjemte stämplas. Med
afseende härpå är g 4 4 föreslagen, i stället för .g 5 uti lagen af den 4 Aug. 4S45.
Utom den i lagen af den 4 Aug. 4S45 gg 6 och 7 omnämnda ritning, bör ett bränneris
ägare eller brukare, för den händelse att skatten blefve lagd på mäskekaren, aflemna
en grundritning öfver lokalen, med utmärkande af redskapens plats derstädes, samt
förteckning öfver samtlig redskap uti bränneriet, med förklaring öfver deras användande
och ungefärliga rymdinnehåll, hvarjemte han äfven bör vara förpligtad, att anmäla hvarje
förändring, som sedan kan komma att göras.
För att kontrollören när som helst må kunna begagna dessa dokumenter, böra de
aflemnas in duplo, hvarutaf det ena exemplaret, försedt med påteckning, aterlemnas till
egaren eller brukaren, åt hvilken bör meddelas en afskrift af uppmätnings-protokollet,
för att hafva den så väl till egen efterrättelse, som till begagnande af kontrollören.
Båda dokumenterna böra derföre städse förvaras uti bränneriet, och är bränneriets
egare eller brukare ansvarig för deras tillvaro i omakuleradt skick. Dessa stadganden
anser kommissionen nödiga för att underlätta kontrollörernas uppsigt öfver bränneriet.
I enlighet härmed äro gg 42—44 affattade.
Såsom under art. Beskattning anfördl är, är det så väl under mäsk- sorn produktbeskattningen
nödvändigt, alt för hvarje bränneri anställes egen kontrollbetjening, eller
en sådan gemensam för 2 eller flera brännerier, derest kontrollen till följe af lokalförhållanden,
kan öfvertagas af samma personal, samt att denna betjening är tillstädes
innan afbränning i det förra fallet, eller i det sednare, innan den egentliga mäskningen
i förmäskekaren företages eller mäskekaren tagas i bruk. För att nu kunna få den nödiga
kontroll-personalen dit, i den händelse att beskattningen skulle läggas på mäskekaren
eiler på produkten, fordras dertill en viss tid, hvarföre ett bränneris brukare i
sådant fall i tid derom måste göra anmälan.
Tidsbestämmelsen i detta afseende måste sättas olika för landet och för städerna,
enär så väl embéts- och tjenstemännen, som kontrollörerna, som oftast bo aflägset från
bränneriet. Dessa anmälanden utesluta ej nödvändigheten af särskild begäran om bry
-
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbr anning en.
47
tande at pannans försegling, när afbränningen skall börja; ty kontrollen bör vara närvarande,
eller hafva underrättelse derom, innan mäskningen börjar, hvilket eger rum
omkring 5 dagar före afbränningen, hvarföre äfven, liksom hittills, särskild begäran om
nämnde förseglings brytande såsom sagdt är, måtte aflåtas.
Det som i detta hänseende är nödigt att .iakttaga finnes under 45:de §.
Emedan det är nödigt att hålla kontroll öfver apparaterna, så väl hvad deras bruk,
som storlek angår, mäste hvarje panna eller apparat, såsom hittils, vara under förseg
ling
under den tid, den ej begagnas, eller får begagnas. I följd häraf måste en särskild
legal öppningsförrättning hållas, när de skola begagnas. I allmänhet är det icke nödvändigt
att försegla något af den öfriga redskapen, med mindre omdestillering frigifves,
och afbränningsapparaten, eller de i § 6 omtalade destillations-pannorna, skulle
önskas öppnade; ty.då måste till förekommande af missbruk, de uti bränneriet till mäsknings-
och afjäsnings-processerna hörande kar förseglas, hvilket äfven kan ske på det
sätt, att alla ingångar till det rum der de befinnas, läsas och förseglas, ifall s ådant anses
tillräckligt betryggande.
När bränvinsbrännare önskar att, till sitt eget betryggande, aflemna ett försegladt
redskap, må sådant stå honom fritt.
Stadganderna härom äro anförda uti §§ 16, 4 7 och 48.
Likaledes anser kommissionen det vara ändamålsenligt, att de apparater, som begagnas,
årligen uppmätas, såsom stadgadt är i lagen af den 4 Aug. 4845, g 9, hvarföre
äfven detta stadgande är upptaget under g 4 9
På samma sätt som stadgadt är i Stortingets beslut till lagen af den 26 Aug. 4842,
§44, samt i Kungl. Prop. den 45 Febr. 4845, § 45, har kommissionen i § 20 upptagit
bestämmelserna angående destiller-apparaternäs kassation.
Uppmätning, stämpling, försegling och öppning böra, såsom föreslaget är i den Kongl.
Prop. den 45 Jan. 4842, samt i Stortingets beslut den 26 Aug. s. å. vidtaget, äfvensom i den
Kongl. Prop. den 45 Febr. 4845, verkställas af politimästare i stad, samt på landet af länsmannen
under fogdens kontroll, hvaremot kommissionen icke anser det ändamålsenligt,
att, när blott fabriksbrännerier finnas, tillåta att man begagnar för tillfället utsedda personer
på landet till försegling och öppning, hvarvid missbruk, såsom erfarenheten också
visat, kunna begås, helst saken är af för stor vigt, för att den åt sådana må kunna
uppdragas.
Med hänseende till betalning för dessa förrättningar, bör den bestämmas lika högt
för politimästaren, som för länsmannen, enär det så väl på land som i stad icke får finnas
andra än fabriksbrännerier, hvarjemte tillika torde böra antagas, att skjuts och dagtraktamente
förfalla, för att på bränneriegare, som bor aflägset från förrättningsmannen,
ej må läggas större tunga, än på andra.
I betraktande af att uppmätningen hädanefter blir vida besvärligare än förut, får
det arfvode, som nu gäller för städerna, något höjas, och föreslås det till 2 Spd. för
förrättningsmannen och 56 sk. för hvardera af biträdena, i likhet med hvad stadgadt är
i lagen af den 49 Aug. 4845 angående brandförsäkring af byggnader.
För den första mätningen, i förening med stämpling af bränneriets redskap, samt
utskrifningen in dupplo af förrättningsprotokollet, samtj i betraktande af, att eftermätning,
enligt § 49, årligen skall sko utan betalning, liksom tillsynen öfver all
bränvinsredskap, är väl detta arfvode alltför ringa, men så ges det också andra mätningar,
som äro mindre besvärliga, nemligen den enkla redskapens, så att det ena får uppväga
det andra.
Dessa bestämmelser äro upptagne i § 24.
I § 22 äro upptagne de stadganden, som äro af nöden, i afseende på det uti lagen
a£ den 4 Aug. 4827 § 44 omförmälda protokoll.
48 Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränpinsbränningen.
Början till Utkastets g 25 är öfverensstämmande med lagen af den 4 Aug. 1845, §
40, hvilken är så mycket mera nödvändig, ifall ett förändradt beskattningssätt bestämmes,
som en strängare kontroll då kommer att erfordras; och har kommissionen likaledes
ansett det tillägg af nöden, som angår så väl de beskattade apparaterna, som de i
§ 7 omförmälda.
De kontrollörer, som utnämnas, höra, såsom ofvan är sagdt, vara edsvurne, samt
föra protokoll öfver sina åtgöranden.
Ett sådant protokoll hör föras öfver hvarje bränneri, och för att det må äga offentlig
trovärdighet bör bränneriets egare hafva frihet att vidfoga sina förklaringar öfver
allt hvad som uti protokollet införes.
För öfverkontrollörens begagnande måste detta protokoll finnas uti bränneriet så
länge brännings-terminen varar, samt följaktligen lemnäs uti brukarens förvar, när
kontrollören är borta, — men för att ej utsätta brukaren för större ansvar än nödigt
är, kan det lemnäs honom under försegling. Stadganden härom anser kommissionen
böra införas i lagen, för hvilket ändamål Utkastets 4:de § är affattad.
De speciella reglorna för uppmätningen, stämplingen och förseglingen måste öfverlemnas
åt konungen att bestämma, enär dessa regler nödvändigtvis komma att innefatta
många detaljer, som ej kunna anföras i lagen, och som dessutom kunna blifva
underkastade förändringar.
Derom är stadgadt i utkastets 25 §.
I §§ 26 och 27 äro upptagne åtskilliga detaljerade bestämmelser för bränneriets
bedrifvande i det fall, att förändrade beskattningsreglor blifva påbudna, hvilka bestämmelser
hafva sin ghund i hvad ofvan under art. Beskattningen är yttradt.
Härvid äro i synnerhet att märka de bestämmelser, som afse att försäkra sig om
en ständig fabriksrörelse samt så stor inkomst, att den betääckcr utgifterne för kontrollen
samt åliggandet för bränneriets brukare, i händelse mäskeskatt blefve antagen, att ombesörja
bränvinsbränningsredskapens försegling, när han ej ämnar begagna den, emedan
han ej i detta fall, liksom när produktskatten eller pannerymdsafgift erlägges, är dertill
i sjelfva skattepåbudet uppfordrad.
Då det i g 7 är öfverlåtet åt bränvinsbrännaren, att hafva antingen en' eller tvenne
spritbehållare, ifall produktionsskatt blefve beslutad, men behållarens innehåll icke kan
uppmätas så länge averkningen pågår, der blott en sådan finnes, sä måste brukaren i
detta fall stadna verket under den tid uppmätningen och profningen verkställes, utan
ersättning för den tidsförlust, som derigenom uppkommer, emedan det är hans egen
skuld, att sådant uppehåll måste äga rum.
För att, i händelse af produktbeskattning, så vidt möjligt är, undvika tvistigheter
om profning och uppmätning af bränvinet, bör kontrollören genast införa resultatet
i sitt protokoll, såsom förut under art. Beskattning är antydt, samt brukaren, eller
den i hans ställe är närvarande, i protokollet erkänna det anfördas riktighet; men
skulle de härom icke blifva ense, må båda taga prof af bränvinet, hvarefter vederbörande
departement, i likhet med hvad .i tullförfattningen är bestämdt, afgör saken, hvarefter
afgiften betalas. Dock är det ej bränvinsbrännaren förment, att få saken afgjord
vid domstol.
Uti § 28 är upptaget ett stadgande, att ett bränneri, för den händelse att pannerymdsskatt
är påbuden, måste begagnas minst 40 dygn efter dess öppnande, enligt hvad
under art. Beskattning är anfördt, för att man äfven i detta fall må vara försäkrad om ett
fabriksmässigt drifvande af rörelsen. Med afseende derpå att afgiften, i händelse af panneskatt,
måste beräknas efter timmar, der dygnet icke fylles, måste här begagnas ordet
”dygn”
Norska Kommis. Betänk, ant/. Bränvinsbrannine/en.
”dygn”, i stället för att i de 2:ne föregående paragraferna ordet ”dag”, såsom det mest
passande är begagnadt.
Förmedelst svårigheten af att på landet åstadkomma penningar, samt det längre
afstånd, på hvilket bränvinsbrännaren vanligen bor ifrån uppbördsmannen, tror kommissionen
ej att man bör föreslå kortare betalningsterminer, än i lagen af den 4 Aug.
H84A, l 44, är bestämdt, hvarvid likväl är att märka, att den sista .terminen, på grund
af don kortare tiden för bränvinsbränning, infaller i medio af April, i stället för den
sista dagen i Maj.
Hvad angår det i nämnde g af lagen af den 4 Aug. 1815 befintliga -stadgande, att
den embets- eller tjensteman, som det åligger att utkräfva afgiften, är berättigad att,
i den händelse han' hyser tvifvelsmål om den skattskyIcJiges vederhäftighet, taga det
bränvin, som finnes vid bränneriet, i beslag, afstadna rörelsen o. s. v., finner kommissionen
detsamma i sig sjelf förhatligt, liksom det äfven kan bereda embets- eller tjenstemannen
ansvar, eller också förleda honom, att, af fruktan derföre, i otid vidtaga förfoganden,
sorn kunna vara högst förderfliga för den skattskyldiges kredit; af denna orsak
anser sig kommissionen icke böra tillråda upptagande af detta stadgande uti en ny lag,
och får kommissionen i detta afseende hänvisa till en af dess ledamöters reservation
deremot på sista Stortinget. (
Man har åberopat, att något dylikt finnes i tullförfattningen, förmodligen dess 100:de
ji, men förhållanderua äro ej desamma. Tullåfgiften är förfallen med detsamma som
varorna införas, och derpå ges i Norrige och Danmark (icke i något annat land) kredit,
hvaremot den anförda paragrafen just visar, att bränvins-afgiften icke är förfallen till
betalning, och ändå skall den efter samma lagbestämmelse kunna utkräfvas, till och
med'med användande af så utomordentliga och all kredit förstörande förfoganden!
Det kunde vara flera skäl, sorn tala för kortare betalningstermin, t. ex. att afgiften
skulle erläggas hvarje månad, men efter hvad i detta hänseende passerat på sista stor
ting,
ämnar kommissionen icke föreslå det.
Enär afgiften anses var fästad vid do föremål, för hvilka den erlägges, hvilket äfven
är antaget i slutet af -15 g i lagen af den 4 Aug. 1845, bör sådant uttryckligen
nämnas, liksom äfven för tydlighetens skull, de redskap, på hvilka afgiften är lagd, i
deras allmännelighet uppräknas; deremot anser kommissionen det mindre riktigt, att tilllika
utsträcka panterätten till bränneribyggnaden, enär densamma i de liesta fall kan
anses pantsatt i sammanhang med grunden hvarpå den står.
Med hänseende härtill har kommissionen i lagutkastets 29 g inskränkt sig till de
första punkterna af lagen af den 4 Aug. 1815, g 11, med vidfogande af öfvanberörda
tillägg.
Utkastets 30 § är dels öfvensstäinmande med g 23 i lagen af den 4 Aug. 1827. dols
med don Kongl. Prop, den 5 Febr. 18-15 g 20, hvarjemte kommissionen, så som under
art. Beskattning är anmärkt, ansett det nödigt att ålägga stadsstyrelsen embetsman och
betiente, att biträda de kontrollörer, som komma att anställas, vid uppmätningen och
profningen af det färdiga bränvinet.
Såsom passande ersättning har kommissionen trott att de böra tilläggas 56 sk. för
hvar och en sådan förrättning, hvilken ersättning äfven bör tilläggas de personer, som
efter hvad ofvan är antydt, kunna utses att i bemälte förrättningar deltaga.
Utom konfiskation af varan samt ersättning för den skatt, som blifvit undansnillad,
är i Danmark äfven stadgad förlust af rättighet till bränvinsbränning, för dem, som
olagligen bedrifva sådan. Detta straff är mindre användbart här, hvarest rättigheten icke,
såsom i Danmark, grundar Sig pä bevillning, utan på allmännelig tillåtelse, liksom
detsamma är af mindre betydenhet i sig sjelf, då det så lätt kan kringgås genom bolag
Bil. till Särskilda Utsk. Mern. N:o 4. 7
50
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränning en.
eller begagnande af annans namn. Uti Sverige (Förordningen af den 45 Junii 4S45 §
55 och 56) utgör straffet för olaglig bränvinsbränning böter till 2, 5 eller 4 gånger skattens
belopp för hela året, samt icke blott förlust af redskapen, utan äfven affdet i bränneriet
befintliga bränvin och kärlen hvari det förvaras.
På grund af svårigheten, att känna skattens belopp, anser kommissionen sig ej böra
tillråda att rätta böterna efter detta, hvaremot det torde vara ändamålsenligt, att
konfiskationen omfattar icke blott, såsom hittills, bränvinsredskapen, nemligen hvarje i
bränneriet till kokning, mäskning, jäsning och afverkning hörande redskap, utan äfven
det bränvin, som finnes i bränneriet, samt de kärl, hvaruti det befinnes.
Hvad som blir konfiskeradt bör ej af ägaren få inlösas, utan måste försäljas, dels
för att undgå de olägenheter och utgifter, som förorsakas af värderingen, dels också för
att betaga ägaren tillfälle att kunna vid låg värdering återfå detsamma för ett ringa
pris.
Straffet uti lagen af den 4 Aug. 4S27, § -15, för enkel olaglig bränvinsbränning,
anser kommissionen vara satt för lågt och föreslår derföre, att det måste skärpas.
Vid g 44 i lagen den 4 Aug. 4845 anser kommissionen det nödigt att tillägga ett
bestämmande om huru stort karrum skall, i händelse af mäskebeskattning, anses vara
dagligen begagnadt, samt huru mycket, i händelse af produktbeskattning, skall anses vara
produceradt, hvilket kommissionen tror vara rättast att bedöma efter uppskattande på
sådant sätt, att den afgift, som blifvit undansnillad, beräknas efter hvad man enligt
lagligt uppskattande kan antaga hafva varit mäskadt eller produceradt uti det ifrågavarande
bränneriet.
Med hänseende till apothekare stadgar den Svenska Bränvinsförordningen g 55, att
de för deras apotheksrörelse få begagna högst 2:ne destilleringspannor af 20 och 42
kannor (57 4/2 — 54 4/2 Norska potter) och i g 58 stadgas, att derest de hafva flera pannor,
eller begagna dem de hafva, till annat än farmaceutiskt bruk, skola de förlora sitt
apotheks-privilegium.
Kommissionen anser det ligga utom omfånget för denna lag, att bestämma 'hvilka
destilleringspannor apothekare till deras lagliga närings utöfvande böra begagna, samt
att det skulle vara orätt att stadga ett större straff för oloflig bränvinsbränning, när den
bedrifves utaf apothekare, än af andra, och har hon derföre endast velat anmärka ofvanstående.
Med hänsigt till hvad här ofvan är anfördt, äro lagutkastets 54—54 gg affattade.
Enligt den Preussiska lagstiftningen äro böterna för erbjudna mutor utsatta till 24
gånger det erbjudnas belopp, men när storleken af det erbjudna icke kan uppges, utsättes
böserna till 4 0 Thaler (6 Spd. 80 sk. Norskt).
Straffbestämmelse för sådana tillbud har kommissionen ansett vara ändamålsenliga;
för att inga vidlyftiga undersökningar måtte föranledas, har kommissionen gjort böterna
oberoende af de erbjudna mutornas storlek, såsom utkastets 55 g utvisar.
Emedan det, enligt denna lag, kan finnas åtskilliga förseelser, hvilka ej kunna
hänföras till olaglig bränvinsbränning, men som likväl ej böra vara fria från straff,
har kommissionen, i likhet med hvad i andra länder är stadgadt, i afseende på förbrytelser
emot antagen ordning, ansett det vara riktigt att i 56 g af utkastet för sådana förseelser
stadga mindre straff, än för olaglig bränvinsbränning.
Uti lagstiftningen för Preussen, samt i den Svenska förordningens g 40 är stadgadt,
att hvarje brukare af ett bränneri skall ansvara för sin hustru och sitt folk, i hvad till
bränneriet och dermed sammanhang ägande ämnen hör.
Fastän ett sådant stadgande kunde anses öfverflödigt, har kommissionen likväl, trott
sig, för fullständigbetens skull, böra upptaga detsamma uti g 57, likväl med behörig försigtighet,
för att ej utsätta brukaren för att blifva straffad för sina tjenares handlin
-
Norska Kommiss. Betänk,, ang. Bränvinsbränningen.
54
gar, som kunna rara gjorda icke blott mot hans vilja, utan till och med för att skada
honom.
Uti lagen af 4827 § 25 är stadgadt, att saker angående olaglig bränvinsbränning
skola i brist af godvilligt afgörande, behandlas inför Politirätten, men uti lagen af den
4 Aug 4845 är den förändring gjord, att gröfre förbrytelser skola behandlas enligt de
allmänna stadganden, sorn finnas för verkställande af åtal af förbrytelser, men intet
tillfälle lemnäs till sådant uppgörande. Med den stora betydenhet, som bränvinsbränningen
får, när endast lagliga fabriksbrännerier få existera, blifva redskapen också
af så mycket större betydenhet, der frågan uppstår om deras konfiskering, hvarföre kommissionen
tror sig böra föreslå, att äfven sådana saker, som angå bränvinsbränning,
böra betraktas som justistiesaker i allmänhet, så mycket mera, som konfiskation är
förenad med böter, eller kroppsstraff; eller ersättningar, som kunna blifva ganska höga.
Det återstår således endast dylika saker, der böter eller mindre ersättningar kunna
komma i fråga, hvilka hädanefter kunna behandlas på sätt bestämdt är i lagen af den
4 Aug. 4845.
Stadganderna härom äro upptagne i g 40.
De öfriga stadganderna i lagutkastet äro gjorda i enlighet med lagen af den 4 Aug.
4827 gg 22 och 24, lagen af den 4 Aug. 4845 g 45, samt den Kongl. Prop. den 45
Febr. 4845, hvarjemte får märkas, att den termin, sorti är bestämd för att lagen skall
träda i kraft, är utsatt till den 4 Jan. 4849, hufvudsakligen derföre att lagen af den
4 Aug. 4845 g 2 bestämer denna termin, såsom den, då mindre pannor icke lagligen få
begagnas.
Slutligen har kommissionen såsom ett föremål för lagstiftningen fästat sin uppmärksamhet
vid tvenne frågor, nemligen:
a) Om det, på samma sätt, som i Svenska bränvinslagstiftningen är bestämdt, skall
öfverlåtas åt Konungen, att, när omständigheterna så fordra, förbjuda bränvinsbränningen
under den tid, då den,eljest är tillåten, — samt
b) Om ej åt producent bör erkännas en viss premie för utförsel af Norskt bränvin,
såsom förhållandet är i Danmark och Preussen.
Det första tror sig kommissionen icke böra anbefalla, emedan dervid kunde uppkomma
ett opåräknadt och skadligt intrång i näringsfriheten.
Hvad den andra punkten angår, anser kommissionen det icke vara osannolikt, att
bränvin med fördel kunde utskeppas till länder, der dess införande icke är förbjudet, isynnerhet
om omdestillering deraf blefve frigifven, hvarigenom det finge större renhet och
styrka, och i detta hänseende är det mycket som talar för, att, för att utförandet deraf
må underlättas, antingen återbetalning afdenerlagda produktions-afgiften (drawback) må
beviljas, eller också en bestämd premie. För att förebygga missbruk, måste en sådan
drawback eller premie först dä utbetalas, när attest lemnäs, att det utförda bränvinet
verkligen är infördt i fremmande hamn och der aflemnadt. När kontrollen häröfver
tillhör tullväsendet, så att denna sak hufvudsakligen bör ordnas uti tullagstiftningen,
har kommissionen här endast velat omnämna densamma.
52
Norska Kommiss. Betänk, äng. Bran vin sbränning en.
Vtjtast till lag angående liränvinsbränning.
§ 4.
Uti städerna (Kjöb- och Lade-städerna) är hvar och cn som äger Borgerskap, samt
på landet hvar och en, som äger eller brukar skattelagd jord, berättigad, att under nedan
anförda'vilkor, från den -14 Okt. tili den 44 April, tillverka bränvin utaf råämnen
för detsamma, likasom att omdestillera redan lillverkadt bränvin.
Härifrån undantagas emellertid Amtman, Fogdar, Sörcnskrifvare, Prester och Länsman,
för såvidt de icke rödån kunde vara i besittning af något i enlighet med denna
lags stadgande tillåtet bränvinsbränneri, eller hafva del i sådant, då de i sådant fall
äfven äga rätt att drifva bränneriet eller deltaga i dess bedrifvande.
§ 2.
Intet bränvinsbränneri, får begagnas till bränvinstillverkning af dess råämnen med
mindre uti detsamma finnes en afbrännings- eller destillations-apparat, hvars panna eller
pannor, med samtliga rör orh kavileter, som tjena till emottagande af det till afbränning
påfyllda materialet, eller till upptagande, afledande och förädlande af de utur detsamma
utvecklade ångor, samt följaktligen icke blott allednings- och ifvllningsrören,
utan äfven lankrum, bäcken o. s. v. der sådana linnas, innehålla, räknadt till den högsta
punkt, dit det i pannan ifyllda fluidum eller de deraf utvecklade ängerna kunna
stiga, utan att gå öfver i den till ångans kondensering bestämda imkylaren, minst 450 potter,
hvarutaf minst 200 potter i pannan eiler pannorna.
§ 5.
För den händelse att skatten är lagd å mäskekarens rymdinnehåll, får antalet af de
kar, som begagnas till mäskens afjäsning (mäske-karen) icke öfverstiga 20 för hvarje
apparat, hvarvid jästkarens sammanlagda rymdinnehåll icke får utgöra mera än 4/20-  del, och mäskreservoirernas (hvaraf endast 2:ne få finnas) icke mer än 4/42 del af samtliga
mäske-karens rymdinnehåll.
Alla dessa kar, såväl som förmäskekaret, mäste anbringas uti rum, som kunna läsas
med lås.
§ 4.
I dall skatten är lagd på den färdiga produkten, måste, utom de i § 2 nämnda
redskap, linnas uti bränneriet 4 eller 2:ne spritbehållare till upptagande af den färdiga
produkten, hvilka spritbehållare böra vara så anbringade, att kontrollpersonalen med lätthet
kan undersöka dem så väl in- som utvändigt, för alt förvissa sig om, att icke hemliga
afloppskanaleräro tillfinnandes, liksom de äfven måste vara försedda med lock, sorn
af kontrollpersonalen kan med dess eget lås läsas, och måste dassa spritbehållare vara
af den storlek att de kunna rymma ett dygns produktion.
Det från imkylaren utgående afloppsrör för det färdiga d esti l i atet måste anbringas
så, att det ingår direkte i spritbehållaren; dock är det medgifvet, att på detta rör anbringa
ett graderings- eller profningsrum (den så kallade lyktan), hvilket emellertid
måste vara under kontrollpersonalens lästa förvaring. För det fall, att bränneriets ägare
eller brukare icke vill låta lanken, eller det svaga, orena bränvinet nedkomma i spritbehållaren,
måste han hafva en lankbehållare, sorn är inrättad på samma sätt, som
den här ofvan förmälta spritbehållaren.
Norska Kommiss. Betänk, äng. Brunvinshränningen.
55
Rören från imkylaren till behållarne måste anbringas och inrättas på det sätt, som
kontrollören kan finna betryggande, för att ägaren eller brukaren ej må kunna sätta
sig i besittning af något af det igenom desamma från imkylaren kommande destillatet,
innan det blifvit uppsamladt i sprit- eller lankbehållaren och af kontrollören uppmätt
och profvadt.
Den i lankbehållaren uppsamlade produkten behandlas såsom bränvin, så vida det
ej i kontrollörens närvaro antingen förstöres, blandas i mäskbehållaren med minst tre
gånger så mycket mäsk, eller också bringas direkte i afbrännings-apparalen till förnyad
afdeslillering.
I den händelse alt skatt är lagd å destillerings-apparalens rymdinnehåll, måste
apparaten vara så inrättad, att de ifrån pannan kommande ångorna endast genom en
rörgång eller öppning kunna inledas uti kylkaret, liksom den deruti varande kylaren
måste vara så beskaffad att intet af de uti densamma kondenserade ångorna kan förädlas
genom ett särskildt afskiljande af de vattenhaltiga beståndsdelarne uti spritångan,
utan måste de samfäldt utledas genom en öppning ur kylaren. 1
§ 6.
För omdestillering af redan tillverkadt bränvin är det tillåtet att begagna pannaeller
pannor, sorn äro mindre än de i 2 § bestämda, dock icke under 400 potter till
öfversta randen, med hvilka pannors mätning, stämpling, försegling, öppning och kasserande
förhålles i allt på samma sätt, som med afbrännings-apparaterna. De, som icke
tillika tillverka bränvin af råämnen, få ej på samma ställe, der destilleringen föregår,
hafva mäsk- eller jäsningsredskap. Så vidt de, som tillverka bränvin af råämnen, vilja
företaga omdestillering med dylika pannor på annan tid, än den, då bränvinsbränning
är tillåten, måste samtliga mäske- och jäsnings-kar sättas under försegling.'
I 7.
Alla bränvinspannor (så väl de, som begagnas till bränvinstillverkningj af råämnen
som till omdestillering) skola, så vida de äro under 100 potter till öfversta randen,
liksom alla lill bränvinsbränning eller omdestillering begagnade eller begagneliga pannbröst
och hattar, innan Januari månads utgång 4849 antingen aflemnas till den embetseller
tjensteman, hvilken, pannförsegling är ålagd, till inlösning af det allmänna mot
ersättning af metallens värde, eller inom samma tid genom vederbörande ägares försorg
vara på i allmänhet föreskrifvet sätt förseglade eller förstörda.
Metallens värde bestämmes efter ett för hela landet fastställdt medelpris af Konungen,
som tillika alger de närmare bestämmelserna angående inlösningen.
Andra delar af bränvins- eller omdestillerings-redskap, såsom mäskvärmare, kylare
eller kylslangor och bäcken, liksom alla bränvins- oller destillations-pannor af fOO potter
till öfversta randen eller deröfver, skola likaledes inom nämnde tid anmälas hos den
erabets- eller tjensteman, åt hvilken pannförsegling är uppdragen, utan afseende på om
de förut äro anmälda eller icke.
Hvar och ep, som efter nämnde tid kommer i besittning af något af förenämnde
redskap eller har förarbetat något sådant, måste inom 4 veckor derom underrätta förenämnde
embets- eller tjenstemän.
Samtlige förenämnde redskap skola straxt efter anmälan förseglas, så vida del icke
äro ämnade till begagnande i enlighet med gifna stadganden. Hvarje anmälan måste
innehålla en uppgift, hvarest den anmälda redskapen är till finnande.
34
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
Ägaren har att välja mellan att föra redskapen till vederbörande tjensteman till inlösning
eller försäljning, eller att låta denne komma till sig, i hvilket fall han ersätter
honom skjuts för 4 häst.
§ 8.
Hvar och en, som inom ofvannämnde tid efterkommer de i föregående § föreskrifna
bestämmelser, fritages från allt ansvar, som kunde träffa honom för oloflig bränvins
bränning, begången med ifrågavarande redskap, innan denna lags allmängörande, och
hvarpå åtal ej är gjordt, innan lagen träder i kraft, hvaremot underlåtandet deraf medför
böter af 20 Spd samt redskapens konfiskering, hvarjemte vederbörande, så vidt det
angår pannorna, måste enligt § 35, betraktas såsom den der olagligen brändt bränvin.
§ 9.
Hvarje under, försegling stående redskap måste en gång hvarje år efter sista förseglingen
efterses af vederbörande embets- eller tjensteman.
§ 40.
Afhänder sig egaren, eller förkommer genom olyckshändelse ett bränneri-eller destilleringsredskap,
eller sådana delar deraf, som i g 7 omnämnes, måste vidkommande embets-
eller tjensteman med det snaraste derom underrättas, hvarvid, så vidt görligt är,
han bör få kännedom om de omständigheter, under hvilka redskapet blifvit förkommet
eller förstördt.
§ 44.
Intet bränneri får begagnas, innan de redskap, för hvilka skatt skall betalas, blifvit
mätta, och så väl afbrännings-apparaten som bränneriet i sin helhet äro befunna vara
inrättade såsom föreskrifvet är (gg 2, 3, 4 och 5) hvarefter afbrännings-apparaten, och i
händelse af mäskbeskattning, jemväl mäsk- och jästkaren, så väl som mäskbehällaren,
stämplas. Pannorna förseglas, så vida de ej genast skola tagas i bruk.
§ 42.
Yid uppmätnings- och stämplings-förrättningar må apparatens brukare, innan förrättningen
sker, till den embets- eller tjensteman, som verkställer denna förrättning,
afgifva in duplo en nöjaktig afritning af apparaten, på hvilken så dess yttre, som hvarje
särskild invändig del, äro framställda.
§ 45.
För den händelse, att skatten lägges på mäskekaren, måste brukaren afgifva in
duplo
a) Grundritning af lokalen, med antydande af de i §§ 2 och 5 omnämnda redskap.
b) En nöjaktig förteckning öfver samtliga i bränneriet varande redskap med förklaring
öfver deras användande och ungefärliga rymdinnehåll, och måste äfven
det rum i bränneriet, hvarest de befinnas, uppgifvas med hänvisning till
grundritningen.
Hvar och en förändring, som sedermera företages, måste särskildt anmälas, för att
i nödigt fall kunna anmärkas på ritningen, grundritningen eller i förteckningen.
§ 44.
De i föregående §§ oraförmälda ritning, grundritning och förteckningar förses med
brukarens samt nämnde embets- eller tjcpstemans bestyrkande af deras riktighet. Det
ena exemplaret återlemnas till brukaren, som tillika får e.n afskrift af uppmätnings
-
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbr anning en.
55
förrättningen, hvilka dokumenter af honom skola förvaras i bränneriet, hvarest de
städse i omakuleradt tillstånd böra vara tillfinnandes, och på begäran förevisas kontrollören.
§ 45.
I fall skatten skulle läggas på bränvinsbränningen, beräknad efter det mäske-karrum,
som begagnas, eller den qvantitet bränvin, som tillverkas, anställes en stadigvarande
kontroll uti bränneriet, och får, under mäskebeskattning, ingen mäskning påbörjas,
de första jästberedningarne härunder icke inberäknade, samt, i båda fallen, ingen afbränningsapparat
upplåtas till bruk, innan kontrollbetjente kommit tillstädes.
Brukare måste derföre 8 dagar i stad och 6 veckor på landet innan något material
får bringas i redskapen, göra anmälan till de i g 2d nämnde embets- eller tjenstemän,
hvaruti dag och timma, när brännerirörelsen skall börja, böra vara uppgifna.
Den som afstannar med sitt bränneri, utan att tillika uppgifva, när han åter ämnar
börja fortsätta, får ej börja, innan han gjort ny anmälan 8 dagar eller 6 veckor förut.
I händelse någon, sedan han gjort anmälan, ändrar sitt beslut eller af andra orsaker ej
kommer att begagna sin apparat under bestämd tid, får han ersätta de utgifter, som
föranledas deraf, att kontrollörerne ieke blifva begagnade.
§ 46.
Brukaren af ett bränneri måste, när han vill begagna sin destillerings- eller afbrännings-apparat,
som slår förseglad, i tid, hos de i g 24 nämnde embets- eller tjenstemän
begära förseglingens brytande, hvarefter dessa böra, så snart som möjligt, i närvaro af
2:ne vittnen, och mellan kl. 5 på morgonen och kl. -10 på aftonen, upplåta apparaten.
I den händelse mäskekars- eller produkt-beskattning eger rum, får detta upplåtande icke
ske, utan att kontrollörerna äro tillstadeskomna samt i förening med den, som verkställer
förrättningen, funnit allt i behörig ordning.
g 47.
När ett bränneris brukare vill upphöra att bränna, måste han derom göra anmälan
hos de i § 24 nämnde embets- eller tjenstemän, hvarefter dessa böra, så fort som möjligt,
inom den i föregående g nämnde lid, i närvaro af 2:nc vittnen försegla pannorna.
När så åstundas, skola' nämnde embets- och tjenstemän emottaga de förseglade delarne
af apparaten på det ställe, som blifver dem anvisadt. Alla bränvins- och destilleringspannor,
som icke redan äro förseglade, förseglas hvarje år den 45 April, och betalningen
derför erlägges af vidkommande brukare.
§ 48.
Idet fall att skatt är lagd på bränvins bränning, men icke på dess omdestillering, har
egaren eller brukaren af ett bränvinsbränneri rättighet, att begagna sin omdestilleringsapparat
till omdestillation, samt, under samma vilkor, som i g 6 äro anförda, rättighet
att få sin apparat upplåten till sådant bruk.
g 49.
Åtminstone en gång om året skola, när öppnande eller försegling företage», de pannor,
som begagnas till bränvinsbränning, ommätas och anförande derom göras i det i
g 22 omförmälta protokoll, och åligger det vederbörande att göra anmälan till auktoritelerna,
om något felaktigtigt dervid befinnes.
För ommätningen erhålla vederbörande ingen betalning.
56 Norska Kommiss. Betänk, äng. Bränvinsbr anning en.
I 20.
Vill ett bränvinsbränneris egare eller brukare ej längre begagna någon redskap, sorn
är försedd med stämpel, får han anmäla sådant för den, som ombesörjer mätning och
försegling, och eger då denne, att mot den för försegling bestämda betalning, förstöra
stämpelmärket.
Detsamma gäller för dot fall, att egaren vill afhända sig eller (lytta någon redskap,
och må intet redskap utföras ur ett bränneri, eller införas i ett annat, utan att stämpeln
lagligen är utplånad.
Uppmätning, stämpling samt försegling och öppnande af bränvinsapparater verkställes
i städerna af politiraästaren. Skulle denne icke bo uti »Ladesstaden», utföre»
förrättningen af länsmannen, liksom samma förrättning alltid verkställes på landet
utaf denne sednare. För uppmätning och stämpling af en afbränningsapparat med eller
utan tillhörande redskap, och utan hänseende till dessas antal, betalas till ofvannämnda
embets- eller tjensteman 2 Spd., beskrifningen deröfver inberäknad, samt åt
hvardera af de 2:ne män, som förrättaren utnämna och som biträda honom under förrättningen,
56 sk. Samma betalning erlägges, när ett bränneris egare eller brukare åslundar
enkel redskap uppmätt och stämplad. Förrättaren och hans män verkställa mätningen.
För hvar och en i ett bränneri verkställd förseglings- eller öppnings-förrättning
åtnjutér politimästaren eller länsmannen -1 Spd., och hvardera af de tillkallade männen
24 sk., utah hänseende till apparaternas eller redskapens antal.
§ 22.
Älla förenämnda förrättningar införas på stället i ett af'amtmannen auktoriseradt,
protokoll, och underskrifves hvarje gång af förrättningens verkställare samt vittnen.
Brukaren anses hafva erkänt hvad uti protokollet är anfördt, derest han icke uttryckligen
förklarat sig emot någon af dess punkter.
Uti samma protokoll antecknas likaledes de anmälanden, som föranledt förrättningen,
samt de ritningar, grundritning och förteckningar, som blifvit emottagne.
Den eller de personer, åt hvilka det utaf amtmannen eller regeringen uppdrages
att kontrollera bränningen, såväl som Politiets embetsman och betjente, äro berättigade
att när sorn helst, dag eller natt, ega oförhindrad tillgång i hvarje bränneri, och egaren
eller brukaren är förpligtad att förevisa redskapen samt lemna nödigt biträde till verkställande
af undersökningar.
För den tid, som åtgår till eftersyn och ommätning beräknas icke skatt, så vidt
bränneriet har måst afstanna under förrättningen.
Ifvar och en, som eger bränvinsredskap, är förpligtad att, när så åstunda», förevisa
desamma, på det ställe, hvarest .de enligt den i g 7 omförmälda anmälan skola vara
tilllinnandes.
I 24.
De till speciell kontroll vid bränvinsbrähningen utsedde personer skola vara edsvurna.
För hvarje bränneri inrättas och auktoriseras ett eget protokoll till bruk för
kontrollbetjening.
Anföres något i detsamma, sora kan hafva inflytande på brukarens rättigheter, pligter
eiler åligganden, skall protokollet föreläggas honom eller den, som på haus vägnar
är till
-
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbrånningen.
57
är tillstädes, till förklarings afgifvande, och om detta tillfälle af honom ej begagnas, så
eger protokollets innehåll full bevisningskraft emot brukaren.
Protokollet skall under hränningsliden förvaras af kontrollören uti bränneriet, och
under hans frånvaro lemnäs förseglädt till brukaren, sorn då är ansvarig för detsamma.
I 25.
De närmare stadganden, som kunna vara af nöden angående sättet alt gå tillväga
vid redskapens mätning, stämpling, försegling, öppnande och kassation, äfvensom angående
aflemnandet af ritning, grundritning och förteckning, liksom äfven hvad vidare kan
erfordras till att göra kontrollen säker, bestämmas af Konungen.
§ 26.
Så vida skatten för bränvinsbrånningen kommer att läggas på mäskekaren, som begagnas,
måste:
a) Ett bränneri, under hela den tid det är i gång, begagna i medeltal dagligen
minst -15,000 potters mäskekar-rum tiil mäskens beredande och afjäsning, och måste det
oafbrutet fortsättas minst -15 dagar, hvarje gång bränneriet ånyo sättes i verksamhet, d.
v. s. hvarje gång man, när bränneriet en gång afstanna!, begär att få göra ny inrnäskning.
Skulle icke nämnde kar-rum, i medeltal räknadt, vara begagnadt, eller rörelsen
icke varit -15 dagar i oafbruten gång, beräknas afgiften likafullt, såsom om så varit
fallet, såvida ej någon olyckshändelse inträffat, hvarvid minst 2;ne dagars afstannande
blifvit föranledt.
Med hänseende till beräkningen af den tid, med hvilken bränneriet, enligt ofvanstående,
skall vara i oafbruten gång, anses driften hafva afstannat, när 2:ne dagar gå
förbi, utan att ny inmäskning företages.
ö) Bränneriets brukare besörjer om den nödiga förseglingen, innan kontrollörerne,
efter bränneriets afstannande, lemna stället.
c) Hvarje mäskekar måste vara afjäst och tömdt sednast inom 5 dygn, efter det
det påfylldes.
d) Intet kar får fyllas eller tömmas, utan att kontrollören derom underrättas.
e'j Mäsken i mäskekaren får ej utspädas med vatten, sedan ifyllningen skett och
karet blifvit satt till jäsning.
f) Vatten till mäskens utspädning får ej inbringas i mäskbehållaren, mäskvärmaren
oller pannan, hvarken direkte eller indirekte genom sköljning af kar, rännor o. s. v.
g) Till mäskekaren-få ej sättas lösa skärmar eller ringar eller annat, som kan öka
deras rymdinnehålE Hvad som vid jäsningen rinner öfver, får ej slås tillbaka till jäsning
i samma kar. Det som jäser öfver får begagnas till en senare inmäskning; likaså
kan ifrån den jäsande mäsken tagas hvad som är af nöden till pressjäst eller annan
jästberedning.
h) Mäskebehållaren och mäskvärmaren få blott innehålla mogen mäsk.
i) Kylskeppet får ej begagnas till afjäsning, hvarföre mäsken, ifall jäst skulle till
Bil.
till Särskilda Utsk. Mern. N:o 4. 8
58
Norska Kommiss, Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
sättas densamma på kylskeppet, måste genast, så snart det är gjordt, och biandningen
blifvit verkställd, tömmas i mäskekaret.
k) Jästberedningskaren få endast innehålla jäst och det material, som dertill är af
nöden. Denna jäst får endast begagnas i profkaret, eller också sättes den direkte till
mäsken i kylskeppet eller mäskekaren.
I) Der man begagnar profkar, d. v. s. kar, hvaruti jästen undersökes genom tillsättning
af mäsk och vatten, får dess innehåll icke på annat sätt begagnas till bränvinsbränning,
än genom att slås på mäskekaret, eller blandad med mäsken i kylskeppet.
m) 1 bränneriet få ej finnas andra kar, redskap, rännor eller pumpar, än de som
äro uppgifna uti förteckningen.
II) Bränneriets brukare allemnar till kontrollörens begagnande, så länge bränneriet
är i gång, ett eget och varmt rum med säng, uti eller invid bränneriet.
För den händelse att skatt kommer att läggas på bränvinsbränningen efter den qvantitet
bränvin, som produceras, måste:
a) ett bränneri tillverka i medeltal f,50G potter bränvin af 50 % dagligen för hela
tiden, bränneriet är i gång, och måste det fortsättas oafbrutet minst -15 dagar för hvarje
gång bränneriet ånyo sättes i verksamhet, tiden räknad från pannornas upplåtande och
till deras försegling, och skall, derest man häruti brister, den minsta afgiften, nemligen
för-1,500 potter, för samma tid erläggas, så framt intet olycksfall inträffar, hvarvid minst
2:ne dagars stillastående föranledes.
Med hänseende till beräkningen af den tid, under hvilken bränneriet, enligt ofvanstående,
skall oafbrutet vara i gång, anses rörelsen vara afstannad, när 2:ne dagar förgå,
under hvilka apparaten icke begagnas.
b) Bränneriets brukare skall, så vidt icke mera än en spritbehållare finnes, afstanna
all afverkning, under det att spritbehållarens innehåll mätes och profvas. Det uppehåll,
som derigenom uppkommer, står för hans egen räkning.
c) Bränneriets brukare, eller den, som på hans vägnar är tillstädes, när bränvinet
blifvit uppmätt och profvadt, samt anförande derom gjordt i protokollet, skall med sin
underskrift erkänna såväl qvantiteten deraf, som styrkan, eller också göra sina erinringar
deremot.
Om tvist i anledning häraf skulle uppstå, afgöres den af vederbörande departement.
Finner brukaren sig icke tillfreds med detta afgörande, måste han likväl betala afgiften,
men har rättighet att söka återfå hvad han anser sig hafva betalt för mycket.
d) Bränneriets brukare allemnar till kontrollörens begagnande ett eget och varmt
rum, med säng, uti eller invid bränneriet.
§ 28.
För den händelse, att skatten skulle vara påbuden efter afbränningsapparatens rymdinnehåll,
måste densamma, apparaten, för hvarje gång den upplåtes till verksamhet, oafbrutet
vara i gång minst -10 dagar, räknadt från förseglingens brytande till pannans
återförsegling, och derest sådant ej sker, betalas afgiften likafullt för så lång tid, så
framt icke olycksfall inträffar, hvarigenom minst 2:ne dagars stillestånd föranledes.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränning en.
59
l 29.
Skatten för bränvinsbränning är förfallen sista dagen i månaderna December och
Februari samt i medio af April.
Derest afgiften icke inom en månad är betald, får bränvinstillverkningen i det bränneri,
ifrån hvilket den ej blifvit inbetald, icke fortfara, utan skall apparaten förseglas
och sålunda stå tills afgiften är gulden, om än full valuta för densamma är lemnad i
annan egendom.
Denna förseglings förrättande betalas af vederbörande.
Till säkerhet för skalte-afgiften skall staten hafva första prioritet i samtlige bränvinsrcdskapcn,
nemligen hvart och ett i bänneriet befintligt redskap för kokning, mäskning,
jäsning och afverkning, äfvensom den i bränneriet eller dess jnagasiner befintliga
qvantitet bränvin, samt do kärl, hvaruti det bcfinnes.
§ 50.
Politimästaren och politiets betjente i städerne, samt fogden och länsmannen på landet
åligger den speciella tillsynen öfver denna lags vidmakthållande, liksom de, när helst
det begärcs, måste vara kontrollörerne behjclpliga med eftersynen; hvarjemte politiets
betjente och länsmännen, eller de; som i dessas ställe dertill förordnas, äro skyldige att
infinna sig i vederbörande bränneri en bestämd timma hvarje dag, för att deltaga vid
bränvinets uppmätning och profning, hvarvid de erhålla 56 sk. för hvarje förrättning.
Politiets betjente samt länsmännen åligger det tillika att så snart som möjligt, och
senast inom 2i timmar i stad och 8 dagar på landet, göra anmälan om hvarje öfver
trädelse,
hvarom de kunna erhålla någon kunskap.
§ 5i.
Derest någon, sedan ett redskap är uppmätt och stämpladt, i afsigt att derigenom
vinna någon fördel eller undansnilla afgiften, förändrar detsamma till form eller storlek,
utan att det ånyo mätes eller stämplas, innan det blir bcgagnadt, eller också till bränvinsbränning
begagnar delar af en stämplad apparat i förening med ostämplade, eller
på hemligt sätt fogar till sin apparat sådana delar, som förändra dess rymdinnehåll,
eller den som på svekfullt sätt tillställer, att mättet kommer att uppgifvas mindre, antingen
det nu angår apparaten eller produkten, eller vid bränvinsbränningen begagnar
delar af en apparat, som vid mätningen äro uppgifna att begagnas för annat ändamål,
eller bryter försegling, eller på annat sätt begår streck, skall anses förvunnen att straffas
med fängelse på vatten och bröd, eller till straffarbete i 5:te graden.
§ 52.
Den ; sorn på annat sätt bedrifver olaglig bränvinsbränning, straffas första gången
med böter från 50 till -100 Spd. eller fängelse på vatten oQh bröd; gör han sig åter
skyldig till sådan förbrytelse, straffas med böter från -100 till 200 Spd. eller straffarbete
i 5.te graden.
§ 55.
I de fall, hvarom §jj 5-1 och 52 handla, äro bränvinsredskapen förbrutna, nemligen
60
Norska Kommiss. Betänk, ang. Brännvinsbränning en.
hvarje i bränneriet befintligt redskap för kokning, mäskning, jäsning och afbränning
äfvensom det i bränneriet befintliga bränvinet, samt de kärl, uti hvilka det förvaras.
Ilvad sålunda är dömdt förbrutet, skall på offentlig auktion försäljas.
§ 54.
Utom det stadgade straffet samt konfiskering, skall den, som bedrifvit olaglig bränvinsbränning,
äfven ersätta den afgift han undansnillat. Afgiften för en ostämplad apparat,
som blifvit begagnad till bränvinsbränning, beräknas från den dag, då apparaten
första gången begagnades.
En apparat, hvars försegling är bruten, anses som hade den varit begagnad från
den dag, den sist förseglades. Likväl kan den det angår frikännas från afgiftens erläggande
för den tid, han skaffar bevis att apparaten ej varit begagnad.j
För det fall att skatten blifver lagd på mäskekaren eller på den erhållna produkten,
beräknas den dagliga afgiften efter hvad man, i förra fallet, kan uppskatta det begagnade
kar-rummet kunna hafva varit, och, i det senare, efter uppskattning af hvad som kan
hafva varit produceradt, alltsammans beräknadt i medeltal per dag.
g 55.
Den, som erbjuder eller gifver någon kontroll- eller skatte-betjent, med hvilken hån,
i egenskap af bränvinsbrännare, har att göra, penningar,eller penningvärde, straffas med
böter från 10 till 100 Spd.
g 56.
Förseelser, som ej kunna räknas höra till olaglig bränvinsbränning, för hvilken
ofvan är stadgadt straff, beläggas med böter från 5 till 50 Spd, utom ersättning för
skadan, der sådan kan vara åstadkommen. Till dylika förseelser äro t. ex. att räkna
underlåtenhet af den i §§ 7 och 10 omförmälda anmälan, liksom den i § 15 anbefallda
anmälan om företagen förändring; försummande af alt genast hafva till hands och vid
anfordran förevisa rätta vederbörande de i § 11 omförmälda dokumenter; makulering
af desamma; bortflyttande af redskap utan skedd anmälan (§20); vägrande af att lemna
nödigt biträde, enligt § 5 etc.; försummelse att efterkomma hvad som är föreskrifvet i
§ 26, litt h till m, och § 27, litt. d.
§ 57.
När åtal för öfverträdelse af denna lag eger rum, måste husbonden ansvara för sin
hustrus, sina barns, sitt tjenstefolks och sina arbetaros gerningar, såvidt det rörer penninge-ansvar
eller konfiskation, så vida han ej förmår bevisa, att det åtalade skett emot
hans vilja, eller att han sjelf derigenom lidit större skada, än den fördel I^unde hafva
varit, som syntes vara tillämnad, samt så vida ej genom flera förefallna omständigheter
kan bevisas, att han varit ovetande om hvad som blifvit gjordt; ty i dessa fall, äfvensom
när kroppsligt straff kommer i fråga, skola de vidkommande sjelfva bära ansvaret.
1 händelse af att barn, tjenstefolk eller arbetare skola stånda ansvaret f(jr hvad
som skett, konfiskeras icke redskapen, utan skall deras värde läggas till plikten.
g 58.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Brån vitisbränning en.
61
3 55.
När sådana förseelser, som ofvan äro bclagde med straff, upptäckas, skall hätftea
af böterna och af den förbrutna redskapen tillfalla anmälaren, derest han derpå gröt
anfordran. För så vidt böterna, eller hvad sorn dömes förbrutet, ej tillfalla artmälareny
eller han derpå icke gör anspråk, tillfalla desamma »förmändsdlstriktet». Är afgiftbn
lagd på de förbrutna redskapen, så äro statskassan och anmälaren, eller »fortaafadsi
distriktet» lika prioriterade,
l 50.
Den, som efter Törut gällande lag är ålagd straff för förseelse, för hvilken i denna
lag förhöjd bestraffning, är stadgadt i händelse förseelsen upprepas, och som på nytt
gör sig skyldig dertill, betraktas sorn hade han förut varit dömd till samma straffdom
närvarande lag skulle hafva medfört.
I -10.
När någon angifves för sådana förseelser, som efter ofvananförda bestämmelser icke
medföra annat straff än böter, eger i köpstäderna politimästaren, och i »ladestäderna»
samt på landet fogden, derest, han Anner anledning vara för handen att yrka ansvar
att insända vederbörandes förklaring, om han i godo vill erlägga de böter, söm bomäldé
embetsman funnit skäliga.
Finner fogden eller politimästaren att saken ej lämpligen kan bestraffas med det
minsta bötesbelopp, som är bestämdt, samt att andel af dessa böter skulle komma att
tillfalla fogden eller politimästaren sjelf, skall amtmannen bestämma pliktens belopp. Förklarar
den det vidkommer sig vara villig att erlägga den honom åsätta plikt skall det
godvilliga afgörandet, som, i händelse förseelsen förnyas, har samma verkan som en
dom, införas i politirättens protokoll, och kunna de öfverenskomna böterna i nödigt
fall indrifvas genom utmätning. u
Förnekar deremot vederbörande förseelsen, eller förklarar han sig ej färd i» till
godvillig uppgörelse, eller svarar han icke inom honom förelagd tid, skall fogden "eller
politimästaren, så vida han ej sjelf är domare i politirätten, i annat fall amtmannen,
draga försorg om att saken åtalas vid en politirätt, som på landet kan i allmänhet
hållas vid de vanliga tingen.
Saker, som angå andra öfverlrädelser, för hvilka annat straff än böter är stadgadt
behandlas efter de grunder, som i allmänhet gälla för åtal af förbrytelser.
I di.
Politimästaren eller länsmannen skola-ombesörja, alt i hvarje bränneri finnes på
något tjenligt ställe uppslaget ett plakat, som innehåller denna lags §§ 25, öi, 52, 55,
56, 57, 58, samt, efter omständigheterna, antingen § 26, 27 eller 28, äfvensom uppgift
öfver afbrännings-apparatens rymdinnehåll, såväl sora, i händelse af skatt å mäskekaren,
mäskekarens rymdinnehåll.
Förkommer eller förstöres plakatet, skall genast, på egarens bekostnad, ett nytt
uppslås.
Likaledes eger politimästaren eller fogden att besörja anslag på tingsställen och
gästgifvareställon af ett dylikt plakat, endast med undantag af uppgift öfver redskapens
storlek.
Bil till. Särskilda Ut sk. Alem. No i. $
62
Norska Kommiss. Betänk, äng. Bränoinsbränningen.
I 42.
Närvarande lag träder i kraft med den 4 Januari \ 849. Från och med denna tid upphäfves
lagen af den 4 Augusti 4S27 angående bränvin bränning och bränvinsförsäljning,
för så vidt den ännu är gällande, samt lagen af den 4 Augusti 4845, innehållande förändringar
uti och tillägg till lagen angående bränvinsbränning af den 4 Augusti 4 82",
till all kraft och verkan.
Christiania, uti den genom Kongl, nådigste Kommissorium af den 5 Maj d. å. nedsatta
Kommission, den 28 Oktober 4847.
D. VOGT. O. M. HAUGE. P. T. FAUCHALD. H. STEENSTRUP.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
65
Norska Regeringens underdånigste Utlåtande af den 9 Februari 1848.
Chefen för Finans- och Tull-departementet, Statsrådet Vogt, har i underdånighet
föredragit följande:
Medelst nådigst kommissorium af den 5 Maj J8J7 biet en kommission, bestående
af byfogden Vogt, köpman Hauge, landtbrukaren Fauchald och Candidatus Juris Steenstrup,
nedsatt för att utarbeta förslag till bränvinsbränningens beskattning efter mäskekarens
rymd-innehåll samt den kontrollfäring öfver denna näring, sorn är erforderlig,
äfvensom förslag öfver de omkostnader, som med sådan kontrolls förande kunna
vara förknippade, samt desslikes att afgifva ett utlåtande, huruvida införande af ett
dylikt beskattningssätt kunde vara lämpligt med afseende på tiden; hvarjemte det äfven
varit kommissionen ålagdt att, i fall hon ej skulle anse beskattning af mäskekaren
vara den mest ändamålsenliga, hon då tillika borde utarbeta förslag till ett annat beskattningssätt,
hvilket vore lämpligare.
Under den 28 sistlidnc Oktober har kommissionen ingifvit sitt betänkande till departementet,
hvilket, tillika med de dertill hörande bilagor, är närvarande underd. föredragning
vidfogadt.
Då kommissionen ansett, att ett förändradt beskattningssätt skulle komma att göra
nya lagreglor nödiga, har hon tillika utarbetat förslag till en ny lag, som är sålunda
atfattad, att den kan användas under hvilketdera som helst af de beskattningssätt, om
hvilka fråga antagligen kunde bli, äfven väl för den händelse, att ingen skatt blcfvc
påbuden.
Oaktadt kommissionen obetingadt förklarat sig för det beskattningssätt, enligt hvilket
afgiften beräknas omedelbart för den färdiga, vid destillationen vunna, produkten,
har hon likväl, för att uppfylla hvad i det Kongl ,kommissorium är befaldt, tillika utarbetat
förslag till mäskebeskattning, samt för det fall, att hvarken denna eller produktbeskattningen
skulle komma alt användas, jemväl utarbetat ett dylikt förslag till beskattning
efter bränvinsbrännings-apparatens rymdinnehåll, under antagande af, att detta beskattningssätt
då blifver det enda, som kan komma i fråga, men likväl så att de stadgar, som
för närvarande gälla för detsamma, böra undergå förändring. Slutligen har kommissionen
vidrört annu ett 4:de beskattningssätt, nemligen att tillåta bränvinsbränning mot
bevillning, som särskildt meddelas för hvarje fall, samt med ett bestämdt årligt afgiftsbelopp,
lika stort för alla bränncrier, med eller utan inskränkning i afseende på bedrifvande
af desamma. Hvad detta sednare sätt angår, har kommissionen icke framlagdt
något bestämdt förslag, enär den är af den åsigt, alt man ännu saknar tillräcklig erfarenhet
derom, för alt kunna derpå inlåta sig.
Departementet skall nu utbe sig, att först få göra en framställning af det hufvudsakligaste
af kommissionens arbete rörande beskattningen, samt derefter uppgifva det
förslag, som efter departementets förmenande förtjenar företräde, och som departementet
ämnar att i underdånighet anhålla måtte vid nuvarande storting blifva framlagdt till
antagande; hvarefter departementet skall gå igenom den andra delen af kommissionens
betänkande, som angår lagstiftningen, och dervid bifoga de anmärkningar, hvartill departementet
kunde finna sig föranlåtet, samt föreslå de förändringar, som i följd deraf
torde föranledas.
Bil. till Särskilda Utsk. Meni. N:o 4.
-10
64
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
I. Afäshebeslcattning.
Med mäskebeskatfning förstås beskattning af det kar-rum (mäskekaren), hvaruti det
till bränvinsbränning bestämda material undergår jäsningsprocessen. Kommissionen anför
att denna beskattning antingen användes på så sätt, som i Preussen och de' Danska
köpstäderna, att afgiften beräknas för hvarje gång ett mäskekar fylles och afjäses, eller
också såsom i de Danska landtdistrikterna, att afgiften beräknas för en gifven tid, efter
det antal gånger, man antager, att dessa kar kunna hafva varit använda lill afjäsning.
Utom dessa 2:ne beskattningssätt, användes,1 efter hvad kommissionen har sig bekant,
-ännu ett tredje uti England, hvilket äfven kan kallas mäskebeskattning, ehuru afgiften
understundom beräknas efter den erhållna produkten, nemligen när denna utkommer
med en större qvantitet alkohol, än den mäsk, hvaraf den är erhållen, efter anställd
profning kan anses hafva innehållit, frånräknad den förlust af alkohol, som man räknar
ega rum under destillationen.
Med hänseende till detta sista beskattningssätt, har kommissionen anfört, att lion
saknar nödig kunskap om den närmare detalj vid detsamma, samt det dermed förenade
kontrollväsendet, för alt kunna yttra sig deröfver, hvarjemte kommissionen efter den
kännedom, hon har om detta beskattningssätt, anser, alt det icke har något* väsendtligt
företräde framför produktbeskattningen, sadan kommissionen ämnar föreslå densamma.
Af de 2:ne andra beskattningssätten har kommissionen förklarat sig för beskattning
af karet för hvarje gång det fylles med mäsk till afjäsning, samt i anledning deraf utlåtit
sig pä följande sätt:
»Begge beskattningssätten medföra väl den olägenhet, att man, för att kunna begagna
»kar-rummet till afjäsning af det största möjliga qvantum sprithaltig massa, och sålunda
»inbespara något af afgiften, föranledes att maska sä tjockt som möjligt, hvarvid man
»förlorar i utbyte; men det sednare har tillika det onda med sig, att jäsningsprocessen
»påskyndas (på samma sätt som afbränningsprocessen vid beskattning å pannerymden), för
»alt kunna medhinna så många afjäsningar som möjligt på den gifna tiden, hvilket likaledes
sker på bekostnad af utbytet. Det sista beskattningssättet innehåller således 2:ne
»möjligheter att frigöra den färdiga produkten från en del af den afgift, med hvilken
»man vid skattens bestämmande trott sig kunna träffa densamma, samt följaktligen alt
»göra osäker hvarje beräkning öfver den inkomst som utaf brännerirörelsen kan tillkom»ma
statskassan, liksom den innebär en tvåfaldig uppmaning att förslösa en del af det
»material, hvaraf man ämnat att bereda bränvin, så vidt nemligen inbesparingen å skafsten
uppväger den förlust i utbyte, som bränneri-egaren gör. Härtill kommer vidare, att
»missbruk lätt kunna öfverskylas derigenom att man later jäsningsprocessen börja eller
»sluta i oskattlagda kar, såsom förmäskkar, kylskepp eller mäskreservoircr.»
Då det sistnämnda beskattningssättet sålunda har väsendtliga brister, utan att medföra
motsvarande fördelar, torde principen att beskatta karen för hvarje gång de begagnas
blifva den rigtigaste för det förslag, det åligger kommissionen att utarbeta.
Innan kommissionen emellertid gått öfver till behandlingen af detta förslag, har
hon gjort en kort framställning af de beskattningsreglor, som gälla uti Preussen och
Danmarks köpstäder.
Enligt denna framställning 'ägges afgiften i de Danska köpstäderna både på kar
rummet och materialet. Densamma erlägges på förhand, och på sådant sätt, att redskapen
ej upplåtes till begagnande, innan qvittenser öfver den erlagda afgiften förevisas.
Dessa qvittenser (de s. k. »bränn- och förmalnings-sedlarne») förvaras i bränneriet till
ledning för kontrollen, som derigenom, att bränvinsbrännaren är skyldig att förete brännoch
förmalningssedel för den massa, som belinnes i hvarje kar, är iståndsatt, att följa
det matarial, på hvilket sedlarne lyda, genom alla stadier af produktionen. Hjelpreda
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
65
skapen är skattefri, dock under vilkor, att det aldrig får finnas jäsande mäsk uti densamma.
Att införa ett sådant beskattningssätt i sin helhet hos oss, anser kommissionen icke
låta sig göra, dels emedsn bränaerierna uti landtdistrikterna ofta ligga flera mil från
närmaste skattekontor, samt stadgandet att afgiften på förhand skall erläggas, således
svårligen skulle kunna uppfyllas, dels emedan man sannolikt ej skulle kunna anskaffa
lämpliga kontrollörer, hvilka, för att missbruk skulle kunna förebyggas, nödvändigt
måste vara väl invigda i hela bränvins-brännings-handteringen, särdeles mäskningsprocessen.
Uti Preussen hvilar bränvinsafgiften, för så vidt den träffar bränvinsproduktione-n
utaf mjölhaltiga ämnen, såsom säd och potates, på mäskekaren; men när socker, sirup, eller
andra sockerhaltiga ämnen, eller frukt, bär, vin, öl o. s. v. begagnas, erlägges afgiften
dels efter pannerymdon, dels är den lagd på materialet. Alla hjelpredskap äro skatlskyldige,
med mindre att vederbörande medgifva deras skattefria begagnande, hvilket
vanligen år händelsen i hvarje ordentligt inrättadt bränneri, der alla kar äro i passande
förhållande till rörelsen, och der egaren har vederbörandes förtroende. För att jästkaren
må kunna begagnas, utan att afgift för dem behöfver erläggas, är föreskrifven en
mängd detaljbestämmelser angående deras storlek och begagnande. Bränvinsbrännaren
mäste dessutom för hvarje månad afge en nöjaktigt affattad plan för sin rörelse, från
hvilken han, vid vite, ej får afvika. Kontroll sker hvarannan och hvar tredje dag. Kontrollörerna
måste der, såväl som i Danmark, hafva en särdeles noggrann kännedom om
hela bränvinsbränningen, hvarföre de liesta underkontrollörer, innan de anställas såsom
sådana, vanligen hafva tjenat såsom extra under 1 i 3 år, för att hinna göra sig tillräckligt
bekanta med saken.
Sedan kommissionen derefter hänvisat till den af kandidaten Steenstrup till Inrikesdepartementet
under den-18 Februari förlidne år afgifna berättelse om bränvinstillverkninge^
i Danmark och Preussen, hvilken berättelse, med tillhörande bilagor, departementet
likaledes tager sig friheten att vidfoga närvarande utlåtande, fäster hon uppmärksamheten
på, hvilken mångfald af detaljbestämmelser, med hänseende till rörelsens bedrifvande och
kontrollen deröfver, den Preussiska lagstiftningen ansett nödvändig, för att förekomma
missbruk, samt vidare deruppå, att, som dylika detaljbestämmelser, huru omfattande de
än äro, likväl icke kunna innefatta alla omständigheter, som i verkligheten kunna inträffa,
man måste bemyndiga kontrolltjenstemännen, att, när så nödigt är, förfullständiga
dessa bestämmelser, eller göra inskränkningar eller undantag från desamma. Härigenom,
samt emedan egaren, genom den plan, han uppgifvit, och från hvilken han ej utan
straff får göra afvikelse, är bunden i sin verksamhet, samt äfven derigenom att hjelpredskapen,
som afgiftsfritt fått begagnas, förbrytes, om något svek dermed förefinnes,
anser man sig någorlunda tryggad mot missbruk, oaktadt kontrollen, såsom anfördt är,
sker endast hvarannan eller hvar tredje dag. Ty ju strängare sjelfva rörelsen eller de
särskilda redskapens begagnande begränsas medelst lagreglor, desto mindre blir en stadig
kontroll nödig, enär missbruk af redskap lättejigen, äfven med en mindre oafbruten
kontroll, lätteligen upptäckes genom dét afbrott eller den förändring sorn derigenom
uppkommer i serien af de olika processerna.
Att försöka, att hos oss ordna, denna sak i sin fulla detalj genom allmänna lagreglor,
såsom i Preeussen, anser kommissionen emellertid icke tillrådligt, af den orsak,
att man, såsom förr är anmärkt, omöjligen kan vid deras affattande hafva alla inträffande
fall för ögonen, hvarigenom stadganderna under vissa förhållanden kunna blifva
oanvändbara, samt till och med verka skadligt. För att afhjelpa detta, skulle man således,
på samma sätt som i Preussen, nödsakas att lemna en sådan myndighet, som förenämndt
är, åt kontrollen, nemligen, att, när den så ansåge af nöden, förfullständiga
66
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
eller göra undantag ifrån eller inskränkningar uti lagreglorna, hvilket efter kommissionens
förmenande skulle hos oss väcka mycket motstånd, samt för öfrigt icke i och
för sig sjelf vara att rekommendera. De Preussiska stadganderna medföra dessutom den
olägenhet, att bränvinsbrännaren, genom den plan han skall afgifva, på förhand måste
binda sin verksamhet för en längre period, i det han hvarken kan utvidga eller inskränka
sin rörelse för dagen utan särskildt tillstånd, hvilket han äfven äfvenlyrar kunna
blifva honom förnekadt, då detsamma( är beroende af vidkommande auktoriteters godtfinnande.
Kommissionen tror derför, att de egentliga hufvudbeslämmelser, som ordna förhållandet
mellan bränvinsbrännaren och staten böra upptagas i lagstiftningen, samt att den
närmare detaljen med hänseende tili kontrollens utöfvande mäste blifya föremål för
instruktionerna.
Men afstår man från att ordna bränvinsbränningen på det detaljerade sätt, som
äger rum i Preussen, så blir derutaf åter en följd, att man måste hafva en mera trägen
kontroll, hvilken, för att missbruk må kunna förekommas, till och med måste vara
daglig. Åf denna anledning fäster kommissionen uppmärksamheten på, att erfarenheten
har visat, att hos oss på landet herrskar ett temligen allmänt ringaktande af skattepåbuden,
när de afse bränvinsbränningen, samt en afgjord benägenhet att kringgå desamma,
hvilken anmärkning kommissionen tror, att dea knappast kommer att gälla i
sin fulla utsträckning, när bränvinsbränningen endast tillåtes uti så stora brännerier,
som kommissionen föreslagit, hvarigenom denna handtering skulle komma att öfvergå i
bättre händer, än när den sönderstyckas i en massa småbrännerier.
Kommissionen antar derföre, att hvarje bränneri komme att ställas under en daglig
kontroll. Men derigenom skulle kontrollutgifterna blifva så betydliga, att det blefve
en nödvändighet, att inskränka bränvinsbränningen till endast så stora brännerier att
afgiften af desamma kunna tåla att bära de med kontrollen förenade utgifterna.
Med hänseende till bränneriernas storlek antar kommissionen, att inga mindre brännerier
böra tillåtas, än att uti desamma kunna tillverkas minst -1500 potter bränvin
dagligen hvarvid den antager, att denna minsta dagliga produktion bestämmes i öfverensstämmelse
med de förutsättningar, som ligga till grund för bränvinsapparaternas
rymdinnehåll uti lagen af den 4 Aug. 4845; ty om än med en pistorisk apparat om
200 potter man under en påskyndad afverkning kap producera mera än 4500 potterom
dygnet, så anser kommissionen likväl, att detta, under en mindre foreerad afverkning,
ej kommer att blifva fallet.
Med hänseende till den dagliga produktionen yttrar sig kommissionen för öfrigt
som föjer:
»När här talas om daglig produktion är det ej så att förstå, att föreskriften derom
»skulle anses fullgjord derigenom, att ett bränneri, hvilket här vill säga en destillerings»apparat,
endast drefves vissa timmar om dagen, eller en dag i sender med en mellantid
»af en eller flera dagars overksamhet, hvilket lätteligen, såsom hittills skett, kunde blifva
»fallet. I sådant fall skulle nemligen föreskriften om 4500 potters daglig produktion
»förlora sin betydelse, derigenom att t. ex. endast hvarannan eller hvar tredjedag detta
»qvantum blefve afbrändt, hvarmedelst den dagliga produktionen i sjelfva verket icke
»blefve större än 750 eller 500 potter.
»Meningen är derföre den, att ett bränneri måste under en viss oafbruten följd af
»dagar tillverka minst 4500 potter hvarje dag, eller i medeltal detta qvantum dagligen.
»Det är nödvändigt att uttryckligen bestämma detta, och har kommissionen trott att den oaf»brutna
följd af dagar, under hvilka ett bränneri måste vara förpligtadt att dagligen
»tillverka ofvannämnda qvantitet, kan bestämmas till 45 dagar, under hvilken tid hvarje
»mäskekar kan hafva varit 5:ne gånger begagnadt, nemligen under förutsättning att det
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
67
«tömmes 5:te dagen efter den, då det blifvit fyldt till afjäsning. Bestämmelsen härom
oär upptagen uti lagen under g 26 a. Ett så stort tidsrum vore kanhända icke;nödvänodigt
ensamt för att uppnå den afsedda driften, enär 8 till -10 dagar kunde för detta
((ändamål anses tillräckliga; ty är man nödsakad att under så lång period, som den
»sednast omnämnda, drifva ett bränneri med så stor daglig produktion, kan äfven rörelosen
anses reglerad efter den skala, man afsett; men när man detta oaktadt har trott att
((perioden borde bestämmas så lång, som skedt är, har man gjort det hufvudsakligen
omod afseende på de med kontrollväsendet förknippade utgifterna.»
Med hänseende till det förenämnde minimum uti det oafbrutna bedrifvandet, anför
kommissionen, att den förutser, att deremot komma, att göras invändningar, hemtade
från den omständigheten, att liera af de brännerier, som hafva pistoriska apparater på
200 potter, dels af brist på vatten, dels derföre, att den drank, som erhålles, och
som är mest tjenlig till foder för kreaturen, när-den gifves dem varm, eller åtminstone
helt färsk, må kunna begagnas, endast varit i gång under halfva dygnet, eller under
några timmar af detsamma, eller också endast hvart annat, hvart 5:dje eller 4:de dygn,
och att man således ej kan säga, att med dessa apparater -1500 potter blifvit dagligen
producerade. Likaledes äro flera af de brännerier med pistoriska apparater, som för
närvarande äro i bruk, anlagde på att kunna från den 4 Jan. -1849 begagnas endast
under halfva dygnet, eller under hela dygnet hvarannan dag, med 200 potters pistoriska
apparaters fulla afverkningsförmåga, samt följaktligen ämnade att tillverka endast 600
ä 800 potter dagligen, i medeltal räknadt.
Påbudet om minst 4500 potters produktion dagligen under en längre oafbruten
tid, hvilket för dessa skulle till en del blifva detsamma som ett direkt förbud, kunde
derföre synas innebära en orättvisa y;r,ot ägarne, som trott sig kunna fullgöra lagen
genom att konstruera sina apparater till 200 potter. Men kommissionen anmärker härvid,
att meningen myd det stadgandet i lagen af den 4 Aug. 4845, att inga apparater,
söm voro mifidre än 200 potter, linge begagnas, är att desamma skola drifvas under
lie!?, uygnet under en längre tid, emedan stadgandet i annat fall skulle vara så godt
som utan all betydelse, samt att, om en mindre rörelse det oaktadt blifvit bedrifven,
sådant är ett missbruk, som insmugit sig till följe af en mindre noggrannhet vid lagens
författande. Kommissionen förmenar derföre, att ingen afgörande vigt bör fästas vid
denna invändning, och detta så mycket mindre, sorn den anförda lagen endast är ett
tillägg till den äldre angående bränvinsbränningen, hvilket i förening med sednare tids
oaflätliga sträfvande att lä bränvinsbränningen att endast bedrifvas i stort, bör hafva
förberedt bränvinsbrännarne på, att man ej får vänta sig nuvarande bränvinslagstiftning
bibehållen, utan snarare mera skärpt. Kommissionen anför derjemte, att i allmänhet
kommer ändock alltid den utväg att stå öppen, att der förhållanderna ej medgifva att
en enskild drifver denna handtering, flera kunna slå sig tillsammans, hvilket också på
sednare tid blifvit ganska vanligt.
Sedan kommissionen sålunda afhandlat saken med hänseende till brännerirörelsens
storlek, öfvergår hon till frågan om skattens storlek, och anför i anledning deraf följande:
»Hvad afgiftens storlek angår, erkänner kommissionen, att bränvinshandteringen före»trädesvis
är passande att beläggas med en afgift så hög som möjligt, icke som skulle kommis»sionen
tro sig deruti finna något verksamt medel emot den i.sina följder ofta så högst
»förderfligt framträdand.- konsumtionen (emedan bränvin har ett allt för litet pen»ningevärdc,
för att man genom beskat nrngen skulle kunna i någon märkligare mån för»svåra
anskaffandet af varan), utan emedan denna näring till sitt väsende eller på grund
»af sina följder förträffligt passar att bära en betydligare skattebörda.
»Högre än till 5 sk. pr pott färdigt bränvin (hvilket, såsom väl bör märkas, utgör
»50 ä 40% af varans värdej', vågar man emellertid ej gå i sitt förslag, emedan det är
38
Norska Regeringens under d. Utlåtande.
»att befara, att en högre afgift skulle framkalla en till följe af våra lokala förhållanden alltför
»stor frestelse att undandraga sig afgiften, dels genom lönnbränning och dels genom in»smuggling
af utländskt sädesbränvin, särdeles så länge detta kan erhållas så billigt, som
»t. ex. från Danmark och Preussen, hvarest produktions-afgiften ersättes genom en drawback,
»eller från Sverige hvarest denna afgift är så betydligt mindre än vår nuvarande (d 3/4
»å -t \(1 sk. pr pott, i det den nemligen i Sverige endast är beräknad att utgöra 2/3
»sk. per pott, hvilket den likväl långtifrån uppgår till (för att ej tala om småpannor un»der
6 kannor, som ingen afgift erlägga).»
»Med hänseende härpå kunde en afgift af 5 sk. anses väl hög, men kommissionen har trott
»att hon ändock borde föreslå densamma, af den orsak, att vid sista Storthinget man vid skat»tens
bestämmande lagt denna afgift till/ grund för beräkningarne, hvarvid kommission
»nen äfven gått ut från den förmodan, att i en framtid, såsom äfven skedde på sista Stor»thinget,
det torde komma att beviljas statsmedel, för att åstadkomma kontroll så väl mot
»oloflig bränvinsbränning, som mot oloflig införsel af denna vara. I annat fall skulle en
»så hög skattesats vara alltför vådlig.»
Med hänseende till bränvinsafgiftens storlek har kommissionen vidare anmärkt, att
man ej heller i Preussen och Danmark, hvarest man på grund af lokalförhållanden och
tillräcklig kontrollpersonai, mera har i sin makt att hämma lönnbränning och insmugling,
än vära förhållanden medgifva, vågat sig på en högre beskattning.
För att nu, vid beskattning af mäskekaret, kunna träffa den färdiga produkten med
den bestämda skattesatsen, bör man veta:
t) Huru mycket alkohol, sota kan erhållas af ett gifvet qvantum material, samt
2) Huru tjockt man kan mäska och jäsa, eller, med huru litet kar-rum man kan
hjelpa sig till inmäskning och fullständig afjäsning af detta material.
Kommissionen har förut anmärkt, att hon vid bestämmande af skattesatsen för
mäskrummet lagt potatesbränningen till grund, både emedan hos oss, eftersom bränvinsbränning
är förbjuden under sommarmånaderna, säd i allmänhet icke kommer att
begagnas annorlunda än såsom malt vid potatesbränningen, samt emedan erfarenheten
visat, att man, genom att beskatta mäskrummet lika för säd och potates, träffar den
färdiga produkten med en ungefärligen lika hög afgift; hvilket dessutom äfven låter sig
theoretiskt beräkna, enär det nemligen vid mäskning med säd erfordras mera vatten i
förhållande till materialets volym, än vid mäskning med potates.
Med hänseende till den första af de 2:no här uppställda frågorna, har kommission
nen anställt en beräkning, till följe hvaraf en tunna potates theoretiskt skall gifva55,2
potter bränvin af 50% e'ler 8° Spendrup, samt med erforderligt malt till sockerbildning
och jäsning, 57,S potter, derest grönmalt användes, samt 58,2 on\ man begagnar
torkadt malt. Kommissionen fäster emellertid uppmärksamheten på, att ett så stort utbyte
aldrig erhålles i verkligheten, emedan hvarken sockerbildningen, jäsningsprocessen
eller afbränningen kunna ske så fullständigt. Till och med i Preussen, hvarest mäsbnings-
och afjäsningsprocesserna ske med den största sorgfällighet, samt der afdestillationen
göres mycket långsamt, erhålles knappt 50 potter, och i Danmark endast 25—20
af en tunna potates med behörig qvantitet malt, under det att man hos oss ej kan räkna
pä ett större utbyte än 22 potter, och man det oaktadt här använder mera malt; hvilket
ringare utbyte hufvudsakligen härrör af den påskyndade afverkningen och deremot
svarande method att mäska. För öfrigt anmärker kommissionen att potates förekommer
af så olika godhet, att dess mjölhalt varierar mellan 2} och 9%, men att så goda potater,
som med 2f procents mjölhalt sällan eller aldrig hos oss förekomma eller användas
till bränvinsbränning.
Hvad angar det andra momentet, som måste tagas i betraktande, nemligen huru man
med minsta kar-rum skall kunna inmäska och afjäsa den mest sprithaltiga massa, har
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
69
kommissionen genom anställd beräkning funnit, att mäsk af, 4 ..lunna potates med grönmalt
erfordrar ett rum af 205,5 potter och med torrt malt 2-15,5 potter, hvilket förförhållande
föröfrigt är någorlunda föränderligt samt rättar sig efter potäternas olika
godhet, i det att mindre god potates ger en mindre qvantitet mäsk — ända till endast
•160—170 potter — hvarvid naturligtvis utbytet äfven är i samma proportion mindre.
Enligt den beräkning, som är gjord för potates af god qvalitet, erfordrar således
1 tunna potates med grönmalt, — hvilket kommissionen antar komma för framtiden,
när brännerirörelsen blir inskränkt till endast sådana brännerier, som drifvas fabriksmässigt
och bättre blifva ordnade, företrädesvis att användas — ett kar-rum af 201 potters
storlek, hvartill kommer det stigningsrum, som är nödvändigt, för att mäsken under
jäsningen ej skall rinna öfver. Detta rum kan minst antagas till 1/10 af mäske-karrummet,
innan mäsken börjat stiga, så att till afjäsning af en tunna potates med erforderligt
malt sålunda kommer att behöfvas ett kar-rum af 225 potters innehåll.
Då nu kommissionen antar, att, enär allmänningen kan ske långsammare än nu är fallet
till följe af pannbeskattningen och den frestelse till starkare anlitande af pannans
afverkningsförmåga, som denna framkallar, man kan erhålla 25 potter bränvin af 1 tunna
potates med erforderligt malt, måste alltså kar-rummet, för att dessa 25 potter skola
blifva beskattade med 5 sk. per pott, beläggas med en afgift af omkring 0,552 eller 1/5
sk. per pott. Då kommissionen emellertid antar, att ett så stort kar-rum som 225 potter
icke kommer att begagnas för en tunna potates, samt följaktligen ej heller ett så
stort utbyte som 25 potter kan påräknas af 1 tunna potates med erforderligt malt, enär
det är samma skäl vid mäske- som vid pannebeskattningen, att uppoffra en del af utbytet,
när en större besparing af skatten derigenom kan vinnas, så anser kommissionen,
att skattesatsen bör bestämmas till 0,5 sk. per pott mäskekar-rum.
Ofvanstående gäller emellertid endast under förutsättning af att till bränvinsbränning
man blott använder säd och potates.
Oaktadt man hos oss hittills icke användt annat material, åtminstone icke i stort, har
kommissionen likväl trott, alt man vid afgiftens bestämmande bör vara betänkt på, att
sådant kunde blifva fallet. Den har sålunda antagit, att stärkelse, hufvudsakligen potatesstärkelse,
kunde komma att begagnas, dels emedan man dervid behöfver ett mindre
mäskekar-rum, dels emedan detta ofta kunde vara den enda utvägen att tillgodogöra något
af skadade potäters värde, enär de i form af stärkelse lättare kunna förvaras. Med
hänseende till skattesatsen i detta fall har kommissionen anställt en beräkning, till följe
hvaraf 400 $£ potates stärkelse med erforderligt malt skola gifva 67 potter bränvin af 50
"/o- Då emellertid ett så stort utbyte i verkligheten ej skulle erhållas af den orsak, att
en del förloras under mäskningen, jäsningen och afverkningen, har kommissionen trott,
att från det ofvan anförde plbytet bör frånräknas 46 %> så att följaktligen endast 56
potters utbyte skulle erhållas. För att nu dessa skulle blifva beskattade med de bestämda
5 sk. per pott, måste hvarje pott mäskrum beskattas med 0,5 sk., hvilken afgift
kommissionen på grund af den process, medelst hvilken stärkelsen vinnes, är förenad
med åtskilliga omkostnader, tror böra nedsättas till 0,4 sk. per pott mäskekar-rum, utan
att man derigenom äfventyrar, att någon skulle försöka att undandraga något af det
tillverkade bränvinet den bestämda skatten genom att först bereda stärkelse, emedan de
dermed förknippade kostnaderna äro så betydliga, att bränvinsbränning af potatesstärkelse,
till och med med förenämnde skattesats, i allmänhet endast torde komma att äga
rum i del fall, att stärkelseberedningen varit nödvändig, för att tillgodogöra något af
potäternas värde.
En lika afgift har kommissionen föreslagit för del fall, att man framdeles här använde
den i England brukliga methoden, att mäsken, sedan sockerbildningen försiggått,
men innan jästen tillsättes, befrias från skal, sådor m. m. eftersom hvad då återstår
70
Norska Regeringens underd. Utlåtande>
hufvudsakligen är likt den mäsk, som fås af potatesmjöl. Samma afgift har kommissionen
äfven föreslagit för det fall, att man till sockerbildningen ville anmända maltextrakt
eller roaltinfusion, enär sådant, ifall sädespriserna eljest medgåfve det, kunde
begagnas till bränvinsbränning.
Utom stärkelse tror kommissionen ej att hos oss fråga kan uppstå om andra ämnens
användande till bränvinsbränning, än kanhända sirap, sockervatten eller affall vid sockerraffinaderierna,
honungsvatten, skadadt öl, samt en obetydlig qvantitet bär och frukter.
Med hänsyn till dessa ämnen, med undantag af öl och dricka, har kommissionen
föreslagit samma afgift, som för begagnande af potatesstärkelse, hvarvid den likväl anmärkt,
att den saknar behöflig kännedom om de, förhållanden, som härvid kunde komma
i betraktande, så att den ej med någon grad af tillförlitlighet kunnat anställa någon
beräkning öfver utbytet, hvilket hon likväl anser böra vara i proportion större, än af
vanlig säd- eller potatesmäsk.
Hvad öl och dricka angår, har kommissionen anmärkt, att då dessa ämnen ej behöfva
slås på mäskekaret till afjäsning, utan kunna omedelbart bringas på pannan till
afdestilIereng, är mäskebeskattningen icke tillämplig på desamma. Då öl har så stort
värde i och för sig, at‘ det ej skulle vara någon uträkning, att bereda öl i afsigt att
deraf bränna bränvin, förmodar kommissionen att bränvinsbränning endast kan komma
i fråga för sådant öl, som blifvit skadadt och otjenligt såsom dryckesvara, eller åtminstone
förlorat en stor del af sitt värde såsom sådan. Af vanligt öl, som börjat surna,
antager kommissionen att 1 pott kan gifva 1/12 pott bränvin af 50 9/o, och i följd häraf
måste 12 potter sådant öl, som användes till bränvinsbränning, beskattas med 5 sk.,
eller hvarje pott med 1/4 sk. Då kommissionen ingen erfarenhet har huru fort öl låter
afdestiliera sig, anser hon rättast, att bränvinsbränning derutaf beskattas efter det material,
man använder.
Med afseende på omdestillation af bränvin har slutligen kommissionen anfört
följande:
»Enär det, så snart pannbeskattningen upphör, icke finnes någon orsak att bibehålla
»beskattningen å omdestillation af redan färdigt bränvin, ämnar kommissionen icke att
»föreslå någon skatt för densamma, och det så mycket mindre, som det, från liera sidor
»betraktadt, vore önskligt att denna handtering frigåfves. Derigenom skulle t. ex. rening
»genom omdestillation af den orena finkelhaltiga produkt, som erhålles, särdeles genom
»en påskyndad drifning af pannan, då blifva mera allmän, hvartill kommer, alt när om»destillationen,
såsom fallet då blefve, utvecklades till en större fullkomlighet, skulle en
»stor del af Vårt potatesbränvin finna användande till tekniskt bruk, så väl som till be»redning
af åtskilliga luktvatten, likörer, s. k. franska bränviner m. m., hvartill för när»varande
införas betydliga qvantiteter utländsk sprit, hvilkas import under t. ex. de sista
»6 åren utgjort i medeltal omkring 600,000 potter årligen, utom hvad deraf är infördt
»såsom likör o. s. v.»
Med hänseende till ofvananförda har kommissionen föreslagit, att, i det fall man
beslutar sig för beskattning af mäskekarens storlek, det fattas följande
»Beslut
»angående beskattning af bränvinsbränning.
»Afgiften lör bränvinsbränning lägges:
»l:o. På mäskekaret (det kar, hvaruti det till bränvinsbränning bestämda material un»dcrgår
afjäsningsprocessen) och det med följande belopp per pott af karets lulla
»rum-innehåll till öfversta randen för hvarje gång det begagnas till afjäsning, nemligen
med:
ta) 5/10
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
74
,»a) 5/10 sk. per pott, när man ensamt använder mjöllmltiga ämnen, såsom potates
och spannemål, samt när dessa ämnen begagnas utan att vara rensade från
»skal, sådor o. s. v. samt när maltextrakt icke användes i stället för malt till
»sockerbildningen.
»6) 4/40 sk. per pott, när andra ämnen (öl och dricka undantagne) begagnas,
»samt när mjölhaltiga ämnen användas, sedan de, men innan jäsningen, blifvit
»skiljda från skal m. m. eller när man till sockerbildningen, i stället för malt,
»använder maltextrakt.
*2:o. På det material, som användes, när bränvinstillverkning sker af öl eller dricka,
»med 4/4 sk. per pott — härunder inbegripas icke öljäst och bärme, när de be
»gagnas
såsom jäsningsmedel.»
Skatten, påbuden efter detta beslut, skulle för den produktion, hvilken kommissionen
förutsatt, samt under förutsättning af att de nuvarande proportionerna för mäsken
blefve oförändrade, utgöra 500,000 Spd. årligen, räknadt till 5 sk. per pott för 42 millioner
potters produktion.
Kommissionen antyder derefter huru den har tänkt sig, att man bör ordna kontrollen,
hvilken för öfrigt i sina detaljer bör bestämmas uti sjelfva instruktionerna. I
detta afseende vill departementet endast anföra, att kommissionen antager, att, för att
kontrollen må kunna handhafras både dag och natt, på landet 2:ne kontrollörer böra
anstäilas jför hvarje bränneri, när det deremot torde låta sig göra i städerna, att 2:ne
bränneriers kontrollering öfvertages af 2:né personer, samt att öfverkontrollörer böra
anställas, nemligen en för Aggerhuus, Smålänenes, Buskeruds, Jarlsbergs och Laurvigs samt
Bratsbergs amter, en för Hedemarkens och Christians arnter, 2:ne för Throndhjem och
den sydliga delen af Nordlanden, samt en för den öfriga delen af riket. Kommissionen
öfvergår derefter till en undersökning af huru stora omkostnader, kontrollen kan antagas
medföra.
Detta beror på svaret på dessa 2:ne följande frågor, nemligen:
1) Huru många brännerier kunna antagas skola blifva i gång under förut anförda
vilkor, samt
2) Huru länge hvarje bränneri kan antagas skola vara i verksamhet. Med hänseende
till den första frågan, anför kommissionen följande:
»Fastän det naturligtvis icke med någon visshet kan förutsägas, huru många brännerier
komma att blifva i gäng, tror kommissionen dock, att hon kommer det rätta
någorlunda nära, om hon till grund för beräkningen lägger det antal brännerier, som
under sistförflutna år varit igång, och jemför deras produktion med den, hvilken kommissionen
trott sig böra för framtiden utsätta såsom minimum för hvarje bränneri, nemligen
-1,500 potter dagligen.
»Under bemälte år hafva uti samtliga landtdistrikter 101 brännerier varit i gång,
»hvarutaf 12 med enkel redskap, och pannorna med få undantag under 100 potter. Då
»de sednare varit i verksamhet endast under få dagar, de flesta mindre än 8 dygn, kunna
»desamma med hänseende på den fråga, som är förhanden, med fog utlelemnas, särdeles
»som de tillika för det mesta ligga så spridda omkring hela landet, att man ej kan hän»föra
summan af flera bränneriers produktion tili ett enda, eller med andra ord, att det
»ej kan antagas, att de komma att ersättas af ett eller flere brännerier åf ofvan an»tydd
storlek;
»De öfrige af förenämnda 101 brännerier, nemligen 59, äro pistoriska, och utaf dem
»endast 17 af 200 potter eller derutöfver. Af de öfriga 42 äro 2 öfver 100 potter, 9
Bil. till Särskilda Utsk. Mern. No 4. 11
72
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
»öfver 50, 26 öfver och 5 under 20 potter, och af dessa 42 brännericr kunna de 4 4 förutnämnda
antagas blifva utvidgade till den här ofvan föreslagna drift, samt således allt
»framgent förblifva i verksamhet, liksom äfven de 47 brännerierna med 200 potters pan»nervmd.
Af'de sednare 54 brännerierna, sorn, på få undantag när, ligga i Totens och
»Hedemarkens fögderier, torde också några komma att utvidgas lill den storlek kommis»sionen
föreslagit, hvaremot de flesta troligen komma att nedläggas, men möjligen ers&l»las
af några färre större bolagsbrännerier, såsom erfarenheten redan visat att man gjort
»början med på grund af den genom lagen af den 4 Augusti 4S45 gjorda inskränkning
»uti denna handterings sönderstyckande i mindre brännericr. Antager man nu att de
»största 5 af dessa brännericr komma alt fortfara, och att för hvart 3:dje af de öfriga
»uppkommer ett bolagsbränneri, så får man i stället för dessa 54 endast 44, så att för
»det hela man kan antaga att i samtliga landtdistrikterna endast 42, eller för att vara
osäker att ej hafva räknat för lågt, 50 brännerier komma att sättas i gång. Väl kan det
»sistförflutna året, på grund af mindre god skörd, icke anses såsom ett normalår med
»hänseende till bränvinsproduktionen, men man torde dock få antaga, att förhållandena
»icke varit mera ogynnsamma, än att alla de brännerier, som under vanliga omständigheter
kunna hållas i gång, verkligen äfven då varit i verksamhet, likväl under en kortare
»tid, än förhållandet varit under bättre år.
»Efter den kännedom kommissionen har om de distrikter, som vid denna fråga huf»vudsakligast
komma i betraktande, samt efter de upplysningar den har sökt att förskaffa
»sig, skulle endast 42 brännerier kunna hållas i verksamhet under de vilkor, som kom»missionen
uppställt.
»I städerna hafva under samma år varit i gång 54 brännerier af 2:dra klassen och
»4 af den 4:sta, utom omdestilleringsapparaterna. Af dessa 55 brännerier kan man knappt
»antaga, att flera än 50 komma alt fortsätta sin rörelse, enär, när brännerierna på lan
»det blifva inrättade och drifna så ändamålsenligt som i städerna, hvilket kommer att
»blifva fallet, när näringen öfvergår till fabrik, bränvinsbränningen kommer att kunna
»skötas för lägre pris på landet än i städerna, emedan både byggnadsgrund och arbets»löner
der äro billigare, liksom man der ej heller är inskränkt i sina dispositioner getnom
några byggnads-ordnings-stadganden o. s. v. och såsom en följd häraf kommer
»bränvinsbränningen sannolikt att draga sig från städerna till landet. Erfarenheten visar
»också, att bränvinsbränningen de sednare åren aftagit i städerna, så alt den i vissa stä»der
helt och hållet upphört, utan att derföre i de, der den är bibehållen, hafva tilltagit,
»utan snarare tvärtom.
»Såsom förr är anmärkt, anser kommissionen nödvändigt, alt det anställes 2 kon»trollörer
för hvarje bränneri, hvadan följaktligen för det hela skulle erfordras 460 kon»trollörer.
Hvad allöningssättet angår, anser kommissionen det vara rättast, att lönen
»fastslälles till ett bestämdt belopp för hvarje dag, sorn kontrollörerna äro i verksamhet,
och icke med bestämd årslön, då det är osäkert huru länge hvarje särskildt brän»neri
kan komma att vara i verksamhet, och det följaktligen lätt kunde hända, att man
»för några få dagars tjenstgöring komme att utbetala en lön, som vore beräknad för
»flere månader. För att nu få pålitliga kontrollörer, tror kommissionen att det dagliga
»traktamentet icke bör sättas lägre än till 2 Spd. 60 sk., hvilket kommissionen anser komima
att utgöra omkring 200 ä 500 Spd. årligen för hvarje kontrollör. Denna lön kunde
»man anse väl hög, men det får märkas, att då de antagna kontrollörerna, under de
»samtlige 6 månader, under hvilken tid bränvinsbränningen, enligt hvad kommissio»nen
ämnar föreslå, kommer att blifva tillåten, måste hålla sig färdiga, att när som
»helst kallas till tjenstgöring, och således under denna tid till större delen afstå från
»sina öfriga förrättningar, för att möjligtvis blott under några få dagar blifva använda
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
75
tvid ett bränneri, torde man ej böra kunna göra sig räkning på att få tillförlitliga per►soner
för ett mindre dagtraktamente.»
Beträffande den 2:dra frågan, på hvars besvarande kontrollutgifterna äro beroende,
nemligen huru länge hvarje bränneri kan antagas komma att vara i gång, har kommissionen
yttrat sig på sätt som följer:
»För att kunna uppgöra någon beräkning i detta afseende, har kommissionen trott
»sig kunna utgå från den produktion, som egt rum under förlidne år, till hvilken man
»approximativ kan sluta utaf den ertagda afgiften. Denna har i landtdistrikterna utgjort
»12,000 Spd. och i städerna 81,659 Spd. eller i rundt tal 81,000 Spd., då de 659 Spd. kunna
»betraktas såsom utgörande afgiften af de till omdestillation begagnade pannor. Efter de upp»lysningar
kommissionen erhållit, kan afgiften för nämnde år i medeltal anses hafva utgjort
»för landtdistrikterna 1 1/1 sk. per producerad pott bränvin. (Kommissionen vet väl,
»att utaf de mindro apparaterna erlagts en mindre afgift, men å andra sidan åter är det
»flera brännerier, som erlagt en högre, hvarför komniissionen tror sig kunna antaga 1 4/1
»sk. såsom medeltal.) Enligt denna beräkning bör man i landtdistrikterna hafva afverkat
»1,052,000 potter. Uti städerna kan afgiften, likaledes i medeltal, antagas att hafva
»utgjort 1 1/2 sk per pott, hvarföre följaktligen 6,180,000 potter böra hafva varit till»verkadc.
»Enär det under föira året blef brändt mindre bränvin uti landtdistrikterna, än
»man kan antaga fallet vara under vanliga år, dels till följe af den sämre skörden, dels
»emedan det mesta af hvad som var bestämdt till bränvinsbränning under vintern 1815
»och 1816, redan innan början af förra året hade, på grund af den högre beskattning,
»sorn då inträdde, gått igenom bränvinspannan, kan förbemälte år icke anses såsom ett
»normalår med afseende på bränvinsbränningen, utan kan man antaga att under vanliga
»förhållanden något mera bränvin produceras. Emellertid tror kommissionen icke, att
»hädanefter det kommer att tillverkas en större qvantitet i städerna, hvaremot den stör»sta
produktionen, på skäl, som förut äro anförda, sannolikt kommer att ega rum på
»landet. Antager man derföre, att produktionen, som under förlidne år, på grund af då
»förevarande omständigheter, var omkring 101/2 million potter, hädanefter under vanliga
»år kommer att utgöra omkring 25% mera eller 15 millioner potter, så kan man förmod»ligen
antaga produktionen i städerna att blifva endast hvad den nu är, nemligen 61/2
»million, och de öfriga 6 1/2 millionerna uti landtdistrikterna. För att tillverka 6 1/2
»millioner potter bränvin, måste hvardera af de förenämnda 50 stadsbrännerierna, under
»förutsättning att 1,500 potter dagligen tillverkas, vara i verksamhet 5 månader om året,
»hvilket också i verkligheten torde blifva fallet. Då man ej kan påräkna att mäsken kom»mer
att blifva afverkad förr än 5 dagar, sedan den är bragt i förmäskekaret, och ingen
»del af mäskprocessen får börjas, innan kontrollörerne kommit till bränneriet, samt dessa
»måste vara närvarande ända till dess pannorna förseglas, inser man, att för hvarje gång
»ett bränneri sättes i rörelse, kontrollörerna der måste uppehålla sig och aflönas 5 dagar,
»under hvilka bränneriet ingen skatt erlägger. Ju kortare tid ett bränneri hvarje gång
»är i rörelse, ju dyrare blifver således kontrollen. I städerna kommer detta ej att be»tyda
något särdeles, emedan dessa brännerier förmodligen komma att drifvas så träget,
»att verksamheten kanhända icke mera äu en gång under hela terminen kommer att
»afbrytas.
»Enligt denna uträkning skulle kontrollutgifterna i stadsbrännerierna årligen utgöra
»omkring 21,000 Spd. För att tillverka de ofvan antydda 6 1/2 millioner potter måste
»hvardera af de 50 landtbrännerierna drifvas under 5:ne månader om året. Då det icke
»är osannolikt, att dessa sednare endast under 15 dagar i sender skulle komma att vära
»i verksamhet, så måste till de omnämnda 5 månaderna eller 90 dagarné vidare läggas
»5 dagar för hvarje gång rörelsen skall börja, hvilket tillsammans gör 120 dagar för
74
Norska Regeringens anderd. Utlåtande.
»Märje appärät, eller 6,0Ö0 dagar för samtliga, och köhtroHäfgiflen' således tillsammans
»50,000, eller för landt- och stadsbrännerier tillsammans omkring 54,000 Spd. Emedan
»koritroliörerne, såsom förut är anmärkt, böra omflyttas från ett bränneri till ett annat,
»måste de hafva ersät fri ing för Skjuts med 4 häst, hvilket man kan antaga belöpa sig till
»56 sk. dagligen för hvarje kontrollör, och således i dét hela till Omkring 6,500 8pd.
»Hvald öiféfkontroflöfernes äflöhihg angär, här kommissionen trött,- ätt deflöä borde
»anslås till 600 Spd. för hvardéfä, liksoni de böra erhålla skjuts för f 4/2 häst, hvilket,
»efter den Upplysning, som erhållits utaf de personer, som på flnäns-departementets be»fållning
förlidne vinter gjörde kontrollresor, kan antagas till 200 Spd. för hvardera.
»Hela summan af kontrollutgifter skulle således utgöra omkring 64,000 Spd.»
Sedan kommissionen sålunda till åtlydnad af det Kongl, kommissorium utarbetat
förslag till bränvinsbränningens beskattning efter mäskekarens rymdinnehåll och till
kontrollens förande öfver denna handtering, samt tillika uppgjort förslag öfver de kostnader,
som dermed äro förenade, har den sedermera framlagt de omständigheter, som,
efter hennes förmenande, göra införande af mäskebeskattningen hos oss ännu mindre
tillrådligt, än den ilu gällande beskattningen efter pannerymden, samt i detta afseende
yttrat sig på följande sätt:
»Ett af de hufvudsakligaste inkasten emot beskattningens läggande å pannerymden är,
»att itiän, för att inbespara en del af afgiften, forcerar destillationen till en så hög grad,
»att förlust uppkommer så väl med afseende på prpduktens qvalitet, som myckenhet,
»hvilket man anser komma att försvinna, om skatten lägges på mäskekaren.
»Härvid får emellertid anmärkasj att maji genom mäskebeskattning väl undgår det
»skadliga påskyndandet af destillationen* men icke förlusten i utbytet. Ty på samma
»sätt, som man, för att inbespara en del af afgiften, påskyndar afbräntiiDgen med förlust
»i utbytet, på samma sätt kommer man förmodligen äfven, att genom tjock ihäsknihg
»inbespara eii del af mäskékar-rummet, hvilket, såsom ofvan är visadt likaledes leder
»till förlust i utbytet, och är det sannolikt, att man i denna rigtning torde komma att
»gå lika långt, som vid beskattningen å pannerymden, nemligen intill att värdet af hvad
»man förlorar närmar sig dén afgift, man inbesparar. Sålunda se vi också, att i Danmark,
»hvarest mäskeskatteh är större än i Preussen, det vid potatesbränningen mäskas tjockare
»Och érhålles mindre, tinder det man således i Preussen till 4 tunna potates behöfver
»224 potter kar-rum, behöfver nian i Danmark endast 4S0, och således 44 potter mindre.
»456 potter kar-rum betala i Köpenhamn 64 sk. i skatt och i de öfriga köpstäderna 42
»sk., hvadan således 44 potter resp. 24 sk. obh 44 sk. insparas, hvilken besparing godt
»uppväger förlusten af ett par potter i Utbyte.
»Dén förmodan, ätt man genom införande af mäskebeskattningen skulle undgå den
»betydliga förlust i nationalförmögenhet, söm man medger ega rum vid pahnbeskattnin»geh,
och som, eftér hvad ofvan är visadt, kan antagas till 45—44 % af det material,
»sorn användes, är således oriktig, enär mäskebeskattningen under en lika hög skattesats
»medför alldeles lika förlust, sorn längre ned kommer att visas uppgå till 55,000 Spd,
»årligen, om endast 42 millioner potter brännas.
»Vidare får märkas^ att mäskebeskattningen medför en förlust i material, som icke
»ens vid pannbeskattningen eger rum. Vid denna sednare kan man nemligen vid mäske»karens
eller mäskreservoirens tömmande afskölja med vatten den mäsk, sorn stan»nar
qVar sä väl i karen som i rännorna, och slå den i pannan till afdestillering, hvilket
»icke kan ske vid mäskbeskattningen, eftersom det mäste vara förbjudét ätt utspäda mä
»skeh
med vatten. Då det, sorn efter en tjock mäskning stannar qvar i kar och rännor,
»icke är obetydligt, måste följaktligen icke ringa qvantiteter mäsk gå förlorade.
»Utom dessa förluster måste det här omförmälta beskattningssätl äfven medföra an»drä
och ganska väsendtliga olägenheter.
Norska, Regeringens underå. Utläsande.
75
»Såsom ofvan bemärkt är, är deri för mäsken under jäsningen nödvändiga stigning
»beräknad efter det rum, som behöfves, när mäskningen sker af i allmänhet god och oska»dad
potates, nemligen endast 1/10 af mäskens volym, när det deremot är en bekant sak,
»att frusen potates, hvaraf, såsom anmärkt är, en betydlig del användes i brännerierna,
»särdeles i städerna, fordrar ett långt större stigningsrum, ända till 5 gånger så mycket.
»Genom mäskebeskattning skulle man således omintetgöra användandet af frusen potates
»till bränvinsbränning, hvarigenom" årligen en betydlig del af detta material helt och
»hållet skulle förloras, enär sådan potates är så godt som otjenlig till föda för menni»skor,
liksom den, sedan den blifvit upptinad och derigenom tagit skada, ej heller finner
»något fördelaktigt användande i landthushållningen. Eller också skulle man derigenom
»tvinga landtmannen eller bränvinsbrännaren att inreda åt sig dyra källare, hvaruti han
»kunde förvara hela sin potatesskörd och skydda den mot frost, eller åtminstone hela
»den qvantitet, som han under vinterns lopp bestämt till bränvinsbränning. Men icke
»ens härmed vöre man helt och hållet hulpen, eftersom potates till följd af deras stora
»vattenhalt är så lätt utsatt för att frysa, att nian vid deras, ofta flera mil långa, trans»porterande
under vinterkylan, äfven om man omsorgsfullt håller dem betäckta, icke kan
»freda dem derifrån, liksom det äfven får märkas, att man blott behöfver öppna
»dörren till deras förvaringsrum en kall vinterdag så mycket som erfordras för framta»gande
af den qvantitet, som man behöfver, för att de öfversta lagren frysa, hvarvid det
»öfriga äfven lätt utsättes för att taga skada.
»Hvad som vidare talar emot mäskbeskattningen och förmodligen gör dess*användan»de
omöjligt hos oss, är den kontroll som erfordras. För att man nemligen må vara
»fullt betryggad emot missbruk, äfven under ögonen på den mest vaksamma kontroll,
»måste nödvändigt hvarje kontrollör vara så noga bekant med brännerirörelsen, särdeles
»hvad mäskningsprocessen angår, att han förstår att bedömma alla hithörande omstän»digheter.
Men huru skulle man kunna erhålla det härtill nödiga antal (130) personer,
»som i denna riktning ville utbilda sig, endast för att möjligen under 1 ä 2 månader
»om året blifva begagnade såsom kontrollörer? Annorlunda förhåller det sig t. ex. i
»Preussen, hvarest man i den permanenta betjeningen för infordrandet af och kontrollen
»öfver flera andra vigtiga slag af beskattning på förhand har en till bränvinskontrollen
»användbar personal, derigenom nemligen att hvar och en vid skatte- eller kontroll-vä»sendet
anställd person äfven måste utbilda sig i denna ifrågavarande riktning, hvarföre
»också de flesta, såsom förr är anmärkt, en längre tid tjenstgöra såsom surnumerärer,
»för att erhålla den erfarenhet, som är erforderlig.
»Härtill kommer vidare den omständigheten, att kontrollen öfver mäskebeskattningen
»kommer att erfordra särdeles betydliga utgifter, långt mera än någon af de andra skat»ter,
sorn hos oss kunna komma i fråga, och det utan att erbjuda motsvarande för»delar.
»Såsom ännu ett inkast emot mäske-beskattningen kan äfven den omständigheten
»anföras, att den medför nödvändigheten af olika skatt på mäskekar-rummet, allt efter
»som olika material användes, liksom ännu dertill ett på en annan grundsats byggdt be»skattningssystem,
nemligen materialbeskattning, som derigenom blir nödigt.
»Med hänsigt till hvad man ofta hör yttras, att man nemligen genom mäskebeskatt»riingen
skulle få en säker grundval att stöda beräknandet af skatten uppå, för att den
»vid skattesatsens bestämmande påräknade afgift per pott produkt äfven verkligen skulle
»utgå, får kommissionen slutligen upplysa, att detta är ett misstag, i hvilket hänseende
»man endast behöfver hänvisa till mäskeskattens historia i Preussen, hvarutaf det synes,i
»att den i osäkerhet i nämnde afseende ieke ger pannebeskattningen mycket efter.
»Vid mäske-skatlens införande år 1820, beskattades måskekaren med 1 sbgr. 5 pf.
»per 20 Quart, för att kunna träffa den färdiga produkten med en skatt af 1 Ggr. 3 pf.,
76
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
»hvilken skattesats redan 4824 blef förhöjd till 4 4/2 Sgr. per 20 Quart mäskerum, och
»oaktadt man 4858 åter förhöjde satsen till 2 Sgr. för att uppnå samma beskattning på
»den färdiga produkten, visade det sig redan förledne år, att man [genom förbättringar'!
»mäskprocessen bragt det derhän, att den färdiga produkten drager en afgift af endast 8
»ä 4 0 pf., så att man åter måst höja skattesatsen ända till dess dubbla belopp. Hår»vid
får tilläggas, att det ännu ej visat sig ora en under försök tvarande förbättring^ i
»mäskningen lyckas, hvarvid afgiften vidare måste höjas med omkring 4/4 (Se Cand. Steen»strups
berättelse p. 90 samt hans dervid fogade skrifvelse till Inrikes-departementetj af
»den 20 Febr. sistl. år). Don sist omnämnda förbättringen består uti det ofvan anförda
»sältet att, såsom i England, afskilja skal och sådor från mäsken, innan den undergår
»jäsning.
» Väl erhåller man genom mäskebeskattning en bättre produkt, än vid beskattning af panno»rymden,
nemligen dels derigenom, att det bränvin som erhålles blir renare, till följd af den
»långsammare aldestillering, som mäskebeskattningen medger, och dels också derigenom att
»omdestillering af det redan färdiga bränvinet blir mera allmän, när densamma genom
»pannbeskattningens upphörande kan frigifvas.
»Likaledes medför mäskbeskattningen den fördel, att genom den långsammare destil»lation
en del brännmaterial inbesparas.
»Men dessa fördelar kunna efter kommissionens förmenande icke [uppväga de olågen»heter,
som denna beskattning, såsom här är visadt, medför, hvarföre kommissionen ej
»heller kan rekommendera detta beskattningssätt, och det så mycket mindre, som det är
»en annan beskattning, nemligen produktbeskattningen, som icke allenast har med sig
»de enstaka fördelar, som man måste erkänna följa med mäskbeskattningen,^utan äfven
»andra och långt vigtigare, och det utan att lida af någon af de brister, som vidhänga
»den andra, liksom äfven dess utförande med hänseende till kontrollväscndet hvarken
»medför de utgifter eller möter sama.a hinder som mäskbeskattningen.
Kommissionen, som med anledning af hvad här blifvit anfördt, icke kunnat tillråda
mäskebeskattning, öfvergår derefter till afhandlande af:
II. Produktbeskattningen.
Med produktbeskattning förstås antingen beskattning af det vid destillatiouen erhållna
färdiga bränvinet, eller och beskattning af de produkter och materialier, som
användas till bränvinsbränning.
Med hänseende till det sista beskattningssättet, anmärker kommissionen, att detsamma
erfordrar en lika skarp och vaksam kontroll, [ sorn mäskebeskattningen, och lider,
lika med den, af den högst väsendtliga olägenhet, att det måste byggas på en ganska osäker
och föränderlig grundval, emedan det material, som användes, kan vara af en högst
olika godhet, och följaktligen måste gifva ett högst olika utbyte. Kommissionen anför
sålunda, att potates kunna variera i godhet eller mjölhalt i ett förhållande som 9:24.
Detta beskattningssätt måste derjemte, med hänseende till användande af råprodukterna
medföra samma olägenhet, som mäskbeskattningen, nemligen att de bästa och till föda
bäst tjenliga potates- och sädesarter komma att användas vid bränvinsbränningen, under
det att den sämre eller den skadade varan blefve obegagnad, hvilket isynnerhet gäller
frusen eller skämd potates, som sålunda icke kommer att ånna något ny ttigt användande.
Det är också icke detta beskattningssätt, som kommissionen afser, när hon talar
om produktbeskattning, utan den direkta beskattningen af det vid"destillationen erhållna
bränvinet. De skäl, som härtill förmått kommissionen, anföras med följande ord:
Norska Regeringens underd Utlåtande.
77
i »Då såväl mäsknings- som afverknings-processen blifver skattefri, ifall afgiften lägges
»på det erhållna bränvinet, så förfalla de motiver, hvilka, såsom ofvan är visadt, förmå
»bränvinsbrännaren, att på utbytets bekostnad inskränka mäskrummet eller påskynda af»bränningen.
Onder det de förenämnda beskattningssätten sålunda till en stor del leda
»dertill, att uppmärksamheten vändes ensamt på inbesparing af afgiften, fastän med upp»olTringaf
en del af utbytet, d. v. s. för så vida den förlust, som uppkommer, uppväges
»af den inbesparade afgiften, gör produktbeskattningen deremot händerna alldeles fria med
»hänsigt till rörelsens ändamålsenligaäte drifvande, och är en sporre att söka hela vinssten
uti en tillökning i utbytet och produktens godhet, följaktligen till ett drifvande af
»rörelsen, som i slatsekonomiskt hänseende är det mest fördelaktiga.
»Med hänsigt til! den förlust i utbyte, som föranledes genom beskattning afpanne»ryindcn,
får hänvisas till hvad förut är sagdt, nemligen ätt det är en bekant sak, att
»med apparater af samma konstruktion, som de, med hvilka nu af en tunna ordinär postates
med malt utbringas 22 potter bränvin, förut erhöllos ända till 25 potter, nem»ligen
den tid skatten utgjorde endast en ringa del af hvad den för närvarande är, och
»då det således icke fanns någon så stor anledning som nu att påskynda averkningen.
»Enär det vid lika hög skatt är samma anledning att försöka inbespara i mäskrum,
»och dervid lika mycket går förloradt, som vid pannbeskattningen, kan man antaga den
»förlust i nationalförmögenheten, som vid mäskebeskattningen uppkommer, vara lika stor
»med den, som nu äger rum, när pannan beskattas. För öfrigt torde här få upprepas,
»hvad ofvan är sagdt, att så stort utbyte, som en tunna potates efter den änförda;tbeo»retiska
beräkningen skulle gifva, eller det som i Preussen erhålles, icke är att vänta
»hos oss, enär vur potates i allmänhet icke uppnår en så stor rikedom på mjölämne,
»som den Preussiska, eller som den, hvilken är lagd till grund för beräkningen.
»Meilertid antar kommissionen, att när mäsknings- och afverknings-processerna
»blifva fria, och man således får friare händer att anställa försök, för att finna det än»damålsenligaste
sättet att drifva rörelsen, d. v. s. det som ger det största utbytet, det bör
»kunna erhållas mera än de ofvannämnde 25 potterna. Men om man till och med ej
»skulle kunna vinna mer, sä utvunne man ändpek 44 procent.
»Då bränvinsbränningen hufvudsakligen eller uteslutande sker med potates, komma
»följaktligen, när pannan beskattas, och den årliga produktionen antages endast till -12
»millioner potter, att dertill användas omkring 545,000 tunnor potates och omkring
»68,000 tunnor malt, när deremot, om produkten beskattas, endast 4S0,000 tunnor pota»tcs
och 60,000 tunnor malt komma att användas, så att besparingen utgöres af 65,000
»tunnor potates och 8,000 tunnor malt.
»Antages medelpriset af 4 tunna potates till 72 sk. och af 4 tunna malt till 2 Spd.,
»så utgör den årliga besparingen i nationalförmögenheten 55,000 Spd.
»Det må här anmärkas, att oaktadt priserna under de sista 2:ne åren varit betydligt
»högre, har kommissionen ej tagit desamma i betraktande vid bestämmandet af ofvan
»anförda medelpris.
Till denna besparing kommer vidare en annan i brännmaterial, till följe af en mera
»långsam afverkning.
Det är nemligen gifvet, att till afverkning af samma qvantitet mäsk erfordras vid
»en påskyndad bränning mera bränsle än vid en långsammare. Efter de uppgifter, som
»blifvit kommissionen meddelade, användes under den mera påskyndade afbränningen
»bränsle för omkring 0,44 sk. per pott af det erhållna bränvinet, när deremot med en
»mera passande och långsammare afverkning, brännmaterialets värde endast utgör 0,27
»sk. Skilnaden af 0,44 sk. kommer således för en produktion af 42,000,000 potter, att
»utgöra 44,000 Spd, och hela besparingen af material vid.produktbeskattningen blir^åle»dos,
efter ofvan antagen förutsättning, 69,000 Spd årligen. Då vid mäskbeskattningen
7S
Norska Regeringens anderd. Utlåtande.
»inbesparas samma värde i brännmaterial, som vid produktbeskattningen, kommer förde»len
vid den sednare att, jemförd med den förra, blifva endast 55,000 Spd. Utom denna
»betydliga besparing medför pvoduktbeskattningen den väsendtljga fördel (hvilken för öfrigt
äfven'följer med mäskbeskattningen), att man erhåller en renare och i fysiskt afse»ende
mindre skadlig produkt. Det är nemligen en bekant och intet tvifveljunderkastad
»sak, att medelst den nu påskyndade afverkningen af pannan, och endast till följe af denna,
»framkommer en produkt, som innehåller mera finkel och andra orenande ämnen, än när
»afdestilleringen försiggår med erforderlig långsamhet. Endast den omständigheten, att
»till följe af den forcerade afverkningen ofta nog ingen tid blir öfrig att företaga den
»nödiga rengöringen af apparaten, bidrager mycket till ett orent och dåligt bränvin.
»Men utom det att produktbeskattningen medger att vid den första afdostillationen,
»nemligen vid mäskens afverkning, erhålla en bättre produkt än vid pannbeskatt»ningen,
medför den äfven, lika med mäskbeskattningen, den väsendtljga fördel, att af»giften
för omdestillering förfaller, hvarom ofvanföre är taladt. Produktbeskattningen
»har derjemte det företräde framför mäskbeskattningen och beskattningen af den råa naturprodukten,
att den medger att begagna ett mindre godt material, ja till ochmed frusna
»och skämda potäter, som icke på annat sätt kunna finna något nyttigt användande.
»■Vidare får det, såsom ett särdeles väsendtligt skäl för produktbeskattningens använ»dande,
märkas, att man genom den uppnår en på en långt säkrare grundval stödcj be»skattning,
än fallet är med någon annan, i det man nemligen med säkerhet kan räk»na
på att hvarje skilling, hvarmed man i författningen beskattar den färdiga produkten,
»blir en verklig skilling, och icke blott en diktad, sorn endast figurerar på papperet, liksom
»man äfven undgår nödvändigheten att bestämma olika skattesatser, efter sorn olika ma»terial
användes. Det får derjemte märkas, att detta är det enda beskattningssätt, hvarmed
»man kan gå så högt i beskattningen, som man önskar, utan att framkalla någon produktions»method,
som skadligt inverkar på nationalförmögenheten; snarare kan man, genom be»stämmande
af en hög afgift, framkalla det i statsekonomiskt hänseende förmånligaste
»sättet för rörelsens bedrifvande, enär man derigenom sporrar bränvinsbrännaren attsö»ka
ersättning för skatten i det största möjliga utbytet af råmaterialet, och således tvin»gar
honom, att, i det hela taget, inrätta siri rörelse på det mest fördelaktiga och mest
»ekonomiska sätt.
»Slutligen kommer härtill, att detta beskattningssätt fordrar en mindre dyr kontroll än bände
mäskbeskattningen och beskattningen af det material, som användes, enär denna kontroll,
»såsom längre fram skall visas, endast erfordrar ett årligt belopp af| omkring 32,000 Spd.
»hvartill kommer att här icke, såsom vid mäskbeskattningen, erfordras andra egenskaper
»hos kontrollören, än förnöjsamhet och ärlighet, egenskaper, som äro lika nödvändiga
»under hvarje beskattning.
»Summan af allt detta är således, att man genom produktbeskattningen, t:o, under
»förutsättning af en årlig tillverkning af f2 millioner potter, inbesparar af nationalför»mögenheten
69,000 Spd. af det material, som användes; 2:o ger bränvinsbrän»naren
händerna fullkomligt fria att fördelaktigt inrätta sig, ja till och med tvingar
»honom dertill, och det i ju högre grad, ju högre skatt man pålägger, när deremot mot»satsen
äger rum vid de öfriga beskattningssätten; 5:o att intet hinder lägges i vägen
»för användandet af skadade och till annat bruk odugliga födoämnen; 4:o att man erhåller
»en renare och i fysiskt afseende mindre skadlig produkt; 5:o att omdestillering, frigifves,
»hvarmedelst, bland annat, en import från utlandet af flera tusende Spd värde undvikes;
»6:o att man har en säker grundval för beskattningen, samt undgår olika skattesatser för
»olika material, — samt allt detta med en enklare kontroll och mindre utgifter än vid
»mäskbeskattningen.»
Sedan
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
79
Sedan kommissionen sålunda framlagdt dessa resultater, som synas henne vara fullkomligt
afgörande till fördel för produktbeskattningen, har hon äfven antydt det sätt, på
hvilket denna beskattning bör utföras. Af hvad hon i detta afseende yttrar tager departementet
sig friheten, att anföra följande:
För att vara säker, att intet af den vid afverkningen utkommande produkten skall
kunna undandragas beskattningen, föreslår kommissionen att de från imkyjaren utgående
afledningsrör ledas omedelbart ned i spritbehållaren, eller behållarne, hvilka skola vara
försedda med tätt slutande lock, som stå under kontrollörens lås och försegling, liksom
afloppsröret för lanken äfven måste ledas direkte ned uti lankbehållaren. Vidare, att
det tillätes bränvinsbrännaren, att på spritröret, utom det förenämnda afloppsröret för
lanken, anbringa ett profrum, den s. k. lyktan, till undersökning af destiliatets styrka,
likväl att detta rum likaledes står under vederbörande kontrollörs lås och försegling;
att uppmätning och profning endast får ske en gång i dygnet, hvarföre sprit- och lankbehållarnc
böra vara så stora, att de kunna rymma ett dygns produktion, att på lankröret
samt spritröret, vid dess delning i 2:ne armar till hvardera af behållarne, anbringas
ventiler, och icke vanliga kranar, eftersom missbruk i sådant fall lätt kan ega rum
dymedelst att krantappen uttages ur röret, liksom äfven förenämnde rör samt imkylaren
och de 2:ne behållarne böra befinnas alldeles fria, så att de, såväl in- som utvändigt
med lätthet må kunna undersökas, för att förvissa sig om, att inga hemliga afloppsrör
äro anbringade.
När ett bränneri är sålunda inrättadt, anser kommissionen det ej vara nödvändigt,
såsom vid mäskebeskattningen,.att en kontrollör städse är tillstädes, utan kan det anses,
vara betryggande, om vid hvarje bränneri anställes en kontrollör, sorn på obestämda
tider, dag eller natt, kan infinna sig, eller till och med, när brännerierna på landet
ligga nära vid hvarandra, såsom fallet är i städerna, att kontrollen öfver 2eller5brännerier
öfvertages af en kontrollör.
Uppmätningen och profningen anser kommissionen icke böra verkställas af kontrollören
ensam, utan bör man utnämna 2 eller flera personer för hvarje bränneri, utaf
hvilka hvar och en efter sin tur på en bestämd timma om dagen infinner sig i bränneriet,
för att tillsammans med kontrollören verkställa nämnda förrättning. Länsmännen
torde, der lokalförhållanden sådant medgifva, samt polisbetjeningen i städerna, företrädesvis
böra begagnas i detta afseende. De kontrollörer, som kunna inbesparas derigenom
att tillsynen öfver flera brännerier öfvertages af en, böra användas vid de bränneriet
der länsmannen ej kan begagnas, och der det kunde vara svårt, att erhålla pålitliga
personer att öfvervara uppmätningen, så att i dessa brännerier följaktligen kom■me
att finnas 2:nc kontrollörer.
Såsom vid mäskebeskattningen är anfördt, anser kommissionen rådligt att tillsätta
5 öfverkontrollörer, hvilka så ofta som möjligt böra söka att öfvervara uppmätningsoch
profningsförrättningarne.
Slutligen anmärker kommissionen att när omdestillering af redan färdigt bränvin
icke belägges med afgift, det blir nödvändigt, att lanken kontrolleras med samma omsorg,
som det färdiga bränvinet, samt upptages till beskattning på samma sätt som
detta, så vida den ej i kontrollbetjeningens åsyn bringas omedelbart uti afverkningsapparaten,
eller göres otjenlig till omdestillering, antingen genom att uppblandas med
minst tre gånger så mycket mäsk, eller på annat sätt, enär lanken i annat fall, genom
att bortförds till en omdestilleringsapparat skulle kunna undan dragas beskattning, hvilket
Liefve så mycket skadligare för statsinkomsterna, som man i sådant fall kunde låta
till och med månggradig sprit passera för lank.
Bil. till Särskilda Utsk. Mern. N:o 4. -12
80
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
Med hänseende till ofvanstående har kommissionen derföre föreslagit, att man fattar
följande
B eslut
till beskattning af bränvinsbränningen.
»Afgiftén erlägges för det genom afbränning af hvarje afjäst vätska erhållna bränvin
af-50% alkoholhalt (svarar mot 8° Spendrup) med 5 sk. per pott, hvilken afgift äfven
erlägges för den erhållna lanken (det vid destillationen erhållna svaga och orenare bränvin,
eller de s. k. »för- och efter-dropparne»), såvida den ej göres otjenlig till omdestillation,
eller bringas tillbaka på den i bränneriet varande destillationsredskap antingen
direkte eller uppblandad med det till afbränning bestämda materialet, i en proportion af
minst '1:5 af det sednares volym.
Den afgiltssumma, som uppkommer efter detta beskattningssätt, skulle likaledes, under
förutsättning af 12 millioner potters produktion, utgöra 500,000 Spd. om året.
Sedan kommissionen derefter antydt huru den tänkt sig, att kontrollväsendet borde
ordnas, har hon anställt en beräkning öfver de dermed förbundna kostnaderna i anledning
hvaraf hon väsendtligen har anfört följande:
Enligt hvad anfördt är vid mäskebeskattningen antagas 50 brännerier i landsorterna
och 50 i städerna att komma att vara i gång, de förra under en tid af 5 månader och
de sednare under b månader af året. Då kontrollören ej behöfde vara tillstädes flera
dagar, än sjelfva afverkningen varade, kommer det, med hänseende på kontrollförandet,
icke här, såsom vid mäskebeskattningen, i fråga, huru många gånger bränneriet under
nämnde tid varit afstannadt. Deremot anses det lika nödvändigt vid produktbeskattningen,
som vid beskattningen af mäsken, att hvarje bränneri måste erlägga afgiften sorn
om det oafbrutet varit i gång under 15 dagar, emedan det skulle vara förenadt med
för stora olägenheter, att hafva kontrollörer för kortare tid, när de, såsom förut är anfördt,
skola lönas för hvarje dygn de äro i tjensten. Likaledes gäller här hvad ofvan
är yttradt i afseende på den dagliga produktionens storlek samt kontrollörernas aflöning
När således en kontrollör anställes för hvarje bränneri, kommer den årliga löningssumman
att uppgå till 22,500 Spd. Härtill kommer den betalning, som anslås åt de personer,
som med kontrollörerna skola deltaga i uppmätnings- och profningsförrättningarne,
hvilken föreslås böra fastställas till 56 sk. för hvarje gång, således 56 sk. för hvarje
dag ett bränneri är i verksamhet, äfvensom skjutsersättning för t häst för kontrollörerna,
när de omflyttas från ett bränneri till ett annat, hvilken ersättning kan upptagas till
omkring 56 sk. dagligen lör hvarje kontrollör. Betalningen till de ofvannämnde biträdena
samt skjutsersättningen kommer således årligen att uppgå till 5,400 Spd.
Likaledes anser kommissionen det vara af nöden, att 5 öfverkontrollörer anställas,
på samma sätt som vid mäskebeskattningen är uppgifvet, med en årlig lön af 600 Spd.
och skjuts för 4 4/2 häst, hvilken kan för hvarje kontrollör antagas till högst 200 Spd.,
således årligen 800 Spd. för hvardera af dem, eller tillsammans 4,000 Spd. Alla utgifter
för kontrollen sammanlagda skulle således utgöra 54,900 Spd. eller i rund summa
52,000 Spd.
III. Pannebeskattning.
Derest intet af de förut afhandlade beskattningssätten skulle vinna bifall, anser kommissionen
att ingen annan utväg gifves, än att bibehålla det nuvarande sättet att beskatta
pannerymden, oaktadt alla dess brister, så vida man ej förodroge, att gifva bränvinsbränningen
fri, hvilket kommissionen emellertid icke anser för rådligt.
Norska Regeringens undercl. Utlåtande. st
Kommissionen upprepar nu först de i det föregående tillräckligen framlagda brister
och olägenheter, sora medfölja pannebeskattningen, och yttrar sig derefter, som följer:
»Skulle pannebeskattningen det oaktadt blifva bibehållen, blir det nödigt att företaga
»förändringar i skattebestämmelserna, för att, så mycket möjligt år, tillförsäkra sig den
»påräknade afgiften, då erfarenheten nemligen har visat, att de bestämmelser, som för
»närvarande gälla, gifva anledning till missbruk, och man ännu ingen visshet har om
»huru långt dessa missbruk kunna drifvas. Det är möjligt att de kunna drifvas ännu
»längre än hittills, samt att afgiften sålunda med ett ännu mindre belopp träffar den
»färdiga produkten, än fället är för närvarande.
»När afgiften i början beräknades efter pannans rymd till »öfversta randen», och
»apparatens hatt således var skattefri, gjorde bränvinsbrännaren den sednare så stor, till
»och med större än pannan, att densamma, utom sin egentliga bestämmelse att mottaga
»spritångorna, begagnades lika med sjelfva pannan att fyllas med mäsk, sorn skulle af»verkas.
»Då skattebeslutet 1842 hämmade .detta missbruk genom bestämmande, att afgiften
»skulle beräknas efter apparatens rymdinnehåll »till den högsta punkt, hvartill det ifyllda
»fluidum kunde stiga och medelst sin egen tyngd rinna tillbaka i pannan», alltså utan
»afseende på om rummet hette panna eller hatt, inrättade man det i mäskvärmaren be»fintliga
lankrummet, hvars egentliga bestämmelse är att tjena till rektifikation af de i
»detsamma samt i bäckenen kondenserade ångorna, så stort, att det, såsom en egen de»stillationspanna
kunde upptaga en betydlig mängd mäsk till afdestiilering. Det fahns
»sålunda apparater, hvilkas pannerymd endast var 20 till 50 potter, när lankrummet
»deremot rymde 200 potter.
»Under det att pannorna här figurerade såsom endast betecknande det rum, efter hvil»ket
afgiften skulle beräknas, försiggick den egentliga afverkningen i lankrummet, som
»var afgiftsfritt.
»För att förekomma detta missbruk, biet genom lagen af den 5 Augusti 1815 be»stämdt
ett maximum för lankrummets storlek, med tillägg, att ett större lankrum skulle
»anses såsom panna, hvilket maximum icke sattes större, än man ansåg nödvändigt, för
»att lankrummet skulle uppfylla sin egentliga bestämmelse.
»Då man sålunda, sedan bemälde lag trädt i verkställighet, ej längre kunde begagna
»lankrummet till afgiftsfri afverkning af mäsken, eller åtminstone endast en ringa del af
»detsamma, har man gått ännu ett steg längre, i det man nemligen nu sednast drifvit
»mäsken upp i det öfver lankrummet anbringade nedersta bäckenet, hvarest destillationen
»försiggått och sålunda ett afgiftsfritt destillationsrum är vunnet. Åt bäckenen, särdeles
»det nedersta, har man nemligen till den ändan gifvit ett till deras ursprungliga bestäm»melse,
nemligen kondensering af vattenångorna, oproportionerligt rymdinnehåll, — och
»genom att ännu mera öka detta skulle man kanhända kunna drifva detta missbruk än»nu
längre än för närvarande är fallet.
»Väl inser kommissionen, alt detta sätt alt drifva rörelsen på det sätt apparaterne
»nu äro inrättade, icke bringar bränvinsbrännaren någon verklig fördel, och att det så»ledes
ej kan bibehålla sig i längden, men det är att befara, att genom förändringar och
»förbättringar utaf detsamma kunna utveckla sig vidare missbruk, som kunna stiga till en
»för statskassans inkomst skadlig höjd.
»Man måste derföre söka att förekomma detta, hvilket icke tros kunna ske på an»nat
sätt, än genom att äfvenledes skattlägga lankrummet, utan hänseende till dess stor»lek,
äfvensom bäckenen, der nemligen lankrum och bäcken finnas, samt tillika alla
»rörledningar, genom hvilka de utvecklade ångorna passera för att komma till imkyla»ren,
hvarest de kondenseras, för att uppsamlas såsom 'sprit eller bränvin.
82
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
»Enär kommissionen ämnar föreslå att det tillåtliga minimum af apparaternas rymd»innehåll
måtte beräknas på samma sätt, vill kommissionen i förslaget till beskattnin»gen,
med afseende på hvad, som i en apparat skall anses såsom den skattskyldiga rym»den
endast hänvisa till dithörande lagparagrafs bestämmande, om huruledes det tillåtliga
»minimum skall beräknas.»
Med afseende på skattesatsens storlek, har kommissionen anmärkt, att hon vid dess
bestämmande utgått från den erfarenheten, att med en med ånga drifven pistorisk apparat
af 200 potters pannerymd kan, till och med utan att öfveranstränga afverkningsapparaten,
tillverkas 4,500 potter dagligen. Apparaten måste således beskattas med 4,500
sk. dagligen, hvilket utgör 5 sk per potts droduktion. Då nu till en pannerymd, fådan
som nyssnämnda, erfordras, enligt den erfarenhet man har, ett lankrum af 50 potter,
till bäckenen 480 potter och till samtliga rören 20 potter, kommer följaktligen apparatens
skattskyldiga innehåll att blifva 450 potter, och då å dessa skall läggas en afgift
af 4,500 sk., måste således hvarje pott blifva beskattad med 4 0 sk. i dygnet.
Oaktadt uti enkla apparater af nämnde storlek icke på långt när kan tillverkas ett
så stort qvantum bränvin, som 4,500 potter dagligen, har kommissionen likväl, för att
ej inkomma på olika klassindelningar, trott .sig ej böra föreslå en lägre skattesats för
dessa senare, och det så mycket mindre, som de enkla apparaterna kunna anses de facto
vara förbjudna till följe af den vid 4 849 års början inträdande högre skattesatsen.
Ilvad förut är anfördt om produktionsförmågan hos en pistorisk apparat om 200
potter, gäller emellertid endast för det fall, att bränvinsbränningen sker af säd och potates
och på det sätt, som hos oss är allmänt, nemligen utan att skal, sådor m. m. afskiljas
från mäsken. Icke destomindre har kommissionen för det fall, att bränningen
sker af andra materialier, samt när sådor m. m. afskiljas, icke föreslagit en förhöjd afgift,
, dels emedan dervid skulle erfordras en annan och stadigvarande kontroll uti bränneriet,
än nu är fallet, och förhöjningen i afgift icke skulle komma att motsvara de
med sådan kontroll förenade större utgifter, sorn antagas till 40,000 Spd. årligen, öfverkontrollören
oberäknad, — dels äfven derföre att sannolikt, åtminstone till en början,
endast ett högst obetydligt qvantum af andra materialier, än säd och potates, kommer
att användas, liksom man ej heller kan antaga, att den förenämnde mäskmethoden i
den närmaste framtiden kommer att blifva synnerligen allmän. Att kommissionen det
oaktadt föreslagit en förhöjd afgift i detta fall, derest mäskebeskaltningen blefve införd,
har sin grund deruti, att man i alla fall måste hafva en så fullständig kontroll, att förökningen
i afgiften icke åstadkommer någon förökning i kontrollutgifterne.
Slutligen har kommissionen anfört, att då omdestillering icke kan under detta slags
beskattning frigifvas, måste omdestilleringsapparaterna beskattas lika med de apparater,
som begagnas till bränvinstillve kning.
Med anledning af hvad ofvan är anfördt har kommissionen föreslagit, att för det
fall att pannerymdsbeskaltningen bibehålles, det fattas följande
Beslut om Bränvinsbränningens beskattning:
4:o. Afgift erlägges af hvarje destillations-apparat, antingen den begagnas till bränvinsbränning,
klarning eller omdestillering, samt beräknas med 40 sk. per dygn för
hvarje full pott af apparatens rymdinnehåll, uppmätt så väl för de apparater med tillbehör,
som brukas till bränvinstillverkning af råämnen, sorn för omdestilleringsapparaterna,
på sätt i g 2 af lagen af den d. å. är föreskrifvet.
2:o*. För den tid, som öfverskjuter ett dygn, täknas afgiften för hvarje full timma.
Att med bestämhet uppgifva till huru mycket afgiftssumman efter detta beskattningssätt
kommer att uppgå, är icke möjligt; men under förutsättning af att de förhållanden,
Norska Regeringens anderd.. Utlåtande.
83
sorn nu äro, blifva oförändrade, sä att, afverkningsapparaternas förmåga ej tages i större
anspråk än nu, eller nya afbränningsredskap eller en förändrad mäskeraethod införes,
kommer den att belöpa sig till 500,000 Spd.
Med afseende på koptrotlväsendet har kommissionen anfört, att den anser det vara
lika mycket af nöden vid pannebeskatlningen, som vid mäske- och produktbeskatfningen,
att öfverkontrollör anställas, hvadan kontrollutgifterna, såsom förut är anfördt, komma
att utgöra omkring 4,000 Spd. årligen, utgifterna för kontrollen öfver lönnbränning
oberäknade.
Då ingen kontrollör blir anställd särskildt för hvarje bränneri, anser kommissionen
att det icke här, såsom vid mäske- och produktbeskattningen, kunde vara alldeles nödigt,
att bestämma någon viss tid, under hvilken brännerierna skola oafbrutet vara i gång.
För att likväl man må försäkra sig om, att handteringen mätte blifva drifven fabriksmässigt,
har kommissionen ansett ett sådant bestämmande vara af nöden, och har den,
såsom förut vid mäskebeskattningen är anfördt, trott det vara tillräckligt för uppnående
af detta ändamål, om hvarje bränneri är förpligtadt att betala en afgift för 1,500 potters
produktion under en tid af 10 dagar för hvarje gång det sättes i verksamhet.
Sedan departementet sålunda anfört det väsendtligaste af den delen af kommissionens
arbete, som angår beskattningen, tager det sig nu friheten att omförmäla hvilket
dera
af de 5:ne framlagde förslagen efter departementets förmenande förtjenar företrädet.
Då kommissionen såsom af föregående framställning i nåder torde inses, fullständigt
framlagdt de olägenheter som följa utaf det närvarande beskattningssättel, i hvilket
afseende departementet hufvudsakligen är ense med kommissionen, kan det vara tillräckligt
att hålla sig blott vid den framställning deraf, som blifvit gjord, likväl så, att, för
att hafva allt sainmanfördt på ett ställe, departementet täger sig friheten, att i korthet
antyda hufvudbristerna, nemligen Ij förlust i nationalförmögenheten af omkring 69,000
Spd.; 2) att grunden för denna beskattning är högst osäker, enär erfarenheten visat, att
man vid pannbeskattningen aldrig uppnått det belopp, man päräknadt, hvilket ån mera
skulle blifva fallet, derest den förut antydda mäskemetoden blefve allmän, eller förändrade
afverkningsapparater blefve införda; 5jatt omdestillering af redan tillverkadt bränvin
måste beläggas med afgift; samt 4)att man till följe af den öfveransträngda averk
ningen
erhåller en oren produkt.
För så vidt kommissionen anfört såsom en af bristerna vid panneboskattningen, att
derest denna bibehälles, det blefve nödvändigt, att belägga omdestillering af redan färdigt
bränvin med afgift, får departementet anmärka, att en sådan nödvändighet icke är
så trängande, som tillförene, under förutsättning af, att samma skatt bestämmes för de
enkla, som för de sammansatta apparaterna, hvilket kommissionen enligt det förslag, lion
framlagt för det fall, att pannebeskattningen blefve beståndande, synes hafva afsett.
Det väsendtligaste skälet för a t belägga omdestillering med afgift har nemligen
sannolikt legat i den omständigheten, att så betydligt större afgift blifvit lagd på de sammansatta
eller pistoriska apparaterna, sorn med en enda destination frambringa drickbart
bränvin, än på de enkla, som endast efter en ny destination kunna åstadkomma detsamma.
Derest således omdestillering af färdigt bränvin varit fri från afgift, skulle det
hafva ledt till en icke obetydlig besparing i afgiften för bränvinsbränningen, att begagna
enkla apparater, när man nemligen kunde låta den för frambringandet af drickbart bränvin
nödvändiga förnyade destillationen, eller den s. k. klarningen, ske uti de skattefria
omdestillationspannorna-, i stället för de skattelagda mäske-afverknings-apparaterna, så
-
81 Norska Regeringens underd. Utlåtande.
som förr varit förutsatt vid afgiftens bestämmande. Men när man afstår från att fastställa
olika afgifter för de olika slagen af apparater i förhållande till deras produktionsförmåga,
så bortfaller härmedelst det skäl, som förefanns, att belägga omdestillationen
med afgift; ty ingen skulle då begagna andra än pistoriska apparater, eftersom med de
enkla hvarken mäsken kan fortare afverkas, eller så stark produkt erhållas genom en
enda destination.
Emellertid är departementet, med afseende på de af kommissionen anförda skäl, böjdt
för att förklara sig för den meningen, att omdestillation bör beläggas med afgift, derest
pannebeskattningen blifver bibehållen. Såsom skäl mot omdestilleringens frigifvande har
kommissionen anfört dels, att averkningen i sådant fall sannolikt skulle forceras ännu
mera än nu är fallet, samt i följe deraf en ännu sämre och orenare produkt framkallas,
eftersom det för omdestilleringen är temligen likgiltigt, om det bränvin, som dertill användes
är rent eller icke; och kunde vid en sådan ytterligare forcering pannrummet
sålunda begagnas till utvinnande af en långt större qvantitet bränvin under en gifven
tid, än man vetat, eller kunnat påräkna vid skattens bestämmande, samt en ännu större
förlust i utbytet ega rum, än för närvarande, — dels att lanken sannolikt skulle slås i
de skattefria omdestilleringspannorna, i stället för på de beskattade mäskapparaterna,
hvilket ej skulle kunna förhindras utah en större kontroll, än man påtänkt vid pannebeskattningen.
Såsom af kommissionen är anfördt, skulle man ej heller genom införande af mäskbeskattningen
kunna vänta sig att få de med pannbeskattningen förknippade brister afhjelpta,
hvartill kommer, att dettä beskattningssätt erfordrar en i sjelfva handteringen
mera invigd personal, än man, åtminstone i den närmaste framtiden, skulle kunna anskaffa,
äfvensom att den skulle medföra en ganska vidsträckt och med särdeles betydliga
omkostnader samt många svårigheter i utförandet förenad kontroll, — med hänseende
till hvars närmare detaljer departementet endast får hänvisa till § 26 i kommissionens
lagutkast —- samt detta allt, utan att man ändå uppnått någon väsendtlig fördel.
Vid produktbeskattningen deremot skulle, i enlighet med hvad anfördt är, de nu
öfverklagade bristerna vid pannbeskattningen blifva afhulpne, och skulle derigenom en
betydligt mindre dyr kontrollpersonal samt betydligt minskade utgifter än vid mäskbeskattningeh
blifva en följd, äfvensom det komme att af kontrollörerna icke erfordras andra
egenskaper, än ärlighet och förnöjsamhet. Visserligen kunna utgifterna vid produktbeskattningen
anses temligen stora i jemförelse med dem, som nu äga rum, liksom äfven
det skärpta kontrollväsendet komme att 'medföra sina olägenheter, men detta kan
likväl, efter departementets förmenande betraktas såsom underordnadt, så snart så betydliga
fördelar, sorn i det ofvanstående är visadt, kunna uppnås. Med detsamma som departementet
sålunda förklarar sig ense med kommissionen uti hennesäsigt om produktbeskattningens
företräde framför mäske- eller pannbeskattningen, kan departementet likväl icke underlåta
att framställa den enda betänklighet af någon betydenhet, som framställer sig vid införande
af produktbeskattningen, nemligen den anledning till svek och oredlighet, under förutsättning
af en mindre vaksam och ärlig kontrollpersonal, som dervid uppkommer, vid hvilket
tillfälle departementet ej kan försumma att fästa uppmärksamheten på att man med stor
fördel kunde erbjuda kontrollbetjeningen icke obetydliga summor, när’afgiften bestämmes
så hög, som kommissionen föreslagit, och sorn departementet med afseende på de af kommissionen
framlagda grunder för öfrigt vill tillråda. I detta afseende torde det närvarande
beskattningssättet, efter departementets förmenande förtjena företrädet, enär uppenbart svek
endast med stor svårighet och stor fara för upptäckt under detsamma kan begås, liksom
erfarenheten äfven visat, att de brister som dervid ägt rum, vanligtvis bestått i en verksamhet,
som haft till ändamål att kringgå lagstiftningen, men icke att bryta mot lagens
bokstatliga innehåll. Härtill kommer vidare, att den förhöjda afgiften, som på grund
Morska Regeringens underd. Utlåtande.
85
af föreslaget ett förändradt beskattningssätt kommer att införa, kunde hos den mindre redlige
och samvetsgranne i betydlig grad öka frestelsen till svek och bedrägeri.
Hur vigtig än denna betänklighet synes departementet vara, tror det likväl, att man ej bör
tillägga densamma så stor vigt, att man på grund deraf skulle uppgifva planen med
produktbeskattningens införande. När tillbörlig omtanka användes vid utnämnandet af
kontrollörerna, när dessa få aflägga ed, samt de derjemte lönas så väl som kommissionen
föreslagit; när öfverkontrollörerna bemyndigas att suspendera underkontrollörerne för
vårdslöst eller misstänkt beteende, och framför allt, när omflyttning af underkontrollörerna
från del ena bränneriet till det andra jemnt föregår, så torde den ofvan framställda
betänkligheten, efter departementets underd. förmenande, icke kunna tilläggas betydelse
annorlunda än såsom en uppfordran, att vid ordnandet af kontrollväsendet gå tillväga
med den största omsorg och omtanka.
Med hänseende till kontrollväsendets ordnande vill departementet för öfrigt taga sig friheten
anmärka, att det synes vara rättasf, att detsamma göres till föremål för en säskild
underd. föredragning, sedan det visat sig, om det förenämnde förändrade beskattningssättet
bl ifver antaget, samt att departementet sålunda anser det här vara tillräckligt, att endast
hålla sig till hvad kommissionen derom yttrat, hvarvid Departementet dock ville tillägga, att
utaf Tullväsendets underordnade personal, hvafs tid under en del af vintern icke uteslutande
upptages af de egentliga tjenstförrättningar, kunde åtskilliga stå att erhålla till
bestridande af befattningen såsom underkontrollörer.
Med hänseende till lönnbränning samt bränvins olöfliga införsel från utlandet, får
departementet derjemte i underd. anmärka:
Föranledt af den vid sista Storting beslutade betydliga förhöjning af den då gällande
afgiften för bränvinsbränning, fattade bemälte Storting följande beslut:
ciRegeringen bemyndigas att använda ett belopp af ända till
-15,000 Spd. årligen för att bestrida utgifterna, så väl för kontrollen
öfver bränvinsbränningen, som för de åtgärder, som kunna
anses nödiga till förhindrande af oloflig införsel af bränvin.»
Sedan detta beslut blifvit meddeladt Finans-departememtet, blefvo i början af år -1846,
då den förhöjda afgiften inträdde, från bemälte departementet på nådigste befallning utsände
åtskilliga kontrollörer, dels för att hafva tillsyn öfver oloflig bränvinsbränning,
dels öfver oloflig införsel af bränvin öfver landgränsen, emedan man ansåg, att öfver
bränvins införande sjöledes kunde såsom dittills uteslutande hållas tillsyn af den vanliga
tullbevakningen.
Oaktadt dessa åtgärder ledde till ett betydligt antal anmälanden, och i så fall kunde
anses vara ändamålenliga, har departementet likväl trott, att man till en början, till ett
försök för ett år, räknadt från innevarande vinter kunde öfverlemna åt amtmännen att
hvar för sitt distrikt ordna en kontroll öfver lönnbränningen och bränvins införande
öfver landgränsen, under det man likväl anser ändamålsenligt att derjemte äfven utsända
kontrollörer omedelbart ifrån dpartementet. Departementet har derföre äfven förskaffat sig
Kongl. Maj:ts bemyndigande, att af ofvannämnde medel ställa till amtmännens disposition
för nämnde ändamål 12,000 Spd., fördelade emellan dem efter de särskilda distrikternas
olika behof af extraordinära åtgärder i ofvannämnda riktning, så väl som
efter de olika stora svårigheter, som särskilda lokalförhållanden lägga i vägen för kontrollens
verksamhet.
86
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
Af de ofvan omförmälta för innevarande budget-termin beviljade <15,000 Spd. har
på nämnde sätt ifrån början af år -1846 till hösten 4847 blifvit användt ett belopp af
7,800 Spd. hvarutaf 2,200 Spd. hufvudsakligen åtgått endast till kontroll öfver de apparater,
som lagligen blifvit anmälda till bedrifvande. Från hösten 4847 till dato artill de
af departementet utsände och för närvarande i verksamhet ställda kontrollörer, som äro
antagne för uppsigten öfver lönnbränning och bränvins införande öfver landgränsen
(inalles 42 personer) utbetaldt omkring 4000 Spd. samt till 2:ne kontrollörer, åt hvilka
uppsigten öfver de anmälda apparaterna är uppdragen, 400 Spd. och kan man antaga, alt
under den återstående delen af innevarande bränvinsbrännings-termin kommer vidare att
åtgå för den från departementet omedelbart utgående kontrollen omkring 5,000 Spd.
Antar man således, i öfverensstämmelse härmed, utgifterna för denna kontroll för
terminen 4846—48 57 till 7,400 Spd., skulle följaktligen af de ofvan förmälte utaf Stortinget
beviljade medel, 45,000 Spd. vid budget-terminens slut vara utgifna omkring
27.000 Spd.'
Då resultaterne af des-a undersökningar på det tydligaste ådagalagdt nödvändigheten
af dylika förfoganden, hvilka måsto blifva ännu mera nödiga när bränvinsbränningsafgiften
bestämmes till ett sä högt belopp, som ofvan i un Jcrd. är utsatt, får departementet
i underd. föreslå H. Maj:t att i nåder inbjuda det nu sammankomna Stortinget, att besluta
beviljandet af för kontrollen öfver lönnbränningen och bränvins olofliga införsel
nödiga medel, med hänseende till hv.lkas belopp departementet i underd. anhåller att få
framställa följande:
linder förutsättning af att ofvannämnda på försök anordnade kontroll uti amterne
skulle visa sig vara ändamålsenlig, samt således komma att bibehållas, skulle, så vidt den
bibehölles i sitt närvarande omfång, för densamma erfordras ett belopp af 42,000 Spd.
årligen. I händelse den inlösning eller försegling af stämplade bränvinspannor, som
kommissionen i sitt lagutkast föreslagit, och hvarom närmare kommer att handlas längre
ned, blir utförd, kan det under tiden antagas, att amtkontrollen efter den för inlösningen
bestämda tid, nemligen den 4 Aug. 4849 skall kunna betydligt inskränkas,
emedan frestelsen att Olagligen bränna då måste blifva i hög grad mindre på samma
gång sorn tillfällen för sådan handtering måste blifva svårare att finna, sedan massan af
nu befintliga ulan någon kontroll varande pannor blifvit indragne eller förseglade. Departementet
tror till och med, att amtkontrojlen kan från nämnde tid inskränkas till den grad,
att den ej skulle medtaga mer än hälften af de medel, sorn nu för densamma äro anslägna,
således endast 6,000 Spd. årligen för åren från den 4 Aug. 4849 till den 4 Juli
4854, så att följaktligen till bemälte kontroll under budget-terminen 4848—185! endast
omkring 24,000 Spd. kunna räknas komma att åtgå.
Med hänseende till den kontroll öfver lönnbränning och oloflig bränvinsinförsel,
som efter hvad ofvan är sagdt, man anser, böra utgå omedelbart ifrån departementet
jemte den ofvan förmälda amtkontrollen, kan man antaga att ett belopp af 6000 Spd.
för budgets-terminen kan v ra tillräckligt till bestridande af de utgifter, som dermed
äro förenade. Väl skulle under första året, nemligen intill dess den nyss omnämnda
inlösningen och förseglingen blefve verkställd, förmodligen-erfordras ett större belopp än
2.000 Spd., men så måste man å andra sidan också antaga, att efter nämnde tid af
ofvan anförda skäl, en mindre skarp kontroll kommer att erfordras, samt således en
mindre summa till utgifterna blifva nödig, hvadan de förenämnde 6000 Spd. för hela
budget-terminen förmodligen komma att blifva tillräckliga. Den sammanlagda utgiften
för kontrollen öfver lönnbränningen och bränvins olofliga införsel skulle således, enligt
ofvan anförda förutsättningar, komma att för budget-terminen 4S48—4854 komma att
utgöra 50,000 Spd. eller fördelad på 5 år, 40,000 Spd. årligen,
Med
Norska Regeringens urderd. Utlåtande.
87
Med afseende på. de utgifter, som antagas kunna blifva nödiga för den ofvan bemälte
inlösningen eller förseglingen af stämplade bränvinspannor, tillåter sig departementet
i underd. att meddela följande:
Enligt de upplysningar man har kunnat förskaffa sig, väga bränvinspannor af 60
till -100 potters rymd, eller den storlek, hvarom här hufvudsakligen blir fråga, från 46
till 28 U., och då pannor på 60 potter och dorunder förmodligen komma att utgöra det
öfvervägande antalet utaf dem, Som komma att inlemnas till inlösning, kan vigten i
medeltal för hvarje panna antagas till 20 U.. Sådan koppar betalas vanligtvis med 24
sk. per U., så att följaktligen det pris, som statskassan vid inlösningen kommer att utbetala
för hvarje panna utgör omkring 4 Spd. Med hänsfende till antalet af de pannor,
som man kan antaga komma a t inlemnas till inlösning, får departementet i underd. upplysa,
att, enligt hvad kommissionen i dess förut omtalade betänkande anfört, under året
4853 funnos mer än 3,600 stämplade pannor på 60 potters rymd och derunder. Af
dessa kan man antaga, att en stor del under tidens lopp blifvit förstörd, omarbetad
till annat bruk, eller åtminstone genom stämpelns utplånande kasserad såsom bränvinspanna,
samt således icke föremål för den inlösning, hvarom här frågan är; hvaremot, hvad
som sålunda gått undan, väl till en del torde vara ersatt utaf, nya pannor, om än
dessas anlal icke kan antagas vara betydligt, på grund deraf, att afgiften för dylika pannor,
som 4855 endast utgjorde 2 Spd. om året, redan 4S57 steg till 4 Spd., samt sedermera
alltjemnt blifvit förhöjd ända till 4 6 Spd., så att det knappast kan antagas,
att det förcfunnits någon synnerlig uppmuntran till anskaffande af nya pannor af det
slaget. Hvad angår antalet af pannor på 60 till 400 potter, är detta icke af någon väsendtlig,
betydelse, och tror departementet sig icke räkna för lågt, om det uppskattar antalet
af alla samtliga pannor under 400 potter, som kunna antagas komma att blifva inlemnade
till inlösning, till 5,000.
Under förutsättning häraf, kan man hålla före, att till inlösningen behöfvas 20,000
Spd. Då man emellertid sannolikt kan antaga, att 2/5 derutaf, utom de med inlösningen
föröfrigt förknippade utgifter, kunna betäckas genom realisation af den inlösta kopparn,
skulle följaktligen utgifterna för denna inlösning komma att uppgå till 7,000 Spd.
Då detta belopp emellertid icke kan uppgifvas med någon synnerlig grad af säkerhet,
men det i alla fall icke är sannolikt, att det skall komma att uppgå till så stor
summa, att den ej med lätthet skulle kunna bestridas utaf de för tillfälliga och oförutsedda
utgifter uti budgeten uppförda medel, har departementet icke ansett sig böra uppföra
detsamma under en egen utgiftspost uti budgeten.
Med hänseende till de här afhandiadc, med inlösningen förbundna utgifter, vill departementet
till slut icke underlåta att i underd. anmärka, att desamma förmodligen komma
att fulleligen uppvägas genom den besparing i kontrollutgiften, sorn, enligt hvad
ofvan är anfördt, man kan vänta blifva en följd af inlösningen eller förseglingen af
de stämplade pannor, som nu stå utan annan kontroll än den, som enligt ofvanstående,
är anordnad genom särskildt dertill beviljade medel.
Departementet öfvergår nu till behandling af ett par punkter, angående hvilka det ej varit
kommissionen ålagdt att yttra sig, men Sorn stå i så nära förbindelse med de ämnen
öfver hvilka kommissionen afgifvit sitt betänkande, att en behandling af desamma rättast
torde finna plats uti närvarande underd. utlåtande.
Bil. till Särskilda Utsk. Mern. iV.o 4. 45
8S
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
Det [örsta angår frågan oro, huruvida införsel af sädesbränvin fortfarande bör vara
förbuden. Departementet får i detta afseende anmärka, att, i öfverensstämmelse med
Regeringens underdåniga betänkande den 45 och 29 Jan. 4812, blef förelagd 4842 års
storting en nådig proposition om upphäfvande af det i den då gällande tullagen af den
28 Juli samt 4 g befintliga förbud emot införsel af sädesbränvin, hvilken nådigste proposition
emellertid icke kom under behandling på bemälte storting. Vid 4S45 års storting
blef detta förbuds upphäfvande ^ åter föreslaget af K. M. i öfverensstämmelse med
departementets underd. betänkande af den 48 Januari -1815, derigenom att detsamma
icke blef upptaget ibland de, uti den stortinget förelagda propositionen till ny tullag,
intagna förbudsstadganden. Uti det här ånyo åberopade betänkandet tillät departementet
sig att intaga hvad som utaf den, medelst Kongl. Resolution den 25 November 4 859,
till tullagens och tulltaxans revision i nåder tillsatta kommissionen, blifvit anfördt uti
dess afgifna betänkande och förslag angående ifrågavarande sak, och hvilket väsendtligen
gick ut på, att afsigten med det medelst lagen af den -1 Juli -1816 stadgade förbudet
mot införsel af utländskt sädesbränvinvin, — nemligen att bringa den inhemska tillverkningen
af denna vara på fötter — redan för längesedan blifvit så fullkomligt som
möjligt uppnådd, hvartill kom, att det var förenadt med nästan oöfvervinneliga svårigheter
att afgöra, om ett bränvin vore tillverkadt af säd, drufvor eller andra frukter.
Man ansåg derföre förbudet böra utbytas mot en tullsats, som med behörigt hänseende
till omständigheteterna borde bestämmas till lika belopp, som tullen på bränvin af drufvor.
Derjemte anmärkte departementet i förenämnde betänkande, att den till följe af
Kongl. Resoltionen den 25 Maj 1814 i nåder tillsatta kommission till afgifvande af betänkande
och förslag till förordning angående bränvinstillverkning och beskattning m. m.
här i riket, hade uti sitt utlåtande yttrat den åsigt, att så länge införsel af sädesbränvin
vore förbuden uti andra länder, det ej vore skäl att upphäfva det förbud deremot,
som nu gäller här i riket, hvarjemte kommissionen trodde, att om införsel af fremmande
sädesbränvin skulle blifva tillåten, måste dock i alla fall göras till ett vilkor,
att för denna vara blefve påbuden samma importtull, som för drufbränvin, hvilket kommissionen
likväl ansåg skola, till följe af priserna på bränvin här i landet, vara detsamma
som ett förbud.
Vid öfvervägande af de sålunda yttrade olika åsigterna angående frågan huruvida
man borde föreslå upphäfvande af införsetförbudet af sädesbränvin eller icke, fann departementet
att det borde förklara sig för ett jakande svar derå, hvilket närmare finnes
utveckladt i ofvannämnde underd. betänkande af den 18 Januari 1845, hvilket straxt
derefter den 15 Februari i nåder bifölls.
Stortinget 1845 antog emellertid icke H. M:s förslag om uppbäfvandet af förbudet
mot införsel af sädesbränvin, utan upptog detta förbud i tullagen af den 20 September
1845, g 196. Med afseende på de i nämnde betänkande anförda grunder, anser likväl
departementet det vara rätt, att införsel af sädesbränvin -blir tillåten, och anhåller
derföre departementet i underd. att för nuvarande storting framlägges en nådig proposition,
att det i omförmälte lag af den 20 September 1845, §. 496, litt. a, qvarstående
förbud upphäfves. Departementet anser det vara så mycket mera skäl härtill, som erfarenheten
under senare tid ytterligare visat, att förbudet till stor del blir ändamålslöst
derigenom att sädesbränvin kan framställas så fritt från finkelolja, att dess åtskiljande
från drufbränvin är så godt som omöjligt äfven på kemisk väg. Den till följe af nåd.
kommissorium den 5 Maj 4847 tillsatta kommission har i detta afseende påpekat, att af
hela importen af sprit åren 4844—4846, femtio titl sextio procent inkommit från Hamburg
och Altona, samt att den sprit, som från dessa ställen införes, hufvudsakligen är
beredd af säd eller potates.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
89
Departementet får med anledning häraf i underd. upplysa, att införseln af drufbränvin
under de 7 åren 1840—4846 varit som följer:
Derutaf från
Potter. Hamburg och Altona.
4840 . . 655,798
67,549.
4844 . . 674,049
54,498.
4842 . . 4,545,979
89,254.
4845 . . 254 890
50,855.
4 844 . . 266,254
427,874.
4845 . . 600,005
54 4,786.
4846 . . 576,452
206,488.
Häraf synes, att under det att importen af bränvin från Hamburg och Altona under
4840 endast utgjorde 67,549, eller omkring 40%, af hela införseln under bemälte år,
har den under de följande åren tilltagit till den grad, att den 4846 utgjorde 206,488, eller
mera än hälften af hela importen af bränvin under sistnämnde år. Att det från dessa
båda ställen, under namn af drufbränvin, införda icke är tillvcrkadt af drufvor, utan af
säd, potates eller andra rotfrukter, blir, enligt departementets förmenande, i hög grad sannolikt,
när man täger i betraktande att de Norska handlande, som befatta sig med denna
handelsgren, enstämmigt äro af denna mening; vidare, att detta bränvin säljes till ett
lägre pris, än det som införes från Frankrike, samt att de Fransyska handelsmännen,
enligt hvad departementet bar sig bekant, påstå, att det bränvin, som tillverkas i Frankrike
icke föres till Norrige öfver Hamburg och Altona. Slutligen finner departementet
äfven en bekräftelse häruppå i den omständigheten, att införseln af bränvin öfver Hamburg
och Altona gradvis stigit så betydligt, emedan detta gradvisa stigande af importen
från dessa båda städer, på samma gång, sora den ifrån andra ställen undergått en motsvarande
förminskning, synes böra förklaras derigenom, att de som införa bränvin
från Hamburg och Altona först småningom kommit under fund med, att förbudet mot
införsel af bränvin hit till riket med fördel kan kringgås derigenom, att detsamma uppgifves
såsom drufbränvin. Kommissionen har, för att förebygga denna import af sädeseller
potatesbränvin under namn af vinspiritus, ansett ändamålsenligt, att åter upptaga
det i tullagen af den 28 Juli 4821 befintliga, men medelst lagen af den 9 Augusti 4 859
upphäfda stadgandet, att vinspiritus, likörer af detsamma samt rhum, icke få införas
annorlunda än direkte från Brittiska, Irländska, Fransyska, Spanska och Portugisiska hamnar,
samt från ställen vid Medelhafvet och andra, som äro belägna utom Ehropa, likväl
så, att importen från Brittiska och Irländska hamnar icke tillätes, enär drufbränvin icke
tillverkas i dessa länder. Detta förslag, som är grundadt på den förutsättningen, att
importförbudet mot sädesbränvin skall fortfarande förblifva gällande, kan departementet
nu så mycket mindre tillråda, som det, såsom ofvan förmält är, ämnar anhålla om
detta förbuds upphäfvande.
Den andra punkten angår tullafgiflen af utländskt bränvin, hvarvid anmärkes, att
det, med afseende på tulfbeskatlningen, icke göres åtskilnad på om bränvinet är tillverkadt
af drufvor eller andra ämnen, hvilket sednare är t. ex. fallet med rhum, som herodes
af socker, eller arrak, som fås af ris. Uti det förslag till tulltaxa, som vid 4845
års storting framlades, var införseltullen på bränvin, hvilken af 4845 års storting hade
blifvit bestämd till 48 sk. per pott, uppförd till 44 sk. per pott på grund af den Kongl.
Resolutionen den 45 Februari 4845 i anledning af Finans-, Handels- och Tull-departementets
underd. betänkande af den 48 Januari s. å. angående bränvinstillverkning och
beskattning m. m. Denna föreslagna nedsättning blef likväl icke antagen af stortinget,
utan bestämdes tullen fortfarande till 4 8 sk. Då emellertid en tullsats, som utgör mera
än 400 °/0 af en varas värde är öfverdrifvet hög, samt i följd deraf ger frestelse till in
-
90
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
smugling, som icke, åtminstone ej tili lika hög grad, skulle ega rum, om tullen bestämdes
lägre, måste departementet anse en nedsättning i importtullen på bränvin från -18 sk.
till omkring -14 sk. per pott vara ändamålsenlig. Denna tullsats anser departementet
böra bestämmas för alla slag af bränvin, utan afseende på af hvilket råämne det är
tillverkadt. Yäl är det sannt, att sädesbränvin i allmänhet är mindre dyrt än drufbränvin,
hvars värde på den utländska tillverkningsorten kan antagas till 10 sk. per pott 14-gradigt,
hvilken styrka är den vanliga, som bränvin håller, när det utifrån införes, samt således
med en tull af 14 sk. per pott kommer att blifva belagdt med en afgift af 150 till 140
procent af dess värde. Men svårigheten att skilja sädesbränvin från andra slag deraf
är, enligt departementets förmenande, ett hinder emot att fastställa olika tullsatser, och
att sätta tullen på allt slags bränvin lägre, än ofvan är föreslaget, anser departementet
betänkligt med afseende på den inhemska bränvinstillverkningen. Deremot synes den
inhemska tillverkningen hafva tillräckligt skydd, om den föreslagna tullafgiften antages.
Lägger man nemligen till det ofvan anförda värdet af utländskt -14-gradigt sädesbränvin
4 0 sk., den föreslagna tullen omkring 44 sk., samt dertill 2 sk. i omkostnader för frakt,
assurans o. s. v., således inalles 26 sk. per pott, så kommer 8-gradigt utländskt sädesbränvin
att här kosta 4 4 5/5 sk. per pott, hvilket pris, jemfördt med priset på inhemskt
bränvin af samma styrka, som kan antagas kosta tillverkaren 8 sk. per pott, och således
med den i ofvanstående föreslagna afgiften af 5 sk. per pott, inalles 4 4 sk. per pott,
ger ett öfverskott af 5 5/5 sk. per pott. För öfrigt tillåter sig departementet att anmärka,
att i det underd. betänkande, som kommer att afgifvas angående afgift af varor
och fartyg under tiden från den 4 Juli 4848 till den 50 Jan. 4854, kommer ait tagas i
öfvervägande, om icke tullen af bränvin och andra flytande varor borde beräknas efter
vigt, i stället för efter mått, såsom nu, hvilken förändring, i händelse den i nåder
skulle bifallas, likväl ej i och för sig kommer att hafva något inflytande på importafgiften
af vidkommande varuartiklar, emedan de komma i tulltariff-propositionen att uppföras
till det belopp, sorn uppkommer när den tullsats, som nu är bestämd för mått,
reduceras till ett motsvarande belopp för vigten.
Dock kan det komma att inträffa, att omförmäldte förändring från förtullning för
mål till förtullning för vigt, kunde göra det olämpligt, att tullen på bränvin obetingadt
bestämmes till 44 sk. per pott, eftersom vid förändringen af denna tullsatts, till en efter
vigt, den kanhända komme att utfalla med ett vid tillämpningen obeqvämt bråk,
hvarföre departementet anser att tullsatsen på bränvin bör bestämmas till endast omkring
44 sk. per pott, och att närmare bestämmelse kommer att gifvas i sjelfva tulltariffen.
Importtullen på »kulöra till bränvin, sorn för närvarande är lika hög med den på
bränvinet sjelft, anser departementet likaledes böra nedsättas i ett förhållande, som motsvarar
det som ofvan är föreslaget för bränvin.
Med hänseende till statskassans förlust till följe af den i det föregående föreslagna
nedsättning i tulltariffen för bränvin och kulör till detsamma, får anmärkas, att denna
förlust, beräknad efter importen under de tre sistförflutna åren kan antagas till 4 7,000
Spd. årligen, men hvarvid får kommas ihåg, att oaktadt man måste beräkna densamma
under förutsättning, att för den lägre tullen gälla samma qvantiteter, som för den högre,
visar likväl erfarenheten, att qvantiteten af förtullade varor stigit, så snart tullnedsättning
ägt rum, för att ej anföra den omständigheten, att frestelsen till olagligt beteende
gör sig gällande i tamina mån, sorn tullen är högre, samt att höga tullsatser
visat ett skadligt inflytande på moraliteten.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
SM
Departementet får nu öfvergå till den andra hufvudafdelningcn af kommissionens
betänkande, som rör lagstiftningen.
Såsom anfördt är i början af närvarande underd. utlåtande, har kommissionen författat
sitt lagutkast på sådant sätt, att detsamma kan vara användbart under hvilketdera,
som helst af de beskattningssätt, hvarom fråga kan uppstå, äfvensom jemväl för det fall
att ingen afgift blefve påbuden.
Då departementet antager, att mäskobeskattningen, på grund af do med densamma
förenade olägenheter, hvilka äfven blifvit anförda, väl icke torde blifva införd hos oss,
tror departementet, under det det för öfrigt erkänner ändamålsenligheten af, att ofvan
antydda omfång blifvit gifvet åt lagen, att allt hvad som i kommissionens lagutkast förekommer
angående mäskebeskattningen, kan förbigås. Departementet tror derjemte, att
lagen göres tydligare och dess tillämpning underlättas, om den indelas i afdelningar,
hvarföre departementet i hosföljande utkast indelat lagen i 5:ne dylika, hvarutaf den
första innehåller de stadganden, som komma att tillämpas under hvilket beskattningssätt,
som helst, äfven för det fall, att afgift ej blefve påbuden, samt 2:dra och 5:dje afdelningarne
de stadganden, som komma under tillämpning vid beskattning af produkten
eller af pannan.
Departementet tillåter sig nu att behandla de särskilda paragraferna i kommissionens
utkast, med undantag af dem, som angå mäskebeskattningen, samt att dervid göra de
anmärkningar, hvartill det kunde finna sig föranlåtet, samt uppgifva grunderna för de
förändringar, som kunna anses vara nödiga eller ändamålsenliga.
g 4 i kommissionens utkast.
Med hänsyn till stadgandet, att på landet endast de, som ega eller bruka skattelagd
jord, äro berättigade att bränna eller omdestillera bränvin, får departementet i underd.
anmärka, att detsamma väl knnde anses mindre befogadt, sedan det uti lagen af den 4
Augusti 4827 befintliga förbud att på landet bränna bränvin af köpt säd blifvit upphäfdt
genom lagen af den 4 Augusti 4845.
Då emellertid ett stadgande, att endast jordbrukare skola vara berättigade till ifrågavarande
handtering, kanhända förmår bereda någon säkerhet för ett ärligt och samvetsgrann!
uppfyllande af lagens bud, tror departementet att nämnde stadgande kan bibehållas,
likväl så, att, på grund af hvad blifvit anfördt, den förändring göres, att i stället
för »skattelagd» får stå »särskildt» skattelagd» jord, hvarigenom stadgandet tillika blir
öfverensstämmande med § 4, jemförd med g 44, uti lagen af den 4 Augusti 4827.
S-tadgandet i lagen af den 4 Augusti 4827, att hvar och en, som derjemte förvärfvat
särskildt burskap, skall vara berättigad, att i köpstäderna bränna bränvin, är icke upptaget
af kommissionen. Då detta stadgande synes vara öfverflödigt, eftersom det redan ligger
i det förra att hvar och en som har borgerskap, eger här omförmälda rättighet, finner
departementet ej heller något skäl, att bibehålla detsamma.
Departementet tror derjemte, att motsatsen» mellan att bränna och omdestillera bränvin
rättast utmärkes på sätt i departementets utkast är gjordt, och att således orden i
kommissionens^utkast »af råämnen» böra utgå, eftersom det eljest, till följe af ordalydelsen,
skullo vara förbjudet, att bränna bränvin, t. ex. af öl, som icke kan räknas till
råämnen.
Med hänseende till förbudet, att på en viss tid af året bränna eller omdestillera
bränvin, har kommissionen anfört följande, hvartill departementet i det väsendtliga
slutar sig: ,
92
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
»Det i lagen af den 4 Augusti 4845, g 5, befintliga förbud mot bränvinsbränning
»under sommarmånaderna, har kommissionen trott icke blott böra bibehållas, utan vidare
»utsträckas till 6 månader.
»Såsom skäl för detta lagstadgande måste i första rummet antagas, att man icke
»kan under sommarmånadcrne bedrifva rörelsen med samma fördel, som under vinter»månaderne,
samt att under de förra hufvudsakligen, ja nästan uteslutande, begagnas säd,
»som måste tagas från utlandet.
»Till dessa skäl kommer vidare, att, sedan bränvinsbränningen blifvit inskränkt till
»fabriksröreise, den qvantitet af varan, som konsumtionen erfordrar, kan åstadkommas på
»mindre tid, samt att denna tid bör, så mycket möjligt är, göras kortare för kontrollens
»skull och de omkostnader, som med densamma äro förknippade, — äfvensom, att en
»kor are bränningstid mera försäkrar om ett högre och stadigare pris.
»Uti Sverige är bränvinsbränningen också inskränkt till 6 månader, nemligen från
»den 4 November till den 4 Maj.
»Kommissionen tror emellertid att, med hänsyn till begagnande af skadad potates,
»man ej får förlänga uppehållet så länge om hösten, som till den 4 November, utan låta
»rörelsen få börja så tidigt som i medio af Oktober, då potatesen vanligen är upptagen,
»och de skadade kunna afskiljas från de friska, så mycket mer, som man derigenom benreder
tillfälle för de producenter, som hafva brist på förvaringsrum, att kunna göra sig
»af med sin vara. I följd häraf kommer bränningsförbudet, att inträda tidigare om vå»ren,
eller i medio af April.
»Väl kommer detta att medföra någon olägenhet i afseende på kreaturens underhåll,
»men när sådant på förhand är vederbörande bekant, böra de kunna ställa sig derefter,
»lika väl som alla andra, som ej hafva tillgång till drank för sina kreaturs föda.
»Det får derjemte märkas, alt då drank, till och med sedan den varit förvarad 6 å
»S veckor, med nytta kan användas till utfodring åt kreatur, bör man kunna vara för»sedd
dermed, ända till dess kreaturen utsläppas på bete.
»Genom att inskränka bränvinsbränningen till sagde tid, åstadkommes också att den
»eger rum under en årstid, då man vanligen har slädföre till framforslande af de ma»terialier,
som äro nödiga, samt införande till städerna af den färdiga produkten.»
Enär kommissionen i förbudet för vissa embets- oeh tjenstemän att bränna och omdestillera
bränvin, icke nämndt domare, politi-, embets- och tjenstemän i städerna, utan
endast embetsman på landet (sörenskrifvare, fogdar, länsmän), har hon förmodligen utgått
från den förutsättning, att embetsman icke kunna erhålla burskap, emedan det eljest
skulle vara gjordt ett undantag för städernas embets- oeh tjenstemän, då likväl samma
skäl synas vara förhanden att likväl utesluta dem både i städerna och på landet från
att befatta sig med den handtering, som här är i fråga.
Departementet tror emellertid, att det ej finnes något legalt hinder för embets- och
tjenstemän att erhålla borgerskap, med undantag af stadgandet i g 5 uti handelslagen af
den 8 Augusti 4842, i kraft hvaraf alla embetsman,— med undantag af befallningsmänijen
vid borgerskapets beväring samt brandkorpsen, — samt politi- och tullbetjening,
äro uteslutna från handels-borgerskap.
Departementet tillåter sig derföre föreslå, att uti mom. 2 g 4 i stället för »fogdar,
sörenskrifvare och länsmän», sättes »domare och politi-embets- och tjenstemän».
Med hänsyn till undantaget i bemälte mom. får departementet för öfrigt anmäla,
att det anser det rätlare att ordagrannt upptaga stadgandet i g 42 i lagen den 4 Augusti
4845, som står i öfverensstämmelse med g 4 i Kongl. Prop. den 45 Februari 4S45, eftersom
kommissionens förslag kan leda dertill, att en rättighet, som är förlorad enligt lagen
af 4845 åter kan upplifvas derigenom, att det ej, såsom i denna sednare, erfordras,
att bränneriet skall hafva varit begagnadt, liksom departementet anser det öfverflödigt,
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
93
att uttryckligen bestämma något i afsecndo på dem, som hafva del i ett bränneri, då
detsamma måste gälla om dessa, som om dem, som äro uteslutna från att för egen räkning
drifva en sådan rörelse.
Med hänseende till hvad ofvan anfördt är, ar § 4 i det utkast, som departementet
tager sig friheten framlägga, affattad.
Vid g 2
har kommissionen anmärkt, att hon utgått från den förutsättning, att de små pannorna
på landet icke få efter slutet af år -1848 begagnas, såsom stadgadt är i lagen af den 4
Augusti 4845, samt att det så väl på landet som i städerna endast är tillåtet att drifva
bränvinsbränning såsom en fabriksnäring.
För alt inskränka bränvinsbränningen till endast ett fabriksmässigt bedrifvande,
tror kommissionen i enlighet med hvad hon under artikeln beskattning anfört, att det
ovilkorligen bör bestämmas huru stor en afbränningsapparat får vara, samt tror hon,
att detta bör antagas till minst 450 potter, samt att L detta afseende bör till apparaten
räknas icke blott pannorna eller pannan, utan samtlige rörgångar och kaviteter, samt
lankrum och bäcken, likväl med undantag af det rum i mäskvärmaren, som begagnas
endast för mäskens uppvärmning, för hvilket rum det kan vara onödigt att uppgifva något
mål, då dess storlek rättar sig efter behofvet, samt icke utan olagliga tillägg kan
missbrukas. Vidare anmärker kommissionen att när lankrummet inberäknas uti hela
rymdinnehållet, blir det öfverflödigt, att, såsom det är gjordt i lagen den 4 Augusti
4845, bestämma någon viss storlek för detsamma, utan må det öfverlemnas åt dem det
vidkommer, att fördela det uppgifna målet på apparatens särskilda delar, endast att det
egentliga pannrummet icke är under 200 potter.
Finnes der apparater utan lankrum och bäcken, så måste det lillåtliga minsta rummet
utgöras af pannor och rör.
Härvid har departementet intet att anmärka med undantag af, att paragrafens slutbestämmelse
torde böra förändras så, att i densamma uttryckligen stadgas, att ingen
panna får innehålla mindre än 400 potter, enär det enligt kommissionens utkast skulle
kunna anses lofgifvet att hafva en panna på 460 och en annan på 40 potter, eller, om
man föreställde sig att någon ville begagna flera än 2:ne pannor, hvardera af dessa innehöllc
en rymd mindre än 400 potter.
§ 4.
I afseende på denna § får departementet anmärka, att stadgandet i sisla mom. att
den i lankreservoiren uppsamlade produkten skall behandlas såsom bränvin, så vida den
ej förstöres, blandas i mäskbehåll ren med minst tre gånger så mycken mäsk, eller bringas
direkte uti afbränningsapparaten till förnyad destination, enligt departementets tanke
bör utgå, enär detsamma rättast bör intagas uti skattebeslutet, hvarest också kommissionen
tillika upptagit detsamma.
Liksom kommissionen i ifrågavarande § stadgat, att rören från imkylaren till behållarne
böra anbringas och inrättas på sådant sätt, som kontrollören kan linna betryggande,
för alt det ej må vara möjligt för egaren eller brukaren, att sätta sig i besittning
af något af den erhållna produkten, innan den blifvit till beskattning uppmätt och
profvad, så anser departementet af samma skäl nödvändigt, att det förbjudes, attpårörledningarne
från pannorna till imkylaren, äfvensom på lankrum och bäcken, der sådana
finnas, hafva öppningar genom hvilka kondenserade portioner af de från pannorna utvecklade
spritångorna kunna aftappas, med mindre att dessa öppningar äro i direkt kommunikation
med pannorna eller lankbehållaren.
Med afseende härpå är g 36 i departementets utkast affattad.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
Stadgandet i § 5
igentinnes under g 44 i 5:dje afdelningen af departementets utkast. Då afgiften, i händelse
af pannebeskattning, bör såsom ofvan är sagdt, beräknas efter apparatens hela
rymdinnehåll (med undantag för det rum i mäskvärmaren, hvari mäsken uppvärmes)
ända till den högsta punkten, der ångorna öfvergå i imkylaren, är närvarande paragrafs
stadgande affattadt, för att förebygga, det kylkaret eller den i densamma befitliga kylinrättningen
må missbrukas till rektifikation af destillatet.
§ 6.
Då kommissionen tror, att omdestillation icke med fördel kan ske uti de afbränningsapparater,
som enligt ofvanstående ensamt äro tillåtna, och hvilka, ifall produktbeskattningen
införes, torde blifva ändå större, har hon, för att så mycket, som möjligt,
underlätta omdestillationen, föreslagit, att för densamma må få begagnas mindre apparater
än till bränvinets tillverkning.
Departementet är ense med kommissionen deruti, att det icke är skäl att utesluta dem,
som befatta sig med bränvinsbränning, från den fördel de kunna vinna genom omdestillering,
antingen denna företages med mäskafbrännings-apparaterna eller med andra,
så vidt nemligen missbruk kunna förekommas. Om derföre omdestillering af bränvin
företages på ett ställe, der det ej finnes bränvinsbränneri, bör det vara förbjudet att på
samma ställe hafva mäsk- och jäsningsredskap, samt derest omdestillering företages i ett
bränneri på annan tid, än den, då det är upplåtet till bränvinsbränning, böra mäskeoch
jäsningsredskapen förseglas.
Med afseende på ofvanstående är g 5 i departementets utkast författad.
Yill någon företaga omdestillering uti ett bränneri på samma tid som bränvinsbränning
föregår i detsamma, — antingen med särskilda pannor eller med mäskafbrännings-apparaten
(t. ax. om natten, när mäskafbränningen endast får ske om dagen) —
torde intet hinder finnas derföre samt ingen försegling af mäske- och jästkaren vara af
nöden, derest produktbeskattning införes, emedan ständig kontroll då finnes vid bränneriet
och således intet missbruk är att befara. Skulle deremot pannbeskattning, då
ingen statskontroll kommer att finnas vid bränneriet, bibehållas eller ånyo införas, samt
omdestillering det oaktadt blifva fri, så synes det blifva nödvändigt att förbjuda omdestillering
uti brännerierna på den tid, då desamma äro upplåtna till bränvinsbränning,
enär man nemligen i motsatt fall icke kunde vara betryggad för att pannorna blefve
begagnade till bränvinsbränning i stället för omdestillering.
pti departementets utkast finnes det stadgande, som är af nöden i detta sednare
fall, under § 4S uti 5;dje afdelningen (ett dylikt stadgande, synes kommissionen hafva
velat göra uti g 48 af sitt utkast), hvaremot det förmodligen icke behöfves någon särskild
lagbestämmelse i förra fallet.
Med afseende på omdestillerings-apparateme vill kommissionen hafva samma kontroll
tillämpad, som för mäskafbrännings-apparaterna, och har sålunda föreslagit, att
stadganderna för dessa, beträffande mätning, stämpling, försegling, m. m., också komma
att gälla för omdestillerings-apparaterna. Dervid har departementet ingenting att
anmärka.
§§ 7-40.
Med afseende på dessa §g har kommissionen yttrat följande:
»Den kommission, som till följe af kommissorium af den 25 Maj 4844 tillsattes, har
suti sitt betänkande af den 49 November s. å. (se Bil. N:o 28 till stortingsförhandlingarne
för
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
93
»för -1843, samt lagförslaget § 2) föreslagit, att pannor under 100 potters rymdinnehåll
»skulle, efter den tid, då sådana ej längre få begagnas, »af slaten inlösas efter kopparens
»värde, beräknadt efter det medelpris för hela riket, som af konungen bestämmes,» samt
»vidare, »att hvar och en, som, efter den för inlösningen bestämda tid, funnes i besittning
af en dylik panna, måtte anses som hade pannan varit begagnad till olaglig
»bränvinsbränning». Detta blef icke bifallet, hvarken uti den Kongl, propositionen den
»15 Februari 4S45, eller uti stortingets beslut, ehuru det föreslogs i odelstinget af en
»utaf dess ledamöter.
»Emellertid hyser närvarande kommission samma åsigt, som ligger till grund för
»ofvanstående förslag, och tinner stöd för densamma uti de resultater, som framkallades
»medelst det Kongl. Danska plakatet af den 25 Februari 1845, hvaruti ett likadant stad»gande
bestämdes för Danmark, med tillägg af amnesti för hvad som intill inlösnin^s»tiden
kunde hafva varit olagligen bedrifvet med sådana pannor, hvilket hade den ver»kan,
att endast i Jutland framkommo 11,000 olagliga pannor.
»Kommissionen inser ej huru en fullständig kontroll kan hållas öfver lönnbränning,
»så länge hvar och en kan lagligen vara i besittning af bränneriredskap, utan att de kon»trollerande
ega någon kunskap om sådanas förefinnande.
»Kommissionen tillåter sig i detta hänseende anmärka, att årlS55 funnos 5,677 års»beskattade
bränvinspannor under 60 potters rymd, hvilka, till följe af bestämmelserna
»uti lagen af den 4 Augusti 1827, hafva stått utan att vara förseglade.
»Väl kan man antaga, att en del af dessa under tidens lopp blifvit förstörda, men
»förmodligen äro de till en del ersatta med nya, utaf hvilka många icke ens äro stämpla»de,
och det finnes således en mängd pannor, som stå utan stämpel och utan försegling,
»samt således utom all kontroll, förnämligast till följe af den oordning, hvarmed de
»anbefallda uppmätnings- och stämplings-protokollerna i allmänhet blifvit i landtdistrik»terna
förda, hvilket också till en del gäller för de större apparaterna. Det första viltkoret
för möjligheten, att kunna få dessa pannor under kontroll, är derföre att det
»älägges egarne af samtliga dessa redskap, att anmäla dem hos vederbörande tjenstemän
»inom en bestämd tid, liksom hvar och en, som sedermera1 kommer i besittning af sådan
»redskap, eller ock hvar och en som sådana påträffar, måste göra anmälan derom, hvarigenom
fullständiga förteckningar till hjelp och vägledning för kontrollen kunna er»nållas.
»Kommissionen måste derföre anse det vara af högsta vigt, att de pannor, somiaf»seende
på lönnbränning äro mest farliga, nemligen de under 400 potter, hvilka också,
»i enlighet med lagförslaget, ej heller för framtiden äro tillåtna till brännvinsbränning,
»indragas, och, för att uppmuntra till deras aflemnande, mäste kommissionen, i likhet
»med hvad den 4844 nedsatta kommission påyrkat, föreslå att egarne godtgöras för deras
»värde, hvarjemte, för att ej fruktan för straff måtte afhålla dem, som med dessa pannor
»drifvit olaglig bränvinsbränning, från att anmäla och aflemna dem, allt ansvar, som för
»dylikt missbruk kunde träffa deras egare, måtte eftergifvas, såvida anmälan skett inom den
»bestämda tiden. Derjemte bör utlästas ett lämpligt straff för underlåtande af en dylik
»anmälan, liksom i lagen bör, för detta fall, upptagas ett uttryckligt stadgande, att dessa
»pannor skola anses, som hade de blifvit begagnade under en viss gifven tid, för hvilken
»skatt hade skolat erläggas. I det fall någon egare af en bränvinspanna, sådan att den
»ej får begagnas, eller en som han ej tänker begagna, kunde önska att få behålla den,
»mäste densamma på vanligt sätt förseglas, hvilket äfven gäller de till pannan hörande
»hattame, hvarefter alltsammans hör under kontrollväsendet.»
Bil till. Särskilda Utsk. Mern. N:o 4. 44
96
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
»Såväl derför, att olaglig bränvinsbränning icke kan ske utan panna och hatt, sora
»emedan inlösningen af dessa icke utgör någon särdeles stor uppoffring å statens sida,
»bör inlösningen inskränkas till dessa
»Svårigheten att i sjelfva lagen kunna gifva en bestämd definition, på hvad som
»menas med en bränvinspanna, gör det, enligt kommissionens tanke, mindre råd ligt, att
»gifva någon förklaring deröfver. Emellertid tror sig kommissionen här böra anmärka,
»att hon dermed menar hvarje panna, som antingen har bröst, eller är försedd med
»sådana inrättningar, vid hvilka bröst, lock eller hatt kunna fästas, och som föröfrigt
»visar sig kunna användas till bränvinsbränning, liksom äfven hvarje annan panna, som
»en gång blifvit stämplad, men stämpeln icke på laglig väg utslagen.»
Härvid tar departementet sig friheten, att anmärka följande:
Såsom af kommissionen anfördt är, hade den, till följe af Kongl, lommissorium den
23 Maj -1844, nedsatta kommission föreslagit, att pannor under -100 potters rymdinnehåll
skulle efter den tid, då desamma icke längre finge begagnas, inlösas af staten mot
ersättning af kopparns värde, samt att hvar och en, som efter den för inlösningen bestämda
tid kunde finnas i besittning af någon sådan panna, borde anses som hade han
begagnat densamma till oloflig bränvinsbränning.
Oaktadt departementet i sitt underd. betänkande den -18 Jan. J8 53 icke trodde sig
böra anbefalla ett sådant stadgande, emedan det ansågs kunna medföra stora svårigheter
i sitt verkställande, samt icke obetydliga utgifter för statskassan, tror det sig dock, ehuru
det fortfar med vidhållande af att inlösningen kommer att medföra olägenheter, nu
böra anbefalla ett sådant stadgande, sedan erfarenheten visat huru svårt det är, att utan
en sådan åtgärd förhindra lönnbränning.
Då det emellertid, såsom af kommissionen är erkändt, är omöjligt alt gifva en fullständig
definition öfver hvad sorn förstås med en bränvinspanna, enär nemligen bränvinspannor
icke behöfva hafva en egen särskild form, om än sådant i allmänhet inträffar,
liksom äfven en sådan panna, äfven om den har den för bränvinspannor vanliga
formen, icke derföre är otjenlig till annat begagnande änv bränvinsbränning, samt således
nästan oöfvervinneliga svårigheter ständigt måste uppstå med afseende på frågan om att
låta den i lagen bestämda ansvarigheten för den som icke anmält en sådan panna, träda
i kraft, tror departementet att inga andra pannor under JOO potter böra vara föremål
för inlösning än sådana som äro försedda med stämpel, med hänseende på hvilka intet
tvifvel kan uppkomma huruvida de äro bränvinspannor eller icke.
Hvad det af kommissionen anförda och från Danmark hemtade argumentet för inlösningen
angår, får departementet i underd. anmärka, att det icke medelst det anförda
plakatet af den 25 Febr. 4S45 blef bestämdt, att staten skulle inlösa olagliga bränvinspannor,
utan att straffet på den olagliga besittningen af bränvinspannor, — i Danmark
får nemligen ingen äga en sådan, med mindre han har tillåtelse till bränvinsbränning
— skulle efterskänkas, såvida vederbörande ägare inom bestämd tid skiljde sig vid densamm
, hvarjemte det tilläts vederbörande, att inom den bestämda terminens förlopp
inlemna redskapen i Tull- och Consuintionsväsendets förvar, till dess de kunde finna
afsättning. Denna anmärkning försvagar likväl icke hvad kommissionen med det anförda
velat bevisa, nemligen sannolikheten af, att försäkran om befrielse från straff för oloflig
bränvinsbränning, begången med dessa redskap, skall förmå största delen af ägarne
att framtaga desamma till inlösning.
Kommissionen har vid befriandet från straff för olaglig bränvinsbränning, begången
före den nya lagens trädande i kraft, fogat det vilkor, att en sådan förseelse icke får
vara åtalad dessförinnan. Då det emellertid följer af lagens försäkran om sådan be-,
frielse från straff för förseelser, begångna innan lagens publicerande, att en dylik
icke kan åtalas innan det visar sig, huruvida påbudet om apparaternas inlem
-
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
97
naiide till inlösning blifvit efterkommet, således sedan lagen trädt i kraft och verkan,
så anser departementet, att detta stadgande bör utgå.
Såväl derföre, att det väsendlligaste kan anses vara uppnådt genom att få de små
pannorna indragna, som emedan det skulle vara lika omöjligt att gifva en fullständig
förklaring öfver hvad som bör förstås med hattar eller bröst, som med panna, tror departementet
att inlösningen icke bör tillika omfatta hattarne, hvaraf endast minsta delen
är stämplad, eftersom endast de som varit i bruk efter ^8 i2 blifvit försedda med stämpel,
på grund af det bemälte år fattade beslut, att hattarne skulle inberäknas uti apparaternas
skattskyldiga rymdinnehåll, hvilket förr ej varit fallet. Härtill kommer, att derest
hattarne skulle blifva föremål för inlösen, borde detsamma äfven äga rum för kylslangorna,
utan hvilka bränvinsbränning ej går för sig, när deremot hattarne icke äro några
oumbärliga redskap i detta afseende. Men i sådant fall förmodar departementet att
inlösningskostnaden blifver allt för betydlig.
Departementet är ense med kommissionen deruti, att det för kontrollens skull är
ändamålsenligt, att ett stadgande göres, att så väl pannor af 10ö potter till öfversta
randen och deröfver, som de öfriga delarne af en bränvinsapparat, böra anmälas hos
vederbörande offentliga tjensteman. Af förut anförda skäl tror departementet- emellertid,
att stadgandet endast bör gälla de redskap, sorn antingen äro försedda med stämpel,
eller som en gång varit stämplade, utan att stämpeln på laglig väg blifvit borttagen.
När departementet i det löregående hållit före, att de pannor, under A00 potter,
på hvilka stämpeln är borttagen, icke böra vara föremål för inlösen, utan endast de, sorn
äro stämplade, har detta sin grund deruti, att det ofta måste vara ganska svårt, ja till
och med omöjligt, att få upplyst, huruvida en panna, som inlemnas till inlösen, men som
ej är försedd med stämpel, en gång varit stämplad, emedan pannan kan hafva ombytt
ägare, sedan stämpeln blef påslagen Om man deremot stadgar, att så väl de pannor,
som äro försedda med stämpel, som de, som en gång blifvit stämplade, utan att stämpeln
sedermera lagligen blifvit utslagen, skola anmälas, så möter ingen sådan svårighet, när
det tvärtom är i det allmännas intresse, att alla redskap, som uppgifvas, hafva varit begagnade,
eller skola begagnas, komma under kontroll.
Då departementet ämnar föreslå, att den nya lagen först träder i kraft den 1 Juli
1849, i stället för den 1 Jan. s. å. såsom kommissionen föreslagit, bör den tid, inom
hvilken redskapen bör vara inlemnad till inlösen, eller anmäld, enligt departementets
tanke fastställas till Julii månads utgång 4849.
Kommissionen har vidare föreslagit, att hvar och en, som efter nyssnämnde tid
kommer i besittning af, eller har förarbetat, någon redskap af förut omtalad beskaffenhet,
skall inom 4 veckor anmäla sådant för vederbörande. Departementet tror emellertid,
att stadgandet rättast bör inskränkas till dem, som komma i besittning af redskapen,
då det synes obilligt att ålägga den, som förarbetat en sådan, en dylik förbindelse.
1 slutet af § 7 i kommissionens utkast är stadgadt, att ägaren har valet mellan att föra
redskapen till vederbörande tjensteman till inlösning eller försegling, eller ock att låta
denne i sådant ändamål komma till sig.
Hvad inlösen angår, tror departementet emellertid, att en sådan valfrihet ej bör
medgifvas, utan bör ägaren sjelf afsända redskapen till inlösen.
Med hänseende på ofvanstående äro §§ 4—10 i departementets utkast affattade.
I 11
är införd i departementets utkast under g 11 med nödig förändring på grund al, att de
stadganden, som halva afseende på mäskbeskattningen, äro uteslutna.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
§§ 42 och 44.
Emedan departementet tror, att det endast när pannbeskattning äger rum, kan vara
a£ någon vigt, att ålägga ägaren af en bränvinsapparat, att aflemna en ritning af densamma,
så finnes stadgandet härom uti § 45, 5:dje afdelningen af departementets utkast
§ 45.
Ifall produktbeskattningen skulle blifva införd, blir det, i enlighet med hvad förut
är sagdt, nödvändigt, att hvarje bränneri sättes under en sträng kontroll. För att man
må kunna anskaffa den erforderliga kontrollpersonalen, måste bränneriets ägare eller
brukare i tid göra anmälan om, när han ämnar börja sin rörelse. De stadganden, som
härvid äro af nöden, finnas uti §§ 57 och 58 af departementets utkast.
§§ 46, 17, 20—22
innehålla stadganden angående mätning, stämpling, försegling öppnande och kasserande.
Hvad försegling och upplåtande af ett bränneri angår, anser kommissionen, att det ej
bör tilllåtas, att denna förrättning på landet verkställes utaf specielt dertill utsedda personer,
på sätt lagen af den 4 Aug 4827, 4 §, härom stadgar, emedan erfarenheten rikligen
visat, att missbruk dervid kunna äga rum.
Kommissionen håller derföre före, att betalningen för nämnde förrättningar böra höjas,
eftersom mätningen hädanefter blir långt besvärligare än förut, samt att skjuts och
dagtraktamente böra förfalla, på det att de bränneriägare, som bo längre bort, icke
må betungas mera än andra. Då det derjemte, så väl i städerna, som på landet, endast
kommer att finnas fabriksbrännerier, är pä sednare stället samma betalning till länsmannen,
som till politimästaren i de förra, föreslagen.
Med afseende på detta har departementet ingenting att anmärka, och de stadganden,
som angå denna punkt, finnas i §§ 42—47 af departementets utkast.
§ 48
är afhandland uti § 6 uti kommissionens utkast.
§ 49.
Stadgandet i denna g om eftermätning af apparaterna en gång hvarje år anses icke
vara af nöden, annorlunda än under pannbeskattning, af hvilken orsak den finnes under
§ 46, 5:dje afdelningen af departementets utkast.
§ 25
finnes under §§ 48 och 46 i departementets utkast.
§ 24.
Stadgandet i 4:sta mom. af denna g är upptaget såsom J 49 i departementets
utkast.
Förandet af ett särskildt protokoll utaf kontrollbetjeningen torde förmodligen icke
vara af nöden under annat vilkor, än att produktbeskattningen införes, hvadan stadgandet
i den öfriga delen af § är upptaget såsom g 50 i 2:dra afdelningen af departementets
utkast.
Stadganderna uti
§ 25
finnas dels under \ 20, dels under g 45 af departementets utkast,
Norska Regeringens anderd. Utlåtande.
99
§ 27, litt. a, och § 28.
I anledning af 4:sta mom. af § 27, litt. a, får departementet i underd. anmärka, - att
det anser det mera lämpligt, att stadgandet uttryekes på det sätt, att hvarje bränneri,
hvad afgiften angår, anses att för hvarje gång detsamma varit i verksamhet, hafva tillverkat
i medeltal dagligen minst 4500 potter, samt att rörelsen anses hafva oafbrutet
varit i gång under minst 45 dagar, så vida ej olycksfall inträffat, hvarigenom minst 2:ne
dagars afstadnande förorsakats. — än att på sätt kommissionen föreslagit, direkte påbjuda
så stor produktion under nämnde tid.
Det kunde tydas, som om vederbörande vore befriade från afgiftens erläggande så
snart afstadnande till följe af olycksfall inträffade. När kommissionen emellertid endast
föreslagit sådant för den händelse, att det inträffade olycksfallet föranledt minst 2:ne dagars
afstadnande, så är orsaken härtill förmodligen, dels, att man velat förebygga det hvarje hinder
eller obetydligt uppehåll, som så lätt kan uppkomma, skulle föregifvas hafva föranledt
ett afstadnande, som kanske haft sin orsak i andra omständigheter, samt för att
undgå åtminstone en del af de svårigheter, som vid lagens tillämpning kunna uppkomma
med afseende på frågan om hvad som är olycksfall eller icke, — dels, derföre att
man tänkt sig, att bränneriets brukare, när afstadnandet icke räckt så länge, som 2:ne
dagar, skall kunna hålla sig skadeslös i nämnde hänseende genom en något mora ansträngd
afverkning af pannan, eller genom att bränna om nattten, hvilket förmodligen
icke kommer att i allmänhet äga rum, i händelse produktbeskattningen införes samt
do flesta apparater sannolikt komma att hafva ett större rymdinnehåll än det minsta
tillåtna.
Med afseende på 2:dra mom. af litt. a. g 27, som har följande lydelse:
»Med hänseende till beräkningen af den tid under hvilken bränneriet enligt före»gående
oafbrutet skall vara i gång, anses rörelsen vara afstadnad, när 2:ne dagar gå
»förbi, under hvilka apparaten icke begagnas,«
tillåter sig departementet att i underd. anmärka följande:
Den tid, »under hvilken apparaten enligt ofvanstående skall vara i oafbruten gång»
är 15 dagar. Med hänseende till beräkningen af dessa 15 dagar således, anses rörelsen
hafva afstadnat, när 2:ne dagar gått förbi, utan att apparaten blifvit begagnad, eller med
andra ord, då den stått förseglad; — ty så länge brukaren icke låter försegla sin apparat,
anses han hafva begagnat den, så till vida, som kontrollen qvarblifver vid bränneriet,
samt afgift måste erläggas utan afseende på huruvida afbränning verkligen blifvit
företagen eller icke. — Kommissionen vill således ej hafva orden »oafbruten gång« förstådda
efter ordalydelsen, utan sä, att rörelsen anses under nämnde tid hafva varit oafbruten,
när icke afstadnandet räckt så länge som 2:ne dagar. Af bemälte morn. följer
således, att när en bränvinsbrännaro t. ex. öppnar sin apparat den 44 Okt., förseglar densamma
den 25 om aftonen, låter den stå förseglad till den 25 om morgonen, då den
åter öppnas, samt begagnar den till den 28 om aftonen, då den återigen förseglas, så skall
han, för den tid han begagnat sin apparat, betala samma afgift, som om han under +5
dagar hade i medeltal tillverkat minst 1500 potter dagligen. Låter han deremot enligt
anförda exempel, sedan han förseglat apparaten den 25 om aftonen, densamma stå förseglad
till den 26, då den åter öppnas och begagnas till den 28 om aftonen, då måste
han för de 40 dagarne — från den -14 till den 25, — och för de 2 dagarne — från
den 26 till den 28 — under hvilka apparaten varit i gång, betala lika afgift, sorn om
han under 50 dagar hade tillverkat i medeltal mkist 4500 potter dagligen.
Derest brukaren vidare, sedan bränneriet varit i oafbruten gång under 45 dagar,
låter försegla sin apparat och stå sålunda 4 dag, hvarefter det åter öppnas, så inträder
deremot stadgandet i 4:sta mom. litt. a. § 27, d. v. s. efter afstadnandet, oaktadt det
400
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
ej räckt 2 dagar, får han likväl bränna oafbrutet i 45 dagar, eller betala deremot
svarande afgift, utan afseende på beräkningen af hvHken som helst sednare tidrymd, di
stadgandet i 2:dra mom. kommer i fråga att tillämpas.
Om raan än antar, att kommissionen icke tänkt sig förhållandet sådant det här är
anfördt, utan att hon uti ifrågavarande stadgande endast velat i allmänhet fastställa,
att rörelsen skall anses oafbruten, så länge ett uppehåll af 2:ne dagar icke ägt rum,
och således utan afseende på om apparaten varit i verksamhet i 45 dagar och deröfver,
eller under en kortare tid, så förmår likväl departementet icke att för sig förklara skälet
till ett sådant stadgande. På kontrollutgifterna kan det förmodligen icke grundas.
Ty enligt kommissionens förslag skall kontrollören endast få betalning för de dagar,
då hans tjenst anlitas, och denna kan endast anlitas så länge bränneriet är i rörelse.
Efter pannornas försegling lemnar han bränneriet samt har ingen betalning sig tillagd
för den tid, det ej drifves, så vida han ej under tiden anställes vid ett annat bränneri.
Ja, kontrollutgiften b lefve lill och med mindre, derigenom att en bränvinsbrännare, sedan
han brännt i 40 dagar, läte apparaten stå förseglad under 5:ne, och derefter åter
brändö i 2:ne dagar, än derigenom att han. sedan han brändt 40 dagar, stadnar under
en, och derefter åter bränner under 4 dagar; och likväl skulle i första fallet erläggas
afgift för 50 dagars tillverkning, n en i det sednare endast för 45 dagar.
Af den omständigheten, att uti g 28 af kommissionens utkast, som angår pannbeskattningen,
och som har ett dylikt stadgande, att pannan skall oafbrutet drifvas under
en viss tid för hvarje gång den upplåtes till bruk, icke finnes något som svarar
emot 2:dra mom. litt. a. g 27, synes man kunna sluta, att kommissionen tänkt sig
helt egna förhållanden förenade med produktbeskattningen, hvil a skulle göra det förbemälte
stadgandet nödigt eller ändamålsenligt med afseende på dem det angår. Men
hvilka dessa förhållanden äro förmår departementet icke inse. Ty att ilen omständigheten,
' att produktbeskattningen erfordrar ett betydligt dyrare kontrollväsende än pannbeskattningen,
icke kan hafva framkallat stadgandet uti detta 2:dra mom. är enligt departementets
förmenande klart derutaf, att kommissionen vill hafva ett mildare stadgande
med afseende på hvad som skall förstås med oafbruten gång, tillämpad t på produktbeskattningen
än på pannbeskattningen.
Departementet är icke obenäget att tro, att förbemälte 2:dra morn., litt. a. g 27
kommit att genom ett misstag inflyta, enär kommissionen synes hafva kopierat hela,
litt. a. efter litt. a. § 26, hvilken gäller mäskbeskattningen, utan att man lagt märke
till, att stadgandet i 2:dra mom. af sistberörde lagställe icke skulle vara lämpligt under
produktbeskattningen. För dem, hvilka det, under antagande af mäskbeskattningen, rör,
kunde deremot nog anföras skäl till ett stadgande, som ginge ut på, att inskränka det
uti ordet »oafbruten» liggande begrepp, om också departementet icke tror sig kunna
obetingadt förena sig uti hvad kommissionen i detta hänseende föreslagit.
Heldre än att faställa ett sådant stadgande, som kommissionen föreslagit i 2:dra
mom. litt. a. g 27, skulle departementet tro, alt billigheten till en viss grad talade för
ett stadgande, att, när en bränvinbtännare brännt oafbrutet under 45 dagar, och han
derefter förseglar apparaten, så skulle han, när han åter öppnar densamma, likgiltigt
för öfrigt när sådant sker, hafva valet emellan att antingen erlägga afgift för den tid
apparaten varit förseglad, samt således anses som den der brännt oafbrutet ifrån de
nämnde 45 dagarnes början och följaktligen derefter kan bränna så lång eller så kort
tid, han finner för godt, — eller också att anses efter stadgandet i 4:sta mom. litt a.
§ 27, d. v. s. vara nödsakad, att åter under 45 dagar oafbrutet drifva rörelsen, eller
erlägga deremot svarande afgift. Men oaktadt, såsom förbemäldt är, något afseende på
bränvinsbrännares tarf kunde i enstaka fall tala för ett sådant stadgande, tror likväl
departementet, att det ej heller bör tillråda någon sådan inskränkning uti den i
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
-KM
1:ta mom. litt. a. § 27 uppställda regel, och detta så mycket mindre, som omförmälta
bestämmelse väl i de flesta fall torde vara öfverflödig, eftersom vederbörande bränvinsbrännare,
om de underlåta att försegla apparaten t. ex. under ett pär dagar, då den ej
kan begagnas, emedan mäsken ej hunnit blifva mogen till afbränning, slippa med att
betala afgift för dessa dagar, samt för den tid, som derefter åtgår till mäskens afbränning.
Deremot tror departementet, att den tid, under hvilken bränneriet skall oafbrutet
vara i gång, bör utsättas något kortare, än kommissionen föreslagit. Såsom förut
under beskattningen är anfördt, har kommissionen ansett, att ett fabriksmässigt bedrifvande
bör kunna uppnås, om apparaten måste vara i oafbruten verksamhet under
8—10 dagar efter hvarje gång den blifvit upplåten till begagnande, men att denna tid
för mäsk- och produktbeskattniningens skuld blifvit bestämd till 15 dagar. Då nu departemententet
icke anser att en så stor förökning af tid, som de 5 dagarno under
hvilka apparaten skall vara i oafbruten gång, kan erfordras till ernående af det uppgifna
ändamålet, tänker departementet i underd. föreslå, att afgiften beräknas som om
bränneriet under 12 dagar varit i oafbruten gång. Då dessa tidsbestämmelser i sig
sjelfva åro vilkorliga, och ett par dagar mer eller mindre icke kunna vara af något
synnerligt inflytande, tror departementet derjemte, att, i händelse af pannbeskattning,
samma tid bör bestämmas, hvarigenom man får ett stadgande, som gäller lika för både
produkt- och pannbeskattning.
Slutligen får departementet anmärka, att man i det här omförmälta stadgande rättast
torde begagna ordet »dygn« i stället för »dagar«, dels emedan begreppet då blir
mera bestämdt, -och dels emedan det förra uttrycket synes leda till ett mera rimligt
resultat.
Med hänseende till hvad här nu blifvit anfördt, tillåter sig departementet att i underd.
föreslå, att s adgandet i 2:dra mom. $ 27, litt. a. uti kommissionens förslag får utgå.
Stadganderna i samma paragrafs l:sta mom. samt i g 28 finnas deremot upptagna, tillika
med den antydda förändringen, uti g 21 af departementets utkast.
Stadganderna i
§ 27, litt. b, c och d,
finnas i §§ 10, -11 och 37 af departementet utkast.
§ 29
hvilken finnes såsom § 22 i departementets utkast, är öfverensstämmande med § 11 i
lagen af den 4 Aug. 1845, med undantag af, att den ena af betalningsterminerna för afgiften
blifvit, på grund af den förkortade bränningterminen, utsatt till medlet af April
i stället för sista dagen i Maj, att de redskap, i hvilka statskassan äger pantningsrätt
för afgiften, äro uppräknade, samt att stadgandet i nyssnämnde lagbud, att den embetseller
tjensteman, som det åligger att utkräfva afgiften, är berättigad, att i händelse han
hyser grundade tvifvel om den skattskyldiges vederhäftighet, äfven före afgiftens förfallotid
taga i förvar det i bränneriet befintliga bränvinet, stadna bränneriets gång m. m,
icke är upplaget.
I sistnämnde hänseende anför kommissionen, att den anser stadgandet i sig sjelft
odiöst, liksom det äfven kan ådraga vederbörande embets- och tjensteman ansvar, eller
föranleda honom, att af fruktan derföre, onödigtvis vidtaga sådana för den skattskyldiges
kredit högst farliga åtgärder. För så vidt det såsom skäl till stadgandet blifvit
åberopadt, att i tullagen finnes ett dylikt med afseende på varor, som ligga på
kreditupplag, anför kommissionen, att de båda fallen icke äro lika, eftersom tullafgiften
är förfallen med detsamma varorna blifvit införda, men att med erläggande af
402
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
densamma gifves anstånd, samt att deremot den här åberopade § just visar, att’
bränvinsafgiften icke är förfallen till betalning med detsamma som tillverkningen sker.
Departementet, sorn är af samma mening i detta hänseende som kommissionen,
tillåter sig derföre föreslå, att detta stadgande icke upptages i den nya lagen.
§ 50
är dels i öfvensstämmelse med § 25 i lagen af den -i Aug. -1827, dels med den Kongl.
Prop. den 5 Febr. \845, § 20. Kommissionen har derjemte, såsom under Beskattningen
är anfördt, ansett nödvändigt, att ålägga politi-embetsmän och betjente att biträda
kontrollörerne vid deras förrättningar, samt isynnerhet, ifall produktbeskattning blefve
införd, vid mätningen och profningen af det färdiga bärnvinet. För sistnämnde fall
har departementet uti 2:dra afdelningen $ -12 affatta! det stadgande, som dervid är
af nöden.
För öfrigt får departementet med afseende på närvarande g anmärka, att det efter
departementets tanke är mera lämpligt, att i denna lag förutsätta, än, såsom kommissionen
föreslår, stadga, att tillsynen öfver lagens hållande i kraft åligger politiets embetsoch
tjenstemän, efter, som sådant följer med deras anställningar, enär do äro satta att
vaka öfver lagarnes upprätthållande i det hela. På grund häraf är paragrafens lydelse
något förändrad, såsom det kan synas af § 25 i departementets utkast. Då uti
kriminällagens 24 kap. g 27 och 28 är stadgadt ett allmänneligt straff för öfverträdandc
af de skyldigheter, sorn åligga erabets- och tjenstemän, hvilket straff departementet an=
sett vara lämpligt för det fall, att politie-tjenstemännen eller länsmännen icke uppfylla
den dem i slutet af ifrågavarande § ålagda skyldighet, att anmäla hvarjo af dem
känd öfverträdelse af denna lag inom bestämd tid, synes det icke vara af nöden, att här
stadga något straff i detta hänseende.
§ of
är i öfverensstämmelse med g 45 i lagen af den 4 Aug. 4S45, med undantag af att den
erhållit ett behöfligt tillägg för den händelse, att produktbeskattning införes. De motsvarande
bestämmelserna i departementets utkast finnas under g 25.
gg 52 och 55.
Kommissionen har anfört, att i Danmark är för olaglig bränvinsbränning stadgadt,
utom konfiskation och ersättning för undansnillad afgift, förlust af rättighet till bränvinsbränning.
Detta straff synes emellertid mindre lämpligt hos oss, hvarest rättigheten
att bränna bränvin, icke såsom i Danmark, grundar sig på särskildt beviljande,
utan på en allmän tillåtelse, liksom det i sig sjelf är af mindre betydelse, eftersom
det lätteligen kan eluderas genom bolag eller begagnande af annans namn.
Uti Sverige utgöres straffet af böter till 2, 5 eller 4 gånger afgiftens belopp för ett
år, samt förbrytande icke blott af redskapen, utan äfven af i bränneriet befintligt bränvin,
samt de kärl, hvaruti detsamma förvaras. På grund af svårigheten att kunna veta
afgiftens storlek, anser kommissionen det, vara mindre tillrådligt, att rätta böterna derefter,
liksom äfven straffet efter departementets förmenande i så fall skulle blifva oproportionerligt
stort. Deremot synes det ändamålsenligt, att konfiskationen omfattar icke
blott bränneriredskapen, såsom hittills, utan äfven allt i bränneriet befintligt bränvin,
samt de kärl, hvaruti det förvaras. Kommissionen anser derjemte, att hvad som konfiskeras
icke bör af ägaren åter få inlösas, utan att det bör försäljas på offentlig auktion,
dels för att undgå den svårighet och de utgifter, sora uppkomma vid värderingen,
»-i
-
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
■105
dels äfven för att betaga ägaren tillfället att vid låg värdering, kunna för ett ringa pris
återfå det konfiskerade.
Med hänseende till straffet för oloflig bränvinsbränning, Anner kommissionen, att
det i lagen af den 4 Aug. 4 827 g 45, bestämda är för lågt. Departementet, som häruti
är ense med kommissionen, tror dock å andra sidan, att det af kommissionen föreslagna
är för högt, hvarföre enligt departementets tanke detta straff bör bestämmas sådant det är
stadgadt uti Kongl. Prop. den 5 Febr. 4845, g 24, nemligen för första gången böter från
4 0—50 Spd-, och vid förbrytelsens förnyande böter från 20—400 Spd. eller fängelse på
vatten och bröd. Departementet tror derjemte, att samma straff böra stadgas för oloAig
omdestiliering af bränvin, som för oloflig bränvinstillverkning.
Med hänseende härtill äro gg 24 och 26 i departementets utkast affattade.
g 54.
' De 2:ne första mom. af denna g äro i öfverensstämmelse med g 44 i lagen af den
4 Aug. 4845. Departementet anser emellertid, att den i paragrafen uppställda presumtion
kan, såsom erfarenheten också visat, leda till, att i många fall oproportionerligt stora
afgifts-sumraor kunna blifva vederbörande affordrade, hvilka summor derjemte, derest
produktbeskattningen införes, skulle blifva ännu större, än man hittills haft exempel på.
Alt man genom bevis kan fria sig från denna presumtion torde som oftast vara af ringa
nytta, till följe af svårigheten att anskaffa tillräckligt af sådana. Departementet anser
derföre att afgiften för de ostämplade apparaterna icke bör beräknas för längre tid, än
till slutet af det skatteår, räknadt från den 44 Okt. till den 44 April, under hvilket förseelsen
är begången.
På grund af stadgandet i g 40 i departementets utkast (g 9 af kommissionens),
att hvarje under försegling ståendo redskap skall en gång hvarje år efter den sista förseglingen
utaf vederbörande einbets- eller tjenstemän efterses, bör derjemte en apparat,
hvars försegling är bruten, icke anses hafva varit begagnad ifrån den tid, den först
blef förseglad, utan från den, då den sista gången eftersägs och sigillet befanns vara
obrutet.
På grund af ofvanstående, är g 27 i departementets utkast affattadt.
Stadgandet i sista mom af g 54 finnes under g 45 i departementets utkast.-
g 55.
Denna g angår icke bestickning eller försök dertill, hvilken förseelse bestraffas efter
allmän kriminallag. Genom ifrågavarande stadgande har man endast velat förebygga, att
kontrollörerna genom mottagande af skänker utaf bränvinsbrännare, kommc till dessa i
ett sådant förhållande, att de möjligen på grund deraf kunde finnas benägna att se genom
fingrarne med en eller annan olaglighet, liksom stadgandet äfven är ändamålsenligt
med hänseende till svårigheten ätt få upplyst, att gåfvan är gifven under vilkor af
att kontrollören skulle öfverträda sin skyldighet.
Uti lagen om tullväsendet den 20 Sept. 4845, g 429, är straff stadgadt för den tullbetjent,
som under sin tjenstförrättning mottager någon gåfva af dem med hvilka han å
tjenstens vägnar har att göra, när deremot intet straff är stadgadt för den, som gifver
eller erbjuder en sådan skänk. Departementet, som är ense med kommissionen uti, att
för sistnämnde fall bör stadgas straff, tror dock derjemte, att det tillika vid påföljd af straff
bör vara kontrollbetjente förbudet, att emottaga gåfvor af dem, hos hvilka de hafva
förrättningar.
För så vidt kommissionen tillika vill hafva straff stadgadt för skattebetjeningen, måste
departementet anmärka, att det anser sådant utan tillräcklig grund, eftersom skattebetje
Bil.
till Särskilda Utsk. Mern. N:o 4. 45
■104
Norska Regeringens irnderd. Utlåtande.
ningen, d. v. s. fogdärne, endast har att beräkna åfgiften i enlighet med de hållna mätningsförrättningarne,
hvilka skola framläggas såsom bilagor till deras räkenskaper, hvadan
således iiitet underslef å deras sida kan begås. Länsmännen äro ihbegripne under
béhäiriningen »koiitrollbétjénirig.«
iled hänseende härtill är g 28 i departementets utkast affattad.
8 56.
Då det efter dennä lag kan gifvas åtskilliga förseelser, som icke kunna innefattas
under de förut omförmälta stadganderna, men som likväl icke böra vara fria för straff,
har kommissionen i likhet med i hvad andra länder brukas, såsom ordnings-straff, i förevarande
§ föféslågit sträff för dylika fall. Då straff för sådana förseelser hittills varit obekanta
hos oss, har kommissionen tillika Jör tydlighetens skuld anfört en del exempel.
Stadgandet härom Gnnes i departementets utkast under § 29.
§ 57.
Kommissionen anför, att i den Preussiska och Svenska lagstiftningen är bestämdt,
att hvarje brukare skall stå till ansvar för sin hustrus och sitt folks handlingar. Änskönt
kommissionen anser ett sådant stadgande öfverflödigt, har hon likväl trott, att hon
för fullständighetens skuld borde Upptaga detsamma, men med behörig försigtighet, för
att ej utsätta brukaren För ätt blifva bestraffad för handlingar, sorn äro begåhgna af
hans tjenstefolk, icke blott mot hans vilja, u!an kahhända till öäh med för ätt Skada
höhöna.
I förevarande § är derföre föreslaget, alt husbonden skall svara för sin hustrus,
barns, tjerisfefolks och arbetares handlingar, så vidt sådant medför pénningeansVar och
konfiskering, derest han ej
äj bevisar, ätt det åtalade bktett antingen emöt haris vilja, eller att han sjelf derigenom
lidit större skadä, än den fördel, som kan visas hafva Varit tiliérnad,
biler
b) att af sistnämnda eller andra tillkommande omständigheter kan klarligen sköhjas,
att det åtalade skett höhbm ovetaride;
ty i dessa fall, äfvensom i sådana der kroppsligt straff skulle komma i fråga, skall ve
derbörande
sjelf stånda ansvar.
Först får departementet anmärka, att stadgandet, att husbonden skall ansvara försitt
folk, enligt departementets tanke icke är öfverflödigt, såsom kommisSirihén anser det; ty
utan ett uttryckligt stadgande derom, kan departementet icke anse att ett sådant ansvår
ovilkorligen åligga husbonden, så Vida han ej kan ölverbevisas, att öfVerträdelsen skett
enligt hans befallning och tillskyridande.
Kör så vidt det är stadgadt, att husbonden icke skall ansvara för nämnde personers
handlingar, så snart han visar, att det åtalade 'skett mot hans Vilja, tror departementet,
att ett sådant stadgande kommer ätt visa sig utan synnerlig tillämpning, enär
det endast i fä Tall skulle blifva honom möjligt att anskaffa sådan bevisning. Ej heller
anser departementet riktigt, att husbonden skall befrias från straff, endast derföre,
att han kan visa, att deri skada, han genom sitt folks o. s. V. åtgöranden lidit, är större
än den fördel, som kunde visas hafva varit tillernad. Ty detta utesluter ingalunda
möjligheten af, att förseelsen kan vara begången med hans goda minne.
För öfrigt torde det väl kunna anses öfverflödigt att bestämma, att husbonde fritages
från ansvar, derest af den omständigheten, att han genom åtgörandet lidit större
skada, än deri fördel skolat blifva, sorn syntes tillernad, kan skönjas, att åtgörandet
skett honom ovetande, när slraffriliet inträder blott lian kan bevisa, att så fallet är.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
Departementet tror, att när man ej ovilkorligen vill uppställa den sats, att husbonde
ansvarar för sitt folks gerningar, så vidt penningeansvar eller konfiskation är ifråga,
hvilket kanhända torde vara betänkligt, så bör i sådant stadgande göras den inskränkning,
att det å ena sidan blir möjligt för husbonde, att bevisa sin oskuld, utan att å
andra sidan det allmänna utsätter sig för, att den oredlige skall ostraffad kunna förmå
en person, som ingenting äger och ingenting har att förlora, till handlingar, som äro
förbudna i lagen.
Departementet tror derföre, att paragrafen bör formuleras på sådant sätt, att husbonden
ansvarar för omföräldte personers gerningar, så vidt derföre böfes med penninge-ansvar
och konfiskering, ifall ej af för handen varande omständigheter kan synas, att förseelsen
skett mot hans vilja och vetskap.
Med hänseende härpå är g 30 i departementets utkast författad.
§ 38.
Orsaken hvarföre böterna samt det förbrutna icke skola tillfalla statskassan, utan
nformamls-distriktetii, är förmodligen den, att man trott sig derigenom kunna påräkna
ett^kraftigare bistånd från kommunerna, till upptäckande af öfverträdelser utaf denna
lag', än hvad man eljest skulle kunna vänta sig. Departementet tror emellertid att i ^tället
för »formands-distrikt» bör sättas »fattigkassan.»
Det häremot svarande stadgande är anförd t under g 34 i departementets utkast.
§ 59
är upptagen i departementets utkast såsom § 52.
gg 10 och 4-1,
finnas uti departeme»tets utkast under .§§ 35 och 54. Stadgandet i g 44, att om det
der omförmälla plakatet förstöres, genast eft nytt skall på ägarens bekostnad uppslås,
anser departementet emellertid kunna utgå.
g 42.
Kommissionen har föreslagit, att lagen skall träda i kraft den 4 Jan. 4849, hufvudsakligen
derföre att lagen af de.n 4 Åug. 4845 g 2 utsätter denna termin såsom den sista
för de mindre pannornas lagliga begagnande,
Departementet tror sig emellertid böra föreslå, att lagen icke träder i kraft före
den 4 Juli 4849, dels derföre, att den kommer att göra icke obetydliga förändringar' i
bestående förhållanden, dels derföre, att det är önskligt att de nya lagreglorna icke träda
i verkan midt under bränningsterminen.
Med hänsyn härtill år § 55 i departementets utkast författad,
Med hänseende till tiden, när produktbeskattningen skall införas, hvilken, i enlighet
med hvad förut är anfördt, kommer af departementet i underd. att föreslås, synes det
nödigt att densamma börjar på samma gång den nya lagen träder i kraft hvarföre departementet
tillåter sig föreslå, att de nya beskattningsreglorna från den 4 Juli 4843
blifva gällande.
För tiden från don 1 Juli 4848 till nyssnämnde dag, tror departementet att de nu
gällande, och i skatteförordningen af den 48 Okt. 4845 fastställda boskattningsreglor
kunna oförändrade bibohållas, med undantag af att skattesatsen synes kunna höjas. Så
-
406
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
som af förestående i nåder kan inhemtas, trädas, enligt denna, den erhållna produkten
med en afgift af omkring 4 4/4 till 4 4/2 sk. per pott.
Derest departementets förslag, att produktbeskattningen, hvarigenom såsom anfördt
är, produkten kommer att beskattas med 5 sk. per pott, först skall införas den 4 Juli
1849, vinner bifall, samt derjemte den afgift, som nu är gällande, skulle intill den tiden
bibehållas, så synes det vara att befara, att under bränningsterminen från den 4 Okt.
4848 till den 54 Maj 4849 kommer, på grund af den derefter inträdande högre skatten,
att tillverkas icke blott så mycket bränvin, sorn konsumtionen erfordrar under nyssnämnde
tid, utan äfven en betydlig del af det, som skulle finna afsättning under de 2:ne
sista åren af budget-terminen, hvarigenom således icke blott all den potates, som står
att erhålla, utan sannolikt äfven en betydlig mängd säd, torde blifva använda lill bränvinsbränning
Visserligen skall en sådan produktion erfordra stora kapitaler, men då
densamma är förenad med betydlig.fördel torde man knappt kunna hoppas, att brist på
tillräckligt förlagskapital komme att lägga några synnerliga hinder i vägen för den befarade
tillökningen i bränvinsproduktionen. Otom hvad ofvan är anfördt, att till den
förökade produktionen sannolikt kommer att användas en betydlig mängd säd, oberäknadt
det malt som erfordras för sockerbildningen af potates, torde tillika uppkomma en ganska
betydlig förlust för statskassan, emedan en stor del af den för tiden mellan den 4 Juli
4849 och den 4 Juli 4854 påräknade inkomst genom afgiften för bränvinsbränningen,
som i det föregående är antagen till ett årligt belopp af 500,000 Spd. icke torde in-,
komma.
Departementet anser derföre, att afgiften för den tid, under hvilken de nu gällande
beskattningsregiorna ännu komma att bibehållas, bör höjas på sådant sätt, att skilnaden
mellan den afgift, som betalas före, och den som betalas efter den 4 Juli 4849, icke
blefve så stor, att dét blefve någon synnerlig fördel, att under nämnde tid tillverka en
större mängd bränvin, än den vanliga konsumtionen under tiden erfordrar. Då afgiften
för närvarande knappt är 4 4/2 sk. per pott tillverkaJt bränvin, samt densamma
derest produktbeskattningen införes kommer att blifva 5 sk. per pott, borde således den
skatt, som nu är lagd på pannorna, ökas till dess dubbla belopp, för att kunna svara
mot den afgift, som enligt departementets förslag kommer att inträda 'med produktbeskattningen.
Men oaktadt, till och med med en så stor förökning, afgiften per pott
tillverkadt bränvin icke kommer att blifva lika stor före och efter den 4 Juli 4 849, ef
tersom
panneafverkningen, efter hvad förr är sagdt, sannolikt kommer att än ytterligare
ansträngas, samt möjligen en förbättrad mäskmethod och förändrade afverkningsapparater
blifva införda, vågar departementet likväl icke, i betraktande af förut anförda
olägenheter af pannbeskattningen, som ytterligare vore att befara, derest afgiften i någon
betydligare grad förhöjdes, föreslå en sådan förökning till skattens dubbla belopp, hvaremot
departementet håller före, att en höjning af 50 °/o torde någorlunda försäkra emot
de förut anförda och befarade olägenheterna, under förutsättning af att den afgift, som
nu är gällande, bibehålles till den 4 Juli 4849.
För att ej på grund af pannbeskattningen, mera än nödigt är, försvåra omdestillering
af redan tillverkadt bränvin, tror departementet icke, att man bör stadga samma
afgift för de enkla, som för de pistoriska apparaterna, såsom kommissionen föreslagit
för den händelse, att pannebeskattningen skulle för framtiden blifva bibehållen, utan
anser departementet afgiften för de enkla apparaterna likaledes böra höjas med 50-  procent.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
407
Till följd af hvad i det föregående är beräknadt såsom erforderligt, behöfves för kontrollväsendet
öfver brännerierna från den 4 Juli 4849 52,000 Spd. årligen, och till kontroll
öfver lönnbränning samt oloflig införsel öfver landgränsen årligen 10,000 Spd., räknadt
från den 4 Juli 4 849. De utgifter, som äro förknippade med detta kontrollväsende,
utgöra således för hela budget-terminen, — 4 Juli 4849 till 4 Jul i 4 854, — 94,000 Spd.,
om hvilkas uppförande på budgetförslaget departementet i underd. får anhålla.
Med hänsyn till allt. som i det föregående är anfördt, får departementet således i
underd. hemställa:
att det i nåder måtte behaga Hans Majestät
.4. Att befalla, det medelst Nådig Proposition mätte föreslås nu församlade storting
följande
Stadganden
för erläggande af afgift för bränvinsbränning
1). Under tiden från den 4 Juli 4848 till den i Juli 4849.
a) Utaf vanliga destillationsapparater, bestående blott af en panna med hatt
och imkylare, samt med eller utan enkel mäskvärmare, pannan drifven
omedelbart och ensamt med eld, erlägges uti afgift till statskassan för
hvarje potterum af pannan dagligen 6 skilling.
b) Af alla andra slags destilleringsredskap erlägges per dygn 48 sk, för hvarje
potterum af pannan eller pannorna.
c) Afgiften erlägges af hvarje panna, antingen den begagnas till bränvinsbränning,
klarning eller omdestillering.
d) Mod pannornas potterum förstås kubik-innehållet af icke blott den egentliga
pannan, utan af hela det ruin i bränvinsbrännings-apparaten, som
kan fyllas till afdestillering, och hvaruti det ifyllda fluidum kan uppstiga,
samt af sin egen tyngd falla tillbaka.
I intet fall får skatterummet vara mindre än pannans innehåll till
öfversta randen, ej heller mäskvärmare och lankrum vara inrättad annorlunda,
eller hafva en större proportion till pannan, än lagen af den
4 Aug. 4845 § 4 stadgar.
ej Afgiften beräknas endast för full pott; och der den ej kan beräknas för
helt dygn, räknas den för timma.
2). Under tiden från den 4 Juli 4849 till (len 4 Juli 4851 :
Afgiften erlägges af det genom afbränning af hvar och en jäst vätska erhållna
bränvin med 3 sk. per pott och 50 % alkoholhalt, mätt med den uti Kongl.
Resol. den 46 Febr. 4843 auktoriserade bränvinsprofvare. Samma afgift skall
också erläggas af den erhållna lanken (det vid afverkningen erhållna svaga
och orena bränvin, eller de s. k. för- och efterdropparne), med mindre
den på ett sätt, som kontrollpersonalen anser betryggande, göres otjenlig, tilt
omdestillering, eller bringas tillbaka i destillationsapparaten till förnyad, destination
och beskattning af det derigenom erhållna destillatet, antingen omedelbart
eller efter uppblandning med minst 3 gånger dess qvantitet af det till
afbränning bestämda material.
B. Befalla, det för stortinget måtte föreslås beviljande
4}. Af en summa, uppgående till 40,000 Spd. årligen från den 4 Juli 4848 till
den 4 Juli 4S49, till bestridande af utgifterna för de åtgärder, som kunna
anses nödiga, för att förhindra såväl lönnbränning;. som oloflig införsel landvågen
utaf bränvin.
5os
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
2). En summa uppgående *iill 52,000 Spd. årligen från den 1 Juli 18 59 till deri
1 Juli 1851 till kontroll öfver de bränner Ler, som blifvit anmälda,
eller till dessa 2:ne poster för de 5:ne åren 51,5551/5 Spd. årligen.
€. Att befalla, det införseltullen af bränvin, och »hulör» till bränvin, uppföres uti
dll förslag angående afgift af varor och fartyg, sorn i nåder kommer att föreläggas
stortinget, tued ett belopp af 15 sk. per pott, eller ett i det närmaste
deremot svarande belopp per U., för den händelse att tuli efter Tigt skulle
komma att föreslås stortinget i ofvanbemäldte Kongl. Proposition.
T). Att bifalla, samt med sin höga underskrift förse hosföljande underd. utkast till
Nådig Proposition till stortinget, beträffande utfärdande af lagar, l:o angående
bränvins tillverkning och omdestillering, och 2:o om upphäfvande af förbudet
mot införsel af sädesbränvin och deraf beredda likörer.
Till denna Finans-departementets hemställan sluter sig en af undertecknade, statsrådet
Vogt.
Statsrådets öfriga närvarande ledamöter, undertecknade statsråder Krog, Holst, Schmidt,
Foss och Stang, biträda i underdånighet Finans-departementets hemställan, med undantag
af posten C, emedan vi icke Hnna skäl, att frågan om nedsättning af införseltullen
på bränvin vid närvarande tillfälle skall ånyo behandlas.
Vi utbedje oss således, att i stället för posten C i Finans-departementets föredragning
få i underd. anhålla, att det i nåder må behaga E. M. att befalla, att införseltul=
len på bränvin oöh kulör till bränvin måtte i den i nåder afgifvande Proposition till tulltariff
uppföras till samma belopp, som för närvarande är fastställdt, endast med ffen
tillämpning, sorn mäste blifva en följd af bemäldte varors förtullande efter vigt, förden
händelse, att detta förtullningssätt skulle vinna E. M. nådigste bifall.
I öfverensstämmelse härmed få vi, dels enhälligt, dels efter flertalets mening, i underdånighet
hemställa:
(Då
de punkter, sorn här löija, äro likalydande med departementets, med undantag
af, att-uti C står 58 sk. i stället för 54 sk. är det onödigt att här upprepa dem}.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition den 25 Febr. 584S.
Wi Oscar, med Guds Nåde, Noriges, Sveriges, Göthes och Vendes Konung, göre vetterligt:
Hans Majestät anser tjenlig!, att nya lagbestämmelser fattas angående bränvins tillverkning
och omdestillering, samt att förbudet mot införsel af sädesbränvin och deraf
beredda likörer upphäfves. Med hänsyn till den Norska Regeringens underd. hemställan
af den 9 Febr. d. å. angående dessa ämnen, hvilken hemställan, tillika med densamma
åtföljande bilagor, här uti afskrift medföljer, inbjuder H. M. i nåder stortinget, att fatta
beslut om lagar 5:o angående bränvins tillverkning och omdestillering, 2:o angående
upphäfvan e af förbudet mot införsel af bränvin och deraf beredda likörer, i öfverens
stämmelse med närlagde 2,ne utkast.
H. M förblifver Norges Rikes Storting med ali Kongl. Nåd och ynnest välbevågen.
Stockholms Slott den 25 Febr. 5848.
OSCAR.
Fredr. Due.
J. G. Blix.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
409
Utkast lill lag angående Br amins Ullverkning och omdestillering.
-Irsta A fdel ningen.
Allmänna stadganden.
§ 4.
Uti »köp- och ladestäderna», är hvar och en, sorn' har borgerskap, och på landet
hvar och en brukare af särskildt. skattelagd jord, berättigad, under de medelst denna
lag stadgade vilkor, att från den 44 Okt. till den 4 4 April bränna eller tillverka bränvin,
liksom äfven att omdestillera sådant, sorn förut är tillverkadt.
Härifrån undantagas emellertid Amtmän, Domare och Prester, samt politiots embetsman
och betjente, så vidt icke någon af dem redan kunde vara i besittning af någon
bränvinsapparat och lagligen begagnat densamma, då han i sådant' fall, så länge han
fortfar att vara ägare eller brukare af den egendom, på hvilken apparaten varit begagnad,
bibehåller samma rättighet till bränvinsbränning, som om han icke beklädde något
embete eller tjenst.
Intet bränvinsbränneri får begagnas till bränvinstillvcrkning, med mindre uti detsamma
befinnes en afbränningsapparat, hvars panna eller pannor, tillika med samtliga
rörledningar och kaviteter, som tjena till emottagande af det till afbränning påfyllda
materialet, oller till att upptaga, bortleda eller förädla de utaf detsamma utvecklade
ångorna, följaktligen icke blott ånglednings och ifyllningsrören, utan äfven lankrum, bäcken
6. s. v. der sådana finnas, rymma intill den högsta punkten, hvartill det i pannan fyllda
fluidum och de ((eraf utvecklade ångorna kunna stiga, utan att öfvergå i den till
ångans kondensering bestämda imkylaren, minst .450 potter, hvaraf minst 200 komma i
pannan, eller, derest flera pannor än en begagnas, minst 400 potter i hvardera af desamma.
Till omdestillering af redan tillverkadt bränvin är det tillåtet att begagna en mindre
apparat, än i föregående § är stadgadt, dock att pannan, eller, der flera pannor
begagnas, hvar och en af dessa, icke får vara under 400 potter till öfversta randen.
Möd en sådan apparats uppmätning, stämpling, försegling öppning och kasserande,
förfares i allo såsom med hänsyn till bränvinsbrännings-apparater är stadgadt (§§ 4 4 —
47;. De, sorn ej tillverka bränvin, få icke på samma ställe, hvarest de företaga omdestillering,
hafva mäsk- eller jäsningsredskap. För så vidt de, som tillverka bränvin,
vilja företaga omdestillering i sitt bränneri på annan tid än den, då detsamma
är öppet till bränvinsbränning, måste samtlige mäske och jäsningskar sättas under
'försegling.
'i u
Hvar och en, sorn är i besittning af en med stämpel försedd bränvinspanna, hvars
rymdinnehåll är under 400 potter till öfversta randen, skall vara berättigad att få densamma
inlöst af det allmänna, mot ersättning af metallens värde, om han inom Juli månads
440
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
utgång -1849 öfverlemnar pannan till den embets- eller tjensteman, som har pannförsegling
sig uppdragen.
Metallens värde bestämmes efter ett för hela landet gällande medelpris, hvilket fastställes
af Konungen, som tillika gifver de närmare bestämmelserna i afseende på inlösningen.
§ 3.
Alla bränvinspannor, så väl som andra delar af bränvinsredskap, skola, för så vidt
att de en gång blifvit stämplade, utan att stämpeln på laglig väg blifvit utslagen,
inom Juli månads utgång AS19 anmälas hos den i förra § nämnde embets- eller tjensteman.
Hvart och ett, till följe af föregående stadgande, anmäldt redskap, skall, så. vida
man ej begärt att få det upplåtet till brukande, eller blifvit i öfverensstämmelse med § 4
inlöst, stå under försegling.
När försegling af ett anmäldt bränvinsredskap skall äga rum, har ägaren! att välja
emellan att för sådant ändamål föra det till vederbörande tjensteman, eller att låta
denne komma till sig, i hvilkot fall han ersätter honom skjutslega för 4 häst. I öfrigt
erlägges ingen betalning för dessa förrättningar.
§ G.
Kommer någon efter Juli månads utgång 4849 i besittning af sådan redskap, som i
föregående g är omförmäldt, bör han inom 4 veckor derom» göra anmälan hos den i g 4
nämnde embets- eller tjensteman.
g 7.
Hvar och en, som efterkommer uppfordringen i g 4 eller stadgandet om anmälan i
g 5, fritages från allt ansvar, som kunde träffa honom för olaglig brävinsbränning, som
blifvit bedrifven med de der omförmäldte redskap föro denna lags allmängörande.
I 8.
Befinnes någon efter Juli månads utgång 4849 i besittning af någon oanmäld redskap
af det slag, som omförmäles i § 5, skall han beläggas med straff af 20 Spd. i böter
och redskapen skall vara konliskerad. För så vidt pannorna angår, skall derjemte
afgift erläggas, som om med desamma olagligen blifvit brändt.
I 9.
Derest ett sådant redskap öfvergår i annan hand, eller förstöres, eller genom olyckshändelse
förkommer, skall ägaren inom 4 veckor underrätta vederböranda embets- eller
tjensteman derom, hvarjemte han tillika, så vidt möjligt är, bör upplysa om de omständigheter,
som ägde rum, när redskapen förstördes eller förkom,
' § -10.
Hvart och ett under försegling stående redskap skall en gång hvarje år efterses af
vederbörande embets- eller tjensteman.
i U.
Intet bränvinsbränneri får begagnas, innan afbränningsapparaten är uppmätt, samt
densamma, så väl som hela bränneriet, befunnits vara inrättad i öfverensstämmelse med
denna lag, hvarjemte afbränningsapparaten bör före begagnandet stämplas. — Pannorna
skola förseglas, så vidt de ej genast tagas i bruk.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
Den, som vill hafva sin apparat uppmätt och stämplad, skall i tid i delta afseende
vända sig till den i g -16 omförmälde embets- eller tjensteman, hvarefter denne, så fort
sorn möjligt, mellan kl. 5 om morgonen och kl. -10 om aftonen, samt i närvaro af 2:ne
vittnen, skall uppmäta och stämpla apparaten.
§ -15.
När någon vill begagna sin under försegling stående afbränningsapparat, skall han
i tid hos den i g dG nämnde embets- eller tjensteman begära förseglingen bruten, hvarefter
denne, så fort som möjligt, mellan nyssnämnde klockslag och i närvaro af 2:ne
vittnen äger att bryta förseglingen.
§ -1-5.
Den, sorn vill upphöra att bränna, har likaledes att i tid derom göra anmälan hos
den i, § dG omförmäldte embets- eller tjensteman, som derefter, så fort som möjligt,
mellan nämnde klockslag och i närvaro af 2:ne vittnen, skall företaga förseglingen.
Alla bränvinspannor, som icke förut blifvit förseglade, skola hvarje år den -55 April förseglas,
och erlägges betalningen derföre af vederbörande' brukare.
.§ dö.
Vill ett bränneris ägare eller brukare icke längre begagna någon redskap, som är
försedd med stämpel, bör han anmäla sådant, för den, som ombesörjer mätning och
försegling, och skall denne då, i närvaro af 2:ne vittnen, mot den derföre bestämda betalning,
förstöra stämpeln. '
Detsamma gäller för det fall, att ägaren ämnar afhända sig eller flytta någon redskap,
och får ingen redskap utföras från något bränneri, eller införas i ett annat, utan
att stämpeln lagligen blifvit utslagen.
§ dG.
Uppmätning, stämpling och försegling samt upplåtande af bränvinsapparater verkställas
i »köp- och ladestäderna<( af den embetsman, åt hvilken politiets bestyrande är
uppdragen. Skulle en sådan embetsman icke bo i »ladestadena, utföres förrättningen af
länsmannen. På landet verkställas de här omförmäldta förrättningarne af länsmannen.
Vittnena utnämnas af den, som verkställer förrättningen.
För uppmätning och stämpling af en afbränningsapparat med eller utan tillhörande
redskap, och utan hänseende till dessas antal, betalas till ofvannämnda embets-oller
tjensteman 2 Spd., betalning för beskrifningen deruti inberäknad, och till hvardera af vittnena
56 sk. Samma betalning-erlägges, när ett bränneris brukare åstundar-enstaka redskap
mätta och stämplade. För hvarje i ett bränneri företagen förseglings- eller öppningsförrättning
åtnjuter politimästaren eller länsmannen d Spd. och hvardera af vittnena
24 sk. utan afseende på apparaternas eller redskapens antal.
§ d 7.
Alla förenämnda förrättningar införas pä stället i ett af amtmannen auktoriscradt
protokoll, och underskrifves hvarje gång af förrättningsmannen och vittnena.
Vid uppmätningsförrättningar uppläses protokollet för brukaren, eller den, som å
hans vägnar är närvarande, och anses brukaren då hafva erkänt, hvad i förrättningsprotokollet
är anfördt, så vida han ej uttryckligen reserverat sig mot någon del deraf.
Bil. till. Särskilda Utsk. Mern. N:o 4. dG
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
Uti omförmäldle protokoll antecknas tillika de inkomna anmälanden eller ansökningar,
som föranledt förrättningen.
§ 18
Den eller de personer, åt hvilka det af amtmannen eller regeringen uppdrages, att
kontrollera bränvinsbränning och omdestillering, så väl som politiets embetsman och
betjente äro berättigade att på hvad tid sorn helst, dag eller natt, hafva obehindradt tillträde
i hvarje bränneri eller destillationsinrättning, hvarjemte ägaren eller brukaren är
förpligtigad ett förevisa redskapen, samt lemna nödigt biträde till främjande af undersökningen.
Hvarje ägare af bränvinsredskap är likaledes förpligtigad, att, när så påfordras, förevisa
desamma för omförmäldte personer.
§ 19.
De personer, som särskildt utnämnas till kontrolls förande öfver bränvinstillverkningen,
skola vara edsvurna.
§ 20.
De närmare stadganden, som kunna vara af nöden angående sättet att gå till väga
vid redskapens mätning, stämpling, försegling, öppnande och kassation, så väl som hvad
vidare kan erfordras för kontrollens säkerhet, bestämmes af Konungen.
I 21.
Ett bränvinsbränneri anses vara i gång ifrån apparatens öppnande till dess försegling.
Så ofta ett bränvinsbränneri sättes i gång, beräknas afgiften för detsamma för en
tid af minst 12 dygn, och för en tillverkning af minst 1500 potter i medeltal per dygn,
om än tiden varit kortare och tillverkningen per dygn mindre. Härifrån göres undantag
endast i det fall, att bränneriets gång genom olyckshändelse varit stadnad under
2.ne fulla dygn eller längre, i hvilket fall afgiften icke beräknas för de dygn eller delar
deraf, under hvilka rörelsen al nämnde orsak varit afstadnad.
§ 22.
Skatten för bränvinsbränning är förfallen sista dagen af månaderna December och
Februari samt den 15 April.
Om afgiften icke ino o en månad efter förfallotiden är betald, får bränvinsbränning
i det bränneri hvarest afgiften sålunda innestår, icke fortsättas, utan skall apparaten
förseglas och på sådant sätt blifva stående, till dess afgiften är betald, äfven om säkerhet
derföre blifvit gifven i annan egendom. Denna förseglingsförrättning betalas af
vederbörande.
Till säkerhet för afgiften skall statskassan hafva första panterätten i samtlige bränvinsredskäp,
nemligen hvarje i bränneriet befintligt till kokning, mäskning, jäsning och
afverkning begagnadt redskap, samt den uti bränneriet eller dess upplagsställen befintliga
qvantitet bränvin och de kärl, hvaruti det är förvaradt.
I 25.
Politimästaren och politibetjeningen i köpstäderna samt fogden och länsmannen
på landet, hvflka tillsynen öfver denna lags upprätthållande till följe af hans embete
eller tjenst åligger, skola vara förpligtade, att när som helst, och så snart sådant åstundas,
vara kontrollörerna bebjelpliga till utöfvande af deras åligganden.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
Politiets betjente samt länsmännen åligger tillika att anmäla hvarje af dem känd
öfverträdelse af denna lag så fort som möjligt, och sist inom 24 timmar i köpstäderna
och 8 dagar på landet.
§ 24.
Den, som företager bränvinsbränning eller omdestillering, som till följe af denna
lag är otillåten, straffas första gången med böter från 40 till 50 Spd. och ombanånyo
förser sig, med böter från 20 till 4 00 Spd. eller fängelse vid vatten och bröd.
§ 25.
Derest någon, sedan redskapen blifvit uppmätt och stämplad, för alt tillvinna 'sig
fördel eller undansnilla afgiften, förändrar densamma till form eiler storlek, utan att redskapen
ånyo mates och stämplas, innan den begagnas, eller till bränvinsbränning begagnar
delar af en stämplad apparat i förbindelse med ostämplade apparater, eller på
hemligt sätt sätter till sin bränvinsapparat sådana delar, som öka dess rymdinnehåll,
eller på något sätt tillvinner sig ett mindre mål, antingen delta angår redskapen eller
produkten, eller till bränvinsbränning begagnar delar af en apparat, som vid mätning
äro uppgifne att begagnas för annat ändamål uti bränneriet, eller bryter sigill, eller
på annat dylikt sätt begår svek, straffas med fängelse på vatten och bröd eller tvångsarbéte.
i ste graden.
§ 26.
Uti de uti § 24 och 25 omförmäldte fall äro derjemte de redskap, som begagnats,
förbrutne, nemligen hvarje i bränneriet eller destillations-inrättningen till kokning, mäskning,
jäsning eller omdestillering hörande redskap, äfvensom det der befintliga bränvin,
och do kärl, hvaruti det förvaras.
Hvad som sålunda är förbrutet, försäljes på offentlig auktion.
§ 27.
Utom det derföre stadgade straffets undergående, skall derjemte den, som idkat
olaglig bränvinsbränning eller" omdestillering, erlägga den undansnillade afgiften, sådan
den är påbuden.
Afgiften för en ostämplad apparat, som blifvit begagnad till bränvinsbränning eller
omdestilloring, beräknas från den dag, då apparaten första gången begagnades och till
bränningsterminens utgång, räknadt från den 44 Okt. till den 44 April.
Afgiften för en apparat, hvars försegling ar bruten, beräknas från den tid, den sist
biet förseglad, eller den, då förseglingen vid undersökning af vederbörande ernbetsellcr
tjensteman blot befunnen i oordning.
I begge [allen befrias dock vederbörande från afgiftens erläggande för den tid, han
kan anskaffa bevis, att apparaten icke varit i gång.
g 28.
Den, som erbjuder eller gifver någon kontrollbetjent, med hvilken han i egenskap
af bränvinsbrännare har att göra, penningar eller penningars värde, straffas med böter .
från 40 till 400 Spd.
Samma straff äger rum för den kontrollbetjent, som mottager sådan gåfva.
2 29.
Förseelser mot denna lag, sorn icke äro belagda med annat straff, beläggas med
böter från 5 till 50 Spd. Såsom sådana förseelser äro att betrakta t. ex. uraktlåtande
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
af den i §§ 5, G och 9 oinförmäldta anmälan; förflyttande af redskap utan anmälan
(§ -15); vägran af att lemna det i § -18 ålagda biträde; uraktlåtande af fullgörande af
hvad i § 57, sista afdelningen, är föreskrifvet; uraktlåtenhet af att hafva till hands och
vid anfordrdran förevisa rätta vederbörande de i § 45 omförmäldto dokumenter; makulering
af dessa.
§ 50.
När åtal för öfverträdelser at denna lag äger rum, ansvarar husbonden för sin
hustrus, sina barns och tjenstefolks, och bräneriägaren för de i bränneriet anställde
arbetares handtingar, hvad penningeansvar och konfiskering angår, med mindre utaf
för handen varande omständigheter kan skönjas, att det åtalade skett mot hans vetskap
och vilja.
När någon, som icke sjelf är ägare af den begagnade bränvinsapparaten, har begått
en öfverträdelse af denna lag, som medför redskapens förbrytande, skall i dess
ställe redskapens värde efter laglig uppskattning läggas till penningeböterna, eller anses
såsom sådana.
§ 51.
När förbrytelser, som i denna lag äro belagda med straff, upptäckas, skola böterna
ocji den förbrutna redskapen tillfalla anmälaren till halfva beloppet, om han derpå gör
anspåk. För så vidt böterna och det förbrutna icke tillfalla anmälaren, eller han derpå
icke gör anspråk, tillfalla de fattigkassan. Häftar bränvinsskatt vid de förbrutna redskapen,
äro statskassan, och anmälaren eller fattigkassan lika berättigade.
§ 52.
Den, som efter förut gällande lag blifvit belagd med straff för en öfverträdelse, för
hvilken, i händelse den förnyas, förhöjdt straff är stadgadt i denna lag, och som på
nytt dertill gör sig skyldig,anses som om han tillförene varit dömd till det straff, som
närvarande lag skulle hafva medfört.
§ 55.
När någon angifves för förseelser emot denna lag, som icke medföra annat straff än
böter, äger i köpstäderna politimästaren, och i ladestäderna samt på landet fogden, derest’
han finner anledning vara att draga till ansvar, att inhemta förklaring af den det vidkommer,
huruvida han i godo vill erlägga böterna, h ilkas belopp embetsmannen uppger.
Finner fogden eller politimästaren, att saken ej lämpligen kan aflöpa med erläggande
af det minsta bötesbeloppet, som i sådant fall är bestämdt, och skall derjemte
en andel af böterna tillfalla fogden eller politimästaren sjelf, bestämmer amtmannen
bötesbeloppet. Förklarar den det angår sig villig att erlägga detsamma, skall
denna uppgörelse i godo, som i händelse förseelsen förnyas, har samma verkan som en
dom, införas i politiets protokoll, och de erkända böterna i nödigt fall indrifvas genom
pantning.
Förnekar deremot vederbörande förseelsen, eiler förklarar sig obenägen till uppgörande
i godo, eller afger han inom förelagd tid intet svaromål, så föranstaltar fogden
eller politimästaren, så vida han icke sjelf är domare i politirätten, eljest amtmannen,
att förhållandet åtalas vid politirätt, som på landet i allmänhet hålles vid de vanliga
tingen.
Saker, som angå öfverträdelser af denna lag, för hvilka annat straff än böter är
stadgadt, b handlas på vanligt sätt vid åtal af förbrytelser i allmänhet.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
415
§ 54.
Politimästaren eller länsmannen skall ombesörja, att i hvarje bränneri linnes på ett
lämpligt ställe uppslaget ett plakat, som innehåller denna lags §§ 8, 24, 24, 23, 26,27,
28, 29, 50 och 51, samt uppgift öfver bränvinsapparaternas rymdinnehåll.
Likaledes skall politimästaren eller fogden ombesörja att ett dylikt plakat uppslås
vid tingsställen och gästgifvareställen, hvilket innehåller samtlige ofvan omförmäldte
lagrum.
§ 55.
Närvarande lag träder i kraft den 1 Juli 1849. Från denna tid sättas lagarne af
den 4 Aug. 1827 och den 4 Aug. 1845 angående bränvinsbränning utom all kraft och
verkan.
2:dra Afdelningen.
Särskilda stadgandeu för det fall, att skatten på bränvinsbränning lägges på den qvantitet bränvin
som erhållep.
§. 56.
Uti hvarje bränneri skall linnas 1 eller 2 spritbehållare, som upptaga den färdiga
produkten, och böra de vara anbringade sålunda, att kontrollpersonalen med lätthet kan
undersöka dem både ut- och invändigt, för att förvissa sig om, att inga hemliga af
loppsrör
finnas, liksom dessa behållare böra vara försedda med lock, som af kontrollpersonalen
kan ined eget lås läsas, samt af den storlek, att hvar och en af dem kan
rymma ett dygns produktion.
Det från imkylaren utgående rör för det destillat, som erhålles, måste.gå direkte
ned i spritbehållaren; dock är det tillåtet, att på detta rör anbringa ett graderingsrum
(den s. k. lyktan), hvilket likväl mäste vara under kontrollpersonalens lås. För det fall,
att bränneriets brukare icke vill låta lanken eller det erhållna svagare bränvinet inkomma
i spritbehål laren, får han hafva en lankbehållare, som är inrättad på sätt ofvan
är bestämdt om spritbehållaren.
Rören från imkylaren till behållarne måste anbringas på ett sätt, som kontrollören
finner betryggande, hvarjemte de från pannorna till imkylaren gående rörgångar, äfvensom
lankrum och bäcken, der sådana finnas, icke få vara försedda med någon öppning,
genom hvilken de kondenserade och från pannorna utströmmande spritångorna
kunna uttappas, med mindre öppningen står i direkt förbindelse med sprit eller lankbehållarne.
,
§ 57.
Hvarje bränvirisbränneri sättes under ständig kontroll, och får ingen bränvinsbränningsapparat
upplåtas till bruk, innan kontrollbetjeningen kommit tillstädes, och i förening
med öppningsförrattnings-mannen funnit allt i behörig ordning.
Till kontrollbetjeningens begagnande är hvarje brukare af ett bränneri förpligtigad,
att uti eller invid bränneriet anskaffa ett rent och varmt rum med säng.
§ 58.
Ingen kan göra anfordran på att erhålla kontrollbetjening till sitt bränneri, med
mindre han i stad 8 dagar och på landet 6 veckor, innan rörelsen skall begynna, der
-
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
om gjort anmälan hos de i § d9 omförmäldta embets- eller tjenstemän. Detta gäller
emellertid icke för dem, som vid det tillfälle när apparaten förseglas, uppger vid hvad
tid häri ämnar få den åter öppnad til begagnande.
Derest någon, efter gjord anmälan, förändrar sitt beslut, eller af andra orsaker
icke kommer att begagna sin apparat på bestämd tid, får han ersätta de utgifter, som
blifvit föranledda deraf, att kontrollörerna icke kommit att begagnas.
§ 59.
För hvarje bränneri upprättas och auktoriseras ett särskildt protokoll till kontrollbetjeningens
bruk.
Anföres något uti detsamma, som kan hafva inflytande på brukarens rättigheter,
pligter eller skattebördor, skall protokollet framläggas för honom, eller den, som å hans
vägnar är tillstädes, för att förklara sig; begagnar han icke denna utväg, äger protokollets
innehåll full bevisningskraft emot brukaren.
Protokollet skall hela tiden finnas i bränneriet under kontrollörens förvar. När
denne lemnar bränneriet, öfverlemnas det försegladt till brukaren, som då är ansvarig
för detsamma.
§ -10.
Så vida roan i bränneriet icke har mera än en spritbehållare måste all afbränning
afstadna, under det att behållarens innehåll uppmätes och profvas. Del uppehåll som
sålunda uppkommer står för brukarens egen räkning.
När bränvinet är uppmätt och profvadt, samt anförande derom gjordt i kontrollörens
protokoll, bör brukaren, eller den, som å hans vägnar är tillstädes under förrättningen,
medelst sin underskrift erkänna så väl qvantiteten sorn styrkan af det uppmätta
bränvinet, eller göra sina erinringar deremot.
Den tvist, som i anledning häraf möjligen kan uppstå, afgöres af vederbörande regerings-departement.
Finner brukaren sig ej tillfreds med detta afgörande, måste han
i alla fall betala afgiften, men han äger rättighet, att söka återvinna hvad han förmenar
sig hafva betalt för mycket.
§ d2.
Uti städerna skall en af politicts betjente, och på landet länsmannen, eller, der omständigheterna
sådant ej medgifva, en annan person, som härtill utses, vara kontrollören
behjelplig under uppmätnings- och profningsförrättningarne, af hvilken anledning
de, mot en ersättning af 56 sk. för hvarje förrättning, böra på en bestämd tid hvarje
dag i bränneriet infinna sig.
S d5.
När afgift skall erläggas till följe af § 27, beräknas densamma i enlighet med hvad
enligt uppskattning kan antagas dagligen vara tillverkadt i medeltal.
Norska Regeringens underd. Utlåtande.
a dje Afdelningen.
Särskilda stadganden för det fall, att skatted å bränvinsbränuingen är lagd på afverkningsapparatens
rymdinnehåll.
§ 44.
Hvarje apparat måste så vara inrättad, att de från pannorna kommande ångor
kunna endast genom en rörgång eller öppning utledas i kylfatet, liksom den deri befintliga
kylaren måste vara så inrättad, att ingenting af de kondenserade ångorna uti
densamma kan förädlas genom särkildt afskiljande af de vattenhaltiga delarne från spritångorna,
utan måsto de tillsammans utledas ur kylaren genom en och samma öppning.
§ 45.
Innan någon uppmätnings- och stämplingsförrättning får företagas, skall apparatens
brukare till den embets- eller tjensteman, som utför samma förrättning, aflemna in duplo
en nöjaktig afritning af apparaten, på hvilken så väl dess yttre utseende, som äfven de
särskilda delarnes inre inrättning är framställd.
Dessa ritningar, om hvilka anförande göres i protokollet, och om sättet för hvilkas
afgifvande närmare bestämmes af Konungen, skola derjemte vara försedde med brukarens
samt nämnde embets- eller tjenstemans bestyrkande af deras riktighet, hvarefter
det ena exemplaret återlemnas till brukaren, som tillika får sig tillställd en afskrift af
uppmätningsförrättningcn, bvilka dokumententer af honom förvaras i bränneriet, hvarest
de städse i omakuleradt tillstånd böra vara till hands och på begäran förevisas kontrollörerna.
§ 46.
Åtminstone en gång om året skola, när öppning eller försegling företages, de pannor,
som begagnas till bränvinsbränning, ånyo uppmätas, och anförande derom ske i
det uti § 47 omförmäldta protokoll, och åligger det vederbörande, att göra anmälan
till öfverheten, derest något oriktigt dervid skulle befinnas.
För denna eftermätning erhålla vederbörande ingen betalning.
§ 47.
För den tid, som eftersynen och ommätningen upptar, beräknas icke skatt, ifall
man derunder måste låta rörelsen afstadna.
§ 48.
Eftersom skatt icke är lagd på bränvin? omdestillering, utan endast på dess tillverkning,
får brukaren af ett bränneri icke uti detsamma företaga omdestillering under
den tid bränneriet är upplåtet till bränvinsbränning.
-I-IS Norska Lagen angående Bränvins tillverkning och omdestilering.
Lag angående Bränvins tillverkning och omdestillation. Gifven Malmö
den 17 Augusti 1848.
Vi OSCAR etc. etc. ete. gore vettcrligt att Oss blifvit förolagdt det nu församlade
Stortingets beslut af den 5 Juli d. å. så lydande:
§ J.
I städer och köpingar är hvar och en som har burskap, och på landet hvar och en
ägare eller brukare af särskildt skattelagd jord, under de genom denna lag stadgade förbehåll,
berättigad att bränna och tillverka bränvin. Härifrån undantagas likväl Amtman,
Domare, Prester, samt politiets och tullväsendets embots- och tjenstemän, så vida icke
någon bland dessa redan är i besittning af bränvinsapparat och lagligen har begagnat
densamma, i hvilket fall, så länge han fortfar att vara ägare eller brukare af den egen
dom,
der upparaten varit begagnad, han bibehåller samma rätt till bränvinsbränning,
sorn om han icke beklädde embete eller tjenst.
§ 2.
Under tiden emellan den Jo April och J5 Oktober, båda dessa dagar inberäknade,
får ej bränvinsbränning eller omdestillation af färdigt bränvin äga rum.
§ 5.
Till att bränna eller omdestillera bränvin får ej nyttjas någon panna hvars rymd
till öfversta randen är mindre än JOO potter.
§ *■
De pannor som begagnas till omdestillation få icke drifvas förmedelst insläppande
af upphettad ånga. Dessutom är det dem, som icke tillika tillverka bränvin, förbjudet,
att på samma ställe der de bedrifva omdestillation, hafva mäsknings- och jäsningsredskaper.
Vilja de, som tillverka bränvin, företaga omdestillation i sitt bränneri pä annan
tid än det är öppet för bränvinsbränning, skola samtlige mäsk- och jäsningskaren
vara förseglade.
§ 5.
Hvar och en sorn är i besittning af en bränvinspanna, hvars rymd är under JOO potter till
öfversta randen, äge rättighet att få densamma med tillhörande hatt inlöst för allmänna
medel, emot ersättning af metallens värde mod JO procents förhöjning, så vida han
inom Januari månads utgång nästkommande år lemnar dessa redskaper till den embetseller
tjensteman som har hand om pannans försegling. Metallens värde bestämmes genom
ett af Kongl. Maj:t för hela landet fastslälldt medelpris, dervid ock närmare, be
stämmelser
angående inlösningen lemnäs.
g 6.
Alla bränvinspannor och hattar, som hafva stått oförseglade, antingen de äro stämplade
eller ostämplade, 6kola anmälas för den i förra § nämnde embots- eller tjensteman
inom nästa års Januari månads utgång, efter hvilken tid intet sådant redskap, förr
eller sednare förfärdigadt, må stå oförsegladt den tid då det icke lagligen begagnas. Då
denna
Norska Lagen angående Bränvins tillverkning och omdestillering. JJ9
denna föreskrift första gången sättes i verket rörande äldre oförseglade redskaper, sker
förseglingen utan betalning, dervid dock ersättes med skjuts för en häst, om ej innehafvaren
föredrager att bringa apparaterne till vederbörande tjenstemän.
§ 7.
Bränvinsredskap, som äro stående hos den handtverkare, .sorn förfärdigat desamme,
äro icke underkastade försegling. För nödvändige reparationers skull kan förseglingen
likaledes brytas, dervid dock tillses, att intet missbruk äger rum. Föröfrigt åligger
hvar och en, söm efter nästa års Januari månads utgång kommer i besittning af sådane
apparater, som i § 6 omförmäles, att inom 4 veckor anmäla dem till försegling.
§ 8.
Beflnnes någon efter nästa års Januari månads utgång vara i besittning af något
oanmäldt redskap af de i 6 § omförmälde slag, belägges han med straff af JO Spd. i
böter jemte konfiskation af redskapen.
§ 9-
Hvart och ett under- försegling stående redskap skall en gång hvarje år| efterses af
vederbörande embets- eller tjensteman. Förseglade redskaper få derföre icke flyttas ur
bränneriet utan förutgången anmälan.
g '10.
Skulle sådane redskap antingen afyttras eller genom olyckstillfälle förkomma, åligger
det ägaren att inom 4 veckor derom underrätta vederbörande embets- eller tjensteman,
hvarvid han då tillika, så vidt som möjligt, bör upplysa om de vid tillfället föregångna
omständigheter.
g 'H
Intet
bränneri får begagnas innan pannan är uppmätt, och denna, så väl som bränneriet
i öfrigt, är befunnet inrättadt i öfverensstämmelse med denna lag, hvarjemte panna
och'hatt före begagnandet stämplas. Pannan måste förseglas, så vida den ej strast skall
begagnas.
§ J2.
Den, som vill hafva sin apparat uppmätt och stämplad, skall i tid för sådant ändamål
vända sig till den i J6 § nämnde embets- eller tjensteman, hvarefter denne så
fort sig göra låter, mellan klockan S på morgonen och JO på aftonen i 2:ne vittnens
närvaro äger att uppmäta och stämpla apparaten.
§ Jo
När
någon vill begagna sin under försegling stående afbrännings-apparat, skall han i
behörig tid begära förseglingens brytande af den i J 6 § nämnde embets- eller tjensteman,
hvarvefter denne så snart som möjligt, mellan nyssnämnde klockslag och i 2:ne
vittnens ärvaro, äger öppna apparaten.
§ J4.
Den, som vill upphöra att bränna, åligger det likaledes att derom i behörig tid göra
anmälan för den i J6 § nämnde embets- eller tjensteman, som derefter så fort sig göra
Bil. till Särskilda Utsk. Mern. N:o 4. 47
-| 20 Norska Lagen angående Bränvins tillverkning och omdestillering.
låter, melian ofvannämnde klockslag och i närvaro af 2:nc vittnen, skall företaga förseglingen.
Alla bränvinspannor, som icke förut äro förseglade, skola hvarje år den 45
April förseglas, hvilket betalas af vederbörande innehafvare.
§ 45.
Till lättnad i ansvarigheten för förseglad bränvinsredskap, kan’ sådan i försegladt
tillstånd sättas under offentlig läst förvaring, när den ansvarande anvisar vederbörande
förseglingsman ett sådant med lås försedt afskiljdt rum, som denne finner tillräckligt
betryggande.
§ 46.
Uppmätning, stämpling, försegling och öppnande af bränvinsapparater förrättas i
städer och köpingar af den embetsman, åt hvilken politiets förvaltning är anförtrodd;
skulle i en köping någon sådan embetsman ej finnas, förrättas saken af länsmannen.
På landet utföras ifrågavarande förrättningar af länsmannen. Vittnena anskaffas af förrättningsmannen.
Oafsedt denna bestämmelse kunna dock nuvarande byfogdar under deras embetstid
fortfarande vara berättigade att verkställa dessa förrättningar, om de inom utgången af
detta års Oktober månad för vederbörande förmän, anmäla att de det önska, börande desse
förmän i thy fall i behörig tid underrätta vederbörande politimästare huruvida de genast
eller först vid byfogdens afgång skola handhafva dessa förrättningar.
För en uppmätnings- och stämplingsförrättning, eller för endera deraf, betalas antingen
apparaten består af en eller flera pannor till ofvannämnde embetsman 4 Spd. 72
sk. samt till hvart och ett af vittnena 2i sk. Betalningen för hvarje i ett bränneri företagen
förseglings- eller öppningsförrättning fastställes till 4 Spd. utan afseende på
apparaternes antal, förutom 46 sk. till hvarje vittne.
§ 4 7.
Alla förenämnde förrättningar införas på stället uti ett af amtmannen auktoriseradt
protokoll, och underskrifves hvarje gång af förrättningsmannen och vitnena. Vid uppmätningsförrättningar
skall det inprotokollerade uppläsas för innehafvaren af apparaten,
eller den som på hans vägnar är närvarande, att han må komma i tillfälle att framställa
sina erinringar, i fall han skulle hafva något att invända emot hvad i protokollet
är infördt. 1 samma protokoll anteckas tillika anmälanden eller anhållanden, hvarigenom
förrättningen blifvit föranledd.
§ 48.
De i ofvanstående 44:te och 4 7 §§ befintliga'stadganden om bränvinsapparaters
mätning etc. äro äfven anbefallde i afseende på de pannor som till omdestillation af
bränvin begagnas.
§ 49.
Den eller de personer, som af amtmännen eller. Regeringen fått uppdrag att kontrollera
bränvinsbränning eller omdestillation, äfvensom politiets embets- och tjenstemän,
äro berättigade till att på hvarje tid af dygnet hafva obehindradt tillträde till hvarje
bränneri eller destillationsinrättning, hvarvid innehafvaren är förpligtad att förevisa
ifrågavarande redskap, samt att lemna nödigt bistånd till befrämjande af undersökningen.
Hvar och en innehafvare af bränvinsredskap är likaledes förpligtad att på anmodan
förevisa desamme för förenämnde personer. De till kontroll af bränvinsbränning
särskildt förordnade män skola vara edsvurne.
Norska Lagen angående Brclnvins tillverkning och omdest iller ing. \2\
§ 20.
De närmare bestämmelser, som finnas af behofvet påkallade angående sättet för
redskapens mätning, stämpling m. m. äfvensom hvad som vidare tarfvas för att försäkra
kontrollen, bestämmes af Konungen.
§ 2d.
I hvart och ett bränneri måste till den färdiga produktens emottagande finnas en
eller 2 spritbehållare, hvilka skola vara så beskaffade, att kontrollanterne med lätthet
kunna undersöka dem, så väl innan som utan, och ej mindre från botten än från sidorna,
för att förvissa sig om, att icke hemliga afloppsrör äro anbragte, äfvensom de skola vara
försedde med lock, som af kontrollanterne kunna med eget lås tillåsas, samt af den
storlek att hvart och ett kan upptaga ett dygns produktion. Det från imkylaren utgående
afloppsrör för det färdiga destillatet skall gå direkte in i spritbehållaren; dock
är det^medgifvet att på detta rör anbringa ett graderingsrum, den s k. »Lyktan«, hvilket
dock skall stå under kontrollanternes lås. För den händelse att man vill undvika
att låta lanken eller det erhållna svaga orena bränvinet gå i spritbehållaren,
må man hafva en lankbehållare, som är inrättad på samma sätt, som ofvan är sagdt om
spritbehållaren. Röret från imkylaren till spritbehållaren skall ledas och inrättas på sådant
sätt, att det betryggar emot anbringandet af dolda öppningar eller inrättningar, hvarigenom
destillatet kan bortskaffas; hvarjemte de från pannorne till imkylaren gående rörgångar,
lika litet som lankrum och bäcken, der sådane finnes, få vara försedde med nå
gon
öppning, hvarigenom de kondenserade delarne af den från pannorne utströmmande
spritångan kan uttappas, så vida ej öppningen sättes i direkt förbindelse med pannorne
eller lankbehållarne.
Till Kongl. Maj:t öfverlemnas att fastställa de närmare bestämmelser som kunna
anses af nöden i afseende på inrättoingen af de i denna g omnämnde delar af bränvinsapparaten.
§ 22.
Hvart och ett bränneri ställes under beständig kontroll, och ingen bränvinsapparat
öfverlemnas till begagnande förr än kontrollpersonalen är tillstädeskommen, och, jemte
öppningsförrättningsmännen, funnit allt i behörig ordning. Hvar och en som drifver ett
bränneri, är förpligtigad till att i eller nära intill detta anskaffa ett eget varmt och rent
rum med säng till kontrollpcrsonalens begagnande.
g 25.
Ingen kan fordra att erhålla kontrollbetjening till sitt bränneri, med mindre han, i
städerna, 8 dagar, och på landet 6 veckor, innan det skall' börja drifvas, har derom gjort
anmälan hos de i d6 g nämnde embets- eller tjenstemän. Detta gäller dock icke om
den som samtidigt med apparatens försegling uppgifver när han åter önskar få densamma
öppnad. Så vida någon efter gjord anmälan förändrar sitt uppsåt eller af andra orsaker
icke kommer att begagna sin apparat på bestämd tid, ersätter han de utgifter som
äro föranledde deraf att kontrollanterne icke begagnats.
§ 24.
För hvart och ett bränneri inrättas och auktoriseras ett protokoll till bruk för
kontrollpersonalen. Anföres något deruti, sorn kan hafva inflytande på innehafvarens rättigheter,
pligter eller åligganden, skall protokollet föreläggas honom, eller den som phans
vägnar är tillstädes, till förklaring. Protokollet skall under afverkningstiden förvaras
af kontrollören; när denne lemnar bränneriet afleverera» detsamma under försegling.
122 Norska Lagen angående Bränvins tillverkning och omdestillering.
g 25.
Finnes i bränneriet ej mer än en spritbehållare, bör all afverkning stanna medan
spritbehållarens innehåll mates och profvas, och blir det derigenem åstadkomna uppehåll
för innchafvarens egen räkning.
§ 26.
När bränvinet är uppmätt och profvadt samt anteckning derom gjord i kontrollörens
protokoll, skall innehafvaren, eller den, sorn å hans vägnar är närvarande vid förrättningen,
medelst sin underskrift uti protokollet erkänna så väl qvantitet som gradtal af
det uppmätta' bränvinet, eller deremot göra sina påminnelser. Uppstår tvist om bränvinets
styrka, så insändes prof af detsamma under försegling till vederbörande regeringsdepartement,
vid hvars afgörande saken skall förblifva. Förfaller bränvinsafgiften innan
departementet afgjort tvisten, så erlägges den förkottsvis i öfverensstämmelse med kontrollörens
uppgift om bränvinets styrka.
§ 27.
I städerne skall en af politiets tjenstemän och på landet länsmannen, eller om
han är förhindrad, någon annan man, som dertill i hans ställe är af öfverheten antagen,
vara kontrollören behjelplig under uppmätnings- och graderingsförrättningarne, till
hvilket ändamål han, emot ersättning af 56 sk. för hvarje förrättning, äger att på en
bestämd tid af dagen infinna sig i bränneriet.
§ 28.
Ett bränneri anses vara i gång ifrån apparatens öppnande till] dess försegling Så
ofta ett bränneri sättes i gång, blir afgiften för detsamma beräknad minst för en
tid af -15 dygn och en tillverkning af minst 1500 potter i medeltal för hvarje dygn,
om än tiden för begagnandet har varit kortare och tillverkningen per dygn ringare.
Härifrån sker blott undantag i det fall att ett bränneris afverkning genom olyckshändelse
afstannar i fulla 2 dygn eller derutöfver, i hvilket fall afgiften icke beräknas
för så många hela dygn eller delar deraf, under hvilka afverkningen blifvit sålunda hämmad.
När ett bränneri afstannar på grund af bestämmelsen i 2:dra g beräknas afgiften
icke för större antal dygn, än från bränningens begynnelse till den 15:de April, om än
detta vore mindre än 15 dygn.
§ 29.
Skatten för bränvinsbränningen är förfallen sisla dagen af hvarje månad, med undantag
af April månad, då afgiften. förfaller den 15^de. Skulle afgiften ej inom cn
månad efter förtallotiden‘vara betald, får bränvinsbränning i det bränneri, för hvilket
den skall erläggas, icke fortsättas, utan apparaten skall förseglas och sålunda hvila
intill dess afgiften är betald, om än valuta derföre i annan egendom är gifven. Denna
förseglings-förrättning betalas af den skattskyldige. Till säkerhet för afgiften skall statskassan
hafva förmånsrätt vid utmätning af samtlige redskaper, nemligen hvart och ett i
bränneriet till kokning, mäskning, jäsning eller afverkning hörande redskap, samt det
vid bränneriet eller dess magasin varande parti bränvin och de kärl hvaruti detta betinnes.
Skatten indrifves genom utpantning.
g 50.
Politimästaren oeh politiets tjenstemän i städerne samt fogden och länsmän å landet,
hvilka tillsyn öfver denna lags efterlefvande på grund af embets- och tjenstepligt
Norska Lagen angående Bränvins tillverkning och omdestillering'. 423
åligger, äro skyldige att när helst sådant påfordras vara kontrollörerne behjelpiige
vid utförandet af deras värf. Politiets tjenstemän och länsmän åligger det dessutom, att
så fort sig göra låter, anmäla hvar och en till deras kunskap kommen öfverträdelse af
denna lag, och det sednast inom 24 timiliar i städerne och 8 dagar på landet.
? 54.
Den som företager sådan bränvinsbränning, eller omdestillation, som är otillåtlig
enligt denna lag, bestraffas första gången med böter från 40 till 400 Spd, och i händelse
af förnyad förseelse med böter från 20 till 200 Spd, eller fängelse vid vatten och bröd.
§ 52.
Den som till försnillning af bränvinsskatten undandöljer något af den under ett
bränneris begagnande vunna bränvinsprodukt, eller som nyttjar en bränvinsapparat, hvari
äro anbragte dolda öppningar eller aflopp, genom hvilka bränvinet hemligen kan uttagas,
eller som bryter försegling, straffas med fängelse vid vatten och bröd, eller straffarbete
i 5:to graden.
§ 55.
Vid de i 54:sta och 32:dra omnämnde fall anses dessutom förbrutne de begagnade
redskaperne, nemligen hvarje i bränneriet eller destillations-inrättningen befintligt,
till kokning, mäskning, jäsning, afbränning eller omdestillation hörande redskap, äfvensom
i bränneriet varande bränvin samt de kärl deri detta är förvaradt. Hvad som sålunda
är förbrutet försäljes på offentlig auktion.
§ 54.
Jemte det ådömda straffet, underkastas dessutom den, som företagit oloflig bränvinsbränning,
att betala den derigenom försnillade skatten. När den olofliga handteringen
varit i smyg utförd, det vill säga utan anmälan af apparatens begagnande, så beräknas
den försnillade skatten efter hvad som ungefärligen kan antagas med äpparaten kunnat
dagligen tillverkas, under det antal dygn, hvarunder smygbränningen egt rum. Kan
antalet dygn ej utredas, så skall vid sakens lagföring efter omständigheterna antagas
minst 45 oygn och högst 6 månader. Förenämnde bestämmelser tillämpas också när för=
snillningen har skett genom bränvins hemliga bortledande under det bränneriet är till
drift anmäldt, dock med den skillnad, att den försnillade afgiften bestämmes icke efter
bränneriets hela dagliga produktion, utan efter hvad som kan anses och antagas dagligen
vara undansnillat.
Den under hvars ansvar bränvinsapparat står förseglad, anses dermed hafva olofligen
brännt, när sigillet är brutet.
§ 55.
Den, som tillbjuder eller gifver en kontrollbejent, med hvilken han i egenskap af
bränvinsbrännare har göra, någon gåfva, straffas med böter från 40 till 400 Spd. På
samma sätt straffas den kontrollbetjent som mottager sådan gåfva, hvarjemte han anses
olämplig att för framtiden bekläda någon kontrollörstjenst.
§ 36.
Med böter från 5 till 50 Spd. straffas sådana förseelser mot denna lag, hvilka ej annorlunda
äro med straff b lagda, såsom då någon undandrager sig den i 9 och 40 anbofalIda
anmälan, förnekar lemna det i 49 g anbefallda bistånd, eller försummar att
efterkomma föreskriften i 22:dra gns sista afdelning.
_i 24 Norska Lagen angående Bränvins tillverkning och omdestillering.
§ 57.
När åtal för öfverträdelser af denna lag eger rum, ansvarar husbonde för hustrus,
barns, tjenstefolks, och bränneriegaren för de i bränneriet anställda arbetares handlingar,
hvad penningeansvar och konfiskation angår, så vida ej af för handen varande omständigheter
kan inses att det åtalade skett emot hans vett och vilja: likväl kan den
omständighet, att förseelsen är skedd utan egarens velt och vilja, ickeförhindra redskapens
konfiskation, när den är begången af bränneriets förvaltare eller| på hans
ordres.
I stället för redskapen är af den skyldige ett penningebelopp förbrutet, motsvarande
redskapens uppskattade värde, när en öfverträdelse af denna lag är begången, för hvilken
redskapens konfiskation är fastställd som straff, men antingen på grund af bestämmelserne
i denna g eller af annan orsak, anledning förefinnes att ej konfiskera sjelfva
apparaten.
§ 58.
När förseelser, som i denna lag äro belagde med straff, upptäckas, skola böterna och
den förbrutna bränvinsredskapen till hälften tillfalla angifvaren, så vida han derpå
gör anspråk. Fordrar han det ej, eller tillkomma nämnde böter honom icke, tillfalla"
de fattigkassan. Innestår bränvinsskatt på de förbrutne redskapen, äro statskassan
och angifvaren, eller fattigkassan, lika berättigade.
§ 59.
Den, som enligt allmän lag är straffad för en sådan förseelse, som i denna lag vid
förnyadt fall är med förhöjdt straff belagd, och sorn ånyo dertill gör sig skyldig, anses
som om han förut varit dömd till det straff som denna lag skulle hafva medfört.
§ 40.
Angifves någon för sådant brott emot denna lag, som icke medförer annat straff än
böter, eger i^städerne politimästaren, och, i köpingar eller på landet, fogden, om skäl finnes
att draga någon till ansvar, att inhemta dess förklaring om han i godo vill erlägga
böterne, hvilkas belopp bemälte embetsman uppgifver. Finner fogden ellerpolitimästaren
att saken ej kan lämpligen afgöras genom erläggande af minsta plikten, som för sådan förseelse
år fastställd, och skall dessutom andel af denna plikt tillfalla honom sjelf, bestämme
amtmannen pliktens belopp. Förklarar den skyldige sig villig att erlägga den
honom ålagda plikt, skall denna uppgörelse i godo, som vid förnyad förseelse har samma
verkan som dom, införas uti vederbörande politirättsprotokoll, och skola de fastställda
böterne i nödfall indrifvas genom utpantning. Skulle deremot den skyldige neka till
förseelsen, och förklara sig ovillig till uppgörelse L godo, eller intet svar afgifva inom
den honom förelagda tid, föranstalte fogden eller politimästaren, så vida han ej sjelf är
domare i pohtirätten, och i sådant fall amtmannen, att saken vid politirätten blir åtalad,
hvilket på landet i allmänhet utföres vid de vanliga tingen.
Mål angående öfverträdelser af denna lag, hvarföre andra straff än böter äro fastställda,
behandlas efter allmänna för åtal af förbrytelser fastställda reglor.
§ 44.
Politimästaren eller länsmannen drage försorg om, att det i hvart och ett bränneri
på passande ställe finnes anslaget ett plakat, innehållande denna lags 8, 28, 54 till och
med 58 gg, äfvensom uppgift öfver bränvinsapparatens rymd. Likaledes ombesörje politimästaren
eller fogden, att ett sådant plakat, innehållande ofvannämnde lagrum, blir på tingsställen
och å gästgfivaregårdar uppslaget.
Norska Lagen angående Bränvins tillverkning och omdestillering. 425
§ 42.
Denna lag träder i kraft den 1 Jan. nästkommande år, från hvilken tid lagarne af
den 4 Aug. 4827 och den 4 Aug. 4845, angående bränvinsbränning lörklaras upphafnc.
§ 45.
Har någon innan 4:sta Juni detta år gjort sig skyldig till oloflig bränvinsbränning,
fritages han från utläggande af den bränvinsskatt, som härföre skolat betalas. Efterkommer
han, utan att hans förseelse varit upptäckt och angifven, anmaningen i 5:te §
om redskapens inlösning, eller i 6:te § om anmälan, så vare han dessutom fri från laga
ansvar, så vida denna olofliga handtering är utförd med dessa samma redskaper; ägande
dock denna bestämning ej tillämpning i sådane fall, der redan dom är lallen, eller målet
anhängigjordt.
Hvilket allt Wi antagit och bekräftat, likasom Wi antaga och bekräfta detta beslut
såsom lag.
Gifvet Malmö den 47 Augusti 4848 under Wår hand och Rikets sigill,
OSCAR.
Fr. Due. Schouboe.
Lag, innehållande förändringar i och tillägg till föregående.
Wi OSCAR etc. etc.
I 4-
»På Sön- eller helgedag, hvarmed i denna lag förstås dygnet från kl. 40 föregående
afton till kl. 40 pä aftonen sön- eller helgedagar, får i brännerier ej företagas mäskning,
bränvinsbränning eller omdestillering af färdigt bränvin. Öfverträdelser af detta
förbud straffas med böter af 20 Spd. som tillfalla ortens fattigkassa, och med hvilkas
indrifvande handhafves sålunda, som i 40 § i lagen om bränvinsbränning af den 47 Aug.
4848 stadgadt är.
I 2.
När uppehåll i bränvinsbränningen på grund af bestämmelsen i föregående § skall
ske, äge uppsyningsmannen att försegla apparaten och åter öppna den, då den förbjudna
tiden är tilländalupen. För denna försegling och öppning erlägges ingen betalning.
Med förseglingar, hvilkas ändamål är att vid afverkningens afbrytande upphäfva den löpande
skatteafgiften, och med apparaternas upplåtande till ny afverknings begynnande,
förhålles som i lagen af den 47 Aug. 4848 bestämdt är.
I 3-
Såsom följd af det i § 4 gifna förbud, måste under afverkningstiden förekommande
sön- och helgedagar tagas utan beräkning vid uppgörelse af den dagliga produktionen
i medeltal,efter hvilken, enligt lagen af den 47 Aug. 4848,28 §, minimiskatt skall beräknas.
§ 4.
I 2 § af lagen den 47 Aug 4848 göres den förändring: att bränvinsbränning och omdestillation
af färdigt bränvin blott skall vara förbjuden frän Maj månads början till Sep
-
426 Norska Lagen angående Bränvins tillverkning och omdestiller ing.
tember månads slut, såsom följd hvaraf 4 Maj och 50 September ingå i stället för 15
April och 45 Okt. i de fall då sistnämnde dagar äro i nämnde lag antagne till terminer.
V
§ 5.
Hvar och en bränneriägare i stad skall anvisa ett inom staden, samt på landet, i bränneriet
eller dess närhet liggande, säkert förvaringsrum, uti hvilket, allt efter som bränningen
framskrider, inlägges minst så stort qvantum bränvin, att det betäcker den skatt, som
bränneriet åligger att betala, för det under samma tid producerade bränvin. Uti det sålunda
förvarade bränvin, äfvensom i de kärl, hvari det ligger, tillkommer första panträtten statskassan,
och det rum, hvari det förvaras, hålles under offentligt lås, och, om så nödigt
aktas, sigill, så länge som derinom finnes bränvin, som häftar för skuld. Priset efter
hvilket bränvinet till säkerhet för skatten emottages, bestämmes af vederbörande regerings
departement. Hvad som i öfrigt är af nöden för denna föreskrifts ställande i
verket, ombesörjes af bränneriet och på dess bekostnad, med undantag af hänglåsets
anskaffande. Finner uppsyningsmannen det anvisade j rummet icke nog säkert, eller
efterkommes icke befallningen om bränvinets inläggande deri, kan han, på grund af den
honom meddelade instruktion, förbjuda eller afstanna afverkningen. Förstöres genom
våda det inlagda bränvinet, häftar det oaktadt bräneriägåren för skatten, undantagande
för det qvantum bränvin, som sålunda är förloradt. Vederbörande regerings-departement
äger att eftergifva här föreskrifna säkerhetsmått, om från bränneriets sida sådan
säkerhet ställes för skatten, som departementet finner antaglig. Härigenom upphäfves
den statskassan genom 29 § af lagen den 45 Aug. 484S tillkommande panterätt: blifvande
förbemälte lagrum i öfrigt oförändradt.
§ 6.
I afseende på åtal af förseelser mot nämde lag af den 47 Aug. 484S förhålles, när
för förseelsen icke annat straff än böter, redskapens samt bränvinets konfiskation är stadgadt,
på samma sätt som i bemälte lags 40 § är föreskrifvet angående förseelser, hvilkas
straff endast är böter.
I 7-
4 och 2 §§ af denna lag skola intagas i det plakat som till följe af 44 § af lagen
den 47 Aug. 484S i hvarje bränneri skall vara anslaget.»
Hvilket Wi antagit etc. etc.
Haga slott den 44 Augusti 4854.
t
OSCAR.
Fredr. Dne.
Schou boe.
Norska Lagen angående Br dmins försäljning och utskänkande. 427
Lag, angående Bränvins försäljning och utskänkande.
Wi OSCAR etc. etc.
1
»Bränvinsbrännare må hvarken i städer eller på landet afyttra det af dem tillverkade
bränvin i mindre parti än 40 potter' och är det dem ej tillåtet, ej ens i större partier
att sälja bränvin genom kringresande å landet.
I 2.
I städerna tilldelas rättighet, så väl att sälja bränvin i mindre parti än 40 potter,
som ock att utskänka det, genom särskilda burskapsbref, vid hvilkas utfärdande i afseende
på lösen och stämpladt papper förhålles i öfverensstämmelse med 28 ji i handelslagen
af den 28 Aug. 4842. DesSa bref medföra ock rättighet att utsälja bränvin i större
partier än 40 potter; men deremot må ingen annan näring, till hvars utöfvande burskap
måste vinnas, dermed förenas, med undantag af destination af färdigt bränvin.
I de burskapsbref, som utfärdas på försäljning och utskänkande af bränvin, så väl som
i de anteckningar å burskapsbref, som, omnämnas i 5 §, utsattes, att den genom dokumentet
garanterade rättighet endast äger bestånd, intill dess annorlunda genom lag
varder stadgadt.
På iner än ett ställe får ingen hafva försäljning eller utskänkning af bränvin.
I 5-
Handlande i städerne, som, före denna lags allmängörande, hafva burskap, eller tillstånd
att försälja bränvin, skola, utan afseende på bestämmelserne i föregående Svara berättigade,
att med bibehållande af deras öfriga handelsrättighet, utsälja bränvin i mindre partier än
40 potter; -deremot hafva do ingen utsdiänkningsrätt, så vida ej sådan gobom denna
lags allmängörande dem tillkommer. Likaledes skall det vara desse handlande tillåtet
att öfvergå till de i 2 § nämnde bränvinshandlare, mod rättighet till så väl försäljning
som utskänkande, emot det att de afsäga sig den öfriga, dem enligt deras burskapsbref
tillkommande handelsrätten. Rättigheten enligt 2 § meddelas dem gratis genom magistratens
anteckning å burskapsbrefvet, hvilket i och med detsamma, såsom berättigande till
annan händel, förklaras utan ali annan kraft. Sådant utbyte måste dock ske före den 50
Nov. nästa år (9 § litt. b och 2 §)., När en handlande, sorn låtit sin rättighet sålunda
förvandlas, sedermera afsäger sig sin nya rättighet, kan rättighet till annan handel genom
ny påteckning å burskapsbrefvet åter upplifvas, hvilken påskrift ock gratis af magistraten
meddelas, dock med undantag af rättighet till försäljning af bränvin i mindre
parti än 40 potter.
§ 4.
De personer, som före allmängörandet af denna lag hafva burskapsrättighct eller
tillståndsbref såsom herbergerare, traktörer, marketentare eller värdshushållare i städerne,
äro samtlige berättigade att utskänka och i hvilka partier sorn helst försälja bränvin, så
länge de iakttaga de föreskrifter, som i denna lag äro gifne.
I b
På
landet får utskänkande af bränvin endast ske på sådane gästgifverier, som erfordras
för resande, och som derföre äro eller blifva sådan utskänksningsrätt med
Bil.
till Särskilda Utsk. Mern. N:o 4. 4 8
428
Norska Lagen angående Bränvins försäljning och utskänkande.
delade; dock är det förbjudet att utskänka bränvin till personer, sorn bo eller uppehålla
sig inom -1/2 mil frän gästgifveriet. Ingen gästgifvare är skyldig att hålla bränvin till
utskänkande, ej heller må det anses'såsom gifven följd af ett nytt gästgifveris upprättande,
eller ett gammalt gästgifveris öfvergång till ny innehafvare, alt gästgifvaren äger rätt
utskänska bränvin. De landthandlare, krämare, gästgifvare eller kroghållare, hvilka före
lagen af den 19 Jan. -IS57 äro meddelade sådane medgifvanden, att försäljning af bränvin
är dem tillåten, få framgent bibehålla denna rättighet. Likaledes kan det hädanefter
meddelas landthandlare sådant tillstånd, utan inskränkning i afseende på, partiets
storlek. I båda dessa fall får dock försäljningen endast ske uti de sålunda berättigades
bostäder.
?. 6.
Så väl i städerne, som på landet, bör hvar och en rättighet till bränvinsförsäljning
och utskänkande meddelas sålunda, att den träder i kraft nästkommande 4 Januari.
8 7-
I städerna bestämmer kommunalstyrelse huru många personer högst böra hafva
rättighet i öfverensstämmelse med 2 och 4 att utskänka bränvin och försälja det i
minJre parti än 40 potter. Är antalet större, än det-på grund af sådant beslut bör vara,
inskränkes det efter hand, allt efter som afgång eger rum. Det en gång bestämda antalet
kan genom ett nytt beslut förändras; dock ej förr än efter ett års förlopp. Pålandet
må tillåtelse för gästgifvare att utskänka, och för landthandlare att försälja bränvin,
hädanefter icke meddelas, så vida ej socknens kommunalstyrelse medgifvit upprättande
af ett dylikt utskänknings- eller försäljningsställe.
§ 8.
Öfverträdelse af ofvannämnde stadganden, rörande afyttring och utskänkande af bränvin,
straffas med böter, första gången JO till 20 Spd., andra gången från 23 till 53
Spd., tredje gången och för hvarje åter förnyad gång från 40 till 60 Spd.
§ 9.
Hvar och en som är berättigad, antingen till försäljning af bränvin i mindre parti
än 40 potter, eller till utskänkande deraf, eller till båda dessa näringar, skall, om han
vill bibehålla denna rättighet, erlägga en särskild afgift till fattigkassan, utan afräkning
å hans öfriga fattigskatt. Denna afgift bestämmes i städerna sålunda: a) inom medio
af Oktober månad sammanträder årligen stadens kommunalstyrelse för att bedöma
huru stort qvantum bränvin som under följande året bör blifva utskänkt eller i
mindre parti än 40 potter försåldt. Af detta qvantum beräknas en afgift af 4 sk. per pott
och det salunda uppkomna belopp utgör, med,, det under litt. b. nämnde undantag, den
summa, som för påföljande år skall fördelas såsom bränvinsafgift i staden, b) Det åligger
magistraten att inom den 50 November hvarje år upprätta en förteckning öfver de till
bränvins utskänkande eller försäljning, i mindre parti än 40 potter, berättigade personer,
samt att inhemta dessas förklaring huruvida de vilja vidblifva näringen. Derefter eger
magistraten att fördela afgiftens enligt litt. a bestämnda belopp å de personer, som skola
behålla rättigheten, sålunda, att afgiften blir lika stor för alla, utan afseende på omfånget
af deras rörelse, och på huruvida de allenast äro berättigade till försäljning (§ 5)
eller både till försäljning och utskänkande. Blir afgiften för hvarje enskild vid denna
fördelning mindre än 20 Spd, bör den dock höjas till denna summa, om ock afgiftens
hela belopp derigenom blir större, än enligt litt. a är bestämdt.
Norska lagen angående Bränvins försäljning och utskänkande. 429
På landet skall hvar och en, sorn är berättigad att utskänba, eller i mindre parti
än 40 potter afyttra bränvin, och som icke genom skrifvelse till fattigvårdsstyrelse afsagt
sig denna rättighet, af denna styrelse debiteras i förhållande till huru stort qvantum
bränvin, som kan antagas att han under följande år sålunda kan afsätta, till belopp af 4
sk. per pott, som han skall till fattigkassan erlägga; dock får denna afgift icke bestämmas
till mindre belopp än det som i närmaste stad är bestämdt, såvida denne är närmare
än 4/2 mil belägen. Från denna afgift får ingen befrielse äga rum.
Finner kommunalstyrelse i staden eller på landet, att bränvinsafgiftens belopp
öfverstiger ett passande bidrag till fattigkassan, så kunna de bestämma, att en del deraf
tillfaller någon annan af kommunens kassor, eller användes till andra kommunala
ändamål.
§ 40.
Såväl i stad som på landet bör afgiftens fördelning för påföljande år vara färdig
inom den 45 Dec., hvarefter en afskrift af den ^häröfver upprättade förteckning under 44
dagars tid skall på tjenligt ställe finnas för allmänheten tillgänglig.
§ 44.
Afgiften betalas halfårsvis, nemligen den 45 Januari och den 45 Juli till hälften
hvarje gång.
§ 42.
När någon på magistratens förfrågan förklarar, att han icke vill bibehålla näringen,
eller någon på landet ingifver skrifvelse af sådant innehåll till fattigvårdsstyrelsen, har
han för alltid förlorat sin rättighet till bränvins försäljande i minut, eller till sådan
försäljning i förening med utskänkande, och kan endast förmedelst ny tillåtelse erhålla
den tillbaka. Afsägelsen af rättigheten för blott ett eller några år anses som afsägelse
för beständigt, hvaremot afsägelse af någon del af rättigheten icke har någon verkan,
hvarken i afseende på afgiften eller i andra hänseenden. Den som afsäger sig sin rättighet,
sedan den 50 Nov. är förbi, är likväl skyldig att erlägga afgiften för påföljande
år. Denna bestämmelse, enligt hvilken det fordras en uttrycklig afsägelse, innan rättigheten
och dermed följande afgiftsskyldighet kan anses upphäfven, skall den 50.Nov. påföljande
år på de i 5 g nämnde handlande tillämpas endast i det fall, att de vid denna
tid ännu äro upptagne på förteckningen öfver de, på grund af lagen utaf d. 49 Aug. 4857,
till bränvinsförsäljning under 5 potter berättigade personer ; hvaremot de, som på denna
förteckning icke finnas, anses hafva för alltid afsagt sig sin rätt till försäljning under
40 potter, såvida de icke inom bemälde termin afgifva uttrycklig förklaring att de vilja
begagna den.
g 45.
Hvar och en som icke inom föreskrifne terminer (§44) betalar de honom åliggande
afgifter, förlorar rättigheten, på samma sätt som om afsägelse vore gjord, räknadt ifrån
den termin då försummelsen egde rum, och är likafullt förpligtad till att erlägga den
för året honom åliggande afgift, hvilken liksom andra kommunala skatter kan indrifvas
förmedelst pantning. Under inga vilkor får den sålunda förlorade rättigheten genom nytt
tillstånd återgifvas någon förr, än han betalt den afgift, han var skyldig. Undantag
från dessa föreskrifter ega blott rum, när den med afgift belagda näringen upphörer vid
bränvinshandlarens död eller bankrutt, i hvilket fall afgifterne endast för löpande terminen
utgå. I ett bo, som ej räcker till att betala alla fordringarne, betraktas ifrågavarande
afgift såsom vanlig skuld, utan förmånsrätt.
] 51) Norska Lagun angående B rånvins försäljning och ut skänkande.
§ 14.
När någon, som ej är berättigad till utskänkande, i sammanhang med köp och försäljning
från varubodar eller andra allmänna försäljningsplatser utskänker bränvin, straffas
han såsom för oloflig bränvinsförsäljning, om än icke bränvinet är betald t. Lag
samma vare om någon, sorn icke är berättigad till bränvinsförsäljning, från sådana ställen
under namn af gåfva utlemnar bränvin i mindre partier. Tillåter den, som blott är
berättigad att sälja bränvin i partier af 40 potter och deröfver, att det i så stort qvantum
försålda bränvinet småningom afhemtas i mindre delar än 40 potter, skall han anses
saker till oloflig bränvinsförsäljning.
Likaledes anses det för olofligt utskänkande, närde, som emot betalning gifva mat
och dryck, hålla kägelbana, hillard eller befatta sig med annan dylik födkrok, iskänka
bränvin åt sina gäster, om äfven utan betalning, då de ej enligt 2, 4 och 5 §§ dertill
äro berättigade.
§ 15.
Hvar och en sorn i städerna är berättigad till att' utskänka eller i mindre parti än
40 potter försälja bränvin, är, vid böter af 5 Spd. till fattigkassan, förpligtad, att utanpå
det hus, der han drifver sin handtering, anbringa en skylt, som angifver densamma.
§ 16.
Sorn utskänkande anses det då någon, som säljer bränvin, tillåter, att det förtäres
på stället.
Hvar och en till försäljning af bränvin icke berättigad står i samma ansvar för det
hos honom köpta eller lånta bränvin, som om det förtärdes der det utlevererades, om det
örtäres i andra delar af hans hus, eller honom veterligen i husets gård eller portgång.
Likaledes är hvar och en husbonde ansvarig för oloflig försäljning och utskänkning eller
annan afyttring af bränvin, som för hans räkning af hans tjenare eller andra utöfvas.
§ 17.
Det är hvar och en bofast man förbjudet, så väl att gifva tyst samtycke till, som
att uttryckligen tillåta tjenstehjon eller lösa och lediga personer, som sjelfva anskaffa
bränvin, att samlas i hans hus, för att der vistas under förtärandet af bränvinet. Tillåter
någon i sitt hus, en sådan sammankomst, är han skyldig böta 1/2 speciedaler för hvar
och en som deri deltagit.
§ 18. '
Ingen af de till utskänkning af bränvin berättigade, med undantag äf traktörer samt
herburgerare och gästgifvare, i hvad som angår hos dem logerande resande, får hafva gäster
hos sig sednare på aftonen, än till kl. 10, vid böter af 1/2 Spd. för hvar och en
gäst. Ej heller må någon till utskänkning eller försäljning berättigad utskänka eller
försälja bränvin på sön- eller helgedagar före kl. 5 e. m. vid böter af 5 till 8 Spd.
första gången, 10 till 15 Spd. andra gängen och 20 till 25 Spd. om det oftare sker.
Ej, heller får någon tiltåta ba-n och lärpojkar att uppehålla sig hos honom, för att njuta
sådan dryck, eller till dessa utskänka något vid böter af 2 Spd.
§ 19.
Den sorn mot betalning iskänker bränvin, öl eller annan stark dryck åt någon, som
redan är berusad, eller låter någon erhålla så mycken stark dryck att han blir berusad,
skall för hvar och en böta 1 Spd. Utkastar någon, antingen sjelf eller genom andra, ur
Norska Lagen angående bränvins försäljning och utskändande.
sitt hus personer, sorn hos honom hafva berusat sig, bote han för hvarje person 2 Spd.
Lider någon skada efter att sålunda hafva blifvit utkastad och öfverlemnad åt sig sjelf,
böte vården dessutom från 5 till 20 Spd. så vida hans handling ej efter allmänna lagen
egnar sig till än högre bestraffning.
§ 20.
Vid kyrka, på ting, auktioner eller vid annan offentlig församling, får ingen utdelning
af bränvin äga rum, vid böter af -1 till 40 Spd. Den som på sådane ställen visar
sig i berusadt tillstånd, böte en Spd. samt kan dessutom visas eller föras bort. Föranleder
han på något af nämnde ställen, eller på gator, vägar eller annan offentlig plats,
krog eller gästgifvaregård, förargelse eller oordning, kan han i häkte inmanas och qvarhållas,
till dess han är nykter, utan att det straff, dertill han genom sitt förhållande gjort
sig skyldig, derigenom mildras.
§. 21.
Do i denna lag för städerne gifna bestämmelser gälla ock för de köpingar, der det
hittills varit hvar och on handelsborgare tillåtet att sälja bränvin, och hvilka dessutom
äro försedda med särskild kommunalstyrelse. Andra köpingar behandlas på samma
sätt som landet, till följe hvaraf de handlande, som derstädes vid denna lags allmängörande
hafva rättighet till bränvinshandel, i afseende på densamma äro underkastade
samma bestämmelser som de i 5 § nämnde landthandlare, hvaremot de som på
dessa ställen äro eller blifva berättigade till utskänkande af bränvin, fritagas från det i
bemälde § innehållne förbud mot att ntskänka till närboende personer.
§ 22.
Med bränvin förstås i denna lag äfven dryck, som dermed är blandad eller deraf
beredd.
§ 25.
Böter som förverkas genom öfverträdelse af denna lag tillfaller angifvaren — politiets
betjente, länsmän eller andra — samt ortens fattigkassa, till hälften hvardera. Afstår
angifvaren sin fordran på den honom tillkommande hälft, tillfalla de odeladt fattigkassan.
§ 24.
Den som enligt förut gällande lag är ådömd straff för en förseelse, hvilken i denna
lag vid förnyadt fall är belagd med högre straff, och som ånyo gör sfg dertill skyldig,
anses såsom förut hafvande varit dömd till det straff, som denna lag skulle hafva
medfört.
§ 25.
Uraktlåter någon af politiets betjente, att inom 24 timmar för politimästaren angifva
någon till hans kunskap kommen förseelse, som här ofvan är med straff belagd, böte
första gången dubbelt mot de den skyldige åsatte böter, andra gången tredubbelt, men
tredje gången vare han sin tjenst förlustig, hvilket ock äge rum föregående gånger, om
förseelsen befinnes bedräglig. På samma sätt straffas den länsman, som icke så fort som
möjligt, och sednast inom 5:ne veckor, gör anmälan för vederbörande förmän.
§ 26.
Angifves någon att hafva gjort sig skyldig till förseelse mot denna lag, äge i
städerne politimästaren, och i köpingar eller på landet fogden, om han finner skäl draga
452 Norska Ldgen\angående Bränvins försäljning och utskänkande.
någon till ansvar, att inhemta dennes förklaring, om han i godo vill erlägga böterne,
hvilkas belopp bemälte embetsman uppgifver. Kan saken e.j lämpligen uppgöras genom
erläggande af de minsta för sådant fall bestämda böter, och om dessutom andel i böterne
skall tillfalla politimästaren eller fogden sjelf, så bestämmer amtmannen böternes belopp.
Förklarar sig den skyldige villig att erlägga honom sålunda ådömda böter, så
äge denna uppgörelse i godo, vid förnyadt fall samma kraft och verkan som dom, och
införes i vederbörande politirätts justitie-protokoll, och de bestämnde böterne fä indrifvas
medelst utpantning. Nekar, deremot den anklagade till förseelsen, förklarar han sig
ovillig till uppgörelse i godo, eller afgifver han intet svar inom honom förelagd tid,
föranstalte fogden eller polismästaren, så vida ej denne sjelf är domare i politirätten,
och, i thy fall amtmannen, att saken blir vid politirätten anhängiggjord.
§ 27.
Den genom förordningen af den 3 Juni -1803 § 14 gifna tillåtelse till de i sjötjenst
enrollerade och deras hustrur, att försälja bränvin, är för framtiden upphäfd.
I 28.
Denne lag träder i kraft den 4 Jan. 4847, dock sålunda att de i §§ 5, 7,9 och 4 0 omtalade
föregående åtgärder först blifvit satta i verket, och alla vederbörande inomföreskrifne
terminer nästa år blifvit förpligtade att afgifva beslut och förklaringar. Äfvenså skall
ej helier något burskapsbref, som efter denna lags bekantgörande utgifves till bedrifvande
af handel, medföra rättighet att sälja bränvin i partier under 40 potter. Från
den 4 Jan. 4847 upphäfves lagen af den 49 Jan. 4857, angående försäljning och utskänkande
af bränvin.»
Hvilket Wi antagit och bekräftat etc. etc. Christiania den 6 Sept. 4845.
OSCAR.
Fredr. Due. Schouboe.
Lag, innehållande förändringar i och tillägg till lagen angående bränvins försäljning
och utskänkning.
Wi OSCåR etc. etc.
»Lika litet på landet, som i städerne, får afgiften för bränvins försäljning eller utskänkning
utgöra mindre än 20 Spd. för någon till sådan näring berättigad.
§ 2.
Hvar och en, sorn efter denna lags bekantgörande, i stad eller sådan köping, som
med hänsyn till bränvinshandeln, slår i samma förhållande som städerna, förvärfvar
sig rättighet att utskänka och i mindre partier än 40 potter försälja bränvin, skall inför
magistraten ställa nöjaktig säkerhet för afgiften. Ställes icke sådan säkerhet inom
Norska lagen angående Bränvins försäljning och utskänkandt.
455
den 50 Nov. å anses han hafva förlorat sin rätt, såsom hade han uttryckligen afsagt sig
densamma.»
§ 3-
Den, som, i sammanhang med annan handel, vid fiskelägena utskänker bränvin, ådrager
sig straff för olofllig bränvinsförsäljning, ändock att han ej låtit sig bränvinet
betala.
§ 4.
De, som icke äro berättigade, att afyttra bränvin i mindre qvantiteter än 40 potter,
skola anses såsom olofliga bränvinsförsäljare, derest den af dem afyttrade qvantitet icke
aflemnas på en gång uti att kärl och till e/n köpare.
§ 5.
Den 8:de § i, lagen af den 6 Sept. 4845 förändras sålunda, alt don, som gör sig
skyldig till olofligt försäljande eller utskänkande af bränvin, straffas första gången med
böter från 40 till 50 Spd. andra gången från 25 till 400 Spd. och för tredje eller
hvarje sednare gång från 40 till 200 Spd Derjemte skall det bränvin, som finnes hos
den skyldige, vid hvarje särskild öfverträdelse konfiskeras, dock endast till ett qvantum
af 420 potter.
Såsom anledning till särskild skärpning i straffet vid bestämmande af böternas
storlek, skall det räknas, om den skyldige gör sig saker till ny öfverträdelse under mellantiden
mellan angifvelsen och målets afgörande.
De stadganden, som finnas i lagen af den 6 Sept. 4545 § 25, angående dem, hvilka
böterna skola tillfalla, gälla äfven i afseende på värdet af det konfiskerado bränvinet.
§ 6.
Det skall hädanefter vara förbudet, att, vid de marknader, som hållas i’städerna, på
torg elier gator utskänka eller i mindre parti än 40 potter försälja bränvin, utan, förhålles
det med denna handel under marknaderna, såsom eljest.
§ 7. ,
För marknader, som hållas på landsbygden, bestämma de myndigheterna, huru
ru många försäljningsställen för bränvin i mindre parti kunna vara lämpliga. Fogden
äger derefter att meddela sådant tillstånd åt så många, som myndigheterna bestämt, och
må med denna näring icke förenas försäljning af andra varor äq mat och dryck.
§ 8.
Hvar och en, som det sålunda är tillåtet, att försälja bränvin på någon marknad
på landet, skall, innan denna rättighet tilldelas honom, erlägga en särskild afgift, som
bestämmes till tre gånger så stort belopp, sora andra marknadssökande, till följe af
lagen den 20 .Aug. 4848 angående polisuppsigt och vakthållning vid marknader, skola
erlägga, dock i intet fall mindre än 40 Spd. Denna afgift tillfaller amtskommunen.
§ 9.
Den rättighet, som i lagen om handeln d. 9 Aug. 4859 § 4 tillkommer handelsberättigade
norrmän, som ankomma till vissa fisklägen, att under tiden från den 4 Febr.
till den 50 April, så väl af inbyggarne på stället, som af öfrig vid fiskeläget vistande allmoge,
emot bränvin tillbyta sig råa och saltade fiskprodukter, upphäfves från och med
den 4 Jan. nästa år.
-154 Norska Lagen angående bränvins försäljning ock utskänkande.
§ 40.
Med bränvin förstås i denna lag ali dryck, som är blandad med eller beredd af
jiränvin.
Hvilket Wi antagit etc.
Gifvet Malmö den 49 Aug. 4848.
OSCAR.
Fredr. Due. Schouboe.
Lag, innehållande förändring uti lagen om bränvins försäljning och v/skävkanåe.
Wi OSCAR etc. etc.
»§ 25 i lagen af den 6 Sept. 4 84S om bränvins försäljning och utskänkning förändras
sålunda, att andel i böter, som falla till följe af öfverträdelser af nämnde lag,
endast tillfalla angifvaren, när denne är länsman eller annan vid politiet anställd embets-
eller tjensteman, hvaremot dessa böter vid andra tillfällen, derunder äfven inbegripet,
när angifvelse sker genom anställda kontrollörer, odelade tillfalla vederbörande
fattigkassa. På samma sätt förhålles med hänseende till konfiskationsbeloppet, enligt
lagen om bränvins försäljning och utskänkande den 4 9 Aug. 484S. g 5.
Hvilket Wi antagit etc. etc.
Haga Slott den 28 Aug. 4834.
OSCAR.
Fredr. Dite. Schotiboe.
Förklaring öfver planchen, föreställande inrättningen af en till en bränvinsapparat fogad
spritbehållare, med dertill hörande detaljer.
Fig. 4. ABCD visar graderingsrummet, eller den s. k. lyktan, i vertikal genomskärning.
EF är det från imkylaren utgående spritröret, i hvars öfre del F profvaren anbringas.
Destillatet, som utflyter från spritröret vid punkten a, ledes, med tillhjelp
af bryggan H vexelvis till ett af rören L eller S (de rör, som gå till spritbehållaren).
Bryggan består afett metallbleck, hvilande på en axel, som går horisontalt genom lyktan,
vid hvilken axel. det är fästadt vid punkten b. Medelst denna axel, som på ena sidan är
förlängd utanför lyktan och den kapsel, som omger densamma, kan bryggan vexelvis
bringas i ställningarne cd och ef. Står bryggan i ställningen cd, måste destillatet, som
flyter öfver punkten a, rinna ned i afdelningen I af lyktan, och derifrån genom lankröret
L till lankbehållaren. Bringas bryggan deremot i ställningen ef, ledes det till afdelningen
K och derifrån genom S till spritbehållaren.
Fig. 2. visar likaledes graderingsrummet, eller lyktan, ABCD med det från imkylaren
gående spritröret EF, glasrutan G, samt lank- och spritrören LL och SS. Den här
fram
-
Norska Lagen angående Bränvins försäljning och utskånkande.
framställda lyktan skiljer sig från den förra derigenom, alt i stället för den omnämnda
bryggan till länkens afsöndrande från spriten, är här anbringad en stoppare H, hvarmedelst
lank- och spritrören vexelvis kunna öppnas och slutas, så att när det ena af dem
är slutet medelst stopparen, står det andra öppet. Stopparens olika ställningar visas
genom KH och kh. Deni lyktans lock gjorda öppning p för stopparestängen K får ej vara
större än nödigt är för stopparens rörelse. På tiguren äro derjemte de yttre rör, som omgilva
och skydda de egentliga sprit- och lankrören, utmärkte. På spritröret EF visas endast
enahälftena&cde/ af det yttre röret med en minst en tum bred list eller kant, g g g,
söm skall sluta utanför den andra hälften af det yttre röret. På lankröret LL och
spritröret SS synes deremot hela skyddsröret Imnvst med nyssnämnde list eller kant ggg,
när deremot den öfversta delen luv t af skyddsröret omkring lankröret visas i genom skärning,
så att den deruti liggande delen af lankröret tillika synes.
Fig, 5 visar jernhandel, som sammanhåller skyddsrören, och sorn i båda ändar har
hål a och b för insättande deruti af ett hänglås. På lig. 2 synes samma band q q med,
hänglåsen.
Fig. 4. Visar den ena hälften af skyddskapseln om lyktan. G är glasrutan och
abcdef den förenämnde minst en tum breda listen elier kanten, som skall sluta om den
andra hälften af kapseln. Vid p är öppningen för stopparestången K (fig. 2) och vid S
öppning för den axel, på hvilken bryggan röres. E är öppningen för det från imkylaren
kommande spritröret EF, samt L och S öppningarne för lank- och spritrören LL och
SS. Det-jernband, hvarmed kapselns tvänne hälfter sammanhållas, visas genom iklm.
Den ena delen ik( hålles genom kramporna q och r fast vid kapseln, och genom en ledgång
h röres den andra delen m af bandet, hvars ända har ett hål, som passar till en
på andra ändan befintlig krok n, genom hvilken hänglåset trädes.
Fig. 5 visar en lank- eller spritbehållare med lock i vertikal genomskärning'. Locket,
som består af 2:ne delar A och B, är på undre sidan försedt med en minst en turn
hög kant ab, som går ned i behållaren och slutar sig till dess inre omkrets. Vid e
är en kant eller fals på lockets ena halfva B, sorn minst en tum går öfver den andra
delen af locket; d ef föreställer en jernstång, som i ena ändan g är fästad vid behållaren,
och i den andra har ett hål, som passar till öglan k, i hvilken hänglåset sättes. Ändarne
hi och Ivi utaf g och k äro omböjda på behållarens inre sida, och der nitade.
Fig. 6 visar behållaren sedd ofvanifrån. A och B. äro lockets tvänne hälfter, förenade
genom gångjernen C och D. de/ är den jernstång som går öfver locket, och som
medelst kramporna g och k är fästad vid behållaren på samma sätt som i fig. 5.
Bii. tilt Särskilda Utsk, Mern. N:o Å.
19
STOCKHOLM, 4S54. /. A. Walldén.
¥
w
T I i : ' - ii..'''-
-
Sanhilda Ultkollels Memorial, JU 5.
1
Memorial J\° 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Febr. 18S4, kl. 3 e. m.
Särskilda Utskottet för bränvinsfrågans behandling har funnit nödigt att pä
obestämd kortare tid antaga ännu en kanslist och får della hos Rikets Högloflige
Ständer vördsamligen anmäla, med hemställan,
att bemälde kanslist må beräkna arfvode från och med denna dag.
Stockholm den 7 Februari 1854.
Utlåtande J\s 6.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 17 Febr. 1834, kl. 3 e. m.
I anledning af Särskilda Utskottets Betänkande M 5, angående Hr Doktor
Sandbergs och Hr W. F. Dalmans motioner om bränvins-bränningeu under nästkommande
April månad, hafva Rikets Högloflige Ständer på följande sätt beslutat:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har afslagit tillstyrkandet af den förstnämnda
motionen, men till handlingarne lagt yttrandet om den sistnämnda; Högvördiga
Preste-Ståndet har bifallit betänkandet; Vällofl. Borgare-Ståndet har afslagit betänkandet
i fråga om Hr Doktor Sandbergs motion, men återremitterat det, i
hvad det rörer Hr Dalmans; och Hederv. Bonde-Ståndet har återremitterat betänkandet,
med anvisning för Utskottet att, vid frågans förnyade behandling, -taga i
betraktande Hr Dalmans motion och deröfver meddela utlåtande.
Då sålunda frågan angående den förstnämnda rnotionen förfallit genom två
Stånds afslag, tillhörer det Utskottet att yttra sig öfver den sednare eller Hr
Dalmans, som föreslår framställning af en Rikets Ständers underdåniga anhållan,
att Kongl. Maj:t täckes förklara Sin Nådiga Kungörelse af den 13 sistlidne Juli
så, att, utöfver de vid mantals-skrifningarne i sistlidne November gjorda anmälningar
till bränvins-bränuing under nästkommande April, några nya sådana anmälningar
icke må för giltiga anses, eller några tillståndsresolationer i anledning deraf utaf
Bih. lill R. Sl. Prol. 1853 & 1854. 11 Sami. 5 Haft. 1
2
Särskilda Ulskollels Ullålande, M 6.
Konungens Befallningshafvande meddelas, samt att den anbefallda förseglingen af
den bränvinsbrännings-redskap, som under bosten varit i två månader begagnad,
icke må brytas eller redskapen flyttas till begagnande uti annat bränneri, före
den 1 nästkommande Maj.
Motionen sönderfaller i två delar, nemligen l:o frågan om de efter mantalsskrifningen
skedda anmälningarnes förklarande för ogiltiga; 2:o om förbud för redskaps
flyttning och begagnande på annat ställe.
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den 10 Oktober 1831, angående vilko—
ren för tillverkning och försäljning af bränvin, innehåller i sin 1 § föreskrift om
liden för den förra, med det uttryckliga förbehåll, att den brän vins-till verkning,
som under nämnde tid är under vanliga förhållanden tillåten, kan, så framt högst
vigtiga omständigheter sådant föranleda, inställas. Näringens idkare äro således
förberedde på den händelsen, som är uttryckligen förutsedd, att ett undantagsförhållande
kan inträda, hvilket afbryter deras beräkningar.
Samma Nådiga Förordnings 8 och 11 §§, som bestämma sältet för legitimering
till utöfning af brännings-rältigheten, innehålla deremot intet dylikt förbehåll
om undantags-åtgärder eller tillfälliga förklaringar och inskränkningar, så alt
närings-idkarne icke äro beredde på några dylika åtgärder i hvad den sednare
paragrafen föreskrifver. Sannt är, att Bränvins-förordningen i sin reglementariska
del är ekonomisk lagstiftning, och att all sådan beror . af Kongl. Maj:t allena;
men ekonomiska författningar mäste, likaväl som allmän lag, efterlefvas och vara
bindande, intilldess de i vederbörlig ordning ändras eller upphäfvas; och lills detta
skett, har den enskilde lika stort anspråk att på dem, som på andra lagar och
författningar, kunna grunda sina beräkningar och sin hushållning. Om Kongl.
Maj:t i nåder funne för godt att göra ändringar i 11 § af högbemälde Förordning,
så kunde dessa dock icke hafva retroaktif verkan, eller tillintetgöra rättigheter,
som redan före ändringarna blifvit, med stöd af paragrafens nuvarande lydelse,
förvärfvade; och detta vore dock, hvad inträffa skulle, i fall motionärens
tanke blefve gällande.
Sålunda skulle Utskottet finna sig af grundlagarna eller någon lag oförhindradt
att ingå i pröfning om rådligheten eller vådligheten af något förslag, som
kunde vara gjordt om ändring eller upphäfvande af en eller annan punkt uti bemälde
Kongl. Förordning; men att, efter hvad tillfälliga omständigheter kunna föranleda,
tillstyrka ett retroaktift undantag uti en ännu gällande författning och i
en paragraf, der intet förbehåll om tillfälliga undantag är intaget, anser Utskottet
sig icke böra eller kunna. En mängd personer hafva, i fullkomlig enlighet med
och förlitande på den gällande Kongl. Förordningen, förvärfvat rätt att idka bränvins-bränning
under nästkommande April månad; och Utskottet hemställer, hvad
verkan ett kungjordt upphäfvande af denna rätt för några, under det densamma
oqvald bibchölles åt andra, skulle utöfva på allmänna tänkesättet.
Särskilda Utskottets Utlåtande, J\s 6.
3
Enahanda är förhållandet med den sednare delen af motionen. Förgäfves
skulle man försöka öfvertyga någon, att en i enlighet med gällande lags föreskrift
vunnen förmån, om förmån det är, kan kallas eludering eller kringgående. Om
meningen varit, att all den bränvins-redskap, som under två höst-månader varit
begagnad, skulle förblifva förseglad intill Maj månad eller icke kunna fritt dispo
neras
lill afsalu, eller att hemman, som under förstnämnde månader icke begagnat
sin brännings-rätt ej heller skulle ega begagna densamma under April, så hade —
under förutsättning, att det ens varit möjligt, då intet förbehåll om ett dylikt
undantags-förbud linnes i författningen — beslutet i alla full åtminstone bordt
vara fattadt och tillkännagifvet före den tid, då de anmälningar, hvilkas giltighet
man vill erkänna, borde ske. I annan händelse skulle den, som tillfälligtvis
kommit att anmäla sig först, vunnit en oskälig fördel framföre den, som, i full
trygghet att han ingenting försummade, uppskjutit sin anmälan till en tid, hvartill
Författningen lika väl medgifver uppskof. Om en ovanlig mängd brännerier i
April komma i gång på hemman, för hvilka brännings-rätten icke förut blifvit
begagnad (och det är, enligt 2 § af bemälde Kongl. Förordning, vid hemman,
som rättigheten är fästad, icke vid person eller redskap, såsom motionären tyckes
hafva sett saken), så må detta vara skadligt; men om det icke sker på något
ställe, der det icke enligt författningen får ske, så känner Utskottet intet
lagligt medel, hvarmed det onda kan förekommas. Den händelsen, att brännerier,
som egt uppkomma, förut icke uppkommit, må vara en lycka för samhället, och
en olycka om de uppkomma nu; men en dylik olycka kan, så länge lagarne skola
ega helgd, icke förekommas genom annat än åtgärder förut, innan det onda redan
uppstått. Detta är man sedermera icke berättigad att genom retroaktiva tillgöranden
hindra eller att stämpla såsom en öfverträdelse, icke ens såsom ett kringgående.
Utskottet befarar ingen tillvitelse för vankelmod, sorn skulle ligga deruti, att
det tillstyrkt Herr Doktor Sandbergs motion, men ser sig nödsakadt att afstyrka
den nu i fråga varande. Den förra åsyftade en åtgärd, laglig till formen och
således möjlig; den sednare har, på de framlagda skälen, synts Utskottet icke vara
med rätt och gällande stadgar förenlig.
På dessa grunder får Utskottet tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer,
att afseende icke må fästas å Herr Dalmans ifrågavarande motion.
Stockholm den 17 Februari 1854.
4
Särskilda Utskottets Utlåtande, A/i 6.
Reservationer:
af Herr von Hartmansdorff, Aug.:
»Efter min uppfattning har Herr Dalmans motion emot sig samma svårigheter,
som Doktor Sandbergs, och den har för sig samma fördelar, ehuru i mindre
mått. Lika litet, som något bränvinsförbud, kan det ena eller andra af dessa
förslag verkställas, utan rubbning af en förut gifven ekonomisk författning. Genom
Doktor Sandbergs motion skulle den l;sta, genom Herr Dalmans skulle den
ll:te § af Bränvinsförfattningen undergå en jemkning. Jag kan likväl icke föreställa
mig, att denna 11 §, som innehåller ett reglementerande huru med anmäla
ningarne till bränvinsbränning skall förhållas, är något annat än en föreskrift inom
området af den ekonomiska lagstiftningen, hvilken det är Konungens rätt att förändra.
Genom bifall till Doktor Sandbergs motion skulle alla de, som anmält sig
att bränna under April månad, hafva gått i mistning af denna påräknade fördel,
hvaremot de, som i stället hafva på förhand brännt i December, af en lika stor
fördel kommit i åtnjutande. Genom bifall till Herr Dalmans motion skulle alla de
som brännt på förhand i December och en del af dem, som ämnat bränna i April,
komma i åtnjutande af denna förmån, men eu annan del af dessa sednare icke
blifva af densamma delaktige.
Ladugärdurnes underhåll fram på våren anlöres såsom ett hufvudsakligt skäl
alt afslå den ena motionen så väl som den andra. Men i samma mån, betydli
gare
hinder derigenom möta för att underhålla talrika skaror af menniskor med
tjenlig föda, torde detta skäl böra vika. Äfven de, som b e t v i t] a, att Konungen
må begagna sin rätt att göra dessa föreslagna förändringar, torde icke kunna bestrida,
att Han är ännu mer obehindrad i detta afseende, om Rikets Ständer i
underdånighet begära den omtvistade åtgärdens vidtagande. De bevekelsegrunder,
som tala för antagandet af Herr Dalmans motion, äro hufvudsakligen desamma,
som förut hafva förmått Utskottet att tillstyrka Doktor Sandbergs och de torde
således få i denna reservation åberopas, utan att behöfva ånyo utvecklas. Det
förefaller tydligt, att man i denna fråga företrädesvis ser och uppskattar de olägenheter,
som för den bergade landthushållaren uppkomma deraf, att han, under
en månad mindre, än han påräknat, får drifva en vinstgifvande näring, men ma«n
synes icke lika klart tänka sig den fattiges belägenhet, som hungrar.
Hungrens hårda nödvändighet tvingar icke sällan till ännu mera tryckande
undantagsåtgärder, än den nu föreslagna.
På dessa skäl har jag ansett mig böra tillstyrka bifall till Herr Dalmans
motion».
Professoren Carlson, Doktor Säve och Prosten Melén hafva häri instämt.
Särskilda Ulskoltels Ullålande, M 6'.
5
af Herr Indebetou:
»Mot det beslut, hvari Särskilda Utskottet stadnat, att afstyrka allt afseende
på Herr W. F. Dalmans motion, nödgas jag mig reservera.
För min del skulle jag helst önskat, att denna motion kunnat af Utskottet
i sin helhet tillstyrkas, enär den har till ändamål att förekomma en öfvermåttan
stor tillverkning af bränvin under instundande April månad. Likväl innefattar
vår nu gällande Förordning för bran vinstillverkning ett hinder för bifall till motionens
första del, som afser inskränkning i tiden för rättighet att anmäla sig till
bränvinsbränning under April.
Nämnde Författnings 11 §, som handlar härom, stadgar nemligen icke något
annat vilkor för tillåtelse att anmäla sig efter mantalsskrifningen, än det, att »sökanden
styrker sig hafva behörigen till Kronouppbördsmannen erlagt belöpande
pannerymdsafgift». Deremot saknas i denna paragraf ett sådant förbehåll, som
Författningens Usta § innehåller i fråga om tillåten tid för bränvinsbränning, »så
framt icke högst vigtiga omständigheter föranleda inställandet af denna tillverkning».
Om derföre en sökande visar sig hafva uppfyllt det vilkor, som Författningen
föreskrifver för tillåtelse att anmäla sig till bränvinsbränning efter skedd mantalsskrifning,
så skulle det vara en afvikelse från en af Konung och Ständer stadgad
lag, om andra vilkor och förbehåll uppställdes, än dem lagen innehåller för åtnjutandet
af den äskade rättigheten. Af sådant skäl har jag, i likhet med Utskottets
majoritet, funnit mig förhindrad att yrka på bifall till första delen af Herr Dalmans
motion.
Men då denna utväg att i någon mån förminska bränvinstillverkningen under
April icke kunnat tillstyrkas, har jag ansett det vara så mycket mer angeläget att
fästa afseende vid motionens sednare del, som har för afsigt att hindra begagnandet
af samma bränningsredskap under loppet af 3:ne månader.
Då Kongl. Förordningen af den 13 Juli 1833 uttryckligen föreskrifver, alt
bränvinsbränning innevarande vinter endast skall vara tillåten under 2:ne månader,
så synes det mig innebära en uppenbar afvikelse från denna föreskrift, om samma
redskap begagnas under 3:ne månaders tid.
Det har under offentlig diskussion inom ett af Riks-Stånden blifvit af en representant
tillkännagifvet. att han hade för afsigt att under April månad bränna
med samma redskap, som han begagnat under November och December, och jag
betvidar ingalunda, alt många briinvinsbrännare gifvas, som hysa enahanda afsigt,
om än deri icke lika öppet tillkönnagifves.
Man anser sig på grund af 3:te paragrafens innehåll i nu gällande Förordning
för bränvinstillverkning kunna försvara cn sådan öfverträdelse af stadgandet i
Kongl. Förordningen den 13 Juli 1833.
G
Särskilda Utskottets Utlåtande, JW 6.
Men om det än måste medgifvas, att icke något uttryckligt förbud nu finnes
stadgadt, som hindrar en bränvinsbrännare att, medelst förflyttning af sin redskap
från en lägenhet till en annan, begagna densamma under 3:ne månader, i stället
för de tillåtna 2:ne, så kan det ändock icke nekas, att ett sådant förfarande är
ett sätt att kringgå Författningens föreskrift, och att det står i strid mot dess
syftning och ändamål. Saknaden af ett uttryckligt förbud synes tala för deras
åsigt, som anse alt Författningen sålunda saklöst kan kringgås; men å andra sidan
kan det med lika skäl häremot invändas, att då Kongl. Förordningen af den 15
Juli 1855 icke uttryckligen tillåter en sådan tydning af 5:te § i 1851 års Författning,
hvarigenom bränningstiden med en och samma redskap må genom dess
förflyttning utsträckas en månad utöfver den tillåtna tiden, så kan ett sådant medgifvande
icke anses vara innefattadt i förstnämnde Kongl. Förordning, och något
hinder kan följaktligen icke gifvas för utfärdandet af en förklaring, hvarigenom en
slik tydning förebvgges. En sådan förklaring synes ock vara af behofvet högeligen
påkallad, enär i annat fall en motsägelse kunde synas ega rum emellan Kongl.
Förordningen af den 13 Juli 1855, som inskränker bränningstiden till 2:ne månader,
och 5:te § af 1851 års Författning, i händelse denna paragraf tydes så,
att begagnandet af samma redskap skulle vara tillåtet under 3:ne månader.
Det må ej eller lemnäs obemäldt, att 2:ne Riks-Stånd, vid behandlingen af
Särskilda Utskottets betänkande rörande Doktor Sandbergs motion om inställande af
all bränvinsbränning under April månad, hafva, med afslag på Utskottets hemställan
i denna del, ändock återremitterat betänkandet, i uppgifvet ändamål att befordra Herr
Dalmans motion till behandling. Afsigten med en sådan återremiss kan icke hafva
varit den, att Herr Dalmans motion skulle af Utskottet lemnäs utan afseende. Det
synes mig derföre, att Utskottet, vid behandlingen af densamma, bort mera fästa
sig vid den af 2:ne Riks-Stånd uttryckta mening, än hvad som skett.
På grund af nu anförda skäl anser jag, att Särskilda Utskottet egt full anledning
att, i öfverensstämmelse med hvad Herr Dalman i sednare delen af sin
motion föreslagit, till Rikets Ständer göra den hemställan,
att Rikets Ständer, måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Majit täcktes utfärda en förklaring af Kongl. Förordningen den 13
Juli 1853, hvarigenom det föreskrifves, att bränvinsbrännings-redskap,
som under November och December månader sistlidet år blifvit
för bränvinstillverkning begagnad, icke vidare må under innevarande
bränningstermin dertill användas».
af Herr Hasselrot:
»Jag delar de af Herr Indebetou uttalade åsigter; men enär rättigheten till
bränvinsbränning är fästad vid egande eller besittning af jord och ej vid innehafvande
redskap, och förbud för försäljning af begagnad bränvinsredskap, lika litet
Särskilda Utskottets Utlåtande, JYi 6. 7
lärer kunna utfärdas, som rättigheten till bränvinstillverkning bör kunna förloras
derför, att den redskap, hvarmed den skulle utöfvas, varit förut af annan person
begagnad, anser jag mig icke kunna i annan eller vidsträcktare mätto bifalla Herr
Dalmans motion, än att jag, för att i möjligaste män vinna det ändamål, han
åsyftat, vördsamt föreslår,
att Rikets Ständer mätte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj.t genom utfärdande förklaring öfver Kongl. Kungörelsen den
13 Juli 1853, läcktes i nåder förordna: att den, som under November
och December månader sistlidet år, för ett eller flera hemman
å landet eller för jord i stad, utöfvat bränvinsbränning, icke skall
ega alt under instundande April månad för annat hemman å landet
eller annan jord i stad idka sådan tillverkning eller alt rättigheten
d annor man öfverlåta».
J Herr Hasselrots reservation hafva Herrar österberg och Rydin instämt.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOll. BECKMAN, 1854.
Sanhilda Utekottete Memorial, N:o 7.
i
N:o 1.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Febr. 1854, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om belöning för uppfinning
af ett instrument, som utvisar mängden och gradtalet
af tillverkadt bränvin.
Högvördiga Preste-Ståndet har till Särskilda Utskottet remitterat en
af Herr Lektor Sondén väckt motion, att en belöning af 1,000 R:dr banko
må af allmänna medel utsättas för den, som uppfinner ett instrument, hvilket
när som helst tillförlitligt utvisar, huru många kannor bränvin afverkats
genom den redskap, hvartill den blifvit fogad; hvilken belöning borde,
efter motionärens förslag, höjas till 2,000 R:dr Banko, om instrumentet
tillika förmår angifva medelhalten af ren sprit i det tillverkade bränvinet.
Utskottet, som erkänner rigtigheten af den tanke, hvarifrån motionären
utgått,' och inser nyttan af sådana machiner, enär genom deras användande
kostnaden för den tillsyn, som, enligt Utskottets åsigt, bör af
härtill utsedda kontrollörer utöfvas, torde kunna minskas; äfvensom genom
dem kunde beredas en ökad kontroll å tillverkningen, anser sig emellertid
icke böra för närvarande tillstyrka något definitift beslut i anledning
af motionen, då flere vetenskapsmän redan anmält sig vara sysselsatte
med uppfinningar i samma syftning, och Utskottet tagit närmare kännedom
om en af Kongl. Vetenskaps-akademiens fysiker Herr Professor Edlund
och Laboratorn vid Kongl. Teknologiska Institutet, Bergsfiskalen Styffe företedd
ritning, hvilken de inför Utskottet förklarat, å en machin, som
synes kunna uppfylla ändamålet. För att komma i tillfälle att bilda sig
ett bestämdt omdöme, erfordras emellertid att få se machinen utförd; och
då icke begäras kan, att uppfinnarne underkasta sig kostnaden härför, utan
säkerhet, huruvida machinen slutligen blifver gillad och använd, anser
Utskottet skäligt, att försöken ske på allmän bekostnad. Om några machiners
utförande nu snart beslutes, kunna de vara färdiga att i nästa April
månad pröfvas vid något närbeläget bränneri, då deremot, i fall, efter
motionärens förslag, en belöning utsattes och kungjordes, betydlig tid förBih.
till R. St. Prof. 1SSR—1864. 11 Sami. 6 Häft. 1
2
Särskilda Utskottets Memorial, N:o 7.
ginge, innan de täflande uppfinningarne hunne anmälas, pröfvas och utföras,
så att riksdagen vore allt för långt framskriden, innan något praktiskt
resultat deraf kunde vinnas. För att kunna, så fort sig göra låter, få ett
sådant, tror Utskottet sig således böra sättas i tillfälle att föranstalta o,m
förfärdigande af bränvins-afverkningsmätare enligt Herr Professor Edlunds
och Bergsfiskalen Styffes företedda ritning, äfvensom möjligen äfven enligt
en eller annan af de öfriga uppfinningar i samma syfte, hvilka kunna blifva
hos Utskottet anmälda.
Hvad Utskottet sålunda anser sig böra föreslå, är,
att Rikets Ständer för närvarande icke vidtaga någon annan åtgärd
i anledning af Herr Lektor Sondéns motion, än att anvisa
ett förslags-anslag af 1,500 R:dr banko, att af Utskottet användas
till bestridande af kostnaderna för utförande af och försök med
den af Herrar Edlund och Styffe uppfunna afverknings-mätare,
och möjligen af andra, som kunna hos Utskottet anmälas.
Och vill Utskottet, sedan försöken blifvit gjorda, ytterligare hos
Rikets Ständer uppgilva de bestridda kostnadernas belopp, och, i händelse
uppfinningarne befunnits ändamålsenliga, äfven föreslå, om och i hvad mån
belöning eller ersättning må lemnäs åt de vetenskapsmän, som offrat tid
och moda för ändamålet.
STOCKHOLM, tryckt hos N. MABCU8, 1854.
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
4
8.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 1 April 1854; kl. 11 f. m.
Betänkande i anledning af Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, samt åtskilliga
hos Riks-stånden väckta motioner, om vilkoren för Brämvins
tillverkning.
Sällan, om någonsin, har val en öfvertygelse så allmänt och otvetydigt uttalat
sig, som i de sednare åren här i Sverige om nödvändigheten af kraftiga åtgärder
mot det fysiska, ekonomiska och sedliga fördärf, hvarmed det omåttliga
bruket af starka drycker hotar nationen. Tänkarens forskning och den olärdés
oförvillade känsla hafva kommit till samma slutföljd; och denna har varit, att svenska
folkets trefnad, ja bestånd, såsom ett bildadt, idogt och laglydigt folk, äfventyras,
om icke medel kunna utfinnas att hämma det onda. Nästan alle, som
yttrat sig i ämnet, hafva därom kommit öfverens; och en stor mängd bland alia
folk-klasser har sökt tillfälle att yttra sig. De flesta länens Hushållnings-Sällskap
och Nykterhets-föreningar hafva uttalat sin öfvertygelse i starka och bestämda ordalag;
och landets presterskap, troget sitt heliga kall, har ifrat mot fördärfvet.
Från alla landsändar hafva petitioner, undertecknade af tusentals personer af alla
yrken och vilkor, inkommit dels till Riks-stånden, dels till Konungen och blifvit
till folkets ombud öfverlemnade. Flera menigheter hafva till sina valda represen
tanter
lemnat föreskrifter och uppmaningar att nitälska för den stora angelägenheten.
Man kunde säga, att ett ångest-rop gått ur folkets hjertan, ett vädjande till
alla, som hafva något inflytande på landets öden, en bön om förskoning från ett
plågo-ris, som föregående lagstiftningar planterat och vårdat.
Sålunda förberedd var den stora frågan, då Rikets Ständer sammanträdde;
och Konungen, lydande sitt ädla hjertås maning och sin höga pligt, skyndade att
till Ständernas behjertande framställa nödvändigheten att med allvar påtänka en
Bill. till R. St. Prot. 1855 och 1834. 44 Sami. 8 Haft: 4
2
Särskilda Utskottets Betänkande lS:o 8.
genomgripande förändring i bränvins-författningarna. Kongl.. Maj:ts nåd. proposition
i ämnet, gifven den 9:de sistl. November, utgår från den länge misskända
sanningen, att bränvins-bränningen icke är nödvändig, icke ens nyttig för jordbrukets
fullkomligare utveckling till varaktig vinst,,att ”intet land med högt uppdrif”ven
boskaps-skötsel och lönande åkerbruk finnes, som för en sådan lycklig ställning
har att tacka bränvins-bränningen, och att tron på dennas nödvändighet för
”jord-bruket saknar allt stöd af den erfarenhet, som vunnits, så väl inom, som
”utom fäderneslandet;” och den s. k. husbehofs-bränningen har varit den, som
minst gifvit vinst åt sina idkare. De ekonomiska förlusterne äro imedlertid, enligt
den i Kongl. Propositionen yttrade åsigt, icke de fördärfligaste verkningarne
af den öfverflödiga bränvins-tiilgången; förfärligare är den moraliska förnedringen
och den förstörda helsan hos människorna. ”Det är en vid rikets domstolar lika
”allmän, som sorglig erfarenhet, att de flesta dråp och sjelf-mord och största de”len
af de öfriga gröfre brott, som där äro föremål för åtal, föröfvats under öf”verlastadt
tillstånd. För drinkaren är, under rus-dryckens inflytande, ingenting hejigt;
och sedan han slitit mänsklighetens starkaste band, slutar han ofta sitt brottsliga
”lif antingen igenom lagens arm, eller träffad af naturens lika hämnande hand, som
”ändtligen beröfvar honom det förnuft, han länge sökt tillintetgöra, och låter ho”nom
sluta sitt lif i ett tillstånd af fullkomligt förstörda både kropps- ocb själs
”förmögenheter.
”
Utskottet har icke kunnat afhålla sig att återgifva denna, lika sanna, som
sorgliga tafla. Det är icke blott de inom en trång krets kringskådande enskilda
betraktare, som sett tillståndet i mörka färger; det är Sveriges Konung sjelf, som
så uppfattat det från sin höga stånd-punkt, hvilken tillåter att se vidt omkring och
i stort, och hvars medel att blifva väl underrättad äro så oändligen öfver den enskildes.
Utskottet behöfver sjelft ej anföra något annat eller mera, för att visa
den trängande nödvändigheten af ovanliga ansträngningar för nationens räddning
undan en större fara, än hvaraf hon kanske någonsin varit hotad. Man bör våga
fatta, att hvarje liten betänklighet måste vika för den hårda nödvändigheten, att
hvarje obetydlig vinst-beräkning eller inbillad rättighet måste förbises, då fråga är
om afböjande af en så stor fara. Konungen har, ”såsom högste vårdare af samhällets
val,” meddelat sitt folks ombud planen till en lagstiftning i frågan; och det
höfves då dessa ombud att äfven å sin sida öfverskrida det vanliga måttet af bemödanden
för frågans lösning. Rikets Ständer hafva också denna gång ansett
henne värd att behandlas afskild från de öfriga ämnen, tillhopa med hvilka hon
alltid förr varit behandlad; att förordna ett särskildt Utskott derför var en af de
ras
första åtgärder.
Det vigtigaste af de mål, Kongl. Maj:t i den nåd. Propositionen uppställer,
är minskning i bränvinets mängd; och bland medlen, som föreslås, är först
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8. 5
brännings-tidens förkortande från sex månader till två, och sedan förhöjd beskattning.
Hvad tillverknings-tidens förkortande angår, så föreslås, alt bränning må för
framtiden tillåtas blott en månad om våren och en om hösten, men att under de
två första åren, efter det författningen trädt i verksamhet, brännings-månadernas
antal måtte vara tre, eller en och en half om våren och lika mycket om hösten.
Beskattningen åter skulle, enligt den nåd. Propositionen, sålunda regleras, att
brännerierne indelades i två klasser: husbehofs- och /aönfo-bränning, för hvilka
båda sättet för afverkningens beräknande och beloppet af skatt blefve olika; att,
för den förra, tillverkningens mängd för dagen beräknades i det närmaste lika
med pannans rymd och skatten för hvarje kanna till tolf skillingar banco, och att,
för den sednare, eller fabriks-bränningen, tiliverknings-mängden bestämdes efter
Mäske-karens rymd, med två skillingar banko skatt för hvarje kanna jäst-färdig
mäsk, hvilken skatt beräknas utgöra sexton skillingar för hvarje tillverkad kanna
bränvin. Vid husbehofsbränningen skulle icke få användas ång-apparat, utan endast
enkla pannor af högst 18 kannors rymd med mäsk-värmare och 27 kannors
utan dylik. Vid fabriks-bränningen skulle hvad redskap som häldst få användas,
men hvarje mäske-kars rymd utgöra minst 1,000 kannor. Rättigheten att tillverka
bränvin skulle, såsom hitintills, vara fästad vid jorden.
Dessa äro grund-dragen af den plan, som den Kongl. Propositionen framlägger.
Inom Riksstånden hafva motioner i denna fråga blifvit af icke få enskilda
representanter väckta och till Utskottet remitterade; och Utskottet anser sig till
en början endast böra redogöra för dem, som angå bränvins-tillverkningen.
Bland dem af Ridderskapet och Adelen, hvilka afgifvit förslag i afseende på
bränvins-tillverkningen, yrkar Hr Dalman, W. F. A., dess skiljande från jorden,
två månaders årlig brännings-tid och sexton skillingars skatt å hvarje tillverkad
kanna bränvin, samt den norska beskattnings- och kontroll-methoden. — Hr Hård,
A., yrkar: två månaders bränningstid om hösten, 16 eller 32 sk. skatt för kanna
och Bränvins-mätares anbringande på apparaten, hvilken mätare borde en till två
gånger i månaden eller oftare af Krono-Inspektören kontrolleras. — Frih. Cederström,
A., vill brännings-rättighetens skiljande från jorden, lika skatt å all bränning,
ingen inskränkning i tid, samt kontroll och uppbörd i enlighet med norska
lagens föreskrift. — Hr Reutersvärd, P. A., anser bränning med konst-apparat
böra beskattas tio till tjuge gånger högre än husbehofs-bränning, hvilken sednare
icke borde få drifvas med större än 16 kannors panna.
Inom Högrör diga Prestselåndet har Hr Doktor Sandberg föreslagit tre alternativ
a) absolut förbud, b) tillåtande af endast fyratio stora brännerier i riket,
med en maximi-tillverkning af tio millioner kannor och minst 32 sk. skatt å hvarje
4
Särskilda Utskottets Betänkande fia 8.
kanna, eller ock c) medgifvet bruk af endast enkel redskap, af minst fO och högst
20 kannors rymd, omedelbarligen drifven med eld, utan mäsk-värmare och förfärdigad
efter bestämd modell, brännings-tid April och November månader, skatt
24 sk. för kanfian, men högre vid användande af vissa uppgifna sädes-slag, skattens
erläggande i terminer, samt brännings-rätten fästad vid jord-egendom af minst
Trehundra rdrs värde. — Hr Lektor Sondén uppställer den grundsats, att hvarje
län och hvarje kommun häldst borde äga hos sig förbjuda tillverkning, införsel
och försäljning af bränvin, men föreslår i annat fall husbehofs-bränningens fullkomliga
afskaffande och brännings-rättens öfverlåtande åt ett bestämdt, inskränkt
antal fabriker. — Domprosten Doktor Thomander yrkar årliga tillverknings-beloppets
fastställande till Tolf millioner kannor, husbehofsbrännings-rättens fördelning,
inom detta belopp, på Länen efter folk-mängd, skattens minimum 20 sk. för tillverkad
kanna, bortauktionering af den hvarje Län tillkommande tillverkningsrätt, i
en elfer flera större lotter, för tre år, och med vilkor att anbuden ej understiga
minimum af 20 sk. för kanna, halfva års-skattens erläggande förskottsvis, högst
halfva till ver knings-rättens afstående åt de jord-egare inom bränneri-distriktet, hvilka
hos Konungens Befallningshafvande sig såsom bolagsmän anmäla (då denna hälft
borde i så mänga särskilda aktier, som kunna uppgå till 100 rdr bko, fördelas
och, om teckningen öfverstiger tillgången, mindre tecknings-summa äga options-rätt
framför större och lottning afgöra mellan lika summor), tillverknings-beloppets
ökande med 2 millioner kannor, i fall bränvins-priset visar sig ovanligt högt, och
slutligen öfverlemnande åt Kongl. Maj:t att efter omständigheterna förordna om
den del af husbehofs-bränningen, där anbud ej vid två särskilda auktioner göras
till minimi-beloppet. Motionären har särskildt ingifvit utkast till författning bygd
på dessa grunder.
Bland de motioner, som från Vällofl. Borgare-ständet blifvit till detta Utskott
remitterade, hafva följande yttrat sig om tillverknings-rätten och sättet; nemligen
Herr Boman har föreslagit husbehofs-bränningens upphörande och visst antal privilegierade
fabriker, med högst tjuge millioner kannors tillverkning, kontroll genom
mätning af den tillverkade varan och högt ansvar å underslef, skatt af 24
sk. för första året och sedan 4 sk. tillökning årligen i tio år, derefter förbud för
all bränning, utom till medicinska och techniska behof, med beskattning och kontroll.
Herr Boman har äfven i en annan motion yrkat ändring i stadgandet om '
jord-värdets i stad förhållande till bränvins-tillverkningen, samt om minimi-storlek af
hränvins-panna derstädes. Herr Åsbrink förordar tillverknings-rätt för hvar och en,
stora fabriker, inskränkt tillverknings-tid och kontrollör vid hvarje fabrik. Herr
Öhrström yrkar visst tillverknings-belopp för riket, tillverknings-råttens upplåtande
medelst auktion, fritt tillverknings-sätt, kontrollör vid hvarje bränneri. Herr Österberg
hyser den åsigt, att hvar och en bör äga anmäla sig till bränvins-bränning,
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
5
att viss tillverknings-tid bör bestämmas, att skatten, som bör vara 32 sk. för kanna
tillverkad med konst-apparat och 24 sk. med enkel redskap, skall förskottsvis
erläggas, och att kontrollör bör vaka öfver tillverknings-lieloppet. Herr Indebetou
vill brännings-rättens skiljande frän jordbruket, fabriks-tillverkning med tillständ
från vederbörlig myndighet, som pröfvar behofvet, samt skattens erläggande förskottsvis
eller borgen derför. Herr Lund ogillar bränning för press-jästs beredning
under tid, då bränvins-bränning i allmänhet är förbuden. Herr vice Talemannen
Brink föreslår, att 340 ång-brännerier, efter bestämd och lika modell, tillverkande
hvartdera 250 kannor på dygnet, fördelas på de län, der spanmåls-tillgången medgifver,
hvarigenom således Femton millioner Tre Hundra Tusen kannor på sex
månader skulle åstadkommas, att' skatten för tillverkad kanna 6-gradigt bränvin
blifver år 1855 16 sk., åren 1856 och 1857 20 sk. och sedermera 24 sk.,
som månadtligen förskottsvis insättes i länets ränteri, att brännings-tiden blifver
från den 1 Nov. till och med sista April eller, efter särskild anmälan, från den
1 Oktober till och med sista Mars ; att bränneriernas antal för hvarje län bestämmes
af Konungens Befallningshafvande och rättigheten upplåtes på entreprenad, att
flere få förena sig om ett bränneri, att Kronans stämpel anbringas å alla till bränvins-redskap
hörande apparater, som hafva inflytande på tiilverknings-mängden, att ansvar
för'sålunda stämplad redskaps förändring stadgas, och att hvarje bränneri ställes
under uppsigt af någon, heldst techniskt bildad person. Herr Henschen vill, i anledning
af en genom honom inlemnad petition, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t
anhålla, att om en eller annan kommun, vare sig socken, stad eller län, vill från
sitt område förvisa brända och destillerade drycker, utom för medicinska och kemiska
ändamål, nådigt bifall dertill måtte lemnäs och för kommunen utfärdas sådant
förbud, som redan länge gällt för Lappmarken.
Från Hedervärda Bondeståndet hafva till Utskottet blifvit öfverlemnade fyratio
tre motioner; och bland dessa hafva tolf, nemligen f. d. Talemannen Nils Pehrsson
från Kronobergs län, Lars Mattsson från Upsala län, Nils Andersson från Christianstads
län, Änders Nilsson från Hallands län, Gustaf Nilsson från ’ Calmare län, Nils
Svensson från Blekinge län, Erik Ersson från Stora Kopparbergs län, Anders Pehrsson
från Jönköpings län, Nils Svensson från Christianstads län, f. d. vice Talemannen
Pehr Eriksson från Wermlands län, A. Medin från Kronobergs län och Ola Pehrsson
från Blekinge uttryckligen yrkat bibehållande af det nu gällande stadgandet,
att rättigheten till bränvins-bränning är förenad med jord-egendom; men af sammanhanget
i motionerna synes, att ännu flere ansett den grundsatsen såsom gifven;
och endast en, nemligen Änders Jonsson från Östergöthlands län, har uttryckligen
föreslagit brännings-rättens skiljande från jorden och dess öfverflyttande till stadsmanna-näring,
hvarjemte fyra, Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län, Lars Andersson
från Gefleborgs län, Nils Nilsson från Wermland och Nils Larsson från
6
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
Jemtland vilja endast fabriker, Lars Andersson och Nils Larsson med minst 250,000
å 300,000 kannors tillverkning. En grundsats, som ögonskenligen genomgår
flera af framställningarna, är att ång-* och konst-apparater utgöra det egentliga
upphofvet till det öfverklagade öfverflödet af bränvin; och åtskilliga medel till det
ondas hämmande föreslås, såsom att skatten å bränvin tillverkadt med sådana redskap
bor sättas högre än å det med enkel redskap brända. Erik Jansson
irån Stora Kopparbergs län har föreslagit, att denna • olikhet skall, i enlighet
med Kongl. Maj:tS' nådiga proposition, blifva sexton och 12, Daniel Danielsson
från Örebro län 12 och 8, A. Medin från Kronobergs län 12 och 4, Peter
Mårtensson från Jönköpings län 32 och 8, Jacob Lindby från Gottlands län 24
och 4, Petter Gabrielsson från Kronobergs län, 2, 3 å 4 rdr i månaden för
enke! redskap, efter storleken, men trettio gånger högre skatt för ångbrännerier.
Tolf motionärer,, nemligen vice Talemannen Svartling, Lars Mattsson
från Upsala län, Anders Nilsson från Hallands län, Gustaf Nilsson från Calmare
län, Erik Larsson från Stora Kopparbergs län, A. Sandstedt från Jönköpings län,
E. Falk från Skaraborgs län, Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län, Jöns
Pehrsson och Håkan Pettersson från Blekinge, Anders Pehrsson från Östergöthland
och Mauritz Sahlén från Wester Norrlands län, hafva velat, att äng- eller konstbränneri
måtte alldeles förbjudas, och den ene, Mauritz Sahlén, att all bränning
till afsalu måtte upphöra. Uti en motion af Pehr Mattsson från Wester Norrlands
län framställes den tanke, att husbehofs-bränneri med 10 till 20 kannors panna
måtte, för 6 månaders bränning, skatta 2 rdr banko, men konstbränneri efter 16
sk. för tillverkad kanna; uti Ola Pehrssons från Blekinge och Anders Pehrssons
från Östergöthland motioner, att skatten å enkel redskap förblifver så som nu;
uti en af J. Lekberg från Örebro län, att husbehofs- bränning måtte blifva
skattefri, men l rdr betalas för kannan bränvin, tillverkadt med konst-apparat;
uti en af vice Talemannen Svartling, att skatten bör höjas med 50 procent,
och i en af f. d. vice Taleman Pehr Eriksson från Wermlands län, alt
skatten å bränvins tillverkning med eld-redskap bör höjas med 100 och för den med
ångredskap 200 procent. Högre skatt har af Nils Andersson från Christianstads län
blifvit yrkad för bränvins tillverkande af säd än af andra ämnen. De, som icke
ansett olika skatt böra läggas å bränvin tillverkadt med olika redskap eller af olika
ämnen, hafva i allmänhet ändock velat höja densamma: Nils Svensson från Blekinge
lån och Mauritz Sahlén från Wester Norrlands län till 4 sk., Tobias Lind från
Götheborgs och Bohus län lill 6 å 8 sk., Gustaf Bjerkander från Skaraborgs
län, Nils Nilsson från Wermland och Nils Larsson från Jemtland till 24 sk.,
Olof Pehrsson från Westerbottens län till 1 rdr. Gustaf Bjerkander från Skaraborgs
lån har yrkat visst antal brännerier, Anders Jonsson från Östergöthlands
län och Anders Andersson från Wermlands län visst fastställdt tilfrerknings-belopp.
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
7
Guslaf Bjerkander har ansett brännings-rättigheten böra utbjudas på auktion. Erik
Jansson Irån Stora Kopparbergs län har yrkat absolut förbud för all bränvinstillverkning
för framtiden och efter några öfvergångs-år. Mot bränning för beredning
af press-jäst på annan än tillåten tid har motion blifvit gjord af Carl Nilsson
från Östergöthlands län, dock med undantag för det fall, att privilegium ej är vilkorligt,
då det borde fä begagnas, men med skatt och kontroll. Nils Nilsson från
Wermland vill Norska bränvins-lagen till grund för både tillverkning och försäljning.
Guslaf Hullman från Örebro län önskar högsta pannerymd färeskrilven till
30 kannor och bestämd konstruktion.
Sedan Utskottet sålunda i korthet framställt innehållet af de hos Riks-stånden
väckta motioner, anser det sig böra lemna en öfversigt af de till Kongl. Maj:t och
till stånden ingifna petitioner. Dylika hafva ingått från de liesta länens Hushållningssällskap,
från presterskapet i vissa orter, från flera nykterhets-föreningar, från hufvudstaden
och 38 andra af rikets städer, vidare från större delen af socknarna i Norrland
och Dalarna, 62 socknar i Wermland, 28 i Nerike, 21 i Upland, Westmanland
och Södermanland, 13 i Östergöthland, 85 i Jönköpings och Kronobergs
län, sams 18,000 personer i Calmare län, 50 socknar i Skaraborgs och 36 i Elfsborgs
län, 27 i Röhus län, 19 i Halland, 74 i Malmöhus och 36 i Christianstads
län, 9 i Blekinge och 4 på Gottland.
Då nian söker att utur denna massa af opinions-yttringar utleta, hvad svenska
folket tänker och önskar i afseende på denna sin lifs-fråga, kommer man till den
öfvertygelse, att tanken och känslan allmänt uppresa sig mot det förderf, som uppkommer
ur ett ohejdadt bruk af sprit-drycker, och att ingen, åtminstone bland
dem, som yttrat sig, finnes, som icke lifligt önskar, att medel måtte uptänkas
till det omåttliga brukets hämmande. Men icke längre äro alla ense; hvilka medlen
äro, derom råder en märkbar olikhet i tankar. Att de, som kunna sökas uti
ett vädjande till pligt- och sede-känsla, icke äro tillräckliga, på den punkt dit det
onda kommit, utan tillika måste sökas på lagstiftningens och tvångets väg, derom synas
väl alla vara öfverens; men huru lagstiftningen skall ställa tvånget så, att det blifver
verksamt, den frågan har blifvit särdeles olika besvarad, ja fått svar, som
stå i rak strid mot hvarandra.
Tanke-yttringarnes allmäniighet och värma äro imedlertid ett bevis på folkets
öfvertygelse, all något måste försökas; och en så enhälligt och varmt uttalad
önskan torde icke kunna alldeles lemnäs utan afseende, äfven om man skulle deruti
finna föga ledning i fråga om sältet.
Ett, hvarom tankarne äro ense, har redan blifvit anmärkt, nemligen att en
hufvudsaklig grund till den öfverdrifna bränvins-mängden ligger i den hittills rådande
lagstiftningen; och från älla orter har öfvertygelsen visat sig hafva tagit ännu
ett steg, eller förenat sig derom, att denna lagstiftningens hufvud-fel ligger i
8
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
den nästan skattfria bränvins-tillverkningen. Sålunda finnes bland det stora antalet
petitioner, som gå till mer än 800, nästan ingen enda, sorn icke yrkar en högre
beskattning, såsom det första bote-medel, hvilket bör försökas. Men om beloppet
af denna lörhöjning af skatten råder stor olikhet i tankarna, och ännu mer om
sättet att verkställa densamma. Ytterligheterne, som redan visa sig i motioner,
framträda ännu mera skarpt och afstickande i petitionerna. Då i de förstnämnda
de föreslagna skattebe-loppen vexla från skatte-frihet till en rdr för tillverkad kanna,
får i de sistnämnda man se 2, 3 till och med 4 rdr yrkade. Det tal, hvarom
de liesta petitioner, likasom motioner, förena sig, är imedlertid 16 sk. eller deromkring.
En önskan, som i många förskommer, isynnerhet från de norra orterna, är,
att sprit-drycker icke måtte vidare få tillverkas, införas eller i handeln finnas; och
denna tanke har af många blifvit inskränkt derhän, att hvarje enskild menighet, af
större eller mindre omfång, dock icke mindre än socken och icke större än län,
må äga afsäga sig spirituösa dryckers tillverkning och spärra sig mot all handel
dermed. Båda förslagen hafva äfven, såsom af föregående redogörelse synes, framträdt
uti en och annan motion.
Om grunden för beskattningen, likasom för sjelfva handteringen, råder en
tvist, som icke synes kunna jemkas eller hiläggas, utan måste slitas med stark
hand, om icke en för en förbättring gynsam tidpunkt och sinnes-stämning, som
kanske icke på mansåldrar återkommer, skall tillåtas gå obegagnad förbi.
Medan bedröfvelsen öfver det elände, som bränvinets nästan ohejdade tillverkning
och förtäring förorsaka, ännu är liflig, kan något genomgripande göras; då ändtligen
en gång nationen har vaknat till känsla af förderfvet och bönfaller, besvärjer
sina .ombud, så tillhör det, efter Utskottets öfvertygelse, folkets ombud att
lyssna till dess röst. Hvad endast få förr insågo, hafva de fleste nu insett, eller
att folkets välstånd och kraft äro i fara $ och så vidt det onda kan botas
med lagstiftnings-åtgärder, åligger det folkets ombud att icke bäfva för botemedels
sökande, ehuru bittra de än må vara. De böra dock icke bestå i planer,
som motarbeta vilkoren för hildning och industriens fria utveckling 5 en dylik sträfvan
kan sluta med trötthet, försoffning och slutligen återgång till något värre, än
det man velat bota.
Till sådant vill Utskottet i första rummet räkna alla absoluta förbud, all afstängning
från den öfriga verlden och verlds-rörelsen. Ilär må således den öfvertygelse
uttalas, att förslagen om absoluta förbud mot spirituösa dryckers tillverkning
och tillvaro i landet, äfvensom om så höga afgifter, att de kunna gälla för
förbud, äro lika litet, som bränvins-tillverkningen? och försäljningens fullkomliga
obundenhet och skattfrihet, förenliga med samhällets välförstådda bästa.
Innan
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
9
Innan Utskottet går att framlägga de grunder, det trott sig böra föreslå för
bränvins-tillverkningens ordnande, anser det sig böra på förhand yttra sig om den
tanke, som framträdt i åtskilliga motioner, äfvensom i en mängd petitioner, att
det öfverklagade öfverflödet af bränvin kan hämmas endast genom att föreskrifva
det antal af brännerier, som får finnas i riket, och den mängd bränvin, som vid
dessa får tillverkas. Utskottet har utan tvekan funnit sig böra afstyrka ett dylikt
förslag och vill framlägga skälen därtill.
Om det icke är möjligt att utröna, hurti mycket bränvin som nu förtäres
i riket — och de så ofantligen olika beräkningarne, man sett, bevisa denna omöjlighet
— så blifver det ännu vanskligare att beräkna, huru mycket framdeles kan
komma att åtgå, ifall tillverkningen blifver beskattad till helt annat belopp och på
helt annat sätt, än hon någonsin tillförrene härstädes varit 5 och beräkna förbrukningen
måste man dock kunna, för att tilltro sig med någorlunda visshet veta, hvad
man skall tillverka, för att fylla efterfrågan och behofvet. Kan man icke detta, så är
det troligt, att antingen tillverkningen icke motsvarar efterfrågan, eller att hon öfverskjuter
densamma. I förra fallet skulle inträda, att behofvet och efterfrågan kunde
fyllas endast för en del af året, nemligen tiden under och närmast efter tillverknings-månaderna,
och att förbrukarne komme att under den öfriga delen af
året sakna tillgång till varan. Om detta inträdar, eller om, hvilket har samma
verkan, det förutses eller en opinion derom tillskapas, skulle priset oerhördt uppjagas;
och de tillverkare, som hållit på sitt förråd, eller de handlande, som pas'
sat på att i tid slå under sig en stor del deraf, skulle göra oskäliga vinster.
Det medel, hvarigenom sådana missförhållanden vanligen jernnäs, nemligen
spekulation i loflig tillverknings- och handels-väg, vore afskuret; och antingen måste
behofvet fyllas på olaglig väg, eller ock icke alls kunna fyllas, i hvilka båda
fäll det vore lika välberäknadt att, såsom äfven af några är föreslaget, helt och
hållet och för all tid förbjuda tillvaron af allt bränvin i landet. Båda utvägarne
komme ovedersägligen att hafva ungefär samma verkan. Utskottet tror nemligen, att
tillverkningen så mycket rättar sig efter förbrukningen, att det skulle vara fruktlöst att
vilja hämma den sednare endast genom inskränkning af bränvins inhemska tillverkning,
så länge varan kan fås från alla de länder, som närmast omgifva oss. Ehuru tillverkningen
hittills varit inom vårt land ohejdad och varans pris följaktligen lågt,
så är det mer än sannolikt, att förbudet mot hennes införande blifvit öfverträdt.
Annu mera skulle denna händelse inträffa, om tillverkningens hämmande höjde priset
så, utöfver dess belopp i andra länder, att försnillningen blefve mycket lönande.
Sverige skulle derigenom förlora arbels-kostnaden och tillverknings-vinsten, utan att
slippa bränvinet och dess skadliga verkningar.
Utskottet kan icke inse, huru befintligheten af endast ett visst belopp bränvin
för året skulle kunna förmå förbrukarna att fördela detta belopp så, att de
Bih. till R. St. Prof. 1855 och 1854. 44 Sami. 8 Haft. 2
40
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
hela tiden hade något ; om förrådet vore mindre, än hvad de åstunda alt förbruka
och kunna köpa, så förtärde de efter sin vana och begär, så länge tillgång funnes,
och finge sedermera vara i fullkomlig saknad af varan. Denna händelse kunde
icke förekommas på annat sätt, än att hvarje persons andel uträknades och
han finge densamma sig tilldelad, hvarefter det berodde på honom sjelf att gömma
sitt förråd och smånigom förtära det, efter sådan uträkning att det räckte till för året.
Men efter som en dylik beräknings-förmåga och återhållsamhet icke kan påräknas hos
den stora mängden, minst hos dem, som företrädesvis blifva alnämare af den vara, hvarom
här är fråga; så tjänade denna utdelning till intet, om hon skedde på en gång.
Hon borde ske smånigom,', och knappast så kort tid, som en vecka, torde vara
kort nog, för att icke den händelsen skulle inträffa, att allt förstördes genast efter
utbekommandet och brist inträffade för den öfriga tiden.
Dylika utvägar kunna sålunda omöjligen leda till målet, utan föranleda out
redbara
svårigheter, så vida de icke sättas i förening med andra medel; och äro
dessa af verksam natur, så verka de äfven utan de opraktiska utvägarna. Det är
just om sådana medels utfinnande, som fråga nu är; och de bestå utan tvifvel i
varans fördyrande, men icke i hennes sällsyntgörande utan fördyring, hvilket blifver
en olösbar uppgift. Också är det nästan alla motionärernas mening att fördyra
tillika, hvarigenom bestämmande af bränneriernas antal och af tillverkningsmängden
redan blifver öfverflödig.
Molionärerne hafva samtlige velat medgifva ett mmdrc belopp bränvin, än hvad
någon beräknat såsom det minsta, hvilket nu tillverkas och åtgår. Således hafva
de väl icke föreställt sig den händelse, att det bestämda qvantum kunde blifva för
stort; men otänkbart är icke, att äfven detta skulle kunna inträffa, isynnerhet om
beskattningen hlefve så hög, som de fleste af dessa motionärer velat; och huru
saken skulle utveckla sig i det fallet, eller om det sista af de ofvan antagna alternativen
inträffade, det förtjänar äfven att taga i betraktande.,
Månge hafva uttryckligen föreslagit, att rättigheten till dessa oktrojerade
bränvins-fabrikers drifvande skulle utbjudas på auktion; och om de, som icke uttalat
den tanken, menat, att det skulle kunna verkställas på annat sätt, så hafva
de sannolikt icke gjort sig reda för följderna; ty att rättigheten skulle meddelas
af gunst och godtycke, är icke verkställbar^ utan att väcka ett betänkligt uppseende.
De, som sålunda inropade- bränneri-rättigheterna, komme i ett obehagligt
förhållande till statsverket och folket, ja äfven till hvarandra. Monopolet är icke
mindre monopol för det, att det är köpt för lågt pris, än om det blifvit högt betalt;
och att det blefve mindre dyrt betalt i ena orten än i den andra, är mycket
troligt. Skulle då bränvins-handel från t. ex. det ena länet till det andra blifva
förbuden? Skulle det t. ex. förbjudas norrländingen att förtära skånskt bränvin
eller tvärtom? Kan man icke nöjaktigt besvara dessa frågor, så torde man nöd
-
Särskilda Utskottets Betänkande N,o 8.
44
gas slutligen taga sin tillflykt till en allmän auktion för hela riket 5 och då hade
man åter ett slags bränvins-regale, nära jemnförligt med det, som här i Sverige
I>å 1780-talet var så fördärlligt och med så stort skäl förhatligt. Inträffade, under
ett sådant förhållande, det ifrågavarande alternativet, att den inropade och oktrojerade
tillverkningen blefve för stor och icke kunde afsättas, då skulle man kunna
få se, icke blott den nämnde regale periodens bemödanden att uppmuntra förtäringen,
utan kanske till och med anspråk af entreprenörerna på eftergifter, till
ersättning för sin missräkning. Endast under näringens frihet är samhället fullkomligen
fredadt för förebråelser från idkarens sida; det har icke inledt honom i
företag. '
Huru man än ser detta förslag, företer det således oöfvervinneiiga svårigheter,
likasom icke obetydliga anledningar till den farhåga, att det just skulle kunna motarbeta
sitt ändamål, bränvins-förtäringens minskning, och framför allt en jemn och,
så vidt möjligt är, oskadlig bränvins-handel. Dessutom uppstår vid verkställigheten
en fråga, som icke kunde lösas: huru borde det bestämda antalet brännerier fördelas
inom riket? Icke kunde man öfverlemna åt sakerna att utveckla sig sjelfva,
utan måste, såsom ock de fleste förslagen antyda, bestämma viss tillverkning för
hvarje ort, t. ex. hvarje län, emedan fabrikernas antal skulle vara bestämdt och
icke annat kunde vara. Provinser finnas imedlertid, som nästan icke alls vilja
tillverka bränvin eller icke skulle kunna det utan förlust, och andra, där tilltillverkningen
kommit att blifva en öfvervägande industri. Skulle nu de provinser,
där, för råämnenas sällsynthets , eller dyrhets skuld, bränvins-tillverkning hvarken
blifvit drifven eller kan utan ekonomisk miss-räkning drifvas, få sig brännerier
påtvungna? Detta skulle vara ett onus och ett fördärf, om det än icke blefve anledning
till missnöje i samma riktning, som utan tvifvel inträffade i de orter, där bränningen
förut varit en allmän näring, och där största delen däraf blefve förbuden, icke
genom sakernas naturliga gång och industriel beräkning, utan genom ett direkt
lag-bud.
Utskottet har ansett sig böra något utförligare behandla detta förslag, emedan
samma tanke rätt allmänt framträder hos dem, som med bedröfvelse och fruktan
sett fylleri-lasten så spridd och sökt uttänka medel till nationens räddning
därifrån. Men äfven det ädlaste ändamål bör icke vilseleda in på vägar, där industriens
rätta lagar och skap-lynne förbises; hon hämnas afstegen därifrån genom
frambringande af kanske lika svåra följder med dem, man velat hota. Utskottet
tillstyrker, att brännerierne i rilcet ej må till visst antal inskränkas, och ej heller
något visst afverknings-belopp för hela riket bestämmas.
Frågan, huruvida rättigheten att tillverka bränvin skall, såsom för närvarande,
bero af och vara förknippad med besittning af skattlagd jord, har Utskottet tagit
i allvarligt öfvervägande. Det har blifvit i fråga satt, att denna handtering skulle
42
Särskilda Utskottets Betänkande N;o S.
utgöra något slags privilegium för jorden och vara henne tillförsäkrad med den
helgd, som grundlagarne gifva åt privilegier; men denna åsigt måste vid närmare
pröfning befinnas helt och hållet ogrundad. De privilegier, som af 114 $ i Regerings-formen
skyddas, angå endast Riks-Stånden; och då ägande-rätt till allt slags
jord kan förvärfvas och är förvärfvad af medborgare af alla stånd och klasser, kan
något privilegium för ena eller andra sorten egendom icke grundas på ståndens
privilegier. Det har äfven blifvit framkastadt, att ”husbehofs-bränneri-medlens”
omnämnande i 60 § Regerings-formen skulle gifva något grundlags-skydd åt den
s« k. husbehofs-bränningen eller tillförsäkra jorden att ensam få en sådan begagna.
Men härvid behöfver ej mera erinras, än att blotta omnämnadet af en skatte-titel i
grund-lagen ingalunda kan hindra eller har hindrat, att skatten blifvit i vanlig väg
och utan grundlags-förändring ökad, minskad eller alldeles borttagen, såsom förhållandet
varit med en annan skatt, hvilken äfven nämnes just i samma 60 § i
Regerings-formen, nemligen Accis-medlen, som i de flesta städer är upphäfven.
De bevillnings-titlar, som i den paragrafen äro uppräknade, nämnas där endast för
att angifva sältet för deras åläggande och förvaltning, i olikhet med hvad näst före
år 1809 ägt rum, men icke för att gifva dem säkrare bestånd än något annat,
sorn kan i beskattnings-väg åläggas. Dessutom visar erfarenheten, att husbehofsbränningen
i allmänhet öfvergått från, hvad ordet betyder, och att någon verklig
husbehofs-bråmmg numera knappast finnes. Få, om någon, tillverka numera spritdrycker
till endast eget bebof och af egna jord-produkter, hvilket väl skulle med
ordet betecknas; och att så icke är, bevisas bäst därutaf, att i vissa orter har.
bränvins-tillverkningen nästan alldeles upphört, under det i andra, såsom allmänt
kändt är, en betydlig fabrikation blifvit under husbehofs-namnet drifven till afsalu.
Detta näringens utvecklings-sätt torde anvisa den väg, sorn en väl beräknad
lag-stiftning har att beträda. Bränvins-tillverkningen har i Sverige, måhända mera
än annorstädes, varit, särdeles i äldre tider, underkastad växlande lagstiftningsgrundsatser.
Än har man uppmuntrat, än velat alldeles utrota handteringen,
än åsyftat att göra henne till folk-näring, än lill regale, än lägga en grund för
hennes beskattning, än en annan. Den ena tiden har man betraktat bränvinstillverkningen
såsom en verklig industri, men den andra tiden blott såsom ett
samhälls-ondt, hvilket borde mot-arbetas och nedhållas; allt hvad åt densamma
då medgafs, skedde blott så vida man ansåg sig icke kunna trotsa en outrotlig
ovana. Förvirringen kom till stor del däraf, att bränvins-tillverkningen vanligen
betraktades, icke såsom en fristående och efter samma reglor med andra näringar
sig utvecklande och rörande handtering, utan blott såsom ett bihang åt, snart
sagdt en bestånds-del af en annan. Den allmänna financiella grundsatsen, att en
fabrikation, hvars alster finna stark afsättning, utan att vara nödvändighets-varor,
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8. 15
kan strängare beskattas än andra, och äfven bör det, pä det hon icke må växa
utöfver sitt tillbörliga förhållande till folk-mängd och till andra näringar, har i
Sverige aldrig kunnat tillämpas på bränvins-tillverkningen, emedan denna varit fästad
vid en annan industri och således icke kunnat med beskattning åtkommas,
utan att det sett ut, som om det varit den sednare, som man velat betunga; och
då denna varit på andra vägar i allmänhet beskattad, så mycket hon tålt, och
dessutom hufvudsakligen varit representerad af en medborgare-klass, så har den i
sig sjelf rent financiella frågan fått anstrykning af stånds- och parti-fråga inom
lagstiftningen. Detta behöfde hon icke att vara, mera än frågan om någon annan
tillverkning, hvars rå-ämnen äro jordbrukets alster, men har blifvit det genom en
förvillad utgångs-punkt; och Utskottet är af den åsigt, att bränvius-frågan skall icke
blott blifva ett tviste-frö, utan ock omöjlig att lösa på ett oskadligt sätt, så länge
hon är fastkedjad vid ett annat industrielt interesse. Endast såsom fristående, kan
hon med lugn och fördomsfri blick ses från alla sidor; hennes moraliska och statsekonomiska
betydelse kunna afvägas mot hvarandra först då, sedan egenskapen af
stånds- och parti-fråga är glömd.
Det ekonomiska skäl, som blifvit anfördt för bränvins-bränningens fästande
vid jord-bruket, är hufvudsakligen, att hon är nyttig för detsamma, hvarifrån man
smånigom kommit derhän, att man ansett henne nödvändig för dess bestånd; och
detta skulle ligga deruti, att, på de orter, därifrån transporten af de tyngre landtbruks-alstren,
spanmål- och rotfrukter, är för lång till afsättnings-orter, för att
dessa alster i sin ursprungliga form skulle kunna bära forslings-kostnaden, är det
en fördel att kunna förvandla dem till en mindre tung och skrymmande vara, och
att, sedan de ursprungliga jord-alstren blifvit förvandlade eller, som det kallas,
förädlade till denna mera lättforslade vara, har den återstående, mera skrymmande
delen ett icke obetydligt värde, såsom kreaturs-foder, hvilket landtbrukaren, utan
noggrannare beräkning, tyckt sig hafva för intet; och man kan knappast förtänka
honom, om han sålunda kommit att fatta en stark tro på och förkärlek för bränvins-näringen
såsom hus-slöjd, äfven sedan hon upphört att vara det.
Utskottet vill icke ovilkorligt bestrida denna åsigt eller neka, att genom bränvins-tillverkningen
kan för jord-bruket visa sig en vinst i jemnförelse med den afkastning,
som samma jordbruk, efter de gamla och vanligaste methoder drifvet,
kan framvisa. Men Utskottet är fullt öfvertygadt, att denna vinst är skenbar, och
att ett jordbruk, drifvet till en större fullkomlighet utan bränvins-bränning, skulle
framvisa ännu förmånligare resultat, än som är möjligt med densamma. Bränvinstillverkning
är en fabrikation, som tager fabrikantens kapital, likasom hans tankekraft
och verksamhet, i anspråk lika mycket, som någon annan technisk näring;
och Utskottets öfvertygelse är, att den händelsen, att man behandlat henne såsom
hus-slöjd eller folk-näring, varit ett af de svåra misstag, hvarigenom Sveriges landt
-
44 Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
hushållning kommit att stadna på en vida lägre stånd-punkt, än klimatets och
jordens beskaffenhet i allmänhet nödvändigt föranleda. Man torde icke sakna erfarenhet,
hvaraf detta kan bestyrkas, i fall man ser på de orter, där bränvinsbränningen
upphört, åtminstone som folk-näring, och hvilka förete ett stigande
välstånd.
Bränvins-näringen har, bland annat, förvillat förhållandet mellan de olika växtslag,
hvaraf landthushållaren ansett fördelaktigt att framkalla skördar utur sin jord.
De växter, som dugat att till bränvin förvandla, hafva blifvit odlade företrädesvis
och på de för människors ach boskaps uppehälle dugligaste växters bekostnad:
foder-växter och de ädlare sädes-slagen hafva måst vika för potäter; och de mera
ädla och närande sädes-slagen hafva icke ens blifvit med omsorg skötta, emedan
man trott sig kunna i alla fall i bränvins-pannan använda dem, såsom slö- eller
ilia torkad och renad säd. Genom denna utväg har ifren att bringa sädes-skördeh
till den största möjliga fullkomlighet afsvalnat: illa rengjord och illa torkad säd,
som annars skulle vara oafsättlig, har funnit ett användnings-sätt; och förklarlig är
därigenom den icke obetydligt minskade tron på en nödvändighet alt med all möjlig
omsorg vårda grödans ans och inbergning.
Till dessa omedelbart fördärfliga verkningar af bränvins-näringens fästande vid
jordbruket och af den tanke-riktning och öfvertygelse, som därulur hos jordbrukaren
uppstått, kommer en ännu skadligare medelbar följd, som sammanhänger
med varans afsättning och förbrukning.
Hus-slöjd kan mindre än fabrikation rätta sig efter och beräkna förbrukningen
i landet, ännu mindre på verlds-marknaden; och för hus-fliten kunna följaktligen
endast sådana tillverkningar blifva fördelaktiga och rådliga föremål, hvilka
alltid finna lätt afsättning och aldrig bero af spekulation och konjunkturer, korteligen
varor, som utgöra hus-behof, hvilket på det närmaste sammanhänger med
deras ursprung utur hus -slöjd. Det är onekligt, att bland orsakerna, hvarföre
bränvinet härstädes blifvit det förra, är, att det en gång kommit att betraktas såsom
varande det sednare.
Att bränvin, äfven utan öfverdrift brukadt, ovilkorligen är för menniskan
skadligt, är ett påstående, som icke blifvit allmänt erkändt; men hvad som icke
lärer kunna betviflas, är att öfverdriften i dess bruk kan leda och har visat sig leda
till de fördärlligaste följder. Det vore, under sådant förhållande, olyckligt, om en
hus-slöjd, en i folkets hemlif så djupt ingripande och med dess första och vigtigaste
hushållning förknippad tillverkning skulle för sin trefnad och framgång hafva
såsom vilkor, att ett samhälls-ondt allt mer och mer tilltager. Fristående och
med ingen annan näring, intet annat interesse sammanbundna fabriker kunna förkofras
eller falla, efter som smaken för deras tillverkningar eller öfvertygelsen om
dessas nytta förändras; och inga för landet i det hela känbara rubbningar uppstå,
Särskilda Utskottets Betänkande IV:o 8.
45
med undantag af hvad en eller annan orts arbetande befolkning kan för ögonblicket
lida af minskad arbets-förtjenst. Men skalle brist på afsättning inträffa för
en vara, som frambringas öfver bela landet genom folk-slöjd, så kunna verkningarne
af stockningen blifva vådligen kännbara, åtminstone till en tid, och den icke
allt för kort. Ingen skilnad ligger däruti, om varan är nyttig eller icke, om behofvet
är verkligt eller genom vanan tillkonstladt.
Sålunda, pm förnuftet och sedlighets-känslan skulle en gång komma att allmänt
uppresa sig mot bruket af sprit-drycker, så inträdde en bekymmersam ställning
för tillverkarne däraf; och om desse tillverkare då vore endast några fabriker,
så hände dem blott, hvad dylika ofta äro, genom sakernas vanliga gång, un
derkastade.
Men är hela landets vigtigaste och mest spridda näring, moder-näringen,
såsom hon med skäl kallas, sammanvext med fabrikationen, så finnes ett alltför
mägtigt interesse, som måste önska motarbeta, hvad förnuftet och sedligheten
sträfva att befordra. Hus-slöjden vore försatt i den ställning, att om hon skall
kunna uppblomstra, måste en vara, som i stort afsatt, utgör en samhälls-olycka,
vinna en allt mera utsträckt afsättning. Den tanken, att hvar och en skall kunna
tillverka den varan jemnt till dét belopp, som han sjelf förbrukar, är nemligen ett
sjelf-bedrägeri; och hos den aldra största mängden af bränvins-tillverkare är hon
en spekulation, ett industri-företag. Verklig /iwsöe/io/s-bränning torde numera svårligen
kunna upptäckas, såsom redan är anmärkt; och en hus-slöjd, underkastad
likadana konjunktur-vexlingar, som en fabrikation i stort, innebär vådor både för
den enskilda och allmänna hushållningen.
Och det är icke ensamt, icke ens hufvudsaligen, i ekonomisk mening, sorn
en sådan fabrikations förvandling till folk-näring kan vara fördärllig; sakens moraliska
sida är ännu betänkligare. Afven de, som icke anse sprit-drycker ovilkorligen
skadliga, erkänna dock, att det för myckna bruket är ett stort ondt, och att
således hvarje inrättning eller författning, som leder till ett förknippande af dessa
dryckers tillverkning med interessen af stor vigt och allmänlighet, innebär frö till
samhälls-olyckor. Till demoralisation, förslappning, håglöshet hafva tecken ty värr
visat sig; därom finnes i de talrika petitioner, hvilka om denna fråga ingått, de
ojäfaktigaste vittnesbörd; och Utskottet anser sig icke behöfva något därom tillägga.
Tankarne hafva varit delade om den frågan,, från hvilkendera sidan af bränvinstillverkningen
det mesta onda härflutit, från fabriks- eller den s. k. husbehofs»
bränningen; det ena tillverknings-sättets idkare tillvitar det andra att hafva isynnerhet
öfversvämma landet med den olycks-digra varan. Dessa ömsesidiga beskyllninningar
framträda mycket skarpt både i petitioner och i de hos Stånden väckta
motioner. Bland petitioner hafva flera yrkat, att husbehofsbränning måtte ensam
bibehållas, hvaremot ännu flere uttryckligen ansett husbehofs-bränningen böra afskaffas;
och likaså hafva petitioner inkommit, som tillägga fabriks- och konst
-
-16 Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
brännerier ensamma skulden för öfverflödet af bränvin och söka bote-medlen däremot
i dylika bränneriers afskaffande, men många äfven ansett dem ensamma böra
för framtiden tillåtas.
Utskottet anser sig hvarken kunna eller för ändamålet behöfva döma öfver
detta tvist-ämne i annan måtto, än att Utskottet uttalar den öfvertygelsen, att, om
bränvins-tillverkning skall äga rum, bör hon häldst drifvas fabriksmessigt och i
stort, emedan blott sålunda den största afkastning kan med minsta kostnad och
arbete erhållas ur rå-ämnena, och emedan, utom denna stats-ekonomiska vinst,
äfven en sedlig vinst är att emotse, då det är talrika, små bränneriers fördelning
öfver hela landet, som föranleder den starka spridningen af bränvinet. Tillverkningen
med tusentals små-redskap spridda till nästan hvarje gård har mottagit karakteren
af ett tänkvärdt slöseri med rå-ämnen, bränsle och arbete. Tiljverkaren
har icke beräknat, knappast velat veta, hvad varan rätteligen kostet honom, eller
hvad hon varit värd i handelen; och detta har gjort, att hon blifvit bortslösad,
antingen på en ögonblickets förbrukning, som icke kommit i fråga, om ägaren
klart insett, hvad hon verkligen kostat honom, eller i handelen till ett pris, hvarmed
detta icke på långt när varit ersatt. Upkomsten af den öfverdrifna förbrukning,
hvaröfver nu med så mycket skäl klagas, kan hafva flera anledningar; men
en af de verksammaste är säkerligen varans åtkomlighet öfver allt, emedan hon
öfver allt tillverkas. Det omåttliga förtärandet har sin rot i den omåttliga tillgången
på hvarje punkt i landet; och denna tillgång kan aldrig med någon säkerhet
beräknas eller kontrolleras förr, än tillverkningen samlat sig på några få
stora fabriker, såsom hon gjort i alla länder, där hon blifvit ordnad genom en
välbetänkt lag-stiftning, och dit kunna redan nästan alla Europas civiliserade länder
räknas, med undantag af Sverige. Detta resultat kan imedlertid icke väntas
af direkta föreskrifter, utan uppkommer af sig sjelft, så snart näringen får obehindradt
utveckla sig, utan att vara fästad vid någon viss egendom eller näring.
I bränvins-tillverkningens fästande vid jorden har man velat se ett medel att
inskränka handteringen; men man har däri utan tvifvel misstagit sig; den jordegendom,
hvilken därtill erfordrats, bar varit så ringa, att hvar och en, som ägt
tillräckligt kapital till sjelfva handteringens anläggning och drift, äfven lätt förmått
förskaffa sig erforderlig egendom för behörighets vinnande.
Det vilkor, som hitintills erfordrats, har sålunda icke förmått nedhålla bränneriernas
antal; och det enda, som därmed vunnits, har varit att stänga handteringen
ifrån att blifva egentlig fabriks-näring; men borgare och andre städernes
innevånare äro icke förhindrade att sig därmed befatta, dels för stads-jord, dels
genom förvärfvande af fast egendom på landet, såsom dagliga erfarenheten visat.
Så snart en stadsbo ansett fördelaktigt att befatta sig med bränvins-fabrikation,
utöfver
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
utöfver hvad genom den städerna tillkommande brännings-rätt varit att erhålla, har
lian alltid funnit tillfälle att pä landet förvärfva egande- eller arrende-rätt till något
närbeläget hemman, där han inrättat och drifvit handteringen; och det torde i allmänhet
kunna antagas vara illa beräknadt att söka hindra, hvad som ändock icke
kan hindras. Overkställbara och alltför lätt kringgångna lagar äro sämre än inga
lagar; de föda endast missaktning för lagar i allmänhet.
Den tanke, hvarpå bränvins-bränningens fästande vid yrke eller egendom
skulle hvila, är ej heller grundad i sakens natur: all förarbetning eller förädling
af rå-ämnen till en afsätlligare och för förbrukning närmare lämplig vara är fabrikation.
I fråga om all annan sådan har den grundsats gjort sig gällande, alt
frambringaren eller ägaren af rå-ämne har hvarken större eller mindre' rätt än
någon annan att förarbeta det. Sålunda hat man icke fallit på den tanken, att
grufve-ägare ensamme skulle äga att blåsa tack-jern, hytte-ägare ensamme att smida
stång-jern, stång-jerns-tillverkare ensamme att bränna stål eller tillverka finare
smiden, ull-producenter ensamme att väfva ylle-tyg, ägare äf lera och sand ensamme
att bränna tegel o. s. v. Rättigheten att producera rå-ämnen och rättigheten
att genom köp skaffa sig dem hafva ansetts oberoende af hvarandra; och
rättigheten att förarbeta dem har betraktats såsom lika allmän och öppen för alla.
De inskränkningar, som, i ena eller andra afseendet, någon gång funnits nödiga
att stadga^ hafva utgått från en försigtighet, att rå-ämnena icke måtte allt för hastigt
medtagas, t. ex. skogen för malmers tillgodogörande eller metallernas beredning;
men denna försigtighet står i samma kategori med den i Sverige åt regeringen
uppdragna magten att eventuelt förbjuda bränvins-bränning och har ingen
jemnförlighet med uteslutande rätt för någon person eller någon egendom att dem
samma bedrifva.
Detta allt har hos Utskottet stadgat den öfvertygelse, att en rättvis och klok
lagstiftning om bränvins-väsendet icke kan utgå från några andra grundsatser, än
som gälla för fabriks-rörelse i allmänhet. De qualifikationer, som enligt författningarna
berättiga till anläggande och drifvande af annan fabrik, har Utskottet ansett
böra berättiga lill bränvins-bränning, så i stad som på land, men med den
utsträckning, att egande och innehafvande af särskildt skattlagd jord gör annan
qualifikation öfverflödig. Utskottet får sålunda föreslå Rikets Högloflige Ständer
att såsom grundsats uti den blifvande lagen om Bränvins-tillverkning antaga: rättighet
till bränvins-tillverkning på landet och i stad tillkommer en hvar, sorn antingen
är enligt 4 §. 1 mom. i Fabriks- och Handtverks-Ordningen den 22 De
cember
1846, berättigad alt idka fabriks-rörelse, eller ock äger eller innehar särskildt
skattlagd jord.
Bih. till B. St. Prot. 1855 och 1851. 11 Sami. 8 Haft. 3
-18
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
Huruvida något minimi-värde å den jord, som sålunda berättigar till bränvins-tillverkning,
borde bestämmas, har varit föremål för Utskottets öfverläggning;
men det har trott sig icke böra föreslå någon sådan inskränkning, emedan, för
att i någon mån blifva verksamt för det åsyftade ändamålet, eller bränvins-tillverkningens
minskning, detta minimum borde sättas högt, hvilket, på redan anfördt
skäl, icke vore rättvist eller ens rådligt, och emedan, om det sattes lågt, det icke
skulle hafva någon den ringaste verkan till samma ändamål, då ett bränneris an
läggning
och drift redan i sig sjelft är ett så kostsamt företag, alt den, som mägtade
åstadkomma det därtill erforderliga kapital, icke vore i förlägenhet om att
förskaffa sig skattlagd jord af detta minimi-värde. Utskottet får således tillstyrka,
att något minimi-värde ä den särskildt skatllagda jord, som berättigar lill bränvins-tillverkning,
icke malle bestämmas.
Men då Utskottet trott sig sålunda böra föreslå, att bränvins-tillverkning skall
vara en fri fabrikation, icke uteslutande fästad vid något slags egendom, folk-klass
eller yrke, har Utskottet likväl kommit till den öfvertygelse, att personer finnas,
som, på grund af sina befattningar och sin ställning i samhället, böra vara förhindrade
att sig med den näringen befatta. I första rummet anser Utskottet alla
Domare och andra civila embetsman, som komma att, vaka öfver bränvins-författningarnes
efterlefnad, böra uteslutas från rättigheten att tillverka bränvin. De böra
vid utöfningen af denna grannlaga pligt alltid vara, icke blott verkligen ojäfvige,
utan ock upphöjde öfver all misstanka om det egna interessets inverkan på åtgärderna
eller domsluten; och intetdera, minst det sista, kunna de med säkerhet
anses vara, i fall de sjelfve idka handteringen. I allmänhet har såsom grundsats
blifvit antaget, att den, som enkom skall öfvervaka en författnings efterlefnad, icke
gärna kan tillåtas befatta sig med den näring, till hvars reglering och bevakning
författningen är gifven; och sålunda kunde man väl t. ex. icke tillåta tullverkets
tjenstemän, eller domare i tullmål, att drifva handel. I andra länder, hvaribland
må nämnas Norrige, har också blifvit stadgadt, att vissa embetsman icke få befatta
sig med bränvins-tillverkning; och förbudet har synts Utskottet vara väl
grundadt.
Huruvida det dock borde sträcka sig utöfver kretsen af dessa embets- och
tjenstemän, som äga omedelbar befattning med brån vins-författningarnas efterlefnad,
är en fråga, som Utskottet allvarligen begrundat. Å ena sidan kan väl tyckas
ligga en viss hårdhet uti att från ett nårings-fång utestänga en mängd personer,
som visserligen af samhället lönas, men ofta knappt nog; likväl torde denna känsla
böra i vissa fall vika för vigtigare betänklighets-grunder. Månge embets- och
tjenstemän finnas, som äga, om icke direkt och omedelbar befattning med lagens
handhafvande, dock åtminstone ett medelbart inflytande därpå och en moralisk
Särskilda Utskottets Betänkande N.o 8.
•19
pligt att föregå med godt exempel i afhållelse från en handtering, som frambringar
en vara, hvilken lätt föranleder samhälls-olyckor.
Dit bör i första rummet räknas den ecklesiastike ernreis- och tjenstemannen,
samt läraren vid folk-skola. Denna åsigt torde icke möta allvarlig motsägelse
från någon, som gör sig reda för prestens och lärarens ställning till och inverkan
på folket.
Betraktar man brottmåls-statistiken för sednare tider, så finner man, att en
stor mängd af brotten, och deribland flere af de ohyggligaste och om det djupaste
fördärf vittnande, härledt sig från bränvinets missbruk och från det sedliga
och ekonomiska elände, hvartill det fört: äfven då man icke kan säga, att en
missgärning skett omedelbart och bokstafligen under ru's, har hon dock oftast varit
föranledd uf lustan till den rusgifvande drycken eller af den försoffning och
djuriska råhet, som vanan dervid alstrar. Icke sällan kan det blifva själa-sörjarens
tunga pligt att till döds-straffet bereda en olycklig varelse, sorn under den af rusdrycker
föranledda frånvaron af mänsklig tanke och känsla begått ett ohyggligt
brott mot Guds och samhällets lagar; och ännu oftare nödgas han af sitt lörmanare-
och fredstiftare-kall att ingripa i de bedröfligaste husliga missförhållanden,
dem dessa dryckers missbruk föranledt. Och hvad skulle han då svara, om brottslingen
eller den till själ och kropp förstörde hus-fadren eller familj-medlemmen
möter honom med det inkastet, alt det är dock han, läraren sjelf, som tillverkat
den vara, hvilken föranledt det ohyggliga brottet eiler det föga mindre ohyggliga
husliga eländet?
Af detta och flera skäl, dem det måhända är öfverflödigt att uprepa, har
Utskottet, enhälligt, funnit sig böra föreslå, att ecklesiastike embets- och tjenstemän
äro bland dem, som böra uteslutas från rätt att idka bränvins-tillverkning.
Att folkskole-lärare dela denna obefogenhet, torde icke påkalla någon särskild eller
omständlig motivering; och hvad den lägre kyrko-betjäningen angår, så fordrar val
anständighet och godt skick, att denna betjäning, eller klåckare, organister m. fl.,
icke få en rättighet, som betages deras förmän, oberäknadt att det nära granskap,
hvari de vanligen bo intill kyrkan, medförer fara af lön-krögeri vid tillfällen, då
rus-dryckers missbruk är afskyvärdare än någonsin. Och dessutom kan det efterdöme,
som är af så hög vigt hos sjelfva presterskapet, icke vara likgiltigt hos
någon, hvars verksamhet tillhörer kyrkan och guds-tjensten, om än på underordnad
plats.
De embets- och tjenstemän samt betjänte, hvilka sålunda, enligt Utskottets
tanka, böra uteslutas från rättigheten att tillverka bränvin, äro:
Öfver-Ståthållare; Under-Ståthållare; Landshöfding; Lands-Sekr eter are; LandsKamererare;
Kronofogde; Länsman; Lands- eller Slads-Fiskal; Polis-tjensleman;
Domare på landet; Borgmästare och annan Magistratsperson i stad; Ecklesiastik
20
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
embets- och tjensteman$ Kyrko-betjänt-, Folliskole-lärare; Justerare af bränvins-villverknings-redskap;
Bränvinskontrollör och tillsy ntn g s-man, så och i allmänhet embelsoch
tjensteman, som, till följd af sin innehafvande befattning, han komma att deltaga
i beslut om bränvins-tillverkning eller kontroll derå.
Fråga, huruvida desse sålunda undantagne personer må förbjudas idka bränvins-tillverkning
endast på de boställen och hemman, som kunna vara dem till lön
anslagne, eller om förbudet må vara för dem ovilkorligt, har varit föremål för
öfverläggning inom Utskottet, som slädnät vid den öfvertygelsen, att, om bränvinsbrännings-rättigheten
icke vidare fästes vid egendom, utan blifver rent personlig,
bör personen icke på ett ställe kunna äga en rättighet, som han saknar på andra.
Ej heller kan, om denna grundsats skall konseqvent följas, det tillåtas innehafvare
af boställen att medgifva dessas arrendatorer att därstädes tillverka bränvin. Äfven
förtjänar att tagas i betraktande den vigtiga omständigheten, att boställenas skog
eller annan tillgång till bränsle bör skyddas mot den sköfling, som bränvins-tillverkning
kan derå förorsaka.
Huruvida innehafvaren af annan Kronans jord borde äfven uteslutas från brännings-rättigheten,
är en fråga, hvars besvarande icke kan blifva föremål för tvekan,
då meningen icke är, alt jordens ägare sjelf, eller Kronan, skall förbehålla sig en
dylik rättighet och således icke vill eller bör öfverlåta densamma åt någon annan,
som för viss inskränkt tid är däraf i besittning. Utskottet tror i öfrigt, att alla
exempel, som visa, det jord-bruk kan med fördel drifvas utan denna näring, öro
af hög vigt och böra spridas, äfven på orter, där näringen är allmän och bildat
en tro på sin nödvändighet, såsom binäring. Billigt är, att, om öfvergången till
en hushållning utan bränvins-tillverkning skulle visa sig medföra någon förlust i
början, Kronan får vidkännas, hvad det försök kommer att kosta, som skall slutligen
ådagalägga oriktigheten af föreställningen om bränvins-näringens nödvändighet.
Hvad däremot angår Krono-hemman, sorn innehafvas med s. k. stadgad åbo-rätt,
så finnes orubbad och till tiden oinskränkt besittning, äfvensom bestämd rätt till
arf, åboerna genom författningarna tillförsäkrad.
Utskottet anser sig, på dessa skäl, böra tillstyrka, att å Kronans jord, sorn
ej med stadgad åbo-rätt besitles, bränvin icke får tillverkas.
Men då Utskottet sålunda sökt ådagalägga, hvilka undantag från rättighet till
bränvins-tillverkning torde böra göras för vissa embets- och tjenstemän samt innehafvare
och brukare af viss jord, har Utskottet dock trott sig böra erkänna, att desse
från näringen uteslutne skulle med obillig stränghet behandlas, i fall dem icke
lemnades rådrum att stnånigom förbereda sin öfvergång från en hushållning till en
annan.
Ehvad öfvertygelse man må hysa om denna handterings verkliga fördelaktighet
eller icke, så torde dock böra erkännas, att om ock staten har full rätt att
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8. 21
föreskrifva dem, som i tjenst ingå, eller från en tjenst till en annan förflyttas, förbehåll,
att de måste afhålla sig från vissa handteringar och företag, som anses
därmed oförenliga, så kan det dock icke med billighet föreskrifvas dem, som redan
innehafva någon viss statens tjänst och anse sig berättigade att dervid bibehållas,
så länge de densamma oförvitligen sköta, att de skola utan all förberedande
öfvergång afstå från ett närings-fång, som var dem medgifvet, då de tjänsten
mottogo. Till obestämd tid kan denna eftergift dock icke utsträckas; och vid öfvervägande
af den öfvergångs-tid, som bör medgifvas, har Utskottet först fästat
afseende på det ovedersägliga förhållande, att om den, som sålunda kan göra anspråk
på undantagets åtnjutande, icke i sednare åren idkat handteringen, så
har han just derigenom ådagalagt, att han icke funnit henne för sig nödvändig
eller ens nyttig, och att han således kan utan skada eller obillighet förpligtas att
för framtiden därifrån afstå. Den tid, inom hvilken han bör hafva anmält sig och
skattat för tillverkningen, för att anses hafva funnit henne fördelaktig, torde kunna
antagas till två år, hvaribland imedlertid icke det nu innevarande må räknas, emedan
anmälning skulle kunna ske, just för att bibehålla rättigheten, eller redan hafva
skett i anseende till det undantags-förhållande, hvaruti handteringen i denna
stund befinner sig. De år, som Utskottet tror böra föreskrifvas såsom de, under
hvilka bränning bör hafva varit idkad, för att berättiga tiil fortsättande, äro sålunda
1852 eller 1853.
Den tid åter, som för den, hvilken allt framgent skall förlora rättighet tili
bränvins-tillverkning, erfordras för att ordna sin hushållning och sina beräkningar
så, att näringens nedläggande kan ske utan känbar förlust, torde icke vara för knappt
tilltagen, om tre år medgifvas, det innevarande oberäknadt; och Utskottet får sålunda
yttra den åsigt, att de ofvan föreslagna disqualifikalioner till bränvins-tillverkning
böra inskränkas på det sätt, att den, som af förenämnde anledningar är utesluten
från tillverkningen, är det endast der han ej år 1852 eller 1853 sådan
idkat, i hvilket fall han å den egendom, hvarå tillverkningen då idkats, får intill
1857 års slut. densamma fortsätta.
Utskottet torde icke behöfva särskildt motivera, att arrendatorer af jord, hvarå
bränvins-bränning skulle blifva för framtiden otillåten, måste bibehållas vid sina
kontrakt ^oförkränkta, så länge dessa gälla, och då de äro afslutade med person
eller myndighet, hvilken äger utarrendera jorden på bestämd längre tid.
Utskottet föreslår sålunda, att tilläggas må: dock varde den, som vid kun
görandet
af författningen, på grund af kontrakt med Kronan, vederbörande myndighet
eller korporation, såsom brukare eller arrendator, sådan jord innehafver,
vid den honom i denna egenskap då tillkommande tilherknings-rält bibehållen, så
länge Kontraktet gäller.
22
Särskilda Utskottets Betänkande JV:o S.
Då Utskottet sålunda framlagt, hvad det ansett vara nödigt att stadga om
rättigheten att drifva bränvins-tillverkning och om de undantag, som från denna
rättighet torde böra göras, fortgår Utskottet till frågan om sättet och vilkoren för
rättighetens utöfning.
I detta afseende hafva i Kongl. Maj:ts nådiga proposition hufvudsakligen två
utvägar blifvit föreslagna, för att uppnå den förminskning af bränvins-tillverkning,
Kongl. Maj:t ansett nödvändig, nemligen inskränkning till tiden och en högre beskattning
ä tillverkningen och försäljningen. Andra länders erfarenhet har visat,
att detta medel verkat något mot ett ondt, hvaraf visserligen icke Sverige ensamt
fått lida, utan som liera samhällen tidtals erfarit.
I och för sig sjelf och under vanliga förhållanden torde väl inskränkning tili
tiden hvarken vara ett tillförlitligt medel för ändamålets vinnande, eller det i industrielt
och ekonomiskt hänseende fördelaktigaste, emedan en handtering, som får
drifvas endast tidtals, icke kan framkalla eller bibehålla arbetares största möjliga
konstfärdighet, emedan arbetets företagande hindras under den tidpunkt, då det,
efter olika orters olika natur- eller handels-förhållanden, kan vara beqvämast och
fördelaktigast, emedan det kapital, som ligger uti den oftast ganska dyra redskapen,
måste under en stor del af året vara dödt och utan afkastning, och emedan
varans tillverkning måste ske på en gång och hastigt, utan möjlighet att förutse,
huru pris och efterfrågan kunna komma att visa sig, då hon skall aflåtas — en
omständighet, som kan, innan nästa tillverkning inträffar, framkalla brist och oskäliga
pris, med däraf följande öfverdrifna spekulationer och ett vingleri, som icke inträffade,
i fall tillverkning kunde få ske, när häldst stärk efterfrågan visade sig, eller ock
underpris, med däraf härledda bemödanden att med alla medel utprångla varan —5
men oaktadt den verkliga vigten af dessa skäl, har Utskottet icke kunnat undgå
att finna en tids-inskränkning nödvändig, i anseende tili de faror, som oinskränkt,
eller till och med lång, brännings-tid kunde medföra, under de i Sverige
genom vanor och föregående författningar framkallade förhållanden.
Det är nemligen att befara, att, om bränvins-tillverkningen gåfves fri till tiden,
skulle vid första försöket med ett nytt beskattnings-system, dettas följder icke kunna
af mängden beräknas, utan en öfverdådig tillverkning för ögonblicket upstå,
som slutade med stora enskilda förluster och missnöje. Från denna oförmåga att
beräkna följder härleder sig det inkast, som ofta förspörjes mot utsträckning af
rättigheten att tillverka bränvin: det heter, att landet kommer att värre än någonsin
öfversvämmas af denna vara. Man tyckes föreställa sig — och den föreställningen
är äfven i motioner utlalad •— att lika mycket som nu skulle framgent,
med ett annat skatte-system och skatte-belopp, i alla fall förbrukas 5 och det ar då
gifvet, att den tron äfven vidhålles, att tillverkningen blifver så stor, hon får blifva,
eller att flere skola tillverka, eftersom flere äga tillverka. Från denna tro är
Särskilda Utskottets Betänkande N:o S.
25
steget icke långt till en önskan att äfven vara med i den väntade stora rörelsen.
Misstaget skall väl slutligen blifva insedt; men under tiden, oell innan allmänheten
hinner vänja sig vid den nya tingens ordning i denna närings-gren, är det
lära värdt, att det fullkomliga frigifvandet i afseende på tiden skulle åstadkomma
betydliga olägenheter.
Då Utskottet, på dessa skäl, ansett sig böra föreslå en inskränkning i tiden
för bränvins-tillverkning till två månader om året, såsom det normala förhållandet
för framliden, i enlighet med hvad Kongl. Maj:ts nådiga proposition innehåller,
har Utskottet dock icke ansett en sådan åtgärd kunna blifva det enda, icke ens
det hufvudsakliga medlet till den öfverflödiga tillverkningens och förbrukningens
hämmande; detta mede! måste sökas i varans högre beskattning och fördyrande.
Erfarenheten har ådagalagt, att så snart bränvinet genom någon händelse
blifvit dyrare än vanligt, har fylleriet visat sig minskadt. Man kunde tycka, att
supens fördyrande med några runstycken icke borde göra något märkbart binder
för drinkaren att förskaffa sig rus; men det är dock verkligen så. Ty värr fälman
väl knappast antaga, att det lian använder till rus-drycker, blott är ett öfverskott,
som han kan umbära. Den i lasten djupt nedsjunkne — och man måste med
blödande hjerta erkänna, att de äro icke få — använder till sin olyckliga njutning
icke någon ting, som kan få namn af öfverskott, eller som han kan umbära jhan
använder alli, hvad han kan förskaffa sig. Måste han då låta sig åtnöjas med en
mindre mängd bränvin för samma penning-belopp, hvarför han förut åtkommit
den större, så har han väl icke någon penning-vinst af det förändrade förhållandet;
men han har den för helsan, arbets-kraften och besinningen betydliga vinsten att
icke blifva så ohjelpligen berusad, som förut; och just genom detta kan han möjligen
ledas till att tänka öfver och att smånigom resa sig ur sitt elände. Att
genom beskattningen lill den grad fördyra bränvinet, att fylleriet alldeles hämmades,
och det genast, är icke att hoppas; men i någon mån hejda torde man likväl
genom en dylik åtgärd kunna. Den tanken har blifvit framkastad, att varans fördyrande
genom skatt icke skall leda till annat, än att den lastfulle blott kommer
att ”betala sitt elände dyrare”; men den i lasten nedsjunkne betalar i intet fall
hvarken dyrare eller mindre dyrt: han betalar sitt allt. Den däremot, som nyttjar
bränvinet, ehuru icke till berusning, den kan möjligen komma att betala ett
större penning-belopp än nu för sitt bruk af bränvin; men antingen blifver den
ökade utgiften en omärkbar småsak för den i allmänhet kloke och arbetsamme,
eller ock finnér han sig föranlåten att indraga en sup bland några få, hvarigenom
hans utgift bringas till likhet med, hvad hon varit under den öfverflödiga tillgången
på bränvin till lågt pris.
Utan all tvekan torde således kunna antagas, både att genom ett förhöjdt
pris förbrukningen skall, visserligen icke upphöra, men minskas, och att förhöj
-
24
Särskilda Utskottats Betänkande N:o S.
ningen icke skall medföra några olyckliga följder eller sänka någon i djupare fördärf,
än han förut varit. Det penning-belopp, som hittills användts på rus-dryckers
anskaffande, kommer att blifva ungefärligen detsamma, som äfven framgent
användes; men det kommer att annorlunda fördelas: då tillverkarne hittills åtnjutit
det hela, med ett afdrag, som knappast kan nämnas och föranledt på utskänknings-minimum
ingen märkbar pris-stegring, emot om tillverkningen varit alldeles
skatt-fri, så kommer numera, i fall en förhöjd, verklig beskattning antages, den
af folket utgifna summan att till en icke obetydlig del tillfalla det allmänna. Mången
har blifvit förskräckt öfver den ofantliga nya skatte-börda, som folket, efter
antagna beräkningar, skulle komma att erlägga;-men man har glömt, att ungefär
samma skatt har det allt jemnt utbetalt; och att det erlagt honom till en annan,
gör väl ingen skilnad i sjelfva utgiften.
Båda de ifrågavarande utvägarna till bränvins-mängdens minskning har Utskottet
ansett böra försökas i förening. Om sjelfva beloppet af den ökade skatten
kommer Utskottet att längre fram yttra sig; och hvad angår den frågan, hvilka
två månader böra bestämmas, har Utskottet kommit till den öfvertygelse, att för
de mindre brännerierna, som vanligen ställas i sammanhang med jord-bruket, för
att lemna en hjelp till kreaturens utfodring, en månad om hösten och en om
våren vore lämpligast, men för stora brännerier förmånligast att hafva hela tiden
sammanförd, och det på hösten, emedan dranken från större bränvins-fabriker
mindre kan beräknas för kreaturs framfödande än för deras gödning, hvilket icke
kan verkställas på en månad. Utskottet hemställer således att bränvins-tillverhling
må utöfvas antingen i större bränneri mellan den 15 Oktober och den 15 December,
eller i mindre bränneri under April och November hvarje år, med rättighet
för bränvins-tillv erkar e att under endera eller bägge månaderna handteringen
utöfva.
Ett medel, som äfven i sin mån torde kunna bidraga till det sökta resultatet,
är, att tillverkningen inom den tillåtna tiden är så reglerad, att näringen blifver
fast och beräknad och icke urartar till en mängd små brännerier, som försökas
på några dagar. Men å andra sidan synes det vara obilligt att vilja tvinga någon
att bränna hela den tillåtna tiden; och Utskottet har därföre trott sig böra föreslå,
att den kortaste tid, hvartill någon må till bränvins-tillverkning sig anmäla,
skall vara en månad.
Frågan, huruvida något bör föreskrifvas angående arten af den redskap, hvarmed
bränvins-tillverkning får drifvas, d. v. s. om enkla redskap, som afverka genom
eldens omedelbara verkan på pannan, eller s. k. konst-apparater, som afverka
genom inledande af ånga inuti bränvins-pannan, har föranledt öfverläggning inom
Utskottet, då motioner inkommit om förbjudande, än af den ena, än af den andra
sortens
Särskilda Utskottetf Betäckande No: 8.
as
sortens redskap. Det är å ena sidan otvifveiaktigt, att med den fullkomligare
redskpapeu större mäpgd bränvin erhålles utur rå-ämnena, och att denna redskaps
begagnande, eller den egentliga fabrikationen, således i stats-ekonomiskt hänseende
visar större fördelar, hvarföre också dess förbjudande skulle vara att ådraga landet
en förlust. Men å andra sidan skulle det alltför rmckct ingripa i gamla,
antagna hushålls-maximer och vanor att påbjuda upphörande af bränvins-tillverkning
med den så allmänna enkla redskapen, som omedelbart drifves med eld; och
Utskottet föreslår således, att bränvins-tillverkning både med ånga och omedelbarligen
med eld skall vara tillåten.
I fall det konlrollerings-sätt, sorn längre fram kommer att föreslås för tillverkningen
vid de större brännericrna, blifver antaget, behöfves icke att stadga
något om storleken och beskaffenheten af redskapen vid dv lika bränneriet-. Nya
uppfinningar, som påskynda tillverkningen eller bespara rå-ämnen och bränsle,
kunna vara att vänta; och det vore orätt att, genom föreskrifter om inrättningen
och formen i enlighet med något hittills kändt och brukligt, lägga band
på uppfinnings-gåfvan oell hindra antagande af bättre methoder. Utskottets öfvertygelse
är därföre, att med undanlag af sådana bestämmanden, sorn kunna anses
nödiga lill förekommande af underslef, böra föreskrifter angående storleken och
beskaffenheten af redskap i större brämerier ej meddelas.
För redskapen i mindre bräimerier blifver däremot nödvändigt att antaga åt
skilliga i detalj gående föreskrifter, då kontrollen å dylik redskap mäste helt annorlunda
inrättas. Om den i ekonomiskt hänseende ofördelaktiga mindre bränvinstillverkningen
bibéhålles, så sker det med afseende på jord-ägare, sorn anse sig
behöfva bränna för sina ladu-gårdar och hufvudsakligen därtill använda egna jordbruks-alster.
För detta ändamål erfordras ej de nu af en eller annan brukade
större eld-redskap; då jemnförelsevis så hög skatt blifvit föreslagen och grunden
för dennas åläggande aldrig kan vid de mindre brännerierna blifva så säker, sorn
vid de större, är det af synnerlig vigt att förebygga, det icke, under namn af
mindre bränvins-bränning, en verklig fabrikation må kunna upstå inom denna
klass, utan att skatt till åsyftadt belopp däraf erlades. Det skulle nemligen lätt
kunna inträffa, att om enkel redskap af medel-storlek vore tillåten och redskapens
afverknings-förmåga blifvit för lågt satt, en fabrikant funné det förmånligare att, i
stället för en större fabrik, drifva flera mindre brännerier och uppbringa dessas
tillverkning så högt, att han i sjelfva verket undginge en stor del af den åsätta
skatten — ett förhållande, hvarigenom både staten skulle gå miste om en påräknad
inkomst, och bränneriernas antal snarare ökas än minskas. Därföre torde vara
nödigt att bestämma storleken och, lill en del, äfven konstruktionen af den redskap,
hvilken får anses utgöra, hvad som bör kallas mindre bränneri; och Utskottet
Bih. till R. St. Prot. -1855 och SS -i. H Sami. S Haft. I
26
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
föreslår, att för redskap utan mäskvärmare skall största panne-rymden vara 20
kannor och den minsta 12 kannorr kok-rummet inberäknade
I enlighet med, hvad nu stadgadt är, torde böra antagas, att vid beskattning
af redskap skola, såsom kok-rum, 2 kannor från panne-rymden afräknas.
Ehuru icke obetydliga betänkligheter förefinnas mot rättigheten att bruka några
underlättande biredskap till den enkla pannan, som därigenom på visst sätt
kunde förvandlas till redskap för fabriks-bränning oell frångå sin rätta bestämmelse
att, så vidt nu mera ske kan, ersätta den fordna' husbehofs-bränningen; så har
Utskottet dock trott nödvändigt vara att icke förbjuda användande af mäsk-värmare,
som redan mycket och länge varit i bruk och, jemte besparing i bränsle, bereder
lättnad vid tillverkningen.
Angående den tillökning i afverknings-förmåga, som af mäsk-värmaren beredes
åt redskapen, har Utskottet inhemtat yttranden både af vetenskapligt bildade
technici och praktiska bränvins-tillverkare, och får på grund däraf hemställa, att
lill den enkla redskapen får begagnas mäsk-värmare ; att denna skall anses påskynda
afverkningen med en tredje-del, och att panna, i förening hvarmed mäskvärmare
begagnas, får hafva högst 15 kannors rymd, kok-rummet inberäknade
Hvad i öfrigt angår beskaffenheten af den enkla bränvins-redskapen, så bar
Utskottet ansett densamma böra hufvudsakligen bestämmas i enlighet med föreskrifterna
i nu gällande Förordning och med de grunder, dem en lång erfarenhet
visat vara de rättaste; hvarföre Utskottet icke tror sig behöfva utförligt motivera
följande förslag:
Med enkel bränvins-brännings-redskap förstås en sådan, som beslår af en
panna för mäskens kokning, en till pannan hörande s. k. halt saint, för bränvinsångans
afkylande, pipor, slang eller kylare. Pannan får äga hvad form Som häldst.
Hon får icke dr ifvås annorledes än genom eldens verkan omedelbart på dess botten
och sidor. Hatten, inberäknadl löst eller fastsittande rör, som sammanbinder
pannan med afkylnings-redskapen eller mäsk-värmaren, får icke innehålla mer än
3/4 af pannans rymd. Lös hals för pannans förening med hatten får ej användas.
Mäsk-värmaren får ej innehålla mer än 1/5 utöfver pannans rymd. Anga får.
hvarken från pannan eller annorledes insläppas uti den i mäsk-värmaren inneslutna
mäsk, ulan blott ledas därigenom medelst rör. Lank-rum får hvarken i mäskvärmaren,
ej heller i andra delar af redskapen finnas. Bränvins-ångan, sedan
hon utgått från hatt-röret, får icke ledas i uprättgående riktning.
Då det redan varit betänklighet och tvekan underkastadt, huru vida mäskvärmare
vore förenlig med, hvad Utskottet tänkt sig såsom ”mindre” eller ”enkel” bränvins-bränning,
så måste det vara gifvet, att en annan apparat, som ännu mera
påskyndar och ökar afverkningen och tillika ger en alltför lätt anledning till missbruk,
nemligen den s. k. rektifikatorn, icke bör tillåtas vid det ifrågavarande sia
-
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
27
get af bränvins-redskap; och Utskottet föreslår antagande af den grundsatsen, att
med enkel redskap får icke vara förenad något slags rekti/ikations-apparat, ej heller
någon af redskapens delar vara så inrättad, att bränvin kan åstadkommas utan omkokning
eller s. k. klarning.
Mäsk-värmarens beskaffenhet har Utskottet ansett icke behöfva närmare beskrifvas
eller bestämmas, än hvad nu stadgadt finnes, och tillstyrker således, att i
afseende på dess konstruktion skola i öfrigt de i nu gällande Förordning befintliga
föreskrifter väsendtligen bibehållas, med de tillägg, Utskottet funnit nödigt att
i Förslaget till Förordning intaga.
Fråga har varit väckt om bestämmande af form å enkel redskap och af förhållandet
mellan pannans höjd och vidd; men Utskottet har, efter omsorgsfullt
öfvervägande af denna fråga, kommit till den öfvertygelse, att föreskrifven likformighet
i redskapens konstruktion icke blott är med stora svårigheter förknippad vid
verkställigheten och skulle, genom nödvändigheten af ändringar och genom svårigheten
att bedöma, huruvida modellen är noga följd, ådraga de mindre bränneriidkarne
kostnader och förluster, utan ock kunna hämma uppfinningen och tvinga
till vidhållande af redskap och afverknings-methoder, som äro ofördelaktiga både
för den enskilde och samhället. Det enda, som torde böra såsom grundsats
antagas, är, att afverknings-förmågan hos alla redskap beräknas efter den, som
man funnit hos den för närvarande kända bättre redskap, då det sedan må ankomma
på den enskildes omtanka, om han vill underkasta sig att tillverka med redskap af
sämre konstruktion. Utskottet får på dessa grunder föreslå, att Konstruktionsritning
och modell för enkel redskap ej må fastställas.
Då Utskottet nu kommer in på den grannlaga frågan om närmare utveckling
af de båda bränvins-tillverkningarnas olika beräknings- och beskattnings-sätt, är det
först nödigt att klart uppfatta grunden för denna olikhet. I de länder, där tillverkning
af sprit-drycker ägt rum, har man, vid någon period, sett sig nödsakad
att tillgripa kraftiga lagstiftnings-åtgärder, för att lägga band på en tillverkning,
som så lätt urartar till en källa för fördärf; och det säkraste medlet har befunnits
vara att, genom det af lag-stadganden frambragta sakernas tvång, förvandla
tillverkningen till en fabrikation i stort. Tvånget har legat i en hög beskattning,
hvilken gjort det omöjligt att med fördel tillverka annorlunda än vid
stora fabriker, där den största möjliga produkt kan erhållas med minsta åtgång
af råämnen och bränsle. Sålunda har i England bränvins-fabrikernas antal — icke
genom lag-bud blifvit inskränkt, utan — inskränkt sig sjelf till 13 stycken; i Danmark
är det 101, i Norrige 32; och antalet synes öfverallt visa en benägenhet
att minskas. Detta förhållande är synnerligen fördelaktigt för bevakningen öfver
tillverkningens mängd och för stats-inkomsten däraf, emedan de kontrollerande tjenstemännens
antal sålunda kan vara mindre, än om bräneriernas antal vöre stort.
Säfskilitd Utdfcblhls Éétdhittinth Mi) $.
Det har nemligen befunnits, att enda tillförlitliga kontrollen varit att låta oafbrutet
upmäta den mängd bränvin, som afverkats; ali annan kontrollerings-method har
funnits osäker och otillräcklig.
Att i Sverige bygga kontrollen endast på denna grund är för närvarande
Ogörligt. Den exempellöst stora mängd brännerier, som här funnits och, ehuru
minskad, ännu finnes så stor, att det väcker främlingars förvåning, tillåter icke en
tanke på möjligheten att särskildt öfvervaka hvarje bränneri och för dagen mäta
dess produktion. Att med ett penn-drag utrota allt, hvad små brännerier heter,
kan ej heller påtänkas, då så många intcressen, så många vanor och öfvertvgelser
lägga oöfvervinneliga hinder däremot, åtminstone ännu. Men å andra sidan
kan ej heller Sverige, om det skall kunna någonsin hoppas en grundlig förbättring
i det olyckliga tillståndet, afsäga sig det enda medel, som andra folk funnit
verksamt. Redan länge har, genom sakens natur-eniiga gång, en hop verkliga bränvinsfabriker
tillvarit i landet; och lör att deras, med det allmännas fördel mera öfvensstämmande,
interesse må förlikas med den mindre tillverkningens, har Utskottet
trott nödvändigt vara att för framtiden, åtminstone den närmaste, ilpställa två
olika systemer för rättighet, mätnings-sätt och kontroll.
Det ena omfattar de mindre brännerierna, som drifvas med eldens verkan
omedelbart på pannan, och hvarför de hufvudsakliga föreskrifterne dels här framför äro
föreslagna, dels ytterligare skola utvecklas. För denna klass af brännerier måste
mätnings-grunden blifva pannans rymd; och ingen annan lämplig kontroll å
averkningen lärer kunna utfinnas. Men då så är, mäste också, för att kunna
uppdraga en grans emellan klasserna, ett maximum för den tillåtna pannan be
stämmas,
likasom ett minimum för de stora bränneriernas tillverkning. I annat fall
kunde ,de gripa in på hvarsandras område och kontrollen blifva gäckad; och afståndet
emellan den enas maximum och den andras minimum måste äfven blifva
betydligt. Då^ det är på ång-bränneriéts fält, som upfinnings-gåfvan egentligen öfvar
sig och kan hoppas att hitta icke hittills anade förenklingar och förbättringar, så kan följaktligen
ångas användande vid de små, efter panne-rvmden beskattade verken icke
medgifvas; hvaremot inom den andra klassen, de stora bränneriernas, hvilkas tillverkning
oafbrutet upmätes, ingen ting behöfver föreSkrifvas om redskapens storlek
och beskaffenhet; och de kunna således få drifvas med eller utan ånga, efter ägarens
behag. Att ett minimum för de mindre brännerierna äfven fastställes, vore
väl mindre nödvändigt, då erfarenheten visat, att ett ganska inskränkt antal af
brännerier med pannor under det föreslagna minimum finnas i riket. Men då det
mest lärer vara med mycket små pannor, som smyg-bränning i aflägse trakter bedrifves,
torde det vara nödigt att föreskrifva ett minimum, såsom Utskottet redan föreslagit.
Att bestämma de större bränneriernas dagliga tillverkning témligen högt, eller
åtminstone lill det belopp, hvarvid Utskottet för närvarande ansett sig böra stadna,
Särskilda Utskottets betänkande No 8.
29
torde befinnas alldeles nödvändigt, om icke hela den grund-tanke, hvarifrån Utskottet
utgått, skall blifva ofruktbar. Såsom redan nämndt är, har bränvins-tillverkningen
allestädes, där hon fått sjelf utveckla sig utan sammanblandning med andra
näringar, sträfvat att samla sig uti få och stora fabriker, emedan de ensamma förmå
tillgodogöra rå-ämnenna på det fördelaktigaste sätt och sålunda ensamma äro i
stånd att utgöra en hög skatt och ändock afyttra varan, utan att antingen fordra
ett öfverdrifvet pris därför eller sälja henne till ett, hvarmed tillverkarne i sjelfva
verket icke skulle finna sin möda och rå-ämnena ersatta, i fall de riktigt beräknade
dessas värde. Det är just denna brist på beräknings-tvång och beräkningsförmåga,
som ofta gör en tillverkning^ smått så menlig både för den enskilde
och för samhället i dess helhet; och Utskottet är af den öfvertygelse, att om man
vill framkalla en verkligen i stats-ekonomiskt hänseende nyttig bränvins-fabrikation,
bör det minimum, hvarigenom hon antager sin utmärkande karakter och utträder
utur kretsen ,af små-bränneriet, icke sättas så lågt,' att gränsen lätt öfverhoppa?
och en förblandning med dén klass, från hvars ofördelaktiga natur meningen är
att skarpt utbryta henne, kan komma i fråga. Utskottet tvekade således i början,
huruvida det ens skulle vara rådligt att föreslå minimum så Ijlgt, som här nedan synes;
och skulle ett lägre antagas, så är det att befara, att en fabrikation upstode,
sorn icke ägde den åsyftade karakteren, utan föranledde uppkomsten af en stor
mängd små fabriker, hvilkas kontrollering efter det föreslagna sättet skulle medtaga
en allt för dryg del af den inflytande skatten och blifva mycket svår att verkställa.
Då Utskottet äfven föreslagit ett tillverkriings-mflmmMwi för den större bränvins-tillverkningen,
har detta mindre skett af stats-ekonomiska skäl eller af öfvertygelse
om bestämningens nödvändighet, än för att icke alltför mycket oroa dem,
hvilka icke genast förmå fatta, genom hvilka medel bränvins-tloden rätteligen kan
hämmas, utan förskräckas för den öfversvämning, som de tro komma att finnas,
blott' någon äger drifva bränvins-tillverkning till hvad mängd han vill. Om minimitillverkningen
bestämmes till 300 kannor, är hon likväl icke högre tilltagen, än
att hon. kan med en 15 kannors panna, drifven med ånga, åstadkommas. Utskottet
föreslår, på dessa grunder, att den minsta tillverkning på dygn i större bränneri,
för hvilken anmälan får ske, vare 300 kannor, och den största 1000 hannar,
6-gradigl bränvin, edil i medeltal under månad räknadt.
Den vunna produktens mängd är naturligtvis, hvad man vill beskatta; och
upgiften är att kunna utfinna denna mängd. Bibehållande af det förut här i
Sverige brukliga sättet att antaga viss afverkning af viss redskap på en gifven tid
har, såsom ofvan synes, Utskottet varit nödsakadt att föreslå för den mindre bränvins-tillvcrkningen,
ehuru osäker denna grund för beräkningen är; det stora antalet
af sådana brännerier gör någon annan och säkrare-kontroll omöjlig. Men när
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
nu frågan blifver att söka en beräkning och kontroll för den större tillverkningen
elier fabrikationen, blifver pannans storlek en alldeles otillräcklig grund. Den hittills
kända och brukliga ång-redskaps afverknings-förmåga är redan så omöjlig att
beräkna efter dess storlek, att denna ensam, antagen såsom grund, skulle gifva ett
ganska felaktigt och förvillande resultat; och då man besinnar, att just det slags
redskap är ett fält för dagliga nya upfinningar, måste man inse, att redskapsstorlekens
antagande till grund för beskattningen af brimim-fabrikation redan ur
detta skäl icke kan påtänkas.
Det tillförlitligaste medlet att afhjälpa denna svårighet har befunnits vara att
utröna, huru mycket som verkligen tillverkas; och man har sökt två utvägar till
detta utrönande. Den- ena, som först och naturligast (aller för tanken, är att direkte
och för tillfället uppmäta produkten, allt som densamma framkommer; men
den påtänktes mindre, emedan man trodde sig böra söka någon utväg att undvika
bevakning och räkning i hvarje ögonblick; man ville en hjelp åt och en kontroll
öfver de bevakande. En sådan bestod uti att försäkra sig om mängden af det
beredda material, hvaraf bränvinet skulle destilleras, eller mäsken. Man antog,
att en viss mängd mäsk gåfve en viss mängd sprit; och det ansågs jemnförelsevis
vara lättare att försäkra sig mot underslef i fråga om mängden af mäsken, då
denna behöfver en viss tid att beredas och jäsa, och då således kännedom om
mäske-karens rymd ansågs förete ett säkrare biträde åt bevakaren, än kännedom
om afverknings-kärlens rymd innebär.
I Hera länder antog man därföre mäske-karens rymd till beräknings-grund för
afgiften; och Utskottet har sökt förskaffa sig så noga kännedom, som möjligt, om
denna kontrollerings-method. För att undvika allt för stor vidlyftighet, vill dock
Utskottet inskränka sig till en kort framställning af, huru denna method följes och
verkar i två af de närmast belägna och i beröring med Sverige mest varande länder,
där beskatlning efter mäske-kar är antagen, nemligen Preussen och Danmark.
Hvad man däraf först ser, är, att lagstiftningen funnit sig icke kunna lita på mäske-karens
mätning ensam, utan måst därmed förena en mängd andra försigtighetsmått,
som göra systemet synnerligen inveckladt och konstigt och tillika för näringens
idkare tryckande.
I Danmark, där bränvins-bränningen hufvudsakligen är stadsmannanäring, har
skatten hvilat, intill år 1851, ej blott på karens rymd, utan äfven på materialet.
Den förseglade redskapen fick ej öpnas och bränning begynnas förr, än bränneriägaren
erlagt förmälning s-skatt för den säd, det malt o. s. v., som skulle brännas,
och vidare på ett s. k. ”Konsumtions-Ivontor” erlagt afgift för mäske-karsrvmden.
Alla redskapens delar och alla kärl stämplades; deras plats i bränneriet
utmärktes på en grund-ritning däraf, och deras bruk uppgafs uti en ”deklaration”.
Förmalnings-sedlen lydde på ett visst mäske-kar, efter dess nummer och storlek,
Särskilda Utskottets Betänkande IS:o 8.
54
och gällde blott för 96 timmar från mäskningens början. Efter den tiden måste
karets innehåll vara afverkadt eller tömdt i ”mäsk-hållaren”, där ingen fortsatt jäsning
får äga rum, ej eller någon mäskning begynna före det på ”brännings-sedlen”
utsatta klåck-slag. Bränvinet måste kontrolleras minst hvarannan och häldst hvar
dag, dä Kontrollören förer protokoll. Medelst brännings-sedlen kan Kontrollören
följa materialet genom alla stadier af tillverkningen; men han måste därföre också
vara så bekant med handteringen, i synnerhet med mäskningen, att han inser, i
hvilket stadium al jäsning mäsken befinner sig, i tilltagande, på sin höjd eller i
aflagande, huru länge densamma, i sednare fallet, jasit, och om det är 2:dra, 3:dje
eller 4:de dygnet. Han måste kunna bedöma, om det är potatis- eller sädesmäsk,
o. s. v.
I preussiska Bränvins-kontrollen återfinnas samma grund-drag. Skatten hvilar
där uteslutande på mäskning s-kar en. Vid anmälning till bränneris anläggning erfordras,
ungefärligen som i Danmark, mätning, stämpling, numrering och försegling
af redskap och kärl, grund-ritning af bränneriet o. s. v.; och hvarje förändring
anmäles och antecknas på ritningen. Tre dagar före bränning måste, hos närmaste
skatte-upbörds-kontor, fullständig anmälan ske, som gäller för en månad
och upptager, huru mycket material dagligen skall användas, hvilka kittlar och
kar skola brukas, hvilka tider och till hvilka ändamål t. ex. det eller det karet,
eller om de verkställa klarning, när hvarje mäske-kar fylles och är afverkadt, samt
när för-mäsknings-kar, sval-skepp, jäst-käril o. s. v. skall begagnas. Hvarje afvikelse
från denna plan bestraffas med böter och särskildt ansvar, i fall oärlig afsigt
uptäckes. Dessutom finnes en mängd detalj-bestämmelser, som äro högst
minutiösa, men tillika tillåta Kontrollörerna icke ringa godtycke, efter som de hos
bränneri-ägaren finna redbarhet eller icke. Kontrollering skall verkställas hvar
annan eller hvar tredje dag, men kan ske oftare, för att hindra underslef. Kontrollörerne
måste ega vidsträckt konst-erfarenhet och ådagalägga det genom en
pröfning, för att blifva antagne, hvarföre några års tjenstgöring såsom volontär
erfordras, för att blifva under-kontrollör. Det invecklade kontroll-machineriet har
gjort nödvändigt att tilldela till och med underordnade myndigheter en icke ringa
magt att i enskilda fall, genom sina beslut, fylla luckor i lagen, bevilja befrielse
eller göra inskränkningar.
Denna nödvändighet att medgifva underordnade myndigheter en godtycklig
magt är, jemte svårigheten att förstå och tillämpa ett så konstigt sammansatt system,
ett nästan oöfvervinneligt hinder för mäsk-beskattnings införande, i synnerhet
i ett glest bebodt och vid dylika tillställningar ovant Iand. Så yttrar sig den norske
embetsman, som, före den nu gällande norska bränvins-lagstiftningens införande,
var utsänd till Preussen att taga kännedom om dess författningar i ämnet. På
grund häraf kom den år 1847 i Norige nedsatta Kommissionen till den slutsats,
Särskilda Utskottets Betänkande N:<* 8.
att mäsk-beskattningen icke vore lämplig därstädes; och Utskottet anser hufvudsakligen
samma hinder möta i Sverige. Norrige, där både Regering och Storthing
först åsyftade mäsk-beskattning, frångick denna tanke och antog produkt-beskaltningen,
som nu redan i mer än fem år fortgått, utan klagan öfver förfeladt ändamål
eller kontrollens dyrhet. Kommissionen beräknade mäsk-beskattningens kontroll
till en årlig kostnad of 64,000 Sp., men produkt-beskattningens till 32,000
Sp., eller jemnt hälften.
Huru denna sistnämnda beskattning verkställes, skall Utskottet i siit förslag
till författning närmare utveckla; här torde en jemnförelse böra göras mellan de
båda syslemerna. Hvilketdera är rättvisast, torde icke vara tvist underkastadt: att
för den tillverkade kannan bränvin -erlägges den skatt, som är en kanna bränvin
åsatt, är väl det naturligaste och rättvisaste. Att detta äfven är absolut fördelaktigast
för det allmänna, kan ej heller betviflas, emedan det icke tvingar lill onaturliga
genvägar, som väl, i anseende till skattens betydlighet, visa närings-idkaren
en relatif vinst, men föranleda spillande af rå-.ämne, genom att icke därur uttaga
ali den produkt, som däraf kunde erhållas. Vidare är det bevisligt, ?tt kontrollen
vid produkt-beskattning är icke dyrare än vid mäsk-beskattningen, utan tvärtom mindre
dyr. I Norrige, där, enligt uppgift från vederbörande Regerings-departement,
åtal för underslef ej förekommit efter det nya beskattnings-sättets införande, tynger
kontroll-kostnaden på brutto-beloppet af skatten, enligt Öfver-kontrollörcn Steenstrups
yttrande, endast med 3 å 4 procent. Vid sådant förhållande återstår endast
en möjlig betänklighet, nemligen huruvida kontrollen kan vara lika verkställbar
och säkert och det är denna betänklighet, som Norriges exempel har, enligt
Utskottets öfvertygelse, löst.
Mäsk-beskattningen binder näringen vid en på förhand uppgjord plan, hvarifrån'
det ej tillätes att alvika utan strängt ansvar; hon kan hvarken utvidgas eller inskränkas.
Om redskapen blifver olämplig eller otjänlig, om tillgångarne på råämnet
blifva lättare eller svårare, om konjunkturerne för afsättningen förändras,
så får planen för tillverkningen icke ändras; brännings-sedlen och kontraktet måste
föfjas. Produkt-beskattningen åter lemnar i dessa afseenden full frihet åt fabrikanten
och håller sig endast till resultatet.
Mäsk-beskattningen tvingar att drifva näringen på ett sätt, som föranleder
förlust. Frågan blifver ej att ur en gifvert mängd material uttaga den största
mängd bränvin, utan endast att ur den minsta volum mäsk hämta den största
qvantitet alkohol; och därföre mäskas så tjockt som möjligt, hvarigenom en del
bränvin går förlorad, som annars skulle vinnas. Norska Kommissionen har beräknat
denna förlust till 14 procent af det hela. Antager man nu Sveriges bränvins-tiliverkning
till 36,000,000 kannor, hvartill åtginge 2,000,000 tunnor säd
(eller
Norska Kommiss. Betänk, ang. Brunvinsbrunningen.
55
1 händelse de skulle anträffa något bedrägligt förhållande, eller sådan oordning, som
syntes antyda att något bedrägligt passerat eller varit tillämnadt, ega de att fordra förklaring
deröfver af egaren eller af hans folk, samt att derom göra behörig anmälan,
hvilken tillika måste undertecknas af bränvinsbrännaren eller förses med hans anmärkningar.
Kontrollören anmäler detta oförtöfvadt hos fogden i distriktet, eller i städerna hos
politimästaren. Finner öfverkontrollören att underkontrollör gjort sig skyldig till försumlighet
eller bevisIigt orätt förhållande, eger han att suspendera honom och tillkalla
en annan af de utnämnde kontrollörerna till tjenst i bränneriet, hvarjemte han inberättar
saken till departementet, eller vederbörande fogde eller polismästare.
Likaså eger öfverkontrollören att beordra underkontrollörerna till omflyttning till
olika brännerier så ofta som möjligt.
Uti förutnämnde protokoll införas tillika uppmätnings- och profningsförrättningarne,
hvarvid tillgår på följande sätt:
Först undersökes bränvinets temperatur, samt den sprithalt, som profvaren, när
den omedelbart efter temperaturens undersökning, nedsänkes i vätskan, anger, hvarefter
uppmätningen får företagas. Såväl den uppmätta qvantiteten som temperaturen Och den
af profvaren angifna styrkan införas i protokollet.
I händelse af, alt det uppmätta och profvade bränvinet under profningen befinnes
hafva en temperatur under eller öfver 15° C. eller -12° R., göres reduktion enligt de
förenämnda reduktionstabellerna, för att finna dess verkliga styrka och qvantitet, hvilket
likaledes införes i protokollet. Genom att multiplicera den sålunda funna sprithalten
med den funna qvantiteten bränvin, erhålles den verkliga qvantiteten alkohol, och genom
division af denna produkt med 50 erhålles det antal potter af 50 procent bränvin, för
hvilket skatt skall erläggas. Denna uträkning införes också i protokollet.
Profningen, så väl som undersökningen af bränvinets temperatur, sker med justerade
instrumenter (den förutnämnde genom Kongl. Resol. den 10 Februari 1845 antagne
bränvinsprofvaren); För hvarje bränneri anskaffas på allmän bekostnad 2:ne profvare,
som under det bränneriet är i gång förvaras af kontrollören, och sedermera tillställas
länsmannen i distriktet, eller politimästaren i stad, att förvaras.
Kontrollören är under den tid, rörelsen är i gång, ansvarig för instrumenterna, och
om ett af dem skulle gå sönder, eger han att genom vederbörande fogde reqvirera ett
nytt, hvilket ban sjelf mäste betala.
Ofvanförmälda anföranden i protokollet undertecknas hvarje gång såväl af vederbörande
kontrollör, som af den person, hvilken, efter hvad förut sagdt är, mäste vara
tillkallad, och som skall deltaga i uppmätnings- och profningsförrättningen, äfvensom af
bränncriegaren eller en af hans folk å hans vägnar. När öfverkontrollören öfvervarar
dessa förrättningar, bör han likaledes underteckna protokollet, samt tillika undersöka
om de i bränneriet af underkontrollören begagnade instrumenter likaledes äro i fullkomlig
ordning, till hvilket ändamål han städse för ett sådant med sig.
Derest lanken icke i kontrollörens närvaro göres obrukbar till bränvinsbränning,
eller, såsom förut är sagdt, bringas på det i bränneriet varande afbränningsredskap, för
att ånyo destilleras, måste den likaledes uppmätas och beräknas till skatt, hvilket allt
på förut uppgifvet sätt anföres i protokollet.
Emedan afgiften beräknas efter de af kontrollören och derjemte närvarande person
uti protokollet anförda qvantiteter, och det sålunda kunde stå i bränvinsbrännarens förmåga
att genom förstöring af i hans händer varande protokoll göra sig fri från afgift,
eller försvåra dennas beräknande, måste kontrollören vid hvarje uppmätnings- och prof
Bil.
till Särskilda Ut sk. Mern. N:o 4. 5
Norska Kommiss. Betänk, äng. Bränvinsbränningen.
ningsförrättning taga en afskrift af hvad i protokollet blifvit infördt, hvilka afskrifter
han har i sitt förvar till veckans slut.
Med så väl protokollerna som afskrifterna förhålles sedermera på sitt uti mäskebeskattningen
är antydt.
Sedan kommissionen sålunda i korthet antydt, huru hon tänkt sig att kontrollväsendet
borde ordnas, öfvergår hon till beräkningen af de utgifter, som dermed äro
förenade.
Såsom förut är anmärkt, när mäskebeskattningen afhandlades, kan man antaga, att
högst 50 brännerier på landet och 50 i städerna komma att vara i verksamhet, hvarjemte
dé förra antagas komma att vara i gång högst 5 och de sednare 5 månader på
året. Då kontrollörerna icke behöfva vara närvarande flera dagar än afbränningsred»kapen
är i drift, och under hvilka afgiften således erlägges, kommer det icke här, såsom
vid mäskebeskattningen, i fråga huru många gånger under den tiden bränneriet
afstannat.
Deremot anser kommissionen det lika nödvändigt vid produkt- som vid mäskehesksttningen,
att hvarje bränneri måste hållas i gång, eller betala samma afgift, sorn
om det oafbrutet varit i gång, under -15 dagar från dess öppnande, emedan det skulle
vara förknippadt med för stora svårigheter att erhålla kontrollörer för en kortare tid
eller för, enstaka dagar, när de, såsom föreslaget är, skulle njuta aflöning för hvarje
dygn, de tjenstgöra.
Bestämmelsen i detta afseende är upptagen i lagen under g 27, a.
Likaledes gäller naturligtvis här hvad ofvanföre är yttradt om qvantiteten af den
dagliga produktionen, äfvensom om kontrollörernes aflöning.
När nu, såsom ofvan är anfördt, en kontrollör anställes för hvarje bränneri, måste
den årliga aflöningen komma att uppgå till 22,500 Spd. Härtill kommer det honorarium,
som bestås de personer, sorn med kontrollörerna skola deltaga i uppmätnings- och profningsförrättningarne,
nemligen 56 sk. för hvarje förrättning, således 56 sk. för hvarje
dag ett bränneri är i gång, liksom äfven godtgörelse för skjuts för 1 häst på resor vid
omflyttning från ett bränneri till ett annat, hvilken ersättning kan antagas till omkring
5 sk. dagligen för hvarje kontrollör. Honorariet till de omförmälde deltagarne i uppmätnings-
och profningsförrättningarne samt ersättning för skjutsen kommer således årligen
att belöpa sig till 5,-'<00 Spd.
Såsom ofvan är sagdt, anser kommissionen nödigt att 5 öfverkontrollörer tillsättas*
på samma sätt, som vid mäskebeskattningen, med 600 Spd. årlig lön samt skjutsersättning
för -1 -1/2 häst, hvilket för hvarje kontrollör kan på sin höjd uppgå till 200 Spd.
om året, och således inalles 800 Spd, för hvardera, eller 4,000 Spd, för samtlige.
Summan af utgifterna för kontrollen kommer då att bestiga sig till 5J,900 Spd.
eller i rund summa 52,000 Spd. årligen.
Detta kan väl i och för sig anses såsom ett betydligt belopp, men de betänkligheter,
som man kunde från detta stora belopp hemta mot införande af produktbeskattningen,
torde enligt kommissionens förmodan helt oeh hållet försvinna vid betraktande af de
synnerligen väsendtliga fördelar, som man, såsom förut är utredt, kommer att uppnå
derigenom, hvaribland blott må nämnas den betydliga förökning i inkomster, som statskassan
erhåller (ifrån 150,000 eller 150,000 Spd, till 700,000 Spd.) äfvensom en besparing
i nationalförmögenheten af omkring 60,000 Spd. om året.
Att kontrollväsendet kommer att medföra sina olägenheter, erkännes visserligen,
men å andra sidan måste också medges, att desamma ingalunda äro så stora, att dt
höra afskräcka ifrån detta beskattningssätt.
Norska Kommiss. Iietänk. ang. Bränvin sbränning en.
55
III. Beskattning af pannerymden.
För den händelse, att man ej skulle vilja bestämma sig för produktbeskattningen
(mäskbeskattningen förmodligen ' ännu mindre), sä återstår väl ingenting annat, än att
qvarhålla sig vid pannebeskattningen med alla dess brister, så vida man ej föredrogeatt
göra bränvinsbränningen alldeles fri, hvilket kommissionen likväl ej vågar föreslå, oaktadt
många röster höjt sig derföre.
Änskönt kommissionen redan i det föregående omförmält de brister, som vidlåda
pannebeskattningen, vill kommissionen likväl, för att hafva allt samladt på ett ställe,
här i korthet upprepa följande:
Under'förutsättning, att det icke kommer att tillverkas mindre än 12 millioner potter
årligen, förloras i nationalförmögenhet, under närvarande skattesats, e.tt värde af 69,000
Spd. om året, hvilken förlust vidare ökas, i samma mån som skatten höjes. Man erhåller
derjemte en mindre ren och i fysiskt afseende mera skadlig produkt och försvårar dess
rening genom oradestillering, derigenom att denna rörelse måste, i likhet med pannan,
beskattas, och det lika högt som bränvinets tillverkning af sitt råmaterial, liksom man
af samma orsak förlorar den ofvan anförda fördelen af fri omdestillering.
När kommissionen icke anser rådligt, att omdestillering, när beskattningen är lagd
på pannan, göres fri från afgift, är det icke derföre att kommissionen just mycket fruktar,
att omdestilleringspannan skall missbrukas till afverkning af mäsk, ty detta bör lika
så väl kunna förekommas här, som när beskattningen är lagd på mäsken eller på produkten;
men kommissionen fruktar, att lank, eller hälffärdigt bränvin, skulle omdestilleras,
hvarigenom statskassan skulle gå miste om en del af den afgift, sorn vore påbuden
för bränvins, nemligen färdigt och drickbart bränvins, tillverkning af rå materialier. För
att kunna hålla kontroll häröfver, måste hvarje till omdestiliation anmäld panna stå
under ständig tillsyn, hvilket skulle erfordra en långt talrikare kontrollpersonal, än den
man vill använda vid pannebeskattningen, och till och med med en dylik tillräcklig
kontrollpersonal skulle det hafva sina stora svårigheter att afgöra om hvad som användes
är lank eller färdigt bränvin, då lanken rätt ofta kan hålla till 7° Spendrup, och
bedömandet häraf hufvudsakligen måste ske genom profning, enär de yttre tecknen kunna
vara temligen enahanda.
Destillatorerna betala nu bränvin efter dess styrka, utan något synnerligt afseende
på dess renhet, hvilket visar, att det för omdestilleringen är temligen likgiltigt, om bränvinet
är rent eller ej, och denna omständighet kunde möjligen förorsaka, att bränvinsbrännarne
skulle forcera äfbränningen ännu mera än nu är fallet, då det ej kan vara
af någon synnerlig fördel för dem, att vid bränningen producera rent drickbart bränvin,
när som reningen får ske skattefritt, eftersom omdestilleringskostnaden fullkomligen
skulle betäckas genom det större värde som sålunda renadt bränvin skulle hafva, och
den besparing i afgift, som erhölles genom den öfveransträngda äfbränningen skulle blifva
en ren vinst. På detta sätt skulle pannerummet kunna begagnas att utvinna en långt
större qvantitet bränvin på en gifven tid, än man nu vet af eller kunnat påräkna, när
skatten bestämdes. Utom det att frigifvande af omdestilleringen skulle ge bränvinsbrännaren
anledning att på förenämnda sätt undandraga det utbyte, han får, en del af
skatten, eller att vinna pannerum till mäskens afbränning, genom att låta lanken gå till
de skattefria omdestillationspannorna, i stället för att, till förnyad destination fylla den
på mäskpannan, skulle äfven den ofvanantydda öfveransträngningen med bränvinspannan
också medföra en större förlust i utbytet, än redan nu eger rum, såsom rörelsen nu
bedrifves.
Erfarenheten har derjemte visat, att grunden för denna beskattning är högst osäker,
i det man nemligen, oaktadt skatten blifvit vid hvarje storting betydligen höjd, ändock
aldrig uppnått den inkomst för statskassan, som man påräknat.
56
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvin sbränn ingen.
linder det man sålunda vid de 2:ne sista skattepåbuden hade påräknat, att trafta
den färdiga produkten med en afgift af 5 sk. per pott, har afgiften i verkligheten knappt
utgjort \ till \ 1/2 sk. Ännu osäkrare blir denna beskattning derigenom, att man kan
vänta sig, att, såsom redan i smått börjat visa sig, annat material än säd och potates
blir användt, såsom bär eller frukter, likasom kanske äfven potatesstärkelse eller sirup
o. s. v. om hvilkas sprithalt man ingen erfarenhet har, så att man följaktligen ej heller
kan veta, huru många potter bränvin j dygnet kunna erhållas af dessa materialier med en
gifven pannerymd. Slutligen må här äfven anmärkas, att, enligt hvad det blifvit kommissionen
raeddeladt, i England försök skola blifvit anställda med ett nytt slag af destiUeringsapparater,
om hvilkas konstruktion kommissionen icke har någon tillförlitlig
kännedom, och följaktligen ej heller kan göra någon beräkning öfver deras produktionsförmåga.
Skulle dessa apparater belinnas ändamålsenliga och här komma lill användande,
skulle man dels komma i förlägenhet i afseende på deras afmätning, och dels äfventyra,
att den afgift, som nu bestämmes för de apparater, som äro i bruk hos oss, icke
passar för de andra, hvarigenom den erhållna produkten kunde blifva lägre beskattad
än påräknadt var, när skattesatsen bestämdes.
Det får också anmärkas, att derest den i England brukliga raäskningsmothod, hvarvid
skal m. m. afskiljas från mäsken, innan den undergår jäsning och destillering, här
blefve införd, skulle också betydligt af afgiften kunna inbesparas, hvilket likaledes bidroge
att göra statskassans inkomst af denna näring osäker.
Skulle pannebeskattningen det oaktadt blifva bibehållen, blir det nödigt att företaga
förändringar i skattebestämmelserna, för att, så mycket möjligt år, tillförsäkra sig den
påräknade afgiften, då erfarenheten nemligen har visat, att de bestämmelser, som för
närvarande gälla, gifva anledning till missbruk, och man ännu ingen visshet har om
huru långt dessa missbruk kunna drifvas. Det är möjligt att de kunna drifvas ännu
längre än hittills, samt att afgiften sålunda med ett ännu mindre belopp träffar den
färdiga produkten, än fallet är för närvarande.
När afgiften i början beräknades efter pannans rymd till »öfversta randen», och
apparatens hatt således var skattefri, gjorde bränvinsbrännaren den sednare så stor, till
och med större än pannan, att densamma, utom sin egentliga bestämmelse att mottaga
spritångorna, begagnades lika med sjelfva pannan att fyllas med mäsk, som skulle åfverkas.
Då skattebeslutet 1842 hämmade detta missbruk genom bestämmande, att afgiften
skulle beräknas efter apparatens rymdinnehåll »till den högsta punkt, hvartill det ifyllda
fluidum kunde stiga och medelst sin egen tyngd rinna tillbaka i pannan», alltså utan
afseende på om rummet hette panna eller hatt, inrättade man det i mäskvärmj,ren befintliga
lankrummet, hvars egentliga bestämmelse är att tjena till rektifikation af de i
detsamma samt i bäckenen kondenserade ångorna, sä stort, att det, såsom en egen destillationspanna
kunde upptaga en betydlig mängd mäsk till afdestillering. Det fanns
sålunda apparater, hvilkas pannerymd endast var 20 till 50 potter, när lankrummet
deremot rymde 200 potter.
Under det att pannorna här figurerade såsom endast betecknande det rum, efter hvilket
afgiften skulle beräknas, försiggick den egentliga averkningen i lankrummet, som
var af giftsfritt.
För att förekomma detta missbruk, blef genom lagen af den 4 Augusti 1845 bestämdt
ett maximum för lankrummets storlek, med tillägg, att ett större lankrum skulle
anses såsom panna, hvilket maximum icke sattes större, än man ansåg nödvändigt, för
att lankrummet skulle uppfylla sin egentliga bestämmelse.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbrunningen.
57
Då man sålunda, sedan bemälde lag trädt i verkställighet, ej längre kunde begagna
lankrummet till afgiftsfri afverkniog af mäsken, eller åtminstone endast en ringa del af
detsamma, har man gått ännu ett steg längre, i det man nemligen nu sednast drifvit
mäsken upp i det öfver lankrummet anbringade nedersta bäckenet hvarest destillationen
försiggått och sålunda ett afgiftsfritt destiliationsrum är vunnet. At bäckenen, särdeles
det nedersta, har man nemligen till den ändan gifvit ett till deras ursprungliga bestämmelse,
nemligen kondensering af vattenångorna, oproportionerligt rymdinnehåll, — och
genom att ännu mera öka detta skulle man kanhända kunna drifva detta missbruk ännu
längre än för närvarande är fallet.
Väl inser kommissionen, att detta sätt att drifva rörelsen på det sätt apparaterne
nu äro inrättade, icke bringar bränvinsbrännaren någon verklig fördel, och att det således
ej kan bibehålla sig i längden, men det är att befara, att genom förändringar och
förbättringar utaf detsamma kunna utveckla sig vidare missbruk, som kunna stiga till en
för statskassans inkomst skadlig höjd.
Man måste derföre söka att förekomma detta, hvilket icke tros kunna ske på annat
sätt, än genom att äfvenledes skattlägga lankrummet, utan hänseende till dess storlek,
äfvensom bäckenen, der nemligen lankrum och bäcken finnas, samt tillika alla
rörledningar, genom hvilka de utvecklade ångorna passera för att komma till imkylaren,
hvarest de kondenseras, för att uppsamlas såsom sprit eller bränvin.
Enär kommissionen ämnar föreslå att det tillåtliga minimum af apparaternas rymdinnehåll
måtte beräknas på samma sätt, vill kommissionen i förslaget till beskattningen,
med afseende på hvad, som i en apparat skall anses såsom den skattskyldiga rymden,
endast hänvisa till dithörande lagparagrafs bestämmande, om huruledes det tillåtliga
minimum skäll beräknas. '■ ‘f
Med afseende på skattesatsens storlek, märkes följande: med en pistorisk apparat
af 200 potters pannerymd, och som drifves med ånga, kan till och med med en mindre
ansträngd afverkning, erhållas dagligen 4500 potter, hvilket är den produktion,
som ofvanföre är antagen såsom minimum för den tillverkning, som hädanefter skulle
ske. Val kan, såsom tillförene är anmärkt, ett större potteantal åstadkommas, men detta
kan endast ske genom ett öfveransträngdt och i flera afseenden skadligt bedrifvande, och
på ett sådant vill kommissionen icke grunda beräkningen, fastän följden deraf sannolikt
blir, att man ej uppnår det påräknade skattebeloppet. Men detta skulle förmodligen
också blifva fallet, om man antager produktionsförmågan större, så att man i begge
fallen kommer ungefärligen lika långt. Stadnar man derföre vid 4500 pott-ers daglig
tillverkning och vid den förut föreslagna afgiften 5 sk. per pott af produkten, mäste
följaktligen apparaten beskattas med 4500 sk. om dagen. Då det nu, efter den erfaren
het man har, för pistoriska apparater med pannor af 200 potters rymd fordras ett lankrum
af 50 potter, bäcken med +80 potters rymd och till samtliga rören 20 potter, så
blir följaktligen apparatens skattskyldiga innehåll = 450 potter, och då dessa skola
bära en afgift af 4500 sk. måste hvarje potterymd i eii sådan apparat beläggas med 4 0
sk. i dygnet. Då 450 potters rymd, räknadt till det ställe, der ångan eller det erhållna
destillatet går in i imkyla;en, är, enligt hvad kommissionen ämnar föreslå, den minsta
tillåtliga storlek för afbränningsapparaterna, skulle den dagliga afgiften följaktligen bli
57 4/2 Spd. hvilken, beräknad efter 5 sk. per pott af produkten, kommer att svara mot
ofvannämnda minimiproduktion af 4500 potter.
Den här anförda beräkningen gäller endast de mera sammansatta pistoriska apparaterno,
och fastän uti enkla apparater af samma storlek icke på långt när kan tillverkas
en så stor qvantitet bränvin, tror kommissionen likväl ej att man bör föreslå en lägre
»kattesats för dessa (hvarmed naturligtvis ett bestämmande om en i proportion så mycket,
större pannerymd mäste följa), för att icke råka in på en olika klassindelning, hvil
33
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
ket man på sednare tider sökt undvika af orsaker, som det är onödigt att här upprepa,
liksom för öfrigt enkla apparater redan kunna, till följe af den vid -1849 års början
inträdande högre skattesatsen, anses de facto vara förbjudna, hvadan det är så mycket
mindre skäl att derpå fästa vidare afseende.
Hvad nu här ofvan är sagt med afseende på produktionsförmågan, gäller endast när
bränvinsbränning sker af säd eller potates på hos oss nu vanligt och allmänt sätt, nemligen
utan att skal, sådor m. m. atskiljas från mäsken, på det sätt som ofvan är sagd t
att det brukas i England.
Men derest man bränner af annat material, eller då sådorna m. m. afskiljas från mäsken,
är samma skäl, som vid mäskbeskattningen, nödigt att bestämma olika skatt, hvilket
kommer att fordra en annan och trägnare kontroll i bränneriet, än nu är fallet, ehuru
likväl förmodligen icke en så talrik personal, som vid de öfriga omnämnda beskattningssätten,
kunde vara behöflig. Kommissionen anser nemligen att en kontrollör i hvarje
stad skulle vara tillräcklig, liksom en sådan i landtdistrikterna i de flesta fallen kunde
öfvertaga flera brännerier, hvarigenom kontrollörernas antal knappast skulle komma att
öfverstiga 30. Då kontrollörernas verksamhet följaktligen icke komme att vid detta beskattningssätt,
såsom vid mäsk- och produktbeskattningen, blifva fästad vid hvarje särskildt
bränneri, utan man kan antaga, att hvar och en af dem blefve i 'erksamhet under
största delen af bränningstiden, tror kommissionen vara rättast, att de erhålla en
fast årlig lön af 230 ä 500 Spd., samt 400 Spd. årligen i skjutsersättning, hvilken sednare
emellertid icke skulle tillkomma de uti städerna tillsatte.
Denna kontroll skulle således kosta omkring 4 0,000 Spd. årligen, öfverkontrollen
icke inberäknad.
Här kunde emellertid göras en fråga, om den tillökning i inkomst, som statskassan
antages komma att erhålla medelst den här ofvannämnde högre afgiften, skulle blifva
så betydlig, att den uppväger de med ämnde kontroll förknippade utgifter, eller, att
skatteförhöjningen skulle löna sig, när man måste hafva en så dyr kontroll. Denna
fråga tror kommissionen böra besvaras nekande. Ty dels är förhöjningen i nämnde
skattesats, som vid pannerymdsbeskattningen förmodligen borde sättas i samma förhållande
till skattesatsen för säd- och potatesbränningen, som vid mäskbeskattningen, i sig
sjelf ej af synnerlig betydenhet och dels skulle, åtminstone till en början, endast ett
högst obetydligt qvantum af ifrågavarande materialier komma att blifva användt liksom
äfven det Engelska förfaringssättet att afskilja skal m. m. från mäsken ej heller, åtminstone
i förstone, blefve synnerligen allmänt, så att den högre afgift, som man ville lägga
på dessa materialier eller på den Engelska mäskningsmethoden, ej skulle inbringa, statskassan
någon synnerlig fördel. Skulle det längre fram visa sig, att dessa materialiers
användande till bränvinsbränning eller också den Engelska methoden blefve mera allmänna,
så kan man ju genom skeende skattepåbud lägga en högre afgift på denna produktion.
,
Kommissionen ämnar derföre föreslå, att samma skattesats bestämmes för bränvinstillverkning
af andra materialier, som af säd och potates, samt detta utan afseende på huru
masken är beredd, antingen sådor m. m. äro afskiljda eller icke, fastän kommissionen
anser såsom gifvet, att det vid den förstnämnda produktionen erhållna bränvinet, äfvensom
när säd- eller potatesmäsk beredes på nämnda sätt, icke kommer att blifva beskattadt
så högt, som när säd och potates användes på det vanliga och hos oss allmänt
brukliga sältet.
ätt kommissionen, oaktadt hvad ofvan är anfördt om den sannolikt mindre vigtiga
betydenhet för statsinkomsterna, som en på ofvannämnda produktion lagd högre afgift
skulle ega, ändock har föreslagit en högre skatt på samma produktion, i den händelse
att mäskbeskattningen infördes, har sin grund deri, att man, utan hänseende till dea
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränningen.
59
elika beskattningen på olika materialier, måste hafva en så fullständig kontroll, att beskattningen
icke åstadkommer någon tillökning i utgifterna.
Slutligen får märkas, att då, till följd af hvad anfördt är, omdestillering icke kan
göras fri från afgift, måste de apparater, som dertill begagnas, beskattas lika med dem,
som begagnas till bränvinstillverkning af råänmen.
Med hänsigt till ofvanstående tillåter sig derföre kommissionen att föreslå, att följande
Beslut fattas om Bränvinsbränningens beskattning:
-l:o. Afgift erlägges af hvarje destillations-apparat, antingen den begagnas till bränvinsbränning,
klarning eller omdestillering, samt beräknas med -10 sk. per dygn för
hvarje full pott af apparatens rymdinnehåll, uppmätt så väl för de apparater med tillbehör,
som brukas till bränvinstillverkning af råämnen, som för omdestilieringsapparaterna,
på sätt i § 2 af lagen af den d. å. är föreskrifvet.
2:o. För den tid, som öfverskjuter ett dygn, räknas afgiften för hvarje full timma.
Med afseende på kontrollväsendet vill kommissionen derjemte anmärka, att kommissionen
anser det vara af nöden, så väl vid pannbeskattning, som vid beskattning af mäsken
'och produkten, att öfverkontrollörer anställas, och komma kontrollutgifterna följaktligen
att blifva omkring 4000 Spd om året, utgifterna för kontroll öfver lönbränning
oberäknade.
Då, såsom förbemält är, ingen kontrollör kommer att blifva tillsatt specielt för
hvarje bränneri, blir det icke här, såsom vid mäske- och produktbeskattningen, någon
nödvändighet att fastställa en viss bestämd tid, under hvilken tid ett bränneri skall
vara i oafbruten gång. Deremot linnes det, för att kunna åstadkomma ett fabriksmässigt
bedrifvande af bränningen, eller en rörelse i den skala, som ofvan blifvit antydd, såsom
varande mest önsklig, samma skäl att bestämma en viss tid för rörelsens oafbrutna fortsättning,
och har kommissionen ansett det vara tillräckligt för reglering af rörelsen efter
den skala man afser, om hvarje bränneri förpligtigas att erlägga skatt för en rörelse
af 4500 potters daglig produktion under en tidrymd af 8—10 dagar för hvarje gång det
sälte, i verksamhet.
Den dagliga produktionens storlek har kommissionen bestämt genom utsättande af
det nämnda minimum för apparaterne samt genom storleken af skattesatsen; och för
att försäkra sig om det oafbrutna bedrifvandet af bränneriet, har kommissionen i 2S g af
lagen upptagit den bestämmelse, sorn härvid är af nöden, hvarvid är att märka, att fastän
8 dagar kanhända kunde vara tillräckliga, har kommissionen likväl ansett det säkrast,
att bestämma terminen till 40 dagar hvarigenom tillika hvarje mäskekar kunde 2:ne
gånger vara afverkadt, under förutsättning att averkningen af detsamma endast egde
rum hvar 5:te dag.
Utom de här ofvan afhandlade systemer för beskattningen, har kommissionen tänkt sig
ännu ett sätt, på hvilket beskattning af bränvinsbränningen kunde åstadkommas, nemligen
genom att tillåta densamma endast mot bevillning, sorn specielt meddelas för hvarje
särskildt fall, samt mot ett bestämdt årligt belopp lika för alla brännerier, med eller
utan inskränkningar i afseende på bedrifvandet.
Detta kunde antingen ordnas på så sätt, att vid hvarje skattebeslut det fastställdes en
bestämd årlig afgift för de följande tre åren för hvarje bränneri, utan afseende på huru
mångå de blefve, eller också på det sättet, att hela den sammanlagda skatten bestämdes
till en viss summa, som till lika belopp fördelades på hvarje af de brännerier, sorn
nom en viss bestämd tid vöre anmälda till bedrifvande.
Norska Kommiss. Betänk, ang. Bränvinsbränning tn.
Begge beskattningssätten hafva den fördel, att man derigenom undviker de flesta af
de olägenheter, som äro förenade med kontroilväsendet, dymedelst att man öfverläte ät
bränvinsbrännarne att inrätta sig, så som de funne för godt, likväl med nödig inskränkning
i afseende på apparaternes antal och storlek.
Oaktadt kommissionen icke anser sig kunna rekommendera någotdera af dessa beskattningssätt,
,; tminstone ej för det närvarande, kan hon dock ej underlåta att i korthet
antyda, huru hon har tänkt sig den närmare detaljen, liksom äfven på samma gång
omförmäla de omständigheter, som, enligt kommissionens förmenande, icke göra dom
tillrådliga.
Med hänseende till det förstnämnda beskattningssättet får märkas:
Under förutsättning af att minimum för den dagliga produktionen blir, såsom ofvan
är antaget, -1500 potter, och afgiften bestämmes till 5 sk. för hvarje pott pröduceradt
bränvin, kan man, efter hvad förut blifvit anmärkt, antaga,ätt i städerna kommaomkring
50 brännerier att blifva i gång, hvarutaf på hvarje en afgilt af 5,500 Spd. om året
kommer att belöpa sig, och på landet omkring 50, utaf hvilka hvardera skulle årligen skatta
5,500 Spd. Då intet skäl finnes, att, under den här antydda beskattningen, sönderstycka
bränvinshandteringen mera, än vid de öfriga beskattningssätten, måste den årliga utgiften
för hvarje bränneri anslås till 5,500 Spd. Men i detta fall skulle det i landtdistrikterna
påräknade antal af brännerier icke kunna hållas i gång, och deras antal
kanhända reduceras till hälften, hvarigenom följaktligen den årligen påräknade afgiften
icke skulle inflyta. Den afgift, för hvilken hvarje bränneri skulle svara, måste följaktligen
ökas, lör att man måtte hinna upp till den påräknade hufvudsumman, hvarvid
landtbränneriernas antal återigen skulle förminskas, hvaremot stadsbränneriernas antal
förmodligen förblefve detsamma, öfter sorn man i allmänhet i städerna bättre kan åstadkomma
de kapitaler, som äro af nöden för så stora anläggningar och ett så vidsträckt
bedrifvande af rörelsen, hvilket deremot knappast blefve fallet på landet, liksom äfven
de i städerna finera lätta tillfällena till afsättning af produkten samt tillförseln utrikesifrån
af säd och potates, äfven skulle bidraga till att undantränga brännerihandteringen
från landsbygden, och i hvarje fall spela den i händerna på dem, som ega kapitaier,
med uteslutande af mindre förmögna.
För att emellertid bibehålla en någorlunda jemnvigt till förmån för dem, sorn
under sådana omständigheter icke skulle kunna drifva bränvinsbränning, mås.te det, enligt
kommissionens tanke, sättas en gräns för afbrännings-apparaternas storlek, liksom
endast en apparat borde Unnas för hvarje bevillningsandel, emedan man eljest äfventyrade,
att icke blott enstaka bränvinsfabriker skulle uppkomma, utan hela fabriksstäder
uppstå för en eller flera bevillningsandelar, hvarigenom det skulle stå i enskildas
makt, att helt och hållet rycka till sig denna näring, dymedelst att afgiften genom
dess fördelning, på en så stor produktion, skulle träffa det erhållna utbytet med ett så
obetvdligt belopp, att brännerier i mindre skala ej skulle kunna konkurrera med dem.
Men genom att bestämma ett visst maximum för apparatens 'storlek skulle man
å andia sidan framkalla den ofvannämnda, i flera hänseenden så skadliga öfveransträngningen
vid averkningen, så att denna utväg således ej är synnerligen att rekommendera.
U Att begränsa rörelsens utsträckning genom att, bibehålla förbudet emot sommarbränning,
har deremot förmodligen mindre olägenhet med sig.
Hvad det andra af de 2:ne ofvannämnda beskattningssätten angar, så skulle det å
ena sidan lätteligen kunna leda antingen till ett resultat, sorn komme nära ett totalt
förbud emot bränvinsbränning, när det nemligen kunde inträffa härvidlag detsamma,
som man set inträffa på åtskilliga ställen i afseende på rättigheten att försälja bränvin
i mindre partier än 40 potter, att fruktan för att komma att bära en opåräknad!
stor
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
44
Utskottet har diirföre ansett sig icke kunna föreslå någon lättare eller säkrare utväg,
än att 33 § i nu gällande författning måtte sålunda ändras, att bränvin må destilleras
endast af den, som är berättigad att sådant tillverka, samt i det bränneri
och med den redskap, han för tillverkningen uppgifvit, och alt deslilleringen må
verkställas endast under den lid, för hvilken anmälan lill bränvins-lillvcrkning skett,
och mot den afgift, som därför er lagd blifvit.
Uti Apothekares destillerings-rätt har Utskottet icke ansett någon väsendtlig
förändring böra jidtagas, likasom ej heller i fråga om bränvins rening utan eld
eller ånga.
Angående stämpling och justering af bränvins-tillverknings-redskap har Ut
skottet
ej heller trott några hufvudsakliga afvikeiser nödiga från, hvad nu gällande
författning föreskrifver. Däremot har Utskottet ansett sig böra föreslå åtskilliga
nya stadganden, som uti bifogade författnings-förslag utgöra 4:de Art. och angå
skyldighet att, på vissa föreskrifna tider, anmäla all bränvins-redskap, äfven om
densamma icke begagnas. Denna försigtighet blifver utan tvifvel nödvändig genom
den större frestelse till missbruk, hvartill den ökade skatten föranleder; de kontrollerande
myndighelerne behöfva att äga den fullständigaste och tillförlitligaste
reda på, hvilken till bränvins-tillverkning tjenlig redskap kan finnas i landet, och
hvar den samma i hvarje ögonblick är att söka. Å ena sidan har lagstiftningen
att dervid undvika en så ömtålig undfallenhet för den enskildes beqvämlighet, att
kontrollens säkerhet äfventvras, men å den andra en allt för mycket störande och
småaktig forskning i den enskildes tillhörigheter; och Utskottet har uti det föreslagna
sökt afväga dessa båda svårigheter mot hvarandra så noga, som möjligt.
I fråga om redskaps försegling har den nu gällande författningen blifvit följd,
utom hvad angår det insättande i allmänt förvar, som i stället för förseglingen
hitintills varit medgifvet. Utskottet har ansett sig böra föreslå borttagande af detta
medgifvande, därföre att mångenstädes icke finnes något säkert, offentligt förvarings-rum,
hvarföre den lättnad eller trygghet, som dermed afses, icke kan blifva
allmän för hela riket, och att det allmänna skulle ikläda sig för den enskildes
egendom en ansvarighet, «om kan blifva betungande.
Hvad 6:te Art. af förslaget till författning innehåller, är i det föregående hufvudsakligen
motiveradt. Att likasom, enligt hvad Utskottet sökt visa, något öfverskott
i den dagliga tillverkningen bör vid större bränneri kunna få inträffa, utan
att anses såsom lag-öfverträdelse, så äfven en anmälningen understigande tillverkning
bör berättiga till återbekommande af erlagd skatt, dock icke till obestämdt
belopp i någotdera fallet, della synes vara en gifven följd af det tillverknings-sättets
natur och omöjligheten för tillverkaren att på förhand noga beräkna produktens
mängd. Att Kronan bör för ogulden skatt äga pant-rätt till ali den redskap, som
Bih. till R. St. Prot. 4853 och 4854. 44 Sami. 8 Iläft. 8
42
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
för tillverkningen begagnas, och till den produkt, som på stället förefinnes, torde
vara på goda skäl grundadt.
Det vigtigaste nya, som måste införas, för att sätta i verksamhet det beskattnings-
och kontrollerings-svstem, Utskottet ansett böra stadgas för den större bränvins-tillverkningen,
är de kontrollörer, hvilka skola öfvervaka, att, hvad som tillverkas,
blifver till mängd riktigt utrönt, så att intet kan undandragas skatt. Utskottet
har icke tänkt sig saken så, att desse kontrollörer skulle blifva en ständig
embetsmanna-corps. En sådan kan icke komma i fråga för en tjenstgöring af två
månader bland tolf; och någon annan tjenste-befattning, som ovilkorligt sammanhängde
med denna och vore så ställd, att hon sysselsatte sin innehafvare just jemnt
de återstående tio månaderna, är äfven svårt att tänka sig. Utskottet har sålunda
föreställt sig, att desse kontrollörer böra särskildt antagas för hvarje års bränningstermin,
och att befattningen icke sammanblandas med eller ingriper uti den allmänna
bevakningen af denna författnings eller andra lagars och författningars efterlefnad.
Då sålunda embets- och tjenstemän, likasom andra tillförlitliga personer,
kunna få ett dylikt tillfälligt uppdrag, bör det deremot icke lemnäs åt sådana,
hvilka förut, såsom fiskaler, krono-betjänte e. d. hafva det allmänna inseendet
öfver lagars efterlefnad; och å andra sidan torde böra antagas, att kontrollörerne
icke erhålla något annat uppdrag, t. ex. att efterforska lön-bränning, försnillning
vid mindre bränneri o. s. v. Nödvändigheten af den särskilda kontrollörens oafbrutna
vistande vid det honom anvisade bränneri gör, att han icke kan medhinna
någon annan befattning; och en sådan skulle blott afvända hans uppmärksamhet
från det egentliga föremålet för hans vaksamhet.
Att helt och hållet lita på hvarje särskild kontrollör torde vara oförsigtigt;
och Utskottet har derföre ansett ytterligare kontroller öfver och bredvid dem böra
föranstaltas, såvidt görligt är. Utom de öfver-kontrollörer, som böra distriktvis
finnas och kringresa, för att på obestämda tider inspektera bränne,rierna, granska
brännings-journalerna, öfvervara uppmätningar o. s. v., anser Utskottet äfven nödigt
vara, att hvarje uppmätning sker i vittnens närvaro; och af lag-förslaget svnes,
huru Utskottet ansett dessa vittnens tillkallande och aflöning böra ställas.
Det är nödvändigt, att de vid brännerierna stationerade kontrollörer stå under
upsigt och befäl af Öfver-kontrollörer, som under brännings-tiden måste kringresa
och inspektera. Desse embetsman hafva en så magtpåliggande och ansvarsfull
befattning, att de böra af Konungen utnämnas; och det är nödvändigt, att de
äga en förenings-punkt och öfver-styrelse uti något allmänt embets-verk. Utskottet
hade påtänkt att föreslå, hvilket det embets-verh borde vara, som hade denna
centrala öfver-styrelse öfver bränneri-kontrollen; och bestyrets likhet med andra
göromål, som tillhöra Kongl. Commerce-Collegium, väckte tanken att föreslå detta
embets-verk; men Utskottet har ansett intet förslag i det afseendet böra från Ri
-
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 8.
45
kets Ständer utgå, utan saken öfverlemnas heit och hållet till Kongl. Maj:ts nåd.
bepröfvande. Förslag till instruktion och ordviings-stadga för kontrollens verkställande,
och för hvad vid bränvins-tillverkningens drift i allmänhet bör iakttagas, men
icke kunnat i hosgående lag-förslag inflyta, torde imedlertid böra afgifvas; och
Utskottet vill dermed inkomma, så snart Rikets Ständer fattat sitt beslut om grunderna
tor den blifvande författningen.
Innan Utskottet lemnar frågan om kontrollen, anser det sig böra göra en
kort framställning af de verkningar, som en bättre organiserad och nogare kontroll
i två af de närmast belägna stater haft, emedan det är nödigt att kunna af erfarenheten
göra sig någorlunda klart begrepp om, hvad trygghet mot oloflig bränvins-tillvcrkning
en bättre upsigt och bevakning kan erbjuda.
Redan år 1786 förbjöds husbehofs-bränningen i Danmark; men- ännu år 1840
brändes allmänt i smyg på Jutland. I hvilken skala det skedde, visade sig, då
regeringen år 1843 påbjöd, att de, som inlemnade sina bränvins-pannor, skulle
slippa straff för deras begagnande; och på Jutland blefvo, i följd däraf, mer än
11,000 och på öarna mer än 300 pannor allemnade. Detta oaktadt fortfor lönbränningen,
lill dess år 1845 en särskild kontroll-bevakning infördes, hvarpå denna
smyg-tillverkning upphörde, och stats-kassans inkomst af bränvins-skatten betydligt
ökades. I Norrige beviljade Storthinget år 1848, då den förhöjda skatten
antogs, en betydligare summa till bevakning mot lön-bränning; och dels Finansdepartementet,
dels Amtmännen utsände till landsorterna tillsyningsmän, att verkställa
denna bevakning. Då försvann lön-bränningen; men hon har åter visat sig,
sedan 1851 års Storthing nedsatte den beviljade summan till en obetydlighet.
Denna erfarenhet visar, huru nödvändigt det är att underhålla en tillräcklig
och duglig kontroll-personal; både folkets moralitet och statens inkomster vinna
därpå, hvaremot de bäst uttänkta lagar och strängaste straff-bestämmelser förblifva
overksamma, i fall icke tillräcklig bevakning underhålles. Så framt Rikets Ständer
gilla den nu föreslagna planen för beskattning och kontroll, vill Utskottet inkomma
med särskildt förslag, att erforderliga medel måtte för kontrollens handhafvande
anvisas.
Behofvet af stationerade kontrollörer vid de större brännerierna rättar sig naturligtvis
efter dessas antal; och då skatt från hvartdera sådant alltid inflyter till åtminstone
minimi-beloppet, så finnes proportionaliter gifven tillgång till aflöning för
hvarje erforderlig kontroll-tjensteman, ehvad dessas antal blifver större eller mindre,
så att ingen fruktan för stats-kassans betungande för detta ändamål behöfver
äga rum. Kostnaden för Öfver-kontrollörernes underhållande samt äfven för den
ordinarie krono-betjäningens bättre organisation och aflöning, i fall Kongl. Majit
linner sådan nödig under de nya förhållandena, blifva utan tvifvel tillräckligen ersatta
genom den ökade stats-inkomst, som måste kunna påräknas genom en större
44
Särskilda Utskottets Betänkande ff.o 8.
säkerhet mot lön-bränning. För öfrigt torde de af Utskottet föreslagna bötesförhöjningarne
med bibehållna delnings-grunder kunna antagas upmuntra kronobetjänte
till vaksamsamhet.
Någon ting motsvarande, hvad 62 § i nu gällande Kongl. Förordning stadgar
om användande af viss andel af bränvins-beviilningen till ersättning lör besväret
med debitering och redovisning, har Utskottet icke ännu kunnat föreslå, då ingen
ledning finnes att bedöma, hvad den efter det nya beskattnings-systemet påräkneliga
stats-inkomst kan komma att utgöra 5 men Utskottet vill, sedan Rikets Ständer
bestämt beskattningens belopp, föreslå någon summa, som torde för samma ändamål
böra ställas till Kongl. Maj:ts disposition.
Utskottet finner sig böra angifva skäl för den från fordna lag- stiftningen i
detta ämne uti de flesta fall afvikande bestämningen af böter, som Utskottet föreslagit,
så ock af den straff-art, till hvilken dessa torde böra förvandlas.
I fall den föreslagna höga beskattningen antages, skola sannolikt försöken
att eludera lagen mångfaldigas. Något verksammare korrektif häremot än skärpta
straff-bestämmelser lärer icke för närvarande vara att finna. Men jemte det Utskottet
således i allmänhet föreslagit betydligt höjda böter, har Utskottet ansett
hötes-beloppen böra ställas i noggrannaste möjliga förhållande till den fördel, öfverträdaren
söker bereda sig. Utskottet har därföre öfverallt, där så kunnat ske,
lagt den åsyftade skatte-försnillningen till grund för böternas bestämmande. Där
detta ej kunnat ske, har Utskottet, på det att straffet må kunna, om möjligt,
ställas i rättvist förhållande till förbrytelsens storlek och beskaffenhet, lemnat domaren
latitud för straff-mätning, dock inom bestämda gränser.
I fråga åter om böternas förvandling har Utskottet, med enhälligt gillande af
den i flera motioner uttryckta åsigt, att den hittills använda straff-arten, enkelt
fängelse, är af alltför lindrig beskaffenhet, för att det därmed åsyftade ändamålet
skulle kunna vinnas, föreslagit annan art. Den allmännast i lag tillämpade, fängelse
vid vatten och bröd, vore här alldeles icke användbar efter den skala eller
tabell, som Kongl. Förorda, den 10 Junii 1841 innehåller; ty då böterne, relatift
till dem, för hvilka berörde tabell är afpassad, äro ojemnförligt höga, så skulle i de
flesta fall endast högsta kropps-pligt försona öfverträdclser, som i både sin beskaffenhet
och storlek vore från hvarandra ‘ vidt åtskilda. Alt åter uppgöra en nv
straff-skala, der dessa olägenheter vore undanröjda, förde till andra, de förstnämnda
motsatta. Ville man nemligen låta de högsta förmodade, ja till och med endast
de högre, bötes-beloppen svara mot det högsta tillåtna dag-antalet för straffet, så
skulle ett proportionerlig! nedgående i skalan leda därhän, att äfven lemligen höga
böter försonades med det minsta dag-antalet. Kropps-straffets afskräckande egenskap
vore derigenom förlorad; och sannolikt skulle i de flesta fall, eller så ofta
möjligt
Särskilda Utskottets Betänkande N:o S.
45
möjligt blefve att göra tillgången till böternas gäldande för exekutorn oåtkomlig,
lag-öfverträdaren föredraga kropps-straffet.
Den nya straff art, straff-arbete, Utskottet föreslagit, kan i sin tillämpning
innehålla erofrderlig skärpa och medgifver, utan men för helsan, den utsträckning
till tiden, som öfverträdelserne i qvantitatift hänseende påkalla, och upfvller där
före,
efter Utskottets förmenande, hvad i straffet sökes.
Det tilkommer Utskottet att slutligen afgifva yttrande om några motioner,
som till Utskottet blifvit remitterade och röra brånvins-tillverknings-frågan, men
icke egentligen tillhöra de här förut behandlade delar af denna fråga.
Från Högloll. Ridd. och Adeln är remitterad en af Herr Hård, A., väckt
motion, hvaruti han, jemte det redan anförda förslaget om tillverknings-tid och
skatt, upgifver sig vilja til! Utskottet inkomma med beskrifning på en bränvins
mätare,
som skall angifva bränvinets både mängd och grad-tal och behöfva blott en
till två gånger i månaden kontrolleras af krono-inspektör. I anledning af herr lektor
Sondéns motion om täflings-pris för upfinning af en dylik mätare har Utskottet
redan (i utlåtandet N:o 7) till Rikets Ständer hemställt, hvad det anser lämpligt vara
att i detta ämne tillgöra, och ämnar, på grund af Rikets Ständers medgifvande af
erforderliga medel, gå i författning om profs anställande med dylika apparater,
då den upfinning, hvarom herr Hård nämnt, kan äfven blifva försökt, sedan motionären
numera hos Utskottet anmält, att ett exemplar af apparaten är att hitförvänta.
Herr Hjärne, //., yrkar, i väckt motion, att Utskottet måtte, innan detaljerne
af nytt förslag till författning utarbetas, framlägga hufvud-grunder för lagstiftningen
i ämnet. Utskottet har ansett en dylik åtgärd icke kunna påskynda,
utan tvärtom troligen fördröja arbetet, alldenstund hufvud-grunder ingalunda kunna
beslutas, utan att deras lämplighet till hvarje förekommande detalj-fråga varit
på förhand pröfvad och bestämd; och ämnet hade således måst i hela sin vidd
genomtänkas, innan det varit möjligt att stadga grunderna för detsamma. Att
besluta särskildt om grunder hade då icke blifvit kortare arbete än att besluta
om det hela; och om det än kunnat taga något mindre tid att yttra sig om
grunderna särskildt, så hade dock ärendets behandling hos Riks-Stånden blifvit
dubbel och följaktligen säkert vida långvarigare, än då grunder och detaljer nu framläggas
på en gång. Följaktligen ansåg Utskottet sig icke böra tillstyrka någon
åtgärd med anledning af herr Hjärnes motion; och för närvarande är en dylik
åtgärd icke nödvändig.
Den enda åtgärd, Utskottet trott kunna bidraga till ärendets påskyndande,
har blifvit vidtagen, nemligen att dela frågan och, såsom nu skett, först afgifva
förslag till tillverknings-lag; och skall förslag till försäljnings-lag följa.
Bih. till R. St. Prot. -1855 och 1834. 41 Sami. 8 Haft. 7
46
Särskilda Utskottets Betänkande N;o S.
Fråga har hos Utskottet varit väckt att meddela Rikets Ständer en fullständigare
öfversigt af utländska lag-stifningar öfver detta ämne 5 och ganska fullständiga
och värde-fulla uplysningar och handlingar hafva, genom den beredvillighet,
hvarmed H. Ex. Stats-Ministren för Utrikes ärendena gått Utskottets önskningar
till möte, från Kongl. Maj:ts Beskickningar hos främmande magter till Utskottet
inkommit. Men Utskottet, sorn till ledning för sin egen öfvertygelse begagnat
handlingarna, anser sig icke kunna, utan allt för stor vidlyftighet och tids-ntdrägt,
meddela Rikets Ständer något mera om de utländska lag-stiftningarna, än som
här ofvan förekommer angående beskattningens grund och belopp, kontrolleringssåttet
och hvad härmed sammanhang äger.
En tabell, som utvisar antalet af de under år 1852 anmälda bränvins-redskap,
har, på Utskottets föranstaltande, blifvit utarbetad och skall, så snart densamma
är tryckt, blifva till Riks-Ståndens ledamöter utdelad.
Stockholm den 31 Mars 1854.
STOCKHOLM, 1854. J. A. Walldén.
Förslag
lill
Förordning angående riik or en för bränvins tillverkning.
1 Art.
Om rdllighet lill brdnvins tillverkning och liden för dess utöfning.
% 1.
Bränvin må, på landet och i stad, tillverkas af en hvar, som anlingen är, enligt
4 § 1 morn. i Fabriks- och Ilandtverks-Ordningen den 22 December 1846, berättigad
att idka fabriksrörelse eller ock äger eller innehar särskildt skattlagd jord.
Öfver — Stälhäilarc, Under-Ståthållare, Landshöfding, Landssekreterare, Landskamererare,
Kronofogde, Länsman, Lands- eller Stads-fiskal, polistjänsteman, domare
på landet, Borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik erabets-
eller tjensteman, kyrkobetjent, folkskolelärare, justerare af bränvinstillverkningsredskap,
bränneri-kontrollör eller tillsyningsman, så ock i allmänhet embets- eller
tjensteman, som, till följd af sin innehafvande befattning, kan komma att deltaga i
beslut om bränvins tillverkning eller kontroll derå, må dock icke befatta sig med dylik
tillverkning, der lian ej år 1852 eller 1853 sådan idkat, i hvilket fall han å den
egendom, hvarå tillverkningen då idkades, får intill 1857 års slut densamma fortsätta.
Å ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock å annan Kronans jord,
som ej med stadgad åborätt besiltes, vare bränvins tillverkning förbuden; dock varde
den, som vid denna författnings kungörande, på grund af kontrakt med Kronan,
vederbörande myndighet eller korporation, såsom brukare eller arrendator sådan jord
inuehar, vid den honom i dylik egenskap då tillkommande tillverkningsrätt bibehållen,
så länge kontraktet gäller. ,
§ 2.
Bränvins tillverkning skall vara tillåten under två månader af året, så framt ej
högst vigtiga omständigheter föranleda dess inställande.
§ 3-
Bränvin må tillverkas antingen i Större bränneri, der redskap af hvilken storlek
och beskaffenhet som helst får begagnas, eller i Mindre bränneri, der endast enkel
redskap af en till pannerymden begränsad storlek är tillåten.
Bil. JVJ 1 till Sänk. Ultk. Bet. JU 8. 1
*9 'i
s4-
] Större bränneri mS bränvin tillverkas llän oell med den lo Oktober intill
den 15 November samt från och med den 15 November intill den 15 December;
och må bränvinstillverkare under endera eller begge af dessa månader bandteringen
utöfva. En månad vare den kortaste tid, för hvilken någon må sig till hranvinslill—
verkning anmäla.
Mäskberedning eller bränvinslillverkning vare likväl ej medgifven från klockan
10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan dag.
§ s.
Den minsta tillverkning på dygn i Större bränneri, för hvilken anmälan får
ske, vare 500 kannor och den största 1000 kannor sex-gradigt bränvin, allt i
medeltal under månad räknadt.
§ 6.
1 Mindre bränneri får bränvin tillverkas blott med enkel, omedelbarligen med
eld drifven redskap, med eller utan mäskvärmare.
Med enkel redskap förstås den, som består af en panna för mäskens kokning
och en lill pannan hörande s. k. hall samt, för bränvinsångans afkvlande, pipor,
slang eller kylare.
Mäskvärmare är en inrättning, i hvilken masken genom den från pannan utgående
ånga uppvärmes, innan mäsken insläppes i pannan.
§ 7.
För den i nästföregående § omförmälda redskap gäller:
att pannan får äga hvad form som helst;
att den icke får drifvas annorledes, än genom eldens verkan omedelbart på dess
botten och sidor;
att hatten, inberäknadt löst eller fastsittande rör, som sammanbinder pannan
med afkylningsredskapen eller mäskvärmaren, icke får innehålla mer än tre fjerdedelar
af pannans rymd; v
att lös bals för pannans förening med hatten ej får användas;
att mäskvärmaren icke får innehålla mer än en femtedel utöfver pannans rymd;
alt ånga hvarken från pannan ej heller annorledes får insläppas uti den i mäskvärmaren
inneslutna mäsk, utan blott ledas derigenom medelst rör;
att lankrum hvarken i mäskvärmaren ej heller i andra delar af redskapen får
finnas; '
att bränvinsåugan, sedan den utgått från battröret, icke får ledas i uppåt gående
riktning, samt
3
att ined redskapen icke får varn förenad något slags rektifikations-apparaf, ej
heller någon af redskapens delar vara så inrättad, att bränvin kan åstadkommas utan
omkokning eller s. k. klarning.
§ 8.
I ]lindre bränneri får pannans rymd ej understiga tolf och ej öfverstiga tjugo
kannor; och vare, der rnäskvärmare begagnas, största pannerymd femton kannor, allt
med inberäkning af två kannors kokrum.
§ »•
I Mindre bränneri må bränvin tillverkas under April och November; och får
anmälan dertill icke ske för kortare tid än en af dessa månader.
Oin mäskberedning och bränvinstillverkning å sön- eller helgedag vare lag,
sorn för Större bränneri i 4 § sägs.
§ 10.
På samma egendom å landet, eller gård eller lägenhet i stad, får|bränvin icko
samtidigt tillverkas i flera än ett bränneri, ej heller i samma bränneri flera än en
redskap finnas.
Med egendom å landet förstås här hemman, hemmansdel eller lägenhet, försedd
med egen ladugård, der utfodring sker.
§ 11.
Bränvinstillverkning, hvartill jord berättigar, må ej- annorstädes än å samma
jord utöfvas,
§ 12-
Den, som vill tillverka bränvin utan att genom jords innehafvando vara dertill
behörig, gore derom ansökning, om han å landet bor, hos Konungens Befallningshafvande
i länet, och, om han i stad är boende, hos Magistraten. Vid ansökningen
foges bevis, sorn hans behörighet styrker. Derest sökanden finnes vara till handteringens
utöfning behörig, varde tillståndsbref för honom utfärdadt.
Besvär öfver Magistrats eller Konungens Befallningshafvandes beslut i sådan
fråga anföras på sätt i 43 § af Fabriks- och Handtverks - Ordningen föreskrifves.
§ 13-
Bränvinstillverkning i större bränneri skall, minst 6 veckor innan den får
företagas, hos Konungens Befallningshafvande skriftligen anmälas, hvarvid uppgilves
lid och ställe för tillverkningen, jemte beloppet deraf. Vid anmälningsskriften fogas
antingen tillståndsbref, som i 12 § omförmäles, eller ock bevis, all tillverkaren äger
4
eller innehar särskildt skattlagd jord Finner Konungens Befallningshafvande hinder
för handleringens utöfning icke mola; utförde derom för tillverkaren bevis, innefattande
tillika Landskontorets' uträkning å den afgift, som för den ifrågavarande tillverkningen
utgå bör.
§ 14.
Vill den, som till bränvins tillverkning i Större bränneri för endast den första
af de 2 tillåtna månaderna sig angifvit, sedermera tillverkningen under den andra
månaden fortsätta, eller vill någon, efter att hafva för tillverkning of ett visst belopp
sig angifvit, densamma under endera eller begge månaderna utvidga; gore derom,
minst 14 dagar före den tid fortsättningen eller utvidgningen afser, skriftlig anmälan
hos Konungens Befallningshafvande, som öfver sådan anmälan utförde bevis, innefattande
tillika Landskontorets uträkning å den fjllnad i lillverkningsafgift, som erläggas
bör. Vill han åter från tillverkningen afstå eller uppgifven tillverkningstid
ffån två månader till en inskränka eller uppgifvet tillveikningsbelopp för endera eller
begge månaderna minska; amnäle det bos Konungens Befallningshafvande minst 14
dagar före den tid afsägelse!) eller inskränkningen afser, så vida han vill åtnjuta
befrielse från motsvarande lillverkningsafgift.
§ is.
Bränvinstillverkning i Mindre bränneri skall, minst en månad innan den får
företagas, hos Häradsskrifvare!) i orten skriftligen anmälas, hvarvid uppgifvas tid och
ställe för tillverkningen samt företes mätnings- och slämplingsbevis å den redskap,
som skall begagnas. <
1 fall' tillverkningen skall ulöfvas af den, som icke på grund af jord är dertill
berättigad, bör vid anmälningsskriften fogas sådant tillståndsbref, sorn i 12 §
omförmäles.
Vill någon för begge de tillåtna månaderna sig på en gång anmäla; håfve
dertill rätt.
Ofver sådan anmälan meddele Häradsskrifvaren skriftligt bevis, innefattande tillika
uträkning å den afgift, som för tillverkningen sig belöper, och återlemne derjemte
mätnings- och stämplingsbeviset, försedt med påskrift om uppvisandet. 1 lösen
för bevis och påskrift ålnjule han tillhopa 16 sk.
Häradsskrifvare åliggc att, sist B dagar från slutet af den lid, inom hvilken anmälningsskrifterna
skola till honom ingifvas, desamma, jemte å dem soknevis upprättade
förlekningar, till Konungens Befallningshafvande insända.
§ 16.
För den, som till bränvinstillverkning i Mindre bränneri sig anmält, men sedermera
vill, mot befrielse fran afgift, tillveikningen frånträda, galle om lid och ställe
i
ft
för anmälan derom hvad i 14 § sägs. Yill han tillverkningen i afseende å redskaps
rymd eller beskaffenhet utvidga, eller, mot befrielse från motsvarande tillverkningsafgift,
inskränka; gore derom skriftlig anmälan hos Konungens Befallningshafvande
sist 8 dagar före den lid förändringen afscr. Vid sin anmälan fogc han bestyrkt
afskrift af mätnings- och stämplingsbevis ä den redskap, hvarmed han tillverkningen
utöfva vill. Öfver anmälan, som nu sagd äkr, utförde Konungens Befallningshafvande
bevis, innefattande tillika Landskontorets uträkning å den fyllnad i tillvcrkningsafgift,
som erläggas bör, eller å det belopp, tillverkaren är berättigad återbekomma, och
varde derjemte mätnings- och stämplingsbeviset, försedt med påskrift om uppvisandet,
lill honom återlemnadt. '
§• 17-
Öfver anmälningar och uppgifter, som, enligt 13, 14, 15 och 16 <§§, till
Konungens Befallningshafvande inkomma, lålc han erforderliga förlekningnr, för kontroll
och eftersyn, tillställas vederbörande kronobetjent samt bränneri-kontrollörer och
tillsyningsman.
Kronobetjent skall af. förtekning, som honom tillställes, låta, inom 8 dagar
från emoltagandet, i sill distrikt anslå afskrift i soknestuga eller, der sådan cj
finnes, å annat lämpligt ställe i soknen.
§ 18-
I sammanhang med prcssjäslbcrcdning får bränvinstillverkning icke utöfvas af
annan än den, som lill den sednare berättigad är, eller under annan tid eller med
andra vilkor, än som för bränvins tillverkning i allmänhet stadgade äro.
§ 18.
Vid ältikcbcrcdning eller annan fabrikation får bränvinslillverknings-redskap icke
begagnas af den, som ej till bränvins tillverkning berättigad är, eller under andra
vilkor, än sorn, för bränvins tillverkning gällande aro.
2 Art.
Om bränvins deslillering och rening.
§ 20.
Bränvin må destilleras endast af den, som är berättigad att sådant tillverka,
samt i det bränneri och med den redskap, han för tillverkningen uppgifvit. Deslille—
ringen må verkställas endast under den tid, för hvilken anmälan till bränvinstillverlc
ning
skett, och mot den afgift, som derför erlagd blifvit.
6
§ 2i.
Apothekare må alla lider af året för pharmaceuliska behof utan afgift nyttja
två destilleringspannor, en af högst ljugo och en af högst tolf kannors rymd, kokrummet
inberäknadt. '
Skulle på något ställe apolheksrörelsen göra flera pannors begagnande nödigt,
må ansökning derom hos Konungen ske.
§ 22.
Bränvins rening vare en hvar afgiflsfritt tillåten, då den sker ulan eld eller ånga.
3 Art.
Om redskaps matning och stämpling.
% 23.
En hvar, som förfärdigat redskap för bränvinstillverkning, vare skyldig, innan
han redskapen från sig lemnar, ej allenast att med stämpel af sitt namn och hemvist
samt årtalet förse panna, hatt och afkyIningsredskap, äfvensom löst bröst, mäskvärmare
och rektifikationsapparat, än ock att besörja redskapens uppmätning och
stämpling af dertill förordnad justerare. För honom skall rcdskapstillverkaren noga
uppgifva redskapens beskaffenhet till alla dess delar, samt om den skall drifvas
omedelbart med eld eller med ånga.
Då redskap på ett eller annat sätt ändras, eller ny del tillsättes, skall redskapen
af justerare å nyo granskas samt den ändrade eller tillsatta delen stämplas,
efter mätning, om den är sådan underkastad, och ändringen anteknas i mälningsbeyiset.
Den, som ändringen verkställt, vare skyldig alt, på sätt i 1 mom. stadgas,
om uppmätningen och stämplingen föranstalta.
§ 24.
Till redskaps uppmätning och stämpling förordne Konungens Befallningshafvande
ett behöfligt antal justerare, och tilldele hvardera ett visst distrikt, lämpadt efter
hans hemvist. För sådan förrättning vare justerare lika ansvarig, som för målkärls
justering.
§ 23.
Bränvinspanna skall vid mätningen vara försedd med löst bröst, då sådant finnes,
och med batt eller stängselskifva och rör samt öfriga tillbehör, som, enligt nästföljande
§ äro stämpling underkastade. Pannans hela kubikinnehåll mates med vatten
till öfversta kant eller läckande brädd. Om hatten är försedd med en eller flera
7
luckor eller någon annan öppning ån Sngröret, skall den vid mätningen påsattas
och redskapen uppmätas till öfversta luckans eller öppningens nedra kant, till så
stor höjd, som mäsk kan deri inrymmas.
Hatten med ångrör skall äfven till bela sitt kubikinnehåll uppmätas. Den fals,
som är ämnad att nedskjutas i pannan, ingår i mätningen för den del, hvarmed
den möjligen kan öfverstiga ett tum.
Likaså uppmäles mäskvärmare, der sådan finnes, till hela sin rymd, med afdrag
för derigenom gående rör.
Då panna, som är försedd med aftappningsrör, uppmätes, skall tappen eller
vridhanen insättas och intet afdrag för rörets innehåll äga rum.
§ 26.
På panna och dertill hörande hatt eller stängselskifva, löst hattrör, afkylningsredskap,
löst pannebrösf, mäskvärmare och rektifikations-apparat skall justeraren med
stämplar utmärka sitt namns inilialbokstäfver, årtalet då uppmätningen skett, nummerordningen
för året å den redskap, som stämplingen undergår, samt, å både panna
och batt, redskapens pannerymd, utan afdrag af kokrummet. På pannan anbringas
stämpeln å halsen eller pannans öfversta del och på öfriga uppräknade delar å ställen,
der den blir väl synlig, ulan att skada redskapen.
§ 27.
För redskaps mätning och stämpling åtnjute justerare i arfvode 6 runstycken
för hvarje kanna af redskapens uppmätta rymd. Varder justerare i sådan tjenstförrättning
kallad från sitt hemvist till enskild man, tillkomme honom derjemte i traktamente
en r:dr 16 sk. om dagen, tillika med skjuts efter en häst till och från
förrättningsstället. Der (lera redskap på ett ställe, eller i en by eller soken, kunna
af justeraren vid samma tillfälle mätas och stämplas, beräknas resekoslnadsersätt
ning
och dagtraktamente endast såsom för en resa. Justerare erhålle af redskapsägare
erforderligt handtlangarebilräde vid förrättningen, men bör sjelf vara försedd
med justerade och krönta målkärl.
Utan särskild betalning skall justerare meddela skriftligt betyg, enligt denna
författning bifogadt formulär, öfver så väl mätning som stämpling. I betyget intages
noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras dimensioner. Derjemte
utsältes, huruvida redskapen är inrättad att drifvas omedelbarligen med eld
eller med ånga. Vid hvarje månads slut skall justerare lemna Konungens Befall
ningshafvande
del af de betyg, sorn under månaden utfärdats.
§ 28.
1 Mindre bränneri må ej inmuras annan del af redskap, än panna, ej heller
8
panna och batt med hvarandra sammanfogas genom nägling eiler lödning. Vid pannas
inmurning iakttages, att stämplingen alltid skall vara lätt åtkomlig.
§ 29.
När redskap i Mindre bränneri befinnes vara af större rymd, än stämplingen
och jnsterurcns betyg utvisa, mun öfverskotta ej stiger öfver en femtondedel af den
rymd, hvartill pannan är upptagen, och detta med skäl kan anses hafva tillkommit
genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare justerare!) fri från ansvar för
felaktig stämpling och oriktigt betyg. I denna händelse skall ägaren debiteras för
den löpande bränningsliden med duo högre afgift, hvartill pannans större rymd föranleder,
och redskapen genom bans försorg å nyo mätas och stämplas, innan ny
bränningstid inträder.
§ 30.
Dcstillcringspanna, som apothekare för pharmaceutiska behof använder, bör mätas
och stämplas, i likhet med hvad om bränvinspanna stadgadt är och under enahanda
ansvar.
4 Art.
Om anmälan af redskap för brdnvins tillverkning och deslillering.
§ 31.
Innehafvare af redskap för bränvins tillverkning och deslillering skall, inom en
månad från denna författnings kungörande, på landel hos närmaste kronobetjent och
i stad hos Magistraten, aflemna skriftlig uppgift å redskapen, stället der den
finnes, dess beskaffenhet, åsätta namn och rytndslämplar, samt afskrift af mälningsoch
stämplingsbevis. Saknas sådant bevis, skal! redskapsägare med skriftligt intyg
af två ojiifviga män styrka riktigheten af sin uppgift.
De uppgifter, som sålunda inkomma, skola, sedan de blifvit med förenämnda
bevis eller intyg jemförda, af Magistrat och kronobetjening inom 8 dagar från månadens
utgång till Konungens Befallningshafvande insändas.
§ 32.
Vid mantals- och skatlskrifningen bör hädanefter all bränvinstillverknings— och
deslillerings—redskap, som då icke är lill begagnande anmäld, årligen uppgifvas till
pannerymd och beskaffenhet, tillika med stället, der redskapen finnes.
Öfvergär sådan redskap till annan innehafvare, eller varder den eljest från stället
flyttad, bör den nye innchafvaren, eller den, som låtit flyttningen verkställa, inom
9
8 dagar derefter sådant skriftligen anmäla, i stad kos Magistraten och å landet hos
närmaste kronobetjent, hvilken sednare skall anmälningsskriften till Häradsskrifvaren
öfverlemna inom 8 dagar sedan den inkommit. Då redskapen öfvergått lill annan
innehafvare, bör fångesmannen jemväl uppgifvas.
Anmälan, som nu sagd är, vare dock ej nödig, då redskap förflyttas till dens
verkstad, som sådan förfärdigar.
Öfver uppgifter, som göras enligt 1 mom. i denna §, skall mantals- och skattskrifvare
inom 14 dagar från mantals- och skattskrifningarnas slut till Konungens
Befallningshafvande insända soknevis upprättade förlekningar. De skriftliga anmälningar,
som enligt 2 mom. till Magistrat och Häradskrifvare inkomma, skola inom
8 dagar derefter till Konungens Befallningshafvande insändas.
§ 33.
Af de uppgifter, som enligt föreskrifterna i denna Art. till Konungens Befallningshafvande
inkomma, lemne han vederbörande kronobetjente samt brännerikontrollörer
och tillsyningsman erforderlig del.
5 Art,
Om försegling af branvinstillverknings-redskap.
§ 34.
Bränvinstillverknings-redskap skall ej blott under de månader, då, enligt denna
författning, sådan tillverkning icke utöfvas får, utan ock under den öfriga tid af
året, för hvilken Konungen kan finna nödigt bränvins tillverkning förbjuda, städse vara
förseglad. Försegling verkställes af den, på hvilken sådan ankommer, utan att redskapsägaren
är förpligtad alt anmälan derom göra.
Äfven under den för bränvins tillverkning lofgifna tid må redskap icke oförseglad
af någon innehafvas, när han till sådan tillverkning sig icke anmält, utan
galle härvid hvad i förestående moment i afseende å redskaps försegling stadgadt är.
§ 35.
Redskap, som finnes å dens verkstad, hvilken sådan förfärdigar, eller i hans
vård, behöfver ej vara förseglad. Men när redskapen derifrån flyttas, skall innehafvaren,
om han ej är berättigad att inom 8 dagar derefter densamma begagna,
den till försegling anmäla.
Detsamma iakttage den, som sig till bränvins tillverkning anmält, men innehar
flera brukbara redskap eller delar deraf, än han till begagnande uppgifvit.
Bil. M 1 till Särsk. Ulsk. Bet. JYs Jl, 2
10
§ 36.
Försegling skall verkställas så, atl panna, halt och afkylningsredskap, af hvad
beskaffenhet denna vara må, säll as ur stånd att för bränvins tillverkning nyttjas. Är
panna inrättad med löst bröst, förseglas endast bröstet, så att pannan må kunna till
husbehof begagnas.
Kronobeljente och andra af Konungens Befallningshafvande förordnade personer
skola, sned ledning af de förtekningar, som från Konungens Befallningshafvande erhållas,
ofördröjligen, öfter det rättigheten till bränvins tillverkning för någon eller
några redskapsinnehafvare inom ett distrikt upphört, utan föregången anmälan, redskapens
försegling på landet verkställa.
Å tid och lämpliga ställen inom distriktet, hvilka af förseglaren i kungörelse
utsättas, äge en hvar, som icke föredrager att få redskapen i sitt hemvist förseglad,
densamma förete.
I stad läte Magistraten ombesörja förseglingen.
Försegling skall ske på det sätt, att messingtråd trädes uti borrade eller stampade
fina hål och sedan, sträckt öfver midten af pannans, haltens, det lösa bröstets,
rörens eller pipornas öppning, hopfästes genom en linnelapp samt förseglas på båda
ändarna med förrättningsmannens sigill.
Den för materialier till försegling åtgående kostnad skall af Kronans medel
från Landtränterierna förskjutas och ersättning derför i vanlig ordning af Statskontoret
meddelas, emot behörig redo och räkning i landsboken. Arfvode för förseglingsbestyret
bekostas deremot af redskapsinnehafvaren och utgår för hvarje kanna af
pannerymden med en skilling för inmurad, redskap, som förseglas i innehafvarens
hemvist, samt sex- runstycken för sådan redskap, som å mötesställe förseglas.
Vid dessa tillfällen få rese- och traktamentspenningar icke af förseglare beräknas.
§ 57.
De, som enligt 87 § äga att i afseende på bränvinstillverkning göra undersökningar
och beslag, vare berättigade att, när de för Kronans rätt och till kontroll
mot underslef anse sådant nödigt, låta uppmäta redskap i Mindre bränneri,
fastärt den förut är uppmätt och stämplad. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel
och betyg utmärka, vare ägaren saklös, der ej underslef skett och han deri del tagit.
6 Art.
Om afgift för bränvins tillverkning.
§58.
Afgiften för bränvins tillverkning utgår med 16 skillingar för hvarje tillverkad
kanna, bränvinet beräknadt till 6 graders styrka.
11
§ 59.
Vid tillverkning i Större bränneri beräknas afgiften efter det tillverkade beloppet,
och uppmätes detta under kontrollörs tillsyn.
I
§ 40.
Yid tillverkning i Mindre bränneri beräknas afgiften efter redskapens afverkningsförmåga,
och antages tillverkningen under dygn uppgå till fem sjettedelar af
panneryniden, då redskap utan mäskvärmare användes, samt til! ett med en tredjedel
derutöfver förhöjdt helopp, eller en och en niondedels gång pannerymden, då redskap
med mäskvärmare begagnas, på sätt efterföljande larif utvisar:
Tarif ä afgiften, .beräknad för dygn.
Pannerymd, sorn åter-  står, sedan 2 kannors
kokrum afdragits.
Redskap ulan mäskvärmare.
Redskap med mäskvärmare.
Banko.
R:gs.
Banko.
R:gs.
Kannor.
It.dr.
sk.
r.
R:dr.
sk.
r.
R:dr.
sk.
r.
R:dr.
SÄ.
r.
10
2
57
4
4
8
—
3
55
9
5
26
7
10%
2
44
—
4
18
—
3
42
8
5
40
—
11
3
2
8
4
28
—
4
5
6
6
S
5
11%
3
9
4
4
58
—
, 4
12
5
6
18
7
12
3
16
—
5
—
—
4
21
4
6
52
—
12%
3
22
8
5
10
—
4
50
5
6
45
4
13
3
29
4
5
20
—
4
59
1
7 .
10
7
13%
3
56
—
5
50
—
14
3
12
8
5
40
—
14%
4
1
4
6
2
—
15
4
8
—
6
12
—
15%
4
14
8
6
22
—
16
4
21.
4
6
52
—
16%
4
28
—
6
42
—
1
17
4
54
8
7
4
—
17%
4
41
4
7
14
—
18
5
—
—
7
24
Brutet tal af kanna i panerymd beräknas ej, då det icke uppgår till half kanna.
§ 41.
Afgift för bränvins tillverkning erlägges förskottsvis och för minst en half månad
i sender.
12
§ 42.
Afgift för den bränvinstillverkning, hvarför anmälan sker hos Konungens Befallningshafvande,
erlägges i Landtränteriet, och för den tillverkning, som hos Häradsskrifvaren
anmäles, till Kronofogden.
Dervid företes uträkning, som i 13, 14, 15 eller 16 § omförmäles.
§ 43.
Skulle i Större bränneri tillverkning under en månad öfverskjuta det belopp,
hvarför anmälan skett och afgift blifvit erlagd, vare tillverkaren pligtig, att inom 8
dagar efter månadens utgång till Landtränteriet inbetala den afgift, som för sådant
öfverskott sig belöper, efter den uträkning, Landskontoret meddelar, då med brännerikonlrollörens
skriftliga intyg styrkes, till hvad belopp öfverskottet uppgått.
Detta skall, intill dess afgiften derför blifvit gulden, uti särskildt säkert rum å
det ställe, der tillverkningen skett, under kontrollörens lås förvaras.
Afgift för öfverskott skall utgå med en fjerdedels förhöjning utöfver hvad i
38 g finnes bestämdt, om öfverskottet stiger öfver en tiondedel af det lillverkningsbelopp,
för hvilket anmälan skett och afgift blifvit förskottsvis erlagd.
Ofverskotlstillverkning, som med mer än en femtedel öfverstiger nämnda till—
verkningsbelopp, vare bränvinstillverkare förbuden,
§ 44.
1 fall åter under en månad tillverkning ej skulle uppgå till det belopp, hvarför
afgift blifvit erlagd, äge bränvinstillverkare att, då ett sådant förhållande med brännerikontrollörens
intyg hos Konungens Befallningshafvande styrkes, återlyfta så stor
del af den erlagda afgiften, som mot minskningen i hans tillverkning svarar; dock
må hvad han sålunda återlyfta får ej öfverstiga en femtedel af den erlagda afgiften
och återstoden icke i något fall understiga den afgift, som svarar mot den minsta
tillverkning, hvarför anmälan enligt 5 § får ske.
Bränvinstillverkaren skall inom nästpåföljande månads utgång sig hos Konungens
Befallningshafvande till återlyflningen anmäla, vid förlust af rättigheten dertill.
§ 45.
Har någon anmält sig att bränvin tillverka, men vill derifrån afstå, eller uppgifven
tillverkning till tid eller belopp inskränka, och har ban icke, på sätt 14 eller
16 § innehåller, anmälan derom gjort; vare skyldig alt den oafkortade afgiften erlägga
före den dag, då tillverkningen skolat börjas. Sker det ej; varde afgiften hos honom
ofördröjligen utmätt och miste han all rätt att under det löpande året bränvin tillverka.
% 46.
Til! säkerhet för afgift, som ogulden är, äge Kronan panträtt i den skattskyldiges
bränvinstillverknings-redskap samt all i bränneriet till mäskning och jäsning inrättad
13
redskap, jemte det i bränneriet eller å det ställe, der bränneriet befinnes, varande
bränvin och de kärl, hvari detta förvaras.
§ 47.
Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördt, må i förhållande
till tiden, hvarunder bränvinstillverkning måst till följd deraf inställas, af
kortning
eller återbäring af bränvinstillverknings—afgiften beviljas. Om sådan afkort
ning
eller återbäring må ansökning, åtföljd af undersökningshandlingar om olyckshändelsens
tillkomst och förloppet dervid, ingifvas till Konungens Befallningshafvande,
hvilken ansökningen pröfvar och sitt beslut Kammar-Rätten underställer.
När bränvinstillverkningen af Konungen inställes under tid, då den enligt
denna författning eljest tillåten är, äge tillverkare att återfå den tillverknings-afgift,
ban för sådan tid förskottsvis erlagt.
7 Art.
Om mätning och profning vid bränvins tillverkning i Större bränneri.
§ 48.
Vid hvarje Större bränneri skall, då bränvin der tillverkas, vara anställd en
edsvuren kontrollör, der ej flera sådana brännerier kunna under uppsigt af en gemensam
kontrollör ställas. Denne kontrollör, som antages särskildt för hvarje termin,
hvarunder bränvins tillverkning är tillåten, erhåller under tiden af Staten arfvode
med högst 3 R:dr 16 sk. om dagen, och af bränvinstillverkaren, utan ersättning,
kost och ett eget, möbieradt, eldadt och städadt boningsrum å det ställe, der
bränvinstillverkningen utöfvas.
Kontrollör förordnas och hans arfvode, jemte resekostnadsersättning, bestämmes
af den embetsmyndighet; Konungen uppdrag dertill gifver.
§ 49.
Finner kontrollör vid det under hans uppsigt ställda bränneri någon afvikelse
från denna författning vara begången; gifve ofördröjligen sådant tillkänna hos allmän
åklagare, hvilken skall afvikelsen åtala.
§ so.
De sålunda anställde kontrollörer lyda under öfverkontrollörer, hvilka skola hålla
allmän tillsyn öfver författningens efterlefnad. Öfverkontrollör lyde under den af nu
befintliga embetsmyndigheter, åt hvilken Konungen sådan öfverstyrelse uppdrager.
Efter förslag, som nämnda embetsmyndighet upprättar, varde öfverkontrollörer,
till ett inskränkt antal, förordnade af Konungen, som deras arfvode och resekostnadsersätlning
bestämmer.
§ Si.
Öfverkontrollörer och kontrollörer ställe sig lill noggrann efterrättelse den särskilda
ordningsstadga, som varder utfärdad.
14
§ 82.
I hvarje Större bränneri skall finnas en eiler två sprithållare, uti hvilka
spriten eller bränvinet genom ett rör från imkylaren inledes. Dessa kärl, hvilka
böra vara fullkomligt täta, enkla och fristående, så att, genom besigtning å deras
bottnar och sidor, med lätthet kan utrönas, att hemliga afledningar å dem ej finnas,
skola vara af den storlek, att i hvartdera rymrnes minst ett dygns tillverkning, samt
inrättade med tätt slutande och med lås försedda lock.
Vid bränneriet skall jemväl hållas en, efter faststäldt formulär upprättad, an
tekningsbok,
utvisande beloppet af så väl de sädesslag, jordfrukter och andra ämnen,
hvilka till bränvinstillverkningen användas, som det bränvin, deraf erhålles.
Bränvinstillverkare ställe sig derjemte till efterrättelse hvad ofvannämnda ord
ningsstadga
om hans åligganden innehåller, samt de föreskrifter, kontrollören i' enlighet
med densamma meddelar.
§ S3.
Med undantag af endast det i 52 § omnämnda, från imkylaren till sprit—
hällaren gående, afloppsrör samt ett afledningsrör för luften, får å redskap i Större
bränneri någon afledning för bränvinsångor ej finnas och således något särskildt
rör för länkens aftappning å redskapen icke anbringas. På afloppsrörét få ej finnas
kranar eller ventiler, eller annan öppning, än den, hvarigenom bränvinet inledes i
den såkallade lyktan, om hvars beskaffenhet ordningsstadgan innehåller närmare föreskrifter.
Nämnda rör skall omedelbarligen ledas från imkylaren till lyktan och
derifrån i spritbållaren. Så väl imkylaren som afloppsrörét med lyktan skola
vara obetäckta och enkla samt i öfrigt så inrättade, att' hemliga öppningar eller afledningar
icke kunna å deni anbringas.
Luftröret, som anbringas å kylarens afloppsrör eller på lyktan1, skall så inrättas,
att bränvin derifrån icke kan afledas eller upphemtas.
§ 84.
Allt bränvin, som i Större bränneri tillverkas, skall mätas och profvas på sätt
ordningsstadgan närmare bestämmer.
§ 85.
Då bränvin uppmätes och profvas af den i bränneriet anställde kontrollör, skall,
såsom vitne när vara en i orten boende trovärdig och edsvuren person, som dertill
särskildt för. hvarje termin utses, i stad af borgerskapets äldste och på landet af
soknenämnd.
Der bränvinstillverkare å landet skulle äga eller innehafva mer än halfva antalet
af hemmanen i soknen, utses vitnet af den soknenämnd inom närbelägen
soken, åt hvilken Konungens Befallningshafvande detta uppdrag lemnar.
15
1 afseende på tiden för vitnets närvaro och biträde vid bränneriet ställe sig
vitnet till efterrättelse hvad ordningsstadgan derom innehåller och de föreskrifter,
kontrollören i enlighet med densamma meddelar.
Yid bränvins uppmätning och profning äge, efter derom erhållen underrättelse,
bränvinstillverkare, sjelf eller genom ombud, vara tillstädes; men förrättningen må,
för hans uteblifvande, icke inställas.
§56.
Om, för lättad kontroll vid bränvins tillverkning, Konungen skulle finna för
godt förordna att särskilda instrument för bränvinets mätning och profning skola
i de Större brännerierna å redskapen anbringas, vare bränvinstillverkare skyldige
att, på egen bekostnad, sådana instrument anskaffa och underhålla.
§ 57. .
Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om uppmätt bränvins
styrka, insändes deraf, under bådas försegling, prof till Konungens Befallningshafvande,
som, efter det sakkunnig person undersökt profvet och skriftligt yttrande
derom afgifvit, afgör tvisten genom beslut, som ej öfverklagas må. Den, som tvisten
tappar, skall gälda så väl den af undersökningen uppkommande kostnad, som
vederpartens utgifter och besvär.
§ 58.
Bränvins tillverkning eller destillering i Större bränneri ina ej företagas, innan
bränneriet blifvit af vederbörande kontrollör besigligadt och befunnet icke vara annorlunda
inrättadt, än denna författning och ordningsstadgan medgifva. Sådan besigtning
bör anställas innan tiden för bränvinstillverkningen infaller. Yarder besigt—
ningen af kontrollör fördröjd, förhålies som i ordningsstadgan föreskrifves. Vid
besigtningen skall kontrollören öfver bränneriet upprätta beskrifning i tre exemplar.
Dessa skola af honom och bränvinstillverkaren underteknas. Ett exemplar insändes
till Konungens Befallningshafvande, och skola kontrollören och bränvinstillverkaren ett
hvardera till sig taga.
Så ofta redskap i Större bränneri ombytes eller förändras, skall på lika sätt
tillgå innan bränvins tillverkning eller destillering der företagas må.
§ Art.
Om ansvar får öfvertrådelser af författningens föreskrifter.
§ 59.
Den, som tillverkar bränvin, utan att anmälan dertill skett och afgift blifvit
erlagd, eller under tid, då bränvins tillverkning ej är tillåten, gälde tillverknings
-
16
afgift och bote, för lönbränning, första gången ett med afgiften lika belopp och
andra gången dubbelt. Den, som andra gången med sådan förbrytelse beträdes,
håfve derjemte förverkat rättighet att bränvin tillverka. Skulle han ytterligare blifva
dermed beträdd; erlägge afgift såsom för loflig tillverkning och bote fyra gånger
afgiftens belopp.
Har lönbränning skett med enkel redskap, med eller utan mäskvärmare; varde,
efter den grund, sorn i 40 § stadgad är, afgiften beräknad i förhållande till redskapens
pannerymd och afverkningsförmåga: är tillverkningen utöfvad med mera
sammansatt eller medelst ånga drifven redskap; beräknas afgiften för det belopp,
som, efter hvad utredas kan, tillverkadt blifvit, dock för minst 300 kannor på
dygnet. I begge dessa fall skall afgiften utgå för minst en månad; men har tillverkningen
blifvit utöfvad in på andra månaden, utgöres afgift för två månader, in
på tredje månaden, för tre månader, o. s. v.
§ 60.
Skulle någon under tid, hvarför han till brättvins tillverkning i Mindre bränneri
sig anmält och afgift erlagt, tillverka bränvin med större eller annorlunda beskaffad
och högre afverkningsförmåga ägande redskap, än han uppgifvit och till be
gagnande
hvaraf han är berättigad; då skall afgiften beräknas såsom i nästföregående
§ stadgadt är, men derifrån afdragas hvad han förskottsvis erlagt, och bote
tillverkaren första resan ett med den öfverskjutande afgiften lika belopp, andra resan
dubbelt samt tredje och följande resorna fyra gånger den öfverskjutande afgiften.
Har han begagnat enkel redskap med pannerymd öfver 20 kannor; gälde
afgift såsom nu sagdt är, men bote såsom för lönbränning, och varde alltså böterna
beräknade i förhållande till det belopp, hvartill afgiften, utan afdrag af förskottet,
uppgår.
Tillverkare vare från ansvar för redskaps beskaffenhet fri, derest den uppgift,
han, vid anmälan till bränvins tillverkning, om redskapen lemnat, öfverensstämmer
med stämplingen och justerarens betyg, samt redskapen enligt samma stämpling och
betyg icke är af annan rymd eller beskaffenhet, än att bränvinstillverkaren är till
dess begagnande berättigad, och han icke har sig redskapens afvikelse från stärpplingen
och betyget bekant; erlägge dock fyllnaden i den afgift, som i förhållande
till sådan redskaps afverkningsförmåga utgå bör.
§ 61.
Tillverkar någon samtidigt bränvin å samma egendom uti Hera brännerier eller
i samma bränneri med flera särskilda redskap, eller å annat ställe än han uppgifvit;
bote från och med 50 till och med 1,000 r:dr.
§• 62.
Den, som tillverkar eller destillerar bränvin med ostämplad redskap, bote 20 r:dr.
17
§ 63.
Uti de i 59, 60, 61 och 62 §§ omförrnalda fall af oloflig bränvinstillverkning
vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande
förvaringsrum vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras,
förbrutna. Kan det styrkas, att någon del af bränvinet är lolligen tillverkadt;
vare dock sådan del icke förbruten.
§. 64.
Den, som vid bränvins tillverkning i Större bränneri från mätning till beskattning
undansnillar något af det bränvin, som tillverkas, eller, för sådant ändamål,
begagnar tillverkningsredskap eller sprilbållare med dold öppning eller afledning,
hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas, eller bryter försegling eller öppnar eller
borttager lås, som kontrollör åsatt till förekommande af det tillverkade bränvinets
lönliga uttagande, straffes med fängelse vid vatten och bröd efter brottets beskaffenhet,
gälde den tillverkningsafgift, som för det undansnillade bränvinet sig belöper,
och bafve förbrutit redskapen, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum
vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras.
§. 65.
Till redskap, sorn enligt 63 eller 64 § är förbruten, räknas hvarje i bränneri
för kokning, mäskning, jäsning och bränning inrättad redskap* äfvensom sprithållare,
der sådan finnes.
§ 66.
Om den, som tillverkar bränvin i Större bränneri, dervid under en månad
öfverskrider det enligt 43 § tillåtna högsta tillverkningsbelopp; håfve han förbrutit
öfverskottet, erlägge derför afgift enligt 39 §, förhöjd med en fjerdedel, och bote
första gången ett med den förhöjda afgiften lika belopp, andra gången afgiftens
dubbla belopp samt derefter vid hvarje ny sådan öfverträdelse fyra gånger afgiften.
§ 67.
Destillerar den bränvin, som icke är berättigad att sådant tillverka, eller verkställer
någon destillering under tid, då bränvins tillverkning ej är tillåten eller hvarför
anmälan icke skett och afgift blifvit erlagd, eller begagnar någon under tid,
hvarför han till bränvins tillverkning i Mindre bränneri sig anmält och afgift erlagt,
till destillering större eller annorlunda beskaffad redskap, än han uppgifvit, och till
hvars begagnande han är berättigad; gälde afgift, beräknad till det belopp, sorn, i
förhållande till den vid deslilleringen begagnade redskapens afverkningsförmåga, i
tillverkningsafgift utgå bort, i fall redskapen under tiden varit till bränvins tillverkning
begagnad, dock för minst en månad och, i fall destilleringcn än längre
fortfarit, för 2, 3 eller liera månader, tiden beräknad på sätt i 59 § föreskrifves.
Bil. M 1 till Särsk. Utsk. Bet. J\i 8. 3
18
liar vid destillering blifvit använd större eller mera afverkningsförmåga ägande
redskap, än som anmäld är, skall från afgiften afgå det belopp, hvilket för den
sednare redskapens begagnande blifvit förskottsvis erlagdt. Den, som destilleringen
utöfvat, bote dessutom ett belopp lika med det, som bort i afgift för loflig bränvinstillverkning
utgå, och håfve den begagnade redskapen förbrutit.
§ 68.
Apothekare, som för pharmaceutiska behof nyttjar deétilleringspanna af större
rymd, än medgifven är, eller destiileringspannor utöfver tillåtet antal, bote från och
rned 13 r:dr 16 sk. till och med 133 r:dr 16 sk.
§ 69.
Öfverläder bränvinstillverkare det förbud, som i 4 eller 9 § gifvet är, mot
mäskberedning samt bränvins tillverkning från klockan tio om aftonen näst före
sön- eller helge-dag till klockan tio om aftonen å sådan dag, eller destillerar någon
bränvin under nämnda, tid; gälde den tillverkningsafgift, som mot en dag svarar,
och bote afgiftens dubbla belopp.
‘Verkställes annat till bränneri hörande arbete emellan kl. 8 på morgonen och
kl. 3 om aftonen å sön- eller helge-dag; böle tillverkare från och med 3 r:dr 16
sk. till och med 33 r:dr 16 sk.
Vid de förbrytelser, nu sagda äro, vare så väl tillverkaren som de arbetare,
hvilka honom biträdt, underkastade ansvar för sabbatsbrott, enligt allmän lag.
§ 70.
Har justerare oriktigt stämplat redskap eller i stämplingsbetyg sådan oriktigt
beskrifvit, och är det fall icke för handen, som i 29 § omförmäles; bote från och
med 13 r:dr 16 sk. till och med 153 r:dr 16 sk. och miste tillika befattningen,
eller varde från utöfningen deraf under viss tid skild.
§ 71.
Den tillverkare af redskap, som missleder justerare med falsk uppgift om
redskapens beskaffenhet, bote från och med 53 r:dr 16 sk. till och med 333 r:dr
16 sk.
§ 72.
För underlätet iakttagande af hvad i 23, 28, 50, 31 eller 52 § eller uti
52 § 2 eller 3 mom. föreskrifves vare ansvaret böter från och med 13 r:dr 16
sk. till och med 133. r:dr 16 sk., och af hvad i 96 § sägs från och med 3 r:dr
16 sk. till och med 33 r:dr 16 sk.
19
§ 73.
Den, som underlåter att till försegling anmäla innebafvande redskap, då sådant
ske bör, efter hvad i 36 g sägs, bote från och med 16 r:dr 32 sk. till och med
166 r:dr 32 sk.
§ 74.
Har bränvinstillverknings- eller destillerings - redskap blifvit förseglad, och finnes
sedan, under tid då redskapen ej får begagnas, förseglingen vara bruten, skall innehafvaren
eller, i hans frånvaro, den, som i hans ställe satt är, inom två dagar
efter erhållen kunskap att brytning skett, sådant anmäla hos den, som öfver förseglingen
tillsyn äger, och betala kostnaden för redskapens försegling å nyo. Uraktlåtes
sådan anmälan, eller varder innehafvaren öfvertygad att hafva utan våda brytningen
verkställt eller verkställa låtit; bote han från och med 20 till och med 200
r:dr och vare derjemte redskapen förverkad. -
Varder annan öfvertygad att, utan innehafvarens vetskap och samtycke, hafva
utan våda förseglingen brutit; bote som sagdt är och gälde redskapens värde, så
ock kostnaden för dess förnyade försegling.
§ 73.
Vägrar man den, som i afseende å förbrytelser mot denna författning äger
undersökning anställa, tillträde till rum eller byggnad, der, enligt 89 §, undersökning
ske må; bote från och med 30 r:dr till och med 1000 r:dr.
§ 76.
När förbrytelse mot denna författning åtalas, ansvare bränvinstillverkare för
hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anställda arbetares gerningar, i fall
bötesansvar eller förlust af redskap, eller tillverkad vara, eller kärl hvari den förvaras,
ifrågakommer, derest icke omständigheterna visa, att förbrytelsen skett utan
tillverkarens vetskap och vilja.
Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, fastän bränvinstillverkare
icke är ägare deraf, förbrutna dömas, när förbrytelse, som sådan påföljd
medförer, är begången af bränneriets arrendator eller föreståndare, eller ock efter
arrendatorns eller föreståndarens föreskrift.
§ 77.
Bränvinstillverkare, som åt den vid hans bränneri anställde kontrollör såsom
gåfva något gifver eller erbjuder, bote från och med 13 r:dr 16 sk. till och med
133 r:dr 16 sk. Kontrollör, som gåfvan mottager, vare lika ansvar underkastad
och miste derjemte befattningen.
§ 78.
Skulle brännerikontrollör eller den, hvilken tillsyn vid bränneri såsom tjenstepligt
eljest åligger, eller den, som är pligtig att förbrytelser mot denna författning
20
åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning eller destillering, eller att hafva
främjat sådan förbrytelse eller tillverkares försnillning af deri afgift, han erlägga bör;
varde dömd till straffarbete från och med sex månader till och med 3 år.
Visar någon, hvilken det åligger att tillsyn vid bränneri bålla eller förbrytelser
mot denna författning åtala eller redskap under försegling ställa, försummelse eller
vårdslöshet i dessa åligganden; varde antingen för alltid eller under viss tid från
tjensten eller befattningen skild eller ock fälld till böter efter domarens bepröfvande.
§ 79.
Varder, till utrönande af förbrytelse mot denna författning, undersökning hos
någon anställd emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men
sådan förbrytelse ej upptäckt; bote förrältningsmannen från och med 3 r:dr 16 sk.
till och med 33 r:dr 16 sk., der ban ej finnes hafva till undersökningen giltig anledning
baft.
Vägrar den, som undersökning i bränneri anställt, att betyg, som i 91 §
sägs, åt bränvinstillverkare genast utfärda; bote 10 ndr.
§ 80.
Varder vid undersökning eller i anledning deraf förrättningsman våldförd, eller
föröfvar ban sjelf våld i oträngdt mål; gånge dermed efter allmän lag.
§ 81.
Böter, som enligt 59, 60, 61, 71 eller 73 § ådömas, skola, då tillgång
böter
till
och med
100 r:dr till
straffarbete i
3
månader,
»
från
100 till och med
200
r:dr »
4
»
»
»
200
»
400
» »
5
»
»
»
400
»
600
» »
6
»
»
)>
600
»
900
» »
7
»
»
900
»
1,200
» »
8
»
»
»
1,200
»
1,500
» »
9
»
»
»
1,500
»
1,900
» »
10
»
»
»
1,900
»
2,500
» »
11
»
»
»
2,300
»
2,700
» »
ett
år.
hvarje Tulla 500 r:dr
härutöfver ökes
straffarbetet
med en månad
2 år, hvarutöfver icke någon må för brott mot denna författning till straffarbete
hållas.
Öfrige i denna författning utsatte böter skola, enligt 8 morn. i Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807, till fängelse förvandlas.
I
21
§ 82.
Då böter, som olika förvandlas, på en gång till uttagande förekomma, skola
först utgå de, som till enkelt fängelse, dernäst de, som till fängelse vid vatten och
bröd, och slutligen de, som till straffarbete förvandlas.
Hafva böter till en del utgått, förvandlas återstoden efter de i Kongl. Brefven
den 5 Februari 1768 och den 27 October 1820 stadgade grunder.
§ 83.
Af böter, som enligt denna författning ådömas, samt värdet af brännerired—
skap och annan egendom, som förbruten anses, tillfälle två tredjedelar åklagaren och
en tredjedel den stads eller sokens fattigkassa, hvari den åtalade förbrytelsen är
begången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
9 Ari.
Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.
§ 84.
Konungens Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i denna författning stadgadt är.
§ 85.
Lands- och Sfadsfiskaler, Krono-, Stads - och Polis - betjente samt de personer,
hvilka särskildt förordnas att vaka öfver denna författnings efterlefnad, åligge
att förbrytelser mot densamma åtala, äfven utan särskild angifvelse.
I öfrigt äger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal, dock
ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot husbondefolk.
Då åtal anställes af annan person än den, som i 1 momentet af denna § nämnd
är, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets
utförande öfvervara.
§ 86.
Rättighet, att förbrytelse mot denna författning till åtal af allmän åklagare angifva,
lillkomme en hvar, utom barn mot föräldrar.
Soknenämnd å landet och borgerskapets äldste i stad böra egna synnerlig
uppmärksamhet deråt, att sådana förbrytelser varda till åtal angifna
Tillträde till bränneri må derföre ej förvägras dem, eller den ledamot, de
bland sig utse alt öfver bränneriet tillsyn hafva.
§ 87.
De i 85 § 1 momentet omförmälde allmänna åklagare och tillsyningsmän äga
anställa undersökning om förbrytelser mot denna författning, äfvensom att verkställa beslag.
22
§ 88.
Den, som förrättar undersökning, bör, för att tillgodonjuta det skydd, honom
dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbudet tjenstetecken,
eller, innan förrättningen företages, fullmakt eller förordnande uppvisa.
I orten boende eller känd krono- eller stadsbetjent vare likväl frikallad från
skyldigheten att sin behörighet sålunda styrka.
§ 89.
Undersökning må alla tider på dygnet anställas i bränneri, kök, brygg- och
bagarstuga, så ock i annat rum eller byggnad, som kan begagnas för bränvins tillverkning
eller destillering.
Då vid undersökning någon förbrytelse ej upptäckes, vare för undersökningens
anställande förrättningsmannen icke underkastad ansvar, så vida ej undersökningen
blifvit företagen emellan klockan 9 om aftonen och klockan S om morgonen. I sådant
fall gånge som i 79 § sagdt är.
_ ' § 90.
När å tid, då bränvin får tillverkas, undersökning om pannas rymd skall anställas,
vare förrättningsmannen, om redskapen begagnas när han sig till förrättningen
inställer, pligtig att afbida tiden, då pannan afrunnit; och må för sådan
undersökning bränvinstillverkningen ej längre uppehållas än nödigt är:
§ 91.
Har vid undersökning någon felaktighet ej funnits; vare undersökningsförrättare
pligtig att genast tillställa tillverkaren ett, af tillstädesvarande vitnen bestyrkt, intyg
om tidens längd, under hvilken tillverkaren varit af undersökningen hindrad att
bränvin tillverka. Detta betyg berättigar tillverkaren att hos Konungens Befallningshafvande
återlyfta lVz gång den afgift, som mot samma tid svarar.
§ 92.
Beslag skall göras i två vitnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag tages
eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon af hans husfolk, skall
om beslaget' förut tillsägas.
§. 93.
Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin och sig dertill
behörigen anmält, må hvarken panna utbrytas ej heller någon del af tillverk—
ningsredskap honom fråntagas, eller han från tillverkningens fortsättande hindras,
innan förste domstol i målet dömt redskapen förbruten. Härifrån undantagas de fall,
I:o då tillverkare i Mindre bränneri begagnar redskap af större pannerymd,
än vid sådan tillverkning tillåten är, och det förhållande icke är för handen, hvilket
i sista momentet af 60 § omförmäles,
23
A
2:o då vid tillverkning i Större bränneri något af det bränvin, som tillverkas,
från mätning till beskattning undansnillas,
3:o då för sådant ändamål begagnas tillverkningsredskap eller sprithållare med
dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen utlagas, samt
4:o då tillverkare bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrollör
åsatt, till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande.
§ 94.
Redskap, som i beslag tages, skall, till förekommande af dess utbyte mot
annan, af beslagaren med särskild stämpel utmärkas, der ej redskapen vid beslaget
ägaren fråntages, i hvilket fall den skall i allmänt förvar sättas.
§. 93.
Vid beslag skall, till säkerhet för de böter, som ådömas kunna, det i bränneriet
och dertill hörande förvaringsrum befintliga, lofligen tillverkade bränvin i
förvar tagas.
§ 96. ^
I bränneri skall under tid, då bränvins tillverkning eller destillering der verkställes,
städse vara i bevitnad afskrift anslaget vederbörandes bevis, att tillverknings
afgiften
för samma tid blifvit erlagd. Beviset bör derjemte i hufvudskrift vara att
tillgå, när dess uppvisande påfordras af brännerikontrollör eller den, hvilken tillsyn
vid bränneri såsom tjenstepligt eljest åligger, eller sorn är skyldig att förbrytelser
mot denna författning åtala.
§ 97.
De i denna författning utsatta afgifter och böter beräknas i bankomynt.
lO Art,
Om redskaps inlåsning.
§ 98.
Enkel redskap, med eller utan mäskvärmare, skall, till de delar densamma utgöres
af koppar eller malm, för allmänna medel inlösas, med en tiondedels förhöjning
utöfver det värde af gammal koppar och malm, Konungen bestämmer. Redskapsägare,
sorn vill sig af sådan förmån begagna, skall dock, inom tre månader
efter det denna författning trädt i verkställighet, redskapen anmäla och aflemna å
de möten, Konungens Befallningshafvande för sådant ändamål utsätter.
n
11 Art.
Särskilda stadganden får den brdnvinstillverkning, som utofvas i Mindre
bränneri är 1855.
§ 99.
Den, som år 1852 eller 1855 till bränvins tillverkning begagnat enkel redskap,
af större pannerymd, än enligt 8 § är tillåten, vare berättigad, att med enkel redskap
af högst 27 kannors pannerymd, utan, eller högst 20 kannors, med mäskvärmare,
år 1855 i Mindre bränneri tillverka bränvin; dock må ej den, hvars redskap under
ettdera af de förstnämnda åren icke uppgått till 27 kannors rymd, utan, eller 20
kannors, med mäskvärmare, med större eller annorlunda beskaffad redskap, än han
då begagnat, år 1855 tillverkningen utöfva.
§ ioo.
För bränvins tillverkning i Mindre bränneri utgår under året 1855 afgiflen
efter redskapens afverkningsförmåga, sålunda beräknad, att det under ett dygn tillverkade
bränvin anses uppgå till tre fjcrdedelar af pannerymden, då redskap utan mäskvärmare,
och till lika belopp med pannerymden, då redskap med mäskvärmare begagnas,
på sätt efterföljande tarif utvisar:
Tarif å af giften, beräknad för dygn.
Pannerymd, som åter-
Redskap utan mäskvärmare.
Redskap med
mäskvärmare.
står, sedan 2 kannors
kokrum afdragits.
Banko.
R:gs.
Banko.
R:gs.
Kannor.
R:dr.
sk.
r.
R:dr.
sk.
r.
R:dr.
sk.
r.
R:dr.
sk.
r.
10
2
24
—
5
36
—
5
16
—
5
—
—
10%
2
50
—
5
48
—
3
24
—
5
12
—
11
2
56
—
4
6
—
3
52
—
5
24
—
11'/,
2
42
—
. 4
15
.—
3
40
—
5
56
—
12
3
—
4
24
—
4
—
—
6
—
—
12%
5
6
—
4
33 (
—
4
8
—
6
12
15
5
12
—
4
42
—
4
16
—
6
24
13%
3
18
—
5
5
—
4
24
—
6
56
—
14
5
24
—
5
12
—
4
52
—
7
—
—.
14%
5
50
—
5
21
—
4
40
—
7
42
—
15
3
56
—-
5
50
—
5
—
—
7
24
—
15%
3
42
5
59
—
5
8
7
56
—.
16
4
—
—
6
—
—
5
16
—
8
—
—
16%
4
6
—
6
9
—
5
24
—
8
12
—
17
4
12
—
6
18
—
5
52
—
8
24
—
17%
4
18
—
6
27
—
5
40
—
8
56
—
18
4
24
—
6
56
—
6
—
9
—
18%
4
50
6
48
—
19
4
56
—
7
6
—
19%
4
42
7
15
—
20
5
—
7
24
s
20%
5
6
—
7
55
—
21
5
12
—
7
42
—
21%
5
18
—
8
5
22
5
24
8
12
—
22%
5
50
—
8
21
—
23
5
56
—
8
50
23%
5
42
—
8
59
—
24
6
—
—
9
—
—
24%
6
6
—
9
9
—
25
6
12
—
9
18
—
Brutet tal af kanna i paunerymd
Bil. J\f 1 lill Särsk. Ulsk. Bet. JW 8.
beräknas ej, då det icke uppgår till half kanna.
4
20
Formulär
till
Mätnings- och stämplingsbevis å bränvinslillverknings-redskapen JVs
I Ämnet, hvaraf redska-  pen är förfärdigad.
1
Mynningens diameter.
Bottnens diameter, j
| bottnen till mynningen.
Il Höjd från midteln af
Luckor och öppningar
på hatten.
Tillverkarens namn
och hemvist.
Reparerad.
Tillverkad.
&
©
cn
ST: =?
3 5L
*C OS
© IQ
T“ as
rå
3
*
C
er
jsr
i
5’
3
©
=r
Sia
a
c
3
o*
c
3
o1
s
3
år
år
,
Enkel i {med (asti
>pannan med löst)bröst
Dubbel) (utan )
koppar
00
00
00
00
—
—
—
—
—
Conisk lliatt med 00 tums
(
t st, oval af
6 t. diam.
Cylindrisk Jängrör
Enkel
1 fästad vid hatten, att
1
1 st. rund af
1 t. diam.
> sättas emellan pannan
\och alskylnings-red-  Dubbel jskapen.
Mäskvärmare.
Med (utan) ång-apparat.
Redskapens rymd är stämplad å pannans ^ ^ j|—00.
På panna, halt, mäskvärmare och rektifikalions-apparat åsatt min namnstämpel,
årtal och ordningsnummer.
S. S. 183 — N. N. den 185-^
(Juslerarens namn).
STOCKHOLM, TRYCKT I10S JOIL RECKMAN, 1854.
S SI flil Ilfi SI II it I* ft 8" a f laxe r a fl e B r ii n v i n s p a n n or fö r år 1852
M e
a
e
l fl.
e
<1
å n g
a.
O
O
3
CD
Gu
.■*
?T
“S
lO
1
CK
’-}
hk
05
1
lO
O
pr
T
LO
hk
1
LO
CK
LO
05
1
C.1
O
P
Ol
hk
1
Ol
O'.
pr
•p
Ol
05
1
te*
O
pr
hk
1
fe.
en
PT
-i
I 46—50 k:r.
CK
**
1
CK
CK
pr
p
en
05
i
05
O
pr
p
C5
hk
1
O)
en
pr
n
C5
1
M
O
pr
7
en
pr
76—80 k:r.
1
SS
en
pr
p
05
1
to
w
PT
P
en
c
3
»
Till och med 10 k:r.
hk
N»
1
te*
te*
pr
p
G!
1
IC
©
to
pä,
1
IO
en
pr
ä
W
C5
1
Ol
O
-i
Ol
r
oi
CK
pr
p
Ol
1
te*
O
pr
p
te»
1
te*
CK
.t*
er.
1
en
o
pr
p
en
k*
1
en
en
pr
■i
en
05
1
05
O
pr
61 -65 k:r.
66 — 70 k:r.
71—75 k:r.
I
76—80 k:r.
hk
1
SS
en
5
1
5S
O
en
c
3
3
C5
Upsala Län
9
338
1,178
177
34
15
5
—
2
2
1,760
4
5
2
1
5
—
1
1
1
18
Stockholms Län ....
5
122
632
124
36
16
3
—•
—■
3
1
—
942
9
4
16
6
1
6
1
5
2
—
—
—
—
30
Skaraborgs Län ....
162
883
663
102
58
21
23
12
9
8
4
2
1
1,948
19
16
54
7
4
1
2
83
Kronobergs Län ....
95
330
681
79
32
9
9
4
9
—
1
2
1
—
—
1,270
8
o
1
2
13
Jönköpings Län ....
137
668
324
19
37
10
11
2
4
1
—
—
—
—
—
1,233
2
6
2
1
—
2
1
14
Westmanlands Län .
6
203
774
287
79
14
7
2
1
—
—
1
—
—
—
1,376
1
1
2
—
3
3
—
—
2
2
—
—
—
—
14
Östergöthlands Län . .
47
491
1,206
393
188
40
40
17
9
5
6
1
3
—
5
2,449
21
4
il
4
5
2
1
48
Södermanlands Län .
22
423
788
99
41
.12
18
5
5
5
2
1
—
—
—
1,421
10
2
1!
5
1
—
1
—
—
—
—
—
—
30
Elfsborgs Län ....
341
932
1,189
255
90
46
31
21
10
7
4
6
3
1
1
3,137
10
1!
9
2
2
1
1
—
1
1
58
Calmar Län
29
668
1,136
167
121
59
49
53
20
8
9
2,299
11
4
3
2
2
1
23
Kopparbergs Län ....
132
833
757
171
82
12
7
3
2
1
2
Örebro Län
43
298
521
197
69
7
15
1
3
1
—
1
—
—
—
1,156
5
—
4
3
4
2
2
—
1
21
Wermlands Län ....
1,020
1,337
541
65
51
5
15
9
3
2
10
1
3
2
1
2
—
3,089
10
5
4
20
Gefleborgs Län ....
66
484
410
73
26
6
1
3
2
3
I Wester-Norrlands Län . . ,
20
123
124
48
12
♦
I Westerbottens Län .
2
46
52
20
3
1 Gottlands Län ....
19
684
1,156
159
19
12
5
1
7
1
I Malmöhus Län . .
1
11
543
331
345
99
105
26
20
6
7
—
4
—
1
—
—
1,499
51
10
36
19
12
4
3
3
—
—
1
—
—
119
I Christianstads Län
2
43
1,614
942
373
71
29
10
7
o
2
1
—
—
—
—
1
5,097
52
8
18
6
6
1
3
1
1
1
3
—
—
—
—
80
Blekinge Län
2
16
279
284
280
78
44
17
8
4
1
—
—
—
2
—
—
1,015
21
6
7
2
36
I Hallands Län
63
562
786
98
25
4
2
1
3
—
—
1
2
—
—
—
—
1,549
3
7
8
4
5
1
1
—
1
28
1 Götheborgs och Bobus Län
1
5
43
27
27
8
4
3
3
—
4
4
—
1
2
1
4
137
7
1
4
2
6
2
1
1
1
—
—
1
—
—
26
Jemtlands Län ....
23
150
48
2
—
—
/
223
i
2
Norrbottens Län ....
—
1
3
1
1
—
1
' Summa
2,467
9,715
15,468
4,080
2,029
524
423
170
127
35
55
19
20 j
3
9
3
9
33,172
205
94
172
66
51 j
33
17
11
5
4
7
3
2
—
—
670
Stockholm af Öfver-revisions-Departementets Provins-räkenskaps-kontor, den 20 Mars 1854
ftri -W. Urtf Hellhoff.
Hör lill Särsk. Ulsk. Del. 1834, M !!.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOII. BECKMAN, 1834
.
u
.*» S 'v S* 9 TE.
! ".i
.
.
-
1
TD
.
■
-
-
'
i
Bil. M 2 lill Särslt. (Ilsk. Bet. JW 8.
1
Reservationer:
Af Friherre Raab, A. »Ehuru jag i hufvudsak instämmer i de åsigter, som
gjort sig gällande i det förslag till ny bränvinstillverkningslag, som Särskilda Utskottet
afgifvit, och ej ett ögonblick skulle tveka att varmt tillstyrka dess antagande,
sådant det nu framlägges, hellre, än att offra fruktlös möda på försöket att bygga
en ändamålsenlig författning på samma bedrägliga grund, på hvilken vår nuvarande
bränvinsförordning allt för länge hvilat, har jag likväl icke ansett mig böra förtiga
min Öfvertygelse, alt Utskottets förslag skulle genom några förändringar, dem jag
anser innebära förbättringar, blifva mindre störande för den enskildes hushållning,
mindre utsatt för framtida reaktion, och således säkrare leda till det mål, vi alla
söka, nemligen fäderneslandets lösgörande från det förnedrande beroende, hvari såväl
dess modernäring jordbruket, som alltför inånga af dess medlemmar beklagligtvis
ställt sig under bränvinet. Det är derföre jag reservationsvis tillåter mig att
till Rikets Ständers bedömande framställa min från Utskottets majoritet skiljaktiga
mening i följande
§ 1. mom. 2.
Utskottet har i detta moment velat förbjuda åtskilliga der uppräknade civila,
äfvensom alla ecklesiastika einbets- och tjenstemän, samt kyrkobetjente, att befatta
sig med bränvinstjllverkning, Qch detta icke blott på sina boställen, utan äfven på
sina egna gårdar.
Ingen kan högre än jag uppskatta de ädla motiver, som frammanat detta just
af embets- och prestman dikterade beslut; men jag anser det obehöfligt och ingalunda
gagnande för den goda saken; ty såvidt jag kunnat förnimma, rättfärdigar
icke erfarenheten den, för våra embetsmän i viss man förnärmande, förutsättningen
af behofvet att framtvinga en större opartiskhet än den af dem hittills ådagalagda.
Förbudet för högv. preslerskapet att tillverka bränvin torde vara tillfyllestgörande
uttryckt i 3 morn., der sådan näring är förbuden å ecklesiastika boställen. Det
hör till undantagen, att prestmän bruka annan jord, än sina boställen, och ännu
mera sällsynt är det, att någon prest numera idkar bräuvinsbränning. Om likväl
en eller annan i riket skulle sysselsätta sig med denna för hans andliga verksamhet
hinderliga näringsomsorg, tviflar jag, att ett verldsligt lagbud skulle kunna omvända
hans sinnelag från egen vinningslusta till ett varmare nit för sina åhörares själavård,
och det exempel han gifver, är efter min tanka icke på långt när så vådligt,
Bil. M 2 lill Särsk. Risk. Bet. Jtfi 8. 1
2
Bil. M 2 lill Särsk. Ulsk. Bet. M 8.
som följden kunde blifva, om näringen genom lagstiftningen Liefve i allmänna opinionen
nedsatt tili ett så föraktligt yrke, att ingen man med värde ville längre utöfva
den. Någon minskning i tillgången på bränvin vunnes icke derpå, att varan
tillverkades af »ansvaringar» elier af personer, som icke voro ömtåliga för opinionen.
Uppsi gten på dem kunde blifva svårare, än på det bättre folket.
England företedde 1736 ett exempel, som i detta hänseende förtjenar att
varnande frambållas. Der uppställde sig mot det den tiden der, i fullt lika mått
som nu här, rådande missbruket af bränvin en så allvarlig opinion, att den fram
kallade
en bränvinslag, som afhöll allt hederligt folk från att befatta sig med näringen.
Följden Lief olycklig: tillståndet blef så förvärradt, att de alltför stränga
lagarne mäste snart ändras.
Jag föreställer mig, att förbudet att tillverka bränvin ej bör omfatta andra,
än dem, som skola utöfva polisuppsigt och åklagaremakt i bränvinsfrågor, och har
derföro trott, att paragrafens 2 mom. bordt hafva följande lydelse:
Lands- eller Stads—fiskal, Krono-, Stads- eller Polisbetjent, Justerare af
bränvinstillverkningsredskap, Kränneri-kontrollör eller tillsyningsman må dock icke befatta
sig med dylik tillverkning, der han ej år 1832 eller 1833 sådan idkat, i
hvilket fall han å den egendom, hvarå tillverkningen då idkades, får intill 1837
års slut densamma fortsätta.
§ 2.
Utskottet har föreslagit, att tiden för bränvinstillvérkning skall vara inskränkt
till 2 månader af året. Delta förslag, som åsyftar att minska bränvinsflödet, upp
fyller,
efter min innerliga öfvertygelse, ingalunda detta ändamål och står i strid
med så väl Utskottets egna, i motiverna uttalade tanke, alt det är omöjligt förekomma
tillgång på varan, så länge hon finner afsättning, som dess åsigt, att bränvinsbränningen
bör småningom här, som i andra lander, öfvergå lill en fri fabriksnäring.
Om förslaget i denna del emollages med bifall af mången bränvinsbrännare,
som har ett stort bränneri tillreds, skall det icke förundra mig, ty, med något förutseende,
kan han lätt beräkna, alt under den närmast förestående tiden, innan
bränvinslillverkningen hunnit ordna sig efter den nya lagstiftningen, han derpå skall
göra goda affärer; och bränvinstillvérkning är en konjunktuf-rörelse, som mera afser
en tillfällig än en i framtiden bestående vinst. Att mindre jordbrukare, som
ifra emot bränvinsbränningens öfvergående till en fristående näring, oberoende af
jorden, och för bibehållande af den s. k. husbehofsbränningen, villigt bifalla inskränkning
i tid, är naturligt, ty de kunna ej undgå att inse, det bränvinsbränningen
derigenom ovilkorligen måste fördelas på desto flera ställen och fästas såsom en
binäring vid jordbruket; då endast få skulle vilja våga kapitaler på anläggandet
af fabriker, som största delen af året stöde gagnlösa, och hvilkas bestånd
til. M 2 lill Särsk. Ulsk. Bel. JY* 8.
3
vore, mer än andra näringars, bolad af opinionens omkastning vid stundande
Riksdagar.
Ehuru jag således befarar, alt Utskottets förslag i denna del skall finna ett lifligt
bifall både af deni, sorn derpå bygga en illusorisk förhoppning om minskning
af bränvinsflödet, och af åtskilliga mäktiga intressen, har jag likväl icke trott mig
böra undertrycka mina betänkligheter deremot, och tillåter mig i några ord bemöta
de skäl, hvarpå inskränkningen i tid är grundad.
»Ju kortare bränningslid, dess mindre bränvin binner att afverkas», tror man.
Ja detta vore sannt, om man med inskränkningen i tid kunde förena ett förbud
mot inrättande af flera och utvidgande af redan varande brännerier. Men om,
såsom sannolikt är, bränvinspriset skulle, under första året efter förordningens utfärdande,
böja sig betydligt öfver det, som produktionskostnad jemte den ökade
skatten förorsaka, så skulle ock, för att icke tala om oloflig införsel och lönbränning,
hvilka lika väl kunna framkallas af en sådan onaturlig pris-stegring, som af en
alltför hög beskattning, den Utskottet, just till förekommande af dessa följder, ej
vågat tillstyrka, — den oskäliga vinst, bränvinsbrännaren skördar, förmå icke blott
honom alt öka eller utvidga rörelsen, utan äfven andra att följa exemplet. Om
ett öfverdrifvet pris komme att för kort tid minska konsumtionen, skulle denna vid
det snart och på ofvan antydda väg naturligen uppkommande prisfallet stiga desto
mora. Emellertid uppvexte nya brännerier och dessas ökade antal, naturligen irefalle
större, än om bränningstiden varit utsträckt till 6 månader, skulle sprida varan
på desto flera ställen, öka antalet af lönkrogar och förbrukningen i allmänhet,
hvilken bestämdt alltid tilltager i samma mån, som bränvinet på flera ställen finnes
oköpt och tillgängligt. Än värre förekommer mig dock den framtids-fara, för
hvilken nykterhetens goda sak utsattes af den ökade styrka, som bränvins-intresset
genom ett ökadt antal målsmän skulle vid kommande Riksdagar vinna.
Men ej nog att denna inskränkning skulle i moraliskt afseende vara ändamålsvidrig;
den vore bestämdt skadlig i ekonomiskt. Utskottet har i sina motiver ej
kunnat undgå att sjelf i viss mån erkänna denna sanning. Förlorad vore räntan
under % af året å de kapitaler, som blefve nedlagda i brännerier; förlorade alla
kapitaler, som användes för uppförande af de många nya brännerier med sina kostsamma
inventarier, hvilka erfordrades att fylla konsumtionen under 2 månaders
bränvinsbränningstid, men åter måste nedläggas, då tvifvelsutan vid nästa eller på
följande
Riksdag tiden åter utsträcktes till 6 månader, eller kanske till bela året;
ty omöjligen kan ett ändairiålslöst band på någon näring länge bibehållas. Endast
i det despotiskt styrda Finland bar bränvinsbränningen blifvit under sednare åren
till tiden inskränkt. I Skottland har bränvinstillverkningen varit inskränkt till
kort tid; men föreskriften, som befanns ändamålslös, frånträddes. I Norrige, hvars
bränvins-lagstiftning vi i flera fall med skäl prisa, var tillverkningstiden bestämd till
6, men utsträcktes lill 7 månader.
4
Bil. JYi 2 lill Särsk. [Ilsk. Bet. Jis 8.
För jordbruket, hvars förkofran vi alla vilja befrämja, vore denna inskränkning
högst menlig till sina verkningar: bränvinstillverkningen under den korta liden skulle
å alla de ställen, der den utöfvades, taga i anspråk och från jordbruket rycka icke
blott husbonde-ögat, Utan arbetskraften på hösten, då jorden, om bon skall skötas
med omsorg, kräfver så mycken bearbetning. En tillräcklig arbetsstyrka för både
jordbruk och bränvinsbränning skulle saknas under höstmånaderna, hvaremot desto
flera arbetare skulle blifva sysslolösa under den återstående tiden af vintern, — olägenheter,
som drabbade icke blott den bränvinsbrännande, utan äfven den icke bränvinsbrännande
jordbrukaren. Om drankens större eller mindre värde äro tankarne
visserligen delade; men visst är, att det värde, den kan ega, skulle betydligen förringas,
om tillgången derpå ej vore fördelad på hela vintern, utan öfverflödade ett
par månader och derefter upphörde; ty utan skada kunde ej jordbrukaren redan den
15 Oktober umbära sina gamla, till gödning ämnade oxar, dem han först behöfver
begagna till fullbordande af höstplöjningen; djuren skulle icke på den korta tiden
af Sä månader hinna att fullgödas, så vida de ej redan vid inställningen vore vid
särdeles godt hull;1 och då icke alla drankgödda djur på en gång kunna afyttras,
skulle det blifva så dyrt och besvärligt att med andra födoämnen fortsätta den började
gödningen, att vinsten på det hela blefve ringa, om ens någon. Drankgödning
har likväl hittills gifvit en ansenlig inkomst åt bränvinstillverkaren, och drankgödda
oxar varit en icke så obetydlig export-artikel på Danmark. Till mjölkande kör
skulle drank icke med god beräkning kunna gifvas, emedan de, efter att någon tid
hafva blifvit vande vid detta för dem så begärliga foder, alltid afsina betydligt då
dé sättas på annan utfodring. Huru då ändamålsenligt använda all den under höstmånaderne
flödande dranken? Kanske skulle en icke ringa del deraf få, såsom det
skedde på ett och annat ställe sistlidne höst, utan nytta förspillas, under det att
så mycket mera spanmål skulle åtgå till utfodring under återstoden af vintern.
Jordbrukare skall, säger man, tvingas att så inrätta sin hushållning, att han icke
behöfver drank till utfodring; men man glömmer, att ju kortare bränningslid, dess
flera brännerier oeh desto flera, som årligen erfara fördelen att hafva och olägenheten
att umbära dranken, och som följaktligen fästa sitt intresse vid bränvinsbränningen.
Det är en känd sak, att slraxt på hösten, innan luften blir afkyld, arbetarne
vanda, och de fördelaktigaste proportionerne vid tillmäskning af den nya grödan utrönta,
bränvinsbränningen sällan lyckas så väl, som sedan den en längre tid varit
fortsatt, hvaraf följer, att näringen, idkad endast under höstmånaderna eller skoftals,
lemnar miudre produkt af rå-ämnena, än den gör, då den utöfvas i en längre
tidsföljd.
Jag vill ej trötta med flera bevis, i hopp att med de redan anförda hafva
ådagalagt, att inskränkningen i tid icke skulle medföra någon nytta, men för många
enskilda och således för det allmänna alstra förluster, hvilka väl torde öka priset
Bil. JYs 2 till Särsk. Utsk. Bet. M 8.
5
med ett par skillingar pä kannan bränvin, men icke komma någon, hvarken producent,
konsument eller staten till godo, utan vore rent af ändamålslösa, om ej ändamålsvidriga.
En sannolikhets-beräkning skulle utvisa, att flera millioner blefve på
denna väg bortkastade af vår national-förmögenhet. Månne då ej bättre varit, att
dpn åsyftade prisstegringen framtvingats genom högre skatt, som kommit staten till
godo, än genom det onaturliga band, man vill lägga pä näringen.
Af alla dessa skäl vågar jag tillstyrka,
att bränvin får tiilverkas under 6 månader af året.
§ 5.
Utskottet föreslår, att minsta tillverkning i större bränneri, för hvilket någon
får anmäla sig, skall vara 300 kannor i dygnet.
Ångbränneriernas antal i riket uppgick 1852 till 670. Af dessa äro, för så
vidt jag kunnat erfara, minst 9/jo:delar under det nu föreslagna minimum. Af
bränvinspannor för eld utgjorde antalet öfver 18 kannor, oberäknadt kokrummet,
7,515; således, skulle icke mindre än vid pass 8,000 st. af nu i riket varande
brännerier genom iagbudet på en gång förbjudas. Den plötsliga förändringen i nu
bestående förhållanden blefve stor och kunde ej annat än blifva i hög grad tryc
kande
för dem, som i stöd af nu gällande lag ställt sin hushållning i större eller
mindre mån beroende af bränvinsbränningen, och synnerligast för de mångå, som
sakna kapitalstyrka att utvidga näringen, eller alt, hvad önskligare vore, uthärda de
första årens förluster, tills deras hushållning hunnit ordnas utan bränvinsbränning.
Man må nemligen icke föreställa sig, att ett bräbneri, inrättadt för 1 å 200 k:rs
daglig afverkning, låter så lätt förändra sig till 5 å 400 kannors, Dertill är ej
nog att bekosta annan tillverkningsredskap; äfven nya och flera kar, jästkäril, kyl—
skepp, oftast ny mältinrättning etc. erfordras och, hvad värst är, plats för allt, d. v. s.
nytt hus. Vattentillgången, tillräcklig för en mindre, är det ej alltid för en större
afverkning. Enskilda uppoffringar eller förluster vore emellertid, jag medger det
gerna, underordnade, om det stora ändamålet, inskränkning af bränvinsflödet och
superiet, derigenom vunnes. Men jag befarar motsatsen. De undertryckta bränneriernas
innehafvare lägga icke ner rörelsen, om den är lönande, och straxt efter
en lagförändring, liksom vid ett bränvinsförbud, är den alltid lönande. De kapital
starke,
som utgöra det mindre antalet, skulle nog inrätta större brännerier, med
hvilka de kunde vinna mera, och de fattigare, flertalet, som bäst behöft förljensten,
skulle dividera sin bran vinstill verkni ng i många mindre brännerier, som kosta föga
att anlägga, men lemna mindre behållning. Antalet af de fabriker som skulle uppvexa
blefve väl sålunda vida mindre, men af små brännerier så mycket större, än
deras, som blefve förbudna.
Utskottet bar likväl uttalat och, som mig synes, fullt öfvertygande motiverat
den åsigt, att det skulle vara väl, om alla smärre brännerier upphörde och närin
-
c
Bil. M 2 lill Särsk. Ulsk. Bet. JK 8.
gen af sig sjelf öfverginge, såsom i andra Lander, till en af jordbruket oafhängig
fabriksrörelse. Månne det då ej varit både fullt konseqvent och ändamålsenligt att
snarare underlätta öfvergången till fabriksbränning, än att försvåra den? 1 det stället
har nu Utskottet undertryckt 9/m:delar af den fabriksbränning, som redan finnes,
oell genom inskränkningen af pannerymden för de små brännerierna befordrat tillväxten
af det slag, som mest sprider varan och dess förbrukning, förstör de mesta
rudimatcrierna, stärker vantron på husbehofsbränningens oumbärlighet och ökar antalet
af bränvinsintressets försvarare. Ett skäl bar Utskottet onekligen haft för bestämmande
af ett högt minimum för fabriker, det nemligen, att derigenom minska
den kostnad, som bränvinets uppmätning för beskattningen förorsakar staten. Jag
medgifver värdet af detta skäl, men kan ej tillerkänna det en afgörande vigt. För
vinnande af en säker kontroll å det qvantum bränvin, som en bränvinsredskap
producerar, hafva flera machiner af olika konstruktion redan blifvit uppfunna; och
efter ali sannolikhet kommer någon af dessa att blifva praktiskt användbar, så att
man skall med tillförsigt kunna påbjuda dess begagnande, hvarigenom anställandet
af en kontrollör i hvarje särskildt bränneri blir öfverflödigt. Men, om ock alla
machiner skulle, mot förmodan, befinnas så otiiIförlitlige, att en kontrollör måste af
staten aflönas för hvarje, skulle kostnaderna för en sådan i det minsta af de fabriksbrännerier,
jag skulle vilja tillåta, ej uppgå till mer än cirka Yistdel af den
skatt, som för bränneriet erlades, och denna kontroll-kostnad skulle ofelbart blifva i
rikt mått ersatt genom den större säkerhet, staten vunne, att utfå afgiften för hvarje
panna bränvin, än om denna för ett lika qvantum bränvin skulle efter pannerym—
dens vanskliga beräkningsgrund uttaxeras af det större antal mindre brännerier, som
erfordrades att ersätta fabriker under 300 k:rs daglig afverkning.
Det är sannt, att i Norrige är ett minimum af SOO k:r per dag bestämdt;
men också hade Norrige redan genomgått åtskilliga stadier af inskränkning i sin
, brännerilag, då den sista beslöts; och antalet af brännerier i hela Norrige var redan
då reduceradt till 101 på landet och 45 i städerna, hvarjemte någon olikhet
torde erkännas i motiver för ett sädes-införande och ett sädes-utförande land alt
söka tvinga in rörelsen i ett ringa antal verk. I Danmark är minsta tillåtna mäskekar
401 sv. k:r, motsvarande en daglig afverkning af högst 50 k:r bränvin om
dagen; i Preussen 395 k:rs mäskrum, eller cirka 49 k:r; i Irland och Skottland
hade man förut ett högre minimum, men nedsatte det år 1821 till 40 gallons
pannor, just för att, om möjligt, få tillverkningen spridd i flera mindre verk. Den
för utarbetande af förslag lill ny bränvinsförfatlning i Riket år 1846 tillsatta Kommitté,
i hvilken jag hade äran att vara ledamot, yttrade, i fråga om fortfarande
tillvaro af mindre brännerier, i sitt underdåniga betänkande:
»Att fordra det ett så stort antal jordbrukare skulle helt och hållet förändra sin
hushållning, somliga nedlägga sin bränvinsbränning, andra utvidga den till fabriksrörelse,
vore hvarken öfverensstämmande med rättvisa mot dem eller af något öfvervägande
Bil. M 2 till Särsk. Disk. Bet. M 8.
7
gagn för det allmänna. Kommittéen har i det föregående redan angifvit de hufrudsakliga
skäl, hvarföre Kornmittéen måst erkänna, att denna bränvinsbränning, om
också mindre ändamålsenlig, än den, som drifves i fabriksväg, dock kan i vårt land
uthärda täflan med fabrikerna. Om bränvinsbränning får fortgå i denna klass vid
sidan af fabrikerna, med en beskattning, som är väl beräknad, i förhållande till de
andra klassernas, skall ofelbart, allt efter lokala förhållanden, bränvinsbränningen
småningom i den ena fruktbarare, mera uppodlade, mindre skogrika trakten sammandraga
sig i större verk, och deremot i den andra, mindre uppodlade och odlingsbara,
skoghevuxna, der längre afstånd skilja hemman och odlade fält, förblifva
fördelad i mindre brännerier. I andra orter, der en lätt afsättning kan påräknas
för de råa produkterna, och inga särdeles gynnande omständigheter uppehålla bränvinsbränningen,
torde den alldeles upphöra.»
.lag har visserligen icke frånträdt dessa åsigter, men, liksom den då ännu rådande
opinionen för bränvinsbränningen ogillade kommittéens förslag i dess helhet,
derföre att det var för genomgripande, — gick för långt fram om sin tid, befarar
jag, att den lyckligtvis nu vaknade opinionen mot bränvinsbränningen skulle förkasta
hvad jag skulle anse ändamålsenligast i denna sak, nemi.: alt medgifva så väl
tillvaron af mindre .fabriker med beskattning efter mätning, som begagnandet af
större enkel redskap, beskattade efter pannerymd, än Utskottet föreslagit. Derföre,
och ehuru jag icke kan fatta, att ett bränneri med en 40 kannors panna skulle
hvarken i moraliskt eller ekonomiskt afseende vara skadligare för Riket, än tvenne
brännerier med hvardera 20 kannors panna, hvilka tillsammans icke erlade större
skatt, men tillverkade 25 procent mera bränvin än det förra (se Prof. Pasch’s tabell
JV2 4 i 1847 års kommittés betänkande), vågar jag likväl icke föreslå en utsträckning
i båda riktningarna utöfver Utskottets förslag, utan inskränker mig att i
Öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, som innehåller det förslag,
att minsta dagliga tillmäskningen i fabrik skulle vara 1,000 kannor, motsvarande
125 kannor bränvin, vördsamt tillstyrka,
att minimum af daglig tillverkning i större bränneri må bestämmas
till 125 kannör.
§ 7.
I afseende på den enkla redskapen är föreslaget, att den skall få ega »hvad
form som helst». — Det är en af alla vetenskapsmän uppgifven och af erfarenheten
vitsordad sak, alt bränvinsredskapens afverkningsförmåga hufvudsakligen bestämmes
af den yta, som elden berörer. Det enklaste sätt att öka denna yta, är att
gifva pannan en, i förhållande till dess höjd, större diameter. Ju större diameter
pannan har, d. v. s. ju vidare och lägre hon är, deslomera kan med henne afver
kas.
Om t. ex. pannan har den vidd att mäsken endast står 6 turn djupt, ökas
hennes afverkningsförmåga med nära en tredjedel utöfver den hon har, om mäsken
8
Bil. M 2 lill Särsk. Ulsk. Bet. M 8.
står 9 tum djupt i pannan; om lion göres så vid, att mäsken står endast 4'A tum
djupt, afverkar hon nära dubbelt, o. s. v. Och hvar skulle man väl stanna i sitt
bemödande att genom vidare eller flatare pannor öka averkningen, och sålunda
undandraga sig beskattningen? Man har sagt, att, om pannan göres för vid, äfventyrar
bränvinsbrännaren att få pannbottnen skadad, hvarföre han af vårdnad om sin
redskap måste afstå från den fördel i redskapens afverkningsförmåga, som pannans
allt för stora utsträckning i vidd skulle medföra. Ja! så är förhållandet nu, då
föga skatt erlägges; men om skatten blir så hög, att bränvinsbrännaren på 2 å 3
dagar kan i sparad skatt förtjena in värdet af en pannbotten, blir förhållandet an
norlunda.
Jag förespår, att, om ingen begränsning göres i afseende på formen,
vi snart få höra omtalas, att bland de små, enkla pannorna uppväxer ett eller annat
underdjur med syskontycke af de så beryktade 10 k:rs ångpannorna, hvilkas
afverkningsförmåga nu öfverstiger allt hvad man för 20 år sedan skulle tillåtit sig
att ana. Sådana exempel vinna hastig efterföljd. I Skottland just under den tid,
då man experimenterade med det fruktlösa försöket att minska bränvinsflödet genom
inskränkning i tiden för dess utöfning, gick man så långt i konsten att in
rätta,
inmura och drifva bränvinspannor för eld, att afrinningen fullbordades på 3,
säger 3, minuter.
Till förekommande af 'alla missbruk i denna af mig befarade riktning, anser
jag nödigt stadga,
att pannans diameter ej får vara mer än fem gånger större än
hennes höjd.
§ 8.
Utskottet har bibehållit den i nu gällande författning från längre tid tillbaka
följda seden att för pan-nerymdens bestämmande först utröna hela kubikinnehållet
och sedan derifrån afdraga 2 kannor såsom »kokrum».
Då UtskoUet i § 7 medgifvit, att hatten, inberäknad ångröret, får innehålla
% af pannans rymd, är redan derigenom mer än nödigt utrymme beviljadt förden
starkaste kokning, hvarför ifrågavarande afdrag är för det antydda ändamålet öfverflödigt
och endast utgör en form, hvarunder man beviljat en lindring för den mindre
redskapen. Men denna form är olämplig, af följande skäl:
l:o att, då hvarje branvinstiliverkare vet, att något annat kokrum än det, som
finnes i hatten, ej erfordras, lagstiftaren ådrager sig misstanken att ej hafva underrättat
sig om förhållandet; 2:o ali man alltid nödgas, i fråga om uttryckandet af
pannans rymd, särskildt anmärka, om det är med eller utan kokrum, och likväl
ofta råkar ut för misstag; och 3:o hufvudsakligen derföre, att denna lindring ej
utfaller i rättvist förhållande till pannornas rymd, än mindre till deras afverkningsförmåga;
den utgör nemi. Vio för 20-kannors pannan, men Vé för 12-kannors
pannan. Denna sednare, som, enligt intyg af vetenskapsmännen, tillverkar i propor
-
Bil. M 2 till Särsk. Utsk. Bd. M «
9
lion lill rymrlen 23 procent mera bränvin på dygnet än den förra, och således redan
vid pannerymds-beskattningen är gynnad, skulle ytterligare vinna en fördel framför
den andra.
Enklast och rättvisast är att, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, låta pannan gå
och gälla för den pannerymd, hon verkligen innehåller, och i beräkningen af hennes
afverkningsförmåga göra den lindring, som billigen deraf följer. ,
Jag vågar alltså tillstyrka,
att intet afdrag för kokrummet må ega rum.
§ 20.
Villigt erkänner jag svårigheten att så reglementera för destillering, att ej
rättigheten dertill må kunna missbrukas lill bränvinstillverkning; men denna svårighet
är likväl ej så stor, att icke lika väl i Sverige, som i Norrige, Danmark,
Preussen m. fl., der destillering får afgiftsfritt förrättas, den äfven bär under nödig
kontroll kunnat tillåtas på mindre hårda vilkor, än de af Utskottet föreslagna. Väl
tror jag, att bränvin skall, genom filtrering på kol, kunna, utan behof af omkok
ning,
blifva renadt från den vidriga och ohelsosamma finkel-oljan; men flera sorter
finare bränvin, som vanan ännu på länge torde göra svårt att umbära, lära icke
kunna tillredas utan genom destillering på vissa kryddor; och alla likörer, fernissor,
luktvatten m. m., som hittills blifvit beredda af inhemsk vara, fordra Ovilkorlig! en
vattenfriare sprit än den, som utan omdestillering kan åstadkommas, för hvilken
destillering man ansett af nöden att begagna 'redskap med rektifikations-apparat.
Export af bränvin är otänkbar, med mindre det kan koncentreras lill vattenfriare
sprithalt. Don tillåtelse, Utskottet velat lemna bränvins-tillverkare att under den till
bränvinsbränning afsedda tid få, mot erlagd afgift, destillera bränvin, kan ej gerna
begagnas, ty varan skulle blifva för dyr för export; och ångredskapen i de större
brännerierna äro alldeles otjenliga för den ifrågavarande operationen.
På dessa grunder vågar jag tro, att denna § borde omarbetas i syftning att
befrämja bränvinets afsättlighet utomlands och mindre skadlighet inomlands, genom
tillåtelse så väl för bränvinstillverkare att, ulan annan afgift an ersättandet af nödig
kontrollkostnad, omkoka det bränvin, han tillverkat, som för särskilda näringsidkare,
s. k. Destillatörer, att hädanefter som hittills omdestillera rått bränvin.
§ 40.
Utskottet har antagit enkel redskaps afverkningsförmåga till 5/s af pannans
kubikinnehåll i dygnet.
Om pannan får, såsom Utskottet föreslagit, inrättas af »hvad form som helst»
och således göras så vid man behagar, är snart sagdt omöjligt att beräkna hvar
afverkningsförmågan skall komma att stanna.
Bil. Jis 2 till Särsk. Utsk. Bel. JK 8. 2
10
Bil. M 2 lill Särsk. Disk. Bet. M 8.
Jag har derföre i § 7 yrkat en inskränkning i pannans form, som i min
tanka är alldeles oundgänglig för bestämmande af hennes afverkningsförmåga. Om
pannans vidd underkastades denna begränsning, vore deremot % af kubikinnehållet
om ej mera, än som möjligen skulle kunna medhinnas, dock vida mer, än hittills i
allmänhet inedhunnits. Vidare har jag i § 8 yrkat, att intet afdrag för kokrummet
skulle göras i pannans rymd.
Under antagande af båda dessa vilkor och i öfverensstämmelse med Utskottets
afsigt alt beräkna redskapens afverkningsförmåga snarare för lågt, än för högt, anger
jag att denna ej kan antagas högre än till % af kubikinnehållet i hvarje dygn.
Af Herr von Hartmansdorff', Aag.: Det är möjligt, att den skiljaktighet i meningar,
hvilken för närvarande råder, om det rätta i bränvinslagstiftningen, icke
medgifver att komma detta mål närmare, än det förslag till författning, hvilket nu
framlägges. Man har påmint mig »ätt det bästa är det godås fiende» och att bemödandet,
att genom en reservation söka göra dén blifvande författningen efter min
mening bättre, blott torde ytterligare söndra sinnena och hindra de framsteg på den
rätta vägen, hvilka förslagets oförändrade antagande skulle medföra. Men då jag
är en ibland dem, hvilka det åligger att utreda frågans beskaffenhet och uppgifva
botemedel mot bränvinsförderfvet, tror jag min pligt vara oeftergiflig att, så vidt jag
förstår, uppgifva hvad sannt och rätt är. Om jag dervid misstager mig, så är felet
visserligen mitt, men otillräkneligt. I alla fall, vill jag, hvarken nu, eller i framliden,
anses hafva instämt i meningar, hvilka jag ej tror mig kunna försvara. Om
än de afgörande äro af mycket stridiga och måhända, i flera fall, villfarande meningar,
hvarföre skulle jag förutsätta, att de låta öfvertyga sig blott till en del, och
ej fullständigt? Det blifver, i alla händelser, deras sak. Men alt, under sådan för
utsättning,
tiga, eller blott till hälften uttala min mening, vore min skyldighets
åsidosättande. Derföre beledsagar jag Utskottets förslag och betänkande med följande
anmärkningar, hvaribland några uppkommit först sedan jag fått tillfälle att, i
-ett sammanhang, genomläsa och öfverskåda författningsförslaget.
§ 1. Morn. 2.
Det förbud, som detta mom. innehåller, för vissa embets- och tjenstemän, alt
idka bränvinsbränning, anser jag böra utsträckas till alla. Hvarje tjensteman borde
väl här, såsom i andra läder, förutsättas vara så upptagen af allmänna värf, att ban
icke har tid med enskilda näringsfång, och sä aflönad, att han ej, för sitt uppehälle,
behöfver deras tillilande. Om förhållandet icke alltid är sådant i Sverige, så
är det ett fel, sorn ej må förvärras genom ett annat, hvarpå tjensten måste, i de
flesta fäll, blifva lidande. För närvarande skulle det anses opassande, om någon
ecklesiastik, civil eller militärembetsman tillika vore skomakare, skräddare, smed
eller kopparslagare. Likväl äro alla dessa yrken nyttiga och nödvändiga. Hvarföre
an. jyi st uu särsk. duk. itec. m s.
U
skulle del då vara tillåfligare att idka bränvinsbränning, sorn i ali mänhet Sr skadlig
och umbärlig? Om hon, enligt Konungs och Ständers sammanstämmande mening,
ur sadan, men hennes idkande dock tills vidare medgifves, på det att ett hastigt
afbrott ej måtte vålla ännu större skada, hvarföre skulle samhället tillåta sina'
tjenare en handtering, som det, enligt Utskottets förslag i l:sta §:s 3:djé mom.
icke medgifver på sin jord? Den jäfvighet, som, genom bränvinsbränning, karn uppkomma
för domare och åklagare, kan äfven äga rum för andra civila embetsman,
lill och med för militärer, om t. ex. upplopp, för bränvinels skull, inträffa, och
mäste, med väpnad hand, kufväs. Är det en samvets- och hederssak för prester
att icke tillverka en vara, hvilken gör samhället så mycket ondt, och i längden måhända
mera än yttre fiender, hvarföre skulle handteringens underlåtande icke vara
en samvets- och hederssak, äfven för' krigaren, hvilkens stånd företrädesvis anses
för hederns, och hvilken framför andra skall göra de största uppoffringar för samhällets
upprätthållande? Om Utskottet kunnat tillstyrka hvad jag anser alltför strängt,,
nemligen åläggandet för vissa embetsman, som hittills idkat bränvinsbränning, att
dermed upphöra efter 5 års förlopp, hvarföre skulle det icke hafva kunnat förbjud®
dem, som sjelfmant afstått från yrket, eller aldrig drifvit det, att hädanefter befatta
sig dermed? 1 hänseende till dem, som redan göra det, torde samhället emellertid
böra hafva det undseende, att dem tillåtes dermed för framtiden fortfara, i samma
mon, sorn förut. De hafva då lika litet att beklaga sig öfver, som de tjenstemän,
hvilka åläggas att framgent fortsätta den underlåtenhet alt vara bränvinsbrännare,
hvilken de af egen drift påbörjat. Ännu mindre kunna de besvära sig, som med
vilkor att ej tillika vara bränvinsbrännare, erhålla tjenst, befordran' eller förflyttning.
Vilja de ej, med sådant förbehåll, emottaga någondera delen: så förblifva de orub?-  baue i sin förra ställning.
Jag hemställer alltså att 2:dra momentet i denna § måtte erhålla följande lydelse:
»Från
rättigheten att tillverka bränvin uteslutas: ecklesiastika, civila och militära
embets- och tjenstemän, folkskole—lärare, kyrkors och, städers betjente, justerare
af bränvinsbrännings-redskap, bränneri-kontrollörer och tillsyningsman, hvilka, hvarken
å sina boställen, egen eller annans jord, må tillverkningen utöfva. Från detta
förbud undantagas dock de af förenämnde personer, hvilka, åren 1852 eller 1833,
sig med bränvinsbränning befattat. Dock tillåtes dem icke att dermed fortfara i
vidsträcktare mån, än förut, eller å annan jord än den, hvarå näringen sist idkades;
ej heller att åter upplaga densamma, sedan hon ett år nedlagd varit. Den, som
till annan syssla befordras, eller förflyttas, mister den rätt till bränvinsbränning, han
förut begagnat.»
§ 2.
Utskottets förslag, att inskränka bränvinsbränningen till 2 månader om året af
de 6, som, i vårt luftstreck och med vårt husbållningssälf, anses tjenliga dertill, ut
-
12
bil. M S till Särsk. Lisk. Bet. M 8.
gör en mindre tillämpning af ett efter min tanka stort misstag, hvilket är så allmänt,
att det delats äfven af Utskottet. Denna villfarelse härleder sig nemligen från
förutsättningen, att en varas förbrukning rättar sig efter hennes tillverkning. Om
så förhölle sig, vore ingenting lättare, än att, genom förbud inot bränvins tillverkning
i riket och dess införsel utifrån, befria sig från dryckenskapens förderf. Men
erfarenheten visar, alt det förhåller sig tvärtom, nemligen så, att der lönande afsättning
finnes, der inställa sig säljare, äfven om varans tillverkning icke sker inom
riket, utan på vidt aflägsna orter. Tillgången, utom måhända å några få ämnen,
som äro svårast att insmyga, varder alltså öfverhufvud svarande mot efterfrågan.
Skillnaden är blott den, att en förbjuden vara Olifver dyrare. Tillverknings- och
transport-kostnaden samt handelsvinsten tillfalla utländningen; betalningen för varans
insmygande och spridande blifver lurendrejarens och lönnsäljarens förtjenst. Särdeles
skulle delta, med bränvin, hända i Sverige, hvilket, på älla sidor, är omgifvet af
grannar som tillverka det, och som mot Norrige har en lång landgräns, hvilken
måhända blefve ännu svårare att bevaka, än våra kuster.
Busdryckers fördyrande är emedlertid, såsom erfarenheten jemväl visat, ett
verksamt medel att stäfja drvckenskapsbegärets tillfredsställande, då hvarken förnuftets
skäl, eller lagens straff utgöra tillräckliga band derpå. Förstämnde medel bör
följaktligen icke åsidosättas, och Utskottet har jemväl föreslagit dess begagnande.
Fördyrandet kan, då bränvinsbränning inom landet medgifves, ske, antingen derigenom,
att det högre pris, som förbrukaren måste betala, kommer samhället till godo
genom ökad beskattning på varans tillverkning och försäljning, eller derigenom, att
man uppställer hinder och svårigheter för beggedera, hvarigenom prisets tillökning
tillfaller smygbrännare och lönnkrögare, eller rent af förspilles och drabbar det allmänna,
såsom omedelbar förlust. Utskottet har föreslagit begge utvägarnes begagnande.
Till den sednare hörer, efter min tanka, förbudet att använda 4 af de hos
oss vanliga bränningsmånaderna. Jag reserverar mig deremot i anseende till de
förluster, som derigenom skola drabba både riket och enskildta personer, på sätt
friherre Raab redan utredt. Bränvinsbränningen är nog skadlig ändock, utan att
man, genom författning, gör henne ännu förderfligare. Bränvinsflod är genom en
rymligare bränningstid icke att befara; ty då ingen vill skänka bort sin Vara,
kan denna blott tillfälligtvis falla lägre än tillverkningskostnaden och skatten belöpa,
af hvilka den sednare kan efter omständigheterna höjas.
§ 3-
Jag anser orätt att begränsa storleken af enkel redskaps pannerymd. När
man, lör rättvisans skuld, och för att icke ådraga den enkla redskapens egare alltför
stora förluster, icke kan förbjuda honom densammas begagnande, så bör det
stå honom öppet, lika väl som den sammansatta redskapens egare, att begagna
större pannerymd. Han väljer då naturligtvis den, som kostar honom, i förhållande
Bil. M 2 litt Särsk. Ulsk. Bel. M II.
15
lill averkningen, minsta arbete och malerialier, samt följaktligen gör riket minsta
skada. Om den mindre redskapens afverkningsförmåga är rigtigt hestämd, så kommer
lian icke att begagnas, i stället för den större. I annat fall sker det, oaktadt
man inskränker den mindre redskapens pannerymd till en viss storlek.
Det är, om ej origtigt, åtminstone förvillande, att klassificera brännerier i
större och mindre, när till de förra räknas en panna örn 15 kannor, drifven med
ånga, emedan 300 kannor på dygnet kunna med densamma afverkas, under det
man lill mindre bränneri räknar en 20 kannors parina, som ej drifves med ånga
och derföre lemnar ringare afverkning inom samma tid. Rigtigare synes mig vara,
att indela bränvins,-redskap, utan afseende på pannans storlek, i enkel och sammansatt.
Den förra klassen skulle innefatta sådan redskap, hvars omedelbara tillverknings
styrka stöde under nollgraden, och den sednare sådan redskap, hvarmed starkare
vara kunde omedelbart åstadkommas. Om denna ändring af klassifikationens
benämning anses riglig, så bör hon, i författningens följande iakttagas, och de
bestämmande beskrifningarne derpå rättas derefter.
<§ 4. Mom. 1.
Bränningstiden bör, på grund af det föregående (§ 2), förblifva oförändrad,
från den 1 November, det ena året, till den 1 Maj det nästföljande. När man
medgilver tvenne månaders bränningstid, hvarföre tillåter man icke tillverkaren att
Irland de 6 månaderna, som hittills ansetts lämpliga för handteringen, välja hvilken
tid, han brihagar?
§ 5.
Jag anser, på de af Friherre Haab anförda skäl, den sammansatta redskapens
tillverkning på dygn, böra få nedgå så lågt, som det tillverkade beloppets uppmätning
och kontrollerande ej vållar staten någon förlust. Genom denna frihet för
näringsidkaren, äfventyrar man dock icke att, under en högre beskattning, få alltför
många små pannor. Under nuvarande lindriga beskattning fanns, år 1852, blott
1 panna under 10 kannor, hvilken drefs med ånga. En trovärdig man har uppgifvit,
att han, med en 10 kannors panna, på 12 timmar, afverkat 120 kannor,
eller ungefär det belopp, 125 kannor, hvilket i Konungens proposition upptages
såsom lägsta gräns för medgifven ångredskaps afverkning på dygn.
Lika litet, som förstoringen af den enkla redskapens pannerymd må förhindras,
lika litet bör det ske med den sammansatta. Ju större och färre brännerierna blifva,
ju lättare äro de att bevaka. När man, af en genom vår Beskickning erhållen berättelse,
ser, att brännerierna i det egentliga England voro, år 1852, blott 13 samt alt 3 af dem
voro så stora, att hvartdera skattade 200,000 £. (2,400,000 R:dr B:ko), samt då
man vet, att Engelska näringsidkare pläga veta, bättre än andra, beräkna sin fördel:
så bör man icke befara, att stora brännerier skulle lända oss till skada.
u
Bil. J)i 2 till Särsk. Utsk. Bet. JYi !!.
Sakkunniga personer påstå tvärtom, att det endast är genom dylika brännerier, sorn
man lättast kan åstadkomma sprit, hvilken i handel är användbarare, än svagare vara,
§ 6.
Om den vid 3:dje § föreslagna rättelse i bränvinsredskaps klassifikation anses
vara rigtig: så bör ordalydelsen af 6 § rättas derefter.
§ 8-
På de skäl, som vid 3:dje § blifvit anförda, ogillar jag den enkla redskapens
begränsning inom 12, till och med 20, kannors pannerymd. Derigenom skulle
9,991 enkla pannor af de förbjudna slorfekarne, hvilka funnos år 1852, på en
gång göras obrukbara, och deras egare följaktligen nödgas upphöra med sin tillverkning,
eller förändra sin redskap. Då denna består, icke blott af kopparkärl,
som Kronan skulle inlösa, utan jemväl af flera andra, som blefve iner eller mindre
oanvändbara: så komme förändringen att alltför bardt drabba en stor mängd näringsidkare,
hörande särdeles till de mindre bemedlade.
I afseende på kokrummets uteslutande från pannerymdsberäkningen, instämmer
jag med Friherre Raab.
§ 9.
Om någon endast vill bränna i 14 dagar, hvarför skall man nödga honom
att on hel månad fortsätta en skadlig näring? När man vill, enligt § 41, tillåta
afgiftens erläggande blott för 14 dagar, så bör man äfven medgifva, att tillverkningen
likaledes inskränkes. Då inan, enligt 14, 16 och 45 §§, lår afstå från
hela den tillverkning, man anmält sig att begagna, hvarför må man icke få afstå
från hälften?
Samma anmärkning, som gjordes vid 4 §, mot hinder för bränvinsbrännare,
att, efter godtfinnande, välja månader för sin tillverkning, gäller äfven här.
Jag finner intet grundadt skäl till förbud för bränvinsbrännaren, att, om det
är honom fördelaktigare, bränna med liera pannor, i stället för en, på samma egendom.
Är afverkningsförmågan, å de enkla redskapen, flir lågt beräknad, eller kontrollen
å de sammansatta felaktigt uppgjord: så må det rättas, men intet hinder
läggas i vägen för näringens fördelaktigaste bedrifvande.
§ 52.
> Uppgift, å redskaps öfverlåtande å annan man, bör ske af siste innehafvaren*
emedan denne är känd af Krono-betjeningen, hvilken eljest svårligeu kan kontrollera
öfverlålelsen.
Bil. M 2 lill Särsk. Utsk. Bet. M 8.
S 40-
Den enkla redskapens afverkningsförinåga har jag, för brist på sakkännedom,
icke kunnat med säker k et bedöma, utan måst, då profbränning icke heller kunnat,
under förbudstiden, anställas, rätta mig efter de fleste Ulskotts-ledamöternas mening.
Men då jag deremot hört Bonde-ståndets medlemmar samstämmigt förklara, att allmogen
kan, med sin enkla redskap, knappt åstadkomma en afverkning motsvarande öfverhufvud
pannans halfva rymd i dygnet, än mindre ett högre belopp: så befarar jag, alt
afverkningsförmågan blifvit af Utskottet för högt beräknad, äfven om en profbränning
skulle visa en ännu fördelaktigare utgång, än Utskottet antagit. Heldre än att, på
detta sätt, för högt beskatta det största antalet bränvinsbrännare, eller nödga dem
ändra sin redskap, eller tvinga dem afstå från näringen, torde afverkningsförmågan
böra sättas lägre, vare sig till % eller V2 af pannans rymd på dygnet. Om följden
deraf blifver, såsom troligt är, alt skickligare bränvinsbrännare, än allmogen, ändra
sin redskap lill enkla små-pannor, hvarigenom dessas antal ökas: så varder det
ovedersägligen ådagalagdt att deras beskattning är för låg, jemförelsevis med ångredskapens.
Om Rikets Ständer då öka skatten till jemnlikhet med ångredskapens,
genom lämplig förhöjning i beräkningen af den enkla redskapens afverkningsförinåga:
så har hvarken allmogen, eller någon annan, som, med enkel redskap, tillverkar
bränvin, att klaga öfver orättvisa. Det är nemligen icke skäl, att staten, medelst
lägre beskattning, uppmuntrar begagnandet af den redskap, genom hvilken mera
materialier och arbete åtgå, men rihgare tillverkningsbelopp erhålles.
§ 43.
Om det, för kontrollens skuld, kan vara skäl, alt låta bränvinsbrännare erlägga
något högre skatt för den afverkning, som öfverskrider del beräknade beloppet:
så bör dock en sådan icke förbjudas, eller, enligt 66 §, med särskildt
straff beläggas; ty då Kronan får sin skatt efter tillverkningens uppmätta belopp:
så bar del allmänna icke mer att fordra. Deremot hindras tillverkaren, genom förbudet,
att anstränga sin uppfinningsgåfva och göra sin handtering så fördelaktig,
som möjligt, hvilket snarare borde belönas, än bestraffas.
§ 44.
Det synes vara obilligt ålägga bränvinsbrännare, som tillverkat mindre, än
hvartill han sig anmält, att likväl betala skatt för det felande beloppet. Om yrket
anses skadligt: så bör Staten icke nödga någon till dess idkande, för att få sina
utskylder godtgjorda.
§ 52. mom. 2.
Den här föreskrina anteckningsboken kan, i statistiskt hänseende, visserligen
vara upplysande och af värde. Men det synes mig nog närgånget, och inträdande
16 Bil. J\s 3 till Särsk. Ulsk. Bet. J\i 8.
på området af bränvinsbräntiarens eganderält lill de uppfinningar, lian, i sin näring,
kan göra, om man affbrdrar honom sådana uppgifter, som bär äskås. De äro
dessutom onödiga för vissheten, att Staten erhåller den skatt, som vederbör, enär
den skall utgöras efter tillverkningens uppmätta belopp.
§ SS. Morn. 1.
Då troligt är, att de stora brännerierna skola, såsom fördelaktigast, och derigenom
undergräfvande de smärre, blifva föremål för afund af de sednare: så är
till befarandes, alt sockennämderna till vittnen utse personer, som vålla bränvinsbrännaren
chikaner, eller onödigt besvär. Äro sådana vittnen, en gång, af sockenmännen
tillsatta: så torde det icke blifva lätt, att, vid en påföljande termin, få dem
ombytta, utan obehagliga tvister, som bränvinsbrännaren i det längsta undviker, för
att ej göra vittnet ännu oginare, intill dess ett annat kan utses, hvilket ock är
ovisst. Jag anser följaktligen rigligare, att vittnen, både i stad och på landet, förordnas
af Konungens Befallningshafvande, som torde utse dem med mera oväld,
och sorn kan, i händelse misstag blifvit begånget, göra ombyte utan omständigheter
och med mindre uppseende. I 1 mom. torde alltså böra, i stället för orden:
»i stad af Borgerskapets Äldste, och på landet af Socknenämd», sättas: af Konun
gens
Befallningshafvande, hvarefter mom. 2 skulle utgå.
§ *6.
Instrumentet, för bränvins mätning och profning, kan blifva dyrt. Likväl är
kostnaden derför ' lagd på den bränvinsbrännare, som tillverkar med sammansatt
redskap, utöfver den beskattning, hvilken han drager lika med den enkla redskapens
egare. Den förre är dessutom belastad med kontrollörens underhåll och
hysande. Mig synes derföre obilligt, att jemväl ålägga denne näringsidkare helt
och hållet betala bränviosmätaren, som möjligen kan kosta några hundrade Riksdaler.
Men på det han ej mätte låta den af vanvård sönderslås, torde han böra
deltaga med % i kostnadens bestridande, eller något dylikt.
8 Art.
Det vidsträckta utrymme, som, i författningens 8 Art. §§ 39—83, lemnatS åt
domarens pröfning af förbrytelser mot stadgarne rörande bränvinsbränning, instämmer
ej med min mening om det rälta i brottmåls-lagsliflning. Men då fältet för
likartade förbrytelser är, i anseende till yrkets omfång, så vidsträckt som här, har
man svårligen kunnat undvika, att till domarens godtfinnande öfverlemna nog många
gradationers bestämmande. Då jag dessutom hvarken idkat bränvinsbränning, eller
kan i juridisk erfarenhet mäta mig med de lagfarne män, som inom Utskottet
egentligen handlagt delta ärende: så har jag måst låta vid deras åtgärd bero; dock
utan att vilja den försvara.
Bil. M 2 lill Särsk. Ulsk. Bet. M 8.
17
§ 60. Morn. 1.
Om den vid § 3 gjorda anmärkning gillas: så borttages bär den sista meningen,
som börjas med orden: »Har han begagnat» etc.
Mom. 2.
Af enahanda skäl, skulle här uteslutas orden: »rymd eller».
§ 61.
Om den vid § 10 gjorda anmärkning godkännes: så bör denna § utgå.
§ 66.
Om den vid § 43 gjorda anmärkning gillas: så utgår denna
§ 72.
Bör rättas efter anmärkningen vid § 32, mom. 2, i fall hon godkänts.
§ 93-
Gillas den vid § 3 gjorda anmärkning: så borttagas ur denna §:s 1 mom.
orden »tillverkare i mindre bränneri begagna redskap af större pannerymd, än vid
sådan tillverkning tillåten är och».
§ 98.
Stadgandet i denna § är billigt ej mindre mot dem, som nödgas omgöra sin
enkla redskap, om afverkningsförmågan är för högt beräknad, än emot dem, hvilka
måste nedlägga eller förändra sina brännerier, derföre att deras pannor äro mindre
eller större, än denna författning medgifver. Kostnaden för Staten blifver större,
och inträffar på en gång, om förbudet, i 8 §, att begagna pannor under 12, och
öfver 20 kannors rymd, qvarstår. Besparingen af deras inlösen är ett ytterligare
skäl att borttaga förbudet. Beräknas ej de enkla redskapens afverkningsförmåga för
högt: så slipper staten äfven deras inlösen. I annat fall torde förlusten på denna
åtgärd motsvara vinsten å afverkningsförinågans högre beräkning, och behållningen
blifva ingen.
§ 99.
Om enkel redskap, af hvad storlek som helst, får begagnas: så förfaller denna
§. Hans tillvaro bevisar att man trädt den enkla redskapens egare för nära. Hade
man icke det gjort: så hade författningen kunnat genast sättas i verket, lika väl i
anseende till den enkla, som den sammansatta redskapen. Godkännes min anmärkning
vid 8:e §: så utgår den 99:e.
Bil. JYs 2 lill Särsk. Ulsk. Bet. JYi 8. 3
18
Bil. M 2 till Särsk. Utsk. Bet. M 8.
§ 100.
Med denna § är enahanda förhållande, som med den näst föregående. Beräknar
man icke den enkla redskapens afverkningsförmåga för högt i 40:e §: så förfaller
behofvet af den 100:e, hvilken då följaktligen bör uteslutas.
Vid författningen i allmänhet anmärker jag, alt då flera moment finnas i samma
§, felas siffror eller bokstäfver till ordningsföljdens utmärkande, hvarigenom man
saknar den lätthet att dem åberopa, hvilken eljest skolat förefinnas.
Yid tonen i Utskottets betänkande samt vid språket, der och i författningsförslaget,
nödgas jag slutligen göra erinringar. Ett dylikt Betänkande är ej en stridskrift
inför allmänheten. Framställningen bör följaktligen vara så lugn, som i en vetenskaplig
afhandling, 'eller i en skiljomans utredning af en till hans bedömande
öfverlemnad tvistefråga. Läsaren föranledes eljest, af den häftiga tonen, och af de
stora kraftorden, att misstänka skiljomannen för att stå på den ena partens sida,
eller för att, af sin egen känsla, vara hänförd lill öfverdrift. Ett Utskott torde ej
heller böra taga sig en sådan ton, som vore det befogadt icke blott att tillrättavisa
sin hufvudman, Svenska folket, för dess fel och villfarelser, utan äfven till att klandra
förgångna tiders lagstiftare, för deras misstag. Sjelfve lära vi ej undgå sådana,
och böra derföre lika litet förhäfva oss öfver förfädren, som vi vilja att våra efterkommande
skola göra det öfver oss. Det är, i alla fall, orätt att skjuta skulden
alldeles, eller förnämligast, på lagen. Hufvudfelet ligger i dryckenskaps-begäret. Hade
det icke funnits: så hade ej bränvins-lagstiftningen behöfts. Jag anser jemväl otillständigt
för ett Utskott, alt om Svenska folket och dess förmåga att draga sig ur
svåra omständigheter, använda förringande, eller misströstande, uttryck, enär det är
denna förmåga och viljans kraft att henne begagna, som räddat oss både 1719 och
1809. På denna vår sjelf-tillit är det ock, som vårt bestånd nu och för framliden
hvilar, ej mindre i våra egna, än ut ländtvingars ögon. Bland uttryck, som jag i
förenämnde hänseenden ogillar, må exempelvis nämnas följande: »Man kunde säga, att
ett ångestrop gått ur folkets hjertan, ett vädjande till alla, som hafva något inflytande
på landets öden, en bön om förskoning från ett plågoris, som föregående lagstiftningar
planterat och vårdat» —• — — »Den trängande nödvändigheten af ovanliga
ansträngningar för nationens räddning undan en större fara, än hvaraf hon
kanske någonsin varit hotad.» — »Man bör våga fatta, att hvarje liten betänklighet
måste vika för den härda nödvändigheten, att hvarje obetydlig vinstberäkning, eller
inbillad rättighet, måste förbises, då fråga är om afböjande af en så stor fara» —*
Bil. M 2 till Särsk. Utsk. Bet. M 8.
19
— .— »Hvad Svenska folket tänker och önskar i afseende på denna sin lifsfrågan
— — — »Om grunden för beskattningen, liksom för sjelfva handteringen, råder
en tvist, som icke synes kunna jemkas, eller biläggas, utan måste slitas med stark
hand» — — — »Då ändteligen en gång nationen vaknat till känsla af förderfvet
och bönfaller, besvärjer sina ombud» — — — »Så vidt det onda kan botas med
iagstiftnings-åtgärder, åligger det folkets ombud att icke bäfva för botemedels sökande,
ehuru bittra de än må vara»
m. rn.
Då enighet' inom Riks-Slånden är väsendtlig att bibehålla vid lösningen af en
fråga, der man måste söka bilägga så stridiga meningar, som dem, hvilka råda rörande
förevarande ämne, har jag trott Utskottet böra undvika att vidröra ömtåliga
punkter, genom påminnelsen om gamla trätofrön och söndringar, samt derföre desto
mindre omnämna fordna partier och ståndsintressen, som all slags jord nu mera
kan egas af hvilken medborgare som helst. Likväl förekomma uttryck sådana som
dessa: »har den i sig sjelft rent financiela frågan fått anstrykning af stånds- och
parti-frågan — — •— »Hennes (bränvinsfrågans) moraliska och statsekonomiska
betydelse kunna afvägas emot hvarandra (?) först då sedan egenskapen af stånds->
och parti-fråga är glömd» o. s. v.
Jag har ej deltagit i den vanvård af språket, hvilken delta Belänkande röjer,
ulan tvärtom sökt, efter förmåga, förekomma den. För hvarje folk är språket en af
dess dyrbaraste tillhörigheter, som icke får vanvårdas eller onödigtvis försvagas, genom
främmande tillblandningar, emedan det är ett uttryck af nationaliteten, och utgör
ett af de starkaste satnbällsbanden, genom hvilket hvar medborgare känner sig
sjelf, och erkännes af de öfriga, utgöra en del af det hela. Särdeles bör denna om
vårdnad
iakttagas i hänseende till ett språk, så klangfullt, kraftigt, kort och bestämdt,
som det Svenska, hvilket derföre synnerligen väl egnar sig att vara författningsspråk,
på sätt vår allmänna lag ådagalägger. När vi hafva ett så ypperligt efterdöme att
följa, böre vi ock, i enlighet dermed, icke allenast undvika främmande ord, der Svenska
kunna begagnas, utan äfven att göra satserna längre genom Fransyska, än vidlyftigare
genom Tyska, eller mattare genom passiva ordställningar, i stället för sådana
påbjudande, aktiva och rakt på saken gående, ordalag, hvilka lagen använder. Prof
på de anmärkta felen förekomma så ofta, att jag ej torde behöfva, för uppmärksamme
läsare, påpeka dem.
Att i officiela handlingar begagna utländska ord, i stället för Svenska, som
redan finnas antagna i författningsspråket, anser jag lika felaktigt, som att för öfrigt
använda en mängd andra främmande uttryck, för hvilka vi hafva inhemska ord. Jag
ogillar följaktligen användandet af det Engelska smugling i stället för lurendrejeri
eller tullförsnillning, af disqualification, för obehörighet, af octrojerade för tillåtna, af
vexatoriskt för tryckande, o. s. v.
20
Bil. JM 2 lill Särsk. Utsk. Bcl. JM 0.
Jag har icke heller föranledt, utan förgäfves beslridt användandet af hvarjehanda
oegentliga, fastän Svenska, uttryck. Således förekommer »bränvinets mängd» i stället
för myckenhet. Man kan icke beräkna våta varor såsom bräder, efter stycketal,
utan efter myckenheten. Derför kan man icke heller säga många eller en mängd,
utan mycket eller en myckenhet, bränvin. Utskottet har äfven begagnat ordet bestämmelse
(destination) i stället för stadgande, eller bestämning. Det är ett i
sednare tider vanligt missbruk; men har derföre icke upphört att vara ett sådant
och en sammanblandning af begrepp, hvilka tanken och språket af ålder hafva
rätteligen åtskiljt. Bränvins tillverkning kallas, på liera ställen, för en husslöjd,
ehuru med slöjd förstås ett handarbete, såsom snickring, spånad, eller dylikt, men
ingalunda kokning, eller ångors afdunstning, hvarom bär är fråga. Hvarken i afseende
på främmande eller inhemska ord, vill jag falla besvärlig med något vidlyftigare
uppräknande. Del, som redan skett, torde af mången anses för onödigt besvär.»
Af Herr Kontraktsprosten Almqvist: »Då Utskottet ansett närvarande omständigheter
fordra att bibehålla den enkla redskapen eller så kallade mindre Bränvinsbränningen
och af densamma beräkna skatten efter afverkningsförmågan, måste jag
reservera mig emot de menliga följder, som skola, efter min öfvertygelse, uppkomma
af denna förmågas alltför låga beräkning att utgöra endast 5/6 per dygn af pannerymden,
då både vetenskapsmän och praklici bestämdt påstå, att en enkel panna,
enligt den beskrifning Utskottet gifvit på dess beskaffenhet, kan afverka sitt dubbla
kubik-innebåll per dygn och derutöfver.
Ehuru Utskottets pluralitet medgifvit rigtigheten af detta påstående, , har den
icke ansett sig böra beräkna skatten efter högre afverkningsförmåga, än som nu
befinnes i verkligheten hos de små pannorna, efter det oskickliga eller ofullkomliga
sätt, hvarmed bränvins-tillverkningen med dem hittills bedrifvils, men synes härvid
hafva förglömt, hvilken mäktig äggelsc blifvit gifven både att bedrifva handteringen
på ett bättre sätt och forcera bränningen, genom den nu föreslagna högre beskattningen.
Då denna kommer att erläggas lika af all tillverkning, men af Koristbrännerierna
att utgå efter den erhållna uppmätta produkten, kan det hända och är fara
värdt, att industrien skall öfvergå till den mindre bränningen, bedrifvas efter konstens
alla reglor och således gå ur deras händer, som man velat skona.
En sådan farhåga har äfven varit delad af Utskottet, som yttrar det vara af
synnerlig vigt att förebygga, det icke, under namn af mindre bränvinsbränning, en
verklig fabrikation må kunna uppstå inom denna klass, utan att skatten till åsyftadt
belopp deraf erhålles, i följd af för lågt beräknad afverkningsförmåga. Denna farhåga
har icke blifvit undanröjd genom Utskottets beräkning. Då kändt är, att, med
den af Utskottat lemnade frihet för pannans form, dess afverkningsförmåga i
Bil. JYs 2 till Särsk. Ulsk. Bet. M 8.
21
väsendtlig mån kan ökas genom bottens vidd i förhållande till pannans höjd, och
produktens mängd derjemte är beroende af den använda rudimateriens beskaffenhet,
inmäskningens tjocklek och forcerad afverkning, skall icke blott den mindre bränvinsbrännaren
härigenom lyckas att undandraga en del af sin tillverkning all beskattning,
utan derjemte tillskynda landet de statsekonomiska förluster, som uppkomma
deraf, att, i stället för sämre säd och skämda potater, det ädlaste råämne
kastas i bränvinspaunan; att icke nämna de olägenheter, sorn Norska Kommissionens
Betänkande bevisat vara förenade med en forcerad afverkning och som beslå deri,
att vid en påskyndad bränning mera bränsle erfordras till afverkning af samma
qvantitet mäsk, än vid en långsammare, hvarjemte en produkt framkommer, som
innehåller mera finkelolja och andra orenande ämnen, än när averkningen föregår
med erforderlig långsamhet.
På alla dessa grunder har jag yrkat, att den enkla redskapens afverkningsförmåga
per dygn måtte beräknas till åtminstone 1 x/i kanna på kannerummet, och
nedlägger min reservation emot Utskottets beslut i denna del; äfvensom emot den
i 5 § antagna minsta tillverkningen i större bränneri af 300 kannor på dygn,
hvilken jag ansett böra beräknas likasom i Norrige till 500 kannor.»
Af Herr Henschen: »Moliverna, uppsatte med en allmänt känd författares
styrka, stundom skärpa, i stilen, hafva i vissa delar blifvit af Utskottet jemkade och
i uttrycken mildrade, samt torde hafva kunnat vinna ytterligare fulländning, om
Utskottet låtit dem, enligt mitt förslag, särskildt granskas och bearbetas genom en fåtalig
Kommitté eller Afdelning bland Utskottets ledamöter. Jag förmodar då, att sådane
uttryck, sorn t. ex. det. »att nationen — — bönfaller, och besvärjer sina ombud»
m. fl. dylika, hade blifvit utbytte mot andra, i ett officiel t betänkande lämpligare,
utan att värman och styrkan i stilen deraf skadats.
I dessa motiver är, enligt mitt förmenande, som jag i Utskottet tillkännagifvit,
alltför knapphändigt redogjordt för innehållet af- Utskottet tillhandakomna utländska
författningar, samt åtskilliga petitioner och de flesta motioner, af hvilka den, genom
mig till Borgare-ståndet ingifna, innehöll en till mig från åtskilliga borgare i Luleå
sänd anhållan, i följd af hvilken jag ansåg mig böra till Rikets Ständer frambära
bemälde borgares tankar i ämnet, helst derigenom skulle kunnat blifva afgjordt,
huruvida det hufvudsakligaste af den s. k. Maine-lagen kunde i Sverige delvis
tillämpas.
De motiver, Utskottets pluralitet anfört, i anledning af Doktorerna Tbomanders
och Sandbergs, Borgmästaren Ohrströms, Herrar Bomans och Brincks m. fl. förslag,
om bränvins-tillverkningens inskränkande till ett visst (maximi) Belopp, torde icke
öfvertyga alla om omöjligheten att på sådant sätt minska tillgången på denna i
många afseenden högst skadliga dryck, och att derigenom klart ådagalägga, att lagstiftaren
(som bör tro, icke alt komsumtionen ensam bestämmer tillverknings-beloppet,
22
Bil. M 2 till Särsk. Vtsk. Bet. Jt? 8.
utan att de hafva en liflig vexelverkan, och att »varans fördyrande» följer af hennes
»sällsyntgörande») verkligen velat gå allmänhetens högt uttalade önskningar till möte.
Jag hade önskat, att genom motiverna fastats Riksståndens uppmärksamhet
derå, att — då uppbördskostnaderna för tullen, som äfven är en afgift, hvilken
vanligen ytterst drabbar konsumenterna, uppgå till mer än tjugo (20) procent af
brutto-beloppet — alla kostnader för bränvinsbränningens kontrollerande och för
uppbörd af skatten å tillverkningen deremot säkerligen icke skola uppgå till fem
(5) procent af samma skatt; och således icke kunna anses dryga. Jag har ansett
att detta borde anmärkas, emedan, efter hvad jag förmodar, kontroll-kostnaderne
komma att af dem, som ingen verksam kontroll derå vilja hafva, så ock af dem,
som önska lindrig beskattning, framställas som öfverdrifvet stora, ja, såsom ett
slöseri med statens medel. Ropet härom skall måhända begagnas såsom det kraftigaste
argument til! förekommande af bränvinets högre beskattning och ifrågavarande
förslags antagande.
Att jag i Öfrigt ej godkänner alla satser och uttryck i motiverna, torde vara
öfverflödigt anmärka.
Förslaget till förordning om vil/eoren för bränvins-tillverkning, ehuru icke
utan omsorg redigeradt, torde, om tid, arbetssätt och andra omständigheter det
tillåtit, hafva kunnat i åtskilliga delar ytterligare förbättras, synnerligen genom uttryckens
förenkling och förkortande, samt derigenom att samma begrepp på alla
ställen, der det förekommer, återgifvits med samma ord, helst vid lagars redigerande
exaktityd måste afses mer, än välljud och annat, som, oftast blott af fördom,
anses fördelaktigt vid dylik redaktion.
I första (l:sta) artikelns rubrik t. ex. hade orden: »och tiden för dess
utöfning» kunnat utélemnas, enär föreskriften om nämnda tid utgör blott en af de
flera bestämmelser, som i artikeln meddelats rörande rättigheten att tillverka bränvin.
§ 4.
Mom. 1 bade måhända, utan skada för dess hufvudsakliga innehåll, kunnat
redigeras sålunda:
»Bränvin må tillverkas af hvarje myndig och välfrejdad (person), som kan
skrifva läsligt och räkna quatuor species i enkla tal, eller ock eger eller innehafver
särskildt skattlagd jord »
I följd af 12 g i Utskottets förslag, samt 3 och 4 §<§ i Fabriks- och
Handtverks-Ordningen, skall den, som vill tillverka bränvin, men icke »eger eller
innehafver särskildt skattlagd jord», hos vederbörande Myndighet visa sig vara
»Svensk man» samt hafva begått »Herrans Heliga Nattvard.» Betyget om medborgarerätt
anser jag mindre nödigt: och begåendet af Herrans Heliga Nattvard
vill jag ej med Uränvins-tillvepkningen förknippa så, att ingen finge utöfva den
Bil. JYs 2 lill Särsk. (Jtsk. Bet. M 8.
23
sednare utan att hafva åtnjutit den . förra. De äro i alla afseenden så skiljda, att
lagstiftaren icke bör söka emellan dem åstadkomma något samband. Den, som
begår H. H. Nattvard för att blifva behörig tillverka bränvin, missbrukar densamma:
bättre bade han (sökanden) gjort, om han icke för det ändamålet begått Nattvarden:
och bättre hade lagstiftaren gjort, örn han icke förledt honom dertill: må
heldre den, hvars samvete tillåter honom sådan handtering, tillverka bränvin utan
II. H. Nattvard. Antages åter, alt enhvar, som vill söka rättighet tillverka bränvin,
har för annan orsak redan begått II. H. Nattvard', så är ju föreskriften
derom onödig, och hade således ej bort meddelas j helst man aldrig bör stadga
något onödigt. Dessutom bör, så vidt ske kan, lagstiftaren undvika, att i den
ena författningen åberopa den andra, enär den sednare ej kan vara alltid tillgänglig
vid läsningen af den förra, samt hvarje författning bör i möjligaste
måtto vara ett helt för sig, oberoende af andra, helst den då blir lättfattligare.
Onödigt samband mellan skiljda författningar kan dessutom lätt åstadkomma, af
lagredaktören icke förutsedd, svårighet vid tillämpningen, isynnerhet om åberopade
äldre författningar eller åsyftade delar i dem upphäfvas eller ändras utan
motsvarande ändring i sednare utkomna. Enligt Utskottets förslag må ock den,
som »eger eller innehafver särskildt skattlagd jord», drifva äfven ett större bränneri,
utan att vara myndig eller välfrejdad: hvaremot, enligt mitt förslag, erfordras
både rättighet att räda öfver sin egendom och god frejd, hvilka begge q vali—
fikationer, då man vill föreskrifva några dylika, torde böra framför andra ihåg—
kommas. Jag anser dem uti ifrågavarande afseende nödigare än Nattvardsgång.
Jag kan dessutom icke inse följdriktigheten deraf, att hvarken någon af nyssnämnda
qvalifikationer, ej heller begåendet af H. H. Nattvard äro erforderliga för bränvinstillverkare,
sorn »eger eller innehafver särskildt skattlagd jord», men väl för andra
dylika. Om icke berörde tre qvalifikationer äro fullt jemförliga med egande- eller
nyttjande-rätten till den särskildt skattlagda jorden, så tyckes mig någon inkonseqvens
finnas i beslutet. Deremot kan jag lätt inse, hvarför Utskottet ej fordrat
skrif- och räknekonst af allmogen, som eger eller innehafver största delen af den
»särskildt skattlagda jorden» samt de flesta småbrännerierna.
Slutligen torde vid granskning af detta moments redaktion ej böra lemnäs
alldeles oanmärkt: dels, att, om deri nyttjade ord: »på landet och i stad», till
komne
egentligen med afseende å äldre lagstiftningen, hade kunnat, utan att sådant
orsakat missförstånd, gerna uteslutas, enär tillverkningen måste ske antingen »på
landet eller i stad», och icke något onödigt ord bör sättas i lagtext, hvars prydnad
och kraft bestå i korthet och noggrannhet: dels ock, att, om ordalydelsen skulle
strängt (strictissime) följas, någon kunde ifrågasätta, huruvida man »är, enligt
Fabriks- och Ilandtverks-Ordningen af deri 22 December 1846, till fabriksröreises
idkande berättigade, innan man erhållit ett af de två i den författningens 24 §
omförmälda bevis, med tillstånd att idka någon i nämnda paragraf åsyftad rörelse.
Bil. M 2 lill Särsk. (Jtsk. Bet. M 8.
Och en skämtsam granskare skulle alltså kunna påstå, att endast den, som redan
fått tillstånd att idka annan fabriksrörelse, vore behörig söka tillåtelse att bränvin
tillverka, utan att ega eller innehafva särskildt skattlagd jord.
Mom. 2. Utskottet hade genom provisoriskt beslut från rättigheten att tillverka
bränvin uteslutit nalia civila, ecklesiastika och militära embets- och tjenstemän,
städernas betjente» etc. Och då embetsmannen bör sköta sin tjenst, hvilken i de
flesta fall otvifvelaktigt lider, om embetsmannen egnar sin tid och riktar sitt sinne åt
förmögenhets förvärfvande genom sådan industri, som är främmande för embetet,
och ofta tarfvar en mans eftertanka för att lyckas, samt dessutom lätt inleder i
obehagliga transaktioner och äfventyr; så, och då härtill kommer, att, enligt ofvan
åberopade 3 § i Handtverks-Ordningen, »från rättighet att hålla handtverks-verkstad»
äro »undantagne de, som i statens tjenst med lön äro anställde, sa länge de dylik
tjenst innehafva»; vågar jag, som dessutom anser bränvins-tillverkning för en embetsman
passa mindre än åtskilliga af de industrigrenar, som genom gällande lagstiftning
redan äro honom förbjudne, föreslå, att Utskottets nyssanförda provisoriska
beslut gillas. Men skall det nu föreslagna godkännas, så, enär hvarje domare eller
magistratsperson är boende antingen »på landet» eller »i stad», samt alle borgmästare
äro magistratspersoner, och de hvarken på landet eller i stad böra få tillverka
bränvin; torde stadgandet om dem kunna betydligt förkortas sålunda: Domare
eller magistratsperson. Och som säkerligen alla magistratspersoner äro domare i
något slags mål; skulle möjligen redaktionen kunna ytterligare förkortas genom uteslutande
af orden: »eller magistratsperson.» Jag (ror att nämndemäpnens rätt att
tillverka bränvin likväl kunde anses skyddad.
Som jag anser alla »embetsmän» kunna i en dylik lag förstås under ordet »tjenstemän»,
har jag trott det förra uttrycket vara öfverflödigt.
§ 2.
Om inskränkning i tiden, hvarunder bränvin får tillverkas, skall kunna försvaras,
måste det väl ske med förutsättningen, att Maine-lagens införande skall genom
tidsinskränkningen förberedas.
§ 3- .
Tillvaron af s. k. »mindre bränneriet, för hvilka beskattningen ej kan säkert
afpassas éfter tillverkningen, måsto val ock betraktas blott såsom öfvergående, derest,
man ej vill ålägga enhvar bränvins-tillverkare att särskildt ersätta Kronan all kostnad
för tillverkningens kontrollerande och bränvinets uppmätande i hans bränneri.
§ 4‘
Utan att ingå i vidare granskning af redaktionen, forde man kunna anmärka,
att, enär alla »söndagar» äro helgedagar, orden »Sön- eller» kunnat uteslutas i alla
paragrafer, hvarest stå »Sön- eller Helgedag», således äfven i 9 och 69 §§.
Bil. M 2 till Särsk. TJtsk. Bet. M 8.
25
§ 5.
Redaktionen kunde göras mer exakt och kanske äfven lättfattligare. Ehuru
dertill fordras någras samarbete, må det dock ursäktas om jag här, utan ringaste
anspråk, framställer följande förslag: »Ej må någon anmäla sig alt i större bränneri
på dygn tillverka mindre än 300 eller mer än 1000 kannor sexgradigt bränvin.
Vid beräkningen häraf skall det bränvin, som under hela månaden tillverkats,
delas lika mellan alla söcknedagar i månaden.»
Tydlighet och precision höra vid lagars redigerande föredragas korthet, då
denne ej med de förra kan förenas.
§§ 6 och 7.
Alldenstund jag fruktår: l:o) att i dessa paragrafer meddelade bestämmelser
kunfia eluderas, helst orden »panna», »hals», »hatt», m. fl. hvarken äro officielt bestämde,
eller torde kunna definieras så, att ej undantag från beskrifningen kan och
får ske, isynnerhet sedan man antagit »att pannan får ega hvad form som helst»;
2:o) att uppfinningskonsten, särdeles i konstruerandet af bränvinsbrännings-redskap,
torde vara här i landet synnerligen liflig och produktif, i följd hvaraf föreskrifterna
om bränvinstillverknings-redskapens form och beskaffenhet minst 30 år eluderats
med stor fintlighet; och 3:o) att denna säkerligen skall till en nu okänd höjd
stegras genom lockelsen af den hittills aldrig anade vinst, som hädanefter uppkommer
för den, hvilken kan tillverka bränvin utan att erlägga skatten, enligt Utskottets
förslag ökad 100 å 130 gånger dess hittills varande belopp; — fördenskull och
med stöd af: dels den erfarenhet jag i fordna tider erhållit i södra Sverige, och
dels de upplysningar, jag inbemtat af några ritningar samt en vetenskapligt bilda'd
tekniker och andra personer, har jag yrkat, att Utskottet skulle, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Konungens proposition, hvilken måste i denna del vara grundad
på sakkunniga, erfarna och aktade mäns uppgifter, föreslå, att i mindre brännerier
får användas endast sådan redskap, som är »lill form och proportioner»
hufvudsakligen »enlig med ritning», som höga vederbörande finna godt fastställa.
Om förmågan, alt uppfinna bättre eller mera gifvande redskap lör de mindre brännerierna
härigenom finge, dock högst tre år eller till dess nästa Riksdag slutats,
uppskjuta skörden af en möjlig vinst för uppfinningen, kunde ju denna förmåga
under tiden vända sig till de större brännerierna, der fället för hennes verksamhet
är obegränsad, samt hon välkomnas af både lagstiftare och vissa nationalekonomer.
Då man vill gynna uppfinningsförmågan, bör man ock något skilja den, hvars syftemål
är godt, från den, hvars verksamhet visat sig medföra mycket ondt; ty uppfinnaren
af blott sådant, som ökar tillgången på en vara, hvilkens förtärande lätt
medför moraliskt, fysiskt och statsekonomiskt förderf, bör väl ej gynnas lika med
den, som uppfinner sådant, hvilket lättar tillgången på nödvändighetsvaror eller lindrar
mensklighetens elände. Jag och flere med mig frukta nu, att denna rika uppBil.
JW 2 lill Särsk. Ulsk. Bet. JY§ 8. 4
26
Bil. M 2 lill Särsk. Ulsk. Bet. M 8.
finningsförmåga, som med beröm nästan öfverallt här i landet speciminerat minst 50
år, skall under de tre nästkommande utveckla så stor skicklighet, att de smärre
brännerierna, som antagits kunna hvarje dygn tillverka blott % af pannans rymd,
(ehuru både vetenskapligt, bildade teknici och erfarne bränvinsbrännare intygat, att
med enkel redskap, utan mäskvärmare, kan på dygnet tillverkas bränvin ej blott till
lika belopp, som hela pannans rymd, utan ock hälften eller derutöfver), skola proportionaliter
gifva mer vinst, än större brännerier, och således locka kapitalister att
på en mängd egendomar anlägga, eller såsom förlagsman åt allmogen, på en mängd
smärre hemman låta drifva mindre brännerier, hvilka tillika lätt kunna blifva ett
slags lönnkrögerier, och otvifvelaktigt skola öka den öfverklagade bränvinsfloden.
Då en utveckling af mina åsigter rörande följande paragrafer skulle alltför
mycket utvidga denna reservation; anser jag mig blott böra nämna, att, efter mitt
förmenande, ordalagen i åtskilliga af dem kunna ytterligare förbättras. Deremot
kpn jag ej stillatigande förbigå
§ 38.
Då skatten i Norrige motsvarar 173/s skilling Svenskt Banko, och nu skall,
liksom skatten i Preussen, snart höjas, samt då transportkostnad och andre utgifter,
äfvensom risken vid smuggling, måste betydligt höja priset på bränvin, som i landet
olofligen införes, och härtill kommer, att allmänna meningen påkallar att skatten
förhöjes så, att bränvinet må betydligt fördyras; — hafva jag och flere andre trott
skatten kunna för kannan bränvin bestämmas lill minst tjugo (20) sk. Banko,
hvaraf dock minst fyra (4) sk. borde anses som kommunalskatt, och af Länets
eller Distriktets innevånare användas till lokala behof, hvilkas målsmän derigenom
finge större intresse för hela skattens fullständiga utgående och kontrollernas verksamhet.
Ordet skatt tyckes mig vara egentligare och tjenligare än ordet »afgift».
% H
Härvid åberopas Borgmästar Hasselrots reservation.
§ 42.
Alldenstund l:o) uppbörden för en mängd mindre brännerier inom ett fögderi
kan blifva ganska betydlig, och större än bela den uppbörd Kronofogden förut
haft; 2:o) mången Kronofogde är mindre vederhäftig än en eller annan Länsman,
eller annan sorn Konungens Befallningshafvande kunde till uppbördsman utse; 5:o)
med lättade och lifligare kommunikationer föga svårighet för bränvinstill ver kare i de
fögderier, der Konungens Befallningshafvande kan finna sådant för Kronans säker
-
Bil. M 2 till Särsk. Ulsk. Bet. M 8.
het nödigt, uppstår deraf, att liilverkarne ålägges att i landtränleriet insätta skatten;
saint 4:o) vid dylika troligen sällan inträffande fall det vore bättre, att ett obetydligt binder
för den skadliga bränvinstillverkningen med »mindre brännerier» uppkomme, än att
Kronans allmänt nyttiga inkomster blottställdes för skingring; — fördenskull anser jag,
alt i denna paragraf, efter ordet »Kronofogden» borde sältas orden: '»der Konungens
Befallningshafvande ej finner nödigt annorlunda förordna.»
Äfven kunde anmärkning göras mot konstruktionen af orden i Utskottets förslag.
§ 43.
Remedium af en tiondedel anser jag öfverflödigt, och hade föreslagit, att om
tillverkaren, efter de 14 i första dagarna af månaden funne, att hans produktion
komme att öfverstiga hvad han anmält, han för öfverskjutandc beloppet finge göra
ny anmälan och förskottsvis betala skatten; samt att deremot skatten för ali öfverskottsproduktion
skulle höjas med en fjerdedel.
§ 46.
Skulle måhända kunna hafva följande lydelse: »För skatten njute Kronan fram»för
alla andra betalning ur tillverkning sredskap samt etc. . .. förvaras», hvilket allt
må af Kronans uppbördsman eller ombud qvarhållas, samt för skattens utfående,
utan uppbud, pä utlyst offentlig auktion säljas tre veckor efter den dag, skatten
erläggas bort. Jag ville härigenom uttryckligen befria uppbördsmannen från de
skyldigheter, »panträtt» medför, enligt 2 § 10 kap. Handels-balken, samt 30, 51
och 32 §§ Konkurslagen.
§ 37.
Att Konungens Befallningshafvandes beslut »om uppmätt bränvins styrka» skall
genast gå i verkställighet, finnér jag billigt; men att det ej må öfverklaga?, tyckes
mig vara en alldeles onödig inskränkning i den bär i landet allmänna förmånen, att
bos högre klaga öfver lägre myndighets beslut.
Art. 8.
§§ 59 till och med 85.
Då Utskottet företog öfverläggning om grunderna för de ansvarsbestämmelser,
som intagits under denna artikel, yrkade jag, att på de skäl, som blifvit i Kongl.
Lagkommittéens förslag lill allmän Kriminal-lag och Kongl. Lagberedningens förslag till
Straff-balk antydde, samt i Lag-Utskottets utlåtande af den 29 Mars 1845, Jtä 93
och flerstädes, något utvecklade, dets. k. Latituds-systemet, med endast relativt
28
Bil. JU 2 lill Särsk. Ulsk. lisl. M 8.
bestämda straff, måtte af Utskottet, vid hvarje förslag till straffbestämmelse, konseqvent
tillämpas, desto heldre, som detta system blifvit: icke blott af nästan alla civiliserade
nationer antaget, samt af en lång och vidsträckt erfarenhet till riktighet
bekräftadt; utan ock af Sveriges nuvarande Konung och Rikets Ständer, enligt Högsta
Domstolens och Stats-Rådets enhälliga tillstyrkanden, godkändt, och dessutom inom
Svenska lagstiftningen i äldre lider stundom, samt under de två sednaste decennierna
i flera fall, lillämpadt. De skäl, jag för detta mitt yrkande inom Utskottet anförde,
blefvo icke vederlagde, men Utskottet, som antog systemet till stor del, afvek derifrån
vid den vigtigaste straffbestämmelsen, nemligen för lönnbränneri och annan
oloflig tillverkning, hvarom föreskrifter meddelats i 59:e och 60:e §§:ne, dervid
Utskottet fann det mindre passande att vara konseqvent, utan bestämde ett straff,
som skulle lämpas endast efter tillverkningen, d. v. s. den skada brottet tillskyndat
samhället, men icke efter öfriga försvårande eller mildrande omständigheter, såsom
t. ev. den större eller mindre brottslighet i viljan gerningsmannen ådagalagt med
afseende å mängden eller vigten af de bevekelsegrunder, som från brottet afhålla
bort, hans större eller mindre förmåga att brottsligheten inse, den större eller mindre
djerfhet, list eller ihärdighet, han till brottets utförande användt, m. m. Under
de konjunkturer, då vinsten på branvinsbränning är stor, samt vid de tillfällen, då
lönnbrännaren förutsett sig kunna rädda redskap och varor, torde det föreslagna
straffet icke blifva tillräckligt, helst då svårt om ej omöjligt blifver att utröna, huru
många månader lönnbränningen fortgått. Nog kunna sådana tider komma, då det
lönar sig att mot högst dubbel skatt tillverka bränvin, såvida man får det behålla;
ja lönnbränning skulle vid vissa tillfällen löna sig, äfven om lönnbrännaren kornme
att enligt Utskottets förslag böta och mista redskapen. Då nu ingen bör straffas
lindrigare derföre, alt ban varit nog listig att tillställa så, att den offentliga makten
ej kunnat fullgöra lagens bud om konfiskation af det tillverkade; anser jag, att böterna
för lönnbränning böra höjas åtminstone till lika belopp, som det tillverkade
bränvinets värde, enligt årets markegång eller priskuranter, eller goda mäns värde
ring.
Derjemte bör den brottslige, med afseende å öfriga försvårande eller lindrande
omständigheter, fällas till särskilda böter, hvilka kunde bestämmas så, sorn i
61 § föreslagits.
Men om än något skäl finnes för den grund, hvarefter de i 59 och 60 §§:ne
bestämda straff skola beräknas, lärer svårligen ett enda giltigt skäl kunna uppgifvas,
hvarför i 62 §:n föreslagits ett absolut bestämdt straff, helst då för flera andra
s. k. polisförbrytelser ett tillräckligt stort spatium lemnats för domarens pröfning af
brottets mer eller mindre svåra beskaffenhet, samt den mer eller mindre brottslighet
i viljan gernigsmannen ådagalagt, så ock öfrige omständigheter, som försvårande eller
mildrande äro.
Mot den i 63 och 64 §§:ne föreskrifna konfiskationen, ehvad den anses som
straff' eller ett bihang till det egentliga straffet, gälla de hufvudskål, som vanligen.
Bil. Jtä 2 lill Särsk. Utsk. Bet. JVI 8.
29
anföras till försvar för latituds-systemet. Och att vid al/a de, både i subjektift och
objektivt hänseende, ganska olika förbrytelser, som kunna bestraffas enligt 59, 60,
61 och 62 §§:ne, ej blott det olofligen, eller med icke anmälda, eller med särskilda
redskap i samma bränneri, tillverkade bränvinet, utan ock all redskapen samt allt i
förvaringsrummet vid beslagstillfällen funnet bränvin, som ej kan styrkas vara lofligen
tillverkadt, skulle vara förbrutet; anser jag obilligt och oskäligt, enär denna
svåra påföljd, utan afseende å brottets svårare eller lindrigare, farligare eller obetydligare
beskaffenhet, träffar icke den listige förbrytaren, som nog vet att i god
tid undanskaffa både det lofligen och olofligen tillverkade bränvinet med kärl, och
kanske äfven redskapen, ulan snarare den, som felar af enfald eller okunnighet, samt
aldraminst kan ana, att den vara han bar lofligen tillverkat, och lagt i magasin,
skilda från bränneriet, skall mistas derföre, att han t. ex. nyttjar två redskap i ett
bränneri, eller ostämpladt bröst, hatt eller afkylningsredskap.
§ 64.
Efter orden »förekommande af» hade orden »det tillverkade» kunnat uteslutas,
såsom intet sägande.
§ 85.
Orden: »utan särskild angifvelse», hvilka i följd af votering influtit, äro ej
blott öfverllödige, ulan ock missledande, enär de antyda, att angifvelse skulle vara
nödig, eller att allmän åklagare ej skulle vara skyldig åtala brott utan »särskild angifvelse».
Örn, såsom bos Utskottet anmäldt blifvit, någon allmän åklagare hittills
ursäktat sig dermed, att angifvelse hos honom ej skett, lärer samme åklagare hädanefter
kunna lika lätt undskylla sig dermed, att brottet ej var honom bekant, eller
att han ej vågat åtala det, emedan han ej tilltrott sig kunna anskaffa tillräcklig bevisning
emot den brottslige.
§ 86.
Ordet »utom» hade bort utbytas mot orden dock ej.
§ 92.
Ordet inträffat hade passat bättre, än orden »är för handen.»
Af Herr Ekenman: »Min från Utskottets afvikande mening anser jag mig böra
reservera i afseende på följande §§.
§ 7.
Lika med Herr Friherre Raab har jag förmenat att pannans dimensioner böra
begränsas. Skälen dertill äro af Herr Friherren uppgifna. Utskottet har ansett dessa
skäl vara af undorordnad beskaffenhet, jemförda med dea stora kostnad, som skulle
so
Bil. JYs 2 lill Särsk! Ulslt. Bet. 8.
ådragas innehafvare af smärre bränvinspannor, om dessa skulle förändras lill öfverensstämmelse
med vissa dimensioner; men detta skäl her förfallit sedan Utskottet
föreslagit, att aila eldpannor skola, om egarne det åslunda, med Statens medel inlösas.
Deraf följer, enligt min tanke, att egare af sådana pannor icke skola försaka
tillfället att, utan synnerlig uppoffring, få dem utbytta mot nya och bättre konstruerade.
§ 8.
1 afseende på kokrummets bortlagaqde från pannan förenar jag mig med Herr
Friherre Haab.
% 40.
Då jag sett mig nödsakad, emot min öfvertygelse om lämpligaste sättet att
göra bränvinsbränningen så litet skadlig som möjligt, biträda förslaget att de smärre
pannorna, ehuru af begränsad storlek, skola bibehållas, anser jag rätt och klokt att
göra brännings utöfvande med dem möjlig. — Derföre och i konseqvens med mina
åsigter i 7:e och 8:e §§:na bör jag föreslå det afverkningsförmågan hos dessa pannor
beräknas till högst %:delar af deras kubik-innehåll, hvaraf ock följer alt någon
nedsättning för år 1835 icke erfordras.
§ 32. Mom. 2.
Genom ett misstag, soria sedermera icke fått rättas, öar det blifvit köpare af
bränvinsredskap ålagdt alt densamma i stadgad ordning anmäla. Då kopparslagar»
från denna skyldighet befriats, förfelas syftet med stadgandet. Anrnälnings-skyldig
heten
bör öfverflyttas på säljaren.»
Af Herr Hasselrot: »Emot Utskottets beslut, hvarigenom tillåtelse blifvit lemnad
bränvinstillverkare, att för en half månad i sender erlägga tillverknings-afgiften får
jag mig reservera.
1 min tanke är Utskottets beslut att afgiften bör förskottsvis erläggas, en af
de starkaste hålldammar mot en öfverdrifven brunvinstillverkning.
Denna motståndskraft är dock i väsendtlig mån bruten genom ofvanberörde
eftergift, hvilken afviker från Utskottets öfriga beslut och motverkar det mål man
med lagstiftningen afsell.
Då Utskottet såsom grundsatser antagit, att en månad är den kortaste tid,
hvartill någon må till bran vinslill verk ning sig anmäla, och att afgiften bör förskottsvis
erläggas, står det ock i den närmaste öfverensstämmelse härmed att afgiften erlägges
på en gång för hela månaden.
Genom den lemnade eftergiften upphäfves till stor del den motvigt, man velat
inlägga i stadgandet om förskottet, och, efter mitt förmenande, skall häraf, oberäknad!
det ökade besväret för uppbördsmännen, uppkomma de vådligaste följder.
Bil. J\s 2 lill Särsk. Vlsk. Bet. M 8.
31
1 hopp om en öfverdrifven vinst inledas vinglare och obemedlade personer i
försök, att rikta sig genom bränvins!illverkning, och sädane försök bli möjliga, då endast
14 dagars förskott med afgiften erfordras.- Häraf uppstår likväl ett lånesystem
och ett vingleri, som kominer att sluta med ruin för den enskilde och förlust för*
staten.
Jag vågar således vördsamt föreslå Rikets Ständer,
att tillv er lenin g safgiften skall förskottsvis erläggas för minst en månad
i sender
och att 41 § i förordningen måtte få följande lydelse:
§ 41.
»Afgift för bränvinstillverkning erlägges förskottsvis och för minst en månad i sender.»
Och bör jag nämna, att genom antagandet af denna förändring icke sker någon
rubbning i författningens öfriga föreskrifter.
Uti denna reservation hafva Herr Prosten Lagergren, Herr Prosten Melén
samt Herrar Henschen, Indebetou, österberg, Rydin och Norman sig förenat, med
tillkännagifvande att den af Herr Hasselrot föreslagna förändringen öfverensslämmer
med det beslut, Utskottet vid frågans provisoriska behandling deri fattat.
Af A. Medin från Kronobergs Län:
»Om jag saknade den utväg, som jag nu begagnar, att genom reservation
uttala min enskilda öfvertygelse angående bränvinsbränningen, så skulle jag blygas
att hafva varit ledamot i det särskilda Utskott, som under en längre tid varit i
verksamhet för att utarbeta ett ändamålsenligt förslag till lag för näringens bedrifvande
intill nästa Riksdag, men derutinnan, med eller mot sin vilja, helt och
hållet misslyckats. Blitt ihärdiga men fruktlösa bemödande, att söka göra gällande
det efter min åsigt rättsenliga och billiga är visserligen kändt inom Utskottet,
men Riksstånden hafva derom ingen vetskap, och ännu mindre det folk, hvars
ombud jag är, och hvilkets rätt jag icke anser mig behörig att låta falla lör
godtycke och egennytta.
Huru man än betraktar det stora antalet motioner, som Utskottet nu behandlat
och det ännu större antalet petitioner, som inkommit i förevarande fråga,
och huru litet man än vill värdera den opinion, som mera allmänt blifvit uttalad
mot bränvinsbränningen, så kan det icke betviHas, att det ena och andra afser en
inskränkning i bränvinsproduktionen. Detta har dock Utskottet beit och hållet
förnekat genom sitt lagförslag, som, derest detsamma godkändes af Riksstånden
och slutligen af Kongl. Maj:t, ovilkorligen skulle öka det onda, som Utskottet
siiger sig vilja minska. Om deremot Utskottet verkligen haft till syfte att minska
bränvinsllödct, hvarföre lillstyrkes då konstpannor och företrädesvis större sådane,
då onekligt är, att det är dessa, som gifvit öfverflödet, och att således det varit
32
Bil. M 2 lill Särsk. Ulsk. Bet. M 8.
mera ändamålsenligt, att tillstyrka förbud mot deras fortfarande begagnande, än att
befordra ett ökadt antal och ökad produktion. Visserligen säges ännu, och bar
länge velat göras troligt, att öfverproduklionen af bränvin kommit från husbehofshandteringen
med så kallade enkla redskaper; men icke tror någon på en så
uppenbar osanning? Till och med bönderne, dem man tycker sig kunna behandla
såsom enfaldige barn, de der intet begripa af den vishet som uppenbarar sig i en
bränvinslagstiftning, hafva länge insett, att det är för att betaga den mindre jordbrukaren
möjligheten, att åtkomma någon den minsta andel af den vinst bränvinsbränningen
medför,■ som konstpannorne blifvit gynnade omkring tjugo års tid,
och det är påtagligen derifrån tvifvelsmålen uppkommit, huruvida den så kallade
jemnlikheten inför lagen någonsin skall verkliggöras. Som bekant är, har
rättigheten till bränvinsbränning varit fästad vid jordbruket alltsedan densamma
afhändes Staten, och det ifrågavarande förslaget nekar icke heller denna grundsats;
men likväl tillintetgöres densamma helt och hållet för alla mindre bemedlade jord
brukare, först och främst genom en för långt drifven inskränkning i storleken af
enkel redskap, och dernäst genom ungefärligen dubbelt större skatt ari för konstpännor,
till vinnande af hvilket mål den enkla redskapens afverkningsförmåga
blifvit uppskattad efter inbillning, men icke efter kända förhållanden. Jag har
således dubbel anledning att beklaga den stora men blott inbillade farhåga, som
uti förslaget uppenbarar sig, att. innehafvare af enkel redskap eller de mindre
jordegarne ens skola försöka, att dela vinsten med de större eller förmögnare och
med städerne, helst sådant icke kan inträffa derigenom, att den enkla redskapens
afverkningsförmåga varder ärligt beräknad, och ej heller deraf, att sådan redskap
af större rymd tillätes. Den sorn känner förhållandet på landsbygden, och särdeles
i de trakter, som ligga aflägse ,från afsätlningsställen, och dertill hafva bärle inskränkta
och besvärliga kommunikationer, inser ganska väl, att, genom undertryckandet
af enkel bränviosredskap, alla mindre jordbrukare, hvilka sakna förmåga att
anlägga konstbrännerier, beröfvas möjligheten att, medelst förädling af deras tyngre
jordbruksalster till en lätt transportabel och vid alla tillfällen säljbar vara, görn
rätt till det allmänna; att denna omständighet och det jemväl kända förhållandet
att ganska många grundat sitt jordbruk och ladugårdsskötsel på bränvinsbränning,
och att följden af en halsbrytande öfvergång från bränvinsbrännings-rättighetens
utöfvande efter nu gällande lagbestämmelser till fabriksbränning måste blifva manga
jordbrukares undergång, med thv åtföljande konkurser, hvilket ingalunda förekommes
genom ett bifall till Utskottets önskan, att öfverflytta bränvinsproduktionen
till städerne och företrädesvis till kuststäder, enär det icke är tänkbart att jordbrukaren
skall transportera sina rotvexter en längre väg, för att utbyta desamma
mot penningar till det belopp som fabrikanten kan finna för godt att erbjuda,
eftersom sannolikt är, att detta belopp, vid god tillgång pä råämnet, skall föga
öfverstiga forlönen. Utskottet har oväntadt nog antagit, att nu gällande lagstiftning
-
Bil. M 2 till Särsk. Utsk. Bet. M 8.
33
ning icke förmått nedhålla bränneriernas antal, och att det är den enkla redskapen
eller den s. k. husbehofsbränuingen, som vållat bränvinets åtkomlighet öfver
allt, och således föranledt det missbruk af varan, som hvar och en måste beklaga;
men dervid har Utskottet förbisett det väl Itända förhållandet, att husbehofsbränningen,
i detta ords egentliga bemärkelse, är ett spöke, som numera finnes blott
till namnet; att de till bräuvinsbränning anmälda vanliga enkla redskapernes antal
årligen minskats, till en del genom utbyte mot redskapér med större afverkningsförmåga,
ända till den grad, att desamma numera icke utöfva något märkbart inflytande
på bränvinsproduktionen i dess helhet; äfvensom den omständigheten, att
bränvin finnes ända till öfverflöd äfven i de orter, der tillverkningen är som mest
inskränkt, och att bränvin, likasom alla varor, göres tillgängligt öfverallt der afsättning
kan påräknas.
Att här efterapa Norrska bränvinslagstiftningen och såsom skäl dertill åberopa,
att densamma verkat välgörande och till belåtenhet inom Norge, innebär ett
ojäfvigt bevis, att förslaget grundar sig på helt andra motiver, än dem, sorn blifvit
uttalade, emedan kändt är, att belåtenheten i Norge är inskränkt till de förmögnare
klasserne och till sådane individer, som egt förmåga att anlägga konstbrännerier,
men deremot alla mindre jordbrukare icke blott obelåtne, utan mycket
missnöjde; och att sådant skulle inträffa hos oss, om Utskottets förslag kunde
genomdrifvas, tål intet tvifvelsmål. Hade deremot Utskottet tänkt på det billiga
i frågan och föredragit ett öfvergångsförslag från det bestående till något som
haft sannolikhet för sig att blifva bättre och för det allmänna mera gagneligt, så
hade ock varit i sin ordning att hemta ledning af Finska bränvinslagen, hvilken
innehåller åtskilligt, som förtjenar att bemärkas i berörde afseende. Det är med
visshet kändt, att konstbrännerier finnas äfven i Finland, men att der icke är
tillåtet att gagna mer än ett slags sådan redskap af noga bestämd form, hvar
igenom
undvikes den kostnad för Staten och det besvär fös bränneri-egare, som
anställandet af kontrollörer måste vålla. Att en sådan föreskrift vöre att föredraga
hos oss, lärer icke kunna förnekas. Det kan visserligen invändas, att föreskrifter
i fråga bléfve ett hinder för industriens fulla utveckling; men om det, som sig
bör, antages, att branvinsöfverflödet är skadligt och att det skadliga blir större i
mån af den större tillverkning, hvartill industriens obehindrade utveckling ovilkorligen
skall föranleda, så måste ock inskränkningen utgöra ett verksamt medel till
öfverflödets hämmande. Att Utskottets förslag är högst obilligt och sårande för
rättskänslan kan icke med vackra ord öfverskylas. Ty obilligt i högsta grad
måste det vara, att genom en lag öfverflytta förmånen af bränvinsbränningen från
mängden af jordbrukare till ett obetydligt antal förmögnare personer och till städernes
innevånare och derigenom bereda mångens undergång. Obilligt och mindre
välbetänkt vore det, att bestämma skatten till det föreslagna höga beloppet, då
kändt är, att denna skatt skall blifva omkring dubbelt högre, än sådan skatt i
Bil. M 2 lill Särsk. Utsk. Bet, M 8. 5
34
Bil. M 2 till Särsk. Ulsk. Bet. JT2 8.
Dannemark och Preussen, och således finnes giltig anledning, att befara insmugbng
af utländskt bränvin, till vinst för lurendrejaren, men till förlust för landet. Men
dermed är icke nog. Det ensidiga förslaget skall otvifvelaktigt framkalla ännu
flera och dertill ganska menliga spekulationer. Man hade nemligen, bort föra
sig till minnes, att Staten får betala nära En Million R:dr årligen för att söka
hindra s. k. hederligt, bildadt och förnämt folk ifrån det vederstyggliga bruket,
att genom lurendrejeri stjäla ifrån Staten; och när så sker, så hade man äfven
bort föreställa sig, att mindre bemedlade personer likaledes kunna vara besvärade
af vinstbegär, och att ,många kunna drifvas till lagbrott, då det är att välja emellan
att vara laglydig och gå sin undergång till mötes å ena sidan, och möjligheten
att hålla sig uppe och behålla sin jordtorfva, om lagen öfverträdes, å den andra,
och följaktligen, att en öfverflödigt hög och dertill ojemt fördelad beskattning skall
framkalla lönnbrännerier i mängd, samt att en annan million möjligen får uppoffras
för att söka hindra öfverträdelser af bränvinslagen, och det med lika liten
framgång, som hittills visat sig i försöket att hindra tullförsnillning.
Jag har icke lemnat obemärkt, att ömtåliga öron skola misstycka att jag talar
ett rent språk, ty det eger nog sin riktighet, att sanningen stundom är svår att
höra. Om således mina yttranden stå i strid med den undergifvenhet, sorn en
eller annan af Utskottfets ledamöter möjligen fordrar af obildade bönder, eller om
jag öfverträdt gränsen af den hofsamhet, som andre ledamöter hafva rätt alt fordra
i anseende till deras samhällsställning och förfarande inom Utskottet, så torde
deremot tagas i öfvervägande, att Sveriges bönder innehafva omkring tre fjerdedelar
af landets jord; ,att flertalet af dessa bönder beröfvades möjligheten att dela
den vinst, som en måttlig bränviusbränning verkligen lemnar; att bonden också
besväras af rättskänsla, och att det är en sådan känsla, som hos mig framkallat
en billig harm öfver de mångfaldiga ensidigheter, som uppenbaras uti meranämnde
lagförslag.
Men fastän Utskottets majoritet beslutat ett lagförslag, som jag, på anförde
skäl, tror mig berättigad att klandra, så bör. jag dock hoppas, att så väl Rikets
Höglofl. Ständer, som Kongl. Maj:t skall bedöma frågan från mer än en sida, och
således mera oväldigt skifta förmåner och olägenheter emellan landets innebyggare.
Således tvekar jag icke att antaga, att en ny bränvinslag kommer att afse, icke
blott syftemålet eller bränvinsflodens förminskning, utan ock medlet dertill eller
inskränkning i bränvinsredskapens storlek, med afseende på deras olika afverkningsförmåga
och tiden, under hvilken bränvinsbränning bör vara lofgifven, samt
att i öfrigt så regleras, att den mindre jordbrukarens undergång onödigtvis i
möjligaste måtto förekommes.
Utgående från denna grundsats, får jag, med åberopande af hvad i öfrigt
blifvit anfördt, reservationsvis framställa nedannämnde anmärkningar mot förslagets
detaljbestämmelser.
Bil. M 2 till Särsk. Utsk. Bet. JY? 8.
35
§ 1. Utvidgandet af rättigheten att tillverka bränvin står i strid med det
syftemål, söm gör förändrad lagstiftning behöflig för att minska öfverflödet. Derföre
är det så mycket mera nödigt att' sagda rättighet fortfarande begränsas i
enlighet med § 2 i nu gällande bränvinsförordning. Om också mer eller mindre
giltiga skäl kunna förebäras mot rättigheten till bränvinsbränning på Kronans jord,
vore det likväl både obilligt och såsom inverkande på eganderätten mycket stridande
mot rättsbegreppet, att förbjuda tjenstemän och betjente samma förmån för
egen, eller af enskilde personer arrenderad jord, hvadan ock bestämmelsen derom
så mycket heldre bör utgå från lagförslaget, som bibehållandet äfven förutsätter
ett alltför stort misstroende till tjenstemanna-korpsens moralitet. Men det finnes
äfven ett annat skäl på hvilket jag grundar nyssnämnde mitt förmenande. Om
nu, såsom sig bör, beskattningen på enkel redskap bestämmes i förhållande till
den verkliga afverkningsförmågan, och troligt är, att åtminstone några af det stora
antal mindre jordbrukare, som äro nödsakade att idka handteringen för att vinna
utkomst, skola försöka dermed, men att tjenstemän, och företrädesvis sådane, som
stå i närmare beröring med allmogen, såsom förhållandet är med presterskapet
och kronobetjeningen, genom bibehållandet af rättigheten att bränna, försättas i
tillfälle att, med försakande af den enskilda förmånen, sorn rättighetens begagnande
medför, utöfva ett vida större inflytande genom råd och föredömen till minskning
i bränvinsproduktion och till afböjande af missbruk, än som vore tänkbart, derest
tjenstemännen i fråga vore förbjudne att tillverkning utöfva.
<§<§ 2, 3, 4 mom. 1 och § S. Tillåtelsen att i större brännerier utöfva
bränvinstillverkning med redskap af hvad storlek och beskaffenhet som helst, men
med förbehåll att minst 300, högst 1,000 kannor bränvin af 6 graders styrka
bör tillverkas pr dygn _ förekommer icke blott motbjudande,' utan äfven motsägande
den allmänna opinionens, af Utskottet gillade anspråk om minskning af
bränvinsflödet, emedan af så beskaffade föreskrifter icke kan göras någon annan
rimlig slutsats än den, alt Utskottet velat befordra möjligaste största tillverkning
på en kortare tid, och på samma gång bereda tillfälle till vinning ensamt för
det mindre antal individer, som ega att disponera äfven betydligare förlags-kapitaler,
och detta allt på mängdens bekostnad. Har man erkänt nyssnämnde anspråk,
så går det icke an att förbise medlen för dess uppfyllande och desse medel
måste då anlitas. För hvar och en lärer det synas klart, att ändamålet, minskad
produktion, kan vinnas på tvenne sätt, det ena genom inskränkning i bränvinsbrännings-tiden
och det andra medelst inskränkning i redskapens storlek och
beskaffenhet i öfrigt. Det förra, eller bränvins-årets förkortande utöfver hvad Utskottet
tillstyrkt, vöre mindre lämpligt, enär Utskottet gått så långt det tål i den
rigtningen; hvaremot det är så mycket större skäl att inskränka redskapens storlek,
som kändt är, att äfven mindre konstpannor, drifna med ånga, frambringa
stora qvantiteter bränvin på två månaders tid. Således, och under antagande att
36
Bil. jyi 2 till Särsk. Ulsk. Bet. M 8.
produktionen verkligen bör minskas, kan och bör stadgas, att konstpannor af
minst 10, och högst 20 kannors rymd, kokrummet oberäknadt, må varda tillåtne
till begagnande, men endast af en viss, noga beskrifven form och beskaffenhet,
något lika med den till 4:de klassen i nu gällande författning beskrifna redskap;
äfvensom vid det förhållande att konslpannans större afverknings-förmåga beror af
ångpannans större rymd, det äfven är i siri ordning att bestämma den sednares
storlek i förhållande till konstpannan.
§§ 6—8. Beskaffenheten af enkel redskap och hvad dermed förstås, är så
noggrannt beskrifven, att dervid ingenting är att erinra; hvaremot bestämmelsen
att enkel panna af högst 20 kannors rymd efterlåles till begagnande, gifver anledning
till åtskilliga betraktelser. Att Utskottet med denna inskränkning icke afsett
bränvins-produktionens minskning, då Utskottet förut medgifvit konstpannor
till 1,000 kannors afverknings-förmåga pr dygn, faller af sig sjelf; men deremot
vill det synas, att farhågan, att den mindre bemedlade möjligen skulle taga någon
del af den vinst, sorn bränvins-bränningen bereder, utöfvat en afgörande inverkan
på beslutet. Något annat motiv är icke att tillgå, så vida det icke varit syftemålet
att framkalla så många ångbrännerier, 'som möjligt, för att öka det klandrade
öfverflödet, hvilket påtagligen skulle inträffa om beslutet blefve lag. Man
tanke sig konst-bränneriernas stora afverkningslörmåga och gore sedan en jemförelse
med det qvantum, som genom enkel redskap kan frambringas, och i följd
deraf ställningen för den jordbrukare, som har många hundrade tunnor potater,
dem han icke kan sälja utan måste förvandla till bränvin för alt få penningar,
men hvilket icke låter sig göra med en mindre enkel panna. Han har då att
välja mellan ett af två, antingen att utfordra sina potater i ladugården, deraf
vinsten blir obetydlig och märkbar först efter några år, eller ock att anlägga
konst-bränneri. Saknas förmåga til! en sådan anläggning, och förefinnes behofvet
af penningar oafvisligt, hvilket för de flesta torde vara händelsen, så är det lätt
att gissa till följden. Vid betraktandet af så beskaffade förhållanden och företrä
desvis
den stora skillnaden i afverknings-förmågan hos en enkel 20 kannors panna
och en 10 kannors konstpanna, uppkomma giltiga skäl att förorda åtminstone
någon liten portion af rättvisa mot innehafvare af mindre landtegendomen för att
icke befordra konstpannorna öfver all höfva; och det är under dess större förhoppning
om framgång som jag inskränker mig till den fordran, att enkel redskap
må tillåtas till högst 50 kannors rymd, och med vilkor alt mäskvärmare
får begagnas till sådan redskap, såväl som vid den mindre, mot ökade afgifter
efter den grund, som Utskottet tillstyrkt. Fördelarne för jordbrukarne af en sådan
tillåtelse äro ögonskenlige. Den som är nödsakad att bränna för att bereda
en penninge-inkomst så fort som möjligt, är oförhindrad att anmäla sig till begagnande
af mäskvärmare, de år, då ett större förråd af rotfrukter det tillstädjer,
Bil. M 2 till Särsk. Utsk. Bet. M 8,
37
men lika oförhindrad att begagna redskapen utan mäskvärmare, då tillgången på
råämnen blifvit mera inskränkt.
I sammanhang med anmärkningarne mot §<§ 2—8, har ej kunnat förbises
det billiga, att fortfarande bibehålla föreskrifterne i 5 och 6 §§ uti nu gällande
författning, dels derom att rättigheten att nyttja större eller mindre bränvinsredskap
bör grunda sig på större eller mindre jordvärde och med den utsträckning
i föreskrifterne, hvartill redskapens olika afverknings-förmåga förauleder, och
dels derutinnan, att flera till bränvinsbränning berättigade må ega att förena sig
om begagnande af gemensam redskap. En efter redskapens verkliga afverkningsförmåga
lämpad bestämmelse skall visserligen bidraga till inskränkning i bränvinsproduktionen;
men sådant bör ju syftemålet vara, och föreskriften i fråga är då
icke blott behöflig utan nödvändig.
Af förberörde anledningar anser jag att Utskottets förslag rätteligen bort innehålla
: att för jord i värde från och med 300 R.dr till och med 500 R:dr får
begagnas 12 kannors enkel panna
ver 500
R:dr
till
och
med 750
R:dr
— 15,
750
»
»
»
1,000
»
- 18,
1,000
»
»
»
1,250
»
— 21,
1,250
»
»
»
1,500
»
— 24,
1,500
»
»
»
1,750
»
- 27,
1,750
»
»
2,000
»
— 30,
5,000
»
»
»
6,000
— 10
k:rs
konstpanna.
5,000
))
»
»
8,000
»
— 12
»
»
8,000
)>
»
»
11,000
»
— 14
»
»
11,000
))
»
»
14,000
— 16
»
»
14,000
))
»
»
17,000
— 18
)>
17,000
))
»
»
20,000
»
— 20
»
»
kokrummet oberäknadt.
§§ 4 och 9. I afseende på tiden för bränvins-bränningens utöfvande under
tvenne månader af året förnärmas icke någons rätt derigenom, att valfriheten utsträckes
längre än hvad. Utskottet tillstyrkt. Den, som idkat handtering, känner
dessutom att råämnet ger mera sprit, och >att tillverkningen derigenom blir mera
lönande, under den tid af året, då vattnet innehar vinterkylan, än som är händelsen
längre fram på våren och tidigare på hösten. Af dessa och flera anledningar,
hade jag önskat bränvjnsbrännings-terminerne bestämde, pä våren från d. l3
Mars tili d. 15 April och på hösten från d. 15 October till d. 15 December;
men med rättighet för dem som bränna från den 15 Mars till den 15 April,
att idka handteringen antingen från den 15 October till deri 15 November eller
ock från sistnämnde dag till den 15 December, samt för andra åter, som icke
bränna under vårmånaden, att bedrifva handteringeu på hösten, från den 15 Oc
-
38
Bil. JU 2 Särsk. Utsk. Bet. JYI 8.
tober till den 15 December; hvarförutan den, som icke vill bränna mer än half
månad, bör vara berättigad dertill, mot erläggande af derefter belöpande skatt.
§§ 13—16. Hvad Utskottet tillstyrkt, angående anmälan till bränvinsbränning
skulle föranleda till ökade besvär och kostnader för bränvinsbrännarne
och för åtskillige tjenstemän, utan att medföra den ringaste nytta för staten,
hvarföre jag önskat att §§ 6, 10 och 11 af nu gällande bränvins-förordning
skulle bibehållas att fortfarande tjena till efterrättelse, likväl med tillägg af deh
ytterligare föreskrift, som kan erfordras till följd af förslaget att bräuvinsskatten
skall erläggas förskottsvis för minst en half månad, på sätt § närmare angifver.
§§ 31—33. Syftemålet med Utskottets förslag i dessa paragrafer torde
icke vara något annat än att förhindra bränvins-redskapens olofliga begagnande;
men föreskrifterne blifva derförutan en snara för enfalden. I förra hänseendet
gagnar föreskriften icke till något annat än onödigt besvär. Den, som hört omtalas
huru det tillgick med lönnbränningen för 40 ä 50 år och ännu längre tillbaka,
han har äfven hört berättas att dertill användes vanliga kopparkittlar, ett
trädbröst och att den som dref handteringeu i större skala vanligen var försedd
med särskild, för det ändamål inköpt, redskap, hvarförutan af tilldragelsen på
Långholmen får antagas, att bränvin kan tillverkas med ännu mindre kostbara
anstalter än den enkla redskapen. När bränvins-redskap, som icke får nyttjas,
står under försegling, hvartill gagnar då annan anmälan än den som bör föregå
och medföra rättighet till begagnande, då ingen lärer kunna eller böra förnekas
att behålla och förvara bränvins-redskap såsom annan dess välfångna egendom, utan
att derföre vidkännas annat vidare besvär än det att låta verkställa försegling
eller ock insätta redskapen i allmänt förvar. Försummad årlig anmälan af redskap
som icke vill begagnas, är både tänkbar och förlåtlig, men sådant skulle
dock medföra ansvar. Hvad vunne det allmänna derpå? Hurudan skulle belåtenheten
blifva hos den försumlige som icke ens tänkt sig en förbrytelse?
§§ 34—37 handla om försegling af bränvins-redskaper, men upptaga icke
hvad § 23 i nu gällande bränvins-förordning innehåller angående rättighet för
egaren att låta försegla redskapen, eller ock att insätta densamma i allmänt förvaringsrum,
Sistnämnda rättighet kan icke gifva anledning till missbruk der allmänna
förvaringsrum finnas att tillgå, och bör derföre icke borttagas för den redskapsegare,
som vill bespara det större besvär och den kostnad som är förenad
.med förseglingen, och dertill freda sig från det äfventyr, som uppkommer, derest
förseglingen utan något hans förvållande skadas elles brytes, hvarpå exempel icke
saknas att åberopa. Om åter redskapen finnes i allmänt förvaringsrum, kan deremot
egaren vara tryggad mot trassel och ansvar för förbrytelser, till hvilka han
är oskyldig. Der säkra förvaringsrum saknas lärer redskapsegaren se sig före
innan han der insätter egendom, enär äfventyret att förlora densamma är honom
ensamt förbehållet.
Bil. M 2 till Särsk. Vtsk. Bet. JY§ 9.
39
§§ 38—40. Utskottet tillstyrker en skatt af 46 sk. för kannan af 6-gradigt
bränvin, att beräknas, för enkel redskap efter antagen afverknings-förmåga.
och hvad konstpannor angår för det kannetal som med sådane tillverkas.
Ilvad först angår skattens belopp, så är detsamma alltför högt tilltaget.
I detta afseende åberopar jag hvad här frammanföre blifvit antydt, ty jag måste
anse det både orätt och vådligt för samhället, att, genom förändrade lagbestämmelser
på en gång halsbrytande öfvergå från den bestämda ordningen, och derigenom
borttaga egde och begagnade rättigheter, antingen öfvergången med sin
alltför höga beskattning sker för att öka statens inkomster, eller för andra, mindre
ädla syftemål; hvarförutan det, sorn jag redan anmärkt, icke bort lemnäs utan
uppmärksamhet, att bränvinsskatten i Danmark och Preussen är omkring hälften
mindre än den som Utskottet föreslagit, och följaktligen tagas i öfvervägande, det
sannolika eller snarare påtagliga, att insmugling af utländskt bränvin icke skulle uteblifva.
På dessa skäl hade jag önskat, att skatten blifvit bestämd till 4 sk. pr k:a sexgradigt
bränvin, enär denna afgift måste anses nog dryg för begagnande af rättigheten
att förädla det producerade råämnet, och mer än tillräcklig för att undertrycka
den enkla bränvins-redskapen.
Till grund för skattens beräknande antager jag redskapernes afverknings-förmåga.
Denna sednare är numera äfven, hvad konstpannan angår, så noga känd af hvarje bränvins-brännare,
att några betydligare misstag icke kunna uppkomma, så vida sanningen
följes. Yidkommande afverknings-förmågan hos enkel redskap, sådan den beskrifves
i Utskottets förslag, har jag redan uttalat min åsigt. Att med sådan redskap (utan
olodiga tillsatser, hvilka strida mot författningen) i allmänhet taget, icke kunnat tillverkas
ens hälften af pannans rymd pr dygn, derest hela den sprithalt som finnes i råämnet
skall kunna tillgodogöras och bränvinet blifva rensmakande, är så allmänt kändt,
att Utskottet icke bort, på sätt som skett, medelst oriktig uppgift om afverkningsförmågan
och derpå grundad högre beskattning, förhindra begagnande af enkel redskap.
Då Utskottet nödvändigt velat göra synbart sitt syfte, att hindra mindre
bemedlade personer ifrån bränvins-bränning och således fortgå i samma riktning
som hittills, för att sä mycket mera gynna konst-apparater och deras egare, så
torde det, efter min åsigt, varit bättre, eller åtminstone ärligt spel, att säga rent
ut, att den som icke kan skaffa sig konstpanna och bränna i stort, den får icke
befatta sig med bränvins-bränning; — det hade, — säger jag, —varit vida bättre,
och för andre personer som hafva kännedom af bränvins-bränningen, mindre harmligt,
än att söka samma mål pä omvägar, och på grund af oriktiga uppgifter.
För min del bör jag så mycket heldre söka afböja misstankan att hafva i någon
mån biträdt majoritetens berörde förfarande, som jag sjelf känner och icke blott
jag utan hvarje bonde i min hemort nogsamt vet, att med enkel redskap af sagde
beskaffenhet icke afverkas fullt hälften af pannans rymd pr dygn, och följaktligen
att någon den ringaste eftergift icke eger rum, ehuru Utskottet i sina motiver
40
Sil. M 2 till Särsk. Vtsk. Bet. JV? 8.
förklarat sin afsigt vara, att bereda en sädan öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
förslag i den Nådiga Propositionen, emedan tillämpningen af sagde förslag skolat
leda derhän, att enkla redskapens afverknings-förmåga pr dygn måst beräknas,
icke såsom Utskottet gjort till fem sjettedelar, utan till tre åttöndedelar af bränvinspannans
rymd, att läggas till grund för skattens bestämmande. I sammanhang
härmed drar jag icke i betänkande att uttala en önskan, den nemligen, att
bestämmelsen för konstredskapens afverkningsförmåga blefve lika sanningsenligt beräknad,
som den af mig för enkel redskap uppgifna.
§ 48 m. fl. Uti förslaget att tillsätta s. k. kontrollörer och öfverkontrollörer
har jag icke eller kunnat deltaga. — Skälen dertill äro redan angifne. Mig synes
åtminstone klart, att dessa tjenstemän äro öfverflödige och kunna undvikas, om
eljest man vill erkänna rättmätigheten af inskränkningar i konstredskapernas storlek,
samt beskrifva deras form och beskaffenhet och derefter bestämma afverkningsförmågan.
Skulle ock dervid inträffa att samma afverkningsförmåga räknas lägre än
den verkliga, så att Staten derigenom förlorar, så bör å andra sidan tagas i beräkning,
att Staten icke fick uppoffra så litet till kontrollörernes aflöning m. m., om
sådane skulle tillsättas.
Slutligen, och fastän frågan om den blifvande bränvinsskatteus användande
icke tillhör Utskottets behandling, begagnar jag tillfället att yttra min åsigt jemväl
i detta hänseende, hufvudsakligast för att deråt påkalla en närmare uppmärksamhet.
Jag antager nemi. att bränvinsskatten, äfven i den händelsen, att densamma
bestämmes till det föreslagna lägre beloppet, eller 4 sk. kannan, åtminstone under de
först infallande åren kommer att utgöra en ganska betydlig summa, men att denna
summa blir allt mindre, år efter annat, i den mån, som en numera allmänt utbildad
opinion mot bränvinets missbruk förmår inverka till minskad konsumtion;
och jag antager likaledes, att en inkomst af den omvexlande beskaffenhet, som
bränvins-skatten måste blifva, icke bör påräknas till fyllande af Statens behof i
vidsträcktare mån, än med det belopp af 800,000 R:dr, som Kongl. Maj:t tillstyrkt,
och under en längre tidsföljd kan påräknas, men, att blifvande öfverskottet
bör återgå och komma landet tillgodo så direkt som möjligt, och följaktligen med
så liten omgång, som närmast står att förlika med ändamålets vinnande. I sådant
syfte ville jag föreslå: att hälften af det öfverskott, sorn uppkommer af bränvinsskatten,
sedan förutnämnde 800,000 R:dr frångått, måtte ställas till Kongl. Maj:ts
Nådiga disposition, i ändamål att, med de vilkor, som kan finnas nödigt föreskrifva,
användas till jordbrukets förkofran, samt att andra hälften af sagde öfverskott blefve
fÖrdeladt mellan socknarue i Riket, i mån af hvarderas folkmängd, för att, under
den närmare kontroll, som möjligen kan pröfvaS behöflig, begagnas till beredande
af arbetsförtjenst åt sådane fattige, som äro i saknad af passande tillfällen till
sjelfförsörjning, och således hafva behof af den uppmuntran och det understöd,
Bil. JV? 2 lill Särsk. Ulsk. Bel. JM 8.
41
hvarigenom många kunna förhindras från att beträda lättjans och brottets vägar.
Fattigvården har redan blifvit ett betungande onus, och det är denna omständighet,
som föranledt mitt förslag; och jag hoppas så mycket mera att frågan skall
tagas under ett allvarligt öfvervägande, som densamma är vigtig, icke blott för en
eller annan församling, utan för hela fäderneslandet.»
Lars Larsson från Elfsborgs Län och Georg Nyqvist från Wermlands Län
hafva häri instämt.
Lars Mattsson från Upsala Län: »Jag instämmer till alla delar uti Stånds
brodren
Medins reservation, med undantag af den föreslagna skatten 4 sk. för tillverkad
kanna, hvilken skatt jag anser vara för hög, synnerligast vid tillverkning
med enkel redskap, och vill jag att skatten för två månader erlägges lika med
den, som utgår för de, enligt nu gällande förordning, tillåtna 6 månaderna.»
Magnus Mänsson från Östergöthlands Län har med Lars Mattsson sig förenat.
Af Nils Svensson från Christianstads Län: »Den lagstiftning Utskottets plu
ralitet
tillvägabragt angående bränvinsbränningen, har jag ej kunnat biträda, hvarföre
jag måste mig deremot reservera.
Länge inseende det olyckliga uti den öfverhandtagande brån vinstill ver k ni ngen*
hvarigenom en så ymnig tillgång deraf producerats, att denna vara tidtals nedgått
till ett så lågt pris och förbrukningen derigenom föranledt dess omåttliga förtärande,
hvars olyckliga följder hvar och en nogsamt känner, är det derföre sorn
hvarje sann fosterlandsvän bör söka till att, hvar i sin mån, bidraga till hämmande
af det öfverhandtagande superiet. — Men då tiden ej ännu lärer vara inne att
det låter sig göra, att helt och hållet afskaffa bränvinsbränningen, måste man vara
betänkt på medel till dess inskränkande. Detta önskar jag måtte ske på ett sätt,
som är värdigt en lagstiftande församling och ingalunda på det sätt Utskottet gått
tillväga, då det betagit den mindre jordbrukaren all utsigt till konkurrens med
den större eller kapitalisten. På det sätt Utskottet tilIvägagätt, att ej bestämma
tillverkningsbeloppet för konstredskapen, måste dessa alltid komma att anläggas antingen
i städerne eller ock i de bördigäste och af naturen mest gynnade trakter
i riket, och således denna näring dragas ifrån de orter inom landet som deraf
äro mest i behof, och hvilka i anseende till deras mindre bördiga beskaffenhet
framtvinga de mesta produkter till bränvinsbränning, nemligen potates; dessa odlas
midt i landet ganska litet på åker, utan fast mer å den stenbundna och bergiga
utmarken, hvarest skogen måste alrödjas och qvistar och ris brännas, för att derigenom
tillvägabringa bete åt kreaturen. På dessa trakter odlas de till bränvinsbränningen
åtgående potäter, såväl utplanterade som upptagne med hacka. När
man nu känner att landets ungefär halfva areal utgöres af bergig och stenbunden
mark, hvarest åkerbruket aldrig kan blifva gifvande uti hvad det vidkommer spanmål
eller foderväxter, men deremot potates öfverallt och med förmån odlas, så
Bil. JM 2 till Särsk. Utsk. Bet. JM 8. 6
42
Bil. M 2 till Särsk. Utsk. Bet. M 8i
är det af sådan anledning som bränvinsbränningen är dpu enda binäring jord*
bruket i dessa trakter eger. Då nu denna näring betages dessa trakter, hvad
skall då jordbrukaren afyttra för att kunna utgöra sina onera, som äro fullt ut
lika dryga om ej drygare än slättlandets? Och då nu härtill kommer att transporten
för oförädlade produkter är svår och tidsödande, så att deras odlande
ej betalar arbetskostnaden, med hvad skall då dessa orters innevånare nära
sig och göra rätt för sig med ? Lagstiftande makten har ock alltid derföre insett vådan
af det olycksbringande deri att, så länge bränvinsbränningen uti dessa orter går
hand i hand med jordbruket, fråntaga detsamma den enda utkomst det eger.
Utskottet har häremot invändt, att jordbrukaren äfven i dessa trakter kunde
i stallet lägga sig på boskapsskötsel; och det vore önskligt om så kunde ske,
men vi få ej jemföra dessa sistnämnda trakter med dem, som äro belägna emot
stränderne eller af naturen gynnade med slät och bördig jordmåp, der man endast
sätter plogen på oell kör upp densamma för att producera dels spanmål, dels
foderväxter och hvitbetor m. m.; här är det som öfvergången ifrån bränvinshandteringen
till ladugårdsskötsel ej är svår och det är derföre som den ena hälften
af jordbrukarne är, i likhet med Preste- och Borgarestånden, likgiltig om denna
näring helt och hållet frångår de orter som äro deraf mest i behof, endast stä—
derne och de bördigare trakterne af landet blifva i tillfälle att i stort och fabriks—
messigt begagna denna rörelse. Utskottet har, bland mycket annat anmärkt, att,
genom en ändamålsenlig hushållning kunde jordbruket äfven i skogstrakter ställas
på en sådan fot, att ej så mycket slösäd producerades. Detta förråder, dels egennytta
och dels Utskottets saknad af kännedom om lokalförhållanderna, ty då jordmånen,
hvilken i dessa trakter till en del odlas äfven till åker, består af kärr
och myror, måste det vara för hvar och en, som har minsta kännedom i åker
bruket,
temligen klart, att ej något år inträffar, då grödan i sådana trakter kan
bringas till jemn mognad, äfvensom att inbergningen här är mera blottställd för
svårigheter än i de slätare dalarne af riket. Delta är orsaken att mycket skämd
eller så kallad slösäd finnes hvarje år uti dessa af naturen så styfmoderligt behandlade
trakter. Härmed vill jag hafva vederlagt Utskottets yttrande, »att det
endast är en fördom som gör att ej lagstiftande makten långt för detta tagit
bränvinsbränningen ifrån jordbruket.» Så och för att i möjligaste måtto skydda
hvarje ort för sig från total undergång, derigenom att en alltför brådstörtande
reform genast och på en gång beröfvar jordbruket deri näring det uti decennier
som ett privilegium egt, tror jag att öfvergången, från bränvinsbränningen till ladugårdsskötsel
eller någon annan binäring, bör göras lindrig och småningom, desto
förmånligare och desto mindre olycksbringande tror jag en sådan öfvergångsperiod
skulle blifva.
Hvarje ort, som våldsamt blir fråntagen en nyttig, och med dess vanor och
skaplynne införlifvad, binäring, går sin undergång till mötes, om ej något annat
, Bil. M 2 tili Särslc. Utsk Bet. M 8. 43
kan sättas i stället. Skulle till exempel jernhandteringen blifva sä öfverdrifvet
beskattad, som bränvinsbränningen nu blifvit genom Utskottets förslag, eller ock
lagstiftande makten genom en obetänksam ätgärd göra den omöjlig, så blir derigenom
den ort, för hvilken den nu är nyttig, ruinerad. Tåg ifrån städerne sina
stora privilegier, såsom tolag, hamnafgifter och handelsfriheter etc, så skola älven
dessa samhällen fråga huruvida sådant är rättvist eller icke.
Jag inser alltför väl att äfven häremot göres invändningar, nemligen att
jernhandteringen med flere näringar ej äro skadliga. Detta medgifvés, men medgifvas
måste äfven, att bränvinsbränningen icke heller är skadlig, derest den ej
genom ångbränneriernes frigifvände blifvit allt för öfverdrifven. Bränvin måste
finnas, t. ex. endast till Blyhvitts- och Ätlike-fabrikationen inom riket åtgår årligen
60,000 kannor, vidare åtgår till likörer och med desamma likai tade spritdrycker
en mängd bränvin; till sprit för handtverkeriernes behof åtgår ej heller
så obetydligt; och så länge jag ej missunnar dem, hvilka ödet lemnat rätt att
reta sin gom med det goda och från utländningen hemtade vinet, vill jag ej
heller missunna den mindre väl lottade, den hvilken ä sitt anletes svett förtjenar
sitt bröd, att till detta sitt bröd taga supen, och äfven härtill åtgår ett större
qvantum. Låtom oss vid bestämmelserne angående tillverkningen se noga till huru
ett mindre qvantum bränvin må komma att tillverkas och således konsumtionen
deraf minskas.
Såväl motioner som petitioner hafva sökt afhandla den frågan, antingen det
är husbehofs- eller ångbrännerierne som förorsakat den alltför stora mängd af
bränvin, som till följd häraf blifvit lätt åtkomligt och sålunda tillskyndat samhället
olyckor och förderf. Denna fråga är ej svår att besvara, hvarför jag öfverlemnar
äfven detta ål den oväldige, emedan jag tror att, då Utskottets majoritet
lösryckte bränvinsbränningen från jordbruket, och fabriksbränningen fr igals och
favoriserades, så att hvad för redskap och med hvad storlek sorn helst får nyttjas,
så var detta det största hån man kan tänka sig emot folket, helst detsamma
hvarken genom motioner eller petitioner på så sätt uttryckt sin önskan utan fastmer
ångbränneriernas afskaffände. Att Utskottets tillgörande varit mindre väl
betänkt synes ganska väl, då man jemför motiverne derför med lagstiftningen, som
gör nyttjandet af enkel redskap omöjligt, erqedan den alltför högt beräknat
afverkningsförmågan, och den såsom en följd deraf blifvande alltför höga beskatt
ningen
gör att detsamma som Utskottets majoritet skulle öppet hafva sagt: den
mindre jordbrukaren, den ej förmögne, bör ej få bränna och skall ej bränna bränvin,
emedan han ej förstår sig på att hushålla med hvarken produkterne till eller
den deraf tillverkade produktionen, bränvinet. Detta hade varit ett öppet språk,
mera ärligt än att, på sätt som nu skett, göra denna näring omöjlig, hvilket är enahanda
som att lönnmörda densamma. Egennyttan och afunden hafva äfven gjort
sitt till, emedan de mindre jordbrukarne hafva, medelst tillhjelp af denna binäring,
44
Bil. M 2 till Särsk. Ulsk. Bel. M 8.
älven i skogstrakterna lått ett mera uppdrifvet åkerbruk och boskapsskötsel och
derigenom kommit i bättre omständigheter, ja, dessa mindre jordbrukare hafva
vägat inlösa de större egendomarne när de måst styckas, samt betalt desamma
just genom den nu ifrågavarande binäringens bedrifvande med enkel redskap och
derföre mäste denna binäring engång tagas ifrån de mindre jordegarne och läggas
i händerne pa borgarne, som äro de fabriksidkande, och de större egendomsinne
halvarne
eller kapitalisterne. Jag skulle gerna vilja dömt mildare om detta Utskottets
tillgörande, men min öfvertygelse tillåter mig ej dölja hvad jag förmärkt
inom Utskottet vara rådande, nemligen att rättigheten för nyttjandet af de enkla
redskapen aldrig kunnat nog sljufmoderligt behandlas, då deremot ångredskapen på
allt möjligt sätt omhuldats.
Nu tillåter jag mig fråga: är det de enkla redskapen som i bränvin förvandla
landets ädlaste sädesslag, är det dessa som sålunda fördyra brödet för den fattige?
härtill svaras »nej.» Är del då ångbrännerierne som afverka den mesta spannmålen,
producera en syndaflod af bränvin och såmedelst förorsaka möd och elände
i landet? och härtill svaras lika öppet »ja.» Månne ej de mindre brännerierne
förskaffa arbetaren, sitt uppehälle, dels genom arbetsförtjenst och dels genom afsättning
af de po täler han genom hälftenbruk eller på annat sätt producerar? jo
så är min öfvertygelse, men lägg nu denna näring i händerne på fabrikanten och
godsegaren och då tror jag för min del, att det lika säkert blir, såväl den fattige
bonden som arbetaren, hvilka få, till det pris de förre bjuda, afyttra sina produkter,
sedan det gjorts omöjligt för den mindre jordegaren att -sjelf förädla dem.
Finnes någon, som tror att bränvins-supandet hämmas genom den nu till vägabra
g>ta lagstiftningen, honom lyckönskar jag, om ej denna hans tro snart svigtar,
ty på det fält här lemnats ångredskapen kommer nog uppfinnings- och spekulations-förmågan
att utveckla sig och frodas; vi kunna sluta af det framfarna till
det kommande.
Den förändring i nu gällande lagstiftning, som jag tager mig friheten föreslå,
tror jag skall till en början Och under öfvergångstiden till en del hämma den
öfverhandtagande bränvinsfloden, hvilket är det mål till hvilket såväl motioner som
petitioner syfta, utan att, så vidt möjligt är, förnärma någons rätt. Jag föreslår
alltså uti nu gällande förordning af den 10 Oct. 1881, följande förändringar:
1 Art.
Bränvinsbränning vare, på sätt i § stadgar, tillåten endast under 2:ne månader
af året, nemligen från den 13 Oct. till den 18 December, eller under endera
af dessa månader, och en månad otti våren, nemligen från den 48 Mars till
den 18. April.
§ 3 i nämnde förordning bibehålles endast med följande förändring: »För
hemman, hemmansdel, lägenhet eller stadsjord i värde
Bil. JM 2 till Särsk. Vt sk. Bet. JM 8
45
300
till och
med 500
R:dr . . . .
12
kan.
500
»
» 750
» . ...
15
—
750
»
» 1000
» . .
18
—
1000
»
» 1250
» . . . .
21
—
1250
»
» 1500
» . .
24
—
1500
»
» 1750
» . .
27
—
1750
till
2000
och derutöfver
30
—
med eller ulan mäskvärmare.»
Då sålunda redskapen inskränkts med två tredjedelar, samt tiden för tillverkningen
nedsatts till en tredjedel af den förut tillåtna, så tror jag, att bränvinsbränningen
med de enkla redskapeu härigenom kommer att till en betydlig del
förminskas, helst då nu högre skatt å tillverkningen kommer att åsättas.
§ 4 kommer att få den förändrade lydelse, hvartill ofvanstående inskränkning
af tiden för tillverkning föranleder. Enkel redskap med eller utan mäskvärmare
må hafva den konstruktion och de afkylningsredskap 2:dra Art. uti 12 § 1 och
2 mom. bestämmer.
Genom oriktiga och osanna uppgifter af dem, som uppgifvit sig vara vetenskapsmän,
har Utskottet bestämt afverkningsförmågan med enkel redskap till Adelar
af pannans rymd per dygn. Att delta belopp af bränvin skall kunna tillvägabrin—
gas med enkel redskap af tillåten konstruktion, ligger utom möjlighetens gränser
och eger visst icke i verkligheten denna förmåga, ehuru den i vetenskapsmännens
fantasi, som ser allt i konsten och spekulationen, tros kunna uppdrilvas till en
sådan höjd; detta lemnar jag åt framtiden att utvisa. Om den, hvilken ärligt
och utan otillåtna inrättningar, i enkel redskap, kan uppdrifva averkningen till
halfva pannerymden om dygnet, så är det allt hvad erfarenheten härutinnan under en
lång tid af år bekräftat. Vidkommande mäskvärmaren, så har jag derutinnan delat
lika åsigter med Utskottet, eller att densamma ökar afverkningsförmågan med
!/3:del eller 33% procent.
Långt ifrån alt gilla Utskottets Ingifvande af ångredskapen, vill jag, alt, då
de ej kunna helt och hållet afskaffas, åtminstone hafva dem, lika med de enkla
redskapen, noga bestämda lill såväl konstruktion efter bestämd ritning och beskrifning
som till dimension genom bestämmande af mäskpannans, rektifikations-apparatens,
mäskvärmarens, hattens och ångpannans storlek, helst äfven denna sednare
i mån af sin, större eller mindre rymd, har betydligt inflytande på redskapens
alverkningsförmåga. Någon annan sorts åugredskap önskar jag ej må blifva tillåten
än den som uti 3:dje och 4:de klassen af ofvanåberopade förordning finnes
omnämnd. Dessa redskap önskar jag skola, i den man hvar och en eger större
eller mindre jordbruk, fä begagnas, och föreslår att, den som eger hemman eller
lägenhet med åsatt taxeringsvärde af
46
Bil. M 2 lill Särsk. Ulsk. Bet. M 8.
5000 R:dr till och med 6000 R:dr mä begagna en redskap om 10 kannor.
från 6,000 R:dr till och med 8,000 R:dr 12 —
» 8,000 » » 11,000 »  14 —
» 11,000 » » 14,000 »  16 —
» 14,000 » » 17,000 »  18 —
» 17,000 » » 20,000 » och derutöfver . 20 —
med eller utan mäskvärmare.
Som kokrum må få beråknas 2:ne kannor, ehvad redskapen är enkel eller
drifven med ånga, samt utan afseende på större eller mindre dimension. Denna
här ofvan omnämnde redskaps afverkningsförmåga öfverlemnar jag åt Utskottet att
bestämma, till följd af den erfarenhet och praktik, som en förfluten tid lemnat.
Och som grund för beskattningen af dessa redskaper blifver den sålunda bestämda
afverkningsförmågan, och önskar jag denna bestämmelse måtte ske lika rättvist
som jag föreslagit för den enkla redskapen.
Skatten på hvarje tillverkad kanna 6-gradigt bränvin föreslår jag till 4 sk,
Ranko, vare sig bränvinet är tillverkadt med enkel eller ångredskap. Ehuru
Utskottet ansett denna skatt alltför låg, måste livar och en, som ej genast och
på engång vill, genom bränvinsskatten, draga penningarne från jordbruket till statskassan,
för att der skapa nya béhofver, som, då denna näring upphörd, måste
fyllas från jordbruket, medgifva, att denna skatteförhöjning intill nästa Riksdag
är tillfyllestgörande, ty derigenom kommer af de ännu återstående enkla bränvinsredskapen
ena hälften att nedläggas genast. När nu inom Utskottet upplyst är,
att bränvinsskatten uti grannriket Danmark och i Preussen är ungefär hälften
mindre än den af Utskottet nu föreslagna, så är ju tydligt att insmuggling af
bränvin, likasom nu sker med andra utländska spirituosa, ej skulle lemnäs oförsökt,
ej att förtiga det lönnbränning, hvartill en så öfverdrifven skatt retar, icke
heller lemnäs oförsökt; väl kunde häremot, likasom för tillsynen af ångbrännerierne
uppsättas en korps af kontrollanter och öfverkontrollanter och tillsyningsmän
etc.; detta vore att bilda en korps, som slutligen blelve embetsmän i staten; jag
vill ej uttrycka mig som jag tänker om detta föreslagna kontrollant-system öfver
ångbrännerierne, men nog af, det skulle åtminstone uti löner, traktaments- och
resekostnader medtaga de 'sidelarne af den utgift staten ålade som bränvinsskatt.
Ar det väl betänkt, jag tror det icke, ulan tror jag fastmer att, om jordbru
karne
skulle intill nästa riksdag tillverka en eller annan kanna bränvin, som ej
kunnat kontrolleras, så är det éj så skadligt för det allmänna, som att uppställa
en massa af prejande bränvinsfiskaler.
Angående anmälan till bränvinsbrännings utöfvande, önskar jag nu gällande
författnings efterlefnad, likasom uti hvad det vidkommer försegling af redskap, dock
med den förändring att den, det åligger att försegling verkställa, bör å stället der
redskapen finues, densamma försegla, derest ej egaren sig vid utsatt möte infinner,
Bil M 2 till Särsk. Disk. Bet. M 8.
och detta utan vidare tillsägelse derom. För öfrigt har jag ej gillat Utskottets
beslut, att ålägga innehafvare af redskap att densamma för vederbörande uppgifva,
derest han ej vill densamma begagna; jag inser väl att detta tillkommit för hämmande
af lönnbränning, men den som vill på oloflig väg begagna denna näring
skaffar sig allt redskap, utan att bry sig om att anmäla den, och leder således ej
till annat ändamål än att derigenom preja den mindre upplysta och enfaldiga individen.
Jag har ej heller kunnat gilla Utskottets beslut, att från rättigheten att tillverka
bränvin utesluta en del embets- och tjenstemän; att dessa ej få, hvarken
för den jord de ega eller för de boställen de innehafva såsom lön, tillverka bränvin,
är ganska orättvist, ty i sådant fall blottställer man sig för deras begäran
om ersättning från staten för mistade löneförmåner.
Här vore mera att tillägga uti denna min reservation, men jag måste sluta
med att tillkännagifva min missbelåtenhet med Utskottets tillgörande att helt och
hållet förbise de önskningar och förslag, som från Bondeståndet i motionsväg kommit
Utskottet tillhanda, och, likasom med ett hånleende förbisett desamma, ej besinnande
att detta stånd ännu representerar ungefär % af Svenska jorden, som
hitintills varit i besittning af denna binäring. Utskottet har deremot fästat afseende
på motioner, utgångne från de af medstånden, som till det mesta bestå af
embetsman, hvilka jordbrukaren lönar, så alt de nog hafva sin bergning utan att vara
i behof af denna otacksamma näring, och från dem, som ensamt tro sig böra få
begagna den som fabriksrörelse i de större sjöstäderne, der transportkostnaden
såväl för produkterne som för produktionen är obetydlig,. och utländsk spanmål
lätt åtkomlig. Hade jag ej på detta sätt fått tillkännagifva min missbelåtenhet
inför det Stånd, hvaraf jag är representant, och öfver den lagstiftning Utskottet i
denna för jordbruket så vigtiga fråga tiIIvägabragt, då skulle jag ej velat hafva
tillhört ett Utskott, som Iemnat å sido hvad den stora jördbrukande klassen af
medborgare uttalat, nemligen alt bränvinsbränningen icke må under någon förevändning
lyftas från jordbruket.
Oaktadt frågan angående användandet af blifvande bränvinsskatten ej ännu
varit föremål för Utskottets öfverläggning eller beslut, måste jag likväl instämma
uti dén önskan ståndsbrodren Medin uti sin ingilne reservation härutinnan uttalat.»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH BECKMAN, 1884.
Särskilda Utskottets Betänkande N.q 9.
Ankom till Exp.-Utsk. <1. 19 April 1854, kl. 10 f. m.
Betänkande i anledning af motioner om reglerande af Bränvinftillverkningen
för höstmånaderna innevarande år.
I händelse bränvins-tillverkningen blifver, frän och med år 1855, tillåten på
andra grunder och beskattad till betydligen högre belopp än förut, kunna betänkligheter
upstå om den verkan, som tillverkningens bedrifvande under innevarande
års höst, efter förut gällande förordning, kan komma att hafva, icke blott på näringens
och handelens gång, utan äfven på det nya systemets goda eller menliga
följder och på stats-verkets inkomster däraf. Dessa betänkligheter hafva föranledt
tre till Utskottet remitterade motioner, väckta, inom Högvördiga Preste-ståndet, af
Prostarne Lagergren och Almqvist, samt uti Vällofl. Borgare-ståndet, af Herr
Henschen.
Herr Prosten Lagergren föreslår, att, i fall ny lag om bränvins-tillverkningen
hinner så tidigt antagas, att tillämpning deraf kan ske under de nu instundande
höst tillåtna tillverknings-månader, den nya lagen måtte kungöras till efterlefnad
från den dag, då under nämnde månader tillverkningen skulle taga sin början.
Herr Prosten Almqvist yrkar, i allmänhet, att, ifall Utskottet ej tilltror sig
få frågan afgjord så tidigt, att den nya författningen kan blifva lagligen gällande
från och med den 1 November 1854, Utskottet må i särskildt betänkande in
komma
med förslag, huru med i fråga varande tillverkning förhållas bör under
instundande höst.
Herr Henschen föreslår, att Utskottet må, i särskildt betänkande, hemställa
om åtgärder till förekommande af en öfverdrifven bränvins-tillverkning, som kan
vara att vänta under instundande November och December månader.
I sammanhang med dessa motioner torde böra nämnas, att inom Hedervärda
Bonde-ståndet har Nils Andersson från Christianstads Län särskildt yrkat, att den
Bih. till R. St. Prot. 4855 och 1834. \\ Sami. 7 Haft. \
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 9.
nya btänvins-författning, som kan komma att antagas, måtte inträda i verksamhet
med år 1855.
Utskottet anser otvifvelaktigt vara, att om ifrån 1855 års början ett nytt
system (ör bränvins-tillverkningen och én ojemnförligt högre beskattning därå blifva
gällande, men tillverkningen under tiden näst före nämnde års början får drifva*
på de gamla vilkoren och mot den nästan endast till namnet befintliga skatt, som
nu är henne ålagd, skall uppstå ett omättligt begär att begagna dessa den skattfria
tillverkningens sista ögonblick till åstadkommande af allt det bränvin, hvartill
tillverknings-rätf, redskap och rå-ämnen möjligen kunna anskaffas. Vinsten
vore för mycket läckande och det åtkomliga premiet å 1854 , års bränvin allt för
stort, för att man skulle kunna hoppas, att tillfället försummades, ens om en
lugnare och strängare beräkning skulle framkasta tvifvelsmål om möjligheten af
afsättning e. d. Allt, hvad man sett af utvidgad oth påskyndad tillverkning under
förlidne höst och under innevarande månad, torde således komma att öfverträffas
af ansträngningarna under instundande höst-månader 5 och följderne kunde blifva af
ganska betänklig natur, icke blott för den under nästa år påräknade stats-inkomst,
emedan en högt beskattad tillverkning icke skulle kunna vågas, så länge hon hade,
eller ansåges hafva, att täfla med det under en afgift, som härmar sig skatt-frihet,
åstadkomna förrådet, utan äfven för tillgången å födo-ämnen för befolkningen,
häldst om skörden icke varit synnerligen rik. Den i ögonen fallande stora fördelen,
sorn alla skulle vänta sig af 16 skillings pris-skillnad för kanna, mellan bränvin
tillverkadt under gamla och under nya skatt-systemet, komme troligen att föranleda,
icke blott begagnande af alla förut befintliga brännerier, utan ock anläggande
af nya stora fabriker, hvilkas hela anläggnings-kostnad blefve eller förmodades
blifva — och det har samma verkan — ersatt genom denna vinst. Aro de
en gång anlagda, så komma de säkert att äfven nästa år sättas i verksamhet och
sålunda, åtminstone under någon tid under det nya systemet, öka bränvins-tiligången
och motarbeta det sökta ändamålet, dennas minskning.
På dessa skäl anser Utskottet nödvändigheten kräfva, att någon åtgärd J vidtages
till förebyggande af de skadliga följder, som, i fall de af Utskottet redan
föreslagna vilkor för bränvins tillverkning gillas, skulle uppstå utur denna tillverknings
drift enligt nu gällande författning, under ett par månader straxt före den
nyas inträde i verksamhet, och sedan kändt vore, att en annan och högre beskattning
skall för framtiden äga rum. Den utvägen att, såsom Hr Prosten Lagergren
föreslagit, låta den nya författning, som kan blifva antagen, tillämpas genast
denna höst, synes icke förenlig med 61 § Regerings-Formen; och åtgärden
möter vid verkställigheten nästan oöfvervinneliga svårigheter i bristen på de kontroller,
äfvensom på de lag-stadganden i öfrigt, som, för att försäkra utgåendet af
en hög tillverknings-slyatt, äro oundgängligen nödiga. Om, med de grunder för
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 9. 5
skatle-beloppets beräkning, de föreskrifter för redskapens beskaffenhet och de kontroll-föreskrifter,
som den nu gällande Bränvins-författning innehåller, förenas åläggandet
af en så hög skatt, som den, hvilken blifvit af Utskottet föreslagen, torde
man svårligen kunna antaga, att den åsätta skatten skulle behörigen utgå. Dc-n
gällande förordningen tillförsäkrar ock rikets innevånare att intill årets slut tillverka
bränvin på de stadgade vilkoren, hvaruti intet annat förbehåll om undantag finnes,
än om ”högst vigtiga omständigheter föranleda inställande däraf”. Detta totala inställande
är den enda inskränkning eller förändring, som närings-idkarén på förhand
vet sig kunna blifva underkastad, och som han således mäste, fåla; men förhöjd
skatt eller andra förändrade vilkor kunna honom icke åläggas förr, än den
tid inträdt, då en ny bevillning skall gälla.
Det enda, som med full lag-enlighet och billighet kan, under innevarande år,
för ändamålet vidtagas, lärer sålunda vara, om bränvins-tillverkningen varder inställd
under de båda höst-månaderna. Då Utskottet där,före ganser sig böra föreslå,
att Rikets Ständer göra underdånig hemställan om en sådan åtgärd, har Utskottet
icke förbisett, att olägenheter, om denna tillverkning inställes, kunna upsla
för dom, som beredt sig på tillverkningen och ställt sina hushålls-beräkningar
därefter. Dessa olägenheter torde likväl, i den mån öfvergången till en ny lagstifning
det medgifver, kunna undanrödjas, om bränvins-tillverkningen blefve tillåten
under en eller tvänne månader näst efter 1855 års- ingång. Det nya lagstiftningssystemet
skulle då vara till sina särskilda delar infördt och, genom föreskrifna kontroller,
ingåendet af den förhöjda skatten försäkradt.
På de nu anförda grunder finnér sig Utskottet böra, till behandling i sammanhang
med, hvad i betänkandet N:o 8 är framställdt, göra, i anledning af de
i fråga varande motionerna, det förslag,
att Rikets Ständer hös Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att bränvins-tillverkningen
varder inställd under den i nu gällande Förordning
angående vilkoren för bränvins tillverkning och försäljning tillåtna tid
på hösten innevarande år, men tillika i underdånighet hemställa, att
tillverkningen må, därest Kongl. Maj:t icke skulle finna vigtiga omständigheter
innebära hinder därför, varda medgifven under högst två
månader af den tid år 1855, under hvilken bränvins-tillverkning eljest
ej blefve tillåten, och under de vilkor, den nya författningen angående,
vilkoren för bränvins tillverkning i öfrigt föreskrifter,
Stockholm den 18 April 1854.
4
Särskilda, Utskottets Betänkande N:o 9.
Reservationer:
Herr v. Hartmansdorff, Aug.: ”Jag anser ej 61 § Reg.-Form. hinderlig för
•ökad bränneri-afgifts åläggande, inom det år, under hvars lopp ny bevillning af
Rikets Ständer faststäld blifver. Denna paragraphs åsyftning är att hindra bevillningens
utsträckning till obestämd tid och underlåtenhet att sammankalla Rikets
Ständer, såsom förhållandet var, före 1809. Men stadgandet afser ej, att hindra
Rikets Ständer förkorta tiden för någon åtagen bevillnings utgörande. Om urtima
Riksdag sammankommer, så hastigt, att en ny bevillnings-förordning icke ens hunnit
träda i verkställighet, såsom händelsen var med Riksdagen i Örebro år 1810:
så är det intet sorn hindrar Rikets Ständer, att, i stället för den icke verkstälda
nya bevillnings-förordningen, påbjuda en ännu nyare. Då förändrad bevillningsstadga
antages, kan naturligtvis hufvudsaken af hennes innehåll, skattens belopp,
äfven ändras. Denna förändring kan lika väl ske till höjning, som minskning, både
för innevarande och tillkommande år.
Att grundlagen redan blifvit så förstådd och tillämpad, visa 1848 års händelser.
Sedan Rikets Ständer åtagit sig att, för de Krigsrustningar, som då ansågos
erforderliga, ställa, till Konungens förfogande, en summa af 2,000,000 rdr,
föreslog Stats-Utskottet den 25 Maji 1848 (Bet. N:o 184) ”att Bevillnings-Utskottet
måtte få sig uppdraget till Riks-stånden inkomma med förslag, angående 300,000
rdrs utgörande, för ej mindre den tid, hvarunder dåvarande Riksdags Bevillningsförordning
komme att tillämpas, än äfven för det då pågående skatte-året”. Detta
förslag godkändes af Rikets Ständer, hvilka med det samma ålade Bevillnings-Utskottet,
att till dem inkomma med förslag, i berörde hänseende. Det skedde, under
den 15 Junii, i Bet. N. 21, hvilket godkändes, och lill följe hvaraf Rikets
Ständer, den 22 Oktober, förordnade att ifrågavarande 300,000 rdr skulle utgöras,
så väl för då varande år, som för den tid, hvarunder en blifvande ny Bevillningsstadga
komme att tillämpas. Att Konungen jemväl ansåg detta beslut vara lagligt,
ådagalades deraf, att han, den 3 November 1848, till allmän efterrättelse,
utfärdade den af Rikets Ständer sålunda vidtagna författningen.
Hvad som alltså gäller rörande Allmänna bevillningen, gäller äfven om bränneri-medlen,
emedan 61 § Reg.-Form. hänvisar till de i 60 §. nämnda titlar,
bland hvilka den ifrågavarande skatten jemväl finnes upptagen. Skälet, hvarföre
Särskilda Utskottet, åt hvilket Rikets Ständer uppdragit Bevillnings-Utskottets myndighet
att behandla frågor om bränvins-lagstiftningen, likväl icke, för ögonblicket,
varit befogadt att föreslå skattens förhöjning, under innevarande år, är följaktligen,
efter min tanka, icke något hinder i grundlagen, utan i den omständigheten, att
Stats-Utskottet hvarken uppgifvit, eller Rikets Ständer godkänt, behofvet af någon
ökad bränvins-bevillning under år 1854, eller åt Särskilda Utskottet uppdragit att
författning derom föreslå.
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 9.
5
Att nu gällande författning om bränvins-bränningen, hvilken medgifver tillverkningens
fullständiga inställande, ej skulle tillåta Konung och Ständer att medgifva
bränvins-bränningens fortsättande af den, som derföre vill betala högre skatt,
är ett påstående, som, genom sin öfverdrift, vederlägger sig sjelft.
Enligt mina åsigter om bränvins-bränningen, hade jag velat låta henne fortgå,
under Novembér och December månader, utan annat hinder, än ökad beskattning.
Mern då en sådan icke kunnat för ögonblicket af Utskottet föreslås, och då jag
delat flertalets farhågor för följderna af bränvins-bränningens fortsättande med n. v.
låga beskattning: så har jag, till dessa följders förekommande, icke kunnat utfinna
något annat lämpligt medel, än det föreslagna, tillverkningens inställande. Orsaken,
hvarföre jag påyrkat, att detta förslag måtte göras så tidigt, som nu sker, är
den, att landtbrukarne måtte, vid den förestående Potates-sättningen, blifva varnade
för de inskränkande åtgärder, hvilka möjligen komma att ega rum, samt alltså
kunna taga sig till vara för de förluster, som en, på bränvins-bränning nästkommande
höst beräknad, potates-odling måhända medförer.”
Lars Larsson från Elfsborgs Län: ”Emot Höglofl. Utskottets, med vanlig pluralitet
fattade beslut, att ingå till Rikets Ständer med förslag om underdånig framställning
till Kongl. Maj:t, det all bränvins-tillverkning under innevarande års höst-termin
måtte med makt-språk absolut förbjudas, utan afseende på de föreskrifter gällande
Grund-lag, såväl som Bevillnings- och Bränvins-brännings-författningarne för
dylika fall bestämma, emot en lika löjligt föreslagen ersättning under påföljande året
1855, får jag anmäla min reservation.”
Nils Svensson från Christianstads Län: ”På det Utskottet må synas hafva någon
undskyllan för sin nyfikenhet att till Rikets Ständer framkomma med sin anhållan
om deras medverkan till inställande af bränvins-bränningen under instundande
höstmånader, yttrar Utskottet, att det är i sammanhang med bränvins-lagstiftningen
som detta sker. Denna Utskottets åsigt har jag ej delat, utan jag anser
fastmer, att detta ej är någon lagstiftnings-fråga, utan en fråga för sig sjelf, fristående,
af helt och hållet oeconomi® natur, och hvarmed Utskottet således ej bort
taga befattning, helst Kongl. Majit, enligt nu gällande Bränvins-förordning, eger att,
utan Ständernes hörande, om högst vigtiga omständigheter dertill föranleda, inställa
bränvins-bränningen under instundande November och December månader.
Utan att hafva tid att vänta lill sig visat har, hurudan grödan kommer att
utfalla innevarande år, har Utskottets pluralitet vidtagit denna åtgärd. Det synes
åtminstone mig som Utskottet, tvärt emot hvad den jordbrukande klassen af landets
invånare önska, föresatt sig trotsa dem, intet för att såmedelst hämma bränvins-tillgången,
utan fastmer för att sätta jordbrukaren ur stånd, på sätt honom
bäst synes, för sig nvttige göra de produkter, han på hösten kommer att inberga,
»arnt äfven härigenom åstadkomma en osäkerhet i rörelsen, som ovilkorligen
6
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 9.
måste verka menligt för den jordbrukande klassen af medborgare; oell då nu bärtill
kommer, att äfven Utskottets pluralitet beslutat tillstyrka Rikets Ständer att bos
Kongl. Maj:t anhålla om bränvins-bränningens tillåtande under vinter-månaderna
nästa år, i stället för förstnämnda månader, så kan jag ej finna något annat skäl
för detta tillgörande, än att antingen är det bränvin, som under nästa år tillverkas,
ej så skadligt, som det, hvilket skulle tillverkats under höst-månaderna, eller
är detta ett nytt sätt att åtkomma folkets penningar, emedan den skatt, som då
kommer att drabba bränvins-brännaren, blir förmodligen högre. Men det är ock
ett sätt, att ålägga jordbrukaren en ny bevillning, och hvartill Utskottet, emot gällande
grundlag, ingen rätt eger.
Alltför väl känner man, att de större bränvins-lagren numera äro i några enskilda
Grosshandlares händer, men detta vill man tro ej kan hafva inverkat för
tillvägabringande af pluralitetens beslut, emot hvilket jag på anförde skäl mig härmed
reserverar.”
I föreskrifne reservation förena sig
Magrius Månsson, från Östergöthlands Län. L. Mattsson, från Upland.
A. Medin från Kronobergs Län: ”Jag instämmer i Nils Svenssons reserva
tion,
dock med erinran att Utskottet förbisett att, i fall bränvins-tillverkningen
varder inställd under hösten innevarande år och i stället medgifven under en eljest
icke tillåten tid 1855, mannamån kommer att begås mot dem, som innehafva redskap
af den storlek och beskaffenhet, att den väl får begagnas år 1854 men
icke 1855.”
Georg Nyqvist, från Wermlands Län: ”Emot Utskottets beslut, att föreslå
det Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om bränvinsbränningens
inställande under nästinstundande November och December månader
samt att, tillika i underdånighet hemställa, att densamma må, derest Kongl. Majit
icke skulle finna vigtiga omständigheter innebära hinder derför, varda medgifven
under högst två månader af den tid' år 1855, under hvilken bränvins-tillverkning
eljest ej blefve tillåten, och under de vilkor, den nya författningen angående vilkoren
för bränvins-tillverkningen i öfrigt föreskriiver, får jag mig härmedelst reservera.
Det skulle måhända blifva ett lika vidlyftigt som otacksamt arbete, att till
vederläggning upptaga hvarje af de synbarligen sökta och synnerligen svaga skäl,
Utskottets bemödande i frågan företer. Att motiverna till en åtgärd, hvilken i
och för sig sjelf ej har billighet eller rättvisa för sig, nödvändigt måste vara af
en sådan beskaffenhet, är naturligt och med förutskickande af denna anmärkning,
vill jag i saken följande yttra:
Det är svårt att inse hvad man i sjelfva verket åsyftar med alla de försök, som
redan äro gjorda och nu ånyo äro å bane, i ändamål att förmå Rikets Ständer att in
-
Särskilda Utskottets Betänkande iV:o 9.
7
blanda sig i Konungens Regeringsåtgärder, synnerligast hvad bränvins-tillverkningsrättens
utöfning beträffar. Presterskapet bar i detta fall utmärkt sig framför de
andra stånden. Jag har svårt att häraf draga någon annan slutsats än den, att
man befarar, att Kongl. Maj:ts valspråk ”Rätt och Sanning” skall varda tillämpadt
äfven för bränvins-tillverkaren, och följaktligen, att äfven dennes näring skall
komma att åtnjuta samma rätt, som all annan loflig industri. Utskottets majoritet,
som i den föreslagna bränvins-lagstiftningen i allo omhuldat fabriks-interesset,
befarar måhända att, genom tillverkning under November och December månader,
fabrikanten skulle komma att lida förlust genom intrång af de så kallade husbehofspannorna,
på det sätt, att innehafvarne af desamma skulle hinna tillverka ett eller
annat års behof af bränvin och följaktligen icke genast blifva nödsakade köpa en
vara, som de ännu hafva rätt att sjelfva tillverka mot en skatt, som icke lägger hinder
i vägen för denna deras näring.
Med förutsättning, att Utskottets förslag till .en ny författning för bränvinstillverkningen
skulle blifva gällande lag, tror jag, att ju öfverdrifnare tillverkningen
bl elve, nästa höst, desto säkrare kunde man påräkna inskränkning i densamma,
åtminstone för de nästföljande tvänne åren, och jag anser icke osannolikt, att
mången skulle derigenom finna sig vid, att icke vidare befatta sig dermed. Man
vill ju inskränkning i bran vins-tillverkningen? åtminstone säger man så. För min
enskilda del tror jag, att man vinner detta mål säkrast på öfvertygelsens väg, och
således måste lagbestämmelserna få gälla åtminstone så länge, att man hinner inse,
huruvida de äro tillämplige, eller icke. Ingen lag bör omkullkastas af blott nyck,
eller egennyttiga beräkningar; ty ett sådant handlingssätt skulle ofelbart draga förderf
öfver en stor del af landets innebyggare, under det att minoriteten riktadfes
på deras bekostnad. Jag åtminstone kan för min del icke förlika mig med lagbestämmelser,
som endast gynna några få, helst om dessa få redan, genom kringgående
af gifna författningar, vetat tillskansa sig fördelar, som stå i uppenbar strid
mot det stora allmännas intresse och båtnad. Det är ju nogsamt bekant hurusom
många såväl sisth höst som under loppet af innevarande månad begagnat och begagna
sig utaf bränvins-tillverknings-rätten utöfver åtminstone hvad moral-lagen
bjuder, och hvilka andra än dessa skulle få gagn af det nu föreslagna förbudet?
Så länge motionerna rörande förbud af bränvins-tillverkningen under innevarande
månad behandlades, höll bränvinet sig i högt pris, men föll tillika med dessa motioner.
Nu deremot är varan i stigande, åtminstone i hufvudstaden, oaktadt öfver
en half million kannor deraf nyligen inkommit. Jag anser denna prisstegring
härleda sig från den förhoppning, som man, med mer eller mindre skäl,
tror sig kunna hysa om ifrågavarande förbud för November och December månader
— och tror det vara mäst förenligt med landets bästa, att den ena statsmakten icke
blandar sig i den andras åligganden^, hvarförutan, för att ej förbigå ett mera spe
-
s
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 9.
cielt, men dock efter min tanka särdeles vigtigt, skäl mot det föreslagna förbudet;
jag torde böra fästa uppmärksamheten derpå att, om potatis-sjukan, som flera år
redan hemsökt de flesta delar af landet, äfven under innevarande år skulle yppa
sig, en allt för kännbar förlust drabbade jordbrukaren, för att ej af den beslutande
makten förtjena behjertande. Måtte derföre Rikets Ständer ej göra sig skyldige
till försök att leda Konungen till någon annan utölning af sin rätt i omförmälda
fråga, än hvad Grundlagar i detta fall bjuda, häldst lagstiftningen lör bränvins-brånnings-rätten
synes taga en sådan rigtning, att Konungens mellankomst
torde blifva af behofvet påkallad, så vida icke allt för stor mannamån dervid skall
komma att äga rum.”
STOCKHOLM, 1854. /. A. Walldén.
Särskilda Utskottets Betänkande N:o -10.
i
Jfs 40.
Ankom lill Exp.-ötsk. deu 19 Juni 1854, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om inställande af pressjästberedning
i sammanhang med brå n v in s-l i liv er kn in g, under innevarande
år.
Från Vällofl. Borgare-ståndet har den 29 sisth April till Utskottet blifvit remitterad
en af Ur Hasselrot väckt motion, att Rikets Stander måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att den bränvins-tillverkning, som för beredning af
press-jäst, jemnlikt särskildt tillstånd, blifvit medgifven under tid, då bränvins-bränning
är förbuden, må varda inställd från och med den lista nästkommande Juli, intill
nästa bränvins-brännings-termin, och att, om bränvins-tillverkningen under instundande
höst-månader blifver förbuden, sådan tillverkning i sammanhang med pressjäst-beredning
icke må under samma tid tillåtas.
För att blifva i tillfälle bedöma, huru vida stadgandena i de utfärdade Kongl.
Resolutionerna, som finnas utgifna till ett antal af sju, hvaraf blott sex begagnas,
föranleda, att de medgifna särskilda rättigheterne kunna återkallas, har Utskottet
förskaffat sig del af ifrågavarande Kongl. Resolutioner och funnit dem innehålla,
att ”så länge sednast i nåder utfärdade Förordning om tillverkning och försäljning
af bränvin är gällande, sökanden må, under den tid af året, då bränvins-bränning
icke är i allmänhet tillåten, begagna bränvins-brännings-redskap, med vilkor dels
att, jemte den särskilda bevillning, som, enligt gällande bevillnings-förordning, kan
för press-jäst-tillverkningen varda påförd, för bränvins-pannans begagnande under
ofvariberörde tid erlägges den i 28 § af Kongl. Maj:ts nådiga Forordning den 10
Oktober 1851 angående tillverkning och försäljning af bränvin i förevarande fall
stadgade förhöjda pannerymds-afgift, dels ock att press-jäst oafbrutet beredes och
,Bih. till R. St. Prot. 4S55 och 1SS4. Fl Sami. 8 Haft. \
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 4 0.
af god beskaffenhet ständigt hålles, emot skäligt pris, till salu, hvaröfver styrkta
betyg böra af sökanden månadtligen företes hos krono-betjeningen i orten; allt vid
påföljd i annat fall, att den sålunda beviljade rättigheten varder förverkad.”
Då innehållet af samtliga de meddelade Resolutionerna är sådant, torde Rikets
Ständer icke kunna hos Kongl. Maj:t begära deras upphäfvande före den tid,
intill hvilken de blifvit uttryckligen medgifna att gälla, eller innevarande års slut.
Den medgifna rättigheten omfattar nemligen hela den tid, för hvilken 1851 års
Bränvins-författning gäller och bränvins-tillverkning ”icke är i allmänhet tillåten”,
nemligen de sex sommar-månaderna, eller Maji till och med Oktober. En genom
kungligt beslut åt enskild man oviikorligt medgifven rättighets uphäfvande torde
Rikets Ständer desto mindre kunna begära, sorn de, enligt 90 § Regerings-formen,
icke äga till öfverläggning och pröfning uptaga några regerings-maglens beslut,
resolutioner och utslag. Utskottet anser följaktligen sig icke kunna tillstyrka Rikets
Ständer att göra någon underdånig hemställan om uphäfvande af eller inskränkning
uti de i fråga varande tillstånds-resolutionerna under tiden före nu instundande
höst-termin för bränvins-tillverkning.
Hvad åter angår den tid, för hvilken Kongl. Majit, genom Kungörelse af den
lista innevarande Junii, behagat i allmänhet inställa all bränvins-tillverkning, så och
då Kongl. Majit ansåg nödigt att, efter all bränvins-brännings förbjudande genom
Kungörelsen den 13 Julii 1853 under viss tid, likväl genom särskild nådig skrifvelse
af s. d. till vissa Sina Befallningshafvande uttryckligen förklara, att förbudet
omfattade äfven den bränvins-tillverkning, som för press-jästs beredning erfordrades,
torde, om en dylik förklaring nu uteblefve, nyssnämnda tillverkning i sammanhang
med press-jäst-beredning anses vara tillåten. Till förekommande deraf anser Utskottet
sig böra i så måtto understödja motionärens förslag, att Utskottet föreslår,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om
utfärdande af enahanda tillägg till den nådiga Kungörelsen af den lista
dennes, som det, hvilket den 13 Julii 1853 fogades vid det då meddelade
allmänna bränvins-brännings-förbudet, eller att den vid pressjäst-beredningen
tillåtna bränvins-bränningen äfven derunder inbegripes.
Stockholm den 19 Junii 1854.
Särskilda Utskottets Betänkande A'.-o -!0.
Reservation:
Af Herr Hjärne: ”Emot det beslut, som Utskottet, genom votering med 9
röster emot 8, fattat, i anledning af Hr Hasselrots motion, reserverar jag mig.
Åf de Kongl. Resolutioner, hvarmed press-jäst-tillverkarne äro försedde, erfar
man, att Kongl. Kommers-Kollegium tillstyrkt bifall till ansökningarne på den grund,
att press-jäst ”icke utan förlust” kan tillverkas utom i sammanhang med bränvinsbränning,
samt att Kongl. Majit hufvudsakligen af detta skäl medgifvit sökanderne
rättighet att utöfva den ifrågavarande extra bränvins-tillverkningen. Om denna upgift,
som förmodligen blifvit Kongl. Kommers-Iiollegium meddelad af sökanderne,
bade blifvit underkastad den pröfning, som, genom en närmare kännedom af det
ganska enkla sättet att tillverka press-jäst, lätt kunnat åstadkommas, så har man
skäl förmoda, att den hade blifvit lill Kongl. Majit framförd i mindre positiva ordalag.
Inom Utskottet har blifvit så fullständigt ådagalagdt, att press-jäst kan,
icke blott ”utan förlust”, utan med en skälig vinst, tillverkas, utan att det s. k.
residuum tillgodogöres medélst bränvins-bränning, att detta förhållande icke af någon
enda bland Utskottets ledamöter bestriddes. Den, i detta afseende, hittills temligen
allmänt rådande villfarelsen, hvarpå Kongl. Kommers-Kollegium grundat sitt
tillstyrkande, har jag ansett mig, vid detta tillfälle, i första rummet böra framhålla.
Om nemligen mäsken, sedan jästen blifvit afskummad, upfodras på gödkreatur,
i stället för att slås i bränvins-pannan, så kan hvar och en praktisk landthushållare
lätt beräkna, att mäsknings-massans penningevärde fullkomligt ersättes
och lemnar vinst, genom den hastiga gödning den åstadkommer, och delta i större
mån, ju högre kreaturs- och kött-priserne äro i förhållande till, spanmåls-priserne,
såsom t. ex. just nu är förhållandet här i hufvudstaden. Men att mäskens förvandlande
till bränvin gifver en ändå större vinst, detta måste man medgifva,
isynnerhet då denna bränvins-tillverkning sker under en tid, då tillverkningen i allmänhet
är förbuden, och derföre bränvinet kan försäljas till ett, vanligen, alltjemt
stigande pris. Ordet ”förlust” måste således här förstås endast med afseende på
den relatift mindre vinst, som skulle, vid press-jäst-tillverkning utan åtföljande
bränvins-bränning, ändå alltid erhållas.
Dernäst har jag, vid afgifvande af min röst i denna fråga, fästat mig vid de
missbruk af de nådiga undantags-resolutionerna, som ega rum, och som äro, efter
min öfvertygelse, omöjliga att förekomma eller kontrollera. Jag anser nemligen
för ett missbruk, att inmäskningen vid dessa privilegierade brännerier göres i större
massor, än för åstadkommande af den erforderliga mängden press-jäst nödvändigt
erfordras. Resolutionerne innehålla dessutom i detta afseende inger, annan förbindelse
för lillverkarne, än att oafbrutet hålla till salu press-jäst af god beskaffenhet.
Också ser man aldrig, att bränvins-tillverkningen vid dessa fabriker afstannar eller
ens minskas, när, hvilket ofta lärer inträffa här i hufvudstaden, åtgången af press
-
4
Särskilda Utskottets Betänkande N:o 40.
jäst tidtals är ganska obetydlig, och denna således till stor del förskämmes i salubodarne,
ehuru till ringa förlust för tillverkaren, som mångfaldigt derföre ersättes
genom en, just under sådana tider, ännu mera gifvande bränvins-bränning. Det
är således för mig tydligt, att press-jäst-tillverkningen hufvudsakligen varit och' är
en förevändning att, under i allmänhet förbjuden tid, få idka bränvins-bränning,
och denna åsigt synes äfven Rikets Ständer dela, då de bifallit 18 § i Särskilda
Utskottets förslag till Förordning för tillverkning af bränvin, hvari stadgas, att bränvins-bränning
för tillverkning af press-jäst icke må ega rum under annan tid, än
då bränvins-bränning i allmänhet tillåten är.
Redan ensamt af ofvan anförda orsaker har jag ansett mig böra tillstyrka
bifall till Hr Hasselrots motion; men jag anmärker slutligen, att dessa skäl blifva
ännu mera talande under närvarande tillfälliga förhållanden. Genom Kongl. Kungörelsen
af den 1 Junii d. å. har all bränvins-bränning blifvit förbuden under
största delen af den tid nästkommande höst, hvarunder nu gällande Bränvins-förordning
annars tillåter dess utöfning. Om vigtiga och giltiga orsaker föranledt
denna inskränkning i bränvins-bränningen innevarande år, så mäste man väl medgifva,
att samma skäl äfven äro tillämpliga på den bränvins-bränning, som nu är i
fråga. Då 3:ne Riks-stånd förordat och Kongl. Maj:t beslutat nämnde inskränkning
för alla bränvins-tillverkare i Riket, så vore det, efter min tanke, hvarken
rättvist, konseqvent eller klokt, att icke förorda upphäfvandet af en bränvins-tillverkning,
som är i alla afseenden öfverflödig, och som med skäl kan anses utgöra
ett slags monopolium, till fördel för några få personer, hvilket naturligtvis, efter
utfärdandet af ofvannämnde Kongl. Kungörelse, är egnadt att väcka så mycket
större missnöje och afund hos alla andra brdnneri-egare, som fördelarne af den privilegierade
bränvins-bränningen blifva större, i samma mån som bränvins-tillverkningen
för alla andra blifvit inskränkt. 1
Riktigheten i allmänhet af hvad jag nu anfört, har icke blifvit förnekad af
Utskottets tillfälliga majoritet. Men man har ansett de ifrågavarande Kongl. Resolutionerna
vara af den bindande beskaffenhet, att Kongl. Maj:t icke skulle anses
kunna återkalla dem, enär — såsom det heter i Betänkandet — ”Rikets Ständer
desto mindre torde kunna begära en genom kungligt beslut åt enskild man ©vilkorligt
medgifven rättighets upphäfvande, som de, enligt 90 § Regerings-formen,
icke äga till öfverläggning och pröfning upptaga några regerings-magtens beslut, resolutioner
och utslag.”
Det förvillande räsonnement, man här begagnat, är så mycket eftertänkligare,
som, i fall den åsigt, man dermed velat uttrycka, skulle af Rikets Ständer gillas,
man derigenom skulle anse sig böra kringskära den rättighet, Kongl. Maj:t förbehållit
sig i lista § af nu gällande Bränvins-förordning: att, då vigtiga omständigheter
dertill föranleda, förbjuda bränvins-bränningen. Att Kongl. Majit, derigenom
