# ID: svediakorp-gov2242
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 152,750
# sentences: 4,109
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Expeditions-Vtskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:0 131. 293
Transport 300: — —
af Januari lill slutet af Mars hållas af den ordinarie läraren eller
någondera af underlärarne en timma dagligen eller tvänne timmar
hvarannan dag
400: — —
lill förhöjning i det för undervisnings meddelande vid samma skola i
läran om ångmachiners konstruktion och behandling bestämda arfvode
från 200 till 300 R:dr  100: — —
» förhöjning i arfvodet för under-läraren vid Götheborgs Navigationsskola
frän 200 till 400 R:dr  200: — —
» arfvode för undervisnings meddelande vid samma skola i läran om
ångmachiners konstruktion och behandling  200: — —
» förhöjning i arfvodet för under-läraren vid Gefle Navigationsskola
från 200 till 333 R:dr 16 sk  133: 16. —
» arfvode för undervisnings meddelande vid sistnämnde Navigationsskola
i läran om ångmachiners konstruktion och behandling . . 166: 32. —
# förhöjning i arfvodet för under-läraren vid Malmö Navigationsskola
från '200 R.dr lill 333 R:dr 16 sk  133: 16. —
» förhöjning i arfvodet för under-läraren vid Kalmar Navigationsskola
133: 16. —
» förhöjning i arfvodet för under-läraren vid Hernösands Navigationsskola
133: 16. —
tillhopa 1.900: — —
hvarigenom, med tillägg af den i nästföregående punkt tillstyrkta årliga
summa för Stockholms Navigations-skola
2,800: — —
anslaget till Undervisnings-anstaller för handel och sjöfart komme
alt ökas med tillsammans  4,700: — —
deraf dock E. K. M:t ansåge 4,000 R:dr kunna betäckas genom öfverflyttning lill
nämnde anslags-titel från 6:te Hufvudtitelns anslag till befrämjande i. allmänhet af
handel och sjöfart, så att på det hela tillökningen i staten blefve endast 700 R:dr.
Rikets Ständer anse det vara ostridigt, att Navigations-skolornas inrättande haft
ett välgörande inflytande på utvecklingen af rikets handel och sjöfart samt hufvudsakligen
bidragit lill det hedrande anseende, som svenska handelsflottan tillvunnit sig; och
då, enligt hvad det den Nådiga propositionen bilagde stalsråds-protokoll af den 14
Oktober nästlidet år utvisar, det för Stockholms Navigationsskolas materiel anvisade
års-anslag ej på långt när är tillräckligt, och behofvet af ett ökadt lärare-biträde jemväl
blifvit ådagalagdt, äfvensom den lärare, hvilken vid denna skola meddelar undervisning
rörande ångmachiners konstruktion och behandling, fått, i följd af Kongl, förordningen
den 16 November 1849 och Kongl, kungörelsen af samma dag, vidkännas en betydlig
tillökning i sina göromål, samt, beträffande de öfrige af ifrågavarande skolor, nemligen
Götheborgs, Gefle, Malmö, Kalmar och Hernösands, svårighet visat sig att, emot nu
bestämda arfvoden, till under-lärare-platsernas bestridande erhålla fullt skicklige personer,
och, i samma mån ångkraftens begagnande tilltagit, behofvet jemväl ökats att å
skiljda orter inom riket bereda tillfälle till inhemtande af de för ångfartygs befälhafvare
och machinisler nödige kunskaper, hafva på dessa skäl Rikets Ständer, med beviljande
af de utaf E. K. M. äskade arfvoden och arfvodes-tillökningar för ofvannämnde Navigations-skolor,
förhöjt anslaget till Undervisnings-anstalter för handel och sjöfart
med 4,700 R:dr, samt, på sätt E. K. M:t vidare föreslagit, i stället minskat anslaget
till befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart med 4,000 R:dr.
294
Expedilicns-Vlskollets Förslag till anderd. Skrifvelse, S:o 131.
27:o. Med anförande, alt det [Visby Navigationsskola beviljade statsanslag
vore alltför otillräckligt, så att blott en enda lärare med ytterst knapp aflöning kunnat
antagas, ehuru vid denna skola, som med hvarje år alltmer besöktes, äfven af ynglingar
från fasta landet, anställandet af en under-lärare af högsta behof påkallades,
har hos Rikets Ständer blifvit begärdt, att skolan måtte erhålla samma anslags-belopp,
som Kalmar och Hernösands navigalions-skolor åtnjöto, eller 1,500 R:dr; Och då
ifrågavarande navigations-skola åtnjuter för närvarande ett statsanslag af endast 700
R:dr årligen, deraf 530 R:dr såsom arfvode för en lärare, samt 170 R:dr till inköp
af nya instrumenter, böcker och kartor m. m., men skolan funnits jemväl vara i behof
af en under-lärare, samt det till anskaffande af skolans materiel beviljade anslagsbelopp
äfven synes otillräckligt, hafva Rikets Ständer för Wisby Navigationsskola
anvisat, till arfvode åt en under-lärare, 333 R:dr 16 sk., och till förhöjning i anslaget
för inköp af nya instrumenler, böcker och kartor m. m., 66 R:dr 32 sk., eller tillsammans
400 R:dr.
28:o. Jemväl har, med förmälan att antalet af elever vid Karlshamns Navigationsskola
under de sista sex åren varit större, än det vid navigations-skolan i Gefle,
och vida öfverstigit antalet af dem vid Kalmar och Hernösands skolor, men att statsanslaget
för förstnämnda skola endast utgjorde 700 R:dr, då deremot detsamma upp-N
gick för Gefle skola till 1,700 R:dr, samt för Kalmar och Hernösands till 1,500 R:dr
för hvardera, blifvit hos Rikets Ständer yrkadt, att på det Karlshamns skolas tillvaro
icke måtte göras beroende af dess enda lärares helsa och krafter, samt för att gifva
skolan den utvidgade verksamhet, tidsförhållandena påkallade, berörde skola måtte
komma i åtnjutande af lika anslag med Kalmar och Hernösands skolor; Och då Karlshamns
navigations-skola för närvarande uppbär enahanda statsanslag, som Wisby
skola, hafva Rikets Ständer funnit skäligt att äfven bevilja en tillökning i anslaget för
Karlshamns navigationsskola af 400 R:dr årligen, deraf 333 R:dr 16 sk. såsom arfvode
åt en under-lärare, och 66 R:dr 32 sk. till förhöjning i anslags-beloppet för
inköp af nya instrumenter, böcker och kartor m. m.
29:o. Det för Skeppsbygg eri-institutet i Karlskrona na från Riksgälds-kontoret
utgående årliga anslag af 3,333 R:dr 16 sk. är af E. K. M:t i Nåder föreslaget alt
fortfarande utgå under den tid, nu fastställda statsreglering omfattar; Och hafva
Rikets Ständer, i betraktande af de fördelar, som genom ifrågavarande institut beredas
de inhemska rederierna, lemnat bifall till hvad E. K. M:t i berörde hänseende föreslagit.
Fiskeri-näringens understöd.
30:o. Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad å angelägenheten att i
Sverige, der åkerbruket ofta gåfve medelmåttiga skördar samt bergshandteringen i icke
ringa mån vore beroende af konjunkturerna, utvecklandet af andra medel till utkomst
och bergning för en i allt starkare progression tilltagande befolkning borde i möjligaste
mån befordras, i hvilket afseende blifvit föreslaget, att man måtte söka tillgodogöra
fäderneslandet en under sednare åren gjord upptäckt, styrkt af flerfaldiga lyckade rön,
nemligen att, genom utplantering af fisk i floder och sjöar, efter en ganska kort tids
förlopp, skaffa en riklig tillgång derå, samt att, för vinnande af den fullständigaste
och säkraste kunskap om denna method, Rikets Stäuder måtte anvisa dels en viss
summa att, fördelad i resestipendier till lämpliga belopp, af-E. K. M:t disponeras åt
skicklige personer, hvilka åtoge sig att i fremmande länder, företrädesvis Frankrike och
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 131.
295
Skottland, der försök skett i betydlig skala, hvilka åstadkommit en hastig och ymnig
förökelse af sådana fiskarter, som Irifdes äfven i Sveriges floder och sjöar, men flerestädes
deri under sednare tider märkbart aftagit, inhemta tillförlitlig kännedom om
fiskodlings-konsten, samt att, efter återkomsten till fäderneslandet, meddela sina iakttagelser
härutinnan, dels ock ett lämpligt belopp att, äfvenledes ställdt till E. K. M:ts
disposition, utdelas såsom premier lill uppmuntran för dem, som inom Sverige åstadkomtne
de bäst lyckade resultater af anställda fiskodlingsrön, och hvilka antingen i
märkbar mån riktade vetenskapen med nyttiga upptäckter på denna bana eller i vidsträcktare
mån med framgång tillämpade ifrågavarande method; eller ock att Rikets
Ständer måtte anvisa en summa, hvaraf en del borde ställas till Landtbruks-akademiens
förfogande, en del användas lill rese-understöd, beräknadt för ett år, åt en yngre
Zoolog, som åtoge sig att resa till Frankrike och England för att på de ställen, hvarest
den konstgjorda fiskafveln vöre längst drifven, taga kännedom om dervid begagnade
methoder och härom vid återkomsten afgifva berättelse, samt en del under hvardera
af de följande åren intill nästa riksdag lill lika belopp fördelas emellan denne vetenskapsman
och ett af honom undervisadt biträde, emot skyldighet för dem alt anställa
resor och forskningar i fäderneslandet för fiskodlingens befrämjande, äfvensom att,
emot ersättning för kostnaderne, tillhandagå enskilde med råd uti ifrågavarande hänseende.
Med anledning af dessa framställningar och efter inhemtad upplysning att det i
Riks-stalcn uppförde anslag för fiskeri-närinqens understöd, 5,000 R:dr, under sednare
åren lemnat ringa behållningar, hafva Rikets Ständer, på det att, derest E. K. M:t
skulle pröfva slats-bidrag för ofvan uppgifna föremål böra utgå, nämnde anslag må
härtill lemna båttre tillgång, förhöjt detsamma lill 6,000 R:dr.
Jord-flir lits ter genom kanal- och v äq-anläg ij n in gar.
31:o. I anledning af Rikets sednast församlade Ständers underdåniga framställning
om utbyte emot kontanta anslag af de efter förslags-markegång lill ersättning
för jord-lörluster genom kanal- och väg-anläggningar på Sjette Hufvudtiteln uppförda
indelda räntor till belopp af 3,669 R:dr 16 sk., har E. K. M:t, sedan från de flesta
ersältnings-tagare infordrade yttranden inkommit, i Nåder föreslagit Rikets Ständer:
dels att med kontanta summor till nedannämnde belopp måtte af det för jordförluster
"ortoin kanal- och viig-anläggningar uppförda förslags-anslag i penningar,
eller 3,000 R:dr, en gång för alla godtgöras:
a) den årliga ersättningen af 8 R:dr till fatligvårds-inrältningen i Södertelje för den
till Södertelje kanal upplåtna skolmästare-ängen med .... R:dr 160: — —
b) anslaget lill hemmansegarne i Lyckeby socken af Blekinge län,
, för förlust af egor genom anläggningen af landsväg vid Lyckeby,
1 tunna 14 kappar spanmål, efter ett värde af 11 R:dr tunnan,
med » 312:
c) den till Hjelmare kanal- och slussverks bolag utgående räntan
af krono-skalte-hemmanet Lilla Skillinge N:o 3, beräknad lill
22 R:dr, med » 436: — —
Tillsammans R:dr 908:
dels att, emot det att å Åttonde Hufvudtitelns anslag till hospitalers och lazaretlers
underhåll blefve uppförd, enligt Serafimer-ordens-gillels hemställan, en summa
af 1,205 R:dr 6 sk., de å anslaget till jord-förluster genom, kanal- och väg-anlägg
-
296 Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 31.
ningar med tillsammans 1,202 R:dr 26 sk. upptagna, men till förstnämnde summa
rätteligen belöpande, ersättningar till Söderköpings och Norrköpings indragna hospitaler
måtte från sistnämnda anslag försvinna;
dels att till Åttonde Hufyudtitelns anslag af oindeld spanmål för Klereci-staten
finge öfverflytlas de för prestgårdarne i Lyrestads och Fägreds socknar af Skaraborgs
län fastställda ersättningar, tillsammans 55 tunnor spanmål, att årligen utgå efter
hvarje års markegångs-pris med tillagd forsel-lön;
dels ock att å Fjerde Hufvudtitelns anslag måtte uppföras de Skaraborgs regemente
tillkommande 30 kappar spanmål, hvilka varit anslagne till f. d. korporalsboställe!
Riddarhagen Nohlgården, men vid Götha kanals anläggning gått förlorade,
samt att den till regementet utgående ersättning af 193 tunnor 12^ kappar indeld
spanmål, hvars uppskattnings-värde 1,197 R:dr 43 sk. 2 rst. redan vid 1844 och 1845
årens riksdag blef uti regementets kontanta anslag inberäknadt, finge omföras från
Sjette till Fjerde Hufvudtitelns tionde-spanmåls anslag, emot det att 1,197 R:dr 43 sk.
2 rst. uteslötes från sistnämnda Hufvudtitels kontanta anslag för de indelda kavallerioch
infanteri-regemenlerna.
Reträffande öfriga ifrågavarande ersättningar, är, med afseende å hvad vederbörande
érsättnings-tagare anfört och i öfrigt förekommit, någon förändring icke af
E. K. M:t föreslagen i sättet för samma ersättningars utgående.
Derjemte har E. K. M:t gifvit Rikets Ständer tillkänna, det E. K. M:t under
den 1 Mars nästlidet år i Nåder beslutat, dels att, enär hemmanen Sjötorp i Lyrestads
och1 Svenningstorp i Fredsbergs socknar af Skaraborgs län bekommit sina ersättningar
för den jord, hvilken i följd af Götha kanals ledning genom Wadsbo härad
för dem gått förlorad, dymedelst att de blifvit från utgörande af egen krono-tionde
befriade, dessa ersättningar, utgörande för Sjötorp 1 tunna 124 kappar och för Svenningstorp
1 tunna 12 kappar, eller tillsammans 2 tunnor 244 kappar, hälften råg och
hälften korn, skulle under titeln ordinarie afkortning i krono-räkenskaperna a Iföras,
dels ock att, då ej mindre krono-hemmanen Hellby N:ris 1 och 2, Lilla Wallby N:o 2,
i Setterbo socken af Westmanlands län, än ock de af samma hemman utgående räntor,
efter kronovärdi utgörande för Hellby 18 R:dr 25 sk. 8 rst. och för Lilla Wallby
7 R:dr 40 sk. 3 rst., eller tillsammans 26 R:dr 17 sk. 11 rst., blifvit till Hjelmare
kanal- och slussverk anslagne, och dessa hemmans-räntor sannolikt aldrig komme att
till kronan återgå, desamma skulle, likaledes under titel ordinarie afkortning, i kronans
jordebok och räkenskaper afföras; hvadan, i fall Rikets Ständer bilöllo hvad
E. K. M:t, på sätt här ofvan är omförmäldt, föreslagit, skulle, jemte ersättningen till
hemmanen Sjötorp och Svenningstorp samt räntorne af hemmanen Hellby och Wallby,
från Sjette Hufvudtiteln komma att uteslutas:
a) ersättnings-anslaget för Skolmästare-ängen vid Södertelje, 8 R:dr;
b) ersättnings-anslaget till Söderköpings och Norrköpings f. d. hospital, 1,202 R:dr
26 sk.;
c) ersättnings-anslaget för jord-förluster genom väg-anläggningen vid Lyckeby, 1
tunna 14 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, med värde af 8 R:dr
30 sk.;
d) ersättnings-anslaget till Skaraborgs regemente, 193 tunnor 12£ kappar spanmål,
hälften råg och hälften korn, med värde, ä 6 R:dr tunnan, af 1,160 R:dr 14
sk. 3 rst., äfvensom värdet af de samma regemente tillkommande 30 kappar
kronotionde spanmål, eller 7 R:dr 24 sk. 4 rst.;
e) ersättnings-anslaget till Lyrestads och Fägreds prestgårdar, 55 tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, med värde af 330 R:dr;
f)
Expeditions-!.'/skottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:0 131.
297
f) och den lill Hjelmare kanal- och slnssverks-bolag utgående räntan af Lilla Skillinge,
i kronovärdi upplagen lill 2 R:dr 30 sk. 7 rst.
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer till pröfning förehaft en af E. K.
M:t under den 29 December nästlidet år till Rikets Ständers Stats-Utskott aflåten Nådig
skrifvelse, af innehåll, att, sedan E. K. Mits Befallningshafvande i Elfsborgs län då
mera till E. K. M:t insäudt de från vederbörande egare och innehafvare af hemman
och lägenheter i nämnde län, alla belägna inom Wäne härad, infordrade yttranden, i
fråga om utbyte emot kontanta anslag af de till dem från Sjette Hufvudtileln utgående
årliga ersättnings-belopp för jord-förluster i följd af Trollhätte kanals anläggning, af
hvilka yttranden inhemtades, att, utaf dessa ersättningstagare, egarne af N:ris 1, 2, 3
och 4 Malöga, 4 mantal, i Tunhems socken, och af N:o 1 Öna, \ mantal i Wassända
socken, för hvilka ersätlnings-beloppet utgjorde i kronovärdi tillsammans 42 R:dr
23 sk- 8 rst., förklarat sig villige alt hädanefter åtnjuta ersättningen i kontant efter
hvarje års markegångspris å de redan anslagne räntepersedlarne med tillagd forlön för
den i räntorna inbegripna spanmål; men att deremot alla de öfrige ersätlningstagarne,
tillhörande Gerdhems, Tunhems och Naglums socknar, voro belåtne alt på föreslaget
sätt laga kontant godtgörelse, en gång för alla, för de till dem utgående ersättningsbelopp,
utgörande i kronovärdi 14 R:dr 9 sk. 6 rst., som motsvarade, efter markegång
på förslag, å 8 R:dr, 113 R:dr 28 sk.; så bar E. K. M:t, sorn, hvad ersättningsbeloppen
till Maliiga och Öna hemmansegare anginge, med hänsigt (III förklaringarnes
innehåll, ansett någon förändring tills vidare icke kunna komma alt ega rum, deremot,
beträffande öfrige ersätlningstagarne, funnit, enär desse förklarat sig villige att en
gång för alla emottaga kontant godtgörelse sålunda, ali fem procent ränta å ersättningskapitalet
motsvarade hvad eljest årligen skulle utgå, skäligt i Nåder föreslå Rikets
Ständer, att af det för jord-lörluster genom kanal- och väg-anliiggningar uppförda
förslags-anslag måtte till sistbemälde ersällningslagare, lill fördelning i mån af deras
ifrågavarande hemmansdelar, lä utgå, såsom godtgörelse, en gång för alla, en summa
af 2,271 R:dr 32 sk., hvaraf 5 procent utgjorde 113 R:dr 28 sk. eller hvad som,
efter förslags-markegång å 8 R:dr, motsvarade ett kronovärdi af 14 R:dr 9 sk. 6 rst.;
och skulle, i händelse Rikets Ständer bi folie denna E. K. M:ts Nådiga framställning,
äfvensom hvad E. K. M:t i Dess Nådiga proposition om Statsverkets tillstånd och
behof föreslagit i afseende å anslaget till jord-förluster genom kanal- och väg-anläggningar,
på detta anslag komma alt qvarstå:
kontant förslags-anslag R:dr 1,800: — —
indelda räntor, kronovärdi 220 R:dr 4 sk. 11 rst » 1,760: 39. —
indeld spanmål, 40 tunnor, med förslags-värde » 240: — —
Summa R:dr 3,800: 39. —
Jemte det Rikets Ständer, i afseende å öfverflyttning till 4:de Hufvudtiteln af
ofvannämnde Skaraborgs regemente tillkommande ersättningar, tillsammans 194 tunnor
10£ kappar spanmål, underdånigst åberopa sitt vid regleringen af sistnämnde hufvudtitel
fattade beslut, enligt hvilket berörde öfverflyttning blifvit medgifven, hafva Rikets
Ständer, beträffande E. K. Mits i öfrigt så väl i högstberörde Nådiga proposition som
i Dess till Slals-Utskottet serskildt aflälne Nådiga skrifvelse gjorda framställningar,
funnit sig, enär de ifrågaställa förändringarne leda till enkelhet i kronans räkenskaper
och dessutom grunda sig på Rikets Ständers egen underdåniga hemställan i ämnet,
böra jemväl lemna bifall till hvad E. K. M:t härutinnan föreslagit; i följd hvaraf ofvanomförmälda,
från Sjette Hufvudtiteln hittills utgående, ersättnings-belopp blifvit från
liih. lill Jl. St. Prut. 1853 & 1854, 10 Sami. 1 Afd. 38
298
Expedilions-llskoltels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 131.
samma Hufvudtilel uteslutne, samt de ifrågasatta öfverflyttningarne till Åttonde Hufvudliteln
komma att vid denna Hufvudtilels reglering iakttagas; varande dock i afseende
å ofvan omförmälde ersättning lill Fattigvårds-inrättningen i Södertelje för den till
Södertelje kanal upplåtna s. k. Skolmästare-ängen, hos Rikets Ständer upplyst, att
ifrågavarande årliga ersättning utgått icke för sjelfva Skolmästare-ängen, utan för en
dertill hörande åkervret, hvilken ej heller varit upplåten åt Fattigvårds-inrättningen,
utan åt Skolmästaren eller Stads-paedagogen, såsom innehafvare af den s. k. Lovisinska
donationen. Förenämnde äng och vret, jemte åtskilliga andra jordegor, vore nemligen,
emot vissa åligganden, den 12 Januari 1678 lill skolmästaren donerad; men då donationen
ställdes under inseende af Caput för Lovisinska familjen jemte stadens Pastor,
Borgmästare och Råd samt kyrkans och de fattiges föreståndare, hade, uti Kongl,
brefvet den 22 Juli 1813, hvarigenom ifrågavarande anslag först beviljades, troligen af
förbiseende, influtit ordet fattigvårds-inrättningen, ehuru samma Kongl, bref äfven
tydligen innehölle, att ersättningen skulle tillfalla innehafvaren af Lovisinska donationen;
hvilka upplysningar Rikets Ständer funnit sig böra i underdånighet anmäla, på
det ersättningen ej må annan än vederbörande rättsinnehafvare tillgodokomma.
Skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus.
32:o. På sätt E. K. M:t i Dess Nådiga proposition vidare föreslagit, hafva
Rikets Ständer från detta förslags-anslag, nu utgörande 16,407 R:dr 25 sk. 8 rst.,
öfverflyttat till vederbörande under Civil-departemenlet hörande stater de dem tillagda
belopp af den vid sednaste riksdag anvisade summa till gratifikationer åt e. o. tjenstemän
och vaktbetjente, nemligen:
till Civil-departementets expedition .... R:dr 300:
» Bergs-kollegium  » 50: — —
» Kommerse-kollegium  » 383; 16. -—
» Tabell-kommissionen » 33: 16. —
» General-iandtmäteri-kontoret .... » 50: — —
» Öfver-ståthållare-embelets kansli ... » 100:
» Poliskammaren i Stockholm  » 100: — —
Tillsammans R:dr 1,016: 32. —
Och då, i följd af här ofvan omförmälda ökade aflöning för Landtmäteri
kontoret,
från förenämnde expens-medels anslag jemväl böra afgå ljuspenningar till
belopp af 86 R:dr 32 sk., kommer anslaget att minskas till 15,304 R:dr 9 sk. 8 rst.,
hvilket belopp likväl, för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma, blifvit ytterligare
nedsatt med 1 R:dr 8 sk. 7 rst.
Öfrige till denna Hufvudtitel hörande anslag, hvaruti någon förhöjning eller
minskning icke blifvit ifrågaställd, hafva upptagits till enahanda belopp, som vid sistlidne
riksdag bestämdes, endast med den förändring, som i vissa delar erfordrats i
anledning af spanmålens beräknande till 6 R:dr 32 sk. i stället för 6 R:dr per tunna;
Och äro alltså Riks-stalens Sjette Hufvudlitels anslags-summor fastställde att, intill
dess nästa statsreglering vidtager, utgå som följer:
Finans-Departementet.
Departement, s-Chefen . .
Departementets Expedition, 1852 års anslag  15,024: 32.
Tillkommer: från Skrifmaterialie-anslaget öfverflyttade .  300: —
Kammar-Kollegium: 1852 års anslag  39,288
Tillkommer: från Skrifmaterialie-anslaget 1,000:
Till löneförbättring åt Kollegii Embcts
-
och Tjenstemän
4,000:
5,000:
Stats-Konloret med Krono-Magasinerne samt
Våg-Staterne i Fahlun och Avesta.
l:o Stals-Kontoret: 1852 års ordinarie anslag 32,198:
Tillkommer: från Skrifmaterialie-anslaget
. . 800:
Fyllnads-anslag för arfvoden
till nästa Riksdag
.... . 13,282:  14,082:
2:o Krono-Magasinerne: penningar . . ' . 9,480:32.—
Oindeld spanmål, 18 T:r, å 0- R:dr 120:
3:o Våg-Staterne
46,280: — —
9,606: 32. —
850:
Chartae-Sigillatae-omkoslnader: Förs lags-uns lag
Mynt- och Kontroll-Verken:
Löningar  7,428: 16.
Till Myntets drift och underhåll  8,000: —
Omkostnader för Kontroll-Verket: Förslags-anslag . . 2,300: —
Kammar-Rätten: 1852 års anslag  49,384:
Tillkommer: från Skrifmaterialie-anslaget
hitforde  900: — —
Till lönereglering inom Kammar-Rätten,
m. m
4,000:  4,900:
Ofver-Intendents-Embetet:
Tillkommer:
Postverket:
1852 års anslag .
från Skrifmaterialie-anslaget hitlorde
12,213: 32.
133: 16.
Penningar: på förslug, alt af postmedlen direkte utgå
Indelda räntor
Indelt! spanmål: 6 T:r, å 6| R:dr
485,000:
243:
40;'
Tullverket: Förslags-anslag, alt af Tull-medlen direkte utgå
Jägeri-Staten:
Penningar: 1852 års anslag . . . .
Afgår: till Skogsplanterings-kassan öfverflyttade,
indragne kontanta löner . .
Kronovärdi.
Indelda räntor: 1852 års anslag 286: 47. —
Afgå : till Stats-Verket indragne
indelningar . . 55:28. 2.
1,407: — 3.
1,152:26. 1.
Markegång.
1,646: 38. —
93: 1. 5.
254: 21.11.
S:a 231: 18. 10. 1,553:36. 7.
eller för jemnande af Slutsumman å Markegångs
förslagsvärdet
1,553: 38.
Skogsplanterings-kassan: Förslags-anslag. (Ersättning
Tillkommer: från Jägeri-Staten öfverflyttade
tor
11,000:
.
1,152: 26. 4.
S:a
12,152: 26. 4.
eller, i jemnt tal, Förslags-anslag
Lyshållning med flere utgifter för Kronans publika hus i Slockholm Förslagsanslag
Byggnader och Reparationer i Stockholm, Reservalions-anslag
Byggnader och Reparationer i Landsorterne, Reservalions-anslag •
Städers Friheter: Förslags-anslag.
Penningar: 1852 års anslag .... 15,700:
Tillkommer : från 2:dra Hufvud-Titeln
(Skånska Hof-Rätten) hitförde
Indelda räntor
Indeld spanmål: 57 T:r 2 k:pr, å 6f R:dr
100:
15,800:
13,763: 26.—
380: 20,
Transport-kostnad för Stats-verkets Bergs-effekter, Förslags-anslag
Observations- och Upphörds-procenler, m. m. Förslags-ans/ug
Mantalsskrifnings-provision: Förslags-äns/ag
Tionde-profvare: Indeld spanmål: 90 T:r 16 k:pr, å 6^ R:dr .
Restitutioner: Förslags-anslag
Rese- och Traktaments-penningar: Förslags-anslag
Skrifmaterialier och Expenser samt Ved och Ljus, Förslags-anslag.
1852 ars anslag '  20,007: 29. 9.
Afgår.: genom Öfverflytlningar, enligt
Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition, lill 1
åtskilliga Aflöningsstater under denna
Hufvud-Titel
samt särskildt hvad i Kongl. Slats-Kontorets
Fyllnadsslat af detta anslag
inbegripes
och ytterligare tor jemnande af Hufvud*
Titelns slut-summa
3,133: 16.
1,272:
/
2:39. 8.
4,408: 7. 8.
Extra Utgifter: Reservalions-anslag
. . . .
Kongl. Theatern, 1852 års anslag  6,000:  -
Tillkommer: Förhöjning  14,000:
Penningar.
7,000
15,324
44,288
32
56,616
70,000
17,728
32
54,284
12,347
485.000
800.000
254
16
21
12,200
3,400
32,000
44,233
15,800
2,000
10,000
13,000
4.000
1.000
15,599
31.000
20.000
Summa |l,767,075
16
Indelda Räntor.
Kronovärdi.
Markegång
på förslag.
11
22
44
39 23
231
2,360
2,631
18
46
10
243
1,553
13,763
39|10| 15,560
38
26
S p a n m
Indeld.
Måll.
Varde, förslagsvis,
å 6 J R:dr T:n.
Oindeld.
Måll.
Värde, förslagsvis,
ä 6 i R:dr T:n.
16 —
57
90
16
153
Hör till H. St. anderd. Skrifvelse, 1853 & 1854, N:o 132.
40
380
603
20
16
18
18j 1,023
120
36-
18
Summa
Banko.
120
7,000
15,324
44,288
32
56,736
70,000
17,728
54,284
12,347
485,283
800,000
1,808
12,200
3,400
32,000
44,233
32
le
-
ll
11
16-
29,943
2,000
10,000
13,000
603
4.000
1.000
46
15,599
31.000
20.000
16
22
1,783,780|-
—
fl
'
.
■
K . ' i
- .
-*■'.- . * »• V'
■
-
■:
I ’
„
4 ,
■ ! ■,'■ ' X< ■ :■
.
~ • , .- ■
.
1
.
1 I
■ ■ lili -»i-i.
' ‘
> • ■ « • * .
. .' .. ii : : r::?! '■ ! I
vi i .... . • .i ' ■ ! ; •' i
liOi
! I ,F£ :
_
■
-
- •
-j;
.
■ .
>
'r,
■
■
■
'
»o; i i;
-feu '• *i( ife . 't! :•
.
i .
.
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 32.
299
N:o 132.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Sept. 1834.
Preste-Ståndet den 9 — —
Bocgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifterne
under Riks-Slatens Sjunde Hufvud-Titel.
(Stats-Utsk. Uti. m. m., N:ris 72, 184 och 244, samt Först.
Stats-Utsk. Mern. N:o 253.)
S. A. K.
De förändringar, som ifrågakommit i afseende på de till Riks-statens Sjunde
liufvudtitel hörande anslag, äro följande:
l:o. E. K. M:ts Nådiga framställning att uti anslaget för Finans-departementets
expedition, nu utgörande 15,024 R:dr 32 sk., måtte uppföras en tillökning af
300 R:dr, motsvarande hvad som, i följd af den uppgjorda fördelningen embetsverken
emellan, af de vid sednaste riksdagen till e. o. tjenstemän och vaklbetjente anvisade
gratifikalions-medel, derutaf tillkommer dylika vid expeditionen anställde extra-ordinarier,
hafva Rikets Ständer bifallit, hvadan berörde anslag alltså upptagits till 15,324 R:dr
32 sk.
2:o. I afseende å Kongl. Hammar-kollegium och Kammar-rätten har E. K.
M:t, som för närvarande icke ansett lämpligt begära uppförande å stat af de anslag,
hvilka, i följd af de utaf nämnde embetsverk uppgjorda och särskildt inför E. K. M:t
anmälda förslag till nya löne-stater, skulle för dessa embetsverk erfordras, uti Dess
Nådiga proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit, att de fvllnadsanslag
till de för Kongl. Kammar-kollegium och Kammar-rätten år 1841 fastställda
interims-stater, som vid sednaste statsreglering beviljades med 7,532 R:dr 31 sk. 11 rst.
för det förra och 13,075 R:dr 28 sk. 9 rst. för det sednare af bemälda embetsverk,
att utgå såsom arfvoden för så lång tid, som nämnde statsreglering blefve gällande,
måtte till fortsatt utbetalning under förut bestämda vilkor anvisas, hvarjemte E. K. M:t
begärt, att anslagen för de begge verken måtte ökas med hvad som motsvarade de
på dem belöpande andelar i ofvannämnda gratifikations-medel för e. o. tjenstemän och
vaklbetjente, eller för Kongl. Kammar-kollegium med 1,000 och för Kongl. Kammarrätten
med 900 R:dr Banko; Och hafva, i öfverensstämmelse med denna E. K. M:ts
nådiga framställning, ofvanomförmälda fyllnads-anslag, 7,532 R:dr 31 sk. 11 rst. till
Kongl. Kammar-kollegium och 13,075 R:dr 28 sk. 9 rst. för Kongl. Kammar-rätten,
300
Expedilions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:ti •/3i.
af Rikets Ständer anvisats, alt, emot förut stadgade vilkor, fortfarande utgå under
den tid, för hvilken nu skeende statsreglering blifver gällande, äfvensom den hvarje
verk tillkommande andel i berörda gratifikations^medel blifvit, såsom E. K. M:t föreslagit,
lill verkets ordinarie aflönings-anslag öfverförd; hvarjemte Rikets Ständer funnit
sig böra, utöfver berörde aflönings-anslag, till E. K. M:ls förfogande under nästa statsreglerings-period
anvisa 4,000 R:dr, att tills vidare användas lil! den löneförbättring åt
Kammar-kollegii embets- och tjenstemän, hvilken E. K. M:t finner nödig, intilldess
Nådigt förslag till ny stat för delta embetsverk kan vid nästa riksdag vajda lill Rikets
Ständers pröfning öfverlemnadl, samt enahanda summa, att undersamma tid begagnas,
dels lili lönereglering inom Kammar-rätten, dels till godtgörelse för det ökade arbete,
som fattigvårds-målens förläggande till detta embetsverk kan medföra.
3:o. Sedan Rikets sednast församlade Ständer, utan att antaga då framstäldt
förslag till definitiv lönereglering för Kongl. Stals-kontoret, medgifvit att, af de på
allmänna Indragnings-stalen till f. d. Magasins-kontoret anslagne 6,442 R:dr, en summa
af 2,521 R:dr 16 sk. finge användas för ärendernas oafbrutna gång inom Kongl. Stalskontoret,
har E. K. M:t nu äskat sistnämnde tillgångs fortsatta utgående, samt derjemte
i Nåder föreslagit, att anslaget för verket mätte tillökas med ett emot gratifikations-medlen
för e. o. tjenstemän och vaktbetjente derstädes samt vid Mynt- och
Kontroll-verken svarande belopp af 800 R:dr.
Vid behandlingen af detta ärende hafva Rikets Ständer af räkenskaper och tillgängliga
handlingar inhemtat, att den nuvarande aflöningen jemte ljuspenningarne för
Kongl. Stats-kontorets embets- och tjenstemän utgå pä ett sätt, som, ulan något gagn,
hvarken lör del allmänna eller för lönlagarne, i stället leder tili inveckling och vidlyftighet
i redovisnings-väg. i det att nemligen för nämnde verk anordnas:
af del (Vdinarie anslaget  32,198: — —
» Chartas-Sigillatae-verkets dito 3,516: — —
» de för Allmänna Magasins-departementet å
Indragnings-staten anslagne 6,442 R:dr . . 2,521: 16. —
» anslaget lill remisslage  2,795: — —
» dito till skrifmaterialier  1,272: — —
» besparingarne å 7:de Hufvudtiteln .... 2,142: — —
» anslaget till Charlaj-Sigillatae-omkoslnader . 473:
Summa 44,917: 16. —
hvartill komma de,433 R:dr 16 sk., hvilka af anslaget tili Lappmarks-Ecklesiaslik-veik
utgå till en tjensteman för bofattning med ärenden, sorn röra nämnde verk, eller tillsammans
45,350 R:dr 32 sk. ; Och då Rikets Ständer funnit nödvändigt, att åtgärder
vidtagas för afhjelpande af ett sådant förhållande, hvilket, enligt Rikets Ständers tanke',
lätteligen kan ske, dymedelst att, såsom för Kongl. Kammar-kollegium och Kongl.
Kammar-rätten någon lid redan egt rum, fyllnads-anslag å 7:de Hufvudtiteln anvisas,
emot det att dels från Riks-staten uteslutas, dels Statsverket besparas de af flere särskilda
anslag och medel nu för Kongl. Stals-kontoret utgående, här ofvan upptagne
[»oster; samt för verket, enligt interims-regleringen, erfordras en summa af 45,480
!:dr, men tillgångarne, såsom nyss är anfördt, utgöra endast 45,350 R:dr 32 sk., i
följd hvaraf en löningsbrist af 129 R:dr 16 sk. årligen uppkommer, intilldess tvänne
öfvertalige tjenstemän afgått, hafva Rikets Ständer, som anse denna obetydliga brist
böra under öfvergångs-perioden fyllas, beslutat, att, jemte det ordinarie anslaget för
Kongl. Stats-kontoret, 32,198 R:dr, ökadt med de, enligt E. K. M:ts Nådiga proposition,
för extra-ordinarie tjenstemän och vaktbetjente alsedde gratifikations-medel, 800
Expeditions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 432.
301
R:dr, eller 32,99,8 R:dr, anvisa ett fyllnads-belopp af 13,282 R:dr, för alt användas
till arfvoden ät embets- och tjenstemän vid verket, under den lid nästblifvande statsreglering
omfattar, i följd hvaraf det af E. K. M:t äskade tillskottet från f. d. Allmänna
Magasins-departementets anslag icke vidare erfordras; aflönings-summan för
Chartae-Sigillataj-verket kan från Riks-staten utgå,; ljuspenningar till Kongl. Stats-kontorets
embets- och tjenstemän samt betjente försvinna; öfrige ofvan uppräknade, till
aflöningen nu bidragande, utgifts-titlar komma att undergå minskning, hvilken också
af Rikets Ständer blifvit å behöriga ställen iakttagen; samt den genom bemälda verks
interims-reglering härflytande statsbesparingen för närvarande uppgår till 3,791 R:dr
16 sk. om året, hvilken summa, så snart ofvanberörde fyllnads-anslag å 129 R:dr 16
sk. icke erfordras, varder ökad till 3,920 R.dr 32 sk.
4:o. Den i anslaget för Kongl. Ofver -in ten deri ts-em b etet af E. K. M:t äskade
förhöjning af 133 R.dr 16 sk. eller det belopp, som motsvarar gnatifikations-medlen
för extra-ordinarie tjenstemän och vaktbetjenle derstädes samt vid Kongl. Museum,
har af Rikets Ständer blifvit bifallen.
5:o. E. K. M:t liar jemväl, med afseende å de under flera föregående år till
högre belopp stigande afkortningar, restilulioner och omkostnader vid Tullverket, föreslagit,
att iörsiags-anslaget för delta verk, hvilket anslag utgår direkte af tull-medlen,
målto bestämmas till 1,000,000 R:dr och således ökas med Banko R:dr 200,000; Men
då Rikets Ständer icke anse lämpligt att nu ändra den beräkning af anslaget för nämnde
verk, som sedan längre tid utan olägenhet egt rum, samt derjemte någon besparing
genom minskade institutioner och förvaltnings-kostnader torde kunna emotses, har berörde
anslag fortfarande blifvit bestämdt endast till 800,000 R;dr.
6:o. Från det å denna Hufvudlitel uppförda anslag till Jägeri-staten har till
Skogsplanterings-kassans anslag, 11,000 R;dr, blifvit öfverfördt ett belopp af 1,152
R.dr 26 sk. 4 rst., utgörande till nämnda kassa indragna Jägerislats-ljenstemäns löner;
dock så att, för summans jemnande, Iörsiags-anslaget till Skogsplanterings-kassan, ökadt
med berörda belopp, upptagits till 12,200 R:dr, äfvensom från Riks-staten uteslutits
de under Jägeri-staten uppförda indelda boställs- och lönings-ränlor, hvilka redan äro
till Statsverket indragna, utgörande i kronovärdi 55 R:dr 28 sk. 2 rst.
7:o. 1 öfverensstämmelse med hvad angående regleringen af utgifterne under
Riks-statens Andra Hufvudlitel blifvit i underdånighet anmäldt, har det belopp' af 100
R:dr, som å nämnde Hufvudtilels anslag för Kongl. Hof-rätlen öfver Skäne och Blekinge
finnes upptaget såsom aflöning åt Rorgmäslaren i Helsingborg, öfverflyltats till
det ä 7:de Hufvudlileln uppförda förslags-anslag för Städers friheter.
8:o. Då anslaget för remisslage, 3,500 R:dr, i anledning af Rikets Ständers
här ofvan i 3:dje punkten anmälda beslut, minskats med 2,795 R:dr, men det icke
synes lämpligt att för den ringa återstoden, 705 R:dr, bibehålla ett särskildt anslag i
räkenskaperna, hafva Rikets Ständer ansett remisslage-ersättningen böra, till vinnande
af enkelhet och korthet, inbegripas under anslaget till Observations- och Uppbördsprocenter,
hvilket, upptaget lili 10,000 R:dr, nu blifvit benämndt: »Observations- och
Uppburds-procenter m. rn., Förslags-anslag.»
9:o. Sedan, på sätt här ofvan är vordet omförmäldt, särskilda gralifikationsmedel,
i stället för de fordna Ijuspenningarne, lill extra-ordinarie tjenstemän och vakt
-
302
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 132.
betjente, blifvit ä vederbörande embetsverks stater uppförda, har, såsom en följd
häraf, det å denna Hufvudtitel befintliga anslag till Skrifmaterialier och expenser samt
xed och ljus, hvarifrån ljuspenningarne hittills anordnats, blifvit med ett emot berörda
medel svarande belopp förminskadt, och efter ytterligare afdrag af 2 R:dr 39 sk. 8 rst.,
för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma, bestämdt till 15,599 R:dr 22 sk. 1 rst.
10:o. För att sätta E. K. Mas Theater i tillfälle att kunna bättre än hittills
uppfylla sin bestämmelse af National-theater, bar bos Rikets Ständer framställning
blifvit gjord, att förhöjning måtte, i det till Theatern nu utgående årliga stats-anslag,
6,000 R:dr Banko, äga rum.
Det har härvid icke kunnat undfalla Rikets Ständers uppmärksamhet, hvilket
gagneligt inflytande en theater, anordnad på ett ändamålsenligt sätt, kan utöfva på
sederna och bildningen i allmänhet, samt att ett sådant inflytande måste visa sig ännu
verksammare, när denna anstalt finnes förlagd i landets hufvudstad. Med alseende
härå och då Rikets Ständer inhemtat, att de betydliga uppoffringar E. K. M:t årligen
får vidkännas för Kongl. Theaterns upprätthållande, icke varit tillräckliga att freda
densamma från ekonomiskt betryck, hvilket måste hafva till följd, att den icke kan
till fullo motsvara de fordringar, som äro fästade vid en national-theater, hafva Rikets
Ständer, för att afhjelpa dessa missförhållanden, så vidt Statens närvarande tillgångar
sådant medgifva, funnit sig böra, uti det för Dramatiska Theaterns upprätthållande å
stat uppförde anslag, 6,000 R:dr, bevilja en tillökning af 14,000 R:dr, att från och
med år 1855 utgå, hvarigenom Statens iårliga bidrag till Kongl. Theatern kominer att
utgöra 20,000 R:dr Banko.
Öfrige under denna Titel uppförde anslag, deruti någon förhöjning eller minskning
icke blifvit ifrågaställd, hafva upptagits till samma belopp, som vid nästlidne
riksdag bestämdes, endast med iakttagande af den förändring, spanmålens beräknande
till 6 R:dr 32 sk. per tunna föranleder; Och hafva alltså Sjunde Hufvudtitelns
anslags-summor blifvit fastställde att, intill dess nästa Stats-reglering vidtager, utgå
som följer:
Expeditions-Vtskattels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 133.
303
N:o 133.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Sept. 18S4.
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 13 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utdelningen af åtskilliga
tryckta Riksdags-handlingar.
(Stats-Utsk:s Mern. N:o 236.)
S. A. K.
I afseende på användandet af de exemplar utaf Riks-Ståndens Protokoller och
dertill hörande bihang, sorn i Riksgälds-kontoret förvaras, hafva Rikets Ständer beslutat:
Iso. Utaf nämnde protokolls- och bihangs-exemplar bör, så vidt tillgången
medgifver och derest dessa handlingar icke förut blifvit för samma embetsmjndigheters
eller inrättningars räkning utlemnade, ett exemplar, efter skeende vederbörliga reqvisitioner,
tillhandahållas:
a) hvar och en af Stats-departementernas expeditioner, äfvensom Justitise-Revisions
expeditionen;
b)
hvart och ett af de Kongl. Kollegierna;
v) Rikets Ständers Justitiae-ombudsman;
d) Rikets Stånders Bank samt dess låne-kontor i Götheborg, Malmö och Wisby;
e) Ofver-ståthåilare-embetet samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i hvart och
ett af rikets län;
f) Kongl. Bibliolbeket här i hufvudstaden och Riksarkivet samt Universiteten i
Upsala och Lund, jemte hvarje annat med bibliothek försedt allmänt läroverk
eller vetenskapligt samfund.
2:o. Under enahanda förbehåll och efter dylika reqvisitioner, utlemnas särskildt
utaf bihanget,
till hvar och en af Cheferna för Stats-departementernå, jemte Stats-Rådets öfriga
ledamöter samt Justitise-kanslern ett exemplar;
lill hvardera af Landt- och Sjöförsvars-departementernas Kommando-expeditioner,
ett exemplar;
till Konungens Högsta Domstol samt hvardera af Kongl. Hof-rätterna, två exemplar;
till hvart och ett af de Kongl. Kollegierna samt Kongl. Serafimer-ordens-gillet, ett
exemplar;
304
Expeditions-Utskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i 3 3.
till Öfver-intendents-embelet, General-Tull- och Post-styrelserna, General-Landtmäteri-kontoret,
Styrelsen för fängelser och arbets-inrättningar samt Väg- och
Vattenhyggnads-styrelsen, eli exemplar hvardera;
till Teknologiska institutet, ett exemplar;
till Tryckfrihets-komilén, ett exemplar;
till Rikets Ständers Bank, tre exemplar;
till Riddarhus-direklionen samt Riks-Ståndens öfriga Kansli-direktioner, två exemplar
hvardera.
3:o. Efter derom gjorda och af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret bifallna ansökningar,
kunna nu uppräknade, liksom andra embetsmyndigheter och einbetsmän
samt af E. K. M:t tillförordnade komitéer äfven frän Riksgälds-kontoret utbekomma
för dem erforderliga Stånds-protokoller jemte öfrige riksdags-handlingar, deraf ett större
antal: exemplar finnes i behåll, och må sådana handlingar jemväl till hugade köpare
försäljas emot ett pris af en half skilling för hvarje tryckt ark af protokollerna samt
en skilling för arket af hillänget.
4:o. De af Riks-Stånden utsedde Revisorer öfver Stats-, Banko- och Riksgäldsverken
erhålla hvardera vid revisionens början ett exemplar af bihaogen till protokollerna
för då sednast förflutna 2:ne riksdagar.
5:o. Uppå härom skeende framställningar äro Fullmäktige berättigade att, då
med lämplig sjölägenhet tillfälle sig dertill erbjuder, låta besörja och af Riksgäldskontorets
medel bekosta försändningar till landshöfdinge-residensstäderna eller dem
närmast belägna sjöstäder, af de tryckta riksdags-handlingar, som E. K. M:ts vederbörande
Befallningshafvande, enligt Rikets Ständers beslut, ega att från Riksgäldskontoret
utbekomma och förut icke erhållit; samt
6:o. Utaf de hos Riksgälds-kontoret nu förvarade tryckta riksdags-protokoller
och dertill hörande bihang må, för ätt i utbyte mot erhållna gåfvor tillsändas utländska
bibliotheker, fä tillställas Kongl. Biblioteket högst fyra kompletta exemplar, under
förbehåll likväl, att de derefter återstående kompletta exemplaren uppgå till ett antal
af åtminstone tio.
Hvilket Rikets Ständer lå i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 16 September 1854.
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i SS.
305
N:o 134.
(Sc Skrifvelse-förslaget N:o 169 och Expeditions-Ötskottets Memorial N:o 12.)
N:o 135.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den
Preste-Ståndet den
Borgare-Ståndet den
Bonde-Ståndet den
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående
pensions-anstalt för Sveriges handelsflottas
män och sjöfolk.
(Stats-Ulsk:s Utl.-de N:o 180 och Mern. N:o 265.)
S. A. K.
Då en välgörenhets-inrältning, hvarifrån sjömän, hörande till svenska handelsflottan
, hade att under en kraftlös ålder åtnjuta stadigvarande understöd, skulle, i så
väl allmänt som enskildt hänseende, medföra väsendtliga fördelar, har till Rikets Ständers
pröfning blifvit hemstäldt, det en pensions-anstalt för nyssbemälde flottas skeppare,
styrmän och sjöfolk måtte bildas och åt en för hela riket gemensam styrelse till
omvårdnad och förvaltning anförtros, samt derjemte tillförsäkras en till omkring45,000
R:dr Banko beräknad årlig inkomst, alt erhållas genom Rikets Ständers medgifvande
dertill, att, oberäknadt ej mindre de afgifter, som nu, enligt 1748 års reglemente och
1828 års förordning, af besättningar och rederier för ifrågavarande ändamål till sjömanshusen
erlades och hvilka borde till Pensions-kassan aflemnas, samt under förlidet
år endast för Stockholms stad uppgått till omkring 3,000 R:dr, än äfven den sjö
-
le Sept. 18S4.
16 — —
16 — —
22 — —
bildande af en
skeppare, styr
-
vik. till It. St. Pr.ot. 1853 & 188i. 10 Sami. 1 Afd.
39
306
Fxpedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 13S.
männen tillkommande så kallade Föringen, hvarmed de sjöfarande sjelfve skulle bidraga
och hvilkens utbetalning skulle ske på det sätt och ined de vilkor, som uti Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse angående tullbevillningen af år 1848 omförmäldes,
såsom ytterligare tillgångar härför finge årligen användas dels af Handels- och Sjöfartsfonden
en lika stor summa, som Föringen utgjorde, eller omkring 16,000 R:dr Banko,
samt dels af tullmedlen hyad vidare, i händelse af behof, skulle erfordras för att
fylla den ofvanuppgifna total-summan.
Vid öfvervägande af detta ämne hafva Rikets Ständer insett vigten och fördetarne
deraf, att en pensions-anstait för sjömän, hvarom fråga förut vid serskilda tillfällen,
ehuru utan påföljd, förevarit, må kunna till vägabringas, helst med ernående af hufvudändamålet,
eller sjömännens understödjande, äfven vore att motse dels minskade
frestelser för denna folkklass, att af vinningslystnad söka anställning i främmande nationers
tjenst, dels ock en icke obetydlig förstärkning af dugligt sjöfolk, att af fäderneslandet
vid inträffande krig påräknas. Vidkommande åter sättet för pensions-inrättningens
ordnande, hvartill väl, jemlikt E. K. M:ls och Rikets Ständers tillförene
fattade sammanstämmande beslut, de så kallade Förings-snedlen kunna anväpdas,
äfvensom det synes sannolikt att något bidrag härtill kan vara att påräkna från Ilandelsoch
Sjöfarts-fonden, hafva Rikets Ständer funnit framställningen härutinnan i öfrigt
sakna den för frågans bedömande i dessa delar erforderliga utredning, särdeles som
tillskott från Statens sida icke lämpligen kunde medgifvas, innan ett fullständigt förslag
till pensions-inrättningens organisation vore uppgjordt och ett reglemente för densamma
utarbetadt, samt skepps-rederierne jemväl blifvit hörda, huruvida de, såsom billigt
synes, vilja till inrättningen lemna bidrag. Rikets Ständer hafva fördenskull icke
funnit skäligt att i ärendets nuvarande outredda skick bevilja något anslag lör understödjande
af den föreslagna pensions-anstalten; dock som det åsyftade ändamålet är
högeligen behjertansvärdt, få Rikets Ständer, med anmälan om förberörda förslag till
åvägabringande af en pensions-inrältning för Sveriges handelsflottas skeppare, styrmän
och sjöfolk, i underdånighet anhålla, att E. K. M:t i Nåder täcktes låta utreda, huruvida
en dylik anstalt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvanuppgifna grunder,
kan åstadkommas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 22 September 1854.
Expedilions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136. 307
N:o 136.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Sept. 18S4.
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående Tull-bevi/lningen.
(Bevilln.-Utsk:s Behn och Mern. N:ris 3. 15, 16, 22, 24 och 26,
samt Först. Stats-Utsk:s Mern. N:o 216.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer till pröfning förehaft hvad så väl i E. K. M:ts Nådiga
Skrifvelse den 23 Dec. sisth år, som ock i öfrigt, i afseende på Tull-bevillningen,
förekommit, hafva bilagde Tariffer för in- och utförsels-tullen samt för kredit-upplaget
och transito-afgiflen, jemte Förteckning å varor, som äro vid införsel tullfria, samt
Underrättelser om hvad vid Tulltaxans verkställighet iakttagas bör, blifvit upprättade;
Och få Rikets Ständer i detta ämne följande i underdånighet anföra:
Icke blott andra länders erfarenhet, utan äfven erfarenheten inom vårt fädernesland,
har redan under en lång tidrymd ådagalagt, att de till skydd för vissa näringar
stadgade införsels-förbud eller deremot svarande höga tull-afgifter, saknat den deraf
förväntade kraft att lifva och befrämja industrien, och att fasthellre just de näringar,
som aldrig egt eller ock beröfvats detta konstlade skydd, under fri och öppen täflan
med utlandet vunnit stark utveckling i afseende å tillverkningarnes myckenhet och
godhet, i förening med billigare pris. Det kan således icke betviflas, att det prohibitiva
systemet för näringarnes befrämjande i sig innefattar något, som väsendtligt
motverkar dess uppgift. Det förlamar den verksamhet och omtanka, som industrien
kräfver. Derjemte framkallar det i de liesta fall den djupt demoraliserande smugglings
som, efter hvad kändt är, här i landet vunnit en högst beklaglig utsträckning, och de
Ivrohihitiva tullbestämmelserna äro således icke blott gagnlösa, utan äfven förderfliga
)åde för statskassan och för näringarne, fabriks- och hus-slöjden samt den ärliga
handeln derunder inbegripna, äfvensom konsumenterne hafva rätt att befrias från godtycklig
taxation af näringsidkarne, i hvilket hänseende förbudsskyddet jemväl gifvit
anledning till hillig klagan.
Rikets Ständer hafva alltså funnit sig böra, endast med undantag i afseende å
utförsel af Malm, såsom allmän grundsats vid tull-lagstiftningen antaga, att icke blott
alla in- och utförsels-förbud, utan ock de tullsatser, hvilka till sina verkningar motsvara
förbud, böra utbytas emot sådana tullafgifter, som i verkligheten göra loflig
handel med varorna möjlig, hvarvid Rikets Ständer så mycket mindre lemnat de
308 Expedilions-Utskoltets ^Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i36.
inhemska näringarnes intresse, så vidt detsamma af tull-lagstiftningen beror, å sido,
som detta intresse, rätt förstådt, fordrar, icke hinder emot fri täflan, utan undanrödjande
af de hinder, som vid en sådan tädan försvårar de svenska näringarnes
ställning, och hvilka, så vidt de af tullförfattningarne föranledas, äro förnämligast de
på näringsidkarnes lefnadskostpad och på materialierne för deras handteringar lagda
höga afgifter. Att i möjligaste mån lindra dessa afgifter har utgjort en annan, lika
vigtig grundsats, sorn Rikets Ständer vid uppgörandet af nu ifrågavarande Tulltaxa
omfattat och hvilken jemväl är i E. K. M:ts högstberörde Nådiga skrifvelse uttryckt.
Rikets Ständer hysa den öfvertygelse, att ju mera åt dessa grundsatser, icke
ensidigt, utan bredvid hvarandra, inrymmes tillämpning, desto säkrare skall statsverkets
påräknade tullinkomst inflyta, och desto idera skola äfven konsumenters och producenters
intressen förenas, samt tulltaxan vinna önskvärd stadga.
Hvad de särskilda tullbeslämmelserna beträffar, hafva, enär de, hufvudsakligen
i 1845 års Tulltaxa upptagna, tullvärden, efter hvilka tolag m. fl. afgifter nu beräknas,
befunnits i flera fall oriktiga och stundom mera än dubbelt öfverstigande varornas
verkliga värden samt sålunda för trafiken medföra vida högre afgifter, än lagstiftningen
afsett, dessa tullvärden blifvit granskade och i en särskild kolumn af bilagde Tariffer
upptagna till de belopp, som ansetts närmast motsvara varornas verkliga värden, så
vidt dessa för hela varuklasser kunnat utrönas och bestämmas.
Då Rikets Ständer ansett förtullningen efter anslagsvärden ej uppfylla det vilkor
för handelns trefnad, som innefattas i tullbehandlingens verkställande med skyndsamhet,
säkerhet och likstämmighet på Rikets alla tullplatser, samt icke heller förmå
bereda E. K. M:t och Kronan den inkomst, eller de inhemska näringarne det skydd,
som med den stadgade tullafgiften varit afsedt, hvaremot tulltjenstemännens anseende
för oväld och varuegarnes rätt att vid tullbehandlingen få sitt gods oskadadt, genom
nämnda förtullningssätt äfvenlyras, har den i nu gällande taxa för flera artiklar bibehållna
värdeförtullning blifvit i bifogade Tariffer, så vidt möjligt varit, utbytt mot
annat förtullningssätt, äfvensom, med tillämpning af ofvan anförde grundsatser, samteliga
in- och utförsels-förbuden, allenast med redan omförmälda undantag för utförsel
af Mahn, blifvit upphälna, och tullafgifter bestämda för de hittills förbudna artiklarne.
För en betydlig mängd artiklar hafva nu gällande afgifter blifvit nedsatte; för artiklarne
rå Aska af träd eller andra vegetabilier, vällad eller oraffinerad Pottaska, Färgträd
samt andra till färgning användbara, i Taxan ej specificerade vexter och vextdelar,
Bryn-, Olje- och4Slipstenar, Gjutstål och åtskilliga Trädvaror, har tullfri införsel, och
för Ekbark, oarbetadt Bly, Dref och Drefmat, oberedda Hudar och Skinn, Hummer,
Bomber och Kulor, champlunerade till visst mått och renfilade, Kanoner, Stycken,
Nickhakar och Mörsare, stämplade och borrade, finare och gröfre Lavetter samt Tjärbärmar,
tullfri utförsel ansetts böra beviljas, äfvensom åtskilliga dels förändrade tullbestämmelser,
dels redaktionsförändringar funnits erforderliga för att gifva Taxan mera
tydlighet och fullständighet samt lätta tillämpningen deraf.
Beträdande särskildt artikeln Fartyg och Båtar, har E. K. M:t i högstberörde
Nådiga skrifvelse angående förändringar i Tulltaxan behagat anföra, hurusom Kongl.
Kungörelsen den 11 Juni sisth år, hvarigenom utländska, af svensk man inköpta fartyg
af trä om 50 lästers drägtighet och derutöfver, med tillbehör, blifvit intill slutet
af innevarande år till införsel i riket tillåtna, mot en frän 25 lill 10 procent af inköps
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 136.
309
summan nedsatt införselstull, afsett en ytterligare minskning i de afgifter, hvilka utgjort
hinder för inköp af utländska fartyg; och. har E. K. M.t, som ej ansett nedsättningen
uti afgifter böra utsträckas till Jernfartyg eller Ångfartyg, i Nåder föreslagit, att tuil
afgifterne,
vid införseln af seglande fartyg af trä, utaf 50 lästers drägtighet eller derutöfver,
med tillbehör, från utländning af svensk man inköpta, måtte nedsättas till 5
procent af bevisliga försäljningspriset, styrkt genom auktionsprotokoll eller vederbörligt
embetsbetyg, äfvensom att fartyg under 50 läster måtte på enahanda vilkor få införas
mot afgift af 10 procent,, meq deremot alla andra fartyg och båtar bibehållas vid nuvarande
afgift af 25 procent, hvarjemte borde stadgas, att de emot nedsatta afgifter
införda fartygs-tillbehören icke finge öfverstiga behofvet efter fartygens byggnad, men,
så länge de förblefve uti samma fartygs bruk, vore från vidare tullbehandling befriade.
Vid pröfning af hvad i denna fråga 'sålunda och i öfrigt förekommit, hafva
Rikets Ständer funnit skeppsrederi-rörelsen nu, ännu mindre än tillförene, böra in
skränkas
lill täflan inom landet. De af nästan alla sjöfartsidkande nationer mer och
mer lossade banden på fraktfarten hafva lemnat denna till öppen täflan. Första vilkoret
att kunna beslå i en sådan täflan ligger otvifvelaktig! i tillgången på fartyg, och
denna tillgång åter beror af priset. Det är bekant, att andra länder, och deribland
sådana, som i stort bedrifva skeppsbyggeri och dertill hemta råämnena äfven från andra
verldsdelar, detta oaktadt funnit klokheten bjuda medgifvande! till och med af tullfri
naturalisation af fremmande fartyg. Deras handelsflottor hafva också med förvånande
hastighet till vext, så att, medan svenska, i vår utrikes sjöfart använda fartyg under
åren 1841—1851 vunnit en tillökning af endast 27 procent, bar denna utgjort för
Norriges i dylik sjöfart begagnade fartyg under samma tid 100 procent, för Finlands
43 och för öfrige nationers icke mindre än 172 procent. Icke blott behofvet att förskaffa
fartyg för utförsel af våra inhemska produkter, hvilket under sednaste tiden
låtit tryckande förnimma sig, utan till och med faran att i hela vår utrikes sjöfart
småningom undanträngas, manar således att med alla till buds stående medel verksamt
underlätta svenska skeppsrederiet, och dessa medel måste, så vidt tull-lagstiftningen
angår, i främsta rummet bestå uti lindring af de afgifter, hvarmed införseln af de
fullfärdiga fartygen, äfvensom af råämnena för skeppsbyggeriet, är betungad, ehuru
härvid icke heller bör förbises det helsosamma inflytande äfven på sjöfarten, som en i
allmänhet friare tull-lagsliltning bör utöfva. Rikets Ständer anse emedlertid att, vid
den uppmuntran man sålunda vill skänka skeppsbyggerierne, det icke vore rättvist
eller för det allmänna fördelaktigt att gifva en eller annan klass af fartyg större eller
andra förmåner, än de öfriga. Den s. k. landtmanna-seglationen, som i allmänhet
bedrifves med fartyg under 50 läster, förtjenar visserligen icke ringa uppmärksamhet;
men genom undanrödjande af de hinder, som lagstiftningen uppställt emot ett friare
användande af de mindre fartygen, skulle dessa, hvilka, oaktadt sådana hinder, under
sednare tiden företrädesvis till antalet ökats, lämpligast vinna en hastig och för landet
i del hela välgörande förkofran; och då inhemska skeppsbyggeriet hittills, oaktadt det
hämmande inflytande, som förbud och öfverdrifna tullsatser å behöfliga råämnen utöfvat,
icke sällan utfört beställningar för utländsk räkning och sålunda ådagalagt sig
kunna, äfven under hittills rådande ogynnsamma förhållanden, uthärda täflan med
andra länders tillverkningar samt alltså ej vara i behof af en hög skyddstull, hafva
Rikets' Ständer, som fastställt betydligt lindrigare tullalgifter å liera för lärtygs byggande
och utrustande erforderliga materialier, funnit lullafgiften böra, med det undantag,
som bär nedan omförmäles, för alla utländska seglande fartyg och båtar af trä
eller jern, med tillbehör, som af svensk man inköpas, bestämmas till 5 procent af
värdet, bestyrkt genom auktions-piotokoll eller annan åtkomst-handling, hvars riktighet
310 Expeditions-Utskotlets Förslag till uhderd. Skrifvelse, N:o 136.
blifvit bekräftad antingen af offentlig myndighet eller, der sådan bekräftelse ej kunnat
erhållas, af köparen medelst inför domstol aflagd ed; hvilket sistnämnda bevisningsmedel
Rikets Ständer funnit ,så mycket mindre betänkligt alt i berörde undantagsfall
föreskrifva, som skeppsredare nu, enligt förfallningarne, är förpligtad att med ed
styrka sin eganderätt till fartyg, och således äfven synes kunna anförtros att på samma
sätt bekräfta de vilkor, hvarunder eganderätten är förvärfvad.
Från ofvan omförmälda införselstull å utländska seglande fartyg anse Rikets
Ständer det undantag böra ega rum, alt utländska, seglande fartyg och båtar, med
tillbehör, sorn inköpas från och äro byggde i sådane länder, der svenska fartyg få
tullfritt naturaliseras, äfven härstädes må njuta tullfrihet.
Det mer och mer'stigande användandet af ångmachiner, äfven såsom auxiliär
drifkraft å seglande fartyg, hafva Rikets Ständer ansett likaledes böra berättiga till det
afseende vid fråga om uppmuntran af svenska sjöfarten, att möjliga tillfällen till svenska
ångbåtsflöttans förstärkande, medelst inköp från andra länder, icke af tull-lagstiftningen
motverkas; och då machinverkstäderne, likasom skeppsvarfven, hittills varit af utländska
beställningar anlitade samt i tillverkningen gått så framåt, att ångmachiner, ehuru
belagda med endast 10 procent införselstull, under det flera materialier för tillverkningen
deraf varit förbudna, likväl utgjort föremål för nästan årlig utförsel, då deremot
införsel af ångmachiner icke annat än tillfälligtvis och då endast till obetydligt värde
egt , rum, hafva Rikets Ständer, som funnit 5 procents^ införselstull böra fastställas för
Redskap och Machinerier samt Ångmachiner och Ångpannor, men en något högre
tullsats å det genom sammansättningen af de flera häri ingående fabrikater fullfärdiga
fartyget ansetts, åtminstone såsom en öfvergångs-åtgärd, vara behöflig, bestämt införselstullen
å Ångfartyg till 10 procent af inköpssumman, bestyrkt på sätt här ofvan angående
seglande fartyg är omförmäldt.
Den af E. K. M:t i Nåder föreslagna särskilda föreskrift, att tillbehör till förtulladt
fartyg icke skulle, så länge de förblefvo uti samma fartygs bruk, underkastas
vidare tullbehandling, hafva Rikets Ständer icke ansett böra i Tulltaxan inflyta, enär
denna föreskrift, svår att kontrollera, å ena sidan kunde gifva anledning till tvister
och, å den andra, föranleda den orättvisa, att en gång förtullade varor, sedan fartyget,
hvartill de hört, blifvit obrukbart, underkastades ny förtullning.
I afseende å artikeln Jern har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad
deruppå, att den, med en stigande industri, i hvarje land tillvexande förbrukningen
af jern i följd af det svenska jernets högre värde här föga utvecklats, men att denna
förbrukning icke desto mindre tillskyndat riket en betydlig årlig förlust genom skillnaden
i pris å det svenska jern, som blifvit användt, och å det mindre dyra utländska, som
till flere behof kunnat begagnas, oberäknadt det hinder för en hastigare utveckling af
gjuterier, byggnadsföretag och tillverkning af åkerbruksredskap m. in., spm nu gällande
införselsförbud förorsakat; att i England, der all tull på jern blifvit afskaffad, den inhemska
jerntillverkningen det oaktadt så förbättrats, att vissa slag engelskt stångjern
under loppet af sisth år icke allenast stått lika högt, utan till och med högre i pris,
än det svenska; att de lättade tillfällen till afsättning af svenskt stångjern, som genom
tullnedsättningar i Frankrike och Förenta Staterne i Nord-Amerika vöre att påräkna,
undanröjde de farhågor för svenska stängjernets afyttring och upprätthållandet af dess
pris, hvilka vanligen anfördes såsom skäl emot tillåten införsel af utländskt jern; att
en, genom sådan införsel föranledd, friare täflan skulle framkalla förbättring af vår
egen jernlillverkning, samt att svenska tackjernstillverkningen vore genom det nu stadgade
utförselsförbudet hårdt tryckt, under det de låga prisen å skottskt, engelskt och
belgiskt tackjern, äfven om det svenska finge, likasom det norska, tullfritt utföras,
Fxpedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i36.
3ii
fullkomligt betryggade de svenske stångjernstillverkarne emot all våda deraf, då allenast
obetydliga qvantileter svenskt tackjern skulle kunna på utländska marknaden i vissa
länder, såsom Finland och det egenteliga Preussen, afsätlas; Och hafva Rikets Ständer,
i betraktande af dessa förhållanden samt hvad mot lämpligheten af prohibitiva tullbestämmelser
i allmänhet blifvit här ofvan i underdånighet anfördt, ansett nu gällande
förbud mot in- eller utförsel af åtskilliga j^rnsorter eller jerntillverkningar böra utbytas
mot de tullafgifter, samt tullbestämmelserna rörande artikeln Jern i allmänhet så förändras,
som bilagde Tariffer utvisa.
Det nu stadgade förbud mot införsel af Krut hafva Rikets Ständer ansett böra
upphäfvas och en införselstull af 4 sk. skålpundet i stället hestämmas; men som nu
gällande särskilda föreskrifter för rättigheten att hafva upplag och idka försäljning af
krut i städerna, icke blifva fullt tillämpliga i afseende å utländskt krut, få Rikets
Ständer underdånigst hemställa, det nödiga försigtighetsmått i förevarande hänseende
måtte varda i Nåder föreskrifna.
Då inhemska sten- och kopparstickstryckare nödgas för sina råämnen, såsom
papper, färger m. m., erlägga tullafgifter, hafva Rikets Ständer ansett Kopparstick,
Eslamper och Lilho gr afiska arbeten, af hvilka en stor del, såsom vexelblankelter m. m.,
afse komtnerciella behof, och de lill konstsaker hänförliga ega ett så ojemförligt högre
värde i förhållande till papperets vigt, att någon derefter utgående, med hänseende till
papperstullen beräknad ringa tullafgift för dylika arbeten måste blifva utan betydenhet,
böra, i stället för den tullfrihet, som nu är nämnde arbeten medgifven, åsättas en
införselstull af 5 sk. skålpundet, hvarifrån endast undantagas sådana plancher m. m.,
som tillhöra tryckta, vid införseln tullfria arbeten; äfvensom Rikets Ständer ansett
Bräder och Plankor, sågade, af furu och gran böra beläggas med en tullafgift, hvilken
blifvit bestämd till 2 sk. per tolft för sådane af l£ tums tjocklek och derunder, samt,
till 6 sk. för sådane af större tjocklek. Med afseende å den betydliga nedsättning,
som egt rum i införselstullen å Koksalt, hafva Rikets Ständer funnit den hittills för
sodaberedningen medgifna tullfrihet å koksalt böra upphöra.
Som, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, de i Sverige och Norrige betydligt
skiljaktiga tullsatserna å tobaksblad skola hafva framkallat en, för Svenska statskassan
likasom för våra tobaksfabrikanter, högst betänklig smuggling, hvilken visserligen synes
kunna afböjas genom införselsafgiftens nedsättning till likhet med den norska; men då
en sådan nedsättning å en vara, hvaraf införseln uppgår till omkring 2fs millioner
skålpund, skulle medföra en statsförlust, hvilken svårligen torde kunna godtgöras genom
smugglingens upphörande, samt härvid tillika förekommer, att E. K. M:t möjligen,
genom underhandling med regeringen i de stater, hvarifrån införseln af tobak till
största delen eger rum, skulle kunna, emot nedsättning af den härstädes nu stadgade
höga tullsats å tobak, bereda motsvarande förmåner för våra exportartiklar, få Rikets
Ständer underdånigst hemställa, det E. K. M:t täcktes i afseende å tullbestämmelserna
för Tobaks-blad och stjelk vidtaga de förfoganden, hvartill, å ena sidan, Norska tulllagsliftningen
och, å den andra, diplomatiska underhandlingar i omförmälda hänseende
må kunna föranleda.
Då tull-lagstiftningen för Kin, Bränvin och Sprit måste i väsendtlig mån blifva
beroende af de beslut Rikets Ständer komma att fatta angående den inhemska bränvinstillverkningen
och skatten derå, hafva Rikets Ständer uppskjutit pröfningen af tullbestämmelserna
angående ifrågavarande artiklar intill dess beslut i nyssberörde hänseende
blifver fattadt; men då det är vordet upplyst, att nuvarande förtullningssätt per
kanna så väl för bränvin och sprit, som för vin, i afseende å spirituosa både på
buteljer och ännu mera på fat, gåfve anledning till ganska väsendlliga misstag vid
312
Expedilions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, 1V:o 136.
bestämmande af varans qvantitet, enär den föreskrifna röjningsmethoden vore så osäker,
att den på ett enda vinfat utvisat från 20 ända till 60 kannors innehåll under det
verkliga, vid uppmätning utrönta, samt omöjligt vore att å tullkammare, der större
partier till förtullning på en gång förekomma, utöfva den kontroll medelst fatens uppmätning,
som nu gällande förtullningssätt gör behöflig, oberäknadt den kostnad och
tidsutdrägt samt menliga inverkan på sjelfva varan, som genom fatens störtning och
uppmätning förorsakas, få Rikets Ständer underdånigst anhålla, det E. K. M:t täcktes
närmare låta utreda ifrågavarande förhållande och, derest vigtförtullning af nämnde
artiklar skulle linnas medföra öfvervägande fördelar, införa bestämmelserna derom i
den blifvande tulltaxan, med möjligen minsta rubbning i de tullafgifter Rikets Ständer
efter nuvarande förtullningsgrund antagit.
Ehuru Malm, nu till utförsel förbuden, svårligen skulle, till följd af den dryga
forslingskostnaden, kunna under nuvarande förhållanden blifva föremål för betydligare
utförsel, äfven om denna emot låg tull frigåfves, hafva Rikets Ständer likväl funnit
betänkligt att i detta fall tillämpa den grundsats i afseende å förbudens upphäfvande,
hvilken Rikets Ständer eljest omfattat. Förhållandena kunde nemligen förändras och
exempelvis våra nordligaste jernmalms-streck komma i annans ego och göras till föremål
för vidsträckt bearbetning samt dymedelst en malm-utförsel framkallas, som kunde
sätta rikare länders jern-industri i tillfälle att på verldsmärknaden uttränga härstädes
beredt jern. Möjligheten af en sådan händelse hafva Rikets Ständer ansett böra föranleda
utförselsförbudets bibehållande, desto heldre som malm-utförseln under vanliga
förhållanden icke lärer komma att äga rum, och således ett uttryckligt förbuds-stadgande
icke skäligen kan anses förnärma någon inhemsk industrigren. Då E. K. M:t emedlertid
äskat bestämmande af eventuela tnllafgifler å nu förbudna artiklar, hafva Rikets
Ständer, med bibehållande, för sin del, af utförselsförbudet å Malm, rå och osmält,
ej specificerad, bestämt den eventuela utförselstullen derå till 1 R:dr per skeppund
stapelstadsvigt.
Då invändningarne mot införselsförbudens upphäfvande varit i väsendtlig mån
grundade på farhågan för utlandets öfverlägsna industri, hvilken man förmenat skulle
komma att förse Sverige med ständiga lager af annorstädes icke afsättliga industrialster,
samt denna farhåga, om ock framkallad af oriktiga föreställningar rörande
industriens väsende i allmänhet, likväl synes vara berättigad till det afseende, att
särskilda till handelns underlättande medgifna upplags-förmåner åtminstone icke genast
vid förbudens upphäfvande böra komma de utländska industri-alstren till godo, hafva
Rikets Ständer ansett den öfvergångs-åtgärd böra vidtagas, att de hittills förbjudna
varor, som till införsel lofgifvas, icke må på kredit-upplag uppläggas och ej heller på
nederlag annorlunda, än till återutförsel i de städer, der samma varor, oaktadt
införselsförbuden, nu ega dylik nederlagsrätt, eller städerna Stockholm, Götheborg.,
Carlshamn, Landskrona och Söderköping, hvaremot och enär erfarenheten visat, att
den för Socker och Sirap medgifna införselsfrihet emot stadgade tullafgifter icke medfört
någon våda, Rikets Ständer funnit den, vid upphäfvandet af införselsförbuden å
Sockersirap samt Topp-, Kandi- och Kak-socker stadgade inskränkning i upplags-rätten
för nämnde artiklar böra upphöra, hvilket i bilagde Tariff för Kredit-upplaget och
Transito-afgiften blifvit iakttaget, hvarest Sockersirap upptagits med 1,800 skålpunds
minimi-qvantitet och | rst. transito-afgift per skålpund, samt Topp-, Kandi- och Kaksocker
med lika minimi-qvantitet och transito-afgift, som för krossadt Lump-socker nu
äro stadgade; varande för öfrigt, i följd af Rikets Ständers beslut angående tullfrihet
för vallad eller oraffinerad Pottaska samt för den under rubriken Trävaror upptagna
artikeln
Expedilions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 136.
313
artikeln Mahogny, oarbetadt, sågadt eller tillhugget, dessa artiklar ur Kreditupplagst^riflen
uteslutne, älvensom, på grund af den beslutade gemensamma införselstullen
för Ull al alla slag, de hu i nyssberörde Tariff under särskilda rubriker upptagna olika
slag af Ull blifvit sammanförda under en gemensam rubrik: Ull, alla slarj, med samma
transito-algilt; och, då skal icke förefinnes att från kreditupplags-rätt utesluta något
sfegs spantnål, halva de bestämmelser rörande kredit-upplaget och transito-afgiflen,
sorn i nu gällande Kreditupplags-lariff förekomma endast för artikeln Korn, blifvit i
bilagde Tariff upptagne för Spanmål, omalen, alla slag'.
1 afseende å Underrättelserna om hvad vid Tulltaxans verkställighet bör iakttagas,
har förekommit:
^ irl § 5, att den i 1 morn., för det fall att angifningsvärdet å vara, som efter
vissa procent al värdet förtullas, icke är bestyrkt med faktura, förekommande hänvisning
till 31 § Seglalions-Ordningen, hvari stadgas att godsegare skall med edsförpligtelse
underskrifva angifnings-inlagan, blifvit utesluten, enär dylika edsförpligtelse:- endast i
yttersta nödfall böra ifrågakomma, hvaremot, såsom ytterligare kontroll å riktigheten
af angifningsvärdena, i 2 mom. blifvit förbehållen föt- Tullkamrarne rättighet att, i
vissa fall, för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning inlösa det angifna godset.
Vid § G, att deri, för Redskap, Machinerier och Verktyg, som med Kommersekollegii
tillåtelse för inhemska näringar inkomma, stadgade undanlag från den i nästföregående
§ föreskrifna tullbehandlings-melhod, blifvit uteslutet, enär Rikets Ständer,
i följd af den nu medgilna betydliga tullnedsättningen för nämnde artiklar, anse
bemälda Kollegii rättighet att för vissa fall tillåta införsel af desamma emot nedsatt
tull, hädanefter böra upphöra.
Vid § 7, ali sisla mom. i denria §, som afser kontrollen öfver förtullningen af
grof Ull, uteslutits, enär Rikets .Ständer funnit rättigheten att införa grof Ull icke
vidare böra inskränkas till vissa städer, samt alla slag af Ull böra draga lika införsclsafgift.
Vid § 9, att deri förekommande bestämmelser, angående särskilda iakttagelser
i afseende å förbudet gods, uteslutits i följd af införselsförbudens upphälvande.
Vid § 12, att då de förmåner, hvilka äro förunnade vissa i denna § uppräknade
städer, äro för handeln af stor betydelse, samt afseende! både på de öfriga städernas
rättvisa anspråk att, i mån af deras rörelse och statens förmåga, förunnas lika rättigheter,
och på det för handelns naturliga utveckling betydelsefulla vilkoret af jendik
tällan, synes förtjent af synnerlig uppmärksamhet, få Rikets Ständer, som sakna
närmare utredning angående så väl den ena eller andra stadens relativa företräde att
af ifrågavarande förmäner komma i åtnjutande, som de flera omständigheter, hvilka
vid medgifvandet deraf måste tagas i betraktande, underdånigst anhålla, det täcktes
E. K. M:t, i mån af de särskilda stapelstädernas rörelse och behof, samt så långt
»ådant, utan fara för missbruk, låter sig göra, förunna dessa städer kreditupplags-,
nederlags- och inrikes transilo-rält.
Vid § 13, att som Rikets Ständer ansett införselstullen å ospecificerade Skeppsinventarier
böra bestämmas lill 5 procent af värdet och föreskriften härom från Taxe
-
Bih. lill II. St. Prot. 1883 & 1854. 10 Sami. 1 Afd.
40
314
Expedilions-Vlskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o l o 6.
underrättelserna öfverflyltas till sjelfva Tulltaxan, samt, enligt hvad ofvan är omförmäldt,
Kommerse-koliegii rättighet alt i vissa fall medgifva tullfrihet och tullnedsättning
för Redskap, Machinerier och Verktyg böra upphöra, äfvensom att den i 4 mom. af
ifrågavarande § förunnade restitution af erlagda införsels-afgifter, med afdrag endast,
af ett nederlags-rekognitionen motsvarande belopp, för skeppsförnödenheter till fartyg,
som för utländsk räkning å svenskt skeppsvarf byggas eller, såsom nya, lili utländning
försäljas, icke vidare må ega rum, men att deremot den ytterligare lättnad bör beredas
både inhemska skeppsbyggeriet och skeppsrederiet, alt restitution af erlagda införselsafgifter
för ifrågavarande skeppsförnödenheter bestämmes till §, hvilken bestämmelse
äfven må tillämpas, då fartyg här byggas för utländsk räkning, samt Rikets Ständer
för öfrigt antagit E. K. M:ts Nådiga förslag om inskränkning i gällande föreskrifter
angående tullfrihet för varuprof och modeller; så har, i öfverensstämmelse härmed,
denna § erhållit förändrad redaktion.
Vid § 15, att, då den för Snus medgifna lull-reslitution vid utförsel, 5 skillingar
skålpundet, öfverstiger den tull, som för råämnet Tobaksstjelk vid införseln erlägges,
men råämnet vid snusberedningen icke förlorar, utan snarare vinner i vigt,
har, oberoende af frågan om nedsättning i införselstullen å Tobaksstjelk, tuil-restitution
vid utförsel af Snus funnits böra nedsättas till 4 sk. per skålpund; äfvensom, med
hänseende till den af Rikets Ständer beslutade betydliga nedsättning af införsels-tullen
å Lin, den nu för ett stycke Packväf af Lin om minst 50 alnars längd medgifna tuilrestitution
vid utförsel ansetts böra upphöra.
Vid § 17, att de, med afseende å nu gällande införselsförbud, i denna §:s 5
mom. förekommande uttryck blifvit, uteslutna.
Vid § 22, att, för. tolags-beräkningen, hänvisning der skett till de i Tulltaxan
bestämda eller enligt 5 § af Tulltaxe-underrättelserna utrönta värden, samt i stället
för 22 §:ns nuvarande 5 morn., ett allmänt stadgande blifvit i 2 mom. infördt, alt i
intet fall tolag må beräknas till högre belopp än tullafgiften; äfvensom det undantag
från i allmänhet gällande lolagsbestämmelser blifvit antaget, att Bräder och Plankor
af furu och gran, hvilka, enligt hvad omförmäldt är, blifvit med ulförseltuil belagda,
skola från erläggandet af tolag vara befriade. Och fä Rikets Ständer, med afseende
å det missförhållande, hvari tolagen nu står till grunderna för sjelfva tull-lagstiftningen,
underdånigst anhålla, att E. K. M:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, som för slutlig
lösning af frågan om lolagens reglering finnas lämpliga.
Vid § 24, att, enär de s. k. transatlantiska tull-lindringarna, om hvilka denna §
endast handlar, med nästlidet års början upphört, har densamma blifvit utesluten,
samt
Vid § 26, alt då i bilagda Tariffer särskild kolumn för tullvärdet blifvit upp
tagen,
har denna sålunda icke vidare lämpliga § jemväl uteslutits.
Hvilket allt Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, med anhållan, att ofvan
omförmälde, härbos bilagde Tariffer m. m. måtte vinna Nådig fastställelse.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 September 1854.
Expedilions-lJlskollels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136. 315
lFörsMag filt VuW-Ta&ti*
I. Tariff för Införsels-tullen,
åtföljd af cn särskild förteckning å varor, som äro vid införsel tullfria.
Qvantitet
Införsels-
Tullvärde.
för Tu 11-
Tull.
berakningen.
Banko
IV: d r
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
Agat, arbetad:
8
16
—
oinlättad
1 skålp.
—
4-0
infattad, väges med infattningen och förtulias
såsom den.
1
16
—
Alabaster, arbetad, ej specificerad .....
1 skålp.
—
16
—
‘25
—
—
Alun, alia slag
17 lisp.
5
—
—^
—
8
—
Anis
1 skålp.
—
2
—
20
—
Antimonium, spiesglans och regulus ....
1 skålp.
—
—
6
—
7
6
Apelsiner
L skålp.
—
1
6
—
10
—
Arsenik, till införsel af Apothekare, och, elter
erhållet särskildt tillstånd af Kommers-kolle-
gium, för Fabriks-inrättningar
1 skålp.
—
—
6
1
32
—
Aska, pott-, raffinerad eller calcinerad . .
1 lisp.
—
8
Askar och Dosor tullbehandlas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen
bestå.
1
—
af sammansatta eller, såsom arbetade, ej spe-
cificerade ämnen
1 skålp.
—
8
—
—
40
—
Assa Foetida
1 skålp.
—
3
3
—
—
Balsam, Kopaive-, Peruviansk och annan natif
(Flaskornas vigt inbegripen)
1 skålp.
—
6
—
Aloe hänföres under Apotheksvaror.
Anchovis; se Fisk.
Argentan eller Nysilfver; se Metaller sammansatta.
Aska, Tenn- och Bly-; se Tennaska.
Aska, Koppar-; se Kopparskrot.
Auripigment; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Balsam, Riga-; se Rigabalsam.
316
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
e.
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullberäkn.
Banko
R:dr
sk.
r.
Band:
ll:ilr
sk.
r.
15
—
—
Sammets-
1 skölp.
2
24
—
30
—
—
Siden-
1 skålp.
4
—
—
15
—
—
Halfsiden-
1 skålp.
2
—
—
Anm. Ingen skillnad i tullafgiften göres'om
uti halfsidenband silket utgör blott en
ringa beståndsdel.
2
32
—
andra slag, derunder inbegripna sådana, hvari
Gutta percha, Caulschuk eller likartade
ämnen ingå
1 skålp.
—
32
—
10
—
—
Barometrar, med eller utan fodral
Bastmattor
1 streke
2
—
—
1
12
—
1 lisp.
—
6
—
40
—
Beck
1 lisp.
—
10
20
—-
Beckolja
Ben, arbetade:
1 lisp.
—
5
—
6
—
—
Elfen-
1 skålp.
1
24
—
1
16
—
Hvalfisk-
1 skålp.
—
12
—
—
36
—
andra slag
1 skålp.
—
9
—
—
40
—
B enst) ari, Benkol eller Bister
1 lisp.
—
8
—
Bernsten, arbetad:
oinfattad
8
16
—
1 skålp.
—
40
-—
infattad, väges med infattningen och förtullas
såsom den.
1
—
Bildhv%■g er i- arbe ten af träd och Architektoniska
arbeten
1 skålp.
—
8
—
Blecks/ngare-arbeten, ej specificerade:
—
32
—
olackerade
1 skålp.
—
8
—
1
—
—
lackerade
1 skålp.
—
12
—
Blommor:
50
—
—
arli ficiela
1 skålp.
15
—
20
—
—
delar af arlificiela blommor
1 skålp.
5
—
Bly:
45
—
—
oarbetadt, i tackor eller rullar
1 skeppul
—
24
—
arbetadt, ej specificeradt:
—
6
—
omåladt och olackeradt
1 skålp.
—
1
6
—
24
—
mäladt eller lackeradt . . . . .
1 skålp.
—
6
—
32
—
Blyerts ‘
1 lisp.
—
8
Blyertspennor :
—
20
—
Timmermans
1 skålp.
—
4
2
—
—
alla andra slag
1 skålp.
—
24
—
Batist; se Väfnader.
Benspån, hänföres under spillning.
Bilder, andra slag än konstnärs-arbelen; se
Slöjdvaror, ej specificerade.
Biscuit; se Porslin.
Bister; se Bensvart.
Blauholtz; se Färgträd.
Blomster, torkade, hänföras under Apotheksvaror.
Blonder; se Spetsar.
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
317
Tullviird
0.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko,
R:dr
sk.
20
r.
Bly socker
1 skålp.
R:dr
sk.
r.
8
30
—
—
Blår: Hamp- och Lin-
1 skepp:d
2
24
—
2
—
—
B Hick, Skrif-
1 kanna
—
16
—
—
30
—
Bläckpu/fver eller Substans
1 skålp.
—
6
—
30
—
B oks tafs stamp lar samt Boktryck eller Stilar .
1 skålp.
—
3
—
—
24
—
Bok- och /lopp a r s ti c ks -sv ärt a
1 skålp.
—
3
—
—
24
—
Borax
1 skålp.
—
1
—
2
—
—
Borstar ;
1 skålp.
—
24
—
2
—
—
Bouillon do pocke .
1 skålp.
—
20
—
1
32
Broderade arbeten-.
Guld- eller Silfver-
1 lod
24
20
andra slag, draga tull lika med det tyg,
hvarå broderiet är anbragt, med tillägg
af 20 procent lör broderadt alngods,
såsom Gardintyger. Klädningstyger, m. m.,
samt 50 procent för full färdiga broderade
persedlar eller delar deraf, såsom Kra-  gar, Slöjor, Manchetter, färdiggjorda
eller i väder tillklippta klädningar, m. m.
Brodérduk, Marle och Stramalj-.
af Silke
1 skålp.
4
10
—
—
af Silke med tillsats af annat material . .
1 skålp.
2
5
—
—
af Ull
1 skålp.
1
—
20
—
af Papper
1 skålp.
—
5
3
LO
—
andra slag, enkla eller blaAidade
1 skålp.
—
32
—
20
Anm. Påbörjade eller halffardiga Tapisseri-  arbetcn fört ullas lika med. Duken, hvarå
de äro anbragte, med tillägg af 20 procent.
Brodérmönster
1 skålp.
5
8
Bränvin och Sprit*)
Bröd:
af hvete
1 skålp.
2
, —
4
—
andra slag . .... t
1 skålp.
1
—
Blyglete; se Glete.
Bokbindarc-cloth, hänföres till Väfnader.
Bokguld; se Guld.
Boksilfver; se Silfver.
Bokspån, hänföres under Spillning.
Bombasctt och Bombasin; se Väfnader, Ylle-.
Bomullslärft; se Väfnader, Bomulls-.
Borst; se Hår.
Buteljer; se Glas.
Bred- och Plaltfisk; se Fisk, torr.
Bresilja ; se Färger.
Brons; se Metaller, sammansatte.
Bruneller; se Plommon.
Brynslenar; se Slen.
Buldan; se Väfnader, linne- och hamp-.
Bäfvergäll, hänföres under .Apotheksvaror.
Bär, ej specificerade; se Frukter.
*) Se Skrifvelse-förslaget N:o 198.
3.18 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i36.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberdkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
r.
Böcker:
på Svenska tryckta:
R:dr
sk.
r.
—
20
—■
oinbundne eller häftade
1
skålp.
—
4
—
—
30
—
inbundna
1
skålp.
—
f>
med inbundet, rent eller linieradt papper
draga lika tull sorn papperet, med tillägg
af 50 procent.
(Se vidare förteckningen å vid införsel tull-
fria varor.)
Bönor:
—
10
—
Trädgårds-
1
skålp;
—
2
—
Åkerbönor af alla slag lika med Ärter.
—
20
—
Cacao
1
skålp.
—
3
—
12
—
Caffe
1
skålp.
—
2
8
—
16
—
brändt och alla till caffe-surrogat användbara
brända växter
1
skålp.
—
4
—
Camp lier:
—•
32
—
oraffinerad
1
skålp.
•—
6
—
1
—
—
raffinerad
1
skålp.
—
12
—
32
—
Canel, Canelknopp och Cassia Lignea . . .
1
skålp.
—
8
—
—
40
—
Capris
1
skålp.
—
5
4
—
—
Carcasser och Carcass-band
1
skålp.
i
—
1
32
—
Cardemwmmor
1
skålp.
—
8
—
—
8
—
Castanier
1
skålp.
—
1
6
1
32
—
Caviar
1
skålp.
—
16
—
Cautschuk:
2
—
—
arbeten deraf, i Taxan ej specificerade . .
1
skålp.
—
12
China b ark:
2
—
—
omalen
1
skålp.
3
—
3
—
—
malen, till införsel af Apothekare . . . .
1
skålp.
—
24
—
—
7
—
C.h inar o t
1
skålp.
—
—
8
—
10
—
Chlorkalk
1
skålp.
1
—
1
—
—
Chocolad
1
skålp.
—
16
—
—
4
—
Cicorierot
1
skålp.
—
—
8
Calmus, hänföres under Apotheksvaror.
Cambrick; se Väfnader, bomulls-,
Camelhår; se Hår.
Camelott; se Väfnader, ylle-,
Canlarider, hänföres under Apotheksvaror.
Cantiller; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Garmin; se Färger, alla slag, ej specificerade.
Carott; se Tobak.
Casimir; se Väfnader.
Cassia Fistula, hänföres under Apotheksvaror.
Cattun; se Väfnader, bomulls-.
Chagriuskinn; se Hudar och Skinn.
Champignoner; se Svampar, ätbara.
Cheniljer; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Chlorsyradt Kali; se Salt, medicinskt.
Chryslall-arbeten; se Glas, ej specificerade.
Chrystalli Tartari; se Vinsten.
Expeditions-Vlskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 436.
319
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullbcräkn.
Inr. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
r.
i
Cider, tullbehandlas lika med Vin.
R:dr
sk.
r.
3
16
—
Cirnenl
1 tunna
.—
16
.—
—
7
6
Citroner , . .
1 skålp.
—
1
6
—
40
—
Citronsaft
1 kanna
—
4
1
32
—
Cilronsalt eller kristalliserad Citronsyra .
1 skålp.
—
8
—
7
6
Citron.'ikai, torra ..........
1 skålp.
—
1
6
3
—
—
Coboll-mo\va
1 skålp.
1
—
—
16
—
—
-metall
1 skålp.
4
—
—
6
32
—
Coeffurer
1 stycke
1
32
—
1
1
—
—
Confitiirer
Conserver, i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl
förvarade ätbara varor
Coral/er, äkta, arbetade:
1 skålp.
1 skålp.
—
12
12
—
8
16
oinfattade
infattade, vägas med infattningen och för-  tullas såsom den.
1 skålp.
40
—
10
—
Coriander . .
1 skålp.
—
2
—
—
13
4
Corinler
1 skålp.
—
2
8
—
32
—
Cubeber
1 skålp.
—
8
20
Dadlar
Dekorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom
Ornamenter, ej specificerade, tullbehandlas
lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de huf-  vudsakligen beslå.
1 skålp.
4
—
30
—
Detjlar
1 lisp.
—
3
25
-—•
—
Dref
Dricka .-
1 skepp.
1
1
—
Porter
1 kanna
—
12
.—
24
—
Öl ocb andra slag
1 kanna
—
6
2
—
Enbär
1 tunna
—
20
—
Cinders, hänföres under Stenkol.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick; se Inslrumenter,
Mathematiske &c.
Cochenille; se Ftirger.
Cokes, hänföres under Stenkol.
Compasser; se Instrumenter, Mathematiske &c.
Copal, tullbehandlas lika med Gummi.
Corderoy och Cordet; se Väfnader.
Cremortartari; se Vinsten.
Damast; se Väfnader.
Desman; se Muskus.
Dimity; se Väfnader.
Doffel; se Väfnader, ylle-.
Dosor; se Askar.
Drakblod; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Dräll; se Väfnader.
Dyfvelsträck; se Assa Foetida.
Ekollon; se Knapergall.
Elfenben; se Ben.
Enbärsmos, hänföres under Apotheksvaror.
Enbärsolja; se Oljor.
Essencer; se Oljor.
Estamper, hänföras under Kopparstick.
320 Expedilions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
Qvantitet för
Inf.
Tull.
luilvarde.
Tullberäkn.
Bn
iko
R:dr
sk.
r.
It: dr
sk.
r.
2
32
Eluis, med eller utan tillbehör, af sammansatta
eller såsom arbetade ej specificerade ämnen,
äfvensom Penningebörser
1 skåip.
—
32
—
Fartyg och Bålar, utländska, med tillbehör:
( för hvarje )
seglande
100 R:dr af l
5
—
—
/ köpesuimn. )
/ för hvarje )
ångfartyg
] 100 II:dr af !
10
—
—
( köpesuimn. )
Anm. Inköpssumman skall styrkas med auk-
tionsprotokoll eller annan åtkomsthand-
ling, hvilkas riktighet blifvit bekräftad
af offentlig myndighet, eller, der sådant
ej kan ske, af köparen medelst inför
domstol aflagd ed.
(Se vidare förteckningen å vid införsel tull-
fria varor.)
—
10
—
Fenkol
t skålp.
—
2
—
32
—
Fernissa
1 skålp.
—
3
—
8
—
Fikon . . :
1 skålp.
—
2
—
40
—
Filar och Raspar
1 skålp.
—
4
—
1
1(5
Fingerborgar och Springar af andra ämnen än
guld eller silfver
1 skålp.
—
16
—
Fisk:
saltad eller inlagd:
—
32
—
Anchovis, Sardeller och Thonfisk
1 skålp.
—
8
15
—
Kabiljo, Långor och Torsk ....
1 tunna
1
6
40
—
Lax
1 tunna
1
16
—
8
16
—
Sill
1 tunna
—
16
—
10
—
Strömming
1 tunna
—
16
—
20
—
all annan
1 lunna
1
—
—
torr eller rökt:
1
16
—
Gråsidor eller Seij
1 lisp.
—
6
—
6
12
—
Lax och Ål
1 lisp.
—
30
—
1
32
—
Längor och Torsk, med derunder inbe-
gripne Rotschel- samt Klipp-, Stock-
och Platt- eller Bredfisk ....
1 lisp.
—
8
—
3
16
—
andra slag
1 lisp.
—
12
—
—
32
—
Fiskskinn, beredda
1 skålp.
—
4
—
8
—
—
Fjäder, spritad
1 lisp.
2
—
—
Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror. Filtar; se Väfnader.
Faijence; se Porslin. Fiilrerslenar; se Slen.
Felb; se Väfnader. Fiskben; se Ben.
Expcditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
321
Tullvärde.
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullberäkn.
Bär
ko.
lt:Ur
sk.
r.
Fjädrar, ej specificerade, förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de béstå.
Flaskfoder förtullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
Anm. Flaskorne med deras innehåll förtullas sär-  skildt.
R:dr
sk.
r.
—
12
—
Flintor, huggna, utom Agat
1 skålp.
—
i
—
Flyttsaker, bestående af gamla och brukade hus-
geråds- eller andra lösöre-persedlar (hvilkas
införsel, äfven såsom nya, ej genom denna
Taxa är i allmänhet medgifven tullfritt eller
emot tull af högst 10 procent af värdet), när
de vid införseln, på särskild anmälan hos
General-Tull-Styrelsen, pröfvas icke öfverstiga
’
egarens behof
100 R:dr v.
10
—
—
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria
varor.)
3
—
—
Fläsk '.......
1 Iisp.
—
24
—
24
—
Fnöske, beredt
1 skålp.
-—
0
—
Fog tur, slagtade:
—
12
—
råa
1 skålp.
—
1
0
—
24
—
insyltade eller rökta
1 skålp.
—
3
1
—
—
Folier, Tenn- eller Stanniol
1 skålp. ,
4
—
1
—
Formar, Krukor och Potten för sockerbruken .
1 skålp.
—
2
—
10
—
Tryck- och Pappers-
1 skålp.
—
1
—
2
—
—
Fosfor
1 skålp.
—
4
Frukter och Bär, ej specificerade:
4
—
—
friska
1 tunna
—
30
—
30
—
inlagda i bränvin eller ätlicka
1 skålp.
—
9
——
3
10
—
torra
1 Iisp.
—
32
—
5
—
Frö, Kanarie-
1 skålp.
1
—
24
—
Fyrverkeri-arbeten
1 skålp.
0
Färger och Färgning sä,mnen:
I -
10
—
Blyhvitt, Zinkhvitt och Cremserhvitt . . .
1 skålp.
1
8
1 -
3
Bresilja, raspad eller malen
1 skålp.
—
—
0
Fjedrar,, ur-; se delar af Ur, ej specificerade.
Flaggduk; se Väfnader, ylle-.
Flanell; se Väfnader, ylle-.
Flor; se Väfnader.
Flolthollz; se Korkbark.
Flugor, Spanska, hänföras- under Apotheksvaror.
Flädersaft, hänföres under Apotheksvaror.
Flätor lill hallar; se Haltflätor.
Bih. lill B. St. Brot. 18S3 & 18Si.
Fogellim; se Lira.
Foglar, preparerade till naturalie-samlingar,
hänföras till Naturalier.
Fransar; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten,
.
Fris; se Väfnader, ylle-, ,
Frukter, insyltade; se Confilurer,
Får; se Kreatur.
Fällar; se Hudar och Skinn, Pelsverk.
0 Sami. 1 Afd. 41
322
Expedilions-Vtskollcls Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
Tullvärde.
Qvantitet for
Tullberäkn.
Iuf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
r.
K:dr
sk.
r.
Färger och Färgningsämnen ■■
1 skålp.
—
4
—
Catechu eller Terra Japonica
—
2
3
16
—
Cochenille
/
8
—
—
16
—
Fernbock, raspad eller malen
1 .skålp.
—
—
6
—
2
—
Gul- och Ljusocker eller Kyllerfärg samt
10
Ockergelb och Brunocker . . . . .
1 skålp.
—
—
2
—
—
Gurkmeja eller Curcuma
1 skålp.
—
—
4
3
—
—
Indigo
1 skålp.
—
2
—
—
12
—
Krapp, Rothe eller Lithzari
1 skålp.
—
—
4
—
8
—
Mönja
1 skålp.
—
—
8
—
5
—
Quercitron
t skålp.
—
—
2
5
—
—
Rödfärg
1 tunna
1
—
0
1
—
—
Saldor
1 skålp.
—
1
—
f)
—
Sandel, malen ' .V. . . . . • . •
1 skålp.
—
—
6
—
10
—
Sappan, malen
Schiittgelb
1 skålp.
—
—
6
—
7
—
1 skålp.
—
—
8
—
28
—
Spansk gröna
1 skålp.
—
2
—
—
4
—
Stocklack
—
—
2
—
4
—
Sumack
1 skålp.
•—
—
4
—
5
—
Umbra
1 skålp.
—
—
4
—
5
—
Vau eller Gaude
1 skålp.
—
—
2
—
5
-7-
Wejde
1 skålp.
■—
—
2
—
3
Ängskära
1 skålp.
—
—
2
1
—
Jordfärger, ej specificerade
Andra slag, ej specificerade
Anm. Färger, med olja eller annorledes beredda,
må införas mot den för råämnet stadgade tull.
1 skålp.
—
—
2
1
1 skålp.
2
. 1
32
Färglådor, med färger och annat tillbehör, äf-
vensom färger i Musslor, Glas o. s. v.
1 skålp.
—
8
Anm. Något afdrag i vigten göres ej för lådan,
glaset, musslan eller annat tillbehör.
—
3
Gallmeija . '
•
1 skålp.
—
—
2
—
24
Galläpplen .......
1 skålp.
—
—
8
—
40
Gardiner, Rull-, af bomulls-, linne- eller hamp-
väfnad, målade eller tryckte
1 skålp.
—
10
—
Garn:
Bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor
eller å bobiner:
—
32
ofärgadt 1 . .
1 skålp.
—
3
1
32
färgadt: Turkiskt rödt
1 skålp.
—
8
1
24
—
allt annat
1 skålp.
—
12
Anm. I händelse hos vederbörande Tulltjensteman
villrådighet uppstår, huruvida icke en under
Galangarot, hänföres under Apotheksvaror. | Galoner; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o i 36.
323
Tullvän!
e.
Qvantitet för
Tutlberäkn. ,
Inf. Tnll.
Banko.
R:dr
sk.
p.
Garn: <
benämning af dubbleradt bomullsgarn angif-  ven vara rätteligen bör till bomullstråd hän-  föras, åligger godsegaren, såsom vilkor för
tillgodonjulande af de för dubbleradt bomulls-  garn stadgade lägre tullumgälder, med sak-  kunnige personers, efter besigtning å godset,
afgifna betyg styrka, att varan utgör garn
af sistnämnde beskaffenhet.
Camél-:
K:dr
sk.
r.
1
32
■—
ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt
1 skålp.
—
4
_
*2
24
—
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt . .
1 skålp.
—
10
1
16
—
Corder- eller Sejler
1 skålp.
—
12
—
UU-, alla slag:
2
—
—
ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt . .
1 skålp.
—
8
—
2
24
—
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt . .
1 skålp.
—
10
—
Linne-:
1
16
—
ofärgadt
1 skålp.
—
12
—
2
—
—
färgadt
1 skålp.
—
18
32
Segel- och Bind-
Anm. För garn, sammantvinnadt eller dubbleradt
af till färg och råämne olika garnsorter,
hvilka hvar för sig i tvinnadt eller dubble-  radt skick draga olika tull, beräknas inför-  sels-tullen, så vida varan till minst hälften
utgöres af den garnsort, hvarför den lägre
tullafgiften är bestämd, efter medelbeloppet
af hvad i Taxan linnes utsatt för hvardera
garnsorten särskildt, då den i tvinnadt eller
dubbleradt skick inkommer.
Gevär:
1 skålp.
6
20
—
—
Dubbelbössor
1 stycke
4
—
—
10
—
—
Enkla bössor
1 stycke
2
—
—
5
—
—
Pistoler, Puffertar och Terzeroler ....
1 par
1
-—
-
Delar af gevär förtullas lika med det ämne,
arbetadt, hvaraf de bestå.
1
—
—
Gipsar helen, ej specificerade
1 skålp.
—
8
—
Glas:
Buteljer, Bunkar, Burkar och Flaskor, (Ka-  rafiner och pressade eller slipade Flaskor
härunder ej inbegripna):
2
32
till och med \ kanna .....
100 stjcken
—
32
—
Gaze; se Väfnader.
Gentianarot, hänföres under Apotheksvaror.
Gjutstenar: se Slen.
324
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
Tuilvärde.
Qvantitet for
Tutlberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
II:dr
7
sk.
r.
Glas:
Buteljer, Bunkar, Burkar och Flaskor, (Kara-  finer och pressade eller slipade Flaskor
härunder ej inbegripna):
deröfver till och med £ kanna .
100 stycken
R:dr
1
sk. I
3G
r .
14
—
af större rymd
100 stycken
3
24
—
2
4
—
Fönster-, alla slag
1 lisp.
-—
40
—
—
24
—
Ljuskron-
1 skålp.
—
4
—
2
32
—
Optiska, lösa och oinfattade .-
1 skålp.
—
20
—
—
5
—
Patent- och Glastakpannor
1 skålp.
—
1
0
8
_
Spegel-:
rå och oslipade, eller s. k. glasämnen .
slipade, ofolierade
1 skålp.
_
1
0
—
12
—
1 skålp.
—
2
6
—
24
—
folierade
1 skålp.
—
fi
—
2
—
—
Ur-
1 skålp.
—
12
—
1
—
—
andra slag, hvita eller färgade, ej specificerade
1 skålp.
—
8
—
1
24
Glasflusser:
oslipade
1 skålp.
18
3
—
—
slipade, oinfaltade
1 skålp.
—
24
—
1
7
—
infattade, vägas med infattningen och
förtullas såsom den.
Glasvaror, försedda med flätning, som icke ut-  gör varu-emballage
Glete eller Glitt, alla slag
1 skålp.
1 skålp.
—
8
8
—
6
—
Grifflar, af sten
1 skålp.
—
1
—
—
6
—
Gryn, alla slag, utom af spanmål
1 skålp.
—
1
6
40
—
—
Gräsmattor och Gräsrep
1 skepp:d
4
—
—
20
Guld:
arbetadt
1 lod
1
1
—
—
bok-, äkta
1 lod
—
8
—
—
4
—
oäkta
1 lod
—
—
8
1
12
Anm. Vigten för pappersbladen, emellan
hvilka guldet ligger, inberäknas.
musiv-, puder eller unsen-
1 lod
10
Glasögon, Lorgnetter och andra monterade
Optiska glas;, se Instrumentm', Malhematiska,
Optiska etc.
Glaubersalt; se Salt.
Gräins d’Avignon; se Färger, andra slag, ej
specificerade.
Gramaner; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Granat-äpplen; se Frukter och Bär, ej specificerade.
Gryn af Spanmäl; se Spanmål.
Guitarrer; se Instrumenler, Musikaliska.
Guld, Spinn-; se Tråd.
Guldtyg; se Väfnader, siden-.
Expeditions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
325
Qvantitet "Tör
Inf.
Tull.
\
Tullberäkn.
Banko.
It:dr
sk.
r.
G ulddragar e-arbe ten af guld eller silfver:
*
R:dr
sk.
Cantiller och Pailletter:
—
40
—
äkta eller halfäkta
1 lod
—
4
•—
25
—
oäkta
Fransar, Galoner, Gramaner, Aiguilletter,
1 lod
—
2
6
32
Snören och andra ej specificerade:
1
—
äkta eller halfäkta
1 lod
—
16
1
—
—
oäkta
1 lod
—
10
—
30
—
Gummi, alla slag, ej specificerade
1 skålp.
—
—
8
Gulla percha:
2
—
—
arbeten deraf, i Taxan ej specificerade .
1 skålp.
—
12
—
—
9
—
Hågel, alla slag
1 skålp..
—
3
—
2
32
—
Halsduksvalkar
1 skåip.
.—
32
50
—
—
Hampa, häcklad .
1 skepp:d
—
24
—
12
—
—
Handskar, alla slag
1 skålp.
2
—
—
1
—
Harts
1 lisp.
8
Hallar:
4
—
—
af strå
1 stycke
1
—
10
—
—
af siden eller annan väfnad, samt i allmän-
het monterade fruntimmershattar . . .
1 stycke
2
24
—
0
—
—
af ull, hår eller silke
af läder, fiskben, papper, träd eller rötter m. m.
1 stycke
9
2
—
—
1 stycke
—
24
—
10
—
—
Hattflätor af halm eiler strå
1 skålp.
1
—
—
Hattformar och Hattstommar af filt, med eller
utan styfning, lullbehandlas lika med den
filtväfnad, hvaraf de bestå.
—
8
—
Honung
1 skålp.
1
...—
Horn, arbetad t:
—
12
—
platter
1 skålp.
—
2
—
—
knappar .
1 skålp.
lz
4
—
—
andra slag
1 skålp.
1
—
Hudar och Skinn:
ej hänförliga till pelsverk:
—
16
-—
oberedda: torra, osaltade
1 skålp.
1
L0
—
10
—
saltade
1 skålp.
;
1
—
8
—
våtsallade och andra slag
beredda eller läder:
1 skålp.
t
—
—
8
1
hvita samt sämskade Hudar och Skinn
1 skålp.
1 skålp.
12
4
Karduans-, Pergaments-, samt färgade,
pressade eller tryckta Skinn . .
—
36
—
Gummi Elåsticum; se Cautschuk.
Gummi Gutta; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Gäss, hänföres under Foglar.
Handtverkeri-varor, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Harpoes; se Hartz.
326
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 136.
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullvärde.
Tullberäkn.
Banko.
R:dr
sk.
r.
Hudar och Skinn:
ej hänförliga till Pelsverk:
beredda eller läder:
It: dr
sk.
P.
1
32
lackerade Hudar och Skinn ....
1 skålp.
—
20
3
16
—
finare Skinn, för tillverkning af handskar
samt portfölj- och etui-arbeten, efter
pröfning af behofvet och med särskildt
1 skålp.
tillstånd af Kommers-kollegium . .
—
16
1
Sulläder
1 skålp.
—
12
—
2
—
andra slag, ej specificerade Hudar och
1 skålp.
24
Skinn
—
Pelsverk:
oberedda:
1 skålp.
16
Get- och Skälskinn
—
3
Får- och Lammskinn:
1 skålp.
16
2
32
grå Krimska samt svarta ....
—
24
andra slag
1 skålp.
—
4
2
16
Jerf- eller Filfras-, Lo-, Ren-, Räf-, Sjupp-
1 skålp.
12
och Vargskinn
—
5
andra slag
beredda, mer eller mindre, eller betade
och till s. k. säckar hopsydde, infprtullas
med 25 procents förhöjning uti den för
oberedda här ofvan utsatta tull.
Fullfärdiga persedlar, med pelsverk till öf-  vertyg, såsom Skinnpelsar, Muffar, Boas,
m. m., tullbehandlas lika med beredda
pelsverket, hvaraf de bestå, med tillägg
af 50 procent.
1 skålp.
32
5
—
—
Humle
1 lisp.
1
—
.
18
Hår: häst- eller tagel
1 skålp.
—
2
40
—
nöt-
1 lisp.
—
b
13
16
Håk- och Taffel-arbeten, med eller utan infatt-
ning och lås ,
1 skålp.
2
32
2
—
—
Håcktor, Hakar och Hyskor
Hängslen och delar deraf:
, 1 skålp.
24
6
af siden eller halfsiden
1 skålp.
1
24
2
andra slag
Anm. För spännen och ringar medgifves icke
något afdrag i vigten.
1 skålp.
24
Husblås; se Lim.
Hållrot, hänföres under Apotheksvaror.
Hästar; se Kreatur.
Höns; se Foglar.
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
327
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberökn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
r.
bige fara:
It:dr
sk
r.
9
—
torr
1 skålp.
1
10
1
lii
insyltad
Instrumenten
Fältskärs-, Mathematiska, Optiska, Fysiska
och Navigations-, nied eller utan fodral:
1 skålp.
16
3
—
—
Cirklar, Passare och Cirkelbestick, Glas-
ögon och Lorgnetter
1 skålp.
—
24
—
3
—
—
alla andra slag monterade optiska glas,
samt inslrumenter, ej specificerade .
1 skålp.
—
10
—
Musikaliska:
10
—
—
Fleuter, Oboer och Klarinetter ....
1 stycke
1
16
—
10
—
—
Guitarrer och Lutor
1 stycke
2
—
—
4
—
—i
Violer
1 stycke
1
—
—
16
32
—
Violonceller och Contrabaser ....
1 stycke
3
16
—
20
—
—
Waldbom och Trompetter
1 stycke
4
—
—
25
—
—
Trummor och Pukor
1 par
5
—
—
50
—
—
Klaver och Positiv
1 stycke
16
32
—
75
—
—
Harpor
1 stycke
- 15
—
—
250
—
—
Fortepiano, tafel-
flygel
1 stycke
50
—
—
500
—
—
1 stycke
100
—
—
6
32
Speldosor
Anm. Utgöres infattningen af guld, silfver eller
sköldpadd , tullbehandlas hela dosan såsom
arbeten af nämnde slag.
Ej specificerade, förtullas lika med sådane
bland ofvanuppräknade, hvarmed de
närmast kunna jemföras.
Anm. Särskildt inkommande tillbehör förtullas
efter 15 procent af värdet.
Inventarier, Skepps-:
1 stycke
1
16
nya, ej specificerade, icke hänförliga till hus-  gerådssaker eller beklädnadspersedlar
100 R:dr v.
5
—
brukade å förolyckade eller sjöskadade ut-
/ för hvarje \
l 100 R:dr af i
ländska fartyg .
< auktions- >
I inrops- \
\ summan /
5
—
9
—
Ister, Svin- eller Gås-
1 skålp.
—
2
Indigo; se Färger.
Insekter, tullfria såsom Naturalier.
Instrumenter, handtverks-; se Verktyg.
Ipecacuanha, hänföres under Apothcksvaror.
Jalapparot, hänföres under Apotheksvaror.
Jean; se Väfnader, bomulls-.
Jern, Gjutgods till Machinerier och delar deraf:
se Redskap och Machinerier.
328
Expedilions-Vlskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i36.
Tullvärde.
R:dr sk. r.
6
32
9
20 —
9
6
— 6 —
1
3
—12 —
40
35
28
50
50
16
14
Jeni:
gjutet:
Tack- och Barlast-
Bomber och Kulor, champlunerade till visst
mått och renfilade, Kanoner, Stycken,
Nickhakar och Mörsare, stämplade
och borrade, samt finare och gröfre
Lavetter
Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare,
ostämplade och oborrade
Grytor, Pannor, Kittlar, Kakelugnar, Gallerverk
samt apterade Stolpar och
Ledstänger dertill, och Slussportar
Hällar, -Lod och Lödjor
Kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och
Kulor
Gjutgods, allt annat, ej specificeradt:
gröfre; såsom Mortlar, Strykjern, Pressjern,
Axlar och Tappar, Balancer, m. m
finare; såsom Basreliefs, Blomstervaser
Byster, Fruktskålar, Lampor, Ljusstakar,
Medailloner, Pappershållare
Presenterbrickor, Korgar, Rökelsekar
Urställningar, m. m., med eller utan
målning eller lackering .....
Bijouteri-arbeten; såsom Bröstnålar, Kors
Ringar, Sigiller, Spännen, Ur-och Halskedjor,
Urhakar m. m
Knappar, olackerade eller lackerade .
smidt eller valsadt:
Ankare
Kettingar med länkjernets diameter af lj
turn och derunder
öfver 1|- tum
.
Draggar, Armbullar, Hammare, Roderjern
och Smedjestäd .......
Skeppsknän
Platt-, jj tum tjockt och deröfver,
under 12 tums bredd och öfver | tums
fyrkant
Smältstycken
Stång
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
1 skepp. stäp. v.
R:dr
1
sk.
r.
1 skepp.stäp. v.
6
—
—
1 skepp.stäp. v.
3
—
/
I skepp.stäp. v.
4
—
—
1 skepp. stäp. v.
2
i skepp. stäp. v.
1
—
—
1 skålp.
—
1
4
1 skålp.
—
12
—
1 skålp.
36
L skålp.
—
3
—
1 skepp. släp. v.
3
16
—
t skepp. stäp. v.
2
24
—
1 skepp. stäp. v.
1
—
1 skepp. stäp. v.
5
16
—
1 skepp. stäp. v.
3
1 skepp.stäp. v.
3
16
1 skepp, stäp.1 v.
1
24
—
Jern, pläteradt; se Metaller, sammansatta.
| Jerntråd; se Tråd.
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
329
Till IvHwIp
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullberäkn.
Banko.
K: dr
sk.
r.
Jern:
smidt eller valsadt:
R:dr
sk..
r.
20
—
—
Band- och Platt-, tinder -| tums tjocklek,
Bult- och Galler- samt Sänksmide,
rundt eller kantigt, knip- och fyrkant-
af £ tum och derunder, Skär- och
Klippjern
1 skepp.stäp. v.
3
16
—
Plåtar:
oförtente:
30
—
—
■J- tum tjocka och deröfver ....
under £ tum tjocka
1 skepp.stäp. v.
3
16
—
25
—
—
I skepp. stäp. v.
4
—
—
80
—
—
förtente
1 skepp. stäp. v.
3
—
—
33
16
—
Spik af två tums längd och deröfver . .
1 skepp.stäp. v.
5
—
all annan Spik samt allt annat Manufaklur-
och Handtverkssmide, ej specificeradt:
1
—
—
opoleradt , . .
1 skålp.
—
12
1
24
—
poleradt eller lackeradt
1 skålp.
—
18
—
8
—
—
Jernskrol, gjutet, smidt eller valsadt ....
Jäst, comprimerad
1 skepp. stäp. v.
1
16
—
—
16
—
1 skålp.
—
1
—
—
4
—
Kakel, alla slag
1 skålp.
—
1
—
Kalk-.
—
32
—
osläckt
1 tunna
—
8
3
16
—
släckt
1 läst
—
40
—
24
—
Kardor och Kardläder .........
1 skålp.
—
3
—
Kemiskt teckniska preparater, i Taxan ej spe-
cificerade:
lill införsel för fabrikernas behof, efter
särskild anmälan hos Kommers-kollegium
och af detsamma lemnadl tillstånd . .
100 R:dr v.
5
för Medicinska behof; se Apotheksvaror,
ej specificerade.
—
10
:—
Kimrök
1 skålp.
—
2
—
—
24
—
Kli, af andra ämnen än spanmål
1 lisp.
—
5
—
Kläder, gång-, ej specificerade, införtullas med
50 procents förhöjning i den tull, som är
bestämd för tyget, hvaraf persedeln hufvud-
Jordfrukter; se Frukter.
Jufter; se Hudar och Skinn.
Kalkoner; se Foglar.
Kammarduk; se Väfnader.
Kanoner; se Jern.
Karduan; se Hudar och Skinn.
Kedjor till innanverk i fickur; se Ur-delar, ej
specificerade.
liih. lill II. St. Prol. 18SS & 18S4. 10
Kirsbär; se Frukter och Bär.
Kli af Spanmål; se Spanmål, malen, mjöl.
Klinker; se Tegel.
Klippfisk; se Fisk, torr.
Kläden; se Väfnader, ylle-.
Klöfvar, hänföras under Horn, oarbetadt.
Sami. 1 Afd. 42
330
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
Qvantitet för
Inf. Tull.
1 ui (varde.
Tullberäkn.
Banko.
It: dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
sakligen består, samt med 100 procents för-  höjning i samma tull, om persedeln är för-
sedd med Spetsar, Blonder, Galoner eller
Broderier.
Anm. Uppstår svårighet att bestämma hufvud-
beståndsdelen, tages lill beräkningsgrund det
material, som drager högsta tullafgilten.
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria
varor.)
1
32
—
Knallhattar
1 skålp.'
—
20
—
1
24
—
Knapergall och Ekollon, malen eller omalen
1 lisp.
—
3
—
2
—
—
Knappar af sammansatta eller såsom arbetade
ej specificerade ämnen
1 skålp.
—
16
—
lini [var: ,
1 skålp.
6
—
—
Rak- och Penn-, med eller utan fodral
1
—
1
—
—
Tälj-, Sjömans- eller gröfre arbets-
1 skålp.
—
12
—
Bords- och andra slag, ej specificerade, samt
Gafflar:
1
16
med trä- eller hornskaft
1 skålp.
—
16
—
2
32
—
med skaft af annat ämne
1 skålp.
—
32
—
Koppar:
1
75
—
—
rå
1 skepp. släp. v.
—
—
125
—
—
gärad . • . . .
smidd, valsad eller gjuten:
1 skepp.stäp. v.
4
166
32
i
Plåtar och andra ämnen för ytterligare
bearbetning
1 skepp. stäp. v.
6
32
—
166
32
_L
Bleck och Spik till fartygs förhydning .
1 skepp. stäp. v.
1
32
—
—
30
Andra helfärdiga arbeten
1 skålp.
—
6
3
;
—
Kopparnickel
1 skålp.
—
24
—
100
—
Kopparskrot eller gammal och brukad Koppar
16
samt Kopparaska
1 skepp. stäp. v.
3
Kopparstick, Estamper och Lilhografiska arbeten-.
—
20
—
oinfattade
1 skålp.
5
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria
varor.)
Korgar och Korgmakare-arbeten:
—
10
af oskalade qvistar och spån
1 skålp.
—
2
—
40
l—
af skalade, men oklufne qvistar ....
1 skålp.
—
8
3
af klofvet vide eller strå, rör och andra
finare slag
1 skålp.
—
36
—
Knappnålar; se Nålar.
Knytningar; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Kolsyrad Natron eller renad Soda; se Soda.
Kopparrök; se Vitriol.
Kopparsticks-svärta; se Boksvärta.
Koppartråd; se Tråd.
Korf; se Metwursl.
Expedilions-UtskoUets Förslag till underd. Skrifvelse, A':o i 36.
331
Qvantitet för
Inf.
ruii.
Tullberdkn.
Bar
ko.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
i
—
—
Korkar, skurne
1 skåip.
6
_
40
—
—
Kori: spel-
1 gross
12
24
—
Anm. Korten böra, efter skedd tullbehandling,
af Packhus-Inspektion eller Tullkammare af-
lemnäs lill vederbörande myndighet, som
åligger att ombesörja Bevillnings-afstämplin-
geri, innan korten tili egaren ullemnas.
Kreatur :
133
16
—
Hästar, utom Hingstar
1 stycke
10
—
—
50
—
—
Oxar
1 stycke
2
—
30
—
—
Kor och Ungboskap
1 stycke
1
—
—
15
—
—
Ka Ifvar
1 stycke
24
15
—
—
Svin, utom Fargaltar
1 stycke
24
3
16
—
Andra fyrfotade
1 stycke
16
Aum. För Stokreatur, som, med Kommers-kollegii
särskilda tillstånd, införas till racers förbätt-
rande, erlägges fjerdedelen af den i Taxan
utsatta tull.
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria varor.)
Krita:
Hvit- och Kritsten:
2
—
—
omalen
1 tunna
5
—
5
—
—
malen
1 lunna
24
—
4
—
Röd och Svart
1 skålp.
—_
6
4
—
—
Krokar till fiske
1 skålp.
12
—
12
—
Krukmakare-arbeten, ej specificerade ....
1 skålp.
3
—
20
—
Krut
1 skålp.
4
12
—
—
Kummin :
1 tunna
2
2
—
—
Käppar, alla slag . ,
-1 skålp.
—
32
Kött;
1
24
—
saltadt
1 lisp.
—
8
'
2
32
—
alla andra slag
1 lisp.
—
20
1
—
—
JLack
1 skålp.
—
ii
3
—
—
Lackerade arbeten, ej specificerade ....
1 skålp.
1
—
—
Kransögon, hänföras under Apolheksvaror.
Kypert; se Väfnader.
Käpptoffsar ocii Snoddar; se Snörinakare-arbeten.
Lacca, Gummi; se Gummi.
Lackerade arbeten:
af Bleck; se Bleckslagare-arbeten.
af Bly; se Bly, arbetadt, måladt eller
lackeradt.
Lackerade arbeten:
af Läder; se Läderarbeten,
af Papp; se Papparbeten,
af Tenn; se Tenn, arbetadt, lackeradt.
af Träd; se Trädvaror, arbetade, ej spe
cificerade.
af Zink; se Zink, arbetad, målad eller
lackerad.
332
Expeditions-Vlskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, iV.-o 136.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
8
r.
Lackmus
1 skålp.
R:dr
sk.
1
r.
2
—
6
—
Lagerblad och Lagerbär
1 skålp.
—
1
—
—
1(5
—
Lakrits . .
1 skålp.
—
2
—
—
7
—
Lakritsrot eller Glycyrrhisa
1 skålp.
—
—
8
3
5
—
—
Lampor och Lyktor förtullas såsom det ämne,
arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Anm. Medföljande glaskupor förlullas särskildt
efter hvad för glas, andra slag, är bestämdt.
Leksaker eller Nurnberg er kr arn,:
af träd eller sammansatta ämnen, ined eller
utan betsning, målning eller lackering .
andra slag förtullas lika med det ämne, ar-  betadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Likörer
1 skålp.
1 kanna
1
2
24
—
5
Lim:
Husblås
1 skålp.
16
—
12
—
andrå slag , . .
1 skålp.
—
3
—
4
Lin :
i ohäckladt
1 lisp.
12
8
—
—
häckladt
1 lisp.
—
24
—
—
12
_
Lius:
Talg-
1 skålp.
_
2
—
32
—
Stearin- och Margarin-
1 skålp.
—
4
—
—
40
—
Vax-, gula . . .
1 skålp.
—
8
—
1
12
—
hvita och Spermaceti- ......
1 skålp.
—
10
—
1
12
—
alla andra slag
1 skålp.
—
10
—
1
Ljuskronor, eller delar deraf, ej specificerade,
förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå, och utan afdrag i
vigten för påsatta glas.
Luktvatten, alla slag (flaskornas vigt inbegripen)
1 skålp.
12
nr
8
—
Lunta
1 skålp.
—
2
—
2
—
—
Läder-arbeten, ej specificerade
1 skålp.
24
—
1
—
—
Lök, alla slag, ej specificerade
1 lisp.
10
—
10
—
—
Mais
1 tunna
—
12
—-
Lahn, oäkta; se Metaller, sammansatta.
Lampvekar; se Vekar.
Latun eller Trådband; se Metaller, sammansatta.
Levantin; se Väfnader. »
Limoner, friska; se Citroner.
salta; se Frukter, inlagda.
Limonsaft; se Citronsaft.
Linön; se Väfnader.
Linser; se Spanmål.
Läder; se Hudar och Skinn.
Lärft; se Väfnader.
Machinericr, ej specificerade; se Redskap.
Magnesia, hänföres under Apothejtsvaror.
Magnetsten, infattad; se Instrumenter, fysiska.
Malm, Cobolt-; se Cobolt-malm.
Manchester; se Väfnader, bomulls-.
Expedilions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 136. 333
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
r.
-
R:dr
sk.
r.
—
15
—
Mandel
1 skålp.
____
3
—
16
—
Masker
1 stycke
4
_
133
24
16
—
Mattor af strå eller rötter
Metaller, sammansatta:
Marin-metall, eller annan komposition, i form
af bleck eller spik, till förhydning af
fartyg
Messing:
1 skålp.
1 skepp. stäp. v.
1
6
16
166
32
oarbetad, Latun och Trådband inbegripne
arbetad, alla slag, gjuten, smidd eller
pressad, oäkta Lahn derunder inbe-
t skepp. stäp. v.
16
32
1
—
—
utan beläggning med annan metall
1 skålp.
16
3
—
—
förgyld
1 skålp.
36
—
2
•
andra slag
. .
Anm. Gördelmakare-arbeten, deri Tenn eller
Zink ingå, förtullas såsom Messing,
arbetad.
Alla andra slag:
1 skålp.
24
200
—
—
oarbetad
arbetad:
t skepp.stäp. v.
16
32
—
3
—
—
förgyld
1 skålp.
—
36
2
100
—
—
andra slag i
Skrot, samt gammal och brukad metall, sam-  mansatt, alla slag
1 skålp.
1 skepp. stäp. v.
16
24
32
—
16
—
Metwurst
1 skålp.
—
4
—
1
18
—
Mjöd
Mjöl, ej specificeradt, af vegetabilier, som ej
kunna inbegripas under Spanmål eller hän-  föras till Medicinalier
1 kanna
1 skålp.
12
6
Manna, hänföres under Apotheksvaror.
Manufaktur-varor, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Marin-metall; se Metaller, sammansatta.
Markasit; se Wismut.
Marle; Se Brodérduk.
Marmor; se Sten, ej specificerad, arbetad.
Mastix, tullbehandlas lika med Gummi.
Mattor, bast-; se Bastmattor.
golf-, af ull; se Väfnader, ylle-.
af andra ämnen, lackerade eller
fernissade; se Väfnader,
gräs-; se Gräsmattor,
Mercurius; se Qvicksilfver.
Merinos; se Väfnader, ylle-.
Messing; se Metaller, sammansatta.
Messingstråd; se Tråd.
Mikroskop; se Instrumenter, Optiska.
Mineralier för Naturaliesamlingar; tullfria, såsom
Malmstuffer.
Mjöl af Spanmål; se Spanmål.
Modeller; se Tulltaxe-underrättelserna § 13.
Moll; se Väfnader, bomulls-.
Morinos; se Väfnader, ylle-.
Mos, Enbärs- och Fläder- samt Mpllbärssaft,
hänföras under Apotheksvaror.
334
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o Ib 6.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tuliberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
i
24
—
Munlack .
1 skålp.
—
18
i
32
—
Muskött, torr
1 skålp.
—
8
—
2
—
—
ålus ko tik lomma
1 skålp.
—
12
.—
1
—
—
Musslor, insyltade eller saltade
1 kanna
—
12
1
—
—
Nattsäckar . . .
1 skålp.
—
12
—
—
24
—
Neg/ikor
1 skålp.
—
5
—
Nålar:
Bröstnålar af sammansatta eller, såsom arbe-
tade, ej specificerade ämnen:
4
—
—
förgylde eller försilfrade ....
1 skålp.
—
36
—
3
—
—
andra slag
1 skålp.
—
24
—
2
32
—
Knapp-, Sy- och audra slag
1 skålp.
—
12
Nät, alla slag, förtullas lika med det garn, hvar-
af de äro gjorda, med tillägg af 50 procent.
Nätter-.
—
6
—
Kokos-
1 stycke
—
1
—
—
12
—
Hassel-, Val- och andra slag
1 kanna
—
2
—
1
32
Oliver
Oljor:
Feta:
1 kanna
12
—
6
—
Bom-, Hamp-, Kokosnöt-, Palm- och
Spermaceti-
1 skålp.
—
—
6
—
G
—
andra till Apotheksvaror ej hänförlige,
eller eljest icke specificerade slag .
1 skålp.
—
1
—
1
—
—
Flygtiga eller Essencer, ej specificerade (fla-
skornas vigt inbegripen) . . ' . . .
1 skålp.
—-
5
—
3
16
—
Ost, alla slag
1 lisp.
1
—
—
—
6
—
Papp
1 skålp.
—
—
6
Mosaik-arbeten; se Sten, ej specificerad, arbetad.
Muddar; se Vantar.
Muffar; se Hudar och Skinn.
Murklor; se Svampar, ätbara.
Mursten; se Tegel.
Musikaliska Instumenter; se Instrumenter.
Muskot, insy liad; se Confiturer.
Musslin; se Väfnader, bomulls-.
Myntkoppar; se Koppar.
Myrrba, hänföres under Apothcksvaror.
Nankin; se Väfnader, bomulls-.
Natron, kolsyradt; se Soda.
Negerbead; se Tobak.
Neltelduk; se Väfnader, bomulls-.
Nickel; se Kopparnickel.
Nicht eller Tutia, hänföres under Apotheksvaror.
Nopkin; se Väfnader.
Nys- eller Prust-rot, hänföres under Apotheksvaror.
Nysilfver; se Metaller, sammansatta.
Olja, Terpentin-; se Terpentin-olja.
Vitriol-; se Svafvelsyra.
Oljestenar; se Sten.
Ollon, Ek-; se Knapergall.
Ornamenter, arkitektoniska; se Bildhuggeri*
arbeten,
andra slag; se Dekorationer.
Ostron; se Musslor.
Oxlungor; se Kött.
Packing; se Väfnader, ylle-.
Pailletter; se Guiddragare-arbeten.
Expedilions-Ulskollels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 36.
335
T1111 vit vAp.
Qvantitet För
Inf.
Tull.
Tullberiikn.
Banko.
K:ilr
sk.
r.
' . - - ’
R:dr
sk.
r.
Papp-arbeten, alla slag:
1
—
—
olackerade
1 skålp.
—
12
—
1
24
—
lackerade
1 skålp.
—
18
Papper:
—
5
—
Kardus-, färgadt Omslags- och Tobaks- . .
1 skålp.
—
1
8
—
4
—
Grått Makulatur- och Förhydnings- ....
1 skålp.
.—
1
3
—
8
—
Tryck-, limmadt och olimmadt, Koncept-och
Tapet-
1 skålp.
—-
2
6
15
—
Imperial-, Regal-, Median-, Olifant-, Skrif-
och alla andra slags hvitt, ej specificeradt
1 skålp.
—
3
—
—
20
—
Post-, alla slag
1 skålp.
—
4
—
—
20
—
Färgadt, pressadt, tryckt, Cgureradt, för-
silfradt eller förgyldt
1 skålp.
—
5
—
16
—
Press-
1 skålp.
i—
2
1
16
—
Papperstapeter och Border
1 skålp.
—
16
—
Paraplyer och Parasoller:
5
—
—
af siden eller halfsiden, utan afseende i sed-
nare fallet på silkets större eller mindre
qvantitet
1 stycke
i
—
—
2
24
—
andra slag
1 stycke
—
24
—
Delar deraf:
■ —
32
—
Ställningar
1 skålp.
—
8
Öfvertyg, tillskurne eller sydde, förtullas
lika med det väfnadsslag, hvaraf de
äro gjorda, med tillägg af 10 pro-
cent.
Fodraler:
1
16
—
af läder, lösa eller påsatte .
1 skålp.
16
—
af tyger, lösa, förtullas lika med
väfnaden, hvaraf de äro gjorda,
med tillägg af 10 procent.
1
—
—
Pennor, skrif-, alla slag, utom af stål eller andra
metaller
1 skålp.
—
8
—
36
—
Penslar
1 dussin
9
—
—
16
—
Peppar, alla slag
1 skålp.
—
3
Perlemor, arbetad:
8
16
—
oinfattad
1 skålp.
__
40
—
infattad, väges med infattningen och förtullas
såsom den.
Paradiskorn, hänföres under Apothcksvaror.
Pastell-Kritor; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Pelsverk; se Hudar och Skinn.
Pennor; Blyerts-; se Blyertspennor.
Pércal; se Väfnader, bomulls-.
Pergamentsskinn; se Hudar och Skinn.
Perlgryn; se Gryn.
336
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o i36.
Tultvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tnll.
Banko.
R:dr
1
sk.
16
r.
Perlor:
oäkta: Glas-
1 skålp.
I\: dr
sk.
' «
10
r.
16
—
andra slag i . .
1 lod
—
2
—
16
32
—
Perukmakare-arbeten
1 skålp.
3
16
—
3
16
Piphtifvuden, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta
1 skålp.
24
1
—
—
andra slag
1 skålp.
—
12
—
—
6
—
Plommon, Brunetter och Sviskon
1 skålp.
—
1
6
66
32
Plymer:
Struts- och andra slag
1 skålp.
15
_
_
2
16
—
Pomada
1 skålp.
—
28
—
7
6
Pomeranser
1 skålp.
—
1
6
—
7
6
Pomeransknopp ar och Skal
1 skålp.
—
2
—
6
Poi'slin:
oäkta, Sten eller Fayence:
hvitt, gulaktigt eller omåladt:
Tallrickar
1 skålp.
2
—
16
—
andra piecer
1 skålp.
—
5
—
16
måladt eller tryckt:
Tallrickar
1 skålp.
„
6
—
32
—
andra piecer
1 skålp.
—
8
—
40
—
äkta, hvitt eller enfärgadt
1 skålp.
—
8
—
1
2
16
förgyldt eller måladt i figurer eller med
blommor
Anm. Kärl och redskap af äkta porslin för
farmaceutiska eller vetenskapliga behof må,
sedan beskaffenheten och qvanlitelen blif-  vit hos Sundhets-kollegium, Vetenskaps-  akademien eller vederbörande Universitels-  fakultet uppgifna och godkända, af Apo-  thekare och Vetenskapsmän tullfritt införas.
Portföljer, Resväskor och Ridikyler:
af läder
1 skålp.
1 skålp.
12
24
6
—
af hel- eller halfsiden
1 skålp.
1
24
—
1
16
—
andra slag
. . .
1 skålp.
—
16
—
1
16
—
Potates
1 tunna
—
16
—
1
24
—
Potatesmjöl
1 lisp.
—
24
Persikokärnor, hänföras under Apotheksvaror.
Pinsback; se Metaller, sammansatta.
Pipor, tobaks-; se Piphufvuden.
Piqué; se Väfnader, bomulls-,
Pistacier; se Frukter och Bär, ej specificerade,
torra.
Pistoler; se Gevär.
Platåer; se Dekorationer.
Pläter; se Metaller, sammansatta.
Porfyr; se Sten, ej specificerad.
Porlmonnaier, hänföras till Etuis.
Pottaska; se Aska.
Expedilions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse, iV.o i 36.
337
Tullvärde.
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullberäkn.
B an
ko.
R:dr
sk.
r.
B: dr
sk.
P.
—
12
—
Puder
1 skålp.
4
1
24
—
Qvicksilfver
1 skålp.
—
4
Redskap och Machinerier, eller delar deraf, ej
16
specificerade
100 R:dr v.
5
3
—
R/gaba/sam
1 kanna
1
10
—
—
Ris, oskalad, eller Padåy . . "
Russin
1 tunna
1
12
—
1
6
1 skålp.
—
1
6
Rör:
G
32
—
Bambu- och Spanska ........
1 lisp.
—
32
1
32
—
Rottingar, Vass- och andra slag ....
Rötter, älbara, alla slag, ej specificerade . . .
Sadelrnakare-arbcten, ej specificerade:
1 lisp.
4
2
—
—
1 tunna
—
24
—1
2
16
—
med äkta förgylda, försilfrade eller pläterade
beslag
1 skålp.
—
28
2
—
—
andra slag
1 skålp.
—
24
lh
—
—
Saffran
1 skålp.
1
—
16
—
Salmiak
1 skålp.
8
Salpeter :
4
—
—
oraffinerad och raffinerad . . .
1 lisp.
2
-—
2
16
Chilisk salpeter eller salpetersyrad! natron,
för skedvatlens- och andra fabrikers be-  hof, efter pröfning och tillstånd af Kom-
mers-kollegium
1 lisp.
—
6
—
14
—
Salpetersyra och Skedvatten
1 skålp.
—
1
6
Salt:
1
16
—
berg-
1 tunna
—
12
1
16-
glauber-, valtenfritt
1 lisp.
—
8
3
kok-
1 tunna
—
18 —
—
10-
medicinskt
1 skålp.
1
—
2
—
raffineradt
1 skålp.
8
—
4
—
Saltsyra
1 skålp.
—
6
Pressduk; se Väfnader, ylle-.
Qvarnslenar; se Sten.
Qvercitron; se Färger.
Rakknifvar; se Knifvar.
Rask; se Väfnader, ylle-.
Ratin; se Väfnader, ylle-.
Ravenduk; se Väfnader, Linne- och Hamp-,
Rentungor, Renstek och Renkött; se Kött.
Rhabarber, hänföres under Apotheksvaror.
Ridikyler; se Portföljer.
Risgryn; se Gryn.
Rosmarin, hänföres under Apotheksvaror.
Rotscher; se Fisk, torr.
Rik. lill R. St. Prot. 1853 & 1854.
Rumin; se Bränvin.
Räfkakor eller Räfkryddor, hänföras under
Apotheksvaror.
Rödfärg; se Färger.
Rör af jern eller annan metall, tullbehandlas
lika med Redskap och Machinerier.
Rothe; se Färger.
Rötter för Apothekares behof, ej specificerade,
hänföras under Apotheksvaror.
Sablar, hänföras till Stålarbeten.
Saccarum Saturni; se Blysocker.
Saffian; se Hudar och Skinn.
Sagogryn; se Gryn.
10 Samt. 1 Afd. 43
338 Expeditions-Vtskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i36.
Tullvärde.
i ' -
Qvantitet för
Tullberdkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
5
j
sk.
r.
Sa ivar:
Öfverskärare-, samt saxar till klippning af
plåtar och bleck
.
Skräddare-, Trädgårds- och Ull- ....
andra slag:
opolerade
1 lisp.
1 skålp.
R:dr
sk.
12
12
r.
2
1 skålp.
24
4
—
—
polerade
1 skålp.
i
—
6
Segel:
Införsels-tullen bestämmes efter den å väfnaden,
hvaraf de bestå, med tillägg af 10 procent.
Senap:
omalen
1 skålp.
1
—
24
—
malen och preparerad
1 skålp.
—
6
3
16
—
Serpentinsten, arbetad
1 lisp.
—
IG
—
1
—
—
Siktar och Såll
1 skålp.
—
12
—
1
12
Siktduk, af metall, tullbehandlas såsom det ämne,
arbeladt, hvaraf duken är förfärdigad.
Silfver:
arbetadt, förgyldt eller oförgyldt ....
1 lod
6
—
15
—
Bok-, äkta
1 lod
—
2
8
—
1
6
oäkta
1 lod
—
—
3
1
12
Anm. Viglen för pappersbladen, emellan
hvilka silfret ligger, inberäknas.
Musiv-, Målare-, Puder- eller Unsen- . . .
Silke, färgadt
1 lod
10
15
—
—
1 skålp.
i
16
—
—
8
—
Sirop, alla slag
1 skålp.
—
2
—
12
Skomakare-arbeten:
af siden
1 skålp.
3
8
4
af andra tyger, samt af Karduans-, färgade
eller tryckta skinn
Becksöms- och s. k. Sjöstöflar
1 skålp.
1 par
2
24
—
5
IG
—
andra slag
1 skålp.
1
16
—
Sammet; se Väfnader.
Sammetsband; se Band.
Sandarak; se Gummi.
Sandel; se Färger.
Sassafras, hänföres under Apotheksvaror.
Satin; se Väfnader.
Schellack; se Gummi.
Segel, bergade från främmande förolyckade
fartyg; se Inventarier.
Segelduk; se Väfnader, Linne- och Hamp-.
Sejdergarn; se Garn, Segel- och Bind-.
Senetsblad, hänföras under Apotheksvaror.
Shawlar och Shawleller; se Väfnader.
Siktduk, af annat än metall; se Väfnader.
Silfverglitt; se Glete.
Sill; se Fisk.
Sjökort; se Kartor.
Skedvatten; se Salpetersyra.
Skeppsinventarier; se Inventarier.
Skiffer; se Slen.
Skinn; se Hudar.
Fisk-; se Fiskskinn.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 436.
339
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullberäkn.
Banko.
11: dr
sk.
r.
\
Skrif la flor :
K: dr
sk.
r.
—
8
—
• af sten
1 skålp.
—
1
—
40
—
andra slag
1 skälp.
—
5
Skr libb lor:
2
8
—
öfver 2 o
00
1 stycke
—
20
—
—
30
—
andra slag
1 stycke
—
9
—
40
—
—
Sköldpadd, arbetad
1 skålp.
6
—
Slöjdevåror, eller Fabriks-,
Manufakturvaror, i taxan ej nämnde, för-
lullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå, eller, om detta ej
kan bestämdt urskiljas
100 R:dr v.
25
—
—
5
—
—
Smink och Sminkflor
1 skålp.
—
24
—
5
—
—
Smör
1 liép.
—
32
—
Snörmakare-arbeten, såsom Fransar, Galoner,
Gramaner, Aiguilletter, Snoddar, Snören m. fl.
ej specificerade:
20
—
—
af hel- och halfsiden
1 skålp.
5
—
—
4
—
—
andra slag
1 skålp.
1
16
Socker:
—
7
—
Mascovad-, eller brunt och gult, ordinärt
Terres- och Tetes- samt hvitt Puder-
socker
1 skålp.
—
2
3
—
10
—
Krossadt Lump-, Havanna-, Terres- samt an-  dra till sockerhalten lika slag ....
1 skålp.
—
5
—
•—
12
—
Topp-, Candi- och Kak-
1 skålp.
—
5
1
10
—
Soda .....
1 lisp.
—
—
8
3
—
—
Soja. och Såser
1 kanna
—
36
—
20
—
—
Solfjädrar
1 skålp.
3
—
Spanmål:
omalen:
5
—
—
Bohvete
1 tunna
—
36
—
3
10
—
Halia
1 tunna
—
24
10
—
—
Hvete
1 tunna
1
24
—
5
—
—
Korn och Malt
1 tunna
—
36
—
10
—
—
Linser
1 tunna
1
24
—
6
32
—
Råg
1 tunna
1
—
—
5
40
—
Vicker
1 tunna
—
42
—
6
32
—
Ärter
1 tunna
1
—
—
Skälspäck; se Tran.
Slipstenar; se Sten.
Snickare-arbeten; se Trädvaror, ej specificerade,
arbetade.
Snus; se Tobak.
Snören; se Gulddragare- och Snörraakarearbeten.
Snören, Tarm-; se Strängar.
Solfjäders-papper; se Papper.
Spanska Flugor hänföras under Apotheksvaror.,
340
Expeditions-Vlskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 136.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
sk.
32
r.
Spanmål:
malen : Gryn och Mjöl:
införtullas efter den afgift, som vid in-  förseln är gällande för det sädesslag,
hvaraf Grynet eller Mjölet är tillverkadt,
med tillägg af 10 procent, och så, att
af Hvete 9 lisp., af Räg och Ärter 12
lisp., af Korn 10 lisp. och af Hafre 8 lisp.
Mjöl anses svara mot en tunna säd, samt
ali 4 lisp. Gryn af Hafre och 6 lisp. af
andra sädesslag svara mot en tunna säd
af samina slag.
Speglar och Larnpetter
1 skålp.
R:dr
sk.
8
r.
30
Spelsar, Uddar och Blonder •'
Silkes- och Linne-
1 skålp.
6
5
—
—
Andra slag
1 skålp.
1
—
—
12
Spännhalsdukar:
af hel- och halfsiden
1 skålp.
3
5
16
—
af andra tyger
1 skålp.
1
16
—
2
—
—
af läder
1 skålp.
—
24
—
—
24
_
Stearin
1 skålp.
—
3
—
—
3
—
Sten, arbetad, ej specificerad
1 skålp.
—
—
6
8
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria
varor.)
Stenkolstjära
1 tunna
32
25
Strumpor och andra på strumpstol eller genom
stickning tillverkade arbeten:
Silkes-
1 skålp.
3
16
32
—
Halfsiden-
1 skålp.
2
—
—
5
16
—
andra slag
1 skålp.
1
—
—
1
—
—
Strurnpstickor
1 skålp.
—
12
—■
1
Sträng ar:
af metall .
1 skålp.
8
10
—
—
andra, slag
1 skålp.
—
24
—
12
—
—
Stål, alla slag, utom gjutstål
100 fl. stäp. v.
3
—
—
Speldosor; se Instrumenler, Musikaliska.
Spelkort; se Kort.
Spermaceti-olja; se Oljor.
Spiauter; se Zink.
Spiesglans; se Antimonium.
Spik och Nubb; se Jern.
Spiritus, Vitriol-; se Svafvelsyra.
Späck; se Tran.
Sticktyg; se Väfnader, bomulls-.
Stilar; se Boktryck.
Stockfisk; se Fisk.
Storax hänföres under Apotheksvaror.
Stramalj; se Brodérduk.
Strutsfjädrar; se Plymer.
Strömming; se Fisk.
Expedilions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 436.
341
i Tull värde.
i
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
i R:dr
3
sk.
r.
Slålarbeten, ej specificerade ........
1 skålp.
R:dr
sk.
36
r.
3
—
—
Stärkelse, hvit
1 lisp.
1
—
—
1
16
—
Svafvel
1 lisp.
—
12
10
Sicilianskt eller annat så kalladt naturligt svafvel
lill begagnande för fabrikstillverkning af svaf-  velsyra, efter särskild anmälan hos Kommers-  kollegium och af detsamma lemnadt tillstånd
Svafvelblomma
1 skålp.
F
ri
it
6
—
3
—
Svafvelsyra
1 skålp.
—
—
4
1
Svampar:
ätbara af alla slag
1 skålp.
_
12
2
24
—
sus-
1 skålp.
—
12
—
—
30
—
andra slag, ej specificerade
1 lisp.
—
5
—
—
32
—
Sfujb/ad
1 skålp.
—
6
—
2
—
—
Såpa ...
1 lisp.
—
18
—
—
24
—
Säckar, nja, tomma
Sängkläder beläggas med den tullafgift, som är
bestämd för väfnaden, hvaraf öfvertjget be-  står.
(Se vidare förteckningen öfver vid införsel tull-  fria varor.)
Tafvelramar förtullas lika med det ämne, hvaraf
de bestå, utan afdrag i vigten för taflan,
derå anbragt glas m. m.
T alp
1 skålp.
—
6
4
32
1 lisp.
16
—
6
—
Tamarindqr
1 skålp.
—
t
24
_
Tegel:
Eldfast
1000 stycken
2
20
—
—
Klinker
1000 stycken
2
—
15
—
—
Mursten
1000 stycken
2
—
26
32
—
Taksten ' . . .
1000 stycken
4
—
—
36
—
T en lik ar
1 skålp.
—
12
10
—
—
Tenn:.
oarbetadt, samt arbetadt, gammalt och sön-  derbrutet
1 lisp.
20
Ståltråd; se Tråd.
Stärkelse , blå; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Substans; se Bläckpulver.
Sviskon; se Plommon.
Svärta, llok- och Kopparsticks-; se Boksvärta.
Synålar; se Nålar.
Syringar; se Fingerborgar.
Tackjern; se Jern.
Taft; se Väfnader.
Tagel; se Hår.
Talgljus; se Ljus.
Tapeter af papper; se Papperstapeter.
Tapelborder; se Papperstapeter.
Taskböcker hänföras till Etuis.
342
Expedilions-Otskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
It:dr
sk.
36
r.
Tenn:
arbetadt, nytt:
olackeradt och omåladt
1 skålp.
R:dr
sk.
12
r.
1
—
—
lackeradt eller måladt
1 skölp.
—
16
—
—
7
—
Tenn- och Blyaska
1 skålp.
—
1
4
—
10
—
Terpentin
1 skålp.
—
1
6
—
12
—
Terpentin-olja eller Terpentin-Spiritus ....
1 skålp.
—
1
6
2
—
—
The
1 skålp.
—
12
2
16
—
Thermometrar, med eller utan fodral ....
1 stycke
—
28
—
5
16
—
Tjära
1 tunna
1
16
—
3
—
—
Tjarbärma eller Vraktjära
Tobak:
Blad
1 tunna
—
44
—.
_
13
1 skålp.
.
7
3
—
—
Cigarrer
1 skölp.
1
6
36
_
Karfvad:
Karduser eller lös i fastager ....
1 skålp.
14
1
24
—
Knaster
1 skålp.
—
36
—
—
36
—
Malen eller Snus
1 skålp.
—
16
—
—
16
—
Spunnen eller Negerhead
1 skålp.
—
10
—
1
—
—
Stänger och Karotter
1 skålp.
—
18
—
4
—
Stjelkar
1 skölp.
—
4
—
2
—
—
Tran och Späck, alla slag
1 lisp.
•—
6
—
2
4
Tråd:
Gidd- och Silfver-:
Äkta och halfäkta .
1 lod
8
1
20
—
Oäkta . . . •
1 lod
—
5
—
—
18
—
Jern- och Stål-, ej specificerad . . . . •
För tillverkning af sådana arbeten, hvar-  till utländsk Jern- eller Ståltråd er-  fordras, efter pröfning af behofvet
och med särskildt tillstånd af Kom-  mers-kollegium
Koppar- och Messings-:
förgyld eller försilfrad
1 skålp. stäp. v.
—
4
6
3
18
1 skålp. stap.v.
1 skölp.
—
2
36
—
—
32
—
andra slag
1 skålp.
—
8
—
1
16
—
Bomulls-, alla slag
1 skålp.
—
16
—
2
—
—
Linne-, alla slag
1 skålp.
—
24
-
Theriak hänföres under Apotheksvaror.
Tobakspipor af Lera; se Piphufvuden.
Tomback; se Metaller, sammansatta.
Torsk; se Fisk.
Trapp, tullfri såsom Lera.
Tricot; se Strumpor.
Trumpeter och Trummor; se Instrumenter, Musikaliska.
Tryffel hänföres till Svampar, ätbara.
Tråd, jern- och stål- till Instrumentsträngar-r
se Strängar.
Trädfrukter; se Frukter.
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
343
Tullvärde.
ll:dr sk. r.
8-
-16-
■28-
9
-24
Trävaror:
Fanérskifvor draga hälften af den tull, sorn
är bestämd för Snickare-arbeten af samma
träslag.
Svarfvare-arbeten, ej specificerade, med eller
utan betsning, målning eller lackering .
Alla mer eller mindre arbetade trävaror, ej
specificerade, derunder inbegripne Snickare-
och Stolmakare-arbeten :
af Furu och Gran, med eller utan betsning,
målning eller lackering
af Alm, Ask, Björk, Bok, Ek och andra
inhemska träslag, med eller utan
betsning, målning eller lackering,
eller med fanering af nämnde träsåg
• • ;
af Mahogenj, Jacaranda och andra utländska
träslag, massiva eller dermed
fanerade, eller arbeten, försedde
med äkta eller oäkta förgyllning
Anm. Är arbetet sammansatt af Dera träslag,
sker förtullningen efter det slag deribland,
som drager högsta tullafgift.
Möbler, försedde med stoppning, men
utan öfvertyg, förtulias efter ofvanstående
bestämmelser, utan förhöjning.
försedde med stoppning och öfvertyg,
förtulias efter nämnda bestämmelser
med 50 procents förhöjning.
(Se vidare förteckningen öfver vid införsel tullfria
varor.)
Tvål:
parfymerad och Savonetter
sämre slag
Tågvirke, nytt
Ull, alla slag
Qvantitet för
Tul Iberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr sk. r.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
-36-
1 skålp.
1 skålp.
1 lisp.
1 skålp.
16-
3-
16-
2-
Tusch;.se Färger, andra slag, ej specificerade.
Tutanego; se Zink.
Tulia hänföres under Apotheksvaror.
Tyll, spets-; se Spetsar.
Tyll, bomulls-; se Väfnader, bomulls-.
Tågvirke af främmande förolyckade fartyg; se
Inventarier.
Tälgsten; se Sten, ej specificerad.
344
Expeiitions-Ulskottets Förslag till underi. Skrifvelse, N:o 136.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf.
Ba
Tull.
iko.
R:dr
sk.
r.
Kalr
sk.
r.
40
Ur:
Fick-:
med guldboctt
1 stycke
2
6
32
—
andra slag
1 stycke
—
32
■—
300
—
—
Skeppschronometrar
1 stycke
15
—
4
Vägg- och Studsare:
af brons, tullbehandlas som metaller,
sammansatta, ej specificerade, ar-  betade.
andra slag
1 skålp.
1
40
—
—
Delar af Ur, ej specificerade
Urband och Urkedjor af sammansatta eller, så-  som arbetade, ej specificerade ämnen, tull-  behandlas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå, eller, derest detta
icke kan med säkerhet urskiljas, efter det i
dem ingående ämne, som drager högsta tull-  afgift.
Vanilj
1 skålp.
2
—
—
30
1 skålp.
3
2
—
—
Visitkort
1 skålp.
—
32
—
12
_
Vi triol:
grön
17 lisp.
3
—
8
—
andra slag
1 skålp.
—
1
—
24
fVadd:
Bomulls-
1 skålp.
8
4
—
—
Silkes- . n
1 skålp.
1
—
—
200
IVagnar och Åkdon;
Tvåhjuliga, samt Trillor, Droskor och Slädar
1 stycke
25
500
—
—
öfriga slag
1 stycke
6(5
32
—
—
40
32
—
(Se vidare förteckningen öfver vid införsel tullfria
varor.)
Wantar tullbehandlas lika med Strumpor.
fUatlen, mineral- eller hälso-, krusen och bu-  teljerna inberäknade
IVax:
oblekt
1 kanna
l skålp.
—
4
3
—
1
—
—
blekt eller färgadt
1 skålp.
—
8
—
Urglas; se Glas.
Viol-rot hanföres under Apotheksvaror.
Viol-sirap; se Sirap
Vitriol-olja; se Svafvelsyra.
Wagnmakare-arbeten, ej specificerade; se Slöjdvaror,
ej specificerade.
Walnötler; se Nötter.
Watten, lukt-; se Luktvatten.
Wau; se Färger.
Waxduk; se Wäfnader.
Waxljus; se Ljus.
Wed; se Trädvaror.
Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse, Peo i 36. 345
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberakn.
Inf. Tu
Banko
t.
11: (i r
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
1
32
Wettar, lamp- och ljus-
Werklyg för slöjderne och handlverkerierne, ej
specificerade
Win *)
1 skålp.
100 K: dr v.
5
20
—
1
32
Win draf, torr
.
1 lisp.
—
6
—
—
24
—
Windrufvor
1 skålp.
—
6
—
—
12
—
Winsten, rå eller renad
1 skålp.
—
8
—
36
—
Winslenssall
1 skålp.
—
3
6
32
Wisund
Wäfnad er:
Helsiden :
Alngods:
1 skålp.
4
12
—
—
Felh och Pelnche
1 skålp.
1
24
—
25
—
—
Flor, Gaze, Tyll, alla slag
Guld- och Silfvertyg:
1 skålp.
4
—
—
80
—
äkta
1 skålp.
16
—
—
20 32
—
oäkta
1 skålp.
'5
16
—
24
Sammet
Anm. Då. hela ytan utgöres af silke, bör
väfnader:, ehuru frånsidan utvisar bom-  ull , lulibehandlas såsom helsiden.
1 skålp.
3
25
30
andra slag
Shawlar, Sliawletter och andra Dukar, äf-  vensom genom fasonering lill förkläden
utmärkta tyger
Halfsiden-, eller af silke till större elier
mindre del blandadt med bomull, lin, ull
eller andra ämnen:
Alngods:
1 skålp.
1 skålp.
4
5
—
—
10
—
—
Felh och Peluche
1 skålp.
1
—
—
10
12
2
24
andra slag
Shawlar, Shawleller och andra Dukar, äf-  vensom genom fasonering till förkläden
utmärkta tyger
Bomulls-:
Alngods:
Corderoy, Jean, Manchester, Parkum,
Sammet och Satin
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
2
2
24
24
—
1
8
Felb och Peluche
1 skålp.
—
8
1
16
—
Filtar
1 skålp.
' —
16
Wicker; se Spanmåi.
*) Se SkriTvelse-förslaget N:o 221.
lith. lill R. St. Prut. -1833 & 1834. 10 Sami. 1 Afd.
44
346
Expedilions-lJtskoitets Förslag till underd. Skrifvelse, .V.-o 1-16.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Inf. Tull.
Banko.
R:dr
3
sk.
r.
Wäfhader:
Bomulls-:
Alngods:
Gaze, Halflinon, Musslin, Nettelduk,
Dimity, Batist, Sticktyg eller Piqué
samt alla genom väfnadssättet facone-  rade, ej specificerade
1
skålp.
R:dr
sk.
36
r.
6
-T-
—
Tyll-
Andra slag, ej specificerade:
1
skålp.
1
24
—
2
—
ofärgade
1
skålp.
—
24
2
16
—
färgade
1
skålp.
—
28
—
2
3
32
—
tryckte eller pressade
Shawlar, Shawletter och andra Dukar, äf-  vensom genom fasonering till förkläden
utmärkta tyger
Bomulls-, med blandning till större eller
mindre del af lin eller hampa:
1
1
skålp.
skålp.
—
32
36
—
1
16
—
Bolstervar
1
skålp.
—
16
—
3
—
—
Damast
1
skålp.
—
36
—
2
Dräll
Andra slag tullbchandlas såsom lika be-  skaffade tyger af bomull allena.
Ylle-, af ull allena ellef blandade till större
eller mindre del med bomull, lin eller
andra ämnen, utom silke:
1
skålp.
24
2
32
—
Doffel, Fris, Frisad och Kalmuck . . .
1
skålp.
—
32
—
1
16
—
Filtar och Mattor
1
skålp.
—
16
—
36
—
Pressduk
1
skålp.
—
3
—
3
16
Siktduk
Andra slag:
Alngods:
1
skålp.
24
3
—
—
ovalkade
1
skålp.
—
36
-—
6
5
—
—
valkade, två- och flerskaftade . . .
Shawlar, Shawletter och andra Dukar,
äfvensom genom fasonering till för-  kläden utmärkta tyger
Linne- och Hamp-:
Alngods:
1
1
skålp.
skålp.
i
i
24
—
32
—
Blaggarn, Buldan, och Kanfas ....
Bolstervar
1
skålp.
—
8
—
1
16
—
1
skålp.
—
16
—
30
10
—
—
Kammarduk, Batist och Flor ....
Lärft, hvaraf en qvadrataln väger till
och med 3 lod
1
1
skålp.
skålp.
2
2
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
347
Qvantitet för
Inf.
Tull.
-
Tullberäkn.
Banko.
K:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
}Väfnader :
Linne- och Hamp-:
Alngods:
5
10
—
Lärft, andra slag, samt Damast och
Linön
1 skålp.
1
16
1
—
—
Mattväfnad af hampa, eller af hampa i
förening med annat i Taxan ej speci-
ficeradt ämne
1 skålp.
—
12
•—
24
—
Segelduk och Tältduk
1 skålp.
—
2
8
2
32
—
Andra slag, Drällsväfnader derunder in-
begripne
1 skålp.
—
32
—
4
—
—
Dukar
1 skålp.
1
—
2
4
—
Hår- och Tagel-
1 skålp.
—
20
Yaxade eller lackerade:
—
36
—
Mattor
1 skålp.
—
4
—
—
40
—
andra slag
1 skålp.
—
8
—
5
—
—
Vattentäta eller dubbla väfnader, samman-
satta genom upplösning af cautschuk .
1 skålp.
1
—
—
—
36
—
Ympvax
1 skålp.
—
7
—
Zink, Tu lan c po och Spiauter:
—
4
—
oarbetad och i plåtar .........
1 skålp.
—
—
2
arbetad:
•—
12
—
omålad och olackerad
1 skålp.
.—
2
—
24
—
målad eller lackerad
1 skålp.
—
6
—
Angmachiner
100 R:dr v.
5
—
Ångpannor
100 R:dr v.
5
—
-
—
8
—
■Ägg
1 skålp.
—
2
—
—
24
—
Attika, alla slag
1 kanna
—
6
—
fVåror, som icke kunna hänföras under någon
af de i Införsels-tariffen upptagne bestäm-
melser:
råämnen
F
ri
a.
mer eller mindre arbetade
100 R:dr v.
25
Wärjor och Wärjklingor, hänföras till Stålarbeten.
Zaffer; se Färger, andra slag, ej specificerade.
Zittror; se Instrumenter, Musikaliska.
Zitverrot, hänföres under Apotheksvaror.
Åder- och Koppjern; se Instrumenter, FällskärsÅl;
se Fisk.
Ängsskära; se Färger.
Äpplen; se Frukter.
01; se Dricka.
348
Expeditions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
Särskild Förteckning
å Varor, som äro vid införsel tullfria.
Agat, oarbetad.
Alabaster, oarbetad.
Ambra.
Angelica.
Apotheksvaror, alla i Införsels-tariffen. ej. specificerade, enkla eller sammansatta, till
införsel af Apothekare eller dem; sorn erhållit Sundhets-köllegii tillstånd att med
sådana varor idka handel, eller, efter Sundhets-köllegii, Vetenskaps-akademiens eller
vederbörande Universitets-fakultets hörande, af. vetenskapsmän till begagnande för
vetenskapliga inrättningar.
Aska, rå, af träd eller andra vegetabilier.
pott-: vallad eller oraffinerad. . ...
Bark, alla i Införsels-tariffen ej specificerade slag.
Bast och Bastrep.
Bastmattor, inkommande såsom garnering eller emballage.
Ben: Elfen-, oarbetadt.
Hvalfisk-, oarbetadt, klafvet eller spjelkadt.
andra slag, rå och oarbetade samt förmalda eller s. k. Benmjöl.
Berberisrötter.
Bernsten, rå och oarbetad.
Bilder, alla slag, som utgöra konstnärs-arbeten.
Bin, lefvande i kupor.
Blod, Kreaturs-, alla slag.
Blodiglar.
Blomsterlökar.
Bokstafs-stämp/ar, Boktryck- eller Stilar, förslitna och obrukbara eller Stilskrot.
Bolus, hvit och röd, samt Terra Sigillata.
Bomull.
Brunsten.
Buskar.
Böcker:
på främmande språk, samt Not- och Ritböcker.
på Svenska trvckta Biblar, gifna till Svenska Bibelsällskapet.
från utrikes ort återkommande, i Sverige tryckta, då de reklameras af författaren
eller förläggaren, eller då två besigtningsman, af hvilka minst en bör vara
boktryckare, intyga att böckerne äro i Sverige tryckta.
Cautschu/c, oarbetad.
Cora!ler, äkta, oarbetade.
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 2 famnars längd sönderhugget tågvirke.
Dun, alla slag.
Expeditions-Vtskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o i36.
349
Emalj, i massa.
Fartyg, utländska, med tillbehör:
seglande, byggde i och inköpta från länder, hvarest införsels-tull å Svenska fartyg
ej erlägges.
tagna under krig /af Svenskt örlogs- eller kapare-fartjg och lagligen prisdömde.
Fisk, färsk.
Fiskskinn, oberedda.
Fjäder, ospritad.
Fjäll, Hvalfisk- eller Ossa Sepia;.
Flintsten.
Flyttsaker:
såsom reseförnödenheter, af egaren sjelf medförda, då de af vederbörande Tullkammare
finnas ej öfverstiga hans behof under resan; samt om de inkomma
för sådane Svenska undersåtares räkning, som varit å utrikes ort bosatte och
der betjenat sig af desamma, så framt de vid införseln, på särskild anmälan,
af General-Tullstyrelsen pröfvas ej öfverstiga egarens behof.
Fog lar, lefvande.
Frö, alla slag, utom Kanarie-.
Färgmossa, alla slag.
Färgträd, helt eller oraspadt, alla slag, samt andra till färgning användbara, oberedda
vexter och vextdelar, i Taxan ej specificerade.
Gips.
Gipssten.
Glas:
Buteljer, Burkar och Flaskor, på hvilka Varor inkomma, och som icke, enligt särskildt
stadgande i Införsels-tariffen, inbegripas uti vigten för tullberäkningen.
Glas: Kemiska.
Glasgalla.
Glösskärf eller Iirasglas.
Glober.
Granatäppleskal.
Gräs, ej specificeradt. '
Gräsmattor och Gräsrep lill garnering och emballage.
Guld, oarbetadt.
Gutta percha, oarbetad.
Halm.
Hampa, ohäcklad.
Horn, oarbetadt eller raspadt.
Hummer.
Hvalraf eller Spermaceti.
Hår, alla andra, ej specificerade, slag, än Häst- eller Tagel, samt Nöthår.
Hö.
Jord, polér-.
Juveler, oinfattade eller infattade.
Kalksten.
Kardborrar eller Stråkardor.
Kartor.
Kläder, tillhöriga sjöfarande eller resande, när de äro synbart brukade, eller, af egarne
sjelfva medförda, pröfvas icke öfverstiga deras personliga behof.
350
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 36.
Kol, Träd-.
Kopparstick, Eslamper och Lithograf ska arbeten, sorn tillhöra tryckta verk.
Korkbark.
Kreatur i 1
Får och Baggar från alla Tyska stater samt intill Vesterhafvet gränsande orter.
Hingstar, Tjurar och Fargaltar.
Lera.
Lumpor.
Läster, till skoarbeten.
Magnetsten, oinfattad.
Malm, rå och osmält, i Införsels-tariffen ej specificerad.
Malmstuffer, till Naturalie-samlingar.
Marienglas.
Marmor, oarbetad eller i block.
Medaljer, alla slag.
Musikalier.
Muskus eller Desman.
Musslor, friska.
Mynt, Guld-, Silfver- och Koppar-.
Målningar och Ritningar, oinfattade.
Naturalier, till vetenskapliga samlingar.'
Näfver.
Oljekakor.
Perlemor, oarbetad.
Perlor, äkta, oinfattade eller infattade.
Pimpsten.
Plantor.
Platina, oarbetad eller arbetad.
Pozzolana.
Russinstjelkar.
Sand.
Serpeniinsten, oarbetad.
Silfver, oarbetadt.
Silke, rått, ofärgadt.
Skafgräs.
Sköldpadd, oarbetad.
Smergel.
Spillning, Affall och Spån, ej specificerade.
Sten: Cornwalls-.
Eldfast.
Gjutstenar, samt Mergel och Skiffersten till Stentryck.
Qvarnslenar.
Bryn-, Olje- och Slipstenar.
All annan i Införsels-tariffen ej specificerad, oarbetad eller i block.
Stenkol, Stenkolsstybb eller Cinders, samt Coakes eller afsvaflade stenkol.
Stål: gjut-.
Säckar, med varor fyllde, såsom emballage.
Tester eller Kratz.
Tonkabönor.
Expedilions-Utskottets Förslag tilt anderd. Skrifvelse, N:o 136.
351
Trippel.
Träd, friska, alla slag.
Trävaror:
Virke, oarbeladt, alla slag.
Bandstakar.
Bjelkar och Sparrar, alla slag.
Bräder och Plankor, sågade, alla slag.
Enträd och Enstafrar.
Gevärsstocks-ämnen.
Handspakar och Ilandspaks-ämnen.
Lister och Läkter, alla slag.
Master, Bogspröt, Spiror och Pumpträd, alla slag.
Ribbor, alla slag.
Stäfver, Lagg- och Botten-, alla slag.
Tunnband.
Wed, alla slag.
Arträd.
Vagnar och Åkdon, resandes, synbart brukade, af dem sjelfva begagnade, eller som
blifvit ur Riket bevisligen utförda.
352
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i36.
II. Tariff för Utförseis-tullen.
Qvantitet
Ltforsels-
Tullvärde.
tor Tull-
T n 11.
beräkningen.
Bauko.
R:dr
sk.
r.
!i:dr
sk.
r.
—
12
—
Ben, andra slag, än Elfen- och Hvalfisk-,
oarbetade, krossade samt förmalde eller s. k.
Benmjöl
1 lisp.
3
10
Blodiylar
Jern :
gjutet:
1 skölp.
4
6
—
—
Tack- och Barlast-
1 skepp. stäp. v.
1
1
—
8
—
—
Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare,
ostämplade och oborrade
1 skepp.stäp. v.
1
-
8
—
—
Hällar öfver 1 £ tums tjocklek samt Lod och
Lödjor öfver 1 skeppunds vigt stycket .
1 skepp. stäp. v.
1
_
8
Hällar af 1£ tums tjocklek och derunder
till och med 1 tum, Lod och Lödjor till
vigter af 1 skeppunds vigt och derunder
till skeppund
1 skepp. stäp. v.
1
6
—
—
Söndersågade Kanoner och Mörsare, samt
kasserade Kulor och Bomber ....
1 skepp. stäp. v.
—
24
smidt eller valsadt:
16
—
—
Stång-, platt-, | tum tjockt och deröfver,
under 12 tums bredd och öfver | tums
V
fyrkant
1 skepp. stäp. v.
—
4
—
14
—
—
Smältstycken: omvällde
1 skepp. stäp. v.
—
6
—
13
—
—
andra slag
1 skepp. stäp. v.
—
12
—
8
—
Jernskrol, gjutet, smidt eller valsadt ....
1 skepp. stäp. v.
—
24
—
3
—
Kol, träd-
1 läst
—
40
—
75
Koppar:
10
—
—
rå ,
1 skepp. stäp. v.
—
—
125
—
—
gårad
1 skepp. stäp. v.
—
32
100
—
—
Kopparskrot, eller gammal och brukad Koppar,
1
samt Kopparaska
I skepp. stäp. v.
32
—
1
—
—
Lumpor
1 lisp.
—
12;
—
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, Aho i36.
353
Tull viird
e.
Qvantitet för
Inf.
Tull.
Tullberäkn.
Banko.
V
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
4
Malm, rå och osmält, i Införsels-tariffen eller
den dervid lögade särskilda Varu förteckning
ej specificerad
.
F
ör
bj-
Metaller, sammansatta:
166
32
—
oarbetade, alla slag
1 skepp.stäp. v.
Li
32
100
—
—
Skrot samt gammal och brukad metall, sam-
mansatt, alla slag
1
32
—
—
—
Spillning, Affall och Spån, ej specificerade .
100 R:dr v.
10
—
Trädvaror:
Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget:
—
—
—
Alin, Ask, Bok, Björk, Ek och andra ej
specificerade sådane trädslag, som vexa
inom landet
100 R:dr v.
15
—
Furu- och Grantimmer:
—
—
—
otillhugget eller sågblockar
100 R:dr v.
25
—
—
—
—
tillhugget, ej specificeradt
100 R:dr v.
10
—
—
25
—
Bandstakar
100 stycken
n
1
Bräder och Plankor, sågade:
—
—
—
af Ek och Ask
100 R:dr v.
10
af Furu och Gran:
3
—
—
under l£ tums tjocklek
1 tolft
2
6
32
—
af 1| tums tjocklek och deröfver
1 tolft
6
1
12
—
Enträd och Ensta frar
100 stycken
12
2
24
—
Gevärsstocks-ämnen
1 dussin
12
—
40
—
Handspaks-ämnen
1 dussin
..
4
—
40
—
Läckter: huggne eller täljde
1 tolft
10
—
40
—
sågade
1 tolft
2
Master, Bogspröt och Spiror:
20
—
—
af 40 tums omkrets och deröfver, 10 fot
från storändan
1 stycke
2
4
8
—
af 20 till 40 tums omkrets, 10 fot från
storändan
1 stycke
20
1
32
—
derunder
1 stycke
12
Pumpträd, oborrade; se Master och Spiror.
3
—
—
Bibbor, längre eller kortare
1 tolft
9
Anm. Vid export af Ribbor bör behörigen styrkas,
alt de äro fyrkantige och förfärdigade genom
söndersågning af större timmer, i hvilket afse-
ende betyg öfver nämnde förhållande skola vid
Tull-Journalerne bifogas.
Bih. lill R. St. Prot. 18S3 & 1854. 10 Sami. 1 Afd.
45
354
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 36.
Tn Ilva rrlp
Qvantitet För
Inf.
Tull.
Tullberäkn.
Banko.
It:dr
sk.
r.
li:dr
sk.
r.
Trädvaror :
—
32
—
Sparrar af Furu och Gran af mindre tjocklek
än 8 tum midtpå
1 stycke
—
6
—
Anm. Sparrar af furu och gran kunna utföras både
liksidiga och platta. Dimensionen af deras tjock-
lek bestämmes efter fjerdedelen af deras total-
omfång midtpå, så att t. ex. en sparre, som
på två motsatta sidor innehåller 10 tums tjock-
lek och på de öfriga endast 6 tums, kommer
att vid tullklareringen behandlas lika med en,
hvars alla fyra sidor tvärtöfvcr innehålla hvar-
dera 8 tum.
Stäfver, Lagg- och Botten-:
af till och med 34 verktums längd å de
förra och 22 verktums längd å de senare:
2
—
—
af ek
120 stycken
—
3
—
—
24
—
af bok, furu eller gran
120 stycken
—
l
öfver 34 till och med 42 verktums längd å de
förra och 27 verktums längd å de senare:
3
16
—
af ek
120 stycken
8
—
—
32
—
af bok, furu eller gran
120 stycken
—
1
6
derutöfver:
10
—
—
af ek
120 stycken
—
24
. 5
—
—
af bok, furu eller gran
Ved •
120 stycken
—
12
—
7
24
T Cll .
Björk-
1 famn
1
24
10
—
—
Bok- och Ek-
1 famn
2
5
—
—
alla andra slag
1 famn
—
36
—
Anm. Famnen beräknas till 4 alnars längd, 3
alnars höjd och 6 qvarters bredd.
—
30
—
Årträd eller ämnen till åror
1 par
—
4
—
Alla andra varor, än de i denna Tariff upptagne, äro vid utförsel tullfria.
Expeditions-Vtskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 36. 355
IIS. Tariff för Ii.redit-wpplaget och
Tran s i !o - et /// i flen.
Minimi-qvanti-
Qvantitet för
Transito-
tet för Kredit-  upplaget.
Transito-afgif-  tens beräkning.
afgift
Bauko
1500 skålp.
Avis
1 skålp.
It: (lr
sk.
r.
i
i
200 lisp.
Aska, pott-:
raffinerad och calcinerad
1 lisp.
8
10 skepp:d
Bly, oarbetadt
1 skepp:d
—
20
150 kannor
Bränvin:
Geniever
1 kanna
10
150 kannor
Conjac
1 kanna
—
—
10
150 kannor
Rumm
1 kanna
—
—
10
150 kannor
Arrac
1 kanna
—
—
10
700 skålp.
Cacao
1 skålp.
■—
—
2
1000 skålp.
Caffe
1 skålp.
—
—
n
400 skålp.
Canel och Cassia Lignea
1 skålp.
—
—
3
1000 skålp.
Corinler .
1 skålp.
—
—
1
1400 skålp.
F.enkol
1 skålp.
—
—
1
40 tunnor
Fisk:
saltad, Sill
.
1 tunna
4
300 lisp.
torr, Gråsidor eller Sey .......
1 lisp.
—
—
6
1400 skålp.
Fät'g er:
Blyhvitt
1 skålp.
_
1
50 skålp.
Coehenille
1 skålp.
—
2
4
100 skålp.
Indigo
1 skålp.
—
1
4
400 skålp.
Garn, bomulls-:
ofärgadt ....... . r .. .
1 skålp.
_
3
150 skålp.
färgadt, Turkiskt rödt
1 skålp.
—
1
—
2000 skålp.
Gryn, utom af Spanmål
1 skålp.
—
—
2
10 skepp:d
Hampa, häcklad
1 skepp:d
—
16
100 lisp.
Humle
1 lisp.
—
2
4
1500 skålp.
Ingefära, torr
1 skålp.
—
—
1
356
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 36.
Minimi-qvanti-
Qvantitet för
Transito-
tet för Kredit-  upplaget.
Transito-afgif-  tens beräkning.
afgift.
Banko.
20 tunnor
Kummin
. . . .
1 tunna
It:dr
sk.
8
r.
100 lisp.
Lin, ohäckladt
1 lisp.
—
1
6
100 lisp.
häckladt
1 lisp.
—
3
6
50 lisp.
Ljus: talg-
1 lisp.
—
2
4
300 skålp.
vax-, gula
hvita och Spermaceti
1 skälp.
—
—
4
300 skälp.
1 skälp.
—
—
6
900 skålp.
Mandel
1 skålp.
—
—
1
1000 skålp.
Olja, Bom- eller af Oliver
Hamp-
1 skålp.
—
—
1
2000 skålp.
1 skålp.
—
—
1
i
800 skålp.
Peppar, alla slag
1 skålp.
—
—
1
2000 skålp.
Plommon, Cathrin- och Sviskon
1 skålp.
—
—
\
•i
2000 skålp.
Pomerans-knoppar och Skal .
1 skålp.
—
—
i
2000 skålp.
Russin
1 skålp.
—
—
1
•i
100 tunnor
Salt, Kok-
1 tunna
—
1
4
1800 skålp.
Sirap, Socker-
1 skålp.
—
—
1
2
1800 skålp.
Socker:
Mascovad, eller brunt och gult, ordinärt
Terres- och Tetes samt hvitt Pudersocker
1 skålp.
■
1
1200 skålp.
Krossadt Lump- och Ilavanna-Terres . .
1 skålp.
—
1
1200 skålp.
Topp-, Candi- och Kak-
1 skålp.
—
—
1
100 tunnor
Spanmål, omalen, alla slag
1 tunna
—
2
4
150 skålp.
The
1 skålp.
—
—
8
100 tunnor
Tjära
1 tunna
—
2
C
1200 skålp.
Tobak:
Blad
1 skålp.
b
2400 skålp.
Stjelkar
1 skålp.
—
—
b
200 skålp.
Knaster
1 skålp.
—
—
8
500 skålp.
Ull
1 skålp.
—
—
2
200 kannor
Vin: på fastager
1 kanna
—
—
8
100 kannor
på buteljer
1 kanna
—
1
8
Expcditions-Ulskottcts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136.
357
Underrättelser
om livad vid Taxaus verkställighet iakttagas bör.
§. 1.
Hvad vid tullklarering af brutet skillingtal ej hinner till half skilling uteslutes,
och räknas deremot för en skilling hvad af sådant brutet tal stiger till eller öfver
en half.
8- 2.
Med de i Taxan förekommande vigtbestämmelser förstås viktualievigt, der annan
vigt icke särskildt är utsatt.
§• 3.
För alla varor, som inkomma med främmande fartyg, förhöjes den belöpande
tullen med fyratio procent, och för alla varor, som med dylika fartyg ullöras, med
femtio procent, utom i de fall, då genom särskilda afhandlingar med främmande makter
undantag härutinnan blifvit öfverenskomma.
Till allmänhetens underrättelse utfärdar Kongl. Maj:ts och Rikets KommerseKollegium
Kungörelse om dessa afhandlingar vid början af hvart år.
Fartyg här i Riket byggda, som för utländsk räkning köpas och utföras, njuta i
allmänhet lika rätt, som inhemska, i hänseende till tullens beräknande för de varor,
som med dem första gången utskeppas.
§• 4.
Lastpenningar till Kongl. Maj:t och Kronan utgöras af Svenska fartyg med tolf
och af främmande fartyg, då annorlunda icke är öfverenskommet, med trettiosex skillingar
Ranko för hvarje läst, beräknad efter Svenskt Mätarebref, samt betalas hvarje gång
håde vid inkommande och utgående; dock om ett inhemskt, eller med inhemska lika
berättigadt, främmande fartyg, under loppet af ett kalender-år, gör flera resor mellan
Sverige och utrikes ort, erläggas dessa umgälder för utgåendet allenast första resan och,
vid förnyadt inkommande, endast när fartyget innehar last, samt större eller mindre
del deraf lossar; och må i delta hänseende jemväl såsom barlastade anses: Fartyg af
8 lästers drägtighet och derunder, som innehafver gods icke uppgående till mer än hälften
af dess drägtighet; Fartyg öfver 8 till och med 50 lästers drägtighet, som innehafver
gods icke öfver 4 läster; Fartyg af öfver 50 till och med 100 lästers dräglighet,
som innehafver gods icke öfver 6 läster, samt fartyg af öfver 100 lästers drägtighet,
som innehafver gods icke öfver 8 läster; hvaremot, då fartyg innehafver gods till större
lästetal i förhållande till drägligheten, än hvad sålunda nu'bestämdt är, detsamma bör
anses såsom lastadt, samt hel afgift erlägga.
358
Expedilions-Ulskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i 36.
8- 5.
Ijo. Å inkommande varor, som, enligt Taxan, förtullas efter vissa procent af
värdet, och för hvilka tullen ej efter auktionspris skall beräknas, bör godsegaren uppgifva
inköpspriset, med tillägg af assurans, frakt och all annan derå använd kostnad,
intilldess de till lossningsorten anländt, och å utgående varor deras partipris i lastningsorten.
Godsegarens angifnings-inlaga å inkommande sådana varor bör, så vidt ske kan,
styrkas af Faktura eller Konnoissement, äfvensom assuransräkning, då försäkring tagen
är; och bör, då plakatstämpel ä sådana varor begagnas, å denna stämpel antecknas,
efter hvilket värde varan blifvit förtullad.
2:o. När en vara blifvit till förtullning angifven, med åsatt värde, skall anslag,
derom å Packhusdörren genast ske. Inom tre söcknedagar derefter, anslagsdagen inberäknad,
ege hvem som det önskar, att inkomma med anbud om inlösen af det sålunda
angifna godset med minst 10 procents förhöjning utöfver det af egaren uppgifna värdet.
Inkomma flera anbud, ege det högsta företrädet. Anbud af sådan person, hvars vederhäftighet
ej är tillförlitligen känd, skall, på vederbörande Tulltjenstemäns anfordran, beledsagas
ai' antaglig borgen för anbudets behöriga uppfyllande. Har ingen anmält sig
till godsets inlösning, på sätt nu nämndt är, eller finner Tullkammaren så väl det angifna
värdet, som de derutöfver gjorda anbud, när sådant skett, i allt läll icke motsvarar
godsets värde, må Tullkammaren samma gods, med tio procents förhöjning utöfver
det högsta erbjudna värdet, för Kongl. Majlis och Kronans räkning inlösa; skolande
godset i sådan händelse sist inom en månad derefter på offentlig auktion försäljas,
på sätt derom vidare kan varda särskildt bestämdt, efter anmälan hos GeneralTullstyrelsen;
och åtnjule vederbörande Tulltjensteman hälften af den behållna vinst
Tullverket genom sådan försäljning under hvarje års lopp kan erhålla utöfver de angifna
värdesummorna med afdrag af tull- och försäljnings-kostriader.
Har vid anslagstidens slut hvarken enskildt anbud om inlösen inkommit eller
Tullkammaren funnit sådan böra ega rum för Kronans räkning, må, vid tullberäkningen,
efter angifningen komina att bero, och varan, efter skedd klarering, af egaren disponeras;
men eger inlösning på förenämnde sätt runi för enskild räkning, skola tullafgifterna
efter det derigenom uppkomna högre varuvärdet beräknas, och skall af inlösningssumman,
hvilken den, som stannar för högsta anbudet, åligger att, sist innan
kl. Tolf nästföljande söcknedag efter anslagstidens förlopp, i Tull-kassan nedsätta, varuangifvaren
genast derefter utbekomma angifningsbeloppet, tillökadt med tio procent,
men öfverskottet, om sådant eger rum, tillfalla Kronan, och hälften ingå lill det särskilda
anslaget för Manufakturernas befrämjande, under iakttagande af hvad i Kongl.
Majrts Nådiga Förordning till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor i
sådant hänseende stadgas.
§• 6.
Föreskrifterna i sednare momentet af nästföregående §. tillämpas icke å brukade
flyttsaker och resande tillhöriga effekter, som icke utgöra haiidelsgods, och hvarmed
förfares enligt hvad derom särskildt är eller varder stadgadt.
§. 7.
På vederbörande Fabriks- och Handtverks-föreningar ankommer att utse en eller
flera personer i hvarje Stapelstad, som ega att tillse, det de lill hvarje förenings yrke
hörande varor blifva efter riktiga värden och benämningar förtullade, och öfvervara alla
Expedilions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, A':o 136.
359
stämplingar i packhusen; dock må dessa ombuds frånvaro icke hindra tullbehandlingens
företagande och fortgång.
§■ K,
Inkomna och till inrikes förbrukning disponerade utländska varor kunna till utrikes
ort tullfritt åter utföras.
§• 9.
Vid uppkommande tvist om en varas rätta art och benämning, må General-Tullstyrelsen,
dess instruktion likmätigt, ega att, sedan, der så erfordras, sakkunnige handlande
eller fabrikanter hörde blifvit, afgöra frågan; kunnande besvär öfver General-Tullstyrelsens
i dylika frågor fattade beslut bos Kongl. Maj:t i underdånighet anföras endast
af godsegaren.
§• 10.
Alla, både inkommande och utgående, varor, ehvad de förtullas efter bestämd
afgift eller efter vissa procent af värdet, eller äro tullfria, skola angifvas till namn, art
och beskaffenhet, antal, Svenskt mått, mål eller vigt, och, då godset efter värde förtullas
eller är tullfritt, äfven värdet, samt på lika sätt i Tull-journalerna och Persedelsextraklen
upptagas. Om hvad i öfrigt vid varors angifning och förtullning iakttagas
bör, tjenar Seglalions-Ordningen lill efterrättelse.
§. 11.
De varor, som ej om skeppsbord kunna genom Svenskt mått, mål eller vigt till
qvantiteten bestämmas, föras, efter deras beskaffenhet och värde, till Tull-Packhuset eller
Stadens vågar, för att der vägas eller mätas. Uppå ingifven inlaga lill Tullkammaren,
erhåller godsegaren räkning å den lör varorna belöpande tull, efter hvars erläggande
han eger densamma fritt använda, på sätt och med vilkor i öfrigt, som SeglationsOrdningen
och Nederlags-Förordningen bestämma.
§• 12.
Till handelns underlättande kommer så kalladt Kredit-Upplag eller anstånd med
tull afgifternas betalning för alla i Tarifen i sådant afseende utmärkta varor, till der bestämda
minimiTqvantiteler, att lills vidare ega rum uti Städerna: Stockholm, Götheborg,
Norrköping, Gefle, Carlskrona, Malmö, Calmar, Wisby, Westervik, Uddevalla, Landskrona,
Christianstad, Carlshamn, Ystad, Halmstad och Helsingborg, under iakttagande
af följande vilkpr:
ali varorna uppläggas under Tullkammarens, jemte egarens, lås och vård ;
att egare af dessa varor fä, emot utgörandet af hela tullen, om de inom landet
försäljas, men endast mot transito-tull, då de bevisligen åter utföras, från Kredit-upplaget
uttaga större eller mindre partier, dock icke under hälften af det minsta, som får
uppläggas;
att Kredit-upplaget icke får sträckas utöfver ett år ifrån den dag, godset till
uppläggande angifvits; hörande detsamma inom nämnde tid antingen åter utföras, eller
tillfullo förtullas efter den tullberäkning, som var gällande, då upplaget skedde, vid
påföljd att godset i annat fall för egarens räkning å auktion försäljes, dä belöpande
införsels-tull och omkostnader å auktions-summan först afdragas och återstoden tillställes
godsegaren;
360
Expedilions-Vtskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 436.
att gods må kunna transporteras från en Stads kredit-upplag till en annans,
dock med kredit-tidens beräkning ifrån den dag, godset först till uppläggning angafs;
att varor må kunna afgiftsfritt öfverflyttas till kredit-upplag från nederlag, med
beräkning af kredit-tiden från angifningen till kredit-upplaget;
att varor må, efter anmälan hos General-Tull-Stvrelsen, öfverflyttas från kreditupplaget
på nederlag, emot erläggande af så väl transito-afgift, som inkommande rekognition;
samt
att genom kredit-upplaget någon förändring icke sker i den nederlagsfrihet,
som Kongl. Majit redan i Nåder förunnat vissa Städer eller framdeles i Nåder förunnar
andra.
§• 13.
Egare af fartyg om minst 40 lästers dräglighet, som vid Svenskt skeppsvarf nybyggas,
äro berättigade att, sedan fartyget kommit i fallfärdigt skick, och sådant inför
General-Tull-Styreisen styrkt blifvit, fä, uppå tillika der skeende anmälan, tillgodonjuta
restitution med två tredjedelar af erlagde införsels-afgifter för de skepps-förnödenheter,
dem egaren genom behöriga intyg visat hafva varit till fartygets tackling och ntredning
använda och för sådant ändamål från utrikes ort införda.
De skepps-förnödenheter, hvarmed ett Svenskt, från utrikes ort återvändande
fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så länge de förblifva i
samma fartygs bruk.
Kommerse-Kollegiun) eger att, efter pröfning af behofvet och på derom i hvarje
särskildt fall af vederbörande gjord ansökning, lemna tillåtelse till tullfri införsel af
varuprof i så ringa qvantitet, att det ej kan till verklig förbrukning användas, samt
af modell, införskrifven af inhemsk slöjdidkare, som åstadkommer likartad tillverkning,
dock ej för honom mera än en af hvarje slag. Klädespersedlar, guldnipper och silfverprydnader
äro från denna tillåtelse undantagne.
, §• 14.
Allt hvitt socker, ankommande från någon hamn i Europa, hvilket icke är angifvet
såsom Topp-, Gandi- och Kaksocker, krossadt Lump- eller Havanna-Terres eller
annat under samma tullbestämning hänförligt slag, skall underkastas besigtning af sakkunnige
och ojäfvige personer, i Tullkammare- eller Packhus-lnspections-Föreståndares
närvaro. Yppas dervid olika meningar om varans rätta beskaffenhet, hänskjutes frågan
till General-Tull-Styrelsen, då prof å sockret jemväl bör insändas.
§• 15.
Vid utförsel sjöledes från Stapelstad af följande utaf utländskt råämne inrikes
tillverkade varor, beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 skålpund Topp-, Candi- och Kaksocker 3 sk.
— 1 skålpund krossadt Lumpsocker
2 sk. 6 rst.
— 1 skålpund Kardus eller karfvad Tobak, äfvensom pressad och rullad
Tobak 4
— 1 skålpund Snus .
4
— t skålpund Bomullsväfnad af garn i finhet af N:o 32, eller deröfver,
efter Engelsk beräkning 4
— 1 skålpund af Paddy tillverkade Risgryn
Expeditions-Vlskollels Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o 436.
361
hvarvid iakllages:
l:o att hvad Socker- och Tobaks-fabrikater samt Boinullsväfnader, äfvensom
Risgryn, angår, minst 100 skålpund af samma vara skola till export angifvas och på
en gäng afsändas;
2:o att vid angifnings-inlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under edelig förpligtelse
afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan är Svensk tillverkning
och af utländskt råämne, äfvensom om Bomullsväfnad, att den är tillverkad af
utrikes spunnet garn i finhet af N:o 32 eller deröfver, efter Engelsk beräkning; kommande
detta bevis att biläggas Tullkammare-Journalen å den tullplats, hvarifrån varan
utföres;
3:o att varan, då den är stämpling underkastad, bör vära med behörig tillverknings-stämpel
försedd; och
4:o alt utförseln verificeras, antingen genom intyg af Svensk Konsul eller vice
Konsul å lossnings-orten, eller, om sådan tjensteman der ej är anställd, af annan vederbörande
Embetsmyndighet, alt varan derstädes blifvit lossad, eller ock, genom attest
af vederbörands Tull-bevaknings-tjensteman, om godsets bevakning lill öppen sjö i den
mening, sorn 30 §. af gällande Nederlags-Förordning föreskrifver.
§• 16.
Skeppare, inhemsk eller främmande, som, för trängande orsaker eller, till inhemtande
af ordres för sin vidare resa, inlöper i Svensk hamn, der Sjötullkammare
finnes, må derstädes, utan skeppsumgälders erläggande, intaga förfriskningar och anställa
nödiga reparationer, samt jemväl, under iakttagande af hvad Seglations-Ordningen
föreskrifver och efter behörig märkrullas afgifvande, lossa större eller mindre del
af siri last och intaga fyllnad deri, utan att erlägga tull eller annan afgift för mera,
än sorn lossas eller lastas; men för fartyget belöpande skepps-umgälder skola, med
iakttagande af hvad ofvanstående 4 §. föreskrifver, betalas, då lossning eller lastning
eger rum. Dock må, under fart från en (iil annan utländsk ort, Svenskt eller dermed
lika berättigadt främmande fartyg, utan sådana umgälders erläggande, kunna lossa så
stor del af innehafvande laddning, som icke öfverstiger fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet,
för utrönande hvaraf fartygets skeppshandlingar må tjena lill grund.
Fartyg, inhemskt eller främmande, som i Svensk hamn intagit en del af sin
laddning, må i annan Svensk hamn, der, enligt Seglations-Ordningen, lastning får ega
rum, inlaga fyllnad deri. På hvart och ett ställe erlägges tull för hvad lastadt blifvit.
Dä lossning eller lastning på flere ställen egt rum, erläggas dock, i öfverens
stämmelse
med nyssåberopade 4 §., skeppsumgälder endast å första lossnings- eller
lastnings-stället, derom bevis på passet meddelas.
§. 17.
Skeppare vare skyldig att, på sätt Seglations-Ordningen stadgar, å märkrullan
noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet, vid den påföljd för
uraktlåtenhet deraf, som berörda Förordning bestämmer; och må det förråd, som för
besättningens behof till begagnande om skeppsbord finnes nödigt, befrias från tull och
andra afgifter i utlastnings-orten.
Till provision må, under sådana vilkor, jemväl kunna hänföras följande qvantiteler
Vin, Bränvin, Caffe och Risgryn, nemligen:
, Bih. till It. St. Prot. 4S53 & ISSA. 40 Sami. 4 A fä. 46
362
Expedilions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 436.
För Fartyg, kommande från Östersjön, eller till någon hamn i Halland samt
Götheborgs och Bohus Län från Nordsjö-orter samt Holland, England och Franska
Westersjö-hämnar: 3 kannor Vin, 2 kannor Bränvin, 2 skålpund Kaffe och 3 skålpund
Bisgryn, räknadt på hvarje person af besättningens och passagerarnes antal; samt
För fartyg, kommande från orter utom Östersjön, med undantag af nyssnämnde
fart till Halland och Bohus Län : 5 kannor Vin, 4 kannor Bränvin, 4 skålpund Kaffe
och 6 skålpund Bisgryn, på enahanda sätt beräknadt.
Härvid bör för öfrigt iakttagas, att Vin och Bränvin icke mot hvartannat utbytes;
så att den, som bar mindre af den ena, ej får för sådan brist njuta ersättning i
den andra varan, äfvensom att hvad af dessa och öfrige nämnde proviant-artiklar öfverstiger
en Skeppares ofvanföre bestämda förråd i utlastnings-orlen, skall ovilkorligen
förtullas.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående Tullpasset, med fartyget bevisligen
utförda provisions-varor öfverhlifvit, må vid återkomsten tullfritt disponeras.
Hvad af det öfriga medgifna provisions-förrådet icke under vistandet i Svensk
hamn om hord användes, må, derest det ej till qvarblifvande förtullas, med fartyget
åter utföras.
§. 18.
Nödigt förråd af lifsmedel för skeppsbesättningar, antingen fartyget inlöper i
Svensk hamn, eller lifsmedlen derifrån med skeppsbåt hemtas, befrias från utförselstull
och andra dermed förenade afgifter.
Svenska fartyg få äfven till skeppsbehof tullfritt intaga öfriga förnödenheter,
som till skeppets behof, i mån af dess storlek, kunna anses oundgängliga, hvartill äfven
må räknas t famn Ved, 1 tunna Tjära, \ tunna Beck, 2 st. år- och 4 st. spakämnen
för hvarje 20 läster af fartygets drägtighet och derunder.
Främmande fartyg må deremot, ej heller till skeppsbehof, inlaga sådana förnödenheter,
utan erläggande af derför belöpande tull-afgifter.
§. 19.
På det Skeppare och besättningar å Svenska k rafvel-fartyg, större eller mindre,
må komma till säkert åtnjutande af den föring, som uti Kongl. Maj:ts år 1748 utfärdade
Reglemente, dem till uppmuntran, blifvit tillagd, skola Skeppare och besättning
vid den Tullkammare, der lossning sker, af den tull, som för fartygets medbragta last
inflyter, mot behörigt qvitto, erhålla dess föring, utgörande vid fart från Östersjön fölen
Skeppare 1 Riksdaler 16 sk., för en Styrman 28 sk., och för de öfrige af besättningen,
så väl som gossar, hvardera 21 sk.; från de vid Nordsjön, Kanalen och Atlantiska
hafvet belägna Europeiska orter, för en Skeppare 7 Riksdaler 9 sk., för ön
Styrman 3 Riksdaler 28 sk., och för det öfriga skeppsfolket, hvarje person 2 Riksdaler
42 sk.; samt från Medelhafvet, Levanten och andra aflägsnare orter, Skepparen 9
Riksdaler, Styrmannen , 4 Riksdaler 24 sk., och för hvardera af den öfriga besättningen
3 Riksdaler 28 sk., allt Svenskt banko; men då tullbeloppet för medförda varor
icke uppgår till minst 50 Riksdaler banko, bestås Skeppare och besättning ej någon
föring, från hvilken förmån äfven inhemska på klink byggda samt utländska fartyg
äro uteslutna.
Skeppare, som komma från Medelhafvet, men tillika intagit last uti Westersjöhamnar,
njule föring, såsom från Medelhafvet, när tullen för de derifrån i Svenskt
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i36. 363
fartyg medbragta varor stiger till en fjerdedel af tullbeloppet för de varor, som annorstädes
blifvit inlastade. Vid ett annat förhållande bestås endast den mindre föringen.
§. 20.
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej någon
minskning i tullen tillåtas, så vida godsegaren sjelf vill detsamma disponera. Anser
godsegaren en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i Införsels-larifen utsatta
tull, må ban äska laga besigtning å godset, hvilken då skall af Magistrats-person, med
biträde af tvä sakkunnige och ojäfvige män, verkställas, i närvaro af vederbörande
Tullkammare-föreståndare, som eger att under tjenstemanna-ansvarighet, för bevakande
af Kronans rätt, besigtnirigs-åtgärden kontrollera. Befinnes godset hafva under transporten
undergått förskämning, skola Besigtningsmännen ej allenast härom utfärda intyg,
utan jemväl, efter granskning af behöriga lasthandlingar, attestera värdet af enahanda
vara i oskadadt skick. Derest fog till anmärkning emot förrättningen icke förekommer,
antecknar Tullkammare-Föreståndaren sitt godkännande å besigtnings-instrumentet,
sorn ej edsvurne Besigtningsman äro pligtige ali, der så äskas, med ed lästa.
Tullkammaren låter sedermera, eller föregången kungörelse, på öppen auktion, i behörig
ordning, försälja hvad förskämdt är, hvarvid, under iakttagande, att godset, såsom
å nederlag befintligt eller oförtulladt, försäljes, införsels-tullen för det som, enligt tarifen,
förtullas efter värde, beräknas efter fastställd tull-procent å auktions-priset, samt
för annat gods emot tarif-bestämmelseh minskas i samma mån, som auktions-priset understiger
det vid besigtningen för oskadad enahanda vara bestämda värde; kommande
behållna auktions-summan att, sedan belöpande tull blifvit erlagd, godsegaren tillställas.
Försummar godsegaren fullgörandet af bevisningen om varans förskämning utöfver fjorton
dagar elter den preskriptionstid, hvarinom angifnings-inlagan, jemlikt 30 §. af gällande
Seglations-Ordning, bör vara till Tullkammaren aflemnad, ansvare för lull-afgifternas
fulla erläggande, derest han icke genom skriftlig anmälan hos Tullkammaren,
inom samma tid, afslår sin rätt till den skadade varan, som då, medelst offentligt utrop,
för Kronans räkning, genom Tullkammarens försorg, försäljes.
Beträffande förtullningen af varor, bergade från strandade, utrikes ifrån komna,
fartyg, skall iakttagas:
l:o att, derest fartyget alldeles förolyckats eller så skadats, att varorna icke
kunna, för befordrande till destinations-orten, åter intagas, eller om dessa till större
eller mindre del finnas så sjöskadade, att de till vidare försäljning icke, utan äfventyr,
kunna användas, godsegare eller dess ombud må ega att godset, i den stapelstad, djt
det beqvämljgast må kunna föras, eller, om dess beskaffenhet icke medgifver sådan
transport, å landet i strandnings-orten, efter föregången kungörelse, genom offentlig
auktion, i vederbörlig ordning låta försälja;
2:o att för detta ändamål laga besigtning å godset, så fort ske kan, bör anställas,
då strandängen skett inom stads område, af Magistrats-person, och i annat fäll af
Kronofogden i orten eller annan behörig krono-betjent, med biträde af två sakkunnige
och ojäfvige män, och i närvaro af vederbörande Tullkammare-Föreståndare, som eger
att, under tjenstemanna-ansvarighet, för bevakande af Kronans rätt, besiglnings-åtgärden
kontrollera och, om fog till anmärkning icke förekommer, å besigtnings-instrumentet,
som ej edsvurne besigtningsman äro pligtige att, der så äskas, med ed fästa, anteckna
sill godkännande;
3:o att minst en månads tid må bestämmas för auktionens hållande, efter derom
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet utfärdad kungörelse; dock om någon
364 Expedilions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 3 G.
vara befinnes så skadad, att, utan äfventyr af dess förderfvande, något längre uppskof
med försäljningen icke kan ega runi, må denna, så snart kungörelse derom i strandnings-ortens
och närmaste stads kyrkor blifvit uppläst, verkställas; börande i besigtnings-instrumentet,
vid slik händelse, meddelas intyg så väl om behofvet af en skyndsammare
försäljning, som om verkställbarheten af godsets försändande, i försäljningsändamål,
till stad;
4:o att alla de varor, som genom väta icke äro underkastade förskämning eller
som eljest vid besigtningen finnas oskadade, skola, såsom fullgoda varor, enligt Tulltaxan
förtullas, hvaremot med tullberäkningen för de öfriga må förhållas såsom i 1
mom. af denna §. stadgas;
5:o att, änskönt godset såsom oförtulladt försäljes och det är inroparen öppet
lemnadt, att detsamma antingen till inrikes förbrukning disponera eller inom stadgad
preskriptions-tid reexportera, det skall ankomma på säljaren alt, medelst en gemensam
inlaga, som inom fjorton dagar efter auktions-förrättningen bör, med bifogande af auktions-protokollet,
ingifvas och särskildt upptaga hvad till återutförsel ämnadt är, å Tullkammaren
angifva liela det varuparti, som försåldt blifvit, och att belöpande afgifter
för detsamma inom den i Seglations-Ordningen föreskrifna tid inbetala, vid påföljd,
som i sagde Författning jemväl stadgas.
§• 21.
Den särskilda afgift, som utgår under benämning stfgift till Handels- och Sjöfarts-Fonden,
uppbäres, jemte införsels-tullen, på sätt Kongl. Kungörelsen af den 19
Juni 1835 derom stadgar, eller Kongl. Maj:t finner skäl att framdeles i Nåder förordna.
§• 22.
Städernes tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter uppbäras genom
deras egen försorg och skola, intill dess förändrade grunder för deras utgörande varda
stadgade, erläggas efter de för hvarje stad gällande föreskrifter och fastställd procent,
beräknad å det i denna taxa på inkommande och utgående varor bestämda eller enligt
5 §. utrönta värde.
Varor, som i allmänhet äro fria från införsels- eller utförsels-tull, befrias jemväl
från tolag vid inkommande eller utgående; och må i intet lall tolag beräknas till
högre belopp än tull-afgiften.
Ull är från tolag fri, äfven vid införsel.
Bräder och Plankor, sågade, af furu och gran, äro fria från tolag, äfven vid
utförsel.
För nedannämnde varor, när de till Riket införas, skall tolagen, med iakttagande
deraf att den ej må öfverstiga tull-afgiften, beräknas, på sätt sorn följer, nemligen:
För Hampa till en fjerdedel, för Ankare och Kettingar till hälften, för Bleck
och Spik af koppar eller annan metall till fartygs förhydning till en tredjedel, samt för
Segelduk till tre fjerdedelar af i allmänhet stadgadt belopp.
§. 23.
I afseende på Sveriges och Norriges inbördes handelsförhållanden länder till efterrättelse
Kongl. Maj:ts den 24 Maj 1825 utfärdade Nådiga Förordning, med de förändringar
och tillägg, som sedermera blifvit i Nåder beslutade och kungjorda.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 137.
365
§. 24.
De särskilda Traktater och Afhandlingar, som med främmande Makter blifvit,
angående handelsförhållanden, afslutade, tjena till behörig efterlefnad vid afgifters beräknande
för fartyg och varor, under den tid, samma traktater och afhandlingar äro
gällande.
N:o 137.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Sept. 1854.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i de vid
anslaget till inrättande af en teknisk skola i örebro fästade
vilkor.
(Stats-Utsk-.s Uthde N:o 264.)
S. A. K.
Sedan, i sammanhang med regleringen af utgifterne under Riks-Statens Sjette
Hufvudtitel, Rikets Ständer, till inrättande af en teknisk elementar-skola i Örebro, anvisat
ett årligt anslag af fem tusen Riksdaler, under vilkor, bland annat, alt kostnaden
för anskaffandet af en ändamålsenlig lokal af staden skulle bestridas; men stadens invånare,
med åberopande af de stora uppoffringar, de måste vidkännas för stadens återuppbyggande,
efter den derstädes nyligen inträffade betydliga eldsvåda, hos Rikets
Ständer i vederbörlig ordning anmält behofvet af någon lättnad i förberörda vid anslaget
fästade vilkor; så hafva, i betraktande häraf och på det nämnde skola må kunna,
till den dermed åsyftade väsendtliga nytta, så fort som möjligt är, komma i verksamhet,
Rikets Ständer, med bifall för sin del till den derom jemväl gjorda anhållan, medgifvit,
att af anslaget för inrättande af en teknisk elementar-skola i Örebro första årets
belopp må få användas såsom bidrag till anskaffande af en tjenlig lokal för skolan.
Härjemte och efter likaledes förekommen framställning om begagnande af det andra
årets anslag för skolan till anskaffande af nödig materiel för densamma, samt
enär, vid det förhållande, att tillförene, vid dylika anslags beviljande, enahanda rättighet,
som nu begärts, blifvit förunnad, billigheten synes fordra, att jemväl Örebro stad
kommer af en sådan förmån i åtnjutande, hafva Rikets Ständer likaledes för sin del
366
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i36.
medgifvit, att, till anskaffning af erforderliga läro-apparater för ifrågavarande skola,
det andra årets anslag för skolan får användas.
Hvilket Rikets Ständer hos E. K. M. härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 September 1854.
N:o 138.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Sept. 1854.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utvidgning af Upsala
central-hos pilals område genom afsöndring o af jord
från Ultuna Kungsladugård och Kronoparken Asen.
(Stats-Utsk:s Uthde N:o 269.)
S. A. K.
Jemte förmälan, hurusom, efter hvad erfarenheten ådagalagt, sysselsättning med
trädgårdsskötsel och andra arbeten i fria luften i väsendtlig mån bidraga till vansinniga
personers återställande till förnuft och helsa, samt enär de jordrvmder af dels 7 tunnland
6£ kappland från Kronoparken Åsen och dels 6 tunnland 28|- kappland från Ultuna
Kungsladugårds egor, hvilka med Rikets Ständers samtycke blifvit, jemlikt Kongl.
Brefvet af den 5 September 1840, åt Upsala central-hospital upplåtna, sedermera, efter
det antalet af patienter derstädes betydligare ökats, af denna med flera anledningar
befunnits icke lemna tillräckligt utrymme för de vansinnigas sysselsättande på omförmälda
sätt, har Serafimer-Ordens-Giilel hos E. K. M. i underdånighet anhållit, att för
berörda ändamål ytterligare erforderlig mark, upptagen under N:ris 25 och 26 å en
genom Serafimer-Ordens-Gillets försorg öfver hospitalets jord jemte angränsande egor
upprättad karla och utgörande af Kronoparken Åsen 1 tunnland 18,5 kappland samt
af Ultuna äng 3 tunnland 3 kappland, eller tillsammans 4 tunnland 21,5 kappland,
måtte till hospitalet upplåtas; i anledning hvaraf, och då den ifrågaställda jordupplåtelsen
uppgifvits vara behöflig för att åt de sinnessvaga bereda ökadt tillfälle tilt trädgårdsskötsel
och andra arbeten i fria luften, samt vederbörande, i ämnet hörda, icke
haft något att deremot erinra, helst, hvad beträffade den del af marken, som tillhörde
Kronoparken Åsen, densamma icke ingått i parkens indelning till trakthuggning, utan
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 139.
367
vöre upptagen i reserv-skogen, E. K. M:t uti afgifven Nådig Proposition till Rikets
Ständer behagat föreslå, det Rikets Ständer måtte för deras del medgifva, att ofvanberörda
jordrymd af tillhopa 4 tunnland 2l£ kappland från Åsens Kronopark och Ultuna
Kungsladugårds egor finge utan afgäld åt Upsala central-hospital upplåtas, under vilkor,
att den å Kronoparkens andel växande skog,' genom skogsbetjeningens försorg, vid
tjenlig årstid fälldes och till skogsplanterings-kassans förmån behörigen redovisades.
Och som Rikets Ständer till E. K. M:ts högstberörda Nådiga Proposition, på
deri anförda skäl, lemnat bifall, få Rikets Ständer sådant, till svar i ämnet, härigenom
bos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 September 1854.
N:o 139.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Sept. 1834.
Preste-Ståndet den 22 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring i erläggandet
af våg- och mätare-penningar i Westerås.
(Allm. Besvärs- och Ekon. Utsk:s Bet:de N:o 123.)
S. A. K.
Vid lörekommen erinran derom, huruledes i Westerås stad för åtskilliga varor
och effekter uppbäras våg- och mätare-penningar, jemlikt derå af K. M:t den 2 Juli
1816 i Nåder gillad Taxa, och jemväl särskildt af Magistraten stadgadt vite för underlåtenhet
att sådane erlägga blifvit utfärdadt, oaktadt dessa afgifter icke finnas omnämnde
i den af E. K. M:t den 28 Oktober 1849 utfärdade nya Taxa å hamn- och bropenningar
i besagde stad, hvilka våg- och mätare-penningar föranledde stora olägenheter
för de trafikerande, men icke tillskyndade stadskassan mera än 300 R:dr om året,
till hvilket pris rättigheten att dem uppbära vore åt enskild man utarrenderad, hafva
Rikets Ständer funnit det icke vara med rättvisa eller billighet öfverensstämmande, att
för torgförda landtmannavaror våg- eller mätare-penningar erläggas i andra fall, än då
varorna, efter köparens eller säljarens egen åstundan, undergå vägning eller mätning
vid stadens våg- eller mätare-bus; och få fördenskull, samt med fästad! afseende jemväl
å den omständighet, att rättigheten för Stockholms stad till uppbärande af dylika
afgifter blifvit genom Kongl. Rrefvet af den 23 Oktober 1823 för andra än nyssom
-
368
Expedilions-VtskoUels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 140.
förmälda fall upphäfd, Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes
vidtaga åtgärder till beredande deraf att våg- och mätare-penningar för de till Westerås
ankommande landtmannavaror icke måtte erläggas i andra läll, än då varorne,
efter köparens eller säljarens egen åstundan, undergå vägning eller mätning af stadens
vägare eller mätare. /
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 September 1854.
N:o 140.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Sept. 1834.
Presle-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 4 Okt. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående sättet, huru åbo ä
de under Bruk skatteköpta hemman, i visst fall, bör antagas.
(Lag- samt Allm. Besv:s och Ekon.-Ulsk:ns Bet.-de, N:o 25.)
S. A. K.
Ehuru i K. M:ts Nådiga Bref till Kammar- och Bergs-kollegierne af den 23 September
1747 omförmäles hvad åboerne å de hemman, som bruksidkare till skatte inlöst,
skola till bruken utgöra, samt bemälda Kollegiers, uppå K. M:ts Nådiga befallning,
utfärdade Kungörelse af den 30 Januari 1824 sammanfattar alla särskilda gäl
lande
föreskrifter om bruksegares och åboers å de under bruk skatteköpta hemman
inbördes rättigheter och skyldigheter, skall, enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit anmäldt,
det förhållande dock ännu understundom hafva förekommit, att bruksegare, oansedt
hemmanen voro inlösta lill skatte, med vilkor, att åboerne å dem skulle sitta
odrifne, icke låtit sig nöja med de skyldigheter, som af hemmanen borde utgå, utan
till och med ansett åboerhe, lika med egna landtbönder, vara underkastade obestämda
tjenstbarheter och uppsägning, hvadan hos Rikets Ständer blifvit hemstäldt, att ett sådant
nämnde åboer betungande förfaringssätt måtte genom vidtagande al nödige åtgärder
för framliden förckommas.
Rikets Ständer, som tagit detta ärende i öfvervägande, hafva funnit det väl
vara af ofvanberörda författningar tydligt, ej mindre att de åboer, som innehade ifrå
gava
-
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 141.
369
gavarande hemman, då de till bruken upplätos, äro berättigade alt derå vara odrifne,
så länge dem enligt lag åliggande skyldigheter icke åsidosättas, äfvensom alt nämnda
besittningsrätt är lika ärlllig, som besittningsrätten å Krono-ruslhåll, än ock att bruksegarnc
icke ega alt åboerne med vidsträcktare eller andra onera betunga, än som i
Jordeboken linnas hemmanen pålorda, eller enligt gällande författningar böra af dem
utgöras, ehuru det är bruksegaren tillåtet att, efter öfverenskommelse med åboen, förvandla
hela hemmansräntan uti kolning och körslor; i hvilka hänseenden åboerne således
i omförmälda föreskrifter ega tillräcklig trygghet mot otillbörliga anspråk å bruksegarnes
sida; men enär nödig bestämmelse saknas, huruledes med hemman af ofvanberörda
beskaffenhet förhållas bör, dä ingen lill åboskapet berättigad af den sista åboens
slägt qvarlefver, och denna omständighet möjligen gifvit anledning lill de missbruk,
hvilka nu blifvit till rättelse anmälda, få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, alt E. K. M:t täcktes i Nåder förordna, huru med antagande af åbo å
de till brukens understöd skattesålde Kronohemman förfaras skall, då, vid inträffande
åboledighel, icke någon till åboskapet berättigad person af den siste åboens slägt finnes.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Oktober 1854.
N:o 141.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Sept. 1854.
Presle-Slåndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 2 Okt. —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående extra Stats-anslag
lill föremål, tillhörande Landtjursvars-departemenlets handläggning.
(Stals-Utsk. Uti. ni. m., N:ris 151, 238 och 256, samt Först
Stats-Utsk. Mern. N:o 276.)
' S. A. K.
Uti den vid innevarande riksdag aflålna Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, har E. K. M:t, med åberopande af de skäl, som ett vid densamma
fogadt Statsråds-protokoll öfver Landtlörsvars-ärenden af den 9 November näsllidne
år, samt deruti omförmälda utredningar och förslag innefattade, af Rikets Ständer äskat
beviljandet af nedannämnde extra anslag för Landlförsvarets behof, nemligen:
Hilt. lill K. St. Prot. 1853 & 1854. 10 Sami. 1 A[U. 47
370
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, A'.-o lil.
l:o för Ar tiller ib ehof
a) lill anskaffning af rid- och anspanns- med flere persedlar för nja Fält-artilleriet,
87,000 R:dr och
b) till anskaffande af 8 reserv-fältbatterier med lavetlage samt ett inskränkt
antal redskaps- och anspanns- m. fl. persedlar, afräkningsvis, 48,000 R:dr, hvilka båda
belopp Rikets Ständer redan, enligt anmälan i underdånig skrifvelse den 21 Januari
innevarande år, beviljat.
c) till fullständig bestyckning af Waxholms fästnings utanverk, 80,000 R:dr.
Efter inhemtad upplysning, att några medel icke blifvit af E. K. M:t till detta
föremål anvisade hvarken af den före riksdagens början lyflade, till rikets försvar afsedda,
hälft af det mindre kreditivet, eller utaf det af Rikets nu församlade Ständer i
och för upprätthållande af rikets neutralitet beviljade särskilda kreditiv, hafva Rikets
Ständer, enär, enligt ofvanberörde Statsråds-protokoll, ifrågavarande fästningsverk snart
äro färdiga, samt angeläget är, att desamma, så fort arbetets framskridande det medgifver,
med bestyckning förses, funnit sig böra för bestyckning af Waxholms fästnings
utanverk anvisa en summa af 80,000 R:dr, alt med J:del årligen under hvartdera af
åren 1854, 1855 och 1856 från Riksgälds-kontoret utgå.
d) lill bestyckning af det redan till stor del färdigbyggda strandverket Gustafsborg
vid Carlstens fästning, 62,000 R:dr.
Af enahanda aidedning sorn vid nästföregående punkt är anförd, hafva Rikets
Ständer beviljat en summa af 62,000 R:dr, för bestyckning af ifrågavarande strandverk
vid Carlstens fästning, att under innevarande och följande tvä år med jrdel årligen
från Riksgälds-kontoret utgå.
e) till anskaffning under åren 1855 med 1857 af nya skarpskytte- och vanliga
infanteri-gevär, 240,000 R:dr, samt dessutom för år 1854 till anskaffande af infanterigevär,
66,666 R:dr 32 sk., eller tillsammans 306,666 R:dr 32 sk.
Medelst underdånig skrifvelse den 23 December sistledet år hafva Rikets Ständer
redan anmält beviljandet af berörde utaf E. K. M:t för år 1854 äskade summa af
66,666 R:dr 32 sk., eller enahanda belopp, som vid sednaste riksdag lill samma föremål
anvisades för hvartdera af åren 1851, 1852 och 1853; Och hafva Rikets Ständer
dessutom, till anskaffande af nya gevär, beviljat ett anslag af 200,000 R:dr, att under
nästkommande, tre år från Riksgälds-kontoret utgå med en tredjedel årligen.
f) lill anskaffning af ännu behöflige nya pistoler, 93.000 R:dr.
Då, såsom af Stalsråds-prolokollet inhemtas, kavalleriet nu mera är allmänt
försedt med dels nya, dels ännu brukbara pistoler, samt dessutom 1,000 par dylika
skjutvapen linnas upplagde i reserv-förrådet, hafva, vid sådant förhållande, Rikets Ständer
ansett nu begärda anslag, som är afsedt att fylla hela bristen i förrådet, utgörande
3,600 par pistoler, kunna utan olägenhet inskränkas lill en mindre summa, än den föreslagna,
helst förbättringar i detta vapen lid efter annan äro att emotse, och således
någon större del af det för reserv-upplagets kompletterande påräknade antalet nu ej synes
böra anskaffas; hvadan Rikets Ständer till anskaffning af nya pistoler beviljat ett
anslag af 30,000 R:dr, att under innevarande och följande två år med ^:del ärligen
från Riksgälds-kontoret utgå.
g) till anskaffande af kavalleri-sablar, afräkningsvis, 29,800 R:dr.
Denna anslagssumma, motsvarande tillverkningskostnaden för 3,600 sablar, hvilka
äro afsedda att i förråden till krigsbehof uppläggas, hafva Rikets Ständer äfven,
på enahanda skäl, som i nästföregående punkt omförmälas, funnit böra till ett lägre
lixpcdilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o lil.
371
belopp, än det begärda, inskränkas, och alltså för ifrågavarande ändamål å Riksgäldskontoret
anvisat en summa af 10,000 R:dr, att utgå under åren 1854, 1855 och 1856
med |:del hvartdera året.
b) till anskaffning af faschinknifvar eller sidogevär för infanteriet, afräkningsvis,
50.000 R:dr.
Af Statsråds-protokollet hafva Rikets Ständer inhemtat, att 84,000 st. faschinknifvar
för infanteriet på krigsfot erfordras, utöfver de 8,000 st., som för tillgängliga
särskilda medel blifvit anskaffade och beräknades alt i förråden uppläggas, samt att
den härtill behödiga summa utgör 308 000 R:dr, i afräkning hvarå 50,000 R:dr nu
äskas för tillverkning af 12,000 st. dylika vapen. Då emellertid så många andra vig
tigare
militära behof taga Statens tillgångar i anspråk, samt Rikets Ständer föreställa
sig, att, derest sidogevär för infanteristen, hvilket vapen redah i början af detta århundrade
vid Svenska arméen alsluiffades och alltsedan kunnat undvaras, skulle anses
af den vigt, att arméen dermed bör ånyo förses, tillgång för utgiftens betäckande torde
småningom kunna beredas genom anvisning ä andra till Krigs-kollegii disposition ställda
anslag, hafva Rikets Ständer icke funnit sig böra lemna bifall till E. K. M:ts i denna
del gjorda Nådiga framställning.
i) till anskaffning af ännu återstående behofvet utaf fänghåls-tappar samt ren
görings-
och söndertagnings-verktyg, 17,400 R:dr, och
k) till anskaffande af slagkruls-hufvar, afräkningsvis, 10,000 R:dr.
Enär ifrågavarande persedlar äro nödvändiga för slaglås.gevärets användbarhet,
och det således måste anses vara af behofvet påkalladt, att ett upplag deraf, tillräckligt
för de i förråden befintliga dylika gevär, der städse förefinnes, hafva de äskade
anslagen, tillsammans 27,400 R:dr, blifvit af Rikets Ständer beviljade till utgående
från Riksgälds-konloret under innevarande och följande två år med fidei årligen.
2:o fur Fortifikations-behof:
a) till fortsättande af Carlsborgs fästnings-byggnad under åren 1855 med 1857,
180.000 R:dr, samt dessutom för år 1854 lika anslag med föregående årens, 30,000
R:dr, eller tillsammans, afräkningsvis, 210,000 R:dr.
Enligt hvad i underdånig skrifvelse den 23 December sistlidet år blifvit anmäldt
hafva Rikets Ständer till denna fästnings-byggnad för innevarande Ar anvisat ett belopp
af 30,000 R.-dr; Och då, jemlikt den i Statsråds-protokollet lemnade utredning, ifrågavarande
fästnings-byggnad, med ett dylikt års-anslag, ej kan fulländas på kortare tid,
än ungefär 85 år, men med ett anslag af 60,000 R:dr årligen, deremot hinna fullbordas
pä omkring 37 år, genom hvilket sednare års-anslag alltså vunnes den af fästningen
påräknade nytta för landets försvar inom en närmare framtid och med en mindre
kostnad på det hela, utgörande i bi-omkoslnader ensamt 250,000 R:dr, hafva Rikets
Ständer funnit det ur både politisk och ekonomisk synpunkt vara angeläget, att byggnads-arbelet
påskyndas, äfvensom Rikets Ständer ansett tiden för anslagets utgående
böra, såsom E. K. M:t äskat, utsträckas jemväl till 1857, hvadan Rikets Ständer, till
fortsättande af Carlsborgs fästnings-byggnad, utöfver det för innevarande år förut beviljade
belopp, 30,000 R:dr, anvisat en summa af 180,000 R:dr, att från Riksgäldskontoret
utgå under åren 1855, 1856 och 1857 med ^:del årligen.
b) lill fortsättande af fästnings-byggnads-arbetena vid Carlskrona samt Carlstens
och Waxholms fästningar under åren 1855 med 1857, 315,000 R:dr, samt för år 1854,
105.000 R:dr, eller tillsammans 420,000 R:dr, att af Kongl. Majit efter omständigheterna
fördelas.
372
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 444.
På sätt i nyssberörde underdåniga skrifvelse är anmäldt, hafva Rikets Sländer
redan beviljat den för innevarande år till berörde föremål äskade summa af 105,000
R:dr, utgörande samma belopp, som de föregående åren varit dertill anvisadt. Inseende
angelägenheten deraf, att, så framt ifrågavarande, för gränsförsvaret vigtiga, befästnings-arbeten
skola kunna fortgå med oförminskad drill samt inom beräknad tid,
till undgående af ytterligare förhöjda kostnader, medhinnas, enahanda anslag till dem
än vidare beviljas, och då samma skäl, som föranledt utsträckning till år 1857 af anslagen
lill nya gevärs anskaffande, samt till Carlsborgs lastnings-byggnad, äfven gälla
nu ifrågavarande anslag, hafva Rikets Ständer funnit skäligt att, utöfver det lill fästnings-byggnads-arbcten
vid Carlskrona, Carlsten och Waxholm för år 1854 förut beviljade
belopp af 105,000 R:dr, nu för hvartdera af följande tre år dertill ytterligare
anslå enahanda summa, med tillsammans 315,000 R:dr, att från Rdrsgälds-kontoret
utgå och af E. K. M:t efter omsländigheterne fördelas.
c) till anskaffning af en fältbrygge-utredning, afräkningsvis, 50,000 R:dr. .
Såsom i Statsråds-protokollet omförmäies, erfordras för arméen 10 st. s. k. broekipager,
beräknade alt tillsammans kosta 138,000 R:dr. Af dessa skulle till en början
blott halfva antalet tillverkas, hvartill, efter afräkning af förut för ponton-förrådets
behof afsatte ordinarie stats-medel och med uppskjutande af vissa till utredningen hörande
persedlars anskaffande, en summa af 50,000 R:dr ansåges behöflig.
Då saknaden af en fältbrygge-utredning obestridligen utgör en väsendtlig brist i
Svenska arméens krigs-maleriel, helst Sverige mer än de flesta andra länder är genomskuret
af många och stora vattendrag, hvilka, om de under ett fälttåg ej kunna öfvergås,
mäste betydligt försvåra arméens rörelser, anse Rikets Ständer det vara af högsta
vigt, att Svenska arméen, lika med andra länders arméer, förses med en dylik brotross;
hvarföre Rikets Ständer, som dock föreställa sig, att under fredstid behofvet
utan olägenhet kan inskränkas tili det antal bro-ekipager, hvartill medel nu, afräkningsvis,
blifvit begärde, funnit sig böra, till anskaffande af en fältbrygge-utredning, för en
gång anvisa en summa af 50,000 R:dr, att fördelas på tre år och från Riksgälds-kontoret
utgå med J:del under hvartdera af åren 1854, 1855 och 1856.
3:o för Beklädnads- och Utrednimjs-behof:
Till anskaffning af erforderligt antal beklädnads- och utredningspersedlar för
bevärings-manskapets behof, 716,000 R:dr.
Af den i Statsrådsprotokollet lemnade utredning af ämnet hafva Rikets Ständer
inhemtat, att bevärings-manskapets beklädnad och en del utredning för närvarande befinnes
i det bristfälliga skick, att en skyndsam och ändamålsenlig anordning deraf är
af högsta behof påkallad, så vida ej den exercerande klassen af manskapet skall inom
kort komma att sakna det nödvändigaste i detta afseende. Jemlikt den framlagda planen
för bevärings-manskapets fullständiga beklädnad och utredning, borde detta manskap,
i likhet med de indelta och värfvade trupperne, vara försedt med tvenne munderingar,
nemligen en exercis- och en lif-mundering, den förra att under fredstid begagnas
i daglig tjenstgöring, och den sednare, beräknad att användas endast vid särskildt
anbefallde tillfällen, och således nästan ny och i fullkomligt skick vara all tillgå,
då beväringen vid krigets utbrott sammankallades, hvarigenom det mål kunde ernås,
att, med anlitande derjemte af bevärings-manskapets redan samlade reserv-förråd, minst
40,000 man af nämnde manskap genast, när kriget utbröle, och, inom någon lid derefter,
om så behöfdes, ytterligare 10,000 man, alla försedda med fullständig beklädnad
och utredning, kunde sändas emot fienden, samt att under fredstid, ulan användande
Expedition!;-Ul skol tets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 41.
373
af tle för krig bildade förråden, det till vapenöfning årligen sanmiandragne beväringsmanskap
städse blefve väl beklädt.
Rikets Ständer hafva funnit det vara obestridligt, att ett af arméens nödvändigaste
behof är en god och ändamålsenlig beklädnad, hvaraf truppens helsa och tjenstbarhet
i hög grad bero, och varnande exempel förekomma äfven i Sveriges krigshistoria
på vådan, att med likgiltighet omfatta denna vigliga angelägenhet. Då denna beklädnad
mäste under fredens lugn beredas och icke kan i lärans stund med erforderlig
skyndsamhet anskaffas, hvarförutan en sådan anskaffning då otvifvelaktig! skulle medium
större kostnad och uppoffring, än om densamma i tid påtänktes och verkställdes,
fordrar alltså klok omtanke, att åtgärder, så fort som möjligt, vidtagas för bristens
afhjelpande. Och då den framställda planen för bevärings-manskapets beklädnad synes
Rikets Ständer vara den ändamålsenligaste, så väl i afseende å sättet för behofvets
fyllande, som med hänsigt till anordnandet af bestvret med persedlarnes omsättning
och värd, hafva Rikets Ständer, som redan, enligt hvad i underdånig skrifvelse
den 21 sistledne Januari är anmäldt, till beklädnads- och utrednings-persedlars anskaffande
för bevärings-manskapet beviljat ett belopp af 238,668 R:dr 32 sk., eller .j:del
af den äskade summan 716,000 R:dr, nu för ifrågavarande ändamål, utöfver det förut
beviljade beloppet af 238,666 R:dr 32 sk., ytterligare anvisat en summa af 477,333
R:dr 16 sk., att från Riksgälds-konloret utgå, med hälften under hvarldera af åren
1855 och 1856.
Hvarjemte och då, i fråga om det anslag af 54,000 R:dr, som, i händelse af
den föreslagna planens verkställande, skulle för bevärings-munderingarnes underhållande
erfordras utöfver den derför å anslaget till försvarsverket i allmänhet förut befintliga
tillgäng af 30,000 R:dr, behofvet häraf äfven blifvit fullständigt utredt och ådagalagdt,
hafva Rikets Ständer, som, vid regleringen af ulgiflerne under Riks-Statens 4:de
Hufvudtitel, redan beslutat öfverflyttning lill ordinarie stat af det vid näsllidne riksdag
till kompletterande af beväringens reserv-förråd beviljade extra anslngs-belopp af 26,666
R:dr 32 sk., nu anvisat återstoden, 27,333 R:dr 16 sk., att för det afsedda ändamålet
under hvarldera af nästkommande 3 år från Riksgälds-konloret utgå.
4:o för Topografiska korpsens arbeten:
Till detta föremål har slutligen E. K. M:t äskat för åren 1854 med 1857 en
summa af 12,000 R:dr årligen, eller tillsammans 48,000 R:dr.
Med afseende å dessa arbetens gagn för det allmänna och då enahanda skäl
gälla för detta anslags utsträckning jemväl till år 1857, som i fråga om en del andra
anslag förekommit, hafva Rikets Ständer, som för ifrågavarande ändamål redan anvisat
för innevarande år 12,000 R:dt, dertill ytterligare anslagit enahanda summa för
hvarldera af nästkommande tre år, med tillsammans 36,000 R:dr, alt från Riksgäldskontoret
utgå. v
I sammanhang rned förenämnde anslagsfrågor har Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad å angelägenheten att förbättra den ställning, hvaruti truppen vid den
värfvade arméen, i afseende å dess underhåll, sig befunne. Manskapet hade nemli
-
374 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i ii.
gen, utom brödportion in natura, endast G å 8 sk. kontant om dagen i gage, omvexlande
för olika regementen, så väl inom, som utom samma garnisons-orter. Då dyrheten
å lifsmedel vore störst å dessa orter, insåges ock lätt, alt detta gage icke på
långt när kunde förslå lill soldatens underhåll. Vid de för ifrågavarande regementen
bildade mat-inrättningar sökte man väl genom en klok hushållning bereda truppen den
största möjliga matportion, som för dess gage kunde erhållas, men det oaktadt och
ehuru dessa inrättningar dessutom fått bidrag från andra anslags-tillgångar, hade dock
den föda, som soldalen sålunda tilldelades, visat sig vara för hans lifsuppehälle otillräcklig.
Det har derföre blifvit hos Rikets Ständer föreslaget, att sådane åtgärder
måtte vidtagas, alt den värfvade krigaren finge en, efter dagliga lefnadsbehofvet afpassad,
matportion in natura.
Vid pröfning af denna fråga hafva Rikets Ständer vidare erfarit, att de för vidmakthållande
af Garnisons-regementenas mat-inrättningar afsedda tillgångar, bestående
af det från regementenas stater utgående gage och brödkorn m. m., jemte de bidrag,
som, enligt särskilda Nådiga bref, å 4:de Hufvudliteli\s extra utgifts-anslag anvisats,
* äfvensom, i den mån delta anslag härtill ej lemnar tillgång, befintliga reservationer ä
samma hufvudlitels anslag till durch-marche-kostnader, äro så inskränkta, att matportionen,
sådan den, enligt fastställde spis-ordningar för de särskilda regementenas matinrättningar,
soldaten för närvarande tillbandahålles, ingalunda kan anses motsvara
hans billiga anspråk på en nödtorftig bergning. Vid sådant förhållande och med afseende
å de ständigt vexlande priserne å lifslornödenheter, hafva Rikets Ständer funnit
bäst och rättast vara, att, såsom för soldaten vid den indelta arméen och för bevärings-ynglingen
redan eger rum, underhålls-portionen för garnisons-manskapet, hvilken
nu utgår olika inom de särskilda regementena, bestämmes att med oförändradt och
för alla regementen lika belopp utgöras, oberoende af lägre eller högre varuvärden,
helst truppens behof alltid är lika, ehvad dyrheten å iifsmedlen blifver större eller
mindre. Och då nödvändigt är, att denna underhälls-portion varder för soldatens behof
fullt tillräcklig, så att han icke må lida brist, men E. K. M:t bäst är i tillfälle
att bedöma behofvet af den tillökning i tillgångar, som för ändamålets vinnande kan
erfordras, hafva Rikets Ständer för åren 1855, 1856 och 1857, till E. K. M:ts disposition,
å Riksgälds-kontoret anvisat en summa af 10,000 R:dr årligen, att efter behof
och i den mån härtill förut afsedda medel icke lemna tillgång, användas såsom bidrag
för underhållet af sådane i garnison förlagde trupper, som äro med mat-inrättningar
försedde.
Hvilket allt Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 7 Oktober 1854.
!
Expedilions-Vtskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o lii.
375
N:o 142.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Sept. 1854,
Preste-Slåndet den 30 — —
Borgare-Slåndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 4 Okt. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående extra Slats-anslag
till föremål, tillhörande Sjöförsvar s-departementets handläggning.
(Stats-Utsk:s Ulhde N:o 152.)
S. A. K.
I sammanhang med afgifvet förslag till reglering af ulgifterne under Riks-Statens
5:le Hufvudtilel har E. K. M.-t uti Dess Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, under åberopande af de i bifogadt Slatsräds-protokoll öfver Sjöförsvarsärenden
al den 8 November nästlidel år utvecklade skäl och med hänvisning till de
upplysningar, samma protokoll innehölle, behagat föreslå, ätt följande, lill ständige behoi
ej hänförlige, anslag, hvilka för Sjöförsvarets fullständiga ordnande ansetts erforderlige,
nu mätte al Rikets Ständer anvisas, nemligen: för iståndsällande, till återstående
delen, af så väl flottan tillhörande fartyg, som etablissementerne, äfvensom till förrådens
kompletterande, 1,000,000 R:dr, att under fyra år, med -j:del eller 250,000
R:dr årligen, utgå, samt för anskaffandet af 11,000 munderingar för sjöbevärings-manskapets
räkning till krigsbehof, 240,000 R:dr, alt utgå under 3 år meil j alel ärligen.
Vid pröfningen af dessa frågor hafva Rikets Ständer, hvad först angår det af
E. K. M:t lör islåndsättande af Flottans materiel äskade anslag af 1,000,000 R:dr, af
ofvan omförmälda Statsräds-protokoll samt dervid fogade förteckningar och uppgifter,
inhemta!, ali under loppet af åren 1852, 1853 och 1854 en betydlig del af Flottan
blifvit och Olifver i fullt tjenstbart stånd försatt, samt att, genom beviljande af nu
äskade anslag, kompletteringen af återstående delen utaf do Flottan tillhörande fartyg
kan lillvägabringas så snart, att den befintliga materielen vid 1857 års utgång varder
fullständigt iståndsatt. Detta ändamål, eller Flottans skyndsamma försättande i det
skick, att den vid ett utbrytande krig kan ulan dröjsmål användas till fäderneslandets
lörsvar, är af så maktpåliggande beskaffenhet, att, för dess ernående, äfven de största
uppoffringar böra göras; Och som ostridigt är, att en dylik malerielens komplettering
icke later verkställa sig i behofvets stund, samt alt ju fortare densamma kan ske,
desto mindre blifva de dermed förenade kostnader, hafva Rikets Ständer, som redan
anvisat dels till komplettering af linieskeppen Guslaf den Store och Dristigheten med
376
Expedilions-Vtskoitets Förslag till anderd. Skrifvelse, ,V.-o 443.
inventarier m. m. 124,148 R:dr, dels ock till kostnader för extra arbetsbiträde vid
dessa linieskepps kompletterande 12,000 R:dr, eller tillsammans 136,148 Hulr, nu för
ofvanberörde ändamål, utöfver dessa 136,148 R:dr, beviljat, för innevarande år, ytterligare
113,852 R:dr och för hvartdera af nästkommande 3 år 250,000 R:dr årligen, att
från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Reträffande derefter E. K. Mits Nådiga framställning om anslag till sjöbeväringsmanskapets
beklädnad, gifver Slatsråds-prolokollet vid handen, att, i händelse al krig,
skulle, utom de vapnet tillhörande stamtrupper, omkring 2,000 af bevärings-manskapet
komma att tjenstgöra å den seglande (lollans fartyg, samt ungefär 6,000 ä Skärgårdsflottan,
hvarjemte för etablissementerne och sjöfästningarne omkring 3,000 af samma
manskap erfordrades, eller tillsammans 41,000 bevärings-skyldige; och borde alitsa ett
lika antal beklädnader för desse anskaffas, hvartill, under iakttagande af ali möjlig,
med ändamålet förenlig, inskränkning i persedlarnes anta! och med afräkning af ett,
efter behållningar från de sednasle krigsåren bjldadt, för bevärings-manskapets behof
afsedl och sedermera städse underhållet beklädnads-förråd af tillsammans 2,000 munderingar
utaf äldre modell, det äskade anslaget al 240,000 Ridr ansåges behöfligl.
Då något, behofvet motsvarande, reserv-förråd för sjöbevärings-manskapets beklädnad
icke förefinnes, men angeläget är, att, lör (lottans skyndsamma bemanning
samt etablissementernes försvar i händelse af krigsutbrott, åtgärder i tid vidtagas för
tillvägabringande af beklädnad i beredskap för den del af bevärings-manskapet, sorn
dervid mäste i tjenstgöring ingå, hafva Rikets Ständer, som till omlörmälda ändamål
redan anvisat ett belopp af 80,000 Ridr, nu dertill ytterligare anslagit en summa af
160,000 Ridr, ali från Riksgälds-kontoret utgå med ^idel under hvartdera af nästkommande
3 år.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 4 Oktober 1854.
N:o 143.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Okt. 4834.
, Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 41 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående extra Stats-anslag
lill föremål, tillhörande Civ il-departementets handläggning.
(Stats-Utskis Ulbden m. m. Niris 158, 239 och 256.)
S. A. K.
I sammanhang med afgifvet förslag lill reglering af utgifterna under Riks-Statens
6:te Hufvudtitel, har E. K. Mit, uti Dess Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och
Expedilions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 143. 377
och behof, med anledning af särskilda hos E. K. M:t i underdånighet anmälde frågor
om anslag dels för yissa år eller tills vidare, dels för en gång, till föremål som tillhöra
Civii-departementets handläggning, och under åberopande, hvad allmänna arbeten
särskildt anginge, af Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader under den 25
Oktober nästlidne år afgifna underdåniga förslag, hos Rikets Ständer gjort framställning
rörande de anslag, hvilka E. K. M:t i berörde hänseende ansett böra beviljas;
hvarförutan inom Riks-Stånden flere förslag blifvit väckta, rörande anvisande af Statsbidrag
till likartade föremål; Och få Rikets Ständer, i anledning af hvad sålunda förekommit,
följande beslut i underdånighet anmäla:
Beträffande kanaler, slussar, jernvägar, hamnar, samt far- och flotl-leder:
l:o. Återstoden af den summa, hvarmed Staten, enligt Kongl. Brefvet den 14
April 1837, bör bidraga till amortering af ett utaf Linköpings stad för dess hamnbyggnad
och Stångåns upprensning upptaget lån, har E. K. M.t föreslagit, att för 2:ne år
anvisas med tillsammans 2,160 R:dr; och som Rikets Ständer inhemtat, att E. K. M:t,
genom högstberörda Nådiga bref, tillförsäkrat Linköpings stad att, såsom amorteringsbidrag
för ett, till den då under utförande varande hamnanläggningen upptaget, större
lån, under 19 år, räknade från och med det nyssnämnda, erhålla ett årligt anslag af
1,080 R:dr, och detta belopp sedermera under derpåföljande år fortfarande utgått,
hafva Rikets Ständer nu anvisat sista återstoden af berörde anslagssumma med tillsammans
2,160 R:dr, alt med 1,080 R:dr från Riksgälds-kontoret utgå under hvartdera
af åren 1854 och 1855.
2:0. För hamnbyggnaden vid Borgholm på Öland, hvartill, enligt ett af Chefen
för östra kanal-dislriklet, Majoren m. m. De Geer uppgjordt och af Styrelsen för Vägoch
Vattenbyggnader granskadt förslag, kostnaden beräknats utgöra 32,433 R:dr 16 sk.
Banko, har É. K. M:t begärt étt anslag, motsvarande J:delar af utgiften, eller 21,600 R.-dr.
Efter tagen kännedom af de till delta ärende hörande handlingar och kostnadsförslag,
och då genom vederbörande auktoriteter utredt blifvit, att islåndsättandet af
hamnen vid Borgholm, den enda på Öland, hvarifrån en icke obetydlig spanmålsexport
eger rum, skulle blifva i flere hänseenden nyttigt, och uppförandet af en vågbrytare
derstädes vore af synnerligt gagn för sjöfarten i allmänhet, men stadens invånare icke
utan Statens biträde kunna anskaffa härtill erforderliga medel, utgörande, enligt uppgjordt
kostnadsförslag, 32,433 R:dr 16 sk., hafva Rikets Ständer beviljat den af E.
K. M:t för en hamnbyggnad vid Borgholm äskade summa, motsvarande J.-delar af
kostnaden, att med 21,600 R:dr från Riksgälds-kontoret utbetalas.
3:o. Vidare har E. K. M:t föreslagit att, såsom bidrag till en brobyggnad öfver
Helge å vid Christianstad, af Rikets Ständer måtte beviljas en summa af 100,000
R:dr, deraf 33,333 R:dr 16 sk. såsom anslag och 66,666 R:dr 32 sk, såsom lån.
Sedan, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader
upplyst, alt den gamla, öfver Helge å anlaggda, så kallade Långebro, upplord
af trä på stolpar, är alldeles förfallen och måste ombyggas; att detaljerad plan jemte
kostnadsförslag för en ändamålsenlig och varaktig broanläggning af valsadt jern, med
stenmurade landfästen och pelare, blifvit på de brobvggnads-skyldiges bekostnad upprättade
och E. K. M:ts Nådiga pröfning underställde; samt att kostnaden för detta
företag, som, i följd äf lokala svårigheter och en mycket djup dybotten, uti det breda
vattendraget, erfordrade kostsam och ytterst noggrann grundläggning, beräknats till
133,567 R:dr Banko; så och ehuru, enligt gällande författningar, skyldighet att broar
hilt. till II. St. Prat. 18S3 & 18S4. 10 Samt. 1 Afd. 48 '
378 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 443.
bygga och underhålla i allmänhet åligger alla som å landet hemman ega eller bruka,
hafva Rikets Ständer likväl, då kostnaden för ifrågavarande brobyggnad, som ostridigt
är af väsendtligt gagn så väl för Christianstad, der Staten eger en militär-depöt, som
för kringliggande orter, uppgår till så betydligt belopp, att de brobyggnads-skyldige
icke utan högst kännbara uppoffringar kunna detsamma utgifva, funnit Statens mellankomst
härför böra kunna påräknas, och alltså, i enlighet med den Nådiga Propositionen,
för det afsedda ändamålet anvisat 100,000 R:dr att från Riksgälds-kontoret utgå,
|:del utan återbetalnings-skyldighet och |:delar såsom lån, under iakttagande för ölrigt
af de allmänna vilkor och föreskrifter i afseende på låns erhållande, som vid
denna Riksdag äro af Rikets Ständer meddelade.
4:o. För utdikning af den s. k. Store Mossen, jemte sänkning af Kåfsjö, Harsjö
och Svansjö m. fl. sjöar i Östbo och Westbo härader af Jönköpings län, har E. ,
K. Mit, sedan Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader låtit undersöka och upprätta
plan till detta betydliga arbete, hvarigenom 19,575 tunnland för närvarande obegagnelig
mark skulle kunna, genom ändamålsenlig afdikning, göras dels odlingsbar dels tjenlig
för skogsväxt, emot en beräknad kostnad af 62,330 R:dr, föreslagit, att ett belopp
af 45,000 R:dr mätte af Rikets Ständer anvisas, och att af berörde summa 20,000
R:dr skulle beviljas såsom anslag och 25,000 R:dr såsom lån.
Med afseende ä de betydliga fördelar, som genom detta företag böra kunna beredas
den i allmänhet fattiga allmogen i omförmälda härader, hvilken dessutom i högst ringa
mån lärer förmå deltaga i kostnaden för verkställigheten, hafva Rikets Ständer funnit
skäligt bevilja den af É. K. M:t för sagde ändamål äskade summa 45,000 R:dr, att på
vanliga vilkor från Riksgälds-kontoret utgå, på sätt och i den ordning E. K. M:t begärt.
5:o. Under omförmälan, att som staden Ystad för sin hamnbyggnad utgifvit
högst betydliga belopp och numera saknade medel lör fortsättande af de arbeten, hvilka
ytterligare erfordras för denna hamns försättande i fullt ändamålsenligt skick, hvartill
hörde densammas fördjupning medelst muddring, och stadens hamnkassa, skuldsatt och
dessutom skyldig att af hamnarbetet underhålla den del, som redan vore lullbordad,
icke heller förmådde bestrida den härför erforderliga kostnad, uppgående, enligt ett
af Chefen för södra Väg- och Vattenbyggnads-distriktet upprättadt förslag, till 60,000
R:dr, deri inberäknade 30,000 R:dr för inköp äf ett nytt ångmudderverk med tillbehör,
hvilket vore behölligt, så vida del såsom nödvändigt ansedda djup af 18 fot skulle
kunna erhållas, har hos Rikets Ständer blifvit hegardt, att'för uppmuddring af ifrågavarande
hamn, hvartill, enligt hvad Distrikt-chefen upplyst, skulle åtgå en tid af 5 år,
måtte beviljas nämnda summa, 60,000 R:dr, deraf 40,000 R:dr såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet
och 20,000 R:dr såsom låneunderstöd. Och då Ystads hamn onekligen
är, i anseende till dess läge, af ett större och allmännare gagn för sjöfarten,
samt det således är af vigt att äfven mera djupgående fartyg derstädes kunna inlöpa
och söka skydd, hafva Rikets Ständer, i betraktande jemväl deraf all stadens invånare,
utan bidrag af allmänna medel, utfört den med högst betydliga uppoffringar förenade
hamnanläggningen, funnit sig böra på det sätt bifalla den gjorda framställningen, att
Rikets Ständer för uppmuddring af Ystads hamn beviljat den derför beräknade kostnadssumman,
60,000 R:dr, deraf likväl högst 20,000 R:dr böra utgå såsom anslag utan
återbetalnings-skyldighet, och 40,000 R:dr såsom lån; emot förbindelse för staden, alt
ansvara för arbetets fullbordan inom fem år, samt under iakttagande af de allmänna
vilkor och föreskrifter, som vid meddelande af Statsbidrag för dylika förelag äro af
Rikets nu församlade Ständer bestämda.
6:o. Likaledes har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att som en nödig befunnen
rätning af segelleden genom Stångån från Nyqvarns hamn vid Linköping lill
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i43.
379
sjön Roxen vore af största vigt icke allenast för nämnde stad, utan i ännu högre grad
för den stora del af Östergöthland, sora derstädes hade sin naturliga afsättnings-ort,
men detta arbete icke utan understöd af allmänna medel kunde utföras, enär staden,
som för den nyanlaggda solida och vackra hamnbyggnaden måst skuldsätta sig för ett
icke obetydligt belopp och dessutom förbundit sig att med fidei bidraga till nu ifrågaställda
arbete samt ersätta vederbörande strandegare för all den jord, som för Stångåns
rätning behöfde genomgräfvas, icke vore mäktig af vidare uppoffringar, Rikets
Ständer mätte, i enlighet med E. K. M:ts vid tvenne föregående riksdagar gjorda nådiga
framställning, härtill bevilja ett anslag af 16,666 R:dr 32 sk. Ranko, med vilkor
att arbete,t verkställdes i öfverensstämmelse med den af Styrelsen för Allmänna Vägoch
Vattenbyggnader uppgjorda plan och kostnadsförslag, enligt hvilket den såsom erforderlig
beräknade kostnaden uppginge till 25,000 R:dr; Och då E. K. M:t vid 2:ne
föregående riksdagar funnit förbättring af segelleden å Stångån vara af vigt och om
anslag derför aflälit nådiga propositioner, samt Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader,
uti sitt den 25 Oktober näsllidne år afgifna utlåtande, förklarat, att Styrelsen,
med afseende å de upplysningar E. K. Mits Refallningshafvande i länet sedan sista
Riksdagen meddelat, rörande ifrågavarande arbetsföretag, ansåge detsamma företrädesvis
förtjent af bidrag från Statens sida, hvadan ock detsamma hänförts till lista klassens
arbeten, hafva Rikets Ständer, med hänsigt lill den betydliga nytta, som genom
ifrågaställa upprensning och rötning af Slångän komme att så väl det allmänna som
provinsen beredas, funnit sig böra anvisa för nämnde företag ett anslag af 16,666
Ridr 32 sk., att från Riksgälds-kontoret utgå på det sätt och i den ordning, sorn i
allmänhet för dylika anslag äro bestämda.
7:o. Rikets Ständer hafva jemväl förehaft till pröfning ett framställdt förslag
om beviljande af anslag, utan återbetalnings-skyldighet, till uppmuddring af Arboga å
ifrån Arboga stad intill åns utlopp i Mälaren, i anledning hvaraf Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad på den vigt och betydelse Arboga ä egde för de orter, som
begagnade denna farled för underhållande af kommunikationen med hufvudstaden. På
densamma utfraktades nemligen till Mälaren samt vidare till Stockholm och andra orter,
endast frän Arboga, omkring 60,000 skeppund diverse jern- och metall-effekter,
utom andra varor, hvaribland betydliga qvantiteter åkerbruks- och ladugårds-produkter.
På samma väg, eller sjöledes till Arboga, hämtade jemväl den ofvanliggande Rergslagen
eller norra delen af Orebro län sina mesta förnödenheter af spanmål, saltvaror, specerier
m. m. Med denna trafik, som på sednare åren betydligt tilltagit, samt personförbindelser
mellan Arboga-trakten och hufvudstaden, sysselsatte Arboga ett icke ringa
antal fartyg, och med en del af dessa underhölls, genom Södertelge-, Götha- och Trollhätte-kanaler,
förbindelsen emellan Arboga, Norrköping, Götheborg jemte andra vid
kanal-linierne samt de stora insjöarne belägna platser. Vid stranden af Arboga-ån,
som på mer än 1 mils längd passerades af de fartyg, hvilka genom Hjelmare-kanal
underhöllo kommunikationen mellan Mälaren och Örebro samt andra vid Hjelmaren
varande hamnar, funnes lastageplatsen vid Svarthäll, Reutersberg och Grafudden, från
hvilka ganska stora qvantiteter tegel och skogseffekter afskeppades till hufvudstaden.
Rörelsen å detta vattendrag vore således högst betydlig och det var med stort bekymmer
man emotsåg denna farleds snart inträffande förfall, derest åtgärder till dess upprensning
och fördjupning icke vidtoges, ty genom fällning ur vattnet af de jordpartiklar,
som af höst- och vår-flödena, men ännu mer af ångfartygen, sattes i rörelse, hade
segelrännan år ifrån år blifvit alltmer igengrundad, särdeles vid åns utlopp nedanför
Kungsöhr, så att den lid skulle med temlig visshet kunna beräknas, då, i fall nämnde
förhållande finge fortfara, all sjöfart på Arboga å och följaktligen äfven på Hjelmare
-
380
Expeditions-Utskottuls Förslag till underd. Skrifvelse, A':o 443.
kanal blefve hämmad. Att söka förekomma detta, vore alltså oundgängligen nödvändigt,
och Arboga stad hade, på sin bekostnad, genom Chefen för medlersta Väg- och Vattenbyggnads-distriktet,
låtit anställa pliktning utefter hela årännan samt upprätta kostnadsförslag
till densammas uppmuddring till behööigt djup. Enligt berörda förslag
vore kostnaden beräknad att utgöra, för muddring af ån inuti hamnen intill Hjelmarekanals
utlopp vid Grafudden, 20,700 R:dr, och för årännans upprensning från nämnda
utlopp till Mälaren, 35,200 R:dr samt segeldjupet ämnadt alt blifva 8 fot öfver Hjelmare-kanals
nedersta slusströskel. Då emellertid staden svårligen kunde ega förbindelse,
åtminstone icke att ensam bekosta denna muddring, enär farleden vore gemensam
för flere orter, och de stora utgifter, som voro förenade med en sådan åtgärd, dessutom
svårligen kunde bestridas af detta mindre samhälle, har blifvit föreslaget, att
Rikets Ständer måtte anvisa de medel, som erfordrades för verkställande af Arbögaåns
uppmuddring och försättande i segelbart skick, enligt det derföre uppgjorda förslag.
Hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande; och då
Rikets Ständer anse det vara af vigt, att de hinder undanrödjas, som nu orsaka uppehåll
och afbrott i seglationen pä denna farled, hvarest en högst betydlig och för flere
provinser gagnelig varutrafik eger rum; hafva Rikets Ständer, för uppmuddring af Arboga
å från staden intill Hjelmare-kanals utlopp vid Grafudden, anvisat en summa af
20,000 R:dr, deraf 10,000 R:dr såsom anslag och 10,000 R:dr såsom lån, samt för
årännans upprensning från nämnda utlopp till Mälaren 15,000 R:dr att, utan återbetalnings-skyldighet,
från Riksgälds-kontoret utgå, allt under iakttagande af de allmänna
vilkor och föreskrifter, som för Statsbidrag lili 'dylika arbeten af Rikets nu församlade
Ständer äro fastställde.
8:o. Vidare har hos Rikets Ständer blifvit anfördt, hurusom Köpings å, hvars
längd från staden till Mälaren utgjorde omkring mil, vore krokig och trång, med
en medelbredd i vattenytan af omkring 50 ä 60 fot vid vanlig vattenhöjd, och ett
djup af 8 å 10 fot vid lägsta vattenståndet. Nämnde vattendrag begagnades visserligen
nu obehindradt för den betydliga trafik, hvilken med seglande fartyg derå egde
rum, så väl för fortskaffande af jern och malmer m. m. från ofvanliggande Bergslager,
som ock i utbyte deremot ankommande Iandtmannaprodukler och köpmansgods för
stadens och ortens behof; men då Köping sannolikt inom kort komme att utgöra ena
slutpunkten för den jernväg, som skall sammanbinda sjöarne Mälaren och Wenern,
vore det nödvändigt, att äfven en fullt oförhindrad ångbåtsfart till och från denna
punkt tilivägabragtes, så vidt nemligen en af jernvägens hufvudändamål, en snabb och
beqväm kommunikation emellan rikets båda största städer, skulle kunna vinnas. Beskaffenheten
af Köpings å hade likväl visat sig deremot lägga stora hinder. För af
hjelpande
af dessa hinder samt ifrågavarande segelleds förbättrande hade väl under de
2:ne sislförflutna åren ej ringa kostnader blifvit använde och åtgärder vid lagné, men lill
följd af bristande tillgång på medel hade man sedermera dermed måst upphöra; och
vore denna brist nu desto mer kännbar, som Köpings stad fått vidkännas stora uppoffringar
för jords afstående utan ersättning till bangård och annat för jern vägs-bolaget
erforderligt område, inköp af annan jord till lastageplats i stället för den nuvarande,
flyttning af vågen lill nya lastageplatsen och densammas planerande m. m. Att ulan
understöd af allmänna medel åstadkomma en behöflig förbättring af denng segelled
vore således icke möjligt, och staden hade alltså, för att göra Rikets Ständer uppmärksamma
på förevarande vigtiga angelägenhet, låtit genom Majoren vid Väg- och
Vattenbyggnads-korpsen C. E. Nordström verkställa undersökning och upprätta 2:ne alternativa
förslag, det ena, upptagande kostnaden för erforderliga arbeten till försättande
af Köpings ä i segelbart skick för snabbgående ångbåtar och 10 fots djupgående
Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 1i3.
381
lastfartyg, till 140,000 R:dr Banko, deruti inberäknadt värdet för ett ångmudderverk,
och det andra, sora afsåge att bereda nödiga lastage-, mötes- och vändnings-platser,
jemte enahanda segeldjup, vid lägsta vattenståndet i nämnda å, emot en beräknad
kostnadssumma af 40,000 R:dr. 1 anledning häraf och enär Köpings stad ej mäktade
i väsendtligare mån bidraga till utförande af detta arbetsföretag, har den anhållan blifvit
gjord, att Rikets Ständer mätte medelst statsanslag och Iånebidrag medverka till omförmälde
arbetens verkställande enligt det ena eller andra förslaget.
Erkännande vigten deraf, att åtgärder vidtagas för iståndsättande af ett vattendrag,
der sannolikt inom kort en ganska liflig och för det allmänna gagnelig trafik
skall uppkomma, hafva Rikets Ständer ansett sig böra bifalla sistnämnda förslag och
derföre beslutat, för upprensning och fördjupning af Köpings , å, anvisa å Riksgäldskontoret
en summa af 40,000 R:dr, samt att af detta belopp |-:delar, eller 26,666
R:dr 32 sk., må utgå såsom anslag, utan ålerbetalnings-skyldighet, och judel, eller
13,333 R:dr 16 sk., såsom lån, under iakttagande för öfrigt af de allmänna vilkor
och föreskrifter, som i afseende å de vid denna riksdag beviljade statsbidrag för dylika
företag äro af Rikets Ständer meddelade.
9:o. Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad å de stora olägenheter
Eskilstuna stad och omgifvande landsort gemensamt fingo vidkännas derigenom, att de
saknade lättare kommunikation, ej mindre för afsättningen af smidesmanufaklurens och
landtbrukets produkter, än äfven för införseln af behöfliga råämnen och lifsförnödenheter.
Visserligen egde staden för sin icke obetydliga varurörelse sjökommunikation
med Thorshälla, hvarest funnes upplagsplats, men då denna vore belägen på nära
frdels mils afstånd och varutransporten således måste gå lång landväg, ökades dels
transportkostnaden, som tillsammans med hamn- ooh upplags-afgifter samt kommissions-arfvoden
m. m. uppginge till nära dubbelt emot hvad frakten för varorna emellan
bulvudsladen och Thorshälla kostade, dels försvårades trafiken genom omlastning
och tidsutdrägt. Den staden omgifvande sädesproducerande landsorten åter hade sin
egentliga afsättning på hufvudstaden, men äfven den ganska betydliga spanmåls-afsändning,
som härifrån egde rum, måste, till mycket men och lunga ior ortens landtbrukare,
verkställas öfver Thorshälla. Bristen på lättare transport-utväg hade emellertid
blifvit ännu mera kännbar i samma män som smidesmanuläkluren, ortens landtbruk
och handelsrörelsen vunnit utveckling och tillväxt, och bebofvet af snar förändring i
nämnda svåra förhållande alltmer gjort sig gällande. Åtskilliga förslag till åstadkommande
af förbättring i kommunikations-anstalterna, under en lång följd af år föremålet
för stadens och ortens gemensamma sträfvanden, hade också blifvit uppgjorda, utan
att föranleda till något resultat, intilldess inom Eskilstuna samhälle fråga nyligen uppstått
att medelst en kanal- och sluss-anläggning på sidan af Thorshälla bereda direkt
sjökommunikation emellan förstnämnde stad och Mälaren. För att utröna lämpligheten
af detta förslag, som egde fördelen af ett för anläggningen särdeles gynnande lokalförhållande,
hade Eskilstuna stads invånare, på egen och någre i orten boende personers
bekostnad, låtit genom Distrikt-chefen, Majoren m. m. Olivecrona verkställa undersökning,
enligt hvilken kostnaden för den projekterade kanal-anläggningen, utgörande
något öfver * mil i längd och beräknad att fullbordas inom loppet af 4 år, .skulle
uppgå lill 151,500 R:dr Banko. Enär likväl utförandet af detta, med betydlig kostnad
förenade, men för orten högst vigtiga arbetsföretag icke utan understöd från Statens
sida kunde verkställas, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att, till anläggande af
en kanal och sluss på sidan om Thorshälla, med ändamål att bereda direkt sjökommunikation
emellan Eskilstuna och Mälaren, Rikets Ständer måtte under vissa vilkor
bevilja ett Stats-anslag lill belopp af 100,000 R:dr; — och har Styrelsen för Allmänna
382
Expedilions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, A':o i i 3.
Väg- och Vattenbyggnader, till hvars granskning och utlåtande de nu ingifna handlingar
varit öfverlemnade, jemte upplysning att någon anmärkning emot den uppgjorda
arbetsplanen sig icke företett, uti afgifvet utlåtande anfört, att ifrågavarande kanal,
som uppgifvits blifva 2,800 alnar lång, med 2:ne sänkslussar, otvifvelaktig! skulle åstad'
komma stor nytta för Eskilstuna stad och omgifvande ort, derigenom alt kostnaderna
för den f mil långa nu begagnade landtransporten från Eskilstuna till Thorshälla hamn
kunde besparas för den mängd varor, tyngre machinerier och lokomotiver, hvilka under
närvarande förhållanden måste på axel framforslas.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande; och då den ifrågaställda
kanal-anläggningen, enligt Rikets Ständers tanke, bör komma att medföra ganska
betydliga fördelar icke blott för Eskilstuna stad och landsorten deromkring, utan äfven
för de stora verkstäder, Staten derstädes eger, samt derjemte lifva en redan befintlig
och ansenlig rörelse å denna i industrielt hänseende vigtiga plats, hvårs ytterligare tillväxt
och utveckling till stor del synes vara beroende på denna anläggnings snara utförande,
hafva Rikets Ständer, med afseende jemväl derå alt Södermanlands län hittills
icke uppburit något understöd af statsmedel för dylikt förelag, till öppnande af
en kanal-ledning emellan Eskilstuna och Mälaren beviljat ett anslag af 100,000 R:dr
Banko, att, under loppet af 5 är, med en femtedel årligen från Riksgälds-kontoret utgå;
mot vilkor, att det Bolag, som bildas för arbetets företagande, skall hafva tecknat sig
för hela den summa, som till arbetets fullgörande erfordras, innan någon del af statsbidraget
får uttagas samt att det förbinder sig att fullborda detsamma i öfverensstämmelse
med af E. K. M:t fastställd plan och inom en tid af fem är, vid äfventyr att
eljest återbetala den Ivftade summan.
10:o. Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, hurusom Kongl. Maj:t, i anledning
af åtskilliga bruksegares och handlandes uti Wermland gjorda underdåniga ansökning
om anslag af allmänna medel för beredande af en oafbruten transport-farled på
Clara eif emellan Munkforssen och Carlstad, uppå tillstyrkan af dåvarande Strömrensnipgs-kommitté,
genom Nådigt beslut af den 16 Mars 1826, med afseende på den allmänna
nyttan af en förbättrad fart på nämnda eif, funnit godt att för verkställigheten
af slussanläggningar vid Dejeforss och Forsshaga, enligt en af särskilda kommitterade
uppgjord plan, af allmänna medel anslå en summa af 100,000 R:dr att, med en femtedel
om året från och med år 1827, af strömrensnirigs-fonden utgå, med vilkor att
ett Bolag i orten bildades, som åtoge sig att icke allenast ansvara för arbetets behöriga
bedrifvande och fullbordande efter fastställd plan och under den allmänna tillsyn,
som pröfvades nödig, utan ock förnöja alla de ersättnings-anspråk, hvilka från vattenverks-
och jordegares sida kunde uppstå; K. M:ts Befallningshafvande i Wermlands
län hade uti Augusti månad förstnämnde år, jemte underdånig anmälan att, efter fullbordad
aktieteckning, bolag vore bildadt, anhållit det Ordförande i den af bolagets intressenter
valda Direktion måtte utses, och K. M:t hade, med gillande af den organisations-plan,
som Clara elfs slussbolag för sig uppgjort, genom Nådigt bref den 19
Oktober 1826 i nåder förordnat då varande Landshöfdingen J. af Wingård att Ordförandeskapet
bestrida och en annan person att å Kronans vägnar uti Direktionens göromål
och ansvar deltaga, hvarjemte K. M:t förklarat, dels att en summa af 5,000
R:dr finge af de för ifrågavarande slussanläggning för samma år afsatte medel utbetalas,
dels ock att för detta belopp äfvensom för öfriga tillskott, hvilka i föreskrifven
ordning framdeles, i mån af arbetets fortskridande och bolags-intressenternas egna bidrag,
komme alt af Strömrensnings-kommittéens fond utgå, borde till säkerhet ställas
så väl det tecknade aktie-kapitalet som hela slussanläggningen med hvad dertill hörde;
men, ehuru Direktionen, pä grund häraf, vidtog alla förberedande åtgärder för arbe
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o ti3.
383
tets utförande, och oaktadt Direktionen, genom skrifvelse från bemälda kommitté af
den 28 April 1827, erhöll underrättelse, att det årets anslag 15,000 ll:dr i Nåder vore
beviljadt, hade likväl hela företaget afslannat till följe af en från Stor-Amirals-Embetets
3:dje afdelning till Direktionen i Juni månad derpåföljande år aflåten skrifvelse,
med tillkännagifvande att, enär, enligt hvad Grefve von Flåtens till K. M:t ingifna
underdåniga berättelse innehölle, slussanläggningarne i Clara eif, om de skulle ändamålsenligt
utföras, erfordrade mångfaldigt större kostnad än de förut uppgjorda förslagen
utvisade, K. M:t täckts förordna att ytterligare bidrag dertill för det då närvarande
icke skulle ega rum. Nya undersökningar hade sedermera 1833 skett, enligt
hvilka kostnaden beräknats för slussen vid Forsshaga till 80,000 R:dr och för slussarne
vid Dejeforss till 110,000 R:dr, hvarefter särskilda associationer i orten bildat sig för
hvartdera företagets utförande; men icke eller denna gång hade någon verkställighet
följt. Då emellertid nu för 3:dje gången ett bolag bildat sig för utförande af detta
arbete, under lörulsättning likväl att dertill erhölles det anslag af allmänna medel,
stort 100,000 R.dr, som K. M:t den 16 Mars 1826 dertill i Nåder anvisat, har hos
Rikets Ständer blifvit hegardt, att till K. M:ts disposition mätte ställas det belopp
100.000 R.dr, som år 1826 till utgående af dåvarande Strörorensnings-fonden beviljats
för slussanläggningar i Clara eif vid Forsshaga och Dejeforss, alt utbetalas till det bolag,
som för utförande af detta arbete nu vore i orten bildadt.
Med afseende å gagneligheten och behofvet af ifrågavarande kanal-ledningar för
åstadkommande af en hel landsorts lyftning i ekonomiskt och industrielt hänseende,
hafva Rikets Ständer funnit dessa kanal-ledningar böra, lika med åtskilliga andra dylika
(öretag, å Statens sida kraftigt understödjas; men då Rikets Ständer, med hänsigt
till de många andra utgifter, för hvilka Statens medel vid innevarande Riksdag tagits
i anspråk, icke ansett sig böra lör utförande af detta ärbetsförelag bevilja direkt statsanslag,
hafva Rikets Ständer, för tiilvägabringande af slussanläggningar vid Dejeforss
och Forsshaga uti Clara eif, anvisat en summa af 100,000 R:dr, att såsom lån från
Riksgälds-kontoret utgå, under iakttagande af de allmänna vilkor och föreskrifter, som,
i afseende på låns erhållande, vid denna Riksdag blifvit af Rikets Ständer meddelade.
Anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar, äfvensom understödjande af mindre ström- och å-rensnings-arbeten,
samt smärre hamn- och brobyggnader.
ll:o. Utaf en, vid Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader ofvan
åberopade skrifvelse fogad, tablå, hafva Rikets Ständer inhemtat, huru de vid sistlidne
Riksdag till della ändamål beviljade 500,000 R:dr blifvit till företag af större eller
mindre omfång disponerade. För dylika företag erfordrades nu, enligt föregångne undersökningar
och upprättade förslag, ytterligare, från det allmännas sida, den betydliga
summan af 414,099 R:dr, utom anslag för arbeten, derom planer ännu icke hunnit
utarbetas, och E. K. M:t har uti sin Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof äskat, alt sä väl till vägars förbättring, sorn för understödjande af förefallande
mindre ström- och å-rensnings-arbeten samt smärre hamn- och brobyggnader, Rikets
Ständer mätte anvisa enahanda summa, som vid sistlidne Riksdag beviljades, eller
500.000 R:dr, alt fördelas på de fyra åren 1854—1857 med 125,000 R:dr för hvarje
år, dock alt deraf högst 10,000 R:dr årligen borde för sistnämnda föremål användas.
Enär, enligt hvad vitsordadt blifvit, ansökningar om statsbidrag för omläggning
och förbättring af backiga, samt anläggandet af nya vägar, årligen till betydligt antal
af menigheter göras, samt sådane arbeten, utom det alt derigenom bereda tillfällen lill
384
Expeditions fhskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 463.
arbetsförtjenst för den fattigare befolkningen, äfven i väsendtlig män bidraga till rörelsens
och transporternas underlättande och spridande af välmåga i landet, hafva Rikets
Ständer ansett lämpligt, att äfven vid innevarande Riksdag bidrag af allmänna medel
till dylika arbeten fortfarande anvisas, och alitsa beslutat att tili E. K. M:ts Nådiga
disposition ställa en summa af 125,000 R:dr för hvartdera af åren 1854—1857, eller
tillhopa 500,000 R:dr, för ait, efter den fördelning, sorn i Nåder pröfvas lämplig, utgå
dels till anläggning af nya, dels till förbättrande eller omläggning af backiga eller eljest
mindre goda vägar, dock att af nämnde summa jemväl någon del, eller högst 10,000
R.dr om året, må få användas för strömrensningar och smärre hamn- och brobyggnader.
Rese- och undersöknings-kostnader samt expenser för allmänna arbeten.
12:o. Härtill har E. K. M:t äskat enahanda årliga anslag, som vid sisllidne
Riksdag bestämdes, eller 12,000 R:dr, alt, räknadt för fyra år från och med det innevarande,
utgå med tillsammans 48,000 R:dr; och hafva Rikets Ständer, i enlighet med
E. K. M:ts Nådiga framställning, beviljat lill ifrågavarande föremål 48,000 R:dr, att
med 12,000 R:dr för hvartdera året 1854—1857 frän Riksgälds-kontoret utgå.
Befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar,
till beredande af odlings-Joretag.
13:o. Enligt Styrelsens för Väg- och Vattenbyggnader förslag, skulle för utförande
af dylika arbeten i åtskilliga delar af riket erfordras en summa af 244,706 R:dr,
och har E. K. M:t nu föreslagit Rikets Ständer, alt för detta ändamål samt med bibehållande
af hvad angående bidragens beviljande, såsom lån eller anslag utan återbetalnings-skyldighet
blifvit vid föregående Riksdagar bestämdt, anvisa enahanda belopp,
som vid sisllidne Riksdag, eller 100,000 R:dr, alt under åren 1854—1857 med en
fjerdedel årligen utgå, hvilket Rikets Ständer bifallit.
14:o. Som, vid anställd undersökning af Förste Landtmätaren i Södermanlands
län, utrönt blifvit, att genom sänkning af sjöarne Långhalsen, Yngaren och Hallbosjön,
m. 11. i samband med dessa varande mindre sjöar lill 4 fot under deras nuvarande
medelhöjd, icke blott 5,859 tunnland 15 kappland nu vattendränkt mark skulle blifva
odlingsbar, utan äfven de olägenheter, som nämnde sjöars flodvatten årligen orsakade
på omgifvande egor, till stor del undanrödjas, samt kostnaden för utförande af detta
företag uppginge till 133,982 R:dr 14 sk. '6 rst., deraf, enligt ett af Distrikt-chefen,
Majoren Olivecrona, upprätladt kostnadsförslag, 64,000 R:dr belöpte för det egentliga
arbetet, och återstoden, jemlikt i behörig ordning af Landtmätare och Gode Män verkställd
värdering, beräknats dels för inlösning af Qvarntorps, Wrena och Täckhammars
qvarnar, hvilka vattenverk måste utrifvas, dels ock till ersättning för flyttning af Christineholms
qvärn samt Christineholms och Tuna sågar; men det hvarken vore möjligt
för kringboende strandegare, som pä egen bekostnad låtit anställa omförmälda undersökningar,
att jemväl sammanskjuta den ansenliga summa kostnadsförslaget upptoge,
eller sannolikt att erforderligt understöd härtill kunde i vanlig ordning erhållas af de
medel, som vid innevarande Riksmöte komme alt anvisas för befrämjande af dylika
företag; så har bos Rikets Ständer blifvit begärdt, alt, för sänkning af ifrågavarande
sjöar, mätte beviljas ett särskildt anslag, att meddelas |:del utan äterbetalnings-skyidighet
och |:delar såsom lån, mot de vilkor som derför kunna blifva föreskrifna, samt
alt
Expedilions-Ulskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 14 3.
385
att anslagets belopp måtte bestämmas till f:delar af den summa, som det uppgjorda
kostnadsförslaget visade blifva erforderlig för arbetets utförande, deruti inberäknad lösen
för de vattenverk, som måste flyttas eller utrifvas, med skyldighet derjemte för
den i företaget interesserade menigheten att den återstående tredjedelen sjelf bekosta.
Vid öfvervägande af detta ärende, hafva Rikets Ständer funnit, alt sänkning af
ifrågavarande sjöar, hvarigenom en betydlig jordvidd kan göras fruktbar och inbringa
stor afkastning, bör blifva af ganska vidsträckt nytta för denna ort, hvilken för utförande
af odlingslöretag hittills icke erhållit något understöd af allmänna medel; men
då Rikets Ständer anse bdligt att interessenlerna i större mån, än som föreslagits, deltaga
i kostnaden för arbetets utförande, hafva Rikets Ständer för sänkning af sjöarne
Långhalsen, Yngaren, Halibosjön med flera mindre sjöar i Södermanlands län beviljat
ett lån af 50,000 R:dr, under iakttagande af de vilkor och föreskrifter, som i afseende
å låns erhållande blifvit af Rikejs Ständer för dylika företag meddelade.
15:o. Sedan Rikets Ständer icke funnit skäl antaga E. K. M:ts Nådiga förslag,
att aflöningen åt Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader samt dess
tjenstebiträde!] så väl i hufvudstaden sorn i landsorterna måtte bland (5:te Hufvudtitelns
anslag till utgifter af ordinarie eller ständig egenskap uppföras och, från den tid då
nu skeende statsreglering vidinge, utgå med ett belopp af 12,900 R:dr för året, hafva
Rikets Ständer beslutat, att de medel, som under åren 1854, 1855, 1856 och 1857
erfordras till aflöning åt bemälda Styrelse jemte tjenstgörings-arfvoden för de under
densamma lydande tjenstemän, må ställas till E. K. M:ts Nådiga disposition, och att
för berörda ändamål, under hvartdera af nyssnämnda 4 år, ett belopp af 12,900 R:dr
må från Riksgälds-kontoret utbetalas.
16:o. Till arfvoden för Lärare vid Mariebergs Artilleri-läroverk i de kunskapsämnen
sorn tillhöra Civil-ingeniörer, bar E. K. M:t föreslagit 1,000 R:dr årligen, eller
för 4 år 4,000 R:dr, samt till stipendier för elever, som vid nämnde läroverk genomgå
den för Civil-Ingeniörer bestämda kurs, likaledes 1,000 R:dr årligen i 4 år; Och
då dessa anslag, sorn äfven vid föregående Riksdagar blifvit till enahanda belopp beviljade,
äro behöflige för bildandet af dugliga Ingeniörer för allmänna arbeten, hafva
Rikets Ständer bifallit, att ifrågavarande 2:ne anslag, hvartdera å 1,000 R:dr, jemväl
under åren 1854, 1855, 1856 och 1857 må få utgå.
17:o. I enlighet med hvad, i fråga om regleringen af utgifterna under RiksStatens
6:te Hufvudlitel, blifvit i underdånighet anmäldt, hafva Rikets Ständer beslutat,
att till afvittrings-ärendenas fortskyndande i Wester-Norrlands samt Wester- och Norrbottens
län, en summa af 8,000 R:dr må af E. K. M:t få disponeras och, i mån af
behof, utgå under den tid, nu skeende Statsreglering blifver gällande.
18:o. Förutom dessa, till befrämjande af allmänna arbeten föreslagna, Statsbidrag,
bar E. K. M:t begärt, att Rikets Ständer mätte, i likhet med hvad vid föregående
Sta Isregleringen egt rum, bevilja följande anslag, nemligen:
a) Till utdelning vid Landlbrukaremöten af premier för kreatur af utmärktare
slag 3,000 R:dr; och
b) til! Slöjdexpositionens befrämjande en lika stor summa, eller 3,000 R:dr;
och hafva Rikets Ständer, med afseende å det nyttiga ändamål, som genom dessa anslag
hittills främjats, lemnat bifall till hvad E. It. M:t sålunda äskat.
19:o. Hos Rikets Ständer har framställning skett om beviljande af ett årligt
anslag till understöd åt lofvande arbetare inom handtverkerierna och vid fabrikerne,
i afseende å hvilken fråga Rikets Stäuder inhemfat, dels att, sedan Rikets Ständer uti
underdånig skrifvelse den 18 Maj 1848 hos E. It. M:t anhållit, alt, på det de i faBih.
till It. St. Prot. 1833 & 18S4. 10 Sami. i Afd. 49
386 Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 163.
brikerna och handtverkerierna anställde arbetare, som visat sig ega ulmärktare anlag
och insigt i sitt yrke, måtte kunna i främmande länder ytterligare utbilda sin skicklighet,
E. K. M:t läcktes i Nåder bifalla, att särskilda understöd, hvartdera ej öfverstigande
500 R:dr, finge årligen af de till manufakturernes befrämjande tillgängliga allmänna
medel åt dylika arbetare anvisas, samt att, jemte det antalet af dessa understöd
måtte rättas efter tillgångarne å nämnda medel och lika fördelas emellan fabriksoch
handtverks-arbetare, de arbetare erhölie företräde, som sysselsatte sig med sådane
yrken, för hvilkas utöfning techniska kunskaper erfordrades, E. K. M:t, efter det Kommerse-kollegium
blifvit i ämnet bordt, jemlikt Nådigt bref af den 22 nästpåföljde Séptember,
förordnat, att af de till manufakturernes befrämjande anslagna medel, samt af
den till bemälda Kollegium ingående andel af tull- och konfiskations-medlen, reseunderstöd
skulle tilldelas lofvande och insigtsfulle fabriks- och handtverks-arbetare, hvaremot
E. K. M:t funnit mindre lämpligt både att beloppet inskränktes till 500 R:dr och att
understöden fördelades lika emellan nämnda slags arbetare, enär ett större understöd
åt en utmärkt skicklig person kunde medföra mera nytta, än flere understöd åt andre,
som icke egde lika färdighet och anlag; — dels ock att tull- och konfiskations-medlen,
hvilka vid 1850 års slut utgjorde 31,728 R:dr, samt hittills hufvudsakligen anlitats till
reseunderstöd ej allenast för fabriks- och handtverks-arbetare, utan ock för andre personer
till upplysningars inhämtande om industriens framsteg i främmande länder, äfvensom
till bidrag för anställande af slöjdexpositioner, betydligen minskats genom dessa
anvisningar, så att de vid 1852 års slut i jemnt tal uppgingo till endast 16,036 R:dr.
Med afseende härå och då det för utbildandet af Sveriges fabriks- och handtverksindustri
måste anses vara af stor vigt, att åt skicklige arbetare i fabrikerne och handtverkerierne
understöd beviljas, hvarigenom dem beredes tillfälle att under resor samt
arbete å fabriker eller verkstäder i främmande länder inhämta upplysning om industriens
framsteg derstädes och förvärfva sig en fullständigare kännedom om de till deras
yrken hörande ämnen, hafva Rikets Ständer beslutat, att, för åren 1855, 1856 och
1857, till E. K. M:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 2,000 R:dr
årligen, för att, i den mån de under Kommerse-kollegii förvaltning ställda manufaktursamt
tull- och konfiskations-medel härtill ej lemna tillgång, användas till resestipendier
åt fabriks- och handtverks-arbetare.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 Oktober 1854.
Expedilions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o i ii.
387
N:o 144.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Okt. »8S4.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den i — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående extra anslag till
föremål, tillhörande Finans-departementets handläggning.
(Stats-Utsk:s Utl:den m. m. N:ris 159, 240 och 256, samt
Först. Stats-Utsk:s Mern. N:o 276.)
S. A. K.
Uti E. K. M:ts vid innevarande riksdag aflåtna Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof har E. K. M:t tillkännagifvit, att, utöfver de för 7:de hufvudtitelns
ständiga behof nödiga anslag, följande summor för samma hufvudtitels tillfälliga
behof erfordrades, nemligen:
l:o. För ombyggnad af Nockeby bro, på vägen emellan hufvudstaden och
Drottningholm, 83,000 R:dr.
1 afseende ä delta anslag är af E. K. M:t åberopad en till Rikets Ständer afgifven
särskild Nådig Proposition, innehållande hufvudsakligen att, enligt Styrelsens öfver
väg- och vattenbyggnader i Augusti månad nästlidne år gjorda underdåniga anmälan,
hade, vid anställd besigtning å ifrågavarande bro, densamma befunnits så bristfällig,
alt Styrelsen ansåge den vestra brodelen icke vara säkert farbar och således tarfva
att med möjligaste första ombyggas, i hvilket afseende föreslogs, att denna del af bron
måtte förändras till chaussé på iäschin-bäddar, i enlighet med en af syn förrättaren,
kapitenen F. W. Leijonancker, upprättad arbetsplan med ritning och kostnadsförslag,
slutande sig å en summa af 27,000 R:dr. Denna arbetsplan blef af E. K. M:t i nåder
gillad, men, med afseende å det bristfälliga skick, hvaruti Nockeby bro, efter
hvad upplyst blifvit, i sin helhet befunne sig, erhöll Styrelsen samtidigt nådig befallning,
alt skyndsamligen låta uppgöra ritning och kostnadsförslag till ombyggande äfvenledes
af den öfriga eller östra delen af bron, hvarefter Styrelsen till E. K. M:t aflemnade
underdånigt betänkande med ritning och kostnadsförslag till en sådan ombyggnad,
hufvudsakligen åsyftande att, med bibehållande af nuvarande rörliga hro-del,
emellan densamma och östra landet, såsom ändamålsenligast och med minsta kostnad
förenadt, aidägga Hottbro på en längd af 1,075 fot och utsträcka östra landfästet 20
fot från stranden med läst väg på pålgrund öfver der varande grunda vatten; och beräknades
kostnaden för denna ombyggnad lill 55,944 R:dr 31 sk. 4 rst. Denna plan
för Nockeby bros ombyggande tillstyrktes i underdånighet af Styrelsen framför den eljest
behöfliga åtgärden att nedlägga en kostnad af omkring 10 till 12,000 R:dr, som
388
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 4 4.
sannolikt skulle erfordras för nuvarande östra brodelens iståndsättande, helst derigenom
i alla fall icke kunde vinnas bestämd säkerhet för brons varaktighet, enär de på 40 å
50 fots vattendjup sänkta gamla brokaren, derå icke någon reparation vore möjlig, ej
betryggade brons framtida bestånd. Sedan Ofver-Intendents-embetet, jemväl i ämnet
hördt, instämt i detta förslag, med anmälan, att statsanslaget för Kronans hus ocb
byggnader i landsorterne icke, utan åsidosättande af andra oundgängliga arbeten, lemnade
tillgång nästkommande år til! bestridande af större eller mindre del utaf ofvannämnda
reparationskostnad, fann E. K. M:t mest ändamålsenligt, att bron i hela dess
sträckning med ens ombyggdes, i hvilket afseende de, jemlikt de särskilda kostnadsförslagen,
erforderliga beloppen nu blifvit med en till 83,000 Ridr jemnad summa begärde.
Denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer tagit i behörigt öfvervägande;
och enär Staten allt hittills, utan någon kommuns deltagande, vidkänts utgifterna för
byggandet och underhållet af de på vägen mellan hufvudstaden och Drottningholm befintliga
broar, sednast'för den ombyggnad af Trallebergs bro, hvartill medel vid förra
riksdagen anvisades, hafva Rikets Ständer ansett Staten icke heller nu böra undandraga
sig att bekosta den ombyggnad af Nockeby bro, som kan finnas behöflig. Som
i detta afseende förekommer, att den vestra delen af ifrågavarande bro är i det förfallna
skick, att densamma oförtöfvadt behöfver ombyggas, och att å östra delen af
bron, derest densamma vidare skall kunna begagnas, en alltför kostsam reparation erfordras,
genom hvilken likväl brons bestånd endast kan för en kortare tid betryggas,
hafva Rikets Ständer, lika med E. K. M:t, funnit ändamålsenligast, att bron i hela
dess sträckning med ens ombygges; hvadan Rikets Ständer, då kostnaden härför, enligt
upprättade kostnadsförslag, uppgår till en jemnad summa af 83-,000 R:dr, beviljat
det af E. K. 31:t till förevarande ändamål begärda anslag af 83,000 R:dr, alt från
Riksgälds-kontoret utgå.
I sammanhang härmed och då, i likhet med hvad Rikets sednast församlade
Ständer, vid anmälan om beviljandet af anslaget för ombyggnad af Trallebergs bro, i
underdånighet hemställde, Rikets Ständer anse, att, för nu ifrågavarande bros begagnande,
sådan afgift bör bestämmas, hvarigenom en fond kan bildas för brons framtida
underhåll och ombyggnad, men Rikets Ständer af den Nådiga Propositionen inhemtat
att, i anledning af berörda underdåniga framställning och sedan E. K. Mits Refallningshafvande
i Stockholms län till E. IL M:t öfverlemnat underdånigt förslag tili förändring
och förhöjning af gällande taxa för bropenningarne vid så väl Tranebergs som
Nockeby och Drottningholms broar, E. K. Mit, efter det häradsboerne, i ämnet hörde,
bestridt förslaget om bropenninge-afgiftens förhöjning, icke funnit skäl att tili detsamma
lemna nådigt bifall, få Rikets Ständer, enär, i deras tanke, häradsboernes bestridande
icke synes kunna innefatta ett giltigt hinder för en slik förhöjning, helst dessa hafva
öppet att begagna deras gamla väg, ånyo hos E. K. Mit underdånigst anhålla, att för
broarnes begagnande sådan afgift må bestämmas, att en fond derigenom kan bildas
för deras framtida underhåll och ombyggnad.
2:o. För uppförande af nytt Landshöfdinge-residensbus i Christianstad, 55,000 Ridr.
Äfven i denna fråga hafva Rikets Ständer fått emottaga en särskild Nådig Proposition,
hvaraf inhemtas, att, sedan efter förre Landshöfdingen i Christianstads län,
G. v. Rosen, laga af- och tilllrädes-syn den 5 Juli 1852 blifvit hållen å Landshöfdingeresidenshuset
i Christianstad, Rådstufve-synerätten derstädes, genom utslag den 12 i
samma månad, som vunnit laga kraft, förklarat de residenset tillhörande hufvudbyggnader,
såsom helt och hållet förfallna, böra utdömas och med nya ersättas: alt, vid
pröfning af frågan om residenshusets nybyggnad, E. K. Mit, då derjemte förekommit,
att det förut varande residenshuset egde ett olämpligt och eld Farligt läge invid ett af
Expedilions-UlskollelS Förslag lill underd. Skrifvelse, A’:o lii.
389
stadens tätast bebyggda qvarter, samt, såsom för enskildt behof uppbygdt af korsvirke
med inmuradt tegel och år 1819 för Kronans räkning inköpt, både i följd af ålder
och byggnadssättets beskaffenhet ganska ofta tarfvade stora och kostsamma reparationer,
utom det att inredningen icke heller kunde anses så beskaffad, att huset vore till
boställe för länets Höfding i allo tjenligt, funnit angeläget, att ett nytt länsresidens i
del nuvarandes ställe anskaffades, i förening med passande lokaler för de nu på långt
afstånd från residenset belägne embetsrummen för Länsstyrelsen och Provins-landtmäteri-kontorels
tjenstemän, helst någon tjenligare tidpunkt för ett slikt byggnadsföretag,
än den närvarande, svårligen kunde inträffa, enär, i följd af den i nåder anbefallda
raseringen af Christianstads fästning, icke blott särdeles goda byggnads-tomter på fästningens
fordna område, utan äfven en del byggnads-materialier efter fästnings-vallaraa
funnes för Kronan kostnadsfritt att tillgå, och de gamla residens- och embets-husen,
såsom för handelsrörelsen och för enskilde personer förmånligt belägne, sannolikt kunde
med fördel för Kronan försäljas, samt att Ofver-lntendents-embetet låtit upprätta och
E. K. M:t jemväl i nåder gillat ritning och kostnadsförslag till ett nytt länsresidens af
sten, med tillhörande flyglar, hvilket, enligt förslaget, komme att kosta 80,219 R:dr
40 sk.; och då från denna summa, hvars betydlighet härrörde af de i Christianstad
gällande, ovanligt höga priser pä byggnads-materialier, afdroges den köpeskilling af
25,000 R:dr, som påräknades genom de nuvarande residens- och embetshusens försäljning,
till hvilken E. K. M:t jemväl äskade Rikets Ständers bifall, utgjorde det belopp,
som återstode att fylla, 55,219 R:dr 40 sk. eller i jemn summa 55,000 R:dr.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer funnit behofvet
af ett nytt länsresidens i Christianstad vara till fullo ådagalagdt; och då, enligt
hvad uti den Nådiga Propositionen jemväl blifvit upplyst, kostnaden för denna nybyggnad,
hvartill, jemlikt nådigst gilladt kostnadsförslag, en summa i jemnt tal af 55,000
R:dr erfordras utöfver påräknad köpeskilling för de nuvarande residens- och embetshusen,
icke kan, utan äfventyr af bristande tillgång för andra nödiga byggnads-arbeten,
bestridas af det å 7:de hufvudiiteln uppförda anslag till byggnader och reparationer i
landsorterne, hafva Rikets Ständer, med bifall till den föreslagna försäljningen af nuvarande
Landshöfdinge-residens- och embetshus i Christianstad, nu, till uppförande af
nytt länsresidens derstädes, å Riksgälds-kontoret anvisat en summa af 55,000 R:dr.
3:o. Till utgifter för kolonien S:t Barthelemy, 6,000 R:dr årligen i 3 år, eller
tillsammans 18,000 R-.dr.
Som, enligt hvad den Nådiga Propositionen innehåller, ifrågavarande, äfven vid
sednaste riksdag beviljade, anslag visat sig fortfarande vara af behofvet påkalladt, hafva
Rikets Ständer, till bestridande af de för kolonien S:t Barthelemy’s förvaltning, enligt
nu gällande grunder, erforderliga kostnader, hvilka icke utaf inkomsterne af ön betäckas,
å Riksgälds-kontoret anvisat ett årligt förslagsanslag af 6,000 R:dr, att under
hvartdera af åren 1854, 1855 och 1856 förskottsvis utgå, under förbehåll af den framtida
godtgörelse lill nämnda Kontor, hvilken genom ökad afkastning af ön eller medelst
dess afhändande kan beredas.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 11 Oktober 1854,
390
Expediliöns-UlshotteU Förslag till underd. Skrifvelse, N:o US.
N:o 145.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Okt. 1854.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet, den 4 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående extra anslag lill
föremål, tillhörande Ecklesiaslik-departemenlels handläggning.
(Stats-Utsk:s Uthden m. m. N:ris 160, 241 och 256, samt
Först. Stals-Utsk:s Mern. N:o 276.)
S. A. K.
Enligt E. K. M:ts vid innevarande riksdag aflåtna Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, erfordrades för 8:de hufvudtiteln, utom de å densamma af
E. K. M:t äskade ordinarie statsanslag, åtskilliga summor för tillfälliga behof, dels för
en gång, dels för viss bestämd tid; och få Rikets Ständer, som i sammanhang härmed
till pröfning förehaft flere särskilda Nådiga Propositioner och inom Riks-Stånden gjorda
framställningar om anvisande af statsbidrag till likartade föremål, följande i anledning
häraf fattade beslut underdånigst anmäla:
l:o. För uppförande af en tjenlig byggnad åt Nya Elementar-skolan i Slockholm,
har E. K. M:t begärt ett anslag för en gång af 50,000 R:dr, hvilket Rikets
Ständer, enligt hvad i underdånig skrifvelse af den 1 sistlidne Juli redan är anmäldt,
hafva beviljat.
2:o. Vidare är af E. K. Mit äskadt, att de af Rikets Ständer vid sistlidne
riksdag till Folkundervisningens befrämjande beviljade årliga anslag, nemligen till Folkskole-lärares
allönande 20,000 R:dr, till Seminarier för sådane lärares bildande 9,100
R:dr, och till stipendier åt elever vid dessa Seminarier 12,000 R:dr, måtte, såsom fortfarande
behöfliga, anvisas för den tid, nu skeende statsreglering komme att omfatta,
eller för nästkommande 3 år, med en sammanlagd summa af 123,300 R:dr, med rättighet
för E. K. M:t att till Folkundervisningens befrämjande använda de besparingar,
som å dessa anslag kunde uppkomma; och enär de förhållanden, som vid nästföregående
riksdagar föranledt omförmälda statsbidrags medgifvande, sedermera icke undergått
sådan förändring, som kan anses påkalla upphörandet eller nedsättning i beloppet
af berörda årliga anslag, hafva Rikets Ständer till E. K. M:ts disposition å Riksgäldskontoret
anvisat följande belopp, att fortfarande till och med det år, då nästa riksdag
slutas, årligen, i mån af behofvet, utgå, nemligen:
Expedilions-Utskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 445.
39 f
a) till understöd för Foikskole-lärares aflöning inom de socknar, der, enligt E.
K Mits Nådiga pröfning, statsbidrag för sådant ändamål, i följd af särskilda förhållanden,
kan erfordras, 20,000 R:dr;
b) till Seminarier för bildande af lärare vid Folkskolor 9,100 Ridr; och
c) till stipendier för elever vid nämnde Seminarier, 12,000 R:dr; äfvensom Rikets
Ständer bifallit E. K. Mits begäran, att till folkundervisningens befrämjande få
använda de besparingar, som å de till nyssberörda trenne föremål äskade anslag kunna
uppkomma.
3:o. Under förmälan hurusom det sätt, Grefve Thorsten Rudenschöld begagnat
vid handbafvandet af folkskole-undervisningen inom Otterstads församling af Skaraborgs
län, hvilket sätt så väl af enskilde för saken nitälskande personer, som af Skara
konsistorium, blifvit väl vitsordadt, förenade de båda fördelarne att utsträcka undervisningen
till en så omfattande krets sorn möjligt och att bereda de mera utmärkta lärjungarne
en högre grad af bildning, än som i allmänhet i Folkskolan bibringades, hvadan
E. K. M:t ock först år 1849 och sedermera genom särskilda Nådiga Resolutioner
för vissa år förunnat Grefve Rudenschöld ett understöd af 800 R:dr årligen, att utgå
från den af framlidne Kommerse-rådet Filéen till folkundervisningens befrämjande donerade
fond, hvarigenom Grefve Rudenschöld blifvit satt i tillfälle att odeladt egna sin
tid och sitt arbete ät utbildandet och tillämpandet af den skolplan, han uppfunnit, bar
hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att en summa af 800 Ridr årligen måtte af Rikets
Ständer anvisas, att, i mån af behof, utgå för beredande af möjlighet för honom
att tillämpa denna skolplan på andra orter och i olika lokalförhållanden; Och hafva
Rikets Ständer, i betraktande af Grefve Rudenschölds förtjenster om folkskole-väsendet,
samt på det tillfälle må honom beredas att, när Skol-styrelser inom andra församlingar
i riket sådant önska, vara dem behjelplig vid ordnandet af skolväsendet derstädes,
i enlighet med den af honom uppfunna undcrvisningsplan, funnit sig böra å
Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af 800 Ridr årligen, att, i mån af behof, under
åren 1855, 1856 och 1857 utgå, till bestridande af kostnaderna för de resor, Grefve
Rudenschöld i omförmäldta ändamål kan komma att företaga.
4:o. Med tillkännagifvande, att National-musei-byggnaden nu mera så fortskridit,
att det ännu odisponerade beloppet, 200,000 Ridr, af den för byggnadens uppförande
anslagna summa under närmast påföljande år komme att för arbetets fortsättande
erfordras, har E. K. M:t äskat, att berörde belopp måtte ställas till Dess disposition,
med bifall hvartill Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat ifrågavarande innestående
belopp, 200,000 Ridr, att utgå pä det sätt och i den ordning, som förut
blifvit bestämda.
5io. Till uppförande af ett nytt Barnbördshus i hufvudstaden är af E. K. Mit
begärd, för en gång, en summa af 50,000 Ridr.
Då, enligt den utredning af ämnet, som det vid den Nådiga Propositionen fogade
Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden af den 9 November näsllidne år innehåller,
det allmänna Barnbördshusets i Stockholm nu innehafvande lokal visat sig
vara för ändamålet särdeles otjenlig, samt Inrättningens egna medel icke Jemna tillgång
till betäckande af hela den kostnad, beräknad till 100,000 Ridr, som för uppförande
af ett nytt Barnbördshus erfordras, hafva Rikets Ständer ansett det vara af vigt,
att genom Statens mellankomst utväg beredes lill anskaffande af en för ändamålet fullt
lämplig lokal, så att Inrättningen må sättas i tillfälle att kunna uppfylla sin bestämmelse;
hvadan Rikets Ständer, med bifall till E. K. Mits Nådiga framställning, ä Riksgälds-konloret
anvisat, för en gång, en summa af 50,000 Ridr, såsom understöd för
anläggande af ett nytt Barnbördshus i hufvudstaden.
392
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:u i43.
6:0. För alt af E. K. M:t disponeras tili inköp af den äldre litteratur, sorn i
Kongl. Bibliotheket i Stockholm samt Universitels-Bibliotheken i Upsala och Lund saknades,
har E. K. M:t äskat ett anslag af 10,000 R:dr årligen, att utgå under 3 år
med tillhopa 30,000 R:dr.
Som, efter hvad upplyst är, omförmälda trenne offentliga Bibliotbeker hafva betydliga
luckor i de liesta grenar af den äldre litteraturen, hvilka med deras nuvarande
inkomster icke kunna fyllas, utan att eftersätta den ofta mycket dyra litteratur, som
en nyare tid frambragt och frambringar, hafva Rikets Ständer funnit denna brist böra
afhjelpas; men, i betraktande deraf, att vid denna riksdag Statens tillgångar tagas i
anspråk för så mångfaldiga andra magtpåliggande behof, hafva Rikets Ständer funnit
sig icke kunna E. K. M:ts Nådiga framställning bifalla i vidsträcktare måtto, än att
en summa af 5,000 R:dr nu beviljas, att från Riksgälds-kontoret utgå under hvartdera
af åren 1855, 1856 och 1857, samt användas tili inköp af saknad äldre litteratur vid
ifrågavarande 3:ne Bibliotheker.
7:o. Till utgifvande af sådane i Riksarkivet samt andra allmänna och enskilda
samlingar befintliga skrifter och handlingar, hvilka vore af vigt för landets historia och
offentliga förhållanden, är af E. K. .'»1:1 äskadt ett anslag af 6,000 R:dr, att utgå under
tre år med 2,000 R:dr årligen; Och hafva, med bifall till denna Nådiga framställning,
Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat en summa af 6,000 R:dr till utgifvande
af äldre historiska skrifter och handlingar, att utgå med 2,000 R:dr under hvartdera
af nästkommande 3. år.
8:o. Vid sistlidne riksdag blef, jemte ett anslag af 1,000 R:dr till nödige resor
för att icke allenast inom riket i allmännare större och mindre bibiiothek samt hos
enskilde personer, utan äfven i främmande länder samla handlingar till en ny del af
Svenskt Diplomatarium, en summa af 600 R:dr, fördelad på 3 är, utaf Rikets Ständer
anvisad, för att dermed bekosta afritning af qvarvarande sigiller vid original-handlingar,
som redan blifvit i Diplomatarium tryckte; och bar E. K. M:t nu begärt, att berörda
anslags-belopp af 600 R:dr måtte för, ytterligare 3 år beviljas.
Som, för möjligheten att fullständigt kunna utreda fäderneslandets häfder under
medeltiden, en noggrann kännedom af de utmärktare enskilda personernes inbördes
slägtlorbindelser erfordras, och för detta ändamål vigtiga och i mänga fall de enda tillförlitliga
upplysningar hemtas af de till närvarande tid bevarade sigillen, hvilka dessutom
äfven i konst-historiskt och heraldiskt hänseende förtjena uppmärksamhet, hafva
Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål anvisat ett årligt anslag af 200 R:dr att,
stäldt till Vitterhets-, Historie- och Antiqvitels-akademiens disposition, från Riksgäldskontoret
fortfarande utgå under nästkommande 3 år med tillsammans 600 R:dr.
9:o. Till uppmuntrande af den inhemska konstbildningen genom inköp af Svenska,
i fäderneslandet bosatta konstnärers konstalster, har É. K. M:t äskat, lill Sin
disposition, ett anslag under 3 år med 2,000 R:dr årligen.
Då kändt är, att yngre konstnärer, som vid Akademien för de fria konsterna
erhållit sin bildning och njutit fördelen alt på Statens bekostnad utrikes fullborda sina
studier, icke mefa till fäderneslandet återvändt, samt anledningen härtill otvifvelaktig!
är att söka i det förhållande, att de förhoppningar, konstnären för sin framtid i fosterlandet
kan bilda sig, äro af så svag och osäker beskaffenhet, att han föredrager
att i utlandet söka vinna sin lifsbergning, hvarigenom fäderneslandet kan gå i mistning
af sina förhoppningsfullaste konstnärer, och bemälde akademi jemväl, såsom upplyst
blifvit, lider brist på lämpliga ämnen till Professorer och Lärare vid sitt undervisningsverk,
hafva Rikets Ständer, på det att, genom inköp af deras konst-alster, skick
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, 1V:0 145.
393
lige konstnärer må kunna fästas vid fosterlandet och deras ändamålsenliga verksamhet
derstädes beredas samt den inhemska konsthildningen sålunda befrämjas, funnit sig
böra för ifrågavarande ändamål till E. K. M:ts disposition ställa den äskade summan
af 0,000 R.dr, att från Kiksgälds-kontoret utgå under åren 1855, 1856 och 1857 med
ty del årligen.
10:o. Med anledning af Rikets Ständers vid sistlidne riksdag gjorda framställning
i afseende å beredandet af tillfälle till en allmännare undervisning för döfstumma,
är af E. K. M:t föreslaget, alt, för uppförande af byggnader till ett institut för döfstumma
i någon af Rikets landsorter samt detsammas bringande i verksamhet och underhållande
under år 1857, en summa af 20,000 R:dr mätte till E. K. M:ts disposition
anvisas; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer till pröfning (örehaft dels en af
E. E. M:t under den 17 nästlidne Mars till Rikets Ständer aflåten särskild Nådig Proposition
om ett anslag af 22,000 R:dr till nybyggnad vid det nuvarande allmänna Institutet
för Döfstumma och Blinda, dels ock en inom Riks-Stånden väckt fråga om anslag
af 25,000 R:dr för en dylik nybyggnad, äfvensom af 5,000 R:dr till anskaffande
af en ny uppsättning utaf Institutets inventarier.
Hvad först angår det af E. K. M:t äskade anslag till uppförande af ett Institut
för Döfstumma i någon af landsorterne• så och då, enligt Rikets Ständers tanka, ett
enda sådant Institut, i ändamålsenligt och väl vårdadt skick, är att föredraga framför
flere dylika, ofullständigt ordnade, Instituler, för hvilkas tillvägabringande, utom den
betydliga kostnaden, ett väsendtligt hinder för öfrigt möler genom bristen på lärare
med de många speciella undervisnings-kunskaper, som för ändamålet erfordras, samt
Rikets Ständer derföre anse, att de medel, < hvilka komma att anslås, heldre må användas
till förbättrande och utvidgande af det Institut, som finnes, hafva Rikets Ständer
icke trott sig böra lemna bilail lill E. K. Mits Nådiga framställning om anslag till inrättande
af ett nytt Institut för döfstumma i landsorten.
Beträffande åter frågan om anslag till nybyggnad vid nuvarande Institutet för
döfstumma och blinda, hafva Rikets Ständer, jemte hvad för öfrigt blifvit i ämnet atifördt,
af Ofver-lntendents-embetets underdåniga utlåtande- öfver det för nybyggnaden
uppgjorda kostnadsförslag inhemta!, att byggnaden, som komme alt utgöras af, 2:ne
våningar, bestående, den öfra af 2 större skolsalar, en för gossar och en för flickor,
med särskilda trappuppgångar och förstugor, samt den nedre, eller bottenvåningen, af
verkstäder och förrådsrum, skulle, om den uppfördes invid vägen midt emot den nn\arande
hufvudbyggnaden, kosta 22,000 R:dr, men, om det nya huset förlädes inne pä
gärden invid hufvudbyggnaden, erfordra en ytterligare kostnad af 3,000 R:dr, för en
timmerbädd lill grundens förstärkning, samt att, enligt hemälde Embetes åsigt, det föreslagna
läget midt emot hufvudbyggnaden, på andra sidan om vägen, vore förenadt med
högst betydliga olägenheter derutinnan, att den nya byggnaden, förlaggd tält invid vägen,
icke kunde undgå att lida af den fuktighet, som derstädes samlades från de bakom
belägne höjderne, och på längre afstånd från vägen åter komme att erhålla vida
högre plats, än den gamla hufvudbyggnaden, samt derigenom förlora det alsedda symetriska
förhållandet till denna, äfvensom i sednare fallet den söndring, hvilken uppkomme
redan derigenom, alt de särskilda byggnaderne åtskiljdes af en allmänt begagnad
väg, blefve ännu mera kännbar genom ett ökadt afstånd mellan byggnaderne,
hvarföre Ofver-Intendents-embetet, lill undvikande af dessa svårigheter, och på det alla
byggnader, som tillhörde Institutets afdelning för döfstumma, måtte kunna inom en
sluten krets förenas och inhägnas, ansåg det alternativt föreslagna läget inne pä gården
invid hufvudbyggnaden hafva så väsendtligt företräde, ali någon betänklighet emot
Bih. lill n. 'St.'Brot. <853 & IS54, 10 Samt. 1 Afd. ' ~ ' ' 50
394
Fxpeditions-Llskoltets Förslag lill anderd. Skrifvelse, A::o 14 5.
dess antagande icke borde uppstå genom den med 3,000 R:dr ökade' kostnaden, helst
de utgifter, sorn utöfver kostnadsförslaget torde erfordras för afledande af vatten, för
nödig snöskottning m. m. omkring ett hus på den först ifrågasatta platsen torde komma
att i det närmaste motväga skillnaden emelian de beräknade byggnads-kostnaderne
på de särskilda ställena.
Som den under en följd af år tillväxande mängd af elever vid ifrågavarande
Institut obestridligen fordrar ett ökadt utrymme i logementer och lärosalar m. m., så
att Institutet må sättas i tillfälle att kunna icke allenast inhysa, utan ock på ett ändamålsenligt
sätt vårda och undervisa dessa elever, hafva alltså Rikets Ständer funnit
ifrågavarande nybyggnad vara af högsta hehof påkallad; och då upplyst är, att Inrättningen
saknar egna tillgångar för uppförande af denna byggnad, hafva Rikets Ständer,
som dela den af Öfver-Intendents-embetet yttrade åsigt angående läget för densamma,
till uppförande af ifrågavarande byggnad å den af Öfver-Intendents-embetet förordade
plats, beviljat den härtill erforderliga summa af 25,000 R:dr, hvarjemte, då ostridigt
är, att Institutet genom dess utvidgning blifver i behof af ett ökadt antal inventarier,
äfvensom att en del af nuvarande persedlar behöfva med nya ersättas, Rikets Ständer,
till inköp af inventarier för Institutet, anvisat den föreslagna summan af 5,000 R:dr.
liro. För utarbetande af en ordbok öfver Svenska språket, har E. K. M:t
äskat ett anslag af 10,000 R:dr, att i 4 år, från och med 1854, med jrdel årligen,
till Svenska Akademien utgå, med åliggande för Akademien att före dessa års utgång
till Kongl. Majrt inberätta hvilken fortgång ordboks-arbetet baft och hvad ytterligare
för detsamma kunde erfordras; Och hafva, med afseende å vigten deraf, att Svenska
Akademien förses med nödige medel att utföra ifrågavarande, åt henne uppdragna,
ordboks-arbete, Rikets Ständer, på sätt E. K. M:t föreslagit, beviljat en summa af
10,000 R:dr för omförmälda ändamål, att utgå under innevarande och följande 3 år
med j-:del årligen.
12:o. Vid de 2:ne sistförflutna riksdagarne häfva Rikets Ständer lil! understöd
för Serafimerlasarettet anvisat ett årligt anslag af 4,500 R:dr; och är nu af E. K.
M:t äskadt, att samma anslag må för ytterligare 3:ne år Lasarettet beviljas.
Då det visat sig, att Serafimer-lasarettet än vidare är i behof af ifrågavarande
anslag, hafva Rikets Ständer för nämnda Lasarett å Riksgälds-köntoret anvisat ett årligt
belopp af 4,500 R:dr, att fortfarande utgå under hvarldera af åren 1855, 1856
och 1857.
13:o. I anledning af gamla Upsala församlings underdåniga ansökning om understöd
af allmänna medel för reparation och till en del ombyggnad i olörändrad form
af församlingens uråldriga kyrka, har E. K. M:t, med afseende å denna församlings
vitsordade behof af dylikt understöd och på det ifrågavarande kyrka, som är en af de
äldsta i riket, må kunna behörigen vidmakthållas, föreslagit Rikets Ständer att för det
uppgifna ändamålet bevilja gamla Upsäla församling för en gäng en summa af 2,000
R:dr; hvilket Rikets Ständer bifallit.
14:o. Uppå underdånig ansökning af Direktionen för Svenska Nykterhels-Sällskapel,
har E. K. M:t af Rikets Ständer äskat ett anslag af 3,000 R:dr, att för 3 år,
med 1,000 R:dr hvartdera året, lill Direktionen utbetalas för bestridande af utgifter
till nykterhetens befrämjande.
Vid de 2 sednaste riksdagarne har af E. K. M:t enahanda Nådiga framställning
skett, men Rikets Ständer funno då icke skäl att densamma bifalla; och som några
förändrade omständigheter sedermera ej inträffat, halva Rikets Ständer icke heller nu
beviljat det för ifrågavarande ändamål ånyo äskade anslag.
Expedilions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, A':o 115.
395
15:o. Sedan Vetenskaps-Akademien uti underdånig skrifvelse af den 11 sist—
lidne Januari, med anmälan alt de under fregatten Eugenies verldsomsegling af dervid
följaktige vetenskapsmän gjorda samlingar af naturalster blifvit lill Riks-museum aflemnade,
till E. K. M:t ingi fv i t vetenskapsmännens redovisningar för de, enligt E. K.
M:ts Nådiga förordnande, till dem af fregattens chef utbelalde belopp, utvisande att
utgifterne för de zoologiska och botaniska samlingarne öfverstigit de derför afsedde
medel med 4,336 R:dr 31 sk. 11 rst., som af den expeditionen åtföljande zoolog och
botanist enskildt förskjutits, samt derjemte, med förmälan, att särskilda utgifter tillkommit,
nemligen frakt för en sändning naturalster, hvilka, till följd af bristande utrymme
å fregatten, blifvit från Valparaiso hemsände, 321 R:dr 21 sk. 5 rst., omkostnader
för samlingarnes transport från fregatten till Riks-museum, 22 R:dr 4 sk., och
utgifter för den zoologiska samlingens första omläggning i ny sprit efter ankomsten
till Museum, 350 R:dr 38 sk. 8 rst., eller tillsammans 694 Ridr 16 sk. 1 rst., hvilken
summa, då den ej kunnat af Riks-musei årliga anslag godtgöras, genom förste zoologise-intendentens
försorg tills vidare blifvit förskjuten, samt alt för de erhållne rika
samlingarnes bringande i det skick, att de, så vidt Musei nuvarande lokal medgåfve,
kunde vetenskapligt ordnas och bearbetas, ytterligare erfordrades, för den zoologiska
afdelningen, till skåp, till lådors inredande, till omkring 3,000 glaskärl, samt till sprit
och andra materialier 4,169 R:dr, och för den botaniska afdelningen, till skåp, papper,
upphäftning af vextsamlingarne m. m. 800 R:dr, eller tillsammans 4,969 Ridr,
begärt, att, som Akademien saknade medel till betäckande af dessa utgifter, tillhopa
10.000 R:dr, enahanda summa måtte af allmänna medel beviljas; sä har E. K. M:l
uti en den 17 nästlidne Mars lill Rikets Ständer aflåten Nådig Proposition, äskat, att,
till betäckande af hela kostnaden för ifrågavarande resa och samlingarnes ordnande för
vetenskapligt bruk, hvilken kostnad uppgått till omkring 20,000 Ridr, och vore större,
än att densamma kunde af de å Riks-Slaten uppförda, för bestämda behof afsedda
medel bestridas, nämnda summa måtte af Rikets Ständer varda anvisad.
Hvad sålunda förekommit och den Nådiga Propositionen i öfrigt innehåller, hafva
Rikets Ständer tagit i behörigt öfvervägande, samt, i betraktande af det gagn för vetenskaperne
och den värdefulla tillökning i fäderneslandets naturhistoriska samlingar,
som genom ifrågavarande resa vunnits, funnit sig böra bevilja den äskade summan,
20.000 R:dr.
16:o. Med förmälan, att den Lutherska församlingen i Paris väl hade egen
kyrka, men deremot saknade skolor för Lutherska barns uppfostran, hvaraf följde, att
dessa barn ofta blefve af den katholska lärans proselyt-älskande presterskap förledde
alt öfvergå till katholicismen, har hos Rikets Ständer blifvit hegardt, all, då nämnde
församling vore alltför fattig för alt kunna tillvägabringa dylika skolor, Rikets Ständer
måtte till sådant ändamål för en gång lemna församlingen en gåfva af 4 till 5,000
R:dr, samt att Sveriges Minister på stället mätte erhålla uppdrag att bevaka medlens
behöriga användande och alt i vederbörlig ordning derför till E. K. M:t afgifva redo
visning; Och som Rikets Ständer funnit det åsyftade ändamålet behjertansvärdt, hafva
Rikets Ständer, såsom bidrag för tillvägabringande af skolor för Lutherska barns
uppfostran, beviljat Lutherska församlingen i Paris för en gång en summa af 5,000
Ridr, alt för ändamålet disponeras på sätt, som E. K. M:l, efter vederbörandes hörande,
kan finna lämpligast.
t7:o. Med anledning af hos Rikets Ständer gjord framställning om anslag till
fortsättande af planehe-verket »Fordna och Närvarande Sverige», sorn år 1817, på Högstsalig
Hans Majit Konung Carl Xlllis befallning, påbegyntes af framlidne Öfversle-löjtnanlen
m. m. Thersner och elter dennes år 1828 timade död blifvit fortsatt af hans
396
lynpeditions-Ul skol tels Förslag lill anderd. Skrifvelse, A:o 4 4 3.
numera jemväl aflidna enka genom deras dotter Thora Thersner, hvilken för närvarande
ensam ombesörjde arbetets ulgifvande, men saknade dertill nödiga tillgångar,
hafva Rikets Ständer, för utgifvande af nämnde plancbe-verk, anvisat ett belopp af
200 R:dr, alt under hvartdera af nästkommande tre år från Riksgäids-konloret utgå.
18:o. Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att under den
tid af 12 år, det i Stora Råbj i Skåne inrättade Räddnings-lnstitut för vilseförda och
moraliskt vanvårdade barn varit i verksamhet, 56 sådane barn derstädes blifvit émoltagne
och uppfostrade med den framgång, att af dem endast 4 efter sin afgång från
Institutet återfallit i fordna förvillelser. Vid inrättningen underhölles för närvarande
20 gossar, af hvilka de fleste, om de ej kommit under den omsorgsfulla värd, de nu
åtnjöto, sannolikt inom kort tid ökat antalet af fängelsernes invånare. Inrättningen
hade blifvit stiftad af en enskild man, hvilkens, fortfarande uppoffringar för densamma
lill största delen gjorde det möjligt, att berörde antal ynglingar kunde der vårdas;
men då det vore billigt, att jemväl Staten genom meddelande af ett anslag utaf allmänna
medel erkände det för fäderneslandet nyttiga i en stiftelse, som loge de unga
brollslingarne om hand vid deras första steg på förderfvets bana, har af sådan anledning
blifvit föreslaget, alt ett årligt anslag af 1,000 R:dr måtte beviljas ifrågavarande
Räddnings-lnstitut, med vilkor att minst 20 barn der vårdades samt inrättningen i öfrigt
fortfore i sin nuvarande gagnande verksamhet; Och hafva Rikets Ständer funnit
sig böra så till vida bifalla denna framställning, att ett anslag af 3,000 R:dr för en
gäng blifvit beviljadt att från Riksgälds-kontoret till meranämnde Räddnings-lnstitut utgå.
19:o. Med afseende å den 'beklagaijsvärda belägenhet, i hvilken Lapp-allmogen
sig befunne, anhöllo Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig skrifvelse af
den 26 Augusti 1851, att af förslagsanslaget för fattigvården i allmänhet något understöd
måtte, efter E. K.-Mits Nådiga bepröfvande, kunna blifva till utfattige Lappars
försörjning ändamålsenligt användt; och har, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, E.
K. M:t, i följd häraf, efter vederbörandes hörande, i Nåder förordnal, att af berörde
anslag en summa af 1,200 R:dr årligen skulle under 3 års tid, enligt stadgad fördelning,
utbetalas till disposition af E. K. Mits Befallningshafvande i Jemtlands samt
Wester- och Norrbottens län, hvilka egde att beloppen lill vederbörande församlingars
fatligvårds-styrelser öfverlemna, samt derjemte, med bestämmande af vissa föreskrifter
i afseende å medlens användande och redovisande, förständiga! E. K. Mils Befallningshafvande
att före 3:dje årets utgång till E. K. M:t inkomma med underdånigt yttrande
i hvad mån den sålunda vidtagna ålgården befunnits leda till det dermed afsedda ändamål;
men då berörde anslag alltså blifvit bestämdt att utbetalas endast för 3 år,
samt Lapp-befolkningens nödställda belägenhet obestridligen fortfarande påkallar hjelp
från Statens sida, fä Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det E.
K: M:t täcktes af förslagsanslaget för fattigvården i allmänhet fortfarande under nästa
stats-regleriugs-period till utfattige Lappars försörjning meddela det understöd, som af
E. K. M:t i Nåder pröfvas skäligt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 Oktober 1854.
Expadiliom-Oukottels Förslag lill anderd. Skrifvelse, K:o 146.
397
N:o 146.
' Uppläst och godkändt hos Ridd. och Addri deri 7 Okt. 1884.
Preste-Stå lidet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bondc-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om förbättrad lagstiftning
rörande sinnessjukes vård och behandling.
(Allra. Besvärs- och Ekon. Utsk:s Bet:de N:o 124.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning skett om nödvändigheten, att afhjelpa nu
befintliga brister i lagstiftningen angående hospitalerne i Riket, för att sätta dessa bättre
än hittills i tillfälle att kunna uppfylla silt ändamål. I afseende hvarå är vordet anfördt,
huruledes erfarenheten ådagalagt, det en mängd sinnessjuka kunde lill hälsan
återställas, om de erhöllo den särskilta behandling, som deras sjukdomstillstånd påkallade,
och åtgärder blefvo vidtagne, för att ål sä beskaffade sjuka bereda möjligheten
afen egert synnerlig vård; men att ernåendet af ett sådant hospitals-inrältningarnes
hufvudsyftemål, eller de sinnessjukes botande förhindrades derigenom, att de gamla
författningarne rörande hospitals-väsendet i Riket hittills i det närmaste förblifvit oförändrade,
så att hospitalerne ännu, likasom i begynnelsen af deras inrättande, voro att
anse mera såsom försörjnings-anslalter för obotliga och fattiga, än såsom läke-anstalter
för sinnessjuke; hvilket bestyrktes dels deraf alt, enligt ännu gällande föreskrift, den
sjuke bör ä lasarett undergå profkur under flera veckor, innan han på hospitalet finge
intagas, oaktadt föga kunde å lasarettet tiilgöras för hans förbättring, samt ett af
grundvilkoren för hospitalernes rätta verksamhet vore de sjukes förskaffande till vård
å hospital så tidigt ske kunde, dels ock deraf att ett annat sådant grundvilkor, eller
de obotades skiljande från hospitalet, så snart deras obotlighet och oskadlighet kunde
anses vitsordade, blött ofullkomligt fullgöres genom den nu vanliga tillämpningen af
Serafimer-Ordens-Gillets Cirkulär dep 13 Januari 1838, enär kändt vore, alt hospitalerne
ännu till stor del uppfyllas af så beskaffade oskadliga fånar, hvilka utan våda
kunde annorstädes vårdas; och då nu derjemte ifrågavarande författningar, vid jemförelse
med andra länders, deribland Norriges Lag om Sinnessjukes behandling och underhåll,
syntes vara alltför ofullständiga och otillräckliga, för alt, såsom sig borde, bestämma
hospitalernes yttre karaktär och inre verksamhet, samt icke blott tillförsäkra
de sjuke tidig och tjenlig värd och behandling, utan jemväl i allmänhet betrygga dem
mot godtycklig medfart, misshandling eller försummelse, så låge häruti ett ytterligare
bevis om vigten och angelägenheten af en ny lagstiftning för Rikets hospitals-inrättningar.
398
Expeditions-Vlsko<tets Förslag till underd. Skrifvelse, S:o HB.
Rikets Ständer, som åt förevarande ärende egnat sorgfällig uppmärksamhet,
hafva derom tillika inhemtat: att sedan Rikets åren 1847 och 1848 församlade Ständer,
i anledning af då väckt fråga om afhjelpande af flerfaldiga anmärkta brister uti
hospitals-väsendet, väl funnit delta ändamål lämpligast kunna vinnas, om förbättringar
komme att efter en för hela riket gemensamt uppgjord plan verkställas samt bestämda
stadganden och föreskrifter för förvaltningen i dess helhet blefve meddelade, men tillika,
att, för erhållande af fullständig utredning så väl af de brister, hvarmed de nuvarande
hospitals-inrättningarne och den i detta ämne gällande lagstiftning voro behäftade,
som af sättet för deras ändamålsenliga afhjelpande, en noggrann undersökning
af alla härmed gemenskap egande förhållanden och ett derpå grundadt fullständigt
förslag till ett systematiskt ordnande af dessa anstalter erfordrades, hvarföre Rikets
Ständer i underdånighet hemställde, det E. lv. M:t täcktes låta genom dertill skicklige,
i ämnets särskilta detaljer sakkunnige, män upprätta förslag till de förbättringar i hospitals-väsendet
i Sverige, så väl i medicinskt som i administrativt hänseende, hvilka
utan Statsverkets stora betungande kunde utföras och befinnas nödige, äfvensom att,
efter det i anledning häraf särskildt i Nåder förordnade kommitterade i ämnet afgifvit
underdånigt betänkande och förslag, E. K. M:t under den 22 April 1851 för Rikets
dä församlade Ständer i Nåder framlagt fullständig plan till samtlige hospitalernes dels
förändring och dels ombyggnad, med begäran af de för planens verkställande till en
början erforderliga medel, hvilka af Rikets Ständer jemväl beviljades; och har under
innevarande Riksdag ytterligare anslag för fullföljande, af meranämnde plan blifvit af
E. K. M:t hos Rikets Ständer äskadt.
Det visar sig häraf, att Rikets år 1848 församlade Ständer redan insett och
erkänt behofvet att afhjelpa icke blott hospitals-inrättningarnes utan äfven den i
detta ämne gällande lagstiftnings brister, ehuru denna sednare fråga icke uti deras till
E. K. Mit framställde underdåniga anhållan kommit att upptagas, hvilket också torde
hafva varit orsaken, hvarföre den af E. K. M:t i Nåder förordnade Kommitté icke
ansett dess uppdrag sträcka sig till utarbetande af fullständigt förslag till en blifvande
författning om sinnessjukes behandling, utan i sitt betänkande endast framställt spridda
grunddrag dertill. Det är likväl af vigt att de nya hospitalerne, genom förbättrad lagstiftning,
sältas i stånd att utöfva all den välgörande verkan, som med dem åsyftas.
För vinnande af detta ändamål kan det, vid granskning af den ofvanberörde Norska
lagens innehåll, ej undfalla uppmärksamheten, att en mängd bestämmelser, som uti de
här i Riket gällande författningar alldeles saknas, äro af nöden; Och Rikets Ständer
fä på grund häraf underdånigst anhålla, det E. K. M:t måtte täckas i Nåder låta,
genom sakkunnige personer, med ledning af så väl Sveriges som andra länders författningar
i delta ämne samt med hänsigt till landets egenheter och behof, uppgöra förslag
till stadga om sinnesssjukes behandling och vård samt derefter låta utfärda Nådig
förordning i ämnet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Oktober 1854.
Expeditions- Vt skol le Is Förslag till underd. Skrifvelse, N:o I i7.
399
N:o 147.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Okt. 1834.
Presle-Slåndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
^Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående af Kongl. Majit i
Nåder föreslaget användande af en del utaf skatten å
bränvins-tillverkningen.
(Stats-Utsk:s Uthde N:o 279.)
S. A. K.
Uti den vid innevarande Riksdag aflåtna Nådiga Propositionen om Statsverkets
tillstånd och behof har E. K. M:t, i afseende ä användandet af den serskilda tillgång,
som, i händelse Rikets Ständer bifölle det uti E. K. M:ts Nådiga Proposition, angående
grunderna för rättigheten att tillverka bränvin, framställda förslag att belägga
denna tillverkning med högre skatt, än tillförene, uppstode utöfver de till ordinarie
Stats-regleringen deraf påräknade 800,000 R:dr, behagat föreslå, det Rikets Ständer
måtte deraf anvisa följande belopp, nemligen:
l:o. Till nedannämnda ändamål, att årligen utgå under de frenne åren 1855
—1857, för hvilka nu skeende Slats-reglering blifver gällande:
a) anläggning eller förbättrande af vägar, utöfver hvad, i sammanhang med den före
slagna
regleringen af 6:te hufvudtiteln,
blifvit i Nåder äskadt, R:ko R:dr 25,000: — —
b) beredande af odlings-företag, medelst
vattenafledningar » » 125,000: — —
c) för ett ökadt antal agronomer, samt
bildande af elever, i och för meddelande
af undervisning i landthushållning » » 10,000: — —
d) för ett ökadt antal lägre landtbruks
skolor
» » 10,000: — —
e) för ett nytt högre landtbruksinstitut . » » 12,000: — —
f) åt de i länen inrättade hushållnings
sällskap,
för hvilka Reglementen blifvit
af E. K. M:t i Nåder fastställda,
tillsammans » » 24,000:
Transport B:ko R:dr 206,000:
400 Expeditions-Otskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 147.
Transport B:ko R:dr 206,000: — —
g) räntefria lån åt jordegare, som tillväga
bringa
ändamålsenliga tork-inrättningar
för sädens bättre förvarande ...» » 40,000: — —
h) inrättande af stam-holländerier i län,
der de ännu saknades » 20,000: — —
i) för häst-racens förbättrande . . . . » » 20,000: — —
k) till undersöknings-kostnader för jern
,
vägs-anläggningar » » 20,000: — —
tillsammans B:ko R:dr 306,000: — —
årligen, eller för 3:ne år
918,000: — —
2:o. Till grundfond för uppförande af nja eller utvidgande
af redan befintliga arbetshus inom länen  900,000: — —
Summa R:ko R:dr 1,818,000: — —
hvartill komme, för fullföljande af jernvägs-anläggningen emellan
Stockholm och Götheborg, årligen 615,000 R:dr, som beräknades
endast för åren 1856 och 1857
1,230,000: — —
och ansåge E. K. M:t, att det belopp, bränvins-skatten under ifrågavarande Stats
reglerings-period
möjligen kunde inbringa utöfver nu föreslagna anvisningar och dem,
hvilka Rikets Ständer ytterligare komme att besluta, borde tili nästkommande Riksdag
reserveras.
Härjemte, och uti särskild Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 9 November
förlidet år, äro af E. K. M:t, på anförda skäl,' föreslagna åtskilliga allmänna bestämmelser,
hvarefter ofvanberörda arbels-anstalter syntes böra ordnas och för framtiden
vidmaktkåilas.
Hvad E. K. M:t här ofvan i Nåder föreslagit hafva Rikets Ständer i öfvervägande
tagit, dervid Rikets Ständer ej förbisett att samtliga nu ifrågakomna anslag blifvit
begärda under förutsättning, att tillgång härför skall erhållas af den ökade statsinkomst,
som förmodas uppkomma genom införande af den vid innevarande Riksdag
föreslagna förändrade bränvins-lagstiflning. Om denna nja lagstiftning kommer tili
stånd och Stats-verket genom den ökade bränvins-skatten erhåller större tillgångar, än
sorn deraf för den ordinarie Stats-regleringen äro påräknade, hafva Rikets Ständer likväl
ansett,det vara mindre lämpligt att å dessa- meddela anvisningar, innan nämnda
lagstiftning visat resultat, och erfarenheten sålunda ådagalagt, til! hvilket belopp den
ökade ståls-inkomsten- ungefärligen kan beräknas. Hvad för öfrigt angår detta öfverskott
under det första året af nästa Slats-reglerings-period, eller är 1855, torde detsamma,
åtminstone till betydlig del, komma att erfordras till den i den föreslagna nya
lagstiftningen omförmälda inlösning af bränvins-tillverknings redskap. Följande är, eller
1856, kan väl ett större öfverskott å ifrågavarande inkomst emotses, men då skatten
lill största delen emot slutet af året inflyter, blifver följaktligen beloppet deraf för
nyssnämnda år kändt först efter början af nästa riksmöte, som inträffar den 15 Oktober
samma år, hvadan ock lämpligast synes, att Rikets dä församlade Ständer om dispositionen
af det möjligen blifvande öfverskottet besluta. Dessutom förekommer, att
till åtskilliga af de föremål, för hvilka anslag nu äro afE. K. M:t Nådigst ifrågasatta, medel
ledan blifvit vid innevarande Riksdag beviljade, såsom till anläggning af nya och förbättrande-
af backiga eller eljest mindre goda vägar, till befrämjande af utdikningar
och altappningar af sanka trakter och sjöar m. m. På grund af allt detta och i betrak
-
Expedilions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o '148.
401
de jemväl deraf, alt de öfverskott å bränvins-skatten, sorn under den närmaste
kunna uppkomma, tilläfventyrs torde blifva behöfliga för andra mera vigtiga änI,
hafva K diets Ständer, sorn, hvad beträffar fulllöljandét al jernvägs-anläggningen
lan Stockholm och Götheborg, samt medels anvisande till jernvägs-undersökningar,
ma att serskildt svar derutinnan i underdånighet afgifva, funnit sig å hvad E. K.
i öfriga här ofvan nämnda punkter i Nåder föreslagit, icke kunna lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Oktober 1854.
N:o 148.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Okt. 1834.
Presle-Ståndct den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ersättning till Statskontoret
för åtskilliga förskottsvis bestridda utgifter.
(Slats-Ulsk:s Utkde, N:o 280.)
S. A. K.
Uti E. K. M:ts vid innevarande Riksdag aflåtna Nådiga Proposition om Siatsverkets
tillstånd och behof har framställning blifvit gjord opi godtgörelse för följande
utaf Slats-konloret, enligt E. K. M:ts Nådiga föreskrift, af under händer hafda medel
förskottsvis verkställda utbetalningar, nemligerj:
l:o. Till enkan H. J. Westin, den genom Stockholms Rådhus-rätts dom den
16 December 1851 bemälda enka tilldömda ersättning för uppkomna brislfälligheter uti
den henne tillhöriga, af K. M:t och Kronan förut tili ernbets-lokal åt Öfver-slålhåliareembetets
Kansli förhyrda, men numera afträdda egendomen N:ris 5, 6, 7 och 8, qvarteret
Iris, emellan Westerlånggatan och Prestgatan i hufvudstaden, uppgående, jemte
ränta, till 396 R:dr 35 sk. 4 rst.
Då ifrågavarande ersättning grundar sig på domstols, efter hvad Rikets Ständer
inhemtat, laga kraftvunna dom, hafva, vid sådant förhållande, Rikets Ständer medgifvit,
att omlörmälda 396 R:dr 35 sk. 4 rst. må, vid nästblifvande liqvid emellan Slatsoch
Riksgälds-verken, å Stats-inkomslernes öfverskott afföras.
B i/i. till 41. St. Fröt. 4833 ål 483 4. 40 Samt. 4 Afd. 51
402 Expeditions-Vtnkottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 43. i
l
2:o. Till Landshöfdingen Grefve K. A. Posse, ersättning för origtigt Årlagd
kronotionde-spamnål, under arén 1839 till och nied 1847, för åtskilliga under bergqvara
säteri lydande rå- och rörs-hemman, med 611 R:dr 44 sk. 6 rst. \
Enligt hvad Rikets Ständer erfarit, har E. I(. M:t, jemlikt Nådigt beslut de\i 8
September 1852, förklarat Grefve Posse vara lagligen berättigad att af Kron i utbekomma
nämnda ersättning, utgörande sammanlagda värdet af 7 tunnor 28j ippar
kronotionde, hälften råg och hälften korn, för hvarldera af berörda nio år, enligt dta
för Kronobergs län under samma lid gällande markegångs-pris; och hafva Riket: 8läu\
der derföre medgifvit, att beloppet, 611 R:dr 44 sk. 6 rst., må, i likhet med den i !öre-\
nämnda punkt omförmälda post, få i liqviden mellan Stats- och Riksgälds-verken aflöras. s
3:o. Till betäckande af Kongl. Theaterns förlust genom skådespelens in tällande,
i följd af Hans Kongl. Höghet Hertigens af Upland timade frånfälle, 6,000 R.dr.
I betraktande deraf att Rikets nu församlade. Ständer anvisat en tillökning i
anslaget för Kongl. Theatern af 14,000 R:dr årligen, att från och med nästa år utgå,
hvilken anslagsförhöjning, uppå enskild framställning beviljad, alltså, då högstberörda
Nådiga Proposition afgafs, icke var påräknad, har det synts Rikets Ständer, att ifrågavarande
förskotts-belopp skäligen bör kunna af Kongl. Theaterns anslag godtgöras,
helst om någon lindring i afseende på återbetalningen rnedgåfves, medelst ersättningens
fördelande på flera år; hvadan Rikets Ständer, vid sålunda saknad anledning alt bifalla
E. K. M:ts Nådiga framställning i förevarande hänseende, deremot rfiedgifvit den lindring
i återbetalningen af ifrågavarande förskott, 6,000 R:dr, alt beloppet får med en
tredjedel årligen under hvartdera af nästkommande tre år Slats-kontoret ersättas af
stats-anslaget för Kongl. Theatern.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Oktober 1854.
N:o 149.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln dea 7 Okl. 185.8.
Preste-Ståndel den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående anslag för Svenska
naturalsters m. m. öjversändande till '1855 års exposition
i Paris.
(Stats-Utsk:s Utl.-de N:o 281.)
S. A. K.
Sedan, i anledning af Kejserliga Franska Regeringens meddelande, alt våren
1855 en allmän exposition komine att i Paris öppnas för naturalster samt industri- oéb
Expedilicns-Utskollets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 149. 403
konstprodukter från alla länder, med derjemte uttryckt önskan, att en kommitté målto
blifva utsedd, hvilken, för hvad Sverige anginge, kunde träda i förbindelse med den af
nämnda regering för anordnandet af expositionen tillförordnade kommission, samt ombesörja
samlandet, urvalet och öfversändandet af Svenska bidragen till expositionen,
E. K. M:t lör berörda ändamål i Nåder förordnat en kommitté, hvilken erhållit Nådigt
uppdrag alt vidtaga eller, der så erfordrades, i underdånighet föreslå de åtgärder,
som kunde linnas vara af nöden för Sveriges deltagande i nämnda exposition, äfvensom
att tillkännagifva i hvad mån allmänna medel blefve för ändamålet erforderliga,
så har, efter det bemälda kommitté, under förutsättning att något passande Kronans
ångfartyg ställdes till kommiltéens disposition, för transporten af de Svenska expositipns-artiklarne,
ansett kostnaden dervid kunna beräknas till omkring 25,000 R:dr B:ko,
b,. K. M:t behagat, uti aflåten Proposition af den 11 näsllidne Juli, jemte förmälan
Jiärom, för öfrigt i Nåder meddela Rikets Ständer, hurusom E. K. M:t funnit att det
/tillfälle, som genom ifrågavarande exposition blifvit för Sverige öppnadt, att kunna
/ framlägga prof på sina förnämsta naturalster, äfvensom de vackraste resultaten af husslöjdens,
fabrikernes och manufakturernes verksamhet, jemte arbeten af utmärktare
svenska idkare af de sköna konsterna, icke borde lemnäs obegagnadt, enär genom den
kännedom, som såmedelst hos främmande nationer blefve spridd om Sveriges naturliga
tillgångar samt industri- och konst-skicklighet, afsättningen af landets produkter otvifvelaktig!
befrämjades på samma gång landet vunne i yttre anseende, hvarföre E. K.
M:t, sorn hyste den säkra tillförsigt, att Rikets Ständer, i hvad på dem ankomme, icke
skulle vilja undandraga sig alt med E. K. M:t samverka lill uppnående af det mål,
hvartill första stegel blifvit taget genom tillförordnandet af nämnda kommitté, nemligen
att Sverige vid denna storartade, men fredliga tädan mellan de civiliserade nationerna
måtte blifva på ett värdigt sätt representeradt, samt tillika var öfvertygad, att
de härtill erforderliga medel, äfven om de komme att uppgå till ett icke obetydligt
belopp, blefve til! Rikets sanna fördel använda, pröfvade nödigt att lill Rikets Ständer
göra Nådig framställning om anvisande af den tillgång, som för ändamålets vinnande
kunde finnas behöflig; Och då den för expositions-artikiarnes afsändande och återhepilande
beräknade kostnad blefve betydligt högre, derest kommittéen icke kunde få dertill
begagna något Kronans ångfartyg, utan blefve nödsakad att förhyra ett af de få
härtill lämpliga enskilda ångfartygen, samt det på förhand icke kunde med säkerhet
bedömas, huruvida omsländigheserna nästa år medgåfve begagnandet härtill af något
kronofarlyg, har E. K. M:t nu i Nåder föreslagit, att, tdl bestridande af kostnaderne
för sammanbringandet och afsändandet till Frankrike och återhemtningen derifrån, äfvensom
för värden i expositions-lokalen af Sveriges bidrag till 1855 års allmänna industri-
och konst-exposition i Paris, Rikets Ständer mätte å Riksgäldskontoret, såsom
kreditiv, anvisa en summa af 50,000 R:dr Banko, att af E. K. M:t, i den mån behofvet
det fordrade, för ändamålet användas; i sammanhang hvarmed E. K. M:t Nådigst
förklarat, att af detta belopp otvifvelaktig! en ganska betydlig del komme att besparas,
om, såsom E. K. M:t önskade och jemväl funne lämpligast, något Kronan tillhörigt
passande ångfartyg kunde för transporten blifva att tillgå.
Hvad sålunda blifvit i Nåder föreslaget hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande;
och anse Rikets Ständer ostridigt, att sådana utställningar till förevisande af olika
länders naturalster samt industri- och konst-produkter, som den, hvilken i Frankrikes
hufvudstad förberedes, alt nästa år der ega rum, hafva eli mägtigt inflytande på utvecklingen
af folkens industri och konstflit, samt således verksamt bidraga till nalionalvälmågans
ökande. Genom Sveriges deltagande uti ifrågavarande exposition skall ock
den Svenska nationen ulan tvifvel komma att deraf skörda vigtiga och välgörande fruk
-
404
Expeditions-Utskotlels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 150.
ter. Så väl för Rikets fördel, som för dess anseende, är det af vigt alt de'åtgärder,
som i detta afseende nu vidtagas, blifva sådana, att Sverige må vid nämnda täflingsstrid
kunna på ett nationen värdigt sätt uppträda. Då emellertid möjligheten häraf i
hufvudsaklig mån måste blifva beroende af den omständighet, huruvida tillräckliga tillgångar
finnas för ändamålet att disponera, hafva Rikets Ständer, som inse svårigheten
att på förhand beräkna den erforderliga summan och derföre, lika med C. K. M:t.
funnit lämpligast, att medlen i form af kreditiv beviljas, med bifall till E. K. M:tS
Nådiga framställning, å Riksgälds-kontoret, till E. K. M:ls Nådiga disposition, anvisat
en kreditiv-summa af Femtio Tusen Riksdaler, alt, i män af behof och emot framdeles
skeende redovisning, lyftas, till bestridande af kostnaderne för sammanbringandet pch
afsändandet till Frankrike samt återkemtningen derifrån, äfvensom för vården i expositions-lokalen,
af Sveriges bidrag till 1855 års allmänna industri- och konst-exposition
i Paris.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Oktober 1854.
N:o 150.
Oppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Okt. 1854.
Preste-Slåndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upplåtelse till staden
Malmö af Kronan tillhörig mark, för utvidgning af
stadens begrafningsplats m. m.
(Stats-Utsk:s Uthde N:o 282.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som fått emottaga E. K. M:ts den 18 sistlidne Augusti uti nedanomförmälda
ämne aflåtna Nådiga Proposition, hafva deraf inhemtat, hurusom Malmö
stads äldste, med förord af Landsböfdinge-embetet i Malmöhus län, hos E. K. M:t i
underdånighet anhållit, dels att, för behöflig utvidgning af stadens begrafningsplats, åt
staden måtte i Nåder öfverlåtas två Kronan tillhöriga, å en företedd karta med N:ris
1 och 2 utmärkta jordstycken, tillsammans utgörande 1 tunnland 12,6 kappland, emot
förbindelse för begrafningsplatsens kassa att till nuvarande Place-Majoren i Malmö,
Expedilions-Ulskotlels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o ISO. 405
som disponerade nämnda jordstycken såsom löneförmån, årligen, så länge han samma
befattning innehade, utgifva ett mot den nu utgående arrende-afgiften för omförmälda
jord svarande belopp, dels ock att, till befrämjande af så väl den tilltagande rörelsen
i städet/, som dennas försköning, tre å särskild karta med N:ris 1, 2 och 3 betecknade
jordstycken, om tillhopa 8,9 kapplands vidd, äfvensom den mellan dem framgående
genvägen från ciladellet emot hamnen., måtte likaledes Nådigst varda till staden upplåtna,
på det att sålunda nya Sloltsplats- och norra Vall-gatorna måtte kunna med
hvarandra sammanbindas, samt jemväl stadens vid norra f. d. fästningsgrafven belägna
promenad blifva längs norra Vall-galan utsträckt intill den sä kallade Slottsplatsen.
I Häröfver hördt, tillstyrkte Krigs-kollegium i underdånighet den sökta upplåtelsen
af/ omförmälda jordstycken, hvad anginge genvägen från hamnen till Malmö f. d. citadell,
likväl endast tili så stor del, som fordrades för nya Sloltsplats- och norra Vallgatornas
förenande, men tillika, ej mindre i afseende på det af sökanderne föreslagna
•vilkor för upplåtande af jord till begrafningsplatsens utvidgning, fästade E. K. M:ts
höga uppmärksamhet på behofvet af förhöjd aflöning för nuvarande Place-Majorens i
Malmö efterträdare, i den mån inkomsterne vid tjenslen förringades genom borttagande
efter hand af de för densamma från ålder afsedda löneförmåner, än ock, nied lemnad
upplysning derom, att den till ofvannämnda två galors sammanbindande erforderliga
tomten N:ris 1 och 2 nu vore mot ett årligt arrende och på sex månaders uppsägning
till enskild person uthyrd, underdånigst hemställde, det mätte staden Malmö förpligtas
att allt framgent utgifva ersättning för så väl nyssberörda till Krigs-kollegii Forlifikations-afdelning
ingående arrende-belopp, som äfven den inkomst, vissa tjenstemän för
det närvarande hemtade af det till promenadplatsens förlängning afsedda, 5,4 kappland
innehållande jordstycket N:o 3; Och har E. K. M:f, som, genom hvad i ärendet förekommit,
funnit det ådagalagdt, alt den Kronans mark, om hvars afslående till staden
Malmö underdånig anhållan af dess Äldste blifvit gjord, vore för de uppgifna ändamålens
vinnande verkligen behöflig, uti den Nådiga Propositionen täckts föreslå Rikets
Ständer att medgifva, det samma mark eller ofvan närmare betecknade fem jordstycken
mätte, jemte genvägen från hamnen till Malmö f. d. citadell, den sednare dock med
den af Krigs-kollegium föreslagna inskränkning, till staden Malmö upplåtas, under dervid
fäsladt förbehåll, att staden från den tid, den af de särskilda jordstyckena komme
i besittning och sedermera allt framgent årligen i behörig ordning ulgåfve ersättning
för de deraf nu till vederbörande utgående arrende-afgifter och öfriga inkomster.
Af de till frågan hörande, Rikets Ständer delgifna handlingar, har vidare befunnits,
att ofvanberörda lill förenande af två gator afsedda jordstycken N:ris 1 och
2, af tillsammans 3,5 kapplands vidd, utgöra en del af ett Kronan tillhörigt område,
innehållande 3,070 qvadrat-alnar eller omkring 7 kappland, hvaraf Krigs-kollegium
under den 27 November 1851 upplåtit nyttjande-rätten ät enskild person emot en årlig
arrende-afgilt af 10 R:dr 31 sk. 8 rst. och skyldighet att platsen, sex månader efter
det uppsägning från Kollegii sida skedt, afträda; Och hafva, på grund af de skäl,
den Nådiga Propositionen innehåller, Rikets Ständer, för sin del, medgifvit, att ifrågavarande
fern jordstycken, jemte genvägen från hamnen till Malmö f. d. citadell, den
sednare dock med den af Krigs-kollegium föreslagna inskränkning, må till staden Malmö,
för de uppgifna ändamålen, upplåtas, med vilkor att staden från den tid, den af de
särskilda jordstyckena kommer i besittning och sedermera allt framgent årligen i behörig
ordning ulgilver ersättning för de nu deraf till vederbörande utgående arrendeafgifter
och öfriga inkomster; börande denna ersättning bestämmas af fem kompromissarier,
af hvilka Krigs-kollegium utser två och staden Malmö två'samt dessa fyra
samfäldt välja den femte, som förer ordet.
406 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 151.
Hvilket allt, till svar å hvad E. K. M:t behagat i ämnet Nådigst förr då, ikels
Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Oktober 185-4.
N:o 151.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln d. lt Oki. 18S4.
Presle-Slåndet d. 14 — —•
Borgare-Ståndet d. 14 — —
Bonde-Ståndet d. is — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående stämplade pappersafgiften.
(Beviiln.-Ulskts Betin m. m. Ntris 10, 17 och 23,
samt Först. Stats-Utsk:s Mern. N:o 255.)
S. A. K.
Med öfverlemnande af förslag till nj författning angående stämplade pappersafgiftens
beräkning och utgörande från och med nästkommande år, få Rikets Ständer
underdåningst anhålla, att E. K. M:t täcktes låta till efterrättelse kungöra allmän
författning, i öfverensstämmelse med detta förslag, som i nedannämnde delar skiljer
sig från nu gällande Chartffi-sigillatffi-förordning, nemligen:
§• 3.
Då bland de uti punkten 3:o uppräknade handlingar, till hvilka skola begagnas
biläggnings-kartor af den särskilda beskaffenhet Kongl. Kungörelsen den 15 Maj 1846
föreskrifver, äfven synes böra införas äktenskaps-forord, enär desamma i fråga om
kartering redovisas pä enahanda sätt som de uti domstolarnes intecknings-protokoll intagne
handlingar, hafva Rikets Ständer ansett ett sådant tillägg erforderligt samt ifrågavarande
punkt i öfrigt böra erhålla den förändrade redaktion, sora förslaget innehåller.
Enär stämplade pappers-afgiften numera i (lera fall utgår med viss procent af
förekommande skiljaktiga belopp, hafva Rikets Ständer funnit nödigt, att del i 9 §. 1
mom. af nu gällande förordning, med afseende å lvsningssedlars kartering, intagne
speciela stadgande, angående stämpelpappers-afgiftens utgörande, då denna vid uträkning
slutar med runstycken eller med visst skillinglal under 1 R:dr, öfverflytlas till de
Expedilions-Ulskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o i 5 i.
i " g. inlagna allmänna föreskrifter, samt alitsa i 3 §. 9 mom. infört ett stadgande i
sådant hänseende.
§• 4.
thurn, vid jemförelse af de i 3 §:s 1 och 2 morn. förekommande stadganden,
någon tvekan icke bör kunna uppstå derom, att alla sådana rättegångs- samt andra
skrifter och handlingar, som i 4 §. 1 morn. afses och hvilka böra antingen skrifvas
på i beläggas med stamphult papper, skola karteras efter arktalet, helst den alternativa
rät!- beten alt nyttja biläggnings-kartor icke kan anses vara medgifven såsom
en utväg att undgå någon del af den afgift, som vid skrifkartors begagnande skulle
blifva oun vildig, har likväl, enligt hvad Rikets Ständer inhemtal, saknaden af bestämd
f< : I rift angående karteringén efter arktal vållat olika tillämpning af författningen.
Till förekommande häraf har i rubriken öfver den uti 4 §. 1 mom. intagne tarif blifvit
tillagdt bestämdt stadgande, all de i tarifen utförda afgifter skola för hvarje ark
beräknas.
Det under rubriken Pass till inrikes orter eller Norrige, i 2 punkten af 4 §.
befintliga stadgande i fråga om dy lika pass för korporaler af infanteriet hafva Rikets
Ständer ansett lämpligen böra omfatta jemväl dessas vederlikar, eller korporaler i allmänhet,
hvadan denna punkt erhållit don förändrade redaktion, bifogade förslag utvisar.
1 fråga om kartering af Fastebref innehåller nu gällande författning, alt desamma
skola förses med stämpladt papper till en fjerdedel emot hvad för köpe- och bytesbref
är stadgadt. Som det likväl icke sällan inträffar, att lagfart meddelas å annan
fast egendom än som genom köp, skifte eller gåfva förvärfvats, såsom t., ex. å sådan,
som medelst arf eller testamente erhållits, så hafva, vid tillämpningen af ofvanberörda
stadgande uti dylika fall, enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit anmäldt, olika åsigter
om författningens mening, så väl vid Underdomstoiarne som inom Hofrätterne, gjort
sig gällande; och då, till undanrödjande af villrådighet i detta hänseende, ett förtydligande
synes vara af nöden, samt Rikets Ständer ansett, att fastebref, då det, efter
ansökan, meddelas å ärfd jord, icke bör vara underkastadt enahanda stämplade pappers-afgift,
som för dylik, på grund af köp eller byte utfärdad handling finnes föreskrifven,
enär, i fråga om arf, Statens rätt genom boupptecknings-kartering synes vara
behörigen iakttagen, hafva, i öfverensstämmelse härmed, Rikets Ständer funnit rubriken
fastebref, 1 morn., böra erhålla den förändrade lydelse, bilagde förslag innehåller.
Vidare stadgas uti 2 mom. under ofvannämnde rubrik att, i händelse fastebref
anmäles vara förkommet, då det inför domaren skall uppvisas, det bevis eller protokolls-utdrag,
som i stället företes, bör, om det skall gälla, vara med stämpladt papper
försedt till lika belopp, som det, hvarmed det förkomna fastebrefvet bort vara belagdl;
men då en sådan dubbel karterirtgs-skyldighet icke synes vara med billighet öfverensstämmande,
samt tvifvel derom att ett förkommet fastebref varit på föreskrifvet sätt
karteradt numera icke torde kunna uppstå, enär det åligger domare alt, vid insändande
till Hofrätt af Underdomstolarnes renoverade lagfarts-protokoll, behörigen redovisa
det lör dithörande handlingar och deribland fastebref använda stämplade papper,
hafva Rikets Ständer funnit berörda moment böra ur författningen uteslutas.
§§. 5 och 6.
Med afseende å embels- och tjenstemäns i allmänhet knappa lönevilkor, hafva
Riket» Ständer ansett det vara af billighet påkalladt att bereda någon lindring i da
408
Expedilions-Dtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i Si.
dryga afgifter, hvarmed dessa löner för närvarande äro betungade, hvadan Rikets Ständer
funnit skäligt alt, vid befordran i samma tjensteväg från en tjenst tiil en annan,
stämplade pappers-afgiften för Fullmagter och Konstitutorialer må, i likhet med hvad
vid förflyttning från lägre till högre lön inom samma grad nu är stadgadt, utgå endast
efter det belopp, som motsvarar skillnaden emellan de löneinkomster, som liillrädas,
och dem, som förut innehafts, med iakttagande likväl att, då någon utnämnes lil! beställning
af den beskaffenhet, att lön på stal dervid ej åtföljer eller först framdeles
kommer att åtnjutas, stamphult papper, enligt ofvannämnde grunder, beräknas efter
skillnaden emellan den innehafda lönen och den lön, som åtföljer sådana beställningar,
som med den tillavancerade äro jemförlige, hvarvid den, sorn sålunda löst fullmagt,
bör, dä, lill följd af erhållen lön eller ytterligare befordran, ny kartering för honom
ifrågakommer, anses som om han verkligen innehaft ett lönebelopp, motsvarande det,
hvarför han redan erlagt lösen; börande dock såsom allmän regel gölla, alt beloppet
af stämpladt papper för fullmagt eller konstitutorial eller resolution å lön icke må i
något fall understiga hvad som för resolutioner i allmänhet stadgadt är; Och hafva, i
öfverensstämmelse härmed, stadgandena i 5 §. under rubrikerne Fullmagter samt Transporter
och hylen äfvensom motsvarande stadganden i 6 §. erhållit den förändrade lydelse
förslaget utvisar.
Då Folkskole-lärarebefattningarne i allmänhet äro åtföljda af obetydliga löneförmåner
och ansökningar till dessa befattningar i vissa fall äro befriade, från stämpladt
papper, samt Folkskole-stadgan innehåller att Fullmagternä skola idan lösen ulgifvas,
hvaraf synes böra följa, att stämpladt papper icke heller bör för dem ifrågakomma,
har, ur nu befintliga stadgande i 6 §. om kartering af Fullmagter för ringare skolbetjente
m'. fl., uteslutits »Folkskole-Iärare», och Fullmagter för dem upptagits i 7 §.
bland handlingar, sorn äro från stämpladt papper befriade.
§. 7.
1 fråga om kartering af protokoll, utlåtanden, värderingar rn. fl. handlingar,
som af landtmätare upprättas, har, enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit lillkännagifvet,
villrådighet vid författningens tillämpning uppstått med anledning deraf, att beskrifning
ar öfver geometriska kartor äro, enligt 7 §. af gällande förordning, från stämpladt
papper befriade. Som likväl de skäl, hvilka föranledt befrielse för dylika beskrifningar,
nemligen uppmuntrandet och befrämjandet af egouppmätningar och laga skiften,
jemväl synas böra gälla för andra likartade, af landtmätare och provins-landtmäteri-kontoren
upprättade handlingar, hafva Rikets Ständer funnit det tillägg höra' ega
rum, som författningsförslaget under rubriken Beskrifningar öfver geometriska kartor
innehåller.
J enlighet med hvad vid 4 §. blifvit i fråga om Fastebref yltradt, har i 7 §.,
bland handlingar, som äro från stämpladt papper befriade, upptagits Fastebref å ärfd
egendom.
Vid rubriken Permissions-sedlar har införts enahanda rättelse, som i 4 §. under
rubriken Pass till inrikes orter blifvit vidtagen.
§. 8.
Uti öfverskriften till denna §. hafva Rikets Ständer ansett orden »emellan
enskilde personer» lämpligen böra utgå, enär i sista mom. punkten 1 stadgas huru
för
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 1 S I.
409
förhållas bör, när någon med Kronan, dess officerare eller allmänna1 inrättningar
kontrahera!-.
Då uti Irsta punkten af ofvanskrifne §. stadgas, att kontrakt skall med ny
karta beläggas, när det på ny arrendator eller hyresman transporteras, så hafva Rikets
Ständer ansett meningen dermed vara, att en sådan förnyad kartering icke skulle ega
rum i annat fall, än då kontrakt efter arrendetidens början transporteras; men som
berörda stadgande blifvit vid domstolarne på olika sätt tillämpadt, synes ofvannämnde
förklaring vara af omständigheterna påkallad, hvarjemte, för att ställas i sammanhang
med berörda stadgande, 8:de punkten af 3 §. erhållit den förändrade lydelse,
förslaget utvisar.
, Enär stadgandet rörande karlering af sådana kontrakter, som å landet emellan
jordegare och torpare upprättas om några tunnland jord, dervid städja erlägges, genom
sin otydlighet gifvit anledning till olika tillämpning vid domstolarne så till vida, att en
dd belagt dylika kontrakter med så stor karta, som motsvarar fem procent af den köpeskilling
eller städja, hvarför torpet förvärfvats, några ansett fem procent af köpeskillingen
böra betraktas såsom ett årligt arrende af torpet och kontraktet i enlighet
dermed karteras, samt andra åter beräknat kartan efter en arrendesumma, motsvarande
hela köpeskillingen, har hos Rikets Ständer blifvit yrkadt, det sådane uttryck uti den
blifvande Chartae-sjgillatae-förordningen måtte väljas, att tvetydighet uti berörda hänseende
hädanefter icke blefve att befara; och har, i sådant ändamål, ifrågavarande stadgande
erhållit den förändrade redaktion, bilagde förslag utvisar.
Då d en för kartering af fördels- och undantags-konlrakter erforderliga uträkning,
med hänseende till det ringare och ofta efter markegångs-taxan obeslämbara
värdet af de persedlar, hvarom i dessa kontrakter i allmänhet betingas, synes vara
särdeles besvärlig och tidsödande, hafva Rikets Ständer ansett dessa kontrakter lämpligen
böra åsättas slämpladt papper till visst belopp, hvilket blifvit bestämdt lill 12 sk.
Sedan, lill följd af Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade beslut, i 8 §.
4 punkten af gällande förordning angående stämplade pappers-afgiften blifvit infördt
ett stadgande, att köpe-, bytes- och gåfvobref, som, förr än' uppbud eller inteckning
skett, å annor man transporteras eller öfverlåtes, skall med särskild karta för hvarje
transport eller öfverlåtelse beläggas, hafva Rikets Ständer funnit en af billighet påkallad
lindring i karterings-skyldigheten i förenämnda hänseende kunna medgifvas, på det
sätt, alt förnyad karlering icke må ega rum i det fall då köpebref inom den för lagfart
bestämda tid, räknad från första köpet, varder på annan man öfverlåtet, samt att
stadgandet härom således må erhålla den förändrade lydelse, som förslaget innehåller.
Dä det icke sällan inträffar, alt sådana afhandlingar, hvarigenom skog från
hemman på viss tid löryltras, till laga åtgärd vid domstolarne företes, men dylika afhandlingar
icke finnas i gällande charlas-sigillatae-förordning omförmälda, hafva Rikets
Ständer, som ansett desamma böra förses med stämpladi papper efter enahanda grund,
sorn för andra köpebref är stadgad, infört de tillägg rörande ifrågavarande handlingars
kartering, sorn uti 3 och 4 mom. under rubriken Köpebref i författningsförslaget
förekomma.
Hos Rikets Ständer har blifvit yrkadt, att de dryga afgifter af 1 procent å
köpe- eller transportsumman, hvilka vid åbo-ombyten å kronoskatte- och kronorusthåll,
i stället för den fordna »afträdes-afgiften» till Wadstena krigsmanshus- och amiralitetskrigsmans-kassorna,
numera utgå i stämpladt papper, mätte nedsättas lill likhet med
hvad vid försäljning al' andra hemman är stadgadt, eller till en per mille, såsom skäl
hvarför blifvit anfördt, att, genom de i sednare tider högt uppstegrade hemmansUih.
till II. Sl. Pral. 18Sd & 18Si. 10 Samt. I Afd. 52
410
Expedilions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, Ako i SI.
priserna, omförmälda kassors tillgångar blifvit så förstärkte, att den yrkade nedsättningen
icke kunde för dem medföra någon risk, helst de inkomster, dessa kassor haft
alt af rusthålls-afgifterna påräkna, blifvit, jemlikt Rikets Ständers vid sednast ■ riksdag
fattade beslut, mot kontanta statsanslag utbytte; Och hafva Rikets Ständer funnit skäligt
en sådan nedsättning bifalla.
§. 10.
Med anledning af derom hos Rikets Ständer gjord framställning, hafva Riket?
Ständer ansett stämpel-afgiften för tidningar böra nedsättas lill det belopp, hvartill
densamma intill sistlidne riksdag var'beslämd, elier för halft ark och derutöfver 1 rst.;
från ett halft lill och med ett helt ark 1^ rst.; derutöfver till och med ett och ett
halft ark 1| rst., o. s. v. Och hafva, såsom en följd af denna nedsättning, Rikets
Ständer funnit den ändring jemväl böra ske i 10 §. 3 morn., hvad beträffar stämpelafgiften
för andra periodiska skrifter, att, i stället för orden: »emot half stämpel-afgift*
erläggande», införes »emot stämpel-afgifts erläggande».
§• 11.
Då uti 3:dje punkten af ofvanstående §. stadgas, att domare eller andre, som.
i och för deras tjenstebefattning, emottaga skrifter och handlingar, böra vid ansvar,
som i 14 §. stadgas, tillse att dessa handlingar äro riktigt karterade och stämplarne
annullerade, på sätt 3 §. 6 mom. innehåller, synes, i följd häraf, domaren eller tjänstemännen
vara nödsakad alt, i händelse något uti omförmälda hänseende blifvit al
part försummadt, antingen vägra att så beskaffade handlingar emottaga eller ock sjelf
gå i författning om karteringens behöriga fullgörande, hvarigenom i förra fallet äfventyr
för rättsökande genom förlust af fatalier kan uppkomma och i sednare fallet domaren
måste vidkännas ett besvär, som, ulan motsvarande ersättning, icke bör honom
påläggas. Till undanrödjande af dessa olägenheter och då det för rättsökande mäste
anses innefatta en förmån att, i händelse af behof, mot en obetydlig afgift, ega att
vid karteringen påräkna biträde, hafva Rikets Ständer, som anse denna afgift lämpligast
böra bestämmas till 2 sk. för hvarje handling, hvars kartering af expedilionshafvanden
ombesörjes, beslutat det tillägg härom, författningsförslaget uti 3 punkten af
11 §. upptager.
§• 19-
1 afseende å denna §., som handlar om utbyte af makuleradt stämpladt papper,
hafva Rikets Ständer funnit nödigt att uti 2:dra mom. föreskrift meddelas derom, att
, dylika kartor böra af vederbörande myndigheter, som om deras inlösen förordna, märkas,
på det de icke må kunna till inlösen ånyo företes, hvadan ett tillägg, sådant som
författningsförslaget innehåller, blifvit uti berörda moment infördt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Oktober 1854.
Expeditions-Ltskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o iS‘2.
411
N:o 152.
Dppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Okt. 18S4.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående viss lid för emottagande
i Kronans uppbörd af Rikets Ständers Banks utelöpande
sedlar å 46, 12 och 8 sk. b:ko samt ä U och
40 sk. kopparmynt.
(Banko-Ulsk:s Utl.dcn N:ris 41 och 45.)
S. A. K.
Då summan al Rikets Ständers Banks utelöpande sedlar ä 16, 12 och 8 skillingar
samt å 14 och 10 skillingar banko, sedan utgifningen deraf med år 1849 upphörde,
betydligen nedgått, och sedlar af dessa valörer nu mera sällan i allmänna rörelsen
förekomma, hafva, med hänseende härtill, såsom ett medel att erhålla närmare
visshet om den utelöpande sedelstockens belopp, och såmedelst i en framtid bereda
Banken fördelen af dess fonders förstärkande med motsvarande värdet af de sedlar,
■sorn kunna vara förkomna, Rikets Ständer beslutat, det Bankens från och med år
1805 till och med 1849 års slut utgifna, å 16, 12 och 8 skillingar banko samt å 14
och 10 skillingar kopparmynt lydande sedlar icke få emottagas i uppbörden af allmänna
medel längre än till och med utgången af år 1864; Och fä, med anledning häraf, Rikets
Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes, lill allmän efterrättelse,
Nådig Kungörelse i berörda hänseende utfärda och derjemte i Nåder icke allenast anbefalla
vederbörande om densåmmas uppläsande från predikstolarne minst två gånger
hvarje år under den bestämda praeskriplionsliden, än äfven förständiga E. K. M:t»
Vetenskaps-Akademi att låta, till allmänhetens kännedom, uti de små almanachorna
för åren 1863 och 1864 ifrågavarande Kungörelse införa.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Oktober 1854.
412
Expeditions-Utskoltets förslag till underd. Skrifvelse, iV;o 153.
’ N:o 153.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ii Okt. 485
Preste-Ståndet den ii — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående nedsättning i Titt
n de- tac kjern s-s k a t ten.
(Stats-Utsk:s Utl.den tn. m. N:ris 64, Litt. C, 176 och 246.>
S. A. K.
Sedan, uti underdånig skrifvelse den 1 September 1851, Rikets sednast församlade
Ständer, med tillkännagifvande af sitt beslut om fortfarande, intill nästa statsreglering,
af den tiondejerns-afgift, som vid' 1847 och 1848 årens Riksdag bestämdes
att från och med år 1849 utgå af lackjerns-blåsningarne med 50 procent förhöjning
utöfver den genom Kongl. Kungörelsen den 29 November 1844 till hälften af dess
förutvarande belopp nedsatta tiondejerns-skatten, tillika anhållit, alt E. K. M:t, efter
utredning af förhållandet i afseende å bergshandteringens ställning samt efter pröfning,
huruvida tionde-tackjerns-aIgiften skulle kunna förhöjas lill det belopp, hvarmed den
före år 1844 utgått, täcktes till Rikets Ständer härom aflåta Nådig Proposition; så,
och elter det E. K. M:ts och Rikets Bergs-kollegium under den 15 Juli 1853 med underdånigt
utlåtande i ämnet till E. K. M:t inkommit, har, uli den till Rikets Ständer
vid innevarande Riksdag aflåtna Nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och
behof, E. K. M:t, med afseende å hvad Bergs-kollegium i berörde underdåniga utlåtande
anfört och då, efter hvad djmedelst vore utredt, jernhandteringen fortfarande
vore i en ställning, hvilken påkallade någon eftergift af den under lyckligare förhållanden
ålagda beskattning, i Nåder föreslagit Rikets Ständer alt nedsätta tionde-tackjerns-skatten
med en tredjedel, hvaremot, hvad stångjerns-smidet och jernmanufakturverken
beträffade, E. K. M:t ansett lindring i beskattningen derå böra ske genom förminskning
uti den bevillning, som för närvarande är denna näringsgren ålagd, hvadan
E. K. M:t velat i Nåder fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på billigheten deraf,
att, vid den förestående förnyade pröfningen af grunderne lör sådan bevillning, dessa
måtte bestämmas på ett sätt, som för näringsidkarne blefve mindre betungande än det
närvarande.
Hvad sålunda och i öfrigt i detta ärende förekommit hafva Rikets Ständer tagit
i öfvervägande, och då Rikets Ständer, så väl af Bergs-kollegii ofvan omförmälda underdåniga
utlåtande som af andra för Rikets Ständer tillgängliga handlingar, funnit,
att jernhandteringen inom Riket för närvarande lemnar sina idkare en högst ringa be
-
Expeditions-Utskcttels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 15i.
413
hållning, hvadan dr skatter, som drabba nämnda behållning, måste menligt inverka på
näringen, hvilken medelst blifver i saknad af de medel, hvarigenom den eljest skulle
kunna vinna den .örkofran och utveckling, som erfordras för att kunna uthärda täflan
med den i både godhet och mängd allt mera tilltagande utländska jerntillverkningen,
hai Rikets Ständer ansett skälig lindring böra denna näring i dess nuvarande belägeni:
beredas och alltså, med bifall till E. K. M:ts Nådiga förslag, medgifvit, att
tionde- e .jerns-skatten må från och med år 1855 nedsättas med en tredjedel af dess
av,. belopp.
.vilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 18 Oktober 1854.
N:o 154.
t
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Okt. 1854.
Preste-Slåndet den 14 — --
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt Jråga
om upphörande af prcebende-pastorater samt jura palronatus.
(Stats- samt Allm. Besv:s och Ekon.-Ulsk.-ns Bet:de N:o 14.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt derom, att de prestmän vid läroverk
eller annorstädes, hvilka, efter gällande författningar, äro berättigade att erhålla praebenden,
mätte af Slaten få sig anslagen en viss årlig tillökning uti sina löner, motsvarande
medium af praebendets afkastning under en, viss tid af t. ex. tio år, samt att
alla jura patronatus måtte för evärdeliga tider upphöra.
Rikets Ständer hafva tagit dessa frågor i öfvervägande, och hvad först beträffar
det framställda förslaget, att praebende-innehafvare måtte, i stället för den inkomst de
i sådan egenskap åtnjuta, erhålla motsvarande anslag af Slaten, så har det visserligen
icke undgått Rikets Ständers uppmärksamhet att åtskilliga svårigheter möta verkställigheten
af berörda förslag, enär i afseende å de äldre praebendena bland annat förekommer,
alt de i allmänhet uppkommit under katholska tiden och att, jemlikt 4 §. af
presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, praebendenas innehafvare skola oförändradt,
efter gammal häfd, behålla sina socknar och hemman, hvarjemte en förändring
i den vidsträckta män, som förslaget åsjftar, skulle medföra ganska betydliga
kostnader; men Rikets Ständer hafva, å andra sidan, ej heller förbisett de olägenheter,
414
Expedit lons-Vlskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 154.
som föranledas deraf, att de prestman, hvilka innehafva prajbenden, icke sjelfve kunna
besörja själavården inom församlingarne, hvadan det vore angeläget och önskvärd t, om
i allmänhet pnebenden kunde tillfalla sådana prestman, som vore i tillfälle alt sjellve
utöfva vården, hvar om sin församling. Rikets Ständer hafva likväl funnit att, under
närvarande förhållanden och med nu gällande institutioner, vissa undantag härvid böra
ega rum, såsom att, efter Rikets Ständers åsigt, Biskopar, Theologie Professorer och
Theologie Lektorer tillika böra vara Pastorer, pä det de må ega tillfälle att säborn prester
verka och för alt icke vara skiljde ifrån det kyrkliga lif, som tillhör deras befattningar;
Och fä Rikets Ständer alltså bos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det E.
K. M:t täcktes låta utreda ej mindre om och hvilka praibende-pastorater lämpligen
kunna, utan- mehn för kyrkan och det kyrkliga undervisnings-väsendet, från deras egenskap
af prajbénde fritagas, utan äfven det ersättningsbelopp, som, för åvägabringande
deraf, kunde erfordras, samt derefter för Rikets Ständer framlägga den Nådiga Proposition
i ämnet, som E. K. M:t kan finna för ändamålet lämplig.
Hvad derefter angår upphäfvandet af jura patronatus, så förekomma åtskilliga
förhållanden, som lägga hinder i vägen för en sådan åtgärd: ifrågavarande rättighet
bar nemligen i allmänhet uppkommit genom enskildes uppoffringar för kyrkorna eller
församlingarna samt är i de flesta fall förenad med besittningsrätten till viss egendom
och har då på samma gång med denna öfvergått från den ene egaren till den andre,
hvadan den icke helier, utan ingrepp i eganderälten, torde kunna nuvarande innehafvare
genom någon lagstiftnings-åtgärd, utan motsvarande ersättning, betagas. Rättigheten
för enskilde personer att tillsätta prester i församlingarna medför dock stora,
dagligen tilltagande olägenheter: för längre tid tillbaka voro vanligen innéhafvarne af
jura patronatus i besittning af en stor del, ofta af ail fast egendom inom församlingen,
under hvilket förhållande den ifrågavarande rättighetens utöfning icke i allmänhet kunde
medföra betänkliga följder; då deremot i sednare tider styckning af de stora egendomarne
allt mera fortgått, har icke sällan inträffat att från stamgodsen blifvit afsöndrad
större delen af strögodsen, så att den egendom, med hvilken palronats-rätlen är förenad,
stundom blifvit obetydlig och således ofta kan förvärfvas af personer, hos
hvilka man icke alltid torde kunna påräkna full oväld eller den bildning, som erfordras
för bedömande af en prestmans skicklighet lill embelels förvaltande, och likväl
måste, i sådane fall, församlingen åtnöjas med den lärare, som en enda medlem deraf,
om också mot alla de öfriges önskan, eger tillsätta. Det har ock inträffat, att utlänningar
inom riket förvärfvat fast egendom, hvarmed patronats-rätt är förenad, i hvilket
fall olämpligheten deraf, att rättigheten att nämna pastor fortfarande är förenad
med eganderätten till egendom, ej synes kunna bestridas.
Af dessa anledningar få Rikets Ständer hos E. K. M:t härmed underdånigst
anhålla, alt E. K. M:t täcktes låta undersöka och derefter meddela Rikets Ständer
framställning af de grunder, på hvilka öfverenskommelser emellan innehafvare af patronats-rätt
samt E. K. M:t och Kronan, jemte vederbörande församlingar, må kunna
uppgöras om patronats-rältens upphörande; äfvensom att E. K. M:t, då utlänningar
vinna tillåtelse att i riket förvärfva fast egendom, med hvilken patronats-rätt är förenad,
täcktes dervid fästa det vilkor, att samma rätt icke må till dem öfvergå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Oktober 1854.
ipcdilions-Utskoltcls Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i SS.
415
N:o 155.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Okt. 1854.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —•
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om förändring af
gällande föreskrifter angående pastoral-examen.
(Lag- samt Allm. Besv. oell Ekon.-Utskms Bet:de N:o 26.)
S. A. K.
Vid öfvervägande af åtskilliga hos Rikets Ständer gjorda framställningar, åsyftande
förändring af den med afseende å pastoral-examen nu gällande ordning, dervid
dels den åsigt blifvit uttalad, att de filosofiska läroämnena borde från denna examen
uteslutas, dels blifvit föreslaget, att, vid det för undergående af samma examen stadgade
disputationsprof, begagnandet af det latinska språket måtte upphöra och det svenska
i stället användas, så vida icke den speciminerande sjelf åstundade alt profvet på
förstnämnda språk aflägga, hafva Rikets Ständer, hvad först angår frågan om läroämnena,
funnit en förändring i berörda syfte vara af behofvet högeligen påkallad redan
till följe deraf, att vid de särskilda domkapitlen en mycket olika praxis i detta hänseende
utbildat sig, hvilket förhållande lika litet kan i sig sjelf vara godt, som det kan
undgå att, isynnerhet när prestmän från olika stift söka samma tjenst, medföra ganska
betydliga olägenheter. Dessa olägenheter blefve ingalunda afhulpna, om blott en återgång
till hvad ännu icke upphäfda författningar föreskrifva allestädes blefve påbuden,
emedan obestridligt är, att sjelfva dessa författningar i flera hänseenden, framför allt
med afseende på föreskriften om de filosofiska eller s. k. profana examens-ämnena,
äro bristfälliga. Dessa ämnen böra författningsenligt i pastoral-examen på enahanda
sätt som i prest-examen förekomma, men vid flera domkapitel eger dock detta sedan
länge icke mera rum, och olämpligt synes det äfven, att äldre män, hvilkas skolstudier
redan flera gånger blifvit pröfvade, ånyo underkastas ett derpå syftande förhör, likasom
det ej synes vara med rättvisa och billighet förenligt, alt insigter i sådana ämnen,
som ifrågavarande, skola vid bestämmandet af presterlig befordringsrätt ega samma inflytande,
som kunskap i de stycken hvilka angå sjelfva kristendomen och kyrkan, hvadan
Rikets Ständer icke kunna annat än godkänna det gjorda yrkandet alt endast
theologiska ämnen böra i pastoral-examen förekomma’. Men då, enligt Rikets Ständers
åsigt, denna examen egentligen bör åsyfta att bereda prestmannen tillfälle att inför
sina förmän ådagalägga huru han vid embetets förvaltning under fortsatta studier lärt
416
Expedilions-Ulskollets Förslag lill anderd. Skrifvelse, A':o i SS.
att begagna sina förvärfvade kunskaper och huru dessa sålunda hos honom burit frukt
uti en på erfarenhet grundad lefvande insigt uti sjelfva emhetet och alla serskilda dertill
hörande åligganden, så följer häraf, att egentligen inga andra ämnen bunna sägas
enligt sakens egen natur böra uti pastoralexamen ingå, än de rent praktiska, d. v. s.
de, som omedelbart, sammanhänga med prediko-embetet och dess utöfning, enär i dessa
en djupare insigt icke kan förvärfvas utan presterlig erfarenhet, då i de theoretiskttheologiska
lärostvckena deremot, eller exegetik, kyrkohistoria, dogmatik m. m., numera,
sedan vi ega, hvad i äldre tider saknades, bättre ordnade preslbildnings-anslalter, redan
före prestvigningen en så grundlig kunskap både kan och bör inhemtas, att ett
förnyadt förhör i dem blifver öfverflödigt. Visserligen må äfven dessa stycken') för
deras nära sammanhang med de praktiska, vid pastoral-examen icke helt och hållet
lemnäs åsido; men den förkofran och den för och genom praxis mognade insigt, sorn
examinanden i dem vunnit,- synes dock lämpligare kunna ådagaläggas i disputationsform,
än genom förnyadt undergående af ett direkt förhör. Blifver omfånget för den
egentliga pastoral-examen på nyssnämnda sätt inskränkt, så är emellertid naturligt, att
icke blott denna, utan ock de vitsord, som vid prest-examen erhållits uti de theoretisktheologiska
ämnena, hvilka för hvarje prest äro af utomordentlig vigt, höra läggas till
grund för den kommande befordringsrätten, och just denna omständighet är det som
isynnerhet synes göra den föreslagna inskränkningen önskvärd. Då nemligen, såsom
nu, prest-examen är för befordringsrätten betydelselös och all vigt i detta hänseende
ligger på pastoral-examen, så föranledas deraf ej sällan de ynglingar, som vilja egna
sig åt presl-embetet, att söka så fort som möjligt fullända sin akademiska kurs, med
föresats att genom studierna för pastoral-examen ersätta det som nu försummas, hvilket
dock gemenligen ej låter sig göra, emedan det, som försummas i ungdomen, sedermera
icke så lätt kan ersättas. Tillerkändes deremot prest-examen i sina hufvudsakligaste
delar af sjelfva författningarne enahanda vigt som pastoral-examen, så vore
derigenom en uppmuntran gifven åt ett grundligare theologiskt universitels-sludium,
hvilket otvifvelaktig! skulle medföra goda verkningar.
Det framställda förslaget att disputations-profvet vid pastoral-examen måtte, när
den speciminerande så önskar, fä på modersmålet afläggas, innehåller ej annat än hvad
redan länge från flera håll yrkats och hvarom väl ock numera meningarne torde vara
temligen ense. Så sannt å ena sidan är, att färdighet i latinska språket är en prydnad
för läroståndet och derföre väl förtjent alt befrämjas, så sannt och af erfarenheten
bekräftadt är det ock, å andra sidan, att ingenting befrämjas derigenom, att äldre
män, hvilka under praktisk embetsutöfning längesedan förlorat nyssnämnda färdighet
och som dock kunna besitta mycken presterlig insigt och skicklighet, af lagen nödgas
att offentligen begagna ett språk, af hvilket de icke mera äro mägtige. Lemnäs deremot
vid berörda disputation frihet med afseende på språket, — får den angå ämnen,
som böra utgöra föremål för de speciminerandes dagliga studier och begrundning, och
föreskrifves, i sammanhang dermed, att lärare, som i dessa ämnen ega insigt, städse
skola såsom opponenter fungera, så skall detta prof icke mera blifva, hvad det nu
ofta är, en tom formalitet, ulan tvärtom visa sig såsom ett af de allvarligaste och
lämpligaste medlen att utröna halten af de mäns bildning, som söka rättighet att få
sjelfständigt vårda församlingarne.
Blifver pastoral-examen ordnad på sådant sätt, som Rikets Ständer här ofvan
angifvit, så kommer densamma tydligen att utgöra — icke ett alldeles sjelfständigt,
för sig bestående lärdomsprof, utan fastmera en sednare afdelning af samma prof, såsom
hvars första afdelning och grund prest-examen är att betrakta; men inträder detta,
enligt
Expedilions-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i SS.
417
enligt Rikets Ständers öfvertygelse, med sakens natur fullkomligen öfverensstämmande
förhållande mellan nu ifrågavarande examina, så följer ock af sig sjelf, att pastoralexamen
måste erkännas såsom ett allmänt vilkor för befordran till ordinarie presterlig
tjenst. Genom en föreskrift derom skulle ock den för presterskap och församling lika
helsosamma följden uppkomma, alt komministraturerna blefve, hvad de i allmänhet
höra vara, öfvergångsplatser och icke, såsom nu ej sällan händer, det mål vid hvilket
man stannar. Den farhåga för brist på kompetenta sökande till mindre, ordinarie lägenheter,
som kunde föranledas af ett sådant stadgande, undanrödjes, i Rikets Ständers
tanke, fullkomligen, om det ifrågasatta vilkoret dels icke utsträekes till de allraminsta
ordinarie beställningar, såsom t. ex. bataljons-predikants- och kateket-tjenster,
och dels, såsom billigheten kräfver, öfverhufvud icke blir gällande för dem, hvilka vid
författningens utfärdande redan äro preslvigde, samt om derjemte tillåtelse lemnäs åt
alla prestmän att något tidigare, än nu är medgifvet, t. ex. vid 28 år, få anmäla sig
till pastoral-examens undergående. Af flera skäl och särskildt tillfölje af det ofvan
antydda nära sambandet mellan prest- och'pastoral-examina måste Rikets Ständer anse
såsom önskvärdt, att desamma efter regeln icke må af en alltför lång tidrymd från
hvarandra åtskiljas; och anse sig Rikets Ständer så mycket hellre kunna åt aila föreslå
rättigheten att vid 28 år få blifva pastoraliter examinerade, som denna rättighet
ingalunda behöfver medföra något utvidgande af den nu gällande befordringsrälten.
Rikets Ständer få alltså bos E. K. M:t underdånigst anhålla, att förnyade stadganden
angående pastoralexamen måtte blifva utfärdade, och
l:o att derigenom nödig öfverensstämmelse i ordningen för denna examen vid
de särskilda domkapitlen mätte tillvägabringas;
2:o att ämnena för sjelfva pastoral-förhöret måtte inskränkas till pastoral-theologi,
med dertill hörande praktiskt exegeliska, homiletiska och katechetiska prof, samt
kyrkolagfarenhet med dess historia;
3:o att, rörande det pastoralexamen föregående disputationsprof, löreskrifvas
mätte, så väl att de för detsamma utgifna theser skola angå ämnen, som tillhöra den
theoretiska theologiens särskilda hufvuddelar, som ock att tvenne domkapitels-ledamöter
och bland desse, så vidt ske kan, antingen Biskop, Domprost eller en lärare i theologi
vid disputations-akten skola såsom opponenter fungera;
4:o att besagde disputations-akt må, då speciminanlen sådant önskar, få hållas
på modersmålet;
5:o att för bestämmandet af det hufvudbetyg, som skall utgöra grunden för den
examinerades kompetens, så vidt denna är af lärdom beroende, måtte stadgas att icke
blott de vid pasloral-examen för pasloral-lheologi ocb kyrkolagfarenhet samt för disputationsprofvet
erhållna vitsord, utan ock de specialbelyg, som vid presl-examen uti de
tbeoretiskt-lheologiska läroämnena erhållits, skola {agas i beräkning;
6:o att, utom hvad redan stadgadt är angående pastoralexamen såsom vilkor
för presterlig befordran, ytterligare föreskrifvas måtte, att samma examen skall erfordras
för kompetens till komministraturer samt hospitals- och fångpredikants-beställningar;
hörande dock detta icke gälla för dem, hvilka vid författningens utfärdande redan
äro prester; och
7:o ali besagde examen må hädanefter allmänneligen få undergås efter fyllda
28 års ålder.
Slutligen och då ett öfvergångs-stadgande utan tvifvel blifver af nöden, derest
en reorganisation af pastoralexamen i ofvan angifna riktning blifver företagen, enär
det är klart, alt de, hvilka vid den nya författningens utfärdande redan undergått
Bih. till B. St. Prot. 48S3 ål 48SS. 40 Sardi. 4 Afd. 53
418 Expedilions-Utskollels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i Sk.
prest-examen och hvilka således vid sin beredelse till denna icke kunnat beräkna dess
vigt för deras kommande befordran, måste hafva sin rätt öppen ali u. ^ergä förnyad
pröfning i alla de ämnen, af hvilka befordringsrätten beror, likasom att domkapitlen å
sin sida icke böra betagas rättigheten att i samtliga theologiska lärostycken ånyo pröfva
dem, hvilka de, under förutsättning af ett sådant kommande prof, tils prestvigning
admitterat, anse sig Rikets Ständer böra underdånigst anhålla, att de, hvilka vid ifrågavarande
författnings utfärdande redan aflagt prest-examen, måtte berättigas och föfpligtas
att, vid pastoralexamen äfven undergå förhör i samtliga de till f est-examen
hörande theologiska lärostycken.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Oktober 1854.
N:o 156.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 44 Okt. 4854.
Preste-Ståndet den 44 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående tiden för nästa
revision af Stals-, Banko- och Riksgälds-verkens förvaltning
och räkenskaper.
(Stats-Utsk:s Mern. N:o 297.)
S. A. K.
I anledning af stadgandet i 68 §. Riksdags-Ordningen, att Rikets Ständer skola
utsätta tiden för den revision af Stats-, Ranko- och Riksgälds-verkens tillstånd, styrelse
och förvaltning, som näst efter hvarje Riksdag kommer att ega rum, och till hvilken
förrättning de utsedde Revisorerne böra af E. K. M:t kallas, hafva Rikets Ständer,
enär, hvad Stats-verket beträffar, 1851 års räkenskaper äro de sista, som undergått
granskning, samt afslutade räkenskaper för åren 1852 och 1853 blifva nästkommande
års höst att tillgå, bestämt tiden för nästa revision af Stats-, Ranko- och Riksgäldsverkens
förvaltning och räkenskaper till den 15 September 1855; Hvilket Rikets Ständer
få hos E. K. M:t härmed i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Oktober 1854.
itions-Vtskollels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o IS7.
419
N:o 157.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Okt. 1854.
Prcste-Ständet den 14 —
Borgare-Slåndet den 14 —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående ifrågasatt upplåtelse
åt enskild person af norra delen af Konung Carl
Xlll.s torg i hufvudstadens lill disposition på vissa vilkor.
(Stats-Utsk:s Clkden N:ris 194 och 299.)
S. A. K.
Jemte erinran, hurusom ibland de Kronan tillhöriga tomter inom hufvudstadcn,
hvilka genom fördelaktigt läge och omgifningarnes beskaffenhet företrädesvis syntes
förtjenta att för storartade byggnadsföretag användas, förekomme den vid Enkehusgränden
emellan Östra och Vestra Trädgårdsgatorna belägna norra delen af f. d. Kongl.
Trädgården eller numera Konung Carl Xllbs torg, har E. K. M:t, uti en till Rikets
nu församlade Ständer aflåten Nådig Proposition, behagat meddela, att nämnda tomt,
hvarå, efter rifning af förra så kallade Arsenalshuset, icke fanns annan byggnad än
ett äldre tillförene lill orangeri inredt stenhus och en Schweitzeri-butik af träd å tomtens
nordvestra hörn, varit af ofvanuppgifna skäl i fråga att begagnas för uppförande
af den nya National-musei-byggnaden, hvilken plan dock i anseende dertill, att säker
grund icke kunnat erhållas ulan föregången alltför kostsam pålning, måst öfvergifvas,
hvarefter särskilda förslag till tomtens bebyggande blifvit hos E. K. M:t i underdånighet
framställda; Och då en prydligare byggnads uppförande å norra delen af Carl
Xllhs torg skulle i väsendtlig mån bidraga till hufvudstadens förskönande, samt på
den inskränktare plats, som erfordrades för ett enskildt hus, grunden torde utan svårighet
kunna så förstärkas, att en lättare byggnad der hade bestånd, har E. K. M:t,
enär förenämnda mål icke på annat sätt syntes kunna ernås, täckts i Nåder föreslå
Rikets Ständer att medgifva, del ifrågavarande tomt finge åt enskild person till bebyggande
upplåtas, emot lämplig tomtöre-afgift på längre, men bestämd viss tid, samt under
vilkor, bland annat, att den blifvande byggnaden uppfördes i öfverensstämmelse
med ritning, som af E. K. M:t i Nåder godkändes och fastställdes.
Hvad i detta ärende förekommit hafva Rikets Ständer tagit under pröfning;
Och som härvid emot afståendel på viss tid af merberörda tomt mött åtskilliga betänkligheter,
hvaraf Rikets Ständer funnit sig förhindrade att till E. K. M:ts färeva
-
420 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i SS.
rande Nådiga Proposition lemna bifall, få Rikets Ständer sådant, till svar i ämnet,
hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Oktober 1854.
m N:o 158.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Okt. 1834.
Vreste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ytterligare anstånd
med inbetalningarne å de staden Cimbritshamn beviljade
hamnbyggnads-lån.
(Stats-Utsk:s Utkde N:o 164 och Mein. N:o 302.) '
S. A. K.
Med anledning af Borgerskapets Äldstes i Cimbritshamn i underdånighet gjorda
anhållan, att, som hamnbyggnads-arbetet vid nämnda stad, hvilket, jemlikt härom afslutadt
kontrakt, bordt vara verkstäldt före 1852 års utgång, i anseende till liera oförutsedda
omständigheter samt brist på dertill erforderliga medel, ännu vore till betydlig
del ofullbordadt, och då under denna hamnbyggnads ofulländade skick hamn-inkomsterna
voro ringa, jemte det staden för sagda arbetsföretag, för hvilket de till 50,000
R:dr beräknade kostnaderne redan uppgått lill mer än 100,000 R:dr, användt alla egna
disponibla tillgångar och tillika varit nödsakad upptaga större lån, E. K. M:t malte i
Nåder föreslå Rikets Ständer att medgifva ytterligare anstånd intill slutet af nästa riksdag
med kapital- och ränte-inbetalningarne å stadens från Riksgälds-kontoret utbekomna
2:ne hamnbyggnads-lån af tillsammans 30,000 R:dr, derå, i enlighet med hvad Rikets
Ständer lid efter annan tillåtit, berörda liqvider fått fördröjas, har E. K. M:t,
genom Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 17 nästlidne Mars, gjort framställning
derom, att anstånd lill 1856 års utgång med dessa årliga kapital- och ränte-inbetaluingars
beräkning och vidtagande måtte af Rikets Ständer beviljas ofvannämnda föga
bemedlade samhälle, som vid ifrågavarande hamn-arbete lidit stora och oförutsedda
motgångar samt till dessas öfvervinnande och för att, utan hänsigt till kostnaden, slutligen
tillvägabringa en för framtiden varaktig hamn-anläggning, uppbjudit all sin förmåga.
Då, jemte hvad sålunda i detta ärende förekommit, tillika under frågans behandling
hos Rikets Ständer blifvit upplyst, att omförmälda hamnbyggnad komme att
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 139.
421
gagna ej allenast staden Cimbritshamn och kringliggande ort, utan äfven handeln och
sjöfarten i allmänhet, hvadan det ock är af allmän vigt, att denna anläggning kan utföras
och fullbordas, hafva, i betraktande häraf och med afseende på ofvan anförda
förhållanden, Rikets Ständer funnit skäligt att bevilja Cimbritshamns stad det af E. K.
M:t i Nåder föreslagna anstånd, intill 1856 års utgång, med beräkningen och vidtagandet
af de årliga kapital- och ränte-inbetalningarne å ifrågavarande tvänne hamnbyggnads-lån.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t, till svar i ämnet, underdånigst
anmäla. -
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Oktober 1854.
N:o 159.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Okt. 1854.
Preste-Ståndet den 14 — —
Rorgare-Ståndet den 14 — —
Ronde-Slåndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring af 4 §.
'I morn. uti Folkskole-stadgan af deti 18 Juni 1842.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 127.1
S. A. K.
Då i 1 mom. af 4 §. uti E. K. M:ts den 18 Juni 1842 utfärdade Nådiga
Stadga, angående folkundervisningen, blifvit förordnad}, att folkskole-lärare egde i årlig
lön åtnjuta minst 16 tunnor spanmål, hvaraf 8 tunnor erläggas in natura, hälften
i råg och hälften i det eller de sädes-slag, i hvilka kronobonden inom orten utgår,
men de öfriga 8 tunnorna alltid betalas med penningar till ett bestämdt belopp af 53
R:dr 16 sk. Banko, så förekommer härvid, huruledes detta sätt alt beräkna sistnämnda
spanmåls-aflöning, eller efter 6 R:dr 32 sk. B:ko tunnan, väl tillskyndade löntagaren
fördelen af ett oföränderligt minimi-värde derå, vid möjligen ännu lägre spanmåls-pris,
men i motsatta och vanligaste fallet, eller att priset å lifsmedel derutöfver stegrades,
stundom kunde medföra sådant mehn, att folkskole-läraren icke af sin trägna och ansvarsfulla
befattning finge hemta nödig bergning; i betraktande hvaraf Rikets Ständer
ansett billigheten fordra, att lösen för den del af folkskole-lärarnes i spanmål bestämda
aflöning, som skall i penningar utgå, lämpas efter spanmålens värde, så alt denna lö
-
422
Expedilions-Vtskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, S:o 160.
sen må äfven under dyr tid kunna motsvara prisen å lifsförnödenheter, men att derjemte
ett visst belopp bör utsättas, hvilket nämnda lösen icke må understiga. Och få
Rikets Ständer fördenskull hos E. K. 31:t i underdånighet anhålla, att 1 mom. uti den
ifrågavarande §. måtte förändras lill följande lydelse:
»Vederbörligen, enligt denna författnings föreskrift, examinerad och anlagen skollärare
åtnjute i årlig lön minst sexton tunnor spanmål, hvaraf åtta tunnor erläggas in
natura, hälften i råg och hälften i det eller de andra sädes-slag, i hvilka kronobonden
inom orten utgår, men de öfriga åtta tunnorna alltid betalas med penningar efter länets
markegångspris, dock ej till lägre belopp än Sex Riksdaler trettiotvå skillingar
banko för tunnan.»
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Oktober 1854.
N:o 160.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Okt. 1884.
Preste-Slåndet den 14 — —
Borgare-Ständet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i Kyrkolagens
25 kap., om Prestmöte.
(Lag-Utskottes Behde N:o 43.)
S. A. ti.
Vid granskning af gällande stadganden angående Prestmöten, i afseende hvarå
förekommit, hurusom 25 kap. af 1686 års Kyrkolag lemnar föreskrift, bland annat,
derom, att prestmöte skall i hvart stift årligen hållas både med Kyrkoherdar och Kapellaner,
samt att dervid, å bestämda tider, bör disputeras »antingen öfver de theses,
som af praeside äro författade och i Gonsistorio öfvérsedda, eller någon artikel i Augsburgiska
bekännelsen, eller ock någon Auctore locorum communium,» för hvilket ändamål
Biskopen bar att vid hvart möte för det kommande utse prseses, respondenles och
opponentes, hvarförutan, jemlikt Kongl. Cirkulär-Brefvet den 13 Oktober 1696, vid
prestmöten bör anställas förhör med det lägre presterskapet i de ämnen, hvarom det
företrädesvis bör ega kunskap, hafva af detta, med hvad mera berörda lagrum i ämnet
innefattar, Rikets Ständer visserligen funnit ådagalagdt, huruledes ändamålet med
omförmälda möten är att undersöka och befordra presterskapets bildning, lemna erfarenheten
tillfälle att uppgifva verkningar och föijder af gällande ordningar och stadgar,
Expedilions-Vtskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 160.
423
öfverlägga om utvägar för afhjelpande af tilläfventyrs befintliga brister, samt åstad-,
komma enhet och ordning i kyrkans förvaltning, hvadan nyttan af ändamålsenligt ordnade
prestmöten är obestridlig; men Rikets Ständer hysa derjemte den öfvertygelse,
all det åsyftade ändamålet svårligen kan uppnås med ett strängt iakttagande af alla
de föreskrifter, som nu äro meddelade rörande dessa möten; i hvilket hänseende hufvudsakligen
synes nödigt ej mindre alt, med borttagande af påbudet om disputationsakten,
en friare diskussion och ett friare val af ämne derför tillåtas, än äfven att ofvanomförmälda
examina eller förhör, såsom numera öfvergångna till en blott formalitet,
gagnlösa och alltså olämpliga, samt ej heller i sjelfva kyrkolagen påbjudna, vid prestmöten
upphöra. Men äfven efter det prestmötens förhandlingar blefve befriade frän
de nu anmärkta banden, hvilka tilläfventyrs vållat att dessa möten mer och mer kommit
ur bruk, skulle dock samma möten, om de årligen återkomma, deri röna ett qvarstående
hinder för sina välgörande verkningar, enär årliga möten lätteligen kunde leda
till minskning i interesset för sjelfva institutionen, hvaremot en längre mellantid satte
presterskapet i tillfälle att vid hvarje möte kunna meddela en rikare erfarenhet och
alt bättre bereda sig för upplysning och deltagande vid mötets förhandlingar.
Med nu antydda förändringar i afseende på föreskrifterna om tid och sätt för
prestmötens hållande, synas de kunna utöfva det fördelaktiga inflytande, som dermed
varit åsyftadt; Och hafva, i sådant ändamål, Rikets Ständer, för sin del, beslutat en
så lydande
Förordning :
Med ändring af hvad Kyrkolagen i 25 kapitlet innehåller, angående tid och sätt
för prestmötes hållande, samt hvad i öfrigt derom är vordet meddeladt, stadgas, att
Biskop skall minst hvart sjette år presterskapet i sitt stift till prestmöte sammankalla;
alt det dervid öfliga förhör med det lägre presterskapet ej vidare må ega rum; att, i
stället för den anbefallda disputations-akten, det må vara tillåtet, att theoretiskt och
praktiskt vigtiga theologiska ämnen, af tillförordnad prmses uppgifna och af Biskop
gillade samt minst trenne månader före mötets början till presterskapets kännedom
spridda, under praesidis ledning offentligen afhandlas; samt att de i åberopade kapitlets
7:de §. föreskrifna embetsberättelse!- skola omfatta den från sednaste prestmöte
förflutna tid; kommande hvad i öfrigt angående prestmöte i Kyrkolag är vordet förordnadt
att till efterrättelse lända.
Hvilket Rikets Ständer få härmed hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Oktober 1854.
424
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 161.
N:o 161. ,
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Okt. 1854.
Presle-Slnndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
{likets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om inrättande af
ett statistiskt Embetsverk.
(Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:ns Bet:de N:o 2
och Utl:de N:o 16.)
S. A. K.
Då under innevarande Riksdag förekommit åtskilliga framställningar, till ådagaläggande
af behofvet att på ett fullständigt och sammanhängande sätt ordna rikets officiela
statistik, hafva, vid pröfning häraf, Rikets Ständer hyllat den åsigt, att kännedom
om en stats tillstånd är ett oeftergiflig! vilkor för att med säkerhet kunna inse
dess brister och bedöma de åtgärder, som erfordras för dessas afhjelpande, samt de
mått och steg, som lättast och säkrast leda till utveckling af samhällets industri, trefnad
och välstånd. Också hafva i främmande länder medlen att vinna en sådan kännedom
blifvit i hög grad fullkomnade, derigenom att för arbetena inora den offxciela
statistiken antagits förbättrade methoder, hvilka åt dess uppgifter gifvit en vida större
både säkerhet och fullständighet än tillförene, jemte det bearbetningen af dessa uppgifter,
inom ett derför inrättadt embetsverk i hvarje stat, öfver landets inre förhållanden
spridt ett nytt ljus. Vid skärskådande åter af de anstalter, som här i riket finnas
vidtagna för vinnande af en säker kännedom om landets tillstånd, torde deremot
böra erkännas, att, om än medelst kostnad och arbete mycket i denna väg blifvit vidgjordt,
dessa anstalter likväl ej på ett tillfredsställande sätt uppfylla det med dem
åsyftade ändamål, helst de arbets-förteckningar, berättelser och rapporter, som i statistiskt
hänseende nu afgifvas, kunna, så väl i anseende till deras uppställning, dervid
någon fullständigt uppgjord plan icke följes, som ock derföre alt de ej till något helt
sammanföras, icke lemna tillräcklig upplysning om tillståndet och förhållandena i riket,
än mindre någon allmän öfversigt deraf.
Sedan, efter hvad af åtskilliga äldre förhandlingar rörande detta ämne inhemtats,
de sålunda förefunna bristerna länge varit insedda samt förslag till afhjelpande
af desamma tid efter annan blifvit gjorda, synes nu den utveckling både uti industriel):
och ekonomiskt hänseende, som landet under en 40-årig fred vunnit, göra ytterligare
af nöden en ordnad och, så vidt möjligt är, fullständig statistik, som åskådliggör föf
hållan
-
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i62.
425
hållandena i alla förvaltningens grenar. Rikets Ständer anse derföre, att åtgärder böra
vidtagas för att, så snart omständigheterna det medgifva, erhålla en sådan i möjligaste
mån fullständig fortgående statistik, hvilket ändamål otvifvelaktigt säkrast vinnes genom
bildandet af ett embetsverk, som finge sig uppdraget att uppgöra planen till de
statistiska arbetena ä deras särskilda grenar, äfvensom att sammanföra, bearbeta och
offentliggöra de inkomna uppgifterna, och sålunda bereda erforderliga upplysningar om
landets tillstånd, utveckling och förkofran. Med ett sådant embetsverk kunde då de
arbeten, som för statistiska ändamål utföras inom särskilda embetsverk, sättas i förening,
och Tabell-k,ommissionen, den enda inrättning, som varit egnad uteslutande åt
statistik, ehuru endast åt en enda gren deraf, upphöra.
Då likväl en fullständig plan för inrättandet af ett sådant embetsverk, äfvensom
för förbindelsen emellan detsamma och de öfriga embetsverken, icke kan af Rikets
Ständer uppgöras med nu tillgängliga upplysningar, enär dertill skulle erfordras dels
en fullständig undersökning af sättet, huru dessa arbeten för det närvarande inom särskilda
grenar af förvaltningen försiggå, dels en närmare underrättelse om organisationen
af de i andra länder inrättade anstalter för statistiska arbeten, få Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes, på det rikets officiela statistik måtte
blifva på ett fullständigt och sammanhängande sätt ordnad, låta utarbeta och för Rikets
näst sammanträdande Ständer framlägga plan och förslag till inrättande af ett
statistiskt embetsverk, tillika omfattande nuvarande Tabell-kommission; Och hafva Rikets
Ständer funnit sig böra, lill bestridande af kostnader för härtill erforderliga förberedande
åtgärder, ställa till E. K. M:ts Nådiga disposition ett anslag af Tio Tusen
Riksdaler, att, i mån af behof, från Riksgälds-kontoret utgå under nästpåföljande
Irenne år.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Oktober 1854.
N:o 162.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Okt. 1854.
Preste-Slåndet den 18 — ■—
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse,0 angående regleringen af utgifterne
under Riks-Statens Åttonde Hufmdlilel.
(Stats-Utsk:s Uthden m. m. N:ris 73, 185 och 244, samt
Först. Stats-Utsk:s Mern. N:o 253.)
S. A. K.
Vid regleringen af anslagen under Riks-Statens Åttonde Hufvudtitel hafva följande
förändringar ifrågakommit, nemligen:
Dih. till R. St. Prot. 18S3 & 18Bi. 10 Sami. 1 Afd. 54
426 Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 46 2.
Klereci-Staten.
l:o. Jemte det E. K. M:t gifvit Rikets Ständer tillkänna, att, genom särskilda
Nådiga beslut af den 1 Februari nästlidne år, E. K. M:t förklarat Kontrakls-prosten i
Nyeds kontrakt berättigad att, från och med år 1845, för Elfsbacka och Gåsborns
församlingar uppbära tvänne proste-tunnor, samt tillagt Kontrakts-proslen i Helsinglands
vestra nedre kontrakt, från och med den i Maj 1847, en proste-tunna för
Woxna församling, äfvensom att E. K. M:t i Nåder förordnat, att till Kontraktsprosten
i Wifolka och Walkebo häraders kontrakt skulle i samma afseende årligen
utgå, för Elrika församling, en tunna, och från Nykihls församling Kronans der odisponerade
kronotionde, utgörande 21 kappar, häri dock inberäknad en tunna spanmål,
som förut gemensamt af dessa två sistnämnde församlingar, såsom proste-tunna, utgått,
bar E. K. M:t föreslagit, att det sålunda beviljade spanmåls-beloppet måtte varda å
stat uppfördi med tillsammans 3 tunnor 21 kappar; hvilket nådiga förslag, såsom
grundadt på ett redan lagligen pröfvadt förhållande, Rikets Ständer bifallit.
2:o. Vidare har E. K. M:t behagat meddela, att, uppå gjorda framställningar
om beviljande af proste-tunnor till Kontrakts-prosten i Nyeds kontrakt för Nordmarks,
Näsräms och Rrattforss församlingar, till Kontrakts-proslen i Mora kontrakt för Särna
socken med dertill hörande Idre kapellförsamling, samt till Kontrakts-prosten i Wifolka
och Walkebo häraders kontrakt 11 kappar, eller fyllnad till en tunna uti det för Nykihls
församling, på sätt ofvanberördt är, honom tillerkända belopp, E. K. M:t funnit
sig af den omständighet, att inom dessa socknar någon odisponerad kronotionde icke
varit att för ändamålet använda, förhindrad att de begärda anslagen bevilja. Då
emellertid Kontrakts-prostarne, enligt flere äldre författningar, äro berättigade att för
hvarje församling inom prosteriet uppbära en proste-tunna, har E. K. M:t nu äskat
att ifrågavarande spanmåls-belopp måtte blifva af Kronans behållna tionde anvisadt
och å stat uppfördt med tillsammans 4 tunnor 11 kappar; Och som Kontrakts-prostarnes
omförmälda rättighet icke bör vara beroende af den tillfälliga omständighet, huruvida
någon kronotionde finnes inom församlingen odisponerad, hafva Rikets Ständer
jemväl lemnat bifall till E. K. Mås i detta hänseende gjorda nådiga framställning.
3:o. 1 enlighet med hvad Rikets Ständer anmält i fråga om regleringen af
Riks-Statens Sjette Hufvudtitel, äro till åttonde hufvudtitelns anslag af oindelt spanmål
för Klereci-staten på sjette hufvutitelns anslag för jordförluster genom kanal- och
viiganläggningar öfverflyttade de för prestgårdarne i Lyrestads och Fägreds socknar af
Skaraborgs län fastställde ersättningar, tillsammans 55 tunnor spanmål.
4:o. De under titeln Klereci-staten i riksstaten uppförde 5 tunnor oindelt spanmål,
utgörande anslagen vin- och byggnads-säd till Loos kapellförsamling, hafva Rikets
Ständer funnit böra upptagas å anslaget till kyrkors underhåll, dit denna post alltså
blifvit öfverflyttad.
Universiteten.
5:o. E. K. M:t, som funnit nödigt, att de löneförmåner, hvilka nu äro anslagne
till Vice-Bibliolhekarien samt Förste och Andre Amanuenserne vid Akademiska
bibliotheket i Lund, varda ökade för den förstnämnde från nuvarande beloppet 400
R:dr till 700 R:dr, för Förste Amanuensen från 250 till 400 R:dr och för Andre
Amanuensen från 200 till 300 R:dr, har derföre föreslagit, att dessa lönetillökningar
måtte å ordinarie stat uppföras med tillsammans 550 R:dr.
Expedilions-Vlskoltels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i SS.
427
Då bibliothekets ständigt växande samlingar och de i följd deraf ökade goromålen
för tjenstemännen derstädes onekligen påkalla en förbättring af desses nu innehafvande
löneförmåner, hvarigenom ock för framtiden någon uppmuntran må förefinnas
för unge och skicklige män att egna sig åt bibliothekets tjenst, hafva, med bifall till
hvad E. K. M:t sålunda i Nåder föreslagit, Rikets Ständer, såsom lönetillökning för
ifrågavarande tjenstemän vid Akademiska bibliotheket i Lund, anvisat för Vice-Bibiiothekarien
300 R:dr, för Förste Amanuensen 150 R:dr och för Andre Amanuensen 100
R:dr årligen.
6:o. Hos Rikets Ständer har jemväl framställning skett, hurusom Upsala Universitets
bibliothek, af ålder den största bokskatt i riket, i sednare tider vore dels genom
inköp, dels medelst donationer, betydligen utvidgadt, hvarigenom behof uppstått
af ökad personal för samlingarnes ordnande och vård m. m. Bibliotheket egde för
närvarande, jemte Bibliothekarien och Vice-Bibljothekarien, endast en ordinarie Amanuens,
utom den genom enskild stiftelse inrättade Amanuens-tjenst, hvilken, efter stiftaren,
benämndes den Lidénska och åtföljdes af en ringa lön, nemligen 77 R:dr 9 sk.
5 rst. af testamenterade intresse-medel samt 75 R:dr af Akademiens egna medel. Tillsättningen
af sistnämnde tjenst vore för öfrigt icke fri, utan skulle denna, enligt stiftarens
föreskrift, vid hvarannan ledighet tillhöra en medlem af Östgötha nation. Bibliotheket
hade derföre behof af en Andre Amanuens, som kunde af Akademien till- .
sättas med afseende endast å fjenstens behof, och hvars arbetsbiträde finge anlitas i
högre mått, än som det för den Lidénska Amanuensen bestämda lönebeloppet medgåfve.
På grund häraf har alltså blifvit föreslaget, att för Upsala Universitets bibliothek
måtte anslås en Andre Amanuens-lön till enahanda belopp, som E. K. M:t äskat
för den Andre Amanuensen vid bibliothet i Lund, eller 300 R:dr; Och då den vid
Upsala Akademis bibliothek anställda personal af en,Bibliothekarie, en Vice-Bibliothekarie
och en Amanuens obestridligen är, äfven med det biträde, som af den s. k. Lidénska
Amanuensen kan påräknas, otillräcklig för ordnande och vårdande af nämnde
bibliothek, hvars rika och i sednare tider genom dyrbara donationer betydligt ökade
samlingar vida öfverstiga Lunds bibliotheks, för hvilket dock tvänne Amanuens-löner
äro anslagne, hafva Rikets Ständer funnit af behofvet påkalladt, att vid Upsala Akademis
bibliothek en Andre, af den Lidénska Amanuens-tjensten i afseende å göromå
len
helt och hållet oberoende, Amanuens-beställning inrättas med enahanda lön, som
för den Andre Amanuensen vid Lunds bibliothek redan blifvit af Rikets Ständer beviljad,
hvadan lön för en Andre Amanuens vid Upsala Akademis bibliothek med 300
R:dr årligen blifvit å stat uppförd, att utgå från och med månaden näst efter den, uti
hvilken tjensten tillsättes.
7:o. Under erinran hurusom vid 1840 och 1841 årens riksdag åt hvardera af
rikets båda Universiteter 2 nya Professors-löner å 1,600 R:dr anslogos, med föreskrift,
att dessa löner skulle tillfalla de yngsta Professorerne, hvarjemte, till utgående från
allmänna indragnings-staten, anvisades åt Lunds Universitet 4 och åt Upsala 2 löner
till enahanda belopp, att utgå antingen till Professores emeriti eller ock, derest dessa
efter Kongl. Majlis Nådiga pröfning vid hvarje förekommande fall skulle anses böra
vid afskedstagandet hugnas med bibehållandet af sina då egande inkomster, till desses
efterträdare, hvilket sednare alternativ hittills följts och komme sannolikt att äfven hädanefter
tillämpas, hvarföre, under förutsättning, att antalet af afskedsberättigade och
afskedssökande Professorer icke understege antalet af befintlige k. k. emeriti-löner, i
sjelfva verket funnes, inberäknadt den vid Lunds Universitet af dess egna tillgångar
före år 1840 bildade Professors-lön å 1,600 R:dr, icke mindre än 11 ordinarie Professors-löner
till det ringa beloppet af 1,600 R:dr, har, då lefnadskostnaden i de båda
428
Ejipeditions-Utskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse, lV;o 162.
Universitets-städerne under det sista decenniet betydligt ökats, hvadan innehafvarne af
dessa löner, om de länge komma att qvarstå vid desamma, måste ådraga sig ekonomiskt
obestånd, hvarförutan det vore lara värdt, att, vid inträffande Professors-ledigheter,
den svaga lönen skulle afskräcka skicklige sökande att till tjensiernas erhållande
sig anmäla, hvilket i synnerhet kunde befaras i afseende å de professioner, hvilkas
ämnen läge den allmänna bildningen och det praktiska lifvet närmare och åt sina utmärktare
idkare öppnade andra vida mera, än den akademiska, vinstgifvande banor,
på grund häraf hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att ifrågavarande Professors-löner
matte med 400 R:dr hvardera förhöjas.
Erkännande giltigheten af de anförda skälen, hafva Rikets Ständer icke eller
förbisett, att, då den akademiska läraren efter en lång lärotid samt mångfaldiga ansträngningar
och försakelser, ändtligen erhållit en lärostol i sin vetenskap, han ock
hunnit spetsen af den bana, han beträdt, och icke, såsom andra Statens embelsmän i
motsvarande grader, eger utsigter att kunna vinna vidare befordran och derigenom
komma i en af näringsomsorger mera oberoende ställning. Derjemte bör i betraktande
tagas, att han under sin tiliryggalagda akademiska bana ofta måst, så vida egna tillgångar
saknats, för studiernas fortsättande åsamka sig skulder och äfven, sedan han
hunnit det eftersträfvade målet, får vidkännas många och betydliga extra utgifter, såsom
till böckers inköp, korrespondens och icke sällan understöd ät fattige studerande.
Och då de förut knappa iönerne, till följd af den alltjemt stigande lefnadskostnaden,
måste blifva i samma mån otillräckligare, kan, om detta missförhållande får fortfara,
lätt inträffa, alt Universiteten komma att sakna lämpliga personer för sina lärostolar.
Rikets Ständer hafva alltså ansett både billighet och det allmännas interesse fordra en
förbättring af ifrågavarande Professors-löner; och då, enligt Universitetens stater, vid
Upsala Universitet finnas 2 och vid Lunds 3 Professors-platser med löner å 1,600
R:dr, utom de för Professores emeriti bestämda löner å enahanda belopp, utgörande
vid Upsala Universitet 2 och vid Lunds 4, rörande hvilka sednare löner, de der äro
uppförda å allmänna indragnings-staten, Rikets Ständer, vid regleringen af utgifterna
under Riks-Statens Nionde Hufvudtitel, komma att besluta, hafva förstnämnde 5 Professors-platser,
af ofvananförda skäl, funnits lämpligen böra ökas till 2,000 R:dr, eller
samma belopp, som vid sisliidne riksdag för då inrättade 2 nya professioner bestämdes,
och följaktligen, till förhöjning af Iönerne för ifrågavarande 5 Professors-platser,
deraf 2 vid Upsala och 3 vid Lunds Universitet, en summa af 2,000 R:dr blifvit beviljad,
att utgå med 400 R:dr för dom hvardera.
Elemenlur-Uir overken.
8:o. Af E. K. M:t är äskadt, att å anslaget för eiemenlar-iäroverken måtte
uppföras en summa af 155 R:dr 33 sk., motsvarande den minskning i de till Wexiö
gymnasium och Wisingsborgs skolestats-fond anslagna och till sitt fulla belopp bland
läroverkens tillgångar beräknade inkomster, som uppslode genom föreslagen förändring
i sättet för salpeterhjelpens utgörande inom Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län;
hvilket Rikets Ständer bifallit.
9:o. I anledning af gjord framställning hos Rikets Ständer, att från och med
den 1 September 1849, då den genom Nådigt Erel den 6 nästföi utgångne Juli för
Rikets Elementar-läroverk fastställda öfvergångsstat på Götheborgs stifts läroverk tillämpades,
en af aflidne Rektor Collander i lifstiden den 17 Maj 1811, medelst testamente,
till förmån för Koilegerne vid Götheborgs dåvarande Trivial-skola gjord donation
af 3,000 R:dr, deraf räntan skulle emellan desse, till förbättring af deras löner,
ExpeditionS-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, Ä:o 462.
m
lika fördelas, blifvit inberäknadt i de löneförmåner, öfvergångsslaten tillförsäkrat de
emot Trivial-skolans Kolleger svarande lärare vid det förenade läroverket, hvilket vore
stridande emot testators uttryckliga föreskrift, hafva Rikets Ständer funnit skäligt bevilja
ett, ifrågavarande räntemedel, efter bevillnings-afdrag, motsvarande belopp af 171
R:dr alt, från och med det år, då nu skeende statsreglering vidtager, årligen utgå såsom
ersättning till Götheborgs läroverk för omförmälde räntemedel.
10:o. Den under titeln Elementar-läroverken ännu i riks-staten qvarstående
post af 25 tunnor 17 kappar indelt spanmål, utgörande tillförene af Rektor och Collega
Scholaj i Westervik innehafd s. k. söcknegångs-spanmål från Lofta, Gamleby och
Törnesfalla församlingar i Kalmar län, har, då redan vid 1844 och 1845 årens riksdag
kontant ersättning för denna spanmål blifvit å elementar-läroverkens anslag uppförd,
blifvit från riks-staten utesluten.
11 :o. Vidare finnes under denna titel i riks-staten uppförde, såsom aflöning
för åtskilliga Konsistorii-nolarier, dels kontant 84 R:dr 2 sk. 3 rst., dels indelt spanmål
167 tunnor 2 kappar och oindelt 188 tunnor, beräknade, efter förslags-markegång,
den förre till 1,002 R:dr 17 sk. 8 rst. och den sednare lill 1,128 R:dr. Då emellertid
nämnde tjenstemän tillhöra Klereci-staten, å hvars anslag deras öfrige aflöning ock
linnes uppförd, hafva Rikets Ständer funnit berörda poster böra till anslaget för Klereci-staten
öfverflyttas.
12:o. Likaledes förekomma i riks-staten å Elaman lar-laro v er k ens anslag tvänne
kontanta poster, den ena å 754 R:dr 40 sk. .7 rst., utgörande ersättning tili åtskiilige
pacdagogier för mistade djeknepenningar, den andra å 37 R:dr 14 sk. 8 rst., dylik ersättning
till vissa pastorer m. 11., Klereciet tillhörande, tjenstemän; hvilka poster blifvit
öfverförde, den förra, å 754 R:dr 40 sk. 7 rst., till anslaget för folkskolorna under
titel folkskolor (pmdagogier) och den sednare, å 37 R:dr 14 sk. 8 rst., till anslaget
för Klereci-staten.
Sundhets-Kollegium med Medicinal-Staten.
13:o. 1 anledning af väckt fråga om löneförhöjning för Provincial-Läkarne, har
hos Rikets Ständer i betraktande förekommit, hurusom af Statens tjenstemän måhända
inga äro, i förhållande tili tjensternes vigt samt fordringarne på kunskaper och skicklighet
hos deras innehafvare, så svagt aflönade af Staten, som bemälde läkare, hvilka
utgöras för närvarande af 67 ordinarie och 18 extra Provincial-läkare, de förre med
löner i tre grader från 432 R:dr 24 sk. till 500 R:dr, med undantag af en enda, som
uppbär 666 R:dr 32 sk., samt de sednare med arfvoden å 250 R:dr hvardera, utom
en, hvars arfvode utgör endast 150 R:dr. Alt ifrågavarande tjenstemän, som icke annat
än undantagsvis kunna till någon förmånligare plats vinna befordran, och med
hvilkas befattningar de största mödor och uppoffringar äro förenade, böra så aflönas,
att de åtminstone hafva att påräkna en tarflig bergning, anse Rikets Ständer öfverensstämma
så väl med billighetens fordran, sorn med det allmännas fördel, äfvensom det
icke bör förbises, alt läkaren måste genomgå en lång och kostsam lärokurs, samt att,
sedan de för hälsovården å landet anställde läkares antal, såsom under sednare lider
skett, betydligt ökats, Provincial-läkarnes inkomster af enskild praktik blifvit i icke
ringa grad förminskade, och då dertill kommer, att sådane tjenster understundom måst,
i brist af sökande, i längre tid stå obesatte, synes en förbättring af Provincial-läkarnes
lönevilkor vara af högsta behof påkallad. Rikets Ständer hafva alltså funnit lönerne
för de ordinarie Provincial-läkarne skäligen böra bestämmas till 666 R:dr 32 sk., samt
arfvodena för extra Provincial-läkarne till 500 R:dr hvardera, och då, enligt hvad det
430 Expeditions-Vlskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 162.
E. K. M:ts Nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof bilagda Statsråds-protokoll
af den 9 November nästlidne år närmare utvisar, behofvet af nu varande
extra Provincial-läkare-beställningars i Hudiksvalls och Undersåkers distrikter uppförande
på ordinarie stat blifvit till fullo ådagalagdt, och dessa platsers innehafvare
följaktligen böra komma i åtnjutande af enahanda lön, som öfrige ordinarie Provincialläkare,
hafva Rikets Ständer beslutat, att, jemte det extra Provincial-läkare-beställningarne
i Hudiksvalls oeh Undersåkers distrikter på ordinarie stat uppföras, lönerne för
ordinarie Provincial-läkare bestämmas till 666 R:dr 32 sk. och arfvodena för extra
Provincial-läkarne till 500 R:dr hvardera, samt beviljat den härtill erforderliga tillökning
i anslag af 19,906 R:dr 32 sk., hvarförutan, med anledning af de hos Rikets
Ständer derom gjorda framställningar, Rikets Ständer medgilvit, att arfvoden för ytterligare
4 extra Provincial-läkare, nemligen en inom Handbörds härad af Kalmar län,
en inom nordöstra delen af Westmanland, en inom Ångermanland och en inom Westra
och Östra Göinge härader af Christianstads län må, till belopp af 500 R:dr för hvardera,
å stat uppföras, dock med vilkor, att de nya distrikterne upplåta och underhålla
bostad för läkaren å det ställe, som af E. K. M:ts vederbörande Befallningshafvande
godkännes.
14:o. Då det i hufvudsladen inrättade Farmaceutiska Institilt på ett utmärkt
sätt gagnat den undervisningsgren, som utgjorde dess föremål, och det vilkor, som fäslades
vid det af Rikets Ständer under sistlidne riksdag till Institutet beviljade anslag
af 1,000 R:dr årligen under den tid, som då uppgjorda statsreglering afsåg, blifvit behörigen
fullgjordt, är af E. I£. M:t i Nåder föreslaget, att berörde, å medicinal-staten
uppförda, belopp måtte fortfarande, under enahanda förbehåll, som hittills, få till Institutet
utbetalas; Och hafva, på de af E. K. M:t anförda skäl, Rikets Ständer beviljat
ett årligt anslag af 1,000 R:dr, att under den tid, för hvilken nu skeende statsreglering
blifver gällande, och emot förut stadgade vilkor, fortfarande utgå för den i
Stockholm stiftade Farmaceutiska läroanstalt.
15:o. För att åt de inom länen anställda djurläkare bereda en nödig förhöjning
af deras nu med endast 50 R:dr årligen utgående afvode, har E. K. M:t äskat
att ett tillökadt årligt anslag af 150 R:dr för en djurläkare inom hvartdera af Rikets
24 län måtte å stat uppföras med tillhopa 3,600 R:dr; Och enär den äskade tillökningen
i aflöningen för ifrågavarande tjenstemän måste anses vara af behofvet påkallad,
hafva, på sätt E. K. M:t föreslagit, djurläkarnes nu innehafvande arfvoden blifvit
med 150 R:dr för hvardera förhöjde samt en summa af 3,600 R:dr i sådant afseende
å stat uppförd.
Karolinska Mediko-Iiir ur giska Institutet.
16:o. Enär de skäl, hvilka föranledt Rikets Ständer att vid de trenne nästförfiutne
riksdagarne anslå ett årligt belopp af 1,600 R:dr för en Professor i Kliniken för
barnaåiderns sjukdomar vid nämnde institut, att såsom arfvode utgå under de år, hvilka
den då uppgjorda statsregleringen omfattade, oförändradt qvarstode, och anledning icke
förekomme till antagande, att den tjenstebefattning, till hvars uppehållande berörde
anslag utgått, för framtiden skulle blifva mindre nyttig och behöflig för den medicinska
undervisningen, har E. K. Mkt äskat, att ofvannämnda, redan å Institutets
stat upptagna, arfvode af 1,600 R:dr måtte såsom ordinarie lön åt en Professor vid
institutet å stat uppföras; men då ifrågavarande profession för icke länge sedan blifvit
inrättad, och verkningarne deraf torde först efter en längre tid visa sig, anse Rikets
Ständer icke lämpligt att, innan densammas nytta och nödvändighet blifvit fullt ådaga
-
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, 1V:o i 62.
431
lagd, lön för denna beställning varder på stat uppförd, hvadan Rikets Ständer funnit
sig icke böra i vidsträcktare måtto lemna bifall till E. K. M:ts nådiga framställning,
än alt Rikets Ständer, såsom arfvode för en Professor i Kliniken för barnsjukdomar
vid Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutet, beviljat ett årligt anslag af 1,600 R:dr,
att, på förut stadgade vilkor, fortfarande utgå under den tid, för hvilken nu skeende
statsreglering blifver gällande.
17:o. Hos Rikets Ständer har framställning skett om anvisande af lön för en
Professor i den pathologiska anatomien och för en Adjunkt i kirurgien vid Karolinska
Mediko-Kirurgiska Institutet i Stockholm; och då Rikets Ständer funnit vigten och nödvändigheten
af en särskild profession i den pathologiska anatomien, hvarigenom unge
läkare kunna beredas tillfälle till erhållande af undervisning i denna för den praktiska
läkare-bildningens fullkomnande angelägna vetenskapsgren, samt oslridigt är, att en
sådan undervisning kan fullständigt och med fördel bibringas endast å den ort, der,
såsom i Stockholm, åtskillige större sjukvårds-anstalter finnas, hvadan lämpligast synes,
att denna profession vid det Karolinska mediko-kirurgiska institutet i hufvudstaden inrättas,
äfvensom Rikets Ständer insett angelägenheten för den dagliga undervisningen i
och praktiska handläggningen af kirurgiska operationer, att Professorn i kirurgien vid
nämnde institut, lika med de öfrige Professorerne derstädes, erhåller till sitt biträde en
Adjunkt, hafva Rikets Ständer, som emellertid anse att, innan sig visat, hvilka resultater
af de nya beställningarnes inrättande kunna vinnas, löner på stat icke lämpligen
böra uppföras, bifallit, att lör en Professor i den pathologiska anatomien och för en
Adjunkt i kirurgien vid Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutet å stat uppföras såsom
arfvoden, för den förre 1,600 R:dr och för den sednare 400 R:dr årligen, alt utgå under
den tid nu skeende statsreglering omfattar.
Barnbörds-husen.
18:o. Till inrättande af en ny undervisningsanstalt för barnmorskor har E. K.
M:t äskat en summa af 2,150 R:dr årligen, att på ordinarie stat uppföras.
Af ett den Nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll af den 29 September
nästlidne år inhemtas, att, uppå derom gjord framställning, Götheborgs magistrat
och äldste förklarat sig villige att i det stora sjukhus, som i denna stad vore under
anläggning, att nästkommande år för sjukes emottagande öppnas, upplåta den derstädes
tillämnade särskilda afdelning för barnaföderskor till beredande af praktisk undervisning
för barnmorskor, samt lemna rum inom sjukhuset för 6 barnmorsk-lärlingar,
jemte en lärosal, under vilkor: att sjukhuset icke vidkändes någon utgift för elevernas
kosthåll eller öfriga behof; att servis, ved och ljus till deras boningsrum äfvensom till
lärosalen anskaffades antingen på allmän bekostnad eller af sjukhus-direktionen, emot
den ersättning derför, hvarom kunde öfverenskommas; att den lärare, som för barnmorske-undervisningen
blefve utsedd, jemväl öfvertoge och ensam ansvarade för läkarevården
inom afdelningen för barnaföderskor, med skyldighet att dervid ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter, som ett blifvande reglemente för sjukhuset kunde komma
att innehålla, men utan rättighet till lön eller arfvode af sjukhusets medel, samt att
denna lärare- och läkare-befattning icke innehades af någon bland öfrige läkare vid
sjukhuset; hvarjemte föreslagits, att kontraktet om lokalerne för lärosal och elever
ställdes på ett års ömsesidig uppsägningstid före laga flyttning; — och har Kongl.
Sundhets-kollegium, som funnit de sålunda föreslagna vilkoren antagliga, så vida kontraktet
ställdes så, att rubbning deri icke måtte vara att befara så länge den tillämnade
läroanstalten funnes för det allmänna nyttig och bibehölles, i underdånighet före
-
432
Expedilions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 63
slagit stat för densamma, upptagande de erforderliga utgifterna till 2,142 R:dr 32 sk.
ärligen, nemligen arfvoden åt en barnmorske-lärare, 666 R:dr 32 sk., och för en förestånderska,
300 R:dr, underhåll af 6 fri-Iärlingar, å 8 R:dr i månaden, 576 R:dr, samt
hyresmedel, ved, ljus, inventarier för fri-elevernas rum och åtskilliga behof för undervisningen,
600 R:dr.
Enär, enligt hvad berörde Statsråds-protokoli vidare innehåller, behofvet, särdeles
för rikets vestra delar, af en ny läroanstalt för barnmorske-undervisningen blifvit
ådagalagd!, samt tillfälle nu erbjuder sig att med en jemförelsevis ringa kostnad för
det allmänna tillvägabringa en dylik anstalt, hafva Rikets Ständer medgifvit, att, på
sätt E. K. M:t föreslagit, en jemnad summa af 2,150 R:dr må, under ofvanomförmäl
da
vilkor, för ifrågavarande ändamål å stat uppföras.
Orthopediska Institutet.
19:o. Med afseende å detta instituts fortfarande behof af det vid sistlidne riksdag
institutet beviljade årliga anslag af 2,500 R:dr, är al E. K. M:t föreslaget, att
detta anslag, på förut bestämda vilkor, mätte få vidare utgå under den tid, nu skeende
statsreglering komme att omfatta; hvilket Rikets Ständer bifallit.
Velermlir-Inrdllningame i Riket.
20:0. För verkställande af en utaf behofvet påkallad utvidgning af så val veterinär-inrättningen
i Stockholm, som den genom enskild donation stiftade veterinärinrättningen
i Skara, bar E. K. M:t äskat uppförande å stat af årliga anslag, för den
förra inrättningen af 2,730 R:dr och för den sednare af 1,400 R:dr, eller tillsammans
4,130 R:dr; Och då, enligt hvad Rikets Ständer af de handlingar, som åtföljt E. K.
M:ls Nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, inhemtat, ifrågavarande
läroanstalter äro alltför inskränkta, för att motsvara hvad med dem afses, samt
deras utvidgning och förseende med förökade lärarekrafter alltså måste anses vara
oundgängligen behöfligt, har, i enlighet med hvad E. K. M:t äskat, anslaget för Veterinär-Inrättningen
i Stockholm ökats med 2,730 R:dr, samt ett nytt anslag för Skara
Veterinär-Inrättning med 1,400 R:dr blifvit å stat uppfördt.
Vaccinationens befrämjande.
21:o. E. K. M:t, som vid pröfning, i sammanhang med uppgjordt förslag till
förnyadt reglemente för skyddskoppympningen i riket, af Sundhets-koliegii anmälan om
behofvet af ökade anslag för vaccinationens befrämjande, funnit ett årligt belopp af
1,200 R:dr för ändamålet erfordras, har föreslagit, att detta belopp måtte varda å stat
uppfördt, med bifall hvartill Rikets Ständer medgifvit, att anslaget för vaccinationens
befrämjande må lill 2,400 R:dr förhöjas.
Svenska Läkare-Sällskapet.
22:o. Uppå gjord framställning om de svårigheter, hvilka Svenska Läkare-Sällskapet
i ekonomiskt hänseende hade att bekämpa, enär dess tillgångar icke förslogo
till utgifterne, hafva Rikets Ständer, till befrämjande af Sällskapets för det allmänna
nyttiga verksamhet, beviljat detsamma, utöfver förut anvisade 500 R:dr, ett anslag af
1,000 R:dr årligen, eller tillsammans 1,500 R:dr. Musi
-
Expeditions-litskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 162.
433
Musikaliska Akademien.
23:o. Med anledning af hos Rikets Ständer gjord framställning om förhöjdt anslag
för denna Akademi, hafva Rikets Ständer, då ifrågavarande institution, hvilken har
sig ombetrodda vården, utvecklingen och spridandet af tonkonsten inom fäderneslandet,
ej kan, sådan den för närvarande finnes organiserad, uppfylla sin bestämmelse, samt
angeläget är, att om densamma skall kunna lyftas till den ståndpunkt, hvarpå den bör
befinna sig, läroverket utvidgas genom anställande af ett tillräckligt antal lärare och
tillfälle derigenom beredes eleverne till inhemtande af grundligare och mångsidigare insigter
i tonkonstens så theoretiska som praktiska delar, än som närvarande förhållanden
medgifva, ansett i sådant afseende ett ökadt anslag för den Musikaliska Akademien
vara af bohofvet påkalladt. Då emellertid Rikets Ständer, i saknad af en fullständig
och antaglig plan för läroverkets utvidgade verksamhet, icke äro i tillfälle att
pröfva hvad för ändamålet verkligen erfordras, hafva Rikets Ständer funnit sig för
närvarande endast böra medgifva, att en summa af 3,000 R:dr årligen ställes till E.
K. M:ts förfogande för att användas till undervisningens befrämjande vid bemälde
Akademis läroverk.
Hospitalers och Lasaretters underhal/.
24:o. I öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer, i afseende å 6:te hufvudtitelns
anslag för jord förluster genom kanal- och väg anläggning ar, beslutat, har på
8:de hufvudtitelns anslag till Hospitalers och Lasarelters underhåll blifvit uppfördt ett
emot de af Söderköpings och Norrköpings indragna hospitaler å förstnämnde titel nu
innehafvande indelta räntor svarande ersättnings-anslag af 1,205 R:dr 6 sk.; och har
ett å anslaget till Hospilalers och Lasaretters underhåll nu befintligt odisponeradt belopp
af 1 R:dr 37 sk. 8 rst. blifvit från Riks-Staten uteslutet.
Kyrkors underhåll.
25:o. Då till de flesta kyrkor i riket ett visst årligt anslag af kronobonden
ulgiiige. under namn af vin- och byggnadssäd, men Hjulsjö och Jernboås kyrkor i
Westerås stift vore i saknad af en dylik förmån, har E. K. M:t, i anledning af härom
gjord underdånig ansökning, föreslagit, att 3 tunnor spanmål åt dem hvardera
måtte för nämnda ändamål anvisas, att efter Orebro läns markegångspris på kronobonden
ärligen utbetalas med tillsammans 6 tunnor; hvilket Rikets Ständer bifallit.
26:o. Medelst Nådig Proposition af den 18 nästlidne Augusti har E. K. M:t
föreslagit Rikets Ständer att åt Ulrika församling i Östergöthlands län, hvilken icke, i
likhet med öfriga församlingar i riket, ålnjöte något kronotionde-anslag för inköp af
erforderligt vin vid nattvardsgångar, såsom vinsäd anslå den inom socknen odisponerade
kronotionde, utgörande 1 lunna 29ff kappar; Och hafva Rikets Ständer funnit
skäligt bevilja nämnda församling ett anslag af 2 tunnor spanmål att, enligt för orten
gällande tionde-stadga, såsom vinsäd för församlingens kyrka, i penningar efter länets
markegångspris årligen utgå.
27:o. Under titeln kyrkors underhåll förekomma i Riks-Staten tvänne spanmåls-poster,
den ena å 20 kappar indelt spanmål, anslag lill Lena sockens fattige, och
den andra å 11 tunnor, utgörande Bibeltrycks-spanmål, af hvilka Rikets Ständer fundia.
lill 11. St. Prot. 1SS3 & ISS4. 10 Sauil. 1 Afd. 55
434
Expeditions-Vlskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 62.
nit den förra posten böra öfverflyttas till anslaget för Fattigvården, och den sednare
11 tunnor Bibeltrycks-spanmål, hvilka för längre tid tillbaka blifvit till Statsverket indragne,
från Riks-Staten uteslutas.
Skrifmaterialier och expenser samt red och ljus.
28:o. I öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t i Nåder föreslagit, hafva Rikets
Ständer af den vid sednaste riksdag till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän
och vaktbeljente anvisade summa till vederbörande stater öfverfört de nedannämnde
under Ecklesiastik-departementet hörande embetsverk tillagda belopp, nemligen:
Departementets expedition
R:dr 300: — —
Riksarkivet
» 100: —, —
Kongl. Bibliotheket
100: — —
Sundhets-Kollegium  » 100: — —
Vitterhets-, Historie- och Ant.iqvitets-Akademien  » 33: 16. —
Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutet  » 100: — —
R:dr 733: 16. —,
hvarigenom anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m., nu utgörande 13,296 R:dr
34 sk., blifvit nedsatt till 12,563 R:dr 18 sk., hvilket belopp, för erhållande af jemn
slutsumma å hufvudtiteln, ytterligare minskats med 7 R:dr 38 sk. 4 rst., så att anslaget
nu upptagits till 12,555 R:dr 27 sk. 8 rst.
29:o. I anseende dertill, att erfarenheten, särdeles under den sednare tiden,
visat behofvet af ett anslag å denna hufvudtitel tili bestridande af rese- och traktaments-kostnader,
har E. K. M:t äskat, att för sådant ändamål ett förslagsanslag af
1,000 R:dr måtte å hufvudtitelns ordinarie stat uppföras; hvilket Rikets Ständer bifallit.
Öfriga till denna hufvudtitel hörande anslag, hvaruti någon förhöjning eller
minskning icke blifvit ifrågasatt, hafva upptagits till enahanda belopp, som vid sistlidne
riksdag bestämdes, endast med den förändring, som i vissa delar erfordrats i anledning
af spanmålens beräknande till 6 R:dr 32 sk., i stället för 6 R:dr per tunna; Och
äro alltså Riks-Statens Åttonde Ilufvudtitels anslags-summor fastställde att, intill dess
nästa statsreglering vidtager, utgå som följer:
JEcMesh&sslik-Mepartementet.
Departements-chefen
Departementets expedition, 1852 års anslag
Tillkommer: Från Skrifmaterialie-anslaget
14,824: 32.
300: —
Riksarkivet, 1852 års anslag
Tillkommer: Från Skrifmaterialie-anslaget
7,176: 32.
100: —
Kongl. Bibliotheket, 1852 års anslag
Tillkommer: Från Skrifmaterialie-anslaget
13,498: 16.
100: —
Klereci-staten:
Penningar: Af 1852 års anslag ........ 6,899: 24.
Deribland för slag s-anslag, högst 2,340 R:dr
åt 13 Konsistorii-notarier å 180 R:dr.
Biskopens på Gottland lön, forslags-anslag .
Pastor i Fahlun, anslag af 1 £ Skif. koppar,
förslagsvis å 133: 16. . .
Pastor i Forssmark, anslag af 2 Skii Hammarskattsjern
å 15 R:dr, förslagsvis . . .
2,000: — —
200:
30:
9,129: 24.
Tillkommer: Genom öfverflyttning från Elementar-Iäroverkeus anslag:
för Konsistorii-notarierne, aflöning  84: 2. 3.
för Pastorer m. fl. tillhörande Klereciet  37: 14. 8. 121: 16. 11.
Indelda räntor
T™-” • . •
Indeld spanmål: 1852 års anslag. • ■ . 20,165 t:r 13 kpr
9,250: 40. 11.
83,434: 35. —
Tillkommer: Öfverflyttning frän Elementarläroverkens
anslag:
för Konsistorii-notarierne ...
Oindeld spanmål: 1852 års anslag . . .
Tillkommer: Prostetunnor, enligt Kongl.
Maj:ts proposition
från 6:te Hufvud-liteln (anslaget jordförluster)
öfverflyttade . . . .
från anslaget till Elementar-läroverken
d:o till Konsistorii-notarierne .
_167_t:r 2 kpr 20,332 t:r 15 kpr åfe R:dr 135,549: 38. —
225 t:7=l^
55 » —
188 . —
Afgår: Till anslaget för Kyrkors underhåll
öfverflyttade (Loos kapell)
S:a 476 t:r — kpr
5 »
471 t:r — kpr å 6{ R:dr 3,140: —
Lappmarks Ecklesiastikverk, Reservations- och forslags-anslag
Universiteterne:
Penr
?ar: 1852 års anslag
75,160:40.
Tillkommer: Löneförhöjning åt Bibliothekarien samt
2:a Amanuensen vid Lunds universitet
» åt 2:a Amanuensen vid Upsala Universitet
» åt 2:ne Professorer vid d:o å 400 R:dr
» åt 3:ne dito vid Lunds d:o ä d:o
550:
300:
800:
1,200:
2,850: ■
Indelda räntor
Indeld spanmål
8,103 t:r 18 kpr å 6J R:dr
78,010: 40. -  41,125: 14. —
54,023: 36. —
Elementar-läroverken, Reservations-ahslag:
Penningar: 1852 års anslag
Tillkommer: Genom förändring i salpeterhjelpens
utgörande, från indelda räntor . . 155: 33. —
Ersättning till Götheborgs Läroverk
för räntan af den s. k. Collanderska
donations-fonden 171: — —.
Afgår: Genom öfverflyttning till Klereci-staten .
» Dito dito till Folkskolorna . .
Indelda räntor: 1852 års markegångsvärde . . . .
Afgår: Till kontant öfverflyttade
Indeld spanmål: 1852 års anslag
Afgår: Till Klereci-staten öfverflyttade 167 t:r 2
samt i Riks-stateu orätt qvarstående
Socknegångs-spanmäl 25 » 17
167,005: 1. 4.
326: 33. — 167,331: 34. 4.
121: 16. 11.
754: 40. 7. 876. 9. 6.
6,205: 47. 8.
155: 33.'—
(pr
15,868 t:r 5 kpr
166,455: 24. 10.
6,050: 14. 8.
192 » 19 »
Oindeld spanmål: 1852 års anslag
Afgår: Till Klerecie-staten öfver
flyttade
S:a 15,675 t:r 18 kpr ä G j R:dr 104,503: 36.
. 3,549 t:r 8 kpr
188 » — »
Folkskolörne:
Penningar: 1852 års anslag
Tillkommer: Från Elementar-Iäroverkens ansia;
Djeknepenningeersättning till pedagogier . . '
Indelda räntor
Indeld spanmål
Oindeld dito ....."
S:a 3,361 t.-r 8 kpr ä ©•§■ R:dr
3,302: 40. —
754:40. 7.
Penningar.
Indelda Räntor.
Span
Indeld.
Kronovärdi.
markegång
på förslag.
Malt.
Värde förslagsviså
61- R:dr t:n.
7,000
15,124
7,276
13,598
9,250
7,600
40
11
78,01040
22,408: 16. - - 166,455
öfverflyttade.
898 t:r 4 kpr å 6| R:dr
71 » 8 » å dito
4,057
2,048
5,987
475
32. 7.
28. -  24.—
Gymnastiska Central-institutet, oförändradt
Sundhets-kollegium med Medicinal-staten:
Penningar : 1852 års anslag
Tillkommer: Från Skrifmaterialie-anslaget
^Löneförhöjning för:
48 Ordinarie Provincial-Iäkare å 234: 8.
100: — —
56,196:16.
11
15
dito
dito
dito
Extra
dito
dito
dito
dito
dito
dito
å 233: 16.
å 166: 32.
å 416: 32.
k 250: —
Nya löner för 4 extra dito ä 500 R;(]r
Lönelörhöjmng för Djurläkarne .
Indeld spanmål: 310 tunnor 6 kapp
11,240: —
2,566: 32.
1,166: 32.
833: 16.
3,750: -  350: -
19,9061 32
2,000: -  3,600: —
ar å 6 §
R.dr
25,606: 32.
81,803:
2,067: 44. —
Transport
4,057
5,033
24
81,803
10
14,908
6,012
1,263
395,210
42
289
37
27
32
44
11
83,434
35
41,125
6,050
2,048
14
14
28
22,47445
11
132,658
43
20,332
8,103
15,675
898
310
15
135,549
18
18
Oindeld.
Mått.
54,023
104,503
5,987
2,067
845,319
38
36
36
24
44
471
3,361
71
29302,132 34
3,903
Varde förslagsvis
åClR:dr t:n
Summa Banko.
3,140
22,408
475
16
16j 26,023[16
7,000
15,124
32
7,276 32
13,59816
231,375
7,600
173,159
299,417
12,568
5,033
83,870
856,025
17
42
43
11
40 —
Hör till II. St. underd. Skrifvelse, 1833 & ISSA, x i62,
sid. A3A.
Transport
Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet: 1852 års anslag ........... 17,187: — —
Tillkommer; Nj lön för en professor i Patologisk anatomi: dito . . 1,600:
För en adjunkt i Kemien: dito  400:
Från Skriiinaterialie-anslaget öfverflyttade  100:  2,100: — —
Barnbördshusen: 1852 års anslag .
2,272: — —
Tillkommer: Förhöjning  2,150: — —
Orthopediska Institutet
Veterinär-inrättningarne i riket:
Veterinär-inrättningen i Stockholm: 1852 års anslag  7,770:
Tillkommer: Förhöjning  2,730: •— — 10,500: — —
Dito dito i Skara (nytt)  1,400: — —
Vaccinationens befrämjande: 1852 års anslag
1,200: —
Tillkommer; Förhöjning
1,200: —
Farsoters och smittosamma sjukdomars botande, förslags-anslag
Svenska Läkare-sällskapet: 1852 års anslag
500:-—
Tillkommer: Förhöjning  1.000: —
Svenska Akademien
Vetenskaps-Akademien
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien: 1852 års anslag . .
Tillkommer: Från Skrilmaterialie-anslaget öfverflyttade ....
5,986: 16. —
33: 16. —
Fria konsternas Akademi (deraf 2,000 R:dr Hamb. Banko. Förslagsvis å 128 sk:r
Musikaliska Akademien: 1852 års anslag  3,000:
Tillkommer; Förhöjning  , 3,000:
Naturhistoriska Riks-museum, oförändradt anslag
Institutet för Blinda och Döfstumma, dito
Fattigvården i Stockholm och landsorterne:
Penningar  6,094: 8. —
Indelda räntor
85:24.
Indeld spanmål: 1852 års anslag 17 l:r 8 kpr
Tillkommer: Från anslaget till kyrkors underhåll . . . — » 20 »
— 17 t:r 28 kpr å 6| R:dr 119: 8. —
Fattigvården i allmänhet: Förslagsanslag
Lazarettet i Stockholm
Hospitalers och Lazaretters underhåll:
Penningar: 1852 års anslag  3.998: 12. 8.
Afgår: Odisponeradt
1: 37. 8.
S:a 3,996: 23. —
Tillkommer: Från 6:te Hufvud-tileln öfverflyttade  1,205: 6.— 5 201-29
Indelda räntor i “  10 205- 3 4.
Indeld spanmål 6,771 t.r 18 kpr å 6f R:dr 45*143; 36. —
Stora Barnhuset i Stockholm:
Penningar . . . . .
Indeld spanmål . . .
Frimurare-Barnhuset
Barnhusen i landsorterne: 1,940 t:r 16 kpr indeld spanmå,
1,166: 32. —
21,548: 16. —
Kyrkors underhåll:
Penningar
Indelda räntor
Indeld spanmål: 1852 års anslag .
Afgår: Till anslaget för fattigvården
— t:r 20 kpr
D:o: Från Riks-staten (in
dragne)
11»—-»
Oindeld spanmål: 1852 års anslag . . .
Tillkommer: Enligt Mongl. Mäj:ts nådiga
proposition .
samt från Klerecie-staten hitförde .
och ytterligare: till Ulric® församling
anslagen vinsäd
. 24,397 t:r 16 kpr
å 6| R:dr
18: 16. —
9,694: 40. —
11 t.r 20 kpr 24 385 t:r28 kprå6f R.dr 162,572: 24.
55 t:r — kpr
6 »
5 »
68 t:r — kpr å 6| R:dr 453: 16.
Rese-stipendier samt Läroböckers och lärda Verks utgifvande
Skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus. Förslags-anslag  13,296: 34. —
Afgår: Till diverse anslag, under denna Hufvud-titel öfverflyttade  733.. 16. _-
Penningar.
395,210
19,287
4,422
2,500
11,900
2,400
9.000
1.500
1.500
2,640
6,019
16.333
6.000
9,100
22.333
6,094
10,000
5,500j
5,201
1,166
833
42
16
.. == 12,563: 18. —
samt ytterligare för jemnande af Hufvud-titelns slutsumma
. ' 7: 38. 4.
Rese- och Traktaments-kostnader. Förslags-anslag
Extra utgifter. Reservalions-anslag
18|16|
10,400
12,555
1,000
10,000
Summa 1572,915
27|
Indelda Räntor.
Kronovärdi.
22,474 45
12
2,274
11
25
[Markegång
på förslag.
132,658 43
85
10,205
845,31929
24
3,107
43j
-
27,868,36
9,694
S p a n m
Indeld.
Mått.
Ivärde förslagsvis
å 6f R:dr t:n.
302,132
17
6,771
3,232
1,940
28
18
16
34
119
45,143
21,548
12,936
40
24,385
28
Oindeld.
Mått.
36
16
32
162,572
3,903
16
Värde förslagsviså
6f-R:dr t:n.
Summa Banko.
26,02316
24
68
152,644jl5[—)81,667)311544,453
6-
453
16
3,971(16
856,025
40
19,287
4,422
2,500
11,900|
2,400
9.000
1.500
1.500
2,640
6,019
16.333
6.000
9,100
22.333
6,298|
10,000
5,500|
ÖM
-
16
40
60,550
22,715|
833
12,936
20
172,739]
10,400
—| 12,555(27
1,000
10,000—1
26,476j32|—(l,296,490-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i63.
435
N:o 163.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln d. 18 Okt. 1854.
Preste-Ståndet d. 18 — —
Borgare-Ståndet d. 18 — —
Bonde-Ståndet d. 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifter
ne under Riks-Statens Nionde Hufvudlitel.
(Stats-Utsk:s Uthden N:ris 74, 186, 206 och 267,
samt Mern. N:ris 244, 253 och 261.)
S. A. K.
I afseende å Riks-Stalens Nionde Hufvudlitel, innefattande Pensions- och Allmänna
Indragnings-Staterna^ äro följande beslut af Rikets Ständer fattade, nemligen
angående:
Pensions-Staterna.
Enär den för dessa Stater, uti nu gällande Riks-Slat, upptagna anslags-summa
296,733 R:dr 16 sk. fortfarande erfordras för uppfyllandet af de med densamma afsedda
ändamål, har, i enlighet med E. K. M.ls derom gjorda Nådiga framställning,
en lika stor summa blifvit af Rikets Ständer för sagde ändamål anvisad att utgå under
den tid, nu skeende statsreglering kommer att omfatta; — endast med afdrag af
660 R:dr eller det belopp, hvarmed, i följd af Rikets Ständers hos E. K. M:t under
den 8 sistlidne April anmälde beslut, rörande ifrågasläild förändring i sättet för Salpeler-hjelpens
beräknande i de Småländska länen, förslags-anslagen för Wadstena Krigsmanshuskassa
och Invalidhus-lönden böra minskas.
Allmänna Indragnings-Staten.
Vid regleringen af Allmänna Indragnings-Slaten hafva, i följd af dels E. K.
M:ts Nådiga Propositioner, dels hos Rikets Ständer gjorde framställningar, nedannämnde
förändringar ifrågakommil:
l:o. Med bifall till derom gjord Nådig framställning anvisade Rikets sednast
församlade Ständer, å Allmänna Indragnings-Stalen, för utgifvandet af Sveriges gamla
lagar, under åren 1852, 1853 och .1854, ett årligt anslag af 1,200 R:dr, deraf hälften
borde utgå såsom arfvode till utgifvaren, Professoren Doktor C. J. Schlyter, och an
-
436
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A.-o i63.
dra hälften till utgifter för biträden och omkostnader, hvarvid Rikets Ständer tillika i
underdånighet anhöllo, det E. K. M:t måtte i Nåder täckas låta tillse, att arbetets
fullbordan blefve, så mycket ske kunde, påskyndadt; och har E. K. M:t, jemte Nådigt
tillkännagifvande, att sedan sislhållne Riksdag 7:de och 8:de banden, innefattande Gottlands-lagen,
Wisby Stads-Iag och Wisby Sjö-rätt, från trycket utkommit, bearbetade
med enahanda noggrannhet och på samma utmärkt förtjenstfulla sätt, som gjort de
föregående delarne till ett verk, hvilket hedrade dess utgifvare lika mycket, som det
vore en* prydnad för det land, der det blifvit utfördt, i Nåder föreslagit, att, i likstämmighet
med hvad vid de sednaste fyra Riksdagarne blifvit beviljadt, 1,200 R:dr måtte
för enahanda ändamål å Allmänna Indragnings-Staten uppföras och till Professor Schlyter,
ifrån och med år 1855, till dess nästa statsreglering vidtager, utgå med hälften
såsom arfvode och återstoden till ersättning af biträde och kostnader, under enahanda
vilkor af arbetets oafbrutna gång och redogörelse för dess fortskridande, som hittills
varit vid delta anslag fästadt.
Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst, och då det ovedersägligen är af
stor vigt, att ulgifvandet af detta utmärkta och för Sveriges lagväsende så värderika
arbete icke varder afbrutet, hafva Rikets Ständer bifallit, att berörda anslags-summa
1,200 R:dr, må, på sätt E. K. M:t i Nåder äskåt, fortfarande utgå under den lid nu
skeende statsreglering blifver gällande.
2:o. Sedan E. K. M:t under den 30 September 1851, i sammanhang med det
Advokal-Fiskalen i Kongl. Krigs-kollegium Nicolas Lindberg då beviljade afsked, i Nåder
förklarat Lindberg berättigad att för sin återstående lifstid på Indragnings-Stat i Kongl.
Slats-konloret uppbära sin å Krigs-kollegii gamla Stal innenafda lön 1,314 R:dr, med
förhöjning efter riksmarkegångs-pris för derunder begripen spanmäl, samt, i afseende å
berörde pension, i öfrigt stadgat, att den del deraf, som motsvarade hvad af lönen
från Riks-Stalen utgått, nemligen hälften, skulle upplagas å Allmänna Indragnings-Staten
och derifrån till Lindberg utbetalas, men det öfriga till honom af Stats-konlorel
anordnas utaf under händer hafvande medel, emot ersättning, efter hvarje års slut, dels
från förenade mötespassevolans-fonden, dels från Wadstena Krigsmanshus-kassa och
dels i förhållande till det lönebelopp, hvilket från - Militias-boställs-kassan utgått, efter
derom särskildt meddelande nådig föreskrift; så har E. K. 31:t, af den anledning att
Rikets sednast församlade Ständer funnit lämpligt till Allmänna Indragnings-Staten öfverflytta
hela den Pensions-stat, hvarmed Militiae-boställs-kassan då var belastad, och
enär den grundsats, som föranledt Rikets Ständers omförmälda åtgärd, jemväl egde
tillämplighet på de delar af f. d. Advokal-Fiskäleu Lindbergs pension, hvilken, uppgående
lill sammanlagdt 657 R:dr, utom spanmåls-förhöjningen, motsvarade hvad Lindberg
under tjenstetiden, såsom lön från ofvanberörde 3:ne fonder, med en tredjedel
från hvardera, uppburit, uti Dess Nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd
och behof, föreslagit, alt jemväl den hälft af Lindbergs pension, hvilken nu på sistberörda
sätt utgöres, mätte, jemte förhöjning för derunder begripen spanmål, å Allmänna
Indragnings-Staten uppföras med 664 R:dr 6 sk., helst härigenom undvekes den nu
årligen återkommande anvisningen af en mindre pensionsdel och dennas, äfvensom deri
öfriga pensionens redovisande uti fyra olika räkenskaper; hvilket, såsom til! förenkling
i räkenskapen ledande, Rikets Ständer bifallit.
3:o. Uti en af Kongl. Krigs-kollegium till E. K. M:t ingifven skrift, hade Notarien
i bemälde Kollegium, Advokal-Fiskalen Gustaf Engelbert Trana, underdånigst
anhållit, alt han, som i flera år, i anseende till bristande synförmåga, icke kunnat sin
innehafvande Notprie-äjenst förrätta och, enligt hvad af bifogadt läkarebetyg styrktes,
fortfarande vore fullkomligt blind, utan hopp att någonsin återfå sin syn, i följd hvaraf
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 163.
437
han jemväl lunne sig urktåndsatt alt någon tjenstebefattning vidare utöfva, mätte förklaras
berättigad att, för sin egen jemte hustrus och barns utkomst, under sin återstående
lifstid, å Allmänna Indragnings-Slaten uppbära en årlig pension, antingen af 800
Kalr Banko, motsvarande den lön efter gammal Stat, lian såsom Notarie i Kongl.
Krigs-kollegium hittills uppburit och för närvarande innehade, eller till det belopp af
1,000 R:dr, som för Nolarie-ljensten i Kollegii nya Stal vore uppfördt, till stöd för
hvilken anhållan sökanden äfven företett preslbevis al innehåll, att han, född den 18
Februari 1805, befunne sig, med hustru och 2 minderåriga döttrar, i högst ömmande
lefnadsvilkor; och har E. K. M:t, i betraktande af hvad uti förevarande fäll förekommit,
och enär, genom sednaste förändring af Krigs-kollegii organisation, tjensteinännens
antal derstädes blifvit, oaktadt göromålens betydliga förökande, inskränkt till det minsta
möjliga, samt vid eli sådant förhållande, då en hvars fulla arbetskraft vore påräknad,
en tjenslemans oförmåga lill tjenstgöring måste förorsaka rubbning i ärendenas
gång, och stundom äfven, såsom händelsen varit med Trana, medföra särskilda utgifter
för Staten, funnit sökanden, såsom genom nämnde sjukdom oförmögen att sin tjenst
bestrida, böra, i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet den 23 September 1688, förblifva
i åtnjutande af den med tjensten förenade lön, samt af denna anledning föreslagit
Rikets Ständer alt medgifva det Trana, ehuru han ännu icke uppnått föreskrifven
ålder, likväl måtte, efter erhållet afsked, lör sin återstående lifstid få uppföras å Allmänna
Indragnings-Slaten med en mot Notarie-lönen efter Kollegii äldre stat svarande
pension af 800 R:dr Banko.
Rikets Ständer hafva tagit detta ämne i öfvervägande och, på de af E. K. M:t
auförde skäl, lill ofvanberörde nådiga framställning lemnat bifall.
4:o. E. K. M:t har jemväl begärt, alt, sedan Vexel-konlrollörs-befattningarne i
Stockholm och Götheborg numera blifvit indragna, Rikets Ständer måtte å Allmänna
Indragnings-Stalen bevilja dels Kommerse-rådet, Kammarherren B. Rosenblad, såsom
f. d. Yexel-kontrollör i Stockholm, 400 R:dr, dels Kamererare!! Axel Smedberg, såsom
f. d. innehafvare af enahanda befattning i Götheborg, 800 R:dr årligen, under vilkor
af dessa, emot de fordna vexel-konlroilör$-arfvodena svarande, anslags indragning eller
förminskning i den män annan ny inkomst från Statens sida kunde den ena eller andra
tillfalla; men då de såsom vexel-kontrollörer anställde tjenstemänhen innehaft dessa
befattningar endast på förordnanden tillsvidare med arfvoden, hafva Rikets Ständer
funnit sig icke böra bifalla hvad den Kongl. Propositionen i dessa delar innehåller.
5:o. Sedan Frislads-läkaren i Eskilstuna, Medicine Doktorn och Kirurgie Magistern
Adolf Fredrik Alfort, uti en, till E. K. M.t ingifven, underdånig skrift, anhållit,
alt han, som aillsedan år 1816 bestridt Fristads-läkarebefattningen och jemväl besörjt
den dermed förenade sjukvården vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, men numera,
vid uppnådde 71 är, och genom sjuklighet försvagade krafter, saknade förmåga
att med erforderlig noggrannhet fullgöra sina tjensteåligganden, mätte förklaras berättigad
att, efter afskedstagande^ till sin död, oafkortad bibehålla den lön, han för berörde
sjukvård af de under Kongl. Kommerse-kollegii förvaltning ställda extra licentmedel
årligen uppburit, har E. K. M:t äskat att Doktor Alfort måtte, efter afskedstagande!,
få å Allmänna lndragnings-Staten för sin återstående lifstid tillgodonjuta en
årlig pension af 333 R:dr 16 sk. Banko; hvilket, med hänseende till Doktor Alforts
höga ålder och långvariga tjenstetid, Rikets Ständer bifallit.
6:o. Med fäsladt afseende å framlidne Juslitie-radet, Grefve Cail Sparren lÖrtjensler
samt den medellösa ställning, hvari hans eflerlemnade enka, Charlotta Fonsberg,
med 3:ne omyndiga barn, sig befunne, har E. K. M:t begärt, att Rikets Ständer
malte lör bemälda enka anslå en årlig pension af 600 R:dr; Och då framlidne Justitie
-
438
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:0 163.
rådet Grefve Sparre, under sin lefnad, städse med nit och skicklighet split gagna det
allmänna, hafva Rikets Ständer, med afseende å de för hans efterlefvande lorekomne
bevekande omständigheter, bifallit att bemälda enka Charlotta Forssberg må, för sin
återstående lifstid, få å Allmänna Jndragnings-Stalen åtnjuta en pension af 600 R:dr.
7:o. Uti den Nådiga Propositionen är vidare föreslaget, att, sedan Justitie-rådet
M. Toréns enka Emerentia Albertina Torén, hvilken af särskilda medel årligen åtnjutit
666 R:dr 32 sk., numera med döden afgått utan att efterlemna större behållning i
boet än omkring 4,000 R:dr, sorn måst delas emelian 7 harn, bland hvilka 3:ne oförsörjda
döttrar, Rikets Ständer, i betraktande af Justitie-rådet Toréns i lifstiden ådagalagda
förtjenster samt de för hans bemälda 3:ne döttrar, hvilka saknade pensionsrätt
i Civil-statens pensions-kassa, förekommande ömmande omständigheter, måtte å’Allmänna
Indragnings-Staten tillägga dem, Sara Albertina, Hilda Wilhelmina och Emma
Maria Torén, en årlig pension af tillhopa 450 R:dr, eller 150 R:dr för hvardera, att
af dem åtnjutas så länge de förblifva ogifta; och hafva, på de sålunda af E. K. M:t
anförda skäl, Rikets Ständer å Allmänna Indragnings-Staten anvisat ett belopp af 450
R:dr, att till framlidne Justitie-rådet Toréns trenne döttrar utgå med 150 R:dr till
dem hvardera, så länge de lefva ogifta och i behöfvande omständigheter sig befinna.
8:o. E. K. M:t har äfvenledes begärt, att, med hänseende till framlidne Landshöfdingen
Grefve Fredrik Ridderstolpes långvariga tjenstetid, hans i behöfvande omständigheter
efterlemnade enka, Carolina Kolbe, måtte å Allmänna Indragnings-Staten
få sig tillagd en årlig pension af 400 R:dr; hvilket Rikets Ständer bifallit.
9:o. Enär det statsanslag af 800 R:dr årligen, som Kongl. Vetenskaps-Akademien
under någon tid fått använda, dels till fortsatt understöd för anskaffande af teckningar
utaf inhemska vexter lill ett arbete benämndt »Sveriges Flora» och dels till
uppmuntran för utgifvande af teckningar utaf zoologiska föremål, endast blifvit anvisadt
för tiden intill nästa statsreglering, men angeläget vore att samma anslag ännu
ytterligare beviljades för vinnande af närmare kännedom om de inhemska naturalstren,
har E. K. M:t, då Akademien tillika upplyst, att med de medel, som för berörde ändamål
sedan sisla riksdag utgått, samlingen af figurer till svenska svamp-arter vunnit
ytterligare till vext och dessutom värdefulla ritningar, till begagnande vid zoologiska arbetens
utgifning, blifvit utförda, i nåder äskat, att berörda anslag måtte ytterligare under
3:ne år och till enahanda belopp få utgå; Och har denna Nådiga framställning
blifvit af Rikets Ständer bifallen.
10:o. På det Sekreteraren A. M. Strinnholm, hvilken, på grund af Rikets
Ständers beslut, under den tid nuvarande statsreglering är gällande, af allmänna medel
uppbär ett årligt understöd af 1,000 R:dr för utarbetning och utgifvande från trycket
af »Svenska folkets historia från äldsta till närvarande tider», måtte sältas i tillfälle
att uteslutande egna tid och arbetsförmåga åt fortsättningen af detta förljenstfulla
arbete, har E. K. M:t begärt, att berörde anslag än vidare finge under trenne
år eller intill slatsregleringen vid nästa Riksdag från Allmänna Indragnings-Staten utgå;
i sammanhang hvarmed Rikets Ständer till pröfning förehaft en hos Rikets Ständer
gjord framställning, att förenämnde anslag till Sekreteraren Strinnholm måtte ökas med
åtminstone 500 R:dr utöfver hvad den Kongl. Propositionen upptoge, i anseende dertill
att Strinnholm, som saknade enskild förmögenhet och lön på Stat, åtnjöte endast
dessa 1,000 R:dr såsom vedergällning för sina historiska arbeten, af hvilka Staten visserligen
förbundit sig inlösa 250 exemplar af hvarje utkommande del, men hvilken
lösen ej räckte till att betäcka mer än halfva trycknings-kostnaden; Och som ifrågavarande
arbete är af stor vigt för den historiska forskningen och derjemte en prydnad
för Sveriges litteratur, samt härtill kommer, att Sekreteraren Strinnholm saknar en
-
Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 163.
439
skild" förmögenhet och icke heller uppbär lön på Rikets Stat, hafva Rikets Ständer,
för den tid, hvilken nu skeende statsreglering kommer att omfatta, för Sekreteraren
Strinnholm å Allmänna Indragnings-Staten uppfört ett årligt anslag af 1,500 R:dr.
ll:o. Eller det Professoren vid Kongl. Akademien för de fria konsterna, HofIntendenten
Fredrik Westin samt Hof- och Landskapsmålaren Joh. Gust. von Heidecken,
hos Akademien tillkännagifvit, hurusom de, vid nu uppnådd ålder af mer än 70
år, befarade, det försvagade kropps- och själskrafter snart skulle göra utöfningen af
deras vid Akademien innehalvande lärarebefattningar svår, om icke omöjlig, utan att
de dock kunde från samma befallningar afstå, enär de dermed förenade löneinkomster
vore för dem alldeles oumbärliga, såsom utgörande enda vilkoret för deras lifsbergning,
och af sådan anledning begärt Akademiens medverkan dertill, att dem måtte beredas
samma fördel, som förut lillgodokommit f. d. Professoren Limnell, att nemligen
vid afskedstagande! varda öfverflyttade på Rikets Allmänna Indragnings-Stat, samt Akademien,
jemte underdånig anmälan om berörde förhållande, tillika upplyst, att HofIntendeuten
Westin vore född 1782 och alltsedan 1815 varit vid Akademien tjenstgörande,
dels såsom vice Professor, dels såsom Professor, dels också, från 1828 till
1840, såsom Akademiens Direktör; att han under längre tid var en af Fäderneslandets
mest ansedda och värderade konstnärer och jemväl såsom lärare verkat på ett
nitiskt och förtjenstfullt sätt, äfvensom att hans vid Akademien egande inkomster utgjordes
af en Historie-Målare-lön 500 R:dr, och ett Professors-arfvode 450 R:dr; att
flof-Målaren v. Heidecken, som föddes 1781 och från 1826 till 1829 innehaft en al
de på Akademiens Stat anslagne resepensioner, år 1831 blifvit Ledamot af Akademien
och 1838 anställd såsom lärare vid dess Elementar-tecknings-skolor, hvarest han alltsedan
tjenstgjort, och att han både såsom konstnär och lärare ådagalagt en aktningsvärd
verksamhet, samt att han för nämnde lärarebefattning åtnjöte ett arfvode af 400
R:dr Ranko; så har É. K. M.t, med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, och då
hvarken Akademiens enskilda medel eller den inom Akademien stiftade pensions-kassa
förmådde hålla dessa personer skadeslösa för de löneinkomster, de genom afskedstagande!
skulle förlora, behagat föreslå Rikets Ständer, alt Professoren, Hof-Intendenten
Westin och Hof-Målaren v. Heidecken, sedan de ifrån sina tjenstebefattningar vid Akademien
erhållit afsked, måtte, för deras återstående lifstid, å Allmänna IndragningsStaten
undfå pensioner, den förre af 950 R:dr, och den sednare af 400 R.dr årligen.
Ehuru Professoren Westin och Hof-Målaren v. Heidecken icke kunna röknas
till antalet af sådana civila embets- och tjenstemän, hvilka, efter uppnådda vissa lefnads-
och tjenste-år, ega rättighet till pension, hafva Rikets Ständer likväl, i betraktande
af desse förtjente konstnärers och lärares höga ålder och deras, under en långvarig
tjenstetid städse ådagalagda nit och skicklighet, ansett sig böra E. K. Mits ofvanberörda
Nådiga framställning bifalla.
12:o. Såsom en följd af Rikets Ständers bifall till E. K. M:(s Nådiga Proposition
i anledning af ifrågaställd rättelse uti Salpeter-bjelpens beräkning inom de tre
Småländska länen, hafva å Allmänna Indragnings-Staten de årliga ersättningsbelopp för
minskning i inkomster blifvit uppförde, hvilka erfordras dels till Öfverste-löjtnanten,
Friherre G. J. Silfversparre, med 97 R:dr 28 sk. 10 rst. och dels tili 1111 i tjenst varande
Fjerdingsman inom förenämnde 3:ne län med tillhopa 27 R:dr 46 sk. 10 rst.
13:o. Sedan H. K. H. Kronprinsen, Universitetens Kansler, till E. K. M:ts
Nådiga bepröfvande öfverlemnat en af Adjunkten vid Lunds Universitet, e. o. Professoren
Abr. Cronholm gjord och af Consistorium Academicum samt Filosofiska Fakulteten
derstädes förordad ansökan, det framställning måtte göras hos Rikets Ständer
om beviljande af ett ständigt årligt anslag af 1,000 R:dr åt sökanden, för att derige
-
440
Expedilions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, A':o i63.
nom sälta honom i tillfälle alt egna sin arbetskraft uteslutande åt forskningar, rörande
de delar af fäderneslandets historia, som endast ofullständigt äro kända och således
påkalla en mera speciell utredning, mot förbindelse å hans sida att frånträda den lärareplats,
han såsom Adjunkt i historien vid Akademien innehade, så bär E. K. M:t,
enär de omfattande historiska arbeten, Adjunkten Cronholm redan utgifvil, dels öfver
särskilda förhållanden i Nordens forntid, dels öfver provinsen Skåne, utom åtskilliga
afhandlingar i tidskrifter, vittnade om både flit och håg för verksamhet pä historiens
fält i den rigtning sökanden an tyd t, och om en större böjelse att gagna pä denna väg,
än genom Akademisk undervisning, uti den Nådiga Propositionen angående Statsverkets
tillstånd och behof föreslagit, att e. o. Professoren Cronholm måtte, sedan han
från sin akademiska lärarebefattning undfått afsked, för sin återstående lifstid komma
i åtnjutande å Allmänna Indragnings-Stalen af 780 R:dr årligen, motsvarande den lön,
han såsom Adjunkt vid Lunds Universitet åtnjuter; hvilket Rikets Ständer bifallit.
14:o. E. K. M:t har jemväl täckts föreslå Rikets Ständer att för e. o. Professoren
J. Rabbén, hvilken uppnått en ålder af 72 år, måtte, sedan han från sin innehafvande
Medicine-Adjunkts-beställning vid Universitetet i Lund erhållit afsked, å
Allmänna Indragnings-Staten uppföras ett mot hans adjunkts-lön svarande belopp af
780 R:dr årligen, att af honom såsom pension under hans återstående lifstid åtnjutas,
på det att tillfälle härigenom måtte beredas att få den Adjunktur, som af Professor
Rabbén innehafves, besatt med en man, på hvars verksamhet högre anspråk kunde
göras, än Professoren Rabbéns framskridna ålder medgåfve.
Då Rikets Ständer anse det vara af vigt, att personer icke qvarstå i sina befattningar,
när ålderdom eller bristande helsa och krafter neka dem att uppfylla sina
tjensteåligganden, och då det lärer få antagas, alt Professoren Rabbén numera ej förmår
med den ihärdighet, som erfordras och han förut i flera hänseenden ådagalagt,
bestrida sin tjenst såsom Akademisk lärare, hafva Rikets Ständer funnit skäligt bifalla
E. K. M:ls förevarande Nådiga framställning.
15:o. Sedan, uti en af Fångvårds-Styrelsen till E. K. M:t öfverlemnad skrift,
Chefen för den å Karlsborg förlagda bataljon af Kronoarbets-korpsen, Majoren och
Riddaren J.. G. Schander anhållit, att han, som är född den 9 Oktober 1791 och blifvit
år 1816 utnämnd till Under-löjtnant vid Ingeniör-korpsen samt sedermera den 22
Januari 1827 förordnad till Kompani-chef och påföljdc år till Bataljons-chef vid Pionier-korpsen,
samt år 1843 till sin nuvarande befattning vid Kronoarbets-korpsen,
måtte, när ålder och krafter icke vidare tillåta honom betrida Ralaljons-chefs-beställningen,
få, vid afskedstagande! och intill sin död, åtnjuta de honom i nämnde beställning
tillkommande löneförmåner, hvilken anhållan ofvanbemälde Styrelse, på anförde
skäl, understödt; så har E. K. M:t, efter det Stals-konloret, i ämnet bordt, i underdånighet
hemställt, om icke, i händelse Nådig framställning hos Rikets Ständer ansåges
böra göras, Majoren Schander kunde föreslås lill erhållande af 1,000 R.dr i pension,
när han fyllt t>5 år, tjent omkring 40 år samt styrker att helsan är försvagad,
uti Nådig Proposition af den 17 nastlidne Januari öfverlemnat berörde ansökning till
Rikets Ständers pröfning och, då de befattningar Majoren Schander vid Pionier- och
Kronoarbets-korpserna alltifrån 1827 innehaft, ehuru icke bland de tjenster, hvilkas
innehafvare genom Kongl. Brefvet den 24 Maj 1841 fått sig pensionsrätt tillerkänd,
likväl, såsom Fångvårds-styrelsen äfven anmärkt, uti flera hänseenden med desamma
äro af likartad beskaffenhet, samt Majoren Schander, enligt hvad vitsordadt blifvit,
städse ådagalagt nit och ett berömligt förhållande, samma ansökning så till vida förordat,
att E. K. M:t föreslagit, det Majoren Jonas Gabriel Schander, pär han upp
-
Expeditions-Ulskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o f 6 3. Ut
nått en ålder af 65 år, vid hvilken tidpunkt äfven mer än 40 år från hans anställning
i Statens tjenst förflutit, och han tillika styrker att hans helsa är försvagad, må,
vid afskedstagande frän den Bataljons-chels-befattning, han vid Kronoarbets-korpsen
nu innehar, och intill sin död, få å Rikets Allmänna Indragnings-Stat åtnjuta en oafkortad
årlig pension af 1,000 R:dr.
På de skäl, som i E. K. M:ts Nådiga Proposition blifvit anförda, hafva Rikets
Ständer bifallit, att Majoren Schander, vid uppnådde 65 år, och när han i öfrigt för
afskeds erhållande uppfyllt de af E. K. M:t föreslagne vilkor, må å Indragnings-Stat
uppföras till åtnjutande för sin återstående lifstid af 1,000 R:dr i årlig pension.
16:o. Uppå underdånig ansökning af Läkaren vid straff- och arbetsfängelset i
Malmö, l. f. Bataljons-Läkaren, Christian Henrik Andersson, att, som han vid uppnådd
ålder af nära 72 år och såsom besvärad af en ofta återkommande sjuklighet, snart
torde blifva nödsakad att från tjensten vid fängelset afgå, sökanden, hvilken icke vore
delegare i pensions-inrättning, mätte vid afskedstagande! från samma tjenst varda i
Nåder hugnad med förmånen att under sin återstående lifstid få såsom pension uppbära
den aflöning, han å Fångvårdens Stat åtnjuter; samt efter det i anledning häraf
Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-inrättningar i Riket uti underdånigt utlåtande
hemställt, det Andersson måtte hos Rikets Ständer anmälas till erhållande af rättighet
att, efter afskedstagande! från läkare-tjensten vid förenämnde fängelse, få under sin
återstående lifstid ä Allmänna Indragnings-Staten åtnjuta det belopp, han i aflöning för
samma tjenst egde uppbära, nemligen dels i Stat bestämdt arfvode 400 R:dr och dels
ett Andersson, för lemnad läkarevård åt garnisonen, personelt beviljadt arfvode af 66
R:dr 32 sk., eller tillsammans 466 R:dr 32 sk., uti hvilken underdåniga hemställan
Kongl. Stats-kontoret, i ämnet bordt, på anförde skäl, hufvudsakligen instämt; har E.
K. M: t, enär Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 2 Juni 1848 förklarat, att,
laslän de icke lemnat bifall till gjord framställning derom, att vid fångvården anställde
Läkare skulle få bestämd pensions-rätt sig tillagd, Rikets Ständer likväl voro benägne
att, i händelse en eller annan bland desse Läkare skulle finnas särdeles förtjent att af
en sådan förmån undantagsvis komma i åtnjutande, taga frågan derom i särskildt betraktande,
samt, beträffande Andersson, vitsordadt vore, att han, som närmare 47 år
varit vid arméen såsom Läkare anställd, derjemte allt från Maj månad år 1830 till
samma månad 1852, då han, till följd af sjuklighet, hvilken han under sin långvariga
tjenstgöring sig ådragit, erhöll ledighet, oafbrutet med särdeles nit bestridt Läkarebefatlningen
vid fängelset i Malmö äfvensom för den der varande garnison, uti Nådig
Proposition af den 17 nästlidne Januari föreslagit Rikets Ständer, att bemälde Andersson,
som är omkring 72 år gammal och med åldrig hustru, jemte oförsörjd dotter,
befunne sig i torftiga omständigheter, utan att för sitt uppehälle kunna påräkna bidrag
från någon pensions-inrättning, måtte, vid dessa särskildt förekomna ömmande omständigheter,
lå vid afskedstagande! uppföras å Rikets Allmänna Indragnings-Stat till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en oafkortad pension af 466 R:dr 32 sk.
Banko årligen.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande och, med afseende å de
skäl, E. K. M:t i den Nådiga Propositionen behagat anföra, till högstberörde Nådiga
framställning lemnat bifall.
17:o. Andre Bataljonsläkaren vid Kalmar regemente Adam Bernard Michaelsen
hade uti en af Chefen för nämnde regemente till E. K. M:t insänd och förordad
skrift i underdånighet begärt, att, då han, vid numera uppnådd 70 års ålder och efter
en tjenstetid af närmare 48 år, derunder han med regementet bevistat tre fälttåg,
liih. lill II. St. Prut. 18Sd & 18Si. 10 Sami. 1 Afd. 56
442 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 163.
kände sif? icke längre kunna, såsom han önskade och borde, fullgöra sin innehafvande
tjenstebefattning, men omtankan för framtida utkomst likväl nödgade honom qvarstå
i tjensten, intilldess han vunne visshet att för sin återstående lifstid hafva att påräkna
hvad som för en tarflig bergning erfordrades, E. K. M:t mätte läckas bereda den förmån
för sökanden, som frän Arméens Pensions-kassa icke hade att förvänta högre
pension än 150 R:dr årligen, att vid afskedstagande! från Andre Bataljons-läkare-tjensten
berättigas lili bibehållande på lndragniogs-Slat för lifstiden af de 375 Kalr, hvartill
hans löneinkomster för närvarande uppginge; hvilken underdåniga ansökning äfven
blifvit understödd af Kongl. Sundhels-kollegium, som, med intygande af de i ansöknings-handlingarne
förekommande uppgifters riktighet, tillika vitsordat sökandens vid
tjenstens utöfning städse ådagalagda nit och redbarhet, hvilka egenskaper jemväl beredt
honom utmärkelsen alt benådas med medaljen i guld för medborgerlig förtjenst.
E. K. M:t, sorn jemväl funnit alt hos Bataljons-Iäkaren Michaelsen, vid hans
höga ålder och i följd deraf medtagna krafter, icke mera kunde påräknas den tjenstbarhet,
som beskaffenheten af hans tjenstebefattning nödvändigt fordrade, och enär det
vore att förutse, ali extra läkare hädanefter ofta måste, till särskild tunga för Statsverket,
beordras att Michaelsens tjenst förrätta, har vid sådant förhållande ansett Önskvärdt
att bemälde Bataljons-läkare blefve, enligt sin tillkännagifna åstundan, försatt i
tillfälle att medelst afskedstagande kunna lemna nämnde befattning. Då emellertid till
E. K. M:ls disposition icke funnes någon tillgång, som författningsenligt kunde användas
för att bereda Michaelsen det tillskott, utöfver honom från Arméens Pensions-kassa
tillkommande pension, hvarigenom han blefve tryggad, alt efter undfånget afsked varda
bibehållen vid ett inkomstbelopp, motsvarande hans nu egande löneförmåner, hvilka
utgöras af Andre Balaljons-läkare-lönen 250 B:dr och den förhöjning derå af 50 procent,
han med 125 R:dr alltsedan år 182G från Allmänna Indragnings-Staten uppburit,
har E. K. M:t, i betraktande jemväl af Michaelsens under en mångårig tjensteutöfning
städse ådagalaggda nit och redbarhet, behagat föreslå Rikets Ständer att medgifva,
det Bataljonsläkaren Michaelsen må, när han efter derom gjord underdånig ansökning
erhåller nådigt afsked från andre Bataljons-läkare-beslällningen vid Kalmar regemente, fä
på Allmänna Indragnings-Staten uppföras til! åtnjutande för sin derefter återstående lifstid
af ett belopp af 225 R:dr, eller skillnaden emellan den pension å 150 R:dr, som då
kommer att honom från Arméens Pensions-kassa tilldelas, och sammanlaggda summan
af den löneinkomst han, på sätt förut berördt är, för närvarande med 375 ll:dr uppbär,
hvaremot den nu till honom utgående personela lönförhöjning 125 R:dr i stället
borde indragas; Och hafva Rikets Ständer, som lika med E. K. M:t anse, att Bataljons-iäkaren
Michaelsen, genom sin ovanligt långvariga och tillika berömliga tjenstgöring,
gjort sig förtjent af den sökta förmånen, men derjemte i betraktande tagit, att,
efter det E. K. Mås Nådiga Proposition i denna fråga aflåtits, en löntillökning af 200
R:dr blifvit beviljad de Bataljons-Läkare, som tio år tjenstgjort, i stället för 125 R:dr,
som de, utöfver ordinarie lönen, förut åtnjöto, hvarigenom allöningen för Andre Bataljonsläkaren
Michaelsen sålunda skulle uppgå lill 450 R:dr i stället för 375 R:dr,
funnit skäligt medgifva, att bemälde Michaelsen, då han, uppå derom gjord ansökan,
undfår afsked, må uppföras på Allmänna Indragnings-Staten till åtnjutande, för sin
derefter återstående lifstid, af ett belopp, motsvarande skillnaden emellan hans vid afskedstagande!
innehafvande aflöning såsom Andre Bataljons-läkare och den pension af
150 R:dr han eger att från Arméens Pensions-kassa uppbära.
18:o. Uli en af General-befälhafvaren i första Militärdistriktet till E. K. M:t
insänd och förordad ansökning hade Regements-kommissarien vid Skånska Husar- och
Dragon-regementerne Johan Ludvig Åberg i underdånighet begärt, att, då han, numera
Expeditions-Ulskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 163. 443
74 år gammal, tjenat Staten i 47 år, deraf 17 vid f. d. Passevolans-kommissariatet
och 23 år i ännu innehafvande, med en särdeles både betydlig och besvärlig uppbörd
förknippade Kegemenls-kommissarie-befattning, till hvars längre ulöfvande han kände
sig genom ålderdomsbräcklighet vara urståndsatt, men hvilken befattning han, enär
pensions-rält icke vore Regements-kommissarier i författningarne tillförsäkrad, ändock,
af skyldig omtanke för eget och de sinas uppehälle, nödgades söka än vidare bibehålla,
E. K. M:t, med afseende ej mindre å omförmälda med vederbörliga betyg styrkta
omständigheter, än å de sökanden af så väl fordna som nuvarande förmän lemnade
fördelaktiga vitsord om hans förhållande under den långa tjenstetiden, Nådigst måtte
förunna honom rättighet alt efter afskedstagande! få för sin återstående lifstid oafkortadt
åtnjuta nu innehafvande löneförmåner, bestående af 400 R:dr i aflöning för Regements-kommissarie-befattningen
vid ofvannämnde 2:ne Regemenler och 100 R:dr såsom
arfvode för vården af Skånska Dragon-regementets tross-effekter, eller inalles 500
R:dr Ranko årligen; Och har, efter öfvervägande häraf, äfvensom af hvad Kongl.
Krigs-kollegium uti afgifvet utlåtande i ämnet anfört, E. K. M:t väl funnit Regementskommissarien
Åberg sakna lagligen grundad rätt lill den sökta förmånen, men att för
honom, utom hans höga ålder och med läkarebevis intygade bräcklighet, äfven förekom,
det häri, enligt förmäns honom lemnade enhälliga vitsord, under 40 års tid, först
såsom anställd vid f. d. Passevolans-kommissariatet och derefter i egenskap af Rege
ments-kommissarie,
med städse oförminskadi nit samt synnerlig ordning och redbarhet
oafbrutet om händer haft och redovisat ofvanberörda ganska betydliga uppbörd, hvarföre
E. K. M:t, vid dessa och i öfrigt anförda förhållanden, samt i betraktande deraf
att sökanden med hustru och 4 oförsörjda döttrar vore i behof af bidrag till sin och
deras bergning, ansett sig ega skälig anledning föreslå Rikets Ständer att medgifva,
det måtte Regements-kommissarien Åberg, efter vederbörligen erhållet afsked från samma
befallning, undfå rättighet att, under sin återstående lifstid, från Allmänna Indrag
nings-Stalen
uppbära ett belopp af 400 R:dr Ranko årligen, motsvarande den med
Regements-kommissarie-befattningen förenade ordinarie aflöning; hvaremot det särskilda
arfvode Åberg nu åtnjuter för vården af Skånska Dragon-regementets tross-effekter
icke ansetts vara af beskaffenhet, att den föreslagna pensions-summan äfven till detsamma
borde utsträckas.
Hvad E. K. M:t sålunda i Nåder föreslagit hafva Rikets Ständer bifallit.
19:o. Hos Rikets Ständer har blifvit föreslaget, att, enär det belopp af 500
R:dr, Rikets Ständer i årlig pension beviljat åt Kommerse-rådet R. H. Santesson, ingalunda
vöre' tillräckligt eller stöde i rättvist förhållande lill de utmärkta förtjenster
Santesson ådagalagt på sin offentliga bana och de stora uppoffringar han gjort i och
för fullbordandet af Götha kanal, Rikets Ständer mätte med 500 R:dr eller till 1,000
R:dr höja pensionen för denne 79-årige högst förtjente man, hvars ekonomiska vilkor
ännu i hög grad påkallade deltagande; — och hafva, med afseende å Kommerse-rådet
Santessöns långt framskridna ålder, långvariga och särdeles nitiska verksamhet i allmänna
värf samt erkända behof af understöd, Rikets Ständer å Allmänna IndragningsStaten
uppfört betnälde Kommérse-råd till åtnjutande, för sin återstående lifstid, af
en till 1,000 R:dr förhöjd årlig pension, att utgå från och med det år, nu skeende
statsreglering blifver gällande.
20:o. Sedan Vaktbeljenten i Manufaktur-Diskont-kontorel, Johan Eric Lindström,
hos Kongl. Kommerse-kollegium anhållit om afsked från samma befattning, äfvensom
att något årligt understöd måtte honom för hans öfriga lifstid beredas, och
bemälda Kollegium, under vitsordande att Lindström, som är lödd den 7 Mars 1797,
och blifvit antagen år 1822 till e. o. kammardräng hos allmänna Magasins-Direklionen
444
Expedilions-Ulskoltets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 163.
och år lMÖ till e. o. Vaktbetjent i Kommerse-kollegium samt allt sedan den 21 Mars
1838 varit anställd i sin nuvarande befattning, under största delen af sin tjenstetid
med pålitlighet och ordentlighet fullgjort sina åligganden, men numera, till följd af
sjuklighet, vore urslåndsatt att sin tjenst behörigen förrätta, hos E. K. M:t i underdånighet
begärt, att, enär det för Kollegium, såsom ett penningeförvaitande verk, vore af
synnerlig vigt att de i Manufaktur-Diskont-kontoret anställde vaklbetjente äro fullt
tjenstbare personer, men, enligt företedi läkarebetyg, Lindströms sjuklighets-lillslånd
icke gåfve hopp om förbättring, E. K. M:t måtte täckas, till beredande af möjlighet
för Lindström, som vid afskedstagande! skulle ega att från Civil-statens Pensions-inrättning
åtnjuta pension till endast ett belopp af 40 R:dr, att utan saknad af nödig tillgång
för sin framtida bergning kunna lemna sin nuvarande vaktbetjents-beslällning, i
Nåder tillägga honom, vid frånträdande! deraf och för hans återstående lifstid, en årlig
pension af 150 R:dr, motsvarande trefemledelar af den lön, 250 R:dr, han å Manufaktur-Diskont-fonden
åtnjuter; så har E. K. M:t, medelst Nådig Proposition af den
3 nästlidne Februari, med afseende å de af Kongl. Kommerse-kollegium sålunda anförda
omständigheter, föreslagit Rikets Ständer, att Vaktbetjenten Lindström måtte å
Allmänna Indragnings-Slaten varda uppförd till åtnjutande af en årlig pension af 150
R:dr Banko, att utgå frän och med månaden näst efter den då afskedet för honom
utfärdas; hvilken Nådiga framställning Rikets Ständer bifallit.
21:o. Jemte Nådigt tillkännagifvande att, sedan f. d. Stats-rådet och Kommendören
m. m. Samuel Grubbe, sorn; enligt Rikets Ständers beslut, å Rikets Allmänna
Indragnings-Stat åtnjutit årlig pension, den 6 November nästlidne år med döden algått,
hans enka Margaretha Johanna Grubbe, född Grave, uti en till E. K. M:t ingifven
skrift, åtföljd af boupptecknings-instrument, som utvisade att boets behållning vid mannens
död utgjorde endast 3,539: 42. B., underdånigst anhållit, det Nådig framställning
mätte hos Rikets Ständer göras oin årligt understöd af allmänna medel för henne och
hennes 3:ne omyndiga döttrar, har E. K. M:t uti allåten Nådig Proposition af den 21
nästlidne Januari föreslagit, att Rikets Ständer, med fästadt afseende å framlidne f. d.
Stats-rådet Grubbes i lifstiden ådagalagda utmärkta förtjenster såsom lärd, Akademisk
lärare, författare och embetsman, samt å de knappa omständigheter, hvari hans efterlemnade
enka med trenne oförsörjda döttrar sig befunne, måtte å Allmänna Indragnings-Slaten
uppföra bemälda enka till en årlig pension af 800 R:dr Banko.
Enär aflidne Stats-rådet Grubbe i lifstiden, genom sin långvariga, utmärkta och
gagneliga verksamhet i Statens tjenst, förvärfval sig grundade anspråk på nationens
deltagande för den mindre lyckliga ekonomiska ställning, hvaruti hans efterlemnade
maka och oförsörjda barn sig befinna, hafva Rikets Ständer bifallit E. K. M:ts Nådiga
framställning om årlig pension af 800 R:dr för hans efterlefvande enka, Margaretha
Johanna Grubbe.
22:o. ' Då numera aflidne Kansli-rådet Johan David Valerius ej mindre såsom
utmärkt embetsman och snillrik skald, än äfven genom mångårigt arbete i de af Rikets
Ständer åt honom uppdragna befattningai, förvärfva! sig rättvist anspråk på fäderneslandets
erkänsla, hafva Rikets Ständer ansett den aktning, Svenska folket är
skyldigt hans minne, lämpligast kunna ådagaläggas genom att från nöd skydda hans
efterlefvande enka; hvadan Rikets Ständer, enligt derom gjord framställning, bifallit,
att Kansli-rådet Valerii enka, Aurora Christina Ingell, må förklaras berättigad att å
Allmänna Indragnings-Staten för sin återstående lifstid uppbära en pension, stor 400
R:dr Banko.
23:o. Med afseende derå, att numera aflidne Professoren vid Upsala Universitet,
Fredrik Wilhelin Palmblad, genom sin mångsidiga och vidtomfattande litterära
Expedilions-Vtskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, A':o 163. 445
verksamhet, intager ett högt aktadt rum bland de män, som gagnat Vetenskapen och
Fäderneslandet, men han under sin lefnad, icke förmått förvärfva de materiela fördelar,
hvilka kunna freda maka och barn frän nöd och bekymmer, hafva Rikets Ständer ansett
Staten böra, under sådana förhållanden, visa sin välvilja mot de efterlefvande,
hvadan, med anledning af derom gjord hemställan, Rikets Ständer medgifvit, att ett
belopp af 400 R:dr må från Allmänna Indragnings-Staten årligen tilldelas Professoren
Palmblads enka såsom bidrag till hennes 3:ne barns uppfostran och underhåll, att utgå
med | för hvartdera, så länge sonen ännu icke uppnått myndig ålder och döttrarne
förblifva ogifta.
24:o. Med erinran om den stora skicklighet, framlidne Hofgravören, vice Professoren
vid Akademien för de fria konsterna, Didrik Christian Forssell utvecklat i
sitt artistiska yrke och huru han, genom utförandet af värderika arbeten af en stor,
till och med Europeisk ryktbarhet, hvaribland de mästerliga gravyrerne lill det fosterländskt
betydelserika arbetet »Ett år i Sverige», hedrat sitt Fädernesland och ostridigt
tillvunnit sig ett utmärkt rum bland Svenska artister, har hos Rikets Ständer blifvit
föreslaget, att, enär Forssell alltifrån år 1816 oafbrutet inom hemlandet offrat sina krafter
och sin konstnårstalent åt en fortsatt verksamhet i sin artistiska kallelse ända intill
sednaste lefnad s-å ren, då en alltför ansträngd synförmåga nekade honom sin tjenst,
utan att under hela denna tid hafva uppburit mer än sin knappa lön såsom hofgravör,
uppgående till 300 R:dr, och qvnrlåtenskapen i boet vid hans år 1852 inträffade död
uppgått till endast omkring 100 R:dr, Rikets Ständer, såsom en gärd af sin aktning
för Professoren Forssells konstnärsvärde och (ill ett bevis på sitt deltagande för hans
efterlefvande maka, som nu vore 74 år gammal och saknade alla egna tillgångar, måtte
ål hans enka Sofi Forssell, född Seijerlén, anvisa en lämplig pension; Och då Rikets
Ständer anse en utmärkt mans enka, när hon befinnes vara i behöfvande omständigheter,
böra kunna påräkna understöd af allmänna medel, hafva, enär styrkt blifvit, att
Hofgravören Forssells enka befinner sig i medellös belägenhet, försvårad af ålderdomssvaghet,
Rikets Ständer, vid sådant förhållande, medgifvit, att ett belopp af 300 R:dr
må för bemälde enka, Sofi Forssell, född Seijerlén, å Allmänna Indragnings-Staten såsom
årlig pension uppföras och utgå från den tid nu skeende statsreglering blifver gällande.
25:o. Enär hos Rikets Ständer stvrkt blifvit, att numera aflidne Akademi-Adjunkten
Claes Olof Ramström, hvilken, såsom uppmuntran för den verksamhet han i
egenskap af en ovanligt nitisk och skicklig ungdomens lärare och ledare ådagalagt, varit
förunnad en gratifikation af 3,000 R:dr, i armod efterlemnat enka och tvenne oförsörjda
döttrar, hafva Rikets Ständer bifallit, att hans enka, Gustafva Haeffner, må uppföras
å Allmänna Indragnings-Staten till åtnjutande af en årlig pension af 250 R:dr.
26:o. Med afseende ej mindre å den utmärkta skicklighet och det oförtröttade
nit, hvarmed den år 1852 aflidne Konrektorn vid Wisby högre lärdomsskola, Jacob
Eberhard Lyth, under 17-årig verksamhet såsom skollärare skött sitt ansvarsfulla och
mödosamma kall, än äfven såsom en rättvis vedergällning för den möda och det arbete
han nedlagt å sina från trycket utgifna, allmänt värderade och vid trettiofyra särskilda
läroverk antagna läroböcker i Tyska språket, hafva Rikets Ständer, som inhemtat, att
hans efterlemnade maka och 3 minderåriga barn befinna sig i behöfvande omständigheter,
funnit skäligt medgifva, alt en årlig pension af 250 R:dr må varda aflidne Konrektor.
Lyths enka, Christina Elisabeth Anna Lyth, tillagd och från Allmänna Indragnings-S.
taten, under hennes återstående lifstid, utgå.
27:o. Under erinran om framlidne Ofver-direktören vid Kontroll-verket Carl
Renihard Wadströms förtjenster om Sveriges industri och huruledes denne outtröttlige
befordrare af Sveriges bergshandtering, grundläggaren af Eskilstuna jernförädlingsfaktori,
446 Expedilions-Utslcottets Förslag till underd. Skrifvelse, i\:o IS3.
anläggaren af den första spinn- och kard-machinen i Sverige och af den första fabrik
för chirurgiska instrumenters förfärdigande till arméens behof, gjort sig i hög grad
förtjent icke blott af fäderneslandets, utan äfven mensklighetens tacksamhöt, enär det
var han som först väckte Englands och Frankrikes uppmärksamhet på möjligheten af
slafhandelns afskaffande, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att hansT nu nära
60-åriga dotter Carolina Augusta Wadström, som af fadren, vid hans död år 1799,
efterlemnades i högst knappa omständigheter och sedermera under barnaåren och i
ungdomen njutit understöd af en numera afliden välgörare, men nu vore sjuklig och
oförmögen att sjelf bidraga till sitt uppehälle, måtte, såsom ett uttryck af fäderneslandets
erkännande af hennes faders förtjenster, erhålla en årlig pension; Och då Rikets
Ständer anse det vara Slaten värdigt att understödja en om fosterlandet högt förtjent
mans, i behof stadde, efterlemnade närmaste anhörige, hafva, med afseende å framlidne
Ofver-direktören Wadströms förtjenster, Rikets Ständer beviljat ett belopp af
200 R:dr för hans dotter Carolina Augusta Wadström, alt såsom årlig pension från
Allmänna lndragnings-Staten utgå, så länge hon lefver ogift och i behöfvande omständigheter
sig befinner.
28:o. Vid regleringen af denna hufvudtitel hafva Rikets Ständer jemväl före
haft
till pröfning väckt fråga derom, alt framlidne . Majoren vid flottan, Riddaren af
Svärds-orden med Svensksunds-medaljen, Sivert Roland Öbergs enka måtte tilläggas
en årlig pension; varande till stöd härför anfördt, att framlidne Majoren Öberg, som
den 28 Augusti 1851, 86 år gammal, aflidit, hade oafbrutet i 63 år tjenat Konung
och fädernesland, och under sin verksamma krigarebana bevistat 1788, 1808 Och 1813
årens krig samt deltagit i 15 sjödrabbningar, derunder- han varit blesserad och fången,
äfvensom att hans i fattigdom eftnrlemnade enka och 2:ne barn endast egde att ur
Arméens enke- och pupill-kassa uppbära ett belopp äf 100 R:dr om året, hvartill
mannen genom ärliga insättningar under sin ovanligt långa tjenstetid väsendtligen
bidragit.
Hvad sålunda blifvit anfördt hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande; och såsom
en gärd af aktning för Majoren Öbergs minne, samt med afseende derå att det
ringa bidrag, hans enka från Arméens pensions-inrättning åtnjuter, ej kan anses tillräckligt
för hennes eget jemte dottrens underhåll, å Allmänna lndragnings-Staten beviljat
bemälda enka, Gustafva Aurora Öberg, född örnflycht, en årlig pension af 300 R:dr.
29:o. Med afseende å aflidne Rektorns vid f. d. Elementarskolan i Gefle, Carl
Fredrik Vierecks förtjenster om Svenska undervisningsväsendet, hafva Rikets Ständer,
uppå derom gjord framställning, beviljat hans 2:ne efterlemnade oförsörjda döttrar,
Sofia Elrika Wilhelmina och Hedvig Gustafva Juliana, en årlig pension af 100 R:dr
hvardera, att från Allmänna lndragnings-Staten utgå, så länge de lefva ogifta och i
behöfvande omständigheter sig befinna.
30:o. Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om pension å Allmänna Jndragnings-Staten
för framlidne Medicinae Doktor Johan Erik Åkermans enka, som,
sjelf sjuklig och sedan hon nödgats afstå boets tillgångar till borgenärers förnöjande,
med 2:ne oförsörjda, äfven sjukliga, döttrar vore stadd i betryck; och emedan, efter
hvad Rikets Ständer inhemtat, Doktor Åkerman, under försakande af egen lönande
praktik, med ovanligt nit städse slräfvat alt gagna företrädesvis de fattigare samhällsklasserna,
särdeles genom vården om sinnessjuka och användandet af den så kallade
Schreiberska fylleri-kuren, samt då de dryga kostnader, han, för beredande af erforderliga
lokaler för dessa ändamål, .fått vidkännas, i väsendtlig mån torde hafva bidragit
till den fattigdom, hvari han efterlemnat enka och barn, hafva Rikets Ständer ansett
sig ega giltig anledning bifalla, det bemälda enka, Marie Louise Åkerman, må för
Expedilions-Vtskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 163.
447
sin återstående lifstid å Allmänna Indragnings-Staten tilldelas en pension af 250 R:dr
årligen; varande samtlige för ofvannämnda enkor bifallna pensioner beviljade alt utgå
endast så länge de förblifva i enkostånd.
31:o. Då bos Rikets Ständer blifvit ifrågastäldt, huruvida icke förre tillförordnade
Kauslistcn i Allmänna Magasins-kontoret A. Ekman, sedan, genom den år 1852 vidtagna
förändrade organisation af Stats-konloret, bans i nämnda egenskap innehafda
befattning jemte åtföljande aflöning af 438 R:dr årligen upphört, måtte för sålunda
frångången inkomst tilläggas ersättning, hafva Rikets Ständer, med behjertande af härvid
förekomna omständigheter, medgifvit, alt bemäide Ekman å Allmänna IndragningsStaten
uppföres till åtnjutande af 438 R:dr årligen, intilldess han genom fullmakt å
annan allmän tjenst erhåller högre lön, än den han för närvarande innehar, eller ock
blifver anställd i Stals-kontoret såsom Kanslist med aflöning, enligt nu gällande Stat,
under iakttagande, att nämnda belopp, 438 R:dr, minskas eller upphör i den mån Ekman
kommer i åtnjutande af någondera utaf nyssberörda förmåner.
32:o. Uppå förekommen anmälan, hurusom Slads-läkaren i Lidköping, Medicina}
Doktorn Per Imanuel Eckman, efter en af särdeles nit och skicklighet utmärkt
flerårig tjensteutöfning, till följd af öfver-ansträngning under den i nämnda stad sisllidne
höst härjande cholera-farsot, med döden afgätt, samt att han efterlemnat sjuklig
enka jemte 3:ne minderåriga barn ulan tillgång för bergning, hafva Rikets Ständer,
vid dessa 'ömmande förhållanden, pröfvat skäligt alt å Allmänna Indragnings-Staten
tillägga förbemälda enka, Henriette Sofi Eckman, född von Konow, en pension af 200
R:dr årligen, så länge hon lefver ogift och befinner sig i behöfvande omständigheter.
33:o. Efter erhåljen kännedom derom, att Bruks-idkären Samuel Owen nyligen
vid 80 års ålder aflidit, lemnande enka och tvänne oförsörjda döttrar i bekymmersamma
ekonomiska omständigheter, har hos Rikets Ständer i betraktande kommit, huruledes
Bruks-idkaren Owen i lifstiden, genom mångåriga, nitiska och lyckade bemödanden
för industriens utveckling i flera riktningar inom fäderneslandet, ådagalagt stora lörtjensler
om det allmänna, i anseende hvartill och då det är Staten värdigt att åt förtjenle
mäns enkor, som befinnas vara i nödställd belägenhet, medelst pensions-understöd
söka bereda en tarflig utkomst, Rikets Ständer ä Allmänna Indragnings-Staten
uppfört Bruks-idkaren Owens enka, lill åtnjutande af en årlig pension, stor 500 R:dr,
så länge hon lefver ogift och är i behöfvande omständigheter.
34:o. Som till Rikets Ständers kunskap kommit, alt Professoren vid Akademien
för de fria konsterna m. m. Johan Gustaf Sandberg, hvars förtjenster i egenskap af
konstnär genom talrika arbeten, deribland förnämligast de i Upsala Domkyrkas grafchor
utförda fresco-målningarne, blifvit ådagalagde, nyligen aflidit och efterlemnat en
åldrig enka med Irenne oförsörjda döttrar i högst torftiga omständigheter; så och då
aflidne Professoren Sandberg onekligen bör räknas bland de förtjenstfuile män, som
gagnat och hedrat fäderneslandet, samt han under sin lefnad icke lyckats förvärfva
medel, tillräclUige att mot nöd och bekymmer värna eflerlefvande enka och barn, hafva
Rikets Ständer beslutat, ali merbernälda enka, Sofi Sandberg, född Kökeritz, uppföres
å Allmänna Indragnings-Staten till åtnjutande af en årlig pension, stor 400 R:dr
Banko, alt utgå så länge hon lefver ogift och i behöfvande omständigheter sig befinner.
35:o. Enär den nyligen aflidne Läraren vid Chalmerska Slöjdskolan, Chemi®
Adjunkten C. E. Hvltén-Cavallius, icke allenast ådagalagt en gagnande verksamhet
både såsom lärare vid Kongl. Technologiska Institutet och vid nämnde skola, ulan äfven
genom författande och flerårigt användande af en Elementar-lärokurs i chemien,
sökt göra denna vetenskaps läror fruktbara, samt dessutom genom egna uppfinningar
af stort värde varit näringarne nyttig, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, alt en
448
Fxpedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, A’:o 4 63.
årlig pension af 200 R:dr måtte beviljas hans efterlefvande enka och minderåriga barn;
Och hafva Rikets Ständer, af sådan anledning, funnit skäligt bifalla, att bemälda enka
må, så länge hon lefver ogift och i behöfvande omständigheter sig befinner, å Allmänna
Indragnings-Staten åtnjuta en årlig pension till nämnde belopp.
36:o. Enligt hvad i underdånig skrifvelse den 4 sistlidne Augusti är vordet
anmäldt, hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. M:ts derom aflåtna Nådiga Proposition,
å Allmänna Indragnings-Staten uppfört framlidne Landshöfdingen m. m. C. U.
Nermans enka, Amanda Olivia Melin, till åtnjutande af en årlig pension af 400 R:dr.
37:o. 1 enlighet med Rikets Ständers under den 12 sistlidne Juli hos E. K.
M:t anmälda beslut, har, med anledning af Rikets Ständers år 1851 församlade Revisorers
gjorda erinran, det belopp af 3 R:dr 24 sk., hvilket Väbeln vid Kongl. KrigsHofrätten
C. E. Fröleén under sin tjenstetid eger uppbära utöfver den för hans befattning
i Krigs-Hofrättens nja stat bestämda lön, blifvit å Allmänna IndragningsStaten
uppförd t.
38:o. Till denna Stat hafva jemväl, på sätt i underdånig skrifvelse angående
regleringen af utgifterne under Riks-Slalens Andra Hufvudtitel blifvit anmäldt, öfverflyttats
åtskilliga genom Kongl. Brefvet den 11 Mars 1841 personelt anvisade ersättningar
för förlorade tingsgästningspenningar, tillsammans 68: 8. 9.
39:o. Genom indragne fjerdingsmans-löner, som numera till Sfats-verket ingått,
hafva ifrån Riks-Slaten blifvit uteslutne indelta räntor, med kronovärdi 333 R:dr 41
sk. 6 rst. och upptagna efter markegång på förslag till 3,746 R:dr 4 sk. 6 rst. samt
7 tunnor 22 kappar indelt spanmål; kommande i följd häraf utgifterna å denna titel
att med motsvarande belopp minskas.
40:o. I öfverensstämmelse med hvad vid regleringen af utgifterna under RiksStatens
8:de Hufvudtitel blifvit i underdånighet yttradt, hafva de å Allmänna Indragnings-Staten
uppförda 6 Professors-emeriti-löner vid Universileterna, deraf 2 vid Universitetet
i Upsala och 4 vid det i Lund, blifvit från deras nuvarande belopp 1,600
R:dr till 2,000 R:dr hvardera förhöjde.
41:o. I afseende å spanmåls-beräkningen för de tjenstemän, hvilka före den
vid 1840—1841 årens riksdag fastställda statsreglerings vidtagande innehaft löner, under
hvilka spanmål varit beräknad, hafva Rikets Ständer, enär riksmarkegångs-priset
för åren 1851—1853 utgjort i medeltal 8 R:dr 14 sk. 4 rst., samt qvantitelen af den
spanmål, som inbegripes under löner och pensioner för äldre, före år 1841 utnämnde
embets- och tjenstemän, uppgår till 19,000 tunnor, beslutat, att för de tjenstemän,
hvilka således äro berättigade till spanmåls-tillökning utöfver det fastställda slatspriset,
denna tillökning må för hvarje tunna under lönerne beräknad spanmål bestämmas till
1 R:dr 14 sk. — för summans jemnande — och å Allmänna Indragnings-Staten härtill
anvisas ett förslagsanslag af 25,000 R:dr.
I följd af hvad sålunda är i underdånighet anmäldt, hafva Riks-Statens Nionde
Hufvudtitels utgifts-summor blifvit af Rikets Ständer fastställda att, intilldess nästa
statsreglering vidtager, utgå som följer: (Se Tabellen).
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Oktober 1854.
Pensions- och Indragnings-Stalerne.
Pensions-Staten för Civile Embets- och Tjenstemän. 1852 års anslag oförändradt
Dito för deras Enkor och omyndiga Barn, dito ;
Dito för Mililaire Embets- och Tjenstemäns samt Under-Officerares Enkor och Barn, dito . . .
Ersättning för minskade Löne-innehållningar, dito
Dito till Pensions-Kassorna för Nådårs- och Begrafningshjelps-besparingar, dito
Wadstena Krigsmamhus-Kassa, 1852 års anslag . . !,  145,366: 32.
Afgår: Enligt Stats-Utskoltets Utlåtande om förändring i Salpeterbjelpens utgörande 600: 1—
S:a 144,766: 32.
(deraf: Ersättning för Hemmans-räntor och Krono-tionde, förslag s-anslag, 32,200: )
Amiralitets-Krigsmans-Kassan, 1852 års anslag
In valid hus-F onden, förslags-anslag, enligt 1852 års Riks-Stat  25,200: —
Afgår: Enligt Stats-Utskoltets Utlåtande om förändring i Salpeterbjelpens utgörande 60: —-
Summa
296,07316
Allmiinna Indragnings-Staten.
Förslags-an sia g,
Hvarunder ingå Reservalions-anslagen för blesserade
Öfver- och Under-officerare .
5,000:
samt till Emeriti-löner vid Läroverken  12,480:
S:a 17,480:
Penningar:
Af det år 185° uppförda anslaget utgår för närvarande ett belopp af 294,544: 4. 10.
Tillko m m <:i' Ge nom förändring i
Salpeterhjelpens utgörande, till
Öfverste-löjtnanten Silfversparre 97: 28. 10.
Till Fjerdingsman i Småland . . 27: 46. 10.
Från 2:dra Ilufvud-titeln öfverflyttade . .
Secreteraren m. m. Strinholm (förhöjning)
Kommers-Rådet Santesson (dito)
Advokat-Fiskalen Lindberg (dito)
Justitie-Rådet Grefve Sparres Enka
Dito Toréns Döttrar
Landshöfdingen Grefve Ridderstolpes Enka
Stats-Rådet Grubbes Enka ....
Kanzli-Rådet Valerii Enka
Professor Palmblads Enka och Barn
Professor Forssells Enka
Akademie Adjunkten Ramströms Enka
Konrektor Lyths Enka
Öfverdirektören Wadströms Dotter . .
Majoren Öbergs Enka
Rektor Vierecks Döttrar
Doktor J. E. Åkermans Enka . . .
Kanzlisten A. Ekman
Stadsläkaren Eckmans Enka ....
Bruksidkaren Owens Enka . . . .
Professoren Sandbergs Enka ....
Landshöfding Nermans Enka ....
Läraren vid Chalmerska, skolan Hyltén-Cavallii
Enka
Wäbeln i Krigs-Hofrätten Fröléen .
Emerid Professors-löner (förhöjning)
Spanmålsförhöjning under Lö
nerne
på förslag . . . 25,000: — —
Efter afdrag af i förra Riks-
Staten redan uppförde . 3,000: — —
125:
68:
500:
500:
664:
600:
450:
400:
800:
400:
400:
300:
250:
250:
200:
300:
200:
250:
438:
200:
500:
400:
400:
200:
3:
2,400:
6. -
24.
Indelda Räntor.
Penningar.
25.000
25.000
25.000
5,000
24,800
32
32
Kronovärdi.
Markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
I n d e 1 d.
Mått.
samt för jemnande af Riks-Statens anslag
22,000:
6: 46. —
Kronovärdi.
Indelda räntor: 1852 års anslag . . . . 1,144:41 —
A faår: Indragning af Iterdingsmans-loner . . . ööö: 41. b.
£7“ 810: 47. 6.
Tillkommer: Förhöjning i Markegångs-förslags
värdet,
till jemnande af Riks-Statens slutsumma _
Indeld spanmål: 1852 års anslag ... . ■ • . 36 T:r 30 Kpr.
Af"år-. Indragning af Fjerdingsmäns-löner . . 7 » 22 »
° S:a 29 T:r 8 Kpr.
Tillkommer: Förhöjning för jemnande af Indelda
spanmålens qvantitet i Rtks-Staten .... . — » 7 »
33,206: 16. 5. 327,750: 21. 3.
Markegång.
94Ö3Tl6^
3,746: 4. 6.
5,357: 11. 6.
2: 25. 3.
5,359: 36. 9.
Oindeld spanmål: 1852 års anslag, 12 T:r ä 6f R:dr
29 T:r 15 Kpr.
å 6| R.dr.
196: 22.
80: —
327,750 21 3
S u mma
623,823
37
810
810
47
Värde förslagsvis
å 6^ R:dr t:n.
Oindeld.
Mått.
47
5,159
5,159 36 9 29
36
15
29
15
196
196
Värde förslagsvis
ä 64 R:dr t:n
22
22
12
12
Summa Banko
25.000
25.000
25.000
5,000
24,800
144,766
32
32
296,073
80
16
333,386
32
80
| I
—!—I 629,460
Anm. Bland ofvanstående tillkomne kontanta anslag äro ej upptagne jsådane, som ifrågakommit till Pensioner åt visse Embets- och Tjenstemän m. fl., enär dessa pensioner utgå först efter afskedstagande!
och således bero på framdeles skeende pröfning.
Hör till B. St. underd. Skrifvelse, 1853 <St 1854, M 163, sid. 4 48.
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
449
N:o 164.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Okl. issi.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående slutligt ordnande
af försvarsverket inom Jemtland.
(Stats-Utsk:s Utl.dc N:o 306.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, under sistförflutna riksdag, jemte bifall till den af E. K.
M:t Nådigst föreslagna nedsättning i provinsen Jemtlands rotering, medgifvit att, då
den derstädes indelta nummerstyrka komme att minskas till 925 rotar, deraf 400 skulle
underhålla en särskild kavalleri-trupp, bestående af 200 nummer eller tvänne sqvadroner
och motsvarande den inom denna provins redan befintliga hästjägare-korps, samt
de återstående, på fyra kompanier fördelta, 525 rotar utgöra en fotjägaredrorps, skulle
de genom det dåvarande fältjägare-regementets reduktion uppkommande besparingar å
dess aflönings-anslag, i den mån de blefve disponibla, få fritt och obehindradt af E.
K. M:t användas, dels till beredande af framtida kontant aflöning åt fourierer, gevärshandtverkare,
och spel i nummer vid den nya fotjägare-korpsen, dels ock för ordnande
af försvarsverket inom nämnda provins, med särskildt afseende på behofvet af eget
befäl åt Wester-Norrlands läns talrika bevärings-manskap; så har E. K. M:t, medelst
Nådig Skrifvelse af den 11 nästlidne Juli, behagat gifva Rikets nu församlade Ständer
tillkänna, att E. K. M:t under den 21 April 1852 låtit för Jemtlands fältjägare- och
hästjägare-korpser utfärda nya Interims-afiönings-stater, slutande sig för den förra
korpsen å R:dr 19,152: 4. —
samt för den sednare å  » 10,453: 30. 9.
Och således å tillsammans R:dr 29,605: 34. 9.;
varande dessa stater så uppgjorda, att desamma, så vidt lokala förhållanden medgifvit
eller andra omständigheter icke föranledt jemkning, både till personal och aflöningsförmåner
öfverensslämde med de stater, som för andra jemförliga korpser äro gällande;
hvarjemte härvid äfven afsetts att för framtiden bereda tillgång til! aflönande af
det befäl, som fortfarande borde finnas för ofvannämnda läns bevärings-manskaps vapenölningar,
hvartill den inskränkta befäls-personalen vid den nya fältjägare-korpsen
framdeles ej kunde påräknas, emedan densamma väl behöfdes för Jemtlands läns ej
Bih. tili II. Sl. Prot. 1853 & 1854. 10 Sami. 1 Afd. 57
450
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 16i.
heller fåtaliga beväring; och hade, enär löne-tillgångarne för fältjägare-regementet och
hästjägare-korpsen tillsammans utgjorde 38,876 R:dr 19 sk. 9 rst., således ett öfverskott
af 9,270 R:dr 33 sk. uppkommit, för att lill detta särskilda aflönings-behof kunna
begagnas. Vid pröfning af infordrade underdåniga förslag ej mindre till framtida
användande af denna tillgång, än till fördelning af den fältjägare-regementet och hästjägare-korpsen
åliggande ackords-ränta, äfvensom till öfriga erforderliga åtgärder för
öfvergången till de nja staterna, bade E. K. M:t, under den 25 Maj sistlidne år, i
Nåder fastställt ej allenast så kallade öfvergångs-stater för Jemtlands fältjägare- och
hästjägare-korpser, hvilka stater skulle tillämpas från den 1 påföljde Juni, äfvensom
interims-aflönings-stat för befälet åt Wester-Norrlands bevärings-bataljon, utan ock fördelningen
emelian dessa 3:ne korpser af den Jemtlands fältjägare-regemente och hästjägare-korps
dittills påförda äckords-ränta; dervid E. K. M:t tillika i Nåder förordnat,
alt, då nyssomnämnda regemente vore att anse såsom upplöst, dess Chef, Ofverste G.
Armfelt, samt Öfverste-iöjtnanten på gamla staten, Öfverste A. Hammarsköld, jemte så
stort antal af det öfriga befälet, som för nja fältjägare-korpsen icke vore behöfligt och
som förklarat sig sådant önska, skulle, med bibehållande af innebafvande löner intill
afgång eller befordran, förflyttas på indragnings-stat, betnälde Öfverstar utan annan bestämd
tjenstgöririgs-skjldighet, än den E. K. M:t, vid deraf förekommande behof, kunde
(inna för godt att dem ålägga efter innehafda grader i arméen, samt det öfriga öfvertaliga
befälet, emot vissa fastställda tjenstgörings-vilkor, och deribland, att företrädesvis
användas till exercerande af Wester-Norrlands läns bevärings-manskap. Vidare
och efter det hos E. K. M.t i underdånighet blifvit anmäldt, att samtlige de sålunda
på indragnings-stat förflyttade kompani-officerarne af meranämnde regemente, häröfver
hörde, vederbörligen tillkännagifvit sin underdåniga önskan vara att, under derför stadgade
vilkor, fä ingå på den föreslagna öfyerflyttningen, med innebafvande löner, till den nya
bevärings-bataljonen, har E. K. M:t, då försvarsverket inom Jemtlands och WesterNorrlands
län kunde numera anses vara slutligen ordnadt, fastän det icke vore bringadt
till full verkställighet så länge en del aflönings-tillgångar ännu innehades af löntagare
på gamla staten, i Nåder meddelat Rikets Ständer kännedom om hvad i detta
ärende sålunda blifvit vidgjordt, samt, i öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t vid
sistförflulna riksdag Nådigst förklarat, till Rikets Ständer jemväl öfverlemnat ofvanberörda
3:ne nya afiönings-stater.
Efter tagen kännedom om ej allenast de uti högstberörda Nådiga Skrifvelse
uppgifna förhållanden, utan ock de samma Skrifvelse åtföljande interims-stater, hafva
Rikets Ständer dervid icke funnit anledning till någon erinran med hänsigt till ifrågavarande
aflönings-tillgångars användande och fördelning samt de i meranämnda stater
upptagna lönebelopp, utgörande tillsammans:
för Jemtlands Hästjäpare-korps R:dr 10,453: 30. 9.
för Jemtlands Fältjägare-korps .
» 19,152: 4. —
och för Wester-Norrlands Bevärings-bataljon ...... » 9,270: — —
Summa R:dr 38,875: 34. 9.
eller i det närmaste samma belopp, hvartill lönetillgångarne för Jemtlands förra fältjägare-regemente
och hästjägare-korps, enligt förevarande Nådiga Skrifvelse, uppgingo.
Och sorn Rikets Ständer fördenskull dessa 3:ne aflönings-stater gillat och godkänt,
varder sådant, til! svar i ämnet, härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anmäldt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Oktober 1854.
Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 468.
451
N:o 165.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Okt. issi.
Preste-Ståndet den 21 — —
llorgare-Slåndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 2S — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående skalleförsuljning
af åtskilliga lägenheter under Elfsborgs Kungsladugård i
Götheborgs och Bohus län.
(Stats-Utsk:s Uthde N:o 307.)
S. A. K.
Genom aflåten Proposition, i fråga om skatteförsäljning af åtskilliga lägenheter
under Elfsborgs Kungsladugård i Götheborgs och Bohus län, har E. K. M:t behagat
härutinnan Rikets Ständer i Nåder hufvudsakligen meddela, att sedan, medelst Nådigt
Bref den 24 Februari 1837, angående reglering af lönevilkoren vid Landshöfdingetjensterna
i riket, E. K. M:t, hvad beträffade nämnda län, stadgat, alt från Landshöfdinge-tjensten,
med hvilken såsom indelning åtföljde Elfsborgs Kungsladugård i Orgryte
socken och Säfvedahls härad af samma län, skulle vid dåvarande Landshöfdingen
m. m, G. Edenhjelms afgång skiljas den del af samma Kungsladugårds utmark,
som under framfarna tider blifvit upplåten uti omkring 400 små lägenheter, hvilka utgjorde
förstäder till staden Götheborg samt voro bebyggda och till en del odlade till
trädgårdar med åsatt grundskatt af dels kontanta penningar och dels mans- och qvinnodagsverken,
att efter årlig markegång i penningar utgå, och det blifvit i högstberörda
Nådiga Bref beräknad t, att för dessa lägenheter, af hvilka några redan förut blifvit
till skatte försålda, men de öfriga under ständig besittningsrätt upplåtna, grundräntan
skulle utgöra 206 R:dr 45 sk. i kontant, 3,664 mans-dagsverken å 24 sk. eller 1,832
R:dr och 285 qvinno-dagsverken, uppskattade lill 71 ll:dr 12 sk., eller tillsammans
2,110 R:dr 9 sk., hvarifrån borde afdragas afkortningar för öfvergifna lägenheter m.
m., förslagsvis 260 R:dr 9 sk., då återstoden derefter blefve 1,850 R:dr; så och efter
derom af Landshöfdingen Edenhjelms efterträdare i Landshöfdinge-embetet, Herr Grefve
C Löwenhjelm, gjord underdånig anhållan, hade E. K. M:t under den 2 Februari
1844 funnit godt i Nåder bifalla, att med upplåtande af lägenheter å den till Elfsborgs
Kungsladugård hörande utmark samt uppbörden af den för samma lägenheter
belöpande afgäld finge under Grefve Löwenhjelms tjenstetid såsom Landshöfding fortfarande
tillgå på sätt dittills varit öfligt; i följd hvaraf bemälde Landshöfding skulle
derunder ega att sagda afgäld disponera från den tid, då företrädarens rätt dertill
452
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 165.
upphörde, emot förpligtelse att inom Mars månads slut hvart år till Stats-kontoret inbetala
den summa af 1,850 R:dr, som af berörda lägenheter beräknats ibland tillgångarne
lill de i Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837 bestämda lönefyllnader för vissa
Landshöfdingar.
Samtidigt härmed hade hos E. K. M:t, dels Götheborgs stad, genom Drätselkommissionen
derstädes, gjort underdånig ansökning, det E. K. M:t, efter inhemtande
af Rikets Ständers samtycke, måtte i Nåder förunna staden rättighet att, emot erläggande
af lämplig skatteköpe-skilling och de afgifter, som för öfrigt voro vanliga vid
skatteköp, få till skatte inlösa de Elfsborgs Kungsladugårds utmark tillhörande lägenheterne
Stora och Lilla Klippan, å hvilka genom stadens omsorg samt med betydliga
kostnader förbättrade områden staden innehade besittnings- och nyttjande-rätten, dels
ock Carl Johans församlings socknemän i underdånighet anhållit om lösningsrätt eller
tillåtelse till skatteköp af de i samma församling belägna, å nyssnämnda utmark med
ständig besittnings-rätt försedda tomtplatser, till ett antal af omkring 400, hvilka Landshöfdinge-indelningens
innehafvare från långt aflägsna tider tillbaka emot grundlega upplåtit
åt enskilda för uppförande af boningshus, behöfliga för den till Götheborgs stad
hörande befolkning, som nu utgjorde nyssberörda församling; stödjande sig denna anhållan
hufvudsakligen på den uppgifna omständighet att, sedan, i följd af omförmälda
upplåtelse, en mängd större och mindre, deribland äfven kostsamma och prydliga byggnader
blifvit å ifrågavarande tomtplatser uppförda, en stor del af de dervid använda
kapitalen eller köpeskillingarne gingo förlorade genom alltmer tilltagande nedsättning i
värdet å dessa hus, hvilka, jemlikt den år 1818 förändrade lagstiftningen, ansågos, så
länge ständig rätt till byggnads-tomten icke åtföljde, ej kunna till säkerhet för lån inlecknas;
och vore såsom köpeskilling för egande-rätten till ifrågavarande tomter erbjudet
det kapital, hvaraf grundlego-beloppet utgjorde ränta, efter sex för hundra; Ofver
hvilka ansökningar Kammar-kollegium haft att i underdånighet sig yttra, hvarvid, i afseende
på sättet och vilkoren för lägenheternes skatteförsäljning, Kollegium hemställt,
jemte annat, att egendomarnes rälta värde borde genom offentligt utrop utrönas, deremot
sökanderne, häröfver hörda, underdånigst förklarat, att, om tomternes borlauktiooering
skulle utgöra vilkor för egande-rättens afhändande från Staten, de heldre återkallade
sina ansökningar om dessa tomters skatteförsäljning, hvarefter Landshöfdingeembete!
i länet, vid insändande af denna underdåniga förklaring, för egen del i underdånighet
anfört, att den af Kammar-kollegium föreslagna bortauktioneringen af lägenheterna
till den högstbjudande icke syntes kunna, emot sökandernes bestridande,
ega rum, äfvensom att den erbjudna löseskillingen icke vore för ringa, så att genom
dess antagande, hvarvid omgängen med den föreslagna värderingen undvekes, något
förfång icke blefve Staten lillskyndadt.
Uppå förekommen underdånig anmälan härom, och med förklarande, huruledes
billigt vore, ej mindre att de enskilda sökanderne, lika med hvad Götheborgs stad erbjudit,
såsom vilkor för skatteköp af deras innebafvande lägenheter, derest sådant dem
beviljades, blefve tillförbundne ali, jemte erläggande af en emot tio års grundlega svarande
löseskilling, framgent utgöra viss årlig ränta, än äfven att, i sammanhang med
skatteköpet, nu befintlig ojemnhet i skattebeloppen för särskilda lägenheter i möjligaste
måtto undanrödjes, fann E. K. M:t godt, under den 25 Februari i848, i Nåder anbefalla
Dess Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus län att, efter skedda undersökningar,
med hänsigt till skatteköps-frågans vidare behandling, afgifva förslag till sådan
jemkning i den af merberörda lägenheter nu utgående jordskyld, att hela det nuvarande
skattebeloppet fördelades på alla lägenheterna i förhållande lill hvarje lägenhets
area, godhet samt mer eller mindre fördelaktiga läge, dock så alt för ingen lägenhet
Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, A: o 168.
453
föresloges lagro skatt än den, sorn beräknats enligt Kongl. Brefvet den 24 Februari
1837, allt i ändamål, att den skatt, som sålanda blefve åsatt, måtte kunna tagas till
grund för en emot tio års skattebelopp svarande löseskilling och jemväl sedermera årligen
utgöras, under iakttagande att de, hvilka ej ville åtaga sig den förhöjning i skatten,
som sålunda kunde för vissa lägenheter uppstå, väl tills vidare finge utgöra enahanda
belopp, som hittills, men deremot icke vara berättigade att lägenheten till
skatte lösa.
Efter det att, i följd häraf, till utredande af tomtplatsernes area och läge, afmätningar
och charlas-läggning egt rum samt tillförlitliga upplysningar i ämnet hunnit
iuhemtas, hade E. K. Mits Befallningshafvande med nyssomlörmälda yttrande och förslag
till E. K. M:t i underdånighet inkommit och dervid bifogat förteckning å ifrågavarande
jordlotter, utvisande, att deras antal uppginge till 410, utom åtskilliga under
samma nummer hänförda så kallade tillökningar; att likväl ibland dessa tomter och
under jemväl uppgifna Niris förekomme sådana, som tillförene blifvit köpta lill skatte,
eller voro öfvergifna och öde, eller donerade, eller utgjorde stat-torp till Kungsladugården,
m. II.; alt samtliga tomternas area uppginge till 462 tunnland 17^ kappland,
samt att nuvarande grundräntorna belöpte sig till 155 R:dr 21 sk. och 3,942 manssaint
130 qvinno-dagsverken, hvilka sammanlagda penningar och dagsverken E. K.
Mits Befallningshafvande ansett kunna, i följd af lämpliga befunna rättelser, utföras
till 4,275| mans-dagsverken; och hemställde E. K. Mits Befallningshafvande, beträffande
grunden för beräknandet af omförmälda utskyld i kontanta penningar, att, ehuru,
efter den för räntcförvandling i allmänhet vedertagna beräkning af sednaste tio års
medeltal af markegången, ett mans-dagsverke skulle komma alt motsvara endast 29jv
sk., likväl och enär dagsverks-lönerne i orten under en följd af år visat fortsatt: benägenhet
alt stiga, så att för fem af de sex nästförllutna åren markegångspriset varit till
32 sk. faststäldt, någon lägre förvandlingsgrund än efter sistnämnda pris icke mätte
antagas.
Jemte det Kammar-kollegium, med anledning af detta förslag, afgifvit underdånigt
utlåtande, åtföljdt af en utaf Kollegium från I£. Mits Befallningshafvande äskad
förnyad förteckning å jordlotterna under Elfsborgs Kungsladugård, deruti den tillförene
föreslagna jordskylden, eller grundräntan, blifvit nedsatt till 4,191| mans-dagsverken,
hade bernälda Kollegium, beträffande först frågan, huruvida räntorna för ofvannämnda
lägenheter, derest de blefvo lill skatte försålda, borde bestämmas uti kontanta penningar
eller mans-dagsverken, ansett det förra alternativet, som medförde reda och enkelhet,
vara med lägenheter af förevarande beskaffenhet, som numera utgjorde en stadsdel,
mest lämpligt, och att i sådan händelse dagsverkena borde till kontant förvandlas
efter de nästförllutna tio årens medel-markegång, eller för åren 1842—1851, utgörande
lör ett mans-dagsverke 29 sk. 9? rst., eller i jemnt tal 30 sk., hvilket värde vore
högre, än hvartill dagsverken i hela riket, utom de fyra nordligaste länen, i allmänhet
uppskattades, och således i en icke folkfattig ort fullt tillräckligt; men att, derest E.
iv. Mit skulle anse räntorna böra i mans-dagsverken fastställas, desamma borde, utan
rättighet till utgörande in natura, bestämmas att årligen betalas, icke efter årets markegångspris,
utan efter medium af de nästföregående tio åren, på sätt af E. K. Mit
och Rikets Ständer i fråga om Kronans räntor i allmänhet blifvit beslutadt; börande,
eller Kollegii åsigt, samtlige de i förenämnda förteckning upptagna lägenheter, de nu
utan upplåtelse-bref begagnade eller öde varande, i den mån detta tillstånd upphörde,
blifva föremål för skatteförsäljning, med endast åtskilliga af Kollegium angifna och i
E. K. Mits Nådiga Proposition omförmälda undantag, och enär E. K. Mit i Nåder
förklarat Sig anse, det köpeskillingen borde blifva tio års grundlega, hade, för den
454
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 465.
händelse denna blefve bestämd icke i kontanta penningar utan i mans-dagsverken, Kollegium
underdånigst hemställt, att dessa måtte beräknas efter markegången för året
näst före det, hvarunder ansökningen gjordes; Och ansåge Kollegium slutligen de blifvande
skattebrefven, efter åtskilliga likaledes föreslagna iakttaganden, böra af Kollegium
utfärdas.
Häruppå och sedan E. K. M:t, jemlikt Nådigt Bref den 20 Juni 1853, i förening
med andra åtgärder för afslulande af Landshöfdinge-löne-regleringen, förordnat,
att Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus län skulle från början af år 1854 åter
tillgodonjuta alkastningen af utmarken till Elfsborgs Kungsladugård, med vilkor, bland
annat, att det till lönefyllnad ål andra Landshöfdingar påräknade belopp, 1,850 R:dr,
årligen derå innehölles och till Stats-kassan redovisades, hade nuvarande Landshöfdingen,
f. d. Stats-rådet O. J. Fåhraeus, hvilkens rätt i följd af den sålunda beslutade
förändringen blifvit beroende på utgången af omförmälda skalteköps-fråga, för så vidt
den anginge grundräntornas bestämmande för framliden, hos E. K. M:l underdånigst
förklarat, att någon erinran från hans sida icke skulle möta vid antagande af det ena
elier andra af Kammar-kollegii alternativa förslag till grundräntans bestämmande, ej
heller vid hvad Kollegium för öfrigt i afseende å skatteköpets verkställighet, så vidt
det på ränte-afgälden kunde inverka, i underdånighet hemställt, ehvad i en elier annan
del E. K. M:t kunde finna någon jemkning af förslaget erforderlig eller icke.
Sedan ärendet sålunda blifvit beredt, har E. K. M:t, uti nu aflåtna Nådiga Proposition,
behagat föreslå, att de till Elfsborgs Kungsladugård hörande jordlotter, som i
E. K. Mits Befallningshafvandes sednast afgifna förteckning voro upptagna och ej redan
blifvit skatteförsålda eller donerade, mätte, med undantag af de under Kungsladugården
lydande stat-torp och de lill allmänna platser upplåtna tomter, af vederbörande
innehafvare få skatteköpas, — de nu utan upplåtelse begagnade eller öde varande, i
den mån, de biefvo behörigen upplåtna, under följande vilkor, nemligen:
a) att innehafvarne af berörda jordlotter framgent utgöra grundräntor i penningar,
till belopp, motsvarande hvad i sagda förteckning är för hvarje lägenhet uti mansdagsverken
föreslaget, eller uti de af Kammar-kollegiurn utfärdade uppiåtelse-bref bestämdt,
dagsverket beräknadt till trettio skiilingar, utgörande i det närmaste medeltalet
af sådana dagsverkens markegångspris i Götheborgs och Bohus län under de innan
förslagets afgifvande nästförutgångna tio åren; dock att de räntor, som nu utgöras
endast i penningar, men uti förslaget upptagits i mans-dagsverken efter 32 sk:s förvandlingsgrund,
utan tillika afsedd tillökning i räntebeloppet, nemligen lör lägenheterna
Niris 3, 17, 41, 64, 70 a, 73, 199, 235, 251 a, 253 b, 292, 311 sista lotten, 313 a,
315 b, 317 b, 331, 366, 379 och 4041, de förut bestämda penninge-räntorna framgent
må blifva gällande; samt att, hvad angår de lägenheter, som äro öde eller för hvilka
ränta icke är bestämd, fastställandet af denna skatt skall bero på särskild pröfning i
vederbörlig ordning, oin och när fråga om sådana lägenheters upplåtelse förekommer;
b) att de till skatteförsäljning föreslagna jordlotternas innehafvare underkasta
sig den förändrade reglering af tomterna och lägenheterna, som af framdeles uppgörande
plan för platsens mera regelbundna bebyggande och ordnande kan pröfvas nödig
och af K. M.t fastställas; samt
c) att för hvarje jordlott såsom skatteköpeskilling erlägges ett kontant belopp,
motsvarande tio års grundränta, så bestämd, som ofvan under mom. a föreslagits;
hvilka skatteköpeskillingar ansåges böra i enahanda ordning, som vid vanliga skatteköp
å Kronohemman eger rum, redovisas och skattebref af Kammar-kollegium utfärdas,
under iakttagande för öfrigt, att, innan någon lägenhet af K. Mits Befallningshafvande
till skatteköp anmäles, kungörelse derom i Götheborgs stad och Säfvedahls härad af
Expedilions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i 6i.
455
K. M:ts Befallningshafvande utfärdas, med föreläggande för den, sorn tror sig framför
siikanden vara till lägenheten berättigad, att sin talan derom, inom en månad efter
kungörelsens uppläsande, hos K. M:ts Befallningshafvande anhängiggöra, hvarefter dermed
i vanlig ordning förfares.
Härjemte, och hvad särskildt angår den i förteckningen under N:o 234 upptagna
lägenheten Annedal, har E. K. M:t i Nåder täckts förklara, att, då tvist uppkommit,
huruvida densamma innehade någon jord af Elfsborgs Kungsladugårds egor,
kunde skatteköp af denna lägenhet icke ega rum, utan så vidt lägenheten genom slutligt
utslag blefve förklarad att hel och hållen eller till någon dél tillhöra nämnda
Kungsladugårds område; äfvensom E. K. M:t, vid det förhållande, att fråga blifvit
utaf nuvarande innebafvaren af N:o 326, Vädersågen, väckt om fyllnad från Kungsladugårdens
ego-område i de 50 tunnlands areal, som, enligt det för nämnda lägenhet
utfärdade skattebref, förmenats böra densamma tillhöra, och, i anledning af anförda
besvär, E. K. M:t Nådigst förklarat det vara klaganden öppet att i afseende härå, å
ort och ställe, som vederborde, väcka och utföra den talan,, hvartill han kunde anse
sig befogad, i Nåder funnit de vid Kungsladugårdens sednaste afmätning till sådan
fyllnad vilkorligen föreslagna och ä den af Säfvedahls härads-rätt den 4 December
1851 fastställda karta utmärkta lägenheter, som vid jemförelse med den af Kammarkollegium
åberopade 1722 års karta befunnes motsvara den derå utsatta mark, böra
från skatteförsäljningen för närvarande undantagas; men att verkställighet af skatteköpet
äfven för berörda lägenheter må ega rum, derest och i den mån det af Vädersågens
innehafvare väckta anspråk, i händelse det fullföljdes, blefve genom slutligt utslag
underkändt.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit; Och som,
genom antagande af hvad E. K. M:t, på sätt ofvan förmäles, behagat i Nåder föreslå,
förevarande fråga säkrast erhåller en lösning, som både motsvarar invånarnes i Carl
Johans församling uttryckta önskan att komma i en tryggad besittning af deras nu innehafvande
lägenheter, och derjemte förenar det allmännas rättvisa anspråk med ett
billigt afseende på de enskildes fördel, hafva Rikets Ständer funnit sig böra till E. K.
M :ts högstberörda Nådiga Proposition lemna bifall.
Hvilket, såsom svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Oktober 1854.
456
Expeditions-Vlskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 166.
N:o 166.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2t Okt. 1854.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett låne-understöd
åt staden Christianstad.
(Stats-Ulslcs Uthden N:ris 59 och 156 samt Mern.
N:ris 258 och 310.)
S. A. K.
1 anseende till de flera betydliga och kostsamma, till största delen för kringliggande
landsort jemväl gagnande arbeten och byggnader m. m., som, för uppgifna ändamål,
under sednare åren blifvit af Christianstads stad företagna och hufvudsakligen
utförda, samt de ansenliga utgifter, som staden för dessa företag måst vidkännas, särdeles
för den numera i det närmaste fullbordade hamnbyggnaden vid Åhus samt tillvägabringande
af segelled deremellan och Christianstad, och då staden för omförmäida
arbetens utförande varit nödsakad att, efter användande af dertill erhållna bidrag af
allmänna medel, ådraga sig en högst betungande skuld, har, med stöd af dessa förhållanden,
vid innevarande riksdag blifvit framstäldt, huruledes staden Christianstad
såmedelst kommit i behof af ett ytterligare lånebidrag från Statens sida utaf 20,000
R:dr, ungefärligen motsvarande kostnaderna för de arbeten, hvilka vid förberörda
hamnbyggnad och kanal-anläggning ännu äterstode att utföra, hvadan ock anhållits, att
detta lån måtte af Rikets Ständer ineranämnda stad förunnas.
Vid pröfning häraf och med erkännande af den nitiska verksamhet, staden
Christianstads invånare ådagalagt samt de uppoffringar, den sig underkastat för ifrågavarande
arbetens och byggnaders verkställande, hafva Rikets Ständer beviljat samma
stad ett låne-understöd af Tjugo Tusen Riksdaler, att från Riksgälds-kontoret utbetalas;
för hvilket lån bör årligen, efter slutet af det år, hvarunder lånemedlen
mits, erläggas ses procent af hela den lyftade låne-summan. hvarigenom räntan godtgöres
efter fyra för hundra utaf obetalda kapital-beloppet, och det öfriga utgör afbetalning
å detsamma. Dock som särskild årlig ränte-iiqvid ej behöfver verkställas, kommer
någon föreskrift derom icke att i skuldförbindelsen intagas, utan bör låntagaren
endast förbinda sig att under den tid, som åtgår för det erhållna lånets fidla återbetalning,
före hvarje års slut, erlägga sex procent å lånets ursprungliga belopp. Verkställes
-
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i67. 457
ställes ej inbetalning å bestämd tid, är låntagaren pligtig, att för det till liqvid förfallna
oguldna beloppet erlägga fem procent årlig ränta, intilldess betalning sker.
Och få ‘Rikets Ständer sådant hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Oktober 1854.
N:o 167.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Okt. 1831.
Presle-Ståndet den 21 — —
Borgare-Slåndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående understöd för fullbordandet
af Norbergs jernväg.
(Stats-Utsk:s Uthde N:o 303.)
S. A. K.
Sedan, - för anläggningen af en jernväg emellan Norbergs grufvefält i öfra delen
af Westmanland och sjön Amänningen vid Strömsholms kanals segelled, ett bolag blifvit
bildadt och, emot tillgodon jutande af ett lån utaf allmänna medel å 100,000 R:dr,
genom afslutadt kontrakt förbundit sig att inom viss tid, i enlighet med den af E. K.
M:t i Nåder gillade plan, verkställa berörda arbete, men detta företag, till följd af felaktiga
beräkningar öfver jernvägens anläggnings-kostnad samt försummade inbetalningar
för en stor del af de intecknade aktierne, måst i ofullbordadt skick afbrytas, hvarefter
bolaget nödsakats offentligen förklara sitt obestånd samt till Svea Hofrätt ingifva sin
cessions-ansökning, så har, enär de återstående interessenterne i företaget saknade utväg
att åstadkomma de för detsammas utförande erforderliga stora tillskott, bemälda bolag
hos E. K. M:t i underdånighet anhållit, bland annat, derom, att E. K. M:t täcktes
göra Nådig framställning till Rikets Ständer om beviljandet af ett anslag å 75,000 R:dr,
alt disponeras af det bolag, som för anläggandet af den påbörjade jernvägen blefve
ånyo bildadt, samt förbunde sig att, i enlighet med ett af Löjtnanten C. Adelsköld
nyligen uppgjordt kostnadsförslag och på de vilkor, E. K. M:t kunde finna nödigt bestämma,
fortsätta och fullborda meranämnda jernvägs-anläggning.
I anledning häraf och efter inhemtande af Styrelsens för allmänna väg- och
vattenbyggnader underdåniga yttrande har, uti aflåten Nådig Skrifvelse af den 15 sistlidne
Augusti, ehuru det nuvarande bolagets Direktion medelst kontrakt förbundit sig
Bih. till 11. St. Fröt. 1853 & 1854. 10 Sami. 1 Afd. 58
458
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 167
att, utan annat understöd från Statens sida än det till utgående från Handels- och
Sjöfarts-fonden beviljade lån, fullända detta arbetsföretag, E. K. M.t likväl, nied hänsigt
till ej mindre ifrågavarande jernvägs nytta för nämnda landsorts transportrörelse,
än möjligheten att derigenom, till allmänt gagn, åt flera orter sprida Norbergets rika
malmtillgångar, och enär det kunde synas icke obilligt, att samma jernvägs-företag
blefve annorledes, än medelst lån, af allmänna medel understöd!, till Rikets Ständer
öfverlemnat denna del af bolagets underdåniga ansökning, på det alt Rikets Ständer
måtte komma i tillfälle att pröfva frågan om det begärda understödets beviljande, i
händelse Statens tillgångar funnes för närvarande medgifva en så beskaffad ytterligare
utgift för kommunikationernas förbättrande; hvarvid E. K. M:t Nådigst yttrat, att, i
fall detta understöd beviljades, borde, jemte de för dylika statsbidrag i allmänhet stadgade
vilkor, tillika föreskrifvas, att ett nytt bolag skulle inom detta års utgång hafva
bildat sig, hvilket bolag borde inlösa den färdiga delen af jernvägen och ställa antaglig
säkerhet för anläggningens fullbordande inom slutet af nästkommande år, i öfverensstämmelse
med ofvan omförmälda, af Löjtnanten Adelsköld uppgjorda förslag, sådant
det, efter slutlig kontroll-granskning, kunde varda af E. K. M:t i Nåder faststäldt;
dock borde, i alla händelser, det nuvarande bolaget fortfarande vara förpligtadt att,
enligt sitt åtagande och den derför aflemnade särskilda säkerhets-förbindelse, ansvara
för återbetalningen af det från Handels- och Sjöfarts-fonden utbekomna lån.
Efter tagen kännedom af handlingarne rörande detta ärende hafva Rikets Ständer
ingått i pröfning af deri förekommande frågor och dervid funnit, att, enligt ordalydelsen
af den för ofvanberörda kontrakt ingångna särskilda borgensförbindelse, löftesmännen
för samma kontrakt väl torde kunna lagligen åläggas, att antingen i öfverensstämmelse
med den kontraktet bilagda arbetsplan fullborda jern vägs-arbetet, eller inom
den tid, som af E. K. M:t bestämmes, lill Konvoy-kommissariatet inbetala de statsmedel,
bolaget uppburit; men sedan bolaget, på sätt dess till konkurs-domstolen ingifna
stat visar, för sagda företags utförande användt en summa, motsvarande hela det i
kostnadsförslaget upptagna belopp, och genom inträffade oförutsedda förhållanden blifvit
urståndsatt vidare fortsätta samma företag, samt måst i laga ordning till borgenärers
förnöjande afstå de redan verkställda arbetena, jemte alla sina öfriga tillgångar,
skulle det med skäl kunna anses hårdl och obilligt, om, å det allmännas sida, utan
afseende å betydligheten af de enskilda uppoffringar härigenom uppkomme, yrkades en
oeftergiflig tillämpning af den borgen, bemälda personer ingått, helst dervid den omständigheten
jemväl bör tagas i betraktande, att, sedan genom Kongl. Rrefvet af den
22 Maj 1852 är vordet förklarad!, att, så snart jern vägs-byggnaden blifvit fullbordad,
afsynad och godkänd, hinder icke molte för utbytet af den personela borgensförbindelsen
mot laglig inteckning i jernvägs-byggnaden, jemte särskild införsel i de årliga behållna
intraderna af jernvägen, löftesmännens rätt till framlida ersättning genom jernvägens
blifvande afkastning, tili följd af detta Nådiga förklarande, möjligen kunde
komma att slå tillbaka för Handels- och Sjöfarts-fondens eller dess rättsinnehafvares
fordrings- och betalnings-anspråk för det från samma fond utgifna lån. Med afseende
å de flera härvid förekomne särskilda förhållanden torde således kunna antagas, att
fortsättandet och fullbordandet af Norbergs-jernvägens anläggning icke är att motse på
grund af den för uppfyllandet af kontraktet derom aflemnade borgensförbindelse. Erfarenheten
om de kostnader och förluster, som varit förenade med den redan verkställda
aktie-teckningen för detta företag, lärer äfven, åtminstone under den närmaste
framtiden, göra bildandet af ett nytt bolag för samma jern vägs-anläggnings öfverlagande
och fullföljande nära omöjligt, så vida icke ett ytterligare statsbidrag dertill kan af
detta bolag påräknas. Dessutom förekommer härvid jemväl den omständigheten, att
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 167.
459
de väsendtligaste fördelarne af oftanämnda företag samt någon betydligare afkastning
af rörelsen på jernvägen först äro att förvänta sedan ombyggnaden af Strömsholms
kanal- och sluss-verk blifvit fullbordad och de med transporterna på denna kanal, under
dess ombyggnad, förenade tidsödande och kostsamma omlastningar kunna undvikas.
Skulle nu fortsättningen och afslutandet af arbetena å jernvägen uppskjutas under
den förlängda tiden för kanal-byggnadens fullbordande, eller intill 1859 års slut,
komine sannolikt under denna mellantid de redan verkställda arbetena att förfalla och
förstöras, hvarigenom derpå använda betydliga kostnader alltså blefve till största delen
förspillda.
i betraktande af dessa jemte öfriga upplysta förhållanden, särdeles hvad beträffar
företagets fördelaktighet, hvilken både i allmänt och enskildt hänseende blifvit nu
och tillförene vitsordad, hafva Rikets Ständer ansett sig icke böra vägra beviljandet af
det ytterligare bidrag utaf allmänna medel, som numera ovilkorligen erfordras för fullbordandet
af den omkring 28,000 alnar långa jernvägen mellan Norbergs malmfält och
sjön Åmänningen, af hvilken jernväg nära 8,500 alnar redan skola vara färdiga, helst
genom detta företags utförande väsendtliga fördelar komma att tillskyndas en bland
Sveriges hufvudnäringar samt både den allmänna rörelsen inom en särdeles verksam
landsort och produktionen af rikets förnämsta export-artikel onekligen komme att ökas
och befrämjas. Vidkommande åter beskaffenheten af ett sådant bidrag, hafva Rikets
Ständer icke heller vid detta tillfälle funnit anledning frånträda sin, i fråga om andra
dylika anläggningars åstadkommande, förut tillämpade åsigt, att dertill erforderliga
statsbidrag endast böra beviljas emot bestämd återbetalnings-skyldighet. Sålunda och
ehuru Rikets Ständer ej bifallit den för Norbergs-jernvägens fulländande begärda anslagssumma,
hafva Rikets Ständer deremot velat för samma företag anvisa ett ytterligare
låne-underslöd, likväl till sådant belopp och emot sådana återbetalnings-vilkor, att
det med beviljandet deraf afsedda ändamål, eller jernvägs-arbetets ofördröjliga fortsättning
och fulländande, efter all sannolikhet bör kunna vinnas.
Hvad alltså först angår lånets belopp, hafva Rikets Ständer ansett detta böra
böjas utöfver den summa, hvars erhållande utan återbetalnings-skyldighet den hos E.
K. M:t i underdånighet gjorda och till Rikets Ständer öfverlemnade ansökningen åsyftar,
samt närmare motsvara de kostnader, som, enligt det deröfver upprättade och af
sökanderne åberopade förslag, erfordras för jernvägens fullbordande, eller tillhopa
111,803 R:dr 21 sk. 4 rst.
Beträffande derefter ränte- och betalnings-vilkoren för samma lån, måste, så
vida med säkerhet skall vara att förvänta, det lånet kommer att för det dermed åsyftade
ändamål begagnas och återbetalningen deraf att i stadgad ordning verkställas, äfven
dessa vilkor bestämmas särdeles billiga; i hvilket afseende en årlig ränte- och kapital-afbetalning
af tillsammans 3 procent utaf hela låne-beloppet synts Rikets Ständer
lämplig, under de föreskrifter i öfrigt, rörande säkerheten för betalnings-skyldighetens
vederbörliga fullgörande m. m., hvilka här nedan i underdånighet omförmälas.
Som, på sätt E. K. M:t i Nåder yttrat, ett nytt bolag bör bilda sig för denna
jernvägs fullbordande, så och till undvikande af de stridiga anspråk samt möjliga förvecklingar,
hvilka skulle kunna uppkomma, derest det förra bolaget och dess löftesmän
skulle förblifva i fortfarande ansvarighet för återbetalningen af det för samma jernvägs-anläggning
förut erhållna lån samt den derför medgifna inlecknings-rätt i jernvägen
komme ali tillämpas, blifver det nödvändigt, alt det nya bolaget öfvertager belalnings-skyldigheten
äfven för detta lån och för detsammas vederbörliga inbetalning ställer
den särskilda säkerhet, hvilken bland vilkoren och bestämmelserna för det nu ifrågasatta
ytterligare bidraget af allmänna medel kommer att föreskrifvas. Dock lärer
460
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 67.
sistnämnda bolag säkerligen hvarken vilja eller kunna underkasta sig åliggandet att,
samtidigt med inbetalningarne å det sednare låne-understödet, återbetala det förra lånet,
jemte den derå upplöpande 4 procent årliga ränta, så vida icke de till 10 procent
af ursprungliga lånebeloppet bestämda årliga kapital-afbetalningarne nedsättas samt betalningstiden
förlänges. Då emellertid det blefve mindre lämpligt att utsträcka återbetalningarne
till Handels- och Sjöfarts-fonden under en så lång tidrymd, som sålunda
komme att åtgå för låne-kapilalets amortering medelst minskade årliga inbetalningar,
samt dessutom liqviderne för bägge de til! ett och samma företag beviljade lånen komme
att förenklas och äfven i någon mån underlättas, i fall de verkställas till samma
verk, hafva Rikets Ständer ansett Riksgälds-kontoret böra, emot öfverlåtelse af Handels-
och Sjöfaris-fondens fordran för det derifrån till oftanämnda företag utbekomna
lån, fullgöra de för detta lån, enligt den afgifna skuldförbindelsen, stadgade och år
1859 vidtagande inbetalningar.
Med afseende å den tid, som fordras innan E. K. Mits och Rikets Ständers
beslut, angående beviljandet af nu ifrågavarande understöd för fulibordandet af Norbergs-jernvägen
kan hinna vederbörande delgifvas samt arbetet å denna väg ånyo företagas
och fullföljas, hafva Rikets Ständer ansett de af E. K. M:t i Nåder föreslagna
yttersta terminerna för bildandet af det nya bolaget och väganläggningens fullbordande
böra förlängas, för bolagets bildande till den 1 April nästa år och för arbetsföretagets
fulländande till den 1 Juli 1856.
I öfverensstämmelse med nu yttrade åsigter hafva Rikets Ständer, för fortsättningen
och fullbordandet af den påbörjade anläggningen af en jernväg från Kärrgrufvan
inom Norbergs bergslag till sjön Åmänningens strand invid Engelsbergs bruk, beviljat
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat ett låne-understöd af Ett Hundra
Tusen Riksdaler Ranko, under de vilkor, förbehåll och åligganden, som här nedan
linnas uppgifna:
l:o.
Så vida detta låne-understöd skall få åtnjutas, bör ett nytt bolag för nämnda
jernvägs-anläggnings utförande vara bildadt före den 1 April 1855 samt förvärfva sig
eganderätten till den redan anlagda delen af denna jernväg, jemte de arbeten, som å
den öfriga delen deraf blifvit utförda eller påbörjade; börande samma bolag äfven
åtaga sig betainings-skyldigheten för det till sagda företag från Handels- och Sjöfartsfonden
utbekomna lån å enahanda belopp.
2:o.
Bolagsmännen böra genom skeende aktie-teckning förbinda sig att af egna medel
tillskjuta hvad, utöfver det nu beviljade lånet, fordras för jernvägens och dertill
hörande anläggningars fullbordande samt all erforderlig transport-materiels anskaffning;
och skall aktie-teckningssumman utgöra samma belopp, som de för jernvägs-anläggningen
dels från Handels- och Sjöfarts-fonden och dels från Riksgälds-kontoret anvisade
lån, eller tillsammans Två Hundra Tusen Riksdaler; dock behöfver, — sedan liqviden
med förra bolaget angående de genom dess försorg å jernvägen verkställda arbeten
eller för jernvägs-anläggningen bestridda kostnader blifvit uppgjord, — icke större belopp
utaf den tecknade aktie-summan utgöras, än som erfordras för fullbordandet och
framtida underhållandet af jernvägen med hvad dertill hörer, eller för ofvannämnda
tvänne låns återbetalning, i händelse jernvägen icke varder af det nya bolaget på före
-
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 167.
461
skrifvet sätt och inom stadgad tid fullbordad; kommande eljest jernvägen, med dess
tillhörigheter, att utgöra framtida säkerhet för dessa tvänne lån, hvadan aktie-egarnes
personela ansvarighet upphör för det från Riksgälds-kontoret utbekomna lån så snart
jernvägen blifvit färdig samt efter skedd afsyning godkänd, och för det andra lånet
10 år derefter. De handlingar, sorn innefatta aktie-egarnes förbindelser att fullgöra
den, på grund af aktie-teckningen, dem åliggande inbetalnings-skyldighet å deras aktier,
böra deponeras och förvaras hos E. K. M:ts Befallningshafvande i Westerås län.
3:o.
De vid jernvägs-anläggningen återstående arbeten skola, genom bolagets försorg
och under Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader inseende, utföras och
fulländas i öfverensstämmelse med det förslag till dessa arbetens verkställande eller
den arbetsplan, som af E. K. M:t i Nåder fastställes; och bör jernvägen vara fullbordad
samt för allmänna trafiken upplåten före den 1 Juli 1856.
4:o.
Innan någon del af det för jernvägs-anläggningens fullbordande beviljade ytterligare
låne-understöd får lyftas, bör det nya bolaget hafva behörigen styrkt sin i ofvanstående
Esla punkt föreskrifna egande-rätt till den redan anlagda delen af jernvägen
m. m. samt, genom sin Direktion, hafva till Riksgälds-kontoret aflemnat eller der
företett:
a) för denna låne-summa, jemte derå upplöpande ränta, å bolagets vägnar utfärdad
skuldförbindelse, som af Fullmäktige i nyssnämnda verk godkännes och antages;
b) utaf bolaget, likaledes genom Direktionen, ingånget samt af E. K. M:t i Nåder
antaget kontrakt om jernvägs-arbetets utförande och anskaffandet af all för jernvägens
begagnande erforderlig materiel, inom den här ofvan i 3:dje punkten bestämda
tidpunkt;
c) af E. K. M:t i Nåder godkänd säkerhet för samma kontrakts fullgörande,
eller för de lyftade låne-medlens återbäring, i händelse arbetet icke varder på stadgadt
sätt eller inom föreskrifven tid utfördt;
d) bevis, att aktie-teckningen, äfvensom den i 3:dje punkten stadgade deposition
af deruti omförmälda handlingar, skett för ett belopp, som åtminstone motsvarar
två tredjedelar af den föreskrifna tecknings-summan;
e) vederbörligt intyg, alt arbetet å jernvägen blifvit genom detta bolag fortsatt
och fortgår;
f) särskild, å bolagets vägnar äfven utfärdad samt af Fullmäktige godkänd och
antagen, ny skuldförbindelse för det till samma jernvägs-anläggning utaf allmänna medel
förut erhållna lån; samt
g) af Fullmäktige likaledes godkänd borgen för de å delta lån föreskrifna ränleoch
kapital-inbetalningars behöriga fullgörande under en tid af tio år efter det jernvägen
blifvit fullbordad;
b) förbindelse, innefattande bolagets åtagande alt under all framtid och utan
något ytterligare bidrag af allmänna medel vidmakthålla hela jernvägen, med allt hvad
dertill hörer, i sådant skick, att den kan för allmänna trafiken begagnas.
5:o.
Sedan bolaget blifvit bildadt och kontraktet med detsamma i stadgad ordning
afslutadt samt nu uppräknade handlingar aflemnade, utbekommes en tredjedel utaf ifrå
-
462
Expeditions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 167.
gavarande låns belopp, eller 33,333 R:dr 16 sk., och den 1 Augusti 1855 en tredjedel,
eller 33,333 R:dr 16 sk., så vida dessförinnan är eller då varder styrkt, alt hela
aktie-summan blifvit tecknad och aktie-egarnes förbindelser, i afseende på denna summas
utgörande, vederbörligen deponerade, samt den sista tredjedelen, eller 33,333 R:dr
16 sk., då jernvägs-arbetet är fullbordadt, afsynadt och godkändt.
6:o.
Detta lån får, utan ränta och kapital-afbetalning, innehafvas under den för arbetets
utförande afsedda tid; men efter dess förlopp skall å hela den utbekomna lånesumman,
inom slutet af hvarje år, inbetalas tre procent, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan
icke godtgjorts beräknas två procent årlig ränta och återstoden utgör kapitalafbetalning.
Skulle det till inbetalning förfallna beloppet icke varda i föreskrifven ordning
erlagdt, bör derför af bolaget utgöras fem procent årlig ränta intilldess samma
belopp vederbörligen inbetalas.
7:o.
Det från Handels- och Sjöfarts-fonden erhållna samt af det förra bolaget Iyftade
lån å likaledes Ett hundra tusen Riksdaler skall, från och med 1859 års början
och intilldess hela lånet är til! fullo liqvideradt, återbetalas medelst erläggande till
Riksgälds-kontoret af fem procent årligen utaf samma låns ursprungliga belopp, dervid
fyra procent årlig ränta godlgöres för det före hvarje liqvid återstående kapital-beloppet
samt det öfriga utgör afbetalning å kapitalet; börande, derest ej denna inbetalning
varder vid förfallotiden i stadgad ordning verkställd, bolaget dessutom erlägga fem procent
årlig ränta å det förfallna beloppet, intilldess samma belopp blifver vederbörligen
inbetaldt.
8:o.
Till Riksgälds-kontorets säkerhet för ofvanberörda tvänne låns återbetalande på
föreskrifvet sätt är bolaget skyldigt att, sedan jernvägen blifvit färdig, låta inteckna
densamma med hvad dertill hörer af sådan beskaffenhet, att laga inteckning deruti kan
meddelas; åliggande bolaget derjemte att, med hänsigt lill inbetalningarne å samma
lån, medgifva särskild införsel för Riksgälds-kontorets räkning uti jernvägens inkomster,
derest sådan införsel af detta verks styrelse äskas. Någon annan inteckning i jernvägen
eller införsel i dess afkastning får deremot icke af bolaget beviljas.
9:o.
För den händelse att den för jernvägs-anläggningen fastställda arbetsplan icke
skulle följas och derifrån, utan sökt och erhållen Nådig tillåtelse, skedd afvikelse icke
varder på föreskrifvet sätt rättad, eller i fall jernvägs-arbetet icke skulle i stadgad
ordning fortsättas samt inom den derför bestämda tid fullbordas, eger E. K. M:t låta
inställa all vidare utbetalning af det beviljade låne-underslödet samt återfordra hvad
deraf utbekommits, att, på en gång eller successivt, till Riksgälds-kontoret inbetalas inom
den tid, E. K. M:t finner för godt i Nåder bestämma. Skulle åter jernvägs-anläggningen
under arbetstiden öfvergifvas, eller jernvägen, efter dess fullbordande, icke så
underhållas att den framgent kan begagnas, eller om betalnings-skyldigheten för det
erhållna lånet icke skulle kunna af bolaget fullgöras, kommer jernvägen alt hemfalla
till Staten, utan rättighet för aktie-egarne att, till större eller mindre del, utaf det all
-
Expeditions-Ulsholtets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 167.
463
manna erhålla ersättning för de tillskott till detta företag, som dessförinnan blifvit af
dem utgjorda.
10:o.
Då jernvägen är fullbordad och till allmänt begagnande upplåten, skall bolaget,
när så fordras, vara skyldigt att, emot den ersättning, som E. K. M:t, efter vederbörandes
hörande, pröfvar skäligt bestämma, på densamma fortskaffa trupper och allmänna
posten samt besörja alla andra för Kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande
personal- och varu-transporter. Derjemte och i fall fråga framdeles uppstår
om anbringandet af elektrisk telegraf-linie längs efter jernvägen, skall det åligga
bolaget att utan ersättning sådant medgifva.
1 l:o.
Afgifterna för passagerare- och varu-trafiken skola utgå enligt gällande, af E.
K. M:t, efter dertill utaf bolaget afgifvet förslag, i Nåder fastställd taxa, hvilken i allmänhet
synes hvart femte år böra lämpas efter sig då företeende förhållanden.
12:o.
Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag af de årliga inbetalningarne
å de af Staten erhållna lån, öfverstiga sex procent å del belopp, aktie-egarne tillskjutit,
ankommer på E. K. M:t att, utom begagnande af den i nästofvanstående
punkt E. K. M:t förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt taxan utgående
afgifter, föreskrifva, huru stor del af detta öfverskott skall afsättas, för alt framdeles
användas till jernvägens förbättring eller vidare utsträckning. Uppgår den årliga behållningen
ändock till åtta procent å aktie-egarnes tillskott, eger E. K. M:t bestämma
om och med hvad belopp den stadgade amorteringen af sagde lån bör ökas.
13:o.
I fråga om begagnandet och underhållandet af jernvägen, med hvad dertill hörer,
komma slutligen de föreskrifter och sladganden, som E. K. M:t kan finna för
godt meddela, alt tjena till ovilkorlig efterrättelse; varande bolaget och dess biträden
derjemte i allmänhet skyldige att iakttaga och fullgöra hvad, med hänsigt till den Staten
tillkommande vård öfver jernbanan och tillsyn olver trafiken derpå, kan varda i
vederbörlig ordning föreskrifvet.
Slutligen och så vida ett nytt bolag för fullbordandet af Norbergs jernvägens
anläggning varder bildadt, samt detta bolag fullgör de för det ytterligare låne-understödets
utbekommande stadgade vilkor, hafva, för sådant fall, Rikets Ständer ålagt
Riksgälds-kontoret att öfvertaga verkställigheten af de kapital- och ränte-inbetalningar
till Kongl. Konvoy-kommissariatct, för Handels- och Sjöfarts-fondens räkning, hvartill
det förra bolaget, genom skuldförbindelse af den 1 Juli 1852, sig förbundit; börande
denna förbindelse då varda å Riksgälds-kontoret öfverlåten samt utbytas emot samma
verks å berörda låns belopp och den derför stadgade ränta utgifna förskrifning.
Hvilket allt, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Oktober 1854.
464
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 468.
N:o 168.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln d. 21 Okt. 1854.
Preste-Ståndet d. 21 — —
Borgare-Ståndet d. 21 — —
Bonde-Ståndet d. 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Posl-bevillningen.
(Bevil!n:s-Ulsk:s Bet:den m. m. N:ris 14, 20, 27 och 29,
samt Först. Stats-Utsk:s Mern. N:o 309.)
S. A. K.
Sedan Bikets sednast församlade Ständer, med anledning af då väckta förslag
om den förändring i grunderna för Post-bevillningens utgörande, att ett visst lågt me
delporto,
ej öfverstigande 4 skillingar banko för hvarje lod, måtte bestämmas för alla
bref, som genom Postverket inrikes orter emellan befordras, och att detta porto skulle
erläggas medelst ett särskildt stämpladt papper eller s. k. frimärken, hos E. K. M:t i
underdånighet anhållit, att General-Posl-styrelsen måtte i Nåder anbefallas att låta upprätta
på tillförlitliga beräkningar grundadt förslag lill införande af ett i nämnde syftning
förändradt system i afseende på postväsendet, samt alt Nådig Proposition i ämnet
derefter måtte varda till Rikets Ständer aflåten; så har E. K. M:t, efter det General-Post-styrelsen
med infordradt underdånigt utlåtande och förslag inkommit, samt
Stats-kontoret jemväl blifvit hördt, uti Nådig Proposition af den 21 Mars innevarande
år, på der anförde skäl, föreslagit Rikets Ständer alt antaga följande allmänna bestämmelser:
l:o.
Att för inrikes brefvexlingen mellan de orter, der post-anstalter finnas,
antagas två särskilda portosatser, den ena af fyra skillingar för bref om ett lod eller
lägre vigt, som befordras på ett afstånd af tjugu mil eller derunder, och den andra af
sex skillingar för bref, vägande högst ett lod, som fortskaffas längre än tjugu mil;
med iakttagande att för hvarje lod, som brefvet väger öfver ett, skall, då vigten ej
öfverstiger åtta lod, betalas fullt porto, hvaremot för bref, hvars vigt öfverskjuter sistnämnda
lodtal, må tillgodonjutas porto-moderation i enlighet med Kongl. Förordningen
den 13 Oktober 1785;
2:o. Att för lösbref eller sådant bref, som antingen inlemnas å post-anstalt,
för att derifrån, utan att gå förbi eller ankomma till annan post-anstalt, försändas till
någon ort utom post-anstaltens läge, eller ock från sådan ort på enahanda sätt lill
post-anstalt ankommer, fastställes ett porto af två skillingar, så vida brefvets vigt ej
öfverstiger sexton lod; tyngre bref fortskaffas ej;
3:o.
Expedilions-Ulskoltets Förelag till underd. Skrifvelse, iV.-o i 08.
465
3:o. Att för lokal-bref eller sådant bref, som inlemnas å post-anstalt, för att
befordras till person inom staden eller å stället, der post-anstalten finnes, bestämmes
ett porto af två skillingar, så vida ej brefvcts vigt öfverstiger fyra lod, i hvilket fall
det icke må å post-anstalten till fortskaffande emottagas;
4:o. Alt, vid inlemnande af bref å post-kontor, post-expedition eller annan
post-angtalt, det må ankomma på inlemnaren alt erlägga porto antingen med penningar
eller med ett eller flera frimärken, i hvilket sednare läll brefvet bör vara lörsedt
med dylika märken till ett värde, som motsvarar det stadgade brefportot;
5:o. Att bref, som inläggas i de bref-lådor, hvilka, efter General-Post-styrelsens
föranstaltande, böra på Postverkets bekostnad anbringas vid alla post-anstalter, äfvensom
å andra tjenliga ställen, der posterne färdas förbi, såsom jernvägs-stationer m. II.,
ovilkorligen skola vara försedda med frimärken, i värde motsvarande det bestämda portot;
6:o. Att å diligenser och ångbåtar, som befordra passagerare och på bestämda
tider gå emellan vissa orter, skola finnas, genom Postverkets försorg anskaffade, breflådor,
hvaruti bref emottagas. Bref, som deruti inlägges, bör likaledes vara försedt
med ett eller flera frimärken till lika värde med brefportot, vid äfventyr, att, i annat
fall, bref-emotlagaren måste betala ej allenast fullt porto, utan ock derutöfver särskild
lösen, motsvarande ett enkelt porto;
7:o. Att bref, som behandlats allenast å en post-anstalt, men ej befordrats
emellan tvänne, bör, innan det från post-anstalten ullemnas, med frimärke förses' till
erforderligt belopp, samt med posl-anslaltens stämpel;
8:o. Alt brefdragare, som anställas vid de post-anstalter, der General-Post-styrelsen
finnér dylika betjentes antagande vara af behof påkalladt, skola, så vida adressatens
bostad är känd, och ej å det ankomna eller inlemnade brefvet är antecknadt,
att det skall ä post-anstalten qvarligga, kringbära nämnda bref tili adressaterne, hvilka
derför betala lill brefdragarne en skilling för hvarje bref;
9:o. Att frimärken, motsvarande vär.det å de särskilda portosatserne, skola, på
satt General-Post-styrelsen derom förordnar, från Postverket utiemnus; börande två
procent å hvad genom frimärkens försäljning inflyter användas till ersättning, dels till
de personer, åt hvilka nämnda försäljning kan varda uppdragen, dels åt den eller dem
vid Postverket, som få vidkännas besväret med och ansvaret för frimärkenas emottagande,
vårdande och redovisande;
10:o. Att postkartorna skola upptaga endast antalet af afgående orekommenderade
bref, men icke adressaternes namn, så vida ej detta sednare särskildt äskas
utaf bref-afsändaren, som då derför erlägger en särskild afgift, hvars belopp af E. K.
M:t bestämmes;
ll:o. Att af postmedlen ej mer än Ett Hundratusen Riksdaler årligen må påräknas
att såsom behållen inkomst till Stats-verket ingå; hvaremot blifvande öfverskott
hädanefter, såsom hittills, får af E. K. M:t disponeras till post-anstalternas utvidgande
och förbättring, äfvensom till ersättning åt postförvaltarne lör förlorad inkomst af lösbref,
jemte arfvoden för lösväskor, räknings hållande m. in.;
12:o. Alt, så snart E. K. M:t finner Postverkets inkomster vara dertill nog
tillräckliga, eger E. K. M:t att fastställa portoafgiften för inrikes brefvexlingen lill
fyra skillingar per lod för alja afstånd, utan att sådant medför någon rubbning i öfrigt,
hvarken uti sladgandena rörande lösbref, portomoderalion m. m. eller uti andra
föreskrifter; samt
13:o. Alt dessa sladgandens tillämpning skall taga sin början med den 1
Juli 1855.
liih. till II. St. Prut. 1SSS & ISSA. 10 Sami. t Afd. 59
466 Expeditions-Ulskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 4SS.
Varande tillika af Ii. K. M:t erinradt, atl, för den händelse Rikets Ständer antaga
E. K. Mits, uti särskild Nådig Proposition framställda förslag angående myntenheten
och dess fördelande i hundradelar, böra förenämnde portosatser och ersättningar
utsättas i öre, så nära som möjligt motsvarande ofvan ouiförmälde belopp i skillingar
banko.
Hvad sålunda och i öfrigt rörande detta ärende förekommit hafva Rikets Ständer
tagit i öfvervägande, och då Rikets Ständer af en i General-Post-styrelsens Kammar-kontor
upprättad uppgift å stycketalet af år 1851 tili inrikes orter med posterne
afgångne betalade bref inhemtat, att, för 173,252 st. af dessa, portot utgjort 2 skillingar
per lod, för 447,495 st. 3 sk., för 1,021,521 st. 4 sk., för 1,035,569 st. 5 sk.,
samt för 1,511,210 st. 6—12 sk., äfvensom upplyst blifvit, att af sistnämnda antal
bref de ojemförligen flesta dragit 6 och 7 sk. porto, samt Ii. K. Mils Nådiga Proposition
gifver vid handen, att medelbeloppet af nuvarande portosatser utgör 5f sk. per
lod, hafva Rikets Ständer funnit, att de i Högstberörde Nådiga Proposition föreslagna
2:ne rayons-porton af 4 och 6 sk. skulle, under det de fördyrade brefvexlingen på
kortare afstånd, endast obetydligt lindra densamma emellan aflägsnare orter. 1 samma
mån den ekonomiska vinsten för de brefvexlande af en dylik ölvergångs-reform vore i
det hela mindre betydlig, torde det ock vara tvifvelaktigt, huruvida denna öfvergång
skulle i någon väsendtligare mån kunna fortskynda tillvexten af inrikes brefvexlingen
och'sålunda lätta införandet af medelporto-systemet, helst det förra systemet tillika
saknar de hos del sednare mest framstående egenskaperna af enkelhet och beqvämlighet,
hvaraf likväl, jemte lindring i sjelfva afgiflerne, brefvexlingen synnerligen underlättas.
De öfvervägande fördelarne af inedelporto-systemel äro ock i E. K. Mits Nådiga
Proposition erkända, ehuru E. K. M:t icke ansett Sig kunna föreslå dess införande
förr än Slals-verket derigenom icke äfventyrar någon betydligare minskning uti
dess af postmedlen påräknade inkomst, och, enligt den efter förhållandena år 1851
uppgjorda beräkning, som i den Nådiga Propositionen omförmäles, skulle ett medelporto
af 4 sk. per lod förorsaka en sådan minskning i Postverkets inkomster, att något
bidrag derifrån för Statsverket icke vore alt påräkna. Sedermera hafva likväl,
enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, posl-intraderne varit i starkt tilltagande, så
att inkomsten af inrikes brefvexlingen beräknas för innevarande år uppgå till
70,000 Ridr mera än år 1851, och, jemlikt en i General-Post-styrelsens Kammar-kontor
upprättad kalkyl, skulle ett 4 skis medelporto för innevarande år hafva lemnat ett
öfverskott af 127,000 Ridr, hvaraf, efter afdrag utaf alla med reformens införande
förenade kostnader, direkt bidrag till Stats-verket kunnat utgöras med 50,000 Ridr.
Erfarenheten i andra länder har ock visat, att, genom införandet af medelporto-systemet,
brefvexlingen högst betydligt ökats, och otvifvelaktig! mäste sådant inträffa äfven
här, så alt, då Postverkets inkomster af ett 4 sles medelporlo redan med den
brefvexling, som nu eger rum, skulle fullkomligt motsvara och äfven öfverstiga utgifterna,
måste detta verks Gnanciela ställning ännu mera betryggas och förkofras genom
den påräkneliga tillökningen i korrespondensen samt inom kort tid lemna tillgång till
det statsbidrag, som nu utgår, derest sådant skulle Gnnas för Staten behöfligt. Rikets
Ständer anse likväl Stats-verket för närvarande kunna undvara detta bidrag samt äro
tillika öfvertygade, alt, om postväsendet ändamålsenligt förbättras, detsamma skall åt
industrien och rörelsen gifva den ökade liflighet, att Stats-verket derigenom beredes
fördelar, fullt motsvarande den direkta inkomst, som nu från post-inlradérna hemlas,
hvadan Rikets Ständer funnit ett medelporto af 4 sk. per lod, dock med bibehållande
af nu medgifven portomoderation för bref så väl under som öfver 8 lods vigt, böra
för inrikes brefvexlingen bestämmas, äfvensom att postmedlen må uteslutande dispone
-
Expedittons-Ulskollels Förslag lill underd. Skrifvelse, A’.-o 168.
467
ras för Postverkets behof, på det post-anstalterne må kunna på ändaniåisenligaste sätt
ordnas saint åt poslföringen gifvas både större hastighet oell den säkerhet till lif oell
egendom, som under nuvarande postföringssält ofta äfventyrats.
Hvad beträffar öfriga i E. K. M:ts Nådiga Proposition föreslagne bestämmelser
och deribland förändradt porto med frimärken för s. k. lösbref och lokalbref, så, utom
det att principen af ett medelporto derigenom vore i tillämpningen åsidosatt, förekommer
dervid tillika, att, om ock, genom införande af frimärken för dylika bref, en
säkrare kontroll å porto-afgiflens ingående lill Postverket kunde vinnas, inkomsten
deraf icke skulle blifva särdeles betydlig. Under förutsättning af ett porto för dylika
bref af 2 sk. per lod, att ökas för hvarje lod med ett enkelt porto intill en vigt af 8
lod och sedermera efter gällande moderntions-skala, har General-Posl-slyrelsen ansett,
att för båda dessa slags bref porto-inkomsten borde kunna beräknas till 25,000 R:dr.
Enligt det af E. K. M:t framställda förslag skulle förhöjning i portot icke ega rum i
förhållande tili brefvigten, hvarigenom ofvanberörda summa komme att betydligt minskas,
och då afgifterne för ifrågavarande bref dessutom utgöra en väsendtlig del af
Poslförvailarnes sportler, samt, i följd af dessa afgifters ingående till Postverket, ersättning
måste bemälde tjenstemän beredas, hafva Rikets Ständer ansett lämpligast, att
hittills gällande stadganden i afseende å nämnda bref förblifva oförändrade, likväl med
någon skälig nedsättning i de nu föreskrifna vigtbeslämmelserna för dessa bref.
I likhet med hvad E. K. M:t i Nåder föreslagit, hafva Rikets Ständer ansett,
all det må ankomma på brefvens inlemnare att erlägga porto antingen med penningar
eller med s. k. frimärken, hvilka, på sätt General-Post-slyrelsen derom förordnar, böra
från Postverket utlemnas, samt att 2 procent af hvad genom dylika märkens försäljning
inflyter må användas så som i 9:de punkten af E. K. Mits Nådiga Proposition
oinlörmäles.
Hvad åter angår de bref, som nedläggas i särskilda lådor, hvilka, efter GeneralPost-styrelsens
föranstaltande, skulle flerestädes anbringas, så hafva Rikets Ständer visserligen
funnit, att beskaffenheten af dessa bref-emottagningsställen icke medgifver kontant
liqvid af brefportot, men anse ock, alt anlitandet af dessa bref-lådor skulle i väsendtlig
mån försvåras genom att ovilkorligen påbjuda portots erläggande medelst frimärken,
då icke blott bristande tillgång på sådana, utan-älven ovisshet om brefvens
verkliga vigt ej sällan torde inträffa. Deremot har den hittills för bref, som afsändas
med diligenser och ångfartyg, under en lång följd af år medgifna frankeringsfrihet betydligt
underlättat brelvexlingen, utan att, sä vidt Rikets Ständer erfarit, någon klagan
öfver missbruk af denna frihet försports, och något giltigt skäl att befara sådant, om
denna frankeringsfrihet utsträckes äfven till öfriga, utom postexpeditionerna anordnade
bref-emottagningsställen, synes ej heller nu förefinnas, hvaremot brefvexlingen otvifvelaktig!
skulle beredas ganska väsendtlig lättnad genom en dylik åtgärd. Rikets Ständer
hafva ock trott det ej vara med Postverkets fördel öfverensstämmande, om för ofrankerade
bref stadgades högre lösen, än som motsvarar det å hvarje bref belöpande porto,
äfvensom Rikets Ständer ansett nu gällande stadganden i afseende på så väl postkartorna,
som brefs kringbärande genom brefdragare, böra förblifva oförändrade.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt och med
bifall lill E. K. Mils Nådiga framställning i fråga om tiden för de förändrade före
skrifternes
tillämpning, hafva Rikets Ständer alltså beslutat:
l:o. Alt, vid inrikes brefvexlingen, ett medelporto för bref, som befordras
emellan de orter, der post-anstalter finnas, må, utan afseende på afståndet, bestämmas
till 4 skillingar banko för hvarje lod, dock med den portomoderalion, som genom nu,
gällande författningar är medgifven:
468
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse^ N:o 468.
2:o. Att, vid inlemnandet af bref å Postkontor eller Postexpedition, till portoafgiftens
erläggande skola begagnas s. k. frimärken, hvilka böra vara brefven åsatte,
inen att det likväl må pä bref-afsändaren ankomma att portot med penningar betala;
3:o. Alt bref, som inläggas i lådor, hvilka, genom General-Post-styrelsens försorg,
anbringas vid post-anstalter, äfvensom å andra ställen, der posterne färdas förbi,
samt i diligenser och ångfartyg, böra vara försedda med frimärken, motsvarande portot
efter brefvets vigt; skolande den, till hvilken brefvet är slälldt, i annat fall erlägga
portot, så vida lian vill brefvet emottaga;
4:o. Att frimärken skola, på sätt General-Post-styreisen derom förordnar, från
Postverket utlemnas; äfvensom att 2 procent af hvad genom dylika märkens försäljning
inflyter må användas till ersättning dels lill de personer, åt hvilka nämnda försäljning
kan varda uppdragen, dels åt den eller dem vid Postverket, som få vidkännas
besväret med och ansvaret för frimärkenas emottagande, vårdande och redovisande;
5:o. Alt nu gällande stadganden i afseende på postkartor förblifva oförändrade;
6:o. Att s. k. lösbref och lokalbref böra emot hittills stadgad afgift befordras
samt denna afgift fortfarande tillkomma Postförvaltarne; börande likväl dylika bref,
för att genom Postverkets försorg fortskaffas, i vigt icke få öfverstiga, lösbref 8 lod
samt lokalbref 4 lod ;
7:o. Att nu gällande föreskrifter angående brefs kringbärande medelst brefdragare
fortfarande lända till efterrättelse;
8:o. Att blifvande öfverskott å Postverkets inkomster må tills vidare af E. K.
M:t fä disponeras till post-anstalternes utvidgande och förbättrande samt postföringens
ordnande på ett ändamåisenligare och efter tidens fordringar mera lämpadl samt för
postförare mindre betungande sätt, än det närvarande, äfvensom till den ersättning åt
Postförvaltare för förlorade inkomster af lösväskor, posträkningar m. m., som skäligen
kan anses böra dem tillkomma; samt
9:o. Alt ofvan omförmälde förändrade stadganden skola tillämpas från och
med den 1 Juli nästkommande år, men nu gällande post-taxor till nämnde dag bibehållas
oförändrade.
Hvilket allt Rikets Ständer få härmedelst i underdånighet anmäla; framhärdande
etc.
Stockholm den 25 Oktober 1854.
Fxpeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
469
N:o 169.
Uppläsl och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 OlU. 18S4.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgarc-Slåndet den 31 — —
Bonde-Slåndct den 3 Nov. —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående inrullande af eli
Ecklesiastik-Kollegium.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 117.)
S. A. Ii.
I afseende på de af Ecklesiastik-departementet on^fatlade fjra särskilda föremål,
nemligen kyrkoväsende!, den allmänna undervisningen, fattigvården och hälsovården,
hafva hos Rikets Ständer framställningar blifvit gjorda, åsyftande att visa behöflighcten
af ett nytt embetsverk, benämndt Ecklesiastik-kollegium, hvilket kunde i andra
instansen handlägga de ärenden, som tillhöra de tre förstnämnda, och till hvilket hälsovårds-ärendena
jemväl öfverflyltades; och äro dervid, till stöd för detta förslag, anförda
hufvudsakligen följande förhållanden med berörda olika förvaltningsgrenar:
Sedan Konung Carl IX besegrat katholicismens inflytande i Sverige, hade han
sökt att, för kyrko- och fattigvårds-ärenders handläggning, upprätta en särskild embets-myndighet,
kallad Kyrko-Rad, sammansatt af både andlige och verldslige män.
Konung Gustaf II Adolf hade äfven velat inrätta en ecklesiastik öfverstyrelse (Consistorium
Geiicrale), som skulle utgjorts af 6 andlige och 6 verldslige ledamöter samt
haft, bland annat, lill föremål att förvalta ecklesiastik-verket i allmänhet. Ehuru frågan
härom vid 2:ne Riksdagar förevarit och under Drottning Christinas förmyndares
samt bennes egen och Carl X:s regeringar ånyo blifvit väckt, hade den dock icke
kommit till verkställighet. Under Konung Carl XI:s minderårighet hade kyrkoväsendets
angelägenheter emellertid blifvit ställda under Kansli-kollegium och i de då nyligen
till Sverige eröfrade länderna inrättats Ofver-konsistorier. Fråga om en Ecklesiastik-Öfver-styrelses
införande hade sedermera blott af enskjlde blifvit väckt, intilldess
emot slutet af Konung Gustaf lil:s regering Ecklesiastik-Beredningen, äfvensom Allmänna
Beredningen, erhöllo emellan sig fördelade de ecklesiastika målen, men hvilka
institutioner sedermera upphört, så att för kyrko-ärenden numera icke funnes någon
gemensam eller oafbruten central-styrelse i andra instansen. Erke-biskopen hade, utom
åliggandet att, enligt 24 kap. 14 §. Kyrko-ordningen, i vissa fall varna Biskoparne,
icke någon väsendtlig myndighet öfver Biskopar och Konsistorier i andra stift, hvilka
470
Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 469.
Styrelser, hvar inom sin krets och under Chefens för Ecklesiaslik-departementet omedelbara
samt endast med högsta åklagare-makten delade uppsigt, vakade öfver lärans
renhet och riktiga meddelande, öfver folkskolorna, kyrkotukten och förvaltningen af
kyrkans medel. Ingen Departements-chef hade dock befattat sig med visitationer i
Konsistorierne; och då vissa kringresande Inspektörer ej funnos för kyrkans såsom för
åtskilliga andra allmänna angelägenheter, samt formliga berättelser om hvad som föreföll
i vården om kyrkan och hennes medel, om folkskolorna och deras eftersyn, ej
heller afgåfvos, vore det följaktligen tillfälligt om den Ecklesiastike Departements-chefen
egde nödig kännedom om hvad i stiftens angelägenheter sig lilldroge, hvilka ecklesiastika
tillgångar der funnos och huru de användes. Endast från de eröfrade landskapen
Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län insändes kyrko-räkenskaperne till Kammar-rätten,
men omedelbart från Kontrakts-prostarne till Landshöldingarne och gingo
således Konsistorierne förbi. Af dessa åter erfores tillståndet icke oftare, än vid Pastors-ombyten,
hvilka sällan förekommo, eller vid Biskops-visitationer, hvilka voro ännu
sällsyntare, eller då kassabrist uppstode och vållade rättegång mot vederbörande. Om
och huru kyrkans angelägenheter vårdas vore således, mera än i andra förvaltningsgrenar,
öfverlemnadt åt dithörande embetsmäns välbehag; och äfven då en Biskop ville
med eftertryck handhafva sitt embete, hade han ej fria händer, utan kunde af Konsistoriales
öfverröstas; hvilka förhållanden haft till följd, alt inom stiften utbildats och
stadgats olika plägseder, deri enhets införande hindrades icke blott af häfden, utan äfven
af Biskoparnes urgamla myndighet: kunnande, i anseende till den sjelfständighet,
som Biskoparnes prest-embete medförde, Departements-chefen ej på dem hafva samma
inflytande som på Landshöfdingarne. I händelse religions-sekter uppkommo och vederbörande
Konsistorium begärde förhållningsbud, hade Departements-chefen, i afseende
på aflallingarnes behandling, ingen myndighet att rådfråga, och samma brist erfores
i afseende på frågor om ändring i rcligions-böckerna, gudstjensten eller kyrkolagen,
eller i presterskapets skyldigheter och rättigheter, i förvaltningen af ecklesiastika medel
m. m. Derest alla Konsistorierne hördes och inkommo med stridiga yttranden, till
hvilkas bedömande sakkunskap i presterliga ämnen erfordrades, vore föredraganden,
om han ej sjelf varit prest, i samma förlägenhet som förut; hvaremot, om ett Ecklesiastik-kollegium
funnes, föredraganden antingen kunde umbära Konsistoriernes yttranden
eller få de skiljaktiga meningarne genom nämnda Kollegium till ett helt sammanförda
och förslag utarbetade. I andra fall åter, såsom då fråga vore om fördelning
af pastorat eller förvaltning af medel, måste, under nuvarande förhållanden, inhemtas
yttranden af både verldsliga och andeliga myndigheter, eller Landshöfdingar och Konsistorier.
Särskilda kommittéer för utredande af åtskilliga bland de vigtigaste till Ecklesiastik-departementets
handläggning hörande frågor hade väl tid efter annan blifvit
förordnade, dock ulan att det allmänna behofvet af ett Ecklesiastik-kollegium derigenom
vore förringadt.
Samma olikhet, hvilken inom särskilda stift egt rum i kyrko-ärendens behandling,
hade äfven varit derstädes rådande, i afseende på den allmänna undervisningen,
ehuru samma skol-ordning gällt för alla. Under 17:de och 18:de århundradena handhades
läroverkens angelägenheter af Kansli-kollegium, intill upplösningen deraf år 1801,
då, »till ernående af ett fullkomligt sammanhang i hela uppfostringsverket och till afhjejpande
af de brister, som i dessa angelägna verk sig visade samt från en delad
uppsigt deröfver kunde härflyta,» öfverinseende och styrelsen af uppfostringsverket
odelade uppdragits åt ett Kanslers-gille, bestående af Kanslererne vid Bikets dåvarande
tre Universiteter och sedermera derjemte af flera civile embelsmän; men sedan detta
Kanslers-gille redan år 1809 upplöstes, erhöll nyssbemälda under namn af Kansli
-
Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
471
styrelse åter upprättade Kollegium ånyo inseendet öfver läroverken, ehuru blott till
benämningen, utom hvad några stipendier beträffade. Förbindelsen emellan Universitets-kanslererne
hade då upphört och splittringen af ecklesiastik-förvaltningen derigenom
ännu mera ökats; och voro sedermera kommittéer nedsalta för behandling af
vissa vigtigare undervisnings-ärenden. För den allmänna undervisningen hade således
tillföl ■ene funnits, dels i Kansli-kollegium, dels i Kanslers-gillet och Kansli-styrelsen,
ett centralt förvaltningsverk i andra instansen, äfven omfattande Lniversiteterne, men
hvilket numera upphört. Elementar-läroverkens vård vore, lika med kyrkans, splittrad
emellan tolf Konsistorier, hvartill i■ hufvudstaden komme en af prester och lekmän
sammansatt Direktion; egande dock Biskoparne i läroverksfrågor ett större oberoende
af Lektorerne och ett större inflytande på dem, än i kyrkans angelägenheter. Universiteterne
kunde väl hafva särskilda Kanslerer, men i sednare tider hade Rikets Kron
Erinsar
förenat samma befattning för båda, hvadan Departements-ehefen ej haft att
ekämpa den skiljaktighet i åsigter och behandling af Akademiernes angelägenheter,
hvilken egt rum, då hvartdera Universitetet haft sin särskilda Styresman, men deremot
måst erfara svårigheten att, utan uppoffring af sitt embetes myndighet, med nödig
grannlagenhet behandla Universiteternes Styresmän, då desse voro Kongl. Prinsar.
Deras ställning gjorde dem, äfven i embets-utöfningen, ansvarsfrie, hvilken omständighet,
enär de voro ensamme beslutande, för Departements-chefen försvårade sammanhållningen
och skötandet af den allmänna undervisningen, hvars vård vore ännu mera
än kyrkans söndrad mellan skiljda och olika myndigheter. Elementar-läroverken, ehuru
utgörande hufvudstammen för de öfriga, saknade också ännu både stadgad Skolordning
och ständig stat. Ofver läroverkens tillstånd, likasom öfver kyrkoväsendets, bade
inspektioner uteblifvit. Förmedelst inrättandet af ett jemväl för folkundervisningens
befrämjande behöfligt Ecklesiastik-kollegium undanröjdes äfven behofvet af flera eller
större kommittéer för kyrkans, läroverkens eller fattigvårdens ärenden, än i andra förvaltningsgrenar,
hvarförutan ibland Kollegii ledamöter skulle kunna utses inspektörer,
utan att Departements-chefen behöfde att dertill, om ej undantagsvis, påräknas.
Hvad derefter fattigvårds-ärendena angick, så hade i 17:de århundradet hospitalen
och barnhusen först hänförts under Kansli-kollegium, men sjukvården i andra instansen
derefter blifvit afsöndrad till ett Collegium Medicum, äfvensom, och genom
Kyrkolagen, sjukstugorna eller de egentliga fattigstugorna, jemte hospitalen, ställdes
under Landshöfdingarnes och Biskoparnes samt lägre verldsliga och andeliga myndigheters,
eller ock hvarje församlings, särskilda vård, hvarvid alltsedan förblifvit. Öfverstyrelsen
af hospitalen och barnhusen åter hade under påföljda tiden varit åtskilliga
myndigheter uppdragen intill stiftandet år 1787 af Serafimer-Ordens-gillet, hvilket, enligt
dess ännu gällande instruktion, skulle hafva öfverinseende öfver alla hospital och
barnhus, Stockholms stads barnhus likväl undantaget. Serafimer-Ordens-gillets befattning
med fattigvården kunde dock numera anses obetydlig, emedan blott 3:ne barnhus,
nemligen Malmö, Lidköpings och Gustafsbergs vid Uddevalla, för närvarande stöde under
dess inseende; och om än genom Landshöfdingarne från Gillet utdelades uppfostringsbjelp
åt fattiga barn, vore likväl Gillets befattning för öfrigt inskränkt egentligen
till sjukvården och förnämligast den, som rörer sinnessvaga. De egentliga fattigvårdsärendena
från församlingarne hade sedan äldre lider i första instansen afgjorts af Konungens
Befallningshafvande, hvarifrån de numera fullföljdes hos Kammar-rätten. Såmedelst
vore dock endast för tvister om fattigförsörjning en eentral-mvndighet i andra
instansen, deremot i ärenden, rörande stadfästelse af fattigvårds-reglementen eller stadgar
för fromma stiftelser, der fattiges försörjning, undervisning, sysselsättning och sjukvård
understundom i förening förekommo, någon myndighet icke funnes att af Depar
-
Bxpeditions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 469.
temen ts-chefen rådfrågas, helst Kammar-rätten, som voCe en domstol, icke torde lämpligen
kunna anbefallas att deröfver sig yttra. Att detta oaktadt ålägga denna Rätt
afgörandet af tvister om dithörande författningars tillämpning, vore åter att skilja hvad
som borde vara förenadt, enär, utan närmare kännedom om fattigvårds-stadgarnes
verkan, icke kunde iakttagas nödig varsamhet vid dylika föreskrifters uppgörande, ej
heller nog rigtiga åtgärder lill deras ändrande föreslås.
Beträffande slutligen hälsovårds-ärendena, har Sundhets-kollegium, som redan
funnes i andra instansen för dessa ärenden, uppgifvits lämpligen kunna tillika dels ersätta
Serafimer-Ordens-gillet och dels sammansmälta med det nya Ecklesiastik-kollegium.
Hälsovården hade nemligen, ännu mer än fattigvården, blifvit splittrad genom Serafimer-orden,
enligt hvars stadgar riddarne äro förpligtade att åtaga sig öfverinseende!
öfver sjukhus och på allt sätt vårda deras hästa. Då Lasaretts-inrältningen i Stockholm
befunnits icke kunna uppfylla ett af sina ändamål, eller att vara ett gemensamt
sjukhus för personer äfven från aflägsnare delar af riket, biel' genom Kongl. Brefvet
den 10 Oktober 1765 i Nåder tillåtet, att under Landshöfdingarnes och Biskoparnes
gemensamma ledning upprätta lasaretter i länen, hvarefter år 1776 förordnats att de
hägge Serafimer-riddare, som hade hufvudstadens lasarett under sin vård, skulle i samråd
med Landshöfdingarne föra öfverstyrelsen öfver dessa lasaretter; dock utnämndes
tillika en General-direktion öfver sjukskötseln vid lasaretten i riket. Sådan hade Styrelsen
förblifvit intilldess Seralimer-Ordens-gillct år 1791 erhöll öfverinseendet jemväl
öfver lasaretten, hvilka i orterna ställdes under Konungens Befallningshafvandes tillsyn
och, der del sig göra lät, borde med hospitalen sammanfogas. Sedermera utvidgade,
öfverlemnades läns-lasaretten år 1817 till vård och styrelse af Landshöfdingarne jemte
läns-deputerade, men förblefvo dock fortfarande under förbemälda General-direktions
öfverinseende; berättelser om så väl dårhusens, eiler de så kallade hospitalens, som
ock lasarettens förvaltning afgåfvos af Serafimer-Ordens-gillet icke till Sundhets-kollegium
eller till Ecklesiastik-departementet, utan omedelbart lili Konungen i Ordenskapitlet,
oaktadt hvarken de förra eller de sednare fullständigt voro under Gillets vård.
Det äldsta och med anslag af Staten bäst försedda hospitalet, nemligen Danviken,
hade egen, af Serafimer-Ordens-gillet oberoende styrelse, hvilken egde vända sig omedelbart
till Konungen genom Ecklesiastik-departementet, likasom det förnämsta lasarettet,
eller Serafimer-ordens i hufvudstaden, vore lydande under egen Direktion, hvilken
ginge både Sundhets-kollegium och Serafimer-Ordens-gillet förbi, vändande sig omedelbart
till Konungen, antingen genom Ordens-kapitlet, med berättelser, elier genom Ecklesiastik-departementet,
med ansökningar; hvadan, ehuru ett Sundhets-kollegium funnes,
sjukvården jemväl i andra instansen vore splittrad emellan flera af hvarandra
oberoende myndigheter.
Rikets Ständer, som tagit noggrann kännedom om hvad härutinnan sålunda förekommit,
hafva ansett deraf vara tydligen ådagalagdt, att ett, central-förvaltningsverk
äfven för ecklesiastik-ärendena är al största behof påkallad t, ej allenast för vinnande
af nödig enhet samt tillsyn och kontroll i denna förvaltningsgren, utan ock lör alt bereda
Departements-chefen erforderligt biträde vid utredandet af de lill hans handläggning
hörande ärenden; hvaremot Rikets Ständer icke varit i tillfälle att inhemta alla
erforderliga upplysningar för fullständigt bedömande af frågan om delta embetsverks
organisation. Och (ä Rikets Ständer alltså härigenom i underdånighet anhålla, det E.
K. M:t i Nåder täcktes låta utarbeta och till Rikets näst sammanträdande Ständer afgifva
förslag till inrättande af ett embetsverk, som kan handlägga och i andra instansen
besluta öfver de lill Ecklesiastik-departementet hörande ärenden, och å hvilket de
Uni
-
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 170. 473
Universitets-kanslererne, Serafimer-Ordens-gillet och Sundhets-kollegium nu tillkommande
ärenden således skulle öfverflyttas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 November 1854.
N:o 170.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Okt. 1854.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 3 Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om beredande af
förslag lill lag, angående naturalisation af utländske män.
(Konslit:s-Ulsk:s Mern. N:ris 7 och 55.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad på behofvet af närmare bestämmelser,
huru utländsk man må kunna erhålla Svensk medborgarerätt och hvilka
förmåner må af sådan naturalisation följa, helst denna frågas reglering genom lag
desto mera erfordrades, som de talrika inflyttningar af utländske män, hvilka i sednare
tid egt rum, framdeles torde ännu oftare ifrågakomma, ju mer vexelförbindelsen
emellan folken tilltager i liflighet och styrka, i följd af alla de medel en nyare tids
uppfinningar erbjuda nationerna att närma sig lill hvarandra och förena sig uti intellektuel
och industriel täflan. Af sådan anledning är ock föreskrift i ämnet, ali i grundlagen
intagas, hos Rikets Ständer föreslagen; men då innehållet af de vilkor, som för
beviljande af naturalisation kunde finnas nödiga att bestämma, principenligt icke tillhörde
grundlags-sliftningen, utan representationens medverkan vid sådant bestämmande
vore, enligt antagna lagstiflningsformer, till fullo bevarad derigenom, att lagen rörande
frågan i denna del erhölle egenskap af civil-lag, syntes det föreslagna grundlags-stadgandet
icke böra härutinnan innefatta annat, än hänvisning lill särskild, af Konung
och Ständer gemensamt stiftad lag.
Rikets Ständer hafva till grundlagsenlig behandling vid nästkommande riksdag
nu antagit förberörda förslag till så lydande tillägg af ett moment N:o 2 i 28 §. Reger!
ngs-formen : »Konungen ege att, genom naturalisation, till Svensk medborgare upp»taga
utländsk man, i den ordning och under de vilkor, som uti särskild derom af
»Konung och Ständer gemensamt stiftad lag bestämmas. Sålunda naturaliserad utlänBih.
lill II. Sl. Bral. i SSU & 18S4. 10 Sami. i Afd. 60
474
fijrpeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o ill.
»ning njnte samma rättigheter och förmåner, som infödd svensk man, dock utan att
»kunna till ledamot af Stats-Rådet utnämnas.»
Som likväl granskning af ett utarbetadt och till Rikets Ständer framlagdt förslag
till den lag, hvarpå tillämpningen af det hvilande grundlags-stadgandel skulle bero,
kan komma att både säkrare vägleda uppfattningen af de skäl, som kunna tala för
slutligt bifall till samma grundlags-stadgande, och tydligare ådagalägga de betänkligheter,
sorn möjligen deremot förekomma, samt i öfrigt det måste betraktas såsom en iörmån,
om, derest omförmälda grundlagsförslag varder antaget och får egenskap af gällande
lag, tillämpningen deraf kan skyndsamt inträda, få Rikets Ständer, med anmälan
härom, underdånigst anhålla, det E. K. M:t täcktes låta utarbeta samt vid början af
nästa riksdag till Rikets Ständer framställa Nådigt förslag till den särskilda lag, angående
ordningen och viikoren för naturalisation af utländsk man, som uti berörda föreslagna
tillägg i grundlagen är åberopad.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 November 1854.
N:o 171.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 18S4.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 3 Nov. —■
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående beredande af förslag
lill särskild stadga för behandling af en del regerings-ärender.
(Konst.-Utsk:s Mern. N:ris 11, 31, 41, 54 och 50.)
S. A. K.
Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning, innehållande förslag till ändring
af vissa stadganden i Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, i afseende på behandlingen
af en del regerings-ärenden, har uppmärksamheten blifvit fastad derå, att inom
de administrativa myndigheternas verkningskrets sedan äldre tider funnits åtskilliga, på
tillämpningen af de lill den egentliga statsförvaltningen och allmänna hushållningen hörande
författningar beroende frågor, som, ehuru innefattande rätlstvister, ansetts icke
böra skiljas från den administrativa behandlingen och öfverlemnas till domstolarnes
pröfning; af hvilken fortfarande behandling på administrativ väg blifvit en följd, att
omförmälde frågor, elter deras pröfning hos de förvaltande verken eller Rikets Kölle
-
Expedilions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 171.
475
gier, kunde lill Kongl. Maj:t såsom regerings-ärender inkomma; i hvilket fall de, enligt
Regerings-Formen, i lika ordning, som för öfriga regerings-ärenden, med undantag
af ministerieia mål och kommando-mål, skola af Deparlemenls-cheferna, hvar och eri
för sitt departement, beredas och inför Konungen i Stats-rådet föredragas; och hade
sålunda Grundlagen tagit i anspråk Konungens egen pröfning af en stor mängd olikartade
tvistefrågor, ofta af den mörka och invecklade beskaffenhet, att deras utredning
fordrade trägen möda hos embetsmannen, som hade deras behandling sig uppdragen,
och följaktligen äfven måste vid föredragningen inför Kongl. Maj:t, för bibringande af
den noggranna kännedom af ärendena, sorn deras pröfning nödvändigt förutsätter, i
betydlig mån upptaga den tid, som erfordras för de egentliga riksvårdande ärendena,
eller de ärenden, hvilka rättast få benämningen af regerings-ärenden. Departementscheferna
måste således under störande afbrott genom omsorgerna för de administrativa
eller ekonomiska besvärs-målens beredning och föredragning egna sin uppmärksamhet
ät de stora statsangelägenheterna, hvilka vanligen genom sin omfattning oell betydenhet
fordrade långvarigare odelad omtanka, såsom lagstiftningen, förbättring af läroverken
och öfriga samhälls-inrättningar, med (lera frågor af högre vigt, än sysselsättningen
med lösning af de hos Kongl. Maj:t fullföljda enstaka rältstvister, hvilkas behandling
dock icke kunde eller borde för någon längre tid afstanna, enär, utom den skada, som
genom sådant långvarigare uppehåll måste för den enskilde och, i följd af samma frågors
egna beskaffenhet, äfven för det allmänna, uppkomma, betänklig olägenhet genom
den hopade mängden af sådana, på handläggning beroende mål skulle för föredraganden
inträffa. Hvilketdera ock egde rum, antingen all statsmannen sålunda komme i
nödvändighet, att i någon mån lemna å sido det, som vore hans egentliga bestämmelse,
för att handlägga ärenden af mindre allmän vigt, eller att dessa ärenden icke kunde
behandlas med den skyndsamhet, hvarå de i och för sig egde grundadt anspråk;
så läge häruti ett förhållande, som antydde, att samhällsförfattningen i denna del icke
uppnått sitt mål. Vid tiden för Regerings-Formens antagande hade sådana på administrativa
och ekonomiska författningars tillämpning beroende tvistefrågor varit lili antal
och omvexlande art vida inskränktare, än som numera sig visade; i hvilket hänseende,
likasom ock i allmänhet angående vidden och beskaffenheten af styrelsens göromål,
åberopades hvad'Kongl. Maj:t i Nådig Proposition lill Rikets Ständer den 6 Juli
1840 anfört; och det kunde således med skäl ställas i tvifvel, om 1809 års Grundlagstiftare
skulle, derest förhållandet i detta hänseende då varit lika som nu, funnit sig
böra stadga den ordning för besvärs-målens handläggning, som nu är gällande. Sedan
Rikets Ständer funnit hinder möta för antagande af den utväg till afhjelpande af,
bland andra, nu anmärkta olägenheter, som uti E. K. M:ts Nådiga Proposition den
30 Oktober 1844 angående Högsta Domstolen varit i Nåder föreslagne, syntes Rikets
Ständer böra å sin sida framställa det förslag, som för ändamålet kunde finnas lämpligt;
och då ifrågavarande besvärs-mål, med undantag af de hos Kongl. Maj:t genom
besvär fullföljda frågor om tjensters tillsättning, kunde, i afseende på tjenlig form för
deras behandling, såsom hos Kongl. Maj:t fullföljda tvistefrågor, ställas i jemförelse
med dem, i hvilka Konungens pröfningsrält är genom Grundlagen åt Högsta Domstolen
uppdragen, men likväl, på särskildt andragna grunder, icke heller numera ansågos
böra till Högsta Domstolen öfverlemnas, utan deras behandling kunde tillkomma en
särskild myndighet, sammansatt af lämpligt antal personer med sådana egenskaper, som
i allmänhet erfordrades för beklädande af högre embeten inom statsförvaltningen, och
sålunda inom sig förenande mångsidig kunskap och erfarenhet i statsförvaltningens olika
grenar; hvilken myndighet skulle i Konungens namn utöfva Dess pröfningsrält, så att
för Konungamaktens högsta pröfning af tvistefrågor enahanda sätt vore utslakadt ge
-
476
Expeditions-Vlskottets Förslag till underd. Skrifvelse, S:o i 7-1.
nom de bägge likartade myndigheterna: Högsta Domstolen och den nu ifrågaställda,
dessa skiljande sig frän hvarandra endast i hvad som, till följd af beskaffenheten hos
föremålen inom hvörderås verkningskrets, måste vara olika; öfverlemnades till Rikets
Ständer följande förslag till ändring af vissa stadganden i Grundlagarne:
Regerings-Fgr men:
§•7.
Alla regerings-ärenden, med undantag af sådana, som i 11 och 15 §§. omförmälas,
och af dem, hvilka, jemlikt il §. 2 morn., kunna varda till pröfning i annan
ordning öfverlemnade, skola inför Konungen i Stats-rådet föredragas och der afgöras.
§. 17.
l:o. Konungens domsrätt skall uppdragas Tolf af honom utnämnde lagkunnige
män, hvilka fullgjort hvad författningarne föreskrifva dem, som uti domare-embeten
må nyttjas samt i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet. De kallas
Justitie-råd och utgöra Konungens Högsta Domstol.
2:o. Konungens rätt att pröfva, och afgöra de mål, som, jemlikt Författningarne,
få hos Konungen fullföljas genom besvär öfver embeismyndigheters meddelade
beslut, men icke tillkomma Högsta Domstolens upptagande och ej heller angå tillsättande
af tjänster, skalf på det sätt och med de undantag, sorn bestämmas i särskild
stadga, stiftad af Konungen och Riksens Ständer gemensamt, i den ordning som i
81 §. för (‘skrifves, uppdragas Sju af Konungen utnämnde, kunnige, eif arne, redlige
och allmänt aktade män. Dessa äro Regerings-Råd och utgöra Konungens Regerings-Rätt.
R/and dem böra minst fern hafva förut förvaltat civil beställning och
minst två beklädt domarc-embelc.
§. 18.
Regerings-Rätlen tillkommer det äfven att, i mål af beskaffenhet att kunna
tillhöra dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra ansökningar, att Konungen må
bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa laga tid, som försuten är. Alla
öfriga sådana ansökningar skota af Högsta Domstolen afgöras.
§. 21.
Konungen eger tvänne röster i de mål, hvilkas föredragning och afgörande Han
för godt finner alt i Högsta Domstolen eller i Regerings-Rätten öfvervara. Alla frågor
om förklaringar öfver lagen skola hos Konungen,anmälas och Dess röster deruti
inhemtas och beräknas, änskönt Han icke i Högsta Domstolens öfverläggningar derom
deltagit.
§. 22.
l:o. Uti Högsta Domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras af fem Ledamöter,
så ock af fyra, der alla fyra äro om slutet ense. Öfver vigtigare saker skola
minst sju döma. Ej må flera än åtta Ledamöter på en gång tjenstgörande vara.
Expedilions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 71.
477
2:o. Uti Regerings-Rätten kunna mål pröfvas och af göras af fern, Ledamöter,
så ock af fyra, der minst tre af dem är o örn slutet ense.
§• 23.
Alla Högsta Domstolens och Regerings-Rättens beslut utfärdas i Konungens
namn oell med Dess Höga underskrift eller under Dess Sekret.
§. 24.
l:o. Uti Konungens nedre Justitie-revision skola Justilie-ärendena beredas till
föredragning och afgörande i Högsta Domstolen.
2:o. Till föredragning och afgörande i Reg ering s-Rät len skola ärendena beredas
i del Departement, hvartill de, enligt den i 6 §. om förmälda fördelning, höra.
Departements-chef ege att i Regerings-Rälten deltaga i lifv erläggningen, men
icke i besluten, uti de mål, som lill hans Departement höra.
§. 26.
l:o. Då Justitie-ärenden i Siats-Rådet föredragas, skola, jemte Justitie-Slals
Ministern
och två Stats-Råd, två af Högsta Domstolens Ledamöter dem öfvervara, med
den skyldighet att till protokollet sig yttra, som 9 §. föreskrifver.
2:o. Vid föredragning i Siats-Rådet af frågor om stiftande, förändring, för
klaring
elter uppbofvande af lagar och författningar, som röra Rikets allmänna hushållning,
böra två af Regerings-Rältens Ledamöter närvara, med enahanda skyldighet
att sig yttra, som ofvan säges.
§• 34.
Slats-Ministrarne innebafve Rikets högsta värdighet, och Stats-Råden den närmaste
derintill. Stats-Minister eller Stats-Råd må icke tillika annat embete utöfva, ej
eller några inkomster deraf uppbära. Justilie-Råd eller Regerings-Råd må ej tillika
annat embete innehafva eller utöfva.
§. 99.
Riksens Ständers Juslilie-Ombudsman må, när han det nödigt anser, kunna öfvervara
Högsta Domstolens, Regerings-Rältens, nedre Justitie-Revisionens, Hof-Rätlernas,
Kollegiernas eller i dessas ställe inrättade Verks och alla lägre Domstolars öfverläggniugar
och beslut — då han det äskar.
§. 101.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens Högsta
Domstol eller af dess Ledamöter en eller flere funnes hafva, af egennytta, vrångvisa
eller försumlighet, så orätt dömt, att derigenom någon, emot tydlig lag och sakens utredda
och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet,
ära och egendom; eller Regerings-Rälten eller en elter flere af dess Ledamöter i
denna egenskap uppenbarligen handlat emot gällande tagar och författningar; varö
478
Expedilions-Vlskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 474.
Riksens Ständers Justitie-Ombudsman pligtig, äfvensom Konungens Justitie-Kansler berättigad,
att vid den Rikets Domstol, som här nedanföre bestämmes, den felaktige under
tilltal ställa samt till ansvar efter Rikets lag befordra.
§. 102.
Denna Domstol, som Riks-Rält kallas, skall bestå af Presidenten uti Konungens
och Rikets Svea IIof-Rätt, hvilken deruti före ordet, Presidenterna uti alla Rikets Kollegier,
fyra de äldsta Stats-Råd, Högste Refälhafvaren  hvarje af Rikets Kollegier;
man vid tilltal emot Reg erings-Riiltens Ledamot tage, i stället för Stats-Råd,
fyra de äldste Juslitie-Råd säte i Ri/es-Rätten. Då antingen Justi ti e-Kansleren’ eiler
Justitie-Ombudsmannen finner sig befogad att åtal inför Riks-Rälten anställa, äske han
hos Presidenten — — — Rikets tjenst.
Riksdags-Ordningen :
§• 41.
Stats-Rådets, Högsta Domstolens och Rc.gerings-Rältens samtlige Ledamöter, äfvensom
Justitie-Kansleren och Justitie-Ombudsmannen, kunna ej säte och slämma i
sitt stånds plena förnekas öfvervara.
Det sålunda anförda förslag hafva Rikets Ständer antagit att hvila till slutlig
pröfning å nästa Riksdag; men emedlertid, enär tillförene betänklighet inom Riks-Stånden
sig yppat mot bifall till grundlags-ändringsförslag innan tillfälle varit för erforderlig åtgärd
till stiftande af den särskilda civil-iag, hvarförutan grundlags-stadgandet komme
att sakna tillämplighet, och det jemväl synes kunna antagas, att granskning af ett utarbetadt
och till Rikets Ständer frandagdt förslag till den Lag, hvarpå tillämpningen
al ett hos Rikets Ständer ifrågaställdt grundlags-stadgande skulle bero, kan komma
alt både säkrare vägleda uppfattningen af skälen för bifall till samma grundlags-stadgande
och tydligare ådagalägga de betänkligheter, som möjligen kunna deremot förekomma,
samt i öfrigt det måste betraktas såsom en förmån, om, derest grundlagsförslaget
antages och får egenskap af gällande Lag, tillämpningen deraf kunde skyndsamt
inträda; få Rikets Ständer, med förevarande anmälan i ämnet, underdånigst anhålla,
det E. K. M:l täcktes låta utarbeta samt vid början af nästa Riksdag lill Rikets
Ständer framställa Nådigt förslag till den särskilda stadga, som uti det ifrågasatta nya
momentet af 17 §. Regerings-Formen finnes åberopad.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 November 1854.
Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 172.
479
N:o 172.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Nov. 1854,
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers, underdåniga Skrifvelse, angående en fyr-anläggning
å Gottska Sandön.
(Stats-Utsk:s Uthden N:ris 270 och 321.)
S. A. K.
T Då fråga om fyr-anläggning å Gottska Sandön vid 2:ne Riksdagar vunnit*det
afseende, att underdåniga framställningar til E; K. M:t derom egt rum, samt en fyrinrättning
derstädes, af den lysningskraft, alt det 2j- sjömil nordvest derifrån belägna
grundet Kopparstenarne, der fyrfartyg funnits icke kunna utläggas, fälle inom fyrens
lysningsvidd, utan; tvifvel kunde lända till nytta för sjöfartens ytterligare betryggande
i farvattnen deromkring och särdeles för fartyg kommande från Finska viken, har E.
K. Al:t, uti en den 27 nästlidne April, till Rikets Ständer i Nåder aflålen Skrifvelse,
förklarat skäl icke saknas för en sådan anläggning, hvilken dock borde, för undvikande
af all förväxling med andra fyrar och för att kunna fullt motsvara ändamålet alt tjena
till varning för grundet Kopparstenarne, bestå af 2:ne särskilda bredvid hvarandra uppförda
samt med lentille-apparat och stillastående sken inrättade fyrtorn, i enlighet med
hvad Förvaltningen af Sjöärendena derom alternativt föreslagit, och hvarför kostnaden
blifvit förslagsvis beräknad till 80,000 R:dr; men enär tillgångar dertill för närvarande
saknades och andra mera behöfliga fyr-anläggningar borde, då medel blefve att tillgå,
framför denna komma i fråga, länn E. K. M:t annan åtgärd i förevarande afseende
nu icke vara att vidtaga, än att, genom framställning af förhållandena härutinnan,
meddela Rikets Ständer hvad i ämnet förelupit.
Hvad sålunda förekommit och den Nådiga Skrifvelsen, för närmare utveckling
af ämnet, vidare innehåller, hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande; och då behöfligbeten
af en fyranläggning vid Gottska Sandön funnits vara genom den undersökning,
som på Nådig befallning egt rum, ytterligare bekräftad, anse Rikets Ständer önskvärdt,
att denna fyr-anläggning verkställes så snart E. K. Al:t finner behofvet sådant påkalla;
men som upplyst blifvit,’ att Lots- och Fyrings-medlen härtill icke, åtminstone i den
närmaste framtiden, lemna tillgång, samt de allmänna statsmedlen vid innevarande
Riksdag blifvit förj mångfaldiga; andra vigtiga och angelägna ändamål hårdt anlitade,
hafva Rikets Ständer icke lunnit skäligt att bevilja särskilda medel för ifrågavarande
480 Expedilions-Vtskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 173.
fyrbyggnader, utan få hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, alt, så snart nödiga tillgångar
för uppförande af de ifrågaställa 2:ne fyrarne å Gottska Sandön kunna utaf
Lots- och Fyrings-medlen beredas, denna fyr-anläggning må bringas lill verkställighet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 8 November 1854.
N:o 173.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Okt. 1834.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 3 Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående pension för t. f.
Chefen vid Skogs-inslilutel rn. m. 1. A. af Ström.
(Stats-Utsk:s Uthde N:o 322.)
S. A. K.
1 anledning deraf, att t. 1. Chefen och Direktören vid Skogs-institutet, HofJägmästaren
m. m. Israel Adolf af Ström hos E. K. M:t i underdånighet anhållit, att
vid numera uppnådd 76 års lefnadsålder och efter 60 års oafbruten tjenstgöring undfå
Nådigt afsked från nämnda befattning, samt derjemte till E. K. M:ts Nådiga behjertande
hemställt, huruvida han kunde anses hafva gjort sig förtjent att härvid varda
med pension för sin återstående lifstid hugnad, har É. K. M:t, uti en den 13 förlidne
September lill Rikets Ständer allåten Nådig Proposition, på grund af de mångfaldiga
förtjenster och det synnerligen utmärkta nit, hvarmed af Ström under sin långvariga
tjenstemannabana så väl genom sina embetsåtgärder, som sina skrifter rörande skogshushållningen,
verkat till fäderneslandets gagn och bästa, behagat föreslå, att Rikets
Ständer måtte förklara Hof-Jägmästaren af Ström berättigad att, under de för civile
embets- och tjenstemän i allmänhet stadgade vilkor, varda, vid afskeds erhållande från
oinförmälda befattning, uppförd å Rikets Allmänna Indragnings-Stat till en pension af
800 R:dr Banko årligen, motsvarande det arfvode, han för samma befattning från
Skogs-planterings-kassan nu åtnjuter.
Efter tagen kännedom af Stats-kontorets i'frågan afgifna underdåniga utlåtande
samt af öfriga ärendet rörande handlingar, hafva Rikets Ständer funnit, att, jemlikt
derom gällande Nådiga föreskrifter, embetsman vid civil-staten, som uppnått 70 års ålder
och varit i oafbruten tjenst minst 30 år, är berättigad att vid afskedstagande undfå
pension,
*
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 173. 481
pension, motsvarande innehafd lön; att för t. f. Chefens och Direktörens befattning vid
Skogs-inslitutet någon lön icke är på Riks-Slaten uppförd, hvaremot ett årligt arfvode
för samma befattning utgår af det för institutets underhåll af Skogs-planterings-kassans
tillgångar i Nåder anvisade anslag; samt att, vid sådant förhållande och då härtill
kommer, att Hof-Jägmästaren af Ström icke förr än år 1828, då Skogs-institutel inrättades
med underhålls-anslag af allmänna medel, lillträdt omförmälda med sagde arfvode
förenade beställning, nyssberörda föreskrifter följaktligen icke äro i förevarande
fall fullt tillämpliga.
Då emellertid ostridigt är, att Hof-Jägmästaren af Ström, som, enligt hvad
handlingarne vidare utvisa, från år 1794 till 1850 tjenslgjort såsom jägare och intendent
vid Kongl. Djurgården och sedan år 1831 varit styresman för Statens eke-planteringar
samt år 1823 på egen bekostnad inrättat ett Skogs-instilut, innan det nuvarande,
efter hans underdåniga förslag, stiftades, under sin långa tjenstetid på ett utmärkt
sätt gagnat fäderneslandet genom sin nitiska verksamhet för en förbättrad skogshushållning,
särdeles med Kronoparkerne och allmänningarne i Riket, derom, utom
hans embetsåtgärder, flera af honom tid efter annan utgifna värderika skrifter bära
vittne, synes Hof-Jägmästaren af Ström härigenom hafva gjort sig förtjent af det allmännas
erkänsla och böra komma i åtnjutande af den pensions-förmån, som nu blifvit
af E. K. M:t förslagen. Hvad åter beträffar den fond, hvarifrån pensionen bör
utgå, så och i betraktande deraf, att den betydliga tillväxten i Skogs-planterings-kassans
tillgångar, uppgående, enligt sednast afslutade Riks-hufvudbok, till 218,222 R:dr 40 sk.
7 rst., utan tvifvel måste i väsendtlig mån tillskrifvas Hof-Jägmästaren af Ströms åtgärder,
samt med tillika fästadt afseende derå, att, såsom Rikets Ständer inhemtat,
några Jägeri-staten förut tillhörande tjenstemän redan från samma kassa åtnjuta pensions-understöd,
hafva Rikets Ständer ansett lämpligast, att, på sätt Slats-kontoret i
sitt underdåniga utlåtande alternativt föreslagit, den nu ifrågaställa pensionen å berörda
fond anvisas.
På grund" af hvad sålunda blifvit underdänigst anfördt, hafva Rikets Ständer,
för sin del, medgifvit, det en årlig pension af Åtta Hundra Riksdaler, till utgående
från Skogs-planterings-kassan, må Hof-Jägmästaren af Ström, vid afskeds erhållande
från sin befattning såsom t. f. Chef och Direktör vid Skogs-institutel, för hans återstående
lifstjd tilläggas.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 November 1854.
Bih. till II. St. Prot. 1833 & 18Si. 10 Sami. 1 Afd.
61
482
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 474.
N:o 174.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 No v. 1834.
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående decimalsyslemels
tillämpning på rikets mynt.
(Banko-Utsk:s Uthden m. m. N:ris 14, 49, 60, 64 och 65.)
S. A. K.
Då Rikets sednast församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 28
Augusti 1851, anhållit, att ett enklare system för rikets mynt, grundadt på decimalindelningens
konseqventa och vetenskapliga tillämpning, måtte utarbetas och vid denna
riksdag föreläggas Rikets Ständer, så har E. K. M:t under den 6 December sistlidne
år i detta ämne aflåtit Nådig Proposition samt, på der anförda skäl, föreslagit:
l:o) att med fastställande äf allmänna räkne-enheten till värdet af ^ riksdaler
silfver, enligt Myntordningen den 9 Maj 1835, denna räkne-enhet, motsvarande 1 riksdaler
riksgäld, eller 32 skillingar banko, benämnes Riksdaler Riksmynt, till skillnad ej
blott från den nuvarande räkne-enheten, riksdaler banko, utan ock från den ursprungliga
mynt-enheten riksdaler silfver;
2:o) att räkne-enheten indelas i 100 lika delar, benämnda öre, deraf alltså
hvar och en i värde motsvarar 1T\\ rst. i silfver, eller 3^- rst. banko, eller 5^%
rst. riksgäld, eller nära skilling sistnämnda mynt;
3:o) att, efter det nya systemets verkställighet, all offentlig räkning må föras i
2:ne kolumner, riksdaler riksmynt och öre, hvarvid, när så erfordras, jemte öretalet
kan utsättas deraf uppkommande bråk;
4:o) att taxor å allmänna afgifter undergå skälig jemkning, till öfverensstämmelse
med det nya myntsystemet, så att bråk, öfver- eller understigande öre, undvikes;
5:o) att då, med tillämpning af det nya räknesättet, följande mynt af silfver
och koppar preglas, skrot och korn må bestämmas sålunda:
A) att af siljvermynten, nemligen:
1 st. af 1 R:dr silfv., som är lika med 4 R:dr riksm. = 400 öre — 2f R:dr b:ko
= 4 R:dr rgs.
1 st. af \ R:dr silfv., som är lika med 2 R:dr riksm. == 200 öre = l£ R:dr b:ko
= 2 R:dr rgs.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 17 4.
483
1 st. af \ R:dr silfv., som är lika med 1 R:dr riksm. = 100 öre — %■ R:dr b:ko
eller 32 sk. b:ko = 1 R:dr rgs.
1 st. af | R:dr silfv., som är lika med ! R:dr riksm. = 50 öre = £ R:dr b:ko
eller 16 sk. b.-ko = 24 sk. rgs.
1 st. af TV R:dr silfv., som är lika med ^ R:dr riksm. = 25 öre = R:dr b:ko
eller 8 sk. b: k o = 12 sk. rgs.
1 st. af TV R;dr s'"v-- som är med R:dr riksm. = 10 öre = 3 sk. 2| rst.
b:ko = 4 sk. 9§ rst. rgs.
de fern första fortfarande oförändradt utmjntas enligt Mjntordningen af den 9 Maj
1835, så att mynten förblifva tolf-lödiga eller innehålla 3 delar fint silfver emot en del
koppar, silfret till den i nämnde förordning bestämda vigt, under förbehåll af deri
tillika utsatta remedia, hvaremot E. K. M:t ansett det minsta silfvermyntet, eller det
ä 10 öre, böra, för att vara beqvämligen handteriigt, erhålla enahanda storlek, som
det nu gällande silfvermynt å ^ rdr specie, och med afseende på den större kostnad,
som åtföljer dess^ tillverkning, föreslagit, att detsamma må innehålla endast åltalödigt
silfver eller bestå af lika delar silfver och koppar, samt således väga skålpund
eller 0,25 ort och innehålla 0,125 ort fint silfver med remedium i vigt af öfver
eller under per skålpund viktualievigt.
R) att af kopparmynten:
1 st. af 10 öre utmyntas efter 800 rdlr riksm. per skeppa! koppar vikt.vigt och skall
i nu gällande mynt motsvara 3 sk. 2§ rst. b:ko = 4 sk. 9? rst. rgs.
1 st. af 5 öre d:o d:o 800 d:o = 1 sk. 7| » » = 2 sk. 4-f » »
1 » » 2 » d:o d:o 600 d:o = 7|-| » » = ll|| » »
1 » »1 » d:o d:o 500 d:o = 3|1 » » = 5j? » »
1 » » \ » d:o d:o 500 d:o = ' 1|~| » » — 2|-| » »
blifvande således af 100 skålpund viktualievigt koppar utmyntade:
10-örestycken  2,000 st.
5-örestycken  4,000 »
2-örestycken  7,500 »
1 örestycken  12,500 »
-örestycken  25,000 »
och komme sålunda de nya kopparmynten att i värde nära motsvara 5, 2|, 1, £ och
£ skilling riksgäld, men till storleken blifva något olika med de nu preglade.
6:o) att i sammanhang med heslutet om preglingen af det föreslagna nya skiljemyntet,
hvartill räknas så väl det minsta silfvermyntet på 10 öre, som de nya kopparmynten,
bör, i öfverensstämmelse med hvad nu är stadgadt, förklaras, att ingen är
pligtig i betalning eller växling på en gång emottaga mera af detta skiljemynt, än 1
rdr riksmynt; och slutligen
7:o) att det nya räknesättet må träda i verkställighet under loppet af år 1855,
från och med den dag, som af E. K. M:t, genom kungörelse, utfärdad minst sex månader
förut, bestämmes, och inom hvilken tidpunkt E. K. M:t ville låta vidtaga alla
de förberedande åtgärder för detta ändamål, som af E. K. M:t bero, och hvarförinnan
de för bankens sedlar erforderliga nya formulärer äfven borde hinna förfärdigas.
Yid öfvervägande af hvad rörande denna fråga sålunda och i öfrigt förekom
mit,
hafva, på de skäl, hvilka till stöd för decimal-systemets antagande blifvit utvecklade
så väl i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 28 Augusti 1851, som i E.
K. M:ts Nådiga Proposition, Rikets Ständer funnit decimal-systemet böra i afseende
484 Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i74.
på rikets mynt tillämpas, äfvensom och då dagliga erfarenheten vitsordar, alt riksgäldsriksdalern
såsom enhet i den allmänna rörelsen hufvudsakligen förekommer samt
nämnde enhet följaktligen är både känd och erkänd af alla folkklasser inom landet,
hvilket är af synnerlig fördel vid decimal-systemets tillämpning å myntet, enär, vid
öfvergången från det gamla till det nya räknesättet, allmänheten snart torde inlära sig
det sednare, då så väl enheten som hundradelen deraf, hvilken komme att i det närmaste
motsvara 2 styfver riksgäld, äro af alla väl bekanta värden, Rikets Ständer, i
enlighet med E. K. M:ts Nådiga Proposition, beslutat, att räkne-enheten må fastställas
till ett värde af \ rdr silfver, motsvarande 32 sk. b:ko eller En rdr riksgäld, samt
benämnas Riksdaler Riksmynt.
Likaledes hafva Rikets Ständer bifallit E. K. M:ts Nådiga förslag, att räkne
enheten
må fördelas i 100 lika delar, samt att 100:dedelen benämnes Öre.
Då Rikets Ständer anse, att upplagandet i räkenskap af bråktal utaf öret innebär
en afvikelse från det nya systemet, samt alt dylika bråktal böra undvikas, hafva
Rikets Ständer funnit, hvad E. K. M:t i 3:dje punkten af den Nådiga Propositionen
föreslagit, böra i så måtto förändras, att, efter det nya systemets verkställighet, all
offentlig räkenskap må föras i två kolumner: Riksdaler Riksmynt och Öre, med undvikande
af alla brutna tal, så att hvad som understiger ett halft öre uleslutes, men,
dä det stiger lill ett halft eller derutöfver, utföres för ett öre.
På samma sätt anse Rikets Ständer jemväl böra förfaras, för att undvika bråktal
af öret, då taxor å allmänna afgifter undergå skälig jemkning till öfverensstämmelse
med det nya myntsystemet.
Hvad angar den af E. K. /M:t föreslagna förändring uti det minsta silfvermyntets
halt, så alt detsamma endast skulle blifva åttalödigt, hafva Rikets Ständer, dä
mynt af åttalödigt silfver hastigare undergår förnötning, hvarigenom pregeln blifver
otydlig, ansett lämpligast, att äfven för detta mynt bibehålies den tolf-lödiga halten,
hvaraf likväl ingalunda torde höra följa, att myntet å 10 öre, ehuru af något lägre
värde än ^:dels rdr speciestycket, som un utmyntas, skall blifva till omkretsen mindre
och sålunda mera svårhandterligt, än sistberörda mynt, enär förminskning af det
värde, som motsvarar skillnaden emellan dessa begge mynt, torde kunna åstadkommas
på det sätt, att det nya myntet göres tunnare. Rikets Ständer hafva alltså, för sin
del, beslutat, att den genom Myntordningen af den 9 Maj 1835 bestämda utmyntningsgrund
må för samtliga silfvermynten oförändrad bibehållas.
Skulle åter, emot hvad Rikets Ständer föreställt sig, silfvermyntet af 10 öre
blifva lill omkretsen något mindre än myntet af ^j-dels rdr silfverspecie, torde, till
förebyggande af misstag, dessa mynt böra genom pregeln från hvarandra särskiljas;
på grund hvaraf Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att åtsidan
af nämnde 10-öresstycke må förses med sådan pregel, hvarigenom detsamma med lätthet
skiljes från silfvermyntet af gVdels rdr specie, samt att frånsidan må komma att
upptagas uteslutande af valören.
Beträffande kopparmyntningen har E. K. M:t i Nåder föreslagit utmyntning af
ett om 10 öre, ett om 5 öre, ett om 2 öre, ett om 1 öre och ett om £ öre riksmynt.
Kopparmyntet af 10 öre anse Rikets Ständer kunna undvaras, då silfvermynt
till enahanda värde preglas. Erfarenheten har nemligen ådagalagt, att allmänheten
hellre tillväxlar sig silfvermyntet af ^L-dels rdr specie, än kopparmyntet af samma
värde, eller 4 sk. teko, hvilket torde härflyta deraf, att större kopparmynt i allmänhet
icke äro i rörelsen användbara.
Likaså hafva Rikets Ständer, som, enligt hvad ofvan är anfördt, beslutat, att i
offentlig räkenskap samt i taxor å allmänna afgifter halft öre icke må upptagas, fun
-
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 17i. . 485
nit det vara mindre behöfligt, att ett kopparmynt af omförmälde valör utpreglas, helst
detsamma icke medför någon nytta för rörelsen, hvarest skiljemynt af detta ringa
värde, ehuru för närvarande utmyntadt och sålunda tillgängligt, mera sällan lärer
förekomma.
Rikets Ständer hafva således för sin del beslutat, att endast följande kopparmynt
må utpreglas, nemligen:
ett om 5 öre riksmynt,
ett om 2 d:o d:o samt
ett om l d:o d:o.
Till grund för utmyntningen af koppar har E. K. M:t antagit, att 5-öresstycket
skulle utmyntas efter 800 rdr riksmynt per skeppund koppar viktualievigt; 2-öresstycket
efter 600 rdr d:o d:o, samt 1-öresstycket efter 500 rdr d:o d:o; men då Rikets
Ständer ansett förhållandet emellan de särskilda mynten utfalla lämpligare, om, med
bibehållande af 2-öresstycket efter E. K. M:ls Nådiga Proposition, 5- och 1-öresstyckena
blefve till storleken något mindre än de af E. K. M:t föreslagna, hafva Rikets
Ständer funnit 5-öresstyckel böra utmyntas efter 1,000 rdr riksmynt per skeppund viktualievigt,
2-öresstycket efter 600 rdr d:o d:o, samt 1-öresstycket efter 600 rdr d:o d:o.
Beträffande kopparmyntets legering har i ett Rikets Ständer meddeladt, af Ofver-direktören
vid Kongl. Mynt- och Kontrollverken afgifvet yttrande blifvit anfördt,
att legering af 95 delar koppar, 4 delar tenn och t del zink vore betydligt hårdare
än vanlig koppar, eller lika härd, som 12-lödigt silfver, hvarföre skiljemynt deraf måste
mycket längre motstå nötning och bibehålla sin pregel tydlig, än det af ren koppar;
att Öfver-direklören ansåge sådant mynt kunna, utan att, i följd af pregelns förnölning
och otydlighet, behöfva ompreglas, hållas i omlopp åtminstone dubbelt så lång
tid, som lör öfrigt lika beskaffad! mynt af oblandad koppar; att, utom denna hufvudsakliga
fördel, hade nämnde legering äfven en annan, att icke, eller åtminstone i långt
ringare grad, gifva från sig den egna, obehagliga erglukt, som vid behandling af kopparmynt
med bara händer vore så märkbar; att Öfver-direklören likväl icke kunde
uppgifva, huruvida legeringen bättre bibehölle sin färg och sitt metalliska utseende under
omloppet, alldenstund endast en längre tids erfarenhet derom skulle kunna gifva
utslag; att, hvad materialkostnaden beträffade, legeringen med nuvarande metallpriser
blefve i det närmaste lika dyr eller åtminstone icke dyrare än endast koppar, ty tenn
vore väl af högre värde än koppar, men zink gällde deremot knappt tredjedelen af
kopparens pris, hvadan någon, ehuru föga betydlig, vinst torde uppstå; att deremot
myntnings-kostnaderne blefve större, om legeringen antages, än om endast koppar myntas,
samt att förhöjningen i tillverknings-kostnaden kunde uppskattas lill 20 procent.
I anledning af hvad sålunda blifvit upplyst och med afseende å de fördelar
ifrågavarande legering erbjuder, hafva Rikets Ständer ansett kopparmynten böra preglas
af en legering, bestående af 95 delar koppar, 4 delar tenn och 1 del zink.
Det i 6:te punkten af den Nådiga Propositionen förekommande förslag att, i
sammanhang med beslutet om preglingen af det nya skiljemyntet, hvartill skulle räknas
så väl det minsta silfvermyntet pä 10 öre som de nya kopparmynten, borde, i öfverensstämmelse
med hvad nu är stadgadt, förklaras, att ingen är pligtig i betalning
' eller växling på en gång emottaga mera af delta skiljemynt än 1 rdr riksmynt, hafva
Rikets Ständer bilällit hvad kopparmynten beträffar, men icke ansett en sådan föreskrift
behöflig i afseende å nämnda silfvermynt, enär detsamma, enligt hvad Rikets
Ständer för sin del beslutat, komme att blifva af lika finhet med de öfriga gångbara
silfvermynten.
486 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 17 i.
Då det nya räknesättets införande under loppet af ett år skulle föranleda två
bokslut för samma år, och enär E. K. M:t i Nåder ansett, att det nya räknesättet
kunde redan under loppet af år 1855 träda i verkställighet, i följd hvaraf något hinder
ej heller torde möta för detsammas tillämpning efter utgången af nämnda år, hafva
Rikets Ständer för sin del beslutat, att det nya myntsystemet må tillämpas från
och med början af år 1856.
1 öfverensstämmelse med hvad sålunda är vordet i underdånighet anfördt, hafva
Rikets Ständer antagit och få härmed underdånigst anhålla om E. K. M:ts Nådiga
godkännande af följande
Forsla g
till allmänna räknesättet för penningar, äfvensom till utmyntning af silfver och
koppar, nemligen:
l:o) alt, med fastställande af räkne-enhe,ten till värdet af en fjerdedels riksdaler
silfver, enligt Mynt-ordningen den 9 Maj 1835, denna räkne-enhet, motsvarande
En riksdaler riksgäld eller 32 skillingar banko, benämnes Riksdaler Riksmynt;
2:o) att räkne-enheten indelas i 100 lika delar, benämnda Öre, deraf alltså
hvar och en i värde motsvarar rst. silfver, eiler 3*^ rst. b:ko, eller 5T7Ar rst.
rgs, eller nära en half skilling sistnämnde mynt;
3:o) att, efter det nya systemets verkställighet, all offentlig räkenskap föres i
två kolumner: Riksdaler Riksmynt och Öre, med undvikande af alla brutna tal, sä
att hvad som endast uppgår till halft öre eller derunder uteslutes, men, då det stiger
deröfver, utföres för ett öre;
4:o) att taxor å allmänna afgifter undergå skälig jemkning till öfverensstämmelse
med det nya myntsystemet, så att, på sätt i näst förestående punkt är föreskriI
vet,
bråktal af öret, der sådant utan olägenhet ske kan, undvikes;
5:o) att, vid tillämpningen af det nya räknesättet, följande mynt af silfver och
koppar taå preglas, till skrot och korp, som här nedan bestämmes, nemligen:
A) Silfvermynt:
a) Utmyntning en :
Ett st. om ’4 rdr riksm. eller 400 öre = 1 rdr silfver == 2|- rdr bko = 4 rdr rgs.
Ett st. om 2 rdr riksm. eller 200 öre = fa rdr silfver = lfa rdr bko = 2 rdr rgs.
Ett st. om 1 rdr riksm. eller 100 öre = fa rdr silfver = f- rdr bko eller 32 sk. =
1 rdr rgs.
Ett st. om fa rdr riksm. eller 50 öre = fa rdr silfver = fa rdr bko eller 16 sk. =
24 sk. rgs.
Ett st. om fa rdr riksm. eller 25 öre = Ar rdr silfver — fa rdr bko eller 8 sk. —
12 sk. rgs.
Ett st. om Ao rdr riksm. eller 10 öre = Ar rcli' silfver = 3 sk. 2f- rst. = 4 sk. 9f rst.
b) Skrot och korn:
Alla ofvan uppräknade silfvermynt skola, i enlighet med Mynt-ordningen den 9
Maj 1835, innehålla 3 delar fint silfver mot 1 del koppar och således vara tolf-lödiga,
af hvilken blandning, som benämnes Myntsilfver, skola utmyntas
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrivelse, N:o 474.
487
25 = 2 skålp. vikt.v,
myntsilfv.
3
linnr
öfver eli. under pr skålp.
50 = 2
d:o
d:o
d:o
4
1 OW
d:o
»
d:o
»
100 == 2
d:o
d:o
d:o
T(H) TT
d:o
»
d:o
))
200 = 2
d:o
d:o
d:o
TÖ'Ö’0’
d:o
»
d:o
))
400 = 2
d:o
d:o
d:o
o_
1 D 0 0
d:o
d:o
»
1000 = 2
d:o
d:o
d:o
TO" 0 0
d:o
»
d:o
»
af två skålpund viktualievigt sådant silfver:
25 st. om 4 rdr riksmynt = 25 hela rdr silfver specie, eller
50 st. om 2 rdr d:o = 50 halfva rdr d:o d:o
100 st. om 1 rdr d:o = 100 fjerdedels d:o d:o
200 st. om 50 öre = 200 åttondedels d:o d:o
400 st. om 25 öre = 400 sextondedels d:o d:o
1000 st. om 10 öre = 1000 fyrationdedels d:o.
Remedium i finhet får, jemlikt åberopade Mynt-ordning, utgöra på hvarje skålpund
viktualievigt myntsilfver Tre Ett Tusendedels skålpund viktualievigt fint silfver
öfver och lika mycket under den bestämda halten.
Remedium i vigt får utgöra:
pä 4 rdr riksm. st., deraf
» 2 » d:o
» 1 » d:o
» 50 öre st.,
» 25 » st.,
» 10 » st.,
allt viktualievigt.
B) Kopparmynt:
a) Ulmyntningen:
Ett st. om 5 öre utmyntas efter 1000 rdr riksm. per skepp:d myntmetall viktualievigt,
och skall i nu gällande mynt motsvara: 1 sk. 74 rst. b:ko = 2 sk. 4f rst. rgs.
Ett st. om 2 öre d:o 600 d:o » » 7|-J » » = — 8 8
Ett st. om 1 öre d:o 600 d:o » » 3|£ » » = — 5|~f » »
Blifvande således af 100 skålpund myntmetall viktualievigt utmyntade:
5-'örestycken  5,000 st.
2-örestycken  7,500 »
1-örestycken  15,000 »
De nya kopparmynten komma, i följd häraf, att i värde nära motsvara 2£, 1
och skilling riksgäld, och blifva, hvad de sistnämnde tvänne beträffar, till storleken
lika med de nu preglade mynten af enahanda valör.
x b) Legeringen :
Kopparmynten preglas af en legering, bestående af 95 delar koppar, 4 delar
tenn och 1 del zink, hvilken blandning benämnes Myntmetall.
7:o) att, i sammanhang med beslutet om preglingen af det nya kopparskiljemyntet,
det förklarande bör, i öfverensstämmelse med hvad nu är stadgadt, meddelas, att
ingen är pligtig i betalning eller växling på en gång emottaga mer af detta skiljemynt
än En riksdaler riksmynt; samt
8:o) att det nya räknesättet må träda i verkställighet från och med början af
år 1856.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 November 1854.
488
Expedilions-Vtskoilets Förslag titt underd. Skrifvelse, iV:o 17 S.
N:o 175.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln d. 27 Okl. »854.
Presle-Slåndet d. 28 — —
Borgare-Ståndet d. 28 — —
BondcrStåndet d. 3 Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ersättning till
Bergsfogdarne för förlorade löneinkomster.
(Stats-Utsk:s Utl:de N:o 287.)
S. A. K.
Sedan, uti Kongl. Brefvet till Bergs-kollegium af den 14 Oktober nästlidne år,
angående förändrad organisation af Bergslags-staterne, i Nåder blifvit förordnad!, att
med nu innevarande års utgång Bergsfogde-tjensterne skulle upphöra, hafva åtskilliga
Bergsfogdar, å egna och öfriga Bergsfogdars vägnar, hos E. It. M:t i underdånighet
anhållit, att, som bemälde tjenstemän genom detta Nådiga beslut komme att förlora
de inkomster, hvaraf de hittills haft sin bergning, åt dem måtte, intilldess de vunno
annan befordran eller blefve pensionsberättigade, å Eiks-Staten anvisas ersättningar,
motsvarande så väl deras ordinarie löner som extra inkomster af tjensten, efter den
utredning deraf, som framdeles kunde af vederbörande uppgöras; öfver hvilken ansökning
förbemälda Kollegium, efter echållen Nådig befallning, sig underdånigst utlåtit,
hvarvid, jemte erinran, hurusom E. K. M:t under den 27 April 1828 Nådigst föreskrifvit,
att tjenster vid Bergs-staten icke finge vidare tillsättas, utan borde skicklige personer,
mot lönernes åtnjutande såsom arfvoden, tillsvidare förordnas alt tjensterna bestrida,
Kollegium tillika, samt med lemnad upplysning rörande Bergsfogdarnes tjensteocb
löne-förhållanden, i afseende på Bergsfogde-tjensternes nuvarande innehafvare,
hvilka, 16 till antalet, här nedan omförmälas och deribland endast 4 vore genom fullmakter
utnämnda, hufvudsakligen anfört: att,'då, enligt högslberörda Nådiga Bref, det
icke blifvit de i förut vanlig ordning utnämnda Bergsfogdarne förvägradt att med tjenstgöringen
fortfara, Bergsfogdarne E. Helander, C. A. Sundin, J. F. Bratt och A. G.
Slettengren syntes böra hänföras till sådana ordinarie tjenstemän, hvilka, enär de i
följd af indragning med tjenstgöring upphöra, äro berättigade till löne-ersättning eller
vid afskedstagandet antingen undfå pension af Civil-statens pensions-inrättning eller
varda på allmänna lndragnings-staten uppförda; att deremot G. A. Wiberg, såsom endast
förordnad att tjenstgöra till innevarande års slut, icke syntes ega skäligt anspråk
på löne-ersättning; samt att, hvad slutligen angick de 11 personer, hvilka blifvit förordnade
att tillsvidare förrätta Bergsfogde-tjenst, mot åtnjutande af tjensten åtföljande
förmå
-
Expeditions-Utskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:0 17 S.
489
förmåner, de väl ej bordt, då de sökte nu innehafvande tjensterne, vara okunnige om
dermed förenade vilkor, men att, då under 26 år, som förflutit sedan K. M:t i Nåder
förklarade, att Bergs-statens tjenstemän skulle blott tillsvidare förordnas, och hvilken
tidrymd för flertalet af Bergsfogdarne omfattat deras verksammaste ålder, dessa tjenstemän
skäligen kunnat taga sig anledning till den förmodan, att deras förordnanden
skulle än ytterligare fortfara till dess de uppnått peusions-åldern, och derföre ej sökt
annan befordran, samt härtill komme, att skickliga personer till dessa tjenster måhända
icke erhållits, om de sökande föreställt sig, att de efter så lång tid skulle på
äldre dagar, då de tilläfventyrs ej voro tjenlige för annan tjensteutöfning, gå i mistning
af en gång erhållna inkomster, Kollegium, vid sådant förhållande och ehuru de
tillförordnade Bergsfogdarne icke egde fullt lagliga eller ovilkorligt gällande anspråk å
den sökta ersättningen, likväl ansåge deras begäran grundad på billighet och förtjent
af behjertande, hvarvid dock Kollegium hemställde, att ersättningsbeloppet måtte lämpas
efter sökanderhes längre eller kortare tjenstetid.
Med tillkännagifvande häraf, har, uti en till Bikets Ständer den 11 Juli delta
år aflåten Proposition, E. K. M:t, uppå de af Bergs-kollegium anförda skäl och då
vid särskilda tillfällen, såsom vid Lagmans-embetenas upphörande, Bikets Ständer medgifvit
godtgörelse för så väl extra som ordinarie löneförmåner vid de indragna tjensterna,
i Nåder förklarat Sig desto hellre vilja påkalla Bikets Ständers välvilja till
Bergsfogdarnes fördel, som indragningen af deras tjenster skett i öfverensstämmelse
med Bikets Ständers derom i underdånighet gjorda anhållan.
Beträffande först de i äldre tid tillsatta och sålunda definitivt utnämnda Bergsfogdarne,
så vore af dem Helander och Sundin, i anseende till hög ålder, berättigade
att, när de från tjensterne afginge, å allmänna Indragnings-stalen undfå pension, motsvarande
deras ordinarie lön, ehuru de sannolikt hellre sökte pension från Civil-statens
pensions-inrättning, der de hvardera erhölle 300 B:dr, eller vida utöfver beloppet af
samma lön, likasom Bratt och Slettengren kunde från berörda inrättning, vid afskedstagande,
undfå i pension 200 B:dr hvardera, Bratt likväl först år 1856. Då emellertid,
vid Bergslags-staternes reglering, E. K. M:t i Nåder förklarat de ordinarie Bergsfogdarne
icke höra förvägras alt med sin tjenstgöring fortfara, har £. K. M:t, folden
händelse alt de sådant föredroge, behagat i Nåder föreslå, att, så vida den uti E.
K. M:ts sednaste Proposition om Stals-verkets tillstånd och behof framställda Nådiga
begäran, att beloppet finge utgå af 6:le Hufvudtilelns anslag till befrämjande i allmänhet
af bergsbruket, icke hifölles, nyssbemälda fyra Bergsfogdars löner, tillsammans 408
B:dr, måtte å allmänna lndragnings-staten uppföras, att från och med nästa år tillsvidare
utgå.
Vidkommande åter de efter år 1828 endast tillsvidare förordnade Bergsfogdarne,
syntes skillnad böra göras emellan de yngre och dem, som tio år och derutöfver
sysslorne innehaft, samt alltså dertill förordnats innan Bikets Ständer den 22 Februari
1845 i underdånighet anhöllo om Bergsfogde-tjensternes indragning, hvilket sednare
förhållande inträffade med P. Boman, C. E. Lychnell, J. Edström och J. F. Ågren.
För dessa, som alla voro delegare i Civil-statens pensions-inrättning, har E. K. M:t i
Nåder föreslagit, att, derest de icke före innevarande års utgång vunnit förflyttning
eller befordran till annan allmän tjenst med motsvarande lön, de mätte, från nästa
års ingång, få, intilldess pensionsrätt i Civil-statens pensions-inrättning kunde tillträdas,
eller befordran vunnes till annan allmän tjenst, å allmänna lndragnings-staten tillgodonjuta:
Roman och Lychnell, hvad som motsvarade pensions-beloppet i nämnda kassa,
eller 300 R:dr hvardera, samt Edström och Ågren, hvad sorn i rundt tal svarade emot
deras taxerade löneinkomster, eller 108 R:dr hvardera, tillsammans 816 R:dr.
Bih. lill B. Sl. Brot. 18S3 & 1854. 10 Sami. 1 Afd. 62
490
Expeditions-Utskottetf Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 47S.
Öfriga tillsvidare förordnade Bergsfogdar, nemligen C. V. Köhler, C. J. Almqvist,
C. J. Victorin, C. J. Wahlberg, C. Beronius, J. P. Dahm och O. F. Dalman,
voro äfven dels redan delegare i Civil-statens pensions-inrättning, dels berättigade att
der vinna inträde; men då de blott kortare tid innehaft sina befattningar, funne E.
K. M:t betänkligt att löne-ersättning åt dem föreslå. Ansåge åter Rikets Ständer billigt,
att äfven åt dem på allmänna Indragnings-staten anslå någon godtgörelse, syntes
denna, såsom Bergs-kollegium tillstyrkt, böra inskränkas till de föga betydliga beloppen
af ordinarie lönerne, tillsammans 1,081 R:dr 8 sk., att likaledes af dem frånträdas,
när pension i Civil-statens pensions-inrättning kunde erhållas, eller befordran vunnes
till annan allmän tjenst.
För tillförordnade Bergsfogden Wiberg, sorn först år 1853 förordnats att sysslan
till innevarande års slut förrätta, ansåg deremot E. K. M:t, lika med Bergs-kollegium,
löne-ersättning icke skäligen böra ifrågakomma.
1 enlighet med hvad i underdånig skrifvelse, angående regleringen af utgifterne
under Riks-Statens 6:te Hufvudtitel, blifvit anmäldt, med anledning af E. K. M:ts, uti
Dess vid innevarande Riksdag allåtna Nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd och
behof, gjorda framställning, i fråga om förändrad organisation af Bergs-kollegium och
Bergslags-staterne, hafva Rikets Ständer funnit sig ej kunna ingå i pröfning af den
nya organisationen och endast beslutat, att det i nu gällande Riks-stat lör Bergs-kollegium
och Bergslags-staterne uppförda anslag skall vid oförändradt belopp bibehållas, i
följd hvaraf hittills ej heller blifvit meddeladt något Rikets Ständers yttrande öfver
hvad E. K. M:t, i sammanhang med organisationsfrågan, Nådigst föreslagit derom, att,
af 6:te Hufvudtitelns anslag till befrämjande i allmänhet af bergsbruket, löne-ersättning
måtte få utbetalas till de ordinarie bergs-tjenslemän, sorn, vid indragningen af deras
befattningar, vore till sådan ersättning berättigade. Då emellertid, jemlikt E. K. M:ts
Nådiga beslut, den nya regleringen, dervid Bergsfogde-tjensterne, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers uttryckta önskan, blifvit indragna, skall träda i verkställighet med
1855 års ingång, saknas efter denna tid tillgång så väl till aflöning för de ordinarie
Bergsfogdar, hvilka, i enlighet med E. K. M:ts särskilda Nådiga medgifvande, vilja
med tjenstgöringen fortfara, som ock till ersättning åt de endast tillsvidare förordnade
Bergsfogdarne, hvilka, med befaltningarnes upphörande, skulle förlora sina hittills innehafda
så väl ordinarie som extra löne-inkomster. Lika med E. K. M:t, anse Rikets
Ständer dock att, på sätt förut i likartade fall egt rum, lämplig ersättning bör beviljas
Bergslogde-tjensternes innehafvare för deras, genom beställningarnes indragning, mistade
löne-förmåner; Och då Rikets Ständer tillika funnit de af E. K. M:t i Nåder föreslagna
grunder för ersältningarnes bestämmande vara rättsenliga och billiga, hafva Rikets
Ständer alltså, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med E. K. Mits Nådiga Proposition,
beslutat:
Lo) att de ordinarie Bergsfogdarne, så vidt de åstunda att, efter verkställigheten
af den genom Kongl. Brefvet den 14 Oktober 1853 fastställda nya reglering af
Bergslags-staterne, fortfarande utöfva Bergsfogde-tjensterna, må, så länge de vid dessa
befattningar qvarstå, åtnjuta följande mot deras nu innehafvande löner svarande belopp,
nemligen:
A. G. Slettengren
E. Helander
C. A. Sundin
J. F. Bratt
R:dr 146: 32. —
» 110:
» 75: 32. —
* 75: 32. —
tillsammans R:dr 408; — —
Expedilions-Utskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 176. 491
2:6) att de tillsvidare förordnade Bergsfogdarne må, intilldess pensionsrätt i Civil-statens
pensions-inrättning kan af dem tillträdas, tillgodonjuta:
a) de före år 1845 tillförordnade:
, P. Roman, hvad som svarar mot pensions-beloppet i nämnda
kassa R:dr 300: — —
C. E. Lychnell, likaledes  » 300: — —
J. Edström, hvad som motsvarar hans åren
1848—1852 taxerade löne-in
-
komsler i jemnt tal
»
108:
— —
J. F. Ågren, likaledes . . . .
»
108:
— —
816:
de sedermera tillförordnade, hvad
löner, nemligen:
som motsvarar
deras
nu in-
C. V. Köhler ......
. . R:dr 146:
32. —
C. J. Almqvist ......
»
272:
8. —
C. J. Victorin
»
146:
32. —
C. J. Wahlberg . . . . .
»
75:
32. —
C. Beronius
»
146:
32. —
J. P. Dahm
»
146:
32. —
O. F. Dalman
»
146: 32. —
l—k
0
00
00
1
Summa R:dr 1,897: 8.
samt i
3:o) alt förberörda ersättningsbelopp, tillhopa 2,305 R:dr 8 sk., må uppföras å
Allmänna Indragnings-Staten, alt, så vidt ofvannämnda personer icke dessförinnan vunnit
befordran till annan allmän tjenst, från och med år 1855 utgå, med vilkor, utom
de här ofvan upptagna, alt ersältningarne förminskas eller upphöra, i den mån innehafvarnc
kunna utaf andra statsmedel erhålla aflöning.
Hvilket allt Rikets Ständer få härigenom, till svar i ämnet, hos E. K. M:t underdånigst
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 3 November 1854.
492
Expeilihons-Uiskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o i 7 6.
N:o 176.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Nov. 1834.
Preste-Slåndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående Iiansli-rådet I. D.
Valerii enkas och barns befriande från elt honom i lifstiden
å dömd t ersätta ing s-ansvar.
(Stats-Utsk:s Uthden N:ris 26 och 243 samt Mern.
N:ris 295 och 328.)
S. A. K.
I Nådig Proposition af den 16 November sistlidne år har E. K. M.t täckts meddela
Rikets Ständer, huruledes, sedan, vid pröfning af Kammar-rättens utslag, angående
den af Tullförvaltaren vid Tulluppbörds- och Kassörs-kontoret i Stockholm M. F. Finér
åsamkade och efter hans den 20 Mars 1837 inträffade död yppade balans af uppbördsoch
kassörs-kassorna för åren 1836 och 1837 tillhörande medel, E. K. M:t, genom
Dess Högsta Domstol, medelst utslag den 6 Maj 1843, ibland annat, ålagt Departements-chefen
i General-tullstyrelsen, Kansli-rådet I. D. Valerius, att, näst efter förre
Kontrollören vid bemälda Styrelses uppbörds-kontor Paul Middendorff och förre Kamereraren
vid samma Styrelses Kammar-kontor, Kammar-rätts-rådet J. Winroth, ej mindre
betala den brist, sorn, efter proportionerlig fördelning på kassor och år, uppstått
å de 20,000 R:dr, hvilka under Valerii tjenstetid såsom Kameral-departements-chef
blifvit dels år 1836, dels ock år 1837, anordnade lill kassörs-kassan för bestridandet
af 1836 års utgifter, och hvilken brist uppginge till 3,176 R:dr 38 sk. 8 rst., än äfven
ersätta 1837 års balans i uppbörds-kassan, 7,645 R:dr 26 sk. 11 rst. och i kassörskassan
2,985 R.dr 9 sk., tillsammans utgörande en summa af 13,807 R.dr 26 sk. 7
rst., hade, uppå Kansli-rådet Valerii underdåniga ansökning att varda befriad från den
honom sålunda ådömda ersättnings-skyldighet, E. K. M:t, i Nådig framställning af den
19 Augusti 1844, fästat Rikets dä församlade Ständers uppmärksamhet å den väsendtliga
skiljaktighet, sorn företedde sig emellan beskaffenheten af de anmärkta tjensteförseelserne
hos aflidne Tullförvaltaren Finérs närmaste kontrollanter, Kammar-rätts-rådet
Winroth samt Kontrollören Middendorff, och den efterlåtenhet, som kunde läggas
Kansli-rådet Valerius till last, helst de förre varit i tillfälle att egna daglig uppmärksamhet
å Finérs tjensleutöfning och dervid bemärka hvarje till misstanke om underslef
föranledande omständighet, under det att Kansli-rådet Valerius hvarken kunnat eller
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 176.
493
varit pligtig att utsträcka sin embets-åtgärd till en så beskaffad närmare tillsyn, hvarjemte
han till sitt urskuldande framför de förre haft att åberopa tillvaron af en föregående
speciel kontroll, som, vederbörligen iakttagen, ensam varit tillräcklig att förekomma
eller leda lill upptäckt af möjliga tillgrepp; vid hvilket förhållande, och med
ytterligare anledning af det gagn, fäderneslandet tillförene hemtat af Kansli-rådet Valerii
långvariga samt af nit och skicklighet utmärkta einbetsmanna-verksamhet, E. K.
M:t till Rikets Ständers pröfning i Nåder hemställt, huruvida icke den ersältnings-skyldighet,
som i detta mål blifvit Valerius ålagd, kunde honom eftergifvas; att, på grund
af E. K. M:ts och Rikets Ständers medgifvanden, verkställigheten af Högsta Domstolens
utslag, i hvad det angått den Kansli-rådet Valerius ådömda ersättnings-skyldigheten,
hittills fått anstå, emot det att i Nåder anbelälld qvarstad fortfarande egde runi
å Valerii fästa och lösa egendom, med undantag likväl af honom tillkommande lön
och pension; att, sedan bemälde Winroth och Middendorff under tiden aflidit och efterlemna!
tillgångar, som endast till högst ringa belopp betäckt den elter Finér yppade
balansen, Rikets Ständer, vid 1850—1851 årens Riksdag, beviljat Enkan och barnen
efter Presidenten J. P. af Billbergh den af E. K. M:t i Nåder föreslagna befrielse från
honom i lifstiden, såsom embetsman i Tullverket, ålagdt ersättnings-ansvar för nämnda
balans; samt alt, efter det numera äfven Kansli-rådet Valerius med döden afgått, hans
Enka, Aurora Christina Ingell och fyra barn, hvaribland två oförsörjda döttrar, hos
E. K. M:t underdånigst anhållit, att som de, enär boets gäld, deri inberäknadt det ersättnings-belopp,
som blifvit Valerius i lifstiden ådömdt, med 13,239 R:dr 43 sk. 8 rst.
öfverslege tillgångarne, skulle blifva uti konkurs-tillstånd försatta, derest ersättningen
hos sterbhusdelegarne ulkräfdes, E. K. M:t måtte till Rikets Ständer hemställa, att
den af E. K. M:t redan tillförene för Kansli-rådet Valerius föreslagna befrielse från
merberörda ersättnings-ansvar mätte varda hans enka och barn medgifven; utvisande
den efter Kansli-rådet Valerius upprättade och jemväl underdånigst företedda bouppteckning,
att tillgångarne uppgå till 1,773 R:di\ 8 sk., men att skulderna utgöra 15,013
R:dr 3 sk. 8 rst., deri likväl den Kansli-rådet Valerius i balansmålet påförda ersättnings-summan
13,807 R:dr 26 sk. 7 rst. vore inberäknad.
1 anledning häraf och då Rikets Ständer hvarken vid besvarandet af E. K. Mits
till Rikets Ständer under den 19 Augusti 1844 aflålna Nådiga Proposition, angående
befrielse ej mindre för Presidenten af Billbergh, än för Departements-chefen vid Tullverket,
Kansli-rådet Valerius från dem ådömdt ersättnings-ansvar i målet, rörande den
efter Tullförvaltaren Finér yppade balans, eller sedermera, efter det frågan blifvit vid
de sednaste båda Riksdagarne i mer eller mindre vidsträckt mån lill Rikets Ständer
ånyo hänskjuten, meddelat hufvudsakligt yttrande i afseende å omförmälda, af E. K.
M:t föreslagna eftergift, så vidt densamma anginge Kansli-rådet Valerius, har E. KM:t
nu, med åberopande af de skäl, som föranledt nyssberörda Nådiga framställning,
samt med afseende jemväl å det ömmande förhållande, att genom utkräfvandet af den
ringa andel utaf ilrågakomna ersättning, hvartill Kansli-rådet Valerii bo skulle kunna
lemna tillgång, denne förljente embetsmans familj skulle blifva alldeles utblottad, täckts
föreslå Rikets Ständer att, i likhet med hvad förut blifvit Presidenten af Billberghs
sterbhusdelegare medgifvet, befrielse från fullgörande af den Kansli-rådet Valerius
ådömda ansvars-skyldighet för omförmälda balans måtte varda hans enka och barn
beviljad.
Ehuruväl Rikets Ständer fullt inse vigten deraf, att gällande författningar, som
röra kontrollen öfver statsmedlens behöriga förvaltning, varda med noggrannhet tillämpade,
hafva Rikets Ständer dock funnit, att, på sätt jemväl E. K. Mits Nådiga Proposition
innehåller, flera omständigheter förekommit, föranledande till ett skonsamt bedö
-
494
Expeditions-lllskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o -177.
mande af den förseelse, hvarför ifrågavarande ersättnings-skyldighet blifvit Kansli-rådet
Valerius ådömd; i följd hvaraf och med afseende tillika, dels å Kansli-rådet Valerii
långvariga och för fäderneslandet gagnande embetsmanna-verksamhet, och dels derå,
att utkräfvande nu af den ådömda ersättnings-skyldigheten i hela dess vidd skulle hardt
drabba hans enka och oförsörjda barn, hvilka derigenom blefve försatta i en utblottad
belägenhet. Rikets Ständer funnit en sträng tillämpning af lagens bud här icke vara
med billigheten fullt förenlig. Rikets Ständer hafva ock genom sina vid föregående
Riksdagar i denna fråga fattade beslut och de derför anförda skäl visat, att de ansett
billighetsgrunder tala derför, att lagens kraf icke i sin fulla stränghet blefve emot
Kansli-rådet Valerius tillämpadt, likasom Rikets Ständer vid nästlidne Riksdag uttalat
en dylik åsigt genom sitt då fattade beslut, hvarigenom medgifvits, att den Presidenten
af Billbergh i lifstiden ådömda ersättnings-skyldighet i meranämnda balansmål finge till
förmån för hans efterlemnade familj eftergifvas.
Vid sådant förhållande hafva Rikets Ständer nu pröfvat skäligt medgifva, att
Kansli-rådet Valerii enka och efterlemnade -barn må befrias från den ansvars-skyldighet,
Kansli-rådet Valerius i lifstiden blifvit ådömd för den efter Tullförvaltaren Finér
år 1837 yppade balans.
Hvilket, till svar å E. K. M:ts i ämnet aflålna Nådiga Proposition, Rikets Ständer
få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 8 November 1854.
N:o 177.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Nov. 1834,
Preste-Stånijet den 3 — —_
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —•
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslag för åtskilliga
byggnads-arbelen uti Kongl. Slottet i Slockholm och
Gripsholms Kongl. Lust-slott, m. m.
(Stats-Utsk:s
S. A. K.
Sedan, i anledning af den vådeld, som hröstetidep nästlidne år härjade en del af
Tullgarns lust-slott, och hvilken skall hafva uppkommit genom det derstädes använda
felaktiga byggnadssätt, att, med förbiseende af dermed förenad eldfara, ej allenast
Expeditions-Vtskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 177.
hvarjehanda trädvirke anbringats i närheten af skorstens-piporna, utan ock ändan af
bjelkar i taklaget uti desamma blifvit instuckna, Riksmarskalks-embetet blifvit i Nåder
anbefaldt föranstalta, dels om noggrann undersökning, huruvida enahanda förhållanden
i afseende på byggnadssättet, som vållat branden .vid Tullgarn, äfven egde rum vid
Kongl. Residens-slottet samt det arf-furslliga palatset vid Gustaf Adolfs torg i hufvudstaden,
äfvensom vid Haga, Drottningholms och Gripsholms Kongl, lust-slott, så att
skäl kunde förefinnas att befara dylik olyckshändelse vid något af nyssnämnda slott
och palats, dels ock att, i sådant fall, uppgift blefve meddelad om de åtgärder, som
till förekommande deraf kunde anses nödiga, äfvensom förslag upprättadt å den derför
erforderliga kostnad; så hade, enligt hvad E. K. Mit behagat genom Nådig Proposition
Rikets Ständer tillkännagifva-, hemälda Embete underdånigst aflemnat ett på behöriga
besigtningar grundadt approximativt förslag å kostnaden för de arbeten, som
ansetts nödiga för att åt förberörda slott och palats bereda möjligaste säkerhet inot
eldfara, hvilken kostnad härvid upptagits till ett sammanräknadt belopp af 30,000 Ridr
Ranko; hvarjemte Riksmarskalks-embetet i underdånighet anmält, att de för omförmälda
slott bestämda årliga anslag, hvilka voro afsedda ej allenast till nödvändigt underhåll
af byggnader, samt skötsel och vård af park och trädgårdar, utan ock till aflöning
af erforderlig tjenstemanna-personal och betjening samt arbetsfolk, äfvensom
till onera, fattigvård och förvaltnings-kostnader, icke kunde till nu ifrågakomna utgift
lemna tillgång.
E. K. M: t, sorn, hvad först beträffade Kongl. Slottet i Stockholm, funnit de i
kostnadsförslaget derför upptagna byggnads-åtgärder, nemligen jerndörrars anbringande
i brandmurarne emellan de särskilda delarne af vinden och slottsgångarne samt vid
vindstrapporna, beräknade till 1,255 R:dr, kostnaden för brandbottnars inläggande i
slottsflyglarne, 7,276 R:dr 32 sk., samt de vid sistnämnda arbete förekommande oförutsedda
utgifter, upptagna till 485 R:dr, eller tillsammans 9,016 R:dr 32 sk., icke
kunna räknas till sådant underhåll af Kongl. Slottet, som af anslaget å Riks-Statens
lista Ilufvudtitel till reparationer å Stockholms Slott med flera för Kongl. Hofven
upplåtna byggnader borde bekostas, utan måste anses höra till sjelfva slottsbyggnadens
fullbordande, har fördenskull, uti den nu aflåtna Nådiga Propositionen, behagat föreslå,
det Rikets Ständer måtte för ofvannämnda till denna dyrbara byggnads skyddande
emot eldfara erforderliga arbeten anvisa ett särskildt anslag för en gång af nio tusen
riksdaler banko, att, i mån af behof, öppå skeende reqvisition, Riksmarskalks-embetet
för ändamålet tillhandahållas.
Vidkommande derefter de vid Gripsholms Slolt, i följd af der begagnade eldfarliga
byggnadssätt, nödiga befunna förändringar, för hvilka blifvit i kostnadsförslaget
utförd en summa af 7,500 R:dr, oberäknadt oförutsedda mindre utgifter, så har E.
K. M:t, enär denna kostnad icke kunde bestridås af det till 1,700 R:dr årligen inskränkta
anslaget för samma slott å Riks-Statens lista Hufvudtitel, samt då detta dyrbara
forntidsverk, för hvars återiståndsättande betydliga summor under de sednare
åren blifvit af E. K. Mits egna medel använda, borde af Slaten underhållas, för ofvanberörda
behof i Nåder äskat en summa af sju tusen fem hundra riksdaler banko, att,
uppå skeende reqvisition, till Riksmarskalks-embetet utbetalas; varande deremot något
särskildt anslag icke af E. K. Mit begärdt till afbjelpande af öfriga vid undersökningen
anmärkta felaktigheter och behölliga förändringar uti det Kongl. Slottet i Stockholm,
Arf-furslliga palatset, Drottningholms och Haga lust-slott.
Slutligen har E. K. Mit, i sammanhang med högstberörda Nådiga framställning,
jemväl meddelat Rikets Ständer, hurusom Riksmarskalks-embetet, jemte särskild förmälan,
att det trädskjul, hvilket för omkring 50 år tillbaka uppfördes å gården vid Kongl.
496
Expeditions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 177.
Hof-stallet i Stockholm, för att tillsvidare begagnas såsom ridhus, numera vore så förfallet
både till tak och väggar, att detsamma icke längre ansågs brukbart, tillika i underdånighet
hemställt, att ett ändamålsenligt ridhus, som för Kongl. Hof-stallet vore
oundgängligen nödigt och hvartill ritning blifvit uppgjord samt kostnaden beräknats lill
30,000 Ridr, måtte, så snart ske kunde, varda uppfördt å inre stallgården bredvid och
utmed kajen vid södra armen af Norrström; och enär genom en sådan bvggnads uppförande
jemväl vunnes ett prydligare utseende för denna mest besökta del af hufvudstaden,
men l:sta hufvudtitelns anslag för underhållet af Kongl. Slottet och dertill hörande
byggnader icke lemnade tillgång för nyssnämnda byggnadsföretags bekostande
på- en gång, har E. K. M:t, vid detta förhållande, funnit Sig föranlåten i Nåder föreslå,
det Rikets Ständer måtte för ifrågavarande ändamål anvisa en summa af trelio
tusen riksdaler banko, att af Riksgälds-kontorets medel, på reqvisition af Riksmarskalksembetet
och lill dess disposition, i mån af behofvet, utbetalas, emot förbehåll, att denna
summa blefve, ulan att ränta derå erlades, med 1,500 R:dr årligen från och med
nästinstundande år, under loppet af 20 år, till Riksgälds-kontoret återgulden af ofvannämnda
anslag å Riks-Statens Esta Hufvudtitel.
Hvad E. K. M:t sålunda behagat Nådigst föreslå, hafva Rikets Ständer tagit i
öfvervägande; Och som vid den omförmälda undersökningen utrönt blifvit, att ifrågavarande
byggnads-arbeten vid Stockholms och Gripsholms Kongl. Slott äro högst nödvändiga
och icke utan äfventyr kunna uppskjutas, samt de för underhåll och reparation
af nämnda Kongl. Slott beviljade medel icke lemna tillgång till betäckande af de
för berörda byggnadsföretag erforderliga kostnader, hafva Rikets Ständer funnit skäligt
att, för utförande af nu nödiga befunna byggnads-arbeten å Kongl. Slottet i Stockholm,
bevilja en summa af nio tusen riksdaler, och för dylika arbetens verkställande
vid Gripsholms Kongl, lust-slott ett belopp af sju tusen fem hundra riksdaler, att
från Riksgälds-kontoret, i mån af behof, till vederbörande utbetalas.
Reträffande åter E. K. M:ts Nådiga framställning om anslag för uppförande af
ett ridhus för Kongl. Hof-stallets behof; så har den till utgiftens godtgörande föreslagna
utväg, att summan, räntefri, blefve under 20 år nied ett visst belopp årligen
återgulden af lista hufvudtitelns anslag till underhållet af Kongl. Slottet och dertill hörande
byggnader, synts Rikets Ständer i flera hänseenden mindre lämplig, äfvensom
Rikets Ständer funnit betänkligt att, sedan Statens tillgångar blifvit så hardt anlitade,
sorn vid innevarande Riksdag varit fallet, anvisa medel för uppförande af omförmälda
byggnad, helst af de vid den Nådiga Propositionen lögade handlingar vill synas, som
det nu å Helgeands-holmen belägna ridhuset torde kunna ännu någon tid begagnas,
om reparation derå verkställes och hvartill lista hufvudtitelns ofvannämnda anslag
torde lemna tillgäng, hvadan E. K. Mits Nådiga Proposition i denna del icke blifvit
af Rikets Ständer bifallen.
Hvilket, såsom svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t i
underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
1 Stockholm den 8 November 1854.
N:o
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 178.
497
N:o 178.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 3 Nov. 1854.
Preste Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 10 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående fyllnad i ersättningen
till JVads tena Krigsmanshus-kassa och Amiralitetskrigsmans-kassan,
för dem frångångna af gifter vid fas
lig hets- köp.
(Stats-Utsk:s Uthden N:ris 277 och 324.)
S. A. K.
Sedan, i fråga om vissa till förvaltande verk och inrättningar anvisade inkomsters
utbytande emot statsanslag, Rikets sednast församlade Ständer hos E. K. M:t i
underdånighet förklarat, att uti de, mot afträdande af rättigheten att uppbära af- och trllträdes-afgifler
vid köp af rusthållshemman samt den vid försäljning af annan fast egen- 1
dom utgående en-per-mille-afgiften, Wadstena Krigsmanshus-kassa och Amiralitets-krigsmans-kassan
då beviljade ersältnings-anslag, förhöjning komme att ega rum, så framt
kassornas styrelser framdeles kunde ådagalägga att, genom de påbjudna afgifternas
fortfarande, högre inkomst skulle för kassorna hafva uppkommit; så har, efter det
Krigs-kollegium och Direktionen öfver Amiralitets-krigsmans-kassan underdånigst tillkännagifva,
hurusom ofvannämnda afgifter de sednare åren betydligen öfverstigit de
derför bestämda ersättnings-anslag, E. K. M:t, uti Nådig Skrifvelse af den 18 April
innevarande år, till Rikets Ständer öfverlemnat att, enligt sålunda fattadt beslut, uti de
förberörda kassor, i ersättning för dem frångångna och till Stats-verket indragna rusthålls-
samt en-per-mille-afgifterna, tillagda statsanslag anvisa de förhöjningar, som
borde dessa kassor tillkomma.
Efter hvad handlingarne, rörande detta ämne, i öfrigt innehålla, har Krigskollegium
derutinnan hufvudsakligen anfört, att, som till grund för bestämmande af
ersätlnings-anslaget till Wadstena Krigsmanshus-kassa läge medeltalet af inkomsternas
belopp under åren 1844—1848, samt ersättningen utgjorde för rusthålls-afgifterna.
42,200 R:dr och för en-per-mille-afgifterna 26,100 R:dr, men det numera utaf Rikshufvudböckerna
visat sig, att ifrågavarande afgifter, under åren 1849—1851, då de
ännu till kassan ingingo, fortfarande varit i stigande, och i medeltal för sistnämnda
trenne år uppgått, rustbålls-afgifterne till 53,907 R:dr 3 sk. och en-per-mille-afgifterne
Bih. till II. St. Prat. 18SS & 18S4. 10 Sami. 1 Afd. 63
498
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 178.
till 33,146 R:dr 16 sk. 1 rst. årligen; så, enär afdrag för afkortningar, restitutioner,
provisioner och remisslage å kassans samfällda inkomster redan vid bestämmandet af
stats-ersältningen för de smärre inkomsterna iakttagits och sålunda icke vidare kunde
ifrågakomma, samt omförmälda afgifler numera icke särskildt bokfördes, utan inkomsten
för det stämplade papper, hvarmed de handlingar, på hvilka egande- eller åborätt
till fast egendom sig grundade, lillOöte Stats-verket, i följd hvaraf betydliga svårigheter
uppstode för bestämmande från och med år 1852 och framgent af dessa afgifters
belopp och åstadkommande af fullständig bevisning derom, ansåge Kollegium
att stats-ersätlnings-anslagen för rusthålls- och en-per-mille-afgiflerna borde förhöjas,
för de förra till 53,900 R:dr och för de sednare till 33,100 R:dr årligen, från och
med det år, då nästa statsreglering vidtoge, äfvensom att skillnaden för åren 1852—
1854 mellan nu fastställda ersätlnings-anslag och nyssberörda förhöjda belopp, hvartill
afgifterna kunde antagas i verkligheten hafva jemväl under sistnämnda tre är uppgått,
borde särskildt anvisas med 18,700 R:dr för hvarldera året, eller med tillsammans
56,100 R:dr. ,
Direktionen för Amiralitets-krigsmans-kassan åter hade i underdånighet hemställt,
att då, enligt deröfver, efter uppgift från vederbörande Domhafvande, upprättadt
sammandrag, värdet af det stämplade papper, hvarmed, lill belopp, motsvarande
de lill kassan före år 1852 ingångna rusthålls-afgifterna, köpe-, bytes- och gåfvo-bref
å rusthåll blifvit berörda år belagda, uppgått till 14,041 R:dr 8 sk., samt, efter afdrag
af ersättnings-anslaget för samma afgifter, 9,633 R:dr 16 sk., skillnaden, 4,-407 R:dr
40 sk., alltså utgjorde den minskning i inkomst Amiralitets-krigsmans-kassan, till följd
af förändringen i fället för rusthälls-afgilternas utgörande, nämnda år fått vidkännas,
ersättning för den sålunda uppkomna förlusten mätte kassan beredas; hvarefter och
sedan Stats-kontoret, häröfver hördt, i underdånighet afstyrkt nådigt bifall till denna
framställning, Direktionen afgifvit, dels ett sammandrag, utvisande att den rusthållsafgifterna
motsvarande, till Stats-verket influtna_ stämplade pappers-afgiflen för år 1853
uppgått till ett belopp af 15,699 R:dr, dels ock en uppgift å beloppet af rusthållsafgifterna
för åren 1847—1851, hvaraf visade sig, att dessa inkomster, efter afdrag
för afkortningar och provisioner m. m., utgjort, för hvartdera året, i medeltal 12,380
R:dr 20 sk. 7 rst.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande, och anse att, för så
vidt behörigen styrkes, att, genom bibehållande af de till Stats-verket numera ingående
rusthålls- och en-per-mille-afgifterna, Wadstena Krigsmanshus-kassas och Amiraiitetskrigsmans-kassans
behållna inkomster deraf uppgått till högre belopp, än de till ersättning
derför beviljade statsanslag, förhöjning deruti bör, enligt sednast församlade Ständers
beslut, ega rum. Reträffande Wadstena Krigsmanshus-kassa, är likväl icke styrkt,
i hvad mån ersättnings-anslaget, efter den tid kassans ifrågavarande inkomster till
Stats-verket indrogos, eller från och med år 1852, understigit hvad utaf dessa inkomster
må hafva blifvit kassan behållet, om desamma fortfarande dit ingått. Då emellertid
under åren 1849—1851 dessa inkomster öfverskjuta berörda anslag, kan förhållandet
antagas hafva under den påföljande tiden varit ungefärligen enahanda. Hvad
åter angår Amiralitets-krigsmans-kassan, så har visserligen genom sammandrag, grundade
på vederbörande domhafvandes uppgifter, blifvit ådagalagdt, hurusom den stämplade
pappers-afgift, som i stället för rusthålls-afgifterna åren 1852 och 1853 utgått,
varit högre än det åt kassan beviljade ersättnings-anslaget; men deremot är icke upplyst,
huru mycket, efter afdrag för afkortningar, restitutioner, remisslage och uppbördsprovision,
skolat kassan tillkomma, i fall de indragna afgifterna fortfarande dit influtit.
Då alltså beloppet af förhöjningarne i ersättnings-anslagen icke blifvit tillförlitligen ut
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 179.
499
redt, men, å andra sidan, kassorna ega rättmätiga, pä Rikets Ständers beslut grundade
anspråk, att af de belöpande ersättningarné komma i åtnjutande, hafva Rikets Ständer,
med hufvudsakligt bifall å E. K. M:ts Nådiga framställning, beslutat, att Wadstena
Krigsmanshus- och Amiralitets-krigsmans-kassorna må för innevarande statsreglerings-period,
eller åren 1852, 1853 och 1854, tillgodonjuta skillnaden emellan de till
ersättning för kassornas förra inkomster af rusthålls- och en-per-mille-afgifter anvisade
anslag och de belopp, hvartill samma inkomster, om de fortfarande till kassorna
ingått, kunna vederbörligen styrkas hafva varit dem behållna, samt att de medel,
hvilka sålunda komma att till kassorna utgå, böra från Riksgälds-konloret utbetalas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 10 November 1854.
N:o 179.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Nov. 1834.
Preste-Ståndet den 3 — —
Ånyo föredraget och godkändt hos Borgare-Ståndet den 21 — — *)
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående erforderligt statsbidrag
till upprätthållande af den Arméens Pensions-kassa
åliggande pensionering.
(Stats-Utsk:s Uthden N:ris 278 och 325.)
S. A. K.
Hos E. K. M:t har Direktionen för Arméens Pensions-kassa i underdånighet
anmält, att bristen i kassans inkomster år 1851 utgjort 8,397 R:dr 6 sk. 3 rst., men
att åter för år 1852, då, genom de till kassan förut anslagna löne-besparingarnes och
krigsmanshus-inkornsternas utbyte mot kontanta anslag, dessa inkomster mot föregående
årets minskats, under den förra titeln med
10,272: — 11.
och under den sednare med
12,480: 15. 2.
eller med tillhopa R:dr 22,752: 16. 1.
samt deremot pensions-utgiften stigit med  12,646: 32. —,
en brist hufvudsakligen genom dessa förhållanden yppats, till belopp af ej mindre än
42,234 R:dr 45 sk. 2 rst.; och då pensions-utgiften under åren 1852 och 1853 visat
sig ungefärligen lika, samt förhållandet innevarande år kunde antagas blifva enahanda,
skulle kassan för de 3:ne åren 1852, 1853 och 1854, utöfver del hittills beviljade år
-
*) Jfr Expeditions-Utskottets Mern. N:o 15.
500 Expediliohs-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 179.
liga kreditivet, 22,000 R:dr, behöfva omkring 20,000 R:dr om året, eller för alla 3
åren tillsammans 60,000 R:dr, hvilken summa obetydligt öfverstegq det belopp af
57,062 R:dr 41 sk. 9 rst., som under åren 1849, 1850 och 1851 blifvit å krediti vet
besparadt; hvarförutan den minskning i inkomst, pensions-kassan fått, genom krigsmanshus-medlens
utbyte mot statsanslag, vidkännas, tillskyndat Stats-verket motsvarande
vinst, hvilken, för år 1852 utgörande 12,480 R:dr 15 sk. 2 rst., sannolikt framdeles
komme att ökas', i anseende till dessa inkomsters årliga stigande, så att Stats-ver-kets
tillskott syntes i verkligheten blifva ringa, om ens något. Direktionen hade jemväl
förmodat, att pensions-utgiften på det hela småningom skulle nedgå och behofvet
af statsbidrag således minskas, men dock ansett sig ej kunna uppgifva någon viss för
hvarje år erforderlig summa, hvaremot, i dess tanke, all svårighet skulle häfvas, oin
anslaget bestämdes alt förslagsvis utgå; varande af Direktionen, på dessa grunder, i
underdånighet begärdt, att E. K. M:t måtte till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition,
dels om anvisande af medel till betäckande af den för år 1852 inträffade samt
för åren 1853 och 1854 uppkommande brist utöfver det anslagna kreditivet, 22,000
R:dr årligen, dels om fortsatt beviljande af detta statsbidrag, likväl med den förändring,
att detsamma antingen bestämdes att förslagsvis utgå eller förhöjdes till ungefärligen
det belopp, hvarmed kassans utgifter för år 1852 visats hafva öfverstigit inkomsterna.
Vid öfvervägande häraf, och som det å Riksgälds-kontoret, från 1849 års början,
med 22,000 R.dr årligen anvisade kreditiv till understöd åt Arméens Pensionskassa
först för året 1851 béhöft i ringare mån anlitas, samt, fastän det från och med
år 1852 äskade bidraget vore ganska betydligt, det likväl blifvit ådagalagdt, ej mindre
att, derest icke vid sistlidne Riksdag kassans förra inkomster af krigsmanshus-medel
och löne-besparingar blifvit mot statsanslag utbytta, ofvanberörda kreditiv fortfarande
förblifvit tillräckligt, än ock att Stats-verkets vinst å de indragna krigsmanshus-inkomsterne
sannolikt i det närmaste uppginge till samma belopp, som det begärda tillskottet
å kreditivet, har, med fästad särskild uppmärksamhet å dessa omständigheter, och
då de afdrag, arméens befäl å sina små löner finge vidkännas, redan vore betydligare,
än att detsamma skäligen kunde med ökade utgifter betungas, E. K. M:t behagat, genom
Nådig Proposition, föreslå Rikets Ständer att bevilja nödiga medel till fyllande så
väl af den för år 1852 utöfver kreditiv-summan yppade bristen, 20,234 R:dr 45 sk. 2
rst., i pensions-kassans inkomster, som ock af hvad härtill under liden för instundande
statsreglering erfordrades, i hvilket sednare afseende E. K. M:t ansett lämpligast,
att ett kreditiv fortfarande, under hittills bestämda vilkor, å Riksgälds-kontoret anvisades,
hvarjemte E. K. M:t förklarat, att af Rikets Ständers beslut i anledning af E.
K. Mås särskildt aflåtna Nådiga Skrifvelse om ökadt vederlag till Wadstena Krigsmanshus-kassa
för de till Stats-verket indragna rusthålls-afgifterna, deraf Arméens Pensions-kassa
egde tillgodonjuta |:delar, komme att bero, i hvad mån det ifrågastäilda
kreditivet kunde nedsättas under det belopp af högst 43,000 R:dr, hvartill detsamma
eljest behöfde bestämmas.
Genom den i högstberörda Nådiga Proposition lemnade utredning öfver förhållandet
med Arméens Pensions-kassa hafva Rikets Ständer funnit till fullo ådagalagdt,
alt nämnda kassa är i behof af ett betydligare understöd, än det nuvarande, så framt
dess ändamål att pensionera arméens befäl ej skall i framtiden förfelas. Då emellertid,
beträffande först den i kassans inkomster år 1852 utöfver kreditiv-summan yppade
brist af 20,234 R:dr 45 sk. 2 rst., Rikets Ständer numera beslutat, att Wadstena
Krigsmanshus-kassa för åren 1852, 1853 och 1854 undfår förhöjdt vederlag för de till
Stats-verket indragna rusthålls-afgifterna, sämt denna ersättning, ehuru icke till fullo
Expedition s - Vt sköttel s Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 180.
501
bestämd, blifvit af Krigs-kollegium beräknad alt årligen utgöra 53,900 R:dr, i stället
för dess nuvarande belopp 42,200 R:dr, så att tillökningen uppginge till 11,700 R:dr,
hvaraf Arméens Pensions-kassa tillkomtne f med 7,020 R:dr årligen, eller, sammanlagdt
för berörda 3 år, 21,060 R:dr, blifver, enär detta belopp öfverskjuter förenämnda
brist, särskildt anslag för densammas betäckande icke erforderligt. Hvad åter angår
den af E. K. M:t nödiga ansedda förhöjningen af krediliv-summan under nästa
statsreglerings-period till högst 43,000 R:dr årligen, så och då behofvet kan antagas
under den närmaste framliden blifva enahanda, som det under år 1852 varit, hafva
Rikets Ständer ansett kreditivet böra i förhållande derefter förhöjas, dock med iakttaget
afdrag från njssberörda summa af ofvan omförmälda,' kassan tillkommande andel
i ersättningen för ruslhålls-afgifterna.
Rikets Ständer få alltså, till svar å E. K. Mös Nådiga Proposition i ämnet,
underdånigst meddela, att de ej kunnat bevilja de utaf E. K. M:t i Nåder äskade medel
lill betäckande af den uti Arméens Pensions-kassa för år 1852 uppkomna brist,
20,234 R:dr 45 sk. 2 rst., men deremot bifallit, att, till upprätthållande af den Arméens
Pensions-kassa, efter nu gällande stat, åliggande pensionering, ett belopp af
högst 36,000 R:dr årligen må för nästa statsreglerings-period, i mån af behof, från
Riksgälds-kontoret utgå, för alt användas till betäckande af den brist, som under tiden
möjligen kan uppkomma derigenom, att kassans årliga inkomster icke blifva tillräckliga
för bestridande af dess utgifter.
Rikets Ständer framhärda etc. /
Stockholm den 23 November 1854.
N:o 180.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Nov. 1834.
Preste-Ståndet den 8 — 1—
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående de i RegeringsFormens
63 §. Joreskrifna krediliv-summor.
(Stats-Utsk:s Uthde N:o 329.)
S. A. K.
Uti en under den 19 sistlidne September till Rikets Ständer aflåten Nådig Proposition
har E. K. M:t erinrat, hurusom den summa, hvilken, enligt Regerings-Formens
63 §., bör för oförutsedda händelser vara tillgänglig, då'Konungen till Rikets
502
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 180.
försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål finnér den vara oundgängligen
nödig, blifvit vid de bägge sednaste Riksdagarne af Rikets Ständer bestämd till
1,000,000 R:dr, hvaraf hälften afsetts för Rikets försvar och hälften för andra högst
vigtiga och angelägna ändamål. Detta belopp hade visserligen under den förflutna tiden
varit tillfyllestgörande; men, i anseende till nu förhanden varande politiska omständigheter,
hvilka nödgade E. K. M:t städse vara beredd att vidtaga de mått och
steg, som bevarandet af Rikets sjelfsländiga ställning i hvarje fall kräfde, funne E. K,
M:t Sig föranlåten att af Rikets Ständer äska, att den i nämnda grundlags-paragraf
för ofvan omförmälda ändamål föreskrifna summa mätte vid detta tillfälle bestämmas
till Tvä och en half millioner R:dr, deraf 2,000,000 R:dr borde afses till försvarsverket
och 500,000 R:dr till andra högst vigtiga och angelägna ändamål; varande härvid
tillika den förhoppning af E. K. M:t jttrad, att denna kreditiv-summa, jemte
hvad utöfver utgifterna under innevarande,år kunde påräknas vara i behåll utaf det,
i sistlidne Februari månad, af Rikets Ständer beviljade kreditiv å 2£ millioner R:dr,
skulle, med möjligaste sparsamhet begagnad, blifva tillräcklig för behofvet intill Rikets
Ständers nästa sammanträde.
Hvad sålunda blifvit i Nåder framställdt hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande,
och då åberopade grundlags-paragraf i afseende å beloppen af de tvänne särskilda
kreditiver, som skola af Rikets Ständer under deras sammanvaro anvisas för
att vid oförutsedda händelser vara att tillgå, endast innehåller den föreskrift, att desamma
skola vara »tillräckliga»; men, sedan ett vidt utseende krig utbrutit mellan Europas
mägtigaste stater, hvilket krig till en hufvudsaklig del torde komma att utföras
i närheten af Sveriges gränser, det är sannolikt, att omvårdnaden om detta rikes oberoende
och sjelfbestånd möjligen kommer att under den närmaste framtiden kräfva
vida större kostnader och ansträngningar för ordnandet och förbättrandet af Rikets
försvarsväsende, än som härtill erfordrats under den förflutna tiderymd, då denna
verldsdels flesta stater åtnjutit ett ostördt fredslugn, hvadan det belopp, hvartill kreditiv-summan
för nyssberörde ändamål vid de tvänne sednaste Riksdagarne fastställdes,
under nuvarande förhållanden icke kan anses tillräckligt, hafva Rikets Ständer,
med tillförsigt till de beräkningar, hvarpå E. K. M:ts Högslberörde Nådiga Proposition
sig grundar, och med öfvertygelse, att det beviljade kredilivet endast i den mån
omständigheterna oundgängligen fordra varder anlitadt, bestämt den kreditiv-summa, som,
enligt 63 §. Regerings-Formen, skall af Rikets Ständer lill utbetalning af Riksgäldskontoret
anvisas, för att vara att tillgå, då K. M:t för Rikets försvar eller andra högst
vigtiga och angelägna ändamål finner den oundgängligen nödig, till det af E. K. M:t
i Nåder föreslagna belopp Två millioner femhundratusen R:dr Ranko, hvaraf 2,000,000
R:dr afses för Rikets försvar och enahanda summa som hittills, eller 500,000 R:dr,
för andra ändamål.
Beträffande åter den andra kreditiv-summan, hvilken, jemlikt samma grundlagsparagraf,
skall anslås och jemväl å Riksgälds-kontoret anvisas, alt, vid infallande krig,
af Konungen lyftas, sedan Flan Stats-Rådet in pleno hört och Rikets Ständer sammankallat;
så har denna summa blifvit fastställd till enahanda belopp, som vill föregående
Riksdagar, eller Två millioner R:dr Banko.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; framhärdande
etc.
Stockholm den 18 November 1854.
Expedilions-Utskollels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 172.
503
N:o 181.
Uppläst och ålerremilterndt af Ridd. och Adeln den 8 Nov. 1854. *)
— — godkändt hos Preste-Slåndet den 11 — —
Rorgare-Slåndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utfärdande af ny
Skal-ordning m. rn.
(Allm. Besv. och Elton.-Utsk:s Bol:de N:o 115
och
S. A. K.
Vid öfvervägande af åtskilliga hos Rikets Ständer framställda förslag i afseende
å Elementar-läroverken, har hos Rikets Ständer i betraktande kommit, hurusom den
ännu ofulländade förändring i det svenska undervisnings-väsendet, som på sednare tider
inträdt, har en djupt liggande grund i sjelfva den nyare tidens utveckling. Jemte
den klassiska bildning, som utgör en hufvudstam till den europeiska kulturen, har uppstått
en modern bildning, hufvudsakligen i sammanhang dels med den nya kännedom
af naturen, som sednare tiders vetenskap vunnit, dels med den vidsträckta utveckling,
som tidehvarfvets industri företer. I alla länder har denna förändring i undervisningen
gjort sig gällande, och, jemte den klassiska eller humanistiska, har allt starkare
utvecklat sig den bildning, som, till skillnad från den förra, fått namn af modern eller
real-bildning. Behofvet af en undervisning efter denna moderna bddnings art kunde
bär i Riket icke länge tillfredsställas genom tilläggandet af en eller liera apologistklasser
till den förut varande lärdoms-skolan eller genom inrättandet af vissa fristående
apoiogist-skolor. Så väl de förra som de sednare stadnade på en låg punkt af
utveckling, då deri meddelades endast de första elementerna af den bildning, som
kräfdes för inträdet i de närande yrkena, och lärjungen hade icke framför sig en
framtid för utvecklingen'af den bildning, han vunnit. För den högre real-bildningen
sörjdes hufvudsakligen endast genom inflyttande af dithörande ämnen i lärdoms-skolan,
och detta åstadkom en öfverfyllnad af undervisnings-ämnen och en splittring af lärjungarnes
krafter, som snart föranledde klagomål från alla sidor. Den klassiska bildningen,
byggd på det grundliga inhemtandet af några få undervisnings-ämnen, kände sig
försvagad, och den moderna bildningen fick icke tillräckligt utrymme att utveckla sig.
Redan vid 1844 års Riksdag yttrade, med anledning af dessa förhållanden, Rikets
Ständer sina underdåniga önskningar angående förändringar i Rikets elementarläroverk
; hvarefter, vid näslderpåföljda Riksmöte och sedan E. K. M:t, jemte äskande
*) Jfr Expeditions-Utskottets Memorial N:o 16.
504
Expeditions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 81.
af ett fö rök ad t årligt anslag för elementar-läroverket, i Nåder tilikännagifvit, att vissa'
hufvudgrunder i det af Chefen för Ecklesiastik-departementet till ändring i berörda läroverk
framställda underdåniga förslag blifvit af E. K. M:t Nådigst godkända, Rikets
Ständer, under den 20 Oktober 1848, i underdånighet anmälde att det dittills varande
anslaget till elemenlar-Iäroverken blifvit med 90,000 R:dr ökadt, för att, jemte den
genom skol-afgiflen bildade statsinkomst, användas till samma läroverks slutliga reglering
på följande grunder och vilkor: att skol-afgifternas erläggande skulle begynna
samtidigt med den öfvergångs-stat, E. K. M:t funne godt att i Nåder fastställa; att
hvarje vid eiementar-läroverken anställd lärare skulle erhålla den bestämda löne-tillökningen
mot det vilkor, att han alsade sig all högre, än enkel presterlig tjenstårsberäkning,
och att, ifrån och med den dag, då den' nya aflönings-slalen trädde i verksamhet,
vid hvart särskildt elementar-läroverk skulle meddelas så fullständig undervisning
i de till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen, som läroverkets omfång medgåfve.
Genom det af E. K. M:t den 6 Juli 1849 utfärdade Nådiga Cirkulär angående
regleringen af eiementar-läroverken i Riket hafva, med anledning häraf, väsendtliga
förändringar i undervisningen inom dessa läroverk blifvit anbefallda; men dessa förändringar
medgifva icke längre tillämpningen af särskilda i Skol-ordningen af år 1820
rörande dessa skolor gifna närmare föreskrifter. Saknaden af sådana närmare föreskrifter
bekräftas äfven af den olikhet, som för närvarande eger rum i skolornas organisation
och verksamhet. Klassernas antal och deras förhållande lill hvarandra äro
väsendtligen olika, äfven inom läroverk, som hafva sinsemellan lika uppgift. Den ordning,
i hvilken läroämnena efter hvarandra inträda i undervisningen, är vid särskilda
läroverk mycket olika bestämd, hvilket medför betydliga svårigheter för de lärjungar,
som i följd af föräldrarnes flyttning eller af andra skäl skulle komma att öfvergå från
ett läroverk till ett annat. Förhållandena vid tillsättning af Rektor äro inom särskilda
läroverk ganska afvikande och lärarnes tjenstgörings-skyldighet är vid olika skolor
högst olika bestämd. Dessa och flera dylika förhållanden ådagalägga behofvet af skolväsendets
ordnande genom en ny lag, och då enhet inom undervisningen, åtminstone i
dess allmännare grunddrag, måste anses icke blott välgörande, utan äfven nödvändig
för ett lands bildning, samt meddelandet af allmänt gällande föreskrifter i detta hänseende
således högst önskligt, få Rikets Ständer alltså hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla, att en ny Skol-ordning måtte, på de af E. K. M:l och Rikets Ständer gemensamt
redan gillade grunder, med möjligaste första utfärdas.
I underdånig skrifvelse af den 30 Juli 1851 anhöllo Rikets Ständer, alt genom
den blifvande Skol-ordningen tillfälle måtte för dem, hvilkas målsmän sådant önska,
varda beredt att i latinska språket så tidigt njuta undervisning, att denna verkligen
må' kunna utöfva sin åsyftade, för hela bildningen grundläggande inflytelse. Rikets
Ständer utgingo då från synpunkten af billigheten derutinnan, att den bildning, som
är bvggd hufvudsakligen på klassiska studier, mätte, äfven efter den utvidgning som i
sednare lider gifvits åt den offentliga undervisningen, bibehålla den grundlighet, som
erfordras, och ville förekomma all farhåga, att det framsteg, läroverken vunnit genom
inrymmande af tillfälle till en modern bildning för dem som sådant önska, skulle förtrycka
eller nedsätta den undervisning, hvilken i vårt fädernesland, såsom i alla andra
länder, ansetts grundlägga den djupare vetenskapliga bildningen. Om denna underdåniga
anhållan skulle hafva föranledt latinets införande vid något läroverk i dess lägsta
klass, så har sådant icke varit afsedt med den underdåniga skrifvelsen, hvilken, i afseende
på den klass, der latin-undervisningen skulle inträda, icke innehöll något närmare
bestämmande. Rikets Ständer yttrade dervid tillika, att för införande af detta
läro
-
Expeditions-Ctskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 481.
505
läroämne i skolans första stadium möta svårigheter, enär de för de tvänne bildningslinierna
gemensamma fasta klasserna vore af stor vigt, och den dermed afsedda verkan
kunde störas genom införandet af ett läroämne, som icke vore för alla lärjungarne
gemensamt. Att det, så väl för den humanistiska, som för den reala bildningen medför
väsendtiiga fördelar, om undervisningen i hvardera fortgår efter en inom sig bebestämd,
sjelfständig plan, är väl bestjrkt af erfarenheten ej mindre i andra länder,
der dessa bildnings-arter till största delen bibringas i särskilda slag af skolor, än äfven
inom fäderneslandet. Det .synes likväl oafgjordt, huruvida iid mindre läroverk, der så
väl lärares som lärjungars antal är föga betydligt, denna grundsats kan böra tillämpas.
Rikets Ständer anse sig, i alla händelser, icke i afseende på undervisningens ordnande
inom skolan böra ingå i närmare utredning af ämnets särskilda delar, men deremot
klart uttala sitt erkännande af all bildnings fosterländska vigt, äfvensom af den, på en
gång på billighet och på ett sannt befrämjande af allmänt väl grundade åsigt, att så
väl den humanistiska som real-bildningen böra- af Staten omsorgsfullt vårdas. Om vårt
fädernesland skall fortfarande stå på samma grund med Europas öfriga nationer, i afseende
på en högre vetenskaplig odling, så får den humanistiska undervisningen, ehuru
den numera icke meddelas åt ett så stort antal lärjungar, sorn tillförene, likväl inom
den krets, der den gör sig gällande, icke aftaga i grundlighet, och, derest landet skall
kunna hålla jemna steg med den snabba utveckling, industrien i andra länder tagit,
måste den reala bildningen ej mindre omsorgsfullt befrämjas. Rikets Ständer få, på
grund häraf, i underdånighet anhålla, att undervisningen inom Rikets elementar-läroverk
måtte så ordnas, att den reala bildningen må, utan att den humanistiska lider i grundlighet,
kunna utvecklas till ali den fullständighet, som läroverkens omfång medgifver.
I sammanhang med ofvanberörda ämnen har hos Rikets Ständer till öfvervägande
förekommit, huruvida icke äfven de så kallade pedagogierna, eller mindre skolor
i ätskillige af Rikets smärre släder, mätte afses vid förväntade regleringen af läroverken,
samt viikoren för lära mes vid dessa skolor aflönande, befordran och pensionering
förbättras.
Enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, äro pedagogierna i sjelfva verket att anse
såsom beroende af statsanslag, hvarmed de till största delen i äldre tider blifvit försedda,
ehuru deras verksamhet aldrig genom någon offentlig stadga är vorden ordnad,
och hafva i vissa städer utvecklat sig till nära likhet med elementar-läroverk, i andra
åter närmat sig till eller blifvit förenade med folkskolan. I saknad likväl af nödiga
upplysningar om antalet af dessa pedagogier, samt om de anslag, hvilka till dem utgå,
och det belopp, som skulle för vidtagande af ofvan antydda åtgärder vara behöfligt,
få Rikets Ständer, i ändamål att hit hörande förhållanden blefve närmare utredda, hos
E. K. M:t i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes, vid den definitiva regleringen
af elementar-läroverken, taga i öfvervägande, huruvida pedagogierna må kunna
sättas i närmare förhållande till Rikets öfriga läroverk.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 November 1854.
Hih. till n. St. Prot. 1833 & 4834. 40 Sami. 4 Afd.
64
506 Expeditions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 182.
N:o 182.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Nor. 1854.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring i stängsel-skyldigheten.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Bet:de N:o 24
och Mern. N:o 27.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt derom, att stängsel-skyldigheten, sådan
den för närvarande är stadgad, må upphäfvas och en hvar förpligtas att taga vård
om sina kreatur, så att de ej göra skada å annans egor; och som detta förslag syftar
att från sjelfva grunden bryta den lag, hvilken för egofridens upprätthållande i århundraden
här i landet varit gällande, hafva, vid pröfning häraf,, Rikets Ständer ansett
det böra tillses, dels huruvida nuvarande egofrids-lag är byggd på giltig rättsgrund,
dels ock om den varit för landet gagnelig.
Härvid har kommit i betraktande, huruledes första grundregeln i allt samhälle
är den, att hvar och en måste begränsa sin frihet, så att densamma ej slörer annans
rätt, och att följaktligen en hvar måste ansvara för sitt görande och låtande sålunda,
att han anses skyldig ersätta skada, af honom tillskyndad annan, vare sig genom uppsåtlig
förnärmelse elier genom underlätet iakttagande af pligter. På denna grupdsatS
hvilar icke stängsel-lagen, enär deri icke påbjudes, att en hvar skall vara skyldig taga
den vård om sina kreatur, att de ej öfverträda gränserna för egarens jordområde och
förnärma annans rätt, utan deremot sjelfförsvar antages till sådan regel, så att den,
som ej kan genom stängsel skydda sina egor, får skylla sig sjelf för den förödelse,
grannens kreatur å dem anställa. Ej eller kan, i fråga om hägnad, ur egande-rätten
härledas annan rättighet än den för jordegaren att sjelf inhägna sin jord och densamma
freda, på sätt honom bäst synes, då annans rätt derigenom ej kräukes; ty ehuruväl
det egna området är en rätts-sfer, hvilken bör fredas för intrång, och grannen således
är pligtig att afhålla sina kreatur från ohägn derå, måste likväl sättet, hvarpå
detta åstadkommes, alltid blifva hans ensak, hvarom ingen annan eger bestämma.
Deremot torde så väl af sakens natur, som af hemtade upplysningar från äldre
lagar, det vara uppenbart, hurusom rättigheten att fordra grannens deltagande i hägnad
haft sin grund i åsigterna om den gemensamma nytta, som derigenom skulle beredas
jordegare.
Expeditions-Utskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 482.
507
I äldsta tider, då ännu landets odling var så ringa, att bjarne lågo vidt åtskiljdä,
kom ej i fråga annat än att hvar bj stängde kring sina egor efter behof. Småningom
möttes bjarne med sina odlingar och de skiljda tegarne löpte tillsammans. Då
bchöfdes ej någon mellanstängsel, så framt ej den ena byn ville bruka sin jord på
annat sätt än den andra, eller eljest ansåg för sig fördelaktigt att hafva sina egor afslängda.
Äfven antages att bjarne i allmänhet begagnade sig af den härigenom vunna
lindring i stängselbesväret och nyttjade jorden i sambruk; men om ena byn af ett
eller annat skäl ville hafva sin jord afstängd, var sådant utan allt inflytande på den
andra, och då gällde alltid såsom ursprunglig regel, att den, som ville hafva stängsel,
borde hålla den sjelf. Ehuru således, vid det brukliga ärsombytet med åkerjorden,
behofvet af mellanstängsel, då en bys besådda åkergärde gränsade till en annans trädesgärde,
var ömsesidigt, enär det träffade den ena bjn det ena året och den andra
byn det andra, beräknades likväl stängseln i början blott för ett enda år och borttogs
sedan grödan blifvit inbergad, och landbo var då enligt lag berättigad att vid afflyttning
taga gärdesgård med sig. I längden måste likväl inses, det en varaktigare inrättad
hägnad, som kunde begagnas i flera år, medförde större förmån och att det var
lättare för hvardera byn att underhålla den stående hägnaden, än att hvartannat år
uppföra hela stängseln ånyo. Så uppstod öfverenskommelse att gemensamt underhålla
stängseln, och det var af de förut bestående förhållandena en gifven följd, att hvardera
bjn hade lika nytta deraf och att den således skulle i hägnaden taga lika del.
Af den härutinnan lill häfd blelna vanan fick stängsel-vitsordet sitt upphof, och det
blef en i lag bestämd rättighet att fordra grannens deltagande i stängsel, hvars ömsesidiga
nytta lagstiftaren förutsatt såsom gifven.
Den gemensamma nyttan är alltså yttersta grunden för stängsel-skyldigheten;
men då hvad som var nyttigt på en tid, kan, under andra förhållanden, vara onyttigt
på en annan, följer häraf, att, om hägnads-skyldigheten nu på åtskilliga orter, långt ifrån
att medföra nytta, i många hänseenden har en ganska menlig inverkan, ifrågavarande
skyldighet der bör upphäfvas, sedan grunden för dess uppkomst upphört att vara till.
Det bör således utredas, huruvida stängselbesvärét kan anses vara för landet
gagneligt eller skadligt, dervid till öfvervägande förekommer hägnads-skyldighetens inverkan
så väl på skogshushållningen i Riket, som ock på jordbruket och boskapsskötseln
samt landels förkofran i allmänhet.
Att med någon visshet beräkna den skogsförödelse, hägnaders uppförande och
årliga underhåll medföra, lärer ej vara möjligt. Säkert är dock, att skadan och natio
nal-förlusien
är stor, äfvensom att hushållnings-sältet är lika oklokt, som förstörande.
Detta sätt att freda sina egor kunde vara lämpligt och möjligt på en tid, då bjarne
ännu lågo oskiftade och hägnader endast bchöfdes emellan dessas yttergränser, hvartill
skogs-åtgången var mindre märkbar; men sedan genom laga skiften de gränser, som
skola fredas, blifvit mångdubblade och skogarne äfven genom dessa skiften undergått
stor förödelse, har den ödeläggelse, hägnadsbesväret medför, blifvit mera i ögonen fallande,
i samma mån som skogarne glesnat; och då å de flesta orter i Riket redan
klagas öfver skogsbrist, är det äfven af stor vigt att gräns sättes för slöseriet med
denna dyrbara egendom i ett land, som, i anseende till hårdt luftstreck, under allmän
skoglöshet svårligen blefve beboeligt, helst, enligt vetenskapliga, jemväl på erfarenheten
stödda iakttagelser, skogens utrotande tillika menligt inverkar på klimat och nederbörd,
samt i följd deraf på växtligheten, hvilken ej obetydligt nedsättes derigenom, att det
skydd försvinner, som skogen lemnat.
Enär de gamla bjarne egde milslånga yttergränser och, efter dessas delning,
nya gränser uppstått emellan ej allenast särskilda delegares områden, utan ock hvarje ega
-
508
Expeditions-Otskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, A':o 18 S.
res särskilda jordtegar, hvilka alla skola förses med stängsel, lemna dessa omständigheter
ledning för bedömande af de, tili skada för jordbruket, häraf föranledda kostnader,
tidsförlust och arbete, särdeles på slättbyggden, hvarest dels stängsel-ämnet må
ste
hemtas på flera mils afstånd, dels ock, i anseende till den förstörelse genom stormar,
röta och tjufnad, träd-hägnader äro underkastade, de antagligen behöfva omsättas
hvart 6:te år. Men, bredvid denna olägenhet, utgör stängsel-skyldigheten det väsendtligaste
hindret för slätternas jordbruk att böja sig utur det förfall, hvaruti detsamma
i allmänhet sig befinner. Temligen allmänt inses det rättvist öfverklagade missförhållandet
emellan åkerbruk och boskaps-skötsel, och behofvet att på en förbättrad och
utvidgad ladugårds-skölsel grunda ett förbättrad t åkerbruk. Dertill fordras väl i lörsta
rummet odlandet af fleråriga foderväxter, äfvensom en sådan odlings införande å den
bättre åkerjorden kräfver förlag och medför tillfällig uppoffring; men denna nya odling
måste dessutom fredas, och sådant medelst hägnad. Ny utvidgad hägnad är åter på
den skoglösa orten nästan overkställbar, till följd hvaraf en stor del al landels bördigaste,
af naturen eljest gynnade landskap ännu förete ej blott ett stillastående, utan.
hvad värre är, ett sig årligen undergräfvande tvåskiftes-bruk, då i stället ä samma
jordsträckor, under bättre ordnade egofrids-förhållanden, ett för samtid och efterkommande
mera båtande åkerbruks-system sannolikt redan skulle gjort sig gällande.
Utan tvifvel har sednare tiders skiftesverk varit ett af de mest afgörande och
inflytelserika, från lagstiftningens sida vidtagna steg till jordbrukets utveckling; men
steget är, hvad slättbygden angår, ej mera än halft, så länge den genom skiftes-åtgärden
mångdubblade stängsel-skyldigheten der motverkar jordbrukarens åsyftade Irihet
att, oberoende af alla grannskaps-förhållanden, ordna och lyfta sin hushållning tii! ett
bättre och mera vinstgifvande skick. Då bjarne lågo oskiftade, voro deras egor delade
i två gärden, af hvilka det ena besåddes och det andra låg i träde, till gemensamt
bete. Bjarne skiftades och hvarje delegare skiljde sig nu icke allenast från sina
grannar, utan delade äfven sin jord på gamla sättet i två lika delar, för att växelvis
begagnas lill gärde och träde med bete; och hela fördelen af skiftet biel således ökadt
stängseibesvär. Med bibehållande af denna indelning, hvilken möjliggöres och betingas
af hägnaderne, kan ett på vetenskapliga grunder inrättadt, fördelaktigt jordbruk icke
uppstå. Först när jordbrukaren nödgas taga den vård om sina kreatur, att han kan
å sina skiften begagna hvilket brukningssätt sorn helst, utan äfventyr att se sitt arbetes
frugt förstörd genom ohägn af kreatur, kunna de vid skiftes-stadgan fästade förhoppningar
om ett förbättradt och val ordnadt jordbruk fullständigt uppfyllas; och synes
del dessutom vara klart, att egande-rätten till jord försl då är i allo stadgad och
i åtnjutande af full helgd, när upprättandet af särskilda försvars-anstalter ej mer utgör
vilkor för laglig rätt till fred för jorden och derå befintlig gröda emot främmande
kreatur.
Dessa åsigler om hägnadernes menliga inverkan på landets odling äro härledda
ur erfarenheten och öfverensstämma med hvad de inom landet i sednare tider hållna
allmänna landtbruks-möten, såsom sin gemensamma mening härutinnan, yttrat, att
nemligen den skyldighet, som för närvarande åligger Sveriges jordbrukare, att instänga
sina egor, för att bereda sig fred mot andras kreatur, utgjorde ett af de svåraste hinder
för jordbrukets förkofran här i landet; alt de stora kostnader och olägenheter,
som Skiftesverket medfört, icke kunde till fullo uppvägas af några deremot svarande
förmåner, så länge den ifrågavarande skyldigheten fortfore; samt alt denna skyldighet,
med begagnande af det härstädes allmänneligen brukade stängselmedel, år från år förökade
den skogsbrist, som redan i många orter med så stort skäl öfverklagas.
Ex/ieJilions-Utakottels Förslag lill unden!. Skrifvelse, Sso 182.
r>09
Åf denna utredning föijer, att stängsel-skyldigheten, då den endast har sin grund
i gemensam nytta, men i allmänhet, långt ifrån att gagna, är för landet skadlig, icke i
allmänhet bör bibehållas, såsom skydd för ego-friden, och att denna följaktligen bör
på annat säll värnas.
I fråga åter om detta sätt hafva Rikets Ständer icke tvekat att godkänna den
af Lagberedningen uttalade åsigt: att den enda med en utbildad egande-rätts och ett
längre framskridet odlings-lillstånds kraf förenliga grundsats för ego-fridens skyddande
är den: att hvar och en skall om de hemdjur, han utsläpper, hålla sådan vård, att
de ej inkomma på annans egor.
Förpligtelsen lill sådan vård om kreatur, att de ej göra skada å annans egor,
är ej helier nu för svensk lag alldeles främmande. Den är för vintertiden stadgad genom
Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1815, och hvad i detta hänseende för lagstiftningen
återstår, är således egentligen ej annat, än att till öfriga årstider ntsträcka
denna förpligtelse.
Härvid hafva Rikets Ständer dock ej förbisett, huruledes inom landet förefinnas
olika lokala förhållanden genom omväxlandet emellan slätter och skogar, hvilka omväxlingar
ligga hvarandra så nära, att det icke heller är möjligt uppdraga någon bestämd
gräns emellan slättland och skogsbygd. Häraf kommer ock svårigheten alt tillämpa
särskilda egofrids-lagar för skogsbygd och slättland. Vid sådant förhållande och
enär det alltså ej kan bestämdt uppgifvas för hvilka orter den antydda nya egofridslagen
kan företrädesvis vara tjenlig, synes det vara lämpligast att denna fråga öfverlemnas
till orternas invånares eget afgörande sålunda, att de sättas i tillfälle att före
ningsvis
besluta om den gamla stängsel-stadgans bibehållande.
Dä emellertid frihet i öfverenskommelse ej finnes der, hvarest det beror på en
enda delegare att förhindra utförandet af hvad aila de andra anse nyttigt, följer ock
häraf att, i denna fråga, såsom i andra dylika, der omröstning eger rum,' beslutanderätten
bör tillerkännas flertalet af dem, öfverenskommelse!! angår. Som likväl flertalet
af delegare i en by eller ett hemman sammanjagdt kunna ega en mindre del af sarn
fällighetens
ego-område och följaktligen mindre andel i dess hägnader, än ett mindre
antal delegare med större ego-lotter, i hvilket fall rättvisan fordrar att de sednare ej
öfverröstas af de förra, bör ock flertalet i stängsel-laget, hvarmed förstås en by eller
ett hemman, som utgör ett skifteslag, för alt i frågan hafva beslutande-rätt, ega mer
än hälften af jordrymden inom stängsel-laget.
Med anledning af hvad i detta ämne nu blifvit anfördt, få Rikets Ständer hos
E. K. M:t i underdånighet anhålla om utfärdande af en ny stängsel-lörordning, byggd
på den grundsats, att hvarje jordegare skall ansvara för vården af sina kreatur, eller
gälda den skada, som de å andras egor göra; dock med förbehåll, att angränsande
egare, eller delegare i samma byalag, må, om de fleste, hvilka ega mera än hälften af
de ifrågavarande hemmanen, eller byalaget, det önska, fortfara med den nuvarande
stängsel-skyldighetens fullgörande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 17 November 1854.
510
Expediticms-Utskoitets Förslag lill anderd. Skrifvelse, »Y:o i 8 3.
N:o 183.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln d. 15 Nov. 1854.
Preste-Slåndet d. 15 — —
Rorgare-Slåndet d. 15 — —
Bonde-Ståndet d. 18 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående Statens medverkan
för jernvägars anläggning.
(Stats-Utsk.s Uthdcn N:ris 273 och 333.)
S. A. K.
Genom Nådig Proposition har E. K. M:t täckts meddela Rikets Ständer, hurusom
E. K. M:l ansett den under sednaste tiden inom dera delar af Riket allmänt
väckta samt alltmer lifvade hågen för jernvägars åstadkommande destomera förtjent
att af landets styrelse och representation tagas i betraktande, som näringarne måste
vinna ökadt lif och mångsidigare utveckling genom lätta och beqväma fortskaffningsmedel,
samt svenska industrien, i saknad af sådana fullkomligare kommunikations-anstalter,
som numera finnas nästan öfver allt inom den öfriga civiliserade verlden, måste,
så vidt denna industris alster och tillverkningar skola ingå i tällan med andra länders,
hafva att bekämpa betydande svårigheter. Jernvägs-anläggningar kunde dock ej
utföras utan ansenliga kostnader, hvarföre Statens medverkan för beredande af dertill
erforderliga medel, efter all anledning, komme att, i de flesta fall, på ett eller annat
sätt anlitas. Vid sådant förhållande hade E. K. M:t icke kunnat förbise vigten och
angelägenheten af en föregående pröfning för bestämmandet, hvilka jernvägs-iinier företrädesvis
horde utgöra föremål för understöd från Statens sida, samt huru och under
hvilka vilkor dess mellankomst härvid skulle för det allmänna medföra de största
fördelarne i så väl administrativt som financielt hänseende; hvadan åt Chefen för Topografiska
korpsen äfven Nådigst uppdragits att, efter anställda forskningar och undersökningar,
afgifva underdånigt förslag till ett systematiskt bestämmande af hufvudeller
stam-linier för jernvägs-kommunikationerna inom Sverige. Uti ett häraf föranledt
och E. K. M:ts Nådiga pröfning understäldt preliminärt utkast hade bemälde korpschef
i allmänhet antydt den rigtning, deruti, efter hans förmenande, slam-linierna borde
sträcka sig vid bildandet af ett framtida jernvägs-system för Rikets södra och medlersta
delar, och hvilken allmänna rigtning utvisades af de nuvarande, för den inre rörelsen
länge godkända och efter landets beskaffenhet någorlunda afpassade vägsträckningar,
sorn vore att anse såsom hufvudvägar, hvartill de öfriga landsvägarne anslöto sig;
dock att antalet af stam-linierna blefve i möjligaste måtto inskränkt och desamma företrädesvis
uti, så vidt möjligt, raka sträckningar anlagda genom de inre delarne af
Fxpeditions-Vlskoltelts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o / 83.
511
landet, hvilka isynnerhet, och mer än kusterna, vore i behof af lättade kommunikations-anstalter,
och hvarest dessa stam-linier kunde komma alt å ömse sidor upptaga
grenbanor från kringliggande orter. De sålunda föreslagna stam-linier, med hvilka erforderliga
grenbanor borde förenas, skulle alltså utgå från Stockholm norrut, genom
Upsala till Gefle, vesterut genom Westerås, Köping och Orebro till Svartå bruk, samt
vidare, dels i sydvestlig rigtning, genom medlersta delen af Skaraborgs län, till Alingsås
och Götheborg, dels i nordvestlig rigtning till Christinehamn samt förbi Carlstad
genom Arvika till Norrige, och söderut från Stockholm till Södertelje och Linköping,
derifrån en östlig bana skulle, efter att hafva närmat sig Wimmerby, gå till Wexiö
och Carlshamn, samt en vestlig, genom Jönköping, Wernamo, Ljungby, Hörby och
Lund, fortsättas till Malmö.
Efter det Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader förklarat sig instämma
i hvad sålunda blifvit af merbemälde korps-chef underdånigst yttradt och föreslaget,
under förbehåll likväl af sådana rättelsers eller afvikelsers iakttagande, som utaf
noggrannare undersökningar och beräkningar kunde föranledas, och sedan, under den
13 November 1852, privilegium blifvit utfärdadt samt, botags-reglor fastställda för det
aktie-bolag, som erbjudit sig alt, emot derför af Rikets sednast församlade Ständer
medgifna förmåner och stadgade förbehåll, utföra jernvägs-anläggningen emellan Köping
och Hult, hade E. K. M:t, i slutet af Mars månad sistiidne år, till Nådig pröfning
företagit frågan rörande de öfriga stam-linierne och dervid, för utarbetande af en
på föregångna topografiska och statistiska undersökningar grundad fullständig plan till
anläggningen af en från lämplig punkt å Köping-Hult-hanan utgående jernväg genom
Skaraborgs län, i sträckning åt Götheborg, i Nåder anvisat ett särskildt statsbidrag af
4,000 R:dr, med vilkor, att hvad derutöfver kunde härtill erfordras, borde af de inom
orten för detta företag interesserade personer tillskjutas, men, beträffande öfriga,
här ofvan omförmälda jernvägs-stamlinier, förklarat, att, enär allmänna medel, till bekostande
af de för dessa liniers slutliga bestämmande erforderliga topografiska undersökningar,
icke i vidsträcktare mån vöre att tillgå, borde, undantagandes fortsättningen
af jernbanan emellan Stockholm och Götheborg, några med mera betydliga stats-utgifter
förenade lokal-undersökningar då icke vidtagas.
Vid påkallandet af Rikets Ständers uppmärksamhet å ifrågavarande vigliga ärende,
har E. K. M:t i Nåder yttrat, att följande 2:ne hufvudfrågor mäste tagas i öfvervägande,
nemligen: i'hvilken mån och på hvad sätt Staten bör befrämja anläggningar
af större eller mindre jernvägar, och hvilka så beskaffade väg-anläggningar böra i
främsta rummet till verkställighet befordras. Vidkommande åter anskaffningen af nödiga
medel för stambanornas utförande, har E. K. M:t, med lemnad upplysning, huruledes
sådant inom främmande länder hufvudsakligen skett pä 3:ne olika och jemväl
uppgifna sätt, tillika, af anförda orsaker, ansett mest förenligt med det allmännas sanna
fördel, alt hufvudbanorna, i stället att till anläggande öfverlåtas åt bolag, deremot
utfördes genom Statens försorg och på dess bekostnad, medelst antingen direkta statsanslag
eller utfärdade stats-obligationer, genom hvilka sednare landets rörelse-kapital
till näringarnes förmån ökades.
Vidare har E. K. M:t i Nåder upplyst, att, med iakttagande åf de förenklingar
och förbättringar i byggnadssättet, som under de sednare åren begagnats, skulle, enligt
sammanstämmande uppgifter af flera erfarna ingeniörer och på grund af den redan
till en del derom äfven härstädes vunna erfarenhet, anläggnings-kostnaden inom
Sverige för en mil jernväg med enkel bana och 5 fots spårvidd, afsedd att begagnas
med lokomoliver, kunna antagas under vanliga förhållanden komma att i medeltal utgöra
333,333 R:dr 16 sk., kostnaden för driftmaterielen häruti inberäknad; efter hvil
-
512
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A.o tS3.
ken kostnadsberäkning den hufvudbana, hvarigenom Stockholm och Götheborg borde
sammanbindas, efter afdrag af hvad för den redan under byggnad varande delen af
samma bana erfordrades, skulle komma att kosta .... R:dr 13,666,666: 32. —
och den föreslagna jernbanan emellan Slockholm och Malmö » 21,333,333: 16. —
samt banan från Köping-Hult-jernvägen till Norska gränsen,
äfvensom jernvägen från Stockholm till Gefle » 12,333,333: 16. —
tillsammans R:dr 47,333,333: 16. —
I fall medel, eftersom behofvet fordrade, för nu ifrågavarande stambanors successiva
utförande anskaffades af Riksgälds-kontoret genom räntebärande obligationer,
skulle således, med beräkning af 4| procent å det ursprungliga kapitalet såsom ränta
och amortissement, den årliga utgiften, under förutsättning att jérnvägarne icke lemnade
någon till minskning deruti alsedd netto-afkastning, uppgå till 2,130,000 R.dr,
deraf för banan emellan Stockholm och Götheborg, med afdrag af Köping-Hult-vägen,
skulla belöpa 615,000 R:dr årligen.
För verkställandet af noggranna, före större jernvägars utförande erforderliga
topografiska undersökningar samt upprättandet af derpå grundade fullständiga planer,
med kartor, profiler, detalj-ritningar och kostnadsförslag, skulle, enligt hittills vunnen
erfarenhet, erfordras 666 R:dr 32 sk. för hvarje mil, och alltså åtgå:
för banan från Stockholm lill Götheborg, utan beräkning af Köping-Hult-vägen samt
den väglängd genom Skaraborgs län, derå undersökning, med understöd al allmänna
medel, nyligen blifvit verkställd, ett belopp af . . R:dr 16,333: 16. —
för banan emellan Stockholm och Malmö » 42,666: 32. —
samt för öfriga ofvannämnda stambanor  » 24,666: 32. —
Summa R:dr 83,666: 32. —
Med afseende å de uti högstberörda Nådiga Proposition sålunda och i öfrigt anförda
förhållanden samt i öfverensstämmelse med dervjd utvecklade åsigter, har E. ii.
M:t, för den vid företagandet och utförandet af jernvägs-anläggningar inom Sverige
på Rikets Ständer ankommande pröfning och medverkan, i Nåder föreslagit:
a) att såsom grundsats måtte antagas, att hädanefter icke några jernvägs-stamlinier
i Sverige må anläggas och utföras annorlunda än medelst Statens omedelbara
försorg och på dess bekostnad;
b) att, för utförande af sådana stamlinier, så vidt icke Statens direkta tillgångar
dertill kunde af Rikets Ständer anvisas, medel måtte, i den mån det erfordrades,
efter Rikets Ständers pröfning och bemyndigande, beredas af Fuilmägtige i Riksgäldskontoret
medelst upplåning mot obligationer, löpande med viss måttlig ränta samt underkastade
amortering i en bestämd proportion, årligen eller i män af lillgångarne för
återinlösning;
c) att likväl sådan upplåning af medel icke måtte ega rum och följaktligen ej
eller derpå beroende byggnad af statsbanor företagas, utan så vida och allt efter som
E. K. M:t och Rikets Ständer funne stats-inkomsterna kunna beräknas lemna sådant
öfverskott, som för betäckande af byggnads-kapilalets ränta och amortering tillsvidare
årligen erfordrades;
d) att, för dylika stambanors framtida utförande i de delar och med den hufvudrigtning,
hvarom E. K. M:t och Rikets Ständer kunde komma att besluta, noggranna
topografiska undersökningar måtte genom Styrelsens för allmänna väg- och
vattenbyggnader försorg fä verkställas, och fullständiga planer, med kartor, profiler,
detalj-ritningar och kostnadsförslag, på grund deraf upprättas, samt, för utgifterna härvid,
Expedilions-TJtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 183.
513
vid, af Rikets Ständer lill E. K. M:ts disposition anvisas 20,000 R:dr årligen i tre år
från och med nästkommande år 1855;
e) att, derest Rikets Ständer, till följd af E. K. M:ts härom aflåtna särskilda
Proposition, skulle besluta väsendtligen högre beskattning å tillverkningen af bränvin,
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret måtte af Rikets Ständer bemyndigas, att, så vida uppbörden
af denna skatt under nästa eller derpå följande år visade sig, utöfver behofvet
för derå möjligen skeende andra anvisningar, lemna ett nelto-öfverskolt af minst
615,000 R:dr, successivt, i mån af behof, genom upplåning på redan uppgifvet sätt,
anskaffa och till E. K. M:ls disposition utbetala det kapital-belopp, som, enligt ofvan
anförda beräkning, erfordrades för anläggningen af jernvägs-stamlinien från Stockholm
till Götheborg, med afdrag af sträckningen emellan Köping och Hult, om hvilken anläggning
Väg- och vattenbyggnads-styrelsen då borde för Statens räkning genast gå i
författning, i öfverensstämmelse med de planer och särskilda föreskrifter, som för sådant
ändamål blefve af E. K. M:t fastställda och meddelade;
f) alt hvad som erfordrades lill ränta för och amortering af de stats-obligationer,
hvilka sålunda komme att af Riksgälds-kontoret utfärdas, måtte för åren 1856
och 1857 godtgöras af de å bränvins-skatten då influtna öfverskotts-medei; hvarjemte
det skulle bero af Rikets Ständer, att för hvarje ny slatsreglerings-period besluta, huru
berörda ränte- och amorterings-utgift borde bestridas; samt
g) att, såsom hittills, på den enskilda industrien och företagsamheten i landet
måtte få ankomma, alt företaga och utföra de smärre jernbanor, hvilka för kommunikations-behof
af mindre utsträckning erfordrades, dock att ingen sådan bana, som
kunde hänföras under egenskapen af allmän väg, måtte kunna sättas i verket, innan
E. K. M:t, efter skedd anmälan om banans rigtning och beskaffenhet, dertill lemnat
tillåtelse, och alt, då dylika kortare jernvägar, såsom, bland redan ifrågaställa, exempelvis
de bi-banor, hvilka vore ämnade att med Köpiug-Hult-stamlinien sammanbinda
städerna Askersund och Christinehamn, syntes förtjenta att med Statens understöd
ihågkommas, det, likasom förut, borde på särskild pröfning i hvarje fall bero^ om och
i hvilken mån dylika företag må af Staten understödjas, vare sig genom direkt anslag
eller med lån utaf allmänna medel.
Rikets Ständer hafva i noggrannt öfvervägande tagit de uti detta vigtiga ärende
behandlade frågor, hvartill kommit en i enskild väg hos Rikets Ständer gjord framställning
derom, att Staten måtte ulan uppskof medverka till utförande af en jernväg,
att i sträckning från någon af de på Skånska kusten belägna, Malmöhus län tillhörande
städer till Wetterns södra strand anläggas.
De förvånande framsteg, produktionen och industrien i nästan alla riglningar
gjort inom de länder, som förskaffat sig lätta och billiga kommunikations-medel, samt
dessas mäktiga inflytande ej allenast på de närings-idkande samhälls-klassernas_ belägenhet,
utan äfven på värdet och tillgången af de för det civiliserade samhällets alla
medlemmar gemensamma lefnadsbehofven, hafva, i förening med de särdeles förmånliga
resultaterna af här i Riket, inom några landsorter, redan anlagda mindre jernvägar,
framkallat den af E. K. M:t omförmälda allmänna håg för jernvägars åstadkommande.
Rikets Ständer äro också öfverlygade, att denna äfven genom enskilda uppoffringar
ådagalagda håg och önskan att komma i åtnjutande af de fördelar, kommunikations-anstalternas
förbättring visat sig medföra, skall ytterligare ökas och utbredas,
i den mån kännedomen om de för alla näringar och all rörelse gagnande och välgörande
följderna deraf mer och mer sprida sig bland detta vidsträckta rikes invånare.
Den inverkan, varuprisen och transportkostnaderna inom ett land, under nuvarande
Bih. lill B. St. Prot. 18S3 & 18S4. 10 Sami. 1 Afd. 65
514 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 183.
handelsförhållanden, mäste utöfva på likartade natur- och slöjd-produkters både tillverkning
och konsumtion inom andra länder, nödsakar hvarje folk, som vill fortfarande
deltaga i den ständigt tillväxande täflan på verldsmarknaden, att i möjligaste mån söka
tillegna sig och begagna de medel, hvilka visat sig isynnerhet befrämja och underlätta
så väl produktionen som afsättningen af dess alster Beträffande Sverige särskildt,
måste det, till följd af dess naturförhållanden, vara företrädesvis vigtigt och angeläget
för detta land att kunna till antagliga pris och erforderlig mängd tillhandahålla främmande
länder de varor, i utbyte hvaremot sådana förnödenhets-artiklar derifrån kunna
erhållas, som härstädes alls icke eller till otillräckligt belopp frambringas. För framtida
möjligheten häraf torde jernvägars anläggning med skäl kunna anses såsom ett
nödvändigt vilkor, helst dessa i flera delar af landet utgöra det enda fullt ändamålsenliga
kommunikations-medlet. Dessutom måste jernvägar äfven för den inre rörelsen
inom ett med så skiljaktiga produkter begåfvadt rike, der, i vissa orter, kommunikationerna
tidtals äro nästan afbrutna, medföra högst väsendlliga fördelar, och åstadkommandet
deraf alltså jemväl utgöra ett bland de angelägnaste och verksammaste
medlen och vilkoren för denna rörelses tidsenliga utveckling.
Ofvertygade om den allmänna nyttan och hehofvet af ändamålsenliga, samt efter
landets lokala beskaffenhet och tillgångar lämpade jernvägs-anläggningar, hafva Rikets
Ständer ansett sig kunna antaga, att dylika anläggningar också härstädes måste
och skola tillvägabringas, hvadan det egentligen icke varit frågan örn, utan frågan huru
eller på hvad sålt jernvägar skola här åstadkommas, som, vid pröfningen af detta
ärende, utgjort föremål för Rikets Ständers öfverläggningar och tillgöranden.
Lika med E. K. M:t, anse Rikets Ständer, i fråga om jernvägs-anläggningar,
bestämd skillnad böra göras emellan stambanor, eller sådana jernvägs-linier, som i oafbruten
sträckning fortlöpa genom flera provinser eller en större del af landet, samt bibanor,
eller de smärre jernvägar, som antingen gå från och till någon viss landsort,
eller stöta till och sluta vid någon stambana eller vatten-kommunikations-led, eller också
sammanbinda några närmare hvarandra belägna, för inrikes trafiken vigtiga punkter.
I anseende till de högst betydliga kostnader, som med jernvägs-anläggningar äro
förenade, måste antagas för gifvet, att de jernvägar, som böra hänföras till stam- eller
hufvud-banor, här i Riket icke kunna åstadkommas, utan att dertill erforderliga tillgångar
varda anskaffade genom Statens försorg eller emot dess ansvarighet för fullgörandet
af de vilkor, derunder enskilda medel till dessa företag tillskjutas. Anläggningen
af dylika jernvägar måste således ovilkorligen förutsätta Statens medverkan samt
mer eller mindre direkta bidrag. Då nu Staten underkastar sig skyldigheten att för
sagda ändamål vidkännas stora uppoffringar, synes den deremot böra förbehålla sig
rättigheten att ej mindre bestämma ordningen och sättet för-ifrågavarande företags utförande
samt framtida underhållande, än ock föreskrifva vilkoren för de sålunda anlagda
jernvägarnes begagnande. Erfarenbeten inom andra länder har dessutom ådagalagt
angelägenheten för Staten att, åtminstone i sistnämnda hänseende, kunna utöfva
en sådan rättighet. Det har nemligen visat sig, att, oansedt den omtanka och det
förutseende, hvarmed bestämmelserna och förbehållen vid dylika arbetens öfverlåtande
åt enskilde må hafva blifvit uppgjorda, Statens och den allmänna rörelsens framtida
fördelar dervid dock svårligen kunnat på ett tillfyllestgörande sätt iakttagas och betryggas,
samt att det icke sällan lyckats det enskilda interesset att få dylika bestämmelser
åsidosatta eller tillämpade på ett sätt, som föranledt flerfaldiga stridigheter och
olägenheter. Med stöd af den erfarenhet, som sålunda vunnits och förmått flera Stater
att i sednare lider sjelfva öfvertaga oftanämnda arbetens verkställighet, och på det
att Svenska folket måtte kunna vara förvissadt derom, att de jernvägs-anläggningar,
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 183. 5iö
om hvilka nu är fråga, varda utförda på ett i alla hänseenden ändamålsenligt och tillförlitligt
sätt, äfvensom att den blifvande trafiken derå i möjligaste mån kommer att
underlättas genom billiga afgifter, hafva Rikets Ständer, som tili alla delar instämma
uti de härom af E. K. M:t i Dess Nådiga Proposition uttalade åsigter, antagit den
grundsats, att jernvägs-stamlinierna anläggas och utföras genom Statens omedelbara
lörsorg och på dess bekostnad, samt att tillsynen öfver desamma efter deras fullbordande,
äfvensom förvaltningen af dermed förenade inrättningar, jemväl böra tillhöra
Staten och sålunda utgöra ett allmänt eller stats-bestyr. Men som rörelsen och lokala
förhållanden kunna företrädesvis påkalla en eller annan jernvägs-kommunikation mellan
närmare hvarandra belägna orter, hvilka anses böra genom någon tillämnad stamlinie
sammanbindas, fastän anläggningen deraf möjligen måste till framliden uppskjutas; sä
och på det alt denna omständighet icke må förhindra den enskilda verksamheten att
genom sina tillgöranden under tiden åstadkomma en önskad och gagnelig jernvägslorbindelse
mellan sagda orter, hafva Rikets Ständer ansett det icke böra förmenas
enskilde att på sin bekostnad utföra sådana vägstycken, fastän de framdeles komma
att utgöra delar af stambanor; dock under Slaten härvid förbehållen rätt alt dessa
ban-delar, efter deras fullbordande, i stadgad ordning inlösa.
Hvad beträffar det af E. K. M:t i Nåder föreslagna särskilda anslag till bestridande
af utgifter och kostnader för undersökningars anställande samt uppgörandet af
planer och ritningar m. m. i afseende på föreslående jernvägs-anläggningar, så måste
det obestridligen vara af den största vigt, att hufvudlinierna i Sveriges blifvande jernvägs-system
varda anlagda i den rigtning och ordning samt på det sätt, hvarigenom
det härmed åsyftade ändamål, eller rörelsens och näringarnes underlättande och utveckling,
närmast vinnes, och anläggnings-kostnaderne, så vidt ulan detta ändamåls
åsidosättande sig göra låter, minskas. De fel och misstag vid bestämmandet af dessa
jernvägs-liniers rigtning, anläggningssätt och beskaffenhet, som genom missledande eller
mindre noggranna och tillförlitliga undersökningar eller ock genom saknade topografiska
och statsekonomiska upplysningar och utredningar förorsakas, kunna lätteligen för det
allmänna medföra financiela förluster, deslomera betydliga och kännbara, som de företag,
hvarom nu är fråga, i förhållande till detta lands tillgångar, kräfva jemförelsevis
större uppoffringar och ansträngningar, än andra länder för samma kommunikationsmedels
erhållande behöft underkasta sig. All möjlig omsorg och noggrannhet synas
derföre böra egnas åt den företrädesvis maktpåliggande undersökningen och utredningen,
hvarest och i hvilka rigtningar stam- eller hufvud-banorna böra anläggas; varande
dock likaledes af synnerlig vigt att tillförlitligt och fullständigt må utredas, huru eller
på hvad sätt de Svenska jern väga ine, med afseende å landets lokala förhållanden
samt den personal- och varu-transport, för hvilka de hufvudsakligen komma att begagnas,
böra anläggas och huru de böra vara beskaffade, för att blifva mest gagnande
och ändamålsenliga.
För alt så skyndsamt, som möjligt blefve, tillegna landet fördelarne af större
jernvägs-anläggningar, hafva, i betraktande tillika af de för sådant ändamål, på E. K.
M:ts Nådiga befallning, redan vidtagna förberedande åtgärder, Rikets Ständer ansett
nödigt, att under mellantiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst äfven sjelfva
arbetena å jernvägs-stamlinier påbörjas och, så vidt omständigheterna lämpligen medgifva,
fortsättas samt utföras; i hvilket afseende Rikets Ständer funnit sig böra härför
bereda tillgångar, till det belopp, som under tiden må kunna fullt ändamålsenligt
användas.
Vid bestämmande af sättet för dessa medels användande, hafva Rikets Ständer
ansett följande omständigheter böra betraktas. Enligt naturens anvisning äro tvänne
516
Expeditions-TJtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 183.
utaf hufvudiinierna i Sveriges blifvande jernvägs-system jemförelsevis mera vigtiga och
angelägna än de öfriga, hvarföre dessa bägge jernvägs-liniers anläggning synes böra
först och främst verkställas. Den ena af nyssberörda stamlinier är den, som, i rigtning
från vester till öster, skulle komma att genomskära hela Riket samt ledas genom
dess medlersta och äldsta delar. Den andra linien åter skulle sammanbinda den vid
sjön Wetterns södra ända belägna staden Jönköping med någon af Rikets sydligaste
hamn- och handels-platser. Genom förstnämnda jernbanan skulle en förening beredas
emellan hufvudstaden samt Rikets andra stad, Götheborg, hvilken, i anseende till dess
synnerligen fördelaktiga läge och deså sällan afbrutna sjöfartsförbindelse med verldens
största marknads-plalser, vunnit en öfvervägande och under sednaste tider betydligen
ökad vigt för Sveriges utländska handel.' Vidare skulle en i sådan rigtning anlagd
jernväg komma att ej allenast öppna förbindelse mellan de provinser, från hvilka landets
hufvudsakligaste bergs-produkter hemtas och hvarest bergsbruksrörelsen förnämligast
idkas, utan derjemte sammanbinda så väl Nordsjön och Östersjön, som Rikets
största insjöar och vigtigaste vatten-kommunikationer. Sålunda skulle härigenom erhållas
en, isynnerhet under de årstider, då sistnämnda kommunikationer icke kunna
begagnas, för rörelsen högst nödvändig förening emellan de orter, från och till hvilka
dessa leda. Då nu ej eller synes vara att befara, det ju icke trafiken på denna jernväg
skall kunna underhållas äfven under den öfriga delen af året, eller under den tid,
då sjöfarten samt landets export- och import-handel, likasom personal-rörelsen, äro
mest lifliga, skulle, denna jernväg alltså komma att medföra den dubbla fördelen att
både underlätta kommunikationerna och göra dem oberoende af de naturhinder, som
för närvarande tidtals försvåra eller förhindra desammas fortgång. Dessutom skulle en
sådan jernväg för den inre delen af de landskap, densamma kommer att genomgå,
bereda den hittills derstädes saknade förmånen af ömsesidiga förbindelser ej allenast
med landets i flera hänseenden betydligaste stapel-ort Götheborg och de på föga afstånd
från denna stad belägna, fabriks-idkande, folkrika trakter af Westergöthland,
utan äfven med landets öfriga på bergs- och andra natur-alster mera rika provinser.
Dessa förbindelser skulle än vidare kunna utsträckas medelst ändamålsenligt anlagda
bi-banor, hvilka genom stambanans utförande ofelbart komme att framkallas, men utan
denna icke torde kunna lemna ersättning för anläggnings-kostnaderne. Beträffande
åter den lämpligaste utgåogs-punkten för påbörjandet af den stambana, som, fullbordad,
skulle komma att förena Götheborg med hufvudstaden, hafva Rikets Ständer ansett,
att den bör väljas så, att den delen af merarrämnda stambana, som nu skall anläggas,
så vidt möjligt är, blifver för den allmänna rörelsen mest fördelaktig och kommer
att utgöra något helt för sig. Rörelsens rigtning utåt från öster till vester och
tvärtom inåt, jemte Götheborgs redan vunna stora betydelse såsom handelsstad, har, i
förening med önskan att kunna uppfylla ofvannämnda ändamål, hos Rikets Ständer
stadgat öfvertygelsen om denna stads synnerliga lämplighet såsom utgångspunkt.
Med föranledande af omförmälda förhållanden äfvensom af de många vigtiga
fördelar i både militäriskt och politiskt hänseende, som en jernbana emellan Stockholm
och Götheborg erbjuder, helst från denna bana måste utgå den framdeles säkerligen
ilrågakommande jernvägs-anläggningen mellan de förenade Rikenas bägge hufvudstäder,
anse Rikets Ständer stambanan melian förstnämnda tvänne städer vara den, hvars anläggning
i främsta rummet bör till verkställighet befordras.
Vidkommande den andra af de stambanor, för hvilka statsanslag under innevarande
Riksdag yrkats, eller jernbanan emellan Skånska kusten och Wettern, hafva Rikets
Ständer fästat afseende derå, att genom en jernväg från någon af Skånes hamnplatser
till Jönköping blifver kommunikations-systemet inom Sverige fullbordadt till sina
Expedilions-Vtskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 183.
517
hufvuddrag, hvilka, efter hvad naturen sjelf anvisat, böra åsyfta att förena de stora
insjöarne inom medlersta delen af Riket med hvarandra och med de haf, som på
trenne sidor omgifva landet. Härigenom erhålles ock en, det inre af landet genomgåeude
hufvud-kommunikations-led, hvars inflytande på landets industrielå och kommerciela
förkofran måste blifva högst välgörande, hvarjemte samma kommunikationsled
otvifvelaktigt äfven i strategiskt hänseende blefve af stor vigt. Dessutom komma
genom en sådan jernväg flera delar af Riket i åtnjutande af den förbättring i deras
kommunikations-anstalter, som de hittills saknat och hvaraf de för närvarande äro i
högsta behof. Småland skall då kunna inom Skånes sydliga delar afsätta sina skogs-,
bergs- och ladugårds-produkter, samt derifrån under inträffande missväxter' få sina
spanmålsbehof fyllda, och för öfrigt skulle genom den föreslagna jernvägens anläggande
ej allenast en närmare förening mellan Rikets södra och medlersta landskap, utan äfven
en ganska liflig förbindelse mellan detta Rike och de på Europas fasta land belägna
Stater åstadkommas. Utförandet af jernvägs-stamlinien mellan sydvestra kusten
af Skåne och Wetterns södra ända har alltså synts Rikets Ständer jemväl böra ofördröjligen
företagas, samt en del af de medel, som för stambanors anläggning varda
under denna Riksdag af Rikets Ständer anvisade, anslås till nämnda jernväg.
Emot slutföljden häraf, eller att Staten således samtidigt påbörjade tvänne så
stora och kostsamma företag, som anläggandet af jernvägar både emellan Stockholm
och Götheborg och emellan Jönköping och Malmö, bar bos Rikets Ständer väl framställts
de betänkligheter, att dessa jernvägars utförande på en gång skulle kunna öfverstiga
landets tillgångar och Staten såmedelst komma att splittra sina krafter samt förminska
sin förmåga att inom den möjligaste korta tid fullborda den jernvägs-anläggning,
som syntes företrädesvis nyttig och nödvändig. Å andra sidan åter, och till ytterligare
stöd för de af Rikets Ständer härutinnan hyllade åsigter, förkommer, hurusom
det ej bör vara äfventyrligt, att på en gång börja hied bägge de nu ifrågavarande
1’ernbanornas anläggning, emedan för dem ej behöfver användas större sammanlagdt
lelopp, än som kan för hvarje år dertill anvisas, och hvilket, om ock blott en jernväg
anlägges, i allt fall skulle komma att för densamma åtgå. Då erfarenheten inom
andra länder icke bekräftat riktigheten af den tillförene godkända och såsom allmänt
giltig antagna åsigten, att en jernbana måste vara till hela sin längd fullbordad, för
att medföra någon egentlig nytta och lemna någorlunda nöjaktig afkastning, hafva Rikets
Ständer ansett det icke vara nödvändigt att i sådant syfte med alltför mycken ifver
påskynda arbetet. Det har nemligen i allmänhet, då fråga varit om större vägsträckningar,
visat sig, att mängden af personer och varor icke utgöres af dem, som
fortskaffas längs efter hela jernbanan, utan af dem, för hvilkas transporterande blott
delar deraf begagnas; och hvad särskildt beträffar de tvänne jernvägar, om hvilka nu
är fråga, kunna dessa lätteligen fördelas i flera sektioner, af hvilka hvar och en komme
att utgöra ett helt för sig och derföre blifva af stor vigt och nytta för kringliggande
orter. Det synes för öfrigt icke rätt lämpligt alt så pådrifva jernvägs-arbetena
på en enda ort, att derigenom en alltför stor arbetsstyrka komme att, till förfång för
jordbruket samt andra dervarande yrken, dragas från dessa under den tid, som jern
vägs-byggnader
forlfore. Med de särskilda landsorternas rättmätiga anspråk på åtnjutande
af likartade understöd och förmåner från det allmännas sida torde det ej eller
öfverensstämma, att södra Sverige måste, ända lill dess hela jernvägen emellan Götheborg
och Stockholm blifvit fullbordad, belt och hållet sakna de fördelar, dylika vägars
anläggning medföra, helst denna del af Riket, i jemförelse med de medlersta provinserna,
hvad kommunikations-väsendet beträffar, är särdeles vanlottad, såsom saknande
518
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A'.-o i83.
de inom nämnda provinser befintliga sjöar och sådana kanaler och jernvägar, sorn med
bidrag af allmänna medel derstädes redan blifvit anlagda.
På grund af hvad sålunda uti detta ärende blifvit af Rikets Ständer underdånigst
anfördt, och med instämmande uti E. K. M:ts Nådiga framställning angående
sättet för verkställigheten af särskilda, jemförelsevis smärre jernvägs-anläggningar, hafva
Rikets Ständer, för sin del, velat förklara, besluta och stadga, sorn följer, nemligen:
1:0.
Med hänsigt till ifrågakommande jernvägs-anläggningar inom Sverige, antages
och fastställes den grundsats, att alla stambanor hädanefter anläggas och utföras genom
Statens omedelbara försorg, samt att sålunda anlagda stambanor, med allt hvad dertill
hörer, komma att anses såsom allmän tillhörighet och slä under Statens tillsyn och
förvaltning.
2:o.
De med stambanors anläggande förenade kostnader bestridas i allmänhet af Staten;
dock må vissa delar af sådana jernbanor på enskild bekostnad utföras, emot rättighet
för Staten att de sålunda anlagda bari-delarne, efter deras fullbordande, inlösa i
den ordning och på det sätt, som för hvarje särskildt fall, före anläggningens företagande,
blifvit stadgadt.
3:o.
Företagandet och utförandet af de smärre jernvägs-anläggningar inom landet,
som för kommunikationer af mindre utsträckning erfordras, må ankomma på den enskilda
industrien och företagsamheten; börande likväl ingen sådan jernbana, som kan
hänföras under egenskapen af allmän väg, få anläggas innan Kongl. Maj:t, efter skedd
anmälan om samma banas rigtning och beskaffenhet, dertill lemnat tillåtelse; och kommer
att på särskild pröfning i hvarje fall bero, om och i hvilken mån dylika företag må
af Staten understödjas; hvarvid företräde bör tillerkännas anläggningen af sådana jernvägar,
som komma att stå i direkt förbindelse med någon af Staten anlagd jernbana.
Derjemte hafva Rikets Ständer, till utgående från Riksgälds-kontoret, anvisat
och till E. K. M:ts Nådiga disposition ställt ett särskildt anslag af Sextio Tusen Riksdaler,
' för att sätta E. K. M:t i tillfälle alt genom erfarne och sakkunnige män låta,
efter anställda noggranna undersökningar och utredningar i både statsekonomiskt och
topografiskt afseende, samt med hänsigt till kommunikations-väsendet i allmänhet, uppgöra
och utarbeta förslag till jernvägars rigtniugar, anläggnings-sätt och beskaffenhet
m. m., samt att, vid nästkommande Riksdags början, kunna till Rikets då församlade
Ständer aflåta Nådig Proposition angående verkställigheten af de större jernvägs-anläggningar,
hvilka derefter böra af allmänna medel bekostas.
Såsom svar å förevarande Nådiga Proposition, så vidt densamma alser anskaffandet
af erforderliga tillgångar för utförande af de jernvägs-företag, som anses böra
genom Statens försorg och på dess bekostnad verkställas, få Rikets Ständer i underdånighet
hänvisa till de beslut, hvilka, i fråga derom, att emot fonderade stats-papper
upplåna de för jernvägs-företag nödiga medel, komma att hos E. K. M:t särskildt i
underdånighet anmälas.
Reträffande slutligen ej mindre E. K. M:ts Nådiga förslag, i afseende på medels
anvisande för utförandet af jernvägs-stamlinien från Stockholm till Götheborg, än
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 18i. 519
äfven den hos Rikets Ständer förekomna enskilda framställning, rörande ytterligare en
större jernbana, att företrädesvis anläggas, hafva Rikets Ständer, till E. K. M:ts Nådiga
disposition för anläggande och utförande af tvänne jernvägs-stambanor inom Riket,
anslagit Fem millioner riksdaler banko, hvaraf Fyra millioner riksdaler för en del
af den stambana, sorn, utgående från Götheborg, kommer att, i rigtning genom We-(
stergöthland och Nerike, fullbordad, förena nämnda stad med hufvudstaden, samt En
million riksdaler för påbörjande af en i rigtning åt Jönköping gående stambana från
Malmö till den på nordliga sidan af sistnämnda stad belägna punkt, hvilken E. K. M:t
kan linna lämpligt bestämma.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 November 1854.
N:o 184.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 17 Nov. issi.
Preste-Ståndet den 17 — —
i Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående revision af Jörfallningarne,
rörande handlverks-varors stämpling.
(Allm. Besv:s och Ekon.-Utskms Bet:de N:o 128.)
S. A. K.
Enär* jemlikt stadgandet i 12 §. af Kongl. Fabriks- och Handtverks-Ordningen
den 22 December 1846, en hvar är berättigad att, utan förvärfvande af mästerskap
och burskap, under vissa vilkor utöfva handtverk såsom försörjningsmedel; och då någon
inskränkning i denna, enligt giltig grundsats, sålunda medgifna försörjniugs-rätt
synts Rikets Ständer icke böra ega rum, hafva Rikets Ständer jemväl ansett den med
stämpling af handtverkares tillverkningar åsyftade kontroll, så vida densamma icke angår
arbeten af åtskilliga metaller, hvilkas kält måste pröfning underkastas, vara utan
ändamål och kunna utan olägenhet afskaffas.
Rikets Ständer få, med anledning häraf, hos E. K. M:t i underdånighet anhålla
om en revision af de rörande handtverks-varors stämpling gällande författningar, samt
att E- K. M:t derefter täcktes i Nåder vidtaga de åtgärder, som uti förevarande hänseende
kunna finnas tjenliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 November 1854.
520
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 185.
N:o 185.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Nov. 1834.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majlis
Nådiga Proposition med förslag lill Grufve-Stadga.
(Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:ns Bet:de N:o 28
och Mern. N:o 32.)
S. A. K. /
\
1 aflåten Nådig Proposition till Rikets Ständer af den 21 sistl. Juli har E. K.
M:t behagat tillkännagifva, hurusom, efter det under den sednare tiden fråga särskilda
gånger varit väckt om granskning af ej mindre de under den 20 Oktober 1741 och 6
December 1757 utfärdade Kongl. Utmåls-förordningar, än äfven flera andra för bergshandteringens
ordnande utkomna äldre ekonomiska lagar, Bergs-kollegium, i följd af
erhållen Nådig befallning, under den 18 September 1848 afgifvit underdånigt förslag
till Grufve-Stadga, hvaröfver, sedan Fullmäktige i Jern-kontoret, efter Bruks-societetens
hörande, fått med underdånigt yttrande i ämnet inkomma, E. K. M:t, genom Nådig
Remiss af den 27 Maj 1851, med bifogande af samtlige till detta mål hörande handlingar,
i Nåder infordrat Högsta Domstolens underdåniga utlåtande, hvilket i sistlidne
Januari månad inkommit.
Detta angelägna ärende hade sedermera utgjort föremål för öfverläggningar inom
Stats-Rådet, hvarest, efter granskning och jemförelse af de flera tid efter annan
inkomna förslagen till författning i ämnet och med hufvudsakligt afseende å hvad
Högsta Domstolens flesta ledamöter derutinnan yttrat, ett förslag till Grufve-Stadga
blifvit uppgjordt, hvilket underställts E. K. M:ts Nådiga pröfning.
Då likväl i detta så väl som Högsta Domstolens förslag är ifrågasatt att, beträffande
inmutningar å kronojord, i vissa fall på inmutaren och i andra å krono-åbo,
boställs-innehafvare eller annan disponent öfverlåta Kronans rätt till deltagande i
grufve-arbeten samt ersättningar för inmutad mark, men ett stadgande härom icke
borde ega rum utan Rikets Ständers medgifvande, och enär för öfrigt i en författning
af sådan beskaffenhet som den förevarande måste ingå flera bestämmanden, under
hvilka eganderätts-förhållanden äro beroende, har E. K. M:t, ehuru i den föreslagna
stadgan eganderätten blifvit väsendtligen mera än i de äldre författningarne tillgodosedd,
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
521
sedd, funnit skäligt för erforderlig granskning i Nåder meddela Rikets Ständer det sednast
utarbetade förslaget; och ville E. K. M:t, efter emottagandet af Rikets Ständers
svar, företaga den slutliga pröfningen af frågan samt om stadgans utfärdande i Nåder
förordna; varande det Rikets Ständer sålunda meddelade förslaget af följande lidelse:
”Förslag tili ft e-Stadga.
1 Kap.
Om föremål för inmutning.
§. 1.
Såsom föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill anmäler,
skola hädanefter endast följande mineral-fyndigheter anses, nemligen:
l:o) Alla metaller och malmer, ehvad de anträffas i berg- eller jordlager, eller
på bottnen af sjöar, myrar eller kärr;
2:o) Svafvelkis, Blyerts och Stenkol;
' 3:o) så kallade v-arp vid ödelagda grufvor eller bergverk, hvilka innehålla något
af de i mom. 1 och 2 upptagne mineralier;
Och stånde jemväl en hvar fritt att anmäla sig till inmutning ånyo af förut inmutad
fyndighet, som blifvit öfvergifven eller sönad, så framt han den för bearbetande
af något bland här ofvan uppräknade mineralier åter inmuta vill.
§• 2.
Ar det ställe, der någon till inmutning lofgifven fyndighet anträffas, beläget på
mindre afstånd än 100 famnar från boningshus eller annan vid gården uppförd åbyggnad
eller från tomtplats eller trädgård, vare fyndighetens inmutning ej tillåten utan
tillstånd af så väl jordegaren, som den, hvilken nyttjanderätt dertill innehar då inmutning
sökes.
Ej heller må inmutning af så beskaffad fyndighet ske på mindre afstånd än 50
famnar från sådan förut befintlig grufva, för hvilken visst utmål ännu ej i stadgad
ordning hunnit utläggas, så framt icke den äldre grufvans innehafvare dertill samtyckt.
Har deremot denne, sedan arbetet vid hans gjrufva så långt fortskridit, att mål derför,
eldigt 26 §., kunnat och bordt utläggas, under mer än ett år försummat att utmål
söka, så må den nya fyndigheten inmutas, utan hinder af grannskapet med den äldre
grufvan; och gånge sedan med utmål för begge som i 32 §. säges.
2 Kap.
Örn mutsedel.
§. 3.
Hvar som, å egen eller annans grund, någon till inmutning enligt 1 kapitlet
lofgifven mineral-anledning med arbete belägga och sig tillgodogöra vill, skall derom
Bih. till li. St. Prot. 1853 & 1854. 10 Sami. 1 Afd. 66
522
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, i\’:o 185.
hos Bergmästaren i orten göra skriftlig anmälan för erhållande af tillståndsbevis eller
mutsedel. Uti denna anmälan, som gäller från den dag densamma till Bergmästaren
inkommit, hör, jemte uppgift om inmutarens namn, hemvist och yrke, tillika upptagas
ej mindre arten af den angifna mineral-anledningen, än äfven å hvilket hemmans egor
eller annan grund den finnes, med så noggrann beskrifning på ställets belägenhet i öfrigt,
att någon osäkerhet derom ej må uppslå; och skall det bärförutan åligga inmutaren,
der Bergmästaren så nödigt finner, att dels med två tj-ovärdige mäns intyg
styrka, att emot inmutningen icke möler sådant hinder, som i 2 §. omförmäles, och
dels, så vidt den angifna mineral-anledningen är blottad och åtkomlig, derå förete prof.
Sökes inmutning af sjö- eller myrmalm, eller af varp, då skall sökanden ock
uppgifva det område han inmuta vili.
§• 4.
Uppfinnare af fyndighet må ock kunna bevara sin företrädesrätt till platsens inmutande
genom muntlig anmälan hos Kronofogden eller Länsmannen i orten, som eger
deröfver meddela mutbevis, innehållande, jemte intyg om dagen, då anmälan skett,
enahanda upplysningar om inmutarens person samt fyndighetens art och belägenhet,
som i nästförestående §. sagde äro; och skall sådant bevis gälla för uppfinnaren eller
hans rätts-innehafvare från den dag anmälan gjordes, så framt det inom tre månader
derefter till Bergmästaren aflemnas, för erhållande af mutsedel; men om den tid försummas,
håfve mutbeviset gällande kraft endast från den dag det lill Bergmästaren inkom.
§• 5.
Ofver inkommen hegäran om mutsedel skall Bergmästaren föra ordentlig anteckning,
med dag och år, då den inkommit, samt ofördröjligen och sednast en månad
efter emottagandet skriftligt beslut meddela. Finner Bergmästaren nödigt infordra ytterligare
upplysning i afseende på arten af den angifna mineral-anledningen, ställets
belägenhet eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet, ege han förelägga
inmutaren att inom viss lämplig lid, räknad ifrån den dag, beslutet gafs, dermed
inkomma; och vare, i händelse den tid försittes, den då skedda angifningen förfallen,
hvilken påföljd i beslutet intagas bör. Finnes åter af de inkomne handlingarne
eller efter infordrad upplysning, att fyndigheten icke utgör föremål för inmutning enligt
1 §., eller att sådant hinder möter, som i 2 §. omtalas, varde inmutarens begäran
afslagen.
§• 6.
Öfver Bergmästarens beslut, hvarigenom mutsedel blifvit vägrad eller ansökning
derom förklarad förfallen, må klagan hos Bergs-öfverstyrelsen föras i den ordning, som
för besvär öfver Bergmästare-embetets åtgärder och beslut i allmänhet stadgad är,
hvartill hänvisning, med fullständig underrättelse om hvad klaganden har att iakttaga,
hör af Bergmästaren i beslutet meddelas.
§• 7.
Mutsedel, som alltid bör i deröfver fördt protokoll ordagrannt intagas, skall
innehålla:
Expediliuns-llskollels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i8S.
523
l:o) Titlslånd för inmutaren eller hans rälts-innehafvare att, under förbehåll af
den rätt, jordegaren tillkommer .och annan inmutare hafva kan, med arbete belägga
och, <så länge grufvedriften i behörig ordning underhålles, sig tillgodogöra den angifna
fyndigheten, hvilken till belägenhet, art och öfriga beskaffenhet skall, i enlighet med
de inkomne handliugarne och förevisadt prof, der sådant blifvit infordradt, noggrannt
beskrifvas;
2:o) den benämning, hvarunder gruf-anläggningen från andra dylika skiljas må;
3:o) tiden, från hvilken, på grund af skriftlig anmälan eller aflemnadt mutbevis,
inmutningen gäller; så ock
4:o) föreskrift för inmutaren att, inom två månader från mutsedelns utfärdande,
låta densamma kungöras i kyrkan till den socken elier församling, der fyndigheten är
belägen, vid äfventyr af inmutnings-rällens förlust, om annan sig dertill anmält innan
kungörandet sedermera sker.
§• 8.
Ej må en mutsedel lyda å (lere, på särskilta ställen befintliga fyndigheter, eller,
i fråga om en och samma fyndighet, som i berg eller jordlager blifvit anträffad, gälla
för större fält deraf, än som med arbete i stadgad ordning belägges.
§• 9.
Inmutning af varp medförer ej rätt till den grufva, hvarifrån varpet blifvit upphemtadt;
men med inmutning af grufva följer rätt till varp, som befinnes eller varder
liggande inom grufvans utmål och ej förut genom inmutning särskildt försvaradt är.
§• 10.
Hafva (lere inmutare, hvar för sig, erhållit mutsedel å samma lyndighet, lillkomme
inmutnings-rätten den, som sig dertill först anmält, i den ordning 3 och 4 §§.
stadga, så framt han derjemte inom behörig tid fullgjort föreskriften i mutsedeln om
dess kungörande. Är anmälan på samma dag af flere gjord, njuten de lika rätt, der
ej visas kan, att den ene förut afvelat den andres tillernade elier redan gjorda anmälan,
i hvilket lall inmutnings-rätten den sednare ensam tillhör.
§• 11.
Ilar mutsedel blifvit meddelad å fyndighet, som efter 1 kap. ej inmutas får,
vare den ogild, och utmål för sådan grufva förbjudet, om klander deremot anmäles,
dä ulmålet läggas skall; egande dock den, hvars rätt blifvit förnärmad, att dessförinnan,
när han vill, få all verkan af mutsedeln häfven genom klagan hos Bergs-öfverstyrelsen,
om den inmutade fyndigheten ej utgör föremål för inmutning enligt 1 §.,
men efter stämning hos domaren, om för inmutningen sådant hinder mött som i 2 §.
sägs; och skall inmutaren, för allt arbete, som blifvit verkstäldt vid en grufva dea der
sedermera förklaras hafva olagligen tillkommit, ansvara såsom för åverkan, om åtal
derå i laga tid anställes.
Är mutsedel meddelad för inmutning ånyo af sådan äldre grufva, som uppgifvits
vara sönad eller ödelagd, vare förre innehafvaren, der han ej om grufvans nedläggande
gjort sådan anmälan, som i 50 §. sägs, mot sin vilja icke skyldig att för nya
524
Expeditions-Vtskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 4 SS.
inmutaren vika, innan han blifvit dömd sin rätt förlustig; och skall, i kådan tvist,
klander mot den, som grufvan under arbete innehar, icke galla, der det grundas på
försummelse eller annat förhållande, som egt rum för längre tid tillbaka, än två år
före klandrets instämmande.
3 Kap.
Om skärpning och annat försöks-arbele.
§■ 12.
Den, som undfått mutsedel å någon fyndighet, vare berättigad att af angränsande
mark begagna hvad till väg och utrymme i öfrigt nödigt är, för anställande a(
sådant skärpnings- eller annat försöks-arbete, som till fyndighetens närmare undersökning
och blottande erfordras, innan utmål derför läggas må; dock skall han för hvad
han sålunda begagna får gifva innehafvaren af jorden, så länge försöks-arbetet fortgår,
full ersättning i årlig afgift, och vare jemväl, i händelse gruf-anläggningen öfvergifves,
innan utmål derför varder lagdt, skyldig att ersätta jordegaren eller den, som i hans
ställe till sådan godtgörelse berättigad är, all skada, som marken genom försöks-arbetet
för framtiden kan hafva tagit. Lag samma vare ock om ersättning för fiske, som
skadas genom sjömalms-tägt.
§. 13.
Yppas tvist om beloppet af den årliga afgiften eller annan ersättning, som efter
12 §. utgå bör, och kunna ej parterne åsämjas om tvistens slitande af mätismän, som
de sjelfva tillkalla, varde det stridiga bestämdt af särskild nämnd, hvilken skall väljas
och afgöra saken i den ordning, som uti Kongl. Förordningen den 20 November 1845
föreskrifves eller framdeles för dylik nämnd kan blifva stadgad; och falle kostnaden
härför den till last, som beloppet utgifva skall.
§. 14.
Innan något arbete må börjas å en inmutad fyndighet, skall inmutaren, vid inmutnings-rättens
förlust och skyldighet att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara
såsom för åverkan, lemna ett exemplar eller bestyrkt afskrift af mutsedeln till
så väl jordens egare, som den, hvilken nyttjanderätt dertill innehar; och galle om sättet
för sådant delgifvande, ehvad Kronan, någon menighet, allmän inrättning eller enskild
person är jordegare, hvad om delgifvande af stämning stadgadt finnes; dock må,
der jorden eges eller innehafves af enskild person, som frånvarande är och låter egendomen
för sin räkning af syssloman eller annan förvaltas, den afskrift, som honom
tillställas bordt, till sysslomannen eller förvaltaren allemnas, med förbindelse för denne,
att gifva sin hufvudman eller husbonde deraf del.
Fordrar jordegaren eller nyttjanderättens innehafvare att säkerhet ställes för
den årliga afgift eller framtida ersättning, hvartill inmutaren, enligt 12 §., är förbunden,
då skall ock sådant fullgöras, innan något gruf-arbete får börjas, eller fortsättas
om det redan börjadt är då säkerheten fordras; ankommande i annat fall på
vederbörande Kronofogdes eller Magistrats åtgärd, då de derom anlitas, att arbetet instäldt
varder tilldess sådan säkerhet, som antaglig finnes, blifvit anskaffad.
lixpedilions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 85.
525
§. 15.
Sednast inom ett år från mutsedelns utfärdande skall inmularen hafva börjat
gruf-arbelet, der ej, i anledning af yppad tvist, sådant hinder härför mött, hvars undanrödjande
icke af inmutaren berott; och vare han, sedan arbetet blifvit börjadt,
skyldig att detsamma årligen fortsätta och uppehålla, i den ordning och vid den påföljd,
som för grufvedrift i allmänhet uti 6 kap. stadgas, utan att före utmåls-Iäggningen
något hvilostånd meddelas må för försöks-arbete på annans mark, så framt ej
den, som rätt till jordegare-andelen har, sådant medgifver.
Försummas arbetets påbörjande inom den tid, nu sagd är, håfve inmutaren sin
inmutningsrätt förlorat.
§. 16.
Under försöks-arbetet eller så länge ej visst utmål för gruf-anläggningen blifvit
anvisadt ocb marken inlöst, som i 5 kap. sägs, håfve inmutaren icke lof att, utan tillstånd
af jordens innehafvare, å den inmutade platsen uppföra andra byggnader, än
sädane, som till försöks-arbetets drifvande oundgängligen erfordras. Sker annorledes,
må innehafvaren af jorden anlita vederbörande Kronobetjent eller Magistrat för att få
byggnaden på inmutarens bekostnad åter borttagen.
§. 17.
Vill inmutaren, efter det gruf-arbetet blifvit börjadt, men före utmåls-läggningen,
sin gruf-anläggning öfvergifva och nedlägga, gifve det så väl egaren som innehafvaren
af jorden bevisligen tillkänna och vare sedan ej skyldig att för längre tid, än
det dä löpande året, betala afgift för den mark, han begagnat; godtgöre dock den
skada derå, som för framliden kan hafva uppkommit, efter thy i 12 §. sagdt är. Ofvergifves
gruf-anläggningen utan sådant tillkännagifvande, då må jordegaren eller den
hans rätt innehar, när han vill, efter det arbetet blifvit nedlagdt, åter sätta sig i besittning
af den till gruf-anläggningen begagnade marken och utsöka den för dess försämring
honom tillkommande skadeersättning; hvaremellertid inmutaren, tilldess denna
ersättning blifvit erlagd, fortfarande skall ansvara för fulla beloppet af den årliga afgift,
som för markens begagnande varit bestämd.
4 Kap.
Om jordegare-andelen i grufvor.
§. 18.
Jordegaren vare i allmänhet berättigad att, till hälften med inmutaren, i grufarbelet
och den deraf fallande vinsten deltaga; men vid inmutning af grufve- eller
slaggvarp är jordegare-andelen till -Jidel inskränkt och Öfriga ^:delar tillhöra inmutaren.
§. 19.
Då inmutning sker å jord, som slår under Kronans omedelbara förvaltning,
eller å allmänning, som tillhör Kronan eller utgör föremål för afvittring, skall jord
-
526 Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 18S.
egare-andelen hädanefter tillkomma inmutaren, och denne endast vara pligtig att gifva
ersättning för den mark, som tiil gruf-anläggningen begagnas; öfver fullgörande hvaraf,
så ock att säkerhet, der sådan erfordras, för ersättningen varder ställd, Vår Befallningshafvande
eger hålla hand.
A kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är lill boställe
anslagen eller blifvit till brukning på viss tid för Kronans räkning upplåten, skal! deremot
krono-åboen, boställs-innehafvaren eller den, som eljest nyttjanderätten har, njuta
jordegare-rätten tillgodo; egande han ock, om han sin rätt till jordegare-andelen begagnar,
att samma andel sedermera såsom sin enskilda tillhörighet behålla.
§. 20.
Jordegaren må under försöks-arbetet, när han vill, hos inmutaren anmäla sig
till begagnande af sin jordegare-andel, antingen till fullo eller till någon viss del, och
njute från den tid, sådan anmälan bevisligen skett, delaktighet i gruf-anläggningen,
dock med förbindelse att vidkännas motsvarande andel i alia kostnader, som för grufdriften
derefter erfordras, äfvensom att i enahanda förhållande ersätta värdet af de
för arbetet nödiga och nyttiga byggnader eller redskaper och förråder, som dessförinnan
af inmutaren blifvit anskaffade; men i kostnad, som inmutaren förut haft för
skärpning eller annat arbete till fyndighetens undersökning och blottande, vare jordegaren
ej skyldig att taga del, hvaremot ock grufvans afkastning under samma tid inmutaren
odeladt tillhör.
Uppstår tvist om beloppet af den ersättning, jordegaren till inmutaren gifva
bör, gånge med bestämmandet deraf enligt 13 §., och jordegaren njute icke destomindre
under tiden sin andel i gruf-anläggningen tillgodo, der han säkerhet för ersättningen
ställer.
§• 21.
Försummar jordegaren att sednast vid utmåis-läggningen anmäla sig till begagnande
af sin jordegare-andel, bafve, med det undantag som i 24 §. sägs, förlorat all
rätt ej mindre lill det mineral, som dä är under bearbetning, än till hvarje annan
fyndighet, som sedermera inom utmålet kan anträffas, der ej annorlunda mellan honom
och grufegaren öfverenskommet är.
§. 22.
Äro inom ett utmål flere jordegare med laga skillnad sig emellan, njuten de
jordegare-andelen hvar inom sitt område, så framt fyndigheten är derstädes frän dagen
åtkomlig; och håfve i thy fall den etie ej rätt tiil andel i det arbete, som sker å
den andres grund, ehvad denne vill deruti deltaga eller icke, utan vare endast berätti
gad
att af den eller dem, som arbetet der drifva, bekomma ersättning för sin andel i
de byggnader och annat, som dervid användes, hvilken ersättning, i händelse af tvist,
skall bestämmas på sätt i 13 §. sagdt är. Kommer åter, under eftersättande af en
fyndighet, som på djupet ligger, eller medelst fäit-ort, arbete från den fene jordegarens
område in på den andres, njute den, å hvars grund anbrott från dagen icke skett,
rätt till deltagande endast för {:dcl, och öfriga fidelar tillhöre den eller dem, som orten
förut drifvit, derest ej den nye jordegaren gör på sin bekostnad fyndigheten från
egen grund åtkomlig.
Expeditions-lJtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o ISS.
527
§. 23. .
Eftersätter gruf-egare, med den rätt honom enligt 33 §. tillkommer, en på djupet
liggande fyndighet medelst fält-ort utom sitt utmåls gräns, håfve angränsande jordegare
eller utmåls-innehafvare rätt att likaledes för half jordegare-andel, eller ^:del,
uti arbetet inom sitt område deltaga med den eller dem, som orten förut drifvit; och
vare lag samma för hvarje jordegare eller' utmåls-innehafvare, på hvars område slikt
arbete under dess fortsättning inkomma kan.
§. 24.
I de fall, som i 22 och 23 §§. sagde äro, skall den, på hvars område ett grufarbete
först efter utmåls-läggningen inkommer, hafva öppet att anmäla sig till begagnande
af sin jordegare-andel sednast inom sex månader sedan arbetet på hans grund
inkommit och han derom blifvit underrättad af gruf-egaren, hvilken det åligger att sådan
underrättelse meddela, vid påföljd att till den, som jordegare-andelen tillkommer,
hafva förverkat allt hvad inom dennes område han dessförinnan sig tillgodogjort.
§• 23.
Om jordegare-andelen vid stoll-arbeten stadgas i 6 kap.
5 Kap.
Om utmål fur grufvor.
§• 26.
För alla inmutade lägenheter skall, sedan gruf-arbetet så långt fortskridit, att
den angifna mineral-anledningen hunnit undersökas och blifva känd, ett visst utmål
anvisas, innefattande det utrymme på marken, hvarinom gruf-egaren sedermera, utan
annan inskränkning, än som för stoll-arbeten i 6 kap. sägs, har rätt alt, med andras
uteslutande, arbetet bedrifva, så väl ofvan som under jord; och åligge det för thy
gruf-egaren att till erhållande af sådant utmål skriftligen anmäla sig hos Bergmästaren
sednast inom ett år, sedan arbetet blifvit påhörjadt, när inmutning skett af sjö- eller
myrmalm, eller af varp. men eljest så snart den angifna fyndigheten medelst jordrymuing
eller skärpning blifvit gjord åtkomlig och så blottad, att den lill art, läge eller
sträckning och mäktighet bedömas kan.
§. 27.
Sedan gruf-egarens anmälan om utmål, deruti han jemväl skall till namn och
hemvist uppgifva den eller de jordegare, inom hvilkas område han önskar att sitt utmål
erhålla, till Bergmästaren inkommit, vare denne skyldig att, så fort ske kan och
tjenlig årstid är för handen, utmåls-läggningen på stället företaga. Är Bergmästaren
af förfall härifrån hindrad, gore derom anmälan hos Bergs-öfverstyrelsen, som då eger
att, i hans ställe, annan Bergstjensteman förordna.
528
Expedilions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, A'.-o 18 5.
§• 28.
Utmåls-förrättningen skall på gruf-egarens bekostnad af förrättningsmannen verkställas
med biträde af två gode män bland dem, som för egoskiften i orten valde äro,
eller, om utmålet skall å stadsgrund läggas, af två i staden bosatte män, de der nödig
sakkunskap ega; och varde tiden och stället för förrättningen minst en månad
förut kungjorde i kyrkan till den eller de församlingar, inom hvilkas område det sökta
utmålet är beläget, med kallelse till en hvar, som anser sin rätt af förrättningen beroende,
att dervid sig infinna och sin rätt bevaka. Har någon jordegare ej sitt hemvist
inom den församling, der kungörelse sker, då skall han lika lång tid förut särskildt
kallas, egande förrättningsmannen att vända sig till Kronobetjeningen i orten eller, der
så nödigt är, till Vår Befallningshafvande i länet, för ali genom dess försorg få kungörelsen
i kyrkan uppläst och särskilda kallelser vederbörande tillställda emot bevis,
som före den utsatta tiden böra till förrättningsmannen vara aflemnade.
Då förrättningen skall ske å någon Kronan tillhörig jord, åligger det förrättningsmannen
ålt derom göra anmälan bos Vår Befallningshafvande, sorn eger ej mindre
sjelf förordna krono-ombud för bevakande af Kronans eller efterkommande jordinnehafvares
rätt, än äfven föranstalta att andra allmänna ombud, der sådant kan finnas
erforderligt, i stadgad ordning blifva utsedde att förrättningen öfvervara.
§• 29.
Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den inställd; och ankomme dess
företagande sedermera på ny anmälan. Men ej må annan parts eller allmänt ombuds
uteblifvande hindra förrättningens fortgång, der den blifvit så kungjord, som i 28 §.
sagdt är. ,
§. 30.
Göres vid förrättningen jäf emot förrättningsmannen eller någon af de biträdande
gode männen, eller förekommer annan invändning mot förrättningens företagande
och fortgång, meddele förrättningsmannen deröfver beslut. Gillas jäfvet eller invändningen,
upphöre förrättningen, der ej frågan rörer jäf emot god man, i hvilket
fall annan god man skall i den jäfvades ställe tillkallas. Har jäf eller annan invändning
blifvit ogillad, då skall förrättningen, ehvad missnöje emot beslutet anmäles eller
icke, ändå fortgå, med öppen rätt för den missnöjde att sin talan i sammanhang med
hufvudsaken fullfölja.
§. 31.
Utmål, som hädanefter anvisas, skola på marken utläggas sålunda, att, i mån
af gruf-egarens behof, honom tilldelas ett utrymme för metaller och malmer, som i
berg eller jordlager blifvit anträffade, äfvensom för svafvelkis och blyerts, af högst
100 famnar i längd och bredd, samt för stenkol af högst 200 famnar i längd och
bredd; kunnande dock, der, i anseende till sådant hinder, som i 2 §. sagdt är, belägenheten
så fordrar, eller gruf-égaren eljest det begär, ock fritt fält förefinnes, utmål
till den bestämda vidden jemväl utläggas i annan sträckning, efter thy som lämpligt
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i85.
529
pröfvas, blott kroklinier oell spetsiga vinklar i möjligaste måtto undvikas, samt längden
af utmålet, så vidt ske kan, ej öfverstiger dubbla bredden.
För sjö- och myrmalmer må, utan afseende å det område, som vid inmutningen
blifvit uppgifvet och i mutsedeln intaget, utmålets vidd i hvarje särskildt fall lämpas
efter omständigheterna och inmutarens behof, dock så, att det ej omfattar mera
än en hel sjö eller kärrtrakt af ringare omfång, och, i fråga om större sjöar eller
kärrtrakter, ej öfverstiger en vidd motsvarande i sjö en half qvadratmil och i kärr
eller myrar 300 famnar i längd och bredd.
För grufve- och slaggvarp, som till solfring blifvit inmutade, skall likaledes, oberoende
af mutsedelns innehåll, utmålet i hvarje särskildt fall bestämmas efter som varpets
belägenhet föranleder och inmutarens behof af utrymme för soffrings-arbetet
erfordrar.
Pä djupet skola utmål, som hädanefter anvisas, räknas efter lodlinien af utmålens
sidor ofvan jord, då malmgången är strykande i fält eller ett stock- eller körtelverk;
men om den faller donlägig eller sidovärts, så att den efter sitt fallande kommer
på djupet att drifvas utom utmålets linie, då bör utmålet i djupet ej räknas lodrätt,
utan i lika fallande med grufvan, på sätt att gruf-egaren uti djupet förbehålles
så långt utrymme, på sidan ifrån malmgångens salband eller sidosköl nere i grufvan,
som samma malmgång uppe i dagen ligger ifrån utmåls-linien.
§. 32.
Finnes ej fritt och oinmutadt fält för så stort utmål, som gruf-egaren önskar
och i 31 §. medgifves, åtnöje han sig med det utrymme, som är att tillgå. Lag samma
vare ock, om gruf-egaren under mer än ett år försummat att söka utmål, sedan
anmälan derom enligt 26 §. bordt göras, och annan fyndighet under tiden blifvit i
hans grannskap inmutad; egande Bergmästaren i thy fall att, i afseende på utmål för
bägge gruf-egarne, dem emellan jemka, som skäligt pröfvas.
Till fritt fält räknas dock äfven det utmål, som förut tillhört en grufva, den
der öde ligger, då inmutning af annan fyndighet i dess grannskap sker.
§. 33.
Ofvan jord skall gruf-egaren vara skyldig att med sitt arbete hålla sig inom
det utmål han erhållit och der sjelf bereda sig utrymme för byggnader och varp-upplag
med det mera, som vid grufvedriften tarfvas; dock må han derutöfver få sig anvisad
nödig väg och plats för sådant verk, som drifves för vatten.
Anträffar gruf-egaren, på djupet, en förut okänd fyndighet och vill den med
fält-ort eftersätta, då må det, med de vilkor, som i 23 och 24 §§. sagde äro, ske äf
ven
utom utmålets gräns, dock endast tilldess annan gruf-egare med arbete från sitt
utmål möter; och skall i dessa fall såsom okänd fyndighet anses i oinmutadt fält
hvarje fyndighet, som enligt 1 §. är föremål för inmutning, och i inmutadt fält al!
annan än den, som der förut är under arbete.
§. 34.
Utmål skall på marken utstakas och med ordentliga rösen eller skiljomärken
förses, samt särskild ritning eller karta deröfver upprättas och bifogas förrättningstiih.
till It. St. Prot. 1858 & 1855. 10 Sami. 1 Afd. 67
530
Expedilions-VIskalleis Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
protokollet, hvilket derjemte bör upptaga fullständig beskrifning så väl öfver utmålef
med dess belägenhet och sträckning, som öfver sjelfva grufvans art och huru fyndigheten
med dess gångar eller lager ofvan eller under jorden sig företer.
Öfver utmål i sjöar erfordras dock ej särskild ritning eller karta, likasom ej
heller annan utstakning deraf, än att, dä utraålet ej omfattar en hel sjö, gränspunklerne
i sjön på lämpligt sätt utmärkas.
§. 35.
Anmäler sig jordegaren vid utmåls-förrältningen till begagnande af sin jordegareandel
eller har sådan anmälan förut skett, varde ock det i protokollet antecknadt med
de vilkor, jordegaren sig förbehållit eller sorn öfverenskomne blifvit. Kunna ej, då
anmälan vid förrättningen sker, parterne åsämjas om beloppet af den ersättning, hvartill
jordegaren, enligt 20 §., är förbunden för sådana kostnader, som förut blifvit pä
gruf-anläggningen använde, då skall förrattningsmannen, efter af honom och gode männen
verkställd besigtning och värdering, utlåtande derom meddela.
§. 36.
För ali den mark, som vid utmåls-Iäggning gruf-egaren till begagnande anvisas
och tilldelas, skall han gifva ersättning, och vare derjemte skyldig att ensam hålla den
stängsel deromkring, som nödig är; dock må vid grufvor, som under jord bearbetas,
gruf-egaren sjelf bestämma, huru stort utrymme af det tilldelta utmålet han ofvan jord
för sitt arbete tarfvar och ersättning derefter lämpas. Har jordegaren för större eller
mindre andel i gruf-företaget ingått, åtnjute han ej heller större ersättning för utmålet,
än i förhållande till öfrige andelar.
§. 37.
Lösen för utmål skall vid utmåls-läggningen bestämmas. Åsämjas ej parterne
om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen bestämdt, efter den
uppskattning af marken till det värde, annan mark af enahanda beskaffenhet och godhet
i orten högst gäller; skolande lösesumman, med ränta derå från den dag beloppet
blifvit genom öfverenskommelse eller lagakraftegande beslut läststäldt, inom tre månader
derefter af gruf-egaren utgifvas till jordegaren eller den som i hans ställe rätt
dertill har. Underlåter inmutare att, inom sålunda bestämd tid, erlägga fastställd lösen,
vare han utmålet och mulsedeln förlustig.
Å sådan Kronans jord, som är åt enskild åbo med ständig besittningsrätt upplåten,
vare han berättigad att, i egarens ställe, den för utmål bestämda lösesumman
åtnjuta; men då fråga är om annan, vare sig Kronan, allmän inrättning eller enskild
Cierson tillhörig jord, som under nyttjanderätt innehafves, må jordegaren sjelf uppbära
ösesumman, mot förbindelse att hålla innehafvaren skadeslös för hvad han i sin nyttjanderätt
genom utmålet mister. Är jorden för fordran intecknad, då skal! lösesumman
tillhandahållas inteckningshafvarne, -der de sådant fordra; och vare förthy jordegaren
ej berättigad att medlen lyfta, med mindre han visar sig dertill hafva fått inteckningshafvarens
lof, eller säkerhet ställer.
§. 38.
För all annan skada, som jordens egare eller innehafvare af utmålet tillskyndas,
skall gruf-egaren likaledes gifva full ersättning och beloppet deraf vid utraåls
-
Expeditions-Vtskottels Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o 185.
531
läggningen, der sådant äskas, bestämmas, dock utan hinder för den, som rätt till
skadeersättning har, att efter stämning lill domstolen särskildt utföra den talan, hvartill
han under gruf-arbetets fortgång kan finna sig befogad.
§. 39.
Har emot ulmåls-förrältningen förekommit invändning på den grund, att den
inmutade fyndigheten förmenas ej vara föremål för inmutning enligt 1 §., och vill någon
klaga öfver förrätlningsmannens härom meddelta beslut eller öfver storleken af det
utmål, som vid förrättningen blifvit anvisadt, gore del hos Bergs-öfverstyrelsen i den
ordning, som för besvär öfver Bergmästare-embetets åtgärder och beslut i allmänhet
stadgad är. I andra frågor, som till utmåls-förrältningen höra, må missnöjd part sin
talan efter stämning vid domstolen i orten i laga ordning utföra; och åligger det förrättningsmannen
att, vid förrättningens slut, meddela parterne och i protokollet intaga
fullständig underrättelse om hvad de för talans fullföljd hafva alt iakttaga.
§• 40.
Utan afseende å hvad nu stadgadt blifvit om de utmål, som hädanefter läggas,
skola’ för alla äldre grufvor jemte Bergslagernes s. k. odalgrufvefält tillgodonjulas de
utmål,- som för dem förut varit gällande och gruf-egarne af ålder innehaft eller efter
förra författningar fått sig särskildt anvisade. Vill någon delegare i odalfält särskildt
grufve-arhete efter inmutning der anställa, och finner Bergmästaren, sedan öfrige delegare
blifvit hörde, att sådant ske kan utan hinder eller förfång för de öfriga grufvornas
framtida bearbetande, då må ett mindre, derefter lämpadt utmål för honom utläggas.
Men ej må sådant gruf-arbete eller utmål tillstädjas annan än den, som i odalfältet
delegare är.
§. 41.
Förmenar gruf-egare, som, för fyndighet af den beskaffenhet §. 1 bestämmer,
innehar ett mindre utmål, än i 31 §. tillåtet är, ehvad ulmålet före eller efter denna
författnings utfärdande blifvit honom lilldeladt, alt han för sin grufvedrlft är i behof
af större utmål, då må han derom göra ansökning hos Bergs-öfverstyrelsen, som, i
läll laga hinder ej möter och behofvet sådant påkallar, eger förordna om nytt utmåls
utläggande i den ordning detta kapitel stadgar.
Vilja flere innehafvare af särskilda utmål, som gränsa intill hvarandra, dem för
lättnad i arbetet och gemensam grufvedrift till ett enda sammanlägga, ege ock Bergsöfverstyrelsen,
på gjord ansökning, hvilken det tillkommer Bergmästaren att emottaga
och med sitt af fullständig beskrifning åtföljda utlåtande tijl Bergs-öfverstyrelsen insända,
att derom, i fall hinder ej möter, förordna efter thy som lämpligt pröfvas, utan
afseende derå, att det sammanlagda utmålet innefattar större vidd, än eljest tillåtet är.
6 Kap.
Om grufnedriflen samt vilhoren dervid, så ock om dag-orters eller
s. k. stollars anläggning.
§. 42.
Grufve- eller utmåls-egare skola vara förbundne att grufverörelsen eller afbetet
med den drift framgent fortsätta, att åtminstone antingen bergs-sprängning lill en
532
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 485.
kubikfamn, eller 4 å 5 kubikfamnars jordrymning, eller ock annat grofve- eller grufvebyggnads-arbete,
motsvarande 200 dagsverken, årligen på stället utföres. Dock gälla
dessa föreskrifter ej sjömalms-tägter samt grafve- och slaggvarp, hvilka emellertid aldrig
längre tid än högst 3:ne år må lemnäs obegagnade eller utan bearbetning.
§. 43.
Försummas, utan' behörig tillåtelse, under ett helt års tid allt arbete i någon
sådan grufva eller skärpning, hvarest, enligt nästföregående §., årlig arbetsdrift underhållas
skall, eller finnes arbetet derstädes, eller inom dithörande utmål, vara i den
mån underlätet, att det icke under de 2:ne sistförflutna åren tillhopa motsvarar brytnings-
eller arbets-skyldigheten för samma tid, enligt hvad ofvan sagdt är, eller lemnäs
sjömalms-tägter, eller grafve- eller slaggvarp, obegagnade eller utan bearbetning
längre tid än enligt nästförestående §. medgifves, håfve inmutaren sin rätt dertill förlorat.
§• 44. *
Emedan det allmännas rätt derunder i väsentlig mån beror, att ej allenast nya,
i jorden förvarade malmtillgångar uppsökas och nyttigt användas, utan äfven att redan
öppnade grufvefält för efterkommande tillgängliga hållas, samt att grufvestalp och dermed
förenade olyckor må förekommas; alltså skall jemväl grulverörelsen i allmänhet,
hädanefter som hittills, underordnas Bergverks-styrelsen, samt gruf-egare och förvaltare
fördenskull vara pligtige alt ställa sig Bergmästarens för nämnda ändamåls vinnande
gifna föreskrifter till noggrann efterrättelse. Uraktlåtes det uppsåtligen eller af vårdslöshet,
vare ansvaret derför hvarje gång böter från 10 till 50 R:dr, jemte skyldighet
att godtgöra all för framtiden uppkommen skada, der sådan ersättning bestämmas kan.
§. 45.
Till allmänna iakttagelser vid grufvebrytningen skola för öfrigt följande omständigheter
räknas, nemligen:
Att afsänkningarne från dagen icke göras större än behofvet fordrar samt så
tilldanas, att dagvattens ledande i grufvan, så vidt möjligt är, undvikes; alt, när arbetet
nedkommit på djupet, band och pelare till grufvans framtida säkerhet afsättas, der
sådant behöfves och berget är fastare samt det med minsta afsaknad för malmvinsten
lämpligen ske kan; att uppfordrings-schackt anläggas der, hvarest största malmvinsten
kan väntas och bergets beskaffenhet sådant medgifver; att kommunikations-orter mellan
sänkningarne inrättas till befordrande af berg- och vattenuppfordringen samt för
ernående af väderväxling på djupet; alt fält-orter anläggas och fortdrifvas, så långt
brytvärd malm dertill föranleder, alltid med beräkning att gruf-arbetet hellre med strossarbete
än takbrytning må kunna fullföljas; att försöknings-orter uppslås, dels till un,
dersökande af gångartens mäktighet i längd och bredd, dels ock för att derinom upptäcka
malm eller derutom tilläfventyrs påträffa nya parallela malmgångar; att alla grufarbeten
anordnas till ernående af de förenade ändamålen af största möjliga malmvinst,
lättad upp- eller utfordring af berg och vatten samt nödig väderväxling och beqväm
vandring upp och ned i grufvan; samt ändtligen att lösbrutet berg icke får qvarlemnas
i grufvan eller, utan Bergs-öfverstyrelsens särskildt meddelade tillstånd, i andra
grufverum eller tillgränsande gamla grufvor afstjelpas.
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o 185.
533
§• 46.
Bergmästare, som öfver grufvebrytningen eger den närmaste tillsynen, åligge
det att, efter öfverläggning med gruf-egaren eller på stället varande förvaltare, i tid
afsätta och med tydliga märken beteckna sådane'pelare, band eller bergfästen, som
för grufvas säkerhet och framtida bestånd nödiga anses; och må dylika, en gång afsätta
band eller pelare icke genom brytning angripas, skadas eller borttagas, så framt
icke, på vederbörandes derom gjorda hemställan, obehöfligheten deraf blifvit genom
hållen undersökning ådagalagd, eller, i anseende till all malmens redan skedda utbrytning
i grufvan, Bergs-öfverstyrelsen särskild tillåtelse dertill förut meddelat. Sker sådan
åverkan, som i denna §. förbjudes, ansvare förbrytaren med böter från 20 till
100 B:dr, då skadan är mindre än att grufvans säkerhet och framtida bestånd derigenom
kommit i äfventyr; men från 100 till 500 B:dr, då grufras derigenom inträffat
eller så äfventyrats att, till dess förekommande, särskilda åtgärder måst vidtagas.
§• 47.
Om, under fullföljden af ett i gång varande gruf-arbete, ortens Bergmästare
finner detsammas fortsättande kunna för grufvebyggnaden medföra skadliga följder
eller, genom ökadt vatlentillopp eller eljest, blifva för den grufvan eller annan tillgränsande
menligt, skall arbetet derstädes, genom nämnde tjenslemans försorg, så fort
ske kan, inställas; och gälle sådan inställelse så länge och intilldess att, i förra fallet,
frågan blifvit af Bergs-öfverstyrelsen pröfvad, eller ock, i sednare fallet, öfverenskommelse
om sättet och vilkoren för arbetets ytterligare fullföljd kunnat med angränsande
grufvas egare träffas.
§. 48.
Ofver grufvor, som inom distriktet äro under arbete, åligger Bergmästaren, när
han eller gruf-egaren eller Bergs-öfverstyrelsen finner det nödigt, att, efter föregående
uppmätning, upprätta och meddela fullständiga Markscheider-kartor.
i
§. 49.
Angående de uti grufvorne årligen verkställde arbeten samt öfver beloppet af
vunnen malm och uppfordradt gråberg bör egaren eller förvaltaren låta noggrann anteckning
föras, hvarvid tillika bör anmärkas sådana iakttagna förhållanden i afseende
på grufvan samt dess sköl- och malmformationer, som kunna tjena till ledning eller
upplysning vid brytningens framtida anordnande; och skall ett sammandrag deraf, inom
Januari månads slut, för det nästförutgångna året, Bergmästaren tillställas, vid vite af
3 K:dr 16 sk., om sådant uraktlåtes; egande Bergmästaren, vid förnyade försummelser,
förelägga ytterligare tid, hvarje gång vid förhöjdt vite, dock icke öfver 50 R:dr B:ko.
§. 50.
Vill egare till grufva, med visst utmål, densamma alldeles nedlägga och för
framtiden öfvergifva, vare han skyldig att derom, med bifogande af grufve-karta och
tillhörande beskrifning, der sådan finnes upprättad, göra anmälan hos Bergmästaren,
som lale, sednast inom en månad efter det denna anmälan till honom inkom, från
534
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, S:o ISS.
predikstolarne i häradets kyrkor kungöra, att grufvan kommer att af egaren öfvergifvas;
och vare den, som inom 4 månader från detta kungörande sig först hos Bergmästaren
anmäler till gruf-arbétets öfvertagande och fortsättande, berättigad att, utan ersättning,
komma i besittning af de för vatten- och berg-uppfordringen eller för grufvans
framlida styrka och bestånd verkställde grufvebyggnader, och att, mot skälig lösen,
tillhandla sig de i öfrigt till grufvan hörande byggnader, machinerier och redskap,
hvilka han, inom en månad från det sistnämnde anmälan skett, tillkännagifver sig vilja
inlösa. Befinnes det då, att egaren låtit borttaga eller förstöra grufvebyggnader eller
inventarier, vare han förfallen till bötep från 50 till 200 B:dr, med skyldighet, derest
något af de, till förekommande af ras, i grufvan anbragta förtimringar och förstämplingar
eller af de i grufvan varande vandringar blifvit borttaget eller förslördt, alt detsamma
i dess förra skick återställa eller derför gifva ersättning till grufvans blifvande
innehafvare.
Varder, genom försummad grufvedrift, grufva sönad och egaren förthy dömes
att densamma till annan afträda, vare den förre ansvarig för och den sednare berättigad
till grufvebyggnaderne och inventarierne, efter hvad här ofvan stadgadt är; dock
att allt, som är underkastadt lösen, får af egaren fritt disponeras, derest den blifvande
grufve-innehafvaren icke om inlösen deraf sig anmäler inom en månad från resolutionens
datum.
Uppstår tvist om beloppet af den ersättning för grufvas tillhörigheter, som enligt
denna §. gifvas eller tagas skall, lÖrfares, för bestämmande deraf, på sätt i 13 §.
sagdt är.
§• 51.
/ - ' I
När grufva öfvergifven är eller egaren blifvit densamma förlustig dömd, må
hon af den, som enligt nästföregående §. dertill berättigad är, öfvertagas ined samma
rättigheter och förbindelser i hänseende till utmål och grufvedrift, hvilka förre egaren
innehaft. Då ett år förflutit från den tid, dä rättigheten till grufvans öfvertagande inträdt,
utan att gruf-arbelet blifvit ånyo påbörjadt, skall all den mark, som, enligt denna
författning, varit till inmutare afstäda, hemfalla till grundegaren, dock att ur grufvan
uppbruten malm må kunna för egarens räkning under ytterligare ett år afgiftsfritt
å marken qvarligga.
§. 52.
Till anläggande af dag-orter eller s. k. stollar för malmfältens undersökande
och nya fyndigheters upptäckande eller för ernående af en lättare berg- och vattenutfordring,
vare alltid gruf-egare eller grufve-bolag, som hos Bergmästaren sig dertill
anmäla, närmast berättigade, då de äro delegare i grufvor inom det malmfält, hvarigenom
dag-orten skall framdrifvas; och rnå jordegare eller annan enskild gruf-egare i
samma fält icke kunna hindra verkställigheten af stollarbete, som med vederbörligt
tillstånd är påbörjadt.
§. 53.
Den, som inom eller utom grufvefält antingen nytt stoll-arbete företager, efter
att dertill, på gjord anmälan, hafva erhållit Bergmästare-embetets tillåtelse, eller ock
sådant förut påbegynt arbete fullföljer, skall dervid åtnjuta följande förmåner, nemligen:
Expedilivns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o !8S.
535
1:0. Hela uppfinnare- och halfva jordegare-rätten till de förut icke under arbete
varande malmer och mineralier, som han med dag-orten yppar, jemte rätt till utmål
derför inom omutadt fält; hvaremot återstående halfva jordegare-andelen tillkommer
grundegaren.
2:o. Lika rätt tillgodonjute ock den, som stoll-arbetet drifver inom annans utmål,
då förut obekant eller obegagnad fyndighet anträffas, dock endast så länge och
intilldess att utmåls-egaren med ort-arbete möter.
3:o. Påträffar den, som stollen drifver, sådan malm- eller mineral-fyndighet,
hvarå förut gruf-arbete är anlagdt, ege då rätt att erhålla £:del af det, som derstädes
vinnes, dock endast intilldess alt gruf-egaren med sitt arbete honom till mötes kommer.
4:o. Af den besparing, som genom stollen kan tillskyndas angränsande, i gång
varande grufvor, medelst vattens afförande samt malm- och gråbergs-utfordring eller
annat, tillfalla |:delar den, sorn stoll-arbetet drifvit, derest icke annan öfverenskommelse
kunnat träffas; och varde, i händelse af tvist om den vinst, som gruf-egaren
genom stollen tillskyndas, värdet deraf, sedan Bergmästaren utlåtande afgifvit, bestämdt
pä sätt i 13 §. sagdt är, dock att kostnaden härtill skall drabba parterne efter tby
som domaren skäligt prölvar.
7 Kap.
Om hvilostånd för grufvor samt sättet och vilkoren för deras beviljande.
§. 54.
Rättighet att på bestämd tid låta arbetet hvila uti en förut i gång varande
grufva eller uti påbörjad stoll, der kostnader redan blifvit å arbetet af innehafvaren
nedlagde, kan erhållas, när giltiga skäl dertill förekomma, dock, hvad försöks-arbete å
annan mark beträffar, med iakttagande af hvad i 15 §. finnes stadgadt. Den tillåtelse,
som gruf-egare erhåller, att grufvedriften under viss tid med egande-rättens bibehållande
inställa, benämnes hvilostånd.
§. 55.
Hvilostånd med grufve- och stoil-arbetens fullföljande må, på grund af skriftlig
derom gjord ansökning, af Bergmästaren under ett till och med tre års tid beviljas,
när sådana hinder mot grufvedriftens fullföljande finnas, som grufve-egaren ej kunnat
förekomma, eller andra giltiga anledningar till sökt hvilostånd uppgifvas och behörigen
styrkas. Sådant hvilostånd skall hädanefter alltid utsättas att gälla från 1 Maj eller
1 Augusti det ena året till samma dag det år, då det bör upphöra. För sjömalms
tägter
samt grufve- och slaggvarp må dock hvilostånd af Bergmästaren icke meddelas,
utan gälle derom hvad särskildt i 42 §. stadgadt är.
§. 56.
Förlängning af redan beviljadt hvilostånd må, på högst 2:ne års tid, kunna af
Bergmästaren medgifvas, då dertill gällande skäl och orsaker äro för handen, hvarom
dock endast påskrift behöfver af Bergmästaren meddelas å den förut erhållna hvilogtånds-resolution.
536
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
§. 57.
Sökes hvilostånd för sådan grufva, hvarifrån annan i arbete varande grufva kan
under hviiostånds-tiden blifva af ökadt vattentillopp besvärad, må hviloståndet af Bergmästaren
icke beviljas förr, än antingen egaren till den angränsande grufvan sådant
medgifvit eller visas kan, att öfverenskommelse med honom om vattnets undanhållande
under hvilostånds-tiden träffats eller ock sökanden ställt till vederhäftigheten styrkt
borgen för all den skada, som under samma tid, genom ökadt vattentillopp, egaren
till angränsande grufva tillskyndas. Visar det sig, sedan hvilostånd redan heviljadt är,
att angränsande grufvor, på sätt förut nämndt är, förnärmas, pröfve då Bergmästaren,
efter vederbörandes hörande och, om så erfordras, på stället hållen besigtning, saken
noga och bestämme genom utslag, derest vänlig förening ej träffas kan, de vilkor,
hvarunder det gifna hviloståndet får tillgodonjutas.
§. 58.
Önskar gruf-egare längre tids hvilostånd, än Bergmästaren enligt 56 §. kan
medgifva, söke då förlängning derå, med fullständig uppgift om orsakerna dertill, hos
Bergs-öfverstyrelsen, som, när skäl till beviljande förekomma, må ega att ytterligare
förlänga hvilostånds-tiden, dock icke utöfver 10 sammanräknade år ifrån den tid hviloståndet
första gången medgafs, derest särskilda omständigheter dertill icke föranleda.
§. 59.
Sedan hvilostånd af gruf-egaren sökt är, kan rättigheten till grufvan icke förloras
derför, att med resolutionens utfärdande någon tid fördröjes; dock skall förlängning
af heviljadt hvilostånd, för att kunna bifallas, vara hos vederbörande myndighet skriftligen
sökt innan det förra hviloståndet tilländagått. Meddelas åter uppå sökt hvilostånd
eller begärd förlängning af hvilostånds-tiden afslag, skall det åligga vederbörande
gruf-egare att, inom åtta månader från resolutionens datum, gruf-arbetet återtaga och
i föreskrifven ordning fullfölja, så vida hans framtida rätt till grufvan eller fyndigheten
förvaras vill.
8 Kap.
Särskilda siadganden.
§. 60.
Då flere personer, utgörande ett bolag, efter vissa lotter uti samma grufverörelse
deltaga, åligge det jemväl bolagsmännen att ställa sig ej allenast denna Vår
Nådiga Förordning till efterrättelse, utan ock de särskilda bolags-reglor, som kunna
vara dem emellan upprättade. Bolaget ege ock att inom sig utse någon viss disponent
eller grufve-föreståndare, som dels verkställer bolagets angående grufve-förvaltningen
gifna föreskrifter, dels ock, vid stadgadt äfventyr, iakttager hvad bolags-styrelsen, i enlighet
med gällande författningar, om grufve-brytningens rätta handhafvande föreskrifver.
De tillskott för grufve-rörelsens bedrifvande, som beslutas vid allmän bolagsstämma,
hvilken blifvit 2:ne månader förut i allmänna tidningarne utlyst och dessutom
2:ne
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 183.
537
2:ne gånger kungjord från predikstolen i den sockens kyrka, der grufvan ligger, sista
gången minst en månad före stämman, skola af delegarne ovägerligen betalas, inom
den derför utsatta tiden. Men uteblifver någon delegare då med sitt tillskott, och erlägger
han ej eller detsamma inom 2:ne månader ifrån den dag, han derefter om betalningens
fullgörande blifvit bevisligen erinrad, vare han sina grufvelotter förlustig
jemte dertill hörande andel i byggnader, inventarier och effekter, hvilket allt till bolaget
hemfaller; men för de grufvan eller bergverket tillhörande hemmans-lägenheter eller
annan jordegendom, njule han af bolaget full ersättning eller laga värdering, der
ej om beloppet öfverenskommelse träffas kan.
Innehålla i de ämnen, nu sagde äro, särskildt emellan delegarne upprättade bolags-reglor
andra bestämmelser, då skola de tjena till efterrättelsé.
§• 61.
Uti de jernbergslager, hvarest, i följd af stadgandet i 7 §. af 1757 års Kongl.
Utniåls-förordning, grufve- eller malm-öres-kassor redan finnas bildade, skola desamma
äfven framgent till grufve-rörelsens understöd oförryckta bibehållas, samt ställas under
Bergmästarens och 2:ne af delegarne valde kassa-föreståndares förvaltning samt Bergsöfverstyrelsens
inseende och kontroll.
Malm-öres-afgiften till grufve-kassan, hvilken samtlige intressenter uti de i fonden
delaktige grufvorna skola utgöra, antingen de sälja malmen eller densamma för
egen blåsning använda, skall hädanefter erläggas med En skilling banko för hvarje
lass jernmalm om 3 skeppund, som årligen från grufvan afföres; och förordnar Bergmästaren
i samråd med kassa-föreståndarne om de åtgärder, som i och för uppbördens
debitering och indrifvande samt medlens ändamålsenliga förvaltning kunna finnas lämplige.
Underlåter gruf-egare, ejler bolag, som dertill kan anses vara förbundet, att ofvannämnda
afgift till grufve-kassan inbetala, och sker sådant icke under 2:ne på hvarandra
följande år, oaktadt malm-aflorsel från grufvan under tiden egt rum, varén då
gruf-intressenterne sin framtida rätt till delaktighet eller understöddaf kassan förlustige;
och ankomme endast uppå kassans qvarvarande delegares vid allmän sammankomst
lättade beslut, om och huruvida, efter verkställd full inbetalning af de felande års-afgifterna,
det må tillåtas sådane uteslutne delegare att i fonden sin delaktighet återvinna.
Har någon grufve-kassa redan vunnit den tillväxt och stadga, att räntan å dess
utlånade medel motsvarar vid pass hälften af gruf-egarnes vanliga års-afgifter, i medeltal
för 10 år beräknade, må det uppå vederbörlig anmälan och Bergs-öfverstyrelsens
beslut ankomma att, då omständigheterna sådant för öfrigt medgifva, under någon viss
tid tillåta nedsättning uti gruf-egarnes årliga afgifter till fonden.
Grufve-kassemedlen, öfver hvilkas förvaltning årlig redogörelse skall, före slutet
af April månad, af Bergmästaren insändas till Bergs-öfverstyrelsen, komma, hädanefter
såsom hittills, att hufvudsakligen användas till de grufvors understöd, vid påkommande
behof, hvarifrån malm-ören blifvit till fonden behörigen inbelalde; men delning af den
gemensamma grufve-kassan, likasom uttagning af de medel, någon viss grufva tillskjutit,
må icke i något fall tillåtas.
§. 62.
De böter, som enligt denna stadga varda ådömde, fördelas till treskiftes på det
sätt, att £:del tillfaller åklagaren, $:deLOss och Kronan, hvars rätt likväl grufve-kasBih.
till It. St. Fröt. 1833 (St 1854. 10 Sami. 1 Afd. 68
538
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 183.
san, der sådan finnes, må tillgodonjuta, samt f.del församlingens fattige; skolande böterna
utgå af den sakfälldes egendom, så långt den räcker, och vid bristande tillgång
förvandlas till fängelse med tjenligt arbete, på sätt att emoL bilter af
10 R:dr svara 7 dagar,
från 10 till och med 25 R:dr 14 —
— 25 — — 50 — 21 —
— 50 — — 100 — 30 —
— 100 — — 150 — 45 —
— 150 — — 200 — 60 dagar, eller två månadey, och
så vidare, ända till ett år, som är den högsta fängelsetid, hvartill någon, i brist af
tillgång till böter, må dömas. Har någon del af böterna utgått, förvandlas återstoden
i öfverensstämmelse med föreskrifterna i Kongl. Rrefven den 5 Februari 1768 och den
26 Oktober 1820.
§. 63.
Allmänne åklagare åligger att, på vederbörande Bergstjenstemäns anmälan, för
ölverträdelser af denna stadga utföra åtal efter de upplysningar, som dem af nämnde
tjenstemän meddelas.
§. 64.
Denna Vår Nådiga Stadga skall träda i verkställighet den 1 November 1855,
då ock de hittills gällande författningarne i ämnet komma att till kraft och verkan
förfalla.”
Vid granskning af berörde nådigst meddelade förslag till Grufve-Stadga hafva
Rikets Ständer icke funnit skäl till anmärkning förekomma i afseende å hvad detsamma
innehåller, vare sig angående de ämnen, som böra utgöra föremål för inmutning,
eller rörande afstående af Kronans jordegare-rätt till inmutningar å dess mark.
Vidkommande åter formaliteterna för utmåls-läggning, föreskrifves i 28 §. af
förslaget, att jordegaren till förrättningen skall särskildt kallas, endast i det fail, att
han ej har sitt hemvist inom den församling, ifrån hvars kyrkas predikstol kungörelse
derom utfärdas. Ehuruväl kommuner från predikstolarne delgifvas kallelser i mål,
sorn dem angå, torde likväl ett sådant delgifningssätt, olikt det, som i allmänhet är stadgadt
om kallelse och stämning å enskild part, så mycket mindre i förevarande fall
böra ega rum, som förslaget i allmänhet afser att skydda jordegarens rätt, men denna
rätt lätteligen genom det föreslagna stämningssättet kunde, jordegaren ovetande, alldeles
gå förlorad vid utmåls-förrättningen, då, enligt 21 §., yttersta tiden för jordegaren
är inne att gifva sig tillkänna om han vill sin jordegare-andel i ett grufve-arbele begagna
eller icke; hvarför Rikets Ständer anse nödigt, alt jordegare till utmåls-förrättning
erhåller kallelse i samma ordning, som i 14 §. är stadgadt om delgifning af
mutsedel.
Stadgandet i 50 §. derom, att egare till grufva, som vill densamma Öfvergifva,
skall vara pligtig att till den, som sig anmäler till grufve-arbetets öfvertagande och
fortsättande, utan ersättning afträda de för vatten- och berg-uppfordringen verkställde
Expedilions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
539
byggnader, har synts Rikets Ständer kunna föranleda till alltför kännbara förluster för
den afträdande grufve-egaren, hvilken mången gång först efter stora uppoffringar öfvergifver
ett grufve-arbete, för hvars framgång han ej har någon utsigt. Det allmännas
rätt fordrar visserligen, att han qvarlemnar såsom grufvans tillhörighet sådana
byggnader, hvilka för grufvans bestånd äro nödvändige, såsom stämplingar och förlimringar
m. m.; men att han derjemte utan lösen skall afträda tilläfventyrs dyrbara vatten-
och berg-uppfordrings-verk, synes deremot vara merv än honom skäligen kan åläggas.
Den nye grufve-egaren bör dessutom redan finna sig belåten dermed att, mot en
lämplig lösesumma, genast få tillträda dessa byggnader, hvilkas uppförande för honom
skolat medföra mycken tidspillan.
Rikets Ständer hafva alltså funnit det nådiga förslaget endast föranleda följande
anmärkningar:
a) att i 28 §. borde intagas föreskrift derom, att jordegare skall tillställas kallelse
till utmåls-förrättning i samma ordning, som i 14 §. är stadgad om delgifvande
af mutsedel; samt
b) att, för det fall, då egare till grufva vill densamma alldeles nedlägga och
för framtiden öfvergifva, hvarom 50 §. handlar, borde stadgas förpligtelse för grufveegaren
att tili den, som grufve-arbetet vill öfvertaga och fortsätta, utan ersättning afstå
endast de för grufvans bestånd verkställde grufve-byggnader; men vatten- och berguppfordrings-verk
samt de i öfrigt till grufvan hörande byggnader, machinerier och
redskap endast mot skälig lösen.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 November 1854.
N:o 18G.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Nov. 1854.
Presle-Slåndet den 21 —
Borgare-Slåndet den 21 —- —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i broltmåls-lagsliftningen.
(Lag-Utsk:s Bet:n m. m. N:ris 37 och 48.)
S. A. K.
Vid pröfning af åtskilliga hos Rikets Ständer gjorda framställningar om ändring
i nu gällande straff-system samt i lagarne angående brott emot egande-rätten, har i
betraktande kommit, hurusom genom de författningar, hvilka, i enlighet med Riketa
540
Expedilions-Otskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
åren 1840 och 1841 församlade Sländers (ältade beslut, under den 10 Juni sistnämnda
år af Kongl. Maj:t utfärdades, en betydlig inskränkning skett i användandet af spöoch
ris-straffet, hvilket för närvarande stadgas antingen ovilkorligt eller alternativt med
annat straff, samt i förra hänseendet förekommer hufvudsakligen vid tjufnadsbrott, såsom
vid kyrkotjufnad, stöld af i bele ute å marken gående kreatur, fickstöid, annan
stöld tredje och fjerde gången, tredje resan inbrott i afsigt att stjäla, samt itererad
mjölkning ute å mark af annans ko, får eller get, i hvilka fall det dock vanligen åtföljes
af fästnings- eller korrektions-straff dels på vissa år, dels ock på lifstid. Hvad
det för qvinna stadgade ris-straffet beträffar, har det emellertid städse, under en lång
följd af är, blifvit utbytt till motsvarande fri hets-straff elier fängelse vid vatten och
bröd, då den dömda anropat Konungens nåd, hvadan delta straffs fullbordan numera
blifvit lika sällsynt, som spö-straffets tillämpning i de fall lagen utsätter detsamma alternativt
med annat straff. Sällsyntheten af denna tillämpning visar, att, i den mån
civilisationen gått framåt, sederna mildrats och aktningen för menniskovärdet ökats,
hafva äfven åsigterna förändrats om lämpligheten af de straff, sorn vittna om en med
dessa civilisationens framsteg oförenlig hårdhet, och då domaren, hvars ställning sätter
honom i tillfälle att bättre än de fleste bedöma straffens större eller mindre ändamålsenlighet,
undviker att tillämpa spö- och ris-straffen, söker han följaktligen endast att,
så vidt ske kan, åt lagen gifva ett uttryck om en fortgående civilisation samt så skipa
densamma, att den icke råkar i strid med de idéer, som allt mer och mer vunnit insteg
i lagstiftningen, hvaraf ock följer, att spö- och ris-straffen kunna anses faktiskt
upphäfda i andra fall, än då de äro ovilkorligen stadgade; men oaktadt spö-straffet
fortfarande verkställes i dessa fall, aftaga de ingalunda. Officiela uppgifter ådagalägga
snarare en tillökning af de stölder, som ådraga spö-straff; men deraf har man äfven
tillfyllestgörande anledning att betvifla den preventiva egenskapen hos delta straff.
Saknas likväl denna egenskap, så synes föga skäl återstå för detsammas bibehållande,
hvarför man endast funnit ett försvar i saknaden af annat lämpligt straff för stöld;
och hafva sålunda lagarne om brott emot egande-rätt inverkat på spö-straffets varaktighet.
Med ännu större anledning har man i samma lagar funnit ett hinder mot upphörande
af kyrkoplikten, som verkställes antingen offentligt eller enskildt och såsom påföljd
för vissa brott ålägges.
Alt kyrkoplikten förlorat sin ursprungliga betydelse är en allmänt känd sak.
Den är, enligt kyrkolagen, »den syndabekännelse, som en syndare, lagvunnen och sakfälter,
gör inför församlingen, då han tillstår sig vara i den sak brottslig, för hvilken
han uppenbart skriftas, och betygar sin ånger öfver bemälle synd, beder Gud och församlingen
om förlåtelse, samt utlofvar bot och bättling;» och då ångern icke kan vara
föremål för yttre tvång, är deraf en följd, att den handling, dervid ångern skall yttras,
ej heller bordt blifva en tvångssak; men dertill har likväl omfönnälde akt blifvit förvandlad.
Om man forskar efter dess ursprung, så finner man, hurusom densamma i
sin början utgjorde ett bland de yttre medel, genom hvilka de första kristna samfunden,
såsom sällskapliga föreningar, sökt att inom sig bibehålla tukt och ordning under
en lid, då de sjelfve voro förföljda. Att ifrån församlingens gemenskap utesluta
de medlemmar, som genom gröfre brott och laster vanhedrade henne och nedsatte
hennes sedliga värdighet, var nemligen då den enda utvägen, emedan annat medel ej
fanns för bestraffande af förbrytelser och uppehållande af ordning ocb tukt. Genom
ånger och botgöring blef den uteslutne emellertid åter upplagen i församligens gemenskap.
Men härmed grundlädes ock penitensen, ett af de mäktigaste medel, som kyrkan
sedermera begagnade för upprätthållande af sitt inflytande och stadgande af sin
makt, och som, fullt utbildad inom den kalholska kyrkan, bestod i botöfningar eller
Expeditions-Vtskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i86.
541
penningeböter. Inom denna kyrka öfvergick man emellertid småningom till den s. k.
öronbikten; hvaremot den Evangeliska kyrkan upptog den äldsta kyrkans sed i afseende
på offentlig bekännelse och aflösning för uppenbara brott och laster. Syndaren
utestängdes från kyrkan, tills han af samvetet och längtan efter religionens tröst drefs
till bekännelse af sina synder samt lofvade bot och bättring. Men ehurn man i vår
äldre kyrko-ordning erkände, att bekännelsen ej utgjorde föremål för tvång, utan berodde
på syndarens inre fria sinnesstämning, grundlädes likväl genom densamma, till
en del, det förhållande, som sedermera inträdl. I denna kyrko-ordning skiljes nemiigen
noga emellan bekännelsen och bolöfningen. Oaktadt botöfningen skulle följa på
bekännelsen och oaktadt denna erkändes såsom en yttring af frihet, gjordes likväl botöfningen
lill föremål för verldsligt tvång; och som inga andra, på sätt gällande kyrkolag
jemväl sedermera stadgade, voro underkastade denna botöfning än de, hvilka dömdes
för brott, utverkades slutligen en föreskrift för domaren att ålägga botöfning eller
kyrkoplikt, sorn redan i sjuttonde seklet bestod i att sitta på skampalien uti kyrkan.
Syndarens inställande tili kyrkopliktens undergående blef emellertid härmed förvandladt
till en verkslällighets-åtgärd. Dem sattes icke vidare i beroende af en föregången fri
bekännelse och derpå följd aflösning; och härmed omvändes förhållandet: botöfningen
kom först, bekännelsen och allösningen sedan, hvaraf åter följde att ångern och
bekännelsen likasom botöfningen blefvo mål för tvånget; men nu försvann ock handlingens
kyrkliga grund.
Ångern, denna den inre menniskans friaste yttring, låter sig emellertid icke af
yttre krafter framtvingas; och derför inträffade i detta fall, såsom i andra, då man
förgäter sakens inre väsende, att det mål förfelas, ditåt man sträfvar. Men den ena
afvikelsen leder lill den andra; och dermed förklaras de särskilda författningar, som
stadga straff å den, som, inställd till kyrkoplikt undergående, vägrar att bekänna och
afbedja sitt brott.
Redan ,1734 års lagstiftare synas hafva sett saken ur denna synpunkt. De bibehölio
eller föreskrefvo ej heller kyrkoplikt i mer än ett fall, nemligen i det, som
omtalas i 1 §. af Missgernings-Balkens 1 kap. Emellertid blef, genom Kongl. Brefven
den 20 December 1735 och den 20 December 1737, förordnadt, att med kyrkoplikten
borde förblifva efter förra vanligheten, tills den då ifrågaställda nya kyrko-ordningen
vid påföljande riksdag blefve öfversedd och antagen, samt att således emellertid skulle
till kyrkoplikt dömas uti alla brottmål, hvari kyrkoplikt efter förra förordningar egt
rum. Den nya kyrko-ordningen kom likväl ej för, men förslag dertill hade blifvit utarbetadt;
och deri uppenbarades eli bemödande att återföra kyrkoplikten till dess ursprungliga
betydelse, till en ångerns frivilliga handling. Det var ock detta, som hade
till följd, att sättet för kyrkopliktens undergående i vissa läll förändrades, eller att enskild
skrift och aflösning, som redan i slutet af sextonde århundradet stadgades för
snatteri, blef utsträckt till flera fall, hvarpå uppenbar kyrkoplikt förut följde, enär,
efter hvad det i ämnet utfärdade Kongl. Bref af den 18 November 1741 innehåller,
»det ändamål, som i början varit påsyftadt, icke kunnat erhållas, utan har omsider
denna uppenbara skrift eller kyrkoplikt blifvit hållen såsom ett utvärtes tvång och en
del af straff.»
Denna betydelse har ock kyrkoplikten, sä väl den offentliga som den enskilda,
allt mer och mer antagit, hvilket framstår otvetydigasl i Kongl. Förklaringen den 23
Mars 1807, som ej allenast skärpte medlen för tvingande till kyrkoplikts undergående,
utan ökade antalet af de fall, der till kyrkoplikt bör dömas.
Grunden härtill lades, efter hvad antydt blifvit, då den gjordes till föremål för
brottmåls-lagstiftningen, då domaren ålades att bestämma, att och när den skulle ega
542
Expedilions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i86.
I
rum, och då lagstiftaren stadgade de brott, på hvilka den skulle följa. Dermed införlifvades
den med brottmåls-lagstiftningen; och det är äfven af sådan anledning, som
den offentliga kyrkoplikten qvarstår.
Sedan nemligen 1841 års Ständer föreslagit upphäfvande af hvad genom lag
och särskilda författningar är vordet stadgadt angående uppenbar kyrkoplikt och ansvar
för den, som vägrar att densamma undergå, samt att i alla de händelser, der uppenbar
kyrkoplikt, i förening med annat sträft’, såsom påföljd för brott eger rum, skall
till enskildt skriftermål dömas, förklarade K. M:t, i nådigt svar, att, ehuru Han delade
Rikets Ständers åsigt, all kyrkoplikten vore ett föga lämpligt straffmedel och således
gerna såge detsamma utbytt emot något annat mera ändamålsenligt, fann K. M:t likväl,
enär Ständernes förslag vore utsträckt äfven till tjufnad^brott och en betänklig
rubbning i gällande straffsystem syntes uppkomma, derest första och andra gången
tjufnad endast skulle medföra penningeböter och enskild skrift, Sig förhindrad att förslaget
bifalla.
Häraf synes således, att kyrkoplikten endast betraktad såsom straff blifvit bibehållen,
ehuru båda statsmakterna erkänt samma straffs olämplighet. De hafva emellertid
dermed blott uttalat det allmänna tänkesättet, hvilket länge påkallat upphörandet
af en akt, som gör kyrkan till en verldslig straff-anstalt och som derigenom är i hög
giad sårande för den religiösa känslan. Men man finner ock af K. M:ts nådiga svar,
hurusom hindret för borttagande af detta straff jemväl är att söka i lagarne om brott
mot eganderätten.
Det beror alltså på dessa lagars förändring, huruvida spö- och ris-straffet samt
kyrkoplikten kunna ur brottmåls-lagstiftningen utplånas, och följaktligen, huruvida den
reform i straffsystemet, som i främsta rummet är nödig och allmännast blifvit påyrkad,
kan tillvägabringas.
Man har dock ifrågasatt, huruvida spö- och ris-straffet, såsom utgörande en
vigtig beståndsdel i gällande straffsystem, skulle kunna ur lagstiftningen uteslutas utan
en total omarbetning deraf till alla dess delar. Men, efter hvad ofvan blifvit anmärkt,
kunna så väl ris-straffet som spö-straffet, då detta är stadgadt alternativt, anses redan
faktiskt upphäfna; och, då detta egt rum, utan lagstiftningens mellankomst, på samma
gång i några fall måst, i följd af lagens ovilkorlig^ bud, till spö dömas, synes skäl
emot det faktiska upphäfvandets bekräftelse genom lag ej förefinnas i berörde ovilkorlig»
bud och således än mindre derest, i de fall spö-straffet nu kommer i fråga, detsamma
utbytes mot annat straff.
Klagan öfver slapphet i brottmåls-lagstiftningen bar visserligen ej saknats, men
har ej varit föranledd af den sålunda utbildade lagskipningen i afseende på val af
straff, då spö och ris förekomma alternativt med annat straff, ulan har egt sin egentliga
grund i det inflytande 1841 års lagstiftning utöfvade på straffet för stöld, hvilket
derigenom ansetts alltför mildt och hvars skärpning man derför fordrat.
Då likväl, af skäl som här ofvan äro antydda, den påyrkade skärpningen ej
kan tillvägabringas genom ali gifva spö-straffet sin fordna eller en ännu mera utvidgad
tillämpning, återstår ej annan utväg, än att till oftanämnda brott i vidsträcktare mån
tillämpa frihets-straffet, hvarigenom den reform i straffsystemet, som, efter hvad ofvan
förmäles, i första rummet funnits nödig, skulle kunna åstadkommas.
Rikets Ständer hafva likväl, jemlikt grundsatserna i gällande lag, ansett böter
böra ingå såsom en del af straffet för dessa brott, och ej, lika med Lagberedningen,
antagit frihets-straff ensamt. Rikets Ständer hafva härvid hyllat den åsigt, att straffet
bör, om möjligt är, träffa den brottslige, der brottet har sin rot eller sitt motiv, så
vidt detsamma af gerningen uppenbaras, och då det är begäret efter egendom, som
Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i86.
543
kominer tjufven att trotsa lagen, alt förakta eganderätten och alt beröfva sin nästa
hans gods, bör äfven lagstiftaren härå fästa afseende, då lagar emot tjufnad stiftas.
Det är emellertid ostridigt, att allenast böter äro ett otillräckligt straff, särdeles
som erfarenheten visat, hurusom de fleste, hvilka göra sig skyldige till tjufnad, sakna
tillgång och följaktligen i stället måste, enligt gällande lag, den Rikets Ständer funnit
härutinnan böra bibehållas oförändrad, undergå fängelse vid vatten och bröd; men
fyllnaden i straffet bör, efter Rikets Ständers tanka, sökas i frihets-straffet, genom
hvars utvidgade tillämpning L straffet bör kunna inläggas den skärpa, som allmänna
rösten påkallat, och dymedelst så väl spö-straff som kyrkoplikt göras obeböfliga.
Böter gemensamt med frihets-straff äro dessutom ej något nytt i vår lagstiftning.
Då den reform skedde, som utsträckte frihets-straffets tillämpning och i sjelfva verket
började öfvergången i brottmåls-lagstiftningen, stadgades nemligen detta straff gemensamt
med böter. Denna reform omfattade jemväl edsöres-lagarne, på sätt 1779 års
Författningar gifva vid handen. Men bötes-straffet utgjorde emellertid ej någon nyhet
för edsöres-brottet. Det var förut föreskrifvet jemte ärans förlust; men denna sistnämnda
påföljd ansågs både olämplig och otillräcklig. Derför utbyttes ock densamma
emot frihets-straffet; och enahanda förhållande inträffar nu hvad angår kyrkoplikten.
Från omförmälda förening af straff-arter har man likväl ej hört hemtas skäl för
anmärkning. Edsöres-lagarne med deras förändrade innehåll anses tillfyllestgörande;
och dea förening, Rikets Ständer antagit, synes destomindre böra blifva overksammare,
som straffet, på samma gång det riktas mot den onda viljan i sin rot, innebär en påföljd
för det frihetens missbruk, som viljans yttring innefattar. Det är ock derföre
som Rikets Ständer funnit böter böra ingå i straffet för alla stölder, utom fjerde resan,
då friheten fiör lifstiden förloras.
Om likväl, för lagens fulländning, den större latitud vid straffmätning, sorn innefattas
i Lagberedningens af E. K. M.t vid 1844—1845 årens riksdag till Rikets
Ständer öfverlemnade förslag till straff-lag, skulle vara nödig, så utgjorde visserligen
straff-arternas förenämnda förening ett hinder; men utom det att någon betydligare
utsträckning ej synes kunna gifvas detta system utan brottmåls-lagens totala reform
eller omarbetning, synes en sådan utsträckning icke ovilkorligen nödvändig för vinnande
af det föresätta målet. Då 1844 års Ständer godkände latitud-systemet, skedde det
ock endast med hänsyn till en sådan total reform, men, enligt hvad erfarenheten visat,
har ett bland de väsendtligaste hinder, som mött emot lagförslagets antagande, varit
farhågan för den utsträckning ifrågavarande system deri erhållit; och meningarne i
denna del synas under den sedermera förflutna lid, som medgifvit en noggrann och
lugn pröfning af ämnet, allt mer och mer stadgat sig. Frihets-straffet torde emellertid
svårligen kunna användas utan någon latitud; men den kan ock till en viss män stå
tillsamman med bibehållandet af de hufvudsakligaste grunder, hvarpå gällande lagar
emot tjufnadsbrott hvila.
Då dessa lagar upptaga särskilda arter af stöld, såsom enkel stöld, hus-tjufnad,
nidings-stöld, stöld ute å marken och kyrkotjufnad m. m., samt för hvarje art och åtskilliga
modifikationer deraf stadga bestämda straff, på sätt inhemtas af 40, 42. 43
och 46 kap. Missgernings-Balken jemte särskilda Författningar, har Lagberedningen
blott såsom försvårande omständigheter vid stöldstraffets bestämmande antagit större
delen af de förhållanden, hvilka gifvit anledning att i gällande lagstiftning indela tjufnadsbrotten
på sätt nämndt är. Då således domaren i berörde lagstiftning finner för
hvarje fall ett, med afseende å lagstiftarens uppfattning om gerningens större eller
mindre brottslighet, redan utsatt straff, öfverlemnas åt honom i Lagberedningens förslag
att, efter eget omdöme, bestämma i hvad mån anmärkte förhållanden böra med
-
544
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, E:o 186.
föra ett mer eller mindre långt frihets-straff, dock ej utöfver derför bestämda gränser,
hvilka således måst gifvas den utsträckning, att de olika förhållanderne deraf kunna
omfattas. I nyare lagstiftningar hos andra folk är denna method äfven begagnad och
eger onekligén åtskilliga fördelar. Att med säkerhet afväga, till hvilken grad ett brott
är svårare om det sker under vissa förhållanden, än under andra, är och förblir nemligen
en omöjlighet, men att derför hvälfva bördan från lagstiftaren på domaren är
ock betänkligt. Den sednare är visserligen närmast i tillfälle att bedöma iörhällanderne;
men hans omdöme blir dock alltid en följd af hans subjektiva uppfattning, hvaremot
lagstiftaren har sitt säkra stöd i allmänna tänkesättet, i folkets föreställningar
och i förhållandernas egna natur. Del är derför sorn lagstiftaren kunnat stadga särskilda
straff ej allenast å olika brott, utan äfven å brottens olika arter; och ej heller
Lagberedningen har förmått undvika detta. Oansedt stöld städse lill sin egentliga karakter
är samma brott, om det föröfvas af tjenstehjon från husbonde, i kyrka eller
från allmänna posten, har likväl Beredningen för dessa och några andra brottets olika
yttringar utsatt olika straff och på sådant sätt fästat ett positivt afseende ä den större
eller mindre våda för det allmänna, som brottet medför, brottslingens personliga förhållande
till den, hvars egendom tillgripes, samt helgden af det rum, hvarest brottet
föröfvas. Det är ock på dylika brottets framstående egenskaper, sorn vära lagstiftare
aktat, då de bestämt straff för stölders olika arter eller upptagit dessa såsom olika
brott, fastän hörande till samma klass. I folkets tänkesätt göres äfvep denna skillnad.
Det finner ett gröfre brott i kyrkostölden, än i den vanliga enkla ljufnaden, en större
förbrytare i den, som tillgripit annans egendom efter inbrott, än om han föröfvat tillgreppet
thy förutan; och hvad gällande lag i denna del innehåller må derför betraktas
såsom ett uttryck af den allmänna rättskänslan.
Ehuru Rikets Ständer således ansett sig ej böra härutinnan i grunden frånträda
den princip, som i lagstiftningen hittills blifvit hyllad, hafva likväl Rikets Ständer sökt
att med denna princip förena den af Lagberedningen antagna. Två brott, hvilka i del
yttre framstå såsom lika, kunna nemligen sinsemellan vara olika med afseende å antingen
utvärtes eller de brottsliges inre förhållanden. Men om än lagstiftaren förmår
uppfatta brottens allmännaste yttringar och derföre stadga straff, strandar han dock
alltid vid försöket att bestämma berörde tillfälliga och i oändlighet skiftande förhållanden,
samt i hvad mån de böra utöfva inflytande på det straff, gerningen i sina allmännaste
yttringar medför. Allt inflytande kunna de emellertid ej fränkännas utan
åsidosättande af rättvisan; och derföre stadgade redan 1734 års lagstiftare, att den,
som stjäl i kyrka af mindre värde än 100 daler, skall ligga i tveböte och dertill arbeta
vid Konungens slott eller fästning ett eller flere år, efter som brottet är till. Såsom
en svårare art af stöld uppfattades stöld i kyrka, men till domaren öfverlemnades
att, med afseende å de omständigheter, som kunde vara med brottet förenade, öka det
straff, som samma brott i sin allmännelighet ovilkorligen borde ådraga förbrytaren;
och denna grundsats har nu tillämpats i alla händelser.
Någon vådlig utsträckning af latitud-systemet har derigenom icke skett. Derigenom
att, så vidt sig göra låter, stöldens olika arter blifvit upptagne, i den mån de
bero på föremål eller medel och således kunna karakteriseras genom objektiva kännetecken,
har domaren erhållit en ledning, som undanrödjer det sken af godtycke, som
han tilläfventyrs ej kunde undvika, derest till honom öfverlemnades att bedöma, hvad
inflytande på straffet dessa kännetecken må utöfva; men derför hafva ock Rikets Ständer,
ined ledning af Lagberedningens förslag, närmare än nu gällande lag gör, sökt
angifva de objektiva grunder, som föranleda olika straff.
Rikets
Expeditions-Ulskollels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186. 545
Rikets Ständer hafva härvid tillika utgått från den synpunkten att söka förbättra
och utbilda, men icke till grunden omskapa gällande brottmåls-lagstiftning uti ifrågaställde
hänseende; hvadan Rikets Ständer bibehållit den nuvarande skillnaden emellan
snatteri och stöld, samt ej, lika med Lagberedningen, ansett snatteribot få ega rum,
om skeppare, forman eller deras folk stjäl af hvad dem är förtrodt att föra, elier om
andra till nidings-stölder i gällande lag hänförda fall inträffa, eller om man stjäl af
annan under gudstjenst.
Rikets Ständer hafva dessutom, hvad snatteri angår, ej kunnat dela den åsigt,
i enlighet hvarmed Lagberedningen ansett för samma brott böra dömas, så framt det
tillgripna*ej stiger öfver Tolf riksdalers värde, då, likmätigt gällande lag, snatteribot ej
kommer i fråga, derest värdet går öfver tio daler eller fem riksdaler riksgäldssedlar.
Om än, på sätt Beredningen yttrar, sistnämnde belopp, med afseende å penningevärdets
förändring sedan år 1734, dä hade lika värde med tolf riksdaler i närvarande
tid, tro likväl Rikets Ständer, vid betraktande deraf att förändringen i penningevärdet
så småningom egt rum, denna förändring ej böra hafva den verkan, som Beredningen
förmenat. I sjelfva verket kan skillnaden emellan snatteri och stöld ej ur stränga
rättsbegrepp försvaras. Men den har dock från vår äldre lagstiftning bibehållits och
derigenom införlifvals med folkets begrepp; och den har den praktiska nytta att från
den, som begår ett ringare tillgrepp, hvilket ej sällan har sin grund i obetänksamhet
och lättsinne, afvärja den vanära, hvarmed allmänna tänkesättet stämplar den, som begår
stöld. I dessa omständigheter har således skillnaden sitt försvar. Men gränsen
är nu tio daler; och att sätta den högre, vöre att minska straffet för stöld, hvilket
åter innehure en åtgärd i motsatt syftning mot den, hvilken allmänna rösten påkallar,
och som i följd deraf säkerligen komme att mötas med ogillande.
Uti 1734 års lag uppdrages emellertid för vissa läll en annan gräns mellan
snatteri och stöld. 1 5 §. af Missgernings-Balkens 40 kap. stadgas nemligen, alt den,
som stjäl frukt ur trädgård, humblegård, rofvogård och kålgård, ållon eller nötter till
full mansbörda eller lass, skall, likasom den, hvilken stjäl ett lass huggen ved, timmer
och gärdsel, slå tjufsrätt, men, om det mindre är, böta för snatteri. Här är det således
icke värdet, utan myckenheten, som afgör, huruvida en gerning skall för stöld
eller snatteri anses. Giltiga skäl för detta stadgande synas ej vara för handen. Man
har anmärkt det obestämda i begreppen »full mansbörda och lass», hvilka kunna leda
till den uppenbaraste orättvisa. Med full mansbörda kan nemligen ej menas annat,
än så mycket man kan bära. Nu händer dock, att hvad som är full mansbörda för
en, ej ens utgör en half för en annan, hvilket heror på krafterna; men deraf följer,
att ett tillgrepp kunde på grund af lag komma att straffas hårdare, om det föröfvats
af en svag än af en stark person. Dermed stämplades emellertid den kroppsliga
svagheten till ett brott; och vidare torde ej behöfva anmärkas, för att ådagalägga den
orättvisa, som ligger uti gällande lags omförmälda bestämmelser, hvilken orättvisa ej
lärer kunna fullständigt undanrödjas på annat sätt, än att i detta fall, liksom i andra,
lägga värdet till grund. Härvid kan visserligen erinras, att en alltför stor myckenhet
jordfrukt eller halm eller hö behöfde tillgripas innan tillgreppet blir stöld; men vid
bestämmande af gränsen mellan snatteri och stöld har man haft afseende på den
skada, som förorsakas; och skadan beror på värdet och ej derpå, huruvida det tillgripna
är af större eller mindre volym.
Om emellertid skäl än äro att ej såsom stöld stämpla tillgrepp af ringare belopp,
som ej särskildt äro utmärkta för större ondska, dä de första gången föröfvas,
hafva likväl Rikets Ständer ansett sig ej kunna bibehålla det stadgande i nu gällande
Bih. lill R. St. Fröt. 1SS3 & 1854. 10 Sami. 1 Afd. 69
546
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A’.-o 186.
lag, att straff för snatteri får ega rum två gånger. Förhållandet synes nemligen vara
helt och hållet förändradt, då den, som en gång snattat och derför blifvit straffad,
återkommer. Då han ej låtit sig rälta af den varning han första gången erhållit,
vittnar återfallet om en inrotad böjelse för tjufnad, ty sådan är gerningens egentliga
karakter, ehuru lagstiftaren genom ett mildare namn och ett mildare straff deråt gifvit
en annan färg; och dermed försvinna motiverna till undantaget. Gerningen framstår
nu såsom en yttring af den onda viljan, med brottets alla kännetecken, och skonsamheten
måste gifva vika för rättvisan, som kräfver, det ge ruin gar straffas efter deras
beskaffenhet. Lagberedningen har ock föreslagit, att andra resan snatteri skall för
stöld anses; och dermed öfverenssläinmer den af Rikets Ständer nu antagna författning,
hvilken ock afviker från gällande lag, hvad ansvaret för snatteri angår. Ehuru
detta ansvar jemväl i berörda författning blifvit utsatt i böter, hafva likväl Rikets
Ständer ansett beloppet deraf ej böra bero af det snattades värde, pä sätt nu är förhållandet;
och på det den varning, som bör ligga i straffet, ej må sakna allvar, har
det blifvit stadgadt alt, om snattaren ej orkar böta, han skall i stället undergå fängelse
vid vatten och bröd.
1 anseende lill de flere arter stöld, som upptagas i den nu antagna författningen,
har emellertid en svårighet uppstått, hvilken Lagberedningen till en del hvälft pä
domaren i att nemligen för alla de olika arterna utsätta straff. Det hörer likväl nära
nog till omöjligheterna att bestämma, i hvad grad det ena brottet är svårare än det
andra, samt alt derefter i arithmetiskt förhållande beräkna straffen. I bestämmandet
deraf blir alltid något godtyckligt, och i ingen omständighet uppenbaras så det subjektiva
omdömet. Men liksom den enskilde försvinner i folket, som i sig upplager alla,
så bortfalla dessa enskildes omdömen i folkets allmänna tänkesätt, hvilket utgör sammanfattningen
af de förra, renade från individualitetens ensidigheter; och då detta
tänkesätt, denna allmänna uppfattning om det rätta har sitt vanligaste uttryck i lagarne
och deras tillämpning, saknas ej ledning i det fall, hvarom fråga är. Med afseende
å denna genom det allmänna folkmedvetandet anvisade ledning, hafva alltså
Rikets Ständer, lika med gällande lag, betraktat hustjufnad och nidings-stölder, till
hvilka sistnämnda hänföras, bland andra, stöld vid eldsvåda, af forman utaf det gods,
han emottagit alt föra, samt från barn yngre än tolf år, såsom svårare än enkel stöld,
men bland nidings-stölder iikväl vissa, såsom stöld vid eldsvåda, gröfre än de andra,
— stöld af i bete gående häst och boskap svårare än annan stöld ute å marken, —
kyrkotjufnad såsom en bland de grofsta af stölder o. s. v. Men dermed är dock ledningen
i sjelfva verket slut. I följd af de flere olika, sins emellan ej ens jemförliga
straff, som användts emot stölder, kan man ej draga någon säkrare slutsats i afseende
på lagstiftarens uppfattning angående det inbördes förhållandet mellan dessa brott med
hänsyn till deras straffbarhet, utom i de fall, derför med penningar botås må. Då
nemligen lagstiftaren i dessa fall bestämt böterna för enkel stöld första resan till tre
gånger så mycket det stulna värdt är, har han deremot utsatt böterna för en del andra
stölder till fyradubbelt tjufnadens värde och för andra till sexdubbelt; och härvid
hafva Rikets Ständer fästat sin uppmärksamhet vid författningens utarbetande. Men
ehuru Rikets Ständer, på redan anförda grunder, ansett böter böra ingå i straffet för
stöld, hafva likväl Rikets Ständer funnit den förhöjning i straffet, som en svårare eller
itererad stöld påkallar, ej vidare böra ega rum genom böternas mångdubbling, utan i
det tillagda frihets-straffet.
Den objektiva skadan har i vår broltmåls-lagstiftning vunnit synnerligt afseende.
Men om man lägger alltför mycken vigt vid denna skada, denna brottets mången gång
tillfälliga följd, förbises lätteligen att brottet har sin rot i den onda viljan, samt att
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
547
det är i den män gerning.en uppenbarar större eller mindre ondska i viljan, sorn den
blir straffbar. Skadan eller följden är emellertid brottets uppenbarelse i det Yttre;
och derför måste den alltid vid bestämning af straff utöfva ett stort inflytande. Det
är denna åsigt, som gifvit Rikets Ständer anledning att alltid låta det stulnas värde
utgöra grund för böternas belopp, äfvensom att, för den händelse någon, genom tillgrepp
af ett belopp utaf särdeles betydligt värde, ådagalägger en större afsigt att skada
och således en högre grad af brottslighet, bestämma tillökning af straff. Denna
tillökning lagger ock ett hinder för den brottslige att snart få njuta af hvad han genom
brottet åtkommit och lyckats dölja, samt beröfvar honom dermed den mildring i
straffet, som föreställningen om en sådan njutning eljest kunde medföra; och då det
blifvit öfverlemnadt ål domaren att bestämma om och i hvad mån denna strafltillökning
må ega rum, samt den brottsliges beredvillighet att godtgöra den skada, han genom
sitt brott åstadkommit, städse utgör skäl till skonsamhet, har omförmälda, i 10
§. influtna stadgande äfven sin praktiska grund deri, att det innefattar ett motiv för
den brottslige att återställa hvad han beröfva t sin nästa.
Dä Rikets Ständer således sökt att lämpa straffen efter brottens beskaffenhet,
sådana de i allmänhet uppfattas, hafva Rikets Ständer icke kunnat låta det hårda
stadgande, sorn lili döden straffar den, hvilken stjäl det ringaste vid eldsvåda eller
från strandadt fartyg eller under andra dermed jern förliga förhållanden, längre i lagen
qvarstå. Så vidt Rikets Ständer erfarit, har af omförmälda brott endast det förstnämnda
eller stöld vid eldsvåda, åtminstone under sednare tider, förekommit, och sådant
endast några fä gånger; och ehuru domaren ej kunnat undgå att derför döma
till döden, har dock Konungen alltid ät förbrytaren gifvit en mildring, som allmänna
rättskänslan kräfver och som utgjort en grund för hvad Rikets Ständer härutinnan
antagit.
Inom lagskipuingen hafva skiljaktiga meningar förekommit derom, huruvida
straff föi' inbrott bör tillämpas, om någon olofligen borttager från annan ett läst skrin
eller kista eller annan tillsluten förvarings-persedel och, sedan han således blifvit innehafvare
deraf, med våld eller list öppnar densamma och tillgriper hvad deri finnes
förvaradt. Å ena sidan har man nemligen erinrat att, då inbrott ej är annat än ett
försök till stöld, straff derför ej kan tillämpas sedan, genom hela förvarings-persedelns
tillgripande med allt hvad deri finnes, förbrytaren redan stulit alltsammans och blott
begagnar hvad han genom stölden åtkommit; hvaremot man å den andra invändt, att
förvarings-persedels öppnande utgjort ett moment i brottets fullbordan; och som Kongl.
Förklaringen den 23 Mars 1807 bestämmer, att lagens stadgande angående inbrott
skall tillämpas för öppnande eller uppbrytande af förvarings-persedlar, utan inskränkning
lill tid eller ställe, har den sednare meningen ock varit den som allmännast gjort
sig i lagskipningen gällande.
Emellertid synes denna mening endast kunna hafva afseende å det förhållande,
alt man ur den öppnade förvarings-persedeln verkligen tager något, som i den blifvit
förvaradt. Stjäl man ett tillslutet skrin, i hvilket ej något finnes, och uppbryter detsamma,
så inträder onekligen ett annat förhållande. Persedeln måste dä antagas vara
stulen för dess egen skuld och icke för innehållets; och densammas uppbrytande sker
således icke för att åtkomma något. Men utan sådan afsigt kan åtgärden omöjligen
betraktas såsom inbrott eller försök till stöld. 1 allt fäll lärer man svårligen kunna
bestrida det grundade i anmärkningen att, sedan ett tilläst skrin blifvit stulet, med allt
hvad deri finnes, uppbrytandet ej kan hänföras till inbrott för att stjäla.
Uti 1734 års lag talas blott om den, som bryter sig in i något rum eller hus
till att stjäla. Men begreppet utvidgades småningom; ordet rum blef tolkadt såsom
548
Expeditions-Vtskoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 186.
förvarings-rum; och genom 1807 års förklaring sanktionerades den utvidgade tolkningen.
Det synes likväl som om man då hufvudsakligen tänkt sig ,det förhållande, att
någon intränger i annans bostad och, för att stjäla, der uppbryter kistor, skåp eller
dylikt; och det måste äfven medgifvas att detta förfarande jemväl låter hänföra sig
till inbrott. 1 detta fall hafva meningarne ej heller 'varit delade vid tillämpning af
berörde förklaring. Skiljaktigheterna hafva, på sätt nämndt är, först förekommit då
förbrytaren borttager hela förvarings-persedeln.
Särskilda länders lagstiftningar hafva i förevarande hänseende olika bestämmelser.
Den Franska lagen sluter sig närmast till vår nu gällande lag; hvaremot de Tyska
lagarne, i allmänhet, till inbrott blott hänföra ett med våld eller list verkstäldt in
trängande
i annans gård, hus, rum eller fartyg, och såsom försvårande omständighet
vid stöld upptaga om någon dervid, på våldsamt eller listigt sätt, öppnar skåp, kista
eller annan förvarings-persedel, som med lås, försegling eller dylikt, stängsel tillsluten
är; och denna sednare åsigt har hyllats af Lagberedningen, som tillagt, att det ej inverkar
på saken, om öppnandet sker inom eller utom hus. Men häraf skulle ock löija,
att den, sorn i annans bostad, i afsigt att stjäla, uppbryter en kassakista, ej gör sig
saker till inbrott eller för detta vådliga försök till stöld får vidkännas någon' påföljd,
derest han finner kistan tom eller blir hindrad att borttaga hvad deri linnes. Efter
hvad ofvan är visadt stöde dock en sådan bestämmelse i strid med vår gällande lagstiftning;
och skäl synes destomindre vara, att i denna för rätts-säkerheten vigliga princip
derifrån afvika, som ostridigt är, att förbrytaren i detta fall uppenbarar en brottslighet
af enahanda beskaffenhet, som den han ådagalägger, då han medelst inbrott banar
sig väg i annans runi eller hus.
Men, efter hvad ofvan blifvit yttradt, inträder ett annat förhållande, då någon,
sedan han borttagit en förvarings-persedel, öppnar densamma för att åtkomma hvad
deri linnes förvaradt. Persedelns öppnande kan då ej anses ske i afsigt att stjäla det
förvarade, såsom i och med persedeln redan stulet; och skulle detta öppnande betraktas
såsom inbrott i detta ords legala betydelse, så hörde det äfven till konseqvensen,
att lika betrakta öppnandet om förbrytaren väntat att finna något i persedeln, men blir
bedragen. Således torde ej heller omförmälda förhållande kunna hänföras til! inbrott.
Men sjelfva stölden antager dock derigenom en vida brottsligare karakter, än om förvarings-persedelns
öppnande ej erfordrats för att åtkomma innehållet; och en stöld,
som utmärkes af denna försvärande omständighet, bör derför hårdare bestraffas än
den icke qvalificerade.
1 den nu antagna författningen hafva Rikets Ständer sökt undanrödja den tvetydighet,
som i. denna del af lagstiftningen för närvarande förefinnes, äfvensom Rikets
Ständer sökt, med ledning af Lagberedningens förslag, närmare bestämma hvad till inbrott
skall hänföras; Och hafva för öfrigt, i de fall Rikets Ständer ansett afvikelse
ifrån de principer, nu gällande lag hyllar, böra och kunna ega rum, de af Lagberedningen
antagna blifvit följda.
Hvad beträffar det andra brott, som utgör föremål för nu antagna författning,
eller Rån, så förekommer härvid att, ehuru rån utgör ett af angrepp ä person och
egendom sammansatt brott, hafva likväl 1734 års lagstiftare stämplat dylika angrepp
under vissa förhållanden såsom gröfre brott samt jemväl upptagit desamma under en
särskild klass, under namn af röfveri. Så finner man af 21 kap. Missgernings-Ralken,
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 186.
549
hurusom den, hvilken med våld föröfvat tillgrepp i öppna sjön eller från strandadt
fartyg, eller vid vådeld eller vattunöd, eller under farsot, eller då fiende tränger, eller
der något undan annan fara bergadt är, skall stralfas för röfveri; hvarjemte Kongl.
Förordningen den 5 Mars 1735 innehåller, att den, som öfverfaller posten samt borttager
antingen postväskan eller något derutur, skall såsom röfvare dömas.
Lagberedningen åter har endast såsom svårare arter af rån upptagit omförmälde,
under röfveri i gällande lag stämplade våldsamma angrepp, samt belt och hållet
från broliens olika klasser uteslutit röfveri, hvilken benämning Beredningen dock bibehållit
å rån i öppen sjö på sjöfarande.
Om man ensamt ser på brottens hufvudmomenter, så finnes i sjelfva verket ej
heller annan skillnad emellan det rån, som afses i 20 kap. 9 §. Missgernings-Balkén,
och det i nästpåföljande kap. omtalade brott eller röfveri, än den Lagberedningen, på
sött nämndt är, gjort. Visserligen har man af de i 1 §. af sistnämnde kap. begagnade
uttryck: »Lägger sig någon att röfva till lands eller vatten» o. s. v., velat hemta
stöd för den åsigt, att det i samma lagrum afsedda brott förutsätter ett mera stadgadt
uppsåt än det tillfälliga rånet, en så stor förhärdelse i det onda, att man gjort brottet
till, snart sagdt, en handtering; men i röfveri vid eldsvåda, under farsot, m. m., synas
dylika förutsättningar ej ingå. Den, som med våld tillgriper något vid berörde eller
andra likartade tillfällen, han röfvar dock, efter hvad i åberopade kapitels 4 och 5 §§.
sägs. Men den åtskillnad, gällande lag härutinnan gör, har emellertid sin vigtiga betydelse
såsom grundad i de särskilda frider, som städse af Sveriges lagstiftare omgärdats;
och under brott emot den allmänna landsfriden hänföres röfveri. Denna frid
— den allmänna säkerheten — har nemligen genom angrepp af ifrågaställde art eller
de som ske under förhållanden, hvilka sätta de angripne i större behof af det allmän
nas
skydd och som derigenom innefatta ett större trots emot samhälls-ordningen, ett
djupare förakt för den allmänna sedligheten, ansetts i högre grad våldförd, än som
eger rum vid rånet, sådant det i 20 kap. 9 §. Missgernings-Balken förekommer. Det
är ock derför som gällande lag äfven till brott emot den allmänna landsfriden hänför,
bland annat, våldförande af den, som skeppsbrott lidit, utan ens afsigt att honom något
afhända; och deri hafva Rikets Ständer funnit ett af de vigligaste hinder att, lika
med Lagberedningen, betrakta nuvarande röfverier såsom svårare arter af rån och förthy
desamma upptaga under samt behandla i sammanhang med rånsbrottet. En dylik
omflyttning af brotten eller förändring af deras karakterer kunde nemligen ej ske utan
en mera omfattande revision af frids-lagarne, än nu antagna författning afselt.
Det är också ej derföre att gällande broltmåls-lagstiftning gör skillnad emellan
röfveri och rån, som man i denna del klandrat densamma, utan för beskaffenheten af
hvad den innehåller angående rån, med den betydelse samma brott nu har.
Man har nemligen anmärkt, att brottets egentliga kännemärken ej äro med erforderlig
tydlighet uppgifna, samt att det utsatta straifet är alltför hårdt för brottets
allmänna yttringar, och att lagen ej stadgar särskilda straff med afseende å dess mer
eller mindre grofva beskaffenhet.
Hvad förra omständigheten angår, så, ehuru Bikets Ständer hysa den åsigt, att
definitioner i lag äro vådliga, tro likväl Bikets Ständer desamma i vissa fall ej kunna
undvikas. Ett sådant fall inträffar nu; och säkraste beviset ligger deri, att 1734 års
lagstiftare, som i allmänhet antagit brottens karakterer såsom kända, sökt angifva hvad
med rån förstås. »Bånar man och med fullt våld lager af annan hvad det helst vara
kan», heter det nemligen i 9 §. af 20 kap. Missgernings-Balken. Men om än härmed
är förklarad!, att rån är ett tillgrepp eller bemäktigande af egendom, för hvars verkställighet
våld å person utöfvas, har dock i lagskipningen tvifvelsmål uppstått, huruvida
550
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
till detta våld äfven må hänföras sådant andligt våld, som hotet innebär. Hotet kan
emellertid mången gång vara lika mäktigt, uppenbara lika mycken brottslighet samt
innefatta lika stort våld å personligheten, som den kroppsliga misshandlingen; och
derför har Lagberedningen, likasom de fleste nyare lagstiftningar, antagit, att detsamma
ock inlöper i karakteren af rån, dock endast sådant hot, hvarigenom den, som
hotas, pålagligen blottställes för en större fara.
Rikets Ständers öfvertygelse är jemväl, att dylikt hot bör hänföras under det
fulin våld, sorn omförmäles i 9 §. 20 kap. Missgernings-Baiken; meri då olika meningar
i lagskipningen härom förekommit, hafva Rikets Ständer ansett nödigt, att närmare
och bestämdare angifva rånsbrottets karakter.
Efter sistberörda lagbud har rån ej egt rum förr än något verkligen blifvit med
våld tillgripet; hvaremot Lagberedningen antagit rån vara fullbordadt, om någon öfverfaller
annan med våld eller hot, i afsigt att bemäktiga sig egendom, om än tillgrepp
ej sker. Dermed öfverensstämma jemväl några utländska lagar; och då våldet eller
det farliga hotet, efter Beredningens åsigt, utgjorde hufvudmomentet af brottets straffbarhet,
har Beredningen ansett tillgreppet ej böra upptagas bland kännetecknen på
brottet. Men om än, å ena sidan, måste medgifvas, att detsammas större straffbarhet
beror på det personliga våldet, kan deremot, å den andra, ej bestridas, det ju icke
detta väld erhåller sin brottsligare karakter derigenom, att det göres till medel lör tillfredsställande
af begäret efter vinning eller för verkställande af olofligt tillgrepp. Detta
är således brottets egentliga föremål och det som gör brottet till rån. Men ehuru Rikets
Ständer härutinnan ej funnit skäl att afvika från gällande lagstiftning, hafva likväl
Rikets Ständer i så måtto instämt med Lagberedningen, sorn Rikets Ständer ansett
lagen böra upptaga straff för den, som, för att göra tillgrepp, öfverläder någon med
våld eller farligt hot, ändå att tillgrepp ej sker, och som alltså gör försök till rån.
Beträffande derefter straffet, hvilket för fullbordadt rån nu är lifvets förlust i
hvad form brottet förekommer, så anse Rikets Ständer ett så strängt straff alltmera af
allmänna rättskänslan ogillas. Då menniskolif icke spilles, kommer ej heller dödsstraffet
numera i fråga; utan varder detsamma af K. M:t städse i nådeväg utbytt emot
annat straff, hvilket hufvudsakligen beslår i fästnings-arbete på längre eiler kortare tid;
och det är med ledning häraf samt af hvad Lagberedningen föreslagit, som författningen
i denna del blifvit upprättad och hvarigenom Rikets Ständer sökt afhjelpa ofvananmärkta
brister i lagstiftningen om rån, eller att närmare i lagen bestämma kännetecknen
på samma brott, samt att införa lämpliga och emot gerningens allmännaste
yttringar svarande straff, äfvensom Rikets Ständer funnit några allmänna bestämmelser
erforderliga i afseende å författningens tillämpning, hvilka alltså i slutet deraf blifvit
införda.
Öfriga här nedan upptagne författningar, hvilka Rikets Ständer för sin del beslutat,
angående spö- eller ris-straffets samt kyrkopliktens upphörande såsom påföljd
för brott, hafva antagits under förutsättning, att berörde straffmedel kunna undvaras i
följd af den skärpning utaf straffet för stöld, som Rikets Ständer, genom frihets-straffets
utvidgade tillämpning, sökt åstadkomma. Men om än kyrkoplikten ej är. ett lämpligt
straffmedel och följaktligen ej heller såsom sådant bör bibehållas, hafva likväl Rikets
Ständer funnit betänkligt att helt och hållet afskaffa denna akt, betraktad ur kyrklig
synpunkt. Den var, efter hvad anmärkt blifvit, till sin ursprungliga betydelse blott
en försoning med församlingen, med kyrkan; och ehuru man skulle kunna invända
att, enär den förbrytare, som undergått del straff, lagen å hans förbrytelse utsätter,
dermed blifvit försonad med samhället, han jemväl bör anses försonad med kyrkan,
får man dock icke förgäta att förbrytaren mot sin vilja måste underkasta sig samhäl
-
Eicpeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
551
lets straffmakt, hvaremot försoningen med kyrkan endast kan blifva en följd af ångern
och således grundas på förbrytarens fria inre sinnesstämning. Det är detta kristliga
sinne, som den kristna kyrkan fordrar af sina medlemmar, derest de skola komma i
fullt åtnjutande af kyrkans gemenskap; och då det undergångna verldsliga straffet in- I
galunda innebär bevis om ett sådant sinne, torde man ej kunna medgifva att förbrytaren
genom straffet återvunnit den gemenskap med kyrkan och församlingen, han genom
brottet förlorat. På honom sjelf ankommer väl detta ytterst; men att väcka del
kristliga sinnet och dermed söka med kyrkan tillvägabringa försoning, utgör föremål
för kyrkotukten, för hvars upprätthållande kyrkoplikten, ehuru i modifierad form, således
torde höra fortfara.
Dessa åsigter hafva legat till grund för nedan omförmälda, af Rikets Ständer
jemväl antagna författning angående kyrkotuktens upprätthållande, i hvilken författning
Rikets Ständer alltså sökt alt återföra omförmälda akt till sin ursprungliga betydelse
och följaktligen att derifrån skilja all egenskap af straff. Med brottet står den likväl
i det sammanhang, att förbrytaren, efter hvad nyss nämndt är, derigenom skiljes från
församlingens gemenskap, hvadan Rikets Ständer ock ansett nödigt, att i författningen
uppräkna de brott och förbrytelser, som till denna skillnad föranleda; och dervid hafva
Rikets Ständer bibehållit hvad nu i denna del stadgadt är, med tillägg af rån. Detta
brott är nemligen för närvarande belagdt med dödsstraff; men, på sätt Rikets Ständer
ofvan anmärkt, har K. M:t i allmänhet af nåd förskonat från samma straff. Vid sådant
förhållande hafva emellertid de benådade städse måst, enligt 1807 års förklaring,
undergå kyrkoplikt, hvaraf följer, att brottet, der dödsstraff ej följt derå, varit ett
bland dem, som ansetts skilja från kyrkans gemenskap; och som Rikets Ständer nu
för rån, der ej lif spilles, antagit ett mindre straff än lifvets förlust, har omförmälda
tillägg alltså funnits nödigt.
1 öfverensstämmelse med hvad sålunda blilvit i underdånighet anfördt, hafva
Rikets Ständer för sin del beslutat:
l:o) en så lydande
Författning:
Med upphäfvande af hvad som stadgas i 9 §. 20 kapitlet Missgernings-Balken
om rån, 40, 41, 42, 43, 46 och 47 kapitlen, 49 kap. 1 §. samt 50 kap. samma Balk,
angående stöld och snatteri, jemte de särskilda sfadganden, som antingen ändra eller
förklara lagens berörda rum eller dervid något tillägga, äfvensom af hvad särskilda lagar
och författningar i omförmälda hänseende, utom i det fall här nedan sägs, innehålla,
varder stadgadt, som följer.
Om stöld och snatteri.
§. 1.
Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver tio daler, dömes, för stöld, att böta
tre gånger det stulnas värde, samt att hållas till straff-arbete från och med två till
och med sex månader, der ej annorledes här nedan stadgadt är.
552
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
§• 2.
Går värdet ej öfver tio daler och är gerningen ej utmärkt med sådan omständighet,
att den ändå för stöld anses skall, då kallas den snatteri; och vare straffet
böter från och med fem till och med tjugo daler, utom i de fall, hvarom i 3 och 4 §§. sägs.
§. 3.
Begår någon stöld eller snatteri af säd, skuren eller osluiren, hö eller halm,
stackadt eller ostackadt, ute å mark; träd- eller jordfrukt ur trädgård eller på åker
eller annat, som der planteradt eller sådt är; ollon eller nötter ute å mark; huggen
ved, timrfier, gärdsel eller annat dylikt i skog eller eljest ute å mark eller å llottled;
åker-, kör- eller trädgårds-redskap ute å mark; uteliggande malm vid grufva eller redskap,
som till grufdrift hörer och ej instängd är; utestående bistock; lisk ur dammar,
sumpar, nät, mjärdar, katsar elier annat fisketyg, eller ock sjelfva fisketyget, som ute
ligger; foglar eller andra djur ur jagtrcdskap eller sjelfva redskapen ute å marken;
ankare eller tåg från uteliggande fartyg eller ock saker, sonl till blekning eller torkning
eller för annan sådan orsak utlagde eller utställde äro; dömes, för stölden, till
böter efter §. 1, samt straff-arbete från och med tre månader till och med ett år,
samt, för snatteriet, till böter från och med tio till och med femtio daler.
§. 4.
Begår någon stöld eller snatteri i Konungens slolt eller af det, som veterligen^
tillhörer staten eller mild stiftelse eller inrättning till fattigas försörjning eller sjukas
vård, straffes efter thy i 3 §. sägs.
Lag samma vare om stöld eller snatteri föröfvas af tjenstehjon, köpmansbetjent,
gesäll, lärling eller annan enskild tjenare från husbonde, eller af handtverkare eller
annan arbetare från den, hos hvilken han arbetar.
Såsom stöld eller snatteri skall anses om tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll,
lärling eller annan enskild tjenare uppsåtligen förskingrar, eller, i uppsåt ali sig eller
annan det tillegna, undandöljer något af husbondens egendom.
§. 5.
Utan afseende å det tillgripnas värde skall såsom för stöld dömas i dessa fall:
l:o) om skeppare, forman eller deras folk stjäl något af hvad dem förtrödt
är att föra eller förvara; om gästgifvare, värdshusvärd eller annan, som herbergerar
resande, eller för siri näring eller vinning emottager gäster i sitt hus, stjäl något frän
resande elier gäst, eller om denne stjäl från värden;
2:o) om man svikligen tager något från barn, som ej fyllt tolf år, eller från
afvita, eller stjäl från badande eller simmande, eller' från sofvande ute å marken, eller
från den i svår sjukdom ligger, eller från död menniska;
3ro) om man stjäl något i likhus eller graf eller från annan under Gudstjenst
inne i kyrka eller annorstädes der Gudstjenst hålles, eller ute å kyrkovall.
Och vare om straffet i dessa fall lag, som om stöld i 3 §. sägs.
§. 6.
Expedilions-Vtskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
553
§■ 6.
Utan afseende å värdet; skall ock såsom för stöld domas i följande fall,
nemligen:
1:o) om man stjäl medelst inbrott, som i 12 §. sägs, eller, för brottets föröfvande,
bortförer och med våld eller list öppnar skåp, kista, skrin eller annan förvarings-persedel,
som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten är;
2:o) om man stjäl ur försegladt bref, som ej åt allmänna posten förtrodt är,
eller ur kläder, som någon bär på sig;
3:o) om man stjäl nattetid i hus, som bebodt är, och gerningsmannen olofligen,
dock utan inbrott, dit inkommit eller der sig undangömt; t
4:o) om gerningsmannen för stöldens löröfvande sig med vapen inställt eller
eljest användt ringare skräckmedel eller bot, än att gerningen till rån hänföras
kan; eller
5:o) om han genom ansigtets färgning eller genom förklädning sökt göra sig
okännbar;
Och vare straffet böter, efter t hy i 1 §. skiljs, samt straff-arbete från och med
sex månader lill och med två år.
§• 7.
Stjäl någon kreatur, som går i bete ute å mark, vare lag som i 6 §. skiljs.
Den som. olofligen mjölkar annans ko, får eller get, eller stjäl tagel ur mahn
eller svans på häst, under etet kreaturet går i bete ute å mark, dömes, utan afseende
å värde, för stöld, efter thy i 3 §. sägs.
§• 8.
Hvar, som något stjäl af fartyg, som strandadt eller eljest förolyckadt är eller
utan fojk i sjö drifver, eller, under bergning, hvad till sådant fartyg hörer eller derå
fördt var; eller från den, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott,
uppror, liendes åträngande, eller annan sådan nöd eller fara är satt ur stånd att sin
egendom värja, skall, af hvad värde det tillgripna vara må, straffas, för stöld, med
böter efter 1 §. samt straff-arbete från och med två till och med fyra år.
§• 9.
Stjäl man något i kyrka, ehvad det kyrkan tillhörer eller af andra der i förvar
satt är; varde, utan afseende å det tillgripnas värde, dömd, för stöld, till böter, efter
thy i 1 §. sägs, samt straff-arbete från och med två till och med sex år.
Lag samma vare, om någon stjäl penningar, eller annat, som åt allmänna po
sten
förtrodt är, ehvad det sker i posthus eller under forslingen.
§• 10.
Går, vid stöld, värdet af det tillgripna öfver tvåtusen daler, må tiden för straffarbetet
ökas med högst två år utöfver hvad eljest ådömas skall.
Bih. lill /{. St. Brot. 1868 & 1854. 10 Sami. 1 Afd. 70
554 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i86.
§• 11.
Nu kunna, vid samma stöld, två eller flera af de i 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 §§.
sagde fall sammanträffa; då ökes tiden för straff-arbetet med två månader lill ett är
utöfver det, hvartill han för det svåraste fallet pröfvas hafva gjort sig skyldig.
§. 12.
Har någon, i uppsåt att stjäla,
l:o) med våld ä mur, vägg, golf, tak, lucka, fönster, port, dörr, lås eller annat
dylikt stängsel brutit sig in i gård, hus, rum eller fartyg; eller
2:o) medelst klättring öfver mur, vägg, port eller tak, eller, medelst inkrypande
genom glugg, skorsten eller annan sådan ej till ingång ämnad öppning, eller ock genom
bruk af dyrk eller falsk nyckel förskaffat sig ingång i gård, hus, rum eller fartyg;
eller .
3:o) med våld eller list öppnat skåp, kista, skrin eller annan förvarings-persedel,
som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten var, utan att den
borttaga;
dömes, der tillgrepp ej sker, för inbrott, till straff-arbete från och med två till
och med sex månader.
Begår någon nattetid sådant inbrott i gård eller hus, rum eller fartyg, som nu
sagdt är, och får sår eller varder dräpen, vare ogildt. Sätter han sig till motvärn,
ehvad det är natt eller dag; vare lag samma. Gör han dem skada, som sitt värja
vilja; ligge i tveböte och plikte dertill för hemfridsbrott.
§. 13.
Begår någon snatteri andra gången, varde ansedd såsom hade han första resan
stöld föröfvat.
Snatteri af den, som förut begått rån, försök dertill, stöld eller inbrott, skall
ock såsom stöld anses.
§. 14.
Begår någon andra gången stöld, skall tiden för det straff-arbete, hvartill han
eljest för den gerning gjort sig skyldig, ökas från och med ett till och med tre år.
Begår någon tredje gången stöld, ökes tiden för straff-arbetet från och med tre
till och med fem år utöfver hvad för den gerning första gången följa bör.
Kommer han åter fjerde gången, dömes till straff-arbete pä lifstid; och vare i
detta fall bötes-straffet förfallet.
Inbrott utan tillgrepp skall lika med stöld anses i fråga om förhöjning af straff,
efter thy nu sagdt är.
Samma lag vare om rån, eller försök dertill, der sådant förut begånget är af
den, som för stöld straffas skall.
§. 15.
Varder någon, under en lagföring, förvunnen att hafva å särskilda ställen eller
tider föröfvat snatteri, skall han, der det tillgripnas sammanlagda värde öfverstiger tio
daler, för stöld straffas.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 186. 555
Har någon å särskilda ställen eller tider begått stöld eller inbrott, som i 12 §.
sägs, hvarför han på en gång lagföres, varde de särskilda förbrytelserna ansedda såsom
inbegripna i samma gerning; och må det straff-arbete, som å den gerning följa
bör, ökas med högst ett år. Sammanträffa i den gerning sådana fall, hvarom i 10
och 11 §§. sägs, då skall ock iakttagas hvad der stadgadt är.
§. 16.
Sälla sig två eller flera samman att stjäla, då skall hvardera straffas efter det
tillgripnas värde; och den, sitt mist, njute det åter af honom, som har att gälda med.
§. 17.
Lockar eller bjuder någon den, som öfvermage ar, eller man sin hustru, fader
eller moder sina barn, förmyndare den omyndige, förman den, som står under hans
lydnad, husbonde eller matmoder sitt tjenstefolk eller inhyseshjon att begå stöld eller
inbrott med sig, må, vid straffets bestämmande, tiden för straff-arbetet ej sättas under
den, som, efter thy här ofvan sägs, å stölden eller inbrottet högst följa kan. Sker endast
snatteri, skall den, som lockat eller bjudit, dömas så, som bade han stöld föröfvat.
§. 18.
Nu häfver någon eljest till stöld, snatteri eller inbrott med råd eller dåd hulpit;
straffes så, som om han gerningen sjelf gjort hade.
Den, som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottagit, dolt, köpt eller
föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt omarbetning eller förändring deraf, skall,
med afseende å värdet af det, hvarmed han dylik brottslig befattning tagit, stralfas för
stöld eller snatteri efter 1 eller 2 §.
Samma lag vare, der någon med gods, som rånadt är, sådan brottslig befattning
tagit.
Köper man något af den, som misstänkt är, bote, der godset var stulet eller
rånadt, tio daler och gifve åter det han så köpt.
§. 19.
Tager någon och brukar, utan lån eller lega, annars mans båt eller fartyg eller
häst, och pröfvas han det hafva gjort utan ondt uppsåt, bote från och med tio till
och med femtio daler och gälde skadan.
§• 20.
Allt, det stulet är, bör gäldas åter, förr än böter uttagas.
Orkar den, som för stöld döfnd är, ej böta, skall han i stället hållas i fängelse
vid vatten och bröd, dock ej under längre lid, än som motsvarar det stulnas värde.
Saknar den, som till böter för snatteri dömd är, tillgång, skall han undergå
dylikt fängelse i mån af böternas belopp. ,
i
556
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
§• 21.
Stjäl öfvermage, som är under femton år, gifve det stulna åter så ofta det sker
och varde näpst af föräldrar eller af målsman sin.
Om rån.
§. 22.
Hvar, som, medelst våld å person, eller användande af hot, som innebär trängande
fara, af annan tager gods eller penningar, dömes, för rån, till tjuguåtta dagars
fängelse vid vatten och bröd samt straff-arbete från och med fjra till och med tio år,
der ej annorledes stadgas. Öfverfatler man annan, på sätt nu sagdt är, men gitter ej
rånet genom tillgrepp fullborda, straffes, för försök till rån, med. likaledes tjuguåtta dagars
fängelse vid vatten och bröd samt straff-arbete från och med två till och med sex år.
§• 23. ■
Öfverfaller man annan i afsigt att rån föröfva och uppkommer deraf svår
kroppsskada, eller halva pinliga medel blifvit använda för alt tvinga till egendoms
upptäckande eller utlemnande, dömes, ehvad tillgrepp sker eller ej, till straff-arbete
på lifstid.
§. 24.
Varder någon i de fall, nu sagde äro, så våldförd, att han deraf ljuter döden,
miste gerningsmannen lifvet.
§. 25.
Hvar, som föröfvar rån, eller gör försök dertill, som i 22 §. sägs, andra gången
eller sedan han blifvit för andra resan stöld straffad, dömes till straff-arbete pä
lifstid; och vare i detta fall inbrott utan tillgrepp så ansedt, som i 14 §. här ofvan
stadgadt är.
§. 26.
Har någon å särskilda ställen eller tider begått rån eller försök dertill, hvarför
straff-arbete pä viss tid följa bör, eller jemte sådant brott stöld elier inbrott; då må,
der han på en gång för dessa brott lagföres, tiden för det straff-arbete, som å det
svåraste brottet följa bör, ökas med högst två år.
Allmänna bestämmelser.
§. 27.
Den, som till straff-arbete, efter denna förordning, dömd är, skall insättas i länseller
kronohäkte eller å fästning eller annan allmän straff-inrättning; och varde hållen
Ejcpeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
557
till det arbete, hvarpå tillgång i häktet eller vid inrättningen finnes. Går tiden för
straff-arbetet ej öfver sex månader, bör detsamma i läns- eller kronohäkte verkställas.
§• 28.
Har någon, som till dylikt arbete förfallen är, derjemte, efter annan lag, gjort
sig skyldig till arbete å fästning, skall hela arbets-stralfet ä fästning verkställas.
§. 29.
Genom denna förordning sker ej någon förändring i hvad som stadgas uti krigslag
i afseende på dem, som lill krigsmakten böra.
§. 30.
Finnes eljest någon skyldig till brott, som i denna förordning ej upptaget blifvit,
men hvarför, efter hvad särskildt stadgadt är, till straff såsom för tjufnad dömas
skall, då bör straffet efter denna förordning utsättas; kommande, der straffet af dubbel
tjufsrätt är bestämdt, 3 §. här ofvan att tillämpas.
2:o) En Förordning af följande innehåll:
Straff af spö eller ris må ej vidare någon ådömas; skolande i de fall, der ovilkorlig
bestraffning af spö eller ris är stadgad, fängelse vid valten och bröd i stället
åläggas, med iakttagande af de grunder för stralfmätning, som i hvarje fall stadgade äro.
3:o) Att genom en Förordning må stadgas:
Kyrkoplikt, vare sig offentlig eller enskild, skall ej hädanefter någon ådömas;
blifvande förthy hvad lag och författningar i detta ämne innehålla till all kraft och
verkan upphäfdt.
Samt 4:o) en Författning af denna lydelse:
Sedan genom särskild Författning blifvit stadgadt, att kyrkoplikt icke skall någon
ådömas, varder dock till kyrkotuktens upprätthållande förordnadt: Den,'som gjort
sig skyldig till dödsstraff, men af nåd njuter förskoning till lifvet, eller till hel eller
half mansbot, eller till straff för det han obetänkt och af hastighet lastat Gud, Hans
heliga ord och sakramenten, eller för rån, der ej döds-straff derå följer, för stöld eller
snatteri, för tvegiflesbrott, för blodskam eller lägersmål i förbjudna leder, om dödsstraff
derför ej eger rum, för hor eller lönskaläge, för det han varit drucken eller eljest
gjort oljud i kyrka under Gudstjenst, eller annorstädes der Gudstjenst hålles, eller
gått drucken eller oskriftad till nattvarden, eller, sedan han af preslen, enligt kyrkoordningen,
blifvit varnad alt derifrån sig afhålla, eller öfverfallit någon med hugg och
558
Expeditions-Vtskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 187.
slag i kyrka under Gudstjenst, eller skuffat eller stött annan eller kifvat och trätit
med honom i vredesmode i kyrka under Gudstjenst eller annorstädes, der Gudstjenst
hålles, eller slagit eller smädat sina föräldrar; äfvensom kona, som blifvit dömd för
vållande till fosters död efter sednare mom. i 16 kap. 1 §. Missgernings-Balken, sådan
den lyder i Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, må ej af den heliga nattvarden
komma i åtnjutande innan han eller hon af sin själasörjare, i närvaro af två eller
tre bland församlingens medlemmar, dem själasörjaren tillkallar, låtit sig enskildt skriftas
och aflösas, på sätt särskildt föreskrifvet är; kommande förthy allt hvad lag och
författningar i strid häremot innehålla att till all kraft och verkan förfalla.
Anhållande Rikets Ständer, det måtte E. K. M:t, i händelse sistnämnde författning
vinner nådig stadfästelse, då densamma till efterrättelse kungöres, i nåder föreskrifva
så beskaffade åtgärder, att hvarje själasörjare varder skyndsamt underrättad
angående de under hans själavård stående personer, hvilka blifvit dömde för sådana brott,
' att de ej må komma i åtnjutande af den heliga nattvarden förr än de låtit sig skriftas
och aflösas i den ordning Författningen stadgar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 November 1854.
N:o 187.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 51 Nov. 1854.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Fridlysnings-stadga
för allmänna kanal-, sluss-, jernvägs- och telegrafanläggningar.
(Lag-Utskottes Bet:de N.o 47.)
S. A. K.
Då nu gällande lags stadganden i fråga om skadegörelse å annans egendom
icke syntes åt jernvägs- och telegraf-inrättningar, som numera på flera ställen inom
Riket kommit till stånd, lemna ett i förhållande till dessa inrättningars dyrbarhet och
vigt för det allmänna samt de stora olyckor och olägenheter, som genom deras skadande
kunna förorsakas, lämpadt skydd; samt de emot våld och åverkan å de inom Riket befintliga
allmänna kanal- och sluss-verk, genom särskilda författningar och reglementen,
stadgade ansvars-bestämmelser ej heller syntes fullt ändamålsenliga och tillräckliga; har
E. K. M:t, som funnit en för samtlige berörda verk och inrättningar gemensam skydds
-
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o 187.
559
lag vara af behofvet påkallad, behagat, uti en till Rikets Ständer den 6 nästlidne April
allålen Proposition, föreslå, att, med upphäfvande ej mindre af Kongl. Förordningen
den 1 Mars 1756 och Kongl. Kungörelsen den 15 Juli 1778, angående straff för våldsverkan
å Trollhätte kanal, än äfven af alla andra rörande dylika inrättningar meddelade
särskilda författningar i hvad de innehålla ansvars-bestämmelser för slika förbrytelser,
må antagas den Fridlysnings-stadga, som i Högstberörde Nådiga Proposition
förekommer.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande och funnit ej allenast
en lag i ornförmälda syftning vara utaf behofvet påkallad, utan äfven E. K. M:ts afgifna
Nådiga Förslag med noggrannhet upptaga de särskilda arter af öfverträdelser,
som böra blifva föremål för ilrågaställda lagstiftning; men ehuru de föreslagna straffbestämmelserna,
efter Rikets Ständers åsigt, i allmänhet blifvit lämpade efter öfverträdelsernas
beskaffenhet, hafva Rikets Ständer likväl trott att någon jemkning i denna
del borde komma i fråga, i synnerhet med afseende å hvad vid detta Riksmöte rörande
gällande straff-system blifvit af Rikets Ständer beslutadt.
E. K. M:ts Nådiga förslag innehåller nemligen, i §. 2, att den, som af vårdslöshet,
utan uppsåt alt skada, förstört allmän kanal-, sluss- eller jernvägs-anläggning,
eller vållat, att fara för kanals eller jernvägs begagnande uppstått eller att olycka dervid
timat, skall straffas, om menniskolif dervid spilles, såsom för sådant vållande, efter
hvad allmän lag stadgar, samt eljest med böter från 20 till 200 R:dr eller fängelse
från två till sex månader. Nu är, enligt 28 kap. Missgernings-Balken, jemfördt med
Kongl. Brefvet den 14 November 1746 och Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807,
straffet för vållande till annans död af vårdslöshet antingen hel mansbot, 100 R:dr,
jemte uppenbar kyrkoplikt, eller half mansbot, 50 R:dr, jemte enskild skrift och aflösning,
allt i mån af vårdslöshetens beskaffenhet; och till ettdera af dessa straff skulle
således den, som i förevarande läll vållar att menniskolif spilles, göra sig skyldig. Då
emellertid Rikets Ständer, vid innevarande riksdag, för sin del beslutat att kyrkoplikt,
vare sig offentlig eller enskild, ej vidare skall ådömas, så skulle, derest denna särskilda
påföljd komrae att upphöra, med bibehållande för öfrigt af de straff, 1734 års
lag utsätter för vållande lill annans död af vårdslöshet, förhållandet emellan de i ofvanberörda
§. af det nådiga förslaget bestämda straff derigenom komma att väsendtligen
rubbas. Den, som genom vårdslöshet vållar, att någon vid färd å jernväg mister
lifvet, skulle nemligen, derest kyrkopliklen borttages, ej kunna ådömas högre ansvar
än 100 riksdaler, då han, om mindre olycka inträffar, kunde åläggas ända lill sex månaders
fängelse.
Förhållandet emellan dessa särskilda ansvars-bestämmelser synes således böra
jemkas, för att bringa dem sinsemellan till öfverensstämmelse; och då Rikets Ständer
funnit den vårdslöshet, som uti förevarande hänseende eger rum, vara af mera vådlig
art och följaktligen straffbarare än den, som lagen afser, då den stadgar straff för vållande
i allmänhet, hvilken åsigt jemväl blifvit, i fråga om mindre skada, uti §. 2 mom.
1 af E. K. M:ts Nådiga förslag hyllad, hafva Rikets Ständer, som alltså icke kunnat bifalla
E. K. M:ts Högstberörda nådiga Proposition oförändrad, för sin del, beslutat följande
Frfdlysiiiiigs-Stadga
flir allmänna kanal-, sluss-, jernvägs- och telegraf-anläggningar.
§• 1.
Den, som uppsåtligen förslörer allmän kanal-, sluss- eller jernvägs-anläggning,
eller å desamma, dertill hörande byggnader, verk eller inrättningar, eller de för fram
-
560
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i87.
farten å jernväg använda vagnar eller andra fortskaffnings-medel gör sådan skada eller
eljest vidtager sådana åtgärder, att fara eller olycka vid kanal- eller jernvägs-fartens
begagnande eller allmänt farlig öfversvämning deraf uppkomma kan; straffes med arbete
å fästning eller annan allmän straff-inrättning från två till fyra år, efter som brottet
och omständigheterna äro till.
Får någon menniska deraf svår kroppsskada eller sjukdom eller åstadkommes
allmänt farlig öfversvämning; straffes gerningsmannnen med sådant arbete från fyra
till åtta är.
Spiiles menniskolif och var den brottsliges handling af beskaffenhet, att han
bordt kunna inse, att en sådan olycka deraf var att befara; miste gerningsmannen lifvet.
§• 2.
Har man af vårdslöshet, utan uppsåt att skada göra, förstört allmän kanal-,
sluss- eller jernvägs-anläggning, eller å dem eller något af deras ofvan omförmälda
tillbehör gjort sådan skada, som i §. 1 sägs, eller vållat att fara för kanals eller jernvägs
begagnande uppstått eller att olycka dervid timat; bote från tjugo till tvåhundra
riksdaler eller straffes med fängelse från två till sex månader.
Spiiles dervid menniskolif, straffes med böter från femtio till trehundra, riksdaler
eller med fängelse eller arbete å fästning eller annan stralf-inrättning från tre månader
till ett år. '
§. 3.
Gör man uppsåtligen å allmän kanal-, sluss- eller jernvägs-anläggning eller deras
förenämnda tillbehör skada, som, utan att kunna medföra sådan fåra eller olycka,
som i §. 1 sägs, likväl åstadkommer väsendtligt hinder eller uppehåll i anläggningens
begagnande, eller vidtager man eljest åtgärder, hvilka till sådant hinder eller uppehåll
leda; straffes med fängelse elier med arbete å fästning eller annan straff-inrättning
från tre månader till ett år.
För ringare skada, än nu sagd är, vare straffet böter från tjugo till tvåhundra
riksdaler.
§. 4.
Är någon af vårdslöshet vållande till sådan skada eller uppehåll, som i föregående
§. omförmäles; böle från fem till femtio riksdaler.
§. 5.
Underlåter eller försummar vid oftanämnda anläggningar anställd tjensteman eller
betjente hvad honom till förekommande af olyckshändelse åligger att iakttaga, så
att skada lätteligen ske kan; straffes med fängelse från en till sex månader och, om
skada timar, med fängelse eller med arbete å fästning eller annan allmän straff-inrättning
från tre månader till två år.
Sker det uppsåtligen, bestämmes straffet efter de grunder i §. 1 stadgade äro;
vare ock i sådant fall, äfvensom då genom grof vårdslöshet eller försummelse skada
timat, den brottslige eller felaktige från sin tjenstebefattning för alltid skild, utan alt
vidare i dylik befattning kunna nyttjas. §. 6.
Expedilions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 187.
561
§• 6.
Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän telegraf-inrättning, någon dess
beståndsdel eller tillhörighet eller vidtager åtgärder, hvarigenom telegraferingen hindras
eller störes; straffes med fängelse eller med arbete å fästning eller annan allmän straffinrättning
från tre till sex månader.
Var skadan obetydlig och förorsakades ej derigenom något hinder i telegraferingen,
må till böter från tjugo till etthundra riksdaler dömas.
Vållar man af vårdslöshet sådan skada eller hinder, som i denna §. sägs, bote
från fem lill femtio riksdaler.
§. 7.
I alla de fall, der någon efter denna författning till straff dömes, bör jemväl
honom åläggas ersätta den skada, hvartill han varit vållande.
§. 8.
De vid allmän kanal-, sluss-, jernvägs- eller telegraf-inrättning anställde tjenstemän
och betjente höra i och för sådan befattning njuta det hägn och det vitsord samt
vara underkastade det ansvar, som enligt lag eller särskilda författningar gälla i afseende
på dem, hvilka Konungens, Dess embetsmäns eller Rättens ärenden gå.
§. 9.
Hvad sålunda om allmänna kanal-, sluss-, jernvägs- och telegraf-inrättningar är
stadgadt, må äfven å sådan, sorn af enskilde personer, menigheter eller bolag inrättas,
kunna tillämpas, om Konungen finner godt derom förordna.
Är sådant förordnande gifvet, men kanalen, jernvägen, slussen eller telegrafinrättningen
sedermera icke behörigen underhålles, må, uppå anmälan derom, förordnandet
kunna förklaras hafva upphört alt gälla.
Och få Rikets Ständer sådant, till svar i detta ämne, hos E. K. M:t underdå
nigst
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 23 November 1854.
tiih. lill II. St. Prot. 18Si & 1851. 10 Sami. 1 Afd.
71
562 Expeditions-UlskoUels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 88.
N;o 188.
Uppläst och godkänd! hos Ridd, och Adeta d. 2t Nov. 1854,
Bresle-Slåndet d. 21 — —-
Borgare-Ståndet d. 21 — —
Bonde-Ståndet d. 23 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående löftesmäns berättigande
att uppsäga och betala gäld, m. rn.
(Lag-Utsk;s Betide N:o 55.)
S. A, K.
Med gillande af den i lagskipningen följda grundsats, att, om förfallotid för
gälds inbetalning skall beräknas efter uppsägning, gäldenären är lika berättigad som
borgenären att uppsäga skulden, i händelse annorledes ej är aftaladt, hafva Rikets
Ständer fästat uppmärksamhet derå, att lagen utestänger löftesman från rättigheten
att, lika med gäldenär, göra uppsägning af gäld samt å förfallotiden densamma betala;
Och har, i sammanhang härmed, hos Rikets Ständer likaledes i betraktande kommit,
dels att, såsom en följd af stadgandet i 9 kap. 4 §. Handels-Balken, den gäldenär,
som förbundit sig att betala vid anfordran, ej kan antagas ega någon ovilkorlig rätt
att betala förr än borgenären fördrar, dels ock att, i enahanda fall, löftesman ej står
fritt att betala när han vill, ändå att borgenär det ej fordrar.
Saknaden af uppsäguings- och betalnings-rätt, i omförmälda bägge hänseenden,
medför dock för löftesman en oundviklig förlust, utan hopp om ersättning, i den händelse
nemligen, att gäldenärs tillgångar synbarligen småningom minskas och försvinna,
utan att borgenär, i förlitande pä löftesmäns vederhäftighet, sin fordran indrifver; då
deremot billigheten påkallar tillåtelse för löftesman alt härvid mellankomma, för att,
genom uppsägning och betalning af gälden, söka hindra den hotande förlusten; hvarförutan
för honom såmedelst öppnades ett tillfälle att befria sig från långvariga borgensförbindelser,
hvilkas olägenheter ofta blifvit öfverklagade.
Vid dessa förhållanden och som en åt både gäldenär och löftesman lemnad
ovilkorlig betalnings-rätt, der aftal om viss förfallotid ej blifvit gjordt, jemväl är af
vigt för ordning och säkerhet inom affärs-lifvet, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat
en författning af följande innehåll: Skall förfallotid för gäld efter uppsägning
beräknas, håfve löftesman lika rätt, som gäldenär, att uppsägning göra och gälden å
förfallodagen betala. Är ej aftal om förfallotid gjordt, ege ock gäldenär eller löftesman
rätt att betala, när han vill, ändå alt borgenär det ej fordrar.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 November 1854.
(
Expertilions-Ulskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 189. 563
N:o 189.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Nov. 1854.
Presie-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett tillägg lill t
kap. 2 §. Missgernings-Balken, i fråga om olofligt utde
delande
af Sakramenten.
(Lag-Utsk:s Bet:de N:o 35 och Uthde N:o 50.)
S. A. K.
Till Rikets Ständers kännedom har kommit, hurusom, då det inträffat, att obehöriga
personer utdelat nattvarden och förrättat dop, samt såmedelst öfverträdt den, i
öfverensstämmelse med vår troslära, här i Riket fastställda kyrkliga ordning, olika meningar
inom lagskipningen, vid bedömande häraf, gjort sig gällande, i det att domareinakten,
ä ena sidan, ansett dessa öfverträdelser ej kunna betraktas annorlunda än såsom
ett lättsinnigt gäckeri med Sakramenten, samt derföre derå tillämpat stadgandet i
2 §. af Missgernings-Baikens 1 kap., enligt hvilket den, som gör gäckeri med Sakramenten
af lättsinnighet, skall bola femtio daler, men deremot, å den andra, förklarat
att, enär förberörda handlingar icke skett för att gäckas eller af lättsinnighet, utan
haft sin grund i en verklig, om än förvillad inre öfvertygelse, åberopade lagbudet ej
vore tillämpligt, och, i följd deraf, då annan lag i ämnet saknades, frikänt de anklagade;
dock hade, i högsta inslantien, den förra meningen segrat.
Under derjemte påkalladt ompröfvande af denna fråga hafva Rikets Ständer
funnit, att, ehvad grunden för dessa handlingar och afsigten dermed emellertid varit,
de likväl måste hänföras till betänkliga oordningar inom den evangeliskt lutherska kyrkan,
i synnerhet som de vigtigaste grundsatser, hvarpå denna kyrka hvilar, dermed
blifvit öfverträdda. Dessa oordningar äro likväl af den beskaffenhet, att de, så vidt
ske kan, böra förekommas utan lagens anlitande. Varning synes derföre böra föregå.
Verkar ej den, då antaga oorduingarne karakteren af trots emot den ordning, hvarje
samhällsmedlem är skyldig akta, och för hvilken hans enskilda öfvertygelse måste gifva
vika; och detta trots är desto vådligare, som det vittnar om förakt för förhållanden,
hvilka djupt ingripa i närvarande samhällsskick och hvilkas bevarande -utgör vilkoret
för mångens frid och lugn. Derigenom skiljer sig ock detta trots från lättsinnets yttringar,
att, då dessa föranleda en tillfällig ovilja, väcker trotset allvarliga bekymmer;
och det är med afseende å dessa mera störande verkningar, som det blir straffvärdare.
Så vidt den, som trotsar lagen, äfven kan anses gäcka densamma, torde väl, i
saknad af annan lag, från 2 §. af Missgernings-Baikens 1 käp. kunna bernias stöd för
564
Expeditians-Ulskoitets Förslag till underd. Skrifvelse, tV:o 190.
ifrågavarande handlingars bestraffande. Men då en ej oväsendtlig skillnad förekommer
emellan den obetänksamhet, sorn berörda lagrum egentligen alser, och de här ofvan
till upphof och följder beskrifna handlingar, är det af vigt att svensk lag dem uttryckligen
bestraffar.
Vid bestämmande af föreskrifter härutinnan hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet
jemväl å det fall, att ingen utdelar nattvarden, utan en hvar sjelf tillegnar
sig af framsatta elementor, sedan någon förut deröfver uttalat instiktelse-orden;
äfvensom Rikets Ständer ej eller förbisett, huruledes förhållandet att, den ej öfvermage
är, låter sig döpas, ej innefattar en oordning inom kyrkan, utan ett affall derifrån,
samt att hvarken lag eller påföljd derför saknas.
På grund af hvad nu i underdånighet blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer pröfvat
skäligt, för sin del, besluta, det skall 2 §. 1 kap. Missgernings-Ralken erhålla följande
förändrade lydelse: Den, som, utan att vara prest, i annat fall än särskildt medgifvet
är, förvaltar Sakramenten och, efter varning, dermed ej afstår, bote tre hundra
daler; och vare hvar och en, som, genom sådan person, den heliga nattvarden annammar,
der han ej eller genom varning låter sig rätta, förfallen att böta femtio daler.
Gör någon eljest gäckeri med Sakramenten eller med Gudstjensten och Guds ord,
vare lag som sist sagd är.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M:t underdånigst anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 November 1854.
N:o| 190.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Nov. 1834.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, tued instruktion för Rikets
Ständers Revisorer öfver Ranko-Diskonl-verkel samt Lånekonloren
i orterna.
(Ranko-Utsk:s Mern. N:o 80.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva vid innevarande Riksdag beslutat följande:
Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver RankoDiskont-verket
i Stockholm saint Iiåne-kontoren
i orterna.
§. 1.
Revisorerne sammanträda i hvartdera verket den 1 Mars hvarje år, eller, om
helgedag dä infaller, nästföljande söcknedag, med undantag af hvad angår Låne-konto
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o i90
565
ret i Wisby, hvarest revisionen börjar den t Juni hvarje år, eller, om helgedag då infaller,
nästföljande söcknedag; legitimera sig, genom aflemnande af fullmakter eller
förordnanden, och aflägga derefter lifligen följande ed: »Jag. N. N., utsedd och förordnad
att granska Banko-diskontens (N. N. Låne-kontors) räkenskaper, styrelse och förvaltning,
förpliglar mig härmedelst, att, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut,
nu och framgent tyst och förtegadt hålla hvad som rörer enskilde personers förhållanden
till detta Verk: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.» — Hvilken ed,
skriftligen författad, jemväl af Revisorerne undertecknas. Revisions-arhetet bör vara
verkstäldt och afslutadt uti Banko-diskonten inom en och en half månad, uti Lånekontoren
i Götheborg och Malmö inom en månad, samt uti Låne-kontoret i Wisby in
O
-
om åtta dagar.
§• 2.
Revisorerne skola laga en noggrann kännedom om Verkets styrelse och förvaltning,
samt granska det föregående årets alslutade räkenskaper, kassabehållning, handlingar
och lånedokument, dervid sorgfälligt tillses: att lånen blifvit inom fastställda tider
antingen till fullo betalda, eller, med erläggande af föreskrifna kapital-afbetalningar,
omsatta; att förskotts- och öfver-ränlor, riktigt beräknade, kommit Verket til!
godo; att lagsöknings-ärendena blifvit med all erforderlig skyndsamhet och nit handlagda
och bedrifna, samt Verkets rätt och bästa, genom nödiga bevakningars anställande,
med noggrannhet iakttagne.
§. 3.
Finna Revisorerne under förrättningen sådana förseelser eller afvikelser från
gifna föreskrifter vara begångna, antingen af Direktionen eller af Verkets embetsman
och betjening, att åtal derå följa bör, ega Revisorerne, i förra fallet, att derom omedelbart
hos vederbörande göra anmälan, och i sednare fallet, att emot den eller de
lelaklige åtal anbefalla.
§• 4.
Revisorerne. vare förbjudet alt ingå i något slags disposition af Verkets medel,
under hvad titel och till hvad behof det vara må, utöfver de anordningar, som här
nedan i 7:de och 8:de §§. omnämnas.
§. 5.
Vid förrättningens slut meddela Revisorerne, om anmärkning ej förekommit, Direktionen
decharge, hvilken dock, hvad Låne-kontoren beträffar, kommer att till BankoFullmäktiges
godkännande öfverlemnas, samt låta författa och Banko-Fullmäktige tillställa
Berättelse öfver det verkställda revisions-arbetet och Verkets dervid befunna ställning,
åtföljd af alla dithörande protokoll, för att, genom Banko-Fullmäktige, aflemnas
till Rikets Ständers Revisorers öfver Stats-, Banko- . och Riksgälds-verken närmare
granskning.
§. 6.
De för året utsedde Revisorerne för Låne-kontoren kunna ock under årets lopp
anställa improvisoriska revisioner, i hvilket afseende de äro berättigade, att på stället
taga kännedom af Låne-kontorens alla handlingar och räkenskaper, dock under iaktta
-
566
Expedilions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 191.
gande, att derigenom någon rubbning eller uppehåll i Kontorens vanliga göromål icke
må förorsakas; skolande dylika revisioner förrättas af minst 2:ne Revisorer.
§■ 7.
Hvarje Revisor bestås skjuls efter 2 hästar till och från revisiöns-ortefl samt
traktamente af 4 R:dr Ranko om dagen, så väl under sjelfva revisions-förrältningen,
söm under fram- och återresan, efter beräkning af 8 mil för hvarje rese-dag och med
iakttagande att, derest miltalet icke jemt motsvarar rese-dagarna, må för öfvérskottet,
så vida det Uppgår till minst en mil, ytterligare beräknas en dags traktamente; men
skulle revision af Banko-diskontens räkenskaper inträffa inom en tid af ätta dagar, efter
del Riksdag i Stockholm är afblåst, samt Riksdags-fullmäktig vara utsedd, att i
samma revision deltaga, åtnjuter sådan Revisor icke ersättning lör rese-kostnaden till
hufvudstaden, hvaremot honom tillkommer det traktamente, sorn ofvan sagdt är, från
den dag, Riksdagen afblåses, till dem då revisiohs-förrättningen tager sin början.
8. 8.
Lämpliga arfvoden åt den i och för revisions-förrättningen anställda Kansli- och
Vaktbetjening ega Revisorerne att, i mån af arbetets vidd och beskaffenhet, bestämma
samt anordnandet deraf åt Direktionen uppdraga.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla* med anhållan,
att samma instruktion varder genom Nådig Kungörelse till allmäu kännedom meddelad.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 November 1854.
N:o 191.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Nov. 1834.
Preste-Slåndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 -— —
Bonde-Ståndet den 23 •— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse* angående backstugusitläres
m. jl:s befrielse från Mantals-penningars utgörande.
(Stats-Utsk:s Utlrden m. m. N:ris 64, Litt. E,
176, 246 och 275.)
S. A. K.
Sorn Mantals-penningars erläggande måsté för de fattigaste folkklasserna vara
tryckande samt, vid det förhållande, att afkortning ä denna skätt hufvudsakligen för
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 192*
567
dem ifrågakommer och att, genom deras oftare inträffande flyttning från en ort till
annan, besvär, omgång och skriftvexling för skattens indrifvande tillskyndas vederbörande
embetsmyndigbeler, Rikets Ständer funnit genom dessa folkklassers befriande
från nämnda ,skatt betydlig förenkling i uppbörds- och redogörelse-verket skulle vinnas,
hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, det befrielse från Mantals-penningars utgörande
må från och med år 1855 beviljas backstugusittare med deras hustrur och enkor,
samt inhyseshjon.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; framhärdande
etc.
Stockholm den 23 November 1854.
N:o 192.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 N.ov. 1834.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 —■ —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om ändring i 39, 40 m. Jl. §§. i Reger
ings-Formen samt 4, 6 m. Jl. §§. i Riksdags-Ordningen.
v (Konst.-Utsk:s Mern. N.-o 47.)
S. A. K.
s >
Cti Nådig Proposition den 11 sistlidne Augusti har E. K. M:t föreslagit Rikets
Ständer åtskilliga förändringar i Regerings-Formens 39, 40, 41, 42, 43, 51, 91, 93, 94
och 95 §§. samt Riksdags-Ordningens 4, 6, 7, 9, 10, 11, 23, 26, 41, 61 och 62 §§.,
i fråga om sättet för Riks-styrelsens förande i vissa fall; Och hafva Rikets Ständer, i
den ordning 81 §. Regerings-Formen stadgar, beslutat, att detta Nådiga Förslag må
■ hvila- till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag:
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 27 November 1854.
568
Expedilions-Utskoltets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o i93.
N:o 193.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Nov. 4834.
Presle-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, med förslag lill Förordning,
angående handelsböcker oell handelsräkningar.
(Lag-Utskcs Bet:de N:o 49 och Uthde N:o 57.)
S. A. K.
Genom Nådig Proposition har E. K. M:t godtfunnit tillkännagifva Rikets Ständer,
huruledes, vid den granskning af lagstiftningen rörande kredit-väsendet, som på
E. K. M:ts Nådiga befallning egt rum, frågan om handelsbok ansetts utgöra ett af de
ämnen, derom fullständigare bestämmelser, än nu finnas, äro af behofvet påkallade.
Jemte underlättande af utvägarne för hvarje närings-idkare att erhålla kredit, vore det
nemligen tillika af stor vigt att missbruk af densamma i möjligaste måtto förekommes
och, då del inträffar, allvarligen bestraffades. Sådant kunde likväl ej ske, med mindre,
vid närings-idkares inträffade obestånd, tillfälle gåfves att inhämta tillförlitlig och
fullständig upplysning, huru han begagnat det af hans borgenärer lemnade förtroendet;
och ehuruväl i nu gällande konkurs-lag stadgades ansvar för den gäldenär, som idkat
handel eller annan rörelse, deröfver bok hållas bör, men antingen icke fört ordentliga
böcker, eller fört falska sådana, eller sina böcker förstört, syntes dock det åsyftade
ändamålet icke kunna fullt uppnås, så vida icke derjemte noggrannare bestämdes å
hvilka närings-idkare' stadgandet må ega tillämpning, samt huru bokföringen bör vara
beskaffad, för att kunna såsom ordentlig anses.
Beträffande vidare det vitsord, som bör ordentligen förd handelsbok tillkomma,
medgåfves i nu gällande lags stadganden sådant vitsord endast i fråga om fordran för
borgade varor, och tillbörligt afseende syntes således icke vara fästadt å det förhållande,
som eger rum emellan affärsmän, hvilka med hvarandra träffat aftal om öppen
kredit, ehuru å de till följd af sådana aftal uppkommande fordringar något kredit-papper
vanligen ej utfärdades.
På grund af dessa uti E. K. M:ts Nådiga Proposition närmare omlörmälda anmärkningar
emot nuvarande stadganden om handelsbok, hade E. K. M:t låtit upprätta
förslag till ny förordning, angående handelsböcker och handelsräkningar, hvilket förslag,
behörigen granskadt och derefter i Nåder gilladt, E. K. M:t behagat, i Högstberörda
Proposition, till Rikets Ständer öfverlemna, för att, med ändring af Kongl. Förordningen
angående handelsboks vitsord den 6 Oktober 1848, varda af Rikets Ständer
antaget. Den
Expeditions-Vlskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 193.
569
Den hufvudsakliga fråga, som härmed blifvit till besvarande i nåder framställd,
är icke nj för Rikets Ständer. Behofvet af bestämda föreskrifter, ej allenast om handelsböckers
beskaffenhet, än äfven angående hvilka det borde åligga att föra dylika
böcker, har nemligen vid (lera tillfällen blifvit inom representationen anmärkt; och det
följer af sakens egen natur, att ju mer industri och handel utvecklas; ju mera förtroendet,
i följd deraf, tages i anspråk; och ju mera krediten, denna industriens och handelns
mägtiga häfstång, måste anlitas; desto klarare inses handelsböckers betydelse och
vigten af en stadgad ordning för deras förande. 1 betraktande häraf och som, på sätt
E. K. M:t jemväl nådigst anmärkt, den inhemska lagstiftningen ännu är i saknad af
noggranna föreskrifter i omförmälda hänseenden, finna Rikets Ständer dess fulländning
i nu i nåder föreslagna syftning, efter exemplet i de flesta länder, vara af omständigheterne
i hög grad påkallad.
Då lagen bör vara så bestämd som möjligt, synes, i fråga om beskaffenheten af
föreskrifterna beträffande hvilka skola föra böcker, den method, som E. K. M:t i denna
del begagnat, eller den, att närmare utmärka de slag af näringsidkare, hvilka bokföring
åligger, vara företrädesvis lämplig; äfvensom den emot härvid mötande svårigheter
valda utväg att i §. 1 antyda sjelfva grundbegreppen och i den 2:dra gifva dem
tillämpning på Sveriges, med afseende på närings-lagstiftningens beskaffenhet, egendomliga
förhållanden, vittnar om den största försigtighet.
Vidkommande de i 3—7 §§. gifna bestämmelser i afseende på hvilka handelsböcker
en affärsman uti ej mindre det allmännas, än sitt eget interesse ovilkorligen
bör hålla, och sättet huru de, för att ega vitsord, böra föras, äro Rikets Ständer öf
ver
tyga de om rigtigheten af de åsigler, som härutinnan grundlagt det nådiga förslaget,
och hvilka äfven ansluta sig till hvad större delen af den Europeiska handelsverlden
funnit vara tillräckligt att i dessa delar af ämnet stadga.
Hvad derefter handelsboks vitsord angår, så afser det nådiga förslaget två förhållanden:
det ena emellan affärsmän inbördes och det andra emellan affärsmän och
icke affärsmän; och härigenom har afseende blifvit gjordt på ett förhållande, som för
affärs-krediten är af största vigt, eller på den öppna kredit, sorn affärsmän sinsemellan
aftala, men hvilket förhållande den fosterländska lagstiftningen hittills ej tagit i betraktande,
enär, enligt gällande lag, handelsbok eger vitsord endast i fråga om fordran,
som grundas på utborgning af varor. Nyssnämnda brist \ lagstiftningen synes ock
hufvudsakligen härröra från saknaden af bestämda föreskrifter i afseende på handeisböckers
beskaffenhet och sättet för deras förande, samt alltså samtidigt med dessa sednare
frågor böra egnas nödig uppmärksamhet.
I hvad grad vitsordet bör anses bevisande, måste emellertid städse bero på domarens
pröfning efter de mångfaldiga olika omständigheter, hvilka dervid inverka. Vissa grunder
kunna emellertid angifvas till ledning för domarens förfarande härutinnan; och
blifver sådant i synnerhet nödigt, då ett helt och hållet nytt förhållande varder i lagstiftningen
upptaget.
Ehuru utborgnings-systemet ej kan förbjudas, bör dock detsamma af lagstiftningen
icke befordras. Dertill har dock den långa tid för handelsräknings utskrifvande,
tillställande och klandrande, som ofvanåberopade författning af den 6 Oktober 1848
medgifver, ej obetydligt bidragit; och är den uti nådiga förslaget upptagna betydliga
förkortning i denna tid således grundad i handelns verkliga interesse, äfvensom den
leder dertill att bokfordringar, så snart ske kan, varda rörliga.
Men om än Rikets Ständer således i allmänhet godkänna E. K. M:ts nådiga
förslag, sä till syftning som innehåll, synes likväl, som skulle jemkning i några omständigheter
böra ega rum.
Bih. till R. St. Prot. 18S3 & USA. 10 Sami. 1 Afd. 72
570
Expedilions-Otskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i93.
Det är nemligen att befara att bokförings-skyldigheten i flera fall skulle kunna
alltför långt utsträckas, derest ej någon ändring sker i 2:dra morn. af 2 §. Åtskilliga
bland de slöjder, som idkas af landtmän i flera delar af Riket, kunna icke anses sammanhänga
med jordbruket. På en ort förfärdigas t. ex. snickare-arbeten, på en annan
trädkärl, åkdon o. s. v., allt i större partier för afyttring på andra orter. De sorn
sysselsätta sig dermed, egna sig äfven oftast uteslutande deråt; och de skulle således
kunna hänföras till dem, hvilka till sitt yrke gjort att varor till försäljning tillverka.
Men för bedrifvande af deras verksamhet ingå vanligen ej de vilkor, som betinga bokförings
nödvändighet; och denna verksamhet kan ej eller anses för annan än husflit,
sä vidt den ej erhållit den utsträckning, att den innefattar en fabriks-näring.
Denna omständighet synes således böra uti ifrågaställa morn. uttryckas; likasom
Rikets Ständer funnit ordet »endast» vid fråga om handtverkare, som på beställning
varor förfärdiga, böra utbytas emot »hufvudsakligen», enär förstnämnda ord tilläfventyrs
kunde leda lill den föreställning, att om en handtverkare undantagsvis tillverkade
en vara till försäljning, han skulle hänföras under lista inom., hvilket misstag
möjligen äfven kunde inträffa i afseende på dem, som utan biträde af andra än hustru
och barn lifsmedel eller drycker till försäljning bereda, derest sådant ej genom ett
tillägg förekommes.
Då det i allmänhet bör medgifvas vara nyttigt, att äfven de förbindelser, hvarigenom
affärsman åtager sig ansvarighet för annans skuld, blifva antecknade i dagboken,
på det ej mindre lian sjelf ständigt må behålla af dem en öfversigt, än ock hans
egna borgenärer, i läll af hans obestånd, må kunna pröfva, huru omsorgsfullt han i
sådant afseende mot dem vårdat sina pligter, hafva Rikets Ständer ansett lämpligen
kunna i 4 §. 1 morn., efter ordet »endosserade», intagas orden: »de borgens-förbindelser,
som blifvit ingångna».
Vid det förhållande att, då en friare rörlighet är för affärsmannen i så många
afseenden nödvändig och derföre må så litet som möjligt störas, denna grundsats erhåller
ökad vigt i tillämpningen här i landet, der det är en icke ovanlig företeelse, att
betydligare affärsmän utsträcka sin rörelse till flera olika yrken på en gång, dels såsom
köpmän, dels såsom fabriks- eller bruks-idkare, skeppsredare o. s. v., stundom
på skiljda orter för deras olika yrken, hafva Rikets Ständer ansett den i 5 §. medgifna
delbarhet af dagbok skäligen erfordra det närmare bestämmande, att, der rörelsens
omfång och beskaffenhet gjorde odelad dagbok olämplig, densamma må förås i
särskilda afdelningar, med afseende å göromålens och affärernes art.
Ehuru balance-räkning, enligt sakens och ordningens natur, icke kan upptaga
annat än det som faller under den tid eller det år, som närmast föregår den dag, då
balancens uppgörande börjas, hafva Rikets Ständer likväl trott, att, som i 7 §. 2 morn.,
till bestämmande af den tidslängd, en balance-räkning borde omfatta, blifvit begagnadt
uttrycket »då», ett förtydligande häraf lämpligen kunde ega rum, derigenom att, i stället
för nämnda uttryck, der det första gången förekommer, införas orden »vid nästförflutna
rörelseårs utgång», såsom eti följd hvaraf de i samma mening påföljande orden
»eger» och »häftar» skulle komma att förändras till »egde» och »häftade».
Slutligen har hos Rikets Ständer uppstått betänkligheter om behofvet eller lämpligheten
af det stadgande, som innefattas i 2:dra mom. af 13 §. Om rigligheten af
sjelfva den princip, som ligger till grund för samma stadgande, har emellertid någon
skiljaktighet i åsigt icke förekommit. Denna princip är, fastän ej i lag uttryckt, redan
i lagskipningen gällande; och något behof att för ifrågavarande läll deråt gifva
ett uttryck förefinnes derföre icke. Snarare kunde denna tillämpning af principen på
*tt enskildt förhållande leda till misstag, särdeles som dervid svårligen åt principen
Expeditions-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 193.
571
kan gifvas den allmännelighet, hvaraf i tillämpningen göres behof; och med afseende
härå sjnes försigtighet bjuda att omförmälda moment uteslutes.
Ehuru dessa anmärkningar ej äro af någon mera genomgripande vigt, utgöra
de likväl hinder för Rikets Ständer alt antaga ifrågavarande nådiga förslag i sin helhet.
Men då en lag i föreslagna syftningen är af behofvet påkallad, samt detta behof
på ett för det allmänna tillfredsställande sätt synes blifva löst, derest E. K. M:ts nådiga
förslag, med derå nu antydda jemkningar, erhölle egenskapen af lagbud, hafva,
enär E. K. M:ts nådiga Propositioner endast kunna i sin helhet antagas, Rikets Ständer,
som alltså icke kunnat bifalla E. K. M:ts ifrågaställda nådiga Proposition, deremot,
för sin del, beslutat en författning angående handelsböcker och handelsräkningar,
af enahanda innehåll med den, som E. K. M:t i nåder föreslagit, dock med de förändringar,
hvartill det i sådant afseende ofvan anförda syftar; varande detta Rikets
Ständers lagförslag af följande lydelse:
Förordning’
angående handels-böcker och h a n de /s-r äkn in gar.
§. 1.
En hvar, som, i den ordning särskilda författningar innehålla, i stad eller på
landsbygden, till sitt yrke gjort att i gross eller i minut handel såsom näring idka,
vare, ebvad det är enskild man eller bolag, pligtig ordentliga handelsböcker föra, såsom
här nedan sägs.
Lag samma vare för den, som gjort till sitt yrke, att varor till försäljning tillverka
eller bearbeta.
§• 2.
Under stadgandet i §. 1 inbegripas: de, som penningehandel och bankrörelse
drifva; de, som för egen räkning eller i kommission in- eller utrikes varor uppköpa,
för att dem åter utsälja; de, som i kommission varor till utsäljning emottaga; de,
som för in- eller utrikes sjöfart skepp eller fartyg bygga eller Utrusta, för att dem på
frakt upplåta eller försälja; de, som mot sjö- eller eld- eller annan skada försäkring
öfvertaga; idkare af apotheks-rörelse; idkare af boktryckeri- och boklörlags-rörelse; idkare
af gröfre eller finare smides-bruk, och af verk för tackjerns-blåsning och jerngjuteri;
idkare af fabriker och manufaktur-verk; idkare af de borgerliga yrken, som
hafva till ändamål att lifsmedel eller drycker till försäljning bereda; och de som till
sitt yrke gjort att på beting öfvertaga uppförande och bättrande af hus och byggnader.
Undantagne äro: jordbrukare och idkare af de näringar, hvilka med jordbruket
sammanhänga eller såsom föremål för husflit äro att betrakta; idkare af grulvedrift
och hergsmanna-handtering; handverkare, som hufvudsakligen på beställning varor förfärdiga;
och de, som utan biträde af andra, än hustru ocb barn, mångleri- eller annan
sådan mindre handels-rörelse idka, eller lifsmedel, drycker eller andra varor till försäljning
bereda.
§. 3.
De i 1 §. föreskrifne handelsböcker skola vara: dagbok, brefbok, inventariibok;
köpman dock obetaget att, efter godtfinnande, derjemte andra handelsböcker föra.
572 Expeditiohs-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, fj!:o 193.
I dagboken skola antecknas, dag efter dag, i den ordning de inträffat, alla öfverenskommelser,
företag och affärer, utan undantag, som köpmannen för egen del,
eller för andras räkning, enligt uppdrag, afslutat och som med rörelsen ega samband,
de fordringar och den gäld, som deraf eller annorledes tillkommit, borgenärernas och
gäldenärernas namn, de vexlar eller andra skuldförbindelser, som blifvit utgifna, till
betalning godkände eller endosserade, de borgens-förbindelser, som blifvit ingångna, de
kontanta penninge-belopp, som, på hvilken grund det vara må, för dagen influtit eller
utgått, och särskildt de varor till art, belopp och pris, som utborgade blifvit.
I dagboken skola ock antecknas beloppen af de summor, köpman för sin hushållning
från kassan uttagit, såsom ock priset å de varor, han från sina förråder till
hushållningen användt.
De penningebelopp, som för dagen influtit för varuförsäljning i minut, må för
en gång vid dagens slut i dagboken antecknas.
§. 5.
Är rörelsens omfång eller beskaffenhet sådan, att förande af odelad dagbok
olämpligt blefve, må dagboken föras i särskilda afdelningar, med afseende å göromålens
och affärernas art.
§. 6.
Brefboken skall innehålla noggranna afskrifter af alla i handels-ärenden aflåtne
bref efter deras datum och pä det språk, hvarpå de skrifvits.
Bref, som i handels-ärenden ankomma, skola, likaledes ordnade efter deras datum,
noggrannt bevaras.
§• 7.
Inventarii-bok skall upprättas vid den tidpunkt köpman sin rörelse öppnar, och
upptaga noggrann uppgift på allt hvad han eger i fastighet, lösören och varulager,
med derå påfördt värde, på fordringar och gäld, och pä beloppet af hans kontanta
penningar. Inom de sex första månaderne hvarje år skall ock en balans-räkning uppgöras,
utvisande de tillgångar, köpmannen vid nästförflutna rörelseårs utgång egde,
och de gäldebelopp, för hvilka han då, på en eller annan grund, häftade; börande
denna balans-räkning i sin ordning uti inventarii-boken införas.
§. 8.
Inventarii-bok och balans-räkning skola af köpmannen med hans underskrift
bestyrkas. Är det ett bolag, som rörelsen idkar, och äro alla eller flere medlemmar
för bolagets förbindelser solidariskt ansvarige; då skola alla de, sjelfve eller genom
ombud, underskrifva, som sålunda förpligtade äro.
§. 9.
Dag-bok och inventarii-bok skola, innan de begagnas, inbindas och, hvar för
sig, i fortlöpande sifferföljd, pagineras. Det, som införes, skall i oafbruten följd, utan
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 193.
573
luckor oller toma mellanrum, inskrifva^. Ej må något af innehållet genom öfverstrykning
eller annorledes oläsligt göras, eller genom radering, utbyte af blad, inskrifning
mellan raderne eller i kanten ändras eller tilläggas. Behöfves ändring eller tillägg,
må det såsom fortlöpande text å bladet antecknas. Hafva andra anteckningar deremellan
tillkommit, varde ändringen eller tillägget derefter infördt, och i sådant fall dagen
uppgifven, då ändringen eller tillägget skedde.
§. 10.
Köpman är pligtig sina handelsböcker under tio år, räknade från den dag, sista
inskrifningen skedde, så vårda att de vid behof må tillgänglige vara.
§• 11.
Köpman, som befinnes icke hafva efterkommit hvad om handelsböcker nu stadgadt
är, vare, der han i konkurs-tillstånd råkar, underkastad den påföljd, konkurslagen
i thy fall bestämmer.
§. 12.
Handelsböcker, som vederbörligen förde ärö, kunna i handels-tvister så väl
emellan köpmän inbördes, som emellan köpman och andra, såsom bevisningsmedel
tjena, efter hvad derom här nedan sägs.
§• 13.
Är handelsbok ej så förd, som ofvan är sagdt, ege den ej vitsord till förmån
för den, som sig derå beropar, så framt ej vederparten det medgifver eller sakens beskaffenhet
sådan är, att domaren finner boken i det målet vitsord förtjena.
§• 14.
Emellan köpmän inbördes vare bevisning genom handelsbok tillåten i tvister,
som angå något handels-ärende, hvarom i boken vederbörlig anteckning förekomma
bör; oförkränkt likväl vederparts rätt att motbevisning förete, eller, der han det gitter,
fel i boken, eller sådana omständigheter visa, som boken eller personen misstänkta göra.
§• 15.
Nu vill, vid tvist emellan köpmän inbördes om fordran, som på handelsbok
grundas, den, som sökes, likaledes med sin handelsbok visa, att den fordran redan betald,
eller annorledes gulden är; befinnas böckerna å båda sidor vara ordentligen förda,
men i den tvistiga frågan emot hvarandra strida; pröfve domaren, huruvida i thy
fall böckernas vitsord bör förfalla, eller om sådana omständigheter äro för handen,
att någondera öfvervägande trovärdighet må förtjena.
§. 16.
Det vitsord, ordentligen förd handelsbok tillkommer, må uti handels-fvister
emellan köpmän ej för fullt bevis gälla, der ej den, som sökes, det medgifver, eller
574
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 193.
andra omständigheter tillika förekomma, som boken bekräfta, eller ock köpmannen,
eller den, som boken fört, den med ed sannar; egande domaren, efter sakens beskaffenhet,
sådan ed i hvarje fall föreskrifva.
§• 17.
Äskar, under det någon emellan köpmän uppkommen handelslvist inför domstol
anhängig är, någondera parten, att den andra, till sakens belysning, sin handelsbok
förevisa må, eller finner domaren eljest sådan åtgärd nödig; ege lian dertill förordna
och utdrag, rörande det tvisliga, taga eller taga låta, der så behöfves.
§. 18.
. Vägrar part att sin handelsbok förete, då det af domaren honom ålagdt är,
eller den andra parten sig erbjudit, att boken för fullt bevis godkänna; ankomme på
domarens pröfning, att den vägrandes påstående i saken omedelbart förkasta, eller vederparten
tillåta sin bok eller utsago med ed sanna.
§. 19.
Har köpman utom de böcker, som enligt 3 §. ovilkorligen hållas böra, andra
handelsböcker fört; ege domaren ock magt dem, vid förelagdt vile eller annan påföljd,
infordra och af deras innehåll, beträffande tvistefrågan, kännedom eller utdrag taga eller
taga låta. Dock må något vitsord dessa böcker ej tilläggas, der de ej, så vidt med
deras ändamål förenligt är, uppfylla de vilkor, som för de förras vitsord äro fastställda.
§• 20.
Mot andra, än köpmän, ege handelsbok ej vitsord i fråga om annan fordran
än den, som på utborgning af varor sig grundar.
Beropar sig, vid uppkommen tvist, köpman på sin handelsbok, alt så beskaffad
fordran styrka, ock gitter ej vederparten visa fel i boken, elfer sådana omständigheter,
som boken elfer personen misstänkta göra, men nekar ändå till krafvet; då ege
boken mot honom det vitsord, att han skall vara skyldig med ed sig fria, der han ej
heldre vill öfverlåta åt köpmannen, elfer den, som boken fört, att lordringens riktighet
med ed sanna, eller ock domaren, i anseende till omständigheterna, finner skäl edgången
åt köpmannen eller bokföraren uppdraga.
§. 21.
Handels-räkning, som af köpman utfärdas, bör med hans handelsböcker noggrannt
öfverensstämma.
Är emellan köpmän öppen kredit aftalad, antingen i allmänhet, eller för ett
visst handelsföretag; vare den, som kredit gifvit, pligtig räkning deröfver den andra
tillställa inom den tid vanligt handelsbruk bestämmer, om ej annorlunda aftaladt är.
Finner den, som räkningen emottog, densamma oriktig vara; åligge honom utan dröjsmål
bevisligen derom tillsäga den, som räkningen gaf, elfer, der denne ej kan anträf
-
Expeditions-Vtskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 193.
575
fas, klander emot den räkning hos Konungens Befallningshafvande anmäla inom tre
månader, sedan han densamma emotlog. Försummar han det, och har han ej heller
inom den tid, som nu är sagd, bevisligen tillställt den, som räkningen gaf, annan på
sina böcker grundad räkning, som mot den af honom emottagna strider; vare det an
sedt
så, som hade han räkningen godkänt.
§. 23.
Räkning å varor, utborgade till köpman, utan aftal om öppen kredit, eller till
annan, än köpman, skall, vid den påföljd 25 §. utsätter, gäldenären bevisligen tillställas
sednast inom tre månader efter utgången af det år, hvarunder det utborgade i
handelsboken inskrefs, der ej annorlunda uttryckligen aftaladt är.
§. 24.
Är räkning gäldenären vederbörligen tillställd och har han ej inom tre månader,
sedan han den emottog, bevisligen tillsagt köpmannen, att räkningen ej godkännes,
eller ock till Rätten, hvarunder gäldenären lyder, klander derå instämt; vare då
räkningen lika utmätningsgild, som förfallet skuldebref. Har gäldenären genom sin
påskrift räkningen godkänt; vare lag samma.
§. 25.
Har köpman försummat, att räkning å utborgade varor gäldenären tillställa eller
honom derför hos Rätten eller Konungens Befallningshafvande söka inom den tid, som
i 23 §. sägs; då må för den fordran handelsbok något vitsord ej tillkomma.
§• 26.
Är emellan köpman och någon af dem, lill hvilka han varor utborgat, motbok
hållen, och har köpmannen den motbok, afslutad, till gäldenären aflemnat inom den i
23 §. sagda tid; vare köpmannen ej skyldig annan räkning öfver hvad motboken innehåller
gäldenären tillställa. Vill gäldenären boken ej godkänna; gore derom tillsägelse
eller instämme klander efter tby, som i 24 §. stadgas, och varde tiden för klandret
räknad från den dag, gäldenären boken, afslutad, emottog. Sker ej tillsägelse
eller anmäles ej klander; gälle motboken för fullt bevis om hvad deruti uppfördt är.
§. 27.
Vägrar gäldenären att motbok förete, då han kräfves, eller har den utan något
köpmannens vållande förkommit eller fått sådant fel, att den ej kan i det, hvarom tvistas,
för tillförlitlig anses; ege köpmannen eller bokföraren handelsboken,med ed styrka.
§• 28.
Hvad i denna förordning stadgadt är för köpman, gälle i alla hänseenden äfven
för de öfrige af dem, som, enligt 1 och 2 §§., handelsböcker hålla böra.
Hvilket allt, till svar å E. K. Mits högstberörda Nådiga Proposition, Rikets
Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 27 November 1854.
576
Expeditions-Utskoltets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 194.
N:o 194.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Nov. 18S4.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående inköp af en staty
i marmor, tillhörig sterbhuset efter Majoren A. Schutzercrantz.
(Stats-Utsk:s Uthdc N:o 356.)
S. A. K.
Till Rikets Ständers kännedom har kommit, att nyligen aflidne Majoren och
Riddaren Adolf Schutzercrantz, i lifstiden, genom testamentarisk disposition, som sannolikt
komme att vinna laga kraft, skänkt Staten, för att i Riks-museum uppställas,
en dyrbar samling af konst-alster och fornlemningar, till ett antal af omkring 550
stycken, hvilka alla, i penningevärde uppskattade till minst 12,000 R:dr Banko, Schutzercrantz
under sin lefnad sjelf samlat och ordnat; i anseende hvartill och då den
väsendtligaste delen af den aflidnes öfriga, hans arfvingar tillfallande qvarlåtenskap utgjordes
af en utaf Staty-bildhuggaren Byström i marmor utlörd staty, föreställande en
badande qvinna, samt tillfälle nu erbjöde sig att genom köp tillegna Staten äfven detta
konst-alster, framställning härom hos Rikets Ständer jemväl förekommit.'
Vid öfvervägande af den sålunda väckta frågan hafva Rikets Ständer funnit,
hurusom Majoren Schutzercrantz genom konst-alstrens och fornlemningarnes samlande
och donerande till Staten ådagalagt ett vackert bevis på konstsinne och fosterlandskänsla,
hvilket ej kan annat än med tacksamhet af det allmänna erkännas; äfvensom
och under förutsättning deraf, att konstsamlingen faller Staten till och således kommer
att frångå gifvarens arfvingar, Rikets Ständer ansett skäligt att omförmälda staty, hvars
värde i penningar befunnits kunna till 3,000 R:dr B:ko upptagas, varder, derest densamma
eger det konstvärde, att den förtjenar att i Riks-museum uppställas, för Statens
räkning inköpt.
Rikets Ständer hafva alltså, för den händelse, att Staten kommer i besittning
af den utaf Majoren Schutzercrantz i lifstiden till densamma donerade konstsamling,
velat ställa en summa af 3,000 R:dr B:ko till E. K. M:ts nådiga disposition, för att,
derest E. K. M:t, efter vederbörandes hörande, så finner för godt, för Statens räkning
låta, till uppställande i Riks-museum, inköpa ifrågavarande af Staty-bildhuggaren Byström
i marmor utförda, Majoren Schutzercrantz^s sterbhus nu tillhöriga staty.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 27 November 1854.
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 195.
577
N:o 195.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Nov. 1854.
Preste-Slåndet d§n 26 — •—
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning
af bränvin.
(Särsk. IJtskis Bet:den m. m. N:ris 8, 11, 19, 21, 22,
24, 26, Först. Stats-Utsk:s Mern. N:o 327 och StatsUtsk:s
Uthde N:o 339.)
S. A. K.
1 nådig Proposition af den 9 November sistlidne år har E. K. M:t, med hänseende
till bränvins-tillverkningens förderfliga inflytande på hela folkets moraliska, sanitära
och ekonomiska tillstånd samt den häraf föranledda nödvändigheten af åtgärder
att hämma öfverdriften af bränvinets så väl tillverkning som förbrukning, hvartill väsentligen
verksamma medel vore inskränkning af tiden, under hvilken bränvins-bränning
finge utöfvas, samt förhöjd beskattning, förklarat Sig anse i sådan syftning förändrade
grunder böra för bränvins-lagstiftningen antagas och tillämpas, så att bränning
skulle för framtiden tillåtas blott en månad om våren och en om hösten, men
att under de två första åren, efter det författningen trädt i verksamhet, brännings
månadernas
antal blefve tre, eller en och en half om våren och lika mycket om hösten;
att, hvad beskattningen beträffade, brännerierna skulle indelas i två klasser: husbehof-
och fabriks-bränning, för hvilka båda sättet för afverkningens beräknande och
beloppet af skatt blefve olika; att, för den förra, tillverkningens mängd för dagen
skulle beräknas i det närmaste lika med pannans rymd och skatten för hvarje kanna
till 12 sk. b:ko, och, för den sednare, eller fabriks-bränningen, tillverkningsmängden
bestämmas efter mäskekarens rymd, ined två skiilingar banko skatt för hvarje kanna
jästfärdig mäsk, hvilken skatt beräknades utgöra sexton sk. för hvarje tillverkad kanna
bränvin; att vid husbehofs-bränningen icke skulle få användas ångapparat, utan endast
enkla pannor af högst 18 kannors rymd med mäskvärmare och 27 kannors utan dylik,
samt alt vid fabriks-bränningen skulle hvad redskap som helst få begagnas, men
hvarje mäskekars rymd utgöra minst 1,000 kannor. Rättigheten att tillverka bränvin
skulle, såsom hitintills, vara fästad vid jorden.
Hvad sålunda och i öfrigt rörande detta vigtiga ärende förekommit hafva Rikets
Ständer tagit i noggrannt öfvervägande, och dervid lunnit den mening hafva lika varmt
Bih. lill R. St. Prot. 1SS3 & 18Si. 10 Sami. 1 Afd. 73
578
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 195.
som allmänt uttalat sig äfven från de mest åtskiljda delar af riket, att kraftiga medel
måste vidtagas mot det förderf, som uppkommer ur ett ohejdadt bruk af spritdrycker,
samt att ett vädjande till pligt- och sedekänsla icke är tillräckligt på den punkt, dit
det onda kommit, utan mäste botemedlen tillika sökas på lagstiftningens väg.
I likhet med hvad E. K. M:ts nådiga Proposition antyder, anse Rikets Ständer,
att i den förändrade lagstiftning, som af omförmälda anledning måste ifrågakomma,
tiden för rättigheten att tillverka bränvin bör inskränkas och beskattningen förhöjas,
men hafva funnit sig icke böra instämma uti hvad den nådiga Propositionen innehåller
derom, att rättigheten att tillverka bränvin skall fortfarande såsom nu bero af och
vara förknippad med besittning af skattlagd jord. Denna tillverkning bör nemligen,
efter Rikets Sländers tanka, icke mera än någon annan, hvars råämnen äro jordbrukets
alster, vara uteslutande fästad vid jordegendom. Tvärtom synes det både ur
statsekonomisk och sedlig synpunkt fördelaktigare, om bränvins-tillverkningen drifves
1'abriksmessigt, emedan blott sålunda den största afkastning kan med minsta kostnad
och, arbete erhållas ur råämnena, och emedan det är talrika, små bränneriers fördelning
öfver hela landet, som föranleder den starka spridningen af bränvinet. Tillverkningen
med tusentals småredskap, spridda till nästan hvarje gård, har föranledt ett
anmärkningsvärd! slöseri med råämnen, bränsle och arbete. ,Uppkomsten af den öfverdrifna
förbrukning, hvaröfver nu med så mycket skäl klagas, kan hafva flera anledningar;
men en af de verksammaste är säkerligen varans åtkomlighet öfver allt,
emedan hon öfverallt tillverkas. Det omåttliga förtärandet har sin rot i den omåttliga
tillgången på hvarje punkt i landet; och denna tillgång kan aldrig med någon säker-\
het beräknas eller kontrolleras förr, än tillverkningen samlat sig på några fä stora fabriker.
Detta resultat kan emellertid icke väntas af direkta föreskrifter, ulan uppkommer
af sig sjelft, så snart näringen får obehindradt utveckla sig, utan att vara
fästad vid någon- viss egendom eller näring.
I bränvins-tiliverkningens fästande vid jorden har man trott sig se ett medel
att inskränka handteringen; men sådant har ulan tvifvel varit eli misstag, helst den
jordegendom, hvilken dertill erfordrats, varit så ringa, att hvar och en, som egt tillräckligt
kapital till sjelfva handteringens anläggning och drift, äfven lätt förmått förskaffa
sig erforderlig egendom för behörighets vinnande, så att det enda, som dermed
vunnits, varit att stänga handteringen ifrån alt blifva egentlig fabriks-näring; enär borgare
och andre städernes innevånare icke äro förhindrade att sig dermed befatta, dels
för stadsjord, dels genom förvärfvande af fast egendom pä landet.
Bränvins-bränningens fästande vid jordegendom är ej heller grundad i sakens
natur, emedan all förarbetning eller förädling af råämnen till en- afsättligare och för
förbrukning närmare lämplig vara är fabrikation. I fråga om all annan sådan har
den grundsats gjort sig gällande, att frambringaren eller egaren af råämne har hvarken
större eller mindre rätt än någon annan att förarbeta det. Rättigheten att producera
råämnen och rättigheten att genom köp skaffa sig dem hafva ansetts oberoende
af hvarandra; och rättigheten att förarbeta dem har betraktats såsom lika allmän och
öppen för alla. De inskränkningar, sorn, i ena eller andra afseendet, någön gång funnits
nödiga alt stadga, hafva utgått från en försigtighet, att råämnena icke måtte allt
för hastigt medtagas; men denna försigtighet står i samma kathegori med den makt
regeringen eger att eventuelt förbjuda bränvins-bränning och har ingen jemförlighet
med uteslutande räjtt för någon person eller någon egendom att densamma bedrifva.
Detta allt har hos Rikets Ständer stadgat den öfvertygelse, att lagstiftningen
om bränvins-väsendet icke bör utgå från några andra grundsatser, än som gälla för
fabriks-rörelse i allmänhet. De qvalifikationer, som enligt författningarna berättiga lill
Expeditions-Ltskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 19S. 579
anläggande och drifvande af annan fabrik, hafva Rikets Ständer alltså ansett böra berättiga
till bränvins-bränning, så i stad sora på land, men med den utsträckning, att
egande och innehafvande af i mantal salt eller särskildt skattlagd jord gör annan qvalifikation
öfverflödig, hvadan Rikets Ständer funnit såsom grundsats uti den blifvande
lagen om bränvins-tillverluiing böra antagas, att rättighet lill hr än vin s - ti Uv er kn in g på
landet och i stad tillkommer en hvar, sorn antingen är enligt för fällning ar ne berättigad
att idka fabr iks-r öre Is e, eller ock eger eller innehar i mantal satt eller särskildt
skattlagd jord.
jDetta gäller dock endast sådan tillverkning, som drifves i större brännerier.
Hvad åter beträffar tillverkningen i de mindre, så hafva Rikets Ständer icke ansett
skäligt att utsträcka rättigheten härtill utöfver hvad för närvarande eger rum.
Huruvida något minimivärde å den jord, som sålunda skulle berättiga till bränvins-tillverkning,
' borde bestämmas, har varit föremål för Rikets Ständers öfverläggning;
men Rikets Ständer hafva trott någon sådan inskränkning icke vara lämplig, emedan,
för att i någon mån blifva verksamt för det åsyftade ändamålet, eller bränvins-tillverkningens
minskning, detta minimum borde sättas högt, hvilket icke vore rättvist eller
ens rådligt, och emedan, om det sattes lågt, det icke skulle hafva någon verkan till
samma ändamål, då ett bränneris anläggning och drift redan i sig sjelft är ett så
kostsamt företag, att den, som mäktade åstadkomma det dertill erforderliga kapital,
icke vore i förlägenhet om alt förskaffa sig skattlagd jord af delta minimivärde.
Men då Rikets Ständer sålunda ansett bränvins-tillverkning böra få drifvas såsom
annan fabriks-rörelse, hysa Rikets Ständer likväl tillika den öfvertygelse, alt personer
finnas, som, på grund af sina befattningar och sin ställning i samhället, böra vara
förhindrade att sig med den näringen befatta. 1 första rummet anse Rikets Ständer
alla domare och andra civila embetsmän, som komma att vaka öfver bränvins-författningarnes
efterlefnad, böra uteslutas från rättigheten att tillverka bränvin. De böra
vid ulöfningen af denna grannlaga pligt alltid vara, icke blott verkligen ojäfvige, utan
ock upphöjde öfver afl misstanka om det egna interessets inverkan på åtgärderna eller
domsluten; och intetdera, minst det sista, kunna de med säkerhet anses vara, i fall
de sjelfve idka handteringen. 1 allmänhet har ock såsom grundsats blifvit antaget, att
den, som enkom skall öfvervaka en författnings efterlefnad, icke gerna kan tillåtas
befatta sig med den näring, till hvars reglering och bevakning författningen är gifven.
I fråga åter huruvida förbudet borde sträcka sig utöfver kretsen af dessa emlie
Is- och tjenstemän, som ega omedelbar befattning med bränvins-författningarnes efterlefnad,
har hos Rikets Ständer i betraktande kommit, att månge embets- och tjenstemän
finnas, som ega, om icke direkt och omedelbar befattning med lagens handhafvande,
dock åtminstone ett medelbart inflytande derpå och en moralisk pligt alt
föregå med eflerdömen i alt afhålla sig från en handtering, som frambringar en vara,
hvilken lätt föranleder samhälls-olyckor. Hit anse Rikets Ständer böra räknas ecklesiastike
embets- och tjenstemän, kyrkobetjente, folkskole-lärare samt i tjenst varande
eller praktiserande läkare.
Frågan, huruvida dessa sålunda undantagne personer må förbjudas idka bränvins-tillverkning
endast på de boställen och hemman, som kunna vara dem till lön
anslagne, eller om förbudet må vara för dem ovilkorligt, har äfven blifvit pröfvad af
Rikets Ständer, som stannat vid den öfvertygelsen att, om bränvins-brännings-rättigheten
icke vidare fästes vid egendom, utan blifver rent personlig, bör personen icke på
ett ställe kunna ega en rättighet, som han saknar på andra. Ej heller kan, om denna
grundsats skall konseqvent följas, det tillåtas innehafvare af boställen att medgifva
dessas arrendatorer att derstädes tillverka bränvin. Äfven förtjenar att tagas i betrak
-
580
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 193.
tande den vigtiga omständigheten, att boställenas skog eller annan tillgång till bränsle
bör skyddas mot den sköfling, som bränvins-tillverkning kan derå förorsaka.
Rikets Ständer hafva jemväl funnit innehafvare af annan Kronans jord äfven
böra uteslutas från brännings-rättigheten, enär meningen icke är, att jordens egare
sjelf eller Kronan skall förbehålla sig en dylik rättighet, hvadan Kronan icke heller
bör öfverlåta densamma åt någon annan, som för viss inskränkt tid är deraf i besittning.
Rikets Ständer tro i öfrigt, att alla exempel, som visa, det jordbruk kan med
fördel drifvas utan denna näring, äro af hög vigt och böra spridas, äfven på orter,
der näringen är allmän och bildat en tro på sin nödvändighet, såsom binäring. Billigt
är ock, att, om öfvergången till en hushållning utan bränvins-tillverkning skulle
visa sig medföra någon förlust i början, Kronan får vidkännas kostnaden för de försök,
som skola slutligen ådagalägga oriktigheten af föreställningen om bränvins-uäringens
nödvändighet. Hvad deremot angår kronohemman, som innehafvas med s. k.
stadgad åborätt, så finnes orubbad och till tiden oinskränkt besittning, äfvensom bestämd
rätt till arf, åboerna genom författningarna tillförsäkrad, hvadan förbudet ej här
bör ifrågakomma. På dessa skäl hafva Rikets Ständer alltså funnit del böra föreskrifvas,
att å Kronans jord, som ej med stadgad åborätt besittes, bränvin icke får
tillverkas. /
Men då Rikets Ständer sålunda sökt ådagalägga, hvilka undantag från rättighet
till bränvins-tillverkning torde böra göras för vissa embets- och tjenstemän samt innehafvare
och brukare af viss jord, hafva Rikets Ständer dock trott sig böra erkänna,
att dessa från näringen uteslutne skulle med obillig stränghet behandlas, i fall dem
icke lemnades rådrum att småningom förbereda sin öfvergång från en hushållning till
en annan.
Ehvad öfvertygelse man må hysa om denna handlerings verkliga fördelaktighet
eller icke, så torde dock böra erkännas, att, om ock Staten har full rätt att föreskrifva
dem, som i, tjenst ingå, eller från en tjenst till en annan förflyttas, förbehåll, att de
måste afhålla sig från vissa handteringar och företag, som anses dermed oförenliga,
så kan det dock icke med billighet föreskrifvas dem, som redan innehafva någon viss
Statens tjenst och anse sig berättigade att dervid bibehållas så länge de densamma
oförvitligen sköta, alt de skola utan all förberedande öfvergång afstå från ett näringsfång,
som var dem medgifvet då de tjensten mottogo. Till obestämd tid kan denna
eftergift dock icke utsträckas; och vid öfvervägande af den öfvergångstid, som bör
medgifvas, hafva Rikets Ständer först fästat afseende på det ovedersägliga förhållande,
att om den, som sålunda kan göra anspråk på undantagets åtnjutande, icke i sednare
åren idkat handteringen, så har han just derigenom ådagalagt, att han icke funnit
henne för sig nödvändig eller ens nyttig, och att han således kan utan skada eller obillighet
förpligtas att för framtiden derifrån afstå. Den tid, inom hvilken han bör hafva
Anmält sig och skattat för tillverkningen, för att anses hafva funnit henne fördelaktig,
torde kunna antagas till två år, hvaribland emellertid icke det nu innevarande må räknas,
emedan anmälning skulle kunna ske, just för att bibehålla rättigheten, eller redan
hafva skett i anseende till det undantagsförhållande, hvaruti handteringen i denna
stund befinner sig. De år, som Rikets Ständer tro böra föreskrifvas såsom de, under
hvilka bränning bör hafva varit idkad, för att berättiga till fortsättande, äro sålunda
1852 eller 1853.
Den tid åter, sorn för den, hvilken allt framgent skall förlora rättighet till
bränvins-tillverkning, erfordras för att ordna sin hushållning och sina beräkningar så,
att näringens nedläggande kan ske ulan kännbar förlust, torde icke vara för knappt
tilltagen, om tre år medgifvas, det innevarande oberäknadt; och Rikets Ständer anse
Expediticns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 195.
581
sålunda, alt ofvan omförmälda disqvalifikationer till bränvins-tillverkning böra inskränkas
på det sätt, att den, som af förenämnde anledningar är utesluten från tillverkningen,
är det endast der han ej år 1852 eller 1853 sådan idkat, i hvilket fall han å
den egendom, hvarå tillverkningen då idkats, får intill 1857 års slut densamma fortsätta.
Jemväl anse Rikets Ständer att arrendatorer af jord, hvarå bränvins-bränning
skulle blifva för framtiden otillåten, måste bibehållas vid sina kontrakt oförkränkta,
så länge dessa gälla, och då de äro afslutade med person eller myndighet, hvilken
eger utarrendera jorden på bestämd längre tid.
Tiden för bränvins-brännings-rättighetens utöfning anse Rikets Ständer, i likhet
med hvad i den nådiga Propositionen förekommer, böra inskränkas till 2:ne månader
af året, men tro att dessa båda månader böra följa på hvarandra, så att terminen bestämmes
från den 15 Oktober till den 15 December, hvilket, med afseende på användandet
af råämnet för tillverkningen, blefve fördelaktigare, än om terminerna utsattes
till en vårmånad och en höstmånad, hvarigenom ock lönbränning lättare skulle föranledas.
Äfven anse Rikets Ständer att tillverkningen inom den tillåtna tiden bör vara
så reglerad, att näringen blifver fast och beräknad samt icke urartar till en mängd
små brännerier, som försökas på några dagar. Men å andra sidan synes det vara
obilligt att vilja tvinga någon att bränna hela den tillåtna tiden; och Rikets Ständer
hafva derför trott den kortaste tid, hvartill någon må till bränvins-tillverkning sig anmäla,
böra vara en månad.
Frågan, huruvida något bör föreskrifvas angående arten af den redskap, hvarmed
bränvins-tillverkning får drifvas, d. v. s. om enkla redskap, sorn afverka genom
eldens omedelbara verkan på pannan, eller s. k. konstapparaler, som afverka genom
inledande af ånga inuti bränvins-pannan, har äfven blifvit af Rikets Ständer pröfvad,
då framställningar skett om förbjudande än af den ena, än af den andra sorlens redskap.
Det är å ena sidan otvifvelaktigt, att med den fullkomligare redskapen större
mängd bränvin erhålles utur råämnena, och att denna redskaps begagnande eller den
egentliga fabrikationen således i slatsekonomiskl hänseende visar större fördelar, hvarför
också dess förbjudande skulle vara att ådraga landet en förlust. Men å andra sidan
skulle det alltför mycket ingripa i gamla, antagna hushållsgrunder och vanor att
påbjuda upphörande af bränvins-tillverkning med den så allmänna enkla redskapen,
som omedelbart drifves med eld; och Rikets Ständer anse således, att bränvins-tillverkning
både med ånga och omedelbarligen med eld bör vara tillåten.
1 fall det kontrolleringssätt, som här längre fram omförmäles för tillverkningen
vid de större brännerierna, blifver af E. K. M:t i nåder godkändt, behöfves icke att
stadga något om storleken och beskaffenheten af redskapen vid dylika brännerier.
Nya uppfinningar, som påskynda tillverkningen eller bespara råämnen och bränsle,
kunna vara alt vänta; och det vore således orätt att, genom föreskrifter om inrättningen
och formen i enlighet med något hittills kändt och brukligt, lägga band på
uppfinningsgåfvan och hindra antagande af bättre metböder. Rikets Ständers åsigt är
derföre att, med undantag af sådana bestämmanden, som kunna anses nödiga till förekommande
af underslef, böra föreskrifter angående storleken och beskaffenheten af
redskap i större brännerier ej meddelas.
För redskapen i mindre brännerier blifver deremot nödvändigt att antaga åtskilliga
i detalj gående föreskrifter, då kontrollen å dylik redskap måste helt annorlunda
inrättas. Om den i ekonomiskt hänseende ofördelaktiga mindre bränvins-tillverkningen
bibehålies, så sker det med afseende på jordegare, som anse sig behöfva
bränna för sina ladugårdar och hufvudsakligen dertill använda egna jordbruks-alster.
582
Expeditions-Vtskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o i9S.
För detta ändamål erfordras ej de nu af en eller annan brukade större eldredskap'
då jemförelsevis så hög skatt blifvit föreslagen och grunden för dennas åläggande aldrig
kan vid de mindre brännerierna blifva så säker, som vid de större, är det af
synnerlig vigt att förebygga, det icke, under namn af mindre bränvins-bränning, en
verklig fabrikation må kunna uppstå inom denna klass, utan att skatt till åsyfladt belopp
deraf erlades. Det skulle nemligen lätt kunna inträffa att, om enkel redskap af
medelstorlek vore tillåten och redskapens afverkningsförmåga blifvit för lågt satt, en
fabrikant funne det förmånligare att, i stället för en större fabrik, drifva flera mindre
brännerier och uppbringa dessas tillverkning så högt, att han i sjelfva verket undginge
en stor del af den åsätta skatten — ett förhållande, hvarigenom både Staten skulle
gå miste om en påräknad inkomst, och bränneriernas antal snarare ökas än minskas.
Derför torde vara nödigt att bestämma storleken och, lill en del, äfven konstruktionen
af den redskap, hvilken får anses utgöra hvad som bör kallas mindre bränneri; och
Rikets Ständer anse, att för redskap utan mäskvärmare skall största pannerymden
vara 20 kannor och den minsta 12 kannor, kokrummet inberäknadt.
I enlighet med hvad nu stadgadt är torde böra antagas, att vid beskattning af
redskap skola, såsom kokrum, 2 kannor från pannerymden afräknas.
Ehuru icke obetydliga betänkligheter förefinnas emot rättigheten att bruka några
underlättande biredskap till den enkla pannan, som derigenom på visst sätt kunde
förvandlas till redskap för fabriks-bränning och frångå sin rätta bestämmelse att, såvidt
nu mera ske kan, ersätta den fordna husbehofs-bränningen; så hafva Rikets Ständer
dock trott nödvändigt vara att icke förbjuda användande af mäskvärmare, som
redan mycket och länge varit i hruk och, jemte besparing i bränsle, bereder lättnad
vid tillverkningen, hvadan ock pä grund af de upplysningar, hvilka blifvit Rikets Ständer
meddelade både af vetenskapligt bildade technici och praktiska bränvins-tillverkare,
angående den tillökning i afverkningsförmåga, som af mäskvärmare beredes åt redskapen,
Rikets Ständer funnit i författningen böra inflyta, att till den enkla redskapen
får begagnas mäskvärmare; att denna skall anses påskynda averkningen med en tredjedel,
och att panna, i förening hvarmed mäskvärmare begagnas, får hafva högst 15
kannors rymd, kokrummet inberäknadt.
Hvad i öfrigt angår beskaffenheten af den enkla bränvins-redskapen, så hafva
Rikets Ständer ansett densamma böra hufvudsakligen bestämmas i enlighet med föreskrifterna
i nu gällande förordning och med de grunder, dem en lång erfarenhet visat
vara de rättaste.
Då Rikets Ständer ansett en annan apparat, som ännu mera än mäskvärmaren
påskyndar och ökar averkningen och tillika ger en alltför lätt anledning till missbruk,
nemligen den s. k. rektifikator!!, icke vara förenlig med begreppet om mindre eller
enkel bränvins-bränning, hafva Rikets Ständer hyllat den grundsats, att med enkel redskap
får icke vara förenad något slags reklifikations-apparat, ej heller någon af redskapens
delar vara så inrättad, att bränvin kan åstadkommas utan omkokuing eller
s. k. klarning.
Mäskvärmarens beskaffenhet hafva Rikets Ständer ansett icke behöfva närmare
beskrifvas eller bestämmas, än hvad nu stadgadt finnes, hvadan de i afseende på dess
konstruktion i nu gällande förordning befintliga föreskrifter blifvit i nu upprättade förslag
till författning väsentligen bibehållne, med några tillägg som funnits nödiga.
Fråga har varit väckt om bestämmande af form å enkel redskap och af förhållandet
mellan pannans höjd och vidd; men Rikets Ständer hafva, efter omsorgsfullt
öfvervägande af denna fråga, kommit till den öfvertygelse, att föreskrifva likformighet
i redskapens konstruktion icke blott är med stora svårigheter förknippad vid verkstäl
-
Expedilions-Utslcottets Förslag lill underd. Skrifvelse, iV;o 19S.
583
lighelen och skulle, genom nödvändigheten af ändringar och genom svårigheten att bedöma,
huruvida modellen är noga följd, ådraga de mindre bränneri-idkarne kostnader
och förluster, utan ock kunna hämma uppfinningen och tvinga till vidhållande af redskap
och afverknings-methoder, som äro ofördelaktiga både för den enskilde och samhället.
Det enda, som torde böra såsom grundsats antagas, är, att afverkningsförmågan
hos alla redskap beräknas efter den, som man funnit hos den för närvarande
kända bättre redskap, då det sedan må ankomma på den enskildes omtanka, om han
vill underkasta sig att tillverka med redskap af sämre konstruktion. Rikets Ständer
hal va alltså på dessa grunder ansett, att konstruktions-ritning och modell för enke)
redskap ej må fastställas.
Beträffande den grannlaga frågan om de båda bränvins-tiliverkningarnes olika
beräknings- och beskattnings-sätt, torde Rikets Ständer först få jttra sig om grunden
lör denna olikhet. I de länder, der tillverkning af spritdrycker egt rum, har man, vid
någon period, sett sig nödsakad alt vidtaga kraftiga lagstiftnings-åtgärder, för att lägga
band på en tillverkning, som så lätt urartar till en källa för förderf; och det säkraste
medlet har befunnits vara att, genom det af lagstadganden frambragta sakernas tvång,
förvandla tillverkningen till en fabrikation i stort. Tvånget har legat i en hög beskattning,
hvilken gjort det omöjligt alt med fördel tillverka annorlunda än vid stora fabriker,
der den största möjliga produkt kan erhållas med minsta åtgång af råämnen och
bränsle. . Sålunda har, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, i England bränvins-fabrikernas
antal inskränkt sig sjelf till 13 stycken; i Danmark är det 101, i Norrige 32;
och antalet synes öfverallt visa en benägenhet att minskas. Detta förhållande är synnerligen
fördelaktigt för bevakningen öfver tillverkningens mängd och för statsinkomsten
deraf, emedan de kontrollerande tjenslemännens antal sålunda kan vara mindre,
än om bränneriernas antal vore stort. Det har nemligen befunnits, att enda tillförlitliga
kontrollen varit alt låta oafbrutet uppmäta den mängd bränvin, sorn afverkats;
all annan kontrollerings-method har funnits osäker och otillräcklig.
Att i Sverige bygga kontrollen endast på denna grund är för närvarande ogörligt.
Den stora mängd brännerier, som här funnits och, ehuru minskad, ännu finnes,
tillåter icke en tanke på möjligheten att särskildt öfvervaka hvarje bränneri och för
dagen mäta dess produktion. Alla dessa brännerier kunna dock hänföras under 2:ne
kategorier: de mindre, eller de s. k. husbehofs-brännerierna, och de större, der tillverkningen
drifves fabriksmessigt. Med hänseende härtill hafva Rikets Ständer trott
det vara nödvändigt att uppställa två olika systemer för rättighet, mätningssätt och
kontroll.
Det ena omfattar de mindre brännerierna, som drifvas medelst eldens verkan
omedelbart på pannan. För denna klass af brännerier måste mätningsgrunden blifva
pannans rymd; och ingen annan lämplig kontroll å averkningen lärer kunna utfinnas.
Men då så är, måste också, för att kunna uppdraga en gräns emellan klasserna, ett
maximum för den tillåtna pannan bestämmas, likasom ett minimum för dc stora bränneriernas
tillverkning. 1 annat fall kunde de gripa in på hvarandras område och kontrollen
blifva gäckad; och afståndet emellan den enas maximum och den andras minimum
måste äfven blifva betydligt. Då det är på ångbränneriets fält, som uppfinningsgåfvan
egentligen öfvar sig och kan hoppas att hitta icke hittills anade förenklingar
och förbättringar, så kan följaktligen ångas användande vid de små, efter pannerymden
beskattade, verken icke medgifvas; hvaremot, inom den andra klassen, de stora
bränneriernas, hvilkas tillverkning kunde oafbrutet uppmätas, ingenting behöfver föreskrifvas
om redskapens storlek och beskaffenhet; och de kunna således få drifvas med
eller utan ånga, efter egarens behag. Att ett minimum för de mindre brännerierna
584 Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o •193.
äfven fastställes, vore väl mindre nödvändigt, då erfarenheten visat, att ett ganska inskränkt
antal af brännerier med pannor under det här ofvan föreslagna minimum finnas
i riket. Men då det mest lärer vara med mycket små pannor, som smygbränning
i aflägse trakter bedrifves, torde det vara nödigt att ett minimum fastställes.
Att bestämma de större bränneriernas dagliga tillverkning temligen högt, torde
befinnas nödvändigt, om icke hela den grundtanke, hvarifrån Rikets Ständer utgått,
skall frånträdas. Bränvins-tillverkningen bär allestädes, der hon fått sjelf utveckla sig
utan sammanblandning med andra näringar, sträfvat att samla sig uti få och stora fabriker,
emedan de ensamma förmå tillgodogöra råämnena på det fördelaktigaste sätt
och sålunda ensamma äro i stånd att utgöra en hög skatt och ändock afyttra varan,
utan att antingen fordra ett öfverdrifvet pris derför eller sälja henne till ett, hvarmed
tillverkarne i sjelfva verket icke skulle finna sin möda och råämnena ersatta, ifall de
riktigt beräknade dessas värde. Det är just denna brist på beräkningstvång och bcräkningsförmåga,
som ofta gör en tillverkning i smått så menlig både för den enskilde
och för samhället i dess helhet; och Rikets Ständer hysa den åsigt, att om man vill
framkalla en verkligen i statsekonomiskt hänseende nyttig bränvins-fabrikation, bör det
minimum, hvarigenom hon antager sin utmärkande karakter och utträder utur kretsen
af småbränneriet, icke sättas så lågt att gränsen lätt öfverhoppas och en förblandning
med den klass, frän hvars ofördelaktiga natur meningen är att skarpt utbryta henne,
kan komma i fråga.
Då Rikets Ständer äfven föreslagit ett tillverknfngs-maximum för den större
bränvins-tillverkningen, har detta mindre skett af statsekonomiska skäl eller af öfvertygelse
om bestämningens nödvändighet, än för att söka aflägsna farhågan för en alltför
öfverdrifven tillverkning. Om minimi-tillverkningen bestämmes till 300 kannor, är
hon likväl icke högre tilltagen, än att hon kan med en 15 kannors panna, drifven med
ånga, åstadkommas. Rikets Ständer hafva alltså, på dessa grunder, antagit, att den
minsta tillverkning på dygn i större bränneri, för hvilken anmälan får ske, vare 300
kannor, och den största 1,000 kannor, 6-gradigt bränvin, allt i medeltal under månad
räknadt.
Den vunna produktens mängd är naturligtvis hvad man vill beskatta ; och uppgiften
är att kunna utfinna denna mängd. Bibehållande af det förut här i Sverige
brukliga sättet att antaga viss afverkning af viss redskap på en gifven tid hafva, såsåsom
ofvan synes, Rikets Ständer funnit sig nödsakade att föreslå för den mindre
bränvins-tillverkningen, ehuru osäker denna grund för beräkningen är; men del stora
antalet af sådana brännerier gör någon annan, och säkrare kontroll omöjlig. När åter
frågan är att söka en beräkning och kontroll för den större tillverkningen eller fabrikationen,
blifver pannans storlek en alldeles otillräcklig grund. Den hittills kända och
brukliga ångredskaps afverkningsförmåga är redan så omöjlig att beräkna efter dess
storlek, att denna ensam, antagen såsom grund, skulle gifva ett ganska felaktigt och
förvillande resultat; och då man besinnar att just detta slags redskap är ett fält för
dagliga nya uppfinningar, måste man inse, att redskaps-storlekens antagande till grund
för beskattningen af bränvins-fabrikation redan ur detta skäl icke kan påtänkas.
Det tillförlitligaste medlet att afhjelpa denna svårighet har befunnits vara att
utröna, huru mycket som verkligen tillverkas; och man har sökt två utvägar till detta
utrönande. Den ena, som först och naturligast faller för tanken, är att direkt och
för tillfället uppmäta produkten, allt sorn densamma framkommer; men den påtänktes
mindre, emedan man trodde sig böra söka någon utväg alt undvika bevakning och
räkning i hvarje ögonblick; man ville en hjelp åt och en kontroll öfver de bevakande.
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o i OS.
585
En sådan bestod uti att försäkra sig om mängden af det beredda material, hvaraf
bränvinet skulle distilleras, eller mäsken. Man antog alt en viss mängd mäsk gåfve
en viss mängd sprit, och det ansågs jemförelsevis vara lättare alt försäkra sig mot underslef
i fråga om mängden af mäsken, då denna behöfver en viss tid att beredas och
jäsa, och då således kännedom om mäskekarens rymd ansågs förete ett säkrare biträde
åt bevakaren, än kännedom af afverknings-kärlens rymd innebär.
1 liera länder antog man derför mäskekarens rymd (ill beräkningsgrund för afgiften;
men erfarenheten har visat, att lagstiftningen funnit sig icke kunna lita på mäskekarens
mätning ensam, utan måst dermed förena en mängd andra försigtighetsmått,
som göra systemet synnerligen inveckladt och konstigt och tillika för näringens idkare
tryckande. Också har man i Norrige frångått mäskbeskattningen och antagit produktbeskattningen,
som nu redan i mer än fem år fortgått, utan att, så vidt Rikets Ständer
hafva sig bekant, klagan försports öfver förfeladt ändamål eller kontrollens dyrhet.
Tvärtom beräknades mäskbeskattningens kontroll att kosta dubbelt mot produktbeskattningens.
Alt denna sistnämnda beskattning är den rättvisaste, torde icke vara tvifvel underkastadt,
då derigenom för den tillverkade kannan bränvin erlägges den skatt, som
är en kanna bränvin åsatt. Att detta äfven är absolut fördelaktigast för det allmänna,
kan ej heller betviflas, emedan det icke tvingar till onaturliga genvägar, som väl, i anseende
tdl skattens betydlighet, visa närings-idkaren en relativ vinst, men föranleda
spillande af råämne, genom att icke derur uttaga all den produkt, som deraf kunde
erhållas. Vidare är det hevisligt, att kontrollen vid produklbeskatlning är icke dyrare
än vid mäskbeskallningen, utan tvärtom mindre dyr. I Norrige, der, enligt uppgift
från vederbörande Regerings-deparlement, åtal för underslef ej förekommit efter
det nya beskattningssättets införande, tynger kontrollkostnaden på bruttobeloppet af
skatten, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, endast med 3 å 4 procent. Vid sådant
förhållande återstår endast en betänklighet, nemligen huruvida kontrollen kan vara lika
verkställbar och säker; och det är denna betänklighet, som Norriges exempel har, enligt
Rikets Ständers öfvertygelse, löst.
Mäskbeskattningen hinder näringen vid en på förhand uppgjord plan, hvarifrån det
ej tillåtes att afvika utan strängt ansvar; hon kan hvarken utvidgas eller inskränkas.
Om redskapen bli Iver olämplig eller otjenlig, om tillgångarne på råämnet blifva lättare
eller svårare, om konjunkturerna för afsättningen förändras, så får planen för tillverkningen
icke ändras; bränningssedeln och kontraktet måste följas. Produktbeskattningen
åter lemnar i dessa afseenden full frihet åt fabrikanten och håller sig endast till
resultatet.
Mäskbeskaltningen tvingar all drifva näringen på ett sätt, som föranleder förlust.
Frågan bli Iver ej alt ur en gifven mängd material uttaga den största mängd
bränvin, utan endast att ur den minsta volym mäsk hemta den största qvantitet alkohol;
och derför mäskas så tjockt som möjligt, hvarigenom en del bränvin går förlorad,
som annars skulle vinnas. I Norrige har denna förlust blifvit beräknad till 14
procent af det hela. Antager man nu Sveriges bränvins-tillverkning till 36,000,000
kannor, hvartill åtginge 2,000,000 tunnor säd (eller motsvarande mängd potäter) och
tänkte sig mäskekarsbeskattningen tillämpad på denna qvantitet, så uppstode på det
sättet en förlust al 280,000 tunnor säd, som årligen tillskyndades riket, utan någon
motsvarande fördel.
Genom mäskbeskattningen försvåras äfven användandet af sämre råämnen, t.
ex. slöare säd, som gifver mindre bränvin, och frusna potäter, som fordra för sin
Bih. lill II St. Prot. 1853 & 185*. 10 Sami. 1 Afd. . 74
586
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 193.
jäsning vida större utrymme och således icke skulle kunna till bränning användas, då
skatten beräknas efter mäskekarens rymd.
Erfarenbeten i andra länder, der möskbeskattning är vederlagen, bar visat,
det möjlighet gifvits för tillverkarne alt i mer eller mindre mån undandraga sig skatten.
Besinnar man dessutom all den erfarenhet, påpasslighet och skarpsynthet, som
hos en kontrollant erfordras, för att kunna följa bela den invecklade väfnad af detalj
föreskrifter,
hvartill mäskbeskattningen föranleder, och se till, att intet redskap brukas,
som ej är anmäldt, att intet brukas i stället för ett annat, att icke lösa ringar
sättas på karen, att ingen mäsk hemligen införes från otillåtna kärl i pannan, och en
stor mängd andra försnillningsförsök begås; så måste man nästan misströsta om möjligheten
att finna en tillräckligt stor uppsättning af så qvalilicerade tjenstemän, isynnerhet
i ett land af Sveriges lokala beskaffenhet, och der ingen vana vid sådana göromål
förefinnes. Till kontrollering af produktbeskattning erfordras deremot nästan inga
specialkunskaper, endast ärlighet och ordentlighet. En kontrollör behöfver ej mer än
att på obestämda tider besöka bränneriet och en gång om dygnet uppmäta tillverkningen.
Rikets Ständer anse följaktligen på ofvan anförda skäl, att vid tillverkning i
större bränneri afgiften bör beräknas efter det tillverkade beloppet, och detta uppmätas
under kontrollörs tillsyn.
1 likhet med hvad i E. K. Mås nådiga Proposition anlages, anse Rikets Ständer
att en enkel bräuvins-panna, omedelbart med eld drifven och utan mäskvärmare,
kan på dygnet tillverka nära en kanna bränvin för hvarje kannerum af sin egen rymd.
Yäl är det uppgifvet, att på flera orter bränvins-bränningen med den enkla pannan icke
hinner till detta belopp. Men om några tillverkare, af bristande beräkning eller skicklighet,
med sin tillverkning stanna vida under hvad som rätteligen borde och kunde
åstadkommas, kan detta icke blifva något skäl för lagstiftningen att taga ett sådant
förhållande till utgångspunkt vid fastställande af de allmänna föreskrifterna för närin
gens
idkare. Allraminst kunde detta vara rikligt vid sådana förhållanden, som de närvarande,
då en betydligt ökad skatt måste verka som en stark sporre på tillverkningen
och gifva åt de små pannorna, i händelse deras afverkningsförmåga blefve för lågt
beräknad, en uppmuntran, som hvarken vore billig eller med lagstiftningens syftemål
i öfrigt öfverensstämmande. Men med afseende på tillfälliga förluster och då möjligen
redan befintlig, ofullkomligare redskap kan komma att begagnas, hafva Rikets Ständer
likväl funnit beräkningen böra nedsättas med så att vid tillverkning i mindre bränneri
redskapens afverkningsförmåga under dygn beräknas uppgå till fem sjettedelar af
pannerymden, då redskap utan mäskvärmare användes, och lill eli med en tredjedel
derutöfver förböjdt belopp, eller en och en niondedels gång pannerymden, då redskap
med mäskvärmare begagnas.
Beloppet af den skatt, som kan och bör erläggas för hvar tillverkad kanna
bränvin, hafva Rikets Ständer bestämt till 16 sk. b:ko eller lika med hvad i den nådiga
Propositionen är föreslaget för fabriks-bränningen; och då medgifvande af en
lägre skatt för eldredskapen, i jemförelse med ångredskap, vore att genom ett premium
uppmuntra de förra, på de sednares bekostnad, och sålunda befordra bränvinstiilverkningens
spridning öfver hela landet medelst småbrännerier, hafva Rikets Ständer
beslutat, att bränvins-tillverkning, vare sig vid större eller mindre bränneri, skall bära
lika skall.
En försigtighet, som torde befinnas nödig, både för Kronans betryggande att
inbekomma afgifterna för bränvins-tillverkningen och för all återhålla dem, hvilka
kunna lättsinnigt försöka en handtering, hvartill de möjligen ega hvarken kapital eller
erfarenhet, är, att skatten alltid skall på förhand erläggas. Ehuru Rikets Ständer
